SOU 1989:47

Hjälpmedelsverksamhetens utveckling : kartläggning och bedömning

H jälpmed els- verksamhetens

utveckling BHagor

Betänkande av Hiälpmedels- utredningen

verksamhetens

- utveckling ' _.,_B.ilago,r,_..

enn =

II H! !T I - )»! . M' ') '. !$:T13.!"-..!!.=g.1

. ;

1!»»I

!!. Nähä.. _» .. .

* ..!!. .

, . . ;, j .. ' .3 .. ..- - . l , . .. : .. .. .- .” j.. !» .. _ !» » '. |. '. 1. . *. ... J! » . .

. ' * . . Il * . ”* ...” * .

.. . _ .. .- _ irl : Emma!-.. . . , .. . " -. » .- 1!” . ij": '.'. .. _ ”T ' 4 ?? ;. .| 1.5.5 L

”'.'-"_ . .

*F».

.!!!H "" _— ååå-"V; |”.ka

!

& Statens offentliga utredningar && 1989z47 & Socialdepartementet

Hj älpmedels— verksamhetens utveckling Bilagor

Betänkande av E_Ijälpmedelsutredningen Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som om- fattar åren 1981 — 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, [% 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 810—1200 (externt och internt) 08/ 763 10 05 1200—1600 (endast internt)

Produktion Allmänna Förlaget Omslag ALLF/AD Nina Harling ISBN 91-38-10364-8 ISSN O375-250X

Svenskt Tryck Stockholm 1989 931378

FÖRORD

Hjälpmedelsutredningens betänkande, Hjälpmedelsverksam- hetens utveckling — kartläggning och bedömning (SOU 1989z39), bygger bl.a. på de enkäter som utredningen genomförde under hösten 1987 och våren 1988. I denna bilagedel till betänkandet redovisas materialet från dessa enkäter och från tre utredningsrapporter som ut- arbetats för hjälpmedelsutredningens räkning.

Den första enkäten sändes till sju hälso- och sjuk— vårdshuvudmän som ombads besvara dels ett antal frågor om hela verksamheten (redovisas i bil. 1), dels detal— jerade frågor om de olika verksamhetsgrenarna inom hjälpmedelsverksamheten (redovisas i bil. 2—6).

Den andra enkäten om hjälpmedelsverksamheten sändes till övriga hälso— och sjukvårdshuvudmän och omfattade dels vissa av de frågor som besvarats av de första sju huvudmännen, dels ytterligare ett antal frågor. (Redo- visas i bil. 1.)

Hjälpmedelsutredningen genomförde även en enkät till handikapporganisationerna på länsnivå. Resultaten av denna enkät redovisas i bil. 7.

Bilagorna 8—10 utgörs av tre rapporter. På uppdrag av hjälpmedelsutredningen genomförde revisor Leif Lundberg

en utredning om Handikappinstitutet. Utredningsrappor— ten redovisas i bil. 8.

Handikappinstitutet genomförde för utredningens räkning en studie över de framtida tekniska möjligheterna inom hjälpmedelsområdet. Denna studie redovisas i bil. 9.

På uppdrag av hjälpmedelsutredningen genomförde prof. emer. Sven—Olof Brattgård en studie över de framtida medicinska möjligheterna. Denna rapport redovisas i bil. 10.

INNEHÅLL

BILAGA 1 ENKÄTSAMMANSTÄLLNING ongATTANDE SAMTLIGA HÄL— so- ocn SJuvanDsnuvunnAN

1.1 Hjälpmedelsverksamhetens ledning ........ 13 1.2 Budget och kostnader för hjälpmedels- verksamheten ........................... 20 1.3 Samverkan med handikapporganisationerna. 28 1.4 Sortiment av hjälpmedel ................. 30 1.5 Hjälpmedel som inte finns på den lokala hjälpmedelsförteckningen......... ....... 35 1.6 Huvudmannens resurser för att tillgodo— se utbildningsbehovet hos hjälpmedels— personalen... ............ .... ........... 39 1.7 Hjälpmedel till personer med flerhandi— kapp............ ........................ 40 1.8 Avgifter inom hjälpmedelsverksamheten... 41 1.9 Datorbaserade hjälpmedel................ 45 1.10 Förbrukningsartiklar som ej omfattas

av sjukförsäkringen..................... 51 1.11 Synpunkter på hjälpmedelsverksamheten... 52

BILAGA 2 ENKÄTSAHHANSTÄLLNING — HJÄLPHEDELSCENTRALERNA

2.1 Verksamhetens organisation vid hjälp—

medelscentralerna........ ............... 61 2.2 Personal vid hjälpmedelscentralerna ..... 64 2.3 Sortiment av hjälpmedel. ................ 66 2.4 Inköpsverksamhet och förrådshållning.... 67 2.5 Teknisk service ......................... 68 2.6 Verksamhet i primärvården ............. .. 70 2.7 Verksamhet inom läns— och region—

sjukvården .............................. 73 2.8 Budget och kostnader. .................. . 79 2.9 Avgifter inom hjälpmedelscentralernas

ansvarsområde.... ..... . ................. 86 2.10 vissa hjälpmedel........ ........... ..... 86 2.11 Antal personer som fått hjälpmedel genom

hjälpmedelscentralernas verksamhet...... 93

BILAGA 3

www AWN

ww ann

ww 004

3.10

BILAGA 4

hub-b bwh.)

Ab . . OSU'I

AAA uomq

BILAGA 5

5.1

U'IU'IU'IU'TU'I

2 .3 .4

5 6

Var sker de flesta ordinationerna?;..f.." 94 Synpunkter på hjälpmedelscentralernas verksamhet ............................ .. 95

ENKÄTSAMMANSTÄLLNING — HÖRCENTRALERNA, INKL. DEN HÖRSELPEDAGOGISKA VERKSAMHETEN

Verksamhetens organisation vid hör-

centralerna ............................. 99 Personal vid hörcentralerna ............. 103 Sortiment av hjälpmedel ................. 104 Inköpsverksamhet, teknisk service och , förrådshållning ................. , ........ 104 Budget och kostnader .................... 105 Avgifter inom hörcentralernas ansvars— område ................................ ,.. 108 Vissa hjälpmedel — inkl. väntetider ..... 109 Datorbaserade hjälpmedel för döva och hörselskadade- ............. ............ 122 Synpunkter på hörcentralernas verksamhet ............................. 122 Hörselpedagogisk verksamhet ............. 124

ENKÄTSAHHANSTÄLLNING — SYNCENTRALERNA'

Verksamhetens organisation vid syn

centralerna ............................ 131 Personal vid syncentralerna ............. 133 Sortiment av hjälpmedel ................. 135 Inköpsverksamhet, teknisk service och förrådshållning... ...................... 135 Budget och kostnader ......... . ..... ..... 136 Avgifter inom syncentralernas ansvars— ; område .................................. 139 vissa hjälpmedel ........................ 139

Datorbaserade hjälpmedel för synskadade 154 Synpunkter på syncentralernas verksamhet 154

ENKÄTSAMMANSTÄLLNING — TOLKCENTAALERNA

Verksamhetens organisation vid tolk—4

centralerna ........................... '.. 157 Personal v1d tolkcentralerna ............ 160 Budget och kostnader .................... 162 Avgifter för tolkverksamhet .......... -... 163 Försäljning av tolktjänster ...... ....... 163

Förmedlade tolkuppdrag.................. 164

U'lUlUT U'l HSBC) *]

BILAGA 6

010! 0808 . . . . DW NH 010! Om . . (”x! QUI

BILAGA 7

Personer som är berättigade till

tolktjänst. ............... ...... ..... 168 Tillgång til1 tolktjänst ................ 171 Texttelefoner ........................... 171 Synpunkter på tolkcentralernas verksamhet.... ......... . .......... . ..... 173

ENKÄTSAMHANSTÄLLNING — ORTOPEDTEKNISK VERK— SAHHET

Verksamhetens organisation .............. 177 Personal vid de ortopedtekniska

enheterna ........ ....................... 179 Sortiment av hjälpmedel....... .......... 180 Inköpsverksamhet, teknisk service och förrådshållning................ ......... 180 Budget och kostnader..... .............. 181 Avgifter inom den ortopedtekniska verksamheten..... .................... ... 186 Vissa hjälpmedel ........................ 186 Synpunkter på den ortopedtekniska verksamheten ..... ................. ...... 196

ENKÄT OH HJÄLPHEDELSVERESAHHETEN TILL BANDI— KAPPORGANISATIONERNAS LANSAVDELNINGAR

Inledning........ ..... ............. ..... 199 Samverkansformer i hjälpmedelsfrågor mellan organisationerna och hälso—

och sjukvårdshuvudmännen........ ........ 200 Den intressepolitiska bevakningen av hjälpmedelsfrågorna... ..... ... .......... 201 De informella samverkansformerna mellan huvudmännen och länsorganisationerna. 201 Länsorganisationernas syn på hur hjälpmedelsverksamheten fungerar ........ 204 Väntetider för utprovning, tolkservice

m. m..... ........................... 206

Uppfattningen om den tekniska servicen. 207 De enskilda brukarnas kontakter med organisationerna i hjälpmedelsfrågor.... 208 Huvudmännens information till brukarna.. 209 Har det blivit lättare eller svårare

att få hjälpmedel de senaste åren? ...... 210 Organisationernas syn på hjälpmedels— verksamhetens förändring de senaste

fem åren. ....... ...... .......... ....... 211 Flerhandikappades hjälpmedelsbehov...... 213 övriga synpunkter på hjälpmedels— verksamheten. ..... ............ .......... 214

BILAGA 8

NI—l

BILAGA 9

NH

UTREDNING OM HANDIKAPPINSTITUTETS ROLL OCH VERKSAMHET

Inledning ............................... 218 HIs organisation och verksamhet m.m ..... 219 2.1 Historik ............ . ............ ... 219 2.2 Avtal ............................... 220 2.3 Stadgar. ................... . ........ 220 2.4 Ekonomi ............................. 221 2.5 Organisation och personal ........... 222 2.6 Verksamhet .......................... 223 Analys och allmänna överväganden ........ 234 3.1 Förändringar i hjälpmedelssystemet. . 234 3. 2 HIs roll och uppgifter .............. 236 Särskilda frågor...... ........ . ......... 241 4.1 HIs normerande uppgifter ............ 241 4.2 Provning och produktgodkännande ..... 242 4.3 Bilverkstaden....... ................ 244 4.4 Standardiseringsarbete.... .......... 245 4.5 Internationella kontakter ........... 245 4.6 Kartläggningar av behov, organi— sation och försörjningsläge ......... 246 4.7 Forskning och utveckling... ....... .. 247 4.8 Insatser avseende bostads- anpassning/bostadsmiljö ............. 248 4. 9 Information och utbildning .......... 248 4.10 Organisation och arbetsformer m. m.. 249 Bilaga 1 Intervjuade personer ..... 251 Bilaga 2 HIs styrelse ............. 253

TEKNIKEN GER MÖJLIGHETER

Inledning. ........ ...... .............. 256 Teknikens möjligheter - Ett tioårs— perspektiv .............. . ............... 258 2.1 Utgångspunkter.......... ............ 261 2.2 Synskadade och dövblinda.. .......... 262 2.3 Hörselskadade och döva.... .......... 264 2.4 Tal—, språk och kommunikations—

handikapp ......................... n. 266 2. 5 Förståndshandikappade ............... 268 2. 6 Rörelsehindrade....v ................. 269 2. 7 Medicinskt handikappade ............. 276 Fö orsörjningssystemet för hjälpmedel ..... 278 3.1 Inledning ........................... 278 3. 2 Försörjningssystemets utveckling

i stort ............................. 279

BILAGA 10

UlwaD—l

3.4 Olika hjälpmedelsgrupper i för— hållande till nuvarande försörj— ningssystem för hjälpmedel... ....... 283 3.5 Något om kostnadsutvecklingen på hjälpmedelsområdet... ............... 296 Sammanfattning och slutsatser ...... ..... 298

Bilaga 1 Befintliga produkter/ hjälpmedel ej inordnade i försörjningssystemet..... ......... 302 Bilaga 2 Produkter under utveckling... 312

HEDICINSKA FRAMSTEGENS INVERKAN PA HJÄLPME— DELSBEHOVET

Uppdraget ..... .......... ................ 328 Begreppsbestämningar med kommentarer.... 328 Indelningsgrunder..... .......... . ....... 332

Undersökningsmetod...................... 333 Bedömningar av förändringar i

hjälpmedelsbehovet................. ..... 333 5.1 Övergripande synpunkter... .......... 333 5.2 Tal ......... .......... ............ .. 334 5.3 Hörsel......................... ..... 335 5.4 Syn................... ............ .. 335 5.5 Rörelsefunktion......... ............ 336 5.6 Hud ....... ......... ................. 337 5.7 Utsöndring..................... ..... 338 5.8 Cirkulation......... ..... ... ........ 338

5.9 Immunsystem......................... 338 5.10 Amnesomsättning.................... 339 5.11 Andning............................ 339 5.12 Psyke........................ ...... 340 5.13 Digestion................ ....... ... 340 Sammanfattning.............. ......... ... 340

BI LAGA l

ENKÄTSAHMANSTÄLLNING OMFATTANDE SAMTLIGA HÄLSO— ocn sauvanosnuvunnÄN

I denna bilaga redovisas svaren på de frågor som ställts till samtliga hälso— och sjukvårdshuvudmän ge— nom hjälpmedelsutredningens två enkäter om hjälpmedels— verksamheten. Några av enkätfrågorna ställdes endast till de hUVudmän som ingick i den andra enkätomgången. Detta framgår av redovisningen för de aktuella frågor—

na.

Eftersom svaren från de olika sjukvårdsområdena i Stockholms läns landsting i vissa fall skiljer sig åt redovisas svaren från dessa genomgående som 5 separata svar. Det innebär att totala antalet svarande i denna bilaga är 30 eftersom Stockholms läns landsting genom— gående redovisas som 5 huvudmän.

1.1 Hjälpmedelsverksamhetens ledning

Under rubriken verksamhetens ledning ställdes frågor om organisatorisk tillhörighet, administrativ ledning och politisk ledning.

Organisatorisk tillhörighet

— Samordnad verksamhet inom egen förvaltning 4 — Samordnad verksamhet inom en förvaltning som

även har annan verksamhet (se nedan) 18 — Ledningen uppdelad på flera förvaltningar

(se nedan) 8

Antal huvudmän (Stockholms läns landsting räknas som 5 huvudmän) 30

"Annan verksamhet"

Av de 18 huvudmän som angivit alternativet "samordnad verksamhet inom en förvaltning som även har annan verk— samhet" har 14 beskrivit vilken "annan" verksamhet som avses. Detta framgår av nedanstående uppställning. Siffrorna inom parentes anger antal huvudmän när svars— alternativet angivits av fler än en.

— Tandvård, sjuktransporter, medicinteknisk verksamhet, utomlänsvård m. m. — Direkt under FU/hälso- och sjukvårdsdelegation — Tillhör landstingets kansli, en av sektionerna i häl— so— och sjukvårdsavdelningen — Tillhör Länsvårdsförvaltningen. Alla kliniker inom sluten vård samt enheter med länsövergripande verk- samhet t.ex. ambulans, habilitering, hjälpmedelsverk— samhet. — Omsorgsnämnden och länssjukvårdsnämnden

— Länssjukvården

— Landstingets försörjningsavdelning — Centralförvaltningen (2) — Läns— och regionsjukvård — Sjukvårdsförvaltningen (2)

— Tillhör ett av sjukhusen

'Flera förvaltningar"

Av de 8 huvudmän som angivit alternativet "ledningen uppdelad på flera förvaltningar" har 6 beskrivit vad detta innebär:

— Sociala förvaltningen + ett av sjukvårdsdistriktens förvaltningar — Hjälpmedelscentralen i ett sjukvårdsområde hör till motsvarande primärvårdsområde, hjälpmedelscentralen i det andra sjukvårdsområdet hör till sjukhuset. — Försörjningsförvaltningen har ansvar för hjälpmedel till rörelsehindrade, syn— tal— ortopedtekniska och medicinska hjälpmedel liksom glasögonbidrag. Två se— parata distriktsnämnder har ansvar för hörselhjälp— medlen. Pedagogisk hörselvård och tolkcentral hör till sociala nämnden. — Uppdelat på 6 sjukvårdsdistrikt plus social avdel— ning. — Hjälpmedelscentralen tillhör somatiska rehabilite— ringskliniken, (långvård + rehabblock) Hjälpmedels— centralen för barn tillhör sociala nämnden. Hela kostnadsansvaret åvilar dock långvårds—/rehabilite— ringsblocket. Ortopedtekniska avdelningen tillhör tekniska avdelningen/administrativa serviceblocket. Audiologkliniken/hörcentralerna tillhör kirurgi— blocket. — Decentraliserat till 4 sjukvårdsförvaltningar — Hjälpmedelsverksamheten hör till hälso— och sjuk— vården. Den sjukvårdsförvaltning som har ansvar för länsspecialiteterna har också ansvar för hjälpmedels— verksamhetens olika enheter.

Administrativ ledning (personal, budget)

— Hos 17 huvudmän (av 30) finns hjälpmedelschef/sekre— terare — Hos 6 huvudmän har hjälpmedelskonsulent samordnings— ansvar/övergripande ansvar för hela hjälpmedelsverk— samheten ' — Hos 1 huvudman är budgetansvaret helt fördelat på kliniker/motsvarande — Hos 8 huvudmän är budgetansvaret helt sammanhållet i en central hjälpmedelsbudget_ — Hos 17 huvudmän är budgetansvaret för hjälpmedels— centralen (ibland även något ytterligare) lagt på hjälpmedelschef/—konsulent och övriga hjälpmedels— budgetar fördelade på resp. kliniker. — Hos 12 huvudmän tillhör personalen m.m. resp. kli— nik/motsvarande utom hjälpmedelscentralens personal som finns i personalstat för hjälpmedelscentralen med hjälpmedelschef/konsulent som personalansvarig — Hos l huvudman har varje hjälpmedelsenhet en funk- tionsansvarig chef (budget, personal, drift) som är underställd hjälpmedelschefen.

Politisk ledning

Av nedanstående figur framgår hur huvudmännen har be— svarat frågan om hur verksamheten leds på politisk ni— vå. Frågan ställdes med sex olika svarsalternativ. Av 30 huvudmän har 13 angivit endast en nämnd/motsvarande som ansvarig för verksamheten. Övriga har angivit 2 el- ler flera alternativ. De 13 huvudmän som angivit endast ett alternativ är inringade i figuren.

Politisk ledning av hjälpmedelverksamheten

FU eller HSN Annan Decentra- Verksam— Oika nämnder motsvar— central liserad hets— beslutar i ande nämnd nämnd organisa— grenarna olika

tion t.ex. har olika frågor lokal politisk

sjukvårds- ledning styrelse

AB—S x x x AB—SV x x x AB—V x x x

AB—NO+NV x x x

C x

D x B x F x x x x G x

H x x K x L x x x x H x x x x x N x

0 x x

P x x x R )( S x x x x T x x x x U x

w x x X x x x x Y x

Z x

AC ): x BD x

OG x x MH x

I x

Politisk ledning — decentraliserad organisation

I svaren hos de 11 huvudmän som angivit att man har en decentraliserad politisk organisation förekommer föl—

jande alternativa former/benämningar.

— Sjukvårdsstyrelse för resp. sjukvårdsområde — Läns— och regionsjukvårdsdirektion — Lokala sjukvårdsdirektioner — Sjukvårdsnämnder

— Distriktsnämnder — Distriktsdirektioner — Blocknämnder — Sjukhusnämnder — Sjukhusdirektioner

Politisk ledning — annan central nämnd

I svaren från de 10 huvudmän som har ansvaret förlagt helt eller delvis till annan central nämnd förekommer följande nämnder:

— Social nämnd — Nämnd för länsövergripande hälso— och sjukvårdsverk— samhet — Hjälpmedelsdelegation — Försörjningsnämnd — Länsvårdsnämnd

Hos 6 huvudmän har hjälpmedelsverksamhet lagts på sociala nämnden.

Nedanstående uppställning visar hur ledningen av verk—

samheten fördelas hos dessa huvudmän.

1. Under sociala nämnden: Under sjukhusledning: — Hjälpmedelscentral — Ortopedteknisk avd. — Hörcentral — Syncentral

— Tolkcentral

2. Under sociala nämnden: Under "annan" central — Tolkcentral nämnd: — Hjälpmedelscentral — Hörcentral — Syncentral

— Ortopedteknisk avd.

3. Under förvaltningsutskottet; distriktsnämnd och social nämnd:

Bjälnmsdglsdslggatioa

— Hjälpmedelscentral — Hörcentral — Syncentral — Tolkcentral - Ortopedteknisk avd. 4. Under sociala nämnden: Under försörjningsnämnd: — Tolkcentral — Hjälpmedelscentral — Syncentral Under distriktsnämnder: — Orotpedteknisk avd. — Hörcentraler 5. Under sociala nämnden: Under hälso— och sjuk— — Tolkcentral vårdsdelegationen; sjuk— vårdsdirektioner: — Hjälpmedelscentral — Hörcentral — Syncentral — Ortopedteknisk avd. 6. Under sociala nämnden: Under förvaltningsut— - Tolkcentral skottet; blocknämnder: — Hjälpmedelscentral — Hörcentral — Syncentral — Ortopedteknisk avd.

Hur länge har nuvarande organisation funnits?

Samtliga 30 huvudmän har besvarat frågan. Man kan kon— statera att flertalet har genomfört organisatoriska förändringar under 1980—talet; Endast 6 huvudmän har en organisation som är äldre. Hos 5 av dessa är föränd— ringar aktuella, liksom hos 13 av dem som organiserat om under 1980—talet. Se nedanstående uppställning.

Sedan 1969 1 — förändring aktuell Sedan 1976 5 — förändring aktuell hos 4 Sedan 1980—1988 24 — förändring aktuell hos 13

Beslut om/planer på förändringar

Utöver de 18 huvudmän som besvarat denna fråga jakande (se även under ovanstående rubrik) har 10 svarat nej, medan 2 ej svarat alls. Se nedan.

Ja 18 Nej 10 Ej svar 2

Hur upprättas den lokala hjälpmedelsförteckningen?

I svaren på frågan anger 27 huvudmän att de har en 10— kal förteckning. Dessutom anger 2 att de har Handikapp— institutets förteckning plus ett tillägg till dessa. En huvudman svarar att lokal förteckning ej finns. Se ne— dan.

Har lokal förteckning Institutets förteckning + tillägg Har ej lokal förteckning

27

2 1

Hos 22 huvudmän förekommer samverkan/samråd/informa— tion/remissförfarande med/till handikapporganisationer vid upprättande av lokal hjälpmedelsförteckning. Detta sker genom Länshandikapprådet (LHR) eller på annat sätt.

Sammanfattningsvis beskrivs processen för att ta fram den lokala förteckningen på följande sätt:

— Handikappinstitutets hjälpmedelsförteckning bildar underlag tillsammans med

— huvudmannens egna anvisningar och tidigare beslut om hjälpmedel och — synpunkter från ordinatörer/utprovare, brukare, han— dikapporganisationer etc. — Behandling av underlagsmaterialet sker i berednings— grupper eller liknande och — förslag sammmanställes. — Förslaget diskuteras/informeras om/remitteras till handikapporganisationerna via LHR, referensgrupp el— ler liknande. — Beslut tas i ansvarig nämnd

Hur sker sortimentsurval?

Av svaren på frågan om hur sortimentsurvalet går till kan följande generella berednings— och beslutsprocess anges.

— Av Handikappinstitutet rekommenderat sortiment an— vänds som underlag tillsammans med — SUB—avtal — Olika former av grupper hos huvudmannen bereder/hand— lägger, värderar, avger utlåtande etc.: * Specialistgrupper (för olika produktområden) * Produktgrupp * Inköpsgrupp * Sortimentsgrupp * Funktionsgrupp — Utvärdering hos huvudmännen av tänkbart sortiment utifrån: * Praktiska tester (tekniska och funktionella) * erfarenhet av produkter (personal och brukare) * Sammanvägning av teknisk, funktionell och ekonomisk bedömning — Beslut om sortiment tas i ansvarig nämnd. Hos några huvudmän är dock beslutsfattandet till viss del delegerat till tjänstemän (hjälpmedelschef, klinik— chef). Undantag kan t.ex. vara kontroversiella beslut och beslut med stora ekonomiska konsekvenser.

1.2 Budget och kostnader för hjälpmedelsverksamheten

Under denna rubrik ställdes frågor om antalet hjälp— medelsenheter hos huvudmännen och kostnader för inköp

av hjälpmedel, främmande tjänster och personal för

resp. ansvarsområde.

Antal hjälpmedelsenheter hos resp. huvudman år 1987/1988

Hjälp— Hör— Syn— Tolk— Ortoped— medels— central central central teknisk central avd.

AB-S AB—SV 4 4 (+7) 3 1 10 AB—V AB NÖ+NV

C 1 1 1 1 1 D 3 2 1 1 —* E 1 2 (+1) 2 2 2 F 1 1 (+3) 1 1 1** G 1 2 1 1 1

H 2 3 2 1 2 K 1 2 1 1 1 L 1 (+3) 2 1 1 2 M 2 7 2 1 2 (+1) N 2 4 1 1 2

O 2 2 (+1) 0*** 2 P 2 4 (+2) 2 l 2** R 1 5 (+1) 1 2 2 S 1 5 (+2) 1 l 1 T 1 (+2) 3 1 1 1 (+2)**

U 1 2 1 1 1 W 1 (+5) 1 (+1) 1 1 1 (+2) X 1 2 (+2) 1 1 (+1) 2 Y 1 4 l 1 3 Z 1 1 (+1) 1 1 1

AC 4 3 2 1 1 BD 1 6 1 1 1 (+1) OG 1 1 (+2) 1 1 l** MM 1 1 1 1 2 I 1 1 1 l 1

* Ej svar ** Ortopedteknisk verksamhet i egen regi *** Köper tjänster av angränsande huvudmän

( ) Uppgifter inom parentes anger antal kända filialer Antal gemensamma enheter

Redovisning av de bearbetade svaren på frågorna om kostnader för inköp av hjälpmedel m.m. sker i SOU 1989:39, kapitel 7. Kostnader och kostnadsutveckling för hjälpmedel.

Förfarandet vid budgetunderskott

Samtliga huvudmän har besvarat frågan. Svaren har för— delats på tre kategorier. Några huvudmän har besvarat frågan så att de placerats i fler än en kategori.

Svarskategori Antal huvudmän Regelbunden budgetupp— 13

följning/budgetprogno— ser/information till politiskt ansvariga vid underskott

Tilläggsanslag ges regel- 11 mässigt (efter redovisning och motivering)

Besparingsåtgärder vidtas, 9 t.ex. indragning av hjälpmedel, skärpta anvisningar

Hur genomförs budgetarbetet? Underlag ? Direktiv om budgetramar?

Samtliga huvudmän har svarat på frågan. Svaren har kun— nat fördelas på fem kategorier. Flera huvudmän har sva— rat relativt utförligt och därför placerats i två eller flera kategorier medan andra svarat kortfattat och där—

i med placerats i endast en kategori. Se nedanstående uppställning.

— Rambudget 18 — Uppräkning av budget på grund av volymökning/ utökning av verksamheten 16 — Tidigare års budget/utfall utgör underlag 12 — Generell priskompensation alternativt procent— uppräkning ll - Statistik från föregående år ger underlag 3

Vad är avgörande för fastställande av budget?

I frågan angavs alternativen "beräknat medelsbehov" eller "ekonomiskt utrymme".

— Beräknat medelsbehov 7 - Ekonomiskt utrymme 11 — Både/och 7 — Ej svar 5

Vem har budgetansvaret för hjälpmedel?

— Delat mellan hjälpmedelschef/konsulent och

annan/andra, t.ex. klinikchefer 14 — Hjälpmedelschef/konsulent 8 — Samordningsansvar hos hjälpmedelschef/motsvarande

och decentraliserat budgetansvar 5 — Decentraliserat ansvar till kliniker etc. 2 — Ej svar 1

Förekommer delat budgetansvar och ledningsansvar för verksamhetens personal/drift?

På frågan om hur budgetansvar och ledningsansvar för verksamhetens drift (personal m.m.) fördelas svarade 15 huvudmän att detta ansvar delas mellan hjälpmedels— chef/motsvarande och andra t.ex. klinikchefer på ögon-

kliniker m.fl. Hos 5 huvudmän angavs att hjälpmedels— chef har totalt ansvar. Hos övriga 10 har 6 decentrali—

serat ledningsansvaret medan 4 inte svarat på frågan.

Åtgärder som de senaste två åren vidtagits för att begränsa hjälpmedelskostnaderna

Samtliga huvudmän har besvarat frågan. I viss mån har svaren kunnat fördelas på kategorier. Dessa kategorier redovisas nedan rangordnade efter hur många huvudmän som placerats i resp. kategori.

— strykningar i hjälpmedelsförteckningen (9)

— Översyn/utredning (8)

— Besparingspaket/generella sparåtgärder (7)

— Införande av avgifter (7)

— Kostnads— lagerredovisning m.m. på data (5)

— Sortimentsbegränsning (5)

— Information om kostnader och ekonomiska ramar (3)

- Decentralisring av budget/kostnadsansvar (3)

— Förbättrade rutiner leder till effektivare verksamhet (3)

— Inga alls (3) - Ändrade (skärpta) anvisningar (2)

— Temporärt inköpsstopp (2)

- självfinansiering av reparationer (l)

— Nya lokaler ger effektivare verksamhet (1)

— Förbättrad uppföljning av hjälpmedel (1)

— Återanvändning ökat (1)

Hur styrande är hjälpmedelsersättningen i budgetarbe— tet?

De flesta av de 27 huvudmän som har besvarat frågan har svarat att hjälpmedelsersättningen inte alls styr bud- getarbetet. Se nedanstående uppställning och redovis-

ning av kommentarer.

Mycket 2 Litet 6* Inte alls 21* Ej svar 3

* Två huvudmän har angivit 2 alternativ.

Kommentarer:

— Bokföringspost i landstingets totalekonomi. — Ingen koppling i budgetarbetet. — Det noteras att statsbidrag finns men att det ej täcker kostnaderna. - Lämnas som information när budgetmedlen äskas. — Diskuteras inte i något sammanhang. — Diskuteras ej i samband med budgetarbetet. — Påverkar inte på något sätt den totala budgetramens storlek. — Hjälpmedelsersättningen behandlas som den schablon den är. Skillnaden är stor mellan de faktiska kost— naderna och ersättningen. Den är ej styrande i det lokala budgetarbetet. — En av andra statliga ersättningar, påverkar endast marginellt landstingets ekonomi. — Det är kostnader och utveckling som styr budgetarbe— tet. Statliga ersättningen har i princip legat stilla sedan 1976. — Nämns enbart i kommentarerna till budgeten. Ersätt— ningen finns ju inte i verkligheten i hjälpmedels— verksamheten utan går till ett centralt konto i landstinget tillsammans med andra statliga ersätt— ningar. — Ett gott bidrag! — Psykologisk påtryckning. — Garanti om en viss miniminivå på verksamheten. — Med krympande ekonomiskt utrymme blir ersättningen allt viktigare.

— Jämförelse mellan ersättning och budgetutfall. Efter- som kostnaderna ökar mer än ersättningen, påverkar detta naturligtvis tilldelningen av medel. — Ersättningen har betydelse i landstingets totala bud—

get. Det skulle naturligtvis vara lättare att införa nya hjälpmedel om verksamheten "självfinansierades".

Hjälpmedelsbudgeten har aldrig begränsats med motive— ringen att hjälpmedelsersättningen ej täcker kostna— derna.

Förklaringar till kostnadsutvecklingen

Huvudmännen ombads att rangordna tio alternativa för— klaringar till kostnadsutvecklingen från ett till tio. Nedanstående redovisning är en sammanställning av sva— ren från de 29 huvudmän som lämnat svar på frågan. Någ— ra landsting har satt samma siffra på flera alternativ medan andra utelämnats, några har inte rangordnat samt— liga alternativ. Vissa alternativ har därigenom fått större tyngd medan andra samtidigt fått färre "röster" än de annars torde ha fått. Alternativen redovisas ne— dan i den ordning de fått flest höga placeringar.

Utökad hemsjukvård Utökat eget boende ökad andel äldre i befolkningen ökade inköpskostnader på grund av volymökning Fler tekniskt avancerade och dyra hjälpmedel Decentralisering av verksamheten till primärvården Ökade inköpskostnader på grund av prisökningar Förbättrad kvalitet på hjälpmedlen Utvidgning av handikappbegreppet

0. Utökning av hjälpmedelsförteckningen

mexlmmuwaE—l .

Hjälpmedel/hjälpmedelsbehov som haft särskild betydelse för kostnadsutvecklingen

Nedanstående redovisning är en sammanställning av de hjälpmedel/hjälpmedelsbehov som angivits ha särskild betydelse för kostnadsutvecklingen. Det antal huvudmän

som angivit hjälpmedlet/behovet anges inom parentes.

— Sängar och lyftar i hemsjukvård (14)

Manuella rullstolar — "aktivstolar" (10) Elrullstolar (7)

Förflyttningshjälpmedel (7) ADB—hjälpmedel (7) Hygienhjälpmedel, ADL—hjälpmedel (6) Proteser, ortoser, skor, inlägg (6) Barnhjälpmedel/skolhjälpmedel och dubbelutrustningar hem/skola (6) Hörapparater/hörselhjälpmedel (5) Medicinska behandlingshjälpmedel (4) Enkla gånghjälpmedel (3) elektronik (2) Hjälpmedel för anpassning av bostäder och andra lokaler

Ovriga kommentarer till kostnadsutvecklingen

Hjälpmedelsvolymen och därmed kostnaderna för inköp och teknisk service m.m. ökar när antalet ordinatörer ökar. — Det finns ett uppdämt behov av hjälpmedel (9) Strukturförändringarna inom sjukvården m.m. påverkar (6) Tekniska utvecklingen och produktutvecklingen bety— delsefull (4) Hjälpmedel för kommunikation och utbildning (2) Inflationen (2) Verksamhetsförändringar inom omsorgerna har medfört ett stort behov av hjälpmedel (2) Ökad medvetenhet hos användargrupperna och ökade krav på olika hjälpmedel t.ex. för bostad och fritid, sär— skilda färger, årsmodeller etc. (2) Olika verksamhetsgrenar har olika uppfattning om or— sakerna till kostnadsutvecklingen (2) Priset på rullstolar högre nu än tidigare. Hållbarhe— ten sämre men funktion och utseende är bättre (1, an— ges ej i forts.) Kostnadstoppen passerad. Hemsjukvården i princip fär— digutbyggd

Nya behandlingsmetoder

Utökat antal remisser från distriktsläkare ang. hör— selproblem, synproblem och vid rörelsehinder Större utbud av hjälpmedel Hjälpmedelsverksamhetens stora volym och omsättning. Totalt ca 7 000 rullstolar i användning och i lager. Av dessa byter ca 1 500 användare varje år. Svårt att få överblick — för stora lager och för låg omsättning i dag. Datorstöd nödvändigt för att få överblick Hjälpmedelsanslaget har blivit en slasktratt som alla vill tömma sina problem i. Definition av begreppet hjälpmedel måste ske. Specifikation av vad hjälpme— delsanslaget skall täcka är nödvändigt att ha. Poli— tiker ställer dåliga krav vad gäller kostnadsuppfölj— ning

1.3 Samverkan med handikapporganisationerna

Hur sker samverkan?

Av nedanstående redovisning framgår att de flesta hu— vudmännen (26) anger att samverkan sker genom Länshan— dikapprådet. Av dessa har 7 huvudmän dessutom något samverkansorgan för enbart hjälpmedelsfrågor. 3 huvud—

män samverkar endast genom särskilt organ.

— Genom Länshandikapprådet (LHR) 26* — Samverkan för enbart hjälpmedels—

frågor t.ex. hjälpmedelsråd 10* — Ej svar 1

* 7 huvudmän har samverkan såväl via särskilt organ som LHR.

Sker samråd/samverkan med organisationerna före beslut om förändringar inom hjälpmedelsverksamheten?

26 huvudmän anger att någon form av samråd/samverkan sker innan beslut om förändringar inom hjälpmedelsverk— samheten. 4 huvudmän svarar nej på frågan. Två av dessa kommenterar sina svar:

— Det är meningen att LHR skall informeras. Är dock då—

ligt med detta. En genomförd utredning 1986 gick dock på remiss till organisationerna

— Material skickas endast för kännedom till organisa— tionerna*

Andra former för samråd/samverkan

På frågan om andra former av samråd/samverkan lämnades följande svar:

— Information i föreningarna, temadagar m.m. ibland samarrangerade (10) — Organisationerna deltagit i utredningar och arbets—

grupper (6) — Informella kontakter (5) — Remissförfarande (4) - Regelbundna överläggningar (3) — Samråd i speciella frågor (2)

Synpunkter på samverkan med handikapporganisationerna

Såväl positiva som negativa omdömen ges om samarbetet. Hos 13 huvudmän anges det som viktigt/nödvändigt att ha organisationerna med som samarbetspartner, att samarbe— tet fungerar bra etc. Hos 4 huvudmän är man medveten om att samarbetet inte fungerar så bra som det borde. Där— utöver förekommer en rad kritiska synpunkter på handi— kapporganisationernas sätt att gå in i samverkansarbe— tet. Se nedanstående redovisning.

— Viktigt att ha organisationerna som samarbetspartner. Kontinuerlig samverkan nödvändig. Förutsättning för att vidareutveckla verksamheten. Fungerar mycket bra. Mycket bra diskussioner. Viktigt med synpunkter och större förståelse för varandra. (13)

— Ej funnit sina rätta former ännu/fungerar ganska då— ligt. Borde kunna utvecklas mera. Utökning diskute— ras. ( 4)

— Viktigt att utsedda representanter för handikapporga— nisationer inte bara representerar sig själva utan sina organisationer (1, anges ej i forts.)

— Handikapprörelsen har inte utsett några representan- ter till sortimentsgrupperna.

- Svårt att få till stånd diskussion om prioriteringar inför framtiden.

- Mycket olika vad gäller olika föreningar. Med vissa — ständig kontakt, bra utbyte. Dessa driver själva frå— gor och projekt — positivt för samverkan och utveck— ling. Andra ställer stora krav utifrån klagomål som ej går att härleda. Information och utbildning be— hövs.

— För samverkan krävs utbildning av handikapporganisa— tionernas representanter.

— Stridiga viljor grupperna emellan. En samrådsgrupp måste bestå av representanter för organisationerna. Dessa måste själva se till att deras representanter är representativa.

— Önskvärt att handikapporganisationerna kan delta på ett mera konstruktivt sätt i diskussionerna om över— gripande frågor. Det händer allt för ofta att man fastnar i detaljfrågor.

— Angeläget att handikapporganisationerna medverkar — inte som påtryckar/missnöjesgrupp, utan som fullvär— diga medarbetare. De svårigheter handikapporganisa— tionerna har att finna lämpliga företrädare och att nå ut med, resp. få tillbaka information, skapar ibland irritation. ömsesidig förståelse behövs, men också ömsesidiga krav.

I bil. 7 redovisas hjälpmedelsutredningens enkät till handikapporganisationerna på länsnivå där bl.a. ställ— des frågor om hur organisationerna ser på samverkan med huvudmännen.

1.4 Sortiment av hjälpmedel

Avvikelser från Handikappinstitutets rekommendationer

Det är 6 huvudmän som ej har svarat på frågan. De hjälpmedel som angivits hos övriga 24 huvudmän uppräk— nas på följande sidor i den ordning som de har noterats flest gånger.

Hjälpmedel som tillkommit: Tidpunkt för införande

— Kompressionsutrustning (19) 1978—1986 — Syrgasutrustning/koncentrator (12) 1950—1987 — Luftfuktare (9) 1974—1984 — Luftrenare (9) 1977-1984

Hjälpmedel som tillkommit: Tidpunkt för införande

— Respiratorer/ventilatorer/inhalatorer

(8) 1950—1987 — Tinnitusmaskerare (6) 1974—1983 — Pep/andningsmask (5) 1983-1987 — Antidecubitusmadrasser (5) 1984—1985 — Bilanpassning utöver rek. (4) 1987 — Stödstrumpor (4) ? — Insulinpump (4) 1984—1987 — Blodsockermätare (3) 1986—1987 - Dialysutrustning (3) 1979—1980 — Dimtält (3) 1984 — Studsmatta (3) 1985—1987 — Behandlingsskor (3) 1982—1985 — Individanp. sitsar/stolar (3) 1987 — Sitt/liggringar (3) 1985 — Enuresmadrasser (3) 1980 — Bråckgördlar (3) ? — Apnélarm (2) 1985 — Personsökare (2) ? — Vibrator (2) ? - Benförankrad hörapparat (2)' 1987 — Tvillingvagn (l,anges inte 1 forts.) ? — Bandagematerial ? — Insulinpenna 1986 — Bäcken/hinkar 1985 — Fristående skötbord ? — Psoaskuddar ? — Slemsug utöver rekommendation 1985 — Lymfpulsator 1985 — Ultraljudsapparat ? — Specialkontakter för manövrering : ? — Stol till anhörig för att underlätta matning ? — Hjälpmedel i förskola och fritidshem ? — Urea pressure splint ? - Trip Trap stol ? - Reflektometer ? — Peak flow meter ? - Säng/lyft för vårdare 1970 — Fotvagga ? — Fuktkammare/ögonförband ? - Phrenicusstimulator ? — Cochleära implantat 1983 — Specialhörapparater för ensidigt hörselskadade 1983 - Hörapparater utöver rekommendation ? — Programmerbar hörapparat ? — Specialglas till glasögon ? - Knäortoser för korttidsbehandling/ behandlingsortoser ? — Frakturortoser/gips ?

Sortiment av hjälpmedel

Hos 5 huvudmän har man ej besvarat frågan om vilka av— vikelser man har i form av strykningar i hjälpmedels— förteckningen. 25 huvudmän har redovisat strukna hjälp— medel. De hjälpmedel som tagits bort i flest landsting är hushållsmaskiner. Därefter kommer vissa telefone— ringshjälpmedel. De flesta strykningarna har gjorts un— der 1980—talet.

Hjälpmedel som strukits: Tidpunkt Hushållsmaskiner (21) 1981—1987 Mikrotelefon/lurförstärkare/ högtalartillsats (11) 1981—1987 Mjuk halskrage (9) 1981—1987 Antihalkmattor (7) 1981—1987 Tandem/parcykel, aldrig infört/ borttaget/endast bidrag/endast lån (8) 1985 Eltandborste (7) 1984—1987 Vanliga madrasser (6) 1986—1987 Kniv (6) 1981—1987 Mopeder (6) 1983—1985 Symaskin/dammsugare/elvisp/ matberedare/elkonservöppnare/skär— maskin (6) 1981—1983 Vanliga skoinlägg (7) 1986—1988 Underhåll mopeder/bandspelare/ blindur (5) 1983—1985 Träningsredskap (5) 1986—1987 skohorn (5) 1981—1985 2—hjulig standardcykel (5) 1977—1981 UVB—lampor borttagna/aldrig införda (4) 1978—1984 Tränings/ergometercykel (4) 1985—1986 Sillock (4) 1981—1987 Sparkcyklar (4) 1984—1986 Förbrukn art till TNS—app (4) 1986—1987 Stödhandtag (3) 1983—1987 Sifferring (3) 1984—1987 Grönsakskorg (3) 1981 Arbetsstolar (3) 1985—1986 Stektång (3) 1981—1987 Luftrenare (3) (ej rek. hjm) 1986—1987 Luftfuktare (3) (ej rek. hjm) 1986—1987 Glas/mugg (2) 1986 Griptång/allgrip (2) 1981

Hjälpmedel som strukits:

Bandspelare borttaget/aldrig infört (2)

Sax (2)

Spinabac ryggstöd borttaget/endast som tillbehör (2) Burköppnare (2) Äggring (2) Mjuka ryggortoser (2) Epicondylitbandage (2) Badborste/badkrage (2) Glasögonbidraget inskränkts (2) Penna (2) Kommunikationsradio borttaget/ej infört (2) Reflektometer aldrig infört (1, anges inte i forts.) Tvättlappar Nagelfil Brödkavel Tallrik Matlagningshjälpmedel Sockerströare

Termometer

Käpphållare Kranspakar Sylupp Osthyvel Regncape Lösögonfrans Manuella skrivmaskiner Elskrivmaskin — standard Porttelefon Sittmöbler Syntetiskt fårskinn

Säng — om behovet endast är tillbehör

UV—filter

Blissutrustning Dubbelutrustning

Bordsur Manuella fordon Kontantbelopp

Barnbilstol — standard Säng/lyft som arbetsredskap ges endast när landstinget är arb. giv.

Omkopplare till telefon Trafikförsäkring till moped Mopedhjälm Förstorande TV—lins Blodsockermätare aldrig infört

Tidpunkt

1985—1986 1981

1987 1981—1987 1981 1987—1988 1987—1988 1981 1987 1981—1987

1983

1986 1986 1986 1986 1985 1981 1986 1986 1986 1987 1986 1981 1981 ? 1986 1986 ? ?

'U'U'UW)

1986 1985 1984 1984

1985 1983 1986 1986 7

Hjälpmedel som strukits: Tidpunkt — Kasett/fickbandspelare endast i

skolan 1986 — Lysrör och lampor till belysning 1978 — Chondroortos 1988 — Malaciortos 1988 — Pelotter 1988 — Hjärtstimulator 1986 — Inop TNS—apparat 1986 — Studsmatta 1986 — Servolink 1986 — Batterier till rullstol (brukare

över 18 år) 1987 — Endast bidrag till peruk/toupé ? - Restriktivare förskr. av belysning ? — Kompressionsstrumpa 1987 — Trochanterbälte till gravida 1987

Motiveringar till strykningarna

De motiveringar som angivits till strykningarna har kunnat kategoriseras i viss mån. I de fall motivering finns har den förts till någon av de nedanstående kate— gorierna. Den motivering som är vanligast är att pro- dukten i fråga är en standardprodukt och/eller finns tillgänglig i öppna handeln. Därnäst kommer ekonomiska skäl resp. att hjälpmedlet ej har någon medicinsk ef— fekt.

— standardprodukt/finns i handeln 60 — Ekonomiska skäl 19 — Ej medicinsk effekt 14 — Rättviseskäl/oklarhet i ordinations— kriterierna 7 — Finns ej längre/används ej 5 — Billig att köpa 3 — Budget till klinik 3 — Normal driftkostnad 1

Andra begränsningar/utvidgningar

På frågan om några andra begränsningar eller utvidg— ningar genomförts de senaste 2 åren svarar 4 huvudmän nej och 4 svarar inte alls. Övriga 22 har angivit ytter— ligare ett antal inskränkningar och några utvidgningar.

— Bidrag til bil endast som anpassningsbidrag/kontant— bidrag enl. särskilda regler (3) — Olika former av avgifter (3) — Kliniker bekostar helt vissa hjälpmedel (2) — Fasta installationer i sommarbostad/dubbelutrustning begränsas (2) — Begränsning av standardartiklar (2) — Besparingspaket/allmänna spardirektiv (2) — Skärpta indikationer för kontaktlinser, (1, anges inte i forts.) — Sortimentsbegränsning görs kontinuerligt — Hjärtstimulator lagts över på klinik — Begränsning av antal UVB—lampor — Begränsning av behandlingsskor — Mopedbidrag inskränkt — Träningscykel ges restriktivt — Ej kostnadsfri klackhöjning under 15 mm — Begränsning av arbetsstolar — Begränsning av ordinationsrätten — Ej bidrag till arbetstekniska hjälpmedel — Begränsning av datorer tills rekommendationer ges — Hela verksamheten ökar ständigt och skall bedrivas med samma personalresurser — Datorutrustningar har tillkommit — Glasögonbidraget höjt till 400 kr. — Förbättrad service och rekonditionering

1.5 Hjälpmedel som inte finns på den lokala hjälpmedels— förteckningen

I enkäten efterfrågades vilka rutiner som tillämpas om en person behöver hjälpmedel som inte finns på den loka— la hjälpmedelsförteckningen.

Av svaren kan konstateras att det är olika dels beroende på om behovet gäller en enstaka individ med ett speci- fikt behov av ett udda hjälpmedel, t.ex. ett mycket dyr— bart sådant eller att särskilt dyr anpassning behövs, dels om det rör sig om en ny grupp hjälpmedel/brukare som kan ha rekommenderats av Handikappinstitutet eller har initierats lokalt.

Av svaren går att urskilja två procedurer som kan sam— manfattas på följande sätt:

Nya produkter — pro— Enstaka individuella duktgrupper: behov: — Utredning av — Ordinatören aktualiserar

* behovsgruppens storlek * behov av teknisk service * kostnader m.m. — Ansökan/utredning görs — Förslag till anvisningar utformas — Beslut tas av politiskt — Beslut tas av ansvarig nämnd * Hjälpmedelschef/motsv * beslutet kan t.ex. * Politiskt ansvarig innebära att ett nämnd generellt anslag ges — I några fall kan beslut kopplat till anvis— överklagas i överordnad ningar instans

Utöver ovanstående beskrivning förekommer det även att olika kliniker gör egna "kapitalinvesteringar" av hjälp— medel som sedan lånas ut till patienter.

Hur är rutinerna beslutade?

I enkäten ställdes frågan hur de rutiner som tillämpas har beslutats. De alternativ som angavs redovisas nedan tillsammans med svarsfördelning. Samtliga huvudmän har besvarat frågan.

— Genom politiskt beslut 23* — Beslut i administrationen genom delegation 6** — Tillkomna genom praxis, ej formellt beslutade 10***

* 4 angivit annat alternativ utöver detta. ** 5 angivit annat alternativ utöver detta. *** 8 angivit annat alternativ utöver detta.

Sammanlagt 8 huvudmän har angivit 2 eller 3 alternativ.

Hur många sådana beviljade ärenden förekom under 1986

Av svaren på frågan om hur många beviljade ärenden som förekom under 1986 framgår att det är stor skillnad mellan huvudmännen beträffande antal fall som varit aktuella och beviljats. I ett landsting hade man 650 ärenden under 1986 medan 11 huvudmän hade mellan 0—10 ärenden. Se nedanstående uppställningar över antal ärenden och redovisning av de hjälpmedel som varit aktuella.

Antal fall Antal huvudmän

Ej svar: 5

0 — 10 11 11 — 20 4 21 — 30 3 31 — 40 2 41 — 50 2 81 — 90 1 91 —100 1 650 st. 1

Vilka hjälpmedel?

Nedan redovisas de hjälpmedel som angivits ha varit aktuella för individuella beslut under 1986.

Speciella kommunikationslösningar (8) Infusions—/insulinpump, injektionspistol (7) Datorutrustning (6) Respirator/ventilator/inhalator (6) Lyft/lyftplatta (4) Syrgaskoncentrator/—utrustning (4) Bilanpassningar (4) Kompressionsutrustning (3) Behandlingshjälpmedel (3) Hushållsmaskiner (3) Blodsockermätare (3) Arbetsstol (2) Glasögon/kontaktlinser (2) Sidovagn till cykel (2) Pep Rmt mask (2) Högtalartelefon (2) Arbetsstol (2) Studsmatta (2) Säng (1, anges ej i forts.) Biltelefon Punkttelefon Skrivare till punkttel Punktskriftsprinter Elektronisk skrivmaskin Telefonrelä Portabel dövsignal Väckningsanordning 4—hju1ig motorcykel Sparkcyklar Terrängskoter Eldriven personvändare Bordsvävstol

Apnémadrass/varnare Splint

Anfallslarm Flödesmätare

Tandemcykel

Rullstolar utanför sortiment Elrullstolar

Åderbråcksstrumpor Ultraljudsapparat Specialhörapparat

Telescan Luftrenare Luftfuktare

Nutritionspump Prenicusstimulatorer Muskelstimulator

Peruker dyrare än i beslutat sortiment Toupé Vårdstol Handikappfordon till förändrar med handikappat barn Egenkonstruerade hjälpmedel för fritid

Hur följs avslag på hjälpmedelsansökningar upp?

— Hos 3 huvudmän besvaras ej frågan — skriftligt och ibland även muntligt besked till ordi— natör/utprovare, som underrättar sökanden (8) — Information/hjälp till alternativ t.ex. ansökan om fondmedel (8) — Omprövning i ansvarig nämnd, hos medicinskt ansvarig (6) — Personlig information ges till ordinatör och sökande (4) — Protokollsutdrag/skriftlig information till sökanden (3) — Inte alls (3) — Alternativa hjälpmedel prövas (2) — Bevakning genom ansvarig handläggare/uppföljning vid senare tillfälle (1) — Inte varit aktuellt (1)

1.6 Huvudmannens resurser för att tillgodose utbild— ningsbehovet hos hjälpmedelspersonalen?

Till de 23 huvudmän som ingick i andra enkätomgången ställdes frågan om huvudmannen har tillräckliga resur— ser för att tillgodose utbildningsbehovet hos hjälpme- delspersonalen. Fördelningen ja— och nejsvar framgår av nedanstående uppställning, liksom vilka resurser som saknas och de konsekvenser detta får.

— Ja 6* — Nej 17* — vet ej 1 — Ej svar 1 * Två landsting har svarat både ja och nej. Resurser som saknas/konsekvenser

— Budgetmedel saknas (8) — Skräddarsydd och systematisk utbildning saknas (7)

— Svårt att bevaka området — stort och oöverskådligt — snabb teknisk utveckling — varken grundutbildning el— ler fortbildning finns — omättligt behov av utbild— ning (5) — Utbildning inom teknik— dator— och elektronikområden behövs (4) — I sista hand drabbas de handikappade (3)

— Personalen får lägre kunskapsnivå/utnyttjas ej till fullo (2)

— Stort kurs—/konferensutbud — svårt att bevaka — dyra kurser, stora omkostnader (2) — Utbildningsbehoven mycket stora t.ex. inom hemtjäns— ten (1, anges inte i forts.) - Utvecklingen stagnerar - Information och kunskaper når ej ut — Behov tillgodoses ej t.ex. datorer — Fel produkter ordineras

1.7 Hjälpmedel till personer med flerhandikapp

Har kartläggning/utredning kring flerhandikappades be- hov av hjälpmedel genomförts?

— Ja 11 — Nej 17 — Ej svar 2

Rutiner för att förse personer med flerhandikapp med hjälpmedel

I enkäten efterfrågades en beskrivning av de rutiner som finns hos huvudmannen för att förse flerhandikappa— de personer med hjälpmedel, vem som har samordningsan— svar, hur samarbetet sker etc. Samtliga huvudmän har besvart frågan. Svaren har sammanställts i nedanstående

redovisning.

— Inga rutiner/praxis/informellt samarbete etc. (19) — Den som har det primära behandlingsansvaret ansvarar för samordning (6) — Barnhabilitering/teamarbete, träffar för flerhandi— kappade barn (6)

1.

Vuxenhabilitering (4) Flerhandikappade utanför omsorgerna/habiliteringen faller utanför (2) För vuxna flerhandikappade är det svårt (2) Samarbete i ordnade former påbörjat (2) Behandlingskonferens där befattningshavare från resp. hjälpmedelsområde medverkar beroende på behov (1, an— ges ej i forts.) Hjälpmedelskonsulent kontaktas vid problem Samordning sker i varje enskilt fall Samordning sker inom rehabiliteringskliniken Behandlingsteam för personer med kommunikationshandi— kapp Grupp för personer med poliohandikapp

Stora dolda behov

Befintliga personalresurser räcker ej till/når ej fram Samhörigheten stor mellan enheterna. Hjälpmedels— chefen har samordningsansvar. Regelbundna träffar i s.k. ledningsgrupp med verksamhetsansvariga om bl.a. samarbetsfrågor

Samverkan mellan berörda servicelämnare t.ex. social— tjänst, omsorger, skola

8. Avgifter inom hjälpmedelsverksamheten

Besöksavgift vid utprovning av hjälpmedel

Såsom framgår nedan förekommer inte besöksavgifter hos

mer än 2 huvudmän eftersom en av dem som svarat ja på

frågan redan tagit bort dem.

*

**

Ja 3* Nej 27**

Hos en huvudman uttages en avgift på 25 kr. för an— passning, utprovning och inträning av hjälpmedel. Hos en huvudman är beslutet om avgift upphävt 1987— 11—19.

Om utprovning ingår i ett normalt besökt t.ex. hos läkare tas avgift ut anger 1 huvudman.

Egenavgifter för hjälpmedel

Egenavgifter förekommer hos drygt hälften av huvudmän—

nen.De egenavgifter det är fråga om redovisas i nedan— stående uppställning.

— Ja 16 — Nej 14 Hjälpmedel

— Ortopediska skor (7) * egenavgift ** högkostnadsskydd

— Mjuk ortos (korsett) (7) — Hörapparat (5) — Hålfotsinlägg (4) — Kompressionsstrumpa (3) — Skoreparation (2) — Skoändring (2) — Pelotter (l)

— Pelott+valvpackning — Idrottsortoser — Tandemcykel

Tidpunkt 1986

1986—1987 1986 1983—1987 1979—1986 1983—1987 1983—1987 1987 1987 ? ?

Annan avgift för hjälpmedel

Avgiftens storlek i kr.

400 vx/200 barn* (5) 800 vx/400 barn** (5) 900 vx/450 barn*** (2)

100—200 200 50—100 50—75 60 100 32 64 Hela kostnaden 1 000

Hos 21 huvudmän uttages avgift i andra former. De av—

gifter som förekommer uppräknas nedan.

— Ja 21 — Nej 8 — Ej svar 1 Hjälpmedel Tidpunkt Korttidslån (7) 1984—1986

Rep kostn för moped

Avgiftens storlek 1 kr.

25—1000/tillfälle

Betalas av brukaren

Hjälpmedel Tidpunkt Avgiftens storlek 1 kr.

Depositionsavg t.ex. för TMS—apparat (3) 1987 100

Däck och slang (4) ? Betalas av brukaren

Flyttkostn för hörseltekn hjm (2) ? Betalas av brukaren

Batteri till hör— app (2) ? Betalas av brukaren

Installationsavg för hörseltekn hjm (1, anges inte 1

forts.) ? 130

Avgift tandem/ parcykel ? ?

Batterier till el— rullstol 1987 Betalas av brukaren Apnélarm ? 25/mån

Rep. kostn. tvätt/

diskmaskin ? Betalas av brukaren Mjuk halskrage ? Betalas av brukaren Lysrör till lampor ? Betalas av brukaren

Bidragskonstruktion som innebär att brukaren betalar del av hjälpmedel

Hos 13 huvudmän förekommer bidrag till hjälpmedel t.ex. då brukaren betalar merkostnader. De bidrag som före—

kommer anges i nedanstående sammanställning

— Ja 13 — Nej 17

Hjälpmedel Tidpunkt

— Tandem/parcykel (7) 70—tal—1987 — Peruk/toupé (3) ?

— Eget val av färg el. produkt kan ge merkostnad (1) ? — Glasögon/kontaktlins vid afaki (1) ? — Specialvagn för hk— barn m syskon (l) ? — Spjälsäng 1970

— Viss medicinsk apparatur ?

Kostnad för bru— karen i kronor

1000—2000

2200—4000

Brukaren bet. merkostn.

Visst bidrag ges

Bidrag till mer— kostn. ges

Bidrag ges

Bidrag ges

Ersättningsskyldighet om hjälpmedel förstörs eller förkommer

Hälften av huvudmännen anger att man har krav på bruka—

ren om hjälpmedel förstörs eller försvinner. De kommen—

tarer som lämnats har kategoriserats och redovisas ne-

dan. — Ja 15 — Nej 15

— Vid uppenbar oaktsamhet/uppsåtlig skada/rent slarv utkrävs ersättning för hjälpmedel (5)

— Brukaren rekommenderas se över sitt försäkrings— skydd/försäkring hos brukaren täcker/landstinget trä- der in i annat fall/självrisk betalas av landstinget

(5)

— Ersättningens storlek beror på — inköpsår, beräknad

livslängd och avskrivningsstid etc (5)

— Borttappad hörapparat — ersättning krävs (4)

— I princip ja - i praktiken nej

(2)

— Åldersgräns tillämpas vid ersättningskrav (2)

— Ersättning krävs för ej återlämnade hjälpmedel (1)

Riktlinjer för ordination av dupletter

Huvudmännen ombads beskriva sina riktlinjer för ordi— nation av dupletter/dubbelutrustning. 29 huvudmän har besvarat frågan. Nedanstående sammanställning utgör en

sammanfattning/kategoriindelning av svaren.

— Skola/hem/dagmamma/delad vårdnad etc (9) — Bedömning i varje enskilt fall (8) — Fritidsboende — aldrig/mycket sällan (5) — Behovet styr (4) — Dubbla rullstolar mycket vanligt (4) — Barnhjälpmedel vanligt (4) — Följer Handikappinstitutets rekommendationer (4) — Inga egentliga begränsningar (3) — Grundregel — ej dubbelutrustning (3) — Bostadens utformning m.m. — tunga skrymmande, svårflyttade hjälpmedel (3) — Vissa hörselhandikapp (2) — Begagnade hjälpmedel lämnas som reservhjm (1)

1.9. Datorbaserade hjälpmedel

Datorbaserade hjälpmedel som varit och är aktuella hos huvudmännen

I enkäten ställdes frågan om vilka typer av datorbase— rade hjälpmedel som har varit och är aktuella för or— dination hos huvudmannen. En huvudman har ej besvarat frågan. De svar som övriga 29 har lämnat framgår av nedanstående sammanställning.

Huvudmännen har svarat på olika sätt. I vissa fall har

man angivit produktnamn i andra fall mera generellt

uppgivit t.ex. "kommunikationshjälpmedel". De i svaren namngivna "vanliga" persondatorerna har sorterats ut

och redovisas för sig. (Med reservation för att sorte— ringen haltar något.)

Datorbaserade hjälpmedel

— Datorbaserade skrivsystem/ordbehandlare/persondatorer (25) - Anpassning/tillbehör t.ex. skrivare (inkl. punktskri— vare) etc (15) — Kommunikationshjälpmedel (15) — Talsyntes (14) — Versa Braille/Index Braille (9) — Skolhjälpmedel (8) — Omnibliss/Bliss Com/Blisstalk (7) — Telefoneringshjälpmedel (1, anges inte 1 forts.) — Styrsystem — Lekhjälpmedel — Kalkylator/mätinstrument

I svaren namngivna datorer

— Apple A, Apple II C, Apple II E (11) — ABC 80, ABC 802, ABC 806 (4)

— Desk 80 (4) — Compis (3) — Toshiba (1) — Alfa Text R (1)

Hur går ordination av datorbaserade hjälpmedel till?

Huvudmännen ombads i ovanstående fråga att beskriva hur ordination av ett datorbaserat hjälpmedel går till. 26 huvudmän har besvarat frågan. Av svaren, som framgår nedan, går dock inte att sammanställa någon generell procedur om hur man ordinerar datorer. Svaren är ganska kortfattade och ger i flera fall intryck av att man fortfarande prövar sig fram.

— Samarbete/team/arbetsgrupp, brukare, föräldrar, be- rörd personal från olika huvudmän, dataföretag, ex— perter från landstinget (ADB—avd, ingenjör) (11)

— Som annan utprovning (10) — Via RPH—RH, Bräcke Östergård etc (3) — Ännu inga fastsställda kriterier (3) — I skolan ges dator som hjälpmedel när skrivmaskin/ andra hjälpmedel inte täcker behovet (2) — Dator för hemmabruk i enstaka fall (1, anges inte i forts.) — Dator ges vid grava handikapp — det individuella be— hovet avgör — Initiativ tas ofta från skolan eller institutioner

— Varje ärende är personalkrävande och handläggnings— tiden lång 6—12 månader — Typ av dator avgörs utifrån användningsområde, var när och till vad den skall användas. Vem skall träna brukaren? Vilka program behövs? Hur skall den manöv— reras — vilken anpassning och extrautrustning behövs? Hur skall förvaring ske?

Vilken budget belastar de datorbaserade hjälpmedlen?

27 huvudmän har besvarat frågan om var datorbaserade hjälpmedel budgeteras.

— Central hjälpmedelsbudget (11) — Budget för resp. hjälpmedelsenhet (8) — Annan central budget (4) — Hjälpmedelscentralens budget (3) — Primärvårdsområdenas budgetar (1)

Antal personer som fått datorbaserade hjälpmedel åren 1982, 1984 och 1986, fördelade på ålder

22 huvudmän har kunnat lämna uppgifter om antal perso— ner som fått datorbaserade hjälpmedel under 1982, 1984 och 1986, fördelade på åldersgrupper. Av svaren framgår att antalet personer som fått datorer ökat markant mel— lan 1982 och 1986. Se nedanstående tabell.

Ålder 1982 1984 1986

0— 9 2 10—19 6 20—29 4 30—39 2 40—49 50—59 60—69 70—79 80—

PU.) Hu.—Abaca

Plus 2* Summa 4 12 64

* Ospecificerade i ålder.

Antal personer som för närvarande har datorbaserade hjälpmedel som de fått genom hjälpmedelsverksamheten

26 huvudmän har kunnat ange hur många personer, förde— lade på ålder, som då enkäten besvarades hade datorba— serade hjälpmedel. Ytterligare en huvudman har angivit hur många personer som har datorer, men utan att kunna ange åldersfördelning. De 27 huvudmännen har tillsam— mans angivit att 209 personer för närvarande har dato— rer som de fått genom hjälpmedelsverksamheten. Se ne— danstående tabell.

Alder Antal personer 0— 9 16 10—19 98 20—29 41 30—39 12 40—49 6 50—59 6 60—69 3 70—79 2 80— - 25* Summa 209

* Ospecificerad ålder.

Om man utgår från att dessa personer utgör 90 procent av totala antalet personer med datorer som hjälpmedel, på samma sätt som de huvudmän som svarat antages utgöra 90 procent av huvudmännen, kan totala antalet personer med datorer som hjälpmedel i befolkningen uppskattas till ca 230 personer.

Har huvudmannen tillräckliga resurser för att tillgodo—

se behovet av datorbaserade hjälpmedel — inkl. utprov— ning, installation och service?

Det är 23 huvudmän som anser sig sakna tillräckliga re— surser för att tillgodose behovet av datorbaserade hjälpmedel. Det man anser sig sakna är framför allt kunskap och kompetens för att kunna följa med i utveck— lingen. I övrigt se nedanstående sammanställning.

— Ja 3 — Nej 23 — Vet ej 1 — Ej svar 3

— Kunskap och kompetens saknas/svårt att följa utveck— lingen (14) — Tjänster köps för installation och service/orealis— tiskt att ha egna resurser för detta (7)

— Utprovningsmöjligheter (7) "

— Kostnadskrävande/ekonomiska resurser saknas (6) — Utbildning saknas (6) — Personal saknas (4) — Sortiment saknas (1) — Verksamheten hittills varit liten — problem kan mycket snabbt uppstå (1)

Datorbaserade hjälpmedel — framtida möjligheter och

problem

Huvudmännen ombads att ge synpunkter på framtida möj— ligheter och problem beträffande datorbaserade hjälp—

medel för handikappade. 25 huvudmän har besvarat frågan med följande synpunkter.

— Starkt ökande behov/ekonomisk omfördelning nödvändig/ centrala direktiv för prioritering önskvärt (9) — Resurser — ekonomiska/tekniska etc kommer att bli ett problem (9) — Utbildningsbehovet måste tillgodoses (8) — Centrala resurser/resurscentra måste tillskapas där kunskap samlas och utprovning kan ske (8) — Svårt att hänga med — utvecklingen går för fort (4) — Svårt att få en realistisk uppfattning om efterfrågan (1) — Låg kunskap och brist på program gör att antal ordi- nationer blir lågt (1)

Har huvudmannen för närvarande tillräckliga resurser för att tillgodose behovet av anpassning och teknisk service?

Ovanstående fråga ställdes till 23 huvudmän. 12 av des— sa anser sig sakna resurser för att tillgodose behovet

av anpassning och teknisk service. Se nedan. De resur— ser man anger sig sakna framgår under nästa rubrik.

— Ja 7 - Nej 12 — Ja och Nej 2 — Ej svar 2

Om nej, vad saknas? — hur löses detta?

— Personal saknas (7) — Köper tjänster (7) — Väntetider (5) — Ekonomiska resurser/verktyg, maskiner/lokaler/ut— bildning och kompetens saknas (5) — Barnhjälpmedel saknar resurser (2)

— Köper tjänster för rekonditionering och enkla repara—

tioner för att frikoppla resurser till anpassningar (l)

1.10 Förbrukningsartiklar som ej omfattas av sjukför— säkringen

I enkäten efterfrågades vilken praxis och vilka rutiner som finns hos huvudmannen för att tillhandahålla för— brukningsartiklar som ej omfattas av sjukförsäkringen. 29 huvudmän har besvarat frågan. Deras svar redovisas i nedanstående sammanställning.

— Tillhandahåller vissa förbrukningsartiklar kostnads— fritt (19) — Mottagning/klinik/distriktssköterska sköter (14) — Ingår ej i hjälpmedelsverksamhetens ansvar/budget (7) — Finns ej praxis/rutiner (4) — Ej kostnadsfritt (1) — Ej svar (2)

Artiklar som nämns i svaren __________________________

— Förbandsmaterial/förbrukningsmaterial i hemsjukvård (7)

— Salvor/krämer/lotioner (4) — Plasthandskar (2) — Tvättlappar (2) — Kompressionsstrumpor (2) — Sprutor/kanyler för tillväxtbehandling m.m. (2) — Stom—Vent (2)

— Material för hemdialys (1, anges ej i forts.)

— Urologaggregat — Kanyler för slemsugning — Utrustning kring dimtält — TED—stödförband — Haklappar — Draglakan — Hushållsrullar (stora) — Stora engångssprutor för kateterrengöring — Gluten—/laktosfri mat — Koksaltlösning — Urglasförband

1.11. Synpunkter på hjälpmedelsverksamheten

Har verksamheten förändrats de senaste 5 åren?

Frågan i enkäten formulerades med tre svarsalternativ och besvarades på följande sätt:

— förbättrats 2 — försämrats - varken/eller — ej svar

lem

Grupper som fått det bättre,

Huvudmännen ombads ange om de anser att det finns grup— per som fått det bättre och i så fall vilka. 24 huvud- män har angivit en eller flera grupper som man anser har fått det bättre. Svaren har i viss mån samordnats och sammanställts i ordning efter antal "röster".

— Generellt har flertalet grupper fått kvalitativa för- bättringar (9) — Barnen (7) — Utbyggd hemsjukvård/primärvård/flera ordinatörer/ökad tillgänglighet (6) — Synhandikappade (syncentraler har byggts — utökats (5) - Bättre kvalitet inom ortopedtekniken (4) — Hörselvården har byggts ut (3) — Utökade personalresurser (3) — Lungpatienter (1, anges inte i forts.) — Kommunikationshandikappade — Flerhandikappade — Förkortade väntetider för rörelsehindrade — Snabbare distribution — Bättre information — Minskad väntetid för ärenden utanför sortiment — Tekniken ger förbättrade möjligheter — Vuxenhabilitering — Förståndshandikappade — Bättre kompetens hos personalen — Behandlingshjälpmedel införts — Stora krav på verksamheten påverkar positivt

Grupper som fått det sämre

På samma sätt som i föregående fråga ombads huvudmännen att ange om någon eller några grupper fått det sämre. 13 huvudmän har ej svarat på detta. Av de 17 som svarat anger 7 att ingen grupp fått det sämre. övriga svar framgår av nedanstående redovisning.

— Inga (7)

— Egenavgifter på mjuka ortoser/hörapparater/m.m. har drabbat handikappgrupper på ett orättvist sätt. Over— syn pågår (3)

— Vissa hörselskadade (2)

— De som tidigare fått hjälpmedel som nu strukits från förteckningen (2)

— Rörelsehindergruppen (2) — Flerhandikappade över 18 år (1)

— Alla fått det sämre på grund av utbyggd hemsjukvård. Innebär längre leveranstider och väntetider för att få service (1)

— Ej svar (13)

Finns det behov av hjälpmedel som för närvarande inte helt kan tillgodoses?

Övervägande flertalet av de 22 huvudmän som besvarat frågan anser att det finns behov av hjälpmedel som inte kan tillgodoses. 11 huvudmän har även angivit vilka hjälpmedelsbehov som avses och/eller vad som är orsaken till att de ej kan tillgodoses.

— Ja 20 — Nej 2 — Ej svar/vet ej 8

Vilka är behoven och orsakerna till att de ej kan till— godoses?

Behov:

— Hjälpmedel inom omsorgerna/särskolan (6) — Hjälpmedel för hobby och fritid/terränggående for— don/anpassad segelbåt (5) — Datorhjälpmedel(4) — Bilanpassningar (speciella) (3) - Förbrukningsartiklar och "vårdarhjälpmedel" inom hem— sjukvården (3) — Kommunikationshjälpmedel (3) — Hjälpmedel i arbetslivet (2) — Hjälpmedel för senildementa (1, anges inte i forts.) — videobandspelare för döva — Hjälpmedel i skolan — Specialanpassade barnhjälpmedel

— Bostadsanpassningar

— Hjälpmedel för hörselskadade skulle kunna förbättras — Hjälpmedel för medicinska handikapp - Tekniskt avancerade armproteser — Dubbelutrustningar — Insulin-/infusionspump — Utprovningen av peruker är dålig

— standardartiklar

Orsak till att de ej kan tillgodoses?

— Bristande personella resurser (6) — Väntetider (5) - Bristande kunskap (4) — Ekonomi (2) — Tekniken långt före vad som kan erbjudas (1, anges inte i forts.) — Långa resvägar för vissa grupper — Långa leveranstider

— Lokaler

I bilaga 7 redovisas hjälpmedelsutredningens enkät till handikapporganisationerna på länsnivå. Bl.a. ställdes frågor om organisationernas uppfattning om hur hjälp— medelsverksamheten fungerar.

Finns planer på eller beslut om förändringar inom hjälpmedelsverksamheten?

Frågan om huruvida huvudmannen har beslutat om eller

planerar förändringar i hjälpmedelsverksamheten besva— rades på följande sätt:

Ja Nej Ej svar

19 4 7

De som svarat jakande på frågan har även angivit vad

förändringarna innebär. Detta redovisas i nedanstående

sammanställning.

— Utredning beslutad/pågår/avslutad (6):

*

*

om förrådsverksamheten

i avsikt att ge bättre service. ADB—stöd för uppföljning m.m.

om logopedi och hörsel — klart — övriga verksamheten påbörjad.

utifrån Landstingsförbundets rekommendationer om koppling mellan verksamhets— och budget— ansvar.

föreslår att hjälpmedelsanslaget överförs till resp. kliniker. Hjälpmedelscentralen (HMC) föreslås få samordningsansvar

— Decentralisering (5):

*

*

*

*

av budget till resp. primärvårdsnämnd. Enkla frekventa hjälpmedel inom HMC:s ansvarsområde

och delegering

av hjälpmedelsanslaget fortsätter för alla delar inom verksamheten

och organisation av basenheter pågår inom landstinget — kommer att påverka hjälpmedelsverksamheten

* av ansvar och befogenheter, strukturförändring mot målstyrning och resultatansvar pågår i landstinget vilket kommer att påverka hjälp— medelsverksamheten — Hjälpmedelsutredningen avvaktas (4) — Budgetmedel förs över till ortopedklinikerna, hör— centralerna, arbetsterapi— och sjukgymnastikenheter så att dessa får ett samlat lednings— och budgetan— svar (1, anges ej i forts.)

— Kontinuerligt sker smärre förändringar, revidering av förteckningen, kösatsningar m.m.

— Framtagen hjälpmedelsutredning föreslår förstärk— ningar av hjälpmedelsorganisationen

— Nya lokaler tas i bruk under 1988 — Beslut finns om en ny hörcentral — ADB—system beslutat och under införande

— Några enkla ortopedtekniska hjälpmedel tas bort från förteckningen

Bedömning och önskemål inför framtiden?

Hos 4 huvudmän har man inte besvarat ovanstående fråga. Svaren från de övriga 26 har sammanställts och redovi— sas nedan.

- Bättre utbildning (8)

— Gränsdragning "vårdarhjälpmedel — arbetstekniska hjälpmedel — hjälpmedel för handikappade". Riktlinjer vad som skall räknas som handikapp (7)

— Specialistkunskapen inom hjälpmedelsverksamheten bör bevaras/utnyttjas/förstärkas (4)

— Profilering av verksamheten nödvändig/önskvärd (3)

— Ökade resurser krävs för att täcka behoven (lokaler, personal, pengar (3)

— Enkla, frekventa hjälpmedel borde kunna tillhanda— hållas på enklare sätt än i dag (3)

Hjälpmedelssortimentet allt för ohanterligt — från tandborstar till datorer — rationalisering! (2)

Gränsdragning mellan medicinteknik och hjälpmedels— teknik (2)

Datorstöd i verksamheten (2)

Kompetensen skiftande mellan personalgrupperna och inom resp. grupp — vilken kompetens skall krävas? (2)

Handikappinstitutets rekommendationer är ett problem. Är inte förankrade ute i hjälpmedelsverksamheten. Tolkas dessutom som "obligatorium" av ordinatörer och användare (2)

Klara riktlinjer från stat till landsting vad hjälp— medelsverksamheten skall omfatta — ambitionsnivå etc (2)

Hjälpmedel skall ingå i all planering av förändringar i hälso— och sjukvården, socialtjänsten, omsorgerna och övrigt som påverkar hjälpmedelsverksamheten (2)

Hjälpmedelssystemet ej anpassat till nuvarande hälso— och sjukvård, äldrevård och hemsjukvård. Hjälpmedels— förteckningen förlorat sitt berättigande med nuvaran— de innehåll och inriktning på grund av förändringar i vården (1, anges ej i forts.)

Förändring av "systemet" bör ske på alla nivåer (centralt—lokalt) med utgångspunkt från nuvarande hälso— och sjukvård m.m.

Rationella datarutiner saknas

Råd och anvisningar behövs

Redovisningssystem måste konstrueras som visar nyttan av hjälpmedelsverksamheten

Bristfälliga rutiner inom verksamheten

Resurser används ej på bästa sätt

Hur få behandlande kliniker att ta ansvar för sina behandlingar dvs när behov av viss apparatur/utrust— ning krävs i behandlingen

Rutiner för återanvändning, lagerhållning, inköp måste ses över

En viss övertro på tekniska hjälpmedel finns — upp— följning av ordinationer skulle medföra förändringar

Styrande lokala hjälpmedelsförteckningar nödvändiga i stället för centrala rekommendationer. Indikationer för ordination, begränsningar i ordinationsanvis— ningar viktigast i kostnadsreglerande syfte

Kostnader måste kunna följas även om budget och kost— nadsansvar decentraliseras

Att kostnadsansvaret för hjälpmedel decentraliseras innebär inte att verksamheten bör decentraliseras

Målet är att kunna ge kvalificerad konsulthjälp och service till handikappade personer, personal, anhö— riga m.m. utan onödiga väntetider

Bättre beredskap

Samarbete

Förebyggande verksamhet

Utveckling av verksamheten

Centralisering när specialkunskaper krävs Decentralisering av bassortiment

Utvärdering av hjälpmedel/arbete med sortimentsfrågor Bättre konstruerade hörselhjälpmedel

Oklara ansvarsförhållanden. Samhällets skyldigheter — individens rättigheter och egna ansvar bör fastslås

Rikstäckande hjälpmedelsförteckning bra, men bör vara strikt avgränsad. Organisationsfrågorna måste lösas lokalt, med koppling till övriga vårdinsatser, i första hand primärvården

Antalet behövande ökar, kvaliteten på hjälpmedel och därmed kostnaderna ökar, nya typer av hjälpmedel pro— duceras ständigt. Det senast tillkomna hjälpmedlet får ej hamna utanför enbart för att pengarna ej räc— ker. En ständig omprövning av vad som rekommenderas som kostnadsfria hjälpmedel måste ske

Varför ej införa högkostnadsskydd? En total samhälls— ekonomisk bedömning där försäkringskassans kostnader/ bidrag tas med, bör göras

Prioritering av svårast handikappade

Ta bort ordinationsrätten och inför en legitimation kopplad till utbildning för att förmedla hjälpmedel

— Landstingets ansvar bör utökas till att omfatta hjälpmedel i förskola, fritidshem, folkhögskola, stu— diecirkelverksamhet. Den statliga ersättningen bör ökas i motsvarande omfattning. På sikt bör även hjälpmedel på arbetsplatsen omfattas av landstingets ansvar

— Hjälpmedelsersättningen bör relateras till åldersför— delning och geografiska förhållanden

Finns behov av utökad statistik? Vilka uppgifter?

Hos 24 huvudmän anser man att det finns behov av utökad statistik. 6 har ej besvarat frågan. De uppgifter som angivits vara värdefulla att registrera framgår av ne— danstående redovisning.

— Statistik som ger jämförbarhet över landet (11) - ADB—stöd behövs/enhetligt system (7) — Olika diagnosgruppers hjälpmedelsbehov (5) — Antal ordinationer/uppföljningar (4) — Hjälpmedelsflödet — från/till enheterna (3) — Hjälpmedel per användare (2) — Förenklad materialadministration (2) — Uppgifter om tillbehör/reservdelar (1, anges inte i forts.)

— Budget/inköp/kostnadsuppföljning

— Olika ordinatörsgruppers hjälpmedelsförskrivning — Köpta tjänster i relation till andra alternativ — Statistik med "intäktsredovisning". Som det nu är syns enbart kostnaderna. Hjälpmedelsverksamhetens di— lemma är att ju effektivare verksamheten är ju mer ökar kostnaderna — Uppföljningen i vården viktigare och har hittills prioriterats — Hjälpmedlens funktion, kvalitet, inköpskostnad, ser— vicebehov etc. Dvs. statistik som grund för inköps— avtal — Statistik som kan visa hur många patienter som bor kvar hemma tack vare hjälpmedel — Tycker att den statistik som lämnas i dag är bra — om den vore jämförbar över landet — Uppgiftsregistrering måste kopplas till verksamhetens mål — Detaljutredning behövs för att se över nuvarande statistik

E I LAGA 2

ENKÄTSSAHHANSTÄLLNING — HJÄLPHEDELSCENTRALERNA

Denna enkät tillställdes sju huvudmän, Stockholms läns landsting, södra sjukvårdsområdet, östergötlands, Göte- borgs och Bohus, Skaraborgs, Gävleborgs och Norrbottens läns landsting samt Göteborgs kommun. Alla tillfrågade huvudmän har besvarat enkäten.

I enkäten om hjälpmedelscentralerna ställdes bl.a. frå— gor om organisation av verksamheten, arbetsuppgifter, personal och hjälpmedelssortiment inom hjälpmedelscent— ralernas ansvarsområde. Svaren på enkätfrågorna framgår

av följande redovisning liksom av bil. 1 för vissa frågeområden.

2.1. Verksamhetens organisation vid hjälpmedelscentra— lerna

Antal hjälpmedelscentraler

Redovisning av antalet hjälpmedelscentraler finns under rubrik 1.1 Hjälpmedelsverksamhetens ledning i bil. 1.

Hjälpmedelscentralernas organisation och ledningsansvar

Fem av huvudmännen anger att en hjälpmedelskonsulent ansvarar för alternativt leder hjälpmedelscentralens verksamhet. Av svaren från övriga två går inte att av— göra hur ansvaret/ledningen för hjälpmedelscentralen är fördelat.

Hjälpmedelskonsulentens ansvar/ledning av verksamheten omfattar i ett par fall såväl verksamhets— som budget— ansvar, personal, drift, hjälpmedelsbudget, inköp etc. Hos ett par huvudmän är det begränsat till att omfatta hjälpmedelscentralens drift, personal m.m medan budget— ansvaret för hjälpmedel är lagt på t.ex. en hjälpme— delschef.

Organisatoriskt/politiskt är hjälpmedelscentralerna hos fyra av huvudmännen underställda de sjukhus som de är lokaliserade till. Hos två huvudmän är hjälpmedelscent— ralen underställd, resp. utgör en s.k. hjälpmedelssek— tion som leds av en hjälpmedelschef. För en av huvud— männen går det ej att utläsa hur hjälpmedelscentralen är inordnad i organisationen.

Hjälpmedelscentralens huvudsakliga arbetsuppgifter

Följande arbetsuppgifter har angetts av en eller flera huvudmän.

1. Hjälpmedelscentralen har ansvar för hjälpmedel till rörelsehindrade (vuxna och barn) plus hjälpmedel till förståndshandikappade, talskadade och för medi— cinska handikapp.

2. Materialhantering (för samtliga hjälpmedel inom an— svarsområdet för primär— och länssjukvård).

— inköp/beställning av hjälpmedel — förrådshållning

— administration

— distribution, förråd, brukare)

3. Utprovnings— och konsultverksamhet gentemot primär— vård och länssjukvård.

— råd och information till ordinatörer och brukare — utprovning av specialhjälpmedel — medverka vid specialanpassningar — ordination av hjälpmedel (ingår hos två av huvud— männen)

4. Teknisk service

— anpassning av hjälpmedel — reparation av hjälpmedel

— återtagning/rekonditionering

— transporter till och från brukare

5. Samordnings— och policyuppgifter

— service gentemot beslutsfattare — planerings— och budgetfrågor — organisation och samordning av verksamheten — förslag till anvisningar, riktlinjer, sortiment — kostnadsuppföljning

Decentralisering av verksamheten till primärvård och kliniker inom läns— och regionsjukvård

Hos två huvudmän anges att kostnads/budgetansvar har överförts till primärvården.

Det verkar som om man har ett visst sortiment som rela— tivt "fritt" får ordineras i primärvården och att övri— ga hjälpmedelsutprovningar remitteras till hjälpmedels— centralen alternativt att hjälpmedelscentralen ger kon— sulthjälp.

Hos en huvudman har man byggt upp viss teknisk service i anknytning till primärvårdsförråden.

En huvudman påpekar att behandlingsansvar åvilar resp. vårdcentral eller klinik och att de flesta hjälpmedlen ordineras i primärvården sedan flera år. Specialhjälp—

medel ordineras däremot vid resp. klinik.

Hur länge har nuvarande organisation funnits — finns

planer på eller beslut om förändringar av organisa— tionen m.m.?

Hos två av huvudmännen har hjälpmedelscentralernas or- ganisation funnits sedan år 1976, dock med vissa modi— fieringar hos en. Hos dessa huvudmän är hjälpmedelsut— redning/förändring aktuell. Hos övriga fem huvudmän har nuvarande organisation införts under 80—talet, hos två av dessa under 1987.

Av de sex huvudmän som svarat på frågan om det finns beslut om eller planer på förändringar anger fyra att utredning om hjälpmedel pågår eller att förändring av verksamheten är aktuell. Övriga två svarar nej på frågan.

2.2 Personal vid hjälpmedelscentralerna

Antal tjänster och årsarbetare vid hjälpmedelscentra— lerna

Alla huvudmän har redovisat antal tjänster och antal årsarbetare under åren 1982, 1986, 1987 resp. 1982 och

1986. För en huvudman redovisas dock antal årsarbetare ofullständigt för år 1982.

Samtliga huvudmän har ökat personalstaten i varierande omfattning räknat på det sammanlagda antalet tjänster per hjälpmedelscentral. Ökningen varierar mellan 5 och 188 procent. Om extremvärdet 188 procent borträknas har ökningen av personal i medeltal varit 24 procent per hjälpmedelscentral.

Fem huvudmän redovisar dessutom en ökning i antalet an— ställda årsarbetare mellan 1982 och 1986. En huvudman ligger kvar på samma antal årsarbetare och en huvudman har endast redovisat en ökning för ena halvan av lands— tinget. Ökningen varierar mellan 5 och 138 procent, i medeltal ca 36 procent om extremvärdet 138 borträknas.

Från en huvudman påpekas att man under 1986 och 1987 haft sammanlagt 5 lönebidrags— och ungdomslagstjänster utöver redovisade tjänster och årsarbetare. Detta kan vara fallet hos flera av huvudmännen.

Den kraftiga ökningen av såväl tjänster i stat som an— tal årsarbetare som en huvudman har haft beror på att man omstrukturerat verksamheten och flyttat tjänster och personal från en annan personalstat till hjälpme— delscentralens.

Antal tjänster och antal anställda årsarbetare ger dock inte någon direkt indikation på verksamhetens totala omfattning inom hjälpmedelsscentralens ansvarsområde. Personal med direkta arbetsuppgifter inom området kan finnas i personalstaten för t.ex. resp. primärvårdsom— råde och redovisas då inte som personal hos hjälpme— delscentralen.

Antal tjänster och årsarbetare vid hjälpmedelscentra— lerna i urvalet

___—___—___——————

Huvud— Antal tjänster i stat Antal anställda man årsarbetare _ 1982 1986 1987 Ökn % 1982 1986 Ökn %

___—___—

1. 18 23,5 23,5 31 17 28,6 68 2. 23 34 34 48 20,75 29,45 42 3a. 10,5 11 11,5 10 10 10,5 5 3b 12 14 14 13 —— 13,75 —— 4. 12 11 13 8 11,5 16 39 5. 15,5 19 21,5 39 20 25 25 6. 21 21 22 5 19,5 19,5 0 7. 9 25 26 188 10,5 25 138

Rekryteringsproblem/personalomsättning

Fyra huvudmän anger att det inte finns några rekryte— ringsproblem eller har funnits svårigheter att behålla personal. Två huvudmän säger dock att man haft/har så— dana problem på grund av för låg lönesättning för ingenjörer, tekniker, kanslister och förrådspersonal. En huvudman har svårt att rekrytera/behålla hjälpme— delskonsulenter på grund av hjälpmedelscentralens okla- ra uppgifter och framtid. En huvudman har inte besvarat frågan.

2.3 Sortiment av hjälpmedel

Svaren på frågorna under denna rubrik redovisas i bil. 1 under rubrik 1.4 Sortiment av hjälpmedel.

2.4. Inköpsverksamhet och förrådshållning

Inköp, förrådshållning och återtagning inom hjälpme—

delscentralernas verksamhetsområde

Alla huvudmän har svarat på olika sätt. Detta kan na— turligtvis bero på att olika huvudmän har olika orga— nisation men även på att man i sina resp. svar valt att betona vissa faktorer medan andra kommit att hamna i bakgrunden eller inte alls nämns.

Hos tre av huvudmännen uppges att försörjnings— eller inköpsavdelning ansvarar för att teckna avtal. En av dessa beskriver dock en omfattande medverkan från hjälpmedelscentralen.

Fem huvudmän anger att hjälpmedelscentralen alternativt förråden svarar för inköpen.

Av beskrivningarna att döma är denna verksamhet (inköp, förrådshållning, återtagning) mycket omfattande. För— rådshållning och återtagning av hjälpmedel sker på fle— ra nivåer hos huvudmännen, centralt på länssjukvårdsni— vå och lokalt i primärvården. Beställningar, inköp och transporter tycks ofta vara samordnade, ibland med öv— riga sjukvården t.ex. när det gäller transporter.

Förändring av inköpsverksamheten m.m.

Hos sex av huvudmännen finns antingen beslut om föränd— ringar i verksamheten eller så pågår någon form av översyn. De förändringar som beskrivs är t.ex. decent— ralisering av förrådshållningen och införande av dator— stöd för att effektivisera lagerhållningen och öka överblicken över verksamheten.

2.5 Teknisk service

Den tekniska servicens organisation

Huvudmännen beskriver sin organisation för teknisk ser— vice på olika sätt. Alla huvudmän har en egen organisa— tion för teknisk service knuten till hjälpmedelscentra— lerna, men fyra huvudmän har även teknisk service i t.ex. resp. hälso— och sjukvårdsdistrikt och i primär- vården. Denna form av teknisk service tillhör inte all— tid hjälpmedelscentralen organisatoriskt, utan kan t.ex. tillhöra en maskinteknisk avdelning.

En huvudman beskriver området teknisk service på föl— jande sätt:

— akut reparation

- underhåll och rekonditionering

— individuell anpassning

— montering/demontering

— bevakning av säkerhetsfrågor

— utvärdering av nya produkter — information och utbildning till olika personalgrupper — inventarieredovisning

- medverkan vid utprovning

Samma huvudman beskriver även områdets omfattning tek- niskt sett:

— mekanik

— gas- och vätsketeknik - datateknik

— trä— och plastarbete — tapetseriarbete

Fungerar den tekniska servicen tillfredsställande?

Ingen av huvudmännen anser att den tekniska servicen fungerar helt tillfredsställande i dag. Bristerna som anges är att det är oacceptabla väntetider på anpass— ningar, att personalutbildningen är otillräcklig på grund av att hjälpmedlen blir alltmer tekniskt kompli— cerade och att medicinteknisk apparatur finns i hemmen i ökad utsträckning. Brist på kompetent personal, otillräcklig utrustning, otillräckliga lokaler, otids—

enlig organisation är andra brister som nämns.

Genomgående är bristen på kompetent personal. Alla hu— vudmän framför att man har brist på kompetent personal eller att utbildning är mycket angeläget. Här beskrivs brister i såväl grundutbildning hos personalen som svå— righeter med utbildning och fortbildning i takt med de ökade krav som ställs på hjälpmedelsverksamheten rent tekniskt.

Sex huvudmän uppger att man skulle behöva mer personal inom teknisk service. Fem huvudmän anger att man köper tekniska tjänster externt.

Förändringar inom den tekniska servicen

Hos fem av huvudmännen finns beslut om eller planer på förändringar i organisationen för den tekniska servi-

cen .

2.6 Verksamhet i primärvården

Inköp, teknisk service och förrådshållning

Inköp, teknisk service och förrådshållning av hjälpme— del i primärvården är olika organiserat hos olika hu— vudmän. När det gäller inköp och påfyllning av buffert— och filialförråd i primärvården verkar det dock som om man antingen replierar direkt på hjälpmedelscentralen eller på det centrala hjälpmedelsförrådet. Hos ett par huvudmän finns resurser för att i viss mån rengöra och rekonditionera hjälpmedel och hos andra sköts även smärre reparationer och anpassningar i primärvården, beroende på vilka resurser man har för detta i resp. område.

Antal ordinationsberättigade personer i primärvården

Samtliga huvudmän har angett antal ordinationsberätti— gade personer alternativt tjänster i primärvården, för— delade på yrkeskategorier. Frågan gällde personal med ordinationsrätt för hjälpmedel inom hjälpmedelscentra— lernas ansvarsområde.

Observera att vissa huvudmän har angett antal personer, andra antal tjänster. Siffrorna bör därför ses som en

uppskattning av antalet ordinatörer i primärvården hos resp. huvudman.

Uppskattning av antalet ordinationsberättigad personal i primärvården

Antal personer/tjänster hos huvudmännen i urvalet Huvudman: Personalkat 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. Summa Arb ter 15 126 52 87 53 35 43 411 Sjukgymn 35 148 64 57 62 48 57 471 Distr sköt 277 146 275 269 227 187 129 1 510 Läkare 152 236 123 162 164 120 114 1 071 Summa 479 656 514 575 506 390 343 3 463

Att en person/tjänst har ordinationsrätt för hjälpmedel innebär inte att personen i fråga eller innehavaren av tjänsten i praktiken ordinerar/utprovar hjälpmedel. Många läkare t.ex. ordinerar hjälpmedel endast någon enstaka gång eller inte alls, trots ordinationsrätt, liksom många specialistutbildade läkare endast ordine— rar de hjälpmedel som har anknytning till den egna spe—

cialiteten.

I andra yrkeskategoriers yrkesutövning är hjälpmedels— ordination/utprovning vanligare. För arbetsterapeuter och sjukgymnaster kan hjälpmedel ingå som en betydande del av arbetsuppgifterna, för distriktssköterskor finns hjälpmedelsordination med i det dagliga arbetet om än i mindre utsträckning än för arbetsterapeuter och sjuk—

gymnaster.

Eftersom urvalet av huvudmän grovt räknat representerar 23 procent av totala antalet huvudmän, kan en mycket grov uppskattning göras av totala antalet ordinations- berättigad personal i primärvården utifrån siffrorna i tabellen. En sådan uppskattning ger vid handen att ca 13 000 personer/tjänster i primärvården totalt sett i

landet har ordinationsrätt. Detta under förutsättning att antagandet är riktigt, dvs. att antalet ordinatörer hos de utvalda huvudmännen representerar 23 procent av totala antalet i landet.

Hjälpmedel inom hjälpmedelscentralernas ansvarsområde som förskrivs i primärvården

Hos en huvudman får samtliga hjälpmedel för rörelse— hindrade förskrivas i primärvården liksom vissa behand— lingshjälpmedel. Hos en huvudman får primärvården i det ena sjukvårdsdistriktet ordinera allt, medan det andra har undantagit medicinska behandlingshjälpmedel från ordination. Hos fyra av de övriga fem huvudmännen är alla/vissa medicinska behandlingshjälpmedel undantagna från ordination i primärvården. De övriga hjälpmedel som anges vara undantagna hos något eller några huvud— män är t.ex. avancerade kommunikationshjälpmedel, el— rullstolar, kontantbidrag m.m.

Regeln verkar vara att det handlar om tekniskt kompli— cerade och/eller dyra hjälpmedel som undantagits från ordination i primärvården, liksom behandlingshjälpme— del. (Jfr svar på frågan om var största antalet ordi—

nationer sker, sid. 94).

När konsulteras hjälpmedelscentralen vid ordination/ut— provning av hjälpmedel?

Hjälpmedelscentralen anlitas ofta/alltid vid ordination och utprovning av elrullstolar hos fem huvudmän, ofta/ mindre ofta vid ordination av manuella rullstolar hos fem huvudmän. Vid ordination/utprovning av sängar och lyftar sker konsultation i varierande omfattning hos

fyra huvudmän. Kommunikationshjälpmedel anges som orsak till konsultation från fem huvudmän, liksom barnhjälp— medel nämns av fyra. Konsultationernas omfattning va— rierar för dessa hjälpmedel mellan huvudmännen från alltid till mindre ofta.

De övriga anledningar till konsultation som nämns i svaren är specialanpassningar av hjälpmedel, medicinska hjälpmedel, mopeder, bilanpassningar, alla hjälpmedel utanför förteckningen, bostads— och arbetsplatsanpass—

ningar m.m.

En huvudman anger att hjälpmedelskonsulenten endast konsulteras per telefon och att ingenjören vid hjälp— medelscentralen medverkar praktiskt vid utprovning.

2.7 Verksamhet inom läns— och regionsjukvården

Antal hjälpmedelsförråd, inköps— och förrådsverksamhet

samt teknisk service

Frågorna om hjälpmedelsförråd, inköp, teknisk service och förrådshållning inom läns— och regionsjukvård är ofullständigt besvarade. Av svaren från de huvudmän som besvarat frågorna/vissa delar av frågorna kan man dock utläsa att det finns hjälpmedelsförråd inom läns— och regionsjukvården. Dessa tycks vara lokaliserade till arbetsterapi— och sjukgymnastikavdelningar, samordnande med hjälpmedelscentralens eller primärvårdens förråd etc. Även vid kliniker som t.ex. medicinsk rehabilite- ring och barnkliniker kan det finnas hjälpmedelsförråd.

När det gäller inköp, teknisk service och förrådshåll— ning, tycks verksamheten vara samordnad med övrig verk— samhet inom hjälpmedelscentralernas ansvarsområde.

Ordinationsberättigad personal inom läns— och region— sjukvården

Frågan som ställdes i enkäten gällde hur många personer som har ordinationsrätt inom hjälpmedelscentralernas ansvarsområde inom läns— och regionsjukvården. Huvud— männen har dock omväxlande svarat på antal personer och antal tjänster. Uppgifterna får därför ses som en upp— skattning av antalet ordinationsberättigad personal hos de utvalda huvudmännen. Siffrorna anger dock inte hur många som faktiskt ordinerar/utprovar hjälpmedel.

Uppskattning av antalet ordinationsberättigad personal i läns— och regionsjukvården

Antal personer/tjänster hos huvudmännen i urvalet Huvudman: Personalkat 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. Summa Arb ter 94 100 161 26 65 65 72 583 Sjukgymn 140 128 155 47 79 78 42 669 Läkare 373 505 903 149 409 —— 401 2740 Sjuksköt 493 16 11 —— —— —— —— 520 Summa 1100 749 1230 222 553 143 515 4512

En grov uppskattning av totala antalet läns— och re— gionsjukvårdspersonal med ordinationsrätt inom hjälp— medelscentralernas ansvarsområde, utförd på samma sätt som tidigare beräkning för primärvården, ger vid handen att det torde vara ca 15 000 personer/tjänster i läns— och regionsjukvården i landet som har ordinationsrätt för hjälpmedel för rörelsehindrade (inkl. vissa behand— lingsmedel). Detta under förutsättning att antalet or— dinatörer i vårt urval utgör ca 23 procent av totala

antalet i landet.

På samma sätt som inom primärvården är det inom läns— och regionsjukvården mycket olika hur ordinationsberät— tigad personal i praktiken använder sin ordningsrätt. Mönstret för de olika yrkeskategorierna som tidigare

beskrivits går igen även här.

En skillnad är dock att sjuksköterskegruppen inte alls är lika framträdande i ordinatörsrollen på läns— och regionnivå. (Inom primärvården utgör distriktssköter— skorna en stor grupp ordinatörer). En annan skillnad är att specialistrollen hos läkaren som ordinatör av hjälpmedel blir mer markerad. Läkaren inom läns— och regionsjukvård utövar sin ordinationsrätt (för i stort sett samtliga hjälpmedel inom hjälpmedelscentralernas ansvarsområde) i mycket begränsad omfattning, och i stort sett endast inom den egna specialiteten. Arbets— terapeuter och sjukgymnaster som har en mycket omfat— tande ordinationsrätt blir därför i praktiken de yrkes— kategorier som ombesörjer merparten av ordinationerna/ utprovningarna inom läns— och regionsjukvården, dvs. ofta även utprovning av de hjälpmedel där endast läkare

har ordinationsrätt.

Hjälpmedel inom hjälpmedelscentralernas budget som i princip endast skrivs ut vid en klinik

Alla huvudmän har besvarat frågan om vilka hjälpmedel som i princip endast skrivs ut vid en enstaka klinik. Det finns både likheter och olikheter mellan huvudmän— nen beträffande vilka hjälpmedel det rör sig om och vilka kliniker som handhar dem.

En genomgång av svaren visar att det är fråga om ett trettiotal olika hjälpmedel som handhas av ett femton— tal olika kliniker. Av nedanstående sammanställning

framgår vilka hjälpmedel det är och vilka kliniker som hanterar dem.

Hjälpmedel Kliniker

Kosmetiska proteser Allmänt kirurgi Oron — näsa — hals

ögonproteser ögonklinik Peruker/toupéer Allmän kirurgi Internmedicin Hudklinik Onkologi Bröstproteser Allmän kirurgi Kompressionsutrustning Allmän kirurgi Luftrenare Internmedicin

Barn—/habiliteringsklinik öron — näsa — hals

Luftfuktare Öron — näsa — hals Ventilatorer Lungklinik Inhalatorer Internmedicin Barn—/habiliteringsklinik Lungklinik Anestesi Infektion Respiratorer Internmedicin Lungklinik Andningsmasker Lungklinik Oxygenutrustning/ Internmedicin oxygenkoncentratorer Lungklinik Inkontinenshjälpmedel Allmän kirurgi (inkl. stimulatorer och Gynekologi enuresmattor) Barn—/habiliteringsklinik Urologi Alarm Barn—/habiliteringsklinik TNS—apparater Internmedicin Reumatologi Neurologi

Anestesi

Peroneusstimulatorer (bärbar, inopererad) Insulinpumpar Infusionspumpar Blodsockermätare

Våg, droppställning till hemdialys

Sugar

Kanyler Kompresser Röstgeneratorer/ talapparater UVB—lampor

Specialhjälpmedel till barn

Internmedicin Medicinsk rehabilitering Neurologi

Internmedicin Barn-/habiliteringsklinik Internmedicin Njurmedicin Internmedicin

Oron — näsa - hals

öron — näsa — hals

öron — näsa — hals

Öron — näsa — hals

Internmedicin Hudklinik

Barn—/habiliteringklinik

Ovanstående hjälpmedel kan även fördelas på kliniker enligt följande uppställning.

Klinik

Internmedicin

Öron — näsa — hals

Hjälpmedel

Luftrenare Inhalatorer Respiratorer Oxygenutrustning Oxygenkoncentratorer Sugar TNS—apparater Peroneusstimulatorer Insulinpumpar Blodsockermätare Peruker

UVB—lampor

Luftrenare Luftfuktare Kompresser Kanyler Talapparater Röstgeneratorer

Lungklinik

Barn—/habiliterings— klinik

Allmän kirurgi

Neurologi

Hudklinik

Anestesiklinik

Medicinsk rehabilitering

Gynekologi

Ögonklinik Reumatologi

Urologklinik

Onkologi Infektionsklinik

Njurmedicin

slemsugar Kosmetiska proteser

Inhalatorer Ventilatorer Respiratorer Oxygenutrustning Oxygenkoncentratorer Andningsmasker

Luftrenare Inhalatorer Infusionspumpar Enuresmattor Alarm

Andningsmasker Specialhjälpmedel till barn

Inkontinenshjälpmedel Kompressionsutrustning Kosmetiska proteser Bröstproteser

Peruker

TNS—apparater Peroneusstimulatorer (inopererade)

Peruker/toupéer UVB—lampor

TNS—apparater Inhalatorer

Peroneussstimulatorer (inopererade)

Inkontinenshjälpmedel (inkl stimulatorer)

ögonproteser TNS—apparater

Inkontinenshjälpmedel (inkl stimulator)

Peruker Inhalatorer

Våg, droppställning till hemdialys

2.8 Budget och kostnader

Hjälpmedelscentralernas kostnads— och volymutveckling 1982—1986

Under denna rubrik redovisas de svar som inkommit be— träffande kostnader för inköp av hjälpmedel vid hjälp— medelscentralerna. Utöver en redovisning av kostnadsut— vecklingen totalt för inköpta hjälpmedel särredovisas kostnads— och volymutvecklingen för de fyra olika hjälpmedel som tagits upp speciellt i enkäten, dvs. sängar och sänglyftar, personlyftar, eldrivna rullsto- lar och manuella rullstolar.

Kostnader för inköpta hjälpmedel

Frågan om kostnader för inköp av hjälpmedel delades i enkäten upp på; hjälpmedel enligt Handikappinstitutets förteckning resp. hjälpmedel utöver förteckningen. Ett par av huvudmännen gör inte denna uppdelning i sin re— dovisning utan tar upp samtliga inköp i en post. Hos de huvudmän där en uppdelning görs utgör hjälpmedel utöver förteckningen mellan 0,3 och 7 procent av de totala kostnaderna. Fortsättningsvis redovisas den totala kostnaden för inköp av hjälpmedel utan uppdelning på dessa två poster.

I nedanstående tabell redovisas hjälpmedelscentralernas kostnader för inköp av hjälpmedel de senaste fem åren. Från ett par huvudmän saknas dock uppgift för 1982. Detta innebär att beräkningen av kostnadsutvecklingen för dessa huvudmän omfattar perioden 1983-1986.

Kostnader för inköp av hjälpmedel vid hjälpmedelscentralerna 1982—1986. Milj. kr.

Okning % 83—86 löpande fasta

Huvudman 1982 1983 1984 1985 1986 priser priser*

1. 15,2 18,3 21,3 26,5 23,9** 43** 18** 2. 14,8 18,4 22,3 26,4 26,9 46 21 3. - 16,2 19,6 25,1 25,4 57 30 4. — 17,2 22,1 28,4 21,7 26 4 5. 10,2 11,8 12,8 13,1 16,5 40 15 6. 8,8 11,2 11,8 15,4 16,6 48 22 7. 12,3 14,4 17,6 18,6 19,4 35 11 Summa — 107,5 127,5 153,5 152,6 42 17

* Enligt konsumentprisindex. ** Uppgiften avser 48 veckor. Utvecklingen beräknad på ett skattat värde för hela året.

Utvecklingen har inte varit lika för huvudmännen. En tendens finns dock till en dämpad kostnadsökning mellan 1985 och 1986 för flertalet av huvudmännen. Hos två hu— vudmän har kostnaderna minskat mellan dessa två år. Bakgrunden till detta torde vara att man hos den ena huvudmannen lagt över kostnader för vad man kallar vår— darhjälpmedel på annan verksamhet. Hos den andra huvud— mannen genomfördes under 1986 ett s.k. "besparingspa— ket" vilket kan förklara kostnadsminskningen. Även hos övriga huvudmän har olika besparingsförsök gjorts.

Sängar och sänglyftar som hjälpmedel

Hos fyra av de sju tillfrågade huvudmännen belastar samtliga sängar/lyftar som används som hjälpmedel i hemmet hjälpmedelsverksamhetens budget. Tre av dessa fyra har också lämnat uppgift om hur många personer i olika åldrar som för närvarande har en säng i hemmet. Med dessa uppgifter som utgångspunkt har vi beräknat

hur många personer per 1 000 invånare i olika ålders— klasser som har en säng och/eller sänglyft i hemmet. Dessa beräkningar redovisas närmare i SOU 1989:39, kap. 7.

Hos de huvudmän där samtliga sängar belastar hjälpme— delsbudgeten, har antalet utlämnade sängar/—lyftar ökat kraftigt under de senaste fem åren. Som exempel kan nämnas att man hos en huvudman år 1982 lämnade ut 82 sängar/—lyftar och år 1986 var motsvarande antal 244. Hos en annan huvudman (där uppgifterna omfattar 75 pro- cent av befolkningen) lämnade man år 1982 ut 15 sängar mot 74 stycken år 1986.

Hos en huvudman som skiljer ut sängar för "primärvård i hemmet" har man haft en betydligt måttligare utveckling av antalet utlämnade sängar/sänglyftar (1982; 177 styc— ken, 1986; 187 stycken).

Bland de tillfrågade huvudmännen varierar sängarnas/ —lyftarnas andel av hjälpmedelscentralernas kostnader år 1986 mellan 0,5 och 10 procent.

Personlyftar

Fyra av de tillfrågade huvudmännen har kunnat ange an— talet utlämnade personlyftar per år under perioden 1982—1986. En sammanslagning av dessa uppgifter visar att år 1982 utlämnades 131 personlyftar. År 1986 var antalet utlämnade personlyftar 255, dvs. volymen har nästan fördubblats under dessa fem år.

Personlyftarnas andel av hjälpmedelscentralernas kost— nader har beräknats för fyra av de tillfrågade huvud— männen, och visar sig variera mellan 2 och 4 procent.

Någon större ökning av personlyftarnas andel av budge—

ten kan inte urskiljas.

På grundval av uppgifter från tre huvudmän har antalet personer per 1 000 invånare som har personlyft beräk— nats för olika åldrar år 1986. Dessa beräkningar redo— visas närmare i SOU 1989:39, kap. 7.

Eldrivna rullstolar

Kostnaderna för eldrivna rullstolar visar en svagt ökande trend hos tre av de fyra huvudmän som lämnat jämförbara uppgifter. Eldrivna rullstolar upptar hos dessa fyra huvudmän år 1986 mellan 11 och 18 procent av hjälpmedelscentralernas budget.

Volymökningen för el—rullstolar kan följas hos tre av huvudmännen. En sammanslagning av dessa tre visar att man år 1982 lämnade ut 181 elrullstolar mot 197 under 1986. Jämfört med sängar/—lyftar och personlyftar är volymökningen för elrullstolar således betydligt mind— re.

Frågan om antalet personer i olika åldersklasser som för närvarande har en eldriven rullstol har besvarats av fyra huvudmän. Antalet personer per 1000 invånare som har elrullstol har beräknats för olika åldrar. Des— sa beräkningar redovisas närmare i SOU 1989:39, kap. 7.

Manuella rullstolar

De manuella rullstolarna är den av de här upptagna fyra

produktgrupperna som tar den största andelen av hjälp— medelscentralernas inköpsbudet. Mellan 17 och 26 pro—

cent av kostnaderna hos de fyra huvudmän som uppgivit jämförbara uppgifter, gick till manuella rullstolar. Liksom för övriga produktgrupper har kostnaderna för manuella rullstolar ökat under perioden 1982—1986. An— delen av budgeten vid hjälpmedelscentralerna som går till manuella rullstolar visar dock inte någon entydigt ökande trend.

Endast två av de tillfrågade huvudmännen har lämnat fullständiga uppgifter om antalet utlämnade manuella rullstolar för åren 1982—1986. En sammanslagning av dessa två huvudmäns uppgifter visar att antalet utläm— nade manuella rullstolar ökade från 2 272 år 1982 till 2 862 under 1986.

Inte någon av de tillfrågade har besvarat frågan om hur många personer i olika åldrar som för närvarande har manuell rullstol i hemmet enligt den åldersfördelning

som angivits i enkäten.

Åtgärder som vidtagits för att begränsa hjälpmedels— centralernas kostnader

Hos alla huvudmännen i urvalet har åtgärder vidtagits under de senaste två åren (1986—1987) för att begränsa hjälpmedelskostnaderna.

De åtgärder som nämns i svaren är följande: — Utredning tillsatt i avsikt att effektivisera verk—

samheten.

— Decentralisering av budget— och kostnadsansvar till primärvården.

- Sparbeting/besparingspaket.

— Inköpsstopp för manuella rullstolar under sista halv- året 1987.

- Hyresavgifter för vissa hjälpmedel.

En huvudman anger i sitt svar att det ofta påpekas från tjänstemän och politiker att hjälpmedelskostnaderna måste begränsas, men att kostnaderna för hjälpmedel aldrig diskuteras med utgångspunkt från det mål som finns för hjälpmedelsverksamheten.

Förklaringar till kostnadsutvecklingen

I enkäten angavs tio möjliga orsaker till kostnadsut— vecklingen. Huvudmännen ombads att rangordna dessa med siffran 1 för det viktigaste alternativet etc.

Sammanfattningen av huvudmännens rangordning av uppräk— nade orsaker till kostnadsutvecklingen utkorade inte någon självklar avgörande faktor. Huvudmännen har i flera fall satt samma siffra på två eller flera alter— nativ som enligt deras uppfattning inte gått att skilja åt, medan andra alternativ inte tagits med alls. Med hänsyn till att några alternativ på detta sätt fått ökad tyngd, medan andra inte alls blivit medtagna, re— dovisas alternativen efter den ordning de fått "poäng" av huvudmännen.

. Ökade inköpskostnader på grund av prisökningar. Ökad andel äldre i befolkningen. Utökat eget boende. Decentralisering av verksamheten till primärvård. Utökad hemsjukvård. ökade inköpskostnader på grund av volymökning. Förbättrad kvalitet på hjälpmedlen.

8. Fler tekniskt avancerade och dyra hjälpmedel.

9. Utvidgning av handikappbegreppet. 10.Utökning av hjälpmedelsförteckningen. 1 2 3 4 5 6 7

Hjälpmedel som angetts vara särskilt betydelsefulla för kostnadsutvecklingen

— Förflyttningshjälpmedel: Manuella rullstolar "Aktiv"—rullstolar Elrullstolar Rollatorer

— S. k. hemhjälpmedel: Sängar/lyftar Hygienhjälpmedel

— Utrustning till vårdare i hemsjukvård.

— Medicinska behandlingshjälpmedel: Respiratorer

Ovriga kommentarer till kostnadsutvecklingen

I övrigt nämns som orsaker till kostnadsutvecklingen att antalet ordinatörer/utprovare av hjälpmedel ökat i primärvården, att kunskaperna hos ordinatörer/utprovare har ökat, att behoven och kraven har ökat, liksom att hjälpmedlen blivit bättre anpassade till behoven.

Några huvudmän kommenterar kostnadsutvecklingen mera konkret. En huvudman påpekar att priset på rullstolar från år 1980 till år 1985 stigit med 97 procent och alltjämt fortsätter att stiga. En annan huvudman för ett resonemang om vad kostnadsökningen egentligen be— står av. Förhållandet mellan prisökning, volymökning, kvalitetshöjning m.m. är oklart. Kostnadsökningen kan— ske kan förklaras av ökade volym— och kvalitetshöj- ningar. Från en huvudman påtalas att vissa kostnader inom hjälpmedelsverksamheten rätteligen borde belasta andra kostnadsställen. Hjälpmedelsbegreppet har utvid— gats och tolkas olika samtidigt som styrmöjligheterna i hjälpmedelsförteckningen har spelat ut sin roll. Bris-

ten på koppling mellan verksamhets— och budgetansvar har betydelse.

En annan huvudman anser att strukturförändringarna i hälso— och sjukvården sker utan att man kompenserar hjälpmedelsverksamheten för detta.

2.9. Avgifter inom hjälpmedelscentralernas ansvarsområde

Svaren på frågorna under denna rubrik redovisas under rubriken 1.8 Avgifter inom hjälpmedelsverksamheten, bil. 1.

2.10 Vissa hjälpmedel

Sängar och sänglyftar som hjälpmedel

Hos fyra huvudmän belastar samtliga sängar och sänglyf— tar som används som hjälpmedel i hemmen hjälpmedels— centralens budget, hos tre huvudmän har man skilt ut de s.k. arbetstekniska hjälpmedlen från handikapphjälpmed— len.

Hos dessa tre huvudmän får primärvården betala de sängar som anses vara arbetstekniska hjälpmedel, an— tingen genom egna inköp, köp förmedlade av hjälpmedels- centralen eller genom att avgift/hyra tas ut från pri— märvården för de sängar som bedöms vara arbetstekniska hjälpmedel/vårdutrustning för hemtjänst-/hemsjukvårds— personal.

Väntetid på säng/sänglyft

En beställning på säng/sänglyft som inkommit till hjälpmedelscentralen levereras efter ca 1 vecka hos tre huvudmän. En huvudman levererar samma dag om sängen finns i lager och transportmöjligheter finns, en annan anger att leverans sker omgående vid akuta behov, an— nars kan väntetiden vara från 0 till 14 dagar. Hos två huvudmän är väntetiden olika beroende på var i sjuk— vårdsområdet man bor, behovets karaktär, om sängen är lagervara och transportmöjligheter finns. Två huvudmän påtalar leveranstiden hos leverantören som en anledning till lång väntetid.

Service och säkerhet för sängar/sänglyftar

Teknisk funktion och säkerhet kontrolleras hos alla hu— vudmän när fel anmäls. Fyra av dessa anger att kontroll även sker på annat sätt. En huvudman anger att man gör

en mycket noggrann installation av sängar, hos en annan sker kontroll när hjälpmedlet återlämnas. Hos en huvud— man har man planerad kontroll genom hembesök minst en gång per år i ett av sjukvårdsdistrikten, hos en annan passar man på att kontrollera sängar när hembesök göres

av andra skäl.

Akuta tekniska fel

Två huvudmän har jour dygnet runt samtliga dagar, hos en av dessa med hjälp av vaktbolag.

Fyra huvudmän anger att man har tidsbeställning med väntetid, hos två av dessa har man jour under dagtid på vardagar i vissa delar av sjukvårdsområdet. väntetiden

varierar från åtgärd samma dag upp till ca 10 dagar. Anledning till väntetider anges vara var man bor, ar— betsbelastning, hur akut behovet är, eventuell leve- ranstid på reservdelar som saknas.

Personlyftar

Väntetiden på att få en personlyft (mobil—/taklyft) va- rierar, dels beroende på vilken sorts lyft man skall ha, dels om lyften lagerhålles eller måste beställas och om anpassning skall göras. Väntetiden varierar, dels mellan huvudmännen, dels beroende på bostadsort från ingen alls upp till 10 veckor.

Mobila personlyftar kan finnas i lager och då sker le- verans omedelbart eller inom någon vecka. Taklyftar tar längre tid på grund av att det är fråga om relativt komplicerade installationer. Flera veckors väntetid på en taklyft verkar vara vanligt, till en del beroende på att man hos ett par huvudmän använder externa tjänster för sådana installationer.

Det verkar som om lyftar som finns i lager och när det är fråga om akuta ärenden i princip levereras omgående. Lagerhållningen tycks vara den springande punkten för väntetiden. Måste ett hjälpmedel beställas hem särskilt så får brukaren vänta, oavsett hur akut behovet är.

Service och säkerhet för personlyftar

Två huvudmän kontrollerar teknisk funktion och säkerhet genom planerade hembesök minst 1 gång per år. Hos två huvudmän sker besiktning av lyftar vart annat år. Hos en huvudman sker regelbunden kontroll minst en gång per

år i ett av sjukvårdsdistrikten. Fem huvudmän kontrol— lerar funktion och säkerhet när fel anlmäls. En huvud—

man kontrollerar när hjälpmedlet återlämnas.

Akuta tekniska fel

Tekniska fel åtgärdas dygnet runt samtliga dagar hos två huvudmän, hos en av dem sker detta med hjälp av vaktbolag. Två huvudmän har jour på dagtid under var— dagar. Två har tidsbeställning med väntetid och hos en huvudman åtgärdas felen så snabbt det går, beroende på arbetsbelastning. Väntetiden varierar från ingen alls till en vecka. Väntetiden beror på arbetsbelastning, var brukaren bor, hur akut behovet är, om entreprenör måste anlitas, om reservdelar finns i lager eller måste beställas.

Eldrivna rullstolar

Samtliga huvudmän har beskrivit hur utprovning av en eldriven rullstol går till. Beskrivningarna är varie— rande, så till vida att man lagt vikt vid olika saker. Det finns dock så mycket i svaren som överensstämmer att det går att sammanfatta uppgifterna till en "nor— malutprovning".

Flera huvudmän beskriver att man startar med en re— miss/läkarundersökning. Därefter sker vanligen ett hembesök av behandlande arbetsterapeut (från klinik, vårdcentral, hjälpmedelscentral) som går igenom förut— sättningarna för att personen i fråga skall kunna ha en eldriven rullstol hemma. Det är fråga om att mäta dör— rar, kontrollera att rullstolen går in i hissen, om trösklar måste tas bort, om det finns lämpligt förva—

ringsutrymme etc. Därefter sker utprovning med val av rullstol etc. Utprovningen görs, av svaren att döma, antingen på hjälpmedelscentralen, oftast med konsult- hjälp från hjälpmedelscentralens personal och/eller i brukarens hem eller annan miljö där den skall användas. Även i de fall utprovningen sker utanför hjälpmedels— centralen tycks det vara vanligt att man konsulterar hjälpmedelskonsulent och teknisk personal vid utprov—

ningen.

Efter utprovning vidtar träningen, som sker i hemmiljön alternativt där stolen skall användas. I samband med träningen ges instruktioner och information om skötsel,

service etc.

Först därefter ordineras rullstolen. I vissa fall sker någon form av "uppkörning" inför läkare innan ordina— tion sker. I andra fall krävs beslut om ordination i

hjälpmedelsråd eller liknande.

En huvudman uppger att val av rullstol, tillbehör, ev. anpassning etc. sker i samförstånd mellan brukare och ordinatör. En annan anser att valmöjligheterna inom sortimentet inte är så stora, eftersom grundprincipen är att man inte får en mer kvalificerad rullstol än handikappet kräver. En tredje uppger att man i första hand utprovar begagnade rullstolar om rullstolen i fråga har de funktioner som patientens rörelsehinder

kräver.

Hos de huvudmän som angivit väntetiderna i veckor på_gp eldriven rullstol varierar väntetiden från det att be— hovet aktualiserats till att utprovning sker från 1 vecka upp till 8 veckor. Vanligast verkar dock vara en väntetid på 2—4 veckor. Från utprovning till "färdig"

rullstol är väntetiden varierande mellan 2 och 12 vec—

kor. Den sammanlagda väntetiden varierar mellan 6 vec— kor och upp till 18 veckor. Orsakerna till väntetiderna anges vara dels firmornas leveranstid, dels om och i så fall hur omfattande anpassning som skall göras. Som exempel nämns att man kan få vänta på en specialanpas— sad Permobil upp till 6 månader. Om behovet är akut och rullstolen finns i lager kan väntetiden (beroende på

anpassning) stanna vid ett par veckor.

Teknisk funktion och säkerhet kontrolleras hos en hu—

vudman genom planerade hembesök minst en gång om året. Hos ytterligare två huvudmän har man sådan kontroll i vissa delar av sjukvårdsområdet. Fem huvudmän uppger att kontroll endast sker när fel anmäls. Av dessa gör en även sporadiska hembesök. Hos en annan sker kontroll vid återlämning och vid batteribyte. En huvudman gör endast sporadiska hembesök.

Akuta tekniska fel kan hos en huvudman åtgärdas samt— liga dagar genom jour under dagtid. Tre huvudmän har jour under dagtid på vardagar och tre har tidsbeställ— ning med väntetid. Hos en huvudman ger larmtjänst hjälp i akutsituationer. Väntetiden varierar från ingen alls till ca 10 dagar, beroende på hur akut behovet är, om brukaren är barn eller vuxen om annat hjälpmedel kan ersätta och dessutom beroende på bostadsort, arbetsbe— lastning etc.

Manuella rullstolar

Utprovningsförfarandet för manuell rullstol liknar ut— provningen av eldriven rullstol. Det är dock inte lika vanligt att hjälpmedelskonsulenten anlitas vid utprov— ningen. Det tycks vara behandlande arbetsterapeut/sjuk- gymnast (från klinik eller vårdcentral) som avgör om

hjälpmedelskonsulent eller teknisk personal skall kopp— las in (till skillnad från utprovning av elrullstol, då det verkar vara obligatorisk konsultation). Konsul— tation tycks bli aktuell när det handlar om att gå utanför fastställt sortiment, när anpassningar behövs eller om kostnaden för rullstolen överskrider någon gräns som landstinget har och beslut därför måste tas i hjälpmedelsråd eller liknande.

Ett par huvudmän påpekar att utprovning och träning sker i den miljö där rullstolen skall användas. Hos en huvudman anges att man anordnar rullstolskurser för brukare.

Två huvudmän anger att manuella standardrullstolar främst utprovas av distriktsarbetsterapeuterna i pri— märvården.

Samtliga rullstolar i hemmen belastar hjälpmedelsverk— samhetens budget. Rullstolar inom slutenvården tycks i princip inte belasta hjälpmedelsverksamhetens budget men kan tydligen hamna där i alla fall på grund av svå— righeter med gränsdragningen.

Huvudregeln verkar vara att individuellt utprovade rullstolar belastar hjälpmedelsbudgeten även om bruka— ren finns i slutenvården. Inventarier, dvs. rullstolar för allmänt och tillfälligt bruk, transporter m.m. be— lastar resp. huvudman/klinik/institution. I praktiken verkar dock gränsen vara svår att helt upprätthålla.

Väntetiden från det behovet av en manuell rullstol har aktualiserats till dess utprovning sker varierar mellan huvudmännen från 1 vecka till 12 veckor. Från utprov— ning till leverans av en anpassad rullstol varierar

väntetiden från 3 veckor upp till 12 veckor. Den sam—

manlagda väntetiden från aktualiserat behov till leve—

rans varierar mellan 2 veckor och 24 veckor.

väntetiderna beror på flera faktorer, såsom hur akut behovet är, rullstolstyp, anpassningsgrad, om stolen tillhör det lagerförda sortimentet, eller måste bestäl— las.

Akuta tekniska fel på en manuell rullstol kan åtgärdas genom jourverksamhet på dagtid under samtliga dagar hos en av huvudmännen. Tre huvudmän har jour under dagtid

på vardagar, tre har tidsbeställning med väntetid. Vän— tetiden varierar mellan ingen alls och till ca 10 dagar beroende på hur akut behovet är, om reservdelar finns i lager, arbetsbelastning på verkstad etc. Två huvudmän

påpekar att vissa brukare har reservstol eller att er— sättningsstol kan erhållas.

Datorbaserade hjälpmedel

Svaren på frågorna om datorbaserade hjälpmedel redovi— sas under rubrik 1.9 Datorbaserade hjälpmedel, bil.1.

2.11 Antal personer som fått hjälpmedel genom hjälp— medelscentralernas verksamhet

Tre huvudmän har lämnat uppgifter. Alla tre har dock

olika underlag för sina redovisningar. Hos en huvudman har man räknat antalet besök under ett år vid hjälpme— delscentralen resp. 1 primärvården. Hjälpmedelscentra— len hade ca 5 000 besök och primärvårdens hjälpmedels— verksamhet ca 7 000 besök. En annan huvudman har under ett antal år (1982—1986) undersökt hur många personer

som fått hjälpmedel i ett geografiskt avgränsat område som omfattar ca 34 procent av sjukvårdsområdet. Av des— sa uppgifter framgår följande:

Ar Antal personer som fått hjälpmedel 1982 1 212 1983 1 328 1984 1 732 1985 2 080 1986 2 255

Ökningen från 1982 till 1986 är 85 procent.

Den tredje huvudmannen lämnar uppgifter om antal in— komna och diarieförda ordinationer från 1983 t.o.m. 1986. Varje ordination kan innehålla flera hjälpmedel liksom att en och samma person kan stå för flera ordi— nationer under ett och samma år. Redovisningen ser ut på följande sätt:

Ar Antal ordinationer 1983 17 677 1984 17 574 1985 17 387 1986 18 141

Antalet ordinationer har ökat med knappt 3 procent hos denna huvudman från 1983 till 1986.

2.12 Var sker de flesta ordinationerna?

Hos samtliga huvudmän sker de flesta ordinationerna av

hjälpmedel inom hjälpmedelscentralernas ansvarsområde i primärvården.

På andra plats kommer klinikerna (långvård m.fl.). I övrigt är bilden ganska blandad.

Endast hos två huvudmän i urvalet sker ordinationer på hjälpmedelscentralen. Hos den ena kommer hjälpmedels— centralen som tvåa efter primärvården, hos den andra dock först på femte plats.

2.13. Synpunkter på hjälpmedelscentralernas verksamhet

Alla huvudmän anser att hjälpmedelscentralernas verk- samhet under de senaste åren har förbättrats. En huvud—

man anger som exempel ökad service och tillgänglighet.

Grupper som fått det bättre

— I princip har alla grupper på sätt och vis fått en standardökning på grund av att verksamheten utvecklas och förbättras och primärvården har byggts ut. — ökade resurser för anpassning. — Förkortade tider för anpassning. — Mer behandlingshjälpmedel i hemmet. — Fler ordinatörer i primärvården. — Förbättrad inköpspolitik. — Barnhjälpmedel — omsorgsverksamheten har ökat i ar— betsinsats.

Grupper som fått det sämre

— Vissa hjälpmedel som utgått kan drabba kortare reha— biliteringsfall. — Rullstolar har inte alltid funnits tillgängliga en— ligt de behov som funnits på grund av inköpsbegräns— ning för manuella rullstolar. - Det finns inte resurser för den utbildning och in— formation som behövs vid decentralisering av sjuk— vården. Svårare att behålla kunskapsnivån hos ordina— törerna. — Omsorgstagarna — det har aldrig varit bra.

Behov av hjälpmedel som för närvarande inte helt kan tillgodoses

Samtliga huvudmän svarar att det finns sådana behov.

— Omsorgsnämndens klienter, främst på grund av interna resurser. — Andningsmasker och kompressionsstrumpor. Sängar och sänglyftar till vårdare. — Inköpsbegränsning på rullstolar.

— Kvalificerade kommunikationshjälpmedel — resurser för att inhämta kunskap saknas. — Fritidshjälpmedel — Gränsfall till "standardartiklar" — Terränggående fordon — Datorbaserade hjälpmedel

— Hjälpmedel för medicinska handikapp — Andningsmask mot snarkning.

Bedömning och önskemål inför framtiden

Hjälpmedelscentralens verksamhet måste anpassas till övriga pågående förändringar. Systemet ej anpassat till nuvarande hälso— och sjukvård inkl. äldrevård och hem— sjukvård.

Både centralt och lokalt måste belastningen på hjälp— medelsverksamheten beaktas då strukturförändringar pla— neras i hälso— och sjukvården. Det gäller såväl ekono— miska resurser som personal och lokaler.

Utvecklingen går snabbt, kraven ställs men resurserna är undermåliga. Hjälpmedelsfrågan skall ingå som en självklarhet vid samtliga verksamhetsförändringar som påverkar, t.ex. flyttning från institution till eget boende, kortare vårdtider som medför tidigare hemskriv— ning från sjukhus, terminalvård som sker i hemmet etc.

Hjälpmedel för långvarigt handikappade liksom äldrevår— den måste få kräva resurser — behoven är dock något olikartade.

Målbeskrivning för verksamheten. Det är nödvändigt att bestämma om hjälpmedelsverksamheten skall eller inte skall ta ansvar för den utrustning som primärvården behöver.

Önskemål: En förändring av "systemet" på alla nivåer (centralt — lokalt) med utgångspunkt från nuvarande hälso— och sjukvård och äldreomsorg.

Hjälpmedelsförteckningen har på grund av förändrat vårdinnehåll förlorat sitt berättigande med nuvarande innehåll och inriktning.

Bristfälliga rutiner inom stor del av hjälpmedelsverk— samheten, resurser används ej alltid på bästa sätt.

Kompetensen om hjälpmedel (indikationer och alternativa behandlingsmetoder) mycket skiftande.

Återupprättande av rehabiliteringen och rehabilite— ringsideologin.

Klarare definition av begreppet handikapphjälpmedel.

Översyn av ordinationsrätten, rätt att lämna ut hjälp— medel kopplas till utprovningskompetens.

Samhällets skyldigheter, den enskildes rättigheter och egna ansvar måste klarläggas.

Tid och möjligheter att få arbeta med utbildning av or— dinatörer, med produktutveckling etc.

Tid och möjlighet till utveckling och specialisering av verksamheten, till profiliering och samarbete.

Tid och möjlighet till förebyggande verksamhet, utbild— ning och information internt och externt.

Grundutbildning för hjälpmedelsordinatörer och tekni— ker.

Bättre samarbete med forsknings— och utvecklingsresur— ser.

Behov av statistik

— Handikappinstitutet bör bestämma vilken statistik som skall föras, för att få jämförbar statistik på riksni— vå. Lokal statistik efter egna behov.

— Hjälpmedelsverksamheten behöver statistik för att kunna se utveckling och trender, såväl för hjälpmedlen som anledningen till hjälpmedelsbehov. Datarutiner krävs.

— Uppgiftsregistrering bör kopplas till verksamhetens mål. Vilka hjälpmedel behövs för att nå målet och vilka

handikapp skall kompenseras. Det behövs uppgifter om hjälpmedel, brukarna och brukarnas handikapp.

— Olika typer av statistik krävs, diagnos/behandling, förrådsredovisning, inventarieredovisning. Viktigt att bestämma vilken statistik som erfordras utifrån sjuk— vårdshuvudmannens behov och andra myndigheters. Lik— värdig kodifiering över landet är önskvärd.

— Erfordras statistik om ekonomi, förråd, patientordi— nationer (åldersfördelning, typ av handikapphjälpmedel etc.) för att ge en helhetsbild.

BILAGA 3

ENKÄTSAMMANSTÄLLNING — HÖRCENTRALERNA, inkl. den hör— selpedagogiska verksamheten

Denna enkät tillställdes sju huvudmän, Stockholms läns landsting, södra sjukvårdsområdet, östergötlands, Gö— teborgs och Bohus, Skaraborgs, Gävleborgs och Norrbot— tens läns landsting samt Göteborgs kommun. Alla till— frågade huvudmän har besvarat enkäten.

I enkäten ställdes frågor om verksamheten vid hörcent— ralerna, organisation, personal, sortiment av hjälpme— del m.m. Även frågor om den hörselpedagogiska verksam- heten ställdes.

I denna bilaga redovisas även under rubrik "Vänteti- der" en separat studie om köer och väntetider inom hörselvården, omfattande samtliga huvudmän. Denna stu— die genomfördes under sommaren 1988.

3.1 Verksamhetens organisation vid hörcentralerna

Antal hörcentraler

Uppgifterna om antal hörcentraler redovisas i bil. 1 under rubrik 1.1 Verksamhetens ledning.

Organisation, ledningsansvar

Alla hörcentralers verksamhet hör organisatoriskt till länssjukvården och en öron—näsa—halsklinik/audiolog— klinik utom hos en huvudman där en av hörcentralerna tillhör primärvården när det gäller ledning och bud— get.

Sex huvudmän anger att hörcentralerna resp. audiolog— klinikerna har egen budget för verksamheten. Hos en huvudman införs detta från och med den 1 januari 1988. Arbetsledning och budgetansvar ligger hos audiologisk klinik alternativt öronklinik hos sex huvudmän. En har inte svarat på frågan om verksamhetens organisation beträffande ledning och budget. Hörcentralerna är även i de flesta fall samlokaliserade med öron/audiologkli— nik.

Decentralisering av verksamhet till primärvård och andra kliniker, styrning, samarbete, budgetansvar

Sex huvudmän har besvarat frågan.

Endast en av dessa har verksamhet i primärvården. En hörcentral hos de tillfrågade huvudmännen tillhör pri— märvården och administreras av primärvårdskansliet. Läkaren kommer dock från länssjukvården och hörsel— vårdsassistenten på primärvårdens hörcentral tjänstgör någon gång i verkan på en av länssjukvårdens hörcent— raler.

Inom länssjukvården decentraliseras i vissa fall hör— centralens verksamhet till filialer i andra delar av sjukvårdsområdet. Filialverksamheten sköts då av en

öronklinik/öronmottagning vid ett sjukhus eller mot— svarande.

Fem huvudmän anger att det är hörcentralen som har

budgetansvaret för hörselhjälpmedlen.

Det verkar som om självständiga hörcentraler i stor utsträckning har budgetansvaret för hjälpmedlen. Fi— lialerna är underställda en hörcentral i detta av— seende. Hos ett par huvudmän tycks det dock vara så att en hörcentral/audiologisk klinik har övergripande ansvar för alla eller vissa av hörselhjälpmedlen för hela sjukvårdsområdet.

Två huvudmän beskriver rutiner för öronkliniken/audio— logiska kliniken och hörcentralens verksamhet som överensstämmer med hälso— och sjukvården i stort. Hos en huvudman beskrivs hur ansvaret för hjälpmedel är delegerat från klinikchef till chef för hörselvårds— avdelning och vidare till sektionsansvarig läkare för hörcentralen. Hos en annan påpekas att patienterna re— mitteras mellan primärvården och hörselvården.

Filialmottagningar, ambulerande verksamhet m.m.

Sex huvudmän har besvarat frågan. Fem av dessa be— skriver mer eller mindre regelbunden verksamhet utöver den som bedrivs vid de redan beskrivna hörcentralerna och hörcentralsfilialerna. Denna verksamhet kan t.ex. ha formen av regelbundna mottagningar på mindre orter i sjukvårdsområdet med personal som reser ut från hör— centralerna, screening som riktas mot speciella grup— per, hembesök hos hörapparatbärare, service och råd— givningsinsatser vissa tider på mindre orter etc. Ren ambulerande verksamhet som annonseras i förväg före— kommer också.

Hur länge har nuvarande organisation funnits — finns planer på eller beslut om förändringar av ledning, verksamhet och organisation?

Hos två huvudmän har organisationen funnits sedan 1950—talet, med påbyggnader under senare år.

Hos två huvudmän är organisationen från 1960—talet. Hos en av dem har den därefter inte organisatoriskt

förändrats, medan den andre huvudmannen har byggt ut under 1980—talet.

Tre huvudmän har sin organisation från 1970—talet. Två av dessa har byggt ut verksamheten under 1980—talet.

Hos fyra av de sex huvudmän som svarat på frågan om eventuella förändringar av verksamheten finns sådana planer eller pågående utredning.

En huvudman avser att införliva den pedagogiska hör— selvården i verksamheten för att bättre kunna samordna resurserna. En annan avser att samordna ansvaret för hela hörselvårdsverksamheten i sjukvårdsområdet under en klinikchef vid en av de större öronklinikerna.

En tredje huvudman avser att förstärka resurserna inom hörselvården ytterligare och hos den fjärde pågår en utredning som ännu inte lett fram till förslag om någ— ra förändringar.

Hos den femte huvudmannen har en utredning genomförts, som dock inte ledde till några förändringar av led— ning, verksamhet eller organisation. Den sjätte huvud—

mannen svarar nej på frågan.

3.2 Personal vid hörcentralerna

Antal tjänster och årsarbetare

Sex huvudmän har lämnat uppgifter om personal vid hör— centralerna. Vissa uppgifter är dock ofullständiga. För de fem huvudmän som lämnat uppgifter om antal tjänster i personalstaten för hörcentralerna 1982—1987 kan konstateras att samtliga i varierande omfattning har utökat antalet tjänster under denna period. Även antalet anställda årsarbetare har ökat enligt uppgif- ter från de tre huvudmän som besvarat denna fråga. Se

nedanstående tabell.

Antal tjänster/årsarbetare vid hörcentralerna

___—___—————-—-_———

Huvudman Antal tjänster i stat_ Antal anställd? årsarb 1982 1986 1987 Ökn % 1982 1986 Okn %

___—_____—————-—————

1.* - 35 35 — — 36 - 2. 17 17 17,25 1 — - — 3.* 9,5 12,5 12,5 32 — — — 4. 12 13 14 17 12 13 8 5. 13 19 19 46 15 20 33 6.* 8 14 14 75 9 12 33

___—__M—

* Härutöver köps ingenjörstjänster motsvarande ca 0,5 årsarbetare, 0,8 resp. 2 årsarbetare.

Rekryteringsproblem/personalomsättning

Tre huvudmän anger att det inte finns några sådana pro— blem, tre har svårigheter att rekrytera/behålla hörsel— vårdsassistenter. En av dessa har problem även med hör— selpedagoger och propptekniker. Hos ytterligare en hu— vudman är det problem att rekrytera/behålla teknisk personal över huvud taget.

3.3 Sortiment av hjälpmedel

Svaren på frågorna under denna rubrik redovisas i bil. 1 under rubrik 1.4 Sortiment av hjälpmedel.

3.4 Inköpsverksamhet, teknisk service och förrådshåll— ning

Hur är inköpsverksamhet/förrådshållning, teknisk ser— vice, återtagning m.m. organiserat?

Hos samtliga tillfrågade huvudmän sker inköpen av hör— apparater direkt från hörcentralen. Hos ett par huvud— män har någon av personalen huvudansvaret för inköpen, hos andra köps hörapparaterna av alla hörselvårdsassis— tenter. Förråden av hörapparater finns på hörcentralen hos fem huvudmän.

För hörseltekniska hjälpmedel är det olika. De huvudmän som anlitar entreprenör sköter ingen lagerhållning själva. En huvudman som har egen hörselteknisk avdel— ning har förlagt ansvaret för inköpsverksamheten av hörseltekniska hjälpmedel till denna avdelning som då servar hela sjukvårdsområdet med inköp.

Fem huvudmän anger att den tekniska servicen på hör— apparater och hörseltekniska hjälpmedel sköts av entre— prenör eller leverantör.

Tre huvudmän anger att man återtar och återanvänder hörselhjälpmedel.

Beslut om eller planer på förändring av inköpsverksam— het, teknisk service och förrådshållning

Tre huvudmän har inga sådana planer. En huvudman håller på att införa ett hjälpmedelsadministrativt datasystem som även kommer att omfatta all hantering av hörappara— ter och hörseltekniska hjälpmedel, dvs. inköp, lager— hållning, ordination, installation och service.

En huvudman har sagt upp sitt avtal med entreprenör och skall utvärdera ett nytecknat avtal under 1988. Sorti— mentet är genomgånget och förslag till lokal hjälpme— delsförteckning har tagits fram. Förändringar måste ske, enligt denna huvudman. En tredje anser att kost— nadskonkurrens till stor del saknas och att man därför inom regionen skall diskutera "kostnadstaktik".

3.5 Budget och kostnader

Kostnader för inköpta hjälpmedel

För hörcentralerna gäller att man i vissa fall haft svårt att särskilja inköpskostnader för hjälpmedel och köp av främmande tjänster. Det är också skillnader mel— lan huvudmännen vad gäller i vilken utsträckning tjäns— ter köps utifrån. Vi har, för jämförbarhetens skull, därför slagit samman dessa två poster. Det innebär att inköpskostnaden också omfattar tillverkning, service och reparationer för hörselhjälpmedel.

Någon uppdelning på kostnader för hjälpmedel enligt Handikappinstitutets förteckning resp. utöver denna förteckning har inte heller varit meningsfull att göra.

Kos

tnader (kkr) för inköp av hjälpmedel (hörapparater, m.m.)

och köp av främmande tjänster 1982—1986

Huv man

* **

ud— 1982 1983 1984 1985 1986 % ökning 1983—1986 löpande priser 11 496 14 362 17 104 17 709 12 147* — 3 265 3 691 4 744 5 927 7 436 101 — 3 752 4 805 4 850 5 417 44 — — — 10 008 9 294 — 3 055 3 142 3 348 3 554 3 903 24 3 005 3 750 5 705 5 937 7 109 90 * — — 3 288 2 783 3 097 —

Upptagningsområdet minskat. Endast del av sjukvårdsområdet.

Sammanställningen av kostnaderna i tabellen visar att dessa har ökat under den senaste femårsperioden, men att ökningen varit mycket olika för huvudmännen. Hos två huvudmän har man haft en mycket kraftig ökning, även sett i relation till hjälpmedelsverksamhetens to— tala utveckling. För två huvudmän har kostnaderna vis— serligen ökat men denna ökning ligger lägre än hela hjälpmedelsverksamhetens kostnadsutveckling hos dessa huvudmän. För två huvudmän är det svårt att utläsa vil— ken utvecklingen varit, på grund av begränsningar i uppgifterna, men tendensen är ändå att kostnaderna ökat. Slutligen har en huvudman enast lämnat uppgift för de två senaste åren och dessa visar på en oföränd- rad kostnadsnivå.

Av hörcentralernas kostnader för hjälpmedel (inköp och köp av främmande tjänster) går drygt hälften till hör— apparater medan tekniska installationer i hemmen svarar

för en dryg fjärdedel.

Åtgärder som under de senaste två åren vidtagits för att begränsa hörcentralernas kostnader

Av sju huvudmän har sex angivit att sådana åtgärder har vidtagits. De åtgärder som nämns i svaren är följande:

Besparingar

Direktiv om att budgetramar skall hållas

Budgetansvar överfört från hjälpmedelsförvaltning till resp. hörcentral/öronklinik Datasystem för hjälpmedelsadministration infört Beslut om bättre återanvändning av hjälpmedel Anvisningar som innebär begränsning av ordination (till fritidsboende etc.)

Utredning tillsatt med syfte att åstadkomma ett successivt utvecklings— och förändringsarbete för att integrera hjälpmedel i övrig hälso- och sjukvård. Om detta medför kostnadsreduceringar anses oklart, men tanken är att det på sikt bör medföra bättre grepp om verksamheten, alternativa behandlingsöverväganden och bättre resursutnyttjande.

Förklaringar till kostnadsutvecklingen

Huvudmännen ombads att rangordna tio givna förklaringar till kostnadsutvecklingen, med siffran ett för den vik— tigaste etc. Sex huvudmän har besvarat frågan.

I svaren har huvudmännen i vissa fall satt samma siffra för flera alternativ och utelämnat andra helt. Några

alternativ har därigenom fått ökad tyngd, medan andra hamnat längre ner på listan än de annars kanske skulle

ha gjort.

Alternativen har i redovisningen placerats i den ord— ning de fått "poäng", dvs. blivit högt rangordnade.

bWNl—i

ökade inköpskostnader på grund av prisökningar Fler avancerade och dyra hjälpmedel ökade inköpskostnader på grund av volymökningar Utökning av hjälpmedelsförteckningen

HkOGJxIONU'I

Vi

sä

Ökad andel äldre i befolkningen Förbättrad kvalitet på hjälpmedlen Utvidgning av handikappbegreppet Utökat eget boende Utökad hemsjukvård Decentralisering av verksamhet till primärvården

ssa typer av hjälpmedel/hjälpmedelsbehov anges som rskilt betydelsefulla för kostnadsutvecklingen:

Bättre hörapparater (t.ex. allt—i—öratapparat) Bättre lyssningshjälpmedel till radio och TV Skolhjälpmedel ökning av antalet fasta installationer med allt kor— tare användningstider

Andra faktorer som har betydelse för kostnadsutveck— 11

3.

ngen:

Förändringar i befolkningsstrukturen, dvs. fler äldre Priserna på huvudburna hörapparater ökat med 60 pro— cent från 1981 till 1986 Priserna på allt—i—öratapparater höjdes 84 procent under samma period okontrollerad prisökning förekommer, SUB saknar möj— lighet att utöva prispress. Producenterna har ett tämligen fritt utrymme för prissättningen. Sverige har den snabbaste prisökningen. Konkurrens saknas.

6 Avgifter inom hörcentralernas ansvarsområde

Svaren på frågorna under denna rubrik redovisas i bil. 1 under rubrik 1.8 Avgifter inom hjälpmedelsverksam— heten.

3.7 Vissa hjälpmedel — inkl. väntetider

Under denna rubrik ställdes frågor om utprovning, vän— tetider, antal och kostnader för hörapparater och hör— seltekniska installationer i hemmet.

Antal utprovade hörapparater per 1 000 invånare 1982 och 1986

Huvud— 1982 1986 man

1. — 6,0

2. 2,8 4,4

3. 3,6 5,4

4. 4,7 6,4

5. 3,0 3,9

6. 3,7 6,0

7. 0,8 6,4

Även kostnaderna för hörapparater har ökat och detta i högre grad än vad som motsvaras av volymökningen. För fyra av huvudmännen har vi fullständiga uppgifter för perioden 1982—1986 över såväl antal utprovade hörappa— rater som kostnaderna för dessa. Dessa fyra huvudmän sammantaget visar att volymökningen varit ca 44 procent medan kostnaderna ökat med 105 procent. Tar vi hänsyn till den allmänna prisökningen (KPI) minskar dock skillnaden mellan volym— och kostnadsökning, då kost— naderna i fasta priser ökat med ca 56 procent.

Två av huvudmännen har kunnat lämna uppgifter över ål— dersfördelningen för brukare av hörapparater. Drygt 80 procent av alla hörapparater ges till personer över 55 år. Sätter vi i stället åldersgränsen vid 75 år är det

ca 60 procent av hörapparaterna som går till dessa åld— rar.

Utprovning av hörapparater

Alla huvudmän beskriver hur utprovningen går till. Be— skrivningarna är dock mer eller mindre utförliga. Ut— provningsförloppet kan dock i princip sammanfattas på följande sätt:

1. Undersökning av öronläkare/audiolog.

2. Mätning av hörsel m.m. Avgjutning av hörselgång för tillverkning av propp. Diskussion om patientens so- ciala situation, övriga behov av hjälpmedel etc.

3. Provning av propp plus olika hörapparater. Hemlån av några olika apparater.

4. Återbesök några gånger. Antal återbesök varierar mycket beroende på patienternas individuella behov. Utprovningen avslutas när patienten är nöjd.

Ett par huvudmän framhåller att patientens valmöjlig— heter är stora inom den grupp apparater som passar hör— selnedsättningen.

Av svaren att döma ges under hela utprovningstiden in— formation och instruktioner etc.

Hos ett par huvudmän betonas vikten av uppföljning. Hos två huvudmän satsar man på "förinformation" för att på—

tienterna skall vara bättre motiverade när utprovningen börjar.

Tre huvudmän anger att man har kurser för hörapparat— användare.

Väntetider

Hjälpmedelsutredningen genomförde under sommaren 1988 en studie över väntetiderna till hörselvården. Totalt

har 85 av totalt 93 hörcentraler/öronkliniker i landet intervjuats. 8 har inte gått att nå inom undersök—

ningens tidsram.

Kartläggningen har innefattat väntetider för opriorite— rade patienter, från det remiss inkommer till eller kontakt tas med hörcentralen, fram till ett första ut— provningsbesök för hjälpmedel. Väntetider till besök inom primärvården eller liknande och tid för själva ut- provningen av hjälpmedel vid hörcentral är således inte inkluderade.

Rutinerna för väntetider varierar något mellan olika hörcentraler/öronkliniker. I regel har man en uppdel— ning av väntetiden till först läkarundersökning vid öronklinik och därefter ny väntetid till hörcentral för utprovning av hjälpmedel. Vid några kliniker har man dock gemensam väntetid för läkar— och hörcentralsbesök.

De båda väntetiderna sammantagna ger följande bild. En sammanlagd väntetid på mellan 0—6 månader har 16 klini— ker/hörcentraler, 30 kliniker/hörcentraler mellan 7—12 månader, 23 kliniker/hörcentraler mellan 13—18 månader, 11 kliniker/hörcentraler mellan 19—24 månader och 5 kliniker/hörcentraler mellan 25—30 månader.

Sammanlagd väntetid för oprioriterade patienter. Pro— centuell fördelning

% 50

Andel av totala antalet klin- 40

niker/hörcent— raler 30

20

10

Väntetid, 0-6 7-12 13—18 19-24 25—30 månader

Tiderna varierar mellan ett lägsta värde på 1 månad till ett högsta på 30 månader. Tyngdpunkten för vänte— tiderna ligger runt 10-12 månader. Härutöver tillkommer som tidigare nämnts tid för utprovning av hjälpmedel.

Görs en uppdelning av väntetiderna till läkarundersök— ning resp. hörcentral i de fall detta förekommer fås följande resultat.

För läkarundersökning är väntetiden för hörselhjälpme- delspatienter mellan 0—2 månader vid 24 kliniker, mel— lan 3—6 månader vid 24 kliniker, mellan 7—12 månader vid 19 kliniker och mellan 13-18 månader vid 3 klini— ker.

Väntetid till läkarundersökning, oprioriterade hörsel— hjälpmedelspatienter. Procentuell fördelning

%

Andel av 50 totala

antalet 40 kliniker

30

"20

10

Väntetid, 0-2 3-6 7-12 13-18 månader

Lägsta väntetiden är 3 veckor och högsta 18 månader.

Väntetiden till hörcentral är mellan 0—2 månader vid 10 hörcentraler, 3-6 månader vid 20, 7—12 månader vid 29,

13—18 månader vid 10 och mellan 19-24 månader vid 1 hörcentral.

Väntetid till hörcentraler oprioriterade patienter. Procentuell fördelning

% 50 Andel av totala 40 antalet

hörcentraler 30

20

10

äntetid, 0—2 3-6 7-12 13—18 19—24 månader

Den lägsta väntetiden är här 0 månader och den högsta 22 månader.

Huvuddelen av de sammantagna väntetiderna för läkar— undersökning och hörcentralbesök ligger således inom hörcentralerna.

Förändring av väntetider

En bedömning har gjorts av i vilken utsträckning vänte— tiderna översiktligt har förändrats, sett på fem års sikt bakåt. Det rör sig då om entydiga, klart urskilj— bara förändringar.

Till läkarundersökningar har väntetiderna minskat vid 16 kliniker, därav minskat kraftigt vid 5. De har hål— lit sig i stort oförändrade vid 34 kliniker och ökat vid 32, därav ökat kraftigt vid 12 kliniker.

Förändring av väntetider, läkarundersökningar

Minskat oförändrat Ökat

Antal kliniker 16 34 32

Till hörcentraler har det skett en minskning av vänte— tiderna vid 15 hörcentraler, varav 9 haft en kraftig minskning. De har varit i stort sett oförändrade vid 25 och ökat vid 44, varav ökningen varit kraftig vid 16 hörcentraler.

Förändring av väntetider, hörcentraler ___________________________________________________ Minskat oförändrat Ökat __________________________________________________ Antal hörcentraler 15 25 44 ________________________________________________________

Det har således i högre utsträckning skett en ökning av väntetiderna till hörcentralerna än till läkarundersök— ningar. För hörcentralerna har väntetiderna ökat vid drygt hälften av dem.

Förturer

I undersökningen har även ingått att se på de förturs— system och förturskriterier som tillämpas, dels till läkarundersökning för hörselhjälpmedelspatienter, dels till utprovning vid hörcentral.

Egentliga förturssystem med fastställda förturskrite— rier är ovanligt, men vissa patientgrupper ges ändå förtur i stor utsträckning.

Vad gäller läkarundersökningen så är hörselhjälpmedels— patienter allmänt sett som grupp lågprioriterade men undantag förekommer. Vid prioriteringar inom gruppen är det vanligast att det sker utifrån patientens personli— ga situation. Barn ges i regel alltid förtur. Därutöver är det i första hand yrkesverksamma som prioriteras.

Till hörcentraler görs prioriteringar också främst ut— ifrån patientens personliga situation. Barn ges även här i regel alltid förtur. Därefter prioriteras främst yrkesverksamma, tidigare hjälpmedelspatienter med ut— dömda hjälpmedel och i viss mån mycket gamla patienter.

Försök har även gjorts att bedöma andelen förturer som ges till hörcentraler, men bortfallet i svaren har här varit stort så uppgifterna är mycket osäkra. De svar som getts tyder på att andelen förturer är ganska låg och ligger runt 10—20 procent av patientantalet.

Förändring av väntetider till hörcentraler, relativt sett för särskilda patientgrupper

Till hörcentralerna har ställts frågan om väntetiderna ökat eller minskat särskilt för några patientgrupper,

utöver den allmänna förändringen av väntetiderna.

83 procent svarar nej på frågan. Det vanligaste svaret beträffande förändringar är att väntetiderna ökat spe— ciellt för oprioriterade patienter, något som särskilt tycks drabba förstagångspatienter i nedre pensionsål—

dern.

Köstorlek

En översiktlig uppskattning av den sammanlagda köstor— leken till landets hörcentraler ger en siffra på ca 23 000 personer.

Utslaget per hörcentral så ger det en genomsnittlig kö på ca 250 personer till varje.

En bedömning har även gjorts av andelen personer över 65 år av totala patientantalet hos hörcentraler. En grov uppskattning visar här på en genomsnittlig andel av ca 70—80 procent.

Förändringar av patienttillströmningen till hörcentra— ler

På frågan om patienttillströmningen översiktligt sett har förändrats under de senaste fem åren, svarade 50

hörcentraler att en ökning skett, 14 att det i stort

sett varit oförändrat, även om stora variationer över tiden är vanligt. Inga hörcentraler redovisade någon

minskning av patienttillströmningen. 21 svarade ej på frågan.

Förändring i patientsammansättning vid hörcentraler

40 procent av de 79 hörcentraler som svarat på frågan uppger att ingen märkbar förändring skett i patientsam— mansättningen, översiktligt sett under de senaste fem åren.

Bland de förändringar som redovisas, så är den mest på— tagliga att det har skett en förskjutning nedåt ålders— mässigt bland patienterna. Det verkar finnas en tendens att patienterna söker allt tidigare för hörselnedsätt—

ningar.

Bakgrund — orsaker till nuvarande väntetider vid hör—

centraler

I de fall där man har långa eller har haft kraftigt ökade väntetider, är den vanligaste orsaken som anges personalbrist för hörselvårdsassistenter. Det rör sig då i första hand om för få tjänster i förhållande till patientantalet, men på flera håll har man även rekryte— ringssvårigheter till befintliga tjänster. Därefter an— ges ökad patienttillströmning och undermåliga lokaler

som de huvudsakliga orsakerna till den nuvarande situa—

tionen.

När det gäller den ökade patienttillströmningen så har man som tidigare nämnts, på flera håll märkt att allt fler i yrkesverksam ålder söker allt tidigare för hör— selhjälpmedel. Den bakgrund som tycks finnas till detta och som kan skönjas ur svaren är dels att det har skett en attitydförändring hos stora delar av patientunderla— get, på så sätt att motståndet mot hörselhjälpmedel har minskat. Man drar sig inte lika mycket som tidigare för att använda hjälpmedel. I svaren påpekas också att man tycker sig märka en större medvetenhet hos patienterna i dag. De ställer större krav både på sig själva och på samhället för att kunna ha en bra hörsel. vidare kan ökad information via massmedia och muntligt om befint— liga behandlingsmöjligheter ha haft sin betydelse för patienttillströmningen. Behovet av god hörsel inom ar— betslivet tycks även ha tilltagit. Därutöver påpekas att nya behandlingsmöjligheter och produktutvecklingen har ökat patientunderlaget.

Man tycker sig hos flera hörcentraler även ha märkt av ovanstående tendenser bland patienter i pensionsåldern, frånsett naturligtvis de ökade behoven på god hörsel i arbetslivet. Det allmänt förbättrade hälsotillståndet för äldre anges också som en faktor som påverkat efter- frågan på hörselhjälpmedel. Många äldre kan i dag föra ett aktivare liv och ställer därmed större krav på god hörsel. Den ökande andelen äldre i befolkningen anges också som en bidragande orsak till en ökad patienttill-

strömning.

Bland de hörcentraler som har korta eller haft kraftigt minskade väntetider är det vanligaste svaret på frågan

om orsakerna att man har god personaltäckning. I andra

hand anges bra organisation, bra arbetsrutiner, eller att man gjort omorganiseringar — effektiviserat, i de fall man har haft kraftigt minskande väntetider. Exem— pel på det senare är att man förändrat och förbättrat arbetsrutinerna inom hörcentralen, men även mellan öronmottagning och hörcentral, samt förändringar av körutinerna eller omprioriteringar inom verksamheten.

Omprioriteringar ses ofta som tillfälliga.

Tidigare vidtagna åtgärder för att minska väntetiderna

vid hörcentralerna

De åtgärder som huvudsakligen förekommit har i rangord— ning varit personalförstärkningar, omorganiseringar — omprioriteringar och extra arbete. Effekterna har dess värre ofta eliminerats av en ökad patienttillströmning.

Planerade åtgärder för att minska väntetiderna vid hör— centralerna

39 av de 79 hörcentraler som svarat anger att det finns planer på åtgärder. Framför allt rör det sig om perso- nalförstärkningar och lokalförbättringar.

Kommentarer - synpunkter

I samband med intervjuerna så lämnade intervjupersoner— na en rad kommentarer och synpunkter på hörselvårds— verksamheten. Här nedan redovisas några av de mer all— mängiltiga och oftast förekommande.

— Avvägningen mellan kvalitet och kvantitet är svår men viktig.

— Enhetliga regler och riktlinjer samt politiska di— rektiv för verksamheten efterlyses. Exempelvis för avgifter och ersättningsanspråk.

- Medvetenheten utifrån om hörselvården är dålig.

— Hörselvårdsassistenternas löner och status måste förbättras.

— Samarbetet och samordningen mellan hörcentral och öronmottagning är mycket viktigt.

— Utbildningsorternas placering är av betydelse för möjligheterna att rekrytera hörselvårdsassistenter.

Service vid tekniska fel på hörapparater

Samtliga sju specialstuderade huvudmän anlitar entre— prenör för den tekniska servicen på hörapparater. Vän- tetiderna för att få ett fel åtgärdat är i regel en till två veckor. Väntetiden kan bli längre om reserv— delar inte finns hemma. Två huvudmän påpekar att låne— apparat kan erbjudas under reparationstiden.

Tekniska installationer i hemmet

Under denna rubrik ställdes i enkäten frågor om antal

installationer och kostnader för dessa m.m.

Hörselhjälpmedel inom ramen för vad som kallas tekniska installationer i hemmen svarar för mellan 13 och 35 procent av kostnaderna bland de huvudmän som uppgivit dessa kostnader (5 st).

Till skillnad från hörapparater tycks volymutvecklingen på detta område vara mycket måttlig eller ingen alls.

Endast två huvudmän har lämnat kompletta uppgifter över såväl kostnader som antal utförda installationer (se nedanstående tabell).

Tekniska installationer i hemmen, antal och kostnader 1982—1986

Huvudman 1. Huvudman 2. antal kostn kostn/inst antal kostn kostn/inst (kkr) kr. (kkr) kr. 1982 2 198 908 413 1 832 838 457 1983 2 554 954 373 1 398 800 572 1984 2 226 1 555 700 2 152 1 156 537 1985 2 105 1 726 820 1 747 980 560 1986 2 333 2 392 1 025 1 754 1 003 572

Väntetid på tekniska installationer

Väntetiden på tekniska installationer från beslut till dess installationen sker varierar mellan 6 och 15 vec— kor hos fem av de sex huvudmän som svarat på frågan. Hos en huvudman får man för närvarande vänta ca 40 vec—

kor.

Teknisk service på installationer i hemmet

Sex av huvudmännen har avtal med entreprenör för den tekniska servicen på installationer i hemmet. Hos en huvudman sköts servicen genom egen hörselteknisk av— delning. Anmälda fel kan åtgärdas inom 1—3 veckor hos

sex huvudmän. Hos en är väntetiden 2—8 veckor.

väntetiderna beror på "bokningstekniska" problem, dvs. samordning av arbeten inom samma område, anhopning av

fel t.ex. efter åskväder, långa avstånd i glesbygd etc.

3.8 Datorbaserade hjälpmedel för döva och hörselskadade

Hos de fyra huvudmän som besvarat frågan har inga såda— na hjälpmedel varit aktuella.

3.9. Synpunkter på hörcentralernas verksamhet

Fyra huvudmän anser att verksamheten vid hörcentralerna har förbättrats under de senaste fem åren och en huvud— man att det varken har skett förbättringar eller för— sämringar. Två huvudmän anser att verksamheten vid oli— ka hörcentraler i landstingen har utvecklats olika och har därför angivit såväl förbättringar som försämringar liksom status quo.

Grupper som fått det bättre

— Bullerskadade

— Döva/vuxendöva (benförankrad hörapparat)

— Tinnituspatienter

— Patienter med brant fallande hörselskador — Samtliga har fått det bättre genom t.ex. minskade väntetider

Grupper som fått det sämre

— Hårdare budget har medfört att patienterna får ersät—

ta borttappad hörapparat (1).

Behov av hörselhjälpmedel som inte tillgodoses/kan tillgodoses

Fyra huvudmän svarar att sådana behov finns. Två att

det inte finns. En huvudman har svarat både ja och nej.

Följande behov/hjälpmedel nämns:

— Hjälpmedel för vuxendöva t.ex. cochleära implantat

— Tinnitushjälpmedel

— De långa väntetiderna får sådana konsekvenser — Hjälpmedel till arbetsplatser — Hjälpmedel till integrerade skolbarn kan förbättras liksom hjälpmedel till yrkesverksamma — Hörapparaterna borde kunna utvecklas ytterligare för vissa hörselnedsättningar

Bedömning och önskemål inför framtiden

Ett genomgående önskemål är att mer resurser tillförs

verksamheten så att:

— väntetiderna kan kortas

— den komplicerade teknologin kan hanteras och utnytt— jas

— uppföljning av ordinationer kan ske

Behov av utökad statistik

Fyra huvudmän har angivit områden där utökad statistik skulle vara bra.

— Statistik över olika hörselskador

— Statistik över tidsåtgång på olika funktioner inom verksamheten — Likvärdig statistik så att jämförelser mellan lands— ting och hörcentraler kan göras — Statistik är värdefullt för planering och utveckling, men är svårt att klara på grund av arbetsbelastningen

3.10. Hörselpedagogisk verksamhet

Hörselpedagogiska enheter, antal, organisation, led— ning, budget

Hos tre huvudmän har den pedagogiska hörselvården samma ledning som hörcentralen och tillhör därmed hälso— och sjukvårdsorganisationen. Hos en tillhör den pedagogiska hörselvården organisationen för tal och hörselvård. Det

framgår inte vem som är huvudman för den verksamheten.

Hos en annan huvudman är den hörselpedagogiska verksam— heten samlokaliserad med hörcentral, men ledningsfunk—

tioner och annan organisation beskrivs inte.

En huvudman har den pedagogiska hörselvården för vuxna under hälso— och sjukvården, medan motsvarande verksam- het för barnen tillhör den sociala nämnden i lands— tinget.

Hos en huvudman har man inte någon fristående pedago- gisk hörselvård utan valde i början av 1970—talet att utöka antalet hörselvårdsassistenter och lägga ansvaret för hörselrehabilitering och uppföljning på dem.

Antal hörselpedagogiska enheter, ledning och lokalise- ring framgår av nedanstående uppställning.

Huvudman Antal och ledning Lokalisering

l. l; Tillhör audiolog— Audiologkliniken kliniken

2. 1; Integrerad med Integrerad med hör— hörcentral centralen. Aven viss

verksamhet på annan ort

Huvudman Antal och ledning Lokalisering 3. 3; Tillhör tal— och På tre olika orter hörselvården 4. 1 enhet. Ledning Samlokaliserad med oklar hörcentral. Köper även tjänster av annat landsting 5. 2; Hörselvårdskon— Samlokaliserad med sulent leder verk— resp. hörcentral samhet. Direkt un— derställd resp. sjukhusdirektör

6. 2; En för vuxna, Samlokaliserade med tillhör ÖNH—klinik habiliteringsteam och en för barn, tillhör sociala nämnden

7. 2; En för vuxna, en Ej samlokaliserade med för barn. Samma led— hörcentral. Egna loka— ning som hörcentralen ler

Hörselpedagogisk verksamhet, filialmottagningar, ambu- lerande verksamhet

Arbetsuppgifterna för den hörselpedagogiska verksamhe- tens innehåll beskrivs av en huvudman. Verksamheten om— fattar enligt denna huvudman tre huvudområden:

— Förskolan — Skolan — Vuxenpedagogisk verksamhet

I arbetsuppgifterna ingår pedagogisk ledning vid för— skolan liksom vid grund— och gymnasieskolan, hemvägled— ningsverksamhet för hörselskadade och döva barn i sko— lan liksom rehabilitering av vuxna hörselskadade. I uppgifterna ingår uppföljning av hur hörselhjälpmedlen fungerar.

Verksamheten kan bedrivas individuellt men också i grupp. Hos några huvudmän har man kursverksamhet t.ex. veckoslutskurser för vuxna i arbetsför ålder och till tinnituspatienter, kurser för att följa upp hjälpmedel etc. Information i skolor, på arbetsplatser, vårdut— bildningar, institutioner m.m. förekommer.

Hur länge har nuvarande organisation funnits — finns planer på eller beslut om förändringar

Hos tre av de fem huvudmän som besvarat frågan har verksamheten funnits sedan 1960—talet.

Hos en huvudman anser man att nuvarande organisation för den vuxenpedagogiska verksamheten har funnits för länge och behöver ändras, medan organisationen för den pedagogiska verksamheten för barn har funnits sedan 1986.

Hos en annan huvudman har man nyligen, under hösten 1987, ändrat organisationen.

Hos fyra av de sex huvudmän som besvarat frågan om det finns beslut om eller planer på förändringar finns så— dana beslut eller planer.

Hos en huvudman innebär förändringen att man fr.o.m. 1988 själv övertar den hörselpedagogiska verksamheten från att tidigare ha haft organisationen gemensam med en annan huvudman.

Hos en annan samordnas verksamheten i en gemensam orga— nisation som underställs direktionen i ett av sjuk— vårdsdistrikten. Dessutom har ytterligare två tjänster begärts; psykolog resp. kurator.

Hos den tredje huvudmannen är avsikten med förändring—

arna att komma upp i samma nivå som andra landsting.

Den fjärde huvudmannen har sedan länge önskemål om och planer på utökning av personalresurserna.

Övriga två har varken planer på eller beslut om föränd— ringar.

Personal vid de hörselpedagogiska enheterna

Sex huvudmän har besvarat frågan om antal tjänster och anställda årsarbetare vid de hörselpedagogiska enheter—

na. Av dessa har tre utökat personalen medan tre inte har förändrat personalstyrkan.

Uppgifterna om totala antalet tjänster och årsarbetare är sammanställda i nedanstående tabell.

Antal tjänster/årsarbete

Huvud— Antal tjänster i stat Antal anställda årsarb man 1982 1986 1987 ökn % 1982 1986 Ökn % 1.* 5 6 6 20 4 5,5 38

2. 4 4 4 0 4 4 0

3.* 5,5 5,5 5,5 0 5,5 5,5 0

4. 3,8 6,8 7,8 105 6 8 33

5. 1,5 7,5 8,5 467 1,5 6,8 350

6. 3,5 3,5 3,5 0 3,5 3,5 0

* Köper tjänster utöver vad som redovisas i tabellen.

Tre huvudmän har svarat på frågan om det varit problem att rekrytera/behålla personal.

Av dessa tre har en haft svårt att rekrytera hörsel— vårdskonsulent, varför den tjänsten varit vakant under ett år. Den har dock nyligen tillsatts. övriga två har ej haft några sådana problem.

Antal personer som fått service genom de hörselpedago— giska enheterna

Fyra huvudmän har svarat på frågan. Ingen av dessa har dock kunnat avge något fullständigt svar. De svar som lämnats redovisas i nedanstående uppställning.

Antal personer som fått service genom den hörselpedago— giska verksamheten

Huvudman: 1. 2. 3. 4.

1982 4 898 605* — ca 1 500*** 1984 3 761 795* — ca 1 500*** 1986 4 143 1 163* 275** ca 1 500***

* Av dessa var 90 personer under 19 år 1982, 87 per— soner 1984 och 82 personer 1986 under 19 år. ** Samtliga under 19 år, 185 mellan 10—19 år. *** Dessa patienter har gjort ca 5 000 besök per år.

Synpunkter på den hörselpedagogiska verksamheten

Två huvudmän anser att den hörselpedagogiska verksam— heten har förbättrats. En anser att verksamheten både har förbättrats och försämrats beroende på olika ut— veckling vid skilda enheter. Fyra anser att verksamhe—

ten varken har förbättrats eller försämrats.

Grupper som fått det bättre

Fyra huvudmän har svarat på frågan. De anger följande grupper.

— Samtliga, speciellt vuxendöva — Nya hörapparatbärare genom att de får förinformation — Tinnituspatienter — Hörselskadade i yrkesverksam ålder — Barn och ungdomar

Grupper som fått det sämre

Två huvudmän har svarat ja på frågan och anger följande grupper:

— Vuxna hörselskadade — Äldre

Behov av hörselpedagogisk art som inte kan tillgodoses

Fyra huvudmän har svarat på frågan. Alla fyra anser att det finns behov som inte kan tillgodoses. Dessa är:

— Information på patienternas arbetsplatser, service— hus, långvårdskliniker etc. — Undervisning av hemsamariter, hörselinstruktörer. — Intensivkurser/rehabiliteringsveckor, uppföljnings— kurser. — Rehabilitering av äldre hörselskadade kan inte er— bjudas i önskvärd utsträckning. — För långa väntetider för yngre patienter. — Psykologhjälp kan ej erbjudas inom kliniken. — Tinnituspatienterna behöver hjälp.

Bedömning och önskemål inför framtiden

Fem huvudmän har besvarat frågan. Fyra av dessa anser att det är resurser som saknas, framför allt beträf— fande personal av olika slag.

Behov av utökad statistik

Ett landsting har svarat nej på frågan. övriga har inte svarat alls.

B I LAGA 4

ENKÄTSAMHANSTÄLLNING — SYNCENTRALERNA

I redovisningen ingår svaren från sex huvudmän, Öster— götlands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Gävleborgs och Norrbottens läns landsting samt Göteborgs kommun. Stockholms läns landsting (södra sjukvårdsområdet) be— svarade inte enkäten om syncentralerna eftersom ingen av landstingets syncentraler finns inom södra sjuk— vårdsområdet.

I enkäten ställdes frågor om huvudmannens organisation och ledning av syncentralerna, personal, sortiment av hjälpmedel m.m. Svaren på enkätfrågorna redovisas i följande sammanställning. Vissa svar redovisas dock i bil.1

4.1 Verksamhetens organisation vid syncentralerna

Antal syncentraler

Uppgifterna om antalet syncentraler redovisas under rubrik 1.1 Hjälpmedelsverksamhetens ledning, bil. 1.

Organisation, ledningsansvar

Alla syncentraler leds av ögonklinik beträffande medi— cinsk verksamhet, drift och personal. Hos fyra huvudmän har syncentralen/ögonkliniken budgetansvar för hjälp— medlen. Hos två huvudmän ligger budgetansvaret för syn— hjälpmedlen i central budget alternativt i hjälpmedels— centralens budget.

Endast en syncentral är samlokaliserad med ögonklini— ken. övriga har lokaler separat t.ex. ute på stan. För ytterligare en syncentral planeras samlokalisering fr.o.m. 1988.

Decentraliseirng av verksamhet till primärvård m.m.

Hos två huvudmän är ordination och utprovning av syn— hjälpmedel helt centraliserad till syncentralen/ögon— kliniken alternativt ögonmottagning. Privatpraktise— rande leg. optiker kan dock ha viss ordinationsrätt be— träffande glasögon och kontaktlinser, förutom för schablonbidrag.

Hos fyra huvudmän sker ordination och/eller utprovning av vissa synhjälpmedel i primärvården (distriktsarbets— terapeuter). De hjälpmedel som är aktuella är

— Bandspelare — Klockor — ADL—/Hushållshjälpmedel — Enkla förstoringsglas m.m.

Hos två av de huvudmän som har viss verksamhet i pri— märvården bedrivs även filial/ambulerande verksamhet vid övriga ögonkliniker/mottagningar, t.ex. genom att synpedagog och optiker har mottagning vissa dagar per vecka/månad vid resp. klinik/mottagning.

Hur länge har nuvarande organisation funnits — finns

planer på eller beslut om förändringar av organisatio- nen m.m.?

De två äldsta syncentralerna hos de fem huvudmän som svarat på frågan, är tio resp. tolv år gamla. övriga syncentraler har tillkomit under 1980—talet. Hos de fy— ra huvudmän som lagt budgetansvaret för synhjälpmedlen

på syncentral/ögonklinik, skedde detta i tre fall under 1987.

Hos fem huvudmän beskrivs pågående eller planerade för— ändringar i organisationen. Två av huvudmännen avser att utöka personalen vid syncentralen. Den huvudman som saknar syncentral arbetar på förslag att inrätta en så— dan, dels för att patienterna skall få minskade vänte— och restider dels för att knyta utgifterna närmare ögonkliniken som har kostnadsansvaret. En huvudman pla— nerar att decentralisera kostnadsansvaret för synhjälp— medlen till den ögonklinik som ansvarar för syncentra— len. Hos en huvudman pågår utvecklingsarbete för att öka kvaliteten på rehabiliteringen, vilket bl.a. inne— bär ökad samverkan med primärvården och fortbildning och handledning från syncentralen.

4.2 Personal vid syncentralerna

Antal tjänster och årsarbetare vid syncentralerna

Fem huvudmän har besvarat frågan om antal tjänster och antal årsarbetare under åren 1982, 1986, 1987, resp. 1982 och 1986. Två har dock besvarat frågan ofullstän— digt, den ena beträffande antal tjänster, den andra be— träffande antal årsarbetare.

Av svaren att döma så har personalen vid syncentralerna utökats i varierande omfattning såväl när det gäller antal tjänster i stat som antal årsarbetare.

Utöver de redovisade tjänsterna och årsarbetarna så kö— per huvudmännen tjänster, framförallt optikertjänster, men även synkonsulent— och kontorstjänster. En huvudman köper alla syncentralstjänster från angränsande hälso— och sjukvårdshuvudmän och bidrar på detta sätt ekono— miskt till personalstaten vid syncentralerna hos dessa huvudmän.

Antal tjänster och årsarbetare ger ingen direkt indika— tion på verksamhetens totala omfattning, dels beroende på att man i olika omfattning köper tjänster, dels ge— nom att man hos vissa huvudmän decentraliserat verksam- heten till distriktsarbetsterapeuter i primärvården. Denna personal redovisas då inte i personalstaten för syncentralerna, eftersom den organisatoriskt tillhör resp. primärvårdsområde/vårdcentral. Svaren från de

huvudmän som besvarat frågan redovisas i nedanstående tabell.

Huvudman Antal tjänster i stat Antal anställda

årsarbetare 1982 1986 1987 ökn % 1982 1986 Ökn %

1. ** 4,7 6,2 8,2 74 2,5 * 3,5 * 40 * 2. ** 2,3 2,3 2,5 9 2,5 2,8 12 3. 4,5 5,3 5,3 17 5 5 0 4.** 3,5 — — — 2,5 3,5 40 5.*** 8,5 17 17 100 5,3 13,8 160

* Avser endast den ena av huvudmannens två syncentraler. ** Köper tjänster utöver egna personalinsatser. *** Säljer ca 30 procent av tjänsterna till angränsande huvudman.

Rekryteringsproblem/personalomsättning

Tre huvudmän har besvarat frågan och anger svårigheter

att rekrytera anpassningslärare, synpedagog och kon— taktlinsoptiker.

4.3 Sortiment av hjälpmedel

Svaren på frågorna under detta avsnitt redovisas under rubrik 1.4 Sortiment av hjälpmedel i bil. 1.

4.4 Inköpsverksamhet, teknisk service och förrådshåll— ning

Inköp, teknisk service, förrådshållning, återtagning m.m. inom syncentralernas verksamhetsområde

Hos fyra av huvudmännen ombesörjs inköpen genom hjälp- medelscentralen eller annan central funktion.

Hos två av huvudmännen görs inköp vid syncentralen. En av dessa huvudmän beskriver att avtalen tecknas av cen—

tral inköpsavdelning och att beställningarna sker mot bakgrund av dessa avtal.

Två huvudmän anger att förrådshållning av synhjälpmedel sker på syncentralen i varierande utsträckning. Även hjälpmedelscentralen verkar spela en roll i förråds— hållningen, framför allt när det gäller orienterings— hjälpmedel, hjälpmedel för personlig vård och sådana hjälpmedel som utprovas i primärvården.

Teknisk service ges i viss mån av syncentralerna och till en del av hjälpmedelscentralerna. För avancerade hjälpmedel och i vissa fall andra synhjälpmedel köper man ofta service.

Förändring av inköpsverksamheten m.m.

Ingen av de fem huvudmän som besvarat frågan har några konkreta planer på förändringar i verksamheten beträf— fande inköp och förrådshållning m.m. Hos två huvudmän avvaktar man resultat av pågående utredningar som even— tuellt skulle kunna påverka verksamheten i detta av— seende.

4.5 Budget och kostnader

I tabellen nedan har kostnaderna för inköpta hjälpmedel vid syncentralerna sammanställts. Glasögonbidrag ingår ej i dessa kostnader. Uppgifterna avser både hjälpmedel som rekommenderas i Handikappinstitutets förteckning och hjälpmedel utöver denna förteckning.

År: 1982 1983 1984 1985 1986 Huvudman

1. 2 854 3 807 3 917 3 688 3 793

2. — 1 137 835 637 835* 3. — 140 160 151 130

4. — — - 5 124 5 784

5. 457 489 958 771 937

6. 2 200 2 300 2 100 2 300 2 300

7. — — — — —

* Exklusive enklare personlig vård och orienteringshjälpmedel

samt bidrag till tandemcykel.

Någon jämförelse mellan huvudmännen är svår att göra

mot bakgrund av dessa uppgifter. De stora skillnaderna i nivå talar för att det är olikheter mellan huvudmän— nen beträffande vilka hjälpmedel, bidrag etc som ingår i kostnaderna. Ytterligare en förklaring till skillna—

derna kan vara i vilken mån tjänster köps in eller ej.

Åtgärder som vidtagits för att begränsa syncentralernas

kostnader

Tre huvudmän hänvisar till strykningar i sortimentet.

En huvudman anger att en utredning tillsatts som syftar till att integrera hjälpmedelsverksamheten i den övriga organisationen för hälso— och sjukvård för att få bätt— re grepp om verksamheten och ett bättre utnyttjande av resurser. Om det kommer att medföra sänkning av kostna—

derna är dock osäkert anger man.

Hos två huvudmän har man begränsat hjälpmedelsbudgeten, i det ena genom att endast räkna upp budgeten med be— räknat procenttal för prisökningar, i det andra genom att lägga en fast ram för budget och ange snävare kri— terier för ordination av hjälpmedel.

Förklaringar till kostnadsutvecklingen

I enkäten angavs tio fasta alternativ som orsaker till kostnadsutvecklingen. Huvudmännen ombads att rangordna dessa, med siffran 1 för det viktigaste alternativet etc. Alternativen redovisas i nedanstående uppställ— ning efter det antal "poäng" som resp. alternativ fått av de fem huvudmän som besvarat frågan. Vissa alterna— tiv har av huvudmannen givits större vikt genom att samma siffra har angivits för flera alternativ medan andra helt har hoppats över.

Ökad andel äldre i befolkningen. ökade inköpskostnader på grund av prisökningar. Fler avancerade och dyra hjälpmedel. ökade inköpskostnader på grund av volymökningen. Utvidgning av handikappbegreppet. Förbättrad kvalitet på hjälpmedlen. Decentralisering av verksamhet till primärvård. Utökat eget boende.

9. Utökad hemsjukvård. 10.Utökning av hjälpmedelsförteckningen.

oo.

GJxlO'tU'låWNl—l

Hjälpmedel som angetts vara särskilt betydelsefulla för kostnadsutvecklingen

Två huvudmän anser att kostnaderna för synhjälpmedel inte ökat på samma sätt som för övriga hjälpmedel. Tre huvudmän ger dock exempel på hjälpmedel som haft bety—

delse för kostnadsutvecklingen. Dessa anges nedan:

— Datoriserade kommunikationshjälpmedel. — Datorer med punktskrivare, svartskriftsskrivare och talsyntes. — Nya förstorande TV—system. — Alla typer av hjälpmedel för studier.

Ovriga kommentarer till kostnadsutvecklingen

En huvudman anser att utvecklingen av datorhjälpmedel och elektronoptiska hjälpmedel påverkar kostnadsutveck— lingen. En annan anger att antalet ordinatörer starkt påverkar kostnaderna för hjälpmedel. Ju fler ordinatö— rer desto större efterfrågan på hjälpmedel. En tredje huvudman påpekar att de flesta hjälpmedlen är importe—

rade.

4.6. Avgifter inom syncentralernas ansvarsområde

Redovisning av svaren på frågorna i detta avsnitt finns under rubrik 1.8 Avgifter inom hjälpmedelsverksamheten i bil. 1.

4.7 Vissa hjälpmedel

Glasögon och kontaktlinser

De uppgifter som huvudmännen lämnat beträffande antal och kostnader för glasögon och kontaktlinser är mycket ofullständiga.

Ett par huvudmän har dock kunnat lämna uppgifter varför

en viss redovisning ändå kan göras.

Antal glasögon

Hos tre huvudmän har uppgifter angivits om hur många glasögon (glasögon med schablonbidrag ingår ej) som syncentralerna lämnat ut. Uppgifterna är dock ofull— ständiga i två fall och endast ungefärliga i ett fall. Två huvudmän redovisar en ökning av antalet utlämnade glasögon medan en huvudman inte haft någon ökning alls. Denna huvudman har dock inte redovisat samtliga glas— ögon utan endast de som utprovats av privata optiker. Eftersom glasögon utprovas även vid syncentralerna hos denna huvudman kan en total ökning av antalet utlämnade

glasögon inte uteslutas. Se nedanstående tabell.

Antal utprovade glasögon (hjälpmedel) 1982—1986

År Huvudman 1.* Huvudman 2.** Huvudman 3.*** 1982 967 1 200 1 400 1983 1 083 1 300 1 530 1984 1 050 1 800 1 426 1985 1 059 1 900 1 460 1986 1 156 2 100 1 392

ökning %

1982—1986 16 43 +— 0

* Endast glasögon till barn 0—7 år.

**

Endast ungefärlig uppgift.

*** Endast externt utprovade glasögon. Utprovning sker där—

utöver även vid syncentralen.

Kostnader för glasögon

Dessa tre huvudmän skiljer sig åt beträffande den redo- visade kostnadsutvecklingen för glasögon. Två av huvud— männen redovisar en minskning med 27 resp. 13 procent medan det tredje haft en ökning med 43 procent. Hos en av huvudmännen särredovisas kostnaderna för barnglas— ögon 0—7 år och övriga glasögon (afaki och skelnings— glasögon). Av den redovisningen framgår att kostnaden för barnglasögon ökat med 19 procent, medan kostnaden för övriga glasögon sjunkit med 77 procent. En förkla— ring till nedgången kan vara att man sedan början av 1980—talet i allt större utsträckning opererar in intraokulära linser vid grå starr, vilket minskar beho— vet av afakiglasögon.

För den huvudman som angivit hur många glasögon man lämnat ut till barn 0—7 år och samtidigt angivit kost— naderna för dessa glasögon under samma period, kan ett medelpris för glasögon beräknas.

Detta medelpris för glasögon till barn 0—7 år var år 1982 421 kr. och år 1986 433 kr. Prisökningen har åt— minstone hos denna huvudman varit mycket måttlig för just barnglasögon. Se nedanstående tabell.

Kostnader för glasögon (hjälpmedel) år 1982-1986, 1 OOO—kr.

Huvudman: 1. 2. 3. 0—7 år övr Total 0—7 år År kostn/styck

1982 407 508 915 421:— 539 654 1983 487 480 967 450:— 601 698 1984 472 333 805 450:- 727 646 1985 476 259 735 449:— 645 616 1986 501 167 668 433:— 945 571

Förändr % 1982—1986 19 —77 —27 3 43 -13 Kontaktlinser

En huvudman har givit uppgifter om antal utlämnade kon— taktlinser. Uppgifterna som är mycket osäkra enligt denna huvudman, ger vid handen att antal utlämnade kon— taktlinser ökat från ca 60 under år 1983 till ca 198 under år 1986, alltså en trefaldig ökning.

Kostnaderna för kontaktlinser har redovisats av tre hu— vudmän, en dock endast från år 1984. Hos samtliga har

kostnaderna för kontaktlinser ökat. Se nedanstående ta— bell.

Kostnader för kontaktlinser 1982—1986, 1 000 kr. ___________________________________________________

Huvudman: 1. 2. 3.

År

1982 824 55 — 1983 997 88 —

1984 1 034 120 126 1985 1 389 153 213 1986 1 318 198 205

ökning %

1982—1986 37 72 39 (1984—1986)

&

Schablonbidrag till glasögon 8—18 år

Handikappinstitutet rekommenderar att schablonbidrag till glasögon utbetalas till barn och ungdomar 8—18 år som ej erhåller glasögon som hjälpmedel. Minst två år rekommenderas förflyta innan nytt bidrag ges till en och samma person.

ögonläkares eller leg. optikers bedömning av glasögon- behovet rekommenderas vara grund för utbetalning av bi- drag, som ej avses inbegripa reparationer.

Någon synskärpegräns är ej rekommenderad i förteck— ningen.

Av de fem huvudmän som beskrivit de lokala bestämmel— serna för schablonbidrag till glasögon är det ingen som

helt följer rekommendationerna från Handikappinstitu— tet.

En huvudman har utvidgat möjligheten att få glasögonbi— drag. Om synskärpan försämras kan bidraget ges oftare än vartannat år. Övriga fyra huvudmän har inskränkt möjligheterna att få glasögonbidrag på olika sätt. Hos två har åldersgränsen för bidraget sänkts till 15 år. Hos en annan ges bidrag med 300 kronor vart tredje år i stället för vartannat. Den femte har sänkt bidraget till 250 kronor och ersätter synundersökning hos opti- ker om den leder till remittering till ögonläkare. För— slag har hos denna huvudman inlämnats till förvalt— ningsutskottet om att helt slopa glasögonbidraget ef- tersom det tar ca 30 procent av hela budgeten för syn- hjälpmedel.

Fyra huvudmän har angivit hur många schablonbidrag till glasögon som utbetalats under åren 1982—1986. I tre av dessa fyra landsting har antalet utbetalade bidrag hål— lit sig relativt konstant, medan antalet i ett lands— ting har sjunkit med 22 procent. Om man sätter antalet utbetalade schablonbidrag 1986 hos de olika huvudmännen i relation till aktuell befolkningsgrupp framgår att andelen barn och ungdomar som får schablonbidrag till glasögon skiftar från 5 per tusen invånare till 11 per tusen invånare. Observera dock att glasögonbidraget gäller barn från och med 8 år och befolkningsunderlaget är beräknat från 7 år. Andelen invånare som fått bidrag torde därför i realiteten vara något högre hos samtliga huvudmän. Se nedanstående tabeller.

Antal utbetalade schablonbidrag till glasögon åren 1982—1986

Huvudman: l. 2. 3. 4.

År

1982 9 582 — 2 823 5 343 1983 4 785 6 194 2 979 5 273 1984 4 957 4 475 2 826 5 149 1985 4 954 3 610 2 728 5 032 1986 4 612* 4 803 2 842 5 144 Förändr %

1982—1986 1 — 22 ** + — 0 — 4

* Ändrat tidsintervall fr.o.m. 1/10—86, från 2 till 3 år. ** OBS. Räknat från 1983—1986.

Antal utbetalade schablonbidrag till glasögon år 1986 i relation till befolkningen i åldersgruppen 7—18 år (1000—tal).

Huvudman Antal bidrag Befolkning Bidrag/1000 inv

7-18 år 1. 4 612 58,4 8 2. 4 803 93,6 5 3. 2 842 41,2 7 4. 5 144 47,8 11

Kostnaden för utbetalade schablonbidrag har hållit sig konstant eller minskat hos samtliga huvudmän som lämnat uppgifter. Detta framgår av nedanstående tabell.

Kostnad för utbetalade schablondbidrag till glasögon 1982—1986, 1000 kronor.

Huvudman: 1. 2. 3. 4. 5.

År

1982 1 375 1 662 — 706 1 647 1983 1 435 1 406 1 858 737 1 516 1984 1 379 1 370 1 343 786 1 531 1985 1 481 1 403 1 083 681 1 631 1986 1 376* 1 481 1 441 715 1 419 Förändr %

1982—1986 + — 0 — 11 - 22** + 1 — 13

* Ändrat tidsintervall fr.o.m. 1/10—86. Från 2 till 3 år. ** OBS. Räknat från 1983—1986.

Kostnaderna för utbetalade schablonbidrag år 1986 kan sättas i relation till antal invånare i aktuell befolk— ningsgrupp. Av nedanstående tabell framgår bl.a. att den huvudman som ligger högst betalar ut mer än dubbelt så många kronor per invånare som den som ligger lägst. Även i detta fall är 7—åringarna inräknade i befolk— ningsunderlaget, vilket kan påverka resultatet.

Utbetalade schablonbidrag 1986 per 1 000 invånare i åldersgruppen 7—18 år

Huvudman Utbetalade Befolkning Kr/inv. bidrag 7—18 år 1000 kr

1. 1 376* 58,4 24

2. 1 481 41,9 35

3. 1 441 93,6 15

4. 715 41,2 17

5. 1 419 47,8 30

* Ändrat tidsintervall fr.o.m. 1/10—86. Från 2—3 år.

Antal personer som fått synhjälpmedel

En huvudman har besöksstatistik från en av sina två syncentraler. Av denna statistik framgår antal besök åren 1984 och 1986 fördelade på åldersgrupper och be- sökskategorier.

Antalet besök i åldersgruppen 0—16 år har hållit sig konstant medan besöken i övriga grupper har ökat. Den största andelen besök återfinnes i åldersgruppen 65 år och äldre som står för 65 procent av alla besök såväl 1984 som 1986. Se nedanstånede tabell.

Nybesök och återbesök på en syncentral 1984 och 1986

———_——_—_____________

1984 1986 _ Åldersgrupp Nyb Återb övr* Summa Nyb Återb Övr* Summa 1984 1986 0—16 år 5 18 69 92 3 12 78 93 17—64 år 46 91 230 367 24 92 282 398 65 > år 226 315 314 855 189 276 452 917 Summa 277 424 613 1 314 216 380 812 1 408

————_——_______

* I "Övriga" ingår besök för: Uppföljning, Försämring, Hembesök, Kontaktlins och för 1986 dessutom Arbets- platsbesök

Väntetiden för att få glasögon och kontaktlinser varie—

rar från 1 vecka till över 1 är. Se nedanstående ta— bell.

Väntetider för glasögon och kontaktlinser

___—___—

Huvudman: l. 2. 3. 4. 5. 6.

Från remiss till 4—16 — 1—52 2—20 0—24 — synundersökning (veckor)

Från synunder— 4 2—4 24 2—15 1—4 4—6 sökning till

syncentral (veckor)

Utprovningstid 2 1—2 — 0—4 0—3 2 (veckor)

Summa väntetid 10—22 — — 4—39 1—31 — (veckor)

___—___—

De orsaker som angivits till väntetiderna är otillräck— liga resurser, personalbrist och hur prioriterad pa— tienten är.

Förstoringsglas m.m.

En huvudman har kunnat svara på hur många förstorings— glas som inköpts åren 1982—1986 samt kostnaderna för

dessa. Ytterligare en kan ange antalet som inköpts 1986 liksom kostnaderna detta år. En huvudman har redovisat kostnaderna under perioden, men ej kunnat ange antalet.

Antalet inköp liksom kostnaderna varierar under perio— den. Det finns en uppgång både i kostnader och antal under 1984—1985, men sedan sjunker det igen. Den huvud— man som kunnat redovisa såväl antal inköpta försto— ringsglas som kostnaderna för dessa, redovisar en kost— nadsökning år 1983 och 1984 som tyder på att en del av inköpen 1983 kan ha bokförts som kostnader först under 1984. Se nedanstående tabell.

Antal inköpta förstoringsglas och kostnader för dessa åren 1982—1986, 1000 kronor och antal (st.)

Huvudman: l. 2. 3. År Kostnad Antal Kostnad Personer* Antal Kostnad 1982 157 97 13 - — — 1983 162 198 21 — — — 1984 249 162 30 (199) — — 1985 142 375 69 — — — 1986 122 95 29 (202) 3 096 368

* En huvudman har lämnat uppgifter om hur många perso— ner som fått förstoringsglas år 1984 resp. 1986. Des— sa siffror redovisas inom parentes i tabellen.

Bandspelare

Alla huvudmän har kunnat lämna uppgifter om antal in— köpta bandspelare och kostnaderna för dessa. Vissa svar är dock ofullständiga. Även för bandspelare tycks anta— let inköp variera från år till år och någon tendens uppåt eller neråt verkar inte finnas, utom möjligen för en huvudman där antalet, efter en minskning mellan 1982 och 1983 kontinuerligt har ökat.

Inte heller kostnaderna för bandspelare visar någon klar tendens att öka eller minska, utan varierar över åren hos alla huvudmän.

En möjlig tolkning mot bakgrund av dessa siffror är att gruppen synskadade som behöver bandspelare håller sig relativt konstant år från år, något som i viss mån stärks av de uppgifter som en huvudman har kunnat redo— visa om antalet personer, fördelat på åldersgrupper, som fått bandspelare under åren 1982, 1984 och 1986. Se nedanstående tabeller.

Antal inköpta bandspelare åren 1982—1986

Huvudman: 1. 2. 3.* 4. 5. 6. 1982 186 92 60 — 1 — 1983 150 78 58 — 33 — 1984 160 113 71 46 18 — 1985 241 86 58 168 26 — 1986 246 80 46 132 18 324

* Endast uppgift från ett sjukvårdsdistrikt.

Kostnader för inköpta bandspelare åren 1982—1986, 1 000 kr.

Huvudman: 1. 2. 3. 4. 5. 6.

1982 71 47 — 81 1 — 1983 42 54 264 94 32 — 1984 86 78 191 69 8 — 1985 133 69 311 97 18 — 1986 108 64 246 64 8 178

Antal personer som fått bandspelare hos en huvudman åren 1982, 1984 och 1986, fördelat på åldersgrupper

Alders—

grupp 1982 1984 1986 0—29 år 7 8 2 30—59 år 22 21 16 60—79 år 49 55 31 80 ( år 54 45 45

Totalt 132 129 94

Utprovning av bandspelare

Av svaren på frågan om hur utprovning av bandspelare går till kan följande förfaringssätt urskiljas:

— Genomgång av läsförmåga med optiska hjälpmedel. - Bandspelare provas ut som komplement eller alterna— tiv till optiska hjälpmedel. — Utprovning sker på syncentralen eller i förekommande fall hos distriktsarbetsterapeut. — Genomgång av alla funktioner, träning vid ett antal tillfällen, eventuell anpassning eller märkning. In— struktionsband lämnas.

— Uppföljning.

Teknisk service på bandspelare

Hos fyra huvudmän anlitas entreprenör för service på bandspelare. Inlämning av den trasiga bandspelaren och även viss reparation kan dock ske hos syncentral eller hjälpmedelscentral.

Hos en huvudman sköter hjälpmedelscentralen servicen i ena sjukvårdsdistriktet, medan det andra distriktet kö— per sådana tjänster av den angränsande huvudmannen.

Väntetid på service varierar från ingen tid alls om bandspelaren byts ut och den nya finns i lager, till flera månader om det är en specialapparat och leveran— tören måste anlitas.

Normalt är väntetiden 2—3 veckor vid service och flera

huvudmän anger att utbytesapparat lämnas ut under ti— den.

Hos en huvudman svarar brukaren fr.o.m. 1/10 1986 helt och hållet själv för service av bandspelare.

Förstorande TV—system och läsmaskiner

Alla huvudmännen har besvarat frågan om antal inköpta TV—system och läsmaskiner och kostnader för dessa. Upp— gifterna är dock ofullständiga i flera fall. Inte hel— ler beträffande dessa synhjälpmedel kan skönjas någon tendens i ökning alternativt minskning av antal inköpta enheter eller kostnader utom möjligen vad gäller ökade kostnader för en av huvudmännen.

Fem huvudmän har lämnat uppgifter om antal personer som fått TV—system och läsmaskiner under åren 1982, 1984, och 1986. Hos dessa fem huvudmän är flertalet brukare i åldersgrupperna 30—59 år resp. 60-79 år. Totala antalet brukare verkar av dessa uppgifter att döma, vara ganska konstant, vilket även antals— och kostnadsuppgifterna verkar tyda på. Se nedanstående tabeller.

Antal inköpta TV—system och läsmaskiner ______________________________________________________

Huvudman: 1. 2. 3.* 4.** 5. 6. __________________________________________________ 1982 7 6 3 14 — 18 1983 16 5 5 6 2 26 1984 9 — 1 7 — 21 1985 17 - 3 14 1 21 1986 12 — 0 6 1 23

* Gäller endast ett sjukvårdsdistrikt. ** Avser antal ordinerade enheter.

Kostnader för förstorande TV—system och läsmaskiner, 1 000 kr.

Huvudman: 1. 2. 3.* 4. 5. 6. 1982 148 128 61 181 — 386 1983 258 105 113 96 28 653 1984 166 360 23 139 — 530 1985 255 228 42 196 19 617 1986 347 215 0 219 18 693

* Gäller endast ett sjukvårdsområde.

Antal personer som fått förstorande TV—system och läs— maskiner hos fem huvudmän

Ålders—

grupp 1982 1984 1986 0—29 år 10 5 5 30-59 år 10 8 12 60—79 år 12 17 14 80 > år 3 2 2

Summa 35 32 33

Antal personer som för närvarande har förstorande TV— system och läsmaskiner

Alla huvudmännen har lämnat uppgifter om antalet perso— ner som har dessa hjälpmedel. Två av dem har dock givit ofullständiga uppgifter.

De huvudmän som kunnat lämna åldersrelaterade uppgifter redovisar åldersfördelningar som i stort sett liknar varandra. Det största antalet TV—system och läsmaskiner finns i grupperna 30—59 år resp. 60-79 år. Se nedan— stående tabell.

Antal personer som för närvarande har förstorande Tv— system m.m.

Huvudman: 1. 2. 3. 4. Summa Ålders— grupp

0—29 år 2 13 8 19 43 30—59 år 26 17 22 77 142 60—79 år 14 12 22 91 139 80 ( år 6 1 1 30 38 Summa 48 43 54 217 362 + huvudman 5 45 + huvudman 6 20 Totalt 427

De fem huvudmän som lämnat uppgifter om totala antalet personer som för närvarande har TV—system och läsmaski— ner utgör ca 19 procent av totala antalet hälso— och sjukvårdshuvudmän. Utifrån antagandet att de 427 perso— ner som har de aktuella synhjälpmedlen hos dessa fem huvudmän, på motsvarande sätt utgör ca 19 procent av samtliga, kan en grov uppskattning göras av hur många personer totalt sett i landet som för närvarande har dessa apparater. En sådan uppskattning ger vid handen att det skulle vara ca 2 100 personer.

Utprovning av förstorande TV—system och läsmaskiner

Utifrån de svar som givits om hur utprovningen av dessa hjälpmedel går till kan utprovningsprocessen beskrivas på följande sätt:

— Behovssituationen analyseras. — Information och visning av aktuella system.

— Utprovning hos synpedagog på syncentralen. Befintliga system provas.

— Träning på syncentralen och i hemmet upprepade gånger. — Uppföljning och eventuell upprepad träning.

Service på förstorande TV—system och läsmaskiner

Hos fem huvudmän anlitas entreprenör för teknisk ser— vice på dessa apparater. En huvudman har inte besvarat frågan om väntetid. Hos en huvudman sköts servicen av hjälpmedelscentralens tekniska serviceenhet. Vänteti— derna varierar från inom en vecka till sex veckor en-

ligt följande:

Inom en vecka: 3 huvudmän 1—2 veckor: 1 huvudman 2—6 veckor 1 huvudman

Orsaken till väntetider anges vara det geografiska av— ståndet.

4.8. Datorbaserade hjälpmedel för synskadade

Svaren på frågorna under detta avsnitt redovisas under rubrik 1.9 Datorbaserade hjälpmedel i bil.1.

4.9. Synpunkter på syncentralernas verksamhet

Fem huvudmän anser att verksamheten har förbättrats. En huvudman anser att utvecklingen sett olika ut i olika

delar av sjukvårdsområdet och att verksamheten har för- ändrats såväl i de båda angivna alternativa riktningar—

na som inte alls.

Grupper som fått det bättre

Hos två huvudmän har man tillsatt anpassningslärar— tjänster och anser därför att de gravt synskadade har fått det bättre. Två huvudmän anser att alla synskadade har fått det bättre.

Grupper som fått det sämre

Endast två huvudmän anser att det finns grupper som fått det sämre. Ingen av huvudmännen utpekar dock någon särskild grupp. Den ena huvudmannen anger att vänteti- derna blir långa och teamarbetet dåligt på grund av otillräckliga resurser. Den andra påtalar syncentralens sårbarhet. Eftersom personalstyrkan är så liten blir

servicen sämre om någon av personalen saknas.

Behov som ej tillgodoses

Hos tre huvudmän anger man att det finns behov som inte tillgodoses. Dessa behov är:

— Reflektometer på grund av ekonomin. Drabbar såväl synskadade som personer med defekt färgseende och svårinställd diabetes. — Behov av dyra, avancerade hjälpmedel kan bli svårt att tilgodose på grund av krympande budget. — Talande klockor (svenska). — Ergonomiska lösningar vid korta läsavstånd. — Utveckling behövs beträffande filterglas, förflytt— ningshjälpmedel, orienteringshjälpmedel för rull— stolsburna gravt synskadade personer.

Bedömning och önskemål inför framtiden

Alla huvudmän har svarat på frågan. Även här framförs önskan om bättre resurser såväl personellt som i pengar och lokaler. Hos en huvudman framförs tanke— gången att vissa hjälpmedel skulle kunna tillhandahål—

las på annat sätt. Detta för att öka utrymmet framför allt inför det faktum att antalet äldre ökar och stäl— ler krav på syncentralernas resurser. De hjälpmedel som anges är klockor, bandsspelare, enkla förstoringsglas, belysning och vissa ABL—hjälpmedel. Glasögonbidraget

bör ses över, anser en huvudman.

En annan huvudman önskar bättre samordning av verksam- heten som bedrivs på olika myndigheter, länsskolnämnd, AMU, syncentral, SRF m.fl.

Hos en huvudman anser man att problemet är centralise— ringen av all verksamhet för synskadade till syncentra- len. Det är nödvändigt med flera nivåer inom synrehabi— literingen. Lösningen är decentralisering till primär—

vården.

En huvudman anser dock att om samtliga syncentraler ar— betar efter socialstyrelsens intentioner bör eventuella

problem övervinnas i framtiden. Behov av utökad statistik

Fyra huvudmän anser att det finns behov av/vore intres— sant med utökad statistik. De områden man framför som värdefulla att registrera är följande:

— Olika typer av samband diagnos—ålder-hjälpmedel- arbetsinsats, för att få underlag för långsiktiga be— dömningar av trender, prioriteringsbehov, ekonomiskt underlag etc. — Statistik på användargruppen, t.ex. ålder, förutom statistik på hjälpmedlen. — Hjälpmedelsstatistiken kan inte vara isolerad från rehabiliteringsarbetet. Statistik behövs som ger un— derlag för ordinationskriterier, sortimentsurval, uppföljning, service och återtagning av hjälpmedel.

BILAGA 5

ENKÄTSAHMANSTÄLLNING — TOLKCENTRALERNA

Samtliga sju tillfrågade huvudmän ingår i redovis— ningen. Dessa är Stockholms läns landsting, södra sjukvårdsområdet, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Gävleborgs och Norrbottens läns landsting samt Göteborgs kommun. Tolkcentralen i Stockholms läns landsting sorterar under södra sjukvårdsområdet men om— fattar hela landstinget. Svaren från tolkcentralen i Stockholm omfattar därför tolkverksamheter i hela landstinget. Göteborgs och Bohus läns landsting driver en tolkcentral tillsammans med Älvsborgs läns lands— ting. Enkätsvaren från Göteborgs och Bohus läns lands— ting omfattar därför även Älvsborgs läns landstings tolkverksamhet.

I enkäten ställdes frågor om huvudmannens organisation och ledning av tolkverksamheten, personal, kostnader m.m. Svaren på enkätfrågorna redovisas i följande sam— manställning samt i viss mån av redovisningen i bil. 1.

5.1 Verksamhetens organisation vid tolkcentralerna

Antal tolkcentraler

Redovisningen av antalet tolkcentraler finns under

rubrik 1.1 Hjälpmedelsverksamhetens ledning i bil. 1.

Organisation, ledningsansvar, beslut om tolkservice

Hos tre huvudmän tillhör tolkcentralen hälso— och sjuk— vården. Hos en av dessa ingår tolkcentralen i pedago— giska hörselvården, hos den andra är tolkcentralen en av enheterna i hjälpmedelsverksamheten. Hos den tredje är tolkcentralen en del av hörselvårdsavdelningen vid öronkliniken.

För två av de övriga fyra huvudmännen är den organisa— toriska tillhörigheten oklar. Hos en av dessa beskrivs tolkcentralen vara direkt underordnad en administrativ chef inom sjukvårdsområdet under ledning av ett tolkråd med politiskt vald ordförande. För en annan huvudman beskrivs tolkcentralen vara gemensam för två huvudmän och organisatoriskt tillhöra den angränsande huvudman— nens sociala avdelning. Hos den tredje huvudmannen är tolkverksamheten direkt underställd en hjälpmedelschef.

Av svaren från den fjärde huvudmannen framgår inte alls vilken organisatorisk tillhörighet tolkcentralen har.

Fyra huvudmän anger att det finns en tolkchef/förestån— -dare som ansvarar för tolkverksamheten.- _ __ _ __ __ _

Två huvudmän anger att budgeten är gemensam med hörsel— vårdsverksamheten i övrigt. Hos en huvudman har tolk—

verksamheten egen budget direkt under sjukvårdsadmi— nistrationen. För övriga huvudmän framgår inte var tolkverksamheten budgeteras.

Beslut om tolkservice fattas av föreståndare och sam— ordnare gemensamt hos en huvudman. Hos en annan anges sociala nämnden vara beslutsfattare i ärenden som rör tolkservice. Hos den tredje hänvisar man till Handi—

kappinstitutets rekommendationer om tolktjänst och be—

skriver kriterierna för hur prioriteringar görs vid brist på tolk. Akuta behov går först liksom den som först beställt. Om beställningarna är likvärdiga går man efter hur ofta de aktuella beställarna använder tolk.

Av svaren från fem huvudmän framgår att tolkcentralerna ej är samlokaliserade med hörcentralerna utan har sepa— rata lokaler eller är samlokaliserade med pedagogiska hörselvården. Två huvudmän ger inga uppgifter om loka— lisering, annat än vad gäller ort.

Samarbete med hörcentralen

Av svaren att döma verkar samarbete med hörcentralen endast ske sporadiskt och då via personal som har kon— takter på hörcentralen såväl som på tolkcentralen, el— ler om någon hjälpmedelsfråga aktualiseras. Hos en hu— vudman anges att det pågår ett samarbete mellan hör— centralen och tolkcentralen för att kartlägga antalet vuxendöva. Utökat pedagogiskt samarbete planeras hos denna huvudman.

Hur länge har nuvarande organisation funnits — finns planer på eller beslut om förändringar av organisatio— nen m.m.?

Hos två huvudmän har organisationen funnits sedan 1970- talet. Den äldsta är från 1972. Hos de övriga fyra hu— vudmännen som besvarat frågan har nuvarande organistion tillkommit under 1980—talet, den senaste under hösten 1987.

Hos fyra huvudmän är tolkverksamheten eller har nyligen varit föremål för diskussioner eller utredning, i syfte att genomföra förändringar.

Hos en av de övriga två huvudmännen som har besvarat frågan är detta inte alls aktuellt för närvarande, me— dan den andra har planer på att utöka tolktjänsterna. Däremot avser man inte att förändra verksamheten.

5.2 Personal vid tolkcentralerna

Antal tjänster och årsarbetare vid tolkcentralerna

Tolkcentralernas personal består till största delen av tolkar. Det finns specialutbildade tolkar för barndoms— döva, resp. vuxendöva och dövblinda personer. Tolk— ningen för dessa tre grupper är av olika slag och tol— karna kan inte utan vidare ersätta varandra. Det måste därför finnas specialtolkar för alla tre grupperna vid tolkcentralerna för att behovet av tolk skall kunna tillgodoses.

Tolkar kan antingen vara fast anställda vid tolkcentra— len eller, vilket är relativt vanligt, vara arvodes— anställda och anlitas efter överenskommelse för varje enskilt uppdrag. Tolkcentralerna använder regelmässigt såväl egna som arvordesanställda tolkar i större eller mindre utsträckning.

Tre huvudmän har redovisat personalutvecklingen 1982— 1987. Hos alla tre huvudmännen har antalet tjänster vid tolkcentralerna ökat. Antal årsarbetare för 1986 över— stiger hos en huvudman antal tjänster i stat så mycket att det kan antas att arbetstid för timanställda tolkar

har räknats in bland årsarbetarna. Detta framgår av ne- danstående tabell.

Huvudman Tjänster i stat Antal årsarbetare 1982 1986 1987 1982 1986

1 1 2,5 2,5 1 4

2 - 3 4 3,5 —

3 3 11 11 3 11

Övriga huvudmän har redovisat (på grund av ett fel i frågan) nuvarande antal tjänster i stat. Svaren från dessa huvudmän redovisas nedan.

Huvudman Antal tjänster i stat

NIOU'I-b NXIU'IO

* Redovisar även köpta tjänster motsvarande 1 årsarbe— tare utöver de ovanstående.

Tre huvudmän avser att öka antalet fasta tolktjänster med vardera en tjänst. En huvudman har nyligen utökat personalstyrkan (under 1987).

Rekryteringsproblem — personalomsättning

En av de fyra huvudmän som besvarat frågan har inga så— dana problem. Av de övriga tre svarar en att man inte

har problem att behålla personal. Däremot har man svårt att nyrekrytera, delvis på grund av bostadssituationen på orten. En annan huvudman har problem att få/behålla

timanställda tolkar och en tredje har problem att få tolkar över huvud taget, något man anser beror på att det finns för få utbildade tolkar samtidigt som intres— set för utbildningen är litet.

5.3 Budget och kostnader

Hos två huvudmän har inga åtgärder vidtagits för att begränsa kostnaderna för tolkcentralerna. Hos fyra hu— vudmän har tolkcentralerna ålagts att spara eller fått begränsade anslag i likhet med övriga hjälpmedelsenhe— ter. De kostnader för tolkverksamheten som redovisats i enkäterna framgår av nedanstående tabell.

Kostnader för tolkverksamheten, (egen personal och köp av tolktjänster), minus intäkter

Huvudman 1982 1983 1984 1985 1986 . 729 3 550 3 402 3 696 4 313 . — — — 985 963 . 339 380 592 756 757 . - -d - -- - --—- "1'296 -- 1 912-- -2-012- :* - 442 564 616 631 . - _ _ 678 837

QOWQWNH

* Kostnader totalt (inklusive intäkter).

Eftersom vi för flertalet huvudmän saknar uppgifter över längre perioder är det svårt att beräkna kost- nadsutvecklingen för tolkverksamheten. Vi ser dock en klar tendens till en kraftig kostnadsökning för de två huvudmän som kunnat lämna uppgifter för hela perioden 1982—1986. Även för tre av de huvudmän som lämnat upp—

gifter för en kortare tid ser kostnaderna ut att öka. En huvudman har endast lämnat uppgifter för 1985 och 1986. Uppgifterna visar en liten nedgång av kostnaderna för dessa år. En annan huvudman har endast lämnat upp— gifter över tolkverksamhetens intäkter, vilka har ökat under perioden. I en kommentar från denna huvudman an— ges att såväl kostnader som intäkter ökat, men kostna—

derna ökar mer än intäkterna.

5.4 Avgifter för tolkverksamhet

Inga avgifter förekommer för enskilda personer som är berättigade till tolk. Däremot debiteras t.ex. arran— görer av olika utbildningar och Rikstolkningen när så— dana tjänster går via landstingens tolkcentraler.

5.5 Försäljning av tolktjänster

Alla tolkcentraler säljer tolktjänster till bl.a. myn— digheter. Följande köpare av tolktjänster framgår av

svaren:

Försäkringskassan Länsarbetsnämnd/arbetsförmedling Polismyndighet Domstol Enskilda arbetsgivare Organisationer/politiska pariter Utbildningsverksamhet Studieförbund

Andra landsting etc.

Fem huvudmän har även kunna ange hur många uppdrag som sålts under åren 1982—1986. Endast en har dock kunnat

ge uppgifter för hela femårsperioden. De siffror som

redovisats tyder dock på att antalet sålda uppdrag ökar. Se nedanstående tabell.

Antal sålda uppdrag

Huvudman: 1. 2. 3. 4. 5. År

1982 — — 6 — — 1983 — 38 l — — 1984 — 97 25 — 68 1985 745 115 118 11 155 1986 911 216 167 24 396

___—___—

5.6 Förmedlade tolkuppdrag

Den person som behöver tolk anmäler detta till tolk—

centralen som sköter anskaffningen av tolken. På tolk— centralerna finns därför relativt detaljerade uppgifter om beställda resp. utförda tolkuppdrag, vilken kategori som uppdragen kan hänföras till samt typ av tolkning (barndomsdöv, dövblind). .tabellh

vuxendöv, Se nedanstående

Totalt antal utförda tolkuppdrag 1982—1986 för barndomsdöva, vuxendöva och dövblinda

___—___—

Huvudman: 1. 2. 3. 4.* 5. 6. 7.

År _______________________________________________________ 1982 — — 1 265 172 575 — —

1983 — 1 347 1 347 231 580 — — 1984 — 1 347 2 364 412 683 — 2 426 1985 4 325 1 875 2 722 703 1 012 518 3 565 1986 5 103 2 197 3 022 625 829 848 3 747

___—___

* Avser beställda uppdrag — finns ej uppgifter om utförda.

Av de uppgifter som landstingen lämnat framgår att an— tal utförda tolkuppdrag förmedlade genom tolkcentraler— na har ökat totalt sett. Endast en liten del av tolk— uppdragen genomförs på obekväm tid. Sammanträdestolk— ning är inte heller någon stor del av verksamheten.

Under 1986 avsåg de utförda tolkuppdragen* _______________________________________________

Sammanträdestolkning: 2 476 uppdrag Ovrig tolkning: 13 034 uppdrag Ovekväm tid**: 1 826 uppdrag

___—___—

* Uppgifter från 6 huvudmän. ** Ett par huvudmän har lagt samman sammanträdestolk— ning och övrig tolkning och angivit hur många upp— drag av dessa som genomförts på obekväm tid. Övriga huvudmän har fördelat uppdragen på alla tre katego— rierna. Antalet uppdrag torde därför i verkligen va— ra något högre än vad som framgår av sammanställ— ningen.

Det största antalet tolkningar görs för gruppen barn— domsdöva. Antalet tolkuppdrag för denna grupp har ökat hos alla huvudmännen såväl hos de som kunnat lämna upp— gifter för en längre tidsperiod som hos dem vilkas upp— gifter omfattar kortare tidsperiod.

Samma tendens om än mindre tydlig finns även beträffan— de vuxendöva och dövblinda, med undantag för en huvud— man som i stället uppvisar en minskning för dessa grup— per. Se nedanstående tabeller.

Utförda tolkuppdrag för barndomsdöva 1982—1986

Huvudman: 1. 2. 3. 4.* 5. 6. 7.

År

1982 — - 1 242 96 575 — — 1983 — 1 344 1 283 150 580 — — 1984 — 1 183 2 144 309 683 — 2 072 1985 3 614 1 679 2 223 651 1 012 229 2 697 1986 4 279 1 997 2 501 595 829 352 2 956

* Beställda tolkuppdrag — uppgifter finns ej

da.

Utförda tolkuppdrag för

Huvudman: År

1982 1983 1984 1985 1986

1.

292 307

3 100 111 122

vuxendöva 1982-1986

3.

12 52 203 379 379

4.*

15 23 35 48 27

om antal utför—

18 23

136 468 322

* Beställda tolkuppdrag — uppgifter finns ej om antal ut—

förda.

** Saknades verksamhet för'vuxendöva 1982—1986.

Utförda tolkuppdrag för dövblinda 1982—1986

Huvudman: År

1982 1983 1984 1985 1986

1.

404 532

64 85 78

3.

11 12 17 120 142

61 58 68

54 72 67 72

271 473

218 400 469

* Beställda tolkuppdrag — uppgifter finns ej om antal utför—

da.

Tre huvudmän har lämnat svar på såväl antal beställda som antal utförda tolkuppdrag för de två senaste åren (1985—1986). Av dessa uppgifter framgår att en varie— rande del av de beställda uppdragen inte utförts. Mel— lan 1 och 16 procent av de beställda uppdragen har inte genomförts enligt de uppgifter som redovisats. Anled— ningen till att uppdrag inte genomförs är såväl tolk— brist som andra skäl, såsom att beställda uppdrag inte avbeställs i tid av brukaren eller inte alls avbe— ställs. Hos en huvudman påpekar man att om samtliga uppdrag som inte längre var aktuella verkligen hade av— beställts, skulle antalet tolkar ha varit tillräckligt för att tillgodose alla beställda tolkuppdrag. Se ne— danstående tabeller.

Förmedlade tolkuppdrag för barndomdsdöva 1985 och 1986

Huvud— 1985 1986 man Beställda Utförda Rest (%) Beställda Utförda Rest (%) 1. 2 433 2 223 210 ( 9) 2 803 2 501 302 (11) 2. 256 229 27 (10) 420 352 68 (16) 3. 2 811 2 697 114 ( 4) 3 072 2 956 116 ( 4)

___—___—

Förmedlade tolkuppdrag för vuxendöva 1985 och 1986 _______________________________________________________________

Huvud— 1985 1986 man Beställda Utförda Rest (%) Beställda Utförda Rest (%) 1. 411 379 32 (8) 417 379 38 ( 9) 2. 19 18 1 (5) 27 23 4 (15) 3. 468 468 0 (0) 324 322 2 ( 4)

Förmedlade tolkuppdrag för dövblinda 1985 och 1986

___—___—

Huvud— 1985 1986 man Beställda Utförda Rest (%) Beställda Utförda Rest (%) ______________________________________________________________ 1. 125 120 5 (4) 157 142 15 (10) 2. 273 271 2 (1) 481 473 8 ( 2) 3. 400 400 0 (0) 469 469 0 ( 0)

5.7 Personer som är berättigade till tolktjänst

Två huvudmän har kunnat lämna åldersfördelade uppgifter över antal barndomsdöva personer som åren 1982, 1984 resp. 1986 varit berättigade till (= fått) tolktjänst. Att döma av uppgifterna från dessa huvudmän är gruppen barndomsdöva relativt konstant år från år. Anmärknings— värt är även att gruppen barndomsdöva personer skiljer sig åt i hög grad mellan dessa två huvudmän som åtmins— tone vad gäller invånarantal är ganska lika. Av siff— rorna att döma torde gruppen barndomsdöva vara ca 50 procent större hos den ena huvudmannen jämfört med den andra om hänsyn tas till invånarantalet. Detta dock ”förutsatt'att alla personer'hos resp. huvudman som är- berättigade till tolktjänst, verkligen använder denna service och därmed finns med i statistiken. Ett dolt behov av tolktjänst hos den huvudman som redovisar låga siffror skulle eventuellt kunna vara en förklaring till skillnaden. En annan förklaring kan å andra sidan vara att det faktiskt bor fler barndomsdöva personer hos den ena huvudmannen.

Antal barndomsdöva personer hos två huvudmän som varit berättigade till tolktjänster för barndomsdöva åren 1982, 1984 och 1986

År: Huvudman: Ålder

0— 9 10—19 20—29 30—39 40—49 50—59 60—69 70—79 80—

Summa

1982 1.

bU'lelxlxlwmb

75

23 14 10 18 16 25

116

1984

12 22 12 14 16 22 16

115

1986

1. 2. 4 _ 9 2 10 24 8 7 12 14 8 16 9 21 12 21 5 6

77 111

Alla huvudmän har kunnat lämna uppgifter om totala an— talet barndomsdöva personer som under år 1986 fått/va—

rit berättigade till tolktjänst. Därutöver har några av huvudmännen kunnat lämna sådana uppgifter för åren 1984

resp. 1982. Se nedanstående tabell.

Totalt antal barndomsdöva personer som varit berätti— gade till tolktjänst åren 1982, 1984 och 1986

År:

Huvud— man

XIONU'IAUJNI—J . . . . X-

1982 1984

647

73 115 109 375

1986

879 166 387

77 111 107 375

Antal utförda uppdrag per per- son under 1986

qwqqmwb l()Q—JUTNIU'IKDMD >(-

———————

* Beställda uppdrag.

För gruppen vuxendöva liksom för gruppen dövblinda har det varit svårare för huvudmännen att lämna åldersför— delade uppgifter. Det totala antalet personer som fått/varit berättigade till tolktjänst för vuxendöva och dövblinda under 1986 har dock fem resp. sex huvud— män kunnat lämna uppgifter om. Därutöver har ett par kunnat lämna totaluppgifter för tidigare år.

Grupperna vuxendöva och dövblinda som fått/varit berät- tigade till tolktjänst är avsevärt mindre än gruppen barndomsdöva. De vuxendöva tycks utnyttja/ha tillgång till tolktjänst i mindre omfattning än barndomsdöva och dövblinda att döma av de uppgifter som kan beräknas för antal utförda uppdrag per person under år 1986. Se ne— danstående tabeller.

Totalt antal vuxendöva personer som varit berättigade till tolktjänst under 1984 och 1986

År: 1984 1986 Antal utförda uppdrag Huvud— per person under 1986 man

1. 73 90 3,4

_2. .". _ _ . _4.9_ 2,5

3. — 672 0,6

4. — 300 0,1

5. 350 350 0,9

Totalt antal dövblinda personer som varit berättigade till tolktjänst under 1982, 1984 och 1986

År: 1982 1984 1986 Antal utförda Huvud— uppdrag per per— man son under 1986 1. ' 25 38 14

2. — — 12 6,5

3. — - 74 1,9

4. 27 28 28 2,6

5. — 67 54 8,8

6. 55 50 70 6,7

5.8. Tillgång till tolktjänst

Några begränsningar i möjligheten att få tolktjänst fö— rekommer endast uttalat hos en huvudman som uppger att tolktjänst inte ges för tolkning i utlandet. Övriga be—

gränsningar som förekommer beror på tolkbrist.

Sex huvudmän kan ge tolkservice samma dag vid akut be— hov. En har en jourtolk för detta ändamål. Brist på tolkar kan dock försvåra situationen. En huvudman anger att man vid tolkbrist försöker att disponera om be— ställningarna. Fem huvudmän anser att minst en vecka i förväg är bra att få beställningarna för att kunna pla- nera. En huvudman klarar sig med minst en dag i förväg

och en informerar kunderna att beställning bör göras så snart behovet blir känt.

5.9 Texttelefoner

Alla huvudmän har lämnat uppgifter om antal personer som för närvarande har texttelefon. Av dessa har sex

huvudmän kunnat ange ålder på texttelefonanvändarna.

Av svaren kan man konstatera att texttelefonerna är re— lativt jämnt fördelade över samtliga åldersgrupper om man undantar de allra yngsta och allra äldsta där före— komsten är något lägre än i övriga åldersgrupper. Se nedanstående tabell.

Antal personer med texttelefon fördelade efter ålder december 1987

Huvudman: 1.* 2. 3. 4. 5. 6. Summa Ålder

0— 9 96 3 5 4 1 2 111 10—19 185 11 57 17 19 22 311 20—29 144 18 59 11 23 12 267 30—39 206 12 45 9 12 4 288 40—49 164 15 79 15 16 11 300 50—59 172 26 42 11 20 13 284 60—69 142 20 38 12 16 17 245 70—79 102 15 20 7 11 13 168 80— 22 — 6 2 1 3 34 Summa 1 233 120 351 88 119 97 2 008 + huvudman 7 332 Totalt 2 340

A * Tillkommer 80 texttelefoner som ordinerats under 1987 och än- nu ej statistikförts.

Rutiner för ordination och utprovning m.m. av texttele—

fon

Fem huvudmän har beskrivit rutinerna för ordination, utprovning m.m. av texttelefon. Rutinerna är olika. Hos en kallas de blivande abonnenterna till en allmän in— formation om texttelefonens användningsområde, hur för— medlingscentralen fungerar m.m. Det första besöket sker

sedan i smågrupper tillsammans med anhöriga. Ett indi—

viduellt träningsprogram läggs upp för varje enskild person. När texttelefonen har installerats sker upp— följning i form av några träningssamtal från tolkcent— ralen till användaren. Träningstiden är i allmänhet 6— 10 timmar, för dövblinda dock 120 timmar.

Övriga huvudmän beskriver ej (= har ej?) någon regel— mässig utbildning i användning av texttelefon. En hu- vudman påpekar att man ej har tid till detta eftersom tolkuppdragen tar all tid.

5.10. Synpunkter på tolkcentralernas verksamhet

Av de sex huvudmän som besvarat frågan om verksamheten vid tolkcentralen förbättrats, försämrats eller inte alls förändrats svarar fem att verksamheten förbätt— rats. En huvudman svarar att verksamheten förbättrades

för fyra år sedan för att därefter ha försämrats i takt med att efterfrågan ökat. '

Grupper som fått det bättre

— Vuxendöva (4) — Alla dövgrupper (2) — Barndomsdöva (l) - Gravt hörselskadade (1)

Grupper som fått det sämre

Fyra huvudmän har ej svarat och en anser att det inte finns någon grupp som fått det sämre.

En huvudman anser att dövblinda och barndomsdöva har fått det sämre och en anser att tolkgruppen har fått det sämre på grund av att kraven på tolkarna har ökat markant, framför allt genom tillkomsten av rikstolk— tjänsten. Adekvat utbildning för denna saknas helt, an—

ges i svaret från denna huvudman.

Behov av tolktjänst som för närvarande ej helt kan tillgodoses

Hos fem huvudmän finns det behov av tolktjänst som inte kan tillgodoses för närvarande. Bristen på tolkar (inkl. arvodestolar som ofta går in och täcker upp vid toppbelastningar och på obekväma tider) gör att vissa behov blir svåra att tillgodose. Tolkning vid utbild— ningar och kurser får man ofta säga nej till hos en hu— vudman. Hos två huvudmän anger man att tolkbehovet hos gruppen dövblinda i princip är utan gräns och att dessa personer inte får sina behov tillgodosedda. Även barn— domsdöva personers behov av tolkar ökar kontinuerligt för varje år, uppger en huvudman. Man skulle där behöva ytterligare personal för att kunna täcka behoven.

Bedömning och önskemål inför framtiden

Svaren på frågan om hur man bedömer verksamheten och vilka önskemål man har för framtiden kan i stort sam— manfattas i:

— Fortsatt utbyggnad av verksamheten/fler tolktjäns— ter.

I övrigt anges hos huvudmännen några olika funderingar kring hur verksamheten skulle kunna bli effektivare.

Det man nämner är:

— Information till användarna om hur man använder tolk.

— Bättre återbudsdisciplin hos användarna.

— Möjligheter att kunna omvandla tolktjänster när be— hoven förändras (t.ex. omvandling av vuxendövtolk— tjänster till teckenspråks— och dövblindtolktjäns— ter).

— Bättre möjligheter att lokalt utbilda och fortbilda tolkar framför allt för att underlätta rekryteringen av arvodestolkar.

Behovet av utökad statistik

De fyra huvudmän som svarat på denna fråga anser föl— jande:

— Statistik om hur tolkbristen drabbar användarna. (Vissa grupper mer än andra etc.)

— Statistik om hur tolkuppdragen är förlagda tidsmäs— sigt.

- Gemensamt statistiksystem för hela landet önskvärt, så att verksamheten kan jämföras mellan huvudmännen.

— Statistik kan vid behov av sådan föras under några representativa månader. Förvarning i god tid önsk— värd. För närvarande räcker det med den riksomfat- tande statistik som Handikappinstitutet samlar in.

BILAGA 6

ENKÄTSAHHANSTÄLLNING — ORTOPEDTEKNISK VERKSAMHET

Samtliga sju tillfrågade huvudmän, Stockholms läns landsting, södra sjukvårdsområdet, östergötlands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Gävleborgs och Norr— bottens läns landsting samt Göteborgs kommun ingår i sammanställningen.

I enkäten om den ortopedtekniska verksamheten ställdes bl.a. frågor om organisation och ledning av verksamhe— ten, personal, sortiment av hjälpmedel m.m. Svaren på enkätfrågorna framgår av följande redovisning liksom av bil. 1 för vissa frågeområden.

6.1. Verksamhetens organisation

Antal ortopedtekniska enheter

Antal ortopedtekniska enheter framgår av redovisningen under rubrik 1.1 Hjälpmedelsverksamhetens ledning, bil. 1.

Organisation ledning m.m.

Sex huvudmän anlitar entreprenör för den ortopedtek— niska verksamheten. En huvudman driver egen verksamhet.

Verksamheten är vanligen samlokaliserad med ortopedkli— niken, men kan även ligga för sig eller tillsammans med annan hjälpmedelsenhet. Verksamheten leds av en orto— pedteknisk chef som är underställd hälso— och sjuk— vårdshuvudmannen när verksamheten drivs i egen regi och

företaget i fråga när entreprenör anlitas.

Decentralisering av ortopedteknisk verksamhet, budget— ansvar etc.

Hos tre huvudmän förekommer ordination av "enklare" or— topedtekniska hälpmedel på andra kliniker än den orto— pediska inom länssjukvården liksom i primärvården. De hjälpmedel som nämns i svaren är t.ex. behandlingsorto— ser, handortoser, ryggortoser och andra mjuka ortoser. Hos tre huvudmän ligger budgetansvaret för de ortoped— tekniska hjälpmedlen på den ortopediska kliniken. Två huvudmän har budgetansvaret för ortopedtekniska hjälp— medel i en central hjälpmedelsbudget. För de övriga två huvudmännen framgår det inte var budgetansvaret ligger.

' Reordination av hjälpmedel'

Av de sex huvudmän som anlitar entreprenör anger fem att entreprenören själv har rätt att reordinera (= ny läkarordination behövs ej). En huvudman tillämpar sys— temet att ordinatören/läkaren anger när återutlämning av hjälpmedel får ske, antal hjälpmedel som får lämnas ut per år samt hur länge ordinationen i fråga gäller. Den ortopedtekniska avdelning som drivs i egen regi re— ordinerar vid behov. Om medicinska problem föreligger, sker dock ordinationen vid en klinikträff.

Hur länge har nuvarande organisation funnits — finns beslut om eller planer på förändringar?

Hos en huvudman har organisationen av den ortopedtek— niska verksamheten inte förändrats sedan 1960—talet. De övriga fem huvudmännen som besvarat frågan har alla ge—

nomfört förändringar i organisationen under 1980—talet, tre av dem under 1987.

Den huvudman vars organisation funnits sedan 1960—talet planerar en översyn av sortimentet och ordinationsrät— ten för de ortopedtekniska hjälpmedlen.

Hos två huvudmän är nya entreprenadavtal aktuella, hos den ena förbereds detta, hos den andra finns ett nytt avtal som kommer att utvärderas under 1988.

En huvudman omstrukturerar verksamheten på grund av att ett nytt lasarett är under uppbyggnad.

Hos en huvudman planeras decentralisering av budgetan— svaret till ortopedklinikerna i resp. sjukvårdsförvalt— ning. Detta i syfte att integrera den ortopedtekniska verksamheten bättre i övriga behandlingsåtgärder och få en bättre verksamhetsplanering.

6.2 Personal vid de ortopedtekniska enheterna

Antal tjänster och årsarbetare

Eftersom alla huvudmän utom en anlitar entreprenör har uppgifter om personal vid de ortopedtekniska enheterna lämnats av entreprenören hos resp. huvudman. Hos en hu— vudman har man endast fått uppgifter från en av sina 10

entreprenörer. De uppgifter som lämnats visar att per— sonalstyrkan vid vissa enheter minskat medan den ökat vid andra. Se nedanstående tabell.

Personal vid de ortopedtekniska enheterna

Huvudman Antal tjänster i stat Antal anställda årsarbetare 1982 1986 1987 +— % 1982 1986 + — %

1.* — 5,5 7,5 — — - — 2. 33 29,5 25,5 —23 — — — 3.** — — — — — 11 — 4. — 13" 13 — — - — 5. 16,1 14,6 14,6 — 9 17 15 —12 6. 13 14 15 15 11 12 9 7.*** — 75 78 — — 67,3 — * Endast en av 10 entreprenörer har lämnat uppgifter.

** Uppgift endast från ett sjukvårdsdistrikt. *** Servar även ett sjukvårdsdistrikt hos annan huvudman. Har även angivit antal anställda årsarbetare 1987: 71,3.

Hos två huvudmän uppger entreprenören att det är svårt att rekrytera ortopedingenjörer, ortopedtekniker och andra specialistutbildade yrkesutövare.

6.3' Sortiment av" hjälpmedel '

Redovisning av svaren på frågorna under denna rubrik finns under rubrik 1.4 Sortiment av hjälpmedel i bil. 1.

6.4 Inköpsverksamhet, teknisk service och förrådshåll— ning

Hos de huvudmän som har entreprenör ingår dessa uppgif- ter i entreprenörens skyldigheter. Undantag är dock vissa enklare hjälpmedel t.ex. mjuka ortoser som hos en

del huvudmän inköps och lagerhålles av t.ex. hjälpme— delscentralen, på vårdcentraler etc. Hos en huvudman har man undantagit bröstproteser från entreprenadavta— let.

Hos en huvudman har den ortopedtekniska avdelningen serviceverkstäder på nio olika ställen. Visst lager finns på varje sådan verkstad.

Beslut om eller planer på förändringar av teknisk ser— vice eller förrådshållning

Tre av de fyra huvudmän som besvarat frågan anger att utredning/utvärdering pågår eller skall ske för att se över den ortopedtekniska verksamheten inkl. den tek— niska servicen och förrådshållningen.

6.5 Budget och kostnader

Ortopedtekniska verksamhetens kostnads— och volymut— veckling 1982—1986

Den ortopedtekniska verksamhetens kostnader för inköp av hjälpmedel var 1986, 300 milj. kr. eller 36 kr. per invånare i riket, enligt uppgifter från Handikappinsti— tutet. Detta motsvarar ca 27 procent av de totala in— köpskostnaderna för hjälpmedel. Stora delar av den or— topedtekniska verksamheten sker på entreprenad. I kost— naderna för inköp av ortopedtekniska hjälpmedel finns således även "personalkostnader" som för andra hjälp— medelsverksamheter ej inkluderas i inköpskostnaden.

Kostnader (tkr) för inköp av ortopedtekniska hjälpmedel,

De produkter som belastar den ortopedtekniska verksam— hetens budget och kostnader är olika hos de tillfrågade huvudmännen. Detta försvårar naturligtvis jämförbarhe- ten huvudmännen emellan. Skillnaderna torde dock ej va- ra så stora att de generella utvecklingstendenserna

inte kan jämföras.

I nedanstående tabell framgår kostnaden för ortopedtek— niska hjälpmedel hos de tillfrågade huvudmännen för åren 1982—1986. I kostnaden ingår samtliga utgiftspos— ter för inköp av hjälpmedlen, dvs. även kostnaden för främmande tjänster m.m. Huvudmännens egna personalkost— nader har dock ej tagits med.

kostnader för främmande tjänster, utprovning, tillverkning, service m.m. 1982—1986

Konsumentprisindex 1982 basår. 2 Uppgiften avser 48 veckor. Utvecklingen beräknad på ett skattat årsvärde. Utveckling 1983—1986. Ca 30 procent gäller andra huvudmän. Omorganistion 1983, utveckling 1983—1986 = 26 procent. 5 Avser endast del av befolkningen (ca 210 000). Endast kostnad för material ingår.

Kostnadsutvecklingen för de ortopedtekniska hjälpmedlen har varit olika hos de tillfrågade huvudmännen. En hu—

inkl.

Huvud— 1982 1983 1984 1985 1986 Förändring i % man 1982—1986

löpande

priser KPI1 1. 9 538 11 397 14 152 15 100 14 9702 +712 +302 2. 12 466 13 647 14 925 17 728 18 492 +48 +13 3. — 6 982 8 824 8 497 9 894 +423 +173 4.4 21 169' 16 594* 17 137' 19 202' 20 964 '= 1' ' "—25" 5. 7 146 7 425 8 267 8 546 9 099 +27 - 3 6. 7 852 8 637 9 394 10 566 9 988 +27 — 3 7.5 4 824 — — - 7 435 +54 +17

vudman har haft en kraftig kostnadsökning med 71 pro— cent i löpande priser. På grund av en organisationsför— ändring kan en annan av huvudmännen redovisa en minsk— ning av kostnaderna mellan 1982—1986. Utgår man i stål— let från år 1983 visar denna huvudman en kostnadsökning på ca 26 procent i löpande priser, vilket i fasta pri— ser varken är en ökning eller minskning. Generellt kan sägas att samtliga huvudmän redovisar en ökning av kostnaderna. Tar man hänsyn till den allmänna prisut— vecklingen blir denna ökning relativt måttlig och i

vissa fall redovisas en minskning av kostnaderna.

Åtgärder som de senaste två åren vidtagits för att be— gränsa den ortopedtekniska verksamhetens kostnader

Hos två huvudmän planeras/pågår översyn av den ortoped— tekniska verksamheten. Hos den huvudman som har en på— gående översyn, omfattar denna sortiment, ordinations— anvisningar, förändrat entreprenörsavtal och decentra—

liserat budgetansvar.

En huvudman har fått sparbeting på 3 procent på perso— nalkostnaderna under de senaste två åren och väntar ytterligare ett sådant under 1988.

Förklaringar till kostnadsutvecklingen

Huvudmännen ombads att rangordna tio givna förklaringar till kostnadsutvecklingen, med siffran 1 för den vikti— gaste.

Sex huvudmän har besvarat frågan.

Huvudmännen har i vissa fall satt samma siffra för fle— ra alternativ, liksom man har utelämnat andra. Några alternativ har därför fått fler "poäng" och därmed större tyngd, medan andra hamnat längre ner på listan än de skulle ha gjort om alla gjort en fullständig

rangordning av samtliga alternativ.

Nedan följer alternativen placerade i ordning efter hur de blivit rangordnade.

ökade inköpskostnader på grund av prisökningar Utvidgning av handikappbegreppet Ökade inköpskostnader på grund av volymökning Ökad andel äldre i befolkningen Fler avancerade och dyra hjälpmedel Decentralisering av verksamhet till primärvården Förbättrad kvalitet på hjälpmedlen Utökning av hjälpmedelsförteckningen Utökat eget boende Utökad hemsjukvård

OKDQQOIU'l-b—WNH

|.»

Andra kommentarer till kostnadsutvecklingen som givits i svaren är:

— Utvidgningen av handikappsbegreppet är viktigast. Nya behandlingsmetoder har tillkommit (för idrotts— skador, diabetikerfötter etc.).

— Kostnaderna har ej ökat utan legat under inflatio— nen. Däremot har vissa volymökningar skett (t.ex. behandlingsskor vid diabetes).

— Konventionell behandling, t.ex. med gips har ersatts med ortosmaterial/ortoser och behandlingsskor. Be— handlingsskor för diabetesfötter ingår t.ex. i sum— man ortopediska skor (som ökar mer än index). När dollarn går upp ökar priserna, när dollarn går ner står priserna kvar. Även D—marken har ökat i värde vilket har påverkat prisbilden.

— Ett normalt åldrande med de funktionsförluster detta ger betraktas numera som ett handikapp.

— Ökad andel äldre i befolkningen påverkar antal pro— teser.

— Innehållet (= sortimentet) i den ortopedtekniska verksamheten är oförändrat eller har ökat. Utvidg— ningen av handikappbegreppet är samtidigt mycket markant.

— Dålig styrning av den ortopedtekniska verksamheten från landstinget gentemot entreprenören.

— Den medicinska utvecklingen påverkar.

— Hjälpmedel ordineras i större utsträckning till per— soner som endast behöver hjälpmedel i samband med idrottsutövning och liknande aktiviteter. Gränsdrag— ningen är svår, men måste ske, då detta går ut över handikapphjälpmedel.

— Brukaren mer medveten om behandlingsmöjligheter/mot— svarande.

— Ordinatörernas antal och intresse har betydelse

liksom entreprenörens behov av ökade intäkter (löne— kostnader, inköp av material etc.).

— Den oskarpa gränsen mellan tillfälligt och varaktigt handikapp vid ordination. En del av kostnadsökningen kan kanske hänskjutas till tillfälliga skador på grund av t.ex. idrottsutövning.

— Många brister, t.ex. i kontrollen av entreprenören, ordinatörernas bristande kunskap och intresse för bl.a. bestämmelser och hjälpmedlens medicinska ef— fekter. Brister i uppföljningen.

— En del akuta åtgärder finansieras via hjälpmedels—

budgeten, t.ex. olika ortoser som ersätter gips och elastiska bindor.

Hjälpmedel och hjälpmedelsbehov som haft särskild be— tydelse för kostnadsutvecklingen

— Diabetesbehandling — behandlingsskor

— Nya behandlingsmetoder och indikationer för ortoser — Successivt ändrade indikationer för skoinlägg — Protesförsörjningen mer kliniskt utvecklad, mjuka hylsor etc. — Enklare bekvämare och justeringsbara ortoser

— Sportortoser

— Ortopediska skor, skoanpassningar och skoinlägg — Materialkostnaderna inom den ortopedtekniska verksam— heten

6.6. Avgifter inom den ortopedtekniska verksamheten

Svaren på frågorna under denna rubrik redovisas i bil. 1 under rubrik 1.8 Avgifter inom hjälpmedelsverksamhe—

ten.

6.7. Vissa hjälpmedel

Benproteser

I enkäten ställdes tre frågor om benproteser, dvs. samtliga underbens— och överbensproteser som utprovas och tillverkas av de ortopedtekniska avdelningarna.

Frågorna avsåg

— antal utprovade proteser och kostnaderna för dessa under åren 1982—1986

— antal personer som fått benproteser utprovade på de ortopedtekniska avdelningarna under 1982, 1984 och 1986 uppdelat på åldersgrupper

— antal personer som för närvarande har benproteser och . som,får teknisk.service.m.m- från ortopedtekniska ene. heter uppdelat på åldersgrupper.

Enkätfrågan om antal utprovade proteser per år och kostnaderna för dessa, har mer eller mindre heltäckande besvarats av sex huvudmän. Det är främst kostnadsupp-

gifterna som varit svåra att få fram.

Antalet utprovade benproteser varierar något år från år hos de sex huvudmännen. Någon utveckling mot fler eller färre utprovningar kan inte ses utan antalet utprovade proteser har inte förändrats under de senaste fem åren.

Vad gäller kostnaderna för benproteser har uppgifter inkommit från fyra huvudmän. Med undantag för en huvud— man kan ingen klar tendens till en ökning av kostnader— na ses. Beräkningen av en genomsnittskostnad per protes för de olika huvudmännen och för olika år, visar dock att "priserna" ökat något. I fasta priser är det endast för en av huvudmännen som "priset" har ökat. Beträffan— de den genomsnittliga proteskostnaden kan också konsta— teras att denna varierar kraftigt mellan de fyra huvud— männen. I nedanstående tabell redovisas den beräknade kostnaden för protes 1982 och 1986.

Beräknad genomsnittskostnad i kronor per protes

Huvudman 1982 1986

1.* 5 208 5 683 2. 6 600 8 060 3. 6 311 10 411 4. 7 368** 7 802

* Endast en del av sjukvårdsområdet. ** Avser år 1984.

Endast två av huvudmännen har kunnat lämna uppgifter om åldersfördelningen hos de personer som fått benprotes.

Av benprotesbärarna är 76 procent 60 år eller äldre.

Väntetid på benprotes

Vid försörjning av en nyamputerad patient är väntetiden beroende av det medicinska tillståndet och patientens förutsättningar. Flera huvudmän svarar att utprovningen startar i stort sett omedelbart efter operationen. Ut— provningstiden varierar likaledes med patientens förut— sättningar och allmänna tillstånd. Tillfälliga trä— ningsproteser ges ofta under den första tiden, innan

amputationsstumpen är läkt. Under denna tidsperiod är patienten inlagd på en vårdavdelning och kommer för provning och träning till ortopedtekniska avdelningen. Eventuella väntetider kan uppstå därför att det saknas plats på vårdavdelningen.

Ett par huvudmän anger att väntetiderna för reordine-

tion av protes är 5 veckor resp. 6—8 veckor, såvida in— te speciella problem finns, delar som måste importeras

etc.

Ortopedteknisk service

Alla sju huvudmännen svarar att uppkomna fel åtgärdas

inom en vecka, fyra av dessa säger i kommentarer att man i allmänhet åtgärdar samma dag.

Ryggortoser

I enkäten bad vi huvudmannen ange den totala kostnaden .iöF FYggquOF?I.P?F år under.PeFioden 3982—1986: TVå. _ huvudmän har inte kunnat lämna några uppgifter. Svaren från de övriga framgår av sammanställningen nedan.

Kostnader för ryggortoser 1982—1986 (1 OOO—tals kronor)

Huvudman 1982 1983 1984 1985 1986

1.* 648 557 571 644 561 2. 632 710 831 803 680 3. 1 468 1 298 1 488 1 382 1 178 4. 1 575 2 390 2 454 2 366 2 301 5. — — 1 461 1 464 1 635

* Endast ett sjukvårdsdistrikt.

Hos två huvudmän har kostnaderna för ryggortoser ökat medan de övriga tre huvudmännen har oförändrade eller minskande kostnader.

Från tre huvudmän har vi fått uppgifter om antalet ryggortoser under de aktuella åren, från en huvudman dock endast för del av sjukvårdsområdet. Ingen av dessa huvudmän uppvisar någon ökande trend utan antalet ut—

provade ryggortoser tycks i stället minska.

Benortoser

Uppgifter över kostnader för benortoser har inkommit från samma fem huvudmän som för ryggortoser. Nedan re—

dovisas en sammanställning av dessa.

Kostnader för benortoser 1982—1986 (1 OOO—tals kronor)

Huvudman 1982 1983 1984 1985 1986 % ökning

1982—1986 1.* 632 743 897 851 717 13 2.* 1 076 1 246 1 384 1 428 1 471 37 3. 1 850 2 134 2 155 2 454 2 386 30 4. 1 997 1 827 2 149 2 310 2 301 15 5. — — 1 462 1 630 1 959 —

* Endast ett sjukvårdsdistrikt.

Hos samtliga huvudmän har kostnaderna för benortoser ökat under perioden. Om hänsyn tas till den allmänna

prisutvecklingen är det dock endast tre huvudmän som har en ökad kostnad.

Liksom för ryggortoser har vi fått in antalsuppgifter från några av huvudmännen. Av dessa uppgifter framgår att samtliga tre huvudmän haft en volymökning för ben—

ortoser. Volymökningen är dock mycket måttlig hos två av dem. Hos den tredje har däremot benortoserna ökat kraftigt (73 procent). Jämför vi denna volymökning med prisökningen hos samma huvudman som är 30 procent, in— nebär utvecklingen att genomsnittspriset på benortoser— na minskat. Se nedanstående tabell.

Antal utprovade benortoser 1982—1986

Huvudman 1982 1983 1984 1985 1986 1.* 339 339 442 430 368 2. 878 999 1 087 1 060 968 3. 1 280 1 362 1 905 2 086 2 219

!-

Endast ett sjukvårdsdistrikt.

Skor

I enkäten bad vi huvudmännen uppge antal och kostnader för

— ortopediska skor över egen läst

— behandlingsskor

'= övriga skor för'ort0pedisk'ändring, inkl.'åtgärder' för köpskor

— inlägg

Sex huvudmän har lämnat uppgifter.

Kostnaderna avser sådana kostnader som belastar hjälp- medelsbudgeten och eventuella egenavgifter är ej in— räknade.

För att kunna beskriva utvecklingen från år 1982 har vi slagit samman uppgifterna för behandlingsskor och orto— pediska skor över egen läst. Det är nämligen först un— der senare år som behandlingsskor har börjat särredovi—

sas. I nedanstående tabell har en sammanställning gjorts över antal, totalkostnad och en beräknad medel— kostnad per par för år 1986. Utvecklingen under perio- den 1982—1986 beskrivs med ett index. Slutligen redovi— sas uppgifter över behandlingsskor, också det för år 1986.

Ortopediska skor över egen läst samt behandlingsskor, volym och kostnader år 1986

Huvudman 1986 Index därav behand— 1982-100 lingsskor 1986

1.* äätal 498 147 196 kostnad 1 727 000 216 432 000 kostnad/par 3 468 148 2 204 2.* antal 153 273 65 kostnad 479 000 270 123 000 kostnad/par 3 131 99 1 892 ;; antal 445 208 162 kostnad 1 290 000 285 309 000 kostnad/par 2 899 137 1 907 & antal 388 301) 183 kostnad 1 058 000 144) ** 280 kostnad/par 2 727 48) 1 530 5; antal 232 179) 37 kostnad 596 000 143) *** 39 kostnad/par 2 569 80) 1 054 6;

antal 312 82 —

* Endast ett sjukvårdsdistrikt. ** Index 1983 = 100. *** Index 1984 = 100

Antalet utprovade ortopediska skor har ökat kraftigt under perioden 1982—1986. Denna volymökning innebär också att kostnaderna ökat. Av beräkningarna i föregå— ende tabell framgår att hos tre huvudmän är det enbart volymökningen som ligger bakom kostnadsökningen. Hos dessa huvudmän har kostnaden per par skor minskat eller legat stilla under perioden. Hos två huvudmän är kost— nadsökningen en följd av såväl volymökning som en pris— ökning per par.

Utvecklingen för behandlingsskor är lite svårare att beskriva då en särredovisning saknas under periodens första år för flertalet av huvudmännen. De uppgifter vi fått tyder dock på att volymökningen liksom kostnadsök— ningen varit kraftigare hos de flesta huvudmän än ut— vecklingen för ortopediska skor över egen läst. Så har t.ex. antalet behandlingsskor hos en huvudman ökat från 34 par år 1983 till 162 par år 1986. Motsvarande ut— veckling hos en annan var 80 par år 1983 till 196 par år 1986. Tre huvudmän uppvisar en kraftig volymökning för de två/tre år de har kunnat lämna uppgifter. Några kraftiga prisökningar tycks det inte heller ha varit för behandlingsskorna utan de ökade kostnaderna förkla—

ras huvudsakligen av volymökningar.

År 1986 utfördes ca 20 000 ändringar av ortopediska skor eller köpskor hos de sex huvudmän som besvarat en— käten.

Volymutvecklingen har varierat för de olika huvudmän— nen, från 5 procents minskning hos en huvudman till drygt 30 procents ökning hos andra. För samtliga huvud— män har kostnaderna ökat och detta mer än vad som mot— svarar volymökningen. Resterande kostnadsökning förkla— ras av "prisökningar". Se nedanstående tabell.

Övriga ortopediska skor för ändring inkl. åtgärder på köpskor, antal och kostnader

___—_

Huvudman 1986 Index 1982=100

______________________________________________________

1.* äHtal 1 386 120 kostnad 406 000 146 kostnad/par 293 122

2_* äHtal 2 252 99 kostnad 826 000 155 kostnad/par 366 155

3;

antal 2 430 111 kostnad 922 000 154 kostnad/par 379 139

3;

antal 2 823 95 kostnad 732 000 110** kostnad/par 259 116

5. antal 1 669 107 kostnad 655 000 127*** kostnad/par 392 119

på

antal 7 970 134

M_—

* Endast ett sjukvårdsdistrikt. ** Index 1983 = 100. *** Index 1984 = 100.

Antalet ordinerade skoinlägg är av något större omfatt— ning än ändringarna av skor. Medelpriset 1986 var för de landsting som kunnat lämna kostnadsuppgifter ca 190 kr.

Inlägg till skor, volym och kostnader

Huvudman

1.* antal kostnad kostnad/par

2.* äHtal kostnad kostnad/par

3;

antal kostnad kostnad/par

4. antal kostnad kostnad/par

5;

antal kostnad kostnad/par

6.

ntal

För några huvudmän har antalet ordinerade skoinlägg ökat kraftigt under perioden 1982—1986, något minskad volym. Samtliga huvudmän har fått vid—

kännas kraftiga kostnadsökningar vilket är en följd av såväl

1986

199

369

780

837

617

6

023 000 195

232 000 165

947 000 158

436 000 244

606 000 171

836

* Endast ett sjukvårdsdistrikt. ** Index 1983 = 100. *** Index 1984 - 100.

Index 1982=100

94 157 167

106 147 139

168 220 132

94 l42** 152

151 169*** 112

155

prisökningar" som en ökad volym.

andra har en

Individanpassade specialsitsar

Till personer med grava handikapp erfordras ofta spe— cialtillverkade, individanpassade sitsar och ryggstöd till rullstolar m.m. Dessa sitsar kan tillverkas på olika sätt.

Hos de sex huvudmän som svarat på frågan förekommer följande specialsitsar:

— Formgjutna sitsar (6) — Matrixsitsar (4) — Trofésitsar (1) — Egentillverkade sitsar (1)

De uppgifter vi fått beträffande antal och kostnader för specialsitsar är mycket knapphändiga. För år 1986 uppger en huvudman att två sitsar utprovats till en kostnad av 20 000 kr. En annan har inte kunnat ange antalet sitsar, däremot har kostnaden angivits till 46 000 kr. En tredje huvudman utprovade år 1986 12 sit— sar. Någon kostnadsuppgift har inte lämnats. Slutligen uppger en fjärde att man där under år 1986 tillverkat 18 specialsitsar till en kostnad av 180 000 kr. övriga huvudmän har inte inkommit med vare sig antals— eller kostnadsuppgifter för individanpassade specialsitsar.

Resurser för att tillgodose behovet av individanpassade specialsitsar

Av de fem huvudmän som besvarat frågan anger tre att man har tillräckliga resurser för detta. Två anser sig inte ha detta. Dessa två anger 1 kommentarer att det saknas kunskap liksom tid att skaffa kunskap om detta, resp. att det ibland väljs alltför avancerade konstruk— tioner/metoder för barn med tanke på att barnen växer snabbt.

6.8. Synpunkter på den ortopedtekniska verksamheten

Av de sex huvudmän som svarat på frågan anser fem att den ortopedtekniska verksamheten under de senaste fem åren har förbättrats, medan en huvudman anser att den förbättrats i ena distriktet och varken förbättrats eller försämrats i det andra.

Grupper som har fått det bättre

— Diabetiker

— Reumatiker

— Scoliospatienter — Armprotespatienter — Personer som har behov av skor — Alla grupper har fått det bättre

Grupper som har fått det sämre

— Poliopatienter. Generellt sett är intresset mindre för ortoser än proteser såväl nationellt som interna— tionellt. Det satsar mindre på forskning och utveck— ling inom ortosområdet. Personer som haft polio, men tidigare inte behövt ortoser kan komma att behöva . detta när det.blir äldre- Kunskapen om detta.är.då— lig.

- Grupper med akuta kortvariga besvär har fått det säm- re på grund av egenavgifter på vissa hjälpmedel, t.ex. patienter med ryggbesvär, nackspärr eller val— gustår. Tyvärr har dessa avgifter även drabbat t.ex. reumatiker vilkas behov inte varit tillfälliga och akuta.

Behov av ortopedtekniska hjälpmedel som för närvarande inte kan tillgodoses

Av de fem huvudmän som besvarat frågan anser två att det finns sådana behov, medan tre anser att det inte gör det. _

Behoven som inte kan tillgodoses är:

— skoinlägg till diabetiker. Saknas läkarresurser och pengar.

— "Bekvämskor". Saknas kunskap hos läkarna och intresse hos entreprenörerna.

— Udda behov — framför allt för de svårt handikappade.

— Mycket avancerade proteser liksom behov av teknik som inte är färdigutvecklad.

Bedömning och önskemål inför framtiden

— Bättre information till ortopedläkare för att få bättre kvalitet på ordinationerna.

- Nödvändigt att dra klara gränser mellan handikapp— hjälpmedel och behandlingshjälpmedel.

— Nödvändigt att klargöra om begreppet handikapp skall omfatta det handikapp som ett naturligt åldrande med— för. Kostnaden för hjälpmedel till personer som på grund av olycksfall eller sjukdom fått ett handikapp som medfört beroende av ett hjälpmedel, har inte sti— git.

- Eftersom ortopediska skor och behandlingsskor ökat så avsevärt, behöver något göras på detta område. Kan "bekvämskor" och liknande modeller ersätta ortopedis— ka specialskor. Kan dessa skor i så fall säljas på öppna marknaden så att alla kan få tillgång till dem och köpa dem.

— Bättre behandlingsansvar för hjälpmedel. Ansvarsfrå— gan löst så att det blir klart vilka artiklar som skall utlämnas som kostnadsfria hjälpmedel.

— Klassificering av ortopedtekniska hjälpmedel liksom sortimentsöversikter med möjligheter till prisjämfö— relser.

— Definition av ortopedtekniska hjälpmedel. Riktlinjer för ordinationsrätt. Beskrivning av kompetens för ordinationsrätt.

— Vid introduktion av nya hjälpmedel, speciellt behand— lingshjälpmedel, bör indikationsområdet vara angivet vid introduktionen.

Behov av utökad statistik

— Ordination av ortopedtekniska hjälpmedel kopplat till diagnos, för att få fram statistik över grupper som endast har tillfälliga "handikapp" och som eventuellt bör betala sina "hjälpmedel". I dagsläget blir det så att ändringen i sortiment och egenavgifter ger en kostnad för hjälpmedel även vid varaktigt handikapp.

— Värdefullt med ett datorprogram som omfattar vilken typ av hjälpmedel som ordinerats, vilka komponenter som ingår i t.ex. protesen eller ortosen, antal repa— rationer och ändringar, kostnader osv. Med andra ord ett patientadministrativt/tekniskt program så att al— la på den ortopedtekniska avdelningen kunde använda detta. Värdefulla upplysningar som skulle kunna an— vändas till att förbättra de ortopedtekniska hjälp— medlen skulle kunna komma ut av detta.

— Det saknas patientanknuten statistik. Det går inte att se vad som händer med den person som får ett or— topedtekniskt hjälpmedel.

— Dålig produktstatistik från entreprenörer.

— LIC infört datauppföljning på samtliga produkter från den 1 november 1987.

BILAGA 7

ENKÄT on HJÄLPMEDELSVERKSAMHETEN TILL HANDIKAPPORGANI— SATIONERNA pÅ LÄNSNIVA

7.1. Inledning

Följande redovisning utgår från resultatet av den enkät hjälpmedelsutredningen tillställde handikapporganisa— tionerna på länsnivå. I enkäten ställdes en rad frågor om organisationernas syn på den nuvarande hjälpmedels— verksamheten.

Totalt utsändes 52 enkäter. Av dessa besvarades 44. Svar kom in från 21 DHR—distrikt och 23 HCK—kanslier på länsnivå, vilket innebär en svarsfrekvens på ca 85 procent. Se följande tablå:

DHR HCK Summa Utsända enkäter 26 26 52 Inkomna enkäter 21 23 44 Bortfall 5 3 8

7.2 Samverkansformer i hjälpmedelsfrågor mellan orga— nisationerna och hälso— och sjukvårdshuvudmännen

Alla organisationer uppger att formaliserad samverkan i hjälpmedelsfrågor förekommer. Formerna för denna tycks emellertid variera mellan olika delar av landet. Unge— fär hälften av organisationerna uppger att hjälpmedels- frågorna på länsnivå behandlas i länshandikapprådet. Samverkan förekommer också inom s.k. hjälpmedelsråd som är särskilt tillskapade samverkansorgan för hjälpme— delsfrågor. Ungefär 1/5 av organisationerna uppger den— na samverkansform. En lika stor andel har uppgivit att samverkan mellan huvudmännen och organisationerna före— kommer i "andra former", här avses s.k. brukarråd, sam— rådsgrupper i hjälpmedelsfrågor, referensgrupper eller motsvarande. Hur de båda länsorganisationerna besvarat denna fråga framgår av följande sammanställning.

Samverkansform mellan organisation och huvudman i hjälpmedelsfrågor

___—___—————-——————

Samverkan sker i DHR HCK _________________________________________________ "Länshandikappråd " ' "12 " " 10 Hjälpmedelsråd 3 6 Tolkråd — 2 Annan form 6 5 Ej svar 0 0 21 23

I de fall organisationerna angivit annan form för sam— verkan avser man brukarråd, samrådsgrupp för hjälpme— delsfrågor, referensgrupp eller motsvarande samverkans— former. Det påpekas också att i vissa fall anordnas ge— mensamma konferenser mellan organisationerna och huvud—

männen inom hjälpmedelsområdet.

7.3 Den intressepolitiska bevakningen av hjälpmedels— frågorna

Länsorganisationerna fick också frågan hur de inom sig bevakade och uppmärksammade hjälpmedelsfrågorna på länsplanet. Drygt 2/5 av organisationerna har en syste- matiserad bevakning av hjälpmedelsområdet. Det sker i form av aktionsgrupper, brukargrupper eller liknande. Hur organisationerna besvarade frågan framgår av föl— jande sammanställning.

Finns särskilt organ/grupp inom organisationen som bevakar hjälpmedelsfrågor?

DHR HCK Summa Ja 8 11 19 Nej 13 12 25 Ej svar 0 0 0

21 23 44

För nära 3/5 av organisationerna gäller att hjälpme— delsfrågorna inte bevakas specifikt eller att inte nå— gon särskild grupp tillsatts. Hjälpmedelsfrågorna be- handlas då i flertalet fall som andra intressepolitiska frågor inom organisationerna.

7.4 De informella samverkansformerna mellan huvudmännen

och länsorganisationerna

Utöver de formaliserade kanalerna för att söka påverka hjälpmedelsfrågorna dvs. via länshandikappråd, hjälpme— delsråd m.m. finns också de informella vägarna. Organi— sationerna fick därför frågan om de vid sidan av orga—

niserad samverkan tar upp hjälpmedelsfrågor med politi— ker, administrativ personal eller hjälpmedelspersonal.

Denna form av informellt samråd förekommer i viss ut— sträckning. Framför allt vänder man sig från organisa- tionshåll till personalen inom hjälpmedelsverksamheten. Det sker relativt frekvent. Mindre ofta tar man kontakt med den administrativa personalen i landstinget. Endast några få organisationer tar ofta direkt kontakt med an— svariga politiker i hjälpmedelsfrågor. Mer än hälften av organisationerna har sällan eller mindre ofta direkt kontakt med politikerna vid sidan av gängse former för sådana kontakter. Dock har ett från början informellt samråd utvecklats till att några organisationer träffar

politikerna regelbundet 1 ä 2 gånger per år.

Organisationerna fick följande fråga:

Utöver organiserad samverkan förekommer det att ni tar upp frågor med:

Politiker Administrativ Hjälpmedels— personal personal

DHR HCK Summa. DHR-HCK-Summa .DHR HCK Summa.

Ofta 3 5 8 7 7 14 7 8 15 Mindre ofta 13 13 26 12 10 22 9 7 16 Sällan 2 1 3 1 2 3 3 4 7 Aldrig 2 2 4 O 2 2 2 2 4 Ej svar 1 2 3 1 2 3 0 2 2

21 23 44 21 23 44 21 23 44

I vissa fall är det informella samrådet gott och man får gehör för vissa synpunkter. Det sker genom bl.a. uppvaktningar hos politiker och vid andra träffar. På sina håll träffas man regelbundet 1 ä 2 gånger per år.

I andra fall har man önskat utöka det informella sam— arbetet men detta har inte förverkligats.

Organisationerna fick också frågan om samråd sker innan hjälpmedelsverksamheten ändras. Hur den frågan besvara-

des framgår av följande sammanställning.

DHR HCK Summa Alltid 7 4 11 Ibland 10 14 24 Aldrig 4 5 9 Ej svar 0 0 0

21 23 44

Samråd/samverkan sker genom brukargrupper och genom länshandikappråd. Med ca 20 procent av organisationerna sker aldrig samråd innan verksamheten ändras. Organisa— tionerna är kritiska till detta förhållande.

I den mån den informella samverkan är väl utvecklad uppger flera organisationer att man får gehör för vissa synpunkter. Speciellt gäller detta vid kontakter med politikerna. Totalt sett betraktar dock 75 procent av organisationerna sitt inflytande i hjälpmedelsfrågor som litet eller mycket litet. Ungefär 1/4 av organisa— tionerna uppfattar sitt inflytande som stort. Att på ett enkelt sätt klargöra medinflytande inom hjälpme— delsverksamheten låter sig dock knappast göra bl.a. eftersom verksamheten omfattar ett flertal grenar. Att man får gehör för vissa frågor inom en verksamhetsgren behöver inte betyda att man har framgång även inom öv— riga. Inflytandefrågorna kan med andra ord vara fördju— pade på vissa specifika områden men tämligen bristfäl— liga i övrigt. Av följande sammanställning framgår hur

organisationerna besvarade frågan.

Organisationens uppfattning av inflytandet i hjälpme— delsfrågor hos huvudmannen

DHR HCK Summa Mycket stort 0 0 0 Stort 4 6 10 Litet 13 10 23 Mycket litet 3 5 8 Helt obefintligt 0 0 0

21 23 44

________________._—-—_-—-—_—

I hjälpmedelsutredningens enkät till hälso— och sjuk— vårdshuvudmännen ställdes bl.a. en fråga om hur huvud- männen uppfattar samverkan med handikapporganisationer— na. Redovisning av huvudmännens svar finns i bil. 1.

7.5. Länsorganisationernas syn på hur hjälpmedelsverk— samheten fungerar

Handikapporganisationerna fick besvara en fråga om hur ,de ansåg att de olika grenarna av hjälpmedelsverksamhe= ten fungerade allmänt sett. På denna attitydfråga gavs

utrymme att lämna ett positivt eller negativt svar. Svaren "mycket bra" resp. "bra" har här klassifierats som positiva medan svaren "mindre bra", "dåligt" och "mycket dåligt" har redovisats som negativa.

Följande diagram anger i procent hur de organisationer som besvarat frågan i stort värderar de olika verksam— hetsgrenarna inom hjälpmedelsverksamheten.

Positivt

100

75

50

25

25 50 75

100

Negativt

Diagrammet visar att organisationerna bedömer verksam— heten allmänt sett mer positivt än negativt. Det är dock på sin plats att varna för alltför långtgående slutsatser av diagrammet. Skillnaden i svaren på t.ex. frågorna "bra" resp. "mindre bra" kan vara marginell. Svaret bra har här förts till den positiva sidan medan

mindre bra redovisas som ett negativt svar.

Mest positivt ser organisationerna på syncentralernas verksamhet följt av de ortopedtekniska avdelningarna och hörcentralerna. Verksamheten inom hjälpmedelscent— ralerna och tolkcentralerna betraktas ungefär lika po— sitivt som negativt.

I den mån man ansett att verksamheten fungerar mindre bra eller dåligt har man framhållit de långa vänteti— derna för att få hjälpmedel, brister i utprovningsför— farandet samt dålig service i glesbygd. I några fall

kommenteras också den ojämna servicen för äldre patien— ter och för nyskadade inom hjälpmedelscentralernas an— svarsområde. Kritiken mot tolkcentralerna skjuter fram— för allt in sig på tolkbristen. Vidare menar några or— ganisationer att det förekommer brister i fråga om barnortopedi.

De organisationer som ansåg att hela eller delar av hjälpmedelsverksamheten inte fungerade ombads att i ett öppet svarsalternativ ange orsaken. I det följande re—

dovisas svaren.

— Stort utbildningsbehov av personalen (kunskapsbris— ter). — Långa väntetider. — Bristande personalresurser. — Personalvakanser medför bl.a. långa väntetider. — Dålig information om hjälpmedel. — Uppföljning och träning eftersatt. — Dålig service, t.ex kvällsjour och telefontider. — Lagerhållningen otillräcklig vilket medför väntan på hjälpmedel.

7.6 Väntetider för utprovning, tolkservice m.m.

Erfarenhetsmässigt är väntetiderna på bl.a. utprovning ett problem inom vissa delar av hjälpmedelsverksamhe— ten. Att det förhåller sig så bekräftas också av de svar som organisationerna lämnade på frågor om vänte— tiderna för utprovning av hjälpmedel med eller utan in— dividuell anpassning. Av följande sammanställning fram— går bl.a. att två problemområden är hjälpmedelscentra— ler och hörcentraler, där väntetiderna anses vara all— deles för långa. Oacceptabla väntetider anser 17 pro— cent av organisationerna att hörcentralerna har. Spe— ciellt riktas kritik mot oacceptabelt långa väntetider för äldre patienter.

Organisationernas syn på väntetider för utprovning, an— passning av hjälpmedel, procent

___—___

väntetiderna Hjälpm— Hör— Syn— Tolk— Ortoped— är: central central central central tekn.avd.

___—___—

Godtagbara/

acceptabla 33 20 44 52 41 För långa/ mycket för långa 63 63 47 44 58 Oacceptabla 4 17 9 4 1

100 100 100 100 100

Minst negativa är organisationerna till väntetiderna på tolk där ca hälften anser att väntetiderna på att få tolk kan betecknas som godtagbara. För övrigt anser en majoritet av organisationerna att väntetiderna till öv— riga grenar av hjälpmedelsverksamheten är för långa el— ler mycket för långa. Kritiken är således stark mot

väntetiderna för utprovning och anpassning av hjälp— medel.

7.7 Uppfattningen om den tekniska servicen

Organisationerna fick även en fråga om hur man ansåg den tekniska servicen vid de olika hjälpmedelsenheterna fungerar. I det följande redovisas svaren i sammandrag.

Hjälpmedelscentraler:

— Långa väntetider för att få reparationer utförda. — Reparationsservice under kvällar och helger efter— frågas. — Långa avstånd för service i Norrland framhålles.

Hörcentraler:

I den mån man har synpunkter på den tekniska serivcen framhålls bl.a. bristande personalresurser och att be— sparingar genomförts, vilket försämrar den tekniska servicen.

Syncentraler:

— Vid bostadsanpassningar fungerar installationer ofta trögt. — Flerhandikappade satta på undantag. - Utslitna och ej genomgångna bandspelare lämnas regel— mässigt ut. — Av de två centralerna i länet fungerar den ena bra och den andra dåligt. — Eftersom huvudmannen inte har egen personal utan kö— per tjänster för installation blir väntetiderna långa.

Ortopedteknisk service:

— Personalutbildning behövs)" — Hantverkarna håller på att försvinna vid vissa verk— städer. — De skilda rörelsehinderförbunden inom HCK har olika erfarenheter.

7.8 De enskilda brukarnas kontakter med

organisationerna i hjälpmedelsfrågor

Medlemmar och andra personer tar kontakt med organisa— tionerna för att diskutera och få hjälp med olika hjälpmedelsproblem. I enkäten ställdes en fråga om hur ofta det förekommer att sådana kontakter tas och anled—

ningen till dem. Av organisationerna har ca 2/3 ofta eller mycket ofta kontakt med medlemmar och andra som vill ha hjälp eller vägledning i hjälpmedelsfrågor. Ca 1/3 av organisationerna har sådana kontakter mindre ofta.

De problem medlemmar och andra vill diskutera eller ha hjälp med framgår av följande sammanställning som bör— jar med det mest frekventa problemområdet.

Problemområden:

— Väntetider på att få hjälpmedel eller service — Bristande tillgänglighet till hjälpmedelsverksamheten (telefontider m.m.) — Små möjligheter att själv få välja hjälpmedel — Problem i kontakterna med personalen inom verksamhe— ten — Man har fått avslag på begäran om hjälpmedel — Annat, ej redovisat problem

7.9 Huvudmännens information till brukarna

Organisationerna fick också redovisa sin uppfattning om hälso— och sjukvårdshuvudmännens informationsinsatser till brukarna om hur och var man kan få hjälpmedel el— ler tolkservice.

En majoritet av organisationerna anser att informatio— nen sett över samtliga verksamhetsgrenar inte är bra eller är mycket dålig. Ser man till verksamhetsgrenarna var för sig är man mest negativ mot informationsinsat— serna kring hjälpmedelscentralernas verksamhet. Även informationen om den ortopedtekniska verksamheten är dålig menar ca 80 procent av organisationerna. Minst negativ är man till informationen från hörcentralerna,

där 44 procent av organisationerna tycker att informa— tionen är dålig.

Organisationernas syn på informationsinsatserna till brukare inom hjälpmedelsverksamhetens olika grenar, procent ____________________________________________________________ Hjälpmedels— Hör- Syn— Tolk— Ortoped— central central central central tekn.avd. Bra Mycket bra 5 56 42 41 21 Mindre bra Dåligt Mycket dåligt 95 44 58 59 79

______________________——————

100 100 100 100 100

7.10 Har det blivit lättare eller svårare att få hjälp— medel de senaste åren?

I debatten under senare år har hävdats att huvudmännen av ekonomiska skäl skulle ha blivit mer restriktiva när. det gäller att tillhandahålla hjälpmedel. Bl.a. mot den bakgrunden ställdes en fråga om det blivit lättare el— ler svårare för handikappade att få hjälpmedel under senare år.

Totalt sett för hela hjälpmedelsverksamheten har det enligt organisationernas bedömning varken blivit svå— rare eller lättare att få tillgång till hjälpmedel och tolkservice under de senaste åren. Nära 2/5 av organi— sationerna anser att läget är oförändrat när det gäller att få hjälpmedel/tolkservice. Ungefär 1/3 av organisa— tionerna anser att det blivit svårare och en nära nog

lika stor andel anser att det blivit lättare. Hur be— dömningarna fördelar sig på de skilda verksamhetsgre— narna framgår av följande sammanställning.

Organisationernas bedömning av möjligheter att få hjälpmedel under senare år, procent

Hjälp— Hör— syn— Tolk— Ortoped— Samtliga medels— central central central tekn.avd. central Mycket eller ngt lättare 26 28 29 30 34 29 Varken/eller 28 37 42 30 53 38 Mycket eller ngt svårare 46 35 29 40 13 32 100 100 100 100 100 100

7.11. Organisationernas syn på hjälpmedelsverksam- hetens förändring de senaste fem åren

En annan attitydfråga var hur man uppfattade hjälp- medelsverksamhetens eventuella förändring under de senaste fem åren. Frågan hade tre fasta svarsalter— nativ; ja — till det bättre, nej — ingen förändring och ja — till det sämre. Vidare gavs utrymme för att kommentera eller lämna synpunkter på svaret.

Totalt sett för hela hjälpmedelsverksamheten, inkl. tolkservicen anser drygt 2/5 av organisationerna att den förändrats till det bättre, medan drygt 1/5 har den uppfattningen att den försämrats. Ungefär 1/3 av organisationerna uppger att verksamheten är oförändrad i förhållande till tidigare år.

Av följande sammanställning framgår hur föränd— ringar under senare år inom hjälpmedelsverksamhe— tens olika delar värderas av organisationerna. Verksamhetsgrenar som förändrats till det bättre är framför allt hjälpmedels— och syncentralerna enligt hälften av organisationerna. Drygt 2/5 av organisa— tionerna anser att verksamheten vid hörcentral, tolkcentral och ortopedteknisk avdelning är oför— ändrad. Verksamheten vid hjälpmedels— och hörcent-

raler har försämrats de senaste fem åren anser nära 1/3.

Organisationernas uppfattning om hjälpmedelsverk— samhetens förändring de senaste fem åren, procent

Förändring Hjälp— Hör- Syn— Tolk— Ortoped— Samtliga medels— central central central tekn.avd. central Till det bättre 48 38 57 39 44 44 oförändrat 23 43 20 43 44 34 Till det sämre 29 27 23 18 12 22

Några organisationer har angett att förbättringarna ligger i att fler avancerade hjälpmedel tillhandahålls, att väntetiderna för hjälpmedelsutprovning har kortats, att verksamhetens organisation har förbättrats och att personalen utökats. Bland de negativa synpunkterna gäl— ler framför allt att huvudmännen tagit bort vissa pro— dukter som kostnadsfria hjälpmedel.

I hjälpmedelsutredningens enkät till hälso— och sjuk—

vårdshuvudmännen ställdes frågor om huvudmännens upp—

fattning om verksamhetens förändring. I bil. 1 finns en redovisning över samtliga huvudmäns uppfattning om hur verksamheten i stort har förändrats. I bil. 2—6 finns redovisningar av de svar som lämnats för resp. verksam— hetsgren av de sju specialstuderade huvudmännen.

7.12. Flerhandikappades hjälpmedelsbehov

Organisationernas företrädare ombads att göra en bedöm— ning av gravt handikappades och flerhandikappades möj— ligheter att få sina behov av hjälpmedel tillgodosedda. Synpunkterna skulle lämnas i s.k. öppet svarsalterna— tiv.

Struktureras svaren i en positiv och en negativ del överväger de negativa svaren. I den mån organisa— tionerna är nöjda med hur huvudmännen tillgodoser de flerhandikappades hjälpmedelsbehov uttrycks detta i termer som "generellt sett fungerar denna verksamhet bra".

De organisationer som uttryckt sig mer kritiskt om da— gens lösningar av problemet framhåller bl.a. att för flerhandikappade tar det lång tid att få sina hjälpme— delsbehov tillgodosedda. Vanligen sker inte en samord— nad bedömning av den flerhandikappades hjälpmedelsbe— hov. Det svåraste handikappet åtgärdas först och för sig. Därefter tar nya remisser vid och ny väntan på andra hjälpmedel uppstår. Möjligheterna för flerhandi— kappade att få individuell hjälpmedelsanpassning är små. Man menar att det behövs resurscentra med team— arbete mellan olika specialister. Vidare noteras att verksamheten för närvarande i stor utsträckning styrs av hjälpmedelsleverantörer. Det är då ofta svårt för

den flerhandikappade att få gehör för specialarrange- mang och individuella lösningar.

7.13 övriga synpunkter på hjälpmedelsverksamheten

Enkäten till länsorganisationerna avslutades med en öp— pen fråga där organisationerna ombads att lämna sina övriga synpunkter på hjälpmedelsverksamheten. I det följande återges i punktform några svar.

Synpunkter från DHR—organisationerna:

- Fler och bättre utbildade hjälpmedelstekniker behövs. - Man vill ha en permanent hjälpmedelsutställning.

— Klarare gränsdragning mellan s.k. egentliga hjälpme- del och s.k. medicinsk utrustning efterlyses.

— Allmänt sett fungerar verksamheten bra, dock är olik— heterna stora beroende på var man bor i sjukvårdsom— rådet.

— Bristerna sammanhänger med försämrad ekonomi och gränsdragningsproblem mellan huvudmannen och primär— kommunerna om ett hjälpmedel är att betrakta som hjälpmedel för den handikappade eller som ett arbets- redskap för personalen.

— Statsbidraget till huvudmännen bör öka och därmed också den statliga styrningen av verksamheten.

— Verksamheten bör utvidgas till att också omfatta hjälpmedel i hemmet. Man bör inte stryka hjälpmedel ur förteckningen.

— Det decentraliserade systemet medför svårigheter att få kontakter med experterna. Andra svårigheter upp— står t.ex. ojämlikheter i tillgången på hjälpmedel mellan olika delar av ett landsting eller olika delar av landet.

— Det förekommer i vissa fall att ordinerade hjälpmedel inte lämnas ut på grund av att anslagna medel tagit slut.

Synpunkter från HCK—organisationerna:

— ökade personalresurser och bättre utbildad personal behövs.

— Decentraliseringen väntas medföra försämringar/svå— righeter för handikappade liksom också ojämlikheter i hjälpmedelsförsörjningen inom sjukvårdsområdet.

— Decentraliseringen kommer att medföra kompetensför— lust och "konkurrens" mellan sjukvården och hjälp— medelsverksamheten.

— Barnhjälpmedelscentral efterlyses.

— Hjälpmedel måste alltid finnas tillgängliga oavsett om de är kostnadsfria via huvudmannen eller går att köpa t.ex. på apotek (gäller de hjälpmedel som tas bort från förteckningen).

— Hjälpmedelsverksamheten fungerar i stort sett bra med undantag för de långa väntetiderna för att få hör— apparat.

— För lång väntetid för att få komma till centralerna första gången, vilket bl.a. resulterar i att rörelse— handikappade isolerar sig för att det är jobbigt att skaffa sig hjälpmedel.

— Hjälpmedelsverksamheten i länet behöver ses över med hänvisning till utbyggnaden av hemsjukvården.

— Besvärsrätt vid avslag på begäran om hjälpmedel bör införas.

— Informationen om nya hjälpmedel måste bli bättre.

— Ökade resurser bl.a. mer personal måste tillföras verksamheten så att brukarbehovet kan tillgodoses.

— Större brukarinflytande och ökat samråd mellan orga— nisationerna och huvudmännen. (Tas upp av flera or- ganisationer.)

— Informationen bristfällig om tillgängliga hjälpmedel vidare är det kunskapbrister hos personalen om hjälp— medel.

BILAGA 8

UTREDNING OM HANDIKAPPINSTITUTETS

ROLL OCH VERKSAMHET

RAPPORT 1988—09—26

LEIF LUNDBERG

1 Inledning

I maj 1988 tillfrågades revisionsdistrikt 01 om möjlig- heten att åt hjälpmedelsutredningen genomföra en utred- ning om Handikappinstitutets roll och verksamhet. I förutsättningarna ingick att utredningen skulle vara klar före utgången av september månad. I slutet av maj lade revisionsdistriktet en offert på uppdraget. Besked att offerten antagits lämnades 1988—06-23.

I offerten sägs bl a att uppdraget består i att göra en analys och beskrivning av handikappinstitutets (HI) nuvarande roll, verksamhet och organisation. Vidare sägs att i uppdraget ingår att bedöma hur HIs nuvarande verksamhet svarar mot aktuella krav och att redovisa ev svårigheter och problem som behöver lösas inför fram— tiden.

Utredningen har utförts mellan den 4 juli och den 30 september, dvs under en period av 13 veckor. Utred— ningen har genomförts ensam av revisor Leif Lundberg. Resursåtgången har varit ca 45 persondagar.

Den centrala metoden under utredningen har varit att intervjua personal vid institutet och företrädare för organisationer som har kontakt med institutet. Kontakt har även hållits med hjälpmedelsutredningens sekreta— riat och utredningsmannen. Sammanlagt har mer än fyrtio intervjuer/samtal genomförts, varav tjugotalet med företrädare för olika organisationer. Vilka intervjuer som genomförts framgår av bilaga 1.

Under utredningen har en medveten strävan varit att arbeta på.ett öppet sätt. Av detta skäl_har_flertaletll av kontakterna under utredningen mer haft karaktären av samtal än regelrätta intervjuer.

Ett annat uttryck för denna öppenhet har varit de omfattande kontakter med personalen vid institutet. Sammanlagt har utredaren haft mer än tjugo träffar med enskilda personer eller grupper av personal vid insti- tutet.

2 HIs organisation och verksamhet mm 2.1 Historik

Handikappinstitutet började sin verksamhet under år 1968. Redan tidigare hade Svenska centralkommittén för rehabilitering (SVCR) bedrivit en relativt omfattande verksamhet inom hjälpmedelsområdet. Huvudmän för institutet blev staten och SVCR. Institutet övertog vid bildandet den verksamhet som SVCR bedrivit. Vid star— ten hade institutet ca 40 anställda, i huvudsak SVCRs tidigare personal. Institutet inrymdes i de av SVCR ägda och disponerade lokalerna i Blackeberg.

Från år 1976 överfördes hela ansvaret för att till- handahålla hjälpmedel till sjukvårdshuvudmännen. I samband med detta förändrades även reglerna för stats— bidrag till hjälpmedel och ett antal uppgifter som tidigare legat på staliga myndigheter överfördes till Landstingsförbundet. Statens anslag till HI samt insti— tutets verksamhet och finansiering påverkades inte av den träffade överenskommelsen avseende hjälpmedelsverk— samheten. I propositionen med förslaget (1975z36) sades att frågan om formerna för den framtida samverkan mel— lan sjukvårdshuvudmännen och handikappinstitutet skulle tas upp i särskild ordning.

1 januari år 1976 tillsattes en statlig utredning med uppgift att framlägga förslag om institutets framtida roll och verksamhet. Utredningen lämnade sitt förslag, Samverkan i Handikappinstitutet (Ds S 1976z8), i okto- ber samma år. På grundval av utredningen omorganisera- des institutet under år 1978.

Huvudmän för institutet blev staten och Landstingsför- bundet och huvuddelen av Landstingsförbundets dåvarande arbetsuppgifter inom hjälpmedelsområdet överfördes till institutet.

Redan vid överföringen av det direkta kostnadsansvaret för handikapphjälpmedel till sjukvårdshuvudmännen be— dömdes att det var ändamålsenligt att bibehålla den tidigare centrala upphandlingen av dessa produkter. Under år 1976 bildades i detta syfte AB Sjukvårds— huvudmännens upphandlingsbolag (SUB). SUB, som ägs av Landstingsförbundet, upphandlar hjälpmedel för handi— kappade genom att teckna centrala avropsavtal som ut— nyttjas av sjukvårdshuvudmännen. Som underlag för upphandlingarna ligger Handikappsinstitutets rekommen— dationer.

2.2 Avtal

Verksamheten vid institutet grundas på ett avtal mellan staten och Landstingsförbundet. Avtalet ingicks i maj 1977 och gäller efter förlängning till utgången av år 1989. Avtalet innebär en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet att svara för driften av Handikappinstitutet. Verksamheten skall bekostas av medel från en fond, som skall tillföras medel enligt särskild överenskommelse mellan parterna. I samband med avtalet fastställdes även stadgar för institutet.

2.3 Stadgar

Av särskilt intresse för denna utredning är vad stad— garna säger om institutets uppgifter och styrelsens sammansättning. ' '

I stadgarna anges följande uppgifter för institutet:

"Handikappinstitutet har till ändamål att främja, sam— ordna och medverka i utvecklings— och forskningsarbete avseende hjälpmedel för handikappade och andra åtgärder för olika handikappgrupper samt övriga delar av den samlade hjälpmedelsprocessen.

Det åligger institutet särskilt

att följa utvecklingen på hjälpmedelsområdet och därvid beakta såväl sociala som tekniska aspekter,

att ange hjälpmedelshanteringens inriktning och därvid *utfärda de riktlinjer, tillämpningsföreskrifter mm som behövs,

att svara för en kontinuerlig utgivning av en hjälp- medelsförteckning,

att prova och egenskapsdeklarera hjälpmedel och därmed även bedöma skäligheten i olika hjälpmedels prissätt- ning,

att följa forsknings— och utvecklingsarbetet på områ- det, verka för en samordning av de verksamheter som bedrivs samt sprida kännedom härom,

att ge information om hjälpmedel och andra åtgärder för handikappade samt därvid bedriva biblioteks— och doku— mentationsverksamhet,

att bevaka behovet av och medverka i utbildning av personal inom institutets verksamhetsområde,

att bevaka frågor om yttre och inre miljöer, planfrågor mm som berör de handikappade,

att initiera och stimulera tillverkning av hjälpmedel,

att nära samarbeta med Aktiebolaget Sjukvårdshuvudmän— nens Upphandlingsbolag (SUB),

att biträda och samarbeta med sjukvårdshuvudmännen och statliga centrala organ med uppgifter inom handikappom- rådet samt hålla kontakt med de handikappades organisa— tioner och övriga organisationer, företag och enskilda med uppgifter inom handikappområdet, samt

att följa den internationella utvecklingen och samarbe— ta med organ i utlandet som bedriver verksamhet inom handikappområdet."

Stadgarna fastställer att styrelsen skall bestå av nio ledamöter och suppleanter för dessa. Av ledamöterna utses fyra av regeringen och fem av Landstingsförbun— det. Suppleanterna utses i samma ordning. Vidare sägs att regeringen utser styrelsens ordförande samt att bland de av regeringen utsedda ledamöterna bör ingå företrädare för handikapporganisationerna. Styrelsens nuvarande sammansättning framgår av bilaga 3.

2.å Ekonomi

Enligt gällande överenskommelse mellan institutets huvudmän tillförs den fond som skall bekosta insti— tutets verksamhet under år 1988 och 1989 årligen ett belopp som motsvarar 3:95 resp 4:10 per invånare i landet. Beloppet avräknas från den hjälpmedelsersätt— ning som utgår till sjukvårdshuvudmännen för tillhanda- hållande av handikapphjälpmedel. Av dessa medel skall för år 1988 3 500 tkr och för år 1989 3 700 tkr utbeta- las till AB Sjukvårdshuvudmännens Upphandlingsbolag (SUB) för dess verksamhet och varje år 1 500 tkr avde- las för produktionsstöd mm.

Institutets beräknade intäkter och kostnader för år 1988 (1 OOO—tal kr) är följande:

INTÄKTER Bidragsfinansiering 28 800 tkr Intäkter i verksamheten 5 800 tkr

Summa intäkter 34 600 tkr

KOSTNADER Löner och sociala avgifter 21 820 tkr Lokalkostnader 1 580 tkr Gemensamma kontorsomkostn 2 905 tkr (material, inventarier, lunch- rum, revision, tele, värme mm) Övr omkostn i sakverksamh 8 295 tkr Summa kostnader 34 600 tkr

2.5. Organisation och personal

Institutets organisation består av direktörens kansli, internationella sekretariatet samt fem avdelningar, nämligen: utredningsavdelningen, forsknings— och ut— vecklingsavdelningen, provningsavdelningen, informa— tionsavdelningen och administrativa avdelningen.

Inom organisationen finns även programgrupper som arbe— tar över avdelningsgränserna. Programgruppernas huvud- uppgift är att vara omvärldsbevakare och kunskapsorgan på olika handikappområden. De spelar en viktig roll i institutets planerings— och uppföljningsarbete genom att ta fram underlag som sedan används i avdelnings— och verksamhetsplaneringen. För närvarande finns föl- jande programgrupper: byggnads— och samhällsplanering, förståndshandikapp, hörselskadade och döva, informa— tionsteknologi, medicinska handikapp, rörelsehindrade, synskadade, talskadade samt ortoser/proteser.

Personalens fördelning mellan olika enheter (enligt 1988-års internbudget) framgår av tabellen nedan:

Enhet/ Antal _ Antal.

avdelning tjäns- budget. ter tjänster

Direktörens kansli o internat sekr 10 8.75 Utredningsavdeln 15 12.20 FoU—avdeln 17.50 14.80 Provningsavdeln 22 19.75 Informationsavdeln 29 26.50 Administrativa avdeln 21.50 19.25

Summa 115 101.25

Det är inom institutet relativt vanligt med deltid. Ett antal handläggare är tjänstlediga och en del tjänster vakanssatta, samtidigt som en del personer är anställda på projektmedel. Det är därför inte möjligt att ta fram några meningsfulla siffror över antalet faktiskt verk- samma personer inom avdelningarna.

2.6 Verksamhet

I detta avsnitt lämnas en redovisning över de olika enheternas verksamhet. Redovisningarna inleds regelmäs- sigt med en beskrivning av respektive avdelnings huvuduppgifter/funktion och redogör sedan för insatser som genomförts under senare år. Beskrivningarna har i huvudsak utarbetats av personal vid respektive avdel- ning.

2.6.1. Utredningsavdelningen

Handikappinstitutet arbetar för att ge människor med handikapp ökad livskvalité genom tillgång till bra hjälpmedel. Utredningsavdelningens mål är att medverka till en väl fungerande försörjning av hjälpmedel, dvs att handikappade får tillgång till hjälpmedel som kan kompensera funktionsnedsättningar, samt att utifrån en samlad kunskap om handikapp och hjälpmedel påverka miljöns utformning.

Arbetet är inriktat på att utarbeta ordinationsanvis— ningar o likn i anslutning till hjälpmedelsförteck— ningen.

En annan viktig uppgift är att ta fram utbildningsmate- rial, anordna handledarutbildning, påverka olika grund- och fortutbildningar samt att genomföra kurser och seminarier inom de sakområden som avdelningen arbetar med.

Vid avdelningen arbetar man också med att initiera och medverka i försöksverksamheter rörande försörjningsfrå— gor. De områden som f n är aktuella gäller distributio— nen av enkla hjälpmedel, databaserade hjälpmedel och taltjänst.

Arbetet förutsätter såväl kunskap om handikappades situation, hur försörjningen kvalitativt sett fungerar samt hur försörjningen är organiserad. Behovsutred- ningar inom olika handikapp—/hjälpmedelsområden samt statistikinsamling är därför viktiga uppgifter för avdelningen.

Inom byggnads— och samhällsplaneringsområdet är avdel— ningen ett centralt expertorgan, med uppgift att bl a

formulera olika handikappgruppers funktionskrav på miljön och på produkter som används där. Dessa funk— tionskrav gäller både för utformningen av den generella miljön och i samband med individuell bostadsanpass— ning.

Flertalet personer inom avdelningen arbetar i huvudsak inom ett programområde. Arbetet med försörjnings— och utbildningsfrågor utgör då en integrerad del av arbe— tet. Vissa övergripande försörjnings— och utbildnings— frågor behandlas dock i särskild ordning.

Nedan redovisas ett antal större insatser som genomförts under år 1987 och 1988:

- utbildning om informationsteknologi och handikapp

— förberedelser för och medverkan vid uppbyggnad av resurscenter för datorbaserade hjälpmedel

— försörjningsfrågor (ordinationsanvisningar mm) samt utbildningsinsatser inom det ortopedtekniska området

— försörjningsfrågor (ordinationsanvisningar mm) inom området förståndshandikapp

— utbildningsmaterial för hemtjänstens personal

- utbildningsmaterial om överflyttning

- utredning om dövblindas situation och om hur hjälpmedelsförsörjningen fungerar för dessa samt utbildningsfrågor i anslutning till området

; ut..—Ledning 'mi. hjälpmedlens betydelse (för. år...

- taltjänst. Försöksverksamhet i samarbete med Uppsala läns landsting

- arbete åt hjälpmedelsutredningen: utredningen Handikapphjälpmedel och försörjningsfrågor i ett

framtidsperspektiv

— framtagande av studiematerial med anledning av tillgänglighetsfrågor i den nya plan— och bygglagen.

2.6.2. Forsknings— och utvecklingsavdelningen

Målsättningen för FoU—verksamheten är att teknik skall användas på nya sätt för att tillgodose funktionshind- rade människors behov, speciellt med avseende på nya hjälpmedel.

I det dagliga arbetet kan FoU—verksamheten sägas ha uppgiften att vara både mäklare och entreprenör.

Att vara mäklare innebär att betona samordningsfunk— tionen. Den övergripande uppgiften är att följa och hålla ihop processen: från idé eller kunskapsinhämtande via forskningsstudier, utvecklingsarbete, prototypbe— dömning, produktionsstart till färdig produkt. Avdel- ningen försöker då koppla samman de funktioner och aktörer som erfordras samt tillföra nödvändig kunskap och kompetens, från institutets personal eller andra. Men i denna roll ingår också att ge råd och svar på förfrågningar och kontakter om idéer, projektplaner och prototyper. Avdelningen söker dela med sig av sina kunskaper och medverka för att skapa framgångsrika projekt.

I rollen som entreprenör söker institutet i egen regi eller tillsammans med andra, att initiera och driva på angelägna verksamheter, med utgång från kunskaper om behov, möjligheter och prioriteringar. En mindre del av dessa insatser utförs inom institutet, men vanligare är att projekten bedrivs av utomstående forskare, utveck- lare och företag. Till entreprenörsarbetet kan också sägas höra ansträngningar att få samhället att ge bätt— re förutsättningar och resurser för FoU—arbete. För alla FoU—projekt gäller att resultaten måste nyttig- göras på bästa sätt. Det är därför en viktig uppgift för avdelningen att vidareförmedla dessa resultat till främst företag och hjälpmedelsverksamheten.

Slutligen har avdelningen möjligheter att ge ekonomiskt stöd till vissa aktiviteter. Företag som vill starta produktion av ett nytt handikapphjälpmedel kan få stöd i form av direkta bidrag eller garantier för viss avsättning. Institutet förfogar också över medel från Norrbacka—Eugeniastiftelsen för projekt eller stipen- dier inom området hjälpmedel för rörelsehindrade. Ett nära samarbete med finansiärer av forskning och ut- veckling, såsom styrelsen för teknisk utveckling och Allmänna Arvsfonden, ger också möjligheter att hjälpa till med finansieringen av FoU—projekt.

Med början från hösten 1988 har institutet medel från Allmänna Arvsfonden att fördela för utveckling av data— tekniska hjälpmedel, i egen eller andras regi.

Avdelningens förhållande till andra verksamheter inom institutet är i korthet följande:

Från utredningsverksamheten hämtas kunskap om behov i form av statistik över antalet funktionshindrade och genom studier av vissa gruppers situation. Till utred—

ningsverksamheten lämnas kunskap om behov, teknik, framtidsperspektiv, pågående forskning etc. Samarbete i utrednings—/forskningsprojekt förekommer även.

Till utbildnings— och informationsverksamheterna för- medlas kunskap i form av föreläsningar och underlag/ma— nuskript till publikationer. Från dessa verksamheter erhålls insatser beträffande arrangemang av seminarier etc samt publicering av trycksaker.

Från provningsverksamheten fås kunskap om aktuellt produktutbud och dess egenskaper. Till verksamheten ges bistånd i form av kunskaper, medverkan i provningar och egna utvärderingar.

Under åren 1987 och 1988 har en inte obetydlig del av verksamheten utgjorts av arbete i egna och andra pro- jekt. Som exempel kan nämnas TUFFA-projektet med ar- betsmarknadsstyrelsen som huvudman, MUFF-projektet i samverkan mellan institutet och statens institut för läromedel, Telematik-projektet i samarbete mellan institutet och televerket samt ett projekt rörande studielitteratur för synskadade (åt tal— och punkt— skriftsbiblioteket).

I egen regi drivs bl a projekt om utskriftstjänst för dövblinda, datortillgänglighet för synskadade, snabb— skriftsystem för vuxendövtolkning, robotteknik för rörelsehindrade samt flera projekt rörande datorkonfe— renser för handikappade. Samtliga här nämnda projekt är externfinansierade. I de flesta anlitas utomstående konsulter.

(samtidigt följer eller medverkar avdelningen i'ca 100* externa projekt. Det handlar mest om utvecklingspro— jekt, oftast hos företag, men även om forsknings— och utvecklingsstudier och utvärderingar.

Under år 1987 fattade styrelsen tolv beslut om stöd för produktion eller avsättning. Motsvarande siffra hit- tills under år 1988 är 10 beslut. Ur medlen från Norrbacka—Eugeniastiftelsen delades år 1987 ut 14 an— slag och hittills under år 1988 6 anslag.

Internationella kontakter för att följa utvecklingen utomlands, för att utbyta erfarenheter samt för att samarbeta i vissa frågor har ägt rum. Detta har skett genom besök i Sverige av forskare och företag, delta- gande i konferenser samt resor till forskningscentra och företag i andra länder. Särskilt intensiva har kontakterna med övriga nordiska länder varit. En insti— tutmedarbetare har också under tre månader tjänstgjort på tekniska attachékontoret i Washington.

En rad aktiviteter har genomförts för att sprida infor- mation om behov, aktuellt forsknings— och utvecklings— läge samt framtida utveckling. Ett forsknings— och utvecklingsprogram har utgivits. I detta beskrivs behov och förutsättningar samt angelägna insatser för de närmaste åren. Ett program med planerade institutakti— viteter de närmaste åren har utarbetats. Medverkan i egna och andras kurser, konferenser, seminarier och i institutets jubileumsarrangemang samt utarbetande av artiklar och skrifter har varit andra metoder som än— vänts för att sprida information.

Avdelningen anser att en absolut förutsättning för ett framgångsrikt arbete med forskning och utveckling är en djup kompetens hos personalen. Varje handläggare är därför inriktad på ett visst område, oftast avseende en viss handikappgrupp och hjälpmedel för denna. Största möjligheterna att tillgodose handikappades behov er- bjuder idag datatekniken och informationsteknologin, som därför varit prioriterade områden. Det är också inom dessa områden som institutet i första hand för— stärkt personalkompetensen under den senaste tiden.

2.6.3. Provningsavdelningen

Målsättningen med provningsverksamheten är att finna säkra, tillförlitliga och funktionellt bra hjälpmedel, som underlättar de handikappades situation. Teknik, funktion och behov skall dessutom vägas mot priset, vilket sker i samarbete med SUB respektive Apoteksbo— laget (avseende kostnadsfria förbrukningsartiklar).

I samarbete med SUB arbetar avdelningen med att successivt förbättra och utveckla underlaget för landstingens upphandling av hjälpmedel. Detta sker främst genom utgivandet av Produktinformation och Sortiment och Prisöversikter.

Ett viktigt inslag i avdelningens verksamhet är att utarbeta kravspecifikationer/provningsanvisningar, som även kan ta formen av nationell eller internationell standard.

I grova drag kan provningsverksamheten indelas i tre delar, nämligen:

— extern provning baserad på överenskommelse mellan institutet och annat organ, exempelvis Teknisk Audiologi i Stockholm för hörhjälpmedel, Göteborgs ortopedverkstad för proteser, Jönköpings centrallasa— rett för ortoser, Linköpings högskolas medicintekniska enhet för dynor.

— nordisk provning. Genom överenskommelse provar de nordiska länderna olika produktområden och resultaten delges samtliga länder för nationell användning. I dagsläget har Sverige ansvaret för prövning av rullsto— lar, Norge för gånghjälpmedel, Danmark för mobila per— sonlyftar och sängar.

- när lämpliga externa resurser inte kan utnyttjas sker provningen internt på institutet.

För många produkter sker provningen både externt och internt, exempelvis den funktionella provningen externt och den tekniska internt.

Under de två senaste åren har provningsverksamheten alltmer samordnats med SUBs respektive Apotektbolagets upphandling. Endast i undantagsfall har en rekommenda— tion av en produkt inte lett till upphandling.

Under år 1987 omfattade provningsverksamheten ett trettiotal produktgrupper, omfattande ca 500 produkter. Provningsambitionen varierar mellan produktgrupperna. För enklare produkter genomförs endast en besiktning av produkten, exempelvis en granskning av företagets mate— rialdeklaration samt en diskussion i sortimentgruppen. För andra produktgrupper sker både en teknisk och en funktionell provning. Den funktionella provningen sker oftast i samarbete med en hjälpmedelscentral eller motsvarande.

Provningsverksamheten under år 1988 beräknas ligga på samma nivå som under föregående år.

Provningsverksamheten under de tVå'seoaste'åren'har kännetecknats av ett utökat samarbete med landstingen. Detta har i första hand genomförts via s k sortiment- grupper, där representanter från enskilda landsting medverkat aktivt i arbetet. Även handikapporganisatio- nernas representation i dessa grupper har stärkts. Genom dessa förändringar har värdefulla informationska— naler åt båda hållen utvecklats.

Under de tre senaste åren har den externa provningen utökats, bl a med provning av dynor i Linköping och av proteser i Göteborg.

För att förbättra och förenkla det nordiska provnings— samarbetet har en nordisk arbetshandbok utarbetats. Syftet med arbetshandboken är att hjälpa handläggarna att samarbeta över gränserna samt att ge en enhetlig uppläggning av arbetet.

Under senare år har arbetet med kravspecifikationer och standarder intensifierats. Speciellt kan nämnas att institutet i samarbete med övriga nordiska länder utar- betat och antagit kravspecifikationer för hörapparater och gånghjälpmedel. I samarbete med tillverkarna har utarbetats en svensk standard rörande fast monterade personlyftar. En svensk standard rörande mobila person— lyftar beräknas bli färdig under år 1988. Under de gångna åren har också utarbetats ett tiotal internatio- nella standarder, främst inom områdena rullstolar och stomihjälpmedel.

För att förbättra underlaget för landstingens inköpare har under framför allt år 1988 i samarbete med SUB utarbetats Sortiment och Prisöversikter. Ett arbete för att med hjälp av datorstöd förenkla framtagandet av och förbättra innehållet i dessa publikationer pågår.

Inom provningsavdelningen sorterar även institutets bilanpassningsverkstad. I praktiken fungerar verkstaden som en egen organisation, med egna kostnads— och in— täktskonton och under ledning av den ställföreträdande avdelningschefen och en verkmästare. Målsättningen är att verksamheten skall bära sina egna kostnader.

Verksamheten omfattar tillverkning och montering av utrustning till bilar som skall köras av handikappade personer. Arbetet görs på beställning av bilföretag och enskilda. Årligen försälja ca 600 utrustningar till ca 500 bilar. Detta motsvarar minst 80 procent av de anpassningar som görs i Sverige. Inom verksamheten ingår även en omfattande rådgivning till länsarbets- nämnder, enskilda och bilföretag om olika anpassnings- möjligheter. Genom det nya statliga bilstödet förväntas en ökad efterfrågan på verkstadens tjänster.

2.6.4. Informationsavdelningen

Målet för informationsinsatserna är att öka kunskapen om hjälpmedlens betydelse i handikappades liv — att visa på möjligheter och begränsningar.

Målgrupperna är i första hand politiker och tjänstemän inom stat, landsting och kommuner samt brukarna.

Avdelningens uppgift är att medverka till att dessa grupper får bra underlag inför sina beslut om hjälp- medel.

I verksamheten ingår också att följa och klarlägga utvecklingen av informationbehovet i omvärlden. Interninformation är en annan viktig uppgift för avdelningen.

Avdelningen arbetar med hela utbudet av olika media. Verksamheten kan indelas i följande funktioner:

— redaktion för trycksaker — redaktion för tidskriften information om Rehabilitering — redaktör för interntidning

— bibliotek — utställningsverksamhet — presskontakter

— marknadsföring — hjälpmedelssekretariat (samordnar arbetet kring hjälpmedelsförteckningen) — abonnemang och trycksaksbeställningar — svarspanel - kurser/konferenser

- fotoverksamhet

- relationer och sexualitet (en verksamhet som år 1980 övertogs från SVCR. Skälet till placeringen på avdel- ningen är att verksamheten domineras av informationsar-

bete) — deltagande i arbete med nordiskt hjälpmedelsregister

På avdelningen drivs också ett projekt om äldre hörselskadades situation. Projektet finansieras med arvsfondsmedel och skall vara klart år 1991.

Verksamheten under år 1987 och 1988 beskrivs nedan i mer generella termer.

Trycksaksproduktionen är en tung del av avdelningens verksamhet och omfattar mellan AD— 50 trycksaker per år. I detta innefattas produktinformation, sortiment och prisöversikt (görs i samarbete med SUB), rapporter, 'skriftär av olika slag mm. " " ' " " '

Tidskriften Information om Rehabilitering utkommer med sex nummer per år. Interntidningen "Hänt varé här" planeras utkomma med ett nummer var tredje vecka, med undantag för sommarperioden.

Vid biblioteket förmedlas ca 2000 lån per år, varav knappt hälften till institutets egen personal.

Utställningsverksamheten har de senaste åren varit relativt omfattande. Institutet deltar regelbundet i de årliga handikapputställningarna. Därutöver deltar in— stitutet med utställningar vid olika mässor och konfe- renser. HI har också ett samarbete med NHRs utställ- ningscenter i Stockholm. År 1987 deltog institutet i samarbete med Exportrådet i en rehabiliteringsutställ- ning i Dösseldorf. Under år 1987 hade nästan 100 000

personer möjlighet att ta del av institutets utställ- ningsverksamhet.

Sedan ett antal år tillbaka arbetar avdelningen regel— bundet med pressmeddelanden och andra presskontakter. Under det senaste året har presskontakterna utvecklats ytterligare. En utveckling har även skett av mark- nadsföringen, både av institutet och av enskilda pro— dukter, såsom informations— och kunskapsmaterial.

Vid avdelningen produceras varje år en hjälpmedelsför— teckning, bestående av ett regelverk samt två till tre upplagor av sortimentsbilagan. Institutet ger också ut ett cirkulär varje månad för att informera landstingen om de hjälpmedelsbeslut som fattats under den gångna månaden. Cirkuläret utges inte under sommarperioden.

Avdelningen har också ansvaret för institutets abonne- mangssystem, som omfattar nästan 11 000 abonnenter. Institutet erbjuder nio olika specialabonnemang samt ett totalaboonemang.

Svarspanelen tar varje dag emot ett stort antal tele- fonsamtal med frågor om hjälpmedel. Varje dag tar pane— len också emot ett 20—tal beställningar av trycksaker.

Kurser och konferenser är ett regelbundet inslag i verksamheten och innefattar allt från en större sats- ning på utbildning om datorn som handikapphjälpmedel till konferenser för hjälpmedelschefer m fl.

Videoproduktion har det senaste året blivit ett allt vanligare medieval. Under det senaste året har fyra filmer producerats. Institutet har ca tio filmer till försäljning. Videofilmerna är ofta en del i ett utbild— ningspaket, vilket innebär att det till filmerna även finns trycksaker.

Avdelningen har en inte oväsentlig fotoresurs, vilket gör att avdelningen med egna resurser klarar av att utföra nästan allt fotografiskt arbete som behövs för den egna dokumentationen och produktionen.

2.6.5. Administrativa avdelningen

Administrativa avdelningens verksamhetsområde inne— fattar:

— ekonomiadministration

- personaladministration, inkl arbetsrättsliga frågor, arbetsmiljö— och personalsociala frågor

— registratur, centrala arkiv

— kontorsservice (inköp, lokalvård, Iunchrum, växel, vaktmästeri, lagerhållning, lokalfrågor, fastighets— skötsel och _administration) — administrativ utveckling, organisationsfrågor, dator- verksamhet - vissa juridiska frågor (avtal mm)

Avdelningen har det direkta ansvaret för den centrala ekonomi—, personal— och inköpsfunktionen (planering, drift, ärendehandläggning mm). Den har också en över— gripande samordningsfunktion inom hela detta verksam— hetsområde, i vilket innefattas att avdelningen tjänar som internkonsult åt sakavdelningarna i administrativa frågor.

Den administrativa verksamheten kan också anses bestå av en löpande del och en utvecklingsdel.

Den löpande verksamheten styrs till stor del av yttre krav (exempelvis ekonomiadministrativa bestämmelser, den statliga personalpolitiken, krav på öppettider mm) Och av de krav på intern service som sakverksamheten ställer.

Utvecklingsdelen består av att i samarbete med sakav— delningarna skapa nya och bättre organisations— och arbetsformer. Ett viktigt instrument i detta arbete är att utveckla konkreta handlingsprogram inom olika områ- den. Det gäller t ex lönepolitik, personalutveckling/— utbildning, kompetens— och övergripande personalplane— ring, jämställdhet, datorverksamhet och arbetsmiljö.

Internt är avdelningen organiserad i ett kansli, två _sektioner_(personal_resp ekonomi) samt_en_kontorsser- vicefunktion (formellt inte en sektion).

Större satsningar som gjorts under den senaste tre- årsperioden är:

Institutet har påbörjat en uppbyggnad av ett system för datorstöd.

Ett s k nationellt hjälpmedelregister byggs f n upp. Det innefattar information om hjälpmedel - produkter, leverantörer, administrativa och ekonomiska uppgifter mm. Vidare avses att i systemet lägga in den framtida motsvarigheten till hjälpmedelsförteckningen, forsk- ningsdokumentation och eventuellt också ett biblioteks— system. För redaktionsverksamheten, som utgör ett del- system, används s k Desk Top Publishing-teknik.

Systemet bygger på persondatorer som knyts samman i ett lokalt nätverk.

Systemet är förberett för extern direktåtkomst och skall också kunna kommunicera med NNH-registret.

Datorsystemet är delvis i drift och uppbyggnaden kommer att fortsätta under de närmaste åren. År 1988 har 750 tkr avsatts för uppbyggnaden.

Ett lönepolitiskt program, som årligen revideras, har tagits fram.

Ett jämställdhetsprogram har utarbetats och direkta jämställdhetssatsningar har gjorts vid de lokala löne— förhandlingarna

Ett brett upplagt utbildningsprogram för att höja den allmänna projektledarkompetensen, för att bl a möjlig- göra än längre gående delegering av ansvar och befogen— heter, har införts. En kurs om nio dagar med 16 delta— gare har genomförts. På några års sikt avses alla handläggare ( i viss mån även assistenter) ha genomgått denna utbildning.

Ett samarbete har inletts med Statshälsan för att på ett mer systematiskt sätt kartlägga och åtgärda arbets— miljöbrister. Härvid har hittills prioriterats datorar- bete, ergonomi och syn—/ljusförhållanden.

Nya adminstrativa/ekonomiska system har införts i takt med organisationsförändringar och en ökad delegering till projekt (och motsv). Vidare har i samband med den ökade delegeringen och sakavdelningarnas större ekono— miska självständighet också den direkta service från avdelningen till sakavdelningarna ökat.

Planeringssystemet (verksamhetsplaneringen) har succes- sivt förenklats.

3 Analys och allmänna överväganden 3.1 Förändringar i hjälpmedelssystemet

I detta avsnitt behandlas i punktform olika föränd- ringar som skett i hjälpmedelssystemet under framför allt den senaste tioårsperioden. Beskrivningen är mycket översiktlig och har tagits med för att ge en bakgrund till de överväganden om institutets roll och uppgifter som görs senare i kapitlet.

Det har skett en betydande utveckling av hjälpmedels— verksamheten efter att hälso— och sjukvårdshuvudmännen år 1976 övertog det sammanhållna organisatoriska och finansiella ansvaret för denna. Som exempel på detta kan redovisas kostnadsutvecklingen inom området.

Den statliga ersättningen till huvudmännen ökade mellan åren 1976-85 från 197 till 668 mkr. Enligt Landstings— förbundets uträkningar har hälso— och sjukvårdshuvud— männens bruttokostnader för hjälpmedel under samma period ökat från 260 till 1 100 mkr. Kostnaderna för s k kostnadsfria förbrukningsartiklar (KOFFA) har ökat från 78 mkr år 1976 till 450 mkr år 1985. Det finns vissa reservationer när det gäller tillförlitligheten i de redovisade siffrorna. Klart är dock att att det under perioden skett en kraftig ökning av kostnaderna för hjälpmedelsverksamheten, både i nominella och reel— la termer.

Det finns statistik som visar att även omfattningen av förskrivna hjälpmedel ökat starkt under perioden.

.Drsakerna.till.denna.utveckling beror sannolikt på flera olika faktorer. De som bedömts vara viktigast redovisas nedan.

3.1.1 ökningen av antalet äldre

Under perioden har det skett en fortlöpande ökning av antalet äldre. Särskilt gäller detta gruppen som är äldre än 80 år. Det finns klara belägg om sambandet mellan hög ålder, sjukdom och funktionsnedsättning. Man vet att idag ordineras flertalet tekniska hjälpmedel till personer över 60 år.

3.1.2 Den tekniska och medicinska utvecklingen

Det sker en snabb teknisk utveckling inom hjälpmedels— området. Denna utveckling har gjort att det tillkommit nya möjligheter att med hjälpmedel kompensera funk— tionsnedsättningar. Det har även skett en fortlöpande förbättring av redan befintliga produkter. Sammantaget

har detta lett till en ökning av antalet hjälpmedel, samtidigt som många hjälpmedel blivit mer komplicerade.

Genom förbättrade behandlingsmetoder ökar överlevnaden efter svårare sjukdomar. Detta kan i sig bedömas leda till ett ökat behov av hjälpmedel. Därtill kommer att den medicinska utvecklingen även i övrigt medför för- ändrade och ofta ökade krav på hjälpmedel och förbruk- ningsartiklar av olika slag.

3.1.3. Förändringar inom vårdorganisationen

Under perioden har skett en ökad satsning på att äldre och handikappade skall kunna bo kvar i de egna hemmet. Det har även gjorts insatser för att personer som tidigare vistats på olika typer av institutioner skall komma ut i eget boende. Denna utveckling medför för- ändrade och ökade krav på tekniska hjälpmedel, och då inte minst hjälpmedel för den dagliga livsföringen och vården. Utvecklingen gör också att primärkommunernas hemtjänstpersonal i ökad utsträckning kommer i kontakt med hjälpmedel och situationer då hjälpmedel behövs.

Inom landstingen har det skett en fortlöpande för- ändring av hjälpmedelsorganisationen. Från att tidigare mer självständigt haft ansvaret för hjälpmedelsverksam— heten har t ex hjälpmedelscentralerna allt mer fått till uppgift att fungera som specialist— och konsult- organ i förhållande till ordinatörerna inom andra enhe— ter i hälso- och sjukvården. Det har även blivit vanli— gare att kostnadsansvaret för hjälpmedlen lagts ut på den ordinerande kliniken (motsv) och att inköp och lagerhållning inordnats i landstingets vanliga system för materialadministration.

3.1.4. Vidgningen av handikapp- och hjälpmedelsbe— greppet

Det har skett en vidgning av handikappbegreppet under hela efterkrigstiden. Ett exempel på utvecklingen kan vara utvecklingen av handikapporganisationerna. År 1945 fanns sju handikappförbund med sammanlagt ca 35 000 medlemmar. År 1985 uppgick antalet handikappförbund till ca 30, med ca 400 000 medlemmar.

Även hjälpmedelsbegreppet har vidgats. Under åren har tillkommit alltfler hjälpmedel vid sidan av de traditionella. Exempel kan vara hjälpmedel som används som ett led i en behandling, vid studier eller arbete, för fritidsändamål, som hjälp vid den dagliga livs- föringen mm.

Det finns anledning att tro att även dessa faktorer lett till en ökning av efterfrågan på hjälpmedel.

3.2 HIs roll och uppgifter 3.2.1 Utredningsdirektiven mm

I hjälpmedelsutredningens direktiv sägs att utred— ningens förslag bör utgå från att huvudansvaret för tillhandahållande av hjälpmedel även i fortsättningen skall åvila hälso- och sjukvårdshuvudmännen. Det sägs även att utgångspunkten för fortsatt statlig ersättning inom området bör vara att någon form av schabloniserad ersättning behålls.

3.2.2. De intervjuades synpunkter

Som redovisats i kapitel 1 har intervjuer genomförts med företrädare för ett fyrtiotal organisationer. Här gäller dock att flera av organisationerna har kontakt med institutet endast utifrån någon eller några av de delverksamheter som institutets bedriver. Exempel på sådana organisaioner är forsknings- och utvecklingsar- ganen, tillverkarna och t ex boverket. Det ligger i sakens natur att dessa företrädare inte redovisat någon uppfattning om institutets övergripande roll och upp— gifter. De synpunkter som företrädarna för dessa organ haft redovisas i förekommande fall i kapitel 4.

De som i första hand kan förväntas ha en samlad upp— fattning om institutets roll och uppgifter är företrä— darna för landstingen, staten och handikapporganisatio— nerna.

Genomgående har varit att inte någon av de intervjuade" ifrågasatt behovet av institutet. Däremot har man gi— vetvis haft olika syn på betydelsen av olika verksam- heter som institutet nu bedriver.

Handikapporganisationernas företrädare i institutets styrelse har redovisats en samlad syn på institutets roll och uppgifter. Deras utgångspunkt är att det bör finnas en lagstadgad rätt till hjälpmedel och att beslut enligt lagen skall kunna överklagas. De anser vidare att hjälpmedlen fullt ut skall finansieras av statliga medel via socialförsäkringssystemet. När det gäller institutets roll anser de att institutet bör vara en statlig myndighet med huvuduppgift att stödja, bevaka och framföra brukarnas intressen av att det skall finnas en i vid mening välfungerande hjälp— medelsverksamhet.

Angående institutets uppgifter framför de synpunkter som innebär att institutet i framtiden bör arbeta med i stort sett samma uppgifter som i dagens läge. De menar dock att brukarnas erfarenheter i framtiden måste tas tillvara bättre och att verksamheterna bör ha en klar inriktning på att stödja de enskilda brukarna.

De intervjuade företrädarna för landstingen har i första hand betonat att institutet bör ha rollen av ett service- och kunskapsorgan i hjälpmedelsfrågor. Nästan undantagslöst har framhållits att institutet inte bör arbeta med frågor som rör styrning eller tillsyn av landstingens verksamhet. Man har starkt betonat vikten av provningen och den kunskap och information som denna ger underlag för. I flera fall har man också betonat att kontakterna mellan institutet och landstingens personal bör ökas. Några förslag om förändrat huvud— mannaskap för institutet har inte framförts.

I vissa fall har framkommit synpunkter om att insti- tutets verksamhet bör koncentreras i jämförelse med dagsläget. Som exempel på verksamheter som skulle kunna avvecklas har nämnts verkstaden, bevakningen av boende— och planeringsfrågor och utredningar om landstingens hjälpmedelsorganisation.

Några direkta förslag om förändrad roll eller uppgifter för institutet har inte lämnats av de statliga företrä— darna som intervjuats. I flera fall har man dock ifrågasatt lämpligheten av att institutet i praktiken har uppgifter som rör normering och tillsyn av hjälp- medelsverksamheten. Under intervjuerna har framkommit att den uppgift som de statliga företrädarna anser är viktigast är institutets insatser inom forsknings- och utvecklingsområdet. I något fall har även framkommit uppfattningen att institutet inte bör ägna sig åt så många uppgifter som man gör i dagens läge. Verksamheter som ifrågasatts är verkstaden och insatserna avseende boende— och planeringsfrågor.

De statliga företrädarna har inte framfört något för- slag om förändrat huvudmannaskap för institutet.

Under dessa intervjuer har även framkommit synpunkter rörande enskilda verksamheter. Dessa synpunkter redovi- sas i förekommande fall i kapitel 4.

3.2.3 Utredarens analys och överväganden Det unika med institutet är att det genom sin prov- ningsverksamhet får en fortlöpande och relativt ingåen- de kunskap om nya hjälpmedel som utvecklats. Någon

motsvarande möjlighet för andra organ att få denna kunskap saknas.

Det som ger institutet denna möjlighet är att tillver- karna känner till att SUB endast upprättar avtal för produkter som godkänts av HI och att dessa avtal i praktiken är en förutsättning för att landstingen skall köpa produkten.

Vid intervjuerna som genomförts under denna utredning har framhållits nödvändigheten med någon form av cent- ral prövning av hjälpmedel. Några möjligheter för de berörda att själva klara av att bedöma vilka av de nya hjälpmedlen som uppfyller rimliga krav på säkerhet och funktionalitet anser man sig inte ha.

Det har också framhållits att det nuvarande systemet med central prövning och godkännande är av stor bety— delse för SUBs möjligheter att förhandla fram förmån- liga priser på de produkter som finns på marknaden.

Det är min uppfattning att institutets prövning och kopplingen till upphandlingen av hjälpmedel inom lands- tingen är av avgörande betydelse för institutets roll inom systemet för hjälpmedelsförsörjning.

Att provningsfunktionen är central för institutets roll inom hjälpmedelsverksamheten innebär dock inte att andra verksamheter inom Hl skulle vara av mindre bety- delse. Det avgörande är här vilken koppling de olika verksamheterna har till varandra.

Även med en snäv avgränsning av institutets uppgifter sä'kräVS'kunskap'om Vilka funktionenedsättningar som' olika handikapp leder till och på vilket sätt samhäl- lets utformning påverkar behovet av hjälpmedel. Denna kunskap är av direkt relevans för vilka krav som bör ställas på de enskilda produkterna inom ramen för prov- ningsverksamheten. Kunskapen ger också underlag för en rad andra aktiviteter som bedrivs vid institutet, såsom framtagande av anvisning för ordinatörer och personer som sysslar med bostadsanpassningsfrågor.

I kunskapen om handikapp kan även sägas ligga att känna till storleken av olika handikappgrupper. Dessa uppgif- ter är dock inte direkt nödvändiga för provningsverk- samheten, utan är mer en förutsättning för institutets allmänna överblick över handikapp- och hjälpmedelsområ- det. Uppgifterna ger också ett underlag för bedömningar av hur väl befintliga hjälpmedel svarar mot konstate- rade behov. Denna kunskap behövs bl a som underlag för beslut om vilka forsknings- och utvecklingsinsatser som behövs.

Som tidigare framgått bedöms kunskapen om enskilda hjälpmedel vara av central betydelse för institutets roll inom hjälpmedelssystemet. En viktig källa för denna kunskap är provningsverksamheten, men även kon- takter med forskare, tillverkare och andra verksamma inom hjälpmedelsområdet bidrar till denna kunskap.

Genom kunskapen om behovet av hjälpmedel samt vilka hjälpmedel som finns tillgängliga och vilka brister som dessa uppvisar har institutet en god plattform för att bedöma vilka utvecklingsinsatser som behövs inom olika områden. Denna kunskap måste dock förenas med en över- blick över vilket forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs på olika håll inom och utom landet.

Inom institutet har man även arbetat med att ta fram uppgifter om i vilken utsträckning de handikappade får sina hjälpmedelsbehov tillgodsedda. Det rör sig här om uppgifter om hur hjälpmedelsverksamheten i praktiken fungerar inom olika hjälpmedelsområden och i olika delar av landet. Eftersom denna typ av kartläggningar är mycket resurskrävande har institutet tvingats att begränsa insatserna till områden som bedömts vara sär- skilt eftersatta.

Inom institutet har också genomförts ett omfattande utredningsarbete kring landstingens organisation för hjälpmedelsförsörjning. Förutom att ge direkt kunskap om hur försörjningen är organiserad har man i detta arbete även lagt fram förslag hur verksamheten borde organiseras.

Min bedömning är att utredningar om försörjningsläget och hur hjälpmedelsverksamheten är organiserad i lands- tingen är verksamheter som inte är direkt kopplade till institutets roll som expert på hjälpmedel. Denna typ av kunskap bedöms framför allt vara av betydelse för till- synen och normeringen inom området.

Utifrån den analys av institutets roll och uppgifter som här redovisats är det naturligt med ett fortsatt delat huvudmannaskap mellan staten och Landstingsför- bundet. Orsaken är att båda huvudmännen måste bedömas ha betydande intresse av den konkreta inriktning som institutets verksamhet får.

Kopplingen till hälso- och sjukvårdhuvudmännen är gi- ven, genom bl a institutets betydelse för upphandlingen av bra och prisvärda hjälpmedel. Men även andra insat- ser som institutet föreslås bedriva utgör direkta stöd— funktioner för landstingens verksamhet. Som exempel kan nämnas insatser för information till och utbildning av personalen inom hjälpmedelsverksamheten.

Staten borde ha flera motiv för att vara en av huvud- männen för verksamheten. Ett grundmotiv är att det är staten som har det övergripande ansvaret för samhällets handikappolitik. Vidare förutsätts institutet även i framtiden fungera som en kunskapkälla för insatser rörande hjälpmedel inom den tekniska utvecklingen, forskningen och den högre utbildningen. Institutet kommer också i framtiden att behöva fungera som ett expertorgan för olika statliga myndigheter i samband med deras insatser inom handikapp— och hjälpmedelsområ— det.

Under intervjuerna har inte framkommit några klara uppfattningar om att förändringar i styrelsens nuva- rande sammansättning bör ske.

Att de båda huvudmännen bör vara representerade i sty- relsen är en självklarhet. Huvudmännen har ett givet intresse av att genom en styrelserepresentation bevaka att verksamheten bedrivs i enlighet med fastställda stadgar och avtal. Vilken representation som i övrigt bör finnas i styrelsen bör bli föremål för vidare överväganden.

Några förlag om förändrad finansiering av institutets verksamhet har inte framkommit under intervjuerna.

Eftersom verksamheten fungerar som ett stöd både för landstingen och staten framstår det som rimligt att finansieringen även i framtiden i huvudsak sker genom en överenskommelse i samband med fastställande av vil- ken ersättning som skall utgå från staten till hälso— och sjukvårdshuvudmännen.

4. Särskilda frågor

I detta kapitel behandlas ett antal frågor som bedöms behöva övervägas ytterligare innan ett förslag om in- stitutets framtida verksamhet läggs. I huvudsak rör det sig om frågor där det under intervjuerna framkommit mer detaljerade synpunkter eller förslag om förändringar.

4.1 Hls normerande uppgifter

Enligt Hls stadgar åligger det institutet att bl a "ange hjälpmedelshanteringens inriktning och därvid utfärda de riktlinjer, tillämpningsföreskrifter mm som behövs" samt "att svara för en kontinuerlig utgivning av en hjälpmedelsförteckning".

Mitt intryck är att institutet, åtminstone under senare år, endast i begränsad utsträckning arbetat med den typ av normgivning som kan sägas ligga i den första att- satser ovan. Från flera av de intervjuade har under- strukits att detta är naturligt med tanke på den till- växt av resurser och kunnande som skett inom lands— tingen, och då inte minst inom deras hjälpmedelsverk— samhet. Man har också framhållit att principiella skäl talar mot att ett organ vid sidan av landstingsorgani— sationen skulle svara för denna typ av styrning.

En av hjälpmedelsförteckningens uppgifter är att utgöra en lista över grupper av hjälpmedel som institutet anser att landstingen bör erbjuda kostnadsfritt. Någon skyldighet för landstingen att följa dessa rekommenda— tioner finns inte, utan ytterst är det varje enskilt landsting som har att avgöra vilka produkter som skall erbjudas och om de skall vara kostnadsfria.

Nästan samtliga intervjuade har ansett att det finns klara nackdelar med att institutet har att svara för denna funktion. Några egentliga möjligheter att bedöma kostnadseffekterna av de enskilda rekommendationerna har inte institutet. Man saknar också möjlighet att tillse att rekommendationerna efterlevs. Kopplingen till rekommendationen om kostnadsfrihet fungerar också som ett hinder för institutet att informera om bra hjälpmedel i fall då enighet om kostnadsfrihet inte kunnat erhållas i institutets styrelse. Ett förslag som redovisats är att i den mån det finnas ett behov av rekommendationer i dessa frågor bör uppgiften att svara för dessa ligga på Landstingsförbundet. Det har också sagts att ett naturligt sammanhang att diskutera vilka krav som bör ställas på landstingen är vid förhand— lingarna mellan staten och Landstingsförbundet om hjälpmedelsersättningens storlek.

Genomgående har även varit att man ansett att social- styrelsen i framtiden på ett mer påtagligt sätt bör svara för den normgivning och tillsyn som statsmakterna anser behövlig och för vilken styrelsen redan i dagens läge har ett formellt ansvar.

4.2 Provning och produktgodkännande

Som framgått under föregående kapitel har flertalet intervjuade ansett att provning av hjälpmedel bör vara en central uppgift för institutet även i framtiden. Under intervjuerna har även framkommit en del ytter- ligare synpunkter som rör utformningen av den framtida provningsverksamheten.

Från hjälpmedelstillverkarna har uttryckts önskemål om att prövningen i framtiden endast skall avse produkter- nas säkerhetsmässiga egenskaper och således inte inne— fatta pris— och funktionsbedömningar. Man har även framhållit att den nuvarande rekommendationen av pro- dukter bör ersättas med en objektiv produktinformation och att provning även bör kunna ske vid andra prov- ningsställen än institutet.

Den övervägande uppfattningen i dessa frågor är dock att institutet även i framtiden bör göra både säker- hets- och funktionsbedömningar av nya hjälpmedel. En prövning som utmynnar i ett samlat omdöme om huruvida hjälpmedlet har sådana egenskaper att det bör förmedlas inom ramen för landstingens hjälpmedelsverksamhet; ett ställningstagande som förutsätts vara avgörande för om SUB skall göra ett avropsavtal på produkten.

' Det'har'dock'även från dem som'stödjer'tanken på en fortsatt funktionell provning framförts kritik mot brister i kravspecifikationer och bedömningskriterier i den nuvarande provningsverksamheten.

Följande förslag om den framtida provningen har fram-' kommit under intervjuerna:

Det bör vara möjligt för institutet att utan alltför stora insatser kunna ta fram kravspecifikationer för säkerhetsprovning för de olika produktgrupper som är aktuella. Specifikationerna bör avse såväl krav som provningsmetoder. I takt med att specifikationerna utarbetats bör institutet tillåta att provning utförs även av andra provningsorgan. Vilka organ som skall godtas bör fortlöpande bedömas av institutet och med- delas tillverkarna.

Även funktionsprövningen av produkterna bör grundas på en kravspecifikation. Det har framkommit att det är

betydligt svårare att ta fram klara bedömningskriterier och _metoder inom detta område. Dessa skäl talar för att institutet även fortsättningsvis i huvudsak självt bör svara för denna typ av prövning. Målsättningen bör dock vara att funktionskraven skall vara klart redo- visade och att det efter prövningen skall gå att utläsa vilka ev brister olika produkter uppvisat, inte minst i de fall då den samlade bedömningen blivit att produkten inte kunnat godkännas. Det har vidare betonats att i synnerhet framtagandet av kravspecifikationer avseende enskilda produktgrupper bör ske i nära samarbete med företrädare för hjälpmedelsverksamheten inom lands- tingen, handikapporganisationerna och tillverkarna.

I nuvarande stadgar står att institutet skall "prova och egenskapsdeklarera hjälpmedel och därvid även bedö- ma skäligheten i olika hjälpmedels prissättning". Bland andra handikapporganisationernas företrädare i insti- tutets styrelse har ansetts att institutet inte skall göra någon bedömning av prissättningen på produkterna. Institutets uppgift i sammanhanget bör vara att redo- visa om produkten vid en samlad bedömning anses upp- fylla uppställda krav på säkerhet, kvalitet och funktionalitet och att informera om resultatet av den provning som genomförts.

Från tillverkarna, landstingens hjälpmedelspersonal och handikapporganisationernas företrädare har framkommit klagomål om att provningen tar alltför lång tid. Det har understrukits att det är viktigt att institutet avsätter nödvändiga resurser för denna verksamhet så att långa väntetider kan undvikas.

Här kan sägas att en viss avlastning av institutet skulle ske om säkerhetsprovningen även skulle kunna utföras av andra provningsorgan. Ytterligare möjlighe— ter att förstärka provningsresurserna skulle institutet få om man tog betalt av tillverkarna för säkerhetsprov- ningen. Intervjuerna har inte givit något stöd för uppfattningen att institutet skulle ta betalt för den samlade bedömning av produkterna som görs. Den pröv- ningen sker i praktiken som ett led i landstingens system för upphandling av hjälpmedel och tillverkarna har i detta fall inte möjlighet att vända sig till ett annat bedömning-/provningsorgan.

I nuläget förutsätts provning ske först när produkten är i serieproduktion. Detta förhållande skapar problem för tillverkarna genom att de tvingas att bygga upp en färdig produktionsapparat för en produkt som sedan kanske inte godkänns. Flertalet intervjuade har ansett att institutet bör åta sig att mot en avgift göra en preliminär bedömning av prototyper. Resultatet av denna

provning bör dock inte vara liktydigt med ett godkän— nande, utan även i dessa fall bör en slutlig prövning göras. Denna prövning bör dock kunna genomföras snabbt och inriktas på att se efter att den serietillverkade produkten överensstämmer med den preliminärt godkända prototypen.

Under intervjuerna har framkommit att det inte är ovan— ligt att man inom landstingens hjälpmedelsverksamhet finner olika typer av svagheter i godkända produkter. Det har framkommit att institutet i flera av dessa fall inte informerats om bristerna. Det borde vara viktigt för institutet att systematiskt samlar upp denna typ av information. Denna information kan dels ligga till grund för utveckling av framtida prövningskrav och mätmetoder, dels utgöra ett underlag för kontakter med tillverkaren av den aktuella produkten. Om inte till- verkaren åtgärdar konstaterade brister borde uppgifter om bristerna lämnas i institutets produktinformation eller, i de fall bristerna är av allvarligare natur, produkten strykas från lista över godkända produkter.

En central fråga i detta sammanhang är naturligtvis vilka produktgrupper som bör prövas av institutet. En uppfattning som redovisats är att institutet i denna fråga bör vara mycket lyhörd för önskemål som framförs av handikapporganisationerna samt personalen inom landstingens hjälpmedelsverksamhet och SUB. Man har ansett att prövningen bör inriktas på produktgrupper som dessa grupper inte anser sig ha tillräcklig kunskap och resurser för att själva kunna bedöma. Mitt intryck är att nuvarande provning i stort svara mot en sådan inriktning. I sammanhanget måste också påpekas att det 'är nödVändigt att det finnS'en kontinuitet när det* gäller provning och godkännande inom olika produkt— grupper. Om institutet har börjat prova en viss produktgrupp måste även nya produkter inom gruppen kunna provas och godkännas. Annars kommer antingen nya produkter att missgynnas eller tidigare provningsinsat— ser förlora sitt värde.

4.3 Bilverkstaden

Av verksamhetsbeskrivningen i kapitel 2 har framgått att institutet har en verksamhet för handikappanpass— ning av bilar. När det i intervjuerna lämnats förslag på funktioner som skulle kunna avskiljas från insti- tutets nuvarande verksamhet har i första hand nämnts bilverkstaden. Några konkreta förslag om en alternativ huvudman för verksamheten har dock inte framkommit.

I sammanhanget kan redovisas att verksamheten i nuläget är i stort ekonomiskt och funktionellt skild från övri-

ga verksamheter inom institutet. Från institutets per— sonal har framförts att bilanpassningarna är av stor betydelse för de enskilda handikappade. Man har därför ansett att verkstaden även i framtiden bör vara kvar vid institutet, men att den då bör organiseras som en självständig enhet och att verksamheten skulle bära sina egna direkta och indirekta kostnader.

4.4 Standardiseringsarbete

Från främst institutets personal har uttryckts upp— fattningen att institutet även i framtiden bör medverka i arbetet med att ta fram nationella och internatio— nella normer och standarder inom hjälpmedelsområdet. Detta arbete är ett naturligt inslag i arbetet med att höja kvaliten och statusen på främst provningsverksam— heten.

Under intervjuerna har dock framkommit att institutet i vissa sammanhang närmast haft till uppgift att företrä— de andra organisationer, såsom staten och landstingen, i det internationella standardiseringsarbetet. Det kan därför finnas skäl för institutet att vid dessa till— fällen begära ekonomiska bidrag från dessa organ för sina insatser.

4.5 Internationella kontakter

Historiskt sett har institutet alltid haft relativt omfattande kontakter med organ i utlandet som bedriver verksamhet inom handikappområdet. Många av dessa kon— takter är klart kopplade till institutets uppgifter och verksamhet. I andra fall (se även avsnitt &.4) rör det sig närmast om insatser för att representera Sverige i olika internationella sammanhang. Det är bara ett fåtal av de intervjuade som berört frågan om institutets internationella kontakter. Dessa har framfört önskemål om en bättre rapportering av vad kontakterna inneburit och lett till.

Vid intervjuerna inom institutet har framkommit att det ibland funnits oklarheter om uppgiftsfördelningen mel— lan institutet och andra organ med uppgifter inom områ— det. Det kan därför finnas skäl att ta en diskussion med bl a socialdepartementet och de olika myndigheterna och organen som har att svara för internationella kon- takter om vilken arbets— och ansvarsfördelning som bör gälla i framtiden. Det kan också finnas skäl för insti- tutet att begära särskilda medel för sådana kontakter som ligger utanför institutets direkta verksamhetsom— råde.

4.6 Kartläggningar av behov, organisatiin och försörjningsläge

I institutets stadgar står att en av uppgifterna för institutet är att följa utvecklingen på hjälpnedelsom— rådet och därvid beakta såväl sociala som tekniska aspekter. I utredningen som låg till grund för omorga— nisationen av institutet år 1976 betonades vi(ten av denna sociala kunskap om funktionsnedsättningar. I detta ligger att till grund för institutets verksamhet måste finnas en bred kunskap om vilka funktionsned— sättningar olika handikapp leder till och vilka förhål- landen olika grupper av handikappade lever under. Denna kunskap behövs både som underlag för framtagandet av krav för provningsverksamheten OCh som bas för insatser för att utveckla nya hjälpmedel.

Intervjuerna har visat att man inom institutet endast i begränsad utveckling systematiserat och dokumenterat den kunskap inom detta område som finns. I dagens läge finns kunskapen spridd på olika avdelningar och hand- läggare.

Detta talar för att institutet planmässigt bör samman— ställa kunskapen om olika handikappgruppers behov. Detta gäller även för grupper som i dagens läge inte omfattas av institutets provningsverksamhet. Viktiga kunskapskällor i sammanhanget är den samhällsvetenskap— liga forskningen i allmänhet och handikappforskningen i synnerhet, erfarenheter från handikapporganisationerna och personalen inom landstingens hjälpmedelsverksamhet och inte minst den kunskap som institJtets personal under åren skaffat sig inom området. Med tanke på att *det här'rör'Sig'om en mer samhällsvetenskaplig'än en teknisk kunskap är det naturligt att ansvaret för denna uppgift i första hand läggs på utredningsfunktionen inom institutet.

Det är svårt att se att institutet skulle kunna erhålla nya resurser för detta arbete, som måste anses ligga inom ramen för institutets centrala uppgifter. Det finns i detta läge anledning att ovan nämnda uppgift prioriteras i förhållande till insatser för att ge kunskap om nuvarande hjälpmedelsorganisation och för— sörjningssituation. Ett ytterligare motiv för detta är att hjälpmedelsutredningen kan förväntas presentera en kartläggning över nuläget inom dessa områden innan slutet av innevarande år. Utredningen kommer också att lämna ett förslag om hur bl a statistik inom området skall inhämtas i framtiden.

4.7 Forskning och utveckling

I nuvarande stadgar är det framför allt två punkter som berör forsknings- och utvecklingsområdet. Enligt dessa punkter har institutet "att följa forsknings— och ut- vecklingsarbete på området, verka för en samordning av de verksamheter som bedrivs samt sprida kännedom härom" samt "att initiera och stimulera tillverkning av hjälp— medel".

Ett klart intryck av genomförda intervjuer är att institutets insatser inom FoU-området i huvudsak inrik- tats på sistnämnd punkt, dvs utvecklingen av enskilda hjälpmedel. Det kan konstateras att det t ex från handikapporganisationerna, personalen inom hjälpmedels— verksamheten och även tillverkare framförts önskemål om att institutet i ökad utsträckning bör lämna informa- tion om bristerna i befintligt hjälpmedelutbud och vilka utvecklingsinsatser som pågår. Samtidigt bör påpekas att flera av företrädarna för den statliga sidan starkt betonat vikten av att institutet priorite— rar forsknings— och utvecklingsinsatserna.

Utifrån framförda synpunkter kan följande förslag om en tänkbar prioritering inom institutets FoU-verksamhet lämnas:

Den viktigaste insatsen för verksamheten bör vara att till olika aktörer inom hjälpmedelsområdet sprida kunskap om vilka brister som finns i det befintliga utbudet av hjälpmedel. En sådan kunskap finns till— gänglig genom de behovsutredningar som gjorts och de erfarenheter som provningen givit inom vissa områden. Detta är en kunskap som till stor del är unik för institutet och som därför ingen annan instans har möj- lighet att förmedla.

Vidare bör institutet planmässigt följa den forskning och utveckling inom hjälpmedelsområdet som bedrivs inom och utom landet. Även denna kunskap bör sammanställas och återföras till de verksamma inom området.

Genom dessa insatser kan institutet förmedla en kunskap om hur väl det befintliga hjälpmedelsutbudet svarar mot konstaterade behov och vilka insatser som pågår för att inom olika områden förbättra situationen. Om man där- efter kan konstatera att det finns eftersatta områden bör institutet försöka initiera och stimulera forskare, utvecklare och tillverkare att påbörja insatser inom dessa. Institutet bör t ex hjälpa intresserade att söka ekonomiskt stöd för projekt inom eftersatta hjälp- medelsområden.

Som ett stöd för utvecklingen inom hjälpmedelsområdet bör institutet ha resurser för att kunna bedriva viss rådgivning till personer som arbetar med utveckling av hjälpmedel. Blir insatserna av större omfattning än några enstaka timmar bör institutet kunna ta betalt för dessa. När rådgivningen avser områden som institutet bedömer vara eftersatta bör insatserna vara kostnads— fria. I den mån institutet går djupare in i enskilda projekt hör medel sökas från anslagsbeviljande organ, såsom STU, allmänna arvfonden etc för att täcka t ex kostnader för vikarier.

&.8 insatser avseende bostadsanpassning/boende— miljö

Inom utredningsavdeiningen finns resurser för att beva— ka olika handikappgruppers krav på produkter för handi— kappanpassning av bostäder och lokaler och vid utform— ningen av miljöer. Det har funnits betydande skillnader mellan de intervjuade om synen på betydelsen av att dessa insatser även i framtiden bedrivs av institutet.

Det har varit framför allt personalen inom institutet och handikapporganisationernas representanter i styrel— sen som argumenterat för att dessa funktioner bör fin— nas kvar vid institutet. Även företrädaren för boverket har framhållit vikten av institutets insatser inom området. I sammanhanget har man betonat värdet av den kunskap inom området som institutet byggt upp under åren och den klara koppling som finns mellan krav på miljöns utformning och kraven på mer renodlade hjälpme— del.

.a.9.. . ..Information.och uthitdning

I huvudsak är institutets uppgift att skapa, samman— ställa och förmedla information och kunskap inom hjälp— medelsområdet. Detta betyder att informationsverksamhe— ten är av central betydelse för hur väl institutet klarar av att fylla sina uppgifter.

En viktig utgångspunkt i sammanhanget är att infor— mationsverksamheten måste vara väl samordnad med de övriga verksamheter som bedrivs inom institutet.

Under intervjuerna har personal inom landstingens hjälpmedelsverksamhet betonat värdet av främst sorti— ment och prisöversikterna, produktinformationen och tidningen Information om rehabilitering. Man har även sagt att man har nytta av de s k brukarfoldrar som institutet utarbetat. Företrädarna för handikapporgani- sationerna har starkt understrukit vikten av att insti—

tutet producerar och sprider konsumentinformation om hjälpmedelsutbudet och hjälpmedelsfrågor.

Under intervjuerna har även i andra sammanhang framkom— mit synpunkter om vilka grupper informationen i första hand bör inriktas på.

Med tanke på den stora mängd ordinatörer som finns i landet (sannolikt i storleksordningen 20—30 tusen per— soner) har främst den intervjuade landstingspersonalen ansett att institutet bör inrikta sig på att utnyttja ett system med "vidareinformatörer". Viktiga grupper i detta sammanhang som nämnts är bl a hjälpmedelschefer, hjälpmedelskonsulenter samt chefer för syn— och hör— centraler och ortopedtekniska verkstäder. Även handi- kapporganisationerna har setts som viktiga kanaler i sammanhanget.

Man har vidare uttryckt önskemål om att institutet tar ansvaret för att bygga upp ett kontaktnät med och för dessa grupper. Ett centralt inslag i kontaktnätet har föreslagits vara att institutet ordnar träffar för de olika grupperna, inte bara för att föra ut information, utan också för att ge utrymme för ett erfarenhetsutbyte dem emellan och för att få synpunkter på vilka insatser de anser institutet bör prioritera.

När det gäller finansieringen av informationsverksamhe— ten har vid intervjuerna med personalen inom institutet framkommit synpunkter om att personalkostnaderna för framtagandet av trycksaker och utbildningsmaterial bör bekostas över institutets budget, men att de som be— ställer materialet bör betala tryckkostnader mm. När det gäller utbildningar har ansetts att arbetet med att ta fram program 0 likn bör betalas av institutet, men själva kurskostnaderna betalas av deltagarna.

A.1D Organisation och arbetsformer mm

De intervjuer som har genomförts har inriktas på frågor om institutets roll och verksamhet i stort. Det är därför inte förvånande att det inte framkommit några särskilda synpunkter om förändringar inom institutets inre organisation.

Det har dock från institutets personal framförts att man bedömer att mer omfattande organisatoriska för— ändringar negativt skulle påverka verksamheten vid institutet. Orsaken till detta är att man redan tidi— gare genomgått betydande organisationsförändringar.

Under intervjuerna har dock framförts önskemål om för- bättrade kontakter mellan institutet och andra verksam—

ma inom hjälpmedelssystemet och en förbättrad samord- ning mellan avdelningarna på institutet.

Bilaga 1

Intervjuade personer

Namn

Karl—Axel Johansson Margareta Erman Margareta Rosenius

Lennart Borgström

Sven Holmstedt Gunilla Lamnevik Eva Jacobsson

Rune Sandberg Britt Marell

Hans Örnhall

Anita Nyberg Lillvor Ovesson

Gunilla Andersson Lars Thylén

Gunilla Granström Greger Olsson

Mary Frank

Ingemar Brattgård Knut Rökke Christina Simonsson Ulf Wetterberg Bertil Göransson

Rolf Carlsson

Göran Hammarsjö

Roger Svensson

Krystyna Asarnoj Ulf E Eklund

Organisation (motsv)

Svenska kommunförbundet

Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag (SUB)

tidigare Hl Landstingsförbundet Hl (fr o m 1988—10—01)

Stockholms läns landsting, nordöstra sjukvårdsdistr

Boverket

Kristianstads läns landsting

"— , landstingsråd Västerbottens läns landsting

"- , landstingsråd, Hls styrelse

Svenska Sjukvårdsleverantörers Förening (SLF) Landstingsförbundet

Ordf i Hls styrelse socialstyrelsen, handikappbyrån

Stockholms läns landsting, landstingsråd, Hls styrelse

Forskningsrådsnämnden (FRN)

styrelsen för teknisk utveckling (STU)

Intervjuade personer (forts)

Namn Organisation (motsv)

Kerstin Wigzell Socialdepartementet Håkan Ceder Kristina Söderling

Torgny Gertell LIC Ortopedi Bengt—Olov Mattsson statens handikappråd Lars Hagström DHR, Hls styrelse Rolf Carlsson HCK, Hls styrelse

Därutöver har 19 intervjuer/samtal genomförts med en— skilda personer eller grupper av personal vid insti— tutet samt fyra med hjälpmedelsutredningen.

Handikappinstitutets styrelseledamöter och suppleanter

fr o m 1987—Ol—Ol t o m 1989—12—31

___—___—

Ledamöter

Landshövding Bertil Göransson, ordf

Riksdagsledamot Lena Ohrsvik Byrådirektör Rolf Carlsson Socionom Lars Hagström Landstingsrådet Göran Hammarsjö Landstingsrådet Mary frank Skolkonsulent Eva Eriksson Landstingsrådet Britt Källström

Landstingsrådet Peggy Lagerström,

Suppleanter

Departementsrådet Kerstin Wigzell Riksdagsledamot Stina Gustavsson Förbundssekreterare Bo Månsson Ombudsman Kaja—Marie Rikko Landstingsledamot Mary Erixon Landstingsrådet Kjell Carlsson Utredningssekr Göran Mattsson Landstingsrådet Conny Ohman

Landstingsrådet Per Olov Blom

v ordf

Utsedd av

regeringen

II || || Landstingsförbundet

||

regeringen

|| || || Landstingsförbundet || II II

"

BILAGA 9

TEKNIKEN GER MÖJLIGHETER

— HANDIKAPPHJÄLPMEDEL oca FÖRSÖRJNINGSFRÄGOR I ETT FRAMTIDSPERSPEKTIV

RAPPORT 1987—11—30

HANDIKAPPINSTITUTET

1. INLEDNING

Handikappinstitutet har åtagit sig att åt hjälpmedelsutred- ningen ta fram material om

- Teknikens möjligheter i ett lO-årsperspektiv

- Synpunkter på försörjningssystem med utgångspunkt från i dag pågående utveckling samt utifrån konsekvenser av nya hjälpmedel

- Färdiga produkter som aktualiserats som hjälpmedel eller som naturligt skulle kunna betraktas som hjälpmedel, men som i dag inte omfattas av något försörjningssystem

- Produkter under utveckling

Ramen för undersökningen har varit produktområden som om— fattas av nuvarande försörjningssystem samt produktområden som ligger i gränsområdet till systemet såsom hjälpmedel för hemsjukvård/behandling, implantat, hjälpmedel för vår- daren samt standardprodukter som kan vara aktuella som handikapphjälpmedel.

Uppdraget har inte omfattat arbetstekniska hjälpmedel och bostadsanpassningar. Dessa är naturligtvis mycket viktiga för handikappades möjligheter och livskvalité och de har också ett samband med behov av övriga hjälpmedel. Samhälls— utvecklingen generellt, lagstiftning och politiska ställ- ningstaganden utgör grunden för handikappades situation

och behov av hjälpmedel. Utvecklingen inom t ex informa- tionsteknologiområdet och inom plan— och byggområdet kommer i hög grad att påverka människors livssituation och behov av hjälpmedel och individuella anpassningar.

I avsnitt 2 om teknikens möjligheter är avsikten att belysa en trolig och möjlig utveckling av hjälpmedelsutbudet de

närmaste tio åren och dess konsekvenser för handikappade människor. Bilden blir naturligen oklarare ju längre bort man blickar men huvudlinjerna kan ändå urskiljas. Vi har valt att beskriva de inslag som vi tror har störst intresse för den framtida hjälpmedelsförsörjningen.

En viktig förutsättning för att hjälpmedel ska bli till- gängliga för handikappade är att det finns fungerande för- sörjningssystem. I bilaga 1 och 2 redovisas befintliga hjälpmedel/produkter som inte omfattas av nuvarande hjälp— medelsförsörjningssystem samt produkter/hjälpmedel under utveckling. Utifrån dessa och avsnittet om teknikens möjlig- heter har problem med nuvarande försörjningssystem analyse- rats i avsnitt 3. I vissa fall ges också förslag till alter— nativa lösningar. Det bör betonas att det främst är admi- nistrativa/organisatoriska frågor som behandlas inkl. vissa kompetensfrågor. Materialet bör därför ses som komplement till de analyser av hur hjälpmedelsförsörjningen för när— varande fungerar för handikappade som kommer att göras i hjälpmedelsutredningen.

Vi har inte heller behandlat frågor om vilka hjälpmedel eller i vilka sammanhang hjälpmedel i framtiden bör vara kostnadsfria för handikappade.

2. TEKNIKENS MÖJLIGHETER - ETT TIOÄRSPERSPEKTIV

Teknikens möjligheter anges dels i form av en tabell över produkter under utveckling i dag (bilaga 2), dels i form

av en koncentrerad text om de viktigaste troliga hjälp- medelsnyheterna för olika handikappgrupper under de närmaste tio åren.

Som framgår av bilaga 2 domineras utvecklingen just nu antalsmässigt av "konventionella" hjälpmedel såsom rull- stolar, gånghjälpmedel och ABL-hjälpmedel. Men i det längre perspektivet blir det datateknik och telekommunikationer som alltmer tar över huvudrollen. Skälet till att detta inte visar sig tydligare i listorna är dels att många av dessa framtidens hjälpmedel ännu befinner sig på koncept- eller forskningsstadiet, dels att mycket av utvecklings- arbetet består i att skriva datorprogram. Många av fram— tidens datoriserade hjälpmedel kommer att bestå av standard- produkter, som med särskild programvara och/eller särskilda anpassningar blir ett handikapphjälpmedel. En lista över utvecklingsarbete som borde sättas igång skulle säkert

-se annorlunda-ut-och-domineras av datatekniska tillämp— - ningar.

Dessutom upptar listorna huvudsakligen arbete som bedrivs i Sverige medan textavsnittet tar hänsyn även till utveck- ling utomlands, där vi inte har samma ingående kunskap om olika pågående utvecklingsprojekt.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att de flesta av dagens hjälpmedelstyper kommer att finnas kvar i framtiden. Hjälp- medel som rullstolar, ABL—hjälpmedel och vissa förbruknings— artiklar förbättras långsamt som en följd av nya material och bättre konstruktioner och design.

Det nya i framtiden kommer framför allt som resultat av utvecklingen inom datateknik och telekommunikationer. För det första kommer informationssamhällets framväxt att skapa nya behov av hjälpmedel. Det kan vara hjälpmedel för att

ge tillgång till angelägna tjänster, såsom information lagrad i olika databaser och kommunikation via elektronisk post. Det kan vara hjälpmedel för att kunna utnyttja vanliga produkter, såsom persondatorer i arbetsliv och skola. Det kan också vara hjälpmedel för att eliminera svårigheter

som uppstår, t ex med införande av nya betalningssystem. Helst bör givetvis sådana svårigheter aldrig uppstå, om man tar hänsyn till funktionshindrade människor vid utform- ning och införande av nya system. De grupper som i första hand berörs är synskadade, gravt rörelsehindrade samt hör— selskadade och döva.

För det andra kan datatekniken användas för att konstruera nya personliga hjälpmedel, inte minst för grupper som i dag är underförsörjda med hjälpmedel. Det handlar främst om kommunikationshandikappade, förståndshandikappade, fler- handikappade och handikappade barn. Här blir persondatorn i sig med lämpliga programvaror ett viktigt hjälpmedel för många personer men här kommer också nya datoriserade hjälpmedel, såsom läsmaskin för synskadade och kommunika— tionshjälpmedel för tal- och språkhandikappade.

Utvecklingen innebär att fler hjälpmedel än i dag kommer att ingå i system för text- och bildkommunikation, vilket i sin tur blir avhängigt den allmänna utvecklingen i sam- hället för dessa kommunikationssystem. Exempel på detta är tidningar för synskadade och bildtelefon för barndoms- döva.

Det blir också allt vanligare med kombinationer av olika hjälpmedelsfunktioner i samma produkt eller system. Redan

i dag finns enstaka system som kombinerar förflyttning med när- och fjärrkommunikation och omgivningskontroll. Det är dock mera osäkert om vi kommer att få en ”all—dator" eller "all-terminal" för handikappade eller för någon enskild handikappgrupp där alla önskade funktioner är in- byggda, även om det pågår vissa aktiviteter i en sådan riktning.

En viktig faktor för hjälpmedelsutvecklingen som inte beak- tats här är den medicinska utvecklingen de närmaste åren. Sålunda har ingen hänsyn tagits till eventuella framtida möjligheter att bota eller hindra uppkomsten av handikappan- de sjukdomar och skador eller eventuella nya behandlings— metoder som kan ge direkta hjälpmedelseffekter.

Inte heller har någon analys gjorts av tänkbara medicin- tekniska framsteg som kan komma att avspegla sig i form av nya hjälpmedel eller hjälpmedelskomponenter. Det är dock troligt att ökade kunskaper om nervsystemet och sinnes— organen kommer att ge ökade möjligheter att stimulera för- lamade muskler till aktivitet och att stimulera skadade sinnesorgan till sinnesintryck. Redan i dag finns forsk- ningsverksamhet på båda områdena.

Sammanfattningsvis talar allt för att det i framtiden kommer att finnas allt fler produkter, såväl standardprodukter som speciella handikapphjälpmedel, som kommer att kunna ge hjälp och stöd för fler handikappade människor i fler av livets situationer än i dag.

2.1 Utgångspunkter

En beskrivning av framtiden måste alltid utgå från vissa givna förutsättningar som inte alltid sägs klart ut, till exempel hur samhället kommer att utvecklas politiskt och ekonomiskt eller hur värderingar och attityder förändras. För denna framtidsbild är de viktigaste faktorerna markna— dens utformning i framtiden samt möjligheterna att utveckla och tillverka hjälpmedel de kommande åren.

Vi har valt två nivåer i vår beskrivning: "trolig utveck- ling" som utgår från att samtliga förutsättningar ligger kvar på ungefär nuvarande nivå och "möjlig utveckling" som utgår från ökade satsningar på utveckling, tillverkning och tillhandahållande av handikapphjälpmedel, speciellt inom det datatekniska området.

För olika handikappområden anges sålunda hjälpmedelsutveck- lingen under den kommande tioårsperioden samt i förekomman— de fall synpunkter på konsekvenser för försörjningssystemet. Beskrivningen är inte heltäckande men vi har valt sådana exempel som vi bedömer ha speciellt intresse i sammanhanget. Det bör understrykas att flertalet nuvarande hjälpmedel kommer att finnas kvar och förbättras.

En beskrivning av den tänkbara utvecklingen under tio år framåt innehåller givetvis betydande osäkerheter. Vi har valt att försöka tygla fantasin för att kunna hålla oss på en någorlunda realistisk nivå.

2.2 Synskadade och dövblinda 2.2.1 Trolig utveckling

För synskadades och dövblindas möjligheter att inhämta information kommer datatekniken att erbjuda nya möjligheter. Nya taktila displayer (med handen avkännbara bilder och text) kommer att ge tillgång till bilder och annan grafisk information. Det kan bli möjligt att urskilja gråskalor genom olika höjd på reliefbilden. Inledningsvis kan priset bli högt men det kommer att minska med större serier om stora marknader kan nås.

För punktskriftsläsning kommer dels snabbare, lättare och billigare skrivare, dels fullsidesdisplayer, som också kan bli dyra i början men bör sjunka i pris.

Hjälpmedel för dövblindas närkommunikation är också aktuellt, men kommer att kräva insatser för ökad bärbarhet och för träning.

Användningen av syntetiskt tal kommer att öka, dels därför "att'talkvalitén förbättras, dels därför att fler produkter kommer att utnyttja talsyntes. En sådan blir en läsmaskin

av mera hanterligt slag än nuvarande utrustningar, dvs en utrustning som kan läsa upp texten i dokument som stoppas in. Den blir dock inledningsvis alltjämt tämligen kostsam.

Talböcker kommer fortsatt att spela en stor roll men lagras på kompaktdiskar och digitala magnetband.

Men innan dessa nya tekniska media finns tillgängliga, finns det risk för att vanliga enkla, för synskadade speciellt lämpade kassettbandspelare försvinner ur marknaden och därmed skapar svårigheter för synskadades tillgång till litteratur m m.

2.2.2 Möjlig utveckling

Även om läsmaskiner kommer fram så kommer det att krävas en ordentlig insats för att få dem små och smidiga och verkligt användbara. Det blir då en verkligt värdefull produkt för många synskadade.

Digitalt lagrat tal kan utnyttjas för att meddela status på hushållsmaskiner, hemelektronik, etc. Det kan göras

i standardmodeller eller i form av tillsatsmoduler och blir då en stor hjälp för synskadade.

Om vi i framtiden också kommer att ha situationen att syn- skadades informationshantering sker med system bestående

av en rad delar med olika tillbehör och hopkopplingar kommer stora krav att ställas på kompetens för urval, sammansätt- ning, anpassning, installation och programmering.

Det vore önskvärt att komma ifrån dagens situation med en rad tillbehör, olika enheter och hopkopplingar i system för synskadades informationshantering. En lösning skulle vara en ”all—terminal" eller "den kompletta persondatorn" med en rad funktioner inbyggda i samma enhet. Det är inte uteslutet att en sådan produkt skulle vara attraktiv även för seende personer.

Ett sätt att underlätta synskadades och dövblindas tillgång till information kan bli att skapa en stor informationsbank där alla tidningar, böcker, telefonkatalogen och annan tryckt och icke-tryckt information läggs in. Då behöver

den synskadade personen endast vända sig till en infor- mationskälla för att få tillgång till ett brett utbud.

För synskadades och dövblindas orientering finns det möjlig— heter att skapa helt nya system med elektroniska kartor och datoriserad "navigeringshjälp".

För dövblinda, som är en liten behovsgrupp, kommer det att krävas särskilda satsningar för att få fram de angelägna hjälpmedel som den nya tekniken möjliggör. Dit hör varse— blivningshjälpmedel för att uppfatta ljus— och ljudsignaler med känselsinnet samt speciella hjälpmedel för informations— överföring.

2.3 Hörselskadade och döva 2.3.l Trolig utveckling

Hörapparaterna kommer att utvecklas. Digital signalbehand- ling ger bättre ljudåtergivning, avpassad till den indivi— duella hörselnedsättningen. Vi kommer att få programmerbara apparater, där ljudåtergivningen programmeras in och kan anpassas till olika lyssningssituationer.

Programmerbara hörapparater och annan utveckling kommer att ställa nya krav på kunskaper och kompetens hos hörsel— vården. Särskild utrustning för programmeringen kommer att krävas. Å andra sidan kan utprovningen gå snabbare

och lagerhållningen minskas. En programmerbar hörapparat .blir dock troligen dyrare än dagens apparat.

En utveckling som kommer att fortsätta är att hörapparaterna på världsmarknaden blir allt mindre och "osynligare”. Det är en följd av rådande attityder hos hörselskadade och allmänhet men kommer att medföra ökade hanteringssvårigheter för äldre och barn.

Verksamheten med inopererade delar av hörapparaten kommer att tillta, både implantat i innerörat och i form av ben- ledande titanskruvar bakom örat. Det ställer nya krav på samarbete mellan kirurg och hörselvård samt skapar nya behov av förberedelser, träning och uppföljning, liksom av hantering av produkterna.

För information till döva och gravt hörselskadade kommer dels nya produkter för larm och personsökning, dels nya typer av texttelefoner. Frågan om framtidens texttelefoner behandlas nu i en särskild utredning.

överföring av text kan också ske via Radio Data System, som nyligen lanserats av Sveriges Radio och Televerket.

Informationsbanker i offentlig och privat regi kommer att få allt större betydelse för döva och hörselskadade för att ge möjlighet att i text komma åt information.

För vuxendöva kommer utrustningar för snabbskrift som ger möjlighet för särskilt utbildade tolkar att skriftligt presentera tal i samma takt som det produceras.

För barndomsdöva kommer allt mer information att produceras på teckenspråk, bland annat i form av videogram.

2.3.2 Möjlig utveckling

I dag tillverkas mycket få hörapparater i Sverige. En ökad svensk produktion skulle kunna öka möjligheterna att till- godose svensk hörselvårds önskemål.

Framtidens hörapparater kan utformas så att de kan användas av grupper som idag har stora svårigheter: de allra äldsta, de sängbundna och utvecklingsstörda. Enkelt handhavande, laddningsbarhet och trådlös överföring är önskvärda egen— skaper. Det bör också vara möjligt att utnyttja taltekno— logiforskningens resultat, till exempel genom att vissa röster "känns igen" och kan framhävas av apparaten.

Talteknologin kommer om några år att ge möjlighet till omvandling av tal till text, som kan utnyttjas för över- föring till döva. Sådana system kan till exempel komma

att eliminera behovet av förmedlingscentraler för texttele— foner.

Bildtelefon kan bli ett revolutionerande hjälpmedel för teckenspråkiga döva. Tekniken finns delvis redan men det kommer att krävas särskilda insatser för att bygga ut ett fungerande nät.

Utbudet av textade TV—program och program på teckenspråk

kan ökas väsentligt med ny teknik och nya TV—kanaler. Det medför dock inte några direkta konsekvenser för hjälpmedels- utbudet.

2.4 Tal-, språk— och kommunikationshandikapp 2.4.1 Trolig utveckling

Datatekniken kommer att användas allt mer för diagnos- tisering och träning av tal— och språkskador. Träning kommer att kunna ske med hjälp av personliga hjälpmedel och instruktionsprogram.

44444444444444 För de personliga kommunikationshjälpmedlen väntas en kraftig utveckling som går mot allt kraftfullare, smidigare och portabla produkter. Nya utrustningar för bild- och symbolkommunikation kommer fram. Samtidigt kommer det att krävas en hög grad av individuell anpassning av kommunika— tionssystemen för de gravast handikappade.

Ett större utbud av olika datorbaserade kommunikationshjälp- medel och mer komplexa system kommer att ställa helt nya krav på försörjningsorganisationen. Nya kompetenser och lagarbete kommer att krävas för att sköta bedömning, utprov— ning, anpassning, träning och uppföljning samt samarbete med forskare och företag.

Som presentationssätt kommer syntetiskt tal att användas allt mer i takt med att talkvalitén förbättras. Importen av språkoberoende hjälpmedel kommer att öka. Å andra sidan har svensk talteknologi en framskjuten position och det kan medföra ökad export.

Datormötessystem kommer att bli ett alltmer utbrett sätt för icketalande att kommunicera.

Nya hjälpmedel kommer också för många kommunikationshandi- kappade människor som idag inte får sina behov tillgodo- sedda, till exempel afatiker och personer med progredierande sjukdomar som MS, ALS och AIDS. Det innebär att försörj- ningssystemet i framtiden måste hantera fler grupper och individer än idag.

2.4.2 Möjlig utveckling

Med fortsatta satsningar på talteknologisk forskning och utveckling kommer kvalitén på det syntetiska talet att stiga och det skapas möjligheter att få olika röstkaraktärer och känslofärgningar i talet.

Med taligenkänningsteknik och syntetiskt tal kan en svår- begriplig men konsistent talare få sitt tal "förbättrat" av nya tal-till-talutrustningar.

För de allra gravast handikappade kan nya styrmöjligheter utvecklas, till exempel med hjälp av ögonrörelser.

Allt fler komplicerade kommunikationshjälpmedel kan förses med inbyggt inlärningsstöd för att i högre grad bli själv— instruerande.

Det kan komma att växa upp märkesoberoende konsultföretag för att tillhandahålla utrustningar, anpassningar och ut- bildning.

Om principen accepteras att tankens förflyttning är minst lika viktig som kroppens, kan vi komma att få en "färd- tjänst" för kommunikation av meddelanden, dvs ersättning för texttelefon, datorkommunikation m m.

2.5 Förståndshandikappade 2.5.1 Trolig utveckling

Även för förståndshandikappade väntas datatekniken komma att medföra ett genombrott inom hjälpmedels- och läromedels— området. Vissa hjälpmedel för speciella funktioner, såsom tidsinformation, kommer fram.

Viktigast blir dock utvecklingen av speciell datorprogram- vara för träning, instruktion och information.

Utvecklingen av kommunikationshjälpmedlen kommer också att få stor betydelse för förståndshandikappade men ställer givetvis speciella krav på handhavande och instruktion.

Detsamma gäller fvanligaf hjälpmedel för_de stora grupper- ' som Har fysiska handikapp i tillägg till förståndshandi- kappet. Till exempel kommer allt fler elektriska rullstolar att förses med styrfunktioner som underlättar handhavandet.

Hjälpmedel för avståndskommunikation såsom personsökare och lokaliseringshjälpmedel kommer också att finnas.

2.5.2 Möjlig utveckling

Det kommer att krävas stora insatser för att till fullo utnyttja datateknikens alla möjligheter för personer med förståndshandikapp. Med en sådan satsning kan dock komma både specialdesignade hjälpmedel och programvara som utgör begåvningshjälpmedel för funktioner som tids- och rumsupp-

fattning, lämpligt utformad information och träning/ instruktion av olika färdigheter.

Detsamma gäller utformningen av vanliga hjälpmedel, till exempel hörapparater, för att de skall kunna utnyttjas av flerhandikappade.

Nya system kommer att kunna ge förståndshandikappade möjlig- heter att orientera sig i ovana omgivningar samt möjligheter till lokalisering och avståndskommunikation nästan överallt.

Om teknikens möjligheter skall kunna utnyttjas för för- ståndshandikappade räcker inte nuvarande hjälpmedelskunnande och kompetens inom omsorgsverksamhet och hjälpmedelsförsörj—

ning.

2.6 Rörelsehindrade 2.6.1 Förflyttning, fordon 2.6.l.l Trolig utveckling

Fordon för utomhusförflyttning som ger större rörlighet än elrullstolar, till exempel förflyttning i väglös terräng, kommer att finnas. De kommer att kunna användas även av gravt rörelsehindrade såsom tetraplegiker. I vissa fall kan de dock ersätta konventionella utomhusrullstolar.

Morgondagens bilar kommer att innehålla allt mer datorstyrda funktioner, vilket bör underlätta också för rörelsehindrade bilförare. utrustningar för styrning av vissa funktioner med talet kommer till exempel att finnas. Utvecklingen inom bilområdet kan komma att ställa helt nya krav på bil- stödssystemet.

2.6.l.2 Möjlig utveckling

Datatekniken kommer att kunna användas också för att kraftigt underlätta navigering och orientering för bilföra— re. Elektroniska kartor, navigations— och informationssystem kommer att kunna ge upplysningar om position, vägval, kör— förhållanden, parkeringsplatser, närmaste bensinstation, etc. För den rörelsehindrade föraren ger detta helt nya möjligheter att klara sig på egen hand.

Det kommer även att ligga inom teknikens möjligheter att kraftigt underlätta även gravt rörelsehindrades förmåga att framföra och manövrera bilen. Likaså kan en satsning på utveckling komma att reSUltera i nya smidiga special- fordon, till exempel för stadstrafik.

2.6.2 Förflyttning inomhus 2.6.2.l Trolig utveckling

De lätta smidiga sk aktivstolarna kommer att ytterligare """""""""" öka" "sin" "markhä'd's'äridei' något-, "speciellt 'då'in'a'n' (har ”förbättrat" ' ' ' ' ' "

sittkomforten. Det är troligt att manuella rullstolar i allt högre grad kommer att tillhandahållas som modulsystem, med vilka de flesta typer av rullstolar skall kunna sättas ihop, utifrån moduler såsom ram, hjul, fotstöd mm. Dessutom kommer ytterligare specialstolar, t ex för sport och fritid, och alternativa utföranden att utvecklas. Speciellt för barn kommer stå— och knärullstolar att betyda mycket ifråga om rörlighet och mindre medicinska komplikationer.

Antalet elektriska rullstolar kommer att öka, bland annat beroende på gravt rörelsehindrades och flerhandikappades ökade krav på självständig förflyttning. Elrullstolen kommer att integreras alltmer med andra funktioner, såsom kommuni-

kation och omgivningskontroll. Det medför behov av ökat lagarbete kring ordination och utprovning, då hänsyn måste tas till flera olika sorters behov.

Utbudet av elrullstolar för barn ökar kraftigt och möjlig- heterna att använda elrullstol i lägre åldrar förbättras. Även här kommer viktiga alternativ såsom ståstol.

Gånghjälpmedel kommer att bli lättare och smidigare med användning av nya material. Nya kunskaper om lämpliga be- lastningspunkter och gångsätt kommer att resultera i nya produkter som medför minskad risk för skador och förvärrad funktionsnedsättning. Speciellt gäller detta för barn där nya typer av gånghjälpmedel som tar hänsyn till deras speciella behov kommer.

Sängen håller på att bli en komponentuppbyggd möbel beståen— de av underrede, ram, madrass, lyft, vändhjälp, bord och omgivningskontroll.

Nya hjälpmedel för överflyttning kommer också fram så att brukaren i allt större utsträckning kan klara sin förflytt- ning till och från säng, stol, toalett, etc.

2.6.2.2 Möjlig utveckling

Det är hög tid att göra en rejäl satsning på en rullstol för äldre som är lättkörd, har god sittkomfort och ett tilltalande yttre som väl smälter in i hemmiljön.

Nya ellagringssystem kan ge mindre och lättare batterier. Detta kan väsentligt påverka utformningen av elrullstolarna så att de blir mindre, smidigare och får ökad räckvidd.

En följd av detta kan bli en mer billiknande typ av rull- stol.

En helt annan utveckling som kan få betydelse för vissa rörelsehindrades förflyttningsmöjligheter är användningen av funktionell elektrisk stimulering, FES. Det innebär

att man elektriskt stimulerar nerver och muskler så att vissa rörelsefunktioner kan uppnås trots förlamningar. Användning av FES fordrar samarbete mellan läkare, sjukgym— nast och hjälpmedelsverksamheten.

2.6.3 Datorer, omgivningskontroll 2.6 3.1 Trolig utveckling

För den som har svårt att röra sig och förflytta sig kan datoriserade hjälpmedel komma att betyda mycket för bland annat informationsutbyte. Oftast kommer hjälpmedlen att bestå av standardprodukter, persondatorer, som i allmänhet kan användas utan speciell anpassning till rörelsehindret men i vissa fall kan ett behov av särskild kringutrustning finnas.

Aven rörelsehindrade kommer sålunda att i ökad utsträckning använda datormötessystem eller elektronisk post liksom informationshanker typ Videotex och dessutom använda sin terminal för att göra bank— och postärenden, handla varor, etc. Det finns redan nu planer för att vi i Sverige liksom i Frankrike skall ha ett system där alla telefonabonnenter får en datorterminal i stället för en telefonkatalog vilket får konsekvenser för rörelsehindrade och andra handikapp- grupper. Priserna på persondatorer och terminaler kommer att sjunka samtidigt som behovet för handikappade kommer att öka.

Personer med nedsatt funktion i händer och armar kommer att kunna använda en vanlig persondator för att skriva, rita och måla. Med någon anpassning kommer i stort sett alla rörelsehindrade att kunna skriva och alla som har

god huvudmotorik kan dessutom rita och måla. Datorn kan också användas för att komponera och utöva musik även av den som är gravt rörelsehindrad. Lämpliga datorsystem för gravt rörelsehindrade som täcker olika behov och funktioner kommer att kräva ett lagarbete mellan personer med olika, delvis nya kompetenser inom hjälpmedelsverksamheten.

Sladdlösa telefoner kommer att finnas i ett ännu större utbud än idag. För många rörelsehindrade kan det vara ett värdefullt hjälpmedel under förutsättning att utformningen är lämplig.

Trådlösa system kommer också alltmer att utvecklas för att tillgodose behovet av larm- och anropsfunktioner för rörelsehindrade, inte minst den ökande gruppen äldre.

Likaså kan man förvänta sig fler och bättre system för omgivningskontroll, dvs fjärrstyrning av olika funktioner i bostaden och annorstädes. De kommer att kunna integreras med andra hjälpmedelsfunktioner såsom förflyttning och kommunikation.

2.6.3.2 Möjlig utveckling

Datatekniken kommer att kunna åstadkomma helt nya möjlig- heter till lek, stimulans och träning för rörelsehindrade barn. Det handlar till stor del om lämplig programvara. För att bättre förstå omvärlden kan till exempel komplicera- de förlopp simuleras i en dator.

Även för många rörelsehindrade skulle det vara värdefullt med en stor informationsbank dit man kan vända sig för att få information som man har svårt att hämta ur böcker, tidningar och liknande.

Omgivningskontroll och larmfunktioner kan komma att integre- ras i bostaden på helt nya sätt. I ett så kallat Smart

House kan alla viktigare funktioner styras via en central enhet som också kan programmeras för att passa individuella behov.

Nya larmsystem för olycksfall, glömska, sjukdomsfall etc kommer att kunna introduceras. Gränsdragningsfrågan måste lösas. Då kommer det också att behövas en åtgärdsorganisa- tion då larm utlöses.

2.6.4 ABL-hjälpmedel 2.6.4.1 Trolig utveckling

Nya lätta, hållfasta och elastiska material samt nya pro- duktionsmetoder kommer att medföra förbättringar av ADL—- hjälpmedlen både till funktion, handhavande och kvalitet. Låg vikt och hopfällbarhet gör hjälpmedlen smidiga att använda och lätta att transportera. Material med hög frik— tion, mjuk, behaglig yta och hårdare kärna ger handtagsde- lar bättre grepp och minskad belastning på händerna.

Estetisk och funktionell formgivning får genomslagskraft

. inom.hjälpmedelsutvecklingen- ökad.kunskap om rörelsehindra-, de personers ergonomiska förutsättningar ger underlag för nya designprinciper och användande av ny teknik.

Hjälpmedel för personlig hygien för gravt rörelsehindrade personer kommer att bygga på system av individuellt anpassa- de lösningar. Lyft- och förflyttningsmomentet integreras i den kedja av aktiviteter som personlig hygien omfattar.

2.6.4.2 Möjlig utveckling

Elektronikens intåg i hemmen kan komma att underlätta för rörelsehindrade. Vissa hjälpmedel kan då ersättas av fjärr- kontroll för att styra olika funktioner i hela bostaden.

Om standardprodukter som hushållsredskap och förpackningar förbättras kan också många enkla hjälpmedel bli överflödiga.

Ett helt nytt system för toalettstol med stödfunktioner kan i större utsträckning än idag tillgodose hjälpmedels- behovet hos äldre människor med måttliga rörelseinskränk- ningar.

Genom elektronikens inträde i textilindustrin kan alternativ till skräddarsydda kläder komma fram. Individuella mått kan lagras på ett kort i affären väljer man sedam modell som därefter sys upp automatiskt i fabriken.

r

2.6.5 Ortopedtekniska hjälpmedel 2.6.5.l Trolig utveckling

Den framtida utvecklingen av ortopedtekniska hjälpmedel är delvis beroende av hur försörjningssystemet utvecklas.

De förhoppningar som fanns för 15-20 år sedan om att modern teknik skulle kunna frambringa avancerade alternativ till förlorade lemmar har inte infriats.

I framtiden är det dock troligt att man successivt övergår till nya, lätta och lättbearbetade material i hjälpmedlen och hjälpmedelskomponenterna. Framställningstiden kan för- kortas och hjälpmedlen kan bli ändamålsenligare.

I framställningen av ortopedtekniska hjälpmedel kommer datoriserade tekniker som CAD/CAM att introduceras och spridas under tioårsperioden. Det innebär en stor förändring av personalens arbetsuppgifter och krav på kompetens.

Tekniken ger möjlighet att använda små robotar för att hjälpa enstaka rörelsehindrade personer med uppgifter som att hämta föremål och placera dem inom räckhåll eller på lämpligt ställe för att kunna läsa. I första hand blir det troligen fråga om tillämpningar i arbetslivet.

2.6.5.2 Möjlig utveckling

Det synes fortfarande vara möjligt att med dagens och mor- gondagens teknik, såsom mikroelektronik, datateknik och mekanik, konstruera konstgjorda lemmar med betydligt bättre funktion än dagens. Motoriserade benproteser och helarms— proteser borde ligga inom möjligheternas gräns för vissa små behovsgrupper.

I takt med ökade kunskaper om nervsystemet torde det också bli möjligt att både stimulera förlamade kroppsdelar och använda nervimpulser för styrning mer än idag.

Dessa och andra typer av nya ortopedtekniska hjälpmedel kommer dock att ställa ökade krav på intresse och kompetens inom sektorn för att utnyttja nya hjälpmedel.

2.7 Medicinskt handikappade 2.7.1 Trolig utveckling

Utvecklingen av hjälpmedel för medicinskt handikappade

. människor till.vilka räknas en.mängd.olika.diagnosgrupper, är svårt att förutse. Nya medicinska behandlingsmetoder föder behov av nya hjälpmedel och eliminerar behov av andra. Vilka dessa metoder blir i framtiden är dock omöjligt att saga.

Hjälpmedel för inkontinenta och stomister kommer att successivt förbättras i takt med utvecklingen av nya plast— material och ökade kunskaper om behoven.

Nya andningshjälpmedel kommer att bli bättre och hemvänliga- re.

För diabetiker kommer nya och bättre insulinpumpar, som ger jämnare dosering och senarelägger komplikationer.

Trots att fler personer kommer att njurtransplanteras kommer nya enklare hjälpmedel för dialys, främst i hemmet, att underlätta för patienter med sämre allmäntillstånd.

överhuvudtaget kommer, som en följd av den ökade hemsjuk- vården och hemvården, med säkerhet fram nya produkter som lämpar sig för användning i hemmet. De kommer att kräva väl fungerande system för service, underhåll och informa- tion.

För många nya hjälpmedel för medicinskt handikappade måste kostnadsansvaret klaras ut.

2.7.2 Möjlig utveckling

Nya hjälpmedel för att åstadkomma smärtlindring, både på kemisk och elektrisk väg, kommer att kunna finnas.

Egen kontroll av vissa kroppsfunktioner, såsom blodsocker och hormoner, kommer att kunna underlättas med hjälp av nya, enkla hjälpmedel.

Ett näraliggande område kommer att vara den klinikanslutna hemsjukvården där utrustningar för sjukvårdande behandling och för kommunikation med sjukhuset kommer att finnas och där anhörig och vårdares roll ställer nya krav.

3. FÖRSÖRJNINGSSYSTEMET FöR HJÄLPMEDEL 3.1 Inledning

Hälso— och sjukvårdshuvudmännens försörjningssystem för hjälpmedel för daglig livsföring har i sina huvuddrag varit oförändrat sedan slutet av 1960-talet. De viktigaste känne- tecknen är:

Hjälpmedlen tillhandahålls med samhällsbidrag, kostnads- fritt för användaren.

De kostnadsfria hjälpmedlen utgörs, dels av specialhjälp- medel för handikappade, dels av vissa vanliga konsument- artiklar av särskild betydelse för handikappade.

Hjälpmedlen tillhandahålls av hälso- och sjukvårdshuvud- männen, vanligen genom deras sjukvårdsorganisation.

Huvudmännen erhåller i sin tur viss kompensation för inköpskostnaden för hjälpmedlen från staten, f.n. via den allmänna försäkringen.

Tillverkning och marknadsföring samt i stor utsträckning utveckling handhas av privata firmor.

En stor del av hjälpmedlen provas eller bedöms av handi- kappinstitutet och förs därefter upp på en numera rekom-

menderande hjälpmedelsförteckning. Efterhand har ett antal problem med nuvarande försörjnings— system för hjälpmedel uppstått. Problemen har lett till kritik från bl a handikapporganisationernas sida med inne- börden att hjälpmedelsförsörjningen inte fungerar på avsett vis. Vanligen har kritiken inriktat sig på att alltför begränsade resurser ställs till förfogande för hjälpmedels- verksamheten.

Det kan emellertid finnas anledning att fråga sig om, åt- minstone till viss del, andra orsaker till problemen än resurstillgången står att finna. Det kan ju knappast från början uteslutas att t ex den kraftiga volymtillväxten, den medicinsktekniska utvecklingen, omstruktureringen av

sjukvården och den allmänna samhällsutvecklingen medfört att försörjningssystemet för hjälpmedel delvis behöver förändras och förbättras.

3.2. Försörjningssystemets utveckling i stort

Grundprincipen för hjälpmedelsverksamheten var från början att hjälpmedlen skulle tillhandahållas av samhället och vara kostnadsfria för användaren. Huvudmannaskapet för verksamheten överflyttades 1976 från staten till hälso- och sjukvårdshuvudmännen.

Med den relativt begränsade omfattning som hjälpmedelsverk- samheten och huvudmännens rehabiliteringsverksamhet i övrigt hade i slutet av 1960-talet var det möjligt att i relativt enkla regler definiera och avgränsa såväl de behovsgrupper som de produkter som verksamheten skulle anses omfatta. Verksamheten var också av så begränsad omfattning att det för de kostnadsfria hjälpmedlen byggdes upp en helt egen distribution avseende inköp, lagerhållning och leverans.

Försörjningssystemet kom därmed att bestå av ett begränsat antal för brukaren kostnadsfria hjälpmedel, specialhjälp- medel och vissa vanliga konsumentartiklar, som dels utprova- des och ordinerades dels distribuerades inom ramen för huvudmännens sjukvårdsverksamhet.

Utvecklingen därefter av hjälpmedelsverksamheten har varit så kraftig att ett antal problem med försörjningssystemet uppstått. Det har, enkelt uttryckt, uppstått problem med

att inom ramen för det försörjningssystem som byggdes upp

i slutet av 1960-talet tillgodose de förändrade eller nya krav som efterhand kommit att ställas på hjälpmedelsverksam- heten.

Produktomfånget inom hjälpmedelsverksamheten har således vuxit kraftigt vad gäller såväl volymer som sortimentsbredd

och teknik. Viktiga, troliga, orsaker till denna utveckling har varit Utökade rehabiliterings- och omvårdnadsinsatser från samhällets sida, där hjälpmedel ingår som en naturlig och nödvändig del.

En fortlöpande utvidgning av "ordinationskriterierna" för hjälpmedel till tidigare eftersatta handikappgrupper, till äldregruppen och andra med relativt måttliga funk— tionsnedsättningar, till det ökande antalet hemsjukvårds- patienter etc.

Den tekniska utvecklingen som efterhand ökat möjligheter— na att med hjälpmedel kompensera funktionsnedsättningar

3.3. Undersökningens uppläggning

Efterhand som nya behovsgrupper för hjälpmedel uppmärk- sammats eller nya produkter med viktiga funktionskompense- rande egenskaper tillkommit har det naturliga kravet varit att produkterna/hjälpmedlen skulle tillhandahållas inom ramen för huvudmännens försörjningssystem.

I praktiken har därmed huvudmännens försörjningssystem blivit den enda vägen att tillhandahålla produkter/hjälp— medel med bra funktionskompenserande egenskaper. Det gäller . då tillhandahållande i mening av såväl finansiering,som, utprovning och distribution.

Undersökningen nedan söker belysa vilka problem som till följd av successivt utökade krav uppstått med försörjnings— systemet. Syftet har varit att därmed ge underlag för diskussion av erforderliga förändringar och förbättringar.

Som underlag för analysen har bl a använts inventeringen i bilaga 1 av produkter med viktiga funktionskompenserande egenskaper men ej inordnade i försörjningssystemet samt inventeringen i bilaga 2 av produkter/hjälpmedel under utveckling.

Inventeringar av detta slag kan av flera skäl inte bli helt täckande. Bl a betr hjälpmedel för "nya" handikapp— grupper och betr vanliga konsumentartiklar som samtidigt

är bra hjälpmedel har subjektiva avgränsningar i praktiken behövt göras. Avgränsningarna framgår på olika sätt av inventeringsmaterialet.

Andra utgångspunkter för analysen har varit beskrivningen i avsnitt 2 ovan av "Teknikens möjligheter" samt erfaren- heter inom handikappinstitutet och inom till institutet knutna rådgivningsgrupper.

Vissa hjälpmedel är formellt inordnade i nuvarande försörj- ningssystem i så måtto att centrala rekommendationer om att de bör ses som kostnadsfria hjälpmedel finns samtidigt som det är uppenbart att övriga delar av försörjnings— systemet i flera avseenden fungerar otillfredsställande. Det gäller t ex hjälpmedel för dövblinda och utvecklings- störda, vissa hjälpmedel för tal-, röst- och språkskadade liksom en stor del av området datorhjälpmedel. Hjälpmedel av detta slag har medtagits i diskussionerna om problem med nuvarande försörjningssystem eftersom försörjningssyste— met i väsentliga avseenden fungerar dåligt för dessa grupper.

Det bör betonas att det främst är de administrativa och organisatoriska problemen kring försörjningssystemet som tas upp. Således granskas i första hand frågor om huruvida produkterna/hjälpmedlen överhuvudtaget är eller blir åtkom- liga för brukaren på ett tillfredsställande sätt samt om det inom sjukvårdens rehabiliteringsverksamhet finns den organisation och kompetens för utprovning som oftast krävs. Däremot berörs inte primärt andra kvalitativa försörjnings- frågor av typ lokala sortimentsbegränsningar, väntetider till följd av resursknapphet, brukarinflytande etc.

Frågor om finansiering och om kostnadsfrihet för brukarna tas inte alls upp med undantag för de begränsade ekonomiska resonemangen i avsnitt 3.5.

Begreppen hjälpmedel och försörjningssystem används ofta i framställningen. Begreppet hjälpmedel används därvid

i sin vidare betydelse, d v s om alla produkter som har

en viktig funktionskompenserande effekt oavsett hur de tillhandahålls eller finansieras. Med försörjningssystemet avses, där annat ej sägs, hälso- och sjukvårdshuvudmännens försörjningssystem för hjälpmedel för handikappade.

Hjälpmedlen har i fortsättningen med hänsyn till deras förhållande till försörjningssystemet delats in i följande grupper:

Specifika handikapphjälpmedel för traditionella handi- kappgrupper

Enkla specifika handikapphjälpmedel med vid målgrupp

Vanliga konsumentartiklar som samtidigt är viktiga hjälp- medel

Behandlingshjälpmedel/medicinska hjälpmedel Ortoser och proteser för rörelsehindrade Datorbaserade hjälpmedel

Eftersatta produktområden och behovsområden

3.4 Olika hjälpmedelsgrupper i förhållande till nu- varande försörjningssystem för hjälpmedel

3.4.1. Specifika handikapphjälpmedel för traditionella handikappgrupper

Exempel på hjälpmedel i denna grupp är rullstolar, hörappa- rater och punktskriftsmaskiner.

Hjälpmedlen i gruppen, som omfattar flertalet av de hjälp- medel som f.n. ordineras, uppfyller följande kriterier:

Produkten är direkt avsedd att kompensera en viss funk- tionsnedsättning.

Bakomliggande behovsgrupper är väldefinierade och lätt identifierbara.

Hjälpmedlet är en väsentlig, ofta helt avgörande faktor i rehabiliteringen.

Hjälpmedlet används i daglig livsföring och är inte speciellt inriktat på t ex yrkesverksamhet eller fritid.

Ev. medicinsk behandling är i princip avslutad när hjälp- medlet ordineras.

Hjälpmedlet är en serietillverkad industriprodukt, lätt specificerbar t ex i en produktförteckning. En utgångspunkt för den fortsatta diskussionen är, att det nuvarande försörjningssystemet främst är inriktat mot denna grupp av hjälpmedel och också ur administrativ och organisatorisk synpunkt i stort sett fungerar bra för dessa hjälpmedel. Gruppen blir därmed i analysen en slags kontrollgrupp till övriga, i något eller några avseenden ”avvikande" grupper.

De befintliga hjälpmedel som ej är inordnade i försörjnings- systemet och som förtecknats i bilaga 1 kan genomgående hänföras till någon av de grupper av hjälpmedel som på något sätt avviker från kontrollgruppen.

Det kan nämnas att särskilda hjälpmedelsenheter finns orga- niserade inom sjukvården för de traditionella hjälpmedels- grupperna t ex hörcentraler och syncentraler och hjälp- medelscentraler.

Det sagda behöver naturligtvis inte innebära att hjälpme- delsförsörjningen fungerar i alla avseenden bra för den aktuella gruppen hjälpmedel. Det säger t ex ingenting om kvalitén på försörjningen vad gäller inprovning, väntetider eller service. Men man kan nog konstatera att det rent administrativa/organisatoriska försörjningssystemet som sådant inte utgör något större problem för denna grupp hjälpmedel förutsatt att tillräckliga ekonomiska resurser finns till förfogande.

Det bör här nämnas att ortoser och proteser är en "traditio- nell” hjälpmedelsgrupp sedan länge inordnad i försörjnings- systemet som dock nedan behandlas separat.

3.4.2. Enkla, specifika handikapphjälpmedel med vid målgrupp

-Även här rör det sig om produkter speciellt utformade med tanke på vissa funktionsnedsättningar men målgruppen är vid och går utöver de traditionella handikappgrupperna. Bland annat kan nämnas äldregruppens behov av hjälpmedel mot bakgrund av satsningen på kvarboende hemma för äldre.

Produkterna/hjälpmedlen är till sin utformning relativt enkla och alldagliga även om de till sin funktion kan vara mycket väsentliga. Exempel på hjälpmedel i denna grupp är hushålls- och hygienartiklar av typ griptänger, burk- öppnare, antihalkmattor och badbrädor. Signalanordningar i bostaden, t ex akustiska signaler och ljusindikatorer för att uppfatta telefon- och dörrsignaler, hör också till denna grupp. Hit kan även, om man väljer en vid gräns, räknas toalettstolsförhöjningar och kryckkäppar.

Resonemangsvis kan man urskilja följande tre målgrupper för denna typ av hjälpmedel:

Handikappade som kommer i direkt kontakt med de specia- liserade rehabiliteringsresurserna inom sjukvården.

Äldre med relativt stora funktionsnedsättningar som främst kommer i kontakt med hemtjänstpersonal och distriktssköterskor.

Äldre med måttliga funktionsnedsättningar utan regelbun- den kontakt med samhällets omvårdnadsorganisationer.

Försörjningen med enkla hjälpmedel fungerar, i den mån hjälpmedel finns och tillhandahålls via hjälpmedelscentraler eller motsvarande, relativt bra för den förstnämnda gruppen. För de båda andra grupperna fungerar det sämre. Hemtjänst- personal har ofta inte tillräcklig kunskap om hjälpmedlen och de finns inte tillgängliga annat än inom sjukvårdens rehabiliteringsorganisation. De angivna problemen medför flera negativa effekter:

Äldre får ofta inte tillgång till produkterna.

Kundunderlaget begränsas, vilket gör distributionskost- naden hög samtidigt som intresset hos företagen för produktutveckling och produktion minskar.

Personer som annars inte skulle belasta sjukvårdens rehabiliteringsresurser söker sig dit för att överhuvud taget få tillgång till hjälpmedlen.

Äldregruppen får inte en naturlig vana att efterhand som krafterna avtar skaffa sig enkla, bekväma produkter vilket så småningom kan bli avgörande för möjligheten att bo kvar hemma. För denna grupp av hjälpmedel behövs flera alternativa distributionsvägar. Möjligheten att vid svårare funktions- nedsättningar få hjälpmedlen utprovade och ordinerade av kvalificerad sjukvårdspersonal måste självfallet bibehållas. Samtidigt behöver distributionsvägen via hemtjänstpersonal och distriktssköterskor förstärkas bl.a. genom utbildnings- insatser och enkla möjligheter att tillhandahålla hjälp- medlen. Slutligen finns också behov av att tillse att hjälp- medlen finns att tillgå i den öppna handeln så att äldre med måttliga funktionsnedsättningar enkelt kan skaffa sig dem.

Hjälpmedlen i denna grupp är i princip inordnade i nuvarande försörjningssystem bl.a. genom att rubriker för dem finns upptagna på hjälpmedelsförteckningen. Några befintliga hjälpmedel i denna grupp ej inordnade i försörjningssystemet har därmed inte upptagits i bilaga 1. Däremot kan ett annat aktuellt och konkret problem nämnas. Vissa huvudmän har i sina lokala hjälpmedelsförteckningar strukit hjälpmedel inom gruppen. Det innebär med dagens marknadsbild att dessa hjälpmedel blir helt oåtkomliga inom berörda områden. Det innebär också sett för landet i sin helhet att en liten marknad krymper ytterligare med risk för att tillverkningen av vissa produkter helt upphör.

3.4.3. Vanliga konsumentartiklar som samtidigt är viktiga

hjälpmedel

Vissa vanliga konsumentprodukter är särskilt väl lämpade att kompensera funktionsnedsättningar. De har då i många fall betraktats som handikapphjälpmedel och inordnats i försörjningssystemet.

Vanliga bandspelare är för synskadade direkt funktionskom- penserande som skriv- och läshjälpmedel och därvid jämför- bara med t ex rullstolar och hörapparater för rörelsehindra- de resp hörselskadade. Andra produkter, t ex hushållsmaski- ner, har mera redskapskaraktär som underlättar vissa göromål men de kan ändå ha en avgörande betydelse för en handi- kappads möjlighet att klara ett eget boende. I synnerhet om det då gäller produkter som rimligen inte kan anses tillhöra "normal standard" kan det vara angeläget att de

kan tillhandahållas via samhället.

Det bör således framhållas att denna grupp hjälpmedel kan innefatta alltifrån produkter som direkt kompenserar en väsentlig funktionsnedsättning till produkter som ”enbart" underlättar t ex ett göromål i hushållet. En och samma

produkt kan också ha väsentligt olika betydelse för olika behovsgrupper. Kraven på kvalificerad utprovning och inträ- ning kan också variera kraftigt.

För produkter/hjälpmedel inom gruppen finns alltid ett distributionssystem helt vid sidan av huvudmännens hjälp- medelsorganisation.

I relation till försörjningssystemet uppstår några viktiga gränsdragningsfrågor: I vilka situationer och för vilka behovsgrupper ska en vanlig konsumentprodukt betraktas som hjälpmedel och utgå kostnadsfritt?

Ska en produkt som ofta betraktas som hjälpmedel inordnas i försörjningssystemet för hjälpmedel med t ex ordina- tion, lagerhållning och distribution via huvudmännen. Problemen av detta slag har hittills nödtorftigt lösts inom ramen för nuvarande försörjningssystem. Bandspelare har sedan länge rekommenderats som ett hjälpmedel för syn— skadade. Hushållsapparater finns upptagna som rubrik i hjälpmedelsförteckningen och det lämnas där till ordinatören att avgöra om det "handikapprelaterade behovet" är tillräck- ligt starkt för att motivera utprovning samt ordination som kostnadsfritt hjälpmedel.

Gränsdragningsfrågorna går naturligtvis inte att en gång för alla lösa. Dock kan ifrågasättas om inte de centrala rekommendationerna för denna grupp av hjälpmedel mera borde utgå från behovsgrupp och behovssituation i stället för från produkt. Det ur såväl rehabiliteringssynpunkt som resurssynpunkt verkligt väsentliga är ju att den handikappa- de får kvalificerad hjälp med utprovning av den extra ut- rustning han behöver. Däremot är det nästintill omöjligt att i en generell tabell lista alla tänkbara produkter inom gruppen vanliga konsumentartiklar som handikappade kan ha särskild nytta av.

Produktlistorna i bilaga 1 upptar ett begränsat antal vanli— ga konsumentartiklar som aktualiserats som hjälpmedel, bl.a. luftfuktare, personsökare, sladdlös telefon, högtalan- de telefon, vanlig telefon med inbyggd förstärkare, automa- tisk nummersändare, matberedningsmaskin, mikrovågsugn, videobandspelare (datorhjälpmedel behandlas separat i av- snitt 4.6 nedan). Härutöver finns ett stort antal produkter som på goda grunder skulle kunna aktualiseras som hjälp- medel. Uppräkningen ger en viss bild av för dagen aktuella problem men också en antydan om vidden av gränsdragnings- problemen inom området.

3.4.4. Behandlingshjälpmedel/medicinska hjälpmedel

Vissa hjälpmedel för handikappade har ett särskilt nära samband med medicinsk behandling.

I vissa fall förefinns sambandet främst vid första ordina— tionstillfället. Det gäller t ex en amputation och den därmed sammanhängande protesordinationen eller en hjärt— operation med inoperation av en pace-maker. I båda exemplen ,kanmwsäga att den medicinSka, interventionen kräver, att. hjälpmedlet ordineras.

I andra fall kvarstår det medicinska sambandet (hjälpmedlet har en behandlande effekt) under hela den tid hjälpmedlet används. Som exempel kan nämnas UVB-ljuslampor för psoria- tiker.

Ortoser och proteser har "redan från början", trots sin karaktär av medicinska hjälpmedel, varit inordnade i för- sörjningssystemet. övriga hjälpmedel i denna grupp har däremot senare pressats in i försörjningssystemet i brist på bättre sätt att lösa finansiering och vissa andra admi- nistrativa frågor. Hjärtstimulatorer är ett bra exempel

på detta.

I relation till försörjningssystemet föreligger några väsentliga problem med behandlingshjälpmedel/medicinska hjälpmedel: Det finns flera väsentliga hjälpmedel inom gruppen som inte är inordnade i försörjningssystemet även om dessa hjälpmedel ändå oftast torde tillhandahållas av resp. huvudman.

Den medicinsk/tekniska utvecklingen torde medföra att efterhand nya, ofta dyra och komplicerade hjälpmedel, tillkommer.

Ansvarsfrågan när det gäller utprovning, ordination, typprovning etc är oklar. Det är angeläget att hjälp- medelshanteringen här nära anknyts till den medicinska behandlingen.

Det är oklart om kostnaden för inköp av denna typ av hjälpmedel ska omfattas av hjälpmedelsersättningen.

Kostnadsansvaret för å ena sidan den medicinska behand- lingen resp. medicinen och å andra sidan denna typ av hjälpmedel är inte samordnat.

3.4.5. Ortoser och proteser för rörelsehindrade

Ortoser och proteser har redan från början varit inordnade i försörjningssystemet för hjälpmedel.

Samtidigt skiljer sig såsom tidigare antytts ortoser och proteser från hjälpmedel av typ rullstolar och hörapparater genom sin närmare anknytning till den rent medicinska be- handlingen. Vidare gäller att ortoser och proteser ofta sammansätts av individuellt tillverkade eller anpassade komponenter vilket gör det svårare att i produktlistor specificera och rekommendera produkter.

Försörjningsmässigt har för flertalet huvudmän området skiljts från övrig hjälpmedelsverksamhet på grund av det entreprenörsförfarande gentemot främst LIC som tillämpas. Nuvarande avtal mellan huvudmännen och respektive entrepre- nör är ofta ej tillfyllest. Detta innebär bl a att det är svårt att följa upp entreprenörens åtagande.

Vad avser hela det ortopedtekniska området (ortoser, prote- ser, skor och inlägg) finns flera väsentliga problem med försörjningssystemet. Verksamhetens innehåll har markant förändrats. Nya behandlingsmetoder har tillkommit där t ex olika typer av ortoser används vid korttidsbehandling varvid samma försörjningsrutiner införts som för hjälpmedel för långvarigt handikappade. Försörjningen av ortopediska hjälp- medel är fortfarande nästan helt koncentrerad till de orto- pedtekniska avdelningarna. Detta trots att ett stort antal produkter tillkommit som ej fordrar utprovning och anpass- ning av ortopedteknisk kompetens.

Angivna problemområden behandlas f.n. inom separata projekt som pågår i handikappinstitutets regi. Frågorna berörs därför inte ytterligare här.

3.4.6. Datorbaserade hjälpmedel

Utvecklingen inom datortekniken håller på att skapa en

ny generation av hjälpmedel för handikappade. Det är hjälp- medel som ofta på ett dramatiskt sätt kan kompensera funk- tionsnedsättningar. Samtidigt ställer denna utveckling ................ helt nya.krav.på.försörjningssystemet.för.hjälpmedel-,... ..... ...

Datorer och datorprogram kan fungera som hjälpmedel på många sätt och i många olika situationer. Även om man bort- ser från de fall där dator-elektronik ingår i form av kom- ponenter i andra hjälpmedel, t ex i en rullstol, är varia- tionsrikedomen stor.

Ett datorhjälpmedel kan t ex i vissa fall ordineras för att kompensera ett väl definierat funktionsbortfall, t ex en äldre, talskadads förmåga att kommunicera med den närmaste omgivningen. Om både datorn och det program som används i betydande grad är specialanpassade för den aktuella situationen har vi lätt att se systemet som ett väldefinierat handikapphjälpmedel.

En annorlunda situation uppstår om man börjar förse t ex

ett gravt synskadat eller rörelsehindrat barn med datorut- rustningar först före skolåldern, sedan för skolsituationen och slutligen för den egna bostaden och för yrkesverksam- heten. Datorutrustningen kan få en helt avgörande betydelse för den här personens möjligheter att leva ett självständigt liv med egna försörjningsmöjligheter etc. De nu gällande gränsdragningarna mellan primärkommunens och sekundärkommu- nens omvårdnadsansvar liksom mellan de olika finansierings— formerna för t ex arbetshjälpmedel, bostadsanpassningar och hjälpmedel för daglig livsföring ter sig också inadekva- ta för den här situationen.

Ett datorhjälpmedel består nästan alltid av ett antal olika delar som tillsammans bildar ett system. Vissa delar i systemet, t ex processorn och minnesenheterna, är oftast standardprodukter, andra delar, t ex in- och utmatningsenhe- terna, kan vara helt eller delvis utformade med tanke på

en viss funktionsnedsättning och programmen i sin tur kan vara rena standardprodukter, t ex ett ordbehandlingspro- gram eller ett specialprogram för att träna eller kompensera en funktion hos användaren. Datorprogram som hjälpmedel

har också en helt annan karaktär än vanliga produkter/hjälp- medel.

Problemen med datorer som handikapphjälpmedel kompliceras ytterligare av den snabba tekniska utvecklingen. Ett exempel är texttelefoner för döva. För några år sedan kunde text- telefonerna ses som specialhjälpmedel för handikappade. I dag finns det persondatorer på öppna marknaden med i princip texttelefonens funktioner och till billigare pris. En komplikation är oklarheten kring äganderätten av ordine- rade texttelefoner. Formellt ägs telefoner som levererats

av televerket av den enskilde medan andra hjälpmedel formellt ägs av huvudmannen.

Ovan har exemplifierats ett antal problem med datorhjälp- medel i förhållande till det befintliga försörjningssystemet för hjälpmedel. Å ena sidan är det uppenbart att det nu- varande systemet inte täcker de krav som datorhjälpmedlen ställer, å andra sidan är erfarenheterna av datorhjälpmedlen begränsade samtidigt som den tekniska utvecklingen går mycket snabbt. Det är således svårt att f.n. exakt formulera vilka krav som ska ställas på försörjningssystemet. Dock kan sägas att kompetens på området måste byggas upp inom hjälpmedelsverksamheten, att nya arbetsmetoder måste utveck- las och att bättre samverkansformer mellan olika ansvariga och över handikappgränserna måste tillskapas.

Betydelsefullt för att kunna utveckla försörjningssystemet är uppbyggnaden av de "resursenheter" som nu pågår på 4-5 platser i landet. Med lokal samverkan mellan landsting

och skola och mellan olika handikappspecialiteter och med stöd från bl a handikappinstitutet ska dessa enheter ut- veckla kompetens inom området. De kan sedan med sin djupa erfarenhet understödja verksamheten inom hela landet genom

medverkan i utbildning och information, konsultverksamhet, FoU, osv.

[3.4.7] ' Eftersatta produktområden och behovsgrupper!

Vissa produktområden och behovsområden är eftersatta i hjälpmedelssammanhang antingen så att de inte fungerar bra trots att de formellt är inordnade i försörjningssyste- met eller så att de ligger helt utanför systemet. Kortfattat kommer här att beröras följande eftersatta områden:

Hjälpmedel för förståndshandikappade

Hjälpmedel för dövblinda och andra flerhandikappade samt hjälpmedel för tal-, röst— och språkskadade

Kostnadsfria förbrukningsartiklar

Hjälpmedel som även används av anhöriga och vårdare

Fritidshjälpmedel

3.4.7.l Hjälpmedel för förståndshandikappade

Formellt har hjälpmedel för förståndshandikappade sedan länge varit inordnade i försörjningssystemet. Detta har gällt både specifika hjälpmedel för förståndshandikappa- de och hjälpmedel för förståndshandikappade med tilläggs- handikapp, t ex rullstolar.

I praktiken fungerar dock hjälpmedelsförsörjningen ofta dåligt för förståndshandikappade. Delvis kan detta förklaras av att andra eftersatta och mera primära omvårdnadsfrågor hittills stått i förgrunden för denna grupp.

Bättre kunskaper om hjälpmedel inom omsorgsverksamheten liksom bättre kunskap vid ordinarie hjälpmedelsenheter om förståndshandikappades särskilda krav på hjälpmedel är därför en angelägen målsättning. Ett möjligt första steg i denna riktning kunde vara att vid någon omsorgsinsti— tution inom varje landsting bygga upp en mera "koncentrerad" resurs för hjälpmedelsfrågorna för förståndshandikappade. Denna kunde då fungera som konsult åt övriga enheter och som kontaktlänk till andra hjälpmedelsenheter.

3.4.7.2 Hjälpmedel för dövblinda och andra flerhandikappade samt hjälpmedel för tal- röst- och språkskadade

Generellt för dessa grupper kan sägas att kunskapen om behov av hjälpmedel och om hjälpmedelsmöjligheter är otill- räcklig. Den organisatoriska uppdelningen på syn-, hör- och hjälpmedelscentraler medför också att det saknas ett övergripande ansvar för hjälpmedelsförsörjning för var och en av dessa grupper.

Den nya datortekniken innebär att det kommer att finnas allt fler produkter/hjälpmedel som kan kompensera funktions- nedsättningar för dessa grupper. För att produkterna/hjälp- medlen ska bli tillgängliga krävs en ökad kompetens vad

gäller dessa gruppers hjälpmedelsbehov och de tekniska möjligheterna att tillgodose behoven. Tidigare nämnda resurscentra för datorhjälpmedel får här en viktig funktion.

3.4.7.3 Kostnadsfria förbrukningsartiklar

De indikationer (diagnoser) som berättigar till kostnadsfria förbrukningsartiklar anges i kungörelsen om kostnadsfria förbrukningsartiklar vid sjukdom (SFS 1981 354). I social- styrelsens författningssamling (SOSFS 1982 10) anges de typer av artiklar som ska tillhandahållas kostnadsfritt. Handikappinstitutet fastställer sedan på socialstyrelsens uppdrag sortiment i en särskild förteckning.

De problem som finns är dels försörjningen av förbruknings- artiklar till diagnosgrupper som idag inte omfattas av kungörelsen men som ur många andra aspekter är likvärdiga med de i kungörelsen dels försörjningen av förbruknings- artiklar till diagnosgrupperna i kungörelsen men där artik- larna inte finns upptagna i föreskrifterna. Handikappinsti- tutet har gjort en särskild "Utredning om tillhandahållande av förbrukningsartiklar, Marti Parker juli 1984", där bl a förbrukningsartiklar som inte omfattas av försörjnings- systemet listats. Utredningen gjordes på anmodan av social- styrelsen och socialdepartementet har fått den för kännedom.

3.4.7.4 Hjälpmedel som även används av anhöriga och vårdare

Vissa hjälpmedel används även av anhöriga och vårdare i omvårdnaden av den handikappade. Det kan gälla t ex lyf- tar, sängar och utomhusrullstolar. Sådana hjälpmedel ska naturligtvis i första hand vara bekväma och lätthanterliga för den handikappade men tilläggskrav med hänsyn till vårdarfunktionen kan förekomma. Krav på utförande för hem— miljö står ibland i konflikt med arbetsmiljökrav. Gräns- dragningsfrågor kommun - landsting kan uppkomma vad gäller kostnaderna för hjälpmedlen. Trenden mot hemsjukvård och längre kvarboende hemma vid hög ålder accentuerar problemen.

Det är angeläget att betrakta alla hjälpmedel i hemmet

hos den handikappade som i första hand den handikappades hjälpmedel. Ett bibehållet inflytande för den handikappade på hjälpmedel som används även av anhöriga och vårdare är således viktigt. Det är också orationellt att såsom på några håll skett dela in hjälpmedlen i vårdarhjälpmedel och handikapphjälpmedel, där samma produkt ibland klassas som vårdarhjälpmedel, ibland som handikapphjälpmedel och där vårdarhjälpmedlen ibland tillhandahålls annan väg än handikapphjälpmedlen. Finansierings- och andra gräns- dragningsproblem måste kunna lösas på bättre sätt.

3.4.7 5 Fritidshjälpmedel

Hjälpmedel speciellt avsedda för fritidssysselsättningar, sport, idrott, etc., omfattas inte av nuvarande försörj- ningssystem.

Exempel på hjälpmedel inom detta område som på olika sätt varit aktuella under senare år är ridramper och special- sadlar, pulka-ski-cart, tennisrullstolar, kryck-skidor, motordrivet terrängfordon och lyft till segelbåt.

När nuvarande försörjningssystem infördes i slutet av 1960- talet var avgränsningen av fritidshjälpmedel relativt okontroversiell. Den allmänna samhällsutvecklingen med

ökad fritid, ökade fritidssysselsättningar och ökat fritids- boende har gjort gränsen svårare och mer tveksam att uppe- hålla. Inte minst står det numera klart att aktiva fritids- sysselsättningar kan vara mycket väsentliga ur rehabilite- ringssynpunkt.

3.5. Något om kostnadsutvecklingen på hjälpmedelsområdet

Huvudmännens inköpskostnader för hjälpmedel har under den senaste lO-årsperioden, räknat i fasta priser, har i stort sett fördubblats. Huvuddelen av dessa hjälpmedelskostnader avser vanliga Specialhjälpmedel för traditionella handikapp- grupper. En fortsatt realökning kan, utan andra förändringar av försörjningssystemet, förväntas till följd av bättre teknik och andra kvalitetshöjningar i hjälpmedels- verksamheten, den ökande andelen äldre i befolkningen, ökad satsning på hemsjukvård etc.

Vad gäller kostnadsökningar till följd av att nya eller tidigare eftersatta behovsgrupper uppmärksammas eller att helt ny teknik eller helt nya hjälpmedel introduceras kan nedanstående kommentarer lämnas.

De ojämförligt största kostnadsökningarna kan förväntas inom området datorhjälpmedel. Om man till det området räknar helt datorbaserade specialhjälpmedel, vanliga persondatorer och program till dessa samt specialanpassade program och kringutrustningar till datorer kan en ökning av de årliga

. inköpskostnaderna i storleksordningen 100 miljoner kronor. lätt förutses bl a med tanke på den snabba utveckling som sker inom detta område. Det bör framhållas att datorbaserade hjälpmedel redan för närvarande ordineras i inte obetydlig omfattning inte minst i skolsituationen.

Den enligt listningen i bilaga 1 därnäst mest kostnads- expansiva gruppen är, naturligt nog, vanliga konsumentvaror som samtidigt är bra hjälpmedel. Varje sifferangivelse

blir här helt beroende av vilka ”ordinationskriterier"

som, underförstått, förutsätts, men kostnadsökningar på flera lO-tals miljoner kronor är lätta att förutse.

För medicinska hjälpmedel och behandlingshjälpmedel är själva hjälpmedlet en integrerad del i övrig medicinsk behandling. Även om dessa hjälpmedel i många fall f n inte

belastar "hjälpmedelsbudgeten" torde huvudmännen ofta ändå tillhandahålla dem och stå för kostnaden för dem. Härtill kommer att dessa hjälpmedel ofta ersätter annan medicinsk behandling.

Vad gäller nya eller tidigare eftersatta behovsgrupper blir utvecklingen av hjälpmedelskostnaderna beroende av hur rehabiliteringsinsatserna i övrigt utvecklas. Väsent- ligt bättre rehabiliteringsinsatser för t ex förståndshandi- kappade och talskadade kan således medföra väsentligt ökade hjälpmedelskostnader, även om dessa torde förbli relativt små i förhållande både till övriga omvårdnadskostnader

och till hjälpmedelskostnaderna i sin helhet.

Vad gäller nya behovsgrupper och produkttyper inom området kostnadsfria förbrukningsartiklar samt området fritids- hjälpmedel är kostnadsutvecklingen helt beroende av poli— tiska ställningstaganden.

Det förtjänar slutligen framhållas att hjälpmedelskostna— derna och hjälpmedelsåtgärderna ej bör ses separat och isolerade från övriga rehabiliterings- och omvårdnadsåt- gärder. De rehabiliteringsmöjligheter som t ex datorhjälp- medlen medför kan i många fall innebära att unga, svårt handikappade får helt andra möjligheter i livet än vad

som tidigare kunnat erbjudas dem. Det kan gälla t ex möjlig- heterna att följa undervisningen i skolan och att sedan kunna sköta kvalificerade yrkesarbeten. De övriga resurser som krävs för en sådan rehabilitering liksom de vinster som uppstår i form av både bättre livskvalité och av egna försörjningsmöjligheter överskuggar helt den isolerade kostnaden för ett datorinköp. Det är därför av största vikt med ett försörjningssystem för hjälpmedel som är så flexibelt att det inte, t ex till följd av en separat, maximerad hjälpmedelsbudget, sätter hinder i vägen för denna typ av åtgärder.

4. SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER

De flesta "vanliga" hjälpmedel kommer att finnas kvar och efterhand förbättras som en följd av nya material och bättre konstruktioner och design. Det innebär bättre funktion

och mer tilltalande utseende.

Helt nya typer av hjälpmedel kommer fram främst som resultat av datateknikens utveckling och tillämpning. Dels blir persondatorn i sig med lämpliga programvaror ett viktigt hjälpmedel, dels kommer nya datoriserade produkter fram, till exempel läsmaskin för synskadade och kommunikations— hjälpmedel för tal- och språkhandikappade.

Kombinationer av hjälpmedel kommer att bli vanligare. Det gäller t ex hjälpmedel för förflyttning - kommunikation - omgivningskontroll. Hjälpmedel som ingår i större system, t ex för text- och bildkommunikation blir också vanligare. Det kan vara datorkonferenser, databaser, dagstidningar för synskadade eller bildtelefon. Utvecklingen för denna .senare typ av hjälpmedel beror på den generella utvecklingen i samhället av olika informationssystem. Nya informations- och kommunikationsmöjligheter kan om de blir tillgängliga för handikappade innebära en väsentligt förbättrad livs- situation för många, både i skolan, i arbetslivet och på fritiden.

Ett område som säkert kommer att utvecklas men där rikt- ningen är svårare att ange är hjälpmedel som grundar sig på medicintekniska framsteg. Det kan vara produkter som ingår i en behandling men också hjälpmedel för mer perma- nenta funktionsnedsättningar. Till exempel kan medicinska och tekniska framsteg ge ökade möjligheter till neurologisk

stimulering, både för att ge sinnesintryck som i cochleära implantat och för att skapa muskelaktivitet som i de försök med funktionell elektrisk stimulering (FES) som pågår i flera länder.

Sammanfattningsvis kan sägas att det kommer att finnas allt fler produkter/hjälpmedel, såväl standardprodukter som speciella handikapphjälpmedel, av väsentlig betydelse för att kompensera funktionsnedsättningar.

Vår uppfattning är också att försörjningssystemets utform- ning har en avgörande betydelse för företagens intresse av produktutveckling inom hjälpmedelsområdet.

Om de nya hjälpmedel som tekniken ger möjlighet till ska bli tillgängliga för handikappade krävs en kraftig kompe- tensuppbyggnad på de nya teknikområdena inom hjälpmedels- verksamheten. Det krävs också en mycket större flexibilitet i hjälpmedelsförsörjningssystemet när det gäller att kunna ta sig an nya typer av hjälpmedel.

Beträffande nuvarande försörjningssystem bedömer vi att det ur administrativ/organisatorisk synpunkt fungerar bra för specifika handikapphjälpmedel för traditionella handi— kappgrupper. Här finns också en relativt väl utbyggd kompe- tens inom sjukvården för utprovning och ordination av hjälp- medlen.

Problemen återfinns främst i gränsområdena till nuvarande försörjningssystem för hjälpmedel och kan sammanfattas i följande punkter:

För enkla, specifika handikapphjälpmedel behövs kompletterande distributionsvägar vid sidan om sjukvår- dens rehabiliteringsenheter. Bättre åtkomlighet, större total marknad, bättre underlag för produktutveckling bör på så sätt kunna uppnås.

För vanliga konsumentprodukter som samtidigt är viktiga hjälpmedel måste samhällets policy vad gäller såväl avgiftsfrihet och finansiering som distribution via sjukvården ses över och förtydligas. Det är därvid viktigt att observera att vissa av dessa hjälpmedel är mer direkt funktionskompenserande än andra.

För hjälpmedel med stark medicinsk anknytning bör till- handahållande och finansiering samordnas med den rent medicinska behandlingen samt kostnadsansvaret klar- läggas.För s.k. kostnadsfria förbrukningsartiklar finns ett antal behovsgrupper och produktgrupper som ej täcks av nuvarande bidragsbestämmelser.

För hittills i hjälpmedelssammanhang eftersatta behovs- grupper t ex förståndshandikappade, flerhandikappade, tal-, röst- och språkhandikappade samt dövblinda behöver nuvarande försörjningssystem utvecklas så att dessa grupper får en naturlig plats i hjälpmedelsförsörjningen. Det behövs också ökad kompetens inom försörjningssyste- met.

Datorbaserade hjälpmedel ställer krav på ökad kompetens inom hjälpmedelsverksamheten. Kunskaper om behov av och möjligheter till individuella anpassningar är nöd- vändigt. Utvecklingen inom området är snabb. Betydelse— fullt för att kunna utveckla försörjningssystemet är uppbyggnaden av de ”resursenheter" som nu pågår. Perso- nalresurser och kompetens är enligt vår uppfattning i större utsträckning än ekonomiska begränsningar av- görande för hur möjligheterna kommer att kunna tas till- vara.

"Inför fortsatta diskussioner om försörjningssystem för olika hjälpmedel och om finansieringsfrågor vill institutet också framföra vissa principiella synpunkter på nuvarande försörjningssystem.

Det vanligaste sättet att definiera och avgränsa den hjälp- medelsverksamhet som hälso- och sjukvårdshuvudmännen svarar för är att utgå från, dels om en produkt utgår kostnadsfritt för användaren, dels om kostnaden för produkten/hjälpmedlet anses kunna räknas in i beräkningsunderlaget för hjälpme- delsersättningen från staten till huvudmännen. Handikapp- institutets hjälpmedelsförteckning är den centrala re- kommendationen om kostnadsfria hjälpmedel.

Frågor om ”förnyelse" av hjälpmedelsområdet ses med ovan- stående sätt att definiera området ofta inte i sammanhang

med andra rehabiliterings- och omvårdnadsfrågor. I ett längre tidsperspektiv riskerar ett sådant system att bli dåligt anpassat till en i övrigt förändrad verksamhet.

Ett angränsande problem är det samband som oftast i prakti- ken finns mellan klassningen av en produkt som kostnadsfritt hjälpmedel och sättet i övrigt att tillhandahålla produkten. Klassningen som kostnadsfritt hjälpmedel innebär vanligen att den också kommer att utprovas, ordineras, inköpas, lagerhållas och distribueras via sjukvårdens hjälpmedels- organisation. En utebliven klassning som kostnadsfritt hjälpmedel innebär vanligen att produkten, oavsett sin rehabiliterande funktion, inte alls kommer att användas i sjukvårdens rehabiliteringsarbete. På samma sätt är de privata företag som tillverkar och marknadsför hjälpmedel helt inriktade på att produkter kan klassas som hjälpmedel.

De angivna sambanden, dels mellan finansieringsform och klassning av en produkt som hjälpmedel, dels mellan klass- ningen som hjälpmedel och distributionsform medför flera påtagliga nackdelar. Många av de problem som med nuvarande försörjningssystem som behandlats under avsnitten 3.4.1 - 3.4.7 ovan kan således på ett eller annat sätt återföras till dessa principiella frågor.

Institutet anser det för framtiden angeläget att samhällets åtaganden att prova ut och tillhandahålla liksom brukarens rättigheter att kostnadsfritt erhålla produkter/hjälpmedel i större utsträckning avgörs utifrån behov och angelägen- hetsgrad i det individuella fallet än utifrån fasta, helt styrande produktlistor.

Bilaga 1

BEFINTLIGA PRODUKTER/HJÄLPMEDEL EJ INORDNADE I FÖRSÖRJ- NINGSSYSTEMET

Läsanvisning till produktlistorna

Syftet med listorna är att ge en bild av aktuella ärenden och frågeställningar med anknytning till försörjningssyste- met samt att ge konkreta illustrationer till de problem- diskussioner som förs i avsnitt 3 i PM an.

Listorna upptar befintliga produkter/hjälpmedel som av något skäl aktualiserats eller skulle kunna aktualiseras för att inordnas i försörjningssystemet. De produkter som tas upp är såväl standardprodukter som speciella handikapp— hjälpmedel. För vissa av produkterna föreligger centrala rekommendationer samtidigt som det är uppenbart att övriga delar av försörjningssystemet i flera avseenden fungerar otillfredsställande. För vissa produkter som inte rekommen- derats centralt kan å andra sidan förekomma att vissa huvud- Ymän_ändå iillhandahåller_dem_som kostnadsfria hjälpmedel.

I tabellen i högerkolumnen anges för varje hjälpmedel "Be- räknad efterfrågan under en S-årsperiod". Beräkningen är självfallet mycket grov och den är endast avsedd att ge en indikation om storleksordningen på efterfrågan. Denna är beroende av ett antal osäkra faktorer, t ex hur stor del av en teoretisk behovsgrupp som verkligen "vill ha” hjälpmedlet, hur information, marknadsföring, distribution etc sker till utprovare och ordinatörer och från dessa till konsumenterna samt inte minst av politiska beslut.

BEFINTLIGA PRODUKTER/HJÄLPMEDEL EJ INORDNADE I FÖRSÖRJNINGSSYSTEMET

Handikappgrupp: Synskadade och dövblinda Beräknad efter- frågan under Behovsgrupp Produkt/hjälpmedel en 5—årsperiod Gravt synskadade Versa Braille (Portabelt datorsystem med 1.000 och dövblinda punktskriftsdisplay) Elektronisk punktskriftsmaskin (typ Index) 500 (Skrivare till dator och/eller fristående textbehandlingssystem)

Talsyntes (Syntetiskt tal för "avläsning" av 200 t.ex. datorers bildskärm) Ultraljudsglasögon 100 Gravt synskadade Programvara som kan "koppla ihop" en vanlig 200 dator med Versa Braille Dövblinda Mikrovågsugn 500 Synsvaga Bildskärm med system för förstorad text som 1.000

kan anslutas till vissa persondatorer

Programvara som ger förstorad text (typ 500 Alfa-text)

BEFINTLIGA PRODUKTER/HJÄLPMEDEL EJ INORDNADE I FÖRSÖRJNINGSSYSTEMET

Handikappgrupp: Hörselskadade och döva Beräknad efter- frågan under Behovsgrupp Produkt/hjälpmedel en 5-årsperiod Barndomsdöva samt Videobandspelare 3.000 vuxendöva med teckenspråk Barndomsdöva och Text-TV-tillsats 5.000 vuxendöva Hörselskadade med Text-TV-tillsats 10.000 svår hörselned- sättning Vuxendöva helt Enkanals, alt. flerkanalsimplantat 100 utan hörselrester men med svenska spraket bevarat i minnet

"Kärnfamiljen" Texttelefon/persondator 1.000 kring texttele- fonanvändare

Hörselskadade Bastelefon. Diavox II (har inbyggd förstär- 30.000 med måttlig hörsel— kare)

..... mdwtnmm"'""""'"""""""""""'""'"*"

Bastelefon. Diavox II med T-lur 50.000 (för koppling till hörapparat)

Personer med besvä- Tinnitusmaskerare (alt. Freestyle—apparater 2.000 rande öron- med inspelat brus) sus (tinnitus)

Skolbarn som är Polycom (som närkommunikationshjälpmedel) 500 hörselskadade/döva

Personer med ben- Benförankrad hörapparat 2.000

ledningshörapparat

som ej tål öron- insatser

BEFINTLIGA PRODUKTER/HJÄLPMEDEL EJ INORDNADE I FöRSöRJNINGSSYSTEMET ___________________________________________________________________ Handikappgrupp: Tal— språk- och kommunikationshandikappade

Beräknad efter- frågan under

Behovsgrupp Produkt/hjälpmedel en 5-årsperiod Talhandikappade med Talsyntesutrustningar: 500 motorisk skada samt Blisstalk ev stammare All Talk

Multitalk Claudius

Ove III - kort/låda

Se ovan samt tal— Telefoneringshjälpmedel Nummerslagare/ 2.000 handikapp på grund nummersvarare. Fick— och portföljdatorer av afasi eller för- ståndshandikapp

Polycom (som närkommunikationshjälpmedel) 200 Talhandikapp på grund Luftfuktare 10.000 av laryngektomi el Talventil dyl Stomaskydd Stammare DAF-talapparat lOO

Talhandikappade Taltolktjänst

BEFINTLIGA PRODUKTER/ HJÄLPMEDEL EJ INORDNADE I FÖRSÖRJNINGSSYSTEMET

Handikappgrupp: Förståndshandikappade Beräknad efter- frågan under Behovsgrupp Produkt/hjälpmedel en 5-årsperiod Gravt flerhandi- Lilli Nielsen-hjälpmedel 2.000 kappade barn och Lilla rummet vuxna på tidig Stödbänken utvecklingsnivå Bankramarna Pusten Ljudboxen Lindrigt förstånds- Radiostyrd cykelbroms och fjädrande stödhjul 500

handikappade med dålig motorik

Lindrigt och mått- Anpassningsskiva till automatisk nummer- 5.000 ligt förståndshandi- slagare kappade Andra telefoneringshjälpmedel 5.000 Personsökare 5.000 Fickminne 5.000 [Måttligt och gravt _ , Alarmsystem_ . ' _ _ 5.000

utvecklingsStörda

Gravt flerhandikappade Matberedningsmaskin 2 000 som inte kan tugga

Gravt flerhandikappa- Beröringsplatta/touchkontakt 5.000 de samt lindrigt och måttligt för-

ståndshandikappade

Gravt utvecklings— Dagbädd 2.000 störda/flerhandi- kappade Vårdaraggregat till eldriven rullstol 1.000

Programvara

BEFINTLIGA PRODUKTER/HJÄLPMEDEL EJ INORDNADE I FÖRSÖRJNINGSSYSTEMET

Handikappgrupp: Rörelsehindrade Beräknad efter— frågan under Behovsgrupp Produkt/hjälpmedel en S—årsperiod Svårt rörelse- Personvändare, elektrisk 2.000 hindrade Sängvagga 2.000 Lyft- och vändmadrass 2.000 Patientvagga 2.000 Sladdlös telefon 10.000 Högtalande telefon 10.000 Automatisk nummersändare 10.000 Telefonlurshållare 10.000 Rörelsehindrade Persondator samt modem för datakommunikation

över telenätet

Programvara

BEFINTLIGA PRODUKTER/HJÄLPMEDEL EJ INORDNADE I FÖRSÖRJNINGSSYSTEMET

Handikappgrupp: Medicinskt handikappade Beräknad efter frågan under Behovsgrupp Produkt/hjälpmedel en 5-årsperiod Cirkulationsrubb- Kompressionsutrustning 2.000 ningar Cystisk fibros Nebulisator 200 Diabetes Insulinpump 2.000 Blodsockermätare 2.000 Inkontinens Enureslarm 2.000 Lungsjukdomar Oxygenanrikare 500 Respirator 200 Njurinsufficiens Dialysutrustning 1.000 Allergi/Astma. . . . . .St.oma-.skydd. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .500. Allergi/Astma/ Luftrenare 2.000 Lungsjukdomar m.fl. Luftfuktare 2.000

BEFINTLIGA PRODUKTER/HJÄLPMEDEL EJ INORDNADE I FÖRSÖRJNINGSSYSTEMET

Handikappgrupp: Nya behovsgrupper för kostnadsfria förbrukningsartiklar

Behovsgrupp Produkt/hjälpmedel

Allergi Bomullsvantar

Plasthandskar (engångs) Tubgas, gasbindor, annat förband Hudskyddsmedel Sprutor och kanyler Andningsbesvär Artiklar till respiratorer - " - slemsug - " - inhalator - " - luftrenare — " - oxygenbehandling Blodsjukdom Sprutor och kanyler Blödarsjuka Förbandsmaterial

Blodstillande medel

Lakansskydd Infusionsmaterial Kylpåsar Cirkulations- Stödstrumpor rubbningar Andningsmask Cystisk fibros Artiklar till inhalator Diabetes Artiklar till insulinpumpar

Spray för huddesinfektion

Handikappgrupp: Nya behovsgrupper för kostnadsfria förbrukningsartiklar

Behovsgrupp Produkt/hjälpmedel

Inkontinens Hudskyddsmedel

Avfallspåsar för blöjor Engångshandskar för plockning Kompresser vid anal inkontinens Madrasskydd

Tvättlappar

Enuresmattor

Bäcken

Laryngektomerade Artiklar till sug och inhalator Stomaskydd Förbandsmaterial

Sterila kompresser

Kirurgtejp . Top? . Pappersnäsdukar Njurinsufficiens Artiklar till dialysapparater - " - CAPD—påsdialys Hygienartiklar Nutritions- Speciallivsmedel rubbningar Sondnäring med tillbehör Psoriasis Spatlar

Gasbindor, tubgas, bomullsvantar Annat förbandsmaterial

Handikappgrupp: Nya behovsgrupper för kostnadsfria förbrukningsartiklar

Behovsgrupp Produkt/hjälpmedel

Smärtsymtom Epidural kateter

Elektroder och batterier till elstimulatorer

Stomiopererade Inkontinensartiklar Avfallspåsar Plastdialatator

Tillväxthormon- Injektionsmaterial

brist

ögonsjukdomar Urglasförband

ögonlapp vid skelningsbehandling för barn Kirurgisk tejp

övrigt Näringspreparat och artiklar som behövs vid tillförsel Dosett

Saliversättningsmedel

(Graviditet) Bäckengördel Stöd- eller kompressionsstrumpor

Injektionsmaterial

(Hemsjukvård) Förband Haklapp Madrasskydd Duoderm el likn för särbehandling Artiklar för decubitus profylax

Artiklar som används av vårdaren

Bilaga 2

PRODUKTER UNDER UTVECKLING

Bilagan innehåller produkter under utveckling som vi känner till. Den är inte heltäckande för alla hjälpmedelsområden men vi har försökt få med de mest intressanta hjälpmedlen för de närmaste åren. Av naturliga skäl omfattar den huvud- sakligen svenska produkter. De flesta uppgifterna är hämtade från respektive företag. Det är därför företagens egen bedömning om tidpunkt för färdig produkt som anges. Vi gör dock ibland en annan bedömning och tror att flera pro— dukter kommer att ta längre tid att utveckla. Eftersom företagens uppgifter är känsliga ur konkurrenssynpunkt har vi reducerat informationen så att produkter och företag inte skall gå att identifiera.

HANDIKAPPGRUPP: Synskadade och dövblinda

Behovsgrupp I produktion Kostnadsklass enl företaget uris/styck

år (1 kkr 1-10 10-100 >100

Synskadade och rö- TUFFA- 1989 relsehindrade i translator skola och arbetsliv Gravt synskadade RATS- 1989/90 mottagare Gravt synskadade Läsmaskin 1988 - 1990 " Dövblinda Varseblivnings 1988 X hjälpmedel Synskadade Lupp med 1988 X inbyggd belysning Synskadade Taktil 1989 X dövblinda kompass

Kommentar

Ger tillgänglighet till datorer.

Mottagare av dagstidningar.

Generellt läshjälpmedel med syntetiskt tal.

. 0

Ersätter l viss man inläsningstjänst.

Ersätter delvis befintliga varseblivnings- system i hemmet.

Ersätter delvis befintliga förstorings- hjälpnedel.

Nytt hjälpmedel för orientering utomhus.

' I '

Behovsgrupp

lörselskadade

)öva/gravt hörsel-

lörselskadade

löva/gravt lörselskadade

Programmerbar hörapparat

Lokalt person- sökarsystem

Personsökare

Bastelefon

Digitala hörapparater

Taktila hjälpmedel

Snabbskrift- system

E_B_Q-D_U_K_I_E R

U N 0 E R

u T_V E C K L I N G

______—______:===:=======:======:=:=_===:==========:

HANDIKAPPGRUPP:

I produktion enl företaget

1988

Tidigast 1990

1988

1989—90

1989 1988

:Hörselskadade och döva

Kostnadsklass iris/styck

Kommentar

Programmerbar hörapparat kan komma att ersätta ett antal hörapparater av standardtyp. Programme- ringsutrustning erfordras dock liksom utbildning av personal.

Vibrerande mottagare med 4 olika koder för t ex telefon, dörr, brandlarm, porttelefon. Avsedd för personer med synskada.

Stort behov av utrustning för varseblivning av flyglarm mm finnes. Det borde vara fullt möjligt utnyttja befintligt rikstäckande personsökarsystem och göra gruppanrop via länsalarmeringscentral. Projekt pågår.

Som standard utrustad med lurförstärkare och tele— spole för extra kraftigt magnetfält. Ersätter nuvarande produkter på hjälpmedelsförteckningen.

Ger bättre ljudåtergivning än nuvarande produkter. Import.

För överföring av talsignaler via känselsinnet. Import.

För snabbtolkning av tal till vuxendöva. Import.

Behovsgrupp

Afatiker

Personer med svag röst

Afasiträ- ningsutrust— ning (Bas— dator + trä— ningsenheter)

Afasi kommu- nikationshj. medel

Programvara f. lexikal pre— diktion

Programvara och utrustning för kommunika- tionsträning, språk— , be— grepps-, läs— skrivträning

Telefonerings— - lur med för- stärkning för Diavox

Nummerslagare - (alt. högta- lande tele-

fon med auto—

mat. nummer- slagning

HANDIKAPPGRUPP:

Personer med tal—, röst- och språkhandikapp

Kostnadsklass

I produktion iris/styck

enl företaget Kommentar

5" (1 kkr 1-10 10-100 >100

1988 x

Flera behovsgrupper

1988— Flera behovsgrupper, flera program

Behovsgrupp

Stammare

Talhandik. och rö- relsehindrade barn, barn med försenad tal— o.språkutveck— ling

Svag röst Icke-talande

gravt rörelse- hindrade

Hjm vid stam- ning

Kommunikations tavlor f barn Talförstärkare

Ögonpeknings- utrustning

&

HANDIKAPPGRUPP

I produktion enl företaget är

1988/89

1989

Personer med tal—, röst- och språkhandikapp

Kostnadsklass .ris/styck

(1 kkr 1-10 10—100 >100

Import Import

Kommentar

Behovsgrupp

Talhandikappade

personer som kom- municerar med Bliss

Dysartri/anartri Dysartri/anartri Barn m. försenad tal- o språkut- veckling Dysartri/anartri Dysartri/anartri

Datoriserade skrivsystem för för Blisskommu- nikation

Talande Bliss— bord

Portabel tal- syntes

Utrustning med digitalt lag- rat tal

Flerfunktions- system m tele- foneringsmöjl.

och inbyggt syntetiskt tal

Datorbaserade skrivsystem

- stationära - portabla

Datormötessys- tem

Modem

HANDIKAPPGRUPP

I produktion enl företaget år

1988 1987 1987 l988

1988/89

Personer med tal-, röst- och språkhandikapp

Kostnadsklass .ris/ tyck

(1 kkr 1-10 10—100 >100

Import

Flera

Ex.vis KOM, P

Flera

ermobas

Kommentar

Behovsgrupp

Gravt flerh kappade vux Gravt flerh kappade bar Gravt flerh kappade bar

Förståndsha kappade och

sehindrade

Gravt flerh pade barn 0

Gravt flerh pade barn 0 vuxna

andi- na andi- n andi- n och

ndi- rörel- barn

andikap- ch ungdo andikap- ch

Kombination av rullstol, lyft och sitthjälp- medel

Måltids—

hjälpmedel Engångs- haklappar

Kommunikations hjälpmedel

-Transportrull stol

Tallrik för varmhållning

HANDIKAPPGRUPP

I produktion enl företaget

år

1988 1988 1990 1988 1990 1988

Förståndshandikappade

Kostnadsklass iris/styck

(i kkr 1-10 10—100 >100

Kommentar

Stolen är en Vårdstol som underlättar för gravt handikappade att bo kvar hemma. Avsedd både för och institutionsvård.

Måltidshjälpmedlen består av bestick för matning

och "äta-Sjalv"-bruk och dryckeskärl

Avsedd för såväl institutions- som hemmaboende. kvalitet än befintliga produkter.

Avsett framför allt för barn i förskoleålder.

Speciellt värdefull för vård i hemmet men även institutionsvård

Behovsgrupp

Reumatiker tetraplegiker m f

Senildementa ev. även barn

Personer med starkt nedsatt handfunktion

Äldre personer m. nedsatt hand- funktion

Aldre, personer m. måttligt ned- satt armbens- funktion

HANDIKAPPGRUPP:

I

produktion

enl företaget

Bestickkni- var

Sked och mugg för dosmatning

Trasurvri- dare Griptänger

Kw-ow stekkärl

Städredska-

Gång- och avlastning—- bord

Service- och tran- sportvagn

är

1988 1989 1988

1988—89 1988-89

1990 1990 1988

Rörelsehindrade AOL-hjälpmedel

Kostnadsklass uris/styck

Kommentar

Ersätter delvis befintliga hjälpmedel Ersätter delvis personlig hjälp.

Underlättar matning. Hjälpmedel kommer troligen främst att anv. inom sjukvår- den el. bostadsenheter för senildemen- ta i primärvården.

Helt nytt hjälpmedel.

Ersätter delvis befintliga hjälpmedel Oppen handel. Funktionell formgivning underlättar matlagning

Underlättar städning Minskad hemhjälp?

" " Alternativ till rull- bord/inomhusrollator

Stöd- och avlastnings- vagn. Alternativ till rollator

2.

|!"

=g=g=g= =I=gég====g=g=g= HANDIKAPPGRUPP:: Rörelsehindrade

:" l a:" LU" XII

:l:

LAJII >II

=g=5=L=L=E

Behovsgrupp Hjälpmedels- I produktion Kostnadsklass

typ enl företaget nris/styck Kommentar

år (1 kkr 1-10 10-1ool>100

Kortväxta - Hushålls- x Stöd- och avlastningsvagn. Kart- kärra med . ning påbörjad trappstege -

-"- - Hopfällbar : x trappstege _

Gravt rörelsehind - enkla red- 1990 — X Kartläggning påbörjad. rade personer skap tvätt - Kortväxta ning och

underlivs-

hygien

Gravt rörelsehind - enkla red- 1990 - x Kartläggningen påbörjad. rade personer skap för ' Kortväxta tvättning

och under-

livshygien

Gravt rörelsehind - urinflasko 1989 * X Kartläggning påbörjad rade (muskel- för kvinno sjuka, reuma-

tiker, tet-

raplegiker

- - - system av " X X Förflyttningsmoment kombinerat med gienhjälp- * toa, bad, dusch, kroppstorkning samt medel ' av/påklädningsaktiviteter.

" Kartläggning påbörjad.

Personer med - på/avkläd- 1990 X Ersätter personlig hjälp underlättar Gravt rör-9156— hf.]Dmedell n5+2nninn nu u++nnlr15r|nm

Behovsgrupp Hjälpmedels- typ

Rörelsehindrade, Fordon för som normalt använder utomhusför- manuell eller el- flyttning driven rullstol

Rörelsehindrade, Moped som har gångsvårighe

ter (oftast äldre

personer)

HANDIKAPPGRUPP:

I produktion enl företaget år

1988 - 1989 1988 - l989

Rörelsehindrade

Kostnadsklass iris/styck

(1 kkr 1-10 10-100 >100

X

Kommentar

Fordonet har god framkomlighet i kuperad terräng och är närmast avsett för de personer som har

att relativt fritt kunna förflytta sig i skog

mark.

Dessa fordon kan i vissa fall ersätta konventionel- la utomhusrullstolar. Fordon avsett för förflyttning i normal lands- och stadstrafik. Denna moped ersätter de mopeder som ordineras för närvarande.

Behovsgrupp

Gravt rörelse- hindrade vuxna

Rörelsehindrade Rörelsehindrade vuxna Rörelsehindrade vuxna Rörelsehindrade vuxna Rörelsehindrade vuxna reumatiker

Rörelsehindrade vuxna

HANDIKAPPGRUPP:

Kostnadsklass .ris/styck

jalpmedels- typ

I produktion enl företaget

Elrullstol

Successivt redan påbörjat

Rullstolssyst-

Rollator

Kryckkäppar

Kommentar

Ersätter delvis befintliga rullstolar. Minskar behovet av personlig hjälp ökar rörelsefriheten

Ersätter till stor del befintliga rullstolar, framförallt manuella. Minskar behovet av indivi- duella anpassningar. Okar utbildnings behovet på hjälpmedelscentralerna. Ersätter till stor del befintliga rollatorer. Minskar behovet av personlig hjälp. Ökar rörelse— friheten.

Ersätter delvis befintliga stödkäppar. Underlät- tar hantering.

Ersätter delvis befintliga stödkäppar. Minskar fö oljdproblem. Ökar rörelsefriheten. Ersätter delvis befintliga kryckkäppar. Minskar följdproblem. Ökar rörelsefriheten.

Behovsgrupp

Gravt rörelse- hindrade barn Gravt rörelse- hindrade barn och ungdomar

Rörelsehindrade barn och ungdomar Rörelsehindrade barn med CP- skador

Gravt rörelse-

hindrade barn och ungdomar

Rörelsehindrade barn Rörelsehindrade barn, främst med CP-skador Rörelsehindrade barn

typ

Barn- elrullstol Barn- elrullstol

Manuell rullstol

Transport- rullstol

Krypvagn

Hjälpmedels—

rnuu ull.

HANDIKAPPGRUPP:

I produktion enl företaget är

n

(l kkr 1-10 10-100 >100

Ul1v|_.n v

Rörelsehindrade barn

Kostnadsklass nris/styck

"- V ")—h_S—L'-

Kommentar

Ersätter delvis befintliga barnelrullstolar. Minskar behovet av personlig hjälp. Okar barnets rörelsefrihet. Ersätter delvis befintliga barnelrullstolar.

Minskar behovet av personlig hjalp. Ökar barnets rörelsefrihet. Förebygger medicinska följdproblem.

Ersätter delvis befintliga manuella rullstolar Okar barnets rörelsefrihet. Förebygger medicinska följdproblem

Minskar behovet av specigl-tillverkning på hjälpmedelscentralerna. Okar barnets

rörelsefrihet.

Ersätter delvis vissa transportstolar. Minskar behovet av specialanpassningar

på hjälpmedelscentralen

Möjliggör gång, minskar följdproblem

Ersätter delvis andra gåhjälpmedel stimulerar gå- reflexer. Minskar behovet av specialtillverkning på hjälpmedelscentralerna. Ersätter delvis vissa kryphjälpmedel. Minskar be- hovet av specialtillverkning på hjälpmedelscentra-

PRODUKTER NDER U_TVE

HANDIKAPPGRUPPr

Rörelsehindrade barn

Behovsgrupp Hjälpmedels- I produktion . Kostnadsklass enl företaget . Kommentar

Rörelsehindrade Mat- och ' Ersätter delvis vissa stolar. Minskar behovet av barn och arbetsstol : specialanpassning på hjälpmedelscentralerna. Före- ungdomar bygger medicinska följdproblem.

Rörelsehindrade _ Ersätter delvis vissa stolar. Minskar behovet av barn arbetsstol _ specialanpassning på hjälpmedelscentralerna.

HANDIKAPPGRUPP. Synskadade, rörelsehindrade m fl Behovsgrupp I produktion Kostnadsklass enl företaget uris/styck Kommentar

år (1 kkr 1—10 10-100 >100

Synsvaga Förstorande 1989 x För integrering l datorsystem bildsystem

" Programvara 1989 x för förstorad text på bild- skärm

Flera Programvara 1989 x för utskrifts— redigering

Gravt rörelse— Robotstyrning 1990 hindrade gripdon

" Program för 1990 robotstyrning x

" Dokument— 1989 x För integrering l datorsystem hållare

" Tangentbord 1990 x Byggbart,=för oregelbundna konfigurationer " Joystick 1989 x IR-anpassad

Gravt syn— styrprogram 1988 x skadade för talsyntes

BILAGA 10

MEDICINSKA FRAMSTEGENS INVERKAN

PÅ HJÄLPHEDELSBEHOVET

RAPPORT 1988—10—25

SVEN—OLOF BRATTGÅRD

MEDICINSKA FRAMSTEGENS INVERKAN PÅ

HJÄLPMEDELSBEHOVEN

1. UPPDRAGET

Inom de medicinska diciplinerna pågår en ständig utveckling. Det gäller så- väl i fråga om förebyggande, botande, stödjande som kompenserande insat- ser. Samtidigt sker också en snabb utveckling inom de tekniska verksam- heterna. Såväl var för sig som tillsammantagna öppnar dessa insatser nya livskvaliteter för människor med funktionsnedsättningar. Genom social— politiska insatser skapas också bättre förutsättningar för dessa människor att få hjälp att klara sin livföring. I den här presenterade rapporten — "Medi- cinska framstegens inverkan på hjälpmedelsbehoven" - analyseras i första hand i vad mån den utveckling som sker inom de medicinska diciplinerna kan förväntas öka eller minska behovet av hjälpmedel i landet. Eftersom det sker en ständig utveckling inom samtliga de tidigare nämnda områdena måste bedömningen av de medicinska framstegens inverkan göras också med hänsyn till den komplexa bild som erbjudes.

Den av regeringen tillsatta hjälpmedelsutredningen har tagit initiativet till »den föreliggande studien för att få underlag för sin bedömningenav den framtida utvecklingen inom hjälpmedelssektorn. En utgångspunkt har varit att analysera resultaten av den förväntade utvecklingen inom den närmaste femårsperioden, men också göra en uppskattning av förhållandena under därpå följande lustrum.

2. BEGREPPSBESTÄMNINGAR MED KOMMENTARER

I hjälpmedelsutredningens direktiv konstateras att begreppen "handikapp" och "handikapphjälpmedel" successivt förändrats och vidgats. Någon närmre definition av begreppen gives inte. Det framhålles i direktiven att utred— ningen bör "granska hjälpmedelsbegreppet utifrån att hjälpmedlen Skall kompensera en varaktig funktionsnedsättning”. En analys av grånSdrag— ningen mot behandlingshjälpmedel. vårdutrustning, hemutrustning m.m. bör göras som underlag för avgränsning av begreppet "handikapphjälpmedel".

I det underlag från utredningen, som legat till grund för denna rapport, dls- kuteras också begreppet "handikapphjälpmedel". Där framförs synpunkten

att "med handikapphjälpmedel skall i detta sammanhang förstås produkter alltifrån olika slag av inplantat i människokroppen och hjälpmedel i mera traditionell mening utanför och kring människokroppen. Med handikapp- hjälpmedel bör vidare förstås sådana prdukter/hjälpmedel som kommer till användning i det dagliga livet. Därmed utesluts produkter/hjälpmedel som i första hand är avsedda för undervisning och inom arbetslivet eller har ett mer allmänt, preventivt syfte".

Avgränsningen av begreppet "handikapphjälpmedel" är. som framgår bl a av den gjorda redovisningen, inte entydig. I samband med den undersökning, som redovisas i denna rapport, har en del aspekter särskilt aktualiserats. Inledningsvis krävs därför vissa kommentarer till den avgränsning av be- greppet "handikapphjälpmedel". som gjorts i rapporten.

Ordet "handikapphjälpmedel" i vidare betydelse betecknar en teknisk pro— dukt innefattande också de eventuella "program" som styr produkten - som medverkar till att förbättra eller kompensera mer varaktigt nedsatta funk- tioner hos kroppen, förlusten av kroppsdelar eller som underlättar för den enskilde att leva ett liv på likvärdig nivå med andra.

Enligt det underlag som legat till grund för det aktuella uppdraget framförs synpunkten att "inplantat i människokroppen" skall räknas till "handikapp- hjälpmedel”. En sådan'avgränsning har stor betydelse för bedömningen av de medicinska insatsernas inverkan på hjälpmedelsförsörjningen. De kirurgiska ingrepp som syftar till att förankra "främmandekroppselement" inom eller vid kroppen kommer i framtiden att öka högst avsevärt. Det gäller såväl på cirkulationssidan, inom skelettområdet som när det gäller ”styrutrustning av muskel/nervfunktioner". Det torde inte vara avsikten att till "handikapp- hjäpmedel" räkna produkter sådana som hjärtklaffar, ersättningsmaterial för kärl, inplantat av stål- och plastprodukter i samband med skelettkirurgiska (ortopediska), plastikkirurgiska eller odontologiska ingrepp. De produkter som i dessa sammanhang används är i allmänhet kostnadsmässigt också av mindre betydelse i förhållande till operations- och vårdkostnaderna i samband med ingreppet.

Som underlag för diskssion om avgränsningsproblem i detta avseende kar. ges följande exempel. In lantat av höftleder. hjärtklaffar mm brukas i all- månhet inte hänföras til gruppen till "handikapphjälpmedel". Genom der. medicinska åt ård som vidtagits - inkluderande inplantering av kropps- främmande de - har i princip funktionsnedsättningen reducerats eller eli- minerats. I utvecklingens förlängning kan man räkna med att delar av orgar (kroppsdelar) eller hela organ kan komma att ersättas med tillverkade pro— dukter. Det kan ifrågasättas om produkter som är helt inneslutna i kroppen bör klassas som "handikapphjälpmedel". Till dessa produkter kan idag räk— nas konsigjorda hjärtklaffar, inplanterade leder etc.

Svårare blir avgränsningen när produkten delvis befinner sig utanför kroppen och de vis inne i kroppen. En rationell gränsdragning skulle vara att utgå ifrån de krav som ställs på produkten. I USA har Food and Dru Admi- nistration (FDA) särskilda föreskrifter för de produkter som ska inplan- teras i kroppen. (Socialstyrelsen håller f n på med utarbetande av motsva- rande regler för svenskt vidkommande). Produkter som skall klassas efter dessa regler bör i princip inte vara "handikapphjälpmedel".

Som exempel på komplexa situationer som kan uppkomma även med tillämpningen av dessa regler hörapparater som med fåstskruvar [av titan) förankras i skallbenet eller elektroder till muskelstimulatorer som sticks genom huden och fixeras där. De hårdare kraven gäller i dessa fall endast

de delar som hör samman med förankringsanordningarna eller de produktdelar som går enom huden. Hörapparaten respektive muskelstimulatorn som ans utes till de kroppsfixerade delarna skulle då betraktas som "handikapp- hjälpmedel" under det att den del av utrustningen, som förankras i kroppen. hör under sjukvården.

Med en gränsdragning av det slag som här skisserats skulle man få klarare avgränsning av vad som skall definieras som "handikapphjälpmedel" i dessa sammanhang. I det följande har denna gränsdragning tillämpats.

Genom ökad hemsjukvård och hemtjänst kan många människor bo och få sin vård i hemmet även i samband med akuta terapeutiska insatser. I sådant sammanhang bör begreppet "handikapphjälpmedel" avgränsas så att det av— ser "hjälpmedel" som behövs för "viss tid" och i "vissa bestämda samman— hang". Hjälpmedel som behövs i samband med terapeutiska (sjukvårdande) åtgärder — t ex i anslutning till operationer eller andra ingrepp och åtgärder — bör ej räknas till handikapphjälpmedel. Om samma eller motsvarande hjälpmedel behövs för att mer "varaktigt bruk", d v 5 för att kontinuerligt förbättra eller kompensera funktionen bör det dock kunna tillhandahållas som "handikapphjälpmedel". Genom att sjukvårdshuvudmannen svarar såväl för de "sjukvårdande" hjälpmedlen som "handikapphjälpmedlen" borde inga större avgränsningsproblem ur ekonomisk synpunkt behöva uppkomma. I båda fallen tillhandahålles hjälpmedlen som "lån" från sjukvårdshuvud— mannen.

Hjälpmedel för undervisning skall enligt de angivna principerna ej räknas till gruppen "handikapphjälpmedel". Hjälpmedel som personligt anpassats och därigenom har blivit ett "individbundet" hjälpmedel bör, enligt mitt sätt att se, hänföras till gruppen "handikapphjälpmedel" under förutsättning att vederbörande även i fortsättningen kommer att ha bruk för det i sitt dagliga liv. Kunskapsinhämtandet avstanar inte med att skolplikten upphör. På motsvarande sätt bör man betrakta gruppen "arbetshjälpmedel". Kommer den enskilkde att även i framtiden, t ex för sysselsättning eller hobbyverk- samhet, vara i behov av den typ hjälpmedel han fått i samband med en ar- ' bet'suppgift'bör"hjälpmedlet kunna "överföras" 'till' gruppen "handikapphjälp— medel".

Inom gränsområdet mellan medicin och psykologi -- med nära anknytning till pedagogik — finns produkter som kompenserar för nedsatta eller bris- tande mentala funktioner såsom "begåvning", kommunikation, associations- förmåga, minnesförmåga. Datatekniken öppnar i dessa avseenden möjlig- heter, som idag kan vara svåra att förutse. När det rör sig om sällsynta funk- tionsnedsättningar där antalet drabbade individer är litet spelar "hjälpme- delsbehovet" ur ekonomisk synpunkt i stort sett ingen roll, även om det kan vara av mycket stor betydelse för den enskilde. Annorlunda är det med de tekniska produkter som kan komma att användas av de grupper som nu går under beteckningen utvecklingsstörda.

Personer med nedsatt funktionsförmåga kan ur vårdsynpunkt bli tunga. Hjälpmedel som mer kontinuerligt behövs för deras vård och omvårdnad eller som har anpassats till viss individ bör också räknas till gruppen "handi- kapphjälpmedel". Detta gäller oberoende av om hjälpmedlen behövs inom hemtjänsten eller av anhöriga eller andra som ger omvårdnaden. Sett ur sjukvårdens och socialtjänstens synpunkt är dessa hjälpmedel arbetsredskap, sett ur individens aspekt rör det sig om "handikapphjälp—

medel" som kompenserar funktionsnedsättningar. Behovet av hjälpmedel av detta slag är naturligtvis beroende av i vilken utsträckning vård— och om- vårdnad sker i hemmet eller på vårdinrättning. Denna kategori hjälpmedel är i många fall en förutsättning för att anhöriga (och socialtjänsten) skall kunna klara att ge den handikappade den vård- och omvårdnad som är nöd— vändig. Med den ökande vården och omvårdnaden i hemmen av pesoner med funktionsnedsättningar kommer även sådan utrustning som tvätt- maskiner och torkapparater för hembruk att kunna behövas, som alternativ till utlåning av rena lakan m m. Man kan också räkna med att behovet av fast monterade lyftanordningar (traverser etc) kan behövas i större utsträckning.

Avgränsningsproblemen i dessa sammanhang skulle i hög grad kunna undvikas om den kommunala serviceorganisationen (hemtjänsten) fick ansvar och förmedlingsrätt (rätt till ordination och att "tillhandahålla hjälpmedel) för denna typ av "handikapphjälpmedel".

Jag utgår ifrån att de hjälpmedel/artiklar som används inom hygiensektorn eller sådana som i övrigt distribueras via apoteken även i fortsättningen kommer att behandlas på motsvarande sätt som hittills. l konsekvens med detta bör tillkommande hjälpmedel/artiklar inom hygiensektorn som kom- mer fram genom den medicinsk/tekniska utvecklingen också räknas till denna kategori.

För många människor med funktionsnedsättningar är fysisk träning av största vikt såväl vad avser fysiskt som psykiskt hälsotillstånd. Ur såväl terapeutiskt som förebyggande syfte kan dessa människor behöva produk- ter/hjälpmedel som hör hemma inom fritidssektorn, inkluderande sport- och idrottsområdet. I många fall kan det vara fråga om större eller mindre anpassningar av befintliga utrustningar. Eftersom den fysiska träningen hör till "det dagliga livets aktiviteter" bör hjälpmedel avsedda att förbättra eller kompensera för nedsatta funktionsmöjligheter i dessa avsenden räknas till gruppen "handikapphjälpmedel".

Gränsdragningen mellan hjälpmedel i sjukvård och sådana avsedda för dag- liga livets mer generella funktioner är flytande. Ordinationsrätten har hittills i allt väsentligt varit knuten till den medicinska sektorn — i viss mån som en följd av att hjälpmedelsanslagen från staten kanaliserats över sjukvårds— huvudmännen. Det kan ifrågasättas om inte ordinationsförfarandet - och i viss mån också tillhandahållandet av hjälpmedel - bör förändras så att även andra vägar än de nu gängse blir möjliga. Den distributionsväg som öppnades när hygienhjälpmedel och andra hjälpmedel överfördes till apoteken och försäkringskassan har visat sig vara positiv för brukaren och även förenklat rutinerna. Det bör också övervägas om inte vissa "hjälpmedelskategorier" med fördel skulle kunna förmedlas (ordineras och tillhandahållas) även av socialtjänsten eller via socialförsäkringen.

När begreppet "behov" användes i denna redovisning menas att den enskil- de, dennes omgivning. vård- eller omvårdnadspersonal anser att en förbätt— ring eller kompensation av en nedsatt funktion hos kroppen eller dess delar skulle kunna ske i sådan utsträckning att den medför en förbättrad livs- kvalitet för människan ifråga och/eller underlättar för närstående eller för vård— och omvårdnadspersonalen.

Försörjningen med handikapphjälpmedel har huvudsakligen växt fram ur två skilda verksamheter. Den ena var den som bedrevs vid vanföranstalterna och deras verkstäder. Den andra delen av hjälpmedelförsörjningen för handi- kappade kan ledas tillbaka till den försäljning som sjukvårdsaffärernas och apotekens tekniska avdelningar svarade för. Med detta som bakgrund är det naturligt att klassificeringssystemen för skilda produkter har varit olika.

En indelning för "handikapphjälpmedel" har haft sin grund i att man knutit samman funktionsnedsättningen med den sjukdom eller skada som låg ba- kom. De åtgärder som vidtogs - inklusive ordination eller rekommendation av hjälpmedel - skedde genom läkare och annan sjukvårdspersonal. Den medicinska diagnosen blev då en naturlig indelningsgrund även för hjälp- medlen. Senare kom själva funktionsnedsättningen att bli indelnings- grundande: rörelsehinder, hörselnedsättning etc. Sociala aspekter på funk— tionsnedsättningarna har senare kommit alltmer i förgrunden. Detta har också avspeglat sig också i klassificering av hjälpmedel t ex i ABL—hjälpme- del, hygienhjälpmedel, kommunikationshjälpmedel.

Nordiska Nämnden för handikappfrågor har utarbetat ett klassificerings- system, som antagits av samtliga nordiska länder och också i princip accep— terats i andra länder. Detta klassificeringssystem, som främst riktar sig till ordinatörer och brukare. grundar sig på hjälpmedlets funktion varmed menas "hjälpmedlets funktion/syfte för brukaren och inte teknisk funktion". De huvudgrupper som används i detta klassificeringssystem är:

0 Hjälpmedel för behandling och träning

o Ortoser och proteser o Hjälpmedel för personlig vård samt kläder och skor 0 Hjälpmedel vid förflyttning o Hjälpmedel i hushållet o Hjälpmedel för utrustning och anpassning av bostäder och andra 0 Hjälpmedel för kommunikation, information och varseblivning o Hjälpmedel för hantering av andra produkter 0 Hjälpmedel för lek och fritidssysselsättningar

De medicinska insatserna för personer med funktionsnedsättningar kan på- verka individens livsföring inom många sektorer. d v s insatserna får kon- sekvenser för hjälpmedelsfrågan inom flera av de "funktionella områden" som finns med i Nordiska Nämndens klassificering. Detta gör det svårt att beskriva betydelsen av de medicinska insatserna utifrån förändringar i funk- tionerna.

I det följande kommer därför konsekvenserna av den medicinska utveck- lingen med hänsyn till "handikapphjälpmedel" att beskrivas utifrån krop- pens (inte individens) olika funktionsområden, väl medveten om att de olika områdena griper in i varandra. Beskrivningen kan självfallet inte bli uttöm- mande men den ger en uppfattning om hur utvecklingen ser ut. Redo- visningen har i vissa avsnitt gjorts mer lättillgänglig genom att referenser gjorts till mer allmänt kända sjukdomar och diagnoser.

De resultat som redovisas i denna rapport grundar sig på svar, som erhållits vid intervjuer med framträdande företrädare för olika medicinska verksam- hetsområden, föreståndare för större hjälpmedelscentraler. kontakter med representanter för företag inom branschen, uppgifter från vetenskapliga och andra artiklar samt på egen mångårig forsknings— och utvecklingsverk— samhet inom hjälpmedelsområdet. Information från dessa olika källor har sammanställts för att ge ett underlag för bedömning av utvecklingen inom området "handikapphjälpmedel".

Allmänt sett kan sägas att produkter, som kommer att finnas allmänt till— gängliga på marknaden inom den närmaste femårsperioden som "handi— kapphjälpmedel" idag bör vara kända för specialisterna antingen som idéer, prototyper eller i O-serier. Aven de produkter, som inom en tioårsperiod kommer att marknadsföras. som ett resultat av systematiskt forsknings— och utvecklingsarbete, bör i princip vara kända för eller förutsägbara av specia— listerna inom respektive område. Detta antagande har bestyrkts av de inter- vjuer jag haft. Den undersökningsmetod som tillämpats i denna studie utgår ifrån det nämnda antagandet. Kontakter har därför, som ovan nämnts, tagits med experter inom olika medicinska områden. Dessa har intervjuats om sin uppfattning. I dessa intervjuer har jag särskilt tryckt på vikten av att man beaktar de medicinska framstegen eller förväntade framstegen som direkt syftar till avhjälpande av funktionsnedsättningar. De långsiktande medicins— ka insatserna av mer generellt slag, t ex förhindrande av urkalkning i skelet- tet hos äldre för att reducera risken för benbrott med åtföljande funktions- nedsättning eller påverkan på immunförsvaret för förhindrande av vissa degenerativa sjukdomar, har endast i mindre grad beaktats.

5. BEDÖMNINGAR AV FÖRÄNDRINGAR 1 HJÄLPMEDELSBEHOVET

*Hjärt-kärlområdet är föremål" för omfattandeutvecklingSVerksamhet." Ur hjälpmedelssynpunkt är det främst fråga om åtgärder för akuta sjukdoms- tillstånd, t ex apparatur för att ordna förbipassage vid cirkulationsstörningar. Det kan röra sig om cirkulationspumpar som tillfälligt kopplas in med funk- tion som "konstgjorda hjärtan". Dessa hjälpmedel, som endast används tillfälligtvis, hör närmast hemma inom sjukvårdssektorn och kan knappast räknas till "handikapphjälpmedel".

Inom invärtesmedicinen intar diabetes en framträdande plats när det gäller orsak till invalidiserande tillstånd. I nuvarande hjälpmedelsarsenal finns sprutor, insulinpumpar m m som tillhandahålles som kostnadsfria "handi- kapphjälpmedel". Aven om transplantationskirurgin kommer att medföra vissa möjligheter att återställa binjurefunktionen för en del personer med diabetes, bedöms ändå inte den samlade effekten av dessa åtgärder medföra en minskning av behovet av hjälpmedel. Pesoner med diabetes kan genom allmänmedicinska och andra åtgärder komma att få förlängd överlevnadstid. Det ökade antalet äldre personer i populationen kan något öka frekvensen av s k åldersdiabetes.

5.1. Overgripande synpunkter

Hälso— och sjukvårdens utbyggnad i landet har medfört att personer med sjukdomar, handikapp eller andra somatiska och psykiska problem relativt enkelt kan komma i åtnjutande av de insatser. som de kan behöva. Den ut— veckling inom hälso- och sjukvårdsområdet, som sker inom eller utom landet, kan snabbt komma den enskilde till godo. Bristande resurser inom vissa medicinska specialiteter kan medföra väntetider för patienterna vilket i sin tur kan leda till ökat behov av hjälpmedel under denna tid. Administ- rativa förhållanden och ekonomiska prioriteringar kan också medföra vissa fördröjningar. När det gäller "handikapphjälpmedel" har man också att räkna med den tid som det tar att utveckla en idé till produkt, inkluderande marknadsföring och uppbyggnad av servicessystem för produktenffiden från det att en idé första gången prövas till dess den får genomslag i den all— männa medicinska verksamheten. (1 v s i detta fall att den enskilde får tillgång till ett handikapphjälpmedel kan bli mycket lång. Utvecklingen inom medicin och teknik - innefattande utvecklandet av nya handikapp- hjälpmedel - kommer därför inte i någon högre grad att påverka "hjälpme- delssektorn" inom den närmaste femårsperioden. De förändringar som kommer att ske blir i högre grad beroende på de beslut som myndigheterna

fattar beträffande avgränsning av brukarkategorier, ordinationsrätt och hjälpmedelssortimentets omfattning.

I den medicinska fyrklövern — förebygga, bota, lindra. stödja - har förebyg- gandet fått en allt större plats. Den medicinska utvecklingen visar allt kla— rare på betydelsen av förebyggande åtgärder i form av hälsovård, näringsrik- tig kost, god arbetsmiljö och rätt arbetsställning o s v. Rekreation och idrott spelar här en stor roll. Personer med funktionsnedsättningar kan ofta behöva särskilda hjälpmedel och anordningar för att kunna utnyttja de generella möjligheter som erbjuds i dessa avseenden. En av slutsatserna av under- sökningen är att den medicinska utvecklingen klart visar på det motiverade i att hjälpmedel, som möjliggör för funktionshämmade att deltaga i sport— och rekreationssammanhang, bör räknas som "handikapphjälpmedel" och tillhandahållas som andra sådana, d v s i huvudsak genom sjukvårdshuvud— mannen.

Hjälpmedel som används för undervisning inom skolan har i princip inte räknats till den grupp "handikapphjälpmedel" som skall tillhandahållas genom sjukvårdshuvudmännen. På motsvarande sätt som det motoriskt handikappade barnet är i behov av hjälpmedel för att utveckla sin gång eller ersätta andra fysiska funktioner, kan barnet med störningar i sin psykiska utveckling behöva tillgång till hjälpmedel. lnlärningsprocessen och bearbet— ningen av det material som barnet fått ta del av är inte en aktivitet som endast sker i skolan eller förskolan. Den medicinska — liksom den pedago— giska och psykologiska — forskningen visar på betydelsen av tidig och adekvat stimulans av barnets psykiska förmåga redan i tidiga år. Detta innebär att barn. som till följd av nedsatt cerebral funktion eller annan psykisk rubbning behöver särskilda hjälpmedel (leksaker, kommunikationsutrustningar etc) för att kunna utnyttja och utveckla sin mentala kapacitet. bör få dessa hjälp— medel som "handikapphjälpmedel". Dessa hjälpmedel bör tillhandahållas genom de reguljära systemen och inte betraktas som ingående i de särskilda omsorger som en del av dessa barn kan komma i åtnjutande av.

5.2. I_l

Detta funktionsområde kan tas som ett exempel på inflytande från flera olika medicinska dicipliner. Det är särskilt inom två dicipliner som det f n pågår en utveckling med direkt inverkan på hjälpmedelsfrågan.

Det ena är utvecklingen av talhjälpmedel. Utvecklingen av hjälpmedel inom detta område är mest en fråga om teknisk utveckling. Den medicinska in- verkan på denna utveckling är begränsad och innebär mest bedömningar om patienters motivation och förmåga att utnyttja olika utrustningar.

Den andra utvecklingen rör utrustning som är avsedd att förbättra talför— mågan hos larynxectomerade. Genom att vid operationen göra en öppning (fistel) mellan luftstrupe och matstrupe och där placera en envägsventil ges den opererade möjlighet att bättre utnyttja utandningsluften för sitt tal. Denna typ av operationer är ännu så länge relativt sällsynta men kommer att öka när metoden blir mer känd och utprovad bland operatörerna. Atgärder och utrustningar i samband med operationen faller inom sjukvårdens om— råde. Däremot har den handikappade själv fått bekosta utbyte av ventiler då

dessa förbrukats. Kostnaderna för en sådan ventil belöper sig på c:a 1000 kr. Det bör vara självklart att denna merkostnad inte skall drabba den handi- kappade. Ventilerna bör uppföras på hjälpmedelsförteckningen och till- handahållas som "handikapphjälpmedel".

5.3. Hörsel

Även inom denna medicinska diciplin finns exempel på utrustningar som faller inom gränsskiktet mellan sjukvård och handikappsektorn.

När det gäller hörapparater finns idag en markant utveckling med sikte på programerbara apparater, apparater med riktningskänslig mikrofon m m. Utvecklingen inom detta område hör närmast hemma inom tekniken även om den sker i nära samverkan med den medicinska diciplinen.

En ur medicinsk synpunkt värdefull utveckling är framtagandet av s k tinitus-depressor, d v 5 en apparat som placeras utanpå kroppen och som dämpar tinitus-(öronsus-)patientens obehag. Liksom stimulatorer för smärt— lindring bör även tinitus—depressorer ingå i gruppen "handikapphjälpmedel".

En annan utvecklingstrend inom audiologin är användandet av s k chochle- ära implanat, elektroder som överför ljudretning från chochlean till centralt belägna hörselorgan. Utveckling av denna typ av "hjälpmedel" bör helt falla inom sjukvårdens område.

Ytterligare en grupp utrustningar där man kan förvänta sig en utveckling gäller benförankrade (benfixerade) hörapparater. Genom operativa ingrepp förankras skruvar (av titan) i skallbenet. Dessa skruvar, som sticker ut genom huden utgör fästen för hörapparater, öronproteser etc. Med hänsyn till vad som tidigare framhållits i rapporten bör de utrustningsdelar, som fixeras vid kroppen i samband med operationen, i princip höra till sjukvårdens område under det att de utrustningar som är löstagbara, bör betraktas som "handi- kapphjälpmedel". Detta oberoende av om det är fråga om hörapparater eller öronproteser. Utvecklingen av hörapparater för detta ändamål hör hemma inom de tekniska diciplinema även om det sker i nära samarbete med medi- cinen. Utvecklingen av proteser för öra, näsa sker i samverkan mellan plast- experter och läkare inom öron-. näs- och halsspecialiteten och plastikkirur- gin. I vissa fall är också odontologer engagerade.

5.4. Sm

Någon större förändring i hjälpmedelsförsörjningen till följd av den medi- cinska utvecklingen förväntas inte. De brister, som finns i nuvarande system, gör sig framför allt gällande när det är fråga om vissa glasögon som av olika skäl blir dyra för brukaren. Frågan om dessa skall räknas till bidragsberät- tigade "handikapphjälpmedel" eller ej faller utanför den aktuella frågeställ- ningen för denna rapport. Detsamma gäller problemet med de traditionella linserna som placers utanpå cornean.

I samband med starroperationer har man börjat inplantera plastlinser i stället för den skadade linsen. Detta är onekligen ett medicinskt framsteg. Med den inställning, som tidigare redovisats här, beträffande iplantat som

inopereras i kroppen bör dessa plastlinser hänföras till sjukvårdsområdet och inte räknas som "handikapphjälpmedel".

5.5. Rörelsefunktion

Inom detta funktionsområde kan man utifrån de olika medicinska dicipli- nerna särskilja tre huvudgrupper: ortopediska, reumatologiska och neuro- logiska sjukdomar:

Inom den ortopediska sektorn hör i första hand ryggsjukdomar, artroser. frakturer och amputationer.

Medelåldern i befolkningen kommer att öka. Detta beräknas ge en viss ökning av incidensen för ryggbesvär. Det är dock oklart vad detta kommer att medföra med hänsyn till behovet av hjälpmedel. Orsaken till den ökade medelåldern är ju att befolkningen blir friskare, inte att den blir sjukare. Någon nämnvärd förändring i behoven beräknas inte komma att äga rum. Förebyggande instsser - främst inom arbetslivet - förväntas dock medföra en viss minskning av antalet personer med ryggbesvär. Medicinska undersök- ningar visar här på vikten av ett profylaktiskt "ryggskydd". För icke handi- kappade kan detta åstadkommas genom ordinär gymnastik och reguljär sportaktivitet. För handikappade kan det bli tal om behov av särskilda eller anpassade redskap eller utrustningar för träning och sportutövning. Det torde därför, som tidigare framhållits, vara berättigat att personer med funktionsnedsättning kan få sådana utrustningar som "handikapphjälp- medel". Eftersom detta område i stort sett är oprövad mark är det omöjligt att bedöma storleksordningen av behovet.

Någon ändring i artrosincidensen förväntas inte. De långa tiderna för operationer ställer krav på hjälpmedel under väntetiden. En mer utvecklad kirurgi/ortopedi kombinerad med kortare väntetider kan medföra en något . . .minskathjälpmedelsbehov. ,,,,,,,,,,,,,,,,,, . . . . . , .

Man räknar med en viss incidensökning av höftledsfrakturer. Genom en väl utvecklad ortopedi bör själva skadan kunna kompenseras i högre grad än tidigare. En viss ökning av enklare gånghjälpmedel - stödkäppar m m - kan bli aktuell.

Amputationernas antal beräknas minska för män, dels till följd av minskad tobaksrökning dels på grund av bättre arbetsmiljöskydd. Minskningen hos män förväntas kompenseras av en ökning av antalet amputationer bland kvinnor, som en komplikation till den ökade tobaksrökningen i denna befolkningsgrupp.

Några demografiska skäl att anta en förändrad förekomst av skelettskador till följd av reumatiska inflammationer hos vuxna föreligger inte. Denna patientgrupp/handikappgrupp är ofta i behov av hjälpmedel såväl för för- flyttning som för dagliga livets aktiviteter. Någon förändring i behovet av hjälpmedel torde inte vara att förvänta.

Sjukdomar som drabbar nervsystemet och som leder till nedsatt rörlighet hos individen kan ha rätt skild etiologi. Flertalet av dessa sjukdomar är

också kärlrelaterade. Blödningar och tromboser i hjärnan är mer frekventa i högre åldrar. Degenerativa nervsjukdomar (MS etc) eller neuromuskulära sjukdomar (muskeldystrofier) gör sig gällande framför allt i medelåldern. Skador till följd av trauma (förlossning, trafikskador etc) hör liksom gene- tiska rubbningar till barn- och ungdomsår.

Ökningen av antalet personer över 65 år kan förvänts medföra ett ökat antal personer som drabbas av neurocirkulatoriska rubbningar eller degenerativa sjukdomar t ex av typ Parkinson. Människor, som drabbas av dessa sjuk- domar, kommer att vara i behov av hjälpmedel av olika slag. Man förväntar sig inte någon ny typ av hjälpmedel. Man får räkna med att dessa personer i större utsträckning än tidigare kommer att ges vård och omvårdnad i hemmen, vilket ställer krav på anpassning och utrustning av bostaden och "arbetsbesparande" hjälpmedel för anhöriga och hemtjänstpersonal. Aven om det sker en utveckling med avseende på behandling av Parkinssons sjukdom såväl inom den pharmakologiska sektorn som genom implatering av Dopa- producerande celler i hjärnan förväntas detta inte i sig påverka behovet av hjälpmedel i nämnvärd grad.

När det gäller de degenerativa nervsjukdomarna pågår ett intensivt forsk- ningsarbete, särskilt med inriktning på immunförsvarets betydelse. Aven om man inom det närmaste decenniet skulle finna orsaken (eller en av orsa- kerna) till dessa sjukdomar kan man inte påräkna att man inom denna tidsrymd kommer att nämnvärt kunna påverka frekvensen av personer som drabbas. Inte heller kommer det att medföra någon nämnvärd förändring av situationen för dem som redan drabbats. Någon förändring av hjälpmedels— situationen för denna kategori kommer därför sannolikt inte att ske.

Utvecklandet av nya diagnosmetoder, där man redan under fostertiden kan kartlägga om det förekommer genetiska eller andra skador i fostrets nerv— system, leder i många fall till att abort görs. På sikt kan detta komma att resultera i ett minskat antalt barn med allvarliga störningar. Aven om den medicinska utvecklingen kommer att leda till en alltmer förfinad foster— diagnostik kommer resultatet ändå att bli beroende av föräldrarnas och samhällets syn på de etiska problemen.

Den alltmer utvecklade neonatala vården resulterar i att fler tidigt födda barn kan räddas till livet. Inom denna grupp har man dock en överrepresentation av barn med neurologiska skador. Detta kommer självfallet att leda till att man får något fler antal handikappade barn, som behöver vård och hjälp- medel.

5.6. Hud

Inom dermatologin förväntar man sig inte några mer revolusionerande ut- vecklingar. Två områden är närmast aktuella. Det ena är peruker för perso— ner med s.k. fläckvis håravfall. Personer med denna typ av sjukdom har redan nu rätt till peruker. Det kan förväntas att en större medvetenhet om denna rätt kan komma ett medföra en viss ökning av antalet ordinerade peruker.

Det andra området gäller UV-lampor för personer med psoriasis. Även här

finns möjligheten för sjukvårdshuvudmännen att ge lamporna som kostnads- fritt hjälpmedel. En viss återhållsamhet finns dock ännu så länge i en del landsting. Detta är ur medicinsk synpunkt beklagligt. Man kan förvänta sig att det i framtiden kommer att bli en mer generös inställning vid ordination av dessa lampor.

Det bör dock påpekas att inga av de här nämnda förändringarna är en följd av förväntade nya medicinska rön.

5.7. Utsöndring

De dominerade organen för utsöndring i kroppen är urinvägarna. Inom urologin finns förbättrade möjligheter att inplantera sfinkterersättare för att hjälpa människor med inkontinens. Konstnaden för iplantatet har hittills setts som ett led i sjukvården. Man förväntar sig en teknisk utveckling av inplantaten och därmed en viss ökning av indikationen för åtgärden.

En intensifiering av transplantation av njurar kan komma att något reducera behovet av mer kontinuerlig användning av dialysapparater. Utrustningen behövs dock i avvaktan på lämplig tidpunkt för transplanatation och i de fall då transplanatation inte kan komma ifråga.

I anslutning till behandling av inkontinens — såväl vad beträffar njurar som tarm - kan man förvänta sig krav på åtgärder i bostad eller på arbetsplats. främst installation av avlopps- och spolanordningar. Dessa insatser hör snarast hemma inom bostads- eller arbetsmijlöanpssningen och inte inom hjälpmedelssektorn. '

5.9. Immunsystem

Inom immunologin pågår en utveckling i accelererande fart. Inom den närmaste femårsperioden kan man hoppas på ett kliniskt genombrott vad beträffar skyddsmekanismer mot 5 k cytokininer. Cytokininer frigörs i samband med olika infektioner och orsakar vävnadsskador. Reumatologiska förändringar är sannolikt orsakade av cytokininer. Genom att framställa ämnen som neutraliserar cytokininerna kommer man att kunna förebygga vävnadsskadorna och därmed åtföljande funktionsnedsättningar i olika organ, t ex bindväv, njurar etc. Man räknar med att inom en tioårsperiod ha kommit så långt att man genom dessa åtgärder kan förhindra vissa sjuk—-

domar eller stoppa deras förlopp. Någon restitution av skadad vävnad i nämnvärd utsträckning räknar med dock inte med. Resultatet av de nya medicinska rönen kan sålunda på sikt komma att reducera hjälpmedelsbe— hovet för personer som drabbats på detta sätt. Effekten kommer dock inte att visa sig i form av reducerat behov av hjälpmedel i nämnvärd utsträckning under den närmaste tioårsperioden, då personer med redan skadade vävna- der fortfarande kommer att behöva hjäpmedel i samma utsträckning som nu.

5.11. Andning

Förändringar inom hjälpmedelsområdet kan förväntas främst när det gäller inhallatorer, utrustning för långtids oxygenbehandling, nattventilatorer och s k CPAP-utrustning (Continous Positiv Airways Pressor).

Inhallatorbehovet kan något öka med anledning av att fler läkemedel kan administreras via andingsvägarna. Man har sålunda börjat ge vissa antibiotika via inhallation.

Långtidsbehandling med oxygen i hemmet har blivit vanligare i och med att man frångått utrustning som baserats på användandet av syrgas i tub till s k oxygenkoncentrationer. En teknisk utveckling inom detta område mot enklare och bärbar utrustning kan förväntas leda till ökad användning.

Nattventilatorer för hemmabruk prövas idag främst beträffande personer med andningsbesvär i samband med neuromuskulära sjukdomar. Detta behov kommer att vara oförändrat. Man räknar dock med att metoden också kommer att utsträckas till personer med obstruktiv lungsjukdom. Då denna brukargrupp är rätt omfattande kan man räkna med en viss ökning av hjälpmedelsbehovet i dessa fall.

CPAP-utrustning är ännu relativt oprövad men komma till användnign till personer som besväras av uttalade förändring i luftvägarna som under sömnen leder till "andtäppa" och snarkningar. Det är f n omöjligt att beräkna behovet av den aktuella utrustningen.

Redan inledningsvis diskuterades konsekvenserna för hjälpmedelsförsörj- ningen av de medicinska rönen vad beträffar psykiska skador. Inom detta område är det framför allt hjälpmedel för personer med utvecklingsstöming som kan beräknas påverka hjälpmedelsförsörjningen i stort. Tillhandahål- lande av hjälpmedel inom denna grupp är i huvudsak beroende på social— politiska ställningstaganden och inte på utveckling inom den medicinska sektorn. Strävan att personer med psykiska störningar så långt möjligt skall leva ute i samhället har självfallet också en medicinsk motivering även om huvudskälet är socialpsykologiskt grundat.

Integreringen i samhället av pesonr med psykiska störningar kräver - förutom de insatser som berör personer med utvecklingsstörning - att 5 k trygghetslarm finns tillgängliga där de behövs och att kommunikations- möjligheter öppnas, t ex genom telekommunikation. Behov av trygghets- skapande anordningar gör sig framför allt gällande för personer i äldre åldersgrupper.

5.13. Digestion

De inom hjälpmedelssektorn intressanta frågorna när det gäller digestions- området är stomihjälpmedlen. För närvarande pågår en intensiv utveckling inom den s k sfinkterbevarande kirurgin. Denna är inriktad på att genom kirurgiska ingrepp skapa sfinkterfunktioner så att patienten inte skall be- höva permanent leva med stomier. Utvecklingen inom detta område är lovande. Som en följd av de nya operationsteknikerna kan man räkna med att många patienter på sikt kommer att klara sig utan större stomibandage. Det är f n svårt att uppskatta effekten av åtgärderna då metoderna inte prövats någon längre tid. För den enskilde som kan klara sig med hjälp av de nya sfinktrarna, särskilt då yngre personer som opererats för ulcerös colit, kom— —mer det sociala livet att förbättras; Hos äldre personer kan” maninte räkna” med samma gynnsamma effekt. Man torde dock under den närmaste tioårs- perioden kunna räkna med en viss minskning av behovet av stomihjälp— medel.

6. SAMMANFATTNING

En strikt analys av de "medcinska framstegens inverkan på hjälpmedels- försörjningen" under de närmaste 5—10 åren kan inte ske utan klara defini- tioner av begreppen "medicinska framsteg"," behov" och "handikapphjälp- medel". Avgränsningen av begreppen är flytande - och bör vara flytande - med tanke på den utveckling och förändring som sker. Svårigheten att avgränsa begreppet "handikapphjälpmedel" vidlåder också denna rapport. Försök görs inledningsvis att ett mer övergripande sätt få klarlagt grunderna för olika avgränsningar och definitioner.

De medicnska framstegen sker inom såväl förebyggande, terapeutisk som

kompenserande verksamheter. När det gällt handikapphjälpmedel har tyngdpunkten hittills legat på de kompenserande verksamheterna, d v s strävan att genom olika tekniska och andra insatser reducera eller eliminera kvarvarande funktionsnedsättningar. Inom denna verksamhet kommer även i fortsättningen huvuddelen av hjälpmedelsbehovet att ligga.

Inom medicinen är framstegen särskilt stora när det gäller terapeutiska insatser. Aven när det gäller hälsovård och andra förebyggande åtgärder sker en stark utveckling. Dessa åtgärder tillsammantagna kan på sikt komma att förändra sjukdomspanoramat i populationen och därmed reducera hjälp- medelsbehovet. Denna utveckling kommer dock att ta tid och beräknas inte få någon större inverkan på hjälpmedelsbehoven under de närmaste fem eller tio åren.

De socialpolitiska strävandena. att personer med funktionsnedsättningar av skilda slag så långt möjligt skall leva ute i samhället, kommer att direkt påverka hjälpmedelsbehovet. Sannolikt kommer det nya livsmönstret också att påverka de medicinska insatserna och därmed också på ett indirekt sätt påverka hjälpmedelsbehovet.

Ändringar i åldersstrukturen i populationen kommer att medföra ändrade — och i viss mån ökade — krav på hjälpmedel. Detta har inte direkt med de medicinska insatserna att göra, men väl indirekt. En längre överlevnadstid för personer med sjukdomar, ålderkrämpor och andra funktionsnedsätt- ningar leder till ökat behov av hjälpmedel.

I den analys som gjorts har jag försökt sammanställa uppgifter från medici- nens skilda dicipliner för att ge en översiktlig bild av den förväntade ut- vecklingen. Uppgifterna har inhämtats genom intervjuer med läkare, hjälp- medelskonsulenter och andra, som befinner sig långt fram i frontlinjen, när det gäller den medicinska utvecklingen. De informationer och kunskaper som dessa förmedlat ger en bild av hur den kommande utvecklingen kan förväntas bli. Det som nu sker på experiment- och forskningsstadiet eller som tillämpas i kliniska förförsök kan i framtiden komma att bli mer gene- rellt accepterat. I analysen har jag bortsett ifrån de politiska ställningstagan- den som kan påverka utvecklingen när det gäller samhällets tillhandahål- lande av handikapphjälpmedel.

I försöken att få en mer samlad bild av de medicinska framstegens inverkan på hjälpmedelsbehoven har jag samlat redovisningen av resultaten med utgångspunkt från de skilda kroppsfunktionerna. Särskilda avsnitt, utöver "övergripande synpunkter" har sålunda ägnats:

Tal Hud Ämnesomsättning Hörsel Utsöndring Andning Syn Cirkulation Psyke Rörelsefunktion Immunsystem Digestion

Översiktligt kan konstateras att man inte kan se någon trend i den medi- cinska utvecklingen som kommer att leda till några förändringar i hjälp- medelsförsörjningen under de närmaste 5—10 åren. Den tekniska utveck- lingen, ålderssammansättningen i populationen, förbättrad arbetsmiljö och socialpolitiska ställningstaganden kommer med all sannolikhet att ha betyd- ligt större inflytande på hjälpmedelsförsörjningen än den medicinska ut-

vecklingen. På längre sikt kan man däremot räkna med att den medicinska forskningen kommer att på ett avgörande sätt påverka hjälpmedelssidan. Här är det främst framstegen inom immunologi. transplantationskirurgi och ortopedi som kan förväntas reducera hjälpmedelsbehovet i populationen i stort. De medicinska forskningsresultaten kan, om de tillämpas inom arbets- miljö och hälsovård, också förväntas ge positiva effekter vad det gäller för- hindrande av uppkomsten av funktionsnedsättningar.

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- minister Olof Palme. C. Beskattning av fåmansföretag. Fi. Integriteten vid statistikproduktion. C. Fasta Öresundsförbindelser. K. Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvalming. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst. UD. . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10.Två nya treåriga linjer. U. 11.Hushålissparandet - Huvudrapport från Spardelega- tionens sparundersökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A. 15. Storstadstraflk 2 - Bakgrundsmaterial. K. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 20.Tullregisterlag m.m. Fi. 21. Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME. 22.Censurlagen - en modernisering av biografförord— ningen. U. 23. Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 25. Rapporter till finansieringsutredningen. I. 26. Kustbevakningens roll iden framtida sjööver- vakningen. Fi. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30.Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. U. 31. Statens mät- och provstyrelse. I. 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. 33. Reformerad inkomstbeskattning - Skatterefonnens huvudlinjer. Del 1. - Inkomst av kapital. De12. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. - Bilagor, experirapporter. Del 4. Fi. 34. Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expertrapporter. Del 2. Fi.

owsawsww

35. Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del I. - Lagtext och bilagor. De12. Fi.

36. Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. Fi.

37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av utvecklingen. I. 38. Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningamas betänkanden. Fi. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- ning och bedömning. S. 40. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. Fi. 41. Samerätt och sameting. Ju. 42. Det civila försvaret. Del I. Det civila försvaret. Del 2. Författningstext Fö. 43. Storstadstrafik 3 - Bilavgifter. K. 44. Översyn av vapenlagstifmingen. Ju. 45. Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. I. 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. Fö. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S.

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

Samerätt och sameting. [41] Översyn av vapenlagstiftningen. [44]

Utrikesdepartementet UD:s presstjänst. [8]

Försvarsdepartementet

Risker och skydd för befolkningen. [17] Det civila försvaret. Del 1. [42] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Armens utveckling och försvarets planeringssystem. [46]

Socialdepartementet

Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47]

Kommunikationsdepartementet

Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadstrafik 2 — Bakgrundsmaterial. [15] Storstadstrafik 3 - Bilavgifter. [43]

'Finansdepartementet

Beskattning av fämansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushållsparandet - Huvudrapport frän Spardelega- tionens sparundcrsökning. [11] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakning— en. [26] Reformerad inkomstbeskatming - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. [33]

— Inkomst av kapital. Del 2. [33] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. [33] - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33]

Reformerad företagsbeskattning

- Motiv och lagförslag. Del 1. [34] - Expertrapporter. Del 2. [34] Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. [35] - Lagtext och bilagor. Del 2. [35] Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. [36]

Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningarnas betänkanden. [38] Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfn'het för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10] Censurlagen- en modernisering av biografförordningen. [221 Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. [27] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. [29] Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsätming av professorstjänst. [30]

Arbetsmarknadsdepartementet

Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstifming och rättsfrågor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19]

Industridepartementet

. Statligt finansrellt stöd [24] .

Rapporter till Hnansieringsutredningen. [25]

Statens mät- och provstyrelse. [31] Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. [45]

Civildepartementet

Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [I]

Integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2. Bilagor. [6] SÄPO- Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18]

Bostadsdepartementet Parkeringsköp. [23]

Systematisk förteckning

Mil jö- och energidepartementet

Sätt värde på miljön - miljöavgifter pä svavel och klor. [21] Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32]

ALLMÄNNA FÖRLAGET

)(OSZ'SLEO NSSl