Innehållsförteckning (forts)

Sid

2.1.6 En jämförelse mellan kommunerna i Stockholmsregionen 52 2.1.7 Sammanfattning 57 2.1.8 Boendesegregationen inom storstadsregio- nerna — en jämförelse mellan bostadsområden 58 2.1.9 Begreppet segregation 58 2.1.10 Boendesegregationens effekter 59 2.1.11 Områdesindelning 60 2.1.12 Boendesegregationen är flerdimensionell 61 2.1.13 Utvecklingen i storstadsregionernas minst attraktiva områden 64 2.1.14 De boendes bedömningar 65 2.1.15 Valdeltagandet 67 2.1.16 Diskussion 67 3.1 Malmöregionens minst attraktiva bostads- områden 70 3.2 Utvecklingen i Malmöregionens minst attrak- tiva områden 72 3.3 Valdeltagandet 73 3.4 Sammanfattning 75 3.5 Göteborgsregionens minst attraktiva bostads- områden 76 3.6 Utvecklingen i Göteborgsregionens minst att- raktiva områden 79 3.7 Stockholmsregionens minst attraktiva bostads- områden 80 3.8 Utvecklingen i Stockholmsregionens minst att- raktiva bostadsområden 84

• Sida 7
•  Original

Innehållsförteckning (forts)

Sid

4.1 Dödlighet 86 4.2 En förändrad yrkesstruktur och konsekvenser för hälsan 88 4.3 En förändrad yrkesstruktur ger nya arbets- miljöproblem 90 4.4 Fysisk arbetsmiljö och ohälsa 90 4.5 Psykisk arbetsmiljö 91

Bilaga 1 93

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

1.1 Inledning

Rapporten är indelad i fyra kapitel. Det första ka itlet inleds med en beskrivning av storstadsregionernas be olkningsut-- veckling. Här försöker vi visa att befolkningstillväxten i stor- stadsregionerna till stor del kan förklaras av den pågående urbaniseringen och av internationella befolkningsrörelser. Vi visar också att storstadsre ionernas samlade andel av landets urbaniserade befolkning aktiskt minskat under efterkrigsti- den.

Ett tredje skäl, som är nära sammankopplat med urbanisering- en, till att befolkningen i storstadsregionerna ökat är att nå- ringslivet utvecklats mot allt intensivare tjänsteproduktion och en stagnerande varuproduktion. Ett näringsliv med allt inten- sivare tj änsteproduktion talar för ett ökat tätortsberoende. Det är en logiskt följd av att tjänsteproduktionen i högre grad än varuproduktionen förutsätter mycket breda personkontakter. Denna omvandling av näringslivet belyses genom att visa hur andelen akademiker, högre tjänstemän och personer sysselsat- ta med kvalificerad kunskapshantering Växer samtidigt som andelen arbetare och andelen sysselsatta i direkt varuproduk- tion minskar. Denna omvandling sker i hela riket, men har nått längst i storstadsregionerna och då särskilt i Stockholmsregio- nen.

I rapportens första kapitel ges också en översikt över hur yrkesstrukturens omvandling 1 storstadsregionerna skett paral- lellt med att många hamnat utanför arbetsmarknaden och hur många blivit beroende av socialhjälp för sin försörjning.

Kapitlet avslutas med en kort beskrivning av hur storstadsre- gionernas befolkning till allt större delar kommit att bestå av ensamboende, av mycket gamla och av personer som är födda utomlands.

I rapportens andra kapitel beskrivs och analyseras boendeseg- regationen inom respektive storstadsregion.

Beskrivningen görs dels. genom att jämföra befolkningen i olika kommuner, i olika delar av storstadsregionerna och i olika bostadsområden. Befolkningen beskrivs huvudsakligen

• Sida 10
•  Original

efter en socioekonomisk, en etnisk och en demografisk dimen- sion. Dessa uppgifter kompletteras med en översiktlig beskriv- ning av befolkningens hälsa. Vi försöker här visa hur olika delar av storstadsregionerna utvecklas mycket olika med hän- syn till befolkningens sammansättning. Vidare visas att de mel- lankommunala skillnaderna är störst i Stockholmsregionen och minst i Göteborgsregionen.

Särskild tonvikt läggs vid att försöka beskriva och analysera de bostadsområden inom respektive kommun där koncentratio- nen av lågresurshushåll är som störst. Här visas hur mestparten av dessa områden är inne i negativa spiraler i den meningen att koncentrationen av lågresurshushåll tenderar att förstärkas över tiden. Vidare visas att mestparten av dessa bostadsområ- den är byggda under miljonprogrammets dagar och att de allra flesta bostäderna i dessa områden förvaltas av allmännyttiga bostadsföretag. Geografiskt är områdena koncentrerade till centralkommunerna i Malmö- och Göteborgsregionen, men i Stockholmsregionen återfinns dessa bostadsområden i 15 oli- ka kommuner.

Därefter sammanfattas en rad undersökningsresultat som ganska entydigt pekar på att de boendes missnöje med dessa bostads- områden främst är riktat mot skötseln och förvaltningen och mot de kringboende. Här visas också att de boende i dessa områden har en förhållandevis svag politisk röst - ett mycket lågt valdeltagande 1985 har ytterligare minskat fram till 1988. I många av dessa bostadsområden pågår idag vitaliseringsför- sök och vi gör en allmän översikt över dessa insatsers inriktning och omfattning.

Kapitlet avslutas med våra egna förslag till vitaliseringsinsatser och där framhåller vi att de områdesanknutna insatserna måste kompletteras med allmänpolitiska insatser och med satsningar i infrastrukturen.

I rapportens tredje kapitel redovisas utförligare hur boende- segregationen på bostadsområdesnivå utvecklats inom respek- tive storstadsregion. Avsnittet utgör i allt väsentligt en fördjup- ning av resultatredovisningen i avsnitt två.

I det fjärde kapitlet beskrivs hälsoutvecklingen i storstadsre-

• Sida 11
•  Original

gionerna. Därefter resoneras om hur yrkesstrukturens om- vandling från varuproduktion till tj änsteproduktion kan tänkas påverka det framtida sjukdomspanoramat.

1.2 Storstadsregionernas befolkningsutveckling

I detta avsnitt beskrivs befolkningsutvecklingen i storstadsre- gionerna och hur denna utveckling är sammankopplad med landets urbanisering, internationella befolkningsrörelser och näringslivets omvandling mot en allt intensivare tjänstepro— duktion.

Det finns inget självklart sätt att avgränsa Stockholms—, Mal- mö- och Göteborgsregionen. Den framtida utvecklingen talar t ex för att flera arbetsmarknader integreras genom att arbets- resor över regiongränsen blir allt vanligare. Så har t ex sedan början av 1970—talet de mellanregionala pendlingsresornavuxit årligen. Denna utveckling är tydlig i Mälardalen, där framför allt Uppsala och Stockholmsområdet utvecklats till en allt mer sammanhållen arbetsmarknad.

Under perioden 1960 till 1980 vidgades gränserna för stora delar av de tidigare lokala arbetsmarknaderna. Under denna period blev bilismen avgörande för arbetsmarknadernas ut- veckling i flertalet orter. Undantaget utgörs av Stockholmsre- gionen där förlängda och kompletterande tunnelbanor tillsam- mans med pendeltåg blev en avgörande betydelse för Stock- holmsregionens pendlingsmönster.

Den avgränsning som gjorts av de tre storstadsregionerna i denna rapport bygger i stora delar på det pendlingsmönster som gällt under 1970- och 1980-talen, men någon strikt indel- ning av storstadsregionerna efter detta kriterium har inte gjorts.

Av praktiska och administrativt, politiska skäl har Stockholms- reglonen definierats som Stockholms län, minus Norrtälje, Södertälje och Nynäshamn, Göteborgsregionen som de kom- muner som ingår i Göteborgsre ionens kommunalförbund och Malmöregionen som det omr de som omfattas av sydvästra Skånes kommunalförbund. Avgränsningen av de tre storstads-

• Sida 12
•  Original

regionerna visas på nedanstående kartor. Det har inte i alla fall varit möjligt att erhålla data för just denna nivå och vi har ibland tvingats väl'a en något annorlunda geografisk avgräns- ning. Detta framg r där data presenteras.

Stockholmsregionen

”%

_ Botkyrkl Sodenlljo

Norrtälje

Vallentuna

Haninge

' Nynlnhnmn

• Sida 13
•  Original

Göteborgsregionen

• Sida 14
•  Original

Malmoregionen

Kävlinge

Staffanstorp

Svedala

Trelleborg

• Sida 15
•  Original

1.2.1 Urbaniseringen i Sverige och Europa fortsätter

Europa och Sverige har genomgått och genomgår fortfarande en urbaniseringsprocess. Vi förväntar oss mot denna bakgrund att befolkningen skall öka både i storstäder och i mindre städer.

Under perioden 1950 till 1980 växte antalet personer boende i tätorter med ungefär 2,5 miljoner personer och glesbygden minskade med strax över 1 miljon personer.

Sveriges urbanisering 1950-1980 Miljoner invånare

Under samma period finner vi att storstadsregionernas roll för Sveriges urbanisering avtagit högst väsentligt. Sammantaget minskar de tre storstadsregionernas andel av den urbaniserade

• Sida 16
•  Original

befolkningen från 47 procent 1950 till 41 procent 1980. En allt mindre andel av Sveriges urbaniserade befolkning bor således i de tre storstadsregionerna.

1.2.2 Befolkningsutvecklingen i storstadsregionerna Storstadsregionernas andel av rikets befolkning ökade under

en lång följd av år. Efter 1970 har dock andelen av landets befolkning varit i stort sett oförändrad.

Storstadsregionernas andel av Sveriges befolkning 1920-1987

96

Im] Stor- Malmö |] Stor— Göteborg Stor-Stockholm

15"

10

mm sw bmw mm mm

mmm

W mm

1920 1930 194 0 1950 1960 1980 1987

De årliga befolkningsförändringarna i storstadsregionerna och storstäderna sedan 195 0 visar att den snabbaste befolkningsök- ningen var under 1960-talet, då den samlade folkmängden i

• Sida 17
•  Original

rikets tre storstadsregioner växte med 37 000 personer per år. Under 1950-talet var motsvarande siffra 26 900 personer, under 1970—talet 6 700 personer och hitintills under 1980-talet (-1987) 15 300 personer per år.

Tabell: Årlig befolkningsförändring i storstäderna och stor— stadsregionerna 1951-1987

1951- 1961- 1971- 1981- 1985 1960 1970 1980 1984 1987

Stor—Stockholm 15800 18300 4200 8300 13800 Stockholm 6100 —6600 -9300 1600 4400 Stor-Göteborg 6900 11200 1600 1400 5700 Göteborg 5300 4300 -3500 —1800 2400 Stor-Malmö 4200 7500 900 500 2600 Malmö 3600 3100 -3200 - 1200 600

Såsom framgår av tabellen ovan innebar befolkningsutveck- lingen inom storstadsregionerna under 1950- och 1960-talen en kraftig ökning av förortskommunernas folkmängd.

Under början av 1980—talet har utvecklingen ändrat karaktär. Stockholmsregionen har hitintills under 1980-talet ökat snab- bare än under 1970-talet. Aven i Stockholms stad har folk- mängden ökat något. I de båda andra regionerna var ökningen svag under de första åren på 1980-talet, men det finns en tendens till snabbare ökning under senare år.

1.2.3 Internationella befolkningsrörelser dominerar

Nettoinvandringen från utlandet till Stockholmsregionen har sedan 1960-talets början varit cirka 4 000 personer per år och således svarat för en tredjedel av regionens befolkningstillväxt. Under den senaste tio-årsperioden har de internationella be- folkningsrörelsernas betydelse för regionens folkökning för- stärkts ytterligare och motsvarar 45 procent av tillväxten. Tillsammans med födelseöverskottet är nettoinvandringen helt dominerande för Stockholmsregionens tillväxt. Under den

• Sida 18
•  Original

senaste tio-årsperioden har dessa två faktorer tillsammans förklarat nära 90 procent av Stockholmsregionens folkökning.

Detta innebär att idag utgörs cirka 15 procent av befolkningen i Stockholmsregionen av personer som är födda utomlands.

För de båda andra storstadsregionerna har det utrikes flytt- ningsöverskottet varit mindre centralt, men ändå av avgörande betydelse för folkökningen.

1.2.4 Storstadsregionernas framtida folkmängd

De befolkningsprognoser som redovisats för de tre storstadsre- gionerna tyder på en befolkningstillväxti alla tre storstadsre- gionerna.

Befolkningsprognosen som här redovisas för Stockholmsregio- nen har utarbetats av länsstyrelsen i Stockholms län och lands- tingets regionplane- och trafikkontor.

Prognosen bygger på den förväntade framtida sysselsättnings- utvecklingen. Antalet sysselsatta beräknas öka med 130 000 personer (0,9 procent per år) under perioden 1985-2000. In- flyttningsöverskottet från övriga riket beräknas till omkring 2 000 personer per år och inflyttningen från utlandet beräknas till över 4 000 personer årligen.

Sammantaget blir prognosresultatet en fortsatt befolkningstill- växt och länets folkmängd beräknas öka från 1 606 000 perso- ner 1988 till cirka 1 757 000 personer år 2000. Under denna period beräknas således länets befolkning öka med 151 000 personer eller 11 600 personer per år.

Iprognosen har inte beaktats de tillväxthämmande krafter som finns, t ex bristen på bostäder. Detsamma gäller för de progno- ser som utarbetas för Göteborgs- och Malmöregionen.

Sydvästra Skånes kommunalförbunds befolkningsprognos fram till år 2000 pekar mot att folkmängden i Malmöregionen ökar med cirka 3 000 personer per år under perioden 1985-2000. Detta innebär i sa fall att folkmängden ökar från 458 000 år

• Sida 19
•  Original

1985 till cirka 500 000 personer år 2000. I prognosen antas således en betydligt snabbare folkökning i regionen än vad som varit fallet under 1970-talet och början av 1980-talet.

Göteborgsregionens befolkningsprognos har här utarbetats av Stadskansliet i Göteborgs stad och pekar mot att folkmängden i Göteborgsregionen år 2000 kommer att u pgå till cirka 769 090 personer, dvs en öknin från år 1985 p 65 000 perso- ner. Okning består av dels ett ödelseöverskott, dels en flytt- ningsvinst, främst gentemot utlandet.

På föregående sidor har vi sett hur storstadsregionernas andel av rikets urbaniserade befolkning sjunkit ganska kraftigt under de senaste 35 åren. Vi har också sett att födelseöverskottet och de internationella befolkningsrörelserna spelat en avgörande roll för befolkningsutvecklingen.

Vi har också visat att storstadsregionernas egna befolknings- prognoser pekar mot en befolkningsökning i alla tre storstads- regionerna. Optimismen förefaller härvidlag vara ganska stor i alla storstadsregionerna.

Den långsiktiga befolkningsutvecklingen styrs i hög utsträck- ning av näringslivets utveckling och v1 visar i nästa avsnitt att det skett stora och systematiska förskjutningar i yrkesstruktu- ren bland de sysselsatta i storstadsregionerna.

1.3 Stora förskjutningar i yrkesstrukturen

I praktiskt taget hela Västeuropa minskar andelen personer sysselsatta inom tillverkningsindustrin och andelen sysselsatta inom tjänstesektorn ökar. Detta tycks vara den internationella trenden, som gäller hela Västeuropa med undantag för Irland, Grekland och Portugal. I hela Västeuropa gäller att denna omvandling varit snabbast i de mest utvecklade ekonomierna och regionerna och utvecklingen har varit snabbast i de större städerna. Den snabbast växande delen av tjänstesektorn har i hela Västeuropa, och särskilti städerna, varit yrken såsom kon- sulter, inenjörer och anställda inom databranchen, marknads- förare och designers.

• Sida 20
•  Original

I tabellen nedan visas att andelen sysselsatta inom den kun- skapsintensiva tjänstesektorn (”professional, technical och related worker”) ökat kraftigt i alla ”västliga demokratier” sedan 1960-talet.

Tabell: Workers of Economically Active Population in Western Liberal Democracies: 1960-1985

Country 1960 1970 1980 1985

Sweden 12,9 19,2 25,8 29,6 Denmark 7,8 12,2 17,0 21,5 Norway 8,0 12,3 18,6 21,1 Netherlands 9,2 13,3 17,3 18,7 Finland 8,2 11,9 17,0 ...* United Kingdom 8,6 11,1 15,9 ...* Switzerland 8,9 12,1 15, 1 ...* United States 10,8 13,8 15,0 14,8 Ireland 7,1 9,3 12,9 14,3 France 9,1 11,4 . .* 14,1 Germany 7,6 9,8 13,4 13,9 Austria 6,8 8,7 . .* 13,1 Italy 5,2 7,3 11,5 * Greece 3,4 5,7 9,4 10,1 Japan 5,5 6,6 9,0 9,0 Spain 4,1 5,5 ...* 7,2 Portugal 2,7 3,6 6,7 *

Av tabellen framgår också att den grupp länder som har de högsta andelarna utgörs av de nordiska länderna och Neder- länderna, dvs de länder som är de mest utpräglade välfärdssta— terna.

Dessa tendenser är utomordentligt entydiga och visar att uppbyggnaden av det nya kunskapskapitalet och annat immat- riellt kapital får en växande betydelse inte bara i Sverige, utan även internationellt.

• Sida 21
•  Original

Nedan betraktas tre indikatorer som visar ökningen av de kunskapsintensiva yrkena bland de sysselsatta 1 riket och stor- stadsregionerna.

1.3.1 Kunskapsyrkenas framväxt

Kunskapsfördjupningens betydelse belyses bäst genom en indelning av arbetsmarknaden efter de sysselsattas arbetsupp— gifter och utbildningsnivå.

Vi börjar med att dela in alla yrken i fem grupper:

1. Kunskapsyrken inom tekniskt, naturvetenskapliga områ- den som bland annat omfattar ingenjörer, fysiker, kemis- ter, läkare och arkitekter

2 Övriga kunskapsyrken som bland annat omfattar lärare, journalister, artister, jurister och programmerare

3 Informationsyrken som bland annat omfattar företagsle- dare, kamrerer, revisorer, bokhållare och sekreterare

4. Serviceyrken där bland annat sjuksköterskor, poliser, busschaufförer och frisörer ingår

5 Varuhanteringsyrken som i huvudsak omfattar jordbru- kare, fiskare och manuellt arbete mom industrin.

De två första grupperna kallas kunskapsyrken, därefter följer informationshanterande yrken, serviceyrken respektive varu— hanteringsyrken.

I både riket och storstadsregionerna sker den kraftigaste till- växten i de kunskapshanterande yrkena och en betydligt lång- sammare tillväxt 1 de informationshanterande yrkena och en tillbakagång för de varuproducerande yrkena.

Strukturomvandlingen, sett på detta sätt, har gått längst i storstadsregionerna och då särskilt 1 Stockholmsregionen, medan förändringen 1 Malmöregionen är svagare. Det sker dock en

• Sida 22
•  Original

omstrukturering av yrkesstrukturen i hela landet och denna omvandling går snabbast i storstadsregionerna och i andra uni- versitetsregioner.

Tätortsstorlek och kunskapsyrken,varuhanteringsyrken H—regioner 1960-1985

Varu hanteringsyrken Kunskapsyrken

50 1960 25 1985

1960

Landsbygd Landsbygd

&) 91: S:»

:: 2.9 om (593

&; &

0 | & o o 5 9 nu (I) 2

C C cu 11» C C .9 .9 c» or a: 11) &. L

Göteborgs- regionen

Stockholms- regionen Malmö- regionen

Denna omvandling mot en större andel av de sysselsatta inom kunskapshanterande yrken gäller också för de industrisyssel- satta och för servicesektorn. Aven här är andelen större i storstadsregionerna och omvandlingen tycks gå snabbast i storstadsregionerna. Andelen kunskapshanterare inom den

• Sida 23
•  Original

offentliga sektorn har traditionellt varit hög, men är inte i växande.

1.3.2 Allt större andel högutbildade

Som en andra indikator på att arbetskraftens kompetensnivå h_öjts använder vi här de sysselsattas formella skolutbildning. Aven när vi ser till denna finner vi att andelen högutbildade ökar i hela riket och ökar särskilt kraftigt i storstadsregionerna och att andelen med kort utbildning minskar i hela riket och särskilt snabbt i storstadsregionerna.

Andelen av de sysselsatta med lång högskoleutbildning

1970 1980 1985

Riket --—-- Stockholm ——— Goteborg -—-—— Malmo

• Sida 24
•  Original

Den högsta andelen med lång högskoleutbildning återfinner vi i Stockholmsregionen. Andelarna med lång högskoleutbild- ning i Göteborgs- och Malmöregionen är under hela perioden i paritet med riksgenomsnittet och de har därmed lägre andelar välutbildade än många andra medelstora städer. Att Stock- holmsregionen har haft, och har, en större andel välutbildade kan delv1s förklaras av de olika huvudstadsfunktionerna som är förlagda till Stockholm.

En stor andel av den högutbildade arbetskraften hamnar tradi- tionellt inom den offentliga sektorn. Men den snabbaste ök- ningstakten av andelen högutbildade återfinner vi inom det privata näringslivet. Det vill säga samma tendens som vi åter- fann när det gäller kunskapsyrkenas framväxt.

En bidragande förklaring till att storstadsregionerna ökar sin andel med lång akademisk utbildning snabbare än övriga riket är flyttningsmönstret. I Stockholmsregionen har studier gjorts där man bland annat jämfört in- och utflyttarnas utbildning. Resultaten visar att inflyttarna tenderar att vara mera välutbil- dade än utflyttarna. Begränsar vi oss till att se på dem med minst tre års akademiska studier finner vi att ungefär 21 procent av utflyttarnai åldern 18-54 år har en sådan utbildning och motsvarande grupp bland inflyttarna utgör 28 procent. Tendensen är således tydlig, men inte särskilt markerad och det är också oklart om samma resultat skulle ha erhållits om motsvarande studier genomförts i Göteborgs- och Malmöre- gionen.

1.3.3 Färre arbetare och fler högre tjänstemän

Ett tredje sätt att belysa yrkesstrukturens omvandling är att utgå från en socioekonomisk indelning. I tabellen nedan fram- går att under tio-årsperioden 1975 till 1985 så har andelen arbetare minskat i hela riket och andelen högre tjänstemän har ökat. Snabbast har omvandlingen gått i de tre storstadsregio- nerna. De högsta andelarna återfinner vi i Stockholmsregionen och Malmö- och Göteborgsregionen följer därefter. Det vill säga precis samma allmänna utvecklingsförlopp som gäller för andelen långtidsutbildade akademiker och för andelen syssel- satta inom K-yrken.

• Sida 25
•  Original

Antal högre tjänstemän. 1975- 1985

1975 1985

Ovn a Sverige, ''''' Stpc holmsregronen — — — Goteborgsreglonen ''''' Malmöregionen

1.4.1 Sammanfattning

På föregående sidor har vi försökt visa att yrkes- och utbild- ningsstrukturen har omvandlats mot allt större kunskapsför- djupning. Denna utveckling tycks gälla för praktiskt taget hela Västeuropa och också för Sverige. Den kraftigaste omvand- lingen i Sverige har skett i storstadsregionerna. Aven detta tycks vara en internationell trend.

Att yrkesstrukturens omvandling sker snabbare och först i

• Sida 26
•  Original

storstadsregionerna hänger samman med flera faktorer. En förklaring ges av den s k produktcykelteorin somi korthet säger att centrum för produktion och sysselsättning skiftar mellan länder och olika regioner i takt med att en produkt utvecklas från det första FoU-intensiva stadiet, över ett stadium av expansion, till ett stadium av mognad. Empiriska analyser av den regionala utvecklingen i Sverige 1960-1980 pekar på att storstadsregionerna har lokaliseringsfördelar i produktcykelns första stadler dominerade av forskning, allmänt kunskaps- orienterade verksamheter, teknisk och kommersiell utveck- ling. Analyserna visar bland annat att kunskapsorienterade verksamheter har särskilt gynnsamma tillväxtbetingelser i Stock- holm.

Storstadsregionernas fördelar för kunskapsorienterad verk- samhet kan enkelt uttryckt återföras på deras höga tillgänglig- het. Verksamheter av detta slag har ett stort inslag av person- kontakter och detta ställer i sin tur höga krav på tillgänglighe- ten, inomregionalt såväl som mellanregionalt och internatio- nellt. Teknikhandeln, som svarar för en stor del av den svenska importen av ny teknik, är ett gott exempel på en verksamhet med höga krav på internationell och interregional tillgänglig- het. Det framstår därför som tämligen självklart att Stock- holmsregionen kommit att utvecklas till ”svensk importhamn” för denna snabbt växande handel.

Den växande kunskapsorienteringen betyder också att nå- ringslivets lokaliserin i växande grad styrs av tillgången till välutbildad arbetskra t. Traditionell industri etablerades ofta vid råvarukällorna och lockade där till sig arbetskraft. För det nya näringslivet gäller i hög grad motsatsen: verksamheter etableras och utvecklas där tillgången/ tillgängligheten till välutbildad arbetskraft är hög. Det betyder att universitetsre- gioner, dvs bland annat storstadsregionerna, har gynnats av näringslivets kunskapsorientering. Aven detta har Visats i empiriska analyser av den regionala utvecklin en. Analyserna tyder på att det inte är storstadsregionernas be olkningsstorlek i sig som förklarar deras relativt snabba kunskapsorientering. Det tycks snarare vara deras fördelar avseende kommunikatio- ner och tillgång till välutbildad arbetskraft och FoU-kapacitet som fäller avgörandet. Olika delar av infrastrukturen (vägar, flyg, universitet etc) är med andra ord avgörande för storstads- regionernas utveckling.

• Sida 27
•  Original

1.5.1 Sysselsättningsutvecklingen

Under hela efterkrigstiden har en allt större andel personer inträtt på arbetsmarknaden. Förvärvsintensiteten för män i åldrarna 16 år och däröver har dock sjunkit sedan 1945. Speciellt markant är nedgången för de yngsta och för de äldsta. Bland kvinnorna har förvärvsintensiteten i stället ökat kraftigt. Speciellt för gifta kvinnor med barn.

Andelen personer som arbetar deltid ( 1-34 timmar per vecka) har ökat kraftigt. Sysselsättningsökningen under 1960- och 1970-talen får nästan helt tillskrivas ökningen av deltidsarbete. Det är__främst de långa deltiderna, 20-34 timmar per vecka, som ökat. Okningen av deltidsarbetet har främst skett bland kvin- norna.

Den kvinnliga förvärvsfrekvensen har således stigit kraftigt, men är ännu inte riktigt i nivå med männens.

Männens förvärvsfrekvenser i storstadsregionerna är ungefär desamma som 1 hela riket.

För kvinnornas del gäller att förvärvsfrekvenserna i Göte- borgs- och Malmöreglonen är ungefär desamma som för riket, men kvinnorna i Stockholmsregionen har cirka 10 procent högre förvärvsfrekvens.

1.5.2 Vari landet sker sysselsättningsökning

De snabbastväxande arbetsmarknadsregionerna (A-regioner) är Uppsala, Linköping, Umeå och Luleå med en mycket snabb tillväxt under perioden 1965 till 1985 . Där har sysselsättningen under den senaste 20—årsperioden ökat nästan 20 procent snab- bare än i landet som helhet.

• Sida 28
•  Original

Tabell: Förändring av sysselsättningsandelar 1965-1985

Region

Uppsala/ Linköping

Umeå /Luleå

Primära centra i norra Norrland Norra Mälardalen

Ovriga A-regioner i Västsverige Stockholmsregionen

Ovriga A-regioner i Småland Primära centra i Småland

Primära centra i mellersta Norrland Primära centra i södra Skogsbygden Primära centra i Västsverige Malmö/Lund /Trelleborg

Ovriga A-regioner i Mellansverige Primära centra i Mellansverige

Ovriga A-regioner i Sydsverige Primära centra i Sydsverige

Ovriga A-regioner i norra Norrland Ovriga A-regioner i södra Skogsbygden Norra Småland

Borås / Falköping

Bergslagen

Ovrlga A-regioner i mellersta Norrland

Procent _ Sysselsättmng

+++

| I I | I ⁶⁵⁰⁵ AMN—Hoop—

Denna tabell över de senaste 20 årens sysselsättningsutveck- ling i olika A-regioner visar att både Stockholms- och Göte- borgsregionen tillhör de A—regioner som haft en sysselsätt- ningsökning, även om vissa andra A-regioner tillväxt betydligt snabbare. Här framgår också att Malmöregionen haft en svagt negativ utveckling och hamnar i gruppen med stagnerande

sysselsättningsandelar.

Någon enhetlig utveckling för de tre storstadsregionerna fram—

skymtar knappast.

• Sida 29
•  Original

1.6.1 Många utanför arbetsmarknaden

I föregående avsnitt har vi sett hur de sysselsattas utbildnings- och yrkessammansättning förändrats och att denna omvand- ling varit kraftig i storstadsregionerna. Vi har också sett hur antalet sysselsatta inom främst tillverkningsindustrin minskat kraftigt. Vidare har visats att Stockholms— och Göteborgsregio- nen ökat sina sysselsättningsandelar samtidigt som utvecklmg- en i Malmöregionen varit svagt negativ.

Ett annat sätt att beskriva utvecklingen på arbetsmarknaden är att se på hur många som befinner sig utanför densamma. Vi redovisar dels arbetslösheten och dels andelen personer som blivit förtidspensionärer.

1.6.2 Arbetslöshet

Den relativa arbetslösheten under de senaste 20 åren har i storstadsregionerna sammantaget alltid varit lägre än i övriga riket. Som regel har skillnaden varit mellan 0,5 och 1 procent- enhet. Under perioden 1981 till 1985 var arbetslösheten över- lag ovanligt hög och skillnaden mellan storstadsregionerna och övriga riket ökade betydligt.

Utvecklingen för de tre storstadslänen sammantagna döljer dock stora inbördes skillnader.

• Sida 30
•  Original

Arbetslösheten i storstadsregionerna 1970-1985

1970 __ 1975 1980 1985 Ovriga Sverige —-—'— Stoc holm _ _ _ Göteborg """" Malmo

Det är framför allt under 1980-talet som utvecklingen varit mycket ogynnsam i Malmöregionen som då uppvisar en arbets- löshet som är mer än dubbelt så hög som Stockholmsregionens och också betydligt högre än Göteborgsregionens.

Den relativa arbetslösheten i Malmöregionen under de allra senaste åren är till och med högre än i resten av landet och högre än under någon annan sammanhängande period under de senaste 20 åren.

Även för Göteborgsregionen är arbetslösheten under början och mitten av 1980-talet ovanligt hög sett i relation till de två föregående decennierna.

I alla tre storstadsregionerna har ungdomar, lågutbildade och invandrare högre arbetslöshet.

• Sida 31
•  Original

1.6.3 Förtidspension

Under 1980-talet har sysselsättningsfrekvensen bland äldre män i storstadsregionerna minskat och en av huvudförkla- ringarna är ökningen i antalet förtidspensionärer.

Ser vi till andelen förtidspensionerade i storstadsregionerna så kan vi inte gå längre tillbaka än till början av 1970-talet. De olika regeländringarna i början av 1970-talet medförde en ökning av antalet nytillkomna pensionärer i hela riket. Under andra hälften av 1970—talet höll sig andelen nytillkomna pen- sionärer ganska konstant kring 45 000 per år i hela landet tills en uppgång nu skett till över 50 000 nytillkomna per år. Under denna period har det inte förekommit några formella regel- ändringar även om vi måste hålla öppet för att praxis kanske förändrats. Detta innebär att under perioden 1980 till 1988 så har andelen av befolkningen i åldern 60-64 år som är förtids- pensionärer utvecklats enligt tabellen nedan. Aven andelen långtidssjukskrivna har ökat samtidigt.

Tabell: Andel förtidspensionärer i åldern 60-64 år. Stor- stadsregionerna och riket 1980-1988

1980 1988 Riket 24 31 Stockholmsregionen 22 26 Göteborgsreglonen 26 32 Malmöregionen 20 31

Även om gränserna kan vara diffusa, så är majoriteten av de förtidspensionerade det av hälsoskäl, inte av arbetsmarknads- skäl.

De tre vanligaste orsakerna till förtidspension är rörelseorga- nens sjukdomar, mentala rubbningar och hjärt—kärlsjukdom. Från 45 år och uppåt är rörelseorganens sjukdomar den vanli- gaste anledningen till sjukpensionering. Före 45 års ålder dominerar diagnosen mentala rubbningar.

• Sida 32
•  Original

Andelen nybeviljade pensioner har under 1980-talet varit mycket stort i Malmöregionen och särskilt i Malmö kommun. Malmö kommun har legat klart över rikssnittet och resten av Malmö- regionen har haft ungefär samma nivå som övriga riket.

Ser vi på andelen personer som är förtidspensionerade av ar— betsmarknadsskäl finner vi att av storstadsregionerna så intar Malmöregionen en särställning. Här är till och med andelen förtidspensionärer på grund av arbetsmarknadsskäl större än i resten av landet.

I vissa invandrargrupper är andelen förtidspensionerade ext- remt hög. Det gäller särskiltvissa typiska arbetskraftsinvandra- re. Till detta återkommer vi i samband med avsnitten om boendesegregationen.

Sammantaget har vi i detta avsnitt visat att vad avser arbetslös- het så intar Malmöregionen en särställning bland storstadsre- gionerna. I de båda andra storstadsregionerna, och särskilt i Stockholmsregionen, ligger arbetslöshetsnivåerna klart under riksgenomsnittet. Vad avser andelen förtidspensionärer är utvecklingen som mest ogynnsam i Malmöregionen, som ökar sin andel förtidspensionärer i åldern 60—64 är snabbare än de båda andra storstadsregionerna och snabbare än i riket.

Vi har också visat att sysselsättningsökningen under de senaste 20 åren varit positiv i Stockholms- och Göteborgsregionen samtidigt som Malmöregionen uppvisat en svagt negativ syssel- sättningsutveckling.

1.7.1 Socialhjälpens utveckling

Sålänge jämförelsesiffror funnits över socialhjälpens omfatt- ning har bidragsberoendet i städerna alltid varit högre än på landsbygden.

Under första hälften av 1980-talet steg bidragssiffrorna till den högsta efterkrigsnivån. I figuren på följande sida visas social- bidragens utveckling mellan 1970 och 1980 för de tre storstä- derna och för riket.

• Sida 33
•  Original

Socialbidragstagare i Stockholm, Göteborg, Malmö och Riket 1970-1987

15

1970 1975 1980 1985

Riket ----- Stockholm — — —- Göteborg ----- Malmö

Av figuren framgår att andelen socialhjälpstagare ökat under 1980-talets första hälft både i de tre storstäderna och i hela riket. Storstäderna ligger fortfarande på en högre nivå än landet som helhet. I alldeles särskild utsträckning gäller detta för Malmö kommun där cirka 12 procent av alla personer fick socialbidrag 1987. Detta innebär att Malmö kommun är en av de kommuner med det allra högsta bidragsberoendet i hela landet.

Siffrorna för hela Malmöregionen blir dock lägre eftersom alla andra kommuner inom Malmöregionen uppvisar lägre siffror än centralkommunen. Samma förhållande gäller i Göteborgs- regionen, men inte i Stockholmsregionen. Vi återkommer i senare avsnitt till socialhjälpens fördelning inom olika delar av storstadsregionerna.

• Sida 34
•  Original

En allmän utvecklingstendens när det gäller vilka som får socialhjälp är värd att uppmärksamma.

Tidigare var andelen bidragstagare alltid lägst bland de yngre och ökade successivt med ålder. I slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet skedde en omsvängning och 1984 var andelen bidragstagare i särklass högst för de unga för att sedan sjunka med st1gande ålder.

Socialbidragstagare i olika åldersklasseri Riket 1955 och 1984

%

10

16 30 40 50 60 70 80 Ålder

Under 1980—talet har utvecklingen fortsa t mot en allt större dominans av unga bland bidragstagarna. 1985 bestod cirka hälften av bidragshushållen av ensamstående under 30 år.

• Sida 35
•  Original

Sammanfattningsvis har vi i de senaste avsnitten visat att andelen personer som hamnat utanför arbetsmarknaden ökat under 1980-talet i storstadsregionerna och att andelen social— hjälpstagare utvecklats i samma riktning.

Det är värt att notera att denna utveckling skett parallellt med näringslivets omvandling och mycket tyder på stora svårigheter på arbetsmarknaden dels för nytillkomna ungdomar och nyan- lända invandrare — och dels för äldre som varit sysselsatta i stag- nationsbranscherna.

1.8.1 Demografiska realiteter

I föregående avsnitt har vi sett hur yrkes- och utbildningsstruk- turen i storstadsregionerna genomgått en snabb förändring. Vi har också sett hur många storstadsmänniskor hamnat i arbets— löshet och blivit förtids ensionerade och hur många blivit beroende av socialhjälp ör sin försörjning.

Det är inte bara den socioekonomiska strukturen som genom- gått en kraftig omdaning. Aven demografiskt har storstadsre- gionerna omvandlats. Här belyses två aspekter av den demo- grafiska omvandlingen, dels det ökande antalet enpersonshus- håll och dels det ökade antalet gamla.

1.8.2 Enpersonshushållen ökar

Det har länge pågått en utveckling mot ökande andelar ensam- boende och denna utveckling tycks vara en internationell företeelse. Samma allmänna tendenser återfinner vi i både riket som helhet och i storstadsregionerna.

Störst andel enpersonshushåll finner vi i de tre storstäderna och andelarna har ökat kraftigt under de senaste tio åren.

I Stockholms kommun har andelen enpersonshushåll ökat från 46 procent 1975 till 51 procent 1985. I Göteborg från 38 till 44 procent under samma period och i Malmö kommun från 40 till 47 procent. I hela riket är motsvarande siffror 30 och 36 procent.

• Sida 36
•  Original

Ser vi på de genomsnittliga andelarna enpersonshushåll i de tre storstadsregionerna finner vi genomgående lägre värden än för centralkommunerna, men fortfarande högre värden än för riket.

Andel enpersonshushåll i riktet,storstadsregionerna 1975. 1985

1975 1985

Riket _ '_'—" Stockholmsregionen ''''' Malmoregionen _ _ _ Göteborgsregionen

1.8.3 Allt större andel äldre

I alla tre storstadsregionerna blir de allra äldsta allt fler och utgör en allt större andel av befolkningen. Dessa tendenser är särskilt uttalade i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö.

I riket utgör de som är minst 75 år idag 7,5 procent av hela befolkningen. Motsvarande siffror är i Stockholms kommun 9,6 procent, i Malmö kommun 9,4 procent och i Göteborgs kommun 8,3 procent.

• Sida 37
•  Original

Ser vi till storstadsregionerna i stort blir andelarna lägre - i Stockholmsregionen 6 procent, i Malmöregionen 8 procent och i Göteborgsregionen 7 procent.

Andel 75 år och äldre i storstadsregionen och riket 1975 och 1985

1975 1985

Riket _ — - —- — Stockholmsregionen '- — — Göteborgsregionen """" Malmöregionen

Vi har nu konstaterat att andelen enpersonshushåll och ande- len äldre ökat samtidigt.

Detta betgder atti Stockholmsregionen finns idag 33 187 män över 75 r och cirka 30 procent av dessa är ensamboende.

• Sida 38
•  Original

Antalet kvinnor i motsvarande ålder uppgår till mer än dubbelt så många - cirka 68 000 personer. Av dessa är 62 procent ensamboende. Aven i Malmö- och Göteborgsregionen råder samma allmänna förhållanden mellan ensamboendet bland män och kvinnor.

I både Malmö- och Göteborgsregionen bor cirka 50 procent av alla över 75 är ensamma.

1.8.4 Allt större andel invandrare

Andelen invandrare har ökat kontinuerligt i riket som helhet och i de tre storstadsregionerna under en lång följd av år.

Under 1960-talet dominerades invandringen kraftigt av arbets— kraftsinvandrare och då var också invandrarnas åldersspecifi- ka förvärvsintensiteter högre än för den infödda befolkningen. Men bilden förändrades under 1970-talet och flyktinginvand- ringen ökade då. Detsamma gäller för anknytningsinvandring- en, dvs föräldrar, syskon, äkta makar och barn söker sig till släktingar här. Denna förändring innebar bland annat att vid början av 1980-talet var de åldersspecifika förvärvsintensite- terna för de utländska medborgarna klart lägre än bland den infödda befolkningen. Naturahserade invandrare hade dock fortfarande ungefär samma förvärvsintensiteter som den in- födda befolkningen. Detta hänger samman med att studier i något högre åldrar är vanligare bland relativt nytillkomna in- vandrare och att invandrare är förtidspensionerade och arbets- lösa i högre grad än den infödda befolkningen.

Andelen invandrare har alltid varit störst i storstadsregionerna och cirka 40 procent av alla utlandsfödda är idag bosatta i Stockholmsregionen.

I alla storstadsregionerna gäller att invandrarna är kraftigt överrepresenterade i vissa bostadsområden. Till detta åter- kommer vi.

I Stockholmsregionen utgör de utlandsfödda idag cirka 15 procent av befolkningen, ibåde Göteborgs- och Malmöregio- nen cirka 10 procent. Dessa andelar förväntas öka. Aven fort-

• Sida 39
•  Original

sättningsvis räknar man nämligen med en nettoinvandring i både riket och storstadsregionerna. I prognosen för riket be- räknas nettoinvandringen till 7 OOO-8 000 personer er år. Net- toinvandringen från de nordiska länderna antas d vara 0.

De demografiska tendenser vi behandlat här är entydiga. I storstadsregionerna ökar andelen ensamboende, andelen mycket gamla och andelen som inte är födda i Sverige. Samtliga dessa tendenser förväntas gälla även under den närmaste framtiden.

• Sida 40
•  Original

2.1 Utvecklingen inom storstadsregionerna

I rapportens första kapitel har vi försökt visa hur befolknings- sammansättningen i storstadsregionerna förändrats kraftlgt under de allra senaste decennierna. Vi har sett hur den socio- ekonomiska strukturen, den demografiska och den etniska strukturen samtidigt förändrats. I detta kapitel skall vi analyse- ra hur dessa förändringar påverkat befolkningssammansätt- ningen i storstadsregionernas kommuner och bostadsområ- den.

I kapitlets första del analyseras befolkningssammansättning- ens förändringari kommunerna och detta görs i tre separata avsnitt - ett avsnitt för varje storstadsregion.

I kapitlets andra del behandlar vi bostadssegregationen såsom den kommer till uttryck när vi jämför olika bostadsområden med varandra. Detta avsnitt är disponerat så att vi först be- handlar de gemensamma dragen för de tre storstadsregionerna och därefter ger en mera detaljerad beskrivning för varje stor- stadsregion.

2.1.1 En jämförelse mellan kommunerna i Malmöregionen

I detta avsnitt beskrivs först yrkes- och utbildningsstrukturens omvandling inom Malmöregionen. Därefter visas hur denna struktur i en kommun går hand i hand med andra socioekono- miska förhållanden, med andra demografiska och etniska för- hållanden. Vi visar också hur några olika ohälsomått är relate- rade till nyssnämnda förhållanden. Därefter redovisas motsva- rande uppgifter för olika stadsdelar inom Malmö kommun.

2.1.2 Yrkes- och utbildningsstrukturen

I det förra kapitlet kunde vi visa hur storstadsregionerna systematiskt ökat sina andelar högutbildade, högre tjänstemän och över huvud taget personer som i sina yrken hanterar kunskaper. Dessa gruppers utveckling uppvisade en mycket stor parallellitet i utvecklingen över tiden och för att förenkla framställningen här väljer vi att endast redovisa de högre tjänstemännens bosättmngsmönster inom storstadsregioner- na.

• Sida 41
•  Original

Omvandlingen av yrkesstrukturen inom Malmöregionen har inte skett likformigt i regionens olika kommuner.

Alla kommuner, utom två, ökar sina andelar högre tjänstemän mellan 1980 och 1985. Den i särklass snabbaste tillväxten äger rum i Lund som ökar sin andel högre tjänstemän från 24 procent 1980 till 28 procent 1985. I de övriga kommunerna varierar tillväxten mellan 1 och 2 procentenheter.

Denna utveckling innebär att Lunds särställning förstärks och att skillnaderna mellan regionens olika kommuner totalt sett är i stort sett oförändrade.

De kommuner som har den största andelen högre tjänstemän - Lund, Vellinge och Lomma - har väsentligt mycket högre andelar än Malmö, Burlöv och Trelleborg. Dessa skillnader har accentuerats mellan åren 1980 och 1985.

Tabell: Andel högre tjänstemän i Malmöregionens kom- muner 1980-1985

1980 1985 Malmö 13 14 Burlöv 11 12 Trelleborg 11 12 Svedala 15 15 Kävlinge 15 16 Staffanstorp 19 19 Lomma 23 25 Vellinge 24 24 Lund 24 28

Skillnaden mellan andelen högre tjänstemän i Malmöregio- nens kommuner är således betydande och dessa skillnader är större än de mellankommunala skillnaderna i Göteborgsregio- nen, men inte så stora som i Stockholmsregionen.

Den snabbaste socioekonomiska omvandlingen bland Malmö kommuns stadsdelar sker i Limhamn och Bunkeflo som ökar

• Sida 42
•  Original

sina andelar högre tjänstemän med 3 procentenheter och 1985 har 29 och 20 procent högre tjänstemän. Båda dessa stadsdelar hade mycket stora andelar 1980 och särskilt Limhamns sär- ställning inom kommunen accentueras.

I de stadsdelar i Malmö kommun som 1980 hade den lägsta andelen högre tjänstemän förändras denna andel mycket l1tet, Vilket innebär att skillnaderna jämfört med Limhamn och Bunkeflo accentueras.

En för människors livschanser så central variabel som yrke uppvisar naturligtvis ganska starka samband med andra cent- rala indikatorer på människors levnadsvillkor.

Inedanstående matris redovisas korrelationskoefficienter som uttryck för samvariationen mellan olika variabler som belyser befolkningssammansättningen utifrån en socioekonomisk, en demograftsk och en etnisk dimension. Matrisens värden är ba- serade på andelar på bostadsområdesnivå och gäller för 1985.

Tabell: Korrelationsmatris över bostadsområden i Malmö- regionen. 1985

Andel Andel Andel Andel Andel Andel Andel

bo- ut- social- arbetare/ högre en- ensam- städer lands- hjälps- lägre tjänste- per- stående byggda födda tagare tjänste- män sons- kvinnor

1965- 1985 1985 män 1985 hushåll med barn 1975 1985 1986 1985

Andel bostäder byggda 1965-1975 0,50 0,49 0,44 -0,37 0,27 0,47 Andel utlandsfödda l9&5 0,51 0,88 0,42 -0,33 0,35 0,52

Andel socialhjälpstagare 1985 0,49 0,88 0,52 -0,44 0,42 0,64 Andel arbetare/lägre tjänstemän 1985 0,44 0,44 0,52 -0,97 0,33 0,44 Andel högre tjänstemän 1985 -037 -0,33 -0,44 -0,97 -0,30 -0,40 Andel enpersonshushåll 1985 0,27 0,35 0,42 0,33 -0,29 0,81 Andel ensamstående kvinnor med barn 1985 0,47 0,52 0,64 0,44 -0,40 0,81

Sambanden visar tydligt att andelen högre tjänstemän, andel socialhjälpstagare och andelen utlandsfödda tenderar att samtid1gtupå1visa höga värden i vissa områden och låga Värden i andra omr den. Och vice verca.

Dessa samband återfinns om än inte med samma styrka också på större geografiska nivåer som t ex då vi jämför olika

• Sida 43
•  Original

kommuner med varandra eller då vi jämför olika stadsdelar med varandra.

Hur dessa samband ter sig på kommunnivå illustreras i tabel- len nedan.

Tabell: Malmöregionens kommuner. Några centrala väl- färdsvariabler. Mitten av 1980-talet

Andel Andel Andel Sjuk- Medel- Ut- högre med social- från- livs- lands- tjänste- lång hjälps- varo längd födda män akade— tagare

rnisk Antal Män utb dagar 1983- % av 1987 befolkn 16-74 år Malmö 14 6 13 28 72,5 13 Burlöv 12 5 10 26 73,2 10 Trelleborg 12 4 5 26 74,0 8 Svedala 15 6 4 20 74,8 5 Kävlinge 16 6 6 19 75,2 6 Staffanstorp 19 10 3 18 75,2 6 Lomma 25 12 3 16 77,6 5 Vellinge 24 11 2 16 76,7 5 Lund 28 20 6 18 75,4 9

Av tabellen framgår att de kommuner som har en liten andel högre tjänstemän - dvs främst Malmö, Burlöv och Trelleborg - samtid1gt har få högutbildade, kortare medellivslängd, högre sjukfrånvaro, högre andel socialhjälpstagare och fler utlands— födda. För de som har höga andelar högre tjänstemän är förhållandena de motsatta.

Utvecklingen av flera av ovanstående befolkningsandelar i olika kommuner under första hälften av 1980-talet har medfört att skillnaderna mellan kommunerna ökat och att utvecklingen varit särskilt oförmånlig i Malmö, Burlöv och Trelleborg och särskilt förmånlig i Lund, Lomma och Vellinge.

• Sida 44
•  Original

I tabellen nedan illustreras utvecklingen genom andelen högre tjänstemän, andelen socialhjälpstagare, andelen utlandsfödda och antalet sjukfrånvarodagar.

Tabell: Utvecklingen i Malmöregionens kommuner. 1980- 1985 avseende några centrala välfärdsvariabler

Andel Andel Andel Sjukfrånvaro högre social- utlands- Antal dagar/ tjänste- hjälps- födda år män tagare

1980 1985 1980 1986 1980 1985 1980 1985

Malmö 13 14 7 13 12 13 26 28 Burlöv 11 12 6 10 9 10 17 26 Trelleborg 11 12 3 5 8 8 19 26 Svedala 15 15 1 4 4 5 17 20 Kävlinge 15 16 2 5 5 6 13 19 Staffanstorp 19 19 2 3 5 6 16 18 Lomma 23 25 1 3 5 5 12 16 Vellinge 24 24 1 2 4 5 12 16 Lund 24 28 2 6 9 9 14 18

Aven inom Malmö kommun skiljer sig befolkningsstrukturen kraftigt åt mellan olika stadsdelar. Det vill säga vissa stadsdelar har en samtidig överrepresentation av socialhjälpstagare, för- tidspensionärer, låginkomsttagare, hög sjukfrånvaro och ut- landsfödda och en underrepresentation av högre tjänstemän.

Två tydliga grupperingar av stadsdelar utkristalliserar sig oav- sett vilken av ovan nämnda variabler vi väljer att betrakta.

Å ena sidan har vi Limhamn, Bunkeflo och Husie och å andra sidan Rosengård, Fosie och Kirseberg.

I den förstnämnda gruppen är de högre tjänstemännen över- representerade liksom höginkornsttagarna och de infödda svens- karna. Kraftigt underrepresenterade är utlandsfödda, social- hjälpstagare.

• Sida 45
•  Original

Tabell: Malmö kommuns stadsdelar

Andel Andel ut- Andel so-

högre landsfödda cialhjälps- tjänstemän tagare

1980 1985 1980 1985 1980 1986 Limhamn 26 29 7 7 1,8 3,3 Bunkeflo 17 20 6 6 0,9 1,4 Husie 18 18 5 7 0,7 1,5 Rosengård 7 8 24 27 11,7 20,5 Fosie 7 8 14 16 6,6 14,2 Kirseberg 7 7 12 13 7,4 13,0

I den senare gruppen är förhållandena exakt de motsatta. Skillnaderna mellan dessa olika stadsdelar i befolknin ssam- mansättningen har ökat med avseende på nyss nämnda örhål- landen.

Sammantaget har vi försökt visa att befolkningsstrukturens omvandling inom Malmöregionen tydligt indikerar att vissa kommuner - främst Lund, Vellinge och Lomma - förstärker sin ”positiva” särställning särskilt gentemot Malmö, Burlöv och Trelleborg. Dessa tendenser är relativt tydliga trots att det är en mycket kort tidsperiod som studeras. Det är därför möjligt att omvandlingen är ännu mycket kraftigare och entydigare än vad som framgår av här redovisade siffror.

Samma allmänna utvecklingsförlopp, med ökande skillnader med avseende på befolkningens socloekonomiska och etniska sammansättning, kan iakttas då vi jämför utvecklingen i olika stadsdelar inom Malmö kommun. Här är skillnaderna ännu mer accentuerade och tenderar att förstärkas.

2.1.3 En jämförelse mellan kommunerna i Göteborgsregio- nen

I detta avsnitt beskrivs först yrkesstrukturens omvandling inom Göteborgsregionen efter en socioekonomisk indelning av den yrkesverksamma befolkningen.

• Sida 46
•  Original

Därefter visas hur yrkesstrukturen i ett område är hand i hand med en rad andra förhållanden som är viktiga ör människors livschanser.

Därefter redovisas kommunernas befolkningssammansättning utifrån en socioekonomisk och en etnisk dimension och några kompletterande uppgifter kring befolkningens hälsa. Vi visar ocks hur dessa förhallanden utvecklas under perioden 1980- 1985. Beskrivningen upprepas sedan för olika delar av Göte- borgs kommun.

2.1.4 Den socioekonomiska utvecklingen

I tidigare avsnitt har vi visat att storstadsregionerna ökar sin andel högre tjänstemän och minskar sina andelar arbetare/ lägre tjänstemän och att denna omvandling sker snabbare i storstadsregionerna än i resten av landet.

I förra avsnittet kunde vi se hur denna omvandling såg ut inom Malmöregionen och här visas att också i Göteborgsregionen sker denna omvandling i olika takt inom olika delar av Göte- borgsregionen.

2.1.5 Den socioekonomiska omvandlingen i Göteborgsregio- nens kommuner

Mellan 1980 och 1985 ökar alla kommuner inom Göteborgsre- gionen, undantaget Kungsbacka, sina andelar högre tjänste- män och minskar sina andelar arbetare / lägre tj änstemän. Men förändringarna är olika stora i olika kommuner.

Den snabbaste omvandlingen sker i Göteborgs kommun där andelen arbetare/lägre tjänstemän minskar från 68 till 64 procent och andelen högre tjänstemän ökar från 14 till 17 procent.

Den socioekonomiska omvandlingen i Göteborgsregionens övriga kommuner går betydligt långsammare och är mycket likartad.

• Sida 47
•  Original

Sammantaget innebär denna utveckling att skillnaderna vad avser andelen högre tjänstemän i Göteborgsregionens olika kommuner minskar högst avsevärt.

Skillnaderna i andelen högre tjänstemän mellan Göteborgsre- gionens olika kommuner är ganska små, betydligt mindre än skillnaderna mellan Malmöregionens olika kommuner och ännu mycket mindre jämfört med Stockholmsregionens kom- muner.

Tabell: Andelen högre tjänstemän i Göteborgsregionens kommuner 1980 och 1985

1980 1985 Ale 11 12 Göteborg 14 17 Kungälv 14 15 Mölndal 16 18 Härryda 17 18 Partille 17 18 Lerum 18 19 Ockerö 18 18 Kungsbacka 21 20

Yrkesstrukturens omvandling går alltså snabbast inom Göte- borgs kommun, men även här kan vi se stora skillnader mellan olika delar av kommunen.

Den snabbaste omvandlingen sker i centrum, södra och västra distriktet, där också praktiskt taget alla bostadsområden visar tillväxt av andelarna högre tjänstemän och en snabbare minsk- ning av andelen arbetare / lägre tjänstemän än vad som gäller för hela kommunen.

I östra distriktet, Östra Hisin en, norra distriktet och västra Hisingen sker omvandlingen l ngsamt.

• Sida 48
•  Original

Tabell: Andel högre tjänstemän i Göteborgs kommuns distrikt. 1980 och 1985

1980 1985 Ostra 7 8 Norra 7 8 Västra Hisingen 7 9 Ostra Hisingen 10 11 Västra 18 21 Söder 18 22 Centrum 21 25

Utvecklingen under 1980-talets första hälft medför att skillna- den i andelen högre tjänstemän mellan å ena sidan Centrum och söder och å andra sidan norra och östra distriktet ökar högst avsevärt och skillnaden var ganska stor redan 1980.

Ser vi på de 20 bostadsområden primärområden) som om- vandlats snabbast med avseende p andelen högre tjänstemän återfinner vi 14 områden i centrum och sex i det södra distriktet. Vi återfinner alltså inte något bostadsområde i resten av Göteborgs kommun som omvandlas lika snabbt.

Sammantaget innebär också denna utveckling att skillnaderna mellan kommunens olika distrikt ökar något mellan 1980 och 1985.

Dessa skillnader är också avsevärt mycket större än skillnader- na mellan olika kommuner.

Yrkessammansättningen bland befolkningen i ett område uppvisar genomgående starka och s stematlska samband med en rad andra karaktäristika hos be olkningen i området - här främst andra socioekonomiska och etniska karaktäristika. Bilden koplpletteras också med några uppgifter om befolkningens hä sa.

I följande korrelationsmatris visas på graden av samvariation mellan yrkesstrukturen i ett område, andelen socialh'älpstaga- re, andelen förtidspensionärer och andelen utlands ödda.

• Sida 49
•  Original

Tabell: Korrelationsmatris över bostadsområden. Göte- borgsregionen

Arb Högre Social— Förtids- Utlands- 1985 tjänste- bidrag pension* födda

män Arb 1985 1 -0,96 0,51 0,57 0,46 Högre tjm 85 -O,96 1 -0,44 —0,52 -0,40 Socbidrag 0,51 -0,44 1 0,68 0,84 Ink 1986 -0,73 0,68 -0,64 -0,71 -0,51 Utlfö 85 0,46 -O,40 0,84 0,52 1 Andel lgh byggda miljon- prog Rekl 1985 0,36 -0,33 0,63 0,41 0,50

* Andelar av befolkningen 55-64 år

Av matrisen framgår att det finns starka samband på bostads- områdesnivå mellan dessa variabler så att Vissa bostadsområ- den samtidigt utmärks av många indikatorer på resurssvaghet och andra bostadsområden befolkas av personer som genom- gående är ganska resursstarka. Sambanden går igen på t ex kommunnivå och stadsdelsnivå, vilket skall visas nedan. Här är dock sambanden inte alls lika starka.

I tabellen på följande sida redovisas hur vissa kommuner sam-

tidigt har en låg andel högre tjänstemän, många socialbidrags- tagare, och en hög andel utlandsfödda.

• Sida 50
•  Original

Tabell: Några centrala välfärdsvariablers fördelning inom Göteborgsregionen. Mitten av 1980-talet

Andel Andel Andel Utlands- högre med lång social- födda tjänste- akadmisk hjälps— män utbildning tagare

% av be- % av be- folkningen folkningen

16—74 år Ale 12 4 4 8 Göteborg 17 10 8 12 Kungälv 15 6 2 5 Mölndal 18 10 5 8 Härryda 18 9 4 8 Partille 18 9 6 9 Lerum 19 10 3 6 Ockerö 18 5 4 3 Kungsbacka 20 9 2 4

Sammantaget kan konstateras att de olika indikatorerna går hand i hand i viss utsträcknin , men inte alls i samma utsträck- ning som i Malmö- och Stoc olmsregionen. Vidare kan kons- tateras att skillnaderna mellan kommunerna i Göteborgsre- gionen genomgående är mycket mindre än inom både Malmö- och Stockholmsregionen.

Det är vidare värt att notera att Göteborgs kommun är den kommun i hela Göteborgsregionen som har högst andel social- hjälpstagare, högst andel förtidspensionärer och högst andel utlandsfödda och den lägsta medelinkomsten. Det vill säga samma allmänna mönster som vi kunde notera för Malmö kommun. Detta mönster awiker på ett markant sätt från situationen i Stockholmsregionen.

I föregående avsnitt kunde vi konstatera att den största kon- centrationen av resurssvaga hushåll i Göteborgsregionen fanns i Göteborgs kommun. Men olikheterna inom kommunen är betydande och betydligt större än de vi kunde iakttaga mellan regionens olika kommuner.

• Sida 51
•  Original

De största skillnaderna föreligger mellan å ena sidan Centrum och söder å andra sidan de norra och östra distrikten. Dessa skillnader är mycket stora och visar en klar tendens att öka, enligt flera av de använda indikatorerna.

Tabell: Utvecklingen av några centrala välfärdsvariabler i Göteborgs kommuns distrikt. 1980-1985

Distrikt Andel Personer Utlandsfödda högre i social- tjänstemän ärenden

1980 1985 1982 1987 1980 1985

Ostra 7 8 9 11 20 21 Norra 7 8 13 16 28 28 Västra Hisingen 7 9 5 6 16 16 Ostra Hisingen 10 11 4 4 12 12 Västra 18 21 3 3 6 7 Söder 18 22 2 3 7 7 Centrum 21 25 4 5 9 9

Sammantaget visar siffrorna att befolkningssammansättning- en är relativt lika i Göteborgsregionens kommuner. Detta gäller både den socioekonomiska och etniska sammansätt- ningen. Skillnader finns, men det är avsevärt mycket mindre än i Malmö- och Stockholmsregionen.

Utvecklingen under perioden 1980 till 1985 pekar inte heller i någon entydig riktning mot ökande eller minskande skillnader.

Inom Göteborgs kommun är skillnaderna mellan de olika distriktens befolkningsstrukturer stora. Detta gäller oavsett om vi betraktar den socioekonomiska sammansättningen eller den etmska.

Inom kommunen uppvisar främst de norra och östra delarna en klart avvikande struktur på sin befolkning. Här är lågresurs- hushållen och invandrarhushållen kraftigt överrepresenterad och dessa tendenser förstärks under början av 1980-talet,

• Sida 52
•  Original

särskilt om vi jämför med utvecklingen i de centrala, södra och västra distrikten.

2.1.6 En jämförelse mellan kommunerna i Stockholmsregio- nen

I kapitel 1 kunde vi konstatera att Stockholmsregionen ökat sina andelar högre tjänstemän, långtidsutbildade akademiker och personer med så kallade kunskapsyrken. Vi kunde också se hur bland annat andelen socialhjälpstagare ökade och hur den demografiska och etniska strukturen förändrats kraftigt.

I detta avsnitt beskrivs hur yrkes- och utbildningsstrukturen omvandlats i regionens kommuner. Därefter visas hur denna struktur är relaterad till andra socioekonomiska och etniska förhållanden. Redovisningen kompletteras med översiktliga data om befolkningens hälsa.

Ser vi på utvecklingen för litet större delar av Stockholmsregio- nen finner vi att den norra regionhalvan ökar sin andel högre tjänstemän, sin andel personer med lång akademisk utbildmng och sin andel personer med kunskapsyrken. Okningstakten är i alla dessa avseenden betydligt snabbare i norrkommunerna än i söderkommunerna.

Resultatet av denna omvandling är att skillnaderna mellan de båda regionhalvorna ökar.

Kommunerna på den norra regionhalvan ökar sin andel lång- tidsutbildade akademiker från 10 procent 1970 till 14 procent 1985, sin andel högre tjänstemän från 14 till 18 procent och sin andel sysselsatta inom kunskapsyrken från 21 till 23 procent.

Söderkommunerna ökar sin andel långtidsutbildade från 6 till 9 procent, sin andel högre tjänstemän från 11 till 12 procent och sin andel sysselsatta inom kunskapsyrken från 19 till 20 pro- cent.

I tabellen på nästa sida framgår yrkes- och utbildningsstruktu- rens omvandling för alla kommuner i Stockholmsregionen.

• Sida 53
•  Original

Tabell: Yrkes- och utbildningsstrukturens utvecklingi Stock- holmsregionen. 1970-1985

Andel med lång' Andel högre Andel i K-yrken akademisk utbild- tjänstemän ning (3— år)

1970 1985 1980 1985 1970 1985

N inner Solna 8,4 12,9 16 19 19,7 23,2 Sundbyberg 3,9 8,3 12 14 15,6 19,0 Danderyd 22,4 31,6 35 40 30,6 33,5 Lidingö 18,2 24,3 28 32 29,7 31,1 N mellan

Ekerö 12,3 14,4 24 26 25,8 24,6 Järfälla 9,2 11,6 17 19 24,8 25,8 Sollentuna 11,7 16,4 21 24 24,3 27,2 Upplands Väsby 4,3 7,4 15 16 17,7 20,0 Täby 15,2 20,6 25 29 27,8 28,9 S inner

Nacka 10,2 16,4 21 24 22,1 25,2 S mellan Botkyrka 7,3 7,3 12 13 21,2 18,6 Huddinge 5,9 8,5 15 16 19,0 19,4 Haninge 6,1 6,6 12 13 18,8 17,2 Tyresö 7,2 8,9 17 18 22,8 21,3 Värmdö — - 17 17 - - N ytter Upplands-Bro 5,2 7,7 14 14 16,7 19,2 Sigtuna _ 6,0 7,6 13 14 16,4 15,8 Vallentuna 10,3 11,6 20 20 21,0 21,6 Vaxholm 9,8 11,9 21 23 21,8 22,7 Österåker - - 21 21 - - Stockholm 8,0 15,0 .18 22 18,0 25,0

') Procent av förvärvsarbetande nattbet'olkning

Bland kommunerna på den norra regionhalvan sker en mycket snabb omvandling av yrkes- och utbildningsstrukturen främst i de inre norrkommunerna - Danderyd, Lidingö, Solna och

• Sida 54
•  Original

Sundbyberg, samtidigt som omvandlingen är betydligt svagare i de yttre norrkommunerna - Upplands-Bro, Sigtuna, Vallentu- na och Vaxholm.

Bland söderkommunerna sker det en snabb omvandling i Nacka, samtidigt som Södertörnskommunerna - Botkyrka, Huddinge, Haninge och Tyresö omvandlas mycket långsamt. Idag har dessa Södertörnskommuner till och med en lägre andel långtidsutbildade akademiker än riksgenomsnittet.

Detta innebär att skillnaden mellan främst de inre norrkom- munerna och Södertörnskommunerna förstärkts under 1970— och 1980-talen vad avser de boendes yrkes- och utbildnings- struktur.

Stockholmsregionens kommuner skiljer sig också åt i andra socioekonomiska avseenden och med avseende på den etniska befolkningssammansättningen. Dessa uppgifter kompletteras också med några översiktliga data kring befolkningens hälsa.

I tabellen på följande sida framgår vilka förhållanden vi stude- rat och hur de utvecklats under 1980-talet.

En första iakttagelse som kan göras är att befolkningen i Stockholms kommun inte intar någon särställning när vi jämför med befolkningen i de övriga kommunerna. Detta kontraste- rar starkt mot förhållandena i både Göteborgs- och Malmöre- gionen där centralkommunerna har de största andelarna lågre- surshushåll.

För att få en klarare bild av hur de olika variablerna tenderar att uppträda med en påtaglig samtidighet redovisar vi hur de fem kommuner som har de högsta andelarna högre tjänstemän 1985 ser ut med avseende på ett antal andra centrala variabler och jämför dessa uppgifter med motsvarande siffror för de fem kommuner som har de lägsta andelarna högre tjänstemän.

De förstnämnda kommunerna, som alla återfinns på den norra regionhalvan, har ungefär tre gånger så stor andel med längre akademisk utbildning, mindre än hälften så stor andel soc1al- hjälpstagare, ungefär hälften så stor andel utlandsfödda och en genomsnittlig åldersstandardiserad dödlighet bland männen

• Sida 55
•  Original

som är 89 procent jämfört med riket och motsvarande siffra för de fem sistnämnda kommunerna är 108 procent.

Tabell: Utvecklingen för några centrala välfärdsvariabler i Stockholmsregionen. 1980-1985

Andel högre Andel social- Andel förtids- Dödligheten' Andel ut- tjänstemän hjälpstagare pensionärer landsfödda 45-61 är Män

1980 1985 1980 1985 1981 1986 1974—1978 1979-1984 1980 1985 Solna 16 19 7 9 10 15 1,12 1,12 15 16 Sundbyberg 12 14 6 8 13 16 1,24 1,13 13 14 Danderyd 35 40 1 2 5 6 0,87 0,80 9 9 Lidingö 28 32 3 3 8 0,92 0,83 12 l 1 Ererö 24 26 2 4 5 5 0,92 0,91 6 7 Järfälla 17 19 5 6 7 9 0,94 0,86 13 14 Sollentuna 21 211 5 6 7 8 0,95 0,96 11 12 Upplands Väsby 15 16 5 6 9 11 0,99 1,07 17 17 Täby 25 8 3 3 6 7 0,96 0,92 10 11 Nacka 5 7 8 11 0,99 1,01 15 15 Botkyrka 12 13 12 " 10 10 14 1,15 1,18 25 26 Huddinge 15 16 7 9 8 12 1,04 1,06 16 17 Haninge 12 13 7 9 10 12 1,13 1,13 15 15 Tyresö 17 18 10 9 10 0,92 1,11 14 14 Värmdö 17 17 4 6 12 0,90 1,06 14 13 Upplands-Bro 14 14 6 10 9 13 0,90 0,99 15 15 Sigtuna 13 14 7 7 8 11 1,02 0,98 16 16 Vallentuna 20 20 2 5 7 8 0,96 0,88 8 8 Vaxholm 21 B 4 '” 4 8 9 0,97 1,06 7 6 Österåker 21 21 ingår iVaxholm 8 9 0,93 1,01 9 9 Salem 17 18 7 8 0,90 0,91 11 12 Stockholm 18 22 6 8 11 15 1,18 1,13 12 13

Total åldersstandardiserad dödlighet för män 0- w är. Riket är standardpopulation ” Inklusive Salem '" Inklusive Österåker

Ser vi på utvecklingen under första hälften av 1980-talet för dessabåda kommungrupper finner vi att andelen högre tjänste- män ökat i mycket högre utsträckning i de kommuner med

högsta andelarna högre tjänstemän, samtidigt som andelen förtidspensionärer ökat snabbare i de kommuner med lägst andel högre tjänstemän, liksom andelen socialhjälpstagare. In-

• Sida 56
•  Original

vandrarandelarna är däremot i stort sett oförändrade i de båda kommungrupperna.

Utvecklingen har således inneburit att skillnaderna vad avser andelen högre tjänstemän, andelen socialhjälpstagare och andelen förtidspensionärer ökat under 1980-talets första hälft.

Ser vi på olika grupper av kommuner som geografiskt hänger ihop framstår Södertörnskommunerna Botkyrka, Haninge, Huddinge och Tyresö som den kommungrupp som har en låg andel resursstarka personer, en hög andel resurssvaga, en hög andel invandrare och en överdödlighet bland männen. Dessa tendenser har förstärkts under 1980-talets första hälft.

Kontrasten blir tydlig om vi t ex jämför med de inre nordost- kommunerna - Danderyd, Lidingö och Täby.

Kontrasterna framgår av tabellen nedan.

Tabell: Utvecklingen för några centrala välfärdsvariabler i delar av Stockholmsregionen

Andel högre Andel social- Dödlighet Andel in- tjänstemän hjälpstagare Män vandrare

1980 1985 1980 1986 1974-1978 1979-1984 1980 1985

Danderyd 35 40 1 2 0,87 0,80 9 9 Lidingö 28 32 3 3 0,92 0,83 12 11 Täby 25 29 3 3 0,96 0,92 10 11 Botkyrka 12 13 12 10 1,15 1,18 25 26 Huddinge 15 16 7 9 1,04 1,06 16 17 Haninge 12 13 7 9 1,13 1,13 15 15 Tyresö 17 18 10 9 0,92 1,11 14 14

Skillnaderna i befolkningssammansättningen mellan de båda kommungrupperna är mycket stora och ökar främst vad avser andelen högre tjänstemän och dödligheten bland män.

• Sida 57
•  Original

2.1.7 Sammanfattning

I denna del av rapporten har vi redovisat hur befolkningssam- mansättningen i de tre storstadsregionernas kommuner ut— vecklats. Vi har koncentrerat uppmärksamheten på en socio- ekonomisk och en etnisk dimension och kompletterat med litet olika data om befolkningens hälsa.

Resultaten visar för det första att centralkommunerna Malmö och Göteborg har en kraftig överrepresentation av resurssvaga hushåll relativt de omgivande kommunerna. Detta gäller inte i Stockholmsregionen. Vidare visas att de mellankommunala skillnaderna är som mest uttalade i Stockholmsregionen och minst framträdande i Göteborgsregionen. Behovet av en regio- nal samordning blir därmed mycket olika i de tre storstadsre- gionerna.

Resultaten pekar vidare på att ökningen av andelen resursstar- ka personer inom respektive region tenderar att i första hand falla på de kommuner som redan i början av 1980-talet hade höga andelar.

I varje region finns vidare ett begränsat antal kommuner med en relat1vt stor andel resurssvaga pesoner och dessa kommuner har sammantaget mte mmskat dessa andelar.

I kapitel 1 argumenterade vi för att näringslivets utveckling är det som, åtminstone på lång sikt, bestämmer befolkningens storlek och sammansättning främst vad avser socioekonomisk och etnisk struktur.

När det gäller olika befolkningsgruppers bosättningsmönster inom relativt väl sammanhållna arbetsmarknadsregioner tor- de dock den mest styrande faktorn vara de boendemiljöer som de olika kommunerna kan erbjuda.

Med kvaliteter i boendemiljön skall då förstås inte bara bosta- den och dess omedelbara närmiljö utan också de kvaliteter i den vidare omgivningen som hänför sig till utbudet av kultur, högre utbildning och rekreation. Hur detta utbud ser ut är i stor utsträckning en funktion av vilka som redan bor i området och de krav som dessa ställer. Detta blir därför lätt en självgenere-

• Sida 58
•  Original

rande process som på sikt kan leda till att skillnaderna ökar mellan kommunerna både vad avser befolkningssammansätt- ningen och kommunernas attraktivitet.

2.1.8 Boendesegregationen inom storstadsregionerna - en jämförelse mellan bostadsområden

I kapitel 1 jämförde vi befolkningsstrukturen i storstadsregio- nerna med övriga riket och hitintills i kapitel 2 har vi koncent- rerat oss på mellankommunala jämförelser.

I detta avsnitt skall vi koncentrera oss på boendesegregationen inom storstadsregionerna såsom den framträder vid jämförel- ser mellan olika bostadsområden.

Avsnittet inleds med några definitioner och klargöranden och fortsätter med ett avsnitt där vi försöker koppla samman be- folkningsstrukturens karaktär med hur de boende själva ser på sina bostadsområden och vad de bedömer vara de viktigaste komponenterna i en god boendemiljö.

I det därpå följande avsnittet försöker vi utnyttja dessa uppgif— ter för att identifiera regionernas minst attraktiva bostadsom- råden och beskriva hur dessa utvecklats under 1980-talets första hälft. Här försöker vi lyfta fram de allmänna och generel- la dragen i utvecklingen.

Detta leder fram till ett avsnitt där vi föreslår vitaliseringsåt- gärder och sätter dessa i relation till de åtgärder som redan vidtagits.

Efter denna mera generella och allmänna resultatredovisning beskrivs mera detaljerat utvecklingen inom respektive regioni tre separata avsnitt. Dessa avsnitt får därmed karaktären av fördjupningar och nyanseringar av det som redan framhållits i det mera allmänna avsnittet.

2.1.9 Begreppet segregation

Begreppet segregation har använts i en rad olika betydelser i olika sammanhang.

• Sida 59
•  Original

Här används termen segregation för att beskriva var skilda befolkningskategorier har sina bostäder. Med en sådan ansats är det lämpligt att använda begreppet boendesegregation. Vi undersöker alltså om de som bor i ett bostadsområde uppvisar en från genomsnittet avvikande sammansättning i något eller några avseenden.

Vi koncentrerar uppmärksamheten på befolkningens sam- mansättning i socioekonomiskt och etniskt avseende. Denna bild kompletteras med data om befolkningens hälsa och om be- folkningens deltagande i politiska val.

2.1.10 Boendesegregationens effekter

Förhållandevis litet är känt om boendesegregationens effek- ter. Andå är det utifrån dessa som diskussionerna måste föras om vilken grad av segregation som kan anses optimal eller acceptabel. Ar det till exempel önskvärt med en helt jämn fördelning av invandrarnas bostäder över hela regionen eller är en viss grad av koncentration av denna befolkningskatego- ri till vissa områden att föredraga.

Problemet är komplicerat och något entydigt svar finns inte.

För litet är idag känt för att med någon precision kunna ange vilken grad av boendesegregation som i olika sammanhang är optimal, men detta behöver 1nte förhindra bedömningar av och d1skussioner om vilka nivåer som kan anses klart oönskade. Av bland annat detta skäl koncentrerar vi framställningen på de bostadsområden i storstadsregionerna som uppvisar den kraf- tigaste överrepresentationen av lågresurshushåll.

Den utgångspunkt vi valt för analysen och presentationen av data är att utnyttja de studier som genomförts på regionplane- och trafikkontoret i Stockholms län där de boende i en rad enkätstudier själva fått bedöma sina bostadsområden. Frågor- na har avsett både helhetsomdömen om de egna bostadsområ- dena och också en lång rad frågor kring mera konkreta förhål- landen i boendemiljön. Vi har sedan relaterat dessa frå esvar till hur befolkningssammansättningen i de olika omr dena faktiskt ser ut såsom den framgår av olika registeruppgifter.

• Sida 60
•  Original

Med en sådan ansats har vi alltså information både om hur de boende själva bedömer sina bostadsområden och hur befolk- ningssammansättningen ser ut i dessa områden.

I ett nästa steg har vi därför undersökt om vi, i statistisk mening, kan förklara den variation som finns från bostadsområde till bostadsområde i den andel personer som är missnöjda med sina bostadsområden utifrån data om befolkningssammansätt- ningen i områdena.

Poängen med en sådan ansats är att vi inte bara behöver tala om hur befolkningssammansättningen ser ut i vissa områden utan vi kan också informera om hur de boende själva bedömer sina bostadsområden.

Om resultaten visar att en stark koncentration av lågresurshus- håll i ett bostadsområde uppträder samtidigt som de boende i detta område uttrycker mlssnöje med hur husen och området förvaltas och sköts, uttrycker oro, främlingskap och ibland rädsla för de kringboende och samtidigt så er att de inte känner sig hemma i området och har förh llandevis dålig kontakt med de kringboende. Då utgör en sådan bild onekligen ett starkt underlag för bedömningar av vilken grad av boende- segregation som kan anses vara Önskvärd och i vilken grad den iakttagna boendesegregationen är uttryck för skilda preferen- ser eller för skilda möjligheter att realisera sina önskemål.

2.1.11 Områdesindelning

Det har inte varit möjligt att göra områdesindelningen exakt likadan i de tre storstadsregionerna. Målsättningen har dock varit att så långt möjligt använda en områdesindelning som ungefärligen motsvarar de boendes allmänna uppfattning och som används i olika planeringssammanhang. Eftersom områ- desindelningen inte är identisk i de tre storstadsregionerna kan det ibland vara svårt att direkt jämföra de olika områdenas be- folkningssammansättningar. Särskilt områdesindehiingen i Mal- möregionen avser genomgående mindre områden och vi bör därför förvänta oss att befolkningssammansättningen i dessa områden avviker kraftigare från genomsnittet än vad som gäller för områdena i Stockholms- och Göteborgsregionen.

• Sida 61
•  Original

Huvudvikten i analysen läggs dock vid de mera allmänna och generella tendenserna och vi gör huvudsakligen jämförelser över tiden inom respektive reglon.

2.1.12 Boendesegregationen är flerdimensionell

I följande korrelationsmatriser, en för varje region, visas sam- banden mellan ett antal variabler avsedda att spegla den so- cioekonomiska och etniska befolkningssammansättningen i olika bostadsområden. Matriserna har också kompletterats med översiktliga data om befolkningens hälsa.

Matriserna är påfallande lika och sambandens styrka visar att det i alla tre storstadsregionerna finns bostadsområden som samtidigt har en koncentration av socioekonomiskt svaga grup- per, av utlandsfödda och där befolkningens hälsa är relativt dålig. Det finns samtidigt ett antal bostadsområden i alla tre storstadsregionerna där det samtidigt finns en stark överrepre— sentation av socioekonomiskt resursstarka personer, personer födda i Sverige och där hälsotillståndet är relativt gott.

De bostadsområden som utmärks av en överrepresentation av resurssva a hushåll, utlandsfödda och där invånarnas hälsa är relativt dalig har en stor andel av bostäderna byggda under mil- jonprogrammets da ar och förvaltas i stor utsträckning av all- männyttiga bostads öretag.

Från tidigare studier i Stockholmsregionen vet vi att just andelen socialhjälpstagare, utlandsfödda och låginkomsttaga- re utgör ganska effektiva prediktorer till hur de boende själva utvärderar sina bostadsområden. Det vill säga där dessa ande- lar är höga tenderar också de boende att vara relativt missnöj- da med sina bostadsområden.

Dessa förhållanden går igenom oavsett vilken befolknings- grupp vi frågar. Det är alltså inte så att t ex utlandsfödda är mera nöjda med invandrartäta bostadsområden än vad svens- karna är, detär inte så att de personer som själva lever under små ekonomiska omständigheter trivs bättre i dessa områden än de som har det ekonom1skt bättre.

• Sida 62
•  Original

Tabell: Korrelationsmatris över bostadsområden i Stock- holmsregionen. 1985

Andel Andel In- Andel För- Kvar- Andel Andel arbetare/ högre komst social- tids- boende ut- bostäder

lägre tjänste- hjälps- pension lands- byggda tjänste- män tagare födda 1965-

män 1985 1985 1985 1975 1985

Andel arbetare/lägre tjänstemän -0,97 -0,67 Andel högre tjänstemän 1984 -0,97 0,65 Inkomst -0,67 0,65

Andel socialhjälpstagare 1985 0,52 -0,44 -0,74 Fönidspension 0,60 -0,54 -0,67 0,61 Kvarboende -0,32 0,24 0,76 -0,76 -056 Andel utlandsfödda 1985 0,42 -0,33 -0,67 0,88 053 -0,71 Andel ensamstående kvinnor med barn 1985 0,44 -0,40 0,75 0,64 0,57 -0,78 0,52 Andel bostäder byggda 1965-1975 0,44 0,37 -0,47 0,49 0,45 -0,57 051 0,47

Tabell: Korrelationsmatris över bostadsområden. Göte- borgsreg1onen

Arb Högre Social- Förtids- Utlands- 1985 tjänste- bidrag pension' födda

män Arb 1985 1 -0,96 0,51 0,57 0,46 Högre tjm 85 -0,96 1 -0,44 -0,52 -0,40 Socbidrag 0,51 -0,44 1 0,68 0,84 Ink 1986 -0,73 0,68 -0,64 -0,71 -0,51 Utlfö 85 0,46 —0,40 0,84 0,52 1 Andel lgh byggda miljon- prog Rekl 1985 0,36 -0,33 0,63 0,41 0,50

* Andelar av befolkningen 55-64 år

Tabell: Korrelationsmatris över bostadsområdeni Malmö- regionen. 1985

Andel Andel Andel Andel Andel Andel Andel

bo- ut- social- arbetare/ högre en- ensam- städer lands- hjälps- lägre tjänste- per- stående byggda födda tagare tjänste- män sons- kvinnor 1965- 1985 1985 män 1985 hushåll med barn

1975 1985 1985 1985 Andel bostäder byggda 1965-1975 0,50 0,49 0,44 -0,37 0,27 0,47 Andel utlandsfödda 1985 0,51 0,88 0,42 -0,33 035 052 Andel socialhjälpstagare 1985 0,49 0,88 052 -0,44 0,42 0,64 Andel arbetare/lägre tjänstemän 1985 0,44 0,44 0,52 —0,97 0,33 0,44 Andel höge tjänstemän 1985 -0,37 -033 -0,44 4797 4130 -0,40 Andel enpersonshushåll 1985 0,27 0,35 0,42 033 -0,29 0,81 Andel ensamstående kvinnor med barn 1985 0,47 0,52 0,64 0,44 —0,40 0,81

• Sida 63
•  Original

Nu har vi naturligtvis inte tillgång till de boendes uppfattningar i alla bostadsområden i Stockholmsregionen och inte heller i Göteborgs- och Malmöregionen.

Vi tar därför som utgångspunkt de tidigare studier som visat att ide bostadsområden i Stockholmsregionen där andelen social- hjälpstagare, andelen låginkomsttagare och andelen utlands- födda är hög, där tenderar också de boende att vara missnöjda med sina bostadsområden.

För att förenkla framställningen väljer vi att helt enkelt redo- visa de bostadsområden i storstadsregionerna som 1980 hade en minst dubbelt så hög andel socialhjälpstagare som regionen i genomsnitt. Andelen socialhjälpstagare är nämligen den ef- fektivaste prediktorn till de boendes bedömningar av sina bostadsområden.

Utifrån detta kriterium kan vi identifiera de bostadsområden i storstadsregionerna som vi har anledning att förvänta oss har de största andelarna boende som är kritiska till sina egna områden.

Vi kan på detta sätt identifiera 21 bostadsområden i Stock- holmsregionen, 20 områden i Malmöregionen och tio områden i Göteborgsregionen.

Dessa bostadsområden kallas i fortsättningen för storstadsre- gionernas minst attraktiva områden.

Sammantaget bor cirka 10 procent av befolkningen, irespekti- ve region, i något av dessa bostadsområden.

I Göteborgs- och Malmöregionen är dessa områden starkt koncentrerade till centralkommunerna, men i Stockholmsre- gionen återfinns områdena i 15 olika kommuner.

I dessa områden är det inte bara andelen socialhjälpstagare som är kraftigt överrepresenterade. Detsamma gäller för andelen utlandsfödda, andelen låginkomsttagare och andelen med dålig hälsa. Vidare kan visas att andelen kvarboende är mycket låg. På motsvarande sätt är andelen högre tjänstemän kraftigt un- derrepresenterade.

• Sida 64
•  Original

Vidare är praktiskt taget alla områdena by gda under miljon- programmet och i praktiskt taget alla omr dena förvaltas bo- städerna huvudsakligen av allmännyttiga bostadsföretag.

De tre storstadsregionernas minst attraktiva bostadsområden up visar mycket stora likheter med varandra med avseende på be olkningsstruktur, med avseende på flyttningsbenägenheter och med avseende på när områdena är byggda och vilken typ av bostadsföretag som är ansvariga för skötseln och förvaltmng- en.

Det genomsnittliga värdet för andelen socialhjälpstagare i de minst attraktiva områdena 1980 är cirka 15 procent i alla stor- stadsregionerna. Motsvarande siffror vad avser andelen ut— landsfödda är cirka 25 procent och andelen högre tjänstemän är knappt 10 procent. Nästan alla områdena, är byggda under miljonprogrammets dagar och i nästan alla omradena är all- männyttiga bostadsföretag dominerande ägare. I framför allt Malmöregionen finns dock ett relativt stort antal miljonpro- gramsområden som inte kan klassificeras som mindre attrakti- va. Gemensamt för praktiskt taget alla dessa områden är att lägenheterna är 11 platna med bostadsrätt. I praktiskt taget alla områdena är om yttningen så stor att endast ungefär hälften bor kvar efter en femårsperiod.

2.1.13 Utvecklingen i storstadsregionernas minst attraktiva områden

I detta avsnitt beskrivs de gemensamma dragen i hur befolk- ningssammansättningen förändrats i de bostadsområden som i början av 1980-talet klassificerades som storstadsregionernas minst attraktiva bostadsområden.

I över hälften av områdenai både Stockholms- och Göteborgs- regionen ökar andelen socialhjälpstagare snabbare än region- genomsnitten. I Malmöregionen är mönstret ännu tydl1gare genom att nästan alla områdena ökar sina andelar socialhjälps- tagare mer än Malmöregionen i genomsnitt. Detta gäller även om vi tar utvecklingen i enbart Malmö kommun som jämförel- se.

• Sida 65
•  Original

Ser vi på utvecklingen av andelen utlandsfödda under 1980- talets första hälft visar resultaten att i över hälften av områdena i alla tre storstadsregionerna ökar andelen invandrare snabba- re än för respektive region.

I åtminstone Stockholmsregionen kan vidare konstateras atti nästan alla områdena har andelen låginkomsttagare ökat, nästan alla har ökat sin andel förtidspensionärer och i de flesta områdena har också andelen långtidssjukskrivna ökat. Mycket talar för att samma tendenser återfinns även i Göteborgs— och Malmöregionen.

I alla tre storstadsregionernas minst attraktiva bostadsområ- den är också flyttningsbenägenheten mycket stor. Genomsnitt- ligt sett finns inte ens hälften kvar efter en femårsperiod.

Det är svårt att hitta något bostadsområde bland storstadsre- gionernas minst attraktiva områden som entydigt är inne i en positiv spiral i den meningen att koncentrationen av lågresurs- hushåll och utlandsfödda minskar.

I åtminstone ett avseende tycks dock utvecklingen gå i positiv riktning. Det gäller i de allra flesta områdena i alla tre stor- stadsregionerna att allt fler väljer att gå i de 3-4-åriga teoretis- ka linjerna på gymnasiet, vilket kan tolkas som ett tecken på att skolmiljön i allt högre utsträckning anpassats till att motivera eleverna till vidare teoretiska studier.

2.1.14 De boendes bedömningar

I föregående avsnitt har vi försökt identifiera storstadsregio- nernas minst attraktiva bostadsområden och beskrivit hur många av dem är inne i negativa spiraler i den meningen att andelen resurssvaga personer tenderar att öka där under 1980- talet.

Hur ser då de boende själva på sin boendemiljö? Här utgår vi från resultat som är framtagna för Stockholmsregionen och som baserar sig på ett stort antal enkätstudier. Det är ingalunda självklart att dessa resultat är iltiga för Göteborgs- och Mal- möregionen, men med tanke på att storstadsregionernas minst

• Sida 66
•  Original

attraktiva bostadsområden uppvisar mycket stora likheter med varandra kan resultaten kanske även vara giltiga utanför Stock- holmsregionen.

Ett antal olika studier i Stockholmsregionen har visat att det är tillräckligt att känna till de boendes bedömningar av ett ganska begränsat antal förhållanden i ett bostadsområde för att med mycket god precision kunna förklara hur nöjda eller missnöjda de boende är med sina egna bostadsområden i stort. De viktigaste klustren av faktorer är de boendes bedömningar av

- skötseln och förvaltningen av husen och närmiljön

- den sociala integrationen och samhörigheten med gran- narna

- rädsla, obehag, främlingskap inför de kringboende - kommunikationerna till viktiga aktivitetspunkter

- fysisk och estetisk utformning.

Det är ungefär samma förhållanden som framhålls av de boende i de mindre attraktiva bostadsområdena där de om- beds att själva direkt avgöra vilka förhållanden i boendemiljön som det är mest angeläget att åtgärda.

Dessa resultat pekar entydigt på att de bostadsområden i Stockholmsregionen med en stark överrepresentation av re- surssvaga personer utmärks av en miljö där de boende är missnöjda med framför allt skötseln och förvaltningen av området, missnöjda med den sociala sammansättningen i området och missnöjda med den byggda miljöns utformning. Varje fram ångsrik förnyelse måste ha sin udd riktad mot just dessa förh llanden, oavsett vilka medel som väljs. Det krävs med andra ord en mindre revolution vad avser sättet att sköta och förvalta dagens minst attraktiva bostadsområden. Grund- dragen i en sådan förändrad förvaltning bör gå i riktning mot lokalt ansvar och befogenheter, tidig upptäckt av missförhål- landen, snabba och effektiva åtgärder samt kontinuitet och

uthållighet.

• Sida 67
•  Original

2.1.15 Valdeltagandet

Vi har i föregående avsnitt försökt visa att det i storstadsregio- nerna finns ett antal bostadsområden, huvudsakligen byggda under miljonprogrammets dagar och ägda av allmännyttiga bostadsföretag, med en stark överrepresentation av resurssva- ga personer och att dessa tendenser i många fall förstärks. Vi har vidare visat att de boende där är relativt missnöjda med sina bostadsområden och att de har ganska bestämda uppfatt- ningar om vad som bör åtgärdas i områdena.

Det kan mot denna bakgrund vara intressant att se hur de boende där deltar i de lokala politiska valen.

I alla tre storstadsregionerna är valdeltagandet extremt lågt i de minst attraktiva bostadsområdena. Genomsnittligt avstod ungefär en av tre från att rösta i kommunvalet 1988. Detta gäller för alla tre storstadsregionerna. Jämför vi valdeltagan- det 1985 och 1988 bland personer boende i de minst attraktiva bostadsområdena finner vi att det genomsnittligt är en allt större andel som väljer att stanna hemma på valdagen. Starkast uttalad är denna tendens i Malmö kommun och där minskar också valdeltagandet snabbare i de minst attraktiva bostads- områdena än genomsnittligt i kommunen.

2.1.16 Diskussion

I föregående avsnitt har vi försökt identifiera storstadsregio- nernas minst attraktiva områden och beskrivit utvecklingen där under första hälften av 1980-talet.

Resultaten visar entydigt att det i dessa områden är en samtidig överrepresentation av socioekonomiskt resurssvaga personer och av andelen utlandsfödda. Detta betyder i och för sig inte att de utlandsfödda samtidigt är socioekonomiskt resurssvaga även om det finns undersökningar som visar på ett sådant samband.

Vår slutsats blir att om det skall vara möjligt att på ett effektivt sätt bryta de utvecklingstendenser som beskrivits behövs sam- ordnade insatser på tre nivåer:

• Sida 68
•  Original

2. Vitaliseringsinsatser i bostadsområdena

3 Infrastrukturella insatser på makronivå.

De allmänpolitiska insatserna måste inriktas på att förhindra utslagning från arbetsmarknaden och på att underlätta insteget iförvärvslivet bland debutanter. Särskilt bör insatser inriktas på att påskynda och underlätta för nå'tillkomna invandrare att vinna msteg på arbetsmarknaden p en nivå som någorlunda motsvarar vederbörandes kompetens och erfarenheter. På motsvarande sätt måste åtgärder vidtagas så att inte så stora delar av de äldre arbetskraftsinvandrarna blir förtidspensionä- rer.

Vitaliseringsinsatserna i bostadsområdena bör inriktas på att se över hur förvaltningen skall kunna förändras i riktning mot lokalt ansvar och befogenheter, tidig upptäckt av missförhål- landen, snabba och effektiva åtgärder samt kontinuitet och ut- hållighet. En sådan mindre revolution på förvaltningssidan kan sedan ligga till grund för nödvändi a fysiska åt ärder. Vitalise- ringsåtgärderna måste i grunden örändra de oendes möjlig- heter att själva påverka sitt boende.

Det behövs också infrastrukturella insatser på makronivå. De enskilda bostadsområdenas attraktivitet påverkas inte bara av husen och den omedelbara närmiljön. Boendemiljön sträcker sig längre än så. Det behövs insatser som förstärker utbudet av kvalificerad utbildning, av möjligheter till ett rikt och varierat fritidsliv och ett ökat utbud av goda kommunikationer.

Utan ett sådant samordnat åtgärdspaket är risken stor att dessa områdens attraktivitet ytterhgare försämras. En samordning av åtgärderna på de tre nivåerna innebär självfallet att inte det enskllda bostadsföretaget, eller den enskilda kommunen kan ta hela ansvaret. De krävs en kraftfull samordning från olika aktörers sida.

• Sida 69
•  Original

Förnyelsearbetet har hitintills varit ganska hårt inriktat på en fysisk förnyelse - tekniska förbättringar, förändrad lägenhets- sammansättning och förbättringar av utomhusmiljön.

Förändringsarbetet i flera av projekten har handlat om att försöka bryta intrycken av storskalighet och monotoni genom ombyggnad av husens form och utseende i övrigt.

Förändringsarbetet i flera nu pågående projekt är också direkt förknippade med en förändrad förvaltningsfilosofi, som går i riktning mot mera decentraliserade former.

Det är ännu för tidigt att uttala sig om effekterna av dessa senare åt ärder. I bilaga 1 ges en summarisk redovisning av de förnyelse tgärder som nu pågår eller planeras i de tre stor- stadsregionernas minst attraktiva bostadsområden.

• Sida 70
•  Original

3.1 Malmöregionens minst attraktiva bostadsområden

I korrelationsmatrisen på sid 42 kunde vi se en grupp variabler som inbördes visade upp mycket höga och stabila samband. Dessa variabler var andelen socialhjälpstagare, andelen ut- landsfödda, inkomst och andelen kvarboende 1985 av de som bodde i området 1980. Dessa variabler uppvisar också höga och systematiska samband med andelen lägenheter byggda under rniljonprogrammet och ännu betydligt högre samband med lägenheter som ägs och förvaltas av allmännyttiga bo- stadsföretag.

Det finns alltså ett antal bostadsområden i Malmöregionen som är byggda under miljonprogrammets dagar och/eller för- valtas av allmännyttiga bostadsföretag och som samtidigt har en kraftig överrepresentation av socialhjälpstagare, lågin- komsttagare, utlandsfödda och där omflyttningen är mycket hög.

För att illustrera och visa utvecklingen i Malmöregionens minst attraktiva bostadsområden tar vi som utgångspunkt de tidigare studier som visat att de boendes egna bedömningar av sina bostadsområden någorlunda väl går att förutsäga utifrån andelen socialhjälpstagare, utlandsfödda och låginkomsttaga- re i området.

För att ytterligare förenkla framställningen redovisar vi de bostadsområden i Malmöregionen som 1980 hade en minst dubbelt så hög andel socialhjälpstagare som Malmö kommun i genomsnitt. För Malmö kommun gällde 1980 att 5 procent av befolkningen var socialhjälpstagare och i tabellen på följande sida redovisas därför de bostadsområden som då hade minst 10 procent. I tabellen anges också ett antal andra centrala livsvill- kor och hur dessa förhållanden utvecklats fram till 1985 .

1) Hur områdena utanför Malmö kommun identifierats

och att regressionseffekten borde innebära att dessa områden skulle uppvisa en positiv utveckling.

• Sida 71
•  Original

Tabell: Utvecklingen i Malmöregionens minst attraktiva områden. Några centrala variabler 1980-1985

Socialhjälp Utlandsfödda Högre Kvar- Proc av alla tjänstemän boende hushåll Proc av förvärvs— arbetande

1980 1986 1980 1985 1980 1985 1980-

1985

Kryddgården 14,3 15,9 28 28 5 6 40 Törnrosen 16,4 38,3 48 48 3 2 40 Örtagården 25,9 53 37 45 5 4 38 Herrgården 24 52 31 43 5 4 33 Persborg 14 27 32 36 4 5 47 Ö Bellevuegården 11 * 30 19 30 8 6 34 S Kroksbäck 9 ' 45 33 30 7 8 38 S Holma 18 ' 35 29 37 5 3 30 S Gullviksborg 18 * 32 23 31 5 5 38 Nö Lindängen 14 * 64 40 49 3 2 30 Möllevången 12 24 15 17 11 11 40 S Sofielund 10 21 14 18 9 8 45 N Sofielund 13 27 13 15 9 11 38 Östervärn 11 23 12 15 10 11 32 Värnhem 11 24 17 22 7 9 45 Svenshög - 27 13 19 5 4 37 Korsbacka - 26 15 15 3 3 31 Lund 10 - 24 42 42 26 33 15 Fagerängen-Hovslagargatan - 33 28 26 3 3 41

') Avser hela området. Siffrorna således ej jämförbara - Uppgift saknas

Med detta kriterium som utgångspunkt faller 19 bostadsområ- den ut. 15 av dessa återfinns inom Malmö kommun och är koncentrerade till stadsdelarna innerstaden, Hyllie, Fosie och

Rosengård. De övriga områdena återfinns i Trelleborg, Lund och Burlöv.

Sammantaget bor knappt 10 procent av Malmöregionens be- folkning i något av dessa 19 områden.

Vidare kan noteras att milj onprogramsområden är överrepre-

• Sida 72
•  Original

senterade här, men att fem av de 19 områdena utgörs av äldre områden som är koncentrerade till innerstaden. Vi kan också notera att det finns lika många miljonprogramsområden med flerfamiljshus i Malmöregionen som inte uppvisar några teck- en på att tillhöra de minst attraktiva omradena. Gemensamt för praktiskt taget alla dessa områden är att lägenheterna är upplåtna med bostadsrätt. Av de miljonprogramsområden som återfinns bland regionens minst attraktiva är alla dominerade av hyreslägenheter.

Detta antyder naturligtvis att skötseln och förvaltningen utgör viktiga förhållanden när det gäller vitaliseringen av dessa omraden.

3.2 Utvecklingen i Malmöregionens minst attraktiva områ- den

Utvecklingen i Malmöregionens minst attraktiva områden har, under åtminstone perioden 1980 till 1985 i de allra flesta fall varit negativ, i den meningen att överre resentationen av resurssvaga personer har förstärkts högst p tagligt.

Sammantaget har deti dessa områden skett en oproportionell ökning av andelen socialhjälpstagare, av andelen utlandsfödda och en oproportionerlig minskmng av andelen högre tjänste- män. Här finns också en kraftig överrepresentation av förtids- pensionärer och ensamstående kvinnor med barni förhållande till alla kvinnor med barn.

Omflyttningen är extremt hög och i genomsnitt så har nästan två tredjedelar av befolkningen där 1980 flyttat inom en fem- årsperiod.

I genomsnitt uppgår idag andelen socialhjälpstagare till 33 procent, andelen utlandsfödda utgör 30 procent, andelen hög- re tjänstemän 6 procent, andelen förtidspensionärer i åldern 55-64 år 49 procent. Av de kvinnor som har barn så är ungefär var tredje ensamstående.

Förutom dessa förhållanden kan påpekas att det föreligger en överdödlighet bland män i innerstaden, Rosengård och Fosie,

• Sida 73
•  Original

dvs där det finns en förhållandevis hög andel personer boende i våra minst attraktiva bostadsområden. Aven sjuktalen är mycket höga och en rad andra ohälsoindikatorer visar förhöjda värden och detta är också exakt vad vi förväntar oss mot bakgrund av tidigare studier som påvisat mycket starka sam- band på ekologisk nivå mellan soc1oekonomiska förhållanden och skilda ohälsoindikatorer.

Detta är en bild som framtonar då vi behandlar alla de 19 områdena i ett sammanhang. Utvecklingen i de skilda område- na är något olika, men det som dominerar kraftigt är den stora överensstämmelsen både vad avser frekvensen för de olika variablerna och vad avser utvecklingens riktning och styrka.

Det är svårt att utifrån dessa siffror kunna säga att något enda bostadsområde på något systematiskt sätt fått en minskad över- representation av resurssvaga hushåll.

Den bild som framtonar är alltså att ett konkret uttryck för en ökad boendesegregation i Malmöregionen med avseende på en socioekonomisk och en etnisk dimension och att regionens minst attraktiva områden är inne i negativa spiraler och blir allt mindre attraktiva sett i förhållande till regionens övriga bo- stadsområden.

Här finns alltså ett stort antal personer med förhållandevis små individuella resurser i en omgivning som också utmärks av en överrepresentation av förhållandevis resurssvaga gersoner. Det vill säga det sociala nätverket utgör här en förh llandevis svag resurs.

3.3. Valdeltagandet

Det politiska deltagandet och samhälleliga engagemanget bland befolkningen i dessa områden har vi inte några direkta mått på, men en indikation på detta kan vi. få genom att studera valdel- tagandet.

• Sida 74
•  Original

Tabell: Valdeltagandet i Malmö kommuns minst attraktiva bostadsområden. Kommunvalet 1985 och 1988

Törnrosen Örtagården Kryddgården Herrgården Persborg O Bellevuegården S Kroksbäck S Holma S Gullviksborg Nö Lindängen

Möllevången

Södervärn S Sofielund

N Sofielund Östervärn

Värnhem Malmö kommun

Valdeltagandet i Malmö kommun har sedan 1976 varit sjunk- ande och uppgår 1988 till 85,8 procent i riksdagsvalet och 83,5 procent i kommunvalet. Denna trend är gemensam för hela riket.

1985

65,6 62,5 66,4 65,6 75,9 67,4 67,4 68,4 67,8 76,3 76,6 70,4 75,8 65,6 76,8 78,0 74,7 76,4 76,1 83,0 79,4 79,5 65,6 83,1 79,8 75,5 78,3 79,6 86,4

1988

64,3 68,3 60,9 64,3 68,3 60,4 60,4 59,2 63,3 71,8 71,1 65,9 71,8 59,3 72,4 71,8 73,0 71,9 74,1 83,1 74,3 74,5 63,0 83,0 78,3 72,5 73,1 74,9 83,5

Diff 1985-1988

(del av) (del av)

(mindre del av)

-1,3 -5,8 -5,5 -1,3 -7,6 -7,0 -7,0 -9,2 -4,5 _4,5 -5,5 _4,5 _4,0 -6,3 -4,4 —6,2 _1,7 _4,5 -2,0 0,1 -5,1 -5,0 -2,6 —0,1 -1,5 -3,0 -5,2 -4,7 _2,9

• Sida 75
•  Original

Ser vi till valdeltagandet i Malmö kommuns minst attraktiva bostadsområden finner vi att delta andet i kommunvalet 1988 var extremt lågt - i genomsnitt avst r mer än var tredje väljare från att utnyttja sin rösträtt. Som vi skall se i de nästföljande avsnittet är detta ett mönster som går igenom i de båda övriga storstadsregionerna.

Dessa siffror kan jämföras med valdeltagandet i stadsdelarna Limhamn och Bunkeflo som ligger på cirka 90 procent, dvs cirka 25 procentenheter högre än i kommunens mmst attrakti- va bostadsområden.

Valdeltagandet minskade i dessa områden - liksom i hela Malmöregionen - mellan 1985 och 1988. I genomsnitt minskar valdeltagandet i kommunens minst attraktiva bostadsområden med ungefär 5 procentenheter, vilket kan jämföras med 2,9 procents minskning för hela kommunen. Skillnaderna ivaldel- tagandet mellan kommunens minst attraktiva bostadsområden och resten av kommunen har alltså accentuerats under perio- den 1985 till 1988.

En del av förklaringen till det mycket låga valdeltagandet i kommunens minst attraktiva bostadsområden står att återfin- nai det fakum att andelen utlandsfödda är kraftigt överrepre- senterade där. Hur stor del av förklaringen som detta utgör är inte möjligt att uttala sig om med de data vi har tillgängliga.

Den bild som framtonat på föregående sidor kan nyanseras.

Andelen sökande till de längre gymnasieutbildningarna är genomgående lägre bland barnen från dessa områden, men andelen sökande till de längre gymnasieutbildningarna har ökat kraftigt under 1980—talets första hälft. Betydligt större ökningar än vi kan notera för regionens barn i övrigt. Denna utveckling skall då också ses mot bakgrund att över hälften av barnen i dessa områden har ett annat hemspråk än svenska.

3.4. Sammanfattning

I detta avsnitt har vi försökt visa att boendesegregationen i Malmöregionen tenderar att öka. Detta gäller bade när vi ser

• Sida 76
•  Original

på befolkningens fördelning efter en socioekonomisk dimen- sion och efter en etnisk dimension. Samma förhållande tycks också gälla då vi ser på fördelningen mellan olika bostadsom- råden för personer som har särskilt små ekonomiska resurser. Det är anmärkningsvärt att bostäderna i alla dessa områden ägs och förvaltas av allmännyttan och att de flesta av områdena är tillkomna under miljonprogrammets dagar.

Denna utveckling pekar mot en utveckling där vi å ena sidan har ett antal bostadsområden i regionen som är inne i ne ativa spiraler i den meningen att överrepresentationen av förh llan- devis resurssvaga personer blir allt mer uttalad.

Å andra sidan har vi ett mycket begränsat antal bostadsområ- den som efterfrågas av ett stigande antal förhållandevis resurs- starka personer. Detta innebär att prisutvecklingen på bostads- rätter och villor i dessa områden har stigit exceptionellt snabbt.

Vi har också visat att valdeltagandet i regionens minst attrak- tiva bostadsområden är exceptionellt lågt och att valdeltagan- det minskat snabbare här än i andra delar av regionen.

I flera av de bostadsområden som vi identifierat och beskrivit som Malmöregionens minst attraktiva områden har vitalise- ringsinsatser gjorts. (Se bilaga 1.)

3.5 Göteborgsregionens minst attraktiva bostadsområden

Av korrelationsmatrisen på sid 49 kunde vi se hur ett antal förhållanden i ett bostadsområde kraftigt tenderar att uppträ- da samtidigt. Dessa variabler var andelen socialhjälpstagare, andelen utlandsfödda, låginkomsttagare. Dessa variabler var samtidigt ganska hårt relaterade till omflyttningen i området.

Samtidigt som dessa variabler är ganska hårt relaterade till varandra kan vi också notera att samtliga dessa variabler upp- visar starka samband med andelen bostäder i området som färdigställts under miljonprogrammets dagar och ännu starka- re samband med andelen bostäder som ägs av allmännyttan.

För att illustrera situationen 1985 och utvecklingen under

• Sida 77
•  Original

perioden 1980 till 1985 tar vi helt enkelt som utgångspunkt de områden som 1980 hade en oproportionellt stor andel resurs- svaga personer. I tidigare studier har det visat sig att just andelen socialhjälpstagare, andelen utlandsfödda och andelen låginkomsttagare utgör effektiva prediktorer till hur de boen- de själva bedömer sina bostadsområden. Där dessa andelar är högre är det förhållandevis många som är missnöjda med sina bostadsområden och de viktigaste skälen härtill är att de är missnöjda med skötseln och förvaltningen, bristande hemkäns- la i området och rädsla, obehag inför omgivningen.

För att förenkla framställningen nedan visar vi helt enkelt de bostadsområden i Göteborgsregionen som 1982 hade en minst dubbelt så hög andel personer 1 socialärenden” som i genom- snitt för Göteborgs kommun. I tabellen redovisas också hur dessa befolkningsandelar förändrats under 1980-talets första hälft.

Tabell: Göteborgsregionens minst attraktiva bostadsområ- den. Utvecklmgen 1980-1985

Andel högre Andel perso- Andel ut- tjänstemän nerisociala landsfödda ärenden

1980 1985 1982 1987 1980 1985

Hjällbo 9 7 18 24 34 40 O Bergsjön 5 6 19 18 29 30 Gårdstensberget 4 4 17 20 37 37 Lövgärdet 5 6 14 18 26 26 Eriksbo 5 4 18 16 33 33 Staffansgården 9 7 11 12 10 12 V BergSjön 7 8 14 12 26 27 Hammarkullen 8 8 11 13 33 33 N Biskopsgården 4 4 10 12 30 34 Grevegarden 7 8 11 11 11 16

11 B1stånds- och bidragsårenden inom individ- och famil- jeomsorg vid socialtjänsten. Samtliga familjemedlemmar inkluderas.

• Sida 78
•  Original

Göteborgsregionens minst attraktiva områden utgörs alla, med ett enda undantag, av områden som färdigställts under mil- jonprogrammets dagar. Och bostädernai alla de minst attrak- tiva områdena förvaltas av allmännyttiga bostadsföretag.

Områdena är vidare koncentrerade till Göteborgs kommun och där i första hand till de norra och östra distrikten. Förutom dessa områden finns fem områden i fyra andra kommuner som karaktäriseras av att cirka 20 procent av hushållen får social- hjälp under 1986 och vars befolkningsstruktur mycket liknar de nyssnämnda områdenas. Dessa områden återfinns i Ale, Här- ryda, Mölndal och Partille. Det är inte osannolikt att även dessa skulle tillhöra Göteborgsregionens minst attraktiva områden, men vi har saknat data från 1982 för att kunna göra en sådan klassificering.

I de tio stycken bostadsområden i Göteborgsregionen som har en minst dubbelt så hög andel personer i sociala ärenden 1982 finner vi också att andelen utlandsfödda i nästan samtliga områden är dubbelt så stor som för Göteborgsregionen i genomsnitt. Andelen högre tjänstemän är som regel ungefär en tredjedel i jämförelse med regiongenomsnittet och inkomster- na ligger c1rka 20 000 kronor lägre än för regiongenomsnittet. Vi finner också att omflyttningen är extremt hög.

Som vi ser uppvisar Göteborgsregionen minst attraktiva områ- den en samtidi överrepresentation av ett antal tecken på re- surssvaga hush 11.

Dessa variabler utgör alla indikatorer som vi vet fångar u p centrala element i välfärden och som vi ocksåvet är ganska h rt relaterade till andra centrala livsvärden.

Som en illustration till detta kan åpekas atti de bostadsområ- den som redovisats ovan bör det öreligga en överdödlighet och översjuklighet enligt resultat från andra studier som påvisat starka ekologiska samband mellan ett områdes socioekono- miska situation och en rad ohälsoförhållanden.

Här kan dock redovisas några ohälsoförhållanden som vi har direkta data för.

• Sida 79
•  Original

Ser vi t ex till ersatta sjukpenningdagar 1987 finner vi att det i Göteborgs kommun var 29,2, i Bergsjön 42,7, I Hjällbo 40,0 och i Biskopsgården 39,3.

Valdeltagandet i Göteborgsregionens minst attraktiva områ— den är väsentligt lägre än genomsnittet och uppvisar en snab- bare nedgång i genomsnitt. .

Tabell: Valdeltagandet i Göteborgs kommuns minst att- raktiva bostadsområden. Kommunvalet 1982, 1985 och 1988 Kommunvalen Valdeltaganden 1982 1985 1988 Hjällbo 72 67 63 O Bergsjön 75 71 66 Gårdstensberget 69 63 59 Lövgärdet 73 70 64 Eriksbo 71 68 62 Skattegården V Bergsjön 74 69 68 Hammarkullen 74 71 69 N Bisko sgården 77 70 62 Greveg rden 86,9 85,0 81,2

3.6. Utvecklingen i Göteborgsregionens minst attraktiva områden

Den beskrivning vi givit av befolkningssammansättningen i Göteborgsregionens minst attraktiva bostadsområden kan kompletteras genom att se på hur befolkningssammansätt- ningen förändrats under perioden 1980 till 1985. I tabellen på sidan 77 redovisas denna utveckling.

Av tabellen framgår att merparten av områdena är inne i negat1va sp1raler 1 den memngen att överrepresentatlonen av

• Sida 80
•  Original

resurssvaga hushåll har accentuerats under perioden 1980 till 1985. Detta trots att betydande insatser gjorts i flera av områ- dena för att höja dessas attraktivitet.

Utvecklingen vad avser andelen sökande till 3-4-åriga teoretis- ka utbildmngar i gymnasieskolan visar trots detta en positiv ut- veckling. Det är en allt större andel som söker dessa utbildning- ar, men andelarna är fortfarande lägre än i Göteborgsregio- nens övriga bostadsområden.

Sammantaget har utvecklingen 1980 till 1985 inneburit att dessa bostadsområdens attraktivitet ytterligare har försämrats och att andelen resurssvaga hushåll är mera överrepresentera- de än tidigare.

3.7 Stockholmsregionens minst attraktiva bostadsområden

Vi har i tidigare avsnitt visat att det föreligger mycket höga samband mellan andelen socialhjälpstagare, utlandsfödda, låginkomsttagare, andelen med långa sjukskrivningar i olika bostadsområden. Vi kunde också se hur dessa variabler var ganska starkt relaterade till andelen av bostäderna i området som byggdes under miljonprogrammet.

Korrelationsmatrisens utseende visar alltså att det finns ett antal bostadsområden i Stockholmsregionen som samtidigt har en hög andel socialhjälpstagare, en stor andel utlandsföd— da, hög andel långtidssjukskrivningar och genomgående gans- ka låga inkomster. Och ett antal bostadsområden där dessa för- hållanden samtidigt är de direkt omvända.

De bostadsområden som utmärks av en överrepresentation av resurssvaga hushåll tenderar att ha en stor andel av bostäderna byggda under miljonprogrammets dagar och att i stor utsträck- ning förvaltas av allmännyttiga bostadsföretag.

För att förenkla framställningen väljer vi att helt enkelt redo- visa de bostadsområden i Stockholmregionen som 1980 hade en minst dubbelt så hög andel socialhjälpstagare som regionen i genomsnitt. Andelen socialhjälpstagare är nämligen den effektivaste prediktorn till de boendes egna bedömningar av sitt bostadsområde.

• Sida 81
•  Original

Tabell: Stockholmsregionens minst attraktiva bostadsom-

råden Social- Utlands- Proc av Ersatta sjuk- bidrag” födda förvärvs- dagar per Proc av be- arbetande försäkrad folkningen . Högre

tjänstemän

1980 1987 1980 1985 1980 1985 1981 1986

Fittja 19 19 45 53 9 8 34 44 Storvreten 18 15 31 29 9 8 25 33 Vårby Gård 18 26 28 32 8 7 29 36 Tensta 16 28 38 44 8 9 34 37 Alby 15 12 33 34 9 10 30 33 Rinkeby 15 29 48 53 7 7 33 40 Åkersberga c 14 20 16 17 9 8 21 27 Hagalund 12 15 24 26 14 15 25 28 Västerhaninge NV 12 14 10 10 10 10 22 27 Brandbergen 12 13 25 24 8 9 23 32 Eriksberg 12 9 23 23 7 8 28 34 Jakobsbergs C 12 16 19 21 7 8 22 28 Fagersjö 12 12 10 12 11 13 21 26 Visättra 11 12 19 20 6 7 24 27 Hallonbergen 11 13 22 26 9 10 24 30 Hallunda/ Norsborg 11 12 25 30 9 11 25 32 Fisksätra 11 16 26 29 15 17 23 29 Grantorp 10 10 46 44 6 5 33 38 Bro tätort 10 19 21 21 9 9 23 29 Östberga 10 15 13 17 12 11 22 26 Solberga 10 13 10 13 11 12 28 29

1) Endast kyrkobokförda

Med detta kriterium kan vi identifiera 21 bostadsområden i Stockholmsregionen. Här bor ungefär 160 000 människor.

• Sida 82
•  Original

Geografiskt är dessa områden ganska utspridda i regionen och återfinns i tio olika kommuner. Detta kontrasterar kraftigt mot situationen i både Götebor s- och Malmöregionen där de minst attraktiva bostadsomradena är mera geografiskt kon- centrerade och i hög utsträckning återfinns inom centralkom- munerna.

Dessa 21 bostadsområden utmärks alltså av att de alla 1980 hade en minst dubbelt så hög andel socialhjälpstagare som regionen i stort, andelen utlandsfödda är i genomsnitt cirka 30 procent, andelen låginkomsttagare är i genomsnitt cirka 28 procent, betygen är i genomsnitt lägre och andelen långa sjukskrivningar är i genomsnitt mer än 50 procent högre än länsgenomsnittet (åldersstandardiserat).

Dessutom utmärks områdena av en extremt hög omflyttning som i genomsnitt uppgår till cirka 50 procent. Dessa omflytt- ningssiffror innebär ändå att kanske omkring hälften av de boende bott i området i minst tio år. Detta är åtminstone det resultat vi fått i ett antal frågeundersökningar. Dessa frågeun- dersökningar indikerar också att omflyttningsfrekvenserna skulle kunna vara avsevärt mycket lägre om de boende kunnat få en lägenhet ipassande storlek inom området. Men storlekarna på lägenheterna är kraftigt dominerade av trerumslägenheter.

Alla är miljonprogramsområden och alla miljonprogramsom- råden åter inns här. På motsvarande sätt domineras alla områ- den av allmännyttan.

Bilden som framträder ovan kan kompletteras genom att referera en studie som gjorts som belyser de ekologiska sam- banden mellan befolknmgens socioekonomiska ställning och ett antal ohälsomått inom olika områden.

Resultaten från denna studie visar på två förhållanden som är relevanta här.

För det första visades där att olika mått på ohälsa som omfat- tade dödlighet, vårdkonsumtion och sjukskrivningar samvarie- rade högst påtagligt. Det vill säga i de områden där dödligheten var hög var samtidigt sjukvårdskonsumtionen hög och de långa sjukskrivningarna många. (Se tabell på sida 84.)

• Sida 83
•  Original

För det andra kunde i denna studie Visas att ett mycket begrän- sat antal indikatorer på den socioekonomiska statusen hos be- folkningen i ett område utgjorde mycket effektiva prediktorer till befolkningens hälsa i området.

Studien gjordes så att Stockholmsregionens 116 vårdcentraler utgjorde de statistiska enheterna. I tabellen på följande sida re- dovisas de 20 upptagningsområden som hade den högsta frek- vensen långa sjukskrivningar (åldersstandardiserat). I tabellen visas med ett plustecken de relativa överriskerna för de övriga ohälsmåtten. Bland de områden som har den sämsta registre- rade sjukligheten återfinner vi majoriteten av Stockholmsre- gionens minst attraktiva områden. I tabellen återfinner vi 12 av regionens 21 minst attraktiva områden.

De relativa riskerna är i samtliga fall ålders- och könsstandar- diserade.

• Sida 84
•  Original

Tabell:

Fittja Tensta Hjulsta Grantorp Vårby

Rinkeby Brandbergen Alby Hovsjö Jordbro

Skogås Hallunda Rågsved Västra vägen Bagarmossen

Hallonbergen Lina Hage Storvreten Beckomberga Bro

Förhållandet mellan de olika beroende variablerna inom 20 VC-områden med högst sjukfrånvaro (mer än 30 dagar/år). Rangordnade efter relativa risker

(RR). + = RR över 1

Sjukfall

+++++ +++++ +++++ +++++

+++++ +++++ +++++ +++++

F—pens

m k + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + 0.94 +

V-dag 8 m k + + + + + + + + + + 0.85 + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + 0.81 + + + + 0.91 + 0.90 0.86

Psyk diag Tidig död m k 111 k

+ + + +

+ + + +

+ + + +

+ + + +

+ + + +

+ + + +

+ + + +

+ + + +

+ + + +

+ + + +

+ + + 0.88 0.89 + + + 0.59 + + +

+ + + + 0.92 + + +

+ + + + 0.81 + + +

+ + 0.92 0.71 + + + 0.79 0.54 0.69 + +

3.8 Utvecklingen i Stockholmsregionens minst attraktiva bostadsområden

Utvecklingen i Stockholmsregionens minst attraktiva bostads- områden under första hälften av 1980-talet kan indikeras genom att vi jämför koncentrationen av lågresurshushåll 1980 och 1985 och ställer dessa siffror i relation till utvecklingen i hela länet.

• Sida 85
•  Original

Vi finner då att en mycket stor del av områdena tycks vara inne i negativa spiraler iden meningen att koncentrationen av lägre- surshushåll ökar.

I tabellen på sid 81 redovisas koncentrationen av socialhjälps— tagare 1980 och 1987, sjukskrivningar 1981 och 1986, andelen utlandsfödda 1979 och 1987.

Sammantaget kan konstateras att i nästan alla områden ökar andelen socialhjälpstagare snabbare än genomsnittligt och antalet sjukfrånvarodagar och i många områden ökar andelen utrikesfödda. Vi vet också att alla ökat sin andel låginkomstta— gare, nästan alla har 1986 en större andel förtidspensionärer och i de flesta områdena har också de långa sjukskrivningarna ökat.

Det är omöjligt att hitta något område som entydigt har fått en mera resursstark befolkning.

Nu är naturligtvis inte detta det ända kriteriet på ett områdes attraktivitet, men det är de bästa vi har då jämförelser över tiden skall göras.

Det pågår dock studier där man systematiskt tagit reda å folks bedömningar av sitt bostadsomrade innan man satt ig ng med ett förnyelsearbete och där avsikten är att återkomma med samma frågor vid en senare tidpunkt.

I praktiskt taget alla de områden vi identifierat pågår idag mer eller mindre ambitiösa förnyelsearbeten och med mycket olika förtecken. Effekterna är det idag för tidigt att uttala sig om. (Se bilaga 1.)

• Sida 86
•  Original

4.1 Dödlighet

Dödlighet är den mest övergripande ofärdsindikatorn. Det är också ett robust och väldefinierat mått på människors ohälsa, som gör det möjligt att jämföra dödlighetsutvecklingen i stor— stadsregionerna med utvecklingen i resten av landet. Alla jäm- förelser görs med åldersstandardiserade data.

Männens dödsrisker i storstadsregionerna har gått ned kraftigt under 1970— och 1980-talen och har närmat sig riksgenomsnit- tet.

Männen i Stockholms län hade under femårsperioden 1979- 1983 en förhöjd dödsrisk med 8 procent. Aven bland männen iStockhoIms kommun har överdödligheten relativt riket redu- cerats högst avsevärt och var under perioden 1979-1983 13 procent.

I Göteborgs kommun har männen en överdödlighet relativt riket med 9 procent. I resten av Göteborgsre ionen har män- nens överdödlighet relativt riket minskat n got och är idag cirka 5 procent under riksgenomsnittet.

I Malmö kommun har utvecklingen under det senaste decen- niet varit ungefär som i resten av landet och överdödligheten bland män är idag 9 procent över riksgenomsnittet.

För männen i resten av Malmöregionen rapporteras en under- dödlighet relativt riket och utvecklingen har varit positiv under det senaste decenniet.

Den allmänna slutsatsen blir att den åldersstandardiserade dödligheten bland männen i storstadsregionerna ligger över riksgenomsnittet och att respektive storstadsregions central- kommun uppvisar en ännu större överdödlighet bland män- nen.

För storstadsregionernas kvinnor gäller att dessas dödlighet ligger nära riksgenomsnittet och detta gäller även för kvinnor-

na 1 storstäderna. Det finns snarast en tendens till en viss underdödlighet bland storstadskvinnorna.

• Sida 87
•  Original

Även andra generella ohälsoindikatorer tyder på ganska små skillnader i dödlighet mellan befolkningeni storstadsregioner- na och övriga riket.

De relativt små skillnaderna i dödlighet mellan storstadsregio- nerna och övriga riket skulle kunna bero på att flyttningarna in och ut från storstadsregionerna är selektiva med hänsyn till befolkningens hälsa.

En grov fingervisning om detta kan vi få genom att jämföra dödlighetstalen bland de som dött i Stockholmsregionen bland sådana som är födda där och bland sådana som är inflyttade från resten av landet.

En sådan jämförelse visar att dödligheten 1983-1987 är större, både för män och kvinnor, bland de som är födda inom länet. Skillnaderna är inte stora, men systematiska över olika ålders- grupper. Det förefaller med andra ord inte vara så att inflytt- ningen till Stockholmsregionen är selektiv i den meningen att den negativt påverkar dödligheten där. Det finns snarare en motsatt tendens, även om den är svag.

Aven om flera generella ohälsoindikatorer pekar på ganska små skillnader i befolkningens hälsa när vi jämför storstadsre- gionerna och resten av landet, så finns det en klar överdödlig- het i storstadsregionerna ivissa enskilda diagnosgrupper. Den största överdödligheten gäller tumörsjukdomar, i eller med alkoholrelaterade sjukdomar, och i mindre grad självmord, olyckor och andningsorganens sjukdomar.

Utvecklingen under senare år har varit ganska ljus i flera av dessa diagnosgrupper.

Här har dödlighetstalen presenterats som pekar på att hälso- tillståndet hos befolkningen i storstadsreglonerna förbättrats under det senaste decenniet.

Den för folkhälsan och sjukvårdsbehovet intressanta frågan är om denna utveckling med sjunkande dödlighet och ökande me- dellivslängd leder t1ll att befolkningen omfattar allt fler män- niskor med kroniska sjukdomar och handikapp eller om den minskade dödligheten är ett uttryck för minskade sjukdomsris- ker.

• Sida 88
•  Original

Oss veterligen finns inget entydigt svar på frågan.

4.2 En förändrad yrkesstruktur och konsekvenser för häl- san

Den socioekonomiska strukturen förändras i storstadsregio- nerna och vi vet att många sjukdomar är ojämt fördelade mellan socioekonomiska grupper och vi kan därför förvänta oss vissa förändringar i ohälsopanoramat framgent. Att göra några mera bestämda uttalanden om styrkan i dessa föränd- ringar är inte möjligt.

I föregående avsnitt har visats hur kunskapsyrkena tillväxer i andel och hur framför allt varuhanteringsyrkena går tillbaka. Särskilt uttalad är denna tendens i storstadsregionerna.

I det följande visas hur kunskapsyrkena, informationsyrkena, serviceyrkena och varuhanteringsyrkena är relaterade till ett antal mått på ohälsa och sjuklighet. Det vill säga en litet mer konkret bild av samgången mellan en persons yrke och hälso- status än vad som visats i tidigare avsnitt.

De olika figurerna uppvisar något olika mönster, men det är likheterna som dominerar.

Om vi ur varje figur tar de 20 yrken som har den mesta sjukligheten registrerad finner vi att 14 yrken konsekvent dyker upp och de tillhör alla varuhanteringsyrkena.

Bland de 20 yrken med minst registrerad sjuklighet återfinner vi alla kunskapsyrkena och flera 1nformationsyrken. Inget yrke tillhörande varuhanteringsyrkena finns med bland annat dessa 20 yrken.

Aven om vi således finner systematiska skillnader mellan olika yrkesgruppers registrerade sjuklighet och upplevda påfrest- ningar i yrket är det inte rimligt att hävda att dessa skillnader helt och hållet skulle bero på arbetsmiljöförhållanden, även om vissa författare dragit så långtgående och felaktiga slutsat- ser.

• Sida 89
•  Original

Yrke och dödsfall 1976-1980. Yrke och sjukhusvårdade 1976. MÄN. Åldersstandardiserade dödstal lör MÄN Åldersvägda och indexerade frekvenser. födda 1911-1930 (antal per 100 000) 100=genomsnittet för yrkesverksamma män. Dödstal,500 1000 , 1500 60 80 100 120

Yrke ochuförtidspensionerade 1971-1976 Yrke och långvariga sjukdomar bland MÄN. Andel MAN födda 1911-1955. Åldersvägda och indexerade frekvenser Åldersvägda tal. 100=genomsnitt för samtliga intervjuade

Index . 60 Bil 100 120

Yrken varuhantering _ TTT service * information |: kunskap E

• Sida 90
•  Original

Som en allmän slutsats kan vi möjligtvis säga att de förändring- ar i yrkesstrukturen som vi kunnat iakttaga verkar i riktning mot att vi framgent kommer att få se allt större psykosociala arbetsmiljöproblem och allt mindre sjuklighet som är relaterad till de arbetsmiljöer som utmärker varuhanteringsyrkena.

Styrkan i denna utveckling är dock svår att uttala sig om.

4.3 En förändrad yrkesstruktur ger nya arbetsmiljöprob- lem

Det är vanligt med analyser av hur de demografiska föränd- ringarna i en befolkning påverkar hälsan och sjukvårdsbeho- vet. Här försöker vi ge en bild av hur förändringarna av yrkes- strukturer i storstadsregionerna kan tänkas påverka frekven- sen av olika arbetsmiljöproblem som kan leda till sjukdom och vårdbehov.

4.4. Fysisk arbetsmiljö och ohälsa

I ett första steg ser vi på den fysiska arbetsmiljön och individer- nas självskattade hälsoproblem.

Som sammanfattande indikator på fysiska besvär använder vi andelen som uppvisar ”ont i nedre delen av ryggen, var eller varannan dag”. Denna indikator har i andra studier visat sig vara effektiv”.

Sambanden mellan yrkesstrukturen och andelen som ”var eller varannan dag har ont i nedre delen av ryggen” visar att det främst är sysselsatta inom varuhanteringsyrkena som up ger denna typ av problem. I den nedre delen av figuren åte inns kunskapsyrkena och även en del informationshanteringsyrken. Mönstret överensstämmer i stora drag med det mönster som framträder då vi relaterar de olika yrkena till ett antal mera generella ohälsomått.

1) Detta mått samvarierar starkt med förekomst av arbete i vridna ställningar, kroppsvibrationer, framåtböjda ar- betsställningar och skrymmande lyft

• Sida 91
•  Original

Yrke och fysiska påfrestningar. Ont I nedre delen av ryggen, var eller varannan dag.

% 0 5 10 15 20

servrce

information [: kunskap :i Yrken (» varuhantenng _

4.5. Psykisk arbetsmiljö

I ett försök att översiktligt belysa de psykiska påfrestningar som arbetet kan ge upphov tlll använder v1 här en sarmnanfattande indikator som avser andelen personer som har ”svårt att sova på grund av arbetet”. Denna övergripande indikator har i andra studier visat sig vara effektiv”.

I figuren på följande sida visas att andelen personer som har svårigheter att sova på grund av arbetet främst är personer som arbetar i kunskapsyrken och i informationsyrken. Vi återfinner

1) Detta mått samvarierar kraftigt med ”måste ofta arbeta över alternativt ta hem arbete (var och varannan dag), svåra arbetsuppgifter (för det mesta så svåra att nästan omöjli a att klara), utsatt för kritik (var och varannan dag utsatt ör kritik eller nedlåtande omdömen.)

• Sida 92
•  Original

Yrke och psykiska påfrestningar. Har svårt att sova p g a arbetet någon gång per vecka.

* ] Yrken

varuhantering semce information |: ku'15kaP :]

inte något varuhanteringsyrke bland de som någorlunda frek- vent uppger att de har svårt att sova på grund av påfrestningar i arbetet.

En allmän slutsats är att de förändringar iyrkesstrukturen som vi kunnat iakttaga verkar i riktning mot att vi framgent kommer att få se allt större psykosociala arbetsmiljöproblem och allt mindre sjuklighet som är relaterad till de arbetsmiljöer som ut- märker varuhanterin syrkena. Fortfarande kommer dock de stora psykosociala ar etsmiljöproblemen att vara i yrken där de sysselsatta samtidigt är utsatta för stora prestationskrav och litet beslutsutrymme.

• Sida 93
•  Original

Bilaga 1

Pågående förnyelsearbete i storstadsregionernas minst att- raktiva bostadsområden

Malmöregionen”

Nedan redovisas kortfattat det förändringsarbete som på åri flera av Malmöregionens minst attrakt1va bostadsomraden såsom de definierats i föregående avsnitt.

I de flesta områdena har under de senaste åren mer eller mindre långtgående upprustningar genomförts. I två områden har den fysmka miljön 1 sin helhet förnyats. Upprustningar av utemiljön och gemensamma utrymmen samt betydande under- hållsinsatser har gjorts i nästan alla områden.

I Kroksbäck inleddes en ombyggnation 1979 och avslutades 1985. Genom sammanslagningar och förändringar till andra verksamheter har cirka 10 procent av lä enheterna försvunnit. Praktiskt taget hela arbetet inriktades p de rent fysiska aspek- terna - hus, gator, gårdar och park. Mindre än 1 procent av om- byggnadssumman avsattes till socialt arbete bland hyres äster- na. Forskare från KTH har funnit att det i området har s ett en förbättrad atmosfär som åtminstone det en del beror på att personer med grova sociala problem måste lämna området i samband med ombyggnaden. Deras slutsats är att de problem som de boende bedömde som mest angelä na inte lösts, dvs de sociala problemen. Forskarna från KTH i rågasätter effektivi- teten i projektet.

I Törnrosen byggdes alla husen om. Det första huset var ombyggt 1985 och det sista färdigställs för närvarande. Cirka 10 procent av lägenheterna har omvandlats till servicelokaler eller försvunnit vid sammanslagningar. Aven här har praktiskt taget hela arbetet inriktats på att lyfta hus och yttermiljö till attraktiv nybyggnadsstandard. Lägenhetsbråk och misskötsel beivras konsekvent och förvaltningen uppges inte vara dyrare än i andra jämförbara områden.

1) Detta avsnitt bygger helt på information från SSK

• Sida 94
•  Original

I Gullviksborg startade förnyelsearbetet omkring 1982 och innebär en större satsning på de boendes medinflytande. De flesta förändringar av den fysiska miljön är nu genomförd och inriktningen av det sociala förnyelsearbetet tar sikte på att mo- bilisera de boende genom kunskaps- och forskningscirklar.

Persborg bg des redan på 1950—talet. En total förnyelse av området p g r och under åren 1986-1988 by des cirka en tredjedel av husen om. Resterande ombyggnad öljer i etapper.

I Ortagården har under åren många projekt startats för att förbättra uthyrningssituationen och den sociala miljön. En stor satsning gjordes åren kring 1980 på förnyelse av gårdarna i samband med de boende. En stadsdelsöversyn inriktad på hela Rosengård har medfört ombyggnader av gator och övriga allmänna ytor, kompletteringar av serviceutbudet etc. För närvarande upprustas hus och gårdar successivt. Ett nytt till- skott är ”Boservice Ortagård” etablerat genom att ett höghus försetts med reception, restaurang, samlingsrum rn 111. Här kan ett serviceteam hjälpa till med olika typer av problem.

I Ostra Bellevuegården har skett en viss upprustning av utemil- jön och gemensamma utrymmen samt fasader. Lägenhetssam- mansättning har förändrats genom att minska antalet enrums- lägenheter. i

I Lindängen planeras en successiv ombyggnad med start 1989. I Augustenborg, som byggdes på 1950-talet, har nyligen startats en upprustning av balkonger, kök etc. Här görs dock inga ge- nomgripande ombyggnader.

I Holma finns ett programförslag, vilket bygger på principen att förnya området efter hand. Samma program finns för Lindäng- en och Augustenborg.

I Herrgården planerar fastighetsägarna en ombyggnad.

I Svenshög har en förnyelse startats som tar sin utgångspunkt i de boendes önskemål. Byggandet av ett allaktivitetshus mitt i området pågår.

• Sida 95
•  Original

I Korsbacka har upprustning av utemiljön skett, men inga genomgripande ombyggnader av husen. En lokal verksamhet i en lägenhet beskrivs idag för att stimulera gemensamma akti- viteter och bearbeta störande hyresgäster.

I Fagerängen sker en etappvis ombyggnad och hälften av husen är färdiga. Boendeservicelokal planeras liksom ytterligare för- bättringar i den yttre miljön.

Göteborgsregionen”

I Angered och Bergsjön har förändringar i infrastrukturen genomförts under 1980-talet, bland annat

- högstadieskola, sporthall och bibliotek i Gårdsten 1982 - Angereds centrum 1984

- gymnasium inklusive sporthall och bibliotek i Angereds C 1984

- Folkets Hus i Hammarkullen 1986 - förbättringar i vägnät och kollektivtrafik

- miljöförbättringar i bostadsområdena främst kring tor- gen

- koloniområde, teatergrupper, fotbollsplaner m m. De extra resurserna till skolan, socialtjänsten och fritidssek- torn har varit stora. Den kommersiella servicen i området har dock försämrats.

I Lövgärdet såldes södra delen av området till privat hyresvärd efter 1985 .

1) Detta avsnitt bygger helt på information från stadsbygg- nadskontoret i Göteborg

• Sida 96
•  Original

I Gårdsten köpte HSB 1980 cirka 25 procent av lägenheterna av privata byggföretag.

Hammarkullen köptes av Formator som genomförde en total ombyggnad som avslutades 1985.

I Hjällbo har en fjärdedel av lägenheterna upprustas 1984 och ytterligare en fjärdedel är under ombyggnad.

I Eriksbo pågår en radikal ombyggnad. Familjebostäder tog 1985 över förvaltningen från Göteborgshem.

I västra Bergsjön försåldes cirka 20 procent av lägenheterna från Poseidon till HSB och Riksbyggen.

I östra Bergsjön har cirka 20 procent av lägenheterna försvun— nit genom omvandling till lokaler, omvandling till radhus eller demontering som fortfarande pågår.

I norra Biskopsgården har vissa mindre ombyggnader gjorts och viss rniljöupprustning. För delar av området diskuteras nu rivning och nybyggnad.

I Skattegården har en omfattande ombyggnad nyligen påbör- jats. Planer finns på att komplettera med fler lägenheter.

Stockholmsregionen

Nedan följer ett kort avsnitt om det förnyelsearbete som pågår i Stockholmsregionens minst attraktiva bostadsområden. Den mest omfattande ombyggnaden sker i Brandbergen och i Salt- skog. Granängsringen, Grantorp och Ronna får en något måttligare fysisk förändring. I ett av områdena har man inriktat si på socialt förändringsarbete - Fittja. I Norsborg och Norr-

rdsvägen finns inga beslut om omfattningen av de fysiska

örändrmgarna.

För närvarande pågår förändringsarbete i 14 av Stockholmsre- gionens minst attraktiva bostadsområden.

I Fittja anses inga större fysiska förändringar behövas, utan det

• Sida 97
•  Original

förändringsarbete som inleddes hösten 1986 syftar till att förbättra den sociala miljön, tryggheten, trivseln och gemen— skapen. Bland åtgärderna märks kontaktkommittéer, lokal fastighetsförvaltning, kvartersvärdar, servicestuga, kvarboen- derabatter.

I Norsborg är ambitionen att enom om— och tillbyggnad skapa ett mer varierat bostadsområde. En begränsad ombyggnads- projektering av två fastigheter pågår. Syftet med detta pilot- projekt är att få underlag till en ekonomisk och teknisk bedöm— ning av genomförbarheten av omdaningen.

Grantorp har nyligen fått en för kommunen i allmänhet och Grantorp i synnerhet strategiskt placerad pendeltågsstation. Under åren 1983—1985 genomfördes ett bomiljöprojekt, vilket innebar förbättringar av utemiljön, gårdshus, lägenhetsförråd etc.

Kompletteringsbebyggelse, äldreboende etc pågår. Ombyggnadsarbetena påbörjades 1987.

Förutom den fysiska upprustningen har bostadsföretaget ge- nomfört en decentralisering av förvaltningen. Aven kommu- nen har decentraliserat sin verksamhet.

IVårby Gård görs de stora fysiska satsningarna på tvättstugor, garage, källar örråd och gårdar.

Lokal bostadsförmedling prövas under 1981. En kraftigt de- centraliserad fastighetsförvaltning har genomförts.

De vidtagna åtgärderna utvärderas under 1989 av regionplane- och trafikkontoret.

I Brandbergen är strategin för förändringsarbetet uppdelad i tre steg. I ett första steg höjs servicenivån i förvaltningen, i ett andra steg försöker man förhindra en ökning av den sociala segregationen, minska Störningarna och öka kvarboendet. Slutligen genomförs omfattande fysiska förändringar i både den yttre och den inre miljön bland annat med sammanslag- ningar av mindre lägenheter. Planer finns på att ordna ett

• Sida 98
•  Original

”skyddat boende” med ”dygnet-rumt-stöd” i ett särskilt hus för människor som inte bedöms ha förmågan att klara av ett eget boende.

I Granängsringen har Formator tagit över förvaltningen. Man har ett områdeskontor som är öppet sju dagar i veckan, man har lovat att åtgärda fel inom 24 timmar.

Lägenheterna förmedlas av Formator under en fyraårsperiod.

Ganska omfattande fysiska förändringar genomförs - lägen- hetssarnmansättningen förändras, källarförr den åtgärdas, varje hus får egen tvättstuga etc.

I Rinkeby har hitintills främst skett upprustning av gårdar, gemensamhetslokaler.

Ombyggnaderna berör cirka 1 300 lägenheter och beräknas pågå under fem år. Man planerar också bland annat:

bättre skötsel av den yttre miljön översyn av trafiken i områden ungdomsverksamhet lokalsamordning

bättre bostadsförvaltning, portvakt fler arbetsplatser etc.

I Tensta planeras bland annat ändrad lägenhetssammansätt- ning, reparation och ombyggnad, bättre skötsel av utemiljön, upprustning av lekmiljön, fler arbetsplatser, förnya centrum.

Bland de sociala förändringar som planeras märks bland annat att stärka svenska språkets ställning i skolan, att utveckla bru- karinflytandet i alla sociala verksamheter, att tillvarata etniska gruppers kunskaper och seder etc.

Norrgårdsvägen i centrala Åkersberga övertogs 1987 av For- mator. Här planeras ett tillskott om c1rka 100 lägenheter. Ute- miljön rustas upp.

Formator avser att sköta förvaltningen efter liknande principer som gäller i Granängsringen och Brandbergen.

• Sida 99
•  Original

I Bro centrum skedde en upprustning av den yttre miljön 1981- 1982. De förändringar som nu skall ske i området är inte fastla da utan den grundläggande idén är att de boende själva skall ormulera krav på vad som behöver åtgärdas.

• Sida 100
•  Original

KUNGL. BIBL.

• Sida 101
•  Original

Kronologisk förteckning

]. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och såkerhetsskyddet kring stats- minister Olof Palme. C. . Beskattning av fåmansföretag. Fi.

Integriteten vid statistikproduktion. C. Fasta Öresundsförbindelser. K. Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst. UD. . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 1 1. Hushållssparandet - Huvudrapport från Spardelega-

tionens sparundersökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A.

15. Storstadsuaf'ik 2 - Bakgrundsmaterial. K. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi.

17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18.SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 20.Tullregisterlag m.m. Fi. 21. Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME. 22. Censurlagen - en modernisering av biografförord- ningen. U. 23. Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 25. Rapporter till finansieringsutredningen. I. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- vakningen. Fi. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30. Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. U. 31. Statens mäi- och provstyrelse. I. 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. 33. Reformerad inkomstbeskattning

- Skattereformens huvudlinjer. Del 1. - Inkomst av kapital. Del 2. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. - Bilagor, expertrapporter. De14. Fi.

Owseweww

34. Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expertrapporter. Del 2. Fi. 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. - Lagtext och bilagor. De12. Fi. 36. Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. Fi.

37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av utvecklingen. I. 38. Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningamas betänkanden. Fi. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling — kartlägg- ning och bedömning. S. 40. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. Fi.

41. Samerätt och sameting. Ju. 42. Det civila försvaret. Del 1. Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. Fö. 43. Storstadstraf'ik 3 - Bilavgifter. K. 44. Översyn av vapenlagstiftningen. Ju.

45. Standardiseringens roll i EFfA/EG - samarbetet. I.

46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. Fö. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. 48. Energiforskning för framtiden. ME. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 50. Stiftelser för samverkan. U. 51. Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. 52. Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. ME. 53. Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. S. 55. Fungerande regioner i samspel. A. 56. Fiskprisregleringen och fiskeriadminisuationen. JO. 57. DO och Nämnden mot emisk diskriminering _— de tre första åren. 58. Undantagandepensionäremas ekonomi. S. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 60. Huvudbetänkande från altemativmedicinkommitten. S. 61.Hälsohem. S. 62. Alternativa terapier i Sverige. S. 63. Värdering av altemativmedicinska teknologier. S. 64. Kommunalbot. C. 65. Staten i geografin. A.

• Sida 102
•  Original

Kronologisk förteckning

66. Begreppet krigsmateriel. UD. 67.Levnadsvillkor i storstadsregioner. SB. 68.Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. SB. 69. Storstadsregioncr i förändring. SB. 70. Storstädemas arbetsmarknad. SB.

• Sida 103
•  Original

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Levnadsvillkor istorstadsregioner. [67] Storstadens panier och valdeltagande 1948-1988. '[68] Storstadsregioner i förändring. [69] Storstädernas arbetsmarknad. [70]

J ustitiedepartementet

Samcrätt och sameting. [41] Översyn av vapenlagstiftningen. [44] Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. [51]

Utrikesdepartementet UD:s presstjänst. [8] Begreppet krigsmateriel. [66]

Försvarsdepartementet

Risker och skydd för befolkningen. [17] Det civila försvaret Del 1. [42] Det civila försvaret. Del 2. Förfatmingstext. [42] Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. [46]

Socialdepartementet

Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. [54]

Undantagandepensionäremas ekonomi. [58] Huvudbetänkande från altemativmedicinkommittén. [60] Hälsohem. [61] Alternativa terapier i Sverige. [62] Värdering av altemativmedicinska teknologier. [63]

Kommunikationsdepartementet

Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadsuafik 2 - Bakgrundsmaterial. [15]

Storstadstraftk 3 - Bilavgifter. [43]

Finansdepartementet :l . Beskattning av fåmansföretag. [2] - Särskild inkomstskatt för utländska artister m. H* [9]

Hushållsparandet — Huvudrapport från Spardelega— tionens sparundersökning. [11] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. [26] Reformerad inkomstbeskattning - Skattereforrnens huvudlinjer. Del 1. [33] - Inkomst av kapital. Del 2. [33] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. [33] - Bilagor, expertmpporter. Del 4. [33]

Reformerad företagsbeskattning

- Motiv och lagförslag. Del 1. [34] - Expenrapporter. Del 2. [34] Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. [35] - Lagtext och bilagor. Del 2. [35] Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. [36] Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningamas betänkanden. [38] Datorisering av tullmtinema - slutrapport. [40]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10]

Censurlagen - en modernisering av biografförordningen. 122]

Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. [27] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. [29] Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänst. [30] Stiftelser för samverkan. [50]

Jordbruksdepartementet Fiskpn'sregleringen och fiskeriadministrationen. [56]

Arbetsmarknadsdepartementet Den regionala problembilden. [12]

Mångfald mot enfald Del 1. [13] ' iMårtgtaldmpt enfald Det2. Lagstiftning och ' råttsfrågo? [14]

• Sida 104
•  Original

Systematisk förteckning

Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55]

DO och Nämnden mot emisk diskriminering — de tre första åren. [57] Staten i geografin. [65]

Industridepartementet

Statligt finansiellt stöd. [24] Rapporter till finansieringsutredningen. [25] Statens mät- och provstyrelse. [31]

Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiseringens roll iEPTA/EG - samarbetet. [45]

Civildepartementet

Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1]

Integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6]

SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Nominering av redovisningskonsulter. [59] Kommunalbot. [64]

Bostadsdepartementet Parkeringsköp. [23]

Mil jö- och energidepartementet

Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. [21] Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49] Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. [52]

KUNGL. BIBL.

1989 -10 - 2 0 STOCKHOLM