Långtidsutredningen 1990.
Förord
l Långtidsutredningen 1990 utnyttjas ett flertal olika modeller och beräkningsprinciper. De används för att simulera utvecklingsbanor på kort och på lång sikt, men också för att kvantitativt illustrera analysen av olika strukturella problem i den svenska ekonomin.
I föreliggande bilaga presenteras de olika modeller och beräkningsprinciper som använts i LU 90. Dessutom redovisas de kompletta resultaten av de olika modellkömingar som gjorts. I tre appendix till bilagan dokumenteras ekvationssytem och parameterval till de tre huvudmodellerna i LU 90.
Ansvarig för arbetet med denna bilaga har varit Urban Karlström som också skrivit det inledande kapitlet. De Följande kapitlen har i nämnd ordning skrivits av Lars Emsäter, Lars Engström, Paul Söderlind och Thomas Olofsson. De tre modellbilagoma som presenteras i appendix l-3 har skrivits av Lars Emsäter, Tomas Nordström och Paul Söderlind. Den avslutande bilagan har Marianne Sundström utarbetat.
Stockholm i december 1990
Lars Heikensten Finansråd
Innehållsförteckning
l BeräkningariLU 90
1.1 Inledning
. . . . . . . . . . . 1.2 Simuleringar i det korta tidsperspektivet
1.3 Utvecklingen till år 2000
. . . 1.4 Simuleringar i det långa perspektivet
2 De närmaste åren utvecklingen fram till 1995
- 2.llnledning
. 2.2 Modeller och data
. . 2.3 Fyra alternativa utvecklingsvägar
2.4 Resultat och antaganden i tabellform
3 Scenarier över utvecklingen under 1990-talet 39
3.1 Inledning 39
. . . . . . . . 3.2 Basscenariot
3.3 Strukturbilden 47
3.4 Känslighetsanalyser 52
3.5 Finansiella bilden 55
4 Simuleringar med MAMMA-modellen 61
4.1 Introduktion och översikt
. . . . . . . . . . . 4.2 Scenariosimulering 1990 2025, finanspolitiska strategier un-
-
derl990-talet 62
. . . . . . . . . . . . . . 4.3 Omvärldsefterfrågan, utbudsstömingar, lönebildning och eko-
nomisk politik 65
. . . . . . . . . . 4.4 Arbetsmarknadens funktionssätt 68
4.5 Skattereformen 70
. 4.6 Bytesbalans och välfärd 73
Appendix parameterval 76
-
5 Allmän jämviktsanalys av skattereformen och
pensionssystemet 79
5.1 Inledning 79
. . . . 5.2 Simuleringar av skattereformen 81
. . . 5.3 Simuleringar av demograñ och pensionssystem 85
Appendix l KOSMOS An econometric model for
- Sweden 93
Introduction 93 . . . . . .
| Definitions and accounting identities | 94 |
| I-Ioushold income and private consumption | 98 |
| Investment | 99 |
| Exports | 101 |
| . | |
| Imports | 102 |
. . . . . . Labour demand and supply 103 Wage formation 105 Prices 107
Appendix 2 MECMOD A medium term CGE
-
| model for Sweden | 109 |
| Introduction | 109 |
| Aggregates | 110 |
| Equations | 116 |
. . . . . . . Calibration and parameter values 128 Data sources, variable names etc 131
Appendix 3 MAMMA An intertemporal general
-
equilibrium model 147
. . . . . . . . . . .
| 1 Introduction and overview | 147 |
| 2 The model | 148 |
| 3 Parameterization | 167 |
| Appendix 3.1 | 174 |
| Appendix 3.2 | 176 |
| Appendix 3.3 | 181 |
| Appendix 4 Analysen av arbetsutbudet | i lángtidsut- |
| redningarna | 185 |
2 Teorin för arbetsutbudets bestämningsfaktorer 186 3 Resultat från studier på svenska data 188
. . . . .
| 4 Hur skall LU-analysen av arbetsutbudet förbättras | 190 |
| 5 En fackföreningsmodell för medelarbetstiden | 193 |
| 6 Historiska simuleringar modell och data | 193 |
| - | |
| 7 Resultat | 195 |
| Appendix 4.1 | 197 |
| Litteratur | 199 |
LU 90
l Beräkningarna i
1.1¶Inledning
Långtidsutredningen syftar till underlag för den ekonomiska politi-
att ge ken på medellång sikt. Det sker genom att utredningen dels gör en bedömningen möjliga utvecklingsförlopp, dels på basis av kvantitativa beräk-
av ningar analyserar strukturella problem i den svenska ekonomin.
I Långtidsutredningen 1990 LU 90, SOU 1990: 14, görs bedömningar
sannolika utvecklingsförlopp för svensk ekonomi i två olika tidsperav spektiv, dels ett kortsiktigt fram till år 1995, dels ett långsiktigt till år 2000. Dessa beräkningar kan karakteriseras som betingade prognoser. De är modellberäkningar bygger på vissa specificerade förutsättningar. För-
som utsättningarna har valts såatt de skall så realistiska som möjligt givet
vara scenariernas grunddrag och syfte. De är däremot inte prognoser i mening-
att de utgör det mest sannolika utfallet under de närmaste åren. Det en förtjänar att påpekas att LU:s siffror måste tolkas utifrån de beräkningsmässiga förutsättningarna.
Huvuddelen LU 90 behandlar olika strukturella problem som svensk
av ekonomi står inför. Problemen är av olika karaktär och deras betydelse varierar med tidssikten. Utredningen har därför använt sig av flera olika beräkningsmodeller för att ta fram det kvantitativa underlaget för den problemorienterade diskussionen. Till denna utredning har nya modeller utarbetats. Modellerna har valts utifrån det problem och de tidsperspektiv
behandlas. Vägledande har också varit att de skall vara väl anpassade som till problemställningama samt att de skall vara överskådliga. Modellerna har utarbetats konjunkturinstitutet i nära samarbete med finansdepar-
av tementets strukturpolitiska enhet.
De scenariosimuleringar görs utgör också referensbanor för de
som problemorienterade simuleringama. Dessa utformas ofta som känslighetsanalyser till scenariosimuleringama. Olika modeller används för att simulera de olika scenariema. Gemensamt for dem är dock vissa bakgrundsvariabler. Den demografiska utvecklingen och tendenser i omvärlden har ägnats speciell uppmärksamhet i LU 90.
Den demografiska utvecklingen analyserades av statistiska centralbyrån och det materialet publicerades i en separat bilaga till LU 90 statistiska centralbyrån, 1989. På basis bl.a. SCB:s material se också Det framti-
av da arbetskraftsutbudet, bilaga 8 till Långtidsutredningen 1990, Marianne Sundströms rapport angående arbetkraftsprognoser appendix 4 i denna
bilaga och annat material gjorde långtidsutredningen bedömningar det
av framtida arbetskraftsutbudet. De har sedan bildat utgångspunkt för de olika scenariosimuleringarna.
Den internationella omvärldsutvecklingen behandlades på ett likartat sätt. En separat bilaga, Andersen, Chambers 1990, analyserar viktiga utvecklingstendenser på det internationella planet och utgör underlag för LU:s bedömning som redovisas i detalj i huvudbetänkandet kapitel 4. Andra bakgrundsvariabler for de olika seenariosimuleringarna redovisas i denna bilaga.
1.2¶Simuleringar i det korta tidsperspektivet
För analyser av det korta tidsperspektivet har konjunkturinstitutet utvecklat en ekonometriskt skattad makromodell, KOSMOS, se appendix Tyngdpunkten i modellen ligger på efterfrågesidan. KOSMOS
är en halvårsmodell och simuleringarna startar år 1989. I kapitel 2 redovisas resultaten från de fyra olika simuleringar som diskuteras i huvudbetänkandet. Det centrala problemet i den stabiliseringspolitiskt orienterade analysen i LU 90 är lönebildningen. I tre olika simuleringar för perioden fram till 1995 varieras lönebildningsmekanismen och konsekvenserna på samhällsekonomin analyseras.
Alternativ modellkalkylen, bygger på skattade samband för lönebildningen. I de övriga två alternativen, tidig lönedämpning och långsam löneanpassning, har den skattade löneekvationen ersatts med andra antaganden. Den fjärde simuleringen i detta kapitel åskådliggör effekterna på svensk ekonomi av en betydligt sämre omvärldsutveckling än i modellkalkylen samtidigt som löneanpassningen blir långsam.
1.3 Utvecklingen till år 2000 För att studera det längre tidsperspektivet fram till år 2000 har Långtidsutredningen 1990 använt en numerisk allmän jämviktsmodell, MECMOD, som också utvecklats av KI. En del andra modeller har också utnyttjats för att göra efterkalkyler. Det rör den finansiella utvecklingen, olika näringsgrenars omvandling och den regionala bilden. Den finansiella modellen, FIMO, har utarbetats inom finansdepartementet och används i tidigare långtidsutredningar sebilaga 1till LU 87, finansdepartementet 1987. De övriga modellerna har tagits fram av statens industriverk.
MECMOD är i grunden en statisk modell bygger på att priser och
som löner anpassas så att resursutnyttjandet blir så effektivt möjligt. Den
som bild av svensk ekonomi som redovisas år 2000 är således ekonomi
av en som är i makroekonomisk balans och som fullt ut utnyttjar den tillgängliga kapaciteten. Bedömningar av kapacitetstillväxten utgör förutsättningar för simuleringar med MECMOD. Underlaget för dessa beräkningar redovisas i kapitel En viktigt bidrag har kommit från den dynamiska modell, MAMMA, som också använts i LU-arbetet, se nedan.
MECMOD är indelad i 8 olika sektorer. Två dem är offentliga, stat
av
och kommun och resten är en uppdelning av det privata näringslivet. Utgångspunkten för den indelningen har varit dels graden av utsatthet för konkurrens från omvärlden, dels olika näringsgrenars utnyttjande av olika produktionsfaktorer. Den konkurrensutsatta delen av näringslivet har således delats in i kapitalintensiv, kunskapsintensiv och arbetsintensiv produktion. De övriga tre sektorerna är skyddad varuproduktion, bostäder och energi tjänstesektor. Men sektoranalysen i LU 90 görs inte
och en endast på 8 sektorsnivån. För år 2000 redovisas också en mer detaljerad näringsgrensstruktur där MECMOD:s 4 varuproducerande sektorer delats upp i totalt 19 olika sektorer. Den mer disaggregerade bedömningen har gjorts med hjälp av ISMOD som utvecklats av statens industriverk. IS- MOD-simulering som redovisas i huvudbetänkandet är konsistent med simuleringen av MECMOD för år 2000. Modellen för den detaljerade näringsgrensanalysen, ISMOD, redovisas i SIND:s bilaga till LU 90 statens lndustriverk 1990.
l kapitel 3 redovisas beräkningsgrundema och resultaten för de olika körningar som gjorts med MECMOD. Själva modellen beskrivs i appendix
1.4¶Simuleringar i det långa perspektivet
Som underlag för LU 90:s bedömning av utvecklingen på lång sikt av vissa centrala makrovariabler har en dynamisk allmän jämviktsmodell, MAM- MA, använts. Även vissa centrala ekonomisk politiska frågeställningar har
simuleringar med denna modell. I kapitel 4 redovisas de belysts genom simuleringar som gjorts och i appendix 3 beskrivs modellen.
Scenariosimuleringen täcker tidsperspektivet från 1990 fram till 2025. Simuleringen bygger på samma förutsättningar som de övriga modellsimuleringarna i LU 90. Modellen genererar banor för försörjningsbalansens olika komponenter liksom för kapital- och förmögenhetsstockama. Dessa har stämts mot de siffror som legat till grund för strukturanalysen till år
av 2000 som gjorts med hjälp av MECMOD. Modellresultaten fokuserar framför allt på sparande, konsumtion och inkomstfördelningen mellan olika generationer. Två olika ñnanspolitiska strategier simuleras, dels konsekvenserna ett sänkt skattetryck, dels elfektema av en högre offent-
av lig konsumtion.
Den grundläggande modellen kan modifieras för att fånga olika mekanismer. Ett antal sådana experiment redovisas också i kapitel En version
MAMMA har utvecklats där terms-of-trade är endogena och arbetsav marknaden karakteriseras av imperfekt konkurrens. I en sådan situation analyseras konsekvenserna av lägre omvärldsefterfrågan och en försämrad produktivitet samt hur dessa störningar kan mötas med olika typer av ekonomisk politik; efterfrågeökande eller utbudsstimulerande ekonomisk politik.
Ett simuleringar redovisas också som belyser effekterna på lång sikt
par
olika förhållanden på arbetsmarknaden. Ett fall med goda relationer av mellan arbetsmarknadens parter jämförs med ett fall då den fackliga lönepolitiken karakteriseras som aggressiv. Skattereformen ägnas också
lO
uppmärksamhet i ett par avslutande simuleringar. Välfárdseñekter beräknas för olika generationer av en sänkning av marginalskatterna på arbetsinkomster och en höjning av skatten på konsumtion och kapital. I den version av MAMMA som används i detta fall är arbetskraftsutbudet endogent.
I det mycket långa tidsperspektivet spelar de demografiska förändringarnas effekt på sparande, kapitalbildning och tillväxt en avgörande roll. Förskjutningar i den demografiska strukturen påverkar också offentliga utgifter och pensionssystemet. Detta problemområde behandlas i det avslutande kapitlet i denna bilaga. Med hjälp av en dynamisk allmän jämviktsmodell med en väl utvecklad demografisk del görs ett antal simuleringar som belyser samspelet mellan olika typer av pensionssystem, sparande, kapitalbildning och tillväxt. Modellen har utvecklats av två amerikanska ekonomer, Auerbach och KotlikotT och de har också gjort simuleringarna i nära samarbete med finansdepartementet.
De närmaste åren utvecklingen fram
-
till 1995
2.1¶Inledning
Analysen av perioden fram till 1995 har i långtidsutredningen gjorts inom ramen för en makroekonomisk modell, KOSMOS, som utvecklats av Konjunkturinstitutet. l en detaljerad eftermodell, FIMO, beräknas det finansiella sparandet i sex inhemska, institutionella sektorer samt bytesbalansens saldo. Beräkningsresultaten i form av ett huvudscenario och tre
känslighetskalkyler redovisas och kommenteras i kapitel 9 i långtidsut-
redningens huvudrapport. Här ges en mer omfattande presentation av resultaten i tabellform samt några kommentarer av i första hand teknisk natur.
2.2¶Modeller och data
En utförlig beskrivning den i långtidsutredningen använda versionen av
av KOSMOS återfinns i appendix Här skall bara några huvuddrag ges.
halvårsmodell och bygger i huvudsak på data från natio- KOSMOS är en nalräkenskaperna. Modellen har byggts upp kring ett varubalanssystem
garanterar konsistens mellan utgifts-, produktions- och inkomstflösom den. Produktion och sysselsättning beräknas för fyra produktionssektorer: industrin, övrigt näringsliv samt statliga och kommunala myndigheter.
KOSMOS innehåller ekonometriskt skattade samband för privat konsumtion, bruttoinvesteringar, utrikeshandel, pris- och lönebildning samt utbud och efterfrågan på arbetskraft. Beräkningen av hushållens disponib-
inkomster görs i relativt detaljerad delmodell med framskrivningar
en
ett 30-tal inkomst- och utgiftsposter. av
Tyngdpunkten i KOSMOS ligger på efterfrågesidan. Utbudseffektema i modellen kommer främst via arbetsmarknaden. Högre efterfrågan på varor och tjänster leder till högre efterfrågan på arbetskraft och därmed högre löner och produktionskostnader
Produktpriserna beror dels av utländska konkurrenters priser, dels av inhemska produktionskostnader. De faktorer som driver den inhemska inflationen är därför ytterst lönebildningen och de antaganden som görs om utvecklingen av varuskatter och internationella priser.
Den nuvarande versionen av KOSMOS är fortfarande partiell i många avseenden. Det innebär att ett antal variabler måste bestämmas exogent. Utöver världsmarknadsutveckling och internationella priser gäller det bl. a. offentlig sektors konsumtion och investeringar, investeringar i bostäder och lager samt ränteutvecklingen. De antagande som gjorts för dessa
och andra exogena variabler framgår av resultatredovisningen i avsnitt 2.4. Bakgrund och motiveringar till bedömningarna återfinns i huvudrapporten.
I beräkningarna till långtidsutredningen har inte konsumtionsfunktionen i KOSMOS använts. Total privat konsumtion ges av framräknad disponibel inkomst och exogent bestämd sparkvot. Bostadskonsumtionen bedöms för sig och övrig privat konsumtion delas upp på varaktiga och icke varaktiga varor med hjälp av exogena koefficienter.
FIMO finns utförligt redovisad i bilaga l till 1987 års långtidsutredning Finansdepartementet, 1987. Strukturen är i allt väsentligt densamma i den version av modellen som använts denna gång. 1 FIMO beräknas inkomster och utgifter för stat, kommuner, socialförsäkringssektor, finansiella och icke finansiella företag, hushåll samt utlandet bytesbalansen. Inkomsterna och utgifterna består dels av transfereringar mellan sektorerna, dels av reala inkomster och utgifter som lön, driftsöverskott och investeringar.
I FIMO finns inga skattade beteendesamband. De flesta variablerna hämtas från KOSMOS eller beräknas så att de utvecklas i takt med någon variabel därifrån. För några variabler, ex. pensionsutbetalningarna, görs exogena prognoser i fasta priser som räknas upp med den prisutveckling som genereras i KOSMOS.
Databaserna till KOSMOS och FIMO utgörs i huvudsak av statistik från nationalräkenskaperna Lo. m. 1988. Det faktum att input-output data nu finns tillgängligt på halvår i fasta och löpande priser har underlättat uppdateringen av KOSMOS och påverkat den tekniska formuleringen av modellens varubalanser. En stor del av modellens variabler kan tas direkt från dessa input-output räkenskaper, ex. skattekvoter och implicitpriser.
Dataunderlaget för 1989 har hämtats från den preliminära nationalbudgeten för 1990 PNB. KOSMOS-simuleringarnas startar är 1989. Med hjälp av additativa korrigeringskoefñcienter i de skattade ekvationerna genereras en lösning för 1989 som i stort sett överensstämmer med bilden i PNB.
2.3¶Fyra alternativa utvecklingsvägar
För perioden fram till 1995 redovisas i långtidsutredningen fyra alternativa utvecklingsförlopp för den svenska ekonomin. Tre av förloppen bygger på samma internationella förutsättningar och tar sin utgångspunkt i olika antaganden om lönebildningen. I det fjärde förutsätts en mindre gynnsam omvärldsbild.
I huvudscenariet, kallat modellkalkylen, utnyttjas de i appendix 1 presenterade löneekvationerna med där redovisade parametervärden. Förändring av genomsnittlig inkomstskattesats har dock exkluderats som argument i ekvationerna. De effekter av förhållandevis små skatteändringar som kunnat spåras i historiska data antas alltså inte vara relevanta för den omfattande skattereform som nu är för handen.
Tanken att skattereformen kan bidra till en nedväxling av löneökningstakten belyses istället i en alternativ kalkyl kallad tidig lönedämpning. Här
har löneekvationema kopplats ur" åren 1990 och 1991. Löneökningstakten dessa år bygger istället på exogena bedömningar.
Som en konsekvens av den rejäla lönedämpning som kännetecknar detta scenario anpassas de antaganden som görs för vissa av modellens exogena variabler. De viktigaste exemplen på ändrade exogena förutsättningar i jämförelse med modellkalkylen är räntebilden, tidsprofilen för sparkvotens utveckling, medelarbetstiden under kalkylperiodens andra hälft samt vinstmarginalerna i övrigt näringsliv.
Den tredje kalkylen med lönebildningen som utgångspunkt, kallad lång-
Iöneanpassning, bygger på att löneökningstakten inte reagerar lika sam starkt som i modellkalkylen på förändringar av arbetsmarknadsläget. Tekniskt har detta åstadkommits genom att värdet på konstanten i löneekvationen för industrin ändrats.
Även här påverkar löneanpassningens utseende de exogena bedömning-
görs räntor, sparkvot, medelarbetstid och vinstmarginaler i ar som av övrigt näringsliv. Därutöver har den ekvationsbestämda exporten av bearbetade varor och importen av industrivaror dragits ner respektive upp med hjälp additativa korrigeringsfaktorer. Effekter av den utslagning av
av produktionskapacitet, som torde bli följden av den låga vinstnivån inom industrin under kalkylperioden, fångas inte av de ekvationer för utrikeshandeln som används.
l den fjärde kalkylen, kallad sämre ovärldsbild, kombineras de inhemska förutsättningar som gäller i alternativet med långsam löneanpassning med en mindre gynnsam internationell utveckling. Sämre tillväxt i omvärlden och en snabb uppgång i oljepriserna under åren 1991 och 1992 kännetecknar detta scenario. Den exogent bestämda pris- och volymutveckling-
för svensk råvaruexport är långsammare än i övriga beräkningar. lmen portpriserna för varor och tjänster exklusive råolja samt konkurrentländernas priser för bearbetade varor och tjänster förutsätts utvecklas ungefär i takt motsvarande svenska priser. Därigenom sker inga
samma som förskjutningar i de relativa priser som påverkar utrikeshandeln.
2.4¶Resultat och antaganden i tabellform
Här redogörs i tabellform för resultat och antaganden i de fyra beräkning-
fram till 1995. De exogena variablema markeras med ex efter arna respektive variabel.
Tabell 2.1 -2.9, 2.14-2.22, 2.27-2.35 respektive 2.40-2.48 kommer från KOSMOS modellkalkylen, tidig lönedâmpning, långsam
och avser löneanpassning och sämre omvärldsbild.
Tabell 2.l0-2.l3, 2.23-2.26, 2.36-2.39 respektive 2.49-2.52 kommer från FIMO och avser samma fyra alternativ.
Modellkalkylen Tabell 2.1- 2.13
Tabell 2.1 Försörjningsbalans 1988-1995 1985årspriser
Miljarder
kr. Årlig procentuell Förändring
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Privat konsumtion 504,7 0,8 1,7 2,6 2,1 2,0 1,8 1,9
Varaktiga varor 139,3 0,8 1,0 3,6 2,7 2,6 2,2 2,3
Icke varaktiga
| varor | 274,0 | 0,6 | 2,2 2,6 2,1 | 2,0 | 1,8 | 1,9 | ||
| Bostad ex | 91,4 | 1,1 | 1,1 1,1 | 1,1 1,1 | 1,1 | 1,1 | ||
| Offentlig konsumtion 248,7 | 1,4 | 1,7 1,6 | 1,8 1,8 | 1,8 | 1,8 | |||
| Stat ex | 68,9 | 1,3 2,0 0,0 0,6 | 0,6 | 0,6 | 0,6 | |||
| Kommuner ex 179,8 1,4 | 1,6 2,2 2,2 | 2,2 | 2,2 | 2,2 | ||||
| Bruttoinvesteringar 188,8 6,2 | 1,4 -6,5 -4,4 | 2,8 | 3,9 | 4,5 | ||||
| Industrin | 38,3 10,1 -2,3 | 12,2 5,9 - | - | 6,6 | 9,5 | 7,9 | ||
| maskiner | 31,1 12,0 -2,3 -11,3 -4,0 | 7,9 | 9,8 | 7,7 | ||||
| byggnader | 7,2 2,0 -2,3 | 16,4 15,8 - | - | 1,0 7,9 - | 9,2 |
Ovrigt näringsliv
| exkl bostad | 84,5 | 6,8 | 3,1 -9,1 | 7,1 - | 3,8 | 4,8 | 6,6 |
| maskiner | 51,4 | 7,0 | 3,1 10,6 -9,3 - | 3,3 | 4,9 | 7,1 | |
| byggnader | 33,1 | 6,5 | 3,1 -6,9 -3,8 | 4,5 | 4,6 | 5,8 | |
| Bostad ex | 42,4 | 4,4 -O,5 -0,7 -1,0 -1,0 -l,0 | -1,0 | ||||
| Offentliga ex | 23,6 | 1,2 5,0 2,8 | 1,1 | 1,1 | 1,1 | 1,1 |
Lagerinvesteringar
| ex | 3,8 0,7 - | 0,0 0,0 0,0 -0,2 | 0,0 | 0,0 | |||
| Inhemsk efterfrågan 938,5 | 2,7 | 1,6 0,4 0,7 | 1,9 2,1 | 2,3 | |||
| Export | 339,8 | 3,6 2,0 | 1,9 3,2 | 5,1 | 5,9 | 5,7 | |
| Varor | 285,2 | 3,6 2,3 | 2,0 3,1 | 5,2 | 6,1 | 6,0 | |
| bearbetade varor 231,6 | 3,5 2,5 | 2,0 3,4 | 5,7 | 6,6 | 6,4 | ||
| råvaror ex | 53,6 4,1 | 1,5 1,8 2,0 | 3,0 4,0 | 4,0 | |||
| Tjänster | 54,6 | 3,5 0,3 | 1,4 3,7 4,4 | 4,7 | 4,5 | ||
| Summa användning 278,3 | 3,0 | 1,7 0,8 | 1,4 2,8 | 3,2 | 3,3 |
Förädlingsvärde
| näringsliv | 629,0 2,2 | 0,8 0,0 | 1,3 2,6 | 2,8 | 2,7 | |
| Industri | 203,4 | 2,3 -0,1 -0,3 | 1,7 3,6 | 3,7 | 3,4 | |
| Ovrigt näringsliv 427,9 | 2,1 | 1,2 0,1 | 1,2 2,1 | 2,4 | 2,4 |
Förädlingsvärde
| offentlig sektor 183,8 | 1,0 | 1,3 , 1,7 | 1,8 | 1,9 | 1,9 | 1,9 | ||
| Stat | 39,3 | 1,9 0,0 0,1 0,7 | 0,8 | 0,8 | 0,8 | |||
| Kommuner | 144,6 0,7 | 1,7 2,1 2,1 | 2,2 | 2,2 | 2,2 | |||
| Indirekt skatt | 119,9 | 1,0 1,8 2,3 | 2,1 2,1 | 2,0 | 2,1 | |||
| Import | 345,6 6,1 | 3,5 | 1,4 1,1 3,7 | 4,9 | 5,3 | |||
| Varor | 288,0 | 6,4 | 3,1 0,8 | 1,0 4,0 | 5,1 | 5,6 | ||
| råolja ex | 25,1 | 9,0 -2,0 | 1,0 | 1,5 1,5 | 1,5 | 1,5 | ||
| Tjänster | 12,0 4,3 | 5,6 4,2 2,0 | 2,5 | 3,7 | 4,0 | |||
| Summa tillförsel 278,3 | 3,0 | 1,7 0,8 | 1,4 2,8 | 3,2 | 3,3 | |||
| BNP | 932,7 | 1,8 1,0 0,6 | 1,5 2,4 | 2,5 | 2,5 | |||
| Real utrikesbalans -5,7 -0,9 -0,6 | 0,2 | 0,8 | 0,5 | 0,4 | 0,2 | |||
| Exportnetto | 16,9 -5,3 -2,9 | 8,8 8,4 | 3,4 | 4,0 | 4,2 | |||
| Handelsbalans | 24,5 -6,4 | 1,3 10 7 | 7,8 3,1 | 4,6 | 4,9 |
° Förändring i procent av föregåendeårs BNP 1989- 1995. ° Löpande priser. Förändring i miljarder kronor 1989- 1995.
Tabell 2.2Priser Årlig procentuell förändring
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
P n 6,3
t a 6,5 Icke varaktiga varor 6
y Bostad 5
a Offentlig konsumtion Stat Kommuner Bruttoinvesleringar Maskiner Byggnader Expon Bearbetadevaror
Världsmark-
nadspris ex 4
Relativpris Råvaror ex Tjänster 4
Världsmark-
nadspris ex 5 0
Relativpris -0 l Import 3,8 3,8 3,8 Industrivaror
5,5 2,9 3,4 3,5 3,5 3,5 3,5
ex l-lemmamarknadspris Relativpris
Råolja ex Ovriga varor och tjänster ex
Hemmamarknadspris Relativpris
BNP 6,8 9,8 8,3 4,5 3,2 3,2
Tabell 2.3 Hushållens disponibla inkomster, konsumtionoch sparande
Miljarder kr Årlig procentuell Förändring
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Löpandepriser
| Lönesumma | 475,4 12,1 10,6 8,2 | 6,4 4,7 | 5,3 | 5,9 | ||
| Driftsöverskott | 121,9 8,7 7,3 | 7,4 4,9 4,0 | 4,4 | 5,0 | ||
| Kapital, netto | 16,2 -0,3 -11,2 - | 5,9 - | 1,5 4,8 - | 0,3 -0,2 | ||
| Pensioner | 138,6 10,3 9,6 | 7,9 | 7,8 | 5,3 | 5,1 | 5,2 |
| Beskattade Förmåner 57,5 13,9 16,6 17,0 11,7 6,6 | 5,1 4,9 | |||||
| Direkt skatt | 242,5 13,3 6,6 | 1,2 7,2 | 5,1 | 5,1 | 5,6 |
Övriga transfereringsinkomster 57,4 4,8 10,2 16,4 5,1 3,9 3,9 4,2 Transfereringsutgifter 29,3 9,7 8,2 4,5 5,5 4,2 4,7 5,3 Disponibel inkomst 561,4 9,8 11,9 12,4 6,7 5,4 5,1 5,6 Privat konsumtion 590,9 7,1 10,4 10,9 6,1 5,4 5,1 5,6 1985års priser Disponibel inkomst 478,8 3,3 3,0 4,0 2,8 2,0 1,7 1,9 Privat konsumtion 504,7 0,8 1,7 2,6 2,1 2,0 1,8 1,9 Sparkvot, nivå i %
| ex | -5,4 -2,9 -1,5 -0,1 | 0,5 | 0,5 0,5 | 0,5 | ||
| lmplicitpris | 6,3 | 8,6 8,1 | 3,9 3,4 | 3,3 | 3,6 | |
| KPl, årsgenomsnitt 6,6 | 8,7 8,2 | 3,9 | 3,4 | 3,3 | 3,6 | |
| Basbelopp | 7,9 6,7 | 5,4 5,5 3,3 | 3,2 | 3,4 |
Förändring i miljarder kronor 1989- 1995.
Tabell 2.4 Produktion, sysselsättningtimmar och produktivitet Årlig procentuell förändring
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Produktion Näringslivet 2,2 0,8 0,0 1,3 2,6 2,8 2,7 Industrin 2,3 -0,1 -0,3 1,7 3,6 3,7 3,4 Övrigt näringsliv 2,1 1,2 0,1 1,2 2,1 2,4 2,4 Offentlig sektor 1,0 1,3 1,7 1,8 1,9 1,9 1,9 Stat 1,9 0,0 0,1 0,7 0,8 0,8 0,8 Kommuner 0,7 1,7 2,1 2,1 2,2 2,2 2,2 Totalt 1,9 0,9 0,4 1,4 2,4 2,6 2,5 Sysselsättning Näringslivet 1,2 0,5 -0,8 -0,9 0,0 0,8 0,9 Industrin 0,2 -1,1 2,0 -1,9 -0,8 0,0 0,3
- Övrigt näringsliv 1,6 1,2 -0,3 -0,5 0,3 1,1 1,2 Offentlig sektor 1,0 1,3 1,7 1,8 1,9 1,9 1,9 Stat 1,9 0,0 0,1 0,7 0,8 0,8 0,8 Kommuner 0,7 1,7 2,1 2,1 2,2 2,2 2,2 Totalt 1,1 0,7 -0,1 -0,l 0,5 1,1 1,2 Produktivitet Näringslivet LO 0,3 0,8 2,2 2,6 2,0 1,8 Industrin 2,0 1,0 1,8 3,6 4,4 3,6 3,0 Övrigt näringsliv 0,5 0,0 0,4 1,7 1,8 1,3 1,2 Offentlig sektor 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Stat ex 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Kommuner ex 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Totalt 0,8 0,2 0,5 1,6 1,9 1,5 1,3
Tabell 2.5 Arbetsmarknad Förändring från Föregåendeår
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Sysselsättning,tim,
1,5 0,6 -0,l -0,1 0,5 1,1 1,2 0 Medelarbetstid, % ex 0,1 -0,1 -0,3 -0,3 0,0 0,3 0,3 Sysselsättning,pers, % 1,4 0,7 0,2 0,2 0,5 0,8 0,9 Sysselsätt, tusental pers 62 33 7 8 25 37 42
Arbetsutbud, pers, % 1,2 1,0 0,6 0,4 0,5 0,7 0,7 Arbetsutbud, tusental pers 54 45 28 18 24 31 33
Arbetslöshet, tusental pers -8 12 21 9 0 -6 -9 °/0avarbetskraften 1,4 1,6 2,1 2,3 2,3 2,1 1,9
Tabell 2.6 Timlöner Årlig procentuell förändring
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Timlöner
Näringslivet 10,0 8,4 8,5 5,9 3,8 4,0 4,7
lndustrin 10,2 9,0 8,8 5,6 3,5 4,1 4,9
Ovrigt näringsliv 10,0 8,3 8,4 6,2 4,0 4,0 4,6 Offentlig sektor 9,3 13,2 7,8 7,5 4,6 4,2 4,5
| Stat | 12,5 10,8 6,3 6,8 4,2 4,0 4,4 |
| Kommuner | 8,4 13,9 8,2 7,7 4,7 4,3 4,6 |
| Totalt | 9,8 9,9 8,3 6,6 4,1 4,1 4,7 |
Timlöner inkl kollektiva avgifter
Näringslivet 10,5 9,5 8,8 5,9 3,8 4,0 4,7
Industrin 10,7 10,0 9,1 5,6 3,5 4,1 4,9
Övrigt närings-
liv 10,6 9,3 8,8 6,2 4,0 4,0 4,6 Offentlig sektor 9,9 14,3 8,2 7,5 4,6 4,2 4,5
| Stat | 13,1 12,0 6,7 6,8 4,2 4,0 4,4 |
| Kommuner | 8,9 15,0 8,6 7,7 4,7 4,3 4,6 |
| Totalt | 10,3 10,9 8,7 6,5 4,1 4,1 4,6 |
2- 100788
Tabell 2.7 Rörlig kostnad, pris, vinstmarginal och bruttovinstandel Förändring från Föregåendeär
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Insatskoxtnad Industrin, % 6,5 4,6 4,9 3,7 3,2 3,3 3,5 Ovrigt näringsliv, % 6,0 6,4 5,5 4,0 3,4 3,4 3,7
Länekostnad lndustrin, % 8,5 8,9 7,2 1,9 -0, 0,5 1,8 Ovrigt näringsliv, % 10,0 9,3 8,4 4,5 2,1 2,7 3,3 Summa rörlig kostnad 1ndustrin,% 7,1 5,9 5,6 3,2 2,0 2,4 3,0
vrigt näringsliv, % 7,7 7,7 6,8 4,2 2,9 3,1 3,5 Produktpris Industrin, % 6,5 4,5 4,8 3,1 2,4 2,9 3,3
hemmamarknad,
6,6 5,2 5,0 3,3 2,6 3,0 3,4
export bearbe-
tade varor, % 6,0 4,1 5,4 2,9 2,0 2,6 3,2 Ovrigt näringsliv, % 5,8 7,9 6,7 4,2 3,5 3,4 3,8
hemmamarknad,
5,9 8,1 6,8 4,2 3,6 3,4 3,8
export tjänster, % 4,9 5,1 6,0 4,2 3,4 3,3 3,8 Vinstmarginal 1ndustrin,p.e -0,5 1,2 -0,8 -0,1 0,4 0,4 0,3
-
hemmamarknad,
p.e -0,4 -0,6 -0,6 0,1 0,5 0,4 0,3
export bearbe-
tade varor, p.e -0,9 1,6 -0,2 -0,2 0,0 0,1 0,2
-
vrigt näringsliv, p.e 1,4 0,2 -0,1 0,0 0,5 0,2 0,2
-
hemmamarknad,
p.e ex 1,3 0,3 0,0 0,0 0,6 0,3 0,2
-
export tjänster,
p.e ex -2,4 -2,2 -0,6 0,0 0,5 0,2 0,2 Brultovinstandel industrin, nivå i % 27,6 24,4 22,4 22,4 23,9 25,1 25,9 Ovrigt näringsliv, njvá i % 41,1 41,0 40,6 40,5 41,3 41,7 42,0 Övr näringsliv exkl bostad, nivå i % 19,9 20,2 19,9 19,8 21,3 22,1 22,8
Tabell 2.8 Räntafemårigastatsobligationer Årsgenomsnitt
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Räntesatsex 11,5 13,7 13,0 10,5 8,5 8,5 8,5
Tabell 2.9 Världmarknadstillväxt, volym Årlig procentuell Förändring
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Bearbetadevaror ex 3,5 2,5 2,8 2,8 3,0 3,0 3,0 Tjänster ex 3,5 2,5 2,8 2,7 3,0 3,0 3,0
Tabell 2.10 Denoffentliga sektornsinkomster och utgifter 1988-1995 Procentuell andel av BNP löpandei priser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994
Inkomster 63,4 65,4 65,9 66,0 65,7 64,6 64,2
Skatteroch avgifter 54,6 56,8 56,6 56,5 56,9 56,5 56,3
Skatter 40,8 42,2 41,9 41,3 41,7 41,4 41,3
Direkta 24,4 25,4 24,2 22,9 23,3 23,2 23,2
indirekta 16,4 16,8 17,7 18,4 18,3 18,2 18,1
Socialförsäk-
ringsavg 13,8 14,6 14,8 15,2 15,3 15,1 15,1
Räntor 4,6 4,5 5,1 5,3 4,6 3,8 3,6
Ovriga inkomster 4,2 4,1 4,2 4,2 4,2 4,2 4,2 Utgifter 59,9 60,5 62,2 63,1 63,2 62,4 61,5
Transf till hushåll 20,4 20,5 20,7 21,4 21,9 21,8 21
| Folkpension 4,7 4,7 | 4,5 4,4 4,3 | 4,2 4,1 |
| ATP | 5,4 5,7 5,8 5,9 6,1 | 6,2 6,2 |
| Sjukförsäkring 2,8 | 2,9 2,9 2,9 2,9 | 2,9 2,9 |
Föräldraförsäkring 0,9 1,0 1,1 1,2 1,3 1,3 1,3 Arbetsskadeförsäkring 0,6 0,7 0,9 1,0 1,1 1,2 1,2 . Arb lösförs,
| QMU, KAS 1,0 0,9 | 1,0 1,2 | 1,3 | 1,3 1,2 | |||
| Ovrigt | 4,9 4,7 4,6 | 4,9 4,8 | 4,7 4,6 | |||
| Räntor | 5,6 | 5,2 5,3 5,0 4,2 | 3,8 3,3 | |||
| Övriga transf | 5,6 | 5,7 6,0 6,1 6,0 | 5,6 5,5 | |||
| Konsumtion | 26,0 26,2 27,3 27,7 28,3 28,4 28,4 h | |||||
| Investeringar | 2,4 2,9 | 2,8 2,8 2,8 | 2,8 2,7 | |||
| Finansiellt sparande 3,5 4,9 3,7 | 2,9 2,5 | 2,2 2,7 | ||||
| Nettosparande 4,6 | 6,5 5,3 4,4 4,0 | 3,5 4,0 | ||||
| Bruttosparande 5,8 | 7,8 6,6 5,7 | 5,3 | 4,9 5,4 |
Tabell 2.11 Företagensinkomsteroch utgifter 1988- 1995 Procentuell andel av BNP i löpandepriser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994
| Inkomster | 45,0 43,9 46,4 45,1 40,5 37,1 37,9 | |||||
| Räntor | 21,7 22,3 26,5 25,7 21,5 17,6 17,8 | |||||
| Övrigt | 27,7 26,2 24,8 24,3 23,9 24,0 24,6 | |||||
| Subventioner -4,5 -4,6 -4,9 | 5,0 -4,9 -4,5 -4,4 - | u | ||||
| Utgifter | 46,9 49,4 52,3 50,8 45,6 41,4 42,4 | . | ||||
| Räntor | 20,1 21,2 25,7 25,8 21,6 17,6 17,9 | |||||
| Skatter | 2,6 | 2,9 2,4 2,6 | 2,8 | 2,8 3,0 | ||
| Investeringar | 14,3 15,0 14,5 12,7 11,6 11,7 11,9 . | |||||
| Övrigt | 9,9 10,4 9,7 9,7 | 9,4 | 9,3 9,6 | |||
| Finansiellt sparande 1,9 5,5 5,8 5,7 | - | - | - - | 5,0 - | 4,3 4,5 - | - 1 |
| Nettosparande 4,8 | 2,1 3,3 | 1,9 1,6 2,4 2,5 | ||||
| Bruttosparande 12,4 9,5 8,7 | 7,0 6,6 | 7,3 7,4 |
Tabell 2.12 Hushållens inkomster ochutgifter 1988- 1995 Procentuell andel av BNP i löpande priser
1990 1991
Inkomster Löner
Kollektiva avg OtTentl transf Räntor Ovrigt T Utgifter i i Skatter Räntor Konsumtion investeringar Ovrigt N
Finansiellt sparande
u Nettosparande Bruttosparande Disponibel inkomst k Nettosparkvot
Tabell 2.13 Bytesbalans1988-1995 Procentuell andel av BNP löpande priseri
Inkomster
. Export b b u
- Transfereringar
. m
Räntor -
Utgifter Import Transfereringar Räntor Bytesbalans l - n I u | I J O
. I Varu- 0 tjänstebalans n åO o u% O Transfereringsnetto I I I | I Räntenetto
I I I I
Tidig lönedämpning Tabell 2.14 2.26
-
Tabell 2.14 örsörjningsbalansF 1990 1995
- Årlig procentuell förändring. 1985årspriser
1990 1991 1992 1993 1994 1995 P n
a r0
s O u n
B 0 n
Ö di k1b md
V V X 0s
B0
n eX x
a mf
e a
m n.W.n;du F de nä .mä V
F Cnt1 Se mh
C m
V
ex
. Su m rmsd BNP 23 22 Realutrikesbalans Expormetto Handelsbalans Förändring i procent av föregåendeårsBNP. b Förändring i miljarder kronor.
Tabell 2.15 Priser Årlig procentuell Förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Privat konsumtion
Varaktiga varor
lcke varaktiga varor
Bostad Offentlig konsumtion
Stat
Kommuner B t are.1m.m
E
sW Cx
V
nm sW ex
V
v m
.m a S s
v S
x
a oT Ch 0 Sm
.amna S rd s
v S BNP 4,0 3,8 3,8 4,0 42
Tabell 2.16 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Löpandepriser Lönesumma Driftsöverskott Kapitalmetto l Pensioner BeskattadeFörmåner Direkt skatt Ovriga transfereringsinkomster Transfereringsutgifter Disponibel inkomst Privat konsumtion
1985års priser Disponibel inkomst Privat konsumtion Sparkvotmivå i % ex 0
lmplicitpris KPLársgenomsnitt Basbelopp
° Förändring i miljarder kronor.
Tabell 2.17 Produktion, sysselsättningtimmar och produktivitet Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995 Produktion
| Näringslivet | 0,9 | 1,3 | 1,7 | 2,4 | 2,5 | 2,4 |
| Industrin | 0,1 | 1,3 | 2,2 | 3,1 | 3,0 | 2,8 |
| Övrigt näringsliv | 1,3 | 1,3 | 1,5 | 2,0 | 2,2 | 2,2 |
| Offentlig sektor | 1,3 | 1,8 | 1,8 | 1,9 | 1,9 | 1,9 |
| Stat | 0,0 | 0,2 | 0,7 | 0,8 | 0,8 | 0,8 |
| Kommuner | 1,7 | 2,2 | 2,1 | 2,2 | 2,2 | 2,2 |
| Totalt | 1,0 | 1,4 | 1,8 | 2,3 | 2,4 | 2,3 |
Sysselsättning
| Näringslivet | 0,5 -0,1 | -0,5 | 0,2 | 0,6 | 0,6 | |
| industrin | -1,0 | 1,2 -1,2 - | -0,5 | -0,2 | -O,l | |
| Ovrigt näringsliv | 1,2 | 0,4 -0,l | 0,5 | 0,9 | 0,9 | |
| Offentlig sektor | 1,3 | 1,7 | 1,8 | 1,9 | 1,9 | 1,9 |
| Stat | 0,0 | 0,2 | 0,7 | 0,8 | 0,8 | 0,8 |
| Kommuner | 1,7 | 2,2 | 2,1 | 2,2 | 2,2 | 2,2 |
| Totalt | 0,8 | 0,4 | 0,2 | 0,7 | 1,0 | 1,0 |
Produktivitet
| Näringslivet | 0,4 | 1,4 | 2,2 | 2,2 | 1,9 | 1,7 |
| industrin | 1,2 | 2,6 | 3,4 | 3,7 | 3,2 | 2,9 |
| Ovrigt näringsliv | 0,1 | 0,9 | 1,7 | 1,5 | 1,3 | 1,2 |
| Offentlig sektor | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Stat ex | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Kommuner ex | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Totalt | 0,3 | 1,0 | 1,5 | 1,6 | 1,4 | 1,3 |
Tabell 2.18 Arbetsmarknad Förändring från föregåendeår
| 1990 1991 1992 1993 | 1994 1995 | |||||
| Sysselsättning,tim, | 0,7 | 0,4 | 0,2 | 0,7 | 1,0 | 1,0 |
| Medelarbetstid, °/oex | -0,l | -0,3 | -0,3 | 0,1 | 0,4 | 0,4 |
| Sysselsättningpers,% | 0,8 | 0,7 | 0,5 | 0,6 | 0,6 | 0,6 |
| Sysselsätt,tusentalpers | 36 | 31 | 23 | 26 | 26 | 28 |
| Arbetsutbud,pers, | 1,0 | 0,8 | 0,6 | 0,6 | 0,6 | 0,6 |
| Arbetsutbud,tusental pers | 46 | 35 | 26 | 26 | 27 | 28 |
| Arbetslöshet,tusental pers | 10 | 4 | 3 | 0 | 1 | 0 |
| % av arbetskraften | 1,6 | 1,7 | 1,7 | 1,7 | 1,8 | 1,8 |
Tabell 2.19 Timlöner Årlig procentuell Förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995 Timlöner
| Näringslivet | 7,0 | 2,9 | 4,9 | 4,9 | 5,0 | 5,3 |
| Industrin | 7,5 | 3,0 | 4,9 | 5,0 | 5,0 | 5,4 |
| Övrigt näringsliv | 7,0 | 3,0 | 5,0 | 4,9 | 5,1 | 5,4 |
| Offentlig sektor | 12,3 | 3,0 | 5,7 | 4,8 | 5,1 | 5,3 |
| Stat | 10,0 | 3,0 | 4,3 | 4,1 | 4,7 | 5,1 |
| Kommuner | 13,0 | 3,0 | 6,1 | 5,0 | 5,2 | 5,4 |
| Totalt | 8,7 | 3,0 | 5,3 | 4,9 | 5,1 | 5,4 |
Timlöner inkl kollektiva avgifter
| Näringslivet | 8,1 | 3,3 | 4,9 | 4,9 | 5,0 | 5,3 |
| Industrin | 8,5 | 3,3 | 4,9 | 5,0 | 5,0 | 5,4 |
| Övrigt näringsliv | 8,0 | 3,3 | 5,0 | 4,9 | 5,1 | 5,4 |
| Offentlig sektor | 13,4 | 3,4 | 5,7 | 4,8 | 5,1 | 5,3 |
| Stat | 11,1 | 3,4 | 4,3 | 4,1 | 4,7 | 5,1 |
| Kommuner | 14,1 | 3,4 | 6,1 | 5,0 | 5,2 | 5,4 |
| Totalt | 9,7 | 3,3 | 5,2 | 4,9 | 5,1 | 5,4 |
Tabell 2.20 Rörlig kostnad,pris, vinstmarginal ochbruttovlnstandel Förändring från Föregåendeår
1990 1991 1992 1993 1994 1995 lnsatskostnad Industrin, % 4,1 2,9 3,5 3,5 3,6 3,7 Övrigt näringsliv, % 5,7 2,5 3,6 3,6 3,8 3,9 Lönekøstnad Industrin, % 7,3 0,8 1,5 1,3 1,8 2,5 Ovrigt näringsliv, % 7,9 2,4 3,3 3,3 3,7 4,1 Summa rörlig kostnad Industrin, % 5,1 2,2 2,9 2,9 3,1 3,4 Ovrigt näringsliv, % 6,6 2,5 3,4 3,5 3,7 4,0 Prøduktpris
| Industrin, % | 3,9 | 2,6 | 3,3 | 3,4 | 3,5 | 3,7 |
| hemmamarknad, % | 4,7 | 2,9 | 3,4 | 3,4 | 3,5 | 3,7 |
| export bearbetade varor, % 3,4 | 2,6 | 3,3 | 3,2 | 3,4 | 3,6 | |
| Övrigt näringsliv, % | 6,8 | 2,4 | 3,6 | 3,7 | 3,9 | 4,1 |
| hemmamarknad, % | 7,0 | 2,5 | 3,6 | 3,8 | 3,9 | 4,1 |
| export tjänster, % | 4,0 | 1,7 | 3,7 | 3,7 | 4,0 | 4,2 |
Vinstmarginal
| Industrin, p.e | 1,0 - | 0,4 | 0,3 | 0,5 | 0,4 | 0,3 |
| hemmamarknad, p.e | -0,3 | 0,6 | 0,4 | 0,4 | 0,4 | 0,3 |
| export bearbetade varor, p.e 1,5 | - | 0,3 | 0,3 | 0,3 | 0,3 | 0,2 |
| Ovrigt näringsliv, p.e | 0,2 -0,1 | 0,1 | 0,2 | 0,1 | 0,1 | |
| hemmamarknad, p.e ex 0,3 | 0,0 | 0,1 | 0,2 | 0,1 | 0,1 | |
| export tjänster, p.e ex | -2,2 | -0,6 | 0,2 | 0,2 | 0,2 | 0,2 |
Brultovinstandel lpdustrinmivå i °/0 25,1 26,2 27,1 28,4 29,5 30,3 Qvrigt näringslivmivå i % 41,1 41,0 41,1 41,4 41,5 41,7
vr näringsliv exkl bostad, nivå i % 20,2 20,3 20,6 21,3 21,8 22,2
Tabell 2.21 Ränta femåriga statsobligationer Årsgenomsnitt
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Räntesatsex 13,2 11,3 9,0 8,5 8,5 8,5
Tabell 2.22 Världmarknadstillväxt, volym Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Bearbetadevaror ex 2,5 2,8 2,8 3,0 3,0 3,0 Tjänster ex 2,5 2,8 2,7 3,0 3,0 3,0
Tabell 2.23 Den offentliga sektorns inkomster ochutgifter 1988-1995 Procentuell andel avBNP i löpandepriser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Inkomster 63,4 65,4 65,9 66,0 65,6 64,5 64,2 64,0 Skatter och avgifter 54,6 56,8 56,6 56,4 56,7 56,4 56,3 56,1 Skatter 40,8 42,2 41,9 41,4 41,8 41,6 41,4 41,3
Direkta 24,4 25,4 24,2 22,9 23,3 23,2 23,2 23,3
Indirekta 16,4 16,8 17,7 18,6 18,5 18,4 18,2 18,0 Socialförsäkringsavg 13,8 14,6 14,7 15,0 14,9 14,9 14,8 14,8 Räntor 4,6 4,5 5,2 5,5 4,7 3,9 3,7 3,7 Ovriga inkomster 4,2 4,1 4,2 4,2 4,2 4,2 4,2 4,2 Utgifter 59,9 60,5 62,3 63,3 62,7 61,6 60,8 60,3 Transftill hushåll 20,4 20,5 20,8 21,5 21,5 21,4 21,3 21,1 Folkpension 4,7 4,7 4,6 4,5 4,4 4,2 4,1 4,0 ATP 5,4 5,7 5,8 6,1 6,1 6,2 6,2 6,3 Sjukförsäkring 2,8 2,9 2,9 2,8 2,9 2,9 2,9 2,9 Föräldraförsäkring 0,9 1,0 1,1 1,2 1,2 1,3 1,2 1,2 Arbetsskadeförsäkring 0,6 0,7 0,9 1,0 1,1 1,2 1,2 1,3 Arb lösförs,
| êMU, KAS | 1,0 0,9 | 0,9 | 1,0 | 1,0 1,0 1,0 1,0 | |
| Ovrigt | 4,9 | 4,7 4,6 | 5,0 4,8 4,7 4,6 | 4,5 | |
| Räntor | 5,6 | 5,2 5,3 | 5,3 4,4 | 3,9 3,3 | 3,1 |
| Övriga transf | 5,6 | 5,7 6,0 6,2 6,1 | 5,7 5,5 | 5,4 | |
| Konsumtion | 26,0 26,2 27,3 27,5 27,8 27,9 27,9 28,0 | ||||
| Investeringar | 2,4 | 2,9 2,8 | 2,8 2,8 | 2,8 2,7 2,7 | |
| Finansiellt sparande 3,5 | 4,9 3,6 2,8 3,0 | 2,9 3,3 3,7 | |||
| Nettosparande 4,6 | 6,5 5,1 4,3 4,4 | 4,3 4,7 | 5,0 | ||
| Bruttosparande 5,8 7,8 6,5 | 5,6 5,8 5,7 6,1 | 6,4 |
Tabell 2.24 Företagensinkomster och utgifter 1988-1995 Procentuell andel av BNP i löpandepriser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
| Inkomster | 45,0 43,9 46,8 47,1 42,5 38,6 39,2 39,7 | |
| Räntor | 21,7 22,3 26,7 26,6 21,7 17,7 17,8 17,9 | |
| vrigt | 27,7 26,2 25,0 25,6 25,7 25,6 25,8 26,1 | |
| Subventioner -4,5 -4,6 -4,9 | 5,1 5,0 -4,6 -4,5 -4,3 - - | |
| Utgifter | 46,9 49.,4 52,5 52,5 47,7 43,6 44,4 45,2 | |
| Räntor | 20,1 21,2 25,9 26,9 22,2 17,9 18,2 18,4 | |
| Skatter | 2,6 2,9 2,4 | 2,8 3,2 3,2 3,3 3,4 |
| Investeringar | 14,3 15,0 14,5 13,0 12,4 12,6 12,9 13,2 | |
| Övrigt | 9,9 10,4 9,7 | 9,9 9,9 9,9 10,0 10,1 |
1,9 -5,5 -5,7 -5,5 -5,2 -5,0 -5,3 -5,5 Finansiellt sparande -
Nettosparande 4,8 2,1 3,5 2,3 2,0 2,5 2,6 2,7
Bruttosparande 12,4 9,5 8,8 7,5 7,2 7,6 7,6 7,7
Tabell 2.25 Hushållens inkomster och utgifter 1988-1995 Procentuell andel av BNP löpandei priser
1988 1989 1990 1991 1992
Inkomster 100,8 102,6 103,8 103,0 101,8
Löner 58,6 59,8 60,2 59,8 59,7
Kollektiva avg 16,0 16,3 16,5 17,0 16,9
| Olfentl transf | 20,4 20,5 20,8 21,5 21,5 | ||
| Räntor | 4,5 4,8 5,5 4,9 4,0 | ||
| Ovrigt | 17,3 17,4 17,2 16,8 16,6 | ||
| Utgifter | 103,6 104,2 104,7 103,7 102,3 i | å | |
| Skatter | 21,8 22,5 21,8 20,1 20,1 | ||
| Räntor | 7,1 7,4 8,6 8,0 6,9 | ||
| Konsumtion | 53,0 52,0 52,0 53,1 52,9 u | ||
| investeringar | 2,8 2,9 | 2,6 2,6 2,5 | |
| Ovrigt | 18,9 19,4 19,7 19,9 19,9 | ||
| Finansiellt sparande 2,8 | - | 1,6 1,0 -0,7 -0,5 - | - o |
| Nettosparande 2,7 | - | 1,4 -0,7 -0,4 -0,2 - | |
| Bruttosparande 0,0 | 1,3 1,7 1,9 2,0 |
Disponibel inkomst 50,4 50,7 51,3 52,7 52,7 Nettosparkvot -5,3 -2,7 -1,4 -0,8 -0,4
Tabell 2.26 Bytesbalans 1988- 1995 Procentuell andelav BNP löpande priseri
1988 1989 1990 1991 1992
| Inkomster | 35,7 36,4 35,4 35,6 36,3 | |
| Expon | 32,5 32,7 31,7 31,9 32,6 | |
| Transfereringar 2,0 | 1,8 1,8 1,8 1,8 | |
| Räntor | 1,2 | 1,8 2,0 1,9 2,0 |
| Utgifter | 37,0 38,7 38,5 39,0 39,0 | |
| Import | 31,0 31,8 31,0 30,9 31,1 |
Transfereringar 2,8 2,8 2,9 2,9 2,9
| Räntor | 3,1 4,0 | 4,5 5,1 | 5,0 |
| Bytesbalans | -1,2 - 2,3 - 3,1 | 3,4 2,7 - | - I . |
Varu-o tjänstebalans 1,5 1,0 0,6 1,0 1,5 Transfereringsnetto -0,9 -1,1 -1,2 -1,2 -1,2 -
I Räntenetto -1,9 -2,2 -2,5 -3,2 -3,0
Långsam löneanpassning Tabell 2.27 2.39
- Tabell 2.27 Försörjningsbalans1990-1995 Årlig procentuell förändring. 1985års priser
1990 1991 1992 1993 1994 1995 P u
r
Fo
S 0 m 0n
B 0 C
r Ö H k k1b u..
S gs v X 0 a
S
T Cx
m n
rm
d a
m nVandn.mg F mMC i Mn
F emM sm.tOr
u S mH BNP Realutrikesbalans Exponnettob Handelsbalans
Förändring i procent av föregåendeårs BNP. bFörändring i miljarder kronor.
Tabell 2.28 Priser Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
P v l m V r C e 3r0 S O po...nSum 0nx I K mu B ttm e nu..r M B a E e .m dW S CX
V
m W 5d Cx 1 I d r e f a S s r x . m. ä t 0 O nSa
m da S Ts 1 r BN 9 5 4 4 4
a l l s n.m .mIa .mms u,t km w mt.m .mn w.a an ed . r S1 t H .n r
| 1 w 0 | l M1, 1 | 992 | W 3 | 1 W,4 1 5 W | ||
| L . | er O 0 0m. . m er | .|.. | 1 | 1 | 1 | 1 |
| r | C n m Sm t | 1 |
a
n S
va
5 e
n St
va m Sparkvot, nivå i % ex 5 Implicitpris KPI, ársgenomsnitt Basbelopp
Förändring i miljarder kronor.
Tabell 2.30 Produktion, sysselsättningtimmar och produktivitet Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Produktion
Näringslivet 0 8
industrin -O 1
Ovrigt näringsliv 12
Offentlig sektor 1,3
Stat 0 O
Kommuner l 7 Totalt 0 9 O Sysselsättning
| Näringslivet | 0 |
| industrin | I - |
| Ovrigt näringsliv | 1 |
| Offentlig sektor | 1 |
Stat
Kommuner 1 Totalt 0 Produktivitet
Näringslivet 0 3
lndustrin 10
Ovrigt näringsliv 0 O
Offentlig sektor 0,0
Stat ex 0 O
Kommuner ex 0 0 Totalt 0 2 -
Tabell 2.31 Arbetsmarknad Förändring från föregåendeår
1990 1991 1992 1993 1994 1995
| Sysselsättning,tim, % | 0,6 -0,1 | -0,4 | -0,2 | 0,2 | 0 | |
| Medelarbetstid, °/0 ex | -0,l | -O,3 | -0,3 | -0,1 | 0,2 | 0 |
| Sysselsättning, pers, % | 0,7 | 0,2 -0,1 | -0,1 | 0,0 | ||
| Sysselsätt, tusental pers | 33 | 7 | -6 | -6 | -l | 13 |
| Arbetsutbud, pers, °/o | 1,0 | 0,6 | 0,3 | 0,3 | 0,3 | 0 |
| Arbetsutbud, tusental pers 45 | 28 | 14 | 13 | 15 | 20 | |
| Arbetslöshet, tusental pers 12 | 21 | 20 | 19 | 16 | 8 | |
| % av arbetskraften | 1,6 | 2,1 | 2,5 | 2,9 | 3,3 | 3,4 |
Tabell 2.32Timlöner Årlig procentuell Förändring
Timlöner Näringslivet
Industrin
Ovrigt näringsliv Offentlig sektor l
Stat 1
Kommuner l Totalt Timlöner inkl kollektiva avgifter
| Näringslivet | 9 5 |
| Industrin | 100 |
| Övrigt näringsliv | 9,3 |
| Offentlig sektor | 14 3 |
| Stat | 12,0 |
| Kommuner | 15,0 |
| Totalt | 10,9 |
Tabell 2.33 Rörlig kostnad, pris, vinstmarginal ochbruttovinstandel Förändring från föregåendeår
1990 1991 1992 1993 1994 1995
lnsatskostnad Industrin, % Övrigt näringsliv, % 6
Lönekostnad Industrin, % 8 Övrigt näringsliv, %
Summa rörlig kostnad Industrin, % 5 Övrigt näringsliv, %
Produktpris Industrin, % 4 5
hemmamarknad, °/o 5 2
export bearbetadevaror, °/0 4,1 Ovrigt näringsliv, % 7 9
hemmamarknad, % 8 l
export tjänster, % 5 l Vinstmarginal Industrin, p.e -1 2
| hemmamarknad, p.e -0,6 export bearbetadevaror, p.e 1,6
- | |
vrigt näringsliv, p.e 0 2
hemmamarknad, p.e ex 0,3
export tjänster, p.e ex -2 2 Bruttovinstandel Industrin, nivå i % 24,4 20,8 Övrigt näringsliv, nivå i % 41,0 40,6 Ovr näringsliv exkl bostad, nivå i % 20,2 20,1 20,6
Tabell 2.34 Räntafemåriga statsobligationer Årsgenomsnitt
1990 1991 1992 1993 1994 1995 Räntesats ex 13,7 13,0 12,5 12,5 12,5 12,5
Tabell 2.35 Vârldmarknadstillvâxt, volym Årlig procentuell förändring
| 1990 1991 1992 | 1993 1994 1995 | |||||
| Bearbetade varor ex | 2,5 | 2,8 | 2,8 | 3,0 | 3,0 | 3,0 |
| Tjänster ex | 2,5 | 2,8 | 2,7 | 3,0 | 3,0 | 3,0 |
Tabell 2.36 Den offentliga sektornsinkomster och utgifter 1988-1995 Procentuell andel av BNP i löpande priser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Inkomster 63,4 65,4 65,9 66,0 67,0 67,2 67,3 67,4
Skatter och
avgifter 54,6 56,8 56,6 56,5 57,1 57,2 57,2 57,2
Skatter 40,8 42,2 41,9 41,3 41,8 41,8 41,8 41,8
Direkta 24,4 25,4 24,2 22,9 23,5 23,6 23,7 23,7
lndirekta 16,4 16,8 17,7 18,4 18,3 18,3 18,2 18,1
Socialförsäk-
ringsavg 13,8 14,6 14,8 15,2 15,4 15,4 15,4 15,4
| Räntor | 4,6 | 4,5 | 5,1 5,3 5,6 | 5,7 5,7 5,9 |
| vriga inkomster 4,2 | 4,1 | 4,2 4,2 4,3 | 4,3 4,3 4,3 | |
| Utgifter | 59,9 60,5 62,2 63,0 64,5 65,0 65,2 65,4 |
Transf till hushåll 20,4 20,5 20,7 21,4 22,0 22,3 22,5 22,6
| Folkpension 4,7 | 4,7 | 4,5 4,4 4,3 | 4,2 4,1 4,0 |
| ATP | 5,4 5,7 5,8 5,9 6,1 | 6,2 6,3 6,3 | |
| Sjukförsäkring 2,8 | 2,9 | 2,9 2,9 2,9 | 3,0 3,0 3,0 |
Föräldraforsäkring 0,9 1,0 1,1 1,2 1,3 1,3 1,3 1,3 Arbetsskadeförsäkring 0,6 0,7 0,9 1,0 1,1 1,2 1,2 1,3 Arb lös förs,
| AMU, KAS | 1,0 0,9 | 1,0 1,2 | 1,5 1,7 1,9 2,0 | ||
| Övrigt | 4,9 | 4,7 | 4,6 4,9 4,8 | 4,8 4,7 4,6 | |
| Räntor | 5,6 | 5,2 5,3 5,0 5,2 | 5,0 4,8 4,8 | ||
| Ovriga transf | 5,6 | 5,7 6,0 6,0 6,1 | 6,0 | 5,8 5,7 | |
| Konsumtion | 26,0 26,2 27,3 27,7 28,4 28,9 29,3 29,6 | ||||
| Investeringar | 2,4 | 2,9 | 2,8 2,8 2,8 | 2,8 2,8 | 2,8 |
| Finansiellt sparande 3,5 | 4,9 3,8 | 2,9 2,4 | 2,2 2,1 2,1 | ||
| Nettosparande 4,6 | 6,5 | 5,3 4,4 3,9 | 3,6 | 3,4 3,4 | |
| Bruttosparande 5,8 | 7,8 6,6 5,8 5,3 | 5,0 4,9 4,8 |
Tabell 2.37 Företagensinkomster och utgifter 1988-1995
| Procentuell andel av BNP löpande i | 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 | priser | ||||
| Inkomster | 45,0 43,9 46,4 45,1 44,5 44,7 45,2 45,9 | |||||
| Räntor | 21,7 22,3 26,5 25,7 25,6 26,1 26,6 27,1 | |||||
| Ovrigt | 27,7 26,2 24,8 24,3 23,9 23,5 23,4 23,4 | |||||
| Subventioner -4,5 -4,6 -4,9 -4,9 | 5,0 -4,9 -4,8 -4,6 - | |||||
| Utgifter | 46,9 49,4 52,3 50,8 49,3 49,0 49,0 49,4 | |||||
| Räntor | 20,1 21,2 25,7 25,8 25,4 26,1 26,6 27,2 | |||||
| Skatter | 2,6 | 2,9 2,4 2,6 2,9 2,8 | 2,8 2,9 | |||
| Investeringar | 14,3 15,0 14,5 12,7 11,5 10,8 10,4 10,2 | |||||
| Övrigt | 9,9 10,4 9,7 9,7 9,4 9,3 | 9,2 9,2 | ||||
| Finansiellt sparande 1,9 5,5 5,8 5,7 -4,8 -4,3 -3,8 | - | - - | - | 3,6 - | ||
| Nettosparande 4,8 | 2,1 3,3 | 1,8 | 1,7 1,6 1,8 1,9 | |||
| Bruttosparande 12,4 9,5 8,7 7,0 6,7 6,5 | 6,6 6,6 |
Tabell 2.38 Hushållens inkomster och utgifter 1988-1995 Procentuell andelav BNP löpandei priser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Inkomster 100,8 102,6 104,0 104,5 105,5 105,9 106,0 105,8
Löner 58,6 59,8 60,4 60,9 61,3 61,5 61,5 61,4
Kollektiva avg 16,0 16,3 16,5 17,3 17,4 17,4 17,4 17,4
| Offentl transf | 20,4 20,5 20,7 21,4 22,0 22,3 22,5 22,6 | |||||
| Räntor | 4,5 4,8 | 5,6 5,5 5,6 5,7 5,8 | 5,8 | |||
| Övrigt | 17,3 17,4 17,2 16,8 16,6 16,4 16,2 16,0 | |||||
| Utgifter | 103,6 104,2 105,0 104,8 105,6 106,0 106,0 105,8 | |||||
| Skatter | 21,8 22,5 21,8 20,3 20,6 20,7 20,8 20,8 | |||||
| Räntor | 7,1 | 7,4 | 8,8 8,7 9,1 9,1 9,2 | 9,2 | ||
| Konsumtion | 53,0 52,0 52,1 53,0 53,1 53,2 53,1 53,0 | |||||
| investeringar | 2,8 | 2,9 2,6 2,6 | 2,5 2,5 2,5 | 2,4 | ||
| Ovrigt | 18,9 19,4 19,7 20,3 20,4 20,4 20,4 20,3 | |||||
| Finansiellt | 2,8 -1,6 | 1,0 -0,3 -0,1 -0,1 | 0,0 0,0 | |||
| sparande - | - | |||||
| Nettosparande 2,7 | - | 1,4 -0,7 - | 0,0 0,1 0,2 | 0,3 0,3 | ||
| Bruttosparande 0,0 | 1,3 | 1,7 2,3 | 2,4 2,5 2,4 | 2,4 |
Disponibel inkomst 50,4 50,7 51,3 53,0 53,2 53,4 53,4 53,3 Nettosparkvot -5 3 -2 7 -1,4 0 0 0 3 04 0 5 0 5
Tabell 2.39 Bytesbalans1988-1995 Procentuell andelav BNP i löpandepriser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
| Inkomster | 35,7 36,4 35,2 34,6 34,6 34,8 35,3 36,0 | ||||
| Export | 32,5 32,7 31,5 31,0 30,9 31,4 32,1 32,9 | ||||
| Transfereringar 2,0 | 1,8 1,8 1,8 | 1,7 1,7 1,7 | 1,7 | ||
| Räntor | 1,2 1,8 2,0 | 1,9 | 1,9 1,8 1,6 | 1,5 | |
| Utgifter | 37,0 38,7 38,3 37,7 37,0 37,0 37,1 37,5 | ||||
| Import | 31,0 31,8 30,9 29,8 29,3 29,6 30,1 30,8 | ||||
| Transfereringar 2,8 2,8 | 2,9 2,9 2,9 | 2,9 2,8 2,8 | |||
| Räntor | 3,1 4,0 | 4,5 4,9 4,8 4,4 | 4,0 | 3,8 | |
| Bytesbalans | -1,2 -2,3 -3,1 -3,1 -2,5 -2,1 | 1,8 -1,5 |
- Varu-o tjänstebalans 1,5 1,0 0,6 1,2 1,6 1,8 2,0 2,1 Transfereringsnetto -0,9 -1,1 -1,2 -1,2 -1,2 -1,2 -1,2 -1,2 Räntenetto -1,9 -2,2 -2,5 -3,l -2,9 -2,7 -2,5 -2,4
Sämre omvärldsbild Tabell 2.40- 2.52
Tabell 2.40 Försörjningsbalans 1990- 1995 Årlig procentuell förändring. 1985årspriser
1990 1991 1992 1993 1994 1995 P U n
.m0 O 0 t n
x B e
a 3
Ovrigt näringsliv exkl..
bm 8
a
n ex
S n
oI
a
w äm n B.m Förädlingsvärde näringsliv
_
lndustri
Ovrigt näringsliv Förädlingsvärde oñentlig .w
a
ex S .mR1 B 1 0 1 0 2 5 Real utrikesbalansa Exportnetto Handelsbalans Förändring i procent av föregåendeårs BNP. b Förändring i miljarder kronor.
3-10-0788
Tabell 2.41 Priser Årlig procentuell förändring 1990 1991 1992 1993 1994 1995 P m n a .m0
O i k0m um 0i n
B i m..a r E . a m s l C . m r adw. s R l m. 1 O
d
n S S
a ä a..n er na Sd S l BN P 9 5 4 3 5
. s ni.ID..nkM om k kon.wm 0Hw h S amnM u .n n 1W 0 lW 1 1W 2 1W 3 1 4W 1 5 L 1 Er 1 t .|. t mr .mr l l 1 1 l t d..er i.one.r l l S i u a.. m n
u.. m n S .mm å Cx 5 2 4 5 5 i 0mm t
aFörändring i miljarder kronor.
Tabell 2.43Produktion, sysselsättningtimmar och produktivitet Årlig procentuell Förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Produktion
Näringslivet 0,8 -0,6 -0,2 0,4 1,0 1,4
Industrin -0,1 -1,1 -0,7 0,4 1,2 1,6
Ovrigt näringsliv 1,2 -0,4 0,0 0,5 1,0 1,3
Offentlig sektor 1,3 1,7 1,8 1,8 1,8 1,8
Stat 0,0 0,1 0,6 0,6 0,7 0,7
Kommuner 1,7 2,1 2,1 2,1 2,1 2,1 Totalt 0,9 -0,l 0,2 0,7 1,2 1,5 Sysselsättning
Näringslivet 0,5 -1,1 -1,8 1,6 -1,0 -0,6
-
industrin -1,1 -2,3 -2,9 -2,8 -2,3 -1,7
Ovrigt näringsliv 1,2 -0,6 -1,3 -1,0 -0,5 -0,1
Offentlig sektor 1,3 1,6 1,8 1,8 1,8 1,8
Stat 0,0 0,1 0,6 0,6 0,7 0,7
Kommuner 1,7 2,1 2,1 2,1 2,1 2,1 Totalt 0,7 -0,3 -0,8 -0,6 -0,1 0,2 Produktivitet
Näringslivet 0,3 0,5 1,6 2,0 2,0 2,0
Industrin 1,0 1,2 2,3 3,2 3,5 3,4
Ovrigl näringsliv 0,0 0,2 1,3 1,5 1,4 1,4
Offentlig sektor 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0
Stat ex 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0
Kommuner ex 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Totalt 0,2 0,2 1,0 1,3 1,4 1,3
Tabell 2.44 Arbetsmarknad Förändring från föregåendeår
1990 1991 1992 1993 1994 1995
| Sysselsättning,tim, | 0,6 -0,4 -0,8 -0,6 -0,2 0,2 | |
| Medelarbetstid, % ex | -0,l -O,3 -0,3 -0,l | 0,2 0,2 |
| Sysselsättningpers,% | 0,7 -0,1 -0,5 -0,5 -0,4 0,0 | |
| Sysselsätt,tusenta1 pers | 33 -3 -22 -21 | 16 -1 - |
| Arbetsutbudpers, % | 1,0 0,6 0,2 0,1 0,2 0,3 | |
| Arbetsutbud,tusental pers 45 25 | 8 7 9 14 |
Arbetslösheptusentalpers 12 28 29 28 25 15
%av arbetskraften 1,6 2,3 2,9 3,5 4,0 4,3
Tabell 2.45 Timlöner Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Timlöner Näringslivet
industrin
Ovrigt näringsliv Offentlig sektor 1
Stat l
Kommuner 1 Totalt Timlöner inkl kollektiva avgifter
| Näringslivet | 9 5 |
| industrin | 100 |
| Ovrigt näringsliv | 9,3 |
| Offentlig sektor | 14 3 |
| Stat | 120 |
| Kommuner | 15,0 |
| Totalt | 10,9 |
Tabell 2.46 Rörlig kostnad, pris, vinstmarginal och bruttovinstandel Förändring från föregåendeår
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Insalskostnad Industrin, % Ovrigt näringsliv, % 6 Lönekøstnad Industrin, % 8 Ovrigt näringsliv, % Summa rörlig kostnad industrin, % 5 Ovrigt näringsliv, °/o Produktpris Industrin,
hemmamarknad, % 5
export bearbetadevaror,
| % | 4 1 |
| Ovrigt näringsliv, % | 7,9 |
| hemmamarknad, % | 8 1 |
| export tjänster, % | 5 l |
Vinstmarginal Industrin, p.e -1
hemmamarknad, p.e -0,
export bearbetade
varor, p.e -l Ovrigt näringsliv, p.e 0
hemmamarknad, p.e
ex
export tjänster, p.e ex 2
- , Bruttovinstandel 1ndustrin,nivå i % 24,4 20,2 Qvrigt näringsliv,nivå i % 41,0 40,5 Ovr näringsliv exkl bostad,nivå %i 20,2 19,4
Tabell 2.47 Räntafemåriga statsobligationer Årsgenomsnitt
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Räntesats ex 13,7 13,0 12,5 12,5 12,5 12,5
Tabell 2.48 Världmarknadstillväxt, volym Årlig procentuellFörändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Bearbetadevaror ex 2,5 1,7 1,7 1,9 1,9 1,9 Tjänster ex 2,5 1,7 1,7 1,9 1,9 1,9
Tabell 2.49 Den olfentliga sektornsinkomster och utgifter 1988-1995 Procentuell andel av BNP i löpandepriser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Inkomster 63,4 65,4 65,9 66,1 66,1 65,5 65,4 65,5
Skatteroch
avgifter 54,6 56,8 56,6 56,6 57,3 57,3 57,3 57,3
Skatter 40,8 42,2 41,9 41,4 41,9 41,9 41,9 42,0
Direkta 24,4 25,4 24,2 23,0 23,5 23,6 23,6 23,7
indirekta 16,4 16,8 17,7 18,4 18,4 18,4 18,3 18,3
Socialförsäk-
ringsavg 13,8 14,6 14,8 15,3 15,4 15,4 15,4 15,3
Räntor 4,6 4,5 5,1 5,3 4,6 3,9 3,7 3,8
Övriga inkomster 4,2 4,1 4,2 4,2 4,3 4,3 4,4 4,4 Utgifter 59,9 60,5 62,2 63,4 64,2 64,7 65,2 65,8
Transf till hushåll 20,4 20,5 20,7 21,6 22,4 23,0 23,5 23,8
Folkpension 4,7 4,7 4,5 4,4 4,4 4,3 4,3 4,2
ATP 5,4 5,7 5,8 5,9 6,1 6,3 6,5 6,6
Sjukförsäkring 2,8 2,9 2,9 2,9 2,9 3,0 3,0 3,0
Föräldra-
försäkring 0,9 1,0 1,1 1,2 1,3 1,3 1,3 1,3
Arbetsskade-
försäkring 0,6 0,7 0,9 1,0 1,1 1,2 1,3 1,3
Arb lös förs,
| AMU, KAS 1,0 0,9 | 1,0 1,3 1,7 2,1 2,4 2,6 | |||||
| vrigt | 4,9 4,7 4,6 | 4,9 4,9 | 4,9 4,9 4,8 | |||
| Räntor | 5,6 | 5,2 5,3 | 5,1 4,3 | 3,9 | 3,5 3,6 | |
| Övriga transf | 5,6 5,7 6,0 6,1 6,0 | 5,6 | 5,5 5,4 | |||
| Konsumtion | 26,0 26,2 27,3 27,8 28,7 29,3 29,8 30,2 | |||||
| Investeringar | 2,4 2,9 | 2,8 2,9 2,9 | 2,9 | 2,9 2,9 | ||
| Finansiellt sparande 3,5 4,9 3,7 | 2,7 | 1,9 0,8 0,2 -0,3 | ||||
| Nettcsparande 4,6 6,5 | 5,3 4,2 | 3,4 2,2 | 1,6 1,0 | |||
| Bruttosparande 5,8 7,8 6,6 | 5,6 4,8 | 3,7 | 3,1 2,5 |
Tabell 2.50 Företagensinkomster ochutgifter 1988- 1995
| Procentuell andel av BNP löpande i | 1988 | priser l 990 1991 | ||
| Inkomster | 45,0 | 46,4 45,0 | ||
| Räntor | 21 | 25,8 | ||
| Ovrigt | 27,7 | 24,2 | ||
| Subventioner -4,5 | -5,0 | A | ||
| Utgifter | 46,9 | |||
| Räntor | 20,1 | |||
| Skatter | 2,6 | |||
| investeringar | 14,3 | - | n | |
| Ovrigt | 9,9 | |||
| Finansiellt sparande -1,9 | l |
Nettosparande 4,8 Bruttosparande 12,4
Tabell 2.51 Hushållens inkomster ochutgifter 1988- 1995 Procentuell andel av BNP löpandei priser
1988 l990 1991 Inkomster 100,8
Löner 58,6
Kollektiva avg 16,0
| Offentl transf | 20,4 | |
| Räntor | 4,5 | |
| Ovrigt | 1 7,3 | |
| Utgifter | 103,6 | . . |
| Skatter | 2 1,8 | |
| Räntor | 7,1 | |
| Konsumtion | 53,0 | |
| investeringar | 2,8 | |
| Ovrigt | l 8,9 | i |
Finansiellt sparande 2,8
- I I l
Nettosparande 2,7
-
Bruttosparande 0,0 Disponibel inkomst 50,4 Nettosparkvot 5,3
-
Tabell 2.52 Bytesbalans1988- 1995 Procentuell andel av BNP i löpandepriser
Inkomster 35,7
Export 32,5
Transfereringar 2,0
Räntor 1 Utgifter 37,0
Import 3l
Transfereringar 2,8
Räntor 3,1 Bytesbalans 1,2 I n
- Varu- o tjänstebalans 1,5 o Transfereringsnetto 0,9
- I l
Räntenetto 1,9
- |
3 över utvecklingen under 1990- Scenarier
talet
3.1¶Inledning
Med hjälp av den i appendix 2 presenterade modellen MECMOD har ett antal scenarier över utvecklingen under 1990-talet utarbetats. Modellen är
allmän jämviktstyp, vilket bl. a. innebär att man förutsätter att de av s. förändringar som studeras leder till en anpassning som medför att ekonomin år 2000 är i makroekonomisk balans.
Definitioner och sektorindelning Modellen är kalibrerad till data för 1988, dvs. värdet på modellens parametrar är valda så att modellen återger den ekonomiska situationen det âret. Vid tidpunkten för prognosarbetet var 1988 det senaste året med fullständiga nationalräkenskaper.
Den svenska ekonomin har i MECMOD delats in i åtta producerande sektorer; fyra varuproducerande sektorer, två privata tjänstesektorer och två offentliga sektorer. De varuproducerande sektorerna och de privata tjänstesektorema definieras närmare i tabell 3.1.
I modellen skiljer man mellan tre typer av produktionsfaktorer; lågutbildad och högutbildad arbetskraft samt kapital. Indelningen av arbetskraften i låg- och högutbildade följer klassificeringen i Folk- och bostadsräkningen 1985. Med högutbildade avses högre tjänstemän med akademisk utbildning och tjänstemän på mellannivå i tekniska yrken. Ca 13% av arbetskraften var med denna klassificering högutbildad 1988. Andelen varierar emellertid med ålder. Bland ungdomar som träder in på arbetsmarknaden är andelen drygt 20%, medan andelen högutbildade bland de äldre är 9-l0%. 1 beräkningarna antas att de högutbildade utgör en konstant andel bland de yngre, vilket medför att de år 2000 utgör ca 16% av arbetskraften. I appendix 2 ges en utförligare beskrivning av arbetskraftens uppdelningen i hög- och lågutbildade.
Vägledande för sektorindelningen av ekonomin har varit de producerande sektoremas användning av produktionsfaktorema och sektoremas känslighet för internationell konkurrens. De fyra varuproducerande sektorerna är; kapitalintensiv produktion, arbetsintensiv produktion, kunskapsintensiv produktion och skyddad produktion.
Företag inom sektorn kapitalintensiv produktion har, som namnet antyder, hög andel kapital i sin produktionsprocess. På liknande sätt har
en företag inom kunskapsintensiv produktion en hög andel högutbildade bland sina anställda, medan företag inom arbetsintensiv produktion har
hög andel lågutbildade. Företag inom skyddad produktion producerar en
Tabell 3.1 MECMOD:s sektorindelning för det privata näringslivet
Kapitalintensiv produktion 2100 Jämmalmsgruvor 2200 Icke jämmalmsgruvor 2300 Kolgruvor, rápetroleumverk, andragruvor och mineralbrott 3120 Dryckesvaru- och tobaksvaruindustri 3421 Massaindustri 3422 Pappers-och pappindustri 3521 Kemikalie-, gödselmedels-ochplastindustri 3530 Petroleumrallinaderier, smörjmedels-,asfalt- och kolprodukter 3710 Jäm-, stâl- och ferrolegeringsverk 3720 lckejämmetallverk
Arbetsintensi produktionv 3112 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 3200 Textil-, beklädnads-,läder och lädervaruindustri 3411 Sågverk,hyvlerier, träimpregneringsverk 3423 Träliberplattindustri, pappers-och pappförpackning och övrig pappers-och
pappvaruindustri 3510 Gummivaruindustri 3523 Plastvaruindustri 3811 Metallvaruindustri 3900 Annan tillverkningsindustri
Kunskapsintensi produktionv 3522 Annan kemisk industri 3812 Maskinindustri 3813 Transportmedelsindustri exkl. skeppsvarvoch båtbyggerier 3814 Industri för instrument, foto och optikvaror, ur 3830 Elektroindustri 3843 Skeppsvarv, bátbyggerier
Skyddadproduktion 1100 Jordbruk 1200 Skogsbruk 1300 Fiske, Fiskevård 3111 Skyddad livsmedelsindustri 3412 Trähus-, byggnadssnickeri, träförpackningsg trämöbel-, övrig trämaterial-
och trävaruindustri 3430 Grafisk industri, förlag 3600 Jord- ochstenvaruindustri 5000 Byggnadsindustri
Bostäderoch energi 4100 E1-och värmeverk 4200 Gasverk 4400 Vattenverk 8300 Bostadsförvaltning 8400 Annan fastighetsförvaltning
Privata tjänster 6100 Partihandel och varuhandelsformedling, detaljhandel 6300 Restaurang-och hotellrörelse 7100 Samfärdsel 7200 Post- och televerk 8100 Banker och andra ñnansinstitut 8200 Försäkringsinstitut och agenturer 8500 Uppdragsverksamhet,maskinuthymingsrörelse 9510 Reparation av hushållsvaroroch fordon
Anm. Näringsgrenamaskoderi enlighet medsystemetför svenskanationalräkenskaper. Källa: Finansdepartementet.
varor som av olika skäl är mindre känsliga för internationell konkurrens. Dessa företag har också en hög andel lågutbildade bland sina anställda.
De två privata tjänstesektorema är bostäder och energi resp. tjänster. Sektom bostäder och energi är mycket kapitalintensiv, eftersom hela bostadsbeståndet ingår i denna sektor. Sektom tjänster är mycket arbetsintensiv. De två offentliga sektorerna är staten resp. kommunerna. Av samtliga sektorer har staten den högsta andelen högutbildade bland sina anställda.
3.2¶Basscenariot
Arbetskraftsutbud och produktivitet
Enligt kapitel 6 i Långtidsutredningen 1990 beräknas arbetskraftsutbudet mätt i antal arbetade timmar öka med 0,7% per år under 1990-talet. Tar man hänsyn till ökningen av arbetskraftsutbudet under 1989 och 1990 och att arbetslösheten i basscenariot förutsätts vara 1,8% år 2000 beräknas antalet arbetade timmar öka med 0,7 % per år under perioden 1988 2000.
-
Produktiviteten i näringslivet antas i långtidsutredningen öka med i genomsnitt 1,8% per år under åren 1988-2000, vilket motsvarar den genomsnittliga årliga tillväxten under åren 1974- 1988. Tillsammans med bedömningen av antalet arbetade timmar ger detta utrymme för BNP att öka med i genomsnitt 2,2 % per år under åren 1988- 2000.
Ojfentlig konsumtion Utgångspunkten för bedömningen av den offentliga konsumtionen är en s. baskalkyl för olfentlig konsumtion. Syftet med baskalkylen är att beräkna den konsumtionsutveckling som följer av befolkningsutvecklingen och kravet att behålla nuvarande konsumtionsnivå samt att infria redan beslutade reformer, setabell 3.2.
Statlig konsumtion påverkas endast i liten utsträckning av befolkningsutvecklingen. Det finns inte heller några beslut om reformer som mera påtagligt kommer att påverka den nuvarande verksamhetens omfattning. 1 baskalkylen förutsätts en fortsatt nedskäming av förvaltningsanslagen. Det utrymme som härigenom skapas möjliggör vissa förutsebara fast
-
Tabell 3.2 Offentlig konsumtion 1988-2000 1988årspriser
Miljarder Årlig procenutell
kr 1988 förändring
Basscenario Baskalkyl
1988- 1990- 1990-
2000 2000 2000
| Statlig konsumtion | 81 | 0,7 | 0,5 | 0,0 |
| Kommunal konsumtion | 208 | 1,9 | 2,0 | 1,5 |
| OFFENTLIG KONSUMTION 289 | 1,6 | 1,6 | 1,0 |
Källa: Finansdepartementet.
ännu inte beslutade resursförstärkningar inom försvaret och den högre
utbildningen. Totalt visar baskalkylen en oförändrad statlig konsumtionsvolym 1990-2000.
Enligt baskalkylen för den kommunala konsumtionen är det framför allt äldreservice, barnomsorg och sjuk- och hälsovård som ökar under l990talet. Äldreservicen ökar därför att antalet äldre blir allt fler. Bamomsor-
ökning är ett resultat beslutet att bygga ut daghemmen. Ökningen gens av av sjuk- och hälsovården är både en följd av att antalet äldre ökar och medicinska framsteg. Totalt ger baskalkylen en årlig ökning av den kommunala konsumtionen på l,5 °/oper år 1990-2000, med en något snabbare ökningstakt under de närmaste åren.
Sammantaget ökar den offentliga konsumtion med 1,0% per år enligt baskalkylen. Den faktiska ökningstakten för offentlig konsumtion har under de senaste decennierna alltid överstigit ökningen enligt gjorda baskalkyler. Även i detta scenario därför den faktiska ökningstakten
antas att blir högre. En årlig ökning på 1,6 % ger således utrymme för en ambitionshöjning inom den offentliga servicen. Så länge inte kostnaderna för att upprätthålla nuvarande standard i den offentliga sektorn stiger av andra skäl finns ett visst utrymme för nya reformer.
Privat konsumtion År 1988 beräknas hushållens nettosparkvot, dvs. hushållens sparande som andel av disponibel inkomst, motsvara -5,3%. Det är det lägsta värdet under hela efterkrigstiden. År 1980 nettosparkvoten knappt 5% såle-
var des har sparkvoten minskat med ungefär 10 procentenheter mellan 1980 och 1988.
sparkvotens nedgång under 1980-talet har flera förklaringar. Under början av decenniet var det främst det reala sparandet, dvs. hushållens investeringar i egna hem och fritidshus, som minskade. En trolig förklaring till denna nedgång var de snabbt stigande realräntoma och begränsningen av ränteavdragen.
Åren 1985-1988 minskade istället det finansiella sparandet. Det torde huvudsakligen hänga samman med avregleringen på kreditmarknaden, som medförde att hushållen fick större möjligheter att lånefmansiera sin konsumtion. Dessutom medförde Värdestegringen på fastigheter och aktier att hushållens förmögenheter ökade och därmed kunde de öka sin upplåning. Värdestegringen på fastigheter och aktier borde idealt observeras även som en ökning av den disponibla inkomsten. Enligt nationalräkenskapemas metoder för beräkning av disponibel inkomst är så emellertid inte fallet. Det finns således ett antal troliga förklaringar av tillfällig
eller övergående natur till sparkvotens snabba nedgång under 1980-
talet. Under l990-talet finns istället ett antal tänkbara motiv för en uppgång i hushållssparandet.
Även demografiska skäl talar för ett ökat sparande. Den yrkesaktiva delen av befolkningen väntas öka och det bör öka sparandet eftersom det är högst bland personer i yrkesaktiva åldrar. De flesta blivande pensionärer kommer under l990-talet att omfattas av ATP-systemet. Den skillnad som tidigare har funnits mellan äldre och yngres motiv för pensionsspa-
rande minskar därmed, vilket bör medföra att den tidigare trendmässiga minskningen av hushållens privata pensionssparande upphör. Tvärtom finns det istället motiv för ett högre privat pensionssparande. Den reallönetillväxt blir resultatet basscenariot medför nämligen att allt fler
som av
får inkomster över taket i ATP-systemet och de får därmed ett personer behov av att komplettera sina pensioner med en individuell pensionsförsäkring, vilket förbättrar hushållssparandet.
Skattereformen bedöms i långtidsutredningen en svagt positiv effekt på hushållssparandet. Därutöver bör den snabba ökningen av real disponibel inkomst i sig utgöra ett motiv för ett ökat hushállssparande, eftersom hushållen använder sparandet för att jämna ut konsumtionen mellan perioder med en snabb och en långsam tillväxt för den disponibla inkomsten.
I långtidsutredningen har antagits att hushållens nettosparande förbättras till 1,9% av disponibel inkomst år 2000. Det medför att en beräknad ökning den disponibla inkomsten med drygt 2,7% per år ger utrymme
av för den privata konsumtionen att öka med 2,1% per år.
Bruttoin vesteringar De ofentliga investeringarna har minskat med i genomsnitt 1,1% per år mellan 1970 och 1988. De kommunala investeringarna med i genomsnitt 1,4% per år och de statliga med 0,2% per år. Nedgången förklaras främst av kraftigt minskade investeringar i vägar och gator samtidigt som investeringarna inom andra områden stabiliserats på en oförändrad nivå.
En växande trafikvolym talar för att väg- och gatuinvesteringama åter kommer öka. Ökade satsningar pâ kollektivtrafik kan också medföra
att ett behov offentliga investeringar. Det är emellertid inte självklart hur
av dessa investeringar kommer att finansieras. Inom primärkommunema väntas främst barnomsorgen och äldreservicen växa, dvs. verksamhetsområden inte medför något större behov av investeringar. Landstingsför-
som bundet antar i sin baskalkyl att landstingens investeringar växer i samma takt som konsumtionsvolymen.
l långtidsutredningen antas att de statliga investeringarna ökar med i genomsnitt 3,6% per år mellan 1988 och år 2000 och de kommunala investeringarna med 1,3 % år, vilket sammantaget motsvarar en offent-
per lig investeringsökning på 2,0% per år.
Näringslivets investeringar bestäms av den förväntade lönsamheten av genomförda investeringar. En av utgångspunktema för basscenariot är att ekonomin under 1990-talet utvecklas så att ekonomin år 2000 är i makroekonomisk balans. Näringslivets investeringar har därför i långtidsutredningen beräknats utifrån produktionens utveckling. Mer exakt utvecklas investeringarna så att kapitalkvoten, dvs. kapitalstocken i förhållande till produktionen, år 2000 är ungefär lika hög som 1988.
Det realkapital som blir resultatet av ett års investeringar förslits gradvis under de påföljande åren. Det finns därför många tänkbara investeringsbanor och därmed investeringsniváer år 2000 som ger en tillräcklig
- kapitalstock. Till exempel kan några år med höga investeringar under
början och mitten av 1990-talet medföra att en investeringsnivå år 2000 som är lägre än utgångsåret 1988 ändå ger en tillräcklig kapitalstock. l extremfallet skulle man kunna tänka sig att inga investeringar alls genomfördes just år 2000 vilket skulle observeras som ett kraftigt fall i den
genomsnittliga investeringstillväxten samtidigt som kapitalstocken
ändå vore högre än 1988.
Den investeringsnivå man antar för ett enstaka år som ex år 2000
och den genomsnittliga investeringstillväxt som därmed blir följden
säger således mycket lite om kapitalstockens storlek. I basscenariot för 1990-talct antas implicit att investeringarna fram till 1995 utvecklas i enlighet med den s. modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990.
En av utgångspunkterna för basscenariot är att samtliga kärnkraftverk skall vara avvecklade år 2010. Basscenariot förutsätter därför att man redan under l990-talet påbörjar ersättningsinvesteringar i nya kraftproducerande anläggningar motsvarande ca 30 miljarder kr. i 1988 års priser. Dessa investeringar medför ingen Ökning av kapitalstocken eftersom de bara ersätter redan befintliga anläggningar tas drift i förtid. År
som ur 2000 antas att investeringar för ett värde motsvarande ca 5 miljarder kr. i 1988 års priser utgörs av sådana ersättningsinvesteringar.
Med dessa antaganden som grund bedöms att en investeringsnivå i näringslivet år 2000 som är ca 24% högre än 1988 är tillräcklig för att kapitalkvoten, dvs. kapitalstocken i förhållande till produktionen, skall förbli ungefär oförändrad. År 2000 beräknas storleken på kapitalstocken i näringslivet vara ca 25 % högre än 1988.
Den beräknade investeringsutvecklingen avstäms i skede
ett senare genom att den reala räntabiliteten for materiellt kapital jämförs med en antagen utveckling för realräntan. En av förutsättningarna i långtidsutredningen är att realräntan år 2000 har sjunkit till 3%. Med denna förutsättning som utgångspunkt bedöms att den beräknade investeringsutvecklingen medför en skillnad mellan real räntabilitet på materiellt kapital och realräntan som är ungefär lika stor som under andra hälften av 1980-talet, vilket betraktas som en tillfredsställande lönsamhet.
Utrikeshandel I den modell som använts, MECMOD, finns export- och importekvationer för var och en av de sex näringslivssektorerna. Exportens utveckling för resp. sektor bestäms i modellen med hjälp av antaganden om utvecklingen för världsmarknaden och beräkningar av det svenska relativpriset, dvs. idet i modellen beräknade svenska expoitpriset dividerat med en antagen utveckling för världsmarknadspriset. Ett högre relativpris dvs. om de
svenska priserna ökar snabbare än konkurrenternas priser i utlandet
medför i modellen en långsammare exportökning.
Importens utveckling bestäms på liknande sätt med hjälp av beräkningar över utvecklingen för inhemsk efterfrågan och det i modellen beräknade svenska hemmamarknadspriset dividerat med importpriset. Om det svenska hemmamarknadspriset ökar snabbare än importpriset blir följden en större importökning, eftersom importen blir relativt billigare.
Jämfört med tidigare långtidsutredningar spelar den antagna tillväxttakten för världsmarknaden mindre roll för exportens utveckling. De priskänsligheter som har åsatts i exportekvationerna är för några sektorer
som tillsammans stod för nästan 80% av Sveriges totala export av varor och tjänster 1988 så höga att de i praktiken innebär att företag i dessa
sektorer antas verka på marknader med nästan fullständig konkurrens. Företag som säljer sina produkter på sådana marknader kan lätt finna avsättning för hela sin produktion, eftersom den höga priskänsligheten medför att företagen lätt vinner marknadsandelar genom marginella prissänkningar. Av samma skäl kan Företagen inte höja sina priser snabbare än konkurrenterna, eftersom de då snabbt förlorar marknadsandelar.
I kapitel 4 i Långtidsutredningen 1990 presenteras prognoser över BNPtillväxt och konsumentprisökningar i OECD-länderna. Enligt dessa beräknas den genomsnittliga BNP-tillväxten i OECD-området till 3% per år under 1990-talet och konsumentprisökningama till 4% per år. En BNPtillväxt på 3% per år bedöms vara förenlig med en tillväxttakt för världshandeln med varor och tjänster på ca 4,5-5,0% per år. I basscenariot antas mer exakt att världshandeln ökar med 4,8 % per år. Konsumentprisökningar på 4% per år bedöms motsvara prisökningar med 3,2 % per år för de varor och tjänster som handlas på världsmarknaden.
En konsekvens av antagandet att merparten av den svenska exporten säljs på marknader med nästan fullständig konkurrens är att tenns-oftrade dvs. kvoten mellan expon- och importpriser blir ungefär
- konstant under l990-talet. Historiskt har terms-of-trade varit relativt konstant efter Koreainflationen vid början av 1950-talet fram till 1972. I samband med oljeprisökningarna och de därpå följande svenska devalveringarna följde en period av fallande tenns-of-trade fram till 1983. De fallande oljepriserna vid mitten av 1980-talet medförde en viss återhämtning och efter 1986 har terms-of-trade åter varit ganska konstant.
Sammantaget ger de sektorvisa export- och importekvationema till resultat att importen ökar med 4,4 per år och exporten med 4,9 °/oper år under perioden 1988-2000. Nedan ges en fullständigare redovisning av förutsättningarna för export- och importutvecklingen i respektive sektor i samband med att sektorstrukturen diskuteras.
F Örsörjningsbalansen Bedömningama av arbetskraftsutbudets och produktivitetens utveckling ger utrymme för en årlig BNP-tillväxt pá 2,2 % under åren 1988 -2000, se tabell 3.3. Med utgångspunkt från den beräknade utvecklingen för disponibel inkomst och ett antagande om hushållssparandets utveckling bedöms att den privata konsumtionen ökar med 2,1 % per år. Den offentliga konsumtionen antas öka med 1,6% per år, vilket är en snabbare ökningstakt än enligt s. baskalkyler.
För att underbygga en BNP-tillväxt på 2,2% per år beräknas att bruttoinvesteringarna måste öka med 1,8% per år. Jämfört med utvecklingen under 1970- och 1980-talen bedöms att de offentliga investeringarna åter
Tabell 3.3 Försörjningsbalansensutveckling 1970-2000 1988årspriser Miljarder Årlig procentuell kr 1988 förändring
1970- 1980- 1988- 1980 1988 2000
| BNP | 1 114 | 2,0 | 2,1 2,2 |
| Import | 345 | 2,4 | 3,6 4,4 |
| Tillgång | 1460 | 2,1 | 2,4 2,7 |
| Privat konsumtion | 591 | 1,6 | 1,8 2,1 |
| Offentlig konsumtion | 289 | 3,2 | 1,6 1,6 |
| Stat | 81 | 1,8 -0,1 | 0,7 |
| Kommuner | 208 | 3,9 | 2,3 1,9 |
| Bruttoinvesteringar | 219 | 0,6 | 2,9 1,8 |
Näringslivet inkl.
| bostäder | 192 | 1,0 3,5 1,8 |
| Offentliga | 27 | 1,2 -O,9 2,0 - |
| Lagerinvesteringar | -2 |
. . . . . . Export 362 3,8 4,5 4,9
Användning 1460 2,1 2,4 2,7
Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Tabell 3.4 Produktion ocharbetadetimmar 1988årspriser
Förädlingsvärde till Antal arbetadetimmar producentpris
Milj. tim. Andelar Milj. kr. Andelar 1988 -
1988 1988 2000
1988 2000
Kapitalintensiv
produktion 49 780 5,1 4,2 214,7 3,3 2,5 Arbetsintensiv
produktion 51980 5,4 5,2 381,3 5,3 4,7 Kunskapsintensiv
produktion 89039 9,2 11,9 576,1 8,8 9,2 Skyddadproduktion 147089 15,1 15,0 1034,7 15,8 13,5 Summa varuproduktion 337888 34,8 36,4 2 206,8 33,8 30,0 Bostäderochenergi 134395 13,8 12,1 222,3 3,4 3,0 Privata tjänster 284242 29,2 30,5 2 275,1 34,8 36,2 Näringslivet totalt 756525 77,8 79,0 4704,2 72,0 69,2 Offentlig sektor 215188 22,2 21,0 1829,6 28,0 30,8 Restpost 640 69,8
. . . . . . . . BNP till producentpris 972 357 100,0 100,0 6 603,6 100,0 100,0
aExklusive restposten. Källa: Finansdepartementet.
kommer att öka. Exporten beräknas öka med 4,9% per år och importen med 4,4%, vilket medför att bytesbalansen förbättras.
3.3¶Strukturbilden
Aggregerad nivå År 1988 motsvarade värdet varuproduktionen ungefär tredjedel
av en av värdet av den totala produktionen i samhället värderad till producentpris, se tabell 3.4. Nästan hälften av varuproduktionen var inom sektorn skyddad varuproduktion. Att denna sektor är så stor beror på att byggnadsindustrin hänförs till sektorn.
Ungefär två tredjedelar av antalet arbetade timmar utfördes 1988 inom antingen privat eller offentlig tjänsteproduktion. Den utveckling som blir resultatet om basscenariot förverkligas innebär att tjänstesektoremas betydelse för sysselsättningen fortsätter att öka. År 2000 beräknas andelen arbetade timmar inom varuproduktion utgöra 30% jämfört med knappt 34% 1988.
Samtidigt som de varuproducerande sektorerna minskar sin andel av sysselsättningen ökar de sin andel av produktionen värderad i fasta priser. Det förklaras naturligtvis av att produktivitetsutvecklingen är långsammare inom de tjänsteproducerande sektorerna, se tabell 3.5. Ett exempel är att åren 1988-2000 beräknas varuproduktionen öka med 2,5% per år samtidigt som sektorn privata tjänster ökar sin produktion med 2,4% per år. Med den i basscenariot antagna produktivitetsutvecklingen medför detta att antalet arbetade timmar inom varuproduktion kan minska med 0,3% per år samtidigt som antalet arbetade timmar inom sektorn privata tjänster ökar med l,l % per år.
Den kunskapsintensiva sektorn är den största exportören. År 1988 stod denna sektor for drygt 41 av värdet av Sveriges totala export av varor och tjänster, se tabell 3.6. Näst störst är den kapitalintensiva sektorn där den för utrikeshandeln viktiga massa- och pappersindustrin ingår. Den kapitalintensiva sektorn är dock den största nettoexportören, eftersom den
Tabell 3.5 Produktion, arbetadetimmar ochproduktivitet sektorvis 1988- 2000 Årlig procentuellförändring. 1988års priser
Förädlings- Antal arb. Produk-
| värde | timmar tivitet | ||
| Kapitalintensiv produktion | 0,5 | 1,6 - | 2,1 |
| Arbetsintensiv produktion | l,9 | l,0 - | 3,0 |
| Kunskapsintensiv produktion | 4,3 | l,l | 3,1 |
| Skyddad produktion | 2,0 | -0,6 | 2,6 |
| Summa varuproduktion | 2,5 | -0,3 | 2,8 |
| Bostäderoch energi | l,0 | -0,2 | 1,2 |
| Privata tjänster | 2,4 | l,l | 1,3 |
| Näringslivet totalt | 2,2 | 0,4 | 1,8 |
| Offentlig sektor | 1,6 | 1,6 | 0,0 |
Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.6 Export och import 1988 1988ars priser
Export Import
Milj. kr. Andel Milj. kr. Andel
| Kapitalintensiv produktion | 88285 24,4 62 703 18,2 |
| Arbetsintensiv produktion | 47 449 13,1 61 779 17,9 |
| Kunskapsintensiv produktion | 150607 41,6 128703 37,3 |
| Skyddad produktion | 16656 4,6 25605 7,4 |
| Summa varuproduktion | 302997 83,7 278 790 80,8 |
| Bostäderoch energi | 681 0,2 371 0,1 |
| Privata tjänster | 58 193 16,1 65 834 19,1 |
| Näringslivet totalt | 361871 100,0 344995 100,0 |
Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.7 Sektorvisaförutsättningar för export och import 1988-2000
Export Import
Export- Årlig procentuell förändring Substitutions-
pris- elasticitet
elasti- Världs- Produk- Världs- Inhemsk
citet marknads- tivitet marknad tillv./
pris Import Kapitalintensiv
produktion -4,0 2,4 2,1 4,8 0,8 Arbetsintensiv
produktion -4,0 3,0 3,0 4,3 0,8 Kunskapsintensiv
| produktion | -4,0 3,4 | 3,1 4,7 0,8 |
| Skyddad produktion -2,0 2,5 | 2,6 4,1 0,6 | |
| Privata tjänster | 1,0 4,0 | 1,3 5,5 0,2 |
- Källa: Finansdepartementet.
kunskapsintensiva sektorn också står för en stor andel av Sveriges totala import.
Att merparten av den svenska exporten avsätts på marknader med näst intill fullständig konkurrens innebär att de svenska företagen inte kan höja sina priser snabbare än konkurrenterna. Företagens utrymme för kostnadsökningar motsvaras därför i princip av de internationella konkurrentemas prisökningar plus företagens produktivitetsutveckling, dvs. förändringen av produktionen per arbetad timme. Företag med en kostnadsökning utöver detta utrymme får gradvis en sjunkande lönsamhet, vilket medför sjunkande investeringar och på sikt en lägre produktion. På motsvarande sätt ökar lönsamheten och produktionen i företag med kostnadsökningar som är lägre än detta utrymme.
1 tabell 3.7 redovisas antagandena i export- och importekvationema om respektive sektors förutsättningar att konkurrera med utländska företag på exportmarknadema och hemmamarknaden. De tre första sektorerna, dvs. kapital-, arbetskrafts- och kunskapsintensiv produktion, har den lägsta
exportpriselasticiteten och den högsta substitutionselasticiteten mellan inhemsk produktion och import. Det innebär att det är dessa sektorer som är mest känsliga för konkurrens från utlandet och som antas avsätta sin produktion på en internationell marknad med nästan fullständig konkurrens.
Företag i den skyddade industrin och tjänstesektom är mindre känsliga för konkurrens från utländska företag. Sektom bostäder och energi saknas i tabell 3.7. Det beror på att denna sektors enda utbyte med utlandet består av export och import av elström. I långtidsutredningen antas exporten förbli oförändrad medan importen ökar med 1% per år.
l tabell 3.7 redovisas också gjorda antaganden om internationella prisökningstakter, världsmarknadens tillväxt och produktivitetstillväxten för sektorerna. Bedömningama av den internationella utvecklingen grundas på trender sedan 1970. Produktivitetsantagandena baseras på beräkningar med konjunkturinstitutets industristrukturmodell ISMOD och bedömningar från statens industriverk. l beräkningarna tas hänsyn till ålder och effektivitet hos kapitalstocken i de olika sektorerna. Genomsnittet av de olika sektoremas produktivitetsökning summerar till 1,8 °/0per år.
Enligt tabellen har företag inom den kunskapsintensiva sektorn det största utrymmet för kostnadsökningar, vilket naturligtvis är detsamma som de bästa förutsättningarna för en god lönsamhet. Vid sidan av tjänstesektorn bedöms företag i denna sektor få de högsta internationella prisökningarna på sin produktion samtidigt som de förväntas den snabbaste produktivitetsökningen. Enligt tabell 3.8 är det också denna sektor som får den snabbaste exporttillväxten med drygt 6% per år. Enligt tabell 3.5 ovan ökar produktionen snabbast inom den kunskapsintensiva produktionen, som faktiskt är den enda varuproducerande sektorn med en förväntad ökning av antalet arbetade timmar.
Den kapitalintensiva sektorn bedöms få det minsta utrymmet för kostnadsökningar, eftersom både de internationella priserna och produktiviteten förväntas öka relativt långsamt. Åtgärder inom miljö- och energipolitikens område påverkar främst företag i denna sektor. Den tekniska utvecklingen kan därför förväntas bli inriktad mot att ta fram energisnåla och rena tillverkningsprocesser. Följden torde bli att den tekniska utvecklingen ger ett mindre bidrag än tidigare till arbetsproduktivitetens tillväxt.
Tabell 3.8 Export och import 1988-2000 Årlig procentuell förändring. 1988årspriser
| Export | Import | Bilaga l8 till Långtids- | ||
| Kapitalintensiv produktion | 1,4 | 4,2 | utredningen 1990,"Indu- | |
| Arbetsintensiv produktion | 4,2 | 4,4 | strin till år 2000 ett | |
| Kunskapsintensiv produktion | 6,4 | 4,6 | tillväxtdecennium". l | - |
| Skyddad produktion | 2,9 | 5,1 | bilagan finns också en ut- | |
| Summa varuproduktion | 4,6 | 4,5 | förlig beskrivning av IS- MOD. Modellen beskrivs | |
| Bostäder och energi | 0,0 | 1.0 | vidare rapporten i | IS- |
| Privata tjänster | 6,2 | 3,9 | MOD-systemets llersek- | |
| Näringslivet totalt | 4,9 | 4.4 | tormodeller av den svens- ka ekonomin", SIND PM | |
| Källa: Finansdepartementet. | 1987:3. |
4- 10-0788
Tabell 3.9 Produktion och arbetade timmar inom de varuproducerandesektorerna 1988 1988års priser
| Förädlingsvärde till producentpris Milj. kr. Andel | Antal arbetade tim. m Milj. tim. Andel | |
| Kapitalintensiv produktion | 49 780 14,7 | 214,7 9,7 |
| Gruvor | 3 534 1,0 | 21,4 1,0 |
| Massa-och pappersind. | 18878 5,6 | 70,0 3,2 |
| Baskemisk-och plastind. | 7015 2,1 | 37,1 1,7 |
| Raffmaderier | 6 379 1,9 | 6,6 0,3 |
| Jäm- och stålverk | 9 724 2,9 | 68,2 3,1 |
| Dryckesvaruind. m. m. | 4 250 1,3 | 11,4 0,5 |
| Arbetsintensiv produktion | 51 980 15,4 | 381,3 17,3 |
| Konkurrensutsatt livsmedelsind. 7 148 2,1 | 36,1 1,6 | |
| Sågverk m. m. | 4647 1,4 | 41,9 1,9 |
| Träñberind. m. m. | 3 997 1,2 | 20,9 1,0 |
| Gummivaror | 2 500 0,7 | 14,0 0,6 |
| Plastvaror | 3 387 1,0 | 29,6 1,3 |
| Metallvaror | 21 579 6,4 | 145,7 6,6 |
| Textil- och konfektionsind. | 6 472 1,9 | 50,2 2,3 |
| Annan tillverkningsind. | 2 250 0,7 | 42,9 1,9 |
| Kunskapsintensiv produktion | 89039 26,4 | 576,1 26,1 |
| Maskinind. | 31495 9,3 | 195,9 8,9 |
| Elektroind. | 15369 4,6 | 133,0 6,0 |
| Transponmedelsind. | 28997 8,6 | 161,5 7,3 |
| Varv | l 378 0,4 | 18,9 0,9 |
| lnstrumentind. | 3 717 1,1 | 23,3 1,0 |
| Annan kemisk ind. | 8083 2,4 | 43,6 2,0 |
| Skyddad produktion | 147089 43,5 | l 034,7 46,9 |
| Skyddad livsmedelsind. | 12718 3,8 | 78,0 3,5 |
| Trävaruind | 11 949 3,5 | 73,9 3,4 |
| Grafisk ind. | 17740 5,2 | 109,2 5,0 |
| Jord- och stenvaruind. | 7 568 2,2 | 38,4 1,7 |
| Jord- och skogsbruk samt fiske 29875 8,8 | 245,5 11,1 | |
| Byggnadsind. | 67 239 19,9 | 489,6 22,2 |
| Summa varuproduktion | 337888 100,0 | 2 206,8 100,0 |
Exklusi vesågverk. Källa: Finansdepartementet.
Den kapitalintensiva sektorn pressas således av ett litet utrymme för kostnadsökningar samtidigt som den mer än övriga sektorer påverkas
av höjda elpriser. Följden blir en försämrad lönsamhet, lägre investeringstillväxt och en långsammare exporttillväxt, vilket medför en Förhållandevis långsam produktionsökning och en minskad sysselsättning.
Den skyddade varuproduktionen har ett litet utrymme för kostnadsökningar och därutöver växer världsmarknaden långsamt. Samtidigt är denna sektor just skyddad och kan därför höja sina priser i takt med kostnadsökningarna. Produktionen beräknas öka i ungefär samma takt som den del av inhemsk efterfrågan som riktas mot de varor sektorn producerar.
Efter den kunskapsintensiva sektorn förväntas den privata tjänstesektorn den snabbaste exporttillväxten. Det förklaras främst av en förväntad snabb tillväxt för världshandeln med tjänster. Den låga exportpriselasticiteten för denna sektor, innebär att det är svårt att vinna marknads-
-
andelar genom relativprissänkningar och exporten ökar därför i ungefär samma takt som världsmarknaden för tjänster förväntas växa.
Disaggregerad nivå
- Den aggregerade strukturbilden som redovisades ovan har beräknats med hjälp av MECMOD. l långtidsutredningens arbete har emellertid utvecklingen på den aggregerade nivån i MECMOD stämts av mot konjunkturinstitutets industristrukturrnodell ISMOD som har en mer disaggregerad sektorindelning av näringslivet.
I tabell 3.9 redovisas produktionens och sysselsättningens fördelning för de varuproducerande sektorerna på den disaggregerade nivån. Den största varuproducerande sektorn är skyddad produktion. Att denna sektor är så stor beror på att byggnadsindustrin samt jord- och skogsbruk inkluderas. Näst störst bland de varuproducerande sektorerna är kunskapsintensiv produktion, som domineras av maskinindustrin och transportmedelsindu-
Tabell 3.l0 Produktion, arbetadetimmar och produktivitet inom varuproducerande sektorer 1988-2000 Årlig procentuell förändring. 1988årspriser
Förädlings- Antal arb. Produk-
| värde | timmar tivitet | |
| Kapitalintensiv produktion | 1,6 - | |
| Gruvor | - , | -2,3 |
| Massa- och pappersind. | , | -0,7 |
| Baskemisk-och plastind. | , | -2,l |
| Raffmaderier | . | -0,6 |
| Järn- och stálverk | - , | -2,7 |
| Dryckesvaruind. m. m. | -0, w |
- , Arbetsintensiv produktion Konkurrensutsatt livsmedelsind. Sågverkm. m. Träfiberind. m. m. Gummivaror
I I Plastvaror l Metallvaror Textil- och konfektionsind. Annan tillverkningsind.
Kunskapsintensiv produktion Maskinind. Elektroind. Transportmedelsind. Varv
I l lnstrumentind. Annan kemisk ind.
Skyddadproduktion Skyddadlivsmedelsind. Trävaruindf
I Grafisk ind. Jord- och stenvaruind. Jord- och skogsbruksamtfiske Byggnadsind. Summa varuproduktion u o w m
I
Exklusive sågverk. Källa: Finansdepartementet.
strin. Den kapitalintensiva produktionen domineras av massa- och pappersindustrin samt järn- och stålverk och den arbetsintensiva produktionen av Företag inom metallvaruindustrin.
1 tabell 3.10 redovisas produktionen, sysselsättningen och produktiviteten nedbruten på den disaggregerade nivån. Bland de varuproducerande sektorerna förväntas den snabbaste produktivitetsutvecklingen
inom arbets- och kunskapsintensiv produktion. Den långsamma produktivitetsutvecklingen inom kapitalintensiv produktion är en följd av den förväntade miljö- och energipolitiken, som främst antas påverka företag inom denna sektor. Bland de kapitalintensiva Företagen är det endast massa- och pappersindustrin samt ratñnaderierna som bedöms öka sin produktion, se tabell 3.10.
Inom den kunskapsintensiva sektorn ökar samtliga branscher utom varven sin produktion. Bland de arbetsintensiva företagen förväntas att produktionen ökar snabbast inom metallvaruindustrin. Detta förklaras bl.a. av att företag inom denna bransch i stor utsträckning producerar insatsvaror till de snabbt växande kunskapsintensiva företagen.
3.4¶Känslighetsanalyser
I tabellerna 3.1 l -3.l4 redovisas resultaten av ett antal känslighetsanalyser när produktiviteten, världsmarknadens tillväxt, arbetskraftsutbudet och andelen högutbildade varieras. En förutsättning för samtliga känslighetsanalyser är att bytesbalansen år 2000 uppvisar samma överskott, mätt som andel av BNP, som i basscenariot.
I basscenariot ökar produktiviteten i näringslivet med 1,8°/0per år och BNP med 2,2% per år. En högre produktivitetstillväxt på 2,7% per âr innebär att den årliga BNP-tillväxten ökar till 2,9%, se tabell 3.11. Det medför naturligtvis att även behovet av investeringar påverkas. De beräk-
Tabell 3.11 Försörjningsbalansensutveckling 1988-2000 Årlig procentuell förändring. 1988årspriser
Årlig produktivitets- Högre Högre Fler ökning i näringslivet världs- arbets- högutb. ----- marknads- krafts- 2,7% 1,0% tillväxt utbud
| BNP | 2,9 | 1,5 2,2 | 2,4 2,3 | |
| Import | 5,4 | 3.6 4,5 | 4,6 4.5 | |
| Tillgång | 3,6 2,0 | 2,8 | 3,0 2,8 | |
| Privat konsumtion | 2,9 | 1,2 2,4 | 2,4 2,2 | |
| Offentlig konsumtion | 1,6 1,6 | 1,6 | 1,6 1,6 | |
| Bruttoinvesteringar | 3,3 0,8 | 1,8 | 1,9 1,8 |
Näringslivet inkl.
bostäder 3,5 0,6 1,8 1,9 1,9
Offentliga 2,0 2,0 2,0 2,0 2,0 Lagerinvesteringar
. . . . . . . . . . Export 5,8 4,1 4,7 5,1 5.0
Användning 3,6 2,0 2,8 3,0 2,8
Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.12 Produktionen sektorvis 1988-2000 Årlig procentuell Förändring.Förädlingsvärdet sektorvis i 1988årspriser
Årlig produktivitets- Högre Högre Fler
ökninginäringslivet världs- arbets- högutb.
m- marknads- krafts-
2,7% 1,0% tillväxt utbud
Kapitalintensiv
produktion 0,9 0,2 0,3 0,7 0,6 Arbetsintensiv
produktion 2,9 1,3 1,8 2,2 2,2 Kunskapsintensiv
| produktion | 5,4 3,3 3,9 | 4,5 | 4,7 | |
| Skyddad produktion | 3,1 | 1,2 2,1 | 2,3 2,1 | |
| Summa varuproduktion 3,4 | 1,7 2,3 | 2,7 2,7 | ||
| Bostäder och energi | 1,7 0,3 | 1,2 | 1,3 | 1,2 |
| Privata tjänster | 3,4 | 1,6 2,6 | 2,7 | 2,6 |
| Näringslivet totalt | 3,2 | 1,4 2,2 | 2,4 | 2,4 |
Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.13 Arbetadetimmar sektorvis 1988-2000 Årlig procentuell förändring. Miljoner arbetstimmar
Årlig produktivitets- Högre Högre Fler ökningi näringslivet världs- arbets- högutb. å marknads- krafts- 2,7% 1,0% tillväxt utbud
Kapitalintensiv produktion 1,6 -1,6 1,9 1,4 -1,6 - - - Arbetsintensiv produktion 1,1 1,0 -1,2 -0,8 1,0 - - - Kunskapsintensiv
| produktion | 1,2 1,0 0,8 | 1,4 | 1,3 |
| Skyddad produktion | -0,5 -0,5 -0,5 | -0,3 -0,7 | |
| Summa varuproduktion -0,2 -0,2 -0,4 | 0,0 -0,3 | ||
| Bostäder och energi | -0,5 -0,1 | 0,0 0,1 -0,1 | |
| Privata tjänster | 1,1 1,0 1,2 | 1,3 1,2 | |
| Näringslivet totalt | 0,4 0,4 0,4 | 0,7 | 0,4 |
Källa: Finansdepanementet.
öka med 3,3% år jämfört med 1,8% per år i basscenariot. Vid en nas per oförändrad tillväxt för den oñentliga konsumtionen finns det utrymme for den privata konsumtionen att öka med 2,9% år jämfört med 2,1% per
per år i basscenariot. På liknande sätt medför en lägre produktivitetstillväxt på endast 1% år att BNP växer med 1,5% per år, att bruttoinvesteringar-
per
ökar med 0,8% år och att den privata konsumtionen stiger med na per 1,2% per år.
I basscenariot bedömdes att världshandeln med varor och tjänster i genomsnitt ökar med 4,8 % år under åren 1988 2000. l känslighets-
ca per kalkylen med högre världsmarknadstillväxt antas att världshandeln
en ökar med 5,8% år. För att snabbare världsmarknadstillväxt skall
per en påverka den ekonomiska tillväxten krävs att antingen produktiviteten
eller antalet arbetade timmar påverkas.
Tabell 3.14 Produktiviteten sektorvis 1988-2000 Årlig procentuell förändring. Förädlingsvärde arbetad timme
per
Årlig produktivitets- Högre Högre Fler
ökninginäringslivet världs- arbets- högutb.
j marknads- krafts-
7% 1,0% tillväxt utbud
Kapitalintensiv
produktion 2,4 1,8 2,2 2,1 2,2 Arbetsintensiv
produktion 4,0 2,2 3,0 3,0 3,2 Kunskapsintensiv
| produktion | 4,1 | 2,2 3,1 | 3,1 3,4 | |
| Skyddad produktion | 3,6 | 1,8 2,7 | 2,6 2,8 | |
| Summa varuproduktion 3,7 | 1,9 2,8 | 2,7 3,0 | ||
| Bostäderoch energi | 2,2 | 0,4 | 1,2 | 1,2 1,3 |
| Privata tjänster | 2,3 0,5 | 1,4 | 1,3 1,4 | |
| Näringslivet totalt | 2,7 | 1,0 1,8 | 1,8 2,0 |
Källa: Finansdepartementet.
Eftersom basscenariot förutsätts situation med full syssel-
motsvara en sättning kan antalet arbetade timmar inte öka. l denna känslighetskalkyl förbises vidare från eventuella positiva effekter på investeringarna och produktiviteten av en snabbare världsmarknadstillväxt. Den enda märkbara effekt som då återstår är att en högre världsmarknadstillväxt gör det möjligt för exportföretagen att avsätta sin produktion till något högre priser och därmed förbättras terms-of-trade. Den årliga exportprisökningen beräknas i känslighetsanalysen bli ca 0,3 % högre än i basscenariot.
Förutsättningen att bytesbalansen år 2000 skall uppvisa samma värde som i basscenariot medför i kombination med de högre exportprisökningarna att exporten kan öka något långsammare och importen något snabbare än i basscenariot. Tillväxten i privat konsumtion ökar därför till 2,4 % per år.
1 känslighetskalkylen med ett högre arbetskraftsutbud redovisas effekterna av att utbudet av arbetskraft under 1990-talet blir 2 procentenheter högre än i basscenariot. Tillväxten i BNP ökar till 2,4% per år, vilket bedöms medföra att tillväxten i bruttoinvesteringarna ökar med tion-
en del. Vid en oförändrad offentlig konsumtion innebär detta att den privata konsumtionen kan öka med 2,4°/0 per år.
Med hänsyn till historiska trender förutsätts i basscenariot att andelen högutbildade ökar från 13% av arbetskraften 1987 till 16% år 2000. Känslighetsanalysen med fler högutbildade utgår ifrån att andelen högutbildade istället ökar till 19°/0år 2000. Det antas i sin tur medför generell
en produktivitetseffekt som påverkar samtliga arbetstagare även de lågut-
bildade motsvarande en extra ökning av produktiviteten med 0,1 %
- per år, dvs. denna produktivitetselfekt har lagts på exogent.
De högutbildade hari utgångsläget en högre produktivitet än de lågutbildade. En ytterligare höjning av produktiviteten uppkommer därför till följd av att fler arbetstagare flyttas över till gruppen högutbildade med högre produktivitet. Tillsammans medför dessa båda produktivitetselfekter att den genomsnittliga produktiviteten i näringslivet ökar med ca 2,0 % per år jämfört med 1,8 per år i basscenariot.
En ökning av andelen högutbildade medför att tillväxten i BNP ökar från 2,2% i basscenariot till 2,3% per år. Tillväxten för bruttoinvesteringarna i näringslivet förutsätts öka något till 1,9% per år. Vid en oförändrad offentlig konsumtion medför detta att den privata konsumtionen kan öka med 2,2 % per år.
tabell 3.12 redovisas produktionen sektorvis i de olika känslighetskalkylerna. Att produktionen i den kapitalintensiva sektorn varierar mindre än i övriga sektorer när produktiviteten i näringslivet varieras beror på att produktiviteten i denna sektor förutsätts vara stabilare än i de övriga sektorerna, setabell 3.14.
En högre världsmarknadstillväxt antas varken påverka den genomsnittliga produktiviteten i näringslivet eller antalet arbetade timmar. Den enda effekt som då återstår blir därmed, enligt diskussionen ovan, att terins-oftrade förbättras och en snabbare ökning av privat konsumtion. Det medför i sin tur att den inhemska produktionen i ökad utsträckning inriktas mot hemmamarknaden och därmed gynnas de sektorer som främst producerar för hemmamarknaden, dvs. skyddad produktion, bostäder och tjänster. I denna mycket partiella känslighetsanalys missgynnas således de konkurrensutsatta industrisektorema av en snabbare världsmarknadstillväxt.
En ökning av andelen högutbildade gynnar, som man kan vänta sig, i första hand den kunskapsintensiva produktionen. De högutbildade får en långsammare löneutveckling när de blir fler och därmed ökar lönekostnadema för kunskapsintensiva företag något långsammare än i basscenariot. Dessa företag får då möjlighet att anställa fler personer och att expandera sin produktion snabbare.
3.5¶Finansiella bilden
Kopplingen till MECMOD Till den reala utvecklingen av ekonomin finns en finansiell spegelbild, som visar de finansiella flödena mellan olika delar av ekonomin. l arbetet med Långtidsutredningen 1990 har en modell kallad FIMO använts för att beräkna inkomster och utgifter för sex institutionella sektorer och en sektor motsvarar utlandetz.
som
l MECMOD beräknas bl. a. värdet av importen och exporten av varor och tjänster. I FIMO beräknas sedan ett transfereringsnetto och ett räntenetto mot utlandet och därmed erhålles en uppskattning av bytesbalansen,
är lika med det totala finansiella sparandet i landet. FIMO fördelar som därefter det totala finansiella sparandet på de sex institutionella sektorerna, dvs. staten, socialförsäkringssektom, kommunerna, icke-finansiella företag, finansiella företag resp. hushållen.
Beräkningarna av inkomster och utgifter för resp. sektor görs på en disaggregerad nivå, eftersom FIMO har en detaljerad databas över olika typer av inkomst- och utgiftsvariabler. Variablerna skrivs fram med hjälp
2l bilaga l till Långtidsav trender kopplade till variabler som hämtas från den reala modellen utredningen 1987, Me- MECMOD. De finansiella kalkylema genomförs därför efter de reala toder, modeller och be-
räkningar", finns en dekalkylema. I några fall, ex. pensioner, beräknas variablema i FIMO
taljerad redovisning av genom en kombination av trender från MECMOD och exogena prognoser. FIMO.
De variabler som hämtas över från den reala modellen är bl. a.: 0 lönesummor för olika sektorer O bruttodriftsöverskott för olika sektorer 0 bruttoinvesteringar i olika sektorer 0 olika typer av konsumtion i fasta och löpande priser 0 BNP 0 prisindexar
Den finansiella modellen är egentligen knuten till den reala modellen KOSMOS, som har använts för prognoser fram till 1995. Det första steget i de finansiella kalkylema innebär därför att man förlänger de reala beräkningarna i KOSMOS fram till år 2000 på ett sådant sätt att man återskapar resultaten från tidigare beräkningar i MECMOD. De finansiella beräkningarna till år 2000 utgår därför från den s. modellkalkylen som sträcker sig fram till 1995 och som beräknats med hjälp av KOSMOS.
Finansiellt sparande En av utgångspunktema för de finansiella beräkningarna är att skattetrycket, dvs. skatter och avgifter i procent av BNP, skall förbli ungefär 56%, som är den beräknade nivån för 1990. Detta antagande medför i kombination med den beräknade utgiftsutvecklingen att den offentliga sektorns finansiella sparande i genomsnitt beräknas bli ca 3,5% av BNP under 1990-talet, se tabell l
Den i långtidsutredningen förutsatta ökningen av hushållens sparande medför att hushållssektoms finansiella sparande år 2000 beräknas bli drygt 0,5 % av BNP. Företagssektom uppvisar finansiella underskott under hela l990-ta1et. Två viktiga förklaringar till de bestående underskotten är företagens räntekostnader för investeringar i Sverige och för deras utländska direktinvesteringar.
Den långa inhemska räntan räntan på femåriga statsobligationer har antagits ligga på en nivå kring 13- 14% åren 1990- 1991 för att därefter sjunka till 8,5% år 1993, vilket är i paritet med den antagna utländska räntenivån. År 1993 är realräntan knappt 5%. Den antas sedan successivt minska till 3% år 2000, vilket är lika med den antagna internationella realräntan.
Tabell 3.15 Finansiellt sparande Procentuell andelav BNP i löpande priser
1990 1995 2000 1990-
| Offentlig sektor | 3,7 | 3,1 | 5,2 | 3,6 |
| Hushåll | 1,0 - | 0,0 | 0,7 | 0,1 |
| Företag | 5,9 - | -4,7 | -4,4 | -4,4 |
| Bytesbalans | 3,1 - | 1,6 - | 1,5 | -0,7 |
Källa: Finansdepartementet.
Ofentlig sektor Enligt tabell 3.15 beräknas den offentliga sektorns finansiella sparande förbättras till drygt 5% av BNP år 2000. Bakom denna siffra finns dock en kraftig förbättring av statens finansiella sparande och en försämring av socialförsäkringssektoms och kommunernas finansiella sparande, setabellerna 3.16-3.18.
Staten beräknas 1990 få ett finansiellt sparande på lite drygt 1°/o av BNP. Under 1990-talet kommer staten in i en självförstärkande process med stabila finansiella överskott som gör det möjligt att amortera på statsskulden, vilket i sin tur minskar räntekostnadema under senare år. Antagandet att realräntan successivt minskar till 3°/0 år 2000 förstärker den förmånliga utvecklingen.
Tabell 3.16 Statensinkomster och utgifter
| Procentuell andel av BNP löpande i | priser 1990 | 1995 | 2000 |
| Inkomster | 34,1 | 32,2 | 32,0 |
| Skatter | 26,2 | 24,8 | 25,1 |
| Socialförsäkringsavgifter | 4,4 | 4,6 | 4,6 |
| Räntor | 1,5 | 0,9 | 0,7 |
| Ovriga inkomster | 2,0 | 1,9 | 1,7 |
| Utgifter | 33,0 | 30,0 | 26,3 |
| Transfereringar till hushåll | 8,6 | 8,5 | 7,8 |
| Folkpension | 4,5 | 4,0 | 3,4 |
| Räntor | 4,5 | 2,6 | 0,8 |
| Ovriga transfereringar | 1 1,8 | 11,1 | 10,5 |
| Konsumtion | 7,3 | 6,9 | 6,4 |
| Investeringar | 0,9 | 0,8 | 0,8 |
| Finansiellt sparande | 1,1 | 2,2 | 5,8 |
Enligt modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.17 Socialförsäkringssektornsinkomster och utgifter Procentuell andelav BNP i löpande priser
| 1990 | 1995 | 2000 | |
| Inkomster | 16,5 | 15,5 | 14,5 |
| Avgifter | 10,3 | 10,4 | 10,4 |
| Bidrag från staten | 2,5 | 2,5 | 2,3 |
| Räntor m. m. | 3,2 | 2,5 | 1,7 |
| Skatter | 0,4 | 0,1 | 0,1 |
| Utgifter | 12,9 | 13,5 | 13,3 |
| Transfereringar till hushåll | 10,4 | 11,1 | 11,1 |
| ATP | 5,8 | 6,3 | 6,3 |
| Övriga transfereringar | 2,1 | 2,0 | 1,9 |
| Konsumtion | 0,4 | 0,4 | 0,3 |
| Finansiellt sparande | 3,6 | 2,1 | 1,2 |
Enligt modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.18 Kommunernasinkomsteroch utgifter Procentuell andelav BNP i löpande priser
| 1990 | 1995 | 2000 | |
| Inkomster | 24,9 | 25,8 | 25,3 |
| Skatter | 15,2 | 16,2 | 16,1 |
Bidragfrån statenoch
| socialförsäkringssektorn | 6,2 | 6,2 | 5,9 |
| Övriga inkomster | 3,4 | 3,4 | 3,3 |
| Utgifter | 25,8 | 26,9 | 27,1 |
| lfransfereringar till hushåll | 1,7 | 1,6 | 1,4 |
| vriga transfereringar | 2,5 | 2,3 | 2,3 |
| Konsumtion | 19,7 | 21,1 | 21,5 |
| Investeringar | 2,0 | 1,9 | 1,8 |
| Finansiellt sparande | 1,0 - | 1,1 - | 1,8 - |
a Enligt modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.19 Icke-finansiella företags inkomster ochutgifter Procentuell andelav BNP i löpande priser
1990 1995 2000 Inkomster 16,0 16,8 18,4
Offentliga transfereringar
| inkl. subventioner | 5,4 | 4,7 | 4,5 |
| Ovrigt | 15,5 | 16,4 | 17,9 |
| Subventioner | 4,9 - | 4,3 - | -4,1 |
| Utgifter | 27,6 | 26,8 | 26,7 |
| Räntor | 7,0 | 7,5 | 5,4 |
| Skatt | 1,9 | 2,5 | 3,2 |
| Investeringar | 13,8 | 11,7 | 12,1 |
| Ovrigt | 4,9 | 5,1 | 6,0 |
| Finansiellt sparande | -11,7 | 10,0 | -8,3 |
aEnligt modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet.
Socialförsäkringssektorns finansiella sparande beräknas minska från 3,6% av BNP år 1990 till 1,2% år 2000 främst till följd av lägre ränteinkomster. En lägre räntenivå missgynnar socialförsäkringssektorn, som har stora finansiella förmögenter.
Även kommunernas finansiella sparande beräknas minska från 1,0°/o
av BNP år 1990 till 1,8°/oår 2000. Det förklaras främst av den förutsatta
-ökningen av offentlig konsumtion. Det är knappast troligt att kommunerna under en lång följd av år kan ha ett gradvis ökande underskott. Den i tabell 3.18 redovisade utvecklingen visar därför på behovet av utgiftsnedskärningar eller inkomstförstärkningar för kommunerna.
Företag Underskotten i de icke-finansiella företagens samlade finansiella sparande beräknas minska som andel av BNP under 1990-talet, se tabell 3.19. De viktigaste förklaringarna till denna utveckling är antagandet om en lägre
realränta, den beräknade investeringsutvecklingen som medför att företagens utgifter för investeringar år 2000 utgör en lägre andel av BNP än år 1990 samt att deras inkomster beräknas öka från 16% av BNP 1990 till drygt 18% år 2000.
Samtidigt minskar överskotten i de finansiella företagens samlade sparande. Det förklaras främst av den lägre räntenivån, eftersom de finansiel-
företagen har stora finansiella förmögenheter.
Hushåll Hushållens finansiella sparande beräknas öka från 1,0 % av BNP år 1990
till 0,7 °/oår 2000. l samband med diskussionen om den privata konsumtionens utveckling diskuterades hushållssparandet.
En av utgångspunkterna för de finansiella beräkningarna är att skattetrycket skall förbli ungefär oförändrat. Det hindrar dock inte att hushållens utgifter för inkomstskatter enligt beräkningarna sjunker från knappt 22 °/oav BNP år 1990 till 20% år 2000.
Bytesbalansen Bytesbalansen förbättras enligt beräkningarna från -3,1°/0 av BNP år 1990 till 1,5% år 2000. Den viktigaste förklaringen är att exporten av varor och tjänster beräknas öka betydligt snabbare än importen och därmed förbättras varu- och tjänstebalansen. Men även räntenettot ger ett bidrag till förbättringen.
Tabell 3.20 Finansiella företagsinkomsteroch utgifter Procentuell andel av BNP i löpande priser
| 1990 | 1995 | 2000 | |
| Inkomster | 30,4 | 21,8 | 17,3 |
| Räntor | 26,5 | 17,9 | 13,3 |
| Ovrigt | 3,9 | 3,9 | 3,9 |
| Utgifter | 24,6 | 16,5 | 13,4 |
| Räntor | 18,7 | 10,6 | 7,8 |
| Skatter | 0,5 | 0,7 | 0,3 |
| investeringar | 0,7 | 0,6 | 0,6 |
| Ovrigt | 4,8 | 4,7 | 4,7 |
| Finansiellt sparande | 5,8 | 5,3 | 3,9 |
3 Enligt modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.21 Hushållens inkomster ochutgifter Procentuell andelav BNP i löpande priser
| 1990 | 1995 | 2000 | |
| Inkomster | 104,0 | 101,0 | 98,0 |
| Löner | 60,4 | 59,9 | 59,8 |
| Kollektiva avgifter | 16,5 | 17,0 | 16,9 |
| Offentliga transfereringar | 20,7 | 21,3 | 20,3 |
| Räntor | 5,6 | 3,9 | 2,7 |
| Övrigt | 17,2 | 16,0 | 15,2 |
| Utgifter | 105,0 | 101,0 | 97,3 |
| Skatter | 21,8 | 20,1 | 20,0 |
| Räntor | 8,8 | 6,5 | 5,1 |
| Konsumtion | 52,1 | 52,2 | 50,5 |
| Investeringar | 2,6 | 2,4 | 2,0 |
| Övrigt | 19,7 | 19,8 | 19,7 |
| Finansiellt sparande | 1,0 - | 0,0 | 0,7 |
| Disponibel inkomst | 51,3 | 52,4 | 51,5 |
° Enligt modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet. Tabell 3.22 Bytesbalans
| Procentuell andel av BNP löpande i | priser 1990 | 1995 | 2000 |
| lnllöde | 35,2 | 37,0 | 42,9 |
| Expon av varor och tjänster | 31,5 | 33,8 | 39,9 |
| Transfereringar | 1,8 | 1,7 | 1,6 |
| Räntor m. m. | 2,0 | 1,5 | 1,3 |
| Utflöde | 38,3 | 38,5 | 41,4 |
| Import av varor och tjänster | 30,9 | 31,8 | 36,1 |
| Transfereringar | 2,9 | 2,8 | 2,8 |
| Räntor m. m. | 4,5 | 3,9 | 2,5 |
| Bytesbalans | 3,1 - | 1,6 - | 1,5 |
| Varu- och tjänstebalans | 0,6 | 2,0 | 3,9 |
| Transfereringsnetto | 1,2 - | 1,2 - | 1,2 - |
| Räntenetto | -2,5 | 2,4 | -1,1 |
- Enligt modellkalkylen i kapitel 9 i Lángtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet.
6l
4 Simuleringar med MAMMA-modellen
4.1 Introduktion och översikt Syftet med den här uppsatsen är först och främst att ge en fylligare beskrivning av några av de simuleringar som Långtidsutredningen har haft tillgång till. Hur de har påverkat utredningens bedömningar och resonemang framgår av huvudrapporten. Ett sekundärt syfte är att genom ett antal simuleringar belysa MAMMA-modellens mekanismer och på så sätt vara ett komplement till den mer tekniska modelldokumentationen i appendix
Avsnitt l "Scenariosimulering 1990-2025, finanspolitiska strategier under l990-talet illustrerar möjligheterna att kalibrera modellen så att den kan användas för att generera rimliga scenarios för makrovariabler som produktion, investeringar, konsumtion och sparande. I avsnittets senare del tjänar scenariot som utgångspunkt för att studera effekterna av olika ñnanspolitiska strategier under l990-talet.
Avsnitt 2 Omvärldsefterfrågam utbudsstömingar, lönebildning och ekonomisk politik försöker belysa etfektema av dels minskad efterfrågan från omvärlden, dels sänkt produktivitet t.ex. i form av höjda oljepriset under förutsättningen att det finns inslag av imperfekt konkurrens på arbetsmarknaden. I avsnittets senare del diskuteras elfektema av olika ekonomisk-politiska strategier för att lindra de negativa effekterna av sådana störningar.
Avsnitt 3 Arbetsmarknadens funktionssätt innehåller en summarisk diskussion om betydelsen av en återhållsam och förtroendeskapande strategi från fackforeningarnas sida.
Avsnitt 4 Skattereformen" redovisar simuleringar av tänkbara effekter av skattereformen. Intresset fokuseras främst till ekonomins anpassning över tiden och eñektema på inkomstfördelningen mellan generationer.
Avsnitt 5 "Bytesbalans och välfärd kontrasterar ett välfárdsorienterat perspektiv på ekonomisk politik mot den traditionella styrningen mot intermediära mål typ bytesbalansen.
För att kunna lösa modellen numeriskt krävs värden på ett antal parametrar. Valet av dessa redovisas i appendix till detta kapitel och diskuteras närmare i den tekniska modelldokumentationen i appendix 3 "MAMMA
a documentation for the medium term survey 1990. -
4.2¶Scenariosimulering 1990-2025, ñnanspolitiska
strategier under 1990-talet
1 detta avsnitt redovisas ett modellgenererat scenario för perioden 1990- 2025 på basis av en tänkbar utveckling för arbetsutbud, skatter och olfentliga utgifter. Detta scenario tas som utgångspunkt för att studera elfekterna av olika ñnanspolitiska strategier under 1990-talet. En något modifierad variant av denna simulering redovisas i huvudrapportens avsnitt 8.5. Intresset fokuseras till konsumtion, sparande och inkomstfördelningen mellan generationer. Simuleringama är genomförda med en MAMMAversion där inhemska och utländska varor är identiska och arbetsutbudet exogent.
Scenariosimulering
Utgångspunkten för scenariobeskrivningen är en rad antaganden som har vuxit fram i ett samspel mellan Konjunkturinstitutets modeller MAMMA, MECMOD, ISMOD och fristående bedömningar. De överensstämmer i stora drag med bedömningama i huvudrapporten. Den intresserade hänvisas dit för en diskussion om antagandena.
Näringslivets produktivitet antas öka med 2% per år till följd av teknisk utveckling. Arbetsutbudets ökningstakt i procent framgår av tabell 4.1.
Diagram 4.1 Offentlig konsumtion och transfereringar Procentuell andelav BNP
CD m I l I T I I
. /. LD / V3 /
- / r / V /
/
. /
§2-
/ m /
/ O / EV / U Z
" - / xå-z / ,
/ -
to:
NI
,
1 s -
l 1 1 1 1 1
1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 20 "75
period
Offentlig konsumtion
Transfereringar
Tabell 4.1 Ökning arbetsutbudet
av Årlig procentuellökning
1989-1990 1991-1995 1996-2000 2001-2005 2006-2015 2016-2025 Perssonoch Svensson 1987 genomför liknan- 0.9 0.6 0.7 -0.l -0.3 -0.2 de simuleringar.
Diagram 4.2 Investeringar Procentuell andel avBNP
.- r r r r r 1
1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025
period
Investeringar
Den offentliga konsumtionen och transfereringama redovisas i diagram 4.1 som andel av BNP. Den huvudsakliga drivkraften bakom utvecklingen av såväl arbetskraftsutbudet som de offentliga utgifterna är demografrn. Skattetrycket, mätt som andel av BNP, antas sjunka från 56 % 1990 till
ca 54% år 2000 och därefter vara oförändrat. Följaktligen kommer de olfentliga utgifterna exkl räntor att understiga inkomsterna fram till år 2005: initialt med motsvarande 4% av BNP
På grundval av dessa förutsättningar och en uppsättning parametervärden som redovisas i appendix genererar modellen banor för såväl försörjningsbalansens komponenter som kapital- och förrnögenhetsstockar.
Investeringarna beror i modellen på förväntad framtida avkastning och kännetecknas dessutom av en viss trögrörlighet pga. anpassningskostnader. Ökningen i arbetsutbudet under 1990-talet driver fram investering-
en våg under simuleringsperiodens början. Detta illustreras i diagram 4.2 som visar investeringsandelen BNP. Eftersom arbetsutbudet förväntas
av minska efter år 2000 börjar investeringsandelen att sjunka från knappt 21% i mitten av 1990-talet till under 20% strax efter år 2000.
Elfektema på det offentliga finansiella sparsaldot och bytesbalansen framgår av diagram 4.3. Det offentliga sparsaldot sjunker monotont från dagens 4% av BNP. Det är värt att notera att år 2005 är sparsaldot 2
av BNP samtidigt som summan av offentlig konsumtion och transfereringar är ungefär lika med skatteinkomstema. Skillnaden avkastningen
utgörs av på den offentliga förmögenhet som har ackumulerats under 1990-talet.
Trots det stora offentliga sparandet är bytesbalansen negativ i simule-
2Förutsatt att förändringsperiodens början. Detta beror dels på de stora investeringarna, dels ringarna övrigai offentlipå på lågt i gainkomster och deof-
ett sparande hushâllsektom. Det låga hushållsparandet förkla-
fentliga investeringarna ras bl. a. av att hushållen väljer att konsumera relativt mycket eftersom balanserar varandra.
Diagram 4.3 Oñentligt finansiellt sparandeoch bytesbalans Procentuell andelav BNP
v
m e
4 V.
W990 W995 2000 2005 20W. 20l5 2020 2025
period
Offentligt finansiellt sparande
Bytesbalans
man förväntar sig högre nettoinkomster i framtiden i form av lägre skattetryck och högre medelarbetstid. Ett förbättrat hushållsparande och en nedgång i investeringsandelen leder till en successivt Förbättrad bytesbalans under 1990-talet. Efter år 2005 försämras bytesbalansen kraftigt till följd av det allt lägre sparsaldot i den offentliga sektorn.
Finanspolitisk strategi lägre .skaltetryck I denna simulering studeras effekterna av att hålla nere det offentliga sparsaldot genom att sänka skattetrycket. Skatterna ändras år från år såatt det finansiella sparsaldot är noll under de närmaste 15 åren. I övrigt är Förutsättningarna desamma som i sccnariosimuleringcn.
Resultatet är att konsumenterna under 1990-talet väljer att konsumera en del av de ökade nettoinkomsterna medan återstoden sparas för att jämna ut konsumtionsbanan över tiden. Av tabell 4.2 framgår det att den privata konsumtionen under 1990-talet är i genomsnitt l.9°/0 högre än i scenariot. Tillsammans med det lägre offentliga sparandet leder detta till en bytesbalansförsämring motsvarande 1.4 procentenheter av BNP. Eftersom utlandsskulden år 2000 är högre än i referensfallet blir nationalförmögenheten det framtida konsumtionsutrymmet 0.5 procent lägre. Sålunda, den initiala sänkningen av skattetrycket tenderar att försämra ekonomins totala sparande och därmed att omfördela från framtida till samtida generationer.
Finanspolirisk strategi II: högre ojentlig konsumtion I den andra simuleringen studeras effekterna av att den offentliga konsumtionen inte kan hållas nere under de närmaste 15 åren, medan skattetryc-
Tabell 4.2 Simuleringsresultatvid finanspolitisk strategi ochI Procentuell skillnad mot scenariot år 2000
Genomsnittlig konsumtion
1990 2000: Bytesbalans/ National-
- Simulering Privat Offentlig Total BNP förmögenhet
Lägre skatt 1.9 0.0 1.2 l.4 -0.5
- Högreoffentlig konsumtion 0.0 7.9 2.8 -2.2 l.l
- 3 Procentenheter.
ket är detsamma som i scenariot. För jämförelsens skull antas att den offentliga konsumtionen ökar precis så mycket att det offentliga sparsaldot blir noll under de närmaste 15 åren. Det innebär att den offentliga konsumtionen under l990-talet är i genomsnitt 7.9% högre än i scenariosimuleringen.
Konsumenternas inkomster är desamma som i referensfallet. Dessutom antar att nivån på den offentliga konsumtionen har någon direkt påverkan på det privata konsumtionsvalet, vilket kan ses som en grov approximation gjord i syfte att förenkla analysen. Till skillnad från simuleringen med lägre skatter sker därför inget ökat sparande hos hushållen, utan hela ökningen i offentlig konsumtion slår ut i en försämrad bytesbalans - 2.2 procentenheter av BNP enligt tabell 4.2. Den negativa effekten på framtida generationers konsumtionsmöjligheter är därför starkare l.l % lägre än i scenariosimuleringen.
4.3¶Omvärldsefterfrågan, utbudsstömingar, lönebild-
ning och ekonomisk politik
Detta avsnitt försöker belysa effektema av en lägre omvärldsefterfrågan eller utbudsstörning under förutsättning att arbetsmarknaden har inslag av imperfekt konkurrens l avsnittets senare del studeras möjligheterna att använda ekonomisk politik i en sådan situation. Analysen grundas på simuleringar med en MAMMA-version med endogena terms-of-trade och en monopolfackförening.
Utgångspunkter Ett negativt skift i omvärldsefterfrågan på svenska produkter eller i produktiviteten ger upphov till en tendens till lägre efterfrågan på arbetskraft. I en ekonomi med en klassisk enligt nationalekonomisk terminologi arbetsmarknad skulle denna tendens till följd att lönenivån sjunker så att sysselsättningen upprätthålls. I simuleringama i detta avsnitt ska vi 3Bruno och Sachs1985 istället monopolfackförening på arbetsmarknaden försvårar genomför närbesläktade
anta att en simuleringar i modell
en anpassningen av lönenivån. med likartad struktur.
5- 10-0788
Tabell 4.3 Simuleringsresultat vid lägrevärldsmarknadsefterfrágan Procentuell skillnad gentemotreferensfallet år Terms Export lön Syssel- Kapital- Nationalof sättning stock förmögentrade het
O -0.7 -0.2 0.0 -1.4 O -l.8 5 -0.5 -0.7 -0.1 -l.5 -0.7 -l.8 10 -0.4 -0.9 -O.l -l.6 -0.9 -l.8 ° År 0 är den första simuleringsperioden.
Tabell 4.4 Simuleringsresultat vid lägreproduktivitet Procentuell skillnad gentemotreferensfallet år Terms Export lön Syssel- Kapital- National-
| of trade | sättning stock förmögen- | het | ||||
| 0 | 1.0 | -2.3 | 0.0 -2.1 | 0 | -2.8 | |
| 5 | |.5 | -3.6 | -O.2 | -2.3 | -l.6 | -2.8 |
| 10 | 1.7 | -4.l | -O.2 | -2.5 | -2.2 | -2.8 |
Fackföreningen antas ha som mål att maximera sina medlemmars livsinkomster. På grund av sin monopolställning på arbetsmarknaden kan den ensidigt bestämma lönerna. Detta sker på grundval av en avvägning mellan högre lön och arbetslöshet. I det referensfall som används i detta avsnitt befinner sig ekonomin i en långsiktig jämvikt med 2 °/oarbetslöshet till följd av fackföreningens lönekrav vi bortser här från friktionsarbetslöshet.
Lägre världmarknadsefterfrågan Denna simulering går ut på att studera effekterna av en minskad utländsk efterfrågan på svenska produkter. Således har nivån på det utländska efterfrågetrycket sänkts med 2 procent jämfört med referensfallet. Däremot är den underliggande tillväxttakten oförändrad. Detta kan tänkas illustrera en smakförskjutning. Resultaten sammanfattas i tabell 4.3.
Den lägre omvärldsefterfrågan skiftar efterfrågekurvan för svenska varor inåt vilket tenderar att driva ner terms-of-trade -0.7 i år Ojämfört med referensfallet. Eftersom fackföreningen motverkar en anpasssning av lönenivån oförändrad i år O stiger produktreallönen, med en sysselsättningsminskning som följd. Det senare leder till lägre hushållsinkomster vilket ytterligare skiftar efterfrågekurvan för svenska varor.
Kapitalstocken och i något mindre utsträckning sysselsättningen anpassasnedåt över tiden, dvs. utbudskurvan för svenska varor skiftar successivt inåt vilket delvis motverkar fallet i terms-of-trade. År 10 är sysselsättningen l.6% lägre än i referensfallet, kapitalstocken 0.9°/0 lägre och nationalförmögenheten framtida generationers konsumtionsmöjlighet 1,8% lägre.
Lägre produktivitet I detta avsnitt redovisas en simulering där nivån på produktiviteten har sänkts med 2procent jämfört med referensfallet. Däremot är den underliggande tillväxttakten i produktiviteten oförändrad. Detta kan ex. ses som en illustration av en oljeprishöjning. Simuleringsresultaten sammanfattas i tabell 4.4.
Sänkningen av produktiviteten tenderar att höja arbetskraftskostnaden per producerad enhet, vilket driver ner efterfrågan på arbetskraft. På samma sätt som i den föregående simuleringen motverkar fackföreningen en anpassning av lönenivån. Skillnaden mot den tidigare simuleringen är att sänkningen i produktiviteten leder till att även utbudskurvan skiftar år
Sluteffekten är att terms of trade är 1% högre år O än i referensfallet, exporten 2.3% lägre och sysselsättningen 2.1 % lägre. Liksom i den förra simuleringen leder anpassningen över tiden till att utbudskurvan förskjuts ytterligare. År 10 är kapitalstocken 2.2 % och sysselsättningen 2.5% lägre, men terms of trade 1.7% högre än i referensfallet.
Ekonomisk politik Dessa negativa effekter på såväl sysselsättning som nationalförrnögenhet gör det intressant att fråga sig hur olika typer av ekonomisk politik kan påverka situationen.
De två fallen med lägre omvärldsefterfrågan respektive lägre produktivitet är egentligen snarlika. Bägge resulterar nämligen i att en viss given faktorinsats ger lägre avkastning i termer av utländska varor än i referensfallet. Därmed är det klart att ekonomisk politik av traditionellt slag har samma typ av effekt i bägge fallen. l själva verket gäller detta varje situation med undersysselsättning i denna modell, ex. även referensfallet ovan. Att simuleringama nedan sker med utgångspunkt från fallet med lägre produktivitet ska därför bara ses som ett försök att vara illustrativ.
Tabell 4.5 Simuleringsresultatvid ekonomisk politik Procentuell skillnad gentemot fallet utan ekonomisk politik
Genom-
snittlig Fall Terms Export Lön Syssel- total National
of sättning konsumtion förmögen-
trade fro m år 0 het Efterfrågestimulans
| år 0 1 l -2.6 | 0.1 | 2.1 | - | - |
| 5 05 -l.2 | 0.1 | l.1 2.7 | -0.3 | |
| 25 0 0 | 0.0 0.0 -01 | l.1 | -0.7 |
Utbudsstimulans
| -0.4 | O9 | 1.4 - | 2.1 - | - |
| 5 -0.6 | 14 | 1.3 - | 2.4 0.9 | 1.3 |
| 25 -O.7 | 18 | 1.3 | 2.6 1.3 | 1.2 |
-
De två simuleringarna nedan syftar till att studera efterfrågeökande respektive utbudsökande politik. Bägge är konstruerade så att de återställer sysselsättningen år 0 till referensfallets nivå. Simuleringsresultaten sammanfattas i tabell 4.5 som skillnaden gentemot fallet med lägre produktivitet utan ekonomisk-politiska åtgärder.
Den e/ierfrâgeökande politiken innebär att staten ökar sin Förbrukning och underbalanserar budgeten. Detta driver upp terms of trade l.l°/0 högre år 0 än i fallet utan ekonomisk politik eftersom efterfrågan på svenska produkter ökar. En sidoelTekt av detta är att fallet i exporten blir
markant 2.6% lägre i år 0. men sysselsättningen återställs till refensmer fallets nivå eftersom produktreallönen sjunker.
De ökade skatteinkomster och lägre transfereringar arbetslöshetsunderstöd som blir resultatet av den ökade sysselsättningen är långt ifrån tillräckliga för att balansera utgiftsökningen. l längden blir det därför nödvändigt att strama de offentliga finanserna. Vare sig detta sker med hjälp sänkta offentliga utgifter vilket är fallet i simuleringen eller
av skattehöjningar leder detta till lägre sysselsättning och lägre konsumtionsmöjligheter för framtida generationer. Det senare illustreras i tabell 4.5 av att den totala privata + offentliga konsumtionen under perioden år 0- 5 är i genomsnitt 2.7°/0 högre än i fallet utan ekonomisk politik, vilket leder till att från och med år 5 och framåt kan ekonomin konsumera i genomsnitt O.3% mindre än i fallet utan ekonomisk politik nationalförmögenheten är O.3% lägre. I år 25 är den positiva effekten på sysselsättningen mer än upphävd O.1% lägre än i fallet utan ekonomisk politik. Sammanfatt-
expansiv finanspolitik kan på kort sikt återställa sysselsättningsvis, en ningen, men det sker till priset av framtida generationers sysselsättning och konsumtionsmöjligheter.
Den så kallade labila/sökande politiken innebär närmast en slags åtstramning genom att staten väljer att finansera en mindre andel av arbetslöshetskassornas utgifter. Detta leder till att fackföreningen lägger större vikt vid sysselsättningsmålet än tidigare. Den avgörande skillnaden jämfört med den efterfrågestimulerande politiken är att åtgärden sänker lönen 1.4°/0 lägre år O än i fallet utan ekonomisk politik. Detta gör det lönsamt att öka sysselsättningen och utbudet av varor. Därmed tenderar terms of trade att falla O.4°/0 lägre år 0 än i fallet utan ekonomisk politik, vilket stimulerar exporten. Två saker är värda att notera: för det första kan den högre sysselsättningen upprätthållas över tiden 2.6% högre år 25 än i fallet utan ekonomisk politik, för det andra kan både nu- och framtida generationer öka sin konsumtion. Det senare illustreras i tabell 4.5 av att den genomsnittliga totala konsumtionen mellan år 0 och 5 är O.9°/0 högre än i fallet med ekonomisk politik, medan nationalförmögenheten år 5 1.3% högre.
Perssonoch Svensson 4.4 Arbetsmarknadens funktionssätt 1987 genomför likartade simuleringar och dis- Detta avsnitt ägnas åt att diskutera sambandet mellan arbetsmarknadens kuterar hur ekonomisk funktionsätt, investeringar och sysselsättning Avsnittet bygger på en politik kan påverkasituationen. jämförelse av resultaten från två olika versioner av MAMMA med imper-
Tabell 4.6 Simuleringsresultat vid aggresivarefacklig lönepolitik Procentuell skillnad gentemot referensfallet efter 10 år Lön Sysselsättning Nationalförmögenhet 2.2 -9.2 -8.7
fekt konkurrens på arbetsmarknaden. Detta angreppsätt möjliggöra en jämförelse mellan två schabloniserade ekonomier. Den ena kännetecknas av långsiktiga och goda relationer mellan fackförening och arbetsgivare bindande kontrakt, den andra dess raka motsats icke bindande kontrakt. Analysen nedan tolkar detta i termer av "Konsekvent återhållsam facklig lönepolitik respektive Aggressivare facklig lönepolitik.
Konsekvent återhållsam facklig lönepolitik Utgångspunkten är att det finns en monopolfackförening som har som mål att maximera sina medlemmars livsinkomster ett nuvärde av framtida löne- och och transfereringsinkomster. Till skillnad från flertalet modeller av fackföreningsbeteende innebär det att fackföreningen bryr sig om såväl samtida somframtida inkomstmöjligheter. I kraft av sin monopolställning väljer fackföreningen en lönepolitik för att uppnå detta mål. Härvid tar den hänsyn till företagens beteende, dvs. att förväntade höga framtida löner inverkar negativt på investeringar och sysselsättning.
I princip har fackföreningen incitament att förannonsera en återhållsam lönepolitik, invänta investeringarna som därvid följer och sedan revidera lönepolitiken i riktning mot en aggressivare hållning. Orsaken är att när väl investeringarna har skett så är dessa i viss utsträckning irreversibla och med given kapitalstock är arbetskraftsefterfrâgan relativt okänslig för lönehöjningar. Ett annat sätt att uttrycka samma sak är att notera att den kortsiktiga efterfrågekurvan för arbetskraft lutar mer än den långsiktiga eftersom den senare tar hänsyn till om det faktiskt är lönsamt att investera i en kapitalstock eller
I vårt referensfall i detta avsnitt antas ekonomin befinna sig i ett långsiktigt jämviktstillstånd, där fackföreningen för en konsekvent återhållsam lönepolitik som investerarna har förtroende för. Detta kan liknas vid en situation där fackföreningen gör en bindande utfästelse om framtida löner. Till följd av fackföreningens lönekrav är arbetslösheten ca 2 procent vi bortser från friktionsarbetslöshet.
Aggressivare facklig lönepolitik Den andra simuleringen syftar till att studera innebörden av en aggressivare lönepolitik från fackföreningen. Simuleringen genomförs med en MAM- MA-version som karaktäriseras av att fackföreningen exploaterar den givna kapitalstocken i varje period i syfte att driva upp lönerna. Eftersom investerarna är medvetna om fackföreningens mål och begränsningar kommer de att genomskåda detta beteende och fackföreningens utfástelser
om låga framtida löner får ingen trovärdighet. Detta kan liknas vid
en
situation där det inte finns någon möjlighet att göra en bindande utfästelse
om framtida löner. Följaktligen tenderar investeringarna och därmed den
framtida kapitalstocken att bli lägre än i referensfallet. Detta är liktydigt
med att investeringarna sker utomlands istället for i Sverige. Resultaten
vid en 10-årshorisont sammanfattas i tabell 4.6.
Enligt tabell 4.6 innebär en aggressivare lönepolitik från fackföreningens
sida att lönerna är drygt 2°/ohögre medan sysselsättningen och nationalför-
mögenheten är ungefär 9% lägre efter 10 år. I detta dramatiska exempel
leder alltså en aggressivare lönepolitik från fackforeningamas sida till att
arbetslösheten drivs upp till ll procent inom 10 år dvs. till den nivå som
gällt i stora delar av Västeuropa under l980-talet.
4.5¶Skattereformen
Syftet med detta avsnitt är att belysa vissa tänkbara effekter av skatterefor-
men. Detta sker med hjälp av simuleringar med en MAMMA-version där
inhemska och utländska varor är identiska och arbetsutbudet är endo-
gent.5
Utgångspunkt
I simuleringen sänks marginalskatten på arbetsinkomster från 50% 1989
till 45% 1990 och 35% 1991. Reformen finansieras huvudsakligen genom
höjda skatter på konsumtion och kapitalinkomster. Den indirekta skatten
konsumtionsskatten höjs från 22% 1989 till 24% 1990 och 26% 1991.
Den verkliga omläggningen av kapitalinkomstbeskattningen är mycket
komplicerad och approximeras i modellen av att kapitalinkomstskattesatsen höjs från 20% till 25 % 1990.
Nivån på offentlig konsumtion hämtas från en referenssimulering med
oförändrade skattesatser, medan de olfentliga transfereringama beräknas
endogent för att upprätthålla balans i den offentliga budgeten. Det senare
innebär att nettot av skattereformen antas balanseras genom klumpsummeskatter/-transfereringar.
5Simuleringama dettai Långsiktiga efekter skattereformen
av avsnitt byggerpå Söderlind 1990. Liknande si- Detta avsnitt redovisar de långsiktiga effekterna skattereformen, dvs.
av muleringar presenterasi
efter att anpasssningen til en ny långsiktig jämvikt har skett. Auerbach och Kotlikoff l987. Den första studi- Skattereformen viktigaste mekanismer är att en avdet svenskaskatte- i öka värdet hushållens arbetskraftstillgång att den
av genom genomsystemetinom ramen för
snittliga skatten på arbetsinkomster sjunker en liknande modell är Andersson och Norrman göra fritid dyrare mätt termer av konsumtion på marginalen genom l987. Auberbach och säkningen marginalskatten arbetsinkomster överstiger höj-
att av på Kotlikoff har på uppdrag
Finansdepartementet ningen av skatten på konsumtion av genomfört ett antal simu- iii sänka priset på konsumtion och fritid idag mätt i termer av konsumleringar, somredovisas
tion och fritid i framtiden genom att nettoavkastningen på sparande påannanplats dennai bilaga. kapitalinkomster generellt sänks.
Den första mekanismen är en förmögenhetseifekt inkomstelfekt som leder till att såväl konsumtion som fritid och sparande tenderar att öka. Den andra mekanismen leder till en substitutionsetfekt mellan konsumtion och fritid, där konsumtionen av varor tenderar att öka på bekostnad av fritid. Den tredje mekanismen leder på motsvarande sätt till att konsumtion och fritid tidigt i livscykeln tenderar att öka på bekostnad av konsumtion och fritid senare. Det sistnämnda kan ha väsentliga effekter på den aggregerade över olika årskullar mängden konsumtion och fritid.
De långsiktiga effekterna enligt modellsimuleringen framgår av sista raden i tabell 4.7. Arbetsutbudet är 6.9% högre än i referensfallet och på grund av kapitalrörligheten över gränserna och antagandet om konstant skalavkastning gäller detta också kapitalstocken och produktionen. Konsumtionen är likaledes 6.9 % högre än i referensfallet och hushållens förmögenhet 11.8% lägre.
Ekonomins anpassningsprocess Simuleringen utgår från givna ärvda kapital- och formögenhetsstockar 1990 och lösningen beskriver hela anpassningsbanan till den nya långsiktigajämvikten.
Anpassningsprocessen påverkas av fyra viktiga faktorer. För det första införs skattereformen i två steg, varav det andra är störst. Förmögenhetseffekten av skattereformen får dock nästan full genomslagskraft 1990, vilket tenderar att driva upp konsumtion och fritid och ned arbetsutbudet. Samtidigt slår endast en del av relativprishöjningen på fritid igenom 1990. Slutligen är konsumtion och särskilt fritid relativt billigt 1990 jämfört med
Diagram 4.4 BNP, arbetsutbud,reallön, investeringar Procentuell skillnad gentemotreferensfallet
O
r l | I | I |
/
/
/
N l
1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025
period
- - - Investeringar
Realloneniva
- Arbetsutbud
- Bruttonationalprodukt
Tabell 4.7 Simuleringsresultatvid skattereform Procentuell skillnad gentemot referensfallet
Hushålls-
| år | Konsum- Arbets- förmögen- Produk- lnveste- Bytes- tion | utbud het | tion | ringar balans | ||
| 1990 7.3 | -1.9 | 0.9 -1.3 | 14.4 -8.5 | |||
| 1991 7.9 | 5.3 | 1.4 4.1 12.2 -3.1 - | ||||
| 1993 7.9 | 5.6 | 2.8 - | 5.0 | 9.4 | -2.0 | |
| 1995 7.8 | 5.8 | 3.8 5.5 - | 7.9 | -1.3 | ||
| 2000 7.8 | 6.1 | 5.1 6.0 - | 6.6 | -0.8 | ||
| 2015 7.5 | 6.4 | 7.3 6.4 - | 6.5 | -0.6 | ||
| 2040 7.2 | 6.6 | 9.4 6.6 - | 6.7 | -0.6 | ||
| Lång sikt 6.9 | 6.9 | 11.8 6.9 | 6.9 | -0.5 |
-
differens i procentenheterav BNP
efter det andra steget i skattereformen 1991. Sammantaget leder detta till att se tabell 4.7 konsumtionen 1990 är 7.3 °/0högre än i referensfallet och 1991 7,9% högre. Arbetsutbudet är däremot 1.9% lägre än i referensfallet 1990 men 5.3% högre 1991.
För det andra är kapitalstocken given 1990 och växer relativt långsamt
anpassningskostnader. Detta faktum i kombination med den kraftiga pga. ökningen i arbetsutbudet 1991 tenderar att leda till ett utbudsöverskott av arbetskraft. Följden blir låga löner som justeras uppåt i takt med att kapitalstocken växer. Enligt diagram 4.4 är lönerna 1991 1.4 och år 2000 0.1 % lägre än i referensfallet.
För det tredje består hushållsektom av en stor mängd årskullar. De äldre årskullama har sparat ihop till väsentliga förrnögenhetstockar, vilka är högre än de som framtidens äldre kommer att ha. Framtidens äldre kom-
att mindre del sina inkomster på grund av den lägre mer spara en av nettoavkastningen på kapital, samtidigt kommer de att ha haft högre
men nettoinkomster under sin livscykel. Enligt tabell 4.7 dominerar den förra negativa effekten eftersom hushållens förmögenhet är 11.8% lägre i den
långsiktiga jämvikten än i referensfallet. l jämförelsen mellan de äldre nya 1990 och de i framtiden verkar denna skillnad som en "inkomsteffekt
tenderar att ge ett högre arbetsutbud för framtidens äldre. Det förklasom
varför arbetsutbudet år 2000 se tabell 4.7 är 6.1 högre medan i den rar
långsiktiga jämvikten är det 6.9 högre än i referensfallet. nya
För det fjärde leder kombinationen av den förhållandevis låga produktionen och den höga konsumtionen och investeringarna 1990 enligt tabell 4.7 14.4% högre än i referensfallet till kraftiga underskott i bytesbalansen en försämring gentemot referensfallet på motsvarande 8.5 procentenheter
BNP. Denna försämring mildras väsentligt när ökningen i arbetsutbuav det driver upp produktionen 1991.
Välfärdsejekter för olika generationer Effektema på välfärden för olika generationer illusteras i diagram 4.5, som visar ekvivalent variation som procentuell andel av total förmögenhet nuvärdet arbetskraftstillgången + finansiell och real förmögenhet för
av
Diagram 4.5 Ekvivalent variation Procentuell andelavtotal förmögenhet CX
l l l I l d d a m l m N N Q
| l | l | l | l | l | |
| N 1960 1970 | 1980 | 1990 generation | 2000 | 2010 2020 | |
| - | Ekvivalent variation som procentuell andel av total formogenhet |
100 olika áreskullar. Detta mått speglar hur stor del av den totala förmögenheten som respektive årskull är beredd att offra för att få skattereformen till stånd. Ett positivt värde indikerar med andra 0rd att reformen är önskvärd. Årskullarna indikeras med det år de trädde in i arbetskraften.
Den unga årskullen 1990 är enligt diagram 4.5 beredd att offra 4.3 % av sin totala förmögenhet för att till stånd en skattereform. Motsvarande värde för den årskull som har varit arbetsverksam i 30 år är 2.2 °/0och för den årskull som är ung 20204.7%. Att de unga generationerna vinner relativt sett mer på reformen än de gamla har två orsaker. För det första är de mer beroende av värdet på sin arbetskraftstillgång vilket ökar kraftigt i och med skattereformen än de äldre generationerna som har finansiella förmögenheter. För det andra innebär skattereformen att en viss förmögenhet förmår finansiera en mindre mängd konsumtion och fritid än förut samt att den ger en lägre nettoavkastning. De sistnämnda faktorerna verkar som en slags överraskningsskatf på finansiella förmögenheter, som endast drabbar de äldre. Framtidens unga generationer får ännu större välfárdshöjning än de unga 1990 eftersom kapitalstocken och därmed lönerna anpassas uppåt över tiden.
4.6 Bytesbalans och välfärd I detta avsnitt analyseras välfárdseñekterna av bytesbalansunderskott med hjälp av två olika scenarier. I det första fallet ökar investeringarna till följd av en produktivitetshöjning. Utöver den underliggande produktivitetstillväxt som äger rum p. a. den tekniska utvecklingen antas produktivitetsnivån stiga med 4% fram till år 2000. I det andra fallet ökar konsumtionen
Tabell 4.8 Simuleringsresultatvid eninvesteringsökning Differens i procentenheterav BNP gentemotreferensfallet år Sparande lnveste- Bytes- Kapital- BNP" National-
| ringar balans stock | förmögenhet | ||||
| 1990 1.8 0.6 | -2.4 0 | 0 | 4,5 | ||
| - | |||||
| 1991 -1.3 | 0.8 | -2.l | 1.4 | 2.2 | 4.8 |
| 1993 -0.3 0.1 | -0.4 | 2,9 | 4.8 | 4.9 |
i Procentuell skillnad gentemot referensfallet.
Tabell 4.9 Simuleringsresultat vid enkonsumtionsökning Differens i procentenheterav BNP gentemot referensfallet år Sparande lnveste- Bytes- Kapital- BNP National-
| ringar balans stock | förmögenhet | |||
| 1 990 2.2 0 | 2.2 0 | 0 | 0 | |
| - | - | |||
| 1991 -2.0 0 | -2.0 | 0 | 2.2 | -0.4 |
| 1993 -0.4 0 | -0.4 | 0 | 4.8 | -0.6 |
Procentuell skillnad gentemotreferensfallet.
till följd av en transfereringsökning till hushållen år 1993. Denna avvecklas sedan successivt fram till år 2000. Bägge fallen analyseras genom att de jämförs med ett referensfall utan något av dessa förändringar och utan bytesbalansunderskott.
Investeringsökning En höjning av produktivitetsniván medför att produktionen och därmed kapitalstocken växer. Den högre produktionen genererar större inkomster och högre reallöner. Hushållens humankapitel blir därmed högre. lnvesteringar är kostsamma att genomföra vilket medför att investeringsuppgången tas ut under en följd av år. I modellen är produktivitetshöjningen också känd i förväg, varför investeringarna ökar redan under första året av analysen. Av tabell 4.8 framgår att investeringskvoten i simuleringen ökar med 0,6 procentenheter. Hushållen väljer också redan att första året ta ut den del av förrnögenhetsökningen i form av högre konsumtion. Orsaken är att hushållen vill utjämna sin konsumtionsnivå över tiden. Sparandet som andel av BNP faller som en konsekvens av detta med 1,8 procentenheter under de första åren. Högre investeringar tillsammans med lägre sparande ger ett underskott i bytesbalansen. Underskottet blir 2,4% av BNP under det första året.
Underskottet i bytesbalansen medför minskade utlandstillgångar. De högre investeringarna bidrar emellertid till att den inhemska realkapitalstocken växer snabbare. Detta uppväger också den ökade utländska skuldsättningen, vilket framgår av att nationalförrnögenheten, dagens konsumtion och nuvärdet av den framtida konsumtionen, blir 4,9% högre än i referensfallet år 2000.
Konsumtionsökning Ökade offentliga transfereringar medför att hushållens disponibla inkomster stiger. Transfereringsökningen är annonserad eller känd i förväg varför hushållen väljer att redan under första året öka konsumtionen. lnkomster-
och produktionen stiger emellertid inte. Som framgår av tabell 4.9 faller na sparandet som andel av BNP med 2,2 procentenheter första året. Den högre konsumtionen medför med andra ord en lägre nettoexport och därmed ett underskott i bytesbalansen med 2,2% av BNP. Detta framgår också att sparandet blir lägre samtidigt som investeringarna är oföränd-
av rade.
I fallet med ökad konsumtion uppvägs däremot inte de minskade utlandstillgångama av en större realkapitalstock. Nationalförmögenheten blir lägre än i referensfallet. År 2000 är denna 0,6% lägre. Det framtida konsumtionsutrymmet blir m. a. o. mindre till följd av den ökade konsumtionen under början av analysperioden p. a. den ökade skuldsättningen i utlandet.
Appendix parameterval
-
Syftet med detta tekniskt inriktade appendix är dels att ge den intresserade läsaren en chans att se vad som har försigátt bakom kulisserna, dels att möjliggöra rekapitulering av resultaten i en framtida utvärdering av Långtidsutredningen.
Modelldokumentationen MAMMA A Documentation for the Swe-
dish medium Term Survey" i appendix 3 beskriver modellen, parametrarnas funktion och en standardparameterisering. l detta appendix redovisas endast parametervärden i händelse av att de avviker från de modelldoku-i mentationen. Att parameterama kan skilja sig mellan simuleringama har två orsaker. För det första har olika modellversioner använts för olika simuleringar. För det andra har det visat sig lämpligt att variera parametrarna något med hänsyn till den fråga som studeras. Det senare är ett rimligt förfarande såvida man tolkar simuleringama som illustrationer snarare än som prognoser.
Scenariosimulering 1990
- 2025, m. m. I dessa simuleringar används en modellvariant med exogent arbetsutbud, en vara dvs inhemska och utländska varor är identiska, full sysselsättning dvs ingen fackförening och en installationskostnad av typen 1165. Därför behöver följande parametrar åsättas värden: 6,6,n,v, 130, Kh, Kf §- w,x och Q. De parametrar som har andra värden än i modelldokumentationen redovisas i tabell 4A.l.
Omvärldsefterfrågan, utbudsstörningar, lönebildning och ekonomisk I dessa simuleringar används en modellvariant med exogent arbetsutbud, fackförening med bindande kontrakt och och en installationskostnad av typen 1165. Därför behöver följande parametrar åsättas värden: v,L9O. De parametrar som har andra värden än i modelldokumentationen redovisas i tabell 4A.2.
Tabell 4A.l Avvikande parametervärdeni scenariosimulering,m.m. Produktion Hushållen Offentliga sektorn export
a 0.41 n 0.961 enligt diagram 4.1 y 0.30 g -0.0535 C 0t2025, 0.1 t2025 K..,., 14.27 Llggg 6.598 C enligt diagram 4.1
FAlggg TW
t 0.00
Bo -0.40
Tabell 4A.2 Avvikande parametervärdeni omvärldsefterfrågan,etc.
Produktion Hushållen Offentliga sektorn export
0.41 p -0.0655 u 0.30 Y 0.75 L 6.374 1.00
n rt 0.04 u 0.00
n 0.36
u 0.69
n
u 0.00
u 0.00
Arbetsmarknadens funktionssätt
I dessa simuleringar används två modellvarianter med exogent arbetsutbud, en vara dvs inhemska och utländska varor är identiska, en installationskostnad av typen Iis och en monopolfackförening med respektive utan bindande kontrakt. Därför behöver behöver följande parametrar åsättas värden: O, 10, Kh, §- oo och De parametrar
n, v, x. som har andra värden än i modelldokumentationen redovisas i tabell 4A.3.
Skattereformen
l dessa simuleringar används en modellvariant med en vara dvs. inhemska och utländska varor är identiska, full sysselsättning dvs. ingen fackförening. Därför behöver Följande parametrar åsättas värden: 0",0,r1,å,c',é- oo,x och Q. De parametrar har andra värden än i
som modelldokumentationen redovisas i tabell 4A.4.
KmFAo och G. för alla . är hämtade från en långsiktig jämviktsbana med 0.27, t 0.50, 0.22 och 0.20.
Tabell 4A.3 Avvikande parametervärdeni arbetsmarknadensfunktionssätt
Produktion Hushållen Offentliga sektorn export
B 3.50 p -0.0655 0.30 a 0.63 L 6.374 C 0.06 r 0.04 t" 0.69 y 0.75 t 0.69
r 0.00
Q 0.l265
Tabell 4A.4 Avvikande parametervärdeni skattereformen
Produktion Hushållen Offentliga sektorn export
a 0.36 p -0.0053 beräknas i 1.015 0.6 C beräknasendogent r 0.067 0 2.4 t" l990:0.45.l99l-:0.35 y l l990:0.24.l99l-:0.26
t 0.25
5 Allmän av skattereformen
jämviktsanalys och pensionssystemet
5.1¶Inledning
I Långtidsutredningen 1990 diskuteras elfektema av skattereformen i kapitel 5 och samspelet mellan den demografiska utvecklingen och pensionssystemet i kapitel Delar av diskussionen av dessa frågor förs med hjälp
simuleringar med en intertemporal numeriskt beräkningsbar allmän av jämviktsmodell. I detta kapitel presenteras resultaten av dessa simuleringar mer detaljerat.
Den modell som utnyttjats är utvecklad av Alan Auerbach och Larry Kotlikoñ". I själva verket rör det sig om två modellversioner; en version som är specialutforrnad för demografisk analys och en version som är formulerad för att ananlysera skatteförändringar. Modellen eller modellvariantema finns utförligt presenterad i Dynamic Fiscal Policy från 1987. I detta sammanhang skall därför endast en kortare redogörelse av modellen ges.
Modellen är en numerisk simuleringsmodell som baseras på ett livscykelbeteende hos hushållen. Modellen beräknar ekonomins utveckling över tiden under antagandet att hushåll och företag har rationella förväntning-
Detta antagande innebär att de ekonomiska aktörerna inte på ett ar. systematiskt sätt har felaktiga förväntningar om den ekonomiska utvecklingen. Det ekonomiska förloppet blir därför inte heller beroende av antaganden om en eller annan typ av systematisk irrationalitet hos aktörerna.
Hushållen, som 55 vuxna generationer, väljer nuvarande och
består av framtida konsumtion respektive fritid i enlighet med livscykelhypotesen. Denna innebär att individerna planerar sina arbetsinsatser och fritid och sin konsumtion med hänsyn till förväntade livsinkomster, räntor och skatter. Av denna hypotes följer vanligen att individen i tidigare och
skeden livscykeln väljer att ha ett lågt eller negativt sparande i senare av kontrast mot ett högre positivt sparandet i medelåldern.
l analysen av den demografiska utvecklingen representeras även barn och pensionärer i modellen. I denna version lämnar även de äldre generationerna till sina efterkommande. Denna modellversion är alltså mer
arv elaborerad vad gäller den demografiska strukturen än skatteversionen.
Produktionssektorn representeras av företag som använder kapital och arbete i produktionsprocessen. Arbetskraften är homogen även om arbetare av olika ålder skiljer sig vad gäller sin produktiva förmåga. Företaget värderas på aktiemarkanaden och opererar under fullständig konkurrens. Investerings- och produktionsbesluten grundas på nuvarande och framtida räntabilitet efter skatt. Auerbach, A. och L.
Kotlikoff, 1987 Dyna-
De flesta av de redovisade simuleringarna är gjorda under antagandet
mic Fiscal Policy, Camom en sluten ekonomi. Sparande- och investeringsbeslut blir därmed bridge University Press.
definitionsmässigt lika stora och den inhemska räntan och lönsamheten kan variera oberoende av utvecklingen i omvärlden. Denna beskrivning är inte helt realistisk varför även ett antal simuleringar med en variant för en öppen ekonomi har gjorts. Denna version är emellertid relativt schematisk och får snarast ses som ett stöd för simuleringen med huvudversionen.
Den analys som gjorts under antagandet om en liten öppen ekonomi innebär i princip att räntan är given av den utländska räntan. Mer precist är detta formulerat så att företagens avkastning på kapital efter skatt bestäms av räntabiliteten efter skatt i omvärlden. Dessutom är kapital även realkapital fullständigt rörligt mellan olika länder. Detta medför att även den inhemska reallönen bestäms av omvärlden. Antagandet om en öppen ekonomi innebär också att sparande och investeringsbeslut helt separeras. Skillnaden mellan sparande och investeringar är lika med bytesbalansen.
Den offentliga sektorn består av två institutioner. Den fiskala myndigheten beslutar om offentliga utgifter och finansierar dessa genom skatter eller upplåning. Socialförsäkringssektom tar upp pensionsavgifter för att fmanisera pensionsutbetalningar. Den offentliga sektorn måste vidare uppfylla en intertemporal budgetrestriktion. I de simuleringar som gjorts har antagits att budgeten hela tiden är i balans, eller mer precist att den offentliga sektorns finansiella sparande är noll. Vidare är de offentliga utgifterna beroende av den demografiska utvecklingen. En äldre åldersstruktur medför exempelvis att utgifterna både för pensioner och för offentlig konsumtion sjukvård etc. ökar.
skattesystemet modelleras med hjälp av ett antal aggregerade skattesatser för olika skattebaser. l skatteversionen av modellen används både marginella och genomsnittliga skattesatser för att möjliggöra analyser av effekterna av olika progressivitet i skattesystemet. Den demografiska versionen har däremot ett mer rudimentärt skattesystem.
Beskattningen av bostadssektorn har räknats som en indirekt skatt vilket innebär att förändringen av kapitalinkomstbeskattningen har rensats från förändringarna i bostadsbeskattningen. De effekter på kapitalstocken som fångas i simuleringarna avser därför realkapitalet exklusive bostadskapitalet. Som en konsekvens av detta har även hushållens reala sparande i bostäder exkluderats från ekonomins nettosparande.
Modellen har kalibrerats så att simuleringarna grovt sett kan återge sparandets och skatternas utveckling sedan 1960. Sparandet avser här ekonomins totala nettosparande i procent av disponibel nationalinkomst. Simuleringarna av pensionssystemet har kalibrerats till den beräknade ersättningsgraden pensionsutbetalningar varje år i förhållande till lönesumman under de föregående lO åren i pensionssystemet. Ersättningsgraden är beräknad både för en historisk period och fram till år 2040.
Modellansatsen gör det möjligt att väga samman en mängd olika mekanismer för att avgöra riktningen på de samlade effektema. Dessutom kan förhoppningsvis den ungefärliga storleken på vissa förändringar fångas. Resultaten får dock inte tolkas som "prognoser" över den kvantitativa utvecklingen, därtill är simuleringarna alltför schablonmässiga. Simuleringarna åskådliggör dessutom endast de partiella resultaten av exempelvis 7Exklusive hushållensreala sparandei bostäder. skattereformen eller en viss demografisk utveckling. I verkligheten inträf-
far naturligtvis fler förändringar som påverkar ekonomin än just de som studeras i detta kapitel.
5.2¶Simuleringar skattereformen
av l analysen av skattereformen har även en högre kapitalinkomstbeskattning och oförändrad indirekt beskattning simulerats. En simulering där hushållens arbetsutbud är känsligare för förändringar i marginalskatten har också gjorts. Simuleringama beskriver en bana för ekonomin jämfört med en referensbana utan skattereform. Resultaten presenteras därför som procentuella avvikelser ifrån referensbanan.
l tabell 1 och 2 återges de aggregerade skattesatser som använts för att fånga huvuddragen i det svenska skattesystemet. Dessa är den marginella respektive genomsnittliga skatten på arbetsinkomsterå arbetsgivaravgifter, indirekta skatter och subventioner netto, samt den formella respektive effektiva reala kapitalinkomstskatten för hushåll respektive företag. Det framgår att reformen i genomsnitt beräknas sänka marginalskatten med 17,5 procentenheter och den genomsnittliga skatten med ca 10 procentenheter på arbetsinkomster. Detta finansieras bl. a. med en höjning av de indirekta nettoskattema med ca 4 procentenheter och en höjning av kapitalinkomstskattema med ca 4 procentenheter på marginalen. Den totala marginella skattekilen skillnaden mellan bruttolönekostnad och nettolön efter arbetsinkomst- och indirekt skatt sänks därmed med ca 10 procentenheter.
Av resultaten framgår att arbetsutbudet beräknas öka. Detta är en effekt av fritiden blir dyrare på marginalen i termer av att konsumtion genom sänkningen av marginalskatten. Tendensen till minskat arbetsutbud som uppstår när den genomsnittliga skatten sänks hushållen har råd" att arbeta mindre motverkas av höjningen av den indirekta skatten. Storleken på arbetsutbudsökningen beror på hur hushållens preferenser fångas med de parametervärden som ingår i modellen. Dessa har dock valts så att
Tabell 1 Skattesatserför arbetsinkomster och indirekta skatter föreochefter skattereformen Procent År Marginal Marginal Genomsn. Arbets- Indirekt Total 3lnklusive Iharginalef-
skatt bidrag skatt givaravg. skatt skattekil° fekten från inkomstbero-
endebidrag. 1960 36.40 1.00 19.91 1.64 15.21 47.78 4Här inkluderas endast 1965 42.20 1.00 21.95 3.69 l8.73 55.49 deavgifter som är att be 1970 47.40 3.00 28.59 6.l7 19.68 62.48 trakta somskatter. Sålun- 1975 53.40 5.00 32.49 15.05 16.74 69.90 da räknasendasthälften 1980 55.00 5.00 34.58 20.97 17.39 72.68 av ATP avgifterna som 1985 49.50 5.00 33.76 27.09 16.29 70.03 skatt, eftersom avgifterna 1989 52.30 5.00 35.94 27.01 17.77 72.36 ocksåär explicit knutna 1991 34.80 5.00 25.45 26.33 21.52 62.62 till pensionsförmáner.
5Den formella skattsats-
Avser marginaleffektenav inkomstberoende avgifter och bidrag. en avser"statutory corbAvser nettot av de indirekta skatterna och subventionerna. porate tax rate" för före- °Avser den totala marginalskattekilen mellan arbetsgivarenslönekostnader och net- tagsåsomdendefinieras i tolönen efter skatt på arbetsinkomster och indirekta nettoskatter. King-Fullerton 1984.
m-NLIWRR
Tabell 2 Kapitalinkomstskattesatser före ochefter skattereformenf Procent
| År | t | tce | tcs | tp | n |
| 1960 | 24.2 | 0.7 39.4 - | 24.7 | 3.9 | |
| 1970 | 30.3 | -1l.2 | 42.0 | 37.3 | 7.0 |
| 1980 | 38.3 | -27.5 | 30.4 | 51.6 | 13.7 |
| 1985 | 33.9 | 1.7 38.5 | 32.8 | 5.0 | |
| 1991 | 29.9 | 1.0 30.0 | 29.0 | 5.0 |
Anm: t total effektiv marginalskatt tce effektiv marginalskatt för företagen tcs "statutory corporate tax rate definerad som i King-Fullenon 1984
ekvation 4.10 i kapitlet "Sweden". tp effektiv personlig real marginal skatt n inflation t tce + tpl tce
- Denpersonligakapitalinkomstbeskattning är ungeför noll 0 under perioden 1960- 1989 exklusive bostäder. Efter skattereformen blir den genomsnittliga skatten ungeför30%en beräknadskatteintäkt påca l3 miljarder jämfört meden imputerad 3procentig real kapitalinkomst påen nettoförrnögenhet på 1500miljarder kr.. Den genomsnittliga direkta beskattningen för företag i förhållande till driftöverskottet nettoärungeför 20%under 1970-och 1980-talenoch beräknasbli ungefär avsamma storleksordningefter skattereformen. aBeräkningarnahar utförts av JanSödersten,Uppsala universitet.
storleken på arbetsutbudsökningen ungefär överensstämmer med de ekonometriska skattningar som har gjorts i samband med skatteutredningen Långtidsutredningen 1990. Eftersom simuleringama inte tar hänsyn till restriktioner på arbetsutbudet i form av avtal och institutionella trögheter sker hela ökningen redan det första året efter skattereformen.
Ökningen arbetsutbudet leder till högre produktion och därmed till
av att både konsumtionen och sparandet ökar. Det högre arbetsutbudet leder också till högre investeringar. Eftersom kapitalstocken inte kan öka lika snabbt som arbetsutbudet faller reallönen något de första åren efter reformen. Detta förstärker investeringsuppgángen.
Skattereformen innebär att skatterna i större utsträckning än idag belastar konsumtion i förhållande till arbetsinkomster. Detta gynnar yngre generationer med lång återstående yrkesaktiv tid och med ett antal år kvar till den period när de har sin högsta konsumtionsbenägenhet med andra
ord omfördelas skattebelastningen för dessa generationer till ett senare skede i livscykeln. Nuvärdet av dessa generationers skattebörda blir därmed lägre och sparandet ökar. De äldre generationerna drabbas däremot av de högre indirekta skatterna, samtidigt som de har färre yrkesaktiva år kvar under vilka de kan utnyttja de lägre marginalskattema. Dessa generationer minskar därför sitt sparande.
I simuleringen har de yngre generationerna en högre sparbenägenhet än de äldre. Därför kommer de yngre generationernas sparandeökning att vara större än de äldres sparandeminskning. Den genomsnittliga sparkvoten för hela ekonomin sparandet i förhållande till nationalinkomsten ökar därför.
Tabell 3 Bassimuleringavskattereformenseffekterjämfört medett referensfall utan skattereform. Sluten ekonomi. Procentuell förändring. Förändring i procentenheter
År Kapital- Arbetade Konsum- Reallön National- Ränta Spar-
stock timmar tion inkomst kvot
1991 -0.01 6.46 2.38 1.55 4.81 0.43 3.22
-
| 1992 | 1.12 6.16 2.90 -1.21 | 4.88 0.33 3.03 | |
| 1993 | 2.18 5.88 3.35 -0.89 | 4.94 0.24 2.86 | |
| 1994 | 3.17 5.61 3.76 -0.58 | 5.00 0.16 2.71 | |
| 1995 | 4.10 5.36 4.13 -0.30 | 5.04 0.08 2.57 | |
| 1996 | 4.96 5.11 4.48 -0.04 | 5.08 0.01 2.43 | |
| 1997 | 5.77 4.88 4.81 0.21 5.10 -0.06 | 2.29 | |
| 1998 | 6.53 4.67 5.11 0.44 5.13 -0.l2 | 2.17 | |
| 1999 | 7.26 4.46 5.39 0.66 5.15 -0.l7 | 2.05 | |
| 2000 | 7.96 4.26 5.65 0.88 5.17 -0.23 | 1.94 | |
| 2001 | 8.64 4.06 5.90 1.08 5.19 -0.28 | 1.83 | |
| 2002 | 9.27 3.86 6.13 1.28 5.19 -0.33 | 1.72 | |
| 2003 | 9.86 3.60 6.31 1.48 5.13 -0.38 | 1.58 | |
| 2004 10.38 3.44 6.50 1.64 5.13 -0.42 | 1.49 | ||
| 2005 10.85 3.29 6.68 1.78 5.13 -0.46 | 1.40 | ||
| 2006 11.28 3.15 6.85 1.91 5.13 -0.49 | 1.31 | ||
| 2007 11.67 3.03 7.01 2.04 | l 3 -0.52 | 1.23 | |
| 2008 12.03 2.94 7.17 2.14 5.14 -0.54 | 1.16 | ||
| 2009 12.35 2.86 7.31 2.23 5.16 -0.56 | 1.11 | ||
| 2010 12.66 2.82 7.45 2.31 5.19 -0.58 | 1.07 |
2011 12.94 2.65 7.55 2.42 5.13 -0.61 0.97 2020 13.71 1.53 7.93 2.87 4.45 -0.72 0.17 2050 12.07 2.12 7.74 2.35 4.52 -0.59 0.32 2080 12.56 2.13 7.82 2.46 4.64 -0.62 0.39 2110 13.36 2.11 8.07 2.65 4.81 -0.67 0.43 2140 14.50 2.00 8.48 2.93 4.99 -0.73 0.39 Lång 14.55 2.01 8.48 2.94 5.01 -0.73 0.40 sikt
1 takt med att allt fler generationer arbetat under det nya skattesystemet avtar ökningen av arbetsutbudet. Detta är en effekt av den högre kapitalbildning som är innebörden av det högre sparandet. Högre inkomster gör att hushållen har "råd" att arbeta mindre.
En högre kapitalinkomstbeskattning försämrar avkastningen på sparandet. Detta stimulerar konsumtion och fritid under det tidiga skedet i livscykeln. Följden blir ett lägre sparande och därmed en långsammare reallönetillväxt jfr tabellerna 3 och 5. Höjningen av kapitalinkomstbeskattningen motverkar således den sparandeökning som följer av den ° tabell 2 framgår
Av att sänkta skatten på arbetsinkomster. Den effekten dominerar emel- deneffektiva marginal-
senare
skattenpå kapitalinlertid så att det samlade resultatet blir en ökning av sparandets andel av
komsterexkl. bostäder nationalinkomsten. beräknasbli något lägre
Reformens effekter på inkomst- och förmögenhetsfördelningen mellan efter skattereformen. 1si-
muleringarna som pregenerationer kan studeras med hjälp av s. välfårdsekvivalenter. Detta
senterasi tabellerna3 och mått fångar den kompensation i termer av de totala resurser finansiella 4blir emellertid kapital-
framtida arbetsinkomster varje generation inkomstbeskattningen tillgångar och nuvärdet av som
någonprocentenhet högskulle behöva for att välfärden inte skulle minska om skattereformen marginalen. Den
repå uteblev. Dessa välfärdsekvivalenter återges i diagram Generation O i högregenomsnittliga ka-
pitalinkomstbeskattningdiagrammet betecknar de som börjar arbeta precis när reformen genom-
en dominerar dock resulförs ZOD-åringar och generationen -55 avser de som just skall pensioneras.
talen.
Tabell 4 Bassimuleringavskattereformenseffekter jämfört med ett referensfall utan skattereform.Öppen ekonomi. Procentuellförändring. Förändring i procentenheter År Kapital- Arbetade Konsum- National- Spar- Bytes-
stock timmar tion inkomst kvot balans utländska tillgångar
| 1991 -0.01 | 7.30 2.60 | 5.48 | 3.71 | 4.41 | ||
| 1992 | 1.31 6.90 | 3.02 | 5.50 | 3.52 | 4.21 | |
| 1993 | 2.56 | 6.51 | 3.38 | 5.52 | 3.36 | 4.04 |
| 1994 | 3.74 6.15 | 3.70 | 5.54 | 3.22 | 3.89 | |
| 1995 | 4.85 | 5.80 | 4.01 | 5.56 | 3.08 | 3.74 |
| 1996 | 5.91 5.46 | 4.31 | 5.57 | 2.95 | 3.68 | |
| 1997 | 6.91 | 5.12 | 4.59 | 5.56 | 2.81 | 3.78 |
| 1998 | 7.85 4.70 | 4.82 | 5.48 | 2.62 | 3.31 | |
| 1999 | 8.74 | 4.41 | 5.08 | 5.49 | 2.50 | 3.23 |
| 2000 | 9.59 | 4.14 | 5.32 | 5.50 | 2.39 | 3.17 |
| 2001 | 10.41 3.88 | 5.55 | 5.51 | 2.29 | 3.04 | |
| 2002 | 11.19 3.63 | 5.77 | 5.51 | 2.18 | 2.91 | |
| 2003 | 11.91 3.39 | 5.98 | 5.52 | 2.08 | 2.78 | |
| 2004 | 12.59 3.17 | 6.19 | 5.52 | 1.98 2.65 | ||
| 2005 | 13.21 2.96 | 6.38 | 5.52 | 1.89 2.52 | ||
| 2006 | 13.80 2.77 | 6.57 | 5.52 | 1.80 2.40 | ||
| 2007 | 14.34 2.59 | 6.74 | 5.52 | 1.72 2.31 | ||
| 2008 | 14.85 2.42 | 6.91 | 5.52 | 1.63 2.17 | ||
| 2009 | 15.31 2.27 | 7.07 | 5.52 | 1.55 2.09 | ||
| 2010 | 15.74 2.12 | 7.22 | 5.52 | 1.48 2.19 | ||
| 2011 | 16.14 1.92 7.34 | 5.46 | 1.37 2.06 | |||
| 2020 | 17.69 0.56 | 8.05 4.82 | 0.44 0.59 | |||
| 2050 | 16.51 1.20 8.24 4.99 | 0.50 0.62 | ||||
| 2080 | 17.11 | 1.18 8.30 | 5.11 | 0.58 0.71 | ||
| 2110 | 18.12 1.11 | 8.54 | 5.29 | 0.63 0.77 | ||
| 2140 | 19.56 0.91 | 8.97 | 5.48 | 0.59 0.74 | ||
| Lång | 19.72 0.90 | 9.01 | 5.51 | 0.60 0.75 |
sikt
Diagram Välfárdseüekteravskattereformen Vdlfürdsekvivolenter 1.08- 1.07- 1.06- 1.05- 1.04 1.03- 1.02-
Generation
Det framgår av diagrammet att de yngre och framtida generationerna vinner på skattereformen, medan de allra äldsta generationerna förlorar något. Observera att i denna analys har endast huvuddragen i skatterformen simulerats.
5.3¶Simulering av demograñ och pensionssystem
Den demografiska versionen av modellen har använts för att analysera eifekterna av olika pensionssystem. Följande simuleringar har genomförts:
Ett basscenario med dagens pensionssystem. -
En höjning av taket i ATP-systemet i takt med realinkomstutveckling- -
en.
En höjning av pensionsåldema med 1 år under år 2000 och med -
ytterligare 1år, år 2010.
En sänkning av ersättningsgraden i pensionssystemet med 20% under -
perioden 1990-2000.
Åldersoberoende offentliga utgifter. -
Basscenariot med skattereformen genomförd år 1991. -
Tabell 5 Simulering med högre kapitalinkomstskatt än i bassimuleringenñ Sluten ekonomi.
| Procentuell förändring. | Förändring i procentenheter | ||
| År | Kapital- Arbetade Konsum- Reallön National- Ränta Spar- stock timmar tion | inkomst | kvot |
| 1991 -0.01 | 7.18 5.85 -l.72 | 5.33 0.47 1.99 | |
| 1992 | 0.69 6.99 6.20 -l.5l | 5.38 0.41 1.85 | |
| l993 | 1.33 6.82 6.49 -1.3l | 5.42 0.36 1.75 | |
| l994 | 1.94 6.65 6.74 -1.l2 | 5.45 0.30 1.66 | |
| 1995 | 2.51 6.49 6.97 -0.95 | 5.48 0.26 1.57 | |
| 1996 | 3.04 6.34 7.18 -0.79 | 5.51 0.21 1.49 | |
| 1997 | 3.54 6.20 7.37 -0.63 | 5.53 0.17 l.4l | |
| l998 | 4.02 6.06 7.55 -0.49 5.55 0.13 1.34 | ||
| 1999 | 4.48 5.93 7.72 -0.34 5.57 0.09 1.28 | ||
| 2000 | 4.93 5.80 7.87 -0.2O 5.58 0.06 1.22 | ||
| 2001 | 5.39 5.66 8.03 -0.07 5.59 0.02 1.15 | ||
| 2002 | 5.81 5.53 8.17 0.07 5.60 -0.02 | 1.09 | |
| 2003 | 6.21 5.41 8.31 0.19 5.61 -0.05 | 1.03 | |
| 2004 | 6.58 5.30 8.44 0.30 5.62 -0.08 0.97 | ||
| 2005 | 6.92 5.17 8.55 0.41 5.60 -0.1l | 0.90 | |
| 2006 | 7.23 5.00 8.64 0.53 5.55 -0.l4 | 0.81 | |
| 2007 | 7.50 4.82 8.72 0.63 5.49 -0.17 0.72 | ||
| 2008 | 7.74 4.76 8.82 0.71 5.49 -0.18 0.68 | ||
| 2009 | 7.95 4.74 8.93 0.76 5.53 -0.2O 0.66 | ||
| 2010 | 8.14 4.73 9.03 0.80 5.58 -0.2l | 0.64 | |
| 2011 | 8.33 4.60 9.09 0.88 5.52 -0.23 0.57 | ||
| 2020 | 8.55 3.49 9.12 1.20 4.73 -0.31 -0.17 | ||
| 2050 | 5.60 4.28 8.51 0.31 4.61 -0.08 0.02 | ||
| 2080 | 5.99 4.31 8.50 0.40 4.73 -0.10 0.14 | ||
| 2110 | 6.79 4.30 8.75 0.59 4.92 -0.15 0.18 | ||
| 2140 | 7.94 4.17 9.20 0.89 5.10 -O.23 0.13 | ||
| Lang | 7.93 4.22 9.24 0.88 5.13 -0.23 0.14 |
sikt aKapitalinkomsbeskattningen är ca4 procentenheter högre äni bassimuleringen.
Resultaten presenteras i nedanstående tabeller. Simuleringsresultaten avser indexerade nivåer respektive procent av disponibel nationalinkomst. Vidare avser resultaten utvecklingen per effektiv arbetare. Den tekniska utvecklingens effekter på de variabler som presenteras i nivåforin är alltså bortrensad. Förändringarna hänför sig därför enbart till det experiment som genomförs i respektive simulering; exempelvis den demografiska utvecklingen eller en viss förändring av pensionssystemet. Simuleringarna är därför partiella i den meningen att enbart en reform i taget analyseras. Resultaten skall m. a. o. inte tolkas som prognoser över någon tänkt faktisk utveckling.
Mekanismerna i de demografiska simuleringarna är desamma som de som diskuterades när det gäller skatterefonnen. I den demografiska analysen tillkommer dessutom effekterna av den svenska demografiska utvecklingen och hur befolkningsförändringarna påverkar pensionsutgiftema och den offentliga sektorns övriga utgifter som beror på demografiska faktorer såsom kostnader för skolor, barnbidrag, sjukvård etc.
Livscykelhypotesen för hushållens beteende, som är ett centralt antagande i modellen, leder till att sparandet ökar vid stigande befolkningstillväxt och under perioder när tyngdpunkten i befolkningsstrukturen förskjuts mot relativt unga åldersgrupper. Detta betyder att sparandet tenderar att öka under 1990-talet då de mest yrkesaktiva åldersgrupperna växer som
Tabell 6 Simulering med högrearbetsutbudän i bassimuleringen.Slutenekonomi.
| Procentuell förändring. | Förändring i procentenheter | |||
| År | Kapital- Arbetade Konsum- Reallön National- Ränta Spar- stock timmar tion | inkomst | kvot | |
| 1991 -0.0l | 9.32 5.53 -2.2l | 6.91 0.61 3.51 | ||
| 1992 | 1.25 9.05 6.35 1.84 7.04 0.50 3.23 | - | ||
| 1993 | 2.40 8.79 7.03 -1.50 | 7.16 0.41 3.00 | ||
| 1994 | 3.45 8.55 7.64 1.20 7.25 0.32 2.78 | - | ||
| 1995 4.41 8.32 8.20 -0.91 | 7.33 0.25 2.58 | |||
| 1996 | 5.30 8.10 8.70 -0.65 | 7.39 0.18 2.40 | ||
| 1997 6.12 7.89 9.16 -0.41 | 7.45 0.11 2.22 | |||
| 1998 | 6.88 7.70 9.58 -0.19 | 7.49 0.05 2.06 | ||
| 1999 | 7.59 7.52 9.96 0.02 7.54 -0.01 | 1.91 | ||
| 2000 | 8.27 7.34 10.31 0.22 7.57 -0.06 | 1.78 | ||
| 2001 | 8.93 7.16 10.63 0.41 7.60 -0.1l | 1.65 | ||
| 2002 | 9.54 6.96 10.92 0.60 7.60 -0.16 | 1.51 | ||
| 2003 10.08 6.76 11.16 0.77 7.58 -0.20 | 1.37 | |||
| 2004 10.56 6.62 11.40 0.91 7.59 -0.24 | 1.27 | |||
| 2005 10.99 6.48 11.61 1.04 7.59 -0.27 | 1.17 | |||
| 2006 11.38 6.36 11.81 1.16 7.59 -0.30 | 1.07 |
2007 11.72 6.25 11.99 1.26 7.59 -0.33 0.98 2008 12.03 6.15 12.14 1.36 7.59 -0.35 0.91 2009 12.30 6.09 12.30 1.43 7.61 -0.37 0.85 2010 12.54 6.02 12.43 1.50 7.61 -0.39 0.79 2011 12.76 5.80 12.48 1.61 7.50 -0.41 0.66 2020 12.93 4.50 12.40 1.96 6.55 -0.50 -O.14 2050 10.30 5.14 11.54 1.21 6.41 -0.31 0.15 2080 10.62 5.22 11.64 1.26 6.54 -0.33 0.22 2110 11.25 5.29 11.97 1.39 6.75 -0.36 0.24 2140 12.16 5.30 12.47 1.59 6.98 -0.41 0.21 Lång 12.16 5.31 12.45 1.59 6.99 -0.41 0.22 sikt
andel av befolkningen. På motsvarande sätt minskar sparandet efter 2010talet då befolkningen åldras.
Samtidigt som befolkningen åldras ökar utgifterna för pensioner och andra åldersberoende offentliga utgifter. Detta medför att pensionsavgifterna och andra skatter måste höjas. Dessa skatter innebär en resursöverföring till äldre generationer. l enlighet med det resonemang som fördes ovan när det gäller skattereformen, får detta som konsekvens att den genomsnittliga sparkvoten faller. Resurser överförs från grupper med en hög sparbenägenhet till grupper med en låg sparbenägenhet. Denna mekanism förstärker de tendenser till lägre sparande som redan finns i de demografiska faktorernas inverkan på sparandet.
Förändringar i pensionssystemet som innebär att resursöverföringarna till de äldre generationerna minskar, innebär i konsekvens med ovanstående att sparandet blir högre jämfört med det nuvarande systemet. Exempel på sådana förändringar som simuleras är en höjning av pensionsåldern. En indexering av ATP-taket i takt med realinkomstutvecklingen medför â andra sidan att överföringarna av resurser till de äldre generationerna måste öka vilket skulle förstärka nedgången i sparandet.
Tabell 7 Bassimuleringavdendemografiskautvecklingenochpensionssystemet.Sluten ekonomi. År Real- Offentlig Ränta Sparkvot Ersätt- Indirekt Ar-
lön konsum- ningsgrad skatt, nzo bets-
tion givar-
avgift
1960 10000 11.4667 0.0474 0.1115 0.05l0 I794 0.0086 1965 1.0052 12.1668 00467 0.1239 0.2270 0.l837 0.0219 1970 l.0l43 12.9188 0.0454 0.0904 0.l44O 0.l52l 0.0323 1975 l.0279 13.6983 0.0437 0.0097 0.0250 0.l466 0.0735 1980 1.0003 14.4926 0.0474 0.0073 0.4700 0.2249 0.1173 1985 0.9760 l7.2060 0.05l0 0.0033 0.5700 0.2629 0.1394 1990 0.9558 17.0671 0.0543 0.0136 0.7933 0.2610 0.1465 1991 09515 16.9715 0.055 0.0166 0.7905 0.2606 1458 1995 0.9377 16.6 63l 0.0575 0.0246 0.7796 0.2633 0.1454 2000 0.9256 19.2065 0.0598 0.0247 0.7660 0.2706 0.1509 2005 0.9186 21.2798 0.0612 0.0236 0.8000 0.2841 1642 2010 0.9120 18.5260 0.0625 0.0159 0.8340 0.3083 0.1775 2020 O.8949 17.8837 0.0662 0.0058 0.8850 0.3534 0.2015 2030 0.8674 20.9658 0.0727 0.0062 0.8460 03702 0.1949 2040 0.8498 17.3696 0.0773 0.0100 0.8460 0.3809 0.1987 2050 0.8309 20.7274 0.0827 0.0279 0.8460 0.3449 0.1846 2060 0.8404 189507 0.0799 0.0338 0.8460 0.3688 0.1897 2070 0.8336 19.8395 0.0819 00058 0.8460 0.4313 O.2106 Lång 0.8052 18.1289 0.0908 0.0416 0.8460 0.4129 0.1749 sikt
Tabell 8 IndexeratATP-tak. Sluten ekonomiñ År Real- Offentlig Ränta Sparkvot Ersätt- Indirekt Ar-
lön konsum- ningsgrad skatt, nzo bets-
tion givar-
avgift
1960 1.0000 11.4667 00474 0.1115 0.05l0 0.1794 0.0086 1965 l.0O52 l2.l668 0.0467 0.l233 0.2270 0.1838 0.0219 1970 l.0l42 12.9188 0.0455 0.0896 0.1440 0.1524 0.0324 1975 1.0277 l3.6983 0.0437 0.0085 0.0250 0.l472 0.0735 1980 O.9998 l4.4926 0.0475 0.0058 0.4700 0.2258 0.1174 1985 0.9752 17.2060 00511 0.0014 0.5700 0.2645 01399 1990 0.9547 l7.0671 0.0545 0.0110 0.7941 0.2635 0.1477 1991 0.9504 16.9715 0.0553 0.0140 0.7922 0.2634 0.l472 1995 0.9361 16.6163 0.0578 0.0217 0.7845 0.2671 0.1475 2000 0.9233 19.2065 0.0603 0.0222 0.7750 0.2751 0.1537 2005 0.9l58 21.2798 0.0618 0.0211 0.8135 0.2901 1689 2010 0.9092 18.5260 0.0631 00124 0.8520 0.3180 0.1858 2020 0.8919 17.8837 0.0669 -00013 0.9410 0.3760 0.2216 2030 0.8590 20.9658 0.0748 -0.0066 0.9740 0.4086 0.2275 2040 0.8335 17.3696 0.0819 0.0005 0.9740 0.4218 0.2290 2050 08067 20.7274 0.0903 0.0194 0.9740 0.3847 0.2116 2060 0.8151 18.9507 0.0876 00280 09740 04122 02174 2070 08056 19.8395 00907 -0.0037 0.9740 04880 02450 Lång 07763 18.1289 01014 00373 0.9740 04594 02032 sikt
Taket antasbli indexerat till reallönen.
Tabell 9 Två års högrepensionsålder.Sluten ekonomi.
År Real- Offentlig Ränta Sparkvot Ersätt- Indirekt Ar-
Iön konsum- ningsgrad skatt, nzo bets-
tion givar-
avgift
1960 1.0000 11.4667 00474 0.1115 00510 01794 0.0086 1965 l.0O52 l2.l668 00467 01244 02270 01836 00219 1970 1.0144 12.9188 00454 00917 01440 01518 00323 1975 1.0281 l3.6983 00436 00120 0.0250 01455 00733 1980 1.0010 l4.4926 00473 00100 0.4700 02234 0.1 170 1985 09773 17.2060 0.0508 00062 0.5700 02606 01391 1990 09578 l7.0671 00540 00158 07933 02582 01462 1991 0.9537 16.9715 00547 00185 07905 02578 0.1456 1995 09405 16.6163 00570 00249 07796 02607 0.1454 2000 09246 19.2065 00600 00313 07660 02576 01339 2005 09194 21.2798 00610 00289 08000 02692 01461 2010 09093 18.5260 00631 00312 08340 02771 01388 2020 09014 17.8837 00648 00227 08850 03098 0.1588 2030 08855 209658 00683 00174 08460 03263 0.1590 2040 08738 17.3696 00711 00210 0.8460 0.3319 0.1597 2050 08618 20.7274 00741 00338 0.8460 03018 0.1533 2060 08700 18.9507 00720 0.0411 0.8460 03175 0.1506 2070 08668 19.8395 00728 00165 0.8460 03696 01691 Lång 08384 18.1289 00805 00470 0.8460 03609 0.1399 sikt
Tabell 10 20% lägreersittningsgrad i pensionssystemet.Slutenekonomi.
År Real- Offentlig Ränta Sparkvot Ersätt- indirekt Ar-
lön konsum- ningsgrad skatt, n:o bets-
tion givar-
avgift
1960 l.0000 11.4667 0.0474 0.1115 0.05l0 0.1794 0.0086 1965 10051 12.1668 00467 0.l282 0.2270 0.l826 00218 1970 1.0151 12.9188 0.0453 0.0951 0.1440 0.1498 0.0322 1975 1.0297 13.6983 0.0434 0.0148 0.0250 0.1428 00731 1980 1.0033 14.4926 0.047O 0.0110 0.4700 0.2204 0.1166 1985 0.9790 17.2060 0.0506 0.0082 0.5700 0.2546 0.1335 1990 0.9580 17.0671 0.0539 0.0234 0.7794 0.2441 0.1292 1995 0.9412 16.6163 0.0569 0.0380 0.6962 0.2384 0.1183 2000 0.9330 19.2065 0.0584 0.0372 0.6130 0.2425 0.1194 2005 0.9290 21.2798 0.0592 0.0356 0.6400 0.2529 0.1304 2010 0.9249 18.5260 0.0599 0.0293 0.6670 0.2710 0.1412 2020 0.9144 17.8837 0.0620 0.0200 0.7080 0.3048 1602 2030 0.8959 20.9658 0.0660 0.0175 0.6770 0.3181 0.1556 2040 0.8830 17.3696 0.0689 0.0189 0.6770 0.3269 0.1592 2050 0.8695 20.7274 0.0721 0.0375 0.6770 0.2915 0.1470 2060 0.8783 18.9507 0.0700 00411 0.6770 0.3122 0.1509 2070 0.8738 19.8395 0.0711 0.0189 0.6770 0.3607 0.l650 Lång 0.8430 18.1289 0.0792 0.0478 0.6770 0.3559 0.l382 sikt
Tabell 11 Offentlig konsumtion oberoendeavdemograñn.Sluten ekonomi.
År Real- Offentlig Ränta Sparkvot Ersätt- Indirekt Ar-
lön konsum- ningsgrad skatt, nzo bets-
tion givar-
avgift
1960 1.0000 11.4667 0.0474 0.1115 0.05l0 0.1794 0.0086 1965 1.0052 12.1668 0.0467 0.1237 0.2270 0.1837 0.0219 1970 1.0143 12.9188 0.0455 0.0902 0.1440 0.1522 0.0323 1975 1.0279 13.6983 0.0437 0.0092 0.0250 0.1468 00735 1980 1.0002 14.4926 0.0474 0.0064 0.4700 0.2253 0.1174 1985 0.9757 17.2060 0.0511 0.0018 0.5700 0.2638 0.1396 1990 0.9553 17.0382 0.0544 0.0117 0.7933 0.2606 0.1468 1991 0.9509 16.9346 00552 00147 0.7905 0.2598 0.l461 1995 0.9368 l6.5411 00577 00225 0.7796 0.2605 0.1458 2000 O.9244 190565 00600 00221 0.7660 0.2647 0.1514 2005 0.9168 21.0050 0.0615 00206 0.8000 0.2733 1650 2010 0.9100 180675 00629 00150 0.8340 0.2836 0.1784 2020 0.8939 17.1398 00664 00083 0.8850 0.3052 0.2026 2030 0.8689 200214 00723 00097 0.8460 0.3136 0.1959 2040 0.8534 16.4782 00763 00155 0.8460 0.3132 0.1998 2050 0.8383 200800 00805 0.0293 0.8460 0.3028 0.1851 2060 08458 18.1588 00784 00336 0.8460 0.3145 0.1909 2070 0.8409 18.8038 00798 0.0117 0.8460 0.3538 0.2106 Lång 0.8105 17.6611 00891 00424 0.8460 0.373l 0.1749 sikt
Tabell 12 Bassimuleringmedskattereform 1991. Sluten ekonomi.
År Real- Offentlig Ränta Sparkvot Ersätt- Indirekt Ar-
lön konsum- ningsgrad skatt, n:0 bets-
tion givar-
avgift
1960 1.0000 ll.4667 0.0474 0.lll5 0.05l0 0.1794 0.0086 1965 1.0054 l2.l668 0.0467 0.ll88 0.2270 0.l846 0.0220 1970 1.0137 12.9188 0.0455 0.0819 0.1440 0.1550 0.0325 1975 l.0264 13.6983 0.0439 -0.0069 0.0250 0.1542 0.0744 1980 0.9962 14.4926 0.0480 -0.0213 O.4700 0.2387 0.1200 1985 0.9671 17.2060 0.0524 -0.0466 0.5700 0.2899 0.1450 1990 0.9376 17.0671 0.0576 -0.0766 0.7933 O.3127 0.1570 1995 0.8844 16.6l63 0.0686 0.0495 0.7796 0.3198 0.l333 2000 0.8834 19.2065 0.0688 0.0445 0.7660 0.3237 0.l369 2005 0.8842 21.2798 0.0686 0.0400 0.800 0.3331 0.l515 2010 08831 18.5260 0.0689 0.0328 0.8340 0.3490 0.1663 2020 0.8775 17.8837 0.0702 00211 0.8850 0.38l1 0.1935 2030 0.8617 20.9658 0.074l 0.0122 0.8460 0.3983 0.1920 2040 0.8467 17.3696 0.0781 0.0042 0.8460 0.4139 0.1987 2050 0.83l2 20.7274 0.0826 0.0175 0.8460 0.3843 0.1833 2060 0.8389 18.9507 0.0803 00208 0.8460 04072 01876 2070 0.83l2 19.8395 00826 -0.0022 0.8460 04536 02044 Lång 07304 l8.1289 01217 -0.1020 0.8460 05470 01781 sikt
Tabell 13 Bassimulering.Öppenekonomi.
År Offentlig Sparkvot Ersätt- Indirekt Arbets- Bytes-
konsumtion ningsgrad skatt, n:o givarav- balans
gifter
1960 11.4459 01093 0.05l0 0.1794 0.0086 -0.2107 1965 l2.1448 01253 0.2270 01900 00218 -00177 1970 12.8954 00759 01440 01709 00325 -0.0328 1975 13.6735 -0.0411 0.0250 01958 00758 -0.2777 1980 l4.4663 -005 15 O.4700 03322 0.1172 00577 1985 17.1748 -0.0090 0.5700 02664 01348 -0.1001 1990 17.0362 00024 0.7933 02582 01412 -0.1245 1991 16.9408 00065 07905 02562 01405 -0.1177 1995 16.5862 00182 0.7796 02532 01402 -00801 2000 19.1717 00158 0.7660 02602 01478 -0.0607 2005 21.2412 00120 08000 02739 01627 -0.0532 2010 18.4924 0.0042 08340 02934 01761 -0.0596 2020 17.85l2 -0.0160 08850 03336 01996 -0.0756 2030 209278 -0.0087 0.8460 03355 01879 -0.0910 2040 17.3381 -0.00l4 0.8460 03391 01923 -0.0536 2050 206898 00350 0.8460 02889 01746 -0.06l9 2060 18.9164 00327 0.8460 03138 01839 00137 2070 19.8035 -0.0010 0.8460 03662 01993 -0.0736 Lång 18.0960 00226 0.8460 03507 0.1659 sikt
Tabell 14 Välfärdsekvivalenteñ. Simulering
Gene- Tabell: ration 7 8 9 10 ll 12 13
-75 100.00 100.00 100.00 100.00 100.00 100.00 100.00 -65 100.20 100.20 100.20 100.21 100.20 100.20 100.09 -50 101.25 101.25 101.26 101.26 101.25 101.23 100.17 -25 97.03 97.09 96.67 96.55 97.10 96.84 95.04 -l0 91.72 91.84 91.30 91.87 91.97 91.41 90.68
0 90.94 91.04 90.93 92.10 91.38 91.66 91.41
10 85.58 85.31 86.31 87.78 86.28 87.92 87.23
25 81.00 79.68 83.41 84.54 82.28 84.97 84.44
50 78.99 75.51 83.12 83.96 81.11 84.11 85.65
75 75.46 71.02 80.33 81.09 77.82 80.95 83.05 100 71.32 66.21 76.64 77.37 73.84 76.87 81.04 125 72.21 67.04 77.41 78.05 74.27 77.01 82.47 150 72.10 66.62 77.40 78.00 74.03 76.27 82.52
a Den kompensation uttryckt i procent i termer av de totala resurserfinansiella tillgångar och nuvärde av framtida arbetsinkomster som varje generation skulle behöva för att välfärden inte skall minska med hänsyntill den demografiskautvecklingen, skattetrycket och pensionssystemetsutformning.
Tabell 15 Simuleradáldersstruktur och fdrsörjningsbörda.
| Ålder | Försörjningsbörda | |
| År | 0-14 15-34 35-54 55-64 65- 65-14 65- | |
| 1960 32.1 32.2 21.2 | 7.7 6.8 11.1 63.7 | |
| 1965 30.9 32.8 21.6 | 7.8 6.9 11.1 60.9 | |
| 1970 29.8 33.3 21.9 | 8.0 7.0 11.1 58.4 | |
| 1975 28.9 33.6 22.3 | 8.1 7.1 11.2 56.3 | |
| 1980 28.8 33.0 22.7 | 8.3 7.3 11.4 56.4 | |
| 1985 26.8 33.2 23.8 | 8.6 7.6 11.6 52.5 | |
| 1990 25.2 33.1 24.8 | 9.0 7.9 11.9 49.5 | |
| 1995 25.1 32.2 25.3 | 9.3 8.2 12.3 49.8 | |
| 2000 26.7 30.3 25.0 | 9.5 8.4 13.0 54.0 |
2005 26.6 29.5 25.2 10.0 8.8 13.6 54.7 2010 25.8 29.5 25.2 10.4 9.2 14.1 53.7 2020 25.0 30.5 23.9 10.5 10.1 15.6 54.1 2030 25.6 29.9 23.5 10.7 10.3 16.1 55.9 2040 24.8 30.2 24.8 9.7 10.6 16.4 54.7 2050 24.7 30.3 24.6 10.6 9.8 14.9 52.6 2060 25.8 29.0 24.4 10.6 10.2 15.9 56.1 2070 26.3 29.2 24.0 10.0 10.4 16.4 58.1 Lång 28.0 31.1 23.0 9.2 8.6 13.6 57.9 sikt
aBefolkningen över 65 år dividerad med den yrkesaktiva befolkningen 15-64 år respektivedenicke-yrkesaktiva befolkningen 0- 14år och över 65år dividerad med den yrkesaktivabefolkningen 15-64 år.
APPENDIX 1 KOSMOS AN ECONOMETRICMODEL FOR SWEDEN
-
1 INTRODUCTION
KOSMOS1
is a macro model of the Swedish economy developed within the research department of the National Institute of Economic Research NIER. The model will gradually be incorporated into the forecasting process of the institute in an effort to improve forecasting methods and make it possible to extend the forecasting period to 2-3 years. The model will also be used by the Ministry of Finance.
The purpose of this paper is to give a brief but complete presentation of the version of KOSMOSthat is used by the Medium Term Survey 1990.
KOSMOSis a semi-annual model. The main reason that a quarterly model ls not developed is the poor quality of the Swedish National Accounts, which requires a lot of data construction to be useful for macro modelling.
The model can be characterized as a Keynesian macro model with endogenous wages. There is as yet no monetary sector in the model. Exchange rates and interest rates are exogenous.
In the standard version of the model there are no explicit capacity constraints in the producing sectors, and in this sense production is determined by demand. However the economy as a whole faces an important supply-side restriction from the labour market.
iggrtsiktsmgdeii
för §verige
Most relations in the model are estimated in error-correction form. The error-correction approach is based on the idea that economic theory primarily describes an equilibrium relation between a set of variables. This realation is tested on data and, if not rejected, imposed on the equation. The model will then have long-run properties that are specified on theoretical grounds. Equations in error-correction form can be interpreted as an adjustment process where the dependent Variable is affected by the variation in the explanatory variables and the distance from an equilibrium value. Thus, the error-correction term keeps the dependent Variable on track and ensures that it will return to its long-run path after an occasional deviation. Long-run model simulations will give both an equilibrium solution, comparable to that of a CGE model, and an adjustment path towards equilibrium.
2 DEFINITIONS ANDACCOUNTINGIDENTITIES
The behavioural equations of KOSMOSare embedded into a formal input-output system linking supply and demand for goods in a consistent way. The model distinguishes between the following components of demand: -intermediate use in production -private consumption of durables, non-durables and dwellings -investment in machinery and buildnings respectively in manufacturing and other industries -investment in dwellings -investment in public sector -investment in oil inventory -investment in other inventory -exports of manufactured goods -exports of raw materials -exports of services
-imports of manufactured goods -imports of oil -imports of other goods and services
Domestic supply is divided into four domestic production sectors: -manufactured goods -other goods and services -central government services -local government services
This implies that the io-structure of the model is very simple indeed. Most components of demandcan be directly related to one of the two sectors producing market goods. Still it is necessary to keep the formal io-accounting throughout the model to assure that accounting identities in constant and current prices are fulfilled.
The accounting identity relating supply and demand for each good in constant prices is written in a simplified form:
1 Qi + IMPi + ITi INSi + FDDi + EXPi
where Qi domestic output of good i in producers prices
IMPi imports of good 1
lTi sum of taxes on good i
INSi sum of intermediate use of good 1
FDDi sum of domestic final demand for good i
EXPi exports of good i.
All demand variables on the right hand side in 1 are defined in purchasers prices. To simpiify the description we assume that there is only one category of domestic final demand, FDDi, that there are no trade margins and that all good taxes, ITi, are levied on FDDi only. Then good taxes in fixed prices are
2 ITi itkiFDDi
where itki tax rates in base year prices.
Intermediate use of good i is written:
3 INSi z insiJQJ
J where insij use of good i per unit output of good J
Given lMPi, FDDi and EXPi from separate equations, the system 1- 3 can be solved for output Qi.
The calculation of aggregate demand deflators i.e. implicit prices starts out from the balance of resources for good i in current prices. Assume that prices on Qi and IMPi are known and that export prices equals the output price. Also assume that prices net of good taxes are the same for all uses of the good. This net price is called PZi. The balance of resources for good i in current prices is then:
4 PQiQi-EXPi + PIMPiIMPi PZiINSi+FDDi1-itkil
where PQi price of output and exports
PIMPi price of imports P21 price of domestic demand net of taxes.
Relation 4 is an identity defining the "net price" PZi that is common to all uses of commodity i. In fact, PZi is computed by weighting domestic producers prices, P01, with import prices, PIMPi. The weights are the values in constant prices of home market sales, Qi-EXPi. and imports, IMPi. respectively. Relation 4 guarantees the consistency of the resource balances in current prices. i.e. that the expenditure and income sides of the gross domestic product will be identical by definition in the model.
The strategic assumption behind 4 is that net prices, P21, are equal between all uses of the good. This is not true given the high level of aggregation in the model. For instance, the composition of manufactures good 1 is quite different when it is exported
compared to when it is absorbed on the domestic market. This problem could be solved by further disaggregation. Considering the use of the model and the problems of collecting data the net benefits would be small. In order to take account of some aggregational effects we have chosen to distinguish between exports and domestic sales in the price setting behavior.
It remains to take proper account of commodity taxes, ITi, to transform P21 to purchasers prices. In the full model three components are added to each good balance to reach the purchasers prices level. These are value added tax, other commodity taxes net and trade margins. They are levied on different items of the good balance according to crude approximations of actual tax rules. Trade margins are differentiated on private consumption retail trade and other uses gross trade.
In the simple example given in 1 there is only one cost component, ITi, added to the good balance in purchasers prices. We further assume that this component is a tax levied on current value of domestic demand excluding demand for intermediary use. The aggregate demand deflator, i.e. the implicit purchasers price index. FFDDi, is then given by the following identity:
5 PFDiFDDi pitiPFDDiitki'FDDi + PZi1-itkiFDDi
where ;iti current tax rate / base year tax rate.
Solving for PFDDI gives:
6 PFEDi P2i1-itki/ 1-pitiitki.
Given tae implicit purchasers price for each good of domestic final demand, aggregated implicit prices are calculated by dividing total ctrrent value by total value in fixed prices:
7 PFID PFDDiFDDi / Z rom.
z
7-100788
3 HOUSEHOLDINCOHEAND PRIVATECONSUHPTION
The household block consists of a detailed description of disposable income to take proper account of tax and transfer rules. Net saving is determined by a standard consumption function, while real saving h0useholds net investment in fixed capital is exogenous and net lending residual.
The dominating income-source is wages and salaries. They are computed from hourly earnings and number of hours worked, both of which are endogenous in the model. Taxes and transfers are given by identities to make it possible to take account of changes of actual policy parameters. Some insight into the sub model can be gained by computing the partial effects on disposable income from changes in wages and prices. The figures below show the results from simulations with the household submodei alone.
EFFECTSON NOMINALDISPOSABLEINCOME Percentage difference from base case
| Year | 1 2 3 Average long run |
| CPI +5% | 0.3 1.2 1.2 1.2 |
| wages +5% | 3.5 3.5 3.3 3.3 |
Higher prices affect transfers to and from households. Main components, such as social insurance, are indexed according to existing rules. Other components, such as child allowance are indexed in the model if they tend to follow prices historically. The first year effect on disposable income of an isolated increase of consumer prices by 5% is small. The increase from the second year is due to higher pension benefits which are indexed with a one year lag.
Whenwages and saiaries rise with 5%, disposabie income immediately increases with 3.5%. Some social insurance benefits, such as health insurance and parents allowances, are wage-indexed and will increase proportionally. The long-run effect is slightly smaller.
Given disposabie income, consumption expenditure is determined by a consumption function, which is iooseiy based on the permanent income hypothesis. In conformity with national accounting definitions, all household expenditures except for housing investment are treated as consumption. No distinction is made between durabies and non-durabies.
PRIKOm 0.62-0.0070Rt-0.0030dKPIt'RDISPt+0.44'PRIKOt-1
where PRIKO real private consumption expenditures
RDISP real disposabie income
R nominal interest rate percent
KPI consumer price index and dZ is the annual growth rate of 2.
At "normal" levels of the interest rate and inflation the short-run propensity to consume is slightiy above 50%. An increase in the interest rate with one percentage point will lower the consumption ratio by 0.7 percentage points in the short-run. The same effect is achieved by an increase in the inflation rate by ;gg percentage points.
Total private consumption expenditure is allocated between durables, non-durables and dweiiings with exogenous coefficients.
4 INVESTHENT
Fixed investment is divided into four categories according to investing sector: mining and manufacturing, other industries, dwellings and public sector. In the two industrial sectors net
investment in buildings and machinery is determined by separate functions. Investments in dwellings and public services are exogenous.
The investment equations are derived from a model in which net investment is explained by output growth and the difference between the return on fixed capital and government bonds The main equations in the investment sub-model read as follows:
dKt aodKt-1 + a1dQSt+ a2dQSL-1 + a3QSt-1 + a4QSt-2 +
a dPKTt + a dPK-dPKTt + a dFVL + a
s 6 7 8 where K fixed capital stock machinery and buildings
respectively PK price of investment goods machinery and buildings
respectively PKT price of composite investment good FV value-added
and dZ is the growth rate of 2.
The Variable QS defines a relation between the rate of return on capital and interest on government bonds.
Net investment semi-annual is defined by:
Nlz dKcKL-2 - N12-1
and gross investment by:
It NI: + 5Kt-1
where 6 depreciation rate.
Finally, the capital stock accumulates according to:
Kt NI: + K:-1
Key parameters in the investment functions are given ln the table below.
| Manufacturing | Other industries | ||
| Machinery Buildings | Machinery Buildings | ||
| 0.43 | 0.81 | 0.80 | 0.78 |
| 0.19 | 0.10 | 0.11 | 0.069 |
| 0.068 | 0.012 | - | - |
| - | 0.11 | 0.12 | 0.062 |
| a 0.31 | - | - | - |
| - -0.37 0.10 | 0.073 0.11 - | - -0.095 - | - 0.14 - | |
| aa | 0.026 | 0.00073 | 0.017 | 0.0097 |
| 6 | 0.052 | 0.015 | 0.069 | 0.020 |
Inventory investment is divided between crude oil and other stocks, both of which are exogenous.
5 EXPORTS
Exports of manufactured goods and exports of services are determined by estimated relations. This accounts for more than 80% of total exports. Exports of raw materials are exogenous.
The equation for manufactured goods which is 68% of total exports is based on a simple error-correction model. It is assumed that the long-run level of Swedish exports is determined by a weighted sum of consumption and investment in 14 OECD-countries and the Swedish export-price relative to competitors prices. In the short-run, the rate of change of experts is also affected by market growth and the rate of change in relative prices. Exports of services is 16% of total exports. The export equation is analogous to the equation for manufactured goods:
dEXPt a1dWDt - a2dRPEt + a3D1 -
- a 1nEXPt-1- a 1nNDm-1 + a 1nRPt-1 + a
4 5 6 7
where EXP Swedish exports
WD index for export market RPE price of Swedish exports relative to
competitors prices D1 seasonal dummy
and dZ is the semi-annual growth rate of Z.
Manufactures 0.95 0.47 0.082 0.31 1.88 1.74 4.19 Services - 0.60 -0.16 0.43 1.37 0.53 -10.31
According to present estimates the short-run eiasticity of exports of manufactured goods with respect to foreign demand is 0.95 while the long-run elasticity is 1.88. The corresponding eiasticity for Swedish imports is 1.90, cf below. The price elasticity is 0.47 in the short-run and 1.74 in the long-run, which is close to the level usually estimated on Swedish data.
For services, the long-run income-elasticity is only 1.37. Also the price elasticity is less than for manufactured goods.
6 IHPORTS
Imports of manufactured goods and other goods and services. respectively, are determined by separate equations. Imports of crude oil is exogenous.
The estimated import equations include activity and relative price variabies both in the long-run relationsship and in the short-run dynamics. The supply of imports to the Swedish market is assumed to be completely elastic with exogenous import price. The activity
variable is the sum of domestic demand for each good weighted by 1980s import shares:
dIMPt a1dYt + a2dRPML-
a 1nYc-1 a lnRPMc-1 + a
- a lnIMP:-1- - 5 s
3 4
where IMP imports
Y domestic demand weighted by import-shares RPM Swedish producers price relative to import price
and dZ is the semi-annual growth rate of Z.
a a a a a a
1 2 3 4 5 8 Manufactures 1.32 0.49 0.27 1.90 - 10.19 Other goods and services 0.86 0.95 1.52 0.92 5.34
-
According to the estimated relations imports of manufactured goods depend solely on domestic demand in the long run. The income elasticity is 1.90, which is close to the elasticity that is estimated for export demand for manufactured goods. In the short run there is a weak effect from relative prices. For other goods and services the long-run income elasticity is 1.52, which is slightly than for Swedish exports of services. As for price
more elasticities the results are a bit mixed on the import side. It should be noted that imports of manufactured goods seems to be unaffected by relative prices in the long run.
7 LABOURDEHANDANDSUPPLY
Labour demand is determined by error-correction relations in the two markets sectors.:
nAIl1 dATt a1dFVc a2dWTRL+ a3D1 - a41 - a T - aB
- Fvt1 5
where AT labour demand hours
FV value added VTR real labour cost hourly earnings plus wage taxes
deflated by value-added price D1 seasonal dummy
and dZ is semi-annual growth rate of Z.
Estimated parameter values are shown below.
Manufacturing 0.25 0.080 0.093 0.28 -0.014 -4.57 Other 0.38 - 0.030 0.61 -0.0063 -4.67
in the long run, labour demand is given by output and trend determined productivity. The short-run eiasticity of labour demand with respect to output is 0.25 in manufacturing and 0.38 in other goods and services. This implies fairly strong pro-cyclical fluctuations of productivity in the business sector as a whole. Growth by 1% in manufacturing implies that labour demand increases by 0.252, which improves productivity by 0.75% in the short-run.
Labour demand in manufacturing is aiso directly affected by real wage costs in the short run, but the influence of this Variable is small. A 1% increase in real wages will reduce labour demand by less than 0.1%.
In central and local government labour demand is given by exogenous public consumption and labour productivity:
AT FV/PRD
where PRD labour productivity
Labour demand is coverted from hours to persons, SYS, by an exogenous coefficient, MATID, for average working hours per person:
SYS Z ATx/MATID
where 1 runs over the four production sectors manufacturing, other goods and services, central government and local government.
Total supply of labour is affected by total employment with a lag. Reduced demand for labour thus will not give rise to a corresponding increase of unemployment. Someworkers are assumed to be discouraged and to leave the labour force rather than stay as unemployed:
dAUTB 0.65MAVG2dSYS + 0.0032
where AUTB labour supply in persons and MAVGZZis a moving avarage of Z over 2 periods.
Given demand for and supply of labour, relative unemployment is:
UNP AUTB-SYS/AUTB
8 HAGEFORHATION
The theoretical basis for wage formation in the model can be described as a combination of elements from labour union models and the so called Scandinavian model. A basic assumption is that the exposed sector manufacturing determines wages in other sectors in the long-run. Wages in the exposed sector itself are given by relative bargaining power of labour unions, expressed as a long-run negative relation between open unemployment and wage share of value added. Short-run deviations from the long-run path is possible for several reasons, e.g. due to unexpected changes in inflation, tax rates or productivity.
Wages in manufacturing is given by:
xPn-a
dUTh 0. + O.50MAVG4dPRDt-1+
66-d1ITxt
+ 0.23MAVG2 dPNBVt-z-
- 0.251nHSHiL-2+ 9.1MAVG3{UNPL-2+ 0.11
where UT1 hourly earnings
ITAX average income tax rate
KPI consumer price index
PWBV world market prices for manufactured goods
PRD1 labour productivity
NSH1 wage share in value added
UNP rate of unemployment
MAVGIZis a moving average of Z over x periods and d2 is annual growth rate of Z.
As stated above. the iong-run wage level is given by a "bargaining power equilibrium" between the wage share in value added and the rate of unemployment. The higher the level of open unemployment the lower the long-run wage share. If unemployment is raised from a long-run equilibrium by e.g. an exogenous decrease in government consumption. the wage increase will slow down until the wage share has decreased to its new long-run equiiibrium level. According to the estimates, the wage share seems to be rather sensitive to changes in unempioyments ievels. Changes in unemployment wiil therefore have strong effects on the growth rate of wages.
Hages in the private services sector are assumed to be proportional to wages in manufacturing in the long-run, while public sector wages in turn follow the private services sector. Estimates suggests that wages in the rest of the economy are close to manufacturing wages even in the short-run, even though the adjustment speed may differ somewhat:
dUT2L 0.78dUT1t + -
0.13MAVG4dPFV2t-1PRD2t-1I
0.661nUT2/UT1+ 0.21
KPIt-1 dUTSt 0.51dUT2g +
0.42-d1ITXL-
-0.45lnUTS/UT2+ 0.26
KPIt-1 dUTKt O.54dUT2t + O.38°d
1-ITAXt
-O.501nUTK/UT2+ 0.27
where UT2 wages in private services
PFV2 price of value-added in private services UTS wages in central government UTK wages in local government
9 PRICES
The output price in manufacturing is assumed to depend partly on unit cost, partly on world market price. Price differentiation is allowed for between domestic and foreign markets by giving competitors prices and costs different weights for sales on home and foreign markets respectively:
dPe. axdcs: + a2dPwt - aa -
1nP.-2/PJv.-2
where P price on exports and sales on domestic markets,
respectively
CS current costs wages plus material inputs
PH foreign prices world market prices and import
prices. respectively
a a a a
1 2 3 4 Price on exports 0.83 0.22 0.15 0.075 Price on domestic
sales 0.62 0.20 0.093 0.23
The long run equilibrium condition aligns Swedish prices on manufactured goods to international levels measured in SEK. However, the accommodation is fairly slow. In the short run current costs has a major impact on prices of exports as well as of domestic sales.
The export price on raw materials is exogenous. which implies that relative cost increases will be completely absorbed by profit margins.
Output prices in production of services are given by an exogenous mark-up on current unit costs.
APPENDIX 2 MECMOD A MEDIUM TERM CGE MODEL FOR SWEDEN
-
1 INTRODUCTION
MECMODis model rather model system which is developed
a - or a for the official Medium Term Survey MTS. The model replaces EMMA and LEMMAwhich have been used by MTSfor 10-15 years in different versions.
At least three motives lie behind the decision to make a fresh start in MTS-modelling. The first is to give the models a more firm base in economic theory by deriving the equations from optimizing
possible.2 second is to create models which behaviour as far as The are more easily adaptable to different applications. Finally, there is a strong need to make models more simple to handle and transfer between different users. The last point is not the least important in the new institutional setting of MTS-modelling, where model use and model development is separated between the Ministry of Finance and the National Institute of Economic Research NIER.
MECMODis basically a static CGE-model of a rather simple design. Compared to other models of this type it is small with only eight producing sectors in the standard version. There are three factors
1gdium
term QGE-model 2Cf and Svensson
the discussion of earlier MTS-models in Persson 1987. Based on their paper, a dynamic general equilibrium model is also developed for the MTS by the National Institute of Economic Research
of production - fixed capital and two kinds of labour called "skilled" and unskilled labour. The supply of each of these factors is exogenous for the economy as a whole, but all factors
freely between domestic sectors.3 Perfect competition move is assumed in all markets and there are no scale economies. Foreign trade is modelled with finite elasticities. There is only one type of consumer. The model is run with exogenous net investment and closed with either exogenous current account or exogenous savings-ratio in the household sector
There are five kinds of substitution mechanisms in the model economy. The first one is between home goods and foreign goods in foreign use exports, and the second one between home and foreign goods in domestic use imports. These substitution possibilities relate to goods of the same classification, The third type of substitution relates to the representative consumers choice between goods of different classification. The fourth and fifth substitution mechanisms concern the choice of factor intensities in production of goods and services. Each representative firm or government agency is assumed first to choose an optimal mix-of skilled and unskilled labour, and then to decide on the use of labour versus physical capital. All substitution is derived from CES-functions
2 AGGREGATES
Within the Medium Term Survey MTS MECMODmay be used for analysis of a wide range of issues, e.g. taxation, energy policy, foreign trade. Obviously there is no unique definition of production sectors, goods and factors that will suit all conceivable
3The model can alternatively be run with completely elastic factor supply exogenous factor prices
lll
applications. There are broadly speaking two approaches to this problem. One is to build a large model in terms of number of sectors and factors to make it possible to encompass all issues that one can foresee when building the model. The second approach is to build a "new" model for each different application.
The first approach was the one chosen in earlier MTS-models. There are some advantages associated with this approach. The MTS-model serves to some extent as a framework for integration of sectoral studies most of which are conducted outside the Ministry of Finance. Results from such studies are sometimes taken as direct input in MTS-models. Some "stability" in the definitions of aggregates is required to make this process run smoothly. Also the sectoral results from MTS-scenarios are often taken as input into other model-based analyses outside the MTS. Frequent changes of classifications will reduce this possibility. Finally, the empirical basis of the model can be gradually strengthened if aggregates are kept unchanged for some time.
The second approach, which has been chosen for MECMOD.implies that aggregates and specifications.are adjusted to the application at hand. The rationale behind this approach is the desire to keep the model within manageable size and still preserve a potential for a wide range of applications, some of which may not even have been foreseen when the model building started. Models which are gradually added to will soon be too hazy to be intelligible even to the model technician himself. The present approach can be described as a way to make "fresh starts" in the model specification cheap by preparing for them in the construction of the model-system.
Most of the advantages of a general purpose model listed above are lost with this approach. On the other hand tailor-made models will hopefully contribute to more penetrating analyses of the issues at hand by concentrating on essential mechanisms and aggregates, and by relieving the model user from dead-weight losses due to superfluous details.
The attempt to maintain flexibility so far mainly concerns the definition of sectors and factors of production. The database includes data for 45 business sectors, which permits a sufficlently broad spectrum of aggregation possibilities for MTS-purposes. Also the detailed account for some 25 types of labour according to socioeconomic status and sex gives the MECMODsystem a potential for analysis of issues related to the changing structure of the labour force.
In MTS-applications it seems necessary, however, to use some standard classification of sectors and factors to integrate results from partial analyses or to produce input for other models. As the main theme in MTS is to analyse growth possibilities and structural change in a 10-15 years perspective, a classification of sectors
appropriate.. according to factor intensities seems
In a recently published study dealing with the growth prospects of Swedish industrys, manufacturing subsectors defined and
are analysed in terms of factor intensities and openness to foreign competition. The standard version of MECMOD basedis on definitions used in this study. The model distinguishes between eight producing sectors - six business sectors and two public services according to table 2.1.
4 A similar approach is found in Haaland 1987.
50hlsson and Vinell 1988.
| TABLE 2.1 | Factor intensity and export share Laboura, Share Capitaic. Export tot100 | skilledb, percent | tot100 | shared. percent |
| 1 Capital-intensive | 63 | 14 | 76 | 55 |
| 2 Labour-intensive | 108 | 10 | 45 | 36 |
| 3 Skill-intensive | 95 | 22 | 43 | 68 |
| 4 Protected | 104 | 7 | 43 | 5 |
| 5 Dweliings | 24 | 16 | 381 | 0 |
| 6 Services | 118 | 12 | S3 | 11 |
| g Central gov | 125 | 26 | 79 | 0 |
| k Local gov | 125 | 12 | 64 | 0 |
| TOTAL | ;gg | 13 | ggg | 20 |
Hour-sworked/valueaddedln 1988prices. Skilled labour hours/total labour hours Capital stock ln 1988prices/value addedln. 1988prices. Export in 1988prices/grass output ln 1988prices.
As can be seen from column 1 in the table, the labour-intensive sector uses more labour hours per unit value added than any other goods producing sector. The services producing sectors, however are even more labour-intensive except for dweliingsl as could be expected. Skilled labour is defined as high level white-collar workers and entrepreneurs with academic education, plus middle level white-collar workers with technical training.B From column 2 it is also evident that the share of skilled labour in the skill-intensive sector is twice as high or more than in any other goods producing sector. It should be noted, however, that production of central government services uses an even higher share
6Definitions labour categories given in section
of sectors and are 5.1.
8-10-0788
of skilled labour as defined in the model.
Goods producing sectors do not generally show a higher capital-output ratio than the service producing sectors, even apart from dwellings.7
Private services include capital-intensive communications and public building-capital.8
services use a lot of Among goods producing sectors the capital intensive sector uses twice as much or more capital per unit of value added than the other sectors.
The export share of gross output displays a very distinct pattern. The three first sectors, which are defined as exposed to foreign competition, are outstanding. with more than 60% export share in the capital- and skill-intensive sectors.
To gain some idea about possible general equlibrlum effects of changes in exogenous variables the relative size of the sectors and their factor use is important. it may be that e.g. the share of skilled labour in production of private services is not very large. The size of the sector may however make it a very important employer in the market for skilled labour. Table 2.2 shows the
7The "dwellings"
model sector also includes electricity, gas and water, which are highly capital-intensive. 8The
capital-output ratio in public services may have been overestimated for at least two reasons. The first is that capital stocks for business sectors and public services respectively are taken from different sources. The public sector stocks are taken from National Accounts and are known to be biased upwards. The rather crude adjustment that was made before including the stocks in the database may have been insufficient. The second reason for overstating the public capital-output ratio is that output in public sectors as measured by National Accounts does not include profits. A higher level of value added would be reported had net profits been included.
distribution of total value added, labour, capital and exports between the eight model sectors in 1988.
TABLE 2.2 Sectoral structure in 1988
Percentage share of total
Value Hours Skilled Capital Exports added worked labour stock
| Capital-intensive | 5 | 4 24 | ||
| Labour-intensive | 5 | 2 13 | ||
| Skill-intensive | 9 | 9 15 | 4 42 | |
| Protected | 15 16 | 7 | ||
| Dwellings | 14 | 3 | 4 53 | |
| Services | 29 35 32 | 16 16 | ||
| Central gov | 5 | 6 12 | 4 | 0 |
| Local gov | 17 22 20 | 11 | 0 | |
| T°TL | 199 199 199 199 199 |
It is obvious from the table that the three sectors exposed to foreign competition are small compared to most other sectors in the model in terms of output and employment. Together they account for no more than one fifth of GDP. Houever almost all impulses from the outside world via changing relative goods prices are channeled through these sectors. The three exporting sectors also use only one fifth of the total supply of skilled labour. The relatively high intensity of skilled labour in the public sector implies that different growth rates fox public services may have substantial effects on the market for skilled labour and indirectly on the competitivenes of the most important exporting sector in the model economy.
The potential competition for resources is even more evident in the market for physical capital between the capital-intensive secton
which accounts for more than one fourth of total exports, and dwellings. In the standard model with lntersectoral, but not international, capital mobility, small changes in the demand for dwellings may strongly affect the growth potential for the capital-lntensive sector.
3 EQUATIONS
This section presents the equations of the standard version of MECMODln the same form as they appear in the model program. The list of equations is complete, which means that it includes calibration constants in the l0-system and discrepancies in the National Accounts.
3.1 Demandfor goods
Private consumption
It is assumed that a representative consumer distributes a given amount of expenditures between goods according to a CES utility function.9 consumers
Referring to section 5.3 the solution to the decision problem runs parallel to the producers cost minimization. Derivation of the expendlture function, l.e. the minimal expenditure necessary to achieve a certain level of utility, gives the optimal demand for consumption goods PK as:
linear expendlture system has been estimated but not yet put into the model.
spk
ä;
PK|aki°pk1|:§l
where Ipk is the elasticity of substitution in the CES utility function PKL is total consumption expenditures, PPK is the
, aggregate consumer price and PPK is the price of good | including
taxes.1° commodity
Fixed investment and changes in stocks
Net investment is exogenous in each sector. Since there is no attempt to introduce quasi-dynamics into this model version there is no endogenous link whatsoever between capital stocks and net investment, neither on sectoral level nor in the aggregate economy. It is possible, and in fact often done, to introduce a kind of dynamics into CGE-models by letting investment during one period, say five years, transform into capital stock in the next period. This step is not taken in MECMODsince the intention is to run the model together with a truly dynamic aggregated model in many applications.
Even though net investment in each sector, NINV1, is exogenous, depreciation is determined by an exogenous depreciation rate depl and the capital stock Ci. Gross investment is then given byla
1°Note that according to the notational conventions stated in section 5.2 all variables have a "root" with a prefix or a suffix appended to it whenever applicable. lf the Variable name denotes the price of a Variable the prefix "P" is used, while the suffix "L" denotes current value. The root itself denotes the Variable in constant prices, i.e. the base year prices according to the vintage of National Accounts used in the database.If there is no index attached, the name refers to an aggregate Variable. lllndices
running from 1 to 6 indicate that they relate to business
k 2
INVZ:NINVl+deplCx+lNVR
i1 where INVR is the discrepancy in National Accounts between sectoral investment and total investment.
Changes in stocks, LA, are exogenous.
Intermediate demand
Gross output in each sector is produced from intermediate goods and value added using Leontieff technology with fixed coefficients. For technical reasons the input coefficients, inslj, are defined as shares of total use of intermediate goods, not as shares of
gross output Qj. The value added share of gross output is fvj. The demand for intermediate use of good 1 is:
k 3 x1,.,k
INSD|:ginslj1-fvJQJ;
Domestic demand in basic values
All components of demand are measured in constant purchasers values. To determine the composition of demand for good 1 in terms of domestic production in basic values and imports cif. domestic demand must also be measured in basic values, i.e. excluding commodity taxes and trade margins. Thus the strict adherence to National Accounts makes it necessary to define two measures of domestic demand in constant prices - one in purchasers values and one in basic values. Commodity taxes are levied on private consumption only, while trade margins apply to all
sectors. Indices running from 1 to k also include central government q and local government L
PK 4 DZ|INSDi+ l +inv|INV+1alLA/1+hmk|
; 11p.,s
1+1tk
i INSD, intermediate use, PK| private consumption. inv|INV investment, 1a1LA changes in stocks are components of domestic demand for commodity 1 in purchasers values. A11 variables are measured in constant prices. Commodity taxes. itkx, and trade margins, hmkl, measured in constantprices reflect the rates valid for the base year of National Accounts.
Demandfor domestic output
Domestic consumers, including firms and producers of public services, are assumed to treat domestic output and imports of commodities of the same type as imperfect substitutes. This is
referred Armington-assumption.12 For each good the often to as the trade-off is described by a CES-function, which constitutes an inner nest in the aggregation of different types of goods CES for private consumption and Leontieff for other components of domestic demand. With the usual optimality conditions demand for domestically produced goods is derived from the unit cost
11 good.13 function for the composite Adding exports EXPl and the
outputzli I0-residual QRi gives demand for domestic
Armington
1969. 13The 5.3. They apply the
standard formulas are given in section to composite consumption good, composite labour and value added respectively in a completely uniform way. 14The
sectoral residual between expenditure and supply is kept explicit in MECMODfor easy comparison of production volumes in the model with National Accounts.
sdz
PDZI 5 sdz -l.
Q|aql 1 DZ|+EXPl-QR; 1:1, ,s
Value added is obtained by applying the exogenous value added share to gross output:
6 FV|fv|Qx ; l1p.,k
Note that production or consumption in public sectors is exogenous.
Demandfor imports
As with domestic output, demand for imports of good 1 is obtained from the unit cost function of the composite good ilh
PDZ m: 7 IMP|aml sdz -l, _L 0
x
PIMPi 1
Exports
Foreign as well as domestic consumers are assumed to differentiate between goods of the same classification depending on wether it is produced in Sweden or elsewhere. From a theoretical point of view this assumption, which is frequently used in CGE-modelling. does not fit very well with the commonnotion of Sweden as a small open economy". For a medium to long run equlibrium model there is
no good defence for using this specification, except for the fact that pure theory otherwise predicts a much stronger specialization in trade between countries than we in fact can observe. Even though Swedish goods are treated as imperfect substitutes for foreign goods, it is not necessary to assume that Swedish producers have monopoiy power in foreign markets. We can add the assumption that Swedish producers compete perfectly among themselves on all markets which is not very realistic considering the fact that the number
of exporting firms in each sector is very small. In fact we have expanded the number of goods in the model with the number of traded goods.
Even if Swedish and foreign goods of the same classification are not perfect substitutes it is still possible to make them glggg substitutes by letting elasticities in imports as well as exports be high.
The export functions are:
Pol se|
8 EXPÅae UHM|U . 1 n .s
iPu| ,
where HH and PH are indices of export market size and price level respectively.
3.2 Prices
With constant returns to scale and all factor inputs labour and capital mobile between sectors, domestic supply is completely elastic for each good. Goods prices are determined only by factor prices given by equilibrium in factor markets. Also supply of imports is completely elastic. Import prices are exogenous.
Optimal factor allocation, with CES-aggregation of composite labour and capital to value added, and perfect competition give the value added price PFVl in terms of factor prices NT and PCx:
i
i-sfv
i-sfv 1-sfv i 9 PFV| url/aux i+PC|/ac| ; i1,..,k
This also applies to public services. Output prices PQX are computed from value added prices FFV and prices on intermediate
goods PD|:ls
6 10 PQfv PFV +1-fv PPI I ins PD li,..,k
;
i l l l |J1 ll J
The basic price of the composite good in domestic use PDZ|is calculated from the import price PIMPl and the price of domestic output in basic values PQ| according to the assumed CES-aggregation:
l-sdzl l-sdzx i 11 PD2| PIMPl/am +PQl/aql ; i1,.6
PDZl is the price of good x on domestic markets when it leaves the combined plant-import harbour. Before it reaches the ultimate consumer trade margins and commodity taxes are added. It is assumed that trade margins are added in equal proportion to all uses of the composite good except for exports. This is obviously a major simplification.18 ln the first place trade margins actually
some are levied on experts, which can be seen from I0-data. Also trade margins are much larger for private consumption retail trade plus gross trade than for intermediate goods gross trade only. However, a more detailed account for trade margins will greatly complicate the equations of the model.
1sThe I0-calibration constants. Note the definition of
PPIJ:s are input coefficients fvt and inslf
6 6
1 and 1 ; 11.,k
§:insJiE fvi+1-fv|§:insJiE
J: 1 1:1
1STrade make for substantial part of the ultimate
margins may up a price for some goods.
It is assumed that the price of trade margins follows the price of private services. PQ6, rather than the price of the good itself This seems a reasonable assumption in the medium and long run. Domestic prices PD including trade margins are:
12 PDxPDZl+PQ6tpm|/1+hmk1 ; x1,.,8
Current trade margins can be changed exogenously by the parameter hmi. The hmklzs are calibration constants.
As with trade margins the treatment of commodity taxes is quite simplified. There is only one net tax which covers both VAT and other commodity taxes as well as subsidies. The net tax is an ad valorem tax, while commodity taxes other than VAT and most subsidies are in fact quantity taxes. Also the tax base is assumed to consist of private consumption only, although other components of demand are taxable.
Prices of consumer goods PPK including commodity taxes are given by:
13 PPK|PPlPDil+it|/l+itkx ; |1p.,s
where it is the current commodity net tax rate and PP1 and itkl
calibration constants from the 10-system.17 are
With consumer demand derived from a CES utility function the true
17The in
constant itkl is actually a commodity tax rate constant base-year prices. It is necessary to define such a constant because National Accounts use deflators for purchasers values as well as basic values both of which are by definition equal to one for the base year. PP1 is more of a clear-cut calibration constant and is required to make I0-data fit with the aggregate private consumption deflator for an arbitrary calibration year.
consumer price index PPKcan be calculated from goods prices:
i
8 PPK i-spk l-spk 14 PPK- l
ll
Investments in ali sectors are assumed to consist of the same Leontieff composite good making the aggregate price PINV on the commoninvestment good equal to:
8 15 PINVPP2 inv|PD|
|l where PP2 is an I0-calibration constant.
Finally the price of investments in stocks is:
6 16 PLAPP3z ia|PD|
|l with the caiibration constant PP3.
3.3 Demandfor factors of production
Each sector, including public services, uses three kinds of inputs
labourle - skilled and unskilled together with capital - in a two-levei CES production function. In the inner nest the two types of labour are aggregated to composite labour, which is used with capital in the outer nest.
For each sector the aggregate wage cost per hour NT is given by:
18Ski1led and unskilled labour are defined in section 5.1.
1 1-sat 1-sal 1-sat I 17 WTl WTSWISx/alsi |WTUwul/a1u|
WTSand WTUare equilibrium wages on the two labour markets. Even though the two types of labour are assumed to be perfectly mobile between sectors, observed wage levels in different sectors for each category are not equal. The initial distributions of wages, us and wul respectively, are unchanged in simulations.
Derivation of 17. which is the minimum cost per unit composite labour ATi, gives sectorai demand for each type of labour ATS and ATUx: satl NT
18 ATS1a1sis°tx1- L ATI
; |1,..,k 1
Sit HT
19 ATUialu1s°tx1 W
ATl x1, ,k , 1
The outer nest combines composite labour and capital to vaiue added. Factor demand is obtained by derivation of the unit cost function 9:
sfV
20 AT|a1x sfv |FV|;11,..,k
nqNPl-Vx/WT
sfvi 21 sfv 1 PFV|/PCX FV ac| 1 ; i1,...k
The price of capital PC is defined as the cost of using one unit of physical capital measured in constant prices:
22 ; |1.,k
PClriR+deplPINV
where R is the avarage level of the real rate of return before taxes. As with labour the distribution of return to capital between sectors, ri, that can be observed for the calibration year is
19 exogenous.
3.4 Supply of factors of production
Factor supply in all three markets can be treated in two extreme ways. Either the supply is exogenous which makes factor prices endogenous, or factor supply is completely elastic with exogenous factor prices. The second alternative may seem most relevant for capital and is chosen for the MTS-version of MECMOD. Some interesting results can be obtained by applying this approach to skilled labour as well, remembering that the time perspective may be long enough to treat the economy as open not only in goods- and capital-markets, but also in segments of the labour market. Nevertheless the model is run with exogenous labour supply in MTS-applications.
1gThis formulation of the model is dubious is the corresponding
as assumption about wage differentials for homogenous labour. There may be several explanations for the observed sectoral differences in real rates of return. The most obvious is that no adjustment has been made for taxes. Another is difference in risk. Also the fact that the calibration year is unlikely to exhibit a long run equlibrium position for all sectors is important. For labour one might also add the fact that beneath the two categories of labour there is a structure of skill that may differ between sectors.
3.5 Equilibrium in factor markets
The equlibrium conditions simply state that the supply of each factor equals demand:
k
23 LSS§:ATS|
1:1
k 24
LSU§:ATUi
x1
25 CS C
3.6 Closure rules and numeraire
Still one more relation is needed in the model to link the income and expenditure sides of the economy and to determine overall savings, i.e. the current account. To be more specific, consumer expenditures PKL in 1 are not yet determined. This can be done in basically two ways. Either household savings or the current account trade balance is exogenous. The choice of "closure rule" may differ between applications. If the current account is exogenous the closure rule determines the consistent level of private consumption expenditures. If, on the other hand, household savlngs are exogenous, households disposable incomes must be computed to determine consumption expenditures. This is done in MECMODwith a fairly elaborate but principally very simple scheme that is fully consistent with the income and outlay tables of
Accounts.2° standard MTS-applications the model is National In run with exogenous trade balance.
Finally, the exchange rate is assumed fixed and the foreign price level is the numeraire to which all price levels in the model are related.
4 CALIBRATIONAND PARAHETERVALUES
Most CGE-models are calibrated for a specific year for which an eiaborated database has been compiled. The calibration year is also chosen as index base for prices, which facilitates the calibration procedure. The MECMODsystem makes it possible to calibrate the model for different years and with any year as price index base. The "natural" choice of base year is the same as the latest available complete National Accounts. In the present Medium Term Survey, 1988 was chosen as base year for calibration.
The flexible calibration opportunities add some complications to calibration and model programs but have some distinct advantages. The freedom to choose base year for prices makes it possible to reproduce components of GDP according to National Accounts, which may help the model user to feel more familiar with actual figures in creating assumptions for simulations or interpreting the results.
ZOMECMOD Simplified version of rmo, which is
includes a somewhat used by the Ministry of Finance to decompose the current account into net lending in six domestic sectors: non-financial corporate enterprises, financial institutions, central government, local government, social security funds and households cf Metoder, Modeller och Beräkningar", Bilaga 1 Långtidsutredningen 1987.
The freedom to choose the calibration year is potentially important. The usual calibration procedure assumes, often without explicit discussion, that the economy is in equilibrium in the calibration year. There is also sometimes a desire to choose the calibration year as late as possible to fill the model with "fresh" figures. These aims may be conflicting. With the calibration procedure and time series data base of the MECMODsystem it is at least possible to test the importance of the choice of calibration year and to choose it at will.
Given the time series data-base and the choice of calibration year, calibration procedures run along standard lines. Assuming static equlibrium with perfect competition, unknown constants in utilility and production functions are solved to make the model solution for
quantities.21 the calibration year reproduce observed prices and Using CES-functions substitution elasticities must be assigned before calibration. The figures given in table 4.1 are very rough estimates.
Zlcalibration
of factor demand functions is shown in section 5.4.
9- 10-0788
| TABLE 4.1 | Model parameters Export price Substitution elasticities elasticity | Home/foreign Labour/ Skilled/ goods | capital unskilled | ||
| Capital-intensive | -4.0 | 0.8 | 0.8 | 1.6 | |
| Labour-intensive | -4.0 | 0.8 | 0.8 | 1.6 | |
| Skill-intensive | -4.0 | 0.8 | 0.8 | 1.6 | |
| Protected | -2.0 | 0.4 | 0.6 | 1.6 | |
| Dwelling | 0.0 | 0.0 | 0.6 | 1.2 | |
| Services | -1.0 | 0.2 | 0.6 | 1.2 | |
| Centr government | - | - | 0.0 | 1.2 | |
| Local government | - | - | 0.0 | 1.2 |
The high export price elasticitles chosen for competing sectors avoid too strong terms-of-trade effects. There seems to be some consensus in the empirical literature for labour-capital
1.0.22 substitution elasticities between 0.5 and The distinction between different kinds of labour seems not to be very common in CGE-modelling. Moreover. the elasticity might depend on the definitions of labour categories. The only basis for the numbers given in the table is a series of simulations in which the share of skilled labour was altered over a 10-year period. with low elasticities, relative uages are compressed too fast. The substitution elasticity in private consumption, finally, is 0.8.
22For example Caddy 1976.
5 DATA SOURCES,VARIABLENAMESETC
5.1 Definitions and datasources
Sector classification
MECMODdistlnguishes between eight producing sectors - six business sectors plus central and local government. The business sectors are broadly defined according to openness to foreign competition and intensity of factor Table 5.1 gives the exact definitions in
use. terms of the Classification in Swedish National Accounts. The table also gives the complete list of sectors in the disaggregated database. Time series generally cover the period from 1970.
All variables related to production are taken from National Accounts except for capital stocks, which are no longer put
Sweden.23 together by Statistics The basic I0-table is from 1988.
Zaseries
on capital stocks are taken from Hansson 1989.
sectors24 TABLE5.1 Definiton of industrial
1 §êElEêl:åEE§E§l§ 2100 Iron ore mining SQQQE 2200 Non-ferrous ore mining 2300 Other mining and quarrying 3120 Manufacture of beverage and tobacco 3421 Wood pulp industries 3422 Manufacture of paper and paperboard 3521 Manufacture of industrial chemicals 3530 Petroleum refining 3710 Iron and steel basic industries 3720 Non-ferrous metal basic industries
2 Labour-intensive 3112 Import-competing food manufacturing 3200 Textile industrles 3411 Saw mills 3423 Manufacture of fibreboards etc 3510 Manufacture of rubber products 3523 Manufacture of plastic products 3811 Manufacture of metal products 3900 Other manufacturing industries
3 Skill-intensive 3522 Manufacture of other chemical products 3812 Manufacture of machinery 3813 Manufacture of transport equipment 3814 Manufacture of professional measuring
equipment etc 3830 Manufacture of electric machinery 3843 Ship building and repairing
24Figures Swedish National refer to sector number according to Accounts.
4 E:9§§sEsés999§ 1100 Agriculture, hunting 1200 Forestry and logging 1300 Fishing 3111 Protected food manufacturing 3412 Manufacture of wooden products 3430 Printing and publishing 3600 Manufacture of non-metallic mineral
products 5000 Construction
5 9§lllE8§ 8300 Letting of dweliings 8400 Letting of other premises 4100 Electricity, steam and hot water supply 4200 Gas manufacture and distribution 4400 Water works and supply
6 Other services 6100 Wholesale and retail trade 6300 Restaurants and hotels 7100 Transport and storage 7200 Communication 8100 Financial institutions 8200 Insurance 8500 Business services 9510 Repair services
Other Services
Labour categories
Data on the distribution of different kinds of labour between sectors are taken from the Household Census, which is carried out every fifth year in Sweden. This part of the database includes the distribution of 13 kinds of labour between all of the 47 sectors of the database. Besides, all labour categories are accounted for by
sex. For each category the number of persons employed per sector and their labour income are available.
The labour categories are defined in terms of a socloeconomic classlfication. The standard classification was expanded for some groups to show separately technical occupation The distribution
. of employment between categories and broad sectors in the economy is shown in table 5.2 and the avarage labour income in table 5.3.
The definition of skilled labour in the model is chosen to include white collar workers at middle level with technical occupation, all white collar workers at high levels and all entrepreneurs with academic education. This makes up for some 13 % of the total labour force.
All employment and income figures are adjusted to National Account levels by simple scaling. A major obstacle is that there is no information on hours worked in Household Census data. No attempt is made to adjust for possible biases in the computed hourly earnings levels. This fact makes it very hard to use data for female-male classifications of the labour force.
TABLE 5.2 Employment per sector and category in 1985
Household Census, persons
MANUF OTHER TOTAL GOV TOTAL
IND IND SECT
U§EB§Ä9EE§E§ Unskilled 3358 4863 8221 4267 12488 Experienced 2221 2629 4851 1687 6538 EEÅE§IE9ll§E-9E5§E53
| Lou level I | 563 1298 1861 849 2710 |
| Low level II | 501 1798 2299 1461 3760 |
| Middle level. techn | 735 672 1407 236 1643 |
Middle level, non-techn 450 1459 1909 3068 4997 High level, techn 226 139 365 49 415 High level, non techn 384 1059 1443 1893 3337 §EEE§EE§E§E§§:
| Academic educ, techn | 1 | 5 | 6 | 1 | 7 |
| Acad educ, non-techn | 1 | 29 | 30 | 1 | 31 |
| Others | 116 1004 1120 | 10 1130 | |||
| Farmers | 7 879 886 | 13 899 | |||
| Qt§g§:° | S36 1636 2173 1403 3576 | ||||
| TOTAL | 9192 17475 26577 14940 41517 |
o
Pensloners, students etc
TABLE 5.3 Labour Income per person in 1985
Household Census, SEK
MANUF OTHER TOTAL GOV TOTAL
IND IND SECT
§99êl9:5§:§ Unskilled 88.3 77.2 81.7 68.1 77.1 Experienced 100.2 97.9 98.9 80.2 94.1 UElE§ZE9llêE9E5§E5
| Low level I | 83.1 79.8 80.8 74.4 78.8 |
| Low level II | 114.0 108.8 109.9 86.2 100.7 |
| Middle level, techn | 136.8 138.2 137.5 119.5 134.9 |
Middle level, non-techn 130.0 112.9 116.9 94.9 103.3 High level, techn 172.6 162.3 168.6 140.8 165.3 High level, non techn 193.2 173.0 178.4 138.9 156.0 §DEE§BE§E§EE§
| Academic prof, techn | 100.1 114.2 113.3 | .O 113.3 |
| Acad prof, non-techn | 106.7 143.9 142.9 | .O 142.9 |
| Others | 72.7 88.2 86.6 64.0 86.4 | |
| Farmers | 60.1 47.1 47.2 47.3 47.2 | |
| Q§g§§§: | 59.9 43.2 47.3 44.5 46.2 | |
| TOTAL | 102.9 91.6 95.5 84.9 91.7 |
Factor prices
Factor prices are defined as labour cost per hour and capital cost per unit physical capital stock measured in 1988 prlces. Aggregate labour wage costs are taken from National Accounts for each year. Relatlve costs for skilled and unskllled labour are available only for 1985 from the Household Census. Capital costs PC are computed from National Accounts as gross operatlng surplus OS divided by the capital stock C:
PC%§ OSPFVFV-HTAT
;
where PFVFVvalue-added in current prices
WTAT wage cost
Dlviding PC by the price of lnvestments goods PI and subtractlng the depreciation rate 6 gives the net real rate of return on physical capital before taxes:
R-ñ s
R is the Variable actually used in equilibrating the market for fixed capital in the model. From the definitions above the operating surplus can be written:
0SPFVFV-WTATPCC=R+ö'PIC
5.2 Variable names
Each name consists of a "root" with a prefix or a suffix. whenever applicable the prefix is always "P" which denotes the price and the suffix is always "L" meaning that the variable is taken in current prices. When the root only is assigned a Variable it denotes value in baseyear prices. In the list of names below only suffix "L" is printed. It is understood that if a Variable exists in constant as well as current prices a price index also exists. Of course this notational convention is not relevant for all varlables, e.g. labour which is measured in hours. Business sector varlables are indexed with "1". In some cases, such as wages, this index is extended to include also the government sector with indices "q" central government and k local government.
Variables marked with are endogenous in the model.
Variables
AT Hours worked. aggregate labour
i Ars Hours worked. skilled labour ATUx Hours worked unskilled labour c Physical capital stock
i cs Supply of physical capital DL| Domestic demand in basic values DZLI Domestic demand in producers values EXPL1 Exports FVLx Value added in basic values IMPL1 Imports, cif INSDLl Intermediate use of good x
NINV1 Net investment by investing sector INVL Total gross investment LAL Changes in stocks LSS Supply of skilled labour LSU Supply of unskilled labour
PKL| Private consumption in purchasers values PP ,PPI 10-calibration constant
i i Pw Export market price
I QL| Gross output in basic values R Real rate of return, avarage level UNPC Excess supply of physical capital UNPS Excess suppy of skilled labour UNPU Excess supply of unskilled labour uu Index for export market
1 UTS.U Hourly wages and saiaries inci emp1oyers contribution
to social security skilled, unskilled, avarage level
Parameters
Capital parameter in production function Parameter in export function Parameter in utility function Labour parameter in production function Parameter for skilled labour in aggregate labour Parameter for unskilled labour in aggregate labour Parameter for imports in composite good Parameter for domestic production in composite good Depreciation rate Value added share in gross output Trade margin in current prices Trade margin in base-year prices Input coefficient Composition of investment good Commodity tax rate in current prices Commodity tax rate in bas-year prices Composition of inventory good Real rate of return distribution Elasticity of substitution between skilled and unskilied labour Elasticity of substitution between domestic and foreign goods in domestic use se Price elasticity of export demand sfv Elasticity of substitution between aggregate labour and capital spk Elasticity of substitution in consumption ws Hage cost distribution, skilled labour WU Hage cost distribution, unskilled labour
l4l
5.3 Factor demand with CES production function
Throughout the model CES-functions are frequently used to describe substitution possibilities in production and consumption. The outcome of optimal decisions in a static model can be summarized in a few formulas which are summarized below. The formulas will be illustrated with functions relating to optimal behaviour of a firm with a CES production function. The value-added aggregator is written:
1-1/stv
1-1/sfv 1-1/sfv
FV alAT + acC
where FV va1ue added
AT hours worked
C capital stock
srvelasticity of substitution and a1,ac are calibration constants.
Labour and capital are assumed to be fully mobile between production sectors and all sectors exhibit constant returns to scale. It can be shown that the minimum cost to produce the quantity FV is:
1-sfv
I-sfv 1-sfv
CFV HT/al +PC/ac FV
With perfect competition no profits exist in equilibrium, so:
CFVPFVFV
Applying Shephards Lemma:
BPFV ÖPFV AT-FV5wTr and C-FVä§E-
gives factor demand:
sfv sfv AIa1"" E cac" E rv rv ur PC
sfv-1 sfv 53-2 -E C ac HT
The CES-function is often specified in a slightly different way as:
1 1-1/sfv 1-1/sfv 1-1/sfv FVa BAT +1-BC
In this case:
1 sfv 1-sfv ;tv 1-sfv 1-sfv 1 CFVE B NT +1-B PC FV
sfv sfv ATa° stpl ca" E rv 1-3 FV ur PC
sfv
51: BPC
C 1-BWT
The relations between al.ac and a.B are:
l
1-1/rv al l-l/sfv
1 1/ r- sv 1 1/ r- s V
a al +ac and 8
l-i/sfv l-l/sfv
al +ac
5.4 Calibration of factor demand functions
Recalling the CES-aggregator for value added:
l-l/sfv l-l/sfv l-l/sfv
FV a1AT +acC
The function includes three constants al, ac and the subsitution elasticity sfv. Assuming that the economy is in equilibrium optimal factor demand is:
sfv srv
- FV and - rv
Aralsäx cac"$
These expressions can be solved for al and ac:
I 1
sfv srv
l-srv i-srv
rv PFV F1. EE
and ac:
C PC
where: FV value-added PFVimpllcit price of value-added AT hours worked NT compensation of employees per hour including employers
contribution to social security C capital stock in constant prices PC compensati0n of capital including depreciation and taxes
per unit capital in constant prices
Given sfv, al and ac can be calculated for the calibration year
5.5 The solution algorithm
The model solved in MODLERZS,which straight-forward
is uses a Gauss-Seidel algorithm. lt requires every endogenous Variable to be stated as a left-hand Variable in exactly one equation, This poses a specific problem in solving for equlibrium in factor markets, The equilibrium condition in the market for skilled labour was stated in section 3.5, eq 23h
k
LSS§:ATSS
1:
However supply of skilled labour, LSS, is exogenous. To put the equilibrium relation into MODLERone has to solve residually for employment in one sector and invert that specific labour demand
25The
entire model system is written in MODLER, i.e. the model program itself as well as all model infrastructure are integrated within the same software. This is a great advantage not only from the users point of view but also in model development, since the distances between database, model program, simulation procedures and display of results are all short
equation to solve for the wage level, eq 18 in section 3.3. Assume ATS is choosen as residual employment:
I/sati
k
1-1/satl AT
ATS1LSS- ATS and wTSalsl NT1/wsl
--
ATS
|2 1
This formulation, which is algebraically correct, will almost always fail to work with the solution algorithm. In the first iteration the algorithm chooses base year values for not yet computed variables. These may be far away from equilibrium values. In the example above, ATS accumulates deviations from equlibrium for all skilled employment and may produce a value of WTS that is far away from equlibrium. In fact, ATS often turns out negative during some early iteration, which makes the WTS-equation unsolvable.
To avoid this problem the equilibrium condition was written as an explicit negative function of excess supply:
n n n-i ATS
WTS 1-zwsUNPS WTS ; UNPS1----
LSS
Here n is iteration number. If excess supply of skilled labour is positive in iteration n, the wage level will be adjusted downwards compared to the previous iteration. The parameter zws can be used to accelerate or dampen the adjustment process. This formulation of the factor market equilibrium conditions has proved to be very robust. It also makes it possible to "optimize" solution time somewhat. In scenario runs, when the new equilibrium may be far away from the initial position, zws must be small and the solution time increases. In effect analysis, with only a few exogenous variables changed, it may be possible to speed up the adjustment process and reduce solution time.
IO-IGOH8
Obviously the step towards some kind of quasi-dynamic model is short with this explicit adjustment of wage levels. By lagging the right-hand side WTS, the adjustment process can be analysed through time. Someexperimental versions of the model were actually solved that way.
REFERENCES
Armlngton, P.S. 1969: "Adjustments of trade balances: some
experiments with a model of trade among many countries", IMF
Staff Paper, 16. Caddy, V. 1976: "Empirical estimates of the elasticity of
substltution: a review", mimeo, Industries Assistance Commission, Melbourne, Australia.
Haaland, J. 1987: "HOVMOD.En generell likevektsmodell for Norge
som en liten åpen okonomi", Senter for anvendt forskning,
rapport 20/87, Norges Handelshoyskole, Bergen. Hansson. B. 1989: "Construction of Swedish Capital Stocks
1963-1987", Economic Studies 89:2, Department of Economics,
Uppsala University, Uppsala. "Metoder, Modeller, Beräkningar", Bilaga 1 Långtidsutredningen
1987. Ohlsson, L. and Vinell, L. 1987: "Tillväxtens drivkrafter",
Stockholm, Sveriges Industriförbund. Persson, T. and Svensson, L.E.0. 1987: New Methods in the Swedish
Medium-Term Survey", Bilaga 3 Långtidsutredningen 1987. SIND 1987: "ISMOD-systemets flersektormodeller av den svenska
ekonomin", SIND PM 1987:3.
APPENDIX 3
|NTERTEMPORAL GENERAL EQUILIBRIUM MODELI MAMMA - AN
1 INTRODUCHONAND AN OVERVEW
1.1 Model history
The MAMMA2model developed by Torsten Persson and Lars E.0
was Svensson to the Swedish Medium Term Survey 1987. Persson and Svensson 1987 motlvates MAMAs high level of aggregation and her foundation in modern macroeconomic theory, gives a thorough description of the model structure and performs a number of illustrating simulations.
Since early 1988. the MAMMAmodel has been developed further in a Joint effort by Persson and Svensson and the National Institute of Economic Research Konjunkturinstitutet. This work has resulted in among other things extensions of the model to include endogenous terms of trade, a richer and Variable tax structure. endogenous labour supply and a more general production technology. Part of this is documented in Söderlind 1989.
1By Kon-
Paul Söderlind, National Institute of Economic Research junkturinstitutet and The Institute for International Economic Studies. The author thanks Torsten Persson and Lars Svensson for help and guidance. 2"MuchAggregated Macromodel for Medium-Term Analysis"
Taken together, these refinements alter the model equations quite a bit. Therefore this paper makes a fresh start in the derivation of the model, rather than to discuss each noveity at a time. Hopefuily, this will not obscure the fact that the basic model structure is unchanged from that of Persson and Svensson 1987.
1.2 Overview of the paper
After a brief overview of the model in section 2.1, sections 2.2-2.3 contain a fairly carefui derivation of household and firm behaviour. The government behaviour, foreign demand for exports and national accounts are outlined in sections 2.4-2.6. The description of the standard model is completed with the equilibrium conditions in section 2.6. An alternative model of the labour markets based on uage setting by a monopoly trade union rather than market clearing is derived and briefly discussed in section 2.7. Finally, two different welfare measures are described in section 2.8.
Appendix ZA summarizes all model variabies and parameters. while appendix 2B brings together all relevant model equations
in a numerically solvable form. The solution method is described in appendix 2C.
A number of parameter values has to be chosen in order to solve the model. This choice is discussed in section 3.
2 THE MODEL
This section gives a fairly detailed description of the model structure. The model variabies and equations are found in appendices ZA and 2B. The technique for solving the model is described in appendix 2C.
2.1 Description of the model
The market structure The following figure illustrates the interaction between the 5 markets and the 4 sectors in the model:
The rest
House- Govern-
Firms of the
holds ment Sec- world
UT/V
/xt .l| rv /.l
"a" tm
Domestic Domestic Markets for kets: national
labour market for
domestic foreign bond
market shares
goods goods market
V
- The households supply and the firms demand labour on the domestic labour market. The government does not demand labour since all domestic production is assumed to take place in the firms. The wage rate equates supply and demand. - The households supply and demand shares on the domestic market for shares. Hence, the firms are assumed to be owned by the domestic households. Investments are made out of retained earnings and the remaining profits are distributed to the shareholders. ° The households, the government and "the rest of the world" demand and the firms supply net domestic goods on the market for domestic goods. There are no intermediate goods in the model. Hence, the firms do only demand goods for investments. - The households, the government and the firms demand and "the rest of the world" supply net foreign goods on the market for foreign goods at a given world market price. - The households, the government and the rest of the world demand and supply bonds on the international bond market at a given world market interest rate. Since the firms finance investments out of retained earnings and distribute the rest of the profits, they do not act on the bond market.
The tax and transfer structure
The following figure illustrates the flows of taxes and transfers
Hage incone, capital Incomeand
consumption taxes
transfers
payroi l taxei
The rest
House- Govern- Sec- Firms of the
holds ment tors: world
The government receives wage income, capital income and consumption taxes from the households and payroll taxes from the firms. Finally, it pays transfers to the households. The rest of the world is not directly affected by domestic taxes or transfers
The dynamic structure
The agents are assumed to have perfect foresight about almost
variablesa. all The only exception is that the individual household has an uncertain life time. Household dynamics stem from the fact that households generally live more than one period and are able to lend/borrow on a capital market. Hence, the path of consumption can be separated from the path of earnings. For the firms, the dynamics come from the combination of convex adjustment costs for capital and less than total depreciation of the capital stock. As a result, it is profitable to look ahead and spread out investments during long periods. A third source of dynamics is due to the fact that the government accumulates debt, which in turn is assumed to affect government consumption. For both households and firms. the dynamic structure can be described by the following picture
3The importance of the degree of foresight is studied in Ballard and Goulder 1985.
Expectations Expectations
about prices, about prices,
taxes and transfers taxes and transfers
Equilibrium Equilibrium
in period t in period t+1 etc
Stocks Stocks Stocks
in period t in period t+1 in period t+2
The stock of assets or capital in period t is given by history. Together with expectations about the future, a temporary equilibrium is established. The intertemporal equilibrium is characterized by the fact that the expectations are correct. i.e identical to the values in the sequence of temporary equilibria.
2.2 Househoids
The households modelled by Yaari-B1anchards4 approach to
are overlapping generations.
The objective function
The representative household in generation maximizes the expected life time utility of consumption of goods and leisure
1 Mu CsvcsøE-L
E s: 1
L W c
st where is the time preference rate, and ch, cr, E
p and are the consumption of home goods, foreign goods, labour endowment and labour supply, respectively.
The household has the probability n to survive into the next
See 1985
eg Blanchard 5The subscript indicating generation j is dropped in order to simplify the notation.
period, giving an expected life time of 1/1-u. with perfect foresight about all other variables the expected life time utility simpiifies to
H
" E -øj
uc licC u
U K
It
The utility function is assumed to have constant intertemporal elasticity of substitution 0
1-1/0
uc..L.-L. U
å 1: me: 2
inU, otherwise, where U, is an index of composite consumption in period s, i.e of both goods and leisure. The index U, is the value of the nested subutility function
1-1/n 1-1/n
u. c.""+ o.E,-L§ 3a
,
where
C, v-v1-ux-0ctU[c:1U 3b
In 3a n is the atemporal eiasticity of substitution between lei-
E,-L: and utility weighted sure a index of consumption of goods C. defined in 3b. 0 is the weight of leisure. In order to get a constant labour supply in an economy with growth, it is
necessary to assume either separable subutility functions eg
a Cobb-Douglas or a "productivity" growth Ä in leisure which is equal to the growth rate of the wage rate. The second approach is chosen
here. v is the value share of home goods in the basket of goods.
The homothetic specification of the nested subutility function makes it possible to interpret the normalized expenditure function corresponding to 3a as a price index of composite consumption
ssee King, Plosser and Rebelo 1988
eg
1 1" 1"" 1,n w + 0A
where is the price index of consumption of goods defined by
L p.l+rivps(l+tfji'v 4b
.
In 4a-b is rate. 1 the income tax rate, tcthe w wage wage con- 1 sumption tax rate, and the pretax price of home and foreign
goods, respectively. å By the properties of the expenditure function, we have
ap.U ap.II Cu un EuI-: ap: âu.1-t.l u
api api n r c, i C and c, , Câp{1+t: . âp.1+t.
For the subutility function 3a-b this gives
H
Pa Paus GÅ Prualø E
P-Jc w -r c w -t
w
+r
fr
C
c gå1Ei-- and Llgglgågi Sa-d
p.1+tf p.1+r§
Two special cases turns out to be important in the simulationsz
- When the preference weight of leisure 6 is zero, the subutility function 3a collapses to U, C, and labour supply Li E,7. equals labour endowment The price of composite consumption ps becomes equal to the price of private consumption of
This will of course affect the level of and hence the scale of the production. The scale per se is not veryimportant, but can of course be easily adjusted by simply changing L.
goods pi. - When home goods are identical to foreign goods, equation 3b is no longer strictly valid. Rather, C, is a straightforward quantity measure of consumption of goods. Using the convention p:1, pi that the price of private consumption of goods beequal to 1+t:L comes
The budget constraint The dynamic budget constraint for a household is A101 "L1T:Ez PU:. 6
ilå:i;LÅ:
transwhere A are private assets, r post tax interest rate and S fers from the government. Thus, A.., are defined as assets in period t+1 inclusive of interest payments received in the beginning of r,r:1-rt t+1. The post tax interest rate is defined by where is the world market interest rate and the capital income tax rate. Note that the household has the return 1+r./u 1 on their assets. This is so because the households sign life insurance contracts. These contracts stipulate that - A household leaves all its assets to the insurance company in Thuss, case of death. the company receives 1-HAl+w.(1-t:EL+S.-pYU.) in the beginning of period t+1. which immediately gives interest payments of the amount r... 1-1 A.+u.1-z{E.+s.-p:m. - A household receives a "premium" on the assets added to the interest rate if it survives. The outlay of the insurance company is thus nAl+w.1-r:EL+S.-pYUl times the "premium". With zero profit this premium turns out to be 1+n,,1-u/n. Adding the "premium" to 1+r... gives 1+r..|/1, which is the effective discount rate for a household. Iterated recursion on 3 and assuming that assets grow at a siower rate than the interest rate in the limitg have the intertemporal we
8For convenience, in this section, but not in the model, it is assumed that the size of the generation in period t is equal to one. 9This is usually called a "No-Ponzi-game" condition.
budget constraint
. ll u Al - 7,
Z
L 1+r.,/1t n |t 1+Tl vt
Furthermore, define human capital as the discounted sum of expected "full income transfers plus the value of labour endowment1°
å s, Tgç- n 1+r,/u " t v t
The intertemporal budget constraint 7 can then be rewritten as U p.u.II Al ,f Ht n. u u
st 1rl U§1+r./u
which says that the present value of composite consumption equals total wealth, i.e the sumof private assets and human capital.
The maximization problem
The household maximizes 1 subject to the constraints 2- 4 and 7. The first-order conditions are
-0 -O s-UO U, Ä, n ;st,t1,t+2,...co 9
få
s
T;;: g§1+rv/u
and the budget constraint 7, where A, is the Lagrange multiplier for the constraint 7. The first-order conditions can be shown to give the following function for the value of composite consumption
pfv. AAA. + H0. 10
1°It is possible to let the productivity and hence the wage rate of a worker be age dependent, to mimic a freely chosen retirement. See eg Blanchard 1985.
AL 11
.
J
Tzçz g§1+r./n
Equations Sa-d. 6, 8. 10 and 11 give a complete description of the behaviour of the household.
Aggregation of household behaviour
The population consists of an infinite number of cohorts generations. The generation born in period t has the initial size G. and in period the size of this G,u.
s is Since composite consumption is linear in total weaith, aggregation is straightforward: if Jc. denotes consumption of goods in period t by a household in the generation born in period the aggregated consumption is defined by
Z ef" 12
,cp
-m Aggregate private assets and human capital are defined in an analogous way.
In most applications and in steady state. we will let G.1-n which makes the total population equal to one. In order to simplify the notation this assumption is maintained for the rest of the paper. More realistic paths for the population have in fact been implemented in the model.
One thing deserves to be mentioned, namely the difference between the rate of return for households and generations. The rate of return for a household is 1+r.n/h since the surviving members of a generation receive a "premium". As pointed out in section 2.2.2, the total of these "premiums" is equal to the value of the assets of the deceased members of the same generation. Thus, for the generation as a whole "premiums" and bequests to the insurance company balance. Hence, the effective rate of return on assets is 1+r,H on the aggregated level. In spite of this, 1+rL.,/h is still the correct discount factor in the definition of human capital. This is so because human capital cannot be left as bequest to the insurance company.
Consequently, the aggregate equivalent to 6 is
A... w.1-tYE, S. 13
1+rL..A,+ - pTU,.
What are the characteristics of this model of households - The finite expected life time 1/1-n diminishes the scope for intertemporal substitution. - The constant probability of survival u means that all generations have the same expected remaining life time. Hence, the propensity to consume out of wealth is the same for all generations. This makes aggregation straightforward. - New generations are born each year and there are no bequests. Thus, generations currently alive can expect that future taxes to some extent will be paid by others. This means that the "Ricardian equivalence" result does not hold in the model except for the special case when n1. - The capital market including the insurance companies is perfect, which greatly enhances the possibility of intertemporal substitution.
2.3 Firms
The representative competitive firm maximizes the present value of the cash flow under convex installation costs for capital, taking prices as given on all markets. This gives a "q" -equation for investment. This approach follows Hayashi 1982.
The arbitrage condition For a domestic investor the following arbitrage condition must be fulfilled
1-zt..v...-v. rZ..1-rt..v.. 14
1+1-rf..rI..1-rfn. +
where is the capital income tax rate, D dividends and V the the value of domestic shares. The LHS is the post capital income tax return of buying shares in period t. This is the immediate post tax dividends 1-rtD. 1-Ttnr:"
which is invested in bonds, giving the return
in period t+1 plus the post tax capital gain in t+1 1-t%..Vl,.-V.. This must be equal to buying bonds for the same amount V. and receiving post tax interest payments equal to rI..1-:f..v.
the RHS.
Assuming that V grows at a slower rate than the interest rate in the limit, repeated recursion on 14 gives
gLbL, 15
Z
HITFSH
vt
where øl
1+i-tr..r:..1-tf/(1-tt.|L
The value of the firm V is the post tax present value of current and future dividends cash flow.
The maximization problem
The dividends D. are
n. pTFJKULt pix. w|1+t:L|,
- - me
where is the product price, F.K.L the time dependent constant returns to scale production function with capital stock K and labour hours L as arguments. the price of investment goods and t° is the social contribution
rate Note that investments are
. financed out of retained earnings.
The investment cost I includes the installation cost and is defined by
+ Fi./K., 17
where F° is a convex installation cost function. The formulation of the installation cost function makes overall production technology i.e production function and adjustment cost function taken together linearly homogeneous in L,K.i.
The capital stock evolves according to
Kl., + 1-öK., 18 where 8 is the depreciation rate. The capital stock is composed of both home and foreign goods according to
Kl m1nK{/e,Kf/e, 19
where and are the amount of home and foreign goods in the capital stock, respectively. and are the corresponding shares. This carries over to investment and we can define the price index for investment as
ehp efpf. 20
+ Total investment including installation costs of home and foreign goods are
I ehl. eIl. 21a-b
and
Maximizing 15 subject to 16-20 gives the following first order conditionstl
for st,t+l,...,m
pärm u,1+z2 22a
- 0,
psol
h i
Li psHFsvLK psHisHI-SOLK + qsv|lö " wsqs O
1+rs.2
pls1 rs +1srs.|4 qs 0
Zac and equation 18. The shadow price q, of installed capital the multiplier of the restriction 18 is a parallel to Tobins Haavelmoss marginal "q".
It is worth noting that when home and foreign goods are identical 19 collapses to a straightforward quantity measure. Furthermore, and become equal to pg
Solution using explicit functional forms
The installation cost function is
POS/Ks 7is/2Ks 23 This gives, together with the first order conditions the investment function. 12
11Partial
derivatives are denoted by subscripts. 12ln
some applications, eg the trade union version of the model, it is crucial to have some kind of decreasing returns to scale in the production technology. This is introduced by the following time dependent installation cost function
q,/p: 1x,/7 24
and q evolves according to 22b.
A linearly homogeneous CESproduction function is assumed
ä:I
1-1/B
1-1/B
v. F.1.,L. s zl aKl + 1-aAL. 25
.
where 2 is total factor productivity, B the elasticity of substitution, a a distribution parameter and Å the labour augmenting technological growth.
Using 25 and 23 in 22b gives together with 24 a description of investment behaviour. Employment is found by taking the derivate of 25 with respect to L, and substituting in 22a. The aggregation of the representative competitive firms is straightforward.
2.4 Government and taxes
The government spends money on consumption, transfers, interest payments on the debt and it collects taxes. The value of government consumption p°G is fraction C9 of
an exogenous production net of installation costs. In order to make the government obey an intertemporal budget constraint of the same type as
1,1+ ur
mm
The first-order condition 22b becomes
W201
h
PIOIFIOI,K+ qsn Wsqs 0 22b
o
1+r,.3 If we use the function
r,1, 11,/2.° 23 where Å is a growth factor of labour productivity, we get
qs/pi- gas/y 240 and q evolves according to 22b.
for the households, the government consumption is further assumed to be negatively affected by the debt
1:20. pånm. cha..
p:v. - - 26
where is the price of government consumption. Government consumption does not give utility to the householdsia.
any We assume that government consumption is composed of constant fractions of home nh Kf
and foreign goods
nhc. JG..
and 27a-b Accordingly, the price index is
xhp Krp{.
+ 28 Government transfers is assumed to be fraction Cs of net
a production as well
s. çfp{v. p{1.r..J.- 29
Taxes are levied on wages with the wage income tax rate 1" and pay roll tax rate Ta, private consumption of goods and capital
on income with the tax rates rcand Ik,
respectively. The total tax revenues are
k ° A. zfpfc.
nx, u r.w.L,a 30
. + r. n . j .
Government debt evolves according to
1Tu|Bc° 9 TÅXiJ-
Bun 4 PtGt St. 31
2.5 National accounts and foreign demand for experts
Foreign assets are defined by
FA, A, - V, - B.. 32 The firms V. are assumed to be owned by the domestic households. Thus all capital gains or losses V.-VP. fall A.. FA. and
on
13It
is possible to let government consumption enter the utility function in an additively separable form without changing household behaviour. But this would of course alter the form of the indirect utility function.
11-10-0788
are predetermined variables, ie determined in period t-1, while V. and hence A. are forward looking variables that can Jump in reaction to new information.
The foreign demand for home goods is assumed to follow
x, pg/pü-Ezgf, 33
where E is a price elasticity and x a Variable for the scale of foreign demand.
2.6 Equilibrium conditions. price level and recursivity
Equilibrium conditions and the price level
Equillbrium on the domestic labour market requires
L.. 34 Equilibrium on the market for domestic goods require
c.+c'.+1'.'+x,.
35 Equilibrium on the domestic market for shares is implicit in the arbitrage condition 14.
The price level of the economy is determined by fixing to unity in all perlods. With this convention all other prices can be thought of as relative prices. eg the price of home goods is equal to the terms of trade.
A note on the recursivity of the model
The model in its general formulation is entirely simultaneous. But lf the terms of trade Ph eg when the export
are exogenous price elasticity E-m or if home and foreign goods are identical the model exhiblts a long run recursivity. The supply of capital is perfectly elastic r.
at the given world market interest rate and the overall production technology is linearly homogeneous in the long runt..
With the world market interest rate equal to an adjusted value of marginal product of capital, the capital-labour ratio and thus the gross wage are defined impllcitly in the long run. The
14The production function is homl in K,L and the installation cost function is hom0 in K,i.
long run effect of domestic factors is only to determine the level of production through the labour supply.
Another kind of recursivity is obtained if in addition to the terms of trade also labour supply Ls which is the
are exogenous case if OO. There is then no feedback from the rest of the model to the production side. Hence, the model is in that recursive
case in every period.
2.7 Imperfect competition on the labour market
A range of macro economic questions are related to the labour market, eg the relation between the wage formation invest-
process, ment and export shares. It is of interest to study of these
some questions within the intertemporal framework of MAMMA.To meet this aim a special trade union version has been developed.
It is assumed that a single trade union organizes all workers in the economy and exercises monopoly power. This that the
means trade union unilaterally sets wages, taking unemployment benefits 0.Åt.
taxes and the firms decision rules as given. It is further assumed that labour supply Lä is ie 0O in 3a.
exogenous,
On the aggregate level unemployment benefits be merged
can with the other transfers 29 into
s. pinñi MANLT-
c7b2v.- La. 29
The objective of the trade union is to maximize the human capital defined in section 2.2. This approach draws der
on van Ploeg 1987. The definition of human capital is restated below for convenience
w,1-t:ñ,+ S.
S
n
m". IJÅWW"
8:0.
t
The decision rules of the firms are derived in section 2.3. The accumulation equation for the capital stock is restated below for convenience
Kl., + 1-öK.. 18
For simplifying the notation, we define the restricted profit func-
tion in period s as
II,w,1+1::,K, maxp:F,K,,L, w,1+r:L,. 36
-
L. By the properties of the profit function, labour demand 22a can
ttenis be wri
L, -n,,.. 22a
The adjustment cost function is assumed to be of the form F.i,. which effectively means that there are decreaslng returns to scale in the overall production technology. This is crucial for labour demand to have a finite elasticity with respect to wages also in the long run. Hence, using the definition of the profit function, equation 22b can be rewritten as
ø.l4r:+2q.
hum 22b
qaol _
iPanH-ö 1-8
lf the trade union is able to make a binding commitment to a sequence of current and future wage, maximizing 8 subject to 29. 18. 22a and 22b" gives the following first order conditions for st,t+1, ,m
. . .
- -
1-Txwu-w s w uü-ö
QIÃ nn.2 113.224 un u: O: 37b
- Trä
w- o .Mo me
m
1+r..zqo.1r 1+r..| p.7
and equations 18 and 22b". In 37a-c w... and 51,., are present value shadow prices of the constraints 22b" and 18, respectively. Note that lI,,20 in 37b since the production function 25 is characterized by constant returns to scale. Moreover, w,0 since q; is free to Jump in response to new information
lssubscript
. denotes the partial derivative with respect to the first argument: w,1+r:. subscript with respect to the second
2 argumentzK,
i period t. Another way of characterizing the same thing is to say that KL is supplied inelastically given by history. Accordingly, the labour demand in period t is rather inelastic and the trade union can set a high wage rate.
The behaviour described by 373-C will not be valid if the trade union cannot make a binding commitment to stick to the announced sequence of wages. It is easy to see why: the trade union starts optimizing in period t and according to the discussion above it sets a high w, and announces a somewhat lower ws st. Since investments depend on future not current wages, this will induce a relatively high capital stock in period t+1. Moving on to period t+1, the capital stock Ku. is once again given, and it is optimal for trade union to exploit this fact. The same will be true for every period after L
But, since the firms are aware of the objectives and the constraints of the trade union, the announcement of low future wages will not be credible. Rather, the only credible behaviour of the trade union will be the one that exploits the fixed capital stock in every period. This amounts to setting w,O st,t+1...,m and the wage follows
-u-rhng, u-rhus- nsns,|11+t: 0. 37a
-
Without binding contracts this is the only time consistent behaviour and thus the only possible equilibrium.
2.8 Welfare measures
A monotonic transformation of the indirect utility function corresponding to the consumer problem in section 2.2 can be written for generation J
JALHL
JVt 38
A11/0-1 where denotes the birth of the generation. Note that p", A
J year and H do not differ between households of different generations see section 2.2.4.
Based on 38 two appreciations of welfare can be put forward. The first is based on the expenditure function corresponding to
38 and measures household welfare from private consumption. It is suitable for evaluating reforms that affect the private budget constraint 7, ie prices, taxes, wages, transfers or interest rates. The eguivalent variation for a household in generation J is A1/o1 EV Jawa. raw -
FTm-Jmün
l l where denotes values after the reform. A picture of the effect on the inter generational distribution is obtained by comparing JEV. for different generations - perhaps as a percentage of their respective total wealth ,A.+H.L The second one is a kind of generalization of 38 with an aim to evaluate welfare due to both private and government consumption. Furthermore, it is more neutral with respect to intergenerational distribution since it summarizes the consumption possibilities of all currently alive and future generations. The consumption possibilities are summarized in the national weaith, which is defined by
v I
Nu EE_4__;EL_i_- FAI 40
+ 1 pirr n Et 1+rl..o vt In order to be able to say something about inter generational distribution it is convenient to define the permanent growth adjusted sustainable total consumption as an annuity national wealth
c+c{ NW, 41
0 vt 1+rV
Note that 41 explicitly assumes that total consumption should at the grow same rate as the productivity A. This is clearly a normative but quite reasonable statement. This permanent consumption could the be compared with a measure of the average Initial growth adjusted total consumption during period 0 to t-1
O 1 NHO-NW. C+G1 42 t1 t , 1 . ° s n 1+r, 1 Å -§59 n i+ro v0 vO 1+r, so where it is assumed that tO is the first simulation period. It is possible to split the initial consumption into its two components by defining the initial growth adjusted government consumption :-1 0 1 p°G 1.1.0 n s s 2 p1+T: vO o s0 43 c. - h , 1+r§
F Ä
Ä 1+r: vO so
and the initial growth adjusted private consumption c G+c G..O 44 -
3 PARAMETERIZATION
This section describes a base case parameterization of the mode1.A number of parameters must be chosen in order to solve the model. Relevant Swedish empirical studies are extremely scarce. Even though international studies can be used to some extent, this still leaves little evidence on a number of key parameters. In general, vaiues for such parameters have been chosen so that they will be in line with related models while still making the model solution resemble Swedish data during the 1980s. The uncertainty about the most adequate parameter values makes it important to perform sensitivity analysis. Some efforts in that direction are documented in Söderlind 19891.
3.1 Production parameters
1. Elasticity of substitution eq 2518. This is perhaps of
one the most investigated structural parameters in economics - although not at this high level of aggregation. Unfortunately, there is also a lot of disagreement. In general cross section studies arrive at values near while time series studies produce estimates around 0.5. Mansur and Whalley 1986 summarize "central tendency values" from the literature. The overall tendency points towards a value around 0.8. B0.8
2. Distribution parameter a eq 25 is calibrated to give a labour share inclusive of payroll taxes of GDP net production equal to 68% which is in line with Swedish data during the 1980s. aO.45
3. Labour augmenting technological growth Ä eq 25 is chosen to be in line with the rate of productivity growth in the Swedish private sector during the 1980s. Ä1.02
4. Depreciation rate 6 eq 18 is constructed by calculating an adjusted weighted average of Hanssons 1989 depreciation rates for machinery and buildings respectively, with the shares of the total capital stock as weights. The adjustment amounts to disregarding part of the stock of buildings since the imputed rent of private dwellings probably are underestimated in the National Accounts. The idea is to keep the NA definitions and adjust the composition of the capital stock accordingly. This amounts to give machinery a greater weight and the effect is a higher depreciation rate. ö0.1
5. World market real interest rate eq 6814 is notoriously hard to estimate due to the problem of measuring inflation expectations. Similar models do often produce a value around 5-7% see eg Auerbach and Kotlikoff 1987 and King, Plosser and Rebelo 1988.
1sThe equation numbers refer to the most important appearances of the parameter in question.
rn0.05
6. Adjustment cost parameter 7 eq 23. Given the other parameters, 7 is calibrated to give an investment share of 19% which is in line with Swedish experience during the 1980s. This gives a 7 around 14, which is lower than the estimates by Abel and Blanchard 1986. 714
7. Total factor productivity z eq 25. z1
8. Share of home goods in investment eq 19 measures the total direct and indirect via intermediate goods share of home goods in total investment. The value is taken from input-output tables for 1980 and 1985. 6hO.67
9. Share of foreign 6 1-6".
goods in investment eq 19 is e0.33
3.2 Household preference parameters
10. Intertemporal elasticity of substitution G eq 2. Hall 1988 concludes that c might be zero and probably not above 0.2, while Grossman and Schiller 1981 tend to favour a value around 0.25. Altonij 1986 investigated the intertemporal elasticity of labour supply for married men and concluded that it is between 0 and 0.35. Blundell 1988 summarizes studies of micro data and states that
U is probably less than 0.5. øO.333
11. Probability of survivai n eq 1 is chosen to give an expected remaining life time that is a reasonable average for the entire adult population. This expected remaining life time is assumed to be 33 years. u0.97
12. Atemporal elasticity of substitution eq 3a between goods and leisure n. Mankiw, Rotemberg and Summers 1985 cannot arrive at reasonable estimates which is interpreted as violating the
new Classical model of labour supply. Wales and Woodland 1979 on the other hand get an estimate of nO.83, which is also the result of
Ghez and Becker 1975l. n0.8
13. Leisure preference rate ü eq 3a is calibrated to give an average labour supply of about 40% of the endowment. ü2.5
14. Time preference rate p eq 1. There are few direct observations of the pure time preference rate. It is caiibrated to give a reasonable consumption profile and aggregate savings ratio. To achieve this in spite of the low intertemporai elasticity of substitution G and a growth Ä in real uages, p has to be very low in relation to the after tax interest rate r. p-0.038
15. Value share of home goods in the basket of goods v eq 3b measures the total value share of home goods in private consumption of goods. The value is taken from input-output tables for 1980 and 1985. vO.72
3.3 Government parameters
16. Government consumption eq 26 is calibrated to match data for the 1980s. g°0.27
17. Reaction parameter eq 26 is chosen large enough to guarantee that the government obeys an intertemporal budget constraint of the type for the households. Eb0.1
same as
18. Share of home goods in government consumption Kh eq 27 measures the total share of home goods in government consumption The government consumption consists of around 20% purchases net of goods and services from the private sector and 80% value added. The latter is assumed to be produced by the domestic firms in the model. According to input-output tables for 1980 and 1985, home goods has 71% share of the purchases. xh0.94
a
19. Share of foreign goods in government consumption eq 27 is 1-n". e0.o6
20. Government transfers S eq 29 has twofold function in the
a
model. First, to capture that part of the transfers that has no direct link to individual fees the rest is assumed to stay with the payer/reciplent which can be estimated to 15%of GDP. Second, to provide an intercept in the tax schedule for wage income taxes corresponding to 107. of GDP. ço.2s
21. Tax rate labour income t"eq 4a830. The income weighted
on average of the marginal tax rates and the average tax rates for 1989 have been estimated to be 52.3% and 36.5%, respectively. To capture the difference between marginal and average tax rates a combination of the marginal tax rate ru and transfer share of GDP Eu see above is used. t"0.5
22. Capital income tax rate eq 14830. The taxation of capital income is very heterogeneous. In fact the total capital income tax revenues are negative, while certain assets are very heavily taxed. This model is obviously too aggregated to capture the effects of the capital income tax system at present. Nevertheless, it can provide some ideas about how the general level of capital income taxation affects savings. The choice of is more or less arbitrary. Tk0.Z
23. Consumption tax rate eq 4b830 is computed by relating VAT and other taxes on goods minus a range of subsidies to total private consumption. t°O.22
24. Payroll tax rate Ta eq 16830 is that part of the actual
payroll taxes that have little or no relation to individual benefits for the employee see discussion about Es. This part be
can regarded taxes. t° 0.24
as pure
25. Export price elastlcity E eq 33 is taken from the long run
Ernsäter17 elasticity estimated by Lars and implemented in the KOSMOSmodel of The National Institute of Economic Research. §2.5
26. Level of foreign demand x eq 33 is calibrated to give a
i7See 1989
Ernsäter and Rosenberg
trade balance that is slightly positive. Note that since there is
no intermediate goods in production, the export is effectively export of value added. Since the import content in exports are disregarded both sides of the trade balance are scaled down in the model
in relation to the National accounts. x1.7
27. Unemployment benefits Q eq 29 is calibrated to give
an unemployment around 5 percent. This figure is intended to capture
total unemployment, ie open unemployment plus certain labour market programs. QO.20
REFERENCES
Abel, A.B and Blanchard, 0.J, 1986, "The Present Value of Profits
and Cyclical Movements in Investment", Econometrica, v0l.54, no.2
Altonij, J.G., 1986, "Intertemporal substitution in labour supply:
evidence from micro data", Journal of Political Economy,
vol.94, no 3 Auerbach, A.J. and Kotlikoff, L.J., 1987, "Dynamic Fiscal Policy"
Cambridge University Press Ballard, C. and Goulder, L., 1985, "Consumption taxas. foresight,
and welfare: 0 computabel general equilibrlum analysis", in L
Piggot and J. Whalley ed, New developments in applied
gen-
eral equilibrium analysis, Cambridge University Press Blanchard. 0.J., 1985, "Debt, Deficits, and Finite Horizons",
Journal of Political Economy, vol.93, no.2 Blundell, R., 1988, "Consumer behaviour: Theory and empirical evi-
dence - a survey", The Economic Journal, vol. 98 Ernsäter, L. and Rosenberg, I., 1988, "KOSMOS En makroekono-
-
metrisk modell för Sverige", Konjunkturläget. maj 1988 Fair, R.C. and Taylor, J.B., 1983. "Solution and MaximumLikelihood
Estlmation of Dynamic Nonlinear Rational Expectations Models",
Econometrica. vo1.51, no.4 Hall, R.E.. 1988, "Intertemporal Substitution in Consumption",
Journal of Political Economy, vo1.96. no.2 Hansson. B., 1989, "Construction of Swedish capital stocks, 1963-
87: an application of the Hulten-Wykoff studies", Uppsala
Economic Studies, no.2 Hayashi, F., 1982, "Tobins Marginal q and Average q: a Neoclassic-
al Interpretation", Econometrica, vol.50, no.1 Chez, G. and Becker, G.S, 1975, The Allocation of Time and Goods
Over the Life Cycle, Columbia University Press Grossman, S.J. and Shiller, R.J., 1981, The Determinants of the
Variability of Stock Market Prices", American Economic Review,
Papers and Proceedings, vol.71, no.2 King, R.C. and Plosser. C.H. and Rebelo, S.T., 1988, "Production,
Growth and Business Cycles", Journal of Monetary Economics,
vol. 21
Mankiw, N.G. and Rotemberg, J.J. and Summers, L.H., 1985, "Inter-
temporal Substitution in Macroeconomics", The Quarterly
Journal of Economics, February Mansur, A. and Whalley, J., 1986, "Numerical specification
of ap-
plied general equilibrium models: estimatlon, calibration,
and data", in H.E Scarf and J.B Shoven ed. Conference
on
Applied general equilibrium analysis, Cambridge University Press
Persson, T. and Svensson, L.E.0., 1987. New Methods in the Swedish
Medium-Term Survey:Bi1aga 3 Lángtidsutredningen 1987, Allmänna
Förlaget Ploeg, F., van der, 1987, "Trade Unions. Investment, and Employ-
ment: A Non-cooperative Approach", European Economic Review,
vol.31 Söderlind, P., 1989, "MAMTAX- A Dynamic CGE Model for Tax Reform
Analysis", KI Working paper. no.3 Wales, T.J. and Woodland, A.D, 1979, Labour Supply and Progressive
Taxes", The Review of Economic Studies. vol.46, no.142 Wilcoxen, P.J., 1989, "A fast algorithm for solving rational
expec-
tations models", unpublished conference paper
APPENDIX3.1 LIST OF MODELVARIABLES
Endogenous model variables
Ideal price index of composite consumption Relative price private consumption Consumption of goods
" home goods
" foreign Labour supply Humancapital e Composite consumption l Propensity to consume Private assets
Value of firms Total investment including installation costs Capital stock Relative price investment Total investment of home goods
" foreign goods Labour demand Tobins marginal q Physical investment Production
Government consumption
" of home goods " of foreign goods
Relative price government consumption Government transfers Tax revenues Government debt Foreign assets Export
Hage rate Relative price domestic production
E: Trade unions shadow price of constraint on q E Trade unions shadow price of constraint on K
Exogenous model variables
rr.1-Ik Interest rate net of tax:
w Discount factor cash flow:
o. uu-rf..rI..u-rt/u-z:..›
Price foreign goods
Production parameters
B Elasticity of substitution a Distribution parameter Å Labour augmenting technological growth
Depreciatlon rate World market real interest rate Adjustment cost parameter Total factor productivity Share of home goods in investment H
" foreign goods "
Household preference parameters
Intertemporal elasticity of substitution Probability of survivai Atemporal elasticity of substitution Leisure preference rate Time preference rate Value share of home goods in the basket of goods
Government and foreign demand parameters
Government consumption share of net production Reaction parameter Share of home goods in government consumption
" foreign goods " Transfer share of net production Tax rate on labour income Capital income tax rate Consumption tax rate Payroll tax rate Export price elasticity Level of world demand Unemployment benefits
APPENDIX3.2 LIST OF MODELEOUATIONS
The model equations are listed in this section. They are either taken directly from section 2 or somewhat manipulated. In the latter case, the equations are denoted with an extra L
Households Price index of composite consumption I 1-n 1-n n
pUI + ..."t:7 43
0A
Price index of consumption of goods
p p.l+rfupi(l+tfhv 4b
Consumption of goods n PLC PzutU Sa Cl e l-n 1- w
ps
ox
Labour supply w.1-tt
ox pfm/øa
Lz LL Sh I-" n u +
WlåltgOA
Consumption of homegoods vpTC. 5c h °t TT P|1T;
Consumption of foreign goods 1-vpfC, Sd r cl PL1Tf c
Humancapital
SK
Ht w,1-rSl-.,+ 8
Z
K 1+r./n n st 1+ Vt or in the form of a forward looking difference equation
wlU-tULl . s C1
Tjäna", + + s.
k O where r.1-rl rl Value of composite consumption pm H. 10 AAA. + Propensit y to consume A. m
S
T7 U:1+rv/u 1
or in the form of a forward looking difference equation 11 A, 1 1 + u 1
FH Ã
1+p°1+r,,.1 -V P t1
Difference equation private assets A... u.1-z{1. s. 13
1+r...A. + + -
pm
Firms Value of firms G psüatys pila- ws1+T:L-s 15 1. s D n 1"rvn st vt or in the form of a forward looking difference equation
1 Filt Hsu
W1PYt Wt1Tf-t
1rtn or using the fact that the overall production technology is hom1 in K,L,i pTF... 15 000
v. Lh-öm. + - p§1.r.,.x.
C Ttn
where 1+1-r.1r:n1-tr/(1-tfnl
Total investment il 1 + gn/zxn 17
Difference equation capital stock Kl.. + 1-öK. 18
12-10-0788
Price index Investment
l hh ff 20
PteP19Pt
Total investment including installation costs of home goods
I ehl, 21a
Total investment including installation costs of foreign goods
eI. 21b
Employment
h w.1+t. G 22a
plFlL or using 25
-B/B-1
B1
KL a c h B 22a
w,1+t./Å plz. - 1-a
-Z
Å
a1-aB
Difference equation Tobins marginal q
i J 2
å . . 22b
q: PtzluruukPåugbâ qu115
fhhtruz t
1/B-1 where Fl,,.K azl from 25
a+1-aÅt1%ilLL+1
Physical investment
EqL/Pt1 UKM 24
Production
im
B-1
1-1/3
1-1/B t
Yi z. aK. + 1-aÅ 25
Government and taxes Value of government consumption
P:71:2
PLG:9 9 PLY:h ClBtb 26
C: T
l
Government consumption home goods
G xhc. 27a
Government consumption foreign goods
nrG. 27b
l
å
Price index government consumption
ghh fi 28
PzKPzKPL Government transfers
l 2 29
Sv. CPYL
Tax revenues
TÅXL t: TUWLL-t At tfpfct 30
ler 1.1
Difference equation government debt
1"Tv.nBtl P36: TAXI
Blu S: " 31
National accounts and foreign demand for exports Foreign assets
FA - Vi - 32 or in the form of a messy difference equation
FAl,. 1+rI.,rA. 32
+
"-|L1T:no. lrzn1TtWtL-f PSC:
St.
um.1-rf/1-r{..[p{v. pil. utöva.
- -
k U
1r:1 UTYTTW1I-t li
Pgct Sv. °
Exports
h r § t
X. pt/pm x.Å 33
Equilibrium conditions Equilibrium on the domestic Iabour market
L 34
Equilibrium on the market for domestic goods
YL5":GLIL*xth h h
Trade union Total 17.
investment - replaces
1,1 71./2A° 17°
+
Difference equation Tobins 22b.
marginal q - replaces
Ä 22b"
qi. qu115
PksnFnnx
@z1FL2
Physical investment - replaces 24
q,/p{- IJÄt/y 24
26. Value of government consumption - replaces
plana
PLG:q 9 h b 26 .-
C1 PLYL T clBl
ZÄ
Government transfers inclusive of unempioyment benefits - replaces 29
p|1il2
s h L s 0 s: C1 Ä nia-l Lt.29,
ljt+ZÅ
Vage rate implicit function - replaces 34
u-rt u--øbup 260. H U mi
+ ätlvzf, + 15
37a where
-i 5-2
8-1 a a
ELJJ wl1+tf/Äpfzt 1aB HLÅÅÅIL ÅlÅILl
-B -
UL, t h L h
Ä Ptzt Å Pczt
and Ulz, 1/Kp
Lu
Difference equation shadow price of 18
-1-r.w.- xn.n.,.2 1-6
f-:g 771.22+ u... u. o mb
- -
where
-nm, -nm/x. 22a.
and -n.. is defined by
Difference 22b.
equation shadow price of
15Wu11ru1 "Ätlltn
- ml., 0, wo0 370
11"v.o2WLW 1Tn1Pt7 1
if t0 is the first simulation period.
Without binding 37a.
contracts wtO V1 in and 37b-c are dropped.
APPENDIX3.3 SOLVINGTHE MODEL
General description of the solution problem
The behaviour in the model is based on intertemporal optimization with expectations about the future formed rationally. The assumption of perfect foresight simplifies matters considerably and makes the model manageable. The formulation of the model guarantees that it converges to a steady state growth path. On the steady state growth path where all exogenous variables and parameters are kept constant, the variables evolve according to
rate of growth: Ä-l 0 c,c",c,H,u,A,v,1,K,1,1, ph.p".p°.Ls.A.px.L.q.p°.u 1,v,G,G,G.s,TAx,B,rA,x,u,u
Using this in the model equatlons see appendix 3.2 gives a system of equations for the steady state economy. which is easily solved using standard methods for solving systems of non-iinear equations. Thus, we have end point values for those variables that are determlned by expectations of the future jump variables. For the variables that are inherited from the past predetermined variables there are start values. The model is a system of non-iinear difference equations that ties these two types of variables together
Setting up the model to make it solvable
The following steps are taken in order to solve the model
i Theforward looking difference 8.. 11
equations and
15 are substituted for the infinite sums 8. 11 and
15 L Ii p,
Define At, H., V., q,, L., and u. as the Jump vari-
ables OLL iii The starting values of Kg, FAO, Bo and wo t0 is the first
simulation period are given. Thus K., FA., B, and ul are
the predetermined variables K.L
IV Since FAO is predetermined and Ao can Jump in response to un-
expected capital gains losses on the stock of shares VOL
private assets A are defined by
At FA, + V. + 32 and FA obeys the difference equation 32.L
laln
the literature this kind of problem is called a two point boundary problem.
Description of the solution algorithm
The algorithm used in solving the model was developed by FairTaylor 1983 and was used by PerssonSvensson 1987. A later refinement was inspired by a related idea of Wilcoxen 19891. The computer program for the simulations is written in the PC language GAUSS, using a GAUSS-supplied Newton algorithm for solving the system of non-linear equations.
Define 1 K. a vector of predetermined variablesin t
ii 01 "jump " 111 of.. " expected Os
in :+1
Moreover, let ®.@Kl,,,D.;Kl,0f,.O be the system of non-linear difference equations ie the model as given in appendix 2A in
period t.
The algorithm contains the following steps where t0 is assumed to be the first simulation period:
0 Calculate the steady state growth path solution. 1 Guess s1,2,...,T and assume that the value in tT be
can
approxlmated by the steady state value thus T must be large. 2 Given Ko, ie inherited values of the predetermined variables,
solve
o., ,n.,;u.,,o$ 0 kom
solve for 011,00 given
Q1K2a°|§K1-o: 0 u 2201 KMD:
"
°T-|UK1°1-|S|KY-1°: 0 " KTJD1-1 H KT-nu:
3 Update the guess of s1,2,...T, using the former
guess
and the solution for D, s1.2,...T according to
of 1-aof
a n. + - +
051W
an...
for tT-1,T-2,...,0
where 1 denotes the iteration number
a is a dampening factor0sasl
ant
is a matrix of partial derlvatives of the
601.01e
jumpers with respect to the ngn in the forward
looking difference equations can easily be numeri-
cally approximated.
Iterate on 2-3 until the difference between and 0, is neg-
ligible. 4 Choose a new terminal period T T and repeat 1-3. Compare
this and the former solution for t0-T. If the difference is
small, accept the solution, otherwise iterate on 1-4.
There is no available proof of the uniqueness of this solu-
tion, but experience suggests that this is a problem of minor importance. The refinement of the original Fair-Taylor algorithm by
am | 1-1 introducing the {pfg-mig term seems to reduce the execu-
auf.. tion time with a factor 3-4. Solving the system of non-linear equations repeated times is the most burdensome part of the algorithm.
4 Appendix
Analysen av arbetsutbudet i långtidsutredningarna
1 Inledning
På samma sätt som i tidigare långtidsutredningar har arbetsutbudet i LU 90 erhållits genom prognoser från statistiska centralbyrån. Dessa avser utvecklingen av arbetskraftsdeltagande, medelarbetstid och antal för befolkningens olika åldersklasser över modellperioden. Prognoserna för förvärvsfrekvens och medelarbetstid har baserats på framskrivningar och antaganden Antaganden har bl. gjorts om kommande arbetstidsför-
a. kortningar och utvecklingen av förvärvsfrekvensen för kvinnor i olika åldrar jämfört med den för män i samma åldrar. Härigenom har det totala arbetsutbudet i ekonomin erhållits, vilket i tidigare långtidsutredningar lagts in exogent i modellen. Eftersom man sedan länge varit medveten om nackdelarna med detta tillvägagångssättz har dock arbetsutbudet getts en bättre behandling i LU 90, bl.a. har arbetsutbudet gjorts beroende av sysselsättningen i tidigare perioder i en av modellerna KOSMOS, dvs. delvis en ogeniserats.
Förfarandet med exogent arbetsutbud har varit otillfredställande av flera skäl. För det första rimmade det dåligt med LU:s syfte att inte vara en
utan ett systematiskt räkne- och åskådningsexempel för diskussioprognos
den framtida ekonomiska utvecklingen och politiken. För det ner om andra innebar förfarandet att forskningens kunskap om arbetsutbudets bestämningsfaktorer inte utnyttjades. Utifrån ekonomisk teori och empiri kan nämligen förvänta oss att det framtida arbetsutbudet påverkas av utvecklingen i övriga variabler i modellen såsom reallöner och skatter. Vidare torde arbetsutbudet för ett givet år anta skilda värden beroende på de antaganden görs ex. löne- och prisutveckling, dvs. i olika
som om beräkningsaltemativ. Dock har förfarandet även i detta avseende förbättrats i LU 90 så att man har tagit hänsyn till skattereformens inverkan på arbetsutbudet. vissa framsteg således har gjorts i LU 90 vad
Men även om gäller analysen av arbetsutbudet, så finns det fortfarande utrymme för förbättringar, vilket denna uppsats vill bidraga till.
Jag kommer i det följande att ge en kortfattad översikt över sådan ekonomisk teori och svensk empiri för arbetsutbudets bestämningsfaktorer som har relevans för långtidsutredningama. Vidare, diskuterar jag hur denna kunskap skulle kunna användas för att analysera arbetsutbudet i de modeller används i LU-arbetet och lägger fram ett förslag till hur
som
SeLU 87sid. 102ff.
och SCB 1986.
2Tidigare LUs behand- " Jagvill tacka Karl-Gustaf löfgren, Bertil Holmlund och deltagarna arbetsmark-i ling av arbetsutbudet och nadsseminariet vid nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet för vär- prognosinstitutets metod defulla synpunkter samt Lars Engström, finansdepartementet och Helen Westin, har presenteratsoch kritiarbetslivscentrum för hjälp meddataanskaifning och databearbetning. seratsi Wadensjö 1980.
problemen med analysen av arbetsutbudet skulle kunna lösas i framtida LU. Avslutningsvis redovisar och diskuterar jag resultaten de simuleav ringar jag gjort på tidsseriedata över kvinnors och mäns arbetsutbud 1963-87.
2 Teorin för arbetsutbudets bestämningsfaktorer3
Den ekonomiska teorin för arbetsutbudet analyserar såväl individens val mellan att yrkesarbeta och inte yrkesarbeta som valet av arbetstimmar per år eller vecka för den yrkesarbetande. Bestämningsfaktorema förklarar skillnader i arbetsutbud mellan individer vid en given tidpunkt och förändringar i individens arbetsutbud över tid. Den välkända arbete-fritid modellen genererar följande bestämningsfaktorer för arbetsutbudet: Den egna reala timlönen, den arbetsfria inkomsten transfereringar plus kapitalinkomst och preferenserna för konsumtion av varor kontra konsumtion av fritid. Alla individer antas ha en reservationslön som är den lägsta lön vid vilken individen vill förvärvsarbeta. Teorin forutsäger att en ökning av individens arbetsfria inkomst, allt annat lika, kommer att höja hans/hennes reservationslön och sänka hans/hennes arbetsutbud, förutsatt att fritid är en normal vara, dvs. vill en vara som konsumera mera av då vår inkomst stiger. Effekten av en ökning av timlönen, allt annat lika, på sannolikheten för att individen skall förvärvsarbeta är enligt teorin alltid positiv eftersom sannolikheten för att lönen skall överstiga reservationslönen stiger. Däremot är effekten av en lönehöjning på antalet arbetade timmar, givet att individen förvärvsarbetar, teoretiskt obestämd. Om substitutionsefekten dvs. att fritiden har blivit dyrare dominerar över inkomsteükten dvs. att man har råd med mer fritid i det aktuella inkomstintervallet blir effekten på arbetsutbudet positiv, och om inkomsteffekten dominerar blir effekten negativ. I det förra fallet får vi en positivt lutande utbudskurva medan vi i det andra fallet får en utbudskurva som böjer bakåt ovanför en viss lönenivå. Denna modell har utvidgats till att ta hänsyn till skatter. Om skatten är proportionell mot inkomsten kan effekten på arbetsutbudet av en skattehöjning jämställas med effekten av en sänkning av den egna timlönen; den är teoretiskt obestämd. Då inkomstskatten är progressiv är effekten på arbetsutbudet av en skattehöjning visserligen också teoretiskt obestämd, men kan inte analyseras analogt med en lönesänkning. Detta eftersom 3Detta avsnitt byggerpå såväl marginalskatt som nettotimlön beror det valda antalet arbetstimav kapitel 2 i Sundström mar, dvs. de är endogena i förhållande till arbetsutbudet. Dessutom kom- 1987. För en uttömmandeöversikt, seKil- mer budgetlinjen bara att vara linjär i vissa intervall p. a. att nettotimlingsworth 1983. lönen skiljer sig från intervall till ett ett annat beroende på årsinkomst och 4 Utmärkta genomgångar hur skatter påverkar årsarbetstidf Hur som helst kan vi till vår lista över arbetsutbudets beav arbetsutbudet, empiriska stämningsfaktorer foga även marginalskattesatsen och genomsnittsskatten. resultat och skattnings- Det finns, vidare, modeller som tar sin utgångspunkt i att individen metoder återfinns i Blomquist 1985, tillhör en familj där det finns arbetsdelning och specialisering och där l988a, l988c. utbudsbesluten fattas gemensamtf dessa I modeller har man fört in tid för 5l Gronau 1977 presenoch hushållsarbete, dvs. man skiljer mellan arbetstid på marknaden och arbetsteras testasensådan modell. tid i hemmet. Hur lång tid som ägnas åt hushållsproduktion beror på dess
lönsamhet, den skugglönen. Om en timme mer på marknaden ger s. större ekonomiskt utbyte än en timme hushållsarbete så kan vänta oss att hemarbetet minskar med en timme, vilken istället ägnas åt marknadsarbete eller ökad fritid. Hemarbetets lönsamhet beror av priserna på marknadssubstitut för hemproduktion ex. daghem och av hushållstorleken. Familjemodellerna följande ytterligare bestämningsfaktorer för ger individens arbetsutbud: hemarbetets lönsamhet, familjemedlemmarnas timlönen övriga familjeinkomster och familjemedlemmarnas preferenser vad gäller dels varukonsumtion kontra fritid och dels hemproducerade kontra marknadsproducerade. Teorin förutsäger bl.a. att hemarbevaror tet kommer att minska entydigt om den egna timlönen stiger, allt annat lika. Dessutom kommer arbetsutbudet att öka entydigt om hemarbetet blir
mindre lönsamt eftersom skugglönen faller. Utifrån dessa modeller kan vi, vidare, förvänta oss att efterfrågeläget i
ekonomin påverkar arbetsutbudet. l en lågkonjunktur uppkommer, å ena sidan, negativ substitutionselfekt på arbetsutbudet genom att reallöneren faller. Härigenom kommer marknadslönen att falla under reservationsna lönen för vissa individer vilka således kommer att lämna arbetsmarknaden förkorta sin arbetstid den discouraged worker-effekten. Å andra eller s. sidan får de familjer där någon blivit arbetslös minskad inkomst varigepositiv inkomstetfekt uppstår på de icke-arbetslösas arbetsutbud nom en såatt dessa börjar förvärvsarbeta eller utökar sin arbetstid den s.k. added worker effekten. Eftersom den förra effekten uppträder i ett större antal hushåll än den kan vi förvänta ossatt denna dominerar. Dessutom senare, kan olika ransoneringsfenomen väntas uppträda i en lågkonjunktur. Således kan vänta att arbetslöshetsnivån har negativ och vakanstalet oss positiv effekt på arbetsutbudet. En tredje modeller är de analyserar individens allokering grupp av som tid över livscykelnf I dessa modeller förs möjligheten in för individen av eller låna från period till nästa. Härigenom kan individen att spara en arbeta under vissa perioder livet och spara denna inkomst för att i mer av andra livsperioder arbeta mindre. Vidare fattar individerna sina utbudsbeslut på basis också förväntade framtida löner och icke-arbetsinkomsav ter samt sina preferenser vad gäller framtida konsumtion av varor kontra fritid. Över livscykeln använder individen sin tid inte bara till arbete, fritid och hushållsarbete utan också till utbildning och upplärning. Genom avdela tid för utbildning och upplärning idag kan individen höja att mer sin framtida lön enligt de human kapital-modellerna som är en variant s. av livscykelmodellerna.7 Vilka bestämningsfaktorer för arbetsutbudet genererar dessa modeller För det första får vi hypotes att utformningen av socialfdrsäkringaren om kan ha effekt på arbetsutbudet. I Sverige har bl. a. föräldraförsäkringna och ATP-systemet kan påverka hur individerna fördelar sitt arbetsen som ° En presentation desav utbud över hvscykehm För det andra kan utbildningen väntas påverka modeller finns i Weiss sa arbetsutbudet på så sätt att med högre utbildning har högre 1986. en person 7l denna typ av modeller sannolikhet att förvärvsarbeta och arbetar fler timmar än en person med är den framtida lönenenlägre utbildning för att ta hem avkastningen på sin utbildningsinvestering. dogen.
3 Resultat från studier på svenska data
Den svenska empiriska forskningen om arbetsutbudet är ännu relativt
begränsad. Dock har ett antal empiriska analyser utförts i vilka avancerade
metoder använts för att hantera de icke-linjäriteter och den endogenitet
progressiva skatter medför. I det följande kommer jag främst att
som
dessa studier. Skugglönens bestämning och hur
behandla resultaten av
dess relation till marknadslönen påverkar gifta kvinnors arbetsutbud har
Betydelsen ett kor- analyserats Gustafsson Jacobsson 1985 och Sundström 1987. Den
av av rekt skattningsförfarande enda svenska studie hittills använt livscykel-modell är Blomquist
som en diskuterasbl. a.i Blomquist 1985. I 1988b. Blomquist l988a för- 1 tabell 1 presenteras resultat från studier som använt ett avancerat klarasvarför utbudsesti- budgetrestriktionen. Elasti-
skattningsförfarande för att representera hela mationer baseradepå bruttotimlöner inte kan citetema har beräknats vid medelvärdena för de oberoende variablema, användasför slutsatser dvs. de gäller för individ med genomsnittsvärden för de oberoende
en om skatteelfekter.
variablema. Den kompenserade löneelasticiteten° Slutsky-elasticiteten ° procentuell förändring i individens arbets- är ett mått på substitutionseffekten och väntas utifrån teorin vara positiv. utbud då denegnalönen lnkomstelasticiteten är förstås mått på inkomstetfekten och den
ett ökar l procent och
okompenserade löneelasticiteten" Coumot-elasticiteten är nettot av inklumpsummeinkomstenminskas såmycketatt komst- och substitutionsetfekten. Allmänt sett gäller att högre den individen befinner sig på
okompenserade löneelasticiteten är och mer negativ inkomstelasticitesin ursprungliga inditTerenskurva. ten är, desto mer minskar arbetsutbudet till följd av ex. en marginalskat- ° procentuellföränd- tehöjning. ring i individens arbets-
Dessa studier visar att den reala nettotimlönen har en positiv effekt på utbud dåindividens klumpsummeinkomst arbetsutbudet, vilket innebär att höjda marginalskatter reducerar arbetsutökar 1 procent. budet. Vidare bidrar högre arbetsfri inkomst till att sänka arbetsutbudet. " procentuell föränd-
Vi också att resultaten är mycket samstämmiga för män, medan de för ring i individens arbets- ser utbud då denegnalönen kvinnor ligger längre i från varandra. De högre elasticitetema för kvinnor ökar l procent ibland förklarats med kvinnor har lägre löner än män och därmed
har att z SeBlomquist 1985 sid. 10211. befinner sig i ett flackare intervall utbudskurvan. Utländska studier
av
Tabell Resultatfrån svenskastudier där hela budgetrestriktionen är representerad
Författare Data Urval Okompenserad Kompenserad Inkomst
löneelast.bet löneelast.obetb elast.
Män Blomquist 1983 LNU 74 gifta 25- 55 år 0.08 0.12 -0.04 Ljones Ström 1987 Skatteund8l gifta 25-64 år 0.02 Blomquist 1988c LNU 81 gifta 25-55 år 0.117 0.136 -0.019 ââffeggfr-tfhflâiåâgHINK 81 gifta 27-64 än 0.08 0.46 -0.38
Kvinnor Ljones Strøm 1987 Skatteund81 gifta 25-64 år 0.57 0.97 Jacobsson1982 LNU 74 gifta 20-64 år 1.2 1.34 -0. 14 Aabem m H 1988
HINK 81 gifta 27-64 år° 0.13 0.22 0.09 Anderson m. 1988
i Den betingadeelasticiteten avserförändringen i antal arbetadetimmar för de förvärvsarbetande. ° Den obetingadeelasticiteten är lika med denbetingade plus förändringen i sannolikheten att förvärvsarbeta för deicke förvärvsaktiva. °Urvalet inkluderar endastförvärvsarbetande kvinnor och män. 4Enbart förvärvsarbetande kvinnor i urvalet, korrigerat för urvalsbias.
visar också att resultaten är känsliga för val av urvalsgränser ex. i fråga om ålder och förekomst av bam. Kritik mot metoden med stegvis linjära budgetrestriktioner har framförts i en preliminär uppsats av MaCurdy m. 1988. De hävdar b1.a. att skattnmgsförfarandet förutsätter och
därför erhåller positiva kompenserade substitutionselfekter. En debatt i
denna fråga har förts i Ekonomisk Debatt Nummer l och 3 1990.
I Ljones Ström 1987 samt Aaberge m. 1988 och Anderson m. fl. 1988 läggskvantitetsrestriktioner på arbetstiden, mer explicita i de senare än i den första studien. Dessa innebär att restriktioner från den observerade frekvensfördelningen med dess koncentration runt 40 veckotimmar för män och runt 20, 30 respektive 40 veckotimmar för kvinnor läggs på den predicerade funktionen så att individens frihet att välja arbetstid eller egentligen: välja punkter på budgetrestriktionen begränsas kraftigt. Härigenom erhålls lägre elasticiteter än utan restriktioner. Som synes ger förfarandet störst utslag på elasticitetema för kvinnor p. a. att de har större utrymme att variera sin arbetstid än män, vilka i högre grad arbetar full tid. Min åsikt är att man inte bör lägga på kvantitetsrestriktioner då årsarbetstiden är den beroende variabeln eftersom individen har relativt stor frihet att variera sin arbetstid över året genom att arbeta extra, ta ledigt etc.5 Restriktionema är en förklaring till varför den erhållna löneelasticiten för kvinnor är lägre i dessa studier än i Jacobsson 1982. Härtill kommer att en stor del av variationen i arbetstid är eliminerad i Aaberge m. 1988 och Anderson m. fl. 1988 eftersom urvalet där begränsats till hushåll där båda makarna förvärvsarbetade och hade beskattningsbar inkonmt
l motsats till de nämnda studierna erhöll Klevmarken och Flood 1990 negativa koefficienter för marginallönen i sina analyser av kvinnors och mäns marknadsarbete 1984. Deras resultat kan emellertid inte användas för att beräkna inkomst- och substitutionseffekter av den typ som presenteras i tabell Detta eftersom deras användning av variabeln utbildning fångar upp en stor del av lönevariationen samtidigt som det saknas en
Set.ex. Blomquist variabel för arbetsfri inkomst och budgetrestriktionen har specificerats.
1985.
Således påverkar löner, skatter och arbetsfria inkomster kvinnors och " Detta demonstrerasi mäns arbetsutbud. Härutöver har Gustafsson och Jacobsson 1985 och Anderson m.fl. 1988
sid. 27 fl". Sundström 1987 funnit att omfattningen av kvinnors förvärvsarbete
5 Denna uppfattning om
individernas möjligheter
att variera sin arbetstid
| Tabell 2. Regressionskoelflcienterför mänsoch kvinnors veckoarbetstid 1963-82 | Män 25-64 år l | 2 | Kvinnor 25-64 år 1 | 2 | över året framförs också i Blomquist 1988c sid. Frågan behandlas av Björklund 1988 som bl. a. visar att omkring 60 |
| Konstant | 52,01 | 53,65 | 18,76 | 18,37 | procent av de anställda |
| VR | 2,53 | 0,72 | -0,95 | 0,55 | upplever hinder från ar- |
| wml-l | -0,51 | -0,58 | betsgivaren mot att utöka | ||
| wmt | -0,52 | -0,22 | eller förkorta sin arbets- | ||
| wm1-t-ww1-t | 0,09 | 0,13 | -0,23 | -0,04 | tid. Andelen anställda |
| wwl-t | -0,l6 | -0,15 | som i realiteten önskar | ||
| wwt | -O,24 | -0,30 | ändra arbetstiden är dock | ||
| Trend | 0,28 | 0,33 | väsentligt lägre samtidigt | ||
| R1 | 0,91 | 0,99 | 0,77 | 0,94 | som extrarbete är vanli- |
| Durbin Watson | 0,65 | 2,03 | 0,77 | 1.58 | gare bland de som upple- ver hinder mot att utöka |
| Källa: Burtless1987 sid. 237-8. | sin arbetstid. |
också beror av marknadsarbetets lönsamhet jämfört med hemarbetets.
Det förras lönsamhet har höjts genom särbeskattning och utbyggnad av
offentligt subventionerad barnomsorg. Betydelsen av den senare faktorn
bekräftas ytterligare i en studie av Gustafsson och Stafford 1990, vilken
också visar att lägre barnomsorgsavgifter har positiv och signifikant effekt
på sannolikheten att förvärvsarbeta i de kommuner där platserna inte är
ransonerade. Ett intressant resultat i Gustafsson och Jacobsson 1985 och
Sundström 1987 var vidare att mannens inkomst inte hade någon effekt
på hustruns arbetsutbud 1980, medan effekten var signifikant och negativ
såväl 1967 som 1973. Gustafsson och Stafford 1990 erhöll ett liktydigt
resultat för 1984. Förändringen kan vara ett uttryck för en anpassning till
socialförsäkrings- och skattesystemen, vilka gör det fördelaktigt för kvin-
nan att förvärvsarbeta varje år, men inte nödvändigtvis på heltid, oavsett
makens inkomst. Resultaten från dessa studier tyder vidare på att den
lokala arbetslöshetsnivån har en negativ effekt på sannolikheten att för-
värvsarbeta och på antalet arbetstimmar.
Blomquist 1988b har skattat och jämfört en vanlig atemporal utbuds-
funktion med en intertemporal specifikation för gifta svenska män 25- 55
år 1980. De resultat som erhölls med de båda modellerna t.ex. för timlö-
nens koefficient var mycket lika. Blomquist drar slutsatsen att livscykelas-
pekten har mindre betydelse för konsumtionen av fritid dvs. för arbetsut-
budet, men större för konsumtionen av varor. Dock återstår det att
undersöka möjligheten att livscykelaspekten har större betydelse för kvin-
nors utbudsbeslut än för mäns.
4 Hur skall LU-analysen av arbetsutbudet förbättras Hur komma från mikro till makro
Av det hittills sagda framgår att av LU:s variabler är det reallönerna,
skatterna och arbetslösheten som kan väntas påverka arbetsutbudet. Kan
de ovan redovisade elasticiteterna användas som mått på dessa samband
såatt man med deras hjälp kan bilda en utbudsfunktion för LU-modellen Det kan man inte. Detta därför att de nämnda studierna är mikro-studier, dvs. elasticiteterna gäller för en individ med egenskaper som motsvarar genomsnittsvärdena på de oberoende variablerna. LU-modellen, däremot,
är en makro-modell som kräver aggregerade elasticiteter vilka anger netto-
SomWadensjö 1980 efekten av samtliga individers utbudsförändringar vid ändrade löner, framhåller kan efterfråge- skatter etc och kan beräknas utifrån mikro-studier. Man måste nämligen läget i ekonomin även
känna till hur fördelningen över individer av arbetstimmar, löner, skatter, väntas påverkanettoimmigrationens storlek och arbetsfria inkomster m.m. ser ut för att kunna beräkna de aggregerade därmed det totala ar- elasticiteterna kommer inte skattningen ske i individernas opti-
annars att betskraftsutbudet. Onsk-
inklu- mipunkter. värt vore att även dera sambandför immi- Aggregerade elasticiteter kan således beräknas. Problemet är emellertid grationens och emigratio- för första
att denna beräkning inte kan göras en gång alla. För det ändras nensbestämning i LUs modell sid. de samband som erhållits i mikro-studien om politiken ex. skattesyste-
A. a. 7 Ett exempel på en så- met förändras väsentligt. För det andra medför progressiva skatter endodan beräkning återfinns i
genitet i arbetsutbudet och icke-linjära budgetrestriktioner, vilket b1.a. Anderson m. 1988 sid. 24 innebär att det även om skattesystemet är detsamma inte finns en
- -
aggregerad elasticitet som är given en gång för alla. Ty vid löne- eller
en skatteändring
förändras alla inkomster och skatter och därmed även arbetsutbudet. Hur mycket de förändras beror på i vilket intervall skatteändringen sker, hur många individer som befinner sig där Dessa problem
osv. kan förklara varför resultaten blev statistiskt oacceptabla då Lindquist m.fl. 1988 använde transformerade elasticiter från tvärtsnittsstudier som apriori restriktioner på de aggregerade utbudsfunktionerna i studie
en för den norska statistiska centralbyrån.
Förslag för framtida långtidsutredningar
En lösning på den andra typen av problem ovan är att till LU-modellerna koppla en minimodell som beräknar arbetsutbudet utifrån bl. bruttotim-
a. Iöner, marginal- och genomsnittskatter. En sådan minimodell bör omfatta kvinnor och män l6- 74 år fördelade på åldersgrupper och kan konstrueras på basis av studier liknande Blomquist l988c där parametrarna i nyttofunktionerna har skattats så att preferenserna kan
representeras. Samband för olika åldersgrupper behövs för skall kunna variera
att man befolkningens åldersssammansättning över modellperioden. Man kan då låta arbetsutbudet bestämmas även andra relevanta variabler ingår
av som i studien, såsom arbetsfria inkomster, tillgång på daghemsplatser och arbetslöshetstal alternativt vakanstal. Det är givet att i större ut-
man sträckning går fri från problem av typ 1 ovan om den använda mikrostudien är så färsk som möjligt och inga stora politikförändringar
om genomförs under modellperiodenl. Mitt förslag beträffande behandlingen av arbetsutbudet i framtida långtidsutredningar är således efter skat-
att man terefonnen skall låta göra en studie av arbetsutbudet för kvinnor och män och på basis av denna konstruera en minimodell kopplas till LU-
som modellerna.
Ett mindre ambitiöst sätt att förbättra analysen arbetsutbudet är att
av göra tidsserieanalyser över arbetsutbudet på aggregerade data. Sådana analyser har genomförts för Sverige av Burtless 1987 och för Norge
av Lindquist m. fl. 1988.
Burtless 1987 skattade följande funktioner för åren 1963-82 för män m och kvinnor w i åldrarna 20-24 år och 25-64:
Hmao+a,VR+a2wm l -t+a3wmt°+a4wm l -t-ww l -t,
Hwbo+b,VR+b2ww1-t+b,wwt+b4wml-t-ww(l-t),
där H är de sysselsattas faktiska medelarbetstid per vecka över året dividerad med befolkningsantalet, VR är antalet vakanser i relation till arbetskraften, wm och ww är de genomsnittliga reala bruttotimlönema för manliga respektive kvinnliga industriarbetare, t är marginalskattesatsen för
en genomsnittlig heltidsarbetande industriarbetare och t är den genomsnittliga skattesatsen för en halvtidsarbetande industriarbetare.
Resultaten visade att vakanstalet hade positiv effekt på medelarbetstiden, se tabell För män hade en höjd marginell nettolön negativ effekt och för kvinnor hade höjd genomsnittlig nettolön negativ inverkan på
s SeLindquist m. medelarbetstiden. Denna effekt motverkas dock av att skatten wmt° 1988 sid. 10ff.
resp
påverkade medelarbetstiden i negativ riktning. Differensen i nettolön
wwt
kvinnor hade positiv insigniñkant effekt på medelarbetsmän svagt men tiden för starkare och negativ för kvinnor. Den partiella nettomän, men
marginalskattehöjning, genomsnittsskatten koneffekten av en procents
blir då negativ för män och lika med 0,5l-O,52-0,09wm, dvs. stant,
-0,10wm. lnkluderandet trendterm höjde värdet på R och Durbinav en
och kvinnor, medförde att koefficientema för Watson för både män men
vakanstalet och löneskillnaden män kvinnor blev insignifikanta. Burtless svenskarna skulle ha haft lägre medelarbetstid 1982 drog slutsatsen att en
skattehöjningar 1963-82. Mot detta kan invända att man inte utan man
några slutsatser alls individernas utbudsrespons på förändringkan dra om
i marginalskatter etc från denna typ analyser. För att sådana slutsatar av
skall kunna dras måste, sagts, analysen baseras på information om ser som
fördelningen arbetsutbud, timlöner etc över individer annars kommer av
inte skattningen att ske i individernas optimipunkter.
Tidsserieanalyser kan däremot säga något hur den genomsnittliga om
arbetstiden i ekonomin bestäms de bör då företas med utgångspunkt men
också från andra teorielement. En fackföreningsmodell kan ex. vara s.
det omfattande inslaget kollektivt beslutsfattande vad relevant p. a. av
gäller arbetstiden och kommer att diskuteras nedan. Arbetsgivar och fack-
liga organisationer förhandlar hur den förväntade ökningen av proom
fördelas mellan höjda löner och kortare arbetstid duktiviteten skall
dessa blir substitut på makronivå och inte orsak-verkan. vilket gör att
Även vi skulle anta att det är fackets preferenser som bestäm- Vidare: om
utfallet vad gäller fritid kontra högre lön så är det inte troligt mer mer
identiska preferenser härvidlag. Alltså måste en prefemedlemmarna har
inom fackföreningen i enlighet med majoritetsrensaggregering äga rum
principen, medianväljar modellen, med olika vikt för medlemmarnas rös-
baserat på senioritet eller på annat sätt. Hur denna process än ter ex.
till så blir dess resultat inte lika med resultatet av alla individers även 9 kortare arbetstid går Med fackmedlemmars utbudsrespons på atomiserad marknad eller i en menasävenlägrepen- icke en
sionsålder, längresemes- eftersom det i de fallen nettoeffekt erhålls av individer modell, senare en ter etc. vikt för alla förändökar och minskar sitt arbetsutbud med samma ° Fråganom aggregering- som
preferensernai ringar. en av fackföreningarna har dis- resultat förenliga, Således kan Burtless och tvärsnittsstudiemas vara kuteratsbl.a. av Farber information skilda Det kan förhålla sig såatt de 1986 sid. 1074 Stu- men ge om processer. ex.
dier fackföreningarnas vid given tidpunkt har högre nettotimlöner arbetar fler timmar än av som en inverkan på lönerna har visar. de med låga nettotimlöner, allt annat lika, vilket tvärsnittsstudierna visat att fackligt anslutna Samtidigt kan höjda nettotimlöner leda till sjunkande medelarbetstid över arbetarehar kortare ar-
betstid än icke fackan- föredrar kortare arbetstid framför ytterligare höjd lön tiden om de som slutna, seParsley1980 den kollektiva beslutsprocessen. Vidare medför skattekilama sid. 10. Om dennaskill- dominerar
nad beror på facklig för- individerna underskattar den sociala kostnaden för ökad fritid och att handlingsstyrkaeller på förstärka de aggregerade preferenserna höjda marginalskatter kan därför att facket fångarupp lnflationsförväntningar kan också vrida preferenserna till median"-medlemmens för ökad fritid.
preferensermedandet i för kortare arbetstid eftersom arbetstidsförkortning alltid inneförmån en ett icke fackanslutetförerealekonomisk intäkt för individen. tagär den "marginelle" bär en
preferenser Man kan vidare invända mot Burtless beroende variabel; faktiskt arbearbetarens
somdominerar Freeman for sysselsatta mäter inte utbudet utan endast den del av tade timmar och Medoñ"1984 återrealiserats. Resultaten kan därför lika gärna uppfattas som en står att klarlägga. utbudet som
skattning av efterfrågefunktionen. En bättre mätare på arbetsutbudet är produkten av arbetskraften och medelarbetstiden för sysselsatta under antagande att de arbetslösa vill arbeta lika många timmar som de sysselsatta.
5 En fackföreningsmodell för medelarbetstiden
Frågan huruvida fackföreningarnas beteende kan karaktäriseras som maximerande nyttofunktion och hur denna i så fall skall se ut har
en diskuterats i en omfattande litteratur." Holmlund och Pencavel 1988 antog att fackföreningarna maximerar en målfunktion vari löneinkomster-
wh efter skatt t, antal sysselsatta N, referenslönen wo och medelna arbetstiden h var argument. Funktionen maximerades under bivillkor av företagens efterfrågefunktioner for arbetskraft respektive arbetstimmar, dvs. fackföreningama bestämde lönen och företagen antal sysselsatta och medelarbetstiden. H och P använde data från den svenska gruv- och tillverkningsindustrin 1950-83 och skattade koefficienten för medelarbetstiden till mellan noll och ett, vilket visade att arbetstiden varken kan elimineras från målfunktionen eller bara multipliceras med timlönen för att bilda löneinkomsten. Efterfrågan på arbetskraft respektive timmar antogs vara en funktion av lönen, vilken är endogen, och ett antal skiftvariabler råvaru- och energipriser, disponibel inkomst och produktpri-
som
H och P erhöll ett negativt samband mellan antal sysselsatta och ser. reallönen, dvs. negativt lutande efterfrågekurva. Dock gav resultaten
en bara ett svagt stöd för existensen av en negativt lutande efterfrågekurva för arbetstimmar.
För vårt syfte skulle en modell där facket inte bara bestämmer lönen utan även kombinationen av timlön och arbetstimmar, dvs. en typ av utbudsfunktion, vara av intresse. H och P testade även en sådan modell
fann att denna speciñcering var underlägsen den nämnda. De fann men vidare att medelarbetstiden inte var exogen i förhållande till efterfrågan på arbetskraft, vilket motsäger att företagen skulle ha en passiv roll i förhållande till medelarbetstiden. En fackföreningsmodell för bestämning av det aggregerade arbetsutbudet är trots detta väl värd att testa. Det kan förhålla sig så att arbetstiden är exogen för ett enskilt fackförbund men inte för huvudorganisationen på lång sikt. I en sådan modell skulle då ingå element från företagets efterfrågekurva, bl. a. produktlönen och konsumtionslönen.
6 Historiska simuleringar modell och data
- 1 l själva verket översti-
gerden önskadeveckoar- Mot bakgrund ovanstående diskussion har jag genomfört tidsserieana-
av betstiden för arbetslösa lyser kvinnors och mäns arbetsutbud 1963- 87. Jag har mätt arbetsut- dengenomsnittliga vec-
av
koarbetstiden för syssel-
akiVARBTIDiU -fi, där ak relativa arbetskraftstalet, budet, Ni, som
satta. VARBTID genomsnittlig veckoarbetstid över året för sysselsatta, f n För sammanfattan-
en genomsnittliga frånvarotalet och i eller män kvinnor Data: de översikt och diskus-
m resp
sion av olika målfunk- AKU. Variabelns utveckling över åren 1963-87 för män och kvinnor
tioner för fackföreningar- 25-59 år respektive 16-74 år visas i figur na, seHolmlund 1989.
13-10-0788
Jag har använt följande oberoende variabler:
VR relativa vakanstalet, dvs. antalet kvarstående lediga platser i
relation till totala arbetskraften. Data: AMS och AKU. Rai relativa arbetslöshetstalet for i män resp kvinnor 16-74
år. Data: AKU. Wmi real marginell nettotimlön för en genomsnittlig manlig, gift
heltidsarbetande resp gift kvinnlig, halvtidsarbetande industriarbetare, i m, k for män respektive kvinnor, Kr.
Wai genomsnittlig real nettotimlön for en genomsnittlig gift manlig,
heltidsarbetande respektive gift kvinnlig, halvtidsarbetande in-
dustriarbetare, i m, k för män respektive kvinnor, Kr. Txmm marginell skatt per timme för en gift heltidsarbetande med
genomsnittlig industriarbetarlön, Kr. Txak genomsnittsskatt per timme for en gift halvtidsarbetande med
genomsnittlig kvinno-industriarbetarlön, Kr. Dwmmk Wmm Wak, Kr.
- Dag antal daghemsplatser per barn 0-6 år. Data: SCB. Lagni arbetsutbudet laggat ett år.
Figur l Kvinnors ochmänsarbetsutbud1963-87, timmar/vecka.
Timmarpervecka
40-1
Kvinna2559
Mån16-74
M Kvinnor16-74
Data över löner och skatter harerhållits från Tegle1985 för åren 1963 82och från skatte- 1960 1970 1950 ekonomiska enheten,finansdepartementetför åren 1983- 87.Serierna har länkats.
7 Resultat
Det största problemet med simuleringama, vilka gjorts med minsta kvadratmetoden, har varit den höga graden av multikollinjäritet flertalet
variabler är starkt korrelerade se korrelationsmatris i Appendix. Vi har också ett stort mått av autokorrelation för ekv. l-4, dvs. slumpterrner-
Förett år är korrelerade med de för nästa år, vilket visar sig i låga värden na på Durbin-Watson statistikan.
I ekv. 1 och 2 i tabell 3 och 4 har jag testat samma specifikation som Burtless använde. Resultaten är bättre i termer av R2 och Durbin Watson än Burtless för kvinnor sämre för i ekv. 2 för män Jfr tabell 2.
men Observera att beroende variabel, tidsperiod och åldersgrupp skiljer sig. Jag har emellertid även prövat specifikationer högre värden på R2
som ger och Durbin Watson. För män var det nödvändigt att använda den beroende variabeln laggad ett år i höger ledet för att acceptabla värden, medan för kvinnor godtagbara värden kunde erhållas ändå se ekv 5. Den teoretiska motiveringen till att inkludera en laggad endogen variabel är att tänker i dessa modeller, att alla exogena variabler påverkar den
oss, beroende variabeln med en periods tidsforskjutning. Då en laggad variant
den beroende variabeln ingår i höger ledet är emellertid Durbin Watson av statistikan inte något bra mått på förekomsten av autokorrelation Durbin l 70. Istället bör då beräkna Durbins vilket jag också har gjort. För
man alla de ekvationer där Durbins h har beräknats gäller att autokorrelationen är låg.
Tabell 3. Regressionskoeiñcientermän 25-59 år 1963-87
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |
| konst | 50,3 48,9 49,4 26,8 20,8 6,2 20,9 21,3 l6,06 l3,2 20,0 16,4 3,l7 1,l3 6.7 6,67 | |||||||
| VR | 0,89 0,76 | 3,94 2,61 | ||||||
| Ram | 1,24 1,21 -0,63 -0,40 -O,6l -0,68 - 6.97 5.35 3.12 2.95 3.16 | - | ||||||
| Wmm | -0,43 -0,36 -0,21 -0,20 -0,18 3.52 2.34 2.13 1.72 2.55 | ,15 -0,25 0.07 0,08 | ||||||
| Wam | -0,21 1,65 | |||||||
| Txmm | -0,47 -0,43 -0,41 -0,4O -0,21 9,20 5,34 9,72 6,77 3,66 | -0,19 -0,26 3.18 3.05 | ||||||
| Dwmmk | 0,02 -0,004 -0,10 -0,1O 0.23 0.05 0,58 1.56 | |||||||
| Lagnm | 0,63 0,95 0,61 0,65 4,94 11,73 4.79 4.94 | |||||||
| Trend | -0,03 0.70 | -0,01 0,06 0.25 2.49 2.84 | 0,19 | 1.09 | ||||
| Dag | 0,03 -0,07 2.32 0.74 | |||||||
| R | 0,948 0,946 0,968 0,967 0,984 0,977 0,983 0,984 | |||||||
| DW | 0,91 0,82 1,36 1,33 2,31 2,36 2,21 2,43 | |||||||
| F-v | 110,0 85,8 177,5 135,0 284,0 241,0 274,0 230,9 | |||||||
| h | -0.96 -0,96 -0,66 | 1,37 |
-
Anm. Beroendevariabel medelarbetstid i tim/v. t-värden inom parentes.här Durbins h och mäterförekomstenav
laggadberoendevariabel ingår bland de oberoendevariablerna. För att skall förkasta autokorrelation när en nollhypotesenatt vi har autokorrelation skall h anta värden över 1,64 på95% nivån.
Resultaten överenstämmer med Burtless såtillvida att vakanstalet har en positiv och signifikant effekt på antalet arbetade timmar, medan de marginella och genomsnittliga nettolönerna liksom de marginella och genomsnittliga skatterna har negativ inverkan. Skattekoefficienten är dock större i absolut värde än nettolönekoetficienten i alla specificationer, varför den partiella effekten på arbetstimmama av en höjning marginal
av respektive genomsnittskatten blir negativ. Så blir den partiella effek-
ex. ten på männens medelarbetstid av en höjning av marginalsskatten med 1 procent, allt annat oförändrat, lika med 0,21-0,41+0,10wm, dvs. -0,l lwm, om estimaten från ekv 3, vilka är signifikanta och trend,
utan används. Om beräkningen grundas på ekv. 8 blir kortsikts-effekten -0,04wm, medan effekten på lång sikt blir större, -0,34wm dvs. 0,04/ 1-O,65 wm. För kvinnor blir motsvarande effekt
också negativ men större. Ekv. 3 ger exempelvis en nettoeffekt på 0,40-O,67+0,04ww, dvs. -0,31ww, på kvinnors arbetstid, medan effekten enligt ekv. 5 blir -0,27ww. Aven lángsiktseffekten blir större för kvinnor, -0,625ww enligt ekv. 9.
En jämförelse av övriga koefficienter för kvinnor och män visar bl.
a. att medan relativa arbetslöshetstalet har större effekt än vakanstalet på männens arbetsutbud så är motsatsen fallet för kvinnornas utbud. Daghemsvariabeln tycks fungera som trend-variabel för både kvinnor och män,
en dock ger användandet av denna, jämte trend och laggad beroende variabel, bättre anpassning för män än för kvinnor jfr för män ekv. 5 och 8 och för kvinnor ekv. 8 och 9.
Tabell 4. Regressionskoefficienterkvinnor 25-59 år 1963-87
| l | 2 3 4 | 5 6 | 7 8 9 | |
| konst | 40,4 40,4 47,0 46,9 47,2 6,24 10,29 10,3 9,6 20.41 19,83 27,4 25,7 28,2 l,64 2,40 2,23 4,46 | |||
| VR | 0,68 0,67 l9.7 l9,3 | 0,29 0,35 0,35 0,35 2,45 2,99 2,90 2,94 | ||
| Rak | -1,30 -1,29 -1,30 723 6,77 7,30 | |||
| Wmk | -0,06 1,5 | |||
| Wak | -0,32 -0,32 -0,40 -0,40 -0,41 3, 9 l 3J0 5171 5,54 180 | -0,10 -O,10 -0,12 229 1.97 273 | ||
| Txak | -0,7l -0,7O -0,67 -0,66 -0,67 -0,22 -0,25 -0,25 -0,27 |
532 4,04 8,38 5,68 6,74 2,55 3,11 2,66 3,28 Dwmmk -0,12 -0,11 -0,04 -0,04
0,81 0,76 0,43 0,37
| Dag | 0,00 0,05 0,04 0,04 0,00 154 309 0,73 | |||||
| Lagnk | 0,83 0,74 0,74 0,76 9,38 7,39 6,47 7,21 | |||||
| Trend | -0,004 0,10 | -0,004 0,17 | -0,00 0,08 0,03 2,95 | |||
| R2 | 0,976 0,975 0,988 0,987 0,989 0,991 0,992 0,992 0,992 | |||||
| DW | 1,01 0,99 1,79 1,76 1,92 1,84 1,96 1,95 1,97 | |||||
| h | 0,44 0,12 0,14 0,10 | |||||
| F- v | 244,8 186,2 467,6 354,9 448,0 507,7 583,7 459,5 565,9 |
Anm. setabell Figur l Kvinnors och mänsarbetsutbud 1963-87, timmar/vecka.
IW
Appendix 4.1
KORRELATIONS MATRISER N VMM VR R MA 67 V MA T M MX DW M MK m w M T m DR M M
M M
w K
1m
WMK VR RAKJGM W%K TXAK DWMMK LAGNK TREND
1 0 0 O 0 0 0 0 M 0 U
Litteratur
Aaberge,R.Ström, och Wennemo,T. 1988, Skatt, arbeidstilbudoginntektsforde-
ling Sverige.i inkomstskatteutredningen, finansdepartementetstencil. Andersen, K. och Chambers,D. 1990, Deninternasjonale bakgrunnen,bilaga 10till
Langtidsutredningen 1990. Anderson, Dagsvik, K., Ström, och Wennemo, T. 1988, Non-Convex
BudgetSets,Hours Restrictionsand Labor Supply in Sweden,DiscussionpaperNo.
33,Statistisk Sentralbyrå,Oslo. Andersson, K. och Norrman, E., 1987, Capital taxation and neutrality, Lund
Economic Studies. Aurbach, A. och Kotlikolf, L. J., 1987 Dynamic Fiscal Policy, Cambridge
University Press. Björklund, A 1988, Faktiska, möjliga och önskadearbetstider. Rapport till arbets-
tidskommittén, Industriens Utredningsinstitut, Stockholm stencil.
. Blomquist, N. 1983, The Effect of Income Taxation on the Labor Supply of
Married Men in Sweden,Journal of Public Economics,Vol. 22, sid. 169-97. Blomquist, N. 1985, Skatteroch arbetsutbud.Expertgruppenför studier i offent-
lig ekonomi, DsFi 1985:10, Blomquist, N. 19883, Nonlinear Taxes and Labor Supply, European Economic
Review, Vol. 32, sid. 1213-26. Blomquist, N. l988b, ConsumerBehaviorin aLife CycleModel With Uncertain-
ty and Non Linear Taxes, Working paper, nationalekonomiska institutionen, Stockholmsuniversitet.
Blomquist, N. 19880, Beskattningensefekter pd arbetsutbudet.inkomstskatteut-
redningen,finansdepartementetstencil. Bruno, M. och Sachs, J., 1985, Economics of Worldwide Stagflation, Harvard
University Press. Burtless, G. 1987, Taxes, Transfers, and the Swedish Labor Supply, Bosworth, B.i
P. och Rivlin, A. M. red, TheSwedishEconomy, Brookings Institution, Washing-
ton, D.C. Durbin, 1970, Testing for Serial Correlation in Least-SquaresRegressionwhen
someof the Regressorsare LaggedDependent Variables, Econometrica,V01. 38,
sid. 410-21. Ekonomisk debatt,Nummer 1990. Ekonomisk debatt,Nummer 1990. Farber, H. 1986, The Analysis of Union Behavior, i Ashenfelter, O. och Ehren-
berg R. G. red, Handbook of Labor Economics,Elsevier SciencePublishersB.V.,
Amsterdam. Finansdepartementet 1987, Lángtidsutredningen 1987, huvudrapport, SOU
1987: Finansdepartementet 1990, Långtidsutredningen 1990, huvudrapport, SOU
1990:14. Finansdepartementet1987, Metoder, modeller och beräkningar, bilaga till Lång-1
tidsutredningen 1987. Freeman, R. B. och Medoñ", L. 1984, What D0 Unions Do Basic Books, New
York. Gronau, R. 1977, Leisure, Home Production, and Work the Theory 01 the
-
Allocation of Time Revisited, Journal of Political Economy, Vol. 85, sid. 1099-
123.
Gustafsson, och Jacobsson,R. 1985, Trends in Female Labor ForceParticipa-
tion, Journal of Labor Economics,Vol. sid. S256-74. Gustafsson, och Stañbrd, F. P. 1990, Daycare Subsidies and Labor Supply in
Sweden,Working paper, Department of Economics, University of Amsterdam. Holmlund, B. 1989, Wagesand Employment in Unionized Economics:Theory and
Evidence, i Holmlund, B., Löfgren, K.-G. och Engström, L. Trade Unions, Em-
ployment, and UnemploymenlDuration, Clarendon Press,Oxford. Jacobsson,R. 1982, Three Paperson Estimation of Labor Suppply Responseson
SwedishData, nationalekonomiska institutionen, Umeå universitet stencil. Killingsworth, M. R. 1983, Labor Supply, Cambridge University Press,New York. Klevmarken, A. och Flood, L. 1990, TidsanvändningeniSverige 1984,bilaga 23till
Långtidsutredningen 1990. Lindquist, K.-G. m.ll. 1988, Arbeidskraftstilbudet i MODAG en analyse av
-
arbeidskraftstilbudet for ulike sosiodemografiskegrupper på årsdata, Statistisk
Sentralbyrå, Oslostencil. Ljones, O. och Ström, 1987, Tilbud av arbeid i Sverige,bilaga 15 till långtids-
utredningen 1987. MaCurdy, T., Green, D. och Paarsch,H. 1988, AssessingEmpirical Approachesfor
Analyzing Taxesand Labor Supply. Hoover institution, Stanford university sten-
cil. Parsley, C. 1980, Labor Union Effects on Wage Gains: A Survey of Recent
Literature, Journal of Political Economy, V01. 18,sid. 1-31. Pencavel, och Holmlund, B. 1988, The Determination of Wages,Employment,
and Work Hours in an Economy with Centralised Wage-Setting: Sweden 1950-
83, EconomicJournal, Vol. 98, sid. 1105-26. Persson,T. och Svensson,L. E. D., 1987, New Methods in the SwedishMedium-
Term Survey,Bilaga 3 Lángtidsutredningen 1987,Allmänna Förlaget. Statistiska centralbyrån 1986, Sverigesarbetskraft. Prognos till år 2000, IAM
1986:7. Statens lndustriverk 1990, Industrin till år 2000 ett tillväxtdecennium, bilaga
-
18till Långtidsutredningen 1990. Statistiska centralbyrån1989 Sverigesframtida befolkning, demografiskarapporter
1989: bilaga 7 till Lángtidsutredningen 1990. Sundström, M. 1987, A Study in the Growth of Part-time Work in Sweden,Arbets-
livscentrum, Stockholm. Söderlind, P., 1990, The SwedishTax Reform from an Intertemporal Perspective,
l1ESSeminar Paper, no.465. Tegle, 1985, Part-time Employment, Lund Economic Studies No. 35, national-
ekonomiskainstitutionen, Lunds universitet. Wadensjö, E. 1980, Utbudetav arbetskraft. Meddelande 1980:69,nationalekono-
miska institutionen, Lundsuniversitet. Weiss,Y. 1986, The Determination of Life Cycle Eamings, i Ashenfelter, O. och
EhrenbergR G red, Handbook of Labor Economics, Elsevier SciencePublishers
B.V., Amsterdam.
Bilagor till Iángtidsutredningen1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet . Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flam och Henrik Horn . av EG:s inre marknad Institutet för internationell ekono-
mi, Stockholms universitet Svenskt näringsliv och deneuropeiska Lars Lundberg . integrationen Industrins utredningsinstitut Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . het mellanSverigeoch EG Industrins utredningsinstitut Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . och penningpolitik Institutet for internationell ekono-
mi, Stockholms universitet Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och framtidsutsikter SörenWibe
Lantbruksuniversitet i Umeå Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman . konflikter Handelshögskolan Sthlmi 10.Den internationella utvecklingen Kjell Andersen och Derek Chambers ll. Svenskhälso- ochsjukvård i intematio- Åke Blomqvist nellt perspektiv University of Western Ontario, Ca-
nada l2. Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppenför forskning om re-
och regionalobalans gional utveckling
13. Kunskapsbildning för strukturell fömy- Lennart Ohlsson else 14.Landsting för välfärd Landstingsförbundet 15.Bostadsmarknadenunder 1990-talet BengtTurner m. fl.
Statensinstitut för byggnadsforsk-
ning l6. Samhällsekonominstransport- och Folke Snickars kommunikationsförsörjning l7 Privat tjänstesektor Statensindustriverk . l Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk
cennium Inkomst- och förmögenhetsfördelningen Kjell Jansson . Statistiska 1967-1987 centralbyrån 20. Kommunerna på 90-talet Svenskakommunförbundet
krav och restriktioner
21. Energi miljö ekonomi Statensenergiverk
- - 22 Utbildning for 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin . Christer Ysander
och Bengt 23. Kvinnors roll ekonomini Christina Jonungoch Inga Persson
red.
Lunds universitet 24. Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund
politik Uppsalauniversitet 25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m.ll.
Naturvårdsverket 26.Den offentliga sektorn StefanFölster
b
S, 5 F .M
ALLMÄNNA FÖRLAG ET
Förord
Volym 2 s. 3Långtidsutredningen 1990 har utarbetats inom finansdepartementet.
I den grupp som utfört arbetet har deltagit kansliråden Rein Hinno och Urban Karlström, departementssekreterarna Stefan Ackerby, Lars Engström, Yvonne Fredriksson, Thomas Olofsson och Hans Sterte, sakkunniga Margareta Bosved och Stefan Fölster samt forskningssekreterare Lars Ernsäter. Ansvarig for utskriftsarbete m. m. har varit Marita Rasmussen.
Underlag till vissa i långtidsutredningen ingående texter har skrivits
departementssekreterama Olle Berglund, Sven Ingemar Erikson, bl.a. av Margareta Kettis, Lennart Markgren och Claudio Vedovato.
De makroekonomiska modeller som använts i långtidsutredningen har utvecklats vid konjunkturinstitutet. l beräkningsarbetet har medverkat t.f. forskningschef Tomas Nordström, forskningssekreterare Evy Berglund och praktikant Anders Ekholm.
Under arbetet har ett flertal seminarier ordnats med experter inom de områden utredningen analyserar. Vidare har det ekonomiska rådet följt arbetet och lämnat synpunkter.
Ett omfattande underlag För utredningen har utarbetats vid olika forskningsinstitutioner, utredningsinstitut, myndigheter och organisationer. Merparten av detta material redovisas som bilagor till utredningens huvudrapport. Ansvaret för de olika bilagorna och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare.
Med detta förord vill jag rikta ett varmt tack till alla de som har bidragit till Långtidsutredningen 1990.
Stockholm i mars 1990
Lars Heikensten Departementsråd
Innehåll
Inledning
Volym 2 s. 51.1 Långtidsutredningens syfte och ställning 1.2 Arbetsmetod 10 1.3 Innehåll 11
Mål och medel i den ekonomiska politiken 13 2.1 Inledning 13 2.2 Den traditionella málformuleringen 13 2.3 Ett annat perspektiv på målen 14 2.4 Strukturpolitik 17 2.5 Stabiliseringspolitik 19
. . . . . 2.6 Devalverings- och inflationscykler 23
. . . . 2.7 Utlandsberoendet och den ekonomiska politike 24 2.8 Sammanfattning och slutsatser 26
Utgångsläget och problemen 29
Volym 2 s. 53.1 Inledning 29 3.2 Utgångsläget i början på 1980-talet 30 3.3 Konkurrenskraften och lönebildningen 32 3.4 Finanspolitiken och de offentliga utgifterna 38 3.5 Sparandet 44
. . . . . 3.6 Den ekonomiska tillväxten 48 3.7 Problem och utmaningar 55 3.8 Sammanfattning och slutsatser 60
Den internationella bakgrunden 63
4.1 Inledning 63
. . . . . . 4.2 Långsiktiga utvecklingsdrag 63 4.3 Den makroekonomiska utvecklingen 75 4.4 Utvecklingsländema och skuldkrisen 81 4.5 Några osäkerhetsmoment 84 4.6 Sammanfattning och slutsatser 87
Volym 2 s. 6Skatterna och samhällsekonomin 89 5.1 Inledning 89
. . . . . . . . . . 5.2 Det nuvarande svenska skattesystemet 89 5.3 Problemen med skatterna 92 5.4 Skatterefonnen 98
. . . . 5.5 Skatterefonnens effekter på den ekonomiska utvecklingen 99
. 5.6 Sammanfattning och slutsatser 11 1
Produktionskapaciteten 113
Volym 2 s. 66.1 Inledning 113 6.2 Produktions- och produktivitetstillväxtens bestämnings-
faktorer 113
. . 6.3 Befolkningen 116
. . . 6.4 Arbetskraftens utvecklin 124 6.5 Investeringar och kapitalstock 133 6.6 Produktivitetens tillväxt 136 6.7 Sammanfattning och slutsatser 138
Den offentliga sektorn 141
Volym 2 s. 67.1 Inledning 141
. . . . . . . 7.2 Offenliga utgifter 1970- 1988 l4l 7.3 Offentliga inkomster 1970 1988 148
- 7.4 Framtida behov enligt baskalkyler l5l 7.5 Utredningens kalkyler 154 7.6 Sammanfattning och slutsatser 158
Sparandet 161
Volym 2 s. 68.1 Inledning 161
. . . . . . 8.2 En principiell diskussion 161
. . . . . . . 8.3 Den demografiska utvecklingen och sparandet 164 8.4 Offentliga utgifter fram till år 2025 169 8.5 Offentliga utgifter, skattetryck och sparande 172 8.6 Den privata sektorns sparande 174 8.7 Pensionssystem och pensionssparande 178 8.8 Sammanfattning och slutsatser 181
De närmaste åren 183 9.1 Inledning 183 9.2 En modellkalkyl 183
. . . . 9.3 Några känslighetsanalyser 198
. . . . . 9.4 Stabiliseringspolitiken och lönebildningen 206 9.5 Lönebildningen och forhandlingssystemet 211 9.6 Sammanfattning och slutsatser 216
Volym 2 s. 710 Utvecklingen under 1990-talet 219 10.1 Inledning 219
. . . . . . 10.2 Beräkningamas uppläggning 219 10.3 Ett scenario för 1990-talet 224 10.4 Den finansiella bilden 227 10.5 Strukturomvandlingen 234 10.6 Känslighetsanalyser 238
. . . . 10.7 Sammanfattning och slutsatser 241
11¶Näringslivet och internationaliseringen 243
Volym 2 s. 711.1 Inledning 243 11.2 Enbakgrund 243 11.3 Svensk ekonomi och integrationen i Västeuropa 245 11.4 Svensk ekonomi och utvecklingen i Östeuropa 249 11.5 Företagen och internationaliseringen 252 11.6 Sammanfattning och slutsatser 257
12¶Miljö och energi 259
Volym 2 s. 712.1 Inledning 259 12.2 Miljö och ekonomi 259
. 12.3 Miljön idag och i framtiden 262 12.4 Elsystemet 265 12.5 Elsystemet och kärnkraftavvecklingen 268 12.6 Elsystemet och miljömålen 274 12.7 Trafiken och miljömålen 278
. 12.8 De stabiliseringspolitiska problemen 281 12.9 Sammanfattning och slutsatser 282
13¶Näringslivets strukturomvandling 285
Volym 2 s. 713.1 Inledning 285
. . . . . . . . . 13.2 Näringslivets långsiktiga utveckling 285 13.3 Förnyelse under 1990-talet 289 13.4 Utbildning och forskning 300 13.5 Infrastrukturen 305
. . 13.6 Regionala aspekter 310
. . . . 13.7 Sammanfattning och slutsatser 314
14 Det finansiella systemet 317 14.1 Inledning 317
. . . . . . . . 14.2 Det finansiella systemets grunddrag 317 14.3 Utvecklingen under 1970- och 1980-talen 320 14.4 Huvudfrågor inför 1990-talet 327 14.5 Sammanfattning och slutsatser 340
15¶Välfärd och fördelningsfrågor 343
Volym 2 s. 815.1 Inledning . 343
. . . . . . . . . 15.2 Välfárdsbegreppet 343
. 15.3 Välfárdsutvecklingen 346
. . . . . . . . . 15.4 Inkomst- och formögenhetsfördelningen 358
. . . . . 15.5 Jämställdhet och fördelningen mellan män och kvinnor 367
15.6 Fördelningspolitiska frågeställningar inför 1990-talet 372
15.7 Sammanfattning och slutsatser 382
. . . . .
16 Sammanfattning och slutsatser för den eko-
nomiska politiken 385
Volym 2 s. 8l6.l Inledning 385
. . . . . . . 16.2 Den internationella bakgrunden 389
16.3 Pris- och löneutvecklingen 391
. . . . . . . . . . 16.4 Den ekonomiska tillväxten och utvecklingen på 1990-talet 393
16.5 Strukturomvandlingen i näringslivet 396
16.6 Miljö- och energifrågoma 399
| 16.7 Den offentliga sektorn | 401 | ||
| 16.8 Sparandet i ekonomin | 403 | ||
| 16.9 Välfárden och i framtiden | nu | 405 | |
| 16.10 Politik med sikte på år 2000 | 408 | ||
| Appendix | LU 87 och utfall | en jämförelse - | 411 |
| Appendix | Bilagor till Långtidsutredningen 1990 419 | ||
| Tabeller | 421 | ||
| Diagram | 425 | ||
| Litteratur | 429 |
1 Inledning
1.1¶Långtidsutredningens syfte och ställning
Volym 2 s. 9Långtidsutredningen 1990 har i likhet med sina föregångare
till syfte att ge ett underlag for den ekonomiska politiken och bidra till debatt i ekonomisk-politiska frågor.
En central uppgift är att analysera problem som är relevanta for den svenska ekonomins utveckling och för utformningen av den ekonomiska politiken i olika tidsperspektiv. Långtidsutredningen är alltså inte att betrakta som någon renodlad prognos över den sannolika utvecklingen eller som en plan för en utifrån vissa kriterier önskvärd utveckling. Avsikten är istället att belysa vissa utvecklingstendenser och avvägningsproblem som kan påverka uppläggningen av den ekonomiska politiken.
Långtidsutredningen är en tjänstemannaprodukt. Först efter remissbehandlingen brukar regeringen ange sina ställningstaganden. Detta har under senare ár skett i särskilda propositioner om den ekonomiska politiken på medellång sikt.
De offentliga långtidsutredningarna har en mer än 40-årig historia. Den första utredningen presenterades några år efter andra världskriget, 1948. Sedan dess har i och med denna utredning femton långtidsutredning-
- ar publicerats.
De olika utredningarna har givetvis påverkats av de problem som varit aktuella i tiden och utvecklingen på det vetenskapliga området. De tidigare långtidsutredningarna präglades t.ex. av efterkrigstidens tilltro till den ekonomiska politikens möjligheter och till en mer detaljerad makroekonomisk planering.
Utvecklingen under de senaste decennierna motiverar en förändrad inriktning på långtidsutredningarna. Syftet att fungera som ett redskap för indikativ planering framstår inte längre som relevant. Det finns också anledning att vara skeptisk till värdet av de detaljerade utvecklingsbanor som tidigare utgjorde merparten av långtidsutredningarna. I en snabbt föränderlig värld kullkastas de lätt.
Å andra sidan råder det idag en bred enighet om att stabiliseringspolitik bör bedrivas i ett medellångt perspektiv, vilket innebär att långtidsutredningarna kan vara ett lämpligt underlag för en stabiliseringspolitisk diskussion. Vidare har i den ekonomisk-politiska debatten en ökad vikt kommit att läggas vid strukturella problem i industriländemas ekonomier.
Detta har i hög grad präglat Långtidsutredningen 1990 och gör att den skiljer sig en del från tidigare långtidsutredningar. Merparten av utredningen ägnas åt beskrivningar och analyser av strukturella problem i den svenska ekonomin. Ibland har dessa analyser kunnat baseras på bilagor till
Volym 2 s. 10utredningen. Några av de kapitel som behandlar strukturella frågeställningar är förhållandevis fristående och kan läsas separat. Det gäller t.ex. kapitlen om skattesystemet och de finansiella marknaderna.
Fortfarande är det emellertid en huvuduppgift för långtidsutredningarna att analysera makroekonomiska frågeställningar. Det handlar både om att belysa de samlade effekterna av olika krav som ställs på den ekonomiska politiken i ett längre perspektiv och om att analysera stabiliseringspolitiska frågor.
En omfattande långsiktig utrednings- och planeringsverksamhet sker inom det statliga kommittéväsendet samt hos olika myndigheter, kommuner och landsting. Detta arbete avser i regel särskilda sektorer eller delom-
samhällsekonomin och tyngdpunkten ligger oftast vid olika sekråden av torspecifika förhållanden. I den mån utvecklingen satts in i ett totalekonomiskt sammanhang har detta i allmänhet gjorts endast partiellt. Mot denna bakgrund fyller långtidsutredningen en viktig funktion. Långtidsutredningens ställning som ett centralt ekonomisk-politiskt dokument ligger främst däri att den ger en sammanhållen bild med problemorienterade analyser av den makroekonomiska utvecklingen, men också av olika delproblem i ekonomin. Därmed inbjuder den till debatt om utformningen av den framtida ekonomiska politiken.
1.2 Arbetsmetod
Långtidsutredningen bygger på ett omfattande material från olika myndigheter, utrednings- och forskningsinstitut, organisationer och enskilda experter. Detta material presenteras i särskilda bilagor. Även upplägg-
om ningen av bilagorna skett i samarbete med långtidsutredningen vilar ansvaret för bilagorna och for de bedömningar de innehåller på respektive författare.
Under arbetet har ett flertal seminarier ordnats med experter inom de områden utredningen analyserar. Vidare har det ekonomiska rådet följt arbetet och lämnat synpunkter.
l finansdepartementet har den övergripande ekonomiska utvecklingen bedömts. De olika sektor- och problemanalyser som finns i bilagorna har utnyttjats i detta arbete. De bildar därutöver underlag for de mer strukturellt- och mikroorienterade avsnitten i huvudrapporten.
Liksom i Långtidsutredningen 1987 koncentreras i huvudrapporten uppmärksamheten på dels den makroekonomiska utvecklingen, dels ett antal strukturella frågeställningar. Mer detaljerade sifferredovisningar sker i huvudsak i bilagorna.
Utredningen behandlar tre olika tidsperspektiv. De stabiliseringspolitiska problemen tas upp i ett perspektiv fram till år 1995. Analysen av strukturfrågorna avser som regel tioårsperioden fram till år 2000. I vissa fall har det dessutom varit av intresse att arbeta med ett ännu längre tidsperspektiv till år 2025.
En del långtidsutredningens kalkyler skulle kunna karakteriseras som
av betingade prognoser. De belyser en utveckling som kan väntas följa av en
Volym 2 s. 11ll
rad förutsättningar om förhållanden i omvärlden och den inhemska ekonomin samt om den ekonomiska politikens inriktning. l denna utredning redovisas också ett stort antal känslighetsanalyser. Syftet med dessa är att ringa in tänkbara utfall, identifiera problem och belysa inverkan på den ekonomiska utvecklingen av olika antaganden. En del de beräkningar
av som redovisas har karaktären av räkneexempel främst avsedda att identifiera viktiga ekonomiska mekanismer.
Beräkningarna har utförts med hjälp av ekonomiska simuleringsmodeller. Samtliga huvudmodeller som används i utredningen är nya. Arbetet med att utveckla modeller för långtidsutredningsarbetet bedrivs numera vid konjunkturinstitutet i samverkan med finansdepartementet.
I beräkningsarbetet har i huvudsak fyra modeller använts. KOSMOS, som är en traditionell konjunkturmodell, används i det stabiliseringspolitiska perspektivet. Med hjälp av MECMOD, som är en statisk allmän jämviktsmodell, studeras hur ekonomin förändras i ett längre tidsperspektiv. I samma tidsperspektiv används även MAMMA, är dynamisk
som en jämviktsmodell, där hänsyn bl.a. tas till att investerings- och konsumtionsbesluten är framåtblickande. De finansiella kalkylema har utförts med hjälp av en finansiell modell FIMO som samverkat både med KOSMOS och MECMOD.
Beräkningar för att belysa utvecklingen i näringslivet i ett längre
perspektiv har gjorts med konjunkturinstitutets och statens industriverks modell ISMOD. För att belysa den demografiska utvecklingens och skattesystemets inverkan på sparandet har en dynamisk allmän jämviktsmodell utvecklad i Förenta staterna utnyttjats Auerbach och Kotlikolf, 1987.
1.3 Innehåll
Denna utredning består av sexton kapitel. De första åtta kapitlen ger bakgrunden och förutsättningarna för utredningens makroekonomiska bedömningar samtidigt som de kan läsas som fristående analyser av olika problemområden. Sedan presenteras i två kapitel utredningens scenarier i perspektiven 1990- 1995 och 1990-2000. I dessa kapitel ges utredningens huvudresultat avseende den makroekonomiska utvecklingen. De därpå följande kapitlen innehåller utförligare analyser vissa för svensk
av ekonomi centrala problemområden.
I kapitel 2 diskuteras målen för den ekonomiska politiken och möjligheterna att uppnå dessa. Kapitlet är principiellt till sin karaktär och utgår bl. a. ifrån senare tids forskning om ekonomisk politik.
Ett syfte med kapitel 3 är att fastställa utgångsläget för utredningens kalkyler. Efter att ha analyserat den svenska ekonomins utveckling under i första hand 1980-talet och att ibland ha kontrasterat denna mot dels utvecklingen internationellt, dels i Sverige tidigare under efterkrigstiden, preciseras vilka huvudproblem som den svenska ekonomin står inför.
I kapitel 4 diskuteras den internationella utvecklingen.
Särskild uppmärksamhet ägnas bl. utvecklingen inom EG och i Östeuropa. Avsikten
a. är främst att ge en bakgrund för analysen den svenska ekonomin.
av
I kapitel 5 behandlas skatterna och samhällsekonomin. Analysen avser
Volym 2 s. 12bl.a. effekterna på arbetsmarknaden och på sparandet samt investeringarna. Den"ger därmed ett underlag för bedömningama av den potentiella tillväxten i kapitel
1 kapitel 6 bakgrund och förutsättningar vad avser några för den
ges inhemska långsiktiga ekonomiskaiutveckligen avgörande faktorer såsom befolkning, arbetskraftsutbud, kapitalbildning och produktivitet.
Utvecklingen i den offentliga sektorn behandlas i kapitel Här precise-
bl.a. sektorns Förväntade resurskrav under 1990-talet. Därmed ges ras underlag för de makroekonomiska utvecklingsbilderna i kapitlen 9 och 10.
Kapitel 8 behandlar sparandet i ekonomin. Intresse ägnas bl.a. åt sparandets inverkan på inkomstfördelningen mellan generationer. Kapitlet innehåller också bedömningar rörande sparandets utveckling i olika sektorer fram till år 2000.
I kapitel 9 presenteras några olika scenarier för den svenska ekonomiska utvecklingen 1990- 1995. Mot denna bakgrund diskuteras stabiliseringspolitikens inriktning och lönebildningens funktionssätt.
Kapitel 10 innehåller ett basscenario för l990-talet och ett par känslighetsanalyser; Frågan är vilken tillväxt som är möjlig och hur denna tillväxt kan fördelas" mellan olika områden; hur ekonomins struktur utvecklas.
I kapitel l 1belyses hur det svenska näringslivet påverkas av den förväntade framtida internationella utvecklingen. Viktiga problemområden som diskuteras är konsekvenserna för näringslivet av utvecklingen i EG och Östeuropa samt företagandets internationalisering.
Miljö- och energipolitiska frågeställningar behandlas i kapitel 12. I kapitlet analyseras sambandet mellan miljö och ekonomi samt redogörs för den nuvarande miljösituationen och de förändringar som förutses i framtiden. Av särskild betydelse för de närmaste decenniemas ekonomiska utveckling är dels kämkraftens avveckling, dels de skärpta miljökrav som införts eller kan komma att införas avseende bl.a. koldioxid, kväve och svavel.
Kapitel 13 kan en fördjupning av diskussionen i kapitel 10 med
ses som tyngdpunkten på industristrukturens utveckling. Vidare diskuteras sådana för långsiktig strukturomvandling strategiska faktorer som utbildning och forskning samt infrastrukturen på transport- och kommunikationsområdet. Även strukturomvandlingens regionala konsekvenser belyses.
Under det senaste decenniet har det svenska finansiella systemet genomgått en betydande förändring. I kapitel 14 beskrivs och analyseras denna utveckling. Vidare diskuteras några framtida utvecklingslinjer på de finansiella marknaderna.
I kapitel 15 diskuteras vad som menas med välfärd och hur den kan mätas. Vidare behandlas vissa fördelningsproblem. Förutom en redovis-
inkomst- och förmögenhetsfördelningens utveckling innehåller ning av kapitlet en diskussion av jämställdheten och fördelningen mellan män och kvinnor. Avslutningsvis förs en diskussion om några tänkbara fördelningsproblem på 1990-ta1et.
Utredningens sextonde och sista kapitel innehåller en sammanfattning och utredningens slutsatser.
2¶Mål och medel i den ekonomiska
politiken
2.1¶Inledning
Volym 2 s. 13l detta kapitel förs diskussion om mål och medel i den ekonomiska
en politiken. Kapitlet är principiellt till sin karaktär och utgör en utgångspunkt för de empiriskt orienterade kapitel som följer.
mer
l avsnitt 2.2 diskuteras målen för den ekonomiska politiken som de
Avsikten med det därpå följande avsnittet 2.3 är att vanligen brukar anges. väcka diskussion om den traditionella formuleringen av målen.
en
Ekonomisk-politiska åtgärder kan schematiskt indelas i stabiliserings-, struktur- och fördelningspolitik. I avsnitten 2.4 och 2.5 diskuteras struktur- och stabiliseringspolitik. Därefter analyseras riskerna med devalverings- och inflationscykler i avsnitt 2.6. En central fråga är hur synen på möjligheterna att bedriva ekonomisk politik har förändrats. Fördelningspolitiken behandlas i kapitel 16.
I liten öppen ekonomi den svenska spelar den internationella
en som utvecklingen avgörande roll för den inhemska ekonomiska utveckling-
en
I avsnitt 2.7 diskuteras hur beroendet av utlandet ökar genom den en. fortgående intemationaliseringen och hur detta påverkar den ekonomiska politiken. Kapitlet avslutas med en sammanfattning i avsnitt 2.8.
2.2¶Den traditonella målformuleringen
Volym 2 s. 13Ytterst syftar den ekonomiska politiken till att ge medborgarna en hög välfärd. Detta övergripande mål operationaliseras ofta genom att ett antal delmål anges: Full sysselsättning, hög ekonomisk tillväxt, fast penningvärde, jämn fördelning av levnadsstandarden, regional balans och jämvikt i bytesbalansen. Dessa mål har också ställts upp bl.a. i tidigare långtidsutredningar och ñnansplaner.
hög ekonomisk tillväxt ökar medborgarnas möjligheter till privat
Med en konsumtion liksom konsumtion av offentligt producerade tjänster i form
sjukvård, undervisning, försvar etc. Tillväxt i form av ökad produktiviav tet gör det också möjligt att minska resursanvändningen i produktionen. Därmed skapas utrymme inte bara för en ökad konsumtion av varor och tjänster utan även för t.ex. ökad fritid.
Arbetslöshet innebär att resurser inte utnyttjas fullt ut; de samlade inkomsterna blir därmed lägre än de annars skulle vara. En hög och varierande inflation hämmar också tillväxten. Eftersom priser på olika varor och tillgångar anpassas olika snabbt kan konsumenter och producenter komma att fatta felaktiga beslut p.g.a. felslagna förväntningar eller att de tolkar
Volym 2 s. 14signalerna från prissystemet fel. Det blir m.a.o. svårare att avläsa relativpriser.
Arbetslöshet och inflation påverkar även fördelningen av levnadsstandarden. Även arbetslösa normalt erhåller arbetslöshetsersätt-
om personer ning påverkas deras levnadsstandard i vid mening då de ställs utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Inflationen påverkar också inkomst- och förmögenhetsfördelningen på ett ofta godtyckligt sätt. Personer med möjligheter att skydda sig mot inflation gynnas på ett sätt som ofta strider mot de politiska fördelningsambitionema. Även målet regional balans hänger nära samman med fördelningen av levnadsstandarden. Levnadsbetingelserna i en region kan påverkas kraftigt när förändringar sker i ex. befolknings- och näringsstrukturen.
Bytesbalansen utgör skillnaden mellan det inhemska sparandet och investeringarna. Eftersom både sparandet och investeringarna varierar över konjunkturcykeln uppstår normalt över- eller underskott i bytesbalansen under ett konjunkturförlopp. Det är knappast något samhällsekonomiskt problem, utan är ett resultat av att hushåll och företag strävar efter att hålla en jämn konsumtionsnivå och genomföra planerade investeringar oberoende av det inhemska sparandet.
De mer eller mindre kontinuerliga underskott i bytesbalansen som uppträtt parallellt med låga investeringar i näringslivet sedan mitten på 1970talet, har däremot inneburit att den svenska ekonomin dragit på sig stor
en utlandsskuld. Det framtida konsumtionsutrymmet begränsas då av räntebetalningar till utlandet.
Målet stabila priser relateras ofta till konkurrenskraften och bytesbalansutvecldingen. Försämrad konkurrenskraft leder till att de utländska tillgångarna minskar och via försämrad lönsamhet till att kapitalstocken växer långsammare. Dessutom blir den ekonomiska utvecklingen lätt ryck-
med löne- devalveringscykler av den typ som det funnits exempel på under senare decennier.
2.3 Ett annat perspektiv på målen De samhällsekonomiska mål som diskuterats ovan är varken sidoordnade eller oberoende av varandra. De är inte heller i allmänhet direkt relaterade till ett övergripande välfárdsmål. I detta avsnitt diskuteras hur altema-
en tiv formulering av målen för den ekonomiska politiken skulle kunna seut. kunna se ut.
Konsumtion av varor, tjänster och fritid i vid mening är avgörande
av betydelse för välfärden. Med konsumtion då både och tjänster
avses varor som konsumeras privat och offentliga tjänster som utbildning och sjukvård. Till konsumtionen räknas också sådant utnyttjande miljö-
som av Ekonomisk politik ur och naturresurser. ett nationalfönnögenhetsperspektiv diskuteras Välfärden beror inte enbart på dagens konsumtion eller förbrukning, ocksåi Persson,T. och L. utan även på de framtida konsumtionsmöjligheterna. En lägre konsumtion E. O. Svensson 1987 idag skapar normalt möjligheter till högre konsumtion i framtiden. En hög och i Norsk økonomi i forandring 1988. konsumtion som finansieras med upplåning i utlandet eller
genom en
Volym 2 s. 15kraftig förslitning av realkapitalet eller miljön kan resultera i lägre konsumtionsmöjligheter i framtiden.
Detta resonemang talar för att ett långsiktigt perspektiv bör läggas på den ekonomiska politiken. Ett kriterium på en framgångsrik ekonomisk politik skulle kunna vara hur konsumtionsmöjlighetema utvecklas på lång sikt. Den ekonomiska politiken skulle därmed kunna analyseras utifrån dess påverkan på nationalförmögenheten.
Nationalfdrmögenheten kan definieras som dagens värde av all framtida konsumtion. De framtida konsumtionsmöjlighetema är beroende av:
tillgången på realkapital i form av infrastruktur, maskiner och byggna- -
der, tillgången på kapital i hushållssektom i form av varaktiga konsumtions-
-
varor,
det mänskliga kapitalet i form av arbetskraftens storlek, kunskap, hälso- -
tillstånd, sociala institutioner etc.,
fordringar på eller skulder till utlandet, -
tillgången på naturresurser och miljöns tillstånd som bl.a. är beroende -
av föroreningsgraden.
De olika komponenterna ger avkastning på olika sätt; realkapital och mänskligt kapital ger bl.a. möjligheter till produktion av varor och tjänster. Utlandstillgångama ger ränteintäkter och andra kapitalinkomster, som kan användas till att finansiera import av varor och tjänster. Naturresurserna och miljön ger rekreationsmöjligheter eller avkastning vid utvinning exempelvis avverkning av skog.
Den konsumtion eller förbrukning som nationalförmögenheten möjliggör är alltså vidare definierad än den konsumtion som registreras i nationalräkenskapema. Utnyttjande av miljön eller uttag av naturresurser ingår t.ex. på ett ofullständigt sätt i de nuvarande nationalräkenskapema.
Kritiken mot en hög ekonomisk tillväxt som ett mål för den ekonomiska politiken skulle kunna tolkas som en kritik mot ett alltför snävt sätt att mäta tillväxten. Nationalförmögenhetsbegreppet tar defmitionsmässigt hänsyn även till den typ av resursförbrukning som följer av t.ex. en försämrad miljö och människors hälsa.
Med nationalförrnögenhetsbegreppet fokuseras intresset till beståndsstorheter som realkapitalstockar, fordringarna på utlandet eller tillståndet i miljön och inte enbart till utfallet för flödesvariabler som bytesbalansen ett visst år. Det är egentligen enbart inkomstfördelningsmålen som inte kan rymmas inom en målformulering i nationalfönnögenhetstenner.
Låg arbetslöshet kan ur detta perspektiv betraktas som ett fördelningspolitiskt mål. Det gäller fördelningen i vid bemärkelse mellan de som har arbete och de som är arbetslösa. Särskilt problematiskt i detta sammanhang är om samma personer är arbetslösa under lång tid den s. långtidsarbetslösheten eller om arbetslösheten är särskilt stor i vissa grupper ungdomar, invandrare etc. eller delar av landet.
Sett i relation till nationalförmögenheten är inte balans i utrikeshandeln ett meningsfullt mål i sig. Bytesbalanssaldots utveckling påverkar visserligen storleken på de utländska tillgångarna och därmed nationalförmögenheten, men en viss given bana för bytesbalansen kan samtidigt vara förknippad med en mer eller mindre förmånlig tillväxt av det inhemska
Volym 2 s. 16realkapitalet. Annorlunda uttryckt utgör bytesbalansens saldo enbart en del sparandet och det är hela sparandet som spelar roll för de framtida
av konsumtionsmöjligheterna.
För att ge konkretion åt det perspektiv på den ekonomiska politiken som diskuterats i detta avsnitt jämförs i diagram 2.1 två olika scenarier. Det första illustrerar en utveckling där investeringarna ökar. I det andra ökar i stället konsumtionen
Diagram 2.1a Sparande, investeringar Diagram 2.lb Sparande, investeringar och bytesbalans vid en investeringsök- och bytesbalans vid en konsumtionsning ökning Procent ov BNP Procent av BNP
22-------- -------- ------------------------------------------2
21 -
20-
19-
1B-
17" B fasbqhns B fesbolans """"""" " -3
""""""""
16 -4
. . . . . . . . . .
1990 1995 2000 1990 1995 2000
Anm.: I simuleringen antas investeringarna öka till följd av en produktivitetsuppgång1990-2000. Uppgångenär störst i början på perioden. Konsumtionsökningen antasfölja av entransfereringsökning år 1993som sedansuccessivtavvecklas fram till år2000.
På vänsterskalanvisassparandeoch investeringaroch på högerskalanvisasbytesbalansen. Källa: Metoder. modeller och beräkningar, bilaga l till Långtidsutredningen 1990, Finansdepartementet1990.
I båda scenarierna uppstår ett underskott i bytesbalansen; utlandstillgångarna faller med drygt 15°/oav BNP fram till år 2000. l det första fallet beror det på investeringsuppgången och det lägre sparande som följer av den högre konsumtion som blir möjlig när tillväxten ökar. l det andra fallet sker en parallell nedgång i både sparandet och bytesbalansen.
De minskade utlandstillgångama uppvägs i fallet med högre investeringar av en tillväxt i realkapitaltillgångama. Efter 10 år är kapitaltillgångama ca 3 % högre än i scenariot med en konsumtionsuppgång. Nationalförrnögenheten år 2000 blir därför högre i fallet med en investeringsuppgång. 2Den använda modellen simuleringsresultaten En fördel med detta alternativa sätt att se på den ekonomiska politikens och redovisasutförligare i bi- mål är att det tydliggör hur vissa av målen hänger samman. Med denna laga l till Långtidsutredansats blir det också naturligt att anlägga ett mer långsiktigt perspektiv på ningen Finansdepartementet, 1990. den ekonomiska politiken.
Volym 2 s. 17Samtidigt är det inte möjligt att direkt mäta storleken på nationalförrnögenheten åtminstone inte i den vidare bemärkelse som här har använts
när t.ex. miljö- och naturresursema har inkluderats. Därmed finns en risk för att ett nationalförmögenhetsresonemang på lösa grunder får motivera mindre välbetänkta åtgärder. För många praktiska syften är det därför motiverat med en snävare definition som utgår från nationalräkenskaperna.
Det perspektiv som här har anlagts har ändå fått påverka analysen i en del av de kommande kapitlen. När den övergripande ekonomiska politiken diskuteras i kapitel 9 och 10 riktas mer uppmärksamhet mot det totala sparandet i ekonomin än vad som har varit fallet i senare långtidsutredningar. Vidare förs i inledningen av kapitel 12 en diskussion om miljöpolitiken som tar sin utgångspunkt i nationalförmögenhetsbegreppet.
2.4¶Strukturpolitik
Volym 2 s. 17De makroekonomiska stömingama under 1970- och l980-talen har medfört att ekonomiska strukturfrågor av olika slag har kommit mer i fokus än tidigare. De obalanser som uppstod hade kunnat lösas snabbare och till
anpassningsfönnågan i industriländemas ekonomier lägre kostnader om varit större. Åtgärder för att påverka effektiviteten i ekonomi är två
en av
förbättrar marknadens funktionssätt respektive olika slag, sådana som sådana som kompletterar marknadsekonomin när den inte leder till de samhällsekonomiskt bästa lösningarna.
Under senare år har också en ökad uppmärksamhet ägnats åt strukturel-
problem som varit en följd av politiska ingrepp i ekonomin. Inte sällan har strukturpolitik handlat om avregleringar etc. syftande till att till stånd bättre fungerande marknader. Den politik som bedrivits har nämligen på en del områden försämrat anpassningsförmågan i industriländemas ekonomier.
På lång sikt bestäms ekonomins tillväxt bl.a. av utbudet av arbetskraft, kapitalbildningen och hur väl resurserna utnyttjas för produktiv verksamhet. Av väsentlig betydelse är de motiv olika aktörer i ekonomin har för att bete sig på ett samhällsekonomiskt önskvärt sätt. institutionella förhållanden, lagar och regleringar har stor betydelse för resursanvändningen.
skattesystemet spelar en avgörande roll för ekonomins funktionssätt. Det påverkar både företags och individers beteende på många olika vis. Av särskild betydelse i debatten har varit etfekterna på hushållens arbetskraftsutbud. Minst lika viktiga är sannolikt eñektema på kapitalbildningen, investeringamas fördelning och produktivitetsutvecklingen, se kapitel
Strukturåtgärder syftar bl.a. till att förbättra ekonomins förmåga att så snabbt som möjligt anpassa sig till nya förutsättningar. I den svenska ekonomin utnyttjas dels marknader, dels administrativa processerinom t.ex. den offentliga sektorn för att fördela resurser. Det är väsentligt att båda dessa mekanismer fungerar bra.
På en väl fungerande marknad leder prisbildningen till att resursanvändningen blir elfektiv. På basis av de priser som bildas fattar enskilda
Volym 2 s. 18individer och företag beslut som sammantaget leder till att de tillgängliga resurserna utnyttjas på bästa möjliga sätt.
Det behöver dock knappast påpekas att denna ideala situation vanligen inte är en korrekt beskrivning av verkligheten. Marknader kan avvika från perfekta konkurrensmarknader i många avseenden. Ändå är den perfekta marknaden en bra referensram när åtgärder för att öka effektiviteten och dynamiken i ekonomin skall analyseras. Åtgärder för att förbättra olika marknaders funktionssätt, det gäller faktonnarknader såväl som varu- och tjänstemarknader, blir med detta synsätt fundamentala inslag i en strukturpolitik.
Ekonomisk integration med omvärlden påverkar på ett avgörande sätt ekonomins struktur och effektivitet. Det internationella ekonomiska utbytet innebär i sig ökad konkurrens, möjligheter till specialisering etc. Integrationsprocessen kan också påskynda och underlätta den inhemska strukturpolitiken.
Näringspolitiken bör främst inriktas på att främja och inte hämma väl fungerande marknader. Det talar för att en generellt näringslivsstimulerande politik bör föras snarare än en politik inriktad på att stödja vissa branscher, produkter eller företag. Erfarenhetsmässigt är det inte möjligt att "plocka ut vinnare via en byråkratisk eller administrativ process. Kunskapen om framtida teknologi, marknader och konkurrenter är normalt störst hos aktörerna på marknaden.
I detta sammanhang blir konkurrenspolitiken viktig. Den teknologiska utvecklingen med ökade skalfördelar inom många produktionsområden
-
tenderar att leda till marknadsdominans för ett fåtal producenter. Dessa tendenser kan påskyndas av en ökad ägarkoncentration etc. Konkurrens från utlandet är därför viktig, men långt ifrån alltid tillräcklig. I många branscher dominerar ett fåtal företag idag produktionen också i världen som helhet.
Ingrepp i marknadsmekanismen är motiverade när priserna inte förmår att fånga alla de kostnader som en verksamhet ger upphov till t.ex. i samband med s.k. externa elfekter. Snedvridningar som gör att prismekanismen inte fungerar som grundläggande informationsbärare kan motverkas med avgifter som gör att alla relevanta kostnader beaktas. Inte minst inom miljöpolitiken förefaller detta kunna vara en framkomlig väg för att öka effektiviteten i resursanvändningen.
Det kan också finnas goda skäl för offentliga insatser på t.ex. utbildnings- och forskningsområdena liksom när det gäller investeringar i infrastruktur för t.ex. transporter och kommunikationer. Rena marknadslösningar på dessa områden tenderar att medföra en alltför låg investeringsoch aktivitetsnivå. Det sammanhänger med att samhället som helhet kan göra större vinster av insatserna än det är möjligt för enskilda företag och individer att tillgodogöra sig.
I den svenska ekonomin sker en stor del av produktion och konsumtion inom den offentliga sektorn. Åtgärder syftar till att förbättra ekono-
som mins funktionssätt måste därför omfatta också denna del av ekonomin. En möjlighet är att inom ramen för ett fortsatt offentligt ägande decentralisera produktionen och sätta klara mål för olika verksamheter samt utveckla nya styrformer. Det är först när det finns operationaliserbara mål som det
Volym 2 s. 19är möjligt att utforma styrinstrument, utvärderingskriterier och att analy-
verksamhetens effektivitet på ett meningsfullt sätt. En annan möjligsera het är att i ökad utsträckning tillåta konkurrens inom den offentliga sektorn mellan olika producenter. Ytterligare en möjlighet är att tillåta privata och offentliga producenter att konkurrera med varandra även om finansieringen är offentlig.
Även de offentliga transfereringama påverkar i hög grad ekonomins funktionssätt. Ibland är dessa effekter önskade, t.o.m. själva syftet med transfereringen. Ibland har de emellertid betydande negativa effekter på resursanvändningen. Ett exempel på det senare är sjukförsäkringens och förtidspensionernas nuvarande konstruktion som gör att arbetsgivarna saknar motiv för att förbättra sina arbetsmiljöer, samtidigt som de anställda tjänar lika mycket om de är hemma som om de arbetar.
Avslutningsvis bör betonas att många politiska åtgärder, som påverkar effektiviteten, har införts fördelningspolitiska skäl. Även i dessa fall är
av självfallet åtgärdemas effektivitet motiverad. Det är möjligt
en analys av att motsvarande fördelningspolitiska effekt skulle kunna uppnås till en lägre kostnad. Samtidigt är det värt att framhålla att fördelningspolitiska insatser kan ha positiva effekter på effektiviteten i ekonomin vad som
har kallats den produktiva rättvisan Landsorganisationen, 1984. Exempel på detta är den betydelse som både en jämn lönestruktur och en låg arbetslöshet kan ha för att minska motståndet mot strukturförändringar.
2.5¶Stabiliseringspolitik
Volym 2 s. 19Problem med stabiliseringspolitiken Bakom stabiliseringspolitiska ingripanden finns tanken att det ekonomiska systemet inte sig själv skapar en önskvärd stabilitet i produktions-
av och sysselsättningsutvecklingen. Staten kan och bör då bedriva stabiliseringspolitik i syfte att förhindra perioder av arbetslöshet eller inflation.
Under 1950- och l960-talen var tilltron till stabiliseringspolitikens möjligheter stor. Mot bakgrund av erfarenheterna under 1970-talet har denna tillförsikt rubbats. Kunskaperna om svårigheterna med att bedriva en kontracyklisk efterfrågestyrande politik har ökat. Annorlunda uttryckt har insiktema om de brister som finns i kunskaperna ökat
Några av de problem som är förenade med att utforma ekonomisk politik har varit väl kända en längre tid. Den traditionella keynesianska ansatsen är huvudsakligen utformad för en sluten ekonomi. Många av
tillämpliga för 3Översikter den slutsatserna i en sådan analys kan därför mycket väl vara av mo-
dernaforskningen på detden globala ekonomin, utan att för den skull vara det när det gäller att
ta område finns exempelutforma den ekonomiska politiken i en liten öppen ekonomi till detta vis i Calmfors, L. 1989,
-
Fischer, 1988, Persfinns det skäl att återkomma.
son, M. 1989, Persson,
Ett annat problem hänger samman med att det tar tid att identifiera när
T. 1989 och Svensson,
L. E. O. 1989.
Volym 2 s. 20ekonomisk-politiska insatser behöver sättas in. De prognosinstrument som finns tillgängliga har inte heller den tillförlitlighet att man med säkerhet i förväg kan säga när det är motiverat med en förändring i den ekonomiska politiken.
Det tar också tid att genomföra förändringar. Penningpolitiska åtgärder har här en fördel. De kan utformas och genomföras med relativt kort tidsfördröjning, medan fmanspolitiska åtgärder som regel tar längre tid att
till stånd. Finanspolitiska ingrepp måste normalt läggas som propositioner i riksdagen och kan sedan inte heller tillämpas omedelbart. Ekonomisk-politiska åtgärder har inte heller ett omedelbart genomslag på ekonomin. Först efter en viss fördröjning mognar effekterna ut.
Dessutom är efTektema av stabiliseringspolitik osäkra. En temporär åtgärd har exempelvis begränsade effekter på hushållens samlade tillgångar och behöver därmed inte få något större genomslag på konsumtionsbesluten. Hushållen kan jämna ut sin konsumtion över tiden via kreditmarknaden. Därför spelar förväntningarna om den framtida politikens utformning en viktig roll när det gäller att bedöma dess effekter.
Fram till mitten av 1970-talet var det normala konjunkturrnönstret hög inflation och låg arbetslöshet i högkonjunkturer och tvärtom i lågkonjunkturer vilket illustreras av det s.k. Phillipssambandet. Vid oljekrisema i mitten och slutet av 1970-talet bröts detta mönster; inflation och arbetslöshet ökade samtidigt. Stömingen kom denna gång från utbudssidan. Traditionella stabiliseringpolitiska medel hade då klara begränsningar. Två problem, arbetslöshet och inflation som uppstår samtidigt kan inte lösas med ett medel, efterfrågestyming.
Allmänhetens förväntningar om den ekonomiska politikens utformning kan även förändra tidigare stabila beteendemönster. För att ta ett exempel: Om en regering försöker utnyttja Phillipssambandet mellan inflation och arbetslöshet och strävar efter att åstadkomma en permanent mycket låg arbetslöshet, finns risk att sambandet mellan inflation och arbetslöshet ändras, så att inflationen tar fart och successivt blir allt högre utan att arbetslösheten för den skull blir lägre.
Kortsiktiga åtgärder som vidtas i stabiliserande syfte kan också negativa långsiktiga effekter på ekonomins funktionssätt och möjligheterna att i framtiden uppnå en balanserad utveckling; de växande budgetunderskotten under slutet av 1970-talet är ett tydligt exempel på detta.
Lärdomarna av de senaste decenniernas stabiliseringspolitik är alltså snarast negativa i den meningen att de medel som traditionellt ansetts kunna lösa de flesta stabiliseringspolitiska problem visat sig fungera sämre eller på ett annat sätt än väntat. Därför måste möjligheterna att bedriva en ekonomisk politik med ofta återkommande "finjusteringar för att dämpa ekonomiska störningar betraktas som begränsade.
Samtidigt måste beslut som påverkar det stabiliseringspolitiska läget i ekonomin fattas. Regering och riksdag har att besluta om offentliga utgifter och inkomster. Riksbanken kan inte undgå att ta beslut som påverkar penningmängd, räntor och växelkurs. Dessa beslut bör då fattas i ett medelsiktigt perspektiv, vilket inte hindrar att justeringar kan bli nödvändiga om alltför stora avvikelser från den utstakade kursen uppstår.
Volym 2 s. 21En fast växelkurspolitik De viktigaste målen för stabiliseringspolitiken är full sysselsättning och ett fast penningvärde uppgiften är att hålla ett högt kapacitetsutnyttjande
utan att det slår igenom i snabba prisstegringar. Efterfrågestyrande åtgärder kan emellertid inte användas för att långsiktigt skapa en lägre arbetslöshet än den är förenlig med en konstant inflationstakt. De bidrar då
som bara till att sätta igång en inflationsspiral. Däremot kan och bör strukturpolitiska insatser göras för att arbetslösheten skall bli så låg som möjligt.
Penningpolitiken spelar en avgörande roll i strävandena att bekämpa inflationen. Regering/riksbank kan i en liten öppen ekonomi som den svenska bara använda ett mål för penningpolitiken, exempelvis penningmängden, räntan eller växelkursen. För en liten utrikeshandelsberoende ekonomi är en fast växelkurs en lämplig målvariabel. Den medför att inflationstakten och räntenivån tvingas anpassa sig till den i omvärlden.
Oberoende av om penningpolitiken i första hand inriktas på att upprätthålla en fast växelkurs eller är frågan om politiken är trovärdig av stor betydelse för dess utfall. Om arbetsmarknadens parter, eller andra betydande aktörer i ekonomin, räknar med att statsmakterna är beredda att ge
inflationsbekämpningen och bedriva en mer expansiv politik för att upp upprätthålla sysselsättningen kommer detta att prägla deras beteende. De kan då förväntas bete sig som om inflationen skulle bli högre och därmed
sitt agerande faktiskt bidra till just en högre inflationstakt. genom
Den fasta växelkursen sätter en gräns för hur stora de inhemska pris- och löneökningama kan bli utan att det slår igenom på produktion och sysselsättning. Om inte växelkursen skulle ligga fast är det svårt att se någon mekanism för att bromsa pris-, löne- eller löne-lönespiraler. Det skulle då finnas en risk för explosiva inflationsförlopp.
Det är emellertid inte alldeles självklart att en fast växelkurs i alla lägen är den bästa politiken. Det beror på att priser och löner är trögrörliga. Om det inträffar kraftiga reala balansrubbningar i en ekonomi kan det vara mindre kostsamt att justera växelkursen än att låta anpassningen ske
längre period med lågt kapacitetsutnyttjande och hög arbetslösgenom en het. Då löner och priser är stela möjliggör nämligen en förändring av växelkursen snabb anpassning av den reala växelkursen växelkursen
en justerad för skillnader mellan inhemsk och utländsk prisnivå. Devalveringarna i början på 1980-talet möjliggjorde just en sådan anpassning i ett läge där ekonomin drabbats av fundamentala balansrubbningar, sekapitel
Fast växelkurs och trovärdighet Politiken med en fast växelkurs förs alltså för att bekämpa inflationen. När växelkursen är fast blir en högre inflation än omvärlden inte möjlig på längre sikt. För att växelkurspolitiken skall den önskade effekten på pris- och löneutveeklingen är det väsentligt att den är trovärdig. Allmänheten måste övertygad om att politiken inte överges. Det kan motivera
vara någon form av bindning till växelkursmålet. En sådan bindning kan skapas på flera olika sätt.
Volym 2 s. 22Ett självklart sätt är att låta bli att devalvera i ett läge när konkurrenskraften försämras och i stället låta anpassningen ske via fallande efterfrågan och hög arbetslöshet. Det är emellertid ett kostsamt sätt att bygga upp ett förtroendekapital, att visa att man inte faller för frestelsen att för tillfälliga popularitetsvinster ge upp inflationsbekämpningen. Eftersom denna väg är förenad med avsevärda samhällsekonomiska kostnader är det naturligtvis önskvärt att uppnå trovärdighet på annat sätt.
Det faktum att fria kapitalrörelser nu tillåts kan betraktas som ett sätt att skapa förtroende för politiken. Valutaregleringar behövs nämligen endast om den ekonomiska politiken inte är förenlig med den fasta växelkursen. Om den ekonomiska politiken förs på ett sätt som skapar förväntningar om förändrad valutakurs så uppstår valutatlöden. En regering frivil-
som ligt avhänder sig en valutareglering ger därmed en signal om att politiken håller för en granskning av den internationella kapitalmarknaden. På detta sätt kan trovärdigheten för den fasta växelkursen öka när valutaregleringen avskaffas.
Det är också mot bakgrund av behovet av bindningar det har framförts förslag om att införa restriktioner på de ekonomisk-politiska beslut
som statsmakterna har möjlighet att fatta. Beslutet under 1989 att införa
en längre mandatperiod för riksbankschefen och att inte låta mandatperioden sammanfalla med valperioderna innebär att riksbankschefen blir obe-
mer roende av regeringen. Det kan vara ett sätt att stärka trovärdigheten för penningpolitiken.
Ytterligare en typ av bindning är att ansluta sig till ett internationellt valutasamarbete. l debatten har med detta syfte argumenterats för en anslutning till EMS. Tanken är att trovärdigheten för växelkurspolitiken då skulle öka eftersom länderna inom EMS inte ensidigt kan justera sin växelkurs utan samtycke från övriga medlemsländer.
Avvägningen mellan finans- och penningpolitik När en politik med fast växelkurs tillämpas blir penningpolitikens uppgift i huvudsak att skapa förtroende för växelkursen. Det innebär att penningpolitiken i begränsad utsträckning kan användas för att styra den inhemska efterfrågan. Det får konsekvenser för finanspolitiken.
Efterfrågestyrning måste i huvudsak ske med fmanspolitiska medel. En alltför svag finanspolitik kan i liten utsträckning kompenseras med en stramare penningpolitik. Finanspolitiken måste också bedrivas så att den på sikt är konsistent med en fast växelkurs. En alltför expansiv politik kan skapa förväntningar om att penningpolitiken i en framtid kommer att läggas om.
Finanspolitiken har alltså i detta sammanhang en uppgift. När efterfrågeläget tydligt avviker från det önskade är en omläggning av politiken motiverad. Detta gäller särskilt mot bakgrund av de senaste decenniemas erfarenheter i en del OECD-länder. De tyder nämligen på att det kan vara förenat med mycket stora kostnader att ta sig ur lägen där en hög inflation eller arbetslöshet har permanentats.
När finanspolitiken läggs upp måste hänsyn tas till skatternas negativa effekter på resursanvändningen. Ett högt skattetryck är förenat med sam-
Volym 2 s. 23hällsekonomiska kostnader. Mot denna bakgrund har riksdagen uttalat sig for att skattetrycket inte bör öka ytterligare.
Det visar också att gränserna mellan strukturpolitik och stabiliseringspolitik inte alltid är såtydliga. Åtgärder rörande t.ex. avtalsförhandlingarnas uppläggning eller den offentliga sektorns omfattning och sätt att fungera kan både ha strukturella och stabiliseringspolitiska konsekvenser.
Möjligheterna att bedriva finanspolitik påverkas även av förekomsten av starka organisationer och intressekonflikter. Politiken kan inte bedrivas som om allmänhet och organisationer endast reagerade automatiskt på den förda politiken. Hänsyn måste ibland också tas till komplicerade speleller förhandlingssituationer. Kanske kan man här seytterligare en uppgift för en finansminister; att i kraft av information fungera som en koordinator i förhandlingsspelet Persson, 1989.
2.6¶Devalverings- och inflationscykler
Volym 2 s. 23Pris- och löneökningstakten har under de senaste 15 åren varit högre än i de för svenskt näringsliv viktiga konkurrentländerna. Det är i längden inte förenligt med en fast växelkurs.
En förutsättning för att en devalvering skall kunna betraktas som framgångsrik ur konkurrenskraftssynpunkt är att de inhemska kostnaderna åren efter devalveringen inte ökar så mycket mer än kostnaderna i omvärlden att devalveringen omintetgörs. På lång sikt finns det dock inga skäl att förvänta sig att en offensiv devalvering av det slag som gjordes 1982 skall
bestående effekter på de relativa kostnaderna. Den avgörande frågan är emellertid hur många år denna anpassning tar i anspråk och vad som under tiden sker med strukturen i ekonomin. Med en stram ekonomisk politik bör anpassningsperioden kunna förlängas.
Under anpassningsperioden uppstår effekter på konkurrenskraft och lönsamhetsnivå. Devalveringen skapar utrymme för en expansion av den konkurrensutsatta näringslivet. Även effekterna deval-
delen av om av en vering på sikt är övergående kan därmed bestående och önskvärda effekter uppstå på resursfördelningen i ekonomin.
Om den underliggande alltför höga inflationen, som drev fram devalveringen, blir bestående, kommer så småningom en ny kostnads- och lönsamhetskris. Genom att en devalvering alltid innebär en inflationsimpuls i form av ökade importpriser och ökade kostnader för importerade insatsvaror innehåller den ett frö till en ny devalvering. Dessutom kan kostnadstrycket stiga via högre löneökningar som kompensation för snabbare prisstegringar eller på grund av ett högre efterfrågetryck. Det riskerar att utvecklas en löne-, pris- och devalveringsspiral, som i praktiken innebär att växelkursen inte längre är fast utan stegvis rörlig.
De samhällsekonomiska kostnader som följer med en sådan spiral uppstår genom att delar av produktionsapparaten slås ut under perioder med pressade vinster. Tänkbart är också att produktionen expanderar alltför långsamt och att resurser flyttas över till verksamhet med lägre produktivitet. Efter en devalvering, när vinstläget åter förbättras, expanderar de konkurrensutsatta sektorerna på de skyddade verksamheternas bekostnad.
Volym 2 s. 24Omflyttningar av resurser under relativt korta perioder medför emellertid stora kostnader.
Den högre osäkerhet som är förknippad med upprepade devalveringar
vars tidsmässiga placering dessutom inte är förutsägbara får en - hämmande inverkan på investeringarna. Kapitalstocken växer därmed långsammare. I slutänden blir resultatet en lägre ekonomisk tillväxt, vilket på sikt minskar utrymmet för både privat och offentlig konsumtion.
Slutsatsen är att en politik med stegvis rörliga växelkurser av det slag som rådde under senare delen av 1970-talet och början på 1980-talet inte är ett bra alternativ. Förutom att en fast växelkurspolitik skapar de bästa förutsättningarna för att åstadkomma en låg inflationstakt möjliggör den också en högre ekonomisk tillväxt.
2.7 Utlandsberoendet och den ekonomiska politiken Ökad internationalisering Under hela efterkrigstiden har intemationaliseringen ökat. Marknaderna för varor, tjänster, arbetskraft och kapital i olika länder har successivt integrerats. Denna utveckling ger möjligheter till välfárdsvinster, men begränsar samtidigt utrymmet för en självständig ekonomisk politik och kan medföra en ökad sårbarhet.
Den ökade handeln speglas högrei export- och importandelar. Det finns flera orsaker till denna utveckling. Merparten av de internationella handelshindren, speciellt för varor, har successivt avvecklats efter andra världskriget samtidigt som transport- och kommunikationskostnadema har blivit lägre. Ökade inkomster leder också i allmänhet till att efterfrågan diversifieras. Ett litet land har små möjligheter att till låga kostnader svara för detta utbud. specialisering mellan länder leder därför till att den internationella handeln tenderar att öka.
Även arbetsmarknaderna blir alltmer internationaliserade. För vissa kategorier, särskilt väl utbildad eller specialiserad arbetskraft, är arbetsmarknaden sedan länge internationell. Den pågående EG-integrationen syftar till att skapa en gemensam arbetsmarknad för hela EG-området. Inom Norden finns redan en fri arbetsmarknad. Det har periodvis medfört en betydande migration t.ex. av finländare till Sverige. Ett fritt handelsutbyte medför i sig att löner och vinster tenderar att utjämnas mellan länder. Ökad rörlighet på arbetsmarknaden förstärker dessa tendenser.
Satsningama på forskning och utveckling samt kostnaderna för företagsledning i vid bemärkelse har ökat under senare tid. Genom att sprida produktion och försäljning över gränserna och investera i andra länder har det blivit möjligt att utnyttja stordriftsfördelar. Forskning, utveckling och företagsledning är heller inte geografiskt bundna i samma utsträckning som andra fasta kostnader.
Många svenska storföretag är också redan så stora på hemmamarknaden att en ytterligare expansion kräver tillgång till marknader utomlands. Det har stimulerat utlokalisering av produktionen. Dessutom har möjligheter-
Volym 2 s. 25na att fördela olika led i produktionsprocessen mellan länder ökat i takt med lägre kostnader för transporter.
Ett land som erbjuder goda investeringsmöjligheter tenderar att dra till sig kapital på bekostnad av andra länder. Det gör att den lönsamhet som krävs för att upprätthålla en tillfredställande investeringsnivå i ökad utsträckning bestäms i omvärlden.
Det finansiella kapitalets internationella rörlighet har ökat kontinuerligt. De återstående delarna av valutaregleringen i Sverige avskaffades i allt väsentligt den l juli 1989. Effektiviteten i valutaregleringen hade dessförinnan successivt urholkats. De låga transaktionskostnaderna på de finansiella marknaderna medför vidare att priser och kapitalflöden mycket snabbt anpassas till förändrade förutsättningar. Vid fasta växelkurser resulterar detta i en hög grad av samvariation mellan räntenivåema i olika länder.
Begränsningar för politiken Tidigare har konsekvenserna för stabiliseringspolitiken av den internationella integrationen diskuterats. Då konstaterades att eftersom den svenska ekonomin är liten i förhållande till världsekonomin kommer den inhemska inflationstakten och räntenivån till stor del att bestämmas utomlands. Det är i själva verket innebörden av vad som i den ekonomiska litteraturen brukar kallas för en liten öppen ekonomi.
Den ökade konkurrensen i varu- och tjänsteproduktionen medför att det är allt svårare att avvika ifrån inflationen i andra länder. När en fast växelkurspolitik bedrivs hotar en högre inflationstakt på sikt den fulla sysselsättningen och tillväxten. Erfarenheter från både Sverige och från andra länder visar att en mer expansiv inriktning på den inhemska stabiliseringspolitiken än i omvärlden tenderar att leda till försämrad konkurrenskraft.
Det görs ibland gällande att möjligheterna att upprätthålla full sysselsättning i ekonomin försvåras av en ökad integration med omvärlden. Från stabiliseringspolitisk synpunkt ligger det inte mycket i dessa farhågor. Sysselsättningsnivån i den svenska ekonomin avgörs i allt väsentligt av den svenska ekonomins funktionssätt. Vad som i första hand krävs är att arbetsmarknaden fungerar väl så att en låg inflation är förenlig med ett högt efterfrågeläge.
Även strukturpolitiken påverkas i hög grad intemationaliseringen.
av Reglerande och administrativa ingrepp i ekonomin är svårare att upprätthålla när sådana åtgärder är föremål för internationella avtal och överenskommelser. Exempel på detta är förhandlingarna om att minska gränsskydden för jordbruksprodukter och den utveckling som sker på flygtrafikens område.
Den tilltagande intemationaliseringen innebär också restriktioner för hur skattesystemet kan utformas. Ett tydligt exempel på detta är omsättningsskatten på penningmarknaden, som har medfört att delar av handeln förlagts till andra länder med lägre skattesatser. Den genomgripande skattereform har inletts i år innebär att det svenska skattesystemet blir
som
Volym 2 s. 26mer likt det i omvärlden. Fortfarande är emellertid många skattesatser högre än i flertalet konkurrentländer.
Inom miljöpolitiken finns ett tydligt beroende av omvärlden; miljöproblemen är i stor utsträckning globala. Utsläpp i ett land får återverkningar på livskvaliteten även i andra länder. Det gör att inhemska miljöåtgärder kan en begränsad effekt om de inte samordnas med liknande åtgärder i andra länder.
Ökat beroende men högre välfärd Med den internationella integrationen följer stora välfárdsvinster. Specialisering i enlighet med komparativa fördelar medger en permanent större produktion vid givna resurser. Varu- och tjänsteutbudet blir mer varierat och produktionskostnader och priser kan sänkas bl.a. genom att stordriftsfördelar i högre grad kan utnyttjas och att konkurrensen blir hårdare.
I den inhemska ekonomin kan störningar uppstå. Det kan handla om allt från missväxt till mer normala konjunktursvängningar. Genom intemationellt ekonomiskt utbyte och samarbete är det möjligt att lindra konsekvenserna av problem av denna typ; att utnyttja de internationella varu- och faktorrnarknadema som buffert för att jämna ut inhemskt genererade "stömingar" och konjunktursvängningar.
Integration med omvärlden ger också bättre möjligheter att sprida risker. Eftersom tillgångar i olika länder inte är helt likvärdiga med avseende på exempelvis avkastning kan en investerare minska sina risker genom att diversifiera och sprida sina tillgångar på olika länder. Genom ökad konkurrens kan en placerare låna ut sitt sparande till den högsta räntan samtidigt som låntagaren kan låna där han erbjuds den lägsta
Det finns emellertid också problem med internationell ekonomisk integration. De internationella konjunkturstömingama har varit kraftigare efter 1973 än tidigare under efterkrigstiden. Elfektema av detta för en liten och öppen ekonomi som den svenska har varit betydande. Hur stora de negativa verkningarna på den svenska ekonomin blir beror emellertid i huvudsak på den egna politiken.
Eftersom näringslivets konkurrensförmåga är avgörande for den ekonomiska utvecklingen och rörligheten hos produktionsfaktorema är stor går det inte i internationellt integrerad värld att utan hänsyn till omvärlden
en välja t.ex. hur miljöpolitik eller sociala välfärdssystem utformas. Kapital och människor har möjlighet att flytta och såväl utländska som inhemska konsumenter och företag kan själva välja från vilket land de vill köpa varor och tjänster. Kanske kan man säga att priset för dessa friheter är ett mindre utrymme för nationella variationer i den politik som förs.
2.8¶Sammanfattning och slutsatser
Volym 2 s. 26Målen för den ekonomiska politiken som de traditionellt formuleras är full sysselsättning, hög ekonomisk tillväxt, fast penningvärde, jämn fördelning av levnadsstandarden, regional balans och jämvikt i bytesbalansen. I
Volym 2 s. 27detta kapitel diskuteras sambanden mellan dessa mål. För att förskjuta perspektivet på ekonomisk politik i en mer långsiktig riktning diskuteras en komplettering av målen för den ekonmiska politiken. Begreppet nationalförmögenhet spelar en viktig roll i denna ansats.
Den ekonomiska politiken skall skapa både goda betingelser för tillväxt och ett. effektivt resursutnyttjande samt utjämna ekonomiska obalanser i syfte att uppnå mål såsom full sysselsättning och stabilt penningvärde.
Under de senaste decennierna har svårigheterna att bedriva stabiliseringspolitik ökat och blivit allt tydligare. Länderna inom OECD-området genomgick under senare delen av 1970-talet en ekonomisk kris med låg tillväxt, hög inflation och ökande arbetslöshet. Denna utveckling medförde betydande förändringar i synen på stabiliseringspolitik. Möjligheterna att ñnjustera den ekonomiska utvecklingen anses idag vara begränsade. Stabiliseringspolitik bör i stället bedrivas i ett medelsiktigt perspektiv.
Vidare har de strukturella problemen i industriländema kommit att ägnas ökad uppmärksamhet. Goda teoretiska argument finns både för
en att stärka konkurrensen och för att göra ingrepp i marknadsekonomin vid s.k. marknadsmisslyckanden. I många länder finns det emellertid också betydande problem orsakade av de politiska åtgärder som vidtagits.
För att kunna undvika såväl en hög inflation som hög arbetslöshet är det viktigt att den ekonomiska politiken är trovärdig. Erfarenheterna av devalveringscykler både i Sverige och utomlands är mycket negativa. Kostnaderna i termer av lägre investeringar och ekonomisk tillväxt är betydande. Därför bedrivs en politik med fast växelkurs. Med en fast växelkurs binds den inhemska ränte- och inflationstakten starkare till den i omvärlden. För att en sådan politik skall lyckas bör finanspolitiken vara tillräckligt stram. Åtgärder att avreglera valutamarknaden och att
som ge riksbanken en mer självständig ställning bidrar också till att stärka politiken med en fast växelkurs.
3¶Utgångsläget och problemen
3.1¶Inledning
Volym 2 s. 29l långtidsutredningama riktas uppmärksamheten i huvudsak framåt. I denna långtidsutredning är det utvecklingen under 1990-talet och i några fall t.0.m. de första decennierna på 2000-talet som står i fokus. Syftet med detta kapitel är teckna en bakgrund. Här beskrivs utvecklingen i den svenska ekonomin under 1980-talet och formuleras de problem som diskuteras i kommande kapitel.
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1980-talet har präglats av dels den ihållande högkonjunkturen i världsekonomin efter 1982-1983, dels av två strategiska val som fattades vid decenniets början. Det ena var att snabbt förbättra det offentliga finansiella sparandet, det andra att förbättra konkurrenskraften genom två devalveringar 1981 och 1982. Även den ökade ekonomiska integrationen med omvärlden och avregleringen av de finansiella marknaderna har haft stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen.
Syftet är här inte att utvärdera den ekonomiska politik som har förts. Det skulle kräva att alternativa handlingslinjer kunde preciseras och att deras tänkbara effekt kontrasteras med de faktiska utfallen. Det skulle vidare kräva en analys av vilka alternativ som de facto funnits med hänsyn dels till det parlamentariska läget m. m., dels till den bild av den ekonomiska utvecklingen som politiska beslutfattare haft att utgå ifrån. Vidare måste resultaten av den förda politiken kunna skiljas från effekter av yttre och därmed av politiken oberoende faktorer.
Det är däremot möjligt att redovisa vad som faktiskt hänt i den svenska ekonomin och att i en del fall kontrastera det med utvecklingen i omvärlden. Därmed belyses utfallet av den ekonomiska politik som förts samtidigt som en del av de problem som idag finns i den svenska ekonomin görs tydliga.
Diskussionen i detta kapitel koncentreras till traditionella ekonomiskpolitiska frågeställningar rörande ekonomisk tillväxt, sysselsättning, inflation etc. Hur utvecklingen gestaltat sig t.ex. från miljö- eller fördelningsmässiga utgångspunkter beskrivs i kapitel 12 respektive 15.
1 avsnitt 3.2 beskrivs utgångsläget i början av 1980-talet och vilka effekter en kombination av fmanspolitisk åtstramning och devalvering bör ha. Avsnitt 3.3. och 3.4 innehåller en diskussion om 1980-talet i ett i huvudsak stabiliseringspolitiskt perspektiv. Utvecklingen i ett strukturellt perspektiv, med fokusering på tillväxt och strukturomvandling, diskuteras i avsnitt 3.6. I båda dessa perspektiv spelar utvecklingen av sparandet i ekonomin en viktig roll. Det behandlas i det mellanliggande avsnittet 3.5. I
Volym 2 s. 30avsnitt 3.7 diskuteras ett antal problemområden för fortsatt analys och diskussion i utredningens senare kapitel. Slutligen sammanfattas kapitlet i avsnitt 3.8.
3.2¶Utgångsläget i början på 1980-talet
Volym 2 s. 30Krisen på 1970-talet Under de första decennierna efter kriget kännetecknades den ekonomiska
utvecklingen såväl i Sverige som internationellt av en hög och stabil
- tillväxt, låg inflation och full sysselsättning. Vid ingången till 1980-talet hade denna bild radikalt förändrats. OECD-ländema befann sig i djup
en recession och den svenska ekonomin stod inför en rad allvarliga problem: Stora underskott i statsbudgeten och bytesbalansen, låga investeringar, hög inflation och en begynnande försvagning av läget på arbetsmarknaden.
Oljeprischockema under 1970-talet markerar en vändpunkt i efterkrigstidens gynnsamma ekonomiska utveckling. De var inledningen till
en period där låg ekonomisk tillväxt uppträdde samtidigt med hög arbetslöshet och inflation. Både i Sverige och utlandet saknades erfarenhet av denna typ av stöming från ekonomins utbudssida. Den gick inte att möta med traditionella stabiliseringspolitiska medel. Kontraktiv politik
tillämpad i utlandet ledde till ytterligare arbetslöshet medan expansiv
politik tillämpad i Sverige under benämningen överbryggningspolitik
- spådde på inflationen.
Diagram 3.1 Sverigesmarknadsandelar och relativpriser för export av bearbetade varor Index 1970100 1101 """""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""
,-:__.:._
.
A
Volym 2 s. 30--" 100-
90- ---------------------------------------------------------------------- -
85- -------------------------------------------------------------------------- --
Marknadsandelar
I T I I I I I I Y I I I I I I I TI V I V
1970 1975 1980 1985 1990 Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Volym 2 s. 313l
Diagram 3.2 Arbetslöshet i Sverigeoch OECD Procent 11 i ------------------------------------------------------------------------------- --
OECD-Euroa ",ø 10. y 9. a. 7- 6- 5.. 4. 3..
. 2 """"""""" i;::;7 """"""""""""""""" "; -------- --
- 1- ----------------------------------------------------- ------ -e
1970 1975 1980 1990
Källa: OECD
Den höga internationella inflationen och det starka inhemska efterfrågeläget ledde till att lönekostnadema i industrin steg med 40 °/ounder perioden 1974- 1976. Konsekvenserna för svenskt näringsliv blev allvarliga. Vinstniváema sjönk och industrin förlorade marknadsandelar såväl på den internationella som den svenska marknaden, se diagram 3.1. Fortsatt snabba kostnadsökningar och stagnation i den konkurrensutsatta sektorn motverkades dock med devalveringar 1976 och 1977.
Samtidigt fortsatte den offentliga utgiftsexpansionen. Transfereringama till hushållen tilläts växa i snabb takt. Den offentliga sektorn byggdes ut och de arbetsmarknadspolitiska insatserna ökade samtidigt som omfattande stödprogram för de krisdrabbade branscherna finansierades via offentliga budgetar. Dessa åtgärder bidrog till att arbetslösheten under slutet av 1970-talet förblev låg i jämförelse med övriga Europa, se diagram 3.2. De stigande offentliga utgifterna i kombination med minskade skatteintäkter resulterade i ett växande budgetunderskott och en snabbt växande statsskuld.
Den internationella recessionen förvärrades ytterligare av den andra oljeprischocken 1979. I Sverige stagnerade produktionen och arbetslösheten började nu också öka. Kronan devalverades åter 1981. Samtidigt lades finanspolitiken om i en något mer åtstramande riktning
Utvecklingen under 1970-taletdiskuterasutförligare i Långtidsutredningama 1980 och 1987Finansdepartementet, 1980och 1987.
Volym 2 s. 32Devalvering och stram finanspolitik År 1982 genomfördes ytterligare devalvering, nu med 16%. Politiken
en
ännu stramare inriktning. Denna kombination av åtstramning och gavs en devalvering framstod som ett alternativ både till en ny överbryggningspolitik och till den ensidiga åtstramning som praktiserades i andra länder. Tanken att åtgärdskombination av detta slag skulle göra det möjligt
var en att återställa vinstnivån och förbättra konkurrenskraften för att klara tillväxt och sysselsättning. Budget- och bytesbalansunderskotten skulle därmed kunna reduceras utan att produktionen stagnerade och arbetslösheten steg. För att detta skulle gå måste den inhemska efterfrågan hållas tillbaka samtidigt som produktionen stimulerades.
En devalvering syftar till att uppnå två effekter. Den ena är att genom förändrade relativpriser förskjuta efterfrågan såväl inhemsk som ut-
ländsk mot inhemskt producerade varor. Den andra är att bidra till att
ekonomins struktur förändras såatt den konkurrensutsatta sektorn stärks. En devalvering innebär att priserna på den konkurrensutsatta sektorns produkter stiger mätt i kronor i förhållande till lönekostnaderna, vilket ger en högre lönsamhet och stimulerar en utbyggnad av sektorn.
För att denna tillväxt av den konkurrensutsatta sektorn skall komma till stånd krävs emellertid också att resurser kan föras över från de delar av ekonomin som är skyddade från konkurrens. Det kan dock förhindras vid
fortsatt snabb inhemsk efterfrågetillväxt. För att skapa utrymme för en den konkurrensutsatta sektorn måste därför den inhemska efterfrågan dämpas. Till viss del sker detta genom devalveringen i sig som höjer importprisema och därmed sänker realinkomstema.
De högre importprisema ger dessutom en inflationsimpuls och därmed risk för högre inflationsförväntningar. För att undvika att snabba prisökningar förtar de positiva etfektema av devalveringen måste en devalvering kombineras med en efterfrågedämpande politik för att få önskvärd effekt.
3.3¶Konkurrenskraften och lönebildningen
Volym 2 s. 32Ett huvudsyfte med devalveringama 1981 och 1982 var alltså att återställa konkurrenskraften och vinstnivåema i näringslivet. Detta syfte uppnåddes också.
Konkurrenskraften mäts oftast genom att jämföra löne- och produktivitetsutvecklingen, eller arbetskraftskostnaden per enhet, i Sverige och de viktigaste konkurrentländema. Mätt på detta sätt innebar devalveringama
kraftig förbättring av konkurrenskraften. Men därefter har konkurrensen kraften kontinuerligt försämrats av den i förhållande till omvärlden snabbare pris- och löneutvecklingen. Som framgår av diagram 3.3 och 3.4 har arbetskraftskostnadema stigit betydligt mer i Sverige än i omvärlden samtidigt som produktivitetstillväxten varit lägre. Mätt i nationell valuta, dvs. utan hänsyn till växelkursförändringar, har därför relativa arbetskraftskostnaden per producerad enhet stigit kraftigt. Uttryckt i gemensam valu-
Volym 2 s. 33Diagram 3.3Sverigesarbetskraftskostnadi gemensamvalutaoch produktivitet relativt elvaOECD-länder Index 1970 100
110-
ao-uu-
70-
. . . . . . r v 11580r I r 11585
1970 1975 Anm.: Arbetskraftskostnad mätt i gemensamvaluta. Källor: USdepartment of Labor, statensindustriverk och OECD.
3.4 och
Volym 2 s. 33Diagram Sverigesrelativa enhetsarbetskostnadi nationell gemensamvaluta Index 1970100 160a 150- 140- 130- 120-
90- -------------------------------------------------------------------------- U
--Igiñiiñiiiillilüil
Volym 2 s. 3380- ------------ u ------------------------ --
I I I I | I I I | | | I I I I I I I I I
1970 1975 1980 1985 1990 Källor: US department of Labor, statensindustriverk och OECD.
Volym 2 s. 34ta tycktes dock fortfarande år 1989 något av den kostnadsfördel som växelkursförändringarna skapat kvarstå.
Nu är emellertid en jämförelse med kostnadsläget ett visst år problematisk för att bedöma konkurrenskraften. Nya konkurrentländer dyker upp på svenska exponmarknader och det sker förändringar i efterfrågestrukturen, vilka är faktorer som ger nya konkurrensförutsättningar. Det är därför svårt att avgöra om den kostnadsnivå som nu råder ger en tillräcklig konkurrenskraft, i den meningen att det skulle räcka med att anpassa kostnadsökningstakten i Sverige till den i omvärlden för att kunna upprätthålla full sysselsättning och jämvikt i bytesbalansen. I kapitel 9 redovisas emellertid beräkningar som tyder på att svenskt näringsliv skulle vara konkurrenskraftigt vid dagens kostnadsnivå.
På sikt bestäms konkurrenskraften av betydligt fler faktorer än det relativa kostnadsläget. Svenskt näringsliv konkurrerar på den internationella marknaden genom förmåga att utveckla nya produkter, att ha en hög kvalitet på dessa och förmåga till anpassning till marknadens krav etc. I det perspektivet är det snarast lönsamheten som är den bästa indikatorn på konkurrenskraft, och den har under större delen av 1980-talet varit god i näringslivet.
Till bilden hör också utvecklingen av det svenska bytesförhållandet med omvärlden terms-of-trade, Om priserna på svenska exportprodukter stiger snabbare än för svenska importvaror är det likvärdigt med en realinkomsthöjning som kan ge utrymme för en kostnads- och inkomststegring som är snabbare än omvärldens. En förutsättning är dock att det inte är den svenska kostnadsutvecklingen utan förändringar på världsmarknaden som driver upp det relativa exportpriset.
Är den konkurrensutsazta sektorn tillräckligt stor Devalveringen 1982 var offensiv i den meningen att den innebar att det svenska kostnadsläget efter devalveringen sannolikt hamnade under vad
kunde betraktas som långsiktig jämvikt i kostnadsrelationerna till som omvärlden. Med hög lönsamhet och snabb expansion var det naturligt att kostnaderna steg relativt snabbt, särskilt när lediga resurser tagits i anspråk och arbetslösheten generellt sjönk. På lång sikt tenderar det kostnadsförsprång en offensiv devalvering skapar att försvinna även om den takt med vilket detta sker i hög grad är beroende av hur stram den ekonomiska politiken är.
Åtta år efter den senaste devalveringen är det därför väl så relevant att utvärdera dess effekter genom att belysa om den önskade strukturella förändringen i ekonomin har kommit till stånd.
Uppenbart är att industriproduktionen sköt fart efter devalveringarna 1981 och 1982. Delvis skedde detta genom att tidigare outnyttjad kapacitet togs i bruk. Fallet i industrins sysselsättning bromsades. Samtidigt steg lönsamheten. Investeringarna i industrin och i näringslivet som helhet har också under följd av år legat på historiskt sett mycket höga nivåer, se
en diagram 3.5. Av diagram 3.6 framgår att industrins kapitalstock växte under senare hälften av l980-talet. Det talar för att politiken varit framgångsrik i detta avseende.
Volym 2 s. 35Diagram 3.5Räntabilitet påmateriellt kapital och investeringari industrin somandel i avindustrins törâdlingsvärde Procent 20 - 18 16- 14- 12-
-2
1980 1965 1970 1975 1980 1985 1990 Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Diagram 3.6 Kapitalstocken i tillverkningsindustrin uppdeladpå maskiner och hyggnader1963- 1988 Miljurder kr 1985 års priser 180- -------------------------------------------------------------------------------
----------------------------------------------
140.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . "ä".
i Å .If
.A .-
100- ----------------------------------------------------------------------------- H
nl
80.. .. . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . .. . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .-.
1956 " iáså " 5576 l . v v . . . iiáao " iéaå " iégo
Volym 2 s. 351975 Källor: Statistiska centralbyrån och Hansson, B. 1989. Construction of Swedish Capital Stocks, Economic Studies 1989:2, nationalekonomiska institutionen vid Uppsala Universitet.
Volym 2 s. 36Frågan är emellertid om den konkurrensutsatta sektorn har byggts ut i tillräcklig utsträckning. Ett traditionellt sätt att närma sig denna fråga är att undersöka huruvida den konkurrensutsatta sektorn är så stor att det är möjligt att förena full sysselsättning med jämvikt i bytesbalansen. Enligt detta synsätt skulle uppenbarligen den konkurrensutsatta sektorn fortfarande vara för liten, eftersom bytesbalansen uppvisar underskott samtidigt som kapacitetsutnyttjandet är högt och arbetslösheten är mycket låg.
Nu finns det emellertid flera problem förknippade med att använda bytesbalansen som kriterium för den konkurrensutsatta sektorns lämpliga storlek. Underskotten i bytesbalansen beror till viss del på en i förhållande till tidigare hög investeringsnivå, vilken i sin tur är ett tecken på att den konkurrensutsatta sektorn byggs ut. Därtill kommer att svenska företag, särskilt under senare delen av l980-talet, har gjort stora investeringar utomlands. Dessa investeringar har genererat ökade räntebetalningar till utlandet medan avkastningen till stor del inte registreras i bytesbalansen. Investeringar i utlandet kan emellertid tänkas stärka den konkurrensutsatta sektorn i Sverige och ökar i varje fall den svenskägda kapitalstocken, vilket i längden borde ge den svenska ekonomin ökade inkomster.
Avgörande för om den konkurrensutsatta sektorn är tillräckligt stor är att den svenska ekonomin på lång sikt förmår generera exportinkomster som svarar emot konsumtionen av importerade varor och tjänster. I det perspektivet är det inte underskott i bytesbalansen utan utvecklingen av ekonomins samlade reala och finansiella förmögenhet som har betydelse. Det är den långsiktiga konsumtionsefterfrågans nivå och sammansättning som bestämmer vilken storlek på den konkurrensutsatta sektorn som är tillräcklig.
Till bilden hör också att resursutnyttjandet under senare delen av 1980talet har legat på en mycket hög nivå. Ekonomin visar idag tydliga tecken på överhettning. Mycket talar för att arbetslösheten ligger under den nivå som är förenlig med en stabil och låg intlationstakt Holmlund, 1990. Denna överhettning är en viktig orsak till bytesbalansunderskottet. Hög efterfrågan och bristen på produktionskapacitet ger en hög importefterfrågan. Vid ett mer dämpat efterfrågeläge i ekonomin skulle bytesbalansen visa ett mindre underskott.
Det kan vara värt att i detta sammanhang notera att 1986, då arbetslösheten var drygt 2% och inflationen låg förhållandevis nära omvärldens, visade bytesbalansen ett positivt saldo. Visserligen stöddes utvecklingen 1986 av en kraftig förbättring av bytesförhållandet med omvärlden, bl.a. sjönk oljepriset. Men Sveriges bytesförhållande har sedan dess inte försämrats och den konkurrensutsatta sektorn har byggts ut. Situationen år 1986 kan ses som en indikation på att det med ett normalt efterfrågetryck skulle vara möjligt att vid nuvarande bytesförhållande nå balans i utrikeshandeln och att den konkurrensutsatta sektorn därmed skulle vara tillräckligt stor.
Det har således skett en betydande utbyggnad av den konkurrensutsatta sektorn under l980-talet. Det finns också tecken som tyder på att denna utbyggnad har varit tillräcklig även om det är svårt att dra någon bestämd slutsats. Däremot står det klart att den snabba kostnadsutveckling som nu råder hotar den konkurrensutsatta sektorn och riskerar att leda ekonomin tillbaka till den situation som rådde i början på l980-talet.
Volym 2 s. 37Höga löneökningar Utrymmet för reallöneökningar bestäms på sikt av produktivitetstillväxten. Löneökningar utöver detta utrymme leder till inflation. För att undvika stigande arbetslöshet och stagnerande produktionstillväxt måste lönekostnadsökningarna reduceras inte primärt för att svensk exportindu-
stri skall konkurrera med billig arbetskraft, utan för att växla ned den nominella löneökningstakten till en nivå som är förenlig med full sysselsättning. Reallöneökningama måste tas ut vid lägre nominella nivåer och en lägre inflation för att det överhuvudtaget skall finnas något utrymme för höjda reallöner.
Lönekostnadema har inte något år sedan 1963 ökat långsammare än med 6%, se diagram 3.7. Under perioden fram till mitten av 1970-talet åtföljdes emellertid den snabba löneökningstakten av en hög produktivitetstillväxt. Den svenska ekonomin kunde därför bära relativt snabba löneökningar utan att det ledde till hög inflation eller försämrad konkurrenskraft. Lönebildningen tycks alltså ha fungerat förhållandevis tillfredsställande under denna period.
De stora lönekostnadsökningama i mitten av 1970-talet står i bjärt kontrast till detta. Produktivitetstillväxten föll kraftigt men någon anpassning av reallönerna ägde inte rum, se tabell 3.1. Vidare bidrog höjda sociala avgifter till att öka lönekostnadema. Lönsamhet och konkurrenskraft drabbades under denna period hårt. Åren därefter
präglades av en anpassning av reallönerna till den långsammare produktivitetstillväxten.
Diagram 3.7 Lönekostnadsökningaruppdeladepå avtalsmässigalöneökningar, löneglidning och höjdasocialaavgifter 1962 1989- Procentuell förändring från föregående ör 25- Semester
----------------------------------------------------- --
I Sociala-
kostnader
Löne-
glid ning
I Avtal
10-
i
o, l
1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 Källor: Konjunkturinstitutet och statistiskacentralbyrån.
Volym 2 s. 38Tabell 3.1 Reallön,produktivitet och skatter i tillverkningsindustrin 1965- 1987 Genomsnittlig årlig procentuell förändring
1965- 1973- 1976- 1983-
1973 1976 1983 1987
| 1 Arbetsproduktivitet | 6,5 | 2,4 | 3,0 3,1 |
| 2 Reallön efter skatt | 2,5 | 3,1 | 1,1 2,2 - |
| 3 Skattefaktor | 2,6 | 5,1 0,7 0,8 |
därav: 4 Inkomstskattefaktor 1,5 1,2 0,3 0,6
- 5 Socialavgiftsfaktor 1,1 3,9 1,0 0,2 6 Relativpris mellan konsument-
| pris och producentpris | 2,0 -2,8 | 1,6 0,1 | |
| 7 Reallönekostnad2+ 3+6 | 7,4 | 5,6 | 1,1 3,2 |
| 8 Nominell lön | 9,6 | 14,9 8,7 8,9 | |
| 9 Konsumentprisindex KPI | 5,3 | 10,0 10,3 5,9 |
Källa: Calmfors, L. och A. Forslund 1990, Wagesetting in Sweden, L. Calmfors red., WageFormation ana MacroecønømicPolicy in theNordic Countries, SNSoch Oxford University Press,under utgivning.
De nominella lönerna steg emellertid i stort sett lika snabbt som före kostnadskrisen. De långsammare reallönestegringama är istället resultatet av en högre inllationstakt.
Under de senaste åren har reallönema börjat stiga igen ungefär i takt med produktivitetstillväxten. Sedan 1987 har emellertid de nominella löneökningama stegrats år för år. De senaste fem åren har lönerna stigit 2- 3% snabbare än i de viktigaste konkurrentländerna.
En viktig orsak till de snabba löneökningama de allra senaste åren har varit överhettningen på arbetsmarknaden. Som diskuteras närmare i kapitel 9 beror löneökningama i hög grad på efterfrågeläget på arbetsmarknaden. En låg arbetslöshet tenderar att driva upp både de reala lönerna och den nominella löne- och prisstegringstakten.
3.4¶Finanspolitiken och de offentliga utgifterna
Volym 2 s. 38Mot ovanstående bakgrund är det väsentligt att belysa hur efterfrågan i den svenska ekonomin har utvecklats under l980-talet. Ett sätt att närma sig denna fråga är att studera olika efterfrågekomponenters bidrag till den totala efterfrågetillväxten, setabell 3.2.
Av tabellen framgår klart hur en förändring i efterfrågemönstret har skett. Under perioden 1981-1984 svarade nettoexporten för en betydande del efterfrågetillväxten. Därefter sköt den inhemska efterfrågan fart
av och särskilt konsumtionen tilläts under åren 1984-1987 svara for en mycket stor del efterfrågetillväxten. Under senare år, 1987-1990, har
av även investeringstillväxten varit betydande.
För efterfrågetillväxten i den svenska ekonomin har den internationella utvecklingen spelat en stor roll. När finanspolitiken utformades i samband
Volym 2 s. 39Tabell 3.2 Bidrag till efterfrågetillväxten Procent av föregåendeårs BNP
| 1981- 1984 | 1984- 1987 | 1987- 1990 | |
| Konsumtion | 0,4 | 2,7 | 1,2 |
| Privat konsumtion | 0,0 | 2,2 | 0,8 |
| Offentlig konsumtion | 0,4 | 0,5 | 0,4 |
| Kapitalbildning | 1,9 | -0,2 | 0,6 |
| Investeringar | 0,4 | 1,0 | 1,3 |
| Nettoexport | 1,5 | 1,2 - | -0,7 |
| Summa BNP | 2,3 | 2,5 | l 8 |
Källor. Statistiska centralbyrånoch finansdepartementet.
Diagram 3.8 Bytesförhållandet terms-of-trade kvoten mellanexport- och impon-
priser
u
Index 1985:1001
125- ------------------------------------------------------------------------------- --
120-
115-
105-
go
I I r u I I I u v r r I
1955 1970 1975 1980 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
med devalveringen 1982 fanns det inga förväntningar om en internationell högkonjunktur av den styrka och uthållighet som kom under följande år.
På många vis gynnade den internationella utvecklingen självfallet den svenska ekonomin. Samtidigt bidrog denna utveckling till den snabba efterfrågetillväxten och överhettningen under 1980-talets senare del. Under 1985 syntes tecken på en försvagning i bytesbalansen. Penningpolitiken lades om i en âtstramande riktning under våren 1985 för att motverka dessa tendenser. När det svenska bytesförhâllandet förbättrades kraftigt under 1986, till följd av bl.a. fallande oljepriset och stigande priser på skogsprodukter, förbättrades emellertid åter bytesbalansens saldo, se diagram 3.8. Det ändrade förutsättningarna för att bedriva en stramare poli-
Volym 2 s. 40tik och hålla tillbaka den inhemska efterfrågetillväxten.
Under 1987 var efterfrågetillväxten i den svenska ekonomin snabb och bytesbalansen försvagades. Den kraftiga börsnedgång som inträffade hösten 1987 skapade emellertid en stor osäkerhet om den framtida konjunkturutvecklingen. Mot bl. a. denna bakgrund skedde ingen omläggning av politiken i åtstramande riktning.
Dämpad utgzftstillvâxt Frågan är då vilken roll finanspolitiken kan sägas ha spelat för denna utveckling. Under 1980-talet har de offentliga utgiftemas ökningstakt dämpats påtagligt. Särskilt tydligt är detta när de olfentliga utgifterna relateras till BNP, se diagram 3.9. Resultatet har blivit en mycket snabb förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande. Statens budgetunderskott har vänt från 13% av BNP budgetåret 1982/83 till ett över-
skott på ca l°/0 1988/89.
Dämpningen beror i huvudsak på att den offentliga konsumtionen har vuxit betydligt långsammare än under 1970-talet och att de offentliga investeringarna minskat i volym. Ett annat viktigt inslag i utgiftsreduktionen har varit att subventionema till industrin skurits ned kraftigt. Därtill har så småningom ränteutgiftema blivit lägre som en följd av att det stora underskottet i statsbudgeten eliminerats och statsskulden börjat sjunka. Transfereringar, framför allt till hushållen, utgör fortfarande det mest expansiva inslaget i denna utvecklingsbild, se diagram 3.10.
Besparingama under 1980-talet avser framför allt de statliga myndigheternas verksamhet, men också de kommunala utgifterna har ökat i lång-
Diagram 3.9 Offentliga utgifter och inkomster Procent ov BNP 70
65 -
50 -
55-
50--
Y Y I I 1 V I 1 I I V I r r 191851 I 1 I
19 70 1975 19 80 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Volym 2 s. 41Diagram 3.10 Offentliga utgifter i fasta priser Index 19701OO 300-
- -- - -- - --- --- --- --- -- -- -- --- --- --- --- --- -. . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..
250-
200- --
150- .uuun,,.e
1ood
åâ-uø-u-...u-äå
i å 50.
O
V I I I I 1 l I l I I I I V I I I I T I
1970 1975 1980 1985 1990
Anm.: Deflaterade med BNP-deflatorn. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
sammare takt. Det är emellertid inte resultatet av några genomgripande strukturförändringar. Ett vanligt sätt att spara har i stället varit att använda "osthyveln, dvs. att begränsa anslagsökningama.
Utvecklingen av de offentliga utgifterna diskuteras utförligare i kapitel
Där framgår bl. a. att några av de faktorer som bidragit till 1980-talets långsammare utgiftsökning har varit av den karaktären att de inte kan väntas göra sig gällande under de framförliggande åren. På investeringssidan finns det både eftersatta behov och krav på nya satsningar, t.ex. på kommunikations- och miljöområdet. En förklaring till den långsammare utgiftsökningen tycks också vara att lönekostnadema i den offentliga sektorn vuxit något långsammare än i den privata, vilket bl.a. visar sig i att prisindex för offentlig konsumtion under 1980-talet vuxit långsammare än BNP-deflatorn. Det finns goda skäl att tro att denna utveckling inte kan fortsätta under 1990-talet.
Har finanspolitiken varit tillräckligt stram Den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats snabbt sedan 1982. Det tyder i sig på att finanspolitiken har varit förhållandevis stram. Men det finns också en annan utgångspunkt för att bedöma graden av ñnanspolitisk stramhet, nämligen att sätta den i relation till utvecklingen av den totala efterfrågan i ekonomin. Då måste finanspolitiken anses ha varit för svag i den enkla meningen att efterfrågetrycket som tidigare
konstaterats blivit för högt.
-
Volym 2 s. 42Diagram 3.11 Den offentliga sektorns finansiella sparanderespektive förändring i strukturellt budgetsaldo
Procent av BNP 6" °° ° "
saldo
- Sparande
1979 1981 1983 1985 1987 1989
Källor: Statistiska centralbyrån, finansdepartementetoch OECD.
Ett sätt att belysa finanspolitikens stramhet är att beräkna så kallade strukturella budgetutfall, diagram 3.1 Tanken med dessa är att försöka
se
för konjunktureffekter. Beräkningsmetoden, som tillämpas av rensa OECD, är att uppskatta hur offentliga utgifter och intäkter förändras vid förändringar i BNP. Den delen uppgång eller nedgång av det offentli-
av en
sparandet inte kan förklaras av BNP-förändriiigar hänförs till ga som finanspolitiken.
Beräkningarna de strukturella budgetutfallen tyder på att politiken
av under 1980-talet har varit påfallande stram. Under senare år har dock ñnanspolitikens inriktning svängt och istället varit något expansiv. Det innebär att förbättringen i det offentliga finansiella sparandet under ex. 1988 och 1989 i huvudsak kan hänföras till högkonjunkturen.
Ett annat angreppssätt vid en bedömning av finanspolitiken är att istället belysa hur de reala förändringarna i den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkar samhällsekonomin. Med antaganden om marginella impoit- och konsumtionsbenägenheter går det att beräkna hur förändring-
olika inkomster och utgifter i den offentliga sektorn bidrar till ar av förändringar i BNP. OECD har gjort också denna typ av beräkningar, se tabell 3.3. De visar mönster finanspolitiken var stram fram till
samma -
1987 och under åren därefter svagt expansiv.
0. m.
Dessa olika mått på graden av stramhet i finanspolitiken har en rad svagheter. De är till exempel känsliga för ändringar i definitionen av vad
offentliga utgifter, inkomster eller skuldsättning. De insom räknas som kluderar inte heller effekter via pris- och lönebildning och kreditmarknad.
Volym 2 s. 43Tabell 3.3 Finanspolitiska elfekter Procent av BNP i fastapriser
1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
Staten inkl. socialförsäkring -1,l -2,9 -0,6 -1,2 -2,5 -0,8 0,1 Kommunerna 0,6 0,5 0,8 0,2 -0,2 0,9 0,3 Totala offentliga sektorn -0,5 -2,4 0,2 -l,0 -2,7 0,1 0,4
Källa: OECD.
Under senare år har finanspolitikens traditionella roll att år för år
påverka det inhemska efterfrågeläget blivit alltmer ifrågasatt. Det har
medfört ett ökat intresse för mer långsiktigt orienterade mått på finanspolitikens elfekter. Ett sådant mått är hur mycket högre eller lägre skattetrycket skulle behöva vara för att hålla den reala statsskulden på en konstant nivå i förhållande till BNP, se diagram 3.12. Av detta diagram framgår också att en väsentlig omläggning skett i finanspolitiken under 1980-talet
den skuldfálla som diskuterades i början av 1980-talet är inte längre aktuell.
Diagram 3.12 Finanspolitikens elfekt på statsskulden
Procent ov BNP
4 - ------------------------------------------------------------------------------- --
1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
Källa: OECD.
3.5¶Sparandet
Volym 2 s. 44Det totala sparandet har ökat Sparandet är betydelsefullt för den ekonomiska utvecklingen både ur ett långsiktigt tillväxtperspektiv och därför att det påverkar efterfrågeläget i ekonomin. Ur tillväxtsynpunkt är det ekonomins totala sparande som är
intresse. Investeringarna i ekonomin och det totala finansiella sparanav det som är lika med bytesbalansens saldo utgör tillsammans det totala sparandet.
Diagram 3.13 visar att sparandet ökade snabbt mellan 1982 och 1984 och därefter i något långsammare takt. Detsamma gäller för nettosparan-
visar ökningen i ekonomins totala nettoförmögenhet. Vid 1980det som talets början nettosparkvoten under tre procent. Trots den kraftiga
var förbättring skett de senaste åren ligger sparandet i dag på en nivå som
som är betydligt lägre än vad som var fallet vid 1970-talets början.
Uppgången i sparandet beror i hög grad på att underskottet i de offentli-
finanserna i början på 1980-talet vändes till ett överskott i slutet av ga 1980-talet. De återställda vinstnivåema i företagen har också bidragit till det ökade sparandet i ekonomin. I hushållen har däremot det finansiella sparandet samtidigt minskat.
Investeringarna har ökat under 1980-talets andra hälft. Det gäller både de inhemska iinvesteringama och företagens direktinvesteringar utomlands. Detta förklarar en stor del av den nedgång i det finansiella sparan-
Diagram 3.13 Sparande,investeringarochbytesbalans1970-1989 Procentuell andel av BNP Löpande priser 25
20-
15-
10-
5- ------------------------------------------------------------------------------- --
/ B fesbalans
1-d
o n .
r x- - .I z
ägi/ ä
Volym 2 s. 44u
.f.\llo
1970 1575 iáao 19335 199o
Volym 2 s. 44Källor: Statistiskacentralbyrån och finansdepartementet.
Volym 2 s. 45det som har ägt rum de senaste åren. Läget vore naturligtvis mer allvarligt om bytesbalansunderskottet på det sätt som var fallet fram till år 1982
-
hade berott på en hög konsumtion. -
Det låga finansiella hushållssparandet bidrar emellertid till överhettningen i ekonomin. Det höga efterfrâgeläget hotar även på sikt vinsterna och därmed sparandet i företagssektom via de snabba löneökningama.
Samband mellan sparandet i olika sektorer Till följd av den expansiva finanspolitiken i mitten av 1970-talet försämrades den offentliga sektorns finansiella sparande dramatiskt. Uttryckt som andel av BNP föll sparandet från 4% till -6,5 °/omellan 1976 och 1982. I början av 1980-talet stramades finanspolitiken åt och den offentliga sektoms finansiella sparande förbättrades.
Den privata sektorns finansiella sparande har beskrivit en motsatt utveckling under de två senaste decennierna, se diagram 3.14. Företagens finansiella sparande har minskat drastiskt under 1980-talet trots att vinsterna ökat betydligt. Anledningen är att även investeringarna ökat snabbt.
Hushållens nettosparande kan delas upp i realt och finansiellt sparande. Det finansiella sparandet utgörs huvudsakligen av banksparande, aktiesparande, individuellt försäkringssparande och obligationssparande, me-
Diagram 3.14 Det finansiella sparandet
Procentuell andel av BNP
Löpande priser
a- ------------------------------------------------------------------------------- n
Offentli sektor """"""""""""""""""""" "
/
I
-8
| | l
1970 1975 1980 iáas
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Volym 2 s. 46dan nettoinvesteringar i egna hem och fritidshus dominerar det reala sparandet. Kring 1980 föll hushållens reala sparande kraftigt. Efter 1985 har även hushållens finansiella sparande sjunkit snabbt.
En viktig fråga både för att förstå historien och inför framtiden är hur samspelet mellan det privata och offentliga sparandet fungerar. Ett ökat offentligt sparande som är en följd av ett högre skatteuttag eller reduce-
rade offentliga utgifter kan medföra att hushållens disponibla inkomster
minskar. Det tenderar att medföra en nedgång i hushållens sparande. Därmed leder inte det högre offentliga sparandet till en lika stor förbättring i ekonomins totala sparande.
Sambandet mellan offentligt och privat sparande har också andra orsaker. Exempelvis stiger under en högkonjunktur normalt det offentliga finansiella sparandet till följd av ökade skatteinkomster och minskade utgifter för exempelvis arbetslöshetsunderstöd. Högre investeringar medför samtidigt att företagens finansiella sparande minskar.
Avregleringen och hushållens sparande För hushållen har det funnits en särskild anledning att minska sitt finansiella sparande efter 1985. När kreditmarknaden avreglerades fick hushållen större möjligheter att lånefinansiera både investeringar och konsumtion. Det är då naturligt att tänka sig att de anpassat skulder och tillgångar till den nya situationen.
Under efterkrigstiden har den svenska kreditmarknaden varit reglerad i mer eller mindre hög grad. De viktigaste instrumenten under 1970-talet var utlåningstak, likviditetskvoter, ränteregleringar, placeringskrav och emissionskontroll, sekapitel 14.
Ett flertal empiriska studier visar att det finns ett samband mellan den kreditpolitik som bedrivs och hushållens finansiella sparande Spardelegationen, l989. l perioder med restriktiv kreditreglering har hushållens finansiella sparande tenderat att öka och vice versa. Under åren 1972, 1976 och 1979 fördes en mer expansiv kreditpolitik samtidigt som hushållssparandet föll tillfälligt.
Under 1980-talet har de finansiella marknaderna successivt avreglerats och i november 1985 upphävde riksbanken utlåningsbegränsningama för banker, bostadsinstitut och finansbolag. Denna utveckling var till stor del en följd av internationaliseringen samtidigt som effektiviteten i regleringarna successivt urholkats.
Utlåningen till hushållen ökade snabbt efter 1985, se diagram 3.15. Skulderna ökade drastiskt 1986 men det gjorde även tillgångarna, vilket innebar att hushållens balansräkningar blåstes upp. En viktig fråga är om utlåningsökningen är av tillfällig karaktär och därmed kommer att avta efter en anpassningsperiod.
Diagram 3.16 visar att kvoten mellan hushållens skuldstock och bruttoförmögenhet trendmässigt har stigit under 1970- och 1980-talen. Den steg visserligen snabbare än normalt mellan 1985 och 1987, men stabiliserades efter 1988. Det skulle kunna vara en indikation på att avregleringen innebar en engångsanpassning av skuldkvoten och att tillväxten i hushål-
Volym 2 s. 47Diagram 3.15 Hushållens tillgångar och skulder Miljarder kr 1980 års priser 70°"
"""""""""""""""""""""""""" " Finansiella """" "
till soo- --------------------------------------------------------- --
500-
400-
100- ------------------------------------------------------------------------------- --
1970 1972 1974 1978 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 Källa: Finansdepartementet.
Diagram 3.16 Hushållens skuldkvot 1970-1988 Procent
27- ------------------------------------------------------------------------------- --
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 23- ----------------------------------------------------- --
19-nu- nun ------------------------------------------------------------
u
I r I 1 U V r r I I I I v I V I r I I I
1970 1975 1980 1985 1990 Anm.: Kvot mellan skuldstockoch förmögenhet samt den trendmässigautvecklingen. Källa: Berg, L. 1988, Hushållens sparande och konsumtion, Allmänna förlaget, Stockholm.
Volym 2 s. 48lens skuldsättning i fortsättningen kommer att närmare följa uppgången i hushållens bruttoförmögenhet.
Sammanfattningsvis kan konstateras att hushållens finansiella sparande har fallit sedan mitten av l980-talet. Det är en förklaring både till överhettningen i ekonomin och till försämringen i de utrikes betalningarna. Mycket talar emellertid för att fallet i hushållens sparande delvis varit tillfälligt, orsakat av att hushållen ökat sina skulder när kreditmarknaden avreglerats.
3.6 Den ekonomiska tillväxten
Av diskussionen har framgått att efterfrågan i ekonomin under andra hälften av 1980-talet ökat för snabbt i förhållande till produktionen. Det har medfört en överhettning av ekonomin och en snabb kostnadsutveckling. Det anmärkningsvärda är att det skett samtidigt som de produktiva resurserna ökat kapitalstocken och sysselsättningen har vuxit relativt
kraftigt. Det visar att en grundläggande orsak till de problem den svenska ekonomin brottas med i början på 1990-talet är den försämring av förutsättningarna att öka produktionen med befintliga resurser som tycks ha inträffat under de senaste decennierna.
Den ekonomiska tillväxten bestäms bl.a. av tillgång på arbetskraft, kapitalbildning samt den produktivitetstillväxt som sker t.ex. genom teknologiska framsteg och strukturförändringar i ekonomin. Diagram 3.17 visar produktionsökningen tillsammans med tillväxten i produktivitet och antal arbetade timmar i tillverkningsindustrin. Av diagrammet framgår att
Diagram 3.17 Förädlingsvärde,arbetadetimmar ochproduktivitet i tillverkningsindustrin 1964-1988
Årlig procentuell förändring
I Förñdlings-
värda
El Produktlvltal
Arbntado
5--- timmar
-------------------------------------- --
1964-69 1959-74 1974-79 1979-84 1984-88 Källa: Statistiska centralbyrån.
Volym 2 s. 49tillväxten under de senaste åren 1984-1988 burits upp av ett ökande antal arbetstimmar, medan produktivitetstillväxten varit låg. Det innebär ett trendbrott tidigare har tillväxten skett genom en hög produktivitets-
tillväxt som räckt till för att mer än väl kompensera ett minskat arbetskraftsutbud.
Sysselsättningsuppgången avgörande
1980-talet inleddes med en för svenska förhållanden kraftig försvagning av arbetsmarknaden. Från början av 1980 fram till mitten av 1983 var sysselsättningen i stort sett oförändrad medan arbetskraftsutbudet fortsatte växa. Trots massiva arbetsmarknadspolitiska insatser steg arbetslösheten till historiskt sett höga nivåer. I Sverige, liksom i andra länder, uttrycktes farhågor att detta skulle bli ett permanent tillstånd arbetsmarknaden
skulle även på längre sikt inte förmå absorbera tillväxten av arbetskraft, jobben skulle inte räcka till".
Så blev det inte. Tvärtom blev 1980-talet i hög grad sysselsättningens ånionde. Trenden sedan 1930-talet med ett minskande antal arbetade timmar i ekonomin, med ca 1/2 % per år, bröts under 1980-talet. Sedan 1980 har antalet arbetade timmar stigit varje år och sammantaget med över l l °/0 fram till 1990, se tabell 3.4. Efterfrågan på arbetskraft har emellertid vuxit än mer och vid ingången till 1990-ta1et framstår bristen på arbetskraft som ett ston problem.
I likhet med under 1970-talet har kvinnorna under 1980-talet stått för en stor del av det ökade arbetskraftsutbudet. Skillnaden mellan medelålders mäns och kvinnors arbetskraftsdeltagande reducerades från 12 till 4 procentenheter under l980-talet. Dessutom har befolkningsutvecklingen givit ett positivt bidrag till arbetskraftens tillväxt. Det är emellertid inte utvecklingen av antalet personer i arbetskraft och sysselsättning som skiljer ut 1980-talet från tidigare decennier. Det är i stället ett markant trendbrott för arbetstidema dessa har stigit för både män och kvinnor i nästan alla
åldersgrupper. Men det är kvinnornas arbetstider som svarat för den största delen av ökningen.
Arbetstidemas utveckling i början på 1980-talet är svårförklarad. En bidragande orsak är att det under 1980-talet, till skillnad från tidigare decennier, inte genomfördes några större arbetstidsrefonner som drog ned den genomsnittliga arbetstiden. Därutöver brukar tre typer av förklaringar till varför arbetstidema steg under 1980-talet framföras i debatten. Den första är att hushållen kompenserade det fall i den disponibla reallönen som inträffade mellan åren 1977- 1982, med att öka arbetskraftsutbudet. Den
Tabell 3.4 Sysselsättning Procentuellförändring
| 1950- talet | 1960- talet | 1970- talet | 1980- talet | |
| Antal sysselsatta | 5,7 | 8,2 | 8,2 | 7,3 |
| Antal arbetade timmar 1,3 | - | 2,6 - | 5,1 - | l 1,1 |
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Volym 2 s. 50stigande efterfrågan på arbetskraft efter 1983 gjorde det också möjligt att realisera en sådan utbudsökning. Ett problem med den förklaringen är att det också finns en motsatt effekt, som i empiriska studier visat sig viktig, nämligen att en sänkt reallön snarare borde medföra ett lägre arbetskraftsutbud därför att det lönar sig mindre att arbeta.
Den andra förklaringen ser arbetstidsuppgången som ett resultat av den skattereform som genomfördes åren 1983 1985 och som sänkte marginal-
skatten för de flesta. Det är dock svårt att tro att den relativt begränsade reduktion av marginaleffekterna i beskattningen av arbetsinsatser som skattereformen 1983 innebar, skulle haft så stora och långvariga effekter på arbetskraftsutbudet. Dessutom började arbetstiderna stiga redan innan förändringen i skatteskalorna trätt i kraft.
En tredje förklaringsmodell ser i stället de längre arbetstiderna som resultatet av en social samhäl/sjörändring, som innebär att kvinnornas beteende på arbetsmarknaden i allt högre grad liknar männens. På 1970talet gick kvinnorna ut på arbetsmarknaden, men på deltid, för att på 1980-talet närma sig männens arbetsmönster även vad gäller arbetstiden. Men detta kan emellertid inte förklara trendbrottet även vad gäller männens arbetstider.
Svag produktivitetstillväxz Fram till mitten av 1970-talet var produktivitetstillväxten i svenskt näringsliv snabb både i förhållande till omvärlden och jämfört med tiden före andra världskriget. l industrin ökade produktiviteten 1964-1974 med i genomsnitt 6,5% årligen och i näringslivet som helhet med 5,3%. Detta möjliggjorde bl.a. både en snabb tillväxt av reallönema och en omfattande utbyggnad av den offentliga sektorn.
Efter oljekrisen 1974 reducerades produktivitetens ökningstakt till mindre än hälften. Den föll till i genomsnitt 2,4% årligen i industrin och till 1,9% för näringslivet helhet. Även produktiviteten inte ökat
som om långsammare än utomlands efter 1974, så har nedgången i tillväxten varit något större i Sverige.
Efter devalveringarna 1981 och 1982 förbättrades konkurrenskraften och vinstnivån i näringslivet. Tillsammans med en god internationell tillväxt skapade det förutsättningar för snabb produktionstillväxt. Även
en produktivitetsstegringstakten steg då i industrin. De senaste fyra åren har emellertid produktiviteten vuxit mycket långsamt. Ökningstakten har t.0.m. varit lägre än den var under krisåren i mitten på 1970-talet. I industrin ökade produktiviteten med 1,3% och i näringslivet som helhet med 0,9% årligen. Produktionstillväxten har alltså burits upp av den snabba sysselsättningsexpansionen.
Nedgången i produktivitetstillväxten efter 1974 berodde till viss del på att kapitalstockens tillväxt stagnerade. Investeringarna föll drastiskt. Av diagram 3.18 framgår att cirka en fjärdedel av nedgången i produktivitetens tillväxttakt kan förklaras av en långsammare tillväxt i kapitalintensiteten; användningen av realkapital per arbetad timme växte långsammare på grund av den långsamma investeringsutvecklingen.
Det tog åtminstone två år efter devalveringen 1982 för investeringarna
Volym 2 s. 51från
Diagram 3.18 Arbetsproduktiviteten i tillverkningsindustrin uppdelad i bidrag tillväxt avfaktorproduktivitet och ökad lrapitalintensitet 1964-1988 Årlig procentuell förøndring 8 I Arbgfg-
-------------------------------------------------------------------- --
produktivitet 7" """"""""""""""""""""""""""""""""""""
" El Faktor-
produktivitet
intensitet 5
1964-69 1969-74 1974-79 1979-84 1984-88 Källor: Hansson, Construction Swedish Capital Stocks, Economic Studies, 1989:2, nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet och statistiska centralbyrån samt finansdepartementet.
att skjuta fart. Det kan bero på att det fanns outnyttjad kapacitet 1982, så att produktionen kunde öka utan att kapitalstocken behövde växa. Därutöver är det möjligt att devalveringens konkurrenskraftselfekter till en början inte bedömdes vara tillräckligt långvariga för att göra en kapacitetsutbyggnad lönsam.
De senaste fyra åren har emellertid investeringarna ökat kraftigt och kapitalstocken har åter börjat växa i mer normal takt, sediagram 3.6 ovan. Högre investeringar bör så småningom ge ett bidrag till en snabbare produktivitetsuppgång. lnvesteringsuppgången har emellertid samtidigt åtföljts av en snabb sysselsättningstillväxt. Det har medfört att kapitalintensiteten ökat förhållandevis långsamt, vilket i sin tur dragit ned produktivitetens ökningstakt.
Långsam strukturomvandling Den svenska industrikrisen under 1970-talet och början av 1980-talet var den längsta sedan industrialiseringen inleddes. Många av näringslivets branscher drabbades hårt. Den totala industriproduktionen inte bara stagnerade utan o. m. sjönk. Nedgången i den svenska industriproduktionen var djupare än i de flesta andra industriländer, se diagram 3.19. Det återspeglar bl. a. elfektema av den inhemska kostnadsexplosionen i mitten på l970-talet.
Strukturomvandlingen har varit snabb under hela efterkrigstiden och de senaste 15 åren är i det avseendet inget undantag. Det finns många olika mått som skulle kunna användas lör att åskådliggöra takten i strukturomvandlingen. Diagram 3.20 visar att strukturomvandlingen varit hög
Volym 2 s. 52Diagram 3.19 Industriproduktionen i Sverige,OECD och OECD-Europa Index l00 1975 100
95--
90-
85-
80-
75-
1975 I
Volym 2 s. 52Källa."OECD.
Diagram 3.20 Strukturomvandlingstakten 1965-1987 Total absolut förändring av olika branschersandel av industrins sysselsättning. Procent
5.5- 5.0- 4.5--
3.5- 3.0
u W r 17%
1985 1970 1975 1980 1985 3590 Källa: lndustridepanementet 1990, Svenskindustri i utveckling.
Volym 2 s. 53Antal nytillkomna och nedlagdaarbetsställeni tillverkningsindustrin
Diagram
1 l - l
Hundratal arbetsstdnen
e- --
----------------------------------------------------------------------------
s- -------------------- --
I Nytill-
Volym 2 s. 53komna
Ned-
lagda
Volym 2 s. 531971 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 Källa: lndustridepartementet 1990, Svenskindustri i utveckling. -
men stabil under den observerade perioden. Toppama i början och slutet på 1970-talet återspeglar krisema i framför allt teko respektive järn- och stålindustrin.
Sysselsättningsförändringar mellan branscher är endast en aspekt av strukturomvandlingen. En annan är antalet nytillkomna respektive nedlagda arbetsställen. År 1970 fanns det 13 500 arbetsställen med 4
ca mer anställda. Under 1970-talet försvann i genomsnitt 700 arbetsställen per år, sediagram 3.2 Det är mer än vart tjugonde arbetsställe. Antalet tillkommande arbetsställen var färre. Under 1980-talet har utslagningen av arbetsställen minskat samtidigt som en viss ökning i nytillkommande arbetsställen kan konstateras.
Jämfört med övriga industriländer har den svenska strukturomvandlingen varit måttlig. I tabell 3.5 redovisas siffror över strukturomvandlingen i Sverige och 12 andra OECD-länder under 2 perioder under 1970- och 1980-talen. Den svenska strukturomvandlingstakten har, mätt som branschvisa förskjutningar i produktionen, ökat något men strukturomvandlingen i övriga länder har ökat än snabbare. Sverige placerar sig dock under båda perioderna ungefär i mitten bland de studerade länderna men strukturomvandlingstakten är förknippad med en mycket låg tillväxt för näringslivet som helhet jämfört med de övriga länderna.
Ett motiv för devalveringarna 1981-1982 var att förhindra industrins tillbakagång. Den önskade effekten var som tidigare konstaterats att
- öka lönsamheten i den konkurrensutsatta sektorn. Vinstema ökade också och var i mitten på 1980-talet tillbaka på samma nivå som i slutet av 1960-
Volym 2 s. 54Tabell 3.5 Omsüllningstakt i olika länder Genomsnittlig absolut förändring i andelar av produktionen för 22 delsektorer respektive produktionstillväxt inom tillverkningsindustrin.
1970/72-1976/78 1976/78- 1983/85
Index Tillväxt Index Tillväxt
Förenta staterna 0,18 3,1 0,33 3,2 Japan 0,22 6,8 0,25 7,3 Förbundsrepubliken
| Tyskland | 0,17 | 2,0 | 0,18 | 1,3 |
| Frankrike | 0,19 | 3,6 | 0,27 | 1,4 |
| Storbritannien | l 8 | 1,4 | 0,46 -0,3 | |
| Italien | 0,16 | 3,8 | 0,12 | 1,8 |
| Kanada | 0,19 -0,2 | 0,25 | 2,6 | |
| Australien | 0,14 | 0,9 | 0,29 | 1,6 |
| Belgien | 0,25 | 3,0 | 0,26 | 2,0 |
| Finland | 0,21 | 2,3 | 0,22 | 4,1 |
| Nederländerna | 0,23 | 2,6 | 0,38 | 1,1 |
| Norge | 0,21 | 0,8 | 0,32 | 1,4 |
| Sverige | 0,19 | 1,4 | 0,25 | 0,9 |
Källa: OECD 1989 b, Economics in Transition.
talet. Därmed skapades goda villkor för en expansion i existerande industri men också i s. framtidsbranschef.
Under de senaste två decennierna har det i Sverige gjorts, med internationella mått mätt, mycket omfattande FoU-investeringar. Dessa har dock ännu inte resulterat i en motsvarande snabb expansion av s. högteknologiska företag och branscher. Det har istället i huvudsak varit de traditionella branscherna, massa- och papper och verkstadsindustrin, som expanderat. Trots att det funnits goda allmänna förutsättningar för en expansion i s. framtidsbranscher har den alltså inte ägt rum.
Det har i debatten då och då hävdats att detta skulle vara en följd av devalveringama, att de medfört att svenskt näringsliv fastnat i en icke önskvärd struktur. För att uppnå full sysselsättning och sätta stopp för industrikrisen behövdes emellertid vinstuppgång. Överhettningen
en under senare delen av 1980-talet kan ha försvårat expansion i näringslivet via bl. a. ett förhållandevis högt ränteläge och brist på yrkesutbildad arbetskraft. Men det är ett problem som mer hänger samman med den ekonomiska politikens allmänna inriktning under senare delen av 1980-talet än med devalveringama 1981 och 1982.
Erfarenheterna från l980-talets senare hälft pekar på att vinster i nivå med omvärldens inte är ett tillräckligt villkor för att få en nödvändig förnyelse av det svenska näringslivet. Dessutom förutsätts väl fungerande marknader för i första hand kapital och arbetskraft. 1detta sammanhang har troligen det svenska skattesystemet utgjort ett problem, bl.a. genom att bidra till inlåsning" av kapital i historiskt lönsamma branscher.
Den offentliga sektorn har på flera olika sätt haft betydelse för strukturomvandlingen. Mycket av det som är förutsättningar för en snabb strukturomvandling är offentliga uppgifter utbildning, forskning, kommuni-
-
Volym 2 s. 55kationer, infrastruktur, arbetsmarknadspolitik m.m. Expansionen av offentlig sektor har emellertid också haft en negativ sida. Skatteuttaget har höjts och den växande olfentliga sysselsättningen har påverkat möjligheten för en utbyggnad av den konkurrensutsatta sektorn.
Eftersom produktionen i den offentliga sektorn enligt internationella nationalräkenskapsprinciper värderas efter sina kostnader och inte efter värdet på det som produceras har storleken på sektorn en effekt på produktiviteten mätt som BNP per arbetad timme. Däremot kan en ökad offentlig verksamhet inte förklara nedgången i produktivitetstillväxten i ekonomin det senaste decenniet. Den faller helt på näringslivet i sig. I verkligheten förändras naturligtvis också produktiviteten i den offentliga sektorn, vilket spelar en stor roll för resursutnyttjandet i ekonomin. Men en god produktivitetstillväxt visar sig då antingen i form av en lägre resursåtgång eller i en bättre kvalitet på de tjänster som erbjudes.
I samband med att den framtida produktivitetstillväxten bedöms i kapitel 4 och fors en diskussion om vad som kan ha förklarat nedgången i produktivitetens tillväxt under senare år. Där nämns att det i varje fall delvis kan röra sig om mätfel. Det förefaller emellertid sannolikt att den svenska ekonomin i likhet med många andra industriländers ekonomier också lider av en del strukturella problem.
3.7 Problem och utmaningar
Bevara konkurrenskraften
Under de första åren på 1980-talet försämrades situationen i den svenska ekonomin snabbt. Budget- och bytesbalansunderskotten växte samtidigt
produktionen stagnerade och arbetslösheten ökade. Pessimismen insom för framtiden var utbredd.
Åren 1981 och 1982 skedde omläggning politiken. Två devalve-
en av ringar genomfördes samtidigt som finanspolitiken stramades åt. Syftet var att samtidigt uppnå en god tillväxt, full sysselsättning och balans i utrikesbetalningarna. Resultatet överraskade nog de flesta bedömare. Tillväxten sköt snabbt fart, arbetslösheten minskade och redan efter några år var ekonomin nära fullt kapacitetsutnyttjande.
Sett över perioden 1982- 1990 som helhet har den svenska ekonomins tillväxt varit ungefär i nivå med den i Västeuropa. I ett avseende har utvecklingen varit väsentligt bättre; arbetslösheten är unikt låg. Men i den mycket låga arbetslösheten ligger samtidigt fröet till det som idag är det mest akuta problemet i den svenska ekonomin, den alltför höga inflationstakten.
Ändå kan det förefalla överraskande att vintern 1990 tala avgö-
om en rande kris i den svenska ekonomin och att föreslå drastiska ekonomiskpolitiska åtgärder. Den goda utvecklingen på 1980-talet har emellertid varit en följd av ett par unikt gynnsamma faktorer, en mycket kraftig kostnadsfördel efter devalveringama 1981 och 1982 samt efterkrigstidens längsta internationella högkonjunktur. När nu kostnadsfördelen är borta
Volym 2 s. 56och o. m. på väg att ersättas av konkurrenskraftsproblem kan situationen förvärras mycket snabbt om den internationella konjunkturen viker.
l kapitel 9 behandlas mot denna bakgrund utvecklingen under perioden 1990- 1995. Det sker med hjälp av några kalkyler, som belyser den makroekonomiska utvecklingen under olika förutsättningar. Frågan är sedan vad som krävs för att det skall vara möjligt att samtidigt återställa balansen i utrikesbetalningarna och upprätthålla en god tillväxt och full sysselsättning i ekonomin. Lönebildningen spelar i detta sammanhang en central roll. Den diskuteras därför relativt utförligt.
Hur utvecklingen kommer att gestalta sig i ett längre perspektiv, under 1990-talet som helhet, belyses i kapitel 10. Analysen där görs under förutsättningen att ekonomin befinner sig i makroekonomisk balans år 2000. Även i detta fall sker analysen med utgångspunkt från några kvantifierade scenarier. Mot bakgrund av den diskussion som tidigare förts är uppenbarligen en viktig fråga hur tillräckligt utrymme skall kunna skapas för en tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn.
Ökad produktivitetstillväxt Produktivitetstillväxten spelar en avgörande roll för konkurrenskraften och därmed också för stabiliseringspolitiken. Med en högre produktivitetstillväxt finns det utrymme för en bättre reallönetillväxt utan att konkurrenskraften försämras. Den låga produktivitetstillväxten har också i hög grad bidragit till dagens överhettning i den svenska ekonomin.
Produktivitetstillväxten är avgörande för välstândsutvecklingen på läng-
sikt. Det är produktivitetstillväxten tillsammans med förändringar i re sysselsättningen som bestämmer produktionens tillväxt. Det är den som i sin tur avgör hur stort utrymmet är för att öka hushållens inkomster och bygga ut den offentliga servicen. Under 1980-talet har både sysselsättning-
och investeringarna ökat snabbt. Ändå har tillväxten i ekonomin varit en låg. Den framtida potentiella tillväxten och dess bestämningsfaktorer analyseras i kapitel
Det råder delade meningar om vad som avgör produktivitetstillväxten. Utvecklingen under år, med en mycket långsam tillväxt i produk-
senare tiviteten parallellt med fullt kapacitetsutnyttjande i ekonomin, antyder emellertid att strukturella förklaringar sannolikt spelar en central roll. Ett
de viktigaste strukturpåverkande styrmedlen i den ekonomiska politiav ken är skattesystemet. De ekonomiska effekterna av den planerade skattereformen diskuteras i kapitel
Av den tidigare diskussionen har framgått den betydelse sysselsättningens fördelning på olika sektorer har för produktivitetstillväxten. Ocksådet sätt på vilket ekonomins struktur förändras och anpassar sig till nya förhållanden är betydelsefullt. Det här är frågor som belyses i de scenarier för utvecklingen i ekonomin under l990-talet som utgör kärnan i kapitel 10. Vad kan tänkas hända med näringslivets olika branscher visas lite
som
detaljerat i kapitel 13, som också innehåller en regional analys. Där mer diskuteras också bl.a. betydelsen av utbildning och investeringar i infrastruktur för den framtida ekonomiska utvecklingen.
Volym 2 s. 57En snabb internationalisering lntemationaliseringen av ekonomin tar sig många olika uttryck. Handeln med omvärlden ökar. På senare år har också arbetskraft och kapital i ökad utsträckning börjat röra sig över gränserna.
Den pågående intemationaliseringen är inget nytt fenomen. Den är en följd av grundläggande drag i den teknologiska utvecklingen inte minst
på transportområdet och den liberalisering av handeln som skett under
efterkrigstiden. EG:s gemensamma marknad i kombination med utvecklingen i Östeuropa har emellertid givit dessa frågor ökad aktualitet.
en
På många olika sätt bidrar intemationaliseringen till en högre välfärd. Handelsutbytet gör det möjligt att ta vara på skillnader i produktionsförmåga mellan olika länder och att utnyttja stordriftsfördelar. Faktorrörligheten innebär bl. a. att kunskaper och teknologi sprids snabbt mellan länder. Till detta kommer många positiva "icke-ekonomiska" effekter som kulturellt utbyte osv.
Samtidigt medför otvivelaktigt den ökade integrationen med omvärlden ett ökat beroende. Att det har konsekvenser för både stabiliserings- och strukturpolitiken framgår av kapitel I kapitel 15 diskuteras också hur fördelningspolitiken kan komma att påverkas, bl. a. av en allt mer internationaliserad arbetsmarknad.
Utvecklingsbetingelserna för den svenska ekonomin under 1990-talet påverkas starkt av vad som händer i omvärlden. I kapitel 4 presenteras en internationell bakgrund. Där görs en genomgång både av faktorer som är avgörande för utvecklingen på lång sikt, som arbetskraftens och produktivitetens tillväxt, villkoren för fortsatt handel osv. och av förutsättningarna för en god makroekonomisk utveckling under 1990-talet i OECDländerna. Vidare diskuteras hur de snabba förändringarna i Europa kan tänkas påverka den ekonomiska utvecklingen.
Strukturomvandlingen i näringslivet beror av förändringar i svenska konsumenters efterfrågan och av den tekniska utvecklingen. En avgörande roll spelar också inflytandet från omvärlden. Den strukturomvandling som belyses i scenariema i kapitel 10 är i hög grad en följd av förväntade förhållanden på världsmarknaden.
Hur strukturen i svenskt näringsliv kan komma att påverkas vid en närmare ekonomisk integration med EG diskuteras i kapitel l Där belyses också tänkbara konsekvenser för svenskt näringsliv av utveckling-
i Östeuropa. en
Under senare år har en mycket omfattande uppgång i de svenska investeringarna utomlands skett. Särskilt har investeringarna i Västeuropa ökat. Samtidigt är utlandets investeringar i den svenska ekonomin förhållandevis begränsade. Även denna utveckling belyses och diskuteras i kapitel ll.
En mycket snabb integration har under 1980-talet skett av de finansiella marknaderna i Västeuropa. Denna utveckling beskrivs och diskuteras i kapitel 14. Där analyseras också en del av de krav den ökade intemationaliseringen kan komma att ställa på den finansiella sektorn under 1990talet.
Volym 2 s. 58Högre sparande Sparandet i den svenska ekonomin har förbättrats under 1980-talet. Det sammanhänger i första hand med att statens budgetunderskott har eliminerats. Men en betydande investeringsuppgång har också skett. Samtidigt har emellertid sparandet i hushållen minskat.
Sparandet bör under 1990-talet vara högt bl.a. av demografiska skäl; under de första decennierna på 2000-talet ökar andelen äldre i ekonomin. De beräkningar av den finansiella utvecklingen fram till år 2000 som redovisas i kapitel 10 tyder emellertid på att bruttosparandet i ekonomin kan komma att bli förhållandevis lågt under 1990-talet, även om den allmänekonomiska utvecklingen blir relativt god.
Den prognostiserade utvecklingen väcker frågan om hur ett högre sparande skall komma till stånd. Den analyseras i kapitel En möjlighet är att försöka stärka det offentliga sparandet ytterligare utan att för den skull höja skattetrycket, dvs. en stram utgiftspolitik. Alternativt kan ett högre privat sparande eftersträvas. Pensionssystemet spelar i dessa sammanhang en central roll både därför att en betydande del av skatteintäkterna används för att betala pensionerna och för att ett väl utbyggt offentligt pensionssystem ger mindre motiv för privat sparande.
Om skattetrycket sänks utan att andra åtgärder vidtas för att stimulera ett högre privat sparande är risken för fortsatt överhettning och större bytesbalansunderskott betydande.
Situationen är för närvarande speciell på så vis att en stor del av underskottet i bytesbalansen sammanhänger med de omfattande svenska investeringarna i utlandet. Om dessa senare genererar ett motsvarande återinflöde finns det ingen större anledning till oro. Att så kommer att ske är emellertid inte självklart. I ett räkneexempel i kapitel 9 visas hur känslig bytesbalansen är för olika antaganden rörande de svenska investeringarna i utlandet.
En bättre fungerande offentlig sektor Under l980-talet har den offentliga sektorns finansiella sparande förbättrats snabbt. Bakom denna utveckling döljer sig dels en snabb inkomsttillväxt, dels en jämfört med tidigare långsam tillväxt i de offentliga utgifterna främst för investeringar och konsumtion. Denna utveckling belyses i kapitel
En fråga som diskuteras i samma kapitel är om utvecklingen under 1990-talet kan förmodas följa samma mönster. Det ifrågasätts bl.a. mot bakgrund av att behoven av investeringar kan förväntas öka.
l kapitel 8 redovisas beräkningar av de offentliga utgifterna på mycket lång sikt, fram till 2025. De visar att det finns ett betydande utgiftstryck i den offentliga sektorn bl. a. till följd av att befolkningen blir allt äldre.
Mot bl.a. denna bakgrund är det väsentligt både att kontinuerligt pröva existerande utgiftsprogram och att se över den offentliga sektorns organisation och funktionssätt. Om så inte sker kommer det knappast att vara möjligt att bibehålla eller sänka skattetrycket. något som statsmakterna uttalat sig för.
Volym 2 s. 59Miljöpolitiska utmaningar Hittills har uppmärksamheten koncentrerats på i den ekonomisk-politiska debatten och långtidsutredningama traditionella frågeställningar. Utryrnme ägnas emellertid i denna långtidsutredning också åt miljö- och energifrågorna. För detta finns det flera skäl. Den ekonomiska utvecklingen har mycket omfattande konsekvenser för miljön och naturresursema. Även framgångar har nåtts inte minst i om - Sverige på miljöpolitikens område finns det anledning att tro att ekono- misk aktivitet i ökad utsträckning förstör miljön. Det här är naturligtvis allvarligt bl.a. därför att miljöförstöring medför minskad välfärd, något som möjligen skulle framgå om miljö- och naturresurser i ökad utsträckning värderades vid ekonomiskt beslutsfattande. På sikt kan emellertid miljöförstöringen också tänkas ha påtagligt negativa effekter på den ekonomiska utvecklingen och i värsta fall också för människans överlevnad. Mot denna bakgrund beskrivs i kapitel 12 hur miljöproblemen idag ser ut. Ett försök görs också att identifiera de allvarligaste miljöproblemen under de närmaste decennierna. En stor del av kapitel 12 ägnas åt en analys konsekvenserna för den av ekonomiska tillväxten av de beslut riksdagen tagit om att avveckla kämkraften, hålla koldioxidutsläppen oförändrade samt att minska utsläppen av svavel och kväve. Särskilt de två första av dessa mål kan, om de genomförs tillsammans, mycket stora konsekvenser för den potentiella tillväxten i ekonomin. Det är därför inte möjligt att bortse ifrån dem vid en diskussion av den svenska ekonomins utveckling under de närmaste decennierna. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att den analys som presenteras inte är en samhällsekonomisk bedömning med både kosten nads- och en intäktssida. Det är enbart miljöpolitikens kostnader som belyses.
Välfárden på 1990-talet Avslutningsvis finns det anledning att beröra frågan om vad syftet med ekonomisk verksamhet är. I kapitel 2 diskuteras den ekonomiska politikens traditionella mål, bl.a. hög ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, fast penningvärde och en jämn fördelning av levnadsstandarden. Där argumenteras också för att flertalet av dessa mål kan relateras till ett brett välfärdsbegrepp, de syftar till att vidga konsumtionsmöjligheterna i vid mening inklusive ex. fritid och en god miljö. Undantagna är de mål som är relaterade till fördelningen av välfärden. Det är svårt att med modellbaserade beräkningar på ett meningsfullt sätt belysa hur fördelningen av levnadsvillkoren i samhället påverkas den av ekonomiska utvecklingen i stort. I kapitel 15 konstateras att den ekonomiska utvecklingen under 1980-talet medfört en något ökad inkomst- och förmögenhetsspridning efter en mycket lång period med stadigt minskade skillnader. Av helt avgörande betydelse för hur välfärden utvecklas är den allmänekonomiska utvecklingen. Det förtjänar ständigt att påpekas att en alltför snabb inflation hotar sysselsättning och tillväxt. Samtidigt medför inflationen omfattande godtyckliga förmögenhetsomfördelningar. Hög arbetslös-
Volym 2 s. 60het leder till betydande klyftor i samhället, det visar utvecklingen i omvärlden. Med en svag ekonomisk tillväxt minskar utrymmet för inkomstökningar i allmänhet, men också för att bedriva fördelningspolitik.
I kapitel 15 görs avslutningsvis ett försök att urskilja och analysera ett antal troliga drag i den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet som kan få fördelningspolitiska konsekvenser. De är den internationella utveckling-
strukturomvandlingen, den planerade skatterefonnen samt det begränen, sade utrymmet för offentlig expansion. Sammanfattningsvis leder diskussionen fram till slutsatsen att en del av fördelningspolitikens medel kan behöva omprövas både av finansiella skäl, till följd av brister i effektivitet och som en konsekvens av att nya problem har tillkommit men att
förutsättningarna för att Sverige skall kunna ha en internationellt sett jämn fördelning av välfärden också under 1990-talet är goda.
3.8 Sammanfattning och slutsatser
Den ihållande internationella högkonjunkturen, de två stora devalveringarna och saneringen av statens finanser har spelat en central roll för den ekonomiska utvecklingen under l980-talet. Syftet med devalveringarna och den finanspolitiska åtstramning de kombinerats med var att stimulera en utbyggnad av den konkurrensutsatta sektorn. Endast om en sådan utbyggnad kom till stånd skulle det vara möjligt att uppnå full sysselsättning och ändå ha balans i utrikesbetalningama.
Den konkurrensutsatta sektorn har byggts ut under 1980-talet syssel-
sättningsnedgången har bromsats och investeringarna har legat på en hög nivå. Redan under år 1986 var bytesbalansen i jämvikt samtidigt som arbetslösheten var ca 2%. Det är emellertid ändå inte säkert att den konkurrensutsatta sektorn idag är tillräckligt stor.
Det totala sparandet i ekonomin har ökat under l980-talet. Det är främst en följd av att det offentliga sparandet ökat snabbt. Sparandet har emellertid inte uppnått nivåerna från 1970-talets början.
Hushållens finansiella sparande har fallit sedan mitten av l980-talet. Det är en delförklaring till den överhettning som nu råder i ekonomin och till försämringen i de utrikes betalningarna. Mycket talar emellertid för att fallet i hushållens sparande delvis är tillfälligt, orsakat av att hushållen ökat sina skulder när kreditmarknaden avreglerats.
Överhettningen i ekonomin har lett till snabb kostnadsstegring och
en en försämrad konkurrenskraft. Det kostnadsförsprång som devalveringama skapade har förmodligen försvunnit. För att balans i ekonomin skall kunna upprätthållas krävs att lönestegringstakten inom de närmaste åren bringas ned väsentligt. Annars hotas sysselsättning och produktion.
Finanspolitiken har varit stram under större delen av l980-talet. Under de senaste åren tyder dock flera mått på att den svängt och fått en svagt expansiv inriktning, trots den fortsatta förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande. Överhettningen på arbetsmarknanden är ett tecken på att finanspolitiken inte varit tillräckligt stram under de senaste åren.
Volym 2 s. 616l
Den ekonomiska tillväxten har under 1980-talet i betydligt större utsträckning än under tidigare decennier burits upp av ökade resursinsatser, både sysselsättningen och investeringarna har ökat. Den uppmätta produktivitetstillväxten har särskilt under decenniets senare del varit mycket svag.
Mot bakgrund av de problem för den svenska ekonomin som beskrivits i detta kapitel avtecknar sig tre viktiga utmaningar för den ekonomiska politiken under 1990-talet: att bevara och helst förstärka konkurrenskraften, att öka sparandet och att höja produktivitetstillväxten.
Långtidsutredningen kommer därutöver också att behandla några andra problemområden som framstår som väsentliga för den ekonomiska utvecklingen under l990-talet, nämligen den tilltagande intemationaliseringen och integrationen med omvärlden, omdaningen av den offentliga sektorn, miljö- och energipolitiken samt välfárdsutvecklingen i vidare mening.
4 Den
internationella bakgrunden
4.1¶Inledning
Volym 2 s. 63Den ekonomiska utvecklingen i Sverige är i stor utsträckning beroende
av vad som händer i omvärlden. För liten öppen ekonomi den
en som svenska spelar den ekonomiska tillväxten, inflationen, ränteutvecklingen m.m. i övriga industriländer avgörande roll. De bedömningar
en som görs i detta kapitel ligger därför till grund bl.a. för analysen av den svenska ekonomins utveckling i kapitel 9- 13.
Det följande avsnittet belyser de långsiktiga utvecklingsdragen och tillväxtmöjlighetema i omvärlden. Avsnitt 4.3 bild den makroeko-
ger en av nomiska utvecklingen fram till sekelskiftet i de större västekonomiema och de nordiska länderna. Skuldkrisen och de ekonomiska utsikterna för utvecklingsländerna diskuteras i avsnitt 4.4.
l avsnitt 4.5 skisseras några alternativa scenarier för världsekonomins utveckling som bl.a. bygger på fortsatt stora externa obalanser mellan de största ekonomierna inom OECD-området. Slutligen sammanfattas de bedömningar som görs i kapitlet.
4.2¶Långsiktiga utvecklingsdrag
Volym 2 s. 63Produktivitetstillväxten har fallit Medan makroekonomiska faktorer efterfrågeutvecklingen och för-
som ändringar i kapacitetsutnyttjandet påverkar den ekonomiska tillväxten på kort och medellång sikt bestäms tillväxten på lång sikt främst av ökningen av produktivitet och arbetskraft.
Av tabell 4.1 framgår att produktiviteten vuxit markant långsammare i hela OECD-området efter oljekrisen. 1 Förenta staterna började dock nedgången i produktivitetstillväxten redan i slutet l960-talet. Under
av senare år har produktivitetstillväxten ökat något inom OECD-området; i jämförelse med 1960-ta1et är tillväxten emellertid fortfarande låg.
Tabell 4.1 Produktivitetstillväxten OECD.i Real BNP per sysselsatt Årlig procentuellförändring
1960- 1968- 1973- 1979- 1986- 1968 1973 1979 1986 1988
| Förenta staterna | 2,6 | 1,0 0,0 | 0,9 1,0 |
| Japan | 8,8 7,3 2,9 | 2,8 3,1 | |
| Förbundsrepubliken Tyskland 4,2 | 4,1 2,9 | 1,5 1,7 | |
| OECD-totalt | 4,1 | 3,4 | 1,5 1,5 1,7 |
Källor: OECD Historical Statistics och Economic Outlook nr 45, 1989.
Volym 2 s. 64Delvis kan nedgången förklaras av att det i statistiken är svårt att fånga kvalitetsförbättringar till följd av ex. nya produkter. Dessa mätproupp blem är särskilt stora i tjänstesektom och eftersom denna sektor expanderat kraftigt under senare tid harbetydelsen av mätproblemen ökat. Slutsatsen att produktivitetstillväxten har dämpats efter 1973 torde dock
ändå kvarstå. Att nedgången skedde samtidigt i flertalet industriländer talar för att den med makroekonomiska störningar. Efter oljekrisen 1973 hängde samman föll kapacitetsutnyttjandet i OECD-området. Det drog ner produktivitets-
tillväxten. En möjlig förklaring är att förändringarna i oljepriset lett till annan betydande kapitalförstöring. Efter oljeprishöjningama blev det lönsamt att ersätta gammal, energiförbrukande utrustning med ny och energisnål, men utdragen. När oljeprisema sedan föll, kan en ny teknologi ha processen var återigen blivit lönsam. Därmed kan produktivitetstillväxten ha dämmer pats trots en oförändrat hög investeringskvot. Ytterligare förklaring till nedgången är att det teknologigap mellan en Förenta staterna och resten OECD som fanns vid krigsslutet har minsav kat. Det innebar att det inte längre var möjligt att höja produktiviteten genom att importera teknologi. Under 1950- och l960-talen kunde produktiviteten också höjas genom snabb omflyttning arbetskraft från den lågproduktiva jordbruksseken av till industrisektom med högre produktivitet. Dessa överflyttningstom vinster hade emellertid gradvis uttömts under början av 1970-talet. I stället har arbetskraften i ökad utsträckning rört sig från industrin med hög produktivitetstillväxt till tjänstesektom med en produktivitetstill- växt som är låg i varje fall som den mäts idag. Ytterligare förklaring kan vara att marknademas funktionssätt har en försämrats och effektiviteten i resursanvändningen sjunkit. Exempelvis kan ändrade regler på arbetsmarknaden i kombination med högre marginalskatter ha minskat rörligheten på arbetsmarknaden, särskilt i Västeuro-
pa. Det är svårt att dra några bestämda slutsatser om vilken eller vilka har haft störst betydelse för nedgången i produktivitetstillfaktorer som växten. Den plötsliga och samtida nedgången i flera länder talar dock för makroekonomiska störningar och exogena förändringar som oljeatt prisförändringama har spelat en viktig roll. Det är inte bara historiskt intresse att försöka förstå mekanism ema av bakom den minskade tillväxten efter 1973. Det ökar också möjligheterna att bedöma den framtida utvecklingen.
Gynnsammare betingelser på 1990-talet
Produktivitetstillväxten beror i hög grad den tekniska utvecklingen. För av snabbare produktivitetstillväxt under 1990-talet talar de teknologiska en genombrott skett under de senaste decennierna inom ex. elektroniksom området. Historiska erfarenheter visar att det tar tid innan teknologiska genombrott slår igenom i produktionssystemen och därmed i den uppmätproduktiviteten Andersen och Chambers, 1990. ta
Volym 2 s. 65Diagram 4.1 visar arbetskraftens och kapitalets produktivitetstillväxttakt i olika industribranscheri Storbritannien. Tillväxttakten är uppenbarligen högst i de branscher där förutsättningarna för att ta till sig och utnyttja den nya teknologin bör ha varit störst elektronik, datorindustri etc. Det talar för att det kan finnas betydande potential för produktivien tetstillväxt i andra branscher när den teknologin väl har slagit igenom. nya
Diagram 4.1 Tillväxt i arbetskraftensoch kapitalets produktivitet. Tillverkningsindustrin i Storbritannien 1948 1984-
Arbetsproduktivitetens tillvöxttakt Z
g-
Datorer . 8
7-
5-
5 Km" a Elektronik . instrument 4" Metall industri T -WW Textil Elektro . . . 3- ° Annan tillv. o Läder Tobak ° Motortransportmedel °
2- Mekanisk 0
, pappa
Andra transportmedel . 1 Metallvaror - .
L d Ie o
o
I I I I I f
-4-3-2-101234
Kapitalproduktivitetens tillvöxttakt Z
Källa: Freeman, C. och Soete, L. 1987, Technical Change ana Full Employment, Oxford, Basil Blackwell.
En annan grund för optimism utgör de strukturella förändringar som genomförs i många OECD-länder. Skatterefonner, där sänkta marginalskatter och ibland också lägre genomsnittliga skattesatser är viktiga inslag, har genomförts i ett antal länder. Också på andra sätt har många industriländer försökt effektivisera resursanvändningen, t.ex. genom att minska subventionema till industrin och tillåta konkurrens i den offentliga sektorn. Det är naturligtvis vanskligt
3 10-0264
Volym 2 s. 66stora elfektema av dessa åtgärder kan bli eller när de börjar ge effekt
- -
enligt vedertagna ekonomiska teorier bör åtgärderna ha positiva men effekter på den ekonomiska tillväxten.
Förverkligandet av EG:s inre marknad, och därtill knutna integrationssträvanden bland icke-EG länder, utgör ett centralt inslag i den ekonomiska politiken i Västeuropa. Slopade gränshinder för varor, tjänster och produktionsfaktorer, liksom andra slag av avregleringar, väntas ge positiva effekter på de västeuropeiska ekonomiema. En förstärkt konkurrens inom Europa, ökade möjligheter till specialisering och utnyttjande av stordriftsfördelar utgör de viktigaste ekonomiska fördelarna med integrationen.
Av diskussionen i avsnitt 4.3. framgår att det finns goda förutsättningar för en stabil makroekonomisk utveckling i OECD-området under 1990talet. Det talar tillsammans med den teknologiska utvecklingen och de åtgärder som vidtagits och vidtas för att förbättra funktionssättet i industriländemas ekonomier för en förhållandevis god produktivitetsutveckling under 1990-talet. De kommande bedömningama baseras på en årlig produktivitetstillväxt på i det närmaste 2% per år i OECD-området, att jämföra med de 1,5% som gällt under de senaste 15 åren.
Avtagande befolkningstillväxt Tabell 4.2 visar att befolkningstillväxten har avtagit i OECD-området under de senaste decennierna. Befolkningen väntas fortsätta växa långsamt under 1990-talet. Befolkningen i arbetsför ålder 15 64 år i OECD-
området bedöms öka med 0,3% per år mellan 1991 och 2000. Den mest dramatiska utvecklingen väntas äga rum i Förbundsrepubliken Tyskland
minskad befolkning i arbetsför ålder förutspås. Immigration från där en Tyska Demokratiska Republiken kan dock kullkasta denna bedömning. Tabell 4.2 Befolkningensutveckling i OECD-omrâdet 1970-2000 Årlig procentuell förändring
Befolkning i arbetsför ålder
| l970- 1980 | 1980- 1990 | 1990- 2000 | |
| Förenta staterna | l,l | 0,9 | 0,5 |
| Förbundsrepubliken Tyskland 0,2 | -0,1 | -0,4 | |
| Japan | l,l | 0,5 | 0 |
| OECD-totalt | 1,0 | 0,7 | 3 |
Källor: OECD och finansdepartementet.
Arbetskraftens tillväxt kommer dock antagligen inte att minska lika mycket. Det beror på att kvinnornas förvärvsfrekvens förväntas öka. Dessutom kan effektiv och flexibel organisation av deltidsarbete leda
en mer till att förvärvsfrekvensen stiger.
Ett annat genomgående drag i befolkningsutvecklingen är att andelen pensionärer kommer att öka i förhållande till den arbetsföra befolkningen. Det innebär att försörjningsbördan växer i alla större OECD-länder med undantag för Förenta staterna. Denna utveckling väntas bli särskilt markerad i Japan och Förbundsrepubliken.
Volym 2 s. 67Tabell 4.3 Försörjningsbördan. Andel av befolkningen 65 år och äldre i relation till andelavbefolkningenmellan 15 och 64 år Procent
| 1980 | 1990 | 2000 | |
| Förenta staterna | 17,1 | 18,7 | 18,3 |
| Japan | 13,4 | 16,6 | 22,4 |
| Förbundsrepubliken Tyskland 23,4 | 22,5 | 25,1 | |
| OECD-totalt | 19,0 | 19,8 | 21,2 |
Källor: OECD och finansdepartementet.
Den ökade försörjningsbördan kan få två huvudsakliga effekter på ekonomin i västvärlden:
Behovet av sociala tjänster, inkluderande sjukvård och allmän pension -
ökar. Skattebördan för den yrkesaktiva befolkningen kommer därför att
öka.
Erfarenheten visar att hushållens sparande tenderar att minska då ande- -
len yrkesaktiva personer minskar i relation till andelen över 65
personer
år.
Om hushållens sparande minskar kan det innebära att räntorna stiger, vilket medför att investeringarna och därmed tillväxten den potentiella
av produktionen hämmas.
Skillnader i den takt med vilken dessa Förändringar påverkar de enskilda länderna bör ha en effekt på det finansiella sparandet och därmed på bytesbalansema. I Förenta staterna förväntas en dämpning den privata
av konsumtionen och investeringarna medföra ett ökat inhemskt sparande och en förbättring av bytesbalansen. l Japan och Förbundsrepubliken däremot väntas den motsatta utvecklingen. Den förväntade demografiska utvecklingen bör alltså på sikt underlätta anpassningen de externa
av obalanserna.
Prognosen för befolkningsutvecklingen är dock behäftad med betydande osäkerheter, bland annat har hänsyn inte tagits till eventuella flyttningsströmmar. Eftersom befolkningstillväxten kommer att vara störst i
resurssvaga länder, kan man vänta sig en ökad emigration till länder med en god ekonomisk standard och en svag befolkningstillväxt United Nations, 1986. Troligen ökar invandringen till OECD-länderna, vilket skulle leda till en starkare befolkningsökning än vad framgår
som ovan.
Stabila olje- och råvarupriser Som framgår av diagram 4.2 sjönk den genomsnittliga årliga tillväxten i världens energikonsumtion från 5,7% under 1960-talet till 2,0% under l980-talet. Nedgången kan förklaras av dels en lägre BNP-tillväxt inom OECD-området efter 1973, dels kraftiga ökningar av oljeprisema 1973- 1974 och 1979- 1980, som stimulerade konsumtion energi i andra
av former och ledde till en ökad effektivisering energiförbrukningen.
av
Ytterligare en förklaring kan vara att den ekonomiska strukturen har förändrats. Sedan 1860 har världens energikonsumtion trendmässigt stigit med 2% år. Åren efter andra världskriget och fram
ca per till 1973 steg energikonsumtionen med ca 5% per år. Detta var dock en exceptionell
Volym 2 s. 68Diagram 4.2 Utvecklingen i världenstotala energiförbrukning 1860- 1987
oljeekvivolenter logoritmisk skola Miljoner ton
10000-
1000-
1680 Y 1930 1520 1540 r 19150 1580 2600
Volym 2 s. 68Källa: Andersen, och Chambers, D., 1990, Den intemasjonale bakgrunnen, bilaga 10till Långtidsutredningen 1990.
period karakteriserad stark ekonomisk tillväxt, fallande reala energipriav och strukturomvandling innebar en snabb tillväxt i energiintenser en som siv produktion och privat konsumtion. Under de senaste tio åren har dock energikonsumtionen återgått till ökningstakten mellan 1860 och 1950 på 2%per år. Detta beror framför allt på att i-ländema övergått eller är på väg att övergå till vad som - brukar kallas den postindustriella fasen karakteriserad bl.a. av att tjänstesektorn och teknologiskt avancerade industrier, med relativt liten energiåtgång, växer snabbt. Eftersom den reala prisstegringen har varit speciellt stark för olja, har oljeintensiteten förbrukningen olja i relation till BNP fallit med näsav 40 °/0i OECD-området sedan 1973. Skattemässiga och andra åtgärder tan från myndigheternas sida för att reducera förbrukningen av olja och för att utveckla andra energiformer har bidragit till denna utveckling. Oljemarknaden kännetecknas f.n. av överkapacitet. Samtidigt som efterfrågetillväxten dämpats har produktionskapaciteten byggts ut i länder utanför OPEC, framför allt i Mexico, Nordsjön och Alaska. Till följd av en god ekonomisk tillväxt och därmed stigande efterfrågan förväntas ändå det reala oljepriset stiga till 20 dollar/fat fram till mitten av 1990-talet. ca På längre sikt kan oljepriset bli något högre. Med en måttlig ökning av efterfrågan och antagande att det blir billigare att utvinna olja ett om bedöms det reala oljepriset öka till 25 27 dollar/fat under slutet av 1990- talet. Sedan mitten 1960-talet har priserna på råvaror exkl. olja fluktuerat av kraftigt med konjunkturen. Samtidigt har priserna trendmässigt fallit i reala termer.
Volym 2 s. 69Diagram 4.3 Prisutvecklingen lör olja och råvaror 1950-2000 Index 1979- 1981 1 OO 160-
140-
120-
80-
. 19so
1950 1970 1900 1990 2000
Volym 2 s. 69Anm.: Streckadelinjer angerFinansdepartementetsprognos. Källor: Världsbanken 1989, Price Prospectsfor Major Primary Commodities samt finansdepartementet.
Den relativt goda BNP-tillväxt som i avsnitt 4.3 prognostiseras inom OECD-området innebär att en viss prisökning kan förväntas under 1990talet. En fortsatt teknisk utveckling som gör produktionen billigare medför dock att prisökningen blir begränsad. Under decenniets första hälft väntas de reala råvaruprisema totalt stiga med ca 6 procent. Råvaruprisema stabiliseras sannolikt under andra hälften av 1990-talet trots att den internationella ekonomiska tillväxten fortsätter att vara relativt stark. Förklaringen står att finna i samspelet mellan efterfrågan på råvaror och kapacitetstillväxt. Utgångspunkten for bedömningen är att en relativt stark BNPtillväxt under 1990-talets första hälft leder till att produktionskapaciteten byggs ut och därmed till ett visst kapacitetsöverskott inom råvaruindustrin. Detta beräknas dämpa priserna under andra hälften av 1990-talet, trots en fortsatt stark expansion av världsekonomin.
Ökande världshandel
Världshandeln har ökat kraftigt efter andra världskriget. Mellan 1950 och 1988 ökade världshandeln med i genomsnitt ca 6,5% per år. Samtidigt växte produktionen med 4,5 % per år.
Delvis reflekterar uppgången i kvoten handel/produktion under efterkrigstiden en återgång till en normal nivå vad gäller öppenhet i det ekonomiska systemet. Under depressionen och de två världskrigen minskade det internationella handclsutbytet dramatiskt.
Volym 2 s. 70Tabell 4.4 Världshandelnsochproduktionenstillväxt 1950- 1986 Index l980 100
1950 1960 1970 1980 1986 Exportvolym
| Totalt | 13 | 27 | 61 | 100 119 |
| J ordbruksprod. | 20 | 48 | 71 | 100 107 |
| Mineraler | 19 | 42 | 85 | 100 89 |
| lndustrivaror | 8 | 19 | 50 | 100 130 |
Varuproduktion
| Totalt | 23 | 39 | 69 | 100 114 |
| Jordbruksprod. | 47 | 63 | 81 | 100 1 16 |
| Mineraler | 29 | 45 | 76 | 100 92 |
| Industrivaror | 17 | 32 | 66 | 100 1 17 |
| Världens samlade BNP | 26 | 40 | 68 | 100 1 17 |
Källor: GATT och OECD.
Den internationella handeln med industriprodukter har ökat markant under hela efterkrigstiden, medan handeln med jordbruksprodukter ökat långsamt från början 1970-talet till mitten av l980-talet. Detta kan bero av på den omfattande protektionismen inom jordbruksområdet. Högre priser och minskad efterfrågan på olja förklarar i stor utsträckning stagnationen i
handeln med mineraler. Tjänster för allt större andel av produktionen i industriländersvarar en den internationella handeln med tjänster har inte ökat i samma na, men utsträckning. Till del hänger detta ihop med att produktionen på en tjänsteomrádet i högre grad än på varuområdet måste utföras i det land där konsumtion sker. Ett ökat internationellt tjänsteutbyte kommer därför till del till uttryck i ökade direktinvesteringar mellan länderna. Den en begränsade tjänstehandeln kan delvis också förklaras av bristfällig statistik, också omfattande institutionella hinder mot import av tjänsmen av ter i många länder. Den snabba tillväxten i världshandeln beror bl.a. på följande faktorer. Teknologiska framsteg bl.a. i form av lägre transportkostnader har medfört att allt fler varor och tjänster handlas internationellt. Internationaliseringen företagsverksamheten ger automatiskt uppav hov till ökad handel. Prisfallet på olja i mitten på l980-talet har under senare år tillfört stora till både hushåll och företag. resurser Drivkraftema bakom den expanderande handeln väntas verka också framöver. Förhandlingar de internationella reglerna på handelsområom det pågår inom för GATT i den s.k. Uruguay-rundan. Där behandramen las också liberaliseringar handeln med jordbruksprodukter och tjänster. av Ett lyckat resultat skulle kunna bidra till en ännu snabbare internationali-
sering under l990-talet.
Positiva efekter av utvecklingen i EG
Den inre marknaden i EG syftar till att undanröja alla hinder för en fri rörlighet tjänster, kapital och arbetskraft mellan medlemsländeri varor,
Volym 2 s. 71na. EG-kommissionen konstaterar i sin s.k. vitbok från 1985 att det finns kvar ett antal fysiska, tekniska och fiskala restriktioner hämmar
som effektiviteten och ger upphov till extra kostnader.
Tullar och kvantitativa restriktioner för handeln inom EG har visserligen minskat i betydelse men tillämpas fortfarande. I vitboken identifieras flera andra kostnadshöjande hinder, exempelvis kontroller krävs för
som att setill att olika, fiskala, statistiska och tekniska bestämmelser efterlevs.
Olika slags hinder för marknadstillträde t.ex. nationella regler för offentlig upphandling, för etablering och för verksamhetsformer i olika branscher och yrken lyfts också fram i vitboken. Slutligen uppmärksammas marknadssnedvridande subventioner. Även priskontroller och vissa skatter kan försvåra genomförandet av en inre marknad.
I vitboken föreslås ca 300 olika åtgärder. Medlemsländema ska sträva efter att samordna olika bestämmelser och i ökad utsträckning acceptera den kontroll som sker i andra länder. Målet är att helt avveckla gränskontrollema för varutransporter och persontrafik mellan länderna.
Några av de viktigare förslagen i vitboken är följande: Varor och tjänster som godkänts för försäljning i ett medlemsland bör fritt få säljas också i andra länder. Anbudsgivning vid offentlig upphandling i enskilda länder bör öppnas för företag i hela Gemenskapen. Examina och yrkeskvalifikationer bör i ökad utsträckning erkännas i andra länder för att underlätta arbetskraftens rörlighet över gränserna. Tjänsteproducerande företag som banker, försäkringsbolag, transportföretag, etermedia m.fl. bör få det lättare att etablera sig i andra länder. Återstående valutaregleringar bör avvecklas. Bolagsrättsliga regler bör samordnas för att underlätta verksamhet i flera länder. Konkurrenspolitiken måste förfoga över effektiva medel att säkerställa en aktiv konkurrens på marknaderna. Den indirekta beskattningen bör göras mer enhetlig.
Om alla vitbokens åtgärder genomförs, kan kostnaderna för företagens produktion och försäljning av varor och tjänster till andra länder sjunka och konkurrensen på marknaderna öka. l en större konsultstudie Cecchini-rapporten, 1988 har man undersökt de rådande pris- och kostnadsförhållandena i olika branscher och på basis av detta uppskattat de välfärdsvinster som är möjliga till mellan 4 1/2 och 7% av BNP i EG-länderna.
Av tabell 4.5 framgår att avvecklingen av gränskontrollerna beräknas få förhållandevis små effekter, knappt l/2 procentenhet. Mer enhetliga tekniska bestämmelser etc. för olika typer av varu- och tjänsteproduktion uppskattas bidra med ca 2 procentenheter. Dessa kostnadsreduceringar kan slå igenom på relativt kort sikt.
Något större eftersläpning kan förmodas för de effekter är hänförli-
som ga till en ökad marknadsintegration. Med större företagsenheter blir det möjligt att utnyttja stordriftsfördelar. Samtidigt bör tillträdet till
nya marknader öka konkurrensen och framtvinga högre effektivitet inom
en befintliga företag. Monopolvinster i företag tidigare haft skyddad
som en ställning bör också komma att reduceras. I gengäld kan dessa integrationsvinster medföra större potentiella välfárdsvinster än de direkta kostnadsreduktionerna, kanske så mycket drygt 2% BNP. Den lägre
som av inflationstakten skapar dessutom utrymme för tillväxtfrämjande makroekonomiska åtgärder, ett utrymme har beräknats till 2 l/2 °/0
som ca av BNP.
Volym 2 s. 72Tabell4.5 Makroekonomiska eEekteravEG-integrationenpåfemtill tio års sikt
| Typ av åtgärd | Effekter i procent procent av av BNP konsument priser arbeten | tusental | |
| Gränskontroller | 0,4 | 1,0 - | 200 |
| Offentlig upphandling | 0,5 | 1,4 - | 350 |
| Finansiella tjänster | 1,5 | -1,4 | 400 |
| Utbudseffekter | 2,1 | 2,3 - | 850 |
| Totalt | 4,5 | -6,1 | l 800 |
| Makropolitik | 2,5 | 1,6 | 3 200 |
| Totalt | 7,0 | -4,5 | 5 000 |
Källa: EuropeanEconomy, Mars 1988.
De presenterade beräkningarna diskuteras i en bilaga till långtidsutredningen Flarn och Horn, 1989 och där konstateras att resultaten är mycket osäkra. Sannolikt har del faktorer överskattats och andra underskattats.
en En källa till överskattning kan vara att själva omställningsprocessen blir
resurskrävande än vad antagits. Å andra sidan kan det ligga mer som en underskattning i att man inte kunnat beakta eñekterna av ökad konkur-
på innovationer och teknisk förnyelse; sådana faktorer kan medföra rens att BNP-tillväxten kan ske i snabbare takt under en längre period än den under vilken den inre marknaden genomförs.
under hösten 1989 publicerad studie Baldwin, 1989 bedöms
1 en effekterna på BNP-tillväxten EG-integrationen bli betydligt större än i
av Cecchini-rapporten. Där hävdas att man inte enbart kan förvänta sig en i tiden avgränsad uppgång i den ekonomiska tillväxten, utan även att tillväxttakten på lång sikt kommer att öka. En extra BNP-tillväxt på så mycket 35 procentenheter skulle kunna vara möjlig inom EG-omrá-
som det.
Uppenbarligen råder det stor osäkerhet om storleken på de effekter
en
kan förvänta sig av EEG-integrationen. Klart är dock att förverkliganman det den inre marknaden kommer att ge positiva effekter på bl.a. tillväxt
av och sysselsättning samt dämpa inflationen.
Hoppfull utveckling i Statshandelsländerna
ekonomiska relationer med Östeuropa är begränsade. År OECD-ländernas 1987 gick exempelvis endast 1,7% av de västliga industriländernas export till Östeuropa. Siffran för Sverige ännu lägre, 1,5%. Utvecklingen i
var regionen får därför små direkta återverkningar via handeln på utveckling-
i västvärlden. Men om den begynnande reformprocessen blir framen gångsrik kan naturligtvis Östeuropas betydelse komma att öka mycket framöver.
Efter stagnation i den ekonomiska aktiviteten under 1981 och 1982 har tillväxten i statshandelsländerna, inklusive Sovjetunionen under 1980talet uppgått till 4% år enligt den officiella statistiken. Detta skulle
ca per
Volym 2 s. 73innebära ett trendbrott i förhållande till den tidigare avtagande tillväxttakten i nationalprodukten.
Det finns emellertid anledning att betrakta de officiella tillväxttalen med stor skepsis. I många fall tycks de inte ha deflaterats för underliggande prishöjningar, vilket skulle innebära att silfroma överskattar den reala tillväxten i ekonomin. Det gäller i synnerhet Sovjetunionen, som enligt vissa bedömare inte har haft någon real tillväxt alls under 1980-talet.
Överlag befinner sig statshandelsländema i sämre ekonomisk situa-
en tion idag än under l970-talet. Systemet med centralstyrd planekonomi och en tillväxtstrategi baserad på ökad resursmobilisering har inte fungerat. Statistiken visar att alla östeuropeiska länder idag är fattigare relativt Västeuropa än under l970-talet. i
Bland de växande ekonomiska problemen märks ett inflationsöverhäng, som ofta tar sig uttryck i varubrist samt osunda statsfrnanser. Det senare är ofta en följd av subventioner till olönsam produktion och ett omfattande prisstöd. Även utrikeshandeln utgör för många östländer ett problem, eftersom exporten till Sovjetunionen minskat samtidigt som svårigheterna att konkurrera på västmarknadema har ökat. Flera av länderna har ackumulerat ansenliga utlandsskulder i västvaluta. Bakom detta försämrade läge ligger ofta systemrelaterade faktorer som bristande effektivitet i resursutnyttjandet och en långsam eller utebliven teknisk utveckling.
Dessa fundamentala problem har skapat medvetenhet i Östeuropa
en om behovet av reformer av det ekonomiska systemet. Flertalet länder genomgår nu en mycket snabb förändring även om reformarbetet befinner sig på olika stadier.
De ekonomiska reformema syftar till att successivt införa marknader för att skapa tillväxt genom effektivare resursutnyttjande och en förbättrad incitamentstruktur. Detta är emellertid en svår process; historiska erfarenheter saknas. För att en planekonomi skall kunna omvandlas till en marknadsekonomi krävs en helt ny lagstiftning med nya ägarforrner, etc. De strukturella förändringar som blir nödvändiga kan komma att skapa arbetslöshet och produktionsbortfall på kort sikt. Saneringen av statsfrnanserna bl. a. genom minskade subventioner till industriföretag kan
- liknande konsekvenser. De för utvecklingen avgörande prisrefonnema möter ofta folkligt motstånd, eftersom en utveckling mot mer marknadsmässiga priser innebär en högre prisnivå.
Ju snabbare omvandlingen till en marknadsekonomi sker, desto kortare torde stagnations- eller nedgångsperioden bli. Mycket talar ändå för att nationalinkomsten i Östeuropa helhet kommer att stagnera eller falla
som under första hälften av 1990 talet. I ett längre perspektiv finns emellertid en betydande potential för en snabb ekonomisk tillväxt.
En lyckosam övergång till marknadsekonomi och demokrati framstår idag som möjlig. I flera länder främst kanske Tyska Demokratiska
- Republiken går idag utvecklingen mycket snabbt. Ändå finns det skäl
att peka på risken för en utdragen kris. Sociala faktorer kan komma att blockera nödvändiga prisreforrner och budgetsanering, varvid Östeuropa skulle kunna fastna i en situation med permanent obalans och fortsatt ekonomisk stagnation.
Volym 2 s. 74å E E
u
å å
- 0 å
0 0 0 0 E 0
å
E 0 E
0 0
Volym 2 s. 74å
Volym 2 s. 75En annan risk med den pågående processen är att den ökade politiska och ekonomiska friheten kan framkalla tendenser till en regionalisering av de nationella ekonomiema. En sådan utveckling som nu kan observeras i Jugoslavien, skulle kunna hämma den fortsatta ekonomiska utvecklingen i Sovjetunionen.
En fortsatt ekonomisk stagnation i Östeuropa kan leda till att behovet
av hjälpinsatser ökar, vidare kan immigrationstrycket öka. De närmaste åren är detta faktorer som kan få väl såstor betydelse för den svenska ekonomin
ökad handel med länderna i Östeuropa. På längre sikt kommer som en dock en positiv utveckling att få betydelse för den svenska ekonomin, något som diskuteras mer utförligt i kapitel l
4.3¶Den makroekonomiska utvecklingen
Volym 2 s. 75Ett i huvudsak bra utgångsläge Efter den djupa lågkonjunkturen i början av 1980-talet har den ekonomiska utvecklingen i industriländema varit relativt gynnsam, särskilt om man jämför med utvecklingen under l970-talet. I jämförelse med 1950- och 1960-talens snabba tillväxt har dock BNP-tillväxten, som framgår av tabell 4.7, efter l973 varit betydligt lägre, inflationen högre och arbetslösheten avsevärt högre.
Tabell 4.7 BNP-tillväxt, inflation och arbetslöshet 1960-1988. Förenta staterna, Japan,FörbundsrepublikenTyskland ochOECD-området Årlig procentuell förändring
Genomsnitt
1960-1973 1973-1986 1986 1987 1988 Förenta staterna
| BNP-tillväxt | 3,8 | 2,4 | 2,8 3,4 3,9 |
| Inflation | 3,5 | 7,3 | 1,9 3,7 4,1 |
| Arbetslöshet, °/o | 4,8 | 7,2 | 7,0 6,2 5,5 |
Japan
| BNP-tillväxt | 9,4 | 3,7 | 2,5 4,5 5,7 |
| Inflation | 6,3 | 6,6 | 0,4 -0,2 0,5 |
| Arbetslöshet, °/o | 1,2 | 2,5 | 2,8 2,9 2,5 |
Förbundsrepubliken Tyskland
| BNP-tillväxt | 4,5 | 1,8 | 2,3 1,8 3,4 |
| Inflation | 3,6 | 4,1 | -0,2 0,2 1,2 |
| Arbetslöshet, °/o | 0,8 | 5,1 | 7,9 7,9 7,9 |
OECD-totalt
| BNP-tillväxt | 4,9 | 2,4 | 2,7 3,4 4,1 |
| Inflation | 4,3 | 8,4 | 2,6 3,2 3,8 |
| Arbetslöshet, °/o | 3 2 | 7 3 | 8 2 7,8 7,3 |
Källor: OECD Historical statistics ochOECD Economic Outlook nr 45, 1989.
BNP-tillväxten har sedan mitten av 1980-talet legat på omkring 3,5 °/oi genomsnitt i OECD-området som helhet. Den genomsnittliga inflationstakten konsumentpriser har samtidigt sjunkit till omkring 4% jämfört
med drygt 10% under höginllationsåren i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet.
Volym 2 s. 76Förutsättningarna förefaller vara betydligt ljusare inför 1990-talet än vad de var i slutet av föregående decennium. Då förde flertalet länder en mycket restriktiv ekonomisk politik for att ner den höga inflationstakten. Så tycks inte vara fallet idag. Därmed behöver inte åtgärder för att bekämpa inflationen lägga något hinder i vägen för strävan att uppnå den potentiella tillväxt som bedömts vara möjlig. Det makroekonomiska utgångsläget inför 1990-talet måste alltså sägas vara bra. Samtidigt är arbetslösheten fortfarande hög. De stora externa obalansema mellan främst de tre största industriländema, Förenta staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland, kvarstår också, diagram se 4.4.
Diagram 4.4 Byteshalanseni Förenta Staterna, Japan och FörbundsrepublikenTyskland 1980- 1988
Miljarder dollar Löpande priser 100- ------------------------------------------------------------------------------- --
50- --------------------------------------------- --
o-
5o-. -. . . -- --- --- --- -- - --- --- --. . -- --- --- I Förenta staterna -100-- DJqpan ------ ----- --- -- --- -- -- -- ----- --- -- Förbunds- 15o.. republikan Tyskland
Zoo . .. . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . --. -. .. . . . . . . . . . --. --. . . . -. . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . ... 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988
Källa: OECD, Economic Outlook No 45, 1989.
Uppkomsten av obalansema kan hänföras till den expansiva finanspolitik som fördes i Förenta staterna efter 1982. I kombination med en restriktiv penningpolitik medförde den en hög räntenivå vilket bidrog till en kraftig appreciering av dollarn. Efter 1985 har dollarn deprecierats. I kombination med en viss åtstramning av budgetpolitiken i Förenta staterna har det bidragit till en minskning av obalansema. Periodvis har det funnits farhågor för att de externa obalansema skulle skapa instabilitet på finansiella marknader och valutamarknader. Det har dock hittills visat sig möjligt att finansiera underskottet utan att det uppstått några allvarliga finansiella störningar. Risken är dock stor att kapitalplacerare kräver högre räntor för att finansiera fortsatt stora amerikanska underskott. Av denna anledning kommer kravet på ytterligare en
Volym 2 s. 77reduktion av underskotten att stå i centrum när det gäller utformningen av den ekonomiska politiken under de närmaste åren.
God tillväxt och låg inflation Den ekonomiska tillväxttakten för OECD-ländema bedöms kunna uppgå till i genomsnitt närmare 3% per år under perioden 1990- 1995. Denna tillväxt är högre än genomsnittet för åren efter 1973, men betydligt lägre än under 1950- och 1960-talen. Världshandelns tillväxt beräknas uppgå till mellan 5 och 6% per år fram till 2000.
Tabell 4.8 BNP-tillväxt ochinflation i OECD-länderna Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1990-
BPN-tillväxt
| Förenta staterna 1 3/4 2 l/4 2 1/2 3 3 | 3 | 3 | |||
| Japan | 4 l/4 4 | 4 4 | 4 | 4 | 4 |
| Förbundsre- | 3 l/2 3 l/4 3 | 3 | 3 3 | 3 |
publiken Tyskland
| Norden | 2 2 1/4 2 l/2 2 1/2 2 1/2 2 1/2 2 1/2 | |||
| OECD Europa 2 3/4 2 3/4 2 3/4 3 | 3 | 3 | 3 | |
| OECD-totalt | 2 3/4 2 3/4 2 3/4 3 | 3 | 3 | 3 |
Inflation OECD 4 l/2 4 l/4 4 l/4 4 4 4 4
Exklusive Sverige. Källa: Finansdepartementet.
Den ekonomiska utvecklingen i västvärlden under 1990-talets första hälft kommer att påverkas av de stora externa obalansema och av de åtgärder krävs för att reducera dessa. I Förenta staterna fordras en
som restriktiv politik för att reducera underskottet i landets bytesbalans. En minskning Förenta staternas budget- och bytesbalansunderskott kom-
av
att en dämpande effekt på världsekonomin. mer
Inflationen i OECD-området beräknas uppgå till ca 4% per år under
l990-talet. Det är betydligt lägre än genomsnittet för första hälften av perioden efter oljekrisen 1973 och på ungefär samma nivå som under perioden 196T- 1973.
En rad faktorer talar for relativt låg inflation. Den höga investerings-
en nivån i slutet 1980-talet innebär att tillväxten bör kunna öka relativt
av mycket utan att de större västekonomiema slår i kapacitetstak eller att flaskhalsar uppstår. Till detta kommer att inflationstakten i stor utsträckning är beroende den ekonomiska politik som förs. Regeringarna i de
av större västekonomiema verkar allmänt vara benägna att reagera tidigt
nu och kraftfullt för att motverka inflationstendenser. Ytterligare en faktor
talar för en relativt gynnsam prisutveckling under 1990-talet är en som förväntat lugn utveckling på râvaru- och oljemarknadema.
En liknande god ekonomisk utveckling bör kunna realiseras också under andra hälften 1990-talet. De negativa effekter som följer med att oba-
av lansema reduceras torde borta. Därmed begränsas den ekonomiska
vara tillväxten endast ökningen produktionskapaciteten. En BNP-tillväxt
av av
Volym 2 s. 78på genomsnitt 3i °/0verkar därför möjlig under andra hälften av l990-talet. Inflationen bedöms ligga kvar på samma nivå som under perioden 1990- 1995, d.v.s. kring 4%.
Stabil utveckling i de större västekonomierna Ekonomin i Förenta staterna har befunnit sig i en expansionsfas sedan 1983. Efter 1982 har en expansiv finanspolitik bedrivits, som stimulerat tillväxten men samtidigt medfört en kraftig ökning av det federala budgetunderskottet. Då den offentliga upplåningen inte har kompenserats av privat sparande har samtidigt bytesbalansen försämrats radikalt.
Underskottet i bytesbalansen behöver i sig inte verka hämmande på tillväxten. Avgörande är de villkor på vilka utlandet är villigt att finansiera bytesbalansunderskottet. Risken för att finansieringen av fortsatt stora underskott måste ske till stigande räntor vilket skulle hämma investe-
ringarna och tillväxten är betydande. Mot denna bakgrund är det troligt
att man i Förenta staterna försöker föra en stramare finanspolitik och sanera den federala budgeten. Denna uppgift kan underlättas om den internationella avspänningen fortsätter och försvarsutgiftema därmed kan begränsas.
Den åtstramning av ekonomin som är nödvändig för att komma till rätta med underskotten, kommer troligen att bli utdragen och inte speciellt drastisk. Under första hälften 1990-talet bedöms BNP-tillväxten bli ca 2 l/2 °/0per år. Detta är en lägre tillväxt än under högkonjunkturen under andra hälften av l980-talet. För andra hälften av 1990-talet förutspås en Ökad BNP-tillväxt till ca 3% per år främst p.g.a. minskade problem med
extembalansen.
Japan har under en längre tid haft den snabbaste ekonomiska tillväxten av alla OECD-länder. Under de senaste åren har den privata konsumtionen och investeringarna svarat för en stor del av tillväxten. Samtidigt har inflationen under senare år varit extremt låg i internationell jämförelse. Stigande olje- och råvarupriser, en försvagad yenkurs och ökade indirekta skatter har dock sedan slutet av 1988 medfört en uppgång i inflationen.
Japan har under de senaste fyra åren genomgått en mycket snabb industriell strukturomvandling. Därmed har det varit möjligt att sänka kostnaderna inom industrin och att kompensera sig för den appreciering av yenen som ägt rum efter 1985. Samtidigt har den inhemska efterfrågetillväxten spelat en allt större roll för den ekonomiska tillväxten.
Den ekonomiska politiken kommer sannolikt även under 1990-talet att inriktas på att stimulera den inhemska efterfrågan. Den offentliga konsumtionen väntas öka relativt mycket. Viktiga strukturella åtgärder på skatteområdet och inom det finansiella systemet har vidtagits under de senaste åren för att effektivisera ekonomins funktionssätt.
Den demografiska utvecklingen väntas utgöra den största begränsningen för BNP-tillväxten på något längre sikt. Tillväxten i arbetskraften kommer sannolikt att minska markant under 1990-talet samtidigt som en större andel pensionärer medför ökade sociala utgifter, högre skatter och ett lägre inhemskt sparande.
Även överskottet i bytesbalansen väntas minska torde Japan fortsät-
om
Volym 2 s. 79ta att bygga stora tillgångar utomlands. Det bidrar till att ge yenen en
upp ökad roll som internationell valuta.
Sammantaget bedöms BNP i Japan kunna växa med ca 4 % per år under l990-talet. Inflationen bedöms förbli låg i en internationell jämförelse, ca 2% per år i genomsnitt under l990-talet.
I Västeuropas största ekonomi, Förbundsrepubliken Tyskland, fördes under första hälften l980-talet en stram finans- och penningpolitik.
av Tillväxten då förhållandevis låg. När D-marken appreeierades kraftigt
var i förhållande till dollarn under perioden 1985 1987 fanns farhågor för en
fortsatt låg tillväxt i Förbundsrepubliken. Hjälpt av den goda intemationella konjunkturen har emellertid den västtyska exporten utvecklats mycket starkt under de senaste åren. Mycket talar för en fortsatt gynnsam utveckling under l990-talet och tillväxten i BNP bedöms komma upp till i genomsnitt 3% per år.
Ett orosmoment finns när det gäller tillväxten på lång sikt. Proportionen
åldrande människor beräknas öka mycket kraftigt i Förbundsrepubliav ken. Å andra sidan förefaller det idag troligt med en fortsatt omfattande invandring från Östeuropa, vilket i varje fall på kort sikt till del bör
en kompensera den inhemska demografiska utvecklingen.
Inflationen beräknas ligga på samma genomsnittsnivå som under de senaste åren, d.v.s. omkring 3%. De västtyska myndigheterna lär, mot
bl.a. erfarenheter från 1970-talet och den traditionella ambibakgrund av tionen att hålla inflationen, knappast komma att tillåta att inflationen
nere skjuter fart igen.
Gynnsam utveckling i Norden möjlig
Den ekonomiska utvecklingen i våra grannländer är av stor betydelse för svensk ekonomi. Ungefär 25% av Sveriges totala export går till Danmark, Finland och Norge.
Under mitten 1980-talet karakteriserades utvecklingen i Danmark av
av stark efterfrågan och förhållandevis hög tillväxt. Kapacitetsbrist uppstod, konkurrenskraften urholkades och bytesbalansen försämrades. Åtstramnings- och sparstimulerande åtgärder bidrog till att landet år 1987 gick in i
recession med negativ tillväxt under två år. en
Hjälpt exportstimulerande åtgärder export pakken hösten 1987
av och hög internationell efterfrågan har exporten de senaste två åren återhämtat sig och underskottet i bytesbalansen har minskat.
Utsikterna förefaller goda för en fortsatt återhämtning i tillväxten till
nu
nivå på 21/2% per år under l990-talet. Bakom detta ligger en en ca successivt starkare inhemsk efterfrågan. Lägre inflation och större utrym-
för nominella löneökningar kan förväntas öka hushållens disponibla me inkomster, vilket kan väntas driva upp konsumtionen. Förutsättningarna torde också goda för en fortsatt gynnsam exportutveckling, givet att
vara
år betydligt stärkta konkurrenskraften hos exportindustrin den på senare kan bevaras. En fortsatt hög export skulle i sin tur verka stimulerande på investeringarna.
Den ekonomiska tillväxten i Finland har under de senaste åren legat över genomsnittet för OECD-området. Den starka inhemska efterfråge-
Volym 2 s. 80tillväxten har bidragit till detta. Avvecklingen av kreditregleringar med åtföljande högre skuldsättning i hushållen har legat bakom den kraftiga ökningen i den privata konsumtionen. Den gynnsamma utvecklingen av bytesförhållandet med höga priser på bl.a. skogsprodukter har också bidragit till den goda ekonomiska utvecklingen under senare år. Efterfrågan har dock överstigit produktionen, vilket medfört stigande inflation och ett växande bytesbalansunderskott som närmar sig 4% av BNP.
Tillväxtmöjlighetema i den finska ekonomin på sikt måste bedömas som goda bl.a. mot bakgrund av de senaste årens höga investeringsnivå. Samtidigt finns det faktorer som kan begränsa tillväxten. Detta gäller bl.a. bytesbalansen, som regeringen angivit som det stora problemet.
En möjlig restriktion på tillväxten under 1990-talet är bristen på arbetskraft. Prognoser for arbetskraftsutbudet på 1990-talet pekar på att det inte blir någon ökning alls. BNP-tillväxten torde under 1990-talet kunna uppgå till omkring 3% per år, d.v.s. i linje med genomsnittet för OECD.
Diagram 4.5 BNP i Danmark, Norge och Finland 1970- 1989 Årlig procentuell förändring 10- ------------------------------------------------------------------------------- u
1970 1á75 iáao iáas v I u |
Volym 2 s. 80Källa: OECD, Economic Outlook No 45, 1989.
I Norge har den ekonomiska politiken den senaste treårsperioden varit inriktad på att återvinna balans i ekonomin. Under perioden 1984- 1986 bidrog liberaliseringen av kreditmarknaderna, en expansiv finanspolitik samt de höga oljepriserna till en explosionsartad konsumtions- och efterfrågeuppgång. Liksom i Danmark och Finland uppstod problem i form av kraftiga pris- och kostnadsökningar och ett växande bytesbalansunderskott. Oljeprisfallet 1986 förvärrade situationen ytterligare, och en omläggning av politiken i âtstramande riktning var därför oundviklig.
Volym 2 s. 81Resultatet blev en fallande inhemsk efterfrågan tillsammmans med
som, den goda internationella konjunkturen, successivt givit resultat i form
av en kraftig förbättring av bytesbalansen. Vidare har pris- och löneökningarna bringats i nivå med omvärlden. Den lägre aktivitetsnivån har dock lett till en högre arbetslöshet.
Den norska ekonomins utveckling under 1990-talet är beroende av att ökade resurser tillförs den konkurrensutsatta sektorn. Det förutsätter
en fortsatt låg pris- och löneökningstakt och relativt låg räntenivå.
Väntade reallöneökningar, lägre ränta och en successiv ökning syssel-
av sättningen bedöms kunna leda till en återhämtning av den privata konsumtionen under de första åren på 1990-talet. lnvesteringsutvecklingen är mer osäker och stora skillnader föreligger mellan olika sektorer. Det förefaller dock troligt att exporten även de närmaste åren kommer att bidra till produktionens utveckling. BNP-tillväxten bedöms under perioden 1990- 2000 komma att uppgå till i genomsnitt 2 l/2 °/0per år.
4.4¶Utvecklingsländerna och skuldkrisen
Volym 2 s. 81Utvecklingsländemas ekonomi är av relativt stor betydelse för industriländerna. Bl.a. går ungefär 20% av industriländemas export till utvecklingsländerna. Motsvarande siffra för Sverige är drygt 10%.
Flertalet utvecklingsländer har stora utlandsskulder i förhållande till BNP och exportintäkter. Deras samlade utlandsskuld uppgick 1988 till 1242 miljarder dollar, motsvarande 140% av ländernas totala export
av varor och tjänster.
Som framgår av tabell 4.9 varierar dock skuldsituationen avsevärt mellan olika u-länder. För ungefär hälften av länderna är skulderna gentemot övriga länder så små att finansieringen av dem inte utgör något problem. Skuldsituationen är svårast för ett antal låginkomstländer i framför allt Afrika. Skuldema i dessa länder uppgår till över fyra gånger exporten. Deras skuld utgör dock endast 8,7% av den totala utlandsskulden varför det inte är ett stort problem ur ett globalt perspektiv.
Tabell 4.9 skuldsituationen 1988. Grupper av utvecklingsländer och deras relativa betydelse Procent
| BNP | Export | Skuld | |
| Samtliga u-länder | 100 | 100 | 100 |
| Netto kreditorer | 13,3 | 20,4 | 5,1 |
-
Netto debitorer 86,7 79,6 94,9 -
Länder utan skuld- -
betjäningsproblem 40,0 46,2 35,2
Länder medskuld- -
betjäningsproblem 46,7 33,4 59,8
Varav: Små låginkomsländer 6,0 3,4 8,7
15länder med stor utlandsskuld 32, 19,9 40,2
Källor: lMF, World Economic Outlook, April 1989och Andersen,K. ochChambers,
D., 1990, Den intemasjonale bakgrunnen, bilaga 10till Långtidsutrcdningen 1990.
Volym 2 s. 82De länder som utgör ett problem är 15 mellaninkomstländer, inkluderande 10 länder från Latinamerika. Dessa länder har tillsammans en skuld uppgående till 500 miljarder dollar, motsvarande 40% av den totala utlandsskulden.
I många utvecklingsländer har under senare år en mycket restriktiv politik bedrivits. Syftet har varit att få till stånd en lägre import och en ökad export, i första hand för att få bukt med de externa obalansema. Denna politik har varit framgångsrik i så måtto att bytesbalansunderskotten faktiskt reducerats. Samtidigt har tillväxten varit väsentligt lägre än under t.ex. 1970-talet. Investeringarna har också hämmats av den minskade importen av kapitalvaror, vilket innebär att villkoren för framtida tillväxt har försämrats.
Stora skillnader i BNP-tillväxt Av tabell 4.10 framgår att de regionala skillnaderna i BNP-tillväxt är stora. Mätt per capita har BNP i stort sett varit oförändrad i Afrika de senaste åren efter att ha minskat under flera år. I de olje-exporterande utvecklingsländerna fortsätter den nedgång som inleddes 1981. l Latinamerika föll per capita-inkomsten i början av 1980-talet.
Tabell 4.10 Real BNP per capita 1970- 1990 Årlig procentuell förändring
1970-1980 1980-1985 1985-1990
Exkl. Kina
genomsnitt Utvecklings- 3,0 0,8 1,8 länderna
| Afrika | 0,9 | 1,6 - | -0,8 |
| Asien | 3,6 | 5,0 | 5,6 |
| Mellanöstern | 2,7 | 3,4 - | 1,5 - |
| Latinamerika | 3,1 | 1,6 - | 0 |
| Fyra nyligen | 6,7 | 5,5 | 6,0 |
industrialiserade länder 1986- 1988. Källa: IMF, World EconomicOutlook, augusti 1989.
Efter en kraftig försämring av bytesförhållandet för utvecklingsländerna 1986, har en stadig förbättring skett fram till 1988. Som framgått av tidigare avsnitt bedöms de reala priserna på råvaror öka måttligt under 1990-talet.
I de nyligen industrialiserade ekonomiema i Sydostasien har utveckling-
under 1980-talet varit fortsatt gynnsam, även om en viss dämpning av en tillväxten ägt rum under de allra senaste åren. l Korea och Taiwan väntas avmattningen fortsätta till följd av stigande kostnader för arbetskraft och de senaste årens appreciering av valutorna. Sydostasien är en dynamisk region, vars tyngd i världsekonomin ökat under flera år och också kan väntas fortsätta att öka. Tendensen till ökade marknadsandelar på bekostnad av industriländerna väntas fortsätta. Tillväxten i regionen kommer att
Volym 2 s. 83stimuleras av intra-regional handel och av höga direktinvesteringar från Japan, vilket kommer att leda till en teknologiöverföring mellan länder inom området.
l Kina har den ekonomiska tillväxten varit gynnsam efter omläggningen av den ekonomiska politiken mot en mer marknadsorienterad ekonomi. Den snabba ekonomiska tillväxten i närområdet
bör kunna medföra en fortsatt god ekonomisk utveckling i Kina. Den osäkerhet som kännetecknar den politiska situationen innebär emellertid risker också för den ekonomiska utvecklingen.
I övriga Asien kan man också räkna med en stark ekonomisk tillväxt under l990-talet. Indien, som svarar för tre fjärdedelar av regionens BNP har infört en mer liberal ekonomisk politik under senare år. Landet är självförsörjande på mat och industrin, som allt mer inriktas på export, har expanderat kraftigt under det senaste decenniet.
Situationen i Mellanöstern och Nordafrika kännetecknas politisk
av instabilitet. Den ekonomiska utvecklingen är i
hög grad beroende av oljeprisutvecklingen. Området har haft en relativt svag utveckling under 1980-talet, men med den relativt goda tillväxt prognostiseras för
som OECD-området och en viss real prisuppgång för olja kan man förvänta sig en förbättrad utveckling under l990-talet.
l Afrika söder om Sahara har produktionen per capita fallit under de senaste 15 åren. Detta hänger delvis samman med den ekonomiska politik som förts. Regleringar och central planering har i många regionens
av länder fått ersätta priser och marknader. Konsekvenserna har inte sällan varit mycket negativa, särskilt för jordbruket. Ett fundamentalt problem i dessa länder är också den svaga exportutvecklingen, i sin tur orsakad bl.a. av en ensidig exportstruktur. För att uppnå en god ekonomisk utveckling under l990-talet är det viktigt att skuldbördan reduceras avsevärt. Problemen i regionen är av den arten att det antagligen kommer att ta lång tid innan de finner en lösning.
Latinamerika med dessstora naturresurser och relativt utvecklade industri har en stor ekonomisk tillväxtpotential. För att det skall vara möjligt att leva upp till denna potential krävs dock att skuldbördan reduceras. Vidare behövs strukturella åtgärder för att förbättra ekonomiernas funktionssätt, dämpa inflationen och förbättra industrins konkurrenskraft. Med den relativt goda tillväxt som prognostiseras inom OECD-området kan Latinamerika bli ett dynamiskt tillväxtområde under l990-talet. Osäkerheten är dock mycket stor.
Sammantaget väntas BNP-tillväxten uppgå till ca 5% per är i utvecklingsländerna som grupp 1990-2000. Vid bedömningen har förutsatts
en tillväxt i industriländema på omkring 3% under period.
samma
Volym 2 s. 84Tabell 4.11 BNP ochutrikeshandel 1970-2000 Årlig procentuell förändring
1970- 1980- 1990-
1980 1990 2000
Exkl.
Kina
Uiveck/ingsländerna
| Real BNP | 5,4 | 3,6 | 5,0 |
| Exportvolym | 5,0 | 5,1 | 7,0 |
| lmportvolym | 7,4 | 3,4 | 6,5 |
| Bytesförhållande | 3 | 7 - | - |
Källor: IMF, World EconomicOutlook, augusti 1989samt finansdepartementet.
Beroende av i-länderna Tillväxten i utvecklingsländerna är i hög grad beroende av utvecklingen i OECD-området. En kombination av starkare BNP-tillväxt och en depreciering dollarn, vilket inte kan uteslutas, kommer att stärka tillväxten i
av utvecklingsländerna och reducera skuldbördan. Ytterligare en faktor som kan stimulera tillväxten i utvecklingsländerna är en mer liberal handelspolitik bättre tillgång till i-Iändemas hemmamarknader.
som ger
En minskad benägenhet från privata banker att bidra med finansiering för att minska skuldbördan i de djupt skuldsatta utvecklingsländerna utgör
komplikation, samtidigt som en större finansieringsbörda läggs på de en offentliga kreditorema. Om Internationella valutafondens antagande om
ekonomiska anpassningsprogram i skuldländema, exempelvis i Argennya tina och Brasilien, inte visar sig hålla, kan tillväxtprognosen visa sig vara alltför optimistisk.
Ytterligare faktor, som gör prognosen osäker, är ränteutvecklingen.
en Som framgått i avsnitt 4.3 kan det inte uteslutas att räntorna i Förenta staterna stiger, vilket skulle kunna få allvarliga konsekvenser, främst för de skuldsatta länderna i Latinamerika.
Avslutningsvis finns det skäl att beröra en osäkerhetsfaktor som det under år lagts stor vikt vid i bedömningar av det här slaget,
senare nämligen det internationella finansiella systemets sårbarhet inför en större betalningsinställelse från skuldländemas sida. Mot bakgrund av att de privata bankerna under de senaste åren gjort stora avsättningar och därmed kraftigt stärkt sina finansiella positioner synes en sådan utveckling mindre sannolik. Också det faktum att skuldländema inte gjort några märkbara ansträngningar att bilda en skuldkartell ens när banksyste-
-
mest sårbart talar for att risken är liten for en betalningsmet var som inställelse av betydande omfattning.
4.5 Några osäkerhetsmoment
Fortsatt stora obalanser Utgångspunkten i hittillsvarande bedömningar har varit att de externa obalanserna i de större västliga industriländerna kan reduceras på ett
recession för världsekonomin undviks. Men självfallet sådant sätt att en
Volym 2 s. 85kan inte risken för fortsatt stora finansiella obalanser uteslutas. En sådan utveckling kan negativa konsekvenser.
Hittills har det varit möjligt att finansiera underskottet i den amerikanska bytesbalansen. Kapitalplacerare har funnit det intressant att placera pengar i räntebärande papper i Förenta staterna, samtidigt som omfattande utlandsinvesteringar i industriföretag och fastigheter gjorts.
Ett fortsatt stort amerikanskt bytesbalansunderskott kan leda till att marknadens förtroende för den amerikanska ekonomin minskar. Det kan i sin tur leda till en depreciering av dollarn och därmed ge upphov till ökad inflation i Förenta staterna genom ökade importpriser. I en sådan situation är en åtstramning av penningpolitiken med åtföljande räntehöjning trolig.
Fortsatta obalanser kan också leda till att osäkerhet sprids på de finansiella marknaderna, vilket kan få kraftiga återverkningar på bl.a. växelkursema. Det kan i sin tur negativa effekter på investeringar och tillväxt. Dessutom tenderar stora obalanser i handeln mellan länder leda till ökad protektionism, vilket behandlas nedan.
De stora finansiella obalanserna kan således medföra en betydligt sämre internationell utveckling det närmaste årtiondet. Den genomsnittliga BNP tillväxten inom OECD-området skulle mycket väl kunna dämpas till i genomsnitt l 1/2 2% per år under l990-talet. En sådan kraftig dämp-
ning av tillväxten medför att världshandelns tillväxt kan förväntas bli bara ca 3 °/0per år.
Protektionism hot mot ökad världshandel
- Ett förhållandevis öppet handelssystem har bidragit till en kraftig ökning av den internationella handeln under efterkrigstiden. Det har i sin tur varit en viktig förutsättning för den snabba ekonomiska tillväxten. Den liberalisering av den internationella handeln som ägt rum inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet GATT har möjliggjort en ökad specialisering mellan länder och utnyttjande av komparativa fördelar. Under de senaste femton åren har emellertid nya handelshinder rests och antalet handelpolitiska konflikter ökat. Bilaterala och regionala handelsavtal har kommit att spela en allt större roll på bekostnad av det multilaterala systemet. Det finns idag farhågor om att det multilaterala handelssystemet kan komma att försvagas. Ökad protektionism skulle kunna bli följden, vilket skulle leda till en lägre tillväxt och en långsammare välfárdsökning än i det tidigare presenterade huvudaltemativet.
Protektionism i det internationella handelssystemet har utgjort regel snarare än undantag genom historien. Relativt liberala handelsregimer har existerat under endast två perioder; andra hälften av 1800-talet och perioden efter andra världskriget. Öppenhet i handelssystemet är därför inget som kan betraktas som självklart.
Under efterkrigstiden har tullama på industrivaror successivt sänkts, från en genomsnittlig nivå på ca 40% vid andra världskrigets slut till omkring 5% idag. Den tilltagande protektionismen under den senaste femtonârsperioden har främst yttrat sig i s.k. icke-tarififära handelshinder. Dessa har ofta fallit utanför GATT:s ram och har därför kommmit att
Volym 2 s. 86benämnas "grå zonåtgärder". Hit hör bl.a. "frivilliga" exportbegränsningar och överenskommelser om ordnade marknadsförhållanden. I början av 1980-talet omfattades mer än en fjärdedel av industriländemas import av någon form av icke-tariffart handelshinder.
Kännetecknande för denna nya protektionism är också en tilltagande selektivitet, d.v.s. man inför handelshinder gentemot enskilda länder, oftast de mest effektiva producentema. Detta har främst drabbat export från Japan och de snabbt växande länderna i Sydostasien.
Det är främst det internationella handelssystemets två viktigaste aktörer, Förenta staterna och EG, som allt oftare åsidosatt GATT och vidtagit grå zonåtgärder" av olika slag. En ny amerikansk handelslag ger administrationen vidgade möjligheter att ensidigt bestralfa länder som inte
tillräckligt öppna för amerikanska produkter. Bilaterala avtal priorianses teras allt oftare före multilaterala lösningar i de stora ländernas handelspolitik.
Förhandlingar om den internationella handeln pågår för närvarande inom ramen för den s.k. Uruguay-rundan, som skall vara avslutad 1990. Förhandlingarna omfattar ett stort antal frågor jordbruk, tjänster, im-
materialrätt, GATT:s regelsystem och det är osäkert huruvida de
m.m. blir framgångsrika. Om det inte skulle gå att komma överens på vissa centrala förhandlingsområden finns det en risk för att tilltron till det multilaterala handelssystemet urholkas och att de viktiga handelsnationerna tar till protektionistiska åtgärder utanför GATT:s regelsystem. Det finns också risk för att den internationella handeln regionaliseras, d.v.s
en att handeln intensifieras inom regionen men att protektionismen ökar mellan regionerna. En sådan utveckling skulle självfallet innebära ett avbräck för världshandeln.
Flera tänkbara scenarier för oljeprisutvecklingen I vårt huvudaltemativ har vi antagit en successiv uppgång av det reala oljepriset till 25 -27 dollar per fat i slutet av l990-talet.
En faktor som talar mot en kraftig prisökning under 1990-talet är att OPEC och då framför allt Saudiarabien har ett starkt intresse av ett
- stabilt oljepris. Ett alltför högt oljepris stimulerar utvecklingen av nya oljefált, samtidigt som mer resurser satsas i de oljekonsumerande länderna på alternativa energiformer. Detta leder till lägre efterfrågan på olja. Stora oljelager och stora oljereserver ger de s.k. gulfländema goda förutsättningar att styra världsmarknadspriset i önskvärd riktning.
Ett OPEC kan leda till ett betydligt lägre oljepris än enligt hu-
svagare vudaltemativet under l990-talet. Exempelvis kan Iran och Irak för att få möjlighet att bygga upp sina sargade ekonomier öka sin oljeproduktion drastiskt, vilket i sin tur skulle kunna leda till en avsevärd prissänkning på olja.
Även dämpad efterfrågetillväxt kan leda till ett lägre oljepris. Dels
en finns det stora möjligheter för en mer aktiv energipolitik inriktad på en effektivare användning av olja både i Förenta staterna och Sovjetunionen, vilka tillsammans svarar för över 40% av världens oljekonsumtion. Dels kan ökade miljökrav leda till att olja ersätts med renare energiformer, t.ex. naturgas.
Volym 2 s. 87Samtidigt skulle lägre priser stärka marknadspositionen för länder med låga produktions- och utvinningskostnader, d.v.s. OPEC-ländema. Oljeutvinning och prospektering skulle sannolikt minska utanför OPEC-länderna och medföra ökade risker för en ny Chockhöjning priset.
av
En oväntat stark efterfrågeökning och ett starkt sammanhållet OPEC kan å andra sidan leda till ett högre oljepris än förutspått. En stark efterfrågeökning kan bero på exempelvis en oväntat stark internationell ekonomisk tillväxt eller en drastisk minskning kämkraftsproduktionen
av i industriländema som följd t.ex. olyckor liknande den i Tjernobyl.
av
Det råder dock stor osäkerhet om framtida substitutionselfekter mellan olika former av energi. Historiskt har kol varit det närmaste substitutet till olja, men kolets negativa miljöeffekter har medfört att intresset för naturgas under den senaste tiden har ökat. Det innebär att det är svårt att prognostisera hur oljepriset skulle påverkas av en kraftig nedskäming av kärnkraftsproduktionen. Man kan dock vänta sig att energipriset skulle stiga betydligt på sikt.
4.6¶Sammanfattning och slutsatser
Volym 2 s. 87Bilden av den internationella ekonomin under 1990-talet relativt ljus
ser ut i det huvudalternativ som läggs till grund för Långtidsutredningens analyser av den svenska ekonomin. Den ekonomiska tillväxten i OECDområdet bedöms kunna uppgå till ca 3% per år, vilket är högre än den genomsnittliga ökningstakt på 2,5% per år som gällt sedan oljekrisens dagar i början på l970-talet. Befolkningstillväxten mattas av i industriländema, men arbetskraftens tillväxt minskar inte lika mycket. Produktivitetstillväxten väntas bli bättre än under 1970- och l980-talen.
Förutsättningarna för en fortsatt expansion av världshandeln är goda och den beräknas öka med mellan 5 och 6% per år. I Västeuropa utgör förverkligandet av den inre marknaden inom EG-omrádet och de vidare integrationssträvanden, som omfattar även EFTA-ländema, ett centralt inslag i den ekonomiska politiken. Detta väntas ge positiva effekter på tillväxten. Utvecklingen mot marknadsekonomi i Östeuropa kan på längre sikt gynnsamma effekter på tillväxten i hela Europa, men det torde ta flera år innan effektema blir påtagliga för den svenska ekonomin.
Mycket talar också för en fortsatt låg inflation under samma period, den beräknas bli ca 4% per år. Prognosen bygger bl.a. på antagandet
om begränsade olje- och råvaruprisstegringar. Det reala oljepriset beräknas fram till år 2000 stiga från 17 dollar/fat till 25-27 dollar/fat.
Det finns naturligtvis några orosmoment i den beskrivna bilden. Fortfarande kvarstår stora finansiella obalanser mellan de tre stora industriländema, där ett kraftigt underskott i den amerikanska bytesbalansen speglas av överskott i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Utsiktema för ett fortsatt stort underskott i den amerikanska bytesbalansen kan leda till en depreciering av dollarn vilket ger upphov till ökad inflation i Förenta staterna. I en sådan situation ter sig en åtstramning av penningpolitiken med åtföljande räntehöjning trolig, vilket kan få negativa effekter
Volym 2 s. 88För hela världsekonomin. Ett annat orosmoment är tendensen till minskad öppenhet i det ekonomiska systemet och en regionalisering av Världshandeln, vilket ökar risken för handelskonflikter. Slutligen finns risken För en kraftigare prisökning på olja.
5¶Skatterna och samhällsekonomin
5.1¶Inledning
Volym 2 s. 89I föregående kapitel diskuterades de internationella förutsättningarna för den svenska ekonomins utveckling under l990-talet. Detta kapitel belyser en annan viktig förutsättning den skattereforrn som genomförs under
l990-talets första år.
Skattesystemets utformning spelar en betydelsefull roll for den ekonomiska utvecklingen på lång sikt genom dess påverkan på t.ex. arbetskraftsutbud, investeringar och ekonomins funktionssätt i vidare mening. Den tilltagande intemationaliseringen innebär samtidigt att skillnader i skattesystemet gentemot omvärlden ökar i betydelse för svenska och utländska företags lokaliserings- och investeringsbeslut, liksom för möjligheterna att rekrytera och behålla kvalificerad arbetskraft.
Skatterna spelar också en viktig fördelningspolitisk roll. Skattereformens betydelse i det perspektivet berörs i kapitel 15.
Kapitlet inleds med en översikt av nuvarande skattesystem och i avsnitt 5.3 diskuteras de problem som är förknippade med dagens beskattning. I avsnitt 5.4 sammanfattas förslaget till reformering av skattesystemet. De samhällsekonomiska effekterna av skatterefonnen analyseras i avsnitt 5.5. Kapitlet sammanfattas i avsnitt 5.6.
5.2 Det nuvarande svenska skattesystemet
Sverige har i en såväl historisk som internationell jämförelse höga skatter. Uttryckt som andel av BNP motsvarade den offentliga sektorns skatteintäkter 1989 ca 56 °/o. Under efterkrigstiden har denna andel stigit med i genomsnitt nära en procentenhet per år, dock långsammare under det senaste decenniet. 1970 var skattekvoten 41 % och 1980 knappt 50 °/o.Den genomsnittliga skattekvoten för EG-länderna var 1987 41 °/0och ökningen sedan 1970 tio procentenheter. Differensen i skatteuttag mellan Sverige och omvärlden har således successivt ökat.
Det förtjänar att påpekas att det finns en rad invändningar mot skattekvoten som mått på skattetrycket. Det faktum att en stor del av offentli- Genomgåendeavses
med nuvarandeeller daga transfereringar till hushållen är beskattade skapar en rundgång, dvs.
gensskattesystemdet en transfereringsutgift finansieras till viss del med den skatt mottagaren rådde
skattesystemsom betalar för denna transferering. Detta överdriver skattetryckets nivå. När 1989.Skattereformen har
delatsupp i flera steg,
ex. sjukpenningen övergick från obeskattad till beskattad transferering
varav endasten del har steg skatterna som andel av BNP utan att vare sig de offentliga utgifterna tagits redanår 1990.
Volym 2 s. 90netto eller hushållens inkomster påverkades. Likaså kan fördelningen mel lan direkta och indirekta skatter påverka skattekvoten. Om direkta skatter sänks och de indirekta skatterna höjs med samma belopp, sjunker skattekvoten därför att de högre indirekta skatterna ger ett högre värde på BNP mätt i löpande priser, dvs. nämnaren i skattekvoten stiger.
Men förutom sådana delvis mättekniska problem finns det även mer grundläggande kritik att rikta mot skattekvoten. Ur samhällsekonomisk synvinkel är det de offentliga utgifterna, snarare än inkomsterna, som är det relevanta måttet på skattetryck. Det är storleken på de offentliga utgifterna som i ett långsiktigt perspektiv avgör hur mycket av ekonomins reala inkomster som den offentliga sektorn tar i anspråk. Utgifter som inte skatte- eller avgiftsñnansieras ger offentliga underskott som förr eller senare måste leda till ökade skatter. Inte minst vid en bedömning av 1980talets utveckling är detta centralt. Reduktionen av budgetunderskottet har inneburit att skattekvoten har stigit medan den offentliga utgiftsandelen istället reducerats. Det långsiktiga skattetrycket har i denna mening minskat under 1980-talet.
Hur skatteintäktema fördelar sig på olika typer av skatt framgår av tabell 5.1. Det kan noteras att den statliga inkomstskatten, som huvuddelen av skattereformen och skattediskussionema handlar om, ur statsfinansiell synvinkel betyder ganska lite och endast står för 12% av totala skatteintäktema. Sett över en längre tidsperiod har denna andel dessutom reducerats. På 1950- och 1960-talen stod den statliga inkomstskatten för över 20% av skatterna. Den statliga och kommunala inkomstskatten drar sammantaget in 34% av hushållens sammanräknade inkomster. Detta är ungefär samma andel som 1970. Den kraftiga ökningen av den kommuna-
Tabell 5.1 Offentliga sektornsintäkter avolika skatter och avgifter 1960- 1988 Andel av BNP
1960 1970 1980 1988
Personliginkomstskatt 14,9 21,2 20,0 21,6 därav:
statlig 8,5 10,8 5,2 6,2 -
kommunal 6,4 10,4 14,8 15,4 - Socialaavgifter 1,5 6,0 15,4 15,7 Mervärdesskatt 1,5 4,2 6,5 3 Övriga skatter på varor ochtjänster 7,6 6,3 5,9 7,1 därav:
energi, bilskatt 2,8 2,8 3,5 - Skatt påfonnögenhet, arv och gåva, stämpel-
| och kupongskatt m m | 0,7 | 0,6 | 0,6 | 0,8 |
| Skatt på företag | 2,4 | 1,8 | 1,2 | 2,6 |
| Totalt | 28,7 | 40,1 | 49,5 | 54,8 |
| EG-ländema | 30,8 | 36,4 | 40,6 |
Differens mellan Sverigeoch EG-ländema 9,3 13,1 15,0 Källor: Nordling, D. 1989, Skattetryck ochskattepolitik och finansdepartementet.
Volym 2 s. 91utdebiteringen från 21 kronor till nära 31 kronor hundra skattekro-
per nor under samma period, har alltså parerats med en sänkning den
av statliga skatteandelen.
Mätt som andel av BNP är den svenska beskattningen av företag ungefär lika hög som genomsnittet för andra industriländer. Däremot är den formella bolagsskattesatsen högre 57% inklusive vinstdelningsskatt.
- Men detta kompenseras av relativt generösa möjligheter att skattemässigt reglera resultatet. Den effektiva skattesatsen på företagens resultat beräk-
25%. Även de indirekta skatterna på konsumtion, dvs. nas vara ca moms och varuskatter, motsvarar ungefär samma andel av BNP som för OECDländerna i genomsnitt. Detsamma gäller förmögenhetsskatten. Differensen i skattetryck gentemot andra länder faller nästan helt på en högre inkomstskatt och framför allt högre sociala avgifter. Det är framför allt de stigande sociala avgifterna som ligger bakom de senaste 20 årens uppgång avskaueandden.
Den helt dominerande delen av skatteuttaget kan ses som en skatt på ersättning för arbetsinsatser, medan skatten på kapitalavkastning är relativt blygsam. Av nettonationalinkomsten gick 1988 80 till arbetsersättningar, men skatten på arbete utgör mer än 95 °/0av de totala skatteintäktema. Det kan också noteras att den beskattning av kapitalavkastning som sker hos fysiska personer är i stort sett noll, dvs. avdragen för framför allt skuldräntor väger upp inkomst av kapital vid beräkning av beskattningsbarinkonmt
En ur samhällsekonomisk synvinkel viktig aspekt på skattesystemet är storleken på den skillnad mellan brutto- och nettoavkastning på arbete och
Diagram 5.1 Skattekvot och total marginaleffekt
I Mor ina-
effe f
EI Skaftekvof
1960 1965 1970 1975 1980 1985 1989 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Volym 2 s. 92kapital skatter åstadkommer. Diagram 5.1 visar utvecklingen den
som av totala marginaleffekten på arbetsinkomster som inkomstskatt, skattedelen av sociala avgifter, indirekta skatter och vissa inkomstberoende bidrag åstadkommer. År 1989 beräknas marginaleffekten ha varit drygt 70°/o.Det innebär att av en marginell ökning av bruttoinkomsten inklusive sociala avgifter, dvs. arbetsgivarens kostnad, är knappt 30% disponibelt för inkomsttagaren.
5.3 Problemen med skatterna
Skatterna har två grundläggande funktioner att finansiera den offentliga
sektorns verksamhet och att omfördela ekonomiska resurser mellan individer och hushåll. Omfördelningen sker dels i själva skattesystemet, dels via de offentliga transfereringar som skatterna finansierar. Därutöver kan
med skattesystemet vilja styra resursanvändningen i ekonomin. Detta man är motivet för t.ex. olika former av miljö- eller energiskatter.
Ur samhällsekonomisk synvinkel kan beskattningens intäkter beskrivas som det ekonomiska värde som tillmäts den offentliga verksamheten, den omfördelning som uppnås, respektive den önskvärda styreffekt som skatterna har. Samtidigt ger skatterna upphov till en kostnad genom en i samhällsekonomisk mening ineffektiv resursanvändning. De flesta former av beskattning skapar en skillnad mellan å ena sidan det ekonomiska utfallet för den enskilde individen, hushållet eller företaget av ett ekonomiskt beslut och å andra sidan de samhällsekonomiska konsekvenserna av beslutet.
Skatterna medför att de priser på varor och tjänster som styr individers och företags beteende avviker från de priser som speglar samhälleliga knapphetsförhållanden. Detta får till följd att fördelningen av resurser snedvrids i förhållande till den samhällsekonomiskt mest produktiva användningen. Det gäller t.ex. beslut om hur mycket och var man skall arbeta, avvägningen mellan sparande och konsumtion, konsumtionens sammansättning och investeringamas omfattning och inriktning.
Hur skatterna påverkar ekonomiska beslut bestäms av den förändring i skatteuttag som blir följden av beslutet. Storleken på de indirekta samhällsekonomiska kostnaderna är därför i första hand avhängiga marginaleffektema i skattessystemet snarare än den genomsnittliga skatten. Olika försök att empiriskt uppskatta skattemas samhällsekonomiska kostnader visar att dessa kostnader växer mer än proportionellt med stigande marginalskattesatser.
Ett av de grundläggande problemen med dagens skattesystem är därför de höga marginalskattesatserna och den relativt stora differens som råder mellan genomsnittlig skatt, motsvarande ca 55 % av inkomsten, och marginaleffektema, som t.ex. för arbetsinkomster i regel uppgår till över 70%. Även den progressiva statliga inkomstskatten har relativt liten fiskal
om en betydelse är dess samhällsekonomiska betydelse stor.
Det andra centrala problemet med dagens skattesystem är att de snedvridande eñektema ytterligare förstärks av den olikformighet i skattesyste-
Volym 2 s. 93met som nu råder till följd av att olika typer av inkomst, konsumtion och investeringar beskattas olika. l hög grad är bristen på likformighet också en följd av att skattesystemet inte beaktar inflationen på ett konsistent sätt.
Ur samhällsekonomisk synvinkel är dock inte likformig beskattning självklar. Ett samhällsekonomiskt optimalt skattesystem har såliten effekt på resursallokeringen som möjligt i jämförelse med vad som skulle vara fallet utan skatter. I ett sådant skattesystem skulle beskattningen av olika typer av inkomster, konsumtion etc. anpassas efter hur känslig skattebasen är för beskattning. Om t.ex. sparandet reagerar kraftigare för en skatt än arbetskraftsutbudet kan detta motivera en lägre skattesats för kapitalavkastning än för arbetsinkomster. Vid utformningen av ett fungerande skattesystem är det emellertid inte enbart effektema på resursallokeringen som är relevanta. Det är minst lika viktigt att skattesystemet är enkelt och överskådligt och dessutom uppfattas som rättvist. Dessa krav är starka skäl för likformighet i skattesystemet.
Problemet med de olikformigheter som finns i dagens skattesystem är att de ofta saknar samhällsekonomiska motiv. Det finns ingen som helst koppling till hur skatterna påverkar olika ekonomiska beslut. Den olikformiga beskattningen ger dessutom negativa fördelningspolitiska effekter. Den som t.ex. har möjlighet att ta ut en inkomst i naturaförrnån beskattas lindrigare än den som bara får kontant ersättning.
Välfärdsförluster det viktiga problemet
- Den indirekta samhällsekonomiska kostnad som skatterna skapar innebär en välfárdsförlust för hushållen. Denna välfärdsförlust kan ta sig uttryck i ett bortfall av arbetstimmar och produktion och därmed inkomster och konsumtionsmöjligheter. Verksamhet som hade ägt rum vid lägre skattesatser kommer kanske inte alls till stånd.
De flesta skatter tas ut på köp och försäljning av varor och tjänster. Det gäller även inkomstskatten, som är en skatt på arbetskraft, eller beskattningen av t.ex. ränteinkomster, som är en skatt på kapitaltjänster. Det medför att det pris köparen möter är högre än det pris säljaren får. Effekten av detta är att byten av varor och tjänster, som utan skatter hade varit förmånliga för både köpare och säljare, inte kommer till stånd. Köparen är beredd att betala ett pris för ytterligare en enhet av en vara eller tjänst som överstiger det pris säljaren kräver för att tillhandahålla den, men skatten fyller ut mellanskillnaden och gör det olönsamt med ytterligare byten.
På arbetsmarknaden kan detta innebära att värdet av den produktion som ytterligare en arbetstimme skulle ge upphov till mycket väl kan överstiga löntagarnas värdering av ytterligare en timmes fritid, men skatten döljer detta. Det medför att om marginalskatten på arbetsinkomster sänks, samtidigt som andra skatter höjs så att den totala inkomsten vid oförändrad arbetstid är densamma, så kan det likväl innebära en välfärdshöjning för den enskilde. Bytesförhållandet mellan arbete och fritid har nämligen förändrats på ett sätt som möjliggör en högre välfärd genom att öka arbetsinsatsen, därför att nettotillskottet till inkomsten blivit högre än värdet av den fritid som går förlorad.
Volym 2 s. 94Ett motsvarande resonemang kan föras om skatternas snedvridande etTekt på konsumtionen. Skatterna leder till att de relativa priserna mellan olika varor och tjänster inte speglar relativa produktionskostnader. Det medför att konsumenten får en felaktig bild av de anspråk på produktionsresurser som en viss konsumtion ställer. Konsumentens värdering av en
eller tjänst relativt andra varor och tjänster kommer då att skilja vara en sig från den relativa produktionskostnaden.
Detta är förenat med en välfärdsförlust därför att produktionsresursema styrs mot en användning där konsumenternas värdering av produktionen är lägre än vad den skulle vara om efterfrågan och resursallokering inte påverkades av skatter.
Möjligheterna att driva in skatt kan försämras på sikt Genom att skattekonsekvensema i olika avseenden styr enskilda individers beteende finns det hela tiden en tendens till anpassning till skattesystemet. Denna anpassning leder till att skattebasema reduceras. Dagens skattesystem med relativt höga marginalskatter och inslag av asymmetri och olikformighet i inkomstbeskattningen gör det lönsamt med skatteplanering. Det är idag, särskilt för höga inkomster, en icke obetydlig skillnad mellan den skatt som faktiskt betalas och den skatt som teoretiskt, enligt skatteskalan, skulle betalas.
Det väsentliga är att denna anpassning till skattereglema är en fortlöpande Det finns därför en risk att utan förändringar i skattesyste-
process. met kommer skattebasema att successivt eroderas över tiden och beskattningens effektivitet försämras. Detta får till konsekvens att om skatteintäktemas andel av nationalinkomsten skall hållas oförändrad krävs en successiv höjning av skattesatserna, med ytterligare "snedvridningar" som följd.
Höga marginalskatter på inkomster ger också i viss utsträckning upphov till egenarbete och obeskattade byten av tjänster, istället för köp och försäljning på marknad. En ökad informell ekonomi kan, utöver en
en reduktion skattebasema, även medföra en försämrad resursanvänd-
av ning. Även här kan problemen förvärras på sikt genom en gradvis attitydförändring.
Skatterna hämmar produktionen. I diskussionerna det nuvarande skattesystemets problem och skattere-
om formen är det skatternas betydelse för hur väl den potentiella produktionsförmågan tas tillvara som har stått i centrum, även om det enbart är en aspekt på det generella välfárdsproblem som skatter ger upphov till. Den i jämförelse med omvärlden svaga tillväxten i Sverige kopplas ofta samman med det svenska skattesystemet. Även det finns lång rad andra
om en faktorer kan ha bidragit till en lägre tillväxt i Sverige, t.ex. skillnader i
som näringsstruktur, befolkningsutveckling etc., så har sannolikt skatterna haft en icke försumbar betydelse.
Skatter, speciellt höga marginalskatter, kan medföra en lägre produktion dels genom att hämma mobiliseringen av produktiva resurser, dels genom
Volym 2 s. 95att försämra ekonomins funktionsförrnága och snedvrida resursanvändningen med en lägre produktivitet som följd. Det bör understrykas att de offentliga utgifter som skatterna finansierar naturligtvis kan ha betydande positiva effekter i dessa avseenden. Det centrala här är att själva beskattningen har entydigt negativa effekter.
Hur stora samhällsekonomiska kostnader skattemas snedvridande effekter ger upphov till är mycket svårt att beräkna. Ett de få försöken att
av göra en sådan uppskattning för svenska förhållanden Hansson, 1984 indikerar att kostnaden på marginalen kan avsevärd. Enligt Hanssons
vara beräkning kan den marginella samhällsekonomiska
kostnaden, till följd av effekter på arbetskraftsutbud, kapitalets och arbetskraftens fördelning på olika verksamheter m.m. vara lika stor som skattebeloppet. Att dra in ytterligare en krona i skatt skulle således vara förenat med kostnad för
en samhällsekonomin på en krona. Detta innebär att den offentliga utgift
som kronan finansierar måste värderas till två kronor för att skatteindragningen skall vara samhällsekonomiskt lönsam.
En sämre fungerande arbetsmarknad Den mest omdiskuterade frågan vad gäller skattemas effekt på produktionspotentialen gäller utbudet av arbetskraft, eller snarare hushållens val mellan marknadsarbete och icke-marknadsarbete. Det framgick ovan att kombinationen av marginalskatt i inkomstbeskattningen, sociala avgifter och skatt på varor och tjänster i konsumtionen ger en total marginalelfekt på drygt 70 °/0.Det reducerar motiven för arbete på marknaden och innebär att det råder en avsevärd ditferens mellan avkastningen för den enskilde av en arbetstimme och det samhällsekonomiska värdet av denna arbetstimme.
Ett annat centralt område där skatterna kan spela en viss roll är rörligheten pâ arbetsmarknaden, dvs. benägenheten att byta arbetsgivare och/eller bostadsort extern rörlighet eller att byta arbetsuppgifter hos
samme arbetsgivare intern rörlighet. Den samhällsekonomiska
betydelsen av en hög rörlighet på arbetsmarknaden ligger i att utbudet av arbetskraft snabbt kan anpassas till förändringar i arbetskraftsefterfrågans sammansättning som följer av ändrade prisrelationer, produktionsförhållanden etc. Arbetskraft flyttar lättare över från lågproduktiv till högproduktiv verksamhet. Expansiva sektorer i ekonomin får lättare att rekrytera arbetskraft. Därmed kan inllationsdrivande flaskhalsproblem undvikas.
Empiriska studier visar att variationer i arbetskraftens rörlighet till största delen förklaras av konjunkturella variationer i efterfrågan på
arbetskraft. Det är i hög grad risken att bli arbetslös eller möjligheterna att få jobb som styr rörligheten. Men det framgår också att vid given efterfrå-
en gan på arbetskraft påverkas rörligheten signifikant av löneskillnader mellan olika jobb. Det är då rimligen löneskillnaden efter skatt har
som betydelse för beslut om att byta jobb eller arbetsuppgifter. En hög marginalskatt medför att en viss löneskillnad mellan två jobb räknat före skatt får mindre betydelse räknat efter skatt. Arbetsgivare
i expansiva delar av ekonomin måste därmed betala dyrt för att rekrytera arbetskraft. Detta hämmar takten i strukturomvandlingen.
Volym 2 s. 96område där skatterna har betydelse, om än mycket svårupp- Ett annat skattad, gäller investeringar i utbildning. individens val av omfattning och inriktning på utbildningen påverkas naturligtvis av en lång rad faktorer av social karaktär. Men även den ekonomiska avkastningen" i termer av möjligheten till högre timlön påverkar utbildningsbeslut. Betydelsen av en given bruttolöneskillnad mellan olika jobb, som kan tillskrivas olikheen utbildning, reduceras höga marginalskatter. En lägre genomsnittlig ter i av utbildningsnivå mindre "produktiv" inriktning på utbildningen eller en försämrar Förutsättningar för produktivitetsutvecklingen och ger en sämre
anpassningsförmåga på arbetsmarknaden.
Inlåsning av kapital
gäller företagens investeringar är det framför allt två effekter av Vad uppmärksammats. Dels tenderar skatterna att låsa in skattesystemet som kapital i företag med historiskt hög lönsamhet, dels snedvrider skatterna den relativa lönsamheten vid jämförelse mellan olika typer av investeen ringar. Inlåsning kapital uppkommer som en konsekvens av att den uppgång av i värdet företags aktier bör följa en investering finansierad av ett som av med kvarhållna vinstmedel, ägarens synvinkel är avsevärt lägre beskatur utdelning vinstmedel. Det är således en klar skattemässig tad än en av fördel det överskott i ett företag finansierar investeringar att som genereras företag framför att det tas företaget och finansierar investeringi samma ur på annat håll. ar Företagsbeskattningen, kännetecknas hög formell skattesats för som av redovisad vinst i kombination med stora möjligheter till vinstreglerande åtgärder, förstärker i många fall inlåsningstendensen. Empiriska undersökningar visar att många företag har outnyttjade vinstregleringsmöjligheter, dvs. utrymmet för avskrivningar, lagerreserveringar etc. överstiger vinssådant företag är skatten på avkastningen en investering ten. För ett av finansieras med kvarhållna vinstmedel i princip noll, medan en som finansiering med externt kapital medför en effektiv skattebelastning på ca
25 °/0. Det är två samhällsekonomiska problem förknippade med inlåsningen kapital. Dels är det inte givet att de samhällsekonomiskt mest lönsamav investeringarna är de övervägs företag med en historiskt hög ma som av Dels kommer olika företag, beroende på skillnader i vinstreglelönsamhet. rande tillämpa olika avkastningskrav på investeringar. Detta utrymme, att ökar risken för att mindre lönsamma investeringar kommer till stånd på
bekostnad av mer lönsamma. Företagsbeskattningen diskriminerar dessutom mellan olika typer av investeringar och finansieringsformer. För ett företag vars utrymme för vinstreglering begränsat och investeringar därför träffas av foreär vars tagsbeskattning, innebär avskrivningsregler att t.ex. maskininvestem.m. ringar skattemässigt framför byggnadsinvesteringar. Eftersom rängynnas lån är fullt avdragsgill i företagsbeskattningen, medan ersättningtan på ett kapitalet beskattas både i företaget och hos ägarna, gynnas en en till egna lånefmansierad investering framför en egenfinansierad.
Volym 2 s. 97Sparandet påverkas negativt Beskattningen av avkastningen på sparande, som i detta sammanhang inkluderar även realt sparande i hem och varaktiga konsumtionsva-
egna ror, är förenad med tre problem. Det första är att skatt på kapitalavkastning ger upphov till en s.k. intertemporal snedvridning, genom att reducera motiven för sparande. Skatten kan medföra att den samhällsekonomiska avkastningen på sparande är betydligt högre än den privatekonomiska, vilket ger ett för lågt sparande. Det andra problemet gäller inflationen, där skattesystemet endast delvis tar hänsyn till att avkastning på kapital och räntan på skulder till viss del utgör ersättning för den värdeminskning som inflationen skapar.
Det tredje problemet, vilket är det skattereformen i första hand tar fasta på, är att skatterna har en snedvridande effekt mellan olika typer av sparande. Skattebelastningen varierar kraftigt mellan olika sparfonner. Detta innebär att även om olika former av sparande ger samma avkastning före skatt är det mycket stora skillnader i avkastning mellan dem efter skatt. Ett annat sätt att formulera detta är att det krav på avkastning före skatt som ställs på olika former av sparande, för att uppnå en given avkastning efter skatt, varierar kraftigt. Dessa skillnader i avkastningskrav vidgas vid en högre inflationstakt och vid en högre marginalskattesats. Det är vidare så att en lånefmansiering av sparandet sänker avkastningskravet före skatt, så att det t.o.m. kan bli negativt.
Skillnader i avkastning efter skatt uppkommer därför att principerna i den skattemässiga beräkningen av inkomst av kapital skiljer sig mellan olika typer av sparande. Avkastningen på vissa former sparande beskat-
av tas nominellt, dvs. utan hänsyn till inflationen, medan den för andra former i princip beskattas realt. Vissa former av kapitalavkastning är helt skattebefriade.
En jämförelse mellan olika sparformer visar att dagens skattesystem leder till att sparande i egna hem och varaktiga konsumtionsvaror
ger högre real avkastning efter skatt än sparande i finansiella tillgångar givet att avkastningen före skatt är lika stor. Vidare medför låneñnansiering
av realt sparande att den reala avkastningen efter skatt på det kapitalet
egna kan bli högre än vid egenfmansiering och framför allt att skillnaden i avkastning före och efter skatt vidgas ytterligare.
Det är rimligt att dessa skillnader i avkastning som skapas av skattesystemet också har en effekt på hushållens val av sparande. Empiriska undersökningar, liksom den historiska utvecklingen, ger också stöd för att så är fallet. Under 1970-talet var inflationstakten och marginalskatterna högre än under 1960-talet, vilket gav mer gynnsamma villkor för det reala sparandet i jämförelse med finansiellt sparande. Under 1970-talet steg också hushållens reala sparkvot, medan den finansiella sparkvoten sjönk. Under 1980-talet har inflationstakten varit lägre samtidigt som skattereformen 1982 medförde en reduktion av de i detta avseende relevanta marginalskattesatsema. Fram till 1985 innebar också utvecklingen en kraftig nedgång av det reala sparandet medan det finansiella steg något. Därefter har det finansiella sparandet reducerats markant, men detta hänger troligen främst samman med en annan aspekt på hushållens sparande, nämligen slopandet av flera kvantitativa regleringar på kreditmarknaden.
4 10-0264
5.4¶Skattereformen
Volym 2 s. 98Lägre skattesatser och bredare skattebaser
Det överordnade syftet med den skattereforrn som har inletts 1990 och är planerad att föras vidare i ett andra steg 1991, är att reducera de samhällsekonomiska kostnader som skattesystemet för med sig. Detta skall ske
att de totala skatteintäktema minskar. Skattereformen har också utan syftet att höja den fiskala effektiviteten genom att försvåra skatteplanering och att förenkla skattesystemet. Därmed skall också skattesystemet bli mer rättvist. Därutöver skall skattereformen delvis ses som en anpassning till omvärldens skatter. Ett flertal andra länder har genomfört skattereformer i samma riktning som den svenska.
Huvudinriktningen på skattereformen är dels att sänka skattesatserna och bredda skattebasema, dels att uppnå en likformighet i beskattningen
inkomster, investeringar och konsumtion. Skattereforav olika typer av
innebär i huvudsak omfördelning av skatten. Den direkta beskattmen en
arbetsinkomster reduceras, medan skatten på kapitalinkomster ningen av och konsumtion ökar med ungefär lika mycket vardera.
De föreslagna förändringarna av inkomstbeskattningen innebär att den genomsnittliga marginalskatten för arbetsinkomster reduceras från ca 52 %, räknat för löntagare, till drygt 36 %. Detta sker genom att den statliga skatten på förvärvsinkomster slopas för inkomster under 180000 kr per år 1991 och sätts till 20% för inkomster däröver. För låga inkomster 58- 90000 kr år trappas dessutom grundavdraget successivt upp, vilket
per ytterligare reducerar marginalskatten, som i detta inkomstskikt kommer att uppgå till 23 1/4°/omed genomsnittlig kommunalskatt på 31 %. Mer-
inkomsttagama i normala inkomstlägen får en marginalskatt på parten av 34%, medan de högsta inkomsttagamas marginalskatt blir ca 51 %.
Skattebasen för arbetsinkomster breddas genom att olika ekonomiska förmåner knutna till anställning, t.ex. fri bil, måltidssubventioner, förmånliga lån etc. i högre grad likställs med kontantersättning. Nettoelfekten
inkomstskattesänkningen och basbreddningen är en kraftig reduktion, av motsvarande 5% BNP, av den direkta beskattningen av arbetsin-
ca av komster.
Inkomster kapital blir beskattade separat, med en skattesats på 30 °/o
av på nominellt beräknade kapitalinkomster. Det innebär att marginalskatten även på fullt beskattade kapitalinkomster, t.ex. bankränta, reduceras kraftigt och att värdet ränteavdrag minskar från en nivå på 47 °/o 1989 till
av 30 %. Samtidigt breddas emellertid skattebasen för kapitalinkomster. Tanken är att alla kapitalinkomster, både löpande avkastning och realiserad värdestegring, skall träffas skatt på 30%. Undantag görs dock för
av en pensionssparande och allemanssparande som beskattas med lägre skattesatser. Basbreddningen innebär också en relativt kraftig ökning av beskattningen boende. Sammantaget skall beskattningen av kapitalin-
av komster, idag är negativ, ge inkomster motsvarande 2 °/oav BNP.
som
Reformeringen den indirekta beskattningen innebär framför allt en
av breddning basen för mervärdesskatt. I dagens skattesystem är ca 70%
av
den privata konsumtionen belagd med mervärdesskatt. När reformen av genomförts tas mervärdesskatt ut även på en rad tjänster som tidigare inte
Volym 2 s. 99varit belagda med sådan skatt, bl.a. kommunikationer, fastighetsskötsel, olika personliga tjänster som skönhetsvård, hårklippning m.m. Vidare görs skattesatsen likformig så att vissa verksamheter som haft en nedsatt mervärdesskatt träffas av den generella skattesatsen. Ett annat viktigt inslag i skärpningen av den indirekta beskattningen är att mervärdesskatt och miljöavgifter införs på energi.
Förändringarna avföretagsbeskattningen syftar till att i högre grad skattemässigt likställa egenfinansiering med lånefinansiering vid investeringar, att reducera snedvridning mellan olika typer av investeringar samt reducera inlåsning av kapital. Detta sker genom att den formella bolagsskatten sänks från 57% till 30%, vilket både minskar värdet av avdrag för låneräntor och skatten på ersättningen till ägarnas kapitalinsats. Möjligheterna till lagernedskrivningar slopas och ersätts med en ny form av resultatreglering baserad på företagets eget kapital. Genom att reserveringsmöjligheten kopplas till det egna kapitalet, ger en finansiering med tillskott av eget kapital utrymme för en skattekredit, vilket inte blir fallet vid lånefinansiering. Vidare föreslås att systemet med investeringsfonder avskaffas. Sammantaget beräknas utrymmet för resultatreglering bli mindre än idag, vilket bidrar till att reducera inlåsningseffekten.
5.5¶Skattereformens effekter på den ekonomiska
utvecklingen
Volym 2 s. 99skattereformen innebär således en omfördelning av beskattningen från skatt på arbete till skatt på konsumtion, kapitalersättning och energi. Den samhällsekonomiska innebörden av de förändrade reglerna för den personliga inkomstbeskattningen och mervärdesskatten är att de relativa priser som styr hushållens beslutsfattande förändras. Detta leder till att hushållens beteende påverkas i tre centrala avseenden: utbudet av arbetskraft, sparandets storlek och inriktning samt konsumtionens sammansättning. Dessa förändringar i hushållens beteende påverkar via effekter på arbetsmarknaden, kapitalmarknaden och marknader för varor och tjänster i sin tur företagens beslut om produktion och investeringar. Reformeringen av företagsbeskattningen har på motsvarande sätt direkta effekter på företagens investerings- och produktionsbeslut.
Det går därför att särskilja effekter av skattereformen på samhällsekonomin via tre mekanismer: effekter på arbetsmarknaden, effekter på sparandet samt effekter på investeringarna.
Arbetskrafzsutbudet ökar
En sänkning av marginalskattesatsema innebär att den marginella timlönen efter skatt stiger, dvs. förändringen i disponibel inkomst av en ökad arbetsinsats blir större. Denna effekt är större högre marginalskatten är i utgångsläget.
Skattereformen innebär att de flesta inkomsttagare 1989 låg i in-
som komstskiktet med 48% vid 31% kommunalskatt marginalskatt istället
Volym 2 s. 100får marginalskatt på 34% 1991. Det innebär en höjning av den margi-
en nella timlönen efter skatt med drygt 25%. Inkomsttagare med marginalskatt på 72%, idag behåller 28 °/oav en marginell inkomstökning,
som kommer efter reformen att behålla ytterligare 21 °/oav inkomstökningen. Det uppgång med över 80 °/o.Den genomsnittliga effekten av
motsvarar en skattereformen på disponibel timlön kan, något överslagsmässigt, beräknas till drygt 35 °/0.
Nu innebär emellertid breddningen av skattebasema att sänkningen av den totala marginaleffekten på arbetsinkomster inte blir fullt så stor som följer reduktionen marginalskattesatsema. Som framgick ovan kan
av av den totala marginaleffekten för 1989 uppskattas till ca 72°/o, räknat per inkomsttagare. Själva marginalskattesänkningen reducerar denna siffra till
60%. Inkluderas även effekter av breddad momsbas beräknas emellerca tid den totala marginalelfekten bli 63%.
Basbreddningen innebär också att den reala marginella timlönen efter skatt reduceras genom att den allmänna prisnivån justeras upp dels genom att tidigare icke momsbelagd konsumtion beläggs med moms, dels genom att delar basbreddningen för kapitalinkomstbeskattningen kommer att
av registreras som en höjning av prisnivån, bl.a. högre boendekostnader.
Sammantaget kommer dock skattereforrnen att leda till att den reala disponibla timlönen på marginalen stiger, i genomsnitt med i storleksordningen 30%. Betydelsen av en sådan förändring för valet av arbetstid brukar analyseras i termer två motverkande effekter. Dels en inkomst-
av effekt förändring i skatteuttaget som ger en höjd disponibel timlön
- en möjliggör samma inkomst och konsumtion med ett mindre antal arbetstimmar och sänker därför arbetskraftsutbudet. Dels en substitutionselfekt
högre disponibel timlön höjer lönsamheten av arbete och gör fritiden - en dyrare, vilket höjer arbetskraftsutbudet.
Skattereformen höjer den realt disponibla timlönen för alla inkomstta-
Eftersom Skattereformen finansieras nästan fullt ut kommer de flesta gare. hushåll inte initialt att få ökade reala inkomster. lnkomsteffekten neutrali-
således i hög grad medan substitutionsetfekten slår igenom. Fördelseras ningsprofilen på skattereformen antyder dessutom att de hushåll som får den kraftigaste höjningen av marginallönen också är de hushåll som står för största delen finansieringen. Detta är ett starkt argument för att
av effekten på arbetskraftsutbudet kan förväntas bli positiv.
Stora skillnader mellan olika studier Det har gjorts ett flertal försök att empiriskt belysa hur arbetskraftsutbudets bestäms. Den traditionella metoden innebär, starkt förenklat, att för varje individ observeras vid en tidpunkt dels arbetad tid, dels värden på ett antal bakgrundsvariabler och parametrar som beskriver utseendet på den restriktion i valmöjligheten mellan inkomst och fritid som individen möter, bl.a. timlön efter skatt. Genom att jämföra olika individer med avseende på deras val av arbetstid och värden på de förklarande variabler-
erhålls samband mellan dessa, tolkas ett uttryck for na ett som som preferenser mellan arbete och fritid.
Volym 2 s. 101Med utgångspunkt från ett sådant samband går det att for varje individ beräkna etfektema på arbetskraftsutbudet om budgetrestriktionen förändras i något avseende t.ex. en förändring av skattesystemet. Därigenom blir det möjligt att beräkna vad olika förändringar i skattesystemet skulle for ge effekter på det totala arbetskraftsutbudet. I tabell 5.2 redovisas resultaten från några av de simuleringar av olika skattereformer som gjorts med modeller som är skattade på svenska data. I kolumn 3 i tabellen har gjorts en överslagsmässig beräkning vilken av effekt de olika skattereformema skulle få på den genomsnittliga disponibla marginallönen räknat per inkomsttagare för personer under 65 år. Eftersom männens genomsnittliga inkomster är högre ligger de också i högre marginalskatteskikt. För männen är därför effekten av de tänkta marginal-
Tabell 5.2 simuleringar aveffekten på arbetskraftsutbudetavolika skatteñrslag
Studie Skattereform Genomsnittlig Effekt på arbetskraftsutbudet förändring av i timmar marginell timlön efter skatt
Blomqvist Övergångtill ett proportionellt % ca40 gifta män 25-54 år: 7% 1983 skattesystemdär skattesatsen anpassasför att ge sammaskatteintäkt. Beräknat för 1973års skattesystem Blomqvist, Samma reform somunder Be- ca40% gifta män 25- 55 år: 7% Hansson räknad för 1980års skatter. gifta kvinnor 25-55 år: 10% 1989 Sänkt marginalskatt med 5%- 10- 12% totalt: l 1/2 2 l/4 % för inkomster enheter över 29000 gifta män: 1,0- 1,2% med 1980års skatter. gifta kvinnor: 2,6- 3,8% Blomqvist Alternativa reformer av 1988års 1988 skattesystem: Sänkt marginalskatt vid statlig totalt: 3% tilläggsskatt med4%-enheter för inkomster 140000- 190000 och män: 5% gifta män: 1,6% 5%-enheterför inkomster över kvinnor: 11/2°/0 190000. Sänkt marginalskatt med 5°/0- totalt: 8 1/2°/o enheter för inkomster över 70000. män: 10 1/2% gifta män: 2,8% kvinnor: 7°/0 Sänkt marginalskatt med 10%- totalt: 17% enheter för inkomster över 70000. män: 21% gifta män: 6 l/2% kvinnor: 14 4. Ljones, Sänkt kommunal skattesatsoch ca 12°/0 totalt: 6 7 Ström marginalskattespärr %- med 5 gifta män: 5% 1987 enheter. gifta kvinnor: 13% ensamstående: 1°/0 Aaberge, Sänkt marginalskatt med 10°/0- 17% totalt: 0,2alt. 1,0% Ström och enheter för inkomster över 70000, gifta män: 0,3 alt. 0,7% Wennemo finansierad med utvidgad skattebas gifta kvinnor: 0,2alt 1,3% 1988 minskade avdragk med 1988års skatter.
° Egen uppskattning. Källa: Ackerby, och Thoursie, A. 1989, Samhällsekonomiskaeffekter reformerad inkomstbeskattning, av bilaga4 till Reformerad inkomstbeskattning, SOU 1989:33.
Volym 2 s. 102skattereformema på den marginella timlönen högre än vad som gäller för kvinnor. En grov uppskattning tyder på att den skillnaden är ganska betydande.
Olika studier har uppenbarligen gett olika resultat. l princip samma skattereform, sänkning av marginalskatten med fem procentenheter,
en
enligt resultatet i Blomqvists 1988 skattning skulle resultera i en som utbudsökning på mer än 6%, ger enligt simuleringen i Aaberges m.fl. 1988 modell ett ökat arbetskraftutbud på runt l°/0. Denna divergens i forskningsresultaten skapar naturligtvis problem vid en uppskattning av vilka effekter som kan förväntas av den skattereforrn som nu är aktuell. l bilaga 23 till Långtidsutredningen, om kvinnor i ekonomin, redovisas några ekonometriska skattningar som ytterligare spär på osäkerheten Jonung och Persson, 1990. Enligt dessa skattningar skulle en höjd marginallön t.o.m. kunna reducera arbetskraftsutbudet.
En mekanisk överföring av resultaten av dessa simuleringar till skattereformen ger effekter på utbudet av arbetstimmar som varierar mellan l
- 2%, den baseras på Aaberges modell, upp till 7-8% om man istället
om tar fasta på resultaten hos Blomqvist Ackerby och Thoursie, 1989.
Hur höjning den marginella disponibla timlönen påverkar utbudet
en av
arbetskraft inte bara på hur kraftig denna höjning är. Det finns av beror nu
rad andra faktorer har betydelse för hur förbättrade ekonomiska en som incitament för arbete inverkar på valet mellan arbete och fritid. Dessa faktorer påverkar hur resultaten från olika empiriska studier skall tolkas och kan till viss del förklara skillnader mellan dem. Ett exempel på detta är att flera skattningar av arbetskraftsutbudets bestämning visar att kvinnor-
arbetskraftsutbud påverkas betydligt mer av en förändring av den nas disponibla timlönen än männens. En sannolik förklaring till detta är att effekten är avtagande med arbetstid, dvs. det krävs större förändringar i disponibel marginallön for att samma relativa effekt på arbetstiden för
ge
med långa arbetstider jämfört med personer med korta arbetstipersoner der. Det talar för att även om marginalskattesänkningen är störst i höga inkomstskikt, så kan effekten på arbetskraftsutbudet bli väl så stor även för i lägre inkomstskikt, t.ex. deltidsarbetande kvinnor.
personer
effekten på kvinnornas arbetskraftsutbud kompliceras
slutsatserna om dock att arbetskraftsutbudet för gifta eller sammanboende i hög grad
av kan simultana beslut. Det innebär att hustruns arbetskraftsutbud
sessom påverkas förändringar också i mannens disponibla lön och motsvaran-
av de gäller för mannen. Om mannens disponibla timlön stiger, medan hust-
är oförändrad, kan detta leda till att mannen ökar sin arbetstid, runs samtidigt hustrun reducerar sin. Genom att studera enbart männens
som eller kvinnornas beteende fångas bara den ena av dessa elfekter, vilket kan
överskattning totalelfekten. Vissa skattningar t.ex. Aaberge m.fl., ge en av 1988 indikerar att det kan finnas sådana s.k. korselfekter som har betydel-
Skattereformen utjämnar marginalskatten mellan makar, vilket i de se. flesta fall mannen en större ökning av den disponibla marginallönen.
ger Detta skulle kunna tala för att effekten på kvinnornas arbetstider inte blir
så stor.
En faktor som har betydelse är individens möjlighet att välja
annan arbetstid. Även individen önskar förändra sitt arbetsutbud, kan bl.a.
om
Volym 2 s. 103arbetsorganisationen lägga hinder för det. Det är emellertid inte självklart att hänsyn skall tas till sådana restriktioner vid bedömning effekteren av na på arbetskraftsutbudet på lång sikt. Om den faktiska arbetstiden avviker från den av många önskade, kommer såsmåningom anpassning att en ske dels genom en förändring av arbetsorganisation eller via byten jobb, av dels via kollektiva avtal. Vid en given tidpunkt kan restriktioner ha stor betydelse, men sett över en längre tidsperiod är betydelsen mindre. Skillnader mellan önskad och faktisk arbetstid i utgångsläget har dock betydelse för hur stor effekten på faktiska arbetstiden kan beräknas bli. De flesta simuleringar måste tolkas som effekter av skattereformer på den önskade arbetstiden. För att detta skall tolkas som effekter även på den faktiska arbetstiden måste denna sammanfalla med den önskade. Det finns dock en grupp som idag egentligen vill arbeta mindre än vad de faktiskt gör. För dessa kommer en höjning av den önskade arbetstiden att ta sig uttryck i att gapet mellan önskad och faktisk arbetstid reduceras, medan den faktiska arbetstiden således inte ökar. Skillnaden mellan genomsnittlig önskad respektive faktisk arbetstid för den arbetar grupp som mer än vad de önskar motsvarar enligt arbetstidskommitténs undersökning SOU 1989: 53 ca 2-3°/o av den totala timvolymen. Frånsett de varierande resultat som olika studier givit finns det ytterligare skäl att vara försiktig med att utnyttja de empiriska resultaten för analyser av skattereforrnen. Modellmässiga simuleringar effekter av av skattereforrner är baserade på samband mellan utbud arbetskraft och av disponibel timlön som har skattats på observationer individer har av som anpassat sig till dagens skattesystem. Detta medför även att osäkerheten är betydligt större än vid en simulering av en mer marginell förändring av skattesystemet. Ett mer fundamentalt tolkningsproblem hänger samman med att de här analyserna av arbetskraftsutbudet är baserade på tvärsnittsstudier. Det är emellertid inte alls självklart att ett samband som är baserat på jämföen relse mellan individer vid en tidpunkt också håller för att uttala sig hur om individer kommer att bete sig över tiden då förhållanden förändras. Det skulle t.ex. kunna finnas ett visst samband mellan arbetstid och den relativa lönen på så sätt att individen i sitt val av jobb och arbetstid styrs inte bara av timlönens nivå utan även av hur välavlönat jobbet är i jämförelse med andra jobb. Man är beredd att jobba får mer om man bättre betalt i jämförelse med andra snarare än absolut sett. En tvärsnittsstudie skulle då överdriva betydelsen av förändringar i disponibel timlön. Det kan också finnas bakomliggande faktorer t.ex. arbetskultur eller liknande som inte fångas i empiriska skattningar, i verkligheten men som påverkar individemas val av både arbetstid och timlön och därmed påverkar sambandet mellan dessa variabler.
En påtaglig efekl under 1990-talet Av det resonemang som förts framgår att det råder betydande osäkerhet en om hur stora effektema kan bli på arbetskraftsutbudet av en skattereforrn. Det går att finna empiriskt stöd både för uppfattningen att skattemas
Volym 2 s. 104betydelse är tämligen marginell och att marginalskattesänkning skulle en mycket stora effekter på utbudet av arbetskraft. För de beräkningar av ge den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet som redovisas senare i utredningen har utgångspunkt varit att utbudet av arbetskraft på lång en sikt ökar med 4% med skattereforrn jämfört med om skattereca mer en formen inte genomförts. Ett ökat arbetskraftsutbud kan ta sig uttryck endera i att fler personer deltar i arbetskraften eller i att medelarbetstiden stiger. Det är sannolikt skattereformen framför allt kommer att visa sig i en längre medelaratt betstid, medan effekten på arbetskraftsdeltagandet blir mindre. Det främskälet till detta är arbetskraftsdeltagandet i Sverige redan är mycket sta att högt. För pensionärerna kan dock viss ökning av arbetskraftsdeltaganen det förväntas ske som en effekt av skattereformen. Det är rimligt räkna med att den fullständiga anpassningen till ett att skattesystem sker över ganska lång tidsperiod. Ett ökat arbetsnytt en kraftsutbud kommer till stånd rad olika individuella och kollekgenom en tiva beslut. Det handlar både att t.ex. i högre grad ta ut övertidsersättom ning i än i ledighet och hur arbetstidsregler formas i avtal och pengar om lagstiftning. Sannolikt kan skattereformen komma att påverka arbets-
kraftsutbudets utveckling under hela l990-talet. Hur förloppet ut över tiden är avhängigt bl.a. av hur lång tid det tar ser för hushållen sig till förändrade ekonomiska villkor och möjligatt anpassa förändra arbetstiden. l ett kortsiktigt perspektiv finns begränheterna att sade möjligheter till anpassning, t.ex. att välja en längre arbetstid i ett befintligt jobb. Ju längre tid som förflyter desto större är möjligheterna att på olika sätt den faktiska arbetstiden till den önskade. Denna anpassa faktor talar därför för över tiden växande effekt på arbetskraftsutbudets en tillväxt, jämfört med referensbana utan skattereforrn, som så småningen kulminerar och vänder nedåt. Den viktigaste faktorn torde dock vara om konjunkturläget, eller läget på arbetsmarknaden. Skulle dagens snarare brist på arbetskraft bestå är det inga svårigheter att realisera en högre önskad arbetstid och effekter skattereformen kan därför slå igenom av ganska snabbt. Om däremot efterfrågan på arbetskraft under de närmaste skulle försvagas hålls utbudseffekten tillbaka och får genomslag först åren senare under l990-talet. effekten på arbetskraftsutbudet mätt i arbetade timmar kan Vid sidan av skattereformen få effekter höjer det effektiva arbetskraftsutbudet. som Det ekonomiska utbytet att byta till ett jobb som ger mer betalt per av timme förbättras för den får sin marginalskatt sänkt från 47°/01989 - som till 34% 1991, med fjärdedel. Detta motiv för en högre rörlighet på en ger arbetsmarknaden, ökad satsning på utbildning, ökad benägenhet att ta mer ansvarsfyllda eller arbetstyngda jobb etc. Det är effekter som kan resultera både i höjning produktivitetsnivån och bättre förutsättningar för en en av högre produktivitetstillväxt. Arbetskraftens fördelning på olika sektorer blir effektivare, omstrukturering går lättare och det går snabbare att fylla
vakanser i expansiva sektorer.
Volym 2 s. 105Löneökningarna kan dämpas Skattereformen kommer att ha både direkta och indirekta effekter på lönebildningen. Ett viktigt argument för lägre marginalskatter har varit att det då krävs en mindre bruttolöneökning fore skatt för att uppnå en viss real löneökning efter skatt. Vid 47% marginalskatt och 6% inflation krävdes det löneökning före skatt på 13,2 for att ut en reallöneökning på
en l %. Med en marginalskatt på 35% reduceras kravet på bruttolöneökning till 10,8% for att ut samma reallöneökning. Detta skulle då tala för att lönekraven dämpas.
Problemet är att detta resonemang kan vändas till sin motsats. Med lägre marginalskatter blir ett givet krav på löneökning efter skatt billigare" för arbetsgivaren, därför att de förhandlande parterna behåller en större del av en löneökning. Ur de fackliga organisationernas synvinkel reduceras därmed också risken för negativa effekter på sysselsättningen och minskar incitamenten att hålla tillbaka kraven på löneökningar.
Avgörande for vilken av dessa hypoteser som är den mest relevanta är vilken faktor som är den drivande bakom lönekraven; hur stor löneökning som uppnås efter skatt eller hur mycket arbetsgivaren och arbetsmarknaden "tål". Teoretiskt går det därför inte att dra någon bestämd slutsats om att lägre marginalskatter dämpar löneökningstakten. Empiriska resultat som redovisas i bilaga 24 till Långtidsutredningen Holmlund, 1990 tycks närmast ett visst stöd för att lägre marginalskatter höjer löneökningstak-
ge ten.
I samma riktning verkar de kompensationskrav som kan följa av att marginalskattesänkningen initialt innebär att spridningen i relativ lön räknat efter skatt vidgas, vid en given lönestruktur före skatt. Detta kan tänkas leda till att lågavlönade kräver kompensation. En sådan löneutjämning kan också tänkas vara förenlig med efterfrågeförhållandena på arbetsmarknaden, eftersom relativlönema före Skattereformen delvis har anpassats till hur skatterna utjämnar löneskillnader. Problemet är att det kan vara svårt att uppnå en löneutjämning utan att detta även innebär en högre genomsnittlig löneökningstakt, i synnerhet om man försöker driva igenom kompensationskraven under en kort tidsperiod.
I dagens situation finns det ändå två faktorer som talar för att skattereformen skulle kunna resultera i en dämpning av löneökningstakten. Lönebildningen skulle kunna påverkas av att det finns utrymme för högre disponibla inkomster vid mycket låga nominella löneökningstal år 1991. I en situation när fortsatt höga lönekrav riskerar att leda till en kostnadskris skulle detta kunna tänkas en avgångseffekt på arbetsmarknadens parter, se kapitel Därutöver skulle indirekta effekter på lönebildningen kunna uppstå via ett ökat arbetskraftsutbud. En ökad tillgång på arbetskraft innebär att konkurrensen arbetskraft minskar. Risken för överskottsef-
om terfrågan och snabb löneglidning på delar av arbetsmarknaden reduceras när möjligheten att höja arbetstidsuttaget ökar.
Det finansiella sparandet ökar, det reala minskar Skattereformen förskjuter skattebördan från direkt skatt på inkomst till indirekta skatter. Det första kan betraktas som en skatt på summan av
Volym 2 s. 106konsumtion och sparande, eftersom det är vad inkomsten kan användas till, medan det andra är en skatt på enbart konsumtion. Omflyttningen av skattebördan talar därför för ett ökat sparande. Men samtidigt innebär reformen också en omfördelning inom inkomstbeskattningen mot en skärpning av skatten på kapitalinkomster, dvs, avkastningen på sparande. Skatteintäkterna av kapitalinkomstbeskattningen är beräknade att stiga från noll idag till ett betydande belopp. Detta talar för ett minskat sparande.
Hushållens sparande innefattar såväl finansiellt sparande i räntebärande tillgångar eller aktier, som realt sparande, eller snarare investeringar, i fastigheter och varaktiga konsumtionsvaror. Inköp av varaktiga konsumtionsvaror registreras som konsumtion men bör i detta sammanhang betraktas som investeringar.
Det finansiella bruttosparandet påverkas av två motverkande förändringar. En effekt av skattereformen är att avkastningen på fullt beskattat sparande stiger, genom att t.ex. intäktsräntor beskattas med 30% istället för med marginalskatten. Denna effekt är större högre marginalskatten är i dagens system. Samtidigt medför basbreddningen i beskattningen av kapitalinkomster att avkastningen på idag obeskattat sparande sparande med avkastning under sparavdraget, allemanssparande och pensionssparande försämras.
Enligt en beräkning försämras villkoren för ungefär hälften av hushållens finansiella sparande vägt efter olika sparformers andelar av hushållens löpande bruttosparande under de senaste åren. En förbättring sker på motsvarande sätt för 30 °/oav sparandet. Räknat på stocken av finansiella tillgångar är det ungefär lika stora andelar som får bättre respektive sämre villkor Appelgren, 1989. Nettoeffekten bör dock bli en viss uppgång i nettoavkastningen på finansiella tillgångar. Det är dock en relativt måttlig ökning. Vidare är det oklart i vilken utsträckning avkastning på finansiella tillgångar verkligen påverkar hushållens sparandebeslut. Det är därför sannolikt att effekten på hushållens finansiella bruttosparande blir tämligen marginell.
Slutsatserna om hushållens reala sparande är däremot mer entydiga. Den viktigaste effekten är att den reala lånekostnaden efter skatt blir markant högre, genom att låneräntor dras av mot en betydligt lägre skattesats än i dagens skattesystem. Vid en sexprocentig inflationstakt är den reala kostnaden efter skatt för ett lån som kräver en ränta på 12% med dagens skattesystem 0,4%, l -O,47 l2-6. I ett reformerat skattesystem skulle motsvarande kostnad uppgå till 2,4%, 1-O,3 l2-6.
Detta kommer att medföra att den reala kostnaden efter skatt för belånade varaktiga konsumtionsvaror stiger påtagligt, vilket rimligen leder till en minskad efterfrågan på dessa och således ett i detta avseende minskat sparande.
Därtill kommer att kostnaden för innehav av eget hem, både vad beträffar villor och bostadsrätter, stiger vid dagens priser dels genom att värdet av ränteavdrag minskar, dels genom en högre löpande beskattning. Därtill kommer att breddningen av momsbasen berör en rad tjänster som är kopplade till fastighetsunderhåll, uppvärmning m.m.
Med högre boendekostnader sjunker efterfrågan på bostäder. Detta mot-
Volym 2 s. 107verkas dock i viss utsträckning av att hushållens disponibla inkomster ökar till följd av sänkta skattesatser, men även av ett ökat arbetskraftsutbud och och därmed arbetsinkomster. Högre inkomster ger ökad efterfrågan på bostäder. Men nettoeffekten är sannolikt negativ.
Men även om efterfrågan på bostäder skulle vara opåverkad, reduceras ändå priset på fastigheter. Det som bestämmer vad man är beredd att betala är summan av löpande kostnader och kapitalkostnader för att skaffa villan eller bostadsrätten. Högre löpande kostnad kapitaliseras därför i lägre villa- och bostadsrättspriser. Lägre fastighetspriser kommer i sin tur att resultera i en mindre omfattning på ny- och ombyggnad av bostäder. Det finns således flera faktorer som talar för att hushållens sparande i bostäder reduceras.
En annan konsekvens av lägre priser på fastighetsmarknaden är att hushållens samlade nettoförmögenhet påverkas negativt. En minskad förmögenhet har i sin tur en dämpande effekt på hushållens konsumtionsefterfrågan och höjer således, för givna inkomster, det finansiella sparandet. Men denna effekt kan väntas vara temporär medan hushållen anpassar sitt sparande till nya förmögenhetsvärden. På riktigt lång sikt bör också fastighetsprisema vara bestämda av vad det kostar att bygga. Det finns därför skäl att anta att fastighetsprisema såsmåningom återhämtar sig.
Sammantaget bör således skattereforrnen leda till en långsiktig förskjutning i hushållens sparande från realt till finansiellt sparande, framför allt genom en minskad skuldsättning. Men det finns också andra skäl för att sparandet kommer att påverkas positivt, nämligen genom att skattereformen har något olika effekter för olika generationer.
Enligt den s.k. livscykelhypotesen för sparande har yngre generationer en högre sparbenägenhet än äldre, man sparar helt enkelt för att kunna upprätthålla en jämn konsumtionsnivå över sin livstid. Samtidigt har yngre generationer av naturliga skäl högre arbetsinkomster än äldre. Som framgick ovan innebär skattereformen en omfördelning av skatt från löneinkomster till konsumtion. Den omfördelar således inkomster från äldre generationer, med hög konsumtionsbenägenhet och små arbetsinkomster, till förmån för yngre generationer, som kommer att bära en mindre del av skattebördan. Vid oförändrade sparbenägenheter borde detta leda till att det genomsnittliga sparandet ökar.
Kapitalbildningen stimuleras I en liten Öppen ekonomi med en kapitalmarknad som är helt integrerad med omvärldens, vilket i växande utsträckning kännetecknar den svenska ekonomin, kan investerings- och sparandebeslut i hög grad fattas oberoende av varandra. De krav på avkastning efter skatt som företag ställer på en investering är då, liksom marknadsräntan, internationellt bestämd. Ett ökat inhemskt sparande har i denna situation ingen effekt på räntenivån och därför inte heller på investeringarna.
I skattehänseende råder det en skillnad mellan skatt på avkastningen av kapital som används i Sverige företagsbeskattning och avkastning på kapital som ägs i Sverige personlig kapitalinkomstbeskattning. Det är förändringar i skatten på kapital som används i landet som har betydelse
Volym 2 s. 108för investeringarna, medan Förändringar av skatten på ägt kapital inte har så stor effekt på investeringarna, men väl på sparandet.
Förändringar av skattereglema för sparande har således inte så stark direkt koppling till investeringarna. Det har däremot förändringarna i företagsbeskattningen. Denna del av skattereformen är emellertid i första hand inriktad på att reducera snedvridningar i allokeringen av företagens investeringar mellan olika typer av investeringar och fmansieringssätt. Effekterna på företagens investeringsmotiv i allmänhet är svårare att bedöma. För ett företag för vilket det vinstreglerande utrymmet är sådant att skattereglema är effektiva och som i sina investeringsbeslut fullt ut tar hänsyn till alla skatteeffekter kommer inte företagsskattereformen att ha så stora totala effekter på investeringsmotiven. Sänkt bolagsskatt kompenseras av ändrade avskrivningsmöjligheter, varför den effektiva skatten inte påverkas nämnvärt.
Men det är sannolikt att den formella bolagsskattesatsen har större betydelse än vad en sådan kalkyl ger vid handen. Många investeringsbeslut styrs av mer schablonmässiga beräkningar av skatteelfektema och där kan den formella skattesatsen ha stor betydelse. Den relativt kraftiga sänkningen av bolagsskatten från 57 % till 30% kan därför innebära en investeringsstimulans som inte är obetydlig.
Det som emellertid betyder mest för elfektema på kapitalbildningen är hur den samlade skattereformen påverkar ekonomin i stort. De indirekta effekterna via t.ex. arbetsmarknaden har stor betydelse för investeringarna. På kort sikt innebär ett högre arbetskraftsutbud och en lägre löneökningtakt en bättre utveckling av den svenska konkurrenskraften. Detta bör i sin tur medföra högre investeringar och produktion i Sverige i jämförelse med en utveckling utan skatterefonn.
På längre sikt kan man utgå från att ett högre arbetskraftsutbud motsvaras av en högre sysselsättning. Det leder också till en motsvarande anpassning av kapitalstocken. En sänkning av lönekostnadema i relation till kapitalkostnadema medför att produktionen tenderar att använda mer arbetskraft och mindre kapital. Produktionen blir mer arbetskraftsintensiv. Men högre sysselsättning per kapitalenhet måste få till konsekvens att kapitalstockens produktivitet stiger.
En uppgång i kapitalets produktivitet är liktydig med-en högre real avkastning på investeringar i Sverige. Investeringar blir alltså mer lönsamma. För en liten öppen ekonomi kan kapitalkostnaden, avkastningskravet, betraktas som internationellt bestämt och är sålunda given. Det ökade arbetskraftsutbudet skapar alltså en positiv ditferens mellan den faktiska avkastningen på kapital och det krav på avkastning som investerare både i Sverige och utomlands ställer. Det skapar förutsättningar för en snabbare tillväxt av kapitalstocken, dvs. investeringsnivån stiger. Denna acceleration av kapitalstockens tillväxt kommer att fortgå tills dessatt kapitalstocken blivit så stor att den marginella avkastningen har återförts till avkastningskravet.
Volym 2 s. 109Några modellberâkningar För att en uppfattning om vilken potentiell effekt skattereforrnen kan komma att för ekonomin, har några av de mekanismer som beskrivits ovan analyserats i en makroekonomisk simuleringsmodell Auerbach Kotlikoff, 1987. Modellen är utformad för att analysera hur bl.a. sparande, kapitalbildning, arbetskraftsutbud och välfärd påverkas av en förskjutning av skatteuttaget mellan olika skattebaser. Modellen tar också explicit hänsyn till att förändringar i skattesystemet kan leda till en omfördelning mellan generationer, vilket i sin tur har betydelse för hur sparande, arbetskraftsutbud m.m. utvecklas över tiden. Däremot fångar denna typ av aggregerad modell exempelvis inte effekter på resursallokeringen mellan olika branscher eller kapitalföremål
De viktigaste resultaten av simuleringen framgår av tabell 5.3. Dessa resultat avser procentuell förändring i förhållande till ett referensfall som utgörs av den bana ekonomin skulle följa om skattereforrnen inte genomfördes. Siffrorna illustrerar närmast effektemas riktning och skall inte tolkas som en exakt uppskattning av den svenska skattereforrnens konsekvenser. Som framgått av diskussionen ovan är det i hög grad ett ökat utbud av arbetskraft som är drivande för kapitalbildning och tillväxt. l modellsimuleringen har elfektema på arbetskraftsutbudet anpassats så att detta vid sekelskiftet blir ca 4% högre än i referensfallet i enlighet med
den bedömning som redovisats tidigare.
Tabell 5.3 Effekter avskattereformenjämfört medenreferensbanautan skattereform Procentuellförändring
1991 1995 2000 2010 Lång
sikt
| Arbetskraft | 6,5 | 5,4 4,3 2,8 | 2,0 | ||
| Kapitalstock | 0,0 | 4,1 8,0 12,7 14,6 | |||
| Kapitalintensitet | 0,2 - | 0,1 - | l | 0,4 | 0,5 |
| Lön före skatt | 1,6 -0,3 - | 0,9 | 2,3 | 2,9 | |
| Nationalinkomst | 4,8 | 5,0 5,2 | 5,2 | 5,0 | |
| Privat konsumtion | 2,4 | 4,1 5,7 | 7,5 | 8,5 | |
| Ekonomins nettosparande | 3,2 2,6 1,9 1,1 | 0,4 |
Källa: Finansdepartementet 1990, Metoder, modeller ochberäkningar, bilaga tilll Långtidsutredningen 1990.
Som modellen är konstruerad, utan några institutionella restriktioner för valet av arbetstid, anpassas arbetskraftsutbudet omedelbart till de nya skatteförhållandena; hela uppgången sker redan första året. Denna tidsprofil på arbetskraftseffektema är sannolikt inte särskilt realistisk. Men den kan kan ändå tjäna syftet att illustrera några av de mekanismer som ligger bakom förändringarna.
När tyngdpunkten i beskattningen förskjuts mot beskattning av konsumtionen kommer de yngre generationerna att förfoga över större resurser under sin sammanlagda livstid. Det beror på att de kommer att betala en större andel av sin skatt under senare delen av sina liv. De äldre generationerna har nämligen en högre konsumtionsbenägenhet och belas- 2Modellen och simuletas därför i högre grad konsumtionsbeskattningen. ringsresultatenpresente-
av
rasmer utförligt i bilaga 1
Den genomsnittliga beskattningen för de yngre generationerna minskar
till Långtidsutredningen alltså. Eftersom dessa också har den högsta sparbenägenheten kommer 1990.
Volym 2 s. 110också det genomsnittliga sparandet att öka. Till att börja med ökar sparandet med ca 3,5 procentenheter. Denna sparandeökning avtar emellertid i takt med att allt fler generationer kommer att leva under det nya skattesystemet under en allt större del av sin livstid Ett ökat arbetskraftsutbud ger till att börja med en nedgång av reallönernas ökningstakt. Lönsamheten i investeringarna tenderar därför att stiga. Sparandeökningen tillsammans med det ökade arbetskraftsutbudet medför alltså att kapitalstocken växer snabbare än den skulle göra utan skattereform. År 2000 har kapitalstocken ökat med 8% i Förhållande till ca referensfallet. Efter ytterligare tio år uppgår ökningen till sammanlagt 12,5%. I en ekonomi med Utrikeshandel behöver inte hela kapitalbildningen ta formen av en ökning av den inhemska kapitalstocken. Om sparandet stiger mer än investeringarna kommer den svenska ekonomin i stället att bygga upp utländska tillgångar via ett bytesbalansöverskott. De simuleringar som gjorts tyder också på att skatterefonnen kan medföra en Förbättrad bytesbalansf Under de första åren efter reformen kan däremot underskott uppkomma till följd av högre investeringar. Den högre kapitalbildningen motverkas något att kapitalinkomstbeav skattningen ökar. Resultatet av simuleringama tyder ändå på att dessa effekter är små i förhållande till andra faktorer ökningen arbetssom av kraften och sparandet. Dessutom tas inte hänsyn till den effektivare fördelning mellan olika investeringar som även bör bli ett resultat av reformen.
Diagram 5.2 Vältärdseñekteravskattereformen Völfñrdsekvivolenter
1.08 -
1.07 -
1.06 -
1.05 -
1.04 -
1.03 -
3Sparandeoch investe- 1.02 ringar är i simuleringen beräknadexklusive bo- 1.01 stadssektom.Om denna ingått som endel av inve- 1.00 steringama skulle resultaten varit mindre gynn- 0.99samma ur sparandesynpunkt på grund avden 0.98 skärpta beskattningenav - . - r - - - - - - -60 -20 0 40 60 bostadssektom. Gene ration Dessaresultat redovisas närmarei bilaga l till Källa: Finansdepartementet1990, Metoder, modeller ochberäkningar, bilaga l till Långtidsutredningen. Långtidsutredningen 1990. V
Volym 2 s. 111lll
Den snabbare kapitalbildningen medför även att inkomsterna för kommande generationer kommer att öka. Det medför att arbetskraftsutbudet så småningom modereras något till följd av att högre inkomster delvis tas ut i form av ökad fritid.
Inledningsvis nämndes att skattereformen medför en viss omfördelning av skattebelastningen till ett senare skede av livscykeln. Denna inkomstomfördelning från äldre generationer till yngre och kommande generationer kan illustreras med en beräkning av s.k. "välfárdsekvivalenter" för olika generationer. Detta mått fångar den kompensation i termer av de totala resurser finansiella tillgångar och nuvärde av framtida arbetsinkomster som varje generation skulle behöva för att välfärden inte skulle minska om skattereformen uteblev. Dessa välfárdsekvivalentef återges i diagram 5.2. Generationen 0 i diagrammet betecknar de som börjar arbeta precis när reformen genomförs 15-20 åringar och generationen -55 avser de som just skall pensioneras.
Av diagrammet framgår att de som börjar förvärvsarbeta precis när skattereformen genomförs gör de största välfárdsvinstema. Deras välfärd ökar med drygt 5% i förhållande till referensfallet. Välfärden för efterföljande generationer ökar också med ca 4,5 %. De allra äldsta genera-
tionerna gör dock enligt simuleringen en marginell förlust. Sammantaget måste ändå simuleringarna tolkas som att skattereformen har en klart positiv effekt på den ekonomiska utvecklingen. i
5.6 Sammanfattning och slutsatser
Ur samhällsekonomisk synvinkel är grundproblemet med skatter att de skapar skillnad mellan det ekonomiska utfallet för den enskilde av olika
en ekonomiska beslut, t.ex. hur mycket man skall arbeta eller spara, och den samhällsekonomiska konsekvensen av dessa beslut.
Syftet med skattereformen är att reducera den samhällsekonomiska kostnaden för beskattningen och på det sättet öka välfärden. Detta sker
att skattesatserna sänks och skattebasema breddas. Vidare görs genom beskattningen arbetsinkomster och kapitalinkomster mer likformig.
av Sammantaget innebär skattereformen att skatten på arbete sänks kraftigt medan skatten på konsumtion och kapitalavkastning skärps.
Hur skattereformen kommer att påverka den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet är mycket svårt att kvantifrera. En viktig effekt av refor-
är att utbudet arbetskraft stimuleras genom den kraftiga redukmen av
marginalskatten på arbetsinkomster. Hur stor effekten blir är tionen av emellertid osäkert. I arbetskraftskalkylen har Långtidsutredningen räknat med att tillgången på arbetskraft under 1990-talet växer med 4% mer än vad den skulle gjort utan skattereforrn.
Ett högre arbetskraftsutbud kommer att ge bättre förutsättningar att dämpa de nominella löneökningama. Detta kommer i sin tur att stimulera kapitalbildning och tillväxt. Sänkt bolagsskatt i kombination med minskade reservationsmöjligheter kan dessutom ge en samhällsekonomiskt bättre allokering av kapital.
Volym 2 s. 112Skattereformens effekter på hushållens finansiella sparande är inte entydiga. Sparandet påverkas positivt genom att hushållens skuldsättning minskar när låneräntoma blir dyrare efter skatt, men samtidigt skärps beskattningen av en del sparformer. Effekterna på det reala sparandet bör bli negativa, då bl.a. högre boendekostnader torde dämpa investeringar i bostäder.
skattesystemets fördelningspolitiska "trätfsäkerhet" bör också kunna öka. Fördelningspolitiska aspekter på skattereforrnen diskuteras i kapitel 15.
Detta kapitel har i första hand handlat om skatterefonnen och den förändring i skattesystemets struktur som den innebär. Någon separat analys av skattetryckets nivå har däremot inte genomförts. Många av de problem som har diskuterats förstärks vid ett högre skattetryck. Inte minst mot bakgrund av den ökade integrationen med omvärlden kan nivån på skattetrycket i Sverige komma att bli ett problem på 1990-talet. Några olika aspekter på frågan om skattetryckets nivå diskuteras i kapitel 8 och 10.
6¶Produktionskapaciteten
6.1¶Inledning
Volym 2 s. 113De två föregående kapitlen har behandlat två grundläggande förutsättningar för den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet den intemationel-
-
utvecklingen och omläggningen av skattesystemet. l detta kapitel diskuteras en annan viktig förutsättning, nämligen utrymmet för ekonomisk tillväxt. Det bestäms av tillväxten i arbetskraft och realkapital samt av den takt med vilken produktiviteten hos produktionsfaktorema växer.
Inledningsvis diskuteras sambandet mellan faktortillgångar, produktivitet och produktion. Den demografiska utvecklingen och arbetskraftens tillväxt analyseras i avsnitten 6.3 och 6.4. Avsnittet 6.5 behandlar investeringarna och kapitalstockens tillväxt. I avsnitt 6.6 diskuteras produktivitetens tillväxt under l990-talet. Till sist sammanfattas kapitlet i avsnitt 6.7.
6.2¶Produktions- och produktivitetstillväxtens bestämningsfaktorer
Volym 2 s. 113Låg tillväxt sedan mitten av 1970-talet l kapitel 3 diskuterades målen för den ekonomiska politiken. Där konstaterades att ekonomisk tillväxt, definierad i tenner av BNP:s förändring, inte i sig kan betraktas som ett mått på välfärdens utveckling. Värdet av ekonomisk tillväxt ligger i att den skapar ett utrymme for att öka välfärden. En högre ekonomisk tillväxt medför att det är möjligt att öka den privata konsumtionen och att bygga ut den offentliga verksamheten. Ut-
skapas också för att om man så önskar t.ex. minska arbetstiderna rymme eller vidtaga åtgärder för att förbättra miljön.
Den ekonomiska tillväxten har sedan mitten av 1970-talet varit svagare än tidigare under efterkrigstiden. Under perioden 1974- 1988 var BNPtillväxten 1,8% per år i genomsnitt, jämfört med t.ex. 3,8% under perioden l963- 1974. Som framgår av kapitel 4 har en liknande dämpning av BNP-tillväxten noterats i hela OECD-området. Nedgången i tillväxttakten blir än mer markerad om produktionstillväxten relateras till insatsen av arbetskraft. Den genomsnittliga tillväxten av produktiviteten, dvs. produktionen BNP per arbetstimme sådan den mäts i nationalräkenskaper-
har minskat från 4,4°/0 till 1,3°/0mellan samma perioder. na,
Effektema den långsammare tillväxten kan illustreras på olika vis.
av Produktionen arbetad timme, har nästan fördubblats sedan 1963.
per
Volym 2 s. 114Produktiviteten är med andra ord nästan dubbelt så hög idag som för 25 år sedan. Men om produktiviteten under hela perioden ökat lika snabbt som under perioden 1963- 1974 hade produktionen per arbetad timme varit nästan tre gånger så hög som 1963.
Tillgång och kvalitet på resurser avgörande På längre sikt finns det bara två möjligheter att öka produktionen. För det första kan tillgången på produktionsfaktorer som arbete och kapital öka. För det andra kan de givna faktortillgångama utnyttjas på ett mer effektivt sätt, faktorproduktiviteten kan stiga. Det senare kan ske antingen genom en mer efektiv produktion eller genom att en bättre teknologi används. I nedanstående tablå definieras några av de samband som kommer att utnyttjas i den efterföljande diskussionen.
Faktorproduktivitetens tillväxt mäts empiriskt som den produktionsökning inte kan hänföras till ökade insatser av produktionsfaktorer.
som Därför kallas faktorproduktiviteten också för den residuala eller oförklarade delen av tillväxten.
SAMBANDET MELLAN PROQUKTIONENSg FAKTORINSATSENS- OCH PRODUKTIVITETENS TILLVAXTTAKT Produktionenstillväxt QPF + TFPwL + l -wK + TFP dvs. produktionens tillväxt Q är lika med summan av tillväxten av produktionsfaktorema PF och faktorproduktiviteten TFP. Tillväxten av produktionsfaktorema är i sin tur en vägd summa av tillväxten av arbetskraft L och kapital K, där vikterna utgörs av löneandelenav förädlingsvärdet w.
Produktionstillväxten kan också beräknassom summan av sysselsättningens
tillväxttakt ocharbetskraftensproduktivitetstillväxt. Arbetskraftensproduktivitetstillväxt Q LTFP + l wK L
- - dvs. arbetskraftens produktivitetstillväxt skillnaden mellan tillväxten i produktionen Q ochi sysselsättningenL är lika med summan av tillväxten i faktorproduktivitet TFP och tillväxten i kapitalintensitet skillnaden mellan tillväxten i kapitalinsatsenK och i sysselsättningenL multiplicerad med kapitalandelen av forädlingsvärdet l w.
-
Historiskt har nästan hela produktionens tillväxt i Sverige berott på att produktiviteten hos faktorinsatsema ökat. I näringslivet minskade antalet arbetade timmar med 24 °/o fram till år 1982. Denna nedgång uppvägdes delvis av en uppgång av kapitalinsatsen. Sammantaget minskade emellertid de totala resursinsatsema i näringslivet med ca 10% fram till år 1982.
1980-talet har avvikit från detta mönster, diagram 6.1. År 1988
se var den totala sysselsättningen, mätt i antal arbetade timmar, i stort sett på samma nivå som vid mitten av l960-talet. Den högre sysselsättningen har på ett avgörande sätt bidragit till att faktorinsatsen ökat och har därmed utgjort drivkraften bakom den ekonomiska tillväxten. Samtidigt har faktorproduktivitetstillväxten under de senaste åren varit mycket låg.
Volym 2 s. 115ll5
Diagram 6.1 Tillväxten i näringslivet exkl. bostäder 1964-1988, uppdeladi bidrag fran okad faktonnsats respektivefaktorproduktivitet
. Årlig procentuell förändring sgçâglhgs 5-
. . .. ... ... ... ... .. . ... ... ... ... ... ... ... ... ... .. . ... ... ... Faktor- . .. ..
insats
lll Faktor-
produ kllvltal
1984-89 1959-74 1974-79 1979-84 1984-88 Källa: Statistiska centralbyrån och Hansson, B. 1989, Construction of Swedish Capital Stocks, Economic Studies 1989: nationalekonomiska institutionen vid Uppsalauniversitet.
Hur reallönen per timme utvecklas på längre sikt bestäms i hög grad av arbetskraftens produktivitetstillväxt. Denna kan öka antingen till följd av att mer kapital används per sysselsatt eller genom att de insatta resurserna används på ett mer produktivt sätt.
Under 1980-talet har kapitalbildningen dvs. främst investeringarna
-
ökat i förhållande till de låga nivåerna under slutet av 1970-talet. - Samtidigt har sysselsättningen ökat kraftigt. Tillsammans har detta resulterat i en begränsad uppgång i kapitalintensiteten. Eftersom faktorproduktiviteten samtidigt ökat långsamt har tillväxten i arbetskraftens produktivitet också varit låg.
Vid en bedömning av olika faktorer som kan påverka den ekonomiska tillväxten skattereform, EG-integration, miljöavgifter etc. är det
- viktigt att skilja mellan sådana effekter på ekonomin som leder till att produktionsnivån förändras och effekter som kan medföra att den långsiktiga produktionstillväxten påverkas. Om t.ex. skattereforrnen leder till ett ökat arbetskraftsutbud är det i första hand att betrakta som en anpassning till nya ekonomiska förhållanden. Det finns ingen anledning att räkna med att arbetskraften på grund av skatterefonnen kommer att växa snabbare även på lång sikt. Om däremot skattereformen även leder till att ekonomins funktionssätt förbättras, t.ex. till en ökad rörlighet på arbetsmarknaden så kan den medföra en varaktigt högre tillväxt av faktorproduktiviteten.
Diagram 6.2 illustrerar skillnaden mellan en nivåförändring i BNP och en förändring i tillväxttakt. En utveckling enligt den heldragna kurvan innebär att BNP växer med 2% per år. Antag nu att en förändring i
Volym 2 s. 116ll6
Diagram 6.2 Skillnaden mellan förändring i BNP-nivå och förändring i BNP:s tillväxttakt BNP index
,-
sz tillväxt
I
produktionsforutsättningama inträffar år 1990. Under en anpassningsfas ökar tillväxten, men så småningom kommer den åter in på en bana med 2% tillväxt per är den streckade kurvan. Den prick-streckade kurvan visar istället effekten av en permanent högre tillväxttakt, i det här fallet en uppgång med en procentenhet, till 3% per år.
6.3¶Befolkningen
Volym 2 s. 116Förändringar i befolkningens storlek och ålderssammansättning har betydelse for den ekonomiska utvecklingen i flera olika avseenden. För det forsta påverkar befolkningsutvecklingen produktionsresursema genom att tillväxten av befolkningen i de yrkesverksamma åldrarna avgör vilket potentiellt utbud av arbetskraft som finns tillgängligt. För det andra påverkas resursanvändningen, t.ex. hur mycket resurser som används till barnomsorg, utbildning, bostadsbyggande och sjukvård För det tredje
vilket belyses i kapitel 8 har befolkningens ålderssammansättning bety-
delse för sparandet i-ekonomin och För transfereringama mellan generationer. För det fjärde kan den demografiska utvecklingen inverka på arbetsmarknadens funktionssätt. Det är t.ex. tänkbart att arbetskraftens anpassl bilaga 15till Långtids- ningforrnåga påverkas att andelen i arbetskraften minskar samti-
av yngre utredningen l990, Bodigt som andelen äldre ökar, vilket kommer att bli fallet under l990-talet. stadsmarknadenunder l990-talet, analyserasex- Vidare har i debatten pekats på de effekter denna åldersforskj utning kan få empelvis hur befolk- på lönestruktur och organisation inom företag och myndigheter. ningsutvecklingen påver-
Som underlag till Långtidsutredningen har statistiska centralbyrån gjort kar efterfrågan på bostäder. en prognos på den demografiska utvecklingen under l990-talet, med en
Volym 2 s. 117ll7
utblick mot de första decennierna på 2000-talet Statistiska centralbyrån, 1989.
Befolkningsutvecklingen bestäms, definitionsmässigt, av dels den initiala befolkningens åldersammansättning, dels utvecklingen av fruktsamhet, dödlighet och nettoinvandring. En framskrivning av befolkningen måste baseras på relativt schablonmässiga antaganden på de tre senare punkterna. Erfarenhetsmässigt har det visat sig mycket svårt att prognosti-
framför allt migrationen, men även fruktsamheten. Samtidigt medför cera även måttliga variationer i antagandena, genom ackumulerade effekter, ganska stora skillnader sett över en längre tidsperiod. I jämförelse med den förra befolkningsprognosen, som gjordes inför arbetet med Långtidsutredningen 1987, innebär t.ex. den senaste beräkningen att befolkningen under 1990-talet växer med 250 000 personer fler. Fram till år 2025 är skillnaden hela 600000 personer.
Fler barn men ingen ökad
- På kort sikt har fruktsamheten betydelse framför allt för efterfrågan på barnomsorg och utbildning. I det längre perspektivet påverkar födelsetalen bl.a. arbetskraftsresursema.
Fruktsamheten mäts oftast med det s.k. summerade fruktsamhetstalet. Det för ett visst år det antal barn kvinnor i genomsnitt kan förväntas
anger föda förutsatt att de aktuella årets födelsetal i varje åldersgrupp är konstanta. Mätt på detta vis minskade fruktsamheten successivt från mitten
1960-talet från en nivå på ca 2,3 barn per kvinna till bottennivån 1,6 av barn per kvinna under perioden 1978- 1982. Det senare var t.o.m. en lägre fruktsamhet än då krisen i befolkningsfrågan diskuterades på l930-talet. Under 1980-talet har bamafödandet emellertid ökat relativt kraftigt och 1988 var fruktsamhetstalet nära 2 barn per kvinna.
Fruktsamhetens förändring de senaste decennierna har påverkats av två tydliga trender. Den ena är att bamafödandet successivt skjutits uppåt i högre åldrar, vilket förklarar en stor del av nedgången i fruktsamhet under 1970-talet. Av kvinnorna födda 1940 hade 60% fått barn vid 25 års ålder medan motsvarande andel för kvinnor födda 1960 var 40 %. Detta sammanhänger bl.a. med kvinnornas ökade deltagande i arbetslivet. Föräldraersättningens utformning innebär också att det lönar sig att etablera sig på arbetsmarknaden innan föder bam. Den andra trenden, som till viss
man del är konsekvens av den första och också den stöds av familjepolitikens
en utformning, är att man skaffar barn med kortare mellanrum.
Det högre bamafödandet under 1980-talet kan till största delen betraktas eftersläpande effekter dessa båda trender. Det kan alltså inte
som av tolkas ett tecken på en långsiktigt ökad fruktsamhet. Sedan den
som nedåtgående trenden bröts under l930-talet har i själva verket den långsiktiga s.k. kohortspecifika fruktsamheten, dvs. antalet barn en kvinna beräk-
föda under sin fertila period, legat mycket stabil på en nivå runt 2 barn nas
kvinna. Det har under efterkrigstiden skett en svag nedgång, som i per huvudsak förklaras av att andelen kvinnor som får fler än tre barn reducerats.
Volym 2 s. 118ll8
Diagram 6.3 Födelseöverskottoch nettomigration 1950-2025 Tusentol personer
50W
Volym 2 s. 11840-
30-
20-
10------
-------
Föddseöversko .1o.
-20
. . . . . . . . . v I zdio I 2625
1950 1965 1980 1995
- Källa: Statistiska centralbyrån 1989, Sveriges framtida befolkning, bilaga 7 till Långtidsutredningen 1990.
Mycket talar för att om bamafödandet skjuts upp i högre åldrar leder detta även på sikt till att det föds färre barn per kvinna. SCB har i sitt huvudaltemativ räknat med att senareläggningen av bamafödandet inte kommer att kompenseras fullt ut med att fler barn föds av kvinnor i högre åldrar. Yngre generationer kommer alltså att föda något färre barn än sina föräldrar, men skillnaden är tämligen marginell.
Befolkningsprognosen är baserad på ett kohortspecifikt fruktsamhetstal på 1,9 barn per kvinna. Med denna prognos kommer det under 1990-talet att födas runt 108000 barn per år. Det är värt att observera att denna fruktsamhet är under den nivå som på lång sikt krävs för att befolkningen skall reproduceras, dvs. förbli oförändrad.
SCB har räknat med att dödligheten kommer att fortsätta minska, men i avtagande takt. Detta kommer bl.a. att ta sig uttryck i en fortsatt stigande medellivslängd, för männen från 74,3 år idag till 75,4 år vid sekelskiftet och för kvinnorna från 80,4 år till 81,7 år.
Med SCB:s prognos på födelse- och dödstal, kommer födelseöverskottet under 1990-talet att ligga på en högre nivå än under 1980-talet. Efter sekelskiftet kommer emellertid utvecklingen att vända nedåt och födelsetal under reproduktionsnivån gör att födelseöverskottet såsmåningom blir negativt, sediagram 6.3.
Invandringen en alltmer strategisk resurs De senaste decennierna har invandringen fått ökad betydelse för befolkningens tillväxt och därmed även för arbetskraftens utveckling. Under 1950- och l960-talen motsvarade nettoinvandringen mindre än hälften av födelseöverskottet, medan nivån på 1980-talet varit dubbelt så hög som
Volym 2 s. 119den naturliga befolkningstillväxten, sediagram 6.3. Under 1990-talet och i ännu högre grad efter sekelskiftet kan migrationen komma att vara helt avgörande för befolkningstillväxten.
Från arbetsmarknadssynpunkt är migrationens strategiska roll mer uttalad för Sverige än vad den är för de flesta andra industriländer. Med det mycket höga arbetskraftsdeltagande och den låga arbetslöshet som råder i Sverige är utrymmet för att öka sysselsättningen med mer än vad som följer av befolkningsutvecklingen betydligt mindre än i andra länder.
Nettomigrationen till Sverige har varierat kraftigt mellan olika år och är svår att förutsäga. En observation är dock att nettoinvandringen varit särskilt stor då läget på den svenska arbetsmarknaden karaktäriserats av relativt låg arbetslöshet och tendenser till brist på arbetskraft, t.ex. 1969
- 1970, 1976- 1977 samt 1988- 1989.
Invandringen består av dels flyktingrelaterad invandring, dels arbetskraftsinvandring. Utvandringen utgörs till största delen av tidigare immigranter som återutvandrar. Storleken på nettoinvandringen är således resultatet av tre olika llyttströmmar som styrs av delvis olika faktorer. i Flyktinginvandringen ökade något i mitten på 1970-talet, men låg sedan relativt konstant fram till 1984 varefter det har skett en kraftig ökning. Av de 50000 invandrarna 1988 var drygt 60% flyktingar eller s.k. anknytningsfall, dvs. släktingar till tidigare invandrare. Denna andel steg kraftigt under 1980-talet och förklarar större delen av den ökade nettoinvandringen.
Den framtida utvecklingen av flyktingströmmama är naturligtvis mycket svår att bedöma. Det finns starka skäl som talar för att invandringstrycket mot Västeuropa från andra delar av världen rent allmänt kommer att vara fortsatt högt eller öka. Befolkningsutvecklingen i Europa beräknas under 1990-talet bli långsammare än tidigare, samtidigt som områden utanför Europa kommer att få en snabb befolkn-ingsutveckling. En fortsatt ekonomisk kris i Östeuropa kan också medföra ett invandringstryck västerut. En avgörande roll för flyktingströmmen till Sverige spelar emellertid det reglerar möjligheterna att asyl i Sverige. Även motsva-
system som rande regler i andra llyktingmottagande länder kan inverka på invandringen till vårt land, eftersom en förändring hos dessa länder kan påverka hur stor del av flyktingströmmen som vänds mot Sverige.
Den högre nivå på flyktinginvandringen som registrerats det senaste decenniet kommer sannolikt att bestå under 1990-talet. Under de två senaste åren har dock nettoinvandringen varit mycket hög. Preliminär statistik tyder på att det under 1989 invandrat 45 000 personer fler än vad som utvandrat, vilket torde vara den näst högsta siffran som någonsin registrerats. Om man ser på utvecklingen i ett längre tidsperspektiv är det emellertid inte troligt att flyktingsströmmen kommer att fortsätta att vara av denna omfattning varje år framöver. Regeringen har dessutom nyligen genomfört en viss skärpning av asylprövningen.
Den höga invandringen i slutet av 1960-talet var till största delen betingad arbetsmarknadsskäl. Sedan början av 1970-talet är arbetskraftsin-
av vandringen reglerad till att i princip enbart omfatta de nordiska länderna. Det förefaller som om migrationen mellan de nordiska länderna påverkas av ekonomiska variabler som dilferenser i reallön och läget på arbetsmark-
Volym 2 s. 120naden Lundborg, 1989 b.. Det kan noteras att den finska invandringen,
betydande under 1970-talet, i det närmaste halverades under som var l980-talet. Den nordiska invandringen har därför kommit att betyda mindre under 1980-talet än tidigare.
I sin befolkningsframskrivning har SCB gjort ett beräkningsmässigt antagande att nettomigrationen till Sverige under 1990-talet successivt reduceras från en nivå på 20000 personer i början på 1990-talet för att vid sekelskiftet uppgå till 10000 personer per år. Nettomigrationen antas sedan ligga kvar på denna nivå efter sekelskiftet. Med detta antagande kommer nettoinvandringen i genomsnitt under 1990-talet att uppgå till 16000 år, vilket kan jämföras med att genomsnittet för de
personer per fyra senaste decennierna är 14000 personer per år.
Den västeuropeiska integrationen får begränsad betydelse En speciell aspekt på migrationen framöver är vilka effekter som kan följa på en närmare svensk integration med EG:s arbetsmarknad, vilken bl.a. skulle innebära att arbetsmarknadsrelaterad in- och utvandring underlättas. l bilaga 4 till Långtidsutredningen analyseras konsekvenserna för den svenska arbetsmarknaden av en närmare anknytning till EG:s inre marknad Lundborg, 1989 a.. Slutsatsen är att dilferenser i arbetslöshetsnivå endast i begränsad utsträckning tycks påverka migrationsströmmarna mellan länder med integrerad arbetsmarknad. Erfarenheter visar att regionala skillnader i arbetslöshet kan kvarstå över längre perioder. En förklaring till detta är att skillnader i arbetslöshet mellan två länder inte nödvändigtvis samvarierar med möjligheterna för arbetslösa i ett land med hög arbetslöshet att arbete i ett land med lägre arbetslöshet.
Reglerna för EG:s inre marknad kommer dessutom att innebära en fri rörlighet för s.k. kontrakterad arbetskraft, dvs. personer som har arbete i inflyttningslandet. Däremot kommer rätten för icke-kontrakterad arbetskraft, t.ex. arbetslösa utan löfte om arbete, att flytta till ett annat land att
begränsad. Detta talar för att det även vid en närmare svensk integravara tion med EG kommer att vara möjligt att i Sverige ha en arbetslöshet som är avsevärt lägre än den i EG utan att detta i sig leder till en ökad invandring.
Erfarenheten visar däremot att variationer i efterfrågan på arbetskraft har betydligt större effekt på migrationsströmmarna på en integrerad arbetsmarknad än vad skillnader i arbetslöshet har. Det innebär att ett land med högre arbetslöshetsnivå än omvärlden men samtidigt snabb sysselsättningsökning kan förvänta en ökning av invandringen. Likaså har snabbare eller långsammare reallöneförändringar än i omvärlden en signifikant inverkan på nettomigrationen. Det är således sannolikt att en ökad brist på arbetskraft i Sverige efter en EG-integration skulle kunna generera
högre invandring än idag svenska företag kan då lättare rekrytera en arbetskraft utomlands.
Det skulle kunna finnas en viss risk för att en integrerad arbetsmarknad
upphov till undanträngningselfekt för den svenska arbetskraften ger en att svenska företag skulle föredra att rekrytera utomlands framför att vända sig till arbetslösa i Sverige. Enligt bilagan är denna risk dock relativt
Volym 2 s. 121liten. Arbetslösa i Sverige kommer att ha ett konkurrensövertag genom bättre anpassning till den svenska arbetsmarknaden, språkkunskaper etc., varför det krävs ganska stora skillnader i yrkeskunskaper eller erfarenhet för att utländsk arbetskraft skall föredras. Men en integration kan dock komma att skärpa kraven på den svenska arbetsmarknadspolitiken vad gäller förmågan att med arbetsmarknadsutbildning, rörlighetsbefrämjande åtgärder etc. slussa tillbaka arbetslösa till arbetsmarknaden.
Mycket talar således för att det vid en integration med EG kommer att finnas en ur svensk synvinkel positiv asymmetri, i den meningen att brist på arbetskraft lättare kommer att kunna pareras med invandring medan integrationen vid ett sämre läge på arbetsmarknaden inte kommer att bidra till en högre arbetslöshet. Nu är en sådan utveckling inte odelat positiv. Brist på arbetskraft har varit en drivkraft för omstrukturering och elfektivisering näringslivet. Denna omvandlingsprocess, Förstärkt av
av den solidariska lönepolitiken, riskerar att försvagas vid en intemationalisering. Svaga och lågproduktiva företag kan överleva längre genom att rekrytera utomlands.
Utrymmet för en arbetskraftsinvandring till Sverige från Europa skall dock inte överskattas. Erfarenheter från EG tyder på att det krävs ganska stora skillnader i inkomster för att förmå arbetskraften att byta land. Migrationen mellan EG-ländema har också visat sig vara tämligen begränsad. Av arbetskraften i EG-ländema kommer endast 2% från ett annat EG-land. Av den svenska arbetskraften kommer ca 4% från de nordiska länderna. Det är sannolikt framför allt i de fattigare sydeuropeiska länderna det kan finnas en potentiell arbetskraftsreserv.
En europeisk arbetsmarknad kan också leda till en ökad
gemensam utvandring från Sverige. Den jämnare lönestrukturen i Sverige kan, i kombination med att Sverige i många avseenden får betraktas som ett litet land i Europas utkant, generera en utvandring framför allt bland högutbildade. Även denna flyttström numerärt inte blir så stor kan dess
om ekonomiska effekter bli betydande.
Vilka effektema på invandringen av en eventuell EG-integration skulle bli är således osäkert. Några stora befolkningsomilyttningar är knappast sannolika, men vid en god ekonomisk utveckling i Sverige skulle den förmodligen bidra till att ge en högre nettoinvandring jämfört med om Sverige står utanför integrationsprocessen. En och säkrare, slutsats
annan, är att migrationen vid en integration med EG i betydligt högre utsträckning än idag kommer att vara en faktor att räkna med för företag och i viss utsträckning för den ekonomiska politiken.
En åldrande befolkning Den totala befolkningen beräknas under 1990-talet växa med 0,3 °/oper år eller med sammantaget drygt 250000 personer. Av diagram 6.4 framgår utvecklingen i olika åldersgrupper. Det kan noteras att andelen barn kom-
att öka under 1990-talet som en följd av de höga födelsetalen under mer - 1980-talet. Däremot kommer antalet ungdomar att minska; i början av decenniet fr.a. gymnasieungdomama och under senare delen 20-24åringama.
Volym 2 s. 122k
Diagram 6.4 Befolkningsutveckling under l990-talet i olika åldersgrupper Index 125-
120- H5-
110-
..
"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""
warâaa,
. .
1990 1995 2000
Källa: Statistiska centralbyrån 1989, Sveriges framtida befolkning, bilaga 7 till Långtidsutredningen 1990.
En aspekt på detta som har väckt viss uppmärksamhet är att antalet personer som träder in på arbetsmarknaden kommer att minska. Enligt SCB:s framskrivning kommer antalet 20-24-åringar att reduceras med 15% under l990-talet. Arbetskraftens struktur vad gäller t.ex. dess fördelning mellan olika regionala och yrkesmässiga delarbetsmarknader förändras till stor del genom att inflödet till arbetsmarknaden har en annan sammansättning än den redan befintliga arbetskraften. Detta underlättas genom att ungdomsgrupperna har lättare att anpassa sig till Förändringar på arbetsmarknaden. Ett minskat bruttoinflöde ställer därför högre krav på rörlighet mellan olika delar av arbetsmarknaden. Ungdomar har dessutom ofta färskare kunskaper från utbildningssystemet och står på det sättet för en del av kunskapsförnyelsen på arbetsmarknaden. Av detta, men även av andra skäl, finns det skäl att tro att det kommer att ställas högre krav på de som är på arbetsmarknaden att förnya sina kunskaper.
Samtidigt blir befolkningen i yrkesverksamma åldrar i genomsnitt äldre under l990-talet, i takt med att de stora fyrtiotalsgenerationerna åldras. Denna utveckling har två sidor. Normalt stiger arbetskraftens produktivitet med åldern ackumulerad yrkeserfarenhet. Å andra sidan
genom en minskar anpassningsförmågan, mätt t.ex. med geografisk eller yrkesmässig rörlighet, med åldern. Medan ca 30% av 20-24-åringarna byter jobb under ett år, är motsvarande andel för arbetskraften i åldrarna 45 -54 år 9% och bland personer över 55 år endast 2°/0.
Yngre och äldre arbetskraft är således i flera avseenden inte helt "substituerbara och en åldersförskjutning på 1990-talet kommer att medföra nya krav på t.ex. utbildningssystemet, men sannolikt också för företagens organisation när typiska ingångsjobb blir svårare att tillsätta. De anpass-
Volym 2 s. 123ningsproblem på arbetsmarknaden som kan följa på den demografiska utvecklingen skall emellertid inte överdrivas. Uttryckt som andel av befolkningen i yrkesverksam ålder kommer 20-24-åringama att minska från 12% till 10%, vilket andelsmässigt är en lika stor nedgång som inträffade mellan 1965 och 1980. Andelen över 55 år kommer att öka från 17% till 20%, vilket bidrar till att höja medelåldern för befolkningen i åldrarna 20-64 år, med endast ett år från 41 till 42 år. Demografiska
faktorer kan beräknas reducera den totala rörligheten med ca 10°/0, givet en konstant rörlighet i varje åldersgrupp, vilket är betydligt mindre än vad normala konjunkturvariationer ger upphov till.
Antalet pensionärer kommer att vara i stort sett oförändrat under 1990talet. Däremot blir pensionärerna äldre; antalet personer i åldrarna över 80 år ökar mycket kraftigt. Sammantaget innebär befolkningsutvecklingen att antalet unga och gamla satt i relation till befolkningen i de yrkesverksamma åldrarna 20-64 år, den s.k. försörjningsbördan, kommer att sjunka något under 1990-talet.
Efter sekelskiftet inger den demografiska utvecklingen mer bekymmer. Enligt SCB:s framskrivning kommer befolkningstillväxten successivt att avta och bli endast 0,1 % per år i genomsnitt under perioden från sekelskiftet till år 2025. Andelen pensionärer ökar relativt kraftigt då fyrtiotalsgenerationerna börjar pensioneras mellan åren 2005 och 2015. Samtidigt minskar både andelen och antalet personer i de yrkesverksamma åldrarna. Försörjningsbördan börjar därför stiga igen, särskilt markant efter år 2010.
Diagram 6.5 Andel ungaoch gamla 1965-2025. Andel avbefolkningen i åldrarna 20-64 år Procent 50-
40-
35-
30-uuuuuuuuunnu
25-
| I | 1685 r 1595 I 2605 T 2615 v 2625
Volym 2 s. 1231965 1975
Källa: Statistiska centralbyrån 1989, Sverigesframtida befolkning, bilaga 7 till Långtidsutredningen 1990.
Volym 2 s. 124En annan utveckling av migrationen än den som antagits i huvudalternativet förändrar inte huvuddragen i den bild av befolkningsutvecklingen som redovisats ovan. SCB har i sin bilaga även räknat med ett alternativ där nivån på nettoinvandringen ligger 10000 personer över huvudaltemativet, dvs. en dubbelt så hög nettoinvandring efter sekelskiftet 20000
personer per år istället för 10000. Befolkningstillväxten blir naturligtvis högre, 0,2% per år istället för 0,1 °/0. Försörjningsbördan reduceras emellertid bara marginellt i Förhållande till huvudaltemativet antalet pensio-
närer uttryckt som andel av befolkningen i yrkesverksamma åldrar blir ungefär en procentenhet lägre år 2025.
6.4¶Arbetskraftens utveckling
Volym 2 s. 124Arbetskraftsbristen delvis strukturell
De senaste åren har det i delar av den svenska ekonomin rått en uttalad brist på arbetskraft. Konsekvensen har varit bl.a. vakansproblem inom den offentliga sektorn, en produktionshämmande resursbrist inom industrin och snabb löneglidning. Denna arbetskraftsbrist är ett uttryck för att efterfrågan på arbetskraft generellt är för hög i förhållande till utbudet.
Bristen på arbetskraft kan emellertid också vara ett strukturellt problem
arbetskraften finns i "fel sektorer. Rekryteringsproblemen inom of- fentlig sektor och industri speglar delvis felaktiga relativlöner och låg rörlighet. Det är således även brister i lönebildning och arbetsmarknadens funktionssätt som ger upphov till arbetskraftsbrist.
Till bilden hör också den låga produktivitetstillväxten. Bristen på arbetskraft har vuxit fram under en period då samtidigt utbudet av arbetskraft ökat kraftigt och produktionstillväxten inte varit särskilt hög. Det är således inte tillräckligt att studera hur volymen av tillgängliga arbetstimmar utvecklas om man vill bedöma riskerna för att tillgången på arbetskraft kommer att begränsa produktionen under l990-talet. Man måste även se på efterfrågan, produktivitetsutvecklingen och arbetskraftens yrkesmässiga och geografiska sammansättning liksom på lönerelationer.
En stigande timvolym under 1980-talet Utbudet av arbetskraft bestäms dels av befolkningsstorlek och arbetskraftsdeltagande i olika åldersgrupper, dels av genomsnittlig medelarbetstid och frånvaro. Av befolkningen i åldrarna 16-64 år på 5,4 miljoner personer deltog under 1989 841/2°/0 i arbetskraften. Av dessa var 4,5 miljoner sysselsatta och 61000 arbetslösa. Enligt arbetskraftsundersökningarna uppgick den genomsnittliga normalarbetstiden för samtliga sysselsatta till 37,6 timmar per vecka. För de anställda var medelarbetstiden 36,6 timmar per vecka. Men frånvaro i form av semester, sjukfrånvaro, barnledighet m.m. gjorde att den faktiska genomsnittliga arbetstiden för anställda endast uppgick till knappt 30 timmar per vecka. Till detta skall läggas ca 80000 personer i åldrarna 65 74 år drygt 9% av befolkningen i
dessa åldrar som deltog i arbetskraften med i genomsnitt ca 23 timmars
Volym 2 s. 125arbete per vecka. Vidare fanns 35000 personer utanför arbetskraften som latent arbetssökande.
Under 1980-talet ökade arbetskraftsresursema markant. Antalet arbetade timmar har ökat varje år sedan 1981 med i genomsnitt 1,2% per år till och med 1990. Under 1960-och 1970-talen minskade istället antalet arbetstimmar med ca l/2 °/0per år.
Antalet personer i arbetskraften har visat en annan utveckling. Under 1970-talet växte arbetskraften relativt kraftigt, med drygt 40000 personer per år räknat på alla åldersgrupper, trots att sänkningen av pensionsåldem i mitten av 1970-talet kraftigt reducerade antalet äldre i arbetskraften. Ökningen långsammare under 1980-talet, särskilt under de första åren
var då efterfrågan på arbetskraft var svag. De sista åren på 1980-talet ökade dock arbetskraften mycket kraftigt. I genomsnitt har arbetskraftstillväxten det senaste decenniet varit drygt 30000 personer per år eller ungefär i nivå med l960-talets tillväxt.
Befolkningsutvecklingens betydelse har ökat Den demografiska utvecklingens effekt på arbetskraftsutbudet beror på både förändringar av befolkningens storlek och sammansättning på åldrar med olika arbetskraftsdeltagande. I början på 1970-talet kunde nästan hela arbetskraftstillväxten hänföras till ökat arbetskraftsdeltagande, medan befolkningsförändringama under senare delen av 1970-talet svarade för l/4 av arbetskraftens tillväxt. Under 1980-talet har detta varit än mer markant. Av arbetskraftstillväxten mellan 1985 och 1990 kan ca hälften tillskrivas befolkningsutvecklingen.
En viktig förklaring till befolkningsutvecklingens ökade betydelse för arbetskraftsutbudet har varit den högre nettomigrationen. Desssutom nådde de stora ungdomskullarna födda i mitten 1960-talet upp i åldrar med högt arbetskraftsdeltagande under 1980-talet, samtidigt som 1940-talets generationer nådde åldrarna 45 55 år, där arbetskraftsdeltagandet är som
högst, och utflödet av äldre från arbetskraften reducerades. Utvecklingen sedan 1985 påminner i mycket om den under senare delen av l960-ta1et, då såväl åldersstruktur som migration bidrog positivt till arbetskraftens tillväxt.
Med Långtidsutredningens bedömning av befolkningsutvecklingen kommer befolkningen i de yrkesaktiva åldrarna 16-64 år att växa med ca 16000 personer eller med 0,3 °/0per år under 1990-talet. Tillväxten blir ungefär lika stor under hela decenniet.
Förskjutningar i ålderssammansättningen, så att befolkningen i åldrar med högt arbetskraftsdeltagande stiger snabbare än genomsnittet, kommer också under 1990-talets första hälft att ge ett positivt bidrag till arbetskraftens tillväxt. Utan förändringar i arbetskraftsdeltagandet skulle arbetskraften under första hälften av decenniet växa med 22 000 personer per år. Nettoinvandringens bidrag till denna ökning har då beräknats till 12000 personer per år.
Under andra hälften av 1990-talet kommer förändringar i befolkningsstrukturen att bidra negativt till arbetskraften, samtidigt som migrationens
Volym 2 s. 126bidrag minskar. Befolkningsbidraget till arbetskraftstillväxten beräknas därmed bli halverat till 11000 personer per år.
Arbetskraftsdeltagandet ökar långsammare Sedan mitten av 1960-talet har arbetskraftsdeltagandet stigit så gott som varje år. År 1965 stod knappt 30°/0 befolkningen i åldrarna 16-64 år
av utanför arbetskraften. 1990 beräknas den andelen vara 15%. Det kan dock
värt att notera att om även åldersgruppema över 64 år inkluderas är vara uppgången mindre dramatisk. Detta hänger samman med att arbetskraftsdeltagandet i denna åldersgrupp har minskat till följd av sänkt pensionsålder. För åldersgruppen 16-74 år har arbetskraftsdeltagandet ökat med 8 procentenheter och är idag ca 74 °/o. jämförelse med andraI industriländer intar Sverige, jämte Norge och Danmark, en särställning. Bland OECDländerna är det genomsnittliga arbetskraftsdeltagandet fortfarande ungefär på den nivå det var i Sverige för 25 år sedan.
Det högre arbetskraftsdeltagandet beror helt på att kvinnorna förvärvsarbetar i allt högre utsträckning. Den kraftiga uppgång som skett från 1965, då 53% av kvinnorna 16-64 år deltog i arbetskraften, till dagens nivå på 82% är kanske den mest betydelsefulla förändringen av det svenska samhället under efterkrigstiden. Under 1970-talet ökade antalet kvin-
i arbetskraften med än 400000 personer. Uppgången i andelen nor mer förvärvsarbetande kvinnor motsvarade i stort sett hela arbetskraftens tillväxt under detta decennium. Under 1980-talet har kvinnornas AK-tal ökat betydligt långsammare än under 1970-talet. Undantaget är de äldsta åldersgruppema, vilket återspeglar att äldre generationer med ett lägre arbetskraftsdeltagande successivt lämnar yrkesaktiva åldrar medan yngre generationer med högt arbetskraftsdeltagande kommer upp i högre åldrar. Betydelsen för arbetskraftsutbudet av kvinnornas stigande AK-tal klingar därmed successivt av. Endast ungefär en tredjdel av de senaste årens arbetskraftstillväxt kan tillskrivas en uppgång i kvinnornas förvärvsfrekvens.
Det stigande kvinnliga förvärvsdeltagandet kan relativt väl förklaras av förändringar i de ekonomiska motiven för förvärvsarbete bland gifta eller sammanboende kvinnor. 1971 års särbeskattningsreform reducerade marginalskatten radikalt för hemarbetande kvinnor och speciellt för deltidsarbete. Det blev därför ekonomiskt fördelaktigt med en omfördelning av arbetskraftsutbudet mellan makarna i ett hushåll. Denna tendens understöddes att marginalskatterna under 1970-talet steg kraftigt för heltids-
av arbetande, vilket vidgade gapet gentemot den marginalskatt som träffade arbete på deltid. Därtill byggdes den subventionerade kommunala barnomsorgen ut i relativt snabb takt. I och med skatteomläggningen 1983- 1985 bromsades ökningen av marginalelfekterna för heltidsarbetande. Se Sundström, 1987, för en analys av det kvinnliga deltidsarbetets utveckling och bestämningsfaktorer.
Skillnaden mellan kvinnornas och männens arbetskraftsdeltagande upp-
till drygt fyra procentenheter, jämfört med 40 procentenheter 1965. går nu Det lägre arbetskraftsdeltagandet för kvinnor faller helt på bamfamiljema. Bland föräldrar till barn under 7 år är skillnaden i arbetskraftsdeltagande
Volym 2 s. 127Tabell 6.1 Arbetskraftsdeltagandei olika åldersgrupper Procent
1970 1980 1989 1995 2000 16- 19 år män 52,8 52,2 48,1 45,0 45,0 kvinnor 50,8 53,3 51,3 48,0 48,0 20-24 år män 76,5 84,2 85,0 85,0 85,0 kvinnor 65,1 81,9 82,0 82,0 82,0 25 54 år
män 94,8 95,4 95,1 95,0 95,0 kvinnor 64,2 82,9 91,0 93,3 95,0 55 59 år
män 90,8 87,7 87,0 86,0 87,0 kvinnor 52,8 68,8 78,6 83,0 87,0 60- 64 år män 79,5 69,0 62,6 63,1 65,0 kvinnor 35,8 41,0 50,7 55,0 60,0 65 74 år
män 28,9 14,2 13,5 14,5 16,0 kvinnor 8,7 3,7 5,8 6,8 8,0 Totalt 66,7 71,5 74,3 76,5 78,2 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
mellan män och kvinnor ca 10 procentenheter. Det finns flera skäl att tro att denna skillnad kommer att reduceras genom att allt fler kvinnor stannar kvar i arbetskraften under småbamsåren. Förlängningen av föräldraledigheten och en utbyggd barnomsorg under förutsättning att nuvarande problem med personalrekrytering etc. löses gör det lättare att behålla kontakten med arbetsmarknaden.
Den i år inledda skatterefonnen ger inga entydiga effekter på kvinnornas förvärvsdeltagande. Å sidan medför sänkta marginalskatter stimu-
ena en lans till ökat arbetskraftsdeltagande. Men samtidigt innebär en utjämning av marginalskatten mellan makar att det kan bli ekonomiskt fördelaktigt att omfördela den arbetstid som hushållet bjuder ut på marknaden så att den oftast högre avlönade mannen ökar sin arbetstid medan kvinnan reducerar sin. Det är emellertid knappast sannolikt att denna tendens kommer att bli så stark att andelen kvinnor som står helt utanför arbetskraften ökar i någon nämnvärd omfattning.
I arbetskraftskalkylen för 1990-talet har antagits att den trendmässiga uppgången av kvinnornas arbetskraftsdeltagande fortsätter så att differensen mellan kvinnors och mäns förvärvsfrekvens har försvunnit vid sekelskiftet. Detta innebär att en stigande kvinnlig förvärvsfrekvens ger ett tillskott till arbetskraften på ca 8000 personer per år. Den "arbetskraftsreserv som de vuxna kvinnorna tidigare har utgjort kommer således att vara i det närmaste uttömd under l990-talet.
Under 1980-talet reducerades arbetskraftsdeltagandet bland ungdomar i åldrarna 16-19 år från 53% till 47 °/0. Detta kan förklaras dels av en växande andel ungdomar i gymnasieskolan, dels av en svagare arbetsmarknad för denna grupp, särskilt i början av 1980-talet. I och med att alla
Volym 2 s. 128linjer i gymnasieskolan nu görs treåriga kommer arbetskraftsdeltagandet bland ungdomarna i åldrarna 16- 19 år att ytterligare reduceras de närmaste åren.
20-24 år har arbetskraftsdeltagandet stabiliserats strax över
I gruppen 80 % under 1980-talet. Ett minskat inflöde av yngre gör att arbetsmarknaden för denna åldersgrupp under 1990-talet kan komma att bli förhållandevis god. Detta talar för ökat arbetskraftsdeltagande. Å andra sidan
ett talar mycket för att kraven på högre utbildning kommer att öka, samtidigt
skattereformen kan bidra till att höja den enskildes avkastning på som högre utbildning. l arbetskraftskalkylen har dessa tendenser antagits ta ut varandra.
Mot bakgrund de senaste årens brist på arbetskraft har utformningen
av
pensionssystemen fått ökad aktualitet. Under senare delen av 1980av talet steg antalet förtidspensioneringar från en nivå runt 45000 personer
år under perioden 1974- 1983 till 54000 under 1988. Sedan 1976, då per den allmänna pensionsåldern sänktes till 65 år, har gruppen som står utanför arbetskraften på grund hel förtidspension vuxit med 20% till
av 280000 I åldrarna mellan 55 och 64 år är idag ca 30% helt
personer. förtidspensionerade mot 20% 1976. Denna uppgång faller till mycket stor del på kvinnorna ungefär tre fjärdedelar av ökningen i förtidspensione-
ringarna sedan 1980 avser kvinnor och antalet kvinnor som förtidspensio-
fler än antalet män. Förklaringen till detta ligger sannolikt till neras är nu stor del i uppgången i det kvinnliga förvärvsdeltagandet under l970-talet. De äldre förvärvsarbetande kvinnorna blir allt fler och de utsätts i högre grad än tidigare för samma arbetsmiljö som männen.
Diagram 6.6 Arbetskraftsdeltagandebland män 1965och 1988. Män i åldrarna 45- 75 år Procent
90-
80 -
70 -
50 -
50 -
40 -
30 -
20-
10 -
ollllllIIIYIIIIIIIIIIIIIIIIITTI
45 50 55 50 55 70 75
Ålder Källa: Statistiskacentralbyrån AKU.
Volym 2 s. 129För männens del har den ökade förtidspensioneringen gett utslag i sjunkande arbetskraftsdeltagande i de äldre åldersgruppema. Skillnaden i arbetskraftsdeltagande bland 50-åriga respektive 64-åriga män uppgår idag till över 40 procentenheter, medan motsvarande differens för tjugo år sedan var drygt 20 procentenheter, se diagram 6.6. Det bör dock noteras att männens AK-tal i denna åldersgrupp trendmässigt har minskat under en längre period sedan l960-talet. Nedgången under 1980-ta1et vari själva verket mindre än tidigare. Kvinnornas AK-tal har, trots uppgången i förtidspensioner, stigit och helt kompenserat männens nedgång. Sammantaget är det därför en större andel i dessa åldersgrupper är arbetei idag
som än tidigare. Det kan även noteras att såväl det manliga som kvinnliga arbetskraftsdeltagandet i dessa åldrar är högt jämfört med andra länder.
Den ökade utslagningen från arbetslivet har lett till en omfattande diskussion om arbetsmiljön, sjuk- och arbetsskadeförsäkringssystemets roll m.m. Det har lagts fram en rad förslag till åtgärder, bl.a. från rehabiliteringsutredningen, med syfte att stimulera till en förbättrad arbetsmiljö och att med aktiva rehabiliteringsåtgärder underlätta för sjukskrivna eller arbetsskadade att återgå till arbete. De åtgärder som diskuteras är bl.a. att öka arbetsgivarens kostnadsansvar för sjukfrånvaro och arbetsskador för att på det sättet ge ekonomiska motiv att förbättra arbetsmiljön samt förstärka sambandet mellan socialförsäkringen och aktiva rehabiliteringsåtgärder.
Även det i dagsläget inte är klart vilka konkreta åtgärder
om som kommer att vidtas bör man ändå kunna räkna med att inflödet till förtidspension så småningom kommer att reduceras. Som en grov indikation på vilken potential det kan finnas för den typen av åtgärder kan nämnas att den nedgång i männens arbetskraftsdeltagande som skett sedan mitten på 1960-talet motsvarar drygt 40000 personer. En återgång till den förtidspensioneringsfrekvens som rådde på 1960-talet skulle således kunna ge ett tillskott till arbetskraften som, om även kvinnorna räknas med, uppgår till i storleksordningen 75000 personer eller nära 2% av arbetskraften. I prognosen har emellertid gjorts en mer försiktig bedömning och antagits att förtidspensioneringen under senare delen av 1990-talet reduceras till den nivå den hade i början av l980-talet.
Älderspensionärerna utgör potentiell arbetskraftsreserv. Studier visar
en att varje ny generation av t.ex. 70-åringar uppvisar en successivt allt bättre fysisk och mental hälsa. Efter sänkningen av pensionsåldem har dock andelen av pensionärerna i åldrarna 65-74 år som ingår i arbetskraften legat runt 7-9%. En nedgång i början på l980-talet och en lika stor uppgång under senare delen av decenniet tyder på en viss känslighet för läget på arbetsmarknaden.
Nu tyder dock några undersökningar på att potentialen för ett ökat arbetskraftsutbud inte är så stor. I en attitydundersökning 1984 och 1986 Björklund, 1989 var det endast ca 7% som ville fortsätta arbeta efter uppnådd pensionsålder även om det innebar högre pension. Man skall då hålla i minnet att skatte- och bidragssystemet i många fall gav mycket stora marginalelfekter, varför det ekonomiska utbytet av att arbeta efter pensionsåldem för den som hade pension var mycket ringa. Detta påverkade rimligen attityden till att arbeta efter pensionen. Dessa marginaleffekter
5 10-0264
Volym 2 s. 130reducerats och den pågående reformeringen av skattesystemet har senare kommer att medföra ytterligare reduktioner i det avseendet. Mot den bakgrunden förefaller det inte orimligt att räkna med en viss uppgång av arbetskraftsdeltagandet bland pensionärerna under loppet av 1990-talet. Sammantaget beräknas befolkningsförändringar och förändringar i arbetskraftsdeltagande tillväxt arbetskraften som under första hälfge en av 1990-talet är runt 30000 personer eller 0,7% per år. Under senare ten av 1990-talet beräknas arbetskraftstillväxten minska till ca 0,4% per delen av år eller 18000 vilket framför allt återspeglar antagandet om en personer, lägre immigration.
Arbetstiden den kritiska faktorn under 1990-talet
1970-talets snabba tillväxt arbetskraften motverkades helt av en minsav kad arbetstid. Räknat sysselsatt minskade medelarbetstiden med 13% per och antalet arbetstimmar sjönk därför med ca 5 1/2%. Nedgången var till delen följden lagstiftade arbetstidsreforrner förkortningen av största av arbetsveckan 1971 och 1973, semesterförlängningen 1978 samt utökade möjligheter till tjänstledighet. Den ökande andelen deltidsarbetande bidrog också, effekten därav på den genomsnittliga arbetstiden var men betydligt mindre än effekten arbetstidsreformerna. Detta visar sig även av reduktionen den genomsnittliga arbetstiden relativt sett var ungei att av fär lika for män för kvinnor. Nedgången av den totala timvolystor som faller därför helt på männen, medan den kraftiga ökningen av antalet men kvinnor på arbetsmarknaden medförde att kvinnornas totala arbetsvolym, trots den sänkta arbetstiden, steg med nära 10%. Som framgick kapitel 3 inträffade i början på 1980-talet ett trendav brott i arbetstidemas utveckling. Sedan 1981 har medelarbetstiden per sysselsatt stigit varje år med i genomsnitt knappt 1/2%. Tillsammans med sysselsättningsökningen har det resulterat i en tillväxt av antalet arbetade timmar med 10°/0. Det är framför allt kvinnornas arbetstider som har ca stigit snabbt eller med nära l år. Utvecklingen mot en arbetsmarkper nad där kvinnorna står för allt större del av arbetsvolymen har därmed en ytterligare Utvecklingen den kvinnliga förvärvsfrekvenaccentuerats. av därför rättvisande bild. Mätt i timmar har nämligen sen ger inte en kvinnornas bidrag till arbetskraften ökat mer än dubbelt så snabbt under under 1970-talet. Men eftersom även männens arbetstider 1980-talet som har stigit under l980-talet, så är uppgången i kvinnornas andel av den totala timvolymen ungefär lika stor under båda decennierna. I kapitel 3 diskuterades några tänkbara orsaker till den stigande medelarbetstiden under l980-talet. Oavsett vilken av dessa som varit mest betydelsefull är det sannolikt att effekten klingar de första åren på 1990av talet. Det är dessutom rimligt att anta att vid oförändrade skatteförhållanden och reallönetillväxt kommer den traditionella avvägningen mellan en ökad konsumtion och ökad fritid att så småningom ta sig uttryck i önske-
kortare arbetstid. mål om En osäker faktor för den framtida arbetstidsutvecklingen gäller sjukfrånvaron. Antalet ersatta sjukdagar har ökat kraftigt under l980-talet. Totalt handlar det uppgång sjuktalet som motsvarar en redukom en av
Volym 2 s. 131tion av arbetstidsvolymen med ca l 1/2 °/o.Nu kan emellertid sjuktalets förändring inte helt tolkas som ett bortfall av arbetstimmar bland de sysselsatta. En inte ringa del av sjuktalsökningen beror sannolikt på att grupper som löper hög risk att bli sjuka haft lättare att komma in på arbetsmarknaden under 1980-talet. Det kan noteras att arbetskraftsundersökningarna, som har ett annat mått på sjukfrånvaro, visar en uppgång som är mindre än hälften av sjuktalets. I kalkylema för 1900-talet har antagits att sjukfrånvaron inte fortsätter öka.
Under åren 1990- 1993 kommer medelarbetstiden att reduceras genom att dels rätten till betald föräldraledighet förlängs till 18 månader under åren 1989-1991, dels en lagstadgad sjätte semestervecka införs under åren 1991 1993. Sammantaget beräknas dessa reformer öka frånvaron i
en omfattning som motsvarar en reduktion timvolymen på 2,5%. Det
av innebär att hela två tredjedelar av den arbetstidsökning skedde under
som perioden 1981-1988 tas tillbaka.
Dessa båda reformer tillsammans med en långsammare underliggande utveckling av arbetstidema innebär en ganska kraftig reduktion medel-
av arbetstiden per sysselsatt under de första åren på 1990-talet. Nu beräknas ökningen av antalet personer i arbetskraften kompensera den reduktion
av medelarbetstiden som följer av reformema. Därför sjunker inte utbudet
av timmar. Men det är likväl ett markant trendbrott vad gäller tillgången på arbetskraft. Efter 1993 väntas medelarbetstiden öka marginellt.
Då har emellertid inte hänsyn tagits till skattereforrnen vars andra steg antas träda i kraft 1991 och som medför att marginalskattema på arbetsinkomster reduceras kraftigt. Skattereformens
effekter på bl.a. utbudet av arbetskraft diskuterades i föregående kapitel. Slutsatsen att skattere-
var formen bör innebära en inte obetydlig stimulans av arbetskraftsutbudet, men att det råder stor osäkerhet om storleksordningen. Den långsiktiga effekten uppskattas till ca 4% på den totala volymen arbetstimmar. En effekt av den storleksordningen innebär att arbetstiden sysselsatt
per under 1990-talet kan komma att fortsätta stiga i samma takt under 1980-
som talet.
Tabell 6.2 Befolknings- och arbetskraftstillvâxt Årlig procentuell förändring
1970- 1980- 1990- 1995- 1980 1990 1995 2000
Befolkning
totalt 0,29 0,25 0,33 0,27 -
16 64 år 0,07 0,31 0,30 0,27 - -
25 59 är 0,36 0,47 0,92 0,52 - - Arbetskraft 1,0 0,7 0,7 0,4
varav effekt av -
befolkningsförändring 0,1 0,4 0,5 0,2 effekt avökat
-
| arbetskraftsdeltagande 0,9 | 0,3 | 0,2 | 0,2 | |
| Medelarbetstid | 1,3 - | 0,4 | 0,0 | 0,3 |
| Timvolym | -0,5 | 1,0 | 0,7 | 0,7 |
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Volym 2 s. 132Diagram 6.7 Antal arbetadetimmar 1963-2025 Index
110-
105 -
95-
90- ------------------------------------------------------------------------------- --
as- ------------------------------------------------------------------------------- --
80 I
I | T I I
1980 1970 1980 1990 2000 2010 2020 203
Källa: Statistiskacentralbyrån och finansdepartementet.
Med de olika antaganden om befolkning, arbetskraftsdeltagande och medelarbetstider som redovisats ovan kommer det potentiella arbetskraftsutbudet att växa med drygt l/2 per år under 1990-talet.
Svagare arbetskraftstillväxt efter sekelskiftet. Vid sekelskiftet kommer enligt kvinnornas arbetskraftsdelta-
prognosen gande att lika med männens, större delen av anpassningen av arbetsti-
vara dema till förändrade Skatteregler kommer att ha ägt rum och befolkningstillväxten i yrkesaktiva åldrar blir betydligt långsammare. Det mesta talar därför för att utrymmet för en tillväxt av arbetskraften kommer att vara starkt begränsat. Med huvudaltemativets befolkningsutveckling och oförändrade arbetstider kommer den tillgängliga arbetskraften räknat i timmar att minska med 0,1 -0,2 % per år under hela perioden fram till år 2025.
Det finns naturligtvis del faktorer som kan medföra att utvecklingen
en blir annorlunda. Invandringen kan komma att bli både högre och lägre än vad räknat med. SCB:s högmigrationsaltemativ 10000 fler netto-
invandrare år skulle innebära att arbetskraften växer 0,2 % snabbare
per -
år jämfört med huvudaltemativet. Timvolymen skulle då ackumulerat per bli 6% större år 2025.
Ålderspensionärernas arbetskraftsdeltagande är en annan faktor som kan något annorlunda utveckling. När de stora fyrtiotalsgeneratio-
ge en
uppnår pensionsålder runt år 2010 kommer dessa att ha betydligt nerna bättre medicinska förutsättningar att arbeta än dagens 65-åringar, samtidigt mycket talar för att det kommer att finnas en efterfrågan på deras
som arbetskraft. Som framgår bl.a. diagram 6.6 har arbetsdeltagandet bland
av
Volym 2 s. 133ålderspensionärer varit markant högre än vad det är idag. En återgång till 1960-talets arbetskraftsdeltagande bland ålderspensionärer skulle ett
ge tillskott till arbetskraften motsvarande 3 -4%.
Arbetstidema har i beräkningarna av hur arbetskraftspotentialen utvecklas efter sekelskiftet antagits vara oförändrade. Detta är inte att betrakta som en prognos utan ett antagande i kalkylen av det potentiella arbetskraftsutbudet. En förkortning av arbetstiden är ett sätt att tillgodogöra sig den ekonomiska tillväxten. Även arbetstidema har stigit
om under 1980-talet och förväntas göra så även under 1990-talet främst till följd av skattereformen, är den långsiktiga trenden negativ. En utveckling av årsarbetstiden per sysselsatt enligt en långsiktig trend skulle medföra en nedgång av arbetstiden med mer än en halv procent per år. Bilden blir emellertid en annan om arbetstiden istället relateras till befolkningen, vilket framgår av bilaga En trendmässig utveckling av arbetstimmar per invånare skulle medföra en nedgång av arbetstiden med ca 0,2 per år efter sekelskiftet.
6.5¶Investeringar och kapitalstock
Volym 2 s. 133Förväntad lönsamhet avgörande Investeringarna i den offentliga sektorn behandlas i kapitel l detta avsnitt koncentreras diskussionen till investeringarna i näringslivet.
Hur stora investeringarna blir är beroende av de förväntade nettointäktema i förhållande till kostnaderna för att genomföra investeringarna. Den framtida lönsamheten beror faktorer den förväntade reala löne-
av som och ränteutvecklingen samt produktivitetstillväxten.
Investeringarna är också beroende av hur snabbt produktionen beräknas växa. När ett företag planerar att öka sin produktion utöver vad den tillgängliga kapaciteten medger, innebär det samtidigt att företagen
avser att genomföra investeringar som ökar kapitalstocken.
På aggregerad nivå kan investeringsutvecklingen bestämd
antas vara av värdet av den existerande kapitalstocken i förhållande till dess återanskatfningsvärde priset på maskiner och byggnader: Kapitalstockens värde bestäms av de förväntade framtida nettointäktema efter investeringsutgifter och kostnader för den löpande produktionen. I princip speglas marknadens bedömning av kapitalstockens värde i aktiekurserna. Om de överstiger återanskaffningskostnadema tenderar investeringarna att öka.
Värdet idag av framtida intäkter beror även på räntenivån och på den risk som är förknippad med att den framtida avkastningen inte är känd. Den genomsnittliga riskpremien, dvs. den genomsnittliga avkastning utöver penningmarknadsräntan som placcrare kräver för att hålla svenska företags aktier, har under den senaste femtioårsperioden legat på nivån 8-9% naturligtvis med kraftiga årliga variationer De Ridder, 1989.
- Vid en ränta på ca 13 %, skulle det alltså krävas förväntad avkastning på
en i genomsnitt 21 -22 °/o för att det skall vara lönsamt att genomföra
nya investeringsprojekt. 7Denna relation kallas i
litteraturen för "To-
I diagram 6.8 redovisas räntabilitet på existerande kapitel i tillverk- bins q".
Volym 2 s. 134Diagram 6.8 Räntabilitet påmateriellt kapital i tillverkningsindustrin samtrealränta 1963- 2000 Procent 16- ------------------------------------------------------------------------------- --
..
----------------------- -------------------- -A
8- ------------------------------ --u------------ --.-
s- x.: .-
----------
4- - -------------------------------------------------- u-ç
..
O
-4
I v v r I
1960 1970 1980 1990 2000 Anm.: Bedömningen perioden 1990- 1995 baseraspå den s.k. modellkalkylen i
av kapitel Källor: Statistiskacentralbyrån och finansdepartementet.
ningsindustrin under perioden 1963- 1988. Vidare redovisas den bedömning gjorts för 1990-talet. Räntabiliteten är beräknad som bruttovins-
som ten i förhållande till kapitalstocken maskiner och byggnader i tillverkningsindustrin. Det framgår av diagrammet att räntabiliteten var lägre än realräntan på industriobligationer 1976- 1983, den var t.o.m. negativ under slutet 1970-ta1et. Under denna period var också investerings-
av nivån mycket låg. De senaste åren har dock relationen mellan räntabilitet och realränta varit förhållandevis "normal" ur ett historiskt perspektiv.
Det är den förväntade lönsamheten som är avgörande för investeringsutvecklingen. Höga historiska vinster bidrar till ökade investeringar huvudsakligen därför att de påverkar Förväntningarna om framtida vinster. Den positiva effekt på investeringarna som vinstuppgángen efter devalveringarna 1981 och 1982 skapade har därför sannolikt särskilt under
-
år motverkats av en osäkerhet om hur länge den högre vinstsenare nivån skulle kunna bestå.
Den nivå på vinsterna som gällt under senare år bedöms vara tillräcklig för att få till stånd en god investeringstillväxt under l990-talet. Under början av 1990-talet finns det emellertid en risk för att lönsamheten kan komma att minska, vilket kan förväntas leda till ett fall i investeringarna, sekapitel
Ökad produktion innebär högre investeringar.
Vid givna kapitalkostnader är den önskade kapitalstocken beroende av den planerade produktionsvolymen. En högre produktion innebär i prin-
Volym 2 s. 135Diagram 6.9 Investeringar i näringslivet exkl. bostäder somandelavBNP 1950 2000- Procent ov BNP 151 ------------------------------------------------------------------------------- --
14- ------------------------------------------------------------------------------- -.
I
.
1950 1960 1970 1980 1990 2000
Anm.: Bedömningen av perioden 1990- l995 baseraspå den s.k. modellkalkylen i kapitel Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
cip att kapitalstocken ökar proportionellt mot produktionsökningen. Man kan också konstatera att relationen mellan kapitalstock och produktionsvolym den s.k. kapitalkvoten är tämligen konstant. Under perioden 1963- 1988 har kapitalkvoten stadigt legat mellan 1,7 och 2,2.
Vid en viss tidpunkt är emellertid normalt inte kapitalstocken avpassad så att den överenstämmer med den önskade. Investeringar kräver tid och planering. En snabb uppgång i den förväntade lönsamheten tenderar därför att på kort sikt huvudsakligen öka produktionen. Först med viss
en eftersläpning ökar investeringarna. Detta gäller naturligtvis speciellt om företaget i utgångsläget har outnyttjad kapacitet.
Detta mönster var tydligt under perioden efter devalveringama, vilket framgår av kapitel Den ökade internationella efterfrågan på svenska produkter medförde till en början en produktionstillväxt. Först 1984- 1985 ökade investeringarna i någon större omfattning. Idag producerar emellertid en mycket stor del av näringslivet vid full kapacitet. Det innebär att produktionstillväxten under det närmaste decenniet bör motsvaras av en proportionell ökning i kapitalstocken.
3Den genomsnittliga in-
I kapitel l0 redovisas scenarier för utvecklingen under 1990-talet som
vesteringstillväxten beror helhet. De bedömningar som där görs av den totala produktiviteten och av under dessaantaganden
fördelning på investerings-och kapidess på sektorer är gjorda under förutsättning att löner och
talkvoten i utgångsläget, kapitalkostnader utvecklas på ett sådant sätt att företagen finner det lön- deprecieringstaktenoch samt att investera i tillräcklig utsträckning. I diagram 6.9 redovisas inves- produktionstillväxten.
Kapitalkvoten blir, beteringarna i näringslivet uttryckt som andel av BNP under perioden
räknad på detta sätt,kon- 1963-1988 och beräkningarna för 1990-talet stant.
6.6¶Produktivitetens tillväxt
Volym 2 s. 136Arbetskraftens produktivitet brukar anses bero av bl. a. ökade kunskaper, Förbättrad resursanvändning, ett ökat utnyttjande av stordriftsfördelar och
kapitalstockens storlek. Flertalet studier tyder på att ökade kunskaper är den viktigaste faktomF Utbildning och forskning är alltså väsentliga Förutsättningar för en snabb tillväxt. Bättre kunskaper ger möjlighet att Förbättra kvalitén på det realkapital används i produktionen samtidigt som arbetskraften produktivisom tet ökar. Kunskapernas roll i tillväxtprocessen har rönt ökad uppmärksamhet i ekonomisk forskning tid.° En bärande tankegång i denna litterapå senare tur är att investeringar och utnyttjande av nytt kapital producerar kunskap. Denna är viktig inte bara för Företaget självt, utan även för kunskapsnivån i samhället som helhet. Det finns då en risk för att investeringsnivån blir alltför låg. Det sammanhänger med att företagen när de fattar investeringsbeslut enbart kan förväntas ta hänsyn till hur de vinsterna påverkas. Eventuella positiegna effekter på kunskapsnivån i samhället som helhet har de ingen anledva ning att beakta. En stor del den teknologi introduceras kommer ursprungligen av som från utlandet. Sverige i sammanhanget liten nation, varför teknisk är en utveckling i utlandet är betydelsefull. Men även för att tillämpa ny teknologi inom landet krävs en hög kunskapsnivå. Likaså spelar kunskapsnivån en viktig roll För den svenska ekonomins komparativa fördelar. En hög kunskapsnivå gör det möjligt att specialisera sig på verksamheter där tillväxten i produktiviteten är hög och möjlighe-
terna goda att skapa växande inkomster. Den framtida kunskapsutvecklingen är naturligtvis svår att bedöma. Möjligheter till nya tekniska genombrott saknas säkerligen inte. Kunskainom områden materialteknik supraledare, kommunikationer perna som datorisering och bioteknik har ökat. Dessa ökade kunskaper bör kunna ut och resultera i högre produktivitet. Som påpekades i kapitel 4 mogna kan detta emellertid ta relativt lång tid. Tillväxt i produktiviteten kan också komma till stånd via en förbättrad resursanvändning genom en omfördelning av resurser till ändamål med Tänkbara Förklaringar högre produktivitet. Det gäller såväl ett bättre utnyttjande av exempelvis till nedgångeni produktivitetstillväxten i industri- arbetskraft inom Företag som mellan Företag och branscher. Typiska överländerna diskuterasi ka- flyttningsvinster detta slag har uppstått under industrialiseringen när av pitel Där görsocksåen flyttats över från jordbruket till industrin. I dag flyttas resurser bedömning avden fram- resurser tida produktivitetstill- till sektorer med lägre produktivitetstillväxt som privat och offentsnarare växten i OECD-ländema. lig tjänsteproduktion. 5SeexempelvisDenisons Marknadernas funktionssätt och flexibilitet avgör om och hur en anpass- 1974 studie där nästan två tredjedelar av tillväx- ning till förhållanden kommer till stånd. Dåligt fungerande marknader nya ten i faktorproduktivite- möjliga uppnå via kan bromsa de produktivitetsvinster som är att en ten i USA hänförs till kunskaper. Förbättrad resursanvändning. Som diskuterades i kapitel 4 har många ökade " En översiktlig presenta- industriländer liksom Sverige under 1980-talet vidtagit en rad åtgär- - tion av forskningen kring funktionssätt. Exempel på sådana der för att förbättra marknademas s.k. "endogentillväxt" Finnsi Krusell 1988. åtgärder är skattereforrner och avregleringar av viktiga marknader. Det
Volym 2 s. 137talar för en förhållandevis god produktivitetsutveckling under 1990-talet. Produktionen av många varor och tjänster kännetecknas stordriftsförav delar. Det är ofta möjligt att minska användningen av arbetskraft och kapital per producerad enhet att producera långa serier. Även fasta genom kostnader för Företagsledning, forskning och utveckling kan fördelas på fler produkter och därmed ge upphov till stordriftsfördelar. I samband med EG-integrationen bör möjligheterna att ta tillvara stordriftsfördelar öka, se vidare kapitel ll. l avsnitt 6.2 konstaterades att arbetskraftens produktivitet växer till följd av dels faktorproduktivitetens utveckling, dels att insatsen kapital av per arbetad timme dvs. kapitalintensiteten stiger. Den långsamma efterfrågetillväxt och lönsamhetskris följde på som oljekrisen 1973- 1974 medförde en lägre investeringstillväxt under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Därför växte också kapitalintensiteten långsamt under denna period. Den högre investeringsaktiviteten under senare år torde ett positivt ge bidrag till produktivitetstillväxten under 1990-talet. Tidigare konstaterades emellertid att arbetskraften i Sverige bedöms öka relativt snabbt under 1990-talet med drygt 0,7 % per år. Det krävs därför hög investerings- - en nivå för att inte en långsam ökning kapitalintensiteten skall dra ned av produktivitetens tillväxttakt. Med de beräknade höga investeringarna under 1990-talet växer emellertid kapitalintensiteten fram till år 2000 med i genomsnitt 0,8 % årligen, vilket är relativt snabbt i ett historiskt perspektiv.
Diagram 6.10 Arbetsproduktiviteten i näringslivet exkl. bostäder 1963- 1988, uppdelad i bidrag från faktorproduktivitet och kapitalintensitet
Årlig procentuell förändring I Arbeta s produktivitet - ----------------------------------------------------------- -- El Faktorproduktivitet 5 ____________________________________________ Ill Kapitalintensitet 4 .. . . . .. . .. . .. .. . .. . .. . .. . .. . . . ... . .. . .. . . ..
3 .. . ... . . . . .. . .. . .. .. . .. . .. . .. . .. .. .. . . . .. . .. . .. . .. . .. . . .-. .. --. . -. . -. .
2 .. .. . ... ... .. ..
1 .. . .. .. .. . .. . . .. .. . ..
o . 1963-74 1974-BB 1988-2000
Källa: Statistiska centralbyrån, finansdepartementet och Hansson,B. 1989, Construction of Swedish Capital Stocks, Economic Studies 1989:2, nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet.
Volym 2 s. 138Att bedöma den framtida produktivitetstillväxten är en mycket svår uppgift det framgår också av diskussionen i kapitel En orsak är att det sätt på vilket produktiviteten mäts har stora brister. Det finns ett antal faktorer den teknologiska utvecklingen, strukturel- la reformer, hög investeringsnivå och ökade möjligheter till stordriftsen fördelar i EG-integrationens kölvatten talar för en förhållandevis - som optimistisk på produktivitetsutvecklingen både i industrilandsgruppen syn helhet och i Sverige. Samtidigt har produktivitetstillväxten i Sverige som under de senaste åren varit mycket låg. Mot denna bakgrund används i de kommande bedömningarna den svenska ekonomins utveckling under av l990-talet antagandet att produktiviteten i näringslivet växer med 1,8% år. Det motsvarar den genomsnittliga årliga produktivitetstillväxten per under åren 1974- 1988. I ett par scenarier i kapitel lO belyses effekterna av andra produktivitetsantaganden. Diagram 6.10 visar arbetskraftens produktivitetstillväxt under historiska perioder och den tillväxt som beräknas kunna realiseras under 1990talet. Med de antaganden gjorts om arbetskraftens produktivitetstillsom växt och investeringsutvecklingen, blir tillväxten i faktorproduktiviteom l°/0 år, jämfört med 1,4% under perioden 1974-1988 för ten ca per näringslivet som helhet.
6.7 Sammanfattning -och slutsatser
Det potentiella arbetskraftsutbudet bedöms växa med 0,7% per år under l990-talet. Bakom denna utveckling ligger bl.a. en fortsatt nettoinvandring och stigande arbetskraftsdeltagande. De sänkta marginalskatterna väntas positiva effekter på arbetskraftsutbudet, medan den planerade förlängningen av föräldraförsäkringen samt införandet en sjätte semestervecka verkar i motsatt riktning. Sammanav taget väntas medelarbetstiden stiga i samma takt som under l980-talet. Efter sekelskiftet är utvecklingen mer bekymmersam. Befolkningstillväxten avtar, anpassningen till skattereformen har ägt rum och den kvinnliga arbetskraftsreserven är i princip uttömd. Utrymmet för en tillväxt av arbetskraften kommer således att vara starkt begränsat. Lönsamheten i näringslivet har en avgörande inverkan på investeringsutvecklingen. Under de första åren av l990-talet bedöms lönsamheten falla något, vilket medför en långsammare investeringstillväxt. Den genomsnittliga investeringsnivån under l990-talet bedöms emellertid bli förhållandevis hög. Investeringarna i näringslivet exklusive bostäder som andel BNP beräknas i genomsnitt uppgå till 12,5 °/0jämfört med ca l l °/0 av under 1970- och 1980-talen. Produktivitetstillväxten är utomordentligt svår att förutsäga. Det finns faktorer talar för ökad tillväxttakt under l990-talet, t.ex. teknologisom en ska genombrott inom datorområdet, ökad integration i Västeuropa och redan beslutade åtgärder för att förbättra marknadernas funktionssätt. Samtidigt finns tendenser i motsatt riktning, t.ex. en relativ överflytten arbetskraft till privat och offentlig tjänsteproduktion, vilka är ning av
Volym 2 s. 139sektorer med låg uppmätt produktivitetstillväxt. I långtidsutredningen bedöms arbetskraftens produktivitet under 1990-talet öka i takt
samma som i genomsnitt gällt under perioden 1974- 1988, dvs. med 1,8 % per år För näringslivet som helhet.
Sammantaget medför de bedömningar som gjorts att den ekonomiska tillväxten skulle kunna uppgå till drygt 2 % år under 1990-talet. För att
per denna tillväxt skall realiseras krävs emellertid att tillgängliga
resurser utnyttjas fullt ut en förutsättning som mot bakgrund av senare års kost-
nadsutveckling är långt ifrån självklar.
7¶Den offentliga sektorn
7.1¶Inledning
Volym 2 s. 141Under senare år har stor uppmärksamhet riktats mot den offentliga sektom. De negativa konsekvenserna av ett högt skattetryck har betonats. Samtidigt har brister i det offentliga tjänsteutbudet påtalats. Frågan har ställts om bristerna beror på dålig effektivitet och organisatoriska stelheter eller på resursbrist.
Detta kapitel belyser olika aspekter på den offentliga verksamheten med tyngdpunkten i den framtida utvecklingen. Det ger därmed ett underlag för de bedömningar av den allmän-ekonomiska utvecklingen som görs i kommande kapitel.
Avsnitten 7.2 och 7.3 innehåller en redogörelse för den offentliga sektorns utveckling under de två senaste decennierna. Därefter presenteras i avsnittet 7.4 s.k. baskalkyler för åren 1990-2000, vilka är ett försök att belysa konsekvenserna av nuvarande offentliga åtaganden. I avsnitt 7.5 följer utredningens bedömningar för motsvarande tidsperiod. Slutligen redovisas i avsnitt 7.6 de slutsatser och bedömningar som är av störst betydelse för analysen i kommande kapitel.
7.2¶Offentliga utgifter 1970- 1988
Volym 2 s. 141Trendbrott i utgiftsökningen I Sverige kanaliseras en betydande del av landets samlade inkomster via de offentliga budgetama. Andelen är avsevärt större än i andra jämförbara länder. De offentliga utgifterna utgör n. ca 60% av BNP jämfört med ca 45 % i de europeiska OECD-ländema. I Sverige sysselsätts också närmare en tredjedel av arbetsstyrkan i offentlig verksamhet, att jämföra med knappt 20% som medeltal för de europeiska OECD-ländema. Som en följd av detta är skattetrycket i Sverige högre än i Västeuropa i övrigt.
Storleken på den offentliga sektorn avspeglar att en större del av utbildning, hälso- och sjukvård, barnomsorg osv. i Sverige finansieras via offentliga budgetar. Det är också en konsekvens av ett i hög grad utbyggt socialförsäkringssystem.
Under l970-talet steg de offentliga utgifterna mycket snabbt. Konsekvenserna av en fortsatt snabb utgiftsökning väckte farhågor. Det följande decenniet kom dock att kännetecknas av en mera dämpad ökningstakt. Därmed kom de offentliga utgifterna att växa i takt med samhällets resurser.
Volym 2 s. 142De offentliga utgifterna relateras ofta till BNP eftersom offentlig konsumtion och offentliga investeringar tar produktionsresurser i anspråk. Offentliga transfereringar inklusive räntebetalningar innebär däremot endast omfördelning de finansiella resurserna. Denna omfördelning
en av kan emellertid också ha realekonomiska effekter om inkomstöverföringar mellan olika resulterar i t.ex. ökad privat konsumtion och därmed
grupper ökad efterfrågan på reala resurser. Den totala utgiftsandelen visar också hur stor del samhällets inkomster som passerar den offentliga sektorn.
av Eftersom huvuddelen av dessa utgifter finansieras genom skatter och avgifter har förändringar i utgiftsandelen en avgörande betydelse för skattetrycket.
l diagram 7.1 har de offentliga utgiftemas huvudkategorier satts i relation till BNP. Den offentliga utgiftsandelen steg från 43,9 °/0år 1970 till sitt högsta värde på 66,6% år 1982 för att därefter pressas tillbaka. År 1988 uppgick andelen till 59,9%.
BNP:s årliga tillväxttakt, räknat i löpande priser, var något lägre 1980- 1988 än under 1970-talet. Andelsminskningen kan alltså inte sägasbero på en snabbare BNP-tillväxt.
Till största delen beror nedgången i de offentliga utgifterna som andel av BNP på politiska beslut. En avgörande roll spelade neddragningen av det omfattande industristödet. l takt med att arbetsmarknadsläget förbättrades kunde också utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas. Till detta kommer de tvåprocentiga besparingarna inom den statliga förvaltningen.
Också den kommunala sektorn har utsatts för ett tryck från statens sida att minska utbyggnadstakten. På 1970-talet försökte statsmakterna begränsa den kommunala expansionstakten genom frivilliga överenskom-
Diagram 7.1 Offentliga utgifter 1970-1988
Procent av BNP
D Tran:- 1°""1"9° EERäntautgifter 40 I Offanfll u 30 nuuumuusuuunnumuumnumuuuiuuisumlmlw" ''''" lnvosfør ngar I Offentlig 20 konsumtion
10 ------- --
O
1970 1975 1980 1985 1990 Källa: Statistiska centralbyrån ochkonjunkturinstitutet.
Volym 2 s. 143melser med de två kommunförbunden. Tillvägagångssättet var dock inte framgångsrikt. Under 1980-talet fann man genom olika ingrepp på kommunernas inkomstsida en mer effektiv metod, även om utbyggnadstakten fortfarande är högre än vad riksdagen ansett vara önskvärd.
Någon sammanfattande beräkning av effekten av de olika åtgärderna
indragningar av skatteunderlag och likvida medel, reducering eller avveckling av statsbidrag föreligger inte från statsmaktemas sida. De
osv. närmast berörda, dvs. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet, har uppskattat att de åtgärder som vidtagits av staten under åren 1980- 1988 innebär att kommunsektoms inkomster år 1990 netto blir i runt tal 35 miljarder kr. lägre.
Till en viss del kan också den lägre ökningstakten förklaras av automatiskt verkande faktorer. Ränteutgiftemas expansion har t.ex. brutits som en följd av att underskottet på statsbudgeten reducerats. Utbyggnadsfasen för ATP är nu också i huvudsak slutförd, vilket innebär att pensionsbetalningarna kommit in i ett lugnare skede.
Den ofentliga konsumtionen ökar långsammare Som framgått av diagram 7.1 har ökningen av de offentliga konsumtionsutgiftemas andel i BNP förbytts i en svag nedgång. Från andel på 21,6 %
en år 1970 steg andelen kontinuerligt till 29,4% år 1981 för att därefter oavbrutet minska till 26,0% år 1988.
Förändringarna i konsumtionens andel beror på dels hur den offentliga konsumtionsvolymen utvecklats i förhållande till BNP-volymen, dels hur respektive priser implicitpriser förändrats.
BNP ökade både under 1970-talet och 1980-1988 med ca 2% per år i volym. Motsvarande tal för offentlig konsumtion var 3,2 °/o respektive 1,6 %. En betydande del av andelsförändringama förklaras således av olika tillväxttakt för offentlig konsumtion under dessa två decennier.
Den offentliga konsumtionens volymutveckling redovisas i tabell 7.1 med uppdelning på olika ändamål. Inom samtliga redovisade delområden
Tabell 7.1 Denoffentliga konsumtionensvolymutveckling 1970-1987 1985årspriser
Miljarder Årlig procentuell
kronor förändring
44-
| 1970- 1980 | 1980- 1987 | ||
| Försvar | 22,7 | 0,1 | -1,2 |
| Rättsväsen | 1 1,2 | 1,8 | 0,6 |
| Utbildning | 45,5 | 2,2 | -0,5 |
| l-lälso- och sjukvård | 59,6 | 3,6 | 2,4 |
| Socialvård | 44,8 | 6,7 | 4,0 |
| Allmän förvaltning | 21,8 | 4,5 | 2,1 |
| Ovrigt | 40,5 | 3,2 | 2,0 |
| Totalt | 246,1 | 2 | 1,6 |
| Statlig konsumtion | 69,0 | 1,8 | -0,1 |
| Kommunal konsumtion | 177,1 | 3 9 | 2 4 |
Källa: Statistiska centralbyrån.
Volym 2 s. 144dämpades konsumtionens ökningstakt påtagligt 1980- 1987 jämfört med föregående årtionde. Inom staten upphörde ökningen helt, till stor del beroende på den långsamma utvecklingen inom försvar och rättsväsende. Volymminskningen inom utbildning beror helt på neddragningar i den kommunala grundskolan när bamkullama minskat. För den kommunala konsumtionens fortsatta ökning under 1980-talet svarade främst hälsooch sjukvård, socialvård huvudsakligen barnomsorg och äldreomsorg och allmän förvaltning.
Att döma av tabell 7.1 förefaller den restriktivare budgetbehandlingen inte ha inneburit några större strukturella eller organisatoriska ingrepp. Tillväxten har begränsats inom samtliga sektorer med den s.k. osthyvelmetoden. På senare tid har även svårigheter att rekrytera och behålla personal bidragit till en långsammare tillväxt i den offentliga konsumtionen.
Den relativa löneutvecklingen en viktig faktor Under 1970-talet steg implicitpriset snabbare 11,6% per år för offentlig konsumtion än for BNP 9,6% per år. Förhållandet var det motsatta under perioden 1980- 1988: implicitpriset för offentlig konsumtion steg med 6,5°/0per år mot 7,5°/oför BNP. Priskomponenten bidrog alltså till en andelsökning under 1970-talet och en andelsminskning under den senare perioden.
För den offentliga konsumtionens prisutveckling är det av stor betydelse hur de offentligt anställdas löner utvecklas. Av utgifterna för offentlig tjänsteproduktion år 1987 avsåg 65% löner, arbetsgivaravgifter och indirekta skatter. För kommunerna var andelen ännu större, 72%.
I nationalräkenskaperna förutsätts inga produktivitetsförbättringar ske i offentlig sektor. Det medför att en viss lönestegring, som är lika stor i den offentliga och den privata sektorn, leder till större prisstegringar i den offentliga sektorn. Därmed stiger den offentliga konsumtionens andel av BNP snabbare räknat i löpande priser än i fasta priser. Som visas i nedanstående sammanställning av den offentliga konsumtionens andelar var emellertid utvecklingen under 1980-talet den motsatta.
Andel av BNP,°/o
| 1970 | 1980 | 1988 | |
| löpande priser | 21,5 | 29,1 | 26,0 |
| fasta priser | 24,5 | 27,7 | 26,7 |
Förklaringen ligger dels i att de offentligt anställda haft lägre löneökningstakt än andra grupper, dels i att man i nationalräkenskaperna ändrat principen för beräkning av avsättningar till kommunala tjänstepensioner. Tidigare beräknades dessa avsättningar till 11,5% av den kommunala lönesumman. Fr.o.m. 1986-1987 beräknas de till 2,2 av lönesumman, vilket förklarar ca 0,7 procentenheter av fallet i den offentliga konsumtionens andel av BNP i löpande priser.
Lönernas roll för konsumtionsutvecklingen har behandlats i Svenska kommunförbundets bilaga till Långtidsutredningen 1990 Svenska kom-
Volym 2 s. 145munförbundet, 1990. I bilagan visas att under åren 1975 1979 bidrog de
kommunalanställdas löneutveckling till att den primärkommunala konsumtionen ökade i löpande priser. Åren 1980-1985 detta bidrag
var negativt, för att under de allra senaste åren åter bli positivt.
Fortsatt ökande tjänsteutbud Trots en viss dämpning har den offentliga konsumtionen fortsatt att öka i en takt på i genomsnitt 1,6% per år 1980- 1988. För denna ökning svarar
enbart kommunerna främst socialvården och hälso- och sjukvården nu vars ökningstakt var 2,3 °/oper år under den aktuella perioden.
Den offentliga konsumtionen mäts med verksamhetens kostnader. Det är ett dåligt mått på de tjänster som stat och kommuner producerar. Inom ramen för oförändrade kostnader kan naturligtvis både bättre och sämre tjänster erbjudas. Något generellt tillämpbart mått på de offentliga tjänsternas kvalitet finns inte. Det går därför inte att säga vad den något långsammare ökningstakten för offentlig konsumtion kan ha inneburit beträffande tjänsternas omfattning och kvalitet.
Man har försökt uppskatta produktivitetsutvecklingen i offentlig verksamhet för att få ett bättre mått på de tjänster som sektorn producerar. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi ESO har bedrivit ett större projekt för att utveckla metoder för sådana beräkningar. En summering av studierna tyder på en produktivitetsnedgång för hela den offentliga sektorn på ca 1,5% per år 1970- 1980. Invändningar har dock riktats mot dessa produktivitetsmätningar. Den allvarligaste bristen är att man i många av studierna inte på ett rimligt sätt kunnat beakta kvalitetsutvecklingen. Flera studier har också arbetat med nationalräkenskapsdata, vilka speciellt på sektomivå ger otillförlitliga resultat.
Ett sätt att nalka sig problemet är att undersöka vilka förändringar i konsumtionsvolymen som skulle ha krävts för att bibehålla standarden per mottagande individ. I tabell 7.2 presenteras en kalkyl över befolkningsförändringarnas betydelse för den offentliga konsumtionens utveckling. Beräkningen innebär att basárets konsumtionsutgifter har skrivits fram i takt med befolkningsförändringarna i olika åldersgrupper. Grundskolans konsumtionsutgifter har t.ex. skrivits fram med utvecklingen i antalet barn i åldrarna 7- 15 år. För gymnasieskola har använts åldersgruppen 16- 18 år, för högre utbildning 20 24 år, osv. Det bör observeras att denna kalkyl
skiljer sig från s.k. baskalkyler i vilka även redan fattade beslut inkluderas.
Av tabellen framgår att förändringarna i befolkningens storlek och ålderssammansättning skulle ha inneburit att den offentliga konsumtionen behövt öka med endast 0,5 °/oper år under 1970-talet och med 0,3 °/oper år under 1980-talet. Av störst betydelse för konsumtionsbehovet har varit ökningen av antalet äldre personer, som lett till ökade resurskrav både inom äldreomsorg och sjukvård.
Det framgår vidare att konsutionsvolymen behövt öka obetydligt lång-
under 1980-talet än under l970-talet. Den faktiska reduktionen i sammare tillväxttakten blev emellertid ca 11/2 procentenheter. Detta talar för att de faktiska utbyggnadema avseddda att höja standarden skedde i en årlig takt
Volym 2 s. 146Tabell 7.2 Beräknadeförändringar i oifentlig konsumtion till följd avbefolkningsutvecklingen 1970- 1990 Årlig procentuell förändring
| Ändamål | 1970 1980 1980 1990 - | - |
| Försvar | 0,0 | 0,0 |
| Utbildning | 0,4 | 1,0 - |
| Grundskola | 0,8 | 1,6 - |
| Gymnasieskola | 0,6 | -0,3 |
| Högre utbildning | 1,7 - | 0,7 |
| Hälso- och sjukvård | 1,4 | 1,3 |
| Sluten vård | 1,8 | 1,6 |
| Oppen vård | 0,5 | 0,4 |
| Socialvård | 0,9 | 0,9 |
| l3amomsorg | 1,6 - | -0,5 |
| Aldreomsorg | 2,0 | 1,1 |
| Övrigt | 0,3 | 0,2 |
| Totalt | 0.5 | 0,3 |
| Statlig konsumtion | 0,0 | 0,2 |
| Kommunal konsumtion | 0,8 | 0,4 |
Källa: Finansdepartementet.
som var drygt en procentenhet lägre under 1980-talet än under det föregående decenniet.
En jämförelse med tabell 7.1 visar att den faktiska utvecklingen även under 1980-talet med god marginal har överstigit det beräknade konsumtionsbehovet inom samtliga delområden utom försvaret. Totalt har den offentliga konsumtionen ökat ca l 1/2 °/0snabbare per år än vad som krävts vid oförändrad tjänsteproduktion per invånare. I de flesta fallen borde därmed fler eller bättre tjänster ha producerats. Detta behöver dock inte gälla generellt; effektiviteten i verksamheten är avgörande för den faktiska konsumtionsstandarden.
Nerbantade investeringar Efter ett starkt utbyggnadsskede under andra hälften av 1960-talet låg de offentliga investeringarna år 1970 på en mycket hög nivå. Därefter har investeringarna fallit. Utvecklingen framgår av nedanstående sammanställning över de statliga och kommunala bruttoinvesteringamas volymutveckling årliga procentuella förändringanexkl. offentliga bolag och affársverk:
1970-1980 1980-1989
| statliga investeringar | 0,3 | 0,0 |
| kommunala investeringar | 7 - | 0,9 - |
I diagram 7.2 visas utvecklingen i några av de kommunala verksamheter som varit tunga från investeringssynpunkt. De svarade under ett normalt år på 1980-talet för ca 75% av de kommunala investeringarna. I alla verksamheter sjönk investeringarna påtagligt under första hälften av 1970-
Volym 2 s. 147Diagram 7.2 Kommunalainvesteringar1970- 1987 1980årspriser Miljarder kr. 4 ------------------------------------------------------------------------------ -- 1
o
I I I V I I I I 1970 1975 Källa: Statistiskacentralbyrån.
talet för att åter stiga under 1970-talets senare hälft. Det enda undantaget är väg- och gatuinvesteringama. De minskade under hela perioden fram till år 1987 då de låg 57% under 1970 års nivå. Det allmänna mönstret gäller också verksamheter inte kräver omfattande investeringar, t.ex.
som socialvård samt kultur och rekreation. Det kan nämnas att utbyggnaden av barnomsorgen endast medför mindre investeringskostnader.
Statens totala investeringar ökade långsamt under större delen av 1970talet. Efter mindre nedgång 1980 och 1981 har de legat på en förhållan-
en devis konstant nivå. Vägbyggandet, som svarar för ungefär en tredjedel av statens investeringar, minskade dock mellan 1970 och 1987 med närmare 40 °/o.Denna nedgång har uppvägts ökade investeringar i högre utbild-
av ning och i allmän förvaltning, medan försvarets och rättsväsendets investeringar varit tämligen konstanta över två decennier.
Nedgången i de offentliga investeringamas andel av BNP kan i stor utsträckning hänföras till minskade väg- och gatuinvesteringar. Utvecklingen kan inte förklaras att trafikvolymen skulle ha minskat eller att
av det inte funnits behov av väginvesteringar. Intrycket är i stället att under tider med besparingskrav har väg- och gatuområdet och andra verksamheter av mer renodlat kollektiv karaktär fått stå tillbaka.
Transfereringarna till hushållen växer I diagram 7.3 visas utvecklingen av några av de viktigaste transfereringar-
Huvuddelen, närmare 80 °/o, de olfentliga transfereringama går till na. av hushållen. Pensionema svarade 1988 för ungefär hälften av dessa.
Volym 2 s. 148Diagram 7.3 Offentliga transfereringar 1970-1988
Procent av BNP 30 -------------------------------------------------------------------------------------- --
Ci Företag o. 25 utland _________________________________
Övrigt 20
__ 1 SJUKT penmng 15
__ I ATP
I Folk- 10 pension
O
1970 1975 1980 1985 1990 Källa: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
År 1970 bestod pensionerna praktiskt taget enbart folkpensionen.
av Sedan dess har den allmänna tilläggspensionen ATP svarat för en allt större andel. ATP-utbetalningarna steg mycket snabbt under systemets uppbyggnadsskede under 1970-talet. Därefter har stegringen fortsatt, men i långsammare takt. Under 1970-talet steg också folkpensionernas andel av BNP. Antalet folkpensionärer och deltidspensionärer ökade samtidigt som pensionstillägg infördes för dem som hade låg ATP eller ingen alls. Däremot hölls folkpensionen i stort sett realt oförändrad. De samlade pensionernas andel har varit praktiskt taget oförändrad under de senaste åren.
Ett annat karakteristiskt drag i de offentliga transfereringarnas utveckling är den snabba ökningen av industrisubventioner under andra hälften av 1970-talet. Sedan denna ökning under senare år har vänts i en nedåtriktad trend har de totala transfereringama kunnat utvecklas i takt med den ekonomiska tillväxten.
Denna totalbild inrymmer naturligtvis många varierande tendenser. Under senare år har speciellt den snabba utgiftsökningen inom sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen uppmärksammats. Delvis till följd av detta har transfereringarna till hushållen vuxit snabbare än BNP.
7.3 Offentliga inkomster 1970-1988
Små förändringar i finansieringsmönstret Den konsoliderade offentliga sektorns inkomster 1970-1988 relatera-
de till BNP-utvecklingen visas i diagram 7.4. Som framgår har några
större förändringar i det offentligas finansieringsmönster inte ägt rum.
Volym 2 s. 149Diagram 7.4 Offentliga inkomster 1970- 1988 Procent ov BNP 70 ------------------------------------------------------------------------------------------------- --
50 " El Övriga inkomster 50 ''u E Social försökr. avgifter I indirekta 30 skaffar ------- -- I Dirakfa 20 """" " skaffar
10 ------- --
0 1970 1975 1980 1985 1990 Källa: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
Den offentliga sektorn har tagit en ständigt stigande andel av landets samlade inkomster i anspråk. Skattekvoten, dvs. de totala skatternas och avgifternas andel BNP, uppgick 1988 till 54,6% mot 40,6% 1970. Den av lägre utgiftsandelen är dock i detta sammanhang väsentlig. Den har skapat Förutsättningar för att hålla skattetrycket oförändrat eller t.0.m. sänka det. De direkta skatternas andel BNP ökade måttligt mellan 1970 och av 1988. Denna utveckling är resultatet av minskade andelar för statsskatten och något större höjningar kommunalskatternas andel. Den kommunaav skatten steg snabbt framför allt på 1970-talet då den kommunala utdebiteringen höjdes från 21,00 kr. skattekrona 1970 till 29,09 kr. 1980. På per 1980-talet har de kommunala skattehöjningarna varit betydligt mer begränsade. Medelutdebiteringen 1988 var 30,56 kr. Den ökade ekonomiska tillväxten medför automatiskt höjda inkomster för stat och kommuner. För staten har det varit möjligt att vända snabbt stigande underskott i budgeten till överskott utan en höjning av de direkta skattesatserna. l kommunerna skulle skatteunderlagets tillväxt 1980 - 1988 vid oförändrade regler och vid oförändrad utdebitering gett t.0.m. större skatteinkomster än de faktiska. Som visades i avsnitt 7.2 har dock staten begränsat skatteunderlagets ökning varför den kommunala utdebiteringen fått höjas något.
Stora omkastningar i det ofentliga sparandet Under åren fram till 1978 översteg de offentliga inkomsterna utgifterna och den offentliga sektorn visade ett positivt finansiellt sparande. De offentliga utgifterna ökade under senare delen av 1970-talet i snabb takt. Det kompenserades inte motsvarande inkomstförstärkningar. l själva av
Volym 2 s. 150Diagram 7.5 Den offentliga sektorns finansiella sparande1970-1988. Utvecklingen inom delsektorer Procent ov BNP a- ------------------------------------------------------------------------------- -- 5 Socialförsökrinen """""""""" " """"""""""" " 4 2- -- -- -- - - - - - - " " A .-§ få 0 ._._ a Å r x. Kommunerna ____ 4 s -a- - ----------------------------------------------- -- ---------- -- 10
I I u I I I v I v I I I I I I I I TI 1970 1975 1980 1985 1990 Källa: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
verket sjönk de offentliga inkomstemas andel av BNP åren 1978- 1980. Inte heller de Följande årens måttliga inkomstförstärkningar i kombination med åtgärder för att dämpa utgiftstillväxten var tillräckliga för att hindra ett fortsatt snabbt stigande underskott i sektorns finansiella sparande. Underskottet nådde sitt högsta värde år 1982 då det utgjorde 7,0% av BNP. Sedan 1982 har de offentliga utgifternas andel BNP minskat. Detta av har i kombination med inkomstökningar gjort att underskotten i det finansiella sparandet åter kunde vändas till överskott. År 1988 utgjorde överskottet 3,5 av BNP. Det finansiella sparandets utveckling skiljer sig markant mellan stat, socialförsäkringssektor och kommuner, sediagram 7.5. Det kraftigt stigande underskottet fram till 1982 var huvudsakligen en följd av den negativa utvecklingen i statsbudgeten. Det var också staten som under de följande åren kom att svara för den dramatiska omkastningen i det finansiella sparandet. Socialförsäkringssektorn har redovisat ett positivt finansiellt sparande under hela perioden. Under första hälften av 1970-talet motsvarade överskottet mer än 4 %av BNP. Därefter har andelen successivt sjunkit och var år 19882,5 °/0. Kommunernas finansiella sparande har med undantag för åren 1978- 1984 visat smärre underskott.
Volym 2 s. 151l5l
7.4¶Framtida behov enligt baskalkyler
Volym 2 s. 151Baskalkylerna beskriver vilka förändringar i den offentliga konsumtionsvolymen följer dels förändringar i befolkningens storlek och som av ålderssammansättning vid oförändrad standard på de offentliga tjänsterredan fattade beslut och åtaganden. Kalkylerna tar hänsyn till na, dels av möjliga produktivitets- och effektivitetsförbättringar i verksamheten. Baskalkylerna i första hand utvecklingen 1990-2000. För att ge avser underlag för vissa beräkningar i kapitel 8 dessutom kalkyler fram till år ges 2025. Beräkningarna i detta längre perspektiv är av naturliga skäl mera
summariska.
Statlig verksamhet behöver inte växa
Den statliga konsumtionen består till stor del försvar, högre utbildning av och forskning, rättsväsen och olika i huvudsak administrativa verksamhe- Inom dessa områden bestäms utvecklingen genom politiska beslut i ter. huvudsak oberoende befolkningsutvecklingen. Avgörande för besluten av är ofta vissa drag i samhällsutvecklingen; t.ex. är kriminalitetens utveckling betydelse för rättväsendets resurskrav. Det innebär att en baskalkyl av för statlig konsumtion endast kan konsekvenser av redan fattade ange beslut. I den långtidsbudget utarbetades under våren 1989 beräknades den som statliga konsumtionsvolymen minska med i genomsnitt 0,3% per år under budgetåren 1989/90- 1993/94 till följd redan fattade beslut inklusive av årliga nedskärningar i förvaltningsmyndighetemas anslag. Långtidsutredningens beräkning avseende hela l990-talet ger ungefärligen samma minskningstakt. områden har dock utredningen valt att justera På ett par kalkylen för ännu inte beslutade men sannolika utbyggnader. Det har ex. varit fallet beträffande försvar samt högre utbildning och forskning. Med dessa justeringar tyder baskalkylen för statlig konsumtion på en i oförändrad nivå under l990-talet. På längre sikt är det knappast stort sett möjligt att ha uppfattning om vilka politiska beslut som kommer att en fattas och det tidigare påpekades dessa och inte befolkningsut- - är som vecklingen är avgörande för den statliga konsumtionen. som Också i det längre perspektivet fram till år 2025 resulterar baskalkyltekniken i oförändrad nivå för statlig konsumtion. De automatiska neden skärningar i förvaltningsmyndighetemas anslag som tillämpats hittills torde bli allt svårare att genomföra längre dessa pågått. Det betyder naturligtvis inte att möjligheterna att effektivisera den statliga verksamheskulle uttömda. Men sannolikt kräver detta arbete nya angreppsten vara sätt och sådana framtida beslut fångas inte in i baskalkylema.
Barnomsorgen ökar den kommunala konsumtionen
Baskalkylen för primärkommunal konsumtion tabell 7.3 har hämtats från Svenska kommunförbundets bilaga till långtidsutredningen Svenska
kommunförbundet, 1990.
Volym 2 s. 152Tabell 7.3 Baskalkyl lör primärkommunal konsumtion 1990-2025 1988årspriser
Miljarder Årlig procentuell förändring
kronor
| 1990 | l990- 1995- 2000- 2010- 1995 2000 2010 2025 | ||||
| Barnomsorg | 27,3 | 4,8 0,6 -0,4 | 0,2 | ||
| Aldreomsorg | 20,2 | 2,1 | 1,4 | 1,0 0,6 | |
| Utbildning | 42,1 | 0,2 0,6 | 0,2 -0,2 | ||
| Ovrigt | 45,7 | 1,4 | 1,0 | 0,4 | 0,2 |
| Total konsumtion | 135,3 | 1,9 0 8 | 0,3 | O2 |
Källa: Svenskakommunförbundet 1990, Kommunerna på 90-talet. Krav och restriktioner, bilaga 20 till Lángtidsutredningen 1990.
Tillväxten under första hälften av 1990-talet väntas äga rum framför allt inom barnomsorgen. Enligt riksdagsbeslutet skall full behovstäckning bland barnen i förskoleåldem uppnås 1991. Enligt baskalkylen skulle detta kräva att konsumtionen av barnomsorg ökar både 1990 och 1991 med 14- 15%. En sådan utveckling bedöms dock svår att realisera eftersom det redan nu föreligger betydande personalbrist. Kommunförbundet har därför även utarbetat en alternativ kalkyl i vilken full behovstäckning antas vara uppfylld först 1995. Då barnomsorgens konsumtionstillväxt 1990 i detta alternativ beräknas öka med 8% krävs det en något större årlig ökning drygt 6% under de efterföljande åren 1991-1995 än enligt baskalkylen närmare 5%. Knappt 1,5 procentenheter av denna ökning beror på att antalet barn ökar under perioden.
Under andra hälften av 1990-talet sjunker baskalkylens konsumtionsökning för barnomsorg till i genomsnitt 0,6 % per år. Under perioden 2000
- 2010 beräknas konsumtionen av barnomsorg minska med 0,4% per år och under 2010-2025 öka med 0,2% per år.
Omstruktureringen inom äldreomsorgen mot allt mer vård i hemmet och allt fler gamla personer i de högsta åldrarna beräknas medföra en årlig konsumtionsökning inom äldreomsorgen på i genomsnitt 2,1% 1990- 1995 och på 1,4% 1995-2000. Efter sekelskiftet beräknas konsumtionen öka med 1,0% 2000-2010 och med 0,6% 2010-2025. Denna kalkyl utgår från oförändrat huvudmannaskap för äldreomsorgen.
Inom utbildningen som vid sidan av socialvården är det andra stora
huvudområdet i den primärkommunala konsumtionen beräknas
elevunderlaget i grundskolan öka fr.o.m. 1992, medan antalet elever i gymnasieskolan sjunker. Konsumtionsvolymen inom utbildningen beräknas under perioden 1990-1995 öka med 0,2 % per år. Under andra hälften av 1990-talet stiger den årliga ökningstakten till 0,6 % för att sedan åter avta fram till 2010 och bli negativ under 2010-2025.
Till övriga utgifter har Svenska kommunförbundet lagt en merkostnad p.g.a. ökade miljökrav om ca l miljard kr. i genomsnitt under åren 1990- 1995. Därefter antas denna post komma att öka ytterligare. Eftersatt underhåll av främst fastigheter, gator och vägar har beräknats ge en merkostnad under perioden 1990-1995 på genomsnitti ca 2 miljarder kr. per år.
Volym 2 s. 153Totalt beräknas i Kommunförbundets bilaga den primärkommunala konsumtionen enligt baskalkylen öka med 1,4°/o per år 1990-2000 och med 0,2 per år 2000-2025. Den höga ökningstakten för 1990-talet beror framför allt på utbyggnadsprogrammet för barnomsorgen.
Efterfrågan på vård ökar Den landstingskommunala verksamheten domineras av hälso- och sjukvården, som svarar för 80% av landstingens konsumtion. Hälso- och sjukvårdens omfattning och inriktning styrs inte av staten med detaljbestämmelser i samma omfattning som t.ex. den primärkommunala barnomsorgen eller skolan. Det stadgas i stället att landstingen skall ombesörja en god vård för hela befolkningen.
Beslutade reformer i stil med bamomsorgens utbyggnad saknas för landstingen. Därför utgår långtidsutredningens baskalkyl från befolkningsutvecklingen. Det enda undantaget är omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, där staten ålagt landstingen att utveckla verksamheten för att de psykiskt utvecklingsstörda skall kunna integreras i samhället. Konsumtionen i denna verksamhet anges därför i baskalkylen öka med 3% årligen 1990-2000 och med 1°/oårligen 2000-2025.
För hälso- och sjukvården har framskrivningen gjorts med hjälp av antalet vårddagar i sluten vård respektive besök i öppen vård i de olika åldersgruppema. Beräkningarna bygger på oförändrat antal vårddagar och besök i de olika áldersgruppema.
Kalkylen anges i den övre delen av tabell 7.4. Den visar att vid oförändrad vårdkonsumtion per invånare skulle den landstingskommunala konsumtionen behöva öka med ca 1% per år 1990-2000 och med 0,5 °/oper år under perioden fram till år 2025.
Tabell 7.4 Baskalkyl för landstingskommunalkonsumtion 1990-2025
Miljarder Årlig procentuell volymforändring
kronor
1988 1990- 1995- 2000- 2010-
1995 2000 2010 2025
Framskrivning med hänsynenbart till befolkningsutvecklingen
| Hälso- och sjukvård 74,4 | 1,2 0,9 | 0,4 0,6 | |||
| Korttidssjukvård | 27,6 | 0,8 | 0,5 | 0,3 0,7 | |
| Långtidssjukvård | 17,0 | 2,2 | 1,3 0,5 0,7 | ||
| Psykiatrisk vård | 6,4 | 0,8 | 0,5 | 0,3 0,6 | |
| Öppen vård | 23,4 | 0,4 | 0,3 0,2 | 0,2 | |
| Total konsumtion | 92,8 | 1,2 0,9 0,4 | 0,6 |
Framskrivning med hänsyn till medicinskteknisk utveckling Hälso- och sjukvård 74,4 2,0 1,6 1,3 2,0 Omsorger om psykiskt
| utvecklingsstörda | 8,2 | 3,0 | 3,0 | 1,0 1,0 | |
| Utbildning och kultur 4,5 | 0,5 | 0,7 0,7 | 1,0 | ||
| Ovrig verksamhet | 5,7 | 1,7 1,4 | 1,1 1,6 | ||
| Total konsumtion | 92,8 | 1 9 | 1 6 | 1 2 | 1 8 |
Källa: Landstingsförbundet 1990, Landsting för välfärd, bilaga 14till Långtidsutredningen 1990.
Volym 2 s. 1541 de bedömningar gjorts av Landstingsförbundet Landstingsför-
som bundet,l990 har därutöver hänsyn tagits till den ökade efterfrågan på vård enligt förbundet följer den medicinsk-tekniska utvecklingen.
som av
Den medicinsk-tekniska utvecklingen gör det bl.a. möjligt att behandla
allt högre i åldrarna. T.ex. ökade åldersgruppen 75 år och personer upp äldre sin andel kortidsvården mellan 1979 och 1985 från 26 till 33%.
av Denna andelsökning tas ett uttryck för bättre möjligheter att bl.a.
som
även gamla personer. Landstingsförbundet har därför velat belysa operera den medicinsk-tekniska utvecklingens betydelse för korttidssjukvårdens resursbehov.
I Landstingsförbundets kalkyler antas den medicinsk-tekniska utvecklingen leda till att konsumtionen av korttidssjukvård per invånare ökar med l°/0 år för personer som är yngre än 65 år. Med den nämnda
per utvecklingen 1979-1985 grund antas motsvarande ökning för ål-
som dersgruppen 65-74 år bli 2,5% och för de som är 75 år och äldre 4,0 °/o. Med dessa siffror utgångspunkt görs två beräkningar för att ringa in
som ett rimligt alternativ.
I det första alternativet antas konsumtionsökningen vara lika stor varje år under kalkylperioden 1989, räknat i absoluta tal. 1 det andra
som alternativet antas tillskottet bli lika ston varje år, räknat i procent.
Denna beräkning höjer den landstingskommunala konsumtionens årliga ökningstakt 1990-2000 från 1°/0enligt den befolkningsmässiga fram-
ca skrivningen till l,5-2%. Förändringstalen i tabell 7.4, nedre delen, avser genomsnittet de två alternativa beräkningssätten.
av
7.5¶Utredningens kalkyler
Volym 2 s. 154Ökningen de offentliga utgifternas andel BNP har upphört under
av av 1980-talet och förbytts i en svag nedgång. Samtidigt har skatternas och avgiftemas andel av BNP stigit något under de senaste åren. Sektorns finansiella sparande har därmed förbättrats från ett underskott på 3,7 °/0av BNP till överskott på 3,5% 1988. Ändå har det varit möjligt fortsätta
ett reformarbetet på flera för samhället viktiga områden.
Samtidigt måste man konstatera att denna utveckling till viss del har möjliggjorts av förhållanden som inte kan förväntas bli bestående. Det finns t.ex. goda argument för att räkna med att de offentligt anställdas löner under 1990-talet kommer att öka i samma takt som lönerna i näringslivet. Mycket talar också för att vissa offentliga investeringar kan behöva Öka framöver. Till detta kommer en under de allra senaste åren mycket snabb utgiftsökningstakt i vissa transfereringar till hushållen.
I början 1980-talet den kommunala sektorns finansiella situation
av var mycket stark. Nu är emellertid de finansiella reserverna förbrukade och kommunerna tvingas därigenom att i väsentligt större utsträckning än tidigare för varje utgifterna efter inkomsterna. Samtidigt utsätts
år anpassa de befintliga resurserna för ett starkt tryck genom att det på flera håll finns eftersatta behov. Den kommunala sektorn har emellertid aldrig förfogat
Volym 2 s. 155över större resurser än i dag. Utrymme bör därför finnas för att ompröva användningen av de befintliga resurserna.
l detta avsnitt redovisas utredningens bedömningar av de offentliga utgifterna fram till år 2000. Prognosen för den framtida offentliga konsumtionen utgår i hög grad från de redovisade baskalkylema. Transfereringarna har i huvudsak skrivits fram under antagande om ett oförändrat regelsystem.
Det förtjänas att understrykas att de bedömningar som redovisas bygger på många olika förutsättningar, varav den viktigaste är en balanserad ekonomisk utveckling med en årlig tillväxt i BNP på drygt 2% under 1990talet. Av de beräkningar som redovisas i kapitel 8 framgår att den offentliga utgiftsutvecklingen i ett längre perspektiv bortom år 2000 ter sig mer oroande till följd bl.a. av den demografiska utvecklingen. Också i ett kortare perspektiv fram till år 1995 ser problemen med de offentliga
- utgifterna och finansema värre ut, sekapitel Det beror i första hand på att en sämre allmänekonomisk utveckling är trolig under de närmaste åren.
Ojfentlig konsumtion Genomgången har visat att den statliga konsumtionen enligt baskalkylen och med de tillägg som gjorts skulle ligga på en i stort sett oförändrad nivå fram till sekelskiftet. För kommunerna visar baskalkylen en ökningtakt på i genomsnitt 1,2% per år med större ökningar under den första halvan av l990-talet. Sammantaget skulle den offentliga konsumtionen öka med 0,9 % per år.
Baskalkylema kan i första hand användas för att bedöma vilka resurskrav som följer av redan fattade beslut och av förutsättningen om oförändrad ambitionsnivå per invånare. Baskalkylen är dock mindre lämpad som instrument att förutse den framtida utvecklingen. Ingen hänsyn tas till framtida beslut som erfarenhetsmässigt kan vara mycket omfattande. Vidare skrivs utgångslägets verksamheter mekaniskt fram utan hänsyn till tänkbara omstruktureringar vilka i bästa fall kan vara kostnadssänkande.
Det finns en risk för att resurskraven blir betydligt större än vad som indikerats av långtidsutredningens baskalkyl för offentlig konsumtion. Bl.a. har Landstingsförbundet i sin kalkyl hävdat att en ökad efterfrågan på vård är trolig till följd av den medicinsk-tekniska utvecklingen. Detta och andra krav talar för att en prognos för den offentliga konsumtionens ökningstakt borde bli något högre.
Samtidigt visar bedömningarna av ekonomins framtida tillväxt att utrymmet för att öka den offentliga konsumtionen är begränsat om man inte vill höja skatterna, minska transfereringama eller acceptera ett försämrat offentligt finansiellt sparande. För en mycket återhållsam tillväxt i den offentliga konsumtionen under innevarande år och de allra närmaste åren talar också situationen på arbetsmarknaden. Behovet av en god tillväxt i ekonomins konkurrensutsatta delar kvarstår också under l990-talet.
Mot bakgrund av sådana överväganden görs prognosen att den offentliga konsumtionen kommer att öka med ca l l/2°/0 per år 1990-2000.
Volym 2 s. 156Denna årliga ökningstakt ligger drygt en halv procentenhet högre än enligt
baskalkylerna.
Det kan vara värt att särskilt nämna att kalkylen ger utrymme även för bamomsorgens utbyggnad i enlighet med riksdagsbeslutet. I detta fall
då full behovstäckning skall uppnås l99l blir dock utrymmet för
utbyggnaden av andra kommunala verksamheter både under 1990 och 1991 utomordentligt begränsat. Under de följande åren bör det dock finnas utrymme för begränsade utbyggnader av angelägna verksamheter. Önskemålen är dock med säkerhet betydligt större. Detta understryker behovet av förnyelse och en god hushållning med resurserna.
Ofentliga investeringar
l avsnitt 7.2 visades att de offentliga investeringarna hör till de områden
vuxit långsammast under 1980-talet. l särskilt hög grad gäller detta som väg- och gatuinvesteringarna. Den ökade trañkvolymen talar för att vägoch gatuinvesteringamas negativa trend kan komma att brytas. Till detta kommer de investeringsbehov som kan följa av ökade satsningar på kollektivtrafiken.
För staten kan på grund av den utveckling som anges i baskalky-
man len räkna med i stort sett oförändrad investeringsnivå. Man kan dock
inte bortse ifrån möjligheten att inte obetydliga investeringsbehov kan uppkomma ex. för olika miljöåtgärder.
tidigare affársverk och dess investeringar redovi-
Statens Järnvägar var sades därför i näringslivets transportsektor. Efter omorganisationen arbetar banverket statlig myndighet och dess investeringar redovisas
som en därför här tillsammans med andra myndigheters investeringar. Banverkets förslag till nyinvesteringsprogram för 1990-talet omfattar betydande investeringar. Regeringen har ännu inte tagit ställning till dessa förslag. Man kan dock bl. miljö- och näringspolitiska skäl förvänta sig en höjning
av a.
investeringsnivån även om det inte är självklart att den till alla delar av skall finansieras över statens budget, se kapitel 12 och 13. Sammantaget bedöms de statliga investeringarna öka 1990-2000 med i genomsnitt 3%
per år.
l sin tidigare refererade baskalkyl Svenska kommunförbundet för
anger 1990-talet i stort sett oförändrad investeringsvolym, med vissa ökning-
en
under de närmaste åren och en möjlig mindre nedgång under den andra ar hälften decenniet. Behovet nyinvesteringar bedöms alltså vara för-
av av hållandevis lågt. Det beror på att de verksamhetsområden som enligt baskalkylen förutsätts öka mest barnomsorg och äldreservice inte
- medför några större investeringar. Däremot beräknas behovet av reinvesteringar öka i takt med att investeringar gjorda på 1950- och 1960-talen behöver förnyas. Kommunernas investeringar ökade särskilt kraftigt under just dessa decennier.
l detta kapitel behandlas endast de offentliga myndigheternas verksamhet. Offentliga affärsverks och offentligt ägda bolags investeringar redovi-
under näringslivet. Det finns dock skäl att även här nämna att investesas ringsbehovet i kommunaltekniska anläggningar vatten och avlopp,
s. el-, och fjärrvärmeverk samt avfallshantering väntas öka.
gas- -
Volym 2 s. 157Enligt Kommunförbundets bilaga till långtidsutredningen Svenska kommunförbundet, 1990 krävs inom vatten och avlopp miljöinvesteringar i storleksordningen 400 miljoner kr. per år under hela l990-talet. På grund av försurning av yt- och grundvattentäkter kommer kostnaderna för dricksvattenförsörjningen att öka. Vissa delar av avloppsnäten behöver bytas ut för att separera dag- och avloppsvatten. Föreslagna krav på reducerade kväveutsläpp medför omfattande investeringar i reningsverken.
I sin baskalkyl antar Landstingsförbundet att investeringarna kommer att utvecklas i samma takt som konsumtionsvolymen. I så fall skulle landstingens investeringar öka med ca l l/2°/0 per år 1990-2000. Det förutsätts vara vad som krävs för att landstingen skall kunna klara de underhålls- och ersättningsinvesteringar som blir nödvändiga.
Totalt innebär dessa bedömningar att den nedåtriktade trenden för offentliga investeringar bryts. Ökningama beräknas till l l/2 % år.
ca per
Ofentliga transfereringar Ungefär 40% av de offentliga transfereringarna avser socialförsäkringen, dvs. pensioner, sjukföräkring, arbetsskadeersättning, föräldrapenning m. m. Utvecklingen av dessa transfereringar har beräknats av riksförsäkringsverket. Beräkningarna utgår från nu gällande regelsystem och från redan beslutade förändringar. De övriga förutsättningarna befolknings-
utveckling, inkomster har anpassats till långtidsutredningens kal-
osv. kyler.
Beräkningarna visar att ATP-utgiftema fortsätter att öka i reala termer under hela l990-talet, medan utgifterna för folkpensioner m. m. beräknas ligga realt oförändrade.
Beräkningen av sjukförsäkringens utgifter har baserats på antagandet om oförändrade sjuktal i olika åldersgrupper. På en punkt har dock utredningen avvikit från riksförsäkringsverkets prognos. Det gäller arbetsskadeförsäkringen där verkets framskrivning av försäkringsfallen bedömts ge en orealistiskt hög utgiftsutveckling när arbetsskadoma sestillsammans med den övriga sjukförsäkringen. Kostnaden för arbetsskadeförsäkringen har därför bedömts öka med drygt 8% per år under perioden 1990- 1995, räknat i fasta priser, för att därefter vara realt oförändrat.
Resterande transfereringar har skrivits fram på ett mer schablonmässigt sätt. Den större delen av dessa har antagits öka i takt med BNP i löpande priser, medan en del andra, bl.a. barnbidrag, studiebidrag och bostadsbidrag, antagits vara realt oförändrade. Den utvidgade föräldraförsäkringen bedömes medföra att kostnaden för föräldrapenningen ökar med omkring 4% per år i fasta priser under perioden l990- 1995 för att därefter följa den antagna reallöneutvecklingen.
Resultatet av framskrivningarna visas i tabell 7.5. Med de antaganden som gjorts kan transfereringama komma att minska som andel av BNP under l990-talet som helhet.
Det kan vara värt att påminna om att transfereringama till hushållen ökat betydligt snabbare än den offentliga konsumtionen under l980-talet. Uppenbarligen rymmer denna utveckling risker om skattetrycket skall hållas oförändrat eller sänkas.
Volym 2 s. 158Tabell 7.5 Den konsolideradeoffentliga sektorns inkomster ochutgifter 1980-2000 Procent avBNP
1980 1988 1990 2000
| Inkomster | 57,9 | 63,4 | 65,9 | 63,0 |
| Skatter | 35,1 | 40,8 | 41,9 | 41,3 |
| Direkta skatter | 21,6 | 24,4 | 24,2 | 23,5 |
| Indirekta skatter | 13,5 | 16,4 | 17,7 | 17,8 |
| Socialförsäkringsavgifter | 14,1 | 13,8 | 14,8 | 15,0 |
| Ränteinkomster | 4,5 | 4,6 | 5,1 | 2,5 |
| Ovriga inkomster | 4,2 | 4,2 | 4,2 | 4,1 |
| Utgifter | 62,0 | 59,9 | 62,2 | 57,7 |
| Transfereringar | 24,5 | 26,0 | 26,7 | 25,4 |
| Hushåll | 18,5 | 20,4 | 20,7 | 20,3 |
| Ovriga transfereringar | 6,0 | 5,6 | 6,0 | 5,1 |
| Ränteutgifter | 4,1 | 5,6 | 5,3 | 1,4 |
| Konsumtion | 29,1 | 26,0 | 27,3 | 28,3 |
| Investeringar | 4,2 | 2,4 | 2,8 | 2,6 |
| Finansiellt sparande | 4,0 | 3,5 | 3,7 | 5,2 |
- Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Särskilt under senare år har utgiftsökningen varit mycket snabb. Att det är ett betydande problem för de offentliga finanserna och ett hot mot strävandena att hålla ett oförändrat skattetryck framgår bl. a. av kapitel
7.6 Sammanfattning och slutsatser
Ökningen i de offentliga utgiftemas andel BNP upphörde under 1980-
av talet och vändes i en svag nedgång. Denna utveckling förklaras till en del av en långsammare tillväxt i den offentliga konsumtionen. De offentliga transfereringama har också i motsats till 1970-talet kunnat utvecklas i takt med den ekonomiska tillväxten, bl.a. till följd av att industristödet har skurits ned. Till det kommer en volymmässig nedgång i de offentliga investeringarna.
Under 1990-talet bedöms den statliga konsumtionen öka med ca 1/2%
år i volym. För den kommunala konsumtionen bedöms volymökningper en bli ca 2% per år, med en snabbare tillväxttakt under decenniets första hälft. Den snabbare ökningen i den kommunala sektorn beror framför allt på barnomsorgens utbyggnad och ökad efterfrågan på sjukvårdens resurser.
För offentliga investeringar förutses att den tidigare nedåtriktade trenden bryts. På en rad områden finns det anledning att räkna med ökade ersättnings- och underhållsinvesteringar. Vidare väntas olika miljöåtgärder och transportsektorn kräva ökade investeringar.
Under förutsättning att inga nya åtaganden görs kan de offentliga transfereringamas andel av BNP minska mellan 1988 och 2000. Samma utvecklingsbild förutses för de totala offentliga utgiftemas andel av BNP.
Bedömningarna bygger på förutsättningen om en balanserad ekonomisk utveckling med drygt 2% årlig BNP-tillväxt under 1990-talet. Om tillväx-
Volym 2 s. 159ten blir lägre försämras snabbt den offentliga sektorns finanser, vilket framgår av kapitel 9 där kalkyler presenteras för den närmaste femårsperioden.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till att det sannolikt kommer att ställas krav på utbyggnader och standardförbättringar utöver de som inryms i långtidsutredningens kalkyler är behovet av effektivisering och förnyelse av den offentliga verksamheten betydande.
Volym 2 s. 161l6l
8 Sparandet
8.1¶Inledning
Volym 2 s. 161Sparandet är starkt beroende av den allmänekonomiska utvecklingen och kan därför i likhet med ex. produktivitets- och arbetskraftstillväxten
-
egentligen bara diskuteras i anslutning till samlad bedömning den - en av ekonomiska utvecklingen. Sådana bedömningar redovisas i kapitel 9 och 10. Ändå har det motiverat i detta kapitel föra
ansetts att en lite mer utförlig diskussion om vissa aspekter på sparandet, är viktiga för att
som bedöma den framtida utvecklingen i den svenska ekonomin.
Efter en principiell diskussion om ett lands sparbehov i kapitlets andra avsnitt, ägnas avsnitt 8.3 åt att diskutera den demografiska utvecklingens inverkan på sparandet och inkomstfördelningen mellan generationer. I detta sammanhang belyses också några olika aspekter på pensionssystemet. Den offentliga sektorn behandlas i de två följande avsnitten. I avsnitt 8.4 redovisas beräkningar av de offentliga utgifterna fram till år 2025. Mot denna bakgrund diskuteras det framtida offentliga sparandet i avsnitt 8.5. Avsnitt 8.6 behandlar den privata sektorns sparande. En slutsats dis-
av kussionen om sparandet i olika sektorer är att det totala sparandet kan komma att bli alltför lågt under 1990-talet. Det är utgångspunkten för avsnitt 8.7 där pensionssystemet diskuteras. Slutligen redovisas några slutsatser rörande sparandet i framtiden.
8.2¶En principiell diskussion
Volym 2 s. 161Det hävdas ofta att sparandet i den svenska ekonomin är för
lågt. Vad som avses med ett sådant påstående är långt ifrån alltid klart. Ofta är inte heller orsakerna till det låga sparandet klarlagda. Det senare är emellertid en förutsättning för effektiva ekonomisk-politiska åtgärder.
Sparande handlar i grund och botten om att sätta av resurser för framtiden. Detta kan ske antingen i form av finansiella eller reala tillgångar. Med de senare avses t.ex. maskiner, industribyggnader eller privatfastigheter.
Argument för att påverka sparandet I en förenklad värld där alla enskilda individer fattar rationella sparbeslut och företagen vinstmaximerar, kan man härleda ett lands optimala sparande genom att summera över alla individer och företag. Sett över
6 10-0264
Volym 2 s. 162tiden kommer inte individerna att konsumera mer än sina inkomster. Företagen kommer också bara att investera så länge avkastningen på investeringarna överstiger kapitalkostnaden. I verkligheten kan emellertid sparandet avvika från det optimala av flera skäl.
Till följd t.ex. otillräcklig konkurrens, externa effekter eller statliga
av interventioner kan sparande och investeringsbesluten avvika från de som skulle uppkomma i marknadsekonomi. Det kan då finnas effektivi-
en ren tetsargument för att med ekonomisk-politiska åtgärder påverka det totala sparandet i en ekonomi.
Det nuvarande skattesystemet missgynnar finansiellt sparande och gyn-
skuldsättning. Det finansiella sparandet är lågt bl.a. därför att det är nar ekonomiskt fördelaktigt att äga belånaf kapital.
Socialförsäkringssystemet påverkar också sparandet. De offentliga pensionssystemen kan användas som ett exempel. De är så konstruerade att pensionsutbetalningama huvudsakligen finansieras med pensionsavgifter och skattemedel som parallellt betalas in av den förvärvsarbetande generationen. Därmed kompenseras inte ett lågt privat pensionssparande av högre sparande i offentlig regi.
Det kan också finnas fördelningsargument avseende fördelningen
mellan generationer för att påverka sparandet med ekonomisk-politiska
medel. Förutsättningarna är bättre för ett högt sparande om det finns många i förvärvsarbetande ålder. Om det finns anledning att vänta sig att försörjningsbördan ökar under kommande år bör också sparandet vara stort.
Å andra sidan har det normala under efterkrigstiden varit en relativt god ekonomisk tillväxt. Om det är fallet kan man hävda att kommande generationer ändå får det bättre. Därför är det inte rimligt att de som lever idag skall avstå från det de producerat
Slutligen kan det finnas szabiliseringspolitiska argument för att påverka sparandet. I den teoribildning utvecklades av Keynes på 1930-talet
som
det i själva verket just avvikelse mellan sparande och investeringar var en
förklarade den stora depressionen. Om sparandet var större än invessom teringarna och den totala efterfrågan i ekonomin därmed var för låg skulle statsmakterna träda in och spä på efterfrågan för att ekonomin skulle kunna uppnå full sysselsättning.
På motsvarande sätt är det tänkbart att sparandet skulle kunna bli alltför lågt. I sådan situation behövs åtstramande politik som höjer det
en en totala sparandet.
Den keynesianska teorin har starkt ifrågasätts under de senaste 20 åren. Argumenten har varierat från de mer fundamentalistiska att ekonomins
självläkande krafter bör lämnas åt sig själva till att ifrågasätta de
praktiska möjligheterna att bedriva stabiliseringspolitik. En mer utförlig diskussion del de problem är förknippade med att bedriva
av en av som stabiliseringspolitik finns i kapitel
SeLindbeck. A I970 Är byzesbalansen problem
underskott i ett för endiskussion om vad somskrivits i dennafråga hittills förts Sverige sluten ekonomi. l Diskussionen har som om vore en i tidigare Iångtidsutredverkligheten är detta inte alls fallet. Sverige är idag en så öppen ekonomi ningar.
Volym 2 s. 163att svenskarnas sparande i praktiken kan ske både utomlands och inom landets gränser.
Bytesbalansen är definitionsmässigt lika med ett lands finansiella sparande. Ett underskott i bytesbalansen betyder att investeringarna överstiger sparandet i ekonomin. Det kan antingen bero på höga investeringar eller ett lågt sparande. Det senare kan i sin tur förklaras av en hög konsumtion. Uppenbart är att man vid en analys av bytesbalansen måste göra åtskillnad mellan fall där underskottet primärt är en följd av höga investeringar och när det är en konsumtionsuppgång som medfört negativa bytesbalanssaldon.
Ett land med goda investeringsmöjligheter tenderar att dra till sig utländskt kapital, eftersom landet kan erbjuda en relativt sett hög avkastning på investeringar. Det ger upphov till ett långsiktigt kapitalinflöde, vilket resulterar i ett motsvarande underskott i bytesbalansen. l en öppen ekonomi kan investeringar därför finansieras med en lägre realränta än vad som hade varit fallet i en sluten ekonomi. I en sluten ekonomi hade realräntan i stället stigit och investeringskostnaden blivit högre. En del av de potentiel-
investeringarna hade i så fall aldrig kommit till stånd. Tillgången till en internationell kapitalmarknad gör det således möjligt att uppnå en högre välfärd.
Så länge investeringarna i landet är större-eller lika stora som den upplåning som sker finns det normalt inte skäl att vara orolig för underskott i bytesbalansen. Intäkterna från de investeringar som görs bör kunna täcka de underskott som genereras. Men det går naturligtvis inte att bortse ifrån att de framtida återbetalningsmöjlighetema kan ha överskattats. Investeringsbesluten kan t.ex. ha fattats på felaktiga premisser till följd av skattesystemets utformning.
Annorlunda är situationen om bytesbalansunderskotten är en följd av att konsumtionen inom landet är hög. Så har fallet varit i Sverige under större delen av de senaste femton åren. Underskotten har då varit tydliga tecken på att sparandet varit alltför lågt.
Politik för högre sparande Innan åtgärder sätts in för att höja sparandet bör man ha kartlagt skälen till "sparandebristen". Generellt sett är det effektivast att ändra politiken så att störningarna försvinner.
Det kan t.ex. ske genom att reformera skattesystemet se kapitel 5 eller genom att förändra pensionssystemet i riktning mot ett premiereservsystem. Samtidigt är det uppenbart att det finns flera andra viktiga motiv som påverkat och bör påverka utformningen av skatte- och pensionssystemet än konsekvenserna för sparandet.
Ett alternativ är att söka kompensera det låga privata sparandet med ett högre offentligt sparande. Det är dock självklart bara meningsfullt
- om det högre offentliga inte leder till motsvarande fall i det privata sparandet.
Det går inte att ta för givet att det offentliga och privata sparandet utvecklas oberoende av varandra. Tvärtom finns det många skäl att anta en ömsesidig påverkan mellan de två sektorernas sparande. Den kanske
Volym 2 s. 164mest direkta kopplingen är att större delen av den offentliga sektorns inkomster utgörs av skatter och avgifter och att en stor del av dess utgifter
direkta transfereringar till den privata sektorn. Skatter, avgifter utgörs av och transfereringar påverkar de privata disponibla inkomsterna, som är en av de faktorer som bestämmer det privata sparandet.
8.3¶Den demografiska utvecklingen och sparandet
Volym 2 s. 164Sparandet påverkas av befolkningsutvecklingen Sparandet i ekonomi har på flera sätt betydelse för inkomstfördelningen
en mellan generationer. Individer i en generation kan ärva från tidigare generationer. Dessutom påverkar den offentliga sektorns sparande i en viss tidpunkt det framtida skattetrycket. Det innebär i sin tur att utrymmet för privat konsumtion i framtiden påverkas.
I ekonomi med liten offentlig sektor svarar individerna själva för
en en merparten av inkomstomfördelningen under sina liv. Under sin yrkesverk-
tid kan de välja hur stor andel av inkomsterna de vill konsumera samma och hur mycket de vill spara. Dessa besparingar kan de sedan leva av som pensionärer. Men naturligtvis kan de som inte kunnat eller velat spara tillräckligt då få problem med försörjningen. Omfördelningen av köpkraft mellan generationer sker i ekonomi av detta slag i huvudsak via de
en finansiella marknaderna.
Med stor offentlig sektor kan omfördelningen i stället ske med skat-
en ter, transfereringar och subventioner. Det är t.o.m. möjligt att tänka sig att inget privat sparande behövs. Omfördelningen av köpkraft mellan generationer skulle helt kunna ske via den offentliga sektorn.
Demografiska förändringar kan dock medföra stora svängningar i skattetrycket den offentliga sektorn försöker upprätthålla en jämn standard
om över tiden. svängningar i skatteunderlag och utgiftsbehov kan då leda till att vissa årskullar blir vinnare och att andra får bära en relativt sett stor börda.
En vanlig förklaring till storleken på sparandet i ekonomin är den s.k. livscykelhypotesen Spardelegationen, SOU 1989:11. Den bygger på tanken att individer önskar fördela sin konsumtion jämnt över sina liv. De
under yrkesverksamma år för att dels betala tillbaka skulder de spar tidigare ådragit sig, dels trygga försörjningen under ålderdomen.
Livscykelhypotesen innebär att den ekonomiska tillväxten och förändringar i befolkningens åldersstruktur spelar en stor roll för det privata sparandets utveckling. Enbart befolkningstillväxt kan enligt teorin ge en effekt på sparandet. Om befolkningstillväxten leder till att andelen yrkesaktiva växer i förhållande till den totala befolkningen, kan man förvänta sig att det totala sparandet i ekonomin ökar. Om inkomsterna dessutom växer över tiden förstärks denna generationselfekt.
Av kapitel 6 framgick att försörjningsbördan kan förväntas minska successivt under det närmaste decenniet. Därefter beräknas den vara i stort sett oförändrad under de första åren på 2000-talet för att sedan öka
nivå igen omkring år 2010. Under perioden 2010-2025 och nå dagens
Volym 2 s. 165beräknas försörjningsbördan öka kontinuerligt för att år 2025
vara omkring 4% större än idag. Den demografiska utvecklingen i Sverige talar därmed för ett ökat nettosparande på l990-talet.
Befolkningsutvecklingens betydelse för sparandets och inkomstemas fördelning mellan generationer kan belysas med hjälp dynamisk
av en allmän jämviktsmodell Auerbach och Kotlikoff, 1987. l denna modell har individernas sparande bestämts enligt livscykelhypotesen. Därutöver beaktas även deras önskan att lämna arv. Vidare antas individerna ha rationella förväntningar, vilket i modellen innebär att de har fullständig kännedom om framtida priser och inkomster. Befolkningens åldersfördelning är den som redovisats i kapitel
Åldersfordelningen, löneutvecklingen under individernas
livstid och de offentliga ålderspensionernas storlek blir i modellen de faktorer avgör
som hur stora besparingar hushållssektorn bygger upp.
Generellt sett blir nettosparandet i modellen högt i ett land där
unga yrkesaktiva människor utgör en stor andel och lågt andelen äldre är
om hög. För en viss åldersfördelning i ekonomin blir sparandet högre högre räntan är.
Ju mer omfattande de offentliga ålderspensionema är desto lägre blir nettosparandet i ekonomin. Det beror på att individernas egna sparande infor ålderdomen minskar om de offentliga pensionema höjs. Något kompenserande offentligt sparande kommer inte till stånd när det offentliga pensionssystemet är av fordelningskaraktär.
Under de kommande 10 åren bör den demografiska utvecklingen enligt simuleringarna leda till ett ökat sparande, se diagram 8.1. Befolknings-
Diagram 8.1 Ekonomins nettosparkvot 1970-2040
Procent av disponibel nutionalinkomst
2Modellen, antagandena
och simuleringsresultaten 1970 1980 1990 2000 presenterasmer utförligt
2010 2020 2030 2040
i bilaga till Långtidsut-l Källas Finansdepartementetl990, redningen 1990Finans-
Metoder, modeller och beräkningar, bilaga tilll Långtidsutredmngen 1990. departementet, 1990.
Volym 2 s. 166strukturen förskjuts nämligen så att en större andel av befolkningen under denna period kommer att befinna sig i den ålder då man normalt har den
högsta sparbenägenheten.
Efter år 2010 minskar emellertid den yrkesaktiva delen av befolkningen, dvs. de har den högsta sparbenägenheten blir relativt sett :ärre.
som Samtidigt ökar försörjningsbördan när andelen pensionärer växer Till följd detta behöver ATP-avgiftema höjas kraftigt. Det växande avgifts-
av trycket medför att också inkomsterna för de yrkesaktiva generationerna
Den sammanlagda effekten blir att sparandet minskar. pressas.
Såsmåningom kommer emellertid förutsättningarna för ett ökat sparan-
förbättras. Omkring år 2025 ökar återigen de yrkesaktivas andel av de att befolkningen. Det blir då också möjligt att sänka avgiftstrycket något.
Sparandet och inkomstfördelningen mellan generationer
Sparandet kan påverkas många andra faktorer än den demografiska
av utvecklingen, exempelvis tillväxten i ekonomin, Skatteregler och pen-
av sionssystemets utformning. I detta avsnitt analyseras pensionssystemets inverkan på sparandet i ekonomin och därmed på inkomstfördelningen
mellan generationer.
ATP-reformen 1960 innebar stor förändring av det svenska pensions-
en systemet. Hushållens försäkringssparande föll kraftigt under AP-fondens introduktionsperiod 1960- 1964. Därefter föll både företagens och hushållens bruttosparande drastiskt 1965-1969. Detta har tolkats som en försenad reaktion på införandet av ATP Finansdepartementet, 1975. Det minskade privata sparandet under 1960-talet kompenserades dock i stort
ett ökat offentligt sparande när AP-fonden byggdes upp. sett av
Det finns studier visar att ATP-reformen medfört en inkomstom-
som fördelning mellan generationer. Den individuella livstidsinkomsten har exempelvis beräknats öka med mellan 2 och 4% för de som var medelålders eller äldre när ATP-reformen genomfördes. För dagens 40-45 åring-
och den efterföljande generationen har däremot livstidsinkomsten bear räknats minska med i genomsnitt 2% ATP-reformen Ståhlberg,
p.g.a. 1989.
inkomstomfördelning mellan generationer motverkades dock i
Denna viss mån AP-fonden byggdes under 1960-talet. Sedan 1972 har
av att upp emellertid AP-fondens finansiella sparande andel av BNP successivt
som fallit.
Mot denna bakgrund kan det intressant att belysa hur förändringar
vara i ATP-systemet kan tänkas påverka nettosparandet i framtiden och vilken betydelse det har för inkomstfördelningen mellan generationer.
De förändringar analyseras är att taket i ATP-systemet tas bort, att
som den genomsnittliga yrkesaktiva tiden ökar med två år exempelvis till följd
flexibel pensionsålder har införts och att ersättningsgraden i av att en mer pensionssystemet sänks.
Simuleringarna görs med makroekonomisk modell som tar hänsyn
en till den demografiska utvecklingen -och till de effekter på sparandet som
upphov till. Hänsyn tas också till förändringar i de offentliga denna ger utgifterna är direkt beroende befolkningens åldersmässiga sam-
som av
Volym 2 s. 167Diagram 8.2 Ekonomins nettosparkvot
Procent ov disponibel notionolinkomst
2000 v 2010 1 2020 v v
1990 2030 E40
Volym 2 s. 167Källa: Finansdepartementet 1990, Metoder, modeller och beräkningar, bilaga tilll Långtidsutredningen 1990.
mansättning och de avgifter som krävs för att finansiera pensionsåtagandena. I diagram 8.2 redovisas elfektema på ekonomins nettosparkvot av att pensionsåldern höjs år 2000 med ett år och år 2010 med ytterligare år. ett En genomsnittligt högre pensionsålder minskar kostnaderna för pensioner och ökar arbetskraften. Det möjliggör en högre tillväxt capita. Penper sionsavgifterna kan enligt modellsimuleringama bli 4 procentenheter ca lägre med denna förändring i pensionsåldern, diagram 8.3. De lägre se pensionsavgifterna innebär minskade inkomstöverföringar från till yngre äldre generationer. Eftersom de yngre har högre sparbenägenhet, blir en konsekvensen att det genomsnittliga sparandet i ekonomin ökar. Det ökade hushållssparandet medför i sin tur att hela ekonomins nettosparande växer. Högre sparande och större arbetskraftsutbud innebär också att kapitalbildningen ökar, vilket får positiva konsekvenser för reallöneutvecklingen. Om ersättningsgraden i pensionssystemet sänks skulle det effekter på ge sparandet liknande de som följer av en högre pensionsålder. Också i detta fall blir behovet av inkomstöverföringar till äldre generationer mindre och därmed stiger sparandet. I diagram 8.2 och 8.3 redovisas också en simulering där taket i ATPsystemet tas bort. Taket innebär att den pensionsgrundande inkomsten är maximerad. Idag är det en relativt liten andel befolkningen av vars pensioner begränsas på detta vis. l takt med att reallönerna stiger kommer dock en allt större andel att nå taket. Om taket tas bon kommer följdaktli-
Volym 2 s. 168Diagram 8.3 ATP- ochfolkpensionsavgifter Procent av lönesumman 35 33 - 31 29 - 27 25 - 23 -
V I u I r V r V I
1990 2000 2010 2020 2030 2040 Källa: Finansdepartementet1990, Metoder, modeller ochberäkningar, bilagal till Lángtidsutredningen l990. gen allt fler att högre pensioner. Det medför i sin tur att högre ATPavgifter måste tas ut från de yrkesaktiva. Därmed förstärks den sparandeminskning som följer av den demografiska utvecklingen några år in på ZOOO-talet. Tabell 8.1 Välfärdseüekter av förändringar i pensionssystemetoch finanspolitiken. Skillnad jämfört medett referensalternativ bestående dagenspensionssystemav Skillnad i välfärdsekvivalenter för olika generationer uttryckt i procentenheter
Inget Högre Lägre
| Gene- | tak | pensions- | ersättnings- |
| ration | ålder | grad | |
| 75 | 0.0 | 0.0 | 0.0 |
-
| -65 | 0.0 | 0.0 | 0.0 |
| -50 | 0.0 | 0.0 | 0.0 |
| 25 | 0.1 | -0.4 | -O.5 |
-
l0 0.1 -0.4 0.2 -
| 0 | 0.1 | -0.0 | 1.2 |
| lO | -0.3 | 0.7 | 2.2 |
| 25 | l - | 2.4 | 3.5 |
| 50 | -3.5 | 4.1 | 5.0 |
| 75 | -4.4 | 4.9 | 5.6 |
| 100 | -5.l | 5.3 | 6.1 |
| 125 | -5.2 | 5.2 | 5.8 |
| 150 | -5.5 | 5.3 | 5.9 |
Anm.: Skillnaden mätt med välfärdsekvivalenter fångar den kompensation i termer av de totala resurserfinansiella tillgångar och nuvärdet av framtida arbetsinkomster som respektive generation skulle behöva för att vara beredd att avståifrån den aktuella förändringen. Källa: Finansdepartementetl990. Metoder, modeller och beräkningar, bilaga tilll Lángtidsutmdningen 1990.
Volym 2 s. 169De olika förändringarna i pensionssystemet kan också analyseras uriett välfärdsperspektiv med hjälp av s. "välfárdsekvivalenter" för olika generationer l tabell 8.1 jämförs de diskuterade förändringarna med dagens system med hjälp av detta mått. Generationen 0 i tabellen betecknar de som föds när respektive reform genomförs och generationen -75 avser den allra äldsta åldersgruppen. En höjning av pensionsåldern under det första decenniet på 2000-talet, liksom lägre ersättningsgrad, medför en ökad välfärd för kommande en generationer. Eftersom den ökade kapitalbildningen sker successivt mognar vinsterna av en sådan reform ut gradvis. Framtida generationer kommer däremot att göra förluster i välfárdstermer om taket i ATP-systemet tas bort. Orsaken är att det lägre sparandet leder till en långsammare kapitalbildning och därmed en sämre reallöneutveckling. De negativa effekterna visar sig emellertid fullt ut först efter ett antal år.
8.4¶Offentliga utgifter fram till år 2025
Volym 2 s. 169En begränsad uppgång i utgiftsandelen Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn utgörs av skillnaden mellan sektorns inkomster och utgifter. Som utgångspunkt för diskussionen kring det offentliga sparandet i nästa avsnitt presenteras här några olika kalkyler över den offentliga sektorns utgiftsutveckling i ett längre tidsperspektiv, fram till år 2025. Beräkningarna omfattar samtliga utgifter i den offentliga sektorn exklusive ränteutgifter. l det huvudalternativ redovisas antas att näringslivets produktivitet som ökar med i genomsnitt 2% år. Vidare antas befolkningsutvecklingen per och arbetskraftsutbudet i timmar för hela ekonomin fram till år 2025 följa den utveckling som redovisades i kapitel Reallönen har antagits växa i takt som näringslivets produktivisamma dvs. med 2%. Vidare antas att reallönen i den offentliga sektorn växer tet, med takt i näringslivet. Produktiviteten i den offentliga seksamma som har i enlighet med beräkningskonventionen i nationalräkenskaperna torn oförändrad under hela tidsperioden. Alla dessa antaganden förutsatts vara är förknippade med hög grad osäkerhet. Därför genomförs ett par av känslighetskalkyler.
Tabell 8.2 Arbetskraftsutbud i timmar ochBNP-tillväxt 1respektive 2 procentsproduktivitetstillväxt i näringslivet Skillnaden mätt med
| Årlig procentuell förändring 1990- 1995 | 1996- 2000 | 2001- 2010 | 2011- 2025 | välfärdsekvivalenter fångar den kompensation i termer av de totala re- surser finansiella till- gångar och nuvärdet av | |
| Arbetskraftsutbud | framtida arbetsinkoms- | ||||
| i timmar | 0,7 | 0,7 | -0,2 | -0,1 | ter som respektive gene- |
| % alt. | 1,3 | 1,4 | 0,4 | 0,2 | ration skulle behöva för |
BNP 1 BNP 2% alt. 2,1 2,2 1,2 1,0 att vara bereddatt avstå
ifrån denaktuella föränd- Källa; Finansdepartementet. ringen.
Volym 2 s. 170Den genomsnittliga årliga BNP-tillväxten för hela tidsperioden 1990-
2025 beräknas bli omkring 0,6% vid l % produktivitetstillväxt i näringsli-
vet och omkring 1,4% när produktiviteten i näringslivet växer med 2%, se tabell 8.2.
Den offentliga konsumtionsvolymen bedöms öka med 1,6% år fram per till år 2000 och därefter med 1% per år. En känslighetskalkyl genomförs
med en konsumtionsutveckling baserad på oförändrad resursinsats en per individ i olika åldersgrupper samt de beslut reformer redan fattats om som s.k. baskalkyl.
De ofentliga investeringarna bedöms öka med drygt 1,6% år fram per till år 2000 för att därefter öka med takt knappt 0,5 °/0 år. en av per Till långtidsutredningen har riksförsäkringsverket utarbetat prognoser för ATP, folkpension, delpension, kommunalt bostadstillägg KBT och
sjukpenning, vilka år 1988 sammantaget utgjorde drygt 50 de ofentliav ga transfereringarna.
Bedömningarna av dessa och övriga transfereringar redovisas i kapitel 7
tillsammans med en mer utförlig redovisning konsumtions- och inveav steringsbedömningama.
Frågan är nu hur de olfentliga utgifterna andel BNP kommer som av att utvecklas. Om produktiviteten i näringslivet växer med 2% år, växer per BNP-andelen från omkring 56% år 1990 till omkring 63 °/0 år 2025, se tabell 8.3.
Tabell 8.3 Offentliga utgifter 1990-2025. Huvudaltemativet Procentuell andelav BNP i löpande priser
| År | 1990 | 1995 2000 2010 2025 | |
| Offentlig konsumtion | 26,5 27,2 27,9 30,7 36,3 | ||
| Offentliga investeringar 3,0 | 2,9 2,7 2,4 | 2,0 | |
| Pensioner | l l | 10,6 10,1 1l | 11,3 |
Ovriga transfereringar 15,2 15,8 15,2 14,5 13,5
Summautgifter 55,7 56,5 56,0 58,7 63,1
De offentliga utgifterna för 1990 är hämtade från Preliminär nationalbudget för 1990PNB. Källa: Finansdepartementet.
Det är den offentliga konsumtionen medför att de offentliga utgifsom terna på lång sikt ökar. Avgörande för hur den offentliga konsumtionen
utvecklas räknat som andel av BNP är hur snabbt antalet arbetade - timmar inom den offentliga sektorn växer i förhållande till det privata näringslivet. Efter år 2000 antas det totala utbudet arbetstimmar minsav ka. En konsekvens av det är att den offentliga sektorns andel det totala av antalet utförda arbetstimmar ökar än tidigare. Det förklarar i sin mer tur varför den offentliga konsumtionens andel BNP då växer snabbare. av ATP-utgiftema fortsätter att växa fram till år 2025 samtidigt folksom pensionema förväntas minska i motsvarande grad, räknat som andel av BNP. Sammantaget innebär detta att pensionernas andel BNP kan av förväntas vara i stort sett oförändrad under hela tidsperioden.
Omkring år 2010 är ATP-systemet fullt utbyggt. Uppgången i ATP-
utgiftema fram till dess är huvudsakligen följd ATP-systemets en av suc-
Volym 2 s. 171cessiva utbyggnad. Därefter förväntas pensionärernas andel av befolkning-
öka. Den utgiftsökning för ATP-systemet som en större andel pensionäen
utgör motverkas emellertid den takkonstruktion som finns i ATPrer av systemet.
Några alternativa utgiftsbanor
l tabell 8.4 redovisas kalkyl där produktiviteten i näringslivet har anta-
en gits öka med 1 år. Vid så låg produktivitetstillväxt beräknas de
per en offentliga utgifterna öka från omkring 56% BNP år 1990 till drygt 71 °/o
av av BNP år 2025.
Tabell 8.4 Oñentliga utgifter 1990-2025. l procentsproduktivitetsutveckling i näringslivet Procentuell andel av BNP i löpandepriser
| År | 1990 1995 2000 2010 2025 |
| Offentlig konsumtion | 26,5 27,5 28,5 32,0 38,4 |
| Offentliga investeringar 3,0 3,0 | 3,0 2,9 2,8 |
| Pensioner | 11,0 11,1 11,1 13,0 14,9 |
Ovriga transfereringar 15,2 16,0 15,6 15,4 15,2
Summautgifter 55,7 57,7 58,3 63,3 71,3
° De offentliga utgifterna för 1990är hämtade från Preliminär nationalbudget för 1990PNB. - Källa: Finansdepartementet.
Den offentliga konsumtionen växer endast marginellt snabbare som andel BNP vid lägre produktivitetstillväxt i näringslivet. Det är en av en följd att den lägre produktivitetstillväxten i motsvarande grad antas av minska reallönetillväxten i näringslivet och därmed i den offentliga sektorn. Det medför i sin tur att den offentliga sektorns lönekostnader som för 70 °/o den offentliga konsumtionen blir i motsvarande svarar ca av grad lägre. Det är framförallt pensionsutgiftemas andel av BNP som ökar vid en lägre produktivitetstillväxt. Skälet är att pensionema är värdesäkrade såväl de intjänade pensionspoängen som de utgående pensiogenom att följer konsumentprisutvecklingen. Det medför att lägre den reala nerna tillväxten i ekonomin blir desto högre blir pensionsutbetalningarna räknade som andel av BNP. Även de övriga transfereringsutgifterna ökar andel av BNP jämfört som med huvudalternativet, eftersom del dessa exempelvis barnbidraen av get och studiebidraget antagits vara realt oförändrade. - Slutligen redovisas i tabell 8.5 kalkyl där den ofentliga konsumtionen en växer med 1,2% år under perioden 1990- 1995, 1,0°/oper år under per perioden 1996-2000 och 0,2 år därefter fram till år 2025, d.v.s. per enligt den baskalkyl som presenterades i kapitel
Volym 2 s. 172Tabell 8.5 Offentliga utgifter 1990-2025. Offentlig konsumtionenligt baskalkyl Procentuellandel av BNP löpande priseri År 1990 1995 2000 2010 2025
Offentlig konsumtion 26,5 26,6 26,4 26,6 27,2 Offentliga investeringar 3,0 2,9 2,7 2,4 1,9 Pensioner l 1,0 10,6 10,0 10,8 10,9 Ovriga transfereringar 15,2 15,8 15,1 14,4 13,3 Summautgifter 55,7 55,9 54,3 54,2 53,3 a De offentliga utgifterna för 1990är hämtade från Preliminär nationalbudget för 1990PNB. Källa: Finansdepartementet.
Den lägre offentliga konsumtionstillväxten medför att BNP ökar något snabbare, med l,6°/0 per år under perioden 1990-2025 jämfört med 1,4°/0 per år i huvudalternativet. De offentliga utgifterna som andel av BNP beräknas, efter marginell en ökning 1990- 1995, minska successivt fram till år 2025. Den lägre utgiftsnivån i slutåretjämfört med huvudalternativet, 53,3 °/0av BNP mot 63,1 % av BNP, kan huvudsakligen förklaras av den lägre konsumtionsvolymen. Den högre BNP-tillväxten i detta alternativ medför dock att även utgifterna för framförallt pensionerna minskar räknat andel BNP, jämfört som av med huvudaltemativet.
8.5¶Offentliga utgifter, skattetryck och sparande
Volym 2 s. 172År 1990, som är utgångsåret för de ovan redovisade långsiktiga utgiftskalkylema, beräknas det finansiella sparandet i den offentliga sektorn uppgå till knappt 5 av BNP. Staten och socialförsäkringssektom beräknas uppvisa överskott på omkring 2,5 respektive 3% av BNP, medan den kommunala sektorn beräknas ett finansiellt underskott på omkring 1°/0 av BNP. När utgiftsutvecklingen för den offentliga sektorn är bestämd, blir valet av skattetryck avgörande för det offentliga finansiella sparandets storlek. Därmed bestäms också utvecklingen över tiden för de finansiella nettotillgångarna i den offentliga sektorn. Tillväxten i ekonomin och de offentliga utgifternas utveckling är dock av flera skäl inte oberoende av valet av skattetryck. Ett högre skattetryck kan t.ex. förväntas effekter på arbetskraftsutbudet samt produktivitetstillväxten och därmed pá tillväxten i ekonomin, kapitel Valet se av skattetryck får emellertid också konsekvenser för sparandets utveckling. Såväl den nuvarande som framtida möjliga konsumtionsvolymen påverkas och därmed även fördelningen välfärden över tiden. av För att studera tänkbara efekter på sparande och inkomstfördelningen mellan generationer av olika utvecklingsvägar för skatter och offentliga 4Sebilaga till Långtids-l utredningen 1990Fi- utgifter har ett par simuleringar genomförts Mellan huvudalternativet i nansdepartementet, detta avsnitt och i avsnitt 8.4 råder överenstämmelse vad avser de offentli- 1990 för en beskrivning den modell ga utgifterna, arbetskraftsutbudet och produktiviteten. Vidare har skatteav som använts, MAMMA. trycket antagits vara oförändrat under hela perioden 1990-2025.
Volym 2 s. 173Den offentliga sektorn uppvisar med dessa förutsättningar positiva finansiella sparsaldon under hela 1990-talet av samma storleksordning som vid slutet 1980-talet, dvs. omkring 4% av BNP. Eftersom de offentliga
av utgiftemas andel av BNP ökar går det att sluta sig till att en ökande andel
överskotten skapas avkastningen på den växande offentliga förmöav av genheten. Efter år 2000 sker en successiv försämring av det offentliga finansiella sparandet. År 2020 har utgifterna ökat så mycket att det finansiella sparandet i den offentliga sektorn är noll, för att därefter bli negativt.
l första känslighetskalkyl studeras effektema av att ändra skatterna så
en att det finansiella sparandet i den offentliga sektorn är noll varje år, samtidigt som de offentliga utgifterna utvecklas som tidigare. Konsekvensen av detta är att skattetrycket blir lägre under perioden 1990-2005 och högre under perioden 2005 2025.
-
Hushållen väljer att under 1990-talet konsumera en del av de ökade nettoinkomstema återstoden. Den privata konsumtionen blir
och att spara i denna känslighetskalkyl i genomsnitt 1,9% högre i nivå under perioden fram till år 2000, tabell 8.6. Tillsammans med det lägre offentliga
se sparandet leder detta till en bytesbalansförsämring motsvarande 1,5% av BNP år 2000.
Tabell 8.6 Konsumtion, bytesbalansochnationalförmögenhet Procentuell skillnad i simuleringama gentemot huvudaltemativet år 2000
Genomsnittlig konsum- Bytesbalans/BNP National-
tion 1990 2000, nivå: i procentenheter förmögenhet
-
Privat Offentlig Totalt Sänkta skatter 1,9 0,0 1,2 1,5 -0,5
- Ökad offentlig konsumtion 0,0 9,5 3,5 3,5 1,4
- - Källor; Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Eftersom utlandsskulden år 2000 blir högre blir det framtida konsumtionsutrymmet eller nationalförmögenheten se kapitel 2 0,5 % lägre. Sammanfattningsvis tenderar alltså den initiala sänkningen av skattetrycket, under givna förutsättningar, att försämra ekonomins totala sparande och därmed att omfördela konsumtionen från framtida till nuvarande generationer.
l den andra känslighetskalkylen studeras effektema av en ökad ofentlig konsumtion under 1990-talet, medan skattetrycket är detsamma som i huvudaltemativet. För jämförelsens skull antas att den offentliga konsumtionen ökar precis så mycket att det offentliga sparandet blir noll under 1990-talet. Det innebär att den offentliga konsumtionen under 1990-talet är i genomsnitt 9,5°/o högre än i huvudaltemativet. För perioden därefter antas den offentliga konsumtionen följa utvecklingen i huvudaltemativet.
Vidare antas i denna simulering att nivån på den offentliga konsumtio-
inte påverkar det privata konsumtionsbehovet. Eftersom konsumennen ternas inkomster är desamma som i huvudaltemativet sker i denna känslighetskalkyl till skillnad från den föregående inget ökat sparande hos
- -
Volym 2 s. 174hushållen. Hela ökningen i offentlig konsumtion resulterar därför i en försämring av bytesbalansen, jämfört med huvudalternativet med omkring 3,5 procentenheter BNP. Den negativa effekten på framtida av generationers konsumtionsmöjligheter blir därmed starkare än i fallet med minskat skattetryck. Nationalförmögenheten blir 1,4°/olägre år 2000, jämfört med en försämring med omkring 0,5% när skattetrycket sänktes. Utgiftsberäkningarna i avsnitt 8.4 visar att de offentliga utgifterna som andel av BNP tenderar att stiga gradvis när produktiviteten öka med antas 2°/oi näringslivet och arbetskraften växer enligt tidigare utnyttjad prognos. Om skattetrycket är kvar på nuvarande nivå kommer ändå den offentliga sektorn med dessa antaganden att kunna ha finansiella överskott bra bit en in på 2000-talet. Det beror på att löpande utgifter delvis kan täckas med ränteinkomster från en offentlig förmögenhet växer kontinuerligt, som men med avtagande takt. Om den offentliga konsumtionens ökningstakt däremot kan nedbringas till baskalkylens nivå kan skattetrycket med samma allmänekonomiska förutsättningar successivt sänkas fram till år 2025. Mot denna bakgrund kan det vara intressant att studera vad som händer om skattetrycket sänks. Det belyses i simuleringama i avsnitt 8.5. en av Effekten blir en nedgång i det totala sparandet i ekonomin och i bytesbalansen. Någon hänsyn har då emellertid inte tagits till exempelvis att ett lägre skattetryck kan tänkas påverka den ekonomiska tillväxten i ekono-
mm.
8.6¶Den privata sektorns sparande
Volym 2 s. 174Hushållssektorns sparande har minskat
l-lushållssparandet är idag mycket lågt, diagram 8.4. Under 1960- och se l970-talen var nettosparandet skillnaden mellan disponibel inkomst och privat konsumtion hela tiden positivt. Mätt dispo- - som procent av nibel inkomst varierade det mellan 7,5 och 2,5%. Under 1980-talet har däremot nettosparkvoten minskat dramatiskt, från knappt 5% år 1980 till lägre än -5% år 1988. Nettosparandets utveckling under de första åren på 1980-talet kan förklaras med att hushållen försökte behålla sin konsumtionsstandard trots minskade realinkomster. Real disponibel inkomst minskade med drygt 5% under perioden 1980-1983 medan konsumtionsvolymen endast minskade med 2 °/o.Därmed sjönk nettosparkvoten med ca 3 procentenheter. Under perioden 1983-1988 steg real disponibel inkomst med 10%. Ändå ökade inte hushållens sparande. Tvärtom minskade nettosparkvo-
ten, till som lägst 5% 1988. Det är det - lägsta värdet sparkvoten uppvisat under hela efterkrigstiden. Det är dock värt att notera att nettosparandet enligt nationalräkenskapernas definition inte inkluderar sparande i form av varaktiga konsumtionsvaror. Skulle den göra det blir utvecklingen under 1980-talets del mindre dramatisk. Nettosparkvoten senare skulle då i stort sett vara oförändrad efter 1982.
Volym 2 s. 175Diagram 8.4 Hushållens nettosparkvot 1970- 1989 Procent av disponibel inkomst
19.75 19.80 19185
Volym 2 s. 1751970 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Hushållens nettosparande kan delas upp i realt ochfinansiellt sparande, se diagram 8.4. Det finansiella sparandet utgörs huvudsakligen av nettoupplåning på kreditmarknaden, banksparande, aktiesparande, individuellt försäkringssparande och obligationssparande medan nettoinvesteringar i egna hem och fritidshus dominerar det reala sparandet.
Av diagrammet framgår att utvecklingen under 1980-talets första år orsakades av ett försämrat realt sparande. Därefter minskade även det finansiella sparandet, medan det reala sparandet stabiliserat sig på en nivå kring noll-strecket.
Nedgången i hushållens bostadsinvesteringar efter år 1979 kan förklaras med att realräntorna steg i slutet av 1970-talet samtidigt som ränteavdragen begränsades i början av l980-talet. Till detta kommer att realräntorna under l980-talet har fortsatt att ligga på en historiskt sett hög nivå.
Nedgången finansiella sparkvoten under de senaste åren torde huvudsakligen hänga samman med avregleringen på kreditmarknaden. Hushållen fick därmed större möjligheter att lånefinansiera sin konsumtion. Dessutom har hushållens starka förmögenhetstillväxt i form av
värdestegringar på fastigheter och aktier bidragit till att hushållen
kunnat ökat sin upplåning.
Ett successivt ökande hushållssparande Av avsnitt 8.3 framgår att den demografiska utvecklingen bör ha en positiv effekt på hushållen nettosparande under 1990-talet eftersom den yrkesaktiva andelen av befolkningen väntas växa. Under det första decenniet på 2000-talet väntas andelen yrkesaktiva vara kvar på i stort sett oförändrad nivå, för att sedan successivt börja minska omkring år 2010, då de stora
Volym 2 s. 176grupperna födda på 1940-talet börjar gå i pension. Den demografiska utvecklingen bör därmed först efter år 2010 få en negativ effekt på hushållssparandet. ATP-reformen och tillväxten i de kollektivavtalsreglerade pensionsxsvstemen kan vara en viktig Förklaring till det långsiktigt lägre hushållssparandet. Under 1990-talet kommer de flesta blivande pensionärerna omfatatt tas av dessa pensionssystem. Den skillnad som funnits mellan äldres och yngres motiv till privat pensionssparande skulle därmed minska under 1990-talet. Det bör innebära att den trendmässiga minskningen hushålav lens sparande som har orsakats att successivt fler i yrkesverksam av ålder får full ATP upphör i framtiden. Eftersom basbeloppet ökar i takt med konsumentpriserna kommer en ökande andel av befolkningen att ha inkomster över taket i ATP vid reallönetillväxt i ekonomin. Detta kan leda till att det privata pensionssparandet ökar under 1990-talet och början av 2000-talet, i syfte att kompensera för en lägre ersättningsgrad i ATP-systemet. l den mån uppgången i det privata sparandet sker via individuella pensionsförsäkringar förbättras även hushållssektorns sparande i motsvarande grad. De relativt stora effekterna på hushållens finansiella sparande orsakade av avregleringen på kredilmarknaden torde tillfällig vara av karaktär. De tidigare regleringarna medförde att hushållen inte kunde skuldsatta sig i önskad omfattning. Anpassningen till önskad skuldsättningsgrad en bör i huvudsak ha skett vid 1980-talets utgång. l fortsättningen förväntas belåningen öka endast i den utsträckning som också värdet på hushållens tillgångar ökar. En viktig aspekt att beakta vid en analys det framtida hushållssparanav det är effekterna av den skatlereform skall genomföras under åren som 1990 och 1991. Hur skattereformen påverkar hushållens nettosparande på lite längre sikt är svårt att bedöma, se kapitel Det finns rad motveren kande faktorer att ta hänsyn till. Reformen torde generellt sett leda till en förskjutning från realt till finansiellt sparande, framförallt genom en minskad skuldsättning för hushållen. Det finansiella bruttosparandet påverkas positivt skattereformen av genom att avkastningen på fullt beskattat sparande stiger och negativt genom att avkastningen på idag obeskattat sparande, t.ex. allemanssparande och pensionssparande, försämras. Nettoeffekten på hushållens bruttosparande antas bli svagt positiv. Skattereformen torde slutligen innebära att hushållens reala sparande minskar. Kostnaden för innehav fritidshus och av eget hem stiger dels genom att värdet av ränteavdragen minskar, dels genom en högre löpande beskattning. Skattereformen bör därmed resultera i lägre nettoinvesteringar i egna hem och fritidshus. Den reala inkomstutvecklingen är sannolikt den viktigaste bestämningsfaktorn för hushållens nettosparande. Enligt den bedömning av den svenska ekonomins utveckling under 1990-talet redovisas i kapitel som 10, beräknas hushållens reala disponibla inkomster växa med i genomsnitt drygt 2 l/2 °/0per år under 1990-talet. Det talar för ökat hushållssparanett de. Sammantaget talar alltså det mesta för ökat hushållssparande ett på
Volym 2 s. 1771990-talet. Vid ökning de reala disponibla inkomsterna med i
en av genomsnitt 21/2°/0 år under 1990-talet antas nettosparkvoten stiga
per från 3% 1989 till omkring 2% år 2000.
ca -
F öretagssektorns sparande
Företagssektorns bruttosparande summan av totala investeringar och finansiellt sparande ökade från omkring 11,6°/0 av BNP år 1980 till drygt 14% BNP år 1985, setabell 8.7. Det förbättrade sparandet förklaras av
av den stora vinstuppgång skedde åren 1982- 1983 efter devalveringar-
som
1981 och 1982. Under denna period skedde även en kraftig investena ringstillväxt åren 1984- 1985. De följande åren fram till år 1988 sjönk bruttosparandet med 2 procentenheter, ned till drygt 12% av BNP år 1988
investeringarna fortsatte öka medan företagens finansiella sparande sjönk med drygt 3% av BNP.
Tabell 8.7 Sparandeti företagssektorn Procentuell andel av BNP i löpandepriser
1980 1985 1988 1989
Bruttosparande
| Finansiella företag | 4,3 | 4,8 | 5,4 | 5,4 |
| Icke-finansiella företag | 7,2 | 9,5 | 6,9 | 4,0 |
| Totalt | 11,6 | 14,3 | 12,4 | 9,4 |
Investeringar
| Finansiella företag | 0,2 | 0,5 | 0,7 | 0,7 |
| Icke-finansiella företag 1 1,5 | 12,6 | 13,6 | 14,3 | |
| Totalt | 11,7 | 13,0 | 14,3 | 15,0 |
Finansiellt sparande
| Finansiella företag | 4,1 | 4,3 | 4,7 | 4,7 |
| Icke-finansiella företag -4,2 | 3,0 - | -6,7 | 10,3 -- | |
| Totalt | -0, l | 1,3 | 2,0 - | 5,6 - |
Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Bruttosparandet hos de finansiella företagen banker, finansbolag och försäkringsbolag har stadigt legat på en nivå kring 4- 5,5°/oav BNP under 1980-talet. Förändringarna i företagssektoms bruttosparande under denna tidsperiod kan således hänföras till de icke-finansiella företagen. Under perioden 1985-1988 minskade de sitt bruttosparande från 9,5% till ca 7%, räknat andel BNP. Det finansiella sparandet sjönk därmed
som av med hela 3,7 procentenheter mellan åren 1985 och 1988, vilket inte kan förklaras med vinstutvecklingen eller med de inhemska investeringamas utveckling.
Den viktigaste förklaringen till att det finansiella sparandet hos de ickefinansiella företagen har minskat är den expansion skett utomlands i
som form direktinvesteringar och aktieköp. Dessa ökade från ca 10 miljar-
av der kr. 1985 till drygt 30 miljarder kr. 1988. De högre direktinvesteringar-
har medfört stigande upplåning i utlandet och ökade räntebetalningna en
Den avkastning genererats har endast i begränsad omfattning ar. som tagits hem till Sverige.
Volym 2 s. 178Företagens bruttosparande minskade ytterligare år 1989 till drygt 9% av BNP. Det minskade bruttosparandet kan även under detta år huvudsakligen förklaras av kraftigt ökade räntebetalningar till utlandet. Företagens investeringar ökade med ca 0,7 av BNP under 1989. Konsekvensen blev att företagssektorn finansiella sparande minskade ytterligare, med ca 3,6%
BNP. Företagssektorns finansiella underskott skulle därmed bli i storav leksordningen -5,6 °/oav BNP år 1989.
Samtidigt har Företagen emellertid byggt upp tillgångar utomlands. De ökade utlandstillgångama bör ge direktavkastning och värdestegring, vilket på sikt bör komma företagssektorns finansiella sparande till godo.
Enligt rekommendationer från Internationella valutafonden skall avkastningen på direktinvesteringar i form av återinvesterade vinstmedel löpande redovisas som intäkter under posten avkastning på kapital i bytesbalansen och som utflöde av direkta investeringar i kapitalbalansen. Skulle den statistiska redovisningen ske på detta sätt skulle således såväl det finansiella sparandet som bruttosparandet varit väsentligt högre i företagssektorn under åren 1985- 1989.
Hur företagens framtida finansiella sparande kommer att utvecklas är svårt att bedöma eftersom det i hög grad är beroende av företagens direktinvesteringar i utlandet samt i vilken utsträckning avkastningen på dessa återförs till Sverige. Företagens underskott beräknas öka kraftigt de närmaste åren. Det är dock delvis en följd av att den registrerade avkastningen på företagens utlandstillgångar är så låg, eftersom en stor del av vinsterna från utlandet återinvesteras utomlands.
l framtiden är det möjligt att företagen väljer att ta hem en större andel
de utländska vinsterna till Sverige. Vid en given inhemsk investeringsav och vinstnivå skulle det medföra ett högre finansiellt sparande i företagssektorn. Denna frågeställning diskuteras mer utförligt både i kapitel 9 och 11.
Företagssektorns bruttosparande såsom det mäts idag bedöms
-- minska till 6 7% BNP år 1991 för därefter öka. År 2000 bedöms
ca av att
bruttosparandet i företagssektorn återigen kunna vara i samma storleksordning som år 1989, dvs. ca 10% av BNP.
8.7¶Pensionssystem och pensionssparande
Volym 2 s. 178Av tidigare avsnitt har framgått att det finns många fler faktorer att ta hänsyn till vid utformningen av pensionssystemet än dess inverkan på sparandet i ekonomin. Hur pensionssystemet är uppbyggt påverkar även effektiviteten i resursanvändningen. Vidare påverkar pensionssystemet fördelningen konsumtionsmöjligheter mellan individer. Fördelnings-
av aspekten har flera dimensioner.Den avser dels fördelningen av konsumtionsmöjligheter inom en generation av pensionärer, dels fördelningen av konsumtionsutrymme mellan pensionärer och den övriga befolkningen, dvs. egentligen mellan generationer.
Diskussionen om dagens svenska pensionssystem kretsar till stor del kring ATP-systemet. Det är dock viktigt att ta hänsyn till att det finns flera
Volym 2 s. 179andra kollektiva och privata pensionssystem och att Förändringar i ATPsystemet påverkar dessa andra system.
Problemen i det nuvarande ATP-systemet kan delas in i tre huvudkategorier. Det första problemet rör fördelningen av tillgängligt konsumtionsutrymme mellan förvärvsaktiva och pensionärer. Eftersom ATP-pensio-
värdesäkras prisindexering är det beroende av tillväxttakten nerna genom i ekonomin. lnflationsskyddet innebär att pensionärerna garanteras sin tidigare standard. Om reallönema växer innebär det emellertid att pensionärerna får relativt sett mindre andel av tillgängligt konsumtionsutrym-
en
medan det omvända gäller vid ett reallönefall. me
Problemet med fördelningen mellan förvärvsaktiva och pensionärer skulle exempelvis kunna lösas genom att knyta pensionemas utveckling till Förändringar i de aktivas köpkraft Wetterberg, 1989. En sådan lösning är dock inte heller problemfri bl.a. av den anledningen att det ständigt sker förskjutningar i befolkningens åldersstruktur och att arbetskraftsutbudet förändras över tiden. Därmed ställs krav på att pensionsavgiften eller pensionsnivån förändras Ståhlberg, 1989.
Det andra problemet har att göra med att en del av ATP-avgiften kan betraktas som en skatt. Avgifterna till ATP-systemet är direkt proportionella mot inkomsterna. Det är däremot inte förmånema utan dessa begränsas av regler som tillkommit av framför allt fördelningspolitiska skäl. De s. l5- och 30-årsreglema för intjänande av pensionspoäng samt taket på 7,5 basbelopp vid utbetalning av pensioner medför att kopplingen mellan avgift och pensionsförmån försvagas för vissa grupper. En högavlönad person som ligger på det s. ATP-taket om 7,5 basbelopp får aldrig ut mer i pension även om han skulle öka sina inkomster och därmed sina inbetalda ATP-avgifter. Motsvarande resonemang kan även föras om 15och 30-årsreglema. Det innebär att en betydande del av ATP-avgiften i praktiken är en skatt. Denna skatteandel kommer dessutom att öka vid tillväxt i ekonomin och när gradvis allt fler personer överskrider 15- och 30-års gränserna, som en följd av att ATP-systemet når sitt fullfunktionsstadium. På sikt urgröps således kopplingen mellan avgifter och förmåner ytterligare. Det kan i sin tänkas få konsekvenser för arbetskraftsutbu-
tur det, val av pensionsålder m. m.
Det tredje problemet rör sparandet i ekonomin. Som framgick av föregående avsnitt påverkar pensionssystemets utformning ekonomins totala sparande. Traditionellt har det huvudsakliga skälet för att spara varit att skapa trygghet inför ålderdomen.
Privat pensionssparande är normalt organiserat som ett försäkringssystem. Försäkringspremier betalas in och fonderas för att sedan utbetalas till de pensionerade. Det kallas för premiereservsystem och innebär att en omfattande kapitalbildning äger rum i ekonomin.
ATP-systemet är däremot uppbyggt som ett fördelningssystem. Där finansieras pensionsutbetalningama med pensionsavgifter eller skattemedel, samtidigt betalas in den förvärvsarbetande generationen. En
som av viss fondering sker i AP-fondema, men de är mycket små i förhållande till de totala pensionsåtagandena.
När ATP-systemet infördes bortföll ett av hushållens viktigaste motiv för att spara. l och med att det lägre privata pensionssparandet inte fullt ut
Volym 2 s. 180kompenserades av ett högre offentligt sparande är det troligt att sparandet i ekonomin idag är lägre än eljest.
Frågan är då hur det framtida pensionssystemet skall utformas för att de ovan nämnda problemen skall lösas. Man kan i varje fall tänka sig två olika utvecklingsvägar som är likartade vad gäller pensionssystemets funktionssätt, men som skiljer sig åt med avseende på var i ekonomin ett ökat fonderat sparande kommer till stånd i den ena fallet sker det fonderade
sparandet i den privata sektorn i det andra i den offentliga sektorn.
Om man låter ATP-systemet vara oförändrat enligt nuvarande regler kommer det vid real tillväxt i ekonomin att med tiden övergå till ett folkpensionssystem, fast på en högre nivå. En sådan utveckling torde stimulera privat kollektivt eller individuellt pensionssparande. Re-
- dan idag finns omfattande avtalsreglerade pensionssystem. lndustritjänstemännens pensionssystem är ett premiereservsystem. De privatanställda arbetarna har ett pensionssystem som är ett mellanting mellan premiereservsystem och fördelningssystem, ett s. kapitaltäckningssystem. De statliga och kommunala avtalspensionema betalas emellertid med löpande skattemedel och kan därför karaktäriseras som fördelningssystem.
Om inga Förändringar görs i det nuvarande ATP-systemet kommer säkerligen de privata pensionsforsäkringama i ökad utsträckning att bli ett komplement till ATP för personer med inkomster över taket på 7,5 basbelopp. Därmed skapas en stark koppling mellan pensionsavgifter och förmåner som omfattar en allt större del av de utbetalade pensionerna. Om de privata pensionspremierna fonderas bör denna utveckling få en positiv effekt på ekonomins totala sparande.
Ur fördelningspolitisk synpunkt är det viktigt att alla medborgare erbjuds möjlighet till kompletterande pensioner på likartade villkor. Om man vill låta ATP övergå till ett heltäckande folkpensionssystem är det också nödvändigt att höja grundpensionen för de som inte har full ATP.
Alternativet är att reformera ATP-systemet. Genom att förlänga kvalifikationstiderna vad gäller såväl intjänandetiden som de bästa åren i kombination med att ta bort taket så förstärks kopplingen mellan avgift och förmån i ATP-systemet. Då får avgifterna i mindre utsträckning än tidigare karaktären av skatt. Om sedan pensionerna värdesäkras, genom att deras utveckling knyts till förändringar i de aktivas köpkraft, erhålls en bättre följsamhet mellan den samhällsekonomiska utvecklingen och pensionsutbetalningarna. Om dessa ändringar skall genomföras utan att de totala ATP-utbetalningarna skall behöva ökas måste dock ersättningsgraden minska. En förutsättning för att detta reformerade ATP-system skall vara likvärdigt med utvecklingen utan förändring är dessutom att de ATPavgifter som betalas in fonderas.
De två alternativa utvecklingsvägarna för pensionssystemet i framtiden har skisserats för att visa att det med olika metoder är möjligt att hantera en del av det nuvarande systemets problem och ändå nå likartade och ur samhällsekonomisk synvinkel önskvärda resultat. Pensionsystemets konstruktion spelar en betydande roll för sparandet. Det är bl. a. mot denna bakgrund viktigt att få till stånd en diskussion om pensionerna och sparandet i framtiden.
Volym 2 s. 181l8l
8.8 Sammanfattning och slutsatser Det hävdas ofta att sparandet i ekonomin är för lågt. Vad som avses med detta påstående är inte alltid klart. Inte heller är orsakerna till det låga sparandet alltid så väl klarlagda. Det senare är emellertid en förutsättning för att kunna sätta in effektiva ekonomisk-politiska åtgärder.
Det totala sparandet i den svenska ekonomin spelar en stor roll för den framtida tillväxten och välfärden. Mot bakgrund av att Förvärvsarbetande under l990-talet svarar för en stor del av befolkningen, och att de äldre därefter ökar sin andel, borde sparandet under de närmaste tio åren vara högt.
Bruttosparandet i den svenska ekonomin bedöms kunna uppgå till i genomsnitt 17% av BNP under 1990-talet. Det är ungefär i nivå med
ca l980-talet, men väsentligt lägre än tidigare.
Hushållens totala sparande beräknas stiga från 1,4% av de disponibla
inkomsterna år 1990 till ca 2% år 2000. Ett ökat privat pensionssparande är troligt när allt fler kommer över gränsen för maximal ATP-pension. För ett högre finansiellt sparande talar skattereformen, även om dess effekt på det totala sparandet är oklar. Störst betydelse för hushållens sparande har emellertid inkomstutvecklingen.
Att bedöma hur firetagssektorns sparande kommer att utvecklas under det närmaste decenniet är mycket svårt. Även vinstnivån under 1990-
om talet som helhet förutsätts vara oförändrad är det möjligt att bruttosparandet minskar. De höga direktinvesteringar som skett i utlandet under slutet av 1980-talet med åtföljande utlandsupplåning, medför höga räntebetalningar även under 1990-talet. På sikt bör dock företagens ökade tillgångar i utlandet generera en avkastning som tas hem till Sverige och balanserar de ökade räntebetalningama. Det talar för att företagssektorns bruttosparande år 2000 borde kunna vara i samma storleksordning som år 1989.
Den ofentliga sektorn har vid ingången till 1990-talet ett positivt finansiellt sparande. Därmed är utgångsläget ett helt annat än vid 1980-talets början. Med de antaganden som tidigare gjorts om den ekonomiska ut-vecklingen under 1990-talet finns det förutsättningar för en fortsatt offentlig förmögenhetsuppbyggnad. Som andel av BNP skulle den offentliga förmögenheten under 1990-talet kunna stiga från 1,5% till ca 35% i ett balanserat scenario med drygt 2 ekonomisk tillväxt. Denna förmögenhet genererar i sin tur ökade ränteinkomster i den offentliga sektorn.
Självfallet är denna utveckling starkt beroende av den ekonomiska utvecklingen i övrigt. Den reser också frågan om var i samhället sparandet bör ske. Ett alternativ till en offentlig förmögenhetsuppbyggnad är att sänka skatterna. Lägre skatter kan förväntas medföra ökad effektivitet i ekonomin. Arbetskraftsutbudet kan tänkas öka liksom produktiviteten. Skatteandelen av BNP skulle också komma att närma sig den i omvärlden.
En förutsättning för att sänka skattetrycket och vidmakthålla den samhällsekonomiska balansen är att den nedgång i det offentliga sparandet som blir följden kompenseras av en uppgång i det privata sparandet. Det är troligt att en betydande del av det minskade offentliga sparandet skulle konsumeras av hushållen, i varje fall på kort sikt. Därmed skulle sparandet i ekonomin som helhet falla, vilket skulle kunna bidra till en högre inflationstakt och förvärra balansproblemen.
Volym 2 s. 182l82
Hur den ekonomiska tillväxten påverkas på längre sikt av valet mellan en offentlig förmögenhetsuppbyggnad och ett sänkt skattetryck är alltså inte självklart. Ett sänkt skattetryck kan förväntas resultera i en högre produktivitets- och arbetskraftstillväxt. Men den totala kapitalbildningen kan samtidigt falla.
Den bedömning som gjorts av sparandet under 1990-talet bygger på flera mycket osäkra antaganden. Det är t.ex. tänkbart att en offentlig förmögenhetsuppbyggnad av den storleksordning som förutsätts i sig leder till ökade offentliga utgifter. Bedömningen av företagens utlandsinvesteringar är också mycket osäker. Tillsammans med det faktum att det totala sparandet ändå inte är särskilt högt talar detta för att åtgärder kan behöva vidtagas för att öka sparandet. En möjlighet vore att förändra pensionssystemet i riktning mot premiereservsystem vare sig detta system är offentligt, kollektivt i annan form eller privat.
9¶De närmaste åren
9.1¶Inledning
Volym 2 s. 183I föregående kapitel har redogjorts för den internationella ekonomiska utvecklingen under 1980-talet. Den utgör en avgörande förutsättning för
bedömning av svensk ekonomisk utveckling. Ett par andra förutsätten ningar den skattereforrn som nu genomförs, arbetskraftens och produk-
tivitetens tillväxt, den offentliga sektorns utveckling och sparandet i ekonomin behandlas i kapitel 5 till
l detta kapitel diskuteras den ekonomiska utvecklingen under 1990talets första hälft. Inledningsvis redovisas en modellkalkyl för perioden fram till år 1995. Den ger en uppfattning om hur den ekonomiska utvecklingen kan komma att gestalta sig när tillgängliga empiriska erfarenheter utnyttjas inom ramen för en ekonomisk modell. Därefter presenteras i avsnitt 9.3 ett par möjliga alternativa förlopp för ekonomin. Av kalkylerna framgår bl.a. att pris- och lönebildningen spelar en central roll för den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren.
Mot denna bakgrund förs i kapitlet också en mer principiell diskussion om lönebildningen. l avsnitt 9.4 analyseras samspelet mellan den ekonomiska politiken och lönebildningen. Det följande avsnittet innehåller en diskussion om bl. a. förhandlingssystemet och den offentliga sektorn som arbetsgivare. Avslutningsvis sammanfattas kapitlet i avsnitt 9.6.
9.2¶En modellkalkyl
Volym 2 s. 183De kalkyler som redovisats i de senaste lângtidsutredningama har vanligen varit utformade som kravanalyser, där vissa förutsättningar angetts som nödvändiga för att få till stånd en utveckling av samhällsekonomin i önskad riktning. Den modellkalkyl som redovisas här har en annan karaktär. Mot bakgrund av en omvärldsbild beskrivs ett tänkbart utvecklingsförlopp för den svenska ekonomin under perioden 1990-1995. Detta utvecklingsförlopp baseras på historiska erfarenheter, som de kommer till uttryck i en makroekonomisk modell. Det behöver knappast påpekas att den långa analysperioden innebär att inforrnationsunderlaget är begränsat och att osäkerheten därmed är stor.
Beräkningarna har gjort med hjälp av en makroekonomisk modell, KOSMOS, som utvecklats av Konjunkturinstitutet Finansdepartementet, 1990. Modellens ekonometriskt skattade samband för utrikeshandel, investeringar, pris- och lönebildning samt utbud och efterfrågan på arbetskraft har använts. För bl.a. hushållens sparkvot, medelarbetstidens ut-
Volym 2 s. 184veckling samt den offentliga sektorns konsumtion och investeringar har bedömningar gjorts utanför modellen.
Det bör betonas att modellkalkylen utgår ifrån förutsättningen att inga förändringar görs av den ekonomiska politikens inriktning eller
av nu gällande regelsystem. Det innebär bl.a. att skattereformens andra steg genomförs i enlighet med nu föreliggande förslag. Beräkningarna utgår vidare från att förlängningen av rätten till betald föräldraledighet fullföljs, samt att en lagstadgad sjätte semestervecka införs under åren 1991 1993.
-
Det scenario som tecknas i modellkalkylen kännetecknas till början
en av kostnadsproblem och låg tillväxt. När efterfrågan på arbetskraft mattas av som en följd av kostnadsutvecklingen kommer förhållandevis snabb
en anpassning av löneökningstakten till stånd. Därmed blir kostnadskrisen kortvarig och ett balanserat utvecklingsförlopp inleds. Tabell 9.1 Försörjningsbalansochvissanyckeltal 1989- 1995.Modellkalkylen Procentuell förändring från föregåendeår. 1985årspriser
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Försörjningsbalans
| BNP | 1,8 1,0 0,6 1,5 2,4 2,5 2,5 | ||
| Import | 6,1 3,5 1,4 1,1 3,7 4,9 5,3 | ||
| varor | 6,4 3,1 0,8 1,0 4,0 5,1 5,6 | ||
| tjänster | 4,3 5,6 4,2 2,0 2,5 3,7 4,0 | ||
| Tillgång | 0 | 7 0,8 1,4 2.8 3,2 | 3 |
| Privat konsumtion | 0,8 1,7 2,6 2,1 2,0 1,8 1,9 | ||
| O1Tent1igkonsumtion | 1,4 1,7 1,6 1,8 1,8 1,8 1,8 | ||
| Stat | 1,3 2,0 0,0 0,6 0,6 0,6 0,6 | ||
| Kommuner | 1,4 1,6 2,2 2,2 2,2 2,2 2,2 | ||
| Bruttoinvesteringar | 6,2 1,4 6,5 -4,4 2,8 3,9 4,5 | - | |
| Näringsliv exkl. bostäder | 7,8 1,4 -10,1 -6,8 4,7 6,2 7,0 | ||
| därav industri | 10,1 -2,3 12,2 -5,9 6,6 9,5 7,9 | - | |
| Bostäder | 4,4 -0,5 -0,7 -1,0 -1,0 -1,0 -1,0 | ||
| Offentliga myndigheter | 1,2 5,0 2,8 1,1 1,1 1,1 1,1 | ||
| Lagerinvesteringarb | 0,7 0,0 0,0 0,0 -0,2 0,0 0,0 | ||
| Export | 3,6 2,0 1,9 3,2 5,1 5,9 5,7 | ||
| varor | 3,6 2,3 2,0 3,1 5,2 6,1 6,0 | ||
| tjänster | 3,5 0,3 1,4 3,7 4,4 4,7 4,5 | ||
| Användning | 3,0 | 7 0,8 1,4 2,8 3,2 3.3 | |
| lnhemsk efterfrågan | 2,7 1,6 0,4 0,7 1,9 2,1 2,3 | ||
| Nettoexport | -0,9 -0,6 0,2 0,8 0,5 0,4 0,2 |
Nyckeltal
| Konsumentpris° | 6,3 8,6 8,1 3,9 3,4 3,3 3,6 |
| Arbetslöshet % | 1,4 1,6 2,1 2,3 2,3 2,1 1,9 |
| Timlöner | 9,8 9,9 8,3 6,6 4,1 4,1 4,7 |
| Exportnetto miljarder kr. | 9,4 8,7 17,5 25,8 29,2 33,3 37,4 |
| Bytesbalans miljarder kr. | -28,2 -41,4 -45,3 -38,3 -34,8 31,6 -29,0 |
- Finansiellt sparandei
| offentlig sektor miljarder kr. | 60,3 50,3 42,6 39,4 35,5 46,6 58,0 |
| Real disponibel inkomst | 3,3 3,0 4,0 2,8 2,0 1,7 1,9 |
| Produktivitet i näringslivet | 0,3 0,3 , 0,8 2,2 2,6 2,0 1,8 |
| därav industrin | 2,5 1,0 1,8 3,6 4,4 3,6 3,0 |
| Bruttovinstandel i industrin % | 27,6 24,4 22,4 22,4 23.9 25,1 25,9 |
aFörsörjningsbalansenför 1989är hämtad från Preliminär nationalbudget för 1990 PNB. b Förändringar i procent av föregåendeårs BNP. ° lmplicit deflator för privat konsumtion. Årsgenomsnitt. Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 185Gynnsam omvärldbild
Modellkalkylen baseras på internationell bild, se kapitel en gynnsam från dämpning åren 1990 och 1991 har inget uttalat Bortsett en svag förlopp förutsatts. Den långvariga internationella högkonjunktucykliskt bedöms kunna bestå. ren och inflationstakt, mätt med konsumentprisindex, i BNP-tillväxt OECD-området uppgå till 3 respektive 4% per år under de antas ca fem åren. 1989 års genomsnittliga råoljepris, 18 dollar per fat, kommande oförändrat under åren 1990 och 1991 för att sedan öka med förutsätts vara år. Satt i relation till den antagna internationella prisökningstak- 7,5 per bearbetade drygt 3 °/o år, innebär det ett realt råoljepris på ten för varor, per fat år 1995. Världmarknadspriserna för den svenska exporten 20 dollar per öka med 3°/o år under de första tre åren på 1990av råvaror bedöms ca per °/o år under åren 1993- 1995. Det innebär en real ökning talet och 5,5 per med 6% mellan åren 1990 och 1995. alltid anledning att osäker när det gäller omvärldsut- Det finns som vara obalanser mellan världens stora ekonomier och möjvecklingen. Externa inflationsuppgâng åtföljd åtstramning och lägre tillväxt ligheten av en av exempel. I avsnitt 9.3 redovisas känslighetskalkyl där utgångsär två en betydligt sämre internationell utveckling. punkten är en
kostnadskris En ny
Devalveringarna åren 1981 och 1982 Sverige konkurrensfördelar gentgav utlandet och ökade företagens vinster. Sedan dess har dock konkuremot stadigt försämrats och de relativa kostnaderna är nu tillbaka renskraften nivåer motsvarande de i början på 1980-talet det finns inte längre på återstående "devalveringsvinster, kapitel En avgörande fråga några se ekonomi de kommande åren är därför hur löner och produktiviför svensk tet utvecklas relativt omvärlden. modellkalkylen ökar timlönerna snabbare än i konkurrentländerna 1 åren. Löneökningstakten påverkas, med viss fördröjäven de närmaste arbetsmarknadsläget. Överhettningen på arbetsmarknaden ning, starkt av bara i mindre omfattning år 1990. Detta faktum samt år 1989 reduceras inflationstakten medför i modellkalkylen timlöneökningar för den höga helhet på nära 10% år 1990 och 8,5% år 1991. Löneökekonomin som ca ningstakten inom industrin är nära 9% båda dessa år. här inte tagits till de åtgärder regeringen vidtagit i Någon hänsyn har åstadkomma samordnad uppgörelse om lägre löneökningar syfte att en för åren 1990 och 1991. Ett de kommande alternativa scenarierna redan av beskriva tänkbara effekter att de vidtagna åtgärderna blir är avsett att av framgångsrika. Produktiviteten i modellkalkylen varierar kring en trendmässig tillväxt, variationema beror på att sysselsättningen anpassar sig långsamt när där förändras. Under åren 1990 och 1991 är produktivitetsökproduktionen betydligt lägre än den trendmässiga, mindre än 1°/o i näringslivet ningen helhet och ca 1,5 i industrin. som
Volym 2 s. 186Tabell 9.2 Iñne- och prisutveckling 1989- 1995. Modellkalkylen Procentuell Förändringfrån föregåendeâr
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Timlön i ekonomin
| som helhet | 9,8 9,9 8,3 6,6 4,1 4,1 4,7 |
| därav industrin | 10,2 9,0 8,8 5,6 3,5 4,1 4,9 |
| Konsumentpris | 6,3 8,6 8,1 3,9 3,4 3,3 3,6 |
| Exportpris | 6,2 4,2 5,1 3,2 2,7 3,1 3,6 |
därav bearbetadevaror 6,0 4,1 5,4 2,9 2,0 2,6 3,2
| Relativprisa | 1,2 0,6 1,8 -0,3 1,2 -0,6 0,0 - |
| Hemmamarknadspris | 6,6 5,2 5,0 3,3 2,6 3,0 3,4 |
| Relativpris° | 1,0 2,3 1,5 -0,2 -0,9 -0,5 -0,1 |
Exportpris/världsmarknadspris for bearbetadevaror. b lndustrivaror. aHemmamarknadspris/importpris för industrivaror. Källa: Finansdepartementet.
Timlöneökningarna, höjda indirekta skatter och arbetsgivaravgifter samt en måttlig produktivitetstillväxt innebär sammantaget en kraftig uppgång i näringslivets produktionskostnader de närmaste åren. Det medfor snabbt stigande export- och hemmamarknadspriser. De ökade kostnaderna vältras dock inte över på priserna fullt ut. Företag verksamma på marknader med utländsk konkurrens tar i sin prissättning hänsyn till prisutvecklingen i omvärlden. Konsekvenserna av detta är att den försämrade konkurrenskraften kommer till uttryck i såväl högre relativa priser som lägre vinster under de kommande åren.
Diagram 9.1 Bruttovinstandel i industrin 1985-1995
Procent
30-
---------------------------- -- Tidig |öne- -------- v ------ --
dom //
nun
22- ----------------------------------------- ------------------------------ .-
Långsam löne-
20- ---------------------------------------------- -- -
onossnin 18
I I V V I 1985 1987 1989 1991 1993 1995 Källa: Statistiska centralbyrån ochfinansdepartementet.
Volym 2 s. 187Exportpriset för bearbetade varor och det genomsnittliga hemmamarknadspriset för industrivaror ökar mellan 1och 2 snabbare än konkurrenternas priser åren 1990 och 1991. Samtidigt faller bruttovinstandelen i industrin med ca 5 procentenheter mellan åren 1989 och 1991. Vinstandelen i övrigt näringsliv är däremot i det närmaste oförändrad under samma period. Det avspeglar ett, i jämförelse med industrin, mindre omvärldsberoende; kostnadsökningar får här ett mer fullständigt genomslag på priserna.
Låg tillväxt de närmaste åren Ett påtagligt uttryck för kostnadskrisen är den låga tillväxten under åren 1990- 1992. BNP växer med i genomsnitt ca 1%, vilket skall jämföras med en tillväxt på nära 3% i omvärlden. Den svaga tillväxten beror i huvudsak på utvecklingen av investeringar och utrikeshandel.
Räntan på femåriga statsobligationer bedöms ligga kring 13- 14% de första åren på 1990-talet. Samtidigt är industrins bruttovinstandel åren 1991 och 1992 nere i drygt 22 °/0.Det motsvarar nivån år 1980, dvs. före devalveringarna, som bl.a. syftade till att förbättra industrins villkor. Det skall dock sägas att vinstandelen var ännu lägre under några år i slutet av 1970-talet.
De låga vinsterna, en hög räntenivå och vikande produktion medför en kraftig investeringsnedgång. Åren 1991 och 1992 beräknas bruttoinvesteringarna i näringslivet falla med sammanlagt närmare 17 %. Till bilden hör en svag nedgång i bostadsinvesteringarna och ökande offentliga investe-
Diagram 9.2 BNP 1985- 1995
Årlig procentuell fördndring 4.0 -
3.5-
3.0-
2.0-
.-"
Långsam löne-
_ anossnin o5
_______________________________________________
. . . . .
1985 1987 1989 1991 1993 1995
Källa: Statistiskacentralbyrån och finansdepartementet,
Volym 2 s. 188ringar. Sammantaget minskar de totala bruttoinvesteringama med ca 11 under dessa två år.
Investeringsbedömningen är naturligtvis behäftad med stor osäkerhet när det gäller tidsförloppet och styrkan i nedgången. Såväl förväntningar om sämre relativ lönsamhet som en långsam produktionstillväxt talar dock för att investeringsfallet kan bli kraftigt. Sett mot bakgrund av att investeringarna ökat under en följd av år åren 1983 1990 stegde totala
- bruttoinvesteringama med närmare 40% behöver kanske inte en kort-
varig investeringsnedgång vara så alarmerande med tanke på den framtida tillväxten. På kort sikt är emellertid effekterna på produktion och sysselsättning påtagliga.
Relativprisutvecklingen innebär andelsförluster för svenskt näringsliv på såväl export- som hemmamarknaden. Den låga vinstnivån torde också leda till viss utslagning av produktionskapacitet, vilket ytterligare drar ner exporten och ökar importen. Trots det förbättras handelsbalansen de närmaste åren. Det sammanlagda överskottet i varu- och tjänsthandeln exportnettot reduceras något, ca 3 miljarder kr., år 1990 men ökar med ca 8 miljarder kr. per år åren 1991 och 1992.
Exportnettots förhållandevis gynnsamma utveckling beror på flera faktorer. Dels bidrar ett. bättre bytesförhållande gentemot omvärlden; de svenska exportprisema, ökar mer än importprisema under åren 1990 och 1991. Dels kan den totala exportvolymen, trots andelsförluster, växa med 2-3°/0 de närmaste tre åren till följd av en fortsatt god efterfrågan i omvärlden. Slutligen hålls importen tillbaka av en svag inhemsk efterfrå-
Det gäller i synnerhet åren 1991 och 1992 när maskininvesteringama gan. faller kraftigt. Importökningen stannar dessa båda år vid drygt 1%.
När det gäller bytesbalansen tillkommer osäkerheten om avkastningsnettots utveckling. Problemet diskuteras senare i detta avsnitt
Bruttoinvesteringamas och nettoexportens utveckling innebär sammantaget att kapitalbildningen ger ett negativt bidrag till BNP-tillväxten under 1990-talets första tre år, setabell 9.3. Mer än hela tillväxten används till att öka konsumtionen. Det gäller i synnerhet år 1991, då tillväxten är som lägst samtidigt de expansiva effekterna av skatteomläggningens andra
som steg drar upp den privata konsumtionen.
Tabell 9.3 Bidrag till BNP-tillväxten 1989-1995. Modellkalkylen Procent av föregåendeårsBNP
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
| Konsumtion | 0,8 1,3 1,8 1,6 1,6 1,4 1,5 | |
| Privat | 0,4 0,9 1,4 1,1 1,1 1,0 1,0 | |
| Offentlig | 0,4 0,5 0,4 0,5 0,5 0,5 0,5 | |
| Kapitalbildning | 1,0 -0,3 1,2 -0,1 0,8 1,1 1,0 | - |
| Bruttoinvesteringar | 1,3 0,3 1,4 -0,9 0,5 0,7 0,8 | - |
| Lagerinvesteringar | 0,7 0,0 0,0 0,0 -0,2 0,0 0,0 | |
| Nettoexport | -0,9 -0,6 0,2 0,8 0,5 0,4 0,2 | |
| BNP | 1,8 1,0 0,6 1,5 2,4 2,5 2,5 |
Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 189Anpassning när efterfrågeläget försvagas Den låga tillväxten under första hälften av prognosperioden medför
en gradvis uppgång i den öppna arbetslösheten till en nivå på 2,3%
av arbetskraften år 1992. Uppgången kommer till stånd trots att antalet arbetade timmar per sysselsatt medelarbetstiden beräknas minska med 0,3°/0 per år under åren l99l och 1992.
Bedömningen av medelarbetstidens utveckling grundas på en sammanvägning av flera motstridiga tendenser. Skatteomläggningen väntas innebära en stimulans till ökade arbetstider med tyngdpunkten förlagd till
åren 1991 och 1992 i storleksordningen 0,4 °/o år under kalkylperio-
- per den. I motsatt riktning verkar förlängningen av rätten till betald föräldraledighet och införandet av en sjätte semestervecka. Dessa båda reformer bedöms tillsammans med en långsammare underliggande utveckling
av arbetstiderna medföra en reduktion av medelarbetstiden med närmare l % åren l99l och 1992.
Tabell 9.4 Arbetsmarknad 1989-1995. Modellkalkylen Förändring från föregåendeår
1989 1990 l99l 1992 1993 1994 1995 Sysselsättning,timmar, % 1,6 0,6 -0,l -0,l 0,5 1,1 1,2 Medelarbetstid, % 0,l -0,l -0,3 -0,3 0,0 0,3 0,3 Sysselsättning,personer,% 1,5 0,7 0,2 0,2 0,5 0,8 0,9 Sysselsättning,tusental
personer 66 33 7 8 25 37 42 Arbetsutbud, personer,% 1,2 1,0 0,6 0,4 0,5 0,7 0,7 Arbetsutbud, tusental
personer 56 45 28 18 24 31 33 Arbetslöshet, tusental
personer 10 12 21 9 0 -6 -9
- %av arbetskraften 1,4 1,6 2,1 2,3 2,3 2,1 1,9 Källa: Finansdepartementet.
Arbetskraftsutbudet beräknas växa med i genomsnitt ca 30000 personer, eller 0,65 °/o,per år under perioden. Utgångspunkt for beräkningarna är en underliggande trend påverkad bl.a. av befolkningsförändringar och kvinnornas ökade förvärvsfrekvens, se kapitel Hänsyn har också tagits till viss konjunkturberoende variation. Dels torde färre personer finna det meningsfullt att ingå i arbetskraften när sysselsättningen växer långsamt, dels är då sannolikt ett större antal personer föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därmed mildras elfektema av en lägre arbetskraftsefterfrågan på den öppna arbetslösheten.
sysselsättningen växer med i genomsnitt ca 25 000 personer, eller drygt 0,5%, per år under åren 1990- 1995. Som framgår av tabell 9.4 döljer dessa genomsnittsilfror dock ett markant konjunkturförlopp. Åren 1991 och 1992 ökar sysselsättningen med endast ca 8 000 personer per år. Det är den långsamma sysselsättningstillväxten dessa år som ligger bakom arbetslöshetsökningen.
Den förhållandevis snabba försämringen i arbetsmarknadsläget medför en kraftig dämpning av timlönemas ökningstakt under loppet av två år,
Volym 2 s. 190Diagram 9.3 Arbetslöshet i procent arbetskraften1985- 1995 av Procent as- ----------------------------------------------------------------------- ------ u
Långsam löne- I-
°" mi .-r 3
2.5- ---------------------------------------------- --k-ø----- - Modenkqm |
1955 1997 1999 1991 1993 1995
Volym 2 s. 190Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
1992 och 1993. Från och med år 1993 växer lönerna i den svenska ekonomin i en takt som motsvarar den i konkurrentländema, dvs. mellan 4% och 5%. En bidragande orsak till den kraftiga lönedämpningen är att uppgången i arbetslösheten inträffar i ett skede när vinstandelen i industrin är mycket
Diagram 9.4 Timlön i ekonominsomhelhet 1985- 1995 Årlig procentuell förändring
Modellkolk I
g- 8.. 7. 6.
5- Tidi lönedömnin -----/ ------------------------------- -- 3 I l I I - 1985 1967 1989 1991 1993 1995 Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Volym 2 s. 191låg. l de löneekvationer som används i modellkalkylen påverkas den nominella löneökningstakten i industrin av arbetsmarknadsläget via relationen mellan löneandelen av förädlingsvärdet och arbetslösheten. Relationen, som kan tolkas som ett uttryck för relativ förhandlingsstyrka, innebär att hög arbetslöshet är associerad med låg löneandel och vice versa; en ökning av arbetslösheten dämpar löneökningstakten tills nivån på löneandelen är förenlig med den högre arbetslösheten.
En arbetslöshet på drygt 2% är inte hög sett i ett historiskt perspektiv och definitivt inte med internationella mått mätt. l avsnitt 9.4 argumenteras för att en arbetslöshet på denna nivå bör innebära endast begränsade välfärdsförluster. Samtidigt kan man naturligtvis ställa sig frågan om det är troligt att en försvagning i arbetsmarknadsläget av denna storleksordning får så starka effekter i lönedämpande riktning. Modellkalkylens resultat är dock väl förenliga med den forskning som finns inom området, se avsnitt 9.4.
Ändå är det tänkbart löneökningstakten i modellkalkylen påverkas
att mer av arbetsmarknadsläget än vad den i verkligheten skulle göra. En faktor som talar för detta är att löneökningstakten i Sverige faktiskt aldrig under de senaste två decennierna varit nere på så låga nivåer som de är i modellkalkylen under åren 1993- 1995. Det är bl. a. mot denna bakgrund som ett scenario med en något långsammare löneanpassning redovisas i avsnitt 9.3.
Hushållssparandet ökar Det är konsumtionen som håller tillväxten uppe de kommande åren. Den offentliga konsumtionens ökningstakt beräknas bli l,5-2% åren 1990-l995, se kapitel Det är framför allt kommunernas konsumtion som växer. Med ökningstakt på drygt 2% finns förutsättningar för att bygga
en ut både äldre- och barnomsorgen under 1990-talets första hälft. Utrymmet för expansion av övrig kommunal verksamhet är då mycket begränsat.
Den privata konsumtionen har vuxit förhållandevis snabbt under en följd av år. Under år 1989 förefaller emellertid ökningstakten ha bromsats upp. Sparkvoten steg då med ca 2,5 procentenheter. Under de närmaste tre åren förutsätts en fortsatt förbättring av sparkvoten, från -2,7% år 1989 till 0,5% år 1992, dvs. med närmare 4 procentenheter. Trots detta ökar den privata konsumtionen påtagligt under denna period beroende på att hushållens disponibla inkomster växer snabbt. Det gäller i synnerhet år 1991, vilket sammanhänger med skatteomläggningens andra steg. Real disponibel inkomst ökar då med 4% och konsumtionen med drygt 2,5 °/0. Under prognosperiodens sista tre år är sparkvoten oförändrad. Den privata konsumtionen växer då med knappt 2% per år.
Motiv för en uppgång i sparkvoten har givits i kapitel Här skall bara nämnas att stora ökningar av den disponibla inkomsten i sig bör leda till ett ökat sparande, om hushållen antas vilja jämna ut sin konsumtion över tiden. Ytterligare ett skäl är att räntenivån bedöms vara hög under de första åren på l990-talet.
Som framgår av tabell 9.5 är tillväxten av hushållens reala disponibla inkomster från år 1992 och framåt i stor utsträckning en avspegling av hur
Volym 2 s. 192de reala löneinkomstema utvecklas. Under kalkylperiodens första två år, i synnerhet 1991, spelar förändringar av skatte- och transfereringssystemet
stor roll för realinkomsternas utveckling. en
Tabell 9.5 Hushållens inkomstutveckling ochsparande1989- 1995.Modellkalkylen Procentuellförändring från föregåendeår
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Realutbetald timlön 2,6 1,2 0,2 2,6 0,7 0,8 1,0 Realutbetald lönesumma 4,6 1,9 0,1 2,5 1,3 1,9 2,2 Realdisponibel inkomst 3,3 3,0 4,0 2,8 2,0 1,7 1,9 Privat konsumtion 0,8 1,7 2,6 2,1 2,0 1,8 1,9 Nettosparkvot -2,7 1,5 -0,1 0,5 0,5 0,5 0,5
- Källa: Finansdepartementet.
Skatteomläggningen åren 1990 och 1991 innebär att sänkta inkomstskatter till viss del finansieras genom ökad indirekt beskattning. Det leder till
påspädning av konsumentprisemas ökningstakt med närmare 3 proen centenheter dessa båda år. År 1990 väntas skatteomläggningen i stort sett
neutral för hushållen, medan skattereformens andra steg, år 1991, vara beräknas medföra en stark ökning av hushållens reala disponibla inkomster. De reala löneinkomsterna före skatt ökar då endast marginellt. Efter skatt beräknas löneinkomstema däremot öka med ca 4%.
Till den goda tillväxten av realinkomsterna under åren 1990 och 1991 bidrar ökade transfereringsinkomster. Bland dessa märks föräldraförsäkring, barnbidrag och arbetsskadeförsäkring.
Löneanpassning möjliggör gynnsam utveckling De lägre nominella löneökningarna under prognosperiodens senare del leder, huvudsakligen via effekterna på utrikeshandels- och investeringsutvecklingen, till avsevärd förbättring av tillväxten i ekonomin. BNP
en ökar åren 1993 1995 med ca 2,5 °/0per år. Kapitalbildningen svarar då för
-
betydande del ökningstakten. Bakom uppgången i BNP ligger en en av snabb årlig produktivitetstillväxt i näringslivet som helhet drygt 2 och
i industrin 3-4°/0. Eftersom inga reformer med negativa effekter på arbetskraftsutbudet är planerade för slutet av kalkylperioden sker också en viss ökning medelarbetstiden. Därmed blir nedgången i arbetslösheten
av mindre.
En måttlig löneökningstakt tillsammans med en gynnsam produktivitetsutveckling innebär att företagens produktionskostnader växer långsamt efter år 1992. Därmed beräknas inflationstakten i Sverige komma att snarast ligga i underkant av den som förutsätts råda i omvärlden.
lnvesteringsviljan återvänder i takt med att vinstutvccklingen vänder uppåt. Bruttovinstandelen i industrin når mot slutet av perioden upp till 26%. Det är fortfarande betydligt lägre än den genomsnittliga nivån under 1980-talets andra hälft. Den relativa lönsamheten för nya investeringar påverkas emellertid också att räntenivån successivt faller till 8,5% år
av 1993. Efter god investeringskonjunktur åren 1993-1995 är brutto-
en investeringarna i nivå något högre än de var före investeringsfallet år 1991.
Volym 2 s. 193Låga produktionskostnader skapar utrymme för sänkta relativpriser, vilket gör det möjligt att återta marknadsandelar. Exportvolymen ökar under perioden 1993- 1995 med 5-6°/0 år. Även importen tar fart i
per och med att investeringsaktiviteten tilltar. lmporttillväxten stannar dock vid 4-5% per år. Därmed kan det sammanlagda överskottet i varu- och tjänstehandeln, trots vissa terms-of-trade Förluster, öka med 3-4 miljarder kr. per år åren 1993- 1995.
Sammanfattningsvis kan utvecklingsforloppet 1990- 1995 sägas bestå av två faser med en mellanliggande anpassning av kostnadsutvecklingen. Avgörande för övergången från kostnadskris och långsam tillväxt till en gynnsam utvecklingsbana for svensk ekonomi är en dämpning av timlönernas ökningstakt. Denna dämpning är i sin tur avhängig arbetsmarknadsläget. Det finns därför skäl att peka på några förutsättningar i modellkalkylen som är kritiska för att den skisserade utvecklingen på arbetsmarknaden skall komma till stånd: arbetskraftsutbudet, sparandet och graden av stramhet i den ekonomiska politiken. Om skattereformens positiva effekter på medelarbetstiden överskattats eller inhemsk efterfrågan blir högre än den beräknade genom ett lågt sparande eller en inte tillräckligt
restriktiv finanspolitik så kan överhettningen på arbetsmarknaden
komma att dröja kvar. Exempelvis skulle den kommunala sysselsättningen kunna komma att växa snabbare än beräknat om arbetsmarknadsläget blir svagare. Under sådana omständigheter skulle möjligheterna till en nedväxling av löne- och prisökningstakten till omvärldens nivå vara små.
Nedgång i bruttosparandet Det samlade sparandet i Sverige beräknas minska kraftigt under de första åren på l990-talet. Både den privata och offentliga konsumtionen växer i
Diagram 9.5 Sparande,investeringaroch bytesbalans1985- 1995 Procentuell andel av BNP Löpande priser 25 . . .. .. . . .. . . . .. . . . . . . . . .. . . . . .. . . . .. . .. . . .. .-
. . .. .. . .. . . .. .. . . .. .. . . . . . .. . . . . . . ..
20 -
15-
a
B tesbulans 5.
-10
. . u . v .
1985 1987 1989 1991 Källa: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
7 10-0264
Volym 2 s. 194snabbare takt än BNP. Man kan sägaatt mer än hela tillväxten under dessa år går till ökad konsumtion. Bruttosparkvoten minskar därmed från en
en nivå kring 18,5% år 1989 till omkring 15% under åren 1991-1993, se diagram 9.5.
Nedgången i sparandet bryts år 1993. BNP-tillväxten ökar då samtidigt
konsumtionstillväxten dämpas. Resultatet blir att bruttosparkvoten som successivt växer till omkring 16% år 1995.
Bruttosparandet kan delas i investeringar och finansiellt sparande.
upp Investeringskvoten beräknas falla med nästan 4 procentenheter mellan åren 1989- 1993 ned till nivå omkring 17%, för att därefter öka något.
en lnvesteringsnivån bedöms emellertid överstiga bruttosparandet under hela tidsperioden varför det totala finansiella sparandet i ekonomin, eller bytesbalansen, uppvisar fortlöpande underskott.
Vid beräkningen de offentliga inkomsterna har skattesatserna skrivits
av fram i förhållande till respektive skattebas på ett sådant vis att det speglar det nuvarande skattesystemet under år 1990 och det framtida planerade skattesystemet därefter. Framskrivningama resulterar i ett i stort sett oförändrat skattetryck under åren 1990- 1995.
Tabell 9.6 Finansiellt sparande procenti avBNPv1988-1995. Modellkalkylen
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
1,5 3,1 1,1 0,4 0,4 0,1 1,0 2,2
2,5 2,6 3,6 3,9 2,9 2,4 2,1 2,1 Socialförsäkring
0,5 0,8 1,0 0,6 0,0 0,1 -0,4 1,1 sektor 3,5 4,9 3,7 2,9 2,5 2,2 2,7 3,1 Summaoffentlig företag -6,7 10,3 11,7 -11,8 10,5 9,2 -9,6 10,0 Icke-finansiella
4,7 4,7 5,8 6,1 5,4 4,9 5,1 5,3 Finansiella företag
| -2,8 | 1,6 1,0 0,3 0,0 0,0 0,0 0,0 | ||||
| -4,7 7,2 6,8 6,0 5,0 -4,3 -4,5 | 4,7 | ||||
| Summa privat sektor | - | - | - | - | - |
| -1,2 | 2,3 3,1 3,1 2,5 -2,1 -1,s - | - | - | - | 1,6 - |
Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Det offentliga finansiella sparandet beräknas minska med omkring 2,5 procentenheter räknat andel BNP mellan åren 1989-1993, se
som av tabell 9.6. Det kan förklaras dels den relativt låga BNP-tillväxten, dels
av
utgifter för offentlig konsumtion och transfereringar till hushålav ökade
Bland transfereringama är det framförallt kostnaden för utbyggnaden len.
föräldraförsäkringen, det höjda barnbidraget samt utgifterna för arbetsav skadeförsäkringen ökar. Efter år 1993 växer återigen det offentliga
som finansiella sparandet när tillväxten i ekonomin förbättras.
Företagssektom väntas sammantaget uppvisa stora finansiella under-
under hela kalkylperioden. Det finansiella sparandet hos de ickeskott finansiella företagen försämrades kraftigt under slutet av 1980-talet, som
ökad upplåning för finansiera direktinvesteringar och aktieen följd av att
i utlandet. En förutsättning för denna kalkyl är att avkastningen på köp
tillgångar i utlandet i större utsträckning tas hem till Sverige företagens efter år 1991 än vad vad fallet i slutet av 1980-talet.
som
Volym 2 s. 195Det finns ett flertal faktorer som talar för ett ökat hushållssparande under 1990-talet, sekapitel Underskottet i hushållens finansiella sparande väntas successivt minska fram till år 1992 då det helt har eliminerats. Efter år 1992 väntas hushållens finansiella sparande ligga kvar kring nollstrecket.
Bytesbalansen beräknas uppvisa stora underskott under hela perioden 1990- 1995. Den successiva förbättringen efter år 1991 kan helt hänföras till ett förbättrat exportnetto, medan posterna avkastning på kapital och övriga transfereringar sammantaget uppvisar underskott under hela kalkylperioden i storleksordningen 3,5-4,5% av BNP per år.
Kosznadskrisen försämrar de ofentliga finanserna Den finansiella utvecklingen i den offentliga sektorn under tidsperioden 1989- 1995 redovisas i tabell 9.7. I beräkningarna över den offentliga sektorns inkomster har den statliga inkomstskatten sänkts med 7 procentenheter år 1990 och den kommunala utdebiteringen höjts med knappt 40 öre samma år. Sänkningen av inkomstskatten finansieras huvudsakligen genom att underlaget för mervärdesskatten breddas.
Beräkningarna av skatteuttaget for år 1991 och följande år sker enligt de riktlinjer finns i den aviserade skattereformen. År 1991 sänks de
som statliga inkomstskattesatserna ytterligare, vilket finansieras genom skärpt kapitalbeskattning och breddning av skatteunderlagen. Breddningen avser
Tabell 9.7 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 1989- 1995.Modellkalkylen Procentuell andel av BNP i löpande priser
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Inkomster Socialförsäkringsavgifter 14,6 14,8 15,2 15,3 15,1 15,1 15,0
| Räntor | 4,5 5,1 5,3 4,6 3,8 3,6 3,7 |
| Ovriga inkomster | 4,1 4,2 4,2 4,2 4,2 4,2 4,2 |
| Totalt | 65,4 65,9 66,0 65,7 64,6 64,2 64,0 |
Utgifter Transfereringar till hushåll 20,5 20,7 21,4 21,9 21,8 21,6 21,3
Därav:
ATP och folkpension 10,4 10,3 10,3 10,4 10,4 10,3 10,3
Sjukförsäkring 2,9 2,9 2,9 2,9 2,9 2,9 2,9
Föräldraförsäkring 1,0 1,1 1,2 1,3 1,3 1,3 1,2
Arbetsskadeförsäkring 0,7 0,9 1,0 1,1 1,2 1,2 1,3
| Arbetsmarknadsstöd | 0,9 1,0 1,2 1,3 1,3 1,2 1,1 |
| Ovrigt | 4,7 4,6 4,9 4,8 4,7 4,6 4,5 |
| Ovriga transfereringar | 5,7 6,0 6,1 6,0 5,6 5,5 5,3 |
| Konsumtion | 26,2 27,3 27,7 28,3 28,4 28,4 28,4 |
| Investeringar | 2,9 2,8 2,8 2,8 2,8 2,7 2,7 |
| Räntor | 5,2 5,3 5,0 4,2 3,8 3,3 3,2 |
| Totalt | 60,5 62,2 63,1 63,2 62,4 61,5 60,9 |
| Finansiellt sparande | 4,9 3,7 2,9 2,5 2,2 2,7 3,1 |
| Bruttosparande | 7,8 6,6 5,7 5,3 4,9 5,4 5,8 |
Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Volym 2 s. 196underlagen för såväl inkomstskatt och arbetsgivaravgifter som mervärdesskatt. Samtidigt bortfaller inkomsterna av arbetsmiljöavgifter och den tillfälliga vinstskatten. Sammantaget blir skattetrycket skatter och avgif-
ter i procent av BNP i genomsnitt omkring 56,5% under åren 1990-
- 1995.
Den ökning av de offentliga inkomsterna som sker åren 1990 och 1991 beror på ökade ränteinkomster till följd av ett högt ränteläge. När räntenivån sjunker minskar även den offentliga sektorns ränteinkomster, räk-
andel BNP. Det är framförallt avkastningen på AP-fonden som nat som av minskar, mellan åren 1991 och 1995 beräknas socialförsäkringssektoms ränteinkomster minska med en procentenhet räknat som andel av BNP.
Även de offentliga utgifterna bedöms öka under de första åren på 1990talet. Mellan åren 1989 och 1992 beräknas utgifterna för konsumtion och transfereringar öka med 2,1 respektive 1,7 procentenheter räknat som andel av BNP.
Det är framförallt den låga tillväxten i ekonomin som förklarar att utgifterna för den offentliga konsumtionen ökar relativt mycket under de tre första åren på 1990-talet i förhållande till BNP. Den genomsnittliga tillväxten i konsumtionsvolymen beräknas bli omkring 1,7% under dessa år, vilket är i storleksordning som den genomsnittliga tillväxten
samma under 1980-talet. Efter år 1992 när tillväxttakten i ekonomin åter väntas öka beräknas utgifterna för den offentliga konsumtionen växa i samma takt som BNP i löpande priser.
Den ökning av transfereringarnas andel av BNP som beräknas ske under 1990-talets första år har en rad förklaringar förutom den låga tillväxttakten i ekonomin. Kostnaden för stöd till barnfamiljerna beräknas öka när föräldraförsäkringen byggs ut och barnbidraget höjs. Den ökande arbetslöshetsnivån i modellkalkylen medför att utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder växer. Slutligen har även kostnaderna för arbetsskadeförsäkringen bedömts öka kraftigt under hela perioden 1990- 1995. Efter-
merparten av uppgången i transfereringsutgifterna kan hänföras till som de första åren på 1990-talet, minskar åter transfereringarna som andel av BNP mot slutet av kalkylperioden, när tillväxten i ekonomin beräknas öka.
Sammantaget innebär den i tabell 9.7 redovisade inkomst- och utgiftsutvecklingen att den offentliga sektorn kan uppvisa finansiella sparandeöverskott under hela tidsperioden 1990- 1995 på i genomsnitt knappt 3%
BNP. Det finansiella sparandet beräknas emellertid successivt minska av fram till år 1993 räknat som andel av BNP för att därefter förbättras åren 1994 och 1995 till följd i huvudsak av ett förbättrat räntenetto.
F öretagssektorn sparande och direktinvesteringar till utlandet Företagens bruttosparande beräknas minska som andel av BNP under de
första åren på 1990-talet, tabell 9.8. Det lägre sparandet kan främst tre se förklaras den vinstnedgång som beräknas ske inom framförallt indu-
av strin dessa år, även ett försämrat räntenetto. Efter år 1992 ökar
men av åter företagens bruttosparande när näringslivets vinster förbättras.
Volym 2 s. 197Tabell 9.8 Företagensinkomster, utgifter och sparande1989-1995. Modellkalkylen
| Procentuell andel av BNP löpande i | priser 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 |
| Inkomster | 22,7 20,7 19,3 18,9 19,5 20,1 20,5 |
| Utgifter | 28,3 26,6 25,0 23,9 23,8 24,6 25,2 |
| Skatter | 2.8 2,4 2,6 2,8 2,8 3,0 3,2 |
| investeringar | 15.0 14,5 12,6 11,6 11,6 11,9 12,3 |
| Ovrigt | 10.4 9,7 9,7 9,5 9,3 9,7 9,8 |
| Finansiellt sparande | 5,6 5,9 5,7 5,1 4,3 4,6 4,7 - - - - - - - |
| Bruttosparande | 9,4 8,7 7,0 6,6 7,3 7,4 7,6 |
Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Till följd av den svaga investeringsutvecklingen under åren 1990- 1992, minskar underskottet i företagens finansiella sparande som andel av BNP trots ett lägre bruttosparande. Investeringarna beräknas öka igen under perioden 1993-1995. Det högre bruttosparandet under dessa år medför dock att de finansiella underskotten hos företagen räknat som andel av BNP blir i genomsnitt en procentenhet lägre än under åren 1990- 1992.
I beräkningarna av företagssektorns sparande har antagits att Företagen efter år l99l i ökad utsträckning för hem avkastningen från aktier och direkta investeringar i utlandet till Sverige. De omfattande direktinvesteringarna och stora nettouppköpen av aktier utomlands som skett under senare år har medfört växande räntebetalningar för företagen. Vinsthemtagningarna efter år l99l har schablonmässigt antagits vara av den storleksordningen att den trendmässiga försvagningen i företagens kapitalinkomster som uppkommer p.g. a. växande räntebetalningar till utlandet upphör.
Antagandet om ökande vinsthemtagningar från utlandet i företagssek-
, torn efter år l99l påverkar även bytesbalansens utveckling under åren 1992-1995. För att illustrera effekten av detta antagande redovisas i tabell 9.9 två beräkningar av bytesbalansen. I huvudalternativet som
tidigare redovisats i tabell 9.6 ökar vinsthemtagningarna till Sverige
efter år 1991. l den alternativa beräkningen har utdelningarna på direkta investeringar och aktier under posten avkastning på kapital antagits
vara oförändrade på 1991-års nivå under perioden 1992-1995. l den senare beräkningen försämras avkastningsnettot med omkring 5-6 miljarder kr. per år under perioden 1992- 1995 till följd av de höga fortlöpande bytesbalansunderskotten. Det skall jämföras med ett i stort sett oförändrat avkastningsnetto i huvudalternativet.
Tabell 9.9 Känslighetskalkyl pá bytesbalansensutveckling 1989-1995 Procentuell andel av BNP löpande priseri
1989 1990 l99l 1992 1993 1994 1995
Huvudalternativ -2,3 -3,1 -3,l -2,5 -2,1 -1,8 -1.6 Utan ökade vinsthemtagningar -2,8 -2,8 -2,8 -2,9
- - - Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 198Sker ingen ökning av vinsthemtagningarna från utlandet efter år 1991 beräknas bytesbalansen uppvisa underskott i storleksordningen 3% av BNP även åren 1992-1995. Den förbättring som sker i handels- och tjänstebalansen under dessa år motverkas då av ett försämrat avkastningsnetto.
l modellkalkylen har de svenska direktinvesteringarna i utlandet beräknats minska efter år 1991. Det finns argument för och emot ett sådant antagande. Mot talar främst det faktum att direktinvesteringarna i stor utsträckning är en del i en fortgående, långsiktig intemationaliseringsprocess, sekapitel 1 För talar ett par olika argument. Delvis avspeglar säkert de omfattande direktinvesteringarna under de allra senaste åren det faktum att valutaregleringen har tagits bort. Därmed har företag och personer som länge velat investera utomlands fått fria händer att göra det. Det är emellertid en tillfällig effekt. Genom att pris- och löneökningstakten i modellkalkylen anpassar sig till den i omvärlden blir det också relativt sett mer lönsamt att investera i Sverige. Vidare beräknas överhettningen på arbetsmarknaden minska. Därmed bortfaller arbetskraftsbrist som skäl till att företagen väljer att expandera utomlands i stället för i Sverige. Tänkbart är också att den upplevda osäkerheten om den framtida energipolitiken och Sveriges förhållande till EG har skingrats på ett sådant sätt att direktinvesteringarna i utlandet minskar.
Om de svenska direktinvesteringarna även under perioden 1992- 1995 skulle vara i storleksordningen 40 miljarder kr per år eller högre och finansieras via upplåning i utlandet kommer bytesbalansunderskotten att bli betydligt högre än 3% BNP. Å andra sidan måste ett bytesbalansun-
av derskott uppkommer på detta vis tolkas med stor försiktighet efter-
som som det delvis är en följd av att den registrerade avkastningen är så låg på utlandstillgångarna. Utlandsinvesteringar resulterar i en förmögenhetsuppbyggnad i utlandet som kan antas generera en avkastning som översti-
finansieringskostnaden. Endast den del av avkastningen som förs hem ger till Sverige registreras emellertid för närvarande i bytesbalansstatistiken i form av utdelningar medan hela finansieringskostaden i form av ränteutgifter registreras fullt ut. Den del av avkastningen som återinvesteras utomlands eller består av orealiserade värdestegringar på aktier eller fastigheter syns alltså inte i statistiken.
Till följd av den osäkerhet som råder kring bytesbalansstatistiken har regeringen tillkallat en särskild utredningsman med uppgift att värdera de ekonomisk-politiska konsekvenserna av det växande underskottet i avkastningsnettot och föreslå eventuella förändringar i den statistiska redovisningen.
9.3¶Några känslighetsanalyser
Volym 2 s. 198En tidig dämpning av löneökningstakten Modellkalkylen är en framskrivning av den ekonomiska utvecklingen under de närmaste fem åren baserad på historiska erfarenheter. Den utgår från förutsättningen att inga ekonomisk-politiska åtgärder utöver de som tidigare angivits vidtas.
Volym 2 s. 199Under åren 1990 och 1991 genomförs en omfattande skattereform. Den innebär att hushållen särskilt år 1991 kan få en uppgång i sina disponibla inkomster även vid mycket låga nominella löneökningstal. Det talar för att det nu finns en unik möjlighet att bryta inflationsspiralen utan att det sker via ett kraftigt efterfrågefall och en betydande uppgång i arbetslösheten.
Vilka konsekvenserna av en snabb och rejäl lönedämpning blir belyses i ett alternativt scenario. 1jämförelse med modellkalkylen blir utvecklingen de närmaste tre åren betydligt gynnsammare. Framför allt behöver inte löneanpassningen föregås av en ökad arbetslöshet. Tillväxten försvagas även här de kommande åren, men i betydligt mindre omfattning.
Tabell 9.10 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal 1989-1995. Alternativet med tidig lönedämpning Procentuell förändring från föregåendeår. 1985årspriser
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Färsörjningsbalans
| BNP | 1,8 1,1 1,5 1,8 2,2 2,3 2,2 | ||
| lmport | 6,1 3,3 1,5 2,5 4,4 4,9 4,9 | ||
| varor | 6,4 3,0 1,6 2,5 4,7 5,1 5,1 | ||
| tjänster | 4,3 4,7 1,1 2,3 3,0 3,7 3,9 | ||
| Tillgång | 3,0 1.7 1,5 2,0 2,9 3,0 3,0 | ||
| Privat konsumtion | 0,8 1,4 2,6 1,7 1,9 1,8 1,7 | ||
| Offentlig konsumtion | 1,4 1,7. 1,6 1,8 1,8 1,8 1,8 | ||
| Stat | 1,3 2,0 0,0 0,6 0,6 0,6 0,6 | ||
| Kommuner | 1,4 1,6 2,2 2,2 2,2 2,2 2,2 | ||
| Bruttoinvesteringar | 6,2 1,4 5,3 -1,7 3,8 3,9 4,1 | - | |
| Näringsliv exkl. bostäder | 7,8 1,4 8,3 2,5 6,1 6,1 6,4 | - | - |
| därav industri | 10,1 1,4 9,0 2,7 10,5 10,4 7,8 - | - | |
| Bostäder | 4,4 -0,5 -0,7 | 1,0 -1,0 -1,0 -1,0 - | |
| Offentliga myndigheter | 1,2 5,0 2,8 1,1 1,1 1,1 1,1 | ||
| Lagerinvesteringar | 0,7 0,0 0,0 0,0 -0,2 0,0 0,0 | ||
| Export | 3,6 2,3 3,8 4,4 5,0 5,2 5,0 | ||
| varor | 3,6 2,6 3,8 4,4 5,1 5,3 5,1 | ||
| tjänster | 3,5 0,9 4,0 3,9 4,1 4,3 4,2 | ||
| Användning | 3,0 1,7 1,5 2,0 2,9 3,0 3,0 | ||
| lnhemsk efterfrågan | 2,7 1,5 0,7 1,1 2,0 12,2 2,2 | ||
| Nettoexportb | -0,9 -0,4 0,9 0,7 0,2 0,1 0,0 |
Nyckeltal
| Konsumentpris° | 6,3 7,9 5,2 3,5 3,6 3,7 3,9 |
| Arbetslöshet % | 1,4 1,6 1,7 1,7 1,7 1,8 1,8 |
| Timlöner | 9,8 8,7 3,0 5,3 4,9 5,1 5,4 |
| Exportnetto miljarder kr. | 9,4 8,4 14,3 22,3 26,1 29,8 34,1 |
| Bytesbalans miljarder kr. | -28,2 -41,4 -47,5 -40,8 -37,2 -34,6 -32,2 |
Finansiellt sparandei offentlig
| sektor miljarder kr | 60,3 49,6 39,2 44,4 45,8 55,9 65,4 |
| Real disponibel inkomst | 3,3 2,8 3,2 2,1 2,3 2,1 2,1 |
| Produktivitet i näringslivet | 0,3 0,4 1,4 2,2 2,2 1,9 1,7 |
| därav industrin | 2,5 1,2 2,6 3,4 3,7 3,2 2,9 |
| Bruttovinstandel i industrin °/o | 27,6 25,1 26,2 27,1 28,4 29,5 30,3 |
aFörsörjningsbalansenför 1989är hämtad från Preliminär nationalbudget för 1990 PNB. bFörändringar i procent av föregåendeårsBNP. ° lmplicit detlator för privat konsumtion. Årsgenomsnitt. Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 200Löneökningstakten är redan år 1990 något lägre än i modellkalkylen och förutsätts år 1991 kunna stanna vid 3%. Genom att överhettningen på arbetsmarknaden samtidigt lättar arbetslösheten stabiliseras kring 1,7-
- 1,8% från år 1991 och framåt kan en ökningstakt runt 5% bli bestående
femårsperioden ut.
Den konkurrenskraftsförsämring och det vinstfall som kännetecknar modellkalkylen begränsas här genom att timlönernas ökningstakt dämpas tidigare. Det resulterar i en mindre djup investeringsnedgång och en gynnsammare exportutveckling under de första åren på 1990-talet. Till följd av de högre investeringarna växer emellertid även importen snabbare än i modellkalkylen. De positiva elfekterna på den reala utrikesbalansen blir av den anledningen förhållandevis små. Samtidigt uppkommer inte några terms-of-trade vinster här eftersom exportpriserna utvecklas lång-
än i modellkalkylen. De sammanlagda överskotten i varu- och sammare tjänstehandeln blir därför något mindre under dessa år.
Underskotten i bytesbalansen är något större än i modellkalkylen. Det har sin grund i utvecklingen av exportnettot. Beräkningen av avkastningsnettot bygger nämligen på samma förutsättningar som i modellkalkylen. Det kan möjligen innebära att de positiva effekterna av en tidig löne- och prisanpassning underskattas. Tilltron till den svenska ekonomin torde öka. Det kan tänkas medföra en ökad vinsthemtagning och att företagen i större utsträckning väljer att investera i Sverige, vilket skulle innebära en förbättring av bytesbalansen.
För den offentliga konsumtionen förutsätts samma ökningstakt som i modellkalkylen. Även den privata konsumtionen utvecklas på ett likartat sätt. Hushållens reala disponibla inkomster växer långsammare än i modellkalkylen åren 1990- 1992, därefter något snabbare. Det är i första hand en avspegling av reallöneutvecklingen. Den sammanlagda sparkvotsuppgången sett över hela prognosperioden har förutsätts bli lika stor som i modellkalkylen. Uppgången är emellertid inte lika koncentrerad till periodens första hälft. Det beror dels på hur inkomsterna utvecklas, men framför allt på att en räntenedgång bedöms kunna komma tidigare i detta alternativ.
Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn blir i detta scenario större än i modellkalkylen efter år 1991. Det sammanhänger främst med lägre utgifter för den offentliga konsumtionen, en konsekvens av den låga löneökningstakten. Även transfereringsutgifterna blir något lägre till följd av mindre arbetsmarknadspolitiska åtgärder och räntebidrag till hushållen. Företagens bruttosparande blir i samma storleksordning som i modellkalkylen. Den högre investeringsnivån leder därmed till att företagens finansiella underskott blir något högre mot slutet av perioden.
Sammantaget innebär en tidigare dämpning av löneökningstakten att den genomsnittliga tillväxten i ekonomin under åren 1990-1995 blir något högre än i modellkalkylen. Från en lägsta nivå på drygt l °/0år 1990 stiger tillväxten gradvis till nära 2,5% mot slutet av perioden. Det är framför allt år 1991 som skillnaden i tillväxt är markant, 1,5% här mot 0,6% i modellkalkylen. Den högre tillväxten är en konsekvens av att kapitalbildningen inte utvecklas lika ofördelaktigt som i modellkalkylen. Kapitalbildningens bidrag till tillväxten är dock även här negativt åren 1990 och 1991.
Volym 2 s. 201Den mest påtagliga vinsten att lugnare löneutveckling kommer till
av en stånd något år tidigare är den lägre öppna arbetslösheten. Som är
mest skillnaden gentemot modellkalkylen halv procentenhet, vilket
en motsvarar 20 000 personer. Till det kommer att färre sannolikt är före-
personer mål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Långsam löneanpassning leder till fördjupad kostnadskris
När arbetsmarknadsläget försvagas i modellkalkylen sker en snabb anpassning av löneökningstakten. Det är en slutsats som är väl förenlig med den forskning finns inom området. Ändå kan det finnas anledning
som att
Tabell 9.11 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal 1989-1995. Alternativet med långsam löneanpassning Procentuell förändring från föregåendeår. 1985årspriser
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Försörjningsbalans BNP Impon
varor
tjänster
Tillgång wb l o P O n O
Privat konsumtion
. Offentlig konsumtion
Stat
Kommuner Bruttoinvesteringar
I l I
Näringsliv exkl. bostäder
I I
därav industri
l I l
Bostäder
| I I I
Offentliga myndigheter
. Lagerinvesteringa Export
varor
tjänster
Användning bb x 9 o o N Nm
Inhemsk efterfrågan Nettoexport
I I Nyckeltal K0nsumentpris° N
" Arbetslöshet % Timlöner Exportnetto miljarder kr. Bytesbalansmiljarder kr. N A
l I . | I I I I Finansiellt sparandei offentlig
sektor miljarder kr O w Real disponibel inkomst Produktivitet i näringslivet
därav industrin Bruttovinstandel i industrin %. N .g N N N
a Försöijningsbalansen för 1989är hämtad från Preliminär nationalbudget för 1990 PNB.
Förändringar i procent av föregåendeårs BNP. ° Implicit deflator för privat konsumtion. Årsgenomsnitt. Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 202ställa sig skeptisk till resultatet bl. a. därför att erfarenheterna i Sverige av löneökningstakter kring 5°/oär mycket begränsade. Mot den bakgrunden redovisas en alternativ kalkyl där arbetsmarknadsläget förutsätts få en svagare effekt på den nominella löneökningstakten. Syftet är att illustrera konsekvenserna av en mer utdragen kostnadsanpassning. Utvecklingsförloppet åren 1990-1991 är identiskt med modellkalkylens. Åren därefter kännetecknas av fortsatt svag tillväxt. En kontinuerligt stigande arbetslöshet och mycket låg lönsamhet inom främst industrin, med fortsatt låga investeringar som konsekvens, är de mest påtagliga tecknen på en fördjupad kostnadskris. Till skillnad från modellkalkylens kraftiga och förhållandevis snabba löneanpassning dämpas här löneökningstakten gradvis. Först år 1995 är ökningstakten i 5%. Under åren 1992-1994 ökar timlönema nere ca betydligt snabbare än i de kalkyler som redovisats tidigare. Den långsamma nedgången i timlönernas ökningstakt medför en fortsatt försämring i synnerhet industrins bruttovinstandel även efter år 1991. av År 1992 är industrins vinstandel i 21%, vilket skall jämföras med nere ca 28 °/oår 1989. Denna låga nivå blir sedan i stort sett bestående fram till ca år 1995. Bruttosparandet i näringslivet blir därmed lägre än i modellkalkylen. Mot bakgrund den utdragna kostnadsanpassningen bedöms ränteläav förbli högt under hela kalkylperioden. Tillsammans med låga vinster get leder det till i jämförelse med modellkalkylen drastiskt sämre investeen ringsutveckling. Sett över hela perioden ökar investeringarna i modellkalkylen med 2% svackan åren 1991- 1992. Här faller investeringarca trots med sammanlagt nära 14°/0.Nedgången är mest påtaglig inom industrin na eftersom det främst är där villkoren försämras. som Den fortsatta urholkningen konkurrenskraften påverkar utrikeshanav deln negativt. Exporten utvecklas sämre än i modellkalkylen. Även imporväxer emellertid långsammare på grund av den svaga investeringsverkten samheten. Tillsammans med terms-of-trade effekter innebär det ett exportnetto samma storleksordning som i modellkalkylen. av Det skall sägasatt beräkningarna möjligen inte fullt ut fångar effektema den låga vinstnivån inom industrin. Låg lönsamhet under en följd av år av kan tänkas leda till att produktionskapacitet slås ut i större utsträckning än förutsätts här. Det skulle i så fall kunna innebära en avsevärt försom sämrad handelsbalans. Det finns även i övrigt anledning att räkna med att bytesbalansens saldo i detta alternativ kan utvecklas mycket oförmånligt. Mot bakgrund av industrins försämrade villkor framstår det som troligt att utlandsinvesteringarna fortsätter att öka och att vinsthemtagningarna blir begränsade. Därmed kan underskotten i bytesbalansen komma att bli mycket större än vad som angetts här. Skillnaderna gentemot modellkalkylen när det gäller hushållens reala disponibla inkomster är förhållandevis små under kalkylperioden. Den reala timlönen ökar visserligen väsentligt snabbare, men samtidigt utvecklas sysselsättningen mycket svagt. Det innebär att den reala lönesummans ökningstakt är ungefär densamma i modellkalkylen. Samtidigt står som
Volym 2 s. 203det klart att en reallöneanpassning förr eller blir nödvändig senare om vinstnivån i näringslivet skall kunna återställas. I detta scenario måste anpassningen i stor utsträckning ske bortom år 1995. En i jämförelse med modellkalkylen något utdragen sparkvotsuppmer gång har förutsatts. Den sammanlagda förbättringen sparkvoten är av dock lika stor. Den privata konsumtionen utvecklas därför i stort sett likadant som i modellkalkylen. För den offentliga konsumtionen har samma ökningstakt som tidigare förutsatts. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn blir i detta scenario lägre mot slutet av perioden 2,1 % BNP år 1995 mot 3,1% i modell- - av kalkylen. De offentliga inkomsterna blir högre än i modellkalkylen. Det beror på att den högre löneökningstakten medför att skattebaserna här växer snabbare trots att den reala tillväxten i ekonomin är lägre. Den högre löneökningstakten och lägre BNP-tillväxten resulterar emellertid sammantaget i att de offentliga utgifterna ökar starkare än inkomsterna i sett förhållande till modellkalkylen. Det är framförallt utgifterna för den offentliga konsumtionen och för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som växer. Sammantaget blir konsekvenserna betydande för tillväxten i ekonomin om den nödvändiga kostnadsanpassningen drar ut på tiden. BNP ökar här med i genomsnitt 1,2% per år under perioden 1990- 1995. Motsvarande tillväxttakt i modellkalkylen och det fall där skattereformen bidra till antas en lönedämpning är 1,9°/o. Ett bekymmersamt inslag i bilden är att den tillväxt kommer till som stånd beräknas vara helt konsumtionsledd. Diagram 9.6 visar hur kapital-
Diagram 9.6 Bidrag till BNP-tillväxten 1989- 1995 Förändring i procent av BNP Årliga genomsnitt. 1985 års priser 2.0- I BNP Konsumtion 1.5----- D investeringar
I Nettooxpoñ
1.0-----
O.5-----
0.0-
-0.5 - Tidig lönedämpning Långsam Iöneanpassning Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 204bildning respektive konsumtion bidrar till BNP-tillväxten i detta fall och i fallet med snabb lönedämpning. Här är kapitalbildningens bidrag väsentligt lägre. Det sammanhänger främst med en svagare investeringsaktivitet. Därmed läggs i detta fall en sämre grund för den ekonomiska utvecklingen under 1990-talets senare del.
Den uppgång i arbetslösheten som kommer till stånd i detta alternativ är, åtminstone med svenska mått mätt, mycket kraftig. Mot slutet av perioden är den öppna arbetslösheten närmare 3,5%. sysselsättningen räknat i stagnerar i stort sett från och med år 1991. Även arbets-
personer kraftsutbudet är lågt. Till viss del torde det bero på att ett stort antal personer sysselsätts i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
En sämre internationell utveckling God internationell tillväxt och en balanserad utveckling på oljemarknaden ligger till grund för de utvecklingsförlopp som hittills redovisats. Sämre yttre Förutsättningar skärper naturligtvis kraven på en anpassning av den inhemska kostnadsutvecklingen. Situationen för svensk ekonomi framstår som mycket bekymmersam om det förhållandevis svaga samband mellan arbetsmarknadsläge och löneökningstakt som förutsattes i föregående avsnitt kombineras med en mer pessimistisk omvärldsbild. Det medför en ytterligare försvagning av den konkurrensutsatta sektorn, ett kraftigt försämrat exportnetto och en markant uppgång i arbetslösheten.
Tabell 9.12 Vissa nyckeltal 1989-1995. Alternativet med långsam löneanpassning och sämreinternationell tillväxt Procentuell förändring från föregåendeår. 1985års priser
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
| BNP | 1,8 1,0 0,1 0,4 0,9 1,2 1,5 |
| Export | 3,6 2,0 0,8 0,7 2,3 3,7 4,3 |
| Import | 6,1 3,5 0,7 0,1 2,0 2,6 3,1 |
| Bruttoinvesteringar | 6,2 1,4 7,1 6,1 -2,4 -1,8 -0,3 - - |
| Privat konsumtion | 0,8 1,7 2,2 1,6 1,7 1,2 1,1 |
| Timlöner | 9,8 9,9 8,5 7,8 5,9 4,4 3,3 |
| Konsumentpris | 6,3 8,6 8,7 5,0 3,8 3,2 2,7 |
| Real disponibel inkomst | 3,3 3,0 3,6 1,9 1,9 1,3 1,1 |
| Sysselsättning.personer | 1,5 0,7 -0,1 -0,5 -0,5 -0,4 0,0 |
| Arbetslöshet % | 1,4 1,6 2,3 2,9 3,5 4,0 4,3 |
| Exponnetto miljarder kr. | 9,4 8,7 12,6 14,6 13,6 13,7 13,1 |
| Bruttovinstandel i industrin °/0 | 27,6 24,4 21 9 20 5 20 2 20,8 22 0 |
aImplicit detlator för privat konsumtion. Årsgenomsnitt. Källa: Finansdepartementet.
I jämförelse med tidigare kalkyler antas tillväxten i omvärlden i detta fall vara l procentenhet lägre per år under perioden 1991- 1995. Vidare förutsätts att pris- och volymutvecklingen för den svenska råvaruexporten är 1 respektive 0,5 procentenheter långsammare per år under samma period. Den lägre tillväxten kan t.ex. tänkas vara en följd av en snabb uppgång i oljepriserna med början år 1991. Efter något år antas priset stabiliseras på den reala nivån 25 dollar per fat. Det motsvarar en prisökning med 50% under loppet av två år. De högre oljepriserna i sig
ca
Volym 2 s. 205förutsätts inte innebära några förskjutningar i de relativa priser som påverkar utrikeshandeln. Övriga Förutsättningar är med det alternativ som kännegemensamma tecknades av långsam löneanpassning. Mindre draghjälp från omvärlden innebär emellertid drastisk försämring av arbetsmarknadsläget, arbetsen lösheten drivs till betydligt högre nivåer i detta alternativ 3°/0redan upp år 1992 och drygt 4% mot slutet av perioden. Därmed blir löneökningstakten l 2 procentenheter lägre per år under kalkylperiodens tre sista år. - Även utveckling i omvärlden så småningom om en mindre gynnsam tvingar fram en kraftigare löne- och prisanpassning, är naturligtvis bilden helhet mörkare här jämfört med tidigare kalkyler. Den genomsnittliga som tillväxten i ekonomin är endast ca 0,8 °/0per år. Det avspeglar i första hand effekterna på exponutvecklingen av den sämre marknadstillväxten. Det efterfrågebonfall följer av svagare investeringsaktivitet och långsamsom utveckling av den privata konsumtionen bidrar också till lägre promare duktion. Med lägre produktion följer en nedgång i sysselsättningen. Den minskar sammanlagt med ca 60000 personer under åren 1991 1995. Den lägre sysselsättningen tillsammans med en snabbare ökning av konsumentpriserna till följd av oljeprisuppgången bidrar till att hushållens reala disponibla inkomster, och därmed den privata konsumtionen, växer långsammare. l jämförelse med det fall där en långsam löneanpassning kombinerades med omvärldsbild växer exporten här l-l,5 procentenheter en gynnsam långsammare år. Även importen ökar långsammare till följd minsper av kad inhemsk efterfrågan. Sammantaget får dock den sämre internationella utvecklingen ett genomslag på exportnettot. Skillnaden gentemot alternativet med långsam löneanpassning och gynnsam omvärldsbild ökar successivt under kalkylperioden och är slutåret ca 25 miljarder kr. Ett viktigt inslag i bilden är utvecklingen av handelsbalansen för råvaror. Dels är volymeffekten negativ, dels förutsätts priserna falla på produkter från bl. svensk skogsindustri samtidigt som oljepriserna går upp kraftigt. a. Sammanfattningsvis visar de här presenterade kalkylerna att den svenska ekonomin är på väg in i en besvärlig situation. Devalveringarna i början av 1980-talet skapade goda villkor för en expansion av den konkurrensutsatta sektorn. En sådan expansion kom också till stånd. Den gynnsamma utvecklingen kan emellertid enligt kalkylerna komma att vändas i sin motsats om inflationsanpassningen blir en utdragen process. Kostnaderna i form låg tillväxt och hög arbetslöshet under de första åren på 1990av talet blir då betydande. Dessutom blir förutsättningarna för en god ekonomisk utveckling under resten av 1990-talet mycket dåliga. Mot denna bakgrund finns det starka skäl att analysera lönebildningen. Ju snabbare löneökningstakten i Sverige anpassar sig till den i omvärlden desto bättre grund läggs för framtida tillväxt och sysselsättning.
9.4¶Stabiliseringspolitiken och lönebildningen
Volym 2 s. 206Läget på arbetsmarknaden avgörande Under de senaste 25 åren har lönerna i näringslivet stigit med i genomsnitt 9% per år. Sedan 1984 har den genomsnittliga ökningstakten varit 7,5%. Detta kan jämföras med en lönestegringstakt i våra viktigaste konkurrentländer på 4-5% under samma period. Löneökningstakten har inte vid något tillfälle under de senaste 25 åren varit under 6%. Som lägst ökade lönerna i näringslivet med 6,9% 1982. Mot denna bakgrund kan man fråga sig om det är möjligt att bringa ned löneökningstakten i Sverige till de nivåer som råder i konkurrentländema.
Löneökningstakten beror på bl.a. arbetsmarknadsläget, produktivitetstillväxten och intlationstakten. Inflationen beror i sin tur på bl. a. lönestegringstakten och den internationella prisökningstakten. Dessa samband
speciellt sambandet mellan arbetsmarknadsläget samt löne- och prisbildningen spelar en central roll i de presenterade kalkylerna för åren
- 1990- 1995. Det finns därför skäl att närmare diskutera lönernas bestämningsfaktorer.
Enligt det traditionella sättet att analysera lönebildningen den s.
- Phillipskurvan är den nominella löneökningstakten enbart beroende av
nivån på arbetslösheten; lägre arbetslöshet desto snabbare löneökningar. Bristerna i denna ansats visade sig bl.a. i mitten på 1970-talet. Då ökade lönerna och arbetslösheten samtidigt. Modellen har därför utvidgats med ytterligare förklaringsfaktorer bl. a. förväntningarna om den framtida intlationstakten.
Hänsyn har under senare år även tagits till arbetsmarknadens funktionssätt. Lönebildningen i länder som Sverige kan beskrivas som resultatet av centrala och lokala förhandlingar mellan ett begränsat antal parter. Med ett sådant synsätt påverkas lönebildningen av flera faktorer, varav de viktigaste är efterfrågeläget på arbetsmarknaden, skatterna, produktiviteten och prisnivån.
I de skattningar av historiska samband som utnyttjas i modellkalkylen bestäms reallönen före skatt på lång sikt av produktiviteten och arbetslösheten. Det innebär att de reala lönekostnadema växer ungefär i takt med produktiviteten och att lönekostnadsandelen av förädlingsvärdet beror på arbetslöshetens storlek. På kort sikt kan de reala lönestegringama avvika från produktivitetstillväxten, men denna avvikelse korrigeras i efterhand. När löneandelen är ovanligt stor minskar således löneökningstakten och tvärtom.
I ett kortare tidsperspektiv ett eller ett par år bestäms därför den nominella löneökningstakten av arbetslöshetens storlek. Empiriska skattningar tyder på att en uppgång i arbetslösheten från exempelvis 1,5 till 2,5% leder till att löneökningarna redan efter ett år blir 3 procentenheter lägre.
Lönerna i den svenska ekonomin förefaller alltså vara starkt beroende av efterfrågeläget på arbetsmarknaden. Sambandet är också robust och står sig vid olika metodologiska ansatser och för olika delperioder Holmlund, 1990. Lönemas känslighet för variationer i arbetslösheten förefaller dessutom vara högre i Sverige än vad som är vanligt i andra länder.
Volym 2 s. 207Diagram 9.7 Phillipskurvan för Sverige1963-1989
Tlmkostnodsökning Z
w
22-
20-
18-
16-
14-
12-
1 1.5 2 2:5 3 3:5
Arbetslöshet Z Källa: Statistiska centralbyrån.
Dessutom finns det i de empiriska studierna indikationer på att lönemas känslighet för arbetsmarknadsläget tilltar vid låga arbetslöshetsnivåer. En relativt måttlig uppgång av arbetslösheten skulle alltså kunna ge stora effekter på löneökningstakten vid ett överhettat arbetsmarknadsläge.
Det faktum att reallönerna på sikt anpassas till produktivitetstillväxten tyder på att det inte är omöjligt att löneökningstakten kan bringas ned under de nivåer som gällt sedan 1950- och l960-talen. Produktivitetstillväxten är nämligen betydligt lägre idag än vad den var under perioden fram till mitten av l970-talet. Om det är möjligt att komma ner i den inflationstakt som rådde tidigare borde löneökningama kunna begränsas till 4- 5 per år utan något trendbrott i lönebildningen.
De refererade studierna tyder på att den svenska ekonomin kan klara samma inflationstakt som omvärlden vid en förhållandevis låg nivå på arbetslösheten. Den arbetslöshet som är förenlig med en konstant inflationstakt i litteraturen kallad NAIRU tycks ligga omkring eller strax under 2%. I flertalet andra industriländer torde NAIRU vara 5% eller högre. Det finns dock en risk för att arbetslösheten under en övergångsperiod kan komma att överstiga denna nivå innan en anpassning sker till omvärldens inflationstakt.
Volym 2 s. 208Slutsatsen från den litteratur som finns om lönebildningen är alltså att det inte är möjligt att åstadkomma en dämpning av löneökningstakten med mindre än att överhettningen på arbetsmarknaden upphör. Det är samma slutsats som kan dras av de tidigare redovisade scenarierna för åren 1990-1995.
Försök att i dagsläget motverka en begränsad uppgång i arbetslösheten med en generell efterfrågepolitik är mot denna bakgrund dömda att misslyckas. De leder till en stegrad inflationstakt, som hotar konkurrenskraften och sysselsättningen. Till slut kommer då arbetslösheten upp på väsentligt högre nivåer innan en kostnadsanpassning sker.
Det kan vara värt att observera att ett något svagare efterfrågeläge på arbetsmarknaden kan förväntas ta sig uttryck främst i en begränsad uppgång i de genomsnittliga arbetslöshetsperioderna. Välfärdselfekterna av detta är liten jämfört med vad som händer vid en ny utdragen kostnadskris.
Erfarenheterna från andra länder visar att höga arbetslöshetsnivåer tenderar att permanentas. Förutom de negativa mänskliga och sociala konsekvenser detta kan ha, tenderar då också arbetslöshetens lönedämpande verkan att avta.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder Arbetsmarknadspolitiken är bl.a. ett medel att lindra konflikten mellan inflation och arbetslöshet. En framgångsrik arbetsmarknadspolitik kan göra det möjligt att kombinera ett högre efterfrågeläge, och därmed en lägre arbetslöshet, med en stabil och låg inflationstakt.
Genom att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt skulle det t.ex. kunna att öka antalet vakanser utan att det leder till högre arbetslöshet. Det är emellertid osäkert hur långt det går att komma på denna väg. Historiskt råder en mycket stabil omvänd relation mellan antalet vakanser och antalet arbetslösa.
Det är överhuvudtaget svårt att finna entydiga empiriska belägg för den svenska arbetsmarknadspolitikens makroekonomiska effekter. Den arbetslöshet som är förenlig med en konstant inflationstakt tycks inte ha minskat. Däremot har Sverige kunnat undvika den mycket höga och bestående arbetslöshet som drabbat Västeuropa i övrigt. Det finns en del som talar för att det bl. a. beror på den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Ett problem som måste beaktas när arbetsmarknadspolitiken utformas
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte lika aktivt söker är att personer jobb som de öppet arbetslösa. Det kan i sin tur tänkas medföra att en försvagning i efterfrågan på arbetskraft, som möts med arbetsmarknadspolitiska insatser, inte får samma inflationsdämpande effekt. Calmfors och Forslund, 1990 samt Holmlund, l990.
Åtgärder sysselsätter med dålig konkurrensförmåga på
som personer arbetsmarknaden borde emellertid kunna användas utan att det utgör något problem från lönebildningssynpunkt. Exempel på denna typ av åtgärder skulle kunna vara Samhall och lönebidrag. Åtgärder inriktade på att hjälpa långtidsarbetslösa som tenderar att dra sig ur arbetsmarknaden är ytterligare ett exempel på vad som borde kunna göras med ringa åter-
Volym 2 s. 209verkningar på lönebildningen. Även åtgärder höjer attraktionsvärdet
som hos arbetslösa ex. arbetsmarknadsutbildning borde ha en lönedäm-
- pande elfekt, åtminstone på sikt.
Åtgärder i syfte att stimulera lämnat arbetskraften att på
personer som nytt söka arbete bör vara entydigt positiva. Likaså verkar alla former av rörlighetsbefrämjande insatser lönedämpande. Intensiv arbetsförmedling, starthjälp och andra ekonomiska stimulanser att flytta och söka jobb på annan on kan förväntas ha samma effekt.
Små ejekter av inkomstpolitik lnkomstpolitik har av tradition betraktats med skepsis i Sverige. Den svenska modellen med ett centraliserat förhandlingssystem och starka fackföreningar har kombinerat en hög grad av frihet och ansvar i avtalsförhandlingarna.
Tabell 9.13 inkomstpolitiska parametrar Styrmedel Åtgärder riktade Åtgärder riktade Åtgärder riktade
till företagen till alla till de offentigt
löntagare anställda
1 4 7 lnformativa överläggningar Maningar att låta
och maningar K-sektorn vara till återhåll- löneledande. samhet. 2 5 8
Administrativa Prisstopp. Lagstiftning om Lagstiftning om
Beskattningeller lönetak, infla- lönetak. fondering av tionskompensation företagsvinster etc.
3 6 9
Ekonomiska Begränsning Ändring Samordnad hård
av av
aktieutdelningar. skatteskalanetc. arbetsgivar-
Socialpolitiska strategi.
åtgärder. Källa: Elvander, N. 1990, lncomes Policies in the Nordic Countries, International Labour Review,ILO, Geneve,under utgivning.
Ändå har inslag av inkomstpolitik förekommit. De vanligaste formerna har varit åtgärder kopplade till finanspolitiken. Hagaöverenskommelsema i mitten av 1970-talet, med omläggningar av skatteskalorna kombinerat med en arbetsgivaravgiftshöjning, är ett tidigt exempel på detta. Det förutsattes då att höjningen av arbetsgivaravgifterna skulle räknas av från löneutrymmet. Vid skatteöverenskommelsen 1981 räknade man också med återhållsamhet i avtalsförhandlingarna speciellt för höglönegrup-
pena. Vid 1985 års avtalsförhandlingar fick löntagarna en skatterabatt på 600 kr, vilket bidrog till att ett centralt avtal slöts detta år.
Lagstiftning har tillämpats sparsamt i Sverige. Undantaget är SACO/SR-strejken 1971, som avgjordes efter riksdagsbeslut och det förslag om bl. a. pris- och lönestopp som presenterades för riksdagen vintern 1990. Däremot har lagstiftning om lönestopp använts i de nordiska grann-
Volym 2 s. 2102lO
länderna. Förändringar i socialpolitiken i utbyte mot lägre löneökningar har i begränsad utsträckning använts i Sverige. Sådana överenskommelser har varit relativt vanliga i exempelvis Finland.
Ett antal faktorer talar emot möjligheterna att med inkomstpolitik åstadkomma lägre pris- och löneökningar. För närvarande genomförs en skattereform avsedd att skapa ett enklare och robustare skattesystem. Samtidigt har utrymmet för kostnadskrävande sociala reformer minskat. Statsmakternas framtida manöverutrymme i inkomstpolitiska sammanhang har därmed minskat.
Vad som krävs av den ekonomiska politiken på lång sikt kan också lätt komma i konflikt med kortsiktiga inkomstpolitiska ambitioner. Inte sällan har politiken blivit såexpansiv att stabiliteten i ekonomin äventyrats. De expansiva effekterna kan då i sin tur förstärka intrycket att högre löneökningar hade varit motiverade.
Om de inkomstpolitiska åtgärderna är generella, och tillfaller alla inkomsttagare, framstår de som ett resultat av regeringens politik snarare än av fackföreningarnas insatser. Det kan då bli svårt att inför medlemmarna motivera återhållsamhet.
Risken finns också att en eller flera organisationer ställer sig utanför en uppgörelse. De kan då tillgodogöra sig fördelarna samtidigt som de slipper bära kostnaderna. Om åtgärderna å andra sidan är selektiva och fram-
förallt gynnar vissa grupper kan effekterna uppvägas av kompensa-
tionskrav från andra.
Om inkomstpolitik används mer regelbundet uppkommer frågan om fackföreningarnas och arbetsgivarorganisationernas roll i en parlamentarisk demokrati. Risken finns att rollfördelningen mellan riksdag, regering och utanförstående organisationer blir oklar, när stora intresseorganisationer deltar i överläggningar om utformningen av social- och finanspolitiken och också tar på sig ett ansvar för denna.
Det kan också vara värt att observera att det saknas empiriska belägg för att de inkomstpolitiska ingrepp som förekommit i Sverige skulle ha haft positiva effekter på pris- och löneökningstakten. Som ett undantag har framhållits den uteblivna kompensationen för devalveringen 1982. Den skulle emellertid delvis kunna förklaras med den då mycket höga arbetslösheten. Samtidigt är det uppenbarligen svårt att i efterskott empiriskt belägga om en inkomstpolitisk åtgärd fått effekt eller ej.
Skattebaserad inkomstpolitik Skattebaserad inkomstpolitik, eller TlP Tax-based-Income-Policy, är en möjlig väg att påverka lönerna som diskuterats både i den ekonomiska litteraturen och den politiska debatten Layard och Jackman, 1989 och Landsorganisationen, 1989. Grundtanken är att löneökningstakten skall kunna påverkas genom att en skatt införs på lönestegringar över en viss uppställd norm. Förslaget har lanserats i två varianter: Makro- och mikro- TIP.
Makro-TIP innebär att statsmakterna lägger fast en önskvärd löneökningstakt i .samhällsekonomin som helhet. Om lönerna växer snabbare bestraffas löntagarna med skatter som i slutändan leder till lägre löner
Volym 2 s. 211Zll
efter skatt. Alternativt kan man tänka sig att företagen i stället bestraffas med höjd vinstskatt eller högre arbetsgivaravgifter om normen över-
en skrids. Tanken är att statsmakterna skall göra det ointressant att driva igenom löneökningar som överstiger den fastställda normen.
En förutsättning för att en makro-TIP skall fungera är centrala samordnade förhandlingar. Annars finns det inget motiv för ett enskilt företag eller fackförbund att begränsa löneökningarna. De kan då inte själva annat än marginellt påverka de totala löneökningarna och därmed sannolikheten för att skattehöjningarna utlöses. En makro-TIP kopplad till vinstskatt eller arbetsgivaravgifter har fördelen att den kan tänkas sätta
på arbetsgivarsidan dels att acceptera centrala avtalsförhandlingar, press dels att införa sanktioner för medlemmar som överskrider överenskomna ramar.
Hot sanktioner måste trovärdiga för att ha effekt. Trovärdig-
om vara hetsproblemet är i detta fall att företagens kostnadsproblem förvärras om lönenormen överskrids. Det är därför nödvändigt att i förväg låsa skattepolitikens utformning. Ur stabiliseringspolitisk synvinkel är naturligtvis nackdelen med detta att finanspolitiken blir beroende av de beslut som fattas av arbetsmarknadens parter.
Mikro-TIP innebär att enskilda företag drabbas av en skatt på lönehöjningar över en deklarerad norm. Tanken är att därmed åstadkomma en direkt koppling mellan de enskilda aktörernas agerande i avtalssituationen och beskattningen. De företag och fackföreningar sombidrar till för höga löneökningar skall själva drabbas av sanktionerna.
Även mikro-TIP är förenad med problem. Företag som behöver
en anställa fler med höga löner eller som vill expandera och nyrekry-
personer tera arbetskraft riskerar att drabbas. Såväl en makro- som en mikro-TIP är förenade med svårigheter i den praktiska tillämpningen; de kräver både tillförlitlig statistik och administrativa resurser. Därutöver kan de förväntas ha uppenbara negativa effekter på resursanvändingen och flexibiliteten i ekonomin och kan därför verka tillväxthämmande. Ett permanent system är därför knappast möjligt.
Det finns alltså ett antal faktorer som talar för att vara skeptisk till inkomstpolitik i olika former inklusive TIP. Ändå skall det inte uteslutas att inkomstpolitiska åtgärder i vissa lägen kan bidra till att öka trovärdigheten i politik för att pressa ner inflationen. Den genomgripande
en förändring skattesystemet som nu genomförs i kombination med den
av breda insikt torde finnas de allvarliga konsekvenserna av fortsatt
som om höga löneökningstal skulle kunna tänkas skapa ett sådant läge. Förutsättningen är dock att eventuella inkomstpolitiska åtgärder kombineras med en tillräckligt stram finanspolitik.
9.5¶Lönebildningen och förhandlingssystemet
Volym 2 s. 211Förhandlingssystemet har betydelse I föregående avsnitt diskuterades samspelet mellan den makroekonomiska utvecklingen och lönebildningen. Både i de redovisade kalkylerna för åren 1990- 1995 och i den litteratur som finns om lönebildningen spelar efter-
Volym 2 s. 212frågeläget på arbetsmarknaden en avgörande roll för löneökningstakten. Erfarenheterna i Sverige och utomlands talar för att det inte är möjligt att bryta nuvarande snabba löneökningstakt enbart genom åtgärder inriktade på att påverka avtalsresultatet. Arbetsmarknadens parter och deras förhandlare kan i praktiken inte bortse ifrån efterfrågeläget på arbetsmarknaden.
Eftersom icke-avtalsmässiga löneökningar, s. löneglidning, är starkt
arbetsmarknadsläget kan de totala löneökningarna bli höga beroende av trots låga avtalsmässiga löneökningar. Det är o. m. tänkbart att löneglidningen anpassas så att de totala löneökningarna hela tiden kommer att
mot det makroekonomiska läget oavsett resultaten i de centrala svara förhandlingarna.
Flertalet studier tyder ändå på att lägre centrala avtal inte helt och hållet äts upp av motsvarande högre löneglidning Holmlund, 1990. Det borde alltså finnas ett visst utrymme för att till stånd lägre totala löneökningar genom att avtalen sluts på en låg nivå.
Centrala eller decentraliserade förhandlingar Vid internationell jämförelse har de svenska Förhandlingarna varit
en relativt centraliserade. Under 1980-talet har emellertid förhandlingsordningen tenderat att bli mer decentraliserad.
Svenska och internationella erfarenheter såväl som teoretiska argument tyder emellertid på att centraliserade förhandlingar är lättast att förena med full sysselsättning. De länder som har de mest centraliserade löneförhandlingarna tenderar att ha den lägsta genomsnittliga arbetslösheten, se tabell l Det finns även skäl för att en mycket långt driven decentralisering skulle kunna ge tillfredsställande makroekonomiska resultat. Ett mellanläge, med en viss decentralisering, förefaller däremot vara det sämsta alternativet.
Med en hög grad av samordning har de fackliga organisationerna anledning att ta hänsyn till de kostnader i form av arbetslöshet och snabbare prisökningar som uppkommer till följd av högt uppdrivna lönekrav. Det här är effekter som en liten facklig organisation kan bortse ifrån. Samordnade förhandlingar kan också bromsa krav på kraftiga relativlöneförbättringar för enskilda grupper. Sådana förändringar utlöser ofta inflationsdrivande kompensationskrav.
Ett enskilt företag är också förhållandevis okänsligt för löneförändringar eftersom en relativt liten del av företagets kostnader utgörs av löner
- en stor del av kostnaderna är utgifter för insatsvaror producerade i andra företag. För näringslivet som helhet är däremot lönekostnadema
en mycket stor del av de totala kostnaderna. Samordnade förhandlingar bör därför leda till ett större arbetsgivarrnotstånd.
För en decentralisering talar att höga lönekrav då i stor utsträckning drabbar de som ställer kraven. Högre löner tenderar att slå igenom på företagens priser och att i förlängningen medföra en lägre sysselsättning för den egna gruppen.
En decentralisering av förhandlingssystemet måste emellertid drivas mycket långt för att inte de negativa elfektema skall överväga. l så fall
Volym 2 s. 213Tabell 9.14 Arbetslöshet Europai 1960- 1987 Årliga genomsnitt. Procent
1960-67 1968-73 1974-79 1980-87
CenIra//Iterade.V.SI'I7'l Danmark Finland Norge Sverige Osterrike Genomsnitt intermediära .vyslem Belgien 2 Holland Förbundsrepubliken Tyskland 0 Genomsnitt l - Decentralixerade.vyszem
| Frankrike | 1 l | |
| lrland | 4 9 | |
| Italien | 4 9 | |
| Spanien | 2,3 | |
| Schweiz | O0 | |
| Storbritannien | 1 5 | 10.3 |
| Genomsnitt | 5 2,9 | 4,8 10,2 |
Källa; Jackman, R. 1990, WageFormation in the Nordic Countries Viewed from
International Perspective, i L. Calmros red., WageFormation ana Macroeconoan rrricPolicy in the Nordic Countries, SNSoch Oxford University Press,under utgivning.
skulle den å andra sidan säkert på sikt komma att medföra lokal strejkrätt på företagsnivå. Samtidigt skulle dagens starka fackliga organisationer med all sannolikhet komma att bestå. Många enskilda företag skulle där-
i de lokala förhandlingarna. med stå mycket svaga
Både principiella argument och empiriska erfarenheter talar alltså för centrala förhandlingar. Det är emellertid tänkbart att den centraliserade förhandlingsmodell som identifierats i olika empiriska studier gått hand i hand med konsensus mellan arbetsmarknadens parter och att det är detta
än förhandlingsordningen som spårats i studierna. De fördelar snarare som skulle kunna uppnås med centraliserade löneförhandlingar kan då tänkas gå att nå enbart med en högre grad av samsyn och tidsmässig samordning mellan arbetsmarknadens parter utan att denna knyts till formella centraliserade överenskommelser.
Det är också ett faktum att den traditionella svenska modellen för lönebildning skakats i sina grundvalar under det senaste decenniet. Under några år på 1980-talet slöts inga centrala avtal på LO-SAF området och så sent som vintern 1990 har SAF motsatt sig centrala överenskommelser. I andra länder tycks det också finnas motsvarande tendenser mot allt mer decentraliserade förhandlingssystem.
Kraven på att helt frångå centrala förhandlingar har framförallt drivits av SAF. Det har säkert sin grund i ett motstånd mot LO:s strävan att utjämna lönerna via de centrala avtalen. Denna strävan går stick i stäv
Volym 2 s. 214med arbetsgivarnas önskemål om flexibilitet i lönesättningen och större löneskillnader.
Tänkbart är också att arbetsgivarna inte längre tror sig behöva ta på sig rollen av återhållande kraft i lönebildningsprocessen de föreställer sig
att staten ändå i sista hand tvingas ta ansvaret för kostnadsutvecklingen.
En gradvis anpassning av lönestrukturen Lönebildningen brukar ofta diskuteras från rättvise- och fördelningssynpunkt, sekapitel 15. Lönerna spelar emellertid också en avgörande roll för att fördela arbetskraften på ett effektivt sätt. Det är viktigt att lönestrukturen är sådan att det inte uppstår permanent arbetslöshet eller rekryteringssvårigheter på olika delarbetsmarknader. Förändringar i teknologi, konkurrensförhållanden, konsumtionsmönster, arbetskraftens utbildning eller åldersstruktur etc. medför att lönestrukturen kontinuerligt måste anpassas till nya förhållanden.
En stor del av den anpassning som är nödvändig när ekonomins struktur förändras sker genom att arbetskraften flyttar mellan företag och regioner. Förändringar i lönestrukturen kan göra det möjligt att klara nödvändiga anpassningar med en lägre grad av arbetslöshet.
En tänkbar utgångspunkt för en diskussion om lönestrukturen är den solidariska lönepolitiken i dess ursprungliga tappning från 1950-talet Fackföreningsrörelsen och den fulla sysselsättningen, 1951. Den innebär att lika arbete betalas med lika lön och att hänsyn tas till att olika arbeten skiljer sig åt vad gäller arbetsmiljö, utbildning etc. Testet på om lönerelationerna är riktiga är att det inte råder permanent brist på arbetskraft inom vissa områden och arbetslöshet inom andra. Den solidariska lönepolitiken i denna form kan alltså tolkas som att arbetsmarknadens parter strävar efter att etablera långsiktiga jämviktslöner på arbetsmarknaden.
Skillnader i långsiktiga jämviktslöner kan samtidigt i viss mån antas spegla vad som uppfattas som rättvisa löner. Löneskillnader kan exempelvis verka utjämnande på levnadsstandarden genom att kompensera löntagare för påfrestande eller farliga arbeten. Om denna kompensation inte uppfattas som tillräcklig eller "orättvist låg uppstår just permanenta bristsituationer.
Kraftiga lönestegringar för vissa grupper uppkommer ibland till följd av tillfälliga förändringar i efterfrågesituationen. Exempel på områden där så har skett under de senaste åren är arbetsmarknaden för byggnadsarbetare och de nya finansiella marknaderna. Sådana tillfälliga förskjutningar i lönestrukturen uppfattas inte sällan som orättvisa. Arbetsmarknaden tenderar emellertid att gradvis eliminera sådana skillnader när ny arbetskraft dras till bristyrkena.
Ändå finns det mycket som talar för att det är önskvärt med gradvisa förskjutningar av lönerelationerna. Snabba löneökningar för vissa grupper tas ofta till intäkt för krav formulerade av andra.
Relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare är också av en helt annan art än andra marknadsrelationer. Arbetet spelar normalt en avgörande roll inte bara för en individs totala ekonomiska situation utan också för social status etc. Samtidigt har arbetsgivarna ofta ett intresse av att
Volym 2 s. 215arbetskraften knyts till företaget i en stabil relation; stora kostnader är förenade med att utbilda och skola in arbetskraft. Även denna ny mot bakgrund framstår långsiktiga stabila kontrakt med gradvisa förändringar i lönerna som både mer realistiska och önskvärda än snabbt föränderliga löner.
ojfentlig arbetsgivare viktig Rollen som
Det faktum att den offentliga sektorn är landets största arbetsgivare medför att lönebildningen i denna sektor är betydelsefull för hela ekonomin. Staten har de senaste 20 åren i sin funktion som arbetsgivare - försökt påverka både löneutvecklingen i stort och lönerelationerna mellan olika yrkeskategorier. Därutöver har lönepolitiken varit en del i arbetet med att förändra den offentliga sektorn. Frågan är om inte arbetsgivarrollen därmed har överlastats. Det är inte svårt att serisken för målkonflikter. Det finns inga belägg för att den offentliga sektorn i allmänhet skulle löneledande. Statistiken i exempelvis nationalräkenskaperna tyder vara snarast på motsatsen. I slutet 1960-talet var lönerna i den offentliga av sektorn 10-20 % högre än i den privata, ett övertag som nu helt eliminerats Holmlund, 1990. Det förefaller inte heller som om detta skulle kunna förklaras med en ändrad sammansättning av de anställda. De privatanställdas löneökningar föregår också normalt de offentliganställdas i tiden. Därutöver tycks det vara så att lönerna i näringslivet drar ifrån de i den offentliga sektorn i konjukturuppgångar och vice versa. Vid några tillfällen har emellertid avtalen inom den offentliga sektorn blivit löneledande. Detta inträffade exempelvis 1980, när samtliga stora löntagarorganisationer inom den offentliga sektorn "de fyras gäng gick samoch efter omfattande strejk drev igenom ett normbildande avtal. man en Under 1980-talet har det skett del förändringar i den statliga arbetsen givarpolitken. Arbetsgivarverket fick år 1985 en mer självständig ställning särskild löneminister tillsattes. Vid 1986 års förhandlingsamtidigt som en skärptes attityden gentemot de offentliganställdas lönekrav, en viss ar moderation i löneökningarna uppnåddes också och de flesta följsamhetsklausuler etc. utgick ur avtalen. Under 1988 tillämpade staten vad som brukar kallas för cash limits. Innebörden att statliga myndigheter inte automatiskt skulle högre var anslag kompensation för kostnadsökningar över en viss gräns 4% som under 1988. Högre löneökningar skulle i stället kompenseras med rationaliseringar i verksamheten eller genom personalminskningar. En tydlig koppling skulle därmed skapas mellan sysselsättning och lönekrav. 1988 ökade dock lönerna inom den offentliga sektorn med 7%. Cash limits övergavs 1989, sedan det visat sig inte finnas ett tillräckligt parlamenta- Här avsesinte att avtalen tidsmässigtskulle ligriskt underlag för att fortsätta med systemet. gaföre i den privata sek- Det är naturligtvis generellt sett svårt att tillämpa cash limits om utan att samvariatorn. offentliga sektorn är snabba. Överhettningen tionen i löneökningarnas löneökningarna utanför den storlek kan karaktäriseras på den privata arbetsmarknaden 1988-1989 bidrog till att det var svårt litteratupå detta sätt. l att klara de snäva för de offentligt anställda utan svårbemästrade ren kallas denna typ av ramarna analysför "Granger-kaspänningar mellan olika grupper. usalitet". seHolmlund De historiska erfarenheterna talar för att lönepolitiken inom den offenli- 1990.
Volym 2 s. 216ga sektorn inte bör överlastas. Den bör i huvudsak syfta till att till stånd en väl fungerande offentlig service och produktion. Goda skäl kan också anföras för att beslutanderätten i avtalsförhandlingama borde gå hand i hand med ansvaret för verksamheten. De personer som har kostnadsansvaret skulle då få ta ansvar också för löneutvecklingen. Det finns emellertid problem med detta sätt att lägga upp avtalsförhandlingama i den offentliga sektorn. Exempelvis har de verkschefer som idag sitter i statens arbetsgivarverks styrelse ett begränsat intresse av att hålla tillbaka lönekraven. Tvärtom kan faktiskt låga löneökningar försvåra verksamheten till följd av rekryteringsproblem. etc. Ett alternativ är då att försöka skapa ett politiskt sammansatt organ som har det slutliga ansvaret för lönebildningen inom den offentliga sektorn. Det skulle kunna vara ett sätt att göra tydligt vem den egentliga motparten är, nämligen skattebetalarna. En fördel med detta skulle också kunna vara att de offentliga arbetsgivarna skulle kunna uppträda samordnat något som mot bakgrund av den tidigare diskussionen om centrala avtal framstår som önskvärt. Samtidigt kan det naturligtvis finnas risker med att "politisera den offentliga arbetsgivarrollen. Ett exempel är just systemet med cash-limits. När det gavs upp var det just en följd av att den allmänna opinionen tvingade politikerna till en omprövning av tidigare ståndpunkter. Det är viktigt för lönebildningen att de offentliga arbetsgivarna bedriver en över tiden konsistent politik. Löne- och personalpolitiken är ett de av viktigaste redskapen för att skapa en väl fungerande offentlig verksamhet. Den lämpar sig därför illa för snabba skift i politikens inriktning. I stället bör precis som på ex. utrikespolitikens område konsensus mellan - de politiska partierna eftersträvas.
9.6 Sammanfattning och slutsatser
Av de beräkningar som redovisats i tidigare avsnitt framgår att de första åren på 1990-talet kan bli mycket bekymmersamma för den svenska ekonomin. Orsaken är i första hand att pris- och löneökningarna under en följd av år har legat över de i omvärlden. Det hotar nu att leda till en kostnadskris med stagnerande produktion och högre arbetslöshet som konsekvens. Den snabba pris- och lönestegringstakten under senare år kan i stor utsträckning förklaras av att arbetsmarknaden har varit överhettad. De studier som finns av lönebildningen i Sverige tyder på att det är möjligt att förhindra en stigande inflationstakt vid arbetslöshetsnivåer kring 2%. Att en relativt snabb pris- och löneanpassning borde vara möjlig har också framgått av de beräkningar som redovisats. En dämpning av löneökningstakten sker i den redovisade modellkalkylen sedan arbetslösheten har stigit till drygt 2% år 1991. Om inte denna lönedämpning kommer till stånd kommer inom några år arbetslösheten att krypa upp en bra bit över 2%. Det är en följd av att svenskt näringsliv förlorar marknadsandelar på export- och hemmamarknaderna och att
Volym 2 s. 217vinsterna därmed faller. l denna situation kommer också investeringarna att bli mycket låga, vilket medför att kostnadskrisen får negativa effekter för den ekonomiska utvecklingen på längre sikt.
Ett annat scenario åskådliggör fördelarna med en snabbare löneanpassning redan 1990- l99l. Arbetslösheten stiger i detta scenario aldrig över 1,8%. Samtidigt läggs snabbt en god grund för fortsatt ekonomisk tillväxt eftersom investeringsnedgången blir begränsad.
Erfarenheterna från Sverige och andra länder tillsammans med teoretiska argument talar för att samordade avtal skapar de bästa förutsättningarna för att upprätthålla full sysselsättning. De erfarenheter som finns av inkomstpolitik är mindre goda. Ändå kan åtgärder denna motiveras
av typ som en del i en politik avsedd att få till stånd ett trendbrott i lönebildningen utan en kraftig uppgång i arbetslösheten.
Helt avgörande är emellertid efterfrågeläget på arbetsmarknaden. Det påverkas på längre sikt produktivitetsbefrämjande åtgärder. Överhett-
av ningen kan också motverkas genom att arbetskraftsutbudet stimuleras. Det som i första hand krävs är emellertid att en tillräckligt stram finanspolitik bedrivs.
10¶Utvecklingen under 1990-talet
10.1¶Inledning
Volym 2 s. 219Den svenska ekonomins utveckling fram till mitten av 1990-talet diskuterades i kapitel Tyngdpunkten i kapitlet låg på en analys av stabiliseringspolitiska frågeställningar, särskilt pris- och lönebildningen. l detta kapitel diskuteras mer långsiktiga utvecklingstendenser i ekonomin. Det sker med utgångspunkt från några scenarier för utvecklingen under hela l990-talet.
I avsnitt 10.2 diskuteras beräkningarnas uppläggning och de antaganden som analysen baseras på. Därefter redovisas i avsnitt 10.3 ett basscenario i aggregerade termer. I det följande avsnittet finns en redovisning av de finansiella kalkylema. En mer detaljerad genomgång av utvecklingen i ekonomins olika delar görs i avsnitt 10.5. I avsnitt 10.6 presenteras några känslighetsanalyser. Där varieras produktivitetstillväxten, arbetskraftsutbudet och världsmarknadens tillväxt. Slutligen redovisas i avsnitt 10.7 några slutsatser från kapitlet.
10.2¶Beräkningarnas uppläggning
Volym 2 s. 219Utgångspunkter och tidssikt De scenarier som redovisas i detta kapitel och kapitel 13 har tagits fram med hjälp av ett par ekonomiska simuleringsmodeller. I arbetet har emellertid också utnyttjats olika fristående bedömningar. I huvudsak har beräkningarna gjorts med en statisk tlersektorsmodell av allmänjämviktstyp MECMOD. Men därutöver har en starkt aggregerad makromodell för den svenska ekonomin MAMMA använts. Båda modellerna har utvecklats vid Konjunkturinstitutet
Det basscenario som presenteras i avsnitt 10.3 är ett försök till en konsistent bedömning av den svenska ekonomins utveckling fram till år 2000. I ett så långt tidsperspektiv är det inte möjligt att bedöma i vilken konjunkturfas ekonomin befinner sig. Analysen koncentreras därför på faktorer som bestämmer ekonomins långsiktiga, potentiella tillväxt.
I kapitel 9 behandlas utvecklingen under de första åren l990-talet. En
av slutsats är att det finns risk för stagnation i ekonomin och fördjupade I bilaga 1till Långtidêobalanser i början l990-talet. Utgångspunkten i detta kapitel är det m
av att gåfgdrâgfâgmåftâ
skall visa sig möjligt att hantera obalansema och att ekonomin år 2000 utförlig
1990 finns en be. skall vara i makroekonomisk balans. Bakom de siffror för 1990-talet skriVning av de båda91°
som
deuemas utformning presenteras i form av bl. a.genomsnittliga tillväxttakter döljer sig därför
en Där redovisas också den samreu utveckling under decenniets inledning.Q databas använts.
som
Volym 2 s. 220Resursanvändning och sektorindelning Den svenska ekonomin är starkt beroende av utrikeshandel. Sveriges internationella konkurrensförmåga har därför en avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen.
En viktig fråga för konkurrenskraftens utveckling på lång sikt är tillgången på olika resurser, t.ex. arbetskraft, kapital och råvaror. Den relativa tillgången påverkar resurspriserna och avgör därmed vilka produkter som ett land med framgång kan handla med. I en långsiktig analys bör därför uppmärksamheten i första hand koncentreras på hur tillgången på de olika resurserna förändras, samt vilken betydelse resurserna har för olika sektorers utveckling. Detta synsätt har varit vägledande när indelningen av näringslivet i sektorer gjorts med utgångspunkt från användningen av olika produktionsfaktorer.
Kapital och arbetskraft är av grundläggande betydelse för ekonomins tillväxt. Arbetskraften har delats in i två grupper, hög- och lågutbildade. Anledningen är att den relativa tillgången på utbildad arbetskraft kan förväntas ha betydelse för Sveriges möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen. Tillgången på denna resurs är också en faktor som statsmakterna kan påverka genom bl. a. utbildnings-, löne- och skattepolitik.
Ekonomin har delats in i åtta olika sektorer, setabell 10.1. De skiljer sig åt när det gäller den relativa användningen av hög- och lågutbildad arbetskraft samt kapital. Därutöver varierar sektoremas beroende av internationell handel. I kapitel 13 finns en utförlig beskrivning av de olika sektorerna.
Tabell 10.1 Ekonomins struktur 1988
Procentuella andelar av
totala ekonomin Andel Export-
ga- högut- andel°
Föräd- Antal Export bildade Procent
lings- arbetade Procent
värde timmar
Konkurrensutsatta industrisektorer:
Kapitalintensiv -
produktion 5 3 24 14 55
Arbetsintensiv -
produktion 5 6 13 10 36
Kunskapsintensiv -
| produktion | 9 | 9 | 42 22 | 68 |
| Skyddad varuproduktiona 15 | 16 | 5 7 | 5 | |
| Bostäder och energi | 14 | 3 | 0 16 | 0 |
| Tjänster | 29 | 35 | 16 12 | ll |
| Staten | 5 | 6 | 0 26 | 0 |
| Kommuner | 17 | 22 | 0 12 | 0 |
| Totalt | 100 100 | 100 13 | 20 |
aSkyddad varuproduktion inkluderar även nationalräkenskapemas sektorer jordbruk, skogsbrukoch byggnadsindustri. bInkluderar ävennationalräkenskapemassektor el,gasoch vatten. °Exporten som andelav bruttoproduktionen 1988,löpande priser. Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 221År 1988 svarade de konkurrensutsatta industrisektorerna för 19%
av den svenska produktionen och 18°/oav det totala antalet arbetade timmar. Trots den låga andelen av produktion och sysselsättning har de en avgörande betydelse för den svenska ekonomins utveckling, eftersom de samtidigt stod för 79% av den svenska exporten av varor och tjänster. Det är främst genom förändringar i dessa sektorers internationella konkurrenskraft som den svenska ekonomin påverkas av utvecklingen i konkurrentländerna.
Den skyddade varuproduktionen betyder ensam nästan lika mycket för sysselsättningen som de konkurrensutsatta industrisektorerna. Av det totala antalet arbetade timmar utfördes ca 16% i denna sektor jämfört med 18°/0i konkurrensutsatt industri. Det kan samtidigt vara värt att observera att endast 7% av de anställda i denna sektor klassificeras som högutbildade. Att sektorn är skyddad märks bl. a. genom att endast 5% av produktionen exporteras.
Den sektorindelning som används innebär att jordbruk, skogsbruk och byggnadsindustri inkluderas i sektorn skyddad varuproduktion, som i övrigt består av skyddade industrisektorer. På liknande sätt inkluderas nationalräkenskapernas sektor för produktion av el, gas och vatten i sektorn bostäder och energi, som i övrigt omfattar tjänsten uthyrning av bostäder. Bostadsbyggande utgör däremot en del av byggnadsindustrin och ingår därmed i skyddad varuproduktion.
Tjänstesektorn stod för hela 35 % av det totala antalet arbetade timmar 1988. Både staten, den kunskapsintensiva industrisektorn och bostadssektorn har en högre andel högutbildade bland sina anställda. Tjänstesektorn har dock det högsta antalet högutbildade. Nästan var tredje högutbildad arbetar inom denna sektor.
Industrin, tjänstesektorn och offentlig sektor svarade för vardera ca en tredjedel av antalet utförda arbetstimmar 1987. Staten och kommunerna producerar i första hand tjänster. Adderar man dessa sektorer till den privata tjänstesektorn finner man att nästan 2/3 av det totala antalet arbetade timmar 1988 var inom tjänsteproduktionen.
Befolkning och arbetskraftsuzbud
Tillgången på arbetskraft bestäms av befolkningsstrukturen, arbetskraftsdeltagande och medelarbetstider. Hur dessa faktorer förväntas utvecklas under 1990-talet diskuterades i detalj i kapitel Beräkningarna bygger på de slutsatser som drogs där. Således antas att befolkningen i yrkesaktiva åldrar fram till år 2000 växer med 0,3 °/0per år eller med 160 000 personer. Männens förvärvsfrekvens antas i stort sett vara oförändrad medan kvinnornas förvärvsfrekvens antas fortsätta att öka och år 2000 nåsamma nivå som männens, utom för de äldsta åldersgrupperna. Antalet personer i arbetskraften beräknas under 1990-talet öka med drygt 270 000.
Medelarbetstiden har ökat under l980-talet. Denna trend antas fortsätta. Vid bedömningen av arbetstiderna i framtiden har hänsyn tagits till dels den förlängda föräldraledigheten och den sjätte semesterveckan, dels skattereformen. l kalkylerna har antagits att arbetskraftsutbudet till följd av skattereformen ökar med 4% under hela l990-talet. Effekterna beräk-
Volym 2 s. 222nas ha slagit igenom helt och hållet fram till år 2000. Det totala arbetskraftsutbudet mätt i antal timmar beräknas i genomsnitt öka med 0,7% per år under l990-talet.
Utgångspunkten för beräkningarna är att ekonomin år 2000 är i makroekonomisk balans. Det innebär bl. a. att det arbetsmarknadsläge som då råder är förenligt med en stabil prisutveckling, eller mer specifikt med att priser och löner ökar i samma takt som i omvärlden. Denna situation förutsätts vara möjlig att uppnå vid en arbetslöshetsnivå på 1,8 °/0.
Indelningen av arbetskraften i låg- och högutbildade följer klassificering-
i Folk- och bostadsräkningen 1985. Med högutbildade avses högre en tjänstemän med akademisk utbildning och tjänstemän på mellannivå i tekniska yrken. Ca 13% av arbetskraften var med denna klassificering högutbildade 1987. Andelen varierar emellertid med ålder. Bland ungdomar som träder in på arbetsmarknaden är andelen drygt 20°/0, medan andelen högutbildade bland de äldre är 9- 10%. I beräkningarna antas högutbildade utgöra en konstant andel bland de yngre, vilket medför att de år 2000 utgör ca 16% av arbetskraften.
Produktivitetsutvecklingen Arbetskraftens produktivitet bestäms dels av faktorproduktivitetens utveckling, dels av kapitalintensiteten per arbetad timme. Beräkningarna utgår ifrån att faktorproduktivitet och kapitalintensitet utvecklas så att den totala produktivitetstillväxten i näringslivet blir 1,8% per år under perioden 1988-2000. Det motsvarar ungefär den genomsnittliga produktivitetstillväxten i näringslivet under perioden 1974- 1988.
Den totala produktivitetstillväxten är ett genomsnitt av produktivitetens tillväxt i olika sektorer. Stora variationer föreligger. I avsnitt 10.4 redovisas de bedömningar som gjorts för olika sektorer.
Det råder stor osäkerhet om den totala produktivitetstillväxten. För att belysa effekterna av skillnader i produktivitetens tillväxt har ett par alternativa beräkningar genomförts. De redovisas i avsnitt 10.5.
Ojfentlig sektor och skattetryck Den offentliga konsumtionens tillväxt har med ledning av s. baskalkyler bedömts bli 1,0% per âr under l990-talet. Syftet med baskalkylema är att beräkna den konsumtionsutveckling som följer av befolkningsutvecklingen och nuvarande offentliga åtaganden samt redan beslutade reformer. Det historiska mönstret visar att den faktiska tillväxten normalt blir högre än i baskalkylema. l basscenariot har därför antagits att den offentliga konsumtionen växer med 1,6°/oper år.
Utgiftema för de kostnadsmässigt tunga transfereringarna inom socialförsäkringssystemet har beräknats på ett snarlikt sätt. Inga reformer utöver vad som redan har beslutats förutsätts bli genomförda.
Beräkningarna utgår vidare från att skattetrycket är i stort sett oförändrat, dvs. ca 56%. Mot bakgrund av att riksdagen uttalat sig för att skattetrycket på sikt bör sänkas genomförs ett räkneexempel med ett lägre skattetryck i anslutning till diskussionen om basscenariots finansiella utfall.
Volym 2 s. 223Investeringar och kapitalbildning Kapitalstockens tillväxt fram till år 2000 beror dels av de investeringar som genomförs, dels av den takt med vilken äldre kapital slås ut. Det sätt på vilket investeringsbeslut fattas skiljer sig mellan privat och offentlig sektor varför investeringarna i dessa har beräknats på olika sätt.
Den framtida förväntade lönsamheten av ett visst investeringsprojekt avgör huruvida en investering i näringslivet kommer till stånd eller inte. Utvecklingen under 1990-talet har stor betydelse för vilken kapitalstock Sverige har år 2000. Lönsamheten antas i slutet av decenniet närma sig nivåerna från de bästa åren på l980-talet. Det bedöms resultera i investeringar i en omfattning som medför att den s. kapitalkvoten förblir i stort sett konstant i näringslivet under 1990-talet.
Bostadsinvesteringarna har kontinuerligt sjunkit som andel av BNP sedan mitten av l960-talet. Investeringarna i bostäder antas minska realt med ca. l °/0per år fram till år 1995 för att därefter vara konstanta Statens institut för byggnadsforskning, 1989.
De offentliga investeringarna grundas bl. a.på bedömningar gjorda av kommun- och landstingsförbunden, se kapitel Slutsatsen där är att en viss investeringsuppgång är trolig. En orsak är att investeringarna i infrastruktur kan förväntas växa snabbare under 1990-talet än under det senaste decennitet. I kapitel 13 diskuteras betydelsen av denna typ av investeringar.
Den ekonomiska tillväxten och strukturomvandlingen i ekonomin under l990-talet påverkas i hög grad av utvecklingen inom miljö- och energiområdet. De bedömningar som redovisas i detta kapitel bygger på att nya elproducerande anläggningar måste tas i bruk före år 2000. Det innebär att elpriset vid slutet av decenniet kan förväntas uppgå till ca 30 öre/kWh i 1988 års priser. Jämfört med ca 18 öre/kWh år 1988.
Med prishöjningar i denna storleksordning förväntas elanvändningen öka från ca 130 TWh 1988 till mellan 140 och 150 TWh år 2000. Prisökningarna, åtgärder för elsparande och en ökad användning av andra energikällor medför att elanvändningen under 1990-talet ökar långsammare än under tidigare decennier. Den något högre elanvändningen tillsammans med ett antagande om att två kärnkraftverk avvecklas före år 2000 medför dock att det krävs investeringar i ny elproduktion motsvarande ca 20 TWh under l990-talet.
Världsmarknadsutveckling, utrikeshandel och bytesbalans Avgörande för den svenska ekonomin under 1990-talet är utvecklingen i omvärlden, se kapitel Slutsatsen där är att tillväxten i OECD-området skulle kunna tänkas uppgå till 3% per år i genomsnitt under l990-talet. Samtidigt bedöms prisökningstakten vara låg ca 4% per år även
- fortsättningsvis.
Utrikeshandeln i olika sektorer beror av respektive sektors relativa prisutveckling samt av den takt med vilken världshandeln för sektorns produktion växer. De sektorvisa antagandena redovisas i ett senare avsnitt.
Volym 2 s. 224Kapitalbildningen och sparandet i olfentlig och privat sektor diskuterades i kapitel 6 och Storleken på det inhemska bruttosparandet i relation till investeringarna inom landet bestämmer bytesbalansens utveckling. De beräkningar som redovisas i detta kapitel tyder på att bytesbalansen skulle kunna ijämvikt och 0. m. ge ett visst överskott år 2000.
vara - -
10.3 Ett scenario for 1990-talet
Några grunddrag Antalet arbetade timmar bedöms öka med 0,7 °/0per år mellan 1990 och år 2000. Eftersom ökningstakten i modellkalkylen i kapitel 9 är 0,5 per år under första hälften av 1990-talet blir ökningen 0,9% per år under andra hälften. Produktiviteten i näringslivet ökar i modellkalkylen i kapitel 9 med i genomsnitt 1,9°/0per år under forsta hälften av 1990-talet. Det innebär
ca att produktiviteten måste öka med 2,3% per år under decenniets andra hälft den skall komma upp till den genomsnittligt antagna ökningstak-
om ten för åren 1988 2000. Sammantaget medför detta att BNP kan öka med
i genomsnitt 2,3 °/0per år under 1990-talet, sediagram 10.
Diagram 10.1 Tillväxt i BNP, produktivitet ochantal arbetadetimmar 1990-2000
Årlig procentuell förändring
3.0- I BNP
2.5- D Produktivllai i närings-
2.0livet Antal
1.5arbetade timmar
1.0-
0.5--
0.0-
-o.5- ------------------------------------------------------------------------------ --
1991 1992 1993 1994 1995
Anm. Utvecklingen fram till 1995enligt modellkalkylen i kapitel Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 225Hushållens nettosparkvot bedöms kunna stiga från 1,5% år 1990 till
omkring 2 % av disponibel inkomst år 2000. Med de beräknade disponibla inkomsterna ger detta utrymme för den privata konsumtionen att växa med i genomsnitt 2,3 °/oper år under 1990-talet. Det är något långsammare än den genomsnittliga ökningen för åren 1982- 1988, väsentligt
men mer än under perioden 1974-1988, se tabell 10.2.
Tabell 10.2 Försörjningsbalansensutveckling 1974-2000 1985års priser
Miljarder Årlig procentuell
r förändring
1974- 1982- 1988- 1990-
1988 1988 2000 2000
| BNP | 933 | 1,8 2,6 2,2 | 2,3 | ||
| Import | 346 2,6 | 5,3 4,4 4,3 | |||
| Tillgång | 1 279 | 2,0 | 3,3 2,7 2,8 | ||
| Privat konsumtion | 505 | 1,5 2,4 | 2,1 2,3 | ||
| Offentlig konsumtion | 249 | 2,4 | 1,6 1,6 | 1,6 | |
| Stat | 69 0,8 | 0,0 0,7 | 0,5 | ||
| Kommuner | 180 3,1 2,2 | 1,9 2,0 | |||
| Bruttoinvesteringar | 189 | 1,8 5,0 | 1,8 1,4 | ||
| Lagerinvesteringar | -4 |
Export . . . . . . . .
340 3,2 4,8 4,9 5,3
Användning l 279 2,0 3,3 2,7 2,8
Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Den ojTent/iga konsumtionen bedöms öka med i genomsnitt 1,6 °/0 år,
per vilket ungefär motsvarar den genomsnittliga tillväxttakten sedan början
av 1980-talet. Denna ökningstakt innebär att den offentliga servicen växer något snabbare än enligt baskalkylema, sekapitel
Bruttoinvesteringarna bedöms öka med i genomsnitt 1,4% år under
per 1990-talet. Denna ökningstakt kan förefalla låg eftersom BNP samtidigt ökar med 2,3% per år. Den fortsatta investeringstillväxten startar dock från en förhållandevis hög nivå. Investeringarna i näringslivet utgör
ex. ca 18 °/oav BNP i löpande priser år 1990. Man måste gå tillbaka till början av 1970-talet för att finna motsvarande investeringsandelar.
Bostadsinvesteringama förutsätts minska fram till 1995 för att därefter stabiliseras. Strukturomvandlingen i näringslivet medför vidare att tillväxten blir högre i branscher som har en lägre kapitalintensitet än genomsnittet. Sammantaget medför detta att en investeringstillväxt på 1,4% år
per bedöms vara tillräcklig även när hänsyn tas till behovet extra investe-
av ringar till följd av kämkraftavvecklingen och snabbare investerings-
en tillväxt iden offentliga i
Exporten och importen av varor och tjänster beräknas öka med 5,3 °/o respektive 4,3% år under 1990-talet. Åren 1982- 1988 ökade istället
per importen snabbare än exporten samtidigt som bytesbalansens saldo förbättrades. Förklaringen till detta är att terrns-of-trade förbättrades. Viktiga
8 10-0264
Volym 2 s. 226Diagraml0.2 Tillväxten och dessanvändning1990-2000
Förändring i procent av BNP Årliga genomsnitt. 1985 år: priser I BNP 3.0- El Konsumtion
Brutto- 2.5- lnvutnrlnga r
I Ncttoexport 2.0
1.5--
1.0-
O.5- -
0.0- 1990-1995 1995-2000
Anm. Utvecklingen fram till 1995enligt modellkalkylen i kapitel Källa: Finansdepartementet.
imponvaror olja minskade i pris samtidigt som priset på exportvaror som utvecklades gynnsamt. Mycket talar för att det bara som massa och papper tillfällig positiv avvikelse. Beräkningarna bygger på att export- och var en importpriserna ökar ungefär lika snabbt under l990-talet. Tillväxten under l990-talet bedöms bli balanserad i så måtto att ökningi BNP är tillräcklig för att utrymme både för ökad konsumtion, högre en ge bruttoinvesteringar och bättre nettoexpon, se diagram 10.2. Underen skottet i bytesbalansen är enligt modellkalkylen i kapitel 9 mindre år 1995 1990. Den ökade nettoexporten medför att förbättringen av handelsbaän lansen uppväger försämringen transfereringsbalansen, setabell 10.3. av
Tabell 10.3 Bytesbalans Miljarder kr., löpandepriser
19903 1995 2000
356,5 525,4 784,1 Export av varor 337,1 474,9 687,8 Import av varor 19.4 50.6 96,3 Handelsbalans
| 10,7 | -13.1 | 6,1 | |
| Tjänstebalans | - | - | |
| Transfereringsbalans | 50,1 - -4 l | 66,5 - 29,0 | 55,0 - 35,3 |
| Bytesbalans | - |
Enligt modellkalkylen i kapitel Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 227Under andra hälften av 1990-talet förbättras bytesbalansen ytterligare. En viktig förklaring är att importprisema förutsätts öka snabbare under l990-talets forsta del medan exportprisema växer under andra hälf-
mer ten.
10.4¶Den finansiella bilden
Volym 2 s. 227Några grunddrag Bruttosparandet summan av finansiellt sparande och totala investering-
ar beräknas i genomsnitt bli omkring 17% av BNP under l990-talet,
- se diagram 10.3. Enligt modellkalkylen i kapitel 9 sker det relativt kraftig
en nedgång i början av 1990-talet till omkring 15%. Därefter stiger det till
en nivå på omkring 18,5% av BNP år 2000, vilket är ungefär
av samma storleksordning som i slutet av l980-talet.
De totala investeringarna beräknas i genomsnitt uppgå till omkring 17,5°/0 av BNP under 1990-talet. Under andra hälften av l990-talet blir det inhemska sparandet tillräckligt for att finansiera de investeringar som sker inom landet och ger därutöver utrymme för en begränsad nettoamortering på utlandsskulden.
Det finansiella sparandets utveckling i olika delsektorer av ekonomin redovisas i tabell 10.4. Den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas i genomsnitt bli ca 3,5 av BNP under 1990-talet när skattetrycket är oförändrat under hela 1990-talet.
Diagram 10.3 Bruttosparande,investeringar och bytesbalans
Procentuell andel av BNP i löpande priser I Brutto- Årliga genomsnitt sparande 25 - ------------------------------------------------------------------------------- .- D Investeringar
Illl Byluba lans 20--
15--
llllllllllllll
1970-1979 1980-1989 1990-1995 1996-2000 Anm. Utvecklingenfram till
1995enligt modellkalkylen i kapitel Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 228Tabell 10.4 Finansiellt sparande Procentuell andel av BNP i löpandepriser
1990 1995 2000 1990-
| Offentlig sektor | 3,7 3,1 | 5,2 3,6 | |
| Hushåll | 1,0 0,0 - | 0,7 0,1 | |
| Företag | 5,9 -4,7 -4,4 -4,4 - | ||
| Bytesbalans | 3,1 - | 1,6 - | 1,5 -0,7 |
Enligt modellkalkylen i kapitel Källa: Finansdepartementet.
Hushållens finansiella sparandet beräknas öka kraftigt under början av 1990-talet för att mot slutet stabilisera sig på en nivå kring 0,5 % av BNP. Uppgången förklaras främst den goda realinkomstutvecklingen. Vidare
av bedöms den anpassning hushållens skuldsättningsgrad som skedde efter
av avregleringen på kreditmarknaden under 1980-talets senare år vara fullt genomförd några år in på 1990-talet.
Företagssektom uppvisar stora finansiella underskott under hela 1990talet. Det rör sig storleksordning på 4- 5°/0 BNP. Detta är delvis
om en av
följd de relativt höga investeringarna under 1990-talet, men även en en av konsekvens av stora räntebetalningar till utlandet.
Den långa inhemska räntan räntan på femåriga statsobligationer har antagits ligga på nivå kring 13- 14% åren 1990- 1991 för att därefter
en sjunka till 8,5% år 1993, vilket är i paritet med den antagna utländska räntenivån. År 1993 är realräntan knappt 5%. Den antas successivt minska till 3% år 2000, vilket är samma nivå som den antagna internationella realräntan.
De årliga finansiella sparsaldona får naturligtvis en effekt på de finansiella nettotillgångarna, diagram 10.4. År 1990 är de offentliga finansiel-
se la nettotillgångarna svagt positiva, motsvarande drygt 1% av BNP. De
tillgångarna i socialförsäkringssektorn är något större än de sammanstora
skulderna i staten och kommunerna. Med kontinuerliga finansiella tagna överskott i den offentliga sektorn under 1990-talet kan emellertid den finansiella förmögenheten växa successivt. År 1995 blir de offentliga finansiella nettotillgångarna 13% av BNP och år 2000 drygt 30 °/o.
ca
För den privata sektorn gäller det omvända. Skulderna bedöms öka från
23 °/o BNP år 1990 till drygt 40 °/o av BNP år 2000. De större ca av skulderna kan helt hänföras till företagssektorn medan hushållen beräknas öka sina finansiella förmögenheter.
Sammantaget beräknas utlandsskulden minska från 22% av BNP år 1990 till 15% år 2000. I kronor räknat förblir dock utlandsskulden
ca ungefär oförändrad, dvs. ca 300 miljarder kr.
Volym 2 s. 229Diagram 10.4 Finansiella nettotillgångar
I Offentlig Procentuell andel av BNP i löpande priser
sektor 407 ------------------------------------------------------------------------------- --
Prlval sektor 30 lill Utlandet
Volym 2 s. 230Tabell 10.5 Den oüentliga sektorn. Inkomster ochutgifter Procentuell andel av BNP i löpande priser
1990 1995 2000
Inkomster Skatter 41,9 41.2 41,3 Socialförsäkrings-
| avgifter | 14,8 | 15,0 | 15,0 |
| Räntor | 5,1 | 3,7 | 2,5 |
| Ovriga inkomster | 4,2 | 4,2 | 4,1 |
| Totalt | 65,9 | 64,0 | 63,0 |
Utgifter Transfereringar till hushåll 20,7 21,3 20,3
pensioner 10,3 10,3 9,7
varav Ovriga
| transfereringar | 6,0 | 5,3 | 5,1 |
| Konsumtion | 27,3 | 28,4 | 28,3 |
| Investeringar | 2,8 | 2,7 | 2,6 |
| Räntor | 5,3 | 3,2 | 1,4 |
| Totalt | 62,2 | 60,9 | 57,7 |
| Finansiellt sparande | 3,7 | 3,1 | 5,2 |
| Bruttosparande | 6,6 | 5,8 | 7,8 |
Enligt modellkalkylen i kapitel Källa: Finansdepartementet.
Tabell 10.6 Offentlig konsumtion 1988-2000 1985årspriser
Miljarder Årlig procenutell
kr 1988 Förändring
Basscenario Baskalkyl
1990- 1990-
1988-
| 2000 | 2000 | 2000 | |
| Statlig konsumtion | 69 0,7 | 0,5 | 0,0 |
| Kommunal konsumtion 180 | 1,9 | 2,0 | 1,5 |
Offentlig konsumtion 249 1,6 1,6 1,0
Källa: Finansdepartementet.
Den offentliga konsumtionen bedöms öka med 1,6°/0 år. År 2000 är
per den offentliga konsumtionen som andel av BNP omkring 28°/0, vilket stämmer väl med beräkningarna i kapitel 8 i det fall där produktiviteten i det privata näringslivet växer med 2% per år.
Hushållen Vid genomsnittlig produktivitetstillväxt i näringslivet på 1,8% per år
en ökar utrymmet för reala timlöneökningar också med ca 1,8°/0per år. Reala timlöneökningar i ungefär samma takt som produktivitetstillväxten är en förutsättning för att de svenska företagen skall kunna behålla sina relativpriser oförändrade.
Volym 2 s. 231De reala timlönerna kommer emellertid bara att kunna öka med 1,6% per år under åren 1988 2000. Det sammanhänger med att skattereformen
-leder till en extra uppgång i konsumentpriserna. Eftersom sänkta inkomstskatter mer än väl kompenserar for detta och arbetskraftsutbudet ökar så växer samtidigt de reala disponibla inkomsterna med drygt 2,7% år
per under åren 1988-2000.
Tabell 10.7 Hushållen. Disponibla inkomster, konsumtion och sparande
Andel av BNP i Årlig
löpande priser procentuell
volymforändring
99m 1995: 2000
1990-
| Faktorinkomster | 55,1 53,3 52,4 | 2,1 |
| varav löner | 43,9 42,9 42,8 | 2,4 |
| Transfereringar | 23,7 24,2 23,2 | 2,4 |
| varav offentliga | 20,7 21,3 20,3 | 2,4 |
Räntor och
| utdelningar, netto | -2,5 -2,1 -1,4 | ||
| Totala inkomster | 76,3 75,4 74,2 | 2,3 | |
| Direkt skatt | 21,8 20,1 20,0 | 1,7 | |
| Transfereringar | 3,2 2,9 | 2,7 | , |
| Disponibel inkomst | 51,3 52,4 51,5 | 2,7 | |
| Privat konsumtion | 52,0 52,2 50,5 | 2,3 | |
| Nettosparande | 0,7 | 0,3 1,0 |
- Miljarder kr, 1985års priser Disponibel inkomst 509,3 575,4 662,2 Privat konsumtion 517,1 572,4 650,2
Enligt modellkalkylen i kapitel Anm.: Hushållens faktorinkomster redovisasexkl. kapitalforslitning, vilket gör både disponibel inkomst och sparandetill nettostorheter. Källa: Finansdepartementet.
l tabell 10.7 redovisas hushållens inkomster, konsumtion och sparande under 1990-talet. Hushållens skatter beräknas öka med i genomsnitt 1,7°/0 per år. Det ger utrymme för de disponibla inkomsterna att öka med 2,7% per år trots att inkomsterna före skatt bara ökar med 2,3 år. Hushål-
per lens nettosparande bedöms samtidigt förbättras från -0,7 °/0av BNP år 1990 till 1,0°/0år 2000. Den privata konsumtionen ökar därmed med 2,3 % per år.
Den beräknade utvecklingen för de disponibla inkomsterna och den privata konsumtionen motsvaras förbättring
av en av hushållens nettosparkvot från 1,4 °/0år 1990 till ca 2% av disponibel inkomst år 2000,
- se diagram 10.5. Det innebär att en tjugoårig trend av försämrat hushållssparande bryts. Det förbättrade hushållssparandet är resultatet ett högre
av finansiellt sparande. Hushållens reala sparande består
- som av nettoinvesteringar i egna hem och fritidshus antas förbli konstant 0,5 %
- ca av disponibel inkomst under hela 1990-talet.
Volym 2 s. 232Diagram 10.5 Hushållens nettosparkvot
Sparande i procent av disponibel inkomst
I Totalt
D Roalt
Finansiellt
1980 1985 1990 1995 2000 Anm. Utvecklingen fram till 1995enligt modellkalkylen i kapitel Källa: Finansdepartementet.
Företagen
Under 1990-talet beräknas näringslivets investeringar öka med i genomsnitt 1,4% per år samtidigt som BNP ökar med 2,3% per år. Det medför att företagens utgifter för investeringar dvs. företagens reala sparande
-
minskar från 14,5% av BNP till 12,7% år 2000. Samtidigt minskar underskotten i företagssektorns finansiella sparande, setabell 10.8. Företagens bruttosparande år 2000 beräknas således utgöra en ungefär lika hög
Tabell 10.8 Företagen.Inkomster och sparande Procentuellandel av BNP i löpandepriser
| 1990 | 1995 | 2000 | |
| Inkomster | 20,7 | 20,5 | 22,5 |
| Utgifter | 26,6 | 25,2 | 26,9 |
| Skatter | 2,4 | 3,2 | 3,5 |
| Investeringar | l4,5 | 12,3 | 12,7 |
| Ovrigt | 9,7 | 9,8 | 10,7 |
| Finansiellt sparande | -5,9 | -4,7 | -4,4 |
| Bruttosparande | 8,7 | 7,6 | 8,3 |
| Nettosparande | 3,3 | 2,7 | 3,6 |
Enligt modellkalkylen i kapitel Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 233Diagram 10.6 Investeringar totalt ochi näringslivet 1950-2000
Procent av BNP
30.. . .. . .. . . .. . .. . .. . .. . .. ... .. . ... ... . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ...
-.-..,t
Exkl. bostäder
V I V I V V V I V I
1950 1960 1970 1980 1990 2000
Anm. Utvecklingen fram till 1995enligt modellkalkylen i kapitel Källor." Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
andel av BNP som år 1990. Det faktum att Företagen under hela decenniet har finansiella underskott medför dock att deras finansiella skulder fortsätter att växa under hela 1990-talet.
Att investeringarna bedöms minska som andel av BNP kan verka förvånande. Utgångsläget åren 1988-1990 utgör emellertid toppen på en
- investeringskonjunktur. investeringsandelen
under dessa år bedöms vara högre än vad som långsiktigt krävs för en ekonomisk tillväxt på drygt 2% per år. Man måste tillbaka till 1960-talet och början av 1970-talet för att finna en högre investeringsandel i näringslivet. Under denna tidsperiod genomfördes emellertid det s. miljonprogrammet en miljon lägenhe-
ter skulle byggas på tio år. Att investeringsandelen i näringslivet är hög framstår ännu klarare om man studerar investeringar exklusive bostäder, se diagram 10.6.
Avkastningen på aktier och direktinvesteringar i utlandet har sjunkit under senare år. Det är bl. a. en följd av valutaavregleringen, som gjort det lättare för företagen att återinvestera sina vinster utan att först ta hem dem till Sverige. De växande fastighetsinvesteringama i utlandet ger också en låg registrerad avkastning.
Det låga räntenettot i företagssektorn beror således till stor del på räntebetalningar till följd av den kraftigt ökade upplåningen i utlandet
ett problem som belyses i kapitel Här har antagits att avkastningen på företagens utlandstillgångar i ökande utsträckning förs hem till Sverige under 1990-talet.
Volym 2 s. 234Skattetryck och sparandets fördelning Hur sparandet i ekonomin kommer att fördelas mellan den privata och offentliga sektorn kan påverkas av den ekonomiska politiken. Merparten av den offentliga sektorns inkomster utgörs av skatter och en stor del av dess utgifter av direkta transfereringar till den privata sektorn.
Förändringar i skatte- eller transfereringssystemen som resulterar ett annat offentligt sparande leder förmodligen inte enbart till en omfördelning av sparandet utan torde även få effekter på tillväxten och effektiviteten i ekonomin samt på det totala sparandet. Hur stora dessa effekter blir är dock svårt att kvantifiera, se diskussionen kring skattesystemet i kapitel 5 och sparandet i kapitel
För att illustrera vilken betydelse valet av skattetryck har för det offentliga sparandets utveckling och därmed för tillväxten av den offentliga förmögenheten, har några räkneexempel genomförts där skattetrycket varierats. Beräkningarna är partiella. Förändringar i offentligt finansiellt sparande antas fullt ut motverkas av förändringar i det privata finansiella sparandet så att bytesbalansen och därmed utlandsskulden kvarstår oförändrad. Inte heller har några tillväxt- eller allokeringseffekter beaktats.
Med oförändrat skattetryck 56% under hela 1990-talet bedöms den offentliga finansiella förmögenheten kunna växa från drygt 1% av BNP år 1990 till drygt 30% av BNP år 2000, se diagram 10.7. Väljer man att successivt sänka skattetrycket till 52% av BNP år 2000, så att man i genomsnitt under decenniet har omkring 2% lägre skattetryck, blir den offentliga finansiella förmögenheten år 2000 väsentligt lägre, omkring 10% av BNP. Om man alternativt väljer att hålla den offentliga finansiella förmögenheten oförändrad under hela 1990-talet kan det ske under
givna förutsättningar med ett genomsnittligt skattetryck på 53,5 °/o.
-
Förutsättningen att förändringar i det privata sparandet fullt ut kompenserar nedgången i det offentliga sparandet brukar kallas Ricardiansk ekvivalens. Med hjälp av två relativt kontroversiella antaganden, att individerna har oändlig planeringshorisont och rationella förväntningar, går det att visa att inkomstfördelningsneutrala skatte- och transfereringsändringar inte får någon effekt på individernas konsumtion.
Antagandet om oändlig planeringshorisont kan tolkas så att individerna när de sparar, lägger samma vikt vid efterkommandes konsumtionsmöjligheter vid sina Är det istället så att individerna tar begränsad
som egna. hänsyn till sina efterkommande blir resultatet ett annat. Då kommer förändringar i den offentliga sektorns nettotransfereringar att resultera i en omfördelning av inkomsterna mellan olika generationer av skattebetalare och därmed påverkas också det totala sparandet i ekonomin.
10.5¶Strukturomvandlingen
Volym 2 s. 234Gynnsamma förutsättningar fdr kunskapsintensiv produktion
Svenska företag säljer sina produkter på internationella marknader med stark konkurrens. Ökar företagen sina priser än konkurrenterna förlo-
mer rar de på sikt marknadsandelar.
Volym 2 s. 235Diagram 10.7 Finansiella nettotillgångar i otTentligsektor Procentuell andel av BNP Låpgnde priser I Basscanarlo 40 El Lägre
------------------------------------------------------------- --
skañolryck
30- -------------------------------------------------------- .-
o-:-r
1990 1995 2000 Anm. Utvecklingen fram till 1995enligt modellkalkylen i kapitel Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Utrymmet för kostnadsökningar motsvaras därför i princip av de internationella konkurrenternas prisökningar plus företagens produktivitetsutveckling. Företag med en kostnadsökning över detta utrymme får en gradvis sjunkande lönsamhet, vilket medför mindre investeringar och på sikt en lägre produktion. På motsvarande sätt ökar produktionen i företag med kostnadsökningar som är lägre än detta utrymme.
Företags känslighet för internationell konkurrens varierar beroende på vilken typ av varor eller tjänster de producerar. Företag som producerar standardiserade varor med små skillnader i kvalitet mellan olika tillverkare är känsligast. De förlorar snabbt marknadsandelar om de ökar sina priser mer än konkurrenterna. Den kapitalintensiva sektorn består till stor del av företag med denna typ av produktion.
Inom den kunskapsintensiva sektorn är Företagen mindre känsliga för internationell konkurrens. Det är ofta stora skillnader i kvalitet och utförande m. m. mellan olika produkter producerade av kunskapsföretag. Även kunskapsföretagen förlorar marknadsandelar om de ökar sina priser mer än konkurrenterna, men många kunder är beredda att betala ett högre pris för att ett visst företags produkter.
Företag inom sektorerna skyddad varuproduktion, bostäder och energi samt tjänster är naturligtvis mindre känsliga för konkurrens från utländska företag. Höga kostnadsökningar medför att de måste höja sina priser mer än konkurrenterna i utlandet, vilket minskar exporten. Men på hemmamarknaden förlorar de marknadsandelar i mindre omfattning, eftersom de utländska konkurrenterna av olika skäl har begränsade möjligheter att öka
Volym 2 s. 236Diagram 10.8 Sektorvisa förutsättningar för tillväxt 1988-2000
E Produktlvll Årlig procentuell fördndring llll Världs-
marknads-
prisar
Kapital- Arbets- Kunskaps- Skyddad Tjdnster
intensiv intensiv intensiv voruprod Källa: Finansdepartementet.
sin försäljning i Sverige. De skyddade sektoremas produktion tenderar därför att öka i ungefär samma takt som den inhemska efterfrågan på deras varor och tjänster.
Hur företagen påverkas av förlorade andelar på världsmarknaden beror också på hur snabbt världsmarknaden växer. Företag som säljer sin
produktion på en snabbt växande världsmarknad drabbas naturligtvis mindre om de förlorar marknadsandelar. Den ekonomiska tillväxten inom OECD-området bedöms bli ca 3% per år under 1990-talet, se kapitel Denna tillväxttakt bedöms medföra att världshandeln med och
varor tjänster i genomsnitt ökar med 4,5 5,0% per år.
-
Världshandeln med tjänster förutsätts växa snabbast. Även handeln med den kapitalintensiva sektorns varor förväntas öka snabbare än
genomsnittet, främst till följd av en hög internationell efterfrågan på massaoch pappersindustrins cch den baskemiska industrins varor. Den lägsta världshandelstillväxten förväntas för produkter från den skyddade varuproduktionen.
De antaganden som gjorts om internationella prisökningstakter och produktivitetstillväxt för olika näringslivssektorer visas i diagram 10.8. Bedömningama av den internationella utvecklingen grundas på trender sedan 1970. Produktivitetsantagandena baseras på beräkningar med konjunkturinstitutets industristrukturmodell ISMOD och bedömningar från statens industriverk Statens industriverk, 19903. I beräkningarna tas hänsyn till ålder och effektivitet hos kapitalstocken i de olika sektorerna.
Volym 2 s. 237Diagram 10.9 Produktion och antal arbetadetimmar 1988-2000
Årlig procentuell förändring
5 I Produktion
-------------------------------------------------- --
E Antal
arbetade
-------------------- --
timmar
Kopitul-Arbets- Kun- Skyddad Bo- Tjänster Offentlig
intensiv intensiv skops- voruprod stöder sektor
intensiv
Källa: Finansdepartementet.
Enligt diagrammet har företag inom den kunskapsintensiva sektorn det största utrymmet För kostnadsökningar. Vid sidan av tjänstesektom bedöms företag i denna sektor de högsta internationella prisökningama på sin produktion samtidigt som de förväntas få den snabbaste produktivitetsökningen.
Den kapitalintensiva sektorn bedöms det minsta utrymmet För kostnadsökningar, eftersom både de internationella priserna och produktiviteten förväntas öka relativt långsamt. Åtgärder inom miljö- och energipolitikens område påverkar främst den kapitalintensiva sektorn. Den tekniska utvecklingen i denna sektor kan förväntas bli inriktad mot att ta fram energisnåla och rena tillverkningsprocesser. Följden torde bli att den tekniska utvecklingen ger ett mindre bidrag än tidigare till arbetsproduktivitetens tillväxt.
I diagrammet saknas sektorn bostäder och energi, eftersom sektorns enda handelsutbyte med utlandet består av export och import av elström. Tillväxten För sektorns produktion bestäms därför i stort sett fullständigt av den inhemska efterfrågeutvecklingen.
Produktionen i den kunskapsintensiva sektorn beräknas öka med drygt 4% år, diagram 10.9. Det medför att också sysselsättningen förvän-
per se tas öka, vilket inte sker i någon annan industrisektor.
Den kapitalintensiva sektorn pressas av ett litet utrymme För kostnadsökningar samtidigt som den mer än övriga sektorer påverkas av höjda elpriser och miljöavgifter. Följden blir en sämre lönsamhet och lägre
Volym 2 s. 238investeringstillväxt, vilket medför en förhållandevis långsam produktionsökning och en minskad sysselsättning.
Den skyddade varuproduktionen har också ett litet utrymme för kostnadsökningar och därutöver växer världsmarknaden långsamt. Samtidigt är denna sektor just skyddad och kan därför höja sina priser i takt med kostnadsökningarna. Produktionen beräknas öka i ungefär samma takt
den del inhemsk efterfrågan som riktas mot sektorn. Även sektosom av rerna bostäder och energi samt tjänster är av naturliga skäl utsatta för mindre internationell konkurrens och kan därför öka sin produktion i ungefär samma takt som inhemsk efterfrågan.
Under 1990-talet bedöms den privata tjänstesektorns och den kunskapsintensiva produktionens betydelse för det svenska näringslivet öka samti-
kapital- och arbetsintensiv produktion blir mindre betydelsefull. digt som Detta innebär en fortsättning på en utveckling som har pågått även under 1970- och 1980-talen.
En förutsättningarna för basscenariot är att den genomsnittliga ut-
av bildningsnivån ökar. För att den redovisade utvecklingen skall förverkli-
betydande kunskapsuppbyggnad. Även investeringar i komgas krävs en munikationer och modern informationsteknologi är viktiga för den kunskapsintensiva produktionens tillväxt. Detta är frågor som diskuteras i kapitel 13, som även innehåller en mer detaljerad analys av strukturomvandlingen under 1990-talet.
10.6¶Känslighetsanalyser
Volym 2 s. 238Nedan redovisas några känslighetsanalyser där produktivitetens, världsmarknadens och arbetskraftsutbudets tillväxt varieras. I samtliga scenarier förutsätts att bytesbalansen år 2000 skall uppvisa samma värde som i basscenariot.
Snabb och långsam produktivitetstillväxt l basscenariot förutsätts produktiviteten i näringslivet öka med 1,8% per år, vilket ungefär motsvarar den genomsnittliga produktivitetstillväxten under åren 1974- 1988. Produktivitetstillväxten spelar en avgörande roll för den ekonomiska utvecklingen och möjligheterna att realisera den ekonomiska politikens mål. För att belysa hur den ekonomiska utvecklingen påverkas av variationer i produktivitetens tillväxt redovisas två känslighetskalkyler där produktiviteten i näringslivet ökar med 2,7% respektive 1,0°/0per år under åren 1988-2000.
Flera tänkbara scenarier kan målas upp for att motivera en snabbare produktivitetstillväxt. En möjlighet är att den teknologiska utvecklingen inom ex. dataområdet får ett snabbt genomslag i produktionen under l990-talet. En snabbare produktivitetstillväxt skulle också kunna följa av ett ökat ekonomiskt samarbete mellan Europas länder via ökad konkurrens, större möjligheter att utnyttja stordriftsfördelar etc.
Volym 2 s. 239En snabbare produktivitetstillväxt kan förväntas medföra högre vinster, vilket i sin tur påverkar investeringarna. Dessa förutsätts därför öka med 3,3°/0 per år jämfört med 1,8°/0 per år i basscenariot, se tabell 10.9. Exportens tillväxt beräknas öka från 4,9% till 5,8% per år, vilket vid oförändrad tillväxt för den offentliga konsumtionen medför att den privata konsumtionen kan växa med 2,9°/0 per år. Sammantaget medför en uppgång i produktivitetstillväxten till 2,7 % per år att den årliga tillväxten i BNP ökar från 2,2 % till 2,9 %.
Tabell 10.9 Försörjningsbalansensutveckling 1988-2000 Årlig procentuell förändring
Bas- Årlig produktivitets-
scenario ökning
| 2,7 °/o | 1,0% | ||
| BNP | 2,2 | 2,9 | 1,5 |
| lmport | 4,4 | 5,4 | 3,6 |
| Tillgång | 2,7 | 3,6 | 2,0 |
| Privat konsumtion | 2,1 | 2,9 | 1,2 |
| Offentlig konsumtion | 1,6 | 1,6 | 1,6 |
| Bruttoinvesteringar | 1,8 | 3,3 | 0,8 |
| Export | 4,9 | 5,8 | 4,1 |
| Användning | 2,7 | 3,6 | 2,0 |
Källa: Finansdepartementet.
Under de senaste åren har produktivitetstillväxten varit mycket låg. Det är emellertid normalt att produktivitetstillväxten varierar starkt mellan enskilda år. De senaste årens låga tillväxt i produktiviteten behöver därför tecken på trendmässigt lägre tillväxt. Ändå finns det goda inte vara ett en skäl att belysa vad resultatet skulle kunna bli om produktiviteten enbart skulle växa med 1% i näringslivet vilket också det för övrigt mer än genomsnittet för åren 1987 1989. - Den lägre tillväxten i BNP till följd långsammare produktivitetsav en ökning medför att också investeringarna stagnerar. Eftersom investeringhar ökat snabbt under de senaste åren innebär en ökning med 0,8% arna år för åren 1988-2000 att den genomsnittliga Ökningen endast blir per 0,2 % år under 1990-talet. Exporttillväxten minskar till 4,1 °/oper år, per vilket vid oförändrad tillväxt i den offentliga konsumtionen medför att en den privata konsumtionen endast kan öka med 1,2 per år. Sammantaget medför nedgång i den årliga produktivitetstillväxten en till 1,0% att tillväxten i BNP sjunker från 2,2 % till 1,5°/oper år. På tolv år medför denna skillnad att BNP år 2000 blir drygt 8% mindre än i basscenariot. För jämförelsens skull kan nämnas att den statliga konsumtionen i basscenariot beräknas utgöra 7 °/0av BNP år 2000. Den produktion som ca går förlorad år 2000 motsvarar alltså värdet av hela den statliga konsumtionen. Alternativt kan resultatet den lägre BNP-tillväxten uttryckas i av privat konsumtion. l detta scenario har ett genomsnittligt hustermer av håll år 2000 20 000 kr. mindre i 1990 års penningvärde att röra sig med ca för privat konsumtion.
Volym 2 s. 240Den offentliga sektorns finansiella sparande försämras kraftigt till-
om växten blir lägre. För staten och kommunerna förutsätts att konsumtion och investeringar ökar lika snabbt som i basscenariot och således ökar
dessa utgifter som andel av BNP samtidigt som inkomsterna förblir
ungefär oförändrade som andel av BNP.
Högre världsmarknadstillväxt I basscenariot bedömdes världshandeln med varor och tjänster öka med ca 4,8 °/oper år. För att belysa världshandelns betydelse har en känslighetskalkyl med en tillväxt på 5,8% per år genomförts. Den årliga exportprisökningen blir då ca 0,3 °/0högre än i basscenariot, vilket innebär att terms-oftrade förbättras i detta scenario.
l basscenariot finns ingen reserv av outnyttjad arbetskraft som kan mobiliseras när den internationella tillväxten förbättras. Det är därför endast om produktiviteten stiger som den ekonomiska tillväxten kan påverkas. l detta scenario förbises dock från eventuella positiva effekter på investeringar och produktivitet.
Tabell 10.10 Försörjningsbalansensutveckling 1988-2000 Årlig procentuell förändring
Basscenario Högre världs-
marknadstillväxt
| BNP | 2,2 | 2,2 |
| Import | 4,4 | 4,5 |
| Tillgång | 2,7 | 2,8 |
| Privat konsumtion | 2,l | 2,4 |
| Offentlig konsumtion | 1,6 | 1,6 |
| Bruttoinvesteringar | 1,8 | 1,8 |
| Export | 4,9 | 4,7 |
| Användning | 2,7 | 2,8 |
Källa: Finansdepartementet.
En förutsättning för samtliga känslighetsanalyser är att bytesbalansen år 2000 uppvisar samma värde som i basscenariot. Det medför att exporten ökar långsammare och importen snabbare när terms-of-trade förbättras. Eftersom offentlig konsumtion och bruttoinvesteringar förutsätts vara opåverkade kan hela vinsten av förbättrade terms-of-trade utnyttjas för privat konsumtion, som nu beräknas öka med 2,4% per år. Den privata konsumtionen år 2000 är därmed knappt 4% högre än i basscenariot, vilket är drygt 30 miljarder kr. i 1990 års penningvärde. Det motsvarar drygt 5000 kr. per hushåll.
Högre arbetskraftsutbud
l detta scenario belyses effekterna av att utbudet av arbetskraft under 1990-talet blir 2 procentenheter högre än i basscenariot. Det är ett antagande som kan motiveras på olika sätt.
Volym 2 s. 241Enligt den prognos för befolkningsutvecklingen som presenterades i kapitel 6 får Sverige en genomsnittlig nettoinvandring med ca 16000 personer per år under 1990-talet. Om nettoinvandringen ökar med 10000 personer per år under 1990-talet och invandrarna har samma genomsnittliga arbetskraftstal som den övriga befolkningen innebär det att arbetskraftsutbudet år 2000 blir 2% högre än i basscenariot.
Arbetskraftsdeltagandet bland män över 55 år har under en lång följd av år sjunkit, främst till följd av att fler blir förtidspensionerade. Om t.ex. förtidspensioneringen skulle reduceras så mycket att arbetskraftsdeltagandet bland män över 55 år återgår till samma nivåer som 1965 och man får en lika stor reduktion bland kvinnor blir resultatet en uppgång i arbetskraftsutbudet med 2 procentenheter.
Tabell 10.11 Försörjningsbalansensutveckling 1988-2000 Årlig procentuell förändring
Basscenario Högre arbets-
kraftsutbud
| BNP | 2,2 | 2,4 |
| Import | 4,4 | 4,6 |
| Tillgång | 2,7 | 3,0 |
| Privat konsumtion | 2,1 | 2,4 |
| Offentlig konsumtion | 1,6 | 1,6 |
| Bruttoinvesteringar | 1,8 | 1,9 |
| Export | 4,9 | 5,1 |
| Användning | 2,7 | 3,0 |
Källa: Finansdepartementet.
Försörjningsbalansen vid ett högre arbetskraftsutbud redovisas i tabell 10.1 1 Tillväxten i BNP ökar från i genomsnitt 2,2 °/otill 2,4 % per år. Detta
. medför att tillväxten i bruttoinvesteringarna bedöms öka med en tiondel, vilket i kombination med ett antagande om en oförändrad tillväxt för offentlig konsumtion innebär att den privata konsumtionen kan öka med 2,4°/0 istället för 2,1 °/oper år.
Det högre arbetskraftsutbudet medför att BNP år 2000 är drygt 2% högre än i basscenariot, vilket i 1990 års penningvärde motsvarar ca 40 miljarder kr. Storleksmässigt motsvarar denna summa ungefär de beräknade totala statliga och kommunala utgifterna för grundskolan under budgetåret 1990/91.
10.7 Sammanfattning och slutsatser Basscenariot i kapitel 10 visar att det finns förutsättningar för en god ekonomisk tillväxt under 1990-talet. Både BNP och privat konsumtion kan öka med drygt 2% per år. Mycket talar dock för att inledningen av decenniet kan bli besvärlig. Den svenska pris- och löneökningstakten är för närvarande högre än i flertalet konkurrentländer. Det skulle inte vara något problem om produktivitetstillväxten också vore högre, men så är inte fallet.
Volym 2 s. 242Sedan mitten av 1970-talet har produktiviteten i näringslivet ökat med knappt 2% per år. Samma genomsnittliga tillväxttakt har antagits för l990-talet. Jämfört med bedömningarna av den internationella produktivitetstillväxten under 1990-talet i kapitel 4 är det en förhållandevis låg tillväxttakt.
Åren 1982- 1988 ökade antalet arbetade timmar med i genomsnitt 1,3°/0per år. För perioden 1988-2000 bedöms antalet arbetade timmar öka betydligt långsammare, med ca 0,7% per år. Utan den planerade skattereformen skulle den antagna ökningen ha blivit väsentligt lägre.
De totala bruttoinvesteringarna liksom näringslivets investeringar ökar i basscenariot med 1,4% per år samtidigt som BNP årligen växer med 2,3 %. Investeringarna i näringslivet startar dock från en relativt hög nivå 1990.
Sammantaget innebär bedömningarna av arbetskraftens, investeringar-
och produktivitetens tillväxt att den ekonomiska tillväxten i större nas utsträckning än tidigare under efterkrigstiden bärs upp av tillväxt i faktortillgångarna. Den totala faktorproduktiviteten växer förhållandevis långsamt.
Utvecklingen i näringslivet bedöms innebära att den kunskapsintensiva industrin och tjänstesektorn ökar i betydelse både för produktionen och sysselsättningen. De av riksdagen fattade besluten inom miljö- och energipolitiken förstärker denna utveckling. Strukturomvandlingen förutsätter bl. a. en betydande kunskapsuppbyggnad.
Den offentliga konsumtionen bedöms öka med 1,6% per år medan de offentliga transfereringarna har skrivits fram under antagande om att inga nya åtaganden görs. Med dessa förutsättningar kan den offentliga sektorns finansiella sparande förbättras.
Även den offentliga konsumtionen under år ökat med 1,6°/0
om senare per år är denna ökningstakt låg i ett längre perspektiv. Det finns också faktorer som talar för att det varit möjligt att dämpa ökningstakten under
delvis tillfälliga skäl. Transfereringarna till hushållen har 1980-talet av dessutom ökat väsentligt snabbare under 1980-talet än vad som här har förutsätts.
Vid god allmänekonomisk utveckling, med en återhållsam offentlig
en expansion och med ett skattetryck som är oförändrat som andel av BNP,
offentlig förmögenhetsuppbyggnad ske under l990-talet. Alternakan en tivt finns under dessa omständigheter möjligheten att gradvis sänka skattetrycket. Om det skall vara möjligt med bibehållen balans i ekonomin förutsätts motsvarande sparandeuppgång i ekonomins övriga
dock en delar något som inte är troligt såvida inte andra åtgärder vidtas för att
stimulera ett högre sparande.
I ett känslighetsanalyser belyses konsekvenserna av alternativa anta-
par ganden. Om produktivitetstillväxten skulle bli endast l °/0per år i näringslivet, vilket faktiskt är mer än genomsnittet under de senaste tre åren, blir den ekonomiska utvecklingen väsentligt sämre. Utrymmet för privat konsumtion år 2000 bedöms då ex. minska med ca 20000 kr. per hushåll. För den offentliga sektorn blir också det finansiella utfallet mycket sämre.
l l Näringslivet och internationaliseringen
Volym 2 s. 243l l Inledning
Utrikeshandeln har varit motorn i den svenska ekonomins utveckling ända sedan industrialiseringsprocessen inleddes i slutet av det förra seklet. Under efterkrigstiden har internationaliseringen fortsatt och näringslivet blivit allt mer internationellt beroende.
Detta kapitel tar sin utgångspunkt i bl. a. den principiella diskussion om internationalisering, ekonomisk politik och sårbarhet som förs i kapitel 3 och den allmänna beskrivning den internationella utvecklingen under
av l990-talet förs i kapitel Det har också starka beröringspunkter med
som kapitel 10. Där framgick att den internationella utvecklingen främst
tillväxt och prisutveckling på olika delmarknader är avgörande för det
svenska näringslivets konkurrenskraft.
I flera andra kapitel berörs tänkbara konsekvenser av EG-integrationen. Det gäller kapitel 6 arbetskraftsutbudet och kapitel 15 om välfärd
ex. om och fördelningsfrågor. Den diskussion i detta kapitel förs om Sveriges
som framtida relationer med EG inskränker sig därför till effekterna på näringslivet.
Inledningsvis i avsnitt 11.2 beskrivs kortfattat några olika aspekter på näringslivets internationalisering. Därefter behandlas i avsnitt 11.3 EGintegrationens betydelse för det svenska näringslivet. I det påföljande avsnittet, 11.4, diskuteras utvecklingen i Östeuropa och de effekter som den kan tänkas få på det svenska näringslivet under l990-talet. I avsnitt 11.5 behandlas svenska företags utlandsinvesteringar och direktinvesteringar i Sverige. Kapitlet sammanfattas i avsnitt l 1.6.
1 1.2 En bakgrund
Volym 2 s. 243En aspekt på näringslivets ökade internationalisering är den växande utrikeshandeln. En allt större del av den svenska produktionen exporteras och de förbrukas inom landet importeras en allt större del,
av resurser som se diagram 11.l.
Samtidigt Sverige kan beskrivas son n öppen ekonomi, är det ett
som faktum att de näringar arbetar under internationell konkurrens inte
som
för än omkring 30% sysselsättningen, se tabell 11.l. Hela svarar mer av den offentliga tjänsteproduktionen är skyddad från internationell konkur-
Detsamma gäller även stora delar av de privata tjänstenäringarna, rens. med undantag för transportsektorn. Även 15°/o industriproduktionen
ca av kan betraktas eller mindre skyddad från utländsk konkurrens.
som mer
Volym 2 s. 244Diagram 11.1 Export- respektiveimportandelavdeninhemska industriproduktionen 1970 1988. - Importens andel av inhemsk förbrukning Procent 45 so -
45 u
95 n " 40 - u - I4 7I 14 lo 77 It 35 - 1I l 75 73
30 . n n 71
25 I I 1 v l 25 30 35 40 45 50
Källa: Statistiska centralbyrån. Ex portens andel av produktionsvördet Procent
Den konkurrensutsatta sektorns andel av den totala resursanvändningen mätt i antal arbetade timmar i ekonomin har minskat från 36 °/otill 30 mellan 1970 och 1988. Det beror på att den offentliga tjänsteproduktionens andel av sysselsättningen ökat. Samtidigt har utrikeshandelsberoendet ökat stadigt i den konkurrensutsatta delen av näringslivet. En annan aspekt på internationaliseringen är den ökade faktorrörlighe-
Tabell 11.1 Utrikeshandelsberoendet1988i olika sektorer i näringslivet
Andel Export- Importantal andel andel arbetade timmar
| % | °/0 | ||
| Jordbruk, skogsbruk, fiske | 4 | 8 | 18 |
| Industri inkl. energi | 23 | 47 | 45 |
| Byggnadsindustri | 9 | l | l |
| Samfárdsel | 7 | 21 | l 0 |
| Ovriga privata tjänster | 28 | 3 | 2 |
| Offentliga tjänster | 28 | - | - |
| Summa | 100 |
Anm. Exportandel expertensandelav produktionsvärdet. lmportandel importens andelav inhemsk användning. Källa: Statistiska centralbyrån.
Volym 2 s. 245Diagram ll.2 Svenskadirektinvesteringar netto i utlandet och utländska direktinvesteringar Sverigei 1960- 1989. Miljarder kr Löpande priser 45- ------------------------------------------------------------------------------- --
Nefioutflöde 30-
25- ------------------------------------------------------------------------------ --
20- ----------------------------------------------------------------------------- --
l° Neftoinflöde
"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""" 5.
o . 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 Källa: SverigesRiksbank. ten. Under senare år har kapital blivit allt mer rörligt. En orsak till det är den snabba finansiella integrationen under 1980-talet. Den svenska valutaregleringen har avskaffats och svenska företags investeringar utomlands har accelererat, sediagram l 1.2. En stor del av ökningen utgörs av investeringar i EG. De utländska investeringarna i Sverige har inte vuxit lika snabbt även om en viss ökning kan iakttagas sedan mitten av 1980-talet.
En fri arbetsmarknad finns egentligen bara inom Norden. Av bl.a. det skälet har arbetskraftsrörligheten inte varit så omfattande, även om den ökat något under de senaste decennierna. Förändringarna inom EG-omrádet kommer sannolikt att öka migrationsströmmama under l990-talet.
11.3¶Svensk ekonomi och integrationen i Västeuropa
Volym 2 s. 245Under efterkrigstiden har det europeiska näringslivet blivit alltmer internationaliserat. Handeln har liberaliserats via förhandlingar inom GATT. Parallellt har det skett en regional integration i Europa. Frihandelsavtalet mellan EG och EFTA-ländema från 1972 innebär att alla tullar och kvantitativa restriktioner för handeln inom Västeuropa med industrivaror bortsett från livsmedel har avskaffats.
Om den s. inre marknaden inom EG genomförs i den utsträckning som planerats kommer integrationen inom EG att gå mycket snabbt under de närmaste åren, se kapitel Bakgrunden är bl. a. de problem som EG:s industri haft att hävda sig inom högteknologiska branscher, ex. dataindustri, elektronik och flygindustri, gentemot konkurrerande företag från USA och Japan. Det har också uppfattats som ett problem att de europeis-
Volym 2 s. 246ka företagen är för små för att kunna finansiera den forskning och produktutveckling som krävs. Vidare har EG-företagen ofta en mycket stark ställning på sina nationella marknader, t.ex. i kraft av produktnormer och monopol vid offentlig upphandling. Dessutom förekommer ett omfattande nationellt statligt stöd eller prisdiskriminering vid offentlig upphandling som snedvrider konkurrensen inom gemenskapen. Det finns
en oro inom EG för att allt detta har lett till en industristruktur som inte är effektiv.
När de inbördes handelsrestriktionema mellan länder avskaffas uppstår positiva effekter på inkomsterna. Det är en följd av specialisering i enlighet med komparativa fördelar, ökad konkurrens vilket ger lägre priser, samt ökat utnyttjande av skalfördelar. Kvarvarande restriktioner gent-
emot länder som står utanför leder emellertid till att handeln mellan
medlemsländerna i viss utsträckning ökar på bekostnad av handeln med övriga länder. Om import från utomstående länder, med komparativa fördelar, ersätts med import från medlemsländer, som saknar komparativa fördelar, försämras resursutnyttjandet i världen som helhet. Denna negativa handelsomfördelande effekt förstärks om frihandel inom ett visst område kombineras med ökade restriktioner gentemot omvärlden.
Empiriska studier av handeln under 1960- och l970-talen tyder på att EG och EFTA har fått betydande effekter på omfattningen och inriktningen av medlemsländemas handel. Den ökade handeln i EG skedde främst på bekostnad av produktion inom de olika enskilda EG-länderna, medan de handelsomfördelande effekterna var små. För EFTAzs del blev handelsomfördelningen relativt sett större, Lundberg, 1989.
Att belägga effekten av integrationen på den ekonomiska tillväxten är svårt. EG-ländernas tillväxt var hög jämfört med andra industriländer under 1960 talet, men det gällde även under l950-talet. Det har i olika studier hävdats att Iiberaliseringen av handeln under 1960-talet ökat den ekonomiska tillväxten i Västeuropa med mellan 0,1 och 0,4 procentenheter per år Denison, 1974 och Krause, 1968. Problemet med denna typ av beräkningar är bl.a. att det är svårt att med någon precision förklara den ekonomiska tillväxten överhuvudtaget. Därmed blir det vanskligt att mäta utrikeshandelns bidrag till tillväxten.
Den avveckling av icke-tariffära handelshinder mellan EG-länderna som skall genomföras från år 1992 kan förväntas medföra en ökad handel inom EG. Det förväntas i sin tur leda till ökad koncentration och därmed ökad effektivitet i EG:s industri. l första hand påverkas branscher med outnyttjade stordriftsfördelar och där icke-tarifára handelshinder är stora, där den offentliga sektorn är en stor kund och där konkurrensen på de inhemska marknaderna är liten. Branscher som berörs är ex. elektroindustri, dataindustri, delar av transportmedelsindustrin lok, järnvägsvagnar och bussar och läkemedelsindustri. Avvecklingen av subventioner som snedvrider konkurrensen inom gemenskapen påverkar särskilt stålindustrin, varvsindustrin och bilindustrin och bör leda till att EG-företagen i dessa branscher blir konkurrenskraftigare.
Även vissa tjänstenäringar kommer att påverkas av den inre marknaden, det gäller främst vägtransporter, civilflyg samt banker och försäkringsbolag. Effekterna på byggnadsindustrin kan också bli betydande.
Volym 2 s. 247Diagram 11.3 Sverigesandelar av importen av bearbetadevaror till EG och EFTA korrigerade lör varu-och ländersammansättning Index 1980:100 150-
130-
120-
110-
90-
. . . . . . .
1980 1965 1970 1975 1980 1985 1990 Anm. EG2 avser Storbritannien och Danmark, EFTA övriga EFTA-länder. EG6 de sexursprungliga EG-ländema. Källa: Lundberg 1989, Svenskt näringsliv och deneuropeiska integrationen, bilaga 3 till Långtidsutredningen 1990.
Effekterna på handeln av den inre marknaden är mycket svårbedömda men sannolikt något mindre än när EG och EFTA bildades Lundberg, 1989. Det beror på att de kvarstående icke-tarilfára handelshindren är små jämfört med de tullar som avvecklades under 1960- och l970-talen. Det kan också vara svårt att jämföra effekter av att tullar avvecklas med att icke-tariflära hinder tas bort. De icke-tarifára hindren är mer selektiva och berör främst vissa branscher.
Sveriges handel med EG Sveriges frihandelsavtal med EG innebär att industriprodukter med
-
vissa livsmedel -befriats från tullar och kvantitativa restrikundantag av tioner. Frihandelsavtalet medförde att handeln med EG ökade. Den svenska exportens andelar av de ursprungliga sex EG-ländernas import av industriprodukter har ökat under 1970- och l980-talen, efter att ha minskat under l960-talet. I EFTA ökade däremot de svenska marknadsandelarna under l960-talet och sjönk under 1970-talet och 1980-talet, sediagram l 1.3.
EG är idag Sveriges största handelspartner och svarar för mer än hälften av utrikeshandeln. Inom EG finns också den främsta konkurrenten för svensk Verkstadsindustri vid sidan av Japan, nämligen Västtyskland. Det är alltså av avgörande betydelse för de svenska företagen att de inte diskrimineras på EG-marknaden. Ett nära EG-samarbete kan också vara
Volym 2 s. 248viktigt för svenska storföretag därför att det erbjuder både nyttig konkurrens och möjligheter till industriellt samarbete.
Riksdagen har förklarat att Sverige ska söka få till stånd ett samarbete med EG som omfattar alla de fyra friheterna dvs. fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Målet är att svenska företag skall få tillträde till den inre marknaden på samma villkor som om Sverige vore medlem i EG. Ambitionen är att sluta ett avtal i så god tid att Sverige skall kunna delta i den inre marknaden från start, dvs. januari 1993.
Icke-tarifira handelshinder tas bort Om EG-länderna avskaffar icke-taritfára handelshinder sinsemellan men behåller dem gentemot tredje land, diskrimineras importen från utomstående av dessa produkter. Hindren är av olika slag och eiTektema skiljer sig därför mycket åt mellan olika branscher.
Likabehandling vid ofenzlig upphandling är viktig för en stor del av verkstadsindustrin, nämligen företag som exporterar utrustning för telekommunikationer, järnvägar och kraftverk. Regeln är att konkurrensen skall vara öppen för företag som har sin juridiska hemvist inom EG, såvida inte ett särskilt avtal har träffats med tredje land. Grunden för sådana avtal är principen om ömsesidiga åtaganden. Om Sverige tecknar ett sådant avtal med EG får svenska företag möjlighet att konkurrera på lika villkor om upphandlingsprojekt i gemenskapen. Uppenbarligen är ett sådant avtal viktigt bl.a. med tanke på att investeringsvaror utgör en så stor del av den svenska exporten drygt 20% av total varuexport och drygt 40% av verkstadsindustrins export.
Om det inte visar sig möjligt att teckna ett önskvärt avtal kommer ändå inte svenska företag med dotterbolag i EG att diskrimineras vid offentlig upphandling. Men svenska företag som inte är etablerade får svårare att hävda sig. Det kan för en del företag vara ett motiv för att överföra delar av verksamheten till kontinenten. Det gäller av allt att döma främst mindre och medelstora företag, eftersom de stora verkstadsföretagen redan är etablerade i EG.
Om tekniska handelshinder tas bort, t.ex. genom att produktnorrner inom EG harrnoniseras, är det till fördel för alla företag som säljer till EG, oavsett om de är medlemmar eller ej. I stället för att behöva anpassa produkterna till tolv olika normer räcker det med att utveckla en EGvariant.
Pâ samma vis är det till fördel för svenska företag om tullklarering inom gemenskapen avskalfas. Det leder till minskade kostnader även för utomstående exportörer; när produkterna väl passerat gränsen kan de fritt föras vidare till andra EG-länder.
Det är svårt att bedöma risken för att EG i ökad utsträckning använder icke-tariffára handelshinder gentemot tredje land samtidigt som de avskaffar sådana hinder sinsemellan. Företag från tredje land kan naturligtvis komma att diskrimineras vid offentlig upphandling. Produkter från tredje land kan också få svårare att erhålla typgodkännande. Gränskontrollen vid EG:s gränser mot tredje land skulle också eventuellt kunna skärpas.
Volym 2 s. 249Små efekter på branschmönstret
Om icke-tariffára handelshinder mellan Sverige och EG avskaffas innebär det att de svenska företagen får motiv att effektivisera sin verksam-
samma het konkurrenterna i EG. Däremot leder det knappast till en omfat-
som tande strukturomvandling mellan branscher. Det finns nämligen inget större utrymme för intensifierad specialisering baserad på skillnader i
en komparativa fördelar. Vinsterna med integrationen kan huvudsakligen förväntas uppstå till följd att produktionen inom branscher blir effekti-
av
att stordriftsfördelar kan utnyttjas på ett bättre sätt. vare, ex. genom
I första hand kommer leverantörer av system till den offentliga sektorn, det gäller delar transportmedelsindustrin lok, järnvägsvagnar och
ex. av bussar och teleproduktindustrin telefonväxlar, datorer och kontorsmaskiner att påverkas. Effekterna kan också bli betydande på läkemedelsindustrin, där det finns stora potentiella stordriftsfördelar, som inte kan utnyttjas på grund att det krävs nationella godkännanden. Å andra
av sidan kan ett fortsatt närmande till EG förväntas ha liten effekt på producenter konsumtionsvaror ex. kläder och insatsvaror ex. trä, massa
av och papper samt baskemikalier.
Det gällande frihandelsavtalet med EG innebär att Sverige inte kan komma att drabbas ökad protektionism i EG, som tar sig uttryck i
av en ökade tullar gentemot utomstående. Däremot kan svensk export utsättas för icke-tariffára hinder och diskriminering vid offentlig upphandling eller drabbas indirekt att det inom EG subventioner till de egna företa-
av ges gen.
De nuvarande förhandlingarna rör främst de direkta relationerna med EG och EFTA. Frågan om en gemensam handelspolitik gentemot övriga
världen är alltså ännu inte aktuell. På längre sikt finns här delar av emellertid risk. Sverige har idag färre importrestriktioner än EG. En
en eventuell anpassning till EG:s yttre handelspolitik exempelvis en tull-
union -skulle därmed för Sveriges del kunna leda till en ökad protektionism, och till negativa handelsomfördelande effekter som är välfárdssänkande. Samtidigt förefaller utvecklingen inom EG gå i riktning mot minskade regleringar och ökad frihandel. Det talar för att de handelsskapande effekterna sannolikt kommer att dominera.
11.4¶Svensk ekonomi och utvecklingen i Östeuropa
Volym 2 s. 249Nya förutsättningar
Sovjetunionen och länderna i Östeuropa spelar idag marginell roll i den
en internationella handeln. Deras export och import har inte utgjort mer än ca 8% av världshandeln under l980-talet.
Den planhushållning tillämpats har försvårat förbindelser med de
som västliga industriländerna. Istället har Sovjet och Östeuropa satsat på att utveckla handeln sinsemellan. Det har i praktiken lett till att de Östeuropeiska länderna blivit starkt beroende av Sovjetekonomin. Den interna handelns betydelse för Östeuropa framgår diagram l 1.4. För vissa av de
av östeuropeiska länderna utgör export inom östblocket närmare 80 °/oav den
Volym 2 s. 250Diagram 11.4 Öststatsländernas på olika ländergrupper 1980och 1988
export Miljorder US-dollor 1985 örs priser 250- I 193g
------------------------------------------------------------------ --
200 -
150---
1004---
50---
OJ
Totalt Östeuropa Vösteuropo Övriga Källa: ECE, Economic bulletin for Europe Vol. 41, 1989.
totala exporten. Totalt går ca 55% av de östeuropeiska ländernas export till andra länder inom blocket.
Statshandelsländemas ekonomier lider av mycket allvarliga problem, se kapitel 4. De närmaste åren kan dessa problem fördjupas, men det senaste årets utveckling kan medföra att Östeuropa kan komma att spela helt
en annan roll i Europas ekonomiska liv än hittills under efterkrigstiden. De östeuropeiska länderna omvandlas nu från planekonomier till marknadsekonomier. Reformema är än så länge bara på begynnelsestadiet, men de tycks alla vara inriktade på att avskaffa den centralt planerade produktions- och resursstyrningen. Det innebär bl.a. omfattande prisreformer och sannolikt därutöver att valutorna blir konvenibla.
Om de ekonomiska reformema i Sovjet och Östeuropa genomförs kan den ekonomiska tillväxttakten ta fart och de östeuropeiska länderna på ett helt nytt sätt deltaga i det internationella handelsutbytet. Potentialen är betydande. Utbildningsnivån är förhållandevis hög och inom en del teknologiska områden tillhör i varje fall Sovjetunionen de världsledande. Därutöver finns en stor naturresursbas.
De ekonomiska och politiska problemen är dock mycket stora och utgången den pågående liberaliseringen är osäker. Även reformerna
av om blir framgångsrika tar det tid innan förändringarna blir så stora att de på ett mer märkbart sätt påverkar den europeiska eller den svenska ekonomiska utvecklingen. Det är troligt att mer betydande effekter uppstår först mot slutet av 1990-talet.
Omvandlingsprocessen kan dock underlättas av att många av de östeuropeiska länderna, t.ex. Tjeckoslovakien och Östtyskland har lång
en industriell tradition att bygga på. Dessutom kan pågående EG-diskussio-
Volym 2 s. 251ner leda till att även några av de östeuropeiska länderna förhållandevis snabbt kan komma att dras in i en integrationsprocess som stimulerar ekonomisk utveckling.
EG-kommissionen har ställt sig positiv till medlemsskap eller associationsavtal för de östeuropeiska länderna. Förutsättningen är att demokrati införs. Speciellt intressanta är naturligtvis relationerna till Östtyskland. En tysk återförening är idag en möjlighet, vilket skulle kunna innebära att Östtyskland automatiskt införlivas med EG.
Ett enat Tyskland kommer att vara en ny ekonomisk stormakt i Centraleuropa. Det kommer att förskjuta tillväxtcentrum i Europa mot nordost. Ett samgående mellan de båda tyska staterna kan förväntas medföra ett snabbt uppsving i Östtyskland. Denna utveckling kan komma att gå snabbt.
Östeuropas betydelse för Sverige kan öka Sovjet och Östeuropa spelar idag mycket marginell roll för Sveriges
en handel. Handelsutbytet har dessutom minskat under 1980-talet, se tabell l 1.2. Sverige har också i förhållande till övriga OECD-länder minskat sin handel med Östeuropa. Sveriges andel OECD-ländemas export till
av Östeuropa har minskat från 5,3% till 2,3% mellan 1970 och 1988 samtidigt har Sveriges andel OECD-ländemas import från Sovjet och Öst-
av europa minskat från 5,2% till 3,7%.
Tabell 11.2 Sverigeshandel med Sovjet och Östeuropa 1980-1988. Procentuella andelaravSverigestotala import och export
1980 1985 l988 Import Sovjet 3,6 2,2 1,7 Osteuropa 3,0 2,9 2,1 Export Sovjet 1,1 1,0 0,6 Osteuropa 1,5 1,5 1,5 Källa: Statistiska centralbyrån.
Utvecklingen i Sovjet och Östeuropa är naturligtvis ekonomiskt intressant för Sverige. Geografiskt är Sverige väl placerat för ett ökat ekonomiskt utbyte med inte minst Sovjetunionen. Det borde också finnas betydande utrymme för handel baserad på skillnader i komparativa fördelar. Effekter på svensk ekonomi kan förväntas framför allt via två kanaler; en ökad konkurrens inom vissa branscher och nya exportmöjligheter
Konkurrenstrycket kommer troligen i första hand att drabba lönekänsli-
industribranscher. När de östeuropeiska länderna börjar deltaga i det ga internationella handelsutbytet är det troligt att de kommer att konkurrera med relativt sett låga lönekostnader. Det kommer att drabba de arbetsintensiva industribranscherna, men även vissa av de skyddade sektorerna. Det korta geografiska avståndet kan komma att medföra att vissa skyddade svenska näringsgrenar, bl.a. inom livsmedelsindustrin och trävaruindustrin öppnas för östeuropeisk konkurrens.
Volym 2 s. 252Utvecklingen av östekonomierna förutsätter stora investeringar i infrastruktur, ex. vägar, hamnar, kommunikationssystem samt investeringar i jordbruk och industri. Det kan generera ökad export för bl.a. svenska industriföretag och byggnadsentreprenörer. Svensk investeringsvaruindustri kan därmed komma utvecklingen i Östeuropa.
att gynnas av
Nya och växande marknader i Östeuropa kan skäl för svenska
vara ett direktinvesteringar i dessa länder. Ett annat skäl kan vara relativt låga kostnader för t.ex. arbetskraft. Investeringar har redan gjorts i viss utsträckning, exempel är IKEA:s och Tetra Pak:s etableringar. Mycket talar för att denna process kommer att fortsätta och att fler svenska företag så småningom kommer att etablera sig i Östeuropa eller ingå s.k. joint ventures med östeuropeiska partners.
11.5¶Företagen och internationaliseringen
Volym 2 s. 252Investeringarna i utlandet har ökat De svenska direktinvesteringarna utomlands har ökat under de senaste decennierna i takt med att det svenska näringslivet blivit allt mer internationaliserat. Utvecklingen skiljer sig dock åt mellan olika delar av näringslivet. Direktinvesteringarna är koncentrerade både företags- och bransch- VIS.
Statistiken för de svenska internationella koncernernas utlandsverksamhet är bristfällig. År 1965 har det uppskattats det fanns åttiotal
att ett svenska företag med tillverkande dotterbolag i utlandet Direktinvesteringskommittén, SOU 1983: 17. sysselsättningen utomlands i dessa företag inkl. anställda i icke tillverkande bolag uppgick till sammanlagt ca 170000 personer. Under 1970- och 1980-ta1en fortsatte internationaliseringen det svenska näringslivet. År 1988 beräknas antalet anställda i
av svenska majoritetsägda dotterbolag utomlands ha ökat till 418000, se tabell 11.3. De anställda utomlands svarar för ca hälften den totala
av sysselsättningen i de svenska internationella industriföretagen, se tabell 11.4.
Merparten av verksamheten för de utlandsaktiva svenska företagen sker i EG. Under hela 1980-talet har närmare hälften av de anställda i majori-
Tabell 11.3 Anställda utomlands 1980- 1988.Antalet anställda utomlands i majoritetsägdadotterbolag inom tillverkningsindustrin fördeladepå länderområden Procentuella andelar av totala antalet anställda utomlands
| 1980 | 1985 | 1988 | |
| Norden | 10 | 11 | 9 |
| EG exkl. Danmark | 49 | 44 | 46 |
| Nordamerika | 12 | 14 | 19 |
| Latinamerika | 15 | 14 | 13 |
| Asien | 5 | 9 | 8 |
| Ovriga | 8 | 8 | 5 |
| Summa | 100 | 100 | 100 |
| Totalt antal anställda IOOO-tal | 326 | 329 | 418 |
Källa: Statistiska centralbyrån.
Volym 2 s. 253Tabell 11.4 Anställda i Sverige och utomlands i de sjutton största multinationella företagen Tusental personer
| 1978 | 1985 | 1988 | |
| Anställda i Sverige | 266 | 261 | 213 |
| Anställda utomlands | 261 | 276 | 342 |
| varav: produktionsbolag | .. | 202 | 277 |
| Totalt | 527 | 534 | 555 |
Anm. ASEA ingår i uppgifterna för 1988. Källa: Statistiska Centralbyrån.
tetsägda dotterbolag återfunnits i EG exkl. Danmark. Under de senaste åren har dock utvecklingen på vissa andra marknader varit snabbare än inom EG-området, inte minst gäller det USA där expansionen varit omfattande. Nordamerikas andel av de utlandsanställda ökade under 1980-talet till nästan en femtedel.
Den svenskägda utlandsverksamheten är starkt koncentrerad. Ett mindre antal stora industrikoncerner svarar för den övervägande delen av verksamheten i svenska dotterbolag utomlands. De sjutton största utlandsverksamma företagen mätt i antal anställda sysselsatte år 1987 75% 360 000 personer av samtliga anställda i svenska dotterbolag utomlands. Elva av dessa företag är från verkstadsindustrin och de svarade för drygt 60% av den totala utlandssysselsättningen.
Motiv för utlandsetableringar
Man kan urskilja tvâ typer av mönster för internationellt verksamma företag som emellertid inte är ömsesidigt uteslutande; horisontell respektive vertikal integration. Det horisontellt integrerade företaget kan genom att etablera produktion i olika länder exploatera ett kunnande antingen det gäller produkter eller produktionsteknik. Förutsättningen är att produktion i egen regi på utlandsmarknaden bedöms vara lönsammare än export av produkter eller tillverkningsrättigheter. Vertikal integrerade företag utnyttjar i stället möjligheterna att fördela olika led i förädlingskedjan forskning och utveckling, råvaruförsörjning, olika tillverkningsled, marknadsföring och service mellan länder. På så sätt kan de ta vara på ex. skillnader i produktionskostnader mellan länder och internt utnyttja fördelarna med en internationell arbetsfördelning. Internationaliseringen av företagens verksamhet har underlättats av kommunikationsteknikens utveckling under de senaste 20 åren. Det är idag ett betydligt mindre problem att styra en geografiskt spridd verksamhet.
De svenska multinationella verkstadsföretagen har det gemensamt att de ursprungligen utvecklade ett unikt tekniskt kunnande. För att effektivisera utlandsförsäljningen byggde de upp ett nätverk av marknadsförande och lagerhållande dotterbolag i utlandet samt långsiktiga relationer till kunder.
Nästa steg i internationaliseringen var att etablera lokal tillverkning, vilket ofta skedde på grund av handelshinder. Vanligen har det varit det
Volym 2 s. 254sista momentet i tillverkningen, som produktanpassning eller sammansättning, som först etablerades utomlands. Sedermera har den lokala tillverkningen byggts ut och blivit alltmer omfattande. Under 1970-talet utgjordes en växande andel av utlandsinvesteringama av förvärv av befintliga företag. Denna tendens har fortsatt under l980-talet. Genom sådana förvärv har moderbolaget fått tillgång till en etablerad marknadsorganisation och upparbetade kundrelationer.
Den sista fasen i internationaliseringen innebär att de utländska dotterbolagen i sin tillverkning specialiserar sig på olika delar av koncernens sortiment. De stordriftsfördelar som kan finnas inom en koncern tas på så vis till vara i största möjliga utsträckning. På den europeiska marknaden har en sådan utveckling underlättats av att tullama på industriprodukter avskaffades under 1970-talet.
Den mer omfattande utlandsverksamheten under 1980-talet får sesmot bakgrund av att flera multinationella företag övergått från en diversifierad till en specialiserad företagsstruktur. Uppköp har gjorts inom vissa produktområden för att öka marknadsandelama. De stora verkstadskoncernema har därvidlag spelat en framträdande roll och har genom ett fåtal stora förvärv svarat för en betydande del av ökningen av antalet utlandsanställda sedan år 1985.
En stor del av utlandsinvesteringama i EG under 1980-talet har gjorts av företag som sedan länge varit etablerade på denna marknad. Syftet med investeringarna torde i regel ha varit att vinna marknadsandelar. Frågan om Sveriges relationer till EG har sannolikt spelat en större roll för företag som inte redan haft dotterbolag i gemenskapen.
Mindre och medelstora företag har de senaste åren i ökad utsträckning sökt sig till EG.
När de svenska storföretagen förlägger allt större delar av sin verksamhet utomlands påverkar det också underleverantörer. De kan i ökad utsträckning komma att etablera sig utanför Sverige, för att på ett effektivt sätt sälja sina komponenter. Också detta kan ha bidragit till att många mindre och medelstora företag etablerat sig utomlands på senare tid.
De samhällsekonomiska effektema av ett allt mer intemationaliserat företagande kan precis som en ökad handel förväntas välfárdshöjande
vara för världen som helhet; ny teknologi kan spridas, stordriftsfördelar utnyttjas etc. Normalt bör detta också komma enskilda involverade länder tillgodo i form av ökad produktion och högre inkomster. Direktinvesteringskommittén drog också slutsatsen att företagens utlandsinvesteringar till övervägande del varit marknadsorienterade och att intemationaliseringen synes ha haft övervägande positiva effekter på den verksamhet som bedrivs i Sverige Direktinvesteringskommittén, SOU 1983: 17.
Samtidigt står det klart att möjligheterna att kombinera kunnande inom olika områden kan vara en viktig förutsättning för en framgångsrik utveckling. Ett tillräckligt mångsidigt kunskapskapital kan vara svårt att upparbeta enbart med tillgång till de resurser som finns i Sverige. Alternativet är då att förvärva företag i utlandet som har tillgång till det kompletterande kunnandet.
Volym 2 s. 255Utlandsägda företag i Sverige Parallellt med att svenska företags investeringar i utlandet ökat, har utländska intressen ökat sin andel av det svenska näringslivet. Mellan åren 1970 och 1988 ökade antalet anställda i utlandsägda företag företag där mer än 50 av aktierna ägs av utlänningar från 82000 till 195 000, vilket uttryckt andel det totala antalet sysselsatta är en uppgång från 4%
som av till 9%, setabell 11.5.
Tabell 11.5 Anställda i utlandsägdaföretagi Sverige1980-1988
1970 1980 1988 Näringslivet. totalt Antal anställda 1 OOO-tal 82 l 14 195 Andel av antalet anst.% 4 6 9 Tillverkningsindustri Antal anställda 1 OOO-tal 42 56 117 Andel av antalet anst.% 5 6 14 Partihandel Antal anställda 1 OOO-tal 29 35 36 Andel av antalet anst.% 16 20 20 Källa: Statistiska centralbyrån.
de anställda i utlandsägda företag arbetar i industrin. Det
Flertalet av utländska ägandet spelar dock störst roll i partihandeln. Dit hänförs i statistiken bl.a. de utländska företagens försäljningsbolag i Sverige. l panihandeln uppgick de anställda i utlandsägda företag år 1988 till 20% av sysselsättningen jämfört med 9% i industrin. Andelen anställda i utlandsägda företag i tillverkningsindustrin har emellertid ökat kontinuerligt under perioden 1970-1988.
Graden av utländskt ägande i tillverkningsindustrin varierar starkt mellan olika branscher, setabell 11.6.
Tabell 11.6 Anställda i utlandsägdañretag 1988 i olika branscherinom industrin
| Antal anställda lOOO-tal | Andel av sysselsättn. % | |
| Livsmedelsindustri | 13,1 | 18 |
| Tekoindustri | 1,6 | 5 |
| Trävaruindustri | 1,4 | 2 |
Massa-ochpappersindustri
| och grafisk industri | 6,6 | 6 |
| Kemisk industri | 13,6 | 21 |
| Jord- och stenvaruindustri | 7,5 | 34 |
| Järn-, stâl- och metallverk | 3,8 | 9 |
| Verkstadsindustri | 68,8 | 16 |
| Övrig tillverkningsindustri | 0,7 | 9 |
Källa: Statistiskacentralbyrån.
Volym 2 s. 256Tabell 11.7 Anställda i utlandsägdaföretag 1988fördeladepå ägarland
Näringslivet Industrin
Antal Andel Antal Andel
| anställda °/0 lOOO-tal | anställda °/0 IOOO-tal | |||
| Schweiz | 46,2 | 24 | 30,9 | 26 |
| USA | 28,3 | 15 | 15,7 | 14 |
| Finland | 26,9 | 14 | 20,8 | 18 |
| Storbritannien | 21,9 | 11 | 10,3 | 9 |
| Nederländerna | 18,7 | 10 | 15,5 | 13 |
| Danmark | 16,6 | 9 | 4,5 | 4 |
| Norge | 14,0 | 7 | 9,6 | 8 |
| Västtyskland | 10,4 | 5 | 4,1 | 4 |
| Frankrike | 6,1 | 3 | 3,6 | 3 |
| Övriga | 6,2 | 3 | 1,8 | 2 |
| Summa | 195,3 100 | 116,9 100 |
Källa: Statistiskacentralbyrån.
l absoluta tal är antalet anställda i utlandsägda företag störst i verkstadsindustrin. De anställda i utlandsägda företag ökade också starkt i denna bransch år 1988, på grund av fusionen Asea-Brown Boveri. Relativt sett är det utländska ägandet emellertid störst i jord- och stenvaruindustrin, den kemiska industrin och i livsmedelsindustrin.
Ett fåtal länder dominerar bland utländska ägare av det svenska näringslivet, tabell 11.7. Nordiska ägare svarar för, närmare en tredjedel av
se utlandsägandet i Sverige. En väsentlig del av antalet anställda i Företag med danskt ägande utgörs av SAS-personal. Det finländska ägandet i Sverige har ökat de senaste åren och är ett uttryck for en fortgående internationalisering det finländska näringslivet. Schweiz har en tätposi-
av
den beror enbart på fusionen mellan ASEA och Brown tion totalt men Boveri.
Den utlandsägda företagssektoms tillväxt i Sverige beror främst på förvärv svenska företag. Åren 1970-1988 köpte utländska intressen
av 1247 svenska företag med sammanlagt drygt 150 000 anställda. Förvärven har varit mest omfattande under 1980-talet, se diagram 11.5.
Trots de relativt omfattande utländska förvärven under senare tid finns det obalans i så motto att dels fler personer arbetar i svenska Företag
en utomlands än i utländska företag i Sverige, dels utflödet av kapital for investeringsändamål överstiger inflödet. Den senare problematiken belysesi kapitel 9 med att par räkneexempel.
Frågan är om denna obalans är ett problem eller inte. Resurserna i den svenska ekonomin är för närvarande fullt utnyttjande. Industriinvesteringarna är dessutom i nivå med vad de var under goda år på 1960-talet. Det talar inte for att investeringsklimatet i Sverige är dåligt. Inte heller skulle produktion och sysselsättning på kort sikt kunna ha varit större med
omfattande utländska investeringar. De allra senaste årens obalans mer kan alltså en konsekvens av överhettningen i den svenska ekono-
ses som min. Möjligt är också att osäkerheten om de framtida konsekvenserna av
Volym 2 s. 257Diagram 11.5 Utländska förvärvavsvenskaföretag 1970- 1988 Tusentol anställda 20-
18-
16-
14-
12-
10-
1970 1972 1974 1975 1978 1980 1982 1984 1988 1988
Källa: Statenspris- och konkurrensverk.
miljö- och energipolitiken är stor och att en del investerare också oroar sig for hur Sveriges framtida relationer till EG skall komma att gestalta sig.
På längre sikt skulle dock obalansen kunna vara ett problem. Det är ex. tänkbart att forskningsinsatser gjorda i Sverige kommer utlandet till del via svenska direktinvesteringar men att den svenska produktionsapparaten inte på samma sätt får del av motsvarande utländska kunskapsuppbyggnad. Det skulle i förlängningen kunna leda till en lägre ekonomisk tillväxt i Sverige. Denna slutsats är emellertid inte självklar. Det är nämligen tänkbart att Sverige har komparativa fördelar i forsknings- och utvecklingsverksamhet och att en obalans därför är naturlig.
11.6 Sammanfattning och slutsatser
Internationaliseringen av det svenska näringslivet har fortsatt under 1980talet. Den tar sig flera olika uttryck. En allt större andel det
av som produceras inom landet exporteras. Samtidigt ökar importen allt mer och en större del av den inhemska användningen kommer från utlandet.
Utvecklingen i Sveriges närområde kommer att ha betydande effekter på svenskt näringsliv under 1990-talet. Om integrationsprocessen inom EG leder till en snabbare tillväxt i Europa kan man förvänta sig att svenskt näringsliv kommer att gynnas.
Skulle Sverige inte uppnå ett fullt deltagande i den inre marknaden kan det negativa konsekvenser för svenskt näringsliv. Svenska företag utan dotterbolag inom EG kan då komma att diskrimineras. I förlängningen
9 10-0264
Volym 2 s. 258kommer det sannolikt att medföra att svenska företag i ökad utsträckning investerar direkt inom EG-området.
Utvecklingen i Östeuropa kan också komma att betydande positiva effekter på svenskt näringsliv, sannolikt dock tidigast mot slutet av 1990talet. Den ekonomiska utvecklingen i de östeuropeiska ekonomierna kan komma att medföra en ökad konkurrens för såväl den arbetsintensiva som den idag skyddade sektorn. Östeuropa kan emellertid också bli betydel-
en sefull marknad för svenskt näringsliv. l ett första skede är det framför allt investeringsvaruindustrin som kan förväntas finna nya avsättningsmöjligheter. När de östeuropeiska ekonomierna öppnas kan det också förmodas leda till ökade svenska investeringar.
Ett uttryck för internationaliseringen av det svenska näringslivet är de omfattande utländska investeringar som svenska företag sedan länge gjort. Utvecklingen under det senaste decenniet har varit mycket snabb, men bryter ändå inte det grundläggande mönstret från tidigare perioder. Den övervägande delen av de utländska direktinvesteringarna görs av de 15- 20 största industrikoncernema. De har i huvudsak investerat i Västeuropa, men i allt större utsträckning också i Nordamerika.
En inte obetydlig del av de direkta investeringarna görs idag av medelstora svenska företag som söker sig ut på nya marknader. Osäkerheten rörande EG-integrationen och förändrade specialiseringsmönster förefaller ha bidragit till denna utveckling.
Utländska investeringar i Sverige är inte av samma omfattning som svenska direktinvesteringar utomlands. Den övervägande delen är i form
uppköp svenska företag. En stor del av investerarna kommer från av av övriga Norden.
De omfattande utlandsinvesteringarna måste i huvudsak ses som en naturlig del i omvandlingen av näringslivet. Svenskt näringsliv domineras
ett antal stora koncerner som blir allt mer etablerade på olika marknaav der runt om i världen. Det är väsentligt för dessa företag att utvecklas internationellt.
Det finns ett antal tänkbara förklaringar till att de svenska investeringar-
i utlandet är större än utlandets investeringar i Sverige. Det faktum att na valutaregleringen tagits bort kan ha medfört en omfattande engångsanpassning i investeringsmönster. Dessutom rådet det i dagsläget brist på arbetskraft, lönekostnaderna växer snabbare än i omvärlden, miljö- och energipolitiska åtgärder kan leda till kostnadshöjningar och Sveriges framtida relationer med EG är ännu inte klarlagda. Samtidigt är dock investeringskonjunkturen i svenskt näringsliv i nivå med goda år på 1960-talet.
På längre sikt kan obalansen i investeringsflödena utgöra ett större problem. Tänkbart är att svenskt näringsliv bidrar till en kunskapsuppbyggnad utomlands utan att motsvarande inflöde av kunskaper sker till Sverige. Det kan emellertid inte uteslutas att detta mönster är en följd av att Sverige har komparativa fördelar i just kunskapsuppbyggnad.
12¶Miljö och energi
12.1¶Inledning
Volym 2 s. 259Miljö- och energiproblemen har under år varit i fokus for den
senare allmänna debatten. Sambandet mellan den ekonomiska utvecklingen och miljön har också blivit allt tydligare. Mot denna bakgrund bör miljöaspekter i ökad utsträckning beaktas vid ekonomisk-politiskt beslutsfattande.
Det är samtidigt uppenbart att miljöpolitiska beslut kan ha en avgörande inverkan på den ekonomiska utvecklingen. Av särskilt stor betydelse for samhällsekonomin under de närmaste decennierna är riksdagsbesluten rörande dels avveckling av kärnkraften, dels begränsning av koldioxidutsläppen. Detta gäller särskilt som riksdagen begränsat fortsatt utbyggnad av vattenkraft. Utsläppsmålen för svavel och kväveoxider kan också vara betydelsefulla. För att bedöma den svenska ekonomins utveckling är det därför nödvändigt att analysera de samhällsekonomiska effekterna
av dessa beslut.
Analysen i detta kapitel koncentreras till miljöbeslutens samlade effekter pä tillväxtmöjligheterna i ekonomin. Avsikten har inte varit att värdera både kostnader och intäkter av de miljöpolitiska besluten.
I avsnitt 12.2 diskuteras sambandet mellan miljö och ekonomi. Därefter tecknas på basis av bilaga 25 till Långtidsutredningen 1990 Lundgren, m. fl., 1990 en översiktlig bild av de viktigaste miljöproblemen i Sverige. De övriga avsnitten ägnas åt analysen av effekterna att kärnkraftav-
av vecklingen genomförs och att de övriga miljömålen rörande koldioxid, kväve och svavel uppfylls. Elsystemet och prissättningsprinciper for beskrivs i avsnitt 12.4. Därefter analyseras i avsnitt 12.5 konsekvenserna för energisystemet och samhällsekonomin av kärnkraftavvecklingen. Avsnitt 12.6 innehåller en motsvarande analys vad händer de
av som om övriga miljömålen uppfylls. Vidare analyseras i avsnitt 12.7 trañksystemets miljöproblem. I det näst sista avsnittet diskuteras stabiliseringspolitiska problem som kan uppkomma i samband med i första hand kärnkraftavvecklingen. Slutligen sammanfattas kapitlet i avsnitt 12.9.
12.2 Miljö och ekonomi
En hållbar utveckling l debatten utomlands och i Sverige har begreppet "sustainable development spelat en stor roll. Det har blivit något av ett samlingsnamn for allt gott inom miljöpolitiken. Men det finns en väsentlig kärna i detta begrepp
Volym 2 s. 260som det är värt att ta fasta på. Det innebär att det ekonomiska och sociala systemet måste byggas såatt det är förenligt med grundläggande ekologiska och naturvetenskapliga principer.
En politik med denna inriktning förutsätter att perspektiven förskjuts. I ökad utsträckning måste miljöeffektema vägas in i de ekonomiska besluten. Det är en följd av att människors ekonomiska aktivitet har medfört allt större skador på naturen. Men det kan också vara en förutsättning för att en framtida tillväxt i traditionella ekonomiska termer skall vara möjlig. Det är dessutom en följd av att miljön som sådan är viktig kanske allt
viktigare för människors välfärd.
-
Perspektivet måste också förskjutas från den korta och medellånga sikt som ofta styr det ekonomiska livet till en lång sikt. I kapitel 3 diskuteras den ekonomiska politikens mål. Där betonas att det finns skäl att vända uppmärksamheten från den årliga konsumtionen, tillväxten etc. till de samlade resurserna, den nationalffirmögenheten. En hållbar utveckling skulle kunna beskrivas som en utveckling där framtida generationer får ta över en nationalförmögenhet inkl. miljö- och naturresurser, som är minst lika stor som idag Pearce, m.tl., 1989.
Värdera miljön Grundläggande för alla resonemang om en varaktigt hållbar utveckling är insikten att ekonomi och miljö är starkt beroende av varandra. Ekonomin påverkar miljön och miljön påverkar ekonomin.
I 1970-talets miljödebatt var det vanligt att ställa miljön mot ekonomin. Antingen kunde man ha hög ekonomisk tillväxt som det traditionellt mäts eller så en god miljö. Välkända exponenter för detta synsätt var Romklubben i sin bok Tillväxtens gränser från 1972 Meadows, m.fl., 1972. Så enkelt är det emellertid inte av flera skäl.
Åtgärder för att förbättra miljön kan för det första direkt bidra till en högre ekonomisk tillväxt, som den nu mäts. I en ekonomi där det inte råder full sysselsättning kan det ske t.ex.genom att arbeten skapas när natur och miljö skyddas och restaureras. Det kan också ske genom att arbetskraftens hälsa förbättras.
Ett annat problem är att den ekonomiska tillväxten som den mäts i nationalräkenskaperna bara fångar en del av verkligheten. Den totala registrerade produktionen kan växa utan att välfärden för den skull förbättras. Resurser som satsas på sjukvården ingår i BNP. Men BNP minskar inte till följd av miljöutsläpp som ökar antalet sjukdomsfall. På samma sätt blir BNP högre om en malmfyndighet bryts, utan att det finns någon minuspost för den malm som förbrukats. Om det traditionella BNPbegreppet kan kompletteras med miljö- och naturresursräkenskaper kan detta problem hanteras bättre.
lnte sällan kommer konflikter mellan den ekonomiska tillväxten och olika miljö- och naturresursintressen ändå att uppstå. Det viktiga är då att lyfta fram både de ekonomiska och de miljö- och naturresursmässiga konsekvenserna av ett beslut.
Att det ofta inte sker automatiskt hänger samman med att miljön är en
kollektiv vara, som till skillnad från privata varor, är fritt tillgänglig s.
Volym 2 s. 261för alla. Miljön saknar ofta ägare och därmed uppkommer ingen marknad där individers värderingar kommer till uttryck. Miljön har inget pris. Därför utnyttjas den alltför hårt. Men miljöproblem är inte bara en följd av "marknadsmisslyckanden. Det finns talrika exempel på politiska åtgärder som bidragit till miljöförstöring.
Särskilt komplicerad är situationen när många länder är involverade. Inget land äger oceanerna eller atmosfären runt jorden. De överutnyttjas därför hänsynslöst. Att komma fram till överenskommelser om vilka regler eller ekonomiska styrmedel som skall gälla är ofta svårt. De ekonomiska förutsättningarna varierar kraftigt mellan länderna. Det är också så att de kan drabbas i väldigt olika utsträckning av miljöförstöringen.
Konsekvenser fdr miljöpolitiken
En konsekvens av vad som hittills har sagts är att en bättre miljö kan komma till stånd bl. a. genom att ekonomiska styrmedel utnyttjas i större utsträckning. Om man sätter pris på miljön tvingas miljöhänsyn fram både hos hushåll och företag.
I praktiken är det inte alltid så lätt att använda ekonomiska styrmedel. Den grundläggande naturvetenskapliga kunskapen är ofta bristfällig. Det finns problem med att mäta både utsläpp och konsekvenser. Om man inte i naturvetenskapliga termer kan beskriva konsekvenserna av ett visst beteende kan det vara svårt att värdera det ekonomiskt också. Men också om man har en god bild av de naturvetenskapliga sambanden, kan det vara svårt att värdera konsekvenserna. Samtidigt bör man komma ihåg att brist på naturvetenskaplig kunskap är ett problem som drabbar också andra styrmedel.
Ett sätt att närma sig dessa problem är att försöka precisera en belastningsgräns eller en viss acceptabel utsläppsnivå. Därefter kan styrmedel utformas; t.ex. avgifter som är tillräckligt höga för att inte gränsen skall överskridas. En variant av detta är att använda sig av s. utsläppsrättigheter. Idén är att skapa en marknad för rättigheter att förorena och därmed få till stånd en minskning av föroreningama som är kostnadseffektiv; de som till lägst kostnader kan minska sina utsläpp skall förmås att göra det först.
En viktig fråga for miljöpolitiken är när en insats skall göras. Det sammanhänger i hög grad med hur konsekvenser som uppkommer vid olika tidpunkter vägs samman. l ekonomiska kalkyler sker det med hjälp av en räntesats, som är tänkt att vara ett uttryck för människors värdering av att ha en tillgång idag jämfört med att få samma tillgång i framtiden. Resultatet av detta tillvägagångssätt är att framtida konsekvenser får förhållandevis mindre tyngd i kalkylema.
Inte sällan kritiseras detta sätt att räkna med argumentet att besluten blir kortsiktiga, vilket just när det gäller miljön kan vara ett stort problem. Det är emellertid svårt att se något skäl för att just i detta sammanhang följa en annan princip. Däremot är det helt klart att det finns fler aspekter som måste beaktas.
Det är troligt att kostnaderna för en viss miljöpolitisk åtgärd ökar längre man väntar med att göra något. Ett specialfall är när miljöpåverkan är irreversibel. Då är kostnaden för att återställa miljön oändligt hög.
Volym 2 s. 262Till detta kommer problem med osäkerhet. När en åtgärd idag vägs mot en i framtiden är det en viktig aspekt. Men det finns inget enkelt förhållningssätt. Människor är normalt inställda på att undvika risker och detta är därför en rimlig utgångspunkt också i miljöpolitiken. Särskilt goda skäl för detta finns naturligtvis om de tänkbara konsekvenserna av att inte handla är mycket allvarliga. Därför finns det en nära koppling mellan problemen med irreversibilitet och osäkerhet.
12.3¶Miljön idag och i framtiden
Volym 2 s. 262Miljön i Sverige har i många avseenden förbättrats under de senaste decennierna. Utsläppen av stoft, kvicksilver, kadmium och bly har sänkts kraftigt sedan slutet av 1960-talet. Utsläppen av svavel har minskat med nära 80% sedan början av 1970-talet. De stora satsningarna på reningsverk för kommunala och industriella avloppsvatten har påtagligt förbättrat tillståndet i sjöar och vattendrag. Svensk industri har också gjort stora investeringar i miljövård. Det rör sig om totalt 15-20 miljarder kr. de senaste 20 åren. De offentliga kostnaderna lör miljövården uppgår idag till ca 1% av BNP. Miljöskyddslagen har bidragit till att produktionen av varor idag ofta sker på ett förhållandevis miljövänligt sätt.
Miljöproblemen har förändrats under 1980-talet. Utsläppen från stora punktkällor har minskat kraftigt. Istället har de diffusa utsläppen från många små källor ökat i betydelse. Det är inte heller ovanligt med produkter som innehåller farliga ämnen. Enligt bilaga 25 har åstadkommit en miljövänlig produktion av miljöovänliga produkter.
Miljöproblemen har också fått en annan dimension. De lokala och nationella miljöproblemen har bytts mot storskaliga och internationella problem. Miljön i Sverige påverkas idag i hög grad av utsläpp i andra länder. Förbränningen av fossila bränslen, t.ex.i energi- och transportsystemen, håller på att bli ett av industriländemas största problem tillsammans med jordbrukets gödnings- och kemikalieanvändning.
Trots de insatser som gjorts för att reducera industriutsläpp, åstadkommer industriproduktionen fortfarande stora föroreningar. l Sverige finns ca 400 företag vars verksamhet starkt förorenar miljön, främst basindustrierna.
Miljöproblemen berör alla samhällssektorer och snart sagt alla verksamheter. Dessutom tillkommer hela tiden nya problem som ännu inte upptäckts. Lösningen på de gamla problemen innebär ofta nya problem eller att problemen flyttar i tid och rum.
Volym 2 s. 263DE MILJÖFARLIGASTE ÄMNENA OCH VIKTIGA UTSLÄPPSKÃLLOR
Klorerade organiska föreningar Jord-och skogsbruk, industrier för textil, massa, papper, kemikalier, oljor, järn, stål, metall, verkstads-produkter samt avfallsanläggningar Metaller Gruvor, kemisk industri, jäm-, stål- och metallverk, trañk, avfallsanläggningar Radioaktiva ämnen Gruvor, kärnkraftverk, sjukvård Svaveldioxid Energiverk, industriprocesser koksverk, rañinaderier m. 11., sjöfart Kväveoxider Trafik, el- och värmeproduktion Saltsyra Kemisk industri, avfallsanläggningar Stoft Järn-,stál- och metallverk, Verkstadsindustri Kolväten Livsmedelsindustri, grañsk/petrokemisk/kemisk industri, jäm-, ståloch metallverk, Verkstadsindustri, energiverk, trañk Dioxin Massa- och pappersindustri, jäm-,stál- och metallverk, trañk, avfallsanläggningar Syrejörbrukande ämnen Massa- och pappersindustri Fosfor Jord- och skogsbruk, massa- och pappersindustri, avloppsrening Kväve Jord- och skogsbruk, avloppsrening Suspenderade ämnen a Massa- och pappersindustri, järn-, stål- och metallverk Olja och fett Livsmedelsindustri, grañsk/petrokemisk/kemisk industri, järn-, ståloch metallindustri, Verkstadsindustri, trafik, avloppsrening Överskottsvärme Kämkraftverk a Små partiklar av mestadels organiskt material som t.ex. gör vatten grumligt Källa: Statistiska centralbyrån, Naturmiljön i siffror, 1987.
Volym 2 s. 264Klimatet och luften påverkas Jordens atmosfär bidrar naturligt till att hålla medeltemperaturen vid jordytan kring 15 plusgrader. Hade jorden saknat atmosfär skulle medeltemperaturen varit 18 minusgrader. Denna s k växthuseffekt beror på att flera av gaserna i luften bl. a. vattenånga och koldioxid absorberar
- värmestrålning från jordytan. Den naturliga växthuselfekten förstärks nu av människan.
Koldioxidhalten i atmosfären har stigit i takt med industrialiseringen och som följd av ökad uppodling av mark och skogsavverkning. Den är nu ca25% högre än under förindustriell tid. Forskningsresultat tyder på att de globala koldioxidutsläppen måste mer än halveras för att det ska vara möjligt att begränsa temperaturstegringen till en takt som människan och naturen kan anpassa sig till.
Koldioxiden beräknas idag svara för ungefär hälften av den ökade växthuseffekten medan CFC-föreningar s.k. freoner bedöms bidra med en fjärdedel. Metan, dikväveoxid, ozon och andra växthusgaser svarar sammantaget för den resterande fjärdedelen.
Vissa av de beräkningar som gjorts talar för att de ekologiska konsekven-
ökad växthuseffekt blir mindre i Sverige än i många andra serna av en länder. Växthuseffekten kan 0. m.bli positiv för vissa länder, där klimatzoner i varje fall till att börja med förskjuts i en gynnsam riktning. Osäkerheten är dock mycket stor. Samtidigt bor många tiotals miljoner människor i världen bara en eller ett par meter över havsytans nivå. Risken finns att deras hemtrakter täcks av vatten om polarisarna börjar smälta. I andra delar världen kan öknarna breda ut sig. Problemet med
av växthusgaserna kan alltså tänkas vara inte bara en fråga om långsiktig överlevnad för jordens befolkning som helhet, utan också resa betydande "fördelningsproblem" för världssamfundet.
Åtgärder för att begränsa koldioxidutsläppen berör i första hand energiproduktionen och transporterna.
Hav och sjöar hotade De utsläpp i haven som nu bedöms som särskilt allvarliga är stabila organiska ämnen t.ex. klorerade kolväten och dioxiner, kväve och fosfor. Även bly och kvicksilver kan medföra allvarliga störningar.
Stabila organiska ämnen bryts inte ner alls eller mycket långsamt och anrikas genom näringskedjorna. Koncentrationen kan därför bli mycket hög hos djur och människor. Havsörn, säl och utter är djur i den svenska naturen som befinner sig på gränsen till utrotning. Massaindustrin och den kemiska industrin svarar för de största utsläppen. Dioxinerna kommer framförallt från olika typer av förbränning.
En alltför stor tillförsel av fosfor och kväve medför övergödning. Vanliga symptom är syrebrist i bottenvattnet, algblomning och fiskdöd. I Sverige är det främst sydkusten som drabbats av övergödning, men också de öppna havsområdena i Östersjön och Kattegatt.
Tillförseln av fosfor och kväve kommer framförallt från jord- och skogsbruk samt via avloppssystemen. Den ökade användningen av gödsel-
Volym 2 s. 265medel i jordbruket tillsammans med ändrade brukningsformer har också lett till ökad kvävetillförsel. Trots att fosforutsläppen och i viss mån kväveutsläppen från kommunala avloppssystem och industrin minskat kraftigt under de senaste decennierna, har tillförseln från andra källor ökat. Nederbörden och åkermarken tillför nu var för sig långt större mängder än avloppen från tätorter och industrier sammantagna.
Tillförseln av sura luftföroreningar, i första hand svavel men också kväve, har på några decennier radikalt förändrat vattnets kemiska sammansättning i många sjöar och vattendrag. En långtgående försurning leder till att växter och djur dör.
Åtgärder för att minska miljöpåverkan i haven berör alla samhällssektorer, men främst jordbruket, basindustrierna och trafiken.
Försurning av skog och mark Tillståndet i de svenska skogarna förefaller vara gott. Men var fjärde gran och var sjunde tall i södra Sverige har förlorat mer än 20% av barren, och har således en nedsatt vitalitet". Marken i södra Sverige försuras och gränsen för kvävemättnad kan på många håll snart vara nådd. Om luftföroreningarna inte minskas, finns det risk för att den goda tillväxten bryts inom fem år, varefter man istället får tilltagande skador. Om tillförseln av kväve inte begränsas kommer stora områden i södra Sverige att drabbas inom 10- 15 år.
Åtgärder for att minska svavel- och kväveutsläpp berör främst energiproduktionen och trafiken. Kväve tillförs också i form av ammoniak i stallgödsel, vilket skulle kunna förhindras med bättre metoder vid lagring, spridning och brukning.
Inom vissa områden, ex. i Syd- och Västsverige är grundvattnet påtagligt försurat. Det är allvarligt bl.a. eftersom försurningen leder till att metallhalterna i vattnet ökar. Fortsätter utvecklingen i oförändrad takt, kan dricksvattnet på vissa håll om ca 20 år bli hälsofarligt på grund av för höga kadmium- och aluminiumhalter.
Kväve från jordbruket, kolväten och dioxiner från industri och biltrafik hotar också kvaliteten på grundvattnet.
12.4¶Elsystemet
Volym 2 s. 265Elanvändningen har ökat Kärnkraften svarar för ca 15% av landets totala energitillförsel, som 1988 uppgick till 446 TWh. Trots att kärnkraftens andel är relativt liten, kommer avvecklingen att betydande konsekvenser både för tillgången och efterfrågan på energi, eftersom kärnkraften svarar för nära hälften av den
som produceras, setabell 12.1 nedan.
Energitillförseln år 1988 låg på samma nivå som år 1970 exkl.omvandlingsförluster i kärnkraftverk och Vattenkraftverk, samtidigt som elproduktionen har fördubblats. Att producera samma elenergimängd i oljeeldade kraftverk som i dagens kärnkraftverk skulle kräva nästan dubbelt så
Volym 2 s. 266Tabell 12.1 Energitillförseln åren 1970och 1988 Tillförd energi, brutto
| Energiråvara | Energitillförsel TWh/år 1970 | 1988 | Varav TWh/år 1970 | 1988 |
| Olja | 340,3 | 201,1 | 47,8 | 2,7 |
| Vattenkraft | 41,6 | 70,2 | 41,6 | 70,2 |
| Kärnkraft | 0,1 | 69,6 | 0,1 | 69,6 |
| inhemska bränslen | 43,3 | 64,4 | 0,2 | 2,6 |
| Kol, koks | 17,5 | 32,5 | 0,5 | 3,2 |
| Spi1lvärme,m. m | 0 | 7,5 | 0 | 0 |
| Naturgas | 0 | 3,9 | 0 | 0,2 |
| Nettoelimport | 4,1 | 2,6 - | 4,1 | 2,6 - |
| Summa energitill- | 447 | 447 | 94 | 146 |
förse l Våtår 1988.Normalproduktion ca62 TWh. Källa: Statensenergiverk.
hög tillförsel av olja. Det är en av förklaringama till att energitillförseln ligger på oförändrad nivå jämfört med år 1970, trots att elproduktionen ökat kraftigt. Den andra är att energihushållningen i ekonomin allmänt har förbättrats kraftigt sedan 1970-talets början mycket till följd av de
snabba oljeprisstegringama åren 1973 och 1979.
De låga elpriserna har länge utgjort en komparativ fördel för svensk industri. I grunden beror de låga elpriserna på den rikliga tillgången på billig vattenkraft i kombination med låga kostnader i kärnkraft. För vattenkraften finns idag inga nämnvärda expansionsmöjligheter, utom i de fyra älvar som riksdagen har beslutat att bygga ut. Utbyggnaden av kärnkraften 1974- 1985 gjorde det möjligt att hålla elpriserna låga även under 1970- och l980-talen. De komparativa fördelarna kvarstod därmed trots att oljepriserna steg kraftigt. Resultatet är bl.a. en stor elintensiv industri, som svarar för en betydande del av exportintäkterna. De låga elpriserna har också lett till att elvärme används i stor utsträckning. Sverige har internationellt sett en mycket hög elförbrukning per capita.
Kostnaderna för elproduktion kommer att öka oavsett vilken prissättningsprincip som tillämpas. Det hänger samman med att det är nödvändigt att bygga ny kraft under 1990-talet om den ekonomiska tillväxten blir runt 2% per år Statens energiverk, 1990a. Kämkraftavvecklingen kan dock påverka tidpunkten och styrkan i framtida elprisökningar.
Prissättningsprinciper En effektiv prissättning i dagligt tal marknadsprissättning innebär att
- priset skall spegla den kortsiktiga marginalkostnaden, dvs:
antingen den rörliga kostnaden för det dyraste kraftslag som för tillfället -
används
eller, om kapaciteten är fullt utnyttjad, det pris som får efterfrågan att -
överensstämma med det givna utbudet
Volym 2 s. 267Elsystemet drivs idag så att de billigaste kraftslagen används fullt ut innan dyrare kraft tas i anspråk. Marginalkostnaden i produktionen varierar och kan vara olika timme för timme. Det är av praktiska skäl ogörligt att låta priset variera med kostnaden momentant. Energidelen i eltariflerna får därför följa en genomsnittligt beräknad marginalkostnad. Tariffer, som särskiljer sommar och vinter, och även dag- och nattid, används alltmer. Av likaledes praktiska skäl måste tarilfema bestämmas i förväg. De bygger således på uppskattningar av hur kraftbalansen kommer att utvecklas.
Med marknadsprissättning uppfylls kravet att en sparad kilowattimme på konsumentsidan också leder till motsvarande kostnadsreduktion i elproduktionen. Förväntningar om marknadsprisets utveckling ligger sedan till grund för investeringskalkylerna både för konsumenter och producenter. När investeringskalkylerna för ny elproduktion baseras på förväntningar om den framtida utvecklingen av marknadspriset för erhålls en samhällsekonomiskt effektiv kapacitetsexpansion. Elpriset kommer då också långsiktigt att ligga på nivån för den långsiktiga marginalkostnaden.
Om elpriset Lex. under en längre period baserades på genomsnittskostnaden skulle prisnivån under 1990-talet vara högre än idag, men lägre än det förväntade priset med marknadsprissättning. Priset skulle även i detta alternativ stiga när genomsnittskostnaden för nya dyrare anläggningar måste beaktas, men ur samhällsekonomisk synvinkel blir priset för lågt. Med en prissättning efter genomsnittskostnadema blir det inte lönsamt att spara lika mycket som med marknadsprissättning. Efterfrågan på blir större och därmed behovet av ny kraft. Det gör det i sin tur svårare att nå utsläppsmålen för svavel, kväve och koldioxid, eftersom ny kraft under 1990-talet i huvudsak måste baseras på kraftvärme eller eventuellt gaseller kolkondens.
Med genomsnittskostnadsprissättning blir inte nya kraftverk lönsamma. Statsmakterna måste därför via Vattenfall eller på annat sätt tvinga fram eller subventionera nya anläggningar för elproduktion. En prissättning efter denna princip leder till en reglerad elmarknad.
Ett s. två-prissystem innebär att elpriset består av ett grundpris och ett tilläggspris. Grundpriset betalar kunden för elanvändning upp till en viss grundnivå och för all ytterligare elanvändning betalas det högre tilläggspriset. Tilläggspriset kan tänkas motsvara den långsiktiga marginalkostnaden medan grundpriset anpassas så att kundens totala elpris under en längre tidsperiod motsvarar genomsnittskostnaden för elproduktion i befintliga anläggningar.
Den grundnivå som kunden tilldelas måste bestämmas utifrån någon princip. En möjlighet är att utgå från tidigare elanvändning, vilket medför att kunden betalar det högre elpriset om han ökar sin elanvändning. En tilldelning enligt denna princip kan dock bli konkurrenshämmande, eftersom nya kunder måste betala det högre tilläggspriset för hela sin elanvändning. Å andra sidan innebär ett system där genomsnittspris erbjuds också de som bygger ut anläggningar och ökar sin elanvändning, att någon anpassning av industristrukturen till de nya samhällsekonomiska villkoren inte kommer till stånd.
Volym 2 s. 268Ett tváprissystem är egentligen bara en variant av genomsnittskostnadsprissättning. Aven detta system förutsätter därmed en reglerad elmarknad.
12.5¶Elsystemet och kämkraftavvecklingen
Volym 2 s. 268Begränsade tillväxtefekter på 1990-talet Det basscenario som presenteras i kapitel 10 bygger på förutsättningen att två kärnkraftverk stängs under l990-talet. Det bedöms medföra en uppgång av elpriset med 70% fram till år 2000. Samma elprisuppgång förväntas emellertid även om kärnkraftverken inte stängs. Den sker dock i såfall något senare under perioden 1995-2000. Diagram 12.1 illustrerar hur elprisema kan tänkas utvecklas under olika antaganden.
Av beräkningarna i kapitel 10 framgår att BNP kan öka med ca 2% per år under l990-talet. Det bedöms medföra att elanvändningen stiger från 132 TWh 1988 till mellan 140- 150 TWh år 2000. En kämkraftavveckling motsvarande 10 TWh skulle innebära att ny elkraftproduktion på 10- l5 TWh behövs Statens energiverk, l990b. Då har också viss hänsyn tagits till effektivisering och hushållning till följd av den höjda elprisnivån.
Om ekonomin förutsätts anpassa sig till de nya priser som gäller, så att full sysselsättning och jämvikt i bytesbalansen kan upprätthållas, bedöms
Diagram 12.1 Elpriserna fram till år 2000. Med ochutan avvecklingavtvå kärnkraftsreaktorer. Marginalkostnadsprissâttning. Principskiss
Öre er kwh 198 örs priser
ris med avvecklin 30-
20-
. . . . . . . . . .
1990 1995 2000
Källa: Finansdepartementet och statensenergiverk.
Volym 2 s. 269effekterna på BNP av att avveckla två reaktorer vara relativt begränsade Att antagandena om perfekt anpassning inte är självklar framgår emellertid klart av diskussionen i avsnitt 12.8.
Beräkningarna i bilaga 9 till Långtidsutredningen 1990 resulterar i att elpriset stiger med 65°/0 för alla elanvändare och att elanvändningen uppgår till ca 130 TWh år 2000 när två kärnkraftverk stängs av under 1990talet Bergman, 1989. Det är en lägre elanvändning än vad scenariot i kapitel 10 bedömts medföra. Orsaken är främst en snabbare strukturomvandling med en betydande utslagning i elintensiv industri. Effekterna på BNP av att avveckla två reaktorer är i bilagan mindre än en tiondels procent på den årliga tillväxttakten.
Strukturomvandlingen påverkas
total elanvändning på 132 TWh år 1988 förbrukade industrin 52 Av en TWh. I tabell 12.2 redovisas elkostnader lör olika delsektorer i näringslivet, samt de utsläpp av svaveloxider S0x, kväveoxider NOx och koldioxid COz, som härrör från respektive sektor.
Tabell 12.2 Elkostnad per producerad enhet samt utsläpp av svaveloxider S0x, kväveoxiderNOx ochkoldioxid C01. Svenskanäringslivet 1985
| Elkostnad 50,. | N03 | C01 | ||
| Skogsindustri | 4,1 | 41 | 23 | 2.8 |
| Stål Baskemid | 2,5 | 71 | 17 | 7.0 |
| Verkstad | 0,7 | 2 | 2 | 1 1 . |
| Skyddad | 1,1 | 3 | 3 | 1.3 |
| TjänstTransp0rt3 | 1,1 | 25 | l 12 | 21.2 |
l procent av saluvärdet b Tusen ton l Miljoner ton d Järn- och stålindustri, baskemiskindustri l Exportinriktad tillverkningsindustri ° Hemmamarknadsinriktad tillverkningsindustri, jordbruk ochfiske 9 Jord- och stenindustri, byggnadsverksamhet,privata tjänster och kommunikationer Källa: Bergman, L., 1989, Tillväxt och miljö, bilaga 9 till långtidsutredningen 1990.
. _ 4
Skogsindustri samt stål- och baskemisk industri är elintensiva sektorer med höga elkostnader per producerad enhet, vars produktion också medfor höga utsläpp SOx, NOx och C0, per producerad enhet och totalt.
av
Strukturomvandlingen i näringslivet styrs av ett samspel mellan efterfrå-
och utbudsfaktorer. En avgörande roll spelar prisutvecklingen på olika geinsatsvaror och produktionsfaktorer. Stigande elpriser kommer naturligtvis att försämra den elintensiva industrins konkurrenskraft både i förhållande till omvärlden och till andra branscher inom Sverige. Elfekterna på strukturomvandlingen av att avveckla två reaktorer bedöms ändå vara begränsade. Ett skäl är att elpriset på grund av stigande efterfrågan bedöms öka till kärnkraften inte avvecklas.
30 öre/kWh även om
Volym 2 s. 270Det är också viktigt att framhålla att strukturomvandlingen kan förväntas vara snabb fram till sekelskiftet oberoende av kämkraftavveckling och ytterligare skärpta miljökrav Bergman, 1989 och Statens industriverk, 1990. Tillväxten i basnäringarna väntas minska, medan verkstadsindustrin expanderar.
I bilaga 9 beräknas effekterna för industrins strukturomvandling bl. a. av att två kärnkraftsreaktorer stängs. Den kalkyl som redovisas tyder på att produktionsnivån år 2000 är 2- 3°/0lägre för skogsindustrin jämfört med år 1985 och 4°/0lägre för stål- och baskemisk industri än i alternativet utan kämkraftavveckling. Bedömningama är starkt beroende av vilka antaganden som görs om elanvändningens priskänslighet. Utgångspunkten för bedömningarna i kapitel 10 är att elanvändningen ökar med l,5-2% per år, medan bilageförfattaren utgår från att den ligger kvar på 1988 års nivå. Därför blir inte heller effektema på de två mest utsatta branscherna så stora som i bilagan.
Elsparandet en nyckelfrâga Möjligheterna att minska elanvändningen från efterfrågesidan beror i hög grad av vilken prissättningsprincip som tillämpas. I basscenariot i kapitel 10 förutsätts att elpriset bestäms på en fungerande elmarknad. De högre elprisema beräknas medföra att den totala elanvändningen blir ca 6 TWh lägre än vad som annars varit fallet.
Elanvändningen har ökat med i genomsnitt 4% per år sedan 1970,
se diagram 12.2. Samtidigt har BNP ökat med 1,9% per år. Under l990-talet bedöms elanvändningen årligen öka med 1,5%, samtidigt som BNP ökar
Diagram 12.2 BNP ochelanvändning 1970- 1988
Index 1970 100
| 240- ------------------------------------------------------------------------------- | -- |
| 220- ---------------------------------------------------------------------------- | -- |
| 200- ----------------------------------------------------------------------------- | -- |
| 180- ----------------------------------------------------------------------------- | -- |
|
Elanvöndninä i
4 160- ----------------------------------------------------------------------------- --
140- --------------------- -- ---------------------------------
//l/
120- ---------------------------- -------------- --
står- --;v-H*-5--
Z
f 100 .e.
. . . . . . . . . r r . r r . .
1970 1975 1980 1985 1990
Källa: Statistiska centralbyrån.
Volym 2 s. 271med 2,1%. Bedömningarna bygger alltså på ett trendbrott i elanvändning-
Det kan motiveras med att höjda elpriser håller tillbaka efterfrågan och en. att installationen av elvärme bedöms minska kraftigt.
Möjligheterna att spara är av stor betydelse för konsekvenserna av kärnkraftavvecklingen. l bilaga 9 redovisas en kalkyl över energieffektiviseringens inverkan på elanvändningen. I kalkylen antas den tekniska utvecklingen leda till ytterligare reduktion av elanvändningen med l°/0 per producerad enhet i näringslivet, setabell 12.3.
Tabell 12.3 Inverkan avökadenergieffektivitet 1985års priser
BNP 2000 1985-2000 EL 2000 1985-2000 miljarder °/oper år TWh % per år kr.
Referens 1234 1,9 133 0,7 Okad ener effektivitet l 1258 2,1 122 0,1
a Referensalternativet är ett fall då kärnkraften helt avvecklas till år 2000 och ny kraft ersätts kolkondens. Detta alternativ antasi höggradstimulera utvecklingen
av av energibesparandeteknik. b Användningen energi produceradenhet reducerasmedytterligare 1%perår
av per i näringslivet. Källa: Bergman, L., 1989, Tillväxt och miljö, bilaga 9 till Långtidsutredningen 1990.
Den ökade energieffektiviteten leder till snabbare BNP-tillväxt. Men detta leder i sin tur till en växande efterfrågan på energi. Det är därför den faktiska elanvändningen bara minskar med 0,6% per år trots att den tekniska utvecklingen i sig möjliggjorde en minskning med 1%. Den högre energieffektiviteten gynnar särskilt de energiintensiva basindustrierna, vilket paradoxalt nog gör att BNP-ökningen tenderar att en mer energiintensiv" inriktning. Sammantaget dämpar dessa faktorer den nya teknikens energibesparande effekt.
Det finns emellertid också faktorer som verkar i motsatt riktning. Strukturförändringar inom skogsindustri och stål/baskemisk industri innebär att elanvändningen per producerad enhet reduceras. Mer konkret flyttas produktionen över från "gamla" till "nya" anläggningar som, till följd av den tekniska utvecklingen, har betydligt lägre elförbrukning per producerad enhet.
Beräkningarna i bilaga 9 visar alltså att effekten på energianvändningen
ökad energieffektivitet lätt kan överskattas om man inte tar hänsyn till av de indirekta effekterna på produktion och inkomster. l bilagan hävdas t.o.m.att det med rimliga variationer i förutsättningarna, kan hända att ökad energieffektivitet leder till högre elanvändning.
Andra studier pekar på en betydande potential för ett effektivare energiutnyttjande. Det finns tekniska möjligheter att komma ner i en elanvändningsnivå på 90- l 10 TWh år 2010, trots att kärnkraften då är helt avvecklad och med en tillväxt i BNP på 1,9% per år Johansson, m.fl., 1989. Dessa beräkningar förutsätter att man med kraftiga styrmedel ersätter energiintensiv teknik med ny energisnål teknik i alla samhällssektorer.
Volym 2 s. 272Ett problem med att använda priset för att åstadkomma en effektivare elanvändning är att det råder stora skillnader i priskänslighet mellan olika konsumenter. Eftersom de energiintensiva Företagen är priskänsliga kan elprishöjningar få betydande effekter på deras energianvändning. Å andra sidan medför kraftiga elprishöjningar risk för utslagning av dessa företag, vilket om man vill upprätthålla sysselsättningen i varje fall på kort sikt är problematiskt.
Från samhällsekonomisk synpunkt är det mindre problem med att utsätta hushållen för högre elpriser. Men de är relativt okänsliga för elprishöjningar, eftersom elkostnaderna ofta utgör en liten andel av de totala utgifterna. Även i de fall där elkostnaden är tung post, för elvärm-
en ex. da småhus, är priskänsligheten ibland låg eftersom det är så stora kostnader förenade med att byta ut elvärmen.
Åtgärder för skonsammare anpassning För att upprätthålla regional balans och förhindra en alltför snabb strukturomvandling när elpriserna stiger kan det finnas anledning att lindra effekterna för den konkurrensutsatta industrin. Den är redan idag särbehandlad i energiskattesystemet. Dels betalar den en lägre elskatt än andra konsumentkategorier. Dels finns en skatteregel, som säger att inget företag behöver betala mer än l,7°/0 av produktionsvärdet i samlad energiskatt.
Åtgärder leder till att industrin på lång sikt får betala elpriser under
som marginalkostnaden har emellertid uppenbara nackdelar. Den svenska industristrukturen skulle då komma att byggas på en felaktig ekonomisk grund, som inte avspeglar de samhällsekonomiska kostnaderna för produktionen.
Däremot kan det finnas anledning att underlätta anpassningen temporärt. En snabb kapitalförstöring kan bromsas samtidigt som regional arbetslöshet forhindras. Men det är långt ifrån självklart att eventuellt stöd skall ges via elpriset. Ett alternativ kan vara subventioner som påverkar företagens resultat oavsett produktionsteknik. Vid regional arbetslöshet är stöd till utvecklingen i regionerna som helhet också ett alternativ. Självfallet bör också en rörlighetsstimulerande arbetsmarknadspolitik vara ett viktigt ekonomiskt-politiskt redskap i detta sammanhang.
Diskussionen ovan är delvis tillämplig även för hushållen. Subventioner knutna till elanvändningen innebär på lång sikt ett slöseri med elkraft. I den mån det kan vara befogat med stöd till utsatta hushåll under en övergående anpassningsperiod bör inte heller dessa knytas direkt till elkonsumtionen. Stöd till investeringar som syftar till att minska elanvändningen skulle möjliggöra en köpkraftomfördelning till lägre samhällsekonomisk kostnad. l sista hand blir det dock hushållen som får bära omställningskostnaderna om full sysselsättning och jämvikt i bytesbalansen skall kunna bibehållas.
En lagstiftning som på ett trovärdigt sätt stadgar i vilken takt kärnkraftverken skall tas ur drift skulle kunna förbättra elmarknadens funktionssätt genom påverkan på förväntningsbilden, inte minst med tanke på de långa ledtiderna vid kapacitetsutbyggnad. Svårigheten att rätt förutse elefterfrågans utveckling ställer krav på flexibilitet i elproduktionssektorn. Reserv-
Volym 2 s. 273kapaciteten måste under hela avvecklingsperioden vara tillräckligt stor. Ett betydande ekonomiskt värde kan finnas i en beredskap för snabb utbyggnad av ny kapacitet vid en oväntat hög ökningstakt i efterfrågan.
I debatten hävdas ibland att anpassningen skulle underlättas om elpriserna stiger redan idag. Genom t.ex. ytterligare beskattning av elanvändningen skulle användarna få information om att elpriset kommer att stiga till följd av kärnkraftavvecklingen. Ett framtvingat högre pris hos kunderna medför emellertid också kostnader. Företag som vid de faktiska elproduktionskostnaderna förmår ge tillräckliga överskott, kan tvingas till förtida nedläggning för att de inte klarar de reglerade, högre priserna. Även de expansiva delarna av industrin kommer att hämmas av de konstlat höga priserna och strukturomvandlingen försvåras. Inom hushållssektorn kan den artificiella prisnivån leda till resursslöseri i form av fel avvägda sparinsatser och ett oekonomiskt utnyttjande av ersättningsbränslen.
Men det finns andra statliga åtgärder, som utan att snedvrida prissystemet, kan underlätta anpassningsprocessen, ex. information till hushållen om vilka möjligheter som står till buds. Viktigast är dock att tydliga spelregler läggs fast, så att företag och hushåll kan bilda sig en klar uppfattning om den framtida elprisutvecklingen.
Om avvecklingstid och avvecklingskostnad Frågan om ett par kärnkraftverk skall avvecklas under 1990-talet och vilka konsekvenser det i såfall får för samhällsekonomin har inte varit föremål för någon särskild analys av långtidsutredningen. Av tidigare avsnitt har framgått att utgångspunkten för bedömningarna av 1990-talet har varit att två kärnkraftverk stängs under perioden 1995-2000.
Konsekvenserna for samhällsekonomin av en avveckling av kärnkraftverken har emellertid belysts i flera olika studier ex. Statens energiverk 1986, l988a, l990b Här skall kort sammanfattas slutsatserna av den senaste studien, Reaktoravveckling 1995/96.
De samhällsekonomiska kostnaderna för att avveckla två reaktorer beräknas i studien som kostnaden för de nya alternativa kraftkällorna reducerad med kostnaderna för att driva den kärnkraft som avvecklas vidare. l detta sammanhang har antagandet om reaktorernas teknisk-ekonomiska livslängd stor betydelse. l beräkningarna har avvecklingskostnaderna beräknats för 20 år, vilket bedöms vara reaktorernas kvarvarande livslängd.
Med en hög elefterfrågan, ca 150 TWh/år, beräknas de direkta kostnaderna för att avveckla 10 TWh kärnkraftsel till ca 3-5,5 miljarder kr./år, se tabell 12.4. Miljökostnaderna är ett försök till värdering av utsläppen som grundas på 30 kr/kg svavel, 40 kr/kg kväveoxider och 25 öre/kg koldioxid. Vid en låg elanvändningsnivå på ca 135 TWh/år beräknas årskostnaden istället till ca 2,5 miljarder kr./år inkl. miljökostnaderna.
Av tabell 12.4 framgår att miljökostnadema i vissa fall kan vara betydande. För kol, olja och naturgas beräknas koldioxidutsläppen motsvara ca 85 av miljökostnaderna. De skärpta miljökraven för befintliga anläggningar i mitten av 1990-talet bidrar till att det enligt energiverket inte finns möjlighet att klara avvecklingen utan utbyggnad av ny kraft. Statens
Volym 2 s. 274Tabell 12.4 Samhällsekonomiska årskostnader under 20 år. Elefterfrågan 150 TWh/år. Olika energiförsörjningsalternativ år 1995 Miljarder kr., 1987års priser
Produktions- Miljö- Totalt
kostnader kostnader
Kondens:
| Kol | 2 | 2,5 | 4,5 |
| Olja | 2 | 2 | 4 |
| Naturgas | 2 | 1,5 | 3,5 |
| Flis | 5 | 0,5 | 5,5 |
Kraftvärme: Flis 3,9 l 4 Naturgas 2,5 0,7 3,2 Källa: Statensenergiverk 1990, Reaktoravveckling 1995/96.
energiverk bedömer att ny kraft på mellan 3-17 TWh blir nödvändig beroende på elanvändningens utveckling.
De totala samhällsekonomiska kostnaderna av att stänga två reaktorer beräknas till ca 27-38 miljarder kr., inkl. miljökostnader nuvärde 1990, 6% ränta, 1987 års priser. De redovisade resultaten förutsätter jämvikt i ekonomin. Eventuella anpassningskostnader har inte beräknats. Statens energiverk bedömer dock att stängningen av två reaktorer innebär måttliga anpassningsproblem. Det är dock en slutsats som är behäftad med stor osäkerhet och anpassningskostnadema bedöms under ogynnsamma betingelser kunna motsvara värdet av de direkta kostnaderna.
12.6¶Elsystemet och miljömålen
Volym 2 s. 274Det finns tydliga ekonomiska kopplingar mellan kämkraftavvecklingen och de miljöpolitiska målen vad avser utsläpp av koldioxid, kväve och svavel. De billigaste sätten att producera som alternativ till kärnkraft innebär ökade utsläpp av främst koldioxid och svavel. Det talar for att avvecklingen av kärnkraften gör det svårare att uppnå de övriga miljöpolitiska målen. Samtidigt är utsläppen av koldioxid, svavel och kväve betydande från den industri som använder mest el.
I den bedömning av den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet som presenteras i kapitel 10 tas ingen särskild hänsyn till ambitionerna att minska utsläppen av koldioxid, svavel och kväve. Den diskussion som förs i det följande baseras därför i hög grad på bilagorna 9 och 21 till Långtidsutredningen 1990 Bergman,l989 och Statens energiverk, l990a.
I tabell 12.5 redovisas beräkningar utförda för Finansdepartementets räkning av utsläppen av svavel, kväve och koldioxid under olika antaganden om energiförsörjningen. Beräkningarna är osäkra, särskilt när det gäller svavel och kväve. I fortsättningen koncentreras intresset därför på utsläppen av koldioxid.
De två alternativen bygger på en årlig tillväxt i BNP med 2% år.
ca per Uppenbarligen överstiger de beräknade utsläppen år 2000 de målsatta med
Volym 2 s. 275Tabell 12.5 Beräknadeutsläpp av SOx, NOx och C01. Olika inriktningar påenergiförsörjningen år 2000
| SO. | N03 | COzbl | |
| Faktiska utsläpp 1985 | 273 | 327 | 65 |
| Målsatta utsläpp 2000 | 169 | 230 | 63 |
| Ingen avveckling | 196 | 374 | 85 |
| Två reaktorer stängs | 310 | 390 | 88 |
a Tusen ton b Miljoner ton Källa: Finansdepartementetoch Bergman, L., 1989, Tillväxt och miljö, bilaga 9 till Långtidsutredningen 1990.
bred marginal. Avvecklingen av två kämkraftsreaktorer innebär en viss ökning av samtliga utsläpp.
Ur miljösynpunkt bör nytillkommande kraft helst ersättas av biobränslen. Under 1990-talet bedöms dock möjligheterna att utnyttja biobränslen
alltför begränsade, för att detta alternativ skall vara realistiskt Bergvara man, 1989. Naturgaskondens ger jämförelsevis höga utsläpp av koldioxid samt något större kväveutsläpp. En satsning på kolkondens med avancerad rening skulle avsevärt högre utsläpp av svavel och koldioxid, men
ge ungefär lika stora kväveutsläpp som ett alternativ med biobränslen.
Vilken roll olika energislag kommer att spela deni framtida energitillförseln beror av priset på de olika energislagen samt möjligheterna att använda biobränslen. Det är troligt att naturgasen åtminstone under en övergångstid blir stor källa för nytillkommande kraft, medan biobränslen på
en sikt kan överta del naturgasens betydelse för energiförsörjningen. En
en av omställning av jordbruket kommer troligen att innebära lägre spannmålsodling. Det är möjligt att energiskog kan bli ett alternativ till spannmålsodling på sikt. Även inom skogsbruket beräknas betydande potential
en finnas för skogsbränslen, utan att det traditionella skogsbrukets tillgång på vedråvara hotas Statens energiverk, 1989.
Efekterna på BNP och strukturomvandlingen Av tabell 12.5 framgår att utsläppen av koldioxid oavsett energiinriktning blir betydligt högre än de målsatta. Det betyder att särskilda miljöpolitiska åtgärder är nödvändiga målet skall nås. Sådana åtgärder påverkar
om emellertid den ekonomiska utvecklingen, bl. a.kan elpriserna förväntas stiga kraftigt. Frågan är då i vilken utsträckning de negativa effekterna på BNP-tillväxten kan begränsas avkall görs på något av miljömålen.
om
Beräkningarna i bilaga 9 tyder på att vart och ett av miljömålen har betydande effekter på tillväxten i BNP. Men målet för koldioxidutsläppen har i stort sett effekt på BNP-tillväxten som alla tre utsläppsmålen
samma tillsammans. Det är i och för sig inte förvånande. Dels följer kraftigt ökade koldioxidutsläpp med de idag mest lönsamma alternativen till kärnkraft. Dels går det inte att med idag tillgänglig teknik rena koldioxidutsläpp.
Beräkningarna i bilaga 9 visar också att kämkraftavvecklingen i kombination med att målet avseende koldioxid uppfylls fullt ut, leder till omfat-
Volym 2 s. 276Tabell 12.6 Beräknad utveckling avBNP och elanvändning.Restriktioner på utsläpp koldioxid. av 1985års priser BNP år 2000 1985-2000 EL år 2000 1985-2000 miljarder kr. %per år TWh °/oper år Inga restriktioner 1234 1,9 133 0,7 Restriktioner på C0, 1165 1,6 95 -1,6 a Kärnkraften antas helt avvecklad till år 2000. Källa: Bergman, L., 1989, Tillväxt och miljö, bilaga 9 till Långtidsutredningen 1990.
tande effekter på näringslivets strukturomvandling. Särskilt hårt utsatt är stål- och baskemisk industri, där produktionen år 2000 jämfört med 1985 års nivå beräknas uppgå till ca 57%. Effektema på produktionen iskogsindustrin dämpas något av att kostnadsökningen delvis övervältras på priset på skogsråvara. Ändå tyder resultaten på produktionen och därmed att sysselsättningen reduceras även i skogsindustrin. Förutsättningarna för utvecklingen av priset på skogsråvara är osäkra. Det är sannolikt att ett höjt elpris i skogsindustrin leder till en minskad efterfrågan på vedråvara. Priset på svensk skog sjunker i såfall. Vedpriserna antas i bilagan inte påverkas av ökad efterfrågan på skogsbränsle för energiproduktion. Beräkningarna visar vidare att verkstadsindustrin får kraftig ökning en av export och produktion. Det är en förutsättning för att jämvikt skall kunna uppnås i bytesbalansen och full sysselsättning uppnås. Helt avgörande för de redovisade resultaten är att en snabb reallöneanpassning kommer till stånd. Beräkningarna bygger på att motsvarande restriktioner inte införs i andra länder. Om så skulle ske skulle resultaten bli annorlunda. Samtidigt finns det goda skäl att ifrågasätta ett ensidigt svenskt agerande, särskilt när det gäller koldioxidutsläppen, som är ett globalt problem.
Skattereformen och miljön
Den skattereform som för närvarande diskuteras innehåller förslag till utsläppsskatter på svavel och koldioxid. Dessutom diskuteras även en avgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Det är möjligt att belysa konsekvenserna av dessa förslag med den metod som används i bilaga Etfektema på produktionen i ekonomin som helhet beräknas då bli begränsade, setabell 12.7. Det beror framförallt på att elproduktionen enligt förslaget skall undantas från miljöskatt på koldioxid. Elproducenterna måste däremot betala eventuell svavelskatt och kväveavgift men merkostnadema därav beräknas bli marginella. Inte heller leder skattereformen till några stora effekter på industrin. Den energiintensiva industrin blir enligt förslaget undantagen både från svavel- och koldioxidskatt. Dessutom föreslås reduktion svavelskatten av för övrig industri i vissa fall där svavel binds i produkten. Svavelskattens
Volym 2 s. 277Tabell 12.7 BNP och produktion i valda sektorer år 2000. Med respektive utan skatter på utsläppen svavelochkoldioxid. Två kärnkraftsreaktorer stängda
av Miljarder kr., 1985årspriser
| BNP | Skogs- Stål och Verk- industri baskemi stad | |||
| Produktion år 1985 | 921 | 67,2 | 129,9 | 229,9 |
| Utan skatter | 1287 | 61,6 | 141,2 | 412,1 |
| Med skatter l | 1287 | 61,4 | 139,9 | 411,8 |
| Med skatter 2b | 1274 | 60,4 | 125,9 | 421,4 |
Anm. Dessa resultat grundas på egna beräkningar med Bergmans modell och är därför inte direkt jämförbara med resultateni bilaga l Skattereformen: Energiintensiv industri och elproduktion undantagen från skatt
koldioxid. Energiintensiv industri undantagenfrån skatt på svavel. Energiintensiv industri och elproduktion undantagen från skatt på koldioxid. Svavelskatt på alla fossila bränslen. Källa: Finansdepartementet.
effekt på den energiintensiva industrin framgår av en jämförelse mellan fall 1 och 2 i tabell 12.7.
Beräkningar utsläppsnivåer har också gjorts med samma metodik. De
av bör särskilt när det gäller utsläpp av svavel och kväve tolkas med stor försiktighet. Resultaten är mycket känsliga för de antaganden som gjorts rörande kostnaderna för rening.
Tabell 12.8 Beräknadeutsläppsniváer följd avskatter på utsläppenavsvaveloch
som koldioxid år 2000. Tvåkärnkraftsreaktorer stängda
| 80,. | N03 | C01 | |
| Faktiska utsläpp 1985 | 272 | 327 | 67 |
| Faktiska utsläpp 1988 | 199 | 316 | 63 |
| Målsatta utsläpp | 169 | 230 | 63 |
| skatter | 310 | 390 | 88 |
Utsläpp utan Utsläpp efter skatte l 306 375 85 Utsläpp efter skatter 2 296 370 84
Anm. Dessaresultat grundas på beräkningar med Bergmansmodell och är egna därför inte direkt jämförbara med resultateni bilaga l Tusen ton. Miljoner ton. l Skattereformen: Energiintensiv industri och elproduktion undantagen från skatt koldioxid. Energiintensiv industri undantagenfrån skatt på svavel. Energiintensiv industri och elproduktion undantagen från skatt på koldioxid. Svavelskattpå alla fossila bränslen. Källor: Finansdepartementetoch Bergman,L. 1989, Tillväxt och miljö, bilaga 9 till Långtidsutredningen 1990.
I beräkningarna förutsätts en skatt på 30 kr/kg svavel och 25 öre/kg koldioxid ingen kväveavgift. Huvuddelen av de beräknade utsläppsmen minskningama är följd att produktionen minskar i basnäringama. en av Om den energiintensiva industrin undantas från miljöskattema, ökar utsläppen betydligt mera. I beräkningarna har inte hänsyn tagits till eventuella effekter på utsläppen från transportsektorn av den föreslagna skattereformen i sin helhet, eller av andra åtgärder som diskuteras, t.ex. investeringar i kollektivtrafik. De redovisade utsläppen kan komma att reduceras
Volym 2 s. 278betydligt om dessa åtgärder beaktas, vilket framgår diskussionen i av avsnitt 12.7. Utsläppen har uppenbarligen minskat kraftigt mellan 1985 och 1988. Enligt statens naturvårdsverk är det troligt att utsläppen även i framtiden fortsätter att minska till följd av de skärpta utsläppskraven under senare år. Statens naturvårdsverk och statens energiverk bedömer att utsläppen framförallt av svavel och kväve kan minska betydligt fram till år 2015 om energisystemet anpassas till hårdare miljökrav Statens naturvårdsverk 1990, Statens energiverk, 1989. Det finns också andra faktorer som kan bidra till att minska miljöpåverkan. Det existerar idag en lagstiftning och en medvetenhet miljöproom blemen som i sig kan leda till att miljön förbättras. Det är dessutom möjligt att många utsläpp inom framtid belastas med avgifter eller en snar att framtida miljölagstiftning kommer att innehålla skärpta utsläppskrav. Inför hot om miljöavgifter eller strängare regler och med växande en miljömedvetenhet hos konsumenter och producenter finns det idag en strävan att ta hänsyn till miljöeffekterna vid beslut investeringar i om ny teknik. I och med att ansträngningarna för att minska utsläppen blivit del en av etfektiviseringsprocessen kan utsläppen förväntas påverkas fakav samma torer som bestämmer utvecklingen av den ekonomiska produktiviteten. Den relativt höga ekonomiska tillväxt som genereras i basscenariot i kapitel 10, skulle medföra tendenser både till en ökning och en minskning av utsläppen. Utsläppen tenderar att öka eftersom produktionen ökar, men de tenderar samtidigt att minska eftersom tillväxten betyder att ny och utsläppssnålare teknik införs. Det finns empiriska studier visar som att utsläppen minskade de perioder när tillväxten hög under 1970- och var 1980-talen Wibe, 1990. Under den ekonomiska nedgångsperioden 1975- 1980 minskade däremot utsläppen med en långsammare takt. Detta talar för att en hög tillväxt under l990-talet skulle kunna medföra en fortsatt utsläppsreduktion. I en del fall kan man dock inte utesluta möjligheten att de kraftiga utsläppsreduktioner som skett innebär att de ekonomiska och tekniska möjligheterna till ytterligare förbättringar är uttömda för den närmaste framtiden. Skattereformen har många andra inslag med tänkbara effekter på miljön. De stora luftutsläppen koloxider, kväveoxider, osv. kan antas minska som följd av den ökade beskattningen av samfärdsel och energi Wibe, 1990. Samtidigt kan miljöproblem av andra slag förväntas när konsumtionen överflyttas från ex. trafik till normala industrivaror. Sammantaget förefaller skattereformen ändå bidra till en förbättrad miljö.
12.7¶Trafiken och miljömålen
Volym 2 s. 278Ökade utsläpp från trafiken
Det har hittills funnits ett starkt samband mellan ekonomisk tillväxt och trafikens ökning. De senaste årens snabba ökning av privatbilismen är framför allt en följd av förbättrade ekonomiska förhållanden. Bilinnehavet har ökat med ca 3 % per år under slutet av 1980-talet.
Volym 2 s. 279Efterfrågan på transporter kan förväntas öka även i framtiden. Bilinnehavet kan bedömas öka med 30% under det kommande kvartsseklet
ex.
reallönetillväxten blir ungefär storleksordning som i kapitel om av samma 10 Transportrådet, 1989. Bilanvändningen förväntas öka ännu mer. Enligt transportrådet beräknas lastbilstrafiken öka med 15-20 °/0fram till år 2000.
Utvecklingen inom transportsektorn innebär ökade miljöproblem. Miljöpolitiska åtgärder för att motverka de negativa effekterna diskuteras för närvarande i flera olika sammanhang. Exempelvis är många av miljöavgiftsutredningens förslag inriktade just på transportsektorn Miljöavgiftsutredningen, 1989.
Transportsystemets andel av luftföroreningarna har successivt ökat un-
år, medan utsläppen från andra källor har minskat. Vägtrafiken der senare
för 70% utsläppen kväveoxider och 30°/0av koldioxidutsvarar ca av av
biltrafiken för ännu större andelar. Trafiksektorn släppen. I tätorter svarar
också för stor del av den svenska energiförbrukningen. Dess svarar en relativa andel oljeförbrukningen uppgår till nära 50%. I tabell 12.9
av redovisas utsläppen svavel, kväve och koldioxid från olika samhällssek-
av torer.
Tabell 12.9 Utsläpp svaveloxider,kväveoxiderochkoldioxid år 1987
av Emissioner Svavel Kväve- Koldioxid från oxid
kton kton Mton
Rañinaderier 3
. . . . 0,3
| Kondenskraft | 2 | l | |
| Fjärrvärme | 42 | 25 | l l |
| Industri | 43 | 28 | 14 |
| Samfärdsel | 14 | I77 | 20 |
| Uppvärmning | 32 | 18 | ll |
| Ovrigt | 5 | 32 | 2 |
| Totalt | 138 | 281 | 61 |
Källa: Statensnaturvårdsverk.
De åtgärder vidtagits i form t.ex. skärpta avgaskrav bedöms som av vägtrafikens utsläpp kväveoxider kan minska med 45% medföra att av under perioden 1985-2010 Miljöavgiftsutredningen, 1989.
M iljöavgzfter och kollektivtrafik får efekt
Utan skattereformen skulle koldioxidutsläppen öka med 16% fram till år 2000 jämfört med år 1987 Miljöavgiftsutredningen, 1989. Om skattereformen genomförs beräknas utsläppen koldioxid istället öka med 8%. av kväveoxider beräknas däremot minska med 40% till år 2000. Utsläppen av Det är dock endast 4 dessa 40°/0 kan hänföras till miljöavgifterna. av som Som tidigare nämnts betyder de skärpta avgaskraven kraftigt minskade kväveutsläpp. De beräknade utsläppsminskningarna av koldioxid är därfrämst effekt den föreslagna skattereformen. emot en av Effekten införa miljöavgifter beror i hög grad av tillgången på av att alternativa transporter. En utbyggd kollektivtrafik förefaller dock kräva
Volym 2 s. 280stora investeringar. Inom ramen för miljöavgiftsutredningen bedöms behovet av ökade investeringar i kollektivtrafik i storstäderna till minst 1 miljard kr. per år fram till sekelskiftet, samt för ett konkurrenskraftigt järnvägsnät till 2,5 miljarder kr. per år Miljöavgiftsutredningen, 1989. Effekterna på transporterna av de beräknade investeringarna i kombination med skattereformen kan enligt transportrådet leda till att kollektivtrafiken ökar med ca 50% medan privatbilismen minskar något fram till år 2000, se tabell 12.10. Dessutom beräknas hel del transporter ske med en järnväg och sjöfart istället för med bil idag. som
Tabell 12.10 Effekter på persontransporteravskattereformoch ökat utbud kollekav tivtrañk Tillväxt i procentjämfört med utgångsåret
Färdmedel 1985- 1987- 1987-2000 1987 1989 Bas Inklusive Inklusive skatte- skattereform reform + ökat utbud av kollektivtrafik
| Personbil | 10 | 7 | 16 | 3 | -l |
| Kollektivtrafik | 2 - | 2 | 28 | 34 | 54 |
| Ovrigt | 4 - | 2 - | 4 - | 2 - | 2 - |
Källa: Miljöavgiftsutredningen, SOU 1989:83.
De bedömningar som transportrådet gjort bygger på det blir mycket att dyrare att använda bil. Mot denna bakgrund görs försiktig för en prognos genomsnittlig årlig körsträcka i framtiden. Däremot har någon avsevärd minskning av bilinnehavets ökningstakt inte förutsatts. Det är dock en kontroversiell bedömning. I bilaga 16 till Långtidsutredningen 1990 Snickars, 1990 antas kvävereduktionen till följd de av skärpta avgaskraven stanna på 7% jämfört med 1980, istället för de 30% som utsläppsmålet anger för 1995. Mot denna bakgrund argumenteras för att det är rimligare att anta att utsläppsmålet för kväve kan nås först till sekelskiftet. Dessutom anser bilageförfattaren att det krävs fler åtgärder än avgiftssystem och investeringar i kollektivtrafik för att begränsa utsläppen och biltrafiken i den riktning som transportrådet Som exempel anger. nämns krav på en snabbare teknikutveckling inom fordonsområdet, samt åtgärder för att reducera behoven transporter. av Mot bakgrund av det historiskt starka sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökade transporter, finns risk för att behovet av transporter kommer att öka snabbare än vad transportrådet räknar med. I sådan en situation kan starkare styrmedel i kombination med utbyggd kollektivtrafik krävas om de av riksdagen uppställda målen för främst kväve, men även koldioxid skall kunna uppfyllas.
12.8¶De stabiliseringspolitiska problemen
Volym 2 s. 281Att kärnkraftavveckling i kombination med åtgärder för att uppfylla
en utsläppsmålen innebär påtagligt ökade omställningsproblem för den svenska ekonomin har redan framgått. Men hittills har diskussionen om konsekvenserna av kämkraftavveckling och övriga miljöåtgärder utgått från förutsättningen att ekonomin kan anpassa sig till nya prisrelationer utan större störningar att det är möjligt att upprätthålla en full syssel-
sättning samtidigt med balans i utrikesbetalningama.
Det är lätt att peka på faktorer som kan medföra att anpassningen av ekonomin inte går så smärtfritt som förutsatts i tidigare avsnitt:
Inflationsrisker: Utrymmet för att öka den privata konsumtionen inom de yrkesverksamma åldersgrupperna är begränsat även när anpassningen fungerar väl. Vid stabiliseringspolitiska störningar minskar det ytterligare. Därmed ökar riskerna för en löne- och prisspiral, som gör det svårare att upprätthålla industrins konkurrenskraft gentemot omvärlden. Det hotar i sin tur den fulla sysselsättningen. Inflationsrisken torde bli särskilt stor om omfattande anläggningsinvesteringar genomförs under en kort period.
Krav på den utlandskonkurrerande industrin: Med högre bränsleimport följer ökade krav på produktion inom exportindustrin och den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin. Som tidigare framhållits kan en sådan produktionsökning realiseras endast om kostnadsläget trots elprishöjningar förbättras i förhållande till de utländska konkurrenterna. Om inte en sådan förändring kan åstadkommas tillräckligt snabbt, blir det svårt att upprätthålla den nödvändiga investeringsnivån i näringslivet.
Krav på arbetskraftens omställning: För att de tidigare redovisade bedömningarna utvecklingen skall kunna realiseras, förutsätts en bety-
av dande omfördelning av arbetskraft från basindustrierna till framförallt verkstadsindustrin. Omställningar av denna typ ställer krav på både yrkesmässig och geografisk rörlighet hos arbetskraften.
Effekterna kan också komma att förstärka varandra. Om en löne- och prisspiral samverkar med sänkt konkurrenskraft för näringslivet och bristande anpassningsförmåga i ekonomin, kan de ekonomiska effekterna av kärnkraftavvecklingen i kombination med övriga miljömål bli väsentligt större än tidigare redovisade beräkningar visar. De kostnader för samhället som uppkommer vid trögheter i omställningsprocessen och under en anpassning utanför jämvikt, är emellertid mycket svåra att kvantifiera.
Avgörande för hur stora de stabiliseringspolitiska effekterna blir är främst löne- och prisbildningen. Hushållen måste på ett eller annat sätt bära de kostnader som följer med kärnkraftavvecklingen och utsläppsrestriktionerna. Endast om omställningen sker i i en sådan takt att hushållen är beredda att acceptera den kan anpassningsproblem undvikas. En smidig omställningsprocess förutsätter också att kostnaderna framgår klart. Betydande risker är förenade med en omställningsstrategi som innebär att effekterna på hushållen lindras eller skjuts upp med subventioner eller via lägre elpris.
12.9¶Sammanfattning och slutsatser
Volym 2 s. 282Sambandet mellan den ekonomiska utvecklingen och miljön har blivit allt tydligare. De ekonomiska aktiviteterna medför betydande skador på naturen och människors hälsa. Miljöproblemen är också globala.
En omställning av ex. energi- och transportsystemen i industriländema framstår på sikt som ofrånkomlig. Samtidigt kan miljöpolitiska beslut ha en avgörande inverkan på den ekonomiska utvecklingen. Kämkraften måste avvecklas och utsläppen av koldioxid, svavel och kväve måste begränsas i en takt som gör att påfrestningarna på ekonomin inte blir för stora. En svag ekonomisk utveckling kan äventyra omställningsprocessen.
Det finns faktorer som talar för att miljöförstöringen kan avta under l990-talet. Strukturomvandlingen leder till snabb tillväxt i relativt miljövänliga verksamheter som tjänstesektom och den kunskapsintensiva industrin. Samtidigt minskar troligen tillväxten i näringar som genere-
stora utsläpp. Även omläggning jordbrukspolitiken kan minska rar en av belastningen på miljön. Skattereformen och skärpta utsläppskrav kan förväntas bidra till att luftföroreningama från biltrafiken inte ökar i samma takt som tidigare.
De ekonomiska konsekvenserna av att avveckla två kärnkraftverk under 1990-talet bedöms bli begränsade så länge ekonomins anpassningsförmåga är så god att full sysselsättning och balans i utrikesbetalningama kan upprätthållas. En förutsättning är att lönerna omedelbart anpassar sig så att full sysselsättning hela tiden kan upprätthållas. Det förefaller mindre realistiskt mot bakgrund av de problem med pris- och lönebildningen, som präglat svensk ekonomi under de senaste decennierna. Därför torde i praktiken situationen bli betydligt mer bekymmersam.
Åtgärder för att fullt ut nå det av riksdagen fastlagda målet avseende utsläpp av koldioxid skulle, i kombination med kärnkraftavvecklingen, leda till kraftigt minskad produktion och sysselsättning främst i stål- och baskemisk industri samt skogsindustri. Om liknande åtgärder vidtas i svenskt näringslivs konkurrentländer blir effekterna mindre Sverige
än om ensidigt försöker uppnå koldioxidmålet.
Koldioxidmålet är ett bra exempel på miljöproblemens globala karaktär. Svenska begränsningar av koldioxidutsläpp kan t.o. m. medföra ökade globala utsläpp om svensk industri drivs utomlands. På detta område krävs därför liksom på många andra att den svenska miljöpolitiken
- ges en sådan inriktning att den ger ett bidrag till det internationella miljöarbetet.
Investeringar i kollektivtrafik i kombination med den föreslagna skattereformen kan begränsa tillväxten i privatbilismen och därmed tillsammans med införda reningssystem etc. leda till minskade koldioxid- och kväveutsläpp från trafiken.
Kostnaderna för kärnkraftavvecklingen beror i hög grad av förvarningstiderna och tidsutrymmet for omställningen. Om inte priser och löner anpassar sig när elpriserna stiger och företagen utsätts för högre miljöavgifter eller utsläppsrestriktioner kan den fulla sysselsättningen hotas. Omställningskostnadema kan då bli mycket höga. Viktigt är att tydliga spelregler läggs fast, såatt företag och hushåll kan bilda sig en klar uppfattning om den framtida elprisutvecklingen.
Volym 2 s. 283Omställningskostnaderna måste till slut betalas av hushållen i form av minskat privat konsumtionsutrymme. Det är därför viktigt att miljöåtgärder genomförs i en takt som hushållen kan acceptera och att hushållen har en klar bild av de verkliga omställningskostnaderna. Om så inte är fallet
t.ex. genom att all elanvändning subventioneras kan omställningspro-
cessen komma att drivas alltför fort. Det kan äventyra den framtida ekonomiska utvecklingen och därmed hota också arbetet med att förbättra miljön.
13¶Näringslivets strukturomvandling
13.1¶Inledning
Volym 2 s. 285I detta kapitel beskrivs och diskuteras näringslivets långsiktiga strukturomvandling. Det sker mot bakgrund i första hand av analysen i kapitel 10, ll och 12.
l det första avsnittet, 13.2 behandlas näringslivets strukturomvandling i ett historiskt perspektiv. Därefter redogörs i avsnitt 13.3 for utredningens bedömningar av utvecklingen under l990-talet. Det är här fråga om en mer detaljerad branschanalys än i kapitel 10.
I de efterföljande avsnitten, 13.4 och 13.5 diskuteras två områden av speciell betydelse för strukturomvandlingen nämligen utbildningssystemet, samt utvecklingen av infrastrukturen på transport- och kommunikationsområdet.
Strukturomvandlingen kommer under 1990-talet att få betydande regionala konsekvenser. I avsnitt 13.6 behandlas denna aspekt. Avslutningsvis sammanfattas diskussionen och formuleras några utgångspunkter för en näringspolitisk strategi för l990-talet.
13.2¶Näringslivets långsiktiga utveckling
Volym 2 s. 285Svenskt näringsliv har vuxit snabbt under de senaste 100 åren. Industrisektoms andel av sysselsättning och produktion har ökat. Industrins produktion växte under samma tid dubbelt så fort som BNP eller med i genomsnitt 4,5 °/0per år. Denna utveckling har varit avgörande for det svenska välståndet och den förhållandevis snabba ekonomiska utveckling som Sverige genomgått, se diagram 13.1. Bakom utvecklingen ligger en framgångsrik export av svenska råvaror samt tekniska innovationer som har kunnat utnyttjats kommersiellt.
Under perioden fram till andra världskriget var det stora variationer omkring den trendmässigt snabba tillväxten i industriproduktionen. Två perioder med omfattande industrikriser och strukturomvandling kan noteras deflationskrisen som följde på första världskriget och depressionen i
början av l930-talet. Vid dessa två tillfällen slogs stora delar av den svenska industrin ut. Samtidigt skedde, ur ett tillbakablickande perspektiv, en betydande förnyelse.
Efter andra världskriget fortsatta den snabba industritillväxten men nu med ett betydligt jämnare förlopp. Förutsättningarna var mycket gynnsamma. Efterfrågan var stark och svensk basindustri, järnmalm, stål- och skogsprodukter, kunde expandera kraftigt. Tillväxten var i hög grad exportledd.
Volym 2 s. 286Diagram 13.1 BNP och industriproduktion 1861-1988 Miljorder kr.. 1985 års priser Logoritmisk skola 1000---
100W:
f:fifiçäiziâiâizázgl:éiiiäliäiêii
. . . . . r .
1880 1880 1900 1920 1940 1960 1980 2000 Källa: Krantz, O. m. fl. 1975 och nationalräkenskaperna.
Under denna period förändrades också den svenska industrins struktur snabbt. Omedelbart efter kriget var det huvudsakligen de råvaruproducerande sektorerna som expanderade. Så småningom kom produktionen att allt mer inriktas på förädlade produkter. De kunskapsintensiva branscherna växte snabbt samtidigt som förädlingsgraden inom den kapitalintensiva, huvudsakligen råvarubaserade, industrin ökade. Svensk industri blev nu mer konkurrensutsatt. Dessutom blev de svenska industriföretagen, och främst då verkstadsindustrin, mindre beroende av hemmamarknaden vid val av lokalisering. Kontinuerligt skedde också en omvandling och förnyelse inom de olika industribranscherna. Olönsamma företag och arbetsställen slogs ut. En av drivkrafterna i strukturomvandlingen var den solidariska lönepolitiken. Den innebar ett successivt förverkligande av principen om lika lön för lika arbete oavsett företag eller bransch och så småningom också låglönesatsningar. Sammantaget innebar detta en kostnadspress på olönsamma företag som drev på omvandlingen av näringslivet.
lndustrisysselsättningen steg snabbt under 1950- och l960-talen och nådde en topp med en miljon sysselsatta vid mitten av l960-talet. Därefter har sysselsättningen sjunkit, sediagram 13.2. Under de senaste 25 åren har sysselsättningsökningen framför allt ägt rum i tjänstenäringarna och i den offentliga sektorn. Expansionen av tjänstenäringarna är delvis en följd av att verksamheter inom industrin klassats om till tjänsteproduktion. Knappt 200000 jobb har försvunnit inom industrin framför allt under 1970-talets senare hälft. Kontraktionen av vissa arbetsintensiva sektorer,
ex. tekoindustrin, startade dock betydligt tidigare.
Om man betraktar efterkrigstidens industriella utveckling på aggregerad
Volym 2 s. 287Diagram 13.2 Antal sysselsattafördeladepåolika verksamheterår 1960och år 1988
FW
Tillverkning
industri
Offentliga Offentliga fönster fönster
Procent Källa: Statistiska centralbyrån.
Tabell 13.1 Produktionstillväxt och andelavtotalt ñrädlingsvärde i varuproducerandebranscher1970-1987 1980ârspriser
Andel 1970 Tillväxttakt Andel 1987 Bransch Procent Procent perår Procent
Kapitalintensiv sektor m Gruvor -
a Massaoch papper Baskemisk-och plastind. Rañinaderier Järn- och stálverk Dryckesvaruind. m.m. Kunskapsintensiv sektor g h Maskinind Elektroind Transportmedelsind Varv I lnstrumentvaruind. Annan kemisk ind. Arbetsintensiv sektor Konkurrensutsatt livsmedelsind Sågverkm. m. l Träñberind. m. m. Gummivaror Plastvaror Metallvaror Textil- och konfektionsind. Annan tillverkningsind. Skyddad sektor b Skyddadlivsmedelsind.
l Trävaruind. Grafisk ind Jord- och stenvaruind.
I Jord- ochskogsbruksamt fiske
N
Byggnadsind. Totalt .g o - 3 o
3 Exklusive sågverk. Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 288nivå framstår den i ett historiskt perspektiv exceptionell. Denna
som utveckling bröts plötsligt i början på l970-talet. Därefter följde lång
en stagnationsperiod som växlade över i en viss expansion under 1980-talets senare del. Stagnationen under 1970-talet och början av 1980-talet är den längsta sedan Sverige industrialiserades i slutet på förra seklet.
Bakom bilden av en allmän industrikris döljer sig en branschutveckling som är något mer mångfacetterad. I tabell 13.1 redovisas produktionstillväxten mellan år 1970 och 1987 för de varuproducerande branscherna enligt långtidsutredningens sektorindelning. Varven och tekoindustrin
var de branscher som drabbades kraftigast under denna period. För delar
av den kunskapsintensiva industrin blev stagnationen relativt kortvarig och redan i slutet av 1970-talet fortsatte den snabba tillväxten. Uppsvinget byggde då i hög grad på en gynnsam exportutveckling. Andra branscher fick ett uppsving först i samband med devalveringarna 1981 och 1982. Det gällde inte minst de råvarubaserade industrisektorerna.
Den snabba tillväxten under 1980-talet har sin bakgrund i en kraftig vinstuppgång efter devalveringarna i början på decenniet.
De bröt en mycket långvarig trend med allt sämre vinstutveckling i svensk industri, se diagram 13.3. Den genomsnittliga vinstnivå uppmätts under 1980-
som talet ligger i nivå med vinstnivån i mitten på l960-talet. Detta har varit avgörande för den snabba ökning av industriinvesteringarna skett i
som takt med att kapacitetstak har nåtts inom industrins olika delar.
Diagram 13.3 Driftsöverskott i svenskindustri 1963-1987. Procent
2°__.
15---5
i 10---
1963-87 1968-72 1973-77 1978-82 1983-87
Anm. Nettoöverskott i procent av saluvärden. Femårsmedelvärden. Källor: Statistiskacentralbyrån och konjunkturinstitutet.
Volym 2 s. 28913.3 Förnyelse under 1990-talet
Även 1990-talet kommer att medföra en betydande strukturomvandling av näringslivet. I det avseendet kommer inte det närmaste decenniet
att på ett avgörande sätt skilja sig från utvecklingen tidigare. Strukturomvandlingen är en naturlig del i en livskraftig ekonomi. De faktorer
som man idag kan förutse kommer att ha betydelse för det svenska näringslivets Förändring de närmaste 10 åren har diskuterats i de tidigare kapitlen. Det gäller framför allt den fortsatta intemationaliseringen miljö-
samt och energipolitikens utformning.
1 detta avsnitt diskuteras näringslivets utveckling under 1990-talet, som bilden träder fram i det basscenario
som presenterades i kapitel 10. Analysen av delbranschernas utveckling bygger bl.a. på industriverks
statens bilagor till Långtidsutredningen Statens industriverk, 1990a, 1990b, samt egna beräkningar.
Ny industriell bas Näringslivets totala andel av BNP ökar i det basscenario presentera-
som des i kapitel 10 medan den offentliga sektorns andel minskar fram till âr 2000, se tabell 13.2. Både de renodlade industrisektorerna och tjänstenäringarna bedöms växa snabbare än ekonomin i sin helhet. Den industriella basen förstärks således.
Bilden blir dock en annan om man betraktar sysselsättningens fördelning. sysselsättningen bedöms växa med 0,34 % år för näringslivet
per som helhet under 1990-talet. Industrisysselsättningen bedöms dock fortsätta att minska. Däremot beräknas sysselsättningen i tjänstenäringarna växa. Tjänstesektorns dominerande ställning vad gäller sysselsättningen förstärks således.
Tabell 13.2 Produktion och sysselsättningår 1988och år 2000 Procentuella andelar
Produktion Sysselsättning Sektor 1988 2000 1988
2000 Kapitalintensiv produktion 5,1 4,2 3,3 2,5 Arbetsintensiv produktion 5,4 5,2 5,8
4,7 Kunskapsintensiv
| produktion | 9,2 11,9 8,8 9,2 |
| Skyddad produktion | 15,1 15,0 15,8 13,5 |
| Summa varuproduktion | 34,8 36,4 33,8 30,0 |
| Bostäder och energi | 13,8 12,1 3,4 3,0 |
| Privata tjänster | 29,2 30,5 34,8 36,2 |
| Näringslivet totalt | 77,8 79,0 72,0 69,2 |
| Offentlig sektor | 22,2 21,0 28,0 30,8 |
| Totalt | 100,00 100,00 100,00 |
100,00 Källa: Finansdepartementet. 10 10-0264
Volym 2 s. 290Den konkurrensutsatta delen av industrin bedöms få den snabbaste tillväxten. Den bild som tecknas vid en balanserad utveckling innebär att den konkurrensutsatta industrisektom ökar sin andel av BNP till 21,3 °/0.I och med att produktivitetsutvecklingen i denna del av ekonomin beräknas bli förhållandevis snabb kommer dess sysselsättning att minska. Den sjunker till 16,4 °/0av Sveriges totala sysselsättning år 2000.
Förutsättningarna för näringslivets utveckling under 1990-talet varierar. Faktorintensitet, de relativa faktorprisemas utveckling samt beroendet av utrikeshandel är några av de faktorer som påverkar sektoremas utveckling. I tabellerna 13.3 till 13.5 redovisas sysselsättning, produktivitet och produktionsvolym för näringslivets olika delar.
En viktig drivkraft i strukturomvandlingen är faktorprisemas utveckling. Analysen i kapitel 10har lagts upp såatt tre olika produktionsfaktorer används; hög- och lågutbildad arbetskraft samt realkapital. Efterfrågan och utbud på de olika produktionsfaktorema avgör hur löner och kapitalkostnad förändras till år 2000. Det är värt att notera att den outbildade arbetskraften bedöms den snabbaste lönestegringen under 1990-ta1et, se sid 302.
Problem för kapitalintensiv industri Den kapitalintensiva sektorn består av Sveriges traditionella basindustrier; gruvor, järn- och stålindustri samt massa- och pappersindustri. Dessutom ingår en stor del av den kemiska industrin. Den utgör ca 20% av den kapitalintensiva sektorns totala forädlingsvärde. Ur sysselsättningssynpunkt är järn och stål samt massa- och pappersindustri de två delsektorer som är betydelsefullast, setabell 13.6.
Utvecklingen under 1990-talet för den kapitalintensiva industrin framgår av tabellerna 13.2 13.6. Sektom bedöms växa betydligt långsamma-
re än under 1980-talet. Under 1990-talet förväntas arbetskraftens produktivitet växa i en långsammare takt, framför allt jämfört med perioden efter
Tabell 13.3Arbetskraftens produktivitet sektorvis1974-2000 Årlig procentuell förändring
1974- 1982- 1988- Sektor 1987 1987 2000
Kapitalintensiv produktion 2,5 5,1 2,1
Arbetsintensiv
produktion 1,8 2,0 3,0 Kunskapsintensiv
| produktion | 2,5 | 4,0 | 3,1 |
| Skyddad produktion | 2,6 | 2,3 | 2,6 |
| Bostäder och energi | 0,8 | 1,0 | 1,2 |
| Tjänster | 1,1 | 1,1 | 1,3 |
| Näringslivet totalt | 1,8 | 2,0 | 1,8 |
Anm. Produktiviteten sektorvis har beräknatsinkl. nationalräkenskapemasstatistiska restpostför sysselsättningen. Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 291Tabell 13.4 Antal arbetadetimmar sektorvis 1974-2000 Årlig procentuell förändring
1974- 1982- 1988- Sektor 1987 l987 2000
Kapitalintensiv produktion -2,3 1,6 1,6
- - Arbetsintensiv produktion -1,9 0,5 -1,0 Kunskapsintensiv
| produktion | -0,6 | 0,8 | 1,1 |
| Skyddad produktion | I,6 - | -0,8 | -0,6 |
| Bostäder och energi | 1,7 | 1,9 | -0,2 |
| Privata tjänster | 0,9 | 2,1 | 1,1 |
| Näringslivet totalt | -0,3 | 0,9 | 0,4 |
| Offentlig sektor | 2,3 | 1,2 | 1,6 |
| Totalt | 0,3 | 1,2 | 0,7 |
Källa: Finansdepartementet.
Tabell 13.5 Produktionen sektorvis 1974-2000 Årlig procentuell förändring
1974- 1982- 1988- Sektor 1987 1987 2000
Kapitalintensiv produktion 0,2 3,4 0,5 Arbetsintensiv produktion -0,2 2,5 1,9 Kunskapsintensiv
| produktion | 1,9 | 4,9 | 4,3 |
| Skyddad produktion | 0,9 | 1,5 | 2,0 |
| Bostäderoch energi | 2,5 | 3,0 | 1,0 |
| Tjänster | 1,9 | 3,2 | 2,4 |
| Näringslivet totalt | 1,5 | 3,0 | 2,2 |
| Kommuner | 3,1 | 2,0 | 1,9 |
| Staten | 0,l | -0,8 | 0,7 |
| Totalt | 2,4 | 1,3 | 1,6 |
Källa: Finansdepartementet.
1982. Produktivitetens tillväxt uppskattas till 2,1 % per år. Vid början
av 1980-talet fanns outnyttjad kapacitet i den kapitalintensiva sektorns viktigaste branscher. Det var därför naturligt att sektorn fick snabb produk-
en tivitetstillväxt när produktion och kapacitetsutnyttjande
ökade till följd av att efterfrågan sköt fart efter år 1982. I dag är kapacitetsutnyttjandet högt och man kan därför inte förvänta sig snabba produktivitetstill-
samman växt under l990-talet. Eftersom den tekniska utvecklingen i denna sektor kan förväntas bli mer inriktad på energisnåla och tillverkningsproces-
rena ser torde den tekniska utvecklingens bidrag till arbetsproduktivitetens utveckling bli mindre än tidigare.
Volym 2 s. 292Tabell 13.6 Kapitalintensiv industri 1987 - 2000
1987 Årlig procentuell
Förändring 1988 2000
- Förädlings- Antal arb. värde timmar Förädlings- Arb. Mdr. kr. Milj. timmar värde timmar
| Gruvor | 3,5 | 17,0 | -0,6 | -2,3 |
| Massa- och papperet-sind. 14,8 | 60,9 | 1,7 -0,5 | ||
| Baskemisk- och plastind. | 8,7 | 28,3 | 0,0 | -2,l |
| Raffmaderier | 1,5 | 6,4 | 1,3 | 0,6 |
| Jäm- och stålverk | 10,7 | 68,4 | -0,6 | -2,7 |
| Dryckesvaruind. m.m. | 3,2 | 11,1 | -0,2 | -0,3 |
| Totalt | 42,3 | 192,0 | 0,5 | 1,6 |
- Källa: Statistiskacentralbyrån ochfinansdepartementet.
Den kapitalintensiva sektorn beräknas växa med 0,5 % under 1990-talet medan sysselsättningen förväntas sjunka med 1,6 %. Förutom en långsam produktivitetstillväxt bidrar höjda elpriser och miljöavgifter till detta. Prisökningama på världsmarknaden bedöms också bli låga, vilket begränsar utrymmet för prisökningar. Följden beräknas bli en pressad lönsamhet och lägre investeringar. Det medför på sikt en sjunkande produktion, i första hand inom gruvindustrin samt järn- och stålindustrin.
l gruvindustrin har sedan 1970-talets början antalet arbetsställen halverats. Nedgången i produktionsvolym har inte varit lika omfattande men år 1987 producerades ändå endast ca 75 °/oav den volym som producerades i början av l970-talet. Investeringarna och prospekteringen har också sjunkit kraftigt under 1970- och l980-talen. Gruvindustrin bedöms få en svag utveckling under 1990-talet. Produktionsvolymen beräknas sjunka med 0,7 % år. sysselsättningen beräknas sjunka med drygt 2 °/oper år.
per
Järn- och stå/industrin har omstrukturerats kraftigt sedan slutet på 1970talet. Överkapacitet har reducerats inte bara i Sverige utan även i övriga Västeuropa och NordamerikaÅ En förskjutning produktionskapacitet
av har också skett till u-ländema och då speciellt de s. NIC-länderna. Denna utveckling förväntas fortsätta. Järn- och stålindustrin är elintensiv och förorsakar utsläpp med negativa miljökonsekvenser, vilket gör den känslig för elprishöjningar och miljöavgifter. Under 1990-talet beräknas produktion och sysselsättning inom järn- och stålindustrin sjunka, vilket är ett trendbrott jämfört med 1980-talet.
Massa- och pappersindustrin har haft en mycket snabb ökning av produktion och export bl. a. till följd av de svenska devalveringarna i början av 1980-talet och den långvariga internationella högkonjunkturen. Branschen har förändrats ägarmässigt och domineras idag av tre företag som är bland de 15 största i världen. Även denna bransch är elintensiv och orsakar trots stora förbättringar fortfarande miljöförstörande utsläpp
- i luft och vatten. Den kommer därför att påverkas av en omläggning av energi- och miljöpolitiken. De kostnadsökningar som blir följden behöver emellertid inte bli lika allvarliga som för järn- och stålindustrin eftersom det bedöms vara möjligt att vältra över en del av kostnadsökningen bakåt på rotprisema. Kalkylema för 1990-talet pekar på en viss volymmässig tillväxt. Den beräknas dock inte vara tillräckligt stor för att sysselsättningen skall vara oförändrad.
Volym 2 s. 293Den kapitalintensiva industrin i Sverige har byggts upp kring närhet till råvaran. I takt med att transportkostnaderna för råvaror sjunkit i förhållande till fárdigvaror spelar råvarulokaliseringen en allt mindre roll. Internationellt sett låga elpriser har också varit en klar konkurrensfördel för denna mycket elintensiva industri. Under 1990-talet kommer de svenska elpriserna att höjas. Den kapitalintensiva industrin kan därför inte i framtiden basera sin verksamhet på billiga elpriser Sverige.
Det är knappast rik tillgång på kapital som historiskt givit den kapitalintensiva industrin dess framträdande plats i svenskt näringsliv. Dessutom medför den ökade internationaliseringen av kapitalmarknaderna att denna faktor kommer att en allt mindre betydelse.
Den kapitalintensiva sektorn har ett stort behov av väl utbildad arbetskraft, även om dess andel är liten jämfört med andra sektorers. God tillgång på högutbildad arbetskraft kan därför spela en viss roll för denna industri under 1990-talet.
En faktor som haft betydelse för den historiskt sett framgångsrika utvecklingen inom den kapitalintensiva sektorn är den marknadsposition som svenska företag skaffat sig under årens lopp. De svenska företagens relativa storlek har varit en förutsättning för en sådan utveckling. Denna faktor är dock inte kopplad till Sverige som industrination utan istället till det specifika företaget. I takt med att svenska företag blir allt mer internationaliserade får denna faktor därmed allt mindre betydelse för svensk ekonomi.
Kunskapsintensiv industri allt viktigare Den kunskapsintensiva industrin bedöms expandera snabbast under 1990talet. Enligt basscenariot kommer denna sektor att växa med i genomsnitt 4,3 °/0 fram till år 2000. Världsmarknadsprisema bedöms Öka relativt mycket och sektorn bedöms också den snabbaste produktivitetstillväxten, 3,0 per âr. Den kunskapsintensiva industrin är idag den av de konkurrensutsatta sektorerna med störst sysselsättning. sysselsättningen beräknas också öka med ca 1,1°/0per år under 1990-talet.
Den kunskapsintensiva industrin domineras av tre branscher, se tabell 13.7; maskinindustri, elektroindustri och transportmedelsindustri.
Tabell 13.7Kunskapsintensivindustri 1987 2000
-
1987 Årlig procentuell
förändring 1988 2000
-
Förädlings- Antal arb.
värde timmar Förädlings- Arb.
Mdr. kr. Milj. timmar värde timmar
| Maskinind. | 24,7 | 180,3 | 6,5 | 2,3 |
| Elektroind. | 15,7 | 117,1 | 4,0 | 1,1 |
| Transportmedelsind. | 28,4 | 158,3 | 2,6 | 0,3 |
| Varv | 1,6 | 13,4 | -2,7 | -4,2 |
| lnstrumentind. | 3,2 | 23,4 | 5,1 | 1,8 |
| Annan kemisk ind. | 9,4 | 37,3 | 3,5 | -0,4 |
| Totalt | 82 9 | 529,9 | 4,3 | 1 1 |
Källa: Statistiskacentralbyrån och finansdepartementet.
Volym 2 s. 294Maskinindustrin är huvudsakligen inriktad på investeringsvaror för industi och kontor. Nedgången i industriell verksamhet i Sverige medförde att denna bransch stagnerade från mitten på 1970-ta1et till 1980-talets början. Den svaga internationella utvecklingen spelade också en viktig roll, eftersom maskinindustrin har en mycket hög exportandel. Efter 1982 har branschen expanderat, både i produktionsvolym och sysselsättning. Historiskt har maskinindustrin varit specialiserad på investeringsvaror till råvarusektorn och den råvarubaserade industrin. En påtaglig strukturomvandling mot andra produkter och kundkategorier har dock skett.
Under 1990-talet beräknas efterfrågan på denna sektors produkter vara mycket stor i såväl Sverige som på exportmarknaderna. En ökad industriell aktivitet inom EG-området kan få betydande positiva effekter. I maskinindustrin har stora resurser under de senaste åren lagts på forskning. Dessa satsningar kan komma att leda till betydande produktionsökningar under det närmaste decenniet. Maskinindustrin beräknas få den snabbaste tillväxten av samtliga industribranscher, 6,5 %, under 1990talet. Den beräknas också bli den sysselsättningsmässigt största branschen inom den kunskapsintensiva sektorn.
Elektroindustrin är en av de mest expansiva branscherna i svenskt näringsliv. Dess produktionsvolym har fördubblats under 1970- och 1980talen. Produktförnyelsen har också varit snabb speciellt inom elektronikindustrin. Sysselättningen som ökade under l970-talet sjönk där-
- emot under 1980-talet. Hälften av förädlingsvärdet inom denna sektor utgörs av teleprodukter med Ericsson som den dominerande producenten. Andra viktiga delbranscher är elmotorer, elektroniska komponenter och datorer samt hushållskapitalvaror.
Utvecklingen inom EG-området och Sveriges anpassning till den gemensamma marknaden bedöms en stor betydelse för denna bransch. En liberalisering av de nationella marknaderna på bl. a. teleområdet kan öpp-
möjligheter. Sammantaget beräknas elektroindustrin växa med 4 °/0 na nya per år under l990-talet. Även sysselsättningen beräknas öka.
Transportmedelsindustrin är idag den största branschen inom den kunskapsintensiva sektorn vad gäller produktionsvolym. Den domineras till 80 % av bilindustrin, dvs. Volvo och Saab. Av återstoden utgörs större delen av Saabzsflygplanstillverkning. Transportmedelsbranschen har expanderat snabbt under l980-talet. Även investeringarna har ökat.
Kapaciteten bland personbilstillverkare runt om i världen har vuxit de senaste åren. Mot bakgrund av sviktande efterfrågan på de flesta marknader utom Västeuropa kommer konkurrensen säkerligen att skärpas. Beräkningarna för transportmedelsindustrin pekar på en produktionsökning på ca 2,6°/0och en svag sysselsättningsökning under l990-talet.
Den kunskapsintensiva industrin har under hela 1970- och 1980-talen varit den snabbast växande industrisektorn. De goda omvärldsbetingelser-
med snabb efterfrågetillväxt gör att denna industri även under 1990na en talet bedöms komma att utgöra motorn i svensk industri. Sverige har i jämförelse med många andra utvecklade länder en förhållandevis jämn lönestruktur för olika typer av utbildad arbetskraft. Den har givit de kunskapsintensiva företagen kostnadsfördelar gentemot utländska konkurrenter.
Volym 2 s. 295Inom den kunskapsintensiva sektorn finns många mycket stora svenska industriföretag. De har genom att utnyttja stordriftsfördelar kunnat bibehålla eller o. m. förstärka sin internationella konkurrenskraft. En annan faktor som utnyttjats har varit produktdifferentiering baserad på FoUinsatser. En del företag inom denna sektor har genomfört mycket stora FoU-investeringar under 1970- och l980-talen.
Sverige har haft en exceptionellt snabb tillväxt i det privata näringslivets FoU-intensitet under 1970- och 1980-talen, se diagram 13.4. Under mer än ett decennium har Sverige haft ett av världens mest forskningsintensiva näringsliv. Något teknologiskt språng som satt spår i näringslivets produktionsstruktur och utrikeshandel har dock inte märkts. Sverige skulle vid en för OECD normal utväxling av FoU-investeringar haft en högteknologiandel i exporten på mellan 25 % och 30 °/oOhlsson 1990. Istället utgjorde andelen endast 12 % vid mitten på l980-talet.
De FoU-intensiva företagen i Sverige, eller de högteknologiska, är en del av den kunskapsintensiva sektorn och då framför allt av den elektronikbaserade industrin. Företag med en hög FoU-andel har haft en bättre volymtillväxt än företag med lägre FoU-satsningar Statens industriverk, l990a. De FoU-intensiva företagen har också haft en snabbare produktivitetstillväxt. På aggregerad nivå har dock inte några betydande effekter kunna konstateras. Några förklaringar till detta är att i svenska storföretag försörjer Sverige-lokaliserad FoU en betydande utländsk produktionsbas.
Diagram 13.4 Sambandet mellan industriländernas FoU-intensitet i industrin och andel högteknologi i exporten. FoU-ut ifter i procent av förd Iingsvdrdet 8-
o ° ° °
. . i . . .
O 5 10 15 20 25 30
Andel FoU-intensiva
varor i exporten Källa: Ohlsson 1990, Kunskapsbildning för strukturell förnyelse, bilagan 13 till Långtidsutredningen 1990.
Volym 2 s. 296Arbetskraftsintensiv industri växer långsamt Den arbetskraftsintensiva industrin svarar för ca 15 °/0av den totala varuproduktionen, se tabell 13.2. Sektom bedöms växa långsammare under 1990-talet än näringslivet i sin helhet. Enligt basscenariot kommer dess förädlingsvärde att växa med 1,9 %. Bakom denna tillväxttakt ligger
en förhållandevis snabb produktivitetsökning, setabell 13.3, men en mindre gynnsam utveckling av tillväxt och priser på världsmarknaden. Den snabba ökningen av sektorns produktivitet innebär den realiseras
om en omsvängning jämfört med 1970- och 1980-talen. Den förklaras av en förväntad kraftig produktivitetsuppgång i en av sektorns delbranscher, metallvaruindustrin.
Sektorns branschsammansättning framgår av tabell 13.8. De viktigaste sektorerna är metallvaruindustrin och textil- och konfektionsindustrin.
Tabell 13.8 Arbetskraftsintensiv industri 1987 2000
-
1987 Årlig procentuell
förändring 1988 2000
-
Förädlings- Antal arb.
värde timmar Förädlings- Arb.
Mdr. kr. Milj. timmar värde timmar
| Konkurrensutsatt livsmedelsind. 6,1 | 33,2 | -0,5 | 1,8 - | |
| Sågverk m. m. | 3,7 | 33,4 | 1,4 -0,3 | |
| Träfiberind. m.m. | 4,0 | 21,1 | 2,1 -0,3 | |
| Gummivaror | 2,0 | 14,7 | -0,6 | 1,8 - |
| Plastvaror | 3,2 | 21,6 | 0,0 | 1,6 - |
| Metallvaror | 19,2 | 125,8 | 3,6 -0,5 | |
| Textil- och konfektionsind. 5,5 | 48,4 | 1,1 -4,3 - | ||
| Annan tillverkningsind. | 1,3 | 43,4 | 3,4 | 0,4 |
| Totalt | 45,1 | 341,6 | 1,9 | 1,0 |
- Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Metallvaruindustrin är sysselsättningsmässigt en av de större industribranscherna i Sverige. Den totala sysselsättningen uppgick till drygt 70000 personer år 1987. Inom metallvaruindustrin produceras en mängd olika produkter, men det som är kännetecknande för branschen är dels dess höga arbetskraftsintensitet, dels att produkterna huvudsakligen utgör insatsvaror till industrin och till byggnadsbranschen. Expansion i andra delar industrin får således en direkt och mycket tydlig efterfrågeeffekt
av på denna bransch. lndustritillväxten och expansionen av byggsektorn under 1980-talet har medfört en snabb tillväxt även i denna bransch både vad gäller produktionsvolym och sysselsättning. Förutom några större företag med en betydande export utgörs metallvaruindustrin av mindre företag.
Metallvaruindustrins roll som underleverantör gör att den även under 1990-talet är beroende av övrig industriell utveckling. Den ökade internationaliseringen och anpassningen till den gemensamma marknaden kan dock öka konkurrensen för vissa av metallvaruindustrins företag. Beräkningarna för 1990-talet pekar på en mycket snabb produktionsökning i denna bransch, 3,6 °/o. sysselsättningen bedöms dock minska till följd av en mycket stark produktivitetstillväxt.
Volym 2 s. 297Den från sysselsättningssynpunkt näst viktigaste branschen inom den arbetsintensiva sektorn är textil- och konfektionsindustrin. Den sysselsatte år 1987 ca 28000 personer, vilket var endast 30 % branschens syssel-
av sättning år 1970. Under 1980-talet har utvecklingen
stabiliserats efter en snabb nedgång under l970-talet.
Under hela efterkrigstiden har teko-industrin utsatts för konkurrens från olika låglöneländer. År 1991 försvinner de sista importrestriktionema
på teko-området. Då kan importen förväntas öka och konkurrensen skärpas ytterligare. Kalkylema för 1990-talet pekar på en fortsatt krympning
av teko-industrin i Sverige. Produktionsminskningen uppskattas till 1,1 % och sysselsättningsnedgången till drygt 4 °/0.
Den arbetsintensiva sektorn har inga naturliga konkurrensfördelar i Sverige utan tvärtom höga komparativa kostnader pga. den höga arbetsintensiteten och den förhållandevis jämna lönestrukturen i Sverige. Sektoms utveckling under 1990-talet kommer i hög grad beroende hur
att vara av väl enskilda företag kommer att kunna kompensera sig för ogynnsamma lönekostnader. Man kan se två olika strategier för att åstadkomma detta. Den ena är att öka produktspecialiseringen. Därigenom kan relativt höga lönekostnader bli möjliga att bära. Det kräver utvecklingsinsatser,
gynnsamma investeringsförutsättningar och tillgång till utbildad arbetskraft. Den andra strategin är att genom tillverkning i långa serier och ökad användning av kapitalintensiv teknik omfördela kostnaderna och behålla konkurrenskraften. Vissa delar av livsmedelsindustrin har utvecklats i denna riktning.
Nya villkor för skyddad sektor Den skyddade sektorn är den största av de fyra varuproducerande sektorerna med närmare hälften av såväl produktionsvolym som sysselsättning, setabell 13.2. Notera att i denna sektor ingår jord- och skogsbruket. Enligt basscenariot kan den skyddade sektorn komma att utvecklas snabbare under 1990-talet än under de senaste 15 åren. Den genomsnittliga tillväxttakten beräknas till 2,0 per år. Produktivitetstillväxten beräknas däremot vara lika snabb som under 1970- och l980-ta1en, se tabell 13.3. sysselsättningen beräknas fortsätta att sjunka fram till år 2000 om än i en långsammare takt.
De viktigaste delbranschema vid sidan om jord- och skogsbruket är skyddad livsmedelsindustri, trävaru- och grafisk industri, setabell 13.9.
Livsmedelsindustrins produktionsvolym har varit förhållandevis stabil under 1970- och l980-talen. Befolkningsutvecklingen påverkar utvecklingen snarare än konjunkturfluktuationer.
En ny livsmedelspolitik har aviserats under l990-ta1et. Den förväntas medföra att många av de marknadsregleringar som nu finns försvinner och på sikt också en sänkning av gränsskyddet. Den utländska konkurrensen bör alltså öka. Samtidigt öppnas möjligheter att finna utländska konkurrenskraftiga råvaruleverantörer. Under 1990-talet kan man således förvänta sig en förhållandevis snabb omvandling av denna sektor och en viss exponökning av högförädlade livsmedelsprodukter. De beräkningar som
Volym 2 s. 298Tabell 13.9 Skyddadvaruproduktion 1987- 2000 1987 Årlig procentuell
förändring 1988 2000
- Förädlings- Antal arb. värde timmar Förädlings- Arb. Mdr. kr. Milj. timmar värde timmar
| Skyddad livsmedelsind. | 10,7 | 70,6 | 1,4 | 1,0 - |
| Trävaruind." | 9,5 | 64,2 | 1,2 | 1,2 - |
| Grafisk ind. | 15,1 | 99,9 | 2,3 | -0,6 |
| Jord- och stenvaruind. | 6,6 | 35,3 | 2,0 | 1,9 |
- Jord- och skogsbruksamt
| fiske | 28,7 255,3 | 2,0 | 1,4 - |
| Byggnadsindustri | 62,3 449,1 | 2,2 | 0,1 |
| Totalt | 132,9 974,4 | 2,0 | -0,6 |
aExklusive sågverk. Källa: Finansdepartementet.
viss uppgång i livsmedelssektoms produktion medan gjorts pekar på en däremot sysselsättningen väntas sjunka.
Trävaruindustrin exklusive sågverk och andra konkurrensutsatta delar har uppvisat stora konjunkturvariationer inom ramen för en på längre sikt ganska stabil utveckling under 1970- och 1980-talen. Branschen är i mycket hög grad beroende av byggnadsverksamhetens utveckling. En viss ökning av produktionsvolymen förväntas äga rum under 1990-talet.
Den grafiska industrin är en utpräglad hemmamarknadsindustri, även om en viss importökning ägt rum under l980-talet. Under l980-talet har produktionen ökat förhållandevis snabbt framförallt till följd av en ökad industriell efterfrågan. En fortsatt expansion beräknas äga rum under 1990-talet. Produktionsvolymen uppskattas öka med ca 2,3 °/oper år samtidigt som sysselsättningen förväntas sjunka.
1 den skyddade sektorn finns branscher som är avskärmade från internationell konkurrens antingen genom gränsskydd eller andra regleringar, eller genom naturliga hinder som mycket höga transportkostnader. Sektorns faktoranvändning är snarlik den i den arbetsintensiva sektorn. Om de politiskt betingade hindren för internationell handel tas bort kommer företag och branscher att utsättas för det strukturomvandlingstryck och strategival som gäller för den arbetsintensiva sektorn.
Mot zjänstesamhället En stor del av den ekonomiska aktiviteten i näringslivet sker inom den privata tjänstesektom. Dess betydelse diskuteras i bilaga 17 till Långtidsutredningen 1990 Statens industriverk, 1990b. Som framgick av tabell 13.2 uppgår tjänstesektoms förädlingsvärde till knappt 30 % av BNP. Det motsvarar ca 85 % av förädlingsvärdet i de fyra vamproducerande sektorerna. Ur sysselsättningssynpunkt är tjänstesektom än mer betydelsefull. I varuproduktionen sysselsattes ca 1,2 miljoner människor år 1987 mot drygt 1,4 miljoner i tjänstesektom. Under resten av 1990-talet beräknas den privata tjänstesektom växa något snabbare än näringslivet i övrigt.
Volym 2 s. 299Tabell 13.10 Sysselsättningi tjänstesektom 1987
| Bransch | Antal sysselsatta l00-tal |
| Distributionstjänster | 603,3 |
| Partihandel | 199,3 |
| Detalj handel | 3 l 4,2 |
| Restaurang, hotell | 89,8 |
| Kommunikationstjänster | 289,1 |
| Samfárdsel | 2 5,2 l |
| Post | 54,5 |
| Teletjänster | 19,4 |
| Produktionstjänster | 335,4 |
| Bank | 72,7 |
| Försäkring | 22,4 |
| Fastighetsförvaltning | 57,3 |
| Uppdragsverksamhet | l 83,0 |
| Övriga tjänster | 304,7 |
| Renhållning | 43,5 |
| Undervisning, vård m.m. | 118,9 |
| Rekreation, kultur | 46,5 |
| Reparationer, personliga tjänster | 95,8 |
| Totalt | l 535,2 |
Källa: Statensindustriverk, Privat tjänstesektor, bilaga 17till Långtidsutredningen 1990.
Antalet sysselsatta inom sektorn förväntas stiga till drygt 1,5 miljoner personer.
Den privata tjänstesektom består av ett flertal olika delbranscher, se tabell 13.10. Det finns betydande skillnader mellan tjänstesektorns olika delar. En del är kapitalintensiva, andra har en stor andel kunskapsintensiv produktion.
Inom branschen för distributions- och kommunikationstjänster är det framför allt transporttjänster som kommer att växa under l990-talet. Dyrare privatbilism och satsningar på kollektivtrafik beräknas medföra en snabb expansion de närmaste åren. Telemarknaden står också inför stora förändringar som en konsekvens av att ny teknik införs, avregleringar och internationalisering. En viss expansion kan förutses.
Bank- och försäkringsbranschen bedöms genomgå en fortsatt strukturomvandling under l990-talet, se kapitel 14. Det är både teknisk utveckling, framväxten av nya regelsystem och en fortsatt internationalisering som påverkar denna branschs framtid.
Den snabbast växande branschen inom tjänstesektom är dock uppdragsverksamhet. Mellan 1980 och 1987 ökade antalet sysselsatta inom denna bransch med 5 % om året. Uppdragssektom sysselsatte 1988 drygt 137000 personer fördelade på 18000 arbetsställen. Denna sektor består således av många små företag. Den snabbast växande delbranschen var databranschen, men även andra verksamheter som byggkonsulter och annons- och reklamverksamhet utgör betydande verksamhetsoråden inom denna bransch. Uppdragssektom väntas expandera snabbt även under 1990-ta1et, uppskattningsvis med drygt 5 % per år.
En av de grundläggande drivkrafterna bakom tjänstesektorns utveckling
Volym 2 s. 300är den ökade kunskapsintensiteten i näringslivet. Allt fler av de sysselsatta inom industrin arbetar med information av olika slag och allt färre med den rent fysiska hanteringen av produktion och distribution av varor. Det växande kunskapsbehovet medför dels en ökande andel tjänstemän inom industrin, dels en större efterfrågan på externt producerade tjänster. l tjänsteproduktionen finns stordriftsfördelar som leder till att specialistföretag växer fram, ofta små men dock mycket specialiserade.
Tjänstesektorn är betydelsefull för utrikeshandeln. Av den totala utrikeshandeln uppskattas handel med tjänster till ca 20 25 % statistiken
på detta område är dock synnerligen bristfällig. Tjänstehandeln visade tidigare ett exportöverskott, men det har under den senaste l5-års perioden vänts i ett underskott. Denna förändring återspeglar vissa strukturella förskjutningar i tjänsteproduktionen. Exportöverskotten finns inom de traditionella men stagnerande svenska tjänstesektorema såsom sjö-
- fart.
Tjänstehandelns utveckling under 1990-talet är svår att prognosticera. Den kommer delvis att bero på vilka resultat de pågående förhandlingarna, den s. Uruguayrundan, kommer att leda till. Målet för förhandlingarna är att åstadkomma ett multilateralt regelverk på tjänsteområdet. Resultatet av förhandlingarna om Sveriges relationer till EG kommer också att stor betydelse för tjänstehandelns och hela sektorns fortsatta utveckling.
13.4¶Utbildning och forskning en strategisk konkur-
Volym 2 s. 300-
rensfaktor
Utvecklingen av det moderna samhället har till stora delar byggt på arbetskraftens kunskaper, färdighet och attityder. Kunskapskapitalet har under senare år blivit än mer väsentligt för Sveriges ekonomiska utveckling genom att näringslivet i en allt större utsträckning består av kunskapsintensiv varu- och tjänsteproduktion. Forskning och utbildning blir därmed allt mer betydelsefulla.
l högteknologiföretag är andelen tjänstemän med högskoleutbildning mer än 20 gånger så stor som andelen i typiska importkonkurrerande arbetsintensiva industrier. Förändringar i industristrukturen kan ställa betydande krav på ett ökat utbud av bl.a. högskoleutbildad arbetskraft. Samtidigt kan ett ökat utbud av utbildad arbetskraft skapa förändringar i industrins struktur. I diskussionen om den kunskapsintensiva industrins utveckling under 1980-talet konstaterades att brist på tekniker har varit en hämmande faktor för vissa branschers utveckling. Utbildningsnivån i svenskt näringsliv framstår också som förhållandevis låg vid en jämförelse med motsvarande branscher i konkurrensländerna.
Den demografiska utvecklingen understryker utbildningssektorns betydelse. Under 1990-talet minskar de ungdomskullar som träder in på arbetsmarknaden. Arbetskraften förskjuts därmed mot en allt större andel äldre. Konkurrensen om ung arbetskraft kan komma att öka och ett resultat kan bli att allt färre ungdomar går vidare mot högre utbildning Ohlsson och Broomé, 1988.
Volym 2 s. 301Användningen högutbildade inom det privata näringslivet varierar
av mycket mellan olika branscher. l en omfattande analys av utbildningsanvändningen inom framför allt näringslivets olika delar visas i bilaga 13 till Långtidsutredningen 1990 Ohlsson, 1990, hur olika kategorier av utbildad arbetskraft har utvecklats under 1980-talet, setabell 13.1
Tabell 13.11 Andelentekniker och ekonomerinom respektivesektori tillverkningsindustrin 1977 och 1988 Procentuellaandelar i respektive sektor
Tekniker Ekonomer
1977 1988 1977 1988
Kapitalintensiv produktion 22,6 22,5 7,8 7,0 Arbetsintensiv produktion 14,6 13,5 7,7 7,3 Kunskapsintensiv produktion 30,8 34,6 7,1 8,0 Forskningsintensiv
| produktion | 45,0 | 45,5 | 6,0 | 6,3 |
| Skyddad produktion 14,0 | l 1,3 | 5,3 | 5,6 | |
| Totalt | 26,7 | 28,2 | 6,8 | 7,0 |
Källa: Ohlsson 1990, Kunskapsbildning för industriell förnyelse, bilaga 13 till Långtidsutredningen 1990.
Mellan åren 1977 och 1988 ökade andelen tekniker inom hela tillverkningsindustrin från 26,7 % till 28,2 °/0. Om man delar upp teknikerna i gymnasieutbildade och högskoleutbildade framstår den högre utbildningsnivån inom industrin ännu tydligare. Andelen tekniker med grundexamen från universitet eller högskola växte med närmare 50 °/0medan tekniker med enbart gymnasieutbildning sjönk. Andelen ekonomer var i stort sett oförändrad. De allt fler teknikerna återspeglar dels förändrade intensiteter inom de olika sektorerna, dels förskjutningar mellan sektorerna. Högutbildade utgör för ex. den forskningsintensiva sektorn mer än hälften av det totala antalet sysselsatta.
Utbildning för högre tillväxt
UtbildningeiFbetydelse kan delvis illustreras med hjälp av den modell användes i kapitel 10. l den delades arbetskraften in i två kategorier; som hög- respektive lågutbildade. Genom att ändra sammansättningen mellan dessa två kategorier kan vissa uppskattningar av utbildningssystegrova roll göras. En effekt ökad utbildning är att arbetskraftens mets annan av fördelning på yrkeskategorier, ökar och möjallmänna kompetens, oavsett snabbare produktivitetsutveckling. En känslighetsanalys har geliggör en fångar båda dessa aspekter på utbildningssystemets roll. nomförts som alternativet med fler högutbildade antas att det totala arbetskraftsutbul detsamma i basscenariot, att de högutbildade ökar från det är som men till 19 %. Den genomsnittliga produktiviteten antas också öka med 16 % 0,1 °/0 år. När tillgången på högutbildade växer får de en långsammare per löneutveckling, medan de lågutbildades löner stiger snabbare än i basscediagram 13.5. Denna förskjutning påverkar i sin tur den relativa nariot, se
Volym 2 s. 302Diagram 13.5 löneutveckling då andelenhögutbildadeökar år 2000
Index 1988:100 Lög- 200 utbildade D Högutbildade
140- -------------------------- --
120- ------------------------- --
100---
80----
50--
40 --
20--
1988 Bosscenorlo Fler högutbildade
Källa: Finansdepartementet.
kostnadsutvecklingen för de olika sektorerna. Den kunskapsintensiva sektorn får en gynnsammare situation, och drar därmed till sig arbets-
mer kraft och kapital samtidigt som dess produktion stiger, se tabell 13.12. Totalt sett ökar näringslivets produktion med 0,2 °/0.År 2000 är BNP
ca därmed 18 miljarder kr. större i 1989 års penningvärde. Det kan jämföras med statens anslag till utbildningsområdet som år 1989 4 miljarder kr.
var
Modellberäkningarna resulterar i en långsammare löneutveckling för högutbildade när deras andel ökar. Resultatet bekräftar den historiska utvecklingen under ett par decennier i Sverige. Om den kommer att realiseras under 1990-talet beror dock på fler faktorer än de som beaktas i modellen. Bl. a. kommer den ökade intemationaliseringen att göra att arbetskraftsrörligheten blir större. Därmed påverkas utbudet arbets-
av kraft i Sverige av svensk lönenivå jämfört med utländsk.
Om en långsammare löneutveckling för högutbildade realiseras kan
man förvänta att efterfrågan på högre utbildning dämpas. En skarp progressivitet i skattesystemet skulle accentuera denna elfekt. Här finns ett dilemma som bör uppmärksammas. Av samhällsekonomiska skäl är det motiverat att satsa på ökad utbildning, men om motiven i form av en högre lön efter skatt minskar kommer inte högre utbildning att efterfrågas i den utsträckning som är önskvärd. Dessa effekter mildras genom den skattereform
som nu planeras men de bör också uppmärksammas vid utformningen
av ex. utbildnings- och studiestödssystemen för l990-talet.
De grova kalkyler som redovisats ovan fångar inte olika sektorers bero-
Volym 2 s. 303Tabell 13.12Ökad satsningpå högreutbildning Förändring den procentuella tillväxttakten 1988 2000jämfört med basscenariot
-
Produktion Sysselsättning
Kapitalintensiv produktion 0,2 0,l Arbetsintensiv produktion 0,3 0,0 Kunskapsintensiv
| produktion | 0,4 | 0,2 |
| Skyddad produktion 0,1 | -0,l | |
| Bostäder och energi 0,3 | 0,1 | |
| Privata tjänster | 0,2 | 0,1 |
| Näringslivet totalt | 0,2 | 0,0 |
| Offentlig sektor | 0,0 | 0,0 |
| Totalt | 0,2 | 0,0 |
Källa: Finansdepartementet.
vissa strategiska utbildningskategorier, t.ex. högskoleutbildade ende av tekniker. För det krävs förfinad analys, se Ohlsson 1990. Där en mer tillgången på tekniker varit en begränsande faktor för konstateras ex. att näringslivets utveckling speciellt i kunskapsintensiva och högteknolo- giska branscher under 1980-talet. -
Reformbehov i svenskt utbildningsväsende
Det svenska näringslivets utveckling under 1990-talet mot mer kunskapsoch tjänsteproduktion, liksom inriktningen mot allt mer baserad varuspecialiserade produkter medför att kunskapsbildning blir viktig för fömynäringslivet. Den ökade intemationaliseringen och den betydelse elsen av förändringsförmågan har för ett framgångsrikt näringsliv understrysom ker också detta behov. Utbildningssystemet har varit och kommer mot ovanstående bakgrund under de närmaste decennierna att spela avgörande roll för också en ekonomins utveckling. Dess förmåga sig till förändrade förhålatt anpassa landen blir viktig för att tillgodose näringslivets behov. Samtidigt diskuterar utbildningssektoms funktion för bl.a. som man den ekonomiska utvecklingen är det nödvändigt att understryka att målen för skola och utbildning är vidare än att tillgodose näringslivets behov. Dess roll förmedla intellektuella och etiska värden är viktig för såväl att individ samhälle. All utbildnings uppgift, såväl offentlig som annan, som underlätta den enskilde individens personlighetsutveckling, hävda är att grundläggande värden och inom vilken den ekonomiska och ge en ram teknologiska utvecklingen kan hanteras. Mot bakgrund samhällsutvecklingen och utbildningssystemets grundav uppgifter diskuteras i bilaga 22 till Långtidsutredningen 1990 läggande Andrén, fl. l990 utbildningssystemets roll inför nästa sekel. Några av m. bilagans principiella utgångspunkter redovisas nedan och i faktarutan sammanfattas del de konkreta förslag som diskuteras. en av
Volym 2 s. 304De vidgade behoven av utbildning kan inte endast tillgodoses inom den offentliga sektorn. Den offentliga utbildningen bör inriktas på grundläggande baskunskaper och färdighetsträning som inte är branschspeciñk eller tidsbunden. Dessutom bör den specialistutbildning krävs för som grundforskning eller inom verksamheter drivs i offentlig regi i huvudsom sak finansieras med offentliga medel. Detta är nämligen verksamheter som annars inte kan förväntas få en samhällsekonomiskt rimlig omfattning.
UTBILDNINGSREFORMER FÖR 2000-TALET Grundskolan och gymnasieskolans två första år slås till samman en enhetlig 13-årig skola mellan 5 och 17 år. Mjukare övergång mellan barnomsorg och utbildning. Årskurserna bör avskaffas och ersättas med en modulindelning som möjliggör en större flexibilitet och en individorienterad utbildning med successivt ökade valmöjligheter och specialisering.
Den nuvarande yrkesnomenklaturen kommer att bli allt inademer kvat i framtiden. Utbildningen bör därför läggas mot breda komupp petensområden, ex. vård, processindustri eller skogsbruk. 4. Ökat samarbete mellan den ordinarie grundskolan och KOMVUX. Studierna skall vara möjliga att avbryta på olika nivåer för att senare återkomma.
Gymnasieskolans sista år blir det första året i fortsatt utbildning en vid en regional högskola. Högskoleutbildningen bör omfatta två eller fyra år, beroende på linje.
En klarare åtskillnad mellan universiteten inklusive fackhögskolor med fasta forskningsresurser och regionala högskoleenheter bör åstadkommas. Universiteten bör koncentreras på grundforskning, forskarutbildning och specialistutbildning med nära anknytning till forskarutbildningen. i
Regionala högskoleenheter som också skall finnas inom universi- teten skall tillhandahålla övrig högskoleutbildning - och utveckla specialkurser i nära samarbete med näringslivet i regionen. Dessa högskoleenheter bör samverka med universiteten såatt högskolans utbildning och lärare får en nära forskaranknytning.
Vuxenutbildning och personalutbildning sker idag i många olika fonner och organiseras av olika huvudmän. Samordning bör formaliseras genom en grupp med representanter för olika lokala intressen såsom företagens personalutbildningar, KOMVUX, AMU och gymnasieskolan.
Källa: Andrén m.fl. 1990, Utbildning för 2000-talet, bilaga 22 till Långtidsutredningen 1990.
Volym 2 s. 305Ansvaret för den yrkesinriktade utbildningen och den tillämpade forskningen bör i princip ligga utanför den offentliga sektorn.
Den demografiska utvecklingen mot en allt äldre yrkesverksam befolkning och näringslivets behov av kunskapsbildning kommer att öka vidareutbildningens betydelse. Arbete och utbildning blir därmed allt mer sammanvävda i framtiden. En förändrad arbetsorganisation och en mer kundorienterad produktion ställer personalutbildningen inför nya utmaningar. Det kommer att krävas både breda utbildningar på olika teoretiska nivåer och specifik kunskapsuppbyggnad i olika företag och förvaltningar. För att klara framtidens krav på detta område krävs en samordning mellan olika utbildningsgivare.
Utbildningssektorns finansiering och organisation bör sesöver. Framtidens skola måste utformas så att det skapas motiv för lärare, elever och föräldrar att förnya den. Det kan bl. a. åstadkommas genom en decentralisering så att den enskilda skolan får beslutanderätt när det gäller utbildningens närmare utformning. De olika skolorna kan därigenom utveckla en egen profil. Den framtida organisationen och finansieringen av utbildningssektorn är mycket viktig och bör uppmärksammas mot bakgrund
av utbildningens betydelse.
De förslag som förs fram i bilagan till Långtidsutredningen 1990 syftar alla till att göra utbildningssektorn mer funktionsduglig och anpassad till 1990-talets och 2000-talets problem. Tankegångama bör bli föremål för en fortsatt diskussion. Utbildningssektorn kan successivt behöva reformeras för att den skall fylla den uppgift som krävs för att svenskt näringsliv skall kunna utvecklas mot mer kunskapsbaserad produktion av såväl tjänster som varor i en alltmer internationaliserad miljö.
13.5¶Infrastrukturen
Volym 2 s. 305Omvandlingen av det svenska samhället från industri till informationsoch kunskapssamhälle ställer krav på infrastrukturen. Det har också medfört att begreppet infrastruktur i dag av en del anses omfatta även sociala investeringar såsom utbildning och informationsspridning vid sidan om traditionella fysiska infrastrukturinvesteringar i bl.a. transportnät och energisystem. För att förstå drivkrafterna bakom ekonomisk utveckling är det nödvändigt att anlägga ett brett perspektiv. Utbildningssektorns roll har diskuterats i ett tidigare avsnitt. I detta avsnitt skall därför enbart behandlas transport- och kommunikationsområdet.
Även effekterna utbyggd infrastruktur kan svåra att
om av en vara kvantifiera i termer av ökad produktivitet och tillväxt skall infrastrukturens betydelse inte underskattas. Följer man den historiska utvecklingen i ett land eller en region framgår det vilken betydelse infrastrukturens utveckling har för ekonomins struktur och tillväxt. Sveriges industrialisering påverkades både till förlopp och karaktär av infrastrukturens utbyggnad.
Transport- och kommunikationssektom i vid mening utgör en mycket stor del av den totala samhällsekonomin. Närmare var sjunde person är sysselsatt inom någon del av denna sektor. Sysselsättningens fördelning på delbranscher visas i diagram 13.6. Det har också uppskattats att ca 7 % av
Volym 2 s. 306Diagram 13.6 Sysselsättningi den utvidgadetransport- och kommunikationssektorn år 1987
Sjöfart Luftfart Taxi Reparationer Stödtjdnster Jdmvög Spörvög Tele Byggnads Post Handel Lastbil Tillverkning u I u u r 0 20 40 50 80 100 120 140 160 Tusental sysselsatta
Källa: Snickars, F. 1990, Samhällsekonominstransport- och kommunikalionsförsörjning, bilaga 16till Lángtidsutredningen 1990.
Diagram 13.7 Antalet person-och lastbilar resp. person- och godstransportarbete 1970-1987 Index 1970 1OO
Person- 170. bilar
transport I arbeta 150.. ..4
-- Lastbilar - - - Godstransport arbeta
90 I U I I U I | I I I I I
1970 1975 19130 1955 79190
Volym 2 s. 306Källa: Snickars, F. 1990, Samhällsekonominstransport- och kommunikationsförsörjning, bilaga 16 till Lângtidsutredningen 1990.
Volym 2 s. 307de totala produktionskostnaderna for ett genomsnittsföretag och mellan 15 och 20 °/0 hushållens disponibla inkomster används till transporter
av och kommunikationstjänster. Dessa utgifter har också stigit under senare år, framför allt for hushållssektorn. En detaljerad analys av transport- och kommunikationssektorn görs i bilaga 16 till Långtidsutredningen 1990, Snickars, 1990.
Transportmarknaden kan delas upp i två delmarknader, en for gods och
for persontransporter. Transportarbetet är ett sammanfattande mått på en omfattningen gods- och persontransporter. Det påverkas av såväl sträc-
av kan den volym transporteras. Under 1970- och 1980-talen har
som som persontransportarbetet vuxit snabbare än godstransponarbetet, eller med närmare 50 %, diagram 13.7. Personbilarna svarar for ca tre fjärdedelar
se
persontransportarbetet. Ökningen i persontransporterna återspeglas i av
t.o. m. något större uppgång i antalet personbilar. en
Ungefär tredjedel av alla godstransporter sker med lastbil. Antalet
en lastbilar har ökat snabbt under 1970- och 1980-talen eller med närmare 70 %. Under 1980-talet ökningen betydligt snabbare än godstransport-
var arbetets tillväxt.
Investeringarna inom transport- och kommunikationssektorn har varit i stort sett stabila i reala termer de senaste 25 åren, dock med vissa svängningar, diagram 13.8. I slutet av 1970-talet sjönk de men under 1980-
se talet skedde å andra sidan viss återhämtning, vilket medförde att
en infrastrukturinvesteringarnas nivå i dag är ungefär lika hög som i slutet på
1960-talet.
Diagram 13.8 Investeringar i transport- och kommunikat nssektorn 1963-1988
Miljorder kr El Anläggningar 1980 års priser
I Maskiner 15
12-w
10-
a.
1983 1988 1973 1978 1983 1988
Källa; Snickars, F. 1990, Samhällsekonominstranspon- och kommunikationsförsörjnmg, bilaga 16till Långtidsutredningen 1990.
Volym 2 s. 308Diagram 13.9 Investeringari anläggningarinom olika delaravtransport- ochkommunikationssektorn 1963 1988- Miljarder kr 1980 års priser El Post och tale Väg Flygplats I Hamn I spårväg och buss I Järnväg
1963 1968 1973 1978 1983 1988 Källa: Snickars,F. 1990, samhällsekonominstransport- och kommunikationsförsörjning, bilaga 16 till Långtidsutredningen 1990.
Det har dock skett en omfördelning av investeringarna. Telekommunikationsinvesteringarna har i stort sett fördubblats, medan investeringar i vägar och gator sjunkit drastiskt, se diagram 13.9. Det kan vara värt att notera att de privata investeringarna även omfattar de statliga afársverkens investeringar.
Tabell 13.13 1nfrastrukturinvesteringar i kommunikationssektorn. Investeringar per ar Miljarder kr., 1988års priser
| 1963-1988 1988 | 1989-2000 Hög | Låg | ||
| Järnväg | 1,38 | 1,75 | 4,08 | 2,6 |
| Spårväg | 0,56 | 0,32 | 0,68 | 0,5 |
| Väg | 6,20 | 4,09 | 6,29 | 2,3 |
| Hamn och sjöfart | 0,54 | 0,12 | 0,34 | 0,3 |
| Flyg | 0,45 | 1,14 | 0,68 | 1,5 |
| Post | 16 | 0,58 | 0,51 | 0,9 |
| Tele | 2,40 | 2,96 | 3,40 | 4,1 |
| Totalt | 11,69 | 10,96 | 15,98 | 12,2 |
Källa: Snickars,F. 1990, Samhällsekonominstransport- och kommunikationsförsörjning. bilaga 16till Långtidsutredningen 1990.
Volym 2 s. 309l tabell 13. 3l sammanfattas utredningens bedömning av investeringar i byggnader och anläggningar i ett hög- och ett lågalternativ för 1990-talet. De utgår i första hand från de bedömningar som gjorts av olika affársverk och sektormyndigheter Snickars, 1990. Lågalternativet är en framskrivning trenden för de senaste 10 åren. I högalternativet summeras därav emot alla de projekt som idag finns med i de olika sektormyndigheternas och alfársverkens planer för 1990-talet. Dessa redovisas kortfattat i det följande. l kapitel 12 diskuterades trafikens miljöproblem. Där konstaterades att förutsättning, om än inte tillräcklig, för att klara miljömålen under en 1990-talet är att det görs betydande investeringar i kollektivtrafik. En utbyggnad den järnvägsbundna trafiken är också angelägen av näringsav politiska och regionala skäl. Det nuvarande svenska järnvägsnätet byggdes för 100 år sedan i ett samhälle med annan bebyggelse och näringsca en struktur än dagens. SJ:s och banverkets planer för järnvägsinvesteringar summerar till drygt 4 miljarder kr. år i högalternativet under l990-talet. I dessa siffror per bl. Västkustbanan och sträckan från Göteborg till Oslo. Mälar- och ryms a. Svealandsbanan, Götalandsbanan, Ostkustbanan samt olika investeringar i stockholmsregionen. Dessutom blir snabbtågsförbindelser mellan de största städerna möjliga. Med dessa satsningar blir investeringsnivån i järnvägar under 1990-talet än tre gånger så hög som den varit i mer genomsnitt under de senaste 25 åren. Trots ett ökat utnyttjande har investeringarna i vägnätet under det senaste decenniet varit förhållandevis låga. En genomgång av olika projekt befinner sig under utredning leder fram till bedömningen att investesom ringarna i högalternativet kan komma att uppgå till drygt 6 miljarder kr. år under l990-talet. Jämfört med investeringsnivån 1988 är det en per ökning med 40 %, det innebär samtidigt endast en återgång till den ca men investeringsnivâ som rådde på 1960-talet. Av de övriga delsektorerna inom transport- och kommunikationssektorn visar de planer som finns en uppgång av investeringarna inom teleområdet. Den ökade datoranvändningen, växande intemationaliseringen och ökande andelen tjänsteproduktion har medfört att efterfrågan stigit och resulterat i ökade investeringar sedan slutet på 1970-talet. Under 1990-talet beräknas denna trend fortsätta. Totalt uppskattas investeringar i telekommunikationssektorn till 3,4 miljarder kr. per år i högalternativet. Totalt investeringarna i kommunikationssektom under sett summerar 1990-ta1et till drygt 170 miljarder kr. i högalternativet och till drygt 130 miljarder kr. i lågalternativet. lnvesteringsbehoven inom transport- och kommunikationsområdet refrågan hur de skall kunna finansieras. Två olika aspekter kan vara ser värda att lyfta fram i detta sammanhang. Den ena gäller frågan hur investeringarna finansieras; via statsbudgeten, avgifter eller med privata medel. Den andra aspekten rör vilket samhällsekonomiskt utrymme det finns för infrastrukturinvesteringar den omfattning som högalternativet av redovisar. I basscenariot i kapitel 10 har antagits investeringsutveckling inom en kommunikationssektom är i nivå med den historiska trenden, alltså som
Volym 2 s. 3103l0
lågaltemativet i tabell 13.13. Ökade satsningar inom detta område i enlighet med planer som nu utarbetats skulle innebära ytterligare 40 miljarder kr. i investeringar under 1990-talet. En sådan satsning medför ökad att en andel av ekonomins resurser måste överföras till investeringsvaruproducerande sektorer och till byggnadssektorn. Utrymmet för konsumtion blir mindre. lnfrastrukturinvesteringar på ca4 miljarder kr. per år under 1990talet sänker exempelvis utrymmet för privat konsumtion med 0,1 °/0per år. På längre sikt kan man dock räkna med att tillväxten kommer att öka till följd av en förbättrad infrastruktur. En väl utbyggd infrastruktur minskar kostnaderna för såväl privat som offentlig verksamhet. Dessa kostnadseffekter kan vara tydligt mätbara. På längre sikt får infrastrukturen också en vidare betydelse att den kan genom vara en förutsättning för att nya typer av ekonomisk verksamhet skall kunna uppstå. Denna kollektiva nytta som en väl fungerande infrastruktur medför är betydligt svårare att mäta. En infrastrukturinvestering får ofta positiva externa effekter för andra än den som genomfört investeringen. Det innebär att de prissignaler som uppstår på en fri marknad och ger motiv för investeringar inte är tillräckliga för att en samhällsekonomiskt önskvärd investeringsnivå skall nås. Det är mot denna bakgrund som investeringar i infrastruktur till övervägande del har finansierats med skattemedel och styrts genom politiska beslut i Sverige liksom i andra länder. I takt med att de offentliga ñnansema blivit alltmer ansträngda och att skattetrycket har stigit har det blivit allt svårare att finansiera infrastrukturinvesteringar. Det gäller såväl kommunala som statliga investeringar. Olika alternativa fmansieringslösningar har därför diskuterats under de senaste åren. Det är viktigt att de olika finansierings- och styrmodeller som utarbetas leder till att samhällsekonomiskt motiverade infrastrukturprojekt kan komma till stånd. SOU 1989: 112.
13.6¶Regionala aspekter
Volym 2 s. 310Den regionala utvecklingen i Sverige påverkas av många olika faktorer. Den utan tvekan viktigaste är dock strukturomvandlingen i näringslivet. Det förändrade branschmönstret år 2000 kommer att medföra en annan regional struktur än dagens. Även på aggregerad nivå kan konstaom man tera hur mycket en viss bransch skall expandera eller kommer att krympa är det svårt att därifrån fastställa de regionala konsekvenserna. Tillväxtförutsättningarna varierar mellan regioner bl. till följd olika tillgång a. av på arbetskraft med olika utbildning samt infrastrukturens omfattning och struktur. Arbetsställenas lönsamhet varierar också kraftigt inom samma bransch. Från det historiska mönstret kan ändå vissa slutsatser dras om den troliga utvecklingen under 1990-talet. Olika aspekter på den regionala utvecklingen diskuteras i bilagorna l2 och 18 till Långtidsutredningen 1990 Expertgruppen för forskning om regional utveckling, 1989 och Statens industriverk, 1990a. Under 1980-talet har förändringarna i den regionala utvecklingen från 1960- och l970-talen fortsatt, om än i en lugnare takt. Koncentrationen av
Volym 2 s. 311Sveriges befolkning till Storstockholm har fortsatt. l början av 1970-talet bodde 18 °/0av landets totala befolkning i Stockholms län. Den andelen ca har vuxit med ungefär procentenhet. l de regioner i Sverige som hade en en minskande befolkning under 1970-talet har befolkningsminskningen fortsatt under 1980-talet, särskilt gäller det Bergslagen och nedre Norrland. De ekonomiska skillnaderna mellan regionerna är också betydande. Ett sätt att fånga dessa är att beräkna hur stor andel av den totala inkomsten i regions befolkning erhåller. l diagram 13.10 visas hur varje landet som en läns andel inkomst och infrastrukturinvesteringar har varit i genomav snitt under perioden 1973 1988 i förhållande till länets befolkningsan- del. Stockholms inkomstandel ligger betydligt över dess befolkningsandel. Trendmässigt har denna andel sjunkit sedan 1973, de senaste åren har dock viss ökning ägt Av övriga regioner är det endast Göteborgsen rum. och Bohus län har en inkomstandel som är större än länets andel av som befolkningen. l Malmöhus län inträffade ett skift i början på 1980-talet då länets befolkningsandel blev större än inkomstandelen. För övriga regioär befolkningsandelen större än inkomstandelen. Störst skillnad är det ner i Småland och Sydsverige. Ett centralt instrument i regionalpolitiken har varit investeringar i infrastruktur. Den genomgripande strukturomvandlingen under 1970-talet, medförde att basindustriema i många orter slogs ut, tvingade fram som långsiktiga åtgärder för att stimulera ekonomisk utveckling. Genom att investera i infrastruktur har avsikten varit att skapa nya förutsättningar för långsiktigt gynnsam utveckling av näringsliv och sysselsättning. en
Diagram 13.10 Andelen befolkning, inkomster och infrastrukturinvesteringar i respektive län Index befolkningandel: 100
I I
Lünsbokstov Anm. Varje läns värde utgör ett genomsnitt för åren 1973- 1988. Källa: Snickars, F. 1990, Samhällsekonominstransport- och kommunikationsförsörjning, bilaga 16till Långtidsutredningen 1990.
Volym 2 s. 312Diagram 13.11 Andelen industrisysselsattai olika län år 1985 Procent
Medeltol " för riket ---- --
QCDEFGHIKLMNOPRSTUWXYZAB
CD Lönsbokstov Källa: Folk- och bostadsräkningen 1985.
Fördelningen av infrastrukturinvesteringar skiftar än inkomsterna mer mellan länen, sediagram 13.11. Stora investeringar i infrastruktur har gjorts i Norrland. Det kan dock vara värt att konstatera att infrastrukturinvesteringama har förskjutits under 1980-talet från norra Norrland till nedre Norrland. Bergslagen har också en förhållandevis hög andel. Den steg i slutet 1970- och början 1980av av talet när industrikrisen var som allvarligast. Av de tre storstadsregionerna är det framför allt Stockholm har mycket hög andel de totala som en av investeringarna i infrastruktur. Stockholmsregionens höga andel är framför allt resultatet av omfattande investeringar i telekommunikationsanläggningar. Näringslivets regionala fördelning är viktig vid bedömning den en av regionala utvecklingen under l990-talet. I diagram 13.1 visas industrisys-l selsättningens länsvisa fördelning 1985. I sydöstra Sverige, Bergslagen och Västernorrland är industrisysselsättningen mycket hög, vilket gör dessa landsändar relativt känsliga vid en snabb strukturomvandling induav strin. Den offentliga sektorn betydelse för sysselsättningen har ökat mycket kraftigt sedan början på l970-talet. Tillväxten i offentlig sysselsättning har varit likartad i de olika länen, se diagram 13.12. Den snabba tillväxten i offentlig sektor har således bidragit till att skapa jämnare sysselsätten ningsutveckling i landets olika regioner. Basscenariots utveckling med en relativt snabb tillväxt i näringslivet och en, jämfört med 1970- och l980-talen, förhållandevis långsam utveckling av offentlig konsumtion innebär en risk för att de regionala spänningama kan komma att växa under l990-talet.
Volym 2 s. 313Diagram 13.12 Andelen sysselsattainom olfentlig sektor år 1985 Procent
i lMedeltul
för riket
-
C D
Lünsbokstov Källa: Folk- och bostadsräkningen1985.
Vilka regioner kan då tänkas bli mest utsatta under det kommande decenniet Genom att göra det starka antagandet att den regionala fördelningen av de olika industribranschema är oförändrad år 2000 jämfört med år 1987 är det möjligt att belysa de branschvisa effekterna av 1990-talets industriutveckling, setabell 13.14.
Tabell 13.14 ndustrisysselsättningens fördelning på olika regioner år 1987 och år 2000
| Region | 1987 2000 Verkstads- Kunskaps- | industri intensiv exkl. varv | industri | |
| Hela riket | 100 | 94 111 | ll2 | |
| Östsverige | 100 101 114 | 116 | ||
| Sydöstsverige | 100 | 94 1 12 | 115 | |
| Sydsverige | 100 | 89 114 | 112 | |
| Västsverige | 100 | 93 108 | 108 | |
| Mellansverige | 100 | 93 1 10 | 11 1 | |
| Norra Sverige | 100 | 93 115 | 120 | |
| Storstadskommuner | 100 100 1 13 | 109 | ||
| Regioncentra | 100 | 95 112 | l 16 | |
| Stora industrikommuner 100 | 97 111 | 111 | ||
| Små industrikommuner 100 | 89 109 | 112 | ||
| Semiperifera kommuner 100 | 93 112 | 1 17 | ||
| Perifera kommuner | 100 | 92 117 | 118 | |
| Bergslagen | 100 | 89 109 | 105 | |
| SydöstraSverige | 100 | 95 112 | 112 |
Källa: Finansdepartementet.
Volym 2 s. 314Den totala industrisysselsättningen beräknas sjunka med 6 % mellan år 1987 och år 2000. De regionala beräkningsexemplen tyder på att industrisysselsättningen i de östra delarna av landet ökar med l % medan industrisysselsättningen i Norrland sjunker med 7 %. Det är tillväxt inom den kunskapsintensiva industrin som medför att dessa båda regioner bedöms
en förhållandevis gynnsam utveckling. Sydsverige och Bergslagen riskerar enligt beräkningarna att den sämsta sysselsättningsutvecklingen fram till år 2000. Den höga koncentrationen av arbetsintensiva industribranscher respektive järn- och stålindustri skapar den oförmånliga utvecklingen. Industrisysselsättningen i Bergslagen beräknas sjunka med 11°/0 under l990-talet.
Ett annat sätt att närma sig frågan om hur det regionala mönstret i framtiden utvecklas är att dela in landet efter Då förefaller det
orttyp. som om l990-talet skulle medföra ökad befolkningskoncentration. Stor-
en stadskommunerna
och olika regioncentra får alla i detta räkneexempel en sysselsättningstillväxt som är snabbare än i riket helhet. Hårdast
som förefaller de små industriorterna kunna komma att drabbas.
13.7¶Sammanfattning och slutsatser
Volym 2 s. 314Det svenska näringslivet har genomgått en snabb strukturomvandling under efterkrigstiden. Bedömningar av utvecklingen till år 2000 pekar på att omvandlingen kommer att fortsätta med oförminskad styrka. Mönstret kommer dock att förändras något. De kapitalintensiva industribranscherna bedöms växa långsammare under 1990-talet, vilket sammanhänger bl.a. med stigande elpriser och ökade miljökrav. Den kunskapsintensiva industrin blir i stället den snabbast växande industrisektorn i Sverige. Även tjänstesektorn bedöms komma att växa snabbt.
Den näringslivsstruktur som växer fram under l990-talet ställer krav på näringspolitiken. Den bör vara av generell natur och underlätta ekonomins funktionssätt. Erfarenheterna av en politik inriktad på att plocka fram framtida vinnare på de internationella marknaderna är inte goda. Såväl satsningar på utbildningssystemet som mer traditionella investeringar i transport- och kommunikationer kommer däremot att väsentliga
vara för att den utveckling som skisserats skall kunna äga rum.
Utbildningssektorn är en viktig faktor vid omstruktureringen mot
mer kunskapsbaserad produktion av såväl tjänster som varor. Utbildningsnivån i svenskt näringsliv är vid en internationell jämförelse inte påfallande hög. Att höja den allmänna kompetensen är grundläggande uppgift
en för det offentliga utbildningssystemet. Det kan behöva över för att
ses utbildningssektorn skall kunna bli mer flexibel och bättre motsvara näringslivets behov under l990-talet.
Under de senaste decennierna har investeringar i vissa kommu-
typer av nikationssystem stagnerat och t.o.m. sjunkit, t.ex. på vägsidan. Ökade offentliga investeringar på kommunikationsområdet behövs under 1990talet både för att stimulera näringslivet och av miljöpolitiska skäl. Investeringar bör göras i såväl vägar och järnvägar i telekommunikationsan-
som läggningar.
Volym 2 s. 315En aktiv regionalpolitik kan också komma att vara nödvändig under det kommande decenniet eftersom de regionala spänningarna kan komma att öka. Strukturomvandlingen näringslivet riskerar att medföra att Bergs-
av lagen även under l990-talet blir en utsatt region. Dessutom kan mindre industriorter med ett ensidigt näringsliv, spridda på olika håll i landet, komma att drabbas av sysselsättningsproblem.
14¶Det finansiella systemet
14.1¶Inledning
Volym 2 s. 317Det finansiella systemet i Sverige har avreglerats i en snabb takt under l980-talet. Detta har medfört att den finansiella sektorn har förändrats och vuxit kraftigt. Att denna utveckling får konsekvenser för den ekonomiska politiken, särskilt penningpolitiken, framgår av kapitel Förändringarna i den finansiella sektorn och dess snabba tillväxt under 1980-talet motiverar ett särskilt kapitel i Långtidsutredningen 1990. avsnitt 14.2 diskuteras de finansiella marknadernas roll i ekonomin. I Därefter följer i avsnitt 14.3 en empirisk beskrivning av branschens utveckling. Avsnitt 14.4 innehåller diskussion av ett antal frågeställningar en vikt för de svenska finansiella marknaderna. Till de problem som av behandlas hör EG-integrationens betydelse, effekterna av förändringar i ägarstrukturen, s.k. branschglidning samt marknadsformer och informationssystem. Slutligen sammanfattas kapitlet i avsnitt 14.5.
14.2 Det finansiella systemets grunddrag
Samhällsekonomiska funktioner Under de senaste decennierna har det svenska finansiella systemet genombetydande omvandling. Denna har gjorts möjlig genom förändringgått en i lagstiftningen och andra regler styr verksamheten inom sektorn. ar som Framförallt under 1980-talet har en rad regleringar tagits bon och helt nya marknader vuxit fram. Finanssektorn har utvecklats från att vara starkt reglerad till i huvudsak marknadsstyrd. Vid en studie av det att vara finansiella är det därför nödvändigt att särskilt ta hänsyn till systemet regelverkets utveckling. Under 1980-talet har det finansiella systemet fått en större samhällsekonomisk betydelse, de finansiella tillgångarna och skulderna har ökat snabbare än BNP. Därmed finns det också skäl att analysera vilka egenskaper och funktioner det finansiella systemet bör ha. Samlingsbeteckningen som det finansiella systemet" eller finanssektorn inbegriper alla typer av finansiell verksamhet; bank-och försäkringstjänster, handel med värdepapper osv. Några huvudfunktioner kan urskiljas för det finansiella systemet. Finansiella transaktioner behövs i rent betalningssyfte. Monetära överföringar
Volym 2 s. 3183l8
från en agent till en annan måste kunna ske säkert och effektivt. Det är inom det finansiella systemet betalningssystemet handhas. som Det finansiella systemet gör också tidpunkterna för inkomster och utgifter mer oberoende av varandra. Om någon är villig att betala för att använda resurser i förtid går det att betalt för att senarelägga konsumtion, dvs. att erhålla ränta på sparande. En av det finansiella systemets huvuduppgifter är att kanalisera resurser från de har finansiella översom skott till de som har finansiella underskott. l och med att tillgångar och skulder skapas uppkommer också risker; ett hus kan brinna, en låntagare kan gå konkursi etc. Finanssektorn erbjuder möjligheter att sprida och prissätta dessa risker. Inom det finansiella systemet bestäms också priserna på finansiella tillgångar, t.ex. vad en aktie eller obligation är värd. Det innebär att resursallokeringen i den reala ekonomin till del beror de värderingar en av som görs inom finanssektorn. Olika agenters sparande, positivt eller negativt, skapar således ett utbud och en efterfrågan på finansiella instrument. Det finansiella är systemet dels ett transportsystem, som jämnar ut över- och underskott av pengar, dels ett informationssystem där pris, avkastning och risk för tillgång en bestäms i relation till andra tillgångar. Det finansiella systemets omfattning och storlek efterfrågan på styrs av de tjänsten som har nämnts Samhällsekonomins och lagstiftovan. ningens karaktär i övrigt bestämmer det finansiella systemets direkta utformning, t.ex. vilken typ utlåning är vanligast eller ökar i av som omfattning. Kapital och finansiella tjänster används i eller form i de flesta en annan verksamheter i samhället. Fungerar det finansiella systemet dåligt leder det till samhällsekonomiska förluster i resten av ekonomin. Om det är dyrt att låna blir ex. kapitalkrävande produktion mindre flexibel och svårare att till stånd. Samtidigt förefaller den reala ekonomin inte kräva ett avancerat finansiellt system. Det har ex. framhållits att både Japan och Förbundsrepubliken Tyskland, två av efterkrigstidens mest framgångsrika ekonomier, haft förhållandevis osofistikerade finansmarknader.
De fnansiella marknadernas särdrag
En viktig principiell skillnad mellan de finansiella marknaderna och varuoch tjänstemarknaderna är att finansiella tillgångar inte förbrukas. Även en långsiktigt varaktig tillgång som ett hus förbrukas med tiden. En finansiell tillgång har ingen annan nytta att erbjuda än just sin egenskap som tillgång. Den representerar ett värde i väntan på att bytas mot något som kan konsumeras. Detta gör att fungerande andrahandsmarknader är mycket viktiga. Att erbjuda likviditet är en av de finansiella marknadernas samhällsekonomiska huvuduppgifter. Om det omedelbart går att köpa och sälja en finansiell tillgång till en låg kostnad betecknas marknaden för denna tillgång som likvid. Det är då möjligt att snabbt göra önskade omplaceringar, vilket minskar riskerna. Höga transaktionskostnader gör byten mellan olika placeringar dyrare och leder därför till sämre likviditet. Transaktionskostnaderna inom det finansiella systemet är jämförelsevis
Volym 2 s. 319låga. Det är främst informationskostnader, snarare än fysiska hinder, som begränsar finansiell handel. Dessutom är finansiella tillgångar ofta goda substitut för varandra. Finansmarknaderna är därför mer flexibla än ex. marknaderna for industriprodukter. Stora kapitalflöden kan uppstå på kort tid då placerare flyttar sitt kapital från en tillgång till en annan. En ytterligare de låga transaktionskostnaderna är att finansiell konsekvens av verksamhet kan internationaliseras lättare än många andra verksamheter. En speciell omständighet är slutligen att räntan, som är ett av de centrala priserna inom det finansiella systemet, är ett viktigt ekonomiskt-politiskt medel. Om staten aktivt påverkar räntan, ex. genom lagstiftning, störs prisbildningen på kreditmarknaden.
Regel verkets betydelse behandlar regelverkets betydelse är det meningsfullt att skilja När man mellan två typer regleringar, dels de som syftar till att säkerställa en av enskild marknads funktionssätt och effektivitet, dels de vars motiv inte har något att göra med den aktuella marknaden men som ändå påverkar denna. Ett exempel på den första typen av regler är anti-kartellagar, medan den andra typen kan exemplifieras med de ränteregleringar och placeringsregler tidigare fanns i Sverige och som bl.a. motiverades av bostadssosom ciala skäl. l huvudsak syftar det allmänna regelverket för det finansiella systemet till att garantera att äganderätten till olika tillgångar kan överföras under säkra förhållanden. Det skall minska parternas risker och främja utbyte. Från ekonomisk effektivitetssynpunkt borde regelsystemets mål dessutom att bidra till att konkurrens och informationsspridning är tillfredsstälvara lande. i Lagstiftarna i de flesta utvecklade länder har traditionellt ägnat det finansiella systemet särskild uppmärksamhet. Anledningen är att det fiha en särställning inom samhällsekonomin. Detta nansiella systemet anses gäller särskilt bankerna. Några orsaker till detta kan urskiljas: Genom funktionen betalningsformedlare, "sparuppsamlare - som och utlånare har det finansiella systemet en central uppgift vad gäller ekonomiskt utbyte och investeringar. Förtroende och säkerhet anses vara viktigare än för andra branscher. - En banks fallissemang får större återverkningar än om t.ex. ett industriföretag går i konkurs. Det beror på att banken, förutom att vara kund och leverantör, också fungerar som positiv eller negativ lagerforvaltare av pengar. Bankerna behöver bara hålla en mindre del av inlånade medel som resten kan banken låna ut. Detta gör att en bankkonkurs kan leda reserver, till en kraftig kedjereaktion. Det finansiella systemet är kanal för den ekonomiska politiken. - en Skatter och andra regler inverkar i stor utsträckning på prisbildningen och strukturen inom det finansiella systemet. I och med att finansiellt kapital är lättrörligt kan det finansiella systemet reagera starkare på hindrande regleringar än många andra branscher och kan därmed vara svårare att styra. Ett exempel är finansbolagens tillväxt under 1970- och 1980-
Volym 2 s. 320talen, då bankernas kreditgivning var starkt reglerad. Olika skattebelastningar på finansiella tillgångar påverkar också snabbt utbud och efterfrågan till de lågbeskattade tillgångamas fördel. Utformningen av skattesystemet får därför en betydande inverkan på allokeringen kapital i samhälav let. Ett exempel på detta är de förändringar som skett på penning- och obligationsmarknaden sedan omsättningen skattebelades i januari 1989.
14.3 Utvecklingen under 1970- och 1980-talen
Regleringarna överges Under efterkrigstiden och fram t.o.m. 1970-talet var det svenska finansielsystemet starkt reglerat. Lagstiftningen gav bankerna och bostadsinstituten en särställning. Huvuddelen av verksamheten bestod av traditionell kreditgivning. Från mitten av 1960-talet till mitten av l970-talet genomfördes det s. miljonprogrammet, en miljon bostäder skulle byggas under tio år. Detta innebar en betydande samhällsekonomisk ansträngning. Banker och försäkringsbolag ålades att hålla stora mängder lågavkastande bostadsobligationer. Det blev därmed möjligt att begränsa hushållens bostadskostnader. Från mitten av l970-talet till mitten av 1980-talet ökade statens nettoupplåningsbehov kraftigt p.g. a. de växande budgetunderskotten. Till en början löstes detta i huvudsak med samma metod som användes för bostadsfmansieringen, dvs. krav på banker och försäkringsbolag att köpa obligationer. För detta kompenserade sig bankerna genom att hålla låga inlåningsräntoma. Det hämmade sparande och uppmuntrade lån. Efterfrågan på krediter blev större än utbudet. Bankerna och försäkringsbolagens uppgift att fördela kapital försvårades av de stora innehaven av obligationer. En effekt blev att en allt större kreditgivning växte upp vid sidan av det reglerade systemet. lnstitutionerna blev också allt känsligare för prisfluktuationer på obligationer i takt med det ökade innehavet. Inte heller kunde riskerna spridas bland övriga aktörer. De internationella finansmarknaderna växte samtidigt snabbt. Att avskärma Sverige från denna utveckling tedde sig allt svårare. Regleringarnas negativa återverkningar på resten av samhällsekonomin blev gradvis tydligare och deras styrande effekter avtog i takt med att aktörerna lärde sig kringgå dem. Detta ledde till den avreglering som stegvis genomfördes under l980-talet. En betydande produktutveckling har kommit till stånd efter avregleringen bl. a. genom import av idéer från utlandet. Den mest spektakulära förändringen var framväxten av en penning- och obligationsmarknad. Den innebar bl. a. att statsmakterna avstod sitt lagstiftande inflytande över kreditemas pris och kvantitet. Samtidigt uppstod emellertid ett nytt kreditpolitiskt styrmedel; genom att köpa eller sälja räntebärande värdepapper på marknaden kan Riksbanken påverka räntenivån och tillgången på pengar i kreditsystemet.
Volym 2 s. 321Diagram 14.1 Lönesummor och arbetade timmar i bank- och ñrsäkringssektorn 1970 1988- Procent av samtliga produktionssektorer
Volym 2 s. 322allmänna problemen med produktivitetsberäkningar inom tjänsteproduktion, ex. med att ta hänsyn till kvalitetsförbättringar. l nationalräkenskaperna är produktivitetsökningstakten för bank- och försäkringsbranschen na schablonmässigt satt till 2%. Med tanke på finanssektorns kraftigt ökade användning av ny teknik och nya metoder är det troligt att arbetskraftens produktivitet har ökat mer under 1980-talet. Detta är dock svårt att belägga med hjälp av tillgänglig statistik.
Ökade krav på det finansiella systemet En huvudorsak till finansbranschens starka expansion under 1970- och l980-talen var att sparandet i samhället omfördelades kraftigt. Detta ställde ökade krav på finanssektoms förmåga att förmedla kapital. Stockarna
skulder och tillgångar växte. År 1970 uppgick de sammanlagda skulderav na for den offentliga sektorn, hushållen och företagen till drygt 140% av BNP. Statens ökade skuldsättning under de följande 10- 15 åren motsvarades inte av någon neddragning av den privata sektorns skuldstock och 1988 uppgick de sammanlagda skulderna till 215% av BNP. En tydlig ökning inträffade mellan 1985 och 1986 då avregleringen av kreditmarknaden gjorde det möjligt för hushåll och företag att kraftigt öka sin upplåning.
Diagram 14.2 visar att bostadsinstitutens och statens sammanlagda utestående inhemska obligationsskuld uppgick till 35% av BNP 1970. Obligationsstocken ökade från mitten av 1970-talet pga. statens växande
Diagram 14.2 Statens och bostadsinstitutensuteståendeobligationsskuld samt statensutlandsskuld
Procent av BNP 45 -
40-
35-
30-
25-
20-
0 .-.-
. . 1 . 19.80
1970 1975 1985 1990
Källor: Riksbanken ochStatistiskacentralbyrån.
Volym 2 s. 323upplåning. Under början av 1980-talet dämpade staten sin upplåning medan bostadsinstituten ökade sin och 1988 var deras sammanlagda obligationsskuld drygt 70% av BNP, vilket motsvarade drygt 795 miljarder kr. Statens utlandsskuld ökade från en försumbar nivå under första hälften av 1970-talet till närmare 15% av BNP 1985. Från 1983 upphörde statens obligationsskuld, mätt som andel av BNP, att växa och mellan 1986 och 1987 sjönk den även beloppsmässigt. Mellan l""7 och 1988 var den beloppsmässiga ökningen obetydlig. Detta innebar större utrymme för andra låntagare på kreditmarknaden.
Bostadsinstitutens obligationsskuld har varit en stabil andel av BNP under nästan hela perioden. Detta mönster ändrades genom att kreditmarknadens regelverk omvandlades från mitten av 1980-talet. Från och med november 1985 upphävdes utlåningsbegränsningarna for bostadsinstitut, banker och linansbolag. Tillsammans med en lättad emissionskontroll gjorde det att bostadsinstituten kunde expandera både upplåning och utlåning, även tabell 14.1. Ökningen obligationsskulden uppgick till
se av 70 miljarder kr. 1986, vilket var 30 miljarder kr. mer än året innan.
Tabell 14.1 Nettoutlåning i svenskakronor Miljarder kronor
| Banker | Bostads- institut | Finans- bolag | Summa | |
| 1981 | 8 | 25 | 3 | 36 |
| 1982 | 17 | 20 | 7 | 44 |
| 1983 | 16 | 27 | 14 | 57 |
| 1984 | 13 | 38 | 3 | 54 |
| 1985 | 7 | 39 | 10 | 56 |
| 1986 | 51 | 76 | 22 | 149 |
| 1987 | 44 | 49 | 23 | 1 16 |
| 1988 | 95 | 71 | 8 | 174 |
| 1989 | 45 | 87 | 4 |
- Ställning 1989-12-31 484 589 109 °Avser dec 1988-nov1989. b Avser 891130. Källa: Riksbanken.
Under större delen av perioden var bankernas och Försäkringsbolagens obligationsinnehav en spegelbild av statens och bostadsinstitutens obligationsskulder. De år då upplåningsbehovet för budgetunderskott och bostadsñnansiering var stort användes en stor del av bankernas och försäkringsbolagens placeringskapacitet till s. prioriterade obligationer. Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet använde bankerna 20-50 % av de årliga ökningama av Finansiella tillgångar till obligationsköp. Motsvarande andel För försäkringsbolagen var 45-65 °/0. Den övervägande delen av detta utgjordes av prioriterade obligationer.
Hösten 1983 avskalfades bankernas likviditetskvoter. Ett år senare ändrades placeringsplikten för försäkringsbolag och AP-fonder, vilket innebar att de inte längre behövde behålla de obligationer de ålades att köpa. Obligationsköpens andel av den totala ökningen av Finansiella tillgångar
Volym 2 s. 324sjönk märkbart efter detta. Både banker och försäkringsbolag var nu friare i hanteringen av sina tillgångs- och skuldportföljer. Vid halvårsskiftet 1989 ägde bankerna obligationer för drygt 126 miljarder kr., vilket motsvarade mindre än 10% av deras totala tillgångar. Försäkringsbolagens obligationsinnehav uppgick samtidigt till knappt 207 miljarder kr., motsvarande över 45 % av de totala tillgångarna.
Kreditmarknaden tjänar som en viktig kanal för statsmakternas ekonomisk-politiska intentioner. Detta avspeglas i tabell 14.1. Under januari 1981 orskakade stora valutautflöden en försvagning av kronan. Riksbanken använde en rad regleringar för att strama åt likviditeten och tvinga
räntenivån och därmed vända valutaflödet. Även 1985 fick upp omsorgen om externbalansen motivera en stram kreditpolitik. Denna gång var åtgärderna av mer prispåverkande karaktär. Vid båda tillfällena dämpades dock kreditgivningen, särskilt från bankerna.
Utlåningsbegränsningarna avskaffades i november 1985, efter många decennier med olika former av kvantitativa regleringar. Effekten syns tydligt i tabell 14.1, alla tre grupper av institut ökade sin utlåning kraftigt.
Regelverket och konkurrensen När bankernas långivning blev allt mer reglerad under 1970- och 1980talen växte långivningen utanför den reglerade sektorn. En mängd finansbolag startades. Bankerna kom dock att dominera även denna sektor genom sina dotterbolag. Finansbolagen kunde ägna sig åt utlåning som bankerna var förbjudna att bedriva, t.ex. belåning av kundfordringar. Tabell 14.1 åskådliggör detta. Den tydliga dämpning av bankernas utlåningsökning, som blev resultatet av kreditåtstramningen 1985, hade inte sin motsvarighet i finansbolagssektorn. Tvärtom var finansbolagens nettoutlåning drygt tre gånger större än året innan. Det berodde för det första på att ñnansbolagen ökade sin utlåning kraftigt efter det att utlåningstaket togs bort i november 1985, vilket tyder på att de reagerade snabbare än bankerna. För det andra ökade utlåningen i form av leasing, bl.a. genom nya former av leasing för hushåll.
Finansräkenskaperna innehåller inga uppgifter om finansbolag förrän 1976, vilket visar att de är förhållandevis företeelse. År 1976 uppgick
en ny fmansbolagens finansiella tillgångar till närmare 15 miljarder kr. År 1988 hade de ökat drygt tio gånger, till över 160 miljarder kr. Under samma period var ökningen av bankernas finansiella tillgångar mindre än femfaldig, från drygt 230 miljarder kr. till närmare 1100 miljarder kr. Banker och kunder har successivt anpassat sig till en mer avreglerad marknad och bankerna har under 1988 och 1989 tagit tillbaka marknadsandelar från Finansbolagen. De konkurrensfördelar dessa hade i det tidigare regleringssystemet har till stor del försvunnit. Konkurrens mellan banker, finansbolag och bostadsinstitut har ökat betydligt p. a. att de olika instituten har mer likartade förutsättningar än tidigare.
Volym 2 s. 325Konsekvenser för företag och hushåll När statens lånebehov minskade och reglerna förändrades fick andra låntagare ett ökat utrymme på kreditmarknaden. De icke-finansiella företagen har, efter staten och bostadssektorn, behandlats som en prioriterad låntagarsektor. Likväl har företagen periodvis varit ransonerade på kreditmarknaden. Avregleringen har inneburit större finansiell frihet för företagen och ett mindre beroende av självfinansiering, vilket är viktigt inte minst för nystartade företag.
Av tabell 14.2. framgår bl. a. att bankernas nettoutlåning till hushållen begränsades starkt under kreditåtstramningarna 1981 och 1985. Hushållen reagerade märkbart på avregleringen som genomfördes i slutet av 1985. Från och med 1986 ökade hushållen sin upplåning i banker, bostadsinstitut och finansbolag. Efter en lång tids ransonering fick hushållen större frihet att själva avgöra sammansättning och nivå för sina skulder och tillgångar. En stor del av hushållen verkar då ha valt att öka sin upplåning och samtidigt utöka innehavet av bostäder, aktier m. m. Men till en del har också upplåningen finansierat en ökad konsumtion. Under 1989 har dock en dämpning av upplåningsökningen skett.
Tabell 14.2 Nettoutlåning till hushåll Miljarder kronor
| Banker | Bostads- institut | Finans- bolag | Summa | |
| 1981 | l | 19 | 1 | 21 |
| 1982 | 10 | 1 7 | 4 | 31 |
| 1983 | 9 | 14 | 6 | 29 |
| 1984 | 4 | 21 | 1 | 26 |
| 1985 | 2 | 19 | 4 | 25 |
| 1986 | 27 | 48 | 12 | 87 |
| 1987 | 38 | 25 | 14 | 77 |
| 1988 | 54 | 34 | 8 | 96 |
| l 989 | 12 | 46 | 13° -- | - |
Ställning 1989-12-31 261 305 45"
f Avser okt 1988-sep1989. bAvser 890930. Källa: Riksbanken.
Nya marknader växte fram Det hårt reglerade kreditsystemet klarade inte de ökade kraven på kreditförmedling som främst orsakades av statens ökade upplåningsbehov. l början av 1980-talet växte därför en verklig marknad för krediter fram. Omsättningen i form av köp och försäljning av standardiserade skuldebrev växte snabbt. Det är betecknande att någon tillförlitlig statistik inte finns förrän i april 1987, då Riksbanken började registrera omsättningen av statspapper, dvs. statsskuldväxlar och statsobligationer. Denna täcker det mesta av omsättningen på penning- och obligationsmarknaden, uppskattningsvis omkring tre fjärdedelar. Övrigt utgörs bostadsobligationer,
av företagscertifikat etc.
Volym 2 s. 326Den genomsnittliga dagliga omsättningen av statspapper var närmare 40 miljarder kr. under andra kvartalet 1987, därefter sjönk den successivt. Dagsgenomsnittet sjönk från knappt 15 miljarder kr. 1988 till 6,5 miljarder kr. under 1989. Troliga förklaringar är statens minskade lånebehov, inlärningselfekter och en förhållandevis lugn ränteutveckling. Vidare infördes en omsättningsskatt på handeln från och med januari 1989.
Även den svenska aktiemarknaden aktiverades påtagligt från början
av 1980-talet. Flera samverkande faktorer kan urskiljas. Devalveringarna 1981 och 1982 i kombination med förbättrade konjunkturutsikter medförde högre förväntade vinster i företagen. När placeringsplikten först lättades och sedan togs bort fick försäkringsbolagen möjlighet att placera en större andel av kapitalet i aktier. Vidare infördes skattemässigt gynnat sparande, skattefondsparande 1978 och allemanssparande 1984. Dessa medel placerades delvis i aktier.
Från 1970 till 1980 steg börsvärdet från knappt 24 miljarder kr. till drygt 56 miljarder kr De officiella noteringarna underskattar dock omsättning-
fram till 1983.. Därefter skedde en snabb värdestegring och i slutet av en december 1989 börsvärdet drygt 740 miljarder kr. Omsättningen följde
var i utvecklingsbana, och under åren 1970 o. m. 1979 omsattes stort samma i genomsnitt aktier för drygt 1,7 miljarder kr. per år. Därefter ökade omsättningen kraftigt och nådde topp på över 141 miljarder kr. 1986.
en Under år har omsättningen sjunkit. Det kan bl.a. förklaras med en
senare större försiktighet efter det stora kursfallet i oktober 1987, tvekan att sälja
Diagram 14.3 Börsvärdeochomsättning för börsnoteradeaktier 1970-1989
Miljorder kr Löpande priser 800
- ------------------------------------------------------------------------------- --
700- ----------------------------------------------------------------------------- .-
300- ------------------------------------------------------------------------------ --
-- 200- ------------------------------------------------------
1oo ----------------------------------------------------------
H
I T I I I I 1áao
1970 1975 1985 1990
Källa: Stockholms fondbörs.
Volym 2 s. 327då kurserna förväntas stiga, omsättningsskatten som fördyrar handel samt att det efter den 19 januari 1989 har blivit tillåtet att fritt köpa utländska aktier.
Börsen förser de börsnoterade företagen med en del av det kapital företagen behöver. Den övervägande delen av kapitalbehovet täcks dock genom upplåning på kreditmarknaden. Aktiemarknadens bidrag till företagens kapitalförsörjning ökade betydligt under 1980-talet. Under åren 1970 till 1980 uppgick nyemissioner inkl emissioner till utlandet och introduktioner till i genomsnitt drygt 370 miljoner kr. per år. Genomsnittet för åren 1981 1988 var över 5100 miljoner kr.
-
I och med den stora tillväxten av skuld- och tillgångsstockar ökade också riskerna. När väl fungerande marknader för aktier och obligationer växte fram kunde också marknader för derivatinstrument skapas och behovet av att skydda sig mot förluster vid pristluktuationer kunde därigenom tillgodoses. Denna typ av marknader hade inte tidigare funnits i Sverige. Handel med terrninskontrakt för statsskuldväxlar och statsobligationer startade 1984 och 1985 började handeln med aktieoptioner. Successivt infördes fler derivatinstrument och handeln växte betydligt. Även
typer av på dessa marknader har omsättningen minskat under senare år. Förklaringarna till detta är i huvudsak desamma som för den minskade omsättningen på penning- och obligationsmarknaden.
När större delen av valutaregleringen avskaffades närmade sig Sverige en frihandelssituation även på det finansiella området. Detta har ökat möjligheterna att placera i utlandet, lika väl som det ökat tillgången på utländskt kapital i Sverige. Handeln med utländska aktier över gränsen har, sedan den avreglerades i januari 1989, t.o. m. december 1989 resulterat i en nettoimport till ett värde av närmare 28 miljarder kr.
Handel över gränsen med svenska kronobligationer tilläts fr. o.m. juli 1989, vilket har resulterat i en nettoexport på drygt 36 miljarder kr. o. m. december 1989. De relativt stora flödena kan tolkas som att placerare, i Sverige och utomlands, har utnyttjat de utvidgade placeringsmöjligheter som valutaavregleringen har givit till att öka antalet instrument i sina portföljer och därmed sprida riskerna och/eller öka den förväntade avkastningen.
Sammanfattningsvis har den allmänna ekonomiska utvecklingen under 1970- och 1980-talen inneburit en kraftig ökning av verksamheten på det finansiella området. Samtidigt har avregleringen av sektorn bidragit till en betydande strukturomvandling.
14.4 Huvudfrågor inför 1990-talet
l tidigare långtidsutredningar har den framtida utvecklingen på de finansiella marknaderna analyserats bl. a. med hjälp av s. kreditmarknadsmatriser. Det är en metod som lämpar sig mindre väl när marknaderna är avreglerade. Mot denna bakgrund har analysen av utvecklingen på de finansiella marknaderna under l990-talet givits en annan inriktning. Samspelet mellan internationella, teknologiska och lagstiftningsmässiga aspek-
Volym 2 s. 328ter belyses i en diskussion om i första hand bankernas och försäkringsbranschens utveckling. Vidare diskuteras ägarstrukturen och värdepappersmarknaderna i framtiden.
Ökad internationalisering och konkurrens
Det finansiella systemet har traditionellt varit förhållandevis hårt reglerat i flertalet industriländer. Detaljerade regelverk har beskurit handlingsfriheten. men också skyddat från konkurrens, t.ex. från utlandet. Därmed har strukturomvandlingen varit långsammare än eljest. Av allt att döma kommer avregleringen att fortsätta, både nationellt och internationellt. Det kommer att ändra spelplanen och ställa krav på anpassning. Inom de europeiska gemenskaperna EG pågår ett omfattande lagstiftningsarbete som syftar till att integrera medlemsländernas finansiella marknader. Målet är att alla institutioner, oavsett ursprungsland, skall kunna konkurrera på lika villkor. Frihandel innebär att konkurrensen ökar mellan olika marknader, aktörer och produkter. Det leder till ett effektivare resursutnyttjande, vilket bör komma kunderna tillgodo i form av lägre priser. Tillgången på kapital och placeringsmöjligheter ökar, vilket välfardsvinst. Tillrepresenterar en växten i ekonomin bör därmed öka. I EEG-kommissionens rapport The costs of non-Europe görs ett försök att beräkna de samhällsekonomiska vinsterna integration inom EG. På av medellång sikt väntas hela integrationsprocessen ge upphov till extra en BNP-ökning inom EG på 4,5 °/o.Av detta uppskattas den finansiella liberaliseringen bidra med en tredjedel, bl.a. beräknas priserna på finansiella tjänster falla med i genomsnitt l0°/0. Välfärdsvinsterna finansiell inteav gration behandlas utförligare i långtidsutredningens bilagor 2 och 5 Horn och Flam, 1989, samt Svensson, 1989. Även i Sverige har under senare år en genomgripande översyn lagav stiftningen på det finansiella området påbörjats. Målsättningen är att skapa klarare och mer överskådliga regler och att främja effektiv konen kurrens. Reglerna skall bli mer konkurrensneutrala och inte särbehandla någon viss typ av institution. Vidare skall anpassningsförmåga och internationalisering främjas. I Sverige domineras den finansiella sektorn fortfarande de stora av bankerna och försäkringsbolagen. Bankerna har en stark ställning även vad gäller t.ex. bostadsfinansiering, finansbolags- och fondkommissionsverksamhet. Samtidigt arbetar den svenska finansiella sektorn under helt nya förutsättningar. Perioden från 1980-talets början har kännetecknats av hög innovationstakt, många nyetableringar etc. Därefter har den nya svenska finansmarknaden mognat under delen 1980senare av talet. Utvecklingen har lett till ökad konkurrens, uppköp finansiella av företag och samarbete av olika slag. I ökad utsträckning har etablering och upplåning skett också utomlands. Trots denna utveckling måste branschens allmänna vinstnivå fortfarande betecknas som hög. Koncentrationen och vinstnivån kommer dock att påverkas sektorn öppnas om ytterligare för utländsk konkurrens. Förändringar omvärlden har lett till tydliga reaktioner inom den finan-
Volym 2 s. 329siella sektorn. l Europa har hundratals banker och finansiella företag gått samman eller på annat sätt börjat samarbeta. Processen innehåller också fenomenet branschglidning, vilket innebär att aktörer etablerar sig på fiera delmarknader, t.ex. att en bank köper ett försäkringsbolag.
En parallell tendens är specialisering. Ett exempel är framväxten av mäklare för bl.a. värdepapper och försäkringar. En mäklare sluter inte avtal för egen del utan är enbart förmedlare. Det ställer mindre krav på kapitalresurser än att sluta avtal i eget namn. Det blir därmed betydligt lättare att etablera t.ex. en försäkringsmäklare än ett försäkringsbolag. Detta torde öka konkurrensen och flexibiliteten inom branschen.
Den kommande tioårsperioden kommer sannolikt att domineras av integrationen inom EG. En mer omfattande internationell handel, köp och sammanslagningar av företag osv. gör att efterfrågan på kapital och finansiella tjänster ökar. Därmed kommer nya och större krav att ställas på den finansiella sektorn.
Några viktiga val För Sveriges del är det inte frågan om att välja mellan en reglerad eller oreglerad finansiell sektor. Det reella valet inför 1990-talet är istället hur långt avregleringen och därmed strukturomvandlingen skall drivas.
En effektivt fungerande finansiell sektor är viktig för hela samhällsekonomin. En rimlig utgångspunkt förefaller därmed vara att finanssektorn styrs av en lagstiftning som varken gynnar eller hämmar verksamheten i jämförelse med andra samhällssektorer. Avregleringen är ett steg i riktning mot en mer neutral behandling.
Om lagstiftaren bestämmer sig för att låta fri konkurrens råda på det finansiella området, nationellt och mot utlandet, kommer så gott som alla svenska delmarknader att bli beroende av utlandet. Det kräver att svenska aktörer kan arbeta på samma villkor som utländska. Exempelvis ökar då sannolikt trycket på att anpassa beskattningen av individer, företag och finansiella instrument till utländska nivåer. I annat fall kan placeringar, handel etc. komma att ske på utländska marknader. Här återkommer konflikten mellan att skapa en effektiv enskild marknad och att uppfylla målsättningar gäller andra samhällssektorer. Å sidan finns effek-
som ena tivitetsvinster med att delta i det internationella utbytet, å andra sidan kan det finnas en vilja att skydda nationell verksamhet eller att ha en avvikande beskattning.
Reglerna bör vara neutrala både gentemot andra inhemska branscher och gentemot finanssektorn utomlands. Ett exempel på att detta kan skapa problem är moms-beläggning av finansiella tjänster. Beläggs finansiella tjänster med full moms skapas neutralitet inom landet, men de svenska marknaderna missgynnas jämfört med utlandet.
Är det då överhuvudtadet nödvändigt att det finns en finanssektor som är ägd och baserad i Sverige Svaret är inte självklart ja. Det finns en mängd varor och tjänster där Sverige helt eller delvis är beroende av import, utan att detta uppfattas som ett samhällsekonomiskt problem. Däremot borde det finnas goda förutsättningar för att generera intäkter åt folkhushållet genom att skapa en internationellt konkurrenskraftig finans-
Volym 2 s. 330sektor i Sverige. Det finns ett stort kunnande vad gäller administrativa och tekniska system, den allmänna utbildningsnivån är hög och infrastrukturen är väl utvecklad.
Strukturomvandlingen fortsätter Strukturomvandlingen inom finanssektom kommer bl.a. att leda till lägre marginaler, ökad användning av teknik, mer och snabbare information och ett ökat internationellt inflytande. Traditionellt ökar också koncentrationsgraden i bransch Även de reglerna ökade
en som mognar. nya om krav på det egna kapitalets storlek torde innebära fördelar för stora enheter. I mognaden ligger också att innovationstakten kommer att dämpas. Detta gynnar sannolikt etablerade aktörer. De största förändringarna torde komma att härröra från nya tillämpningar av gamla produkter och import från utlandet snarare än att helt nya produkter skapas.
Det finns också faktorer som talar emot en ökad koncentration, i bemärkelsen att färre aktörer får en ökad makt på marknaden. En viktig faktor är den internationella konkurrensen. Om konkurrensen från utlandet är effektiv spelar det ingen roll om antalet inhemska företag är många eller få. Den svenska bilindustrin är ett exempel på detta.
En konkurrensbefrämjande utveckling är också den ökade användningen av värdepapper vid kapitalanskaffning. Detta innebär att en låntagare istället för ett direkt lån hos t.ex. en bank ger ut skuldförbindelser som är avsedda att handlas på en marknad. Bankens roll förändras då från att bevilja och äga krediten till att vara rådgivare och förmedlare. Den senare verksamheten kräver bl.a. avsevärt mindre eget kapital och konkurrensfördelama för stora institutioner blir mindre uppenbara. Utrymmet för mindre och specialiserade företag ökar och konkurrensen förstärks. Låntagarna får en ökad rörelsefrihet i och med att de blir mindre beroende av en direkt långivare.
.
Den tidigare utvecklingen har inneburit stora investeringar i avancerade tekniska system och personal. Det är dock inte givet att det även i fortsättningen kommer att krävas stora fasta investeringar för att etablera sig på en finansiell marknad. Denna typ av inträdeshinder kan komma att minska även om inte några rent teknologiska framsteg görs under l990-talet. När befintlig teknologi blir billigare, sprids och utnyttjas bättre kan det innebära väsentliga förändringar och möjligheter till skärpt konkurrens. Det kan t.ex. bli möjligt att via en enda dataterrninal utföra affärer på samtliga aktiebörser i Europa.
Under l990-talet kan vi förvänta en fortsatt hög aktivitet på det finansiella området. Som påpekats är integrationen inom EG en anledning till detta. De stora obalansema i världshandeln som diskuterades i kapitel 4 kräver också fortsatt finansiering. Detsamma gäller vissa u-länders stora skulder. Den politiska i Östeuropa kan också komma att innebä-
processen ra att en mycket stor kreditefterfrågan riktas mot det finansiella systemet i OECD-ländema. Svenska institutioner bör ha ett gott utgångsläge för att delta på denna nya marknad.
Även den finansiella aktiviteten, i Sverige och utlandet, kommer att
om fortsätta att vara hög innebär det inte att finanssektorn nödvändigtvis
Volym 2 s. 331kommer att använda mer reala resurser i form av arbetskraft o.dyl. För detta talar den kraftiga kapacitetsuppbyggnad som skedde främst under 1980-talet. Expansionen innebar att nya produkter och tekniska system togs i bruk och framförallt att dessa i ökad utsträckning standardiserades. Därmed blir resursåtgången för att sälja ytterligare en aktie eller en försäkring avsevärt lägre än tidigare.
Utgångspunkten for det resonemang som förts är att avregleringsprocessen i Sverige och i utlandet fullföljs. På grundval av dagens kunskaper förefaller detta också som en trolig utveckling. Avregleringsprocessen kan dock komma att ta avsevärt längre tid än vad som idag är planerat. Politiska förhållanden kan skifta och inom EG skall varje lands parlament godkänna alla lagändringar. Även den senaste tidens politiska utveckling i Östeuropa kan göra den europeiska integrationen mer komplicerad.
Vidare finns det starka intressen som skulle förlora på avreglering och ökad konkurrens. Marknadsimperfektioner är ofta lönsamma för de aktörer som kan utnyttja dem. Ländernas skattelagar etc. måste också harmoniseras för att deras finansiella marknader skall kunna arbeta på lika villkor. Även regelverken samordnas kvarstår ett betydande arbete för
om att överkomma skillnader i traditioner, kunskapsbarriärer etc.
En risk finns också för att avregleringen och den internationella integrationen endast temporärt skapar ökad konkurrens och fallande priser på
en det finansiella området. Faran är att en oligopolsituation uppstår efter en tid uppköp och utslagning av finansiella företag. Det är troligt att några
av verkligt stora internationella företag, ex. japanska och amerikanska banker, skulle stärka sina positioner under en sådan process. Utvecklingen efter avregleringen i Storbritanien 1986 ger ett visst stöd för detta synsätt.
Kanske bör det avslutningsvis understrykas att lagstiftningsarbetet varken inom EG eller i Sverige sker i riktning mot en ökad laglöshet. Tvärtom kan reglerna istället komma att skärpas på många områden. I Europa har lagstiftning på det finansiella området traditionellt varit mindre hård än i ex. Förenta staterna.
Bankerna får en mindre skyddad ställning Bankerna kommer under 1990-talet att påverkas av lagändringar som berör både den interna företagsstrukturen och bankmarknaden som helhet.
Bankernas tidigare särroll inom finanssektorn har börjat luckras upp. Ett exempel är inlåning på konto där bankerna fortfarande har ensamrätt enligt svensk lag. Olika substitut för kontoinlåning kan väntas få ökad betydelse vilket gör kontoinlåning till en avtagande styrkefaktor för bankerna.
De förändringar som förutses ske till följd av avregleringarna har rest frågor om hur det finansiella systemets stabilitet skall kunna garanteras. Om gränskontrollen minskar eller tas bort är det viktigt att olika länders lagstiftare har i frågan om vad som skall bevakas. Centralbanker
en samsyn och inspektionsmyndigheter kommer sannolikt att bygga ut det internationella samarbetet.
Exempelvis har myndigheternas ökade medvetenhet om de stigande
Volym 2 s. 332riskerna i bankverksamhet lett fram till en internationell överenskommelse om enhetliga och högre krav på eget kapital i banker och andra finansinstitut. För att uppnå konkurrensneutralitet bör samma placering kräva samma grad av reserver i form av eget kapital oberoende av vilken typ av fmansinstitut som står för utlåningen. Sverige har valt att fullt ut tillämpa de internationella reglerna över hela kapitalmarknaden. En internationell samordning har bedömts vara så väsentlig att nationella hänsyn fått ge vika. Kravet på större eget kapital innebär en fördyring för bankerna och leder sannolikt till omprioriteringar av verksamheter inom bankkoncernerna. Detta kan ses som ett exempel på hur lagstiftning kan komma att generera strukturella förändringar. Ändrade skatteregler kommer också att stor inverkan på bankernas verksamhet. Skatteomläggningen gör hushållen räntekänsligare. Bankernas räntenetto kan därför, både av pris- och volymskäl, komma att ett ge relativt sett minskande bidrag till resultatet. Detta kan komma att öka beroendet av avgifter. Dels ökar betydelsen att avgiftssättningen rätt av speglar kostnaderna, dels kan kraven på att avgiftsbelägga tjänster öka. Enligt den nya företagsbeskattningen kommer bankernas möjligheter att bygga upp obeskattade reserver att minska radikalt. En större del av resultatet måste hädanefter beskattas, men till en lägre skattesats än tidigare. De svenska bankernas obeskattade reserver är internationellt sett en udda företeelse och deras kapitalbas, enligt de internationella kapitaltäckningsreglerna, kommer att stärkas när reserverna beskattas. En stark kapitalbas bör vara en tillgång i den internationella konkurrensen. Beskattat eget kapital är också lättare att värdera än tidigare obskattade reserver, inte minst för utländska bedömare. Under senare år har koncentrationen på den svenska bankmarknaden ökat. Detta har lett till större konglomerat där i princip alla slag av finansiella funktioner samlas. De helt fristående instituten har blivit färre och oligopolsituationen på bankmarknaden är tydligare än tidigare. Myndigheterna kan här sägasha motstridande lojaliteter. Solida, stabila banker som kan motstå ekonomiska svackor är en förutsättning för tilltron till marknaden och därmed stabiliteten. Tillsynen underlättas också om bankerna är få och stora. Stabilitet är emellertid inte entydigt positivt utan står delvis i motsats till priskonkurrens och förnyelse. I en oligopolmarknad finns risk för trögheter i anpassningen till kundernas behov. Till stöd för bedömningen att den svenska bankmarknaden är starkt koncentrerad kan tas studier som gjorts inom t.ex. OECD. Faktorer som jämförts är bl.a. antal bankkontor per invånare, antal utländska banker och de fem största bankernas andel av samtliga bankers tillgångar. Resultaten visar att koncentrationsgraden i Sverige är hög. Mätproblemen är emellertid betydande. Hur graden av koncentration på marknaden skall bedömas beror i hög grad av hur det utländska inflytandet över marknaden värderas. En ökad utländsk konkurrens är av vikt för att förbättra produktutbudet och pressa priserna. Utländskt ägande i svenska fmansinstitut och rätten till filialetableringar kan bedömas öka efter att tidigare i stort sett varit förbjudna. Delvis är det risken för att svenska finansiella företag skall bli utestängda utomlands som har tvingat fram ett nytänkande i dessa frågor.
Volym 2 s. 333Tabell 14.3 De femstörstabankernasandelavbankernastotala tillgångar Procent
| 1960 | 1984 | |
| Sverige | 79 | 89 |
| Danmark | 46 | 57 |
Förbundsrebubliken Tyskland 18° 26 Förenta staterna 15 13 aAvser 1961. Källa: OECD.
Tabell 14.4 Antal etableradeutländskabanker
1970 1980 1986
Sverige O 0 12 Danmark O 5 8 Förbundsrebubliken Tyskland 77 213
.. Förenta staterna 79a 153 243
aAvser 1975. Källa: OECD.
Men det finns också goda samhällsekonomiska skäl för en sådan omvärdering. Effektivitet och lönsamhet är alltid svår att mäta och värdera så länge en marknad är isolerad från utländsk konkurrens. Den periodvis mycket höga lönsamheten i banker och andra finansinstitut kan t.ex. delvis antas ha varit en konsekvens av svag konkurrens. Det är dock troligt att den utländska konkurrensen kommer att vara en viktig drivkraft bakom strukturomvandlingen av den svenska bankmarknaden under 1990talet.
Också försäkringsföretagens roll förändras Försäkringsbranschen har under lång tid varit skyddad. Konkurrensen har begränsats både genom lagstiftning och ett omfattande branschsamarbete för produktutveckling och prissättning.
Under 1980-talet har lagstiftningen varit föremål för översyn. Utredningsuppdragen formulerades emellertid när Sveriges gränser på det finansiella området var relativt slutna. Många av de förslag som utredningarna presenterat rimmar därför mindre väl med den utveckling som nu pågår. Lagstiftningen på forsäkringsområdet har bl.a. därför omarbetats i mindre utsträckning än lagstiftningen för övriga delar av finanssektorn.
Det nuvarande regelverket sätter upp snäva ramar för konkurrensen när det gäller premier och produkter på livforsäkringsområdet. Ett system som underlättar för försäkringstagare att byta livförsäkringsbolag skulle mot den bakgrunden kunna övervägas. Etablering motverkas av vinstutdelningsförbudet som hindrar att vinster delas ut till aktieägare.
Mycket tyder på att premiesättning och produktutbud i framtiden kom-
att vara betydligt mer varierat än vad som varit fallet under de senaste mer
Volym 2 s. 334decennierna. En orsak är att den pågående avregleringen och anpassningen till EG kommer att öka konkurrensen från utländska
bolag. En annan faktor är det minskade
samarbetet inom branschen. Samordning och enhetliga regler har blivit mindre betydelsefullt, bl.a. har en tidigare kartellöverenskommelse om gemensam premiesättning av livförsäkringar sagts upp och bolagen har börjat anlita mäklare som försäljningskanal. Tidigare fanns en intern överenskommelse mellan bolagen att inte sälja försäk-
om ringar via mäklare.
Skattesystemet har under de senaste åren bidragit till en kraftig expansion av sparandet i pensionsförsäkringar. Med de riktlinjer hittills
som dragits upp för skattereformen kommer försäkringssparandet även i fortsättningen att behandlas gynnsamt jämfört med andra inhemska sparformer.
Skattereformen innebär emellertid att avkastningen på försäkringssparande i framtiden kommer att beskattas hårdare i Sverige än i flera andra länder. De frihetsgrader som tidigare funnits i fråga beskattning
om av sparande har reducerats väsentligt genom valutaliberaliseringen. Sammantaget medför detta naturligvis en risk för att del det långsiktiga
en av sparandet flyttar utomlands. Genom att införa en premieskatt på utländska livförsäkringar försöker lagstiftaren reducera de kapitalflöden kan
som bli konsekvensen av en högre inhemsk beskattning.
Under senare år har s.k. branschglidning mellan olika finansiella verksamheter blivit vanligare. Branschglidningen mellan banker och försäkringsbolag har yttrat sig inte bara ökad konkurrens sparandet
genom en om utan även genom att båda typerna av institut väsentligt utvidgat sina verksamheter på det finansiella området. Genom ett brett utbud finan-
av siella tjänster erbjuds kunderna en samlad lösning på sina finansiella problem. Det har även blivit vanligt med samarbetsavtal mellan banker och försäkringsbolag, där det normala är att bankerna säljer livförsäkringar via sina kontorsnät.
En långtgående form av branschglidning är när olika finansiella företag går ihop i samma koncern. Den svenska lagstiftningen medger emellertid inte starka organisatoriska samband mellan försäkringsbolag och andra finansiella företag. Banker kan överhuvudtaget inte äga aktier i försäkringsbolag och de senare får endast äga aktier i banker eller andra finansiel-
företag motsvarande maximalt 5% av röstvärdet. Banker och försäkringsbolag kan inte heller ingå som systerföretag i en holdingbolagskoncern. Det är främst förbudet mot att driva annan rörelse som hindrar försäkringsbolagen från att skaffa sig starka intressen i andra finansiella verksamheter. Försäkringsbolag har emellertid kommit att äga finansbolag direkt eller indirekt via sina pensions- och personalstiftelser eller i samverkan med närstående intressegrupper och kan på så vis ändå ägna sig åt annan finansiell verksamhet. På liknande sätt förbereder nu flera banker betydande engagemang i livförsäkringsbolag.
Frågan är om starka organisatoriska samband mellan försäkringsbolag och andra finansiella företag skall tillåtas i Sverige. Framväxten av olika organisatoriska modeller som lagstiftningsmässigt är tillåtna,
men som ändå kan sägasstrida mot intentionerna i den gällande lagstiftningen, visar att en snar lösning av problemen kring branschglidningen är mycket ange-
Volym 2 s. 335Diagram l4.4 Branschglidning
Holdingbolagsmodellen
Holdingbolag
l l Försäkrings- Bank Finansbolag bolag
Dotterbolagsmodellen
Försäkrings- Bank bolag
Försäkrings- Finans- Bank Finansbolag bolag bolag
lägen. Annars finns risken för att svenska försäkringsinstitut missgynnas i den internationella konkurrensen. Inom EG finns dock ännu ingen enhetlig politik utarbetad för sambandet mellan banker och försäkringsbolag.
Institutionsägandet ökar
Ägarutredningens kartläggning av ägarförhållandena på den svenska börvisar på fortsatt institutionalisering och ökad koncentration i sen en svenskt näringsliv. Hushållen har bidragit till den ökande institutionaliseringen att det skett förskjutning från fysiska personers direktäggenom en da andel börsvärdet till indirekt ägande via olika fonder, en utveckling av drivits på de skattelättnader som varit förknippade med allemanssom av fonder och tidigare även av de s.k. aktiesparfondema. En allt större andel aktiestocken har därigenom kommit att innehas av institutioner av med fördelaktiga skattemässiga villkor. Framför allt har den största ägaren ökat sin andel av röstetalet. Alla aktieägare har möjlighet att utöva inflytande i ett enskilt bolag att varje aktie berättigar dess innehavare till rösträtt vid bolagsgenom stämman. Möjligheterna för ägare att kontrollera ett enskilt företag en bestäms emellertid inte enbart röstetalet utan även av regler bl. a. för av hur rösträtten får utnyttjas och den övriga ägarstrukturen. Att koncenav trationsgraden ökat under 1980-talet innebär därför inte automatiskt att den största ägarens kontroll stärkts, även om så i allmänhet tycks vara fallet.
Volym 2 s. 336En viss koncentration är ofta en förutsättning för en fungerande resursövervakning i företagen. En hög koncentration i näringslivets ägarstruktur, i den meningen att ett begränsat antal ägare kontrollerar stor del de en av totala produktionsresurserna, kan emellertid strida mot behovet av en mångsidig prövning av näringslivets resurser. Syftet med ett aktieinnehav varierar normalt mellan olika ägarkategorier. Innehav kan dels ses som en ren portföljinvestering och vara ett resultat av en placeringsstrategi, dels vara en konsekvens av en strävan att uppnå effektivitetsvinster genom att kontrollera verksamheten i företaget. Ägarkategorierna skiljer sig bl. a. på det sätt de ger uttryck för sin uppfattning om företagets skötsel och inriktning. Ett sätt att signalera sin uppfattning är att Förändra sin ägarandel, ett annat att med bibehållen ägarandel på olika sätt förmedla sin uppfattning till företagsledningen. Den ägare som handlar på det senare sättet kan sägasutöva en mer aktiv ägarroll. Den ökade institutionaliseringen innebär att en allt större andel av börsaktierna kommit att innehas av institutioner med legala begränsningar i fråga om förvärv av aktier i enskilda företag. Sådana begränsningar gäller för försäkringsföretag, aktiefonder, aktiespar- och allemansfonder, fjärde och femte AP-fonden samt löntagarfondema. Effekten av de legala begränsningarna kan bli att resursövervakningen i företagen försvagas. Denna konsekvens måste dock vägas mot de fördelar fondsparande faksom tiskt innebär för många småsparare, vilka kan minska både transaktionsoch informationskostnader. Som kontrollerande ägare i enskilda företag förekommer främst fysiska personer, investmentföretag och icke-finansiella företag. Strävan efter kontroll av enskilda företag har under senare år intensifierats bl. a. genom ett ökat antal offentliga uppköpserbjudanden. Intresset för att motarbeta förändringar i ägarstrukturen, som inte vunnit den sittande företagsledningens gillande, har också ökat. Ett sätt att öka företagsledningens inflytande och minska ägarnas övervakningsmöjligheter korsvist är genom ägande, dvs. ett ägande där två företag äger aktier i varandra. Kombineras flera olika ömsesidiga ägarsamband med varandra kan företagsledningen i praktiken göra sig helt oberoende av ägarna. Frågan är vilka effekter förändringar i ägarstrukturen får för företagens effektivitet. På basis av hittills gjorda studier är det inte möjligt att generellt ange vilken betydelse den fortsatta institutionaliseringen och den ökade koncentrationen i de svenska storföretagen haft för företagens effektivitet och förnyelseförmága. De studier analyserat sambanden melsom lan en viss ägarstruktur och företagens effektivitet är motstridiga och ofta svårtolkade Ägarutredningen, 1988. Den hårdnande internationella konkurrensen kommer sannolikt att leda till fler företagsköp utomlands, i viss utsträckning även kan komma som att påverka ägarstrukturen i de svenska företagen. En anpassning Sveriav ges regelsystem så att det harmoniserar med motsvarande inom EG torde innebära uppluckringar i nuvarande begränsningar för utländska intressenters möjligheter till ägande i svenska företag. En annan faktor som på sikt skulle kunna påverka ägarstrukturen i svenskt näringsliv är om s. erbjudandeplikt införs. Med erbjudandeplikt menas att den som förvärvar mer än en viss andel av aktierna eller
Volym 2 s. 337röstetalet i ett marknadsnoterat företag skall vara skyldig att erbjuda samtliga ägare i detta bolag att till honom försälja sina aktier till samma pris. Ett förslag om erbjudandeplikt vid 33 l/3 % av rösterna har framlagts av EG-kommissionen. Med en så låg gräns för erbjudandeplikt skulle flertalet av de största aktieblocken i de svenska börsbolagen inte kunna överlåtas utan att erbjudandeplikten träder i funktion. Därigenom skulle kostnaderna för kontrollägarskiften öka, vilket skulle kunna bromsa strukturförändringar i näringslivet.
En förutsättning för att näringslivets riskkapitalförsörjning skall vara effektiv är att det sker en bred prövning av aktiemarknadens olika investeringsprojekt. För att en sådan prövning skall komma till stånd bör handeln ske mellan ett någorlunda stort antal aktörer som agerar oberoende av varandra och som sinsemellan skiljer sig åt i fråga om riskbenägenhet, kompetens, placeringsinriktning och tidshorisont. Ett ökat utländskt ägande av aktier i svenska företag skulle kunna bidra till att öka mångfalden ytterligare.
l den mån branschglidningen mellan banker och försäkringsbolag löses genom fler organisatoriska samband kan det komma att få konsekvenser för ägarstrukturen, främst i den finansiella sektorn. Om ex. försäkringsbolag i framtiden tillåts äga banker kommer de att kunna utöva ett mer aktivt ägaransvar än vad som är möjligt idag till följd av de begränsningar som gäller försäkringsbolagcns aktieinnehav.
Värdepajppersmarknaderna,teknologin och regelsystemet
De nya värdepappersmarknader som vuxit fram under de senaste decennierna, anses ibland både onödiga och svårförståeliga. Accepterar man att det är kombinationer av risk och avkastning och inte aktivt ägande, som styr många marknadsdeltagares agerande är det lättare att förstå tanken bakom det senaste årtiondets finansiella innovationer. Nya värdepapper representerar oftast ett nytt sätt att förpacka kombinationer av risk och avkastning. Ett bra exempel är indexoptioner. Genom att skapa ett värdepapper vars värde är baserat på ett aktieindex kan man enkelt erhålla den kombination av risk och avkastning som representerar hela aktiemarknaden, utan att man behöver köpa alla de olika aktier som finns på marknaden.
Dagens data- och informationsteknologi kan komma att ändra marknadsstrukturen kraftigt. Datoriserad global spridning av information möjliggör ett informationsflöde regionalt och globalt av en helt annan dignitet
Diagram 14.5 Sökprocessi en marknadutanrespektivemedett informationssystem Köpare Säljare Köpare Sämre
Volym 2 s. 338än tidigare. Diagram 14.5 åskådliggör överlägsenheten hos marknad
en med ett fungerande informationssystem.
En konsekvens av datoriseringen är att behovet av mellanhänder minskar. Det är fullt möjligt att placera ut terminaler hos större placerare och låta dem delta direkt på marknaden. Det är sannolikt att sådana önskemål reses i takt med att allt fler lär sig vad teknologin kan åstadkomma. En sådan utveckling kommer att göra mellanhänderna mer beroende av att förädla sina tjänster och produkter, t.ex. i form av kunskap om enskilda värdepapper och marknader. Den rena transaktionstjänsten blir av mindre betydelse.
På samma sätt som slutkunderna kan komma att handla direkt på marknaden är det också möjligt att placera ut terminaler från Londonbörsen i Stockholm eller omvänt. Finns bara efterfrågan på tjänsten kommer man att skapa globala handelssystem där de order som lämnas sänds till den börs som för ögonblicket erbjuder bästa pris. Man närmar sig därmed lärobokens modeller med omedelbart arbitrage vid prisavvikelser. Tekniken finns i dag men det är närmast lagstiftningen som ligger efter. För att en värdepappersmarknad skall fungera räcker det emellertid inte med att ha moderna informations- och handelssystem. Minst lika viktigt är att metoderna för att genomföra betalningar och att registrera förändrade ägandeförhållanden fungerar. Det krävs således ett betydande internationellt samarbete för att standardisera bl.a. värdepapperstyper, betalningsflöden och betalningstidpunkter.
Allt fler värdepapper kommer att hanteras i kontoform, ungefär på samma sätt som man länge har gjort med pengar. Konceptuellt är det ingen större skillnad mellan pengar och andra värdepapper även om de senare ofta är svårare att definiera och har fler och andra egenskaper. Värdepapperscentralen VPC inför för närvarande ett kontobaserat system för aktier och obligationer. Under hösten 1990 kommer dagens system att läggas om, aktiebreven försvinner och aktiehanteringen blir helt datoriserad. Penningmarknadscentralen PMC håller på att bygga upp ett liknande system för hantering av framför allt stats- och bostadsobligationer. Optionsmarknaden har redan från starten varit helt kontobaserad. Den här utvecklingen innebär att transaktionssystemen på den svenska värdepappersmarknaden bör kunna fylla de krav på funktionalitet som ställs både nationellt och internationellt.
Sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det önskvärt att värdepappershandeln fungerar på ett sådant sätt att transaktionskostnaderna i vid bemärkelse minimeras. Fyller marknaden kraven på effektivitet, producerar den likviditetstjänster med en låg real resursförbrukning samtidigt som priserna har ett gott informationsinnehåll.
Staten utövar ett betydande inflytande över värdepappersmarknaden. Därmed har man också stora möjligheter att påverka effektiviteten i det finansiella systemet. För det första påverkar lagstiftningen och regelverket marknadernas struktur och för det andra kan staten agera direkt genom ägande eller annat inflytande.
Värdepappersmarknadskommitten VMK har nyligen lagt fram sitt betänkande. Om VMK kommer att ligga till grund for kommande lagstiftning kommer den svenska lagstiftningen att vara i linje med vad som gäller
Volym 2 s. 339utomlands. Det är svårt att på de finansiella marknaderna hitta en balansgång mellan självreglering de på marknaden vet bäst hur som agerar den fungerar i detalj och lagstiftning som kan bli mycket detaljerad och konserverande. En lagom reglering inkluderar med nödvändighet en ganska allmän lagstiftning vad bör gälla. Enskilda frågor får som anger som sedan delegeras till de kontrollmyndigheter eller branschorgan som skall tillämpa lagen. Bankinspektionen, eller liknande, får härigenom en mycket
viktig roll. VMK föreslår bl. att fondkommissionärerna tillåts att hålla större a. handelslager i aktier än tidigare, samtidigt föreslås att blankningsförbudet avskaffas blankning är när lånar en aktie och säljer den på marknaman den för återgälda lånet vid ett tillfälle. Båda förslagen kommer att senare underlätta aktiehandeln. Framför allt skapar man större möjligheter för att handel marknadsgaranter en aktör som garanterar att alltid köpa genom och sälja visst värdepapper komplement till dagens handel, som i ett som huvudsak är baserad på kundorder och mäkleri. De här förändringarna kan potentiellt ändra strukturen på marknaden om nya aktörer finner det
lönsamt att bedriva verksamhet som marknadsgaranter. Utöver att utforma regelverket uppträder staten som stor aktör på marknaderna. Statens uppfattning hur marknaderna borde fungera är om därför betydelse. Riksbanken använder numera penning- och obliav stor gationsmarknaden i penningpolitiken. Riksgäldskontorets val av obligationer, emissionstekniker och återförsäljararrangemang är också till viss del normgivande för hur obligationsmarknaden kommer att fungera. Stahar också ett starkt inflytande över själva transaktionskedjan. Staten ten majoriteten börsstyrelsens ledamöter, PMI Penningmarknadsinutser av formation startades på initiativ från Riksbanken, staten är hälftenägare i VPC och Riksgäldskontoret och Riksbanken är delägare i PMC som är under uppbyggnad. Därutöver spelar Riksbanken en mycket central roll när det gäller betalningsväsendet i stort. I transaktionssystemet förefaller det endast optionsmarknaden som i dagsläget inte har ett direkt vara statligt inflytande. Det här betyder det finns fyra finansmarknadsmonopol vid 1990att talets ingång. Fondbörsen, värdepapperscentralen och penningmarknadsbaserade på lagstiftade monopol lagstiftningen centralen kommer att vara för PMC är ännu inte klar medan det privatägda OM på optionsmarkna-
den har ett de facto monopol. decentraliserade transaktionsstrukturer eller andra former Andra mer ägande är fullt tänkbara. Vad det till syvende og sidst handlar om är av skall tillåtas att dominera de stora transaktionssystemen på vem som värdepappersmarknadsområdet och på vilka grunder De här frågorna har lösts på olika sätt i olika länder. Givet den rådande situationen med ett statligt inflytande i kombination med snabb internationalisering stort en har för att inom det valda systemets ram skapa staten ett ansvar effektivitet. Vidare bör eventuella privata de facto monopol som uppträder vinstmaximerare regleras i en eller annan form om inte inhemska som alternativ etableras eller konkurrensen från utlandet är tillräckligt stor.
l ett internationellt perspektiv kommer sannolikt de koncentrationstendenser likviditet att medföra ett fåtal stora marknadsplatser som generar
Volym 2 s. 340Diagram 14.6 Marknaderna flätas samman
London New York
där man handlar med värdepapper av global betydelse. Sverige kan bli
en regional marknad i ett internationellt sammanflätat system. Graden
av överlappning mellan Stockholm och andra marknader bestäms av effektiviteten inom det svenska systemet. Hög effektivitet leder till liten överlappning medan låg effektivitet kan leda till att den svenska cirkeln i diagram 14.6 töms. Skall detta förhindras förutsätter det helhetssyn
att en på finanssektorn kommer till uttryck i det regelverk skapas. Olika
som lagar och regler som styr verksamheten bör vara inbördes konsistenta. Därutöver bör regelverket behandla finanssektorn neutralt i förhållande till andra svenska branscher och finanssektorn utomlands. Svenska särlösningar inom olika delar av det finansiella systemet leder långsiktigt till att det kan bli svårt att framgångsrikt deltaga i den internationella utvecklingen.
14.5 Sammanfattning och slutsatser
Kapital och finansiella tjänster är en grundläggande förutsättning för praktiskt taget all ekonomisk verksamhet. Detta kapitel har belyst de snabba strukturförändringarna i det finansiella systemet under 1980-talet samt diskuterat några utvecklingstendenser inför framtiden.
Det finansiella systemets huvuduppgifter är att handha betalningar, förmedla kapital mellan de som har finansiella överskott respektive underskott, att prissätta och sprida finansiella risker samt allokera kapital genom att bestämma priser på finansiella tillgångar. Det finansiella systemets funktionssätt har därför stor betydelse för samhällsekonomins effektivitet.
Under efterkrigstiden och fram till 1970-talet var den svenska finanssektorn starkt regelrad. Under 1980-talet har en rad regleringar tagits bort och
Volym 2 s. 341marknader har kunnat växa fram. Finanssektorn har utvecklats helt nya från en starkt reglerad till en i huvudsak marknadsstyrd sektor.
Integrationen inom EG kommer att utöva ett avgörande inflytande på det finansiella systemet under l990-talet. Ökad finansiell frihandel innebär starkare konkurrens mellan olika marknader, aktörer och produkter. Det leder till ett effektivare resursutnyttjande, vilket kan förväntas komma kunderna tillgodo i form av lägre priser och bättre produkter. En ökad användning av värdepapper, effektivisering och internationell integration
värdepappersmarknaderna kommer att bidra till detta. Tillväxten i av ekonomin kommer att främjas av en effektivare finanssektor.
Det val som Sverige står inför på 1990-talet gäller hur långt avreglering-
och därmed ñnanssektoms strukturomvandling skall drivas. Om Sverien
fullt ut vill kunna tillgodogöra sig fördelarna av internationellt utbyte ge torde långtgående anpassning det svenska regelverket bli nödvändig.
en av
Det förefaller troligt att efterfrågan, regelverket och den tekniska utvecklingen driver fram en branschstruktur som kännetecknas av både stora heltäckande finanskoncerner och små specialiserade företag.
15¶Välfärd och fördelningsfrågor
15.1¶Inledning
Volym 2 s. 343tidigare kapitel har intresset fokuserats kring den makroekonomiska l utvecklingen och de strukturella och stabiliseringspolitiska problem som
förknippade med till stånd balanserad ekonomisk utveckling. är att en ekonomiska politiken har emellertid vidare syften. I samspel med Den andra politikområden skall den bidra till att både öka välfärden och
den rättvist. Betydligt fler aspekter än vad som kan fångas i fördela långtidsutredningens analysram för den ekonomiska utvecklingen måste
då beaktas. I kapitel 3 argumenterades for att målen för den ekonomiska politiken
bör välfärdsorienterad inriktning. Frågan i avsnitt 15.2 är hur ges en mer sådant ekonomiskt-politiskt välfärdsmål förhåller sig till välfärden i ett ett individuellt perspektiv. Därefter diskuteras i avsnitt 15.3 utvecklingen för
de komponenter räknas in i välfärden. Resten av kapitlet några av som handlar fordelningsfrågoma. I avsnitt 15.4 redovisas några drag i om utvecklingen inkomst- och förmögenhetsfordelningen under de senaste av 20 åren. En speciell aspekt på fordelningsfrågoma, nämligen jämställdhe-
mellan män och kvinnor, behandlas i avsnitt 15.5. I avsnitt 15.6 ten diskuteras några de problem och utmaningar fördelningspolitiken av som sannolikt ställas infor under 1990-talet. Kapitlet sammanfatkommer att
tas i avsnitt 15.7.
15.2¶Välfärdsbegreppet
Volym 2 s. 343I kapitel 2 mål och medel i den ekonomiska politiken diskuterades om om det är möjligt formulera mål är direkt kopplade till välfärden att som mer än traditionella mål som BNP-tillväxt, bytesbalans etc. En slutsats var att sådant välfärdsorienterat mål åtminstone teoretiskt kan forrnuleett - i termer av begreppet nationalförrnögenhet. ras Nationalförmögenheten defmeras nuvärdet av framtida konsumsom Konsumtion skall i detta sammanhang ges en mycket vid tionsmöjligheter. tolkning och innnefatta rad andra aspekter än vad som traditionellt en konsumtion. Det kan t.ex. gälla värdet fritid, god miljö, betraktas som av
hälsa etc. Nationalförmögenheten är bestämd tillgången på alla de materiella av immateriella möjliggör framtida konsumtion i denna och resurser som mening. Det innefattar naturresurser som ger både rekreationsvärde vida råvaror, kapital i form maskiner byggnader och infrastruktur samt och av
Volym 2 s. 344mänskligt kapital i form av arbetskraft, kunskap, fungerande social organisation etc. En poäng med nationalförmögenhetsbegreppet är att välfärd knyts till alla de resurser som möjliggör konsumtion och inte till konsumtionsnivån i sig. En konsumtionsnivå som reducerar nationalförmögenheten, dvs. en resursförbrukning som överstiger investeringarna, kan således förvara enad med en välfärdsförlust. Nationalförmögenhetsbegreppet är därmed också ett sätt att beakta den traditionella kritiken mot ekonomisk tillväxt. En snabb konsumtions- eller produktionstillväxt samtidigt försämrar som miljön eller medför utslagning av människor, kan reducera framtida konsumtion och ter sig därmed tveksam ett nationalförmögenhetsperspekur tiv. Även det finns starka teoretiska om argument för en nationalförmögenhetsansats, är den också förenad med problem. Hur skall framtida konsumtion värderas gentemot konsumtion nu Hur skall olika komponenter i ett utvidgat konsumtionsbegrepp vägas och framför allt hur skall samman man finna empiriska mått på alla de resurser som bör vägas in i nationalförmögenheten Det finns risk för att hänvisningar till sådant inte en som går att mäta får legitimera felaktiga beslut eller underlåtenhet fatta att obehagliga beslut. Nationalförmögenheten kan alltså ett välfärdsmått på nationell ses som nivå. I teoretisk och empirisk forskning om välfärd är det emellertid oftast den individuella välfärden som står i centrum. Men även i dessa sammanhang, t.ex. i levnadsnivåundersökningama, är utgångspunkten liknande en resursorienterad syn på välfärden den ligger bakom nationalförsom som mögenhetsbegreppet. En individs välfärd definieras där hans förfosom gande över resurser att under givna förutsättningar medvetet kontrollera och styra sina levnadsvillkor. Måttet på välfärd är knutet till tillgången på och möjligheterna att utnyttja sådana direkt eller indirekt resurser som ger individen ett ökat handlingsutrymme. Det är detta handlingsutrymme som är välfärden. Begreppet "livschanser, definierat reella möjlighesom ter att göra meningsfulla val, har ibland använts med som synonymt välfärd. I olika empiriska undersökningar har de resurser som genererar välfärd konkretiserats i bl.a. följande komponenter: 0 Ekonomiska inkomst och förmögenhet resurser - 0 Arbetsmarknad möjligheten att jobb och god arbetsmiljö - en O Fritid, rekreation och kultur 0 Boende tillgång till bostad och boendestandard - 0 Kunskaper och tillgång till utbildning O Hälsa och tillgång till vård O Säkerhet till liv och egendom 0 Politiska resurser, dvs. möjlighet att påverka politiska beslut 0 Social förankring familj, sociala kontakter - Detta sätt att uppfatta välfärdsbegreppet har vissa implikationer. Välfärd knyts till möjligheterna att välja snarare än till resultatet av olika val. Inkomstens storlek, eller konsumtionsnivån, kan inte mått ensam ses som på välfärd. Snarare är det den potentiella inkomst är möjlig för som en individ att uppnå som är intressant. Exempelvis är den observerade
Volym 2 s. 345inkomsten delvis uttryck för individens val, t.ex. mellan arbete och fritid.
Det är vidare inte tillgången på resurser som i sig ger en individ välfärd utan snarare de möjligheter som är knutna till olika resurser. Dessa är beroende av det sammanhang där resurserna används. Vad som krävs for att en individ skall uppnå vissa "livschanser" det kan gälla ett bra
jobb", "en god hälsa varierar över tid, och i viss mån mellan olika
etc. grupper i samhället. En individs tillgång på resurser måste alltid relateras till dessa krav. Det har vidare betydelse för välfärden vilka möjligheterna är att faktiskt utnyttja resurser, vilket bl.a. är beroende av hur olika marknader fungerar. l vissa sammanhang kan t.ex. sociala kontakter vara
betydelsefulla for vilka valmöjligheter som står öppna än tillgång till mer ekonomiska resurser; vilken roll utbildning spelar för möjligheterna på arbetsmarknaden kan variera. Enligt denna tolkning kan inte heller välfärd jämställas med "välbefinnande", dvs. den subjektiva upplevelsen av tillfredsställelse, som bl.a. beror på hur anspråk formas och hur väl olika valmöjligheter tas till vara. Välfärden är knuten till de faktiska och inte till de upplevda levnadsbetingelserna.
Det resursorienterade sätt att uppfatta välfärd på som bl.a. levnadsnivåundersökningarna representerar, har kritiserats. Man menar bl.a. att tillgång på valmöjligheter inte är tillräcklig som beskrivning av välfärden, därför att man då bortser från det sociala och kulturella sammanhang i vilket olika val träffas och som gör valmöjligheter meningsfulla för individen. I ett samhälle präglat av alltför snabb omvandling och därmed forsvagning av sociala band eller gemensamma värderingar kommer värdet av rika valmöjligheter också att minska.
Det finns således en korrespondens mellan hur välfärd uppfattas på en individuell nivå och välfärd på nationell nivå i form av nationalformögenheten. Välfärden kan beskrivas i termer av de resurser som begränsar individens respektive nationens konsumtionsutrymme. Nationalförmögenheten är nationens tillgångar på alla från råvaror, ren natur,
resurser produktionskapital till utbildningsväsende, hälsovård och social ordning
som ger individen resurser i form av inkomster, kunskaper, hälsa, osv. att medvetet styra sina levnadsvillkor. Det finns dock en betydelsefull skillnad, som med olikheter i tidsperspektiv. Medan den
hänger samman enskildes välfärd begränsas till hans livsperspektiv, vägs även framtida generationers handlings- eller konsumtionsutrymme in i ett nationellt välfärdsbegrepp. En begränsning av framtida generationers konsumtionsutrymme reducerar nationalförmögenheten, men inte nu levande generationers individuella välfärd. Denna distinktion har betydelse för t.ex. synen på den yttre miljön. I ett individuellt perspektiv kan den närmast kopplas till rekreation, medan miljöfrågan i ett nationalformögenhetsperspektiv berör långsiktiga levnadsbetingelser. Miljöproblemen hör hemma i ett nationalförmögenhetsperspektiv, men inte i samma grad i ett individuellt välfärdsperspektiv.
15.3¶Välfärdsutvecklingen
Volym 2 s. 346En traditionell kritik mot den typ makroekonomiska kalkyler som bl.a. långtidsutredningen innehåller är att dessa inte förmår att ta hänsyn till samspelet mellan olika välfärdskomponenter och i synnerhet att negativa välfärdseffekter av ekonomisk tillväxt inte beaktas.
Mycket av det som läggs in i icke-ekonomiska aspekter på välfärd är dock förutsättningar för en hög ekonomisk tillväxt. Det kan t.ex. gälla god utbildning, hälsa etc. som har betydelse för produktionspotential och anpassningsförmåga. Det finns också faktorer som talar för att sådana positiva samband mellan välfärd i vidare mening och ekonomisk tillväxt kan komma att bli mer betydelsefulla under 1990-talet. Om t.ex. tillgången på arbetskraft sätter en snävare restriktion för produktionstillväxten och samtidigt utbildningsnivån blir mer strategisk än tidigare, kommer detta att tvinga fram förnyelse av arbetslivet bättre arbetsmiljö, utökade
utbildningsmöjligheter etc.
Det viktigaste sambandet är dock att en god ekonomisk utveckling normalt ger både materiella resurser och politiskt utrymme för att öka välfärden i andra avseenden än renodlat ekonomiska och att föra en aktiv fördelningspolitik. En svag ekonomisk tillväxt ger i längden mindre resurser till t.ex. utbildning, sjukvård eller miljövård och skärper fördelningskonflikterna.
Kunskapen om sambanden mellan å ena sidan den makroekonomiska och strukturella utvecklingen som den analyseras i långtidsutredningar-
nas modellsystem och å andra sidan välfärden i en vidare mening är
dock begränsad. På vissa områden finns sådan kunskap. Det är t.ex. väl dokumenterat att långvarig arbetslöshet har påtagliga negativa välfärdsoch fördelningseffekter vad gäller inkomster, hälsa, social förankring etc. Utvecklingen av arbetslösheten är därför central ur välfärdssynpunkt.
På andra områden är sambanden mindre tydliga. Det kan gälla t.ex. eventuella samband mellan å ena sidan produktivitetstillväxt, strukturomvandling, rörlighet på arbetsmarknaden etc. och å andra sidan utslagning från arbetslivet, regional obalans och olika sociala problem. Det har ibland hävdats att de ekonomiskt svaga åren från mitten på 1970-talet till början på 1980-talet ändå innebar en välfárdshöjning i en del andra avseenden än ekonomiska. Flera välfärdsindikatorer med anknytning till hälsa och sociala problem visade en mer negativ utveckling under 1960talet än under dessa år. Denna bild är dock långt ifrån entydig.
Det saknas empiriskt underlag för att kunna göra en samlad bedömning av hur välfärden utvecklats under l980-talet. Syftet med detta avsnitt är därför mer begränsat att peka på några tendenser i välfärdsutvecklingen
och att diskutera några av de välfärdsproblem som kan komma att få betydelse under 1990-talet.
Ekonomiska resurser strategiska Tillgången på ekonomiska resurser är strategiska därför att den inte bara bestämmer den materiella välfärden i sig utan också i hög grad påverkar utrymmet för och innehållet i andra välfárdskomponenter som boende och fritid.
Volym 2 s. 347Diagram 15.1 Reallönpertimme efter skatt ochhushållensrealadisponiblainkomster l974 l990
- Index 1985 års priser
Disponibel /
inkomst
/
110-
105-
. r . . . .
1975 1980 1985 1990
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Hushållens tillgångar på ekonomiska resurser har, räknat för ett genomsnittligt hushåll, ökat markant sedan 1983. Hushållens disponibla inkomster beräknas 1990 vara nära 17% högre än 1983 räknat i fasta priser. Men detta är återhämtning efter en relativt svag period under andra hälften
en av 1970-talet och framför allt i början på 1980-talet. År l983 var hushållens disponibla inkomster obetydligt större än 1974. Under dessa år var den allmänna ekonomiska tillväxten svagare. Dessutom reducerades hushållens andel nationalinkomsten och tillväxten gick i en ökad omfatt-
av ning till offentlig konsumtion.
Den offentliga konsumtionen kommer naturligtvis också hushållen till del, även om den inte skall kopplas till hushållens ekonomiska resurser utan till andra välfardskomponenter. Läggs kostnaden för de delar av offentlig konsumtion som går direkt till hushållen bl.a. sjukvård, utbild-
-
till hushållens disponibla inkomster förändras också ning, kultur m.m. bilden utvecklingen. Hushållens resurser mätt på detta sätt steg med
av 22 °/0mellan 1974 och l983 och med ca 15% 1983- 1988. Det är en viktig skillnad i hur hushållens inkomster genererats under senare delen av 1980-talet jämfört med tidigare. En betydande del av tillväxten i de disponibla inkomsterna under senare år är en följd av ökad sysselsättning. Reallönen per timme räknat efter skatt steg mellan l983 och 1990 med 8%, samtidigt hushållens löneinkomster efter skatt
ca som steg med än det dubbla. Hushållen har alltså ökat sitt arbetskraftsut-
mer bud och på så vis kunnat öka sina inkomster. Naturligtvis har detta andra konsekvenser for välfärden än om motsvarande inkomstökning varit en följd av en högre produktivitetstillväxt.
Volym 2 s. 348Det statistiska underlaget för att bedöma Förändringar i hushållens förmögenhet är betydligt svagare än för inkomsterna. En beräkning 1989 tyder dock på att hushållens nettoförmögenhet reala och fznansiella tillgångar inklusive varaktiga konsumtionsvaror minus hushållens skulder ökade relativt kraftigt under 1970-talet, bl.a. följd som en av stigande fastighetspriser. Under 1980-talet har nettoförmögenheten uppvisat en utveckling liknande den som gäller för inkomsterna. Bland annat innebar stagnerande priser på villor och bostadsrätter en nedgång i nettoförmögenheten i början på l980-talet. Efter 1984 har det emellertid skett en relativt kraftig uppgång genom stigande Villapriser, ökat börsvärde och ökade inköp av varaktiga konsumtionsvaror.
Diagram 15.2 Arbetslöshetoch andellångtidsarbetslösa Procentav arbetskraften vänstra skalan resp.andel avarbetslösahögra skalan Andel Procent i procent 4.0- 30 ------------------------------------------------------------------------------
/ 1o- Andel Iönglids-
o.5-----/-
Volym 2 s. 348I 0.0 10 . . . . . . . . r . . . . . 1 T . . . 1970 1975 1980 1985 1990
Anm.: Brottet i tidsserierna 1986beror påen omläggningav mätmetod arbetskrafts-i undersökningarna. Källa: Statistiska centralbyrån.
Låg arbetslöshet Att Sverige i jämförelse med andra länder lyckades begränsa uppgången av arbetslösheten i början på 1980-talet och sedan reducera den från en förhållandevis låg nivå är utan tvekan en av de viktigaste faktorerna vid en bedömning av välfärden under l980-talet. Arbetslöshet innebär en välfärdsförlust i en rad avseenden. samhällsekonomiskt representerar den ett bortfall av produktion. För den enskilde innebär arbetslöshet en inskränkning i möjligheterna att styra
Volym 2 s. 349sina levnadsvillkor och påverkar dessutom andra välfärdskomponenter negativt. Arbetslöshet innebär för det första ett inkomstbortfall. Ersättning från arbetslöshetkassa istället för jobb medför ett inkomstbortfall på ca 30%. En del studier tyder på att arbetslöshet och särskilt längre arbetslöshetsperioder reducerar även framtida inkomster, bl.a. som en effekt av förlorad arbetserfarenhet. Björklund, A. och Holmlund, B., 1989.
Arbetslöshet höjer även risken för ohälsa. En rad statistiska tidsserieanalyser på svenska och utländska data har visat att det finns ett samband mellan förändring i arbetslöshet och förändringar av förekomsten av t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar eller av dödsrisker. Se t.ex. Brenner, H., 1987. Denna typ av sambandsanalyser måste dock tolkas med försiktighet det
kan finnas andra bakomliggande faktorer som påverkar både arbetslöshet och hälsa, vilket ger ett skenbart samband. Men de får stöd av kliniskt inriktade undersökningar, som visar att arbetslöshet i sig ger upphov till negativa stressreaktioner och att långvarig arbetslöshet höjer risken för psykisk ohälsa och nedsatt immunförsvar.
Men välfárdsaspektema på arbetsmarknaden gäller inte bara den välfárdsförlust som drabbar de arbetslösa. En hög arbetskraftsefterfrågan och låg arbetslöshet ökar valfriheten på arbetsmarknaden och därmed möjligheterna att påverka sin inkomst. En stark arbetsmarknad innebär också en maktförskj utning till arbetstagarens förmån. Det är knappast någon tillfällighet att t.ex. arbetsmiljöfrågoma under de senaste åren fått en ökad aktualitet.
Den svaga arbetskraftsefterfrågan i början på 1980-talet innebar inte bara att arbetslösheten steg utan även att den blev mer ojämnt fördelad. Den stigande arbetslösheten förklaras till mycket stor del av att de som blev arbetslösa kvarstod i arbetslöshet längre tid. Innebörden i detta är att färre personer stod för en större del av arbetslösheten, vilket bl.a. tog sig uttryck i att långtidsarbetslösheten steg mer än den genomsnittliga arbetslösheten. Även de regionala skillnaderna i arbetslöshet vidgades.
Utvecklingen efter 1984 visar ett spegelvänt mönster. Andelen arbetslösa som går utan jobb längre än sex månader föll från 28% till under 20% 1988. samtidigt som de regionala skillnaderna i arbetslöshet minskade. Till bilden hör också att de ekonomiska konsekvenserna för den som blir arbetslös blivit mindre påtagliga. I början av 1980-talet fick mindre än 50% av de arbetslösa ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, medan resten ersattes med det betydligt lägre kontanta arbetsmarknadsstödet, socialbidrag eller inte hade någon ersättning alls. År 1988 hade andelen med ersättning från a-kassa stigit till nära 70%.
Hälso/lägetförbättras
Den fysiska och psykiska hälsan är viktig såväl för den enskildes livschanser som i ett större samhällsekonomiskt perspektiv vad gäller produktionspotential m.m. Utvecklingen under det senaste decenniet av indikatorer med anknytning till hälsan visar två till motstridiga tendenser. Å
synes ena sidan förefaller det allmänna hälsotillståndet genomgå en fortsatt långsam förbättring. Å andra sidan stiger samtidigt sjukfrånvaro och förtidspensioneringar.
Volym 2 s. 350Diagram 15.3 Förväntatantal levnadsåri åldrarna 16-84 år Förvdntot antal
I Svår
°"°"°
Iolevnodsår
i .Manu
E nu.:
50- 4-5
I Lift
E
ohälsa
m EE 50- E
0:21.
40- 1% 1%
30-
20-
E2221 IE
10-
O 1975-BO 1981-86 1975-BO 1981-85 Källor: Statistiska centralbyrån 1989a, Hälsostatistisk årsbok 1989.
Ett ofta använt, om än mycket grovt, mått på hälsotillståndet är beräknade dödsrisker i olika åldrar. Sett över en längre period har dödsriskerna stadigt reducerats. Speciellt påtagligt har detta varit för barnadödligheten. Det finns dock ett undantag från denna utveckling. Under 1960-talet och fram till mitten på 1970-talet, en period präglad snabb ekonomisk
av tillväxt, kunde noteras stagnerande och t.o. m. stigande dödstal bland medelålders män. Detta kan till stor del föras tillbaka till ökade missbruksproblem, med t.ex. en kraftig ökning av dödsfrekvensen i alkoholrelaterade sjukdomar. Det är alltså tänkbart att 1960-talets ekonomiska framgångar hade ett pris i form av social utslagning. Denna negativa trend bröts också i mitten på 1970-talet, då dödstalen började sjunka även för de medelålders männen. Så långt utvecklingen går att följa i statistiken har emellertid inte 1980-talets ekonomiska återhämtning varit förenad med några negativa tendenser vad gäller detta grova mått på ohälsa.
Det senaste decenniet har den Förväntade livslängden ökat med nästan ett och ett halvt år för både män och kvinnor. En jämförelse längre tillbaka i tiden visar emellertid att kvinnornas livslängd ökat än
mer männens. En del av denna reduktion av dödligheten är följd att
en av sjukvården klarar mer än tidigare, t.ex. vad gäller att diagnosticera och behandla sjukdomar. Detta skulle kunnat innebära ett längre men samtidigt sjukare liv. Men enligt en beräkning avseende befolkningen i åldrarna 16 85 år har den längre förväntade livslängden dock inneburit fler år med
full hälsa, se diagram 15.3. För kvinnor har o. m. antalet år med ohälsa reducerats Statistiska centralbyrån, l989a.
Förbättringen av hälsotillståndet faller till allra största delen på pensionärsgruppen. Den andel av personer i åldrarna 65- 74 år som själva anger att de har en nedsatt arbetsförmåga har ex. reducerats med 6 7 procent-
enheter sedan 1975 till ca 20%. Andelen med nedsatt rörelseförmåga har
Volym 2 s. 351reduceras ännu kraftigare. Dessa tendenser finner också stöd i rent medicinska undersökningar bland äldre. Det är värt att notera att samma utveckling även gäller förtidspensionerade. Slutsatsen är att vi fått pensionärer som lever ett längre och friskare liv.
Ökad utslagning från arbetslivet En annorlunda och betydligt mer problematisk bild av hälsoläget visar utvecklingen av ersatta sjukdagar och förtidspensioner. Sjuktalet, som anger relationen mellan antalet sjukpenningdagar och antalet sjukförsäkrade, har sedan 1983 ökat från 18,4 dagar till 25,3 dagar 1988, dvs. en uppgång med nära 40%. Därtill skall läggas en ytterligare ökning på i genomsnitt 3 dagar som avser ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Samtidigt finns det skäl att framhålla att uppgången i sjuktalet innebär en återgång till den nivå som rådde i mitten på l970-talet. Sjuktalet reducerades nämligen kraftigt mellan 1978 och 1983. Det är först efter 1987 som sjuktalet nått högre än nivån 1978.
beviljas förtidspension har också ökat markant,
Antalet personer som från nivåer runt 40-45000 vid 1980-talets början till över 50000 de senaste åren. Frånräknat sådana förtidspensioneringar som sker av rena arbetsmarknadsskäl har det skett en än mer markant uppgång sedan 1985. Antalet förtidspensionärer uppgår nu till 350000 personer, vilket är 20% fler än 1980. Sammantaget uppgår det s.k. ohälsotalet ersatta dagar från sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring och förtidspensioner räknat för alla sjukförsäkrade och omräknat till hela ersatta dagar till 48,3 dagar per år, vilket är en uppgång med 10 dagar sedan 1983.
Diagram 15.4 Ohälsotalet Antal ersattadagar för sjukfrånvaro, arbetsskada och förtidspension i relation till antalet sjukförsäkrade
45-
40-
35-
30- ------------------------------------------------------------------------------- --
1 I 1 I I I
1975 1980
Källa: Riksförsäkringsverket.
Volym 2 s. 352Gemensamt for fönidspensioneringar och sjuktal är att uppgången till stor del faller på kvinnorna. År 1979 kvinnornas sjuktal i nivå med var männens, medan det idag är 30 % högre. De senaste åren har det förtidspensionerats fler kvinnor än män medan det motsatta Förhållandet gällde i början av 1980-talet. Det kan också noteras att det är i de äldsta åldersgruppema på arbetsmarknaden som såväl ökningen av sjuktal förtidssom pensionering är störst, även om tendensen är densamma i alla åldersgrupper. Utvecklingen av sjukfrånvaro och förtidspensionering framstår ett som av de centrala problemen inför 1990-talet både ur en välfärdsmässig och samhällsekonomisk synvinkel. Den samhällsekonomiska kostnaden i form av bortfall av arbetstimmar och produktion är potentiellt mycket stor. Sjukfrånvaro och förtidspensioneringar har idag omfattsammantaget en ning som motsvarar ca 15% av arbetskraften, mot 10% i början på ca 1980-talet. Vad som döljer sig bakom l980-talets utveckling av sjuktalet är till stor del okänt. En del tekniska förändringar i regelsystemet kan förklara en mindre del av uppgången. En ofta framförd hypotes är att sjuktalsökningen beror på ett förändrat beteende vad gäller sjukskrivning att benägen- heten att sjukskriva sig skulle ökat därför att den ekonomiska konsekvensen av en sjukskrivning är liten. Denna förklaring verkar emellertid troligast om det vore så att korttidsfrånvaron ökat. Så har i och för sig varit fallet under 1980-talet, men i mindre omfattning än den långa frånvaron. Dessutom betyder korttidssjukskrivningar ganska lite för det totala sjuktalet. Av uppgången i sjuktalet sedan 1983 faller mer än 90% på de långa och därmed av läkare kontrollerade sjukfallen. Till helt dominerande del avser uppgången i själva verket mycket långa sjukfall, sådana som varar längre än ett halvår. Sjukfall av den längden kan knappast förklaras förändav ringar i sjukskrivningsbenägenhet. l ett välfárdsperspektiv är det således inte den korta frånvaron är som huvudproblemet. Detta utesluter dock inte att kort frånvaro är förknippad med andra problem och kostnader vad t.ex. gäller störningar produktionen och av det skälet förtjänar uppmärksamhet. En viktig förklaring till uppgången i sjuktalet är förändringar i sammansättningen av gruppen sjukforsäkrade. De ersatta sjukdagama är starkt koncentrerade till en liten grupp försäkrade, 5% står för hälften de av ersatta dagarna. Den kraftigt ökade sysselsättningen under 1980-talet har fört med sig att grupper med hög sjukrisk kommit in på arbetsmarknaden och därmed också i sjukförsäkringssystemet. Sjuktalets utveckling uppvisar också ett tydligt samband med utvecklingen på arbetsmarknaden, vilket stöder denna hypotes. Ur välfárdssynpunkt är detta mindre alarmerande. Dessa grupper representerar inte något större bortfall av arbetskraft och skulle i ett sämre arbetsmarknadsläge blivit ersatta från andra system, t.ex. med socialbidrag, arbetslöshetsersättning etc. Utvecklingen är inte uttryck för en ökad ohälsa utan en effekt av att grupper med hälsa i ett svag gott arbetsmarknadsläge haft lättare att få arbete. En annan förklaring är att det är problem relaterade till arbetslivet och kraven på arbetskraften som spelat en viktig roll för uppgången i sjukfrånvaro och förtidspensioner. Inom ramen för statistiska centralbyråns un-
Volym 2 s. 353Diagram 15.5 Antal nybeviljadeförtidspensioner
Tusentol 28 -
24------u-----u---
u----u 22-
20-
18-
15-
14-
12-
. 1975
Volym 2 s. 3531970 1990 1985 1990
Källa: Riksförsäkringsverket.
dersökningar av levnadsförhållandena görs vissa mätningar av arbetsmiljön. Men det är då mått på hur man bedömer den egna arbetsmiljön, vilket innebär att de påverkas både av själva arbetsmiljön och av anspråk på arbetsmiljön. Enligt dessa undersökningar har det skett relativt små förändringar under det senaste decenniet. Andelen som anger att de har en fysiskt ansträngande arbetsmiljö med tunga lyft etc., var ungefär densamma i mätningen 1987 som den var var 1975. I några avseenden har det skett en försämring andelen som bedömer att de har en olämplig
arbetsställning har ökat signifikant. Densamma gäller andelen som anser sig ha en psykiskt ansträngande arbete. I andra avseenden noteras förbättringar fler anser sig ha möjligheter att påverka sitt arbete idag. Men
helhetssintrycket är ändå att arbetsmiljön varken förbättrats eller försämrats i någon nämnvärd omfattning. Antalet arbetsolyckor visar en liknande utveckling. Efter en markant nedgång har det skett en stagnation.
Men arbetsmiljön kan ändå ha spelat en viktig roll för uppgången av sjuktal och förtidspensioner. Antalet anmälda och godkända arbetssjukdomar har ökat explosionsartat under 1980-talet. Även denna ökning
om till stor del kan tillskrivas en förskjutning i praxis i bedömning av arbetssjukdomar, visar det att många drabbas av ohälsa i arbetslivet. En tolkning är att vad som nu observeras i arbetsskadeförsäkring, sjukfrånvaro och förtidspensioner är effekter av ett ökat kvinnligt förvärvsdeltagande sedan början på l970-talet. Många kvinnor hamnade i arbeten som i längden orsakat förslitningsskador m.m. Till exempel visar sammanställningar av olika diagnoser som ligger till grund för förtidspensioneringar att det är just sjukdomar med anknytning till muskelsystemet som står för den allra största ökningen.
12 10-0264
Volym 2 s. 354En förutsättning för både sjukskrivning och förtidspension är nedsatt arbetsförmåga. Det innebär att det inte enbart är den enskildes hälsa som har betydelse utan även vilka krav arbetsmarknaden ställer. Här finns ingen statistik som kan belysa utvecklingen, men det förefaller sannolikt att kraven på arbetsprestationer har graderats upp. Speciellt äldre i arbetskraften får svårare att leva upp till dessa krav. En indikation kan vara det förhållandet att hälsotillståndet hos långtidssjukskrivna och förtidspensionerade signifikant förbättrats. l5°/0 anser sig t.ex. inte själva vara arbetsoförmögna mot 5°/0för tio år sedan.
Slutsatsen är att ohälsotalets utveckling sannolikt inte återspeglar en motsvarande försämring av hälsan. Den ökade utslagningen från arbetslivet är ändå en tydlig indikation på arbetsmiljö- och hälsoproblem som i varje fall delvis är konsekvensen av att en stor andel av befolkningen deltar i arbetskraften.
Bättre boende men nya problem
l den svenska välfárdspolitiken har boendet spelat en betydelsefull roll. Tillsammans med omsorg, hälso- och sjukvård, utbildning m.m. har boendet skiljts ut och i betydande utsträckning fördelats efter andra principer än de rent marknadsmässiga. Bostadspolitiken har också varit framgångsrik i den meningen att dagens bostadsstandard i både historisk och internationell jämförelse är mycket hög. Samtidigt har andra problem på bostadsmarknaden fått ökad uppmärksamhet. Boendesegregationen sär-
skilt i storstäderna verkar ha ökat. Boendesubventionerna och deras
fördelningspolitiska träffsäkerhet har också utsatts för kritik.
Boendet är kanske den välfárdskomponent som under de senaste två decennierna uppvisat den mest påtagliga förbättringen. Tillgången på lägenheter har ökat markant, även om det under senare år varit bostadsbrist särskilt i storstadsområdena. Beståndet av lägenheter är uppskattningsvis lO°/0 större idag än 1980, medan den vuxna befolkningen sedan dess vuxit med ca 4%. Vidare har utrymmesstandarden per lägenhet ökat. Mätt i antal rumsenheter per boende har boendeutrymmet ökat med minst 10% under l980-talet och med 35% sedan 1970. I genomsnitt går idag två rum på varje boende.
Att boendestandarden över tiden ökat så kraftigt torde till stor del vara en konsekvens av höga och stigande subventioner till boendet. Under l980-talet har de totala subventionerna till boendet i stort sett fördubblats. Men boendesubventionerna har ett pris i form av ett minskat utrymme för annan konsumtion. Med hänsyn till skatternas snedvridande effekter och att även subventionerna kan ge upphov till ineffektivitet på bostadsmarknaden, kan bostadspolitiken sammantaget mycket väl medföra välfärdsförluster.
Skälet till att boende identifieras som en speciell välfärdskomponent är fördelningspolitiskt. Det bostadspolitiska målet om jämlikt och integrerat boende är ett uttryck för att boende betraktas som en så central del av individens och hushållens livschanser att fördelningen av boendet till viss del bör göras oberoende av fördelningen av ekonomiska resurser. Ambitionen att fördela boende efter behov snarare än köpkraft formuleras ofta
Volym 2 s. 355som att alla, oberoende av ekonomiska resurser, skall ha möjlighet att bo i en bostad med tillräckligt hög standard.
Med denna utgångspunkt blir t.ex. förändringar i andelen som anses trångbodda ett relevant mått på utvecklingen. I början på 1970-talet
var trångboddhet ett påtagligt problem, 16% var trångbodda enligt den ganska snäva s.k. norm 2 mer än två boende per rum, kök och ett rum oräknat. I början på 1980-talet hade denna andel sjunkit till 4% och understiger numera 2% och avser dessutom i huvudsak temporärt boende.
Det förefaller också ha skett en mer allmän utjämning av boendestandarden över tiden. Statistiska centralbyråns undersökningar levnads-
av förhållandena indikerar att utrymmesstandarden ökat mer än genomsnittligt bland grupper med relativt sett lägre standard. Utjämningen gäller både mellan familjetyp och mellan socio-ekonomiska grupper. Skillnader i boende kan i högre grad än tidigare förklaras med skillnader familjestorlek än med skillnader i ekonomiska resurser.
Det kvarstår dock ett tydligt samband mellan ekonomiska resurser och boendestandard. Mätt med den mer generöst tilltagna s.k. 3 mindre
norm än en person per rum, köket oräknat finns ett systematiskt samband mellan andelen trångbodda och disponibel inkomst justerad för hushållsstorlek. Det är framför allt i gruppen ensamstående med barn som det fortfarande är vanligt med en låg boendestandard.
Ett flertal undersökningar har visat att bostadsbidragen verksamt bidrar att utjämna boendestandarden genom att sänka boendekostnaden för hushåll med låga inkomster. Men dessa bidrag kompenserar bara för den implicita skattesubvention knuten till eget hem i form låg
som av en schablonintäkt och avdragsrätt för skuldräntor. Sammantaget är boendesubventionerna, inklusive räntesubventioner, i stort sett inkomstneutrala, dvs. boendekostnaden reduceras i absoluta tal lika mycket för låginkomsttagare som för höginkomsttagare. Subventionssystemet förefaller således ha rollen av att generellt reducera boendekostnaden, medan den omfördelande effekten är mindre uttalad. Statens institut för byggnadsforskning, 1990.
Tabell 15.1 Fördelningavbostadssubventioner1989 Kronor per år Disponibel Ränte- Skatte- Bostads Total inkomst per bidrag effekt bidrag subvenkonsumtions- per ke per ke per ke tion enhet ke
O- 25000 2707 708 3127 6542 -
| 25000- 45 000 | 2955 | 1040 | 3349 | 7343 |
| 45000- 55000 | 3172 | 796 | 6248 | 10216 |
| 65000- 75000 | 3028 | 2253 | 615 | 5896 |
| 75000- 85000 | 2859 | 2438 | 173 | 5470 |
| 85000- 100000 3090 | 2269 | 113 | 5473 | |
| 100000-120000 | 3111 | 2895 | 25 | 6031 |
| 120000- | 3442 | 5768 | 2 | 9212 |
| Totalt | 3025 | 2 204 | 1 568 | 6 797 |
Källor: Statens institut för byggnadsforskning 1989, Bostadsmarknaden under 1990-ta1et,bilaga 15till Långtidsutredningen 1990.
Volym 2 s. 356Boendesubventionema skapar samtidigt, tillsammans med hyresregleringen, fördelningsproblem av en annan karaktär. Subventioner kapitaliseras och tillfaller därmed i praktiken helt den förste ägaren till en villa eller bostadsrätt. Regleringen av hyrorna har medfört att skillnader i hyror mellan lägenheter i många fall inte speglar skillnader i reell boendestandard.
.
Tanken bakom målet om integrerat boende är att det ligger ett värde i att människor med olika sociala bakgrund möts i samma bostadsområde, inte minst gäller det hur detta präglar barns uppväxt. En undersökning gjord av storstadsutredningen visar dock att det i storstadsområdena råder en påtaglig social segregering mellan olika bostadsområden. Det finns t.ex. en tydlig samvariation mellan en rad variabler som mäter befolkningens sammansättning i olika bostadsområden vad avser t.ex. socio-ekonomisk eller etnisk tillhörighet, sjuklighet, andel socialbidragstagare etc. Statistiken tyder dessutom på att denna segregering har förstärkts under 1980talet.
Utbildningen fortfarande ojämnt fördelad Utbildning och kunskaper kan betraktas som välfärdsresurser i flera olika avseenden. För det första kan utbildning ha ett egenvärde den kan vidga
perspektiven och ge möjligheter till ett rikare liv. Ett annat perspektiv på utbildningens värde är att sätta in den i ett politiskt sammanhang
utbildning kan ses som en maktresurs, som ger ökade möjligheter att påverka både som medborgare och som konsument. I ett ekonomiskt perspektiv är det emellertid framför allt utbildningens koppling till möjligheterna på arbetsmarknaden som är väsentlig. Utbildning anses fylla två funktioner på arbetsmarknaden. Dels höjer den kompetensen och gör det på så sätt möjligt att ta mer kvalificerade jobb eller att arbeta med ny teknik m.m. Dels fyller utbildningen funktionen att vara ett sorteringsin-
den formella utbildningsnivån antas samvariera med personlistrument ga egenskaper förmåga till inlärning, "framåtanda etc. som gör den till ett effektivt urvalskriterium för arbetsgivaren vid personalrekrytering.
Arbetskraftens allmänna utbildningsnivå stiger kontinuerligt som en konsekvens av att de som lämnar arbetsmarknaden i genomsnitt har en kortare utbildning än de som kommer till. Exempelvis har utbyggnaden av gymnasieskolan medfört att andelen i hela arbetskraften som saknar gymnasial utbildning minskat från 55% vid mitten på 1970-talet till ca 35% idag. Andelen bland befolkningen i åldrarna 25-44 år som saknar yrkesutbildning har under denna period minskat från 40 till drygt 25% och andelen i samma åldersgrupper som har någon form av eftergymnasial utbildning har stigit från 20% till 30%.
Den stigande andelen högskoleutbildade är emellertid en över tiden avklingande process. Efter en kraftig expansion på 1960-talet har nämligen inte volymen pâ högskoleutbildningen ökat under de senaste två decennierna. Av generationerna födda efter 1950 är det en ungefárligen konstant andel, ca en fjärdedel, som genomgår olika former av högskoleutbildning. Detta innebär att andelen högskoleutbildade i befolkningen med nuvarande dimensionering av högskolan kommer att stagnera efter sekelskiftet.
Volym 2 s. 357Diagram 15.6 Andel avbefolkningen 25-44 år medeftergymnasialutbildning Procent
J 31
29 -
27-
25 -
23 -
21--
19- ------------------------------------------------------------------------------- --
17- ------------------------------------------------------------------------------- --
Källa: Statistiska centralbyråns undersökningarom levnadsförhållanden.
Utbildningspolitiken har tilldelats centrala och delvis svårforenliga lördelningspolitiska ambitioner. skolsystemet skall ge en god grundutbildning till alla. De vidare utbildningsmöjlighetema skall vara jämlikt fördelade i den meningen att det är håg och fallenhet som skall styra val av utbildning. Samtidigt är det ett mål med en sammanhållen skola, fördelningen av utbildningsresurser skall ske inom ramen för samma skola. Politiken är inriktad på att undvika en skiktning i olika skolor efter utbildningsnivå och kvalitet. Utbildningen skall också aktivt bidra till en social utjämning mellan generationer, öka den sociala röligheten.
Det senare målet är långt ifrån uppfyllt och det finns inte heller någon tendens till ökad social utjämning. Genom skolsystemet sker det en systematisk social skiktning. Statistiska centralbyråns elevundersökningar visar t.ex. att barn från arbetarhem har signifikant lägre betyg i grundskolan än barn från tjänstemannahem. Medan mindre än en fjärdedel av arbetarbarnen väljer de längre högskoleförberedande gymnasielinjerna är motsvarande andel bland bam till högre tjänstemän över två tredjedelar. Detta slår också igenom i en social snedrekrytering till högre utbildning i ålders-
gruppen 25 -34 år är den genomsnittliga andelen med högskoleutbildning 25%, men endast 15% bland de som kommer från arbetarhem.
Samma sneda fördelning av utbildningsresurser gäller också vuxenutbildningen. Redan högutbildade får betydligt mer av personalutbildning än grupper med lägre utbildning. Av SACO: s medlemmar uppskattas att nära hälften får någon form av personalutbildning varje år, medan endast en femtedel av LO: s medlemmar har samma möjlighet.
15.4¶Inkomst och förmögenhetsfördelningen
Volym 2 s. 358Fördelningen av inkomster och förmögenheter är den aspekt på skillnader i välfärd mellan olika individer eller grupper i samhället traditionellt
som tilldrar sig det största intresset. Fördelningspolitiska avvägningar handlar i hög grad om vilken roll skillnader i ekonomiska resurser skall få spela i fördelningen av andra välfårdskomponenter och i vilken utsträckning utjämningen av välfärden skall ta formen av en utjämning av inkomster och förmögenheter.
1980-talet karaktäriseras ofta i debatten som ett decennium med vidgade inkomst- och förmögenhetsklyftor.
Mot denna bakgrund är det nu vid 1990-talets början särskilt viktigt att så inträngande möjligt
- som belysa vad som faktiskt har hänt. I bilaga 19 till Långtidsutredningen 1990 redovisas hur inkomst- och förmögenhetsfördelningen utvecklats under perioden 1967- 1987, baserat på bearbetningar av statistiska centralbyråns inkomstfördelningsundersökningar och material från 1967 års låginkomstutredning Jansson, K., 1990. Slutsatsen är att det finns tecken på att de ekonomiska resurserna har blivit något mer ojämnt fördelade under det senaste decenniet. Men forfarande är fördelningen betydligt jämnare än på t.ex. 1960-talet. Den ojämnare fördelningen tycks dock inte ha medfört att grupper med små ekonomiska resurser fått det sämre.
Diagram 15.7 Ojâmnhet i inkomstfördelningen 1967, 1975, 1978 och 1980-1987. Personer0 -74 år
Gini-koefficlent för inkomststondord 0.30- 0.28- 0.25- 0.24- 0.22- 0.20-
| 0.18- ------------------------------------------------------------------------------- | -- |
| 0.1s- ------------------------------------------------------------------------------- | -- |
| o.14- ------------------------------------------------------------------------------- | -- |
| o.12- ------------------------------------------------------------------------------- | -- |
O.10
. . . . . . 1575 1 §86 199o
Volym 2 s. 3581965 1970 19 as
Anm.: Gini-koeflicienten är ett fördelningsmátt som varierar mellan 0 och 1 där värdet 0 angerenhelt jämn fördelning. Källa: Jansson, K. 1990, Inkomst- och förmögenhetsfördelningen 1967-1987, bilaga 19till Långtidsutredningen 1990.
Volym 2 s. 359Diagram 15.7 ger en bild av hur inkomstfördelningen såg ut under perioden 1967-1987. Inkomstmåttet är här den s.k. inkomststandarden, vilket innebär att den disponibla inkomst som ett hushåll förfogar över relateras dels till hushållets sammansättning s.k. konsumtionsenheter, dels till vilka ekonomiska resurser som enligt socialstyrelsens normer krävs för att uppnå en skälig levnadsstandard för denna typ av hushåll. Fördelningsmáttet avser individer alla individer i ett hushåll tilldelas
därvid samma inkomststandard.
Mätt på detta sätt utjämnades inkomsterna relativt kraftigt från mitten av 1960-talet fram till slutet av 1970-talet. Under 1980-talet har inkomsterna istället tenderat att bli mer ojämnt fördelade. Den utjämning som skedde fram till l980-talets början bestod framför allt i att skillnaderna mellan höginkomsttagare och låginkomsttagare definierat som de 10% högsta respektive lägsta inkomsterna reducerades, medan inkomstfördelningen inom mellanliggande inkomstskikt var relativt stabil.
Vad som hänt under 1980-talet tycks framför allt vara att inkomsttagarna i de allra högsta inkomstskikten dragit ifrån de övriga. De 1% av inkomsttagarna som 1981 hade de högsta inkomsterna svarade för 2,4% av den totala inkomstsumman. Den andelen hade 1987 stigit till 3%. Däremot förefaller det inte finnas någon tendens i motsatt riktning, dvs. att låginkomsttagama skulle ha släpat efter. En illustration av detta ges i diagram 15.8 som visar andelen av inkomsttagarna som har en inkomststandard som understiger ett, dvs. en inkomst som inte räcker till skälig levnadsstandard. Den har uppenbarligen fortsatt minska, om än svagt, även under 1980-talet.
Diagram 15.8 Andel med en inkomststandard mindre än "skälig" levnadsstandard enligt Socialstyrelsensnormer Andel
40-
35-
30-
25-
5- n.
1970 1975 1980 1985 1990
Volym 2 s. 359Källa: Jansson,K. 1990, Inkomst och fönnögenhetsfördelningen 1967- 1987,bilaga 19till Lángtidsutredningen 1990.
Volym 2 s. 360Det bör understrykas att dessa diagram ger en bild av inkomstfördelningen i ett tvärsnittsperspektiv. Det är ur fördelningspolitisk synvinkel viktigt över vilken tidsperiod inkomsten mäts vid en inkomstjämförelse. l regel mäts hur inkomsterna under ett år Fördelar sig. Ett så begränsat tidsperpektiv ger från vissa utgångspunkter en missvisande bild av inkomstfördelningen. Det har stor betydelse för bedömningen inkomst-
av skillnader i vilken utsträckning grupper som har låga inkomster ett år återfinns i högre inkomstskikt senare år.
Ett exempel på detta är att inkomsten varierar med åldern. T.ex. är medianinkomststandarden för 50-åringar 30% högre än för 20-åringar. lnkomstspridningen beror således i viss mån på åldersskillnader. Därutöver byter också många plats i inkomstfördelningen även rensat för ålderseffekter ett viktigt exempel är att högskolestuderande ofta registreras
som låginkomststagare för att senare inte sällan hamna i de högre inkomstskikten. l fler sammanhang vore därför inkomsten över hela livscykel ett bättre mått på inkomstfördelningen. Ett sådant mått skulle sannolikt visa en jämnare inkomstfördelning.
Ökad lönespridning
För flertalet hushåll är förvärvsinkomster, dvs. ersättning för arbete, den dominerande inkomstkällan. l genomsnitt för samtliga hushåll inkl. pensionärer, bestod 55% av den disponibla inkomsten 1987 av ersättning för förvärvsarbete. Denna andel har dock minskat det senaste decenniet i
mitten på 1970-talet var den 62%. Ur fördelningssynvinkel är dock förvärvsinkomsterna än mer betydelsefulla eftersom en stor del av transfereringarna är knutna till förvärvsinkomst, som Försäkringar för inkomstbortfall och i ett längre perspektiv även pensioner. Det är därför i hög grad olikheter i anknytningen till och position på arbetsmarknaden, dvs. arbetstider och timlön, som bestämmer inkomstskillnader.
lnkomstfördelningsundersökningarna ger ett relativt dåligt underlag för att bedöma hur lönespridningen har förändrats. Som en approximation används ofta fördelningen av arbetsinkomst bland heltids- och helårsanställda, se tabell 15.2. Enlig detta sätt att mäta har löneskillnaderna utvecklats på samma sätt som de disponibla inkomsterna. Utjämningen fram till i början på 1980-talet har bromsats upp och sedan dess har lönespridningen ökat något. Denna bild av utvecklingen finner också stöd i annan statistik, t.ex. lönestatistik för LO-SAF-området. Tendensen vad gäller lönerna är densamma som för inkomststandarden den ökade
spridningen beror framför allt på att löneskillnaderna ökat bland grupper med relativt höga löner.
Teoretiskt skall varaktiga skillnader timlön återspegla antingen individrelaterade faktorer som skillnader i utbildning och yrkeserfarenhet eller faktorer kopplade till att olika jobb ställer olika krav vad gäller ansvar, fysisk och psykisk ansträngning m.m. På kort sikt kan löneskillnader vara en följd av utbuds- och efterfrågeförhållanden på olika delarbetsmarknader. Men på en perfekt fungerande arbetsmarknad skall den typ av löneskillnader som enbart beror på brist eller överskott på arbetskraft inom vissa yrken eller branscher jämnas ut över tiden. Nu är emellertid
Volym 2 s. 361inte arbetsmarknaden perfekt i detta avseende. Den är i själva verket i hög grad segmenterad. Rörligheten mellan olika delar av arbetsmarknaden är begränsad. Att anpassa utbudet till en efterfrågeförändring kan kräva Förändringar i utbildningens dimensionering och tar lång tid. Det kan också finnas traditioner i lönesättning som är svåra att bryta etc. Därtill har parterna på arbetsmarknaden ett stort inflytande över lönestrukturen.
En empirisk studie av lönedilferenser Johansson och Selén, 1988 visar att en uppsättning individrelaterade kön, ålder, utbildning, anställningstid och jobbrelaterade utbildningskrav, antal underställda, fysisk och psykisk ansträngning faktorer relativt väl kunde förklara löneskillnaderna 1968. Men samma faktorer föreföll ha avsevärt mindre betydelse för de löneskillnader rådde 1981. Även andra undersökningar har visat
som samma resultat. Den utjämning av lönerna som skedde under 1970-talet förenades alltså med att de faktorer som på lång sikt kan förväntas vara lönedilferentierande kom att spela en allt mindre roll för de faktiskt rådande löneskillnaderna. Slutsatsen bl.a. i Björklund 1986 är därför att löneutjämningen sannolikt i hög grad skedde "mot marknaden.
Drivkrafterna bakom de vidgade löneskillnaderna under 1980-talet har inte varit föremål för motsvarande analys. Men troligen är den ökade lönespridningen ett uttryck för att lönesättningen blivit mer marknadsstyrd. En indikation på detta är att löneglidningen utgjort en större andel av de totala löneökningarna under 1980-talet än vad degjorde under 1970talet.
Skillnader i förvärvsgrad och arbetstid är en viktig orsak till skillnader i inkomst mellan olika hushåll. Arbetstiden tenderar att samvariera med timlön, dvs. skillnader i inkomst som beror på timlön förstärks av olika lång arbetstid. En indikation på arbetstidens betydelse är att ett mått på ojämnhet i fördelningen av arbetsinkomster gini-koefficienten bland enbart heltids- och helårsanställda är ca 30% lägre än vad det är räknat för samtliga anställda, dvs. då även deltidsanställda inkluderas. Detta torde dock underskattning arbetstidens betydelse för inkomstskillna-
vara en av der, eftersom arbetstiden varierar även bland heltidsanställda.
Under 1980-talet har, som framgick av kapitel sysselsättningen ökat kraftigt. Hur detta har påverkat inkomstfördelningen går inte att fastställa entydigt, men det tycks ha gett upphov till två motverkande tendenser. På individnivå har sannolikt sysselsättningsökningen verkat i utjämnande riktning. De stigande medelarbetstiderna beror bl.a. på att många deltidsarbetande ökat sina arbetstider och därmed sina inkomster, vilket i sig bidrar till en jämnare fördelning av arbetsinkomsterna. Det kan också noteras att arbetsinkomsterna för heltids- och delstidsanställda sammantagna inte tycks ha blivit mer ojämnt fördelade.
Men på hushållsnivå förefaller sysselsättningsökningen istället ha bidragit till ökade inkomstskillnader. Det finns nämligen en tendens att hushåll med relativt hög inkomststandard har ökat sin arbetstid mer än hushåll med relativt sett lägre inkomststandard. Hushåll som, efter den hushållsmedlem som har högst inkomst, klassificeras som högre tjänstemannahushåll har t.ex. ökat sin förvärvsgrad betydligt mer än arbetarhushåll. Det kan alltså vara så att det varit vanligare i tjänstemannahushåll än i arbetarhushåll att hustrun ökat sin arbetstid.
Volym 2 s. 362Tabell 15.2 Ojämnhet i inkomstlördelningen på olika nivåer i inkomststrukturen 1975-1987 Gini-koeflicient
1975 1978 1982 1985 1987
Arbetsinkomster för heltidsanställda 0,195 0,171 0,169 0,172 0,176 Arbetsinkomster för alla anställda 0,265 0,255 0,244 0,246 0,245 Faktorinkomster
| samtliga hushåll | 0,476 0,495 0,483 0,493 0,499 |
| 3+ inkomstförsäkringar | 0,458 0,469 0,462 0,465 0,469 |
| 4+ pensioner | 0,335 0,315 0,304 0,306 0,308 |
därav:
| hushåll 64 år | 0,309 0,267 0,279 0,291 0,298 |
| 5./. skatter | 0,268 0,248 0,245 0,263 0,258 |
| Disponibel inkomst | 0,231 0,21 1 0,203 0,219 0,217 |
Källa: Jansson,K. 1990, Inkomst- och förmögenhetsfördelningen 1967- 1990,bilaga 19till Långtidsutredningen 1990.
Kapitalinkomsternas betydelse har ökat Inkomster från arbete utgör tillsammans med kapitalinkomsterna hushållens faktorinkomster. Skillnader i kapitalinkomster återspeglar i huvudsak en ojämn Fördelning av förrnögenheter. Kapitalinkomsternas synliga effekt på inkomstfördelningen är emellertid relativt begränsad eftersom deklarerade kapitalinkomster utgör en så liten andel av hushållens totala inkomster, i inkomstfördelningsundersökningarna endast ca 5%. Det är dock
en underskattning bl.a. registreras realisationsvinster endast till den del
som tas upp till beskattning. Transfereringar mellan hushållen som arv och gåvor registreras inte alls. Förmögenhetsskillnadernas betydelse för inkomstfördelningen är därför sannolikt betydligt större.
Också teoretiska argument talar för att kapitaltillgångar spelar en stor roll för inkomstfördelningen. Inkomsten skall vara ett mått på konsumtionsutrymme inkomst definieras som den konsumtion som är möjlig
att uppnå vid oförändrad förmögenhet. Detta innebär bl.a. att alla former av icke-kontant avkastning eller nyttjandevärde, av olika typer av reala tillgångar, t.ex. eget hem, skall räknas till inkomsten. Likaså skall värdeförändringar på tillgångar föras till inkomsten. Den uppgång i fastighetspriser som skett under 1980-talet fångas t.ex. till mycket liten del i inkomstfördelningsundersökningarna. Samtidigt visar den diskussion som nu förs om boendebeskattningen och fastighetstaxering att detta långt ifrån är en självklar utgångspunkt för en bedömning av inkomstfördelningen.
Trots att arbetsinkomstemas fördelning bland anställda när både heltids- och deltidsarbetande inkluderas inte tycks ha blivit mer ojämn, har de totala faktorinkomsterna räknat för
alla hushåll under 1980-talet fått en markant ökad spridning. En viktig förklaring till detta är att hushåll som har mycket små faktorinkomster och som inte räknas in bland anställda, ökat som andel av de totala hushållen i takt med att pensionärerna blivit fler. Men tendensen mot en mer ojämn fördelning av faktorinkomsterna gäller även om hushåll över 64 år räknas bon. Detta indikerar att utveck-
Volym 2 s. 363lingen av kapital- och företagarinkomster kan ha bidragit till att öka inkomstskillnaderna. Efter 1982 har också företagarna haft en betydligt mer gynnsam utveckling av inkomststandarden än vad anställda haft.
Skatter och transfereringar utjämnar mindre I takt med att forvärvsinkomsternas andel av hushållens inkomster reducerats har transfereringarnas betydelse ökat. Det är delvis en effekt av att pensionärerna ökat som andel av befolkningen och att pensionerna förbättrats. Den största andelsökningen faller ändå på ersättningar från inkomstförsäkringar, dvs. föräldraförsäkring, sjukförsäkring etc. De disponibla inkomsterna är betydligt jämnare fördelade än faktorinkomstema. Transfereringar och skatter åstadkommer alltså en betydande omfördelning av inkomster. Av tabell 15.2 framgår hur inkomsterna blir allt jämnare fördelade för varje steg i en s.k. inkomststruktur.
Det är främst pensioner och övriga transfereringar, t.ex. barn- och bostadsbidrag, som tillsammans med skatterna åtadkommer omfördelningen av inkomster. Sammantaget är gini-koeñicienten för de disponibla inkomsterna mer än 55% lägre än för faktorinkomsterna. Den viktigaste faktorn är pensionema. Men även om ålderspensionärema räknas bort innebär transfereringar och skatter en betydande omfördelning graden
av ojämnhet reduceras med 45 °/o.
Tabell 15.3 Transfereringarnasoch skatternasomfördelandeeffekt Procentuell förändring av gini-koefñcienten för varje stegi inkomststrukturen
1975 1978 1982 1985 1987
| lnkomstförsäkringar | 3,8 5,3 4,3 5,7 6,0 |
| Pensioner | 26,9 32,8 34,2 34,2 34,3 |
| Skatt | 20,0 21,3 19,4 14,1 16,2 |
| Skattefria transfereringar | 13,8 14,9 17,1 16,7 15,9 |
| Totalt | 51,4 57,4 58,0 55,6 56,5 |
Källa: Jansson, K. 1990, Inkomst- och förmögenhetsfördelningen 1967-1987, bilaga 19till Långtidsutredningen 1990.
Av tabell 15.3 framgår med hur många procent graden av ojämnhet reduceras för varje steg i inkomststrukturen i tabell 15.2. Denna reduktion av ojämnheten i fördelningen tolkas ofta som effekter av transfereringar eller skatter. Det är emellertid problem med att tolka silTroma på det sättet. Det finns ett samband som går i motsatt riktning. Detta är kanske speciellt påtagligt för skatterna. Fördelningen av inkomster före skatt påverkas av skattesystemet. Det gäller t.ex. löneskillnader som tenderar att vidgas med höga marginalskatter. Vidare påverkas arbetstiden av skattesystemet, se kapitel Tabellen ger därför en överdriven bild av skatternas omfordelande förmåga. Som framgår av Söderström m.fl. 1988 omfordelar skatterna i hög grad mellan inkomsttagare i olika åldrar och med olika arbetstid. Om man konstanthåller för dessa båda variabler förefaller skatternas omfördelande förmåga vara ganska begränsad.
Med den reservationen kan man ändå konstatera att den relativa skillnaden i ojämnhet i inkomstfordelningen före och efter skatt reducerades
Volym 2 s. 364påtagligt mellan 1982 och 1985. Skattesystemets omfördelande förmåga minskade. En bidragande orsak till detta kan ha varit skattereformen 1983- 1985. Statistiken tyder på att skattemas omfördelningsförmåga ökade något därefter, men fortfarande var mindre än under 1970-talet. Transfereringama har däremot fått en större omfördelande betydelse idag än i mitten på 1970-talet.
Sammantaget hade skatter och transfereringar en något mindre omfordelande effekt 1987 än 1982. En uppdelning på åldersgrupper visar dock att denna reduktion helt faller på ålderspensionärema. Detta hänger samman med att nyblivna pensionärer har fått högre ATP och därmed har inkomstskillnaderna gentemot äldre pensionärer vidgats. För hushåll under 64 år har en ökad fordelningskapacitet hos transfereringar och förtidspensioner kompenserat skattemas minskade fördelningsformåga. För dessa hushåll var den relativa skillnaden i inkomstspridning mellan faktorinkomster och disponibla inkomster lägre 1987 än vad den var 1982. Men samtidigt vägde den ökade spridningen av faktorinkomster över, så att de disponibla inkomsterna ändå var mer ojämnt fördelade.
Ensamstående har haft en sämre utveckling än samboende på 1980talet Inkomstfördelningen kan också belysas genom att man ser på hur inkomsten förändrats över tiden for olika typer av hushåll. Av tabell 15.4 framgår hur inkomststandarden har förändrats for hushåll av olika sammansättning och åldrar.
Det finns tre drag i utvecklingen som är värda att uppmärksamma. Det första är att sett över längre tidsperiod har pensionärerna som kollektiv förbättrat sin inkomststandard högst påtagligt. Detta är framför allt följden av att allt fler pensionärer fått ATP-pension. Det kan noteras att
Tabell 15.4 nkomststandard för olika hushållstyper
Nivå Procentuell förändring
l967-1967-l975- 1975-1980-1982-
1987 1987 1975 1987 1980 1982 1987
Hushåll utan barn Ensamstående 18-29 år 1,34 30,1 33,0 -2,1 4,4 -9,1 3,1 Samboende 18-29 år 2,20 17,0 14,4 2,3 1,9 -6,2 11,1
- Ensamstående 30-64 år 1,85 43,4 38,8 3,4 1,1 6,6 9,5
- Samboende 30-64 år 2,29 40,5 21,5 15,7 6,1 -2,9 12,3 Personer 65 1,47 64,3 34,7 22,0 12,1 1,4 7,3
- Hushåll med barn
| Ensamstående | 1,47 45,5 41,6 2,8 -2,8 -1,4 7,3 |
| Samboende | 1,66 41,9 27,4 11,4 2,0 3,3 12,9 - |
| Samtliga | 1,73 41,3 28,6 9,5 3,8 -3,7 9,5 |
65 74 år.
b 18 74 år.
-
Källa: Jansson,K 1990 lnkomst- och förmögenhetsfördelningen 1967 1987,bila-
ga 19till Långtidsutredningen 1990.
Volym 2 s. 365pensionärerna under krisåren" 1975 1982 påtagligt förbättrade sin posi-
tion relativt andra grupper. Det var en följd av att pensionema var värdesäkrade i en tid då reallönerna föll. Efter 1982 och fram till 1987 har pensionärerna istället haft en sämre utveckling än övriga bl.a. därför att de inte fick full kompensation vid devalveringen 1982.
En annan påtaglig tendens är att under 1980-talet har inkomststandarden för hushåll med en vuxen ökat långsammare än för hushåll med två samboende vuxna. En viktig förklaring till denna skillnad är att möjligheterna att öka arbetstiden har varit olika. Det är framför allt samboende som nu arbetar mer än tidigare, medan ensamstående inte haft samma möjligheter att öka sitt arbetskraftsutbud. Eftersom ensamstående i genomsnitt har en lägre inkomststandard har det ökade förvärvsarbetet för samboende bidragit till vidgade skillnader mellan dessa grupper. Detta visar återigen att mätt på hushållsnivå finns det drag i utvecklingen på arbetsmarknaden som verkat i riktning mot en mer ojämn fördelning av inkomsterna.
En tredje tendens är att ungdomar generellt sett under 1980-talet förefaller ha haft en sämre utveckling än övriga grupper. I relation till inkomststandarden bland medelålders har ungdomarnas inkomster reducerats markant, sediagram 15.9. Detta framgick även av diagram 15.8 ovan, som visar att andelen ungdomar med inkomstandard under ett t.o.m ökat under l980-talet. Det är omtvistat vad detta beror på. Det finns en rad problem med att tolka statistiken ungdomar över 18 år räknas ex. som
eget hushåll oavsett om de bor kvar i föräldrahemmet eller ej. En ökad andel studerande kan ha bidragit till att de registrerade inkomsterna blir
Diagram 15.9 Inkomststandardför olika åldersgrupperi procentavvärdetför gruppen 45 54 år
- Procent
85-
80-
75-1
70-
65-
I I I I I I r 1 I I I I r I I I r r r I I I l I V
1965 1970 1975 1980 1985 1990 Källa: Jansson, K. 1990, Inkomst- och förmögenhetsfördelningen 1967-1987, bilaga 19 till Långtidsutredningen 1990.
Volym 2 s. 366lägre, utan att kanske egentligen spegla en försämrad standard. En förskjutning nedåt av genomsnittsåldern inom gruppen har dragit ned den genomsnittliga inkomsten. Men det är inte bara den typen av faktorer som ligger bakom utvecklingen för ungdomarnas ekonomiska situation. Arbetsmarknaden försämrades påtagligt för ungdomarna i början på 1980talet, samtidigt som ungdomskullarna var relativt stora. Det har också blivit svårare för ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden,
även om de senaste årens höga arbetskraftsefterfrågan döljer detta.
Om det verkligen skett en relativ försämring för ungdomarna kan denna tolkas på två olika sätt. Det ena är att det är en generationselfekt de
generationer som var unga på 1980-talet hade en dålig ekonomisk utveckling och detta kommer att leva kvar högre upp i åldrarna, medan framtida ungdomsgenerationer kommer att få bättre förutsättningar. Den andra tolkningen är att det är en strukturell förändring ungdomar har generellt
fått sämre ekonomiska villkor relativt vuxna, dvs. att gapet mellan ungdomar och vuxna vidgats mer permanent.
Förmögenhetsfördelningen Med det perspektiv på välfärden som skisserades ovan, där individens välfärd kopplades till tillgången på resurser, kan inkomst- och förmögenhetsfördelning betraktas som två sidor av samma sak. Inkomsten kan ses som avkastningen på någon form av tillgång allt från finansiella ford-
ringar till utbildning, yrkeserfarenhet eller liknande.
Den förmögenhet som mäts i den typ av fördelningsstudier som redovisas i bilaga 19 är en begränsad del av förmögenheten i denna mening
nämligen deklarationspliktiga tillgångar. Det är därmed enbart finansiellt kapital över en viss storlek och fastigheter som registreras. Det innebär t.ex. att värdet av bostadsrätter till stor del ligger utanför förmögenhetsmåttet. Detsamma gäller värdet av pensionsrättigheter i folkpension, ATP och andra pensionssystem.
Förmögenhetema, definierade på detta sätt, är betydligt mer ojämnt fördelade än inkomsterna. Medan gini-koefñcienten för den disponibla inkomsten uppgår till knappt 0,2 är detta mått på ojämnhet för förmögenheter över 0,8.
Förändringar i förmögenhetsfördelningen påverkas i hög grad av prisutvecklingen på olika tillgångsslag. Fastigheter har en mycket jämnare fördelning än t.ex. aktier. Fastigheter väger också tyngst som andel av hushållens förmögenhet drygt 40% avser villor och fritidshus, medan aktier
svarar för 8%. En prisstegring på villor påverkar därför förmögenhetsfördelningen i en utjämnande riktning, medan en börsuppgången verkar i motsatt riktning, så länge hushållens aktieinnehav är koncentrerat till de rikaste hushållen.
Det empiriska material som finns om förmögenhetsfördelningen fram till 1987 ger en splittrad bild av utvecklingen det senaste decenniet. Allmänt tycks förmögenhetema blivit mer ojämnt fördelade gini-koeffici-
enten har stigit. Denna utveckling är bl.a. resultatet av en kombination av att fastighetsprisema föll i reala termer under första hälften av 1980-talet samtidigt som börskursema steg kraftigt.
Volym 2 s. 367Tabell 15.5 Förmögenhetsfördelningen Gini-koefñcient för förmögenheter och de 1respektive2% rikaste hushållens andel av den samladeförmögenheten
1975 1978 1983 1984 1985 1986 1987
Gini-koeñicient 0,783 0,798 0,798 0,808 0,826 0,841 1% rikaste 16,2 15,6 16,9 15,4 15,8 17,1 16,1 2% rikaste 22,8 22,7 23,2 21,4 22,0 23,3 22,4 a Uppskattade värden. Källa: Jansson,K. 1990, Inkomst- och förmögenhetsfördelningen i Sverige 1967- 1987, bilaga 19till Långtidsutredningen 1990.
Men samtidigt tycks detta inte ha medfört att de rikaste hushållen blivit rikare. Den andel av förmögenheten som ägs av de 1% eller 2% rikaste hushållen har inte tenderat att öka. Inte heller har skillnaden i förmögenhet mellan de 25 % rikaste och de 50 °/0rikaste hushållen ökat. Förklaringen till den ökade ojämnheten mätt med gini-koefficienten tycks istället ligga på Förändringar i den nedre delen av förmögenhetsfördelningen. Allt fler hushåll har skuldsatt sig och redovisar negativ nettoförmögenhet.
Det är också värt att notera att de rikaste hushållen tycks ha bytt sammansättning. 1 mitten på 1970-talet var t.ex. jordbrukare med stora tillgångar ijordbruksfastigheter, som ofta var lågt belånade, en relativt stor andel av de l % rikaste hushållen. Ett decennium senare har jordbrukarna minskat kraftigt i antal bland de rikaste och istället ersatts med höginkomsttagare i storstäderna.
15.5 Jämställdhet och fördelningen mellan män och kvinnor
Vid sidan av en väl fungerande ekonomi effektivitetsmålet och en rättvis fördelning av välfärden ställs ofta jämställdhet mellan män och kvinnor upp som ett självständigt mål för politiken. Målet om jämställdhet har preciserats t.ex. i regeringens jämställdhetsproposition som att män och kvinnor skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på tre områden: i arbetslivet som innefattar utbildning, löner, arbetsvillkor
etc, i reproduktionen barnomsorg och hemarbete m.m. och i det
- politiska livet.
På 1950-talet betraktades jämställdhet som en specifik kvinnofråga. Diskussionen fördes i termer av kvinnors möjligheter att med bibehållet ansvar för barn och hemarbete också yrkesarbeta. Idag gäller diskussionen en jämnare ansvarsfördelning mellan könen för såväl hemarbete som marknadsarbete. Det är ett uttalat jämställdhetsmål att kvinnor skall kunna vara ekonomiskt oberoende av männen.
1bilaga 23 till Långtidsutredningen behandlas kvinnornas roll och ställning i ekonomin Jonung och Persson red., 1990. Det framhålls där att den ekonomiska jämställdheten rymmer många olika aspekter. Det handlar både om hur stora ekonomiska resurser kvinnor förfogar över jämfört med män och varifrån dessa kommer från eget arbete, offentliga sektorn
-
Volym 2 s. 368via transfereringar eller överföringar inom hushållet. En tredje dimension är frågan om segregering, t.ex. om män och kvinnor arbetar på olika delar av arbetsmarknaden eller ersätts från olika transfereringssystem. En fjärde dimension är hur kvinnors representation, inflytande och makt jämfört med mäns ser ut i de sammanhang där det fattas beslut om hur ekonomiska resurser skall fördelas, t.ex. inom fackföreningar, i näringslivet, i riksdagen och inom familjen.
Sett etti arbetsmarknadsperspektiv har jämställdheten två dimensioner. Den första är fördelningen av olika former av arbete mellan könen. Det gäller dels fördelningen av hemarbete och avlönat arbete på marknaden, dels fördelningen mellan män och kvinnor i olika utbildningar och yrken. Den andra dimensionen är den ekonomiska ersättningen för olika arbeten
könsmässiga lönedifferenser och ekonomiska konsekvenser av en ojämn fördelning av hemarbetet.
De senaste decennierna har det skett en markant överflyttning av kvinnors tid från hushållsarbete till marknadsarbete, dvs. en del av den produktion som kvinnor tidigare utförde i hemmen har flyttats över till marknaden. En del av de tidigare transfereringarna inom familjen för barnavård och barntillsyn, dvs. mellan makar, har ersatts av skattefinansierade offentliga transfereringar inom ramen för t.ex. föräldraförsäkringen. På detta sätt har kvinnors ekonomiska beroende av enskilda män minskat. Samtidigt har deras direkta i motsats till indirekta, via männen beroende av arbetsmarknadens och andra marknaders funktionssätt ökat, liksom deras direkta beroende av politiska och fackliga beslutsprocesser. Kvinnors ekonomiska situation bestäms således idag av utfallet på en rad olika fördelningsarenor, som arbetsmarknaden, den offentliga sektorn och familjen och av hur dessa fördelningsarenor påverkar varandra.
De politiska åtgärderna för ökad jämställdhet de senaste decennierna har omfattat såväl direkta jämställdhetsåtgärder som mer allmänna åtgärder inom t.ex. skattepolitik, socialförsäkrings- eller transfereringspolitik, sysselsättningspolitik och familjelagstiftning. På arbetsmarknaden har jämställdhetspolitiken både en efterfrågesida att motverka diskrimine-
ring vad gäller rekrytering, lönesättning, arbetsvillkor etc., och en utbudssida att underlätta och stimulera kvinnor att arbeta och komma in på
mansdominerade yrkesområden. Tyngdpunkten har legat på utbudssidan, framför allt på att undanröja olika hinder for kvinnor att forvärvsarbeta, t.ex. genom en utbyggd barnomsorg. De ekonomiska motiven för kvinnor att förvärvsarbeta och for män och kvinnor att omfördela hushållsarbete och icke-marknadsarbete sinsemellan har också forstärkts, t.ex. genom särbeskattningen. På senare tid har jämställdhetspolitiken i ökad omfattning kommit att inriktas på diskrimineringsaspekten t.ex. lagen mot könsdiskriminering och inrättandet JÄMO-ämbetet 1980 och att på-
av verka kvinnornas val av utbildning och yrke.
Arbetets fördelning mellan kvinnor och män Som framgick av kapitel 6 har det skett en markant utjämning vad gäller marknadsarbetets fördelning mellan könen. Skillnaden mellan mäns och kvinnors forvärvsgrad har minskat från 28 procentenheter 1970 till 5
Volym 2 s. 369procentenheter idag. Bland småbarnsföräldrar har den kvinnliga förvärvsfrekvensen ökat från 52% 1970 till 86 °/0 1988. Dessa siffror överdriver dock omfördelningen av kvinnors arbete från hemmen till marknaden. Den höga forvärvsfrekvensen upprätthålls till viss del genom att kvinnor behåller kontakten med arbetsmarknaden under småbarnsåren, men samtidigt har huvudsansvaret för barnen, vilket är möjligt med utökad föräldraledighet och deltidsarbete.
En mer rättvisande bild av omfattningen av kvinnors och mäns marknadsarbete får man genom att relatera den totala volymen av faktiskt arbetade timmar till totala antalet personer i befolkningen av respektive kön. Utvecklingen under de senaste 25 åren har inneburit en ökning av det antal timmar kvinnor i genomsnitt ägnar åt marknadsarbete med 6 timmar per vecka. Under samma period har männen i genomsnitt överfört 8 timmar per vecka från marknadsarbete till annan verksamhet genom t.ex. arbetstidsförkortningar, semester etc. Männens marknadsarbete har således minskat mer än kvinnors ökat.
Tabell 15.6 Genomsnittlig tid i marknadsarbetefor kvinnor och män1963- 1988 Veckoarbetstid i timmar per personi befolkningen
Män Kvinnor Kvinnornas arbetstid i procent av männens
| 1963 | 40 | 16 | 42 |
| 1968 | 36 | 16 | 45 |
| 1973 | 32 | 17 | 51 |
| 1978 | 31 | 18 | 58 |
| 1983 | 31 | 20 | 64 |
| 1988 | 32 | 22 | 70 |
Källa: Jonung, C. 1989, Jämställdhet på arbetsmarknaden.
I vilken utsträckning detta inneburit att männen också ökat sin andel
av hushållsarbetet vet man mindre om, eftersom det saknas data om utvecklingen över tiden. De data som finns tyder dock på att hushållsarbetet blivit något jämnare fördelat mellan könen. Enligt undersökning
en av statistiska centralbyrån om den vuxna befolkningens 20-64 år tidsanvändning 1984- 1985 ägnar män ca 18 timmar och kvinnor 32 timmar i veckan åt icke-marknadsarbete, dvs. kvinnorna svarar för drygt 60 procent av hemarbetet. Det är det snävt definierade hushållsarbetet står for de
som stora skillnaderna i tidsinsats mellan könen. Det 17 timmar i
upptar ca veckan för kvinnor och ca 4 timmar i veckan för män. Summan
av förvärvsarbete och icke-marknadsarbete uppgår for kvinnor till 57
ca timmar och for män till ca 59 timmar per vecka. Arbetsinsatserna är alltså ungefär likvärdiga mellan könen. Det är deras fördelning på marknadsarbete och icke-marknadsarbete som fortfarande skiljer sig markant.
Arbetsdelningen mellan hem och arbetsmarknad har i
mycket ersatts av en arbetsdelning på arbetsmarknaden. Kvinnorna har burit med sig sina traditionella uppgifter ut på arbetsmarknaden, de vårdar, undervisar och arbetar i olika serviceyrken.
Segregeringen på arbetsmarknaden har förhållit sig anmärkningsvärt
Volym 2 s. 370stabil. Ett index på yrkessegregeringen, som kan tolkas som den andel av kvinnorna som skulle behöva byta yrke för att kvinnorna skulle få samma yrkesfördelning som männen, visar på 65 % 1963 och 61 % 1988. Sverige, som internationellt sett har en hög förvärvsfrekvens, har en yrkessegregering som är minst lika hög som i andra industriländer.
Den ekonomiska ersättningen för mäns och kvinnors arbetsinsatser Den ojämna fördelningen av mäns och kvinnors arbetsinsatser mellan marknads- och icke-marknadsarbete och segregeringen på arbetsmarknaden har konsekvenser för det ekonomiska utfallet för kvinnor relativt män. Skillnaderna i marknadsarbetets omfattning gör att kvinnors inkomster från marknadsarbete blir lägre än mäns. Vid lika timlön skulle kvinnorna
ca 70% av männens förvärvsinkomster.
Eftersom lönerna skiljer sig åt mellan olika yrkesområden tenderar segregeringen på arbetsmarknaden också att leda till att den ekonomiska ersättningen för marknadsarbete skiljer sig åt mellan könen. Ekonomiskt har också den s.k. vertikala segregeringen, dvs. det faktum att män ofta befinner sig i högre befattningar än kvinnorna inom olika yrken betydelse. Även i dimensionen makt och inflytande kan segregeringen på arbetsmarknaden bidra till olika utfall för könen.
Utvecklingen under 1960- och l970-talen känntecknades av att löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskade. Utjämningen mellan könen gällde såväl för arbetare som för tjänstemän och såväl inom privat
offentlig sektor. För arbetsmarknaden som helhet steg kvinnors mesom dellön i förhållande till mäns från 72% 1971 till 82 1983. Därefter tycks utvecklingen mot minskade löneskillnader ha stannat av.
Ekonomer har två huvudansatser för att förklara löneskillnader och yrkessegregering efter kön. Den ena utgår från arbetsmarknadens utbudssida och arbetsfördelningen inom familjen. Enligt denna beror skillnaderna i löner mellan kvinnor och män på att kvinnor har lägre formell utbildning, mindre arbetslivserfarenhet, lägre yrkeskvalifikationer och mindre upplärning i arbetet etc. Skillnaderna i mäns och kvinnors yrkcsinriktning beror också på att olika yrken skiljer sig i de krav de ställer på kunskaper och i andra avseenden t.ex. deltid, övertid, resor etc. där män och kvinnor har olika preferenser beroende på skillnader i hemansvar.
Den andra ansatsen utgår från arbetsmarknadens efterfrågesida och
att kvinnor är diskriminerade, dvs. att kvinnor betalas lägre lön än menar män för arbetsinsats och samma kvalifikationer. Detta är i sin tur
samma möjligt på grund av den könsmässiga segregeringen mellan olika yrkesområden. Genom att söka sig till begränsade delar av arbetsmarknaden utnyttjar kvinnorna inte sin potential. De låga relativlönerna kan då tolkas
ett resultat av ett utbudsöverskott av kvinnlig arbetskraft på dessa som delmarknader. En annan förklaring kan vara att traditionellt kvinnligt arbete inte värderas lika högt som traditionellt manligt arbete och att kvinnorna, olika anledningar, inte förmått hävda sina intressen i fackli-
av ga- och andra beslutsfora.
Studier av löneskillnader visar att ökningen av svenska kvinnors utbildning, arbetslivserfarenhet etc. bidragit till utjämningen av löneskillnader-
Volym 2 s. 371na mellan könen. De kvarvarande löneskillnadema tycks bara till ringa del kunna tillskrivas skillnader i kunskapskapital mellan könen. T.ex. kunde, enligt en studie, endast ca 10 procent av löneskillnadema mellan könen för hela arbetsmarknaden 1984 hänföras till skillnader i kunskapskapital Löfström 1989.
Andra faktorer än utjämning av kunskapskapital mellan könen, som lönepolitik och sysselsättningens fördelning, tycks ha spelat större roll för löneutjämningen mellan svenska män och kvinnor. Utvecklingen av löneskillnadema mellan könen överensstämmer väl med utvecklingen för löneskillnadema i allmänhet. Lönedifferenser efter yrke, ålder, utbildning och näringsgren har också utjämnats under motsvarande tidsperiod och lönespridningen inom olika sektorer har minskat markant. Detta tyder på att den generella löneutjämningen till följd av låglönesatsningar etc. varit en starkt bidragande orsak. Detta styrks av att en generellt ökad lönespridning under l980-talet också gett ökade skillnader mellan könen. Till bilden hör att lönespridningen bland kvinnor ökat betydligt mer än bland männen under l980-talet, dvs. det finns tecken på en ökad dilferentiering inom kvinnokollektivet. För lågavlönade kvinnor, sannolikt till stor del inom offentlig sektor, har således skillnaderna gentemot männens löner ökat mer än för kvinnorna i genomsnitt.
Eftersom lagstiftade och avtalade pensionsrättigheter, sjukförsäkringsförmåner m.m. är baserade på arbetsinkomst, återspeglas löneskillnader och skillnader i arbetstid i hög grad i utfallet av socialförsäkringssystemet och i pensionerna. Sålunda uppgick den genomsnittliga pensionen för kvinnliga ålderspensionärer i mitten av 1980-talet till ca 65 % av männens.
När kvinnor i högre grad än männen anpassar sin arbetstid för att ta ett större ansvar i hemarbete och barnomsorg kan det betraktas som en fördelning mellan makar i ett hushåll. De ekonomiska konsekvenserna av denna fördelning ackumuleras över åren och får också konsekvenser upp i pensionsåldem. Detta kan naturligtvis lösas på ett individuellt plan
mannen kan t.ex. finansiera en pensionförsäkring för hustrun. Men om målet är att kvinnan skall uppnå ett ekonomiskt oberoende av mannen måste också de offentliga pensionssystemen ta hänsyn till hur hem- och marknadsarbete fördelas mellan makar.
Sammanfattningsvis har utvecklingen gått mot ökad ekonomisk jämställdhet mellan könen. Kvinnornas andel av marknadsarbetet har ökat kraftigt och löneskillnadema har utjämnats sett över en längre tidsperiod. Detta har medfört att kvinnornas andel av marknadsinkomsterna ökat. Det råder emellertid fortfarande en kraftig segregering på arbetsmarknaden. Likaså kvarstår stora skillnader i de tidsinsatser män och kvinnor gör i icke-marknadsproduktion och förändringarna därvidlag är förmodligen mindre än vad gäller marknadsarbetets fördelning.
Under 1990-talet kommer inte arbetskraftsutbudets tillväxt i lika hög grad att vara dominerat av kvinnor som det var under 1970- och 1980talen. Visserligen beräknas kvinnornas arbetskraftsdeltagande öka, men arbetskraftstillväxten kommer framför allt från befolkningsförändringar. Efterfrågan på arbetskraft inom traditionellt kvinnodominerade yrken t.ex. vården och barnomsorgen kommer samtidigt att fortsätta vara hög. Om därtill den könsmässiga segregeringen på arbetsmarknaden kan brytas
Volym 2 s. 372borde det finnas förutsättningar för att det åter skulle kunna ske en löneutjämning mellan män och kvinnor.
Det bör understrykas att en jämnare arbetsfördelning mellan könen har två sidor fördelningen av marknadsarbete och fördelningen av icke-
marknadsarbete. En politik som leder till att kvinnornas andel av marknadsarbetet ytterligare ökar utan att det sker motsvarande omfördelning till männen av hushållsarbetet riskerar att medföra att kvinnornas totala arbetsbelastning ökar.
Det är inte heller en okontroversiell syn att kvinnor och män skall dela arbetet helt lika. Ett annat synsätt på jämställdhet är att fördelningen av hemarbete och marknadsarbete respektive olika slags marknadsarbete kanske måste eller rent av bör vara ojämnt fördelat. Problemet är
- istället att den ekonomiska ersättningen för kvinnors arbete måste bli högre. Det handlar både om att värdera upp yrken med stor kvinnodominans och att i högre grad ersätta kvinnors arbete i hemmet.
Oavsett synsätt aktualiseras jämställdhetsaspekter på socialförsäkringssystemet etc. i den utsträckning som en utjämning mellan mäns och kvinnors arbete och löner i realiteten inte kommer till stånd. Här finns ett jämställdhetspolitiskt dilemma. System som på olika sätt ger motiv för kvinnorna att ta större del av marknadsarbetet kan också innebära att de kvinnor som av olika skäl inte vill eller kan göra det också får ett sämre ekonomiskt utfall.
15.6¶Fördelningspolitiska frågeställningar inför 1990-
Volym 2 s. 372talet
Den analys av den framtida utvecklingen som gjorts i flera av de tidigare kapitlen visar att de traditionella fördelningspolitiska instrumenten under 1990-talet kan komma att ställas inför delvis nya förutsättningar. Kunskaperna om de fördelningspolitiska konsekvenserna av en del av dessa nya förutsättningar är begränsade. Om andra vet vi något mer. Under alla omständigheter finns det skäl att lyfta fram i ljuset de problem och möjligheter som avtecknar sig.
Internationaliseringen och fördelningspolitiken Den svenska ekonomin har intemationaliserats snabbt under efterkrigstiden se t.ex. kapitel 2 och l l. Under senare år har denna utveckling fått en ökad aktualitet genom de integrationssträvanden som finns i Europa. Dessa förstärker och påskyndar redan pågående tendenser. Både handeln och faktorrörligheten kan förväntas öka. Detta innebär ett minskat utrymme för en av omvärlden oberoende fördelningspolitik.
Om en gemensam arbetsmarknad inom Västeuropa införs ställs bl.a. den solidariska lönepolitiken inför nya förutsättningar. Som framgår av bilaga 4 till Långtidsutredningen är den svenska lönestrukturen avsevärt jämnare än i de flesta andra västeuropeiska länder, se Lundborg, 1989a. Till viss del är detta uttryck för en högre grad av homogenitet vad gäller
Volym 2 s. 373t.ex. utbildningsnivå och produktivitet. Men det är till stor del också följden av en medvetet utjämnande lönepolitik.
Inom delar av arbetsmarknaden med relativa låga utbildnings- och
prestationskrav är den relativa lönen i Sverige högre än i andra länder.
- Det finns därför anledning att förvänta att den ökade invandring som kan följa på en EG-integration koncentreras till låglönegrupper. Svenska låglöneföretag kan med andra 0rd komma att få lättare att rekrytera genom att vända sig till den europeiska arbetsmarknaden. Därmed blir det svårare att driva upp lönerna i dessa sektorer. Detta förstärks av ökade möjligheter till etablering utomlands.
Den motsatta tendensen kan komma att gälla för grupper, vars löner idag hålls tillbaka av den solidariska lönepolitiken. Vinstrika och högproduktiva företag kan komma utsättas för en hårdare lönepress från den europeiska arbetsmarknaden.
Slutsatsen är att den svenska lönestrukturen vid en nära EG-integration kommer att tendera att närma sig den som råder i omvärlden. Det kommer att bli svårare att hålla fast vid en solidarisk lönepolitik, som verkar emot den lönestruktur som råder i Europa. Detta är en följd av arbetskraftens ökade rörlighet, vilken i sig naturligtvis också har många tänkbara positiva välfårdsaspekter. Men det är också en konsekvens av den rörlighet för kapital som redan finns. Företag i låglönebranscher har sedan länge anpassat sig till den solidariska lönepolitiken genom att etablera sig utomlands.
Det är emellertid viktigt att komma ihåg att detta inte innebär att löneditferensema helt måste till omvärldens. Åtgärder ut-
anpassas som jämnar skillnader i produktivitet, t.ex. utbildningsinsatser riktade mot lågutbildade, kan ge utrymme för en lönestruktur som även på en integrerad arbetsmarknad är jämnare än den i omvärlden.
Det mesta talar för att en närmare integration med EG däremot inte skulle begränsa utrymmet för fördelningspolitiska insatser inom ramen för socialpolitiken m.m. Bland EG-länderna råder idag relativt stora skillnader på det socialpolitiska området, t.ex. vad gäller ersättning vid arbetslöshet eller sjukdom. Tendensen i integrationsarbetet inom EG har också på senare år gått från ambitionen att uppnå gemensamma normer i riktning mot att hålla kvar en hög grad av nationell autonomi på detta område. Det är således sannolikt att det även i framtiden kommer att råda skillnader mellan länder vad beträffar socialpolitiska ambitioner.
Att skillnader i socialpolitik skulle ge effekter på migrationen som tvingar fram en utjämning förefaller inte heller sannolikt. En jämförelse mellan Sverige och åtminstone de rikare EG-länderna visar att Sverige inte på något systematiskt sätt avviker uppåt vad beträffar omfattningen på de sociala förmånerna för t.ex. en sysselsatt arbetare. Däremot är det sannolikt att den svenska politiken är mer generös mot svaga grupper, t.ex. långtidsarbetslösa, förtidspensionerade etc. Bland dessa grupper är emellertid möjligheterna till migration begränsade även efter en närmare integration med omvärlden.
Det som avgör om det går att bibehålla fördelningsambitionema i socialpolitiken är istället fmansieringsmöjlighetema, dvs. att ha ett skattesystem och ett skattetryck som avviker från det i andra länder. Det är ett problem
Volym 2 s. 374som finns redan idag och i själva verket har det funnits sedan länge. Det
här är inte faktorer som är kopplade till en eventuell EG-integration. Utrymmet för en egen skattepolitik är redan idag begränsat som en följd av det utvecklade utbytet av varor och tjänster. Det minskar med den pågående internationaliseringen men det är inte obefintligt utan avgörs till
syvende och sidst av om svenska löntagare är villiga att i motsvarande mån avstå från reallöneökningar.
Anpassningsbördan ojämnt fördelad I kapitlen l0- 13 diskuteras olika aspekter på strukturomvandlingen. Det framgår där att många faktorer, bl.a. energiprisutvecklingen, talar för att den svenska ekonomin kommer att genomgå en snabb strukturell omvandling under 1990-talet. Basnäringarna kan förväntas växa långsamt medan de kunskapsintensiva delarna av näringslivet expanderar. Detta kan komma att förstärka existerande regionala obalanser. Denna omställningsprocesskommer att ställa höga krav på anpassningsförmåga i form av rörlighet mellan yrken och regioner, utbildning etc.
Kraven på anpassning kommer inte att vara jämnt fördelade, utan särskilt drabba vissa regioner och branscher. Vidare är förmågan till anpassning vid en strukturell omvandling inte jämnt fördelad mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Som diskuteras bl.a. i bilaga 12 till Långtidsutredningen 1990 tenderar arbetsmarknaden att bli allt mer segmenterad
det ställs högre krav på arbetskraften, vilket försvårar rörlighet mellan olika delar av arbetsmarknaden. Expertgruppen för forskning om regional utveckling, 1989. Istället får den interna rörligheten inom olika delarbetsmarknader större betydelse.
Det är framför allt skillnader i utbildning och utbildningskrav som får en successivt växande betydelse för skiktningen mellan grupper på arbetsmarknaden. Det finns en risk för att det är just de regioner och branscher som domineras av företag med relativa låga utbildningskrav som kommer att utsättas för de största kraven på omställning. Därmed ställs anpassningskraven just på de grupper som har de sämsta förutsättningarna för en geografisk och yrkesmässig omställning. Det gäller speciellt äldre med låg eller inaktuell utbildning, som riskerar att bli förlorarna i snabb omvandlingsprocess.
Dessa tendenser i utvecklingen leder till att arbetsorganisation och vuxenutbildning får en ökad fördelningspolitisk betydelse. De som är sysselsatta i jobb som ger små möjlighet till utveckling och lärande får en sämre förmåga att anpassa sig till förändringar på arbetsmarknaden. Den som i sitt arbete inte får ta ansvar eller fatta självständiga beslut riskerar att drabbas av en slags inlärd hjälplöshet en brist på den självtillit som är
nödvändig då det ställs krav på att söka ett annat jobb, lära sig ny teknik etc. Om det blir vanligare att man inte kan behålla samma arbete under hela sin yrkesverksamma period har det också en allt större betydelse hur arbetsorganisationen fördelar ansvar och utvecklingsmöjligheter.
Volym 2 s. 375Förändringar i skattesystemet
Huvudsyftet med den skattereform som genomförs under 1990 och 1991 är att åstadkomma samhällsekonomiskt mer effektiv beskattning. Det en är effekterna på välfärd, resursallokering, arbetskraftsutbud, sparande och kapitalbildning är de avgörande motiven för reformen. Men det finns som också viktiga fördelningspolitiska argument för en skattereform. Det skatavvecklas har betydande fördelningspolitiska brister. Det tesystem som nu gäller framför allt den horisontella rättvisan samma faktiska ins. komst kan träffas av olika skatt beroende på hur den intjänats. Dessa brister hade också betydelse i ett vertikalt fördelningsperspektiv. Det nuvarande skattesystemet utjämnar inkomster i väsentligt mindre utsträckning än vad framgår de formella skatteskalorna. Höginsom av komsttagarna har nämligen i större utsträckning än andra utnyttjat olikformigheter i skattesystemet för att sänka sin inkomstskatt. Som framgick förefaller också skatternas omfördelande effekt ha reducerats det ovan senaste decenniet. Med det skattesystem införs får skatterna en delvis ny nya som nu fördelningspolitisk roll. Skattereformen innebär att den formella skatteskalans omfördelande roll medan istället den horisontella rätttonas ner, visan i skattesystemet skall förstärkas den fördelningspolitiska träffsä- kerheten skall öka. Den kraftiga reduktion marginalskatterna som är det ena elementet i av skattereformen innebär i sig en sänkt progression i skatteskalan som därmed mindre omfördelande profil. Detta motverkas dock av den ges en ökade graden likformighet i beskattningen. Inkomster av arbete skall av beskattas lika oberoende ersättningen utgår i form av kontantlön av om eller andra förmåner, motsvarande gäller för kapitalinkomster där skatten på ränteinkomster, utdelningar eller reavinster skall bli mer likställda. Vidare kommer skatteuttaget på arbets- och kapitalinkomster att bli mer
likartat. Detta är förändringar framför allt berör personer med höga inkomssom ter. Som integrerad del i skattereformen ingår också fördelningspolitisen ka åtgärder i form bl.a. höjda barn- och bostadsbidrag, som å andra av sidan väger tyngre bland hushåll med låga inkomster. I tabell 15.7 redovisas resultat från beräkningar av den sammantagna effekten föreslagna skatte- och bidragsförändringar, jämte effekten av av de åtgärder redan vidtagits för 1990, på den reala disponibla inkomssom ten för hushåll i olika inkomstskikt. Hushållen har därvid sorterats dels efter bruttoinkomst och dels efter disponibel inkomst i relation till hushållets storlek mätt i konsumtionsenheter. Siffrorna i tabellen är hämtade från den fördelningsanalys redovisades i regeringens lagrådsremiss som reformerad inkomst- och företagsbeskattning. Det bör understrykas att om dessa siffror måste tolkas med försiktighet, eftersom varje beräkning av den här typen måste baseras på rad antaganden och dessutom inte en förmår fånga alla direkta och indirekta effekter. I lagrådsremissens analys antas att arbetsinkomsterna allmänt ökar med en procent. ex. Då hushållen sorteras efter bruttoinkomst tycks effekten av skattereforpositiv högre inkomsten är, med undantag för de allra men bli mer
Volym 2 s. 376Tabell 15.7 Förändring avreal disponibel inkomst till följd skattereformen. Indel-
av ningavhushållendels efter bruttoinkomst, dels efter disponibel inkomst i förhållande
till hushålletsstorlek mätt i konsumtionsenheter, 20-64 år
| Decil | Indelning efter brutto- inkomst | Indelning efter disponibel inkomst |
| 1:a decilen | -3,2% | 1,5% |
| 2:a decilen | 0,7% | 1,6% |
| 3:e decilen | 1,6% | 2,3% |
| 4:e decilen | 1,8% | 2,4% |
| 5:e decilen | 1,9% | 2,1% |
| 6:e decilen | 2,4% | 2,8% |
| 7:e decilen | 3,0% | 3,4% |
| 8:e decilen | 3,4% | 3,6% |
| 9:e decilen | 4,2% | 3,7% |
| 10:edecilen | 3,1% | 0,8 % |
| Samtliga | 2,4% | 2,4% |
Källa: Lagrådsremissenom reformerad inkomst- och företagsbeskattning.
högsta inkomsterna. Reformen skulle således tendera att vidga inkomstskillnaderna. Hushåll med låga bruttoinkomster skulle förlora. I
t.o. m. denna grupp finns dock många med tillfälligt låga inkomster ex. studenter, bamlediga m. Hushåll med varaktigt låg inkomst på grund av låg lön hamnar i denna typ av statistik sällan i första decilen. Men då hushållen istället fördelas efter disponibel inkomst, vilket är ett fördelningspolitiskt mer relevant mått, blir bilden annorlunda. Då tycks effekten på de disponibla inkomsterna vara relativt jämnt fördelad. Det kan också noteras att de två procent av hushållen som har de allra högsta disponibla inkomsterna beräknas förlora på skattereformen bl. a. som en följd hårdare
av beskattning av avkastningen på aktier.
Den initiala effekten under de första åren emellertid begränsad
ger en bild av skattereformens fördelningselfekter i ett längre perspektiv. Nya Skatteregler kommer sannolikt att innebära att hushållen på olika sätt kommer att anpassa sitt beteende. Det kan gälla boendet, där skatte-
ex. reformen kan komma att ge upphov till såväl förmögenhetselfekter ett
som förändrat boendemönster. Sådana beteendeanpassningar är också syftet med reformen. Den slutliga fördelningseffekten beror därför på vilket utrymme olika hushåll har att anpassa sig och hur denna anpassning går till. Om detta finns det idag knappt någon kunskap. Det är därför omöjligt att med någon större säkerhet uttala sig om skattereformens fördelningseffekter på lite längre sikt.
Begränsade ofentliga resurser och fortsatt höga krav
I tidigare kapitel har vi kunnat konstatera att det samhällsekonomiska utrymmet för en expansion av de offentliga utgifterna kommer att
vara begränsat. En ytterligare höjning av skattetrycket skulle förenat med
vara potentiellt mycket stora samhällsekonomiska förluster, även skattere-
om formen reducerar en del av skatternas negativa effekter. Det är också
en
Volym 2 s. 377uttalad politisk ambition att hålla tillbaka en ytterligare höjning av skattetrycket. Om till detta läggs krav på ett högre sparande i den offentliga sektorn begränsas uppenbarligen utrymmet för offentliga utgiftsökningar.
De offentliga utgifterna är till mycket stor del fördelningspolitiskt motiverade. Endast ca en fjärdedel avser renodlat kollektiva nyttigheter, medan resten finansierar transfereringar eller produktion av tjänster som ytterst har enskilda individer eller hushåll som mottagare.
Den offentliga sektorn omfördelar i flera olika dimensioner. De offentli-
utgifterna innebär inte enbart en omfördelning från resursstarka till ga
individer. Stora delar av den offentliga sektorns utgifter fyller resurssvaga
försäkringsfunktion sjukförsäkring, bidragen till arbetslösnärmast en hetskassorna har funktionen att ge en inkomstgaranti vid sjukdom,
m.m. arbetslöshet etc. Dessa system har en fördelningspolitisk funktion genom utjämna mellan grupper som löper olika risk att drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Vid en marknadsmässig försäkring skulle de som löper största riskerna få betala de högsta premierna. Ca en fjärdedel av offentliga utgifterna skulle istället kunna karaktäriseras som omfördelning mellan olika skeden i livet. Det gäller pensionssystemet, studiebidrag etc. Här har den offentliga sektorn en slags kreditfunktion.
Den vägledande principen för den offentliga sektorns omfördelande funktion beskrivs ofta i termer av generell välfårdspolitik. Denna fördelningspolitiska princip har två dimensioner:
Alla som uppfyller vissa kriterier, har vissa behov, kan göra samma
anspråk på Rättigheterna gentemot den offentliga sektorn är
resurser. alltså lika för alla.
Insatsema skall vara så omfattande att fördelningen i allt väsentligt
sker inom ramen för den offentligt finansierade verksamheten. Utrymmet för kompletterande marknad som fördelar efter andra principer skall
en vara begränsat.
Den första principen innebär t.ex. på sjukvårdens område att alla som har viss sjukdom kan göra samma anspråk på vård och den andra
en principen att denna vård skall på så hög nivå att det inte blir
vara en intressant att köpa vård från annat håll. Vad gäller sjukförsäkringen innebär den första principen att försäkringen skall omfatta alla, den andra principen att ersättningen skall baseras på inkomstbortfall.
Det finns starka argument för generell välfärdspolitik. Genom att ge lika rättigheter till alla undviks mycket av den behovs- eller inkomstprövning
en mer selektiv politik skulle kräva. En sådan prövning kan vara som integritetskränkande och stigmatiserande. Dessutom riskerar den att ge marginal- eller inlåsningseffekter i olika stödsystem. Genom att ge tjänster och inkomstskydd på hög nivå skapas också en lojalitet i finansieringen.
en Alla får ut något från de offentliga systemen och har därför
grupper intresse av att bidra till dess finansiering. System där det finns utrymme för privatfinansierade alternativ eller komplement riskerar att ge upphov till ett missnöje med skattefinansieringen av de offentliga systemen och en successiv urgröpning förmånema till förfång för de grupper som är mest
av beroende av dessa system.
Volym 2 s. 378Utgifterna tenderar att öka Det är uppenbart att en generell välfärdspolitik leder till en stor offentlig sektor och en offentlig sektor som växer i takt med att behov och efterfrågan på offentligt finansierade tjänster stiger. Det finns ett inslag av automatik i de offentliga utgifterna som gör att de med bibehållna fördelningspolitiska ambitioner måste växa relativt snabbt.
Den generella välfárdspolitiken innebär att den offentliga sektorn skall vara lika bra som motsvarande privata tjänster "endast det bästa är gott
nog. Dessutom skall de offentliga tjänsterna vara tillgängliga för alla. Detta skapar ett tryck på den offentliga sektorn att expandera. Inom sjukvården finns tydliga exempel på detta. Om t.ex. ny medicinsk teknik snabbt skall vara tillgänglig för alla så tenderar varje möjlig ambitionshöjning inom sjukvården att leda till en kraftig tillväxt av efterfrågan på sjukvård. När möjligheten att åtgärda ögonsjukdomen grå starr uppdagades för den del år sedan skapade detta på kort tid en lång kö. På andra områden ställs offentlig verksamhet inför nya problem, den skall klara mer än tidigare även om ambitionsnivån är densamma.
På samma sätt som gäller för andra varor och tjänster kan efterfrågan på sjukvård, utbildning etc. ses som bestämd av realinkomster samt relativa priser och kostnader. När inkomsterna stiger skulle en del under alla omständigheter läggas på den typ av tjänster som idag tillgodoses av den offentliga sektorn. Mycket tyder på att det är realistiskt att räkna med att inkomstkänsligheten för många av de offentliga tjänsterna är större än priskänsligheten. Det innebär att även i en situation, där utbud och efterfrågan ñck bestämma priset, skulle andelen av inkomsten som går till denna typ av konsumtion stiga. Om det direkta priset av fördelningspolitiska skäl hålls mycket lågt och ersätts med ett indirekt pris i form av skatter, förstärks naturligtvis denna tendens.
Det finns därmed en risk för att den offentliga sektorn kommer att ställas inför besvärliga avvägningsproblem. När efterfrågan på den typ av tjänster den offentliga sektorn finansierar växer mer än vad som är möjligt att finansiera inom ramen för ett oförändrat skattetryck och med ett bibehållet transfereringssystem kan resultatet bli standardförsämringar om inte absolut så i varje fall relativt övriga delar av ekonomin. Det innebär i sin tur att det skapas förutsättningar för att etablera och bygga ut privata alternativ för sjukvård, utbildning, omsorg etc., där fördelningsprincipen är betalningsvilja. När detta sker i stor skala ställs fördelningspolitiken inför en ny situation.
Första frontlinjen ett ejfektivare resursutnyttjande
- En första frontlinje i försvaret av den offentliga sektorns nuvarande fördelningspolitiska ambitioner är att höja effektiviteten i användningen av offentliga utgifter. Framgångar på detta område gör det möjligt att öka offentlig konsumtion mer än inom de ramar som sätts den totala
av sysselsättningstillväxten, utan att det höjer skattetrycket. Ett exempel på detta ges i bilaga ll till Långtidsutredningen 1990 där möjligheterna att
produktivitet och effektivitet inom sjukvården diskuteras Blomqvist,
1990.
.
Volym 2 s. 379I denna bilaga jämförs sjukvårdssystemen i Kanada, Förenta Staterna, Storbritannien och Sverige. Påtagliga svagheter påvisas både i de renodlat privata systemen och i de offentliga systemen. Mot bakgrund av genomgången av olika sjukvårdssystem föreslås en reform som kombinerar offentlig resursfördelning, som garanterar en jämn fördelning av sjukvårdskonsumtionen, med konkurrens och valmöjligheter för patienter, se faktaruta. Systemet påminner om s. health maintenance organizations" i USA. Sjukvårdskostnadema i det systemet förefaller ha varit lägre än i den vanliga privata sjukvården, utan att kvaliteten varit sämre.
REFORMFÖRSLAG FÖR SVENSK SJUKVÅRD
Vårdcentralen skall utgöra själva basen i sjukvården. Den skall dels
utgöra kontaktpunkt för den enskilde gentemot sjukvården, dels vara
mottagare av den ekonomiska ersättningen för sjukvården.
Det skall vara fritt för den enskilde personen att välja vårdcentral
och olika vårdcentraler skall också ha rätt att konkurrera om patienter-
na. Relationen till en vårdcentral skall vara långsiktig, även om det
skall vara möjligt att byta.
Ersättningen till vårdcentralen skall tas ur allmänna medel och i
princip täcka de totala sjukvårdskostnadema. Beloppen kan variera
mellan t.ex. olika åldersgrupper, men de skall betalas ut på basis av
antalet kontrakterade patienter som en vårdcentral har.
Vårdcentralen skall åt sina patienter köpa den specialistvård de
själva inte kan erbjuda. Uppköp görs från olika konkurrerande sjukhus
och specialister. Åtminstone del kostnaderna skall vårdcentraler-
en av
na betala ur den allmänna ersättning de erhåller. Resten kan täckas via
försäkring.
Ersättningen till vårdcentralerna skall utformas så att de utgör inci-
tament för ett effektivt utnyttjande av resurserna. För små vårdinsatser
vid vårdcentral leder till dyrare vård senare eller att patienten går till
en
en konkurrerande vårdcentral.
Källa: Blomqvist, Å. 1990, Svensk hälso- och sjukvård i ett intematio-
nellt perspektiv, bilaga ll till Långtidsutredningen 1990.
Diskussionen om hur den offentliga sektorn skall kunna göras effektivare handlar i hög grad om förändringar i organisationen t.ex. hur producentrollen skulle kunna separeras från köparrollen. De förslag om framförts i LU-bilaga ll innebär både ökade möjligheter att välja inom den offentlig sektorn och att tillåta privata producenter. Fortfarande skall dock detta ske inom ramen för en offentlig finansiering.
Det fördelningspolitiska problem som är förknippat med åtgärder av det här slaget är risken för att producenter av t.ex. sjukvård kan ha motiv att diskriminera bland klienter för undvika grupper som ger höga kostnader.
Volym 2 s. 380Denna risk kan förstärkas av en segregering från efterfrågesidan särskilt om möjligheterna öppnas att betala extra utöver den offentliga finansieringen. Förutsättningarna för konsumenterna att välja mellan konkurrerande producenter är olika på grund av skillnader i utbildning, kontakter etc. Det bör emellertid vara möjligt att motverka sådana tendenser till segregation genom en god offentlig insyn och kontroll av verksamheten samt genom att ge den enskilde patienten rättigheter gentemot ex. sjukvårdsproducenten, som förhindrar en selektering. Det är också viktigt att väga de förslag som läggs fram mot dagens verklighet och inte emot ett tänkt idealt system.
En annan viktig etfektivitetshöjande åtgärd är att förstärka inslaget preventiva åtgärder i den offentliga verksamheten. Ett exempel är vad som kallats arbetslinjen inom socialförsäkringen. Innebörden är att lägga ökad vikt vid aktiva åtgärder som motverkar utslagning, underlättar rehabilitering etc. istället för att bara betala ut inkomststöd. På det sättet bör det vara möjligt att både hålla tillbaka utgifterna för sjukpenning, förtidspensioner m.m., öka arbetskraftsutbudet och samtidigt erbjuda individer som annars skulle slagits ut från arbetslivet ett arbete och en social gemenskap.
Men frågan är om effektiviseringar av den här typen kommer att räcka till för att möta det grundläggande problemet med ett över tiden successivt växande gap mellan anspråk och resurser. Mycket talar för att det förr eller senare blir nödvändigt att överväga vad det är som skall omfördelas via offentlig finansiering och hur omfördelningen skall gå till.
Behov av omprövning Det är möjligt att urskilja tvåfaser i välfärdsstatens utveckling. En folkhemsfas" som varade fram till 1950-talet, där det huvudsakliga målet var att ge alla ett grundskydd och att undanröja fattigdom. Under den andra fasen, som omfattar perioden från 1950-talet och framåt, har politiken i högre grad styrts av den generella välfärdspolitikens princip och därför också varit förenad med ett snabbt stigande skattetryck. Esping-Andersen, 1989. De problem som är förknippade med ett fortsatt växande skattetryck gör att välfärdspolitiken nu har kommit in i en tredje fas. Den kan i flera avseenden komma att medföra en omprövning av fördelningspolitiken.
Flera drag i den ekonomiska utvecklingen kan också ge upphov till delvis nya fördelningsproblem. Utvecklingen framöver kan t.ex. komma att medföra vidgade löneskillnader och större krav på omställning samtidigt som segmenteringen på arbetsmarknaden blir mer markerad Detta kan komma att leda till att traditionella skiljelinjer t.ex. mellan arbetare och tjänstemän, får mindre betydelse.
Istället kan det skapas en risk för en utveckling mot vad som kallats ett två-tredjedelssamhälle. Innebörden i detta begrepp, som myntats i länder med hög och långvarig arbetslöshet, är något oklar. Men tanken är att vissa grupper, men sannolikt inte så stor som en tredjedel, riskerar att halka efter i välfárdsutvecklingen därför att de inte har resurser att ta tillvara de möjligheter som öppnas. Det kan t.ex. gälla lågutbildade i stagnerande
Volym 2 s. 381banscher, grupper som inte klarar kraven på arbetsmarknaden, en del invandrargrupper m.fl. De riskerar att få en sämre välfärd i alla dimensioner outvecklande jobb med sämre arbetsmiljö, lägre inkomst, svagare
hälsa, högre risk för förtidspension, sämre boende etc. och genom att de är i minoritet också ett svagt politiskt inflytande. De blir därmed i hög grad beroende av andras välvilja och har små möjligheter att medvetet kontrollera och styra sina levnadsvillkor.
Fördelningspolitiken bedrivs på tre olika områden att ge bättre och
jämnare fördelade möjligheter att agera på marknaden, att ge alla en inkomstförsäkring och att se till att alla har tillgång till en rad sociala tjänster. En renodlad generell välfärdspolitik innebär att den offentliga sektorn helt fyller uppgiften att ge detta skydd inkomstförsäkringen
skall vara heltäckande, de sociala tjänsterna skall vara av den högsta kvaliteten och lika för alla, de centrala inslagen i att förbättra förutsättningarna skola, boende, infrastruktur är offentliga uppgifter.
- -
Den omprövning av den offentliga sektorns fördelningspolitiska roll som nu pågår och som mot bakgrund av de bedömningar som tidigare redovisats kan förväntas bli allt mer intensiv under 1990-talet handlar i första hand om hur knappa offentliga resurser skall prioriteras mellan de tre fordelningspolitiska områdena, men också om i vilken utsträckning den offentliga sektorn helt skall stå för finansieringen.
En huvudfråga är hur avvägningen mellan å ena sidan de offentliga transfereringarna och inkomstförsäkringen och å andra sidan den offentligt finansierade verksamheten bör se ut. Under 1980-talet har transfereringsutgifterna vuxit snabbt medan de offentliga investeringarna har fallit och den offentliga konsumtionens ökningstakt har begränsats, sekapitel Mot denna bakgrund finns det skäl att ställa frågan om inte transfereringssystemen tränger undan offentligt finansierad verksamhet. Besparingar i offentliga utgifter har i sin tur medfört kvalitetsproblem i offentligt finansierad utbildning och sjukvård i varje fall i storstadsområdena samtidigt som en privat marknad har vuxit fram, med en annan fordelningsprofil. Fördelningspolitik med offentliga transfereringar riskerar att tränga ut Fördelningspolitik med offentligt finansierad verksamhet.
Ett sätt att möta risker för en sådan utveckling är att ompröva nivåerna i de offentliga pensions- och försäkringssystemen. Förändringarna kan antingen ta formen av generella sänkningar av kompensationsnivån för alla eller att försäkringarna ges en mer inkomstomfördelande profil t.ex. genom att inkomstnivån över vilken inkomstbortfall inte ersätts, sänks eller inte höjs. Förändringar av det här slaget kan beskrivas som att den offentliga sektorns försäkrings- och kreditfunktion tonas ner.
Alternativet till ett offentligt organiserat försäkringsystem behöver inte vara rent individuella lösningar som helt saknar fördelningsinslag, utan andra kollektiva system. Av analysen av pensionssystemet i kapitel 14 framgick detta tydligt.
En annan huvudfråga rör graden av marknadsmässig finansiering av sociala tjänster frågan om avgiftsfinansiering. Avgifter är inte bara en
finansieringskälla, utan det finns även effektivitetsargument för avgiftsfrnansiering. När avgifter används blir kostnaderna att producera en tjänst mer synliga medborgarna/konsumenterna blir därmed mer kostnads-
-
Volym 2 s. 382medvetna. För samhället som helhet är detta av godo. Utan avgifter eller med låga sådana finns dessutom tendenser till att sociala tjänster standardiseras alla erbjuds samma tjänst. Avgiftsfinansiering där avgiften
differentieras efter servicenivå ger större möjligheter för olikheter i behov att slå igenom i efterfrågan och därmed för att skapa en bättre anpassning av produktionen. Det kan vara värt att konstatera att det idag inom det sociala området förekommer betydande skillnader i avgiftsuttag, t.ex. mellan ålderdomshem och hemtjänst, som inte förefaller vara varken kostnadsmässigt eller fördelningspolitiskt motiverade.
Men det finns uppenbara fördelningsproblem med en avgiftsfinansiering. Höga avgifter hotar att utestänga eller avskräcka grupper med små ekonomiska resurser och i så fall fördelas inte längre den offentligt finansierade verksamheten efter behov.
Utrymmet för avgiftsfinansiering måste vägas emot inkomstfördelningen jämnare fördelning av inkomsterna desto större utrymme för
avgifter. Många offentliga åtaganden infördes i en tid då stora grupper saknade ekonomiska resurser att skaffa de försäkringar eller de tjänster behövdes. Idag är de ekonomiska resurserna både större och jämnare fördelade.
En tredje fråga är vilka områden fördelningspolitiken skall omfatta. Samtidigt som det kommer att dyka upp nya fördelningspolitiska problem kan vissa av de traditionella problemen komma att bli mindre viktiga. Det kan därför finnas områden där de fördelningspolitiska ambitionen är möjlig att begränsa, bl.a. mot bakgrund av att de problem som en gång låg bakom utformningen av politiken har försvunnit eller förändrats. Idag är de generella stöden till boendet föremål för en sådan omprövning. När bostadssubventionerna introducerades var trångboddheten ett påtagligt problem, som nu i stort sett är borta. Samtidigt har det visat sig att boendesubventionerna sammantaget har en relativt svagt omfördelande effekt. Istället framstår idag segregeringen i boendet som ett allvarligare problem, som kräver andra typer av insatser.
15.7 Sammanfattning och slutsatser
Den ekonomiska politiken syftar ytterst till att Öka välfärden i en vidare mening än vad som ryms inom långtidsutredningarnas traditionella analysram och att bidra till en rättvis fördelning av välfärden. Detta kapitel har behandlat några sådana aspekter på utvecklingen.
Att Sverige till skillnad från många andra länder lyckades undvika en kraftig uppgång av arbetslösheten i början på 1980-talet är kanske den ur välfårds- och fördelningssynpunkt viktigaste aspekten på l980-talets utveckling. I många andra länder har den höga arbetslösheten lett till fattigdom och marginalisering av stora grupper. l Sverige har emellertid andelen med inkomster under normen för skälig levnadsstandard fortsatt att reduceras.
Under 1980-talet ökade hushållens ekonomiska resurser markant, ex. ökade mellan 1983 och 1990 hushållens disponibla inkomster med nära 17%. Men utvecklingen på arbetsmarknaden har också här haft stor bety-
Volym 2 s. 383delse merparten av inkomstökningen förklaras av längre arbetstider och
fler sysselsatta.
Trenden mot en allt jämnare inkomstfördelning bröts under l980-talet. En ökad lönespridning är en förklaring, ökad betydelse för de ojämnt fördelade kapitalinkomsterna är en annan.
Det är hushållen med de högsta inkomsterna som haft en mer gynnsam utveckling än övriga. Däremot, vilket är överraskande, ger inte statistiken stöd för att de rikaste hushållen blivit rikare under l980-talet. De tycks ha ungefär samma andel av den totala förmögenheten som i mitten pâ 1970talet. lnte heller tycks de sämst ställda ha fått det sämre.
I ett avslutande avsnitt identifieras några av de problem som den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet kan komma att ställa fördelningspolitiken inför. Internationaliseringen innebär en gradvis förändring av villkoren för fördelningspolitiken. När arbetsmarknaden blir alltmer integrerad med omvärldens blir det svårare att upprätthålla en avvikande lönestruktur. Den strukturomvandling som väntas äga rum under 1990-talet för också med sig fördelningspolitiska risker. I denna strukturomvandlingsprocess är anpassningsbördan ojämnt fördelad mellan regioner och grupper.
Den offentliga sektorn spelar en viktig roll för fördelningspolitiken. Som framgått av tidigare kapitel kommer det samhällsekonomiska utrymmet för en expansion av offentliga utgifter att vara begränsat. Samtidigt växer det fram nya uppgifter för den offentliga sektorn. Detta kommer att kräva en omprövning av den offentliga sektorns roll i fördelningspolitiken. Frågor som rör avvägningen mellan inkomstförsäkring och offentligt finansierad verksamhet kommer att aktualiseras.
16¶Sammanfattning och slutsatser för den
Volym 2 s. 385ekonomiska politiken
16.1¶Inledning
Volym 2 s. 385Från planeringsredskap till debattunderlag Långtidsutredningen 1990 har i likhet med sina föregångare till syfte att ge underlag för den ekonomiska politiken och bidra till debatt i ekonomiskpolitiska frågor.
Utvecklingen under de senaste decennierna motiverar emellertid att lângtidsutredningarna ändrar inriktning. Ett av de tidigare syftena, att fungera som ett redskap för indikativ planering, framstår inte längre som relevant. Det finns också anledning att vara skeptisk till värdet av de detaljerade utvecklingsbanor som periodvis utgjort merparten av långtidsutredningarna. I en snabbt föränderlig värld kullkastas de lätt.
I den ekonomisk-politiska debatten har under 1980-talet en ökad vikt kommit att läggas vid strukturella problem i industriländemas ekonomier. Detta har i hög grad präglat Långtidsutredningen 1990. En stor del av utredningen ägnas åt beskrivningar och analyser av strukturella problem i den svenska ekonomin. Dessa analyser har delvis kunnat baseras på bilagor till utredningen.
Fortfarande är det emellertid en huvuduppgift for långtidsutredningarna att analysera makroekonomiska frågeställningar arbetslöshet, infla-
tion, balans i de utrikes affárema etc. Det råder idag en bred enighet om att stabiliseringspolitik bör bedrivas i ett medellångt perspektiv. Därför är det lämpligt att föra en diskussion om stabiliseringspolitiska frågeställningar i långtidsutredningen. Därutöver finns det skäl att belysa de samlade effekterna av olika krav som ställs på den ekonomiska politiken i ett längre perspektiv.
Denna typ av makroekonomiska analyser görs med fördel inom en sammanhållen, kvantifierad tankeram. Det är då möjligt att belysa konsekvenserna både av förändringar i omvärldsbetingclsema och de handlingsalternativ som står till buds. Genomgående används i detta syfte nya beräkningsmodeller, i huvudsak framtagna av konjunkturinstitutet.
1980-talet felslagna förväntningar igen
- Långtidsutredningen 1980 inleddes med ett kapitel rubricerat "l970-talet
de felslagna förväntningamas årtionde". Med samma rätt, men med omvända förtecken, skulle faktiskt en diskussion av det gångna årtiondet kunna ges denna rubrik.
Inledningen av 1980-talet präglades av djup pessimism. l särskilt hög grad gällde detta för Västeuropa. Kanske var pessimismen allra störst i Sverige. Ändå skulle det bara dröja år innan efterkrigstidens hittills
ett par
13 10-0264
Volym 2 s. 386längsta högkonjunktur skulle skjuta fart och innan modeordet eurosclerosis vid slutet av decenniet skulle bytas mot "eurofori". Knappast någon trodde vid 1980-talets början att investeringarna i svenskt näringsliv skulle nå 1960-talets nivåer och att brist på arbetskraft med åtföljande överhettning på arbetsmarknaden skulle bli ett av det sena l980-talets dominerande ekonomisk-politiska problem.
Utvecklingen i den svenska ekonomin under 1980-talet har präglats av framförallt två faktorer; den internationella högkonjukturen och de stora devalveringarna 1981 och 1982. Till detta kommer att den offentliga utgiftstillväxten har begränsats och att framförallt de finansiella marknadema, men också andra delar av ekonomin, har avreglerats eller är på väg att avregleras.
Det tog bara ett par år innan den ekonomiska utvecklingen i Sverige radikalt förändrades. En utrikeshandelsledd expansion kom igång snabbt efter devalveringarna. Tillväxten sköt fart samtidigt som uppgången i arbetslösheten bromsades. Efter några år var kapacitetstaket i det närmaste nått och investeringarna ökade då snabbt.
Redan 1981-1982 vidtogs ett antal åtgärder ägnade att motverka den kraftiga tillväxten i de offentliga utgifterna. Som andel av BNP sjönk de offentliga utgifterna stadigt efter år 1982. Samtidigt ökade den offentliga sektorns inkomster, som ett resultat bl. a. av en snabb tillväxt i skattebaserna.
En konsekvens av denna utveckling var en påtaglig förbättring av den offentliga sektorns finanser. Lika viktigt var emellertid att den mer återhållsamma tillväxten i den offentliga verksamheten i kombination med
att det offentliga sparandet förbättrades bidrog till att skapa utrymme
för den konkurrensutsatta sektorns tillväxt. lndustriproduktionen växte snabbt och redan 1984 var de tidigare stora bytesbalansunderskotten i stort sett eliminerade.
Tecken syntes emellertid snart på att bytesbalansen åter höll på att försämras. Detta motverkades av en snabb förbättring av bytesförhållandet den importerade oljan blev billigare samtidigt som svensk skogsin-
dustri fick allt bättre betalt för sina produkter. Dessutom föll dollarkursen under några år.
i
Avregleringen av marknaden för krediter till hushållen åren 1985- 1986, i kombination med en betydande förmögenhetsuppbyggnad, bidrog till att den privata konsumtionen ökade snabbt. Den utrikeshandelsledda expansionen dämpades av att produktionskapaciteten inte räckte till trots att investeringarna ökade påtagligt. I stället kom den inhemska konsumtionen att i ökad utsträckning svara för efterfrågetillväxten. Draghjälpen från omvärlden medförde emellertid att denna omsvängning till att börja med fick ett begränsat genomslag i de utrikes betalningarna.
Gradvis syntes mot slutet av decenniet allt tydligare tecken på överhettning i ekonomin, trots att det offentliga sparandet förstärktes. Tiden efter det kraftiga internationella börsfallet hösten 1987 var oron för en markerad konjunkturavmattning betydande vilket var en orsak till att inte
stabiliseringspolitiken stramades åt hårdare. När den internationella konjunkturen sköt fart igen ökade investeringarna kraftigt samtidigt som ekonomin blev alltmer överhettad.
Volym 2 s. 387Under hela l980-talet har pris- och löneökningstakten i den svenska ekonomin legat över motsvarande ökningstakt i omvärlden. Vid ingången till 1990-talet är den Förbättring i den relativa enhetsarbetskostnaden som devalveringarna åstadkom i det närmaste utplånad. Samtidigt har emellertid lönsamheten i industrin varit god under i stort sett hela l980-talet.
Under l980-talet har sysselsättningen och arbetskraftsutbudet ökat kraftigt. Efterfrågetillväxten har emellertid varit ännu snabbare. Därmed har arbetsmarknaden blivit överhettad, vilket drivit på inflationen. Överhettningen skulle emellertid också kunna beskrivas som en följd av en alltför dålig produktivitetstillväxt.
Det är inte bara sysselsättning och arbetskraftsutbud som har ökat mycket kraftigt under l980-talet. Till detta kommer, särskilt under senare år, mycket stark investeringskonjunktur i näringslivet. Ändå har den
en ekonomiska tillväxten ökningen av BNP varit förhållandevis lång-
- sam. Orsaken är en för efterkrigstiden unikt låg tillväxt i produktiviteten.
Problem och utmaningar En liten öppen ekonomi som den svenska påverkas i hög grad av den internationella utvecklingen. Särskilt utvecklingen i Europa kan komma att få betydande effekter under l990-talet. Utrymmet för att bedriva en ekonomisk politik som på ett avgörande sätt avviker från omvärldens har blivit alltmer begränsat.
Det ökade beroendet av utlandet minskar också möjligheten för det svenska näringslivet att ha en vinstnivå som avviker från den i omvärlden. Under senare år har de svenska företagen i ökad utsträckning investerat i utlandet. En väsentlig fråga är vad det beror på och vad det kan för konsekvenser för den industriella utvecklingen i Sverige.
Mot bakgrund av utvecklingen under l980-talet framstår i det korta
perspektivet pris- och lönebildningen som avgörande för den svenska
ekonomins utveckling. I några alternativa scenarier för den makroekonomiska utvecklingen de närmaste åren belyser 1990 års långtidsutredning konsekvenserna av olika antaganden om pris- och löneutvecklingen. I detta sammanhang diskuteras hur inflationstakten skall kunna bringas ned till en nivå som är förenlig med full sysselsättning.
En annan central frågeställning i långtidsutredningen gäller välfárdsutvecklingen och ekonomins tillväxtmojligheter på längre sikt. Ekonomisk tillväxt är i sig inte ett mått på välfärdens utveckling. Ändå tillväxten
ses som önskvärd eftersom den skapar utrymme ex. för ökad privat konsumtion, utbildning samt sjuk- och hälsovård. Samtidigt betonas att den ekonomiska tillväxten inte får ut över natur och miljö.
Under de två senaste decennierna har tillväxten i den svenska ekonomin varit svag i förhållande till under 1950- och l960-talen. Utvecklingen under senare år med en svag produktivitetsökning samtidigt som befint-
liga resurser utnyttjas fullt ut antyder att det finns strukturella förkla-
ringar till den lägre produktivitetstillväxten. Det innebär att ekonomins funktionssätt i sig blockerar en högre tillväxt. Mot denna bakgrund diskuteras bl. a. den i år inledda skattereformen och dess betydelse för ekonomins funktionssätt.
Volym 2 s. 388Tillväxten i ekonomin är också beroende av en kontinuerlig förnyelse av näringslivet och av hur arbetskraften fördelas mellan näringslivets olika sektorer. Mycket talar for att kraven på strukturell omvandling växer under l990-talet. Bland annat kan utvecklingen inom EG-området och i Östeuropa innebära en skärpt konkurrens för den svenska exportindustrin. En annan viktig drivkraft bakom l990-talets strukturomvandling kan bli åtgärder inom miljö- och energipolitiken.
Vidare diskuteras vari ekonomin tillväxten kan ske och hur närings- och strukturpolitiken kan utformas för att underlätta anpassningen till de delvis nya förutsättningarna.
Trots att miljön i viktiga avseenden har förbättrats under det senaste decenniet framstår miljöproblemen som en av de stora utmaningarna inför l990-talet. De beslut som fattas på miljö- och energiområdet berör i stor utsträckning samhällets energi- och transportsystem. Det gäller ex. besluten om kämkraftens avveckling, begränsningen av koldioxidutsläppen samt reduktionen av svavel- och kväveutsläppen. I utredningen belyses effekterna av dessa beslut på ekonomins tillväxtmöjligheter.
Den ofentliga sektorns utveckling spelar stor roll för resursanvändningen i ekonomin. De offentliga utgifterna motsvarar i dag ca 60% av BNP, samtidigt som ungefär en tredjedel av de sysselsatta arbetar i den offentliga sektorn. En fortsatt expansion av den offentliga sektorn får konsekvenser for tillväxtmöjlighetema i de konkurrensutsatta delarna av näringslivet. En viktig fråga är därför hur den offentliga sektorns behov av resurser kommer att utvecklas framöver.
Av en stor offentlig sektor följer ett högt skattetryck. Det samlade uttaget av skatter och avgifter i Sverige motsvarar ca 56 °/oav BNP. Ett högt skattetryck är förenat med samhällsekonomiska kostnader. Skattetrycket i Sverige är också högre än det är i flertalet övriga västeuropeiska länder. Det talar för att det främst är genom en effektivare användning av tillgängliga medel som utrymme kan skapas för nya insatser i den offentliga sektorn. Skattetrycket bör inte ökas, utan tvärtom på sikt minskas. Mot bl.a. denna bakgrund diskuteras reformidéer rörande pensionssystemet och hälso- och sjukvården.
Sparandet är betydelsefullt för tillväxten i ekonomin och påverkar inkomstfordelningen mellan generationer. Under 1980-talet har sparandet i den svenska ekonomin ökat. Det är en följd av att de offentliga finanserna har förstärkts. Men det sammanhänger också med den snabba investeringsuppgången. Samtidigt har emellertid hushållens sparande minskat drastiskt. Det har bidragit till överhettningen i ekonomin. Under de senaste åren har också ekonomins totala finansiella sparande fallit; bytesbalansens saldo har blivit alltmer negativt. Både mot bakgrund av dagens bytesbalansproblem och överhettning och med tanke på de mer långsiktiga tillväxtproblemen är det väsentligt att belysa behovet av ett ökat sparande under l990-talet och förutsättningarna för att det skall kunna tillgodoses.
Under l990-talet ställs också fördelningspolitiken inför nya utmaningar, som det finns skäl att belysa och analysera. Intemationaliseringen av ekonomin sätter ramar för vilka åtgärder som kan vidtas i Sverige om inte motsvarande görs i andra länder. Strukturomvandlingen kan komma att drabba utsatta grupper och regioner. Samtidigt ger skattereformen och
Volym 2 s. 389begränsningarna när det gäller den offentliga sektorns tillväxt förut-
nya sättningar. Sammantaget talar detta för att fördelningspolitiken kan behöva utvecklas i delvis nya banor.
16.2¶Den internationella bakgrunden
Volym 2 s. 389Beroendet av omvärlden ökar Under hela efterkrigstiden har intemationaliseringsgraden ökat. Marknaderna för varor, tjänster, arbetskraft och kapital har successivt integrerats. Denna utveckling ger möjligheter till välfárdsvinster. Varu- och tjänsteutbudet blir mer varierat samtidigt som produktionskostnader och priser kan sänkas bl. a. genom att stordriftsfördelar kan tas tillvara och konkurrensen blir hårdare.
Genom internationellt ekonomiskt utbyte är det också möjligt att lindra konsekvenserna av inhemska störningar. Utrikeshandeln kan tjäna som en buffert. Med ekonomisk integration följer emellertid också den motsatta risken; störningar i omvärlden får ett ökat genomslag i den nationella ekonomin.
Villkoren för den ekonomiska politiken påverkas av de alltmer omfattande ekonomiska relationerna med omvärlden. Eftersom den svenska ekonomin är liten bestäms vid fast växelkurs inllationstakt och
- räntenivå i hög grad utomlands. Möjligheterna att bedriva omvärl-
en av den oberoende strukturpolitik är också begränsade. Det kan gälla så olika åtgärder som kapitalbeskattning, jordbruksreglering och miljöavgifter.
Den ekonomiska integrationen innebär emellertid inte något fundamentalt nytt. Så det är ex. fortfarande möjligt att upprätthålla full sysselsättning i en omvärld med hög arbetslöshet. En förutsättning är dock
- nu som tidigare att den svenska arbetsmarknaden fungerar bättre än
- arbetsmarknadema i konkurrentländema. Det är också möjligt att ha
en större skatteñnansierad offentlig sektor, så länge svenska medborgare accepterar det högre skattetryck detta medför. Inte heller är det omöjligt att ha en jämnare lönestruktur än i omvärlden. Det förutsätter emellertid att arbetskraftens produktionsförmåga är jämnare fördelad vilket i sin tur
får konsekvenser för inriktningen på t.ex. arbetsmarknads- och utbildningspolitiken.
Goda internationella förutsättningar Vad som händer i världsekonomin under 1990-talet har avgörande
en inverkan på den svenska ekonomiska utvecklingen. Efter en djup lågkonjunktur i början på 1980-talet har den ekonomiska utvecklingen i industriländerna de senaste åren varit Inflationen i OECD-området har
gynnsam. dämpats och den årliga ekonomiska tillväxten ligger n.. runt 3,5%. Samtidigt är dock arbetslösheten fortfarande hög och de stora finansiella obalanser som uppkommit mellan de största OECD-ländema kan medföra problem för världsekonomins utveckling.
BNP-tillväxten i OECD-området bedöms uppgå till 3% år under
ca per
Volym 2 s. 390l990-talet, vilket är mer än den genomsnittliga ökningen under de två senaste decennierna. Världshandeln förväntas mot denna bakgrund fortsätta att öka med mellan 5 och 6% per år. En markant uppgång har noterats mot slutet av 1980-talet och mycket bl. a. utvecklingen inom
- EG tyder på att de senaste årens uppsving kan komma att fortsätta.
-
Den höga investeringsnivån under de senaste åren bör resultera i en utbyggd produktionskapacitet. Därmed är utsikterna goda för en hög tillväxt utan inflationstryck. Inflationen i OECD-området beräknas ligga kvar på den lägre nivå som nåtts under slutet av l980-talet, dvs. ca 4%. De internationella prognoserna bygger också på antagandet om en begränsad stegring i olje- och råvarupriserna. Det reala oljepriset väntas stiga till 25
- 27 dollar per fat fram till sekelskiftet.
Nya möjligheter i Europa 1990-talets Europa är statt i omvandling. Den pågående integrationsprocessen i EG-ländema syftar till att undanröja de sista gränshindren för
tjänster, kapital och arbetskraft till år 1992. I Östeuropa har ett varor, omvälvande reformarbete påbörjats för en övergång från planhushållning till marknadsekonomi. Sammantaget förväntas denna utveckling medföra en högre ekonomisk tillväxt i Europa. Det kommer att gynna svensk ekonomi under l990-talet under förutsättning att Sverige kan utnyttja
de öppningar som bjudes.
Ett fullt deltagande i den inre marknaden kan i begränsad utsträckning förväntas påverka strukturomvandlingen mellan branscher. Det finns nämligen inget större utrymme för en fortsatt specialisering baserad på skillnader i komparativa fördelar; de västeuropeiska länderna är numera alltför lika varandra för det. Vinstema med integrationen kan i första hand förväntas uppstå till följd av att produktionen inom olika branscher blir effektivare. Särskilt positiva kan eüektema förväntas bli för leverantörer av system till den offentliga sektorn, ex. transportmedels-, tele- och läkemedelsindustrin.
Utvecklingen i Östeuropa perspektiv för svenskt näringsliv
öppnar nya även om mer betydande positiva effekter inte är troliga förrän senare under l990-talet. Omvandlingsprocessen i de östeuropeiska länderna i riktning mot marknadsekonomi och ett ökat deltagande i det intemationella handelsutbytet medför att nya marknader öppnas, men också att Sverige får nya konkurrenter.
l ett första skede är det framför allt investeringsvaruindustrin som kan
ökade avsättningsmöjligheter. Investeringar i Östeuropa kan också komma att ske för att utnyttja kostnadsfördelar eller för att tillgodose en så småningom förhoppningsvis snabbt växande konsumtionsvaruindustri. Exempel på denna typ av etableringar är de som gjorts av IKEA och Tetra Pak.
Östeuropeisk industri kan också komma att konkurrera med delar
av svenskt näringsliv. I första hand kan dels arbetskraftsintensiv och skyddad industri, dels industri baserad på råvaror komma att beröras. Det bör dock understrykas att osäkerheten i alla bedömningar som rör utvecklingen i Östeuropa är stor. Utvecklingen de närmaste åren är full politiska och
av
Volym 2 s. 391ekonomiska hinder. Eventuella större effekter för den svenska ekonomin kan därför förväntas dröja.
16.3¶Pris- och löneutvecklingen
Volym 2 s. 391Inflationen är hotet
Sverige har fast växelkurs. Syftet med denna politik är att begränsa inflationen och öka den ekonomisk-politiska stabiliteten. En politik med rörliga växelkurser skulle i en ekonomi som den svenska riskera att leda både till en mycket snabb inflation och till en lägre ekonomisk tillväxt.
Priser och löner har under en följd av år ökat snabbare i Sverige än i det svenska näringslivets konkurrentländer. Ännu har detta endast i relativt begränsad utsträckning påverkat tillväxten, sysselsättningen och lönsamheten i svenskt näringsliv. Frågan är emellertid vad som händer
om utvecklingen fortsätter enligt historiska mönster.
l långtidsutredningen analyseras pris- och löneutvecklingen under den första hälften av 1990-talet med utgångspunkt i fyra olika scenarier. Mest uppmärksamhet ägnas den s. modellkalkylen, som är ett försök att utnyttja historiska samband för att bedöma utvecklingen 1990-1995. Den visar m.a.0. vad som kan tänkas ske om den svenska ekonomin uppför sig som den gjort under 1980-talet även under de kommande åren.
I modellkalkylen beräknas lönerna öka också under 1990 och 1991 i en takt som väsentligt överstiger den i omvärlden. Det medför en påtaglig nedgång i vinstnivån och en gradvis uppgång i arbetslösheten. När arbetslösheten är som högst åren 1992 och 1993 uppgår den till 2,3%. Under loppet av åren 1992 och 1993 sker emellertid till följd av efterfrågefallet en viss anpassning av löne- och prisökningstakten och 1993 har löneökningstakten fallit till drygt 4%. Med denna löneökningstakt stiger åter vinstnivån i näringslivet. Därmed skjuter investeringarna fart. Samtidigt förbättras exportnettot. Vid slutet av femårsperioden är BNP-ökningstakten ca 2,5 °/0per år.
l ett alternativt scenario antas en snabbare Iönedämpning. Löneökningstakten minskar i detta fall till 3% redan år 1991, en nedgång knappast
som är möjlig med mindre än att någon form av bindande uppgörelse kan träffas om att bryta nuvarande pris-löne- och löne-löne- spiraler. En fortsatt vinstnedgång kan då undvikas och industrins investeringar ökar åter redan år 1992. Därmed stiger inte heller arbetslösheten till samma nivåer som i modellkalkylen. En gradvis uppgång sker dock till ca 1,8% där den stabiliseras. Samtidigt blir BNP-tillväxten i genomsnitt under perioden något högre.
Båda dessa scenarier framstår som relativt idylliska jämfört med ex. kostnadskrisen i slutet av 1970 talet. Därför kan det vara värt att påminna om två väsentliga skillnader jämfört med 1970-talet. Dels förutsätts den internationella efterfrågan fortsätta att växa snabbt. Dels bedrivs i båda alternativen en stram ekonomisk politik. Uppgången i arbetslöshet kompenseras ex. inte med en högre offentlig sysselsättning.
Volym 2 s. 392I ett tredje scenario beskrivs effekterna av en långsammare pris- och Iöneanpassning. Det innebär att pris- och lönespiralen fortsätter att ligga kvar på dagens nivåer t.ex. p. a. kompensationskrav ännu ett tag.
- - Inte förrän arbetslösheten är uppe i ca 3% år 1993 sker en mer markant löneanpassning. En liknande långsam löneanpassning skulle kunna följa av en fortsatt överhettad arbetsmarknad orsakad ex. av bristande arbetskraftsutbud eller en expansiv finanspolitik. Någon återhämtning i vinsterna hinner i detta scenario inte ske under femårsperioden. En lång stagnationsperiod med hög arbetslöshet och svag kapitalbildning blir följden.
I ett fjärde scenario belyses också konsekvenserna av en sämre omvärldsutveckling. I detta fall blir hela den ekonomiska utvecklingen svagare. l första hand är det utrikeshandeln som påverkas negativt, men också bl. a. reallönerna.
Att bedöma bytesbalansens saldo under de närmaste åren är ovanligt svårt, i vilket scenario som än antas. Det hänger samman med den ökande roll som Företagens investeringar i utlandet spelar för bytesbalansens utfall. Den avgörande frågan är hur relationen mellan fortsatta investeringar utomlands, vinsthemtagningar och räntebetalningar på de lån som finansierar investeringarna utvecklas.
l modellkalkylen för perioden 1990- 1995 förutsätts att utlandsinvesteringarna dämpas. Mot slutet av perioden bedöms vinsthemtagningama schablonmässigt vara så stora att den trendmässiga försvagningen i företagens kapitalinkomster som uppkommit p. a. växande räntebetalningar till utlandet upphör. En sådan utveckling framstår som trolig om en stor del av de ökade utlandsinvesteringarna under senare år är en följd av en tillfällig anpassning i investeringsmönstret när valutaregleringen tagits bort. Minskade investeringar utomlands skulle också kunna vara ett resultat av att pris- och löneökningstakten anpassat sig till vad som gäller i omvärlden. Om andra antaganden görs blir utfallet på bytesbalansen annorlunda.
Det finns goda skäl att skilja mellan en situation då ett bytesbalansunderskott primärt är en följd av hög konsumtion och när det är resultatet av höga investeringar. I det senare fallet bör intäkterna från investeringarna täcka räntorna från det kapital som lånats upp utomlands, oavsett om svenska företag har investerat i Sverige eller i utlandet.
Till följd av den osäkerhet som råder kring bytesbalansstatistiken har regeringen tillsatt en särskild utredningsman med uppgift att värdera de ekonomisk-politiska konsekvenserna av det växande underskottet i avkastningsnettot och föreslå eventuella förändringar i den statistiska redovisningen.
Politik för ekonomisk balans Den snabba pris- och lönestegringstakten under senare år kan i stor utsträckning förklaras av att arbetsmarknaden varit överhettad. Ett flertal studier tyder på att det skulle vara möjligt att förhindra en stigande inflationstakt vid arbetslöshetsnivåer kring 2%. En sådan anpassning av inflationen förefaller också kunna ske relativt snabbt.
Försök att i dagsläget motverka en begränsad uppgång i arbetslösheten
Volym 2 s. 393med generell efterfrågepolitik är dömda att misslyckas. De leder till högre inflation, som ytterligare försämrar konkurrenskraften och undergräver Förutsättningarna för att på sikt upprätthålla full sysselsättning.
Det är viktigt att observera att ett något svagare efterfrågeläge på arbetsmarknaden kan förväntas ta sig uttryck främst i en mindre uppgång av de genomsnittliga arbetslöshetsperiodema. Välfärdseffekterna av detta är liten jämfört med vad som händer vid en utdragen kostnadskris, med den uppgång i långtidsarbetslösheten som då är trolig.
Arbetsmarknadspolitiken är bl.a. ett medel för att mildra konflikten mellan inflation och arbetslöshet. En framgångsrik arbetsmarknadspolitik gör det möjligt att kombinera ett högre efterfrågeläge, och därmed en lägre arbetslöshet, med en stabil och låg inflationstakt. Men även arbetsmarknadspolitikens inriktning är viktig. Åtgärder bidrar till ökad sökak-
som tivitet och ett större arbetskraftsutbud är förenliga med strävandena att dämpa överhettningen men det gäller inte åtgärder som låser in arbetskraft.
De erfarenheter finns inkomstpolitik är mindre goda. Ändå kan
som av åtgärder av denna typ motiveras som en del i en helhetspolitik avsedd att få till stånd ett trendbrott i lönebildningen utan en kraftig uppgång i arbetslösheten. Den genomgripande förändring av skattesystemet som nu genomförs erbjuder ett bra tillfälle att bryta pris-löne- och löne-lönespiralerna. En uppgång i reallönerna och de disponibla inkomsterna kan erhållas år 1991 vid mycket låga nominella löneökningstal.
Avgörande för möjligheterna att bekämpa inflationen är efterfrågeläget på arbetsmarknaden. Det påverkas på kort sikt av det allmänna efterfrågetrycket i ekonomin, vilket i sin tur påverkas främst av finanspolitiken. På längre sikt påverkas efterfrågeläget av produktivitetsfrämjande åtgärder. Överhettningen kan också motverkas att arbetskraftsutbudet
genom stimuleras och att rörligheten på arbetsmarknaden främjas.
16.4 Den ekonomiska tillväxten och utvecklingen på 1990-talet
Potential tillväxt
Den ekonomiska tillväxten spelar en central roll för välfärden. Det är genom ekonomisk tillväxt som resurser skapas både för privat konsumtion och för en väl fungerande offentlig verksamhet.
Den svenska ekonomin kan under 1990-talet växa med drygt 2% per år. Denna bedömning förutsätter dock att resurserna i samhällsekonomin är fullt utnyttjade vid slutet av decenniet. Med höga pris- och löneökningar finns en betydande risk för ett fall i kapacitetsutnyttjandet, en uppgång av arbetslösheten och en betydligt lägre ekonomisk tillväxt.
Tillväxten i ekonomin bestäms av den takt med vilken arbetskraften och produktiviteten växer. Bedömningarna i kapitel 6 leder fram till slutsatsen att arbetskraftsutbudet räknat i antal timmar väntas öka med drygt en halv procent om året under l990-talet.
Bakom denna ökning ligger ett flertal delvis motverkande faktorer.
Volym 2 s. 394Under 1990-talet ökar befolkningen i arbetsför ålder. Kvinnornas förvärvsfrekvens förutsätts också öka, så att den i slutet av decenniet är i det närmaste lika hög som männens. Till detta kommer en beräknad positiv effekt av skattereformen på ca0,4% per år i genomsnitt. I motsatt riktning verkar de redan beslutade reformerna om en sjätte semestervecka och en förlängning av den betalda föräldraledigheten. Det bör noteras att arbetskraftskalkylen förutsätter att trenden på 1980-talet, med allt fler förtidspensionerade och sjukskrivna, bryts under 1990-talet.
Efter sekelskiftet förefaller det inte sannolikt att arbetskraftsutbudet skulle kunna växa lika starkt. Befolkningstillväxten avtar, anpassningen till de nya skattereglema bedöms ha ägt rum och kvinnorna förväntas ha nått samma förvärvsfrekvens som männen. En ökad invandring skulle dock kunna förändra denna bild.
Produktiviteten i näringslivet antas växa i samma takt som genomsnittet för perioden 1974-1988, dvs. med ca 1,8% per år. Produktiviteten är emellertid mycket svårbedömd och dessutom svår att mäta. En ökad ekonomisk integration med EG-ländema, liksom skattereformen och andra åtgärder som syftar till att förbättra marknadernas effektivitet, talar för en ökad produktivitet. Det finns också studier som tyder på att de teknologiska genombrotten på t.ex. dataområdet ännu inte fullt ut har slagit igenom i produktivitetsförbättringar. Samtidigt finns tendenser som verkar i motsatt riktning. Det är möjligt att det tar lång tid innan den produktivitetsfrämjande anpassning som nya Skatteregler etc. kan tänkas medföra kommer till stånd. Tjänstesektorn fortsätter att växa på bekostnad av industrin och den har en betydligt lägre uppmätt produktivitetstillväxt.
Kapitalstockens tillväxt beror på vilka investeringar som görs och den takt med vilken äldre kapital förslits. En förutsättning för långtidsutredningens bedömningar är att vinstnivån mot slutet av 1990-talet närmar sig de goda vinstnivåerna från 1980-talets sista år. Med en sådan lönsamhet kan investeringarna förväntas växa något i förhållande till den historiskt sett höga nivå som rått i näringslivet åren 1989- 1990. De offentliga investeringarna bedöms samtidigt öka med ca 1,5% per år. Därmed bryts de senaste decenniemas mycket svaga investeringsutveckling i den offentliga sektorn.
Det finns naturligtvis en risk för att inte arbetskraftsutbud och kapitalstock växer på det sätt som här har bedömts vara troligt. Det finns ex. de som i debatten har hävdat att skattereformen får små effekter på arbetskraftsutbudet. Mot denna bakgrund är aktiva åtgärder för att stimulera arbetskraftsutbudet önskvärda. En möjlighet är att stimulera pensionärer att arbeta mer; en annan att ännu mer än vad som ligger i kalkylen hävda "arbetslinjen", t.ex. genom förändringar i socialförsäkringssystemet och arbetsmarknadspolitiken.
Avgörande för kapitalstockens tillväxt är den förväntade lönsamheten. Om inte avkastningen på investeringar i Sverige kan hållas på samma nivå som i omvärlden kommer inte de redovisade bedömningama att kunna realiseras.
Sammantaget innebär bedömningama att den ekonomiska tillväxten under 1990-talet i huvudsak bärs upp av ökade resursinsatser. Den totala
Volym 2 s. 395faktorproduktivitetens tillväxt bedöms bli mycket låg i ett historiskt perspektiv. Denna pessimistiska bedömning har sin grund främst i det sena 1980-talets utveckling i svensk ekonomi. Om någon enskild faktor skulle kunna förändra denna bedömning i mer positiv riktning är det den skattereform som nu genomförs. Den är av avgörande betydelse för tillväxtförutsättningama under l990-talet.
Hur skall resurserna användas Underskott i bytesbalansen under ett enskilt år behöver inte vara en källa till oro. Ihållande underskott som inte är orsakade av kapitalbildning
- är emellertid en indikation på att det finns något som inte står rätt till i ekonomin.
Den omläggning av den ekonomiska politiken som skedde i början av l980-talet syftade till att få till stånd en utbyggnad av den konkurrensutsatta sektorn. Det var en förutsättning för att full sysselsättning skulle kunna uppnås parallellt med jämvikt i de utrikes betalningarna. En snabb utbyggnad av den konkurrensutsatta sektorn kom också till stånd. Denna hotas emellertid i dag av den alltför snabba pris- och lönekostnadsutvecklingen.
För att det skall vara möjligt att upprätthålla full sysselsättning och åter få jämvikt i bytesbalansen måste, under de förutsättningar som gäller i kalkylen, utflödet av kapital i samband med investeringar utomlands stabiliseras. Vidare måste sysselsättningen i ekonomins konkurrensutsatta delar växa i samma takt som i ekonomin som helhet. Med de tidigare redovisade bedömningarna av investeringsutvecklingen byggs näringslivet ut i en sådan takt att jämvikt i utrikesbetalningama kan uppnås år 2000. En förutsättning för att den konkurrensutsatta sektorn skall kunna växa och rekrytera tillräckligt med arbetskraft är att tillväxten i den inhemska efterfrågan inte tillåts bli alltför stark.
Den ofentliga konsumtionen bedöms öka med 1,6% per år under 1990talet. Det motsvarar den genomsnittliga tillväxttakten under den gångna femårsperioden. Det bör emellertid understrykas att tillväxten i den offentliga sektom i hög grad är en fråga om politiska beslut och att den därför kan komma att bli en annan än den som här antagits. Med en tillväxt av den storleksordning som ges i modellkalkylen bör det finnas utrymme både för kvalitetsförbättringar och en högre ambitionsnivå i den offentliga tjänsteproduktionen. Om hänsyn tas endast till förändringar i åldersstrukturen och redan beslutade utbyggnadskrav främst inom
barnomsorgen skulle det räcka med en tillväxt på knappt 1% per år.
-
Den privata konsumtionen beräknas öka med 2,3 % per år. Bakom denna ökningstakt ligger en uppgång i hushållens reala disponibla inkomster med drygt 2%. Vidare förutsätts att hushållen under l990-talet ökar sitt sparande.
Det kan vara värt att påpeka att utrymmet för såväl offentlig som privat konsumtion blir lägre vid en sämre ekonomisk utveckling. Hur mycket lägre den privata konsumtionen kan komma att bli framgår av en av de alternativa kalkyler för l990-talet som redovisas i långtidsutredningen. Det kan också under de närmaste åren bli nödvändigt att hålla tillbaka
Volym 2 s. 396både den offentliga och privata konsumtionen, för att undvika överhettning på arbetsmarknaden och "undanträngning av den konkurrensutsatta sektorn.
16.5¶Strukturomvandlingen i näringslivet
Volym 2 s. 396En snabb strukturomvandling Strukturomvandling är ett naturligt inslag i en livskraftig ekonomi. Förutsättningarna för utvecklingen i näringslivets olika delar varierar beroende på användning av olika produktionsfaktorer, de relativa faktorprisemas utveckling samt utvecklingen på marknaderna. Beroende på förändringar i dessa avseenden utsätts näringslivet ständigt för krav på anpassning och förnyelse. Gammalt slås ut och nytt kommer till.
Svenskt näringsliv genomgick under 1970-talet en mycket snabb omvandling. Hela industribranscher slogs ut samtidigt som sammanslagningar för att åstadkomma konkurrenskraftiga enheter skedde i andra branscher. Nya industriella satsningar lyste emellertid i stort sett med sin frånvaro.
Bland annat i syfte att vända den nedåtgående utvecklingen för industrin devalverades den svenska kronan kraftigt i början av 1980-talet. Det resulterade i en ökad lönsamhet i den konkurrensutsatta sektorn. Vinstuppgången var en nödvändig förutsättning för att till stånd högre investeringar och därmed en uppbyggnad av industrin. De omfattande FoUinvesteringarna under 1970-talet till trots, är det emellertid inte de högteknologiska branscherna utan främst branscher som massa- och papper samt Verkstadsindustri som har expanderat.
Den utvecklingsväg som långtidsutredningen skisserar för 1990-talet innebär att den kunskapsintensiva varu- och tjänsteproduktionen växer snabbt. De industribranscher som bedöms kunna den högsta tillväxten är elektro- och maskinindustrin, vilka båda har en hög exportandel. De gynnas bl. a. av integrationssträvandena och en ökad industriell aktivitet inom EG-området.
Den kapitalintensiva industrin som utgörs av de traditionella basnä-
ringarna dvs. gruvor, järn- och stålindustri samt massa- och pappersindustri väntas däremot få en förhållandevis långsam tillväxt. Låga pris-
ökningar hos de internationella konkurrenterna bedöms ge litet utrymme för kostnadsökningar under l990-talet. Samtidigt kommer höjda elpriser och miljöavgifter att innebära relativa kostnadsökningar för dessa branscher.
Också den arbetskraftsintensiva industrin, som har relativt låg kunskapsintensitet, väntas växa förhållandevis långsamt under l990-talet. Den höga arbetsintensiteten innebär, i kombination med den jämna lönestrukturen i Sverige, att dessa branscher förväntas en svår konkurrenssituation. Problembilden ser likartad ut för den i dag skyddade varuproduktionen. Den kan nämligen i ökad utsträckning förväntas bli utsatt för konkurrens från utlandet.
Under de två senaste decennierna har tjänstesektom vuxit snabbare än
Volym 2 s. 397industrisektorerna. Snabbast har delsektom uppdragsverksamhet vuxit. Denna delsektor är nära sammanbunden med de varuproducerande sektorerna, eftersom företagen i sektorn främst säljer kvalificerade tjänster till industriföretagen. En viktig förklaring till tjänstesektoms snabba expansion är alltså industrins ökade behov av kvalificerade tjänster.
En del av tjänstesektoms expansion är på sätt och vis en statistisk synvilla. Under de senaste decennierna har de större industriföretagen brutit ned sina verksamheter i mindre produktionsenheter. Det har bl. a. inneburit att interna verksamheter, som tidigare tillhörde en större industriell produktionsenhet, frigjorts och då ofta klassificerats som tjänsteproduktion. I långtidsutredningen antas tjänsteproduktionen öka något snabbare än industriproduktionen under 1990-talet.
Det finns risk för att strukturomvandlingen leder till ökade regionala spänningar. En eventuell stagnation i basnäringama kommer att drabba framför allt Bergslagen. Även sydöstra Sverige kan komma att få problem pga. en koncentration av arbetsintensiv och skyddad industri. Samtidigt framstår en utflyttning från de små och medelstora industriortema i Mellansverige till framför allt storstadsområdena som trolig. Det är en följd av att expansionen i första hand sker i den privata tjänstesektom och den kunskapsintensiva industrin. Hänsyn har emellertid i dessa bedömningar enbart tagits till förändringar i branchmönstret. Koncentrationen till storstäderna kan komma att motverkas av ex. den högre prisnivå som där råder på bostäder eller av andra i storstäderna negativa förhållanden.
Företagen internationaliseras De svenska företagens direktinvesteringar utomlands har ökat markant under 1980-talet, framför allt inom EG-området och i Förenta staterna. Det är ett mindre antal stora industrikoncemer, särskilt inom verkstadsindustrin, som svarar för den övervägande delen av verksamheten i svenska dotterbolag utomlands. Inte sällan har expansionen skett i form av uppköp av utländska företag.
Effekterna på företagens direktinvesteringar utomlands av en nämnare integration med EG-ländema är inte entydiga. Å sidan minskar kost-
ena naderna for direktinvesteringar, å andra sidan minskar en del av motiven att förlägga produktionen inom EG-området. Så kommer ex. färre gränsformaliteter och enhetliga regelsystem att underlätta export till dessa länder.
Svenska företag som inte är etablerade i EG får svårare att hävda sig om det inte visar sig möjligt att teckna ett EG-avtal. Det kan för en del företag vara ett motiv att överföra delar av verksamheten till kontinenten. Främst kan detta komma att gälla mindre och medelstora företag, eftersom de stora verkstadsföretagen redan är etablerade i EG.
De utländska direktinvesteringama i Sverige har också ökat under 1980talet, men inte alls i samma omfattning. Den övervägande delen har skett i form av uppköp av svenska företag. En stor del av investerarna kommer från övriga Norden.
Utlandsinvesteringama är i huvudsak en naturlig del i omvandlingen av näringslivet. Svenskt näringsliv domineras av ett antal stora koncerner,
Volym 2 s. 398som blir alltmer etablerade på olika marknader runt om i världen. Det är väsentligt för dessa företag att utvecklas internationellt.
Det finns också mer tillfälliga förklaringar till att utlandsinvesteringama har ökat. En sådan är avvecklingen av valutaregleringen. Den kan ha bidragit till engångsvisa omfattande Förändringar i investeringsmönstret.
Det faktum att de svenska investeringarna utomlands är väsentligt högre än utlandets investeringar i Sverige kan ändå vara en källa till oro. Obalansen kan vara ett uttryck för en tveksamhet inför att investera i Sverige till följd av ex. den snabba kostnadsökningstakten eller en upplevd osäkerhet när det gäller Sveriges relationer med EG och den framtida energi- och miljöpolitiken. Samtidigt kan det finnas skäl att påminna om att investeringsnivån i svenskt näringsliv har varit mycket hög under senare år. Det tyder inte på att "investeringsklimatet generellt sett skulle vara dåligt.
På längre sikt kan investeringsobalansen vara ett problem. Det är ex. tänkbart att forskningsinsatser gjorda i Sverige kommer utlandet till del via svenska direktinvesteringar, men att den svenska produktionsapparaten inte på samma sätt får del av motsvarande kunskapsuppbyggnad. Det kan i förlängningen leda till en lägre ekonomisk tillväxt i Sverige.
Näringspolitik för 1990-talet Avgörande för den svenska ekonomins utveckling under 1990-talet är att näringslivet är konkurrenskraftigt. En förutsättning för en god industriell utveckling är därför att den svenska inflationstakten kommer ned i nivå med omvärldens. Det finns emellertid också andra mer långsiktiga
- förändringar som måste komma till stånd.
En god industriell utveckling förutsätter att det ekonomiska "klimatet är sådant att svenska och utländska företag väljer att bygga ut sin verksamhet inom Sveriges gränser. Löner och skatter har under en stor del av efterkrigstiden varit högre i Sverige än i många andra industriländer. Det kompenserades emellertid länge av bl. a. ett stabilt politiskt system, lugna förhållanden på arbetsmarknaden, en väl utbildad arbetskraft, en bra fungerande infrastruktur och låga elpriser. Om det inte är möjligt att i framtiden bygga på dessa faktorer kommer det att medföra att löner och skatter i stället måste vara lägre än i omvärlden.
Strukturomvandlingen ställer krav på en god anpassningsförrnåga både hos företagen och arbetskraften. I detta sammanhang är skattereformen väsentlig. Den gör bl. a. att kapital inte längre låses fast i tidigare vinstrika företag och branscher. Skatterefonnen kommer också att öka arbetskraftens rörlighet och stimulera utbildning.
Rörlighet befrämjas av låg arbetslöshet och av en väl fungerande arbetsmarknads- och socialpolitik. Om risken för att hamna utanför arbetsmarknaden eller för att lida ekonomiska förluster i samband med omställ-
ningar i arbetslivet är liten, är det troligt att attityden till förändringar
blir mer positiv. Också en jämn lönestruktur kan underlätta strukturomvandlingen. Erfarenheten visar nämligen att arbetskraft i branscher med relativt sett höga löner oftare motsätter sig strukturella förändringar.
Kunskapsintensiva delar av industrin och tjänstesektom har goda möj-
Volym 2 s. 399ligheter att växa under l990-talet. Denna utveckling underlättas i hög grad om antalet välutbildade ökar. l dag har Sverige brist på välutbildade tekniker. En förbättrad utbildning kan också vara ett sätt att underlätta den anpassning som krävs till följd av kärnkraftavvecklingen i kombination med skärpta miljökrav. Möjligheterna att ersätta de arbetstillfällen som går förlorade i basindustrierna med arbeten i de kunskapsintensiva näringarna kan på så vis förbättras.
Hur utbildningssystemet fungerar är viktigt för de kommande decenniernas ekonomiska utveckling. l en bilaga till långtidsutredningen presenteras ett antal förslag rörande det svenska utbildningssystemet, bl.a. om tidigare skolstart, friare val av utbildningsinriktning på gymnasiet, ett utlandsår som inslag i universitetsutbildningen och ökad decentralisering av skolsystemet för att åstadkomma en nära koppling till arbetsliv och lokala behov. Där framhålls också betydelsen av att den offentliga sektorn svarar för baskunskaper och grundforskning.
Investeringarna i infrastruktur inom transport- och kommunikationsområdet har inte varit så omfattande under 1980-talet. Både av miljöskäl och med hänsyn till näringslivets framtida konkurrenskraft är investeringar i infrastruktur motiverade under l990-talet. Järnvägar och annan spårbunden trafik behöver byggas ut, liksom vägnätet. För att eventuella avgifter på biltrafiken i storstadsområdena skall få en önskvärd effekt från miljösynpunkt krävs också en utbyggnad av kollektivtrafiken.
16.6¶Miljö- och energifrågorna
Volym 2 s. 399En hållbar utveckling I ökad utsträckning måste miljöeffekter vägas in i ekonomiska beslut. Att de ofta inte blir beaktade fullt ut hänger samman med att miljön är en s. kollektiv vara, som till skillnad från privata varor, är fritt tillgänglig för alla. Miljön åsätts inget pris. Därför utnyttjas den alltför hårt. Genom att sätta pris på miljön" kan miljöhänsyn tvingas fram både hos hushåll och företag.
Det finns skäl att i ekonomisk-politiska sammanhang i ökad utsträckning rikta uppmärksamheten mot tillväxten i de samlade resurserna inklusive miljö- och naturresurserna. En hållbar utveckling skulle kunna beskri-
utveckling där framtida generationer får ta över en nationalförvas som en mögenhet, inkl. miljö- och naturresurser, som är minst lika stor som i dag.
Det finns faktorer som talar för att miljöförstöringen kan komma att avta under l990-talet. Strukturomvandlingen leder till snabb tillväxt i relativt miljövänliga tjänstesektom och den kunskaps-
verksamheter som intensiva industrin. Samtidigt dämpas troligen tillväxten i näringar som
stora utsläpp. Även omläggning jordbrukspolitiken kan genererar en av minska belastningen på miljön. Skattereforrnen och skärpta utsläppskrav kan tillsammans förväntas bidra till att luftföroreningama från biltrafiken inte Ökar i samma takt som tidigare.
Ändå framstår miljöproblemen allvarliga. De diffusa utsläppen från
som många små källor har ökat. Produkter som innehåller farliga ämnen är
Volym 2 s. 400vanliga. De lokala och nationella miljöproblemen har också utvecklats mot storskaliga och internationella problem. Miljön i Sverige påverkas i hög grad av utsläpp i andra länder. Och även om nya utsläpp inte ökar lika snabbt som förut finns de lagrade elfekterna av de tidigare utsläppen kvar, med allt allvarligare skador som följd.
Mot bakgrund av allvaret i miljöproblemen har riksdagen ställt upp
och i vissa fall kvantifierat miljörelaterade mål. Två av dessa framstår
som särskilt betydelsefulla för den ekonomiska utvecklingen under den period långtidsutredningen analyserar:
O Kärnkraften skall avvecklas i sin helhet fram till år 2010 och två kärnkraftverk skall stängas under 1990-talet.
O Koldioxidutsläppen i Sverige skall inte öka över 1988 års nivå.
Till detta kommer att utsläppen av svavel skall minska med 80 °/0mellan åren 1980 och 2000 och kväveutsläppen med 30% mellan åren 1980 och 1995. Vidare har riksdagen beslutat att freda de fyra större Norrlandsälvar där vattenkraften ännu inte har byggts ut.
Energipolitiska utmaningar Med den tillväxt i ekonomin som bedömts möjlig under 1990-talet förväntas efterfrågan på överstiga det nuvarande utbudet oberoende av om några kärnkraftverk stängs eller inte. För att lönsamhet skall uppstå i nya anläggningar krävs att priset på stiger från dagens nivå runt 18 öre per kwh till ca 30 öre per kwh. Om två kärnkraftverk stängs, som riksdagen har beslutat, kommer denna prisuppgång självfallet tidigare.
Om ekonomins anpassningsförmåga är så god att full sysselsättning upprätthålls och jämvikt i utrikesbetalningama uppnås får kärnkraftavvecklingen begränsade effekter under l990-talet. Elprisuppgången medför att konkurrensvillkoren för de stora elanvändarna försämras. Därmed får basindustrierna en långsammare tillväxt än eljest. De sammanlagda effekterna på tillväxten i ekonomin blir dock begränsade eftersom resurser flyttas till andra näringar.
Beräkningarna förutsätter att lönerna i ekonomin omedelbart anpassar sig så att full sysselsättning hela tiden kan upprätthållas. Det förefaller vara ett mindre realistiskt antagande mot bakgrund av de problem med prisoch lönebildningen, som präglat svensk ekonomi under de senaste decennierna. Därför torde i praktiken situationen bli mer bekymmersam. Risken finns att de höjda elpriserna bidrar såväl till en ökad arbetslöshet som till en försämrad bytesbalans.
För att försöka lindra anpassningsproblemen kan det framstå som lockande att undvika eller begränsa elprishöjningarna. I debatten förekommer därför förslag om att frångå en marknadsmässig prissättning, främst för att underlätta för elintensiv industri. Det finns dock mycket starka skäl som talar mot en sådan handlingslinje. Ett avgörande argument är att kostnaderna för elproduktionen då kommer att avvika från det pris som användarna möter. Konsekvensen blir att elsparandet blir för lågt. Den lägre elprisnivån medför också att det byggs en näringslivsstruktur i Sverige på konstlade premisser. Till detta kommer att elmarknaden måste regleras.
Volym 2 s. 40140l
Mot denna bakgrund är det väsentligt att finna andra vägar för att underlätta den anpassning som är nödvändig när elpriserna gradvis stiger under l990-talet. Åtgärder inom arbetsmarknads-, utbildnings- och regionalpolitiken bör utnyttjas i första hand.
Om man förutsätter att Sverige ensidig försöker uppnå det mål rörande utsläpp av koldioxid, som riksdagen har lagt fast, samtidigt som kämkraften avvecklas, blir påfrestningarna på den svenska ekonomin utomordentligt stora. Även omedelbar löne- och prisanpassning förutsätts kan
om en den ekonomiska tillväxten komma att gå ned med så mycket som en halv procentenhet per år under l990-talet eller med drygt en femtedel, enligt beräkningar som redovisas i en bilaga till långtidsutredningen.
Att Sverige ensidigt inför en restriktion på koldioxid framstår som kostsamt också av det skälet att koldioxidproblemet är internationellt. Risken finns därför att industri som slås ut i Sverige bara ersätts med produktion utomlands, med motsvarande eller till och med högre utsläpp av koldioxid som följd. Inom detta område är det alltså inte bara ekonomiskt utan också miljömässigt rimligt att gå i takt med omvärlden.
Samtidigt kan det vara värt att observera att förutsättningarna för att leva upp till en internationell uppgörelse om koldioxidutsläpp naturligtvis inte underlättas av att kärnkraften avvecklas. Det blir då nämligen svårare att klara eventuella internationellt överenskomna utsläppsgränser.
Kostnaderna i form av minskad produktionstillväxt är mindre av att uppnå de av riksdagen fastlagda utsläppsmålen för kväve och svavel. Det beror bl.a. på att det i många fall finns lämplig reningsteknik. Kväveutsläppen härrör också i stor utsträckning från trafiken och kan därför påverkas utan att det i någon större utsträckning får effekter på näringslivets konkurrenssituation. I stället slår åtgärder direkt mot hushållen, vilket emellertid för med sig andra svårigheter.
Av de resonemang som förts har framgått att miljö- och energipolitiken leder till betydande omställningskostnader. De måste till slut i sin helhet bäras av hushållen i form av minskat utrymme för privat konsumtion. Samtidigt finns det skäl att understryka att de beräkningar som gjorts bara avser miljö- och energipolitikens kostnadssida. De positiva effekterna är svårare att kvantifiera. i
16.7 Den offentliga sektorn
Kurvorna har vänt Den snabba uppgången i de offentliga utgifterna som andel av BNP under 1970-talet upphörde vid början av l980-talet. Trendbrottet kan förklaras av en långsammare tillväxt i den offentliga konsumtionen och en volymmässig nedgång i de offentliga investeringarna. Till detta kommer att industristödet skurits ned.
Under 1990-talet bedöms den statliga konsumtionen öka med ungefär en halv procent per år i volym. För den kommunala konsumtionen bedöms volymökningen bli ca 2% per år, med en snabbare tillväxt under decenniets första hälft, beroende bl. a. på bamomsorgens utbyggnad.
De offentliga transfereringarna väntas öka sin andel av BNP mellan
14 10-0264
Volym 2 s. 4021990 och 1995 för att sedan sjunka något. Uppgången de närmaste åren sammanhänger med utgiftsökningar inom sjukförsäkrings- och arbetsskadeområdet samt en höjning av barnbidraget i samband med skattereformen. Den något långsammare ökningstakten under återstoden av 1990talet är en följd av en förhållandevis gynnsam befolkningsutveckling. Omkring år 2010 vänder emellertid denna utveckling och antalet pensionärer ökar, med bl. a. ökade pensionsutgifter som följd.
Den offentliga konsumtionen tenderar att växa som andel av BNP när antalet offentligt sysselsatta ökar snabbare än det totala antalet sysselsatta i ekonomin. Så är i hög grad fallet efter år 2000, under rimliga förutsättningar om arbetskraftsutbudets utveckling. Därmed sker en snabb uppgång i den offentliga konsumtionen som andel av BNP. Detta kommer att försvåra statsmaktemas ambitioner att upprätthålla ett oförändrat skattetryck.
Behov av förnyelse Under förutsättning att den offentliga konsumtionen växer med 1,6 °/oper år under 1990-talet och att inga nya åtaganden görs på transfereringsområdet finns förutsättningar for att med ett oförändrat skattetryck förbättra det offentliga finansiella sparandet under 1990-talet.
Den offentliga sektorns finansiella situation är starkt beroende av den allmänekonomiska utvecklingen. Vid en fortsatt snabb pris- och lönestegring under de närmaste åren blir den offentliga sektorns finansiella sparande väsentligt lägre än i det fall där pris- och lönestegringama dämpas.
På längre sikt framstår det finansiella utrymmet som än mer begränsat. Orsaken är dels att antalet äldre ökar och därmed ökar också belastningen på i första hand pensionssystemet. Till detta kommer att antalet sysselsatta i offentlig sektor kan förväntas öka snabbare än arbetskraften under de första decennierna på ZOOO-talet. Därför krävs det både en begränsad utgiftsökningstakt för den offentliga sektorn och åtgärder for att de offentliga medlen skall nyttjas på bästa möjliga vis.
Med en god produktivitetsutveckling i den offentliga sektorn ökar förutsättningarna att höja standarden på det offentliga tjänsteutbudet utan att höja skattetrycket. Åtgärder för att stärka produktiviteten och effektiviteten i den offentliga sektorn bör därför utgöra en viktig del i den ekonomiska politiken.
Hur den offentliga sektorn är organiserad spelar en roll inte bara for effektiviteten inom sektorn själv. Den offentliga sektorn sysselsätter i dag ungefär en tredjedel av alla förvärvsarbetande. Sektorns produktivitet har därmed ett avgörande inflytande på välståndsutvecklingen i samhället i stort.
Utvecklingen under 1980-talet har inneburit att de offentliga transfereringarna till hushållen kommit att utgöra en allt större del av den offentliga sektorns utgifter. Konsumtionen och investeringarna har hållits tillbaka i högre grad än transfereringama. En sådan utveckling innebär emellertid risker för den offentliga servicen.
Transfereringssystemet påverkar på många olika sätt människors beteende. Ibland kan dessa effekter vara i högsta grad önskade till och med
utgöra själva syftet med transfereringen men ibland uppstår betydande
-
Volym 2 s. 403negativa, icke avsedda effekter på samhällsekonomin. Det kan i detta sammanhang räcka med att nämna de samlade effekterna av systemen för arbetsskadeförsäkring, sjukförsäkring och förtidspensioner på både företagens motiv för att förbättra arbetsmiljöema och på de berördas benägenhet att återinträda på arbetsmarknaden. Genom att på detta område återupprätta arbetslinjen kan berörda individer få ett bättre liv samtidigt som samhällsekonomin som helhet kan göra betydande vinster.
I ett par olika bilagor till utredningen diskuteras åtgärder för att reformera den offentliga sektorn. I en av bilagoma görs en jämförelse mellan hälso- och sjukvården i olika länder och diskuteras hur hälso- och sjukvården skulle kunna utvecklas. Utgångspunkten är dels att effektiviteten i användningen av hälso- och sjukvårdens resurser skall förbättras, dels att valfriheten skall öka. Avgörande är också att sjukvårdens organisation skall utformas så att en god och lika vård garanteras åt alla.
Om Förslaget översätts till svenska förhållanden skulle det kunna innebära att primärvården gradvis kopplas loss från landstingen. Primärvårdsenheter ägda av ex. kommuner och landsting skulle konkurrera med privata läkare och företagshälsovård. Medborgama skulle själva välja vilken primärvårdsenhet de vill använda sig av. Denna skulle få ansvaret för att ta hand om patienternas vidare remittering till sjukhus- och specialistvård. I ett senare skede skulle även sjukhus- och specialistvården kunna öppnas för ökad konkurrens. Det skulle också vara tänkbart att ge försäkringskassan en ökad betydelse. Ersättningen till primärvårdsenhetema skulle ex. kunna administreras av försäkringskassan. Precis som idag kan emellertid hälso- och sjukvården finansieras med en allmän sjukförsäkring.
Den skisserade reformen av hälso- och sjukvården är ett försök att dra nytta av det bästa från såväl ett offentligt som ett marknadsmässigt styrt system. Erfarenheter av liknande blandsystem finns i flera andra länder. De förefaller i huvudsak vara goda.
16.8 Sparandet i ekonomin
Det hävdas ofta att sparandet i ekonomin är för lågt. Vad som avses med detta påstående är inte alltid klart. Inte heller är orsakerna till det låga sparandet alltid så väl klarlagda. Det senare är emellertid en förutsättning för att kunna sätta in effektiva ekonomisk-politiska åtgärder.
Det totala sparandet i den svenska ekonomin spelar en stor roll för den framtida tillväxten och välfärden. Mot bakgrund av att förvärvsarbetande under 1990-talet svarar för en stor del av befolkningen skulle det finnas skäl att vänta sig ett högt sparande under de närmaste tio åren.
Bruttosparandet i den svenska ekonomin bedöms kunna uppgå till i genomsnitt ca 17% av BNP under l990-talet. Det är ungefär i nivå med 1980-talet, men väsentligt lägre än tidigare.
Att bedöma hur företagssektorns sparande kommer att utvecklas under det närmaste decenniet är mycket svårt. Även vinstnivån under 1990-
om talet som helhet förutsätts vara oförändrad är det möjligt att sparandet
Volym 2 s. 404minskar. De höga direktinvesteringar som skett i utlandet under slutet av 1980-talet med åtföljande utlandsupplåning, medför höga räntebetalningar till utlandet även under 1990-talet. På sikt bör dock Företagens ökade tillgångar i utlandet generera en avkastning som i högre grad än idag tas hem till Sverige och balanserar de ökade räntebetalningama. Det talar för att företagssektoms sparande år 2000 borde kunna vara i samma storleksordning som år 1989.
Hushållens finansiella sparande förväntas öka under 1990-talet. Det beror i första hand på en god inkomstutveckling. En del av nedgången i det finansiella sparandet under senare år kan också ha varit en tillfällig anpassning när regleringama på kreditmarknaden togs bort. Hushållens totala sparande beräknas stiga från 1,4%av de disponibla inkomsterna år 1990
till ca 2% år 2000.
4 .
Den ofentliga sektorn har vid ingången till 1990-talet ett positivt finansiellt sparande. Därmed är utgångsläget ett helt annat än vid l980-talets början. Med de antaganden som tidigare gjort om den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet finns det förutsättningar för en fortsatt offentlig förmögenhetsuppbyggnad. Som andel av BNP skulle den offentliga förmögenheten under 1990-talet kunna stiga från 1,5% till ca 30% i ett balanserat scenario med drygt 2°/0ekonomisk tillväxt. Denna förmögenhet genere-
i sin tur ökade ränteinkomster i den offentliga sektorn. rar
Självfallet är denna utveckling starkt beroende av den ekonomiska utvecklingen i övrigt. Den reser också frågan om var i samhället sparandet bör ske. Ett alternativ till en offentlig förmögenhetsuppbyggnad är att sänka skatterna. Lägre skatter kan förväntas medföra ökad effektivitet i ekonomin. Arbetskraftsutbudet kan tänkas öka liksom produktiviteten. Skatteandelen av BNP skulle också komma att närma sig den i omvärlden.
En förutsättning för att sänka skattetrycket och vidmakthålla den samhällsekonomiska balansen är att den nedgång i det offentliga sparandet som blir följden kompenseras av en uppgång i det privata sparandet. Det är troligt att en betydande del av det minskade offentliga sparandet skulle konsumeras av hushållen, i varje fall på kort sikt. Därmed skulle sparandet i ekonomin som helhet falla, vilket skulle kunna bidra till en högre inflationstakt och förvärra balansproblemen.
Hur den ekonomiska tillväxten påverkas på längre sikt av valet mellan en offentlig förmögenhetsuppbyggnad och ett sänkt skattetryck är alltså inte självklart. Ett sänkt skattetryck kan förväntas resultera i en högre produktivitets- och arbetskraftstillväxt. Men den totala kapitalbildningen kan samtidigt falla.
Den bedömning som gjorts av sparandet under 1990-talet bygger på flera mycket osäkra antaganden. Det är ex. tänkbart att en offentlig förmögenhetsuppbyggnad av den storleksordning som förutsätts i sig leder till ökade offentliga utgifter. Bedömningen av företagens utlandsinvesteringar är också mycket osäker. Tillsammans med det faktum att det totala sparandet ändå inte är särskilt högt talar detta för att åtgärder kan behöva vidtagas för att öka sparandet. En möjlighet vore att förändra pensionssystemet i riktning mot premiereservsystem vare sig detta system är offentligt, kollektivt i annan form eller privat.
En tänkbar utformning av det framtida pensionssystemet är att behålla
Volym 2 s. 405det tak på 7,5 basbelopp vid utbetalning av pensioner som i dag finns. Vid en real tillväxt i ekonomin kommer därmed ATP-systemet gradvis att övergå till ett utvidgat folkpensionssystem. Därutöver skulle kompletterande pensioner med likartade villkor kunna erbjudas samtliga löntagare. Det är dock viktigt att denna utveckling leder till att ett fonderat sparande byggs upp och att det finns en koppling mellan de belopp betalas in
som och de slutliga pensionerna. Därmed undviks dels de negativa effektema på sparandet, dels de nackdelar som är förenade med ett ökat skatteuttag.
En annan möjlighet att förändra det offentliga pensionssystemet i riktning mot ett premiereservsystem är att förändra reglerna i det nuvarande ATP-systemet så att avgiften i mindre utsträckning har karaktären
av en skatt. Samtidigt kan taket i ATP tas bort. Det blir då lönsamt för enskilda individer att betala in sina pensioner på sätt i
samma som privata system. En förutsättning för att detta system skall likvärdigt med det första är
vara att de pensionsavgifter som betalas in fondens. Endast då är det möjligt att få till stånd ett tillräckligt högt sparande i ekonomin.
Avslutningsvis finns det skäl att påminna att valet mellan högt
om ett offentligt eller privat sparande också är en fördelningspolitisk fråga. Det är väsentligt att de sparstimulerande åtgärder genomförs hänsyn till
som tar detta.
16.9 Välfárden och i framtiden
nu 1980-talets utveckling i huvudsak positiv En traditionell kritik av långtidsutredningama har varit att de i alltför hög grad betonat den ekonomiska utvecklingen på bekostnad av andra aspekter på välfärden. Detta hänger samman med att det är svårt att stringent beakta samspelet mellan den ekonomiska utvecklingen och välfärden i vidare mening. Det beror också på att den traditionella uppgiften, att studera den ekonomiska utvecklingen i ett längre perspektiv, är mycket omfattande i sig.
En god ekonomisk utveckling är avgörande för förutsättningarna att upprätthålla välfärden i vid mening. Med en bättre ekonomisk tillväxt erhålls ökade resurser och därmed både ett politiskt och ekonomiskt utrymme för att förbättra välfärden t.ex. vad gäller boendestandard,
folkhälsa och utbildning. En svag ekonomisk tillväxt innebär att det finns mindre resurser till sådant som sjukvård eller miljövård. Samtidigt skärps gfördelningskonfliktema.
En genomgång av de välfärdsindikatorer som normalt används ger en i huvudsak positiv bild för l980-talet.
De disponibla inkomsterna beräknas år 1990 vara 17% högre än de var 1983 räknat i fasta priser. Men det finns tecken på att inkomstfördelningen räknad som fördelning av årsinkomster har blivit något mer ojämn under det senaste decenniet. Framför allt tycks de med allra högst inkomster ha dragit ifrån övriga. Ändå är inkomstfördelningen betydligt jämnare i dag än den var för några decennier sedan.
Förmögenheterna definierade som deklarationspliktiga tillgångar är be-
15 10-0264
Volym 2 s. 406ojämnt fördelade än inkomsterna. Fördelningen tycks också ha tydligt mer blivit ojämn under l980-talet. Det tycks emellertid inte ha skett mer att de allra rikaste hushållen har blivit rikare. genom Pensionärema har kollektiv förbättrat sin relativa inkomststandard som högst påtagligt sedan 1960 talet, medan ungdomarna relativt sett fått det sämre särskilt de senaste tio åren. En annan tendens är att inkomstklyftan mellan hushåll med ensamstående förälder respektive hushåll med två en vuxna och barn har vidgats. Arbetslösheten i Sverige har under l980-talet varit mycket låg i internationell jämförelse. Det har avgörande betydelse inte bara för hur inen komsterna utvecklas utan också för den sociala utvecklingen i vidare mening. Fler människor i Sverige än i de flesta andra länder har kunnat behålla kontakten med arbetslivet. En stark arbetsmarknad innebär också maktförskjutning till löntagarnas förmån. Detta kan bl. a. vara en orsak en till arbetsmiljöfrågoma under de senaste åren fått en ökad aktualitet. att De flesta mått på hälsa förefaller också visa en positiv utveckling. Den förväntade livslängden för både män och kvinnor har ex. ökat med nästan l l/2 år under det senaste decenniet. Det finns emellertid en oroande sida hälsoutvecklingen. Det s. k. ohälsotalet ersatta dagar från av sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring och förtidspensioner har ökat till 48 dagar år 1988, vilket är en uppgång med 10 dagar sedan 1983. Det finns olika förklaringar till uppgången i ohälsotalet. Mycket talar för det är kombination två faktorer som spelat den avgörande rollen. att en av Dels har den kraftigt ökade sysselsättningen under l980-talet fört med sig med hög sjukrisk kommit in på arbetsmarknaden och därmed i att grupper sjukförsäkringssystemet. Dels förefaller arbetslivet ha förändrats i en sådan riktning utslagningen kommit att öka. Därtill skall läggas förändatt regler och praxis. Ohälsotalets utveckling avspeglar alltså troligen ringar av inte motsvarande försämring av hälsan. en Även inom utbildnings- och boendeområdet har stora standardlyft inträffat. Boendestandarden har ökat väsentligt. Utbyggnaden av gymnasieskohar medfört andelen i hela arbetskraften saknar gymnasial lan att som utbildning minskat kraftigt. Inom såväl bostads- utbildningspolitiken finns emellertid problem som Boendesegregationen förefaller att ha ökat i storstäderna. av en annan art. Utbildningsmönstren följer i stor utsträckning fortfarande klassmässiga mönster. Detta väsentliga frågor politikens framtida inriktning. reser om
Nya problem på 1990-talet
Fördelningspolitiken kommer under 1990-talet att ställas inför delvis nya problem. Några sådana frågeställningar lyfts fram i långtidsutredningen, tillgängliga kunskaper är begränsade. även om Under efterkrigstiden har beroendet omvärlden ökat kontinuerligt i av takt med den ökade integrationen. Idag är kapitalet rörligt och handeln med omvärlden omfattande. Arbetskraftens möjligheter att röra sig komsannolikt att öka under l990-talet. Det blir då enklare att ta jobb och mer rekrytera arbetskraft utomlands. Denna kontinuerliga utveckling påverkar möjligheterna att bedriva en
Volym 2 s. 407starkt utjämnande lönepolitik. Trots att beroendet av omvärlden ökar kommer det emellertid att finnas utrymme för nationella variationer. Exempelvis kan åtgärder som utjämnar skillnader i produktivitet mellan individer, ex. utbildningsinsatser riktade mot lågutbildade, ge utrymme för en lönestruktur som är jämnare än omvärldens.
De regionala spänningama kan komma att öka under 1990-talet som en följd av en snabb strukturomvandling. Omställningsprocessen kommer att ställa höga krav på utbildning och rörlighet mellan yrken och regioner. Ett särskilt problem är att förmågan till geografisk och yrkesmässig anpassning varierar mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Mycket tyder på att de största kraven kommer att ställas just på de grupper som har de sämsta förutsättningarna, nämligen äldre med en låg utbildning.
Det talar för att arbetsorganisation och vuxenutbildning får ökad fördelningspolitisk betydelse. Den som i sitt arbete inte får ta ansvar eller fatta självständiga beslut riskerar att drabbas av "inlärd hjälplöshet brist på
den självtillit som är nödvändig då det ställs krav på att söka ett annat jobb, lära sig ny teknik, osv.. Mot denna bakgrund är det inte bara viktigt med satsningar på utbildning, framför allt för personer med en kort utbildning. Det krävs också en förändring av arbetslivet.
Det nuvarande skattesystemet, med bl. a. starkt progressiva skatteskalor, har i vissa avseenden visat sig vara fördelningspolitiskt ineffektivt. Samtidigt har det varit förenat med betydande samhällsekonomiska kostnader. Skattereformen genomförs både för att förbättra den fördelningspolitiska träffsäkerheten och för att den svenska ekonomin skall fungera bättre. Det är viktigt att understryka att de fördelningsmässiga effekterna av skattereformen är svåra att uppskatta i dag. De är i hög grad beroende av hur hushåll och företag anpassar sig till de nya skattereglema.
Den ofentliga sektorn spelar en central roll i fördelningspolitiken. Som framgått av tidigare kapitel är utrymmet för att öka de offentliga utgifterna begränsat. Det kan komma att kräva en omprövning av en del av de traditionella fördelningspolitiska instrumenten.
Det finns också andra skäl än rent ekonomiska för en förnyelse av den offentliga verksamheten. De köer som i dag finns till vissa offentliga tjänster skapar lätt orättvisor och kan på sikt minska förtroendet för välfärdssystemet. Risk finns också för en ökad segregation samtidigt som människors uppskattning av och lojalitet med det skattefinansierade systemet minskar.
Det är väsentligt att på olika sätt höja effektiviteten i användningen av offentliga utgifter. Tidigare har förslag i denna riktning diskuterats bl.a. för hälso- och sjukvården. En annan handlingslinje är att förstärka inslaget av preventiva åtgärder i den offentliga verksamheten. "Arbetslinjen" inom socialförsäkringen är ett uttryck för det. Den innebär att ökad vikt läggs vid aktiva åtgärder för att minska utslagning och underlätta rehabilitering.
Frågan är emellertid om åtgärder av den här typen kommer att räcka för att möta de grundläggande problemen med över tiden växande anspråk. De långsiktiga kalkyler som gjorts tyder på att det förr eller senare blir nödvändigt att ompröva några av de utgiftsprogram som finns idag. Det
Volym 2 s. 408gäller särskilt som samhällsutvecklingen med all säkerhet kommer att ge upphov till nya fördelningsproblem.
En huvudfråga när det gäller den offentliga sektorns utveckling är hur avvägningen mellan â ena sidan de offentliga transfereringarna och áandra sidan den ofentligt finansierade verksamheten bör se ut. Tidigare har konstaterats att det finns skäl att vara orolig för att utgifterna för transfereringar till hushållen tränger undan offentligt finansierad verksamhet. Ett sätt att motverka en sådan utveckling är att ompröva nivåerna i det offentliga pensions- och försäkringssystemet.
En annan huvudfråga rör graden av marknadsmässig finansiering av sociala tjänster frågan om avgiftsjinansiering. Avgifter är inte bara en
fmansieringskälla, utan det finns även elfektivitetsargument för avgiftsfinansiering. När avgifter används blir kostnaderna för att producera en
synliga medborgama/konsumentema kan därmed förväntas tjänst mer bli mer kostnadsmedvetna. För samhället som helhet är detta av godo. Utrymmet för avgiftsfinansiering måste emellertid vägas mot fördelningshänsyn jämnare fördelning av inkomsterna desto större utrymme för
avgifter.
En tredje fråga gäller valet av områden för fördelningspolitiken. Samtidigt som det kommer att dyka upp nya fördelningspolitiska problem kan vissa av de traditionella problemen ha blivit mindre väsentliga. Exempelvis har trångboddhet i stort sett försvunnit. Mot bakgrund av detta förefaller det rimligt att seöver de generella stöden till boende. I stället framstår i dag t.ex. segregeringen i storstäderna som ett allt allvarligare problem, som kräver andra och nya typer av insatser.
Avslutningsvis finns det skäl att lyfta fram förrnögenhetsfördelningens betydelse för levnadsstandarden. Under de senaste decennierna har inflationen, i kombination bl. a. med skattesystemet och vissa inslag i bostadspolitiken, medfört omfattande godtyckliga förmögenhetsförändringar. Den omläggning av skattesystemet som nu sker åtgärdar en del av dessa problem. En av de viktigaste fördelningspolitiska insatser som därutöver kan göras är att bekämpa inflationen.
16.10¶Politik med sikte på år 2000
Volym 2 s. 408Sverige liten öppen ekonomi. I ökad utsträckning kommer villkoren
är en för välfärden att bestämmas förhållanden utanför landet. Av särskild
av betydelse är naturligtvis utvecklingen i Europa.
Avgörande för den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren är pris- och löneutvecklingen. Om inflationstakten i Sverige fortsätter att
högre än i omvärlden kommer den ekonomiska tillväxten att falla och vara den fulla sysselsättningen att hotas. För att bryta inflationsspiralen krävs i första hand en stram finanspolitik.
År 1991 får hushållen till följd av skatterefonnen högre reallön efter skatt och högre disponibla inkomster. Det borde ge förutsättningar för att
få till stånd den nödvändiga dämpningen i den nominella lönemas nu ökningstakt.
Volym 2 s. 409Utbudsstimulerande åtgärder kan också ge bidrag till inflationsbekämpningen. Med en högre produktivitet och ett större arbetskraftsutbud skulle överhettningen vara mindre. Produktivitetstillväxten är i dag oroande låg.
I detta sammanhang spelar skattereformen en avgörande roll. Förändringar i arbetsmarknads-, utbildnings- och socialpolitiken kan också bidra till ett ökat arbetskraftsutbud.
Tillväxten i den svenska ekonomin kan bli relativt god under l990-talet om inflationsproblemen under de närmaste åren bemästras. En förutsättning är dock att den konkurrensutsatta sektorn kan upprätthålla sin andel av de sysselsatta i ekonomin. Det kräver en återhållsam sysselsättningstillväxt bl. a. i den offentliga sektorn.
Den svenska ekonomins konkurrenskraft avgörs på längre sikt av förmågan till anpassning. Det gäller att framgångsrikt kunna avveckla verksamheter som inte längre efterfrågas och att finna nya områden för expansion.
Särskilt stora är kraven på anpassningsförmâga mot bakgrund av den ökade internationella integrationen och de höga ambitioner som finns bl. a. inom miljö- och energipolitiken. För att företag och hushåll skall kunna anpassa sig smidigt bör tydliga, långsiktiga spelregler läggas fast.
För att stärka konkurrenskraften på längre sikt är investeringar inom transpon- och kommunikationsområdet motiverade. Kollektivtrafiken behöver byggas ut av miljöskäl.
Utbildningssektom förtjänar särskild uppmärksamhet. Näringslivet har stort behov av kvalificerad arbetskraft inom många yrkesområden samtidigt som kunskapsintensiv produktion bedöms ha goda utvecklingsbetingelser under l990-talet.
Sparandet i den svenska ekonomin är för lågt för att välfärden skall kunna garanteras när antalet äldre ökar en bit in på 2000-talet. Under l990-talet bedöms sparandet både i den offentliga sektorn och i hushållen kunna öka något men inte tillräckligt. Mot bl. a. denna bakgrund behö-
ver en diskussion om pensionssystemet i framtiden föras.
Den offentliga sektorn spelar en central roll i det svenska samhället. Dess framtida tillväxt begränsas emellertid av strävandena att inte höja skattetrycket. För att verksamheten skall kunna utvecklas och kvaliten på de tjänster som erbjuds kunna förbättras krävs ett intensivt fömyelsearbete. Inom hälso- och sjukvårdens område borde förbättringar kunna uppnås med en annan organisation, som innebär ett större mått av upphandling och intema marknader".
En god ekonomisk utveckling är en förutsättning för att välfärden i vid mening skall kunna förbättras. Både för att bevara välfärdspolitiken och för att bedriva en aktiv miljöpolitik behövs ekonomisk tillväxt. En god ekonomisk utveckling i vidare bemärkelse innefattar en förbättrad miljö. Strävan efter ekonomisk tillväxt får därför inte gå ut över natur och miljö.
Ekonomisk tillväxt innebär emellertid inte automatiskt förbättrade levnadsförhållanden för alla. För detta behövs fördelningspolitiska åtgärder inom många olika fält en politik för välfärd åt alla.
-
Appendix 1
LU87 och utfall en jämförelse
Volym 2 s. 411-
För tre år sedan, i mars 1987, publicerades den förra långtidsutredningen
LU87. I denna utredning tecknades en tänkbar utveckling för den svenska ekonomin i två olika tidsperspektiv, dels i ett medelsiktigt perspektiv som täckte de fyra åren från 1986 t.o.m. 1990, dels i ett längre tidsperspektiv åren 1984-1995.
-
Beräkningarna i LU87 var inte prognoser utan hade karaktären
av kravkalkyler. Utgångpunkten var att den svenska ekonomin år 1995 skulle befinna sig i balans. Detta preciserades bl.a. som att arbetslösheten detta år skulle uppgå till 2°/o och att bytesbalansen skulle uppvisa ett överskott på 10 miljarder kr., men det förutsatte också en god tillväxt och låg inflation. I det medelsiktiga perspektivet analyserades utvecklingsbana
en i riktning mot ekonomisk balans.
LU87 publicerades vid en tidpunkt då utvecklingen för den svenska ekonomin i flera avseenden tedde sig ganska ljus tillväxten hade de
senaste åren varit relativt hög, arbetslösheten var på väg ned, budgetunderskottet hade minskat kraftigt och den internationella utvecklingen föreföll god. Utredningen menade dock att grundläggande problem i den svenska ekonomin kvarstod. Det viktigaste av dessa var pris- och löneutvecklingen. Kalkylerna i LU87 visade att det skulle krävas ett trendbrott i lönebildningen för att komma in på den utvecklingsbana som skulle leda till ekonomisk balans 1995. Denna utvecklingsbana balansalternativet kontrasterades mot en alternativ utveckling referensalternativet med snabbare pris- och löneökningstakt.
Syftet med detta appendix är att jämföra de två banor för utvecklingen under åren 1987- 1990 som LU87 beskrev med den faktiska utvecklingen under dessa år. LU87 jämförs därvid med utfall enligt nationalräkenskaperna för åren 1987 och 1988. För 1989 föreligger ännu inga helårsräkenskaper, utan här jämförs LU87 med den bedömning av utfallet som gjordes i den preliminära nationalbudgeten i januari i år PNB 1990. För att täcka hela LU87:s kalkylperiod har även den preliminära nationalbudgetens prognos för 1990 tagits med i jämförelsen.
Det visar sig i flera avseenden finnas stora skillnader mellan den bild av en tänkbar utveckling som beskrevs i LU87 och den faktiska utvecklingen för den svenska ekonomin. Att LU87 inte är unik i detta avseende framgår av diagram Al.l. Det finns i princip tre typer av förklaringar till varför I Med den mägmego
nya utfallet kan avvika från den kalkyler görs i långtidsutredningar- d" i afbeükraltsuflder
typ av som
sökningarna motsvarar na detta arbetslöshetpå
en
Den första förklaringen hänger samman med att LU:s beräkningar har l 1/2%.
Volym 2 s. 412Diagram Al.1 Bruttonationalprodukten tidigarei LU-kalkyler jämfört medutfall
Index 150-
130-
12o-uu-nu-
. . . r . . 1áao 1éa5 1á9o
Volym 2 s. 4121970 1975 Anm.: B balansaltemativet,
R Referensaltemativet. Källa: LU70, LU75, LU80, LU84 alt l, LU87 samt statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
varit kravkalkyler och inte prognoser. Om de krav på ekonomisk politik, lönebildning m.m. som ställs upp inte uppfylls kan naturligtvis utvecklingen bli annorlunda. Den andra typen av förklaring är att de förutsättningar, t.ex. beträffande den internationella utvecklingen, som LU-kalkylema baseras pâ inte infrias. En tredje förklaring kan vara att de samband mellan olika ekonomiska variabler som bedömningama vilar på inte visar sig hålla streck under den aktuella perioden. Det kan i sin tur bero på förändringar i sådana faktorer som inte fångas i LU:s modellsystem. Men det kan också vara ett uttryck för att dessa modeller inte förmår beskriva alla relevanta samband på ett korrekt sätt.
I praktiken är det inte alltid möjligt att skilja dessa förklaringar åt. I detta appendix är det inte heller ambitionen att närmare analysera vad differenser mellan kalkyler och utfall beror på. Syftet inskränker sig till att redovisa de viktigaste skillnaderna mellan LU87 och det faktiska utfallet.
För att den svenska ekonomin skulle röra sig i riktning mot balans skulle det enligt LU87 krävas att timlönekostnaden inte steg med mer än ca 3°/0 per år fr.o.m. 1988. Under denna förutsättning skulle prisökningstakten bli ännu lägre och det skulle vara möjligt att sänka priserna på svenska exportprodukter relativt konkurrentländema, se tabell Al.l. Denna löneutveckling stod i strid med historiska erfarenheter om sambandet mellan bl.a. arbetslöshet och löneökningstakt. LU87 avstod dock från att anvisa en väg för hur trendbrottet skulle komma till stånd. Istället redovisades beräkningar på hur mycket sämre utvecklingen av tillväxt, sysselsättning m.m. skulle bli om lönerna fortsatte att stiga enligt det historiskt etablerade sambandet.
Volym 2 s. 413Tabell A1.1 Löne- ochprisutveckling Årlig procentuell förändring Genomsnitt för åren 1986 1990
-
| LU87 balans alt. | LU87 referens alt. | PNB90 | |
| Timlönekostnad | 3,8 | 5,7 | 8,0 |
| Konsumentpriser | 2,8 | 4,6 | 6,4 |
Relativpris på export avbearbetadevaror 1,0 1,1 1,7
-
Inom industrin. ° lmplicit deflator för privat konsumtion. Källor: LU87, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Som framgår av tabellen blev det emellertid inget trendbrott i pris- och lönebildningen. Löneökningama kom att med god marginal överstiga inte bara vad som förutsattes i balansaltemativet utan även referensaltemativets höga löneökningar.
Tabell A1.2 Sysselsättning, produktion ochproduktivitet Genomsnittlig årlig procentuell förändring
LU87 LU87 PNB90
balans referens
alt. alt. Produktion Totalt BNP 2,2 1,2 2,1 Näringslivet 2,5 1,3 2,4 Sysselsättning
| Totalt | 0,7 | 0,4 | 1,7 |
| Näringslivet | 0,7 | 0,2 | 2,0 |
| Industri | 0,2 | -0,2 | 0,4 |
-
Privat tjänstesektor 1,3 0,9 2,4 -
Produktivitet
| Totalt | 1,5 | 0,8 | 0,4 |
| Näringslivet | 1,8 | l | 0,4 |
| Industri | 2,5 | 1,3 | 2,2 |
-
Privat tjänstesektor 1,3 0,6 0,5 - Källor: LU87, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Högre sysselsättning och lägre produktivitet Trots detta gick det i flera avseende inte så dåligt som det enligt LU87 borde gjort. Av tabell A1.2 framgår att BNP enligt preliminärt utfall har ökat nästan exakt i den takt som LU87 räknade med skulle vara möjligt i balansaltemativet och procentenhet mer per år än i referensaltema-
en tivet. Arbetslösheten har också utvecklats på ett helt annat och mer gynnsamt sätt än vad som befarades i referensaltemativet och dessutom reducerats med halv procent i förhållande till balansaltemativets målsatta
en nivå, se diagram A1.2.
Volym 2 s. 414Diagram Al.2 Arbetslöshet Procent ov arbetskraften 3.5- """"""""""""""""""""""""""" Lüâ$"""""""""
referensolt. I 3.0- -------------------------------------------------- -- 7---
LU87
bolansalt.
/ 2O- ----------------------------------------------------------------------- .24-
1.s- ----------------------------------------------------------------- .. .-
Utfall
1.0- ------------------------------------------------------------------------------- -.
o.5 ------------------------------------------------------------------------------- --
o.o
. . . . . . . . . .
1980 1985 1990 Anm.: Siffrorna har reviderats med hänsyn till omläggningenav mätmetod i AKU. "Utfall" för 1990avserprognoseni PNB 1990. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Bakom nedgången i arbetslöshet ligger en uppgång av sysselsättningen
blev betydligt större än vad LU87 räknade med en procentenhet som högre tillväxt i genomsnitt år. Den starka efterfrågan på arbetskraft är
per naturligtvis också förklaring till att löneökningama blev så mycket
en högre än vad LU87 antog. Just på grund av att tillväxten i produktion och framför allt sysselsättning, trots höga löneökningar, blev sågod har löneökningstakten ytterligare spätts på.
Men också utbudet arbetskraft ökade mer än beräknat. Delvis beror
av detta på att befolkningstillväxten blev snabbare, men framför allt på att förvärvsfrekvensen ökade än i LU-kalkylen och att medelarbetstiden
mer
sysselsatt, i strid med LU:s antagande, fortsatte att stiga. per
Trots den kraftiga underskattningen av sysselsättningen växte således produktionen i takt med balansaltemativet i LU87. Det är ett uttryck för
produktivitetsutvecklingen överskattades i motsvarande grad. I LU87 att sattes näringslivets årliga produktivitetstillväxt i balansaltemativet till knappt 2°/0,vilket ungefär samma nivå som genomsnittet för perioden
var efter 1974. Enligt den preliminära statistiken har emellertid produktiviteten i näringslivet ökat med bara knappt 1/2% per år efter 1986. Det är framför allt inom den privata tjänstesektom som sysselsättningen vuxit snabbt i förhållande till produktionen, medan industrins utveckling fångades relativt väl i LU87.
Större investeringar, men svagare nettoexport Den privata konsumtionen kom att öka ungefär i den takt LU87 räknade med i både balansaltemativet och referensaltemativet, se tabell Al.3.
Volym 2 s. 415Tabell Al.3 Försörjningsbalans Genomsnittlig årlig procentuell förändring 1986- 1990
| LU87 balans alt. | LU87 referens alt. | PNB90 | ||
| BNP | 2,2 | 1,2 | 2,1 | |
| Import | 3,1 | 3,1 | 5,7 | |
| Privat konsumtion | 2,2 | 2,1 | 2,3 | |
| Offentlig konsumtion | 0,6 | 0,6 | 1,4 | |
| därav: statlig | kommunal | -0,8 1,1 | -0.8 1,1 | 0,5 1,7 |
| Bruttoinvesteringar | 2,7 | 1,8 | 5,5 | |
| därav: näringslivet | industrin | 2,8 4,6 | 1,6 2,4 | 5,8 7,9 |
-
| bostäder | 4,0 | 4,0 | 5,5 |
| offentliga myndigheter 0,3 | 0,3 | 4,4 | |
| Export | 3,6 | 1,8 | 3,4 |
Källor: LU87, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Utvecklingen av hushållens ekonomi blev dock något annorlunda än vad LU87 tänkte sig, vilket framgår av tabell A1.4. Den snabba timlöneuppgången ledde inte enbart till inflation utan även till att den reala timlönen ökade snabbare än i LU:s balansaltemativ. Men framför allt växte lönesumman avsevärt snabbare, vilket avspeglar den kraftiga uppgången i sysselsättningen. Trots detta ökade hushållens disponibla inkomster en halv procent långsammare per år än vad LU87 räknade med, vilket indikerar att skatter och transfereringar utvecklats mer negativt för hushållen. LU87 räknade bl.a. med ett oförändrat skattetryck, men skattekvoten har stigit med 3-4 procentenheter. Att den privata konsumtionen ändå kom att öka i takt med LU:s kalkyler visar att hushållens sparande har varit mer negativt än vad LU87 förutsatte.
Tabell Al.4 Hushållens inkomstutveckling Genomsnittlig årlig procentuell förändring 1986- 1990
LU87 PNB90
balans
alt.
i
| Real timlön | 0,6 | 1,1 |
| Real lönesumma | 1,3 | 3,0 |
| Disponibel inkomst | 2,4 | 1,8 |
| Nettosparkvot, nivå | 1,4 - | 3,4 - |
uKällor:
LU87, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Den ofentliga konsumtionen växte däremot betydligt snabbare än i LUkalkylen. Men den offentliga verksamheten vari LU87 en målsatt variabel, med en tillväxt av konsumtionen på drygt 1/2 % per år, vilket var betydligt lägre än tidigare på 1980-talet och mycket lågt sett i ett längre perspektiv. Det preliminära utfallet med en tillväxt på knappt l 1/2% innebär ändå en nedgång av den offentliga konsumtionstillväxten.
Investeringarnas bidrag till tillväxten har varit betydligt större än vad
Volym 2 s. 416LU87 räknade med. Investeringsbedömningen i LU87 baserades på skattade historiska samband mellan investeringar och dels lönsamhet och räntenivå, dels kapacitetsutnyttjande. Lönsamheten i näringslivet antogs ligga kvar på 1987 års nivå och räntenivån minska fram till 1990. Nu tycks emellertid lönsamheten istället ha fallit något medan räntenivån ligger kvar på en hög nivå. Det förefaller således vara kapacitetsutnyttjandet snarare än lönsamhetsutvecklingen som kan förklara varför investeringarna ökade så mycket mer än vad LU87 räknade med. Det kan delvis tolkas som att LU87 överskattade vilken produktionstillväxt som var möjlig med den beräknade tillväxten av kapitalstocken, dvs. även kapitalets produktivitet överskattades. Efter 1986 steg kapacitetsutnyttjandet kraftigt och har sedan fortsatt ligga på en hög nivå.
Snabb kostnadsstegring, i kombination med brist på produktionskapacitet, ledde till att relativpriset på svenska exportprodukter steg snabbare än i referensaltemativet. Trots detta var det möjligt att få till stånd en volymmässig exporttillväxt i linje med balansaltemativet. Förklaringen är framför allt att den internationella utvecklingen blev bättre än vad kalkylema i LU87 utgick ifrån. Den internationella tillväxten blev nästan en procentenhet högre, setabell Al.5.
Tabell A1.5 Internationella förutsättningar Genomsnittlig procentuell förändring
LU87 PNB90 BNP-tillväxt, OECD 2,7 3,5 Världsmarknadstillväxt,
| bearbetade varor | 4,0 | 6,4 |
| Inflation, OECD | 3-4 | 4,1 |
| Oljepris, dollar per fat | 18 | l7 |
Källor: LU87, statistiska centralbyrån ochfinansdepartementet.
Kostnadsutvecklingen och kapacitetsbristen har dock i hög grad påverkat exportutvecklingen. I balansaltemativet förutsattes att den svenska exporten av bearbetade varor skulle behålla sina marknadsandelar
exporten skulle öka i takt med världsmarknaden, som i sin tur förutsattes växa med 4% per år. Nu beräknas emellertid världsmarknaden för bearbetade varor ha vuxit med hela 6 l/2 % per år. Detta har gjort det möjligt att få en exporttillväxt i närheten av balansaltemativets kalkyl, med ca 3 l/2 % per år, trots kraftigt reducerade marknadsandelar.
Att importen vuxit snabbare än LU87 förutsåg är en följd av dels den snabba investeringstillväxten, eftersom investeringar har ett högt importinnehåll, dels att svenska företag förlorat marknadsandelar även på den inhemska marknaden i en omfattning som LU87 inte räknat med.
Den snabba importtillväxten ledde till att nettoexportens bidrag till tillväxten blev en procent mindre i genomsnitt per år än i LU87:s balansaltemativ och även mindre än i referensaltemativet, setabell Al.6. Men ett större bidrag från bruttoinvesteringama och i viss mån konsumtionen höll uppe tillväxten.
Trots att den reala nettoexporten utvecklats betydligt sämre än vad LU87 räknade med i balansaltemativet är ändå avvikelsen från utfallet
Volym 2 s. 417Tabell A1.6 Bidrag till BNP-tillväxten 1986- 1990 Genomsnitt per år, procent av 1986årsBNP
| LU87 balans alt. | LU87 referens alt. | PNB90 | |
| Konsumtion | 1,4 | 1,3 | 1,6 |
| Investeringar | 0,6 | 0,4 | 1,3 |
| Nettoexport | 0,2 | -0,5 | -0,8 |
Källor: LU87, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
vad gäller handelsbalansen inte så stort. Det beror på att bytesförhållandet för den svenska varuhandeln har utvecklats gynnsamt under perioden
exportpriserna har stigit mer än importprisema. LU87:s balansaltemativ förutsatte istället en försämring av svenska terrns-of-trade. Vad beträffar tjänstehandeln kan noteras att LU87 hade en felaktig bild av utgångsläget 1986. I termer av förändring av saldot är avvikelsen mellan utfall och LUkalkyl inte så stor.
Tabell Al.7 Bytesbalans Miljarder kronor, löpande priser
1986 1987 1988 1989 1990 Handelsbalans
| LU:s balansalt. | 29 | 27 | 23 | 26 | 28 |
| - | 20 | 22 | |||
| PNB90 | 31 | 23 | 23 |
- Tjänstebalans
LU:s balansalt. 7 6 6 6 7 - -PNB90 -5 -4 9 -ll -12
- Transfereringsbalans
| LU:s balansalt. | 28 | 29 | 28 | 27 | 28 |
| - | - | - | - | - | - |
| PNB90 | 26 | 25 | 29 | 38 | 48 |
| - | - | - | - | - | - |
Bytesbalans
| LU:s balansalt. | 8 | 4 | l | 5 | 7 |
| - | -28 | -38 | |||
| PNB90 | l | -7 | 14 | ||
| - | - |
Källor: LU87, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Som framgår tabell Al.7 var det inte möjligt att hålla balansalterna-
av tivets krav på överskott i bytesbalansen utan den försämrades istället mycket kraftigt. Men denna försämring tycks inte främst bero på det grundproblem LU87 målade upp, med en snabb pris- och löneök-
som ningstakt eroderar den svenska konkurrenskraften. En stor del av den
som försämrade extembalansen förklaras istället av svenska företags investeringar i utlandet, sekapitel
Kalkylerna i LU87:s balansaltemativ gjordes med restriktionen att bytesbalansen skulle uppvisa ett överskott. Med hänsyn till den investeringsutveckling balansaltemativet förutsatte skulle det kräva en uppgång i
som det finansiella sparandet framför allt inom den offentliga sektorn, setabell Al.8. Denna sparandeökning kom också till stånd och blev större än vad
skulle krävas enligt LU87. Det kan dock inte tolkas som uttryck för en som
Volym 2 s. 418stramare finanspolitik än vad LU87 räknade med, utan förklaras i första hand av en snabbare inkomsttillväxt, till följd av sysselsättnings- och löneökningarna.
Tabell Al.8 Finansiellt sparande Procent av BNP, genomsnitt
1980- 1987-1990
LU87 PNB90
balansalt.
| Staten | 6,7 - | 1,6 - | 2,0 |
| Socialförsäkringssektorn | 2,9 | 1,8 | 2,8 |
| Kommuner | -0,1 | -0,5 | -0,6 |
| OjYent/igsektor | 3,9 - | 0,3 - | 4,2 |
| lcke-finansiella företag | 1,9 - | 2,4 - | 8,7 - |
| Finansiella företag | 4,0 | 3,7 | 4,7 |
| Hushåll | 0,3 | -0,5 | 1,9 - |
| Privat sektor | 2,4 | 0,7 | 5,9 - |
| Bytesbalans | 1,5 - | 0,4 | 1,8 - |
Källor: LU87, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Den snabba investeringsuppgången ledde till en betydligt kraftigare nedgång än beräknat i företagssektoms finansiella sparande. Därtill minskade hushållens finansiella sparande kraftigt. Det innebar att den privata sektorns finansiella sparande reducerades mer än den offentliga sektorns sparande ökade, vilket resulterat i ett bytesbalansunderskott.
2 Appendix
Volym 2 s. 419Bilagor till långtidsutredningen1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flam och Henrik Horn EG:s inre marknad Institutet för internationell ekonoav mi, Stockholmsuniversitet
Svensktnäringsliv och den europeiska Lars Lundberg . Industrins utredningsinstitut integrationen fri arbetskraftsrörlig- PerLundborg Konsekvenserav . SverigeochEG Industrins utredningsinstitut het mellan Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . Institutet för internationell ekonooch penningpolitik mi, Stockholmsuniversitet
Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån
Sverigesframtida befolkning Statistiskacentralbyrån
Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och framtidsutsikter SörenWibe Lantbruksuniversitet i Umeå
.Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman konflikter Handelshögskolani Sthlm
lO. Den internationella utvecklingen Kjell Andersenoch Derek Chambers ll. Svenskhälso-och sjukvård i ett interna- Åke Blomqvist tionellt perspektiv University of WesternOntario, Canada Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppenför forskning om re- . och regional obalans gional utveckling
Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson . else
Landsting för välfärd Landstingsförbundet . Bostadsmarknadenunder 1990-talet BengtTurner m. ll. . Statensinstitut för byggnadsforskning
Samhällsekonominstransport- och Folke Snickars . kommunikationsförsörjning
17.Privat tjänstesektor Statensindustriverk
18.Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium Den svenskainkomst- och förmögen- Kjell Jansson . Statistiskacentralbyrån hetsfördelningen 1967 1987 - 20. Kommunerna på 90-talet. Svenskakommunförbundet Krav och restriktioner 21.Energi miljö ekonomi Statensenergiverk - - 22.Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin och BengtChrister Ysander
Volym 2 s. 420.NrNamn Författare
23. Kvinnors roll i ekonomin hushållspro- Christina Jonung och Inga Persson
duktion, marknadsproduktion och jäm- md-l ställdhet Lunds universitet. .
24. Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund
-
politik Uppsala universitet 25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m. ll.
Naturvårdsverket 26. Den offentliga sektorn Stefan Fölster
Volym 2 s. 421Tabeller
3.1 Reallön, produktivitet och skatter i tillverkningsindustrin
1965-1987 38
. . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Bidrag till efterfrågetillväxten 89
. . . . . . . . . . 3.3 Finanspolitiska effekter 43
. . . . . . . . . . . . 3.4 Sysselsättning 49
. . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Omställningstakt i olika länder 54
. . . . . . . . . .
4.1 Produktivitetstillväxten i OECD. Real BNP per sysselsatt 63
4.2 Befolkningens utveckling i OECD-området 1970-2000 66
. 4.3 Försörjningsbördan. Andel av befolkningen 65 år och äldre i
relation till andel av befolkningen mellan 15 och 64 år 67
. . 4.4 Världshandelns och produktionens tillväxt 1950- 1986 70
. 4.5 Makroekonomiska effekter av EG-integrationen på fem till
tio års sikt 72
. . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Politisk och ekonomisk situation i fyra Östeuropeiska länder.
Januari 1990 74
. . . . 4.7 BNP-tillväxt, inflation och arbetsltishet1960-.19882Förenta
staterna, Japan, Förbundsrepubliken Tyskland och OECD-
området 75
. . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8 BNP-tillväxt och inflation i OECD-ländema 77
. . . . . 4.9 Skuldsituationen 1988. Grupper av utvecklingsländer och de-
ras relativa betydelse 81
. . . . . . . . . . . . . 4.10 Real BNP per capita 1970- 199 82
. . . . . . . . . 4.11 BNP och utrikeshandeln 1970-2000 84
. . . . . . . .
5.1 Offentliga sektorns intäkter av olika skatter och avgifter
1960-1988 90
. . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 simuleringar av elfekten på arbetskraftsutbudet av olika skat-
tefdrslag 101
. . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Effekter av skattereforrnen jämfört med en referensbana utan
skattereform 109
. . . . . . . . . . . . . . . .
6.1 Arbetskraftsdeltagande i olika åldersgrupper 127
. . . . . 6.2 Befolknings- och arbetskraftstillväxt 131
. . . . . . . .
7.1 Den offentliga konsumtionens volymutveckling 1970-1987 143
7.2 Beräknade förändringar i offentlig konsumtion till följd av
befolkningsutvecklingen 1970-1990 146
. . . . . . . . 7.3 Baskalkyl för primärkommunal konsumtion 1990-2025 152
. 7.4 Baskalkyl för landstingskommunal konsumtion 1990-2025 153
Volym 2 s. 4227.5 Den konsoliderade offentliga sektorns inkomster och utgifter
1980 2000 158
-
8.1 Välfärdseñekter av förändringar i pensionssystemet och fin-
nanspolitiken. Skillnad jämfört med ett referensaltemativ be-
stående av dagens pensionssystem 168
. . . . 8.2 Arbetskraftsutbud i timmar och BNP-tillväxt 169
. . . 8.3 Offentliga utgifter 1990-2025. Huvudaltemativet 170
. . . 8.4 Offentliga utgifter 1990-2025. 1 procents produktivitetsut-
veckling i näringslivet 171
. . . . . . . . . . . 8.5 Offentliga utgifter 1990-2025. Offentlig konsumtion enligt
. 8.6 Konsumtion, bytesbalans och nationalförmögenhet 173
8.7 Sparandet i foretagssektom 177
9.1 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal 1989- 1995. Modell-
9.2 Löne- och prisutveckling 1989- 1995. Modellkalkylen 186
9.3 Bidrag till BNP-tillväxten 1989-1995. Modellkalkylen 188
9.4 Arbetsmarknad 1989-1995.Mode11ka1ky1en 189
. . . . . 9.5 Hushållens inkomstutveckling och sparande 1989-1995.
Modellkalkyl 192
. . . . . . . . . . . . . . . . 9.6 Finansiellt sparande i procent av BNP 1988- 1995. Modell-
9.7 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 1989-1995.
Modellkalkylen 195
. . . . . . . . . . . . . . . 9.8 Företagens inkomster, utgifter och sparande 1989-1995.
Modellkalkylen 197
. . . . . . . . . . . . . . . 9.9 Känslighetskalkyl på bytesbalansens utveckling 1989- 1995 197
9.10 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal 1989-1995. Altema-
tivet med tidig lönedämpning 199
. . . . . . . . . . 9.11 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal 1989-1995. Altema-
tivet med långsam löneanpassning 201
. . . . . . . . . 9.12 Vissa nyckeltal 1989-1995. Alternativet med långsam löne-
anpassning och sämre internationell tillväxt 204
9.13 lnkomstpolitiska parametrar 209
9.14 Arbetslöshet i Europa 1960- 1987 2l 3
10.1 Ekonomins struktur 1988 220
. . . . 10.2 Försörjningsbalansens utveckling 1974 2000 225
- 10.3 Bytesbalans 226
. . . . . . 10.4 Finansiellt sparande 228
. . . . . . 10.5 Den offentliga sektorn. Inkomster och utgifter 230
10.6 Offentlig konsumtion 1988-2000 230
. . . . . . . . . 10.7 Hushållen. Disponibla inkomster, konsumtion och sparande 231
10.8 Företagen. Inkomster och sparande 232
. . . 10.9 Försörjningsbalansens utveckling 1988 2000 239
- 10.10 Försörjningsbalansens utveckling 1988 2000 240
- 10.11 Försörjningsbalansens utveckling 1988-2000 241
11.1 Utrikeshandelsberoendet 1988 i olika sektorer i nämgslivet 244
Volym 2 s. 42311.2 Sveriges handel med Sovjet och Östeuropa 1980- 1988 251 11.3 Anställda utomlands 1980- 1988. Antalet anställda utomlands i majoritetsägda dotterbolag inom tillverkningsindustrin fördelade på länderområden 252 . . . . . . . . . ll.4 Anställda i Sverige och utomlands i de sjutton största multinationella företagen 253 . . . . . . . . . . . . 11.5 Anställda i utlandsägda företag i Sverige 1980-1988 255 11.6 Anställda i utlandsägda företag 1988 i olika branscher inom
11.7 Anställda i utlandsägda företag 1988 fördelade på ägarland 256
12.1 Energitillförseln åren 1970 och 1988 266 . . . . . . . . 12.2 Elkostnad per producerad enhet samt utsläpp av svaveloxider SOx, kväveoxider NOx och koldioxid C02. Svenska näringslivet 1985 269 . . . . . . . . . . . . . . 12.3 ökad energieffektivitet 271 Inverkan av . . . . . . . . 12.4 Samhällsekonomiska årskostnader under 20 år. Elefterfrägan 150 TWh/år. Olika energiförsörjningsalternativ år 1995 274 12.5 Beräknade utsläpp av SOx, NOx och C02. Olika inriktningar på energiförsörjningen år 2000 275 . . . . . . . . . . 12.6 Beräknad utveckling BNP och elanvändning. Restriktioav på utsläpp av koldioxid 276 ner . . . . . . . . . . . 12.7 BNP och produktion i valda sektorer år 2000. Med respektive utan skatter på utsläppen av svavel och koldioxid. Två kämkraftsreaktorer stängda 277 . . . . . . . . . . . . 12.8 Beräknade utsläppsnivâer som följd av skatter på utsläpp av svavel och koldioxid år 2000 277 . . . . . . . . . . 12.9 svaveloxider, kväveoxider och koldioxid år 1987 279 Utsläpp av 12.10 Effekter på persontransporter av skattereform och ökat utbud kollektivtrafik 280 av . 13.1 Produktionstillväxt och andel av totalt förädlingsvärde i varuproducerande branscher 1970- 1987 287 13.2 Produktion och sysselsättning år 1988 och år 200 289 13.3 Arbetskraftens produktivitet sektorvis 1974-2000 290 13.4 Antal arbetade timmar sektorvis 1974-2000 291 13.5 Produktionen sektorvis 1974-2000 291 13.6 Kapitalintensiv industri 1987 2000 292 - 13.7 Kunskapsintensiv industri 1987 -2000 293 13.8 Arbetskraftsintensiv industri 1987-2000 296 13.9 Skyddad varuproduktion 1987-2000 298 13.10 Sysselsättning i tjänstesektom 1987 299 . . . . 13.11 Andelen tekniker och ekonomer inom respektive sektor i tillverkningsindustrin 1977 och 1988 301 13.12 Ökad satsning på högre utbildning 303 . . . . . . . . 13.13 lnfrastrukturinvesteringar i kommunikatinssektorn. Investe-
13.14 Industrisysselsättningens fördelning på olika regioner år 1987 ochår2000 313
Volym 2 s. 42414.1 Nettoutlåning i svenska kronor 323 14.2 Nettoutlåning till hushåll 325
. . . . . . . . 14.3 De fem största bankernas andel av bankernas totala tillgångar 333 14.4 Antal etablerade utländska banker 333
15.1 Fördelning av bostadssubventioner 355
. . . 15.2 Ojämnhet i inkomstfördelningen på olika nivåer i inkomst-
strukturen 1975-1987 362
. . . . . . . 15.3 Transfereringamas och skattemas omfördelande effekt 363 15.4 lnkomststandard for olika hushållstyper 364 15.5 Förmögenhetsfordelningen 367
. . . . . . . . . . . 15.6 Genomsnittlig tid i marknadsarbete för kvinnor och män
1963-1988 369 15.7 Förändring av real disponibel inkomst till följd av skattere-
formen 376
Al.l Löne- och prisutveckling 413
. . . . . .
| Al.2 Sysselsättning, produktion och produktivitet | 413 , . | |
| Al.3 Försörjningsbalans | . . | 415 |
| A1.4 Hushållens inkomstutveckling | 415 | |
| Al.5 Internationella förutsättningar | . | 416 |
| A1.6 Bidrag till BNP-tillväxten 1986- 1990 | 417 | |
| A1.7 Bytesbalans | . . | 417 |
| A1.8 Finansiellt sparande | 418 |
Diagram
Volym 2 s. 4252.la Sparande, investeringar och bytesbalans vid en investerings-
ökning 16
2.1b Sparande, investeringar och bytesbalans vid en konsumtions-
ökning 16
3.1 Sveriges marknadsandelar och relativpriser för export av be-
30 arbetade varor . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Arbetslöshet i Sverige och OECD 31 . . . . . . . . . 3.3 Sveriges arbetskraftskostnad i valuta och produkgemensam tivitet relativt elva OECD-länder 33 . . . . . . . . . 3.4 Sveriges relativa enhetsarbetskostnad i nationell och gemen-
valuta 33 sam . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Räntabilitet på materiellt kapital och investeringar i indu-
strin andel industrins förädlingsvärde 35 som av . . . 3.6 Kapitalstocken i tillverkningsindustrin uppdelad på maskiner
och byggnader 1963-1988 35 . . . . . . . . . . . 3.7 Lönekostnadsökningar uppdelade på avtalsmässiga löneök-
ningar, löneglidning och höjda sociala avgifter 1962-1989 37
3.8 Bytesförhållandet terrns-of-trade Kvoten mellan export- och importpriser 39 . . . . . . . . . . . . . . . 3.9 Offentliga utgifter och inkomster 40 . . . . . . . . . 3.10 Offentliga utgifter i fasta priser 41 . . . . . . . . . . 3.11 Den offentliga sektorns finansiella sparande respektive för-
ändring i strukturellt budgetsaldo 42 . . . . . . . . . 3.12 Finanspolitikens effekt på statsskulden 43 . . . . . . . 3 Sparande, investeringar och bytesbalans 1970- 1989 44 l . . 3.14 Det finansiella sparandet 45 . . . . . . . . . . . . 3.15 Hushållens tillgångar och skulder 47 . . . . . . . . . 3.16 Hushållens skuldkvot 1970-1988 47 . . . . . . . . . 3 17 Förädlingsvärde, arbetade timmar och produktivitet i till-
verkningsindustrin 1964- 1988 48 . . 3.18 Arbetsproduktiviteten i tillverkningsindustrin uppdelad i bi-
drag från tillväxt faktorproduktivetet och ökad kapitalinav tensitetl964-l988 51 . . . . . . . . . . . . . 3.19 lndustriproduktionen i Sverige, OECD och OECD-Europa 52
3.20 Strukturomvandlingstakten 1965-1987 52 . . . . . . 3.21 Antal nytillkomna och nedlagda arbetsställen i tillverknings-
industrin 1971-1987 53 . . . . . . . . . . . . .
4.1 Tillväxt i arbetskraftens och kapitalets produktivitet. Till-
verkningsindustrin i Storbritannien 1948- 1984 65
. . 1987..
4.2 Utvecklingen i världens totala energiförbrukning 1860- 68
4.3 Prisutvecklingen För olja och råvaror 1950-2000 69 . . .
Volym 2 s. 4264.4 Bytesbalansen i Förenta staterna, Japan och Förbundsrepu-
bliken Tyskland 1980-1988 76
. . . . . . . 4.5 BNP i Danmark, Norge och Finland 1970- 1989
5.1 Skattekvot och total marginaleffekt 91
5.2 Välfärdseffekter av skattereformen 110
6.1 Tillväxten i näringslivet exkl. bostäder 1964-1988, upp-
delad i bidrag från ökad faktorinsats respektive faktorpro-
duktivitet 115
. . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Skillnaden mellan förändring i BNP-nivå och förändring i
BNP:sti11växttakt 116
. . . . . . . . . . 6.3 Födelseöverskott och nettomigration 1950-2025 118
. . . 6.4 Befolkningsutveckling under 1990-talet i olika åldersgrupper 122
6.5 Andel unga och gamla 1965-2025. Andel av befolkningen i
åldrarna 20-64 år 123
. . . . . . . . . . . . . . 6.6 Arbetskraftsdeltagande bland män 1965 och 1988. Män i
åldrarna 45-75 år 128
. . . . . . . . . . . . Antal arbetade timmar 1963-2025 132
. . . . . Räntabilitet på materiellt kapital i tillverkningsindustrin
samt realränta 1963-2000 134
. . . . . . . . . . Investeringar i näringslivet exkl. bostäder som andel av
BNP 1950-2000 135
. . . . . . . . . . . . . . Arbetsproduktiviteten i näringslivet exkl. bostäder 1963-
1988, uppdelad i bidrag från faktorproduktiviteten och kapi-
talintensitet 137
. . . . . . . . . . . . . . . .
| Offentliga utgifter 1970- 1988 | 142 |
| Kommunala investeringar 1970 1987 | 147 - |
| Offentliga transfereringar 1970-1988 | 148 . |
| Offentliga inkomster 1970-1988 | 149 |
. . . . . . . . . Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1988. Ut-
vecklingen inom delsektorer 150
. . . . . . . .
| Ekonomins nettosparkvot 1970-2040 | 165 |
| Ekonomins nettosparkvot | 167 |
| ATP- och folkpensionsavgifter | 168 . . |
| Hushållens nettosparkvot 1970- 1989 | 175 |
| Bruttovinstandel i industrin 1985- 1995 | 186 |
| BNP1985-l995 | 187 |
| Arbetslöshet i procent av arbetskraften 1985-1995 | 190 |
| Timlön i ekonomin som helhet 1985-1995 | 190 . |
| Sparande, investeringar och bytesbalans 1985 -1995 | 193 |
| Bidrag till BNP-tillväxten 1989-1995 | 203 |
| Phillipskurvan för Sverige 1963 1989 | 207 |
-
Tillväxt i BNP, produktivitet och antal arbetade timmar
10.2 Tillväxten och dess användning 1990-2000 226 10.3 Bruttosparande, investeringar och bytesbalans 227 10.4 Finansiella nettotillgångar 229 10.5 Hushållens nettosparkvot 232
. . . . . . 10.6 Investeringar totalt och i näringslivet 1950- 2000 233 10.7 Finansiella nettotillgångar i offentlig sektor 235
. 10.8 Sektorvisa förutsättningar för tillväxt 1988 2000 236
-
Volym 2 s. 42710.9 Produktion och antal arbetade timmar 1988-2000 237
Export- respektive importandel den inhemska industripro- 11.1 av
duktionen 1970-1988 244 . . . . . . . . . 11.2 Svenska direktinvesteringar netto i utlandet och utländska
direktinvesteringar i Sverige 1960- 1989 245 . . . . . . 11.3 Sveriges andelar importen bearbetade varor till EG och av av
EFTA korrigerade för och ländersammansättning 247 varu-
11.4 Öststatsländemas export på olika ländergmpper 1980 och
Utländska förvärv svenska företag 1970- 1988 257 11.5 av
Elpriserna fram till år 2000. Med och utan avveckling av två 12.1
kämkraftsreaktorer. Marginalkostnadsprissättning. Princip-
.. BNP och elanvändning 1970- 1988 270 12.2
och industriproduktion 1861 1985 286 13.1 BNP - . . . . . . 13.2 Antal sysselsatta fördelade på olika verksamheter år 1960 och
år1988 287
Driftsöverskott i svenska industri 1963- 1987 288 13.3 . . . . 13.4 Sambandet mellan industriländemas FoU-intensitet i indu-
och andel högteknologi i exporten 295 strin . . . . . 13.5 Löneutveckling då andelen högutbildade ökar år 2000 302
13.6 Sysselsättning i den utvidgade transport- och kommunika-
år 1987 306 tionssektom . . . . . . . . . . . . . 13.7 Antalet och lastbilar respektive person- och godstranpersonsportarbete 1970-1987 306 . . . . . . . . . 13.8 Investeringar i transport- och . kommunikationssektom
1963-1988 307
13.9 Investeringar i anläggningar inom olika delar av transport-
och kommunikationssektom 1963-1988 308 . . . .
och infrastrukturinvestering-
13.10 Andelen befolkning, inkomster
i respektive län 31 1 ar . .
iolikanlän 19.85. 312
13.11 Andelen industrisysselsatta
13.12 Andelen sysselsatta inom olfentlig sektor år 1985 313
14.1 Lönesummor och arbetade timmar i bank- och försäkrings-
sektorn 1970-1988 321 . . . . . . . . . . . . . Statens och bostadsinstitutens utestående obligationsskuld 14.2 utlandsskuld 322 samt statens . . . . . . . . . . . . Börsvärde och omsättning för börsnoterade aktier 1970- 14.3 326 1989 . . . . . . . Branschglidning 335 14.4 . . . . . . . . . . . . . . . 14.5 Sökprocess i marknad utan respektive med ett en informationssystem 337
Marknaderna flätas 340 14.6 samman
Reallön timme efter skatt och hushållens reala disponibla 15.1 per
1974- 1990 347 inkomster . . . . . . . Arbetslöshet och andel långtidsarbetslösa 348 15.2
antal levnadsår i åldrarna 16-84 år 350 15.3 Förväntat
Ohälsotalet 351 15.4 . . . . . . . Antal nybeviljade fortidspensioner 353 15.5 . . . . . . . . Andel befolkningen 25 -44 år med eftergymnasial utbild- 15.6 av
357 ning
Volym 2 s. 42815.7 Ojämnhet i inkomstfördelningen 1967, 1975, 1978 och 1980- 1987 358
. . . . . . . . . . . . . . 15.8 Andel med en inkomststandard mindre än skälig levnadsstandard enligt socialstyrelsens normer 359
. . . . . 15.9 lnkomststandard för olika åldersgrupper i värdet
procent av förgruppen 45-54 år 365
. . . . . . . . . . . . Bruttonationalprodukten i tidigare LU-kalkyler jämfört med utfall 412 A1.2 Arbetslöshet 414
Volym 2 s. 429Litteratur
Aaberge, R., Ström, och Wennemo, T. 1988, Skatt, arbeidstilbud og innteksfordelning i Sverige, SOU 1989: 33, bilaga Ackerby, och Thoursie, A. 1989, Samhällsekonomiska ejfekter av en reformerad inkomstbeskattning, bilaga 4 till Reformerad inkomstbeskattning SOU 1989: 33. Andersen, K. och Chambers, D. 1990, Den internasjonale bakgrunnen, bilaga 10 till Långtidsutredningen 1990. Andrén, C.G. fl. 1990, Utbildning för 2000-talet, bilaga 22 till Långm. tidsutredningen 1990, under utgivning. Appelgren, 1989, Hushållssparandet i ett reformerat skattesystem, bila- 5 till Reformerad inkomstbeskattning SOU 1989:33. ga Auerbach, A. och Kotlikoff, L. 1987, Dynamic fiscal policy, Cambridge University Press. Baldwin, R. 1989, The Growth Efects 0/1992, Economic Policy, No Berg, L. 1988, Hushållens sparande och konsumtion, Expertbilaga till spardelegationen. Bergman, L. 1989a, Tillväxt och miljö- en studie av målkonjlikter, bilaga 9 till Långtidsutredningen 1990. Bergman, L. 1989b, Värdera miljön. Björklund, A. 1986, Assessing the Decline of Wage Dispersion in Sweden, Eliasson, G. red., The I UI Yearbook 1986- 1987. Björklund, A. 1989, Faktiska, möjliga och önskade arbetstider, SOU 1989:53, bilaga Björklund, A. och Holmlund, B. 1989, The Economics of Unemployment Insurance-the Case of Sweden, i FIEF Studies on Labour Markets and Economic Policy, Oxford University Press. Blomqvist, 1983, The Effect of Income Taxation on the Labor Supply of Married Men in Sweden, Journal of Public Economics, vol. 22. Blomqvist, 1988, Beskattningens ejekter på arbetsutbudet, SOU 1989:33, bilaga Blomqvist, och Hansson, U. 1989, The Effect of Taxes on Male and Female Labor Supply in Sweden, i Journal of Human Resources. Blomquist, 1990, Svensk hälso- och sjukvård i ett internationellt perspektiv, bilaga 11 till Långtidsutredningen 1990. Brenner, H. 1987, Relation of Economic Change to Swedish Health and Social Well-being, 1950-1980, i Social Science and Medicine, no 2 1987.
Volym 2 s. 430Calmfors, L. 1989, Inflation och arbetslöshet-en översikt av efterkrigstidens erfarenheter och teoriutveckling, i Persson, T. och Vredin, A. red., Inflation, arbetslöshet och Stabiliseringspolitik, Ekonomiska rådets årsbok, konjunkturinstitutet. Calmfors, L. och Forslund, A. 1990, Wage Setting in Sweden, i Calmfors, L. red., Wageformation and Macroeconomic Policy in the Nordic countries, Oxford University Press, under utgivning. Cecchini-rapporten 1988, The European Challange, 1992. Denison, E. 1974, Accounting for United States Economic Growth 1929- 1962. Washington D.C., The Brookings institutions Dsl 1990: 11990, Svensk industri i utveckling. ECE, 1989 Economic bullentin for Europe, Vol. 41. Elvander, N. 1988, Den svenska modellen löneförhandlingar och in- komstpolitik 1982 1986, Allmänna förlaget. Elvander, N. 1990, Incomes Policies in the Nordic Countries, International Labour Review, ILO, under publicering, under utgivning. Esping-Andersen, G. 1989, Jämlikhet, effektivitet och makt, Socialdemokratisk välfárdspolitik, i Misgeld, K., Molin, K. och Åmark, K. red., socialdemokratins samhälle, SAP och Sverige under 100 år, Tidens förlag. Expertgruppen för forskning om regional utveckling 1989, Det omedvetna valet- nationell politik och regional obalans, bilaga 12 till Lângtidsutredningen 1990. Finansdepartementet 1970, Lângtidsutredningen 1970, huvudrapport, SOU 1970: 71. Finansdepartementet 1975, Långtidsutredningen 1975, huvudrapport, SOU 1975: 89. Finansdepartementet 1978, Långtidsutredningen 1978, huvudrapport, SOU 1978: 78. Finansdepartementet 1980, Lángtidsutredningen 1980, huvudrapport, SOU 1980: 52. Finansdepartementet 1984, Långtidsutredningen 1984, huvudrapport, SOU 1984: 4. Finansdepartementet 1987, Lângtidsutredningen 1987, huvudrapport, SOU 1987: Finansdepartementet 1990, Metoder, modeller och beräkningar, bilaga 1 till Långtidsutredningen 1990, under utgivning. Fisher, 1988, Recent Developments in Macroeconomics, Economic Journal, 98, s 294-339. Flam, H. och Horn, H. 1989, Ekonomiska konsekvenser för Sverige av EG: s inre marknad, i Svensk ekonomi och Europa-integration, bilaga 2 till Långtidsutredningen 1990. Hansson, 1984, Marginal Cost of Public Funds for Different Tax Instruments and Government Expenditures, Scandinavian Jounal of Economics 862. Holmlund, B. 1990, Svensk lönebildning teori, empiri, politik, bilaga - 24 till Lángtidsutredningen 1990. lndustridepartementet 1990, Svensk industri i utveckling, Ds 1990: 16. Internationella valutafonden 1989, World Economic Outlook, augusti 1989.
Volym 2 s. 431Jackman, R. 1990, Wage Formation in the Nordic Countries Viewed International Perspective, i L. Calmfors red, Wage Formation from an and Macroeconomic Policy in the Nordic Countris, SNS och Oxford University Press, under utgivning. Jansson, K. 1990, Inkomst- och förmögenhetsfördelningen 1967-1987, Statistiska centralbyrån, bilaga 19 till Långtidsutredningen 1990, under utgivning. Johansson, S. och Sélen, 1989, Minskad lönespridning 1968-1981, Levnadsförhållanden rapport 57, Statistiska centralbyrån 1988. Johansson, T., 1989, Electricity, Lund University Press. m. Johansson, Ö. 1967, The domestic product of Sweden and its compogross sition, Uppsala. Jonung, C. och Persson, red. 1990, Kvinnors roll i ekonomin-hushållsproduktion, marknadsproduktion och jämställdhet, bilaga 23 till Långtidsutredningen 1990, under utgivning. Hansson, B. 1989, Constructions of Swedish Capital Stocks, Economic Studies 1989:2, Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala Universitet. Krantz O. och Nilsson O.A. 1975, Swedish National Product 1861- 1970. Krause, L.B. 1968, European economic integration and the United States, Washington. Krusell, P. 1988, Stabilitet eller tillväxt en teoriöversikt, i Konjunktur - Ekonomiska rådets årsbok, Konjunkturinstitutet. och prognos - Landsorganisationen, 1951, Fackföreningsrörelsen och den fulla sysselsättningen. Landsorganisationen 1984, Den produktiva rättvisan, Tidens Förlag. Landstingsförbundet 1990, Landsting för välfärd, bilaga 14 till Långtidsutredningen 1990. Layard, R. och Jackman, R. 1989, The Real Effects of Taxed-Based Incomes Policy, Discussion Paper No 360, Centre for Labour Economics, under publicering, i Scandinavian Journal of Economics. Ljones, O. och Ström, 1987, Tilbud arbeid i Sverige, Bilaga 15 till av Långtidsutredningen 1987. Lindbeck, A. 1970, Svensk ekonomisk politik, Aldus, Stockholm. Lundberg, L. 1989, Svenskt näringliv och den europeiska integrationen, i Svensk ekonomi och Europa-integrationen, bilaga 3 till Långtidsutredningen 1990. Lundborg, P. 1989a Konsekvenser av fri arbetskraftsrörlighet mellan Sverige och EG, i Svensk ekonomi och Europa-integrationen, bilaga 4 till Långtidsutredningen 1990. Lundborg, P. 1989 b, Determinants of Nordic Immigration to Sweden, FlEF. Lundgren, L. 1990, Miljöproblemen iframtiden, bilaga 25 till Långtidsutredningen 1990. Löfström, Å. 1989, Diskriminering på svensk arbetsmarknad, Umeå Economic Studies No 196. Meadows, D.H, Meadows D.L., Randers, och Behrens, W. 1972, The Limits to Growth, Earth Island, London.
Volym 2 s. 432Miljöavgiftsutredningen 1989, Ekonomiska styrmedel på energi Ira-oc: hk, SOU 1989:83, SOU 1989:84. Nordling, D. 1989, Skattetryck och skattepolitik, Skattebetalarna: för-ening. OECD 1989a, Economic Outlook No 45. OECD 1989 b, Economies in Transition. OECD, Historical Statistics 1960- 1986. Ohlsson, L. 1990, Kunskapsbildning för strukturell förnyelse, bilaga 3 tilll Långtidsutredningen 1990. Ohlsson, L. och Vinell, L. 1987, Tillväxtens drivkrafter, Industriföbunw dets förlag, Stockholm. Ohlsson, R. och Bromé, P. 1988, Ålderschocken, SNS förlag, Stocklolm. Pearce, D., m. 1989, Blueprint for a Green Economy, Earthscan Iubli cations, London. Persson, M. 1989, Vad kan en finansminister göra, i Persson, T och Vredin, A. red., Inflation, arbetslöshet och Stabiliseringspolitik, Elono miska rådets årsbok. Persson, T. 1989, Stabiliseringspolitikens möjligheter: En instabil listo-ria, i Persson, T. och Vredin, A. red., Inflation, arbetslöshet och Sllblll-seringspolitik, Ekonomiska rådets årsbok. Ridder, A. de, 1989, Aktiemarknadens riskpremie under ett halvt seel, i Ekonomisk Debatt nr 1 1989. Snickars, F. 1990, Samhällsekonomins transport- och kommunikaionsförsörjning, bilaga 16 till Långtidsutredningen 1990, under utgivning. SOU 1983: 17, Näringspolitiska efekter av internationella investeringir. SOU 1989: 11, Huvudrapportfrån Spardelegationens sparundersöknirg. SOU 1989:33, Reformerad inkomstbeskattning. SOU 1989:37, Utländska förvärv av svenska företag. SOU 1989: 112, Storstädernas infrastruktur. Statens energiverk 1986, Förtida avveckling av kärnkraften i Svcrige, 1986: 10. Statens energiverk 1988, Avveckling av två reaktorer, 1988: Statens energiverk 1990a, Energi -miljö-ekonomi, bilaga 21 till långtidsutredningen 1990. Statens energiverk l990b, Reaktoravveckling 1995/96. Statens lndustriverk 1990a, Industrin till år 2000 ett tillväxtdecrnni- um, bilaga 18 till Långtidsutredningen 1990. Statens lndustriverk1990b, Privat tjänstesektor, bilaga 17 till Långtilsutredningen 1990. Statens institut För byggnadsforskning 1989, Bostadsmarknaden mder 1990-talet, bilaga 15 till Långtidsutredningen 1990. Statistiska centralbyrån 1987, Naturmiljön i sifror. Statistiska centralbyrån 1988, Folk- och bostadsräkningen 1985 Statistiska centralbyrån 1989a, Hälsan i Sverige, hälsostatistisk ånbok 1989. Statistiska centralbyrån l989b, Det framtida arbetskraftsutbudet, information om arbetsmarknaden 1989:4, bilaga 6 till Långtidsutredniigen 1990.
Volym 2 s. 433Statistiska centralbyrån 1989c, Sveriges framtida befolkning, demografiska rapporter 1989: bilaga 7 till Lángtidsutredningen 1990. Ståhlberg, Ann-Charlotte 1989, Problemen med ATP, Ekonomisk debatt nr Sundström, M. 1987, A Study in the Growth of Part-time work in Sweden, Arbetslivscentrum och Almqvist och Wiksell. Svenska kommunförbundet 1990, Kommunerna på 90-talet. Krav och restriktioner, bilaga 20 till Långtidsutredningen 1990, under utgivning. Svensson, L.E.O. 1989, Finansiell integration, resursfördelning och penningpolitik, i Svensk ekonomi och Europaintegration, bilaga 5 till Långtidsutredningen 1990. Söderström, H.T. fl. 1988, Hur skall välfärden fördelas Konjunktur-
m. rådets rapport 1988. Transportrådet 1989, Trafikutveckling och transporter, 1989: United Nations 1986, World Population Prospects, New York. Världsbanken 1989, Price Prospects for Major Primary Commodities, 1988- 2000. Wetterberg, G. 1989, Hur ska råd att bli gamla, Ds 1989:59, Rapport till expertgruppen För studier i offentlig ekonomi. Wibe, 1990, Miljöefekter skattereformen, Sveriges Lantbruksuni-
av versitet. Ägarutredningen 1988, Ägande och inflytande i svenskt näringsliv, SOU 1988: 38.
:fx/f fiä./*/ Afdp-5
Volym 2 s. 435VfB/Mia:
Nr Namn Författare
- Li r:0": H W951. Finansdepaiteinentvetám L
Volym 2 s. 435Metoder, modeller ochberäkningar i N - Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flarn och Henrik Horn 2. EGgsinre marknadr,t;__ Institutet för internationell ekonoav naiv r szñt Ymi, Stockholmsuniversitet
3.Svensktnäringsliv deneuropeiska Lars Lundberg
Volym 2 s. 435och
. Industrins utredningsinstitut -F--integrationen-S iiv-'-- une---u e-wkoriâckbêuáeäâvrriu 7% . ... arbøeisléraftsrörlig-i PerLundborg het mellan Sverigeoch EG Industrins utredningsinstitut . ; .i 35: Finansiell integration;resursfördelning Lars Svensson v .Institutet för internationell ekonooch penningpolitik i y. i :cr::e:4t-$*:*.§j.r.. ái-mi,Stockholmsuniversitet , . léÄDefframtida arbetskraftsutbudet Statistiskacentralbyrån
"Vi Sverigesframtida befolkning EG .Statistiskacentralbyrån -v- 8. Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och v - Jrframtidsutsikter -Tm- SörenWibe - 5 - r- .ç-..:. i .- Lantbruksuniversitet i Umeå v o, .. . Tillväitt gram-o mål- lars Bergman
V enistuhdieav-
konflikter Handelshögskolani Sthlm . utvecklingen 4 Kjell och Derek Chambers J lO. Den internationella Andersen
l Svenskhälso- och sjukvård i ett interna- Åke Blomqvist tionellt perspektiv University of WesternOntario, Canada H12.Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppenför forskning V - om reoch regionalobalans gional utveckling 1 l3. Kunskapsbildning ñr strukturell fömy- Lennart Ohlsson else
värma
14.Landsting för Landstingsförbundet i . r/ 15.Bostadsmarknadenunder 1990-talet Bengt Turner m. il. Statensinstitut för byggnadsforskning
16. Samhällsekonominstransport- och Folke Snickars kommunikationslörsörjning
17.Privat tjänstesektor Statensindustriverk
18.Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk oennium
l9. Den svenskainkomst- och förmögen- Kjell Jansson hetsfördelningen 1967- 1987 Statistiskacentralbyrån
20. Kommunerna på 90-talet. Svenskakommunförbundet Krav och restriktioner
2l. Energi miljö ekonomi Statensenergiverk - - 22. Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallir och BengtChrister Ysander
Kvinnorsroll ekonomin-hushållspro-i Christina Jonungoch Inga
23. Perssoz duktion, marknadsproduktion ochjäm- ma. ställdhet Lunds universitet, - 24. Svensklönebildning - teori, empiri, Bertil Holmlund politik 2- Uppsalauniversitet - I Lundgrenmal i 25. Miljöproblemeni framtiden . Naturvårdsverket --r-." .: . 26. Den offentliga sektorn Stefan Fölster
v
:i.,"1J 1.,..., . 1".: ,u-m,.y-,p
Statens offentliga utredningar 1990
Kronologisk förteckning
. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning . inom socialtjänsten. En idrottshögskola i Stockholm struktur,
organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. U. Transportrådet. K. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m. m. UD. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. Idéskisser och bakgrundsmaterial. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 10. Strömgatan 18 Sveriges statsministerbostad. SB.
ll. Vidgad vuxenutbilning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelarrätt. Ju. 13. Översyn av sjölagen Ju. 14. Långtidsutredningen 1990. Fi.
Statens utredningar 1990
offentliga
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Strömgatan 18 Sveriges statsministerbostad. 10
-
Justitiedepartementet
lv/leddelarrätt. 12
Oversyn av sjölagen 13
Utrikesdepartementet
Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m. m. 6
Försvarsdepartementet
Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. 5
Socialdepartementet
Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. 2 Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. Idéskisser och bakgrundsmaterial. 8
Kommunikationsdepartementet
Transportrådet. 4
Finansdepartementet
Lângtidsutredningen 1990. 14
Utbildningsdepartementet
En idrottshögskola i Stockholm struktur, organisation
och resurser för en självständig högskola på idrottens område. 3 Lagstiftning för reklam i svensk TV. 7 Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. l l
Bostadsdepartementet
Kostnader för fastighetsbildning m. m. 9
Industridepartementet
Företagsförvärv i svenskt näringsl
N
1990-04-06
l
ALLMÄNNA FÖRLAGET
BESTÄLLNINGARZALLMÄNNAFÖRLAGET.KUNDTJÄNST.:0647STOCKHOLM.
TEL:08-7399630. FAX:08-7399548. INFORMATIONSBOKHANDELN.MALMTORGSGATAN5vm BKUNKEBIERGSTORG,STOCKHOLM.
Förord
Bilaga 1 s. 3l Långtidsutredningen 1990 utnyttjas ett flertal olika modeller och beräkningsprinciper. De används för att simulera utvecklingsbanor på kort och på lång sikt, men också för att kvantitativt illustrera analysen av olika strukturella problem i den svenska ekonomin.
I föreliggande bilaga presenteras de olika modeller och beräkningsprinciper som använts i LU 90. Dessutom redovisas de kompletta resultaten av de olika modellkömingar som gjorts. I tre appendix till bilagan dokumenteras ekvationssytem och parameterval till de tre huvudmodellerna i LU 90.
Ansvarig för arbetet med denna bilaga har varit Urban Karlström som också skrivit det inledande kapitlet. De Följande kapitlen har i nämnd ordning skrivits av Lars Emsäter, Lars Engström, Paul Söderlind och Thomas Olofsson. De tre modellbilagoma som presenteras i appendix l-3 har skrivits av Lars Emsäter, Tomas Nordström och Paul Söderlind. Den avslutande bilagan har Marianne Sundström utarbetat.
Stockholm i december 1990
Lars Heikensten Finansråd
Bilaga 1 s. 5Innehållsförteckning
l BeräkningariLU 90
1.1 Inledning
. . . . . . . . . . . 1.2 Simuleringar i det korta tidsperspektivet
1.3 Utvecklingen till år 2000
. . . 1.4 Simuleringar i det långa perspektivet
2 De närmaste åren utvecklingen fram till 1995
- 2.llnledning
. 2.2 Modeller och data
. . 2.3 Fyra alternativa utvecklingsvägar
2.4 Resultat och antaganden i tabellform
3 Scenarier över utvecklingen under 1990-talet 39
3.1 Inledning 39
. . . . . . . . 3.2 Basscenariot
3.3 Strukturbilden 47
3.4 Känslighetsanalyser 52
3.5 Finansiella bilden 55
4 Simuleringar med MAMMA-modellen 61
4.1 Introduktion och översikt
. . . . . . . . . . . 4.2 Scenariosimulering 1990 2025, finanspolitiska strategier un-
-
derl990-talet 62
. . . . . . . . . . . . . . 4.3 Omvärldsefterfrågan, utbudsstömingar, lönebildning och eko-
nomisk politik 65
. . . . . . . . . . 4.4 Arbetsmarknadens funktionssätt 68
4.5 Skattereformen 70
. 4.6 Bytesbalans och välfärd 73
Appendix parameterval 76
-
5 Allmän jämviktsanalys av skattereformen och
Bilaga 1 s. 5pensionssystemet 79
5.1 Inledning 79
. . . . 5.2 Simuleringar av skattereformen 81
. . . 5.3 Simuleringar av demograñ och pensionssystem 85
Bilaga 1 s. 6Appendix l KOSMOS An econometric model for
- Sweden 93
Introduction 93 . . . . . .
| Definitions and accounting identities | 94 |
| I-Ioushold income and private consumption | 98 |
| Investment | 99 |
| Exports | 101 |
| . | |
| Imports | 102 |
. . . . . . Labour demand and supply 103 Wage formation 105 Prices 107
Appendix 2 MECMOD A medium term CGE
-
| model for Sweden | 109 |
| Introduction | 109 |
| Aggregates | 110 |
| Equations | 116 |
. . . . . . . Calibration and parameter values 128 Data sources, variable names etc 131
Appendix 3 MAMMA An intertemporal general
-
equilibrium model 147
. . . . . . . . . . .
| 1 Introduction and overview | 147 |
| 2 The model | 148 |
| 3 Parameterization | 167 |
| Appendix 3.1 | 174 |
| Appendix 3.2 | 176 |
| Appendix 3.3 | 181 |
| Appendix 4 Analysen av arbetsutbudet | i lángtidsut- |
| redningarna | 185 |
2 Teorin för arbetsutbudets bestämningsfaktorer 186 3 Resultat från studier på svenska data 188
. . . . .
| 4 Hur skall LU-analysen av arbetsutbudet förbättras | 190 |
| 5 En fackföreningsmodell för medelarbetstiden | 193 |
| 6 Historiska simuleringar modell och data | 193 |
| - | |
| 7 Resultat | 195 |
| Appendix 4.1 | 197 |
| Litteratur | 199 |
LU 90
Bilaga 1 s. 7l Beräkningarna i
1.1¶Inledning
Bilaga 1 s. 7Långtidsutredningen syftar till underlag för den ekonomiska politi-
att ge ken på medellång sikt. Det sker genom att utredningen dels gör en bedömningen möjliga utvecklingsförlopp, dels på basis av kvantitativa beräk-
av ningar analyserar strukturella problem i den svenska ekonomin.
I Långtidsutredningen 1990 LU 90, SOU 1990: 14, görs bedömningar
sannolika utvecklingsförlopp för svensk ekonomi i två olika tidsperav spektiv, dels ett kortsiktigt fram till år 1995, dels ett långsiktigt till år 2000. Dessa beräkningar kan karakteriseras som betingade prognoser. De är modellberäkningar bygger på vissa specificerade förutsättningar. För-
som utsättningarna har valts såatt de skall så realistiska som möjligt givet
vara scenariernas grunddrag och syfte. De är däremot inte prognoser i mening-
att de utgör det mest sannolika utfallet under de närmaste åren. Det en förtjänar att påpekas att LU:s siffror måste tolkas utifrån de beräkningsmässiga förutsättningarna.
Huvuddelen LU 90 behandlar olika strukturella problem som svensk
av ekonomi står inför. Problemen är av olika karaktär och deras betydelse varierar med tidssikten. Utredningen har därför använt sig av flera olika beräkningsmodeller för att ta fram det kvantitativa underlaget för den problemorienterade diskussionen. Till denna utredning har nya modeller utarbetats. Modellerna har valts utifrån det problem och de tidsperspektiv
behandlas. Vägledande har också varit att de skall vara väl anpassade som till problemställningama samt att de skall vara överskådliga. Modellerna har utarbetats konjunkturinstitutet i nära samarbete med finansdepar-
av tementets strukturpolitiska enhet.
De scenariosimuleringar görs utgör också referensbanor för de
som problemorienterade simuleringama. Dessa utformas ofta som känslighetsanalyser till scenariosimuleringama. Olika modeller används för att simulera de olika scenariema. Gemensamt for dem är dock vissa bakgrundsvariabler. Den demografiska utvecklingen och tendenser i omvärlden har ägnats speciell uppmärksamhet i LU 90.
Den demografiska utvecklingen analyserades av statistiska centralbyrån och det materialet publicerades i en separat bilaga till LU 90 statistiska centralbyrån, 1989. På basis bl.a. SCB:s material se också Det framti-
av da arbetskraftsutbudet, bilaga 8 till Långtidsutredningen 1990, Marianne Sundströms rapport angående arbetkraftsprognoser appendix 4 i denna
Bilaga 1 s. 8bilaga och annat material gjorde långtidsutredningen bedömningar det
av framtida arbetskraftsutbudet. De har sedan bildat utgångspunkt för de olika scenariosimuleringarna.
Den internationella omvärldsutvecklingen behandlades på ett likartat sätt. En separat bilaga, Andersen, Chambers 1990, analyserar viktiga utvecklingstendenser på det internationella planet och utgör underlag för LU:s bedömning som redovisas i detalj i huvudbetänkandet kapitel 4. Andra bakgrundsvariabler for de olika seenariosimuleringarna redovisas i denna bilaga.
1.2¶Simuleringar i det korta tidsperspektivet
Bilaga 1 s. 8För analyser av det korta tidsperspektivet har konjunkturinstitutet utvecklat en ekonometriskt skattad makromodell, KOSMOS, se appendix Tyngdpunkten i modellen ligger på efterfrågesidan. KOSMOS
är en halvårsmodell och simuleringarna startar år 1989. I kapitel 2 redovisas resultaten från de fyra olika simuleringar som diskuteras i huvudbetänkandet. Det centrala problemet i den stabiliseringspolitiskt orienterade analysen i LU 90 är lönebildningen. I tre olika simuleringar för perioden fram till 1995 varieras lönebildningsmekanismen och konsekvenserna på samhällsekonomin analyseras.
Alternativ modellkalkylen, bygger på skattade samband för lönebildningen. I de övriga två alternativen, tidig lönedämpning och långsam löneanpassning, har den skattade löneekvationen ersatts med andra antaganden. Den fjärde simuleringen i detta kapitel åskådliggör effekterna på svensk ekonomi av en betydligt sämre omvärldsutveckling än i modellkalkylen samtidigt som löneanpassningen blir långsam.
1.3 Utvecklingen till år 2000 För att studera det längre tidsperspektivet fram till år 2000 har Långtidsutredningen 1990 använt en numerisk allmän jämviktsmodell, MECMOD, som också utvecklats av KI. En del andra modeller har också utnyttjats för att göra efterkalkyler. Det rör den finansiella utvecklingen, olika näringsgrenars omvandling och den regionala bilden. Den finansiella modellen, FIMO, har utarbetats inom finansdepartementet och används i tidigare långtidsutredningar sebilaga 1till LU 87, finansdepartementet 1987. De övriga modellerna har tagits fram av statens industriverk.
MECMOD är i grunden en statisk modell bygger på att priser och
som löner anpassas så att resursutnyttjandet blir så effektivt möjligt. Den
som bild av svensk ekonomi som redovisas år 2000 är således ekonomi
av en som är i makroekonomisk balans och som fullt ut utnyttjar den tillgängliga kapaciteten. Bedömningar av kapacitetstillväxten utgör förutsättningar för simuleringar med MECMOD. Underlaget för dessa beräkningar redovisas i kapitel En viktigt bidrag har kommit från den dynamiska modell, MAMMA, som också använts i LU-arbetet, se nedan.
MECMOD är indelad i 8 olika sektorer. Två dem är offentliga, stat
av
Bilaga 1 s. 9och kommun och resten är en uppdelning av det privata näringslivet. Utgångspunkten för den indelningen har varit dels graden av utsatthet för konkurrens från omvärlden, dels olika näringsgrenars utnyttjande av olika produktionsfaktorer. Den konkurrensutsatta delen av näringslivet har således delats in i kapitalintensiv, kunskapsintensiv och arbetsintensiv produktion. De övriga tre sektorerna är skyddad varuproduktion, bostäder och energi tjänstesektor. Men sektoranalysen i LU 90 görs inte
och en endast på 8 sektorsnivån. För år 2000 redovisas också en mer detaljerad näringsgrensstruktur där MECMOD:s 4 varuproducerande sektorer delats upp i totalt 19 olika sektorer. Den mer disaggregerade bedömningen har gjorts med hjälp av ISMOD som utvecklats av statens industriverk. IS- MOD-simulering som redovisas i huvudbetänkandet är konsistent med simuleringen av MECMOD för år 2000. Modellen för den detaljerade näringsgrensanalysen, ISMOD, redovisas i SIND:s bilaga till LU 90 statens lndustriverk 1990.
l kapitel 3 redovisas beräkningsgrundema och resultaten för de olika körningar som gjorts med MECMOD. Själva modellen beskrivs i appendix
1.4¶Simuleringar i det långa perspektivet
Bilaga 1 s. 9Som underlag för LU 90:s bedömning av utvecklingen på lång sikt av vissa centrala makrovariabler har en dynamisk allmän jämviktsmodell, MAM- MA, använts. Även vissa centrala ekonomisk politiska frågeställningar har
simuleringar med denna modell. I kapitel 4 redovisas de belysts genom simuleringar som gjorts och i appendix 3 beskrivs modellen.
Scenariosimuleringen täcker tidsperspektivet från 1990 fram till 2025. Simuleringen bygger på samma förutsättningar som de övriga modellsimuleringarna i LU 90. Modellen genererar banor för försörjningsbalansens olika komponenter liksom för kapital- och förmögenhetsstockama. Dessa har stämts mot de siffror som legat till grund för strukturanalysen till år
av 2000 som gjorts med hjälp av MECMOD. Modellresultaten fokuserar framför allt på sparande, konsumtion och inkomstfördelningen mellan olika generationer. Två olika ñnanspolitiska strategier simuleras, dels konsekvenserna ett sänkt skattetryck, dels elfektema av en högre offent-
av lig konsumtion.
Den grundläggande modellen kan modifieras för att fånga olika mekanismer. Ett antal sådana experiment redovisas också i kapitel En version
MAMMA har utvecklats där terms-of-trade är endogena och arbetsav marknaden karakteriseras av imperfekt konkurrens. I en sådan situation analyseras konsekvenserna av lägre omvärldsefterfrågan och en försämrad produktivitet samt hur dessa störningar kan mötas med olika typer av ekonomisk politik; efterfrågeökande eller utbudsstimulerande ekonomisk politik.
Ett simuleringar redovisas också som belyser effekterna på lång sikt
par
olika förhållanden på arbetsmarknaden. Ett fall med goda relationer av mellan arbetsmarknadens parter jämförs med ett fall då den fackliga lönepolitiken karakteriseras som aggressiv. Skattereformen ägnas också
Bilaga 1 s. 10lO
uppmärksamhet i ett par avslutande simuleringar. Välfárdseñekter beräknas för olika generationer av en sänkning av marginalskatterna på arbetsinkomster och en höjning av skatten på konsumtion och kapital. I den version av MAMMA som används i detta fall är arbetskraftsutbudet endogent.
I det mycket långa tidsperspektivet spelar de demografiska förändringarnas effekt på sparande, kapitalbildning och tillväxt en avgörande roll. Förskjutningar i den demografiska strukturen påverkar också offentliga utgifter och pensionssystemet. Detta problemområde behandlas i det avslutande kapitlet i denna bilaga. Med hjälp av en dynamisk allmän jämviktsmodell med en väl utvecklad demografisk del görs ett antal simuleringar som belyser samspelet mellan olika typer av pensionssystem, sparande, kapitalbildning och tillväxt. Modellen har utvecklats av två amerikanska ekonomer, Auerbach och KotlikotT och de har också gjort simuleringarna i nära samarbete med finansdepartementet.
Bilaga 1 s. 11De närmaste åren utvecklingen fram
-
till 1995
2.1¶Inledning
Bilaga 1 s. 11Analysen av perioden fram till 1995 har i långtidsutredningen gjorts inom ramen för en makroekonomisk modell, KOSMOS, som utvecklats av Konjunkturinstitutet. l en detaljerad eftermodell, FIMO, beräknas det finansiella sparandet i sex inhemska, institutionella sektorer samt bytesbalansens saldo. Beräkningsresultaten i form av ett huvudscenario och tre
känslighetskalkyler redovisas och kommenteras i kapitel 9 i långtidsut-
redningens huvudrapport. Här ges en mer omfattande presentation av resultaten i tabellform samt några kommentarer av i första hand teknisk natur.
2.2¶Modeller och data
Bilaga 1 s. 11En utförlig beskrivning den i långtidsutredningen använda versionen av
av KOSMOS återfinns i appendix Här skall bara några huvuddrag ges.
halvårsmodell och bygger i huvudsak på data från natio- KOSMOS är en nalräkenskaperna. Modellen har byggts upp kring ett varubalanssystem
garanterar konsistens mellan utgifts-, produktions- och inkomstflösom den. Produktion och sysselsättning beräknas för fyra produktionssektorer: industrin, övrigt näringsliv samt statliga och kommunala myndigheter.
KOSMOS innehåller ekonometriskt skattade samband för privat konsumtion, bruttoinvesteringar, utrikeshandel, pris- och lönebildning samt utbud och efterfrågan på arbetskraft. Beräkningen av hushållens disponib-
inkomster görs i relativt detaljerad delmodell med framskrivningar
en
ett 30-tal inkomst- och utgiftsposter. av
Tyngdpunkten i KOSMOS ligger på efterfrågesidan. Utbudseffektema i modellen kommer främst via arbetsmarknaden. Högre efterfrågan på varor och tjänster leder till högre efterfrågan på arbetskraft och därmed högre löner och produktionskostnader
Produktpriserna beror dels av utländska konkurrenters priser, dels av inhemska produktionskostnader. De faktorer som driver den inhemska inflationen är därför ytterst lönebildningen och de antaganden som görs om utvecklingen av varuskatter och internationella priser.
Den nuvarande versionen av KOSMOS är fortfarande partiell i många avseenden. Det innebär att ett antal variabler måste bestämmas exogent. Utöver världsmarknadsutveckling och internationella priser gäller det bl. a. offentlig sektors konsumtion och investeringar, investeringar i bostäder och lager samt ränteutvecklingen. De antagande som gjorts för dessa
Bilaga 1 s. 12och andra exogena variabler framgår av resultatredovisningen i avsnitt 2.4. Bakgrund och motiveringar till bedömningarna återfinns i huvudrapporten.
I beräkningarna till långtidsutredningen har inte konsumtionsfunktionen i KOSMOS använts. Total privat konsumtion ges av framräknad disponibel inkomst och exogent bestämd sparkvot. Bostadskonsumtionen bedöms för sig och övrig privat konsumtion delas upp på varaktiga och icke varaktiga varor med hjälp av exogena koefficienter.
FIMO finns utförligt redovisad i bilaga l till 1987 års långtidsutredning Finansdepartementet, 1987. Strukturen är i allt väsentligt densamma i den version av modellen som använts denna gång. 1 FIMO beräknas inkomster och utgifter för stat, kommuner, socialförsäkringssektor, finansiella och icke finansiella företag, hushåll samt utlandet bytesbalansen. Inkomsterna och utgifterna består dels av transfereringar mellan sektorerna, dels av reala inkomster och utgifter som lön, driftsöverskott och investeringar.
I FIMO finns inga skattade beteendesamband. De flesta variablerna hämtas från KOSMOS eller beräknas så att de utvecklas i takt med någon variabel därifrån. För några variabler, ex. pensionsutbetalningarna, görs exogena prognoser i fasta priser som räknas upp med den prisutveckling som genereras i KOSMOS.
Databaserna till KOSMOS och FIMO utgörs i huvudsak av statistik från nationalräkenskaperna Lo. m. 1988. Det faktum att input-output data nu finns tillgängligt på halvår i fasta och löpande priser har underlättat uppdateringen av KOSMOS och påverkat den tekniska formuleringen av modellens varubalanser. En stor del av modellens variabler kan tas direkt från dessa input-output räkenskaper, ex. skattekvoter och implicitpriser.
Dataunderlaget för 1989 har hämtats från den preliminära nationalbudgeten för 1990 PNB. KOSMOS-simuleringarnas startar är 1989. Med hjälp av additativa korrigeringskoefñcienter i de skattade ekvationerna genereras en lösning för 1989 som i stort sett överensstämmer med bilden i PNB.
2.3¶Fyra alternativa utvecklingsvägar
Bilaga 1 s. 12För perioden fram till 1995 redovisas i långtidsutredningen fyra alternativa utvecklingsförlopp för den svenska ekonomin. Tre av förloppen bygger på samma internationella förutsättningar och tar sin utgångspunkt i olika antaganden om lönebildningen. I det fjärde förutsätts en mindre gynnsam omvärldsbild.
I huvudscenariet, kallat modellkalkylen, utnyttjas de i appendix 1 presenterade löneekvationerna med där redovisade parametervärden. Förändring av genomsnittlig inkomstskattesats har dock exkluderats som argument i ekvationerna. De effekter av förhållandevis små skatteändringar som kunnat spåras i historiska data antas alltså inte vara relevanta för den omfattande skattereform som nu är för handen.
Tanken att skattereformen kan bidra till en nedväxling av löneökningstakten belyses istället i en alternativ kalkyl kallad tidig lönedämpning. Här
Bilaga 1 s. 13har löneekvationema kopplats ur" åren 1990 och 1991. Löneökningstakten dessa år bygger istället på exogena bedömningar.
Som en konsekvens av den rejäla lönedämpning som kännetecknar detta scenario anpassas de antaganden som görs för vissa av modellens exogena variabler. De viktigaste exemplen på ändrade exogena förutsättningar i jämförelse med modellkalkylen är räntebilden, tidsprofilen för sparkvotens utveckling, medelarbetstiden under kalkylperiodens andra hälft samt vinstmarginalerna i övrigt näringsliv.
Den tredje kalkylen med lönebildningen som utgångspunkt, kallad lång-
Iöneanpassning, bygger på att löneökningstakten inte reagerar lika sam starkt som i modellkalkylen på förändringar av arbetsmarknadsläget. Tekniskt har detta åstadkommits genom att värdet på konstanten i löneekvationen för industrin ändrats.
Även här påverkar löneanpassningens utseende de exogena bedömning-
görs räntor, sparkvot, medelarbetstid och vinstmarginaler i ar som av övrigt näringsliv. Därutöver har den ekvationsbestämda exporten av bearbetade varor och importen av industrivaror dragits ner respektive upp med hjälp additativa korrigeringsfaktorer. Effekter av den utslagning av
av produktionskapacitet, som torde bli följden av den låga vinstnivån inom industrin under kalkylperioden, fångas inte av de ekvationer för utrikeshandeln som används.
l den fjärde kalkylen, kallad sämre ovärldsbild, kombineras de inhemska förutsättningar som gäller i alternativet med långsam löneanpassning med en mindre gynnsam internationell utveckling. Sämre tillväxt i omvärlden och en snabb uppgång i oljepriserna under åren 1991 och 1992 kännetecknar detta scenario. Den exogent bestämda pris- och volymutveckling-
för svensk råvaruexport är långsammare än i övriga beräkningar. lmen portpriserna för varor och tjänster exklusive råolja samt konkurrentländernas priser för bearbetade varor och tjänster förutsätts utvecklas ungefär i takt motsvarande svenska priser. Därigenom sker inga
samma som förskjutningar i de relativa priser som påverkar utrikeshandeln.
2.4¶Resultat och antaganden i tabellform
Bilaga 1 s. 13Här redogörs i tabellform för resultat och antaganden i de fyra beräkning-
fram till 1995. De exogena variablema markeras med ex efter arna respektive variabel.
Tabell 2.1 -2.9, 2.14-2.22, 2.27-2.35 respektive 2.40-2.48 kommer från KOSMOS modellkalkylen, tidig lönedâmpning, långsam
och avser löneanpassning och sämre omvärldsbild.
Tabell 2.l0-2.l3, 2.23-2.26, 2.36-2.39 respektive 2.49-2.52 kommer från FIMO och avser samma fyra alternativ.
Bilaga 1 s. 14Modellkalkylen Tabell 2.1- 2.13
Tabell 2.1 Försörjningsbalans 1988-1995 1985årspriser
Miljarder
kr. Årlig procentuell Förändring
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Privat konsumtion 504,7 0,8 1,7 2,6 2,1 2,0 1,8 1,9
Varaktiga varor 139,3 0,8 1,0 3,6 2,7 2,6 2,2 2,3
Icke varaktiga
| varor | 274,0 | 0,6 | 2,2 2,6 2,1 | 2,0 | 1,8 | 1,9 | ||
| Bostad ex | 91,4 | 1,1 | 1,1 1,1 | 1,1 1,1 | 1,1 | 1,1 | ||
| Offentlig konsumtion 248,7 | 1,4 | 1,7 1,6 | 1,8 1,8 | 1,8 | 1,8 | |||
| Stat ex | 68,9 | 1,3 2,0 0,0 0,6 | 0,6 | 0,6 | 0,6 | |||
| Kommuner ex 179,8 1,4 | 1,6 2,2 2,2 | 2,2 | 2,2 | 2,2 | ||||
| Bruttoinvesteringar 188,8 6,2 | 1,4 -6,5 -4,4 | 2,8 | 3,9 | 4,5 | ||||
| Industrin | 38,3 10,1 -2,3 | 12,2 5,9 - | - | 6,6 | 9,5 | 7,9 | ||
| maskiner | 31,1 12,0 -2,3 -11,3 -4,0 | 7,9 | 9,8 | 7,7 | ||||
| byggnader | 7,2 2,0 -2,3 | 16,4 15,8 - | - | 1,0 7,9 - | 9,2 |
Ovrigt näringsliv
| exkl bostad | 84,5 | 6,8 | 3,1 -9,1 | 7,1 - | 3,8 | 4,8 | 6,6 |
| maskiner | 51,4 | 7,0 | 3,1 10,6 -9,3 - | 3,3 | 4,9 | 7,1 | |
| byggnader | 33,1 | 6,5 | 3,1 -6,9 -3,8 | 4,5 | 4,6 | 5,8 | |
| Bostad ex | 42,4 | 4,4 -O,5 -0,7 -1,0 -1,0 -l,0 | -1,0 | ||||
| Offentliga ex | 23,6 | 1,2 5,0 2,8 | 1,1 | 1,1 | 1,1 | 1,1 |
Lagerinvesteringar
| ex | 3,8 0,7 - | 0,0 0,0 0,0 -0,2 | 0,0 | 0,0 | |||
| Inhemsk efterfrågan 938,5 | 2,7 | 1,6 0,4 0,7 | 1,9 2,1 | 2,3 | |||
| Export | 339,8 | 3,6 2,0 | 1,9 3,2 | 5,1 | 5,9 | 5,7 | |
| Varor | 285,2 | 3,6 2,3 | 2,0 3,1 | 5,2 | 6,1 | 6,0 | |
| bearbetade varor 231,6 | 3,5 2,5 | 2,0 3,4 | 5,7 | 6,6 | 6,4 | ||
| råvaror ex | 53,6 4,1 | 1,5 1,8 2,0 | 3,0 4,0 | 4,0 | |||
| Tjänster | 54,6 | 3,5 0,3 | 1,4 3,7 4,4 | 4,7 | 4,5 | ||
| Summa användning 278,3 | 3,0 | 1,7 0,8 | 1,4 2,8 | 3,2 | 3,3 |
Förädlingsvärde
| näringsliv | 629,0 2,2 | 0,8 0,0 | 1,3 2,6 | 2,8 | 2,7 | |
| Industri | 203,4 | 2,3 -0,1 -0,3 | 1,7 3,6 | 3,7 | 3,4 | |
| Ovrigt näringsliv 427,9 | 2,1 | 1,2 0,1 | 1,2 2,1 | 2,4 | 2,4 |
Förädlingsvärde
| offentlig sektor 183,8 | 1,0 | 1,3 , 1,7 | 1,8 | 1,9 | 1,9 | 1,9 | ||
| Stat | 39,3 | 1,9 0,0 0,1 0,7 | 0,8 | 0,8 | 0,8 | |||
| Kommuner | 144,6 0,7 | 1,7 2,1 2,1 | 2,2 | 2,2 | 2,2 | |||
| Indirekt skatt | 119,9 | 1,0 1,8 2,3 | 2,1 2,1 | 2,0 | 2,1 | |||
| Import | 345,6 6,1 | 3,5 | 1,4 1,1 3,7 | 4,9 | 5,3 | |||
| Varor | 288,0 | 6,4 | 3,1 0,8 | 1,0 4,0 | 5,1 | 5,6 | ||
| råolja ex | 25,1 | 9,0 -2,0 | 1,0 | 1,5 1,5 | 1,5 | 1,5 | ||
| Tjänster | 12,0 4,3 | 5,6 4,2 2,0 | 2,5 | 3,7 | 4,0 | |||
| Summa tillförsel 278,3 | 3,0 | 1,7 0,8 | 1,4 2,8 | 3,2 | 3,3 | |||
| BNP | 932,7 | 1,8 1,0 0,6 | 1,5 2,4 | 2,5 | 2,5 | |||
| Real utrikesbalans -5,7 -0,9 -0,6 | 0,2 | 0,8 | 0,5 | 0,4 | 0,2 | |||
| Exportnetto | 16,9 -5,3 -2,9 | 8,8 8,4 | 3,4 | 4,0 | 4,2 | |||
| Handelsbalans | 24,5 -6,4 | 1,3 10 7 | 7,8 3,1 | 4,6 | 4,9 |
° Förändring i procent av föregåendeårs BNP 1989- 1995. ° Löpande priser. Förändring i miljarder kronor 1989- 1995.
Bilaga 1 s. 15Tabell 2.2Priser Årlig procentuell förändring
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
P n 6,3
t a 6,5 Icke varaktiga varor 6
y Bostad 5
a Offentlig konsumtion Stat Kommuner Bruttoinvesleringar Maskiner Byggnader Expon Bearbetadevaror
Världsmark-
nadspris ex 4
Relativpris Råvaror ex Tjänster 4
Världsmark-
nadspris ex 5 0
Relativpris -0 l Import 3,8 3,8 3,8 Industrivaror
5,5 2,9 3,4 3,5 3,5 3,5 3,5
ex l-lemmamarknadspris Relativpris
Råolja ex Ovriga varor och tjänster ex
Hemmamarknadspris Relativpris
BNP 6,8 9,8 8,3 4,5 3,2 3,2
Bilaga 1 s. 16Tabell 2.3 Hushållens disponibla inkomster, konsumtionoch sparande
Miljarder kr Årlig procentuell Förändring
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Löpandepriser
| Lönesumma | 475,4 12,1 10,6 8,2 | 6,4 4,7 | 5,3 | 5,9 | ||
| Driftsöverskott | 121,9 8,7 7,3 | 7,4 4,9 4,0 | 4,4 | 5,0 | ||
| Kapital, netto | 16,2 -0,3 -11,2 - | 5,9 - | 1,5 4,8 - | 0,3 -0,2 | ||
| Pensioner | 138,6 10,3 9,6 | 7,9 | 7,8 | 5,3 | 5,1 | 5,2 |
| Beskattade Förmåner 57,5 13,9 16,6 17,0 11,7 6,6 | 5,1 4,9 | |||||
| Direkt skatt | 242,5 13,3 6,6 | 1,2 7,2 | 5,1 | 5,1 | 5,6 |
Övriga transfereringsinkomster 57,4 4,8 10,2 16,4 5,1 3,9 3,9 4,2 Transfereringsutgifter 29,3 9,7 8,2 4,5 5,5 4,2 4,7 5,3 Disponibel inkomst 561,4 9,8 11,9 12,4 6,7 5,4 5,1 5,6 Privat konsumtion 590,9 7,1 10,4 10,9 6,1 5,4 5,1 5,6 1985års priser Disponibel inkomst 478,8 3,3 3,0 4,0 2,8 2,0 1,7 1,9 Privat konsumtion 504,7 0,8 1,7 2,6 2,1 2,0 1,8 1,9 Sparkvot, nivå i %
| ex | -5,4 -2,9 -1,5 -0,1 | 0,5 | 0,5 0,5 | 0,5 | ||
| lmplicitpris | 6,3 | 8,6 8,1 | 3,9 3,4 | 3,3 | 3,6 | |
| KPl, årsgenomsnitt 6,6 | 8,7 8,2 | 3,9 | 3,4 | 3,3 | 3,6 | |
| Basbelopp | 7,9 6,7 | 5,4 5,5 3,3 | 3,2 | 3,4 |
Förändring i miljarder kronor 1989- 1995.
Tabell 2.4 Produktion, sysselsättningtimmar och produktivitet Årlig procentuell förändring
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Produktion Näringslivet 2,2 0,8 0,0 1,3 2,6 2,8 2,7 Industrin 2,3 -0,1 -0,3 1,7 3,6 3,7 3,4 Övrigt näringsliv 2,1 1,2 0,1 1,2 2,1 2,4 2,4 Offentlig sektor 1,0 1,3 1,7 1,8 1,9 1,9 1,9 Stat 1,9 0,0 0,1 0,7 0,8 0,8 0,8 Kommuner 0,7 1,7 2,1 2,1 2,2 2,2 2,2 Totalt 1,9 0,9 0,4 1,4 2,4 2,6 2,5 Sysselsättning Näringslivet 1,2 0,5 -0,8 -0,9 0,0 0,8 0,9 Industrin 0,2 -1,1 2,0 -1,9 -0,8 0,0 0,3
- Övrigt näringsliv 1,6 1,2 -0,3 -0,5 0,3 1,1 1,2 Offentlig sektor 1,0 1,3 1,7 1,8 1,9 1,9 1,9 Stat 1,9 0,0 0,1 0,7 0,8 0,8 0,8 Kommuner 0,7 1,7 2,1 2,1 2,2 2,2 2,2 Totalt 1,1 0,7 -0,1 -0,l 0,5 1,1 1,2 Produktivitet Näringslivet LO 0,3 0,8 2,2 2,6 2,0 1,8 Industrin 2,0 1,0 1,8 3,6 4,4 3,6 3,0 Övrigt näringsliv 0,5 0,0 0,4 1,7 1,8 1,3 1,2 Offentlig sektor 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Stat ex 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Kommuner ex 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Totalt 0,8 0,2 0,5 1,6 1,9 1,5 1,3
Bilaga 1 s. 17Tabell 2.5 Arbetsmarknad Förändring från Föregåendeår
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Sysselsättning,tim,
1,5 0,6 -0,l -0,1 0,5 1,1 1,2 0 Medelarbetstid, % ex 0,1 -0,1 -0,3 -0,3 0,0 0,3 0,3 Sysselsättning,pers, % 1,4 0,7 0,2 0,2 0,5 0,8 0,9 Sysselsätt, tusental pers 62 33 7 8 25 37 42
Arbetsutbud, pers, % 1,2 1,0 0,6 0,4 0,5 0,7 0,7 Arbetsutbud, tusental pers 54 45 28 18 24 31 33
Arbetslöshet, tusental pers -8 12 21 9 0 -6 -9 °/0avarbetskraften 1,4 1,6 2,1 2,3 2,3 2,1 1,9
Tabell 2.6 Timlöner Årlig procentuell förändring
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Timlöner
Näringslivet 10,0 8,4 8,5 5,9 3,8 4,0 4,7
lndustrin 10,2 9,0 8,8 5,6 3,5 4,1 4,9
Ovrigt näringsliv 10,0 8,3 8,4 6,2 4,0 4,0 4,6 Offentlig sektor 9,3 13,2 7,8 7,5 4,6 4,2 4,5
| Stat | 12,5 10,8 6,3 6,8 4,2 4,0 4,4 |
| Kommuner | 8,4 13,9 8,2 7,7 4,7 4,3 4,6 |
| Totalt | 9,8 9,9 8,3 6,6 4,1 4,1 4,7 |
Timlöner inkl kollektiva avgifter
Näringslivet 10,5 9,5 8,8 5,9 3,8 4,0 4,7
Industrin 10,7 10,0 9,1 5,6 3,5 4,1 4,9
Övrigt närings-
liv 10,6 9,3 8,8 6,2 4,0 4,0 4,6 Offentlig sektor 9,9 14,3 8,2 7,5 4,6 4,2 4,5
| Stat | 13,1 12,0 6,7 6,8 4,2 4,0 4,4 |
| Kommuner | 8,9 15,0 8,6 7,7 4,7 4,3 4,6 |
| Totalt | 10,3 10,9 8,7 6,5 4,1 4,1 4,6 |
2- 100788
Bilaga 1 s. 18Tabell 2.7 Rörlig kostnad, pris, vinstmarginal och bruttovinstandel Förändring från Föregåendeär
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Insatskoxtnad Industrin, % 6,5 4,6 4,9 3,7 3,2 3,3 3,5 Ovrigt näringsliv, % 6,0 6,4 5,5 4,0 3,4 3,4 3,7
Länekostnad lndustrin, % 8,5 8,9 7,2 1,9 -0, 0,5 1,8 Ovrigt näringsliv, % 10,0 9,3 8,4 4,5 2,1 2,7 3,3 Summa rörlig kostnad 1ndustrin,% 7,1 5,9 5,6 3,2 2,0 2,4 3,0
vrigt näringsliv, % 7,7 7,7 6,8 4,2 2,9 3,1 3,5 Produktpris Industrin, % 6,5 4,5 4,8 3,1 2,4 2,9 3,3
hemmamarknad,
6,6 5,2 5,0 3,3 2,6 3,0 3,4
export bearbe-
tade varor, % 6,0 4,1 5,4 2,9 2,0 2,6 3,2 Ovrigt näringsliv, % 5,8 7,9 6,7 4,2 3,5 3,4 3,8
hemmamarknad,
5,9 8,1 6,8 4,2 3,6 3,4 3,8
export tjänster, % 4,9 5,1 6,0 4,2 3,4 3,3 3,8 Vinstmarginal 1ndustrin,p.e -0,5 1,2 -0,8 -0,1 0,4 0,4 0,3
-
hemmamarknad,
p.e -0,4 -0,6 -0,6 0,1 0,5 0,4 0,3
export bearbe-
tade varor, p.e -0,9 1,6 -0,2 -0,2 0,0 0,1 0,2
-
vrigt näringsliv, p.e 1,4 0,2 -0,1 0,0 0,5 0,2 0,2
-
hemmamarknad,
p.e ex 1,3 0,3 0,0 0,0 0,6 0,3 0,2
-
export tjänster,
p.e ex -2,4 -2,2 -0,6 0,0 0,5 0,2 0,2 Brultovinstandel industrin, nivå i % 27,6 24,4 22,4 22,4 23,9 25,1 25,9 Ovrigt näringsliv, njvá i % 41,1 41,0 40,6 40,5 41,3 41,7 42,0 Övr näringsliv exkl bostad, nivå i % 19,9 20,2 19,9 19,8 21,3 22,1 22,8
Tabell 2.8 Räntafemårigastatsobligationer Årsgenomsnitt
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Räntesatsex 11,5 13,7 13,0 10,5 8,5 8,5 8,5
Tabell 2.9 Världmarknadstillväxt, volym Årlig procentuell Förändring
1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Bearbetadevaror ex 3,5 2,5 2,8 2,8 3,0 3,0 3,0 Tjänster ex 3,5 2,5 2,8 2,7 3,0 3,0 3,0
Bilaga 1 s. 19Tabell 2.10 Denoffentliga sektornsinkomster och utgifter 1988-1995 Procentuell andel av BNP löpandei priser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994
Inkomster 63,4 65,4 65,9 66,0 65,7 64,6 64,2
Skatteroch avgifter 54,6 56,8 56,6 56,5 56,9 56,5 56,3
Skatter 40,8 42,2 41,9 41,3 41,7 41,4 41,3
Direkta 24,4 25,4 24,2 22,9 23,3 23,2 23,2
indirekta 16,4 16,8 17,7 18,4 18,3 18,2 18,1
Socialförsäk-
ringsavg 13,8 14,6 14,8 15,2 15,3 15,1 15,1
Räntor 4,6 4,5 5,1 5,3 4,6 3,8 3,6
Ovriga inkomster 4,2 4,1 4,2 4,2 4,2 4,2 4,2 Utgifter 59,9 60,5 62,2 63,1 63,2 62,4 61,5
Transf till hushåll 20,4 20,5 20,7 21,4 21,9 21,8 21
| Folkpension 4,7 4,7 | 4,5 4,4 4,3 | 4,2 4,1 |
| ATP | 5,4 5,7 5,8 5,9 6,1 | 6,2 6,2 |
| Sjukförsäkring 2,8 | 2,9 2,9 2,9 2,9 | 2,9 2,9 |
Föräldraförsäkring 0,9 1,0 1,1 1,2 1,3 1,3 1,3 Arbetsskadeförsäkring 0,6 0,7 0,9 1,0 1,1 1,2 1,2 . Arb lösförs,
| QMU, KAS 1,0 0,9 | 1,0 1,2 | 1,3 | 1,3 1,2 | |||
| Ovrigt | 4,9 4,7 4,6 | 4,9 4,8 | 4,7 4,6 | |||
| Räntor | 5,6 | 5,2 5,3 5,0 4,2 | 3,8 3,3 | |||
| Övriga transf | 5,6 | 5,7 6,0 6,1 6,0 | 5,6 5,5 | |||
| Konsumtion | 26,0 26,2 27,3 27,7 28,3 28,4 28,4 h | |||||
| Investeringar | 2,4 2,9 | 2,8 2,8 2,8 | 2,8 2,7 | |||
| Finansiellt sparande 3,5 4,9 3,7 | 2,9 2,5 | 2,2 2,7 | ||||
| Nettosparande 4,6 | 6,5 5,3 4,4 4,0 | 3,5 4,0 | ||||
| Bruttosparande 5,8 | 7,8 6,6 5,7 | 5,3 | 4,9 5,4 |
Tabell 2.11 Företagensinkomsteroch utgifter 1988- 1995 Procentuell andel av BNP i löpandepriser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994
| Inkomster | 45,0 43,9 46,4 45,1 40,5 37,1 37,9 | |||||
| Räntor | 21,7 22,3 26,5 25,7 21,5 17,6 17,8 | |||||
| Övrigt | 27,7 26,2 24,8 24,3 23,9 24,0 24,6 | |||||
| Subventioner -4,5 -4,6 -4,9 | 5,0 -4,9 -4,5 -4,4 - | u | ||||
| Utgifter | 46,9 49,4 52,3 50,8 45,6 41,4 42,4 | . | ||||
| Räntor | 20,1 21,2 25,7 25,8 21,6 17,6 17,9 | |||||
| Skatter | 2,6 | 2,9 2,4 2,6 | 2,8 | 2,8 3,0 | ||
| Investeringar | 14,3 15,0 14,5 12,7 11,6 11,7 11,9 . | |||||
| Övrigt | 9,9 10,4 9,7 9,7 | 9,4 | 9,3 9,6 | |||
| Finansiellt sparande 1,9 5,5 5,8 5,7 | - | - | - - | 5,0 - | 4,3 4,5 - | - 1 |
| Nettosparande 4,8 | 2,1 3,3 | 1,9 1,6 2,4 2,5 | ||||
| Bruttosparande 12,4 9,5 8,7 | 7,0 6,6 | 7,3 7,4 |
Tabell 2.12 Hushållens inkomster ochutgifter 1988- 1995 Procentuell andel av BNP i löpande priser
1990 1991
Inkomster Löner
Kollektiva avg OtTentl transf Räntor Ovrigt T Utgifter i i Skatter Räntor Konsumtion investeringar Ovrigt N
Finansiellt sparande
u Nettosparande Bruttosparande Disponibel inkomst k Nettosparkvot
Tabell 2.13 Bytesbalans1988-1995 Procentuell andel av BNP löpande priseri
Inkomster
. Export b b u
- Transfereringar
. m
Räntor -
Utgifter Import Transfereringar Räntor Bytesbalans l - n I u | I J O
. I Varu- 0 tjänstebalans n åO o u% O Transfereringsnetto I I I | I Räntenetto
I I I I
Bilaga 1 s. 21Tidig lönedämpning Tabell 2.14 2.26
-
Tabell 2.14 örsörjningsbalansF 1990 1995
- Årlig procentuell förändring. 1985årspriser
1990 1991 1992 1993 1994 1995 P n
a r0
s O u n
B 0 n
Ö di k1b md
V V X 0s
B0
n eX x
a mf
e a
m n.W.n;du F de nä .mä V
F Cnt1 Se mh
C m
V
ex
. Su m rmsd BNP 23 22 Realutrikesbalans Expormetto Handelsbalans Förändring i procent av föregåendeårsBNP. b Förändring i miljarder kronor.
Bilaga 1 s. 22Tabell 2.15 Priser Årlig procentuell Förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Privat konsumtion
Varaktiga varor
lcke varaktiga varor
Bostad Offentlig konsumtion
Stat
Kommuner B t are.1m.m
E
sW Cx
V
nm sW ex
V
v m
.m a S s
v S
x
a oT Ch 0 Sm
.amna S rd s
v S BNP 4,0 3,8 3,8 4,0 42
Tabell 2.16 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Löpandepriser Lönesumma Driftsöverskott Kapitalmetto l Pensioner BeskattadeFörmåner Direkt skatt Ovriga transfereringsinkomster Transfereringsutgifter Disponibel inkomst Privat konsumtion
1985års priser Disponibel inkomst Privat konsumtion Sparkvotmivå i % ex 0
lmplicitpris KPLársgenomsnitt Basbelopp
° Förändring i miljarder kronor.
Bilaga 1 s. 23Tabell 2.17 Produktion, sysselsättningtimmar och produktivitet Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995 Produktion
| Näringslivet | 0,9 | 1,3 | 1,7 | 2,4 | 2,5 | 2,4 |
| Industrin | 0,1 | 1,3 | 2,2 | 3,1 | 3,0 | 2,8 |
| Övrigt näringsliv | 1,3 | 1,3 | 1,5 | 2,0 | 2,2 | 2,2 |
| Offentlig sektor | 1,3 | 1,8 | 1,8 | 1,9 | 1,9 | 1,9 |
| Stat | 0,0 | 0,2 | 0,7 | 0,8 | 0,8 | 0,8 |
| Kommuner | 1,7 | 2,2 | 2,1 | 2,2 | 2,2 | 2,2 |
| Totalt | 1,0 | 1,4 | 1,8 | 2,3 | 2,4 | 2,3 |
Sysselsättning
| Näringslivet | 0,5 -0,1 | -0,5 | 0,2 | 0,6 | 0,6 | |
| industrin | -1,0 | 1,2 -1,2 - | -0,5 | -0,2 | -O,l | |
| Ovrigt näringsliv | 1,2 | 0,4 -0,l | 0,5 | 0,9 | 0,9 | |
| Offentlig sektor | 1,3 | 1,7 | 1,8 | 1,9 | 1,9 | 1,9 |
| Stat | 0,0 | 0,2 | 0,7 | 0,8 | 0,8 | 0,8 |
| Kommuner | 1,7 | 2,2 | 2,1 | 2,2 | 2,2 | 2,2 |
| Totalt | 0,8 | 0,4 | 0,2 | 0,7 | 1,0 | 1,0 |
Produktivitet
| Näringslivet | 0,4 | 1,4 | 2,2 | 2,2 | 1,9 | 1,7 |
| industrin | 1,2 | 2,6 | 3,4 | 3,7 | 3,2 | 2,9 |
| Ovrigt näringsliv | 0,1 | 0,9 | 1,7 | 1,5 | 1,3 | 1,2 |
| Offentlig sektor | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Stat ex | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Kommuner ex | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
| Totalt | 0,3 | 1,0 | 1,5 | 1,6 | 1,4 | 1,3 |
Tabell 2.18 Arbetsmarknad Förändring från föregåendeår
| 1990 1991 1992 1993 | 1994 1995 | |||||
| Sysselsättning,tim, | 0,7 | 0,4 | 0,2 | 0,7 | 1,0 | 1,0 |
| Medelarbetstid, °/oex | -0,l | -0,3 | -0,3 | 0,1 | 0,4 | 0,4 |
| Sysselsättningpers,% | 0,8 | 0,7 | 0,5 | 0,6 | 0,6 | 0,6 |
| Sysselsätt,tusentalpers | 36 | 31 | 23 | 26 | 26 | 28 |
| Arbetsutbud,pers, | 1,0 | 0,8 | 0,6 | 0,6 | 0,6 | 0,6 |
| Arbetsutbud,tusental pers | 46 | 35 | 26 | 26 | 27 | 28 |
| Arbetslöshet,tusental pers | 10 | 4 | 3 | 0 | 1 | 0 |
| % av arbetskraften | 1,6 | 1,7 | 1,7 | 1,7 | 1,8 | 1,8 |
Tabell 2.19 Timlöner Årlig procentuell Förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995 Timlöner
| Näringslivet | 7,0 | 2,9 | 4,9 | 4,9 | 5,0 | 5,3 |
| Industrin | 7,5 | 3,0 | 4,9 | 5,0 | 5,0 | 5,4 |
| Övrigt näringsliv | 7,0 | 3,0 | 5,0 | 4,9 | 5,1 | 5,4 |
| Offentlig sektor | 12,3 | 3,0 | 5,7 | 4,8 | 5,1 | 5,3 |
| Stat | 10,0 | 3,0 | 4,3 | 4,1 | 4,7 | 5,1 |
| Kommuner | 13,0 | 3,0 | 6,1 | 5,0 | 5,2 | 5,4 |
| Totalt | 8,7 | 3,0 | 5,3 | 4,9 | 5,1 | 5,4 |
Timlöner inkl kollektiva avgifter
| Näringslivet | 8,1 | 3,3 | 4,9 | 4,9 | 5,0 | 5,3 |
| Industrin | 8,5 | 3,3 | 4,9 | 5,0 | 5,0 | 5,4 |
| Övrigt näringsliv | 8,0 | 3,3 | 5,0 | 4,9 | 5,1 | 5,4 |
| Offentlig sektor | 13,4 | 3,4 | 5,7 | 4,8 | 5,1 | 5,3 |
| Stat | 11,1 | 3,4 | 4,3 | 4,1 | 4,7 | 5,1 |
| Kommuner | 14,1 | 3,4 | 6,1 | 5,0 | 5,2 | 5,4 |
| Totalt | 9,7 | 3,3 | 5,2 | 4,9 | 5,1 | 5,4 |
Tabell 2.20 Rörlig kostnad,pris, vinstmarginal ochbruttovlnstandel Förändring från Föregåendeår
1990 1991 1992 1993 1994 1995 lnsatskostnad Industrin, % 4,1 2,9 3,5 3,5 3,6 3,7 Övrigt näringsliv, % 5,7 2,5 3,6 3,6 3,8 3,9 Lönekøstnad Industrin, % 7,3 0,8 1,5 1,3 1,8 2,5 Ovrigt näringsliv, % 7,9 2,4 3,3 3,3 3,7 4,1 Summa rörlig kostnad Industrin, % 5,1 2,2 2,9 2,9 3,1 3,4 Ovrigt näringsliv, % 6,6 2,5 3,4 3,5 3,7 4,0 Prøduktpris
| Industrin, % | 3,9 | 2,6 | 3,3 | 3,4 | 3,5 | 3,7 |
| hemmamarknad, % | 4,7 | 2,9 | 3,4 | 3,4 | 3,5 | 3,7 |
| export bearbetade varor, % 3,4 | 2,6 | 3,3 | 3,2 | 3,4 | 3,6 | |
| Övrigt näringsliv, % | 6,8 | 2,4 | 3,6 | 3,7 | 3,9 | 4,1 |
| hemmamarknad, % | 7,0 | 2,5 | 3,6 | 3,8 | 3,9 | 4,1 |
| export tjänster, % | 4,0 | 1,7 | 3,7 | 3,7 | 4,0 | 4,2 |
Vinstmarginal
| Industrin, p.e | 1,0 - | 0,4 | 0,3 | 0,5 | 0,4 | 0,3 |
| hemmamarknad, p.e | -0,3 | 0,6 | 0,4 | 0,4 | 0,4 | 0,3 |
| export bearbetade varor, p.e 1,5 | - | 0,3 | 0,3 | 0,3 | 0,3 | 0,2 |
| Ovrigt näringsliv, p.e | 0,2 -0,1 | 0,1 | 0,2 | 0,1 | 0,1 | |
| hemmamarknad, p.e ex 0,3 | 0,0 | 0,1 | 0,2 | 0,1 | 0,1 | |
| export tjänster, p.e ex | -2,2 | -0,6 | 0,2 | 0,2 | 0,2 | 0,2 |
Brultovinstandel lpdustrinmivå i °/0 25,1 26,2 27,1 28,4 29,5 30,3 Qvrigt näringslivmivå i % 41,1 41,0 41,1 41,4 41,5 41,7
vr näringsliv exkl bostad, nivå i % 20,2 20,3 20,6 21,3 21,8 22,2
Tabell 2.21 Ränta femåriga statsobligationer Årsgenomsnitt
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Räntesatsex 13,2 11,3 9,0 8,5 8,5 8,5
Bilaga 1 s. 25Tabell 2.22 Världmarknadstillväxt, volym Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Bearbetadevaror ex 2,5 2,8 2,8 3,0 3,0 3,0 Tjänster ex 2,5 2,8 2,7 3,0 3,0 3,0
Tabell 2.23 Den offentliga sektorns inkomster ochutgifter 1988-1995 Procentuell andel avBNP i löpandepriser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Inkomster 63,4 65,4 65,9 66,0 65,6 64,5 64,2 64,0 Skatter och avgifter 54,6 56,8 56,6 56,4 56,7 56,4 56,3 56,1 Skatter 40,8 42,2 41,9 41,4 41,8 41,6 41,4 41,3
Direkta 24,4 25,4 24,2 22,9 23,3 23,2 23,2 23,3
Indirekta 16,4 16,8 17,7 18,6 18,5 18,4 18,2 18,0 Socialförsäkringsavg 13,8 14,6 14,7 15,0 14,9 14,9 14,8 14,8 Räntor 4,6 4,5 5,2 5,5 4,7 3,9 3,7 3,7 Ovriga inkomster 4,2 4,1 4,2 4,2 4,2 4,2 4,2 4,2 Utgifter 59,9 60,5 62,3 63,3 62,7 61,6 60,8 60,3 Transftill hushåll 20,4 20,5 20,8 21,5 21,5 21,4 21,3 21,1 Folkpension 4,7 4,7 4,6 4,5 4,4 4,2 4,1 4,0 ATP 5,4 5,7 5,8 6,1 6,1 6,2 6,2 6,3 Sjukförsäkring 2,8 2,9 2,9 2,8 2,9 2,9 2,9 2,9 Föräldraförsäkring 0,9 1,0 1,1 1,2 1,2 1,3 1,2 1,2 Arbetsskadeförsäkring 0,6 0,7 0,9 1,0 1,1 1,2 1,2 1,3 Arb lösförs,
| êMU, KAS | 1,0 0,9 | 0,9 | 1,0 | 1,0 1,0 1,0 1,0 | |
| Ovrigt | 4,9 | 4,7 4,6 | 5,0 4,8 4,7 4,6 | 4,5 | |
| Räntor | 5,6 | 5,2 5,3 | 5,3 4,4 | 3,9 3,3 | 3,1 |
| Övriga transf | 5,6 | 5,7 6,0 6,2 6,1 | 5,7 5,5 | 5,4 | |
| Konsumtion | 26,0 26,2 27,3 27,5 27,8 27,9 27,9 28,0 | ||||
| Investeringar | 2,4 | 2,9 2,8 | 2,8 2,8 | 2,8 2,7 2,7 | |
| Finansiellt sparande 3,5 | 4,9 3,6 2,8 3,0 | 2,9 3,3 3,7 | |||
| Nettosparande 4,6 | 6,5 5,1 4,3 4,4 | 4,3 4,7 | 5,0 | ||
| Bruttosparande 5,8 7,8 6,5 | 5,6 5,8 5,7 6,1 | 6,4 |
Tabell 2.24 Företagensinkomster och utgifter 1988-1995 Procentuell andel av BNP i löpandepriser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
| Inkomster | 45,0 43,9 46,8 47,1 42,5 38,6 39,2 39,7 | |
| Räntor | 21,7 22,3 26,7 26,6 21,7 17,7 17,8 17,9 | |
| vrigt | 27,7 26,2 25,0 25,6 25,7 25,6 25,8 26,1 | |
| Subventioner -4,5 -4,6 -4,9 | 5,1 5,0 -4,6 -4,5 -4,3 - - | |
| Utgifter | 46,9 49.,4 52,5 52,5 47,7 43,6 44,4 45,2 | |
| Räntor | 20,1 21,2 25,9 26,9 22,2 17,9 18,2 18,4 | |
| Skatter | 2,6 2,9 2,4 | 2,8 3,2 3,2 3,3 3,4 |
| Investeringar | 14,3 15,0 14,5 13,0 12,4 12,6 12,9 13,2 | |
| Övrigt | 9,9 10,4 9,7 | 9,9 9,9 9,9 10,0 10,1 |
1,9 -5,5 -5,7 -5,5 -5,2 -5,0 -5,3 -5,5 Finansiellt sparande -
Nettosparande 4,8 2,1 3,5 2,3 2,0 2,5 2,6 2,7
Bruttosparande 12,4 9,5 8,8 7,5 7,2 7,6 7,6 7,7
Bilaga 1 s. 26Tabell 2.25 Hushållens inkomster och utgifter 1988-1995 Procentuell andel av BNP löpandei priser
1988 1989 1990 1991 1992
Inkomster 100,8 102,6 103,8 103,0 101,8
Löner 58,6 59,8 60,2 59,8 59,7
Kollektiva avg 16,0 16,3 16,5 17,0 16,9
| Olfentl transf | 20,4 20,5 20,8 21,5 21,5 | ||
| Räntor | 4,5 4,8 5,5 4,9 4,0 | ||
| Ovrigt | 17,3 17,4 17,2 16,8 16,6 | ||
| Utgifter | 103,6 104,2 104,7 103,7 102,3 i | å | |
| Skatter | 21,8 22,5 21,8 20,1 20,1 | ||
| Räntor | 7,1 7,4 8,6 8,0 6,9 | ||
| Konsumtion | 53,0 52,0 52,0 53,1 52,9 u | ||
| investeringar | 2,8 2,9 | 2,6 2,6 2,5 | |
| Ovrigt | 18,9 19,4 19,7 19,9 19,9 | ||
| Finansiellt sparande 2,8 | - | 1,6 1,0 -0,7 -0,5 - | - o |
| Nettosparande 2,7 | - | 1,4 -0,7 -0,4 -0,2 - | |
| Bruttosparande 0,0 | 1,3 1,7 1,9 2,0 |
Disponibel inkomst 50,4 50,7 51,3 52,7 52,7 Nettosparkvot -5,3 -2,7 -1,4 -0,8 -0,4
Tabell 2.26 Bytesbalans 1988- 1995 Procentuell andelav BNP löpande priseri
1988 1989 1990 1991 1992
| Inkomster | 35,7 36,4 35,4 35,6 36,3 | |
| Expon | 32,5 32,7 31,7 31,9 32,6 | |
| Transfereringar 2,0 | 1,8 1,8 1,8 1,8 | |
| Räntor | 1,2 | 1,8 2,0 1,9 2,0 |
| Utgifter | 37,0 38,7 38,5 39,0 39,0 | |
| Import | 31,0 31,8 31,0 30,9 31,1 |
Transfereringar 2,8 2,8 2,9 2,9 2,9
| Räntor | 3,1 4,0 | 4,5 5,1 | 5,0 |
| Bytesbalans | -1,2 - 2,3 - 3,1 | 3,4 2,7 - | - I . |
Varu-o tjänstebalans 1,5 1,0 0,6 1,0 1,5 Transfereringsnetto -0,9 -1,1 -1,2 -1,2 -1,2 -
I Räntenetto -1,9 -2,2 -2,5 -3,2 -3,0
Bilaga 1 s. 27Långsam löneanpassning Tabell 2.27 2.39
- Tabell 2.27 Försörjningsbalans1990-1995 Årlig procentuell förändring. 1985års priser
1990 1991 1992 1993 1994 1995 P u
r
Fo
S 0 m 0n
B 0 C
r Ö H k k1b u..
S gs v X 0 a
S
T Cx
m n
rm
d a
m nVandn.mg F mMC i Mn
F emM sm.tOr
u S mH BNP Realutrikesbalans Exponnettob Handelsbalans
Förändring i procent av föregåendeårs BNP. bFörändring i miljarder kronor.
Bilaga 1 s. 28Tabell 2.28 Priser Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
P v l m V r C e 3r0 S O po...nSum 0nx I K mu B ttm e nu..r M B a E e .m dW S CX
V
m W 5d Cx 1 I d r e f a S s r x . m. ä t 0 O nSa
m da S Ts 1 r BN 9 5 4 4 4
a l l s n.m .mIa .mms u,t km w mt.m .mn w.a an ed . r S1 t H .n r
| 1 w 0 | l M1, 1 | 992 | W 3 | 1 W,4 1 5 W | ||
| L . | er O 0 0m. . m er | .|.. | 1 | 1 | 1 | 1 |
| r | C n m Sm t | 1 |
a
n S
va
5 e
n St
va m Sparkvot, nivå i % ex 5 Implicitpris KPI, ársgenomsnitt Basbelopp
Förändring i miljarder kronor.
Bilaga 1 s. 29Tabell 2.30 Produktion, sysselsättningtimmar och produktivitet Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Produktion
Näringslivet 0 8
industrin -O 1
Ovrigt näringsliv 12
Offentlig sektor 1,3
Stat 0 O
Kommuner l 7 Totalt 0 9 O Sysselsättning
| Näringslivet | 0 |
| industrin | I - |
| Ovrigt näringsliv | 1 |
| Offentlig sektor | 1 |
Stat
Kommuner 1 Totalt 0 Produktivitet
Näringslivet 0 3
lndustrin 10
Ovrigt näringsliv 0 O
Offentlig sektor 0,0
Stat ex 0 O
Kommuner ex 0 0 Totalt 0 2 -
Tabell 2.31 Arbetsmarknad Förändring från föregåendeår
1990 1991 1992 1993 1994 1995
| Sysselsättning,tim, % | 0,6 -0,1 | -0,4 | -0,2 | 0,2 | 0 | |
| Medelarbetstid, °/0 ex | -0,l | -O,3 | -0,3 | -0,1 | 0,2 | 0 |
| Sysselsättning, pers, % | 0,7 | 0,2 -0,1 | -0,1 | 0,0 | ||
| Sysselsätt, tusental pers | 33 | 7 | -6 | -6 | -l | 13 |
| Arbetsutbud, pers, °/o | 1,0 | 0,6 | 0,3 | 0,3 | 0,3 | 0 |
| Arbetsutbud, tusental pers 45 | 28 | 14 | 13 | 15 | 20 | |
| Arbetslöshet, tusental pers 12 | 21 | 20 | 19 | 16 | 8 | |
| % av arbetskraften | 1,6 | 2,1 | 2,5 | 2,9 | 3,3 | 3,4 |
Tabell 2.32Timlöner Årlig procentuell Förändring
Timlöner Näringslivet
Industrin
Ovrigt näringsliv Offentlig sektor l
Stat 1
Kommuner l Totalt Timlöner inkl kollektiva avgifter
| Näringslivet | 9 5 |
| Industrin | 100 |
| Övrigt näringsliv | 9,3 |
| Offentlig sektor | 14 3 |
| Stat | 12,0 |
| Kommuner | 15,0 |
| Totalt | 10,9 |
Tabell 2.33 Rörlig kostnad, pris, vinstmarginal ochbruttovinstandel Förändring från föregåendeår
1990 1991 1992 1993 1994 1995
lnsatskostnad Industrin, % Övrigt näringsliv, % 6
Lönekostnad Industrin, % 8 Övrigt näringsliv, %
Summa rörlig kostnad Industrin, % 5 Övrigt näringsliv, %
Produktpris Industrin, % 4 5
hemmamarknad, °/o 5 2
export bearbetadevaror, °/0 4,1 Ovrigt näringsliv, % 7 9
hemmamarknad, % 8 l
export tjänster, % 5 l Vinstmarginal Industrin, p.e -1 2
| hemmamarknad, p.e -0,6 export bearbetadevaror, p.e 1,6
- | |
vrigt näringsliv, p.e 0 2
hemmamarknad, p.e ex 0,3
export tjänster, p.e ex -2 2 Bruttovinstandel Industrin, nivå i % 24,4 20,8 Övrigt näringsliv, nivå i % 41,0 40,6 Ovr näringsliv exkl bostad, nivå i % 20,2 20,1 20,6
Bilaga 1 s. 31Tabell 2.34 Räntafemåriga statsobligationer Årsgenomsnitt
1990 1991 1992 1993 1994 1995 Räntesats ex 13,7 13,0 12,5 12,5 12,5 12,5
Tabell 2.35 Vârldmarknadstillvâxt, volym Årlig procentuell förändring
| 1990 1991 1992 | 1993 1994 1995 | |||||
| Bearbetade varor ex | 2,5 | 2,8 | 2,8 | 3,0 | 3,0 | 3,0 |
| Tjänster ex | 2,5 | 2,8 | 2,7 | 3,0 | 3,0 | 3,0 |
Tabell 2.36 Den offentliga sektornsinkomster och utgifter 1988-1995 Procentuell andel av BNP i löpande priser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Inkomster 63,4 65,4 65,9 66,0 67,0 67,2 67,3 67,4
Skatter och
avgifter 54,6 56,8 56,6 56,5 57,1 57,2 57,2 57,2
Skatter 40,8 42,2 41,9 41,3 41,8 41,8 41,8 41,8
Direkta 24,4 25,4 24,2 22,9 23,5 23,6 23,7 23,7
lndirekta 16,4 16,8 17,7 18,4 18,3 18,3 18,2 18,1
Socialförsäk-
ringsavg 13,8 14,6 14,8 15,2 15,4 15,4 15,4 15,4
| Räntor | 4,6 | 4,5 | 5,1 5,3 5,6 | 5,7 5,7 5,9 |
| vriga inkomster 4,2 | 4,1 | 4,2 4,2 4,3 | 4,3 4,3 4,3 | |
| Utgifter | 59,9 60,5 62,2 63,0 64,5 65,0 65,2 65,4 |
Transf till hushåll 20,4 20,5 20,7 21,4 22,0 22,3 22,5 22,6
| Folkpension 4,7 | 4,7 | 4,5 4,4 4,3 | 4,2 4,1 4,0 |
| ATP | 5,4 5,7 5,8 5,9 6,1 | 6,2 6,3 6,3 | |
| Sjukförsäkring 2,8 | 2,9 | 2,9 2,9 2,9 | 3,0 3,0 3,0 |
Föräldraforsäkring 0,9 1,0 1,1 1,2 1,3 1,3 1,3 1,3 Arbetsskadeförsäkring 0,6 0,7 0,9 1,0 1,1 1,2 1,2 1,3 Arb lös förs,
| AMU, KAS | 1,0 0,9 | 1,0 1,2 | 1,5 1,7 1,9 2,0 | ||
| Övrigt | 4,9 | 4,7 | 4,6 4,9 4,8 | 4,8 4,7 4,6 | |
| Räntor | 5,6 | 5,2 5,3 5,0 5,2 | 5,0 4,8 4,8 | ||
| Ovriga transf | 5,6 | 5,7 6,0 6,0 6,1 | 6,0 | 5,8 5,7 | |
| Konsumtion | 26,0 26,2 27,3 27,7 28,4 28,9 29,3 29,6 | ||||
| Investeringar | 2,4 | 2,9 | 2,8 2,8 2,8 | 2,8 2,8 | 2,8 |
| Finansiellt sparande 3,5 | 4,9 3,8 | 2,9 2,4 | 2,2 2,1 2,1 | ||
| Nettosparande 4,6 | 6,5 | 5,3 4,4 3,9 | 3,6 | 3,4 3,4 | |
| Bruttosparande 5,8 | 7,8 6,6 5,8 5,3 | 5,0 4,9 4,8 |
Tabell 2.37 Företagensinkomster och utgifter 1988-1995
| Procentuell andel av BNP löpande i | 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 | priser | ||||
| Inkomster | 45,0 43,9 46,4 45,1 44,5 44,7 45,2 45,9 | |||||
| Räntor | 21,7 22,3 26,5 25,7 25,6 26,1 26,6 27,1 | |||||
| Ovrigt | 27,7 26,2 24,8 24,3 23,9 23,5 23,4 23,4 | |||||
| Subventioner -4,5 -4,6 -4,9 -4,9 | 5,0 -4,9 -4,8 -4,6 - | |||||
| Utgifter | 46,9 49,4 52,3 50,8 49,3 49,0 49,0 49,4 | |||||
| Räntor | 20,1 21,2 25,7 25,8 25,4 26,1 26,6 27,2 | |||||
| Skatter | 2,6 | 2,9 2,4 2,6 2,9 2,8 | 2,8 2,9 | |||
| Investeringar | 14,3 15,0 14,5 12,7 11,5 10,8 10,4 10,2 | |||||
| Övrigt | 9,9 10,4 9,7 9,7 9,4 9,3 | 9,2 9,2 | ||||
| Finansiellt sparande 1,9 5,5 5,8 5,7 -4,8 -4,3 -3,8 | - | - - | - | 3,6 - | ||
| Nettosparande 4,8 | 2,1 3,3 | 1,8 | 1,7 1,6 1,8 1,9 | |||
| Bruttosparande 12,4 9,5 8,7 7,0 6,7 6,5 | 6,6 6,6 |
Tabell 2.38 Hushållens inkomster och utgifter 1988-1995 Procentuell andelav BNP löpandei priser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Inkomster 100,8 102,6 104,0 104,5 105,5 105,9 106,0 105,8
Löner 58,6 59,8 60,4 60,9 61,3 61,5 61,5 61,4
Kollektiva avg 16,0 16,3 16,5 17,3 17,4 17,4 17,4 17,4
| Offentl transf | 20,4 20,5 20,7 21,4 22,0 22,3 22,5 22,6 | |||||
| Räntor | 4,5 4,8 | 5,6 5,5 5,6 5,7 5,8 | 5,8 | |||
| Övrigt | 17,3 17,4 17,2 16,8 16,6 16,4 16,2 16,0 | |||||
| Utgifter | 103,6 104,2 105,0 104,8 105,6 106,0 106,0 105,8 | |||||
| Skatter | 21,8 22,5 21,8 20,3 20,6 20,7 20,8 20,8 | |||||
| Räntor | 7,1 | 7,4 | 8,8 8,7 9,1 9,1 9,2 | 9,2 | ||
| Konsumtion | 53,0 52,0 52,1 53,0 53,1 53,2 53,1 53,0 | |||||
| investeringar | 2,8 | 2,9 2,6 2,6 | 2,5 2,5 2,5 | 2,4 | ||
| Ovrigt | 18,9 19,4 19,7 20,3 20,4 20,4 20,4 20,3 | |||||
| Finansiellt | 2,8 -1,6 | 1,0 -0,3 -0,1 -0,1 | 0,0 0,0 | |||
| sparande - | - | |||||
| Nettosparande 2,7 | - | 1,4 -0,7 - | 0,0 0,1 0,2 | 0,3 0,3 | ||
| Bruttosparande 0,0 | 1,3 | 1,7 2,3 | 2,4 2,5 2,4 | 2,4 |
Disponibel inkomst 50,4 50,7 51,3 53,0 53,2 53,4 53,4 53,3 Nettosparkvot -5 3 -2 7 -1,4 0 0 0 3 04 0 5 0 5
Tabell 2.39 Bytesbalans1988-1995 Procentuell andelav BNP i löpandepriser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
| Inkomster | 35,7 36,4 35,2 34,6 34,6 34,8 35,3 36,0 | ||||
| Export | 32,5 32,7 31,5 31,0 30,9 31,4 32,1 32,9 | ||||
| Transfereringar 2,0 | 1,8 1,8 1,8 | 1,7 1,7 1,7 | 1,7 | ||
| Räntor | 1,2 1,8 2,0 | 1,9 | 1,9 1,8 1,6 | 1,5 | |
| Utgifter | 37,0 38,7 38,3 37,7 37,0 37,0 37,1 37,5 | ||||
| Import | 31,0 31,8 30,9 29,8 29,3 29,6 30,1 30,8 | ||||
| Transfereringar 2,8 2,8 | 2,9 2,9 2,9 | 2,9 2,8 2,8 | |||
| Räntor | 3,1 4,0 | 4,5 4,9 4,8 4,4 | 4,0 | 3,8 | |
| Bytesbalans | -1,2 -2,3 -3,1 -3,1 -2,5 -2,1 | 1,8 -1,5 |
- Varu-o tjänstebalans 1,5 1,0 0,6 1,2 1,6 1,8 2,0 2,1 Transfereringsnetto -0,9 -1,1 -1,2 -1,2 -1,2 -1,2 -1,2 -1,2 Räntenetto -1,9 -2,2 -2,5 -3,l -2,9 -2,7 -2,5 -2,4
Bilaga 1 s. 33Sämre omvärldsbild Tabell 2.40- 2.52
Tabell 2.40 Försörjningsbalans 1990- 1995 Årlig procentuell förändring. 1985årspriser
1990 1991 1992 1993 1994 1995 P U n
.m0 O 0 t n
x B e
a 3
Ovrigt näringsliv exkl..
bm 8
a
n ex
S n
oI
a
w äm n B.m Förädlingsvärde näringsliv
_
lndustri
Ovrigt näringsliv Förädlingsvärde oñentlig .w
a
ex S .mR1 B 1 0 1 0 2 5 Real utrikesbalansa Exportnetto Handelsbalans Förändring i procent av föregåendeårs BNP. b Förändring i miljarder kronor.
3-10-0788
Bilaga 1 s. 34Tabell 2.41 Priser Årlig procentuell förändring 1990 1991 1992 1993 1994 1995 P m n a .m0
O i k0m um 0i n
B i m..a r E . a m s l C . m r adw. s R l m. 1 O
d
n S S
a ä a..n er na Sd S l BN P 9 5 4 3 5
. s ni.ID..nkM om k kon.wm 0Hw h S amnM u .n n 1W 0 lW 1 1W 2 1W 3 1 4W 1 5 L 1 Er 1 t .|. t mr .mr l l 1 1 l t d..er i.one.r l l S i u a.. m n
u.. m n S .mm å Cx 5 2 4 5 5 i 0mm t
aFörändring i miljarder kronor.
Bilaga 1 s. 35Tabell 2.43Produktion, sysselsättningtimmar och produktivitet Årlig procentuell Förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Produktion
Näringslivet 0,8 -0,6 -0,2 0,4 1,0 1,4
Industrin -0,1 -1,1 -0,7 0,4 1,2 1,6
Ovrigt näringsliv 1,2 -0,4 0,0 0,5 1,0 1,3
Offentlig sektor 1,3 1,7 1,8 1,8 1,8 1,8
Stat 0,0 0,1 0,6 0,6 0,7 0,7
Kommuner 1,7 2,1 2,1 2,1 2,1 2,1 Totalt 0,9 -0,l 0,2 0,7 1,2 1,5 Sysselsättning
Näringslivet 0,5 -1,1 -1,8 1,6 -1,0 -0,6
-
industrin -1,1 -2,3 -2,9 -2,8 -2,3 -1,7
Ovrigt näringsliv 1,2 -0,6 -1,3 -1,0 -0,5 -0,1
Offentlig sektor 1,3 1,6 1,8 1,8 1,8 1,8
Stat 0,0 0,1 0,6 0,6 0,7 0,7
Kommuner 1,7 2,1 2,1 2,1 2,1 2,1 Totalt 0,7 -0,3 -0,8 -0,6 -0,1 0,2 Produktivitet
Näringslivet 0,3 0,5 1,6 2,0 2,0 2,0
Industrin 1,0 1,2 2,3 3,2 3,5 3,4
Ovrigl näringsliv 0,0 0,2 1,3 1,5 1,4 1,4
Offentlig sektor 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0
Stat ex 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0
Kommuner ex 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Totalt 0,2 0,2 1,0 1,3 1,4 1,3
Tabell 2.44 Arbetsmarknad Förändring från föregåendeår
1990 1991 1992 1993 1994 1995
| Sysselsättning,tim, | 0,6 -0,4 -0,8 -0,6 -0,2 0,2 | |
| Medelarbetstid, % ex | -0,l -O,3 -0,3 -0,l | 0,2 0,2 |
| Sysselsättningpers,% | 0,7 -0,1 -0,5 -0,5 -0,4 0,0 | |
| Sysselsätt,tusenta1 pers | 33 -3 -22 -21 | 16 -1 - |
| Arbetsutbudpers, % | 1,0 0,6 0,2 0,1 0,2 0,3 | |
| Arbetsutbud,tusental pers 45 25 | 8 7 9 14 |
Arbetslösheptusentalpers 12 28 29 28 25 15
%av arbetskraften 1,6 2,3 2,9 3,5 4,0 4,3
Bilaga 1 s. 36Tabell 2.45 Timlöner Årlig procentuell förändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Timlöner Näringslivet
industrin
Ovrigt näringsliv Offentlig sektor 1
Stat l
Kommuner 1 Totalt Timlöner inkl kollektiva avgifter
| Näringslivet | 9 5 |
| industrin | 100 |
| Ovrigt näringsliv | 9,3 |
| Offentlig sektor | 14 3 |
| Stat | 120 |
| Kommuner | 15,0 |
| Totalt | 10,9 |
Tabell 2.46 Rörlig kostnad, pris, vinstmarginal och bruttovinstandel Förändring från föregåendeår
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Insalskostnad Industrin, % Ovrigt näringsliv, % 6 Lönekøstnad Industrin, % 8 Ovrigt näringsliv, % Summa rörlig kostnad industrin, % 5 Ovrigt näringsliv, °/o Produktpris Industrin,
hemmamarknad, % 5
export bearbetadevaror,
| % | 4 1 |
| Ovrigt näringsliv, % | 7,9 |
| hemmamarknad, % | 8 1 |
| export tjänster, % | 5 l |
Vinstmarginal Industrin, p.e -1
hemmamarknad, p.e -0,
export bearbetade
varor, p.e -l Ovrigt näringsliv, p.e 0
hemmamarknad, p.e
ex
export tjänster, p.e ex 2
- , Bruttovinstandel 1ndustrin,nivå i % 24,4 20,2 Qvrigt näringsliv,nivå i % 41,0 40,5 Ovr näringsliv exkl bostad,nivå %i 20,2 19,4
Bilaga 1 s. 37Tabell 2.47 Räntafemåriga statsobligationer Årsgenomsnitt
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Räntesats ex 13,7 13,0 12,5 12,5 12,5 12,5
Tabell 2.48 Världmarknadstillväxt, volym Årlig procentuellFörändring
1990 1991 1992 1993 1994 1995
Bearbetadevaror ex 2,5 1,7 1,7 1,9 1,9 1,9 Tjänster ex 2,5 1,7 1,7 1,9 1,9 1,9
Tabell 2.49 Den olfentliga sektornsinkomster och utgifter 1988-1995 Procentuell andel av BNP i löpandepriser
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Inkomster 63,4 65,4 65,9 66,1 66,1 65,5 65,4 65,5
Skatteroch
avgifter 54,6 56,8 56,6 56,6 57,3 57,3 57,3 57,3
Skatter 40,8 42,2 41,9 41,4 41,9 41,9 41,9 42,0
Direkta 24,4 25,4 24,2 23,0 23,5 23,6 23,6 23,7
indirekta 16,4 16,8 17,7 18,4 18,4 18,4 18,3 18,3
Socialförsäk-
ringsavg 13,8 14,6 14,8 15,3 15,4 15,4 15,4 15,3
Räntor 4,6 4,5 5,1 5,3 4,6 3,9 3,7 3,8
Övriga inkomster 4,2 4,1 4,2 4,2 4,3 4,3 4,4 4,4 Utgifter 59,9 60,5 62,2 63,4 64,2 64,7 65,2 65,8
Transf till hushåll 20,4 20,5 20,7 21,6 22,4 23,0 23,5 23,8
Folkpension 4,7 4,7 4,5 4,4 4,4 4,3 4,3 4,2
ATP 5,4 5,7 5,8 5,9 6,1 6,3 6,5 6,6
Sjukförsäkring 2,8 2,9 2,9 2,9 2,9 3,0 3,0 3,0
Föräldra-
försäkring 0,9 1,0 1,1 1,2 1,3 1,3 1,3 1,3
Arbetsskade-
försäkring 0,6 0,7 0,9 1,0 1,1 1,2 1,3 1,3
Arb lös förs,
| AMU, KAS 1,0 0,9 | 1,0 1,3 1,7 2,1 2,4 2,6 | |||||
| vrigt | 4,9 4,7 4,6 | 4,9 4,9 | 4,9 4,9 4,8 | |||
| Räntor | 5,6 | 5,2 5,3 | 5,1 4,3 | 3,9 | 3,5 3,6 | |
| Övriga transf | 5,6 5,7 6,0 6,1 6,0 | 5,6 | 5,5 5,4 | |||
| Konsumtion | 26,0 26,2 27,3 27,8 28,7 29,3 29,8 30,2 | |||||
| Investeringar | 2,4 2,9 | 2,8 2,9 2,9 | 2,9 | 2,9 2,9 | ||
| Finansiellt sparande 3,5 4,9 3,7 | 2,7 | 1,9 0,8 0,2 -0,3 | ||||
| Nettcsparande 4,6 6,5 | 5,3 4,2 | 3,4 2,2 | 1,6 1,0 | |||
| Bruttosparande 5,8 7,8 6,6 | 5,6 4,8 | 3,7 | 3,1 2,5 |
Tabell 2.50 Företagensinkomster ochutgifter 1988- 1995
| Procentuell andel av BNP löpande i | 1988 | priser l 990 1991 | ||
| Inkomster | 45,0 | 46,4 45,0 | ||
| Räntor | 21 | 25,8 | ||
| Ovrigt | 27,7 | 24,2 | ||
| Subventioner -4,5 | -5,0 | A | ||
| Utgifter | 46,9 | |||
| Räntor | 20,1 | |||
| Skatter | 2,6 | |||
| investeringar | 14,3 | - | n | |
| Ovrigt | 9,9 | |||
| Finansiellt sparande -1,9 | l |
Nettosparande 4,8 Bruttosparande 12,4
Tabell 2.51 Hushållens inkomster ochutgifter 1988- 1995 Procentuell andel av BNP löpandei priser
1988 l990 1991 Inkomster 100,8
Löner 58,6
Kollektiva avg 16,0
| Offentl transf | 20,4 | |
| Räntor | 4,5 | |
| Ovrigt | 1 7,3 | |
| Utgifter | 103,6 | . . |
| Skatter | 2 1,8 | |
| Räntor | 7,1 | |
| Konsumtion | 53,0 | |
| investeringar | 2,8 | |
| Ovrigt | l 8,9 | i |
Finansiellt sparande 2,8
- I I l
Nettosparande 2,7
-
Bruttosparande 0,0 Disponibel inkomst 50,4 Nettosparkvot 5,3
-
Tabell 2.52 Bytesbalans1988- 1995 Procentuell andel av BNP i löpandepriser
Inkomster 35,7
Export 32,5
Transfereringar 2,0
Räntor 1 Utgifter 37,0
Import 3l
Transfereringar 2,8
Räntor 3,1 Bytesbalans 1,2 I n
- Varu- o tjänstebalans 1,5 o Transfereringsnetto 0,9
- I l
Räntenetto 1,9
- |
3 över utvecklingen under 1990- Scenarier
Bilaga 1 s. 39talet
3.1¶Inledning
Bilaga 1 s. 39Med hjälp av den i appendix 2 presenterade modellen MECMOD har ett antal scenarier över utvecklingen under 1990-talet utarbetats. Modellen är
allmän jämviktstyp, vilket bl. a. innebär att man förutsätter att de av s. förändringar som studeras leder till en anpassning som medför att ekonomin år 2000 är i makroekonomisk balans.
Definitioner och sektorindelning Modellen är kalibrerad till data för 1988, dvs. värdet på modellens parametrar är valda så att modellen återger den ekonomiska situationen det âret. Vid tidpunkten för prognosarbetet var 1988 det senaste året med fullständiga nationalräkenskaper.
Den svenska ekonomin har i MECMOD delats in i åtta producerande sektorer; fyra varuproducerande sektorer, två privata tjänstesektorer och två offentliga sektorer. De varuproducerande sektorerna och de privata tjänstesektorema definieras närmare i tabell 3.1.
I modellen skiljer man mellan tre typer av produktionsfaktorer; lågutbildad och högutbildad arbetskraft samt kapital. Indelningen av arbetskraften i låg- och högutbildade följer klassificeringen i Folk- och bostadsräkningen 1985. Med högutbildade avses högre tjänstemän med akademisk utbildning och tjänstemän på mellannivå i tekniska yrken. Ca 13% av arbetskraften var med denna klassificering högutbildad 1988. Andelen varierar emellertid med ålder. Bland ungdomar som träder in på arbetsmarknaden är andelen drygt 20%, medan andelen högutbildade bland de äldre är 9-l0%. 1 beräkningarna antas att de högutbildade utgör en konstant andel bland de yngre, vilket medför att de år 2000 utgör ca 16% av arbetskraften. I appendix 2 ges en utförligare beskrivning av arbetskraftens uppdelningen i hög- och lågutbildade.
Vägledande för sektorindelningen av ekonomin har varit de producerande sektoremas användning av produktionsfaktorema och sektoremas känslighet för internationell konkurrens. De fyra varuproducerande sektorerna är; kapitalintensiv produktion, arbetsintensiv produktion, kunskapsintensiv produktion och skyddad produktion.
Företag inom sektorn kapitalintensiv produktion har, som namnet antyder, hög andel kapital i sin produktionsprocess. På liknande sätt har
en företag inom kunskapsintensiv produktion en hög andel högutbildade bland sina anställda, medan företag inom arbetsintensiv produktion har
hög andel lågutbildade. Företag inom skyddad produktion producerar en
Bilaga 1 s. 40Tabell 3.1 MECMOD:s sektorindelning för det privata näringslivet
Kapitalintensiv produktion 2100 Jämmalmsgruvor 2200 Icke jämmalmsgruvor 2300 Kolgruvor, rápetroleumverk, andragruvor och mineralbrott 3120 Dryckesvaru- och tobaksvaruindustri 3421 Massaindustri 3422 Pappers-och pappindustri 3521 Kemikalie-, gödselmedels-ochplastindustri 3530 Petroleumrallinaderier, smörjmedels-,asfalt- och kolprodukter 3710 Jäm-, stâl- och ferrolegeringsverk 3720 lckejämmetallverk
Arbetsintensi produktionv 3112 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 3200 Textil-, beklädnads-,läder och lädervaruindustri 3411 Sågverk,hyvlerier, träimpregneringsverk 3423 Träliberplattindustri, pappers-och pappförpackning och övrig pappers-och
pappvaruindustri 3510 Gummivaruindustri 3523 Plastvaruindustri 3811 Metallvaruindustri 3900 Annan tillverkningsindustri
Kunskapsintensi produktionv 3522 Annan kemisk industri 3812 Maskinindustri 3813 Transportmedelsindustri exkl. skeppsvarvoch båtbyggerier 3814 Industri för instrument, foto och optikvaror, ur 3830 Elektroindustri 3843 Skeppsvarv, bátbyggerier
Skyddadproduktion 1100 Jordbruk 1200 Skogsbruk 1300 Fiske, Fiskevård 3111 Skyddad livsmedelsindustri 3412 Trähus-, byggnadssnickeri, träförpackningsg trämöbel-, övrig trämaterial-
och trävaruindustri 3430 Grafisk industri, förlag 3600 Jord- ochstenvaruindustri 5000 Byggnadsindustri
Bostäderoch energi 4100 E1-och värmeverk 4200 Gasverk 4400 Vattenverk 8300 Bostadsförvaltning 8400 Annan fastighetsförvaltning
Privata tjänster 6100 Partihandel och varuhandelsformedling, detaljhandel 6300 Restaurang-och hotellrörelse 7100 Samfärdsel 7200 Post- och televerk 8100 Banker och andra ñnansinstitut 8200 Försäkringsinstitut och agenturer 8500 Uppdragsverksamhet,maskinuthymingsrörelse 9510 Reparation av hushållsvaroroch fordon
Anm. Näringsgrenamaskoderi enlighet medsystemetför svenskanationalräkenskaper. Källa: Finansdepartementet.
Bilaga 1 s. 41varor som av olika skäl är mindre känsliga för internationell konkurrens. Dessa företag har också en hög andel lågutbildade bland sina anställda.
De två privata tjänstesektorema är bostäder och energi resp. tjänster. Sektom bostäder och energi är mycket kapitalintensiv, eftersom hela bostadsbeståndet ingår i denna sektor. Sektom tjänster är mycket arbetsintensiv. De två offentliga sektorerna är staten resp. kommunerna. Av samtliga sektorer har staten den högsta andelen högutbildade bland sina anställda.
3.2¶Basscenariot
Bilaga 1 s. 41Arbetskraftsutbud och produktivitet
Enligt kapitel 6 i Långtidsutredningen 1990 beräknas arbetskraftsutbudet mätt i antal arbetade timmar öka med 0,7% per år under 1990-talet. Tar man hänsyn till ökningen av arbetskraftsutbudet under 1989 och 1990 och att arbetslösheten i basscenariot förutsätts vara 1,8% år 2000 beräknas antalet arbetade timmar öka med 0,7 % per år under perioden 1988 2000.
-
Produktiviteten i näringslivet antas i långtidsutredningen öka med i genomsnitt 1,8% per år under åren 1988-2000, vilket motsvarar den genomsnittliga årliga tillväxten under åren 1974- 1988. Tillsammans med bedömningen av antalet arbetade timmar ger detta utrymme för BNP att öka med i genomsnitt 2,2 % per år under åren 1988- 2000.
Ojfentlig konsumtion Utgångspunkten för bedömningen av den offentliga konsumtionen är en s. baskalkyl för olfentlig konsumtion. Syftet med baskalkylen är att beräkna den konsumtionsutveckling som följer av befolkningsutvecklingen och kravet att behålla nuvarande konsumtionsnivå samt att infria redan beslutade reformer, setabell 3.2.
Statlig konsumtion påverkas endast i liten utsträckning av befolkningsutvecklingen. Det finns inte heller några beslut om reformer som mera påtagligt kommer att påverka den nuvarande verksamhetens omfattning. 1 baskalkylen förutsätts en fortsatt nedskäming av förvaltningsanslagen. Det utrymme som härigenom skapas möjliggör vissa förutsebara fast
-
Tabell 3.2 Offentlig konsumtion 1988-2000 1988årspriser
Miljarder Årlig procenutell
kr 1988 förändring
Basscenario Baskalkyl
1988- 1990- 1990-
2000 2000 2000
| Statlig konsumtion | 81 | 0,7 | 0,5 | 0,0 |
| Kommunal konsumtion | 208 | 1,9 | 2,0 | 1,5 |
| OFFENTLIG KONSUMTION 289 | 1,6 | 1,6 | 1,0 |
Källa: Finansdepartementet.
Bilaga 1 s. 42ännu inte beslutade resursförstärkningar inom försvaret och den högre
utbildningen. Totalt visar baskalkylen en oförändrad statlig konsumtionsvolym 1990-2000.
Enligt baskalkylen för den kommunala konsumtionen är det framför allt äldreservice, barnomsorg och sjuk- och hälsovård som ökar under l990talet. Äldreservicen ökar därför att antalet äldre blir allt fler. Bamomsor-
ökning är ett resultat beslutet att bygga ut daghemmen. Ökningen gens av av sjuk- och hälsovården är både en följd av att antalet äldre ökar och medicinska framsteg. Totalt ger baskalkylen en årlig ökning av den kommunala konsumtionen på l,5 °/oper år 1990-2000, med en något snabbare ökningstakt under de närmaste åren.
Sammantaget ökar den offentliga konsumtion med 1,0% per år enligt baskalkylen. Den faktiska ökningstakten för offentlig konsumtion har under de senaste decennierna alltid överstigit ökningen enligt gjorda baskalkyler. Även i detta scenario därför den faktiska ökningstakten
antas att blir högre. En årlig ökning på 1,6 % ger således utrymme för en ambitionshöjning inom den offentliga servicen. Så länge inte kostnaderna för att upprätthålla nuvarande standard i den offentliga sektorn stiger av andra skäl finns ett visst utrymme för nya reformer.
Privat konsumtion År 1988 beräknas hushållens nettosparkvot, dvs. hushållens sparande som andel av disponibel inkomst, motsvara -5,3%. Det är det lägsta värdet under hela efterkrigstiden. År 1980 nettosparkvoten knappt 5% såle-
var des har sparkvoten minskat med ungefär 10 procentenheter mellan 1980 och 1988.
sparkvotens nedgång under 1980-talet har flera förklaringar. Under början av decenniet var det främst det reala sparandet, dvs. hushållens investeringar i egna hem och fritidshus, som minskade. En trolig förklaring till denna nedgång var de snabbt stigande realräntoma och begränsningen av ränteavdragen.
Åren 1985-1988 minskade istället det finansiella sparandet. Det torde huvudsakligen hänga samman med avregleringen på kreditmarknaden, som medförde att hushållen fick större möjligheter att lånefmansiera sin konsumtion. Dessutom medförde Värdestegringen på fastigheter och aktier att hushållens förmögenheter ökade och därmed kunde de öka sin upplåning. Värdestegringen på fastigheter och aktier borde idealt observeras även som en ökning av den disponibla inkomsten. Enligt nationalräkenskapemas metoder för beräkning av disponibel inkomst är så emellertid inte fallet. Det finns således ett antal troliga förklaringar av tillfällig
eller övergående natur till sparkvotens snabba nedgång under 1980-
talet. Under l990-talet finns istället ett antal tänkbara motiv för en uppgång i hushållssparandet.
Även demografiska skäl talar för ett ökat sparande. Den yrkesaktiva delen av befolkningen väntas öka och det bör öka sparandet eftersom det är högst bland personer i yrkesaktiva åldrar. De flesta blivande pensionärer kommer under l990-talet att omfattas av ATP-systemet. Den skillnad som tidigare har funnits mellan äldre och yngres motiv för pensionsspa-
Bilaga 1 s. 43rande minskar därmed, vilket bör medföra att den tidigare trendmässiga minskningen av hushållens privata pensionssparande upphör. Tvärtom finns det istället motiv för ett högre privat pensionssparande. Den reallönetillväxt blir resultatet basscenariot medför nämligen att allt fler
som av
får inkomster över taket i ATP-systemet och de får därmed ett personer behov av att komplettera sina pensioner med en individuell pensionsförsäkring, vilket förbättrar hushållssparandet.
Skattereformen bedöms i långtidsutredningen en svagt positiv effekt på hushållssparandet. Därutöver bör den snabba ökningen av real disponibel inkomst i sig utgöra ett motiv för ett ökat hushállssparande, eftersom hushållen använder sparandet för att jämna ut konsumtionen mellan perioder med en snabb och en långsam tillväxt för den disponibla inkomsten.
I långtidsutredningen har antagits att hushållens nettosparande förbättras till 1,9% av disponibel inkomst år 2000. Det medför att en beräknad ökning den disponibla inkomsten med drygt 2,7% per år ger utrymme
av för den privata konsumtionen att öka med 2,1% per år.
Bruttoin vesteringar De ofentliga investeringarna har minskat med i genomsnitt 1,1% per år mellan 1970 och 1988. De kommunala investeringarna med i genomsnitt 1,4% per år och de statliga med 0,2% per år. Nedgången förklaras främst av kraftigt minskade investeringar i vägar och gator samtidigt som investeringarna inom andra områden stabiliserats på en oförändrad nivå.
En växande trafikvolym talar för att väg- och gatuinvesteringama åter kommer öka. Ökade satsningar pâ kollektivtrafik kan också medföra
att ett behov offentliga investeringar. Det är emellertid inte självklart hur
av dessa investeringar kommer att finansieras. Inom primärkommunema väntas främst barnomsorgen och äldreservicen växa, dvs. verksamhetsområden inte medför något större behov av investeringar. Landstingsför-
som bundet antar i sin baskalkyl att landstingens investeringar växer i samma takt som konsumtionsvolymen.
l långtidsutredningen antas att de statliga investeringarna ökar med i genomsnitt 3,6% per år mellan 1988 och år 2000 och de kommunala investeringarna med 1,3 % år, vilket sammantaget motsvarar en offent-
per lig investeringsökning på 2,0% per år.
Näringslivets investeringar bestäms av den förväntade lönsamheten av genomförda investeringar. En av utgångspunktema för basscenariot är att ekonomin under 1990-talet utvecklas så att ekonomin år 2000 är i makroekonomisk balans. Näringslivets investeringar har därför i långtidsutredningen beräknats utifrån produktionens utveckling. Mer exakt utvecklas investeringarna så att kapitalkvoten, dvs. kapitalstocken i förhållande till produktionen, år 2000 är ungefär lika hög som 1988.
Det realkapital som blir resultatet av ett års investeringar förslits gradvis under de påföljande åren. Det finns därför många tänkbara investeringsbanor och därmed investeringsniváer år 2000 som ger en tillräcklig
- kapitalstock. Till exempel kan några år med höga investeringar under
Bilaga 1 s. 44början och mitten av 1990-talet medföra att en investeringsnivå år 2000 som är lägre än utgångsåret 1988 ändå ger en tillräcklig kapitalstock. l extremfallet skulle man kunna tänka sig att inga investeringar alls genomfördes just år 2000 vilket skulle observeras som ett kraftigt fall i den
genomsnittliga investeringstillväxten samtidigt som kapitalstocken
ändå vore högre än 1988.
Den investeringsnivå man antar för ett enstaka år som ex år 2000
och den genomsnittliga investeringstillväxt som därmed blir följden
säger således mycket lite om kapitalstockens storlek. I basscenariot för 1990-talct antas implicit att investeringarna fram till 1995 utvecklas i enlighet med den s. modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990.
En av utgångspunkterna för basscenariot är att samtliga kärnkraftverk skall vara avvecklade år 2010. Basscenariot förutsätter därför att man redan under l990-talet påbörjar ersättningsinvesteringar i nya kraftproducerande anläggningar motsvarande ca 30 miljarder kr. i 1988 års priser. Dessa investeringar medför ingen Ökning av kapitalstocken eftersom de bara ersätter redan befintliga anläggningar tas drift i förtid. År
som ur 2000 antas att investeringar för ett värde motsvarande ca 5 miljarder kr. i 1988 års priser utgörs av sådana ersättningsinvesteringar.
Med dessa antaganden som grund bedöms att en investeringsnivå i näringslivet år 2000 som är ca 24% högre än 1988 är tillräcklig för att kapitalkvoten, dvs. kapitalstocken i förhållande till produktionen, skall förbli ungefär oförändrad. År 2000 beräknas storleken på kapitalstocken i näringslivet vara ca 25 % högre än 1988.
Den beräknade investeringsutvecklingen avstäms i skede
ett senare genom att den reala räntabiliteten for materiellt kapital jämförs med en antagen utveckling för realräntan. En av förutsättningarna i långtidsutredningen är att realräntan år 2000 har sjunkit till 3%. Med denna förutsättning som utgångspunkt bedöms att den beräknade investeringsutvecklingen medför en skillnad mellan real räntabilitet på materiellt kapital och realräntan som är ungefär lika stor som under andra hälften av 1980-talet, vilket betraktas som en tillfredsställande lönsamhet.
Utrikeshandel I den modell som använts, MECMOD, finns export- och importekvationer för var och en av de sex näringslivssektorerna. Exportens utveckling för resp. sektor bestäms i modellen med hjälp av antaganden om utvecklingen för världsmarknaden och beräkningar av det svenska relativpriset, dvs. idet i modellen beräknade svenska expoitpriset dividerat med en antagen utveckling för världsmarknadspriset. Ett högre relativpris dvs. om de
svenska priserna ökar snabbare än konkurrenternas priser i utlandet
medför i modellen en långsammare exportökning.
Importens utveckling bestäms på liknande sätt med hjälp av beräkningar över utvecklingen för inhemsk efterfrågan och det i modellen beräknade svenska hemmamarknadspriset dividerat med importpriset. Om det svenska hemmamarknadspriset ökar snabbare än importpriset blir följden en större importökning, eftersom importen blir relativt billigare.
Bilaga 1 s. 45Jämfört med tidigare långtidsutredningar spelar den antagna tillväxttakten för världsmarknaden mindre roll för exportens utveckling. De priskänsligheter som har åsatts i exportekvationerna är för några sektorer
som tillsammans stod för nästan 80% av Sveriges totala export av varor och tjänster 1988 så höga att de i praktiken innebär att företag i dessa
sektorer antas verka på marknader med nästan fullständig konkurrens. Företag som säljer sina produkter på sådana marknader kan lätt finna avsättning för hela sin produktion, eftersom den höga priskänsligheten medför att företagen lätt vinner marknadsandelar genom marginella prissänkningar. Av samma skäl kan Företagen inte höja sina priser snabbare än konkurrenterna, eftersom de då snabbt förlorar marknadsandelar.
I kapitel 4 i Långtidsutredningen 1990 presenteras prognoser över BNPtillväxt och konsumentprisökningar i OECD-länderna. Enligt dessa beräknas den genomsnittliga BNP-tillväxten i OECD-området till 3% per år under 1990-talet och konsumentprisökningama till 4% per år. En BNPtillväxt på 3% per år bedöms vara förenlig med en tillväxttakt för världshandeln med varor och tjänster på ca 4,5-5,0% per år. I basscenariot antas mer exakt att världshandeln ökar med 4,8 % per år. Konsumentprisökningar på 4% per år bedöms motsvara prisökningar med 3,2 % per år för de varor och tjänster som handlas på världsmarknaden.
En konsekvens av antagandet att merparten av den svenska exporten säljs på marknader med nästan fullständig konkurrens är att tenns-oftrade dvs. kvoten mellan expon- och importpriser blir ungefär
- konstant under l990-talet. Historiskt har terms-of-trade varit relativt konstant efter Koreainflationen vid början av 1950-talet fram till 1972. I samband med oljeprisökningarna och de därpå följande svenska devalveringarna följde en period av fallande tenns-of-trade fram till 1983. De fallande oljepriserna vid mitten av 1980-talet medförde en viss återhämtning och efter 1986 har terms-of-trade åter varit ganska konstant.
Sammantaget ger de sektorvisa export- och importekvationema till resultat att importen ökar med 4,4 per år och exporten med 4,9 °/oper år under perioden 1988-2000. Nedan ges en fullständigare redovisning av förutsättningarna för export- och importutvecklingen i respektive sektor i samband med att sektorstrukturen diskuteras.
F Örsörjningsbalansen Bedömningama av arbetskraftsutbudets och produktivitetens utveckling ger utrymme för en årlig BNP-tillväxt pá 2,2 % under åren 1988 -2000, se tabell 3.3. Med utgångspunkt från den beräknade utvecklingen för disponibel inkomst och ett antagande om hushållssparandets utveckling bedöms att den privata konsumtionen ökar med 2,1 % per år. Den offentliga konsumtionen antas öka med 1,6% per år, vilket är en snabbare ökningstakt än enligt s. baskalkyler.
För att underbygga en BNP-tillväxt på 2,2% per år beräknas att bruttoinvesteringarna måste öka med 1,8% per år. Jämfört med utvecklingen under 1970- och 1980-talen bedöms att de offentliga investeringarna åter
Bilaga 1 s. 46Tabell 3.3 Försörjningsbalansensutveckling 1970-2000 1988årspriser Miljarder Årlig procentuell kr 1988 förändring
1970- 1980- 1988- 1980 1988 2000
| BNP | 1 114 | 2,0 | 2,1 2,2 |
| Import | 345 | 2,4 | 3,6 4,4 |
| Tillgång | 1460 | 2,1 | 2,4 2,7 |
| Privat konsumtion | 591 | 1,6 | 1,8 2,1 |
| Offentlig konsumtion | 289 | 3,2 | 1,6 1,6 |
| Stat | 81 | 1,8 -0,1 | 0,7 |
| Kommuner | 208 | 3,9 | 2,3 1,9 |
| Bruttoinvesteringar | 219 | 0,6 | 2,9 1,8 |
Näringslivet inkl.
| bostäder | 192 | 1,0 3,5 1,8 |
| Offentliga | 27 | 1,2 -O,9 2,0 - |
| Lagerinvesteringar | -2 |
. . . . . . Export 362 3,8 4,5 4,9
Användning 1460 2,1 2,4 2,7
Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Tabell 3.4 Produktion ocharbetadetimmar 1988årspriser
Förädlingsvärde till Antal arbetadetimmar producentpris
Milj. tim. Andelar Milj. kr. Andelar 1988 -
1988 1988 2000
1988 2000
Kapitalintensiv
produktion 49 780 5,1 4,2 214,7 3,3 2,5 Arbetsintensiv
produktion 51980 5,4 5,2 381,3 5,3 4,7 Kunskapsintensiv
produktion 89039 9,2 11,9 576,1 8,8 9,2 Skyddadproduktion 147089 15,1 15,0 1034,7 15,8 13,5 Summa varuproduktion 337888 34,8 36,4 2 206,8 33,8 30,0 Bostäderochenergi 134395 13,8 12,1 222,3 3,4 3,0 Privata tjänster 284242 29,2 30,5 2 275,1 34,8 36,2 Näringslivet totalt 756525 77,8 79,0 4704,2 72,0 69,2 Offentlig sektor 215188 22,2 21,0 1829,6 28,0 30,8 Restpost 640 69,8
. . . . . . . . BNP till producentpris 972 357 100,0 100,0 6 603,6 100,0 100,0
aExklusive restposten. Källa: Finansdepartementet.
Bilaga 1 s. 47kommer att öka. Exporten beräknas öka med 4,9% per år och importen med 4,4%, vilket medför att bytesbalansen förbättras.
3.3¶Strukturbilden
Bilaga 1 s. 47Aggregerad nivå År 1988 motsvarade värdet varuproduktionen ungefär tredjedel
av en av värdet av den totala produktionen i samhället värderad till producentpris, se tabell 3.4. Nästan hälften av varuproduktionen var inom sektorn skyddad varuproduktion. Att denna sektor är så stor beror på att byggnadsindustrin hänförs till sektorn.
Ungefär två tredjedelar av antalet arbetade timmar utfördes 1988 inom antingen privat eller offentlig tjänsteproduktion. Den utveckling som blir resultatet om basscenariot förverkligas innebär att tjänstesektoremas betydelse för sysselsättningen fortsätter att öka. År 2000 beräknas andelen arbetade timmar inom varuproduktion utgöra 30% jämfört med knappt 34% 1988.
Samtidigt som de varuproducerande sektorerna minskar sin andel av sysselsättningen ökar de sin andel av produktionen värderad i fasta priser. Det förklaras naturligtvis av att produktivitetsutvecklingen är långsammare inom de tjänsteproducerande sektorerna, se tabell 3.5. Ett exempel är att åren 1988-2000 beräknas varuproduktionen öka med 2,5% per år samtidigt som sektorn privata tjänster ökar sin produktion med 2,4% per år. Med den i basscenariot antagna produktivitetsutvecklingen medför detta att antalet arbetade timmar inom varuproduktion kan minska med 0,3% per år samtidigt som antalet arbetade timmar inom sektorn privata tjänster ökar med l,l % per år.
Den kunskapsintensiva sektorn är den största exportören. År 1988 stod denna sektor for drygt 41 av värdet av Sveriges totala export av varor och tjänster, se tabell 3.6. Näst störst är den kapitalintensiva sektorn där den för utrikeshandeln viktiga massa- och pappersindustrin ingår. Den kapitalintensiva sektorn är dock den största nettoexportören, eftersom den
Tabell 3.5 Produktion, arbetadetimmar ochproduktivitet sektorvis 1988- 2000 Årlig procentuellförändring. 1988års priser
Förädlings- Antal arb. Produk-
| värde | timmar tivitet | ||
| Kapitalintensiv produktion | 0,5 | 1,6 - | 2,1 |
| Arbetsintensiv produktion | l,9 | l,0 - | 3,0 |
| Kunskapsintensiv produktion | 4,3 | l,l | 3,1 |
| Skyddad produktion | 2,0 | -0,6 | 2,6 |
| Summa varuproduktion | 2,5 | -0,3 | 2,8 |
| Bostäderoch energi | l,0 | -0,2 | 1,2 |
| Privata tjänster | 2,4 | l,l | 1,3 |
| Näringslivet totalt | 2,2 | 0,4 | 1,8 |
| Offentlig sektor | 1,6 | 1,6 | 0,0 |
Källa: Finansdepartementet.
Bilaga 1 s. 48Tabell 3.6 Export och import 1988 1988ars priser
Export Import
Milj. kr. Andel Milj. kr. Andel
| Kapitalintensiv produktion | 88285 24,4 62 703 18,2 |
| Arbetsintensiv produktion | 47 449 13,1 61 779 17,9 |
| Kunskapsintensiv produktion | 150607 41,6 128703 37,3 |
| Skyddad produktion | 16656 4,6 25605 7,4 |
| Summa varuproduktion | 302997 83,7 278 790 80,8 |
| Bostäderoch energi | 681 0,2 371 0,1 |
| Privata tjänster | 58 193 16,1 65 834 19,1 |
| Näringslivet totalt | 361871 100,0 344995 100,0 |
Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.7 Sektorvisaförutsättningar för export och import 1988-2000
Export Import
Export- Årlig procentuell förändring Substitutions-
pris- elasticitet
elasti- Världs- Produk- Världs- Inhemsk
citet marknads- tivitet marknad tillv./
pris Import Kapitalintensiv
produktion -4,0 2,4 2,1 4,8 0,8 Arbetsintensiv
produktion -4,0 3,0 3,0 4,3 0,8 Kunskapsintensiv
| produktion | -4,0 3,4 | 3,1 4,7 0,8 |
| Skyddad produktion -2,0 2,5 | 2,6 4,1 0,6 | |
| Privata tjänster | 1,0 4,0 | 1,3 5,5 0,2 |
- Källa: Finansdepartementet.
kunskapsintensiva sektorn också står för en stor andel av Sveriges totala import.
Att merparten av den svenska exporten avsätts på marknader med näst intill fullständig konkurrens innebär att de svenska företagen inte kan höja sina priser snabbare än konkurrenterna. Företagens utrymme för kostnadsökningar motsvaras därför i princip av de internationella konkurrentemas prisökningar plus företagens produktivitetsutveckling, dvs. förändringen av produktionen per arbetad timme. Företag med en kostnadsökning utöver detta utrymme får gradvis en sjunkande lönsamhet, vilket medför sjunkande investeringar och på sikt en lägre produktion. På motsvarande sätt ökar lönsamheten och produktionen i företag med kostnadsökningar som är lägre än detta utrymme.
1 tabell 3.7 redovisas antagandena i export- och importekvationema om respektive sektors förutsättningar att konkurrera med utländska företag på exportmarknadema och hemmamarknaden. De tre första sektorerna, dvs. kapital-, arbetskrafts- och kunskapsintensiv produktion, har den lägsta
Bilaga 1 s. 49exportpriselasticiteten och den högsta substitutionselasticiteten mellan inhemsk produktion och import. Det innebär att det är dessa sektorer som är mest känsliga för konkurrens från utlandet och som antas avsätta sin produktion på en internationell marknad med nästan fullständig konkurrens.
Företag i den skyddade industrin och tjänstesektom är mindre känsliga för konkurrens från utländska företag. Sektom bostäder och energi saknas i tabell 3.7. Det beror på att denna sektors enda utbyte med utlandet består av export och import av elström. I långtidsutredningen antas exporten förbli oförändrad medan importen ökar med 1% per år.
l tabell 3.7 redovisas också gjorda antaganden om internationella prisökningstakter, världsmarknadens tillväxt och produktivitetstillväxten för sektorerna. Bedömningama av den internationella utvecklingen grundas på trender sedan 1970. Produktivitetsantagandena baseras på beräkningar med konjunkturinstitutets industristrukturmodell ISMOD och bedömningar från statens industriverk. l beräkningarna tas hänsyn till ålder och effektivitet hos kapitalstocken i de olika sektorerna. Genomsnittet av de olika sektoremas produktivitetsökning summerar till 1,8 °/0per år.
Enligt tabellen har företag inom den kunskapsintensiva sektorn det största utrymmet för kostnadsökningar, vilket naturligtvis är detsamma som de bästa förutsättningarna för en god lönsamhet. Vid sidan av tjänstesektorn bedöms företag i denna sektor få de högsta internationella prisökningarna på sin produktion samtidigt som de förväntas den snabbaste produktivitetsökningen. Enligt tabell 3.8 är det också denna sektor som får den snabbaste exporttillväxten med drygt 6% per år. Enligt tabell 3.5 ovan ökar produktionen snabbast inom den kunskapsintensiva produktionen, som faktiskt är den enda varuproducerande sektorn med en förväntad ökning av antalet arbetade timmar.
Den kapitalintensiva sektorn bedöms få det minsta utrymmet för kostnadsökningar, eftersom både de internationella priserna och produktiviteten förväntas öka relativt långsamt. Åtgärder inom miljö- och energipolitikens område påverkar främst företag i denna sektor. Den tekniska utvecklingen kan därför förväntas bli inriktad mot att ta fram energisnåla och rena tillverkningsprocesser. Följden torde bli att den tekniska utvecklingen ger ett mindre bidrag än tidigare till arbetsproduktivitetens tillväxt.
Tabell 3.8 Export och import 1988-2000 Årlig procentuell förändring. 1988årspriser
| Export | Import | Bilaga l8 till Långtids- | ||
| Kapitalintensiv produktion | 1,4 | 4,2 | utredningen 1990,"Indu- | |
| Arbetsintensiv produktion | 4,2 | 4,4 | strin till år 2000 ett | |
| Kunskapsintensiv produktion | 6,4 | 4,6 | tillväxtdecennium". l | - |
| Skyddad produktion | 2,9 | 5,1 | bilagan finns också en ut- | |
| Summa varuproduktion | 4,6 | 4,5 | förlig beskrivning av IS- MOD. Modellen beskrivs | |
| Bostäder och energi | 0,0 | 1.0 | vidare rapporten i | IS- |
| Privata tjänster | 6,2 | 3,9 | MOD-systemets llersek- | |
| Näringslivet totalt | 4,9 | 4.4 | tormodeller av den svens- ka ekonomin", SIND PM | |
| Källa: Finansdepartementet. | 1987:3. |
4- 10-0788
Bilaga 1 s. 50Tabell 3.9 Produktion och arbetade timmar inom de varuproducerandesektorerna 1988 1988års priser
| Förädlingsvärde till producentpris Milj. kr. Andel | Antal arbetade tim. m Milj. tim. Andel | |
| Kapitalintensiv produktion | 49 780 14,7 | 214,7 9,7 |
| Gruvor | 3 534 1,0 | 21,4 1,0 |
| Massa-och pappersind. | 18878 5,6 | 70,0 3,2 |
| Baskemisk-och plastind. | 7015 2,1 | 37,1 1,7 |
| Raffmaderier | 6 379 1,9 | 6,6 0,3 |
| Jäm- och stålverk | 9 724 2,9 | 68,2 3,1 |
| Dryckesvaruind. m. m. | 4 250 1,3 | 11,4 0,5 |
| Arbetsintensiv produktion | 51 980 15,4 | 381,3 17,3 |
| Konkurrensutsatt livsmedelsind. 7 148 2,1 | 36,1 1,6 | |
| Sågverk m. m. | 4647 1,4 | 41,9 1,9 |
| Träñberind. m. m. | 3 997 1,2 | 20,9 1,0 |
| Gummivaror | 2 500 0,7 | 14,0 0,6 |
| Plastvaror | 3 387 1,0 | 29,6 1,3 |
| Metallvaror | 21 579 6,4 | 145,7 6,6 |
| Textil- och konfektionsind. | 6 472 1,9 | 50,2 2,3 |
| Annan tillverkningsind. | 2 250 0,7 | 42,9 1,9 |
| Kunskapsintensiv produktion | 89039 26,4 | 576,1 26,1 |
| Maskinind. | 31495 9,3 | 195,9 8,9 |
| Elektroind. | 15369 4,6 | 133,0 6,0 |
| Transponmedelsind. | 28997 8,6 | 161,5 7,3 |
| Varv | l 378 0,4 | 18,9 0,9 |
| lnstrumentind. | 3 717 1,1 | 23,3 1,0 |
| Annan kemisk ind. | 8083 2,4 | 43,6 2,0 |
| Skyddad produktion | 147089 43,5 | l 034,7 46,9 |
| Skyddad livsmedelsind. | 12718 3,8 | 78,0 3,5 |
| Trävaruind | 11 949 3,5 | 73,9 3,4 |
| Grafisk ind. | 17740 5,2 | 109,2 5,0 |
| Jord- och stenvaruind. | 7 568 2,2 | 38,4 1,7 |
| Jord- och skogsbruk samt fiske 29875 8,8 | 245,5 11,1 | |
| Byggnadsind. | 67 239 19,9 | 489,6 22,2 |
| Summa varuproduktion | 337888 100,0 | 2 206,8 100,0 |
Exklusi vesågverk. Källa: Finansdepartementet.
Den kapitalintensiva sektorn pressas således av ett litet utrymme för kostnadsökningar samtidigt som den mer än övriga sektorer påverkas
av höjda elpriser. Följden blir en försämrad lönsamhet, lägre investeringstillväxt och en långsammare exporttillväxt, vilket medför en Förhållandevis långsam produktionsökning och en minskad sysselsättning.
Den skyddade varuproduktionen har ett litet utrymme för kostnadsökningar och därutöver växer världsmarknaden långsamt. Samtidigt är denna sektor just skyddad och kan därför höja sina priser i takt med kostnadsökningarna. Produktionen beräknas öka i ungefär samma takt som den del av inhemsk efterfrågan som riktas mot de varor sektorn producerar.
Efter den kunskapsintensiva sektorn förväntas den privata tjänstesektorn den snabbaste exporttillväxten. Det förklaras främst av en förväntad snabb tillväxt för världshandeln med tjänster. Den låga exportpriselasticiteten för denna sektor, innebär att det är svårt att vinna marknads-
-
Bilaga 1 s. 51andelar genom relativprissänkningar och exporten ökar därför i ungefär samma takt som världsmarknaden för tjänster förväntas växa.
Disaggregerad nivå
- Den aggregerade strukturbilden som redovisades ovan har beräknats med hjälp av MECMOD. l långtidsutredningens arbete har emellertid utvecklingen på den aggregerade nivån i MECMOD stämts av mot konjunkturinstitutets industristrukturrnodell ISMOD som har en mer disaggregerad sektorindelning av näringslivet.
I tabell 3.9 redovisas produktionens och sysselsättningens fördelning för de varuproducerande sektorerna på den disaggregerade nivån. Den största varuproducerande sektorn är skyddad produktion. Att denna sektor är så stor beror på att byggnadsindustrin samt jord- och skogsbruk inkluderas. Näst störst bland de varuproducerande sektorerna är kunskapsintensiv produktion, som domineras av maskinindustrin och transportmedelsindu-
Tabell 3.l0 Produktion, arbetadetimmar och produktivitet inom varuproducerande sektorer 1988-2000 Årlig procentuell förändring. 1988årspriser
Förädlings- Antal arb. Produk-
| värde | timmar tivitet | |
| Kapitalintensiv produktion | 1,6 - | |
| Gruvor | - , | -2,3 |
| Massa- och pappersind. | , | -0,7 |
| Baskemisk-och plastind. | , | -2,l |
| Raffmaderier | . | -0,6 |
| Järn- och stálverk | - , | -2,7 |
| Dryckesvaruind. m. m. | -0, w |
- , Arbetsintensiv produktion Konkurrensutsatt livsmedelsind. Sågverkm. m. Träfiberind. m. m. Gummivaror
I I Plastvaror l Metallvaror Textil- och konfektionsind. Annan tillverkningsind.
Kunskapsintensiv produktion Maskinind. Elektroind. Transportmedelsind. Varv
I l lnstrumentind. Annan kemisk ind.
Skyddadproduktion Skyddadlivsmedelsind. Trävaruindf
I Grafisk ind. Jord- och stenvaruind. Jord- och skogsbruksamtfiske Byggnadsind. Summa varuproduktion u o w m
I
Exklusive sågverk. Källa: Finansdepartementet.
Bilaga 1 s. 52strin. Den kapitalintensiva produktionen domineras av massa- och pappersindustrin samt järn- och stålverk och den arbetsintensiva produktionen av Företag inom metallvaruindustrin.
1 tabell 3.10 redovisas produktionen, sysselsättningen och produktiviteten nedbruten på den disaggregerade nivån. Bland de varuproducerande sektorerna förväntas den snabbaste produktivitetsutvecklingen
inom arbets- och kunskapsintensiv produktion. Den långsamma produktivitetsutvecklingen inom kapitalintensiv produktion är en följd av den förväntade miljö- och energipolitiken, som främst antas påverka företag inom denna sektor. Bland de kapitalintensiva Företagen är det endast massa- och pappersindustrin samt ratñnaderierna som bedöms öka sin produktion, se tabell 3.10.
Inom den kunskapsintensiva sektorn ökar samtliga branscher utom varven sin produktion. Bland de arbetsintensiva företagen förväntas att produktionen ökar snabbast inom metallvaruindustrin. Detta förklaras bl.a. av att företag inom denna bransch i stor utsträckning producerar insatsvaror till de snabbt växande kunskapsintensiva företagen.
3.4¶Känslighetsanalyser
Bilaga 1 s. 52I tabellerna 3.1 l -3.l4 redovisas resultaten av ett antal känslighetsanalyser när produktiviteten, världsmarknadens tillväxt, arbetskraftsutbudet och andelen högutbildade varieras. En förutsättning för samtliga känslighetsanalyser är att bytesbalansen år 2000 uppvisar samma överskott, mätt som andel av BNP, som i basscenariot.
I basscenariot ökar produktiviteten i näringslivet med 1,8°/0per år och BNP med 2,2% per år. En högre produktivitetstillväxt på 2,7% per âr innebär att den årliga BNP-tillväxten ökar till 2,9%, se tabell 3.11. Det medför naturligtvis att även behovet av investeringar påverkas. De beräk-
Tabell 3.11 Försörjningsbalansensutveckling 1988-2000 Årlig procentuell förändring. 1988årspriser
Årlig produktivitets- Högre Högre Fler ökning i näringslivet världs- arbets- högutb. ----- marknads- krafts- 2,7% 1,0% tillväxt utbud
| BNP | 2,9 | 1,5 2,2 | 2,4 2,3 | |
| Import | 5,4 | 3.6 4,5 | 4,6 4.5 | |
| Tillgång | 3,6 2,0 | 2,8 | 3,0 2,8 | |
| Privat konsumtion | 2,9 | 1,2 2,4 | 2,4 2,2 | |
| Offentlig konsumtion | 1,6 1,6 | 1,6 | 1,6 1,6 | |
| Bruttoinvesteringar | 3,3 0,8 | 1,8 | 1,9 1,8 |
Näringslivet inkl.
bostäder 3,5 0,6 1,8 1,9 1,9
Offentliga 2,0 2,0 2,0 2,0 2,0 Lagerinvesteringar
. . . . . . . . . . Export 5,8 4,1 4,7 5,1 5.0
Användning 3,6 2,0 2,8 3,0 2,8
Källa: Finansdepartementet.
Bilaga 1 s. 53Tabell 3.12 Produktionen sektorvis 1988-2000 Årlig procentuell Förändring.Förädlingsvärdet sektorvis i 1988årspriser
Årlig produktivitets- Högre Högre Fler
ökninginäringslivet världs- arbets- högutb.
m- marknads- krafts-
2,7% 1,0% tillväxt utbud
Kapitalintensiv
produktion 0,9 0,2 0,3 0,7 0,6 Arbetsintensiv
produktion 2,9 1,3 1,8 2,2 2,2 Kunskapsintensiv
| produktion | 5,4 3,3 3,9 | 4,5 | 4,7 | |
| Skyddad produktion | 3,1 | 1,2 2,1 | 2,3 2,1 | |
| Summa varuproduktion 3,4 | 1,7 2,3 | 2,7 2,7 | ||
| Bostäder och energi | 1,7 0,3 | 1,2 | 1,3 | 1,2 |
| Privata tjänster | 3,4 | 1,6 2,6 | 2,7 | 2,6 |
| Näringslivet totalt | 3,2 | 1,4 2,2 | 2,4 | 2,4 |
Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.13 Arbetadetimmar sektorvis 1988-2000 Årlig procentuell förändring. Miljoner arbetstimmar
Årlig produktivitets- Högre Högre Fler ökningi näringslivet världs- arbets- högutb. å marknads- krafts- 2,7% 1,0% tillväxt utbud
Kapitalintensiv produktion 1,6 -1,6 1,9 1,4 -1,6 - - - Arbetsintensiv produktion 1,1 1,0 -1,2 -0,8 1,0 - - - Kunskapsintensiv
| produktion | 1,2 1,0 0,8 | 1,4 | 1,3 |
| Skyddad produktion | -0,5 -0,5 -0,5 | -0,3 -0,7 | |
| Summa varuproduktion -0,2 -0,2 -0,4 | 0,0 -0,3 | ||
| Bostäder och energi | -0,5 -0,1 | 0,0 0,1 -0,1 | |
| Privata tjänster | 1,1 1,0 1,2 | 1,3 1,2 | |
| Näringslivet totalt | 0,4 0,4 0,4 | 0,7 | 0,4 |
Källa: Finansdepanementet.
öka med 3,3% år jämfört med 1,8% per år i basscenariot. Vid en nas per oförändrad tillväxt för den oñentliga konsumtionen finns det utrymme for den privata konsumtionen att öka med 2,9% år jämfört med 2,1% per
per år i basscenariot. På liknande sätt medför en lägre produktivitetstillväxt på endast 1% år att BNP växer med 1,5% per år, att bruttoinvesteringar-
per
ökar med 0,8% år och att den privata konsumtionen stiger med na per 1,2% per år.
I basscenariot bedömdes att världshandeln med varor och tjänster i genomsnitt ökar med 4,8 % år under åren 1988 2000. l känslighets-
ca per kalkylen med högre världsmarknadstillväxt antas att världshandeln
en ökar med 5,8% år. För att snabbare världsmarknadstillväxt skall
per en påverka den ekonomiska tillväxten krävs att antingen produktiviteten
eller antalet arbetade timmar påverkas.
Bilaga 1 s. 54Tabell 3.14 Produktiviteten sektorvis 1988-2000 Årlig procentuell förändring. Förädlingsvärde arbetad timme
per
Årlig produktivitets- Högre Högre Fler
ökninginäringslivet världs- arbets- högutb.
j marknads- krafts-
7% 1,0% tillväxt utbud
Kapitalintensiv
produktion 2,4 1,8 2,2 2,1 2,2 Arbetsintensiv
produktion 4,0 2,2 3,0 3,0 3,2 Kunskapsintensiv
| produktion | 4,1 | 2,2 3,1 | 3,1 3,4 | |
| Skyddad produktion | 3,6 | 1,8 2,7 | 2,6 2,8 | |
| Summa varuproduktion 3,7 | 1,9 2,8 | 2,7 3,0 | ||
| Bostäderoch energi | 2,2 | 0,4 | 1,2 | 1,2 1,3 |
| Privata tjänster | 2,3 0,5 | 1,4 | 1,3 1,4 | |
| Näringslivet totalt | 2,7 | 1,0 1,8 | 1,8 2,0 |
Källa: Finansdepartementet.
Eftersom basscenariot förutsätts situation med full syssel-
motsvara en sättning kan antalet arbetade timmar inte öka. l denna känslighetskalkyl förbises vidare från eventuella positiva effekter på investeringarna och produktiviteten av en snabbare världsmarknadstillväxt. Den enda märkbara effekt som då återstår är att en högre världsmarknadstillväxt gör det möjligt för exportföretagen att avsätta sin produktion till något högre priser och därmed förbättras terms-of-trade. Den årliga exportprisökningen beräknas i känslighetsanalysen bli ca 0,3 % högre än i basscenariot.
Förutsättningen att bytesbalansen år 2000 skall uppvisa samma värde som i basscenariot medför i kombination med de högre exportprisökningarna att exporten kan öka något långsammare och importen något snabbare än i basscenariot. Tillväxten i privat konsumtion ökar därför till 2,4 % per år.
1 känslighetskalkylen med ett högre arbetskraftsutbud redovisas effekterna av att utbudet av arbetskraft under 1990-talet blir 2 procentenheter högre än i basscenariot. Tillväxten i BNP ökar till 2,4% per år, vilket bedöms medföra att tillväxten i bruttoinvesteringarna ökar med tion-
en del. Vid en oförändrad offentlig konsumtion innebär detta att den privata konsumtionen kan öka med 2,4°/0 per år.
Med hänsyn till historiska trender förutsätts i basscenariot att andelen högutbildade ökar från 13% av arbetskraften 1987 till 16% år 2000. Känslighetsanalysen med fler högutbildade utgår ifrån att andelen högutbildade istället ökar till 19°/0år 2000. Det antas i sin tur medför generell
en produktivitetseffekt som påverkar samtliga arbetstagare även de lågut-
bildade motsvarande en extra ökning av produktiviteten med 0,1 %
- per år, dvs. denna produktivitetselfekt har lagts på exogent.
De högutbildade hari utgångsläget en högre produktivitet än de lågutbildade. En ytterligare höjning av produktiviteten uppkommer därför till följd av att fler arbetstagare flyttas över till gruppen högutbildade med högre produktivitet. Tillsammans medför dessa båda produktivitetselfekter att den genomsnittliga produktiviteten i näringslivet ökar med ca 2,0 % per år jämfört med 1,8 per år i basscenariot.
Bilaga 1 s. 55En ökning av andelen högutbildade medför att tillväxten i BNP ökar från 2,2% i basscenariot till 2,3% per år. Tillväxten för bruttoinvesteringarna i näringslivet förutsätts öka något till 1,9% per år. Vid en oförändrad offentlig konsumtion medför detta att den privata konsumtionen kan öka med 2,2 % per år.
tabell 3.12 redovisas produktionen sektorvis i de olika känslighetskalkylerna. Att produktionen i den kapitalintensiva sektorn varierar mindre än i övriga sektorer när produktiviteten i näringslivet varieras beror på att produktiviteten i denna sektor förutsätts vara stabilare än i de övriga sektorerna, setabell 3.14.
En högre världsmarknadstillväxt antas varken påverka den genomsnittliga produktiviteten i näringslivet eller antalet arbetade timmar. Den enda effekt som då återstår blir därmed, enligt diskussionen ovan, att terins-oftrade förbättras och en snabbare ökning av privat konsumtion. Det medför i sin tur att den inhemska produktionen i ökad utsträckning inriktas mot hemmamarknaden och därmed gynnas de sektorer som främst producerar för hemmamarknaden, dvs. skyddad produktion, bostäder och tjänster. I denna mycket partiella känslighetsanalys missgynnas således de konkurrensutsatta industrisektorema av en snabbare världsmarknadstillväxt.
En ökning av andelen högutbildade gynnar, som man kan vänta sig, i första hand den kunskapsintensiva produktionen. De högutbildade får en långsammare löneutveckling när de blir fler och därmed ökar lönekostnadema för kunskapsintensiva företag något långsammare än i basscenariot. Dessa företag får då möjlighet att anställa fler personer och att expandera sin produktion snabbare.
3.5¶Finansiella bilden
Bilaga 1 s. 55Kopplingen till MECMOD Till den reala utvecklingen av ekonomin finns en finansiell spegelbild, som visar de finansiella flödena mellan olika delar av ekonomin. l arbetet med Långtidsutredningen 1990 har en modell kallad FIMO använts för att beräkna inkomster och utgifter för sex institutionella sektorer och en sektor motsvarar utlandetz.
som
l MECMOD beräknas bl. a. värdet av importen och exporten av varor och tjänster. I FIMO beräknas sedan ett transfereringsnetto och ett räntenetto mot utlandet och därmed erhålles en uppskattning av bytesbalansen,
är lika med det totala finansiella sparandet i landet. FIMO fördelar som därefter det totala finansiella sparandet på de sex institutionella sektorerna, dvs. staten, socialförsäkringssektom, kommunerna, icke-finansiella företag, finansiella företag resp. hushållen.
Beräkningarna av inkomster och utgifter för resp. sektor görs på en disaggregerad nivå, eftersom FIMO har en detaljerad databas över olika typer av inkomst- och utgiftsvariabler. Variablerna skrivs fram med hjälp
2l bilaga l till Långtidsav trender kopplade till variabler som hämtas från den reala modellen utredningen 1987, Me- MECMOD. De finansiella kalkylema genomförs därför efter de reala toder, modeller och be-
räkningar", finns en dekalkylema. I några fall, ex. pensioner, beräknas variablema i FIMO
taljerad redovisning av genom en kombination av trender från MECMOD och exogena prognoser. FIMO.
Bilaga 1 s. 56De variabler som hämtas över från den reala modellen är bl. a.: 0 lönesummor för olika sektorer O bruttodriftsöverskott för olika sektorer 0 bruttoinvesteringar i olika sektorer 0 olika typer av konsumtion i fasta och löpande priser 0 BNP 0 prisindexar
Den finansiella modellen är egentligen knuten till den reala modellen KOSMOS, som har använts för prognoser fram till 1995. Det första steget i de finansiella kalkylema innebär därför att man förlänger de reala beräkningarna i KOSMOS fram till år 2000 på ett sådant sätt att man återskapar resultaten från tidigare beräkningar i MECMOD. De finansiella beräkningarna till år 2000 utgår därför från den s. modellkalkylen som sträcker sig fram till 1995 och som beräknats med hjälp av KOSMOS.
Finansiellt sparande En av utgångspunktema för de finansiella beräkningarna är att skattetrycket, dvs. skatter och avgifter i procent av BNP, skall förbli ungefär 56%, som är den beräknade nivån för 1990. Detta antagande medför i kombination med den beräknade utgiftsutvecklingen att den offentliga sektorns finansiella sparande i genomsnitt beräknas bli ca 3,5% av BNP under 1990-talet, se tabell l
Den i långtidsutredningen förutsatta ökningen av hushållens sparande medför att hushållssektoms finansiella sparande år 2000 beräknas bli drygt 0,5 % av BNP. Företagssektom uppvisar finansiella underskott under hela l990-ta1et. Två viktiga förklaringar till de bestående underskotten är företagens räntekostnader för investeringar i Sverige och för deras utländska direktinvesteringar.
Den långa inhemska räntan räntan på femåriga statsobligationer har antagits ligga på en nivå kring 13- 14% åren 1990- 1991 för att därefter sjunka till 8,5% år 1993, vilket är i paritet med den antagna utländska räntenivån. År 1993 är realräntan knappt 5%. Den antas sedan successivt minska till 3% år 2000, vilket är lika med den antagna internationella realräntan.
Tabell 3.15 Finansiellt sparande Procentuell andelav BNP i löpande priser
1990 1995 2000 1990-
| Offentlig sektor | 3,7 | 3,1 | 5,2 | 3,6 |
| Hushåll | 1,0 - | 0,0 | 0,7 | 0,1 |
| Företag | 5,9 - | -4,7 | -4,4 | -4,4 |
| Bytesbalans | 3,1 - | 1,6 - | 1,5 | -0,7 |
Källa: Finansdepartementet.
Bilaga 1 s. 57Ofentlig sektor Enligt tabell 3.15 beräknas den offentliga sektorns finansiella sparande förbättras till drygt 5% av BNP år 2000. Bakom denna siffra finns dock en kraftig förbättring av statens finansiella sparande och en försämring av socialförsäkringssektoms och kommunernas finansiella sparande, setabellerna 3.16-3.18.
Staten beräknas 1990 få ett finansiellt sparande på lite drygt 1°/o av BNP. Under 1990-talet kommer staten in i en självförstärkande process med stabila finansiella överskott som gör det möjligt att amortera på statsskulden, vilket i sin tur minskar räntekostnadema under senare år. Antagandet att realräntan successivt minskar till 3°/0 år 2000 förstärker den förmånliga utvecklingen.
Tabell 3.16 Statensinkomster och utgifter
| Procentuell andel av BNP löpande i | priser 1990 | 1995 | 2000 |
| Inkomster | 34,1 | 32,2 | 32,0 |
| Skatter | 26,2 | 24,8 | 25,1 |
| Socialförsäkringsavgifter | 4,4 | 4,6 | 4,6 |
| Räntor | 1,5 | 0,9 | 0,7 |
| Ovriga inkomster | 2,0 | 1,9 | 1,7 |
| Utgifter | 33,0 | 30,0 | 26,3 |
| Transfereringar till hushåll | 8,6 | 8,5 | 7,8 |
| Folkpension | 4,5 | 4,0 | 3,4 |
| Räntor | 4,5 | 2,6 | 0,8 |
| Ovriga transfereringar | 1 1,8 | 11,1 | 10,5 |
| Konsumtion | 7,3 | 6,9 | 6,4 |
| Investeringar | 0,9 | 0,8 | 0,8 |
| Finansiellt sparande | 1,1 | 2,2 | 5,8 |
Enligt modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.17 Socialförsäkringssektornsinkomster och utgifter Procentuell andelav BNP i löpande priser
| 1990 | 1995 | 2000 | |
| Inkomster | 16,5 | 15,5 | 14,5 |
| Avgifter | 10,3 | 10,4 | 10,4 |
| Bidrag från staten | 2,5 | 2,5 | 2,3 |
| Räntor m. m. | 3,2 | 2,5 | 1,7 |
| Skatter | 0,4 | 0,1 | 0,1 |
| Utgifter | 12,9 | 13,5 | 13,3 |
| Transfereringar till hushåll | 10,4 | 11,1 | 11,1 |
| ATP | 5,8 | 6,3 | 6,3 |
| Övriga transfereringar | 2,1 | 2,0 | 1,9 |
| Konsumtion | 0,4 | 0,4 | 0,3 |
| Finansiellt sparande | 3,6 | 2,1 | 1,2 |
Enligt modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet.
Bilaga 1 s. 58Tabell 3.18 Kommunernasinkomsteroch utgifter Procentuell andelav BNP i löpande priser
| 1990 | 1995 | 2000 | |
| Inkomster | 24,9 | 25,8 | 25,3 |
| Skatter | 15,2 | 16,2 | 16,1 |
Bidragfrån statenoch
| socialförsäkringssektorn | 6,2 | 6,2 | 5,9 |
| Övriga inkomster | 3,4 | 3,4 | 3,3 |
| Utgifter | 25,8 | 26,9 | 27,1 |
| lfransfereringar till hushåll | 1,7 | 1,6 | 1,4 |
| vriga transfereringar | 2,5 | 2,3 | 2,3 |
| Konsumtion | 19,7 | 21,1 | 21,5 |
| Investeringar | 2,0 | 1,9 | 1,8 |
| Finansiellt sparande | 1,0 - | 1,1 - | 1,8 - |
a Enligt modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.19 Icke-finansiella företags inkomster ochutgifter Procentuell andelav BNP i löpande priser
1990 1995 2000 Inkomster 16,0 16,8 18,4
Offentliga transfereringar
| inkl. subventioner | 5,4 | 4,7 | 4,5 |
| Ovrigt | 15,5 | 16,4 | 17,9 |
| Subventioner | 4,9 - | 4,3 - | -4,1 |
| Utgifter | 27,6 | 26,8 | 26,7 |
| Räntor | 7,0 | 7,5 | 5,4 |
| Skatt | 1,9 | 2,5 | 3,2 |
| Investeringar | 13,8 | 11,7 | 12,1 |
| Ovrigt | 4,9 | 5,1 | 6,0 |
| Finansiellt sparande | -11,7 | 10,0 | -8,3 |
aEnligt modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet.
Socialförsäkringssektorns finansiella sparande beräknas minska från 3,6% av BNP år 1990 till 1,2% år 2000 främst till följd av lägre ränteinkomster. En lägre räntenivå missgynnar socialförsäkringssektorn, som har stora finansiella förmögenter.
Även kommunernas finansiella sparande beräknas minska från 1,0°/o
av BNP år 1990 till 1,8°/oår 2000. Det förklaras främst av den förutsatta
-ökningen av offentlig konsumtion. Det är knappast troligt att kommunerna under en lång följd av år kan ha ett gradvis ökande underskott. Den i tabell 3.18 redovisade utvecklingen visar därför på behovet av utgiftsnedskärningar eller inkomstförstärkningar för kommunerna.
Företag Underskotten i de icke-finansiella företagens samlade finansiella sparande beräknas minska som andel av BNP under 1990-talet, se tabell 3.19. De viktigaste förklaringarna till denna utveckling är antagandet om en lägre
Bilaga 1 s. 59realränta, den beräknade investeringsutvecklingen som medför att företagens utgifter för investeringar år 2000 utgör en lägre andel av BNP än år 1990 samt att deras inkomster beräknas öka från 16% av BNP 1990 till drygt 18% år 2000.
Samtidigt minskar överskotten i de finansiella företagens samlade sparande. Det förklaras främst av den lägre räntenivån, eftersom de finansiel-
företagen har stora finansiella förmögenheter.
Hushåll Hushållens finansiella sparande beräknas öka från 1,0 % av BNP år 1990
till 0,7 °/oår 2000. l samband med diskussionen om den privata konsumtionens utveckling diskuterades hushållssparandet.
En av utgångspunkterna för de finansiella beräkningarna är att skattetrycket skall förbli ungefär oförändrat. Det hindrar dock inte att hushållens utgifter för inkomstskatter enligt beräkningarna sjunker från knappt 22 °/oav BNP år 1990 till 20% år 2000.
Bytesbalansen Bytesbalansen förbättras enligt beräkningarna från -3,1°/0 av BNP år 1990 till 1,5% år 2000. Den viktigaste förklaringen är att exporten av varor och tjänster beräknas öka betydligt snabbare än importen och därmed förbättras varu- och tjänstebalansen. Men även räntenettot ger ett bidrag till förbättringen.
Tabell 3.20 Finansiella företagsinkomsteroch utgifter Procentuell andel av BNP i löpande priser
| 1990 | 1995 | 2000 | |
| Inkomster | 30,4 | 21,8 | 17,3 |
| Räntor | 26,5 | 17,9 | 13,3 |
| Ovrigt | 3,9 | 3,9 | 3,9 |
| Utgifter | 24,6 | 16,5 | 13,4 |
| Räntor | 18,7 | 10,6 | 7,8 |
| Skatter | 0,5 | 0,7 | 0,3 |
| investeringar | 0,7 | 0,6 | 0,6 |
| Ovrigt | 4,8 | 4,7 | 4,7 |
| Finansiellt sparande | 5,8 | 5,3 | 3,9 |
3 Enligt modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet.
Bilaga 1 s. 60Tabell 3.21 Hushållens inkomster ochutgifter Procentuell andelav BNP i löpande priser
| 1990 | 1995 | 2000 | |
| Inkomster | 104,0 | 101,0 | 98,0 |
| Löner | 60,4 | 59,9 | 59,8 |
| Kollektiva avgifter | 16,5 | 17,0 | 16,9 |
| Offentliga transfereringar | 20,7 | 21,3 | 20,3 |
| Räntor | 5,6 | 3,9 | 2,7 |
| Övrigt | 17,2 | 16,0 | 15,2 |
| Utgifter | 105,0 | 101,0 | 97,3 |
| Skatter | 21,8 | 20,1 | 20,0 |
| Räntor | 8,8 | 6,5 | 5,1 |
| Konsumtion | 52,1 | 52,2 | 50,5 |
| Investeringar | 2,6 | 2,4 | 2,0 |
| Övrigt | 19,7 | 19,8 | 19,7 |
| Finansiellt sparande | 1,0 - | 0,0 | 0,7 |
| Disponibel inkomst | 51,3 | 52,4 | 51,5 |
° Enligt modellkalkylen i kapitel 9 i Långtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet. Tabell 3.22 Bytesbalans
| Procentuell andel av BNP löpande i | priser 1990 | 1995 | 2000 |
| lnllöde | 35,2 | 37,0 | 42,9 |
| Expon av varor och tjänster | 31,5 | 33,8 | 39,9 |
| Transfereringar | 1,8 | 1,7 | 1,6 |
| Räntor m. m. | 2,0 | 1,5 | 1,3 |
| Utflöde | 38,3 | 38,5 | 41,4 |
| Import av varor och tjänster | 30,9 | 31,8 | 36,1 |
| Transfereringar | 2,9 | 2,8 | 2,8 |
| Räntor m. m. | 4,5 | 3,9 | 2,5 |
| Bytesbalans | 3,1 - | 1,6 - | 1,5 |
| Varu- och tjänstebalans | 0,6 | 2,0 | 3,9 |
| Transfereringsnetto | 1,2 - | 1,2 - | 1,2 - |
| Räntenetto | -2,5 | 2,4 | -1,1 |
- Enligt modellkalkylen i kapitel 9 i Lángtidsutredningen 1990. Källa: Finansdepartementet.
Bilaga 1 s. 616l
4 Simuleringar med MAMMA-modellen
Bilaga 1 s. 614.1 Introduktion och översikt Syftet med den här uppsatsen är först och främst att ge en fylligare beskrivning av några av de simuleringar som Långtidsutredningen har haft tillgång till. Hur de har påverkat utredningens bedömningar och resonemang framgår av huvudrapporten. Ett sekundärt syfte är att genom ett antal simuleringar belysa MAMMA-modellens mekanismer och på så sätt vara ett komplement till den mer tekniska modelldokumentationen i appendix
Avsnitt l "Scenariosimulering 1990-2025, finanspolitiska strategier under l990-talet illustrerar möjligheterna att kalibrera modellen så att den kan användas för att generera rimliga scenarios för makrovariabler som produktion, investeringar, konsumtion och sparande. I avsnittets senare del tjänar scenariot som utgångspunkt för att studera effekterna av olika ñnanspolitiska strategier under l990-talet.
Avsnitt 2 Omvärldsefterfrågam utbudsstömingar, lönebildning och ekonomisk politik försöker belysa etfektema av dels minskad efterfrågan från omvärlden, dels sänkt produktivitet t.ex. i form av höjda oljepriset under förutsättningen att det finns inslag av imperfekt konkurrens på arbetsmarknaden. I avsnittets senare del diskuteras elfektema av olika ekonomisk-politiska strategier för att lindra de negativa effekterna av sådana störningar.
Avsnitt 3 Arbetsmarknadens funktionssätt innehåller en summarisk diskussion om betydelsen av en återhållsam och förtroendeskapande strategi från fackforeningarnas sida.
Avsnitt 4 Skattereformen" redovisar simuleringar av tänkbara effekter av skattereformen. Intresset fokuseras främst till ekonomins anpassning över tiden och eñektema på inkomstfördelningen mellan generationer.
Avsnitt 5 "Bytesbalans och välfärd kontrasterar ett välfárdsorienterat perspektiv på ekonomisk politik mot den traditionella styrningen mot intermediära mål typ bytesbalansen.
För att kunna lösa modellen numeriskt krävs värden på ett antal parametrar. Valet av dessa redovisas i appendix till detta kapitel och diskuteras närmare i den tekniska modelldokumentationen i appendix 3 "MAMMA
a documentation for the medium term survey 1990. -
4.2¶Scenariosimulering 1990-2025, ñnanspolitiska
Bilaga 1 s. 62strategier under 1990-talet
1 detta avsnitt redovisas ett modellgenererat scenario för perioden 1990- 2025 på basis av en tänkbar utveckling för arbetsutbud, skatter och olfentliga utgifter. Detta scenario tas som utgångspunkt för att studera elfekterna av olika ñnanspolitiska strategier under 1990-talet. En något modifierad variant av denna simulering redovisas i huvudrapportens avsnitt 8.5. Intresset fokuseras till konsumtion, sparande och inkomstfördelningen mellan generationer. Simuleringama är genomförda med en MAMMAversion där inhemska och utländska varor är identiska och arbetsutbudet exogent.
Scenariosimulering
Utgångspunkten för scenariobeskrivningen är en rad antaganden som har vuxit fram i ett samspel mellan Konjunkturinstitutets modeller MAMMA, MECMOD, ISMOD och fristående bedömningar. De överensstämmer i stora drag med bedömningama i huvudrapporten. Den intresserade hänvisas dit för en diskussion om antagandena.
Näringslivets produktivitet antas öka med 2% per år till följd av teknisk utveckling. Arbetsutbudets ökningstakt i procent framgår av tabell 4.1.
Diagram 4.1 Offentlig konsumtion och transfereringar Procentuell andelav BNP
CD m I l I T I I
. /. LD / V3 /
- / r / V /
/
. /
§2-
/ m /
/ O / EV / U Z
" - / xå-z / ,
/ -
to:
NI
,
1 s -
l 1 1 1 1 1
1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 20 "75
period
Offentlig konsumtion
Transfereringar
Tabell 4.1 Ökning arbetsutbudet
av Årlig procentuellökning
1989-1990 1991-1995 1996-2000 2001-2005 2006-2015 2016-2025 Perssonoch Svensson 1987 genomför liknan- 0.9 0.6 0.7 -0.l -0.3 -0.2 de simuleringar.
Bilaga 1 s. 63Diagram 4.2 Investeringar Procentuell andel avBNP
.- r r r r r 1
1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025
period
Investeringar
Den offentliga konsumtionen och transfereringama redovisas i diagram 4.1 som andel av BNP. Den huvudsakliga drivkraften bakom utvecklingen av såväl arbetskraftsutbudet som de offentliga utgifterna är demografrn. Skattetrycket, mätt som andel av BNP, antas sjunka från 56 % 1990 till
ca 54% år 2000 och därefter vara oförändrat. Följaktligen kommer de olfentliga utgifterna exkl räntor att understiga inkomsterna fram till år 2005: initialt med motsvarande 4% av BNP
På grundval av dessa förutsättningar och en uppsättning parametervärden som redovisas i appendix genererar modellen banor för såväl försörjningsbalansens komponenter som kapital- och förrnögenhetsstockar.
Investeringarna beror i modellen på förväntad framtida avkastning och kännetecknas dessutom av en viss trögrörlighet pga. anpassningskostnader. Ökningen i arbetsutbudet under 1990-talet driver fram investering-
en våg under simuleringsperiodens början. Detta illustreras i diagram 4.2 som visar investeringsandelen BNP. Eftersom arbetsutbudet förväntas
av minska efter år 2000 börjar investeringsandelen att sjunka från knappt 21% i mitten av 1990-talet till under 20% strax efter år 2000.
Elfektema på det offentliga finansiella sparsaldot och bytesbalansen framgår av diagram 4.3. Det offentliga sparsaldot sjunker monotont från dagens 4% av BNP. Det är värt att notera att år 2005 är sparsaldot 2
av BNP samtidigt som summan av offentlig konsumtion och transfereringar är ungefär lika med skatteinkomstema. Skillnaden avkastningen
utgörs av på den offentliga förmögenhet som har ackumulerats under 1990-talet.
Trots det stora offentliga sparandet är bytesbalansen negativ i simule-
2Förutsatt att förändringsperiodens början. Detta beror dels på de stora investeringarna, dels ringarna övrigai offentlipå på lågt i gainkomster och deof-
ett sparande hushâllsektom. Det låga hushållsparandet förkla-
fentliga investeringarna ras bl. a. av att hushållen väljer att konsumera relativt mycket eftersom balanserar varandra.
Bilaga 1 s. 64Diagram 4.3 Oñentligt finansiellt sparandeoch bytesbalans Procentuell andelav BNP
v
m e
4 V.
W990 W995 2000 2005 20W. 20l5 2020 2025
period
Offentligt finansiellt sparande
Bytesbalans
man förväntar sig högre nettoinkomster i framtiden i form av lägre skattetryck och högre medelarbetstid. Ett förbättrat hushållsparande och en nedgång i investeringsandelen leder till en successivt Förbättrad bytesbalans under 1990-talet. Efter år 2005 försämras bytesbalansen kraftigt till följd av det allt lägre sparsaldot i den offentliga sektorn.
Finanspolitisk strategi lägre .skaltetryck I denna simulering studeras effekterna av att hålla nere det offentliga sparsaldot genom att sänka skattetrycket. Skatterna ändras år från år såatt det finansiella sparsaldot är noll under de närmaste 15 åren. I övrigt är Förutsättningarna desamma som i sccnariosimuleringcn.
Resultatet är att konsumenterna under 1990-talet väljer att konsumera en del av de ökade nettoinkomsterna medan återstoden sparas för att jämna ut konsumtionsbanan över tiden. Av tabell 4.2 framgår det att den privata konsumtionen under 1990-talet är i genomsnitt l.9°/0 högre än i scenariot. Tillsammans med det lägre offentliga sparandet leder detta till en bytesbalansförsämring motsvarande 1.4 procentenheter av BNP. Eftersom utlandsskulden år 2000 är högre än i referensfallet blir nationalförmögenheten det framtida konsumtionsutrymmet 0.5 procent lägre. Sålunda, den initiala sänkningen av skattetrycket tenderar att försämra ekonomins totala sparande och därmed att omfördela från framtida till samtida generationer.
Finanspolirisk strategi II: högre ojentlig konsumtion I den andra simuleringen studeras effekterna av att den offentliga konsumtionen inte kan hållas nere under de närmaste 15 åren, medan skattetryc-
Bilaga 1 s. 65Tabell 4.2 Simuleringsresultatvid finanspolitisk strategi ochI Procentuell skillnad mot scenariot år 2000
Genomsnittlig konsumtion
1990 2000: Bytesbalans/ National-
- Simulering Privat Offentlig Total BNP förmögenhet
Lägre skatt 1.9 0.0 1.2 l.4 -0.5
- Högreoffentlig konsumtion 0.0 7.9 2.8 -2.2 l.l
- 3 Procentenheter.
ket är detsamma som i scenariot. För jämförelsens skull antas att den offentliga konsumtionen ökar precis så mycket att det offentliga sparsaldot blir noll under de närmaste 15 åren. Det innebär att den offentliga konsumtionen under l990-talet är i genomsnitt 7.9% högre än i scenariosimuleringen.
Konsumenternas inkomster är desamma som i referensfallet. Dessutom antar att nivån på den offentliga konsumtionen har någon direkt påverkan på det privata konsumtionsvalet, vilket kan ses som en grov approximation gjord i syfte att förenkla analysen. Till skillnad från simuleringen med lägre skatter sker därför inget ökat sparande hos hushållen, utan hela ökningen i offentlig konsumtion slår ut i en försämrad bytesbalans - 2.2 procentenheter av BNP enligt tabell 4.2. Den negativa effekten på framtida generationers konsumtionsmöjligheter är därför starkare l.l % lägre än i scenariosimuleringen.
4.3¶Omvärldsefterfrågan, utbudsstömingar, lönebild-
Bilaga 1 s. 65ning och ekonomisk politik
Detta avsnitt försöker belysa effektema av en lägre omvärldsefterfrågan eller utbudsstörning under förutsättning att arbetsmarknaden har inslag av imperfekt konkurrens l avsnittets senare del studeras möjligheterna att använda ekonomisk politik i en sådan situation. Analysen grundas på simuleringar med en MAMMA-version med endogena terms-of-trade och en monopolfackförening.
Utgångspunkter Ett negativt skift i omvärldsefterfrågan på svenska produkter eller i produktiviteten ger upphov till en tendens till lägre efterfrågan på arbetskraft. I en ekonomi med en klassisk enligt nationalekonomisk terminologi arbetsmarknad skulle denna tendens till följd att lönenivån sjunker så att sysselsättningen upprätthålls. I simuleringama i detta avsnitt ska vi 3Bruno och Sachs1985 istället monopolfackförening på arbetsmarknaden försvårar genomför närbesläktade
anta att en simuleringar i modell
en anpassningen av lönenivån. med likartad struktur.
5- 10-0788
Bilaga 1 s. 66Tabell 4.3 Simuleringsresultat vid lägrevärldsmarknadsefterfrágan Procentuell skillnad gentemotreferensfallet år Terms Export lön Syssel- Kapital- Nationalof sättning stock förmögentrade het
O -0.7 -0.2 0.0 -1.4 O -l.8 5 -0.5 -0.7 -0.1 -l.5 -0.7 -l.8 10 -0.4 -0.9 -O.l -l.6 -0.9 -l.8 ° År 0 är den första simuleringsperioden.
Tabell 4.4 Simuleringsresultat vid lägreproduktivitet Procentuell skillnad gentemotreferensfallet år Terms Export lön Syssel- Kapital- National-
| of trade | sättning stock förmögen- | het | ||||
| 0 | 1.0 | -2.3 | 0.0 -2.1 | 0 | -2.8 | |
| 5 | |.5 | -3.6 | -O.2 | -2.3 | -l.6 | -2.8 |
| 10 | 1.7 | -4.l | -O.2 | -2.5 | -2.2 | -2.8 |
Fackföreningen antas ha som mål att maximera sina medlemmars livsinkomster. På grund av sin monopolställning på arbetsmarknaden kan den ensidigt bestämma lönerna. Detta sker på grundval av en avvägning mellan högre lön och arbetslöshet. I det referensfall som används i detta avsnitt befinner sig ekonomin i en långsiktig jämvikt med 2 °/oarbetslöshet till följd av fackföreningens lönekrav vi bortser här från friktionsarbetslöshet.
Lägre världmarknadsefterfrågan Denna simulering går ut på att studera effekterna av en minskad utländsk efterfrågan på svenska produkter. Således har nivån på det utländska efterfrågetrycket sänkts med 2 procent jämfört med referensfallet. Däremot är den underliggande tillväxttakten oförändrad. Detta kan tänkas illustrera en smakförskjutning. Resultaten sammanfattas i tabell 4.3.
Den lägre omvärldsefterfrågan skiftar efterfrågekurvan för svenska varor inåt vilket tenderar att driva ner terms-of-trade -0.7 i år Ojämfört med referensfallet. Eftersom fackföreningen motverkar en anpasssning av lönenivån oförändrad i år O stiger produktreallönen, med en sysselsättningsminskning som följd. Det senare leder till lägre hushållsinkomster vilket ytterligare skiftar efterfrågekurvan för svenska varor.
Kapitalstocken och i något mindre utsträckning sysselsättningen anpassasnedåt över tiden, dvs. utbudskurvan för svenska varor skiftar successivt inåt vilket delvis motverkar fallet i terms-of-trade. År 10 är sysselsättningen l.6% lägre än i referensfallet, kapitalstocken 0.9°/0 lägre och nationalförmögenheten framtida generationers konsumtionsmöjlighet 1,8% lägre.
Bilaga 1 s. 67Lägre produktivitet I detta avsnitt redovisas en simulering där nivån på produktiviteten har sänkts med 2procent jämfört med referensfallet. Däremot är den underliggande tillväxttakten i produktiviteten oförändrad. Detta kan ex. ses som en illustration av en oljeprishöjning. Simuleringsresultaten sammanfattas i tabell 4.4.
Sänkningen av produktiviteten tenderar att höja arbetskraftskostnaden per producerad enhet, vilket driver ner efterfrågan på arbetskraft. På samma sätt som i den föregående simuleringen motverkar fackföreningen en anpassning av lönenivån. Skillnaden mot den tidigare simuleringen är att sänkningen i produktiviteten leder till att även utbudskurvan skiftar år
Sluteffekten är att terms of trade är 1% högre år O än i referensfallet, exporten 2.3% lägre och sysselsättningen 2.1 % lägre. Liksom i den förra simuleringen leder anpassningen över tiden till att utbudskurvan förskjuts ytterligare. År 10 är kapitalstocken 2.2 % och sysselsättningen 2.5% lägre, men terms of trade 1.7% högre än i referensfallet.
Ekonomisk politik Dessa negativa effekter på såväl sysselsättning som nationalförrnögenhet gör det intressant att fråga sig hur olika typer av ekonomisk politik kan påverka situationen.
De två fallen med lägre omvärldsefterfrågan respektive lägre produktivitet är egentligen snarlika. Bägge resulterar nämligen i att en viss given faktorinsats ger lägre avkastning i termer av utländska varor än i referensfallet. Därmed är det klart att ekonomisk politik av traditionellt slag har samma typ av effekt i bägge fallen. l själva verket gäller detta varje situation med undersysselsättning i denna modell, ex. även referensfallet ovan. Att simuleringama nedan sker med utgångspunkt från fallet med lägre produktivitet ska därför bara ses som ett försök att vara illustrativ.
Tabell 4.5 Simuleringsresultatvid ekonomisk politik Procentuell skillnad gentemot fallet utan ekonomisk politik
Genom-
snittlig Fall Terms Export Lön Syssel- total National
of sättning konsumtion förmögen-
trade fro m år 0 het Efterfrågestimulans
| år 0 1 l -2.6 | 0.1 | 2.1 | - | - |
| 5 05 -l.2 | 0.1 | l.1 2.7 | -0.3 | |
| 25 0 0 | 0.0 0.0 -01 | l.1 | -0.7 |
Utbudsstimulans
| -0.4 | O9 | 1.4 - | 2.1 - | - |
| 5 -0.6 | 14 | 1.3 - | 2.4 0.9 | 1.3 |
| 25 -O.7 | 18 | 1.3 | 2.6 1.3 | 1.2 |
-
Bilaga 1 s. 68De två simuleringarna nedan syftar till att studera efterfrågeökande respektive utbudsökande politik. Bägge är konstruerade så att de återställer sysselsättningen år 0 till referensfallets nivå. Simuleringsresultaten sammanfattas i tabell 4.5 som skillnaden gentemot fallet med lägre produktivitet utan ekonomisk-politiska åtgärder.
Den e/ierfrâgeökande politiken innebär att staten ökar sin Förbrukning och underbalanserar budgeten. Detta driver upp terms of trade l.l°/0 högre år 0 än i fallet utan ekonomisk politik eftersom efterfrågan på svenska produkter ökar. En sidoelTekt av detta är att fallet i exporten blir
markant 2.6% lägre i år 0. men sysselsättningen återställs till refensmer fallets nivå eftersom produktreallönen sjunker.
De ökade skatteinkomster och lägre transfereringar arbetslöshetsunderstöd som blir resultatet av den ökade sysselsättningen är långt ifrån tillräckliga för att balansera utgiftsökningen. l längden blir det därför nödvändigt att strama de offentliga finanserna. Vare sig detta sker med hjälp sänkta offentliga utgifter vilket är fallet i simuleringen eller
av skattehöjningar leder detta till lägre sysselsättning och lägre konsumtionsmöjligheter för framtida generationer. Det senare illustreras i tabell 4.5 av att den totala privata + offentliga konsumtionen under perioden år 0- 5 är i genomsnitt 2.7°/0 högre än i fallet utan ekonomisk politik, vilket leder till att från och med år 5 och framåt kan ekonomin konsumera i genomsnitt O.3% mindre än i fallet utan ekonomisk politik nationalförmögenheten är O.3% lägre. I år 25 är den positiva effekten på sysselsättningen mer än upphävd O.1% lägre än i fallet utan ekonomisk politik. Sammanfatt-
expansiv finanspolitik kan på kort sikt återställa sysselsättningsvis, en ningen, men det sker till priset av framtida generationers sysselsättning och konsumtionsmöjligheter.
Den så kallade labila/sökande politiken innebär närmast en slags åtstramning genom att staten väljer att finansera en mindre andel av arbetslöshetskassornas utgifter. Detta leder till att fackföreningen lägger större vikt vid sysselsättningsmålet än tidigare. Den avgörande skillnaden jämfört med den efterfrågestimulerande politiken är att åtgärden sänker lönen 1.4°/0 lägre år O än i fallet utan ekonomisk politik. Detta gör det lönsamt att öka sysselsättningen och utbudet av varor. Därmed tenderar terms of trade att falla O.4°/0 lägre år 0 än i fallet utan ekonomisk politik, vilket stimulerar exporten. Två saker är värda att notera: för det första kan den högre sysselsättningen upprätthållas över tiden 2.6% högre år 25 än i fallet utan ekonomisk politik, för det andra kan både nu- och framtida generationer öka sin konsumtion. Det senare illustreras i tabell 4.5 av att den genomsnittliga totala konsumtionen mellan år 0 och 5 är O.9°/0 högre än i fallet med ekonomisk politik, medan nationalförmögenheten år 5 1.3% högre.
Perssonoch Svensson 4.4 Arbetsmarknadens funktionssätt 1987 genomför likartade simuleringar och dis- Detta avsnitt ägnas åt att diskutera sambandet mellan arbetsmarknadens kuterar hur ekonomisk funktionsätt, investeringar och sysselsättning Avsnittet bygger på en politik kan påverkasituationen. jämförelse av resultaten från två olika versioner av MAMMA med imper-
Bilaga 1 s. 69Tabell 4.6 Simuleringsresultat vid aggresivarefacklig lönepolitik Procentuell skillnad gentemot referensfallet efter 10 år Lön Sysselsättning Nationalförmögenhet 2.2 -9.2 -8.7
fekt konkurrens på arbetsmarknaden. Detta angreppsätt möjliggöra en jämförelse mellan två schabloniserade ekonomier. Den ena kännetecknas av långsiktiga och goda relationer mellan fackförening och arbetsgivare bindande kontrakt, den andra dess raka motsats icke bindande kontrakt. Analysen nedan tolkar detta i termer av "Konsekvent återhållsam facklig lönepolitik respektive Aggressivare facklig lönepolitik.
Konsekvent återhållsam facklig lönepolitik Utgångspunkten är att det finns en monopolfackförening som har som mål att maximera sina medlemmars livsinkomster ett nuvärde av framtida löne- och och transfereringsinkomster. Till skillnad från flertalet modeller av fackföreningsbeteende innebär det att fackföreningen bryr sig om såväl samtida somframtida inkomstmöjligheter. I kraft av sin monopolställning väljer fackföreningen en lönepolitik för att uppnå detta mål. Härvid tar den hänsyn till företagens beteende, dvs. att förväntade höga framtida löner inverkar negativt på investeringar och sysselsättning.
I princip har fackföreningen incitament att förannonsera en återhållsam lönepolitik, invänta investeringarna som därvid följer och sedan revidera lönepolitiken i riktning mot en aggressivare hållning. Orsaken är att när väl investeringarna har skett så är dessa i viss utsträckning irreversibla och med given kapitalstock är arbetskraftsefterfrâgan relativt okänslig för lönehöjningar. Ett annat sätt att uttrycka samma sak är att notera att den kortsiktiga efterfrågekurvan för arbetskraft lutar mer än den långsiktiga eftersom den senare tar hänsyn till om det faktiskt är lönsamt att investera i en kapitalstock eller
I vårt referensfall i detta avsnitt antas ekonomin befinna sig i ett långsiktigt jämviktstillstånd, där fackföreningen för en konsekvent återhållsam lönepolitik som investerarna har förtroende för. Detta kan liknas vid en situation där fackföreningen gör en bindande utfästelse om framtida löner. Till följd av fackföreningens lönekrav är arbetslösheten ca 2 procent vi bortser från friktionsarbetslöshet.
Aggressivare facklig lönepolitik Den andra simuleringen syftar till att studera innebörden av en aggressivare lönepolitik från fackföreningen. Simuleringen genomförs med en MAM- MA-version som karaktäriseras av att fackföreningen exploaterar den givna kapitalstocken i varje period i syfte att driva upp lönerna. Eftersom investerarna är medvetna om fackföreningens mål och begränsningar kommer de att genomskåda detta beteende och fackföreningens utfástelser
Bilaga 1 s. 70om låga framtida löner får ingen trovärdighet. Detta kan liknas vid
en
situation där det inte finns någon möjlighet att göra en bindande utfästelse
om framtida löner. Följaktligen tenderar investeringarna och därmed den
framtida kapitalstocken att bli lägre än i referensfallet. Detta är liktydigt
med att investeringarna sker utomlands istället for i Sverige. Resultaten
vid en 10-årshorisont sammanfattas i tabell 4.6.
Enligt tabell 4.6 innebär en aggressivare lönepolitik från fackföreningens
sida att lönerna är drygt 2°/ohögre medan sysselsättningen och nationalför-
mögenheten är ungefär 9% lägre efter 10 år. I detta dramatiska exempel
leder alltså en aggressivare lönepolitik från fackforeningamas sida till att
arbetslösheten drivs upp till ll procent inom 10 år dvs. till den nivå som
gällt i stora delar av Västeuropa under l980-talet.
4.5¶Skattereformen
Bilaga 1 s. 70Syftet med detta avsnitt är att belysa vissa tänkbara effekter av skatterefor-
men. Detta sker med hjälp av simuleringar med en MAMMA-version där
inhemska och utländska varor är identiska och arbetsutbudet är endo-
gent.5
Utgångspunkt
I simuleringen sänks marginalskatten på arbetsinkomster från 50% 1989
till 45% 1990 och 35% 1991. Reformen finansieras huvudsakligen genom
höjda skatter på konsumtion och kapitalinkomster. Den indirekta skatten
konsumtionsskatten höjs från 22% 1989 till 24% 1990 och 26% 1991.
Den verkliga omläggningen av kapitalinkomstbeskattningen är mycket
komplicerad och approximeras i modellen av att kapitalinkomstskattesatsen höjs från 20% till 25 % 1990.
Nivån på offentlig konsumtion hämtas från en referenssimulering med
oförändrade skattesatser, medan de olfentliga transfereringama beräknas
endogent för att upprätthålla balans i den offentliga budgeten. Det senare
innebär att nettot av skattereformen antas balanseras genom klumpsummeskatter/-transfereringar.
5Simuleringama dettai Långsiktiga efekter skattereformen
av avsnitt byggerpå Söderlind 1990. Liknande si- Detta avsnitt redovisar de långsiktiga effekterna skattereformen, dvs.
av muleringar presenterasi
efter att anpasssningen til en ny långsiktig jämvikt har skett. Auerbach och Kotlikoff l987. Den första studi- Skattereformen viktigaste mekanismer är att en avdet svenskaskatte- i öka värdet hushållens arbetskraftstillgång att den
av genom genomsystemetinom ramen för
snittliga skatten på arbetsinkomster sjunker en liknande modell är Andersson och Norrman göra fritid dyrare mätt termer av konsumtion på marginalen genom l987. Auberbach och säkningen marginalskatten arbetsinkomster överstiger höj-
att av på Kotlikoff har på uppdrag
Finansdepartementet ningen av skatten på konsumtion av genomfört ett antal simu- iii sänka priset på konsumtion och fritid idag mätt i termer av konsumleringar, somredovisas
tion och fritid i framtiden genom att nettoavkastningen på sparande påannanplats dennai bilaga. kapitalinkomster generellt sänks.
Bilaga 1 s. 71Den första mekanismen är en förmögenhetseifekt inkomstelfekt som leder till att såväl konsumtion som fritid och sparande tenderar att öka. Den andra mekanismen leder till en substitutionsetfekt mellan konsumtion och fritid, där konsumtionen av varor tenderar att öka på bekostnad av fritid. Den tredje mekanismen leder på motsvarande sätt till att konsumtion och fritid tidigt i livscykeln tenderar att öka på bekostnad av konsumtion och fritid senare. Det sistnämnda kan ha väsentliga effekter på den aggregerade över olika årskullar mängden konsumtion och fritid.
De långsiktiga effekterna enligt modellsimuleringen framgår av sista raden i tabell 4.7. Arbetsutbudet är 6.9% högre än i referensfallet och på grund av kapitalrörligheten över gränserna och antagandet om konstant skalavkastning gäller detta också kapitalstocken och produktionen. Konsumtionen är likaledes 6.9 % högre än i referensfallet och hushållens förmögenhet 11.8% lägre.
Ekonomins anpassningsprocess Simuleringen utgår från givna ärvda kapital- och formögenhetsstockar 1990 och lösningen beskriver hela anpassningsbanan till den nya långsiktigajämvikten.
Anpassningsprocessen påverkas av fyra viktiga faktorer. För det första införs skattereformen i två steg, varav det andra är störst. Förmögenhetseffekten av skattereformen får dock nästan full genomslagskraft 1990, vilket tenderar att driva upp konsumtion och fritid och ned arbetsutbudet. Samtidigt slår endast en del av relativprishöjningen på fritid igenom 1990. Slutligen är konsumtion och särskilt fritid relativt billigt 1990 jämfört med
Diagram 4.4 BNP, arbetsutbud,reallön, investeringar Procentuell skillnad gentemotreferensfallet
O
r l | I | I |
/
/
/
N l
1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025
period
- - - Investeringar
Realloneniva
- Arbetsutbud
- Bruttonationalprodukt
Bilaga 1 s. 72Tabell 4.7 Simuleringsresultatvid skattereform Procentuell skillnad gentemot referensfallet
Hushålls-
| år | Konsum- Arbets- förmögen- Produk- lnveste- Bytes- tion | utbud het | tion | ringar balans | ||
| 1990 7.3 | -1.9 | 0.9 -1.3 | 14.4 -8.5 | |||
| 1991 7.9 | 5.3 | 1.4 4.1 12.2 -3.1 - | ||||
| 1993 7.9 | 5.6 | 2.8 - | 5.0 | 9.4 | -2.0 | |
| 1995 7.8 | 5.8 | 3.8 5.5 - | 7.9 | -1.3 | ||
| 2000 7.8 | 6.1 | 5.1 6.0 - | 6.6 | -0.8 | ||
| 2015 7.5 | 6.4 | 7.3 6.4 - | 6.5 | -0.6 | ||
| 2040 7.2 | 6.6 | 9.4 6.6 - | 6.7 | -0.6 | ||
| Lång sikt 6.9 | 6.9 | 11.8 6.9 | 6.9 | -0.5 |
-
differens i procentenheterav BNP
efter det andra steget i skattereformen 1991. Sammantaget leder detta till att se tabell 4.7 konsumtionen 1990 är 7.3 °/0högre än i referensfallet och 1991 7,9% högre. Arbetsutbudet är däremot 1.9% lägre än i referensfallet 1990 men 5.3% högre 1991.
För det andra är kapitalstocken given 1990 och växer relativt långsamt
anpassningskostnader. Detta faktum i kombination med den kraftiga pga. ökningen i arbetsutbudet 1991 tenderar att leda till ett utbudsöverskott av arbetskraft. Följden blir låga löner som justeras uppåt i takt med att kapitalstocken växer. Enligt diagram 4.4 är lönerna 1991 1.4 och år 2000 0.1 % lägre än i referensfallet.
För det tredje består hushållsektom av en stor mängd årskullar. De äldre årskullama har sparat ihop till väsentliga förrnögenhetstockar, vilka är högre än de som framtidens äldre kommer att ha. Framtidens äldre kom-
att mindre del sina inkomster på grund av den lägre mer spara en av nettoavkastningen på kapital, samtidigt kommer de att ha haft högre
men nettoinkomster under sin livscykel. Enligt tabell 4.7 dominerar den förra negativa effekten eftersom hushållens förmögenhet är 11.8% lägre i den
långsiktiga jämvikten än i referensfallet. l jämförelsen mellan de äldre nya 1990 och de i framtiden verkar denna skillnad som en "inkomsteffekt
tenderar att ge ett högre arbetsutbud för framtidens äldre. Det förklasom
varför arbetsutbudet år 2000 se tabell 4.7 är 6.1 högre medan i den rar
långsiktiga jämvikten är det 6.9 högre än i referensfallet. nya
För det fjärde leder kombinationen av den förhållandevis låga produktionen och den höga konsumtionen och investeringarna 1990 enligt tabell 4.7 14.4% högre än i referensfallet till kraftiga underskott i bytesbalansen en försämring gentemot referensfallet på motsvarande 8.5 procentenheter
BNP. Denna försämring mildras väsentligt när ökningen i arbetsutbuav det driver upp produktionen 1991.
Välfärdsejekter för olika generationer Effektema på välfärden för olika generationer illusteras i diagram 4.5, som visar ekvivalent variation som procentuell andel av total förmögenhet nuvärdet arbetskraftstillgången + finansiell och real förmögenhet för
av
Bilaga 1 s. 73Diagram 4.5 Ekvivalent variation Procentuell andelavtotal förmögenhet CX
l l l I l d d a m l m N N Q
| l | l | l | l | l | |
| N 1960 1970 | 1980 | 1990 generation | 2000 | 2010 2020 | |
| - | Ekvivalent variation som procentuell andel av total formogenhet |
100 olika áreskullar. Detta mått speglar hur stor del av den totala förmögenheten som respektive årskull är beredd att offra för att få skattereformen till stånd. Ett positivt värde indikerar med andra 0rd att reformen är önskvärd. Årskullarna indikeras med det år de trädde in i arbetskraften.
Den unga årskullen 1990 är enligt diagram 4.5 beredd att offra 4.3 % av sin totala förmögenhet för att till stånd en skattereform. Motsvarande värde för den årskull som har varit arbetsverksam i 30 år är 2.2 °/0och för den årskull som är ung 20204.7%. Att de unga generationerna vinner relativt sett mer på reformen än de gamla har två orsaker. För det första är de mer beroende av värdet på sin arbetskraftstillgång vilket ökar kraftigt i och med skattereformen än de äldre generationerna som har finansiella förmögenheter. För det andra innebär skattereformen att en viss förmögenhet förmår finansiera en mindre mängd konsumtion och fritid än förut samt att den ger en lägre nettoavkastning. De sistnämnda faktorerna verkar som en slags överraskningsskatf på finansiella förmögenheter, som endast drabbar de äldre. Framtidens unga generationer får ännu större välfárdshöjning än de unga 1990 eftersom kapitalstocken och därmed lönerna anpassas uppåt över tiden.
4.6 Bytesbalans och välfärd I detta avsnitt analyseras välfárdseñekterna av bytesbalansunderskott med hjälp av två olika scenarier. I det första fallet ökar investeringarna till följd av en produktivitetshöjning. Utöver den underliggande produktivitetstillväxt som äger rum p. a. den tekniska utvecklingen antas produktivitetsnivån stiga med 4% fram till år 2000. I det andra fallet ökar konsumtionen
Bilaga 1 s. 74Tabell 4.8 Simuleringsresultatvid eninvesteringsökning Differens i procentenheterav BNP gentemotreferensfallet år Sparande lnveste- Bytes- Kapital- BNP" National-
| ringar balans stock | förmögenhet | ||||
| 1990 1.8 0.6 | -2.4 0 | 0 | 4,5 | ||
| - | |||||
| 1991 -1.3 | 0.8 | -2.l | 1.4 | 2.2 | 4.8 |
| 1993 -0.3 0.1 | -0.4 | 2,9 | 4.8 | 4.9 |
i Procentuell skillnad gentemot referensfallet.
Tabell 4.9 Simuleringsresultat vid enkonsumtionsökning Differens i procentenheterav BNP gentemot referensfallet år Sparande lnveste- Bytes- Kapital- BNP National-
| ringar balans stock | förmögenhet | |||
| 1 990 2.2 0 | 2.2 0 | 0 | 0 | |
| - | - | |||
| 1991 -2.0 0 | -2.0 | 0 | 2.2 | -0.4 |
| 1993 -0.4 0 | -0.4 | 0 | 4.8 | -0.6 |
Procentuell skillnad gentemotreferensfallet.
till följd av en transfereringsökning till hushållen år 1993. Denna avvecklas sedan successivt fram till år 2000. Bägge fallen analyseras genom att de jämförs med ett referensfall utan något av dessa förändringar och utan bytesbalansunderskott.
Investeringsökning En höjning av produktivitetsniván medför att produktionen och därmed kapitalstocken växer. Den högre produktionen genererar större inkomster och högre reallöner. Hushållens humankapitel blir därmed högre. lnvesteringar är kostsamma att genomföra vilket medför att investeringsuppgången tas ut under en följd av år. I modellen är produktivitetshöjningen också känd i förväg, varför investeringarna ökar redan under första året av analysen. Av tabell 4.8 framgår att investeringskvoten i simuleringen ökar med 0,6 procentenheter. Hushållen väljer också redan att första året ta ut den del av förrnögenhetsökningen i form av högre konsumtion. Orsaken är att hushållen vill utjämna sin konsumtionsnivå över tiden. Sparandet som andel av BNP faller som en konsekvens av detta med 1,8 procentenheter under de första åren. Högre investeringar tillsammans med lägre sparande ger ett underskott i bytesbalansen. Underskottet blir 2,4% av BNP under det första året.
Underskottet i bytesbalansen medför minskade utlandstillgångar. De högre investeringarna bidrar emellertid till att den inhemska realkapitalstocken växer snabbare. Detta uppväger också den ökade utländska skuldsättningen, vilket framgår av att nationalförrnögenheten, dagens konsumtion och nuvärdet av den framtida konsumtionen, blir 4,9% högre än i referensfallet år 2000.
Bilaga 1 s. 75Konsumtionsökning Ökade offentliga transfereringar medför att hushållens disponibla inkomster stiger. Transfereringsökningen är annonserad eller känd i förväg varför hushållen väljer att redan under första året öka konsumtionen. lnkomster-
och produktionen stiger emellertid inte. Som framgår av tabell 4.9 faller na sparandet som andel av BNP med 2,2 procentenheter första året. Den högre konsumtionen medför med andra ord en lägre nettoexport och därmed ett underskott i bytesbalansen med 2,2% av BNP. Detta framgår också att sparandet blir lägre samtidigt som investeringarna är oföränd-
av rade.
I fallet med ökad konsumtion uppvägs däremot inte de minskade utlandstillgångama av en större realkapitalstock. Nationalförmögenheten blir lägre än i referensfallet. År 2000 är denna 0,6% lägre. Det framtida konsumtionsutrymmet blir m. a. o. mindre till följd av den ökade konsumtionen under början av analysperioden p. a. den ökade skuldsättningen i utlandet.
Bilaga 1 s. 76Appendix parameterval
-
Syftet med detta tekniskt inriktade appendix är dels att ge den intresserade läsaren en chans att se vad som har försigátt bakom kulisserna, dels att möjliggöra rekapitulering av resultaten i en framtida utvärdering av Långtidsutredningen.
Modelldokumentationen MAMMA A Documentation for the Swe-
dish medium Term Survey" i appendix 3 beskriver modellen, parametrarnas funktion och en standardparameterisering. l detta appendix redovisas endast parametervärden i händelse av att de avviker från de modelldoku-i mentationen. Att parameterama kan skilja sig mellan simuleringama har två orsaker. För det första har olika modellversioner använts för olika simuleringar. För det andra har det visat sig lämpligt att variera parametrarna något med hänsyn till den fråga som studeras. Det senare är ett rimligt förfarande såvida man tolkar simuleringama som illustrationer snarare än som prognoser.
Scenariosimulering 1990
- 2025, m. m. I dessa simuleringar används en modellvariant med exogent arbetsutbud, en vara dvs inhemska och utländska varor är identiska, full sysselsättning dvs ingen fackförening och en installationskostnad av typen 1165. Därför behöver följande parametrar åsättas värden: 6,6,n,v, 130, Kh, Kf §- w,x och Q. De parametrar som har andra värden än i modelldokumentationen redovisas i tabell 4A.l.
Omvärldsefterfrågan, utbudsstörningar, lönebildning och ekonomisk I dessa simuleringar används en modellvariant med exogent arbetsutbud, fackförening med bindande kontrakt och och en installationskostnad av typen 1165. Därför behöver följande parametrar åsättas värden: v,L9O. De parametrar som har andra värden än i modelldokumentationen redovisas i tabell 4A.2.
Bilaga 1 s. 77Tabell 4A.l Avvikande parametervärdeni scenariosimulering,m.m. Produktion Hushållen Offentliga sektorn export
a 0.41 n 0.961 enligt diagram 4.1 y 0.30 g -0.0535 C 0t2025, 0.1 t2025 K..,., 14.27 Llggg 6.598 C enligt diagram 4.1
FAlggg TW
t 0.00
Bo -0.40
Tabell 4A.2 Avvikande parametervärdeni omvärldsefterfrågan,etc.
Produktion Hushållen Offentliga sektorn export
0.41 p -0.0655 u 0.30 Y 0.75 L 6.374 1.00
n rt 0.04 u 0.00
n 0.36
u 0.69
n
u 0.00
u 0.00
Arbetsmarknadens funktionssätt
I dessa simuleringar används två modellvarianter med exogent arbetsutbud, en vara dvs inhemska och utländska varor är identiska, en installationskostnad av typen Iis och en monopolfackförening med respektive utan bindande kontrakt. Därför behöver behöver följande parametrar åsättas värden: O, 10, Kh, §- oo och De parametrar
n, v, x. som har andra värden än i modelldokumentationen redovisas i tabell 4A.3.
Skattereformen
l dessa simuleringar används en modellvariant med en vara dvs. inhemska och utländska varor är identiska, full sysselsättning dvs. ingen fackförening. Därför behöver Följande parametrar åsättas värden: 0",0,r1,å,c',é- oo,x och Q. De parametrar har andra värden än i
som modelldokumentationen redovisas i tabell 4A.4.
KmFAo och G. för alla . är hämtade från en långsiktig jämviktsbana med 0.27, t 0.50, 0.22 och 0.20.
Bilaga 1 s. 78Tabell 4A.3 Avvikande parametervärdeni arbetsmarknadensfunktionssätt
Produktion Hushållen Offentliga sektorn export
B 3.50 p -0.0655 0.30 a 0.63 L 6.374 C 0.06 r 0.04 t" 0.69 y 0.75 t 0.69
r 0.00
Q 0.l265
Tabell 4A.4 Avvikande parametervärdeni skattereformen
Produktion Hushållen Offentliga sektorn export
a 0.36 p -0.0053 beräknas i 1.015 0.6 C beräknasendogent r 0.067 0 2.4 t" l990:0.45.l99l-:0.35 y l l990:0.24.l99l-:0.26
t 0.25
5 Allmän av skattereformen
Bilaga 1 s. 79jämviktsanalys och pensionssystemet
5.1¶Inledning
Bilaga 1 s. 79I Långtidsutredningen 1990 diskuteras elfektema av skattereformen i kapitel 5 och samspelet mellan den demografiska utvecklingen och pensionssystemet i kapitel Delar av diskussionen av dessa frågor förs med hjälp
simuleringar med en intertemporal numeriskt beräkningsbar allmän av jämviktsmodell. I detta kapitel presenteras resultaten av dessa simuleringar mer detaljerat.
Den modell som utnyttjats är utvecklad av Alan Auerbach och Larry Kotlikoñ". I själva verket rör det sig om två modellversioner; en version som är specialutforrnad för demografisk analys och en version som är formulerad för att ananlysera skatteförändringar. Modellen eller modellvariantema finns utförligt presenterad i Dynamic Fiscal Policy från 1987. I detta sammanhang skall därför endast en kortare redogörelse av modellen ges.
Modellen är en numerisk simuleringsmodell som baseras på ett livscykelbeteende hos hushållen. Modellen beräknar ekonomins utveckling över tiden under antagandet att hushåll och företag har rationella förväntning-
Detta antagande innebär att de ekonomiska aktörerna inte på ett ar. systematiskt sätt har felaktiga förväntningar om den ekonomiska utvecklingen. Det ekonomiska förloppet blir därför inte heller beroende av antaganden om en eller annan typ av systematisk irrationalitet hos aktörerna.
Hushållen, som 55 vuxna generationer, väljer nuvarande och
består av framtida konsumtion respektive fritid i enlighet med livscykelhypotesen. Denna innebär att individerna planerar sina arbetsinsatser och fritid och sin konsumtion med hänsyn till förväntade livsinkomster, räntor och skatter. Av denna hypotes följer vanligen att individen i tidigare och
skeden livscykeln väljer att ha ett lågt eller negativt sparande i senare av kontrast mot ett högre positivt sparandet i medelåldern.
l analysen av den demografiska utvecklingen representeras även barn och pensionärer i modellen. I denna version lämnar även de äldre generationerna till sina efterkommande. Denna modellversion är alltså mer
arv elaborerad vad gäller den demografiska strukturen än skatteversionen.
Produktionssektorn representeras av företag som använder kapital och arbete i produktionsprocessen. Arbetskraften är homogen även om arbetare av olika ålder skiljer sig vad gäller sin produktiva förmåga. Företaget värderas på aktiemarkanaden och opererar under fullständig konkurrens. Investerings- och produktionsbesluten grundas på nuvarande och framtida räntabilitet efter skatt. Auerbach, A. och L.
Kotlikoff, 1987 Dyna-
De flesta av de redovisade simuleringarna är gjorda under antagandet
mic Fiscal Policy, Camom en sluten ekonomi. Sparande- och investeringsbeslut blir därmed bridge University Press.
Bilaga 1 s. 80definitionsmässigt lika stora och den inhemska räntan och lönsamheten kan variera oberoende av utvecklingen i omvärlden. Denna beskrivning är inte helt realistisk varför även ett antal simuleringar med en variant för en öppen ekonomi har gjorts. Denna version är emellertid relativt schematisk och får snarast ses som ett stöd för simuleringen med huvudversionen.
Den analys som gjorts under antagandet om en liten öppen ekonomi innebär i princip att räntan är given av den utländska räntan. Mer precist är detta formulerat så att företagens avkastning på kapital efter skatt bestäms av räntabiliteten efter skatt i omvärlden. Dessutom är kapital även realkapital fullständigt rörligt mellan olika länder. Detta medför att även den inhemska reallönen bestäms av omvärlden. Antagandet om en öppen ekonomi innebär också att sparande och investeringsbeslut helt separeras. Skillnaden mellan sparande och investeringar är lika med bytesbalansen.
Den offentliga sektorn består av två institutioner. Den fiskala myndigheten beslutar om offentliga utgifter och finansierar dessa genom skatter eller upplåning. Socialförsäkringssektom tar upp pensionsavgifter för att fmanisera pensionsutbetalningar. Den offentliga sektorn måste vidare uppfylla en intertemporal budgetrestriktion. I de simuleringar som gjorts har antagits att budgeten hela tiden är i balans, eller mer precist att den offentliga sektorns finansiella sparande är noll. Vidare är de offentliga utgifterna beroende av den demografiska utvecklingen. En äldre åldersstruktur medför exempelvis att utgifterna både för pensioner och för offentlig konsumtion sjukvård etc. ökar.
skattesystemet modelleras med hjälp av ett antal aggregerade skattesatser för olika skattebaser. l skatteversionen av modellen används både marginella och genomsnittliga skattesatser för att möjliggöra analyser av effekterna av olika progressivitet i skattesystemet. Den demografiska versionen har däremot ett mer rudimentärt skattesystem.
Beskattningen av bostadssektorn har räknats som en indirekt skatt vilket innebär att förändringen av kapitalinkomstbeskattningen har rensats från förändringarna i bostadsbeskattningen. De effekter på kapitalstocken som fångas i simuleringarna avser därför realkapitalet exklusive bostadskapitalet. Som en konsekvens av detta har även hushållens reala sparande i bostäder exkluderats från ekonomins nettosparande.
Modellen har kalibrerats så att simuleringarna grovt sett kan återge sparandets och skatternas utveckling sedan 1960. Sparandet avser här ekonomins totala nettosparande i procent av disponibel nationalinkomst. Simuleringarna av pensionssystemet har kalibrerats till den beräknade ersättningsgraden pensionsutbetalningar varje år i förhållande till lönesumman under de föregående lO åren i pensionssystemet. Ersättningsgraden är beräknad både för en historisk period och fram till år 2040.
Modellansatsen gör det möjligt att väga samman en mängd olika mekanismer för att avgöra riktningen på de samlade effektema. Dessutom kan förhoppningsvis den ungefärliga storleken på vissa förändringar fångas. Resultaten får dock inte tolkas som "prognoser" över den kvantitativa utvecklingen, därtill är simuleringarna alltför schablonmässiga. Simuleringarna åskådliggör dessutom endast de partiella resultaten av exempelvis 7Exklusive hushållensreala sparandei bostäder. skattereformen eller en viss demografisk utveckling. I verkligheten inträf-
Bilaga 1 s. 81far naturligtvis fler förändringar som påverkar ekonomin än just de som studeras i detta kapitel.
5.2¶Simuleringar skattereformen
Bilaga 1 s. 81av l analysen av skattereformen har även en högre kapitalinkomstbeskattning och oförändrad indirekt beskattning simulerats. En simulering där hushållens arbetsutbud är känsligare för förändringar i marginalskatten har också gjorts. Simuleringama beskriver en bana för ekonomin jämfört med en referensbana utan skattereform. Resultaten presenteras därför som procentuella avvikelser ifrån referensbanan.
l tabell 1 och 2 återges de aggregerade skattesatser som använts för att fånga huvuddragen i det svenska skattesystemet. Dessa är den marginella respektive genomsnittliga skatten på arbetsinkomsterå arbetsgivaravgifter, indirekta skatter och subventioner netto, samt den formella respektive effektiva reala kapitalinkomstskatten för hushåll respektive företag. Det framgår att reformen i genomsnitt beräknas sänka marginalskatten med 17,5 procentenheter och den genomsnittliga skatten med ca 10 procentenheter på arbetsinkomster. Detta finansieras bl. a. med en höjning av de indirekta nettoskattema med ca 4 procentenheter och en höjning av kapitalinkomstskattema med ca 4 procentenheter på marginalen. Den totala marginella skattekilen skillnaden mellan bruttolönekostnad och nettolön efter arbetsinkomst- och indirekt skatt sänks därmed med ca 10 procentenheter.
Av resultaten framgår att arbetsutbudet beräknas öka. Detta är en effekt av fritiden blir dyrare på marginalen i termer av att konsumtion genom sänkningen av marginalskatten. Tendensen till minskat arbetsutbud som uppstår när den genomsnittliga skatten sänks hushållen har råd" att arbeta mindre motverkas av höjningen av den indirekta skatten. Storleken på arbetsutbudsökningen beror på hur hushållens preferenser fångas med de parametervärden som ingår i modellen. Dessa har dock valts så att
Tabell 1 Skattesatserför arbetsinkomster och indirekta skatter föreochefter skattereformen Procent År Marginal Marginal Genomsn. Arbets- Indirekt Total 3lnklusive Iharginalef-
skatt bidrag skatt givaravg. skatt skattekil° fekten från inkomstbero-
endebidrag. 1960 36.40 1.00 19.91 1.64 15.21 47.78 4Här inkluderas endast 1965 42.20 1.00 21.95 3.69 l8.73 55.49 deavgifter som är att be 1970 47.40 3.00 28.59 6.l7 19.68 62.48 trakta somskatter. Sålun- 1975 53.40 5.00 32.49 15.05 16.74 69.90 da räknasendasthälften 1980 55.00 5.00 34.58 20.97 17.39 72.68 av ATP avgifterna som 1985 49.50 5.00 33.76 27.09 16.29 70.03 skatt, eftersom avgifterna 1989 52.30 5.00 35.94 27.01 17.77 72.36 ocksåär explicit knutna 1991 34.80 5.00 25.45 26.33 21.52 62.62 till pensionsförmáner.
5Den formella skattsats-
Avser marginaleffektenav inkomstberoende avgifter och bidrag. en avser"statutory corbAvser nettot av de indirekta skatterna och subventionerna. porate tax rate" för före- °Avser den totala marginalskattekilen mellan arbetsgivarenslönekostnader och net- tagsåsomdendefinieras i tolönen efter skatt på arbetsinkomster och indirekta nettoskatter. King-Fullerton 1984.
m-NLIWRR
Bilaga 1 s. 82Tabell 2 Kapitalinkomstskattesatser före ochefter skattereformenf Procent
| År | t | tce | tcs | tp | n |
| 1960 | 24.2 | 0.7 39.4 - | 24.7 | 3.9 | |
| 1970 | 30.3 | -1l.2 | 42.0 | 37.3 | 7.0 |
| 1980 | 38.3 | -27.5 | 30.4 | 51.6 | 13.7 |
| 1985 | 33.9 | 1.7 38.5 | 32.8 | 5.0 | |
| 1991 | 29.9 | 1.0 30.0 | 29.0 | 5.0 |
Anm: t total effektiv marginalskatt tce effektiv marginalskatt för företagen tcs "statutory corporate tax rate definerad som i King-Fullenon 1984
ekvation 4.10 i kapitlet "Sweden". tp effektiv personlig real marginal skatt n inflation t tce + tpl tce
- Denpersonligakapitalinkomstbeskattning är ungeför noll 0 under perioden 1960- 1989 exklusive bostäder. Efter skattereformen blir den genomsnittliga skatten ungeför30%en beräknadskatteintäkt påca l3 miljarder jämfört meden imputerad 3procentig real kapitalinkomst påen nettoförrnögenhet på 1500miljarder kr.. Den genomsnittliga direkta beskattningen för företag i förhållande till driftöverskottet nettoärungeför 20%under 1970-och 1980-talenoch beräknasbli ungefär avsamma storleksordningefter skattereformen. aBeräkningarnahar utförts av JanSödersten,Uppsala universitet.
storleken på arbetsutbudsökningen ungefär överensstämmer med de ekonometriska skattningar som har gjorts i samband med skatteutredningen Långtidsutredningen 1990. Eftersom simuleringama inte tar hänsyn till restriktioner på arbetsutbudet i form av avtal och institutionella trögheter sker hela ökningen redan det första året efter skattereformen.
Ökningen arbetsutbudet leder till högre produktion och därmed till
av att både konsumtionen och sparandet ökar. Det högre arbetsutbudet leder också till högre investeringar. Eftersom kapitalstocken inte kan öka lika snabbt som arbetsutbudet faller reallönen något de första åren efter reformen. Detta förstärker investeringsuppgángen.
Skattereformen innebär att skatterna i större utsträckning än idag belastar konsumtion i förhållande till arbetsinkomster. Detta gynnar yngre generationer med lång återstående yrkesaktiv tid och med ett antal år kvar till den period när de har sin högsta konsumtionsbenägenhet med andra
ord omfördelas skattebelastningen för dessa generationer till ett senare skede i livscykeln. Nuvärdet av dessa generationers skattebörda blir därmed lägre och sparandet ökar. De äldre generationerna drabbas däremot av de högre indirekta skatterna, samtidigt som de har färre yrkesaktiva år kvar under vilka de kan utnyttja de lägre marginalskattema. Dessa generationer minskar därför sitt sparande.
I simuleringen har de yngre generationerna en högre sparbenägenhet än de äldre. Därför kommer de yngre generationernas sparandeökning att vara större än de äldres sparandeminskning. Den genomsnittliga sparkvoten för hela ekonomin sparandet i förhållande till nationalinkomsten ökar därför.
Bilaga 1 s. 83Tabell 3 Bassimuleringavskattereformenseffekterjämfört medett referensfall utan skattereform. Sluten ekonomi. Procentuell förändring. Förändring i procentenheter
År Kapital- Arbetade Konsum- Reallön National- Ränta Spar-
stock timmar tion inkomst kvot
1991 -0.01 6.46 2.38 1.55 4.81 0.43 3.22
-
| 1992 | 1.12 6.16 2.90 -1.21 | 4.88 0.33 3.03 | |
| 1993 | 2.18 5.88 3.35 -0.89 | 4.94 0.24 2.86 | |
| 1994 | 3.17 5.61 3.76 -0.58 | 5.00 0.16 2.71 | |
| 1995 | 4.10 5.36 4.13 -0.30 | 5.04 0.08 2.57 | |
| 1996 | 4.96 5.11 4.48 -0.04 | 5.08 0.01 2.43 | |
| 1997 | 5.77 4.88 4.81 0.21 5.10 -0.06 | 2.29 | |
| 1998 | 6.53 4.67 5.11 0.44 5.13 -0.l2 | 2.17 | |
| 1999 | 7.26 4.46 5.39 0.66 5.15 -0.l7 | 2.05 | |
| 2000 | 7.96 4.26 5.65 0.88 5.17 -0.23 | 1.94 | |
| 2001 | 8.64 4.06 5.90 1.08 5.19 -0.28 | 1.83 | |
| 2002 | 9.27 3.86 6.13 1.28 5.19 -0.33 | 1.72 | |
| 2003 | 9.86 3.60 6.31 1.48 5.13 -0.38 | 1.58 | |
| 2004 10.38 3.44 6.50 1.64 5.13 -0.42 | 1.49 | ||
| 2005 10.85 3.29 6.68 1.78 5.13 -0.46 | 1.40 | ||
| 2006 11.28 3.15 6.85 1.91 5.13 -0.49 | 1.31 | ||
| 2007 11.67 3.03 7.01 2.04 | l 3 -0.52 | 1.23 | |
| 2008 12.03 2.94 7.17 2.14 5.14 -0.54 | 1.16 | ||
| 2009 12.35 2.86 7.31 2.23 5.16 -0.56 | 1.11 | ||
| 2010 12.66 2.82 7.45 2.31 5.19 -0.58 | 1.07 |
2011 12.94 2.65 7.55 2.42 5.13 -0.61 0.97 2020 13.71 1.53 7.93 2.87 4.45 -0.72 0.17 2050 12.07 2.12 7.74 2.35 4.52 -0.59 0.32 2080 12.56 2.13 7.82 2.46 4.64 -0.62 0.39 2110 13.36 2.11 8.07 2.65 4.81 -0.67 0.43 2140 14.50 2.00 8.48 2.93 4.99 -0.73 0.39 Lång 14.55 2.01 8.48 2.94 5.01 -0.73 0.40 sikt
1 takt med att allt fler generationer arbetat under det nya skattesystemet avtar ökningen av arbetsutbudet. Detta är en effekt av den högre kapitalbildning som är innebörden av det högre sparandet. Högre inkomster gör att hushållen har "råd" att arbeta mindre.
En högre kapitalinkomstbeskattning försämrar avkastningen på sparandet. Detta stimulerar konsumtion och fritid under det tidiga skedet i livscykeln. Följden blir ett lägre sparande och därmed en långsammare reallönetillväxt jfr tabellerna 3 och 5. Höjningen av kapitalinkomstbeskattningen motverkar således den sparandeökning som följer av den ° tabell 2 framgår
Av att sänkta skatten på arbetsinkomster. Den effekten dominerar emel- deneffektiva marginal-
senare
skattenpå kapitalinlertid så att det samlade resultatet blir en ökning av sparandets andel av
komsterexkl. bostäder nationalinkomsten. beräknasbli något lägre
Reformens effekter på inkomst- och förmögenhetsfördelningen mellan efter skattereformen. 1si-
muleringarna som pregenerationer kan studeras med hjälp av s. välfårdsekvivalenter. Detta
senterasi tabellerna3 och mått fångar den kompensation i termer av de totala resurser finansiella 4blir emellertid kapital-
framtida arbetsinkomster varje generation inkomstbeskattningen tillgångar och nuvärdet av som
någonprocentenhet högskulle behöva for att välfärden inte skulle minska om skattereformen marginalen. Den
repå uteblev. Dessa välfärdsekvivalenter återges i diagram Generation O i högregenomsnittliga ka-
pitalinkomstbeskattningdiagrammet betecknar de som börjar arbeta precis när reformen genom-
en dominerar dock resulförs ZOD-åringar och generationen -55 avser de som just skall pensioneras.
talen.
Bilaga 1 s. 84Tabell 4 Bassimuleringavskattereformenseffekter jämfört med ett referensfall utan skattereform.Öppen ekonomi. Procentuellförändring. Förändring i procentenheter År Kapital- Arbetade Konsum- National- Spar- Bytes-
stock timmar tion inkomst kvot balans utländska tillgångar
| 1991 -0.01 | 7.30 2.60 | 5.48 | 3.71 | 4.41 | ||
| 1992 | 1.31 6.90 | 3.02 | 5.50 | 3.52 | 4.21 | |
| 1993 | 2.56 | 6.51 | 3.38 | 5.52 | 3.36 | 4.04 |
| 1994 | 3.74 6.15 | 3.70 | 5.54 | 3.22 | 3.89 | |
| 1995 | 4.85 | 5.80 | 4.01 | 5.56 | 3.08 | 3.74 |
| 1996 | 5.91 5.46 | 4.31 | 5.57 | 2.95 | 3.68 | |
| 1997 | 6.91 | 5.12 | 4.59 | 5.56 | 2.81 | 3.78 |
| 1998 | 7.85 4.70 | 4.82 | 5.48 | 2.62 | 3.31 | |
| 1999 | 8.74 | 4.41 | 5.08 | 5.49 | 2.50 | 3.23 |
| 2000 | 9.59 | 4.14 | 5.32 | 5.50 | 2.39 | 3.17 |
| 2001 | 10.41 3.88 | 5.55 | 5.51 | 2.29 | 3.04 | |
| 2002 | 11.19 3.63 | 5.77 | 5.51 | 2.18 | 2.91 | |
| 2003 | 11.91 3.39 | 5.98 | 5.52 | 2.08 | 2.78 | |
| 2004 | 12.59 3.17 | 6.19 | 5.52 | 1.98 2.65 | ||
| 2005 | 13.21 2.96 | 6.38 | 5.52 | 1.89 2.52 | ||
| 2006 | 13.80 2.77 | 6.57 | 5.52 | 1.80 2.40 | ||
| 2007 | 14.34 2.59 | 6.74 | 5.52 | 1.72 2.31 | ||
| 2008 | 14.85 2.42 | 6.91 | 5.52 | 1.63 2.17 | ||
| 2009 | 15.31 2.27 | 7.07 | 5.52 | 1.55 2.09 | ||
| 2010 | 15.74 2.12 | 7.22 | 5.52 | 1.48 2.19 | ||
| 2011 | 16.14 1.92 7.34 | 5.46 | 1.37 2.06 | |||
| 2020 | 17.69 0.56 | 8.05 4.82 | 0.44 0.59 | |||
| 2050 | 16.51 1.20 8.24 4.99 | 0.50 0.62 | ||||
| 2080 | 17.11 | 1.18 8.30 | 5.11 | 0.58 0.71 | ||
| 2110 | 18.12 1.11 | 8.54 | 5.29 | 0.63 0.77 | ||
| 2140 | 19.56 0.91 | 8.97 | 5.48 | 0.59 0.74 | ||
| Lång | 19.72 0.90 | 9.01 | 5.51 | 0.60 0.75 |
sikt
Diagram Välfárdseüekteravskattereformen Vdlfürdsekvivolenter 1.08- 1.07- 1.06- 1.05- 1.04 1.03- 1.02-
Generation
Bilaga 1 s. 85Det framgår av diagrammet att de yngre och framtida generationerna vinner på skattereformen, medan de allra äldsta generationerna förlorar något. Observera att i denna analys har endast huvuddragen i skatterformen simulerats.
5.3¶Simulering av demograñ och pensionssystem
Bilaga 1 s. 85Den demografiska versionen av modellen har använts för att analysera eifekterna av olika pensionssystem. Följande simuleringar har genomförts:
Ett basscenario med dagens pensionssystem. -
En höjning av taket i ATP-systemet i takt med realinkomstutveckling- -
en.
En höjning av pensionsåldema med 1 år under år 2000 och med -
ytterligare 1år, år 2010.
En sänkning av ersättningsgraden i pensionssystemet med 20% under -
perioden 1990-2000.
Åldersoberoende offentliga utgifter. -
Basscenariot med skattereformen genomförd år 1991. -
Tabell 5 Simulering med högre kapitalinkomstskatt än i bassimuleringenñ Sluten ekonomi.
| Procentuell förändring. | Förändring i procentenheter | ||
| År | Kapital- Arbetade Konsum- Reallön National- Ränta Spar- stock timmar tion | inkomst | kvot |
| 1991 -0.01 | 7.18 5.85 -l.72 | 5.33 0.47 1.99 | |
| 1992 | 0.69 6.99 6.20 -l.5l | 5.38 0.41 1.85 | |
| l993 | 1.33 6.82 6.49 -1.3l | 5.42 0.36 1.75 | |
| l994 | 1.94 6.65 6.74 -1.l2 | 5.45 0.30 1.66 | |
| 1995 | 2.51 6.49 6.97 -0.95 | 5.48 0.26 1.57 | |
| 1996 | 3.04 6.34 7.18 -0.79 | 5.51 0.21 1.49 | |
| 1997 | 3.54 6.20 7.37 -0.63 | 5.53 0.17 l.4l | |
| l998 | 4.02 6.06 7.55 -0.49 5.55 0.13 1.34 | ||
| 1999 | 4.48 5.93 7.72 -0.34 5.57 0.09 1.28 | ||
| 2000 | 4.93 5.80 7.87 -0.2O 5.58 0.06 1.22 | ||
| 2001 | 5.39 5.66 8.03 -0.07 5.59 0.02 1.15 | ||
| 2002 | 5.81 5.53 8.17 0.07 5.60 -0.02 | 1.09 | |
| 2003 | 6.21 5.41 8.31 0.19 5.61 -0.05 | 1.03 | |
| 2004 | 6.58 5.30 8.44 0.30 5.62 -0.08 0.97 | ||
| 2005 | 6.92 5.17 8.55 0.41 5.60 -0.1l | 0.90 | |
| 2006 | 7.23 5.00 8.64 0.53 5.55 -0.l4 | 0.81 | |
| 2007 | 7.50 4.82 8.72 0.63 5.49 -0.17 0.72 | ||
| 2008 | 7.74 4.76 8.82 0.71 5.49 -0.18 0.68 | ||
| 2009 | 7.95 4.74 8.93 0.76 5.53 -0.2O 0.66 | ||
| 2010 | 8.14 4.73 9.03 0.80 5.58 -0.2l | 0.64 | |
| 2011 | 8.33 4.60 9.09 0.88 5.52 -0.23 0.57 | ||
| 2020 | 8.55 3.49 9.12 1.20 4.73 -0.31 -0.17 | ||
| 2050 | 5.60 4.28 8.51 0.31 4.61 -0.08 0.02 | ||
| 2080 | 5.99 4.31 8.50 0.40 4.73 -0.10 0.14 | ||
| 2110 | 6.79 4.30 8.75 0.59 4.92 -0.15 0.18 | ||
| 2140 | 7.94 4.17 9.20 0.89 5.10 -O.23 0.13 | ||
| Lang | 7.93 4.22 9.24 0.88 5.13 -0.23 0.14 |
sikt aKapitalinkomsbeskattningen är ca4 procentenheter högre äni bassimuleringen.
Bilaga 1 s. 86Resultaten presenteras i nedanstående tabeller. Simuleringsresultaten avser indexerade nivåer respektive procent av disponibel nationalinkomst. Vidare avser resultaten utvecklingen per effektiv arbetare. Den tekniska utvecklingens effekter på de variabler som presenteras i nivåforin är alltså bortrensad. Förändringarna hänför sig därför enbart till det experiment som genomförs i respektive simulering; exempelvis den demografiska utvecklingen eller en viss förändring av pensionssystemet. Simuleringarna är därför partiella i den meningen att enbart en reform i taget analyseras. Resultaten skall m. a. o. inte tolkas som prognoser över någon tänkt faktisk utveckling.
Mekanismerna i de demografiska simuleringarna är desamma som de som diskuterades när det gäller skatterefonnen. I den demografiska analysen tillkommer dessutom effekterna av den svenska demografiska utvecklingen och hur befolkningsförändringarna påverkar pensionsutgiftema och den offentliga sektorns övriga utgifter som beror på demografiska faktorer såsom kostnader för skolor, barnbidrag, sjukvård etc.
Livscykelhypotesen för hushållens beteende, som är ett centralt antagande i modellen, leder till att sparandet ökar vid stigande befolkningstillväxt och under perioder när tyngdpunkten i befolkningsstrukturen förskjuts mot relativt unga åldersgrupper. Detta betyder att sparandet tenderar att öka under 1990-talet då de mest yrkesaktiva åldersgrupperna växer som
Tabell 6 Simulering med högrearbetsutbudän i bassimuleringen.Slutenekonomi.
| Procentuell förändring. | Förändring i procentenheter | |||
| År | Kapital- Arbetade Konsum- Reallön National- Ränta Spar- stock timmar tion | inkomst | kvot | |
| 1991 -0.0l | 9.32 5.53 -2.2l | 6.91 0.61 3.51 | ||
| 1992 | 1.25 9.05 6.35 1.84 7.04 0.50 3.23 | - | ||
| 1993 | 2.40 8.79 7.03 -1.50 | 7.16 0.41 3.00 | ||
| 1994 | 3.45 8.55 7.64 1.20 7.25 0.32 2.78 | - | ||
| 1995 4.41 8.32 8.20 -0.91 | 7.33 0.25 2.58 | |||
| 1996 | 5.30 8.10 8.70 -0.65 | 7.39 0.18 2.40 | ||
| 1997 6.12 7.89 9.16 -0.41 | 7.45 0.11 2.22 | |||
| 1998 | 6.88 7.70 9.58 -0.19 | 7.49 0.05 2.06 | ||
| 1999 | 7.59 7.52 9.96 0.02 7.54 -0.01 | 1.91 | ||
| 2000 | 8.27 7.34 10.31 0.22 7.57 -0.06 | 1.78 | ||
| 2001 | 8.93 7.16 10.63 0.41 7.60 -0.1l | 1.65 | ||
| 2002 | 9.54 6.96 10.92 0.60 7.60 -0.16 | 1.51 | ||
| 2003 10.08 6.76 11.16 0.77 7.58 -0.20 | 1.37 | |||
| 2004 10.56 6.62 11.40 0.91 7.59 -0.24 | 1.27 | |||
| 2005 10.99 6.48 11.61 1.04 7.59 -0.27 | 1.17 | |||
| 2006 11.38 6.36 11.81 1.16 7.59 -0.30 | 1.07 |
2007 11.72 6.25 11.99 1.26 7.59 -0.33 0.98 2008 12.03 6.15 12.14 1.36 7.59 -0.35 0.91 2009 12.30 6.09 12.30 1.43 7.61 -0.37 0.85 2010 12.54 6.02 12.43 1.50 7.61 -0.39 0.79 2011 12.76 5.80 12.48 1.61 7.50 -0.41 0.66 2020 12.93 4.50 12.40 1.96 6.55 -0.50 -O.14 2050 10.30 5.14 11.54 1.21 6.41 -0.31 0.15 2080 10.62 5.22 11.64 1.26 6.54 -0.33 0.22 2110 11.25 5.29 11.97 1.39 6.75 -0.36 0.24 2140 12.16 5.30 12.47 1.59 6.98 -0.41 0.21 Lång 12.16 5.31 12.45 1.59 6.99 -0.41 0.22 sikt
Bilaga 1 s. 87andel av befolkningen. På motsvarande sätt minskar sparandet efter 2010talet då befolkningen åldras.
Samtidigt som befolkningen åldras ökar utgifterna för pensioner och andra åldersberoende offentliga utgifter. Detta medför att pensionsavgifterna och andra skatter måste höjas. Dessa skatter innebär en resursöverföring till äldre generationer. l enlighet med det resonemang som fördes ovan när det gäller skattereformen, får detta som konsekvens att den genomsnittliga sparkvoten faller. Resurser överförs från grupper med en hög sparbenägenhet till grupper med en låg sparbenägenhet. Denna mekanism förstärker de tendenser till lägre sparande som redan finns i de demografiska faktorernas inverkan på sparandet.
Förändringar i pensionssystemet som innebär att resursöverföringarna till de äldre generationerna minskar, innebär i konsekvens med ovanstående att sparandet blir högre jämfört med det nuvarande systemet. Exempel på sådana förändringar som simuleras är en höjning av pensionsåldern. En indexering av ATP-taket i takt med realinkomstutvecklingen medför â andra sidan att överföringarna av resurser till de äldre generationerna måste öka vilket skulle förstärka nedgången i sparandet.
Tabell 7 Bassimuleringavdendemografiskautvecklingenochpensionssystemet.Sluten ekonomi. År Real- Offentlig Ränta Sparkvot Ersätt- Indirekt Ar-
lön konsum- ningsgrad skatt, nzo bets-
tion givar-
avgift
1960 10000 11.4667 0.0474 0.1115 0.05l0 I794 0.0086 1965 1.0052 12.1668 00467 0.1239 0.2270 0.l837 0.0219 1970 l.0l43 12.9188 0.0454 0.0904 0.l44O 0.l52l 0.0323 1975 l.0279 13.6983 0.0437 0.0097 0.0250 0.l466 0.0735 1980 1.0003 14.4926 0.0474 0.0073 0.4700 0.2249 0.1173 1985 0.9760 l7.2060 0.05l0 0.0033 0.5700 0.2629 0.1394 1990 0.9558 17.0671 0.0543 0.0136 0.7933 0.2610 0.1465 1991 09515 16.9715 0.055 0.0166 0.7905 0.2606 1458 1995 0.9377 16.6 63l 0.0575 0.0246 0.7796 0.2633 0.1454 2000 0.9256 19.2065 0.0598 0.0247 0.7660 0.2706 0.1509 2005 0.9186 21.2798 0.0612 0.0236 0.8000 0.2841 1642 2010 0.9120 18.5260 0.0625 0.0159 0.8340 0.3083 0.1775 2020 O.8949 17.8837 0.0662 0.0058 0.8850 0.3534 0.2015 2030 0.8674 20.9658 0.0727 0.0062 0.8460 03702 0.1949 2040 0.8498 17.3696 0.0773 0.0100 0.8460 0.3809 0.1987 2050 0.8309 20.7274 0.0827 0.0279 0.8460 0.3449 0.1846 2060 0.8404 189507 0.0799 0.0338 0.8460 0.3688 0.1897 2070 0.8336 19.8395 0.0819 00058 0.8460 0.4313 O.2106 Lång 0.8052 18.1289 0.0908 0.0416 0.8460 0.4129 0.1749 sikt
Bilaga 1 s. 88Tabell 8 IndexeratATP-tak. Sluten ekonomiñ År Real- Offentlig Ränta Sparkvot Ersätt- Indirekt Ar-
lön konsum- ningsgrad skatt, nzo bets-
tion givar-
avgift
1960 1.0000 11.4667 00474 0.1115 0.05l0 0.1794 0.0086 1965 l.0O52 l2.l668 0.0467 0.l233 0.2270 0.1838 0.0219 1970 l.0l42 12.9188 0.0455 0.0896 0.1440 0.1524 0.0324 1975 1.0277 l3.6983 0.0437 0.0085 0.0250 0.l472 0.0735 1980 O.9998 l4.4926 0.0475 0.0058 0.4700 0.2258 0.1174 1985 0.9752 17.2060 00511 0.0014 0.5700 0.2645 01399 1990 0.9547 l7.0671 0.0545 0.0110 0.7941 0.2635 0.1477 1991 0.9504 16.9715 0.0553 0.0140 0.7922 0.2634 0.l472 1995 0.9361 16.6163 0.0578 0.0217 0.7845 0.2671 0.1475 2000 0.9233 19.2065 0.0603 0.0222 0.7750 0.2751 0.1537 2005 0.9l58 21.2798 0.0618 0.0211 0.8135 0.2901 1689 2010 0.9092 18.5260 0.0631 00124 0.8520 0.3180 0.1858 2020 0.8919 17.8837 0.0669 -00013 0.9410 0.3760 0.2216 2030 0.8590 20.9658 0.0748 -0.0066 0.9740 0.4086 0.2275 2040 0.8335 17.3696 0.0819 0.0005 0.9740 0.4218 0.2290 2050 08067 20.7274 0.0903 0.0194 0.9740 0.3847 0.2116 2060 0.8151 18.9507 0.0876 00280 09740 04122 02174 2070 08056 19.8395 00907 -0.0037 0.9740 04880 02450 Lång 07763 18.1289 01014 00373 0.9740 04594 02032 sikt
Taket antasbli indexerat till reallönen.
Tabell 9 Två års högrepensionsålder.Sluten ekonomi.
År Real- Offentlig Ränta Sparkvot Ersätt- Indirekt Ar-
Iön konsum- ningsgrad skatt, nzo bets-
tion givar-
avgift
1960 1.0000 11.4667 00474 0.1115 00510 01794 0.0086 1965 l.0O52 l2.l668 00467 01244 02270 01836 00219 1970 1.0144 12.9188 00454 00917 01440 01518 00323 1975 1.0281 l3.6983 00436 00120 0.0250 01455 00733 1980 1.0010 l4.4926 00473 00100 0.4700 02234 0.1 170 1985 09773 17.2060 0.0508 00062 0.5700 02606 01391 1990 09578 l7.0671 00540 00158 07933 02582 01462 1991 0.9537 16.9715 00547 00185 07905 02578 0.1456 1995 09405 16.6163 00570 00249 07796 02607 0.1454 2000 09246 19.2065 00600 00313 07660 02576 01339 2005 09194 21.2798 00610 00289 08000 02692 01461 2010 09093 18.5260 00631 00312 08340 02771 01388 2020 09014 17.8837 00648 00227 08850 03098 0.1588 2030 08855 209658 00683 00174 08460 03263 0.1590 2040 08738 17.3696 00711 00210 0.8460 0.3319 0.1597 2050 08618 20.7274 00741 00338 0.8460 03018 0.1533 2060 08700 18.9507 00720 0.0411 0.8460 03175 0.1506 2070 08668 19.8395 00728 00165 0.8460 03696 01691 Lång 08384 18.1289 00805 00470 0.8460 03609 0.1399 sikt
Bilaga 1 s. 89Tabell 10 20% lägreersittningsgrad i pensionssystemet.Slutenekonomi.
År Real- Offentlig Ränta Sparkvot Ersätt- indirekt Ar-
lön konsum- ningsgrad skatt, n:o bets-
tion givar-
avgift
1960 l.0000 11.4667 0.0474 0.1115 0.05l0 0.1794 0.0086 1965 10051 12.1668 00467 0.l282 0.2270 0.l826 00218 1970 1.0151 12.9188 0.0453 0.0951 0.1440 0.1498 0.0322 1975 1.0297 13.6983 0.0434 0.0148 0.0250 0.1428 00731 1980 1.0033 14.4926 0.047O 0.0110 0.4700 0.2204 0.1166 1985 0.9790 17.2060 0.0506 0.0082 0.5700 0.2546 0.1335 1990 0.9580 17.0671 0.0539 0.0234 0.7794 0.2441 0.1292 1995 0.9412 16.6163 0.0569 0.0380 0.6962 0.2384 0.1183 2000 0.9330 19.2065 0.0584 0.0372 0.6130 0.2425 0.1194 2005 0.9290 21.2798 0.0592 0.0356 0.6400 0.2529 0.1304 2010 0.9249 18.5260 0.0599 0.0293 0.6670 0.2710 0.1412 2020 0.9144 17.8837 0.0620 0.0200 0.7080 0.3048 1602 2030 0.8959 20.9658 0.0660 0.0175 0.6770 0.3181 0.1556 2040 0.8830 17.3696 0.0689 0.0189 0.6770 0.3269 0.1592 2050 0.8695 20.7274 0.0721 0.0375 0.6770 0.2915 0.1470 2060 0.8783 18.9507 0.0700 00411 0.6770 0.3122 0.1509 2070 0.8738 19.8395 0.0711 0.0189 0.6770 0.3607 0.l650 Lång 0.8430 18.1289 0.0792 0.0478 0.6770 0.3559 0.l382 sikt
Tabell 11 Offentlig konsumtion oberoendeavdemograñn.Sluten ekonomi.
År Real- Offentlig Ränta Sparkvot Ersätt- Indirekt Ar-
lön konsum- ningsgrad skatt, nzo bets-
tion givar-
avgift
1960 1.0000 11.4667 0.0474 0.1115 0.05l0 0.1794 0.0086 1965 1.0052 12.1668 0.0467 0.1237 0.2270 0.1837 0.0219 1970 1.0143 12.9188 0.0455 0.0902 0.1440 0.1522 0.0323 1975 1.0279 13.6983 0.0437 0.0092 0.0250 0.1468 00735 1980 1.0002 14.4926 0.0474 0.0064 0.4700 0.2253 0.1174 1985 0.9757 17.2060 0.0511 0.0018 0.5700 0.2638 0.1396 1990 0.9553 17.0382 0.0544 0.0117 0.7933 0.2606 0.1468 1991 0.9509 16.9346 00552 00147 0.7905 0.2598 0.l461 1995 0.9368 l6.5411 00577 00225 0.7796 0.2605 0.1458 2000 O.9244 190565 00600 00221 0.7660 0.2647 0.1514 2005 0.9168 21.0050 0.0615 00206 0.8000 0.2733 1650 2010 0.9100 180675 00629 00150 0.8340 0.2836 0.1784 2020 0.8939 17.1398 00664 00083 0.8850 0.3052 0.2026 2030 0.8689 200214 00723 00097 0.8460 0.3136 0.1959 2040 0.8534 16.4782 00763 00155 0.8460 0.3132 0.1998 2050 0.8383 200800 00805 0.0293 0.8460 0.3028 0.1851 2060 08458 18.1588 00784 00336 0.8460 0.3145 0.1909 2070 0.8409 18.8038 00798 0.0117 0.8460 0.3538 0.2106 Lång 0.8105 17.6611 00891 00424 0.8460 0.373l 0.1749 sikt
Bilaga 1 s. 90Tabell 12 Bassimuleringmedskattereform 1991. Sluten ekonomi.
År Real- Offentlig Ränta Sparkvot Ersätt- Indirekt Ar-
lön konsum- ningsgrad skatt, n:0 bets-
tion givar-
avgift
1960 1.0000 ll.4667 0.0474 0.lll5 0.05l0 0.1794 0.0086 1965 1.0054 l2.l668 0.0467 0.ll88 0.2270 0.l846 0.0220 1970 1.0137 12.9188 0.0455 0.0819 0.1440 0.1550 0.0325 1975 l.0264 13.6983 0.0439 -0.0069 0.0250 0.1542 0.0744 1980 0.9962 14.4926 0.0480 -0.0213 O.4700 0.2387 0.1200 1985 0.9671 17.2060 0.0524 -0.0466 0.5700 0.2899 0.1450 1990 0.9376 17.0671 0.0576 -0.0766 0.7933 O.3127 0.1570 1995 0.8844 16.6l63 0.0686 0.0495 0.7796 0.3198 0.l333 2000 0.8834 19.2065 0.0688 0.0445 0.7660 0.3237 0.l369 2005 0.8842 21.2798 0.0686 0.0400 0.800 0.3331 0.l515 2010 08831 18.5260 0.0689 0.0328 0.8340 0.3490 0.1663 2020 0.8775 17.8837 0.0702 00211 0.8850 0.38l1 0.1935 2030 0.8617 20.9658 0.074l 0.0122 0.8460 0.3983 0.1920 2040 0.8467 17.3696 0.0781 0.0042 0.8460 0.4139 0.1987 2050 0.83l2 20.7274 0.0826 0.0175 0.8460 0.3843 0.1833 2060 0.8389 18.9507 0.0803 00208 0.8460 04072 01876 2070 0.83l2 19.8395 00826 -0.0022 0.8460 04536 02044 Lång 07304 l8.1289 01217 -0.1020 0.8460 05470 01781 sikt
Tabell 13 Bassimulering.Öppenekonomi.
År Offentlig Sparkvot Ersätt- Indirekt Arbets- Bytes-
konsumtion ningsgrad skatt, n:o givarav- balans
gifter
1960 11.4459 01093 0.05l0 0.1794 0.0086 -0.2107 1965 l2.1448 01253 0.2270 01900 00218 -00177 1970 12.8954 00759 01440 01709 00325 -0.0328 1975 13.6735 -0.0411 0.0250 01958 00758 -0.2777 1980 l4.4663 -005 15 O.4700 03322 0.1172 00577 1985 17.1748 -0.0090 0.5700 02664 01348 -0.1001 1990 17.0362 00024 0.7933 02582 01412 -0.1245 1991 16.9408 00065 07905 02562 01405 -0.1177 1995 16.5862 00182 0.7796 02532 01402 -00801 2000 19.1717 00158 0.7660 02602 01478 -0.0607 2005 21.2412 00120 08000 02739 01627 -0.0532 2010 18.4924 0.0042 08340 02934 01761 -0.0596 2020 17.85l2 -0.0160 08850 03336 01996 -0.0756 2030 209278 -0.0087 0.8460 03355 01879 -0.0910 2040 17.3381 -0.00l4 0.8460 03391 01923 -0.0536 2050 206898 00350 0.8460 02889 01746 -0.06l9 2060 18.9164 00327 0.8460 03138 01839 00137 2070 19.8035 -0.0010 0.8460 03662 01993 -0.0736 Lång 18.0960 00226 0.8460 03507 0.1659 sikt
Bilaga 1 s. 91Tabell 14 Välfärdsekvivalenteñ. Simulering
Gene- Tabell: ration 7 8 9 10 ll 12 13
-75 100.00 100.00 100.00 100.00 100.00 100.00 100.00 -65 100.20 100.20 100.20 100.21 100.20 100.20 100.09 -50 101.25 101.25 101.26 101.26 101.25 101.23 100.17 -25 97.03 97.09 96.67 96.55 97.10 96.84 95.04 -l0 91.72 91.84 91.30 91.87 91.97 91.41 90.68
0 90.94 91.04 90.93 92.10 91.38 91.66 91.41
10 85.58 85.31 86.31 87.78 86.28 87.92 87.23
25 81.00 79.68 83.41 84.54 82.28 84.97 84.44
50 78.99 75.51 83.12 83.96 81.11 84.11 85.65
75 75.46 71.02 80.33 81.09 77.82 80.95 83.05 100 71.32 66.21 76.64 77.37 73.84 76.87 81.04 125 72.21 67.04 77.41 78.05 74.27 77.01 82.47 150 72.10 66.62 77.40 78.00 74.03 76.27 82.52
a Den kompensation uttryckt i procent i termer av de totala resurserfinansiella tillgångar och nuvärde av framtida arbetsinkomster som varje generation skulle behöva för att välfärden inte skall minska med hänsyntill den demografiskautvecklingen, skattetrycket och pensionssystemetsutformning.
Tabell 15 Simuleradáldersstruktur och fdrsörjningsbörda.
| Ålder | Försörjningsbörda | |
| År | 0-14 15-34 35-54 55-64 65- 65-14 65- | |
| 1960 32.1 32.2 21.2 | 7.7 6.8 11.1 63.7 | |
| 1965 30.9 32.8 21.6 | 7.8 6.9 11.1 60.9 | |
| 1970 29.8 33.3 21.9 | 8.0 7.0 11.1 58.4 | |
| 1975 28.9 33.6 22.3 | 8.1 7.1 11.2 56.3 | |
| 1980 28.8 33.0 22.7 | 8.3 7.3 11.4 56.4 | |
| 1985 26.8 33.2 23.8 | 8.6 7.6 11.6 52.5 | |
| 1990 25.2 33.1 24.8 | 9.0 7.9 11.9 49.5 | |
| 1995 25.1 32.2 25.3 | 9.3 8.2 12.3 49.8 | |
| 2000 26.7 30.3 25.0 | 9.5 8.4 13.0 54.0 |
2005 26.6 29.5 25.2 10.0 8.8 13.6 54.7 2010 25.8 29.5 25.2 10.4 9.2 14.1 53.7 2020 25.0 30.5 23.9 10.5 10.1 15.6 54.1 2030 25.6 29.9 23.5 10.7 10.3 16.1 55.9 2040 24.8 30.2 24.8 9.7 10.6 16.4 54.7 2050 24.7 30.3 24.6 10.6 9.8 14.9 52.6 2060 25.8 29.0 24.4 10.6 10.2 15.9 56.1 2070 26.3 29.2 24.0 10.0 10.4 16.4 58.1 Lång 28.0 31.1 23.0 9.2 8.6 13.6 57.9 sikt
aBefolkningen över 65 år dividerad med den yrkesaktiva befolkningen 15-64 år respektivedenicke-yrkesaktiva befolkningen 0- 14år och över 65år dividerad med den yrkesaktivabefolkningen 15-64 år.
Bilaga 1 s. 93APPENDIX 1 KOSMOS AN ECONOMETRICMODEL FOR SWEDEN
-
1 INTRODUCTION
KOSMOS1
is a macro model of the Swedish economy developed within the research department of the National Institute of Economic Research NIER. The model will gradually be incorporated into the forecasting process of the institute in an effort to improve forecasting methods and make it possible to extend the forecasting period to 2-3 years. The model will also be used by the Ministry of Finance.
The purpose of this paper is to give a brief but complete presentation of the version of KOSMOSthat is used by the Medium Term Survey 1990.
KOSMOSis a semi-annual model. The main reason that a quarterly model ls not developed is the poor quality of the Swedish National Accounts, which requires a lot of data construction to be useful for macro modelling.
The model can be characterized as a Keynesian macro model with endogenous wages. There is as yet no monetary sector in the model. Exchange rates and interest rates are exogenous.
In the standard version of the model there are no explicit capacity constraints in the producing sectors, and in this sense production is determined by demand. However the economy as a whole faces an important supply-side restriction from the labour market.
iggrtsiktsmgdeii
för §verige
Bilaga 1 s. 94Most relations in the model are estimated in error-correction form. The error-correction approach is based on the idea that economic theory primarily describes an equilibrium relation between a set of variables. This realation is tested on data and, if not rejected, imposed on the equation. The model will then have long-run properties that are specified on theoretical grounds. Equations in error-correction form can be interpreted as an adjustment process where the dependent Variable is affected by the variation in the explanatory variables and the distance from an equilibrium value. Thus, the error-correction term keeps the dependent Variable on track and ensures that it will return to its long-run path after an occasional deviation. Long-run model simulations will give both an equilibrium solution, comparable to that of a CGE model, and an adjustment path towards equilibrium.
2 DEFINITIONS ANDACCOUNTINGIDENTITIES
The behavioural equations of KOSMOSare embedded into a formal input-output system linking supply and demand for goods in a consistent way. The model distinguishes between the following components of demand: -intermediate use in production -private consumption of durables, non-durables and dwellings -investment in machinery and buildnings respectively in manufacturing and other industries -investment in dwellings -investment in public sector -investment in oil inventory -investment in other inventory -exports of manufactured goods -exports of raw materials -exports of services
Bilaga 1 s. 95-imports of manufactured goods -imports of oil -imports of other goods and services
Domestic supply is divided into four domestic production sectors: -manufactured goods -other goods and services -central government services -local government services
This implies that the io-structure of the model is very simple indeed. Most components of demandcan be directly related to one of the two sectors producing market goods. Still it is necessary to keep the formal io-accounting throughout the model to assure that accounting identities in constant and current prices are fulfilled.
The accounting identity relating supply and demand for each good in constant prices is written in a simplified form:
1 Qi + IMPi + ITi INSi + FDDi + EXPi
where Qi domestic output of good i in producers prices
IMPi imports of good 1
lTi sum of taxes on good i
INSi sum of intermediate use of good 1
FDDi sum of domestic final demand for good i
EXPi exports of good i.
All demand variables on the right hand side in 1 are defined in purchasers prices. To simpiify the description we assume that there is only one category of domestic final demand, FDDi, that there are no trade margins and that all good taxes, ITi, are levied on FDDi only. Then good taxes in fixed prices are
2 ITi itkiFDDi
where itki tax rates in base year prices.
Bilaga 1 s. 96Intermediate use of good i is written:
3 INSi z insiJQJ
J where insij use of good i per unit output of good J
Given lMPi, FDDi and EXPi from separate equations, the system 1- 3 can be solved for output Qi.
The calculation of aggregate demand deflators i.e. implicit prices starts out from the balance of resources for good i in current prices. Assume that prices on Qi and IMPi are known and that export prices equals the output price. Also assume that prices net of good taxes are the same for all uses of the good. This net price is called PZi. The balance of resources for good i in current prices is then:
4 PQiQi-EXPi + PIMPiIMPi PZiINSi+FDDi1-itkil
where PQi price of output and exports
PIMPi price of imports P21 price of domestic demand net of taxes.
Relation 4 is an identity defining the "net price" PZi that is common to all uses of commodity i. In fact, PZi is computed by weighting domestic producers prices, P01, with import prices, PIMPi. The weights are the values in constant prices of home market sales, Qi-EXPi. and imports, IMPi. respectively. Relation 4 guarantees the consistency of the resource balances in current prices. i.e. that the expenditure and income sides of the gross domestic product will be identical by definition in the model.
The strategic assumption behind 4 is that net prices, P21, are equal between all uses of the good. This is not true given the high level of aggregation in the model. For instance, the composition of manufactures good 1 is quite different when it is exported
Bilaga 1 s. 97compared to when it is absorbed on the domestic market. This problem could be solved by further disaggregation. Considering the use of the model and the problems of collecting data the net benefits would be small. In order to take account of some aggregational effects we have chosen to distinguish between exports and domestic sales in the price setting behavior.
It remains to take proper account of commodity taxes, ITi, to transform P21 to purchasers prices. In the full model three components are added to each good balance to reach the purchasers prices level. These are value added tax, other commodity taxes net and trade margins. They are levied on different items of the good balance according to crude approximations of actual tax rules. Trade margins are differentiated on private consumption retail trade and other uses gross trade.
In the simple example given in 1 there is only one cost component, ITi, added to the good balance in purchasers prices. We further assume that this component is a tax levied on current value of domestic demand excluding demand for intermediary use. The aggregate demand deflator, i.e. the implicit purchasers price index. FFDDi, is then given by the following identity:
5 PFDiFDDi pitiPFDDiitki'FDDi + PZi1-itkiFDDi
where ;iti current tax rate / base year tax rate.
Solving for PFDDI gives:
6 PFEDi P2i1-itki/ 1-pitiitki.
Given tae implicit purchasers price for each good of domestic final demand, aggregated implicit prices are calculated by dividing total ctrrent value by total value in fixed prices:
7 PFID PFDDiFDDi / Z rom.
z
7-100788
Bilaga 1 s. 983 HOUSEHOLDINCOHEAND PRIVATECONSUHPTION
The household block consists of a detailed description of disposable income to take proper account of tax and transfer rules. Net saving is determined by a standard consumption function, while real saving h0useholds net investment in fixed capital is exogenous and net lending residual.
The dominating income-source is wages and salaries. They are computed from hourly earnings and number of hours worked, both of which are endogenous in the model. Taxes and transfers are given by identities to make it possible to take account of changes of actual policy parameters. Some insight into the sub model can be gained by computing the partial effects on disposable income from changes in wages and prices. The figures below show the results from simulations with the household submodei alone.
EFFECTSON NOMINALDISPOSABLEINCOME Percentage difference from base case
| Year | 1 2 3 Average long run |
| CPI +5% | 0.3 1.2 1.2 1.2 |
| wages +5% | 3.5 3.5 3.3 3.3 |
Higher prices affect transfers to and from households. Main components, such as social insurance, are indexed according to existing rules. Other components, such as child allowance are indexed in the model if they tend to follow prices historically. The first year effect on disposable income of an isolated increase of consumer prices by 5% is small. The increase from the second year is due to higher pension benefits which are indexed with a one year lag.
Bilaga 1 s. 99Whenwages and saiaries rise with 5%, disposabie income immediately increases with 3.5%. Some social insurance benefits, such as health insurance and parents allowances, are wage-indexed and will increase proportionally. The long-run effect is slightly smaller.
Given disposabie income, consumption expenditure is determined by a consumption function, which is iooseiy based on the permanent income hypothesis. In conformity with national accounting definitions, all household expenditures except for housing investment are treated as consumption. No distinction is made between durabies and non-durabies.
PRIKOm 0.62-0.0070Rt-0.0030dKPIt'RDISPt+0.44'PRIKOt-1
where PRIKO real private consumption expenditures
RDISP real disposabie income
R nominal interest rate percent
KPI consumer price index and dZ is the annual growth rate of 2.
At "normal" levels of the interest rate and inflation the short-run propensity to consume is slightiy above 50%. An increase in the interest rate with one percentage point will lower the consumption ratio by 0.7 percentage points in the short-run. The same effect is achieved by an increase in the inflation rate by ;gg percentage points.
Total private consumption expenditure is allocated between durables, non-durables and dweiiings with exogenous coefficients.
4 INVESTHENT
Fixed investment is divided into four categories according to investing sector: mining and manufacturing, other industries, dwellings and public sector. In the two industrial sectors net
Bilaga 1 s. 100investment in buildings and machinery is determined by separate functions. Investments in dwellings and public services are exogenous.
The investment equations are derived from a model in which net investment is explained by output growth and the difference between the return on fixed capital and government bonds The main equations in the investment sub-model read as follows:
dKt aodKt-1 + a1dQSt+ a2dQSL-1 + a3QSt-1 + a4QSt-2 +
a dPKTt + a dPK-dPKTt + a dFVL + a
s 6 7 8 where K fixed capital stock machinery and buildings
respectively PK price of investment goods machinery and buildings
respectively PKT price of composite investment good FV value-added
and dZ is the growth rate of 2.
The Variable QS defines a relation between the rate of return on capital and interest on government bonds.
Net investment semi-annual is defined by:
Nlz dKcKL-2 - N12-1
and gross investment by:
It NI: + 5Kt-1
where 6 depreciation rate.
Finally, the capital stock accumulates according to:
Kt NI: + K:-1
Bilaga 1 s. 101Key parameters in the investment functions are given ln the table below.
| Manufacturing | Other industries | ||
| Machinery Buildings | Machinery Buildings | ||
| 0.43 | 0.81 | 0.80 | 0.78 |
| 0.19 | 0.10 | 0.11 | 0.069 |
| 0.068 | 0.012 | - | - |
| - | 0.11 | 0.12 | 0.062 |
| a 0.31 | - | - | - |
| - -0.37 0.10 | 0.073 0.11 - | - -0.095 - | - 0.14 - | |
| aa | 0.026 | 0.00073 | 0.017 | 0.0097 |
| 6 | 0.052 | 0.015 | 0.069 | 0.020 |
Inventory investment is divided between crude oil and other stocks, both of which are exogenous.
5 EXPORTS
Exports of manufactured goods and exports of services are determined by estimated relations. This accounts for more than 80% of total exports. Exports of raw materials are exogenous.
The equation for manufactured goods which is 68% of total exports is based on a simple error-correction model. It is assumed that the long-run level of Swedish exports is determined by a weighted sum of consumption and investment in 14 OECD-countries and the Swedish export-price relative to competitors prices. In the short-run, the rate of change of experts is also affected by market growth and the rate of change in relative prices. Exports of services is 16% of total exports. The export equation is analogous to the equation for manufactured goods:
Bilaga 1 s. 102dEXPt a1dWDt - a2dRPEt + a3D1 -
- a 1nEXPt-1- a 1nNDm-1 + a 1nRPt-1 + a
4 5 6 7
where EXP Swedish exports
WD index for export market RPE price of Swedish exports relative to
competitors prices D1 seasonal dummy
and dZ is the semi-annual growth rate of Z.
Manufactures 0.95 0.47 0.082 0.31 1.88 1.74 4.19 Services - 0.60 -0.16 0.43 1.37 0.53 -10.31
According to present estimates the short-run eiasticity of exports of manufactured goods with respect to foreign demand is 0.95 while the long-run elasticity is 1.88. The corresponding eiasticity for Swedish imports is 1.90, cf below. The price elasticity is 0.47 in the short-run and 1.74 in the long-run, which is close to the level usually estimated on Swedish data.
For services, the long-run income-elasticity is only 1.37. Also the price elasticity is less than for manufactured goods.
6 IHPORTS
Imports of manufactured goods and other goods and services. respectively, are determined by separate equations. Imports of crude oil is exogenous.
The estimated import equations include activity and relative price variabies both in the long-run relationsship and in the short-run dynamics. The supply of imports to the Swedish market is assumed to be completely elastic with exogenous import price. The activity
Bilaga 1 s. 103variable is the sum of domestic demand for each good weighted by 1980s import shares:
dIMPt a1dYt + a2dRPML-
a 1nYc-1 a lnRPMc-1 + a
- a lnIMP:-1- - 5 s
3 4
where IMP imports
Y domestic demand weighted by import-shares RPM Swedish producers price relative to import price
and dZ is the semi-annual growth rate of Z.
a a a a a a
1 2 3 4 5 8 Manufactures 1.32 0.49 0.27 1.90 - 10.19 Other goods and services 0.86 0.95 1.52 0.92 5.34
-
According to the estimated relations imports of manufactured goods depend solely on domestic demand in the long run. The income elasticity is 1.90, which is close to the elasticity that is estimated for export demand for manufactured goods. In the short run there is a weak effect from relative prices. For other goods and services the long-run income elasticity is 1.52, which is slightly than for Swedish exports of services. As for price
more elasticities the results are a bit mixed on the import side. It should be noted that imports of manufactured goods seems to be unaffected by relative prices in the long run.
7 LABOURDEHANDANDSUPPLY
Labour demand is determined by error-correction relations in the two markets sectors.:
nAIl1 dATt a1dFVc a2dWTRL+ a3D1 - a41 - a T - aB
- Fvt1 5
Bilaga 1 s. 104where AT labour demand hours
FV value added VTR real labour cost hourly earnings plus wage taxes
deflated by value-added price D1 seasonal dummy
and dZ is semi-annual growth rate of Z.
Estimated parameter values are shown below.
Manufacturing 0.25 0.080 0.093 0.28 -0.014 -4.57 Other 0.38 - 0.030 0.61 -0.0063 -4.67
in the long run, labour demand is given by output and trend determined productivity. The short-run eiasticity of labour demand with respect to output is 0.25 in manufacturing and 0.38 in other goods and services. This implies fairly strong pro-cyclical fluctuations of productivity in the business sector as a whole. Growth by 1% in manufacturing implies that labour demand increases by 0.252, which improves productivity by 0.75% in the short-run.
Labour demand in manufacturing is aiso directly affected by real wage costs in the short run, but the influence of this Variable is small. A 1% increase in real wages will reduce labour demand by less than 0.1%.
In central and local government labour demand is given by exogenous public consumption and labour productivity:
AT FV/PRD
where PRD labour productivity
Bilaga 1 s. 105Labour demand is coverted from hours to persons, SYS, by an exogenous coefficient, MATID, for average working hours per person:
SYS Z ATx/MATID
where 1 runs over the four production sectors manufacturing, other goods and services, central government and local government.
Total supply of labour is affected by total employment with a lag. Reduced demand for labour thus will not give rise to a corresponding increase of unemployment. Someworkers are assumed to be discouraged and to leave the labour force rather than stay as unemployed:
dAUTB 0.65MAVG2dSYS + 0.0032
where AUTB labour supply in persons and MAVGZZis a moving avarage of Z over 2 periods.
Given demand for and supply of labour, relative unemployment is:
UNP AUTB-SYS/AUTB
8 HAGEFORHATION
The theoretical basis for wage formation in the model can be described as a combination of elements from labour union models and the so called Scandinavian model. A basic assumption is that the exposed sector manufacturing determines wages in other sectors in the long-run. Wages in the exposed sector itself are given by relative bargaining power of labour unions, expressed as a long-run negative relation between open unemployment and wage share of value added. Short-run deviations from the long-run path is possible for several reasons, e.g. due to unexpected changes in inflation, tax rates or productivity.
Bilaga 1 s. 106Wages in manufacturing is given by:
xPn-a
dUTh 0. + O.50MAVG4dPRDt-1+
66-d1ITxt
+ 0.23MAVG2 dPNBVt-z-
- 0.251nHSHiL-2+ 9.1MAVG3{UNPL-2+ 0.11
where UT1 hourly earnings
ITAX average income tax rate
KPI consumer price index
PWBV world market prices for manufactured goods
PRD1 labour productivity
NSH1 wage share in value added
UNP rate of unemployment
MAVGIZis a moving average of Z over x periods and d2 is annual growth rate of Z.
As stated above. the iong-run wage level is given by a "bargaining power equilibrium" between the wage share in value added and the rate of unemployment. The higher the level of open unemployment the lower the long-run wage share. If unemployment is raised from a long-run equilibrium by e.g. an exogenous decrease in government consumption. the wage increase will slow down until the wage share has decreased to its new long-run equiiibrium level. According to the estimates, the wage share seems to be rather sensitive to changes in unempioyments ievels. Changes in unemployment wiil therefore have strong effects on the growth rate of wages.
Hages in the private services sector are assumed to be proportional to wages in manufacturing in the long-run, while public sector wages in turn follow the private services sector. Estimates suggests that wages in the rest of the economy are close to manufacturing wages even in the short-run, even though the adjustment speed may differ somewhat:
Bilaga 1 s. 107dUT2L 0.78dUT1t + -
0.13MAVG4dPFV2t-1PRD2t-1I
0.661nUT2/UT1+ 0.21
KPIt-1 dUTSt 0.51dUT2g +
0.42-d1ITXL-
-0.45lnUTS/UT2+ 0.26
KPIt-1 dUTKt O.54dUT2t + O.38°d
1-ITAXt
-O.501nUTK/UT2+ 0.27
where UT2 wages in private services
PFV2 price of value-added in private services UTS wages in central government UTK wages in local government
9 PRICES
The output price in manufacturing is assumed to depend partly on unit cost, partly on world market price. Price differentiation is allowed for between domestic and foreign markets by giving competitors prices and costs different weights for sales on home and foreign markets respectively:
dPe. axdcs: + a2dPwt - aa -
1nP.-2/PJv.-2
where P price on exports and sales on domestic markets,
respectively
CS current costs wages plus material inputs
PH foreign prices world market prices and import
prices. respectively
Bilaga 1 s. 108a a a a
1 2 3 4 Price on exports 0.83 0.22 0.15 0.075 Price on domestic
sales 0.62 0.20 0.093 0.23
The long run equilibrium condition aligns Swedish prices on manufactured goods to international levels measured in SEK. However, the accommodation is fairly slow. In the short run current costs has a major impact on prices of exports as well as of domestic sales.
The export price on raw materials is exogenous. which implies that relative cost increases will be completely absorbed by profit margins.
Output prices in production of services are given by an exogenous mark-up on current unit costs.
Bilaga 1 s. 109APPENDIX 2 MECMOD A MEDIUM TERM CGE MODEL FOR SWEDEN
-
1 INTRODUCTION
MECMODis model rather model system which is developed
a - or a for the official Medium Term Survey MTS. The model replaces EMMA and LEMMAwhich have been used by MTSfor 10-15 years in different versions.
At least three motives lie behind the decision to make a fresh start in MTS-modelling. The first is to give the models a more firm base in economic theory by deriving the equations from optimizing
possible.2 second is to create models which behaviour as far as The are more easily adaptable to different applications. Finally, there is a strong need to make models more simple to handle and transfer between different users. The last point is not the least important in the new institutional setting of MTS-modelling, where model use and model development is separated between the Ministry of Finance and the National Institute of Economic Research NIER.
MECMODis basically a static CGE-model of a rather simple design. Compared to other models of this type it is small with only eight producing sectors in the standard version. There are three factors
1gdium
term QGE-model 2Cf and Svensson
the discussion of earlier MTS-models in Persson 1987. Based on their paper, a dynamic general equilibrium model is also developed for the MTS by the National Institute of Economic Research
Bilaga 1 s. 110of production - fixed capital and two kinds of labour called "skilled" and unskilled labour. The supply of each of these factors is exogenous for the economy as a whole, but all factors
freely between domestic sectors.3 Perfect competition move is assumed in all markets and there are no scale economies. Foreign trade is modelled with finite elasticities. There is only one type of consumer. The model is run with exogenous net investment and closed with either exogenous current account or exogenous savings-ratio in the household sector
There are five kinds of substitution mechanisms in the model economy. The first one is between home goods and foreign goods in foreign use exports, and the second one between home and foreign goods in domestic use imports. These substitution possibilities relate to goods of the same classification, The third type of substitution relates to the representative consumers choice between goods of different classification. The fourth and fifth substitution mechanisms concern the choice of factor intensities in production of goods and services. Each representative firm or government agency is assumed first to choose an optimal mix-of skilled and unskilled labour, and then to decide on the use of labour versus physical capital. All substitution is derived from CES-functions
2 AGGREGATES
Within the Medium Term Survey MTS MECMODmay be used for analysis of a wide range of issues, e.g. taxation, energy policy, foreign trade. Obviously there is no unique definition of production sectors, goods and factors that will suit all conceivable
3The model can alternatively be run with completely elastic factor supply exogenous factor prices
Bilaga 1 s. 111lll
applications. There are broadly speaking two approaches to this problem. One is to build a large model in terms of number of sectors and factors to make it possible to encompass all issues that one can foresee when building the model. The second approach is to build a "new" model for each different application.
The first approach was the one chosen in earlier MTS-models. There are some advantages associated with this approach. The MTS-model serves to some extent as a framework for integration of sectoral studies most of which are conducted outside the Ministry of Finance. Results from such studies are sometimes taken as direct input in MTS-models. Some "stability" in the definitions of aggregates is required to make this process run smoothly. Also the sectoral results from MTS-scenarios are often taken as input into other model-based analyses outside the MTS. Frequent changes of classifications will reduce this possibility. Finally, the empirical basis of the model can be gradually strengthened if aggregates are kept unchanged for some time.
The second approach, which has been chosen for MECMOD.implies that aggregates and specifications.are adjusted to the application at hand. The rationale behind this approach is the desire to keep the model within manageable size and still preserve a potential for a wide range of applications, some of which may not even have been foreseen when the model building started. Models which are gradually added to will soon be too hazy to be intelligible even to the model technician himself. The present approach can be described as a way to make "fresh starts" in the model specification cheap by preparing for them in the construction of the model-system.
Most of the advantages of a general purpose model listed above are lost with this approach. On the other hand tailor-made models will hopefully contribute to more penetrating analyses of the issues at hand by concentrating on essential mechanisms and aggregates, and by relieving the model user from dead-weight losses due to superfluous details.
Bilaga 1 s. 112The attempt to maintain flexibility so far mainly concerns the definition of sectors and factors of production. The database includes data for 45 business sectors, which permits a sufficlently broad spectrum of aggregation possibilities for MTS-purposes. Also the detailed account for some 25 types of labour according to socioeconomic status and sex gives the MECMODsystem a potential for analysis of issues related to the changing structure of the labour force.
In MTS-applications it seems necessary, however, to use some standard classification of sectors and factors to integrate results from partial analyses or to produce input for other models. As the main theme in MTS is to analyse growth possibilities and structural change in a 10-15 years perspective, a classification of sectors
appropriate.. according to factor intensities seems
In a recently published study dealing with the growth prospects of Swedish industrys, manufacturing subsectors defined and
are analysed in terms of factor intensities and openness to foreign competition. The standard version of MECMOD basedis on definitions used in this study. The model distinguishes between eight producing sectors - six business sectors and two public services according to table 2.1.
4 A similar approach is found in Haaland 1987.
50hlsson and Vinell 1988.
Bilaga 1 s. 113| TABLE 2.1 | Factor intensity and export share Laboura, Share Capitaic. Export tot100 | skilledb, percent | tot100 | shared. percent |
| 1 Capital-intensive | 63 | 14 | 76 | 55 |
| 2 Labour-intensive | 108 | 10 | 45 | 36 |
| 3 Skill-intensive | 95 | 22 | 43 | 68 |
| 4 Protected | 104 | 7 | 43 | 5 |
| 5 Dweliings | 24 | 16 | 381 | 0 |
| 6 Services | 118 | 12 | S3 | 11 |
| g Central gov | 125 | 26 | 79 | 0 |
| k Local gov | 125 | 12 | 64 | 0 |
| TOTAL | ;gg | 13 | ggg | 20 |
Hour-sworked/valueaddedln 1988prices. Skilled labour hours/total labour hours Capital stock ln 1988prices/value addedln. 1988prices. Export in 1988prices/grass output ln 1988prices.
As can be seen from column 1 in the table, the labour-intensive sector uses more labour hours per unit value added than any other goods producing sector. The services producing sectors, however are even more labour-intensive except for dweliingsl as could be expected. Skilled labour is defined as high level white-collar workers and entrepreneurs with academic education, plus middle level white-collar workers with technical training.B From column 2 it is also evident that the share of skilled labour in the skill-intensive sector is twice as high or more than in any other goods producing sector. It should be noted, however, that production of central government services uses an even higher share
6Definitions labour categories given in section
of sectors and are 5.1.
8-10-0788
Bilaga 1 s. 114of skilled labour as defined in the model.
Goods producing sectors do not generally show a higher capital-output ratio than the service producing sectors, even apart from dwellings.7
Private services include capital-intensive communications and public building-capital.8
services use a lot of Among goods producing sectors the capital intensive sector uses twice as much or more capital per unit of value added than the other sectors.
The export share of gross output displays a very distinct pattern. The three first sectors, which are defined as exposed to foreign competition, are outstanding. with more than 60% export share in the capital- and skill-intensive sectors.
To gain some idea about possible general equlibrlum effects of changes in exogenous variables the relative size of the sectors and their factor use is important. it may be that e.g. the share of skilled labour in production of private services is not very large. The size of the sector may however make it a very important employer in the market for skilled labour. Table 2.2 shows the
7The "dwellings"
model sector also includes electricity, gas and water, which are highly capital-intensive. 8The
capital-output ratio in public services may have been overestimated for at least two reasons. The first is that capital stocks for business sectors and public services respectively are taken from different sources. The public sector stocks are taken from National Accounts and are known to be biased upwards. The rather crude adjustment that was made before including the stocks in the database may have been insufficient. The second reason for overstating the public capital-output ratio is that output in public sectors as measured by National Accounts does not include profits. A higher level of value added would be reported had net profits been included.
Bilaga 1 s. 115distribution of total value added, labour, capital and exports between the eight model sectors in 1988.
TABLE 2.2 Sectoral structure in 1988
Percentage share of total
Value Hours Skilled Capital Exports added worked labour stock
| Capital-intensive | 5 | 4 24 | ||
| Labour-intensive | 5 | 2 13 | ||
| Skill-intensive | 9 | 9 15 | 4 42 | |
| Protected | 15 16 | 7 | ||
| Dwellings | 14 | 3 | 4 53 | |
| Services | 29 35 32 | 16 16 | ||
| Central gov | 5 | 6 12 | 4 | 0 |
| Local gov | 17 22 20 | 11 | 0 | |
| T°TL | 199 199 199 199 199 |
It is obvious from the table that the three sectors exposed to foreign competition are small compared to most other sectors in the model in terms of output and employment. Together they account for no more than one fifth of GDP. Houever almost all impulses from the outside world via changing relative goods prices are channeled through these sectors. The three exporting sectors also use only one fifth of the total supply of skilled labour. The relatively high intensity of skilled labour in the public sector implies that different growth rates fox public services may have substantial effects on the market for skilled labour and indirectly on the competitivenes of the most important exporting sector in the model economy.
The potential competition for resources is even more evident in the market for physical capital between the capital-intensive secton
Bilaga 1 s. 116which accounts for more than one fourth of total exports, and dwellings. In the standard model with lntersectoral, but not international, capital mobility, small changes in the demand for dwellings may strongly affect the growth potential for the capital-lntensive sector.
3 EQUATIONS
This section presents the equations of the standard version of MECMODln the same form as they appear in the model program. The list of equations is complete, which means that it includes calibration constants in the l0-system and discrepancies in the National Accounts.
3.1 Demandfor goods
Private consumption
It is assumed that a representative consumer distributes a given amount of expenditures between goods according to a CES utility function.9 consumers
Referring to section 5.3 the solution to the decision problem runs parallel to the producers cost minimization. Derivation of the expendlture function, l.e. the minimal expenditure necessary to achieve a certain level of utility, gives the optimal demand for consumption goods PK as:
linear expendlture system has been estimated but not yet put into the model.
Bilaga 1 s. 117spk
ä;
PK|aki°pk1|:§l
where Ipk is the elasticity of substitution in the CES utility function PKL is total consumption expenditures, PPK is the
, aggregate consumer price and PPK is the price of good | including
taxes.1° commodity
Fixed investment and changes in stocks
Net investment is exogenous in each sector. Since there is no attempt to introduce quasi-dynamics into this model version there is no endogenous link whatsoever between capital stocks and net investment, neither on sectoral level nor in the aggregate economy. It is possible, and in fact often done, to introduce a kind of dynamics into CGE-models by letting investment during one period, say five years, transform into capital stock in the next period. This step is not taken in MECMODsince the intention is to run the model together with a truly dynamic aggregated model in many applications.
Even though net investment in each sector, NINV1, is exogenous, depreciation is determined by an exogenous depreciation rate depl and the capital stock Ci. Gross investment is then given byla
1°Note that according to the notational conventions stated in section 5.2 all variables have a "root" with a prefix or a suffix appended to it whenever applicable. lf the Variable name denotes the price of a Variable the prefix "P" is used, while the suffix "L" denotes current value. The root itself denotes the Variable in constant prices, i.e. the base year prices according to the vintage of National Accounts used in the database.If there is no index attached, the name refers to an aggregate Variable. lllndices
running from 1 to 6 indicate that they relate to business
Bilaga 1 s. 118k 2
INVZ:NINVl+deplCx+lNVR
i1 where INVR is the discrepancy in National Accounts between sectoral investment and total investment.
Changes in stocks, LA, are exogenous.
Intermediate demand
Gross output in each sector is produced from intermediate goods and value added using Leontieff technology with fixed coefficients. For technical reasons the input coefficients, inslj, are defined as shares of total use of intermediate goods, not as shares of
gross output Qj. The value added share of gross output is fvj. The demand for intermediate use of good 1 is:
k 3 x1,.,k
INSD|:ginslj1-fvJQJ;
Domestic demand in basic values
All components of demand are measured in constant purchasers values. To determine the composition of demand for good 1 in terms of domestic production in basic values and imports cif. domestic demand must also be measured in basic values, i.e. excluding commodity taxes and trade margins. Thus the strict adherence to National Accounts makes it necessary to define two measures of domestic demand in constant prices - one in purchasers values and one in basic values. Commodity taxes are levied on private consumption only, while trade margins apply to all
sectors. Indices running from 1 to k also include central government q and local government L
Bilaga 1 s. 119PK 4 DZ|INSDi+ l +inv|INV+1alLA/1+hmk|
; 11p.,s
1+1tk
i INSD, intermediate use, PK| private consumption. inv|INV investment, 1a1LA changes in stocks are components of domestic demand for commodity 1 in purchasers values. A11 variables are measured in constant prices. Commodity taxes. itkx, and trade margins, hmkl, measured in constantprices reflect the rates valid for the base year of National Accounts.
Demandfor domestic output
Domestic consumers, including firms and producers of public services, are assumed to treat domestic output and imports of commodities of the same type as imperfect substitutes. This is
referred Armington-assumption.12 For each good the often to as the trade-off is described by a CES-function, which constitutes an inner nest in the aggregation of different types of goods CES for private consumption and Leontieff for other components of domestic demand. With the usual optimality conditions demand for domestically produced goods is derived from the unit cost
11 good.13 function for the composite Adding exports EXPl and the
outputzli I0-residual QRi gives demand for domestic
Armington
1969. 13The 5.3. They apply the
standard formulas are given in section to composite consumption good, composite labour and value added respectively in a completely uniform way. 14The
sectoral residual between expenditure and supply is kept explicit in MECMODfor easy comparison of production volumes in the model with National Accounts.
Bilaga 1 s. 120sdz
PDZI 5 sdz -l.
Q|aql 1 DZ|+EXPl-QR; 1:1, ,s
Value added is obtained by applying the exogenous value added share to gross output:
6 FV|fv|Qx ; l1p.,k
Bilaga 1 s. 120Note that production or consumption in public sectors is exogenous.
Demandfor imports
As with domestic output, demand for imports of good 1 is obtained from the unit cost function of the composite good ilh
PDZ m: 7 IMP|aml sdz -l, _L 0
x
PIMPi 1
Exports
Foreign as well as domestic consumers are assumed to differentiate between goods of the same classification depending on wether it is produced in Sweden or elsewhere. From a theoretical point of view this assumption, which is frequently used in CGE-modelling. does not fit very well with the commonnotion of Sweden as a small open economy". For a medium to long run equlibrium model there is
no good defence for using this specification, except for the fact that pure theory otherwise predicts a much stronger specialization in trade between countries than we in fact can observe. Even though Swedish goods are treated as imperfect substitutes for foreign goods, it is not necessary to assume that Swedish producers have monopoiy power in foreign markets. We can add the assumption that Swedish producers compete perfectly among themselves on all markets which is not very realistic considering the fact that the number
Bilaga 1 s. 121of exporting firms in each sector is very small. In fact we have expanded the number of goods in the model with the number of traded goods.
Even if Swedish and foreign goods of the same classification are not perfect substitutes it is still possible to make them glggg substitutes by letting elasticities in imports as well as exports be high.
The export functions are:
Pol se|
8 EXPÅae UHM|U . 1 n .s
iPu| ,
where HH and PH are indices of export market size and price level respectively.
3.2 Prices
With constant returns to scale and all factor inputs labour and capital mobile between sectors, domestic supply is completely elastic for each good. Goods prices are determined only by factor prices given by equilibrium in factor markets. Also supply of imports is completely elastic. Import prices are exogenous.
Optimal factor allocation, with CES-aggregation of composite labour and capital to value added, and perfect competition give the value added price PFVl in terms of factor prices NT and PCx:
i
i-sfv
i-sfv 1-sfv i 9 PFV| url/aux i+PC|/ac| ; i1,..,k
This also applies to public services. Output prices PQX are computed from value added prices FFV and prices on intermediate
Bilaga 1 s. 122goods PD|:ls
6 10 PQfv PFV +1-fv PPI I ins PD li,..,k
;
i l l l |J1 ll J
The basic price of the composite good in domestic use PDZ|is calculated from the import price PIMPl and the price of domestic output in basic values PQ| according to the assumed CES-aggregation:
l-sdzl l-sdzx i 11 PD2| PIMPl/am +PQl/aql ; i1,.6
PDZl is the price of good x on domestic markets when it leaves the combined plant-import harbour. Before it reaches the ultimate consumer trade margins and commodity taxes are added. It is assumed that trade margins are added in equal proportion to all uses of the composite good except for exports. This is obviously a major simplification.18 ln the first place trade margins actually
some are levied on experts, which can be seen from I0-data. Also trade margins are much larger for private consumption retail trade plus gross trade than for intermediate goods gross trade only. However, a more detailed account for trade margins will greatly complicate the equations of the model.
1sThe I0-calibration constants. Note the definition of
PPIJ:s are input coefficients fvt and inslf
6 6
1 and 1 ; 11.,k
§:insJiE fvi+1-fv|§:insJiE
J: 1 1:1
1STrade make for substantial part of the ultimate
margins may up a price for some goods.
Bilaga 1 s. 123It is assumed that the price of trade margins follows the price of private services. PQ6, rather than the price of the good itself This seems a reasonable assumption in the medium and long run. Domestic prices PD including trade margins are:
12 PDxPDZl+PQ6tpm|/1+hmk1 ; x1,.,8
Current trade margins can be changed exogenously by the parameter hmi. The hmklzs are calibration constants.
As with trade margins the treatment of commodity taxes is quite simplified. There is only one net tax which covers both VAT and other commodity taxes as well as subsidies. The net tax is an ad valorem tax, while commodity taxes other than VAT and most subsidies are in fact quantity taxes. Also the tax base is assumed to consist of private consumption only, although other components of demand are taxable.
Prices of consumer goods PPK including commodity taxes are given by:
13 PPK|PPlPDil+it|/l+itkx ; |1p.,s
where it is the current commodity net tax rate and PP1 and itkl
calibration constants from the 10-system.17 are
With consumer demand derived from a CES utility function the true
17The in
constant itkl is actually a commodity tax rate constant base-year prices. It is necessary to define such a constant because National Accounts use deflators for purchasers values as well as basic values both of which are by definition equal to one for the base year. PP1 is more of a clear-cut calibration constant and is required to make I0-data fit with the aggregate private consumption deflator for an arbitrary calibration year.
Bilaga 1 s. 124consumer price index PPKcan be calculated from goods prices:
i
8 PPK i-spk l-spk 14 PPK- l
ll
Investments in ali sectors are assumed to consist of the same Leontieff composite good making the aggregate price PINV on the commoninvestment good equal to:
8 15 PINVPP2 inv|PD|
|l where PP2 is an I0-calibration constant.
Finally the price of investments in stocks is:
6 16 PLAPP3z ia|PD|
|l with the caiibration constant PP3.
3.3 Demandfor factors of production
Each sector, including public services, uses three kinds of inputs
labourle - skilled and unskilled together with capital - in a two-levei CES production function. In the inner nest the two types of labour are aggregated to composite labour, which is used with capital in the outer nest.
For each sector the aggregate wage cost per hour NT is given by:
18Ski1led and unskilled labour are defined in section 5.1.
Bilaga 1 s. 1251 1-sat 1-sal 1-sat I 17 WTl WTSWISx/alsi |WTUwul/a1u|
WTSand WTUare equilibrium wages on the two labour markets. Even though the two types of labour are assumed to be perfectly mobile between sectors, observed wage levels in different sectors for each category are not equal. The initial distributions of wages, us and wul respectively, are unchanged in simulations.
Derivation of 17. which is the minimum cost per unit composite labour ATi, gives sectorai demand for each type of labour ATS and ATUx: satl NT
18 ATS1a1sis°tx1- L ATI
Bilaga 1 s. 125; |1,..,k 1
Sit HT
19 ATUialu1s°tx1 W
Bilaga 1 s. 125ATl x1, ,k , 1
The outer nest combines composite labour and capital to vaiue added. Factor demand is obtained by derivation of the unit cost function 9:
sfV
20 AT|a1x sfv |FV|;11,..,k
Bilaga 1 s. 125nqNPl-Vx/WT
sfvi 21 sfv 1 PFV|/PCX FV ac| 1 ; i1,...k
The price of capital PC is defined as the cost of using one unit of physical capital measured in constant prices:
Bilaga 1 s. 12622 ; |1.,k
PClriR+deplPINV
where R is the avarage level of the real rate of return before taxes. As with labour the distribution of return to capital between sectors, ri, that can be observed for the calibration year is
19 exogenous.
3.4 Supply of factors of production
Factor supply in all three markets can be treated in two extreme ways. Either the supply is exogenous which makes factor prices endogenous, or factor supply is completely elastic with exogenous factor prices. The second alternative may seem most relevant for capital and is chosen for the MTS-version of MECMOD. Some interesting results can be obtained by applying this approach to skilled labour as well, remembering that the time perspective may be long enough to treat the economy as open not only in goods- and capital-markets, but also in segments of the labour market. Nevertheless the model is run with exogenous labour supply in MTS-applications.
1gThis formulation of the model is dubious is the corresponding
as assumption about wage differentials for homogenous labour. There may be several explanations for the observed sectoral differences in real rates of return. The most obvious is that no adjustment has been made for taxes. Another is difference in risk. Also the fact that the calibration year is unlikely to exhibit a long run equlibrium position for all sectors is important. For labour one might also add the fact that beneath the two categories of labour there is a structure of skill that may differ between sectors.
Bilaga 1 s. 1273.5 Equilibrium in factor markets
The equlibrium conditions simply state that the supply of each factor equals demand:
k
23 LSS§:ATS|
Bilaga 1 s. 1271:1
k 24
LSU§:ATUi
x1
25 CS C
3.6 Closure rules and numeraire
Still one more relation is needed in the model to link the income and expenditure sides of the economy and to determine overall savings, i.e. the current account. To be more specific, consumer expenditures PKL in 1 are not yet determined. This can be done in basically two ways. Either household savings or the current account trade balance is exogenous. The choice of "closure rule" may differ between applications. If the current account is exogenous the closure rule determines the consistent level of private consumption expenditures. If, on the other hand, household savlngs are exogenous, households disposable incomes must be computed to determine consumption expenditures. This is done in MECMODwith a fairly elaborate but principally very simple scheme that is fully consistent with the income and outlay tables of
Bilaga 1 s. 128Accounts.2° standard MTS-applications the model is National In run with exogenous trade balance.
Finally, the exchange rate is assumed fixed and the foreign price level is the numeraire to which all price levels in the model are related.
4 CALIBRATIONAND PARAHETERVALUES
Most CGE-models are calibrated for a specific year for which an eiaborated database has been compiled. The calibration year is also chosen as index base for prices, which facilitates the calibration procedure. The MECMODsystem makes it possible to calibrate the model for different years and with any year as price index base. The "natural" choice of base year is the same as the latest available complete National Accounts. In the present Medium Term Survey, 1988 was chosen as base year for calibration.
The flexible calibration opportunities add some complications to calibration and model programs but have some distinct advantages. The freedom to choose base year for prices makes it possible to reproduce components of GDP according to National Accounts, which may help the model user to feel more familiar with actual figures in creating assumptions for simulations or interpreting the results.
ZOMECMOD Simplified version of rmo, which is
includes a somewhat used by the Ministry of Finance to decompose the current account into net lending in six domestic sectors: non-financial corporate enterprises, financial institutions, central government, local government, social security funds and households cf Metoder, Modeller och Beräkningar", Bilaga 1 Långtidsutredningen 1987.
Bilaga 1 s. 129The freedom to choose the calibration year is potentially important. The usual calibration procedure assumes, often without explicit discussion, that the economy is in equilibrium in the calibration year. There is also sometimes a desire to choose the calibration year as late as possible to fill the model with "fresh" figures. These aims may be conflicting. With the calibration procedure and time series data base of the MECMODsystem it is at least possible to test the importance of the choice of calibration year and to choose it at will.
Given the time series data-base and the choice of calibration year, calibration procedures run along standard lines. Assuming static equlibrium with perfect competition, unknown constants in utilility and production functions are solved to make the model solution for
quantities.21 the calibration year reproduce observed prices and Using CES-functions substitution elasticities must be assigned before calibration. The figures given in table 4.1 are very rough estimates.
Zlcalibration
of factor demand functions is shown in section 5.4.
9- 10-0788
Bilaga 1 s. 130| TABLE 4.1 | Model parameters Export price Substitution elasticities elasticity | Home/foreign Labour/ Skilled/ goods | capital unskilled | ||
| Capital-intensive | -4.0 | 0.8 | 0.8 | 1.6 | |
| Labour-intensive | -4.0 | 0.8 | 0.8 | 1.6 | |
| Skill-intensive | -4.0 | 0.8 | 0.8 | 1.6 | |
| Protected | -2.0 | 0.4 | 0.6 | 1.6 | |
| Dwelling | 0.0 | 0.0 | 0.6 | 1.2 | |
| Services | -1.0 | 0.2 | 0.6 | 1.2 | |
| Centr government | - | - | 0.0 | 1.2 | |
| Local government | - | - | 0.0 | 1.2 |
The high export price elasticitles chosen for competing sectors avoid too strong terms-of-trade effects. There seems to be some consensus in the empirical literature for labour-capital
1.0.22 substitution elasticities between 0.5 and The distinction between different kinds of labour seems not to be very common in CGE-modelling. Moreover. the elasticity might depend on the definitions of labour categories. The only basis for the numbers given in the table is a series of simulations in which the share of skilled labour was altered over a 10-year period. with low elasticities, relative uages are compressed too fast. The substitution elasticity in private consumption, finally, is 0.8.
22For example Caddy 1976.
Bilaga 1 s. 1315 DATA SOURCES,VARIABLENAMESETC
5.1 Definitions and datasources
Sector classification
MECMODdistlnguishes between eight producing sectors - six business sectors plus central and local government. The business sectors are broadly defined according to openness to foreign competition and intensity of factor Table 5.1 gives the exact definitions in
use. terms of the Classification in Swedish National Accounts. The table also gives the complete list of sectors in the disaggregated database. Time series generally cover the period from 1970.
All variables related to production are taken from National Accounts except for capital stocks, which are no longer put
Sweden.23 together by Statistics The basic I0-table is from 1988.
Zaseries
on capital stocks are taken from Hansson 1989.
Bilaga 1 s. 132sectors24 TABLE5.1 Definiton of industrial
1 §êElEêl:åEE§E§l§ 2100 Iron ore mining SQQQE 2200 Non-ferrous ore mining 2300 Other mining and quarrying 3120 Manufacture of beverage and tobacco 3421 Wood pulp industries 3422 Manufacture of paper and paperboard 3521 Manufacture of industrial chemicals 3530 Petroleum refining 3710 Iron and steel basic industries 3720 Non-ferrous metal basic industries
2 Labour-intensive 3112 Import-competing food manufacturing 3200 Textile industrles 3411 Saw mills 3423 Manufacture of fibreboards etc 3510 Manufacture of rubber products 3523 Manufacture of plastic products 3811 Manufacture of metal products 3900 Other manufacturing industries
3 Skill-intensive 3522 Manufacture of other chemical products 3812 Manufacture of machinery 3813 Manufacture of transport equipment 3814 Manufacture of professional measuring
equipment etc 3830 Manufacture of electric machinery 3843 Ship building and repairing
24Figures Swedish National refer to sector number according to Accounts.
Bilaga 1 s. 1334 E:9§§sEsés999§ 1100 Agriculture, hunting 1200 Forestry and logging 1300 Fishing 3111 Protected food manufacturing 3412 Manufacture of wooden products 3430 Printing and publishing 3600 Manufacture of non-metallic mineral
products 5000 Construction
5 9§lllE8§ 8300 Letting of dweliings 8400 Letting of other premises 4100 Electricity, steam and hot water supply 4200 Gas manufacture and distribution 4400 Water works and supply
6 Other services 6100 Wholesale and retail trade 6300 Restaurants and hotels 7100 Transport and storage 7200 Communication 8100 Financial institutions 8200 Insurance 8500 Business services 9510 Repair services
Other Services
Labour categories
Data on the distribution of different kinds of labour between sectors are taken from the Household Census, which is carried out every fifth year in Sweden. This part of the database includes the distribution of 13 kinds of labour between all of the 47 sectors of the database. Besides, all labour categories are accounted for by
Bilaga 1 s. 134sex. For each category the number of persons employed per sector and their labour income are available.
The labour categories are defined in terms of a socloeconomic classlfication. The standard classification was expanded for some groups to show separately technical occupation The distribution
. of employment between categories and broad sectors in the economy is shown in table 5.2 and the avarage labour income in table 5.3.
The definition of skilled labour in the model is chosen to include white collar workers at middle level with technical occupation, all white collar workers at high levels and all entrepreneurs with academic education. This makes up for some 13 % of the total labour force.
All employment and income figures are adjusted to National Account levels by simple scaling. A major obstacle is that there is no information on hours worked in Household Census data. No attempt is made to adjust for possible biases in the computed hourly earnings levels. This fact makes it very hard to use data for female-male classifications of the labour force.
Bilaga 1 s. 135TABLE 5.2 Employment per sector and category in 1985
Household Census, persons
MANUF OTHER TOTAL GOV TOTAL
IND IND SECT
U§EB§Ä9EE§E§ Unskilled 3358 4863 8221 4267 12488 Experienced 2221 2629 4851 1687 6538 EEÅE§IE9ll§E-9E5§E53
| Lou level I | 563 1298 1861 849 2710 |
| Low level II | 501 1798 2299 1461 3760 |
| Middle level. techn | 735 672 1407 236 1643 |
Middle level, non-techn 450 1459 1909 3068 4997 High level, techn 226 139 365 49 415 High level, non techn 384 1059 1443 1893 3337 §EEE§EE§E§E§§:
| Academic educ, techn | 1 | 5 | 6 | 1 | 7 |
| Acad educ, non-techn | 1 | 29 | 30 | 1 | 31 |
| Others | 116 1004 1120 | 10 1130 | |||
| Farmers | 7 879 886 | 13 899 | |||
| Qt§g§:° | S36 1636 2173 1403 3576 | ||||
| TOTAL | 9192 17475 26577 14940 41517 |
o
Pensloners, students etc
Bilaga 1 s. 136TABLE 5.3 Labour Income per person in 1985
Household Census, SEK
MANUF OTHER TOTAL GOV TOTAL
IND IND SECT
§99êl9:5§:§ Unskilled 88.3 77.2 81.7 68.1 77.1 Experienced 100.2 97.9 98.9 80.2 94.1 UElE§ZE9llêE9E5§E5
| Low level I | 83.1 79.8 80.8 74.4 78.8 |
| Low level II | 114.0 108.8 109.9 86.2 100.7 |
| Middle level, techn | 136.8 138.2 137.5 119.5 134.9 |
Middle level, non-techn 130.0 112.9 116.9 94.9 103.3 High level, techn 172.6 162.3 168.6 140.8 165.3 High level, non techn 193.2 173.0 178.4 138.9 156.0 §DEE§BE§E§EE§
| Academic prof, techn | 100.1 114.2 113.3 | .O 113.3 |
| Acad prof, non-techn | 106.7 143.9 142.9 | .O 142.9 |
| Others | 72.7 88.2 86.6 64.0 86.4 | |
| Farmers | 60.1 47.1 47.2 47.3 47.2 | |
| Q§g§§§: | 59.9 43.2 47.3 44.5 46.2 | |
| TOTAL | 102.9 91.6 95.5 84.9 91.7 |
Factor prices
Factor prices are defined as labour cost per hour and capital cost per unit physical capital stock measured in 1988 prlces. Aggregate labour wage costs are taken from National Accounts for each year. Relatlve costs for skilled and unskllled labour are available only for 1985 from the Household Census. Capital costs PC are computed from National Accounts as gross operatlng surplus OS divided by the capital stock C:
PC%§ OSPFVFV-HTAT
;
where PFVFVvalue-added in current prices
WTAT wage cost
Dlviding PC by the price of lnvestments goods PI and subtractlng the depreciation rate 6 gives the net real rate of return on physical capital before taxes:
R-ñ s
R is the Variable actually used in equilibrating the market for fixed capital in the model. From the definitions above the operating surplus can be written:
0SPFVFV-WTATPCC=R+ö'PIC
Bilaga 1 s. 1385.2 Variable names
Each name consists of a "root" with a prefix or a suffix. whenever applicable the prefix is always "P" which denotes the price and the suffix is always "L" meaning that the variable is taken in current prices. When the root only is assigned a Variable it denotes value in baseyear prices. In the list of names below only suffix "L" is printed. It is understood that if a Variable exists in constant as well as current prices a price index also exists. Of course this notational convention is not relevant for all varlables, e.g. labour which is measured in hours. Business sector varlables are indexed with "1". In some cases, such as wages, this index is extended to include also the government sector with indices "q" central government and k local government.
Variables marked with are endogenous in the model.
Bilaga 1 s. 139Variables
AT Hours worked. aggregate labour
i Ars Hours worked. skilled labour ATUx Hours worked unskilled labour c Physical capital stock
i cs Supply of physical capital DL| Domestic demand in basic values DZLI Domestic demand in producers values EXPL1 Exports FVLx Value added in basic values IMPL1 Imports, cif INSDLl Intermediate use of good x
NINV1 Net investment by investing sector INVL Total gross investment LAL Changes in stocks LSS Supply of skilled labour LSU Supply of unskilled labour
PKL| Private consumption in purchasers values PP ,PPI 10-calibration constant
i i Pw Export market price
I QL| Gross output in basic values R Real rate of return, avarage level UNPC Excess supply of physical capital UNPS Excess suppy of skilled labour UNPU Excess supply of unskilled labour uu Index for export market
1 UTS.U Hourly wages and saiaries inci emp1oyers contribution
to social security skilled, unskilled, avarage level
Bilaga 1 s. 140Parameters
Capital parameter in production function Parameter in export function Parameter in utility function Labour parameter in production function Parameter for skilled labour in aggregate labour Parameter for unskilled labour in aggregate labour Parameter for imports in composite good Parameter for domestic production in composite good Depreciation rate Value added share in gross output Trade margin in current prices Trade margin in base-year prices Input coefficient Composition of investment good Commodity tax rate in current prices Commodity tax rate in bas-year prices Composition of inventory good Real rate of return distribution Elasticity of substitution between skilled and unskilied labour Elasticity of substitution between domestic and foreign goods in domestic use se Price elasticity of export demand sfv Elasticity of substitution between aggregate labour and capital spk Elasticity of substitution in consumption ws Hage cost distribution, skilled labour WU Hage cost distribution, unskilled labour
Bilaga 1 s. 141l4l
5.3 Factor demand with CES production function
Throughout the model CES-functions are frequently used to describe substitution possibilities in production and consumption. The outcome of optimal decisions in a static model can be summarized in a few formulas which are summarized below. The formulas will be illustrated with functions relating to optimal behaviour of a firm with a CES production function. The value-added aggregator is written:
1-1/stv
1-1/sfv 1-1/sfv
FV alAT + acC
where FV va1ue added
AT hours worked
C capital stock
srvelasticity of substitution and a1,ac are calibration constants.
Labour and capital are assumed to be fully mobile between production sectors and all sectors exhibit constant returns to scale. It can be shown that the minimum cost to produce the quantity FV is:
1-sfv
I-sfv 1-sfv
CFV HT/al +PC/ac FV
With perfect competition no profits exist in equilibrium, so:
CFVPFVFV
Bilaga 1 s. 142Applying Shephards Lemma:
BPFV ÖPFV AT-FV5wTr and C-FVä§E-
gives factor demand:
sfv sfv AIa1"" E cac" E rv rv ur PC
sfv-1 sfv 53-2 -E C ac HT
The CES-function is often specified in a slightly different way as:
1 1-1/sfv 1-1/sfv 1-1/sfv FVa BAT +1-BC
In this case:
1 sfv 1-sfv ;tv 1-sfv 1-sfv 1 CFVE B NT +1-B PC FV
sfv sfv ATa° stpl ca" E rv 1-3 FV ur PC
Bilaga 1 s. 143sfv
51: BPC
C 1-BWT
The relations between al.ac and a.B are:
l
1-1/rv al l-l/sfv
1 1/ r- sv 1 1/ r- s V
a al +ac and 8
l-i/sfv l-l/sfv
al +ac
5.4 Calibration of factor demand functions
Recalling the CES-aggregator for value added:
l-l/sfv l-l/sfv l-l/sfv
FV a1AT +acC
The function includes three constants al, ac and the subsitution elasticity sfv. Assuming that the economy is in equilibrium optimal factor demand is:
sfv srv
- FV and - rv
Aralsäx cac"$
These expressions can be solved for al and ac:
I 1
sfv srv
l-srv i-srv
rv PFV F1. EE
and ac:
C PC
Bilaga 1 s. 144where: FV value-added PFVimpllcit price of value-added AT hours worked NT compensation of employees per hour including employers
contribution to social security C capital stock in constant prices PC compensati0n of capital including depreciation and taxes
per unit capital in constant prices
Given sfv, al and ac can be calculated for the calibration year
5.5 The solution algorithm
The model solved in MODLERZS,which straight-forward
is uses a Gauss-Seidel algorithm. lt requires every endogenous Variable to be stated as a left-hand Variable in exactly one equation, This poses a specific problem in solving for equlibrium in factor markets, The equilibrium condition in the market for skilled labour was stated in section 3.5, eq 23h
k
LSS§:ATSS
1:
However supply of skilled labour, LSS, is exogenous. To put the equilibrium relation into MODLERone has to solve residually for employment in one sector and invert that specific labour demand
25The
entire model system is written in MODLER, i.e. the model program itself as well as all model infrastructure are integrated within the same software. This is a great advantage not only from the users point of view but also in model development, since the distances between database, model program, simulation procedures and display of results are all short
Bilaga 1 s. 145equation to solve for the wage level, eq 18 in section 3.3. Assume ATS is choosen as residual employment:
I/sati
k
1-1/satl AT
ATS1LSS- ATS and wTSalsl NT1/wsl
--
ATS
|2 1
This formulation, which is algebraically correct, will almost always fail to work with the solution algorithm. In the first iteration the algorithm chooses base year values for not yet computed variables. These may be far away from equilibrium values. In the example above, ATS accumulates deviations from equlibrium for all skilled employment and may produce a value of WTS that is far away from equlibrium. In fact, ATS often turns out negative during some early iteration, which makes the WTS-equation unsolvable.
To avoid this problem the equilibrium condition was written as an explicit negative function of excess supply:
n n n-i ATS
WTS 1-zwsUNPS WTS ; UNPS1----
LSS
Here n is iteration number. If excess supply of skilled labour is positive in iteration n, the wage level will be adjusted downwards compared to the previous iteration. The parameter zws can be used to accelerate or dampen the adjustment process. This formulation of the factor market equilibrium conditions has proved to be very robust. It also makes it possible to "optimize" solution time somewhat. In scenario runs, when the new equilibrium may be far away from the initial position, zws must be small and the solution time increases. In effect analysis, with only a few exogenous variables changed, it may be possible to speed up the adjustment process and reduce solution time.
IO-IGOH8
Bilaga 1 s. 146Obviously the step towards some kind of quasi-dynamic model is short with this explicit adjustment of wage levels. By lagging the right-hand side WTS, the adjustment process can be analysed through time. Someexperimental versions of the model were actually solved that way.
REFERENCES
Armlngton, P.S. 1969: "Adjustments of trade balances: some
experiments with a model of trade among many countries", IMF
Staff Paper, 16. Caddy, V. 1976: "Empirical estimates of the elasticity of
substltution: a review", mimeo, Industries Assistance Commission, Melbourne, Australia.
Haaland, J. 1987: "HOVMOD.En generell likevektsmodell for Norge
som en liten åpen okonomi", Senter for anvendt forskning,
rapport 20/87, Norges Handelshoyskole, Bergen. Hansson. B. 1989: "Construction of Swedish Capital Stocks
1963-1987", Economic Studies 89:2, Department of Economics,
Uppsala University, Uppsala. "Metoder, Modeller, Beräkningar", Bilaga 1 Långtidsutredningen
1987. Ohlsson, L. and Vinell, L. 1987: "Tillväxtens drivkrafter",
Stockholm, Sveriges Industriförbund. Persson, T. and Svensson, L.E.0. 1987: New Methods in the Swedish
Medium-Term Survey", Bilaga 3 Långtidsutredningen 1987. SIND 1987: "ISMOD-systemets flersektormodeller av den svenska
ekonomin", SIND PM 1987:3.
Bilaga 1 s. 147APPENDIX 3
|NTERTEMPORAL GENERAL EQUILIBRIUM MODELI MAMMA - AN
1 INTRODUCHONAND AN OVERVEW
1.1 Model history
The MAMMA2model developed by Torsten Persson and Lars E.0
was Svensson to the Swedish Medium Term Survey 1987. Persson and Svensson 1987 motlvates MAMAs high level of aggregation and her foundation in modern macroeconomic theory, gives a thorough description of the model structure and performs a number of illustrating simulations.
Since early 1988. the MAMMAmodel has been developed further in a Joint effort by Persson and Svensson and the National Institute of Economic Research Konjunkturinstitutet. This work has resulted in among other things extensions of the model to include endogenous terms of trade, a richer and Variable tax structure. endogenous labour supply and a more general production technology. Part of this is documented in Söderlind 1989.
1By Kon-
Paul Söderlind, National Institute of Economic Research junkturinstitutet and The Institute for International Economic Studies. The author thanks Torsten Persson and Lars Svensson for help and guidance. 2"MuchAggregated Macromodel for Medium-Term Analysis"
Bilaga 1 s. 148Taken together, these refinements alter the model equations quite a bit. Therefore this paper makes a fresh start in the derivation of the model, rather than to discuss each noveity at a time. Hopefuily, this will not obscure the fact that the basic model structure is unchanged from that of Persson and Svensson 1987.
1.2 Overview of the paper
After a brief overview of the model in section 2.1, sections 2.2-2.3 contain a fairly carefui derivation of household and firm behaviour. The government behaviour, foreign demand for exports and national accounts are outlined in sections 2.4-2.6. The description of the standard model is completed with the equilibrium conditions in section 2.6. An alternative model of the labour markets based on uage setting by a monopoly trade union rather than market clearing is derived and briefly discussed in section 2.7. Finally, two different welfare measures are described in section 2.8.
Appendix ZA summarizes all model variabies and parameters. while appendix 2B brings together all relevant model equations
in a numerically solvable form. The solution method is described in appendix 2C.
A number of parameter values has to be chosen in order to solve the model. This choice is discussed in section 3.
2 THE MODEL
This section gives a fairly detailed description of the model structure. The model variabies and equations are found in appendices ZA and 2B. The technique for solving the model is described in appendix 2C.
Bilaga 1 s. 1492.1 Description of the model
The market structure The following figure illustrates the interaction between the 5 markets and the 4 sectors in the model:
The rest
House- Govern-
Firms of the
holds ment Sec- world
UT/V
/xt .l| rv /.l
"a" tm
Domestic Domestic Markets for kets: national
labour market for
domestic foreign bond
market shares
goods goods market
V
- The households supply and the firms demand labour on the domestic labour market. The government does not demand labour since all domestic production is assumed to take place in the firms. The wage rate equates supply and demand. - The households supply and demand shares on the domestic market for shares. Hence, the firms are assumed to be owned by the domestic households. Investments are made out of retained earnings and the remaining profits are distributed to the shareholders. ° The households, the government and "the rest of the world" demand and the firms supply net domestic goods on the market for domestic goods. There are no intermediate goods in the model. Hence, the firms do only demand goods for investments. - The households, the government and the firms demand and "the rest of the world" supply net foreign goods on the market for foreign goods at a given world market price. - The households, the government and the rest of the world demand and supply bonds on the international bond market at a given world market interest rate. Since the firms finance investments out of retained earnings and distribute the rest of the profits, they do not act on the bond market.
Bilaga 1 s. 150The tax and transfer structure
The following figure illustrates the flows of taxes and transfers
Hage incone, capital Incomeand
consumption taxes
transfers
payroi l taxei
The rest
House- Govern- Sec- Firms of the
holds ment tors: world
The government receives wage income, capital income and consumption taxes from the households and payroll taxes from the firms. Finally, it pays transfers to the households. The rest of the world is not directly affected by domestic taxes or transfers
The dynamic structure
The agents are assumed to have perfect foresight about almost
variablesa. all The only exception is that the individual household has an uncertain life time. Household dynamics stem from the fact that households generally live more than one period and are able to lend/borrow on a capital market. Hence, the path of consumption can be separated from the path of earnings. For the firms, the dynamics come from the combination of convex adjustment costs for capital and less than total depreciation of the capital stock. As a result, it is profitable to look ahead and spread out investments during long periods. A third source of dynamics is due to the fact that the government accumulates debt, which in turn is assumed to affect government consumption. For both households and firms. the dynamic structure can be described by the following picture
3The importance of the degree of foresight is studied in Ballard and Goulder 1985.
Bilaga 1 s. 151Expectations Expectations
about prices, about prices,
taxes and transfers taxes and transfers
Equilibrium Equilibrium
in period t in period t+1 etc
Stocks Stocks Stocks
in period t in period t+1 in period t+2
The stock of assets or capital in period t is given by history. Together with expectations about the future, a temporary equilibrium is established. The intertemporal equilibrium is characterized by the fact that the expectations are correct. i.e identical to the values in the sequence of temporary equilibria.
2.2 Househoids
The households modelled by Yaari-B1anchards4 approach to
are overlapping generations.
The objective function
The representative household in generation maximizes the expected life time utility of consumption of goods and leisure
1 Mu CsvcsøE-L
E s: 1
L W c
st where is the time preference rate, and ch, cr, E
p and are the consumption of home goods, foreign goods, labour endowment and labour supply, respectively.
The household has the probability n to survive into the next
See 1985
eg Blanchard 5The subscript indicating generation j is dropped in order to simplify the notation.
Bilaga 1 s. 152period, giving an expected life time of 1/1-u. with perfect foresight about all other variables the expected life time utility simpiifies to
H
" E -øj
uc licC u
U K
It
The utility function is assumed to have constant intertemporal elasticity of substitution 0
1-1/0
uc..L.-L. U
å 1: me: 2
inU, otherwise, where U, is an index of composite consumption in period s, i.e of both goods and leisure. The index U, is the value of the nested subutility function
1-1/n 1-1/n
u. c.""+ o.E,-L§ 3a
,
where
C, v-v1-ux-0ctU[c:1U 3b
In 3a n is the atemporal eiasticity of substitution between lei-
E,-L: and utility weighted sure a index of consumption of goods C. defined in 3b. 0 is the weight of leisure. In order to get a constant labour supply in an economy with growth, it is
necessary to assume either separable subutility functions eg
a Cobb-Douglas or a "productivity" growth Ä in leisure which is equal to the growth rate of the wage rate. The second approach is chosen
here. v is the value share of home goods in the basket of goods.
The homothetic specification of the nested subutility function makes it possible to interpret the normalized expenditure function corresponding to 3a as a price index of composite consumption
ssee King, Plosser and Rebelo 1988
eg
Bilaga 1 s. 1531 1" 1"" 1,n w + 0A
where is the price index of consumption of goods defined by
L p.l+rivps(l+tfji'v 4b
Bilaga 1 s. 153.
In 4a-b is rate. 1 the income tax rate, tcthe w wage wage con- 1 sumption tax rate, and the pretax price of home and foreign
goods, respectively. å By the properties of the expenditure function, we have
ap.U ap.II Cu un EuI-: ap: âu.1-t.l u
api api n r c, i C and c, , Câp{1+t: . âp.1+t.
For the subutility function 3a-b this gives
H
Pa Paus GÅ Prualø E
P-Jc w -r c w -t
w
Bilaga 1 s. 153+r
fr
C
c gå1Ei-- and Llgglgågi Sa-d
p.1+tf p.1+r§
Two special cases turns out to be important in the simulationsz
- When the preference weight of leisure 6 is zero, the subutility function 3a collapses to U, C, and labour supply Li E,7. equals labour endowment The price of composite consumption ps becomes equal to the price of private consumption of
This will of course affect the level of and hence the scale of the production. The scale per se is not veryimportant, but can of course be easily adjusted by simply changing L.
Bilaga 1 s. 154goods pi. - When home goods are identical to foreign goods, equation 3b is no longer strictly valid. Rather, C, is a straightforward quantity measure of consumption of goods. Using the convention p:1, pi that the price of private consumption of goods beequal to 1+t:L comes
The budget constraint The dynamic budget constraint for a household is A101 "L1T:Ez PU:. 6
ilå:i;LÅ:
transwhere A are private assets, r post tax interest rate and S fers from the government. Thus, A.., are defined as assets in period t+1 inclusive of interest payments received in the beginning of r,r:1-rt t+1. The post tax interest rate is defined by where is the world market interest rate and the capital income tax rate. Note that the household has the return 1+r./u 1 on their assets. This is so because the households sign life insurance contracts. These contracts stipulate that - A household leaves all its assets to the insurance company in Thuss, case of death. the company receives 1-HAl+w.(1-t:EL+S.-pYU.) in the beginning of period t+1. which immediately gives interest payments of the amount r... 1-1 A.+u.1-z{E.+s.-p:m. - A household receives a "premium" on the assets added to the interest rate if it survives. The outlay of the insurance company is thus nAl+w.1-r:EL+S.-pYUl times the "premium". With zero profit this premium turns out to be 1+n,,1-u/n. Adding the "premium" to 1+r... gives 1+r..|/1, which is the effective discount rate for a household. Iterated recursion on 3 and assuming that assets grow at a siower rate than the interest rate in the limitg have the intertemporal we
8For convenience, in this section, but not in the model, it is assumed that the size of the generation in period t is equal to one. 9This is usually called a "No-Ponzi-game" condition.
Bilaga 1 s. 155budget constraint
. ll u Al - 7,
Z
L 1+r.,/1t n |t 1+Tl vt
Furthermore, define human capital as the discounted sum of expected "full income transfers plus the value of labour endowment1°
å s, Tgç- n 1+r,/u " t v t
The intertemporal budget constraint 7 can then be rewritten as U p.u.II Al ,f Ht n. u u
st 1rl U§1+r./u
which says that the present value of composite consumption equals total wealth, i.e the sumof private assets and human capital.
The maximization problem
The household maximizes 1 subject to the constraints 2- 4 and 7. The first-order conditions are
-0 -O s-UO U, Ä, n ;st,t1,t+2,...co 9
få
s
T;;: g§1+rv/u
and the budget constraint 7, where A, is the Lagrange multiplier for the constraint 7. The first-order conditions can be shown to give the following function for the value of composite consumption
pfv. AAA. + H0. 10
1°It is possible to let the productivity and hence the wage rate of a worker be age dependent, to mimic a freely chosen retirement. See eg Blanchard 1985.
Bilaga 1 s. 156AL 11
.
J
Tzçz g§1+r./n
Equations Sa-d. 6, 8. 10 and 11 give a complete description of the behaviour of the household.
Aggregation of household behaviour
The population consists of an infinite number of cohorts generations. The generation born in period t has the initial size G. and in period the size of this G,u.
s is Since composite consumption is linear in total weaith, aggregation is straightforward: if Jc. denotes consumption of goods in period t by a household in the generation born in period the aggregated consumption is defined by
Z ef" 12
,cp
-m Aggregate private assets and human capital are defined in an analogous way.
In most applications and in steady state. we will let G.1-n which makes the total population equal to one. In order to simplify the notation this assumption is maintained for the rest of the paper. More realistic paths for the population have in fact been implemented in the model.
One thing deserves to be mentioned, namely the difference between the rate of return for households and generations. The rate of return for a household is 1+r.n/h since the surviving members of a generation receive a "premium". As pointed out in section 2.2.2, the total of these "premiums" is equal to the value of the assets of the deceased members of the same generation. Thus, for the generation as a whole "premiums" and bequests to the insurance company balance. Hence, the effective rate of return on assets is 1+r,H on the aggregated level. In spite of this, 1+rL.,/h is still the correct discount factor in the definition of human capital. This is so because human capital cannot be left as bequest to the insurance company.
Bilaga 1 s. 157Consequently, the aggregate equivalent to 6 is
A... w.1-tYE, S. 13
1+rL..A,+ - pTU,.
What are the characteristics of this model of households - The finite expected life time 1/1-n diminishes the scope for intertemporal substitution. - The constant probability of survival u means that all generations have the same expected remaining life time. Hence, the propensity to consume out of wealth is the same for all generations. This makes aggregation straightforward. - New generations are born each year and there are no bequests. Thus, generations currently alive can expect that future taxes to some extent will be paid by others. This means that the "Ricardian equivalence" result does not hold in the model except for the special case when n1. - The capital market including the insurance companies is perfect, which greatly enhances the possibility of intertemporal substitution.
2.3 Firms
The representative competitive firm maximizes the present value of the cash flow under convex installation costs for capital, taking prices as given on all markets. This gives a "q" -equation for investment. This approach follows Hayashi 1982.
The arbitrage condition For a domestic investor the following arbitrage condition must be fulfilled
1-zt..v...-v. rZ..1-rt..v.. 14
1+1-rf..rI..1-rfn. +
where is the capital income tax rate, D dividends and V the the value of domestic shares. The LHS is the post capital income tax return of buying shares in period t. This is the immediate post tax dividends 1-rtD. 1-Ttnr:"
which is invested in bonds, giving the return
Bilaga 1 s. 158in period t+1 plus the post tax capital gain in t+1 1-t%..Vl,.-V.. This must be equal to buying bonds for the same amount V. and receiving post tax interest payments equal to rI..1-:f..v.
the RHS.
Assuming that V grows at a slower rate than the interest rate in the limit, repeated recursion on 14 gives
gLbL, 15
Z
HITFSH
vt
where øl
1+i-tr..r:..1-tf/(1-tt.|L
The value of the firm V is the post tax present value of current and future dividends cash flow.
The maximization problem
The dividends D. are
n. pTFJKULt pix. w|1+t:L|,
- - me
where is the product price, F.K.L the time dependent constant returns to scale production function with capital stock K and labour hours L as arguments. the price of investment goods and t° is the social contribution
rate Note that investments are
. financed out of retained earnings.
The investment cost I includes the installation cost and is defined by
+ Fi./K., 17
where F° is a convex installation cost function. The formulation of the installation cost function makes overall production technology i.e production function and adjustment cost function taken together linearly homogeneous in L,K.i.
The capital stock evolves according to
Kl., + 1-öK., 18 where 8 is the depreciation rate. The capital stock is composed of both home and foreign goods according to
Bilaga 1 s. 159Kl m1nK{/e,Kf/e, 19
where and are the amount of home and foreign goods in the capital stock, respectively. and are the corresponding shares. This carries over to investment and we can define the price index for investment as
ehp efpf. 20
+ Total investment including installation costs of home and foreign goods are
I ehl. eIl. 21a-b
and
Maximizing 15 subject to 16-20 gives the following first order conditionstl
for st,t+l,...,m
pärm u,1+z2 22a
- 0,
psol
h i
Li psHFsvLK psHisHI-SOLK + qsv|lö " wsqs O
1+rs.2
pls1 rs +1srs.|4 qs 0
Zac and equation 18. The shadow price q, of installed capital the multiplier of the restriction 18 is a parallel to Tobins Haavelmoss marginal "q".
It is worth noting that when home and foreign goods are identical 19 collapses to a straightforward quantity measure. Furthermore, and become equal to pg
Solution using explicit functional forms
The installation cost function is
POS/Ks 7is/2Ks 23 This gives, together with the first order conditions the investment function. 12
11Partial
derivatives are denoted by subscripts. 12ln
some applications, eg the trade union version of the model, it is crucial to have some kind of decreasing returns to scale in the production technology. This is introduced by the following time dependent installation cost function
Bilaga 1 s. 160q,/p: 1x,/7 24
and q evolves according to 22b.
A linearly homogeneous CESproduction function is assumed
ä:I
1-1/B
1-1/B
v. F.1.,L. s zl aKl + 1-aAL. 25
.
where 2 is total factor productivity, B the elasticity of substitution, a a distribution parameter and Å the labour augmenting technological growth.
Using 25 and 23 in 22b gives together with 24 a description of investment behaviour. Employment is found by taking the derivate of 25 with respect to L, and substituting in 22a. The aggregation of the representative competitive firms is straightforward.
2.4 Government and taxes
The government spends money on consumption, transfers, interest payments on the debt and it collects taxes. The value of government consumption p°G is fraction C9 of
an exogenous production net of installation costs. In order to make the government obey an intertemporal budget constraint of the same type as
1,1+ ur
mm
The first-order condition 22b becomes
W201
h
PIOIFIOI,K+ qsn Wsqs 0 22b
o
1+r,.3 If we use the function
r,1, 11,/2.° 23 where Å is a growth factor of labour productivity, we get
qs/pi- gas/y 240 and q evolves according to 22b.
Bilaga 1 s. 161for the households, the government consumption is further assumed to be negatively affected by the debt
1:20. pånm. cha..
p:v. - - 26
where is the price of government consumption. Government consumption does not give utility to the householdsia.
any We assume that government consumption is composed of constant fractions of home nh Kf
and foreign goods
nhc. JG..
and 27a-b Accordingly, the price index is
xhp Krp{.
+ 28 Government transfers is assumed to be fraction Cs of net
a production as well
s. çfp{v. p{1.r..J.- 29
Taxes are levied on wages with the wage income tax rate 1" and pay roll tax rate Ta, private consumption of goods and capital
on income with the tax rates rcand Ik,
respectively. The total tax revenues are
k ° A. zfpfc.
nx, u r.w.L,a 30
. + r. n . j .
Government debt evolves according to
1Tu|Bc° 9 TÅXiJ-
Bun 4 PtGt St. 31
2.5 National accounts and foreign demand for experts
Foreign assets are defined by
FA, A, - V, - B.. 32 The firms V. are assumed to be owned by the domestic households. Thus all capital gains or losses V.-VP. fall A.. FA. and
on
13It
is possible to let government consumption enter the utility function in an additively separable form without changing household behaviour. But this would of course alter the form of the indirect utility function.
11-10-0788
Bilaga 1 s. 162are predetermined variables, ie determined in period t-1, while V. and hence A. are forward looking variables that can Jump in reaction to new information.
The foreign demand for home goods is assumed to follow
x, pg/pü-Ezgf, 33
where E is a price elasticity and x a Variable for the scale of foreign demand.
2.6 Equilibrium conditions. price level and recursivity
Equilibrium conditions and the price level
Equillbrium on the domestic labour market requires
L.. 34 Equilibrium on the market for domestic goods require
c.+c'.+1'.'+x,.
35 Equilibrium on the domestic market for shares is implicit in the arbitrage condition 14.
The price level of the economy is determined by fixing to unity in all perlods. With this convention all other prices can be thought of as relative prices. eg the price of home goods is equal to the terms of trade.
A note on the recursivity of the model
The model in its general formulation is entirely simultaneous. But lf the terms of trade Ph eg when the export
are exogenous price elasticity E-m or if home and foreign goods are identical the model exhiblts a long run recursivity. The supply of capital is perfectly elastic r.
at the given world market interest rate and the overall production technology is linearly homogeneous in the long runt..
With the world market interest rate equal to an adjusted value of marginal product of capital, the capital-labour ratio and thus the gross wage are defined impllcitly in the long run. The
14The production function is homl in K,L and the installation cost function is hom0 in K,i.
Bilaga 1 s. 163long run effect of domestic factors is only to determine the level of production through the labour supply.
Another kind of recursivity is obtained if in addition to the terms of trade also labour supply Ls which is the
are exogenous case if OO. There is then no feedback from the rest of the model to the production side. Hence, the model is in that recursive
case in every period.
2.7 Imperfect competition on the labour market
A range of macro economic questions are related to the labour market, eg the relation between the wage formation invest-
process, ment and export shares. It is of interest to study of these
some questions within the intertemporal framework of MAMMA.To meet this aim a special trade union version has been developed.
It is assumed that a single trade union organizes all workers in the economy and exercises monopoly power. This that the
means trade union unilaterally sets wages, taking unemployment benefits 0.Åt.
taxes and the firms decision rules as given. It is further assumed that labour supply Lä is ie 0O in 3a.
exogenous,
On the aggregate level unemployment benefits be merged
can with the other transfers 29 into
s. pinñi MANLT-
c7b2v.- La. 29
The objective of the trade union is to maximize the human capital defined in section 2.2. This approach draws der
on van Ploeg 1987. The definition of human capital is restated below for convenience
w,1-t:ñ,+ S.
S
n
m". IJÅWW"
8:0.
t
The decision rules of the firms are derived in section 2.3. The accumulation equation for the capital stock is restated below for convenience
Kl., + 1-öK.. 18
For simplifying the notation, we define the restricted profit func-
Bilaga 1 s. 164tion in period s as
II,w,1+1::,K, maxp:F,K,,L, w,1+r:L,. 36
-
L. By the properties of the profit function, labour demand 22a can
ttenis be wri
L, -n,,.. 22a
The adjustment cost function is assumed to be of the form F.i,. which effectively means that there are decreaslng returns to scale in the overall production technology. This is crucial for labour demand to have a finite elasticity with respect to wages also in the long run. Hence, using the definition of the profit function, equation 22b can be rewritten as
ø.l4r:+2q.
hum 22b
qaol _
iPanH-ö 1-8
lf the trade union is able to make a binding commitment to a sequence of current and future wage, maximizing 8 subject to 29. 18. 22a and 22b" gives the following first order conditions for st,t+1, ,m
. . .
- -
1-Txwu-w s w uü-ö
QIÃ nn.2 113.224 un u: O: 37b
- Trä
w- o .Mo me
m
1+r..zqo.1r 1+r..| p.7
and equations 18 and 22b". In 37a-c w... and 51,., are present value shadow prices of the constraints 22b" and 18, respectively. Note that lI,,20 in 37b since the production function 25 is characterized by constant returns to scale. Moreover, w,0 since q; is free to Jump in response to new information
lssubscript
. denotes the partial derivative with respect to the first argument: w,1+r:. subscript with respect to the second
2 argumentzK,
Bilaga 1 s. 165i period t. Another way of characterizing the same thing is to say that KL is supplied inelastically given by history. Accordingly, the labour demand in period t is rather inelastic and the trade union can set a high wage rate.
The behaviour described by 373-C will not be valid if the trade union cannot make a binding commitment to stick to the announced sequence of wages. It is easy to see why: the trade union starts optimizing in period t and according to the discussion above it sets a high w, and announces a somewhat lower ws st. Since investments depend on future not current wages, this will induce a relatively high capital stock in period t+1. Moving on to period t+1, the capital stock Ku. is once again given, and it is optimal for trade union to exploit this fact. The same will be true for every period after L
But, since the firms are aware of the objectives and the constraints of the trade union, the announcement of low future wages will not be credible. Rather, the only credible behaviour of the trade union will be the one that exploits the fixed capital stock in every period. This amounts to setting w,O st,t+1...,m and the wage follows
-u-rhng, u-rhus- nsns,|11+t: 0. 37a
-
Without binding contracts this is the only time consistent behaviour and thus the only possible equilibrium.
2.8 Welfare measures
A monotonic transformation of the indirect utility function corresponding to the consumer problem in section 2.2 can be written for generation J
JALHL
JVt 38
A11/0-1 where denotes the birth of the generation. Note that p", A
J year and H do not differ between households of different generations see section 2.2.4.
Based on 38 two appreciations of welfare can be put forward. The first is based on the expenditure function corresponding to
Bilaga 1 s. 16638 and measures household welfare from private consumption. It is suitable for evaluating reforms that affect the private budget constraint 7, ie prices, taxes, wages, transfers or interest rates. The eguivalent variation for a household in generation J is A1/o1 EV Jawa. raw -
FTm-Jmün
l l where denotes values after the reform. A picture of the effect on the inter generational distribution is obtained by comparing JEV. for different generations - perhaps as a percentage of their respective total wealth ,A.+H.L The second one is a kind of generalization of 38 with an aim to evaluate welfare due to both private and government consumption. Furthermore, it is more neutral with respect to intergenerational distribution since it summarizes the consumption possibilities of all currently alive and future generations. The consumption possibilities are summarized in the national weaith, which is defined by
v I
Nu EE_4__;EL_i_- FAI 40
+ 1 pirr n Et 1+rl..o vt In order to be able to say something about inter generational distribution it is convenient to define the permanent growth adjusted sustainable total consumption as an annuity national wealth
c+c{ NW, 41
0 vt 1+rV
Note that 41 explicitly assumes that total consumption should at the grow same rate as the productivity A. This is clearly a normative but quite reasonable statement. This permanent consumption could the be compared with a measure of the average Initial growth adjusted total consumption during period 0 to t-1
Bilaga 1 s. 167O 1 NHO-NW. C+G1 42 t1 t , 1 . ° s n 1+r, 1 Å -§59 n i+ro v0 vO 1+r, so where it is assumed that tO is the first simulation period. It is possible to split the initial consumption into its two components by defining the initial growth adjusted government consumption :-1 0 1 p°G 1.1.0 n s s 2 p1+T: vO o s0 43 c. - h , 1+r§
F Ä
Ä 1+r: vO so
and the initial growth adjusted private consumption c G+c G..O 44 -
3 PARAMETERIZATION
This section describes a base case parameterization of the mode1.A number of parameters must be chosen in order to solve the model. Relevant Swedish empirical studies are extremely scarce. Even though international studies can be used to some extent, this still leaves little evidence on a number of key parameters. In general, vaiues for such parameters have been chosen so that they will be in line with related models while still making the model solution resemble Swedish data during the 1980s. The uncertainty about the most adequate parameter values makes it important to perform sensitivity analysis. Some efforts in that direction are documented in Söderlind 19891.
Bilaga 1 s. 1683.1 Production parameters
1. Elasticity of substitution eq 2518. This is perhaps of
one the most investigated structural parameters in economics - although not at this high level of aggregation. Unfortunately, there is also a lot of disagreement. In general cross section studies arrive at values near while time series studies produce estimates around 0.5. Mansur and Whalley 1986 summarize "central tendency values" from the literature. The overall tendency points towards a value around 0.8. B0.8
2. Distribution parameter a eq 25 is calibrated to give a labour share inclusive of payroll taxes of GDP net production equal to 68% which is in line with Swedish data during the 1980s. aO.45
3. Labour augmenting technological growth Ä eq 25 is chosen to be in line with the rate of productivity growth in the Swedish private sector during the 1980s. Ä1.02
4. Depreciation rate 6 eq 18 is constructed by calculating an adjusted weighted average of Hanssons 1989 depreciation rates for machinery and buildings respectively, with the shares of the total capital stock as weights. The adjustment amounts to disregarding part of the stock of buildings since the imputed rent of private dwellings probably are underestimated in the National Accounts. The idea is to keep the NA definitions and adjust the composition of the capital stock accordingly. This amounts to give machinery a greater weight and the effect is a higher depreciation rate. ö0.1
5. World market real interest rate eq 6814 is notoriously hard to estimate due to the problem of measuring inflation expectations. Similar models do often produce a value around 5-7% see eg Auerbach and Kotlikoff 1987 and King, Plosser and Rebelo 1988.
1sThe equation numbers refer to the most important appearances of the parameter in question.
Bilaga 1 s. 169rn0.05
6. Adjustment cost parameter 7 eq 23. Given the other parameters, 7 is calibrated to give an investment share of 19% which is in line with Swedish experience during the 1980s. This gives a 7 around 14, which is lower than the estimates by Abel and Blanchard 1986. 714
7. Total factor productivity z eq 25. z1
8. Share of home goods in investment eq 19 measures the total direct and indirect via intermediate goods share of home goods in total investment. The value is taken from input-output tables for 1980 and 1985. 6hO.67
9. Share of foreign 6 1-6".
goods in investment eq 19 is e0.33
3.2 Household preference parameters
10. Intertemporal elasticity of substitution G eq 2. Hall 1988 concludes that c might be zero and probably not above 0.2, while Grossman and Schiller 1981 tend to favour a value around 0.25. Altonij 1986 investigated the intertemporal elasticity of labour supply for married men and concluded that it is between 0 and 0.35. Blundell 1988 summarizes studies of micro data and states that
U is probably less than 0.5. øO.333
11. Probability of survivai n eq 1 is chosen to give an expected remaining life time that is a reasonable average for the entire adult population. This expected remaining life time is assumed to be 33 years. u0.97
12. Atemporal elasticity of substitution eq 3a between goods and leisure n. Mankiw, Rotemberg and Summers 1985 cannot arrive at reasonable estimates which is interpreted as violating the
new Classical model of labour supply. Wales and Woodland 1979 on the other hand get an estimate of nO.83, which is also the result of
Bilaga 1 s. 170Ghez and Becker 1975l. n0.8
13. Leisure preference rate ü eq 3a is calibrated to give an average labour supply of about 40% of the endowment. ü2.5
14. Time preference rate p eq 1. There are few direct observations of the pure time preference rate. It is caiibrated to give a reasonable consumption profile and aggregate savings ratio. To achieve this in spite of the low intertemporai elasticity of substitution G and a growth Ä in real uages, p has to be very low in relation to the after tax interest rate r. p-0.038
15. Value share of home goods in the basket of goods v eq 3b measures the total value share of home goods in private consumption of goods. The value is taken from input-output tables for 1980 and 1985. vO.72
3.3 Government parameters
16. Government consumption eq 26 is calibrated to match data for the 1980s. g°0.27
17. Reaction parameter eq 26 is chosen large enough to guarantee that the government obeys an intertemporal budget constraint of the type for the households. Eb0.1
same as
18. Share of home goods in government consumption Kh eq 27 measures the total share of home goods in government consumption The government consumption consists of around 20% purchases net of goods and services from the private sector and 80% value added. The latter is assumed to be produced by the domestic firms in the model. According to input-output tables for 1980 and 1985, home goods has 71% share of the purchases. xh0.94
a
19. Share of foreign goods in government consumption eq 27 is 1-n". e0.o6
20. Government transfers S eq 29 has twofold function in the
a
Bilaga 1 s. 171model. First, to capture that part of the transfers that has no direct link to individual fees the rest is assumed to stay with the payer/reciplent which can be estimated to 15%of GDP. Second, to provide an intercept in the tax schedule for wage income taxes corresponding to 107. of GDP. ço.2s
21. Tax rate labour income t"eq 4a830. The income weighted
on average of the marginal tax rates and the average tax rates for 1989 have been estimated to be 52.3% and 36.5%, respectively. To capture the difference between marginal and average tax rates a combination of the marginal tax rate ru and transfer share of GDP Eu see above is used. t"0.5
22. Capital income tax rate eq 14830. The taxation of capital income is very heterogeneous. In fact the total capital income tax revenues are negative, while certain assets are very heavily taxed. This model is obviously too aggregated to capture the effects of the capital income tax system at present. Nevertheless, it can provide some ideas about how the general level of capital income taxation affects savings. The choice of is more or less arbitrary. Tk0.Z
23. Consumption tax rate eq 4b830 is computed by relating VAT and other taxes on goods minus a range of subsidies to total private consumption. t°O.22
24. Payroll tax rate Ta eq 16830 is that part of the actual
payroll taxes that have little or no relation to individual benefits for the employee see discussion about Es. This part be
can regarded taxes. t° 0.24
as pure
25. Export price elastlcity E eq 33 is taken from the long run
Ernsäter17 elasticity estimated by Lars and implemented in the KOSMOSmodel of The National Institute of Economic Research. §2.5
26. Level of foreign demand x eq 33 is calibrated to give a
i7See 1989
Ernsäter and Rosenberg
Bilaga 1 s. 172trade balance that is slightly positive. Note that since there is
no intermediate goods in production, the export is effectively export of value added. Since the import content in exports are disregarded both sides of the trade balance are scaled down in the model
in relation to the National accounts. x1.7
27. Unemployment benefits Q eq 29 is calibrated to give
an unemployment around 5 percent. This figure is intended to capture
total unemployment, ie open unemployment plus certain labour market programs. QO.20
REFERENCES
Abel, A.B and Blanchard, 0.J, 1986, "The Present Value of Profits
and Cyclical Movements in Investment", Econometrica, v0l.54, no.2
Altonij, J.G., 1986, "Intertemporal substitution in labour supply:
evidence from micro data", Journal of Political Economy,
vol.94, no 3 Auerbach, A.J. and Kotlikoff, L.J., 1987, "Dynamic Fiscal Policy"
Cambridge University Press Ballard, C. and Goulder, L., 1985, "Consumption taxas. foresight,
and welfare: 0 computabel general equilibrlum analysis", in L
Piggot and J. Whalley ed, New developments in applied
gen-
eral equilibrium analysis, Cambridge University Press Blanchard. 0.J., 1985, "Debt, Deficits, and Finite Horizons",
Journal of Political Economy, vol.93, no.2 Blundell, R., 1988, "Consumer behaviour: Theory and empirical evi-
dence - a survey", The Economic Journal, vol. 98 Ernsäter, L. and Rosenberg, I., 1988, "KOSMOS En makroekono-
-
metrisk modell för Sverige", Konjunkturläget. maj 1988 Fair, R.C. and Taylor, J.B., 1983. "Solution and MaximumLikelihood
Estlmation of Dynamic Nonlinear Rational Expectations Models",
Econometrica. vo1.51, no.4 Hall, R.E.. 1988, "Intertemporal Substitution in Consumption",
Journal of Political Economy, vo1.96. no.2 Hansson. B., 1989, "Construction of Swedish capital stocks, 1963-
87: an application of the Hulten-Wykoff studies", Uppsala
Economic Studies, no.2 Hayashi, F., 1982, "Tobins Marginal q and Average q: a Neoclassic-
al Interpretation", Econometrica, vol.50, no.1 Chez, G. and Becker, G.S, 1975, The Allocation of Time and Goods
Over the Life Cycle, Columbia University Press Grossman, S.J. and Shiller, R.J., 1981, The Determinants of the
Variability of Stock Market Prices", American Economic Review,
Papers and Proceedings, vol.71, no.2 King, R.C. and Plosser. C.H. and Rebelo, S.T., 1988, "Production,
Growth and Business Cycles", Journal of Monetary Economics,
vol. 21
Bilaga 1 s. 173Mankiw, N.G. and Rotemberg, J.J. and Summers, L.H., 1985, "Inter-
temporal Substitution in Macroeconomics", The Quarterly
Journal of Economics, February Mansur, A. and Whalley, J., 1986, "Numerical specification
of ap-
plied general equilibrium models: estimatlon, calibration,
and data", in H.E Scarf and J.B Shoven ed. Conference
on
Applied general equilibrium analysis, Cambridge University Press
Persson, T. and Svensson, L.E.0., 1987. New Methods in the Swedish
Medium-Term Survey:Bi1aga 3 Lángtidsutredningen 1987, Allmänna
Förlaget Ploeg, F., van der, 1987, "Trade Unions. Investment, and Employ-
ment: A Non-cooperative Approach", European Economic Review,
vol.31 Söderlind, P., 1989, "MAMTAX- A Dynamic CGE Model for Tax Reform
Analysis", KI Working paper. no.3 Wales, T.J. and Woodland, A.D, 1979, Labour Supply and Progressive
Taxes", The Review of Economic Studies. vol.46, no.142 Wilcoxen, P.J., 1989, "A fast algorithm for solving rational
expec-
tations models", unpublished conference paper
Bilaga 1 s. 174APPENDIX3.1 LIST OF MODELVARIABLES
Endogenous model variables
Ideal price index of composite consumption Relative price private consumption Consumption of goods
" home goods
" foreign Labour supply Humancapital e Composite consumption l Propensity to consume Private assets
Value of firms Total investment including installation costs Capital stock Relative price investment Total investment of home goods
" foreign goods Labour demand Tobins marginal q Physical investment Production
Government consumption
" of home goods " of foreign goods
Relative price government consumption Government transfers Tax revenues Government debt Foreign assets Export
Hage rate Relative price domestic production
E: Trade unions shadow price of constraint on q E Trade unions shadow price of constraint on K
Exogenous model variables
rr.1-Ik Interest rate net of tax:
w Discount factor cash flow:
o. uu-rf..rI..u-rt/u-z:..›
Price foreign goods
Production parameters
B Elasticity of substitution a Distribution parameter Å Labour augmenting technological growth
Bilaga 1 s. 175Depreciatlon rate World market real interest rate Adjustment cost parameter Total factor productivity Share of home goods in investment H
" foreign goods "
Household preference parameters
Intertemporal elasticity of substitution Probability of survivai Atemporal elasticity of substitution Leisure preference rate Time preference rate Value share of home goods in the basket of goods
Government and foreign demand parameters
Government consumption share of net production Reaction parameter Share of home goods in government consumption
" foreign goods " Transfer share of net production Tax rate on labour income Capital income tax rate Consumption tax rate Payroll tax rate Export price elasticity Level of world demand Unemployment benefits
Bilaga 1 s. 176APPENDIX3.2 LIST OF MODELEOUATIONS
The model equations are listed in this section. They are either taken directly from section 2 or somewhat manipulated. In the latter case, the equations are denoted with an extra L
Households Price index of composite consumption I 1-n 1-n n
pUI + ..."t:7 43
0A
Price index of consumption of goods
p p.l+rfupi(l+tfhv 4b
Bilaga 1 s. 176Consumption of goods n PLC PzutU Sa Cl e l-n 1- w
ps
Bilaga 1 s. 176ox
Labour supply w.1-tt
ox pfm/øa
Lz LL Sh I-" n u +
WlåltgOA
Consumption of homegoods vpTC. 5c h °t TT P|1T;
Consumption of foreign goods 1-vpfC, Sd r cl PL1Tf c
Humancapital
SK
Ht w,1-rSl-.,+ 8
Z
K 1+r./n n st 1+ Vt or in the form of a forward looking difference equation
Bilaga 1 s. 177wlU-tULl . s C1
Tjäna", + + s.
k O where r.1-rl rl Value of composite consumption pm H. 10 AAA. + Propensit y to consume A. m
S
T7 U:1+rv/u 1
or in the form of a forward looking difference equation 11 A, 1 1 + u 1
FH Ã
1+p°1+r,,.1 -V P t1
Difference equation private assets A... u.1-z{1. s. 13
1+r...A. + + -
pm
Firms Value of firms G psüatys pila- ws1+T:L-s 15 1. s D n 1"rvn st vt or in the form of a forward looking difference equation
1 Filt Hsu
Bilaga 1 s. 177W1PYt Wt1Tf-t
1rtn or using the fact that the overall production technology is hom1 in K,L,i pTF... 15 000
v. Lh-öm. + - p§1.r.,.x.
C Ttn
where 1+1-r.1r:n1-tr/(1-tfnl
Total investment il 1 + gn/zxn 17
Difference equation capital stock Kl.. + 1-öK. 18
12-10-0788
Bilaga 1 s. 178Price index Investment
l hh ff 20
PteP19Pt
Total investment including installation costs of home goods
I ehl, 21a
Total investment including installation costs of foreign goods
eI. 21b
Employment
h w.1+t. G 22a
plFlL or using 25
-B/B-1
B1
KL a c h B 22a
w,1+t./Å plz. - 1-a
-Z
Å
a1-aB
Difference equation Tobins marginal q
i J 2
å . . 22b
q: PtzluruukPåugbâ qu115
fhhtruz t
1/B-1 where Fl,,.K azl from 25
a+1-aÅt1%ilLL+1
Physical investment
EqL/Pt1 UKM 24
Production
im
B-1
1-1/3
1-1/B t
Yi z. aK. + 1-aÅ 25
Government and taxes Value of government consumption
P:71:2
PLG:9 9 PLY:h ClBtb 26
C: T
l
Government consumption home goods
G xhc. 27a
Government consumption foreign goods
nrG. 27b
l
å
Bilaga 1 s. 179Price index government consumption
ghh fi 28
PzKPzKPL Government transfers
l 2 29
Sv. CPYL
Tax revenues
TÅXL t: TUWLL-t At tfpfct 30
ler 1.1
Difference equation government debt
1"Tv.nBtl P36: TAXI
Blu S: " 31
National accounts and foreign demand for exports Foreign assets
FA - Vi - 32 or in the form of a messy difference equation
FAl,. 1+rI.,rA. 32
Bilaga 1 s. 179+
"-|L1T:no. lrzn1TtWtL-f PSC:
St.
um.1-rf/1-r{..[p{v. pil. utöva.
Bilaga 1 s. 179- -
k U
1r:1 UTYTTW1I-t li
Pgct Sv. °
Exports
h r § t
X. pt/pm x.Å 33
Equilibrium conditions Equilibrium on the domestic Iabour market
L 34
Equilibrium on the market for domestic goods
YL5":GLIL*xth h h
Trade union Total 17.
investment - replaces
1,1 71./2A° 17°
+
Difference equation Tobins 22b.
marginal q - replaces
Ä 22b"
qi. qu115
PksnFnnx
@z1FL2
Bilaga 1 s. 180Physical investment - replaces 24
q,/p{- IJÄt/y 24
26. Value of government consumption - replaces
plana
PLG:q 9 h b 26 .-
C1 PLYL T clBl
ZÄ
Government transfers inclusive of unempioyment benefits - replaces 29
p|1il2
s h L s 0 s: C1 Ä nia-l Lt.29,
ljt+ZÅ
Vage rate implicit function - replaces 34
u-rt u--øbup 260. H U mi
+ ätlvzf, + 15
37a where
-i 5-2
8-1 a a
ELJJ wl1+tf/Äpfzt 1aB HLÅÅÅIL ÅlÅILl
-B -
UL, t h L h
Ä Ptzt Å Pczt
and Ulz, 1/Kp
Lu
Difference equation shadow price of 18
-1-r.w.- xn.n.,.2 1-6
f-:g 771.22+ u... u. o mb
- -
where
-nm, -nm/x. 22a.
and -n.. is defined by
Difference 22b.
equation shadow price of
15Wu11ru1 "Ätlltn
- ml., 0, wo0 370
11"v.o2WLW 1Tn1Pt7 1
if t0 is the first simulation period.
Without binding 37a.
contracts wtO V1 in and 37b-c are dropped.
Bilaga 1 s. 181APPENDIX3.3 SOLVINGTHE MODEL
General description of the solution problem
The behaviour in the model is based on intertemporal optimization with expectations about the future formed rationally. The assumption of perfect foresight simplifies matters considerably and makes the model manageable. The formulation of the model guarantees that it converges to a steady state growth path. On the steady state growth path where all exogenous variables and parameters are kept constant, the variables evolve according to
rate of growth: Ä-l 0 c,c",c,H,u,A,v,1,K,1,1, ph.p".p°.Ls.A.px.L.q.p°.u 1,v,G,G,G.s,TAx,B,rA,x,u,u
Using this in the model equatlons see appendix 3.2 gives a system of equations for the steady state economy. which is easily solved using standard methods for solving systems of non-iinear equations. Thus, we have end point values for those variables that are determlned by expectations of the future jump variables. For the variables that are inherited from the past predetermined variables there are start values. The model is a system of non-iinear difference equations that ties these two types of variables together
Setting up the model to make it solvable
The following steps are taken in order to solve the model
i Theforward looking difference 8.. 11
equations and
15 are substituted for the infinite sums 8. 11 and
15 L Ii p,
Define At, H., V., q,, L., and u. as the Jump vari-
ables OLL iii The starting values of Kg, FAO, Bo and wo t0 is the first
simulation period are given. Thus K., FA., B, and ul are
the predetermined variables K.L
IV Since FAO is predetermined and Ao can Jump in response to un-
expected capital gains losses on the stock of shares VOL
private assets A are defined by
At FA, + V. + 32 and FA obeys the difference equation 32.L
laln
the literature this kind of problem is called a two point boundary problem.
Bilaga 1 s. 182Description of the solution algorithm
The algorithm used in solving the model was developed by FairTaylor 1983 and was used by PerssonSvensson 1987. A later refinement was inspired by a related idea of Wilcoxen 19891. The computer program for the simulations is written in the PC language GAUSS, using a GAUSS-supplied Newton algorithm for solving the system of non-linear equations.
Define 1 K. a vector of predetermined variablesin t
ii 01 "jump " 111 of.. " expected Os
in :+1
Moreover, let ®.@Kl,,,D.;Kl,0f,.O be the system of non-linear difference equations ie the model as given in appendix 2A in
period t.
The algorithm contains the following steps where t0 is assumed to be the first simulation period:
0 Calculate the steady state growth path solution. 1 Guess s1,2,...,T and assume that the value in tT be
can
approxlmated by the steady state value thus T must be large. 2 Given Ko, ie inherited values of the predetermined variables,
solve
o., ,n.,;u.,,o$ 0 kom
solve for 011,00 given
Q1K2a°|§K1-o: 0 u 2201 KMD:
"
°T-|UK1°1-|S|KY-1°: 0 " KTJD1-1 H KT-nu:
3 Update the guess of s1,2,...T, using the former
guess
and the solution for D, s1.2,...T according to
of 1-aof
a n. + - +
051W
an...
for tT-1,T-2,...,0
where 1 denotes the iteration number
a is a dampening factor0sasl
ant
is a matrix of partial derlvatives of the
601.01e
jumpers with respect to the ngn in the forward
looking difference equations can easily be numeri-
cally approximated.
Bilaga 1 s. 183Iterate on 2-3 until the difference between and 0, is neg-
ligible. 4 Choose a new terminal period T T and repeat 1-3. Compare
this and the former solution for t0-T. If the difference is
small, accept the solution, otherwise iterate on 1-4.
There is no available proof of the uniqueness of this solu-
tion, but experience suggests that this is a problem of minor importance. The refinement of the original Fair-Taylor algorithm by
am | 1-1 introducing the {pfg-mig term seems to reduce the execu-
auf.. tion time with a factor 3-4. Solving the system of non-linear equations repeated times is the most burdensome part of the algorithm.
4 Appendix
Bilaga 1 s. 185Analysen av arbetsutbudet i långtidsutredningarna
1 Inledning
Bilaga 1 s. 185På samma sätt som i tidigare långtidsutredningar har arbetsutbudet i LU 90 erhållits genom prognoser från statistiska centralbyrån. Dessa avser utvecklingen av arbetskraftsdeltagande, medelarbetstid och antal för befolkningens olika åldersklasser över modellperioden. Prognoserna för förvärvsfrekvens och medelarbetstid har baserats på framskrivningar och antaganden Antaganden har bl. gjorts om kommande arbetstidsför-
a. kortningar och utvecklingen av förvärvsfrekvensen för kvinnor i olika åldrar jämfört med den för män i samma åldrar. Härigenom har det totala arbetsutbudet i ekonomin erhållits, vilket i tidigare långtidsutredningar lagts in exogent i modellen. Eftersom man sedan länge varit medveten om nackdelarna med detta tillvägagångssättz har dock arbetsutbudet getts en bättre behandling i LU 90, bl.a. har arbetsutbudet gjorts beroende av sysselsättningen i tidigare perioder i en av modellerna KOSMOS, dvs. delvis en ogeniserats.
Förfarandet med exogent arbetsutbud har varit otillfredställande av flera skäl. För det första rimmade det dåligt med LU:s syfte att inte vara en
utan ett systematiskt räkne- och åskådningsexempel för diskussioprognos
den framtida ekonomiska utvecklingen och politiken. För det ner om andra innebar förfarandet att forskningens kunskap om arbetsutbudets bestämningsfaktorer inte utnyttjades. Utifrån ekonomisk teori och empiri kan nämligen förvänta oss att det framtida arbetsutbudet påverkas av utvecklingen i övriga variabler i modellen såsom reallöner och skatter. Vidare torde arbetsutbudet för ett givet år anta skilda värden beroende på de antaganden görs ex. löne- och prisutveckling, dvs. i olika
som om beräkningsaltemativ. Dock har förfarandet även i detta avseende förbättrats i LU 90 så att man har tagit hänsyn till skattereformens inverkan på arbetsutbudet. vissa framsteg således har gjorts i LU 90 vad
Men även om gäller analysen av arbetsutbudet, så finns det fortfarande utrymme för förbättringar, vilket denna uppsats vill bidraga till.
Jag kommer i det följande att ge en kortfattad översikt över sådan ekonomisk teori och svensk empiri för arbetsutbudets bestämningsfaktorer som har relevans för långtidsutredningama. Vidare, diskuterar jag hur denna kunskap skulle kunna användas för att analysera arbetsutbudet i de modeller används i LU-arbetet och lägger fram ett förslag till hur
som
SeLU 87sid. 102ff.
och SCB 1986.
2Tidigare LUs behand- " Jagvill tacka Karl-Gustaf löfgren, Bertil Holmlund och deltagarna arbetsmark-i ling av arbetsutbudet och nadsseminariet vid nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet för vär- prognosinstitutets metod defulla synpunkter samt Lars Engström, finansdepartementet och Helen Westin, har presenteratsoch kritiarbetslivscentrum för hjälp meddataanskaifning och databearbetning. seratsi Wadensjö 1980.
Bilaga 1 s. 186problemen med analysen av arbetsutbudet skulle kunna lösas i framtida LU. Avslutningsvis redovisar och diskuterar jag resultaten de simuleav ringar jag gjort på tidsseriedata över kvinnors och mäns arbetsutbud 1963-87.
2 Teorin för arbetsutbudets bestämningsfaktorer3
Bilaga 1 s. 186Den ekonomiska teorin för arbetsutbudet analyserar såväl individens val mellan att yrkesarbeta och inte yrkesarbeta som valet av arbetstimmar per år eller vecka för den yrkesarbetande. Bestämningsfaktorema förklarar skillnader i arbetsutbud mellan individer vid en given tidpunkt och förändringar i individens arbetsutbud över tid. Den välkända arbete-fritid modellen genererar följande bestämningsfaktorer för arbetsutbudet: Den egna reala timlönen, den arbetsfria inkomsten transfereringar plus kapitalinkomst och preferenserna för konsumtion av varor kontra konsumtion av fritid. Alla individer antas ha en reservationslön som är den lägsta lön vid vilken individen vill förvärvsarbeta. Teorin forutsäger att en ökning av individens arbetsfria inkomst, allt annat lika, kommer att höja hans/hennes reservationslön och sänka hans/hennes arbetsutbud, förutsatt att fritid är en normal vara, dvs. vill en vara som konsumera mera av då vår inkomst stiger. Effekten av en ökning av timlönen, allt annat lika, på sannolikheten för att individen skall förvärvsarbeta är enligt teorin alltid positiv eftersom sannolikheten för att lönen skall överstiga reservationslönen stiger. Däremot är effekten av en lönehöjning på antalet arbetade timmar, givet att individen förvärvsarbetar, teoretiskt obestämd. Om substitutionsefekten dvs. att fritiden har blivit dyrare dominerar över inkomsteükten dvs. att man har råd med mer fritid i det aktuella inkomstintervallet blir effekten på arbetsutbudet positiv, och om inkomsteffekten dominerar blir effekten negativ. I det förra fallet får vi en positivt lutande utbudskurva medan vi i det andra fallet får en utbudskurva som böjer bakåt ovanför en viss lönenivå. Denna modell har utvidgats till att ta hänsyn till skatter. Om skatten är proportionell mot inkomsten kan effekten på arbetsutbudet av en skattehöjning jämställas med effekten av en sänkning av den egna timlönen; den är teoretiskt obestämd. Då inkomstskatten är progressiv är effekten på arbetsutbudet av en skattehöjning visserligen också teoretiskt obestämd, men kan inte analyseras analogt med en lönesänkning. Detta eftersom 3Detta avsnitt byggerpå såväl marginalskatt som nettotimlön beror det valda antalet arbetstimav kapitel 2 i Sundström mar, dvs. de är endogena i förhållande till arbetsutbudet. Dessutom kom- 1987. För en uttömmandeöversikt, seKil- mer budgetlinjen bara att vara linjär i vissa intervall p. a. att nettotimlingsworth 1983. lönen skiljer sig från intervall till ett ett annat beroende på årsinkomst och 4 Utmärkta genomgångar hur skatter påverkar årsarbetstidf Hur som helst kan vi till vår lista över arbetsutbudets beav arbetsutbudet, empiriska stämningsfaktorer foga även marginalskattesatsen och genomsnittsskatten. resultat och skattnings- Det finns, vidare, modeller som tar sin utgångspunkt i att individen metoder återfinns i Blomquist 1985, tillhör en familj där det finns arbetsdelning och specialisering och där l988a, l988c. utbudsbesluten fattas gemensamtf dessa I modeller har man fört in tid för 5l Gronau 1977 presenoch hushållsarbete, dvs. man skiljer mellan arbetstid på marknaden och arbetsteras testasensådan modell. tid i hemmet. Hur lång tid som ägnas åt hushållsproduktion beror på dess
Bilaga 1 s. 187lönsamhet, den skugglönen. Om en timme mer på marknaden ger s. större ekonomiskt utbyte än en timme hushållsarbete så kan vänta oss att hemarbetet minskar med en timme, vilken istället ägnas åt marknadsarbete eller ökad fritid. Hemarbetets lönsamhet beror av priserna på marknadssubstitut för hemproduktion ex. daghem och av hushållstorleken. Familjemodellerna följande ytterligare bestämningsfaktorer för ger individens arbetsutbud: hemarbetets lönsamhet, familjemedlemmarnas timlönen övriga familjeinkomster och familjemedlemmarnas preferenser vad gäller dels varukonsumtion kontra fritid och dels hemproducerade kontra marknadsproducerade. Teorin förutsäger bl.a. att hemarbevaror tet kommer att minska entydigt om den egna timlönen stiger, allt annat lika. Dessutom kommer arbetsutbudet att öka entydigt om hemarbetet blir
mindre lönsamt eftersom skugglönen faller. Utifrån dessa modeller kan vi, vidare, förvänta oss att efterfrågeläget i
ekonomin påverkar arbetsutbudet. l en lågkonjunktur uppkommer, å ena sidan, negativ substitutionselfekt på arbetsutbudet genom att reallöneren faller. Härigenom kommer marknadslönen att falla under reservationsna lönen för vissa individer vilka således kommer att lämna arbetsmarknaden förkorta sin arbetstid den discouraged worker-effekten. Å andra eller s. sidan får de familjer där någon blivit arbetslös minskad inkomst varigepositiv inkomstetfekt uppstår på de icke-arbetslösas arbetsutbud nom en såatt dessa börjar förvärvsarbeta eller utökar sin arbetstid den s.k. added worker effekten. Eftersom den förra effekten uppträder i ett större antal hushåll än den kan vi förvänta ossatt denna dominerar. Dessutom senare, kan olika ransoneringsfenomen väntas uppträda i en lågkonjunktur. Således kan vänta att arbetslöshetsnivån har negativ och vakanstalet oss positiv effekt på arbetsutbudet. En tredje modeller är de analyserar individens allokering grupp av som tid över livscykelnf I dessa modeller förs möjligheten in för individen av eller låna från period till nästa. Härigenom kan individen att spara en arbeta under vissa perioder livet och spara denna inkomst för att i mer av andra livsperioder arbeta mindre. Vidare fattar individerna sina utbudsbeslut på basis också förväntade framtida löner och icke-arbetsinkomsav ter samt sina preferenser vad gäller framtida konsumtion av varor kontra fritid. Över livscykeln använder individen sin tid inte bara till arbete, fritid och hushållsarbete utan också till utbildning och upplärning. Genom avdela tid för utbildning och upplärning idag kan individen höja att mer sin framtida lön enligt de human kapital-modellerna som är en variant s. av livscykelmodellerna.7 Vilka bestämningsfaktorer för arbetsutbudet genererar dessa modeller För det första får vi hypotes att utformningen av socialfdrsäkringaren om kan ha effekt på arbetsutbudet. I Sverige har bl. a. föräldraförsäkringna och ATP-systemet kan påverka hur individerna fördelar sitt arbetsen som ° En presentation desav utbud över hvscykehm För det andra kan utbildningen väntas påverka modeller finns i Weiss sa arbetsutbudet på så sätt att med högre utbildning har högre 1986. en person 7l denna typ av modeller sannolikhet att förvärvsarbeta och arbetar fler timmar än en person med är den framtida lönenenlägre utbildning för att ta hem avkastningen på sin utbildningsinvestering. dogen.
Bilaga 1 s. 1883 Resultat från studier på svenska data
Den svenska empiriska forskningen om arbetsutbudet är ännu relativt
begränsad. Dock har ett antal empiriska analyser utförts i vilka avancerade
metoder använts för att hantera de icke-linjäriteter och den endogenitet
progressiva skatter medför. I det följande kommer jag främst att
som
dessa studier. Skugglönens bestämning och hur
behandla resultaten av
dess relation till marknadslönen påverkar gifta kvinnors arbetsutbud har
Betydelsen ett kor- analyserats Gustafsson Jacobsson 1985 och Sundström 1987. Den
av av rekt skattningsförfarande enda svenska studie hittills använt livscykel-modell är Blomquist
som en diskuterasbl. a.i Blomquist 1985. I 1988b. Blomquist l988a för- 1 tabell 1 presenteras resultat från studier som använt ett avancerat klarasvarför utbudsesti- budgetrestriktionen. Elasti-
skattningsförfarande för att representera hela mationer baseradepå bruttotimlöner inte kan citetema har beräknats vid medelvärdena för de oberoende variablema, användasför slutsatser dvs. de gäller för individ med genomsnittsvärden för de oberoende
en om skatteelfekter.
variablema. Den kompenserade löneelasticiteten° Slutsky-elasticiteten ° procentuell förändring i individens arbets- är ett mått på substitutionseffekten och väntas utifrån teorin vara positiv. utbud då denegnalönen lnkomstelasticiteten är förstås mått på inkomstetfekten och den
ett ökar l procent och
okompenserade löneelasticiteten" Coumot-elasticiteten är nettot av inklumpsummeinkomstenminskas såmycketatt komst- och substitutionsetfekten. Allmänt sett gäller att högre den individen befinner sig på
okompenserade löneelasticiteten är och mer negativ inkomstelasticitesin ursprungliga inditTerenskurva. ten är, desto mer minskar arbetsutbudet till följd av ex. en marginalskat- ° procentuellföränd- tehöjning. ring i individens arbets-
Dessa studier visar att den reala nettotimlönen har en positiv effekt på utbud dåindividens klumpsummeinkomst arbetsutbudet, vilket innebär att höjda marginalskatter reducerar arbetsutökar 1 procent. budet. Vidare bidrar högre arbetsfri inkomst till att sänka arbetsutbudet. " procentuell föränd-
Vi också att resultaten är mycket samstämmiga för män, medan de för ring i individens arbets- ser utbud då denegnalönen kvinnor ligger längre i från varandra. De högre elasticitetema för kvinnor ökar l procent ibland förklarats med kvinnor har lägre löner än män och därmed
har att z SeBlomquist 1985 sid. 10211. befinner sig i ett flackare intervall utbudskurvan. Utländska studier
av
Tabell Resultatfrån svenskastudier där hela budgetrestriktionen är representerad
Författare Data Urval Okompenserad Kompenserad Inkomst
löneelast.bet löneelast.obetb elast.
Män Blomquist 1983 LNU 74 gifta 25- 55 år 0.08 0.12 -0.04 Ljones Ström 1987 Skatteund8l gifta 25-64 år 0.02 Blomquist 1988c LNU 81 gifta 25-55 år 0.117 0.136 -0.019 ââffeggfr-tfhflâiåâgHINK 81 gifta 27-64 än 0.08 0.46 -0.38
Kvinnor Ljones Strøm 1987 Skatteund81 gifta 25-64 år 0.57 0.97 Jacobsson1982 LNU 74 gifta 20-64 år 1.2 1.34 -0. 14 Aabem m H 1988
HINK 81 gifta 27-64 år° 0.13 0.22 0.09 Anderson m. 1988
i Den betingadeelasticiteten avserförändringen i antal arbetadetimmar för de förvärvsarbetande. ° Den obetingadeelasticiteten är lika med denbetingade plus förändringen i sannolikheten att förvärvsarbeta för deicke förvärvsaktiva. °Urvalet inkluderar endastförvärvsarbetande kvinnor och män. 4Enbart förvärvsarbetande kvinnor i urvalet, korrigerat för urvalsbias.
Bilaga 1 s. 189visar också att resultaten är känsliga för val av urvalsgränser ex. i fråga om ålder och förekomst av bam. Kritik mot metoden med stegvis linjära budgetrestriktioner har framförts i en preliminär uppsats av MaCurdy m. 1988. De hävdar b1.a. att skattnmgsförfarandet förutsätter och
därför erhåller positiva kompenserade substitutionselfekter. En debatt i
denna fråga har förts i Ekonomisk Debatt Nummer l och 3 1990.
I Ljones Ström 1987 samt Aaberge m. 1988 och Anderson m. fl. 1988 läggskvantitetsrestriktioner på arbetstiden, mer explicita i de senare än i den första studien. Dessa innebär att restriktioner från den observerade frekvensfördelningen med dess koncentration runt 40 veckotimmar för män och runt 20, 30 respektive 40 veckotimmar för kvinnor läggs på den predicerade funktionen så att individens frihet att välja arbetstid eller egentligen: välja punkter på budgetrestriktionen begränsas kraftigt. Härigenom erhålls lägre elasticiteter än utan restriktioner. Som synes ger förfarandet störst utslag på elasticitetema för kvinnor p. a. att de har större utrymme att variera sin arbetstid än män, vilka i högre grad arbetar full tid. Min åsikt är att man inte bör lägga på kvantitetsrestriktioner då årsarbetstiden är den beroende variabeln eftersom individen har relativt stor frihet att variera sin arbetstid över året genom att arbeta extra, ta ledigt etc.5 Restriktionema är en förklaring till varför den erhållna löneelasticiten för kvinnor är lägre i dessa studier än i Jacobsson 1982. Härtill kommer att en stor del av variationen i arbetstid är eliminerad i Aaberge m. 1988 och Anderson m. fl. 1988 eftersom urvalet där begränsats till hushåll där båda makarna förvärvsarbetade och hade beskattningsbar inkonmt
l motsats till de nämnda studierna erhöll Klevmarken och Flood 1990 negativa koefficienter för marginallönen i sina analyser av kvinnors och mäns marknadsarbete 1984. Deras resultat kan emellertid inte användas för att beräkna inkomst- och substitutionseffekter av den typ som presenteras i tabell Detta eftersom deras användning av variabeln utbildning fångar upp en stor del av lönevariationen samtidigt som det saknas en
Set.ex. Blomquist variabel för arbetsfri inkomst och budgetrestriktionen har specificerats.
1985.
Således påverkar löner, skatter och arbetsfria inkomster kvinnors och " Detta demonstrerasi mäns arbetsutbud. Härutöver har Gustafsson och Jacobsson 1985 och Anderson m.fl. 1988
sid. 27 fl". Sundström 1987 funnit att omfattningen av kvinnors förvärvsarbete
5 Denna uppfattning om
individernas möjligheter
att variera sin arbetstid
| Tabell 2. Regressionskoelflcienterför mänsoch kvinnors veckoarbetstid 1963-82 | Män 25-64 år l | 2 | Kvinnor 25-64 år 1 | 2 | över året framförs också i Blomquist 1988c sid. Frågan behandlas av Björklund 1988 som bl. a. visar att omkring 60 |
| Konstant | 52,01 | 53,65 | 18,76 | 18,37 | procent av de anställda |
| VR | 2,53 | 0,72 | -0,95 | 0,55 | upplever hinder från ar- |
| wml-l | -0,51 | -0,58 | betsgivaren mot att utöka | ||
| wmt | -0,52 | -0,22 | eller förkorta sin arbets- | ||
| wm1-t-ww1-t | 0,09 | 0,13 | -0,23 | -0,04 | tid. Andelen anställda |
| wwl-t | -0,l6 | -0,15 | som i realiteten önskar | ||
| wwt | -O,24 | -0,30 | ändra arbetstiden är dock | ||
| Trend | 0,28 | 0,33 | väsentligt lägre samtidigt | ||
| R1 | 0,91 | 0,99 | 0,77 | 0,94 | som extrarbete är vanli- |
| Durbin Watson | 0,65 | 2,03 | 0,77 | 1.58 | gare bland de som upple- ver hinder mot att utöka |
| Källa: Burtless1987 sid. 237-8. | sin arbetstid. |
också beror av marknadsarbetets lönsamhet jämfört med hemarbetets.
Det förras lönsamhet har höjts genom särbeskattning och utbyggnad av
offentligt subventionerad barnomsorg. Betydelsen av den senare faktorn
bekräftas ytterligare i en studie av Gustafsson och Stafford 1990, vilken
också visar att lägre barnomsorgsavgifter har positiv och signifikant effekt
på sannolikheten att förvärvsarbeta i de kommuner där platserna inte är
ransonerade. Ett intressant resultat i Gustafsson och Jacobsson 1985 och
Sundström 1987 var vidare att mannens inkomst inte hade någon effekt
på hustruns arbetsutbud 1980, medan effekten var signifikant och negativ
såväl 1967 som 1973. Gustafsson och Stafford 1990 erhöll ett liktydigt
resultat för 1984. Förändringen kan vara ett uttryck för en anpassning till
socialförsäkrings- och skattesystemen, vilka gör det fördelaktigt för kvin-
nan att förvärvsarbeta varje år, men inte nödvändigtvis på heltid, oavsett
makens inkomst. Resultaten från dessa studier tyder vidare på att den
lokala arbetslöshetsnivån har en negativ effekt på sannolikheten att för-
värvsarbeta och på antalet arbetstimmar.
Blomquist 1988b har skattat och jämfört en vanlig atemporal utbuds-
funktion med en intertemporal specifikation för gifta svenska män 25- 55
år 1980. De resultat som erhölls med de båda modellerna t.ex. för timlö-
nens koefficient var mycket lika. Blomquist drar slutsatsen att livscykelas-
pekten har mindre betydelse för konsumtionen av fritid dvs. för arbetsut-
budet, men större för konsumtionen av varor. Dock återstår det att
undersöka möjligheten att livscykelaspekten har större betydelse för kvin-
nors utbudsbeslut än för mäns.
4 Hur skall LU-analysen av arbetsutbudet förbättras Hur komma från mikro till makro
Av det hittills sagda framgår att av LU:s variabler är det reallönerna,
skatterna och arbetslösheten som kan väntas påverka arbetsutbudet. Kan
de ovan redovisade elasticiteterna användas som mått på dessa samband
såatt man med deras hjälp kan bilda en utbudsfunktion för LU-modellen Det kan man inte. Detta därför att de nämnda studierna är mikro-studier, dvs. elasticiteterna gäller för en individ med egenskaper som motsvarar genomsnittsvärdena på de oberoende variablerna. LU-modellen, däremot,
är en makro-modell som kräver aggregerade elasticiteter vilka anger netto-
SomWadensjö 1980 efekten av samtliga individers utbudsförändringar vid ändrade löner, framhåller kan efterfråge- skatter etc och kan beräknas utifrån mikro-studier. Man måste nämligen läget i ekonomin även
känna till hur fördelningen över individer av arbetstimmar, löner, skatter, väntas påverkanettoimmigrationens storlek och arbetsfria inkomster m.m. ser ut för att kunna beräkna de aggregerade därmed det totala ar- elasticiteterna kommer inte skattningen ske i individernas opti-
annars att betskraftsutbudet. Onsk-
inklu- mipunkter. värt vore att även dera sambandför immi- Aggregerade elasticiteter kan således beräknas. Problemet är emellertid grationens och emigratio- för första
att denna beräkning inte kan göras en gång alla. För det ändras nensbestämning i LUs modell sid. de samband som erhållits i mikro-studien om politiken ex. skattesyste-
A. a. 7 Ett exempel på en så- met förändras väsentligt. För det andra medför progressiva skatter endodan beräkning återfinns i
genitet i arbetsutbudet och icke-linjära budgetrestriktioner, vilket b1.a. Anderson m. 1988 sid. 24 innebär att det även om skattesystemet är detsamma inte finns en
- -
Bilaga 1 s. 191aggregerad elasticitet som är given en gång för alla. Ty vid löne- eller
en skatteändring
förändras alla inkomster och skatter och därmed även arbetsutbudet. Hur mycket de förändras beror på i vilket intervall skatteändringen sker, hur många individer som befinner sig där Dessa problem
osv. kan förklara varför resultaten blev statistiskt oacceptabla då Lindquist m.fl. 1988 använde transformerade elasticiter från tvärtsnittsstudier som apriori restriktioner på de aggregerade utbudsfunktionerna i studie
en för den norska statistiska centralbyrån.
Förslag för framtida långtidsutredningar
Bilaga 1 s. 191En lösning på den andra typen av problem ovan är att till LU-modellerna koppla en minimodell som beräknar arbetsutbudet utifrån bl. bruttotim-
a. Iöner, marginal- och genomsnittskatter. En sådan minimodell bör omfatta kvinnor och män l6- 74 år fördelade på åldersgrupper och kan konstrueras på basis av studier liknande Blomquist l988c där parametrarna i nyttofunktionerna har skattats så att preferenserna kan
representeras. Samband för olika åldersgrupper behövs för skall kunna variera
att man befolkningens åldersssammansättning över modellperioden. Man kan då låta arbetsutbudet bestämmas även andra relevanta variabler ingår
av som i studien, såsom arbetsfria inkomster, tillgång på daghemsplatser och arbetslöshetstal alternativt vakanstal. Det är givet att i större ut-
man sträckning går fri från problem av typ 1 ovan om den använda mikrostudien är så färsk som möjligt och inga stora politikförändringar
om genomförs under modellperiodenl. Mitt förslag beträffande behandlingen av arbetsutbudet i framtida långtidsutredningar är således efter skat-
att man terefonnen skall låta göra en studie av arbetsutbudet för kvinnor och män och på basis av denna konstruera en minimodell kopplas till LU-
som modellerna.
Ett mindre ambitiöst sätt att förbättra analysen arbetsutbudet är att
av göra tidsserieanalyser över arbetsutbudet på aggregerade data. Sådana analyser har genomförts för Sverige av Burtless 1987 och för Norge
av Lindquist m. fl. 1988.
Burtless 1987 skattade följande funktioner för åren 1963-82 för män m och kvinnor w i åldrarna 20-24 år och 25-64:
Hmao+a,VR+a2wm l -t+a3wmt°+a4wm l -t-ww l -t,
Hwbo+b,VR+b2ww1-t+b,wwt+b4wml-t-ww(l-t),
Bilaga 1 s. 191där H är de sysselsattas faktiska medelarbetstid per vecka över året dividerad med befolkningsantalet, VR är antalet vakanser i relation till arbetskraften, wm och ww är de genomsnittliga reala bruttotimlönema för manliga respektive kvinnliga industriarbetare, t är marginalskattesatsen för
en genomsnittlig heltidsarbetande industriarbetare och t är den genomsnittliga skattesatsen för en halvtidsarbetande industriarbetare.
Resultaten visade att vakanstalet hade positiv effekt på medelarbetstiden, se tabell För män hade en höjd marginell nettolön negativ effekt och för kvinnor hade höjd genomsnittlig nettolön negativ inverkan på
s SeLindquist m. medelarbetstiden. Denna effekt motverkas dock av att skatten wmt° 1988 sid. 10ff.
resp
Bilaga 1 s. 192påverkade medelarbetstiden i negativ riktning. Differensen i nettolön
wwt
kvinnor hade positiv insigniñkant effekt på medelarbetsmän svagt men tiden för starkare och negativ för kvinnor. Den partiella nettomän, men
marginalskattehöjning, genomsnittsskatten koneffekten av en procents
blir då negativ för män och lika med 0,5l-O,52-0,09wm, dvs. stant,
-0,10wm. lnkluderandet trendterm höjde värdet på R och Durbinav en
och kvinnor, medförde att koefficientema för Watson för både män men
vakanstalet och löneskillnaden män kvinnor blev insignifikanta. Burtless svenskarna skulle ha haft lägre medelarbetstid 1982 drog slutsatsen att en
skattehöjningar 1963-82. Mot detta kan invända att man inte utan man
några slutsatser alls individernas utbudsrespons på förändringkan dra om
i marginalskatter etc från denna typ analyser. För att sådana slutsatar av
skall kunna dras måste, sagts, analysen baseras på information om ser som
fördelningen arbetsutbud, timlöner etc över individer annars kommer av
inte skattningen att ske i individernas optimipunkter.
Tidsserieanalyser kan däremot säga något hur den genomsnittliga om
arbetstiden i ekonomin bestäms de bör då företas med utgångspunkt men
också från andra teorielement. En fackföreningsmodell kan ex. vara s.
det omfattande inslaget kollektivt beslutsfattande vad relevant p. a. av
gäller arbetstiden och kommer att diskuteras nedan. Arbetsgivar och fack-
liga organisationer förhandlar hur den förväntade ökningen av proom
fördelas mellan höjda löner och kortare arbetstid duktiviteten skall
dessa blir substitut på makronivå och inte orsak-verkan. vilket gör att
Även vi skulle anta att det är fackets preferenser som bestäm- Vidare: om
utfallet vad gäller fritid kontra högre lön så är det inte troligt mer mer
identiska preferenser härvidlag. Alltså måste en prefemedlemmarna har
inom fackföreningen i enlighet med majoritetsrensaggregering äga rum
principen, medianväljar modellen, med olika vikt för medlemmarnas rös-
baserat på senioritet eller på annat sätt. Hur denna process än ter ex.
till så blir dess resultat inte lika med resultatet av alla individers även 9 kortare arbetstid går Med fackmedlemmars utbudsrespons på atomiserad marknad eller i en menasävenlägrepen- icke en
sionsålder, längresemes- eftersom det i de fallen nettoeffekt erhålls av individer modell, senare en ter etc. vikt för alla förändökar och minskar sitt arbetsutbud med samma ° Fråganom aggregering- som
preferensernai ringar. en av fackföreningarna har dis- resultat förenliga, Således kan Burtless och tvärsnittsstudiemas vara kuteratsbl.a. av Farber information skilda Det kan förhålla sig såatt de 1986 sid. 1074 Stu- men ge om processer. ex.
dier fackföreningarnas vid given tidpunkt har högre nettotimlöner arbetar fler timmar än av som en inverkan på lönerna har visar. de med låga nettotimlöner, allt annat lika, vilket tvärsnittsstudierna visat att fackligt anslutna Samtidigt kan höjda nettotimlöner leda till sjunkande medelarbetstid över arbetarehar kortare ar-
betstid än icke fackan- föredrar kortare arbetstid framför ytterligare höjd lön tiden om de som slutna, seParsley1980 den kollektiva beslutsprocessen. Vidare medför skattekilama sid. 10. Om dennaskill- dominerar
nad beror på facklig för- individerna underskattar den sociala kostnaden för ökad fritid och att handlingsstyrkaeller på förstärka de aggregerade preferenserna höjda marginalskatter kan därför att facket fångarupp lnflationsförväntningar kan också vrida preferenserna till median"-medlemmens för ökad fritid.
preferensermedandet i för kortare arbetstid eftersom arbetstidsförkortning alltid inneförmån en ett icke fackanslutetförerealekonomisk intäkt för individen. tagär den "marginelle" bär en
preferenser Man kan vidare invända mot Burtless beroende variabel; faktiskt arbearbetarens
somdominerar Freeman for sysselsatta mäter inte utbudet utan endast den del av tade timmar och Medoñ"1984 återrealiserats. Resultaten kan därför lika gärna uppfattas som en står att klarlägga. utbudet som
Bilaga 1 s. 193skattning av efterfrågefunktionen. En bättre mätare på arbetsutbudet är produkten av arbetskraften och medelarbetstiden för sysselsatta under antagande att de arbetslösa vill arbeta lika många timmar som de sysselsatta.
5 En fackföreningsmodell för medelarbetstiden
Bilaga 1 s. 193Frågan huruvida fackföreningarnas beteende kan karaktäriseras som maximerande nyttofunktion och hur denna i så fall skall se ut har
en diskuterats i en omfattande litteratur." Holmlund och Pencavel 1988 antog att fackföreningarna maximerar en målfunktion vari löneinkomster-
wh efter skatt t, antal sysselsatta N, referenslönen wo och medelna arbetstiden h var argument. Funktionen maximerades under bivillkor av företagens efterfrågefunktioner for arbetskraft respektive arbetstimmar, dvs. fackföreningama bestämde lönen och företagen antal sysselsatta och medelarbetstiden. H och P använde data från den svenska gruv- och tillverkningsindustrin 1950-83 och skattade koefficienten för medelarbetstiden till mellan noll och ett, vilket visade att arbetstiden varken kan elimineras från målfunktionen eller bara multipliceras med timlönen för att bilda löneinkomsten. Efterfrågan på arbetskraft respektive timmar antogs vara en funktion av lönen, vilken är endogen, och ett antal skiftvariabler råvaru- och energipriser, disponibel inkomst och produktpri-
som
H och P erhöll ett negativt samband mellan antal sysselsatta och ser. reallönen, dvs. negativt lutande efterfrågekurva. Dock gav resultaten
en bara ett svagt stöd för existensen av en negativt lutande efterfrågekurva för arbetstimmar.
För vårt syfte skulle en modell där facket inte bara bestämmer lönen utan även kombinationen av timlön och arbetstimmar, dvs. en typ av utbudsfunktion, vara av intresse. H och P testade även en sådan modell
fann att denna speciñcering var underlägsen den nämnda. De fann men vidare att medelarbetstiden inte var exogen i förhållande till efterfrågan på arbetskraft, vilket motsäger att företagen skulle ha en passiv roll i förhållande till medelarbetstiden. En fackföreningsmodell för bestämning av det aggregerade arbetsutbudet är trots detta väl värd att testa. Det kan förhålla sig så att arbetstiden är exogen för ett enskilt fackförbund men inte för huvudorganisationen på lång sikt. I en sådan modell skulle då ingå element från företagets efterfrågekurva, bl. a. produktlönen och konsumtionslönen.
6 Historiska simuleringar modell och data
- 1 l själva verket översti-
gerden önskadeveckoar- Mot bakgrund ovanstående diskussion har jag genomfört tidsserieana-
av betstiden för arbetslösa lyser kvinnors och mäns arbetsutbud 1963- 87. Jag har mätt arbetsut- dengenomsnittliga vec-
av
koarbetstiden för syssel-
akiVARBTIDiU -fi, där ak relativa arbetskraftstalet, budet, Ni, som
satta. VARBTID genomsnittlig veckoarbetstid över året för sysselsatta, f n För sammanfattan-
en genomsnittliga frånvarotalet och i eller män kvinnor Data: de översikt och diskus-
m resp
sion av olika målfunk- AKU. Variabelns utveckling över åren 1963-87 för män och kvinnor
tioner för fackföreningar- 25-59 år respektive 16-74 år visas i figur na, seHolmlund 1989.
13-10-0788
Bilaga 1 s. 194Jag har använt följande oberoende variabler:
VR relativa vakanstalet, dvs. antalet kvarstående lediga platser i
relation till totala arbetskraften. Data: AMS och AKU. Rai relativa arbetslöshetstalet for i män resp kvinnor 16-74
år. Data: AKU. Wmi real marginell nettotimlön för en genomsnittlig manlig, gift
heltidsarbetande resp gift kvinnlig, halvtidsarbetande industriarbetare, i m, k for män respektive kvinnor, Kr.
Wai genomsnittlig real nettotimlön for en genomsnittlig gift manlig,
heltidsarbetande respektive gift kvinnlig, halvtidsarbetande in-
dustriarbetare, i m, k för män respektive kvinnor, Kr. Txmm marginell skatt per timme för en gift heltidsarbetande med
genomsnittlig industriarbetarlön, Kr. Txak genomsnittsskatt per timme for en gift halvtidsarbetande med
genomsnittlig kvinno-industriarbetarlön, Kr. Dwmmk Wmm Wak, Kr.
- Dag antal daghemsplatser per barn 0-6 år. Data: SCB. Lagni arbetsutbudet laggat ett år.
Figur l Kvinnors ochmänsarbetsutbud1963-87, timmar/vecka.
Timmarpervecka
40-1
Kvinna2559
Mån16-74
M Kvinnor16-74
Data över löner och skatter harerhållits från Tegle1985 för åren 1963 82och från skatte- 1960 1970 1950 ekonomiska enheten,finansdepartementetför åren 1983- 87.Serierna har länkats.
Bilaga 1 s. 1957 Resultat
Det största problemet med simuleringama, vilka gjorts med minsta kvadratmetoden, har varit den höga graden av multikollinjäritet flertalet
variabler är starkt korrelerade se korrelationsmatris i Appendix. Vi har också ett stort mått av autokorrelation för ekv. l-4, dvs. slumpterrner-
Förett år är korrelerade med de för nästa år, vilket visar sig i låga värden na på Durbin-Watson statistikan.
I ekv. 1 och 2 i tabell 3 och 4 har jag testat samma specifikation som Burtless använde. Resultaten är bättre i termer av R2 och Durbin Watson än Burtless för kvinnor sämre för i ekv. 2 för män Jfr tabell 2.
men Observera att beroende variabel, tidsperiod och åldersgrupp skiljer sig. Jag har emellertid även prövat specifikationer högre värden på R2
som ger och Durbin Watson. För män var det nödvändigt att använda den beroende variabeln laggad ett år i höger ledet för att acceptabla värden, medan för kvinnor godtagbara värden kunde erhållas ändå se ekv 5. Den teoretiska motiveringen till att inkludera en laggad endogen variabel är att tänker i dessa modeller, att alla exogena variabler påverkar den
oss, beroende variabeln med en periods tidsforskjutning. Då en laggad variant
den beroende variabeln ingår i höger ledet är emellertid Durbin Watson av statistikan inte något bra mått på förekomsten av autokorrelation Durbin l 70. Istället bör då beräkna Durbins vilket jag också har gjort. För
man alla de ekvationer där Durbins h har beräknats gäller att autokorrelationen är låg.
Tabell 3. Regressionskoeiñcientermän 25-59 år 1963-87
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |
| konst | 50,3 48,9 49,4 26,8 20,8 6,2 20,9 21,3 l6,06 l3,2 20,0 16,4 3,l7 1,l3 6.7 6,67 | |||||||
| VR | 0,89 0,76 | 3,94 2,61 | ||||||
| Ram | 1,24 1,21 -0,63 -0,40 -O,6l -0,68 - 6.97 5.35 3.12 2.95 3.16 | - | ||||||
| Wmm | -0,43 -0,36 -0,21 -0,20 -0,18 3.52 2.34 2.13 1.72 2.55 | ,15 -0,25 0.07 0,08 | ||||||
| Wam | -0,21 1,65 | |||||||
| Txmm | -0,47 -0,43 -0,41 -0,4O -0,21 9,20 5,34 9,72 6,77 3,66 | -0,19 -0,26 3.18 3.05 | ||||||
| Dwmmk | 0,02 -0,004 -0,10 -0,1O 0.23 0.05 0,58 1.56 | |||||||
| Lagnm | 0,63 0,95 0,61 0,65 4,94 11,73 4.79 4.94 | |||||||
| Trend | -0,03 0.70 | -0,01 0,06 0.25 2.49 2.84 | 0,19 | 1.09 | ||||
| Dag | 0,03 -0,07 2.32 0.74 | |||||||
| R | 0,948 0,946 0,968 0,967 0,984 0,977 0,983 0,984 | |||||||
| DW | 0,91 0,82 1,36 1,33 2,31 2,36 2,21 2,43 | |||||||
| F-v | 110,0 85,8 177,5 135,0 284,0 241,0 274,0 230,9 | |||||||
| h | -0.96 -0,96 -0,66 | 1,37 |
-
Anm. Beroendevariabel medelarbetstid i tim/v. t-värden inom parentes.här Durbins h och mäterförekomstenav
laggadberoendevariabel ingår bland de oberoendevariablerna. För att skall förkasta autokorrelation när en nollhypotesenatt vi har autokorrelation skall h anta värden över 1,64 på95% nivån.
Bilaga 1 s. 196Resultaten överenstämmer med Burtless såtillvida att vakanstalet har en positiv och signifikant effekt på antalet arbetade timmar, medan de marginella och genomsnittliga nettolönerna liksom de marginella och genomsnittliga skatterna har negativ inverkan. Skattekoefficienten är dock större i absolut värde än nettolönekoetficienten i alla specificationer, varför den partiella effekten på arbetstimmama av en höjning marginal
av respektive genomsnittskatten blir negativ. Så blir den partiella effek-
ex. ten på männens medelarbetstid av en höjning av marginalsskatten med 1 procent, allt annat oförändrat, lika med 0,21-0,41+0,10wm, dvs. -0,l lwm, om estimaten från ekv 3, vilka är signifikanta och trend,
utan används. Om beräkningen grundas på ekv. 8 blir kortsikts-effekten -0,04wm, medan effekten på lång sikt blir större, -0,34wm dvs. 0,04/ 1-O,65 wm. För kvinnor blir motsvarande effekt
också negativ men större. Ekv. 3 ger exempelvis en nettoeffekt på 0,40-O,67+0,04ww, dvs. -0,31ww, på kvinnors arbetstid, medan effekten enligt ekv. 5 blir -0,27ww. Aven lángsiktseffekten blir större för kvinnor, -0,625ww enligt ekv. 9.
En jämförelse av övriga koefficienter för kvinnor och män visar bl.
a. att medan relativa arbetslöshetstalet har större effekt än vakanstalet på männens arbetsutbud så är motsatsen fallet för kvinnornas utbud. Daghemsvariabeln tycks fungera som trend-variabel för både kvinnor och män,
en dock ger användandet av denna, jämte trend och laggad beroende variabel, bättre anpassning för män än för kvinnor jfr för män ekv. 5 och 8 och för kvinnor ekv. 8 och 9.
Tabell 4. Regressionskoefficienterkvinnor 25-59 år 1963-87
| l | 2 3 4 | 5 6 | 7 8 9 | |
| konst | 40,4 40,4 47,0 46,9 47,2 6,24 10,29 10,3 9,6 20.41 19,83 27,4 25,7 28,2 l,64 2,40 2,23 4,46 | |||
| VR | 0,68 0,67 l9.7 l9,3 | 0,29 0,35 0,35 0,35 2,45 2,99 2,90 2,94 | ||
| Rak | -1,30 -1,29 -1,30 723 6,77 7,30 | |||
| Wmk | -0,06 1,5 | |||
| Wak | -0,32 -0,32 -0,40 -0,40 -0,41 3, 9 l 3J0 5171 5,54 180 | -0,10 -O,10 -0,12 229 1.97 273 | ||
| Txak | -0,7l -0,7O -0,67 -0,66 -0,67 -0,22 -0,25 -0,25 -0,27 |
532 4,04 8,38 5,68 6,74 2,55 3,11 2,66 3,28 Dwmmk -0,12 -0,11 -0,04 -0,04
0,81 0,76 0,43 0,37
| Dag | 0,00 0,05 0,04 0,04 0,00 154 309 0,73 | |||||
| Lagnk | 0,83 0,74 0,74 0,76 9,38 7,39 6,47 7,21 | |||||
| Trend | -0,004 0,10 | -0,004 0,17 | -0,00 0,08 0,03 2,95 | |||
| R2 | 0,976 0,975 0,988 0,987 0,989 0,991 0,992 0,992 0,992 | |||||
| DW | 1,01 0,99 1,79 1,76 1,92 1,84 1,96 1,95 1,97 | |||||
| h | 0,44 0,12 0,14 0,10 | |||||
| F- v | 244,8 186,2 467,6 354,9 448,0 507,7 583,7 459,5 565,9 |
Anm. setabell Figur l Kvinnors och mänsarbetsutbud 1963-87, timmar/vecka.
Bilaga 1 s. 197IW
Appendix 4.1
KORRELATIONS MATRISER N VMM VR R MA 67 V MA T M MX DW M MK m w M T m DR M M
M M
w K
1m
WMK VR RAKJGM W%K TXAK DWMMK LAGNK TREND
1 0 0 O 0 0 0 0 M 0 U
Bilaga 1 s. 199Litteratur
Aaberge,R.Ström, och Wennemo,T. 1988, Skatt, arbeidstilbudoginntektsforde-
ling Sverige.i inkomstskatteutredningen, finansdepartementetstencil. Andersen, K. och Chambers,D. 1990, Deninternasjonale bakgrunnen,bilaga 10till
Langtidsutredningen 1990. Anderson, Dagsvik, K., Ström, och Wennemo, T. 1988, Non-Convex
BudgetSets,Hours Restrictionsand Labor Supply in Sweden,DiscussionpaperNo.
33,Statistisk Sentralbyrå,Oslo. Andersson, K. och Norrman, E., 1987, Capital taxation and neutrality, Lund
Economic Studies. Aurbach, A. och Kotlikolf, L. J., 1987 Dynamic Fiscal Policy, Cambridge
University Press. Björklund, A 1988, Faktiska, möjliga och önskadearbetstider. Rapport till arbets-
tidskommittén, Industriens Utredningsinstitut, Stockholm stencil.
. Blomquist, N. 1983, The Effect of Income Taxation on the Labor Supply of
Married Men in Sweden,Journal of Public Economics,Vol. 22, sid. 169-97. Blomquist, N. 1985, Skatteroch arbetsutbud.Expertgruppenför studier i offent-
lig ekonomi, DsFi 1985:10, Blomquist, N. 19883, Nonlinear Taxes and Labor Supply, European Economic
Review, Vol. 32, sid. 1213-26. Blomquist, N. l988b, ConsumerBehaviorin aLife CycleModel With Uncertain-
ty and Non Linear Taxes, Working paper, nationalekonomiska institutionen, Stockholmsuniversitet.
Blomquist, N. 19880, Beskattningensefekter pd arbetsutbudet.inkomstskatteut-
redningen,finansdepartementetstencil. Bruno, M. och Sachs, J., 1985, Economics of Worldwide Stagflation, Harvard
University Press. Burtless, G. 1987, Taxes, Transfers, and the Swedish Labor Supply, Bosworth, B.i
P. och Rivlin, A. M. red, TheSwedishEconomy, Brookings Institution, Washing-
ton, D.C. Durbin, 1970, Testing for Serial Correlation in Least-SquaresRegressionwhen
someof the Regressorsare LaggedDependent Variables, Econometrica,V01. 38,
sid. 410-21. Ekonomisk debatt,Nummer 1990. Ekonomisk debatt,Nummer 1990. Farber, H. 1986, The Analysis of Union Behavior, i Ashenfelter, O. och Ehren-
berg R. G. red, Handbook of Labor Economics,Elsevier SciencePublishersB.V.,
Amsterdam. Finansdepartementet 1987, Lángtidsutredningen 1987, huvudrapport, SOU
1987: Finansdepartementet 1990, Långtidsutredningen 1990, huvudrapport, SOU
1990:14. Finansdepartementet1987, Metoder, modeller och beräkningar, bilaga till Lång-1
tidsutredningen 1987. Freeman, R. B. och Medoñ", L. 1984, What D0 Unions Do Basic Books, New
York. Gronau, R. 1977, Leisure, Home Production, and Work the Theory 01 the
-
Allocation of Time Revisited, Journal of Political Economy, Vol. 85, sid. 1099-
123.
Bilaga 1 s. 200Gustafsson, och Jacobsson,R. 1985, Trends in Female Labor ForceParticipa-
tion, Journal of Labor Economics,Vol. sid. S256-74. Gustafsson, och Stañbrd, F. P. 1990, Daycare Subsidies and Labor Supply in
Sweden,Working paper, Department of Economics, University of Amsterdam. Holmlund, B. 1989, Wagesand Employment in Unionized Economics:Theory and
Evidence, i Holmlund, B., Löfgren, K.-G. och Engström, L. Trade Unions, Em-
ployment, and UnemploymenlDuration, Clarendon Press,Oxford. Jacobsson,R. 1982, Three Paperson Estimation of Labor Suppply Responseson
SwedishData, nationalekonomiska institutionen, Umeå universitet stencil. Killingsworth, M. R. 1983, Labor Supply, Cambridge University Press,New York. Klevmarken, A. och Flood, L. 1990, TidsanvändningeniSverige 1984,bilaga 23till
Långtidsutredningen 1990. Lindquist, K.-G. m.ll. 1988, Arbeidskraftstilbudet i MODAG en analyse av
-
arbeidskraftstilbudet for ulike sosiodemografiskegrupper på årsdata, Statistisk
Sentralbyrå, Oslostencil. Ljones, O. och Ström, 1987, Tilbud av arbeid i Sverige,bilaga 15 till långtids-
utredningen 1987. MaCurdy, T., Green, D. och Paarsch,H. 1988, AssessingEmpirical Approachesfor
Analyzing Taxesand Labor Supply. Hoover institution, Stanford university sten-
cil. Parsley, C. 1980, Labor Union Effects on Wage Gains: A Survey of Recent
Literature, Journal of Political Economy, V01. 18,sid. 1-31. Pencavel, och Holmlund, B. 1988, The Determination of Wages,Employment,
and Work Hours in an Economy with Centralised Wage-Setting: Sweden 1950-
83, EconomicJournal, Vol. 98, sid. 1105-26. Persson,T. och Svensson,L. E. D., 1987, New Methods in the SwedishMedium-
Term Survey,Bilaga 3 Lángtidsutredningen 1987,Allmänna Förlaget. Statistiska centralbyrån 1986, Sverigesarbetskraft. Prognos till år 2000, IAM
1986:7. Statens lndustriverk 1990, Industrin till år 2000 ett tillväxtdecennium, bilaga
-
18till Långtidsutredningen 1990. Statistiska centralbyrån1989 Sverigesframtida befolkning, demografiskarapporter
1989: bilaga 7 till Lángtidsutredningen 1990. Sundström, M. 1987, A Study in the Growth of Part-time Work in Sweden,Arbets-
livscentrum, Stockholm. Söderlind, P., 1990, The SwedishTax Reform from an Intertemporal Perspective,
l1ESSeminar Paper, no.465. Tegle, 1985, Part-time Employment, Lund Economic Studies No. 35, national-
ekonomiskainstitutionen, Lunds universitet. Wadensjö, E. 1980, Utbudetav arbetskraft. Meddelande 1980:69,nationalekono-
miska institutionen, Lundsuniversitet. Weiss,Y. 1986, The Determination of Life Cycle Eamings, i Ashenfelter, O. och
EhrenbergR G red, Handbook of Labor Economics, Elsevier SciencePublishers
B.V., Amsterdam.
Bilaga 1 s. 201Bilagor till Iángtidsutredningen1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet . Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flam och Henrik Horn . av EG:s inre marknad Institutet för internationell ekono-
mi, Stockholms universitet Svenskt näringsliv och deneuropeiska Lars Lundberg . integrationen Industrins utredningsinstitut Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . het mellanSverigeoch EG Industrins utredningsinstitut Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . och penningpolitik Institutet for internationell ekono-
mi, Stockholms universitet Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och framtidsutsikter SörenWibe
Lantbruksuniversitet i Umeå Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman . konflikter Handelshögskolan Sthlmi 10.Den internationella utvecklingen Kjell Andersen och Derek Chambers ll. Svenskhälso- ochsjukvård i intematio- Åke Blomqvist nellt perspektiv University of Western Ontario, Ca-
nada l2. Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppenför forskning om re-
och regionalobalans gional utveckling
13. Kunskapsbildning för strukturell fömy- Lennart Ohlsson else 14.Landsting för välfärd Landstingsförbundet 15.Bostadsmarknadenunder 1990-talet BengtTurner m. fl.
Statensinstitut för byggnadsforsk-
ning l6. Samhällsekonominstransport- och Folke Snickars kommunikationsförsörjning l7 Privat tjänstesektor Statensindustriverk . l Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk
cennium Inkomst- och förmögenhetsfördelningen Kjell Jansson . Statistiska 1967-1987 centralbyrån 20. Kommunerna på 90-talet Svenskakommunförbundet
krav och restriktioner
21. Energi miljö ekonomi Statensenergiverk
- - 22 Utbildning for 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin . Christer Ysander
och Bengt 23. Kvinnors roll ekonomini Christina Jonungoch Inga Persson
red.
Lunds universitet 24. Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund
politik Uppsalauniversitet 25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m.ll.
Naturvårdsverket 26.Den offentliga sektorn StefanFölster
Bilaga 1 s. 202b
S, 5 F .M
Bilaga 1 s. 210ALLMÄNNA FÖRLAG ET
Bilaga 8 s. 3Lå
d
Vutpegdiiirsigen
Förord
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. l samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.
Föreliggande bilaga har utarbetats vid institutionen för skogsekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet. Huvudansvaret har legat på docent Lars Hultkrantz och professor Sören Wibe. I bilagan redogörs för skogsbrukets långsiktiga produktionsforhållanden samt diskuteras behovet och inriktningen av skogspolitiska åtgärder i syfte bl. a. att tillgodose skogsindustrins virkesbehov. Förslag presenteras dels om förändringar av skogsnäringens regelverk, dels när det gäller beskattning och avgifter.
Ansvaret for långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av den kommande huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit departementssekreterare Yvonne Fredriksson.
Stockholm i september 1989
Lars Heikensten Departementsråd
Bilaga 8 s. 5Innehållsförteckning
Författamas förord
Skogarnas tillstånd och utveckling
Naturvård i skogen ekonomiska analyser
- . . . . . . . . . . Den svenska skogsnäringen och europamarknaden
Reglering och beskattning av skogsnäringcn
. . . . . . . . . . Faktorer som påverkar skogsnäringens utveckling under 1990-
talet
. . . . . . . . . . . . . . . . . . o . . . . . . . . . . . . 6 Den långsiktiga utvecklingen
. . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Sammanfattning
. . . . . . . . . . . o . . o . . . . . . . . . . Litteraturförteckning
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Bilaga 8 s. 7Författarnas förord
Vi lever i ett skogsland. Den ekonomiska tillväxten är beroende av hur det går för skogsindustrin. Debatten om vår miljö handlar stor del om skogens miljö, och till en del om skogsindustrins utsläpp.
I denna bilaga till LU90 går vi därför igenom en rad olika frågor som är viktiga för bedömningen den ekonomiska utvecklingen och som alla har
av anknytning till skogen och/eller skogsindustrin. Analysen ger emellertid inte bara underlag för sådan bedömning. Långtidsutredningens per-
en spektiv tillfälle att i ett sammanhang granska helheten av den lagstift-
ger ning och beskattning som kringgärdar skogsnäringen. Denna helhet är
många olika delar som tillkommit vid olika tidpunkter och summan av med skilda syften. Vår granskning leder fram till en rad förslag. Vi föreslår betydande Förändringar av skogsnäringens regelverk: Skogsvårdslagen, Jordförvärvslagen och Träfiberlagen. Vi lämnar även vissa förslag när det gäller beskattning och avgifter. Dessa förslag sammanfattas i kapitel
Undertecknade Lars Hultkrantz och Sören Wibe vid institutionen för skogsekonomi, SLU, är huvudansvariga för denna rapport och vi svarar
för de förslag här förs fram. Rapporten är emellertid resulensamma som tatet flera arbete. Professor Gustaf von Segebaden vid institu-
av personers tionen för skogstaxering har författat kapitel l som sammanfattar den aktuella kunskapen om skogarnas tillstånd och utveckling. Delar av kapitel
kvantifierar effekter, kostnader och intäkter av naturvårdshänsyn i
som virkesproduktionen, har skrivits skog doktor Erik Wilhelmsson, institu-
av tionen för skogstaxering, och fil kand Ulrika Bergfors, institutionen för skogsekonomi. Fil kand Johan Hansing, vid institutionen för skogsekonomi, har skrivit del det avsnitt i kapitel 4 som behandlar Skogsvårds-
en av lagen och hela det avsnitt som gäller Träfiberlagen. Fil kand Thomas Aronsson vid institutionen för nationalekonomi vid Umeå universitet har skrivit ett appendix till kapitel 5 om skattereformens effekter på virkesutbudet.
Umeå den 30 augusti 1989.
Lars Hultkrantz Sören Wibe
Bilaga 8 s. 8i :aam w
" i
.ma-gasa
i J 1
v qmgncm
Jââgfiâffiátrjv . i ;mixad s, y
1¶Skogarnas tillstånd och
Bilaga 8 s. 9utveckling
I anslutning till den förra långtidsutredningen
har Skogsstyrelsen genom avdelningschefen Nils-Erik Nilsson och avdelningsdirektören Stefan Holm ingående redogjort för bl.a. skogarnas tillstånd och utveckling, den långsiktiga virkestillgången och investeringarna i skogsproduktion på kon och lång sikt. Detta återfinns i kapitel 1-3 i Skogen vår räddningsplanka bilaga 6 till LU87.
Uppgifterna i deras redogörelse för de rent skogliga förhållandena baserades till övervägande del på riksskogstaxeringens material, 0. m. år 1982 eller i vissa fall år 1985. De analyserade också de förändringar som skett från tiden för den andra riksskogstaxeringen 1938-52, alltså från mitten av 1940-talet och fram till omkring år 1980. Sedan dess finns nu ytterligare några års taxeringsresultat tillgängligt, o. m. år 1988. Det är dock ingenting som pekar på att dessa senare uppgifter skulle nämnvärt ändra den bild som Nilsson och Holm tecknade av skogssituationen för bara ett par år sedan.
En uppdatering kan därför göras mycket kort.
Virkesförrådet för landet totalt har från 1920-talets mitt ökat från 1,76 miljarder m3 sk till 2,74 miljarder kring år 1985 perioden 1983-88.
Sett på landsdelsnivå har det genomgående skett en förrådsökning. Denna växlar från ca 20 procent i Norra Norrland Norrbottens och Västerbottens län till mer än en fördubbling 116 procent i Götaland figur 1.1.
De fyra landsdelarnas relativa andel av landets skogsmarksareal och dess virkesförråd i dagsläget samt deras andel av förrådsökningen 1925- 85 och av avverkningsvolymen 1983-87 är följande:-
| Område | Relativ andel procent av skogs- mark | virkes- förråd | förråds- ökn 1925-85 1983-87 | avverkning |
| N Norrland | 31 | 21 | ll | 17 |
| S Norrland | 25 | 26 | 27 | 25 |
| Svealand | 23 | 25 | 21 | 28 |
| Götaland | 21 | 28 | 41 | 30 |
| Riket | 100 | 100 | 100 | 100 |
23501 Kha 2 610 Mm3sk 980Km3sk 59Mm3sk På alla ägoslag,varav ca 95procent på skogsmark
Detta kapitel har författats av professor Gustaf von Segebaden,institutionen för skogstaxering,SLU, Umeå
Bilaga 8 s. 10Index
r
/
mot
/
.---/ 180--
..
ñötaland
60 9 o X9 S Norrland /°/ --
.ø-0$./0 +
140-- Å2ofe +Z
0/ +{+J u å Svealand
12°" J/Riket 1
Z 6/ xffx o x /XJ °°" .J - N Norr onI d
..
4 | | n . z | 1 . . . | 1925 35 45 55 65 "75 85
Figur l.l Virkesförrådets utveckling från 1920-talet och fram till idag, för landsdelaroch riket. Alla ägoslag.
Trädslagens andel av virkesförrådet har för landet som helhet, trots den stora Förrådsförändring skett, varit tämligen stabil över tiden. Utav som det råa virkesförrådet som utgör ca 98 procent av det totala har tallandelen minskat från 40 till 38 procent, medan granens andel ökat från 41 till 46 procent. Andelen lövträd har trots stora brännvedsuttag under andra världskriget och "lövbekämpning endast gått ned från 19 till 16 senare procent. Landsdelsvis har det dock skett och sker betydligt större förskjutningar mellan de olika trädslagen än på riksnivå figur 1.2. Skogen har inte bara blivit mera virkesrik. Den har också i genomsnitt blivit avsevärt grövre, vilket framgår av nedanstående sammanställning procentuell andel av det totala virkesförrådet:
År Diameterklass, cm
| 0-9 | 10-14 | 15-24 | 25- | Alla | |
| 1945 | 3 | 18 | 41 | 28 | 100 |
| 1963 | 11 | 15 | 40 | 34 | 100 |
| 1975 | 9 | 14 | 38 | 39 | 100 |
| 1985 | 9 | 13 | 37 | 41 | 100 |
Diameterklassen "25 -, som omfattar träd 25 cm och grövre på bark i brösthöjd, har kraftigt ökat sin andel på de klenare diameterklassemas bekostnad.
Bilaga 8 s. 11oÅ % Toll Gran
J 0N§ 50- 50- " j - -
/
Å-s _-- - "/ " sv/
/ 40 40
".T7//
X
| 30 | 30- |
| 20- | 20- |
| 10- | 10- |
clllllrllciilllril 1920-30 -40 -50 -60 -70 -80 90 1920-30 -40 -50 -60 -70 -80 90
n 30/0 lövträd
, Norra Norrland i . SödraNorrland : 20 ___,-" """" " Svealand x ** -"" Götaland
s.e.-.
__ 10 §----
C I I 1 l I I | l 1920-30 -40 -50 -60 -70 -80 -90
Figur 1.2 Trädslagensandel av virkesförrådet. Rå skog,alla ägoslag.
Mellan de olika trädslagen är det stora skillnader i grovleksfördelningen 1985:
| Trädslag | Diameterklass, cm 0-9 | 10-14 15-24 25- | Alla | ||
| Tall | 5 | 10 | 36 | 49 | 100 |
| Gran | 8 | 13 | 38 | 41 | 100 |
| Björk | 25 | 24 | 35 | 16 | 100 |
| 15k bok 0 | 5 | 6 | 18 | 71 | 100 |
| Ovr löv | 18 | 16 | 33 | 33 | 100 |
| Torra o vindf | 15 | 17 | 35 | 33 | 100 |
Nästan halva förrådet av björk utgörs av träd klenare än 15 cm. För ek och bok tillsammans och Förtall gäller det motsatta förhållandet med ca 70 resp 50 procent i diameterklassen 25 cm och grövre.
Skogens åldersförhållanden ändrar sig naturligtvis över tiden. Dels
- av tidens gång i sig, dels till följd av slutavverkning och beståndsanläggnmg.
Bilaga 8 s. 12Skogsmarkens fördelning på åldersklasser kring år 1985 framgår figur
av 1.3, för landsdelar och för ägargrupper. Den s. ålderssvackan är tydlig i Norrland och för ägargruppema kronan och aktiebolagen. Ett genomgående drag i alla diagrammen i figuren är den höga andelen skog i åldersklassen 3 20 år.
-
l figur 1.3 har också markerats om en åldersklass ökat eller minskat sin arealandelen under de senaste tio åren. Kalmarken är genomgående oförändrad, medan klasserna från 3 till 40 år har ökat och de därpå följande tre- fyra klasserna har minskat. De två äldsta klasserna 121 år och äldre har med ett par undantag en ökad eller oförändrad andel. Detta senare kan förefalla något förvånande mot bakgrund av massmedias budskap att
om den gamla skogen är eller håller på att ta slut.
Diagrammen i figur 1.3 över åldern kan lämpligen jämföras med motsvarande diagram i figur l .4 över skogens utvecklingsgrad, dvs. dessfördelning på huggningsklasser. I Götaland motsvaras exv. de stora andelarna skog i åldern 21 -60 år av en mycket hög andel gallringsskog hkl C.
- Det bör kanske påpekas, att i figur l.4 över huggningsklasser den vågräta axeln i diagrammen inte uttrycker någon tidsskala. Man kan därför inte dra några djupare slutsatser av att en viss huggningsklass är större eller mindre än en annan. Det är först i en långsiktig avverknings- eller konsekvensberäkning, som effekten av sådana skillnader kan analyseras.
Ökar gör inte bara virkesförrådet i våra skogar, deras tillväxt.
utan även Den totala skogstillväxten i landet kring år 1983 inkl tillväxt för avverkade träd har uppmätts till drygt 96 miljoner m3 sk år. Vid omräkning
per till "normalklimat", s. väderkorrigering, reduceras denna siffra till 93 milj. Därav utgör tillväxten på skogsmark inte fullt 90 milj. m3 sk, i
varav Norra Norrland 16, i Södra Norrland 21 samt i Svealand och Götaland 24
29 milj. m3 sk. resp
Hur tillväxten utvecklats från tiden för den första riksskogstaxeringen på 1920-talet visas i figur 1.5. Den ganska markanta nedgången där
som redovisas för 60-talet är något överdriven och beror till ungefär halva sin storlek på omläggningen till en mera noggrann beräkningsmetod för 1968- 72 års material, men orsakas också av väderleken.
Från 70-talets början har haft en mycket stark uppgång tillväxten.
av De bakomliggande orsakerna till detta har analyserats av Svensson m. fl.1989 för femårsperioden mellan taxeringarna 1973-77 och 1978- 82. Resultatet av analysen återges här i tabell 1.1
Tabell 1.1 Analys av tillväxtens förändring per hektar skogsmark mellan 1973-77
och 1978-82. Området ovan d. skogsodlingsgränseningår ej.
Område Ålders- Förråds- Tillväxt- Samspels- för-
Total
effekt effekt procent- effekt ändring
effekt
procent procent procent procent procent
Norra Norr- -2,5 +l0,7 +7,6 +0,4 +l6,3 land Södra Norr- -4,5 + 9,l +5,3 -0,2 + 9,7 land Svealand -4,8 +ll,6 +1,7 +0,3 + 8,7 Götaland |,7 + 6,8 +1,3 +0,2 + 6,6
Bilaga 8 s. 13% °/o
| Norra Norrland | Södra Norrland | |
| 20" | 201 + | |
| 15 -- | 15 -- | |
| 10 -- | 10 l | |
| 5-- | 5" | |
| O | 0 | |
| 25 q l Svealand | 20 | Götaland + - . |
T
l- 15 -r 10 -- 5 .. o 0
| O 21- 61 101 141 3- 41- 81- 121- Kronan | °/° | O 21 61- 101- 141 3- 41- 81- 121- ÖVf. | |
| 0/0 | + | ||
| 201- | 20 | ||
| 15 -- | 15 | ||
| 10 -- | 10 | ||
| 5 -- | 5 | ||
| O | O |
25 1 +
| Aktiebol. | Privata | ||
| 20 " | 20 | ||
| 15 -- | 15 | ||
| 10 1 | 10 | ||
| 5 -- | 5 | ||
| o | O 21 61- 101- 141- 3- 41- 81- 121- | o | 0- 21- 61- 101- 141- 3- 41- 81-- 121- |
Åldersklass
Figur 1.3Skogsmarkensåldersklassfördglning kring år 1985samt ökning + och
minskning - från år 1975. Andring l procentenhet har inte marke-
rats.
Bilaga 8 s. 14A Kalmark: 0/0 åggrgåhkal 35 Norra Norrland Södra Norrland Svealand - .. mycket gles skog,plantoch ungskog som inte upp- 25 - fyller skogsvárdsla- 20 - - .. -. gensSVL krav pånöj- 15 aktig föryngring samt annanskog med 10 -- -- o
lägregrundyta än 3 mZ/ha. 5 T " -r Bl Plantskog: Medelhöjd 0 lägreän 1.3m. US 5 vas 5 oss B2+ 3 Ungskog: °° Medelhöjd mellan 1.3och °/. Götaland Kronan öv., an,...
ågdrglåââlâ35 T T
högreän3.0m och flertalet 30 " " " härskandeoch medhärskan- 25 -- de träd klenareän 10m. 20 r - |u n C Gallringsskog: Flertalet härskande och 15 .
medhärskanm de träd grövre än 10cm. Beståndsåldem 5 " t lägreän vissa gränsvärden 0 somvarierar
zäusg ggg-ag
med stånd- gäuag
ortsindex och °/o un landsdel. Aktiebol. Privata Riket 35 Alla ägare D1 Slutavverk- ningsskog:Be- 30 ståndsâldem högre än gränsvärdena 25 för hkl C, men lägreän lägsta 20 -r tillåtna slutavverknings- 15 . ålder enligt SVL. D2 ,o . Slutavverkningsskog: 5 Har uppnått lägstatillåtna slutavverk- O 2 ningsálder en- auE8 ligt SVL. C D
Huggnings klass
Figur 1.4 Skogsmarkens huggningsklassfördelning kring år 1985. Förklaring till huggmngsklassemagesovan till vänster.
Bilaga 8 s. 15Mi m3sk 100 -
80 - 70 -
60-
50 -
40-
30 -
20 -
10-
l I I I I I I 1
1920 1930 1940 1950 1960 1970 1930 1990 År
Figur 1.5Genomsnittlig årlig avsatt tillväxt 1926-83. Alla ägoslag.
Vid analysen har tillväxtförändringen delats upp i fyra komponenter, nämligen:
en ålderseffekt som uttrycker hur mycket tillväxten per hektar för -
skogsmarken skulle ha förändrats av ändringarna i åldersklassfördel-
ningen, om förrådet per hektar i resp åldersklass var oförändrat och
likaså tillväxten;
en förrådseffekt som uttrycker motsvarande förändring vid ändrat för- -
råd per hektar, men med oförändrad åldersklassfördelning och likaså
tillväxtprocent i resp åldersklass;
en tillväxtprocentelfekt som uttrycker motsvarande förändring om ål- -
dersklassfördelningen och förrådet per hektar i resp. åldersklass är
oförändrade, men endast tillväxtprocenten ändrats; en samspelseñekt, som ofta är liten.
-
Som syns i tabell l.l är ålderseffekten genomgående negativ, vilket beror på att skogen i genomsnitt har blivit yngre i alla fyra landsdelarna. Förrådselfekten däremot är starkt positiv, beroende på högre virkesförråd i åldersklasserna. Tillväxtprocenteffekten är också positiv, men betydligt högre i de norra delarna av landet än i de södra. Den effekten påverkas av bl. a. trädslagsbyte, skogsmarksgödsling och kvävenedfall.
Under 1980-talet har stor uppmärksamhet riktats mot två typer av skogsskador, nämligen älgskador och de s. nya skogsskadoma.
Enligt en analys år 1988 av riksskogstaxeringens material ökade under perioden l977-84 arealen älgskadad skog kraftigt i hela landet. Därefter har ökningen avstannat. Drygt 400 000 hektar, eller 7 procent, av all plantoch ungskog är skadad figur 1.6. Av den talldominerade plant- och ungskogen är 9 procent skadad. Med "skadad" menas här att mer än 5 procent av antalet huvudstammar av barrträd är svårt skadade, genom
Bilaga 8 s. 161000- fal ha 0 / Totalt --- 500 Plant- och ungskog / ... ,
400 --
300--
200"
100--
0 c : 4. e : : : å : r : l : E 5 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 Figur 1.6 Skogsmarksareali Sverige med skadoravälg och andra hjortdjur. Rullande treårsmedeltal, 1974-86.
Arealandel
%
Ln ...al; Norra Södra Svea- Göta- råikée Norrland Norrland land land Figur 1.7 Arealandel talldominerad skog med älgskador, l.5-3.5 m medelhöjd. Staplarna anger tváårsmedeltal för 1983-84, 1984-85, 1985-86 resp 1986 87. -
Bilaga 8 s. 17betning, barkgnag eller avbrytning. Svåra beståndsskador", mer än 20 procent av huvudstammarna svårt skadade, har vi på ca 170000 ha. Skadebilden på landsdelsnivå, för talldominerad ungskog i höjdintervallet 1,5 -3,5 m, dvs. i den verkliga riskzonen för älg, framgår figur 1.7. av Andelen skadad sådan ungskog är genomgående hög, är under men avtagande i Norrland och Svealand. I Götaland, i dagsläget ligger som högst, kan skadeandelen alltjämt vara ökande. Kring de här redovisade medeltalen på landsdelsnivå finns det en betydande lokal variation. I vissa områden är det i dag praktiskt taget omöjligt att på grund älgen av upp en tallungskog. Enligt en enkätundersökning bland landets jaktvårdskonsulenter om älgstammens storlek under olika år på 1980-talet skall denna ha kulminerat kring åren 1981 och 1982 med totalt ca 315000 djur i vinterstam. Till år 1987 skall stammen ha reducerats till 245000 djur, eller med i ca genomsnitt 22 procent. På länsnivå är det dock stor variation kring det medeltalet figur 1.8. För säkerhets skull bör det kanske påpekas att även om de älgskadade bestånden överlever och till synes repar sig, så finns det kvarstående en skadeeffekt i form av kraftigt minskat värdeutbyte i bestånden framåt i tiden. Under de senaste åren har på initiativ Svenska Jägareförbundet och av Skogsstyrelsen en dialog kommit igång mellan företrädare för skogsbruket och jägarna om problem rörande älgen och skogen. Bl.a. har principett förslag för upprättande och genomförande av lokala älgskötselprogram lagts fram och med mindre modifieringar förankrats inom organisationer på riks- och länsnivå. Förhoppningen är att man skall kunna uppnå samförstånd om detta också på lokal nivå, dvs. inom jaktvårdskretsarna. När det gäller de s. nya skogsskadorna har dessa studerats sedan år 1984 genom bl. a. observationer vid riksskogstaxeringen kronutglesav ningen hos gran och tall. Därvid har framkommit att ungefär femte och åttonde tall i var gran var all gallrings- och slutavverkningsskog i landet har en barrförlust över 20 procent och anses därmed ha nedsatt vitalitet. Endast l procent ca av antalet träd har starkt nedsatt vitalitet, dvs. har mer än 60 procent barrförlust. Trädens tillväxt, studerad via s. årsringsindex över period 60 en om år, uppvisar hittills ingen avtagande eller oroväckande trend under 1980talet jämfört med tidsperioden i övrigt. Den mest omfattande utglesningen finns i den äldre skogen, och det finns ett klart samband mellan trädens ålder och graden kronutglesning, av mest uttalat för gran. Detta kan förklaring till de högsta vara en att graderna av kronutglesning finns i Norrlands inland, där också skogens medelålder är hög. De framkomna resultaten säger inte något orsakerna till utglesningom en. Dessa kan vara många och beror sannolikt på bl. hög ålder och a. summan av en mängd olika stressfaktorer, såsom kärvt klimat, torka, frost och luftföroreningar. Luftföroreningarna har troligen betydelse i vissa stor delar av landet, men det går inte att här särskilja deras roll i sammanhanget. De hittills genomförda skadeinventeringarna har dock givit god oss en
2 19-784
Bilaga 8 s. 1890-l0O%
so-90°/.
60-80%
50-602
Figur 1.8Älgstammenunder vintern 1987i relation procent till den dittills största
stammen under 1980-talet.
utgångsreferens när det gäller att Följa den fortsatta utvecklingen.
Skogens hälsotillstånd i sig inger för närvarande inga större farhågor. Träd dör inte i större omfattning än tidigare och någon minskad tillväxt
nu för landet helhet har inte noterats. Däremot har man all anledning att
som
Bilaga 8 s. 19vara oroad över luftföroreningarnas försurande inverkan på marktillståndet, som redan i ett kortsiktigt perspektiv allvarligt kan hota våra skogsmarkers produktionsförmåga. Den årliga avverkningen har som medeltal för femårsperioden 1983 87 legat på nivån knappa 60 miljoner m3sk räknat för alla ägoslag. Därav hänför sig 59 milj. m3sk till avverkning på skogsmark, medan endast l ca milj. m3sk härrör från mark. Om någon till äventyrs skulle vilja annan jämföra avverkningen med tillväxten vilket händer så bör här påpe- - kas att detta i så fall inte blir en adekvat jämförelse. På avgångssidan måste man nämligen ta med, förutom avverkningen, också den del den naturav liga avgången som inte tas till vara utan ruttnar bort i skogen. Dess storlek beräknas ligga mellan 3 och 5 milj. m3sk år. per Hur avverkningen på skogsmark utvecklats från mitten 1950-talet av och fram till idag, totalt och för slutavverkning, gallring och andra huggningsarter, framgår av figur 1.9. Den totala avverkningsvolymen stiger först tämligen jämnt till ett maximum på 70 milj. m3sk kring 1975 för att på några år falla brant till ett bottenläge på 52 milj. m3sk. Den har ca därefter stigit sakta under fem år till 60 milj. m3sk, har sedan åter ca men gått ned något. Kurvan för slutavverkningsvolymen har i allt väsentligt förlopp samma som den for avverkningen totalt, fast på en väsentligt lägre nivå. Toppvärdet ligger på ca 47 milj. m3sk år 1975.
Milj m3sk
/
Total avverkning
p
z/v/
40 "l I / I - " A / 30 t
//Slutavverkning
I _ z. f ._ l
-r // ,øs\\
,- - Gallring
,f vf x ;, / ,.-___- 10 z:-
x/-V/ 4//
Övrig avverkning
0 1 1 I 1 1955 60 65 70 -75 -80 -85 -90
Figur 1.9Årlig avverkningsvolym på skogsmark. Glidande treårsmedeltal, 1956- 1986. 1956 avser medeltalet för avverkningssäsongerna 1954/55, 1955/56och 1956/57,osv.
Bilaga 8 s. 20Tabell 1.2 Uttag per hektar vid slutavverkning och gallring. 1973-77, 1978-82 och
1983-87. m3sk hektar.
per
Område Slutavverkning Gallring
1973-77 1978-82 1983-87 1973-77 1978-82 1983-87
Norra Norr- 95 104 116 46 42 56 land Södra Norr- 167 178 171 58 62 63 land
| Svealand | 181 185 196 53 | 58 | 56 |
| Götaland | 187 195 219 49 | 53 | 54 |
| Riket | 156 166 178 51 | 54 | 55 |
Gallringsuttaget låg högst, 25 milj. m3sk, i början 1960-talet.
som ca av Det faller sedan succesivt fram till i slutet av 1970-talet och har därefter legat tämligen konstant kring 12 á 13milj. m3sk. Under de senaste åren har dock en viss uppgång skett.
Den övriga avverkningen, dvs. röjning och s.k. diverseavverkning huggning av enstaka träd, torrträd, vindfällen m. m., pendlar något storvågigt kring 10 milj. m3sk år och ligger på 11 milj. m3sk.
per n. ca
hektar i slutavverkning och gallring har ökat kraftigt över
Uttaget per tiden. Om man bara ser till de senaste 15 åren är ökningstakten i huvudsak oförändrat hög när det gäller uttaget i slutavverkning, men lägre i gallringarna tabell 1.2.
Milj mask 70 r
Alla ägare 60.-
50--
40--
/___,-
Privat; /-- f
z
JJ 30 --
20"
Aktiebolag
lo" Kronan
g
i"l"ff'"'öeia'cia'nñf"
0 . k . -å
1571 -75 -75 -77 -79 -81 -33
Figur 1.10Årlig avverkningsvolym på skogsmark hos olika ägargrupper. Glidande
treårsmedeltal, 1971 1986.
-
Bilaga 8 s. 21Avverkningens förlopp hos de fyra ägargrupperna från 1970-talets början visas i figur 1.10. Pâ kronans skogar har avverkningsvolymen avtagit tämligen jämnt och ligger nu på ca 70 procent av nivån i början på l970-talet. På bolagsskogarna låg uttagen som högst åren 1975-77, men har sedan dess sjunkit för att i dagsläget vara ca 80 procent av nivån under 70-talets första år. På privatskogarnalvar avverkningen svagt stigande fram till 1975 och sjönk sedan kraftigt under några år. Därefter har volymen stigit igen till ca 90 procent av nivån 1970/71.
Den senaste beräkningen av den långsiktigt uthålliga avverkningen i våra skogar har presenterats i Avverkningsberäkning 1985 AVB 85 och är baserad på riksskogstaxeringens material från 1978-82. Beräkningens alternativ dagens skogspolitik visar för landet som helhet att det årliga avverkningsuttaget redan på kort sikt kan ökas avsevärt, 8 á 10 milj. m3sk, jämfört med idag. För att detta skall vara långsiktigt hållbart måste dock vissa av beräkningens förutsättningar också vara praktiskt säkerställda:
Eftersläpningen i återväxtarbetena måste tas igen och föryngringsresul- -
taten ytterligare förbättras
Röjningsaktiviteten måste vara fortsatt hög -
Förstagallringama måste öka -
För att vi skall kunna nå upp till den möjliga avverkningsnivån krävs dessutom:
Kraftigt ökade slutavverkningar inom privatskogsbruket -
Ökade gallringar inom storskogsbruket, särskilt i Sverige. - norra
Särskilt för att få upp slutavverkningstakten i privatskogsbruket behövs säkerligen kraftiga incitament, inte minst av pris- och skattemässig art. l
och med att den maskinella gallringstekniken nu börjar bli väl utvecklad, kan vi nog se mera positivt på att det andra kravet blir uppfyllt, nämligen att gallringarna kommer att öka inom storskogsbruket.
Sedan AVB 85 gjordes har emellertid mycket hänt. Dels har grundmaterialet från 1978-82 blivit delvis föråldrat, bl.a. vad gäller ungskogens utveckling och virkesförrådets uppbyggnad, dels har skogsbrukets förutsättningar i mycket förändrats. Det senare gäller inte minst de ständigt ökande restriktionerna för skogsbrukets bedrivande. Under de närmaste åren måste därför nya landsomfattande beräkningar genomföras.
Bilaga 8 s. 22êfêibgiå min
h: :taxi zigizenømyiøv
å å
gsmmb m; bam dm aágâlâiâfåfimm sa 30a :xml
2¶Naturvård i skogen ekonomiska
Bilaga 8 s. 23-
analyser
Skogsresurserna utnyttjas i många former. Vid bedömning av skogsindustrins framtida utveckling är det nödvändigt att ta hänsyn till att en rad andra anspråk ställs på skogstillgångarnas användning vid sidan av virkesproduktionens. Dessa påverkar inte enbart avverkningsuttagets storlek. Skogsvården, liksom skogsvårdspolitiken, kommer att i ökad utsträckning behöva inriktas mot produktion av skog och skogsnatur som lämpar sig för flerbruksanvändning.
I det första avsnittet i detta kapitel fokuseras verkningarna av naturvårdshänsyn, enligt de krav som gäller idag, på Virkesproduktionen. Storleken virkesbortfallet i olika delar av landet uppskattas. I det andra
av avsnittet diskuteras översiktligt kostnads- och nyttoelTekter av sådana hänsyn.
Minskad virkesproduktion till följd av naturvårdshänsyn
Inledning Produktion av virke skall enligt lag bedrivas med hänsyn till naturvärden. Detta innefattar såväl att bevara hotade växt- och djurarter och att eftersträva ekologisk balans, som att ta hänsyn till rekreationsintressen. Hänsyn skall också tas till kulturrninnesvården, rennäringen och andra allmän-
intressen. Virkesproduktionen påverkas också av andra näringar, ex. na
att skogsmark utnyttjas för täktverksamhet, vägar, bebyggelse och kraftav ledningar, samt av att jordbruksmark och myr omvandlas till skogsmark.
Styrkan i kraven på hänsyn till dessa andra intressen varierar mellan olika delar skogsmarken. På större delen av skogsmarksarealen bör
av Virkesproduktionen kunna bedrivas med hög eller mycket hög intensitet, utan att naturvårdens intressen skadas. Inom vissa områden däremot krävs det att Virkesproduktionen modifieras i varierande grad. Andra intressen kan ibland förekomma samtidigt på en viss areal och tillsammans förstärka kraven på modifieringar av det virkesproducerande skogsbruket, medan de i andra fall kan konkurrera med eller utesluta varandra.
Detta avsnitt har förfat-
tats av skogdr Erik Wil-
helmsson,institutionen
för skogstaxering,SLU
Bilaga 8 s. 24De anspråk på modifieringar som dessa andra intressen ställer, kan medföra vissa krav på skogstillståndet, att vissa skogsskötselmetoder bör undvikas, att ett virkesproducerande skogsbruk överhuvudtaget inte kan bedrivas eller att skogsmarken på annat sätt tas i anspråk för annan markanvändning. Som exempel kan nämnas att lövträden skall gynnas vid röjning och gallring, att gödsling inte bör utföras, att omloppstiden förlängs, att enstaka träd eller grupper av träd sparas. Dessa modifieringar i skogsskötseln kan leda till att virkesproduktionen får en annan trädslags- och dimensionssammansättning eller blir lägre än vad som vore önskvärt utifrån enbart virkesproduktionsaspekten, eller att avverkningen senareläggs eller inte alls kan utföras. Det finns flera lagar som berör avvägningen mellan ett virkesproducerande skogsbruk och andra intressen. Den viktigaste är Skogsvårdslagen och föreskrifterna till den fortsättningsvis SVL Skogsstyrelsen 1986, men även andra lagar påverkar denna avvägning på olika sätt Bostadsdepartementet 1986; 1987. I SVL ges allmänna anvisningar för hur det virkesproducerande skogsbruket praktiskt skall bedrivas med hänsyn till andra intressen. I det enskilda fallet är det dock främst en fråga om bedömningar hur virkesproduktionen praktiskt skall utformas. Dessa lagar och författningar innehåller regler som kan medföra att skogsmark tas i anspråk för annan markanvändning eller omvänt. De kan också medföra modifieringar av det virkesproducerande skogsbruket, vilka kan indelas i tre klasser: Modifieringar som påverkar avverkningsmöjligheterna redan på kort sikt mindre områden undantas från slutavverkning samt kantvegetation och stormfasta träd lämnas. Modifieringar som påverkar den framtida produktionen föryngringsåt- gärder, trädslagsval, gödsling. Modifieringar som påverkar planeringen eller medför andra typer - av merkostnader vägsträckning, risrensning av stigar, transporter endast vissa tider på året, begränsad hyggesstorlek och utformning av hyggen. Dessutom finns ett antal studier som preciserar vilka önskemål som olika intressen har Hultman 1983; Kardell 1985; Ingelög 1981; Ahlén 1977; Ahlén mfl 1980; Mattsson 1981. I många fall bör skogen lämnas helt orörd eller behandlas på ett skonsamt sätt, medan i andra fall kan en aktiv skötsel av skogen vara värdefull för dessa andra intressen.
Studier av produktionsförlustens storlek I Wilhelmsson 1989 görs försök att kvantifiera vilken inverkan naturvården m. m. har på virkesproduktionen i Västerbottens AC och Stockholms B län. Studien är begränsad till ägoslaget skogsmark nedan skogsodlingsgränsen. Därmed ingår varken den skog som är belägen närmast fjällen eller naturreservat med stora restriktioner för ett virkesproducerande skogsbruk. I följande avsnitt återges i korthet de viktigaste resultaten av denna studie samt resultaten från några andra studier. Studien genomfördes som en enkät till personer med kännedom om såväl det virkesproducerande skogsbruket de regler hänsyn till som om andra intressen som gäller. Enkäten besvarades i AC län de 28 skogsav
Bilaga 8 s. 25vårdskonsulenterna, vilka som regel har en god lokalkännedom, och i B län av en person som var väl förtrogen med olika markanvändningsplaner i länet. Dessa personer bedömde vilka modifieringar av det virkesproducerande skogsbruket som var motiverade med hänsyn till andra intressen. Bedömningarna utfördes på rummet med hjälp av kartor med riksskogstaxeringens provytor inlagda. Dessutom beskrevs provytornas belägenhet i förhållande till vissa natur- och kulturelement, som bebyggelse, vägar och sjöar. Enkäten omfattade drygt 4700 provytor i AC län och knappt 1500 i B län. Länen valdes för att något spegla att kraven på hänsyn till andra intressen varierar i styrka och sammansättning mellan olika delar av landet. Norrlandslänen har från denna utgångspunkt många likheter och vissa företeelser finns enbart där. I B län kan man förvänta att de största kraven på hänsyn till andra intressen finns. I AC län föreslogs modifieringar på 4,1 procent av skogsmarksarealen nedan skogsodlingsgränsen, och i B län på 59,9 procent. Dessa förslag avsåg dels kraftiga begränsningar för ett virkesproducerande skogsbruk Ej slutavverkning, Ej ny skog och Enbart blädning på 1,7 procent av arealen AC och 13,5 procent i B län, dels för virkesproduktionen måttliga och mindre betydelsefulla modifieringar som tex Minst 20 procent lövinblandning". Den andel av skogsmarken som är belägen nära något av de natur- och kulturelement som bedöms påverka kraven på hänsyn, varierar på ett liknande sätt mellan länen, med 5,3 procent i AC län och 62,2 procent i B län. Merparten av modifieringarna föreslås just på dessa arealer. Hur mycket dessa föreslagna modifieringar påverkar tillväxt och avverkning har analyserats genom en avverkningsberäkning, dvs. en långsiktig beräkning av samspelet mellan skogstillstånd, skogsskötsel, tillväxt och avverkning. Avverkningsnivån har beräknats med det Hugin-systemet s. se Bengtsson 1981 såväl med som utan hänsyn tagen till de föreslagna modifieringarna. Beräkningarna gjordes för en hundraårsperiod uppdelat på tioårsperioder. Hur stora modifieringamas inverkan är beror på ett flertal faktorer: hur stora modifieringar som bör göras och hur stora arealer berörs, som skogstillståndet och produktionsförmågan på dessa arealer och på den övriga skogsmarken, men beror också på med vilken intensitet virkesproduktionen skulle bedrivas om inga hänsyn till naturvärden behövde m. m. tas. Analysen gjordes med utgångspunkt från dels alternativet Dagens skogspolitik i den senaste landsomfattande avverkningsberäkningen AVB 85 Bengtsson m. fl. 1986, dels ett något intensivare alternativ där del en av de begränsningar som fanns inlagda i skötsel- och avverkningsprogrammen i det ovan nämnda alternativet var borttagna. Resultaten dessa av beräkningar framgår i tabell
Bilaga 8 s. 26Tabell 2.1 Modifieringarnas inverkan procent i de olika avverkningsberäkningarna.
Hela hundraârsperiodenavses om inte annat anges. Ur Wilhelmsson
lnverkan, °/0
Avverkningsberäkning intensivare
1985 alternativ Variabel
ACzU ACzKz B ACzL AC:K B
Areal -0.1 -0.1 1.9 -0.l -0.l 1.7
- - Avverkning rå volym
slutavverkning -4.7 -3.9 19.0 -4 1.8 19.6 - - - -
gallring +5.0 +3.7 + 2.2 +3 +O.9 + 6.7 -
slutavv + gallring -2.3 -2.0 -12.0 -2 -1.1 -11.4 - Bruttotillväxt -O.3 + 1.03 8.9 -1 -O.9 7.4
- - Virkesförråd rå volym 2080 +1.1" +55" + 0.5 +1 +0.6 + 6.4
REF-beräkningen för denna länsdel är till en liten del en extrapolering vilket medför en störreosäkerhetän deandrajämförelserna. 2Uppgifterna om volym innefattar inte contortatall. 3Avser åren 1980-2050. 4Avser år 2050.
l tabell 2.1 ingår även inverkan av att delar av skogsmarken av tekniska skäl inte är möjliga att bruka eller kommer att tas i anspråk för bebyggelse m.m. l tabell 2.2 nedan har dessa effekter räknats bon bedömningsmässigt. Således kvarstår enbart den skillnad som förorsakas av naturvärden.
Tabell 2.2 Modiñeringarnas inverkan procent i de olika avverkningsberäkningarna.
Hela hundraårsperiodenavsesominte annat anges.
inverkan,
Avverkningsberäkning intensivare
1985 alternativ Variabel -
ACzLz ACzKz B ACzL ACzK B
Avverkning rå volym
slutavverkning -4.4 -3.5 17.5 -4 1.4 l8.l - - - -
gallring +5.3 +4.I + 3.9 +3 + 1.3 + 8.4 -
slutavv + gallring -2.0 1.6 10.4 -2 -0.7 9.8 - - - -
REF-beräkningen för denna länsdel är till en liten del en extrapolering vilket medför en störreosäkerhetän de andrajämförelserna. 2Uppgifterna om volym innefattar inte contortatall.
Resultaten av denna studie kan jämföras med tidigare studier även om det oftast finns stora skillnader i metoder och hur inverkan av naturvårdshänsyn m.m. mäts. Dessutom har troligen kraven på hänsyn förändrats under de år som skiljer studierna åt.
För Jämtlands län beräknas inverkan av enbart naturvårdshänsyn på avverkningsmöjligheterna till 3,0 procent min beräkning baserad på uppgifter i Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län 1978, dvs. något mer än i Västerbottens län enligt tabell 2.2. En viktig skillnad är att skogsmarken ovan skogsodlingsgränsen innefattas i studien för Jämtlands län, men inte i studien för Västerbottens län.
Enligt Kardell Eriksson 1975 medför hänsyn till friluftslivet att
Bilaga 8 s. 27avverkningsnivån under en femtonårsperiod sänks med 6 procent för ett område i närheten av Stockholm. Inverkan på avverkningsnivån i B län är emellertid enligt tabell 2.2 klart högre eller ca 10 procent. En viktig skillnad mellan studierna är beräkningsperiodens längd.
Karlsson Nääs 1987 skattar inverkan av skogsvårdslagens hänsynsbestämmelser på uttaget vid slutavverkning till 3,2 procent för ett område under Domänverkets förvaltning i Östergötlands län. Wahlgren 1986
2,6 procent exempel i Örebro län, också han för mark anger som som förvaltas av Domänverket. Därtill kommer att Domänverket helt undantar vissa arealer från ett virkesproducerande skogsbruk. Om man antar att denna effekt är ca 2 procent, skulle den totala effekten av hänsyn till andra intressen kunna skattas till ca 5 procent.
Wilhelmsson 1989 sammanfattar sin och ovan refererade studier enligt följande s 86:
Hänsyn till andra intressen har uppmärksammats allt mer sedan enkäten i Wilhelmsson studie gjordes 1984-1985, varför man sammanfattningsvis skulle kunna uppskatta inverkan av naturvårdshänsyn på virkesproduktionen för den del av skogsmarken i norra Sverige som är belägen nedanför skogsodlingsgränsen till ca 3 procent. För stora delar av mellersta och södra Sverige kan denna inverkan vara ca 4-5 procent. I de befolkningstätaste länen kan effekten vara högre, upp till ca 10 procent.
Uppskattning av produktionsjörlusten för hela landet Att utifrån de studier som refereras ovan med någon högre grad av säkerhet beräkna storleken på naturvårdens inverkan låter sig därmed inte göras. l det följande avsnittet görs dock en sådan skattning.
Skogsstyrelsen 1988 konstaterar att Kraven på en ökad anpassning av virkesproduktionen för att tillgodose miljösynpunkter ökar. Man räknar med ett bortfall på tre procent av produktionen i Norrlandslänen och i Kopparbergs, Västmanlands, Uppsala och Stockholms län, samt med fem procent i övriga län. För landet som helhet motsvarar detta 3,1 miljoner m3sk år 1995. Dessa uppgifter baseras till övervägande del på bedömningar och innebär en ökning jämfört med virkesförsörjningsutredningen lndustridepartementet 1981, då motsvarande reduktion angavs till två procent.
Skogsstyrelsen 1988 skriver s 72 Det finns emellertid en del skogsmark i anknytning till tätorter, kust, sjöar, vägar och bebyggelse där man måste räkna med ett visst bortfall av virke. Detta påstående, dvs. att modifieringar bedöms nödvändiga främst i närheten av vissa kultur- och landskapselement, styrks av Wilhelmsson 1989 jfr tabell 2.3.
Av tabell 2.3 framgår också att förslagen till modifieringar är kraftigare i B län än i AC. Det är rimligt att anta att detta beror på den skillnad i befolkningstäthet som finns mellan länen, även om andra orsaker också är tänkbara. Från rekreationssynpunkt bör modifieringarna på skogsmark i speciella lägen vara av större omfattning i områden med stor befolkning i förhållande till skogsmarksarealen än i områden med liten befolkning. Att utgå ifrån befolkningen per länsdel innebär givetvis också en förenkling, och man borde istället utgå ifrån hur befolkningen hit bör också turisterna
Bilaga 8 s. 28Tabell 2.3 Gradenavmodifiering på skogsmark i närhetenavvissa kultur- och land-
skapselementenligt Wilhelmsson 1989.
VÄSTERBOTTENS LÄN STOCKHOLMS LÄN
Modifieringar Modifieringar
Skogsmarkens
belägenhet Areal Stora Små Inga Areal Stora Småz Inga
Enstaka hus 50m 8.8 23 26 52 10.7 46 53 0
- Samhälle 100m 10.0 18 31 52 9.5 20 79 0
- Friluftsanl3 100m 10.4 51 34 16 10.9 27 73 0
- Större väg 50 15.2 4 27 69 5.9 12 93 0
- Tjärn 20 m 1.9 0 74 26
- Sjö 50 m 46.4 13 31 56 14.0 29 66 1
- Stor sjö, hav 100m 34.7 18 24 59
-
| O | 3.3 64 36 0 11.1 36 63 0 |
| Skogsholmeiinäga | 0.6 100 0 0 0.7 43 71 0 |
| Skogsholmei myr | 3 2 50 0 50 |
Obebyggdatomter, lantzoner 10.5 10 84 6 Övrig skogsmark 2 773 0 l 99 108 0 2 98 Summa 2930 2 2 96 285.5 13 46 40
Förslagen"Ej slutavverkning, "Ej ny skog" samt "Blädning. 2Förslagen"Adellövskogsbruk", Ej contonatall, Minst 20 procent lövträd", "Ej dikning", Ej gödsling, "Overhållning", Lämna miljöträd" 3Fast anläggningför friluftsliv eller rekreation, samti B län även park inom planlagt område. 4 l B län allt vatten.
räknas rör sig inom olika områden. Bevarandeaspekten däremot påverkas av andra förhållanden och bör vara i ston sett oberoende av befolkningen.
Om man skall göra en bedömning av storleken på naturvårdens inverkan för landet som helhet bör därför skogsmarkens belägenhet i förhållande till vissa kultur- och landskapselement vara en god utgångspunkt. Sedan 1983 har sådan information insamlats för riksskogstaxeringens provytor. Resultaten framgår av tabell 2.4 och figur
Bedömningen görs för en provyta med 10 m radie. Definitionerna av klasserna framgår av fotnoter till tabellen. Om villkoren för mer än en klass uppfylls anges den av klasserna som förekommer längst till vänster i tabellen. Vissa av kolumnerna avser skogsmark där det virkesproducerande skogsbruket skall eller bör modifieras, medan andra kolumner avser skogsmark i viss belägenhet utan någon bedömning av angelägenhetsgraden för modifieringar. Observera dock att naturreservat med långt gående restriktioner för ett virkesproducerande skogsbruk, i riksskogstaxeringen inte klassificeras som skogsmark utan som fridlyst område och därför inte alls ingår i den areal som redovisas i tabell 2.4.
Norrlandslänen har lägst andel av skogsmarken i speciell belägenhet. Undantag är Norrbottens lappmark och Härjedalen, beroende på förhållandevis stor andel skyddsskog och skog nära skogsmarken är här
vatten belägen i älvdalarna och nära sjöarna.
Storstadslänen har som väntat störst andel av skogsmarken belägen nära natur- och kulturelement. Att Malmöhus län har lägre andel i speciell belägenhet än såväl Södermanland som Blekinge torde bero på att de tätbefolkade delarna huvudsakligen är omgärdade av jordbruksmark.
Bilaga 8 s. 29Tabell 2.4 Skogsmarkensfördelning på belägenhetenligt riksskogstaxeringen 1983-87 samt antal innevånare
enligt folk- ochbostadsräkningen1985.skogsmark nedanskogsodlingsgränsen.
Skogs- lnne- Skogs- Skydds-Reser- Bebygg-Väg Vatten5Bedöm-SummaÖvrig Kod Område
mark vânare mark/ skog vat else -100 m -100 m ning skogs-
inne- -100 m mark
vånare
1000 ha 1000 ha Procent
1 Vbtn Lappm 1951 47 41.5 0.1 0.1 0.9 0.8 2.8 0.3 5.0 95.0 2 Vnrl Medel 562 125 4.5 0 0 1.1 0.4 3.7 0.3 5.5 94.5 3 Vnrl Ang 1153 138 8.4 0.1 0.4 1.1 0.3 3.1 0.5 5.5 94.5 4 Nbtn Kustl 1799 193 9.3 0 0 1.7 0.8 3.0 0.3 5.8 94.2 5 Vbtn Kustl 1349 198 6.8 0 0.2 1.8 0.6 3.3 0 5.9 94.1
| 6 Gävl Häls | 1 133 142 8.0 0.1 0 2.3 0.9 2.9 0.4 6.5 93.4 |
| 7 Jmtl Jmtl | 2187 121 18.1 1.2 0 0.9 0.8 3.6 0.1 6.6 93.4 |
| 8 Orcbro | 569 270 2.1 0 0 3.3 0.5 3.1 0.1 7.0 93.0 |
| 9 Uppsala | 421 252 1.7 O 0.7 4.1 0.9 1.5 0.3 7.5 92.5 |
10 Kopp utom S1 1824 280 6.5 0.1 0 2.6 0.6 4.0 0.2 7.5 92.5
| 11 Kalmar | 723 238 3.0 0 0.1 3.9 0.8 2.7 0.3 7.8 92.2 |
| 12 Jönköping | 693 301 2.3 0.1 0 3.5 1.3 3.0 0 7.9 92.1 |
| 13 Värmland | 1325 280 4.7 0 0.4 3.4 0.9 3.1 0.1 7.9 92.1 |
| 14 Kopp S1 | 225 4 56.3 0 O 0.6 2.7 4.7 O 8.0 92.0 |
| 15 Halland | 295 240 1.2 0.1 0.2 4.7 0.7 1.9 0.5 8.1 91.9 |
16 Nbtl Lappm 2124 69 30.8 1.6 0 0.5 1.0 4.0 1.0 8.1 91.9
| 17 Gotland | 138 56 2.5 0.1 0.5 5.4 0.5 1.3 0.9 8.7 91.3 |
| 18 Kronoberg | 628 174 3.6 0 0.1 4.2 0.9 3.2 0.4 8.8 91.2 |
| 19 Jmt1Hrjd | 616 13 47.4 1.4 O 1.4 1.5 4.6 0 8.9 91.1 |
| 20 Skaraborg | 382 271 1.4 0 1.0 4.7 1.7 1.8 0.4 9.4 90.4 |
| 21 Gävl Gävl | 336 147 2.3 0 0.5 4.2 0.9 3.9 0.2 9.7 90.3 |
22 yästmanland 386 255 1.5 0 0.7 4.3 2.0 2.7 0.2 9.9 90.1 23 Qstergötland 607 394 1.5 0 0.1 4.5 0.7 4.7 0.4 10.3 89.6 24 Alvs Dals 210 84 2.5 0 0 4.7 1.0 4.7 0.2 10.6 89.4 25 Kristianstad 288 281 1.0 0 0.1 7.7 0.9 1.3 0.8 10.8 89.2 26 Alvs Västg 495 343 1.4 O 0.1 6.5 1.4 3.3 0.3 11.6 88.4 27 Malmöhus 84 750 0.1 0.8 1.7 6.5 2.1 1.1 1.3 13.5 86.5 .7.8 Södermanland 329 250 1.3 0 1.6 6.1 0.8 5.7 0.3 14.5 85.5
| 29 Blekinge | 190 151 1.3 0 1.2 8.3 0.4 4.1 0.6 14.6 85.4 |
| 30 Göteborg | 194 716 0.3 0 1.2 9.2 0.9 3.2 0.7 15.0 84.8 |
| 31 Stockholm | 285 1578 0.2 0 3.0 8.5 1.5 4.7 2.9 20.6 79.4 |
| Hela landet | 2410 8 361 2.9 0.3 0.2 2.7 0.9 3.3 0.3 7.7 92.2 |
Beståndetpå provytan bör slutavverkas,eftersomdet utgör skydd mot sand-ochjordllykt ellerberoendepå att ytan ligger inom ett område med extrem klimatisk belägenhetnära tjällgränsen medstora föryngringssvårigheter. 3Naturreservat eller dylikt dock ägoslagetfridlyst område for vilken någon typ av restriktion för skogsbrukföreligger. t.ex. förbud mot slutavverkning. 3Provytan ligger inom 100 från permanent bebyggelse,fritidshus eller permanent anläggningfor frilufts-
m livet. Elljusspår räknassomsådananläggning,men inte andraslagav motionsspår.
Provytan ligger inom 100m från läns- eller riksväg. 5Provytan ligger inom 100m från haveteller från sjö somär minst 5 hastor ellerfrån naturligt vattendragsom vid normalt vattenstånd är minst 5m brett.
Enligt lagledarens bedömning är konventionellt skogsbruk på ytan orimligt p.g.a. landskapsbild, rekreationsvärde. säregennatur ellerdylikt.
De uppgifter som framgår av tabell 2.4 och figur 2.1 styrker de slutsatser som Wilhelmsson 1989 kommer till. Dessa är, sammanfattningsvis, att den långsiktiga inverkan av naturvårdshänsyn på virkesproduktionen för den del av skogsmarken i norra Sverige som är belägen nedanför skogsodlingsgränsen uppgår till ca 3procent. För stora delar av mellersta och södra Sverige kan denna inverkan vara ca 4-5 procent. I de befolkningstätaste länen kan effekten vara högre, upp till ca 10 procent.
På kort sikt, en eller ett par tioårsperioder, kan dock effekten vara större om kraven på överhållning av slutavverkningsmogen skog medför brist på
Bilaga 8 s. 301 Bedömning
alternativt Reserva sammanlagt Skyddsskog
Vatten 100m
- Väg 100m - Bebyggelse 100m -
Andel av skogsmarksareal °/. 20-
18å
16:
14: -v-:ol"
-
Ms
IO- :Apr
ä -
ap
O
Figur 2.1 SkogsmarkensFördelningpå belägenhetenligt riksskogstaxeringen 1983- 87. skogsmark nedan skogsodlingsgränsen.Vilka län eller länsdelar som avsesmed de olika koderna framgår av tabell 2.4
slutavverkningsbar skog. För Stockholms län sänks den möjliga slutavverkningsvolymen med ca hälften och den totala avverkningsvolymen med ca en tredjedel för en enstaka tioårsperiod Wilhelmsson 1989. Man kan därför inte komma med några säkrare påståenden med mindre än att man gör avverkningsberäkningar för åtminstone ytterligare ett antal län eller länsdelar. En reservation bör också göras for att synen på avvägningen mellan virkesproduktionen och naturvärden kan förändras över tiden. FAO/ECE Timber Section 1986 bedömer i en virkesbalans för Europa att efterfrågan på skogens andra produkter än virke kommer att växa snabbare än efterfrågan på virke.
Bilaga 8 s. 31Kostnads- och nyttoaspekter på naturvårdshänsyn i
skogsbruket
Rationella och irrationella konflikter
Kostnaden för ett visst utnyttjande av ett skogsområde är värdet av den bästa alternativa användningen. I fall där det bara finns två alternativ för att utnyttja ett skogsområde, nämligen att antingen omedelbart slutavverka den stående skogen eller att upplåta den som rekreationsområde, är det enkelt att åtminstone i princip specificera alternativkostnadema. Kostnaden för etablera ett rekreationsområde är nettoinkomsten från slutav-
att verkning, medan kostnaden för att utnyttja den stående skogen till avverkning är den totala välfärdsökande effekt, på något sätt värderad i monetära
rekreationsområdet skulle ha haft för de som skulle ha utnyttjat mått, som det. Ibland är det relevant att göra sådana jämförelser mellan klara alternativ utesluter varandra. Oftast dock de avvägningar som skall
som rymmer göras mellan virkesproduktion och andra intressen inslag av både konflikt och komplementaritet. Ett aktivt skogsbruk har vanligen konsekvenser av både positiv och negativ natur för t.ex. naturvård, rekreation, renskötsel
Naturvårdshänsyn fordrar modifieringar skogsbruket, men är ofta etc. av
fortsatt virkesproduktion. l vissa fall innebär detta att förenliga med en virkesproduktionen kommer oförändrad och den kostnad som
att vara uppstår är därför enbart de merkostnader anpassningen av skötselme-
som tod medför.
Konflikter mellan olika markanvändningsalternativ är emellertid inte alltid samhällsekonomiskt rationella. Ibland är ett visst utnyttjandealternativ inte fördelaktigt i sig, aktualiseras ändå till följd av marknads-
men imperfektioner, suboptimering, icke avsedda snedvridningar till följd av regleringar, bidrag och skatter etc. Om naturvårdshänsyn förhindrar
ex.
sådant alternativ genomförs såhar detta ingen egentlig kostnad. att ett
Det är i själva verket förhållandevis vanligt att motsättningar mellan naturvård och skogsbruk hör hemma i denna kategori. Skälet till detta är
delar skogsbruket, olika skäl, opererar på eller bortom den gräns att av av vid vilken det ekonomiska värdet av resultatet uppväger värdet av de
uppofTras. Tre sådana områden skall här nämnas. resurser som
Slutavverkning stående skog vanligen upphov till betydande
av ger nettoinkomster, undantag förekommer särskilt i fjälltrakterna se
men Wilhelmsson 1989 och Hultkrantz 1987 för beräkningar av nollzonens omfattning. Av detta följer emellertid inte nödvändigtvis att överhållning slutavverkningsbar skog i ex. ett område nära ett bostadsområ-
av de behöver utgöra samhällsekonomisk kostnad, även om det innebär en
en kostnad för den enskilde skogsägaren. Skälet är att skogstillståndet i landet innebär i rimligt skötselprogram på nationell nivå att en betydande
ett mängd slutavverkningsbara bestånd kommer att "överhållas under de närmaste decennierna se LU 1987, bil. 6. Minskade avverkningar under
period i ett område där hänsynstagande till rekreationsintressen ökar, en kan därför, via prisbildningen på virkesmarknaden, tänkas leda till ökade
virkesuttag i andra områden.
Nuvärdet den framtida virkesproduktion som blir resultat av föryng-
av ringsåtgärder och andra skogsvårdsåtgärder som leder till ökat virkesuttag
Bilaga 8 s. 32först på mycket lång sikt är, med svenska Förhållanden, i allmänhet lågt. Som visades i LU 1987, bil. s. 111, har, vid ett avkastningskrav på tre procent, uppskattningsvis enbart en tredjedel av skogsmarken ett kalmarksvärde som överstiger noll, givet att framtida virkesproduktion förutsätter investeringar i form av plantering med det plantantal etc. före-
som skrivs i Skogsvårdslagen. Detta utesluter inte att aktiva återväxtåtgärder på skogsmark ofta är berättigade på egna grunder. Självföryngring har ofta lägre kostnad, kostnaderna kan bli lägre med modifierade planteringsmetoder och faktiska kostnader och intäkter kan i det enskilda fallet vara helt annorlunda än vad enkla schablonberäkningar antyder. Vidare kan plantering m.m. ge väsentliga fördelar som åtgärd för att minska miljöförstöringen av avverkningar, bl.a. genom att förkorta den efterföljande kalmarks- och ungskogstiden och därmed den totala markareal som upplevs vara kal.
Klart är emellertid att kostnaden, i form framtida virkesbortfall, for
av att av naturvårdshänsyn avstå från att anlägga skog på icke skogsmark är ofta låg eller ingen alls. Således har de begränsningar av planteringsprogram för myrmark se SOU 1978:6, d. hagmarker 5§3-programmetetc. som föranletts av naturvårdsskäl knappast inneburit någon kostnad se Hultkrantz 1983 för en diskussion av dessa program. Skogsplantering på åkermark är inte alltid lönsam se dock Albrektsson 1988 som diskuterar alternativ med korta omloppstider. Detta gäller än så länge även energiskogsodling på åkermark se Bolin, Rabinowitz och Zweigbergk 1988, Lunnan 1989 och Parikka 1989. Givetvis kan dock trädplanteringar på sådan mark även ge positiva miljöeffekter ex. som alternativ till förbuskning.
En tredje omständighet som kan innebära att kostnaden för naturvårdshänsyn är låg eller ingen alls är riskaspekten. I den mån sådana hänsyn bidrar till ett mer varierat skogstillstånd kan de minska den totala risken i skogsinvesteringama. Det bör dock observeras att risktagande inte till varje pris bör förhindras. Den ökade risk t.ex. introduktion
som av ett främmande trädslag eller förädlat genmaterial innebär kan än väl
mer uppvägas av en hög förväntad avkastning. Om naturvårdshänsyn förhindrar projekt där så är fallet så har de en kostnad. Det finns emellertid skäl att misstänka att en viss schablonmässighet i skötselmetoder, detaljerade regler i anvisningarna till Skogsvårdslagen m.m. generellt leder till
en alltför låg grad av diversifiering i svenskt skogsbruk.
Kostnad för naturvårdshänsyn Vilka är då kostnaderna för de naturvårdskrav ställs på skogsbruket
som Svaret beror först och främst på huruvida det är virkesuttaget från befintliga skogar som påverkas eller om det är virkesproduktionen först på lång sikt som reduceras. I det förra fallet kan kostnaden hög, i det är
vara senare den, i enlighet med det ovan sagda, låg.
Inför LU87 utförde Hans Andersson Andersson 1986 vid Skogsstyrelsens prognosavdelning, på grundval av kostnadsuppgifter hade tagits
som fram av Forskningsstiftelsen Skogsarbeten, vissa ekonomiska beräkningar för de skogsskötselaltemativ som presenterades i AVB-85 långsiktiga
Bilaga 8 s. 33avverkningsberäkningar utförda av Skogshögskolan. Dessa utnyttjades i
LU87, bilaga kapitel till en samlad ekonomisk värdering av nuvärdet
av de olika skötselprogrammen.
l AVB-85 finns ett skötselalternativ, "mera mångbruk, som är avsett att
representera en ökad ambitionsnivå vad gäller naturvårdshänsyn. Detta
alternativ utgår från avverkningsberäkningarnas basscenario som sedan
modifierats på en rad punkter. Dessa innebär att l vissa skogsområden,
totalt 184.000 ha, undantas helt från skogsbruk, 2 ett särskilt anpassat
skogsbruk bedrivs på 400.000 hektar, huvudsakligen med hänsyn till fri-
luftslivet, 3 vissa anpassningar görs generellt ifråga föryngringsmetoom der, lövträd gynnas, contortaprogrammet avvecklas, hyggesstorlekar och
gödsling minskas.
Det samlade effekten av dessa modifieringar pâ det framtida avverk-
ningsförloppet beräknat med en skoglig, icke-ekonomisk modell är till en början måttlig. Under 1990-talet beräknas de ökade naturvårdshänsynen
reducera avverkningarna med 1,2 procent. Skillnaden mellan alternativen
ökar efterhand under nästa sekel, men först i slutet beräkningsperioden, av dvs. efter år 2050, blir den märkbart större ca 15 procent.
Den årliga minskningen av nettointäkter summan av intäktsbortfall
pga. minskad avverkning och kostnadsökningar under 1990-talet beräk- Andersson till 238 Mkrz. Därav hänför sig 184 Mkr. till intäktsbortnas av fall pga. minskad avverkning och 54 Mkr. till ökade produktionskostna-
der.
Det faktum att de ökade hänsynen leder till minskad långsiktig produk-
tion har liten betydelse för det ekonomiska utfallet. Med utgångspunkt . från nuvärdesberäkningarna i LU87, bil. kap. kan annuiteten års-
kostnaden för den samlade intäktsminskningen beräknas till mellan 250
Mkr. 6 procents ränta och 350 Mkr. 3 procents ränta. Av kostnaden
ligger den största delen i Syd- och Mellansverige och så gott som ingenting
annuitet 12 till 15 Mkr. inom de nordligaste 40 procenten av landets
skogsmark balansområde
Detta gäller emellertid kostnaden för utökade naturvårdshänsyn. Med
utgångspunkt från den grova bedömning av avverkningsbonfallet till följd 2 Detta, liksom följande av naturvårdshänsyn enligt gällande regler som gjordes i föregående värden, är uttryckta i avsnitt kan lika skattning 1985årspriser med 1995 en grov av den totala kostnaden för dessa göras. årsprognosticerade tek- Den enda kostnadspost av betydelse som tillkommer torde kostnaden vara nik. Att blanda historiska för virkesbortfall, vilket uppskattades till cirka 5 Denna kostnad relativpriser med framtiprocent. da produktivitetstal som uppgår med samma förutsättningar som tidigare till 770 Mkr. ca till större eller en Sammanfattningsvis skulle alltså den totala kostnaden för existerande mindre del är resultatet naturvårdsrestriktioner i skogsbruket uppgå till i storleksordningen av anpassningartill relatre tivprisernas utveckling kvarts miljard kr. per år. Tillkommande hänsyn och restriktioner kan är enolycklig skogstekkomma att öka denna med ytterligare en kvarts miljard kr. nisk kutym somtenderar Naturvårdshänsynen att överskatta framtida har självfallet även en samhällsekonomisk intäktsnettointäkter och som sida, dvs. det bidrag till att öka välfärden i vid mening försvårar som genereras. tolkningen av Studier av betalningsvilja är ett forskningsfält under stark utveckling mångaintressantaanalysom ser.Vi är här emellertid redan har bidragit med ett underlag för att i monetära termer precisera endastintresseradeav storleksordningen av vissa sådana effekter. I nästa avsnitt översikt storleksordningar och ges en de resultat har erhållits i sådana studier. kan därför bortse från av som den missvisning somdetta ger.
3 19-784
Bilaga 8 s. 34naturvårdshänsyn i sk0gsbruket3 Värdet av
Att i ekonomiska termer sammanfattande värdering av naturvårds-
ge en hänsyn i skogsbruket är naturligtvis omöjlig uppgift. Detta betyder å
en andra sidan inte att ingenting kan sägas. Vi skall i detta avsnitt referera några studier genomfört ambitiösa försök att göra vissa sitfermässiga
som preciseringar. dessabygger på enkätundersökningar. Tekniken för
Flera av värderingar på basis sådant material contingent va1uation" är under
av snabb utveckling. Problemen är dock många och resultaten skall ses med
försiktighet för diskussion kring detta se Johansson 1987 a. stor
Effekterna skogsbruk på flora och fauna kan vara såväl negativa som
av positiva. Skogsbruk leder alltid till att den naturliga balansen rubbas och
artsammansättningen förändras vissa arter gynnas, medan andra att missgynnas. Exempelvis älg och hare av kalhuggning, plantering
gynnas
gödsling. Lövslybekämpning och röjning påverkar däremot hjortdjuoch ren negativt.
Förhållandena för många hålhäckande och risbobyggande fågelarter för-
och tjäderns spelplatser försvinner vid avverkning. Vid övergång sämras
till tallbestånd minskar både fågeltätheten i stort och antalet från grangranskogsbundna arter Statens naturvårdsverk 1985. Påverkan mellan skogsbruk och vilt är dock ömsesidig. Viltet förorsakar skador på skogen,
upphov till kostnader för skogsbruket. vilka ger
Johansson l987b har gjort undersökning i vilken han försöker
en skatta människors betalningsvilja för att rädda 50-100 procent av 300 utrotningshotade skogslevande djur- och växtarter. De intervjuade perso-
hade ställning till fyra olika program vilka innebar olika hög nerna att ta
bevarande. Betalningsviljan varierade med de olika programmen grad av och resultaten för dem visas i tabell 2.6.
tre av
Betalningsviljan ökar med antalet räddade arter. Resultaten i kolumnen längst till höger i tabellen kan tolkas som att om 150-300 utrotningshotade djur- och växtarter dog ut skulle det kosta samhället 150- 360 miljoner
kr. nuvärden vid en räntesats på 3 procent.
Sverige finns ungefär 20 däggdjur och 40 fågelarter, som lämpar sig för
l jakt. Mattsson 1988 har uppskattat jaktvärdet för olika arter, genom att i
enkätundersökning undersöka betalningsviljan för att bedriva jakt. I en urvalet ingick 2 500 jägare. Dessa tillfrågades om både totalt jaktvärde och
vad de maximalt skulle kunna tänka sig att betala för att köpa samma om mängd kött de erhåller jakt. Mellanskillnaden är rekreations-
som genom värdet. I tabell 2.7 sammanfattas resultaten, som gäller hela landet.
Köttvärdet för älg utgjorde ca 40 procent av det totala bruttojaktvärdet.
vilt andelen knappt 20 procent. För att fram konsument- För annat var
Tabell 2.6 Betalningsvilja för att rädda 300 hotadedjur- ochväxtarter.
Andel räddade Kr./pers KL/pers Totalt Totalt arter. °/o. och år Mkr. Mkr./âr 3Detta avsnitt byggerpå en litteraturöversikt som 100 1405 42 11900 360 har skrivits av fil kand insti- 75 854 26 7300 220 Ulrika Bergforsvid skogsekono- 50 6 2l 18 5200 150 tutionen för mi. SLU och som ingår i Bergfors1989. Källa: Johanssonl987b
Bilaga 8 s. 35Tabell 2.7 Jaktvärde i Sverigeär 1986.Mkr., 1988års prisnivå.
| Älg | Övrigt | Summa | |
| Jaktvärdc brutto | 963 | 623 | 1586 |
| Köttvärdc | 386 | 129 | 515 |
| Rekrcationsvärde | 578 | 494 | 1071 |
| Konsumentövcrskott | 505 | 411 | 9 l 7 |
Källa: Mattsson 1988
överskottet, dvs. nettojaktvärdet, drogs jägarnas kostnader t.ex. vissa avgifter och resekostnader ifrån bruttovärdet. Konsumentöverskottet utgjorde 58 procent detta bruttovärde. Älgens jaktvärde uppvisade
ca av stora geografiska skillnader. Det var betydligt större i södra än i norra Sverige. Detta beror på att såväl älgtätheten som antalet jägare är större i södra delen av landet. Jaktvärdets ökningstakt är avtagande når älgpopulationen ökar.
Bär och svamp är andra nyttigheter som produceras i skogen och som delvis omsätts på en marknad. En stor del av de bär som plockas och nästan all svamp avses dock för husbehov. Det totala samhällsekonomiska bruttovärdet torde, liksom jaktvärdet, vara uppdelat i två kategorier; ett bär- eller svampvärde och ett rekreationsvärde. Något försök att uppskatta rekreationsvärdet har inte gjorts, men en grov uppskattning av bärvärdet är möjlig att göra med hjälp av offentlig statistik. Sommaren 1977 plockades 78 miljoner liter skogsbär blåbär, lingon, hjortron och hallon inkl. trädgårdshallon. Försäljningsvärdet till uppköpare för den motsvarande mängden blåbär och lingon samt halva mängden hallon var med 1986 års priser i 1988 års penningvärde 510 Mkr. Hjonronskörden kan värderas till 110 Mkr. 50 kr./kg. Det plockades samma sommar ca 22 miljoner liter svamp. Om marknadspriset är 30 kr./liter så skulle värdet av detta vara 660 Mkr. Marknaden för svamp är dock liten i förhållande till konsumtionen så detta kan vara en stor överskattning av värdet. Klart är dock att svampvärdet uppgår till flera hundra miljoner kr. Sammanlagt kan alltså värdet av skogsbär och svamp, efter plockning, i runda tal uppskattas till en miljard kronor. Om rekreationsvärde och plockningskostnad balanserar, vilket kanske inte är ett alldeles orimligt antagande, ger detta ett mått på nettovärdet av skogsbär och svamp.
Hur påverkar då skogsbruket tillgången på bär och svamp Även
om skogsbrukets påverkan inte utretts fullständigt, finns vissa resultat redovisade av Kardell 1979 och Eriksson och Kardell 1987. Blåbärstillgången är som störst i medelålders och äldre skog, dvs. skog äldre än 60 år. Slutavverkning leder till att 60 till 70 procent av blåbärsriset försvinner samt att feniliteten minskar. Lingon berörs mindre; täckningen riset minskar, men fertiliteten ökar. Hallon gynnas av byggen och både täckning och fertilitet ökar, speciellt sex till tio år efter avverkningen. Efter slutavverkning minskar mängden matsvamp med 85 till 95 procent, beroende på om fröträd lämnas eller inte. Dessutom minskar antalet svampsorter, dvs. svampfloran utarmas. Gallring och röjning tycks ge små men positiva
Bilaga 8 s. 36effekter på bärproduktionen för blåbär, lingon och hallon. Svamptillgången berörs inte av gallring, men det förefaller som om kvävegödsling ger negativ påverkan. Det är också påvisat att kemisk lövslybekämpning med fenoxisyror försämrar smaken på och produktionen av bär.
Hur skogsvårdsåtgärder, då främst dikning, påverkar tillgången på hjortron är inte helt klart. Vissa undersökningar tyder på att dikning leder till minskade skördar, medan andra visar motsatsen Kortesharju 1984.
Övrig flora påverkas också skogsbruk på liknande faunan
av sätt som dvs. att vissa arter gynnas och andra missgynnas. Skogsvårdsåtgärder som röjning och gallring ger en artrikare flora. Gödsling ökar tillväxten för örter, men mossor och lavar minskar Statens naturvårdsverk 1985.
Kriström 1989 tillfrågade l 100 slumpvis utvalda hushåll vad de skulle vara villiga att betala för att bevara elva urskogsområden runt om i Sverige. Urskogsområdena valdes med tanke på att en konflikt mellan skogsbruk och bevarande måste föreligga känsliga skogsmiljöer och primära rekreationsområden.
Den genomsnittliga betalningsviljan, efter uteslutning av två protestbud, blev l 072 kr. per hushåll, medan medianvärdet låg på 212 kr.
l denna undersökning gjordes ett försök att dela upp betalningsviljan i brukar- och existensvärden. Detta gjordes genom att ett antal frågor ställdes, där den svarande skulle ange motiv till bevarande. Fyra alternativ gavs och respondenten kunde välja ett eller flera av dem: 1 egna naturupplevelser brukarvärde, 2 andra människors möjlighet att besöka områdena altruism, 3 andra skäl och 4 inga motiv till bevarande. 88 procent av svaren ingick i någon av de kombinationer som visas i tabell 2.8 där också den genomsnittliga betalningsviljan efter dekomponering redovisas.
Som man intuitivt kannförvänta sig, visar resultaten att fler olika värden en person upplever, desto högre betalningsvilja uppvisar han/hon. Den som själv aldrig besökt eller inte planerar att besöka något av område-
kan uppleva ett värde genom att andra människor får tillgång till na, resursen altruism. Deras betalningsvilja är helt naturligt också lägst. Om man antar att hushållen har en diskonteringsränta på 3 procent, blir betalningsviljan per hushåll och år drygt 32 kr.
Med ledning från denna undersökning kan den totala årliga betalningsviljan hos samtliga svenska hushåll för ett bevarande av dessa urskogsområden beräknas till mellan 120 Mkr. 3 procents ränta och 240 Mkr. 6 procents ränta.
Tabell 2.8 Total ochdekomponeradbetalningsvilja.
Motiv Genomsnittlig betalningsvilja
Kr/hushåll
Brukarvärde l 039 Brukarvärde och altruism l 345 Brukarvärde, altruism och andramotiv l 799 Altruism 753 Totalt l 072
Källa: Kriström 1989
Bilaga 8 s. 373-v
Turismsektorn sysselsätter idag ungefär lika många människor som skogsbruket och den årliga omsättningen uppgår till ca 30 mdr kr. per år. Denna näring innehåller en självständig och utvecklingsbar möjlighet att tillvarata skogstillgångarna på ett alternativt sätt. Man kan givetvis hävda att de flesta turister håller sig till städer, kulturbygder och badstränder etc. och att endast en liten del besöker skogsmiljöer av mer vildmarksbetonad karaktär. Men kanske är det just förekomsten av orörda skogar, den sista riktiga "vildmarken i Europa, som gör Sverige till ett lockande och exotiskt land, även om nu besöket inskränker sig till en vecka i huvudstaden se Paulsson 1983.
Behöver då turismen komma i konflikt med skogsbruket Förhållandet mellan rekreation och skogsbruk är som tidigare nämnts, ganska komplicerat eftersom det föreligger samband av både negativ och positiv art dem emellan. Vissa områden, ex. delar av de fjällnära skogarna är pga. svag lönsamhet i skogsbruket mer lämpliga för naturvård och rekreation. I allmänhet gäller emellertid att skogsbrukets och rekreationens anspråk på skog väl kan kombineras. En möjlighet vore kanske att också seskogsbruket som en verksamhet i sig, som kan locka turister Paulsson 1983.
Ett ökat friluftsliv behöver dock inte bara vara av godo för naturvården. Störningar i fågellivet pga. vandringsturism och skotertrafik hör till de
mer allvarliga problemen, liksom trampskador på känsliga lavmarker. Paulsson anser att vissa åtgärder visserligen är nödvändiga för att undvika störningar och slitage, men att förhållandet mellan turism och naturvård på det stora hela är symbiosartat.
Drakes 1987 värdering av jordbrukslandskapet visar att inte bara borttagande av skog utan även tillkomst av skog har ett negativt miljövårde. Alternativet till att bevara jordbrukslandskapet antages i denna undersökning vara att plantera antingen gran- eller energiskog på de aktuella ytorna. Värdet av att bevara jordbrukslandskapet blir alltså detsamma som värdet att inte nyplantera skog.
Undersökningen genomfördes av SIFO år 1986 och urvalet drygt
var 1000 personer från hela landet. Ett antal attityd- och kontrollfrågor ställdes först för att avslöja motiv till bevarande. Alternativet många djur och växter är beroende av jordbrukslandskapet fick den största relativa betydelsen 47 procent.
Betalningsviljan för ett bevarande uppskattades till 606 i 300 kr per person och år. Drake drar dock slutsatsen att jordbrukslandskapets värde antagligen ökar över tiden. Vid plantering av granskog på åkermark blir landskapsbilden mörkare och framkomligheten dålig, eftersom plantorna sätts tätare än vid vanliga planteringar Hultman 1976. Om alternativet till plantering är åkerbruk, leder dock även detta till begränsade möjligheter att beträda marken. Är den alternativa användningen däremot betesmark betesvall och hagmark, så är såväl tillgängligheten som variationen i flora och fauna betydligt större.
I en av studierna gjordes ett intressant försök att uppskatta folks värdering av olika markanvändning, genom att låta dem poängsätta åker-, betesoch hagmark. De tre marktyperna illustrerades med hjälp av fotografier och information gavs om förekomst av antal djur- och växtarter
som förekommer. Resultatet kan sägas verifiera resonemanget ovan. Den ge-
Bilaga 8 s. 38Tabell 2.9 Betalningsvilja för bevarandeavjordbrukslandskapet. Genomsnitt för hela
riket. Kia/ha ochår. 1988års prisnivå.
| Åker | 958 |
| Betesvall | l 830 |
| Hagmark | 2 312 |
| Alla marktyper | 1 138 |
Källa: Drake 1987
nomsnittliga betalningsviljan är betydligt högre för hagmark än för åkermark. l tabell 2.9. redovisas resultaten för betalningsviljan efter
ovan omräkning till kronor per hektar.
Dessa resultat bör, enligt Drake, snarast vara en underskattning av betalningsviljan med tanke på tillvägagångssättet. Om kostnaden för nedläggning understiger dessa värden blir tolkningen således entydig: Nedläggning bör motverkas. Av intervjuerna framgick också att människor har svårt att uppfatta långsamma förändringar i landskapsbilden, vilket detta är frågan Hela 45 procent av de intervjuade uppgav att de inte
om. märkt att några förändringar mot ett mer monotont landskap skett under de senaste 20 åren.
Ett alternativ till skogsodling på nedlagd åkermark är betesdrift. I södra och mellersta Sverige är det aktuellt främst på s. marginella jordar, dvs. landskapstyper av hagmarkskaraktär vilka klassas som skogsmark. Kardell 1984 redogör för de försök, som påbörjades redan 1961, med olika alternativa markutnyttjandeformer på fastigheten Tagel i Kronobergs län. De olika markanvändningsalternativ som jämfördes var 1 betesdrift med får 35 procent och nötboskap 65 procent, 2 skogsodling med gran, björk respektive ek, 3 naturlig igenväxning samt 4 mekanisk röjning. Det företagsekonomiska utfallet visade att samtliga skogsodlingsalternativ och mekanisk röjning bättre resultat än betesdrift. Den betesdrift det är
gav frågan om i detta fall bedrivs dock med hjälp av anställd arbetskraft. Kostnaden för betesdrift på Tagel uppskattades till ca 5260 kr. per hektar och år och för mekaniska röjning 525 kr. Dessa alternativ har dock även intäkter eftersom de bidrar till att hålla landskapet öppet, vilket människor värderar positivt.
Enligt Drakes undersökning är betalningsviljan för bevarande av betesvall i genomsnitt l 830 kr. och för hagmark 2 312 kr. per hektar och år, så i Tagels fall skulle mekanisk röjning ge en nettointäkt på 1300-2 100 kr. medan betesdrift skulle ge en förlust på ca 2950-3 430 kr. per hektar och år. Mekanisk röjning kan således i vissa, eller många , fall vara det ur samhällsekonomisk synpunkt bästa alternativet att hålla nedlagd åkermark öppen. Skogsodling är uppenbarligen inte den självklart bästa formen för att utnyttja sådan mark.
l Sverige är renskötseln ett markanvändningsalternativ till skogs-
norra bruk. I figur 2.2 visas i vilka områden i Norrland där renskötsel respektive skogsbruk förekommer och var de överlappar varandra. I figur 2.3 visas de områden som är speciellt viktiga ur renbetessynpunkt. Likaväl som skogsbruk innebär begränsning för rationellt driven renskötsel, så inne-
en bär renskötsel en begränsning för rationellt drivet skogsbruk.
Bilaga 8 s. 39gräns för
renbetes-
/áf område
.
skogs-
odlingsgräns
ungefärlig
Figur 2.2 Skogsbruketsoch renskötselnsutbredning i Norrland. Viktiga renskötsel-
områden.
skogsbruket kan minska betesmängden och betets tillgänglighet samt leda till en sönderstyckning av sammanhängande betesarealer. Samtidigt finns det vissa effekter av skogsbruk som är positiva för rennäringen. Skogsbrukets olägenheter består främst i plantskador och att ökad hänsyn måste tas vid avverkning. Se Mattsson 1985.
Slutsatser
De "miljövårdsinvesteringar som genomförs av skogsbruket är mycket omfattande. Enbart den årliga kostnaden för naturvårdshänsyn i skogsbruket, tre kvarts miljard kronor, gör att skogsbruket i detta hänseende hamnar på samma nivå, eller före, tillverkningsindustrin i sin helhet. Till detta kommer bl.a. kostnader för älgproduktionen som i dagsläget uppgår till ca 200 Mkr. per år omplanteringskostnader och förlorade avverkningsinkomster på kort sikt; på lång sikt kommer virkesförlusten att bli betydligt större och kostnader för skador som åsamkas av renar.
En hög kostnadsvolym för miljöâtgärder i skogsbruket är emellertid inte
Bilaga 8 s. 40särskilt viktiga
områden
Figur 2.3 Stilirresammanhängande.särskilt viktiga renskötselområden. Källa: Mattsson 1985
omotiverad. Arealmässigt utgörs hälften av vår miljö skog. Virkespro-
av duktionens stora ekonomiska betydelse bör inte överskugga det faktum att även skogsbrukets produktion av Skogsmiljö har ett betydande värde. I mycket runda tal kan värdet av bär och svamp uppskattas till en miljard kronor och värdet av älg och annan vilt till ungefär lika mycket exklusive kostnaden för trafikskador. Betalningsviljan för att bevara elva urskogsområden runtom i landet kan uppskattas till ett eller tvåhundra miljoner kr. En mätning av betalningsviljan för att rädda utrotningshotade djuroch växtarter gav resultat av samma storleksordning. En viktig slutsats
av detta är att det ställs stora krav på skogsnaturvårdspolitiken. Skogsmiljön är huvudsakligen en icke prissatt extern effekt av skogsbruket. Det finns
Bilaga 8 s. 414I
därför goda grunder För att bedriva en naturvårdspolitik som ställer krav på skogsbruket. Å andra sidan kan skogsbrukets kostnader för uppfylla
att dessa krav bli höga. Det ligger således i både skogsbrukets och naturvårdens intresse att denna reglering utformas omsorgsfullt.
Bilaga 8 s. 433 Den svenska skogsnäringen och Europa-
marknaden
Tre procenttal; 50-85-75, kan illustrera den svenska skogsnäringens relation till Europa och europamarknaden. Det första talet, 50, står för den andel av Sveriges nettoexport som utgörs av skogsprodukter. Denna andel har visserligen fallit, men ännu i mitten av 80-talet utgörs hälften av vår nettoexport av skogsprodukter.
Talet 85 står för den andel av skogsnäringens export som går till Europa som helhet, medan 75 är den andel som går till EG-området. Med en lätt överdrift kan man säga att Sverige betalar huvuddelen av sin import av främmande varor genom att exportera skog i olika varianter till Europa och där speciellt till EG-området.
Sveriges marknadsställning i Europa
Mot bakgrund av europamarknadens stora betydelse är det av intresse att göra en bedömning av den svenska industrins långsiktiga marknadsställning. En god utgångspunkt ges därvid av den historiska utvecklingen. I nedanstående figurer utvisas den svenska europaexportens storlek, dels i
Europe; Mechanical woodpulp
G Market share
Ö Consumpshare
1974 1977 1980 1983 1986
Year
Bilaga 8 s. 44Europe; Chemical Woodpulp
G Market share
O Consumpshare
1974 1977 1980 1983 1986
Year
Europe; Fibreboard
G l-Sarker.share
V Census; share
1955 1965 1975 1985
.
Year Figur 3.1 a-c Den svenskaställningen på europamarknaden för kemisk massa,
mekanisk massaoch fiberskivor.
relation till den totala importen till Europa Market Share, dels i relation till den totala konsumtionen i Europa Consumption Share.
Som framgår av ñgurema 3.la-c är den svenska marknadsställningen for de angivna produkterna i stort sett vikande. Speciellt märkbar är nedgången för fiberskivor, där Sveriges marknadsandel i Förhållande till den totala importen till området fallit från ca 50 till ca lO procent. Den kemiska massan har även den fallit kraftigt, från 40 till 20 procent på de senaste 20 åren. Den enda produktkategori som behållit sina marknadsandelar de senaste decennierna är den mekaniska massan. Förklaringen till detta är förmodligen Sveriges hittills unikt låga elpriser.
Bilaga 8 s. 45Utvecklingen för papper, papp och sågade varor belyses av figurerna 3.2a-c Europe; Coniferous Sawnwood
1- Harke: share -0 Censur; share
1955 1965 1975 1985 Year Europe; Paper andPaperboardother than Newspxint
0,6 G Market share 0,4 Ö Consunpshare
0,0 . 1967 1970 1973 1976 71979 1982 1985 Year
Bilaga 8 s. 46Europe; Newsprint
0,8
4 Narkez share 0,4 Ö Censur; siaro
0,2
0,0
1955 1965 1975 1985
Year Figur 3.2a-c Den svenskamarknadsställningen för tidningspapper, "övrigt papper
och papp" samt för sågadevaror.
Som framgår är den svenska marknadsställningen for två varukatego-
av rierna: sågade varor och övrigt papper och papp" i stort sett oförändrad. För båda dessa varukategorier gäller att Sverige står för 20 procent
ca av Europas totala import och för 5 10 procent av den totala konsumtionen.
-
För tidningspapper gäller att Sverige har långsiktigt stigande andel
en av marknaden. Andelen hari det närmaste tredubblats de tre senaste decennierna och speciellt stark har ökningen varit under 80-talet. Att Sverige stärkt sin ställning på denna marknad förklaras troligen med samma som anfördes då det gällde den mekaniska massans marknad, nämligen Sveriges låga elpriser.
Sammanfattningsvis gäller således att den svenska skogsnäringens marknadsställning i Europa har varit i stort sett oförändrad de senaste decennierna. Det har skett en långsiktig minskning av massans andel, men detta motsvaras av en uppgång av förädlad massa, dvs. papper. Inom de olika kategorierna har utvecklingen varit mest gynnsam för produktgrupper som gynnats speciellt av Sveriges låga elpris. För mindre produktgrupp-
en ñberskivor gäller att Sverige nästan helt konkurrerats ut på den europeiska marknaden.
Skogstillgång, ägande och avverkningar i Sverige och
Europa
För en långsiktig bedömning av Sveriges marknadsställning är givetvis den fysiska skogstillgången avgörande. När vi i detta avsnitt redovisar data kring Europas skogstillgångar har delat in kontinenten i fem områden: Norden, EG, Centraleuropa, Sydeuropa samt Östeuropa. Grovt skattat står Sverige för nära hälften av skogstillgångarna och skogsuttaget i Norden.
Bilaga 8 s. 47Eftersom tillväxten per stående volym varierar betydligt mellan regionerna, och eftersom det är tillväxten som är intressant för den långsiktiga virkestillgången, utvisas i tabellen nedan hur tillväxten fördelar sig på de olika regionerna.
Tabell 3.1 Europasskogstillväxt, fördelning på olika regioner. Milj kubikmeter u.b.
EGEG9.
| Norden | 127,4 |
| EG | l 12,7 |
| Centraleuropa | 22,4 |
| Sydeuropa | 76,6 |
| Osteuropa | 90,0 |
Det bör observeras att siffrorna avser Förhållanden kring 1980. De är också mycket osäkra, så är ex. talet för Norden en underskattning av nu kända förhållanden. Förmodligen ger dock talen en god bild av den relativa fördelningen av Europas skogstillgångar.
För Sveriges del vet vi att det årliga uttaget av skog betydligt understiger den årliga tillväxten. Mindre känt är att detta även gäller för Europa som helhet. I tabell 3.2 nedan utvisas relationen mellan virkesuttag och tillväxt.
Tabell 3.2 Relationenmellan årliga uttag och årlig netto-tillväxt avskog dei olika
regionerna. Procent.
| Norden | 78 |
| EG | 70 |
| Centraleuropa | 74 |
| Sydeuropa | 67 |
| Osteuropa | 87 |
Som framgår är det nordiska virkesuttaget sett i relation till tillväxten
-
inte lågt vid en internationell jämförelse. I snitt avverkas i Europa endast ca 70 procent av den årliga tillväxten, något som på sikt givetvis medför en stark ökning av såväl mängden stående skog som den årliga tillväxten.
Beträffande ägandeförhållanden skiljer sig Sverige från övriga Europa i två viktiga avseenden. Det gäller dels andelen privatägd ägd av enskilda samt bolagsägd skog, som är ovanligt hög i Sverige. Detta utvisas i figur 3.3 nedan, där vi istället för Norden utvisar förhållandena för de ingående länderna.
Som framgår av figuren är det endast i ett land, Norge, som andelen privatägd skog är större än i Sverige. För Europa som helhet ägs ca hälften av skogsmarken av det offentliga mot endast ca 25 procent i Sverige.
Det andra förhållandet där Sverige skiljer sig gäller andelen bolagsskog. I Sverige ägsca 25 procent av skogen av skogsbolag. Finland är det land som kommer efter med 7-8 procent, följt av Norge med ca 5 procent bolagsskogar. I Spanien, Portugal och Italien äger bolag några procent av marken, i övriga europeiska länder är andelen helt försumbar.
I sammanhanget kan det nämnas att man i flera europeiska länder ex. Storbritannien, Frankrike och Västtyskland söker öka andelen bolagsskogar, fr.a. av det skälet att man anser att bolagsskogar sköts bättre än enskilda skogar.
Bilaga 8 s. 48Andel offentligt ägda. °/o
100-
EUROPA SNITT
4; 160 Angelprivatägda. 50 v.
Figur 3.3 Skogsägandetfördelat påprivat ochoffentligt. Ö Östeuropa,S Sydeuropa,CE Centraleuropa, EG EG9, FI Finland, SV Sverigeoch NO - - Norge.
De siffror som givits för skogstillgångar kan, tillsammans med befolkningstal, utnyttjas för en fördelning av regioner på under- och Överskottsområden. Detta görs i figur 3.4 där andelen av befolkningen i Europa avsatts mot andelen av skogstillväxten.
Andel befolkning och andel av tillväxt i skog. av
Andel av tillväxt. % / l / / / / / / //
S / - N 25 EG 9 o /
x-Ö
/ / / / /
Andel befolkningen. °/. av
Figur 3.4 Andel avskogstillväxt och andelavbefolkning i Europa.För beteckningar, seFöregåendefigur.
Bilaga 8 s. 49I figuren är en 45°-linje inritad. Som framgår finns det i Europa tre områden med en ungefärlig balans mellan befolkning och skogstillgångar, nämligen Syd-, Öst-, och Centraleuropa. Det finns ett område med betydande skogsöverskott, nämligen Norden, och ett område med ett betydande underskott, nämligen EG9. Figuren kan användas för en prediktion om långsiktiga handelsströmmar for skogsvaror. Antag nämligen att konsumtionen på lång sikt då inkomster och annat utjämnats blir ungefärligen proportionell mot befolkningsstorleken. Antag vidare att den relativa tillväxten inte förändrats nämnvärt, eller att en ökande andel befolkning
ex. i Sydeuropa också följs av en ökande andel skogstillväxt. Vi kommer då att som nu ha ett betydande överskottsområde, Norden, och ett betydande underskottsområde, EG. Netto kommer då handeln med skogsprodukter att gå mellan dessa områden, som, kan man tillägga, handeln gör idag. Eftersom inget av de antaganden som gjorts ovan är speciellt orealistiskt, är det således en rimlig långsiktig prediktion, att fördelningen av Europas skogstillgångar ger upphov till ett långsiktigt stabilt handelsmönster med skogsprodukter som säljs från Norden till EG.
Skogspolitik och skogsbeskattning i Sverige och Europa
Den svenska skogspolitiken kännetecknas av en långtgående reglering. Som visas i kapitel 4 i denna rapport har den svenska Skogsvårdslagen vuxit fram stegvis och byggts ut på så sätt att man ständigt lagt till nya föreskrifter men sällan eller aldrig tagit bort några gamla. En jämförelse med andra europeiska länder ger också vid handen att den svenska skogsvårdslagstiftningen hör till de mest detaljrika. För åskådlighetens skull har i tabell 3.3 gjorts en enkel sammanställning av innehållet i några europeiska länders skogsvårdslagar.
4 l9v784
Bilaga 8 s. 503.3Sammanställning olika skötsellöreskrifter i europeiskaländers skogs- Tabell av lagar.
Sköcselföreakrifteri europeiskaländersskogslagar.
Skötsel- Slutawerk- Drifts- Avverknings- Föryngringsregler ningallder plan anmälan Land krav
"Godskogsvård" Ja Ja Ja Sverige Ja
"Godskogsvård" Lägsta Ja Frivilligt Ibland Norge .la Högsta Nej
"Godskogsvård" Lägsta Ja Frivilligt Ja Finland Ja Rösta Nej
"Godskogsvård" Nej Frivilligt Nej Danmark Ja
Nej Nej Frivilligt Ja scotbriunnien Ja normalt obl ommenmottar bidrag
Nej Nej Jaom 25ha Nej Frankrike " amendation Frivilligt
Nej Nej Frivilligt Ja vl.tty.kl.nd Ja
Nej Nej Frivilligt Ja Schweiz Ja Oftast
Nej Nej Frivilligt Nej Italien Ja normalt
Beträffande kravet på föryngringsåtgärder efter avverkning kan noteras
återfinns i så alla länder. l Italien och Storbritannien kan att detta gott som visserligen i undantagsfall komma förbi kravet, och i Frankrike finns man rekommendation, grundläggande princip för det bara som en men som en
skogsvård återfinns kravet i alla europeiska länder.
Vad gäller övriga regleringar gäller generellt att Sverige normalt har en
lagstiftning än andra länder. Då det gäller skötseln av skogarna strängare gallring osv. har de nordiska länderna alla krav på en god röjning, skogsvård" dvs. något närmast kan tolkas som ett förbud för "vansom skötsel. Den närmare tolkningen detta sker vanligen i form av ickeav rekommendationer. Kravet på "god skogsvård återfinns emelbindande lertid enbart i de nordiska länderna, i Övriga Europa finns inga regler alls.
reservation måste dock göra för Västtyskland, där angivelser- En viss man hänför sig till bestämmelserna på central nivå. Till detta na i tabellen ovan
kommer ofta detaljerade föreskrifter på länder-nivå. mer beträffar bestämmelser slutavverkningsålder återfinns sådana Vad om gäller lägsta tillåtna ålder våra nordiska grannländer, i övrigt finns de vad Bestämmelser högsta tillåtna ålder återfinns endast i Sverige. inte. om Föreskrifter driftsplan i Sverige skogsbruksplan är generellt sett obliom gatoriskt endast i Sverige. I Frankrike är dock driftsplaner obligatoriska
egendomen är större än 25 ha, och i Storbritannien gäller obligatorium om mottagit statliga bidrag för ex. skogsplantering. om man slutligen beträffar bestämmelser avverkningsanmälan, återfinns Vad om flertal länder. Avsikten med denna är emellertid oftast att denna i ett förhindra oönskad avverkning, oftast miljöskäl. Detta är specisöka pga.
Bilaga 8 s. 51ellt fallet i Schweiz och i Storbritannien, där miljöaspekterna är de tyngst vägande i skogspolitiken.
Skötselföreskrifterna ger naturligtvis enbart en sida av den förda skogspolitiken. Det är ingen överdrift att säga att det f.n. råder ett starkt intresse för skogspolitiska frågor i Europa, något som nyligen manifesterats i ett flertal länder. Nya skogsvårdslagar har ex. antagits i Danmark, Schweiz och Italien, och EG har nyligen antagit ett skogspolitiskt program. Det är flera samverkande faktorer som ligger bakom det ökande intresset. Det dominerande är dock insikten om skogens betydelse för miljön, ex. som fritidsresurs eller som bevarare av jord-, luft-, och vattenreserver. Det är den ökande insikten om skogarnas miljömässiga betydelse som varit avgörande för antagandet av de nya skogslagarna i de länder som nämnts ovan. Speciellt vad gäller Italien är miljömotivet-speciellt behovet att förhindra jorderosionen framträdande.
-
Vid sidan av miljön finns andra faktorer som befrämjat framväxten av en mer aktiv skogspolitik i Europa. En sådan är jordbrukets problem. Det växande jordbruksöverskottet i så gott som samtliga västeuropeiska länder har bidragit till att man så gott som överallt antagit program för att omvandla åkerjord till skogsmark. Generellt sett använder man sig här av direkta subventioner till skogsplanteringar, och detta var även det medel som EG beslutade om våren 1989.
En ytterligare faktor av betydelse är naturligtvis det faktum att handeln med skogsprodukter ger ett underskott för många länder.Som framhävs i en annan LU-bilaga finns det en protektionistisk underström i EG. Det finns en risk, särskilt om de pågående Gattförhandlingarna misslyckas, ett dennna tendens förstärks. Detta kan i så fall leda till en strävan till ökad självförsörjning på varuområden där EG som helhet är nettoimportör. För EG som helhet står skogsprodukterna för ca hälften av det aktuella handelsunderskottet, ett faktum som givetvis har betydelse för beslutsfattande politiker. Det är naturligt att många länder använder handelsunderskottet på skogsområdet till att motivera ökade statliga insatser för plantering och skogsindustriell förädling.
En intressant fråga i sammanhanget är om de skogspolitiska ambitionerna i Europa kan hota Nordens ställning i framtiden. Kommer med andra ord satsningarna på skogsområdet att bli så stora att behovet av nordisk import minskar mer än marginellt Vår bedömning är att detta troligen inte kommer att ske. Som framgår av den tidigare redovisningen är skogstillgångarna i övriga Europa, sedda i relation till befolkningsstorleken, mycket mindre än i Norden. Även mycket forcerad omvandling
en av jordbruksmark till skogsmark kommer att geförhållandevis små bidrag till virkesproduktionen. På riktigt lång sikt finns det naturligtvis en stor potential för att öka beskogningen, framförallt i Sydeuropa, Till följd av jordarnas utarrnning kommer dock sådana projekt att ta lång tid och kräva
investeringar. Till detta måste även läggas den skogsförstöring stora som luftföroreningarna nu utför. Slutsatsen är därför att de ökade skogspolitiska ambitionerna i Europa inte utgör något hot mot den svenska skogsnäringen, inte ens på mycket lång sikt. Ett frågetecken får dock sättas för möjligheten att upprätthålla en virkesimport till Sverige bl. a. från EG, om
Bilaga 8 s. 52de protektionistiska stämningama förstärks och kopplas till ett kraftigt stöd till skogsindustrin.
Avslutningsvis kan frågan om styrmedel i skogspolitiken beröras. Ekonomer skiljer vanligen mellan administrativa lagar och ekonomiska styrmedel skatter, subventioner osv.. I det generella fallet är dessa styrmedel substitut dvs. man kan välja mellan de båda om man vill uppnå ett visst syfte. För att ta ett konkret exempel så kan man omvandla åkerjord till skogsmark antingen genom att införa tillräckligt höga subventioner för åtgärden eller genom att direkt lagstifta om den.
Varje lands skogspolitik innehåller givetvis inslag av såväl administrativa som ekonomiska styrmedel. Det går emellertid utgående bl.a. från tabell 3.3 att göra en grov indelning med avseende på den relativa betydelsen av dessa båda styrmedel i de olika länderna genom att gruppera dem på en skala. Den ena extremen utgörs därvid av ett system styrt helt av administrativa regler, den andra extremen utgörs av en fullständig ekonomistyrning. I figur 3.5 nedan görs en indelning av de olika ländernas skogspolitik utifrån denna klassificering.
styrmedel i skogspolitiken
s N BRD SCl-l UK
- r
Figur 3.5 Olika länders användningavekonomiskarespektiveadministrativa styrme-
del i skogspolitiken. Länderbeteckningar
Extremländerna Sverige och Storbritannien, där Sverige står för
utgörs av den mest genomreglerade skogspolitiken, medan Storbritannien står för den mest ekonomiskt inriktade. Ett intressant exempel i detta sammanhang är den nyligen antagna italienska skogsvårdslagen. Syftet med lagen är, som tidigare nämnts, att förbättra den italienska skogsvârden, speciellt med avseende på miljöaspekterna. De styrmedel som man därvid använder sig av är dock genomgående ekonomiska. Förarbetena infor lagen betonar gång på gång vikten av styrmedel sådana att de enskilda människorna erhåller ekonomiska incitament att förbättra skogsskötseln. Samma synsätt går igen i den schweiziska lagen, och även i de federala västtyska bestämmelserna. I sammanhanget kan man även notera att Sverige är förmodligen det land som subventionerar skogsbruk minst i relation till sektorns storlek. Samtidigt är det troligen det land där staten inte minst genom skogsvårdsavgiften beskattar skogssektorn hårdast. De gynnsamma naturliga förutsättningar för skogsbruk som finns i landet motverkas således till viss del genom ett omfattande regelsystem samt en relativt sett oförmånlig skattestruktur.
Bilaga 8 s. 534 av
Regleringen skogsnäringen
Skogsnäringen kringgärdas av ett omfattande regelverk. Detta utgår från i första hand tre lagar; Skogsvårdslagen, Lagen om träfiberråvara och Jordförvärvslagen. Det är rimligt att tro att näringens framtida utveckling i rätt stor utveckling kommer att, på gott och ont, vara beroende av detta regelsystem och av de lättnader som eventuellt skulle kunna göras.
Detta regelverk är omfattande och ibland mycket ingripande. Den handbok, i vilken Skogsstyrelsen har sammanställt Skogsvårdslagen och de föreskrifter och allmänna råd som hör till denna, omfattar över hundra sidor. Det är emellertid inte riktigt att se skogsnäringen som en genomreglerad näring, i likhet med jordbruket eller bostadsektorn, där mycket stora effektivitetsvinster kan vinnas genom en liberalisering. Till skillnad från sådana branscher är denna inte skyddad från utländsk konkurrens. Skogsindustrins exponering för konkurrens innebär att näringen har ett starkt tryck att söka effektiva produktionslösningar. Detta har även präglat regelverket och dess praktiska tillämpning. Inte desto mindre finns det idag starka skäl att ompröva eller helt avskaffa väsentliga stycken av denna reglering. Ett vägande motiv är att lagstiftningen i viktiga delar är onödig. De ursprungliga skälen till att reglerna infördes är föråldrade eller synes idag vara av liten vikt eller är rentav felaktiga. En översyn och beskäming är således befogad för att förenkla regelsystemet och minska de administrationskostnader som detta ger upphov till för både staten och de enskilda Skogsägarna. För det andra innebär den flora av regler som bygger på ambitioner som är tvivelaktiga risk för att relevanta och väsentliga syften försvinner i mängden eller enbart kommer att kunna delvis uppfyllas och till större kostnader än vad som är nödvändigt. För det tredje finns det verkligen skäl att i några fall förvänta att en liberalisering kan medföra nog så betydande samhällsekonomiska effektivitetsvinster. Detta gäller i första
Det idag gällande syftet hand förändringar av Träfiberlagen och Jordförvärvslagen men även i viss
defmierades i prop. 78/ mån Skogsvårdslagen. 79: l0l att finansiera
som
I det följande gör vi genomgång dessa tre lagar, i tur och ordning. "sådana ändamål som är
en av
till nytta för skogsbruket Slutligen diskuterar den speciella avgift, egentligen skatt, som ursprung-
som sådant eller på såligen infördes för att finansiera två tredjedelar av medelsbehovet för dant sätt att alla skogsregleringenk nämligen skogsvårdsavgiften. brukare kan del av
dem. En genomgångav
de högstvarierande argu-
menten för ändringar i
avgiften/skatten genom
åren görs i Carlsson
1989.
Bilaga 8 s. 54Skogsvårdslagenz
Dagens skogsvårdslag reglerar i stor utsträckning hur de svenska skogarna ska skötas. l lagen finns mer eller mindre detaljerade föreskrifter som tar vilka återväxtåtgärder som skall vidtas, hur och när avverkning
upp skall ske, röjnings- och gallringsbestämmelser, naturvårdshänsyn m.m. Dessutom föreskriver lagen att alla brukningsenheter ska ha en s. skogsbruksplan. De olika delarna i dagens skogsvårdslag har tillkommit stegvis sedan den första allmänt gällande skogsvårdslagen instiftades 1903. De har haft sin grund i att man observerat problem inom skogsbruket och därefter stiftat paragrafer för att förhindra ett icke-önskvärt beteende. En från början mycket enkel lag, men betoning på återväxtåtgärder har utvecklats till ett detaljerat regelverk.
1903 års skogsvårdslag trädde i kraft den första januari 1905. Lagen krävde att man, i samband med avverkningen, skulle vidta åtgärder for att tillgodose återväxten. Kraven var inte särskilt stränga utan reglerade egentligen bara uppenbar vanskötsel av skogen.
1903 års lag skyddade dock inte den växande skogen. För att undvika lagens krav på återväxtåtgärder undvek man att kalhugga utan gallrade hellre ut det bästa virket. Detta startade en debatt om att den växande skogen måste skyddas. Frågan blev mer akut under första världskriget då efterfrågan på brännved snabbt ökade och skog som låg transportmässigt bra till avverkades oavsett ålder.
Under ett par månader våren 1918 utreddes frågan och redan under
samma år instiftades en tillfällig lag som förbjöd avverkning av sommaren ung skog, annat än vid ändamålsenlig gallring. Lagen var ett komplement till 1903 års skogsvårdslag och den förnyades år från år. Med "ung skog menades i lagen skog som var upp till mellan 40 och 60 år.
1923 instiftades en ny skogsvårdslag som var en kombination av 1903 års och 1918 års lagar. Den innehöll sålunda inget nytt utan de två huvuddelarna var kravet på återväxtåtgärder och skyddet av yngre skog.
l mitten av 1940-talet lade Skogsstyrelsen fram ett förslag till en ny skogsvårdslag vars syfte var att ligga till grund för en större och mer värdefull virkesproduktion. Förslaget godtogs och den första januari 1949 trädde 1948 års skogsvårdslag i kraft. Den nya lagen skärpte kraven både vad gällde återväxtåtgärder och vad gällde skyddet för den yngre skogen. Ett nytt inslag var att den reglerade hushållningen med äldre skog. Avverkningarna skulle vara jämnt fördelade mellan åren vilket skulle innebära tryggare anställning för skogsarbetare, säkrare råvaruförsörjning till industrin och trygga inkomster för skogsägande bönder.
Lagen mötte motstånd från såväl de lokala skogsvårdsorganisationema som från skogsägama. Dessa varnade för att striktare regler skulle kunna leda till konflikter mellan de olika intressegrupperna. Enligt Stjemquist hade de olika lagförslagen genom tiderna mött ett passivt motstånd från skogsägama som dels var rädda för att sitt handlingsutrymme begränsat, dels var osäkra på vad de nya reglerna skulle komma att innebära Stjemquist 1973 s. 109- 110. Motståndet blev dock aldrig organiserat Johan Hansing har bioch när väl en ny lag genomförts blev den gradvis accepterad och detaljedragit till delar av detta avsnitt. ringsgraden ökade därför steg för steg.
Bilaga 8 s. 55Efter andra världskriget mekaniserades skogsbruket i snabb takt. Det ledde till att storskaligt skogsbruk blev allt vanligare och debatten kom att handla de skador på naturen som storskaligheten förde med sig. 1975
om infördes i Skogsvårdslagens 1:a paragraf en allmän aktsamhetsregel som
att hänsyn skulle tas till naturvårdens intressen. Denna aktsamhetsangav regel fick sedermera sin fortsättning i paragraf 21 i 1979 års skogsvårdslag.
1973 års skogsutredning, vars betänkande låg till grund för 1979 års skogsvårdslag, förordade att virkesproduktionen i huvudsak skulle inriktas på barrträd lämpade för industriell förädling. Trots att denna inriktning vilade på analys vad som skulle efterfrågas under nästa sekel, så måste
av den i skenet den betydande uppgraderingen av konfibrigt virke t.ex.
av björkved råvara vid papperstillverkning som ägde rum under 1980-
som talet redan sägas vara föråldrad. Utredningen ville vidare genom intensifierade röjningsinsatser minska produktionen av klent virke som de ansåg
mindre lämpligt för förädling av såväl tekniska som ekonomiska skäl. vara Sålunda infördes i 1979 års skogsvårdslag relativt detaljerade föreskrifter
hur och när röjning skall ske. Lagtexten säger att röjning ska ske när om . . . skogen är så tät eller av sådan beskaffenhet i övrigt att produktion av värdefullt virke väsentligt hämmas.
1 1979 års skogsvårdslag ändrades också formuleringen i den s. ändamålsparagrafen. Före 1979 hette det att skogen skulle skötas så att tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes och såvitt möjligt, i huvudsak jämn avkastning erhålles. Fr. o. m. 1979 är målsättningen att skogen skall
"skötas så att den varaktigt en hög och värdefull virkesavkastning.
ger . . . Ett lönsamhetsmål ersattes alltså av ett produktionsmål. Även bakom detta låg utredningens framtidsanalys som tydde på att virkesråvara under nästa sekel kommer att vara mer värdefull än det är idag och att det därför finns ett samhällsintressd omsorg om kommande generationer att till att sådana skogsvårdsåtgärder som idag förefaller vara särskilt
se förlustbringande och alltså inte genomförs spontant kommer att genomföras. Förändringen i målsättning kopplad till flera utredningsförslag
var
särskilda kampanjer t.ex. skogsplantering på myrmark. Några av om dessa avvisades av regering och riksdag, särskilt av miljöskäl, men den nya inriktningen beredde bl. a. väg för en kraftig ökning av de statliga bidragen till skogsvårdsåtgärder på svagproducerande skogsmark i början av 1980talet. Efter några år och kritik från bl. a. riksrevisionsverket bantades dock detta bidragsprogram till en mer modest nivå.
I mitten 1970-talet upplevde skogsindustrin en högkonjunktur vilket
av innebar att efterfrågan på råvaran mycket stor och avverkningsnivån
var
också under dessa år högre än den någonsin tidigare varit. Man var befarade då att skogsförrådet skulle komma att minska såpass att skogsindustrins virkesförsörjning på lång sikt skulle äventyras. För att komma till rätta med problemet blev förbrukningsökningar av träfiberråvara inom skogsindustrin prövningspliktiga 1976 § 136 a BL. Syftet var att staten skulle kontroll över kapacitetsutvecklingen och därigenom kunna motverka framtida bristsituationer. Emellertid hann lagen knappt träda i kraft innan högkonjunkturen övergick i en internationell lågkonjunktur. Virkesefterfrågan sjönk och avverkningarna minskade betydligt.
1 slutet 1970-talet förbättrades åter konjunkturläget och skogsindu-
av
Bilaga 8 s. 56strins efterfrågan efter skogsråvara ökade åter. Problemet var nu att avverkningsnivån inte ökade tillräckligt för att tillgodose skogsindustrins efterfrågan. Problemet löstes genom att man 1983 införde bestämmelser i Skogsvårdslagen om gallrings- och avverkningsskyldighet. Huvudsyftet var att få ut mer virke ur skogen och därmed tillgodose industrins råvarubehov. l paragraf 14 i Skogsvårdslagen finns nu alltså dels bestämmelser om hur mycket skog som får avverkas och dels om hur mycket skog som måste avverkas under en viss period. Skogsstyrelsens förordning lyder: "Den andel av en brukningsenhets skogsmarksareal som måste slutavverkas under en viss period är hälften av den andel som under period samma får slutavverkas. Samma år blev också Skogsägarna ålagda att ha en skogsbruksplan för fastigheten. Planen ska beskriva hur och när skogsvårdsâtgärder och avverkning bör göras och tanken är att den ska leda till ett aktivare och mer rationellt skogsbruk. Som framgår av den historiska bakgrunden har de olika huvuddelarna i dagens skogsvårdslag tillkommit då olika "imperfektioner" har observerats inom skogsbruket. l figur 4.1 sammanfattas utvecklingen.
Figur 4.1. Skogsvårdslagen utveckling. 1903 1923 1948 1975 1979 1983 Återväxtátgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Skyddav yngreskog . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . Hushållning med äldreskog . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Naturvårdshänsyn . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . Röjningsskyldighet . . . . . . . . . . .. . Gallringsskyldighet Avverkningstvång . . . . . . . . . . skogsbruksplan . . . . .
Figuren visar att en reglering, när den väl införts, blir kvar. I de flesta fall har även detaljeringsgraden skärpts med tiden. De imperfektioner som varit avgörande för de olika delarnas införande i lagen är dock rimligen inte lika aktuella idag som de en gång varit. Skogsvårdslagens utveckling avspeglar vidare en stark tilltro till administrativa regleringar lösning som på skogsbrukets problem.
Revision av Skogsvårdslagen Att med en lag reglera all skogsmark försvåras av det faktum att skogsägarkollektivet är en mycket heterogen grupp. Det är därför att vänta att skogsägare i olika utsträckning berörs av skogsvårdslagen. Detta bekräftas också av resultaten i en enkätundersökning om de privata skogsägarnas kännedom om och inställning till Skogsvårdslagen Löfgren och Hansing 1989. Där visas att betydande kunskaps- och åsiktsskillnader föreligger mellan olika kategorier privatskogsägare. Där framkommer också att den stora majoriteten delar de grundläggande värderingar kommer till som uttryck i Skogsvårdslagen men att nära hälften anser att detaljföreskrifterna kunde göras mindre strikta.
Bilaga 8 s. 57Det mest anmärkningsvärda med Skogsvårdslagen är dess karaktär av näringslag. skogsbruket producerar grovt sett två typer av nyttigheter. Den ena är virkesråvara, den andra är skogsmiljö. Virkesproduktionen kännetecknas av att produkterna prissätts på en väl fungerande marknad. Samhällets värdering av denna produktion kommer därför till uttryck genom påtagliga och lätt tillgängliga prissignaler. När det gäller produktion av andra nyttigheter är denna emellertid endast delvis eller indirekt prissatt jaktlicenser, markvärde och har ofta ex. pga. allemansrätten karaktär av kollektiv vara. Behovet av en skogsvårdslag är uppenbarligen störst när det gäller att tillgodose sådana anspråk som andra än skogsägaren har på skogsmarkens skötsel och som inte kommer till uttryck på en marknad. I själva verket är Skogsvårdslagens huvudinriktning emellertid att sörja för att den kommersiellt inriktade produktionen sköts på ett tillfredsställande sätt.
Denna inriktning vilar på lösa eller förlegade grunder. Ett skäl som kan anföras är att lagen syftar till att värna långsiktiga intressen, dvs. kommande generationers intresse av Virkesproduktionen, vilka inte kommer till uttryck på dagens virkesmarknad. Detta argument vilar delvis på en missuppfattning. Det faktum att resultatet av en trädplantering ofta utfaller först långt efter planterarens död innebär inte att det saknas ekonomiska incitament att plantera träd. Generationerna efterträds under successiv överlappning. Skogsägaren kan därför realisera värdet av sin plantering
att sälja marken. Till detta kommer att skogsmarken oftast inte genom säljs till en okänd köpare utan överlåts genom arv, köp eller gåva till de egna barnen.
l den mån det finns en generationskonflikt är det svårt att veta vilka slutsatser som skall dras när det gäller regler för skogsskötseln. Om det handlar om hur stort produktionskapital som skall överlåtas till kommande generationer kan denna fråga knappast begränsas till enbart virkeskapitalet. lnvesteringsnivån i svenskt skogsbruk under detta sekel innebär vidare ingen definitiv begränsning av konsumtionen av träftber i Sverige under nästa sekel bortsett från produktion av fiberråvara i Sverige med korta omloppstider; t.ex. hybridasp, och "energiskog", så finns antingen möjlighet att importera virke; eller så finns ingen handel och då slipper vi exponera och har ändå så att det räcker. Vad som däremot kan ha inslag av irreversibilitet är större förändringar av skogsmiljön eller skogslandskapet, t.ex. genom dränering, artförändringar, nedflyttning av kalljällsgränsen etc.
fråga om virkesförrådet föreligger emellertid i praktiken inte någon generationskonflikt av kvantitativt stor betydelse. Med dagens avverkningsformer och frånvaro av betesdrift frånsett älg och rådjur kommer den framtida skogsproduktionen att även med blygsamma skogsvårdsinsatser bli betydande. En filosofisk diskussion kring frågan om intergenerationell rättvisa kräver en årlig virkesproduktion i Sverige om hundra år på 100 miljoner m3 sk istället för 80 miljoner m3 sk blir med nödvändighet djupsinnig. De risker som kan finnas för en sänkning av avgörande betydelse av virkestillgången under nästa sekel är externa, dvs. sammanhänger med t.ex. luftföroreningar och klimatförändringar.
En annan aspekt på detta har satt viss prägel på Skogsvårdslagen. Det
Bilaga 8 s. 58gäller lagstiftarens ambition att i en tid då en betydande del av landsbygdens befolkning var beroende av sysselsättning i skogsarbete under vinterhalvåret, som komplement till säsongsarbete i jordbruket, trygga stabiliteten i denna sysselsättning. Detta var skälet till att de regler som kräver ett jämnt avverkningsförlopp på den enskilda fastigheten infördes. Det är uppenbart att detta skäl inte längre finns.
En andra grund för Skogsvårdslagens fokusering på regler för skötsel av virkesproduktionen har varit önskan att föra ut ett professionellt synsätt och professionella metoder. Skogsvårdsorganisationens uppbyggnad och skogsvårdslagamas utveckling bör sesmot bakgrund av att skogsbruket på hälften av skogsmarken utfördes av enskilda skogsägare med familj och gårdens arbetskraft i övrigt som utförde detta arbete som en bisyssla. Idag gäller helt andra förutsättningar. Många skogsägare är mycket kunniga och skickliga skogsbrukare. Den allmänna höjningen av utbildningsnivån gör många väl skickade att på egen hand skaffa sig de kunskaper de behöver. Utbudet av kurser är stort. Den största skillnaden är emellertid att skogsägaren nu inte längre är hänvisad till att utföra arbetet själv. En betydande del av skogsarbetet inom småskogsbruket utförs numera av professionella arbetare med tillgång till specialiserade Skogsmaskiner och kvalificerad expertis. Skogsägaren kan köpa en rad tjänster och få rådgivning från olika håll.
Det finns alltså grund för att ifrågasätta behovet av en politisk målstyrning av virkesproduktionen. l den mån Skogsvårdslagen fungerar som ett rättesnöre som på ett enkelt och lättillgängligt sätt sammanfattar erfarenheter och insikter om hur det praktiska skogsbruket skall bedrivas i olika situationer kan detta naturligtvis vara till gagn för den enskilde skogsägaren. Sådana riktlinjer bör dock ges som råd och rekommendationer. Det är heller inte självklart att de skall meddelas av en myndighet.
Skogsvårdslagens bestämmelser kan i själva verket i flera fall ha verkat på ett skadligt sett. Ett exempel på detta är ransoneringsbestämmelsema som antagligen har bidragit till att minska virkesutbudet. Ett annat exempel är kravet i paragraf 5.3 om avverkning och plantering av avverkningsmogen men gles skog, där kostnaderna i normalfallet har varit betydligt högre än de förväntade intäkterna och som även har haft negativa effekter miljö-/landskapssynpunkt. Även kravet på hög förhållandevis
ur intensitet i föryngring även på svaga marker har medfört stora kostnader se ex. LU87, bil. kap. 5. Användningen av föryngringsmetoder självföryngring, sådd, planteringar med förhållandevis få plantor etc. som ur både ekonomiska och andra synpunkter i många fall kan ha varit de bäst lämpade på vissa marker har hämmats.
Ett mer generellt problem gäller hanteringen av skogsbrukets risker. Det långa tidsperspektivet, beroendet av biologiska och ekologiska samband, klimatförhållanden m. m. innebär att skogsbruk är förenat med många olika typer av risk. Det är därför önskvärt att möjligheter till diversifiering i skogsproduktionen utnyttjas. Det är således olyckligt om t.ex. Skogsvårdslagens bestämmelser om lägsta slutavverkningsålder och avverkningsregeln förhindrar eller försvårar specialiserad produktion med i jämförelse med det normala skogsbruket kortare massavedsplantager eller längre omloppstider.
Bilaga 8 s. 59Att vad för tillfället bedöms vara goda skötselregler en auktorita-
ge som tiv eller rentav tvingande status ökar skogsbrukets sårbarhet. Den skogsägare som har följt de förhärskande strömningarna under de senaste decennierna har råkat ut för rad obehagliga överraskningar älgbetnings-
en skador, rotröta, uppvärderingen av ogräset björk, svampangrepp på Contona, för att bara nämna några. När sådana bakslag har inträffat har
ofta fått vara tacksam för de begränsningar som naturen och skogsäman garkåren ställer för enhetlig tillämpning av rekommenderade skötselmetoder. Skogsvårdspolitiken har emellertid i många fall tvärtom bidragit till en ökad likformighet.
Det finns sålunda rad skäl att avskaffa den virkespolitiska reglering-
en
Det innebär att Skogsvårdspolitiken och Skogsvårdslagen begränsas till en. att reglera enbart de aspekter som berör skogsbrukets externa effekter dvs. icke prissatta effekter.
Följden sådan renodling innebär att Skogsvårdslagen i första hand
av en blir naturvårdslag reglerar skogsbruket med hänsyn till dess effek-
en som ter på natur- och landskapsvården och dess betydelse för rekreation, rennäring etc. Även inom skogsbruket förekommer vissa externa effekter mellan skötseln på olika fastigheter skaderisker vid ex. brand och insektsangrepp m. m. som måste regleras.
En sådan ändrad inriktning innebär att delar av det nuvarande regelverket kommer att kvarstå men i vissa fall med en ny innebörd. Det viktigaste exemplet på detta är återväxtplikten. Denna grundpelare i skogsvårdslagstiftningen, med fast förankring i opinionen, är en självklar del i en
en reviderad lag, ändamålet blir nu skogslandskapets bevarande och inte
men dunkla politiska mål för den långsiktiga virkesproduktionen. Tillämpningen blir därmed annorlunda. Skogsägaren får generellt sett en större frihet att avväga investeringskostnad mot virkesproduktion. Ett annat exempel är ransoneringstvånget som kommer att kvarstå endast i den omfattning som en tidsmässig utsträckning av virkesuttaget är motiverad med hänsyn till effekter på landskapsbild och naturvård.
Regleringen av skogsindustrins och bränslesektorns an-
vändning träfiberråvara3
av Bakgrund
En företeelse inom den svenska skogspolitiken vars syfte delvis varit att verka hämmande på, och som med all säkerhet också har hämmat, virkesutbudet är den sedan mitten av 1970-talet gällande obligatoriska prövningen av skogsindustrins användning av träfiberråvara. Bakgrunden till regleringen står till största delen att finna i den virkesbalanssituation som uppkom under högkonjunkturåren i början av l970-talet. Vid denna tid kom avverkningsnivån att for första gången sedan riksskogstaxeringama inleddes dvs. 1920-talet att befinna sig i nivå med tillväxten. Det befarades att en fortsatt utbyggnad av industrikapaciteten skulle komma att
3Detta avsnitt har medföra virkesbrist, och därmed sysselsättningsproblem, inom en snar
skrivits av Johan Hanframtid. I ett betänkande från 1973 års skogsutredning Virkesbehov sing.
-
Bilaga 8 s. 60och virkestillgáng" DsJo 1975: l återfinns de uppskattningar av de
framtida virkesbalansema som kom att ligga till grund för lagstiftningen.
Den prövning, som fr. o.m. 1976 tillfördes paragraf 136 a i Byggnadslagen, innebar att såväl nyetableringar som utvidgningar skogsindustri-
av ell verksamhet blev prövningspliktiga. Syftet med prövningen var att förbättra statens möjligheter att kontrollera skogsindustrins kapacitetsutbyggnad för att på så sätt kunna tillgodose den långsiktiga hushållningen med träfiberråvara. Det ska i sammanhanget också nämnas att det enligt propositionen var frågan om en tillfällig prövning i avvaktan på ett samlat näringspolitiskt program för skogsnäringen.
Åren efter att prövningen lagstadgats infann sig en internationell lågkonjunktur för skogsindustrin. Detta medförde att produktionskapaciteten, och därmed virkesförbrukningen, minskade under 1970-talets andra hälft. Alltsedan mitten av 1970-talet har tillväxten markant överstigit avverkningarna. Det har funnits ett, åtminstone potentiellt, utrymme för ökade avverkningar.
Paragraf 136 a utvidgades dock i början av 1980-talet till att även omfatta bränslesektoms användning av träfiberråvara. Bakgrunden till detta var det ökade intresset, i oljekrisens och kämkraftsdebattens spår, för inhemska bränslen. Inom massa- och skivindustrin uppfattades hotet från en ny konkurrent om skogsråvaran. Argumenten mot bränslesektom var att råvara som hade industriell användning inte borde eldas av förmenta skäl som gällde effekter på sysselsättning och handelsbalans samt att det statliga stödet till inhemska bränslen medförde en ojämlik konkurrenssituation.
Byggnadslagen upphörde att gälla vid halvårsskiftet 1987 och prövningen av skogsindustrins och bränslesektoms användning av träfiberråvara överfördes då till en ny lag den s. Träfiberlagen Lag SFS 1987: 588
om träfiberråvara. Syftet med prövningen är inte längre att handha den långsiktiga hushållningen med landets skogsresurser. Detta syfte anses vara tillgodosett genom den s. ransoneringsparagrafen i Skogsvårdslagen. Istället syftar Träfiberlagen till att motverka brister i skogsindustrins råvaruförsörjning". De brister som propositionen hänvisar till är bl. a. regionala balansproblem "En fortsatt kraftig utbyggnad av virkesförbrukande verksamheter kan därför leda till obalanser på virkesmarknaden med åtföljande hårdnande konkurrens om råvaran och utslagning av industrier som följd. och konkurrensen mellan skogsindustrin och bränslesektom "Endast råvaror som inte är konkurrensutsatta bör få användas för bränsleändamål..
Träñberlagen innebär en viss uppluckring jämfört med paragraf 136 a. Numera är bara mycket stora skogsindustriella anläggningar främst massaindustrier samt eldningsanläggningar och anläggningar för framställning av trädbränslen prövningspliktiga. Dessutom har innebörden av begreppet träfiberråvara förändrats såtillvida att det numera bara omfattar rundvirke och från rundvirke härrörande råvara spån och flis. Tidigare var även träddelar som grenar, toppar och stubbar samt returpapper prövningspliktiga råvaruformer. Dock innebär den nya lagstiftningen också en skärpning i vissa avseenden. Tillstånden gäller numera bara anläggningar och inte som tidigare förvaltningsenheter. Vidare är import av träfiberråvara prövningspliktig.
Bilaga 8 s. 61Tillämpningen av paragraf 136 a
Under den period som paragraf 136 a tillämpades var drygt 300 ärenden aktuella för prövning. Det största antalet ärenden gällde bränslesektom, men de volymmässigt största förbrukningsökningama gällde massaindustrin. Tyvärr saknas uppgifter om hur stor del av ansökningarna som beviljades. Intrycket är dock att regeringen, trots en under hela perioden restriktiv inställning, beviljade det stora flertalet ansökningar. Tillstånden var dock sällan förbehållslösa. Oftast var de förknippade med villkor om t.ex. användning av olika former av alternativ råvara, import av råvara eller nedläggning av andra enheter övertaget förbrukningstillstånd. Bränslesektorn hade svårast att få sina ansökningar beviljade och många av deras tillstånd var dessutom tidsbegränsade.
Tillämpningen av Trähberlagen
Sedan Träfiberlagen började tillämpas l/7 1987 har, t.o.m. maj 1989, ca 25 ansökningar behandlats. Antalet ärenden är jämt fördelade mellan bränslesektorn där beslut numera tas av Statens industriverk och skogsindustrin främst massaindustrin.
Då det gäller bränsleärenden är de sökta förbrukningsvolymema relativt små. I genomsnitt ansöks om att få förbruka knappt 30000 m3 prövningspliktig råvara. Eftersom innebörden av begreppet träñberråvara har förändrats är det svårt att avgöra hur mycket av den sökta förbrukningen som verkligen innebär att den totala förbrukningen ökar. Bränslesektorns intresse för skogsråvara verkar dock vara avtagande, speciellt vad gäller de råvaruformer som kan komma till användning även inom skogsindustrin. En bidragande faktor till detta är säkerligen det under senare år låga oljepriset. De flesta ansökningar om att få använda träfiberråvara som bränsle eller för bränsletillverkning har beviljats, i några fall har dock volymen reducerats. En bidragande orsak till den generösa bedömningen är att tillgången på spån, som är den prövningspliktiga råvaruform som är mest intressant för bränslesektom, har varit god de senaste åren. Detta har också nyligen föranlett sågverksföreträdare att försöka få spånet avfört som prövningspliktig råvara.
Vad gäller skogsindustrins ansökningar rör det sig oftast om betydligt större förbrukningsökningar. Vi hari appendix 4.1 sammanfattat de beslut som tagits avseende skogsindustrin under perioden juli 1987 till maj 1989. På det begränsade utrymme som står till buds kan inte hela bakgrunden till besluten tas med det mest centrala torde framgå. Som framgår
men av denna sammanställning såbeviljas oftast ansökningarna men det är fortfarande vanligt att de sökta volymerna reduceras eller att olika former av villkor ställs. Enligt handläggare på industridepaitementet tas vid beslut hänsyn till om utrymme för ökad råvaruförbrukning finns på den rådande virkesmarknaden. Detta innebär att det sökande företaget vanligen måste redogöra för hur råvaran ska anskaffas innan tillstånd till ökad förbrukning kan erhållas.
Bilaga 8 s. 62Diskussion
Den direkta orsaken till att skogsindustrins användning av träñlberråva-
blev prövningspliktig i mitten av l970-talet var alltså att avverkningarra
då ansågs för stora i förhållande till tillväxten. Från många håll na vara befarades en framtida virkesbrist. Numera anses problemet allmänt vara det motsatta, nämligen att avverkningarna är för små i Förhållande till tillväxten. Trots denna förändring finns prövningen kvar i samma principiella form. Den förändrade situationen har dock medfört att tillämpningen med tiden har förändrats, man har övergått från att ransonera det långsiktigt möjliga utbudet till att ransonera det, på marknaden, befintliga utbudet. Det åberopade motivet för att användningen av träfiberråvara måste regleras har med tiden övergått från att vara en virkesbrist i skogen till att en virkesbrist på marknaden. Den praktiska tillämpningen är
vara dock, i mångt och mycket, densamma som under l970-talet.
Skogsindustrins och bränslesektorns utveckling och omdaning styrs till största delen av faktorer som är out of control". Internationella priser, teknisk utveckling, energifrågor, råvarutillgång m. m. är exempel på faktorer som intressenterna i ytterst liten grad har möjlighet att påverka. l ett långsiktigt perspektiv har säkerligen olika lagar och regler, i jämförelse med dessa andra faktorer, endast en mycket marginell betydelse. En nödvändig utveckling kan knappast förhindras, möjligen fördröjas, av exempelvis en träfiberlag. Dock ärjust denna marginella del av utvecklingen det enda virkesmarknadens olika intressenter har möjlighet att påverka,
som just tack vare att Träfiberlagen existerar. En starkt bidragande orsak till att prövningen kvarstår, trots den sedan l970-talet radikalt förändrade virkesförsörjningssituationen, torde vara just den möjlighet regleringen ger olika intressenter att påverka sin egen och andras situation. Genom att i olika sammanhang åberopa "virkesbrist" eller genom att yrka på förbud mot att elda skogsråvara kan konkurrenter motarbetas. De samhällsekonomiska motiven för en bibehållen reglering synes idag vara svaga men de privatekonomiska kvarstår. Något som också lyser igenom i remissförfarandet där alla bevakar sina egna intressen istället för att se på situationen i stort.
Mycken kritik har under åren riktats mot regleringen. Det har hävdats att redan existerande industrier med starka intresseorganisationer gynnas, att virkesprisema hålls nere genom den hämmade konkurrensen, att bränslesektorn missgynnas i onödan, att regleringen har en konserverande effekt på industrin etc. Det finns inget skäl att tro att en reglering av detta slag skulle vara överlägsen virkesmarknaden när det gäller att komma tillrätta med regionala virkesbalansproblem". Det hot som bränslesektorn idag utgör mot skogsindustrin är litet, tvärtom torde de samproduktionsvinster kan erhållas i skogsbruk och råvaruhantering innebära att
som nettoeffekten ökad bränsleanvändning gynnar skogsindustrin. Med
av en den virkesförsörjningssituation som idag föreligger torde någon form av anmälningsplikt för stora förbrukningsökningar vid ex. nyetableringar
massaindustri räcka för att tillgodose det syfte regleringen har idag. Ett av avskaffande av prövningen skulle uppmuntra en sund industriutveckling och göra det svårare att långvarigt upprätthålla konkurrensbegränsningar på virkesmarknaden.
Bilaga 8 s. 63Jordförvärvslagen reglerar köp och försäljning av jord- och skogsbruksfastigheter. Lagens tillkomst kan räknas från den s. bolagsförbudslagen, antagen i början seklet. Lagen har utvecklats i olika steg. I början var
av
jordbruksbefolkningen genom förbud för bolag att förvärva skyddet av jordbruksmark och sambandet brukande-ägande det centrala. På 1940och l950-talen ställdes rationaliseringsmålen i centrum och på 1970-talet tillfördes lagen regionalpolitiska målsättningar.
Nuvarande lagstiftning kan sägas innehålla tre mål. Lagen skall: a Främja familjejordbruk och sambandet brukande-ägande b Främja jord- och skogsbrukets strukturrationalisering c Främja sysselsättningen i glesbygd. Lagen fungerar på följande sätt: En potentiell köpare av en lantbruks-
såvida han inte är nära släkt barn, syskon med egendom måste säljaren förvärvstillstånd hos lantbruksnämnden i respekti-
- ansöka om ve län. Detta kan då nekas om ex. köparen är en juridisk person, om lantbruksnämnden anser att fastigheten behövs för att förstärka på orten befintliga gårdar, eller att köpeskillingen är alldeles för hög.
om man anser Eftersom 3/4 all försåld mark i landet är skogsmark är det klart att
ca av lagen i hög grad påverkar skogssektoms utveckling.
En översyn Jordförvärvslagens effekter har nyligen genomförts av
av Wibe m. tl. 1989. I utredningen analyseras lagens betydelse för skogssektorn. Det konstateras först att lagen verksamt bidragit till en i de närmaste oförändrad ägarstruktur i landet. Detta belyses av tabell 4.1, utvisande hur den svenska skogsmarksarealen fördelats på olika ägarkategorier 1932- 1981.
Som framgår är andelarna i stort sett konstanta sedan ett halvsekel bakåt. En svag minskning av enskilda personers skogsinnehav kan konstateras. Denna är koncentrerad till 1960-talet då det också skedde en uppmjukning vad gäller juridiska personers rätt att förvärva skogsmark.
Jordförvärvslagen har således bidragit till en stabil ägarstruktur. Många menar att detta är en källa till ineffektivitet inom skogsbruket. Storskogsbruket är generellt sett mer aktivt och effektivt menar man, och av detta skäl bör handeln med skogsmark släppas fri. Den underförstådda förutsättningen är givetvis att en helt fri handel med mark kommer att leda till ett ökat bolagsägande. Mot bakgrund av att juridiska personer i alla tider haft rätt att sälja mark, men inte gjort detta, förefaller antagandet om ett ökat bolagsägande välgrundat.
Att storskogsbruket generellt sett skulle vara mer effektivt än småskogsbruket kan emellertid betvivlas. Det finns nu inga entydiga mått på effektivitet och aktivitet, men förhållandena förefaller vara sådana, att småskogsbruket slutavverkar mindre givet volymen slutavverknings-
skog gallrar mer givet förrådet av gallringsmogen skog än mogen men storskogsbruket. Detta belyses av nedanstående tabeller byggda på uppgifter från riksskogstaxeringen och Skogsstyrelsen om slutavverkningen och gallrade ytor i olika delar av Sverige.
Bilaga 8 s. 64Tabell 4.2. Slutavverkning mätt i ha i procent av slutavverkningsbar areal i olika delar av Sverige.
| Privat skogsbruk | Stor skogsbruk | Ovr. allm. | |
| N Norrland | 3.8 | 2.8 | l,3 |
| S Norrland | 3,5 | 4,8 | 1,3 |
| Svealand | 3,5 | 4,5 | 1,0 |
| Götaland | 4.5 | 5.3 | 3,9 |
Till tabellen kan fogas anmärkningen att vi har antagit att övriga allmän-
skogar kyrka+ kommuner både avverkat och gallrat motsvarande 7 na procent av de totala ytorna För Övr. allm." samt privatskogsbruk i alla delar landet. Siffran 7 procent motsvarar totalavverkningens andel mätt
av i kubikmeter i hela riket.
Som framgår av tabellen är det tydligt att privatskogsbruket avverkar betydligt mindre än storskogsbruket givet andelen slutavverkningsmogen skog. Man avverkar dock betydligt än gruppen "Övr. allm.". Beträf-
mer fande kommunskogarna är det dock troligt att den låga aktiviteten återspeglar den höga grad av naturvårdshänsyn som dess tätortsnära skogar kräver.
Aktivitetsbilden förändras dock då även analyserar gallringarna.
Tabell 4.3. Gallringarna mätt i ha i landet och för olika ägarkategorier i procent av respektive ägargrupps totalbestånd av gallringsmogen skog.
| Privat skogsbruk | Stor skogsbruk | Övr. allm. | |
| N Norrland | 2,8 | 1,3 | 1,3 |
| S Norrland | 3,4 | 1,7 | 2,2 |
| Svealand | 6,3 | 4,4 | 2,4 |
| Götaland | 8,9 | 7,5 | 5,7 |
För gallringarna gäller entydigt att privatskogsägarna är betydligt mer aktiva än bolagsbruket och Domänverket. Aktiviteten hos kyrka och kommun är fortfarande lägst.
Privatskogsägarna slutavverkar således mindre än storskogsbruket, men detta uppvägs av att de gallrar mer. Nu är naturligtvis alla uppgifter av de typ som presenteras i de ovanstående tabellerna ofullständiga i den meningen att de långsiktiga avverkningsmöjligheterna inte beaktas. Beräkningar av Skogsstyrelsen av detta slag visar ex. att de enskilda skogarnas potentiella avverkningsmöjligheter är betydligt större än för storskogsbruket. De ovanstående beräkningarna visar emellertid att det är synnerligen tvivelaktigt om några större ekonomiska vinster kan göras genom att överföra skogsmark till skogsbolagen. De potentiella vinsterna är i alla händelser inte så stora och självklara att de motiverar en lagändring.
Det finns ytterligare en aspekt som bör uppmärksammas i sammanhanget, nämligen att privatskogsbrukets avverkningsformer skiljer sig kraftigt från storskogsbruket. Detta framgår då den genomsnittliga hyggesstorleken vid slutavverkningjämförs.
Bilaga 8 s. 65Tabell 4.4. Genomsnittlig hyggesstorlek ha för olika ägarkategorier 1986/ 87. Privatskogsbruk Övr. allm. Domänverket Bolagsskog 2.5 5,0 14,8 15,9
Som framgår ger privatskogsbruket upphov till de utan tvekan minsta hyggena. Detta är givetvis föga förvånande, men om antar att små hyggen har ett mer positivt miljövärde än stora, talar miljöskälen snarare för en överföring om skogsmark från bolag till enskilda än för det motsatta. Sammanfattningsvis gäller således att Jordiörvärvslagen tämligen effektivt hindrat att juridiska personer ökat sitt skogsinnehav. Eftersom det inte finns några starka ekonomiska skäl som talar för att storskogsbruket är mer effektivt än privatskogsbruket finns det heller inga skäl att ändra lagen på denna punkt. Tvärtom, eftersom man på goda grunder kan anta att skogsmark som en gång lörvärvats bolag, för överskådlig tid undandragits av marknaden, skulle ett ökat bolagsägande mycket väl kunna till lörfång vara för skogssektorns samhällsekonomiska effektivitet. Vid sidan av ägandeförhållandena syftar Jordförvärvslagen till att förbättra jord- och skogsbrukets rationalisering. Detta sker att lagen genom främjar bildandet av större och bättre arrenderade skogsfastigheter. Vad beträffar arronderingen konstaterar den refererade utredningen att detta har en mycket liten inverkan på den totala effektiviteten i det svenska skogsbruket. Det finns givetvis extrema skiften 10 breda och m l0 km långa men dessa utgör en utomordentligt liten andel den av svenska skogsmarken. Det visar sig även att privatskogsägamas aktivitet i län med svår arrondering ex. Kopparberg inte är lägre än i bättre arronderade län. Problemen med dålig arrondering hör till det svenska skogsbrukets minsta problem och bör kunna hanteras utan en omfattande lagstiftning, t.ex. genom att intensifiera lantbruksnämndernas köp och försäljning på öppna marknaden. Beträffande fastighetsstorleken kan konstateras dels att aktiviteten inte nämnvärt skiljer sig mellan olika klasser, möjligen med undantag för de extremt små. Vilka dock utgör en försvinnande liten andel den svenska av skogsmarken. Vidare är stordriftsfördelarna vid avverkning troligen små. De samlande resultaten säger således att mycket lite står att vinna på en med lagars hjälp forcerad storleksrationalisering inom det svenska skogsbruket. Sammanfattningsvis gäller således för det svenska privatskogsbruket att endast små etfektivitetsvinster kan göras med understöd Jordförvärvslaav gens rationaliseringsparagraf. Från skogsekonomisk synpunkt finns alltså inget att invända mot lagens avskaffande på denna punkt. Det kan slutligen nämnas att den anförda utredningen även analyserar prisutvecklingen på jord- och skogsbruksfastigheter. Det har gjorts gällande att de senaste årens prisstegringar varit ett uttryck för spekulation från kapitalstarka personers sida. l specialundersökning Ola Carlen avvien av sasemellertid detta. Carlen finner istället att priset på lantbruksfastigheter på ett riktigt sätt återspeglar egendomamas underliggande värden. Rotnet-
5 19-784
Bilaga 8 s. 66jordbrukssubventioner, inflation och räntehöjd kan sammantaget förto, huvuddelen prisstegringarna. Något skäl till att behålla jordklara av forvärvslagens prisprövningsparagraf finner utredningen inte.
skogsvårdsavgiften
skogsvårdsavgiften är statlig skatt som utgår för varje skogsfastighet en positivt taxeringsvärde. Avgiften är årlig och är direkt proportiomed ett skogsbruksdelens taxeringsvärde. Avgiftsuttaget är för närvarannell mot Eftersom taxeringsvärdet normalt skall uppgå till 70-85 de 0,8 procent. marknadsvärdet, rimlig approximation att skogsvårdsavprocent av är en giften uppgår till 5 promille det marknadsmässiga skogsbruksvärdet. av det tal kommer att användas i de beräkningar som här görs Detta är som över skogsvårdsavgiftens effekter.
Hur hög är skogsvårdsavgiften
kraftigt skogsvårdsavgiften försämrar skogsbrukets nettoav- Hur pass kastning har debatterats livligt de senaste åren. Enligt den officiella statistiken uppbär staten varje år halv miljard i skogsvårdsavgiften en ca en siffra skall ställas det samlade rotnettot 7 miljarder. Sett i som mot om ca relation till skogsbrukets överskott kan alltså säga att skogsvårdsavman giften tar 8 10 procent av de löpande inkomsterna. grunda beräkningen på kassaflödesanalys är emellertid missvisande Att då det gäller skogsbruket. Skogsbrukets lönsamhet analyseras bäst i investeringskalkyler. Skogsbrukets produktion är nämligen till huvuddelen momentan investerings- och återbetalningskaraktär: skogsägaren invesav kronor år noll i föryngring och får återbäringen RT kronor år T vid terar slutavverkningen. Visserligen finns mellan plantering och slutavverkning
vissa kostnader i samband med gallring och röjning, men dessa är som konstateras längre fram i detta avsnitt helt betydelselösa for huvudfrågan. Kännetecknande för skogsvårdsavgiften är att skogsägaren får betala denna från bestånds anläggande till dess avverkning. Om skogsvårdsavett giften alltså kvarstår i sin nuvarande form kommer en skogsägare som nu står i begrepp att anlägga ett bestånd t.ex. genom att plantera skog på åker att behöva erlägga avgifter i ca 100 år innan han får någon inkomst betydelse i samband med slutavverkningen. Intuitivt anar man då att av skogsvårdsavgiften uppgår till mer än vad den enkla kassaflödesanalysen
visar. En enkel kalkyl kan visa vad skogsvårdsavgiften betyder för skogsbrukets nettoavkastning då analysen utsträcks över ett bestånds hela omloppstid. Vi förenklar så långt möjligt och antar att vi har ett bestånd som som kräver grundinvestering i form markberedning, plantering osv. en av uppgående till kronor år noll. Denna plantering ger resultat i form av avverkningsnetto år T med RT kronor. Mellan 0 och T finns inga ett nettoutgifter eller nettoinkomster. Detta antagandes realism kommente-
ras nedan.
Bilaga 8 s. 67Givet investeringen år noll och intäkten år T kan projektets avkastningsränta internränta beräknas genom formeln: AvkastningsräntanlogRT/I0/T Vi antar nu att avkastningen motsvarar rådande ränta, dvs. att en normal investering i skog ger ungefär lika stor avkastning bankplasom en cering eller någon annan kapitalplacering. Vi betecknar denna gemensamma ränta med r. Nu antar att det införs en skogsvårdsavgift. Den är årlig och uppgår till 5 promille av beståndets marknadsvärde. Mycket enkla kalkyler vid ger handen att skogsvårdsavgiften år "t uppgår till: Skogsvårdsavgift år t 0,O05I0e" Uttrycket säger ex. att år noll t0 betalas 0,005I0 i avgift osv. Vad är då det sammanlagda värdet skogsvårdsavgiften Om alla de av årliga avgifterna omräknas till tidpunkten "T, dvs. avverkningstillfället, och sedan läggs ihop erhålles följande: Summan av skogsvårdsavgifter under omloppstiden, omräknat till tidpunkten T"0,005TRT Om alltså skogsägaren väntar ett netto om 100000 kr vid slutavverkningen, och om omloppstiden är 80 år, kommer han vid avverkningstillfállet att ha betalt 0,00580l00000 dvs. 40000 kronor eller 40 procent av avkastningen. Eftersom avkastningen är RT kan skogsvårdsavgiftens andel av avkastningen erhållas som: Skogsvårdsavgiftens andel 0,005TRT/RT 0,005T Denna andel stiger med omloppstiden enligt följande tabell:
Tabell 4.5. Skogsvårdsavgiftens andel av avkastningen sett över hela omloppstiden. Omloppstid, år 70 80 90 100 l l0 120 Andel. procent 35 40 45 50 55 60
Eftersom omloppstiden normalt är kring ett hundra år kommer skogsvårdsavgiften att utgöra cirka hälften avkastningen. Som kurioav en sitet kan noteras att skogsvårdsavgiften drabbar de delarna landet norra av betydligt hårdare än de södra eftersom omloppstiderna är längre. I norra Sverige kommer skogsvårdsavgiften att ta cirka 60 procent av avkastningen, i södra cirka 40 procent. Beräkningarna ovan bygger på ett mycket förenklat exempel. Karl Jäghagen och Sören Wibe vid Skogshögskolan i Umeå har emellertid gjort om beräkningarna utgående från realistiska skötselprogram inkluderande gallring och röjning. Resultaten påverkades emellertid inte märkbart. I denna analys tog man även hänsyn till att marknadsvärdet och taxeringsvärdet påverkades även av framtida skogsskötsel dvs. kommande omloppstider, men inte heller detta påverkade resultaten märkbart. Huvudresultatet, att en årlig avgift på 5 promille av marknadsvärdet tar ca hälften avkastav ningen under en hundraårig omloppstid, står sig även då hänsyn tas till allehanda realistiska korrektioner. Skogsvårdsavgiften brukar försvaras med att intäkterna går till just
Bilaga 8 s. 68skogsvård. Det är emellertid tvivelaktig princip att på detta sätt specialen normala förfarandet är istället att besluta om utgifdestinera skatter. Det
ter och inkomster separat. har heller inte gjorts någon undersökning om de rundgångskostna- Det der är förenade med skogsvårdsavgiften. De bidrag som n. bekostas som med avgiften måste sökas, de måste prövas individuellt och värderas av en
i det konkreta fallet oinsatt Det är inte otroligt att en väsentlig del person. skogsvårdsavgiften försvinner i denna prövningsprocess. av Till detta kommer att skogsvârdsavgiften är till sin konstruktion full-
unik inom det svenska näringslivet. Skogsbruket har, liksom alla komligt näringar, sin miljökostnad i den anpassning som man måste göra andra med hänsyn till Skogsvårdslagen. Men ingen annan näring har en t.ex. motsvarande direkt kostnad för dunkla vårdssyften. Den kan heller extra jämföras med miljöavgifter eftersom det inte finns någon möjlighet inte förbättrat miljöbeteende att undvika avgiften. genom ett genomgången är att skogsvårdsavgiften bör avskaffas. Den Slutsatsen av skogsbrukets lönsamhet svårt och dess nettovärde i form av bättre drabbar skogsvård kan ifrågasättas.
Bilaga 8 s. 69Appendix l
Regeringsbeslut enligt lag SFS 1987: 588 om träfiber-
råvara, t.o.m. maj 1989 Sökande Ansökan, beslut, villkor m. m. Hylte Bruks AB Ansöker om att, p. a. ändrade produktionsplaner, få ändra villkor i tidigare beslut. De får tillstånd att i anläggningen i Hyltebruk förbruka l 286000 m3 fub träfiberråvara vilket inte innebär någon ökning i förhållande till tidigare tilllåten förbrukning. Frövifors Bruk AB Ansöker om att ett förbrukningstillstånd som tidigare gällt förvaltningsenhet får övertas av Frövifors bruk. Ansökan beviljas. Tillståndet förknippas med villkor: Av den totalt tillståndsgivna kvantiteten om 950000 m3träfiberråvara i Frövifors får högst 760000 m3 utgöras av barrved, varav högst 690000 m3 svensk barrved. Minst den del av den årliga användningen av svensk barrved som överstiger 603 000 m3 skall utgöras av stamvirke med en brösthöjdsdiamter som inte i annat än i undantagsfall överstiger 10 cm. Södra Skogsäg. AB Ansöker om att vid Väröbruk under 1987 använda högst 1480000 m3 träñberråvara, vilket är 70000 m3 utöver tidigare tillåten kvantitet. De erhåller tillstånd med följande motivering: Regeringen anser, med hänsyn till den stora andelen importerad råvara, att överskridandet av den i regeringsbeslutet tillåtna volymen 1410000 m3 träfiberråvara, bör godkännas. SCA Ansöker om att öka förbrukningen med 250000 m3 träfiberråvara vid Ortvikens pappersbruk där den tidigare tillåtna förbrukningen var l 195000 m3. Regeringen medger att l 445 000 m3 får förbrukas men om förbrukningen överstiger l 336000 m3 skall den ökade användningen täckas genom att den högsta tillåtna användningen sammanlagt i massa- och pappersbruken i Östrand, Munksund och Matfors minskas med motsvarande volym. Vidare får SCA tillstånd att använda högst 795000 m3 träfiberråvara i sågverken i Tunadal och Lugnvik. Dock skall, om den sammanlagda användningen i sågverken överstiger 695000 m3, användningen i pappersbruket i Ortviken minskas med mot-
Bilaga 8 s. 70svarande volym reducerad med den volym råvara i form av flis och spån som härrör från sågverkens ökade användning. Korsnäs AB Ansöker om tillstånd att förbruka totalt 2931000 m3 träñberråvara vid massafabriken och pappersbruket i Karskär och vid Kastets sågverk. Hur mycket detta ökar förbrukningen är inte klart då flera enheter inom bolaget läggs ned. De får tillstånd att förbruka 2900000 m3 träfiberråvara. Följande villkor ställs: Högst 2623000 m3 får utgöras av inhemsk barrved. Om behovet överstiger 2753000 m3 skall det ökade behovet täckas genom import. AB Iggesunds Bruk Ansöker om att få förbruka l 500000 m3 träfiberråvara vid cellulosa- och kartongfabriken i Iggesund samt sammanlagt 560000 m3 träfiberråvara i sågverken i Stocka, Håstaholmen och Iggesund. Om detta ökar bolagets totala förbrukning är oklart eftersom flera enheter läggs ned. De får tillstånd med villkoret att högst l 000000 m3 av förbrukningen i Iggesund får utgöras av inhemsk barrmassaved. NCB Ansöker om att öka förbrukningen av träfiberråvara med 244000 m3 i cellulosafabriken i Vallvik. De får tillstånd att öka förbrukningen med 200000 m3. Villkor: Av den totalt tillåtna förbrukningen av högst l 100000 m3 barrmassaved får högst l 000000 m3 utgöras av inhemsk barrmassaved. Dessutom får inte sågbart timmer av kvinta eller bättre kvalitet, som är grövre än l5 cm i diameter toppmått under bark, användas. Den högst tillåtna förbrukningen av inhemsk barrmassaved kan omprövas av regeringen om bolaget kan redovisa positiva resultat av avverkningsfrämjande åtgärder. SCA Ansöker om att under 1988 överskrida den högsta tillåtna volymen träfiberråvara vid Munksunds sågverk med 10000 m3. Regeringen medger att den tillåtna förbrukningen under 1988 överskrids med 10000 m3 klentimmer under förutsättning att förbrukningen av sågbart klentimmer samtidigt minskas med 10000 m3 vid pappersbruket i Munksund. SCA Ansöker om att vid massafabriken och pappersbruket i Obbola öka användningen av träñberråvara med 75000 m3. Regeringen ger tillstånd till den ökade förbrukningen. Minst
Bilaga 8 s. 7145000 m3 av ökningen skall dock utgöras av okvistade träddelar med stammar som är högst 10 cm i diameter. Södra Skogsäg. AB Ansöker om att fortsättningsvis förbruka 1500 000 m3 träñberråvara i Värö bruk. Jämför tidigare tillstånd att tillfälligt förbruka 1480000 m3. Regeringen ger tillstånd till förbrukning av l 480000 m3/år. Holmens Bruk AB Ansöker om att i samband med en kapacitetsutbyggnad få öka sin förbrukning med 550000 m3 träñberråvara till totalt l 500000 m3. Regeringen ger tillstånd. Villkor: Råvaran skall utgöras av massaved och sågverksflis av gran. Senast 18 månader efter det att den utbyggda kapaciteten börjat utnyttjas skall bolaget redovisa vidtagna åtgärder För att öka avverkningarna inom bolagets virkesfångstområde samt resultaten av åtgärderna. Om inte kommer regeringen att meddela särskilda villkor för hur den ökade råvaruvolymen skall anskalTas.
5¶Faktorer som påverkar skogsnäringens utveckling under 1990-talet
Bilaga 8 s. 73I detta kapitel går vi genom en rad frågor som kommer att påverka skogsindustrins och skogsbrukets utveckling under 1990-talet.
Avverkningsnivå och skattereformer Sparande i virkeskapital Den låga nivån för avverkningama under de senaste 13 åren kan framstå som en gåta. Som nämndes i kapitel så visade de avverkningsberäkningar som utfördes 1985, i likhet med de liknande beräkningar som redovisades 1978 SOU 1978:6 och 1981 SOU 1981:81, i beräkningsalternativet dagens skogspolitik att det årliga avverkningsuttaget redan på kort sikt kan öka med 8 á 10 milj m3 sk, jämfört med idag. Då bör man dessutom lägga märke till att detta beräkningsalternativ ställer höga krav på investeringar i form av uppskjuten avverkning av avverkningsmogna bestånd i syfte att uppfylla ett strängt krav på utjämning av det aggregerade virkesflödet på mycket lång sikt avverkningsnivån får sänkas från en tioårsperiod till en annan. Detta krav i en så restriktiv form i modellkalkylerna motsvaras inte av legala, ekonomiska eller biologiska restriktioner på skogsbrukets praktik och ger därför upphov till en underskattning av gapet mellan potentiell och faktisk avverkningsvolym.
Jämfört med nästan alla andra former av produktion har skogsproduktion extremt långa omloppstider. Även under de mest förut-
gynnsamma sättningar brukar produktionstiden uppgå till ett tiotal år. I Sverige är som bekant perspektivet ofta sekellångt detta gäller traditionellt skogsbruk; teknikutvecklingen, ex. i fråga om produktion av hybridasp, tycks kunna komma att introducera helt andra tidsmässiga förutsättningar för en del av det svenska skogsbruket. Detta innebär en nackdel eftersom kapitalkostnad och riskexponering blir höga.
I detta perspektiv framstår det som märkligt att många skogsägare, inte enbart småskogsägare utan även stora skogsägare som t.ex. skogsbolag, tillämpar betydligt längre omloppstider än vad som oundgängligen är nödvändigt, ex. enligt skogsvårdslagens bestämmelser om lägsta slutavverkningsålder.
Denna paradox upplöses emellertid delvis av konstaterandet att en uppbyggnad av virkesförråd innebär sparade i en real tillgång. Avverkningsförloppet bör således ses i sammanhang av hushållens småskogs-
Bilaga 8 s. 74bruket och/eller företagens samlade förmögenhetsforvaltning. Virkeskapitalets utveckling under de två senaste decennierna ansluter sig väl till det allmänna mönstret i särskilt hushållens förmögenhets- och skuldutveckling. Hushållens finansiella sparkvot var under perioden 1970 1988
lägre än den totala sparkvoten, och därtill negativ under de flesta år under denna period. Hushållens skuldkvot, mätt som kvoten mellan skuldstock och bruttoförmögenhet, minskade med drygt en procentenhet mellan 1974 och 1977, har sedan dess successivt ökat, från l9 procent 1977 till 25
men procent 1988. Hushållen har således ökat sin skuldsättning och föredragit sparande i reala tillgångar framför sparande i finansiella tillgångar.
I en sådan forvaltningsstrategi har sparande i form av uppbyggnad av virkesförråd egenskaper som kan framstå som fördelaktiga vid jämförelse med sparande i andra reala tillgångar. Kunnigheten i skog och skogsskötsel är mycket utbredd och det faller sig säkert naturligt för många skogsägare att av denna anledning lägga en del av sitt sparande i just stående skog. Vissa fördelar kan finnas i beskattningshänseende, ex. ifråga om förmögenhetsbeskattning, och kanske särskilt vid generationsöverlåtelse. Det
har helt säkert viss betydelse som förklaring till låg avverkningsaksenare tivitet/högt virkessparande bland äldre skogsägare.
Även avkastningen är låg kan för den enskilde skogsägaren även
om risken te sig som liten. Ett viktigt skäl till detta är den höga grad av flexibilitet kan finnas vid valet av avverkningstidpunkt, dvs. tillgång-
som arna kan realiseras vid tidpunkter då virkespriserna bedöms vara gynn-
eller då den enskilde behöver denna inkomst. Avsättningen är samma
förekomsten väl utvecklad virkesmarknad. Likvigaranterad genom av en diteten är således i allmänhet större än för sparande i bostadskapital, som annars är ett närliggande alternativ, där en större förändring rentav kan kräva flyttning. Därtill kommer att skogen även ger möjlighet att erhålla inkomst från arbete i det egna skogsföretaget, vilket kan vara av betydelse
komplement till arbetslöshetsförsäkring för ex. den som är beroende som av en liten och osäker arbetsmarknad.
Även för storskogsbrukets del finns det faktorer som tenderar att gynna uppbyggnad av stora virkesförråd. De avkastningskrav som ställs på skogsbolagens skogsförvaltningar tycks vara förvånansvärt låga. Till någon del torde detta bero på ett starkt skogsprofessionellt stöd för säregna hushållningsprinciper, inkluderande en egen låg forstlig" räntefot. Det är emellertid troligt att risköverväganden och hänsyn till samband mellan olika balansposter på både aktiv- och passivsidan har stor betydelse. Stående avverkningsbar skog är förhållandevis likvid tillgång som särskilt i
en inflationstider kan väntas ge en högre avkastning än andra tillgångar med hög likviditet. Uppbyggnad virkesförråd är en investeringsmöjlighet,
av och i viss mån en diversifieringsmöjlighet, inom ett område där Skogsbolagen redan besitter en betydande kompetens.
En ytterligare omständighet som kan ha betydelse i detta sammanhang är det faktum att skogstillgångarna värderas lågt i företagens bokföring. Redovisningen ger således inte ett rättvisande underlag vid bedömningen
skogsförvaltningens avkastning se Östman 1988. En bidragande orsak av till detta torde regleringen enligt Jordförvärvslagen av marknaden för
vara skogsfastigheter. Denna minskar företagens aktiva kontakt med fastighets-
Bilaga 8 s. 75marknaden, gör det svårt att finna relevanta marknadsobjekt för prisjämförelser som kan användas som underlag för värdering av de egna tillgångarna och gör det även, genom det inslag som finns av prisregleringen, svårt att använda sådan information när den finns.
I detta perspektiv framstår naturligtvis skattesystemet som en faktor av strategisk betydelse för hur virkesuttaget kommer att utvecklas i framtiden. l den mån som en inkomstskattereform kommer att leda till en anpassning av hushållens portföljer i form av ökat finansiellt nettosparande sparande minus upplåning genom ett minskat sparande i egna reala tillgångar kommer detta även troligen att medföra en ökning av småskogsbrukets avverkningar. Effekten skulle således bero på dels reformens effekt på det finansiella nettosparandet, dels på det totala sparandet. Eftersom sparkvoten för hushållens totala sparande är låg är det naturligtvis tänkbart att en ökning av det finansiella nettosparandet åstadkoms huvudsakligen genom en ökning av det totala sparandet, istället för genom en neddragning av realt sparande.
Någon mer ingående empirisk analys av skogsägarnas portföljanpassningar finns inte. Ett visst underlag för en bedömning av vilka effekter en skattereform kan få kan hämtas från studier med partiella modeller där sambandet mellan avverkning och olika faktorer, ex. pris och realränta efter skatt. har studerats. I Appendix redovisas en sådan studie, som har utförts av Thomas Aronsson, som bygger på den skogsägarenkät som utfördes av 1981 års virkesförsörjningsutredning. Resultatet av den statistiska skattningen, som alltså baseras på ett tvärsnittsmaterial, indikerar att en sänkning av marginalskattesatsen med 20 procentenheter leder till en ökning av virkesutbudet från småskogsbruket med 10 procent.
I en annan studie har Hultkrantz och Aronsson kommande analyserat ett tidsseriematerial. Av resultaten från denna studie kan man beräkna att ökning av real låneränta efter skatt med 2,5 3 procentenheter vilket,
allt annat lika, vid aktuella räntesatser i augusti 1989 motsvarar en sänkning av marginalskattesatsen med 20 procentenheter leder till en ökning av småskogsbrukets virkesutbud med 7-9 procent. Dessa två studier antyder således att en reform i enlighet med inkomstskattekommitténs förslag ger en ökning av virkesutbudet från privatskogsbruket med 3 i 0,5 miljoner m3sk. Man bör dock observera att skattningarna är osäkra och att det rör sig om i hög grad partiell analys.
Skattereformens effekt på virkesutbudet under 1989 och 1990 är svår att förutsäga. Givet att virkesinkomsten måste tas upp till beskattning under avverkningsåret har skogsägaren som regel starkt incitament att skjuta upp avverkningar till efter reformens genomförande. Genom ex. användande av skogskonto, lämplig periodisering av betalningar för rotposter osv. torde det dock vara rätt enkelt för många att skjuta upp en stor del av beskattningen. I sådana fall kan man alltså redan nu låta planeringen bestämmas av sin förväntan om de framtida skattereglerna. Detta kan således tvärtom komma att innebära att man redan under 1990 får en tendens till ett ökat utbud. Om den totala effekten blir en ökning eller en minskning är alltså oklart.
När det gäller effekterna av de föreslagna skatteförändringarna på storskogsbrukets skogsskötsel finns idag inget underlag för att göra en bedömning.
Bilaga 8 s. 76Mot bakgrund av den ovisshet som finns om effekterna av en generell skattereform finns det skäl att ge förnyad uppmärksamhet åt mer direkta instrument som kan stimulera skogsägare att omvandla en del av sitt reala sparande i skog till finansiellt sparande. En särställning här intas av skogskontot, som är en sparandeform som förutsätter avverkning. Under senare år har skogskontoinsättningar gynnats på så vis att skogsägaren har tillåtits att sätta in den större delen av inkomsten från virkesförsäljning på ett sådant konto. Inga större förbättringar har emellertid gjorts när det gäller villkoren för detta sparande. Spararens enda alternativ är således vanlig bankinlåning. l jämförelse med alternativet att behålla förmögenheten i form av stående skog torde den reala avkastningen från skogskonto ofta ha varit sämre. Därtill kommer en förmodligen större risk för förluster vid perioder med oväntat hög inflation. Det är således angeläget att skogsägaren ges en mer omfattande meny av sparandeformer för sitt skogskonto.
Jämfört med vanligt banksparande är sparande på skogskonto gynnat i och med att kontohavare ges en skattekredit. Den som vill använda en virkesinkomst till vanligt banksparande måste först ta upp inkomsten till beskattning och kan sedan spara nettot. Den som har skogskonto sparar istället bruttoinkomsten. Givet att skattesatsen är konstant och räntan densamma är detta ekvivalent med en besparing av nettoinkomsten till skattefri ränta.
Denna egenskap delar skogskonton med vissa andra sparandeformer. För dessa föreslår utredningen om reformerad företagsbeskattning därför en extra källskatt på 20 procent av räntan SOU 1989:34, del s 317. Skälet till att skogskonto inkluderas är önskemålet om likforrnighet med övriga former av finansiellt sparande. När det gäller skogskonto är det emellertid rimligt att i första hand se det som alternativ till virkessparande. Även virkessparande innebär att skogsägaren erhåller skattekredit.
en Detta förhållande nämns inte av utredningen. Den tycks därför ha förbisett att en källskatt på avkastningen från skogskonto introducerar en ny form av snedvridning som gör det fördelaktigt att avstå från att avverka.
Eftersom avkastningen av skog inte beskattas löpande utan först efter avverkning innebär skattekredit för skogskonto inte att man ger skogsägaren någon extra förmån. Det är heller inte möjligt att öka tillgodohavandet på skogskontot genom överföring från någon annan finansiell tillgång som är utsatt för källskatt eller utan skattekredit. En källskatt på skogskonto är därför omotiverad och leder genom snedvridningen av förhållandet mellan avkastning på finansiellt och realt sparande till en samhällsekonomisk kostnad.
Institutionella faktorer på virkesmarknaden som
begränsar efterfrågan på inhemskt virke
Man kan fråga om även institutionella faktorer på virkesmarknaden kan, vid sidan av de aspekter på sparande och särskilt påverkan från skattesystemet som behandlades i föregående avsnitt, bidra till en skogsutveckling som kännetecknas av en långvarig tillväxt av virkesförrådet. I det följande
Bilaga 8 s. 77skall uppmärksamma två frågor som skulle kunna ha en sådan betydelse via begränsande effekter på efterfrågesidan, dvs. på industrins storlek i förhållande till råvarubasen. Dessa frågor är konkurrensförhållandena på virkesmarknaden samt frågan hur kontrakts-/transaktionsformerna på virkesmarknaden påverkas av skogsbrukets ägarstruktur.
Ågarstruktur och transaktionsformer
Skogsbrukets strukturfrågor har ofta uppmärksammats utifrån deras betydelse för skogsbrukets produktionsteknik och produktionskostnader. l-lär finns en rad frågor. En gäller de stordriftsfördelar som finns i skogsbruket. Dessa kan bero storleken av den enskilda markenhet, avdelningen, som
av bearbetas, t.ex. vid en avverkning. Stordriftsfordelar kan också bero på den totala arealen flera avdelningar, när det gäller kostnaderna for
av ex. anläggning skogsbilväg eller planering och administration. En annan
av fråga gäller skillnader i teknik, produktivitet osv. mellan de självverksam-
skogsägarna och helt specialiserad arbetskraft/maskiner. En tredje ma fråga gäller de skillnader i attityd/preferenser/kunskap som kan finnas mellan olika kategorier skogsägare. Sammantaget innebär dessa tre aspekter att möjligheterna att bedriva ett rationellt och aktivt skogsbruk kan begränsas den ägandestruktur finns i det enskilt ägda skogsbruket i
av som vissa områden i landet, som ex. i Siljansbygden, där man har kvar en mycket långt gången ägosplittring. För merparten av skogsbruket är det emellertid inte möjligt att dra någon sådan slutsats. Stordriftsfördelarna inträder ofta på ett tidigt stadium. Utvecklingen av små och lätta maskiner har bidragit till att göra dem mindre märkbara. De kan även uppvägas av skalnackdelar från miljösynpunkt. En låg produktivitet i självverksamt arbete kan uppvägas av sambruksfördelar ex. med jordbruk, låg timkostnad fritidssyssla" eller högre kvalitet.
Markägandet kan emellertid även ha betydelse för skogsutnyttjandet
de villkor det ställer for formerna och villkoren for transaktioner av genom virke på virkesmarknaden. En modell som beskriver sådana samband utvecklas i Hultkrantz 1989. Denna utgår från den analys av reservationspriser for virke som har utvecklats av bl. a. Peter Lohmander Lohmander 1987. Utgångspunkten är att skogsmarken ägs av många små skogsägare oberoende av varandra. Skogsägarna betraktar vir-
som agerar kespriset/rotpriset som en exogen och stokastisk variabel. Eftersom de enskilda fastigheterna är små säljer varje skogsägare "sällan. Det gäller alltså att välja det lägliga tillfället. Detta tillfälle beror av skogsägarens reservationspris som bestäms av den information han har om prisprocessen ex. bedömd sannolikhet för att en viss prisnivå skall inträffa och kostnaden för att vänta skogens tillväxt, kapitalkostnad, andra risker än prisrisker. Om kapitalkostnaden är låg i förhållande till skogstillväxten kan reservationspriset således förväntas vara högt.
Virkespriset antas vara en funktion av bl. a. skogsindustrins kortsiktiga betalningsförmåga massapriset och skogsindustrins kapitalstock produktionskapaciteten. Skogsindustrin kan på lång sikt påverka Virkesprisnivån genom att variera den totala produktionskapaciteten, som däremot är låst på kort sikt. Även industrin antas verka under konkurrens. Bran-
Bilaga 8 s. 78schens totala kapacitet bestäms därFör av villkoret att en marginell Förändring skall ge ett nuvärde av Förväntade nettointäkter som är noll.
Genom att göra olika Förändringar av de institutionella Förutsättningarna kan man i denna modell erhålla olika jämviktslösningar För industrikapacitetens storlek. Tre typfall kan urskiljas:
l Ingen Förändring görs. Varje enskild skogsägare kommer att leverera virke endast när han Finner att virkespriset överstiger reservationspriset. Om massapriset blir lågt lågkonjunktur kommer således virkesutbudet att bli litet. Den marginella kapaciteten ställs då utan virke eller får anskaffa dyrare virke från andra källor och gör Förlust pga. att kapitalkostnaden är irreversibel. Det innebär att industrikapaciteten på lång sikt kommer att begränsas till en nivå som gör att virkesprisnivån virkespriset i Förhållande till massapriset är så lågt att man i goda tider gör övernormala vinster som balanserar sådana Förluster.
2 Skogsägarna Förpliktigar sig att oavsett pris leverera virke eller sätter upp ett lågt reservationspris. Industrins Förlustrisk är nu mindre, vilket leder till att produktionskapaciteten och därmed virkesprisnivån blir högre. l jämFörelse med det Första fallet förändras skogsägarnas totala rotnettoinkomster negativt av att man avverkar i tider med låga priser och positivt att både total volym och prisnivå ökar. Även skogsägarkol-
av om lektivets samlade inkomst ökar genom sådana leveransgarantier så kommer den individuelle skogsägaren fortfarande ha incitament att ha ett högt reservationspris, och således bryta mot leveransåtagandet om priset visar sig bli Förlågt, om inga andra hänsyn Förhindrar detta.
3 skogsbruket och skogsindustrin integreras. I detta fall kan skogsindustrins kapacitet bli ännu större. Det integrerade Företaget väljer nämligen en mellanform mellan de två ovanstående fallen som återigen innebär ett reservationspris som är större än noll virkespriset är nu ett internpris, men det har ingen betydelse För resonemanget. Förlust pga. outnyttjat produktionskapital vid ett lågt massapris balanseras av det ökade genomsnittliga massapriset vid produktion men eftersom skogsägaren/industrin nu tar hänsyn till att vissa kostnader i industrin är fasta så kommer sannolikheten För att man i en viss period inte avverkar att vara lägre än i fall l.
Denna modell har, i den utsträckning den har empirisk relevans, praktisk-politisk betydelse i två avseenden. För det Första pekar den på att det kan finnas, även bortsett från de produktionstekniska aspekterna, ett samband mellan ägarstruktur och fastighetssplittring i skogsbruket och skogsindustrins/virkesefterfrågans storlek. För det andra ställs frågan om skogsägarrörelsens betydelse För industriutvecklingen. Organiseringen av Skogsägarna kan uppfattas ha spelat en roll just genom de incitament som skogsägarna med detta gavs till kontinuerliga leveranser lågt reservationspris, då dessa leveranser både påverkade den totala avkastningen på det kapital som satsats i kooperativt ägda industriFöretag och medlemmens del i denna avkastning. Ur detta perspektiv framstår den kraftiga minskningen av skogsägarFöreningarnas medlemsantal efter den kris som de kooperativa skogsindustriFöretagen genomgick i slutet av 1970-talet som en möjlig delFörklaring till den relativt låga virkesFörbrukningen under 1980-talet.
Bilaga 8 s. 79Konkurrensen på virkesmarknaden
Begränsningar konkurrensen på virkesmarknaden kan ge upphov till
av effektivitetsförlustcr flera slag. De kan dels ge upphov till "volymförlus-
av ter" i form att produktionskapaciteten och/eller den andel av denna
av kapacitet försörjs av inhemskt virke begränsas. Dels kan det ge
som upphov dynamiska förluster genom att strukturomvandlingen och utvecklandet produktionsgrenar som baseras på virkesråvara försvå-
av nya
Slutligen kan det upphov till kostnader för att upprätthålla konkurras. ge renshinder och möjlighet att prisdiskriminera mellan olika säljare.
Konkurrensfrågorna har studerats i utredning om virkesmarknaden
en
Bergfors, Bergman och Hultkrantz 1989. De är även föremål för av pågående utredning av NO.
köparmonopol är idag starkt på massavedssidan. Samverkan
Inslaget av mellan köparna sker i organiserade former. Dessa är registrerade och godkända med hänsyn till kanellsamarbetets förment positiva effekter på prisbildningen.
Trots detta är det tveksamt om detta samarbete verkligen har givit några
betydelsefulla negativa volymeffekter. Under första hälften av 1980mer talet förefaller kartellsamarbetet ha varit mindre effektivt vad gäller att påverka virkespriserna. Den främsta anledningen till detta har varit att det vid sidan kontrollerade marknadssegment funnits en omfattande
av fri handel, handel på rotpostmarknaden och gränshandel. I detta
ex. har bl.a. sågverken spelat en viktig roll. Denna handel har först under
år stävjats genom aktiva insatser från kartellisterna. För det andra senare
virke varit omfattande under 1980-talet, vilket under alla har importen av förhållanden skulle ha bidragit till att minska genomslaget av en restriktiv prispolitik på den inhemska virkesmarknaden på den totala virkeskonsumtionen/industrikapaciteten. Som påpekas i det särskilda avsnitt om importutvecklingen följer kan dock denna import, åtminstone under
som 1980-talet, inte ett utslag av kartellverksamhet utan har sin grund i
sessom att importpriserna varit mycket konkurrenskraftiga.
Ett frågetecken, när det gäller volymeffekterna, får dock sättas vid ned-
industrikapaciteten uttryckt i virkeskonsumtion i början dragningen av
decenniet. Det är troligt att ett kartellpolitiskt inslag spelade roll här, av åtminstone att döma av den diskussion som då fördes. Detta inslag understöddes regleringen virkesanvändningen enligt dåvarande Byggnads-
av av lagens paragraf l36a, vilken som konstaterade i föregående kapitel närmast var att se som en ren kartellag.
Även osäkerhet råder i vilken utsträckning en begränsad konkur-
om om
minskat virkesvolymerna, finns det en påtaglig risk att kartellsamarrens betet, särskilt efter de senaste årens skärpning skall ge både en sådan effekt och negativa dynamiska effekter". Motriktade intressen finns mellan massaindustrin åena sidan och sågverken samt ägarna till de 75 procent av skogsmarken inte ägs skogsbolagen å den andra. Denna intresse-
som av konflikt har inte uppmärksammats i tillräcklig grad när inköpskartellerna inköpsbolagen har godkänts eller när deras konkurrensbegränsande aktiviteter t.ex. aktioner mot gränshandel har prövats. Enligt vår uppfattning är dessa tillstånd inte förenliga med den restriktiva hållning till konkurrensbegränsande verksamhet som tillämpas på andra områden.
Bilaga 8 s. 80Effekter på skogsindustrin av höjda elpriser och miljöavgifter
Under 1990-talet kan två förändringar förutses som innebär ökade kostnader för vissa typer av skogsindustriell produktion i Sverige, nämligen höjda elpriser och åtgärder för en väsentlig reduktion av utsläppen av klororganisk substans.
Båda dessa Förändringar har udden riktad mot skogsindustriell produktion. Utsläpp av organiska klorföreningar kommer huvudsakligen från massaindustrin. Höjda elpriser drabbar industrin som helhet men delar av massa- och pappersindustrin hör definitivt till de branscher som genom en hög andel av elkostnad i total produktionskostnad påverkas i särskilt hög grad. Vidare är båda förändringarna i första hand ett svenskt fenomen. När det gäller priset på elektricitet så handlar det som bekant om en anpassning till kostnaden för generering med den teknik som redan tillämpas i de flesta andra länder. Ifråga om utsläppen av klorerade organiska föroreningar så accentueras problemet i Sverige och Finland av att tre fjärdedelar av den europeiska produktionen av blekt kemisk massa sker i dessa två länder, dvs. vid Östersjön eller med vissa undantag inom dess tillflödesområde. Konkurrensen sker till stor del med nordamerikanska företag som, åtminstone än så länge, har lägre krav för dessa utsläpp än de svenska företagen.
Svenska tekniker står här inför två av 1990-talet stora industritekniska utmaningar. Även med den bästa teknik idag är i bruk kommer båda
som dessa förändringar att innebära en väsentlig försämring av de komparativa fördelarna för produktion av massa och papper i Sverige. För att undvika detta krävs stora tekniska framsteg. Även detta skulle möjligt bör
om vara man hålla i minnet att ett sådant tekniskt utvecklingsarbete kan vara mycket kostsamt.
I detta avsnitt belyses de långsiktiga verkningarna på industristrukturen och skogsbruket av dessa två förändringar. Dessa verkningar beror givetvis av den framtida tekniska utvecklingen, vars förlopp är svårbedömbart. När det gäller har åtgångstalen i studie Ångpanneföreningen 1986
en bedömts kunna sänkas med 10 procent över en tioårsperiod. Med tanke på att åtgärder för att uppnå detta innebär kostnader så medför en sådan reduktion endast en liten relativ dämpning av den kostnadsökning som uppkommer genom elprishöjningar av den storleksordning som det kan bli fråga om. Dock har, enligt uppgift i Dagens Eko den 10/81989, svenska forskare funnit en metod att sänka elåtgången vid framställning av termomekanisk massa. Effekten av detta analyseras nedan. Ifråga om blekeriutsläppen är utgångspunkten en bedömning utförd av naturvårdsverkets expertis av kostnaderna för införande av ny och i full skala oprövad teknik.
Den modell som används är inriktad på de långsiktiga konsekvenserna och därför förhållandevis enkel. Effekten av kostnadsökningar på industriproduktionens volym bestäms i grunden av virkesutbudets respektive produktefterfrågans priselasticiteter. Utbudets priselasticitet antages vara låg 0,6 medan produkternas efterfrågan kännetecknas av hög elasticitet -9. Fyra gamla produkter med sjunkande volymutveckling har dock
Bilaga 8 s. 81bedömts ha fallit ner till den volym kan avsättas på marknader med
som svag konkurrens och har därför åsatts en lägre elasticitet -l. Inom de ramar som sätts av råvaruutbud och produktefterfrågan sker sedan tre slag av anpassningar av industriproduktionen: förändrad reningsnivå för blekeriutsläpp, ökad produktion av egengenererad mottryckskraft för-
samt ändringar av produktionssammansättningen mellan 14 produkter med olika åtgångs-/utsläppstal för massaved, och organiska klorföreningar. En närmare redovisning av beräkningsmodellen och motivering anta-
av gandena finns i Hultkrantz l989b,c. Beräkningarna utgår från 1987 års priser och kostnader och produktion vid fullt kapacitetsutnyttjande enligt FAOs kapacitetsprognos för 199
Tabell 5.1 belyser effekten av höjt elpris. Tabellen bygger på ett scenario där ambitionsnivån för reningen av blekeriutsläpp är den nivå har
som bedömts gälla 1992. Elpriset har antagits öka från 15 öre/kWh till 20, 25 eller 30 öre/kWh.För att i tabellen urskilja effekten enbart elprisföränd-
av ringen skall man jämföra med den översta raden, vilken visar effekten
av
Tabell 5.l Effekt påmassa-,pappers-och skivindustrin olika förändringar elpris
av av
och pågåendeåtgärder för att minska blekeriutsläpp.
Branschens
kostnad Elpris Procentuell minskning av rotnetto öre/kwh saluvärde sysselsättning virkesvolym Milj. kr.
| 15 | 0,9 - | -0,4 | 1,5 - | 463 |
| 20 | 4,7 - | -2,8 | -3,4 | l 106 |
| 25 | 8,3 - | -4,5 | -4,8 | 1567 |
| 30 | 12,2 - | -6,1 | -6,2 | 2034 |
| 30, ny teknik 7,7 | -5,7 | -4,9 | 1574 |
- Procentuella förändringar av produktionsvolym i delbranscher:
15öre 20 öre 25öre 30 öre 30öre
ny teknik Avsalumassa
| Sulfit | 0 | 7 | 15 | 23 | 12 |
| Sulfal. oblekt barr | 1 | 3 | 4 | 5 | 4 |
| Sulfat. blekt barr | 11 - | 2 - | 8 | 18 | 7 |
| Sulfat. blekt löv | 2 - | 3 | 10 | 17 | 9 |
| Mekanisk | 7 -21 | -52 -83 | -32 |
Papper
| Tidning | 4 | 17 -39 -61 - | -29 |
| Tryck-och skriv, | 1 | 13 -26 - | 39 -23 - |
trähaltigt
| Oblekt säck- och kraft | 1 | 1 | 2 | 2 | l |
| Oblekt kraftliner | 10 | 12 | 16 | 20 | ll |
| Tryck- och skriv. | 4 - | 2 - | 1 | 4 | 3 - |
träfritt
| Kartong, träfritt | 7 - | 4 - | 1 | 5 2 - |
| Kartong. trähaltig | 2 - | 9 - | 15 -21 - | -21 |
Skivor
| Träfxberskivor | l | l | 0 | 0 | 1 |
| Spånskivor | 1 | 1 | 1 | 1 | - 0 |
6 19-784
Bilaga 8 s. 82ökad reningskostnad. Resultatet visar att ett fördubblat elpris. som enbart leder till i det närmaste total utslagning av produktionen av väntat, en mekanisk avsalumassa samt stor nedskärning av produktionen av tiden nings- och journalpapper. Även tillverkningen av kartong minskar. Pro-
duktionen kemisk och träfritt gynnas emellertid. Volymav massa papper mässigt innebär detta, vid Fördubbling elpriset, en minskning av masav savedsförbrukningen med fem procent 6,2- 1,5. Eftersom förädlingsgra-
samtidigt sjunker minskar saluvärdet med ll procent l2,2-0,9. den totala kostnaden för elprishöjningen enbart. dvs. i denna modell Den rotnettoinkomsterna, uppgår till 1,6 miljarder kronor 2034 minskning av 463 Mkr.. Detta är dock inte det samhällsekonomiska nettot, Mkr. eftersom prishöjningen ce1wi.'pa'ibu.tinnebär ökade inkomster i elpro-
duktionssektorn. Enligt de uppgifter har framkommit skulle en metod för förbehandsom virkesråvaran före raffmering kunna sänka elåtgångstalet för termoling av mekanisk med uppemot hälften. I tabellen framgår även resultatet massa fördubblat elpris givet att åtgångstalet för denna massa halveras utan av ett kostnad. Modellkalkylen visar påtaglig förbättring av utfallet för någon en framförallt mekanisk och tidningspapper. Om man ser till skogsnämassa i sin helhet så denna uppfinning ungefärligen en utebliringen motsvarar elpriset med fem öre/kWh dvs. 25 öre/kWh. Uppfinningven höjning av samhällsekonomiska värde givet att den inte upphov till ökade ens ger produktionskostnader är cirka 0,5 miljarder kronor per år 2 034- 1574
med fem ränta, ett kapitaliserat värde på tio miljar- Mkr. eller, procents skulle, framgår tabellen, få särskilt stor betydelse der kronor. Den som av branschens storlek när det gäller dess saluvärde en ökning med 4,5 för jämfört med ett fall utan teknikändring. procent 5.2 visar några beräkningsresultat för olika reningsambition för Tabell organiska klorföreningar kg TOCl ton blekt barrvedssulfatutsläpp av per Förutsättningarna är de följande: elpris 30 öre/kWh, halverad massa. termomekanisk inget skift efterfrågekurvor för elåtgång för massa, av är framställda med särskilt lågt klorutsläppstal. Beräkningprodukter som är utförda med och utan den miljöavgiftskommitten föreslagna arna av miljöavgiften på klor. För redovisning fler beräkningsvarianter, se av Hultkrantz l989c,d. kostnad för höja ambitionsnivån för rening från den nivå Branschens att gälla 1992, 1,5 kg TOCl/ton, till nästa steg, 1,0 kg TOCl/ton, är, som skall hänsyn till de strukturförändringar den ökade produktionskostmed som upphov till, drygt 500 Mkr. 2 093-1 574. Miljöavgiften ökar naden ger kostnad med ytterligare 300 Mkr. 2387-2093. Effekten på utdenna släppsvolymen är dock liten. massaindustrin står onekligen inför två kostnadsmässigt Pappers- och utmaningar. Det är troligt att särskilt elprisutvecklingen mycket stora påverka branschens produktionssammansättning i riktning kommer att elintensiva produkterna. Skärpta krav för blekeriavloppen får från de mest i förhållande till detta mindre betydelse för produktionsstrukturen, en medför enligt vad kan bedömas mycket höga kostnader. Att i men som nu läget införa miljöavgift, vid sidan tillstånds- och villkorsprövdet en av enligt Miljöskyddslagen, under de första åren innan utsläppsningen som
Bilaga 8 s. 83Tabell 5.2 Effekt påmassanpappers-och skivindustrin avmiljöavgift på klor. Elpris
30 öre/kWh,ny teknik för CTMP.
| Gränsvärde Avgift Procentuell minskning | Branschenskostnad rotnetto Total | ||||||
| TOCI/ kr/kg av | syssel- virkes- Milj. kr. | därav | mängd | ||||
| ton | TOCl saluvärde sättning brukning | avgifts- betalning ton, TOCl | utsläpp, | ||||
| 1.5 | 0 | -7,7 | -5,7 | -4,9 | 1574 | O | 7410 |
| 1.5 | 50 | -8,4 | -6,0 | -6,1 | 1978 | 352 | 7043 |
| 1.0 | 0 | -8,7 | -6,1 | -6,4 | 2093 | 0 | 4617 |
| 1,0 | 50 | -9,2 | -6,4 | -7,3 | 2 387 | 223 | 4450 |
Procentuellaförändringar avproduktionsvolym i delbranscher:
Gränsvär-
de 1,5 1,5 1,0 1,0
Avgift 0 50 0 50 Avsalumassa
| Sulfit | 12 | 12 | 14 | 12 |
| Sulfat, oblekt barr | 4 | 5 | 5 | 6 |
| Sulfat, blekt barr | 7 | -3 | -6 | 12 - |
| Sulfat, blekt löv | 9 | 7 | 8 | 5 |
| Mekanisk | -32 | -26 | -25 | -20 |
Papper Tidning -29 -26 -25 -22 Tryck- ochskriv,
trähaltigt -23 -22 -22 -21 Oblekt säck-och
kraft 1 2 2 3 Oblekt kraftliner 1l 19 21 27 Tryck- ochskriv,
| träfritt | -3 | -6 | -7 | -9 |
| Kartong, träfritt | -2 | -8 | 10 - | 14 - |
| Kartong, trähaltig | -21 | -23 | -24 | -25 |
Skivor Träfiberskivor 1 0 0 0
- Spånskivor 0 1 l 2
talen sjunkit till de nivåer som här har förutsatts beräknas kosta företagen 600 miljoner kr. per år synes vanskligt.
1992 beräknas företagens utsläpp, till följd av skärpta krav enligt villkorsprövningen, vara nere i nivån 1,5 kg TOCl/ton. Enligt uppgifter från branschföreträdare till miljöavgiftskommitten bör det gå att sänka utsläppsnivån ytterligare ner till 0,5 kg TOCl/ton före sekelskiftet.
Kostnaderna för denna ytterligare reduktion är av allt att döma höga. Kostnaderna torde även variera betydligt mellan olika anläggningar beroende på tekniska förhållanden, återstående livslängd, produktionsbortfall vid installering av reningsutrustning osv. Av bl. a. denna anledning är det otillfredsställande att i fortsättningen förlita sig till villkorsprövningen. Ett alternativ som bör kunna övervägas är att göra en avveeklingsplan för den totala utsläppsvolymen, åtminstone för företag med utsläpp till Östersjön, och inom ramen för denna tilldela företagen utsläppsrättigheter vilka kan användas, överlåtas eller sparas. Möjlighet till överlåtelse och sparande är
Bilaga 8 s. 84skälig eftersom den allvarliga risk som dessa utsläpp innebär samman-
med ackumulering långlivade substanser. På detta sätt skulle hänger av förutsättningar för "kostnadseffektivitetÅ dvs. att reduktionerna av
ges
sker till så låg kostnad möjligt. Erfarenheter från USA och utsläpp som särskilt från programmet för att minska blytillsats i bensin, där handel med överlåtelsebara blyrättigheter enligt på förhand uppgjord ned-
en trappningsplan tilläts, talar för att denna metod kan vara framgångsrik se Hahn 1989 och Tietenberg 1989 för utvärderingar.
Import av virke
Under 1988 importerades 8,5 miljoner m3 fub virke till ett virke till ett
ca värde miljarder kr. Det är främst massaved och flis som importeras.
av tre Mer än femtedel massaindustrins råvaruförbrukning är imponerad.
en av
Figur 5.1 visar importutvecklingen för olika sortiment sedan 1977. Under 1950- och l960-ta1en bestod importen huvudsakligen av gränshandel. Den balanserades virkesexport fram till mitten av 1970-talet
av som ofta större än importen. Därefter har exporten legat på en låg nivå
var medan importen har ökat successivt bortsett från svacka under låg-
en konjunkturen 1982-83.
Vad beror då denna utveckling på En förklaring skulle kunna vara att importen fungerar buffert för skogsindustrin vid oväntade föränd-
som en
virkesutbudet. En alternativ förklaring är att import av dyrt virke ringar av är utslag för prisdiskriminering mellan inhemska och utländska säljare av virkesköpare marknadsmakt förstärkts sedan l970-talets slut pga.
vars
skogsägarföreningarnas försvagning. Även det kan fusionering och om
viss sanning i båda dessa påståenden är emellertid huvudorsaken ligga en inte att söka i dem.
. . 0
0 . . 1 . . r. . . . .i . i I i i i i
1077 1079 Inn mao man me: ma 1984 mas 1956 1987 mia
Ar
totalt """"""""" sågen-inui- lBvnu-uvna
barr-looouvodnu
virke 1977-1988, uppdelat påsortiment. Milj. m3 fub. Figur 5.1. Import av
Bilaga 8 s. 85När det gäller stokastiska förändringar från år till år i utbudet av massaved är det, som har visats i Bergman och Löfgren 1989, lagren av massaved eller flisstackar som fungerar som stötdämpare. Det är dock troligt att den stora importen 1980-1982 delvis var uttryck för den tröghet i anpassningen av industrikapaciteten till en lägre nivå som uppkom bl. a. som en följd av statliga subventioner till vissa företag. Under dessa år är det även möjligt att prisdiskriminering spelade roll.
l Figur 5.2 5.4 kan importkostnaden för olika sortiment jämföras med
anskaffningskostnaden för inhemskt virke. Kostnaderna jämförs vid fabrik så importkostnaden cif har ökats med ett pålägg på 10 procent för hantering från hamn till fabrik. Anskaffningskostnaden för inhemskt virke 1977 1986 har beräknats ur lndustristatistikens uppgifter som re-
dovisar genomsnittlig anskalfningskostnad för summan av inhemskt och imponerat virke. För 1987 och 1988 har en uppräkning gjorts med hjälp av de prisindextal som redovisas i Skogsstatistisk årsbok dessa bygger på prisutvecklingen enligt prislistorna då lndustristatistiken ännu inte är tillgänglig.
När det gäller det omsättningsmässigt minsta sortimentet, sågtimmer, har följsamheten mellan importpris och inhemskt kostnad varit stor. lmportpriset har genomgående legat ca 50 kr. över den inhemska kostnaden per kubikmeter. För massaved och flis är dock bilden en helt annan. T.o.m. år 1982 var importpriset högre, men är fr. o. m. 1983 i jämnhöjd med barrmassaved eller lägre lövmassaved än genomsnittskostnaden för inhemsk massaved.
Prisfallet under 1982 är anmärkningsvärt. De två svenska devalveringarna under 1981 och 1982 höjde ceteris paribus kostnaden för importerat virke med drygt 25 procent. Istället faller denna med ca 15 procent.
Eftersom prisfallet sker samtidigt som en neddragning av importkvantiteten kan det tolkas som resultatet av en glidning längs en förhållandevis
r
350 - /f/
prognos .D 3 300
. i 54 250
| I 1 i i I 1 l
1977 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88
År
-
inh.anskoffn.kostn. importkostnad
- ------- Figur 5.2. Anskalfningskostnad för inhemsk respektive utländsk barrmassavedoch flis. Kr./m3 fub fritt fabrik.
Bilaga 8 s. 86400 -
prognos /z
1 1 l l 1 1 | 1 1977 79 80 81 83 84 85 86 87 88 Å r inhonskoffn. kostn. importkostnod --- ------- Figur 5.3. Anskaffningskostnad För inhemsk respektive utländsk lövmassaved. Kr./ m fub, fritt fabrik.
500 -
400 prognos
m3 8 o
| | I 1 l 1 l I | I 1977 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 År inhonskoffn. kostn. importkostnad -- ------- Figur 5.4. Anskaffningskostnad För inhemsk respektive utländskt sågtimmer. Kr./ m3 fub, fritt fabrik.
Bilaga 8 s. 87brant utbudskurva för importvirke. Helt klart sker vid denna tid en förändring av importens sammansättning med avseende på ursprungsland, fr. a. genom att importen från Nordamerika faller bort. Därefter ökar emellertid importen åter utan att prisnivån, relativt inhemsk kostnad, påverkas. En närmare undersökning av. importen för 1987, med uppdelning pris och kvantitet på ursprungsländer, tyder på att imponutbudets
av priselasticitet är hög, dvs. det är liten skillnad mellan genomsnittlig kostnad för virke från olika länder se Bergfors, Bergman och Hultkrantz 1989. Det står därför klart att perioden fr. o. m. 1983 kännetecknas av en väsentlig Förändring i förutsättningarna för import av massaved jämfört med tidigare.
Sedan detta år har således den svenska massaindustrin kunnat importera massaved i stora volymer till en kostnad som ligger i nivå med eller under kostnaden för inhemsk massaved. Denna import kommer från ett rätt stort antal länder Sovjet, Västeuropa, Östeuropa, Chile. Detta plus
det faktum att den svenska skogsindustrin nu torde ha förvärvat en betydande skicklighet i och organisation för virkesimport talar för att man bör räkna med en fortsatt import på hög nivå. Dock är det möjligt, som påpekades i kapitel att den svenska industrin successivt kommer att möta en ökad konkurrens om dessa volymer från en utbyggd skogsindustri på kontinenten.
En fortsatt stor import, eller i vart fall möjlighet till import, innebär att en ny komponent har förts in eller kan komma att föras in i prisbildningen på den svenska virkesmarknaden. En tolkning av utvecklingen för barrmassaved och flis är att importpriset fr. o. m. 1983 i grova drag bestämt nivån för det inhemska priset priserna. Det faktum att importpriset under perioden 1986 1988 föll i reala termer t.o.m. i löpande priser
trots en mycket god konjunktursituation för skogsindustrin är därför ett memento för svenska skogsägare. Det svenska skogsbruket möter lågpriskonkurrens
Avslutning
I detta kapitel har vi diskuterat ett smörgåsbord av faktorer som kommer att påverka skogsnäringens utveckling under de närmaste åren. Ur skogsindustrins synvinkel finns här både glädjeämnen och problem. Det inhemska virkesutbudet kan förväntas komma att öka. Förr eller senare måste en lång tids virkesförrådsökning ge detta resultat och den planerade skattereformen kan komma att ge en viss skjuts i denna riktning. Till detta kommer en gynnsam utveckling av importutbudet. Bland problemen finns höjda elpriser och skärpta miljökrav. Ur skogsägarnas synvinkel bör man notera att även om det finns faktorer som kan tala både för prisökningar och prissänkningar på virke, så finns det helt klart en icke obetydlig risk för att virkespriserna under de närmaste åren kommer att öka långsammare än inflationen.
Bilaga 8 s. 89Appendix till kapitel 5
Skogsbeskattningen och dess effekter på
virke
l detta appendix behandlas frågan hur progressiv inkomstbeskattning påverkar utbudet av virke från privata skogsägare i Sverige. Analysen kan, mycket översiktligt, sägas vara uppdelad i två delar. Först behandlas frågan om vilka konsekvenser kan förvänta teoretisk synvinkel.
oss ur Med detta menas, att vi försöker kartlägga om, och i så fall vilka
genom mekanismer, inkomstbeskattning kan tänkas påverka virkesutbudet. Men en teoretisk analys är också viktig ur det perspektivet, att den ger insikter i metodmässiga problem av mer empirisk natur. Därefter följer diskus-
en sion av resultaten från nyligen genomförd empirisk forskning på detta område. Dessa resultat gör det möjligt att kvantitativt säga något om inkomstbeskattningens effekter på avverkningsbeteende och virkesutbud.
Låt oss i den teoretiska diskussionen betrakta skogsägaren ratio-
som en nell individ, som brukar sin skog i syfte att maximera nuvärdet av alla de framtida inkomster som skogsbruket kan ge. För att kunna rikta uppmärksamheten på den intertemporala avvägning som ett beslut att avverka innebär kan vi anta att skogägaren i varje tidsperiod dvs. under varje år står i valet mellan att avverka nu eller att avverka i framtiden. Om vi betecknar den nuvarande periodens avverkningar med och låter
y. y; vara de framtida avverkningarna visar transformationskurvan i figur Al nedan alla möjliga kombinationer mellan att avverka nu och att avverka i framtiden.
Transformationskurvans utseende bestäms således skogens tillväxt-
av egenskaper. Var på denna kurva en nuvärdemaximerande skogsägare slutligen kommer att hamna är beroende av ekonomiska faktorer som virkespriser och ränta. Om låter p. vara den nuvarande periodens virkespris,
Detta appendix är förp; det framtida förväntade virkespriset medan r är ränta, såvisar uttrycket
fattat av Thomas Aronsp.l +r/p;, som brukar benämnas intertemporalt relativpris, hur mycket son,institutionen för na-
tionalekonomi vid Umeå skogsägaren vinner på att avverka ytterligare en kubikmeter i den
nuva- universitet. rande perioden jämfört med att avverka en kubikmeter i framtiden. Den- 1Med privatskogsbruk
kvot skall i optimum motsvara altemativkostnaden för avverka menasenskild individ, na att
enskild firma eller dödsytterligare en kubikmeter. Eftersom denna alternativkostnad ges av trans-
bo.Eftersomden progresformationskurvans lutning, ligger skogsägarens nuvärdemaximum i den siva inkomstbeskattningpunkt där det intertemporala relativpriset enfrämst berör de två
den heldragna linjen med lut-
förstnämnda kategorierning -p.l + r/p; i figuren tangerar transformationskurvan d.v.s. i punkt
na,begränsasanalysentill A i figur A beskattningenseffekter
påvirkesutbudet från en-
Med hjälp av figuren kan vi också göra en så kallad komparativ statik
skilda individer och enanalys, dvs. studera hur förändringar i p., p; och r påverkar valet skilda firmor.
av
Bilaga 8 s. 90lutning
-P1l+r/P2
O Q l
Figur A1 Skogsägarensval när ingen beskattning Förekommer
avverkningsprogram. Det är därvid ganska enkelt att inse att om p. eller r ökar, så ökar också marginalintäkten av att avverka i den nuvarande perioden. Detta innebär att relativprislinjens lutning blir brantare, varför avverkningarna utbudet i den nuvarande perioden ökar, medan de framtida avverkningarna på motsvarande sätt minskar. Å andra sidan,
om p; skulle öka allt annat givet, så ökar marginalintäkten av att avverka i framtiden. Prislinjens lutning blir då Hackare, vilket leder till att skogsäga-
i framtiden och mindre i den nuvarande perioden. ren avverkar mer
införa progressiv inkomstbeskattning i analysen. Det svenska
Låt oss nu inkomstskattesystemet kännetecknas av att marginalskatterna växer med inkomsten. Det är dock inte fråga om kontinuerliga, utan snarare stegvisa, ökningar. Inom givna inkomstintervall är således marginalskatten konstant. För att förenkla den teoretiska analysen, utan att för den skull reducera möjligheten till generella slutsatser, antar vi att det bara finns två marginalskattesatser. En grafisk beskrivning denna situation ges i figur
av A2 nedan:
Här låter vid Yi representera den avverkningsvolym under den nuvarande perioden vid vilken maginalskatten ökar från den lägsta till den högsta nivån. Om den nuvarande periodens avverkningar är mindre än Y: möter skogsägaren marginalskatten ti, medan om avverkningama är stör-
än Yi är den nuvarande periodens marginalskatt Progressiviteten i re skattesystemet representerar genom att anta att t§. Beskattningen i den framtida perioden är något besvärligare att ta hänsyn till. Ett enkelt sätt att försöka lösa detta problem är att anta att individen i framtiden
konstant marginalskatt. Detta antagande kan motiveras med att möter en den avverkade volymen ett visst år ofta är ganska liten i förhållande till skogsinnehavet. Utslaget på alla framtida år förefaller det därför sannolikt,
Bilaga 8 s. 91lutning
A/p
Pl1+r/P2
l
B
l
lutning
2 I I
-Pl+r/P2
f
| I I
l
I
l
I
I
l O Q q
I
Figur A2 Val avavverkningsprogram under progressivinkomsbeskattning
att avverkningama under det innevarande året har en obetydlig effekt på framtida marginalskatter.
Om den framtida marginalskatten betecknas med 1:2,så kan det framtida priset efter skatt och räntan efter skatt skrivas p2°p2l -1I2 respektive rrl -r;. På motsvarande sätt, om avverkningama i den nuvarande perioden ligger inom intervallet O-Y: i figur A2, är den nuvarande periodens pris efter skatt p{p.1 -r{, medan om avverkningama ligger inom intervallet Y: -Q, så är p§p,l -r§ den nuvarande periodens pris efter skatt. Q är benämningen på det initiella skogsinnehavet.
Utnyttjar de givna beteckningarna vi från figuren, den
ovan ser att om nuvarande periodens avverkningar ligger inom O-Yi, så kommer det intertemporala relativpriset att vara p{l +r/p2. På motsvarande sätt,
den avverkade volymen befinner sig inom intervallet Y: -Q, så är det om intertemporala relativpriset pfl +r/p2°. Problemet är sedan att bestämma vid vilket relativpris skogsägaren har sitt optimum d.v.s. det avverkningsprogram som maximerar nuvärdet efter skatt. Av figuren framgår därvid, att den knäckta prislinjen tangerar tranformationskurvan i punkt B. Denna punkt representerar därför det optimala avverkningsprogrammet. En komparativ statik analys kan nu göras på samma sätt som i fallet där inga skatter förekommer. Från figur A2 är det därvid uppenbart att om den nuvarande periodens pris efter skatt eller räntan efter skatt skulle öka, så ökar också den nuvarande periodens avverkningar. Å andra sidan,
om det framtida priset efter skatt istället ökar, så minskar den nuvarande periodens optimala volym.
Bilaga 8 s. 92Den modell som ovan beskrivits ger oss således mycket starka testimplikationer. Med detta menas att det ur teoretisk synvinkel är ganska klart hur bör förvänta oss att priset efter skatt och räntan efter skatt påverkar valet av avverkningsprogram. Men för att kunna göra en helhetsbedömning av hur inkomstbeskattningen påverkar utbudet av virke, bör vi känna storleken på de utbudsförändringar som blir resultatet av att de i modellen ingående exogena variablerna förändras. Vi kommer därför in på den empiriska delen av detta arbete, dvs. resultatet av en ekonometrisk analys. Den ekonometriska analysen bygger på ett datamaterial som insamlades i samband med att virkesförsörjningsutredningen SOU 1981: 81 genomfördes. Datamaterialet avser skogsfastigheter bestående av mer än lO hektar skogsmark. Analysen bygger på 935 observationer över enskilda skogsägare under avverkningssäsongen 1979/80. De resultat som kommer att presenteras är hämtade från Aronsson 1989, där en linjär utbudsfunktion estimeras. Parameterestimat och elasticiteter presenteras i tabell A1 nedan3:
Med M3sk/ha avses antalet skogskubikmeter virke per hektar som finns på en given fastighet, medan areal på motsvarande sätt är antalet hektar produktiv skogsmark. Prisp, är det innevarande årets 1979/80 pris efter skatt som varje enskild individ möter, medan Prisp2 är en uppskattning av det framtida priset efter skatt. På motsvarande sätt är Ränta de räntor efter skatt som de enskilda skogsägarnas antas möta. Priser och räntor efter skatt har beräknats genom att vi studerar var på transformationskurvan varje enskild individ skulle ligga, om denne valde det optimala avverkningsprogram som modellen genererar. Med Avstånd avses individens avstånd mellan skog och bostad, medan variabeln Tillskottsförvärv indikerar huruvida individen förvärvat ytterligare skogsmark under den femårsperiod som förgått det aktuella avverkningsåret.
Som vid ser av tabell Al, har alla estimerade parametrar de tecken kan förvänta oss från den teoretiska analysen. Således har den nuvarande periodens pris efter skatt och räntan efter skatt positiva effekter på virkesutbudet, medan det framtida förväntade priset efter skatt har en negativ
Tabell Al Empiriska resultat
| VARIABEL | PARAMETERVÄRDE | ELASTICITET |
| MJsk/ha | l0.15l 5.7529 | 0.9876 |
| Areal | l 9l 5 2.0383 | 0.6930 |
| Pris Pi | 6.9878 3.6009 | 0.2404 |
| Pris pl | -4, l479 - 1.737 l | -0.l680 |
| Ränta | 20.644 | 0.0940 |
0.6882 3Estimationsresultaten
Avstånd -90.587 -0.041 l byggerpå enså kallad to-
l.9935 bitanalys, eftersom vissa -
Tillskottsförvärv 633.16 0.0599 av de i samspeletingåen-
4.6550 de individerna avver-
kade under det aktuella året. Asymtotiska t-värden inom parentes
Bilaga 8 s. 93influens. Enligt modellen temporär reduktion i marginalskatt,
skulle en dvs. en förändring endast i den innevarande periodens marginalskatt, ha
klart positiv effekt på virkesutbudet, eftersom en sådan förändring en endast påverkar Å andra sidan, marginalskatten sänks både och
p.. om nu i framtiden, kommer en del av den positiva effekten på utbudet att motverkas att också det framtida priset efter skatt stiger. Den totala
av effekten på det kortsiktiga virkesutbudet blir emellertid, enligt modellberäkningarna, positiv. Detta illustreras i tabell A2 nedan, som bygger på beräkningar utifrån den genomsnittlige individen i samplet. Tabellen visar hur ett antal simulerade skattereformer påverkar det förväntade kortsiktiga virkesutbudet från denne hypotetiske individ.
Med marginalskatteförändring avses i tabell A2 således en uniform reduktion i nuvarande och framtida marginalskatter med 10, 20 respektive 40 procentenheter. Utbudseffekten gäller det förväntade kortsiktiga virkesutbudet från den genomsnittlige individen i samplet. De kortsiktiga utbudsökningar följer av redaktionerna i marginalskatt innebär, att
som individen till följd av skatteförändringar väljer att tidigarelägga sin avverkningar. Ökningen i det kortsiktiga virkesutbudet återspeglar bara att skattereformer av det slag som skisserats tenderar att förkorta omloppstiderna. Förklaringen är helt enkelt att de positiva effekterna av ökningar i den innevarande periodens pris efter skatt och räntan efter skatt överväger den negativa effekten på det kortsiktiga utbudet av att också framtida priser påverkas i positiv riktning av sänkta marginalskatter.
Trots den ovanstående diskussionen vill vi uppmana till en viss försiktighet när det gäller tolkningen av resultaten. Ett skäl till detta är att det datamaterial varit tillgängligt endast avser företag med mer än 10
som hektar skogsmark. En antalsmässigt icke obetydlig andel av det privata Skogsägarna är därför exkluderade från denna studie. Detta är emellertid knappast något avgörande problem, då merparten av det utbjudna virket från privat skogsmark härrör från grupper som är representerade av samplet. Endast 5 procent av den privata skogsmarken utgörs av fastigheter
ca bestående av mindre än 10 hektar skogsmark. Ett annat skäl till försiktighet vad gäller tolkningen är att datamaterialet avser avverkningssäsongen 1979/80. Detta innebär, att våra resultat bygger på analysen av ett datamaterial som är 10 år gammalt, vilket naturligtvis ökar osäkerheten i de policyslutsatser vi kan dra denna analys. Även de kvalitativa
av om slutsatserna är korrekta, dvs. att en reduktion i marginalskatten ökar det kortsiktiga utbudet av virke, så är de kvantitativa slutsatserna fortfarande
4 Eftersomden ekonobehäftade med en viss osäkerhet. metriska modell somesti-
meratsär en tobitmodell,
beräknasdet förväntade
utbudet enligt följande
uttryck:
E$ 4337+ øa,
där 1 är fördelnings- Tabell A2 Effekter avmarginalskatteförändringar
funktion, ø är densitets- Marginalskattesänkning Förändring i förväntat utbud funktionen, B är den pa-
rametervektor somesti-
merats,i är de oberoende
| 10 procentenheter | + 5% | variablernas medelvär- |
| 20 procentenheter | + 10% | den medan a är regressio- |
| 40 procentenheter | + 20% |
nensstandardavvikelse.
6¶Den långsiktiga utvecklingen
Bilaga 8 s. 95Det är tre faktorer som framför andra bestämmer den långsiktiga utvecklingen inom den svenska skogsnäringen: i marknadsefterfrågan, ii marknadsutbudet och iii den svenska industrins konkurrenskraft. De två första bestämmer pris- och totalvolym på den internationella marknaden, den tredje faktorn bestämmer Sveriges marknadsandel. Givetvis kan dessa tre förhållanden i sin tur återföras på en rad ekonomiska, ekologiska och sociala faktorer.
Efterfrågeutvecklingen
Världens produktion och konsumtion av skogsråvara har vuxit med ca 50 procent det senaste kvartseklet. Eftersom jordens befolkning under samma tid växte ungefär lika mycket var per capita konsumtionen oförändrad. Huvuddelen av världens virkesproduktion går till bränsle, ca 55 procent. Denna siffra-som Förmodligen är förvånande hög för de flesta-har vidare varit i stort sett konstant under efterkrigstiden. Till papper och papp används 10- 15 procent, medan resten, 30-35 procent, används till trävaror sågat och skivor.
Det finns ett fullständigt entydigt samband mellan inkomst och konsumtion av skogsråvara. Först gäller att en stigande inkomst mätt ex. med BNP per capita leder till en minskad användning av skogsråvara till bränsle och en ökad användning till industriell bearbetning. Andelen bränsle av det totala skogsuttaget uppgår i u-länderna vanligen till 70-90 procent, medan detta tal i t.ex. Europa pendlar kring 10-20 procent. l Norden går ca 10 procent av det direkta virkesuttaget till bränslesektorn. Till detta måste man dock lägga den indirekta bränslekonsumtionen i massaindustrin.
Inte bara den relativa användningen av vedråvaran bestäms av inkomsten. Den absoluta nivån konsumtionen av papper är normalt proportionell mot inkomstnivån, något som figur 6.1 illustrerar för ett urval länder.
Det positiva sambandet mellan inkomst och konsumtionsnivå gäller även för sågade varor, men sambandet här är inte linjärt. Konsumtionen av sågade varor ökar med inkomst, men vanligen inte proportionellt sett lika mycket.
Under de senaste decennierna har man diskuterat mycket huruvida det finns en mättnadsgräns" för konsumtionen av skogsprodukter eller I
Bilaga 8 s. 96Pappers konsumtion
kg/inv A
..
. .
0 5000 to 000 BNP/ INV.
Figur 6.1. Sambandetmellan papperskonsumtionper capita och BNP percapita.
mitten av 70-talet stagnerade per capita konsumtionen av papper och sågade trävaror och detta fick många att sia om skogsindustrins snara nedgång och fall. Nya produkter skulle erövra marknaderna menade man, och pekade för papprets del på den framväxande elektronikindustrin och för de sågade trävarornas del på nya byggmaterial av plast och aluminium. Då nya data inflöt visade det emellertid sig att stagnationen på 1970-talet förklarades av inkomsternas stagnation. Då ekonomierna på 1980-talet åter började växa steg även ex. papperskonsumtionen. l Sverige som redan innan ekonomins återhämtning var ett högkonsumtionsland steg t.ex. av papper och papp /per capita/ från ca 200 kg i
totalkonsumtionen
början av 1980-talet till ca 240 kg år 1988.
Nu beror naturligtvis totalkonsumtionen och eventuell övergång till substitut på produktpriserna. Skulle skogsnäringens priser stiga väsentligt relativt alla andra varor är det klart att konsumtionen minskar. Ett åskådligt exempel på den fungerade prismekanismen ges ö. av det enkla faktum att bränsleandelen i den totala skogskonsumtionen har ökat sedan mitten av l970-talet. Givetvis beror detta på de relativt sett ökade priserna för andra bränslen än träbränslen.
Långa tidsserier ger emellertid vid handen att realpriset på skogsnäringens produkter varit anmärkningsvärt konstant under långa perioder. Eftersom priset på lång sikt styrs av kostnaderna överpriser leder till övervinster, ökad produktion och fallande priser, vice versa for underpriser och eftersom de relativa kostnaderna styrs av den tekniska utvecklingen, visar tidsserierna att den tekniska utvecklingen inom branschen i stort sett varit jämförbar med andra sektorer. Här kan man dock skilja mellan
Bilaga 8 s. 97papper och sågade varor. För pappret gäller det oförändrade relativpriset, medan relativpriset på sågade varor stigit med ca 0,5 procent årligen under efterkrigstiden, något som alltså indikerar en långsammare teknisk utveckling inom denna sektor.
Efterfrâgeutvecklingen på lång sikt Det finns ett par reflektioner man kan göra mot bakgrund av den ovanstående beskrivningen. Den första och kanske viktigaste är att virkesråvaran kan finna användning inom alla samhällen, i alla delar av världen och i länder med vitt skilda sociala och ekonomiska strukturer. En enskild vara har vanligen ett "liv och en livscykel på marknaden. Detta gäller emellertid inte om gruppen skogsprodukter. Skogsprodukterna kan liknas vid
metallvaror eller oljeprodukter. Även varje enskild i gruppen om vara dessa grupper kan konkurreras ut från marknaden, kommer gruppen att utvecklas vidare. Trämaterialet, eller cellulosafibern om man så vill, utgör ett grundmaterial med många variations- och utvecklingsmöjligheter.
Utvecklingen visar att trämaterial kan användas till en rad olika konkreta varor. Prisutvecklingen visar oss även att de tekniska möjligheterna till förnyelse är åtminstone lika stora som inom andra näringar. Trä är dessutom ett material som är lättillgängligt det finns t.ex. alltid ovan jordytan och som dessutom finns på jorden i stora mängder.
Slutsatsen av allt detta är att det alltid eller åtminstone under en mycket lång tidsrymd kommer att finnas en efterfrågan på skogsprodukter. Den exakta användningen av träråvaran kommer givetvis att beror på en rad förhållanden. Men den hittillsvarande utvecklingen pekar på att träråvara kommer att användas i ansenliga mängder i alla tänkbara samhällen, som skrivmedel,emballage, bränsle, byggmaterial eller annat. Det är omöjligt att förutsäga träfiberns exakta användning i en avlägsen framtid, det troliga är att det blir en helt annan än idag. Med rimlig säkerhet kan vi emellertid förutsäga att den kommer att användas.
Efzerfrågeutvecklingen på medellång sikt På medellång sikt, dvs. 20-40 år, kan vi för den stora produktgrupp det är fråga om tryggt räkna med att alla förändringar går långsamt. Under de närmaste decennierna kommer efterfrågan att som hittills att bestämmas fr. a. av nationalinkomsternas utveckling. Det finns vidare inget som tyder på att prisutvecklingen för de nuvarande huvudgrupperna papper, sågade varor och bränsle kommer att förändras: realpriset på papper kommer att vara fortsatt konstant, priset för sågade varor kommer att stiga något och priset på skogsbränsle förhållande till andra bränslen/ kommer att vara konstant eller falla något.
Det avgörande för den framtida efterfrågeutvecklingen blir den allmänna ekonomiska utvecklingen. Eftersombruttonationalprodukten mätt i procent normalt växer snabbast i u-länderna beroende på i den låga utgångsnivån, ii den snabba befolkningstillväxten och iii möjligheten att importera stora mängder teknologiska innovationer kommer efterfrågan i dessa länder att växa snabbare än i i-länderna. Medan man ex. för
7 19-784
Bilaga 8 s. 98Europa och USA förutskickar en årlig tillväxt i efterfrågan om ca 2 procent årligen, väntas tillväxten i u-länderna gå betydligt snabbare. Nedanstående tabell belyser FAOs prognoser for olika produktslag och regioner:
Som framgår väntar man allmänt en efterfrågetillväxt på 5-6 procent årligen. För Europas och USAs del är prognoserna självfallet mycket lägre. Här väntar man t.ex. endast en mycket låg befolkningstillväxt 0- 0,5 procent årligen och en ökning av BNP per capita på l,5-2 procent årligen. Sammantaget medför detta en ökning av efterfrågan givet konstant priser med ca 50 procent de närmaste kvartsseklet.
Tabell 6.1 FAOs prognosticeradekonsumtionsökning mellan 1981och2000 i procent.
| Sågade varor | Skivor | Papper | |
| Afrika | 2,8 | 6,5 | 4,3 |
| Latinamerika | 3,3 | 7,0 | 4,3 |
| Mellersta Ostern | 4,0 | 6,2 | 4,6 |
| Fjärran Ostern | 4,1 | 9,4 | 6,4 |
Marknadsekonomier Asien 4,5 8,5 5,9 Planekonomier Oceanien 1,0 3,3 1,7
Sammanfattning: Efterfrågan Efterfrågeanalysen kan således sammanfattas med följande: Som material kommer träråvara alltid att finna användning, om inte annat som energikälla. Under lång tid 20- 30 år finns inget som tyder på några drastiska omsvängningar vad avser produktsortiment eller marknadstillväxt. Efterfrågan de närmaste decennierna kommer att växa i stort sett proportionellt mot per capita inkomst och befolkning, något som med dagens prognoser indikerar en 50 procentig tillväxt det närmaste kvartsseklet i de utvecklade länderna och en mer än fördubblad konsumtion i u-länderna.
Tillväxten for enskilda varor kommer givetvis att skilja sig kraftigt beroende bl. a. på region och inkomstnivå. För Västeuropas del kan noteras en speciellt snabb tillväxt for sådana produktgrupper som tryck- och skrivpapper samt hushållspapper. Stor tillväxtpotential har över huvud långt förädlat papper, t.ex. papper som används som engångsmaterial inom sjukvården osv.
Utbudsutvecklingen
Det långsiktiga utbudet av virkesråvara bestäms naturligtvis främst av den fysiska tillgången. I tabell 6.2 utvisas hur världens skogstillgångar fördelar sig på olika regioner och träslag.
Siffrorna representerar naturligtvis endast grova uppskattningar, men de ger en fingervisning om Sveriges relativa storlek. Med ca 20 miljoner hektar skogsmark innehar Sverige ca 0,8 procent av världens skogsareal. Räknat per innevånare är dock Sverige mycket skogrikt: medan snittet för
Bilaga 8 s. 99Tabell 6.2 Landarealenslutna skogar miljoner ha fördelat på region och trädslag.
| Barrskog | Lövskog | Totalt | |
| N Amerika | 400 | 230 | 630 |
| S Amerika | 30 | 590 | 600 |
| Afrika | 2 | 188 | 200 |
| Europa | l07 | 74 | 181 |
| Sovjet | 697 | 233 | 930 |
| Asien | 65 | 335 | 400 |
| Oceanien | l 1 | 69 | 80 |
| Totalt | 1312 | 1719 | 3031 |
| Sverige | 23 |
världen är ca 0,6 ha per person, är motsvarande tal i Sverige 2,5, dvs.
ca fyra gånger så mycket.
Tabellen visar även att lövskogar är det vanligaste. Av barrskogarna har Sovjet och Nordamerika ca 85 procent av världens resurser, medan Latinamerika och Asien innehar ca 60 procent av världens lövskogsområden.
Produktionen i de olika regionerna utvisas av tabell 6.3. Av den totala världsproduktionen står Sverige for ca 2,3 procent.Tabel-
len belyser dels att intensiteten i avverkningarna i världen är tämligen låg, endast ca 1 kubikmeter per hektar sluten skog avverkas. Med tanke på att tillväxten i tropiska skogar ofta ligger kring ca 15 kubikmeter/hektar, borde det finnas en enorm potential for utbudsökningar. De ekologiska problemen med en intensifierad skogsproduktion i de tropiska länderna är dock mycket stora. Jordutarmning och insektsproblem på existerande skogsplantager indikerar att en intensifiering av avverkningarna kräver ekonomiska resurser, ex. i form av mineraltillsatser i jorden. Med nuvarande kunskapsläge är det omöjligt att säga var den uthålliga virkesproduktionen globalt sett ligger.
Ett enkelt räkneexempel kan dock göras. Den årliga tillväxten i skogar i Europa och Nordamerika ligger kring 5 kubikmeter per ha och år. Om vi gör antagandet att ett snitt for världen utgör åtminstone 5 kubikmeter, representerande en uthållig produktionsnivå skulle alltså virkesproduktionen i världen kunna femdubblas utan att detta skulle innebära någon minskning av världens skogsförrád. Till detta kommer effekterna
av den minskande bränsleandelen. Om vi antar att den långsiktiga andelen bränsle i världen är 910 betyder detta tillsammans med fem-
procent, en
Tabell 6.3 Produktionenavvirke i de olika regionernaca1980. Miljoner kubikmeter.
| Totalt | Kubikmeter per ha | |
| N Amerika | 577 | 0,92 |
| S Amerika | 330 | 0,55 |
| Afrika | 430 | l 5 |
| Europa | 333 | 1,83 |
| Sovjet | 356 | 0,38 |
| Asien | 902 | 2,25 |
| Oceanien | 35 | 0,42 |
| Totalt | 2 970 | 0,98 |
| Sverige | 70 | 3,50 |
dubbling avverkningarna, att utbudet av industrivirke i världen kan
av tiodubblas på sikt. Det måste dock understrykas att detta är ett räkneexempel utan biologisk eller ekonomisk grundanalys.
Tabell 6.2 avser storleken på de naturliga skogarna. Runt om i världen finns även plantageskogsbruk, huvuddelen anlagd de senaste decennierna. Hittills upptar emellertid industriella plantageskogar en mycket liten del
världens skogsområden. Uppskattningar av FAO stannar vid mycket av blygsamma 7 miljoner ha i utvecklingsländerna. Den teoretiska produktionspotentialen för dessa planteringar är stor. Om man uppnår de mycket höga tillväxtsitfror är möjliga i tropiska områden kan enbart dessa
som plantager ett årligt tillskott bortåt 200 miljoner kubikmeter virke,
ge om dvs. drygt tre gånger Sveriges totala virkesuttag eller 10 procent av världens utbud av industriråvara.
Utvecklingen på lång sikt
Det finns uppenbarligen fysiska möjligheter för en mycket kraftig ökning
världens skogsproduktion på lång sikt. Dels kan de naturliga skogarna av utnyttjas bättre, dels kan stora skogsplantager anläggas. Man får emellertid inte stirra sig blind enbart på de fysiska möjligheterna. Starka ekologiska och ekonomiska skäl talar mot en allför kraftig utbudsökning. Vad gäller t.ex. skogsplantagerna som fått mycket stort utrymme i den svenska debatten finns flera skäl talar mot en kraftig ökning. För det första är
som tekniken med intensiv skogsodling i tropikerna föga utvecklad och problem med insekter, jordutsugning och trädval har i många fall visat sig svåra att bemästra. Anläggandet plantager har vidare visat sig leda till
av mycket stora investeringar i form infrastruktur vilka lätt kan stjälpa
av projektens lönsamhet. Slutligen har plantageskogsbruk i många fall motarbetats lokalbefolkningen som ser den naturliga skogen som sin egen-
av dom.
På lång sikt måste även ta hänsyn till andra förhållanden. En sådan
man
den pågående skogsskövlingen i världen. Årligen avskogas 7,5 miljoär ca
ha sluten skog och ca 4 miljoner ha öppen skog i u-länderna, något som ner skall ställas mot årlig plantering i samma länder om ca 1 miljon hekter.
en Detta betyder att årligen en areal motsvarande halva Sveriges skogsmark avskogas.
En faktor kan mycket stor betydelse på sikt är problemati-
annan som ken med atmosfárens koldioxidhalt. Framförallt den tropiska lövskogen utgör de största absorbenterna koldioxiden. Prognoser visar också
en av av på fortsatt ökning; enkätundersökning utförd vid IIASA visar ex.
en en på utsläppsökning i världen från ca 5,5 miljarder ton 1985 till ca 9
en miljoner ton 2010. Flera har här pekat på en ökad beskogning genom ex. minskade avverkningar som ett sätt att absorbera dessa utsläpp, något
kan leda till minskningar av världens utbud av virkesråvara. som
Sedjo 1989 har nyligen i artikel sökt beräkna den beskogning som
en skulle behövas för att hindra koldioxidhalten i världen att öka ytterligare. Hans kalkyl utgår från att atmosfären nu tillförs ca 3 miljarder ton nytt kol i form koldioxid årligen. Han antar vidare att en väl skött skog i de
av tropiska eller tempererade delarna av världen kan växa med 15 kubikme-
Bilaga 8 s. 101l0l
ter årligen. Omsatt till kol betyder detta att drygt 6 ton kol kan absorberas årligen per hektar. För att absorbera det nytillkomna kolet behöver man således varje år anlägga ca 465 miljoner hektar skog, dvs. öka ytan med slutna skogar i världen med ca 15 procent. Problemen med en beskogning av denna storlek är naturligtvis enorma. Det största gäller möjligheterna att finna lämplig mark, ytan är t.ex. tio gånger så stor som hela Sverige, mark som dessutom idag inte tas i anspråk för annat. Kostnaderna är även höga än oöverstigliga. Sedjo om beräknar att totalkostnaden kan stanna vid ca 1000 miljarder kronor, en summa motsvarande Sveriges BNP ett år. Ett tredje problem är naturligtvis att skogen så småningom måste avverkas varvid den absorberande nettoeffekten upphör. Planteringen är emellertid ett sätt att köpa tid i väntan på utvecklandet av andra energislag. Sammanfattningsvis gäller således att det f.n. finns stora outnyttjade skogsresurseri världen. En rationell drift av dessa kan mycket väl leda till kraftigt ökat utbud. I samma riktning pekar lyckade erfarenheter induav striellt plantageskogsbruk, där man i tropiska regioner uppnått extremt höga produktionssitfror. De fysiska möjligheterna att mångdubbla världens virkesproduktion finns utan tvivel. Samtidigt finns det ekonomiska och ekologiska faktorer som på global nivå verkar mot allfor en stor utbudsökning. Plantagerna har ofta drabbats av ekologiska motgångar i form av jordutsugning och insektsproblem. Kostnaderna for infrastruktur for såväl plantager som ett mer rationellt utnyttjande de naturliga av skogarna har också i många fall varit höga, något på år bl.a. som senare lett till att intresset för industriella plantager har avtagit. I negativ riktning verkar givetvis även den avskogning som sker, liksom den världsomspännande rörelse som n. utbildas för bevarandet av regnskogarna.
Utvecklingen på medellång sikt
Under lång tid har även världens avverkningar ökat, från 2 miljarder ca kubikmeter år 1960 till ca 3 miljarder i mitten 80-talet. Ökningstakten av är således ca 2 procent årligen för världen helhet. Takten är som som väntat störst i utvecklingsländerna och mindre i industriländerna. Det finns anledning att tro att den nuvarande ökningen kommer att fortsätta. Detta beror på flera faktorer. I utvecklingsländerna bygger man ut vägar och annan infrastruktur vilket gör skogar ekonomiskt och nya fysiskt sett mer lätttillgängliga. Samtidigt utvecklas medvetenheten i dessa länder om en god skogsvård, framförallt naturligtvis den planerade om föryngringens betydelse. Den stegrade befolkningen är ytterligare faktor en som verkar i riktning mot ökade avverkningar. En annan faktor som verkar i utbudsökande riktning är den ökande hushållningen i form av ökad användning returpappcr och bättre utav nyttjande av sågverksavfall. Storleken denna hushållning för av anges Europas del av tabellen nedan. Som framgår är återvinningsprocenten hög och stigande i så gott som hela Europa. l kvantitetstermer betyder ökningen mellan 1970 och 1980 ca 16 miljoner kubikmeter for hela Europa, eller 5 procent de totala ca av avverkningarna.
8 19-784
Bilaga 8 s. 102Tabell 6.4 Återvinningsprocentenför sågverksavfall,flis och sågspåni olika delar av
Europa.
| l970 | 1980 | |
| Norden | 68 | 89 |
| EG9 | 46 | 65 |
| Centraleuropa | 55 | 87 |
| Sydeuropa | 9 | 2 l |
| Osteuropa | 29 | 43 |
| Totalt | 45 | 62 |
| Även användningen returpapper, | av | n. uppgår till 40- 50 procent som |
i Europa, ökar. Under 70-talet som helhet var denna ökning ca 0,8 procentenheter år. Givet att pappersforbrukningen står for ca 40 procent per den totala råvarukonsumtionen är denna ökning liktydig med en årlig av avverkningsökning om ca 0,3 procent per år. En tredje källa till ökat utbud som dock även kan beskrivas som en minskad efterfrågan utgörs tendensen att minska användningen av av enhet Under de senaste decennierna har denna minskråvara per papper. ning i Sverige uppgått till l procentenhet årligen, något som under en ca tjugoårsperiod lett till råvaruåtgången ton papper minskat med 25 att per procent. Till del beror detta på övergång till andra sorters papper, men en för skrivpapper finns det klar ökning av användningen av icket.ex. en cellulosa material för bestrykning osv. vilket minskar råvaruåtgången. För Europas del betyder dessa olika faktorer ungefär lika mycket under decennierna. Man räknar med att utbudet skogsråvara i de närmaste av kommer öka med ungefär 200 miljoner kubikmeter de två Europa att närmaste decennierna. Av detta beräknas ca l/3 komma ifrån ökade avverkningar, l/3 från ökad användning returpapper och sågverksavfall av och l/3 från en mer utspädd råvara.
industrins marknadsutsikter och Den svenska
konkurrenskraft på lång sikt
framställningen i de föregående avsnitten så tyder till- Som framgått av expansion både utbud och efterfrågan både på lång gängliga data på en av givetvis omöjligt att uttala sig om balansen på och medellång sikt. Det är jämviktspriset kommer att hamna på lång mycket lång sikt, dvs. om var enkla räkneexempel kan göras utgående från dagens sikt, men några prognoser och trender. totala efterfrågan i världen ökar med 4 procent årligen, kommer Om den efterfrågan på 20 år stiga med 120 procent. Antar vidare att att ca öka i takt de två senaste decenniavverkningarna fortsätter att samma som avverkningarna under samma tid att öka blott 50 procent. erna, kommer indikera uppkomsten ett stort underskott på virke, Detta skulle således av till den ökande återvinningen och den minskande men det tar inte hänsyn i Antar att dessa faktorer fördubblar utbudet, andelen råvara papper. vi ungefärlig balans mellan utbud och efterfrågan. når en
Bilaga 8 s. 103Alla kalkyler av ovanstående typ är givetvis osäkra, de illustrerar men att med de trender känner idag, finns det foga som pekar på ett globalt stort överskott eller underskott på virke de närmaste decennierna. Skillnaden mellan de globala efterfråge- och utbudsprognoserna är så små att endast smärre prisjusteringar behövs för att återställa marknadsjämvikten, via ex. Förändringar i återvinningstalen. Av större intresse än den globala marknadssituationen är för kanske oss situationen i Europa. Västeuropa är, som illustrerades i kapitel Sveriges helt dominerande marknad. Även försäljningen i Asien ökar, om t.ex. kommer Europa att förbli Sveriges huvudmarknad de närmaste decennierna. Här gäller emellertid att inbrytningarna från tredje världens länder varit utomordentligt blygsamma de senaste decennierna, något nedsom anstående tabell belyser: Ökningen mellan 1970 och 1980 är mindre än imponökningen från Nordamerika vilken uppgick till 8,4 miljoner kubikmeter. Samtidigt exporterades en viss mängd skogsprodukter från Europa till tredje världens länder. Under 1980 uppgick totalexporten till de tre i tabellen nämnda områdena till motsvarande 17 miljoner kubikmeter, dvs. ungefär detsamma som importen. Nettoimporten från de tropiska skogarna till Europa är i dagsläget mycket blygsam, och tendensen till ökning är mycket svag. Anledningen till detta är självfallet den ökande efterfrågan inom respektive länder. Ett illustrativt exempel utgörs härvidlag av Brasilien, ett land med enorma skogstillgångar vilket ofta omtalas som ett ston hot mot den svenska skogsnäringen. Mellan 1973 och 1987 ökade landets produktion av sågade varor från 7,5 till 18 milj. kubikmeter. Nettoexporten föll dock från ca 500000 kubikmeter till noll, dvs. än hela produktionsökningen gick mer till ökad konsumtion i landet. Beträffande massan ökade produktionen från 1,2 till 4 miljoner ton, dvs. med 2,8 miljoner. Samtidigt ökade dock hemmakonsumtionen med ca 2 miljoner ton, varför exportökningen stannade vid 0,8 miljoner ton. Under en rimlig tidsrymd kommer visserligen Sydamerika att öka både sin produktion och export, men detta kommer med största sannolikhet att liten betydelse på den europeiska marknaden. Skälet till detta är inte bara att hemmakonsumtionen kommer att växa, utan även att det finns två andra marknader-Nordamerika och Stilla Havsregionen-till vilka Sydamerika mer naturligt kan exportera sina produkter. Stilla Havsregionen utgör ö. en både skogfattig och inkomstmässigt mycket snabbt växande marknad där ett eventuellt överskott från Latinamerika i framtiden kan finna avsättning.
Tabell 6.5 Import av skogsprodukter till Europa från länder i Latinamerika, Afrika och Asien. Miljoner kubikmeter.
| 1970 | 1980 | |
| Latinamerika | 1,0 | 3,9 |
| Afrika | 8,4 | 6,7 |
| Asien | 3,9 | 6,5 |
| Totalt | 13.3 | 17.0 |
då och då framskymtat i debatten att Sveriges höga löner skulle Det har avgörande negativ faktor för Sveriges del i konkurrensen med den vara en framväxande skogsindustrin i tredje världen. Detta är emellertid inte sant. Sverige har lägre löner än u-länderna i alla branscher, men landet kan aldrig konkurreras ut på alla marknader. Det avgörande då man diskuterar de höga lönerna i Sverige är vilka branscher som drabbas relativt sett mest. liktydigt med ställa frågan vilka branscher som har relativt Detta är att om arbete i produktionsprocessen. Till dessa senare hör inte den sett mest skogsindustrin istället ofta kännetecknas av en hög kapitalinsamlade som Följaktligen utgör våra höga löner ingen större belastning för tensitet. skogsindustrins konkurrenskraft i förhållande till låglöneländerna. också tala till det svenska skogsbrukets Ett annat argument som anses långa rotationsperioderna i förhållande till de tropiska nackdel är de skogarna. Men långa rotationsperioder medför i och för sig ingen extra möjligen den att medelavståndet till en förädlingsanläggkostnad, utom ning massafabrik stiger. Förutom att man som tidigare nämnts ex. en betvivla den långsiktiga avverkningspotentialen i de tropiska skokan att är mycket högre än i Sverige mätt som uthållig tillväxt per ha utan garna gödsling betyder skillnaderna i tillväxt, omvandlade till skillnader i trans-
portkostnader, lite för de totala drivningskostnaderna. Sammanfattningsvis gäller således konkurrensen från tropikskogarom den inte väntas bli intensiv än för närvarande under det na, att mer närmaste decenniet. Produktion och expon ökar, men endast långsamt till detta kommer att mellan t.ex. Latinamerika och Europa finns och marknader, nämligen Nordamerika och Stilla Havsregionen. två stora Teoretiskt finns heller inga avgörande faktorer som talar till den sett industrins nackdel, eller åtminstone finns det lika många faktorer svenska talar till fördel nackdel. Under de närmaste decennierna kommer som som svenska konkurrenskraften visavi tredje världens länder inte att förden dramatiskt på europamarknaden. svagas Förutom länderna i tredje världen är Sveriges konkurrenter på europamarknaden dels de imponerade länderna själva, se kapitel 3 dels Nordamerika och Sovjetunionen. l kapitel 3 berördes situationen i de europeisländerna och analysen ledde till resultatet att vare sig på lång eller ka medellång sikt skulle Sveriges konkurrenssituation försämras visavi dessa länder. För Sovjetunionen gäller att det existerar stora orörda skogar, men belägna långt från den västeuropeiska marknaden och en försäljdessa är ning medför således stora transportkostnader. Till detta kommer att en exploatering investeringar i utbyggd infrastruktur, något kräver stora en den sovjetiska ekonomin knappast mäktar med under överskådlig tid. som Sovjets del kommer också stigande nationalinkomst att leda till en För en kraftigt ökad inhemsk efterfrågan, något som-precis som fallet var för
länderna i tredje världen- minskar exportpotentialen. Det oftast framhålls den stora konkurrenten till den nordiska som som skogsindustrin är USA:s och Kanadas industri. Det man pekar på i detta sammanhang är framförallt de låga vedkostnaderna som dessa industrier har. speciellt vad gäller massaved. Ett studium över relativpriserna över en period visar emellertid att prisskillnaden inte vuxit utan varit i det längre närmaste konstant.
Bilaga 8 s. 105Prices of Pulpuoodin Swedenand United States
.-.
c U U -- H e. S 2-
J --4 U M E m Ä. M I
W
V
1 v I - I I I
1961 1966 1971 1976 1981 1986
Year
Prices of coniferous log: in Sweden,Canadaand United States
/
V/VV
x
0,5 3 y V
VV
Q4 I | - I 1 v r
1968 1971 1974 1977 1980 1983 1986
Year Figur 6.2a-b. Relativpriser Förmassavedoch sågtimmer.
Som framgår av figur 6.2a har det svenska relativpriset på massaved fallit mellan l96l och 1986. För sågtimmer gäller att priset stigit något om man ser det över hela perioden 1968- 1986.
Under den period som bilderna utvisar har den svenska marknadsandelen i Europa inte förändrats märkbart. Den naturliga slutsatsen är således att prisskillnaden mellan Nordamerika och Sverige och Finland återspeglar fr.a. skillnader i transportkostnader och att den i sig inte utgör något långsiktigt hot mot den nordiska industrin.
Bilaga 8 s. 106Sammanfattning
Studier av den långsiktiga utvecklingen leder till följande slutsatser:
Det finns en stor potential för en ökad efterfrågan på skogsprodukter i världen. Prognoser som görs pekar på en 4 5 procentig ökning för utveck-
lingsländer och ökning 2 procent för industriländer. Ökningen är
en om ca något större för pappersdelen än vad beträffar de sågade varorna.
Beträffande det långsiktiga utbudet är förhållandena mycket osäkra på sikt. Att döma av existerande skogsförråd och tillgängliga tillväxtsiffror finns det en stor potential för ökade avverkningar i den tredje världen. De ekologiska konsekvenserna av en kraftig avverkningsökning är emellertid mycket svårbedömda och många frågetecken finns. Ett sådant rör markens produktionsförmåga, ett annat problemen med insekter, ett tredje problemen med koldioxidhalten i luften. Till stor del är det ekologiska problem bromsat 1970-talets starka satsning på plantageskogsbruk i
som många länder. Att döma av nuvarande trender ökar avverkningarna i världen med ca 2 procent per år, en ökning som -tillsammans med den minskade bränslekonsumtionen- leder till en ungefärlig balans med efterfrågans ökning.
För Västeuropas del pekar prognoserna på en ökning avverkningarna med ca l procent årligen. Till detta måste dock läggas den ökade återvinningen av pappret, hushållningen med sågverksavfall och den ökade inblandningen av andra material i papperstillverkningen. Effekten av dessa faktorer kan likställas med en utbudsökning om ytterligare l procent, varför den totala utbudsökningen stannar vid ca 2 procent årligen.
Då det gäller den svenska industrins konkurrenskraft överväger enligt vår mening de positiva faktorerna, åtminstone om man ser det på medellång sikt. Det ökade utbudet i tredje världen när endast i ringa utsträckning den västeuropeiska marknaden, och de teoretiska argument som ofta framförs om ex. de höga lönernas skadliga inflytande på konkurrenskraften är inte övertygande eftersom skogsindustrin är en kapitalintensiv industri. Beträffande konkurrensen från Sovjet konstateras att ett ökat utbud är förenat med investeringar större än vad den ansträngda sovjetekonomin kan klara. Skulle mot förmoden den sovjetiska ekonomin växa snabbt de närmaste decennierna kommer även den inhemska efterfrågan att växa.
Vad slutligen den nordamerikanska industrin beträffar konstateras att den prisskillnad som finns idag har bestått sedan länge, uppenbarligen utan att Sveriges konkurrenkraft förändrats märkbart. För Nordamerika gäller dessutom att de växande ekonomierna i Stilla Havsregionen utgör en attraktiv marknad som förmodligen bidrar att lätta det transatlantiska trycket på europamarknaden.
Slutsatsen är således den enkla att den svenska skogsindustrins konkurrenskraft knappast kommer att utsättas för en alltför stort påfrestning de närmaste decennierna.
7 Sammanfattning
Bilaga 8 s. 107Den svenska skogsnäringen bör ses i sitt internationella sammanhang. I sammanfattning så visar den analys vi har redovisat här att branschens läge fortsatt, trots vissa problem och orosmoln, präglas av en rad gynnsamma förhållanden. Samtidigt tyngs skogsbruket av en i internationell jämförelse omfattande reglering och hög skattebelastning. Utredningens huvudbudskap är att detta regelverk är föråldrat och att en genomgripande reformering är nödvändig. Detta motiveras inte endast av skälet att ta bort hinder för en effektiv resursanvändning. Flera omständigheter verkar i en liknande riktning. Höjda krav på miljöpolitiken, avregleringen av jordbrukspolitiken, förändringarna i både skogsbrukets och jordbrukets villkor, harmonisering av regelsystem i Västeuropa m. m. är faktorer som gör en översyn av skogspolitiken angelägen och svår att undvika.
-
Bilden av skogsnäringen är sammansatt. När det gäller skogarnas tillstånd har konstaterat att tillväxten är hög och virkesforrådet fortsätter att öka. Att tillväxten är hög beror i sin tur till stor del just på att virkesforrådet är större än tidigare. Ökningen tillväxten sedan 1970-
av talets början är i första hand resultatet av ett genomgående högre virkesförråd i åldersklasserna. En andra orsak är att trädens tillväxttakt har ökat givet ålder och virkesförråd per hektar, men denna effekt är mest märkbar i Norrland.
Den tilltagande markförsurningen källa till Än så länge finns
är en oro. emellertid inga tecken på att luftföroreningarna skulle ha givit upphov till en i landet som helhet ökad träddöd eller minskad tillväxt. Däremot kan man konstatera att skogsskadorna pga. älgbetning fortsätter att ligga på en hög nivå. De är under avtagande i Norrland och Svealand, men kan alltjämt vara ökande i Götaland.
Kraven på naturvårdshänsyn i skogsbruket har ökat. Dessa leder idag till ett bortfall i virkesproduktionen av en icke oväsentlig storlek. För stora delar av mellersta och södra Sverige reduceras virkesuttaget med ca 4- S procent. I Norrland nedanför skogsodlingsgränsen är reduktionen ca 3 procent och i de mest befolkningstäta länen kan den vara uppemot 10 procent.
Mycket överslagsmässigt kan kostnaden för detta virkesbortfall uppskattas till tre kvarts miljard kronor per år. Ytterligare restriktioner för skogsbruket pga. höjda ambitioner för naturvärden kan komma att öka denna årskostnad med en kvarts miljard kronor. Den översikt som vi gör av en rad studier av betalningsvilja för naturvårdsátgärder visar emellertid att
Bilaga 8 s. 108resultatet av sådana existerande eller tillkommande restriktioner for att ge cn bättre naturvård kan ha betydande värde. även uttryckt i monetära mått. skogsbrukets karaktär av produktion for flera användningar är tydlig även när ekonomiska värden kvantifieras.
Även skogsmiljön värderas högt är den emellertid inte prissatt. Ur
om skogsbrukets synpunkt är den därför en extern effekt. Just detta förhållande. och andra liknande externaliteter som t.ex. finns i risker for insektsangrepp. skogsbrand etc.. är det starkaste argumentet för att det behövs en politisk reglering på skogsområdet. l andra delar av Västeuropa är det därför ofta miljööverväganden som ligger till grund för de lagbestämmelser som reglerar skogsskötseln. I Sverige är det emellertid inte så. Här är naturvårdshänsyn kompletterande inslag i en lagstiftning som utgår från politiska ambitioner ifråga om virkesproduktionen.
Denna inriktning av skogspolitiken är en historisk reminiscens som. oavsett hur giltiga motiven for den var när den infördes. inte är förankrad i de villkor som idag gäller för skogsbruket. Det finns med dagens förutsättningar inga hållbara skäl att fastställa ett produktionsmål. med angivande av antal miljoner kubikmeter och med uppdelning på trädslag och sortiment. for skogsbruket och sedan, med detta syfte. detaljreglera valen av teknik och insatsnivå. Fördelarna av virkespolitiken är dunkla och/eller obefintliga. men dess kostnader och risker är klara.
Analysen av skogspolitiken leder därför fram slutsatsen att Skogsvårdslagen och tillämpningsanvisningarna
till den behöver omarbetas. En renodling av den skogspolitiska regleringen till att behandla enbart de externa effekterna av skogsbrukets bedrivande torde i och för sig innebära att centrala beståndsdelar av den nuvarande lagen. t.ex. återväxtplikten, består. men genom borttagandet av virkesproduktionsmålet ges skogsbruket större frihet. Skogsägaren får fritt utforma skogsskötseln inom de ramar som ställs av landskapsvårdens och naturvårdens krav.
Medan Skogsvårdslagen, om än ändradei former, har viktiga funktioner att fylla. kan detsamma inte sägas om Jordförvärvslagen och Träfiberlagen. När det gäller Jordförvärvslagen kan konstateras att den. med undantag for bolagsförbudet. inte är ett verksamt medel för att fullgöra de uppgifter den var tänkt för. Vidare ger den upphov till effekter är
som skadliga ur effektivitetssynpunkt och tveksamma ur fördelningspolitisk synpunkt. Ifråga om Träfiberlagen leder vår analys till lika kategoriska slutsatser; finner flera nackdelar men inga fördelar. Denna lag kan utan förlust ersättas med ett anmälningsförfarande som leder till att större kapacitetsförändringar som påverkar den totala virkesförbrukningen i en region offentliggörs.
Även när det gäller skogsbeskattningen lämnar vi vissa förslag. Vi konstaterar att skogsnäringen är extremt hårt beskattad. Anledningen till detta är skogsvårdsavgiften. Denna innebär en extra beskattning, utöver inkomstbeskattning, på hälften, eller mer, av skogsbrukets nettoavkastning. Att detta uppseendeväckande faktum inte har uppmärksammats beror på att avgiften ställts i relation till det aktuella kassaflödet från skogsbruket. dvs. till nettoinkomsten från dagens avverkningar. Den korrekta jämförelsen är emellertid den mellan nuvärdet av avgiftsbetalningar och nuvärdet av nettoinkomster under ett bestånds livscykel.
Bilaga 8 s. 109Denna höga beskattning skulle möjligen kunna motiveras som en kompensation för den skattekredit som uppstår genom att skogsvärdets tillväxt inte beskattas löpande utan först efter avverkning. Detta är emellertid inte det skäl som har angivits för skogsvårdsavgiften. Kopplingen mellan krediten/avverkning och avgiften är dessutom svag och trögrörlig eftersom den går via taxeringsvärdet.
Dessutom försvagas styrkan i detta argument om de föreslagna förändringarna av inkomstbeskattningen genomförs. Vi föreslår därför att skogsvårdsavgiften avskaffas.
Vår bedömning är att inkomstskattereformen, om den genomförs i enlighet med de lämnade utredningsförslagen, kommer att leda till en viss ökning av det inhemska virkesutbudet. Det är dock angeläget att ytterligare åtgärder vidtas för att minska de snedvridningar i beskattningen som finns mellan realt virkessparande och finansiellt sparande. Skogskontoinsättaren bör kunna erbjudas en större meny av sparandeformer än enbart bankinlåning. Att, som företagsskatteutredningen har föreslagit, införa en källskatt på 20 procent av avkastningen från skogskonto, för in en kil mellan denna form av sparande och realt virkessparande.
Vi bedömer att efterfrågan på träråvara under de närmaste decennierna kommer att växa i stort sett proportionellt mot befolkning och inkomst per capita. Med dagens prognoser indikerar detta en femtioprocentig tillväxt under det närmaste kvartsseklet i de utvecklade länderna och en mer än fördubblad konsumtion i u-länderna. Inom Europa är det troligt att det handelsmönster som bl. a. kännetecknas av en omfattande export av skogsindustriprodukter från de nordiska länderna består. Det finns dock vissa risker för att den nordiska industrin kan komma att möta ett inslag av statligt subventionerad konkurrens från skogsbruk och skogsindustri inom EG, pga. protektionisk politik och jordbrukets omställning, men även om så skulle ske så får detta begränsade effekter. Inte heller visavi tredje världens länder kommer den svenska konkurrenskraften på europamarknaden att försvagas dramatiskt.
Den svenska skogsindustrin står under det kommande decenniet inför två stora tekniska utmaningar, nämligen att anpassa sig till ett betydligt högre relativpris på och högre miljökrav, särskilt ifråga om blekeriutsläppen. De elprisökningar som förutses ex. av Statens energiverk fram till sekelskiftet är såstora att det är troligt att de, även om hänsyn tas till att vissa tekniska genombrott kan göras, kommer att följdverkningar för produktionsinriktningen och i viss mån även skogsnäringens totala volym. I själva verket innebär de omställningsmöjligheter som finns i skogsindustrin genom strukturforändringar att denna, vid sidan av besparingar genom tekniska förändringar, har en stor potential för att minska sin nettoelförbrukning.
.
Den ambition som regeringen givit uttryck för ifråga om utvecklingen under det kommande decenniet av rening av blekeriutsläppen innebär mycket stora kostnader; fullt jämförbara med de kostnadsökningar som elprisutvecklingen medför. Vi har i utredningen argumenterat mot miljöavgiftsutredningens förslag att införa en hög miljöavgift på klor och istället föreslagit att överlåtelsebara utsläppsrättigheter införs.
Som motvikt till dessa båda problem under 1990-talet för skogsindustrin står utvecklingen av det inhemska virkesutbudet, vilket av allt att döma
Bilaga 8 s. 110ll0
kommer fortsätta att öka. Till detta kommer att den svenska industrin
att under följd år demonstrerat skicklighet i att importera stora vir-
en av kesvolymer till priser inte överstiger kostnaden för inhemskt virke
som massaved.
Skogsindustrin har virkesköpare haft stor fördel av den fria interna-
som tionella handeln med virke. Det är därför anmärkningsvärt att den tillåtits begränsa konkurrensen på virkesmarknaden, inkluderande bl. a. ett "hemmamarknadsskydd" riktat mot svenska skogsägares möjlighet att sälja virke till köpare i Norge och Finland. Massavedskartellerna regionala inköpsbolagen i den utsträckning de förmår att genomdriva en sådan
ger, kartellpolitik, skadliga samhällsekonomiska verkningar. De är därmed, enligt vår bedömning, inte förenliga med den existerande konkurrenslagstiftningen.
Bilaga 8 s. 111Litteraturförteckning
Förkortningar: RoU Rapporter och uppsatser SFI Statens skogsforskningsinstitut SLU Sveriges lantbruksuniversitet SOU Statens offentliga utredningar
Ahlén, 1977. Faunavård. Om bevarande av hotade djurarter i Sverige.
Skogshögskolan och Statens naturvårdsverk, Liber Förlag, Stockholm. Ahlén, Boström, U, Ehnström, B och Pettersson, 1980. Faunavård i
skogsbruket. Skogsstyrelsen, Jönköping. Albrektsson, A, 1988. Åkermarken for ett annorlunda skogs-
- en resurs
bruk. Skogs/akta Konferens, nr 11, SLU. Andersson, H, 1986. Kostnader for bibehållen och höjd skogsproduktion.
PM från Skogsstyrelsens prognosavdelning. Arman, V, 1965. Riksskogstaxeringen åren 1953- 1962. Inst för skogstax-
ering, Skogshögskolan, RoU Nr 1965. Arman, V, 1969. Riksskogstaxeringen åren 1958- 1967. Inst for skogstax-
ering, Skogshögskolan, RoU Nr 13, 1969. Aronsson, T, 1989. Optimal Harvesting Behaviour and Nonlinear Income
Taxation An Application To Swedish Forestry. Umeå Economic
- Studies No 199, inst för nationalekonomi, Umeå universitet, Umeå.
Bengtsson, G, Holmlund, m. II., 1989. Avverkningsberäkning 1985,
AVB 85. Del Beräkningarnas uppläggning samt resultat for virkesba-
lansområden och hela landet. Inst för skogstaxering, SLU, Rapport 44,
1989. Bengtsson, G Wulff, 1987. Riksskogstaxeringens skogsskadeinvente-
ring år 1987 samt sammanfattning av resultaten från 1984-87. lnst for
skogstaxering, SLU, stencil dec. 1987. Bergfors, U, 1989. Skog och miljö. En samhällsekonomisk studie. SLU,
inst f skogsekonomi, arbetsrapport nr 98. Bergfors, U, Bergman, M och Hultkrantz, 1989. Konkurrensen på
virkesmarknaden. Inst for skogsekonomi, SLU, rapport nr 76. Bergman, M och Löfgren, K-G, 1989. Firm Behavior Under Stochastic
Input Supply: The Case of the Swedish Pulp and Paper Industry. Stencil,
inst för nationalekonomi, Umeå universitet, Umeå. Bolin, O, Rabinowicz, E och Zweijbergh, N V, 1989. Åkerfällan Energi-
-
skog ingen lösning. SNS.
Bilaga 8 s. 112ll2
Bostadsdepanementet, 1986. Ny plan- och bygglag m.m. Bostadsutskot-
tets betänkande 1986/87: Stockholm. Bostadsdepartementet, l987. Följdlagstiftning till den nya plan- och bygg-
lagen, lagen om exploateringssamverkan samt lagen om hushållning med naturresurser m.m. Bostadsutskottets betänkande 1986/87:4, Stockholm.
Carlsson, D, 1989. Skogsvårdsavgiften Debatten om den i Riksdagen
-
l975- 1988. Ingår i Skogspolitik. Tio PM av jägmästarstudenter. Inst f
skogsekonomi, SLU, arbetsrapport 88. Drake, 1987. Värdet av bevarat jordbrukslandskap. Resultat av in-
tervjuundersökningar. Rapport 28, SLU, inst f ekonomi och statistik, Uppsala.
Eriksson, A och Janz, K, 1975. Riksskogstaxeringen åren 1968- 1972. Inst
för skogstaxering, Skogshögskolan, RoU Nr 2l, 1975. Eriksson, 1979. Skogens bär. Sveriges Skogsvårdsförbunds Tidskrift nr
l/79. Eriksson, L och Kardell, l987. Kremlor, riskor, soppar. Skogsbruksme-
todernas inverkan på produktionen av matsvampar. Sveriges Skogs-
vårdsjörbunds Tidskrift nr 2/87. FAO, varierande årgångar. Yearbook ofForesz Products. FAO/EC E Timber Section, 1986. European Timber Trends and Prospects
to the year 2000 and beyond. Volume United Nations Economic
Commission for Europe Food and Agriculture Organization of the
United Nations, Geneve. Fridh, M, Svensson, S A och Toet, H, l987. Avverkningarna 1973-82.
Deras storlek och sammansättning. Inst för skogstaxering, SLU, Rap-
port 40, l987. Hahn, R W, 1989. Economic prescription for environmental problems:
How the patient followed the doctors orders. Journal ofEconomic Perspectives. no
Holm, Hultkrantz, m.f1., l987. Skogen vår räddningsplanka Bilaga
till LU87. Stockholm l987. Hultkrantz, 1983. Skogen i regionalpolitiken, Liber. Hultkrantz, 1987. Access Cost Functions for Approximating Round-
wood Supply in Northern Sweden. Scandinavian Journal ofForest Rese-
arch 7 524.
5 l - Hultkrantz, l989a. Commitment, Irreversible Investment The Ut-
ilization of Forest Resources: The Role of Forest Owners Associations in
the Development of Paper Pulp Production in Sweden 1959- 1985. Inst
för skogsekonomi, SLU, arbetsrapport 103. Hultkrantz, l989b. The Consequences for the Forest Sector of Nuclear
Power Discontinuation in Sweden. Scandinavian Journal of Forest Re-
search 4:395 -406. Hultkrantz, l989c. The Cost of Edible Fish-Effects on the Swedish and
Finnish Forest Industries from the Imposition of Elfluent Charges on
Chlorine Residuals Sweden. Inst för skogsekonomi, SLU, arbetsrap-
port 104. Hultkrantz, l989d. Miljöavgifter på massaindustrins klorutsläpp: Hur
påverkas skogsindustri och skogsbruk En samhällsekonomisk analys.
SOU 1989:21, bil.
Bilaga 8 s. 113ll3
Hultkrantz, L och Aronsson, T, kommande. Factors Alfecting the Supply
and Demand of Timber from Private Nonindustrial Lands in Sweden:
An Econometric Study. Forest Science, December 1989. Hultman, S-G, 1983. Allmänhetens bedömning av skogsmiljöers lämplig-
het for friluftsliv En rikstäckande enkät. SLU, avd f landskapsvárd, Rapport 28, Uppsala.
Hultman, S-G, 1987. Att skilja på skog och virke. Sveriges Natur nr 6/87. lngelög, T, l98l. Floravård i skogsbruket. Allmän del. Skogsstyrelsen,
Jönköping. Johansson, P-O, l987a. The economic theory and measurement of environ-
mental bene/its. Cambridge University Press. Johansson, P-O, l987b. Valuing public goods in a risky world: an experi-
ment. Arbetsrapport nr 68, SLU, inst fskogsekonomi, Umeå. Johansson, P-O och Zavisic, 1989. Svenska folkets vilja att göra ekono-
miska uppoffringar for en bättre miljö. Ekonomisk Debatt nr 6/89. Kardell, 1984. Betesdrift och landskapsvård. Försök och erfarenheter
på Tagel. 1960- 82. Rapport 31, SLU, avd f landskapsvård, Uppsala.
nr Kardell, 1985. Recreation Forests A New Silvicultural Concept
-
Ambio, l43: 139- 147. Kardell, L och Eriksson, O, 1975. En studie av det rekreationsanpassade
skogsbrukets ekonomiska konsekvenser. Sveriges Skogsvârdsförbunds
Tidskrift 734: 339- 371. Karlsson, M och Nääs, J-E, 1987. Ekonomisk analys av naturvårdshänsyn
inom Linköpings revir. SLU, inst f biometri och skogsindelning, Exa-
mensarbete, 40 s. Kortesharju, 1984. Observations on cloudberry crops in Finland. Mul-
tiple-use Forestry in the Scandinavian Countries. The Finnish Forest
Research Institute, Helsingfors. Kriström, B, 1989. On the benefits of preserving virgin forests. Scandi-
navian Forest Economics No 30. Lohmander, 1987. The Economics ofForest Management under Risk.
Inst för skogsekonomi, SLU, Rapport 79. Lunnan, A, 1989. Recension av Bolin et al. Ekonomisk Debatt nr 5/89. Löfgren, C och Hansing, 1989. Privatskogsbrukets ekonomi resultat
-
enkätundersökning. Del De privata skogsägarnas kunskaper och
av en åsikter om skogsvårdslagen. Inst för skogsekonomi, SLU, Arbetsrapport 94.
Mattsson, l98l. Relationen skogsbruk renskötsel. Om framväxten av
-
markanvändningskonflikt. Rapport nr SLU, inst f skogsekonomi.
en Mattsson, 1988. The economic value of wildlife for hunting. Arbetsrap-
port nr 78, SLU, inst fskogsekonomi. Nilsson, N-E och Östlin, 1961. Riksskogstaxeringen 1938-1952. Ta-
bellsamling grundad på tidigare publicerade länsvisa rapporter. Avdel-
ningen for skogstaxering, SFI, Rapport 1961. Parikka, M, 1989. Energiskogens ekonomi. SIMS/SLU, uppsatser nr 31. Paulsson, B. 1983. Semesterland skogsriket Sverige. Liber, Stockholm.
- Sedjo, R, 1989. Forests to Offset the Greenhouse Elfected. Journal of
Forestry, July 1989.
Bilaga 8 s. 114H4
Skogsstyrelsen, 1986. Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till skogsvårdslagen, Skogsstyrelsens författningssamling, SKSFS 1986:6, Jönköping. Skogsstyrelsen, 1988. Virkesbalanser l985. Huvudrapponen. Meddelande från Skogsstyrelsen, nr 1986. Skogsutredningen, 1975. Virkesbehov och virkestillgång. Ds Jo 1975: Skogsvårdsstyrelsen i Jämtland, 1978. Skogstillständ och produktionsför Jämtlands län. Östersund. prognoser SLU 1981 -1988. Skogsdata 81-88. Inst för skogstaxering, SLU. Utges årligen. SOU, 1932. Uppskattning av Sveriges skogstillgångar. Verkställd åren 1923-29. Riksskogstaxeringsnämnden. SOU 1932: 26. SOU, 1978. Skog För framtid. SOU 1978: SOU, 1981. Skogsindustrins virkesförsörjning. Industridepartementet. SOU 1981:81. SOU, 1989. Utredningen om reformerad företagsbeskattning. SOU 1989: 34. Statens naturvårdsverk, 1985. Skogbruket och miljön. Snv pm 1768, Solna. Stjernquist, 1973. Laws in the Forest. Lund. Svensson, S A, 1980. Riksskogstaxeringen 1973-77. Skogstillstånd, tillväxt och avverkning. Inst för skogstaxering, SLU, Rapport 30, 1980. Svensson, S A, Toet, H och Kempe, G, 1989. Riksskogstaxeringen 1978- 82. Skogstillstând, tillväxt och avverkning. Inst for skogstaxering, SLU, Rapport 47, 1989. Söderberg, U och Wulff, 1989. Riksskogstaxeringens skogsskadeinventering år 1988. Inst för skogstaxering, SLU, stencil 1989-01-23. Tietenberg, T H, 1989. Designing Marketable Emission Permit Systems: Lessons from the U. Experience. Stencil, nationalekonomiska inst, Handelshögskolan i Stockholm. Wahlgren, 1986. Sammanfattning: Projekt naturvårdshänsyn § 21. Domänverket, Falun, stencil. Wibe, S och Carlén, O, 1989. Jordförvärvslagen prel. titel. Jordbruksdepartementet, kommande. Wilhelmsson, 1989. Modell och verklighet vid regionala avverkningsberäkningar, SLU, inst f skogstaxering, Rapport 48, Umeå. Ångpanneföreningen, 1986. Industrins elanvändning. Statens Energiverk, 1986:R20, Stockholm. Älgen och skogen, 1988. Problemställningar och förslag till lösningar. Slutrapport Älg/Skoggruppen tillsatt Skogsstyrelsen och Svenska av av Jägarforbundet. Stencil aug 1988. Östman, L och Eriksson, 1988. Betydelsen markvärden på skogsav mark och vattenkraft vid bedömning av SCA-koncernen samt vid den externa informationsgivningen. Stencil, Svenska Cellulosaaktiebolaget, Sundsvall.
Bilaga 8 s. 115ll5
Bilagor till långtidsutredningen1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet
Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flam och Henrik Horn av EG:s inre marknad Institutet for för internationell ekonomi, Stockholms universitet
Svensktnäringsliv och den europeiska Lars Lundberg . Industrins utredningsinstitut integrationen Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . Industrins utredningsinstitut het mellanSverigeoch EG Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . Institutet för internationell ekonooch penningpolitik mi, Stockholms universitet Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån . Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och . Wibe framtidsutsikter Sören Lantbruksuniversitet i Umeå
Tillväxt och miljö enanalysav mål- Lars Bergman . konflikter Handelshögskolani Sthlm l0. Den internationella utvecklingen Kjell Anderssen ll. Svenskhälso- ochsjukvård i ett interna- Åke Blomqvist tionellt perspektiv University of Western Ontario, Canada Det omedvetna valet. Nationell politik Expertgruppen for forskning om re- . regional balans gional utveckling och Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson . else
Landsting Landstingsförbundet . Bostadsmarknaden under 1990-talet BengtTurner m. fl. . Statensinstitut för byggnadsforskning Samhällsekonomins transportförsörj- Folke Snickars . ning
17. Privata tjänster Statensindustriverk 18.Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium Den svenska inkomst- och förmögen- Statistiska centralbyrån . hetsfördelningen 1967 1987 - 20. Primärkommuner Svenskakommunförbundet
2l. Energipolitiken i ett samhällsekono- Statensenergiverk miskt perspektiv 22. Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin och Bengt Christer Ysander 23. Kvinnor och ekonomi Inga Persson-Tanimura m.fl. Lunds universitet 24. Lönebildning Bertil Holmlund Uppsala universitet 25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m. Naiurvårdsvgdçgt 26. Den offentliga sektorn Jaggteüñüáfsül
X
l F N i 989 xJ 2 g mcttvixállülå . ond/NW i w.
Bilaga 9 s. 7Långtids utredningen
Förord
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.
Föreliggande bilaga har utarbetats av Professor Lars Bergman, Handelshögskolan i Stockholm.
I bilagan analyseras effekterna på den svenska ekonomin under 1990-talet av kärnkraftsavvecklingen och av att de mål som riksdagen lagt fast med avseende på utsläpp av koldioxid, kväve och svavel uppfylls. Analysen baseras på ett antal räkneexempel utförda med hjälp numerisk modell för den svenska ekonomin. Inom ramen
av en för denna modell belyses också effekter på näringslivets strukturomvandling.
Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av den kommande huvudrapporten framgår hur bilagoma använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit departementssekreteraren Yvonne Fredriksson. Stockholm i november 1989
Lars Heikensten Departementsråd
Innehåll
Syfte och uppläggning
| Tillväxt, miljö och miljöpolitik En modell av den svenska ekonomin | ll 15 | |
| Allmänt | 15 | |
| Resurser | 15 |
. . . . . . Utbud av produktionsfaktorer 16
Sektorer 16
. . . . . . . . . .
| Faktorssubstitution och teknisk utveckling | 20 |
| Miljöutsläpp och utlsläppsbegränsning | 20 |
| Empiriskt underlag | 21 |
| . . | |
| Gemensamma förutsättningar för kalkylerna | 23 |
| Kapitalbildning, arbetskraftsutbud och teknisk utveckling | 23 |
| Världsmarknadspriser och världsmarknadsförhållanden | 24 |
| Sektom Värme Vatten | 25 |
| Sektom rening | 25 |
Projektioner av den svenska ekonomins
| utveckling | 27 |
| Specifika förutsättningar För projektionema | 27 |
| Definition de studerade fallen | 29 |
| av | |
| Utveckling av BNP och elanvändning | 29 |
| Utvecklingen på sektomivå | 32 |
. . . . Utsläpp av svavel, kväve och koldioxid 33
Ekonomiska konsekvenser av utsläpps-
| begränsningar | 35 |
| . . | |
| Effekter på BNP och elanvändning | 35 |
| Effekter på globala utsläpp | 36 |
| Effekter på sektomivå | 37 |
. . . . . . . . Marginella kostnader för utsläppsbegränsning 39
Slutsatser 41
. . . . . . . . . . . . . . . . .
Appendixl 45
. . . . . . . . . . . . . . . . . .
Appendix2 59
. . . . . . . . . . . . . . . . . .
Referenser 61
. . . . . . . . . . . . . . . . . .
Syfte och uppläggning
Syftet med denna utredning är att analysera hur ett antal specifika miljö-
politiska mål och handlingsprogram kan väntas påverka huvuddragen i
Sveriges ekonomiska utveckling de närmaste decennierna. Speciellt är
avsikten att i kvantitativa termer belysa målkontlikter i den långsiktiga
ekonomiska politiken, särskilt möjligheterna att samtidigt realisera de
miljöpolitiska målen och mål knutna till bruttonationalproduktens BNP
tillväxt och näringslivets struktur. Genomgående anläggs ett helhetspers-
pektiv på den ekonomiska utvecklingen, dvs. analysen avser såväl produk-
tionens inriktning och resursemas fördelning mellan olika sektorer som
priserna på produkter och produktionsfaktorer. Tidsperspektivet är tiden
vid och efter sekelskiftet.
De aktuella miljöpolitiska målen grundas på beslut i Sveriges riksdag
och kan sammanfattas i Följande lista över restriktioner på utsläppen av
vissa Föroreningar eller på utnyttjandet av en viss resurs eller teknologi:
De fyra ännu exploaterade Norrlandsälvama skall skyddas från vat- tenkraftutbyggnad.
All elproduktion baserad på kärnkraft skall avvecklas före 2010 och avvecklingen skall inledas under mitten av 1990-talet.
svaveloxider SOX skall begränsas med 65 °/02mellan 1980 - Utsläppen av
och 1995. Utsläppen kväveoxider NOX skall begränsas med 50 °/0 mellan - av 1980-19863 och 1995. Författaren är professor Utsläppen koldioxid C02 skall inte överstiga den nivå som gällde i nationalekonomi vid - av Handelshögskolan i 1988. Stockholm. Civilekonom En miljöpolitisk strategi som leder till att dessa mål uppfylls har två slag Annika Perssonhar tagit konsekvenser. För det första påverkas tillgången på olika slag av fram och bearbetat delar av avdet empiriska underlamiljökvalitet, dvs. halter av olika föroreningar i luft och vattendrag, get till denna utredning påverkan på människors hälsa, inverkan på flora och fauna etc. Dock är skrivit Appendix samt sambanden mellan kvantitativa restriktioner av de här aktuella slagen och 2Riksdagenhar också uttalat sig för en begränstillgången på "miljökvalitet långt ifrån klarlagda. Icke desto mindre är ning av dessa utsläpp detta miljöpolitikens intäktssida. med 80% av 1980 års samhällsekonomiska kostnader och olika struk- nivå fram till sekelskiftet. För det andra uppstår 3I dettafall har riksdagen turanpassningar till följd av de miljöpolitiska restriktionema. Dessa effekinte angett basåret näralltså är miljöpolitikens kostnadssida, har sin grund i att miljö- mare än till perioden ter, som 1980- 1986. de kalkylerI skyddsåtgärder kräver resurser som skulle kunna användas för andra konsom redovisas längre sumtions- eller investeringsändamål. Den ökade tillgången på olika former fram i rapporten förut-
"miljökvalitet" har alltså ett pris i form minskad tillgång på andra sättsemellertid att redukav av tionen av Nox-utsläppen nyttigheter. 50% 1980 skall vara av En fullständig analys av ett miljöpolitiskt handlingsprogram bör innefat- årsnivå.
ta såväl intäktssidan som kostnadssidan. Vidare beror slutsatserna av en sådan analys inte på kostnadernas eller intäkternas absoluta storlek, utan på relationen mellan de kostnader och intäkter som programmet väntas leda till. Dessvärre är det inte möjligt att med godtagbar precision beräkna och värdera de intäkter i form av bättre miljökvalitef som åtgärdsprogram av det här aktuella slaget kan leda till. Av detta skäl är den analysen här begränsad till miljöpolitikens kostnader.
För att analysen och beräkningsresultaten skall bli meningsfulla måste emellertid kostnaderna relateras till en norm; det måste med andra ord vara möjligt att avgöra huruvida en beräknad kostnad är att betrakta som "stor" eller "liten". Det är inte uppenbart vilken norm som då skall användas.
Ett rimligt alternativ är att undersöka om kostnaderna for att realisera de miljöpolitiska målen är av en sådan omfattning att något annat mål för den ekonomiska politiken hotas. Man kan med andra ord undersöka om det föreligger konflikter mellan de miljöpolitiska målen och andra centrala mål för den ekonomiska utvecklingen i Sverige, speciellt mål relaterade till tillväxten i BNP.
En sådan analys av målkonflikter förutsätter emellertid att det finns mål för den ekonomiska tillväxten. Några explicita mål för den framtida tillväxten i BNP finns dock inte. Ändå kan
man på goda grunder hävda att den tillväxttakt som varit normal under en längre tid etablerar ett slags implicit tillväxtmål. Några siffror kan ge en antydan om innebörden av ett sådant implicit tillväxtmål.
År 1900 uppgick BNP till ungefär 39 miljarder kronor i 1980 års prisnivå. Det betyder att BNP per capita var 7600 kronor. Sedan dess har den genomsnittliga tillväxttakten i BNP varit 3,1 °/oper år, vilket innebär att 1987 års BNP i 1980 års prisnivå var nära 597 miljarder kronor. Spegelbilden av denna ökning av produktionen är växande reala inkomster för landets invånare. Mätt som BNP per capita ökade de reala inkomsterna med i genomsnitt 2,6°/0 per år från sekelskiftet fram till 1987. Det betyder att genomsnittssvensken kunde förfoga över ca nio gånger mer reala resurser 1987 än vid sekelskiftet. För Sveriges del kan 1900-talet med andra ord betraktas som en sågott som obruten period av snabb ekonomisk tillväxt. Dock har tillväxttakten avtagit markant under det senaste decenniet då den genomsnittliga tillväxttakten varit knappt 2% per år.
Den långa perioden med ekonomisk tillväxt är något som i hög grad har påverkat levnadsbetingelsema i Sverige. Alla nu levande svenskar har levt sitt liv i ett samhälle präglat av ständigt ökande materiell levnadsstandard. Den ekonomiska tillväxten har blivit en del av tillvaron, en självklarhet som i hög grad präglar förväntningarna om framtiden. Ett exempel på detta är att ATP-systemet har en sådan konstruktion att det i praktiken förutsätter ekonomisk tillväxt i ungefär den takt som har varit normal under efterkrigstiden, dvs. 2 3 % per år.
-
En ekonomisk utvecklingsfas med långsam eller ingen tillväxt i BNP skulle med all sannolikhet innebära en stor omställning i samhället. En rimlig slutsats är därför att det finns ett implicit tillväxtmål som innebär att BNP långsiktigt bör växa med åtminstone 2% per år. En huvudfråga i utredningen är således om de angivna miljömålen är förenliga en tillväxt-
takt i BNP uppgår till åtminstone 2 %per år. Om såinte är fallet är det
som troligt att något eller några av de olika målen, inklusive det implicita tillväxtmålet, med tiden måste revideras. Hur och när detta eventuellt skall ske är dock fråga som faller utanför ramen för utredningen.
en
En analys av miljöpolitikens inverkan på den ekonomiska tillväxten kan emellertid inte begränsas till effekterna på BNP. Välfárdseffektema av ett visst tillväxtförlopp beror bland annat på hur tillväxten varierar mellan sektorer och regioner. Behovet att ta hänsyn till utvecklingen på sektomivå synes vara särskilt viktig när det gäller en studie av hur miljöpolitiska mål påverkar den ekonomiska tillväxten. Skälet till detta är att näringslivets olika sektorer skiljer sig markant när det gäller såväl miljöutsläpp som elanvändning per producerad enhet. Effekten av högre elpriser och skärpta miljökrav kan alltså väntas skilja sig markant mellan olika delar av näringslivet.
Detta Förhållande speglar de speciella dragen i Sveriges ekonomiska utveckling. Den jämförelsevis rikliga tillgången på malm, skogsråvara och vattenkraft lade tidigt grunden för specialisering på gruvhantering och skogsbruk samt därtill knuten el- och råvaruintensiv stål- och skogsindustri. Under industrialiseringens senare fas skapade den goda tillgången på elenergi till låg kostnad goda förutsättningar även för andra slag av elintensiv basindustri.
Till den konventionella bilden av basindustriema som råvaru- och energiintensiva kan man lägga deras inverkan på den yttre miljön. Den stora material- och energiomsättningen i de aktuella produktionsprocesserna gör att verksamheten är förenad med förhållandevis stora utsläpp av olika föroreningar i luft och vatten. Detsamma gäller kraft- och vänneproduktion baserad på fossila bränslen. Dock kan utsläppen reduceras på olika sätt, vilket också skett till en betydande del se text Bergman 1989 b.
Ändå är det uppenbart att de miljöpolitiska målen har ändrat förutsättningarna för fortsatt expansion i de el- och utsläppsintensiva delarna av näringslivet. I den analys som genomförts inom ramen för utredningen har det svenska näringslivet, exklusive energisektorn, därför delats upp i fem olika sektorer och sektorindelningen har gjorts med hänsyn till skillnader i el- och utsläppsintensitet mellan de olika branscherna. Förutom miljöpolitikens effekter på tillväxten i BNP analyseras således även effekterna på sektomivå.
Rapporten är disponerad på följande sätt. Avsnitt 2 ägnas åt en kort principdiskussion om sambanden mellan BNP och tillgången på miljökvalitet. Syftet är att klarlägga förutsättningarna för och begränsningarna i den kvantitativa analys som redovisas längre fram i rapporten. Denna analys genomförs med hjälp av en modell av den svenska ekonomin. Modellen beskrivs översiktligt i avsnitt 3 och i detalj i Appendix Avsnitt 4 ägnas åt redovisning av de antaganden och allmänna förut-
en sättningar som ligger till grund för den kvantitativa analysen.
I avsnitt 5 redovisas ett antal projektioner av den svenska ekonomins utveckling fram till år 2000. Speciellt diskuteras utvecklingen av SOx-, NOX- och COz-utsläppen i förhållande till de av riksdagen angivna målen. Det visar sig då att dessa mål inte kan uppnås utan särskilda miljöpolitiska åtgärder. I avsnitt 6 analyseras därför effekterna på den ekonomiska ut-
19-932
vecklingen miljöpolitiska åtgärder gör att målen uppnås. Återigen
av som rör det sig om ett antal projektioner av den ekonomiska utvecklingen under återstoden av detta sekel.
De modellbaserade analyser som redovisas i avsnitten 5 och 6 leder till kvantitativa uppskattningar av olika effekter under olika betingelser. Av naturliga skäl bygger modellanalysen på en rad förenklande förutsättningar och det finns mekanismer och reaktionsmönster i ekonomin som kan vara svåra eller omöjliga att ta hänsyn till i en formaliserad analys. Det finns därför skäl att diskutera kalkylresultaten i ett vidare perspektiv. Detta görs i avsnitt där även de sammanfattande slutsatserna redovisas.
ll
2. Tillväxt, miljö och miljöpolitik
Diskussionen i det inledande avsnittet antydde att det finns en motsättning mellan "miljökvalitet och ekonomisk tillväxt; bättre miljö måste köpas till priset lägre ekonomisk tillväxt. Detta understryks av att det
av konventionella BNP-måttet inte innefattar tillgången på nyttigheten miljökvalitet. Ändå måste god miljö rimligen vara något som ingår i ett mått på den materiella välfärden i ett land. Mot denna bakgrund och som utgångspunkt för de kalkyler som redovisas längre fram i rapporten finns det skäl att här närmare precisera sambanden mellan BNP, "miljökvalitet och välfärd.
En enkel figur kan läggastill grund för resonemanget. Kurvan PP i Figur l är variant en sk produktionsmöjlighetskurva. Tillgången på realka-
en av pital, arbetskraft, energi, råvaror och tekniskt kunnande samt, inte minst, möjligheterna att fritt deponera utsläpp och restprodukter i naturen, avgör hur mycket BNP maximalt kan produceras vid en viss tidpunkt.
som Tillgången på miljöresurser i vid bemärkelse och belastningen på dessa
utsläpp och miljöpåverkan avgör hur mycket miljökvaligenom annan tet är tillgänglig
som
Produktionsmöjlighetskurvan illustrerar dels förhållandet att ekonomins samlade resurser och tekniska kunnande vid en given tidpunkt be-
BNPj
P/--
I många betydelsefulla
fall har miljöpåverkan
under en period effekter
på vilka alternativ som
kan väljas i framtiden.
Det betyder att transfor-
mationskurvans utseende
i period 2 beror på vilket
Miljgkvalitet
val mellan BNP och
miljökvalitet som gjorts Figur l. Sambandmellan BNP och miljökvalitet. under period
gränsar möjligheterna att producera olika nyttigheter, dels att det föreligger ett val mellan olika produktionsinriktningar. I figuren framställs detta som ett val mellan BNP och "miljökvalitet". I verkligheten är det också fråga om att välja innehåll i BNP, dvs. vilka varor och tjänster skall
som produceras, liksom att välja mellan olika slag av miljökvalitet.
Kurvan PP anger alla de sätt att utnyttja ekonomins samlade resurser som är effektiva i den meningen att man inte kan framställa mer BNP utan att framställa mindre "miljökvalitet" eller vice versa. Punkterna A och B är således exempel på situationer då ekonomins samlade resurser utnyttjas effektivt, medan C innebär slöseri med en eller flera resurser; det går att uppnå högre miljökvalitet utan att minska BNP eller vice versa. Punkter till vänster om den lodräta axeln är ineffektiva trots att de ligger på randen till produktionsmöjlighetskurvan. Detta illustrerar förhållandet att om miljökvaliteten blir tillräckligt låg, så reduceras de ekonomiska resursernas produktivitet.
En diskussion om ekonomisk tillväxt i bemärkelsen ökad materiell välfärd förutsätter en rangordning av punkterna på och innanför PP. Man måste med andra 0rd införa ett välfárdskriterium. Kurvoma V°V°, VV och VZVZ i Figur l representerar samhällets värdering miljökvali-
av tet" i förhållande till BNP, dvs. hur mycket BNP som man på marginalen är villig att uppnå för att få tillgång till mer "miljökvalitet" vid olika välfárdsnivåer. Detta reflekterar den grundläggande förutsättningen att miljökvalitet är en nyttighet av betydelse för de flesta männinskors materiella välfärd.
Alla punkter på kurvan VV representerar samma välfärdsnivå och tillika en välfárdsnivå som är högre än den som gäller för punkterna på V°V° men lägre än den som gäller för punkterna på VIVZ. I verkligheten är våra kunskaper om dessa samband mycket begränsade. Dock är det rimligt att, liksom i Figur utgå från att betalningsviljan för ytterligare miljökvalitet faller med ökande tillgång på denna nyttighet och minskande BNP.
Som Figur l konstruerats är den marginella kostnaden, i form av uppgiven BNP, för ytterligare miljökvalitet" lika med den marginella värderingen av denna nyttighet i punkten B. Denna punkt representerar en situation i vilken ekonomins resurser utnyttjas effektivt och "produktionsinriktningen dessutom är perfekt anpassad till samhällets värdering av miljökvalitet i förhållande till BNP. En övergång från det resursanvändningsmönster som gäller i punkten A till det som gäller i punkten B skulle med andra ord vara gynnsam från välfärdssynpunkt. Detta gäller trots att BNP är lägre i B än i A; det man vinner i miljökvalitet värderas högre än det som förloras i BNP.
I den gängse ekonomiska statistiken skulle emellertid en övergång från A till B registreras som en reduktion av produktion och realinkomster och därmed lätt uppfattas som en mindre önskvärd förändring av resursanvändningen. Denna brist i den statistiska belysningen av den ekonomiska utvecklingen har sin grund i de ekonomiska mekanismer som styr hushållningen med miljöresursema.
Det grundläggande skälet till att tillgången på "miljökvalitet" inte inkluderas dei vanliga måtten på ekonomisk aktivitet är att det saknas reguljära
marknadspriser på de aktuella nyttighetemaS. Skälet till detta är i sin tur att "miljökvalitet är sk kollektiv nyttighet, dvs. det är en nyttighet som samtidigt är tillgänglig för många individer och där den enes "konsumtion inte inkräktar på den andres möjligheter att konsumera nyttigheten i fråga.
Principiellt är det emellertid fullt möjligt att integrera tillgången på miljökvalitet i nationalräkenskapema. Problemen är av praktisk natur. Dock är de praktiska problemen så stora att nationalräkenskapema under överskådlig tid av allt att döma kommer att vara bristfälliga i detta avseende. Det betyder att en välfárdsorienterad analys av den ekonomiska utvecklingen, även om man bortser från fördelningsaspekter, inte kan begränsas till en analys av tillväxten i BNP.
Samtidigt måste det understrykas att det inte finns någon enkel "korrektionsfaktor med vars hjälp man kan få ett mer rättvisande mått. Det enda som säkert kan sägas är att om ett visst utvecklingsförlopp entydigt innebär sämre miljökvalitet, så ger den uppmätta tillväxten i BNP en överskattning av den materiella välfärdens tillväxt. Omvänt gäller att om ett ekonomiskt utvecklingsförlopp innebär entydigt bättre miljökvalitet, så ger den uppmätta tillväxten i BNP en underskattning av den materiella välfärdens tillväxt. Så snart som olika indikatorer på "miljökvalitet" rör sig i olika riktning är situationen emellertid oklar.
Mot bakgrund av denna diskussion är det möjligt att karaktärisera de kalkyler som redovisas längre fram i denna rapport. Dessa är genomförda med hjälp av en modell av den svenska ekonomin. Modellen är konstruerad med utgångspunkten att ekonomins samlade resurser är fullt och effektivt utnyttjade. Man kan säga att varje numerisk lösning till modellen svarar mot en punkt på en flerdimensionell transforrnationskurva. Varje sådan punkt kan sägas innebära en sk långsiktig jämvikt i ekonomin. Vid i övrigt givna forhållanden° läggs restriktioner på utsläppen av 80,., NO, och CO; och den därav följande reduktionen av BNP beräknas. Därmed erhålls ett underlag for att utvärdera de studerade miljöpolitiska målen; de bedömda miljömässiga vinsterna kan ställas mot de uppmätta kostnaderna i form av lägre BNP och krav på omstrukturering av ekonomin.
5Se Bergman 1989 a
och Skogh 1989 för en
diskussion om olika sy-
stemfor hushållning med
miljöresurser.
° Dock är det inte möjligt
att hålla all annan miljö-
påverkan konstant. Ex-
empelvis innebär vissaav
de studeradefallen längre
drifttid i de befintliga
kärnkraftverken och en
större mängd använt
kärnbränsle samtidigt
som utsläppenav svavel,
kväve och koldioxid är
lägreän i andra fall.
En modell av den svenska ekonomin7
Allmänt Den använda modellen är en så kallad flersektors tillväxtmodell av allmän jämviktstyp. Det innebär att tillgängliga resurser, via normala marknadsmekanismer, fördelas mellan de olika sektorerna såatt det samtidigt råder jämvikt på alla produkt- och faktorrnarknader och därtill jämvikt i bytesbalansen.
Modellen är starkt aggregerad och statisk till sin karaktär. Det sistnämnda innebär att sparande och kapitalbildning bestäms utanför modellen, medan den totala kapitalstockens fördelning mellan ekonomins olika sektorer bestäms inom modellen. Den grundläggande förebilden är Johansen 1960 samt den litteratur som översiktligt beskrivs i Bergman 1989 c. Behandlingen av miljöutsläpp och åtgärder för utsläppsbegränsning liknar den ansats som utnyttjades i Görling 1988.
En modell av det här aktuella slaget kan belysa utvecklingen av produktion, priser och resursanvändning i ekonomins olika sektorer vid fullt kapacitetsutnyttjande, är inte lämpad för analyser konjunkturvari-
men av ationer eller situationer med makroekonomiska balansbrister. Varje modellsimulering bygger på vissa förutsättningar beträffande kapitalbildning, teknisk utveckling, tillgång till arbetskraft och naturresurser samt priser på internationellt handlade varor och, inte minst, restriktioner på utsläppen av olika föroreningar.
I linje med den teori för internationell handel och specialisering som grundlades av svenskarna Eli Heckscher och Bertil Ohlin betraktas varor och tjänster som rörliga över gränserna, medan produktionsfaktorema är bundna till det egna landet. Detta är en uppenbar förenkling av en verklighet som i ökande utsträckning präglas av migration och internationella kapitalrörelser, men framstår ändå som en godtagbar approximation.
Resurser En numerisk ekonomisk modell måste alltid bygga på en aggregering av ekonomiska data. Hur denna aggregering görs, dvs. hur de producerande företagen delas in i sektorer och använda resurser i olika kategorier av "produktionsfaktorer, är av stor betydelse för modellens förmåga att
7En teknisk beskrivning belysa de problem som man är intresserad av. I den modell som är aktuell modellen finns i Ap-
av här har de inhemska produktionsresursema delats in i fyra kategorier, pendix medan sektor-
SKOGSRÅVARA. definitioner och beskrivnämligen KAPITAL, ARBETSKRAFT, FIXEL och
ning av modellens data- Det innebär att det inte finns någon distinktion mellan olika typer av basfinns i Appendix
realkapital eller mellan olika typer av arbetskraft. Dessa produktionsfaktorer förutsätts också vara rörliga mellan sektorerna. Utöver de inhemska produktionsfaktorema används importerade fossila bränslen, i fortsättningen kort och gott benämnda BRÄNSLE, och importva-
ett aggregat av ror som insatsvaror i produktionen.
Med FIXEL menas den elenergi som kan produceras i befintliga vattenoch kärnkraftverk samt från så kallade kraftvärmeverk. Även vissa tillskott av vatten- och vindkraft samt viss effektivisering elanvänd-
av ningen räknas som FIXEL se kapitel 5. Modellen är konstruerad på ett sätt som innebär att mängden tillgänglig FIXEL är given, dvs. i praktiken bestämd av politiska beslut. Om den inhemska elkraften är fullt utnyttjad kan ny elproduktionskapacitet tillföras. El från tillkommande kraftverk benämns FLEXEL och summan av FIXEL och FLEXEL blir det totala utbudet av produktionsfaktom/konsumtionsvaran EL.
När det gäller produktionen av FLEXEL finns flera tekniska alternativ. Dessa skiljer sig med avseende på både kostnader och miljöutsläpp. I modellkalkylema förutsätts att valet av teknik för tillkommande kraftproduktion är styrt av politiska beslut, medan mängden tillkommande kraft bestäms av ekonomiska överväganden.
Utbud av produktionsfaktorer
När det gäller utbudet av produktionsfaktorer förutsätts att tillgången på KAPITAL, ARBETSKRAFT och FIXEL är helt given och oberoende av priset på respektive faktor och att BRÄNSLE kan köpas i önskade kvantiteter till ett givet världsmarknadspris. Utbudet SKOGSRÅVARA förut-
av sätts däremot bero på priset på denna resurs.
När det gäller FIXEL framstår den gjorda förutsättningen som realistisk; försäljning av från vatten- och kärnkraftverk, liksom från kraftvärmeverk med goda avsättningsförhållanden för fjärrvärme, ger ett täckningsbidrag till fasta kostnader även vid mycket låga kraftpriser. Det är också en rimlig approximation av verkligheten att betrakta världsmarknadsprisema på olja, kol och naturgas som oberoende av den svenska bränsleimporten. Att timmerutbudet är beroende av timmerprisema är belagt i empiriska studier av de svenska virkesmarknadema.
Behandlingen av utbudet av ARBETSKRAFT och KAPITAL måste emellertid betraktas som en ganska grov approximation av verkligheten. Utbudet av arbetskraft beror av allt att döma på reallönenivån. Likaså har den internationella realräntenivån sannolikt betydelse för utbudet och
av de reala avkastningskraven på realkapital i det svenska näringslivet. Förutsättningen om ett helt oelastiskt utbud av såväl ARBETSKRAFT
som KAPITAL underlättar emellertid en jämförelse av resultaten i denna utredning med resultaten från andra kalkyler som görs inom för
ramen långtidsutredningen. Detta förhållande har varit avgörande för modellens 3Dock betraktas det vid utformning i dessa avseenden. basåret 1985 befintliga realkapitalet i SKOGS- INDUSTRI och STÅL Sektorer. BASKEMl som sk sektorspecifikt kapital, dvs. Det egentliga näringslivet är i modellen indelat i fem produktionssektorer. som realkapital bundet till dessasektorer. Till detta kommer en sektor för vattenförsörjning och produktion av
fjärrvärme, sektor för den del av kraftsektorn som producerar FLEXEL
en samt den offentliga sektorn. Det finns en aggregerad sektor som svarar för all inhemsk slutlig efterfrågan på varor och tjänster, dvs. privat och offentlig konsumtions- och investeringsefterfrågan.
Den långtgående aggregeringen av slutanvändningssektorn betyder att modellen inte kan belysa effekter på den horisontella inkomstfördelning-
dvs. hur olika produkt- och faktorprisförändringar påverkar olika en, hushållstyper. Dock kan elfekterna på den funktionella inkomstfördelning-
dvs. fördelningen av inkomster mellan olika produktionsfaktorer, belyen, sas.
l Tabell 3.1 redovisas några nyckeltal baserade på statistik för 1985 för de egentliga näringslivssektorerna. Dessa sektorer svarar för ca 2/3 av BNP. Det bör påpekas att "nettoexport" avser skillnaden mellan en sektors export och importen av insatsvaror till just denna sektor. Om man i stället skulle redovisa nettot handeln med olika varugrupper skulle
av bilden bli annan. Speciellt skulle nettoexporten av verkstadprodukter
en vara betydligt mindre än nettoexporten från sektorn VERKSTAD.
Det framgår av Tabell 3.1 att nettoexporten är stor i förhållande till förädlingsvärdet i SKOGSINDUSTRI och STÅL BASKEMI. Det är också sektorer i vilka företagen arbetar under intensiv internationell konkurrens. En central utgångspunkt för modellformuleringen är därför att priserna på dessa sektorers produkter är bestämda på världsmarknaden och oberoende hur mycket de svenska producenterna avsätter på de
av internationella marknaderna. De svenska producenterna antas med andra ord vara pristagare.
Tabell 3.1. Förädlingsvärde, nettoexport och exportkvot i detsvenskanäringslivet 1985109 SEK.
Förädlingsvärde Nettoexport Exportkvot"
°/0
| Skogsindustri | 27,1 | 28,9 | 52,0 |
| Stål Baskemi | 46,1 - | 28,3 | 44,9 |
| Verkstad | 88,4 | 71,1 | 53,1 |
| Skyddad | 153,7 | 19,0 | 13,8 |
| Tjänst Transport | 232,4 | 8,4 | 5,8 |
- " Sektorns export minus import avimporterade insatsvarortill sektorn. " Export i förhållande till saluvärdet. Källa: Egenbearbetningav nationalräkenskaperna.
En konsekvens att världsmarknadspriserna är givna är att företagen
av inte kan övervältra inhemska kostnadsökningar framåt på produktpri-
I ett tidsperspektiv på ett decennium eller mer framstår detta som serna.
rimlig approximation de förhållanden som gäller i verkligheten. en av
Ett annat gemensamt drag hos dessa båda sektorer är att att produktionstekniken är förhållandevis "elintensiv" och att den, jämfört med produktionen i resten näringslivet, medför höga utsläpp av SOX,NO,
av och C02, producerad enhet och totalt se Tabell 3.2 och Tabell 3.4.
per Som framgår Tabell 3.3 finns det emellertid betydande skillnader mel-
av lan olika delsektorer inom aggregaten när det gäller elkostnadernas andel
av produktionskostnaderna. Det framgår också att det i vissa sektorer
T2 19-932
krävs en mycket stor reduktion av löner och vinster, dvs. förädlingsvärdet, för att kompensera en given ökning av elpriserna.
Man kan också notera att kraftproduktion baserad på fossila bränslen ger upphov till stora utsläpp av SO,, NO, och CO, per producerad enhet. Det betyder att skärpta krav på utsläppsbegränsning påverkar produk-
Tabell 3.2. Elkostnad och utsläpp per produceradenhet i det svenska näringslivet 1985.
| Elkostnad 80, | NO,.7 | C02 | ||
| Skogsindustri | 4,1 | 0,759 | 0,349 | 0,042 |
| Stål Baskemi | 2,5 | 0,550 | 0,131 | 0,054 |
| - | ||||
| Verkstad | 0,7 | 0,010 | 0,008 | 0,005 |
| Skyddad | 1,1 | 0,011 | 0,009 | 0,004 |
| Tjänst Transpon | 1,1 | 0,062 | 0,271 | 0,051 |
-
Procent avsaluvärdet. Z 103ton per 10°SEK i 1985års priser. 3 105ton per 10°SEK i 1985års priser.
Tabell 3.3. Elkostnader inom delbranscherinom SKOGSINDUSTRI och STÅL BASKEMI
Elkostnad i för- Elkostnad i Förhållande till hållande till lörsaluvärdet ädlingsvärdet
procent procent
SKOGSINDUSTRI
| Skogsbruk | 0,3 | 0,4 |
| Massaindustri | 4,8 | 20,5 |
| Pappersindustri | 6,6 | 21,9 |
| Pappindustri | 1,5 | 4,5 |
STÃL BASKEMI
| Järngruvor | 6,1 | 7,4 |
| Icke järngruvor | 6,4 | 12,0 |
| Järn- och stålverk | 3,2 | 12,4 |
| lckejärnverk | 2,8 | 15,9 |
| Metallindustri | 1,1 | 2,6 |
| Baskemi | 4,2 | 13,9 |
| Annan kemisk industri | 0,9 | 1,9 |
| Plastindustri | 2,4 | 6 3 |
Källa: Egenbearbetningav nationalräkenskaperna. Tabell 3.4 Utsläpp avsvaveldioxiderSOX, kväveoxiderNO. och koldioxid C02 i det svenskanäringslivet 1985.
| S0, | N03 | C02 | |
| Skogsindustri | 41,0 | 23,5 | 2,8 |
| Stål Baskemi | 71,4 | 17,0 | 7,0 |
| - | |||
| Verkstad | 2,3 | 1,9 | 1,1 |
| - | |||
| Skyddad | 3,4 | 2,7 | 1,3 |
| Tjänst Transport | 24,8 | 112,4 | 21,2 |
| Hela ekonomin | 270,0 | 315,4 | 59,3 |
Tusen ton. I Miljoner ton.
tionskostnaderna i SKOGSINDUSTRI och STÅL BASKEMI både direkt via ökade kostnader för utsläppsbegränsning och indirekt via högre elkostnader.
Emellertid finns det också en betydelsefull skillnad mellan SKOGSIN- DUSTRI och STÅL BASKEMI. Denna skillnad har att göra med användningen produktionsfaktorn SKOGSRÅVARA och prisbildningen
av på denna. Utgångspunkten för modellspecifikationen är antagandet att inhemsk skogsråvara huvudsakligen avsätts inom landet och att någon omfattande import eller export inte kan komma i fråga. Under dessa betingelser bestäms priset på skogsråvara av den inhemska efterfrågan på och det inhemska utbudet av denna resurs.
Detta betyder i sin tur att producenterna i SKOGSINDUSTRI till en del kan "övervältra" högre kostnader för och utsläppsbegränsning bakåt på priset på SKOGSRÅVARA. När det gäller inhemsk järnmalm, som används i sektorn STÅL BASKEMI, är utgångspunkten i stället att det existerar en internationell marknad för järnmalm och att lägre inhemsk efterfrågan på järnmalm leder till ökad export snarare än lägre inhemska järnmalmspriser. Någon möjlighet att övervältra ex. elkostnadsökningar bakåt på inhemska råvarupriser föreligger alltså inte i sektorn STÅL BASKEMI.
Dessa förutsättningar är utan tvekan en "hårddragning" av de förhållande råder i verkligheten. Givet ambitionen att hålla modellen så liten
som och enkel som möjligt framstår de gjorda förutsättningarna ändå som rimliga.
Övriga näringlivssektorer betecknas VERKSTAD, SKYDDAD och TJÄNST TRANSPORT. Av dessa har VERKSTAD en omfattande export, medan exporten är betydligt mindre för SKYDDAD och så liten
den understiger importen för TJÄNST TRANSPORT. Genomgåenatt de förutsätts att svenska produkter är nära men inte perfekta substitut till motsvarande produkter tillverkade i andra länder. Detta ger de svenska företagen även på längre sikt en viss autonomi i sin prissättning på de internationella marknaderna.
Detta innebär att inhemska kostnadsökningar till en del kan övervältras på produktpriserna, men också att ökad exportvolym förutsätter lägre exportpriser. Om således högre elpriser gör att nettoexporten från SKOGSINDUSTRI och STÅL BASKEMI minskar, så förutsätter
en motsvarande exportökning från övriga sektorer lägre exportpriser, dvs. en försämring av Sveriges bytesförhållande terms of trade. Den mängd importerade varor och tjänster som kan köpas för en given mängd exportvaror blir med andra ord mindre.
Det finns även två hemmamarknadsinriktade sektorer i modellkonomin: VÄRME VATTEN samt OFFENTLIG. Den förstnämnda innefattar dels vattenförsörjningen, dels produktionen av fjärrvärme. Produktio-
fjärrvärme kan ske såväli renodlade värmeverk som i s. kraftvärnen av meverk, dvs. anläggningar för samtidig produktion av och fjärrvärme. I kalkylerna förutsätts att såväl den totala produktionen i VÄRME VAT- TEN som dess fördelning mellan och fjärrvärme är bestämd utanför modellen. Den som produceras betraktas som ett tillskott till resursen FIXEL.
Faktorsubstitution och teknisk utveckling.
l ett tidsperspektiv på ett decennium eller mer kan teknisk utveckling och anpassning till ändrade faktorpriser ha en betydande effekt på näringslivets användning av olika resurser och utsläpp av olika föroreningar. Överfön till en modell av det här aktuella slaget gäller det att på ett realistiskt sätt representera såväl teknisk utveckling som substitutionsmöjlighetema mellan de olika produktionsfaktorerna. Givet syftet med utredningen är det också viktigt att ta hänsyn till möjligheterna att reducera utsläppen
av olika föroreningar, liksom kostnaderna för detta.
När det gäller den tekniska utvecklingen förutsätts att åtgångstalen för KAPITAL, ARBETSKRAFT, SKOGSRÅVARA, EL och BRÄNSLE trendmässigt reduceras. Detta sker i en takt som normalt skiljer sig mellan sektorerna liksom mellan de olika prouktionsfaktorema. Speciellt antas den tekniska utvecklingen vara energibesparande i SKOGSINDUSTRI och STÅL BASKEMI. I dessa görs emellertid också
en distinktion mellan, å ena sidan, det realkapital och den teknologi fanns i utgångs-
som läget 1985 och, å andra sidan, den kapacitet som tillkommer därefter.
Den i utgångsläget befintliga kapaciteten benämns gamla anläggningar, medan tillkommande kapacitet benämns "nya" anläggningar. I de förra är tekniken given och det befintliga realkapitalet saknar altemativutnyttjandevärde. Det betyder att anläggningarna kan drivas
så länge som intäkterna överstiger de rörliga kostnaderna även avkastningen på det
om bundna realkapitalet är låg. Dock förutsätts att mängden gammal kapacitet som hålls tillgänglig beror på driftöverskottens storlek; låg avkastning på bundet kapital leder till avveckling av delar av den befintliga kapaciteten.
I de nya anläggningarna kan man emellertid dra nytta teknik och
av ny möjligheterna till substitution mellan olika produktionsfaktorer. Därmed blir produktionskostnadema lägre i nya anläggningar än i gamla. Emellertid konkurrerar de nya anläggningarna den mellan sektorerna rörliga
om produktionsfaktom KAPITAL. Detta innebär att avkastningskraven på kapital i nya anläggningar i sektorerna SKOGSINDUSTRI och STÅL BASKEMI blir desamma som i andra sektorer.
Med denna utformning av modellen är det möjligt att dra vissa slutsatser angående strukturomvandlingen inom sektorerna SKOGSINDUSTRI och STÅL BASKEMI. Exempelvis kan minskad produktion i gamla anläggningar, vid oförändrad produktion i sektorn helhet,
som ses som en indikation på att det studerade ekonomiska utvecklingsförloppet leder till en omstrukturering snarare än till en krympning av tex skogsindustrin. Detta är fallet om produktionen i gamla anläggningar minskar, medan produktionen i "nya" anlägningar ökar i motsvarande omfattning.
Miljöutsläpp och utsläppsbegränsning.
I grova drag är näringslivets miljöutsläpp och möjligheterna till utsläppsbegränsande åtgärder behandlade på följande sätt i modellen: De totala utsläppen från en sektor delas upp i processutsläpp och utsläpp från förbränning. Processutsläppen förutsätts vara proportionella mot produk-
tionen i sektorn, medan utsläppen från förbränning
förutsätts vara proportionella mot användningen BRÄNSLE. Utsläppen C02 från given
av av en sektor kan bara påverkas genom minskad bränsleanvändning produ-
per cerad enhet och/eller minskad produktion. Dessa möjligheter gäller även för S0, och NOX, men för dessa föroreningar finns dessutom möjligheter att reducera utsläppen genom direkta reningsåtgärder. Det förutsätts att reningen åstadkoms genom ökad kapitalinsats.
I modellkalkylema har miljöpolitiken bland annat formen av restriktioner på de totala utsläppen av 80,., NOX och C02. Ett sätt att beskriva miljöpolitiken i modellekonomin är att statsmakterna styr utsläppen med hjälp av likformiga utsläppsavgifter som anpassas såatt man precis uppfyller utsläppsmålen. De intäkter för staten som då uppstår leder inte till ökade offentliga utgifter, utan betalas tillbaka till företag och hushåll i form av klumpsummetransfereringar.
En alternativ tolkning är att en system med överlåtelsebara utsläppsrätter införs. Den totala tillgången på utsläppsrätter är då sådan att man precis uppfyller utsläppsmålen. Varje enskild sektor, eller källa, måste förfoga över utsläppsrätter som minst svarar mot de utsläpp som görs. Det finns en uppsättning utsläppsrätter för varje typ utsläpp. Utsläppsrät-
av ternas priser bestäms på en marknad för utsläppsrätter. På marginalen kan en källa välja mellan direkta reningsinsatser och inköp av ytterligare utsläppsrätter. I det förra fallet får man stå för den direkta reningskostnaden, medan man i det senare får betala ett marknadspris som reflekterar reningskostnaden vid andra "källor".
Oavsett vilken tolkning som man föredrar är innebörden att det etableras ett pris på miljöutsläppen. Företag och hushåll har då anledning att jämföra detta pris med kostnaden för ytterligare reningsåtgärder. Slutresultatet blir att den marginella kostnaden för utsläppsbegränsning blir densamma i alla sektorer, dvs. de givna miljömålen uppnås till lägsta möjliga kostnad.
Empiriskt underlag.
Modellens databas har till största delen byggts upp från nationalräkenskaperna och data om energianvändning och utsläpp av SOx, NOX och C02. En redovisning av sektordeñnitioner och källor finns i Appendix Flertalet av modellens parametrar kan skattas direkt från detta material. Skattningen av återstående parametrar bygger på extern information. En närmare redovisning ges i det avslutande avsnittet i Appendix
Gemensamma förutsättningar för
kalkylerna
I de två nästkommande kapitlen redovisas ett antal projektioner den
av svenska ekonomins utveckling fram till år 2000. Dessa bygger på rad
en förutsättningar om kapitalbildning, arbetskraftsutbud, teknisk utveckling och världsmarknadsförhållanden samt den inhemska miljö- och energipolitiken, dvs. alla de faktorer som är exogena i förhållande till modellen. En del av dessa förutsättningar är gemensamma för samtliga projektioner, medan andra är specifika för respektive projektion.
I detta kapitel ges en kort redovisning av de för alla projektioner förutsättningar-
gemensamma na.
Kapitalbildning, arbetskraftsutbud och teknisk utveck-
ling
Förutsättningarna om kapitalbildning, tillgång på arbetskraft och teknisk utveckling bygger i allt väsentligt på de bedömningar som ligger till grund för långtidsutredningen. Den samlade tillgången på KAPITAL antas växa med 2,0% per, medan tillgången på ARBETSKRAFT antas växa med 0,4% år. Tillgången på SKOGSRÅVARA antas oförändrad på
per vara 1985 år nivå. Förutsättningarna angående tillgången på FIXEL skiljer sig mellan de olika fallen och diskuteras därför i nästa kapitel.
Den tekniska utvecklingen antas innebära att behovet av kapital och arbetskraft per producerad enhet minskar trendmässigt i alla sektorer i näringslivet. Dock skiljer sig takten i den tekniska utvecklingen mellan de olika sektorerna. Således förutsätts arbetskraftens och kapitalets produktivitet öka, dvs. användningen av dessa produktionsfaktorer per producerad enhet antas minska, med 2,0°/0 per år i VERKSTAD, med 1,5% per år i STÅL BASKEMI och SKYDDAD, och med 1,0% år i SKOGSIN-
per DUSTRI och TJÄNST TRANSPORT. I SKOGSINDUSTRI och STÅL
BASKEMI förutsätts användningen av energi per producerad enhet minska med 0,5 % per år och i SKOGSINDUSTRI förutsätts användning-
SKOGSRÅVARA producerad enhet minska med 1,0°/o år. en av per per
Antagandet om en jämfört med VERKSTAD något långsammare produktivitetsökning i basindustriema, dvs. SKOGSINDUSTRI och STÅL BASKEMI, kan motiveras med skärpta krav på begränsning av andra utsläpp än 80,., NOX och C02, ex. skogsindustrins klorutsläpp. Antagandet om den förhållandevis snabba tekniska utvecklingen i VERKSTAD motiveras av de ökade möjligheterna att dra nytta av stordriftsfördelar i produktionen av differentierade produkter som ett nännande till EG under l990-talet kan innebära.
Dessa antaganden om teknisk utveckling och tillgång på produktionsfaktorer innebär att den genomsnittliga årliga tillväxten i BNP, vid oförändrad sektorstruktur, oförändrade marginalkostnader för elenergi och i frånvaro av ytterligare miljörestriktioner, kan väntas bli ca 2,3 °/0.Jämfört med genomsnittet for hela 1900-talet är detta en relativt låg tillväxttakt, men den är ändå en högre än genomsnittet för 1980-talet. Avveckling av befintlig kärnkraft, högre kostnader för tillkommande kraft och ytterligare miljörestriktioner är faktorer som kan medföra långsammare tillväxt. Förskjutning av efterfrågan och resursanvändning mot tjänstesektorema, dvs. sektorer med långsam produktivitetsutveckling, tenderar också att bromsa tillväxten i BNP.
Världsmarknadspriser och världsmarknadsförhållanden Världsmarknadsprisema på all import är sk exogena variabler i modellen, dvs. bestämda av faktorer utanför modellen. Det betyder att kalkylema måste bygga på explicita antaganden om prisutvecklingen på såväl BRÄNSLE importerade insatsvaror, investeringsvaror och konsum-
som tionsvaror. Motsvarande antaganden måste göras om världsmarknadspri-
på de produceras i SKOGSINDUSTRI och STÅL sema varor som BASKEMI samt priserna på de produkter som produceras av de utländska konkurrenterna till VERKSTAD, SKYDDAD och TJÄNST TRANS- PORT.
Det ligger i sakens natur att priser här avser prisindex för stora aggregat av relaterade produkter snarare än priser på enskilda produkter. Det bör också understrykas att priserna i modellekonomin är relativpriser i förhållande till priset på en s.k numerärvara. Detsamma gäller för världsmarknadsprisema. Valet av numerärvara saknar reell betydelse för resultaten. De val som gjorts här innebär att världsmarknadspriset, i svensk valuta, på produkterna från STÅL BASKEMI är konstant och lika med ett. Det betyder att alla andra priser uttrycker prisrelationen mellan den aktuella produktgruppen och basårets prisnivå för produkter från STÅL BASKEMI. Något antagande om inflationstakten behöver med andra ord inte göras.
De nationalräkenskapsdata som ligger till grund för modellens databas avser 1985. Antaganden om relativprisutvecklingen gäller alltså utvecklingen mellan 1985 och 2000. När det gäller den aggregerade varan BRÄNSLE är prisutvecklingen nära knuten till prisutvecklingen för olja och, i någon mån, kol och naturgas. Som bekant föll världsmarknadspriset på olja kraftigt under 1986 från den höga nivå som etablerades 1979-80. Det är en vanlig bedömning att oljeprisema kommer att stiga under 1990talet, medan priset på naturgas, till följd av avreglering och ökad konkurrens, kommer att falla. Kolprisema väntas stiga något.
Sammantaget har detta lett till ett antagande om att relativpriset på BRÄNSLE är detsamma år 2000 det 1985. Det bör emellertid
som var understrykas att varje bedömning av prisutvecklingen på de intemationel-
energimarknadema är behäftad med stor osäkerhet.
När det gäller övriga Världsmarknadspriser antas en långsam ökning för
bearbetade dvs. för produkter av de slag som framställs i VERK-
varor, STAD och SKYDDAD. Detta kommer till uttryck i dels stigande relativpris på importerade insats-, konsumtions- och investeringsvaror 0,20%
år, dels stigande världsmarknadspriser för de produkter som produceper
utländska konkurrenter till VERKSTAD och SKYDDAD 0,l5°/0 ras av respektive 0,25% per år. Relativprisema för produkter från SKOGSIN- DUSTRI och TJÄNST TRANSPORT förutsätts vara konstanta under perioden. Sammantaget förutsätts således mycket små relativprisförändringar, vilket bland annat innebär ett i stort sett konstant bytesförhållande.
Den utländska efterfrågan på produkter från VERKSTAD, SKYDDAD och TJÄNST TRANSPORT beror inte bara på relativprisutvecklingen, utan även på inkomstutveckling och en rad andra förhållanden på de utländska marknaderna. I modellen kommer detta till uttryck i en trendmässig förskjutning av efterfrågefunktionen för export från M-sektorema, dvs. den efterfrågade kvantiteten vid ett visst relativprisförhållande ändras över tiden.
När det gäller omfattningen denna efterfrågeförändring är det grund-
av läggande antagandet att BNP i de relevanta delarna av vår omvärld kom-
att växa med 2,5 °/0 år under den aktuella perioden. Av de enskilda mer per sektorerna är VERKSTAD den i detta sammanhang mest betydelsefulla. För denna sektor antas att de inhemska producentema, vid oförändrade relativpriser, kan behålla konstant andel av den växande internationella
en marknaden. För de med hänsyn til utrikeshandeln mindre betydelsefulla sektorerna SKYDDAD och TJÄNST TRANSPORT antas att motsvarande efterfrågeökning bara uppgår till 2,0% per år.
Sektom VÄRME VATTEN. Sektom VÄRME VATTEN står for Vattenförsörjning och produktion av fjärrvärme. Efterfrågan antas vara exogent bestämd. Detta kan tolkas som att den kommunala energiplaneringen och annan samhällsplanering i allt väsentligt bestämmer efterfrågan på såväl vatten som fjärrvärme. Genomgående förutsätts att den exogent bestämda efterfrågan växer med 0,5%
år under perioden. Underlaget för denna bedömning är Carlsson per 1989 och de källor som anges där. När det gäller produktionsteknik och utsläpp i VÄRME VATTEN skiljer sig förutsättningarna mellan de olika
analyseras i de nästföljande kapitlen. Dessa antaganden diskutefall som
därför i samband med presentationen av de olika fallen. ras
Sektom RENING Utsläppen SOK, NOx och C02 per producerad enhet i de aggregerade
av sektorerna kan begränsas genom bränslebyte, tekniska åtgärder och ändrad produktionsinriktning. I modellekonomin representeras de direkta
tjänster producerade i sektorn RENING. Detta är tekniska åtgärderna av givetvis inte sektor i vanlig mening, utan snarast ett substitut för
en sektorspecifika kostnadsfunktioner för utsläppsbegränsning. Mer konkret
T3 9-932l
innebär den valda ansatsen att den marginella reala resursåtgången För att begränsa utsläppen av en viss förorening antas vara konstant och oberoende av utsläppsbegränsningens omfattning. Detta är inte tillfredsställande, men i brist på lämpligt empiriskt underlag framstår det ändå som det bästa alternativet.
Skattningen av en representativ marginell kostnad för begränsning av de olika utsläppen har gjorts mot bakgrund av tillgängliga data omdessa kostnader. När det gäller C02 tyder tillgängliga data på att tänkbara direkta tekniska åtgärder dels medför mycket höga kostnader, dels är oprövade i stor skala. Av detta skäl har utbudet av reningstjänster begränsats till SOX och NOX. Kostnaden för dessa tjänster har satts till ca 35 SEK/kg 50,. respektive ca 45 SEK/kg NO, i 1985 år priser.
Projektioner av den svenska ekonomins utveckling
1detta kapitel redovisas ett antal projektioner av den svenska ekonomins utveckling fram till år 2000. De olika projektionerna bygger på skilda förutsättningar när det gäller teknik och resurser för kraftproduktion. En för alla projektioner gemensam förutsättning är att det inte finns några restriktioner på de totala utsläppen i miljön. Avsikten är att i detta kapitel belysa hur tillgång på och kostnader för elenergi kan väntas påverka utvecklingen av BNP, elanvändning och produktion i olika sektorer. I nästa kapitel analyseras effekterna av restriktioner på de totala utsläppen av 50,., NO, och C02.
Det bör understrykas att beräkningsresultaten skall betraktas som konsistenta räkneexempel snarare än som prognoser. De antaganden som liggertill grund för kalkylerna är plausibla, men inte nödvändigtvis de mest sannolika. Dock kan det hävdas att resultaten ger betydelsefulla insikter när det gäller bedömningen av energi- och miljöpolitikens inverkan på den svenska ekonomins utveckling under de närmaste decennierna. Säkrare bedömningar än de som redovisas här skulle kräva mer tid och mer resurser.
Specifika förutsättningar för projektionerna
För var och en av de olika projektionerna görs specifika förutsättningar angående dels tillgången på FIXEL, dels vilken teknik för produktion av FLEXEL som är tillgänglig. När det gäller tillgången på FIXEL studeras tre fall. I den fortsatta framställningen betecknas dessa med romerska siffror, dvs. och III. För produktionen av FLEXEL identifieras fyra alternativ som fortsättningsvis betecknas A, C och D. Det betyder att en projektion som bygger på FIXEL-alternativ och FLEXEL-alternativ C betecknas llC. I detta avsnitt skall de olika alternativen kortfattat beskrivas.
Under 1985 uppgick kraftproduktionen i Sverige till 132,7 TWh. Av detta svarade vattenkraften för 70,1, kärnkraften för 55,9 TWh, industriellt mottryck och kraftvärme för 5.7 TWh och kondenskraft och gasturbiner för 1.0 TWh. Dock var 1985 ett våtår och en del av den nu befintliga kärnkraften togs i drift under året, dvs. var i drift under hela året. Emellertid uppgick summan av vatten- och kämkraftsproduktionen 1985 till ungefär den elenergimängd som dessa kraftslag nu kan väntas producera under normalårsförhållande för vattenkraften och fullt utnyttjande av kärnkraften. Med den terminologi som tillämpas i modellkalkylerna var således tillgången på FIXEL 131,7 TWh år 1985.
För år 2000 studeras tre alternativ för tillgången på FIXEL, nämligen
Alternativ I : 155 TWh
Alternativ : 145 TWh
Alternativ III: 105 TWh
Dessa kraftbelopp avser produktion vid anläggningarna. Användningen
av elenergi brukar oftast redovisas exklusive överföringsförluster och ex-
port. Överföringsförlustema uppgår till knappt 10% produktionen och
av
nettoexporten är i allmänhet obetydlig. De tre FIXEL-altemativen möjlig-
gör således en elanvändningsnivå på ca 139 TWH, 130 TWh respektive 94
TWh.
Några kommentarer om de överväganden som lett till dessa alternativ
kan vara på sin plats. Gemensamt för alla alternativ är att produktionen i
VÄRME VATTEN till del sker med kraftvärmeverk Sammantaget
en
beräknas kraftvänne och industriellt mottryck vid sekelskiftet ge en årlig
Alla antaganden om kraftproduktion uppgår till 20 TWh år. Vidare förutsätts produk-
som per produktionsteknik och
tionen i befintlig vattenkraft uppgå till 65 TWh per år. utsläpp vid produktion
fjärrvärme bygger på Återstående FIXEL utgörs således elenergi från befintlig kärnkraft av av analyser av de svenska och under perioden tillkommande vattenkraft och vindkraft. Till detta kan energimarknadema ge-
man lägga den elbesparing som eventuellt kan åstadkommas genom en viss nomförda med energimarknadsmodellen EN- typ av effektivisering av elanvändningen. Effektivare elanvändning kan MARK. En översiktlig under vissa betingelser betraktas substitut för ökad tillgång
alltså som ett beskrivning av modellen och beräkningsförutsätt- på PIXEL.
ningarna ges i Carlsson Det bör emellertid observeras att modellens konstruktion innebär att 1989. Med hjälp av EN-
elanvändningen alltid anpassas till rådande prisrelationer så att ytterligare MARK har det varit möjligt att simulera energi- elbesparing på marginalen kostar lika mycket som ytterligare elproduk-
sektorns resursanvänd- tion. Om den ekonomiska utvecklingen innebär stigande elpriser, så komning och miljöutsläpp
mer detta med andra ord att leda till ett visst mått av elbesparing; utan respektive med restriktioner på de totala kommer att ersättas av andra produktionsfaktorer. Detta kan inte räknas utsläppen av 50,., NO, bidrag till tillgången i
som ett på FIXEL. Däremot kan det utgångsläget och C02. Den väsentliga skillnaden mellan de två finnas billigare alternativ till elanvändning som av olika anledningar inte
fallen är att naturgasba- utnyttjas. Om detta är fallet, så är det en form av elbesparingsmöjlighet serad kraftvärme har en
som i kalkylema kan betraktas som ett substitut till elproduktionskapacisnabbtillväxt då det inte finns några restriktioner tet. på utsläppen av C02, me- I den energipolitiska debatten har det hävdats att det finns betydande
en dan biobränslebaserad
potential för effektivisering av elanvändningen. Det är emellertid varken kraftvärme växer snabbt då en sådan restriktion möjligt eller nödvändigt att här ta ställning till dessa bedömningar. Därinförs. 1 det senarefallet
emot är det uppenbart att de tre alternativen för tillgången på FIXEL kan bedöms värmeförsörjningens årskostnad bli tolkas på olika sätt.
ca 4500 MSEK i 1985 år Emellertid bör Alternativ l innebära att all befintlig kärnkraft
anses nu priser högre än i det för-
och vattenkraft finns kvar vid sekelskiftet och åtminstone något decennira. Dessa simuleringsresultat har utnyttjats för um därefter. Alternativ kan tolkas på olika sätt. En möjlighet är att den
att bedöma resursan- planerade avvecklingen kärnkraften bara genomförs till del. En
av en vändning och utsläpp i
annan möjlighet är att kärnkraften till stor del kan ersättas med tillkom- VATTEN VARME utan respektive med de mande vatten- och vindkraft samt effektivare elanvändning. Summan av aktuella utsläppsrestrik- vindkraft
kvarvarande kärnkraft, tillkommande vattenkraft och samt tionema. ° Kostnaderna för till- effektivisering av elanvändningen måste dock under alla omständigheter
kommande vattenkraft motsvara 60 TWh år.
per och vindkraft måste
Även Alternativ III kan tolkas på olika sätt. En möjlig tolkning är att all emellertid beaktasutanför" modellkalkylen. kärnkraft är avvecklad och att summan av tillkommande vattenkraft och
effektivisering av elanvändningen motsvarar 20 TWh per år. En annan möjlighet är att några av kärnkraftverken behålls i drift så länge som möjligt.
När det gäller FLEXEL studeras, som nämndes tidigare, fyra olika alternativ. Eftersom kraftvärmens bidrag till elförsörjningen behandlas som en del av resursen FIXEL, är de olika alternativen för produktion av FLEXEL fyra olika typer av kondenskraft. De olika alternativen är": Alternativ A: Ny kärnkraft. Alternativ B: Kolkondens med avancerad rening. Alternativ C: Naturgaskondens. Alternativ D: Biobränslekondens.
Givet definitionen av FIXEL torde detta vara en uttömmande lista på tekniskt tillgängliga alternativ för FLEXEL. Att det föreligger politiska och opinionsmässiga hinder mot utnyttjandet av flera av dessa alternativ är en annan sak.
Definition av de studerade fallen
Med tre FIXEL- och fyra FLEXEL-altemativ kan man konstruera tolv olika energialtemativ för utvecklingen fram till år 2000. Flera av dessa kan emellertid uteslutas direkt. Om man således skulle tillåta ny kärnkraft, är det inte troligt att den nu befintliga kärnkraften skulle avvecklas. De teoretiskt tänkbara fallen llA och lllA kan därför uteslutas. Vidare är det inte sannolikt att några betydande kapacitetstillskott i kondenskraft skulle behövas under den aktuella perioden om all nu befintlig kämkraftskapacitet behölls under hela sin ekonomiska livstid. Därmed kan fallen lB, IC och ID uteslutas. På något lösare grund har även fallet llD, dvs. fliskondens i kombination med relativt god tillgång på FIXEL, uteslutits.
De fall som studeras närmare är således: 1A : 155 TWh FIXEL och FLEXEL baserad på kärnkraft. IIB : 145 TWH FIXEL och FLEXEL baserad på kolkondens. IIC : 145 TWH FIXEL och FLEXEL baserad på naturgaskonsens. IIIB: 105 TWH FIXEL och FLEXEL baserad på kolkondens. IIIC: 105 TWh FIXEL och FLEXEL baserad på naturgaskonsens. IIID: l05 TWH FIXEL och FLEXEL baserad på biobränslekondens.
Utveckling av BNP och elanvändning
Enligt nationalräkenskaperna uppgick BNP 1985 till 920,7 miljarder SEK i det årets priser. Elanvändningen exklusive förluster och export uppgick till ca 120 TWh. I Tabell 5.1 redovisas den beräknade nivån för BNP och elanvändning år 2000 samt den genomsnittliga årliga procentuella föränd-
" Kostnadsberäkningarringen i dessa storheter mellan l985 och 2000.
na för de olika alterna-
Ett gemensamt drag för alla de studerade fallen är att elprisema stiger liven bygger på Carlsson kraftigt. I fall IA är elprisnivån således 45 °/0högre än 1985 och i fall lllD är 1989.
z Detta bekräftas av gemotsvarande tal 88 °/0.De andra fallen innebär elprisökningar som ligger
nomförda modellsimulemellan dessa värden. Skillnaden mellan de olika fallen reflekterar givetvis ringar.
Tabell 5.1 Beräknad utveckling avBNP och elanvändning.
BNP 2000 1985-2000 EL 2000 1985-2000
| 109 SEK % per år | TWh | °/0 per år | ||
| IA | 1254,2 2,06 | 140 | 1,03 | |
| llB | l247,4 | 2,02 | 134 | 0,74 |
| llC | 1245,3 2,01 | 131 | 0,59 | |
| lllB | 1234, | 1,95 | 133 | 0,71 |
| 1I1C | l226,l | 1,91 | 123 | 0,18 |
| I11D | 1224,8 1,90 | 120 | 0,00 |
kostnadsskillnader mellan olika alternativ för produktion av FLEXEL. Skillnaden jämfört med elprisnivån 1985 är ett uttryck för att skärpta miljö- och säkerhetskrav höjt kostnaderna för ny kraft, men är också en konsekvens av att den svenska elprisnivån var mycket låg vid mitten av l980-talet.
De låga elprisema under l980-talet berodde delvis på god vattentillgång under några år, delvis på att en mycket stor mängd kämkraftskapacitet togs i drift under l980-talets första hälft. Därmed blev det svenska kraftsystemets marginella produktionskostnader mycket låga, vilket också påverkade kraftprisema. Med stigande inkomster växer emellertid efterfrågan på och därmed blir den befintliga elproduktionskapaciteten en allt knappare resurs. Detta driver upp kraftsystemets marginalkostnad vilket slår igenom i en stigande elprisnivå. Resultatet blir ett förlopp med stigande elpriser och långsam ökning av elanvändningen. Så småningom når dock elprisema en nivå som gör investeringar i tillkommande kraft lönsamma.
Samtliga fall innebär ett utvecklingsmönster av detta slag. Det betyder att tillskotten av FLEXEL genomgående är små. Skillnaderna mellan fallen i såväl BNP som elanvändning reflekterar i första hand den olika stora tillgången på FIXEL. Det är en bedömningsfråga om skillnaden i BNP mellan de olika fallen är stor eller liten. Dock är det tydligt att Alternativ 111för tillgången på FIXEL vid de givna förutsättningarna inte är förenlig med en BNP-tillväxt på minst 2% per år.
Fallet IA innebär 2,4% högre BNP vid sekelskiftet än fallet I11D. I absoluta tal är det ca 30 miljarder SEK per år i 1985 års priser. Detta belopp bör ses som en varaktig skillnad mellan de två fallen. Om man vill beräkna skillnaden mellan de olika fallen i tenner av folkhushållets förmögenhet bör den årliga skillnaden därför räknas om till ett nuvärde. Några sådana kalkyler har dock inte genomförts här.
För att ge ytterligare belysning av samspelet mellan energi och ekonomisk tillväxt genomfördes en alternativ kalkyl under de betingelser som gäller för fall IlIB. I denna antogs den tekniska utvecklingen innebära en ytterligare reduktion av energiåtgången, dvs. användningen av EL och BRÄNSLE producerad enhet i samtliga näringslivssektorer. Detta kan
per motiveras med att förväntningar om högre energipriser i framtiden stimulerar utvecklingen av energibesparande teknik. I enlighet med förutsättningen om oförändrad teknik i T-sektoremas SKOGSINDUSTRI och STÅL BASKEMI gamla anläggningar påverkas dessa inte av den energibesparande tekniska utvecklingen.
Om den enda effekten av denna tekniska utveckling vore en reduktion av energiförbrukningen per producerad enhet i de aktuella verksamheterna, så skulle näringslivets energianvändning exklusive elanvändningen i T-sektoremas gamla" anläggningar växa 1,0% långsammare än i fall IIIB. För att anknyta till ett aktuellt språkbruk är detta vad man kan vänta sig vid frånvaro av dynamiska effekter.
Emellertid är ökad energieffektivitet en form av produktivitetsökning, dvs. en teknisk Förändring som möjliggör större produktion med givna resurser. Speciellt innebär ökad energieffektivitet lägre produktionskostnader och ökad konkurrensförmåga i de mest energiintensiva sektorerna. Det finns därför skäl att analysera hur den antagna högre energieffektiviteten påverkar elanvändningen när man tar hänsyn till de indirekta, eller "dynamiska", effektema på ekonomin. Resultaten av en sådan analys sammanfattas i Tabell 5.2. Tabell 5.2 inverkan avökad energieffektivitet.
BNP 2000 1985-2000 EL 2000 1985-2000
| 109 SEK °/0 per år | TWh | % per år | ||
| IIIB | 1234,l | 1,95 | 133 | 0,71 |
| IIIB-E | l257,6 | 2,08 | 122 | 0,11 |
f Användningenav energiper producerad enhet reducerasmed ytterligare %l perår l näringslivet exklusive T-sektoremas "gamla" anläggningar.
Det framgår av Tabell 5.2 att elanvändningens tillväxt reduceras med 0,6 % per år till följd av den antagna tekniska utvecklingen. Bakom denna reduktion av elanvändningens tillväxt finns flera faktorer som verkar i olika riktningar. En effekt är att ökad energieffektivitet i delar av näringslivet leder till snabbare BNP-tillväxt och därmed växande efterfrågan på energi. Vidare gynnar den högre energieffektiviteten särskilt de energiintensiva basindustriema, vilket innebär att BNP-ökningen tenderar att en "energiintensiv" inriktning. Sammantaget dämpar dessa faktorer den nya teknikens energibesparande effekt.
Emellertid finns det också faktorer som verkar i motsatt riktning. En är att den snabbare tillväxten i BNP kommer till uttryck i högre faktorpriser, i detta fall högre kapitalavkastning. Eftersom FLEXEL baseras på kapitalintensiv teknik, leder detta till högre elprisnivå och därmed lägre elanvändning. En annan effekt, som också dämpar elanvändningen i altemativkalkylen, är att T-sektorema omstruktureras på ett sätt som innebär att elanvändningen per producerad enhet reduceras. Mer konkret flyttas produktionen över från gamla till nya" anläggningar som, till följd av den tekniska utvecklingen, har betydligt lägre elforbrukning per producerad enhet.
Dessa resultat visar att energikostnader och energieffektivitet har betydelse för ekonomins utveckling även i ett makroekonomiskt perspektiv. De visar också att effekten på energianvändningen av ökad energieffektivitet lätt kan överskattas om man inte tar hänsyn till de indirekta effektema på produktion och inkomster. Med rimliga variationer i förutsättningarna for altemativkalkylen kan det till och med hända att ökad energieffektivitet leder till högre elvändning.
Utvecklingen på sektornivå
Som nämndes tidigare innebär samtliga fall stigande elpriser. Takten i den reala elprisstegringen varierar mellan 3% och drygt 4% år. Även de
per andra faktorpriserna förändras över tiden. Således stiger reallönenivån med ca 1,8% per år medan priset på skogsråvara faller med ca 0,8 °/0per år i samtliga fall. Avkastningen på kapital är dock i stort sett konstant. Dessa faktorprisförändringar påverkar näringslivets sektorer på olika sätt. Exempelvis innebär de högre elpriserna en betydande kostnadsökning i SKOGS- INDUSTRI och STÅL BASKEMI, medan produktionskostnadema i VERKSTAD inte påverkas nämnvärt. I Tabell 5.3 redovisas den beräknade årliga procentuella förändringen av produktionen i dessa sektorer.
Tabell 5.3 Beräknadförändringavproduktioneni valdasektorer mellan 1985och 2000 under olika antaganden. procent per år
SKOGSINDUSTRI STÅL BASKEMI VERKSTAD
| IA | 0,42 | 0,00 | 3,66 |
| IIB | -0,52 | -O,l3 | 3,7l |
| IlC | -0,59 | -0,26 | 3,73 |
| llIB | -0,5l | 0,33 | 3,71 |
| lllC | -0,8l | 0,24 | 3,79 |
| IIID | -8,10 | 1,43 | 3,80 |
Dessa resultat tyder på att tiden fram till sekelskiftet, oavsett kärnkraftsavveckling och ytterligare skärpta miljökrav, kan innebära en omfattande omstrukturering av det svenska näringslivet. Skälet till detta är att den konkurrensfördel för den elintensiva industrin som 1980-talets låga elpriser innebar inte kan bibehållas om investeringar i tillkommande kraft skall underkastas samma avkastningskrav som investeringar i andra sektorer och alla elanvändare skall betala ett pris som svarar mot elproduktionens marginella kostnader. Avsteg från dessa principer dämpar struktureffekterna, men innebär samtidigt misshushållning med ekonomins samlade resurser och därmed långsammare tillväxt.
Resultaten för fall IIID kräver en särskild kommentar. I detta fall antas att FLEXEL produceras med biobränslebaserad kondenskraft. Biobränsle är till en betydande del skogsavfall och ved som annars inte skulle användas för massaframställning eller som sågat virke. Biobränslebaserad kraftvärme förutsätts vara baserad på denna typ av bränsle. Vid produktionen av FLEXEL Förutsätt emellertid att kraftsektom konkurrerar med SKOGSINDUSTRI om den inhemska SKOGSRÅVARA. Detta
resursen antagande är något godtyckligt, men kalkylen visar ändå på en problematik som kan bli aktuell vid en storskalig utbyggnad av biobränslebaserad elproduktion; konkurrensen om skogsråvaran driver upp dess pris, vilket leder till en kontraktion av skogsindustrin. Då det empiriska underlaget för fall IIID är så osäkert kommer det emellertid inte att behandlas i den fortsatta framställningen.
Utsläpp svavel, kväve och koldioxid
av Som underlag för diskussionen i nästa kapitel är det av intresse att redovi-
den utveckling utsläppen SOX, NOX och CO; som de olika fallen sa av av innebär. En sådan redovisning finns i Tabell 5.4. Tabellen innehåller också uppgifter utsläppen 1985 och de utsläppsnivåer år 2000 som är förenli-
om
med de miljömål som diskuterades i det inledande kapitlet. ga
Tabell 5.4 Beräknadeutsläpp avSO., NO, ochCO, år 2000.
| 80, | NOX | C02" | ||
| Faktiska utsläpp 1985 | 270 | 315 | 59 | |
| Målsatta utsläpp 2000 | IA lIB IIC IllB IllC I1lD | 169 296 300 297 339 305 305 | 164 374 377 377 393 400 394 | 63 85 88 86 121 100 86 |
Tusen ton.
Miljoner ton.
Vid skattningen utsläppskoefñcienterna i olika sektorer har hänsyn
av tagits till effekten på NOK-utsläppen av att nya bilar förses med katalysato-
Utsläppen från sektorn VATTEN VÄRME har beräknats med rer. hänsyn till de krav förbränningsteknik som för närvarande gäller och genomgående har utsläppskoeñicienterna beräknats med utgångspunkt i gällande krav på svavelhalt i bränslen. Några ytterligare restriktioner på utsläppen har inte gällt i de redovisade fallen.
Som framgår tabellen överstiger de beräknade utsläppen år 2000 de
av målsatta med bred marginal. Målen kan med andra 0rd nås bara om ytterligare utsläppsbegränsande åtgärder genomförs. Det framgår också att kärnkraftsfallet IA, jämfört med de övriga fallen, medför lägre utsläpp av de här aktuella slagen. Biobränslealternativet IlID innebär förhållandevis små utsläpp C02; trots den betydligt lägre tillgången på FIXEL är
av
CO; inte högre än i fallen IA, lIB och IIC. Naturgasfallen IIC utsläppen av och llIC innebär förhållandevis små utsläpp av både SOX och C02. Dessa jämförelser mellan de olika fallen med avseende på miljöutsläpp är dock partiell; samtliga alternativ har också andra miljökonsekvenser som inte behandlas här.
Ekonomiska konsekvenser av utsläpps-
begränsningar
De resultat som redovisades i föregående avsnitt visade att utsläppen av svavel, kväve och koldioxid i samtliga fall blev betydligt högre än de målsatta. Det betyder att särskilda miljöpolitiska åtgärder är nödvändiga om målen skall nås. Sådana åtgärder påverkar emellertid den ekonomiska utvecklingen även på andra sätt.
Syftet med detta avsnitt är att belysa konsekvenserna av de målsatta utsläppsbegränsningarna på BNP och näringslivets struktur. Det bör påpekas att i de redovisade kalkylerna har utsläppen från VATTEN VÄRME justerats med hänsyn till utsläppsrestriktionemas beräknade effekter på produktionen av fjärrvärme. Som nämndes tidigare innefattar dessa eñekter en betydande övergång till biobränslebaserad kraftvärme.
Effekter på BNP och elanvändning Inledningsvis redovisas de beräknade effekterna på BNP och elanvändning. Kalkylresultaten sammanfattas i Tabell De olika fallen betecknas på samma sätt som tidigare; tillägget R anger att kalkylförutsättningarna innefattar en av de miljöpolitiska målen given restriktion på utsläppen
av 80,., NO, och C02. Som nämndes tidigare har det empiriska underlaget för fall I11D bedömts vara så osäkert att det inte tas upp till särskild behandling här.
Tabell 6.1 Beräknad utvecklingav BNP och elanvändningvid restriktioner på utsläppen avsvavel,kväveoch koldioxid.
| BNP 2000 109 SEK | 1985-2000 EL 2000 1985-2000 % per år | TWh | °/0 per | |
| 1A | 1254,2 | 2,06 | 140 | 1,03 |
| IA-R | 1197,5 | 1,75 | 140 | 1,03 |
| 11B | 1247,4 | 2,02 | 134 | 0,74 |
| 11B-R | 1178,7 | 1,65 | 131 | 0,06 |
| 11C | 1245,3 | 2,01 | 131 | 0,59 |
| llC-R | 1178,7 | 1,65 | 131 | 0,59 |
| IIIB | 1234,1 | 1,95 | 133 | 0,71 |
| IIIB-R | 1157,3 | 1,53 | 102 | 1,17 - |
| 11IC | 1226,1 | 1,91 | 123 | 0,18 |
| 111C-R t 149,7 | 1,48 | 95 | 1,58 |
-
I samtliga fall medför utsläppsrestriktionema betydande BNP-förluster. Dessa förluster reflekterar både direkta och indirekta effekter av restriktionerna på utsläppen av 80,., NO, och C02. De "direkta effektema är att reala resurser måste användas för att begränsa utsläppen i stället för att framställa varor och tjänster. Produktionen av varor och tjänster blir med andra 0rd lägre. På samma sätt leder för övrigt kämkraftavvecklingen till direkta effekter genom att reala resurser måste användas för att ersätta befintlig elproduktionskapacitet.
De "indirekta" elfektema uppstår som en del i ekonomins anpassning till miljörestriktionema. En viktig del i denna anpassning har sin grund i en omstrukturering av utrikeshandeln. Således medför miljörestriktionerna högre kostnader och därmed sämre internationell konkurrensförmåga i de el- och utsläppsintensiva basindustriema. Därmed blir export och produktion, liksom efterfrågan på arbetskraft och andra inhemska resurser, lägre i dessa sektorer. Den lägre efterfrågan på inhemska resurser innebär i sin tur att priserna på dessa blir lägre, vilket leder till lägre kostnader i sektorer med relativt låg el- och utsläppsintensitet. Därmed blir dessa sektorers exportpriser lägre och exportvolym högre.
Slutresultatet är en situation med full sysselsättning och bytesbalansjämvikt vid ett mindre fördelaktigt bytesförhållande terms of trade och en lägre inkomstnivå BNP än i fallet utan miljörestriktioner. Detta kan också uttryckas som att en mindre del av den inhemska produktionen kan användas för inhemsk konsumtion, dvs man får ett mindre "konsumtionsutrymme.
Mot bakgrund av resultaten i Tabell 6.1 framstår de aktuella miljömålen som oförenliga med en BNP-tillväxt på minst 2% per år. De åtgärder
som krävs leder till en reduktion av den redan tidigare låga tillväxten i BNP med 0,3 -0,5 °/oper år. Detta gäller även vid fortsatt utnyttjande käm-
av kraft. Genomförda känslighetsanalyser tyder på att denna slutsats håller även vid betydligt högre substitutionselasticitet mellan kapital och energi 0.6 i stället för 0.3, liksom vid energibesparande teknisk utveckling i enlighet med förutsättningarna för den sk altemativkalkylen i kapitel 5.
Även konflikten mellan miljömål och tillväxtmål är uppenbar i
om samtliga fall, skiljer sig effekten på BNP av SO,.-, NOX- och COz-målen påtagligt mellan de olika fallen. Således innebär realiserandet av dessa mål en BNP-förlust med 56,7 miljarder SEK i 1985 års priser i fall IA, medan motsvarande siffra är 76,4 i fall IIIC. Man kan också notera att BNP i fall IA är 104,5 miljarder SEK, eller ca 9 °/0,högre än i fall IIIC-R. Den samlade effekten av kämkrafts-, svavel-, kväve- och koldioxidrestriktionema motsvarar således mycket stora ekonomiska resurser.
Frågan är då i vilken utsträckning som de negativa effekterna på BNPtillväxten kan begränsas om man skulle ge avkall på något miljömålen.
av När det gäller målet att avveckla kärnkraften belyses detta resultaten i
av Tabell 6.1. Effekten av separata restriktioner på utsläppen SOX, NO,
av respektive C02, under de allmänna förutsättningar som gäller för fall IIIB, belyses av de resultat som redovisas i Tabell 6.2. I tabellen innebär tex fall IIIB-SO, att förutsättningarna för fall IIIB gäller med tillägget att det finns en av de miljöpolitiska målen bestämd restriktion på de totala utsläppen av 80,..
Tabell 6.2BeräknadutvecklingavBNP ochelanvändningvid separatarestriktioner på utsläppenavsvavel,kväveoch koldioxid.
| BNP 2000 109 SEK | 1985-2000 EL 2000 1985-2000 % per år | TWh | °/o per | |
| 1I1B | 1234,1 | 1,95 | 133 | 0,71 |
| lllB-SOX I 177,1 | 1,63 | 123 | 0,16 | |
| lllB-NOx 1194,9 | 1,74 | 108 | -0,68 | |
| IIIB-CO; l164,6 | 1,57 | 95 | -1,59 | |
| lllB-R | 1157,3 | 1,53 | 102 | -1,17 |
Dessa resultat tyder på att vart och ett av miljömålen har betydande negativa effekter på tillväxten i BNP. Emellertid har målet beträffande koldioxidutsläppen i stort sett samma effekt på BNP-tillväxten som alla tre utsläppsmálen tillsammans. Detta resultat är särskilt anmärkningsvärt med hänsyn till att koldioxidmálet är ett "nolltillväxtmål, medan svaveloch kvävemálen innebär avsevärda reduktioner i förhållande till tidigare utsläppsnivåer. Dock bör det upprepas att Coz-målet inte kunde realiseras i fall IIIB; utsläppen blev 68,8 i stället för målsatta 62,9 miljoner ton.
Effekter på globala utsläpp
Som kommer att framgå av följande avsnitt har miljörestriktioncma effekter på näringslivets struktur; produktionen i utsläppsintensiva sektorer minskar mer än BNP. Den rimliga tolkningen av detta resultat är att produktionen i dessa näringsgrenar Ökar utomlands i motsvarande mån snarare än att den globala förbrukningen av de aktuella varorna minskar. Frågan är då vad nettoeffekten på de globala utsläppen av de svenska restriktionema kan väntas bli. Resultatet av den överslagskalkyl som redovisas i Tabell 6.3 kan belysa detta. Utgångspunkten är de resultat som erhölls i fall IIIB och ett antagande om att utsläppen per producerad enhet utomlands är desamma som i Sverige. Tabell 6.3Beräknadeglobalaförändringaravutsläppenavsvavel,kväveochkoldioxid till följd avutsläppsrestriktioner i Sverige.
Reduktion av utsläppen Utläpp utan i Sverige utomlands globalt restriktioner
| 50. | 339 | 170 - | + 64 | 106 - |
| NOX | 393 | -229 | +11 | -218 |
| C02" | 121 | 53 - | + 5 | 48 - |
100ton. Miljoner ton.
Resultaten tyder på att omlokalisering av produktion begränsar de svenska åtgärdemas effekter på de globala utsläppen. Ändå de svenska
ger åtgärderna ett betydande bidrag till att reducera de globala utsläppen. Det innebär att direkta utsläppsbegränsande åtgärder och lägre energianvändning står för större delen av de utsläppsbegränsningar som utsläppsrestriktionerna medför.
Effekter på sektornivå. Som bakgrund till belysningen av effekterna på sektomivå redovisas först de beräknade faktorprisema i de olika fallen, dvs. jämviktsprisema på KAPITAL, ARBETSKRAFT, EL och SKOGSRÅVARA. Genomgående är det prisindex som 1985 hade värdet 1,00. De erhållna resultaten är sammanställda i Tabell 6.4.
Som framgår av tabellen är resultaten identiska för fallen IIB-R och IIC- R. Skälet till detta är att produktionen av FLEXEL är noll i båda dessafall.
Tabell 6.4 Beräknadefaktorpriser i olika fall l985l,00
| KAPITAL | ARBETSKRAFT EL | SKOGSRÅVARA | |
| IA | 1,018 | 1,332 | 1,452 0,905 |
| IA-R | 0,979 | 1,250 | 1,393 0,840 |
| IIB | 1,010 | 1,325 | 1,576 0,888 |
| IIB-R | 0,969 | 1,243 | 1,576 0,807 |
| IIC | 1,005 | 1,321 | 1,649 0,878 |
| llC-R | 0,969 | 1,243 | 1,576 0,807 |
| IIIB | 1,018 | 1,318 | 1,582 0,888 |
| IIIB-R | 0,925 | 1,204 | 2,556 0,671 |
| IIIC | 1,004 | 1,305 | 1,833 0,855 |
| 11IC-R 0,910 | 1,204 | 2,874 0,641 |
Därmed är den enda skillnaden i förutsättningarna för de två fallen betydelselös.
De redovisade resultaten tyder på att miljörestriktionema leder till en reduktion både reallöner och kapitalavkastning. Detta är alltså de
av faktorprisanpassningar som krävs för att miljörestriktionema skall vara förenliga med full sysselsättning och jämvikt i bytesbalansen. Om faktorprisanpassningen inte kommer till stånd uppstår obalansfenomen med ytterligare förluster av BNP som följd. Det skulle emellertid föra för långt att här försöka precisera vilka balansproblem som ter sig mest sannolika och vilka effekter på ekonomin som dessa kan få.
Reduktionen jämviktprisema på KAPITAL och ARBETSKRAFT
av kan emellertid också innebära att förutsättningarna om kapitalbildning och utbud arbetskraft bör revideras nedåt. Om exempelvis arbetskrafts-
av utbudets priselasticitet skulle vara 0.2, så skulle en reallönereduktion med 10% leda till en reduktion av utbudet av arbetskraft med 2°/o.Detta skulle i sin tur leda till reduktion av BNP med ytterligar l -2 °/0.Motsvarande
en räkneexempel kan göras för utbudet kapital. Här räcker det emellertid
av att konstatera att i kalkylema beaktade effekter på utbudet av produktionsfaktorer snarast förstärker de slutsatser som de tidigare redovisade resultaten föranleder.
Mot bakgrund av de faktorpriseffekter som redovisas i Tabell 6.4 och förhållandet att olika näringsgrenar använder produktionsfaktorema i olika proportioner kan man räkna med att miljörestriktionema har betydande effekter på näringslivets struktur. Kalkylresultaten redovisas i Tabell 6.5.
Tabell 6.5 Beräknad produktion i valda sektorer år 2000utan respektivemedrestrik-
| tioner på utsläppen av svavel,kväve och koldioxid miljarder SEK 1985års i | SKOGSINDUSTRI STÅLBASKEMI VERKSTAD | priser. | |
| 1985 | 67,2 | 129,9 | 229,9 |
| IA | 63,1 | 129,8 | 398,3 |
| IA-R | 59,5 | 56,2 | 437,5 |
| 11B | 62,2 | 127,4 | 400,9 |
| 11B-R | 56,9 | 54,9 | 441,4 |
| llC | 61,5 | 124,8 | 402,4 |
| llC-R | 56,9 | 54,9 | 441,4 |
| lllB | 62,3 | 136,5 | 401,0 |
| lIlB-R | 46,7 | 40,0 | 457,5 |
| lllC | 59,5 | 134,6 | 406,1 |
| lllC-R | 44,5 | 29,5 | 464,4 |
Mot bakgrund av dessa kalkylresultat ter sig struktureffektema av de aktuella miljörestriktionema dramatiska. Detta gäller särskilt STÅL BASKEMI där produktionsminskningen jämfört med 1985 års nivå uppgår till mellan 57% och 77°/0. Effekterna på produktionen i SKOGSIN- DUSTRI dämpas av att kostnadsökningen delvis övervältras på priset på SKOGSRÅVARA. Ändå tyder resultaten på att miljörestriktionema reducerar produktion, och därmed sysselsättning, i SKOGSINDUSTRI i förhållande till 1985 års nivå.
När det gäller VERKSTAD rör det sig i stället om en kraftig ökning av export och produktion. Bakgrunden är den lägre nettoexporten från basindustriema och expansionen baseras framförallt på den reallöneanpassning
redovisades i Tabell 6.4. Återigen är det skäl att understryka att de som redovisade resultaten i hög grad beror på att den nödvändiga faktorprisanpassningen kommer till stånd.
Marginella kostnader för utsläppsbegränsning
Utöver de totala effektema av utsläppsrestriktionema är det också av intresse att redovisa de beräknade marginella kostnaderna För begränsning av de olika typerna av utsläpp. Dessa kostnadsmått anger i princip vilka utsläppsavgifter, eller priser på överlåtelsebara utsläppsrätter, som gör att de aktuella miljömålen uppnås. De erhållna resultaten redovisas i Tabell 6.6. Tabell 6.6 Beräknademarginella kostnaderSEK/ kg för begränsningavolika utsläpp år 2000 SEK i 1985 års prisnivå.
Marginell kostnad för att begränsautsläpp av
| SO, | NO, | C02 | |
| IA-R | 36 | 48 | 0 |
| lIB-R | 35 | 47 | 0 |
| IIC-R | 35 | 47 | 0 |
| IIIB-R | 34 | 45 | 0.23 |
| llIB-SOx | 35 | 0 | 0 |
| lIlB-NOx | O | 47 | 0 |
| IIIB-CO: | 0 | 0 | 0.31 |
| IlIC-R | 33 | 44 | 0.16 |
De beräknade marginella kostnaderna för att begränsa utsläppen av SO, och NOX reflekterar den antagna reningskostnaden, dvs kostnaden för produktion av dessa tjänster i sektorn RENING. Skillnaderna mellan de olika fallen är ett uttryck skillnaderna i kapitalavkastningskrav se Tabell 6.4. De underliggande kostnadsuppskattningarna är mycket osäkra. Till detta kommer att de marginella reningskostnadema i verkligheten sannolikt är högre lägre de totala utsläppen är, medan de förutsätts vara konstanta i modellkalkylema. Resultaten för SOX och NO, i Tabell 6.6 säger därför i praktiken inte så mycket om vilka utsläppsavgifter som skulle krävas för att nå de aktuella utsläppsmålen.
Den beräknade direkta reningskostnaden uppgår till högst ca 5.5 miljarder SEK i de kalkyler som anges i Tabell 6.6. I förhållande till den beräknade totala reduktionen av BNP till följd av miljörestriktionema är detta belopp mindre än 10%. Osäkerheten i beräkningen av de marginella kostnaderna för utsläppsbegränsning torde därför inte ha någon väsentlig betydelse för de allmänna slutsatser som kan dras på grundval av kalkylresultaten.
När det gäller den beräknade marginella kostnaden för begränsning av COz-utsläppen är situationen delvis en annan. Här finns ingen direkt reningsmöjlighet, åtminstone inte i modellekonomin. Det betyder att den beräknade marginella kostnaden reflekterar substitutionsmöjlighetema mellan olika produktionsfaktorer i de olika sektorer och substitutionsmöjlighetema i slutanvändningssektom. Även här
mellan olika varugmpper föreligger en betydande osäkerhet i de underliggande parameterskattningarna, men resultaten förtjänar ändå att tas på större allvar än de som avser SO, och NOX.
Förhållandet att den marginella kostnaden för begränsning av CO,utsläppen blir noll i vissa kalkyler visar att COz-restriktionen inte är bindande i dessa fall, dvs dessa utsläpp blir lägre än de målsatta som en "biprodukt av reduktionen av andra utsläpp. Mer konkret är det såatt de stora reduktioner av SOX- och NOx-utsläppen som åstadkoms genom lägre bränsleanvändning och ändrad sektorstruktur även medför lägre C02utsläpp. Detta gäller även i verkligheten, men i modellkalkylen tenderar den höga aggregeringsnivån att förstärka denna effekt.
Som tillägg till dessa resultat bör nämnas att målet för COz-utsläppen inte kunde uppfyllas vid full sysselsättning i fallen IIIB och IIIC. l dessa fall blev utsläppen av C02 68,8 respektive 63,7 miljoner ton i stället för det målsatta värdet 62,9. De redovisade resultaten avser BNP och elanvändning vid full sysselsättning i samtliga fall.
Slutsatser
Åtgärder avveckling av befintlig kärnkraftskapacitet och restriktioner
som på olika utsläpp leder till två typer av kostnader. Den första kan kallas oundvikliga kostnader. Dessa har sin grund i att produktivt realkapital skrotas, tekniska alternativ utesluts och resurser omfördelas till användningsområden där deras produktivitet är lägre. Sammantaget är dessa kostnader ett uttryck för den lägsta möjliga produktivitetsminskning i ekonomin viss uppsättning åtgärder kan väntas medfö-
som helhet som en
Därav benämningen oundvikliga kostnader. ra.
Den andra typen av kostnader kan kallas anpassningskostnader. Här kan
urskilja två typer. Det ena har att göra med "flaskhalsproblem av man olika slag; i snabb omställningsprocess kan det uppstå brist på vissa
en
Till detta kommer att det helt enkelt tar tid att genomföra resurser. investeringar i produktionsanläggningar och försäljningsorganisationer, liksom att identifiera nya marknader och affärsmöjligheter. I samband
snabb övergång från kärnkraft till andra kraftslag kan flaskhalsmed en problem och oväntade tidsutdräkter uppstå i samband med att nya anläggningar skall projekteras och byggas och att försörjningen med nya bränslen skall tryggas.
Den andra typen av anpassningskostnad har att göra med trögheter i anpassningen produkt- och faktorpriser. Om anpassningen av relativ-
av priserna inte kommer till stånd, kan detta leda till obalanser och temporärt lågt utnyttjande tillgängliga resurser i form av arbetskraft och realkapi-
av tal. Konsekvensen blir lägre BNP än vad som annars hade varit möjligt.
en
Den analys genomförts här uteslutande oundvikliga kostna-
som avser der. Att på ett någorlunda uttömmande sätt analysera och kvantifiera anpassningskostnader ställer krav på dels en annan och betydligt mer komplicerad analysmetodik, dels en ganska långt driven precisering av innehållet i de miljö- och energipolitiska åtgärder som statsmakterna kom-
att vidta i syfte att uppnå de aktuella miljömålen. Sammantaget har mer detta bedömts alltför stor uppgift med ett alltför osäkert resultat.
vara en
Med hänsyn till slutsatserna av den analys som genomförts är det ändå viktigt att försöka ta hänsyn till de anpassningskostnader som kan bli aktuella i detta sammanhang. Man kan då först konstatera att inget talar för att anpassningskostnaderna skall bli negativa, dvs. att kärnkraftsavveckling och skärpta miljökrav skall bana vägen för produktivitetsökning-
annars inte skulle kunna uppnås. Allt talar i stället för att anpassar som ningskostnader skilda slag förstärker de slutsatser som kan dras av den
av genomförda analysen. Frågan är då om anpassningskostnaderna är stora" eller små i förhållande till de oundvikliga kostnader" som identifierats.
Något exakt svar på denna fråga kan inte ges. Dock ligger det i sakens natur att anpassningskostnader är av engångskaraktär, medan de oundvikliga kostnaderna är permanenta. I en nuvärdesberäkning torde därför anpassningskostnaderna i allmänhet väga ganska lätt i Förhållande till de permanenta oundvikliga kostnaderna. Dock kan produktionsbortfall under en anpassningsprocess leda till minskad kapitalbildning och därmed varaktigt lägre tillgång på realkapital. Den välfärdsutveckling som följer ett visst ekonomiskt utvecklingsav förlopp beror på hur inkomster och inkomstförändringar fördelas mellan olika grupper i samhället. Den genomförda analysen har i och för sig inte beaktat fördelningsetfekterna av de studerade åtgärderna. De erhållna resultaten kan ändå utnyttjas för en översiktlig analys av fördelningseffekterna i de olika fallen. Mot bakgrund av resultaten för elprisutveckling och förändringar i näringslivets struktur är det speciellt två grupperi samhället som i hög grad kan påverkas av de aktuella miljörestriktionerna. Den första gruppen är anställda i de mest el- och utsläppsintensiva delarna av basindustrierna. Kalkylresultaten tyder på kraftig reduktion en av produktion och sysselsättning i dessa näringsgrenar. Med hänsyn till de aktuella industriernas lokalisering är det troligt sådan omstruktureatt en ring av näringslivet kan ha stora direkta effekter på lokala marknader för arbetskraft samt därav följande indirekta effekter på lokala marknader för fastigheter, service m.m. Sammantaget kan detta innebära betydande en inkomst- och förmögenhetsförlust för de människor som bor och arbetar i vissa orter eller regioner. Den andra gruppen som är särskilt utsatt utgörs av de hushåll som använder direktverkande elvärme. För dessa hushåll är elenergi relativt en stor utgiftspost. De har dessutom relativt små möjligheter att övergå till andra uppvärmningsformer. Det betyder att de högre elprisema har en förhållandevis stor effekt på levnadsomkostnadema för dessa hushåll. Sammantaget är det en relativt liten del av befolkningen som i första hand får bära kostnaderna för de studerade åtgärderna. Fördelningseffekterna av miljö- och energipolitiska åtgärder kan emellenid påverkas genom undantagsregler och andra kompenserande åtgärder. Emellertid innebär sådana åtgärder att anpassningen till ökad knapphet på elenergi och restriktioner på de totala utsläppen flyttas till andra sektorer där kostnaden är högre. Det som kan vinnas i mindre negativa fördelningseffekter måste betalas med större förluster BNP. Någon av beräkning av kostnaderna för undantagsregler och andra kompentyper av serande åtgärder har dock inte genomförts. Syftet med denna utredning är att undersöka om det på sannolika grunder föreligger en målkonflikt i den långsiktiga ekonomiska politiken i Sverige. Inledningsvis preciserades syfte till frågan viss uppsättning om en miljöpolitiska mål kan vara förenliga med en BNP-tillväxt på minst 2% per år. De redovisade resultaten tyder på att detta inte är möjligt. Även om osäkerheten om den exakta tillväxten i BNP och utvecklingen på sektornivå är stor, är detta en mycket robust slutsats. En allmän värdering av vilka anpassningskostnader som kan uppstå och de ekonomisk-politiska reaktionerna på dessa tenderar att förstärka slutsatsen. Alla de redovisade kalkylema har genomförts under förutsättningen att
den svenska miljö- och energipolitiken inte samordnas med eller anpassas till utvecklingen på dessa områden i vår omvärld. Om en sådan samordning eller anpassning skulle komma till stånd är det troligt att effektema i Sverige skulle bli väsentligt annorlunda. Speciellt är det troligt att omstruktureringen av näringslivet inte skulle bli lika omfattande.
Appendix En numerisk allmän jämvikts-
modell av den svenska ekonomin
Modellens allmänna egenskaper De beräkningar som redovisas i huvudtexten har genomförts med hjälp av en numerisk modell av den svenska ekonomin. Modellen har utvecklats inom ramen för denna utredning. I detta appendix beskrivs modellen och i Appendix 2 redovisas dess empiriska underlag.
Modellen är en s. numerisk allmän jämviktsmodell i den tradition som har sin grund i Johansen 1960 och som översiktligt beskrivs i Bergman 1989 c. Det innebär att kapitalbildning, arbetskraftutbud och teknologisk utveckling bestäms utanför modellen, medan man med modellens hjälp kan identifiera den sektorvisa Fördelning av tillgängliga resurser som vid en given framtida tidpunkt gör att ekonomins samtliga produktoch faktormarknader samt bytesbalansen är i jämvikt.
Det förutsätts att alla produkt- och faktormarknader karaktäriseras av ren konkurrens och att samtliga produkt- och faktorpriser är flexibla. Modellen är statisk till sin karaktär och innehåller inga marknader för finansiella tillgångar. Enskilda delar av modellen bygger på Haaland m. 1987, Bergman 1986, Görling 1988 och Lundgren 1985. Modellen är programmerad i PC-versionen av GAMS se Brooke m. fl. 1988.
Modellekonomin består av ett antal produktionssektorer och en aggregerad slutanvändningssektor. Denna står för all inhemsk efterfrågan på "färdiga" varor och tjänster, dvs. varor och tjänster som inte används som insatsvaror i näringslivet. Produktionssektorema kan delas in i tre kategorier som benämns T-sektorer, M-sektorer och N-sektorer. Indelningen bygger på vilken typ av beroende av världsmarknadspriser och utrikeshandel som gäller i respektive sektor. I den här aktuella tillämpningen finns det två T-sektorer, tre M-sektorer och två N-sektorer. De olika sektorerna, som definieras med avseende på ingående branscher i Appendix har följande beteckningar: T-SEKTORER SKOGSINDUSTRI STÅL BASKEMI
M-SEKTORER VERKSTAD SKYDDAD TJÄNST TRANSPORT
N-SEKTORER VÄRME VATTEN OFFENTLIG
Dessutom finns sektorerna EL och RENING. De är båda N-sektorer med avseende på världsmarknadspriser och utrikeshandel, men behandlingen dessa sektorer i övrigt är sådan att de lämpligen diskuteras för sig
av vid en beskrivning av modellen.
T-sektorerna är pristagare på internationella marknader. Det är alltså sektorer förutsätts arbeta under samma betingelser som Heckscher-
som Ohlin modellens producenter. M-sektorema har en omfattande utrikeshandel med differentierade produkter. På grund av produktdifferentiering-
är de inhemska priserna på M-sektorernas produkter inte helt bestämda en
världsmarknadsprisema. M-sektorerna kan därför i modellen behandav las på det sätt föreslagits av Armington 1969. N-sektorerna, slutli-
som
är de sektorer som har helt obetydlig utrikeshandel och där alltså gen, priserna är bestämda inhemska efterfråge- och kostnadsförhållanden.
av
Produktionsteknologin sådan att olika produktionsfaktorer i
antas vara varierande utsträckning kan ersätta varandra. Användningen av producerade insatsvaror utom energi förutsätts dock vara proportionell mot produktionen i respektive sektor. De substituerbara produktionsfaktorema är arbetskraft, kapital, råvaror, och bränslen. Emellertid är skogsråvara den enda typ råvara är identifierad i modellens empiriska under-
av som lag. Således är det bara skogsindustrin som har en positiv efterfrågan på råvaror i modellekonomin. De substituerbara produktionsfaktorema be-
ARBETSKRAFT L, KAPITAL K, SKOGSRÅVARA N, EL nämns: E och BRÄNSLE F. Beteckningama inom parentes används i den matematiska beskrivningen av modellen.
Utbudet ARBETSKRAFT och KAPITAL förutsätts vara helt oelas-
av tiskt, medan utbudet SKOGSRÅVARA beror på priset på denna
av resurs. Utbudet EL består till del av elproduktionen i befintliga vatten- och
av en kärnkraftverk samt elproduktionen i kraftvärmeverk. Denna elproduktion benämns FIXEL och utbudet förutsätts vara helt oelastiskt. Resten av elproduktionen kommer från tillkommande värmekraftverk som inte är kraftvärmeverk och benämns FLEXEL för att antyda att utbudet är flexibelt och beroende på efterfråge- och kostnadsförhållanden. BRÄNSLE
är importerade fossila bränslen, dvs. olja, kol och naturgas. Utbudet förutsätts helt elastiskt vid det exogent givna världsmarknadspriset.
vara
Utöver de som tillgänglig ARBETSKRAFT, KAPITAL,
resurser SKOGSRÅVARA och FIXEL utgör, förfogar modellekonomin över resur-
i form befintlig kapacitet i T-sektorema. Det realkapital som bunser av dits i denna kapacitet antas sakna altemativutnyttjandevärde och åtgângstalen för olika produktionsfaktorer i de aktuella processerna antas vara givna och konstanta.
Både produktion och slutlig användning av varor och tjänster medför utsläpp föroreningar. De föroreningar som identifieras i det empiriska
av underlaget är SOX, NOx och C02. Generellt görs i modellen en distinktion mellan processutsläpp och utsläpp relaterade till förbränning. De förra förutsätts vara proportionella mot produktionen och de senare mot användningen BRÄNSLE i respektive sektor. Varje sektor kan reducera
av sina utsläpp att köpa tjänster från sektorn RENING. Efterfrågan på
genom sådana tjänster restriktioner på de totala utsläppen av olika
styrs av föroreningar i ekonomin som helhet.
Teknologi och kostnader För samtliga T-, M- och N-sektorer antas teknologin uppvisa konstant skalavkastning och kunna beskrivas av en produktionsfunktion av Leontief-typ i ett aggregat av substituerbara produktionsfaktorer samt producerade och importerade insatsvaror utom energi. Användningen den
av aggregerade produktionsfaktom i sektor j betecknas Yj. Användningen
av producerad insatsvara i i sektor j betecknas Xü och användningen av importerade insatsvaror i sektor j betecknas Mj, medan motsvarande förbrukning per producerad enhet betecknas aü respektive Produk-
mi. tionsfunktionen for sektor j kan alltså skrivas
min ; je T,M,N.
J U J
Den styckkostnadsfunktion som svarar mot denna produktionsfunktion är linjär i priserna på produktionsfaktorer och producerade insatsvaror. För att kunna definiera ett konsistent prisindex for den aggregerade produktionsfaktom måste man beakta hur aggregeringen är gjord.
Den aggregerade produktionsfaktom är definierad av fyra nivåer CESfunktioner. l botten" bildas ett energiaggregat Q EL och BRÄNSLE,
av dvs.
varav det följer att prisindex för energiaggregatet, PQi, kan skrivas
L
P§°°J
PQj + l-ÖQO e T, M, N. 1
PÃ;°Q1"°°J
där PE är priset på EL och PFj är priset på BRÄNSLE. Det sistnämnda priset skiljer sig mellan olika sektorer på grund av att utsläppen per enhet BRÄNSLE skiljer sig mellan sektorerna. Variabeln PFj definieras längre fram i modellbeskrivningen.
På nästa nivå definieras ett aggregat av kapital och energi som betecknas Uj. Liksom för energiaggregatet definieras den sammansatta produktionsfaktorn av en CES-funktion, dvs.
och motsvarande prisindex kan skrivas
Loui PUÃ Pig-Om+ LÖUÃ e T9 M9
Påj/øuj
där således PK är priset på kapitaltjänster.
På nästa nivå kombineras kapital-energi aggregatet med SKOGSRÅVA- RA till aggregatet Hj, dvs.
HjUj, Nj SKOGSINDUSTRI.
med prisindex
l
PÄJW "m"
PH,- + l-ögj SKOGSINDUSTRI 3
på
där PN är priset på SKOGSRÅVARA. Eftersom denna faktor bara används i sektorn SKOGSINDUSTRI är det bara i denna sektor som det i praktiken är någon skillnad mellan och Hj.
På den fjärde nivån kombineras aggregatet med arbetskraft, Lj, till den aggregerade produktionsfaktorn enligt
YJÅHj, G T, M, N,
varav det följer att prisindex för kan skrivas
Vi Vi PYJ PL + l-öyj e T, M, N. 4
PRV
där PL är priset på arbetskraft.
Mot denna bakgrund kan den marginella kostnaden, som på grund av konstant skalavkastning sammanfaller med styckkostnaden, i sektor Cj, skrivas
-xj D
CjPYjAje aij+PMmj+bj+Vj;jeT,M,N, 5
Häri
där P är priset på producerad insatsvara i och PM är priset på producerade insatsvaror. Parametrama aüoch m,-anger den konstanta förbrukningen av dessa insatsvaror per producerad enhet, medan b är en konstant styckskatt på sektor j:s produkter. Variabeln Vj, som definieras längre fram, reflekterar kostnaden för sektor j för de processutsläpp som verksamheten medför.
För de "gamla" anläggningarna i T-sektorerna gäller ett snarlikt uttryck, nämligen
Rj-kj + PL + PNng + PEej +PFjt§ + Plfaij
+ PMmj +b,- +v§;
j SKOGSINDUSTRI, STÅLBASKEMI 6
där de små bokstäverna representerar de konstanta átgångstalen för olika produktionsfaktorer, inklusive den vid basåret befintliga kapaciteten. Variabeln anger driftöverskott per enhet gammalt kapital i sektor
Varupriser och varumarknadsjämvikt
Varje produktionssektor producerar en varugrupp och var och en av modellekonomins varugrupper produceras i en enda produktionssektor. Det finns alltså ingen egentlig skillnad mellan sektorer och varor när det
gäller inhemskt producerade varor. Genomgående betecknas producentpriset på en inhemskt producerad vara, t.ex. med Pi. Världsmark-
vara nadspriset på motsvarande varugrupp betecknas med Pviv,medan det inhemska användarpriset betecknas med P23.Relationen
mellan dessa tre priser skiljer sig mellan de olika sektortypema.
När det gäller T-sektorema kan de inhemska priserna inte överstiga världsmarknadsprisema om de inhemska producenterna skall kunna ñnnas kvar på marknaden. De kan inte heller vara lägre än de internationella priserna; eftersom de inhemska producenterna kan avsätta de kvantiteter de önskar till rådande priser på de internationella marknaderna finns det inget skäl att hålla lägre priser på hemmamarknaden. Det måste alltså gälla att
PPPi;ieT 7
När det gäller M- och N-sektorema finns det ingen direkt relation mellan inhemska priser och världsmarknadspriser, även om M-sektorernas internationella konkurrensförmåga i hög grad beror just på relationen mellan dessa priser. När det gäller modellens variabler kan man således utgå från relationen
PP;;ieM,N.
Den inhemska slutliga efterfrågan på varugrupp i betecknas Di. och bestäms inom ramen for ett s. linjärt utgiftssystem, dvs.
Diñ;+@|iI-2 PjDñj"°PEñ-EPFDñFPM-ñ-M;iT7MaN9
ie T,M
DE-:EE PPñi-Pgñg-Ppbñp-Pwlñnä;
PE T, M
1e
DFñF+PÅE{I-ZMPPñ;PEñEPFDñ-FPMñM§
FD 1G T
,
DM EM PEñE PFDñF PMñ-M
- Å
IE T M
, där och är konstanta parametrar och I är den disponibla inkomsten minus sparande, medan DE, DF and DM är efterfrågan på EL, BRÄNSLE och importerade varor för slutlig användning.
Den intermediära efterfrågan liksom efterfrågan på importerade insatsvaror bestäms av åtgångstalen aüoch mj i förening med den totala sektorvisa produktionen. T-sektorernas nettoexport är lika med skillnaden mellan produktion och inhemsk efterfrågan. l M-sektorema är exportefterfrågan given av
e
-e;ieM 13
Z;Z§|:;Qy:|
I
där således är den efterfrågade kvantiteten, exportefterfrágans elasticitet med avseende på relationen mellan det inhemska produeentpriset och världsmarknadspriset, e är ett index för världsmarknadens storlek vid tidpunkten och Z konstant exporten vid basårstidpunkten.
t en som anger
Den totala efterfrågan på importerade varor kan skrivas
M + + DM;
Je T M e
9 9 där M är den totala importefterfrågan och produktionen i sektor Produktionen i gamla anläggningar betecknas med Xj.
Jämviktsvillkoren för varumarknadema kan nu skrivas som
X3;+xiFETMNaEjXj+FETaüX§+Di+Gi+Z;;ieT.
XizfeTMNaüxj+feTaijxg+Di+Gi+Zi;iEM
J 9
9 där Gi är en exogent bestämd efterfrågekomponent. l de kalkyler som utförts inom denna utredning spelar Gi roll endast i sektorn VÄRME
en VATTEN där hela efterfrågan förutsätts vara exogent bestämd. Det betyder att variabeln D; antar värdet noll för denna sektor.
Producentbeteende och produktion
T-, M- och N-sektorer Producenterna i de olika produktionssektorema förutsätts välja de faktorkombinationer som, givet den tillgängliga teknologin, minimerar produktionskostnadema och den produktionsvolym som maximerar vinsten. För de nya anläggningarna i T-sektorema innebär detta att följande villkor måste vara uppfyllda i jämvikt
| Pg-GSO | ;ieT. | 18 |
| Pi - C;X; 0 ;ie T. | 19 | |
| Xi0 | ;ieT. | 20 |
Den rena vinsten per producerad enhet är icke-positiv och produktionen är icke-negativ samt positiv endast om den rena" vinsten per producerad enhet är noll.
l T-sektoremas gamla anläggningar är avkastningen på det sektorspeciñka kapitalet residuellt bestämd. Den vinstmaximerande produktionsvolymen är den som gör att villkoret
P;Cj ; ieT 21
kan uppfyllas. Emellertid kan det inträffa att avkastningen på det sektorspecifika kapitalet blir negativt. Ovanstående vinstmaximeringsvillkor for gamla anläggningar i T-sektorema måste därför kompletteras med villkoret
{ Oendast 2 0
om
0 22
0 om 0
Den vid bastidpunkten tillgängliga kapaciteten i gamla anläggningar måste emellertid underhållas för att kunna vara tillgänglig i produktionen. Det är troligt att det finns ett samband mellan avkastningen på det kapital som är bundet i "gamla" anläggningar och insatserna for att underhålla anläggningarna. För att ta hänsyn till detta antas därför att utbudet av produktionskapacitet i T-sektoremas gamla anläggningar bestäms av
Xj R3 Kg ; 23
där Kj är kapitalanvändningen vid bastidpunkten och parametem j är kapacitetsutbudets elasticitet med avseende på kapitalavkastningen.
För M- och N-sektorema är vinstmaximeringsvillkoret
C;;ieM,N. 24
vilket bland annat innebär att producenterna i M-sektorema agerar som pristagare trots att de som grupp skulle kunna tillämpa ett visst mått av monopolistisk prissättning på de internationella marknaderna.
Elsektorn Det totala utbudet av EL är summan av FIXEL och FLEXEL eller, med andra beteckningar
EYE+XE
där §5 är det helt oelastiska utbudet FIXEL och X5 är utbudet
av av FLEXEL. Storleken av detta utbud beror på den marginella kostnaden för FLEXEL och marknadens värdering av EL.
Den marginella kostnaden för FLEXEL kan skrivas
CE PFEan; PKkE + Vis; 25
där och kg är åtgángstalen för "BRÃNSLE" och KAPITAL och VE är
an; den kostnad som beror på utsläppen av 80,., NOX och C02. Citationstecknen anger att det importerade bränsle som används i tillkommande kraftverk kan vara ett annat aggregat av olja, kol och naturgas, och därför betinga ett annat pris, än det som används i ekonomin i övrigt. Givet detta kostnadssamband blir vinstmaximeringsvillkoret för produktionen
av FLEXEL
PE CE 3 0 ;
°
PE CE X5 0 2 27
XE 2 O , 28
Sektorn RENING Priset på reningstjänster, dvs. de produkter som framställs sektorn
av RENING, antas vara lika med marginella kostnaden för de aktuella tjänstema. Det förutsätts att KAPITAL är den enda produktionsfaktom
som används i denna sektor. Det betyder att villkoret
Pga Pk kce ; e SOX, NOX, C02. 29
alltid är uppfyllt i jämvikt.
De miljöpolitiska målen etablerar övre gränser för utsläppen av 80,., NOX och C02. Om målen skall realiseras sätts, på ett eller annat sätt, ett "pris" på vart och ett av dessa slag av miljöutsläpp. Detta pris kan vara implicit och bestämt av direkta krav på rening, eller vara explicit och ha formen av en utsläppsavgift eller ett pris på överlåtelsebara utsläppsrätter se Tietenberg 1985. Vid beskrivningen av modellen är det naturligast att resonera i termer av det sistnämnda alternativet.
Om således marknadspriset på utsläppsrätter för förorening e är Hc, så är detta också ett mått på den marginella betalningsviljan för reningstjänster. Den vinstmaximerande produktionen i sektorn RENING, Xce, är således den som uppfyller villkoren
H, Pkkce 5 0 ;
" Xcáne Pkkce 0 3e som Nox C02 31
-
Xce 2 0 ; 32
Faktorefterfrågan och faktormarknadsjämvikt
Med hjälp av Shephard°s lemma se Varian 1984 kan faktorefterfrågan i en sektor bestämmas som den partiella derivatan av sektorns kostnadsfunktion med avseende på den aktuella faktorns pris. Därmed kan jämviktsvillkoren för de inhemska faktormarknadema
direkt skrivas som
är K2 XA+kX+2k X; 33 aPK j E E Ce Ce je TyM e
ac- L 2 -lx-; 34 je T,M GPL
LC E x + DE; 35 je T,M,N aPs J
N aeTptxj;j SKOGSINDUSTRI 36 N
Marknaden för utsläppsrätter
Som nämndes tidigare görs en distinktion mellan processutsläpp och utsläpp som är relaterade till förbränning. De förra förutsätts vara proportionella mot produktionen och de mot användningen BRÄNSLE i senare av respektive sektor. Mot denna bakgrund kan de totala utsläppen av Förorening e skrivas
Te +feDDF +PeEaFEXE
:Zfâgéxi +§peixi§
l e SOX,NOX,CO2 37
där och fen är de Förbränningsrelaterade utsläppen enhet BRÄNSLE per i sektor i respektive i slutanvändningssektom medan och är de pe; pd; processrelaterade utsläppen i sektor i respektive i produktionen av FLEX- EL. Givet dessa utsläppskoeñicienter och de tidigare diskuterade priserna pâ utsläppsrätter, dvs. IL, kan de sektorspeciñka användarprisema på BRÄNSLE definieras som
Ppj Pp i En., fej; C SOX, NOX, C02 e
PFD PF + Ena fen C Sox. Non C02 39 e
Vidare kan producentemas kostnad för processutsläppen, dvs. variablerna och VE, definieras som
2 IL pe; ;C SOX, NOX, C02 e
VE E ne peEaFeÃE 30x9 Noxs S02 41 C
De totala utsläppen av förorening e kan reduceras med hjälp av de tjänster som produceras i sektorn RENING, dvs. Xce. Emellertid kan de miljöpolitiska målen innebära att det finns övre gräns, i, för de
en utsläpp som återstår efter eventuell rening, dvs. skillnaden mellan Te och Xçe. Denna övre gräns kan betraktas som ett mått på den totala tillgången på utsläppsrätter. Efterfrågan på utsläppsrätter sammanfaller med skillnaden mellan Te och Xce; innehavet av utsläppsrätter måste motsvara de utsläpp som inte elimineras med direkta reningsåtgärder. Utsläppsrättema förutsätts vara överlåtelsebara, vilket innebär att det kan uppstå en marknad för denna typ av tillgång. Jämvikt på marknaden för utsläppsrätter förutsätter att
TeXCeTe$0;
neTe XCe Te 0 ; e som NOX C02
He 2 0 ; 44
Innebörden av dessa villkor är dels att efterfrågan på utsläppsrätter högst får uppgå till utbudet, dels att priset på utsläppsrätter måste vara icke-negativt. Vidare är priset på utsläppsrätter positivt endast om efterfrågan är lika stor som utbudet. Det bör påpekas att modellformuleringen innebär att marknadspriset på utsläppsrätter är priset att inneha en sådan rätt under en period.
Makroekonomisk jämvikt I jämvikt måste alla agenter uppfylla sin budgetrestriktion, dvs. summan av utgifter på varor och tjänster och sparande får inte överstiga den disponibla inkomsten. Detta jämviktsvillkor kan uttryckas på olika sätt. Den formulering som valts här är att införa en restriktion på bytesbalansens saldo. Det betyder att slutanvändningssektoms disponibla inkomst, dvs. variabeln är indirekt bestämd av denna restriktion. Bytesbalansrestriktionen kan skrivas
z PiwZi+Z PiZi-PMM-PFF-PFEFES; 45 ueT EM
där S är det givna bytesbalanssaldot och importen BRÄNSLE,
exogent av
är bestämd av
E1 F2 X+D ; 46
F
jeT,M,N3PF
och importen av bränsle till produktionen av FLEXEL, dvs. FE, är bestämd av
FE are XE 47
Med detta är beskrivningen av modellen klar. Det återstår att diskutera modellens empiriska underlag och skattningen av dess parametrar. Dock kan det vara lämpligt att dessförinnan definiera BNP i termer av modellens variabler. Det mått på BNP som används vid redovisningen av kalkylresultaten är summan av faktorinkomster, inklusive avkastningen på sektorspeciñkt kapital och innehav av utsläppsrätter, och indirekta skatter. Modellekonomins bruttoinkomstmått är alltså ett "BNP till marknadspris. Med modellens variabler kan detta mått skrivas
BNP PKK + PLL + PEE + PNN + z TRHRJJPJKg +
j E
än., T + Xj;
E
TvMçN
Empiriskt underlag och parameterskattningar
Modellens parametrar är skattade genom kalibrering till basårsdata och utnyttjande av extern information. Detta är den vanligaste ansatsen när det gäller skattning av parametrar i numeriska allmänna jämviktsmodeller se Mansur och Whalley 1984. Det bör dock understrykas att det är en mycket primitiv metod som egentligen bara kan försvaras med hänvisning till bristen på praktiskt realistiska alternativ.
En konsekvens av skattningsmetodiken är att det inte går att kvantifiera osäkerheten i modellens prediktioner. l någon mån kan detta kompenseras med känslighetsanalyser, dvs. att man undersöker resultatens känslighet for variationer i enskilda parametrar eller grupper av parametrar.
Modellen är kalibrerad till en nationalräkenskapsmatris Social Accounting Matrix eller SAM" med den vanligare engelska terminologin for 1985. I grundmaterialet är 45 produktionssektorer identifierade. Dessa sektorer har aggregerats med utgångspunkt i dels faktorproportioner och utsläppsmönster, dels utrikeshandelns omfattning och inriktning på export respektive import. Sektordefmitioner redovisas i Appendix
Flertalet av modellens parametrar bestäms genom kalibreringen till basårsdata. De som måste bestämmas på grundval av extern information är bland annat parametrarna i kostnadsfunktionerna, närmare bestämt substitutionselasticiteterna mellan olika produktionsfaktorer. Vidare måste parametrarna i slutanvändarsektoms efterfrågefunktioner och priskänslighetsparametrarna i M-sektorernas exportfunktioner bestämmas på grundval av extern information. Till detta kommer att utbudselasticiteten för SKOGSRÅVARA måste ett numeriskt värde.
ges
När det gäller substitutionselasticitetema mellan olika produktionsfaktorer på sektornivå finns det en ganska omfattande litteratur att lägga till grund För de antaganden som görs. Dock finns det ingen studie på svenska data som avser just de sektoraggregat som är aktuella här, även om Walfridsson 1987 innehåller i sammanhanget värdefullt material. Ett generellt intryck från de ekonometriska resultat som redovisas i litteraturen är att substitutionselasticiteten mellan och bränsle är relativt hög, medan
det motsatta gäller för substitutionselasticiteten mellan energi och kapital. Vidare tyder de flesta studier på att substitutionselasticiteten mellan arbete och kapital är ganska hög, dock i allmänhet lägre än ett.
Mot bakgrund av dessa observationer förutsätts här att substitutionselasticiteten mellan EL och BRÄNSLE i energiaggregatet Q är lika med 0.8 i alla sektorer. Vidare förutsätts att substitutionselasticiteten mellan Q och KAPITAL är lika med 0.3 i samtliga sektorer. Då detta är en för resultaten viktig parameter för vilken de ekonometriska resultaten är synnerligen motstridiga prövas även det alternativa värdet 0.6. När det gäller substitutionselasticiteten mellan ARBETSKRAFT och den aggregerade faktorn H, alltså består EL, BRÄNSLE och KAPITAL och, i
som av sektorn SKOGSINDUSTRI, dessutom SKOGSRÅVARA, förutsätts att substitutionselasticiteten är 0.8 i samtliga sektorer.
För skattningen av substitutionselasticiteten i sektorn SKOGSINDU- STRI mellan aggregatet U, alltså består EL, BRÄNSLE och KAPI-
som av TAL, och SKOGSRÅVARA, finns det inte mycket empiriskt material
att utgå från. Dock skiljer sig råvaruförbrukningen mellan olika typer av processer för massaframställning liksom mellan olika produktsortiment med samma marknadsvärde. Det finns således skäl att räkna med att råvaruförbrukningen per producerad enhet i skogsindustrin beror på de relativa faktorprisema. Mot bakgrund av dessa allmänna överväganden har den aktuella substitutionselasticiteten satts till 0.5.
Parametrama i slutanvändningssektoms efterfrågesystem har siffersatts på enklast tänkbara sätt. Bakgrunden till detta är dels den allmänt höga aggregationsnivån, dels förhållandet att en mycket stor andel av den inhemska slutliga efterfrågan riktas mot tre sektorer: SKYDDAD, TJÄNST
TRANSPORT och OFFENTLIG. Under dessa omständigheter finns det skäl att räkna med ett mycket stabilt efterfrågemönster på den aggregationsnivå som modellkalkylema avser.
Frågan är då om denna stabilitet i första hand gäller det reala förbrukningsmönstret eller utgiftemas fördelning mellan varugruppema. Den valda ansatsen kan sägas innebära ett medelvärde mellan dessa möjligheter. Konkret innebär detta att de marginella utgiftsparametrama i efterfrågesystemet, dvs. parametrarna Bi, har bestämts med utgångspunkt i slutanvändningssektoms utgiftsfördelning under basåret, medan konstanterna
i efterfrågesystemet satts till 50 % av den reala förbrukningen under basåret.
När det gäller parametrarna si, dvs. exportefterfrågans priskänslighet i M-sektorema, finns det i och för sig en hel del ekonometriska resultat att grunda bedömningen på. Dessa resultat talar för att de aktuella priselasticitetema ligger i intervallet mellan -l.0 och -2.0. Emellertid är det tveksamt om dessa resultat, som i allmänhet avser kort eller medellång sikt, kan användas i en modell vars lösningar skall tolkas som långsiktiga jämviktstillstånd. Priskänsligheten på lång sikt kan väntas vara avsevärt högre, kanske så hög att även M-sektorema i detta tidsperspektiv borde 3 Dock är samtliga substitutionselasticiteter lika behandlas som pristagare på världsmarknaden. Frågan är då hur man skall med noll i T-sektoremas förhålla sig till de tillgängliga ekonometriska skattningama de aktuella
av "gamla" anläggningarliki produktionen parametrarna. som av FLEXEL och RENING. Detta är en i hög grad betydelsefull fråga. Värdet på exportefterfrågans
priskänslighet kan nämligen väntas vara av stor betydelse för de resultat som erhålls; såväl låga som höga absoluta värden på dessa parametrar ger modellen egenskaper som kan te sig mindre rimliga. Om således exportefterfrågans priselasticitet är låg i absolut värde, kan en inhemsk kostnadsökning till en betydande del övervältras på utländska köpare och Förbättra bytesförhållandet terms of trade. Om exportens priselasticitet däremot är hög, leder en sådan kostnadsökning huvudsakligen till reducerad exportvolym. Man kan säga att lägre i absoluta tal som exportens priselasticitet är, desto mindre problem skapar autonoma inhemska kostnadsökningar. Mot denna bakgrund är det motiverat att utnyttja låga absoluta värden på exportpriselasticiteterna endast då mycket "starka" ekonometriska resultat föreligger.
I den här aktuella modellen är det emellertid bara M-sektorema som möter en efterfrågefunktion på de internationella marknaderna; T-sektorerna antas vara pristagare på de internationella marknaderna. Om man nu utgår från att kostnadsökningar i T-sektorerna leder till en betydande reduktion av dessas export och att detta, åtminstone till en del, måste kompenseras med ökad export från M-sektorerna, är det emellertid i absoluta tal höga exportpriselasticiteter som kan ge en överdrivet positiv bild av anpassningen till autonoma inhemska kostnadsökningar. Med hög priskänslighet i exportefterfrågan kan M-sektorernas exportvolym och exportintäkter ökas väsentligt vid en liten försämring av bytesförhållandet, medan försämringen av bytesforhållandet, och därmed reduktionen av de inhemska realinkomsterna, måste vara avsevärt större om denna priskänslighet är låg.
Mot denna bakgrund har de aktuella parametrarna förhållandevis godtyckligt satts till -5.0 i samtliga M-sektorer. Detta innebär att exportens priskänslighet antas vara betydligt högre på lång än på kort och medellång sikt, samtidigt som exportvolymökningar i M-sektorerna även på lång sikt förutsätter en reduktion av de inhemska priserna i förhållande till världsmarknadspriserna.
Utbudet SKOGSRÅVARA antas ha priselasticitet är lika med
av en som 0.6, vilket är helt i linje med de resultat som erhållits vid ekonometriska studier av data från de svenska virkesmarknadema.
Appendix Empiriskt underlag
Produktionssektorerna
De produktions- och konsumtionsdata som använts är hämtade från en icke publicerad 45-sektors SAM för 1985, konstruerad av Konjunkturinstitutet. Från SAM:en har produktionsdata aggregerats till nio sektorer: SKOGSINDUSTRI, STÅL BASKEMI, VERKSTAD, SKYDDAD, TJÄNST TRANSPORT, OFFENTLIG, VÄRME VATTEN, EL samt BRÄNSLE. I dessa aggregat ingår Följande SNI-sektorer:
SKOGSINDUSTRI: Skogsbruk 1200, massaindustri 3421, pappersoch pappindustri 3423 samt pappers- och pappforpackningar 3423.
STÅL BASKEMI: Järnmalmsgruvor 2100, icke järnmalmsgruvor 2200, järn- och stålverk 3710, icke jämmetallverk 3720, metallvaruindustri 3811, baskemisk industri 3521, annan kemisk industri 3522 samt plastvaruindustri 3523.
VERKSTAD: Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 31 12, grafisk industri 3430, gummivaruindustri 3510, maskinindustri 3812, transportmedelsindustri 3813, instrument/optikindustri 3814, elektroindustri 3830, skeppsvarv 3843 samt annan tillverkningsindustri 3900.
SKYDDAD: Jordbruk 1100, fiske 1300, skyddad livsmedelsindustri 311 1, dryckes- och tobaksindustri 3120, textil- och beklädnadsindustri 3200, sågverk 3411, trähus och snickerier 3412, gasverk 4200, vattenverk 4410, varuhandel 6100 samt uppdragsverksamhet 8500.
TJÄNST TRANSPORT: Jord- och stenvaruindustri 3600, byggnadsverksamhet 5000, hotell och restaurang 6300, samfärdsel 7100, post och tele 7200, bank och försäkring 81/82, bostadsförvaltning 8300, annan fastighetsförvaltning 8400, fordonsreparationer 9510 samt övriga privata tjänster.
OFFENTLIG: Offentlig konsumtion och statlig verksamhet.
VÄRME VATTEN: El- och värmeverk 4100, utom elproduktion i kärnkraftverk och Vattenkraftverk.
EL: Elproduktion i kärnkraftverk och Vattenkraftverk. BRÃNSLE: Andra och mineralbrott 2300 samt petroleumraffi-
gruvor
naderier 3530.
Negativa nettoinvesteringar i sektorn BRÃNSLE import,
betraktas som då de utgörs av lagerminskningar. I alla sektorer utom SKOGSINDUSTRl och STÅL BASKEMI har insatsvarorna härrör från andra
som gruvor och mineralbrott betraktats såsom kommande från sektorn VÄRME VATTEN for att hänsyn skall kunna tas till produktionen i och kolkraftverk.
Kapitalstocken i sektorn OFFENTLIG har ökats såatt den är proportio-
nell mot kapitalstocken i TJÄNST TRANSPORT för att motverka alltför kraftig påverkan av den offentliga konsumtionen vid förändrade priser på kapital. Därmed har också produktionen i sektorn OFFENTLIG ökats. All produktion i OFFENTLIG betraktas som konsumerad av hushållen.
I sektorn SKOGSINDUSTRI har skogsråvaran beräknats utgöra 60 % av kapitalstocken.
Importen till produktionssektorerna utgörs av ett aggregat av insatsvaror i produktionen. Importen för försäljning utgörs av import till slutanvändarsektorn.
Utsläppsberäkningar
Utsläppen från bränsleanvändningen har beräknats utifrån SCB:s statistik över bränsleförbrukningen i olika sektorer 1985 E 31 SM 8804 och E 20 SM 8702. Hushållens bränsleförbrukning samt emissionsfaktorema för SO, och NOX är hämtade från Carlsson 1989. Emissionsfaktorerna för C02 är beräknade Naturvårdsverket. Utsläppen från sektorn VÄRME
av
VATTEN samt utsläppen från industriprocesser har beräknats av SCB Na 18 SM 8703. I sektorn OFFENTLIG har utsläppen av 50,. beräknats som differensen mellan totala utsläpp av SO, Na 18 SM 8703 och i egna beräkningar erhållna utsläpp.
Referenser
Armington, P.S. 1969, A Theory of Demand for Products Distinguished
by Place of Production, IMF Staf Papers, pp.l59- 178. Bergman. L. 1986, "ELIAS" A Model of Multisectoral Economic
-
Growth in Small Open Economy, i B-C Ysander, ed., Two Models of
a
an Open Economy, Stockholm: lndustriens Utredningsinstitut. Bergman, L. 1989 a, "Styrmedel i miljöpolitiken, i Bergman, L., Värde-
ra Miljön Stockholm: SNS Förlag. Bergman, L., 1989 b, Miljölagar och miljöpolitik. Några ekonomiska
aspekter, Skandinaviska Enskilda Bankens Kvartalsskrift 1989. Bergman, L. 1989 c, The Development of Computable General Equilib-
rium Modeling, i Bergman, L., D.W. Jorgenson och E. Zalai, General
Equilibrium Modeling and Economic Policy Analysis, London: Basil
Blackwell. Brooke, A., D. Kendrick och A. Meraus 1988, GAMS, A Users Guide,
The Scientiñc Press. Carlsson, A., 1989, Miljöavgifter och energimarknaderna. Stencil. Han-
delshögskolan i Stockholm. Görling, A. 1988, Ekonomisk tillväxt och miljö. Föroreningsstruktur och
ekonomiska effekter av olika miljövårdsprogram. Ekonomiska studier,
24. Nationalekonomiska institutionen, Göteborgs universitet. Haaland, J.I., V.D. Norman, T. Wergeland, and T. Rutherford, 1987,
"VEMOD: A Ricardo-Hechscher-Ohlin-Jones Model of World Trade, Scandinavian Journal of Economics 89 3, pp. 251 -270.
Johansen, L. 1960, A Multisectoral Study of Economic Growth, Amster-
dam: North-Holland. Lundgren, S., 1985, Model Integration and the Economics of Nuclear
Power, Stockholm School of Economics, The Economic Research Insti-
tute. Mansur, A. och Whalley 1984, Numerical Speciñcation of Applied
General Equilibrium Models: Estimation, Calibration and Data, i Scarf,
H.E. och J.B. Shoven red., Applied General Equilibrium Analysis,
Cambridge: Cambridge University Press. Skogh, G. 1989, Rätten till miljön en ekonomisk analys, i Bergman, L.
-
1989, Värdera miljön Stockholm: SNS Förlag. Tietenburg, T.H. 1985, Emissions Trading: An Exercise in Reforming
Pollution Policy, Washington D.C.: Resources for the Future. Varian, H.R. 1985, MicroeconomicAnalysis, New York: W.W. Norton
Company. Walfridson, B., 1987, Dynamic Models of Factor Demand. An applica-
tion to Swedish industry, University of Gothenburg.
Bilagor till långtidsutredningen 1990
Nr Namn Författare
u Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet . Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flam och Henrik Horn . inre marknad Institutet för for internationell ekoavEG:s nomi, Stockholmsuniversitet Svensktnäringsliv och deneuropeiska Lars Lundberg . Industrins utredningsinstitut integrationen Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . EG Industrins utredningsinstitut het mellan Sverige och Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . penningpolitik Institutet för internationell ekonooch mi, Stockholmsuniversitet Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån
Sverigesframtida befolkning Kjell Jansson Statistiska centralbyrån
Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och . framtidsutsikter SörenWibe Lantbruksuniversitet i Umeå
.Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman konflikter Handelshögskolani Sthlm lO. Den internationella utvecklingen Kjell Andersen ll. Svenskhälso-och sjukvård i ett interna- Åke Blomqvist tionellt perspektiv University of Western Ontario, Canada Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppenför forskning om re- . och regional obalans gional utveckling
13.Kunskapsbildning för strukturell Förny- Lennart Ohlsson else l4. Landsting Landstingsförbundet l5. Bostadsmarknadenunder 1990-talet BengtTurner m. fl. Statensinstitut för byggnadsforskning Samhällsekonominstransportförsörj- Folke Snickars . ning
l7. Privata tjänster Statensindustriverk l8. Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium l9. Den svenskainkomst- och förmögen- Statistiska centralbyrån hetsfördelningen 1967- 1987 20.Primärkommuner Svenskakommunförbundet 2l. Energipolitiken i ett samhällsekono- Statensenergiverk miskt perspektiv 22. Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin och BengtChrister Ysander 23. Kvinnor ochekonomi Inga Persson-Tanimuram. ll. Lunds universitet 24.Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund politik Uppsala universitet 25.Miljöproblemen i framtiden LarsLundgren m.fl. Naturvårdsverket 26.Den offentliga sektorn Stefan Fölster -
KUNGL. BIBL. 1990 -01- 24
STOCKHOLM
ALLMÄNNA FÖRLAGET
BESTÄLLNINGAR:ALLMÄNNAFÖRLAGFXI.KUNDTJÃNSTQJOÖ47SIKH(-LM.
Tu.: 08-7399630. FAx:08-7399548. INFORMNFIONSBOKHANUELN.MA|.Mrx;s(;ArAN 5yu BRUNKlEBl-ZRGSTORG.SFKKKIJOLM.
Bilaga 10 s. 3Lån s
utråcilriingen
Förord r
7¶Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom ñnansdepartementets strukturpolitiska enhet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.
Bilaga 10 s. 3Föreliggande bilaga har utarbetats av tidigare avdelningschefen vid OECD Kjell Andersen och nationalekonom Derek Chambers.
I bilagan analyseras världsekonomins utveckling under det närmaste decenniet. Inledningsvis diskuteras de faktorer som på längre sikt är avgörande för produktionspotentialen; befolkningsutvecklingen och arbetskraftsproduktivitetens tillväxt. Därefter analyseras den makroekonomiska utvecklingen i OECD-området under första hälften av 1990-talet. Detta sker med utgångspunkt från flera kvantiñerade scenarier. Slutligen behandlas i ett antal kapitel internationell handel, den tredje världen och skuldkrisen, utvecklingen på de internationella energimarknadema och den framtida râvaruprisutvecklingen.
Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av den kommande huvudrapporten framgår hur bilagoma använts i utredningens arbete. Stockholm i januari 1990
Lars Heikensten Departementsråd
29-057
Bilaga 10 s. 5Innholdsfortegnelse
1 Innledning
Bilaga 10 s. 5. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2¶Befolkningsutviklingen ll
Bilaga 10 s. 5. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Befolkningstilveksten ll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Befolkningens sammensetning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fruktbarhet og dødelighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Usikkerhet 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3¶Produktivitetsutviklingen 17
Bilaga 10 s. 5. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Svakere produktivitetsvekst de siste 15 årene 17 . . . . . . . . . . . . . Utsiktene for produktivitetsvekst 18 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Konklusjon 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
4 De makroøkonomiske utsiktene for
OECD-landene 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tilbudssiden 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utsiktene for økonomisk vekst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . økonomisk vekst i l990-årene 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fremskrivningene 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5 Kort andre hovedområder i Verdensom
økonomien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Hovedtrekk i utviklingen frem til nå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utsiktene fremover . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
6¶Utviklingslandenes gjeldsproblemer 65
Bilaga 10 s. 5. . . . . . . . . aktuelle situasjon 65 Den . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utsiktene for de narmeste årene 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . U-landsgjelden 71 Bankene og . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Den intemasjonale gjeldsstrategi 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avsluttende merknader 74- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7¶Det intemasjonale energimarkedet 79
Bilaga 10 s. 6. . . . . . . . ..
79 Utviklingen frem til nå . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Den fremtidige energietterspørsel
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
86% Oljeproduksjonen . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
marknader 87 Avsluttende . . . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
90 Vedlegg . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
8 Utviklingen i andre råvarepriser
Bilaga 10 s. 6. . . . . . . . . . . . .
1 Innledning
Bilaga 10 s. 7Dette bilaget ble utarbeidet i periode da verdensøkonomien og den en alminnelige oppfatning den økonomiske situasjonen var i uvanlig av rask forandring. Bare for 9 12 måneder siden ble den sterkere Oppgangen i økonomisk aktivitet siden midten av 1987 i det vesentlige ansett som et syklisk fenomen sannsynligvis ville bli avløst av en konjunkturell som svekkelse mot slutten 1989 i 1990. Idag venter en fortsatt en viss av og dempning ekspansjonen på kort sikt, men i det vesentlige begrenset til av Nord-Amerika. I Europa Asia det med fortsatt sterk ekspansjon. og regnes Oppfatningen produksjonspotensialet, saerlig for OECD-Europa, er av også under revurdering. For 9- 12 måneder siden antok fortsatt de fleste produksjonskapasiteten i Europa vokste med 2-2 l/2% pr. år, og at Eurosclerosis ble ansett som et relevant begrep. Idag, inlluert av den uavbrutt sterke i aktiviteten, er det en tendens til å oppvurdere Oppgangen ikke bare veksten i det underliggende produksjonpotensialet, men også fleksibiliteten i produksjonssystemet pga f.eks. overtidsarbeid. En nesten eksplosiv vekst i investeringene vitner om fomyet vitalitet, og vil også gradvis øke vekstpotensialet. Eurosclerosis er avløst av Eurofori. Liberaliseringsprosessen i øst-Europa har bidratt til den nye optimis- Raskere økonomisk utvikling i et område på rundt 400 millioner men. mennesker og større samhandel mellom øst-og Vest-Europa anses som nye og viktige dynamiske elementen En skal selvfølgelig forsiktig ved tolkningen av den nye vitaliteten i vzere Vest-Europa. Det vanskelig å skille mellom sykliske faktorer og den er underliggende veksten i potensialet. En nøktem vurdering av situasjonen i øst-Europa også påkrevet. Overgangen fra kommandoøkonomi til marer kedsøkonomi reiser store problemer vil nødvendigvis ta tid. En indikaog sjon på dette at Jugoslavia, som i mer enn år har forsøkt å gjøre det er fortsatt har store problemet: stagnerende produksjon, høy arbeidssamme, hyper-inflasjon. Tidsfristen for dette bilaget har imidlertid ikke løshet og tillatt vurdering de mulige økonomiske konsekvenser av de siste en av ukers begivenheter i øst-Europa. Denne utredningen basert på en relativt optimistisk vurdering av den er økonomiske situasjonen. Den tar utgangspunkt i et anslag for vekstpotensialet på gmnnlag demograñske faktorer, produktivitetsutviklingen og av intlasjonsproblemet. Befolkningsutviklingen, som drøftes i kapitel tyder på svakere vekst i arbeidsstyrken i de kommende årene, szerlig i OECDlandene. Men fortsatt økning i yrkesfrekvensen og høy arbeidsløshet i utgangspunktet skulle tillate en stigning i sysselsettingen i første halvdel av ikke ligger vesentlig under veksten i de siste fem årene. 1990-årene som
Bilaga 10 s. 8Det antas at produktivitetsutviklingen, som drøftes i kapitel vil stige: sterkere enn før, av flere grunner. Det er mye som tyder på at informa-sjonsteknologien vil sette større preg på produktivitetsutviklingen i årene: som kommer enn den har gjort hittil, selvom det er vanskelig å hvorr raskt bedringen vil skje. Det er rimelig å vente at den vekt som det nål legges på tilbudssidepolitikk i alle OECD-land vil bedre økonomienes; funksjonsmåte. Gjennomføringen av EFs indre marked har skapt ny dynamikk både innenfor og utenfor Fellesmarkedet. Dessuten skulle lave-re inflasjon, bedre lønnsomhet og høyere investeringer bidra til sterkere: produktivitetsvekst.
Samspillet mellom inflasjon, produktivitet og arbeidsløshet er av funda-mental betydning og står sentralt i denne utredningen. Det legges vekt påi at inflasjonen i de toneangivende OECD-land er forblitt lav de siste 2-34 årene med sterkere vekst og lavere arbeidsløshet, og at dette kan ha gunstig; virkning på forventningene slik at sammenhengen mellom arbeidsløshet, og inflasjon bedres. Det antas at dette samspillet mellom faktisk inflasjoni og forventinger vil fortsette og at det derfor vil vaaremulig å opprettholde: stabil inflasjon selv om arbeidsløsheten faller. Dette er åpenban en nøkkel-forutsetning. Hvis den svikter, vil vekstpotensialet vaere mindre enn antatt.
I kapitel 4 drøftes de makroøkonomiske utsiktene for OECD-landene, dvs vekstpotensialet og etterspørselsutviklingen. Det er fortsatt store uba-r lanser i de løpende betalingene mellom de store landene, og flere land har store olTentlige budsjettunderskudd. Virkningene på etterspørselen av eventuelle tiltak for å redusere ubalansene analyseres. På grunnlag av anslaget for vekstpotensialet, den sannsynlige etterspørselsutviklingen og. en antagelse om den økonomiske politikk som vil bli ført i de toneangivende landene kommer en frem til den SENTRALE utviklingsbanen for OECD-økonomiene og den som anses som mest sannsynlig. Den viser
en gjennomsnittlig årlig BNP-vekst for de 7 store landene på 3 1/2 % og fallende arbeidsløshet samtidig som inllasjonen forblir stabil på 4 -4 1/2 % pr. år. Kapitlet avsluttes med en diskusjon av de viktigste usikkerhetsfaktorene: inflasjonen og produktivitetsutviklingen. Implikasjonene av mindre gunstige forutsetninger på disse områdene illustreres ved alternative simuleringer.
Kapitel 5 gir en kort og impresjonistisk vurdering av utviklingen i andre hovedregioner. Det konkluderes at øst-Asia antagelig blir det mest dynamiske området. Direkte investeringer, overføring av teknologi og intraregional handel bidrar til at den økonomiske veksten sprer seg fra nord til sør. Indonesia, Malaysia og Thailand kvaliñserer snart til tiger status. Sør-Asia deltar også sterkere i vekstprosessen. India, som svarer for tre tjerdedeler av regionens BNP, er blitt mer utadvendt i sin økonomiske politikk og kan vente fortsatt gode resultater.
Kapitel 6 gir en mer utførlig analyse av U-landenes gieldsproblemer. Det hevdes at en rekke land først og fremst i Latin-Amerika og Afrika er
- kommet inn i en ond sirkel hvorved gieldsbetjeningen medfører betydelig netto eksport av reelle ressurser som svekker produksjonspotensialet og begrenser mulighetene for å rette opp situasjonen. For å bryte ut av den onde sirkelen kreves det betydelig gieldslettelse, store endringer i landenes
Bilaga 10 s. 9økonomiske politikk, god vekst lavere rente i OECD-landene og bedre
og adgang til disse landenes markeder.
Kapitel 7 drøfter det intemasjonale energimarkedet og utviklingen i oljeprisen. Det understrekes at Usikkerheten er stor, og at de fleste tidligere
har vist store avvik fra den faktiske utvikling. Men ut fra en prognoser helhetsvurdering det mulig å forsiktig optimistisk mht utsikte-
synes vare
for å opprettholde rimelig balanse i de intemasjonale olje-og andre ne en energimarkeder, dermed stabil utvikling i energiprisene enn i de
og en mer siste 15 årene.
Kapitel 8 drøfter utviklingen i andre råvarepriser, vesentlig på grunnlag
Verdensbankens projeksjoner. Usikkerheten er stor også på dette områav det. Med makroøkonomiske forutsetninger som ikke avviker vesentlig fra vurderingen i kapitel venter Verdensbanken en svak stigning i gjen-
nomsnitt 1% år i realprisen for 33 råvarer utenom olje i første
pr. halvdel 1990-ämne. Stigningen er størst for andre jordbruksvarer enn
av matvarer, dvs bomull, jute, gummi og tobakk. Realprisene på matvarer
å forholdsvis stabile. Realprisen på metaller og mineraler ventes vzere antas å stige trendmessig med rundt 10% fra 1990 til 1995.
Arbeidet med dette bilaget ble avsluttet i november 1989. Derek Chambers har vart hovedmannen ved utarbeidingen av kapitel og har utført
alle simuleringene.
Bilaga 10 s. 10i .. vxiih s e iv
Bilaga 10 s. 11ll
2¶Befolkningsutviklingen
Bilaga 10 s. 11Befolkningens størrelse og sammensetning påvirker den økonomiske utviklingen på mange mäter. Den har konsekvenser for sammensetningen av både privat og offentlig etterspørsel, den har betydning for arbeidsstyrken og produksjonsmulighetene, og den kan påvirke sparing og investeringer. Den følgende fremstillingen bygger på FNs siste fremskrivninger av folkemengden til 2025. Fremskrivningene basert på forutsetninger fmkt-
er om barheten, dødeligheten og folkeforflytninger. I tillegg til medianaltemativet er det også utarbeidet en høyere og en lavere variant i det vesentlige basert på alternative forutsetninger for fruktbarheten. Det følgende bygger på medianaltemativet, men usikkerheten ved fremskrivningene illustreres i siste del av avsnittet.
Befolkningstilveksten
Verdens befolkning er idag på vel 5 mrd. Fra 2,5 mrd. i 1950 ble den fordoblet på under 40 år. Ifølge FNs medianaltemativ vil den vokse til over 6 mrd. i 2000 og over 8 mrd.i 2025. Den årlige vekstraten har vazrt fallende fra 2% i første halvdel av l960-årene til 1,6 °/0idag. En kan regne med et fortsatt fall til l,5°/0 innen århundreskiftet og til under l °/0i 2025.
Vekstraten varierer sterkt geografisk, fra rundt 3% pr. år i Afrika til 0,3% i Europa Tabell 2.1. Disse forskjeller vil fortsette, og vil innebzere store forskyvninger i den geograñske fordeling av verdens befolkning.
I Afrika regnes det med en tredobling av befolkningen fra 555 mill. i 1985 til over 1,6 mrd. i 2025. I Kenya vokser befolkningen med over 4% pr. år, raskere enn i noe annet land i verden. Kenyas befolkning på rundt 25 mill. vil mer enn tredobles til 82 mill. i 2025. Nigeria, det folkerikeste landet i Afrika, har også en høy vekstrate, og kan regne med en økning i befolkningen til over 100 mill. i 1990, 200 mill. innen 2010 og 300 mill. innen 2020. I 2025 vil rundt 20 °/0av verdens befolkning bo i Afrika mot 12 pst. idag.
I Latin-Amerika er befolkningstilveksten fortsatt forholdsvis høy selv
den har vaart fallende siden midten av l960-årene. De to folkerikeste om landene Brasil 150 mill. og Meksiko nesten 90 mill. kan regne med befolkninger på henholdsvis 245 mill. og 154 mill. i 2025 da nesten 10% av verdens befolkning vil bo i Latin-Amerika mot 8 l/2 % idag.
Asia har befolkningstilveksten falt forholdsvis sterkt fra fra 2,4% pr. år i siste halvdel av l960-årene til 1,6% idag. Det regnes med at denne utviklingen vil fortsette slik at tilveksten innen århundreskiftet vil bli
T2 29-057
Bilaga 10 s. 12lavere enn for verden som helhet. Det sterke fallet i vekstraten reflekterar først og fremst utviklingen i Kina hvor myndighetene har trulfet betydelige tiltak for å begrense folkeveksten. Målsettingen er å komme ned på ett barn pr. familie. Med en anslâtt folkemengde på nesten 1,5 mrd. i 2025, vil Kina likevel beholde posisjonen som Verdens folkerikeste land. I Sør-Asia vil befolkningsveksten forbli sterkere enn for verden som helhet, ihvertfall inntil begynnelsen av neste århundre. Indias befolkning stiger ikke spesielt raskt men antas å ville øke fra rundt 800 mill. idag til 1,2 mrd. i 2025 og bcholder dermed posisjonen som verdens nest folkerikeste land. I Vest- Asia den årlige befolkningsveksten på nesten 3% i første halvdel av 1970-årene og den har gått relativt lite ned i senere år. Sterk innvandring til oljeprodusentenc i Midt-østen har bidratt til denne utviklingen. Regionens andel av verdens befolkning stiger fra 2,5 % i dag til 3,3 % i 2025. Asia svare: for 60% av verdens befolkning idag. Andelen ventes å gå ned til 58 l /2 % i 2025.
Nord-Amerika svarer for 5,2% av verdens befolkning idag mot 6,6% i 1950. Da den årlige vekstraten er forholdsvis lav og ventes å gå ned til 0,5 % innen 2025, vil regionens andel av verdens befolkning falle til 4,2 % i 2025.
Det er i Europa at folketilveksten er lavest. Vekstraten nådde en topp på 0,9% pr. år i første halvdel av 1960-årene og ligger nå på under 0,3 °/o. Nedgången ventes å fortsette. I en rekke land vil befolkningen vzere fallende fra begynnelsen av neste århundrel 2025 vil Europa svare for bare 6,4% av verdens befolkning.
Sovjet- Unionen s befolkningsutvikling er svart lik USAs. Vektsratene er omtrent de samme 0,8 % idag og ventes å utvikle segparallelt i årene som kommer. Sovjet-Unionens andel av verdens befolkning antas å gå ned fra 5,6% idag til 4,5% i 2025.
lmplikasjonen av disse fremskrivningene er at såog hele folketilveksten vil skje i det vi idag regner som utviklingsland. U-landenes andel av verdens befolkning regnes å gå opp fra 77 % idag til 79% i 2000 og 83% i 2025.
Tabell 2.1 Befolkningsutviklingeu: vekstrater etter region Prosent pr. år
1980-85 1990-95 2000-05 2010-15 2020-25
| Verden | 1,67 | 1,58 | 1,38 | 1,18 | 0,96 |
| Afrika | 2,92 | 3,02 | 2,91 | 2,53 | 1,93 |
| Latin-Amerika 2,27 | 2,00 | 1,68 | 1,42 | 1,15 | |
| Asia | 1,74 | 1,55 | 1,23 | 0,97 | 0,77 |
| Nord-Amerika 0,90 | 0,81 | 0,65 | 0,63 | 0,49 | |
| USSR | 0,96 | 0,79 | 0,70 | 0,64 | 0,56 |
| Europa | 0,30 | 0,28 | 0,17 | 0,07 | 0,04 |
Kilde: World Population Prospects;Estimatesand Projections asAssessed 1984,i
United Nations, New York, 1986.
Omfatter India, Pakistan,Bangladesh,Iran, Afghanistan ogendel mindre naboland. z Omfatter araberlandene i Midt-østen plusTyrkia oglsrael.
Bilaga 10 s. 13Befolkningens sammensetning
Et annet hovedtrekk i utviklingen er at det blir fzerre unge og flere gamle. Dette illustreres ved at medianalderen den alder som deler befolkningen
i to like store deler, en yngre og en eldre har vaartstigende siden midten
-
1970-tallet. Fremskrivningene tyder på at denne utviklingen vil fortsetav te, både i I-land og U-land Tabell 2.2. Dette skyldes at et fortsatt fall i fruktbarheten ventes å medføre svakere vekst i den yngre delen av befolkningen, samtidig som en videre nedgang i dødeligheten vil forsterke veksten i den eldre delen.
Utviklingen i fruktbarheten og dødeligheten får konsekvenser for forholdet mellom antall personer utenfor og antall personer i arbeidsdyktig alder eller i arbeidsstyrken3 som ofte brukes som et mål på forsørgelsesbyrden. Som det fremgår Tabell 2.3 vil dette forholdet falle i U-landene og for
av verden helhet. Dette skyldes at den negative virkningen av lavere
som fruktbarhet faerre barn er større enn den positive virkningen av lavere dødelighet flere eldre. I l-landene derimot stiger forsørgelsesbyrden pga den markerte økningen i antall eldre.
Tabell 2.2 Mediaualderen, 1950-2025
| 1950 1975 1985 | 2025 | ||||
| Verden | 23,4 | 21,9 | 23,5 | 26,5 | 31,2 |
| l-land | 28,2 | 30,4 | 32,5 | 36,1 | 38,6 |
| U-land | 21,2 | 19,3 | 21,0 | 24,5 | 29,9 |
Kilde: United Nations op.cit. Tabell 2.3 Forsørgelsesbyrden
| 1950 | 1975 1985 2000 2025 | ||||
| Totalt: | Verden 65,8 l-land 54,8 U-land 71,8 | 73,9 54,8 82,2 | 64,7 50,2 69,9 | 58,9 51,7 60,9 | 52,7 58,9 51,4 |
| Under 15 år: Verden 57,3 | l-land 43,0 U-land 65,1 | 64,1 38,4 75,2 | 54,9 33,4 62,8 | 48,1 31,6 52,7 | 37,8 31,3 39,1 |
| 65 år og over: Verden 8,5 | l-land 11,8 U-land 6,7 | 9,8 16,4 7,0 | 9,7 16,8 7,2 | 10,8 20,1 8,3 | 14,9 27,6 12,4 |
Merknad: Forsørgelsesbyrdendeñnert somforholdet mellom antall personerutenfor og antall personeri arbeidsdyktig alder. Kilde: United Nations op.cit.
Da det er betydelig mer ressurskrevende å forsørge eldre enn barn, er
utviklingen i forholdet mellom antall eldre og antall personer i arbeidsdyk-
tig alder sasrlig interesse. Det går frem av Tabell 2.3 at dette forholdstal-
av let ventes å stige raskt i både I-land og U-land men at nivået er betydelig
høyere i den første gruppen enn i den andre.
Et tredje hovedtrekk som er implisitt i omtalen av forsørgelsesbyrden
-
er utviklingen i antall personer i arbeidsdyktig alder da denne - -
med yrkesfrekvensen bestemmer utviklingen i arbeidsstyrken. sammen -
3Arbeidsstyrken består Det fremgår av Tabell 2.4 at for verden som helhet steg befolkningen i
av deyrkesaktive i alarbeidsdyktig alder med 2% pr. år i l980-årene. Ifølge fremskriv- dersgruppen15til 65 år.
over
Bilaga 10 s. 14ningene vil veksten gå gradvis ned til 1,6- 1,8 % rundt århundreskiftet og 1% innen 2025. Bevegelsen er generell, i U-landene vil veksten selv
men om den går ned forbli forholdsvis høy. I I-landene derimot, hvor
veksten allerede er forholdsvis svak 0,6% år kan den slå til
pr. om nedgang innen utgangen av fremskrivningsperioden. Utviklingen i
arbeidsstyrken i I-landene er drøftet nzermere i avsnittet om de makroøkonomiske utsikter.
Tabell 2.4 Befolkningen i arbeidsdyktig alder Prosentvis stigning pr,år
1975- 1980- 1985- 1990- 2000- 2010- 2020- 1980 1985 1990 2000 2010 2020 2025
| Verden | 2,1 2,3 2,0 1,8 1,6 1,3 1,0 |
| l-land | 1,0 1,0 0,6 0,4 0,4 0,1 -0,1 |
| U-land | 2 8 2,9 2,6 2,1 2,0 1,5 1,2 |
a Kilde: United Nations op. cit.
Fruktbarhet dødelighet
og Et vanlig mål på fruktbarheten er antall levendefødte kvinne i fødedyk-
pr. tig alder. For verden som helhet var denne forholdsvis stabil på nesten 5 i 1950- og 1960-årene men har senere falt betydelig til lag 3 idag.
om Medianaltemativet forutsetter fortsatt nedgang til 2.4 innen 2025 Tabell 2.5.
Fruktbarheten er betydelig høyere i U-landene. Den på rundt 6 i 1960årene men har nå falt til 3.7. Ifølge medianaltemativet vil den gå ytterligere ned og nzerme seg raten i l-landene. I I-landene har fruktbarheten falt under reproduksjonsnivået på 2,1, dvs den fruktbarhet som er nødvendig for på lengre sikt å stabilisere befolkningen, gitt uendret dødelighet. Men medianaltemativet antar at fruktbarheten vil stige igjen til
rundt reproduksjonsnivået innen 2025.
Tabell 2.5 Fruktbarheten
1960-65 1985-90 2000-05 2020-25
| Verden | 4,95 | 3,28 | 2,82 | 2,36 |
| I-land | 2,66 | 1,97 | 2,04 | 2,12 |
| U-land | 6,07 | 3,69 | 3,01 | 2,40 |
Levendefødtebam pr. kvinne i fødedyktig alder. Kilde: United Nations op.cit.
Et vanlig mål på dødeligheten er gjennomsnittlig gjenstående levealder ved fødselen. For verden er den nå på over 61 mot bare 46 på begynnelsen av 1950. Ifølge medianaltemativet vil den stige til over 70 innen 2025. I landene er den allerede 74, og ventes å stig til over 77 i 2025. 1 U-landene er den idag på over 59, men med store geograñske variasjoner, og ventes å stige til nesten 70 innen 2025.
Bilaga 10 s. 15Tabell 2.6 Gjenstâendelevealdervedfødselen
1960-65 1985-90 2000-05 2000-25
| Verden | 51,5 | 61,1 | 65,4 | 70,5 |
| I-land | 70,5 | 74,0 | 75,9 | 77,2 |
| U-land | 52,0 | 59,1 | 63,9 | 69,5 |
Kilde: United Nations op.cit.
Usikkerhet Som nevnt har FN i tillegg til medianaltemativet utarbeidet en høyere og en lavere variant basert på alternative forutsetninger for fruktbarheten. Erfaring viser at uforutsette endringer i fruktbarheten er den viktigste årsaken til avvik mellom fremskrivninger og den faktiske utviklingen. De to varianter bygger dessuten på høyere og lavere anslag for folkeforflytninger da disse er viktige for visse regioner. Dødeligheten er den samme i alle tre altemativene.
For Verdens befolkning antyder de to varianter en feilmargin på hver side av medianaltemativet på 3,5% i 2000, på 6% i 2010 og på l 1 12% i
- 2025. Feilmarginene for land og regioner, sazrlig de som berøres av folkeforflytninger, kan bli enda større.
Uten å drøfte usikkerheten ved fremskrivningene i hele dens bredde, er det grunn til å reise to spørsmål. For det første om den sterke folketilveksten som projekteres for Afrika og Sør-Asia er sannsynlig. Ifølge medianaltemativet vil Afrikas befolkning tredobles fra 555 mill. i 1985 til 1616 mill. i 2025. Selv lavaltemativet forutser over en fordobling til 1351 mill. For Sør-Asia projekteres det en vekst fra 1568 mill. i 1985 til 2814 mill. i 2025 i medianaltemativet og til 2614 mill. i lavaltemativet.
De fleste av disse landene sazrlig landene sør for Sahara i Afrika, og
- Bangladesh og Pakistan i Søs-Asia er meget fattige. Befolkningen er
allerede idag for stor i forhold til ressurs-grunnlaget. De plages av avskoging, jordødeleggelse, ørkenspredning og sult i deler av befolkningen. Det er derfor vanskelig å tro at den projekterte folketilveksten kan skje. Går ikke fruktbarheten ned, er det sannsynlig at stigende mangel på mat, vann og brensel vil føre til at dødeligheten går opp. I noen land kan utviklingen bli katastrofal allerede innen århundreskiftet.
For det andre er det grunn til å anta at folkeforflytningene vil vokse. Utvandringene idag skjer vesentlig pga krig eller politisk forfølgelse, og mindre pga befolkningspress. Men da folketilveksten er sterkest i
ressursfattige land, kan befolkningspress bli en ny og betydelig årsak til folkeforflytninger. Utvandreme vil antagelig først søke til naboland, da
men mange av disse også er fattige, vil endel av strømmen trolig nå ljemereliggende og rikere land med liten folketilvekst. En må derfor regne med en betydelig stigning i innvandringspresset i I-landene.
Det kan av humanitaere og andre grunner bli vanskelig å motstå dette presset. I noen grad kan økt innvandring vaare i I-landenes egeninteresse. Den naturlige folketilveksten er liten og vil ifølge fremskrivningene fortsette å falle. Veksten i arbeidsstyrken er enda lavere og vil antagelig slå om i
Bilaga 10 s. 16nedgang. Samtidig vil antall gamle stige relativt sterkt. Den demograñske: utviklingen vil føre til sterkt press på offentlige budsjetter, saarlig utgifter til helscformål og eldreomsorg. Større innvandring av yngre årsklasser kam avhjelpe disse problemene. Men dette er selvfølgelig bare ett aspekt av innvandringsproblematikken.
3¶Produktivitetsutviklingen
Bilaga 10 s. 17Svakere produktivitetsvekst de siste 15 årene
Et overraskende trekk i utviklingen siden begynnelsen av 1970-tal1et er den svake produktivitetsveksten Tabell 3.1. Ifølge OECD falt økningen i den totale faktorproduktiviteten for OECD-landene samlet fra 3,3 pr. år i perioden 1960- 73 til 0,6 °/oi perioden 1973 79. Selvom den har bedret
seg noe, har veksten vann lav også i l980-årene. Det er flere grunner til define utviklingen.
Tabell 3.1 Produktivitetsutviklingen i 20 OECD-land Prosentvis økning pr.år
1960- 1973- 1979-
1973 1979 1988 Tata/eprivate sektor
| Total faktorproduktivitet 2,9 | 0,6 | 0,9 |
| Arbeidsproduktiviteten 4,3 | 1,4 | 1,7 |
| Kapitalproduktiviteten -0,3 | 1,5 - | 1,0 - |
Industrien Arbeidsproduktiviteten 5,2 2,4 3,7"
Alle OECD-land utenom Island, Luxemburg, Portugalog Tyrkia " 1979 87
- Merknad: Den totale faktorproduktivitet er residualt bestemt som den stigning i produksjonen somikke kan tilskrives økningen i et veiet giennomsnitt avinnsatsfaktorenearbeid ogkapital. Kilde: OECD Economic Outlook No. 46.
En måleproblemer. Det er vanskelig å fange opp kvalitetsfor-
grunn er bedringer forbundet med endringer i eksisterende eller innføring av nye produkter. Måleproblemene er saarlig store i tjenestesektorene. Statistiske undersøkelser i en del OECD-land og detaljerte studier av USAs nasjonalregnskaps har imidlertid ikke pekt på systematiske feil av en slik størrelsesorden at de endrer totalbildet. Men det er stor usikkerhet på dette
SeEnglander og Mitpunktet. lfølge professor Kendrick kan undervurderingen av produk- telstadt, op.cit. sjons-og produktivitetsveksten i den private sektor i USA i perioden 1948- 5SeSurveyof Current Bu-
sinesskommentarer på 87 beløpe til l/2 prosentpoeng pr. år, muligens med en tendens til å øke
seg USAs nasjonalregnskap. fordi mâleproblemene er størst i tjenestesektorene og fordi disse sektorene °Se Kendrick: Total
del sysselsettingen nasjonalprodukteñ. factor productivity svarer for en voksende av og -
what measuresand
Men de fleste eksperter peker også på mer fundamentale årsaker. Visse what
does not measupositive faktorer gjorde seg sterkt gjeldende i tidligere etterkrigstid re". OECD Seminar on
som -
Science,Technology and
f.eks re-allokering av ressurser fra lav- til høyproduktivitetssektorer, som Economic Growth; June liberaliseringen intemasjonal handel, og innhentningsgevinster ved at 1989.
av
Bilaga 10 s. 18land utenom Nord-Amerika kopierte USA, den teknologiske lederen har hatt mindre betydning i senere år. Dessuten kan høyere energipriser, endringer i arbeidsstyrkens aldersfordeling, og mindre investering i forskning og utvikling ha hatt negative virkninger. Utvidelsen av offentlige velferds-og overføringsprogrammer økningog en i skattene for á fmansiere dem hari rekke land saarlig i Europa en - svekket sammenhengen mellom innsats og belønning, og kan derfor ha vaert en faktor bak svakere produktivitetsvekst. Vridninger i ressursutnyttelsen pga ulik beskatning av forskjellige former for inntekt formue kan og ha virket i samme retning. Tidspunktet for svakere produktivitetsvekst, det faktum at den skjedog de så plutselig, tyder på at den hadde sammenheng med oljeprissjokket i 1974-75. Svakere økonomisk vekst tilstramningen den økonopga av av miske politikken medførte lavere kapasitetsutnyttelse, i sin tur noe som bidro til en viss overbemanning tap skala- leaming-by-doing og av og effekter. Dessuten førte svakere vekst og dårligere lønnsomhet etterhvert til nedgang i naeringslivets investeringer, noe som bidro til langsommere innføring av ny teknikk.
Utsiktene for produktivitetsvekst
Som nevnt har veksten i den totale faktorproduktiviteten i den private sektor tatt seg opp igjen i l980-årene, selvom bedringen liten bare har er og gjort seg gjeldende i 8 av de 20 OECD-landene det foreligger tall for. Arbeidsproduktiviteten i industrien har imidlertid vist utbredt en mer og markert bedring. Den akslererte fra en årlig vekst på 2,4 °/oi 1973-79 til 3,7% i 1979-87. Bedringen var szerlig sterk i USA, Storbritannia, Finland, og Australia. I disse landene produktivitetsveksten endog høyere var enn i 1960-årene. Som antydet av OECD7, er det mulig at den svakere utvikling i den totale private sektor ihvertfall delvis kan tilskrives de - tidligere omtalte måleproblemer i tjenestesektorene. Disse sektorers andel av den totale sysselsetting har nemlig steget sterkere i land i mange l980-årene enn i l970-årene. l det følgende drøftes fire faktorer sannsynligvis vil betydning for som produktivitetsveksten i årene fremover, faktorer kanskje allerede har som begynt å påvirke utviklingen.
Informasjonsteknologien
Informasjonsteknologien representerer en ny generisk teknologi, kanskje like revolusjonerende som dampmaskinen og elektrisiteten i sin tid. Som disse vil den bli anvendt på de fleste området av det økonomiske liv produksjon, handel, transport, og kommunikasjon bidra til fundaog mentale endringer i hele det teknisk-økonomiske systemet. Det utviknye lingsmønstret, basert på en gruppe raskt ekspanderende produsenter av datamaskiner, elektroniske komponenter og telekommunikasjonsutsyr, har allerede resultert i et drastisk fall i kostnader priser eksplosiv 7OECD Economic Out- og og lokk No. 46, side 31 teknisk fremgang i disse industriene. Denne teknologiske revolusjonen
Bilaga 10 s. 19påvirker også andre sektorer, om enn i ulik grad. Ved vurderingen av den teknologien må en ta i betraktning ikke bare de nye typer av produknye ter, prosesser og tjenester som markedsføres men også endringene i både de enkelte foretaks hele bransjers organisasjon og struktur som ledsager og utbredelsen av informasjonsteknologien. Den nye teknologien gir muligheter for raskere endringer i utforrningen av produkter og prosesser; for integrering av de forskjellige funksjonene i det enkelte foretak planlegging, produksjon, innkjøp, salg og administrasjon; for sterkere integrasjon foretak leverandører av komponenter, samlebedrifter og av en gruppe avtagere; for reduksjon av antallet og vekten av de mekaniske komponenter i produkter; og for fremvekst av en rekke tjenestesektorer for å mange skaffe industrien Programvarer svarer idag for en betydelig programvarer. de ledende industrilandenes FU utgifter. del av Endringene i det kapitalutstyret som kreves er ikke mindre. Datamaskiassosieres med alle typer av produksjonsutstyr som i roboter, kontrollner instrumenter, numerisk kontrollerte designprosesser og med administratifunksjoner ved hjelp av EDB systemet, alt integrert ved et nettverk av ve telekommunikasjoner. I USA og andre ledende industrinasjoner svarer databasen kapitalutstyr idag for mellom fjerdeparten og halvparten av naaringslivets totale investeringen De fleste har inntrykk av at vi står overfor en revolusjon. Likevel har en ikke hittil kunnet registrere en bedring i produktivitetsutviklingen. We the computers everywhere except in the economic statistics" som see professor Solow uttrykte det. Det kan som nevnt i noen grad skyldes - måleproblemer. Men problemet er mer fundamentalt enn dette. En har ikke klart å utnytte de muligheter som informasjonsteknologien gir. Dette kan skyldes overinvestering i datamaskiner og for lite investering i proopplzering omskolering. I alle fall viser erfaring at det tar tid å grammer, og gjennomføre fundamentale endringer i det teknisk-økonoutvikle, teste og miske systemet. Det tok lang tid også før tidligere teknologiske giennombrudd f.eks. dampmaskinen og elektrisiteten førte til systemiske endsom ringer i produksjonsprosessen, og enda lenger 25 30 år eller mer før - - de førte til sterkere produktivitetsvekst. En detaljert studie produktivitetsutviklingen i britisk industri 40 av sektorer i perioden 1948 til 1984 kaster lys over både resultatet og probleforbundet med utnyttelsen informasjonsteknologien. Den fulle mer av studien på fem bind. Et sammendrag er offentliggjort av Freeman og er Soete°. Ifølge disse er hovedkonklusjonene av studien karakteristisk også for andre større OECD-land. Den følgende oversikten er basert på et bidrag av Freeman til et seminar om videnskap, teknologi og økonomisk vekst arrangert OECD i juni 1989. På gmnnlag av den disaggregerte 3 Ifølge C. Freeman: av analysen endringene i produktiviteten av arbeid og kapital i de siste 20 The Nature of Innovaav tion and the Evolution of årene fremstår følgende bilde. the Productive System". De elektroniske bransjene, saerlig produsentene av datamaskiner og OECD International Seelektroniske komponenter, har vist sterkest vekst i arbeidsproduktiviteten. minar on Science,Technology andEconomic Det er ikke overraskende at det er disse industriene som best har utnyttet Growth, June 1989. teknologi for produktutforming, produksjon, lagerkontroll, 9Freeman, C. and Soete, deres egen økning i L.: "Technical Change markedsføring og ledelse. Disse sektorene har også oppnådd sterk and Full Employment". kapitalens produktivitet mens industrien totalt i de fleste land har vist en Blackwell, Oxford 1987.
T3 29-057
Bilaga 10 s. 20fallende kapitalproduktivitet. Estimater for USA tyder på at rundt halvparten av produktivitetsveksten i amerikansk industri i 1980-årene kan tilskrives datamaskinindustrien alene.
ii. I andre sektorer hvor mikroelektronikken er kommet til utstrakt anvendelse, både i produkt- og prosessteknologien, er det tegn til betydelig stigning i arbeidsproduktiviteten og en viss fremgang også i kapitalproduktiviteten. Dette gjelder f.eks. produsenter av videnskapelig utstyr, telekommunikasjonsutstyr og klokker. Disse bransjer anses nå nmrmest som en del av den elektroniske industrien.
iii. I sektorer hvor mikroelektroteknikken nyttes i økende grad, men hvor eldre teknologier fortsatt dominerer, er resultatene mer blandet. Noen finnaer har oppnådd høy produktivitetsvekst mens andre har stagnert eller vist nedgang. Dette er tilfelle i grañsk, maskin- og bekledningsindustrien. I mange tilfeller innføres den nye teknologien på en usystematisk måte i en enkelt avdeling eller prosess f.eks. i form av roboter eller
tekstbehandlingsmaskiner og ikke som del av et integrert system. Disse
enhetene blir "øyer" av automatisering i en tradisjonell produksjonsprosess.De representerer ikke integrerte produksjons-eller kontorsystemer, og ñrmaene oppnår ikke tilnaermelsesvis den fulle potensielle effektivitetsgevinst. Produktiviteten kan endog gå ned i en overgangsperiode fordi ñrmaene mangler den nødvendige ekspertise.
iv. Sektorer som produserer homogene standardprodukter som f.eks.
olje, petrokjemiske produkter, stål og sement i store produksjonsenhe-
ter var blant de første til å innføre den nye teknologien. De har oppnådd betydelige besparelser i bruken av energi og andre innsatsvarer, mens arbeidsproduktiviteten ofte har steget mindre enn i 1950- og l960-årene og kapitalproduktiviteten som regel har falt. Dette skyldes både den generelt svakere økonomiske vekst de siste årene og en endring i etterspørselsstrukturen bort fra mange materialtunge produkter og over til lettere elektronisk utstyr f.eks stereo og video. Kapasitetsutnyttelsen har derfor vzert lav og stykk-kostnadene høye.
v. Tjenestesektorer basert på inforrnasjonsteknologi programmering,
databanker, design etc, har vokst meget raskt og hatt høy lønnsomhet.
- Men deres vekt i produksjon og sysselstting er fortsatt liten og de hemmes av stor mangel på kvaliñsert arbeidskraft. Det er vanskelig å måle produksjon og produktivitet, men de estimater som foreligger tyder på sterk vekst.
vi. I andre tjenestesektorer som bank, forsikring og handel er utbredelsen av inforrnasjonsteknologien ujevn, både på ñrmaer og land. Selvom måleproblemene er store er det tegn til sterk produktivitetsvekst i enkelte enheter. Dette er interessant da det tidligere ble antatt at det var lite rom for produktivitetsvekst i tjenestesektorene. For å utnytte den nye teknologien eñektivt kreves det imidlertid organisatoriske, institusjonelle og strukturelle endringer.
vii. l de fleste tjenestesektorer som svarer for en betydelig del av
sysselsettingen er informasjonsteknologien fortsatt lite utbredt, og ar-
beidsproduktiviteten viser liten eller ingen stigning.
viii. I mange industrialiserte land er det sektorer som har vist produktivitetsvekst de siste årene som i det vesentlige skyldes strukturrasjonalisering. Dette gjelder eks. tekstilindustrien og noen av industriene nevnt
Bilaga 10 s. 21under punkt iv. ovenfor. Nedlegging av firmaer med Iav produktivitet har
, bidratt til stigning i gjennomsnittlig produktivitet.
Den langsommere stigningen i produktiviteten i de siste 15-20 årene er derfor resultatet av bl.a en strukturell tilpasningskrise eller endringer i det teknisk-økonomiske systemet som har aksentuert ujevnheten i produktivitetsutviklingen i de enkelte sektorer: den energi-intensive masseproduksjonen som tidligere preget store deler av industrien har nådd grensen for vekst i produktivitet lønnsomhet mens det nye mønstret som gir malig-
og heter for ny produktivitetsvekst og bedre lønnsomhet hittil bare har påvirket noen få ledende sektorer. Oppnåelsen av de fulle etfektivitetsgevinster som inforrnasjonsteknologien muliggjør vil i hovedsak avhenge av tre ting: utbredelsen den nye teknologien, organisatoriske endringer og tekniske
av tilpasninger i de enkelte foretak, og tilgangen på kvaliñsert arbeidskraft.
Tilbudspolitikk Et hovedtrekk i utviklingen i l980-årene er den vekt myndighetene har tillagt tilbudspolitikken, dvs tiltak for å styrke økonomienes evne til omstilling, til å skape og utnytte nye muligheter, og til åallokere og re-allokere
Tendensen meget generell. Den gjør seggjeldende i vestlige og ressurser. er østlige såvel i sydlige land, om enn i forskjellig grad. Alle OECD-land,
som uansett regieringenes politiske farve Mitterand, Gonzales og Carlsson
såvel Thatcher, Kohl Schlüter tjemer eller endrer reguleringer,
som og privatiserer otfentlige foretak, reformerer skattesystemet og revurderer sosialpolitiske ordninger med sikte på å bedre markedenes funksjonsmåte. Omfanget de økonomiske reformer varierer likevel fra land til land og
av fra sektor til sektor. Størst fremgangen i den ñnansielle sektor. Kreditt-
er
valutareguleringerer er blitt eliminert eller betydelig redusert i nesten og alle OECD-land. Skattereformer er giennomført eller planlagt i de fleste land. Det har vaert mindre fremgang på områdene jordbruksstøtte, industrisubsidier og import-eksportrestriksjoner.
OECD spiller viktig rolle i samarbeidet for åpåskynde reformpolitik-
en ken. Organisasjonen har utarbeidet et omfattende materiale om strukturel-
forhold i medlemslandene og overvåkningsfunksjonen styrkes. Medlemslamdene deltar meget aktivt på dette området. Det legges nå spesiell vekt på å oppnå resultatet også på de områder hvor fremgangen hittil har vant liten se ovenfor.
Europeisk integrasjon Selvom må regne med en viss handelsvridende effekt vis-a-vis ikke-EF
en land, vil giennomføringen det indre marked sannsynligvis bli en spore
av til større konkurranse og intemasjonal handel i hele OECD-området. Tidligere handelsskapende intemasjonale avtaler som OEEC-liberaliseringen Roma-traktaten ledet til sterkere spesialisering og større effekti-
og vitet. EF Kommisjonen venter at etableringen av det indre marked vil få betydelige positive virkninger. Tabell 3.2 viser Cecchini-rapportens anslag for virkningen etter 5-6 år. I tillegg til virkningen av de strukturpolitiske tiltakene l -4 kommer effekten makroøkonomiske tiltak for å utnytte
av
Bilaga 10 s. 22det rom for sterkere vekst i form av lavere inflasjon og bedre drifsbalanse-r som skapes av strukturtiltakene.
Tabell 3.2 De økonomiskevirkninger avdetindre marked
BNP- Arb.- lnfla- Off. Driftsvol. prod. sjon under- balanse
tet skudd % % % % BNP % BNP
Fjeming av grense-
| kontroller | 0,4 0,3 | 1,0 0,2 - | 0,2 | ||
| Offentlige innkjøp | 0,5 0,3 | 1,4 0,3 - | 0,1 | ||
| Finanstjenester | 1,5 | 1,2 1,4 1,1 0,3 | - | ||
| Tilbudssideelfekter 2,1 | 1,5 -2,3 | 0,6 | 0,4 | ||
| Ialt 1-4 | 4,5 | 3,2 -6,l | 2,2 | 1,0 | |
| Makropolitikk | 2,5 0,3 | 1,6 1,8 -1,2 | - | ||
| Ia: | 7 0 | 3 5 -4 5 | 0 4 -0 2 |
Kilde: "The Economics of 1992, European Economy, No. 35, March 1988.
Lavere inflasjon og bedre lønnsomhet. I mye av 1970-årene og begynnelsen av l980-ârene steg reallønnen i OECD-landene sterkere enn produktiviteten korrigert for forverringen i bytteforholdet overfor utlandet, og lønnsomheten falt. Dette og stig-
ningen i inflasjonen nødvendiggjorde en restriktiv økonomisk politikk
som påvirket investeringene. Lavere lønnsomhet og høy inflasjon kan også ha hatt direkte virkning på nazringslivets investeringsvilje. Nå når lønnsomheten er rettet opp, inflasjonen redusert, og balansert økonomisk vekst igjen er mulig, kan det få positive virkninger på naeringslivets forventninger og investeringsvilje og dermed på produktivitetsutviklingen.
Tabell 3.3 Produktiviteglønnskostnaderog lønnsomheti de 7storeOECD-landene Prosentvis årlig stigning
1960- 1973- 1979- 1987-
1973 1979 1986 1990
Anslag Kompensasjon pr.
sysselsatt 9,4 11,1 6,7 5,5 Arbeidsproduktivitet 4,6 1,7 1,6 1,9 Lønnskostnaderpr.
| prod. enhet | 4,6 | 9,2 | 5,0 | 3,5 |
| BNP deflator | 4,6 | 8,5 | 5,3 | 3,5 |
| Driftsoverskudd, % BNP 46,3 | 44,2 | 45,9 | 46.6 |
Kilder: OECD Economic Outlook, No 44, 1988.
Nzeringslivets investeringer i OECD-området har steget med rundt 10% pnår i volum de to siste årene. l forhold til BNP er likevel ikke naeringslivets investeringer spesielt høye. Dette skyldes imidlertid at prisene pä maskiner og utstyr har falt relativt til andre priser. I faste priser er naaringslivets investeringer som prosent av BNP i de store OECD-landene på høyde med eller høyere enn under den sterke investeringsoppgangen på begynnelsen av 1970-tal1et. Dessuten utgjør investeringene i maskiner og utstyr som er den viktigste maten ny teknologi innføres på en større
- del av investeringene enn før.
Bilaga 10 s. 23Konklusjon
Det vanskelig å kvantiñsere virkningen på produktiviteten av de fakto-
er
har drøftet foran. En har derfor skjønnsmessig antatt at veksten i rer en arbeidsproduktiviteten i de syv store OECD-landene vil stige til en årlig rate på 2 l/2 °/0innen midten av l990-årene. Det er mulig dette er for lavt, gitt de krefter gjør seg gjeldende. Det er imidlenid høyere enn anslag
som basert på ekstrapolering av fortiden eller en neo-klassisk vurdering ville innebaare. F.eks. viser OECD-modellen bare 2% årlig produktivitetsvekst for den samme landegruppen på midten av l990-tallet.
4¶De makroøkonomiske utsiktene for
Bilaga 10 s. 25OECD-landene
Den internasjonale økonomiske situasjon har bedret seg sterkt de to siste årene. Dette avsnittet drøfter årsakene til bedringen og om den gunstigere situasjon vil fortsette. En skal ved hjelp av kvantitative fremskrivninger drøfte de internasjonale rammebetingelsene for den svenske økonomien opp til midten av 1990-tallet.
Fremskrivningene bygges opp i tre trinn. Først forsøker en å anslå vekspotensialet. Dette gjøres på tradisjonell måte på basis av den demograñske utviklingen mulighetene for produktivitetsvekst. En har imid-
og lertid antatt at utnyttelsen av vekstpotensialet vil begrenses av ønsket om å opprettholde lav inflasjon. Vekstpotensialet blir derfor bestemt av utviklingen i arbeidsstyrken og produktiviteten plus den reduksjon i arbeidsløsheten forenlig med opprettholdelse av lav inflasjon.
som er
Det neste spørsmål etterspørselsutviklingen blir slik at det infla-
er om sjonsbegrensede vekstpotensialet vil bli utnyttet, eller om det er problemer
vil nødvendiggjøre en økonomisk politikk som begrenser etterspørsom selsveksten. Eksempelvis er det fortsatt store ubalanser i de løpende betalingsstrømmene mellom de store landene, og flere land har store offentlige budsjettunderskudd. Virkningene på etterspørselen av eventuelle tiltak for å redusere ubalansene, og hvordan slike tiltak kan påvirke samspillet mellom økonomisk vekst intlasjon, drøftes i det neste avsnittet. Det
og konkluderes at det neppe finnes et sett av tiltak som muliggjør rask reduksjon ubalansene uten uheldige virkninger på økonomisk vekst.
av
I det følgende avsnittet drøftes derfor en mer gradvis løsning hvor ikke alle problemer blir løst innen 1995. Dette er grunnlaget for den SENTRA- LE fremskrivningen. Den antar at det er tilstrekkelig dynamikk i OECDøkonomiene til at kan oppnå tilfredsstillende vekst samtidig som under-
en skuddene på USAs føderale budsjett og betalingsbalanse reduseres men ikke elimineres. En forutsetning for dette er at det føres en politikk i Japan OECD-Europa motvirker den deflatoriske etterspørselsvirk-
og som ningen den ñnanspolitiske tilstramningen i USA. Hovedtallene for
av denne fremskrivningen gjengis i Tabell
I det siste avsnittet simuleres andre utviklingsbaner på basis av alternative forutsetninger for olje-og andre råvarepriser, inflasjonpress og produktivitetsvekst.
Bilaga 10 s. 26TV311 WW. Z°.°.°.°§“..'Z"3 9°Z°!°!°§°!°§° v-nv mmmmmhç@W mao ñifäF""©flç-v
TYW 9% .°.°.9°"°9°°.1 .°9."Z°°!"°.° VÖV IOQND monmwq@W mwv--omçmm
°..° mo Ö"3N."°9.°.°.°.°° NQQNTQWQT vmv D©l MOhIfHñhOO-tl/PO vov--0mqNM -u °."".°°. WW". TQYWQVZWWQV YYWTQNTYf mmm OCI mwovmom7$q MBM-OWVQNV
www cet°.t.<t"ä°<.°* 9W5fQWW§Q mtñl/I N00vmwm7q Nhmmmmmçm L.: qvw INQWWÖWQOÅ WWQYNQQTQ° monnmwqç@ movm-mmqm
aaf0O QQ9qWQWWQ .°°.°."i'“.°"°§"'° gaoe Mowmv©h§§§ Nnmm-%w7N U 9f9@W9TQWV WWWN599Y§ whloolhlhlhøONoolç -ommmwhqc D NÄT lfñff7"ii\l@fñ 7ñWQQ9@fQ ñmö§§d6d -1 mvm 9 vmvmowmmmv
59° WQWTGQQÖ ° "i°."i°..'.°.°' mvm mnovvmwç Y vdv-mwmmåm
°°.°.°I QTWQNQQW ñY9N1N9Q1 mvm moovvç Y vmv-mmm-v°
WYÖ9fQWQ CVEYWQYQQWM mwmmvwsç 7 vmv--wvNv
WYQQWQYQ ° f9WW7TYW@° N0mmvow7 W vNnNwv-v
YQNQNTWY "TYQNWWWQNM mmovvq Y vmvm-mm-v°
3 NTNWW9Wf w °.°°.°N.°§°9.". Bmsannmmlxlxbn "P vNm--aven E I 2 :9mNY°°Y GQY@§9WW§Q l w N$ vmm-NwoqvN - omhommoom D. N -
Du Q 5999 Z m namn m 5 $$$å$$$$$w % % % % % % %
Ö E
7 E: exgatsmg v: cagxnsgnu. 005 sa l -3-8 å E E V0 N 7 än däcmaäåsgä ZeäzoåäämbC -
m4mMmMOQ
Bilaga 10 s. 27TT9W9WNWT WWYYQTWQWW mrxaxxoxooxosrxrvgT vovv0wo7
..°T°..V.“°.°9“ ..°."i.°°."1"3 mnwoomooq. vnovvwwçm . ".°.°."T°.".'!V TQQWQWQWWT Nmoowowq$ mwmmmnmqm I
°Z..'.**."TQ"'.Q'wmmvnvmwmo
.-7.."3°§°.'°'Z'1°“.“WQW95NTQW Nhwmmo-NvW -hvMMIn-N--T -du-q | ...
WW9WQ9Y@Q@ mxx-nmvxxoxç-T
9W9QWWQQW° MoovvmoooQcpT
N.g D °°.°.°.".°.°°"3.Z° "HW Nonohdmmo :v: .-1 -1 |
QYTWTQNTW mox-nmmvoovpnln
WQWWYWfNY §Q9W9W9WWV vwvNNooqT vowmmeooxçqlT . .. 5NYNY5W@Y WQ9ñWWQ9§ vmvNNooç7T v9ovo§qT
9NQQNfYQW Q59ñWQQñQV m-ovvoqqT
WWQWWQWY O®flf1K\rñÖIfCN Novmmvwm- | u-n l I QQNNWWQQYO °.°9"°§1"3."3. movmmmwç-T moomvooqq I 9Y®N®WYñW 0 NCNIfÖNl/ÄOOQIO
5x "EWQNÃQYWWQW 4 8 -wommommv Itt-ul | LL
% %% % % % % %
29-057
Bilaga 10 s. 28Figur Produksjonsutviklingen 1950- 1995
Tallene for 1950-1970 dekker USA, Japan, Australia, Belgia, Finland, Nederland, Norge, Sverigeog Sveits,og er tatt fra Phases of Capitalist Development, A.Maddison, Oxford University Press, 1982. Tallene for 1970-95 dekker alle OECDlandeneog er tatt fra "OECD Historical Statistics" og "OECD Economic Outlook No. 45.
Tallene for 1989-95 eranslagog fremskrivninger. Tallene for 1991-95 er tatt fra den SENTRALE utviklingsbanen drøftet i kapitel De strekedelinjer viser gjennomsnittlige årlige vekstrater over fem-årsperioder.
De gjennomsnittlige vekstraterfor noenlengreperioder Maddison:
1870- 1910 1910-1950 1950-1995 1870- 1995
2,7 2,0 3,7 2,8
Tilbudssiden
Figur 1 viser oppsvinget de siste årene i et lengre perspektiv. Veksten i BNP-volumet siden midten av 1980-tallet 3,3 % pr. år har vaart noe lavere enn gjennomsnittet etter siste verdenskrig om lag 4% og betydelig lavere enn i l960-årene over 5%. Den SENTRALE fremskrivningen til 1995 viser et oppsving i BNP-vekst etter en antatt svekkelse i 1989 og 1990.
Den lavere vekst siden midten av l970-årene kan tilskrives to hovedfaktorer. For det første inflasjonen som akselererte sterkt i første halvdel av l970-årene og for det andre svakere vekst i produksjonspotensialet pga utviklingen i arbeidsstyrken og produktiviteten.
Veksten iprodulcsjonspotensialet
Befolkningstilvekstcn i den vestlige verden har vaart nedadgáende i det meste av dette århundret, vesentlig pga lavere fruktbarhet. Stigningen i fruktbarheten etter siste verdenskrig har karakter av en krusning på en fallende trend. I en rekke OECD-land vil veksten i befolkningen i arbeidsdyktig alder stoppe opp innen utgangen av dette århundre. Dette reiser
Bilaga 10 s. 29Tabell 4.1 Befolkningsutviklingen - de 7 storelandene
1950 197l 1981 1991
-70 -80 -90 -2000 %pr.dr Folkemengden 1 l 0.7 0.4 0.3
. Gruppen 15-64år 1.1 1.0 0.7 0.1
1950 1970 1980 1990 2000 %av bef 65 år og over, 8.6 10.7 12.5 13.3 14.6 0-14 år 27.2 26.1 21.8 19.0 18.6 Forsørgelsesbyrden 1 42.4 41.3 33.2 28.1 27.8
Gruppen 15-64 ár% pnår
7st0re USA Jap V-T Fra St.br Ita Kan Sve 1970-1980 0.7 1.1 1.1 0.2 0.6 0.1 0.6 1.2 0.3 1980-1990 0.4 0.9 0.5 -0.1 0.4 0.1 0.0 1.0 0.0 1990-1995 0.3 0.6 0.1 -0.5 0.1 -0.2 -0.1 0.8 0.1 1990-1995 2 0.6 0.1 -0.4 0.3 0.0 -0.1 0.8
Gruppene under 15år og over 64 år som%av gruppen 15-64 år.
Den nederstelinjen for 1990- 1995viser de veksratenesom eranvendt i fremsknvnmgene. Avvikene OECD-projeksjonene skyldesnyeredata for siste halvdel av 1980-åreneog årlige mterpolennger for fem-års perioder. Kilder; Aging Populatiøns:The Social Policy implications, OECD, 1988
OECD Employment Outlook, OECD, September 1987.
problemet i retninger. Det innebzerer bl.a. sterkt stigende kostnader
mange i helse-og sosialsektoren fordi aldersgruppen 65 år og over vil utgiøre en voksende del befolkningen. Det betyr også at arbeidsstyrken vil vokse
av langsommere enn før, sa-.rlig i Europa. Tabell 4.1.
Noe vil imidlertid avhenge av utviklingen i yrkestilbøyligheten. Denne har vist trendmessig stigning de siste ti-årene. Siden det første oljeprissjokket har faktisk stigningen i yrkestilbøyligheten iOECD-landene vant av større kvantitativ betydning enn stigningen i arbeidsløsheten. Den anslåtte stigningen i yrkesfrekvensen mellom 1973 og 1990 tilsvarer 5-6% av arbeidsstyrken arbeidsløsheten har steget med bare litt over 3 pro-
mens sentpoeng.
Det fortsatt for stigning i yrkestilbøyligheten, saarlig for kvinner.
er rom Likevel vil veksten i yrkestilbøligheten antagelig begynne å flate ut i 1990årene når yrkesfrekvensen for kvinner seg nivået for menn.
naarmer Samtidig må ta hensyn til eventuell syklisk stigning i yrkestilbøylig-
en en heten i perioder med høyt aktivitetsnivå og stramt arbeidsmarked. En har
yrkestilbøyligheten ved maksimal produksjon vil stige nesten like ° Sverige, hvor yrkestilantatt at
bøyligheten for kvinner raskt før, at den under konjunkturforløpet vil variere i forhold til
som men alleredeligger på 80 pst. aktivitetsnivået på samme måte som tidligere. avden mannlige, eret ek-
maksimale nivåer for yrkestilbøyligheten sempel på land hvor
Tabell 4.2 sammenligner det
veksten i yrkestilbøylig-
lagt til grunn i fremskrivningene med OECD-anslag basert på heten vil Hate i 1990som er ut opplysninger fra medlemslandene." Det fremgár at det antatte maksimale ärene.
" SeOECD Employment nivå ligger høyere enn OECDs anslag. Dette er ikke overraskende da
Outlook, September OECD-anslagene ikke forutsetter en økning i aktivitetsnivået. Den stig: 1987.
Bilaga 10 s. 30Tabell 4.2 Arheidsstyrkeog yrkestilbøylighet de 7 storeOECD-landene
USA Jap V-T Fra St.br Ita Kan Befolkning arbeidsdyktig alder %i pr.år OECD anslag 1979-1986 0.5 1.1 0.8 0.9 0.5 0.6 1.3 1986 1990 -0.2 0.7 -0.2 0.3 0.0 0.2 0.8
- 1990-1995 0.6 0.1 -0.5 0.1 -0.2 -0.1 0.8 Projeksjoner 1990-1995 0.7 0.2 -0.4 0.3 0.0 -0.1 0.8 Yrkestilbøyligheten l OECD anslag
| 1979 | 72.1 71 8 66.8 68.5 74.3 60.2 70.8 |
| 1986 | 75.1 72.2 65.6 65.7 74.7 60.3 74.3 |
| 1990 | 76.0 72.8 63.3 66.7 74.8 61.4 78.0 |
| 1995 | 77.6 74.5 62.0 68.4 75.4 61.7 80.2 |
%endring 90-95 1.6 1 7 1.3 1.7 0.6 0.3 2.2
- - - - - Projeksjoner 1990-1995 2.4 1.9 2.0 1.8 0.7 1.7 4.0
-Arbeidsstyrken 96 pnår OECD anslag
| 1979- 1986 | 1.6 1.2 0.6 0.3 0.6 0.7 2.0 |
| 1986-1990 | 1.0 0.9 1.1 0.7 0.0 0.6 2.1 - |
| 1990-1995 | 1.0 0.6 -0.9 0.6 0.0 0.0 1.3 |
Projeksjoner 1990-1995 1.3 0.7 0.2 0.8 0.2 0.4 1.8
Arbeidstyrken som%avaldersgruppen15-64 år. Kilder: OECD Empløyment Outlook, September 1987.
Egneanslag
ningen i yrkesfrekvensen som er lagt til i fremskrivningene på
grunn er linje med utviklingen i l980-årene, men svakere enn i en rekke andre fremskrivninger hvor det er en tendens til å anta at lavere vekst i befolkningen i arbeidsdyktig alder vil bli fullt oppveiet av sterkere stigning i yrkesfrekvensen.
De andre faktorene som bestemmer utviklingen i vekstpotensialet er investeringene og produktiviteten av arbeid og kapital. Produktivitetsutviklingen ble drøftet i forrige kapitel. En konkluderte der at det
var grunn til åvente sterkere vekst i årene som kommer. Denne forutsetning
er derfor lagt til grunn i fremskrivningene som drøñes i det følgende.
Inflasjonsproblemet. Samspillet mellom inflasjon, produksjon og arbeidsløshet er av fundamental betydning, og står sentralt i fremskrivningene i denne utredningen. Figur 2 viser utviklingen siden 1960 fremskrivningene til 1995. Hovedt-
og rekkene kan sammenfattes som følger.
Stigende intlasjonen i siste halvdel av 1960-arena
ii. Fortsatt stigende intlasjon kombinen med resesjon forårsaket
av oljeprissjokkene i 1973-74 og 1979-80.
iii. Lavere intlasjon til prisen av svak produksjonsvekst høyere
og arbeidsløshet etter omlegningen av den økonomiske politikken i restriktiv retning etter det andre oljeprissjokket.
Bilaga 10 s. 31Figur 2: Produksjonsutvikling, inflasjon ogarbeidsløshet ,
" Z7 / l BNP volum V W
12-
10-
5 nilasjon
Årbeidsløshet 6 omvendt skala a
1960 1965 1910 1915 noo nu 1090 1995
BNP vises som avvik fra trenden den gjennomsnittlige vekst over suksessive konjunktursykler, inflasjonen som% årlig endring i prisene,ogarbeidsløshetensom %av arbeidsstyrken.
Figur 3: Inthsjon og arbeidsløshet
4 T
3 1
O- -
73 a.. g Å 4 B o. a - 75, oo FZ E å i: ° ; ti. ü w g; w n nu u E -1 4- j; 54 o q 7a
s T
Q i 4. -3 -
"3 I I I | l I 1 I O 7 O Arbeidsløshet
Arbeidsløshetenangis med tallet for foregáendeår dvs at f.eks. 1982viser endringen i intlasjonen i 1982 arbeidsløsheteni l98l. Fra 1973 viser tallene for og ville haskjedd hvis oljeprissjokket ikke haddefunnet sted. Den inflasjonen hva som faktiske endringen i inflasjonen vises ved et kryss. For å estimerePhillips-kurven dekker de 7storeOECD-landene brukte enligningen: P t - -0,8 + 3,3IU tsom l. Justeringenefor oljeprissjokkeneogestimeringenavPhillipspkurvener utført med enkelt Iigning og er derfor megetomtrentlige. en
Bilaga 10 s. 32Figur 4: Produksjonogarbeidsløshet
. -1
a:
u.. u
1978 90 relasjonen.
1 - n -
z
Endring fra 1975til 1978 °
5 %
7 70
u
si
g.
2 I I
I 1 j I
-l -3 g 3
BNP volum BNP trend °/0av trenden
- Figuren viser arbeidsløsheten for de 7 store OECD-landene og avviket mellom faktisk BNP og BNP trenden. Trenden er densamme som i Figur
iv. Fortsatt fall i inflasjonen kombinert med en viss oppgang i produksjonen fra 1983.
Sterkere produksjonsvekst og en viss stigning i inflasjonen i siste del
v. av 1980-årene.
Da inflasjonen steg i 1970-årene innførte mange land tiltak inklusive
indeksregulerig av lønningene, skatteskalaer, og ñnansielle fordringer
for å motvirke inflasjonens virkninger. Men tross disse tiltakene hadde inflasjonen uheldige virkninger på inntekts-og formuesfordelingen, den reduserte investeringenes effektivitet, og bidro til sterkere kamp om inntektsandeler. Det ble etterhvert også klart at uten overbevisende tiltak for å redusere inflasjonen, ville den ha en tendens til å akselerere heller enn forbli stabil. I økonomenes språkbruk betød dette bred anerkjennelse av den forventnings-utvidede Phillips-kurven. Dvs at hvis arbeidsløsheten er lavere enn en viss naturlig" rate, vil inflasjonen akselerere kontinuerlig, og omvendt hvis ledigheten er lavere enn denne raten. Figur 3 illustrerer begrepet.
I l970-árene ble den økonomiske politikken gradvis orienten mot å redusere inflasjonen selv om arbeidsløsheten steg. Figur 4 viser hvordan sammenhengen mellom arbeidsløshet og produksjon har endret seg. Etter det andre oljeprissjokket ble reduksjon av inflasjonen det primxre økonomisk-politiske mål i de fleste OECD-land. Gjenoppretting av en høy grad av prisstabilitet ble betraktet som en betingelse for å oppnå sterkere vekst
lavere arbeidsløshet på sikt. Det tok imidlertid tid å redusere inflaog sjonen, mye pga formelle eller uforrnelle mekanismer for indeksregulering av lønningene. Det var først på midten av l980-tallet, da olje-og andre råvarepriser falt, at inflasjonen ble bragt ned til et mer akseptabelt nivå.
Bilaga 10 s. 33Et hovedspørsmål nå hvor robust nedgangen i inflasjonen vi1 vaerenår er arbeidsløsheten faller igjen. Et formelt men begrenset svar kan gis av empirisk forskning forklarer inflasjonen via samspillet mellom intersom nasjonale råvarepriser, arbeidsløsheten og produktiviteten: lønnen blir bestemt arbeidsløshet og prisforventninger mens inflasjonen konsumpav risene avhenger innenlandske kostnader vesentlig lønns-og produkav tivitetsutviklingen impoitprisene. Hvis systemet ble bestemt momenog tant, ville inflasjonen avhenge av de aktuelle endringer i importprisene, produktiviteten. Hvis råvareprisene vesentlig bestemarbeidsløsheten og aktivitetsnivået i OECD-landene, kan inilasjonen uttrykkes nesten mes av utelukkende ved arbeidsløsheten produktiviteten. I så fall ville samog menhengen illustrert i Figur 3 kunne nyttes til å prosjektere inflasom er sjonen. l virkeligheten er imidlertid prosessen karakterisert av lange etterslep i tilpasningen lønningene til prisene og prisene til lønningene. av F.eks. består prisforventningene i lønnsrelasjonen i OECD-modellen av en kumulering erfaringer flere år: det gjennomsnittlige etterslepet av over the lag for de største landene varierer fra l til 3 år. I de samme mean - syv prisene på kostnadene med et etterslep på l til 5 år. landene reagerer Vekselvirkningen mellom priser og lønninger kan derfor pågå over perioder på opp til 10 år. Av spesiell interesse den ledigheten som stabiliserer inflasjonen, den er såkalte NAIRU: the non-accelerating inflation rate of unemployment. Dette den ledigheten i gitt periode vil hindre inflasjonen å er som en akselerere gitt tidligere og aktuelle endringer i importpriser, lønninger og produktvitet. Tabell 4.3 viser anslag for NAIRU for de syv store landene samlet, både inklusive eksklusive stigningen i importprisene. NAIRU og eksklusive importprisene antar at disse stiger i samme takt som konsumpgir uttrykk for styrken pá den innenlandske pris-lønnsspiralen. risene og NAIRU kan betraktes som et summarisk uttrykk for det intlasjonspresset gjeldende inklusive den etterslepende vekselvirkningen melsom gjør seg lom tidligere pris-og lønnsøkninger den ledighet som behøves for å og stabilisere ikke redusere dette presset. Da NAIRU reflekterer det men etterslepende samspillet mellom priser og lønninger, gir det et bedre uttrykk for sammenhengen mellom ledighet og inflasjon enn Figur Tabell 4.3 viser at det bare siden midten av l980-tallet at forskjellen er mellom NAIRU den faktiske ledigheten har vaertstor nok til å føre til en og merkbar reduksjon inflasjc nen. Det samme bilde fremgår av Figurene 5 av Figur 5 viser den tidligere fremtidige utviklingen i inflasjonens og og bestemmelsesfaktorer. Figur 6 viser i hvilken grad høyere ledighet og Iavere råvarepriser har bidratt til å redusere inllasjonen. Den viktige
Tabell 4.3 NAIRU for de 7storelandene Prosent avarbeidsstyrken
1975 1974 1977 1983 1988 1990 88 -76 -82 -87 -90 -95
| Med importprisene | 5,1 8,4 6,0 3,5 3,6 4,6 |
| Uten imponprisene | 5,2 7,2 6,4 4,9 5,2 5,1 |
| Faktisk ledighet | 4,1 5,4 6,1 7,4 6,1 5,6 |
| Forskje113 minus 1 | 1,0 -3,0 0,1 3,9 2,5 1,0 |
-
Bilaga 10 s. 34Figur 5: lnflasjonen ogdensbestemmelsesfaktorer
1D
Q/Å
/
VT-/L
1 -o
Konsumprisene
.
ArbJeidsløshet
Kurven for imponprisene viser dellatoren for importen av varer og tjenester i nasjonalregnskapet.Konsumprisene viser deflatoren for det private konsumet. Produktiviteten er deñnert som BNP per sysselsatt.Alle seriene viser °/0endring fra foregåendeår, unntatt arbeidsløshetensomangissom%av arbeidsstyrken.
Tallene gjelder for de 7 store OECD-landene og er tatt fra OECD Historical Statistics og OECD Economic Outlook No. 45. Tallene for 1988-90 er anslag og prognoser.Tallene for 1991-95 ertatt fra den SENTRALE utviklingsbanen.
implikasjonen for fremtiden er at etterhvert som bedringen i den faktiske utviklingen påvirker forventningene vil sammenhengen mellom ledighet og inllasjon bedres. Hvis en legger til grunn at importprisene vil stige i takt med konsumprisene, tyder fremskrivningene for l990-årene på at en kan opprettholde stabil inflasjon selv om ledigheten reduseres. Dette skyldes at inflasjonsforventningene fortsetter å falle pga den tidligere utviklingen i priser og lønninger.
Det er andre aspekter i inflasjonsproblematikken enn de "mark-up" anslag en har drøftet hittil, hvor forventningene blir bestemt av tilpasning til tidligere erfaringer. Men tross den interesse som mer fremtidsorienterte eller rasjonelle modeller for forventningsdannelsen har vakt, har OECD°s anslag for inflasjonen det siste ti-året vzert bedre enn projeksjoner basert på de mer soñstikerte modellene. Fremskrivningene i denne utredningen baserer seg derfor på OECD-modellen.
Et annet aspekt er at OECDs projeksjoner for lønnsstigningen hadde en tendens til å overestimere da inflasjonen falt i første del av l980-årene, en tendens som er blitt delvis oppveiet av en viss underestimering i senere år. Resultatet er imidlertid at, som ventet, har lønnsomheten steget på bekostning av reallønnen. Fordelingen på lønn og fortjeneste er nå på linje med situasjonen i l960-årene. Denne re-allokeringen fra lønn til fortjeneste har antagelig bedret utsiktene for inflasjonen.
Et tredje element er imidlertid at NAIRU synes å ha hatt en tendens til å stige med den faktiske ledigheten hysterese, szerlig i Storbritannia og
Bilaga 10 s. 35Figur 6: Faktorer somredusererinflasjonen
.
ZZ Ill
Faktisk Virkningen avVirkningen av arbeidsløshet
inflasjon endringen i over NAIRU + produktivitet liten
importprisene
Figurenviser nedgangeni inflasjonen fra midten av 1970-tallet.Hvis arbeidsløsheten hadde forblitt lik NAIRU i alle årenefra 1975og importprisene haddestegeti takt med innenlandske priser, ville inflasjonen lbrblitt stabil. Figuren viser virkningen av at denfaktiske arbeidsløsheten,produktiviteten ogimportprisene harvaartforskjellig fra dennehypotetiske steady state" fra midten av l970-årene,og i hvilken grad hver av dem har bidratt til å redusereinflasjonen.
Tabell 4.4 Den øvreproduksjonsgrensen
8l 86 91 9l 92 93 94 95
-85 -90 -95
BNP, volum °/op.l De 7 store Småland OECD Arbeidsløshet% av arb.styrken De 7 store Små land OECD De 7store Befolkning %p.a Arbeidsstyrken %p.a
, Yrkesfrekvens °/oBef. 7
, Sysselsetting °/op.a 0,9 Arbeidsproduktiviet %p.a l 6 1 BNP, volum °/op.a 2,6 3 Arbeidsløshet %A.st 7 l 6
T5 29-057
Bilaga 10 s. 36Italia. Hysterese er et symptom på et dårlig fungerende arbeidsmarked hvor den dempende Virkning på lønnsutviklingen av en gitt arbeidsløshet avtar, antagelig fordi de langtidsledige mister egenskaper nødven-
som er dig for igjen å kunne bli sysselsatt. Det er derfor stor usikkerhet mht utsiktene for inflasjonen. Modellsimuleringene må tolkes anvendes
og med varsomhet.
Den øvre produksjonsgrensen på 1990-tallet På grunnlag av det foranstående er det mulig å anslag for det inflasjonsbegrensede produksjonspotensialet for OECD-området i første halvdel av 1990-årene. Tabell 4.4 gir estimater for hovedgrupper av OECD-land.
Resultatet er en gjennomsnittlig vekst i BNP-volumet på 3 3/4 °/0i første halvdel av l990-årene sammenlignet med 3 1/4°/0i siste halvdel 1980-
av årene. Da arbeidsstyrken vokser langsommere enn før, reflekterer den sterkere BNP-veksten en nedgang i arbeidsløsheten og bedre produktivitetsutvikling. Uten nedgangen i arbeidsløsheten og sterkere produktivitetsvekst ville stigningen i BNP-volumet bare vart 2 3/4 % år se Tabell
pr. 4.5.
Antagelsen om sterkere produktivitetsvekst er viktig da den på samme tid øker produksjonspotensialet og demper pris-lønnsspiralen. Dette illustreres mer utførlig senere se Tabell 4.6
Utsiktene for økonomisk vekst l foregående avsnitt ble det antydet at tilbudsside- og inflasjonsbetraktninger tyder på at en gjennomsnittlig årlig BNP-vekst i OECD-økon0miene på 3 3/4 °/0skulle vaeremulig i første halvdel av 1990-årene. Men en har ingen garanti for at denne veksten vil bli realisert. Veksten kan bli lavere enn potensialet. Dette avsnittet drøfter de viktigste faktorene som bestemmer i hvilken grad produksjonspotensialet vil bli utnyttet.
l en lukket økonomi avhenger produksjonsveksten i det vesentlige av den økonomiske politikken. Det kan vaere uenighet om hvilken politikk som vil vzere mest effektiv, og i hvilken grad politikken skal endres pga uforutsette begivenheter. Men det er bred enighet om at en ved en fomuftig bruk av eksisterende virkemidler vil kunne oppnå tilnazrmet full utnyttelse av potensialet.
Spørsmålet er vanskeligere når en opererer med flere land samtidig: situasjonen i det enkelte land avhenger av utviklingen i andre land; i det
z Normalt må en ta et Tabell 4.5 BNP fremskrivninger og návzrendetendenser forbehold om inflasjon kan hindre full utnyttelse 91 91 92 93 94 95 av produksjonspotensi- 95 ikke alet. Men det er nødvendigher da enalle- Nåvzerendetendenser % p.a 2,8 2,7 3,1 2,9 2,7 2,7 rede har tatt hensyntil lavereyrkesfrekvens % BNP -0,1 O -0,2 -0,3 -O,3 -O,4 denbegrensning som + bedre produktivitet °/0BNP 0,7 0,4 1,1 1,9 2,6 3,4 hensynettil oppretthol- + lavere arbeidsløshet % BNP 0,4 0 0,6 1,3
1,6 1,9 delseav lav ogstabil in- fremskrivning % p.a 3,8 2,9 4,2 1,3 3,8 3,7 flasjon innebaerer.
Bilaga 10 s. 37enkelte land kan det vzerekonflikt mellom inteme og eksteme økonomiskpolitiske mål; målsettingene i de enkelte land kan vaeregjensidig inkonsistente; landene har mindre individuel og kollektiv kontroll over valutaog kursene de har nasjonale virkemidler som penge-og finanspolitikenn over ken. Disse spørsmålene er viktige i dagens situasjon. Det kan derfor vaere nyttig å begynne med kort beskrivelse av den økonomiske politikken i en de største landene.
Hovedtrekk i den økonomiske politikken i 1980-årene
Etter de vanskeligheter de fleste OECD-landene opplevde i 1970-årene høy inllasjon, stigende arbeidsløshet, og sterk vekst i otfentlige utgifter og gield har 1980-årene vzert en korreksjonsperiode. Hovedvekten i den økonomiske politikken har ligget på å bedre økonomienes funksjonsmåte, redusere den olfentlige sektor, og opprettholde en stram og stabil penge-og ñnanspolitikk. i.Bedringen i økonomienes funksjonsmåte ble ansett nødvendig for å redusere inflasjonen, øke produktiviteten og fremme strukturell omstilling. Virkemidlene har vesentlig bestått av deregulering, privatisering av offentlige foretak, reduksjon av offentlig nazringsstøtte og skattereforrner. ii. Reduksjonen offentlige utgifter er et ledd i bestrebelsene på å av begrense myndighetenes rolle mer generelt, og er nødvendig for å redusere olfentlige budsjettunderskudd og skape rom for skattereduksjoner. iii. Innføringen strammere mer stabil penge-og ñnanspolitikk er av en og reaksjon mot høy inflasjon, men reflekterer også skepsis mht muligheteen for ñnstyring av økonomien. ne Politikken har likevel variert fra land til land. I USA ble begynnelsen av l980-årene karakterisert ved to hovedtrekk. Det første var en tilstramming pengepolitikken til bruk pengemengden som målvariav og overgang av abel i stedet for renten. Det andre var skattereduksjoner for å bedre tilbudsiden i økonomien samtidig forsvarsutgiftene ble økt. Myndigsom hetene ventet at budsjettet ville forbli i tilnaermet balanse pga reduksjon av andre utgifter fordi skattereduksjonene ville vasre selvfinansierende. og forutsetningene ble oppfylt. Resultatet ble sterk stigning i renten Ingen av økonomisk resesjon i 1981-82. Men da inllasjonen ble raskt redusert og pengepolitikken lettet, ble det pengemessig rom for sterkere økonomisk og vekst. Da ñnanspolitikken meget ekspansiv, ekspanderte økonomien var sterkt i de tre årene 1983-85 og i mer moderat tempo i de etterfølgende årene. Sysselsettingen steg raskt, delvis på bekostning av svak produktiviarbeidsløsheten ble brakt ned til NAIRU. Ressursutnyttelsen tetsvekst, og derfor meget høy samtidig den underliggende inflasjonen defier som - BNP-deflatoren eller konsumprisindeksen utenom energi og nert som har akselerert lite. Hovedproblemene idag er fortsatt relativt matvarer store underskudd på statsbudsjettet og driftsbalansen overfor utlandet selvom de blitt noe redusert de to siste årene. er I motsetning til USA defleste andre OECD-landene vekt på å gjenopprette bedre balanse i offentlige budsjetter. Utenfor Nord-Amerika har derfor 1980-årene vaartkarakterisert restriktiv ñnanspolitikk. Samtiav en dig ble pengepolitikken i Japan de toneangivende land i OECD Europa og
Bilaga 10 s. 38som i USA et hovedvirkemiddel for å redusere inflasjonen. 1 første - halvdel av 1980-årene da dollarens valutariske verdi steg til irrasjonelle høyder, var en restriktiv pengepolitikk i Japan og Europa dessuten nødvendig for å begrense depresieringen av deres valutaer. l Japan, tross en relativt stram etterspørselpolitikk, har den økonomiske veksten vaert forholdsvis sterk i det meste av perioden ledet av sterk økning i ekspor-
ten, sarlig til USA. Etter 1985, da yen og de fleste andre valutaer appresierte sterkt i forhold til dollar og ñnanspolitikken ble mindre restriktiv, har innenlandsk etterspørsel vaart drivkraften i ekspansjonen. Arbeidsløsheten har hele tiden vart lav, og ressursutnyttelsen er nå meget høy.
l Europa har ekspansjonen vain svak, influert av høy rente og stram ñnanspolitikk, og arbeidsløsheten steg til 11 prosent i 1985. Oppgangen kviknet til i 1987 dels fordi betingelsene for vekst i form av lavere inflasjon og bedre lønnsomhet var bedret og dels fordi perspektivet om EFs indre marked skapte ny dynamikk med sterk stigning i investeringene. Selvom arbeidsløsheten er blitt noe redusert, går Europa likevel ut av dette ti-året med forholdsvis lav ressursutnyttelse.
Resulterende ubalanser Politikken i 1980-årene har medført store nasjonale og internasjonale ubalanser illustrert i Figur 7 som kan pávirke utviklingen i 1990-
- årene.
Den ekspansive ñnanspolitikken i USA hadde en gunstig virkning på aktiviteten i hele OECD-området i en periode da Japan og europeiske land førte en restriktiv poltikk for å rette opp sine økonomier. Men de føderale budsjettunderskuddene har medført sterk økning i offentlig gjeld, har absorbert en betydelig del av den private sparingen, har derfor bidratt
og til den høy realrenten i hele OECD-området i l980-årene. En fortsettelse av høye budsjettunderskudd kan ha uheldig virkninger på den private sektors evne til å øke investeringene og sysselsettingen, dermed veksten
og i produksjonskapasiteten. På kort sikt de neste 2 3 årene vil likevel
- - en redukjson av budsjettunderskuddet kunne medføre lavere aktivitetsnivå og høyere arbeidsløshet.
ii. Den restriktive finanspolitikken i Europa har bidratt vesentlig til reduksjonen av offentlige budsjettunderskudd men til prisen av høy arbeidsledighet. Noen land frykter at en endring i ñnanspolitikken i ekspansiv retning for å stimulere innenlands etterspørsel og redusere arbeidsløsheten igjen vil lede til større offentlige budsjettunderskudd. I andre land hindrer svake betalingsbalanser en mer ekspansiv ñnanspolitikk. Disse motforestillingene vil antagelig gjøre seggieldende selvom en mer restriktiv finanspolitiskk i USA skulle medføre svakere vekst og høyere ledighet i Europa.
iii. Den relativt høye renten i USA har virket tiltrekkende på utenlandske investorer. Dollarens valutariske verdi har derfor hatt en tendens til stige. Stigningen var sarlig sterk i perioden 1981 85. Dollaren falt i de to
neste ârene, og innen utgangen 1987 var kursen tilbake til 1980 nivået. Men siden begynnelsen av 1988 har den igjen vist stigende tendens. Kombinasjonen av en høy dollar og sterkere stigning i innenlandsk etterspørsel i USA enn i andre land har medført stort underskudd på USAs
Bilaga 10 s. 39Figur 7: Ubalanserogandrebeskrankninger Driftsbalansen % av BNP
Offentligt: budsjettunderskudd %av BNP w
mm
u å
1 Den reellclangtidsrenten % §
s.49\ p , .
Arbeidsløsheten% av arbeidsstyrken .
IGSE30 :farm-ae: Tallene for 1991-95 ertatt fra den SENTRALE utviklingsbanen.
Bilaga 10 s. 40driftsbalanse overfor utlandet og motsvarende overskudd i andre land, saerlig Japan og Vest-Tyskland. På den annen side vil depresiering av dollaren føre til sterkere prisstigning i USA, høyere NAIRU og derfor mindre rom for økonmisk vekst uten at inflasjonen akselererer. Den ville også utøve en deflatorisk effekt på andre land inklusive Europa hvor arbeidsløsheten er høy.
Den økonomisk-politiske situasjon ved utgangen av 1980-årene kan reise tvil om landenes villighet til å føre en ekspansiv ñnanspolitikk hvis dette skulle vaerenødvendig for å oppnå høyere ressursutnyttelse. Dessuten gjør de internasjonale betalingsubalanser det vanskeligere å oppnå et optimalt resultat fra et globalt synspunkt da deres reduksjon eller eliminering ville innebaârer virkninger på kort sikt som motvirker høyere ressursutnyttelse. l det følgende skal en drøfte størrelsesordenen på disse begrensende faktorer.
økonomisk vekst i 1990-årene Et første spørsmål som reiser seg er om den nåvzerende økonomiske politikk er forenlig med oppnåelse av full ressursutnyttelse slik den er deñnert foran. Vår vurdering er at det er tvilsomt, men at de nåvaerende utviklingstendenser skaper et godt utgangspunkt for å oppnå bedre resultater. Vurderingen er basert på følgende hovedbetraktninger.
Utviklingen siden midten av 1987 er oppmuntrenede og synes å underbygge den relativt optimistiske vurdering en til grunn i foregående avsnitt. Saerlig er det grunn til å understreke at sterkere økonomisk vekst og lavere arbeidsløshet de siste to-tre årene ikke har medføn vesentlig stigning i den underliggende inflasjonen; at produktiviteten synes å øke raskere enn før; og at sterkere produktivitetsvekst og vesentlig bedring i nzeringslivets fortjenester de siste årene øker mulighetene for å opprettholde lav inflasjon.
ii. Den økonomisk-politiske innstilling er mindre ekstrem enn på begynnelsen av 1980-tallet. Dette har saerlig gitt seg utslag i en mer pragmatisk gjennomføring av pengepolitikken enn en kunne ha fryktet tidligere. Stabilisering eller reduksjon av inflasjonen er fortsatt et hovedsynspunkt, men samtidig blir hensynet til utviklingen i aktiviteten tillagt større vekt.
iii. Raskere teknologisk fremgang, i tillegg til å øke produksjonspotensialet, har positive virkninger på etterspørsel og aktivitet.
Det kan vaere grunn til å utdype det siste punktet før en går videre. Teknologisk fremgang leder ofte til frykt for arbeidsløshet. Men frykten er som regel bare relevant på kort sikt eller på mikroplanet i et firma, en bransje eller et distrikt. På makronivå har teknologisk fremgang over tid gått hånd i hånd med høyere levestandard og sysselsetting. Det er liten grunn til å tro at dette ikke vil were tilfelle også i fremtiden.
Virkningen av raskere teknologisk fremgang og sterkere produktivitetsvekst på inflasjon, etterspørsel og produksjon kan illustreres ved hjelp av OECD-modellen. Modellen behandler teknisk fremgang som en økning i arbeidsproduktiviteten. Isolen sett fører en økning i arbeidsproduktiviteten til lavere sysselsetting ved ethvert gitt produksjonsnivå. Denne virkningen blir imidlertid mer enn oppveiet av skala-effekter: bedre lønnsom-
Bilaga 10 s. 41het fører til høyere investeringer; lavere priser pga høyere produktivitet og lavere kostnader fører til større konsum. Produksjonen stiger derfor og produktiviteten. Dessuten medfører fallet i prisene at sammenmer enn hengen mellom aktivitetsnivå og inflasjon bedres. Hvis en utnytter dette ved å føre ekspansiv politikk, kan en oppnå ytterligere økning i en mer produksjon sysselsetting uten at inflasjonen blir høyere enn den ellers og ville ha vazrt, dvs uten bedringen i produktiviteten. Tavell 4.6 viser resultatene simulering med OECD-modellen hvor av en det forutsettes eksogent bestemt økning i arbeidsproduktiviteten på l en prosentpoeng pr.år. Dvs at etter fem år er produktiviteten 5°/0høyere enn den ellers ville ha vzert. Tabellen viser virkningene uttrykt i form av giennomsnittlig endring år over en femárs-periode. Ifølge OECD-mopr. dellen fører altså et tillegg i produktivitetsvekst på l prosentpoeng pr. år til gjennomsnittlig årlig økning i produksjonen på 1,8% og i sysselettingen en på 0.7 % samtidig som inflasjonen reduseres med 0,9% pr. år. Dette er under forutsetning at den nominelle rentenforblir uforandret, dvs at av realrenten stiger. Hvis antar at den nominelle renten reduseres pari en med nedgangen i inllasjonen, blir stigningen i produksjonen 2,3%. passu Hvis i tillegg fører ekspansiv politikk slik at inflasjonen bringes en en mer tilbake til sitt opprinnelige nivå, blir produksjonsøkningen 3 prosentpoeng
høyere pr.år. En skal selvfølgelig tolke de kvantitative estimatene med forsiktighet. Det imidlertid liten tvil at produktivitetsutviklingen er av fundaer om mental betydning, at bedring i denne kan ventes å resultere i sterkere og en økonomisk lavere inflasjon. Sterkere produktivitetsvekst redusevekst og faren for inflasjon gjør det derfor lettere å opprettholde et høyt rer og aktivitets-og sysselsettingsnivâ. Andre makroøkonomiske modeller gir lignende resultaten l det følgende har en imidlertid antatt noe mer moderaeffekter antydet i OECD-modellen. Tabell 4.6 viser de forutsette enn ninger lagt til i projeksjonene sammenlignet med OECDsom er grunn modellens resultatet. Det derfor mulig at en undervurderer virkningen er høyere produktivitetsvekst. av
Tabell 4.6 Makroøkonomiske virkninger teknologisk fremgang,de 7 storeOECDav landene
BNP Syssel- Arb.prod. BNP volum setting tet defl.
Uendretnominell rente OECD-modellen 1,8 0,6 1,2 0,9 Projeksjonene 1,1 0 1,1 0,5
Uendretrealrente OECD-modellen 2,3 0,8 1,4 0,7 Projeksjonene 1,6 0,4 1,2 0,3 Sef.eks.simuleringsre- Merknad: Tabellen viser virkningene av en økning i arbeidsproduktiviteten på l sultatenesomgjengis i pr.år. Elfektene uttrykt somgjennomsnittlig prosentvisstigning pr. H.M.Treasury 1985, prosentpoeng er år femårs-periode. The relationship betover en weenemployment and wages, London, January hvilken grad den nåvwrende økonomiskc politikk utviklingstenden- 1985.SeogsåEuropean I og Economy, Annual Econoinklusive bedre produktivitetsvekst, fører til oppnåelse av bedre resser, Report, 1984 No. sursutnyttelse antydes i NOPOLICY-scenarioet i Tabell 4.7. Scenarioet
Bilaga 10 s. 42Tabell 4.7 NOPOLICY scenarioet Gjennomsnitt for 1991-95
7 storeUSA Jap V-t Fra St.b lta Kan BNP volum °/op.a 2.9 2.6 4.0 3.0 3.0 2.4 3.1 3.1 Arbcidsløshet % 6.3 6.5 2.4 7.0 10.0 7.8 11.7 7.5 Lønn % p.a 5.8 6.2 5.2 4.2 3.7 8.2 5.5 5.5 BNP deflator °/op.a 3.8 4.9 1.8 1.8 2.0 5.6 3.6 4.1 Konsumpriser %p.a 3.9 4.9 2.1 1.9 1.9 5.6 3.6 4.1 Pengemengden %p.a 6.6 6.1 8.8 5.7 4.8 8.6 4.8 7.4 Renten kort % 7.8 8.9 4.2 4.3 7.3 10.7 9.8 10.0 Off. budsj.balanse°/oBNP 1.0 l.7 2.0 -0.5 -0.9 3.5 -8.2 -1.8
- - Valutakurs °/op.a -0.7 -2.0 2.2 1.0 0.6 1.1 -0.7 -0.3
- Driftsbalansen Mrd.$ -37 10 80 48 -9 -30 -14 -9
- Merknad: l denne og de følgende simuleringstabeller er alle tallene for de 7 store
landeneunntatt driftsbalansene aggregertved bruk av 1985års BNP og
valutakurser. Konsumprisene er nasjonalregnskapets deflator for det
private konsumet.
representerer imidlertid noe mer enn en ren ekstrapolering. For det første innebasrer fortsettelsen av nåvasrende utviklingstendenser at ubalansene forblir store: budsjettunderskuddene ubalansene i utenrik-
avtar noe men søkonomien vokser. Som nevnt tidligere er det imidlertid lite sannsynlig at ubalansene kan fortsette i ubegrenset tid uten å påvirke aktiviteten. En har derfor bygget inn en svekkelse i økonomisk vekst i midten av 1990-arena av samme størrelsesorden som den som OECD venter i 1990. Svekkelsen antas forårsaket av uro i valuta-og andre fmansielle markeder. Både tidspunktet for og størrelsen på disse vekstresesjonene er usikre, men deres tilstedevzerelse i scenarioet gir et bedre uttrykk for hvordan en vurderer de nåvarende utviklingstendenser enn en fremskrivning i form av en trend hvortil en knytter en bemerkning om risiko for en svakere utvikling. Den andre modifikasjonen av nåvaerende tendenser ligger i forutsetningen
om sterkere produktivitetsvekst av grunner som er drøftet foran. Men da introduksjonen av ny teknologi og derfor produktivitetsveksten avhenger av det generelle økonomiske klima etterspørselspresset, renten, og in-
vesteringenes størrelse forutsettes en noe lavere produktivitetsvekst i
- NOPOLICY-scenarioet enn i anslaget for vekstpotensialet i Tabell 4.4. I NOPOLICY-scenarioet antas produktivitetsveksten for de 7 store landene å akselerere med henimot 1/2 prosentpoeng pr.år sammenlignet med 3/4 prosentpoeng i fremskrivningen av produksjonspotensialet. Resultatet er en gjennomsnittlig årlig BNP-vekst for de 7 store landene på om lag 3%. lnflasjonen ligger på rundt 4% pr.år, dvs noe høyere enn i perioden 1986- 90 3,5°/o men lavere enn prosjektert av OECD for 1990 4,5°/0. Det offentlige budsjettunderskuddet faller i alle landene, men betalingsubalansene forblir store. USAs underskudd og Japans overskudd stabiliseres på henholdsvis vel $ 100 mrd. og $ 85 mrd. mens Vest-Tysklands overskudd øker. Det er derfor lite sannsynlig at dette er en bzerekraftig utvikling.
Arbeidsløsheten °/o av arbeidsstyrken forblir høy selvom den viser en svakt fallende tendens for de 7 store landene under ett. I 1995 ligger den fortsatt over NAIRU i de fleste landene:
Bilaga 10 s. 43USA Jap V.T. Fra St.b. Kan Arbeidsløsheten 6,7 2,2 6,3 9,4 8,1 l 1,3 7,2 NAIRU 5,1 2,0 4,5 5,5 7,3 8,0 7,0
Dette indikerer at det for sterkere ekspansjon uten uheldige er rom konsekvenser for inflasjonen. I det følgende skal en drøfte forskjellige økonomisk-politiske muligheter for å oppnå bedre utnyttelse av produksjonpotensialet slik det definert foran samtidig som betalingsubalansene er reduseres sannsynligheten for en baarekraftig utvikling dermed øker. og
Finanspolitiske tiltak
Det antas at det treffes Finanspolitiske tiltak for å stimulere aktiviteten og bringe arbeidsløsheten ned til NAIRU. BNP-veksten for de 7 store landene i perioden 1991-95 ville bringes opp til en gjennomsnittlig årlig rate på 3,8 %, lik veksten i potensialet slik det er deñnert foran. Men hvis en bare bruker ñnanspolitikken, vil ikke betalingsubalansene reduseres siden USA forutsetningsvis også innfører ekspansiv ñnanspolitikk. Betalingsen mer ubalansene innenfor Europa ville også forverres, og underskuddene på de offentlige budsjetter ville forbli store eller øke Tabell 4.8. Dette er derfor ikke et realistisk alternativ. I 1985 vedtok Kongressen lov krever at det føderale budsjettunen som derskuddet skulle elimineres innen 1991. En serie optimistiske forutsetav ninger andre krumspring har imidlertid forsinket reduksjonen av og underskuddet. Loven blitt endret krever nå eliminering av underer og skuddet innen 1993. Selvom det usikkert om loven vil vise seg å vaare er bindende i l990-årene den har vzert hittil, er budsjettunderskudmer enn viktig årsak til USAs betalingsbalanseproblem, og det er av interesdet en å undersøke hva eliminering underskuddet ville innebaere for den se av økonomiske utviklingen i USA andre land. Tabell 4.9 viser resultatet av og elimineringen det føderale budsjettunderskuddet. av Scenarioet ble utført i ñre trinn. i.Eliminering budsjettunderskuddet i USA ved at tiltak innføres i av begynnelsen ti-året. Budsjettet derfor i balanse i hele perioden. Den av er økonomiske politikk er uendret i andre land. ii. Eliminering budsjettunderskuddet kombinert med lavere rente i av takt med nedgången i inflasjonen i USA. Uendret politikk i andre land.
iii. Lavere rente også i andre land. land tretfer dessuten ñnanspolitiske tiltak for å oppnå full iv. Andre produksjonspotensialet. utnyttelse av Det interessante ved denne fremgangsmåten er å se hvordean både USAs driftsbalanseunderskudd den deflatoriske effekten på den ameriog kanske økonomien reduseres ved hvert trinn i simuleringene. Den dellatoriske effekten betydelig selv etter trinn ii. hvor renten i USA reduseres: er BNP-volumet i USA stiger i gjennomsnitt et 1/2 prosentpoeng mindre enn NOPOLICY-scenarioet, i 1995 fortsatt lavere enn i dette scenarioet. i og er ved disse simuleringene imidlertid sluttresultatet i Hovedpoenget er - Tabell 4.9 andre land har truffet tiltak for å oppnå reduksjon av etter at arbeidsløsheten til NAIRU. Tabellen antyder at differensiert finanspoli-
6 29-057
Bilaga 10 s. 44å Q å å o Z 3 å 3 å o o å å å å o n f å o m 7 a å 3 å 2 o 2 å I E å å å o å å å å å å o å n
å å 3 å å 5 mE å 3 3 d å u 3 3 Q ä å å å å å 3 3 å 3 3 E ä n
e..å oxoex.. ex..e.. å e..
I
Bilaga 10 s. 45d f I I . d I d m I å . d m . I I 3 f md I . . d I I d m I Z . o x. I I
oxooxooxooxo oxo oxo oxo I
0 I 3 5 Z . I Z I
3 x.
oxo å.oxo oxooxo oxo
n
Bilaga 10 s. 46tikk, med eliminering av budsjettundeskuddet i USA ledsaget av en ekspansiv tinanspolitikk i andre land, ikke er tilstrekkelig til å gjenopprette rimelig utenriksøkonomisk balanse: USA har fortsatt et stort løpende underskudd, Japan et stort overskudd, og det er fortsatt store ubalanser i Europa. Finanspolitiske tiltak i andre land har ikke sacrlig effekt på USAs betalingsbalanseunderskudd. Det som først og fremst har betydning for USAs betalingsbalanse er aktivitetsnivået i USA selv. Dette reflekterer det forhold at endringer i etterspørselen i USA har forholdsvis stor virkning på importen importens inntektselastisitet er høy samtidig som. endringer i etterspørselen i andre land har forholdsvis liten virkning på eksporten inntektselastisiteten av USAs eksport er liten. Det bidrar dessuten at importen i utgangspunktet er betydelig større enn importen. Konklusjonen blir derfor at et ñnanspolitisk scenario som antydet ovenfor ikke er tilstrekkelig til å eliminere betalingsubalansene.
Endringer i valutakurser Det legges idag stor vekt på å opprettholde stabile valutakurser, saarlig å unngå depresieringer. Det har vist seg vanskelig å kontrollere pris-og lønnsutviklingen etter en kursendring. Kursjusteringer innenfor EMS er blitt sjeldnere. Opprettholdelse av stabile kurser er et hovedsynspunkt også de vest-europeiskei land som ikke er medlem av EMS. Siden Louvreavtalen i begynnelsen av 1987 legger G7-samarbeidet vekt på å opprettholde en høy grad av stabilitet i valutamarkedene, dog uten at det eksisterer noen forpliktelse til å gripe inn for å forsvare en viss kurs.
Det er likevel spørsmål om nåvzerende kurser kan opprettholdes over lengre tid. Forskjellig inflasjonstakt vil over tid skape behov for justeringer. Drøftingen ovenfor antydet dessuten at det kan bli vanskelig å redusere eller eliminere de internasjonale betalingsubalansene uten valutakursendringer. Tabell 4.10 illustrerer under forskjellige forutsetninger hvilke valutakursendringer som kreves for å gienopprette likevekt i de syv landenes driftsbalanser innen 1995. Det antas at kursendringene foretas ved begynnelsen av 1991.
Tabell 4.10 Valutakursendringer somkrevesfor å eliminere betalingsubalansene
USA Jap V-T Fra St.b Ita Kan NOPOLICYdriftsbalanse mrd.$, 1991-95 gj.sn. 100 80 50 -10 -30 l0 10
- - - Kursendringer for å oppnå balansei l995,% -35- 40 30 -5 -30 -15 -l5 -med renteendringer -20 25 20 -5 -20 10 10
- + fin.politikk til NAIRU -30 20 10 -20 -25 -20 10
-
Hensyntatt til virkningen på andre land
Bilaga 10 s. 47Virkningen av en valutakursendring avhenger av hvilke ledsagende økonomisk-politiske tiltak som trelTes. En derfor noe mekanisk de to
- følgende hovedbetraktninger til grunn.
I land som depresierer er det behov for tiltak for å redusere innenlandsk etterspørsel og inflasjon, og i land som appresierer er det behov for det motsatte.
ii. En reduksjon av ubalansene vil muliggjøre en reduksjon av det internasjonale rentenivået.
Da virkningen av valutakursendringer på priser og lønninger ventes å bli relativt store, viser de fleste modeller nå mindre virkninger på betalingsbalansen av en gitt kursendring enn tidligere modeller. Det kreves altså større valutakursendringer for å oppnå enn gitt betalingsbalansevirkning. Den andre linjen i Tabell 4.10 viser virkningnen av de kursendringer som kreves for å eliminere ubalansene hvis ingen ledsagende tiltak treffes; forutsetningene er ellers som i NOP0LlCYscenari0et. Den neste linjen illustrerer kursendringer ledsaget av rentendringer som i første omgang er omvendt proporsjonale med kursjusteringene, men som senere antas å konvergere mot en generell reduksjon på ett prosentpoeng i relasjon til NOPOLICY innen 1995. Da renteendringene oppveier endel av virkningene av valutakursendringene på etterspørsel, priser og betalingsbalanser, blir behovet for kursjusteringer bare rundt to tredjedeler av dem som ble antydet ovenfor.
Drøftingen foran tar ikke hensyn til kapasitetsutnyttelsen i utgangssituasjonen. Dette gjøres i den nederste linjen i Tabell 4.10. Finanspolitikken antas å endres slik at arbeidsløsheten i alle landene bringes ned til NAIRU i 1995. Dette påvirker størrelsen på de valutakursendringer som trenges. Resultatet av denne siste simuleringen gis i større detalj i Tabell 4.1
Simuleringene av virkningen av valutakursendringer er interessante. Ikke bare bli betalingsubalansene eliminert, men de endringer i finanspolitikken som kreves for å oppnå full ressursutnyttelse blir mindre og fordelingen på land forskjellige. I USA kreves det nå fmanspolitisk tilstramning for å unngå overopphetning av økonomien mens det rene finanspolitiske scenarioet krevde en mer ekspansiv politikk. l en verden med mindre betalingsubalanser vil behovet for finanspolitisk stimulanse først og fremst gjøre seggjeldende i overskuddslandene.
Et annet interessant aspekt er at virkningen av valutakursendringene på inflasjonen, som er store i begynnelsen, avtar etterhvert, vesentlig pga av forutsetningen om pengepolitikken. I de depresierende landene er inflasjonen i 1995 falt tilbake til nivået i 1990. Likevel er intlasjonsvirkningen så stor i den første tiden at en neppe kan vente kursjusteringer av den antydede størrelsesorden, ihvertfall ikke på en gang. Ikke desto mindre viser dette scenarioet at en viss justering av valutakursene ville gjøre det lettere å oppnå lavere ubalanser og høyere ressursutnyttelse samtidig. Denne konklusjonen har ledet til utviklingen av den SENTRALE fremskrivningen i neste avsnitt.
Bilaga 10 s. 482 2 2 o m
3 2 2 o p å
o. 3 8 o o i
o S
: I 3 E 3 o 2
d
3 3 3 o x.
å å å Q°9°.°.1 T9 TW o mnmvv mm om I
I
3 3
ñnmoo QNVÃTQ -øv vwwNN
å o
: å ä 3 2 3 å
G 3 3 3 3 .
3 å E 3 3
a
Z å å å .s å å å å å å å
I I
Bilaga 10 s. 49Fremskrivningene
Den SEN TRALE utviklingsbanen Drøftingen foran antydet at det finnes en kombinasjon av økonomiskpolitiske tiltak som vil sikre tilnaermet full utnyttelse av produksjonspotensialet. Samtidig er det imidlertid lite sannsynlig at tiltak av den størrelsesorden som kreves vil bli trutfet.
Med det nåvaerende valutasystem har en liten kontroll over valutakursene. Kursjusteringer i den retning og av den størrelse som er antydet i Tabell 4.10 selvom de er på linje med the fundamentals" krever en
- endring i valutamarkedets innstilling som det kan ta tid å få til. Inflasjonsog deflasjonsrisikoen forbundet med så store kursendringer er antagelig større myndighetene er villige til å ta. En har derfor forutsatt at
enn kursendringene vil skje gradvis over hele fremskrivningsperioden og at de vil akkumulere til bare rundt halvparten av det som anslås for å
seg eliminere ubalansene.
ii. Det antas at valutakursendringene vil muliggjøre en generell nedgång i renten, men at denne bare vil bli på 1/2 prosentpoeng i giennomsnitt og at den vil bli størst i de appresierende land.
iii. Det antas at USA og andre land som depresierer deres valutaer vil føre en restriktiv ñnanspolitikk i den grad dette er nødvendig for å hindre
akselerasjon av den underliggende inflasjonen, men at den finanspolitien ske stimulering i appresierende land vil bli liten, gitt den økonmiskpolitiske innstilling som gjør seg gieldende i de pårørte land.
Konsekvensene av disse forutsetningene er sammenfattet i Tabell 4.12,
de sammenlignes med de tidligere utførte simuleringene i Figur og Resultatet er en 3 l/2% gjennomsnittlig BNP-vekst i de 7 store landene. Det antas at produktivitetsveksten vil bli sterkere enn i NOPOLICYscenarioet men at den vil ligge under det som kunne oppnås ved maksimal resursytnyttelse slik den er definert tidligere. Arbeidsløsheten i de 7 store landene vil i gjennomsnitt vaere l l/2 prosentpoeng lavere i l995 enn i NOPOLICY. En viktig forskjell er at betalingsubalansene reduseres. USAs underskudd faller til om lag $ 70 mrd. 0,7 % av BNP i 1995 mot rundt $ 100 mrd. i NOPOLICY. Risikoen for en hard landing med sterkt fall i dollaren, uro i ñnansielle markeder og økonomisk resesjon skulle derfor vzere mindre. Tabell 4.13 sammenfatter implikasjonene for driftsbalansene overfor utlandet og de offentlige budsjettbalansene.
Svakheten ved dette scenarioet er at inflasjonen viser en tendens til å stige i de depresierende landene. Dette kan synes å vaare i uoverenstemmelse med de forutsetninger en tidligere har lagt til gmnn. Det er imidlertid urimelig å anta at tiltak vil bli truffet som fullt ut oppveier inflasjonsvirkningen valutakursendringene, og som sannsynligvis vil medfø-
av
resesjon. Det ble vist tidligere at en engangs-depresiering førte til en viss re akselerasjon av intlasjonen til å begynne med, men at inflasjonen falt tilbake til det tidligere nivå innen 1995. En kan vente et lignende resultat ved den mer gradvis depresieringen som er forutsatt i den SENTRALE fremskrivningen, men prosessen krever lengre tid.
Bilaga 10 s. 50W
S E T
2 Z n 3 N
s
3 N.
oNmo oo N- V .m -1o o N
I I
n o
I
3 o n
e...x å e. e.
5 X 3 3
ounqqcq VN 00-- c Nrxaunxo oxo vv N
I I u: :woman-Q oooo av o i mowrNN trixa o- ..
I I - 3 I 3 i m
u
ä ä
3 E o å å 2 3 3 3
o
I 3 .
Bilaga 10 s. 51Figur En sammenligning avprojeksjonene NOPOLICY NAIRU SENTRAL EKSTRAPOLERING aw m. m mm r. m
.m.m m ,m .m u wm1.m Nm
u
m m m. .mm M
s
v .m w. m..m wav . m m s . s . z 1 H 0 m m. m..m lm. m m n
a o å ä å . á å ä å å ä ä å
z
. . . . , n m. m. m m m m. . m
z
u un. 7 m.. + .n
m..
u .m .. .. .. .. . .u .. .. .. .. . .u .u j. Merknad: NAIRU simuleringen inkluderer endringer i valutakursene.
Bilaga 10 s. 528 V."."ê"“° m.
oNooh-no O
I
ä
3 å
Bilaga 10 s. 523 S
å 3
.
u
8 ä 2
e
8 S å
2 5 2 3
e
a 5 S o 8 m S
u u u u u 8 2 å m m o
m 1 u
n u u n
u s 8 ä m o 8
u
u l
N.
Bilaga 10 s. 53Alternative utviklingsbaner
Den SENTRALE utviklingsbanen, basert på bedre produktivitetsvekst og moderate markeds-og økonomiskpolitiske reaksjoner, synes å vazre det
sannsynlige scenarioet. Den største usikkerheten knytter segtil forutmest setningene for produktivitetsutviklingen og inflasjonen. l det følgende drøftes tre alternative utviklingsbaner basert på
sterkere inflasjon forårsaket høyere olje-og andre råvarepriser;
av
ii. strammere anti-inllasjonspolitikk;
en
iii. svakere produktivitetsvekst.
Høyere oljepriser. På linje med drøftingen i kapitel 7 bygger den SENT- RALE utviklingsbanen på stigning i råvareprisene i takt med prisene på
en industrivarer. De to siste oppgangene i verdensøkonomien ble imidlertid avbrutt sterk stigning i råvareprisene, szerlig oljeprisen, sterkere infla-
av
påfølgende økonomisk-politisk tilstramning. I det følgende drøftes sjon og derfor konsekvensene relativ stigning i oljeprisen på 2 l/2 °/opr. år i
av en første halvdel 1990-årene. Det antas at myndighetene treffer tiltak som
av motvirker halvparten inflasjonsvirkningen av den høyere oljeprisen.
av Forøvrig forutsetningene som i den SENTRALE utviklingsbanen. Ta-
er bell 4.14 viser at BNP-veksten blir redusert med et halvt prosentpoeng pr. år at inflasjonen øker med om lag et kvart prosentpoeng. Uten den
og antatte stigning i pengemarkedsrenten på henimot ett prosentpoeng ville reduksjonen i BNP-vekst blitt bare et kvart prosentpoeng pr. år, men inflasjonen ville blitt høyere og den ville akselerere heller enn avta i løpet
fem-års perioden. Virkningen på betalingsbalansene er små da oljeproav dusentene øker sin import. Virkningene av høyere oljepriset ville blitt betydelig større hvis de konsentrert i tid som i 1973/74 og
var mer 1979/80.
Strammere anti-infalsjonspolitikk. Denne varianten forutsetter en pengepolitikk reduserer den giennomsnittlige inflasjonen med ett
som prosentpoeng innen 1995 i land med depresierende valutaer. Rentestigningen smitter i grad til land med appresierende valutaer. BNP-
noen over . veksten i de 7 store landene blir i giennomsnitt redusert med et halvt prosentpoeng år, reduksjonen er konsentrert i de depresierende
pr. men landene. Produksjonstapet kan stort i forhold til inflasjonsgevinsten.
synes Dette imidlertid hva kan vente når arbeidsløsheten er forholdsvis
er en høy, høyere NAIRU. Virkningen på inflasjonen ville vart større hvis
enn aktivitetsnivået i utgangspunktet hadde vaart høyere, i et område hvor
Phillips-kurven er brattere. i
Svakere produktivitetsvekst. Det forutsettes at produktiviteten stiger som i NOPOLICY, dvs nesten et kvart prosentpoeng mindre pr.år enn i SENTRAL. Ubalansene reduseres før, både produksjons-og pri-
som men sutviklingen mindre gunstig enn i SENTRAL.
er
Bilaga 10 s. 54Figur Den SENTRALE utviklingsbanenog varianter SENTRAL Høyere Strammerc Lavere oljepriser politikk produktivitet Ellers somi foregåendefigur
BNP"vekst Z pnår
färheuisk rm tsproduk t Lv1teten Z år pr".
9 Hribemrievl V bsheterv 7.
deflatorrcrru Z prüâr BNP-
g Offentliga Laudsgettbalanser Z BNP å ä
-O
.nÖ. v rDrlftvsbg-xlansene värd. iii
100å ao § å 7/4 a
-oo -.
-100 n -100 FRIPSIHIMHMRN TI v v v v v v v v v v v 0100010400 0100000000
Bilaga 10 s. 55i
m i i o o å å o
n o o o o E n o
Z o o m å å o m
o n o å o o n v o
E S . m o o o o o
o
3 o o o
o
n å n o o m å å o S n n o o m E o h e..e. e..å e.. e.. e..s. e..s e.. å E 3 E ä å ä Z S
n n
n
E 3 S å ä å E S 3 3 S å å å 3 2 å
i
Z å å Z E E å 3 å å S 3 å v I å 2 å å
m
å ä å å 3 mI å å I 8 3 å N 3 å
n s
å S 3 3 3 å å E 2 å
d
å 3 å S å E å S ä h
Bilaga 10 s. 56å Qqnmw 9C E9 ;g -OOOO o o I I
u QWQWN EQ NO " -O--OO -o o | I I
9 wwqvw 5 -cooo do o I I
a 9 4 0 3 3 °.°. NO -o o I I
2 .94 3 NO. NO -o o I I
WO. -tc oo o I I
- .°. NO O 0. oo o I I
.l °9°. §9 oo o 7 I I å n. 5 å
59 a
a 3 8 5 9 l ä. °."3 IO 9- II
Q9. "i". 3. 6 3 4 DON NN I|
°- °.°2°°.°V. 5": ä Nhwoo . .o vv I
N NQNV E movmm
.l 5 4
"1°.".°9 DKV3V3
°.".°." 6 6 4 4 7
N was D. man. 5959595959 °/0 % % 3 nä
se ge
5% ä
g :U a
äåsêä
mqmM
5¶Kort om utviklingstendenser i andre
Bilaga 10 s. 57hovedområder i verden
Hovedtrekk i utviklingen frem til nå Tabell 5.1 viser den økonomiske vekst i verdensøkonomien over en lengre periode. I første halvdel av dette århundret ble utviklingen sterkt påvirket av to verdenskriger og krisen i 1930-årene. Etter 1950 har veksten akselerert i alle hovedomráder. Den var szerlig sterk rundt 5% pr. år fra
- - 1950 til det første oljeprissjokket, og spredningen rundt gjennomsnittet var liten. Dette var en periode da spesielt gunstige faktorer gjorde seg gjeldende. Teknologiske landevinninger under verdenskrigen ble anvendt for sivile formál. Land utenfor Nord-Amerika oppnådde store innhentningsgevinster ved å kopiere USA, den teknologiske lederen. Rask strukturell omstilling bl.a. ved overføring av arbeidskraft fra jordbruk til
industri bidro til sterk produktivitetsøkning. Myndighetene i tone-
angivende land ga høy prioritet til økonomisk vekst, og relativt lav inflasjon tillot høy ressursutnyttelse. lntemasjonalt samarbeid bidro til liberalisering av intemasjonal handel og betalinger, og til en høy grad av stabilitet i det intemasjonale pengesystemet.
Ekspansjonen har vzert svakere, eller rundt 3% pr. år, i de siste femten årene. De to oljeprissjokkene i 1973/74 og 1979/80 forsterket inflasjonen og svekket den økonomiske veksten. I OECD-landene har l980-årene vaart en korreksjonsperiode med stram penge-og ñnanspolitikk for å redusere inflasjon og otfentlige budsjettunderskudd og for å gienopprette lønnsomheten i naeringslivet. På kort sikt har denne politikken bremset den økonomiske veksten, også i land utenfor OECD-området. Innen midten av tiåret var imidlertid mye korrigert slik at veksten har tatt seg opp igjen i senere år.
Tabell 5.1økonomisk vekst i dette århundre Prosent pr. år
| 1900- 1950 | 1950- 1987 | 1950- 1973 | 1973- 1987 | |
| Verden | 2,1 | 4,2 | 5,0 | 3,0 |
| OECD-landene | 2,2 | 3,9 | 4,9 | 2,7 |
| Latin-Amerika | 3,5 | 4,3 | 5,2 | 2,9 |
| Asia utenom Japan 1,4 | 5,5 | 5,4 | 5,9 | |
| Sovjet-Unionen | 2,9 | 3,9 | 5,0 | 2,1 |
Kilde: "The World Economyin the Twentieth Century by Angus Maddison. Publisert avOECD Development Center, Paris 1989.
Den økonomiske vekst de siste femten årens har vzert saarlig svak i Sovjet-Unionen, men av andre grunner enn i OECD-landene. Som i
Bilaga 10 s. 58andre land har sysselsetting og kapitalinnsats steget mindre enn før. mange Men den mest slående endringen at den totale faktorproduktiviteten
er falt mens den fortsatt steg om enn langsommere enn før i OECD-
- landene. Dette kan ha sammenheng med at kostnadene forbundet med utnyttelsen naturressursene har økt da en ikke som i l950-og 1960-
av årene kunne ta i bruk ny jord, og da mineraler og energi nå i størrc grad
-
før blir utvinnet i Sibir og Sentral-Asia som krever høye infrastrukturenn kostnader. Dessuten antyder amerikanske kilder at forsvarsutgiftene har lagt beslag på større del av disponible ressurser; de steg fra 13°/0av BNP
en
il i l950-og 1960-årene til 16 %i l980-årene. Detaljreguleringen av økonomien kan dessuten ha blitt mer komplisert ettersom vareutvalget har vokst og økonomien er blitt mer komplisert.
Det eneste hovedområde hvor den økonomiske vekst har holdt seg oppe
eller endog akselerert Asia. Ekspansjonen har vart saerlig sterk i - - er øst-Asia hvor sterk eksportvekst har vaart en viktig dynamisk faktor. Dette gielder saerlig de fire tigrene Sør-Korea, Taiwan, Hong Kong og Singa-
y
også i voksende grad ASEAN-landene. Thailand f.eks med pore men - 55 millioner innbyggere kan notere en stigning i BNP-volumet på over
- 10% i 1989 etter årlig vekst på 9% i de to foregående år. Kina har også ekspandert raskt de siste årene med henimot 10°/0 pr år etter at økonomien ble liberalisert etter Maos død i 1976. Sør-Asia som domi-
-
India Pakistan er kommet inn i en mer dynamisk utvikling neres av og selvom vekstraten de siste 10-15 årene 4 l/2- 5°/0 gjennomsnitti pr. år har vzert lavere i øst-Asia. Latin-Amerika ekspanderte raskt i 1970-
enn årene godt hjulpet av høy kapitalimport, men kom i vanskeligheter i 1980årene pga sterkt voksende gjeldsbetjening og mindre lånemuligheter.
Tabell 5.2 Verdens eksport etter hovedregioner1963, 1973og 1987 Prosent
| 1 963 | 1 973 | l 987 | |
| Nord-Amerika | 19,2 | 16,8 | 13,5 |
| Vest-Europa | 41 | 45,0 | 45,6 |
| øst-Europa | 12,1 | 9,9 | 10,3 |
| Latin-Amerika | 7,3 | 5,1 | 4,1 |
| Asia | 8,9 | 11,9 | 19,3 |
| Japan | 3,5 | 6,4 | 9,2 |
| Andre land | 5,4 Afrika 7,7 | 5,5 8,4 | 10,1 5,1 |
Midt-østen og
Kilde: GATT, International Trade 87-88, Volume 1I, Geneve 1988.
De øst-asiatiske landenes fremmarsj på eksportmarkedene har ført til
betydelige vektforskyvninger i verdenshandelen Tabell 5.2. De asiatiske
landene, ledet Japan, fordoblet sin andel av Verdens eksport fra
av mer enn
1963 til 1987. Vest-Europas andel økte i 1960-årene men har vart stabil de
siste femten årene. SzerligNord-Amerika men også Latin-Amerika og øst-
Europa tapte terreng.
Ifølge Angus Maddison op.cit. 5 Indonesia, Malaysia, Fillippine, Thailand, SingaporeogBrunei.
Bilaga 10 s. 59Utsiktene fremover
De følgende fremskrivningene er impresjonistiske, basert på separate analyser hvert enkelt område, og ikke utarbeidet ved hjelp av en modell
av som sikrer konsistens mellom utviklingen i de enkelte regioner. De er i
grad basert på Verdensbankens fremskrivninger til 1995 og Nomura noen Research Institutes projeksjoner til år 2000. De har en optimistisk bias i den forstand at de forutsetter sterkere vekst i OECD-området enn disse institusjonene har antydet. Da OECD-området veier tungt tre fjerdede-
ler i både verdensproduksjonen og verdenshandclen og derfor bestem-
-
tonen takten i hele verdensøkonomien, er fremskrivningene for mer og andre områder også iniluert av dette.
Tabell 5.3Fremskrivninger for l990-årene: det regionale vekstmønstret Present pr. år
| 1965- 1973 | 1973- 1980 | 1980- 1987 | 1990- 2000 | |
| OECD-landene | 4,5 | 2,8 | 2,5 | 3 -4 |
| Afrika,Sub-Sahara 6,1 | 3,2 | -0,1 | 2 -4 | |
| Asia utenom Japan 6,7 | 5,9 | 7,3 | 5 -8 |
Midt-østen og
| Nord-Afrika | 7,6 | 4,3 | 2,4 | 3- 5 |
| Latin-Amerika | 6,4 | 5,2 | 1,2 | 2- 5 |
| øst-Europa | 4,5 | 2,0 | 2,0 | 3- 5 |
| Verden | 5,0 | 3,3 | 2,8 | 3-4 1/2 |
Kilder: "Medium-Tenn Economic Outlook for Japanand theWorId"; Nomura Economic Report, Tokyo, April 19, 1989. - "World Development Report 1989 published for The World Bank by Oxford University Press,New York, June 1989. Egneanslag.
Med vekst i OECD-området på 3-4% pr. år som antydet foran,
en hva kan en vente i resten av verden
Asia har i etterkrigstiden opplevd to økonomiske vekstbølger. Den første var utviklingen av Japan til en økonomisk stormakt i 1970-årene. Den andre var fremveksten av de "fire tigrene" Sør-Korea, Taiwan, Hong Kong
Singapore til betydelige handelsnasjoner i l980-årene. En tredje bølge og er nå under utvikling i ASEAN-landene, samtidig som dynamikken opprettholdes i de forannevnte landene. Som nevnt har Kina oppnådd sterk vekst siden den økonomiske politikken ble lagt om i mer markedsorientert retning. I motsetning til i Sovjet-Unionen reagerte både jordbruket og industrien i Kina raskt og entusiastisk på de økonomiske liberaliseringstiltakene.
En skal forsiktig med å ekstrapolere. Kina er ustabilt politisk og
vzere opplever nå et tilbakeslag i ideologisk retning. De mest avanserte av de østasiatiske landene kan etterhvert pådra seg "vestlige" sykdommer i form av mer intens kamp om inntektsandeler og tilhørende arbeidskontlikter. En
tendenser i denne retning i Sør-Korea. Det er likevel dynamikken som ser dominerer. En dynamikk som i de siste 3 -4 årene i stigende grad influeres
intra-regional handel, direkte investeringer og overføring av teknologi. av Re-orienteringen av den økonomiske politikk i Japan mot større vekt på ekspansjon av innenlandsk etterspørsel og den sterke appresiering av Yen
Bilaga 10 s. 60hovedelementer i denne utviklingen. Ifølge FNs økonomisiden 1985 er ske rapport for 1989 ble Japans direkte investeringer i de asiatiske utviklingslandene fordoblet i 1987 etter en økning på 62°/0 i 1986. Beholdningen av Japans industriinvesteringer i disse landene steg da til 10 mrd. dollar. Japans import, som steg lite i første del av l980-årene, økte med 48 °/0i løpende dollarpriser fra 1986 til 1988. Importen av industrivarer steg med hele 74%. Handelen med de andre landene i øst-og Sør- Asia ekspanderte szerlig sterkt, mye pga import fra de japanske datterselskapene i disse landene.
Japans direkte investeringer og den intra-regionale handel i regionen bidrar således til at den økonomiske veksten sprer seg utover i Asia. Selvom situasjonen i Kina er uklar i øyeblikket, og tross historisk begrunnede antipatier og ideologiske barrierer, er det grunn til å tro at komplementariteten mellom Kinas og ASEAN-landenes naturressurser på den ene side Japans og de ñre tigrenes" teknologi og kapital på den annen side
og vil bidra til fortsatt rask ekspansjon i hele øst-Asia. Den antydede BNPvekst for regionen i 1990-årene er som nevnt inspirert av Nomuras
- fremskrivninger. Verdensbankens projeksjoner og de enkelte landenes ofñsielle vurderinger er også optimistiske.
I Sør-Asia kan en også regne med forholdsvis sterk økonomisk vekst. India, som svarer for tre fjerdedeler av regionens BNP, har innført en mer liberal politikk etter den sterke sentraldirigering som preget mye av etterkrigstiden. Det er blitt selvforsynt med mat. Industrien mer basert på
hjemmemarkedet enn på eksport har ekspandert sterkt det siste ti-året
og svarer nå for en tredjedel av BNP. Indias industri orienterer seg nå mer mot eksport, og landet nyter godt av en høy grad av politisk stabilitet. Med det ideologiske tilbakeslaget i Kina har India en sjangse til å øke sin rolle
et lavkost industrisenter i den globale produksjonskjeden. Med en som folketilvekst på 2 % år, kan en vente økonomisk ekspansjon i størrelses-
pr. ordenen 5% pr. år.
Midt-østen Nord-Afrika som inkluderer en rekke store oljeprodusen-
og ter har en økonomisk vekt regnet f.eks. i import som ikke ligger langt
- etter utviklingslandene i øst-Asia altså utenom Japan. Men det er et politisk ustabilt område hvis økonomiske skjebne dessuten er sterkt knyttet til oljen. De har hatt en svak økonomisk utvikling i l980-årene. Med den vekst som er lagt til grunn for OECD-landene, kan en kanskje vente en bedre utvikling i årene fremover. Mye vil imidlertid avhenge av den politiske situasjon. Noe vilkårlig har antydet en vekst på 3 5% pr. år,
en dvs høyere i 1980-årene 2 1/2 % men på linje med utviklingen i 1970-
enn årene.
Latin-Amerika i vanskelig situasjon. Gjeldsbyrden hindrer gje-
er en noppretting baerekraftig utvikling. Gjeldskrisen er blitt en vekstkrise.
av en Den sosiale, økonomiske og politiske situasjonen er imidlertid nå så vanskelig løsning på gjeldsproblemet sannsynligvis vil presse seg frem.
at en Dette kan skje på to mäter. Enten ved at kreditorene avskriver en betydelig del gielden, da større del det er snakk om idag. Eller ved at
av og en enn landene i desperasjon individuelt eller samlet erklaerer moratorium.
- - World Economic må til. Det behov
Gjeldsreduksjon er imidlertid ikke det eneste som er Survey 1989,United Nafor betydelige endringer i landenes økonomiske politikk. Det kreves omtions, New York 1989.
Bilaga 10 s. 61fattende tiltak for å redusere inflasjonen, øke sparingen inklusive reduksjon store offentlige budsjettunderskudd og fremme strukturell omstil-
av ling og mer effektive investeringer. Detaljregulering, subsidier og andre former for beskyttelse bør reduseres i en mer eksport-orientert strategi basert på konkurransedyktighet. Det kreves dessuten gunstige økonomiske rammebetingelser i OECD-landene, dvs god økonomisk vekst, lavere realrente en mer liberal handelspolitikk slik at Latin-Amerika og andre U-
og land får bedre adgang til industrilandenes markeder.
Latin-Amerika, med store naturressurser og en relativt utviklet industri, har et stort økonomisk potensiale. Med betydelige gjeldsreduksjoner betinget av økonomiske reformer som antydet ovenfor, og med den vekst
lagt til grunn for OECD-landene, kunne Latin-Amerika bli et av de som er mest dynamiske områdene i 1990-årene. Men usikkerheten er stor, og en må forsiktigvis regne med at det vil ta tid å få alle brikkene på plass. For å understreke usikkerheten antydes et interval på 2-5 °/0 for den årlige BNP-veksten. En minner om at befolkningsveksten er relativt høy 2 % pr. år og at regionen oppnådde årlige vekstrater på 6,5 % i 1960-årene og over 5°/oi 1970-årene.
Afrika syd for Sahara er et av de fattigste områder i verden. Det er sterkt forgjeldet. Det oppnådde god vekst over 6% pr. år i 1960-årene da verdensøkonomien ekspanderte raskt, men har senere hatt en svak utvikling. I de siste femten årene har produksjonen pr. innbygger falt. Gjeldskri-
også der blitt vekstkrise. Det fundamentale problem i disse sen er en landene svak eksponutvikling pga en ensidig eksportstruktur bestående
er vesentlig råvarer med lav inntektselastisitet, dvs at sterkere vekst i
av industrilandene får relativt liten virkning på deres eksport. Utdannelsesnivået er relativt lavt.
behov for endring i den økonomiske politikken med sikte på å
Det er utvikle et variert og konkurransedyktig nasringsliv. Dette krever hø-
mer
sparing effektive investeringer. For at dette skal veeremulig er yere og mer det behov for en betydelig gjeldsreduksjon. Det er tegn til at dette er under utvikling. Flere kreditorland har ettergitt store deler av gjelden. Men det vil antagelig ta tid å til en mer dynamisk utvikling. Da folketilveksten er sterk 3°/0 pr.år, kan en regne med en viss produksjonsøkning under gunstige internasjonale forhold. Men stigningen i produksjonen pr. hode blir antagelig moderat. Regionens vekt i verdensøkonomien er liten. Den
for under 1% verdensproduksjonen og en lignende andel av svarer av verdenshandelen.
øst-Eurøpa. For dette området er utsiktene enda mer usikre. I Sovjet- Unionen tyder sameksistenesen av en relativt avansert teknologi og lav produktivitet både arbeid og kapital på at mulighetene for økonomisk
av vekst store. Men for å realisere dette potensialet kreves det et system-
er skifte kanskje er enda vanskeligere endringer i mentalitet.
og - noe som - Få eller ingen nålevende vet hvordan en markedsøkonomi fungerer. økonomien meget likvid etter mange års store olfentlige budsjettunder-
er skudd stort sett ñnansiert ved hjelp av seddelpressen. Prisstrukturen har liten eller ingen sammenheng med kostnadene. Nødvendighetsvarer som mat, hus brensel viktige råvarer som olje og stål er meget lavt priset,
og og
derfor gjenstand for stor sløsing. En helt nødvendig prisreform kan og er
Bilaga 10 s. 62lett føre til sterk inflasjon. Om den nåvzerende liberaliseringspolitikk vil lykkes avhenger ikke bare av løsningen av vanskelige økonomiske problemer, men også av om myndighetene klarer å kontrollere demokratiseringsprosessen. I alle fall vil det sannsynligvis ta tid.
l de andre øst-europeiske landene er det i skrivende stund bare Polen, Ungarn og øst-Tyskland som hittil har slått inn på politisk økono-
en og misk liberaliseringspolitikk. En kan antagelig med at Bulgaria, Ro-
regne mania og Tsjekoslovakia vil følge etter. De økonomiske virkningene
av denne politikken er uoverskuelige, forbundet de med den politiske
som er utviklingen både i øst og vest og samspillet mellom de to. Hva kan
en enn
om det delte Europa som har eksistert i 40 år, så har det sikret
over en høy grad av politisk og økonomisk stabilitet. Det kan ta tid á etablere
ny likevekt, og en vet ikke hva den vil innebaere.
Under disse forhold har det liten hensikt å forsøke å lage en prognose. Landenes vekt i verdensøkonomien kan imidlertid pekepinn
en om mulige implikasjoner for andre land den politikken. Tabell 4 viser
av nye øst-Europas vekt i produksjon BNP og internasjonal handel. BNP-tallene er tatt fra Verdensbankens World Development Report 1989. Verdensbankens statistikk er basert på nasjonale kilder Bankens eksper-
men ter vurderer og justerer tallene for eventuelle begrepsmessige eller andre forskjeller. Bankens statistikk inkluderer bare Polen Ungam de øst-
og av europeiske lamdene. BNP-anslaget for øst-Europa er basert på FNs nasjonalregnskapsstatistikk og er usikkert. Tallene for utenrikshandelen gir derfor et viktig supplement.
Tabell 5.4 Produksjonogeksportetter hovedregioner,1987 Prosent
| BNP | Vareeksport | |
| Nord-Amerika | 29,2 | 13,5 |
| Vest-Europa | 28,8 | 45.6 |
| Japan | 14,3 | 9,2 |
| øst-Europa | 9,0 | l0,3 |
| Oceania og Syd-Afrika | 1,3 | 1,7 |
| Asia utenom Japan | 6,0 | 10,1 |
| Midt-østen og Afrika | 5,8 | 5,1 |
| Latin-Amerika | 4,4 | 4,1 |
| Verden | 100,0 | 100,0 |
Kilder: Verdensbankens World Development Report 1989, Oxford University Press,Washington D.C. 1989. United Nations, National Accounts for 1985.
Ifølge disse anslagene svarer øst-Europa for rundt 10% av verdens BNP og for en lignende andel av verdens vareeksport. En vesentlig del av eksporten består av intra-regional handel. Handelen med tredjeland er liten. Av OECD-landenes eksport går bare 2-2 1/2 til øst-Europa. Sovjet-Unionen svarer for rundt halvparten av totalen. Selv en meget rask økning i øst-Europas produksjon og utenrikshandel ville derfor vare av begrenset økonomisk betydning for OECD-landene, selvom visse land kan bli mer påvirket enn andre. Hvis en legger den nåvaerende utenrikshandel til grunn, er Finland og østerrike de to OECD-land som kan bli mest
Bilaga 10 s. 63berørt. Men andre faktorer som eks. de enkelte lands kapitaleksport, eksportstruktur, og tjenesteeksport vil også vasre av betydning.
Sammenfatningsvis vil antagelig øst-Asia blir det mest dynamiske
området, som det har vaart i de to siste ti-årene. Det vil også få vekt
en som begynner å telle. Hvis vi ser på det en kan kalle the West Pacific
bestående av Japan, de ñre ny-industrialiserte tigrene", ASEAN-landene og Oceania Australia og New Zealand har en et område i år 2000
- som kan en vekt i verdensproduksjonen på 22 -23 % i 1987-priser, ikke langt etter Nord-Amerikas 26 -27 % eller Vest-Europas 28 %. Deres vekt i internasjonal handel vil sannsynligvis også øke. Men skal de opprettholde sterk eksportvekst må de også åpne sine økonomier for import, slik Japan nå
gjør.
Med en utvikling i OECD-området og verdensøkonomien antydet
som skulle mulighetene for en bedring i de gieldstyngede U-landenes situasjon vare tilstede. Men en full utnyttelse av det potensiale som eksisterer
som er betydclig i Latin-Amerika kan en antagelig bare oppnå ved
- en større gieldsnedskrivning enn det som diskuteres idag ved vesentlig
og en omlegging av den økonomiske politikken i de párørte landene.
1987 1988
OECD, totalt 2,2 2,2
EEC 2,3 2,3 Vest-Tyskland, utenom eksport til øst-Tyskland 3,3 3,5 EFTA 5,4 5,4 Finland 17,0 16,5 østerrike 9,0 9,0 7 Eksport til øst-Europa Sverige 2,1 1 prosent total ek-
som av
sport for enkelte OECD- Kilde: OECD, Monthly Statistics of Foreign Trade. land og områder:
6¶Utviklingslandenes problemer
Bilaga 10 s. 65Det vi idag forstår med gjeldskrisen slo ut i 1982 da Meksiko ikke kunne betale de kontraktsmessige avdrag på sin gjeld til kommersielle kreditorer, vesentlig forretningsbanker. Ansporet av stigende intemasjonal inflasjon og lav eller negativ realrente, hadde en rekke U-land i 1970-årene ført en ekspansiv politikk basen på kapitalimport. Mange av dem kom i vanskeligheter da renten steg i slutten av 1979 og da deres eksport ble rammet av det intemasjonale tilbakeslaget på begynnelsen av 1980-tallet. Deres finansielle situasjon ble sterkt forverret da bankene etter Meksikos betalingsmoratorium reduserte långivningen til U-landene.
Den aktuelle situasjon
Tross de forsøk som er blitt gjort av både U-landene selv og av intemasjonalt samarbeid for å bedre situasjonen, er gjeldsproblemet større idag enn i 1982. Ifølge Det intemasjonale pengefondet IMF beløp U-landsgjelden seg ved utgangen av 1988 til om lag $ l 240 mrd., tilsvarende 140% av landenes eksport av varer og tjenester og 36 % av deres bruttonasjonalprodukt BNP. 1 1982 var gjelden $ 850 mrd. og representerte da 120% av eksporten og 31 °/oav BNP. I 1975 var gjelden $ 162 mrd. og tilsvarte 15% av BNP.
U-landene utgjør imidlertid meget uensartet gruppe. Åtte land
en blant dem endel OPEC-land har netto tilgodehavender overfor andre
land. Andre 53 land inklusive de ñre NIEs Sør-Korea, Hong Kong,
- Singapore og Taiwan er i netto gjeldsposisjon men er istand til å
betjene den uten store vanskeligheter. Mange av disse landene førte også en vekstorientert politikk basert på kapitalimport i 1970-årene. Men de f ulgte en strategi hvor sterk eksportvekst var en nøkkelfaktor. Endel land i denne gruppen utviklet en variert eksportstruktur, og ble derfor mindre rammet av de lave råvareprisene i 1980-årene enn flertallet av U-land. Dessuten har de stort sett ført en forholdsvis nøktem stabiliseringspolitikk slik at de unngikk en sterk forvzerring av driftsbalansen under det interna-
3 Ifølge IMFs klassifikasjonale tilbakeslaget i begynnelsen av 1980-årene. De ble derfor ikke
sjon består de avalle avskåret fra intemasjonal kreditt, og har kunnet opprettholde et høyt
MP5 medlemsland som investeringsnivå også i 1980-årene. ikke er klassiñsertsom
industriland. Industrilan-
Blant de resterende 73 land er det szerlig to grupper som har tiltrukket
deneerdeñnert som21
oppmerksomheten. Den ene er 45 små lav-inntektsland hvor BNP per OECD-land, dvs alle seg
ikke $ i 1986. Disse landene OECD-medlemmer undperson ifølge Verdensbanken oversteg 450
tagenGrekenland, Portuteller ikke tungt i verdensøkonomien, heller ikke i gjeldssammenheng. Tyrkia.
gal og
Bilaga 10 s. 66Tabell 6.1 GrupperavU-land ogderesrelativebetydning Prosent
| BNP | Eksport | Gjeld | |
| Alle U-land | 100,0 | l00,0 | 100,0 |
| Netto kreditorer | 13,3 | 20,4 | 5,1 |
| Netto debitorer | 86,7 | 79,6 | 94,9 |
-Land uten vanskeligheter
medgjeldsbetjening 40,0 46,2 35,2
-Land med slike
vanskeligheter 46,6 33,4 59,8
hvorav:
smålav-inntektsland 6,0 3,4 8,7
15land medstor gield 32,5 19,9 40,2
Kilde: World Economic Outlook, April 1989,IMF, Washington D.C.
Deres gjeld utgjør bare 8.7 °/0av den totale U-landsgjelden, og det meste av gielden 85 °/o er til andre lands regjeringer eller multilaterale institusjoner
f.eks. Pengefondet og Verdensbanken. De representerer derfor ikke et som stort problem i global sammenheng. Men deres situasjon er usedvanlig vanskelig. Tabell 6.2 viser utviklingen i visse hovedstørrelser for 29 små lavinntektsland i Afrika. Gjelden tilsvarer over ñre ganger eksporten, en fjerdedel av eksporten går med til å betjene den, og deres realøkonomiske utvikling er svak. Produksjonsveksten pr. innbygger i 1970-årene var på knapt 1% pr. år, og i l980-årene har den vaart enda lavere. En uheldig utvikling i bytteforholdet overfor utlandet har gjort at realinntekten pr. innbygger har stagnert eller falt siden begynnelsen av 1970-tallet. Det fundamentale problemet i disse landene er en svak eksportutvikling pga en ensidig eksportstruktur bestående vesentlig av råvarer med lav inntektselastisitet i industrilandene, dvs at sterkere vekst i I-landene får relativt liten virkning på deres eksport.
Tabell 6.2 Små lav-inntektslandi Afrika: utviklingen i vissehovedstørrelser,1983 88- Prosent
1970- 1980 1982 1986 1987 1988 1979
BNP-vekst, % 3,0 2,1 0,4 4,0 3,5 3,6 " pr.innbygger,% BNP 0,2 -0,5 1,0 0,6 -0,6 0,7
- Bto. invest.%av BNP 16,3 14,2 11,9 15,3 15,8 16,3 Eksport, volumvekst, % -0,3 4,6 7,0 10,2 1,6 2,4
- - Import, " " 3,2 4,8 -2,6 -4,3 1,2 6,1
- Bytteforholdet, endring -0,4 -3,2 -4,5 17,1 -8,3 -2,2
- Utestående gje1d,mrd. 10,2 26,3 33,2 56,1 65,4 68,0 Gjeld/ekspon av vtj.% 128 195 312 413 462 438 Gjeldsbetjj eksport,% 12 15 24 28 27 27
Kilde: IMF op.cit.
Bilaga 10 s. 67Den andre gruppen består av de 15 mellom-inntektslandene som inngikk i den såkalte Baker-planen lansert av den amerikanske finansminister i 1985. Disse landene 10 i Latin-Amerika plus Elfenbenskysten, Marok-
ko, Nigeria, Filippinene og Jugoslavia er tungvekteme i gjeldssammen-
heng. De har en utestående gjeld på nesten $ 500 mrd. to femtedeler av den totale U-landsgjelden og gieldsbetjeningen tar 40 °/0av eksportinntektene. En vesentlig del av gjelden består av kreditter fra utenlandske private banker.
Disse landene ekspanderte raskt 6°/0 pr. år i 1970-årene. De hadde store underskudd på driftsbalansen. Utenlandsgjelden steg derfor sterkt, fra $ 80 mrd. i 1975 til $ 271 mrd. i 1980. Dette ble imidlerid ikke betraktet som et problem. Rask økonomisk ekspansjon ble selvfølgelig ansett som ønskelig, og da investeringene var høye 24 °/0av BNP var det lite bekymring for den fremtidige gjeldsbetjeningen. Det var tilfredshet med måten underskuddene ble ñnansiert på resirkulering av OPEC-
landenes overskudd og bankenes rolle i denne prosessen.
-
Tabell 6.3 15 mellom-inntektsland med høygield; utviklingen i vissehovedstørrelser
1970- 1980 1982 1984 1986 1988 1979
| BNP-vekst, % 5,9 | 5,4 -0,5 | 2,2 4,0 1,1 | |
| " pr.innbygger,% 3,3 2,2 -2,8 | 0,0 | 1,9 -1,1 | |
| lnflasjon, % | 32 47 | 56 118 | 77 240 |
Btoinvest. av BNP 24 24 22 16 17 17 Eksport, volumvekst,% 2,6 1,3 -5,7 8,7 -2,5 10,8 Import, " " 8,5 7,9 16,4 -2,2 -0,9 7,7
- Bytteforholdet,% endring 4,8 13,7 3,4 3,1 15,8 -1,9
- - Driftsbal.% eksporten 17,0 18,0 35,8 1,0 12,5 5,7
- - - - - Uteståendegjeld, mrd. 98 271 380 410 447 477 Gjeld/eksport vtj.,% 161 168 267 271 349 300 Gje1dsbetj./ eksp0rt,°/0 26,0 29,4 49,8 41,7 45,3 39,6
Kilde: IMF op.cit.
Situasjonen endret seg dramatisk under det økonomiske tilbakeslaget ved begynnelsen av 1980-tal1et. Driftsbalansen overfor utlandet ble sterkt svekket da eksporten både volum og priser sviktet og rentebetalinge-
- ne på utenlandsgielden steg. Stigende proteksjonisme i I-landene bremset også eksporten. Dessutcn ble ñnansieringsmulighetene sterkt redusert da bankene skar ned på sin kredittgivning etter det meksikanske betalingsmoratoriet i 1982. 1 denne situas jonen henvendtc mange av de vanskeligstilte landene seg til IMF. Pengefondet kom til å spille en sentral rolle både som långiver og som mellommann mellom debitorlandene og bankene.
Bilaga 10 s. 68Tabell 6.4 15mellominntektsland:utenlandsgieldettet kreditorer, 1988
Mrd, $ °/o
| Total gield | 477,4 | 100,0 |
| Kortsiktig | 38,0 | 8,0 |
| Langsiktig | 439,4 | 92,0 |
| Til ofñsielle kreditorer | 132,0 | 27,6 |
Til private,vesentlig ñnansinstitusjoner 307,5 64,4
Kilde:IMF op.cit.
De tilpasningsprogrammene som ble etablert i forbindelse med trekk på Pengefondet førte til tilstramming av penge-og ñnanspolitikken og etablering realistiske valutakurser. Dette sammen med Oppgangen i
av mer aktiviteten i I-landene fra 1983 bidro til betydelig bedring i U-landenes driftsbalanser. For de 15 land med høy gjeld falt driftsbalanseunderskuddet fra $ 50 mrd. eller 18% eksponen i 1982 til mer null i 1985 men steg
av igjen til $9 mrd. eller 5 l/2 % eksporten i 1988. Dette er en imponerende
av forbedring. For de sør-amerikanske landene i gruppen tilsvarer bedringen
4 l/2 % BNP på tross forverring av bytteforholdet på 2% av over av av en BNP. Hvorfor da situasjonen fortsatt så vanskelig Det er flere
er grunner til det.
Bedringen i driftsbalansen har medført netto ressursoverføring til
en kreditorlandene. I 1984 1985 beløp den seg til over 4% av BNP. I de
og siste tre årene har den også vaert betydelig 2-2 1/2 °/oav BNP.
ii. økonomienes omstillingscvne har vzert svak. Monopoler, saarlig statlige sâdanne, foreldede skattesystemet, handelsrestriksjoner og urealistiske valutakurser har ført til store forvridninger i rcssursbruken. På tross av den sterke opplåningen ble ikke vekstpotensialet vesentlig styrket. Det skyldtes delvis økende kapitalflukt men hadde også sammenheng med
en at de foretatte realinvesteringene var lite effektive. Eksporten har derfor
relativt lite produksjonsutviklingen har vzert svak: en årlig BNPsteget og vekst på bare l-l 1/2°/o i perioden 1980-88 og en nedgang i produk-
innbygger. Bedringen i driftsbalansen skyldes derfor i stor grad sjonen pr. nedpressing importen. Imponvolumet falt med en tredjedel over de to
av årene 1982 1983 har senere forblitt på et lavt nivå.
og og
iii. Kombinasjonen betydelig ressursoverføring til kreditorlandene og
av svak produksjonsvekst har medført sterk nedpressing av innenlandsk bruk
tjenester. Forbruket pr. innbygger har gått ned. Investeringenes av varer og andel BNP falt fra nesten 25 °/oi 1980 til 16°/0i 1984 og har siden forblitt
av lav. 1 land investeringene knapt tilstrekkelige til á opprettholde
mange er kapitalbeholdningen. økonomienes vekst-og gieldsbetjeningsevne er der-
for blitt redusert.
bedringen i betalingslansen har utenlandsgjelden steget.
iv. På tross av For de 15 landene økte den med $ 100 mrd. fra 1982 til 1987, men gikk svakt l °/o ned i 1988. Gjelden i relasjon til eksponen nådde en topp på 9 Ifølge tale av Michel imidlertid nesten 350 pst. i 1986 falt til 300% i 1988. Gjeldsraten er Camdessus,Managing og Director of IMF, i Cara- høyere i 1982 268 %. Bare halvparten av stigningen skyldes under-
enn cas,Venezuela mai driftsbalansen. Resten skyldes vesentlig omvurderinger skuddene på av 1988.SeIMF Survey, eksisterende gield pga fallet i dollarkursen fra begynnelsen av 1985. Dette May l6, 1988.
Bilaga 10 s. 69innebar at dollarverdien av gjeld i annen valuta steg. Da eksportprisene ikke steg i samme takt medførte omvurderingselfekten en reell belastning. Markedsbaserte operasjoner som tilbakekjøp av gjeld debt buy-backs og salg av aksjer i U-land mot reduksjon av gjeld har ifølge IMPs World Economic Outlook, April 1989 medført en viss reduksjon av gjelden: 20 mrd. eller 4% for de 15 landene siden 1984.
Utsiktene for de neermeste årene. Den gjensidige avhengigheten mellom I-land og U-land. Utsiktene avhenger både av den politikk som føres i U-landene og av politikken utviklingen i I-landene. Som utgångspunkt for drøftelsen er
og det hensiksmessig å basere seg på lMPs siste makroøkonomiske fremskrivninger på mellomlang sikt 1990-94. For l-landene er disse basert på uendret økonomisk politikk og stabile reelle valutakurser og oljepriser. For U-landene antas det en viss økning i netto oñisielle lån og overføringer fra andre land, og at utenlandske direkte investeringer øker i takt med den økonomiske aktiviteten i U-landene. Selv om det forutsettes en viss stigning i lån fra private utenlandske kilder fra det lave nivået i 1988, antas det at forretningsbankene vil forbli forsiktige pga mange U-lands lave kredittverdighet. Gjeldsreduksjoner forbundet med markedsbasene operasjoner antas å forbli små.
Tabell 6.5 Fremskrivninger til 1994
1980- 1985- 1990 1991- 1984 1989 1994
I-landene
| BNP-vekst, °/o pr. år | 2,0 3,4 | 2,9 | 3,0 |
| BNP-deflatorP/o pr. år 6,7 | 3,3 | 3,5 | 3,2 |
| Libor,6 mnd. reell, % 6,2 | 4,6 | 4,5 | 4,5 |
U-land, nettodebitorer
| BNP-vekst, % pr. år | 3,1 | 4,2 | 4,3 | 5,1 |
| lnvesteringer, °/o BNP 24,4 | 23,1 | 23,8 | 24,4 | |
| Eksportvolum, °/o pr. år 2,4 | 6,5 | 7,7 | 6,7 | |
| Importvolum, " | 1,7 | 4,5 | 8,2 | 6,7 |
| Bytteforholdet " | 1,3 | 3,6 - | -0,7 | 0,0 |
| Driftsbal.,% eksporten 6,5 | - | 5,2 - | -4,0 | 2,6 - |
| Gjeld " | 1 6,0 | 153,7 | 147,0 | 117,7 |
Slutten av perioden Kilde: IMF, op.cit.
Etter disse forutsetningene kan l-landene vente en gjennomsnittlig årlig BNP-vekst på 3%, fortsatt sterk stigning i investeringene og en inflasjontakt på 3- 3 l/2 %. I U-landene kan BNP stige med om lag 5% pr. år, noe raskere enn i de siste fem årene 4-4 1/2%, og driftsbalanseunderskuddet og gjeldsbelastningen skulle falle. For debitorlandene samlet faller gjelden i relasjon til eksponen fra 164% i 1988 til under 120% i 1994. Men projeksjonene innebzerer en fortsatt netto ressursoverføring fra land med gjeldsproblemer til kreditorlandene. For de 15 mellom-inntektslandene med høy gjeld kan den negative ressursoverføringen bli av størrelsesor-
Bilaga 10 s. 70denen 2% av BNP. Lav-inntektslandene i Afrika vil fortsette å motta en netto ressursoverføring fra andre land, men deres situasjon vil likevel forbli vanskelig.
Utsiktene er sterkt avhengig av de forutsetninger som er lagt til grunn. Simuleringer foretatt av IMF og OECD illustrerer i hvilken grad U-landene er avhengig av utviklingen i l-landene.
Tabell 6.6Netto debitorer: Virkningene avl %svakerevekst I-landenei Avvik fra basisalternativet i %
1989 1990 1991-94
Gj.snitt Driftsbalansen, %eksport
| v.tj. | -0,2 | -0,3 | 0,4 |
| Gjeld/ekspoit, % | 2,8 | 7,7 | 23,7 |
| BNP-vekst, volum % -0,4 | , | -0,4 | 0,5 |
| Eksport-vekst, " | 1,2 - | 1,3 - | 1,5 |
| Import-vekst, " " | 1,4 - | 1,5 - | -1,5 |
Kilde: IMF, op. cit.
Svakere BNP-vekst i I-Iandene på 1 prosentpoeng pr.år ville føre til lavere vekst i eksport og BNP. Da mulighetene for ytterligere opplåning er begrensede eller ikke-eksisterende, vil importen måtte reduseres. Driftsbalansen og gielden uttrykt i dollar vil ikke endres mye, men gieldsraten ville stige sterkt saarlig for de små lav-inntektslandene da eksporten vil
- -
lavere i basisaltemativet. Virkningene av sterkere BNP-vekst i were enn landene vil were symmetriske og altså føre til en betydelig forbedring av utviklingen i U-landene. BNP-veksten er den enkeltfaktori l-landene som betyr mest for U-landene. Hvis BNP-veksten i l-landene skulle bli på 3,4 % pr.år som antydet i den SENTRALE utviklingsbanen i kapitel skulle altså utviklingen i U-landene bli bedre enn antydet i Tabell 6.5.
En økningi renten i l-landene på l prosentpoeng medfører større gieldsbelastning og lavere import da lånemulighetene antas uendret. OECD i en lignende simulering har anslått at en økning i dollarrenten på l present-
vil føre til like store vanskeligheter som en reduksjon i U-landenes poeng lånemuligheter på $ 24 mrd. Virkningen av et tilsvarende fall i renten er den samme med motsatt fortegn. En renteendring på 2 prosentpoeng er derfor likeverdig med DAC landenes totale offentlige utviklingshjelp ODA som i 1987 beløp seg til $ 49 mrd.
En kombinasjon av de to ovenfomevnte altemativene har interesse da sterkere vekst i OECD-landene kan antas å medføre en økning i renten. lfølge OECD" vil gieldsraten falle: den høynes mindre pga høyere rente
den reduseres sterkere eksport- og BNP-vekst. l den utstrekning enn pga det var mulig å undgå en stigning i renten, ville U-landcnes situasjon lettes betydelig. Som det fremgår av kapitel 4 kunne en endring i sammenset- ° The International Debt ningen penge-og finanspolitikken i USA en gradvis reduksjon/elimi-
av - Situation and Linkages budsjettunderskuddet kombinert med lettere nering av det føderale penge- BetweenDeveloping Countries and the OECD, politikk et slikt resultat.
- OECD EconomicStudies Depresiering dollaren. Da mange mener at dollaren er overvurdert
av No 7Autumn 1986. idag og derfor vil depresiere i de nzermeste årene, er virkningen på U- 1 lbid. n lbid. landene slik utvikling av interesse. Ifølge OECD" som har
av en -
Bilaga 10 s. 71simulert virkningene av en 5% effektiv depresiering dollaren i hvert av av fire på hverandre følgende år er nettovirkningen positiv. Eksportinntek- tene i dollar stiger som følge høyere eksportpriser. Dollarverdien av av gjelden øker også pga omvurderingsetfekter under ellers like men forhold -ikke nok til å hindre at gjelden i relasjon til eksporten faller. Som nevnt foran viste episoden med dollarfall fra begynnelsen 1985 til 1988 av et annet resultat: dollarverdien av gjelden økte eksponprisene slik mer enn at gjelden i relasjon til eksporten steg. Dette forklares ved at flere andre ting også skjedde under den episoden. En faktor betydning antagelig av var det sterke fallet i oljeprisen da denne har stor vekt i eksporten for tre land Meksiko, Nigeria og Venezuela de 15 landene med høy gjeld. - - av 1MFs og OECDs simuleringer nødvendigvis basert på forenklede er modeller og forutsetninger. Likevel kan følsomhetsanalysen antyde hvilken utvikling i I-landene som best kan bidra til bxrekraftig utvikling i en U-landene. En kombinasjon av sterkere OECD-vekst dollardepresiering og ville styrke veksten i U-landene og redusere gjeldsbyreden. Et fall i renten kunne også bidra betydelig i denne retning. Fortsatt tilpassing i U-landene basert vesentlig på nedpressing av importen ville også redusere gjeldsbelastningen, men på bekostning BNP- veksten i problem-landene av og eksportveksten i l-landene. Selv om l-landene handler mest med hverandre, går rundt fjerdedel en av deres vareeksport til U-landene. Endringer i U-landenes import har derfor merkbar virkning på eksporten aktiviteten i I-landene. Ifølge og IMF kan en økning i debitorlandenes vareimport på $ 20 mrd. 2 1/2- 3°/0 pr. år i forhold til basisaltemativet f.eks. følge eksogen - som av en økning i eksporten på 1 prosentpoeng pr. år og $ 12 mrd. større opplåning årlig føre til en stigning i I-landenes årlige eksportvekst på 1/4°/0 - og BNP-vekst på 10%. Etter fem år ville altså eksporten rundt 1 l/2 % vare og BNP 1/2°/o høyere enn i basisaltemativet. Et realistisk intemasjonalt program for å gjenopprette en baarekraftig utvikling i U-landene som ga grunnlag for større kapitaltilførsel til disse landene kunne større effekter.
Bankene og U-landsgjelden
Som nevnt var bankene en hovedaktør i resirkuleringen OPEC- landeav nes driftsbalanseoverskudd i siste halvdel 1970-årene. Deres utlån til Uav landene var spesielt sterk. I 1982 svarte de for 54% U-landenes gjeld. av For de 15 landene med høy gjeld var andelen hele 70 °/0.Deres andel lavav inntektslandenes gjeld imidlertid liten 23%. Lav-inntektslandenes var opplåning har i stor utstrekning skjedd fra ollisielle kilder, nasjonale eller multilaterale, delvis på konsesjonelle vilkår. Det fremgår av Tabell 6.7 at bankenes utlån til de 15 mellominntektslandene med høy gjeld steg lite etter 1982. Langsiktige fordringer økte noe, men mye av stigningen skyldes antagelig renterestanser som ble konvertert til nye lån. Kortsiktige fordringer ble redusert. Baker-planen endret ikke denne utviklingen. I sitt World Economic Outlook, April 1989 offentliggjorde IMF for første gang tall for bankenes lån til U-land, tall som er mer ajour enn 13lbid.
Bilaga 10 s. 72Tabellell 6.7 15mellom-inntektsland: Utenlandsgield 1975- 1988 Mrd. US dollar
1975 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Langsiktig 71 273 329 347 363 396 418
hvorav til banker 33 170 219 232 235 247
| Kortsiktig | .. | 109 75 67 72 64 70 70 61 64 55 58 | |
| hvorav til banker | .. | 102 | 452 480 409 |
| Totalt | .. | 388 415 428 | 299 302 |
| hvorav til banker | 272 289 293 |
.. .. Gjeld til banker, % total gjeld 70 70 68 66 63
av ..
Kilde: Financing and External Debt of Developing Countries, 1987Survey, OECD Paris 1988.
OECDs statistikk giengitt foran. De viser et fall i bankenes ford-
som er ringer de to årene 1987-88 på $ 9,5 mrd. I 1982 var bankene i en
over meget utsatt posisjon da deres utlån til U-land var store i forhold til egne midler egenkapital plus reserver. Deres situasjon har bedret seg i senere år. Ifølge Manual H. Johnson, Vice Chairman of the Board of Govemors of the Federal Reserve System", representerte amerikanske bankers lån til U-land 223 % midler i 1982. I juni 1988 var andelen falt til 79 pst.
av egne Utlån til de 15 U-land med høy gjeld gikk ned fra 136% til 58°/0av egne midler. Lån til U-land først og fremst et problem for de ni største
er bankene. For disse representerte slike lån rundt 100% av egne midler i juni 1988. Altså fortsatt høy eksponering, men likevel bare halvparten av
en hva den var i 1982.
I de siste årene finansieringsteknikker menu approach blitt
er nye utviklet har muliggjort reduksjon i U-landenes gjeld og gjeldsbetje-
som en ning. De viktigste har vart som følger.
Tilbakekjøp gjeld, hvorved eksisterende gjeld blir kjøpt med frem-
av med valuta i annenhåndsmarkedet.
ii. Erstatning eksistemde gjeld med nye gieldsinstrumenter, inklusive
av innenlandske gjeldsbevis, regel med deponering av pant i frem-
men som med valuta.
iii. Bytte gjeld mot innenlandsk egenkapital debt-equity swaps.
av
Ifølge IMF World Economic Outlook, April 1989 har transaksjoner av denne art vart forholdsvis små. For de 15 mellom-inntektslandene med høy gjeld har offisielt godkjente transaksjoner siden 1984 redusert den kontraktmessige verdi utenlandsgielden med $ 20 mrd. eller 4%. Bru-
av ken disse teknikker blitt vanskeliggjort av flere forhold. De to første
av er teknikker krever fremmed valuta. Den tredje teknikken medfører finansieringsproblemer i det berørte U-land hvis myndighetene må kjøpe aksjer i private selskaper for formålet. I mange land hindrer lover eller reguleringer kreditorene å foreta slike transaksjoner, og syndikerte lån krever
regel godkjennelse av alle kreditorene. som
2 Testimony before the Committee on Banking,
Den internasjonale gjeldsstrategi
Finance and Yrban Affairs, United StatesHouse i det vesentlige betraktet likvidi- I begynnelsen ble gieldsproblemet som en of Representatives,Janutetskrise. Det ble antatt at midlertidige finansieringstiltak som økt ary 1989. -
m
Bilaga 10 s. 73kredit tilførsel og restrukturering gielden ville landene tid til - av gjennomføring av de økonomiske reformer nødvendig for å styrke som var gjeldsbetjeningsevnen på lengre sikt. Da situasjonen i de fleste U-land i årene etter 1982 på tross av oppsvinget i I-landene ble dårligere heller - enn bedre, ble det ble imidlertid klart at gjenopprettingen ville lengre tid ta enn antatt. I 1985 lanserte USAs finansminister Baker et forslag hevdet at som gjeldsproblemene bare kan løses ved en vekststrategi. Dette ville kreve større tilførsel av kapital til U-landene og en mer aktiv tilpasningspolitikk i disse landene. Forslaget besto av to deler. Det ene omfattet de 15 mellominntektsland med saarlig store gjeldsproblemer. For disse landene tok forslaget sikte på en netto økning i lån fra de private bankene på $ 20 mrd. over tre år. En ekstra økning i utlånene fra Verdensbanken de regionale og utviklingsbanker på $ 9 mrd. over samme periode skulle i betydelig grad komme disse landene til gode. Den andre delen omfattet de fattigste land som, ifølge forslaget, skulle tilføres SDR 2,7 mrd. med lang avdragstid og lav rente. De skulle også nyte godt av tilleggsmidler innenfor rammen av IDA Verdensbankens utviklingsfond såvel som økte bilaterale lån og stønader. Baker-planen ble imidlertid aldri giennomført etter forutsetningene. Tilpasningspolitikken i U-landene for liten vekt på å øke sparingen og bedre effektiviteten av investeringene. Kapitaltilførselen ble mindre enn antatt, satrlig fra bankene. Nedgangen i landenes kredittverdighet illustreres ved utviklingen i annenhåndsmarkedet for fordringer på U-land med gjeldsproblemer. Ved utgången av 1988 var prisen på fordringer på de 15 mellom-inntektslandene med høy gjeld falt til et gjennomsnitt på 40 °/0 av pálydende, noe som nødvendigvis har forvaerret deres allerede vanskelige ñnansieringsproblemer.Det er derfor klart at det er behov for styrking en av gjeldsstrategien. I de siste par årene er en rekke tiltak blitt trulfet for å lette de små lav-inntekslandenes problemer. Verdensbanken har vedtatt et spesielt bistandsprogram og åpnet for å fattige IDA-kvalifiserte land konsesjonelle lån, IMF har utvidet sin strukturtilpasningsfasilitet, Parisklubben reforhandler offentlig garanterte kreditter på mykere vilkår og flere land har avskrevet ODA-lån. På toppmøtet i Toronto i juni 1988 ble de syv store l-landene enige om en plan for lettelse av gieldsbyrden for lavinntektslandene. Denne beslutningen er viktig da det første at er gang regjeringer er blitt enige om en slik plan for hel land. en gruppe av Gjennomføringen vil skje ved bilaterale forhandlinger mellom de enkelte kreditor- og debitorland. Det gjenstår å i hvilken grad planen vil bli fulgt se opp av de enkelte kreditorlandene. Mht de 15 mellom-inntektslandene med høy gjeld fremsatte USAs nåvaerende finansminister, Nicholas Brady, forslag i 1989. Utnye mars spillet bygger på de sentrale deler av Baker-strategien: nemlig at en kombinasjon av økonomisk omstilling og tilførsel til gieldsramav nye ressurser mede U-land skulle sikre ny økonomisk vekst og utvikling. Det viktigste nye element er gjeldsredulcsjon på frivillig basis. På møtene i Washington i april sluttet lMI-s Interimskomite og Verdensbankens Utviklingskomite seg til Mr. Bradys forslag. Brady foreslår at gjeld og gieldsbetjening bør reduseres samtidig som
Bilaga 10 s. 74långivningen økes til skyldnerland som gjennomfører fundamentale øko-
nomiske reformer. De private bankene oppfordres til å utarbeide gjeldsre-
duksjoner viktig del de ñnansieringsavtaler som inngås med som en av debitorlandene. Det amerikanske finansdepartementet har antydet at gjel-
den for 39 land siden 1982 har oppnådd restrukturering av bankgjeld som skulle kunne reduseres med $ 70 mrd. eller 20 °/oi løpet av tre år.
Den viktigste forskjellen mellom Bradys forslag og de ad hoc gjeldsre-
duksjoner blitt foretatt hittil den foreslåtte bruk av midler fra som er er
IMF Verdensbanken for dette forrnålet. Disse organisasjonene skal og forslagct bidra til å stimulere til markedsbaserte, frivillige gjeldsnedetter også direkte bidra til gjeldsreduksjoner. Størrelsen på nedskrivsettelser og
ningen vil avhenge gjeldens verdi i annenhåndsmarkedet, og er tenkt av gjennomført ved at viss andel låntakerlandenes tilpasningslån benyten av til gjeldsreduksjoner. Brady foreslår dessuten at bestemmelser i eksistetes
rende lånekontrakter hindret gield- og gieldsbetjeningsreduksjoner som bør reforhandles. De store I-landene blitt enige om å revurdere syv er
reguleringer bestemmelser kan hindre bankene i å bidra til redukog som
sjon gjeld og gjeldsbetjening. av Verdensbanken kan bidra på forskjellige måtcr til å redusere IMF og
gjeldsbyrden. De kan ñnansiere tilbakekjøp i annenhåndsmarkedet, noe
ville redusere både gjelden gieldsbetjeningen. De kan ñnansiere som og
kjøp verdipapirer brukes pant for nye lån med lavere pålydenav som som
de. De kan garantere rentebetjeningen på eksisterende lån hvis renten
ned. Lignende teknikker kan brukes som underlag for nye lån fra settes
bankene.
Bradys forslag generelt utformet har vzert gjenstand for intense var og diskusjoner mellom de berørte parter. l mai vedtok IMF retningslinjer for
Fondets rolle i gieldsstrategien på linje med Bradys forslag, og en kan vente
Verdensbanken vil gjøre det Japan har tilbudt finansiering på $ at samme.
4,5 mrd. kan brukes parallelt med IMFs og Verdensbankcns program som Bankene også beredt til å bidra, men hevder at frivilligc redukmer. er sjoner gielden til bankene ikke vil vare tilstrekkelig da bankene bare av for 56% de 15 mellom-inntekts landenes totale gield. Reduksvarer av sjoner gjelden til bankene bør derfor suppleres med nye lån fra både av private kreditorer. offentlige og
Gjeldsstrategien har derfor utviklet i positiv retning. Det gienstår seg
imidlertid å hvilke resultatet den vil i praksis. Det vil vise seg se de enkelte skyldnerlandene forhandler med kreditorene. etterhvert som
25Ifølge åpentbrev fra
Avsluttende merknader
Institute of international
Financein Washington idag så den vanskeliggiør eller Det er liten tvil om at gieldsbyrden er stor at til formennene Inte-i endog umuliggiør gjenoppretting baerekraftig utvikling i en rekke rimskomiteen og Utvik- en av en
lingskomiteen i anled- U-land, saarlig i de to land som er drøftet foran. Vanskelighetegrupper av ning Pengefondetsog skyldes nevnt dels uheldige ytre rammebetingelser inklusive lave Verdensbankensmøter ne som april 1989.The ln- råvarepriser et høyt intemasjonalt rentenivå. De skyldes også en og og stitute of International økonomisk politikk i U-landene selv har medført lite mangelfull som en Financeerbankenesoreffektiv bruk knappe Mange land har pådratt segstor utenlangan. av ressurser.
Bilaga 10 s. 75dsgjeld uten å skape tilstrekkelig kapasitet til å betjene den. De er kommet inn i en ond sirkel hvorved gjeldsbetjening medfører betydelig netto eksport av reelle ressurser som svekker produksjonspotentialet og begrenser mulighetene for å rette opp situasjonen. Gjeldskrisen er blitt en vekstkrise. Selv i 1987 og 1988, med sterkere ekspansjon i I-landene og høyere internasjonale råvarepriser, var veksten i U-landene svak. l de 15 mellominntektslandene med høy gjeld steg BNP i volum med bare 1 pst. år. For å bryte ut av den onde sirkelen kreves det større innsats av alle de berørte parter: I-landene, U-landene og bankene.
Gjeldslettelse. Etter toppmøtet i Toronto ijuni 1988 har flere regjeringer truffet tiltak for å redusere gjeldsbyrden inklusive ettergivelse av gjeld
-
for lavinntektslandene. Toppmøtet i Paris i 1989 ble enige om å gå videre i denne retning. Spørsmålet reiser seg imidlertid om regieringene også bør bidra til gjeldslettelse for de 15 mellom-inntektslandene med høy gjeld.
Ifølge Brady-planen skal bankenes bidrag bestå av markedsbaseite, fiivillige gjeldsnedsettelser lån. Det amerikanske finansdeparte-
og nye mentet har antydet en 20% reduksjon av bankgjelden over tre år. Da bankene svarer for bare ca. 60% av de 15 mellom-inntektslandenes totale gjeld, innebaarer dette en total gjeldsreduksjon på bare 12 pst. Dette er neppe tilstrekkelig. Idag har de 15 mellom-inntektslandene en netto ressursoverføring til kreditorlandene på 2- 2 1/2 % av BNP eller rundt $ 25 mrd. pr. år. Som tidligere nevnt, hvis ingenting gjøres, tyder IMFs fremskrivninger på en ressursoverføring av samme størrelsesorden i årene som kommer. En gjeldsstrategi med noen sjangse for å lykkes bør antagelig ta sikte på å stoppe denne negative ressursoverføringen. Hvis de frigiorte ressurser i det vesentlige ble brukt til investeringar, ville disse altså kunne økes med 2% av BNP. Da investeringene idag knapt er tilstrekkelige til å opprettholde kapitalbeholdningen, er dette antagelig et minimum av det som trengs.
Tabell 6.8 15 mellom-inntektsland med høy gield: noenhovedtall
| 1987 | 1988 | ||
| Total gjeld, $ mrd. | 482,7 | 477,4 | |
| BNP | 1060 | 1070 | |
| Rentebetalinger | % av total gjeld | 38,1 7,9 | 42,4 8,9 |
| Vare-og tjenestebalansen, $ mrd. | 14,4 - | 14,7 - | |
| Netto ressursoverføring | % av BNP | 23,7 - 2,2 | -27,7 2 6 |
Kilde: IMF op.cit.
Oppgaven er i så fall å frembringe en lettelse på rundt $ 25 mrd. pr. år. Dette ville kreve radikale tiltak. De $ 25 mrd.tilsvarer rundt 60 av de 15 landenes totale rentebetalinger, altså rentebetalinger
til både banker og andre. En slik lettelse kunne i prinsippet oppnås på forskjellige mäter: ved en 60% reduksjon av gjelden; en 60 °/0 reduksjon av renten; eller ved en kombinasjon av gjeldsreduksjon og rentenedsettelse. Det kunne også oppnås ved operasjoner av denne typen på gjeldssiden kombinen med nye lån.
Bilaga 10 s. 76Men da et hovedproblem idag er et stort misforhold mellom gjeldsbetjeningsforpliktelser og gieldsbetjeningsevne bør hovedvekten ligge på gieldslettelse, uten at en dermed utelukker et visst bidrag i form av nye lån. Det er også klart at gjeldslettelse av den størrelsesorden som er antydet ovenfor ikke kan oppnås med bidrag fra bare en gruppe kreditorer, selv den største bankene. De $ 25 mrd. tilsvarer nemlig om lag de totale rentebetalinger til bankene fra de 15 landene, og overstiger åpenbart det bidrag bankene er beredt til å yte. Skal en oppnå en gjeldslettelse av størrelsesordenen 60% må de andre kreditorene dvs de multilaterale organisasjoner og regjeringene i kreditorlandene også bidra. Dette er ikke stedet å diskutere kreditorenes relative bidrag, eller de praktiske,juridiske andre spørsmål som en betydelig gjeldslettelse reiser. Det er og åpenbart at en operasjon av den antydede størrelsesorden er meget vanskelig bare kan gjennomføres hvis alle de berørte parter har en realistisk og vurdering av hva situasjonen krever. Gjeldslettelse essensielt, likevel bare en del av den totale er men er gieldsstrategi. De andre nødvendige hovedelementer er gunstige økonomisk-politiske rammebetingelser i l-landene og en mer aktiv tilpasningspo-
litikk i U-landene. De økonomisk-politiske rammebetingelser i l-landene omfatter tre hove-
delementer. økonomisk vekst i l-landene er av fundamental betydning. Det er derfor viktig at inflasjon betalingsubalanser reduseres uten vesentlig og svekkelse økonomisk vekst. Dette krever bedre koordinering av den av økonomiske politikken i l-landene. ii. U-landene må få større adgang til I-landenes markeder. Det internasjonale handelssystemet har utviklet segi proteksjonistisk retning i de siste 10- 15 årene. Tradisjonell tollbeskyttelse er blitt redusert men bruken av andre handelsrestriksjoner har økt, szerlig overfor U-landene. Ifølge Verdensbanken blir 20% U-landenes eksport berørt av ikke-tarilfaare av handelsrestriksjoner, mot 10% for l-landene. Det er lite konsistent å oppmuntre U-landene til å innføre eksport-orienterte vekststrategier mer samtidig deres adgang til I-landenes markeder begrenses. som iii. Lavere internasjonal rente kan bidra vesentlig til å lette U-landenes gjeldsbyrde også i I-landenes egen interesse. Renten bør reduseres og er ved å øke sparingen heller enn ved å redusere investeringene. På grunn av landets vekt i verdensøkonomien og dets lave sparerate er det smrlig viktig USA treffer tiltak i denne retning, inklusive en reduksjon av det føderale at budsjettunderskuddet. En aktiv tilpasningspolizikki U-landene en nøkkelfaktor. Gjeldsmer er reduksjon bør derfor gjøres betinget av økonomiske ref0rmer.Det kreves 2 Ut fra denbetraktning omfattende tiltak for å redusere inflasjonen, øke sparingen inklusive at $25 mrd. tilsvarer budsjettunderskudd for å fremme strukturell reduksjon av offentlige og rundt 60 pst. totale rentetil omstilling effektive investeringen Det bør legges større vekt på å betalinger, og gjelden og mer bankeneutgjør en lignen- øke eksporten heller å redusere importen. Dette krever større konkurenn de delav total gjeld. ransedyktighet og en mer variert eksportstruktur. 17The World Bank: World Development Re- En slik politikk kunne bidra vesentlig til å øke vekst-og gjeldsbetjeningsport l989, Oxford Unievnen. versity Press,Washinginvesteringene har falt i l980-årene, har de likevel vaerthøye ton D.C. Selv om
Bilaga 10 s. 7716- 17% av BNP i de 15 mellom-inntektslandene i forhold til den svake produksjonsveksten l -l l/2% pr. år. Vekstpotensialet kan derfor styrkes betydelig ved en mer effektiv ressursbruk.
ii. Kapitalflukt er et hovedproblem, saarlig for Latin-Amerika. Pengefondet har anslått at i perioden 1979-85 var kapitalflukten fra Latin-Amerika 50% høyere enn fra alle andre U-land samlet; den tilsvarte om lag halvparten av regionens netto utenlandsopplâning eller 20% av importen." Strengere kontrolltiltak kan antagelig redusere kapitalflukten
noe, men problemet kan bare løses ved fundamentale reformer som sikrer
en større grad av finansiell stabilitet, realistiske valutakurser og en avkastning på sparingen på linje med den som oppnås i andre land. En vellykket gienopprettingspolitikk som ikke bare reduserte kapitalflukten med-
men førte en repatriering av kapital plassert i andre land kunne derfor over tid bidra vesentlig til å løse U-landenes fmansieringsproblem.
Det er på den annen side klart at i den nåvaerende økonomiske, sosiale og politiske situasjon i U-landene kan tilstrekkelige reformer bare gjennomføres hvis de understøttes av betydelig gjedslettelse og hvis de ytre rammevilkår er gunstige. De tre elementer i gjeldsstrategien som er skissen ovenfor er alle essensielle i den forstand at hvis ett svikter kan hele strategien mislykkes.
2 Tale av Michel Cam-
dessusop.cit.
7 Det
Bilaga 10 s. 79internasjonale energimarkedet
Utviklingen frem til nå
Som det fremgår av Tabell 7.1 gikk den gjennomsnittlige årlige stigningen i verdens energikonsum målt ved oljeekvivalenter ned fra 5,7% i 1960årene til 3,2% i 1970-årene og videre til 1,8% i l980-årene. Nedgangen skyldtes i hovedsak tre faktorer. For det første lavere økonomisk vekst. I OECD-området gikk den årlige veksten i BNP-volumet ned fra rundt 5% i l960-årene til om lag det halve i perioden etter 1973. Noe tilsvarende skjedde i resten av verden. For det andre de høyere energiprisene. Den sterke stigningen i oljeprisen i 1973 74 igjen i 1979 80 smittet i
- og - noen grad over på andre energiformer og bidro til økonomisering i bruken
av olje og energi generelt.
For det tredje, endringer i den økonomiske struktur. Det i denne
er forbindelse viktig å seden senere tids utvikling i et lengre perspektiv. Som det fremgår av Figur 7.l har Verdens energikonsum i det meste av perioden siden 1860 vist en trendmessig årlig stigning på rundt 2°/0.Årene etter siste verdenskrig opp til 1973, med en gjennomsnittlig årlig stigning på rundt 5 %, var et unntak. Dette var en eksepsjonell periode, ikke bare sterk
pga økonomisk vekst og lave og endog fallende reelle energipriser, også
men fordi de fleste land var i en utviklingsfase med sterk økning i energiintensiv produksjon og konsumetterspørsel.
lndustrilandene l-landene befant seg en seni fase den tradisjonel-
av
industrialiseringsprosessen med rask stigning i energikrevende industrielle aktiviteter som produksjon av petrokjemiske produkter, metaller, biler og andre varige konsumgoder. Samtidig steg bruken energi
av pr. hode i det private forbruket meget sterkt. Dette hang med rask
sammen urbanisering, overgang fra offentlig til privat transport med eksplo-
en sjonsartet økning i bruken av private biler, mekanisering husholdninge-
av ne ved hjelp av elektrisitetsdrevet utstyr, og høyere komfort air condi-
pga tioning.
ii. Noen av de samme faktorene påvirket veksten i energiforbruket i statshandelslandene S-landene. Rask industrialisering med spesiell vekt på den tunge, energiintensive industrien ble høyt prioritert. Konsumentene økte sitt energiforbruk pga høyere levestandard endringer i livsstil.
og
iii. De fleste U-landene gikk inn i en fase med industrialisering da dette generelt ble ansett som et vesentlig element i den økonomiske utviklingsprosessen. Mange av de industriene som ble utviklet var dessuten meget energiintensive jern og stål, andre metaller, biler, sement eller for-
og holdsvis energiintensive tekstiler og husholdningsartikler. Urbaniseringen forsterket behovet for energi.
Bilaga 10 s. 80l de fleste land bidro altså endringer i den økonomiske struktur i 1950-og 1960-årene til sterk økning i energibehovet. Dette har imidlertid endret seg i de siste to ti-årene som følge av at de fleste I-landene har gått over eller
-
på vei inn i den såkalte post-industrielle fasen karakterisert bl.a. ved er relativt sterk vekst i tjenestesektorene og i teknologisk avanscrte industrier
krever forholdsvis lite energi. I USA begynte energiintensiteten brusom ken energi i relasjon til BNP å falle allerede på slutten av l960-tallet. I
av de siste 10- 15 årene har nxringsstrukturen endret seg i samme retning i de fleste andre I-landene også.
I S-landene U-landene derimot har energiintensiteten forblitt høy.
og Dette skyldes at disse landene enda ikke har nådd det post-industrielle stadium. Det skyldes også at energiprisene har steget relativt lite i Slandene og at U-landene mangler den kapital og ekspenise som trengs for å innføre mer energieffektive prosesser.
Tabell 7.1 Verdens totaleenergiforbruk Millioner tonn oljeekvivalenter Prosentvis endring pr. år
| l 960- årene | 1970- årene | l 980-årene anslag | |
| l-Iandene | 5 | 1,7 | 0,7 |
| U-landene | 7,5 | 5,9 | 3,7 |
| S-landene | 5,8 | 4,8 | 2,8 |
| Total | 5,7 | 3,2 | l |
Kilde:Price Prospectsfor Major Primary Commodities, World Bank, November 1988.
Da stigningen i realprisen har vzert spesielt sterk for olje, har oljeintensiteten bruk olje i relasjon til BNP falt med nesten 40% i OECD-
av landene, eller med 3.4% år siden 1973. Skattemessige og andre tiltak
pr. fra myndighetenes side for å redusere bruken av olje og for å utvikle andre energikilder har også bidratt til denne utviklingen. Nedgangen i oljeintensiteten har vart sterkest i Danmark 5,6% pr. år Sverige 5,2 % og Japan 4,9 %. Den har vzen lavere enn OECD-gjennomsnittet i USA 3 %. Dette
viktig da USAs forbruk utgjør 44% av oljeforbruket i OECD-landene og er
25 prosent av verdensforbruket. I S-landene og saerlig i U-landene har over også nedgangen i oljeintensiteten vzert mindre enn OECD-gjennomsnittet.
Tabell 7.2 Verdenstotale oljekonsum Millioner tonn oljeekvivalent Prosentvisendring pr. år
| l 960- årene | 1970- årene | l 980-årene anslag | |
| I-landene | 7,5 | 1,2 | 0,6 - |
| U-landene | 7,9 | 6,4 | 2,3 |
| S-landene | 9,0 | 4,4 | 0,4 - |
| Totalt | 7,8 | 3,0 | 0,2 |
Kilde: World Bank, op. cit.
Når det gjelder tilbudet olje er det først og fremst grunn til å merke
av
at både oljens og OPEC-landenes betydning er blitt vesentlig redusert. seg
Bilaga 10 s. 81Oijens andel av det totale energitilbudet gikk ned fra 49% i 1973 til 39 i 1987, og ble først og fremst erstattet kull kjemekraft. Oljen av og er imidlertid fortsatt den viktigste energikilden. ii. OPEC°s andel av det globale oljetilbudet gikk ned fra 55% i 1973 til 32 i 1987. Organisasjonens andel det globale energitilbudet falt fra av 36-37%i 1973 til l6%i 1986. Situasjonen har imidlertid endret seg i de siste årene. Verdens totale energiforbruk, som stagnerte i årene etter 1979, begynte å stige igjen i 1983. Dette skyldes bl. a. den intemasjonale konjunkturoppgangen som startet mot slutten av 1982. økningen i forbruket ble i det vesentlige dekket av andre former for energi olje. Oljeforbruket falt under enn konjunkturnedgangen på begynnelsen av l980-tallet forble på det lavere og nivå inntil 1985, men har vist stigende tendens igjen i de siste årene, stimulen av både stigningen i produskjonen lavere priser på olje og og oljeprodukter. Den nominelle råoljeprisen OECD imponpris cif fat pr. nådde en topp på 36- 37 dollar i 1980-81 har falt uregelmessig og senere til det nåvaarende nivå på rundt 18 dollar. Reelt er råoljeprisen lavere enn på noe tidspunkt siden 1974. Prisene på oljeprodukter har falt mindre da en rekke land har økt skatter og avgifter på omsetningen av slike produkter. I løpet av de ñre årene 1984 til 1987 falt de reelle prisene på oljeprodukter i OECD-området likevel med rundt 30% nå tilbake til 1978og er nivået, dvs nivået før det andre oljeprissjokket.
Den fremtidige energietterspørsel
Et hovedspørsmål er hvor meget de nåvaerende lavere oljepriset vil påvirke den fremtidige etterspørselen etter olje. Det bred enighet at stigninger om en i oljeprisen i l970-årene satte igang en prosess med energiøkonomisering og oljesubstitusjon som ikke lett lar Det antas at bedringen i seg snu. energielfektiviteten i en viss grad har sammenheng med teknologiskc fremskritt som har hatt så gunstige bivirkninger at de vil bli opprettholdt selv om oljeprisen skulle falle tilbake til eller endog under det opprinnelige l973- nivået. I den økonomiske litteratur omtales dette fenomenet som den assymetriske priseffekt. Det antas at en stigning i prisen har større Virkning på etterspørselen enn en tilsvarende nedgang i prisen. Det internasjonale energibyrået IEA har beregnet at 10 stigning i en prosent realprisen på råolje etter år vil redusere etterspørselen med 3.6% mens en 10% nedgang i prisen vil øke etterspørselen med bare 2.6% Tabell
se
7.3.
Tabell 7.3 lEAs anslag for priselastisiteten for råolje i OECD-området
| 1.året | 2.året | l0.året | |
| Stigende pris | -0.07 | -0. 16 | -0.36 |
| Fallende pris | -0.06 | -0. l 2 | -0.26 |
Prosentvis endring i etterspørselensomfølgeav en l prosentendringi råoljeprisen. Kilde: Upublisert IEA notat.
Bilaga 10 s. 82Andre faktorer vil også moderere den fremtidige stigningen i oljeforbru-
ket.
I OECD-landene kan en vente at naaringsstrukturen vil foitsette â endre slik at mindre energiintensive sektorer som f.eks. tjenestenae-
seg ringene teknologisk avanserte industrigrener får økt betydning.
og
ii. En kan med fortsatt autonome teknologiske fremskritt som vil
regne redusere energiintensiteten.
iii. Virkningen på etterspørselen av en endring i oljeprisen skjer med et langt etterslep. En kan derfor vente at de høye oljeprisene i 1970-årene vil fortsette å påvirke oljeforbruket i 1990-årene selv om virkningen etterhvert vil bli svakere.
Samlet det likevel sannsynlig at det sterke fallet i oljeprisen vil
sett er føre til økt etterspørsel i árene som kommer. Sterkere vekst i den økonomiske aktivitet i l980-årene vil i tifelle trekke i samme retning. Men det
enn
til å understreke usikkerheten i enhver fremskrivning av energier grunn eller oljeetterspørselen. Mr. George Kowalski, avdelingssjef i IEA, minnet i et nylig foredrag de store avvik har forekommet mellom fremsk-
om som rivninger faktisk utvikling i oljekonsumet. lEA,s fremskrivninger fra
og perioden 1973 til 1978 overvurderte oljekonsumet med en betydelig margin. Konsumet i 1985 f.eks. ble bare om lag halvparten av det anslaget som ble laget 10 år tidligere. Dette skyldtes i noen grad at den økonomiske vekst ble svakere forutsatt, men kunne vesentlig tilskrives undervur-
enn dering virkningen av de høyere oljeprisene. IEA/OECD var ikke de
av eneste som overvurderte den fremtidige utviklingen i oljekonsumet. Andre fremskrivninger, bl. a. de som ble laget av oljeselskapene, led samme skjebne.
Usikkerheten illustreres også av store avvik mellom de forskjellige eksperters fremskrivninger for de neste årene eller så Tabell 7.4. Anslag for oljekonsumet utenfor S-landene i året 2000 varierer fra 52,5 milLfat pr. dag Ashland til 61.1 mill. fat dag Verdensbanken, en forskjell på 16
pr. prosent. Forskjellen reflekterer i noen grad ulike forutsetninger om den økonomiske vekst utviklingen i oljeprisen. Ashland f.eks. opererer med
og
BNP-vekst for markedsøkonomiene i l990-årene på bare 2 l/4 % pr. år en
de andre fremskrivningene i Tabell 7.4 ligger på 2.7-3.4°/0. Formens skjellen skyldes også ulike vurderinger av implikasjonene av et gitt sett av forutsetninger. En naennere sammenligning mellom tre projeksjoner når
Tabell 7.4 Anslag for oljekonsumeti 2000. VerdenutenforS-landene Mill. fat pr, dag IEA 1989 59.1 US EnergyInformation Administration EIA 1989 54,9
| Verdensbanken nov. 1988 | 6 l |
| US Department of Energy 1989 | 54.1 |
| Ashland des. 1988 | 52.5 |
| Conoco des. 1988 | 59.8 |
| Data Resources, Inc. 1988 | 57.4 |
Kilder: IEA, upublisert dokument ElA, International EnergyOutlook 1989, Projections to 2000.Washington DC. World Bank, Price Prospectsfor Primary Commodities, November 1989.
Bilaga 10 s. 83de standardiseres slik at en benytter om lag forutsetninger mht
samme BNP-vekst og oljepris går frem av Tabell 7.5.
Det fremgår at forskjellene i projeksjonene for oljekonsumet
basert på noenlunde samme forutsetninger mindre. Forskjellen mellom
er laveste EIA og høyeste IEA er 6 pr0sent.Av praktiske har i det
grunner en følgende vesentlig basert seg på IEAs materiale.
Tabell 7.5 Sammenligning av tre projeksjoner for oljekonsumet i verden S-
utenom landene
| Årlig BN-vekst Stigning i 1990-årene °/o pr. år | oljeprisen % pr. år | Oljekonsum år 2000 mfat/dag | |
| IEA | 3 | 1 | 63,3 |
| EIA | 3 | 1,2 | 59,7 |
| WB | 3,3 | 1 | 61,1 |
Kilder: Som i Tabell 7.4. Anslaget for IEA 2000i er en interpolasjon projeksjoneav nefor 1995og2005.
Som grunnlag for å bedømme den fremtidige utviklingen i oljeetterspørselen, har IEA lagt følgende forutsetninger til grunn. i.En årlig BNP-vekst i volum på 2,7% i OECD-området og 3,8% Sog U-landene. ii. Da oljemarkedet for tiden preges av stor overkapasitet ventes realprisen på olje å forbli forholdsvis lav det nzermeste året eller to. Det forutsettes såat prisen vil stige gradvis fra 17.50 i konstante 1987 US dollar i 1990 mot l7,90i 1987 til 30 dollari 1987-priser i 2000. Realprisen vil i så fall tilsvare prisen på midten av l970-tallet, men vil lavere toppen på vzere enn 40 dollari 1987-priseri 1980-81. iii. Det antas at OECD-landene vil opprettholde politikk med sikte på en å økonomisere energi. Den totale energiintensiteten ventes derfor å fortsette å falle, men i et langsommere tempo enn i perioden siden 1973 l,3°/0 mot 1.6°/0. Den forventede nedgång skyldes langtidsvirkningene de av høye oljeprisene i l970-årene, stigende real- priser i årene fremover, teknologiske fremskritt og fortsatte endringer i nzeringsstrukturen henimot mindre energiintensive sektorer. Fallet i oljeprisen i l980-årene vil imidlertid bidra til å dempe nedgangen i energiintensiteten. iv. I land utenfor OECD har det som nevnt vzert liten nedgang i energiintensiteten siden 1973 og det er usikkert om en kan vente bedre resultater i fremtiden. Urbanisering og industrialisering i U-landene, begrensede og ñnansielle resurser i både U-land S-land reduserer mulighetene for å og utnytte teknologiske fremskritt med henblikk på å økonomisere energi. v. Oljeintensiteten i OECD-området ventes å falle med 2% år pr. som resultat av den lavere totale energiintensitet fortsatt oljesubstitusjon. og Den forutsatte nedgången er mindre enn i perioden siden 1973 3.3% pr. år pga fallet i oljeprisen siden 1982 fordi de letteste mulighetene for og substitusjon allerede er gjennomført. I land utenfor OECD ventes nedgangen i oljeintensiteten å bli mindre i OECD-landene. enn
Bilaga 10 s. 84Tabell 7.6 Verdens primiere energiforbruk etter grupper av land. lEAs fremskrivninger Prosentvisendring pr. år
| 1987- 1995 | 1995- 2005 | 1987- 2005 | |
| I-landene | 1,4 | 1,2 | 1,3 |
| S-landene | 2,7 | 3,2 | 2,9 |
| U-land | 4,5 | 4,1 | 4,3 |
| Verden | 2,4 | 2,5 | 2,4 |
Kilde: IEA, op. cit.
På dette grunnlaget regner IEA med at Verdens energikonsum vil stige med gjennomsnittlig 2.4% pr. år i perioden inntil 2005. Veksten ventes å bli lavere i OECD-landene l.3% og betydelig høyere i U-landene 4,3 %
S-landene 2,9%. Den sterke stigningen i U-landene skyldes flere og faktorer: sterk vekst i befolkning og økonomisk aktivitet, rask industrialisering med vekt på energiintensiv industri, sterk økning i veitransporten,
mindre tilgang på ikke-kommersielle former for energi. og
Tabell 7.7 Verdensprimiereenergiforbruk IEAs fremskrivninger
| % andel av 1987 | - | 1995 - | 1987- |
| totalen | 1995 | 2005 | 2005 |
| 1987 | % endring |
p.år
| Olje | 39,3 | 1,9 | 1,4 | 1,6 |
| Naturgass | 4 20,3 | 3,3 | 4,1 | 3,9 |
| Fastbrensel | 29,3 | 2,1 | 2,7 | 2,3 |
| Kjernekraft | 5,0 6,1 | l 2,5 | 1,9 2,0 | 2,8 2,7 |
Vannkraft m.m. Totalt 100,0 2,4 2,5 2,4
lkke-kommersielt brenseli S-og U-land erikke inkludert. Kilde: IEA, op.cit.
Oljeetterspørselen ventes å stige med 1,6% pr. år, dvs i et langsommere
det totale energikonsumet, stigningstakten vil i tilfelle avta i tempo enn og løpet perioden forutsetningen om stigende oljepriser fra begynnel-
av pga
l990-årene. Oljens andel av det globale energiforbruket vil i så fall sen av falle fra under 40% i 1987 til rundt en tredjedel i 2005. Stigningen i oljeetterspørselen å bli sterkest i U-landene nesten 3% pr. år og i
regnes S-landene 2 °/0 og betydelig lavere i OECD-landene 0,8 °/0. Som i senere år vil veksten i oljekonsumet komme i transportsektorene vei, sjø
mye av
luft da det liten mulighet for å erstatte olje med andre energibmrere i og er disse sektorene. Selv utviklingen mot mer energielfektive transport-
om midler antagelig vil fortsette, må en regne med at etterspørselen etter transportbrensel vil øke raskere enn før pga sterkere vekst i realinntekt pr.
innbygger.
Bilaga 10 s. 85Tabell 7.8 Verdens oljeforbruk lEAs fremskrivninger Prosentvis endring pr. år
| 1987- 1995 | 1995- 2005 | 1987- 2005 | |
| l-land | 1,0 | 0.6 | 0,8 |
| S-land | 2,2 | 2,0 | 2,0 |
| U-land | 3,4 | 2,4 | 2,9 |
| Totalt | l 9 | l 4 | l 6 |
Kilde: IEA, op.cit.
I andre sektorer som elektrisitetsproduksjon, industri generelt og husholdningene vil sannsynligvis miljøvernhensyn fortsatt oppmuntre til
redusert bruk av olje. Naturgass f.eks produserer mindre svovel-og karbondioksid enn olje. Kjemckraftproduksjonen forurenser ikke luften, de
men uløste avfallsproblemene og de sikkerhetsmessige forholdene ved anleggene innebzerer store miljømessige risikomomenter.
Naturgassens andel av det totale energikonsumet økte fra 17% i 1970 til rundt 20 °/oi 1987. Stigningen var sarlig sterk i S-landene hvor den i 1987 svarte for om lag en tjerdedel av energikonsumet. I OECD-landene har bruken av gass steget lite de siste årene da en nedgång i USA har oppveiet stigningen i andre land. IEA og andre regner med at teknologiske fremskritt og miljøvernhensyn vil føre til større bruk av gassi årene som kommer, swrlig som erstatning for kull og kjemekraft i elektrisitetsproduksjonen. Transportkostnadene for gass både i rørledninger og som LNG liquid
natural gas er høye. En må derfor regne med at stigningen i konsumet
vil bli sterkest der hvor en finner de største reservene: i U-landene saarlig Midt-østen og S-landene szerlig Sovjet-Unionen.
I U-landene ble gassforbruket nesten fordoblet mellom 1979 og 1987, og det regnes med mer enn enn tredobling fra 1987 til 2005. Eksisterende reserver er meget store og nye reserver oppdages regelmessig. Over 40 % av stigningen i gassforbruket vil antagelig finne sted i Midt-østen hvor oljen i stor grad blir erstattet av gass i industrien inklusive elektrisitetsproduksjonen. Ekspansjon av industriproduksjonen basert på gass blir betraktet som en indirekte måte å eksportere gass på som er vesentlig billigere enn direkte gasseksport.
I S-landene steg gassforbruket med 6% pr. år fra 1979 til 1987 og en kan regne med fortsatt sterk stigning 4- 5% pr.år i perioden inntil 2005. En viktig grunn til den sterke veksten er at Sovjet-Unionen begrenser forbruket av olje. Denne eksporteres i størst mulig grad for å tjene hard valuta. Dette forhindrer ikke at Sovjet-Unionen også eksporterer både til
gass, øst-og Vest-Europa.
Fallet i oljeprisen de siste årene har dempet veksten i bruken av kull. Utviklingen i årene fremover vil avhenge av en rekke faktorer, saarlig produktivitetsutviklingen i produksjon og transport av kull, utslippsrestriksjoner og utviklingen av nye rensemetoder. Både IEA og andre antar at bruken av fastbrensel hvorav kull svarer for 90% vil stige i takt med det totale energikonsumet slik at fastbrenselets andel dette forblir noenlun-
av de stabil på 28 29 %.
-
Bilaga 10 s. 86Primer elektrisitet vannkraft og kjernekraft ventes å opprettholde sin andel på l l 12% av det totale energikonsumet. Veksten i kjemekraftpro-
duksjonen vil antagelig fortsette, ihvertfall i de nzermeste årene pga av høyere utnyttelse av eksisterende anlegg og etterhvert som anlegg under bygging blir fullført og kommer i drift. Men avfallsproblemene og de sikkerhetsmessige forholdene ved anleggene kan føre til mindre nybygging
kjemekraftanlegg. Vannkraftproduksjonen vil sannsynligvis fortsette å av øke, szerlig i U-landene hvor potensialet er stort. Utbyggingen i OECDområdet vil antagelig bli begrenset av naturvemhensyn og relativt høye kostnader nå når de rimeligste vannfallene allerede er utnyttet.
IEA understreker at den projeksjon av olje-og energiforbruket som er referert ovenfor bare er en av mange mulige. I en alternativ fremskrivning baserer IEA på en uendret realpris på olje på 17,50 l987-priser i hele
seg fremskrivningsperioden. Oljeforbruket anslås da å bli 5.2 °/0høyere i 1995 og 13.3% høyere i 2005 enn i det første scenarioet. Oljeetterspørselen er mer følsom overfor prisenendringer i I-landene enn i både S- og Ulandene. I de to siste grupper av land er etterspørselen mindre elastisk da den i større grad dekker vesentlige behov og da som tidligere nevnt
- mangel på kapital og ekspertise gir mindre muligheter for å gå over fra en form for energi til en annen. En del av disse landene er nettoeksportører av olje samtidig som de har en anstrengt utenriksøkonomi. Når oljeprisen faller førsøker de derfor å redusere innenlandsk bruk av olje for å eksportere mer. En rekke S- og U-land har dessuten administrativ prisfastsetting som ikke fullt reflekterar endringer i verdensmarkedets priser. Det er derfor saarlig i l-landene at oljeeetterspørselen reagerer på en prisendring.
Oljeproduksjonen
I de senere år har økte oljereserver muliggjort en sterk stigning i produksjonen utenfor OPEC-landene slik at denne nå overstiger 0PEC°s produksjon. l årene frem til århundreskiftet regner imidlertid de fleste fremskrivninger med liten eller ingen stigning i produksjonen utenfor OPEC. En hovedårsak til dette er at OPEC-landene antas å ha 70-80°/0 av kjente oljereserver. OPEC-landene har dessuten nå en unyttet produksjonskapasitet på henimot 10 mill. fat pr.dag. Da oljen er lett tilgjengelig og meget billig å produsere kan produksjonskapasiteten lett økes. Landene utenfor OPEC har lite unyttet kapasitet nå. Den fremtidige kapasitetsutvikling vil avhenge sterkt av oljeprisen. Med de prisforutsetninger som er lagt til grunn for fremskrivningene for oljeetterspørselen regner de fleste eksperter med at oljeproduksjonen utenom OPEC vil nå en topp i løpet av 1990årene for så å flate ut eller gå ned. Når det totale konsumet samtidig øker
om enn i varierende grad alt etter hvilken forutsetninger en legger til -
innebzerer det at oljemarkedet blir strammere og at avhengighegrunn ten av OPEC vil øke. Denne tendensen vil bli desto sterkere lavere oljeprisen blir i de naarmeste årene da en lav pris vil stimulere det globale oljekonsumet og redusere oljeproduksjonen såvel som investeringer i kapasitetsutvidelser og letevirksomhet utenom OPEC.
Bilaga 10 s. 87Avsluttende merknader
Den sterke stigningen i olje-og andre energipriser fra begynnelsen av 1970tallet bidro til en økonomisering i bruken energi substitusjon olje av og av med andre former for energi. Oljeforbruket i verden flatet etterhvert ut og gikk ned etter 1979.Da oljeproduksjonen utenfor OPEC samtidig steg oppsto det press nedover på oljeprisen. Realprisen på olje falt etter 1981, szerlig fra 1986. Situasjonen har imidlertid endret seg i de to siste årene. Stimulert av lavere oljepriser og sterkere vekst i verdensøkonomien har oljekonsumet begynt å stige igjen. De fleste fremskrivninger med at denne tendenregner sen vil fortsette i årene fremover. Selv med fortsatt fall i oljeintensiteten og stigning i realprisen for olje, regner de fleste fremskrivninger med økning i oljekonsumet i 1990-årene. Da det ventes at oljeproduksjonen utenom OPEC vil flate ut eller endog falle i løpet av l990-årene, vil oljemarkedene blir strammere og avhengigheten OPEC øke, En sterk stigning i realpriav sen på olje synes likevel lite sannsynlig, ihvertfall ut fra økonomiske betraktninger. De største produsentene innen OPEC har også de største reservene og er sannsynligvis interessert i en pris som sikrer stigende oljekonsum i verden på lang sikt. Men økt avhengighet OPEC saarlig av og Midt-østen vil innebaere større risiko for avbrudd i oljeforsyningene av politiske eller andre grunner. IEA°s to prisscenarioer er ikke prognoser men tekniske forutsetninger for å analysere mulige utviklindstendenser i olje- og andre energimarkeder. De kan imidlertid ikke betraktes som ekstreme forutsetninger for å angi mulige ytre grenser for utviklingen i oljeprisen. Politiske faktorer f.eks. - OPECs målsetting og organisasjonens evne til å gjenomføre den bl.a. - er vanskelig å forutsi. På den annen side må en anta at prisscenarioene ikke er tilfeldig valgt. Med de forutsetninger ellers lagt til bør det som er grunn derfor vaere større sannsynlighet for at prisen vil bevege innenfor seg enn utenfor de grenser som de to prisbanene setter. Den amerikanske Energy Information Administration EIA opererer med et basisscenario og en lavere og en høyere prisvariant. De to variantene har en spennvidde på $ 13 i år 2000, omtrent den lEA samme som 12.50 men nivået 21 og $ 34 i l987-dollar ligger høyere - - noe enn IEAs l7,50 og 30. EIA mener at prisen i et individuelt år kan ligge utenfor de prisbaner det har antydet, tror ikke at slik pris kan men en opprettholdes. En høyere pris vil bidra til å redusere etterspørselen og stimulere produksjonen slik at prisen vil falle. En lavere pris vil ha den motsatte effekt. Det er derfor lite sannsynlig at en pris utenfor den øvre og nedre prisbanen vil vaarebzerekraftig. De fremskrivninger en har referert til forutsetter stort uendret sett en energipolitikk, dvs at en politikk med sikte på å økonomisere energi vil ble opprettholdt men ikke forsterket. Det er mulig at dette for konservaer en tiv forutsetning, og det av tre grunner. For det første pga muligheten for en mer aktiv politikk med sikte på sterkere økonomisering av olje i USA og Sovjet-Unionen, de to største forbmkerlandene i verden Tabell 7.9. Forbruket innbygger i USA pr. er det overlegent høyeste i verden, grovt regnet det dobbelte av nivået i Japan og gjennomsnittet for Vest-Europa. I forhold til landets relativt lave vels-
Bilaga 10 s. 88tandsnivå, forbruket innbygger høyt også i Sovjet-Unionen. Tilsam-
er pr.
de to landene for over 40% av verdensforbruket. En endring i men svarer politikken i disse landene kan derfor få merkbar innflytelse på oljemarke-
det.
Tabell 7.9 Oljeforbruk etterland, 1987
| Mill. tons | Pst.av verdens Kg.pr innbygger forbruk | ||
| USA | 763,1 | 26,0 | 3230 |
| Sovjet-Unionen | 449,2 | 15,3 | 1630 |
| Japan | 208,1 | 7,1 | 1733 |
| Vest-Europa | 585,2 | 19,8 | 1416 |
Kilder: BP Statistical Review of World Energy,June 1988.
OECD Main Economic lndicators.
I USA bensinprisen betydelig lavere enn i de fleste andre OECD-
er
land. Forslag økning i beskatningen av bensinomsetningen er sterkt
om
fremme i debatten, både nasjonalt og intemasjonalt. Høyere skatt på
bensin ville kunne bidra vesentlig til å redusere det føderale budsjettunderskuddet, underskuddet på driftsbalansen overfor utlandet og avhengigheten oljeimpon importen av olje svarer for om lag en fjerdedel av USAs
av
totale vareimport nesten 30 prosent av oljeforbruket. Selv om den
og
oflisielle politiske linjen fortsatt er imot høyere skatter, kan en økning i
bensinavgiften presse segfrem pga de sterke økonomiske argumenter som
tilsier slike tiltak.
I Sovjet-Unionen prisen på olje og andre viktige råmaterialer blitt
er
holdt uendret i mange år. Selv om visse tiltak er blitt trulfet for å begrense
oljeforbruket, den relative prisen på olje meget lav. Prisen på olje som
er
på andre nøkkelvarer blir fortsatt fastsatt administrativt, stort sett uav-
hengig de reelle produksjonskostnadene, og gir lite insitament til økono-
av
misering olje. Det nå større forståelse for prismekanismens betyd-
av er
ning for ressursallokeringen, prisreform er derfor et hovedelement i den
og
politikken Gorbatsjov perestrojka. En økning i realprisen
nye lansert av
på olje kan i tilfelle få betydelige virkninger på konsumet.
For det andre kan miljøvemhensyn få større gjennomslagskraft enn
tidligere forutsatt. Både IEA og andre eksperter hevder at miljøvemhensyn
kan føre til at olje blir erstattet med andre og renere energibzerere, først og
fremst naturgass. Den politiske bevistheten om nødvendigheten av tiltak
for å redusere utslipp av svovel- og karbondioksyd har økt sterkt bare det
siste året eller så. Selv om usikkerheten om den fremtidige politikk er stor, 19 kan det at undervurderer virkningen av økt vekt på miljøvernpoli-
"The World Energy vare en Market: Situation and tikken i kommer.
årene som Prospects by Peter R. vesentlig under det
For det tredje, og forutsatt at oljeprisen ikke faller Odell, Professorof International EnergyStudies nåvzerende nivå, hevder en del anerkjente eksperter at økningen i oljepro- Faculty of Economics, duksjonen utenfor OPEC sannsynligvis vil fortsette å stige ikke tlate ut
og ErasmusUniversity Rot-
eller falle antydet foran. Det pekes på at olje og/eller naturgass idag terdam. Paperpresented som at the Nordic EnergyFi- utvinnes i betydelige mengder i 65 land utenfor OPEC mot bare 48 i 1973, nancing Conference, øke. fleste land sikte på
og at antallet sannsynligvis vil fortsette å De tar Tromsø, Norway, 24
selvforsørging eller netto eksport. En rekke I-land som Australia, Kanada, May, 1989.
Bilaga 10 s. 89Nederland, Norge og Storbritannia har allerede en betydelig produksjon og kan etter disse eksperters mening ventes å fortsette å øke deres
- produksjon eller eksport. Det vises til at de oljeproduserende U-land utenfor OPEC som gruppe nå er netto eksportører av olje og at de geologiske utsikter for å finne og utvikle olje og gassi Sør-Amerika, Afrika og Asia er lovende.
Høye olje- og energipriser, usikkerhet med hensyn til forsyningene av olje fra Midt-østen, og voksende miljøvemproblemer har skapt økt aktivitet med sikte på å utvikle alternative, rene og fomybare former for energi basert på sol, vind, vann eller andre kilder. Hittil har imidlertid det store giennombruddet uteblitt, og det er selfølgelig ingen gitt å forutsi om og eventuelt når nye løsninger vil bli utviklet. Idag svarer vannkraft og andre fomybare rene energibazrere bare for 6% av det totale energikonsumet Tabell 7.8 og det ville vare uforsiktig å regne med at andelen vil stige vesentlig i overskuelig fremtid.
Utsiktene for energimarkedene er usikre. Men ut fra en helhetsvurdering basert pâ ekspertenes analyser, de muligheter for større økonomisering/substitusjon av olje som en har pekt på ovenfor, samt potentialet for større produksjon av olje utenfor OPEC, synes det likevel mulig å vzere forsiktig optimistisk mht til utsiktene for å opprettholde en rimelig balanse i de intemasjonale olje- og andre energimarkeder. Selv om prisene som før kan variere fra år til år, bl. a. influert av OPECs varierende suksess i å stabilisere oljeprisen, synes det rimelig å vente at tilbuds-og ettespørselsutviklingen vil holde den trendmessige utviklingen i realprisen på olje det neste ti-året eller så innenfor trangere grenser enn i de siste 15 árene.
Figur 10: Utviklingen i Verdens totale energibruk siden 1860:
10000 4-
2.0 ,.
i 1973-1907
5000 4
K g 4.9se|n45497a c ä -.
P4 a" g 1000. g - 2.2x-aaecasaep ,g . U , o, .
C C O U 0-1 -u-i Z
1860 , ,
80 1900 20 40 so 19m 2000
...u
Bilaga 10 s. 90Vedlegg. IEA°s fremskrivninger bakgrunnsmateriale
for tabellene 7.6- 7.8.
Verdens primaere energibehov mtoe
1987 1995 2005 OECD
| Olje | 1654 | 1 797 | 1904 |
| Naturgass | 730 | 804 | 939 |
| Fast brensel | 936 | 1 058 | 1 250 |
| Kjernekraft | 312 | 391 | 449 |
| Vannkraft etc. | 255 | 292 | 353 |
| Total | 3 887 | 4 342 | 4 895 |
Stathandelslandene
| Olje | 667 | 792 | 946 |
| Naturgass | 615 | 818 | l 345 |
| Fast brensel | 1 028 | 1 192 | 1 530 |
| Kjernekraft | 55 | 1 19 | 168 |
| Vannkraft etc. | 85 | 106 | 144 |
| Total | 2 450 | 3027 | 4133 |
U-landene
| Olje | 680 | 891 | 1 131 |
| Naturgass | 204 | 385 | 701 |
| Fast brensel | 279 | 389 | 666 |
| Kjemekraft | 19 | 22 | 27 |
| Vannkraft etc. | 123 | 166 | 245 |
| Total | l 305 | 1853 | 2 770 |
Verden
| Olje | 3001 | 3480 | 3981 |
| Naturgass | 1 549 | 2 006 | 2 984 |
| Fast brensel | 2 243 | 2 639 | 3446 |
| Kjernekraft | 386 | 532 | 644 |
| Vannkraft etc. | 463 | 564 | 742 |
| Total | 7 642 | 9221 | 11 797 |
Merknad: Ikke-kommersielt brenseli S-og U-landene er ikke inkludert.
8 Utviklingen i andre råvarepriser
Bilaga 10 s. 91Utviklingen i råvareprisene siden midten av 1960-tallet viser to hovedtrekk: sterke kortsiktige konjunkturelle svingninger i både nominelle og reelle råvarepriser og en trendmessig nedgang i realprisen indeksen for nominelle råvarepriser deflatert med en indeks for OECD-landenes eksport av industrivarer. Realprisindeksen viser klar samvariasjon med endringen i OECD-landenes industriproduksjon. Indeksen falt etter 1984 da veksten i industriproduksjonen ble svekket, men steg i 1987 og 1988 da ekspansjonen i industriproduksjonen akselererte. Diskusjonen av utsiktene for råvareprisene for de neste 12 årene til år 2000 er i det vesentlige basert på Verdensbankens projeksjoner, men benytter også annet tilgjengelig materiale. Projeksjonene bygger på en rekke forutsetninger hvorav de følgende, sammenfattet i Tabell 8.1, er de viktigste. BNP-vekszen i de fem største OECD-landene G5, etter en svekkelse i 1989 og 1990, ventes å bli gjennomsnittlig 3% pr. år i 1990-årene, med en viss økning i stigningstakten i løpet av perioden. Dette begrunnes med at mye av justeringen av betalingsubalansene innen OECD-området antas å vare overstâtt innen de første årene av perioden, raskere produktivitetsvekst pga høyere investeringer og anvendelse av ny teknologi, økonomisk integrasjon i Europa, og positive resultatet i Uruguay-runden. Det forutsettes at OECD-landene vil legge vekt på å opprettholde lav inflasjon. Det antas imidlenid at høy arbeidsløshet i utgangspunktet og i flere år fremover sammen med en moderat utvikling i råvareprisene vil muliggjøre den forutsatte vekst uten sterkere inflasjon. Den forutsatte BNP-veksten ligger noe lavere enn den SENTRALE fremskrivningen på 3,4 % pr. år som er drøftet i Kapitel BNP-veksten i U-landene forutses å bli på 4.9 °/0pr. år i 1990-ârene etter en noe svakere utvikling i 1989 og 1990. Ekspansjonen antas å bli szerlig sterk i de ny-idustrialisene økonomiene i Asia NlEs. l de 17 mest forgjeldede landene ventes mye lavere vekst enn dette. Inflasjonen i G5 på 4% pr. år i 1990-årene ventes å bli høyere 3°World Bank Report - - noe i siste halvdel 1980-årene 3.2 % dro fordel fallet i oljepri- No. 814/88: Price Prosenn av som av pectsfor Major Commosen. dities, November 1988. USA dollaren ventes å falle svakt i effektive termer. 3 Argentina, Brasil, Chi- Realrenten uttrykt ved pengemarkedsrenten i USA deflatert le,Columbia, Elfenbensmed - kysten, Meksiko, Marok- BNP-deflatoren antas å falle noe. En grunn til dette er forutsetningen Nigeria, Filip- - ko, Peru, om at det føderale budsjettunderskuddet vil bli vesentlig redusert de pinene, Venezuela, Jugoslavia, Uruguay, Ecunaermeste årene. ador, Costa Rica, ogJa- Befolkningsveksten anslås til 0.3 °/0årlig i I-landene 1.8 °/oi U-landene. maica. og
Bilaga 10 s. 92Verdenshandelen ventes å øke med 4% pr. år i perioden 1988-2000. Med lav vekst i 1989 og 1990, er implikasjonen at den blir noe sterkere i 1990-árene. USAs import -som har steget med 5-6% årlig de to siste årene ventes å øke lite i de naarmeste årene. Intra-asiatisk handel og
handelen mellom Europa og Asia antas å vise forholdsvis sterk stigning da eksportører til USA forsøker å ñnne alternative markeder.
Tabell 8.1 De viktigsle forutsetningenefor projeksjonene Prosentvisstigning pr.år
1965- 1973- 1980- 1987- 1990- 1973 1980 1987 1990 2000
Projeksjoner
BNP-veksl 1-landeneneG5 4.6 2.8 2.5 2.6 3.0 U-landene90 land 6.5 5.3 4.0 4.5 4.9 BNPdeflalor Nasjonale valutaer 8.3 4.1 3.5 4.0 USA dollar 5.3 4.3 4.7 5.0 Befolkningstilvekst I-landene 1.0 0.7 0.6 0.5 0.3 U-landene 2.5 2.1 2.0 2.0 1.8 Kortsiktig rente Nominell l 9.5 10.6 8.3 7.7 Reell 2 1.2 5.7 3.5 2.6
l 6 mnds.LlBOR. 2 3 mnds. EURODOLLAR ratedeflatert med USAs BNP-dcflator. Kilde: World Bank op.cit
Projeksjonene for prisene for 33 råvarer, totalt og for undergrupper, i løpende og konstante 1985 dollar, fremgår av Tabell 8.2. Indeksen i
oppnådd ved å deflatere råvareprisene i løpende dollar med 1985-dollar er
indeks for dollarprisene på G5s eksport av industrivarer SITC 5-8 en til U-landene.
Tabell 8.2 lndeks for råvarepriserutenon olje
8l100 1979-
Vekter 1980 1985 1990 1995 2000
Projeksjoner
Totalindeks, 33
råvarer løpendedollar 100.0 107.8 79.8 93.6 117.7 146,4 1985-dollar 104.9 80.9 62.5 66.0 65.5
Undergrupper,
1985-dollar Jordbruksvarer 67.7 104.4 81.2 60.0 62.3 60.5 Matvarer 53.2 103.9 83.0 60.2 59.4 58.4 Kaffe, kakao, te 22.3 99.1 94.6 59.8 58.4 60.0 Korn 9.4 100.5 73.6 47.3 49.4 51.0 Fettstoffer 9.3 95.9 75.3 58.8 59.4 48.8 Annet 12.3 121.2 74.2 71.8 68.6 68.2 Andre j.b.
14.4 106.4 74.6 59.4 73.2 68.5 varer
Tropisk tømmer 5.2 109.5 79.5 97.0 103.3 108.0 Metaller 27.1 105.2 80.5 62.3 67.9 69.8
Kilde: World Bank 0p.cit.
Bilaga 10 s. 93Det fremgår av Tabell 8.2 at, i 1985-dollar, ventes råvareprisene å vare vesentlig lavere i 1990 enn i 1985. Som tidligere nevnt steg de i 1987
og 1988, men den forventede svekkelsen i konjunkturene i industrilandene i 1989 og 1990 vil medføre et nytt fall. I l990-årene, influert av den forutsatte Oppgangen i internasjonal aktivitet, ventes en stigende tendens i realprisen i første del av perioden. I siste halvdel antas de reelle råvareprisene å stabiliseres selv om ekspansjonen i internasjonal aktivitet forutsetningsvis vil vise en viss akselerasjon. Den viktigste grunnen til dette er det tradisjonelle samspillet mellom råvare-etterspørsel og kapasitetsutvikling. På linje med det typiske utviklingsmønsteret antas Oppgangen i verdensøkonomien i første del av 1990-årene å føre til at det oppstår en viss overkapasitet i råvareindustriene, noe som i sin tur vil dempe prisene i siste del
av perioden tross fortsatt ekspansjon i verdensøkonomien. Det antas dessuten at det fortsatt vil vaareoverproduksjon på viktige jordbruksprodukter, szerlig fettstolfer.
I det følgende omtales den forventede prisutviklingen for hovedgrupper av råvarer.
Realprisen på matvarer ventes å vise svakt fallende tendensyesentlig pga et betydelig fall for gruppen fett og oljestolfer. EF-landene har økt sin produksjon av oljefrøprodukter og proteinmel betydelig i l980-årene, og den vil sannsynlig forbli høy i årene som kommer. Dessuten har det vart sterk stigning i produksjonen av palmeolje i Malaysia og Indonesia og av soyabønner i Sør-Amerika. Tilbudet vil antagelig ha en tendens til å overstige etterpørselen, med trykk på prisene.
Realprisen for de andre matvaregruppene ventes å vise en mer stabil tendens.
Fortsatte produksjonsøkninger av meget konkurransedyktige produsenter av kaffe Brasil, Columbia og Indonesia og av kakao Brasil, Indonesia og Malaysia kan medføre stabile eller noe fallende priser i første del
av 1990-årene. Dette kan i sin tur føre til lavere produksjon og tendens til stigende priser i siste del av ti-året.
Prisene på korn har steget sterkt de to siste årene eller såstigningen skyldes reaksjonen i både tilbudet og etterspørselen på de lave prisene i 1985-86, reduksjon av det dyrkede arealet i USA, og tørke i Asia i 1987 og i USA i 1988. Prisene, saarlig på hvete og ris, ventes å stige noe i 1990årene. I henhold til eksisterende bestemmelser vil det dyrkede areal bli ytterligere redusen i USA. Dessuten er importen av hvete stigende igjen, bl.a. fordi etterspørselen synes å øke sterkere enn produksjonen i Kina. Risproduksjonen i Asia stiger langsommere enn før fordi virkningen av den grønne revolusjonen svekkes og pga manglende investeringer i irrigasjonssystemer. Den nåvaerende oppgang i prisene antas å skyldes en midlertidige nedgang i produksjonen og ventes derfor ikke å innvarsle
en periode med prisstigninger som en opplevde i l970-årene. Realprisen på korn antas derfor å vaerelavere ved slutten av 1990-årene ved slutten
enn av 1980-årene.
Realprisen på sukker, som veier tungt i gruppen andre matvarer, ventes å stige sterkt på kort sikt 1989 og 1990 men reaksjoner i både tilbudet og etterspørselen på de høyere prisene vil sannsynligvis føre til
en ny runde med prisfall i de påfølgende årene. Projeksjonen forutsetter at
Bilaga 10 s. 94eksisterende importrestriksjoner og annen støtte til sukkerproduksjonen USA vil bli opprettholdt.I så fall vil verdensmarkeds- - saarlig i EF og prisen forbli ulikevektspris influert av eksport av overskuddsproduken sjon. I deler projeksjonsperioden vil derfor verdensmarkedsprisen ligge av under de gjennomsnittlige produksjonskostnadene. Prisene vil avhenge av størrelsen tidsproñlen på tilbudsoverskuddet, men sannsynligvis med og en fallende tendens. Prisutviklingen på "andre jordbruksvarer" bomull, jute, gummi og tobakk viser et utpreget syklisk mønster, influert av den generelle konjunkturutviklingen selv også strukturelle faktorer gjør seg gjeldende. Etter om svak tendens i 1986-87 har de derfor steget igjen i de to siste årene. en Men den forventede svekkelse i konjunkturene i 1989 og 1990 ventes å føre til reaksjon i prisene. Med de forutsetninger som er lagt til grunn en for aktiviteten i verdensøkonomien, kan en vente stigende priser i første del 1990-årene. Disse kan i sin tur lede til en viss overproduksjon og av svakere priser i siste del av ti-året. Realprisen på tropisk tømmer har steget de siste fem årene. Denne tendensen vil antagelig fortsette. Veksten i produksjonen av tropisk hardt å falle til 1°/0 åri 1990-årene fra 1,3%i 1970-86 pga frykt tre ventes pr. for avskogning i land. Både produksjon og konsum ventes å stige mange sterkest i U-landene. Prisene har steget de siste årene med høy byggeaktivii industrilandene, sazrlig Japan. En må regne med en viss økning l % tet år i realprisen i 1990-årene pga begrenset vekst i tilbudet. pr. Prisene på metaller mineraler viser også et konjunkturelt mønster og selv strukturelle faktorer er av betydning også på dette området. om Prisutviklingen fremover antas å avhenge vesentlig av veksten i Verdensøkonomien sa-,rlig i investeringene og i hvilken grad konkurrerende materialer plastikk keramikk vil bli tatt i bruk. Med den antatte veksten som og i intemasjonal aktivitet kan en vente stigende realpriser i 1990-årene. Prisene skulle likevel forbli betydelig lavere enn i 1970-årene og første
halvdel av l980-årene. Prisen på kobber, etter å ha ligget på et lavt over en lang periode, steg sterkt i 1987 har fluktuert rundt det høyere nivå. Etterspørselen og senere fordi den intemasjonale konjunktur tok seg opp, og szerlig fordi steg investeringene steg sterkt investeringene er mer kobber-intensive enn andre ettespørselskomponenter. Dessuten var produksjonskapasiteten restruktureringer i kobberbransjen. blitt redusert pga På kort sikt i 1990 ventes prisen å falle pga en svakere intemasjo- - nal konjunktur fordi produksjonsenheter vil øke kapasiteten i og store nye kobberindustrien. På lengre sikt ventes prisen å reflektere marginalprodusentenes kostnader representert ved de store enhetene som vil vare nødvendig for å dekke etterspørselen i 1990-årene. Verdensettespørselen rañinert kobber ventes å stige med rundt 2% pr. år i 1990-årene. Det etter forutsettes da at 1990-årene vil vise høy investeringsaktivitet. Restruktureringen kobberindustrien i l980-årene medførte nedlegav gelse eller modernisering ineffektive enheter. Betydelig ny og mer av kostnadseffektiv kapasitet blitt tatt i bruk i de siste årene. Prisene ventes er derfor å forbli relativt lave de nazrmeste årene pga en viss overkapasitet. Prisnedgangen kan bli relativt sterk. I så fall vil investeringene falle, noe
Bilaga 10 s. 95som i sin tur vil bringe bedre balanse i markedet prisoppgang i siste og ny del av 1990-årene. Konsumet av tinn falt sterkt i de 15 årene 1970 til 1985 høye priser. pga Ny teknologi bidro til dette. Stål ble aluminium for erstattet av mange formål. Lave tinnpriser bidro til en stigning i konsumet igjen i siste halvdel av 1980-årene. På lengre sikt ventes erstatningen av tinn å fortsatte da den reelle tinnprisen kan ventes å stige i første halvdel 1990-årene. Tinnav konsumet antas derfor å falle med nesten l °/o år fra 1987 til 2000. pr. Prisen på nikkel steg sterkt i 1987-88 økning i etterspørselen. I pga av den nzermeste tiden ventes prisen å falle lavere etterspørsel pga og reaktivering av kapasitet som var tatt ut produksjonen. Bruken nikkel av av er komplementaer til aluminium, kobber og bly. Nikkel ventes ikke å bli erstattet i noen sacrlig grad av andre metaller. Konsumet ventes åstige med 1,3% årlig i 1990-årene. Da produksjonen antas å holde tritt, skulle realprisen bli stort sett uendret. Prisen på aluminium har steget sterkt de siste årene pga høyere etterspørsel, lave lagere og stengning endel bedrifter i første del 1980av av årene. Aluminium ventes i noen grad å bli erstattet plastikk andre av og konkurrerende materialer. Lavere etterspørselsvekst økning i kapasiog en teten skulle redusere den nåvzerende knapphetcn. I 1990-årene ventes produksjonen å stige med rundt 2% år, omtrent i takt med konsumet, pr. slik at realprisen skulle forbli forholdsvis stabil. Forbruket av stål har steget de siste årene fortsatt lavere i men er enn 1973. Industriens etterspørsel ventes ikke å gjennvinne l973-nivået før år 2000. Mer bruk av lettere og sterkere stål erstatning stål med andre og av materialet vil dempe etterspørselen tross relativt sterk vekst i verdensøkononmien det neste ti-áret. Stål kan bli erstattet keramikk på områder av hvor det er stor varrneutvikling og av plastikk og aliminium på andre områder. I industrilandene vil en viss metning på viktige områder som biler og visse andre varige forbruksgoder føre til endringer i ettespørselsstrukturen henimot tjenester og lettere industrivarer. På den side vil annen utbygging av infrastruktur i OECD-landene saerlig Japan år etter mange med fallende investeringer bidra til økt ståletterspørsel. For I-landene samlet ventes liten eller ingen stigning i stålforbruket det neste ti-året. I U-landene sazrlig Kina, India, Korea og Brasil -deñmot kan - unge befolkninger og økt etterspørsel etter industrivarer bidra til sterk økning i stålforbruket. Det er også store behov for infrastruktur i disse landene. I mange U-land kan imidlertid etterspørselsveksten bli begrenset gieldsav problemet. Med de forutsetninger som er lagt til grunn ventes stålforbruket i U-landene å vise en gjennomsnittlig årlig vekst på 3,5% i 1990-årene. Totalt ventes derfor verdensforbruket stål å stige med 1,6°/o år frem av pr. til år 2000. I senere år er kapasiteten i stålindustrien blitt redusert. Ifølge The International Iron and Steel Institute kan kapasiteten i I-landene bli redusert med 10% fra 1987 til 1990. I U-landene og ikke-markedslandene derimot ventes en stigning slik at Verdens kapasitet skulle øke fra 1025 mill. tonsi 1987 til 1055 mill. tonsi 1990. Verdensbankens indeks for stålprisene et veiet gjennomsnitt Japans av eksportpriser med USAs, Japans og Vest-Tysklands produksjon de av
Bilaga 10 s. 96forskjellige produkter vekter falt fra topp i 1981 på 103,1 med som en l980lO0 til 75 i 1985. Den har steget betydelig i senere år pga av redusert
kapasitet konjunkturoppgangen i verdensøkonomien. I første del av og 1990-årene med antatt svak konjunktur i begynnelsen av perioden - en svak trendmessig nedgang i stålprisene, fulgt av en stabil realpris ventes en i siste del av perioden. Etterspørselen jernmalm avhenger stålproduksjonen, men prietter av på malm varierer ikke nødvendigvis med stålprisen. Det er rikelig med sen jernmalmreserver det overkapasitet i malmutvinningen. Det ventes og er ikke vesentlige endringer i denne situasjonen. Malmprisen kan derfor
forbli lav. Selv Verdensbankens analyse råvareprisene antagelig er det beste om av eksisterer på området, det åpenbart at projeksjone er beheftet med som er grad usikkerhet. Usikkerheten gjelder både de forutsetninger en stor av lagt til de tekniske, økonomiske og andre sammenhenger som er grunn og å eksistere på de enkelte råvareområder. Virkningen av internasom antas sjonale råvareavtaler også vanskelig å vurdere. De makroøkonomiske er forutsetningene imidlertid i godt med de utviklingslinjer som er samsvar skissert i naarvaerendeutredning selvom som nevnt den forutsatte er - - BNP-veksten lavere i den SENTRALE projeksjonen i Kapitel er noe enn Verdensbanken har dessuten eksperter på de enkelte råvarer og produsent-
land godt informert kapasitetsutvikling og fremtidige investeog er om ringsplaner. Banken har lagt stor vekt på å sikre konsistens mellom de
forutsetninger lagt til grunn.For de fleste råvarer er prisprojeksjonesom er basen på simuleringer med globale økonometriske råvaremodeller. ne Likevel usikkerheten stor. Råvareprisene er meget følsomme overfor er endringer i tilbud etterspørsel. På kort sikt er det szerligstor usikkerhet og for matvareprisene da lagrene på mange områder er sterkt redusert etter
tørken i Asia i 1987 USA i 1988. Fallet i matvareprisene vil komme og forutsatt hvis 1989 produksjonen også skulle bli lavere enn senere enn normalt. På lengre sikt forutsetningene den tekniske utviklingen på er om de forskjellige produksjonsområder om jordbruks- og handelspolitikken og vesentlig betydning. Politiske faktorer i land som eks. Sovjetunionen av Kina begge store produsenter konsumenter av en rekke råvarer og og - vil spille rolle. Ut fra samlet vurdering synes det imidlertid ikke en stor en urimelig Verdensbanken gjør, at de reelle råvareprisene vil å anta, som
forbli relativt lave.
Bilaga 10 s. 97Bilagor till lángtidsutredningen 1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet Ekonomiska konsekvenserfor Sverige Harry Flam och Henrik Horn av EG:s inre marknad Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet Svenskt näringsliv och den europeiska Lars Lundberg . integrationen Industrins utredningsinstitut
Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . het mellan Sverigeoch EG Industrins utredningsinstitut
Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . och penningpolitik Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och . framtidsutsikter Sören Wibe Lantbruksuniversitet i Umeå .Tillväxt och miljö enstudie av mål- Lars Bergman konflikter Handelshögskolani Sthlm 10. Den internationella utvecklingen Kjell Andersen och Derek Chambers ll. Svenskhälso- och sjukvård i ett interna- Åke Blomqvist tionellt perspektiv University of Western Ontario, Canada Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppen för forskning om re- . och regionalobalans gional utveckling Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson . else
Landsting för välfärd Landstingsförbundet . Bostadsmarknadenunder 1990-talet Bengt Turner m. . Statensinstitut för byggnadsforskning Samhällsekonominstransportforsörj- Folke Snickars . ning
l7. Privat tjänstesektor Statensindustriverk 18. Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium Den svenskainkomst- och förmögen- Kjell Jansson . hetsfördelningen l967- 1987 Statistiska centralbyrån
20. Primärkommuner Svenskakommunförbundet 2l. Energi miljö ekonomi Statensenergiverk - - 22. Utbildning for 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin och Bengt Christer Ysander 23. Kvinnor och ekonomi Inga Persson-Tanimuram. fl. Lunds universitet 24. Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund politik Uppsala universitet 25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m. Naturvårdsverket 26. Den offentliga sektorn Stefan Fölster
NorstedtsTryckeri.Stockholm1990
Bilaga 10 s. 98KUNGL. BIBL.
19m 05 O 9
- -
STOCKHOLM
Bilaga 10 s. 102ALLMÄNNA FÖRLAGET
BESTÄLLNINGARZALLMÄNNAFÖRLAGET.KUNDTJÄNST.10647STOCKHOLM.
TEL:08-7399630.FAX:08-7399548. TNFORMATIONSBOKHANDELN.Ä MALMTORGSGATAN5vu BRUNKEBIZRGSTORG,STOCKHOLM.
Bilaga 11 s. 3Förord
Långtids utredningen
ag
/
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.
Föreliggande bilaga har utarbetats Åke Blomqvist, professor i natio-
av nalekonomi vid University of Western Ontario, London, Kanada. I bila-
behandlas svensk hälso- och sjukvårdspolitik i ett internationellt pergan spektiv. Sjukvårdssystemet i Sverige jämförs med systemen i Storbritannien, Kanada och Förenta staterna. Avslutningsvis skisserar författaren åt-
skulle kunna öka effektiviteten i det svenska sjukvårdssystegärder som met. Översättning bilagan,-som ursprungligen skrivits på engelska, har
av utförts av Inga-Lill Viotti.
Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit kanslirådet Urban Karlström.
Stockholm i augusti 1990
Lars Heikensten Finansråd
Bilaga 11 s. 5InnehåH
Författarens förord
Inledning
.
Sjukvårdssystemen i Sverige, Storbritannien, Kanada och Fören-
| ta statema: En kort beskrivning | 13 |
| Sverige | 13 |
| Storbritannien | 14 |
| Kanada | 16 |
| Förenta staterna | 17 |
Hälso- och sjukvårdspolitik: Ett ekonomiskt per-
.
spektiv 21
Den ekonomiska ansatsen 21
. . . . . . . . . . . Marknaden eller staten: Offentlig versus privat organisation av
sjukvården 26
. . . . . . . . . . . . . . Det rörliga målet: Föränderliga teknologiska gränser 35
Sjukvårdssystem i jämförelse: organisation och
. funktionssätt 41
. . . . . Sjukförsäkringoch sjukvårdsfinansiering 42
. . . . . . . Incitament och kostnadskontroll i produktionen av sjukvårds-
tjänster 52
. . . Resursanvändning, kostnader och prestationsförmåga i sjuk-
vårdssystemen 63
Elfektivitetshöjande åtgärder inom den svenska
.
sjukvården 69
Inledning 69
. . . . . . . Effektiv sjukvårdsproduktion 70
Försäkringsfrågor 77
. . . . . . . . . . Sammanfattning och avslutande kommentarer 81
Referenser 83
H 10-0625
Bilaga 11 s. 7Författarens förord
Denna uppsats skrevs delvis när jag besökte Nationalekonomiska institutionen vid Handelshögskolan i Stockholm under sommaren 1989. Jag skulle vilja tacka Karl Jungenfelt, Monika Pejne, Lars Bergman och Lars Jonung, for gästfrihet och värdefulla diskussioner under min vistelse i Sverige. Jag fick hjälp också av olika slag från Hans Bergström, Sven Blomqvist, Marianne Boivie, Hans Hallander, Lars Heikensten, Rein Hin-
Lars Johansson, Bengt Jönsson, Björn Lindgren och Urban Karlström. no,
University of Western Ontario, London, Kanada, i april 1990
Åke Blomqvist
Bilaga 11 s. 9Inledning
I de flesta industriländer har sjukvårdssektom blivit en av de största
förbrukarna av ekonomiska resurser och prognosen är att dess andel kom-
mer att fortsätta att öka. Delvis som ett resultat av detta har också frågor
som rör effektiv användning av resurser inom sjukvården tilldragit sig
ökande uppmärksamhet. "Sjukvårdsekonomi" har blivit ett växande spe-
cialområde inom mikroekonomin och i analyser av ekonomisk politik
Denna uppsats tar några aktuella metodologiska och empiriska arbeten
på det sjukvårdsekonomiska området som utgångspunkt i ett försök att
analysera och utvärdera ett antal aspekter på det svenska sjukvårdssyste-
met. Den föreslår också möjliga vägar genom vilka systemet kan modifie-
ras för att åstadkomma en effektivare kostnadskontroll och för att fördela
existerande resurser på ett sätt som bättre stämmer överens med medbor-
garnas önskemål om väl tillgänglig, högkvalitativ sjukvård.
Efter det korta inledningskapitlet börjar den centrala delen av uppsat-
sen, i kapitel med en diskussion av vad som kan kallas den ekonomiska Sedan 1982inkluderar ansatsen till analys sjukvårdspolitikens problem. Tre huvudfrågor tas denprestigefyllda tid-
av
skriftsserien från North upp i denna diskussion. För det första, kan det ekonomiska effektivitets-
Holland entidskrift ägbegreppet till hjälp vid analys sjukvårdspolitik Är det ekono- naduteslutande detta
vara en av miska effektivitetsbegreppet förenligt med de alternativa definitioner område Journal of
av
Health Economics. och sjukvårdspolitiska mål som ofta hörs i den allmänna debatten För det
under 1980-taletpubliandra, vilka är de kvalitativa skillnaderna mellan sjukvård och övriga ceradeOrganization for
utsträckning Economic Cooperation varor och tjänster, och i vilken gör dessa skillnader konkur-
and Development fiera rensmarknader olämpliga som institutionell mekanism för att allokera specialstudier
om
inom sjukvården Vad kan analys dessa skillnader säga sjukvårdspolitik OECD, resurser en av oss
1985, 1987. En aktuell om sättet på vilket offentliga ingripanden i sjukvårdssektom borde struk-
översiktsartikel avM. Patureras För det tredje, teknologin inom sjukvården genomgår för närva- uly i Journal ofEconomic
snabba och dramatiska förändringar. Kan ekonomisk analys Literature Pauly, 1986, rande mycket
angeröver 140aktuella vara till hjälp när det gäller att formulera en sjukvårdspolitik som innebär finns
referenseroch det ett effektivt utnyttjande av de möjligheter som den nya teknologin erbju- ett antal läroböcker i häl-
so-och sjukvårdsekonoder
mi Förenta Staterna,i
I uppsatsens kapitel 3 jämförs det svenska sjukvårdssystemets uppbygg- Storbritannien och Kana-
nad med motsvarigheterna i tre andra länder vilka valt mycket olika sätt da.
2För de läsaresominte att utforma sina sjukvårdssystem Tonvikten är lagd på de aspekter
av redan är hemmastadda sjukvårdssystemens konstruktion som identifierats som särskilt viktiga i med degrundläggande kapitel specifikt inriktas diskussionen på frågor Vilken institutionella och statis-
Mera som: typ
tiska dragen hossjukav privat och/eller offentligt forsäkringsskydd är medborgarna försedda vårdssystemeni de här
med, och hur är sjukförsäkrings- och sjukvårdssystemen finansierade Hur diskuterade länderna,
finns även enkort överär systemen för primärvård och sjukhusanknuten vård organiserade, och
siktlig beskrivning i Aphur är de koordinerade Hur sker betalning till läkare inom primär- och .
pendix till dettakapitel.
Bilaga 11 s. 10specialistvårdf Vilka mekanismer används vid beslut om införande och utnyttjande teknologi Kapitlet avslutas med ett avsnitt i vilket
av ny grundläggande data rörande resursanvändning, aggregerade kostnader och systemens allmänna funktionssätt sammanfattas och kritiskt diskuteras.
I kapitel slutligen, diskuteras olika möjliga reformer inom det svenska sjukvårdssystemet i ljuset av de analytiska principer och erfarenheter från andra länder som behandlats i kapitlen 2 och Diskussionen är uppdelad på två huvudområden: l Reformer som siktar mot att förbättra effektiviteten i produktionen av sjukvårdstjänster inom ramen för det existerande försäkringssystemet; och 2 reformer som påverkar utformningen, graden av forsäkringsskydd, och finansieringen, av själva försäkringssystemet.
Vad gäller effektiviteten i produktionen koncentreras diskussionen på möjligheten att ändra de finansiella incitamenten för läkare, sjukhusledning och övriga verksamma inom sjukvården och införa mer betydande inslag av konkurrens mellan oberoende producenter eller organisationer inom sjukvården. En central fråga här är i vilken utsträckning det är möjligt att främja effektiviteten utan att äventyra vårdens kvalitet. Möjligheten att genom mera precisa juridiska ansvarsregler främja vårdkvaliteten berörs mycket kort.
När det gäller försäkringar, fokuseras diskussionen på sådana frågor som hur heltäckande dessa bör vara och i vilken utsträckning patienter skall förväntas betala en del av kostnaden för viss typ av vård. Det finns också en diskussion av de viktiga frågor som rör vilka kriterier som bör användas vid utvärderingen av nya teknologier som eventuellt kan bli en del i den behandling som täcks av den offentliga försäkringen, och vilka principer som bör användas när tillgången till vissa slag av ny teknologi måste ransoncras. Frågan ställs också om det skulle vara fördelaktigt att erbjuda individer större frihet att välja bland alternativa forsäkringsarrangemang, i vilka man själv kan bestämma hur omfattande och hur heltäckande försäkringarna skall vara, eller om det måste anses oförenligt med principen om lika rätt till sjukvårdservice att ge patienterna sådana valmöjligheter.
I ett kon avslutande avsnitt sammanfattas ett antal specifika förslag till reformer inom det svenska sjukvårdssystemet. De är:
införande av större frihet for patienter att välja sina primärvårdsprodu- -
center;
utnyttjande av någon form av per capita-system som ett sätt att ersätta -
primärvårdsproducenter;
att primärvårdsproducenter ansvar för en del av kostnaderna för de - ge
andra tjänster producerade av sjukhus, laboratorier etc som nyttjas av
deras patienter; användande av någon form av DRG-Diagnosis-Related Groupings
-
system for att kontrollera och jämföra effektiviteten vid olika sjukhus
och möjligen också för att ersätta dem för de tjänster de tillhandahåller;
att utforma mer exakta definitioner av vad högkvalitativ vård innebär -
och av producenternas lagliga skyldighet att förse sina patienter med
högkvalitetsvård;
Bilaga 11 s. 11ll
fortsatt utveckling av systematiska metoder för teknologiutvärdering -
principer för hur tillgången till kostnadskrävande teknologier
och av
skall ransoneras.
införande av regler som tillåter dem som så önskar att välja bort" den -
offentliga försäkringen och i stället ersätta den med motsvarande privat
Försäkring.
Bilaga 11 s. 13Appendix
Sjukvårdssystemen i Sverige, Storbritannien, Kanada
och Förenta staterna: En kort beskrivning
En detaljerad jämförelse av sjukvårdssystemen i Sverige och de tre övriga länder som studeras i denna uppsats, görs i kapitel Någon kännedom om det breda spektrum av institutionella arrangemang som Förekommer i de fyra systemen kan emellertid vara till hjälp som en bakgrund för diskussionen i kapitel 2 av de allmänna principerna för sjukvårdspolitiken. För de läsare som inte redan känner till dessa ger detta Appendix en mycket kort sammanfattande beskrivning av huvuddragen i de fyra systemen. Beskrivningarna är organiserade under fyra huvudrubriker: l sjukförsäkringssystemet; 2 finansieringskällorna för sjukförsäkring och sjukvårdsproduktion; 3 organisationen och ledningen av sjukhus och övriga institutioner, och Specialistvård; och 4 systemet för tillhandahållande av primärvård.
Sverige
Sjukförsäkring
Offentlig försäkring. Obligatorisk allomfattande täcker kostna-
system som derna för de flesta typer av primär-, sjukhus-, och specialistläkarvård, inklusive Iångtidsvård, och större delen av tandvården.
Privat Spelar en mycket begränsad roll, även på år
om senare en ansenlig mängd tjänster, a vissa former av icke akut kirurgi, har tillhandahållits av privata kliniker som arbetat utanför det offentliga försäkringssystemet och tagit betalt för sina tjänster direkt från patienterna. Dessa kliniker finns huvudsakligen i de större städerna.
Patientens kostnadsandel. Patienter betalar avgift på 60 kronor om-
en kring 12 dollar per besök hos en primärvårdscentral, sjukhusmottagning för inlagda patienter eller privatpraktiserande läkare. Det finns emellertid en övre gräns för den totala summa som en patient kan tvingas betala per år, och de avgifter som betalas av personer med låga inkomster kan betalas tillbaka genom socialbidragssystemet.
Frihet att välja vårdproducent. Begränsad; de flesta patienter är hänvisade till vård från primärvårdscentralen och vissa sjukhus som betjänar det geografiska område där de bor. Patienter i större städer kan emellertid välja att ta emot vård som täcks av den allmänna försäkringen från
en privatpraktiserande läkare.
T2 10-0625
Bilaga 11 s. 14Finansiering av sjukförsäkring och sjukvårdstjänster
kostnaderna för sjukförsäkring och sjukvårdstjänster beta- Större delen av las av landstingen, en myndighet på mellannivå mellan staten och kommunerna vilkas viktigaste ansvar är finansieringen och administrationen av sjukvården. Det mesta av landstingens inkomster kommer via en proportionell inkomstskatt, vars indrivande administrativt integrerats med den statliga progressiva inkomstskatten. Skattesatsen skiljer sig från landsting till landsting. Staten bidrar emellertid med en del av kostnaderna för vissa sjukvårdstjänster, och en del tjänster ex. de som tillhandahålls av de flesta privatpraktiserande läkare betalas via de offentligt administrerade sjukkassorna.
Förvaltning, administration och ledning av sjukhus och Specialistvård Samtliga sjukhus är direkt ägda och förvaltade av landstingen. Deras personal inklusive sjukhusbaserade läkare är anställd och avlönad av landstingen. Även försök för närvarande pågår att öka graden
om av decentralisering av beslutsfattandet inom varje landsting, har budgetering och administration tidigare varit centraliserade, med relativt liten självständighet för enskilda sjukhus eller sjukhuskliniker.
Ett begränsat antal specialistläkare praktiserat privat mot direkt ersättning, även om det mesta återbetalas enligt en fastställd taxa genom försäkringskassan. En läkare kan inte öppna en privat praktik utan tillstånd från landstinget.
Primärvârdens organisation Den största delen av primärvården tillhandahålls genom primärvårdscentraler vilka i vissa avseenden liknar de nordamerikanska läkargruppspraktikerna, med avlönade läkare. Centralerna utnyttjar i stor utsträckning sjuksköterskor och annan icke-läkarpersonal, och är genom ett remissystem knutna till landstingets nätverk av sjukhus. Nästan alla sjukhus- och specialisttjänster erhålls efter remittering från en primärvårdscentral, eller från en privatpraktiserande läkare huvudsakligen i de större städerna.
Storbritannien
Sjukförsäkring
Ofentlig försäkring. Obligatoriskt allomfattande system, National Health Service, liknande Sveriges. NHS täcker de flesta typer av primär-, sjukhus-, och specialistläkarvård, receptförskrivning av läkemedel, etc.
Privat försäkring. Trots att NHS fortfarande täcker merparten av alla sjukvårdskostnader i Storbritannien spelar privata tilläggsförsäkringar en alltmer väsentlig roll. individer eller grupper t.ex. fackföreningar som skaffar sig privat försäkring tillåts inte att välja bort den allmänna
Bilaga 11 s. 15försäkringen: Dvs. de fortsätter att täckas av NHS och naturligtvis att betala sin del av de skatter som finansierar NHS. Det viktigaste motivet bakom köp privata försäkringar torde vara att man vill undvika de
av långa väntetiderna för behandling som ibland förekommer i NHS, eller att man vill få vård från privatpraktiserande producenter se nedan.
Patientens kostnadsandel. Inga patientavgifter tas ut vid besök hos läka-
eller på sjukhus eller för receptförskrivning av läkemedel. För vård som re
utanför NHS kan patienten bli fullt eller delvis betalningsskyldig ges beroende på vilken typ av tjänst det är fråga om och vilken försäkringstäckning patienten har.
Frihet att välja producent. Varje patient som täcks av NHS måste vara registrerad hos en allmänpraktiserande läkare GP som tillhandahåller primärvård och vars godkännande remittering behövs för sjukhusvård och NHS-Specialistvård. Det står emellertid patienter fritt att välja bland konkurrerande GP och byten förekommer då och då. De som söker vård utanför NHS har naturligtvis rätt att välja vilka producenter de vill.
Finansiering sjukförsäkring och sjukvårdstjänster
av National Health Service administreras och finansieras av den centrala regeringen via allmänna skattemedel.
Administration och ledning sjukhus och specialistvåra
av Frånsett det begränsade antal privata sjukhus som inte arbetar inom det offentliga systemet är alla sjukhus ägda och förvaltade av NHS. Deras personal inklusive sjukhusbaserade specialistläkare är anställda och avlönade NHS. Specialistläkare tillåts emellertid ägna en del tid åt att
av behandla privata patienter mot direkt betalning utanför NHS, och har traditionellt blivit tilldelade några bäddar för sina privatpatienter på de NHS-sjukhus där de arbetar.
Även NHS finansieras enda organisation, har en viss grad av
om som en decentralisering genomförts genom tillskapandet av regionala och lokala hälsovårdsmyndigheter vilka har givits avsevärd självständighet vad gäller resursfördelningen inom sina områden. Ytterligare decentralisering övervägs enligt riktlinjerna i regeringen nyligen utgiven vitbok om
en av sjukvårdspolitik diskuterad i kapitel 3.
Primärvårdens organisation
Merparten primärvården i Storbritannien tillhandahålls genom de indi-
av viduella GP-läkarpraktikerna. GP-läkarna betalas genom en kombination av lön och ett per capita system, dvs. ersättning som beror på antalet patienter som registrerat sig hos respektive GP vid en given tidpunkt. Således bestäms en GP-läkarens nettoinkomst i viss mån av hans eller hennes förmåga att attrahera patienter. NHS bidrar också till kostnaderna för att driva en GP-praktik dvs. till kostnader som lokalhyra, löner till sjuksköterskor etc..
Bilaga 11 s. 16Kanada
Sjukförsäkring
Offentlig försäkring. Var och en av Kanadas tio provinser har sitt eget system och det Förekommer en del variationer vad gäller täckning, finansiering etc. Under federalt fastlagda regler utgör dock respektivesystem i allt väsentligt ett obligatoriskt allomfattande täckning för
system som ger samtliga tjänster som erbjuds på akutvårdssjukhus och för läkartjänster. Täckningen för kroniskt sjuka och långtidssjuka och förskrivning av läkemedel är inte föremål för federal reglering och det finns avsevärda skillnader mellan provinserna vad gäller graden av försäkringstäckning. Tandvård täcks inte av den offentliga försäkringen.
Privat försäkring. Begränsad till supplementära tjänster inte täcks
som av provinsemas bassystem, till exempel tandvård där privata gruppförsäkringar blir allt vanligare. Det är olagligt att erbjuda alternativa privata försäkringar som täcker kostnader för tjänster omfattas det offent-
som av liga systemet.
Patientens kostnadsandel. Sedan mitten av 80-talet omöjliggör federala direktiv i praktiken direkta avgifter från patienterna för tjänster som täcks
provinsemas bassystem. Även dessa system står under provinserav om nasjurisdiktion bidrar den federala regeringen till deras kostnadstäckning; senedan. Tidigare hade läkare i en del provinser rätt att ta betalt av sina patienter utöver de summor som betalades ut via provinssystemen och vissa provinser tog ut mindre avgifter för sjukhustjänster. För tjänster
som inte täcks av federala regleringar som långvård och receptförskrivning, är patienternas andel av kostnaderna avsevärd.
Frihet att välja producent. Betydande; patient har rätt att söka vård
en från varje legitimerad läkare, specialist eller allmänpraktiserande, eller från sjukhusmottagning, som ingår i systemet. Medan remittering från
en läkare vanligtvis krävs för intagning på sjukhus, kan patienterna indirekt välja vilket sjukhus de vill behandlas på att söka läkare med
genom en inskrivningsrättigheter" på det sjukhuset.
Finansiering av sjukförsäkring och sjukvårdstjänster
Den största delen av kostnaderna betalas direkt eller indirekt av provinsernas myndigheter med allmänna skattemedel. Den federala myndigheten ger emellertid generella bidrag för att täcka kostnaderna för sjukvården till de provinser vilkas system följer de federala riktlinjer beskrivs
som ovan.
Administration och ledning sjukhus och specialistvård
av Även kostnaderna för nästan alla sjukhustjänster betalas provinsre-
om av geringarna är de flesta sjukhus i Kanada tekniskt sett i privat ägo ägarna är stiftelser utan vinstsyfte. Inom ramen för de globala budgetar
som förhandlas fram årligen med provinsen har styrelsen och direktören för respektive sjukhus avsevärd handlingsfrihet när det gäller att bestämma
Bilaga 11 s. 17Fördelningen av löpande medel. Större investeringsutgifter brukar emellertid vanligtvis vara föremål för Förhandlingar från fall till fall med provinsregeringen.
Med några undantag betalas läkare i Kanada inklusive specialister enligt ett system med ersättning per utförd tjänst, enligt taxa
en som fastställs efter regelbundna förhandlingar med provinsregeringen. Specialistläkare som behöver tillgång till sjukhusutrustning för sina patienter får inskrivningsrättigheter på vissa sjukhus genom att söka medlemsskap i sjukhusets läkarstab. De läkare som redan finns på sjukhuset avgör
om sådant medlemsskap skall godkännas.
Primärvârdens organisation
Primärvård kan ges av en allmänpraktiserande läkare, en specialist på familjemedicin. en specialist på något annat område eller av en öppenvårdsmottagning på sjukhus, efter patientens eget gottfmnande. Liksom övriga läkare betalas familjeläkare och allmänpraktiserande läkare vanligtvis per utförd tjänst, även om alternativa betalningssätt såsom lön är relativt vanliga i vissa provinser, speciellt i provinsen Quebec.
En liten del av primärvården tillhandahålls genom läkargruppraktiker, vanligtvis också med ersättning per utförd tjänst, men i några fall på basis av överenskommelser som förhandlats fram med provinsernas myndigheter. På senare tid har initativ tagits i vissa provinser som kan leda till att alternativa betalningsformer kan få ökad betydelse.
Förenta staterna
Sjukförsäkring
Ojlêntligförsäkring. Ett federalt program Medicare täcker över
personer 65 år och gemensamma federala-delstatliga program Medicaid täcker personer som uppfyller specifika låginkomstkriterier kriterierna kan variera något från delstat till delstat. Det grundläggande Medicare-programmet täcker framför allt kostnaderna för behandling på akutvårdssjukhus, även om frivillig subventionerad kostnadstäckning för läkartjänster Medicare Part B också erbjuds. Kostnaderna för långtidsvård eller tandvård täcks inte. Enligt nyligen genomförda lagändringar kan Medicares understödstagare välja att täckas genom medlemsskap i en Health Maintenace Organization "Hälsovårdsorganisation se nedan, och har finansiella incitament att göra ett sådant val. Kostnadstäckningen i Medicaidsystemen varierar från delstat till delstat, men täcker i samtliga fall kostnaderna för läkar- och akutvårdssjukhustjänster. En stor del av Medicaid går åt till att betala för långvård för äldre personer vilkas finansiella resurser att betala for sin egen vård har uttömts.
Privat försäkring. För dem som inte är täckta av de offentliga systemen finns många olika slags privata försäkringssystem med olika grader av täckning, olika former för självrisker och patientbetalningar och olika slag av restriktioner på försäkringstagarens val av vårdproducent. En särskilt
Bilaga 11 s. 18snabbt växande typ Försäkring är via medlemsskap i en Health Mainte-
av
Organization eller en Preferred Provider Organization där täckningnance
är begränsad till de tjänster erbjuds av HMO självt eller vårdproen som
tillhör PPO. Gruppförsäkring blir allt vanligare delvis därför ducenter som
arbetsgivares bidrag till anställdas sjukförsäkring är en icke beskattatt ningsbar förmån enligt amerikansk lag. Ungefär 15 till 20% av den amerikanska befolkningen har ingen sjukförsäkring över huvud taget.
Patientens kostnadsandel. Medicaresystemet lägger en betydande del av kostnaderna på patienterna. En del Medicarepatienter har kompletterande privata försäkringar som täcker deras kostnadsandel i Medicare. De flesta privata försäkringssystem innehåller också regler om självrisker och patientavgifter som innebär att patienterna måste betala en betydande del av kostnaderna för sin vård.
Frihet att välja vårdproducent. I stort sett utan restriktioner för personer
täcks konventionella privata försäkringar eller av Medicare. Vissa som av delstater har emellertid infört obligatoriska restriktioner på valet av vårdproducent i sina Medicaidsystem. Som nämnts ovan är de som är försäkrade via medlemskap i Health Maintenance Organizations eller genom försäkringssystem anslutna till Preferred Provider Organization också hänvisade till vissa vårdproducenter, även om dessa restriktioner naturligtvis har antagits frivilligt.
Finansiering av sjukförsäkring och sjukvårdstjänster
De offentliga försäkringssystemen finansieras till stor del genom allmänna skattemedel federala och delstatliga, även om Medicare Part B delvis finansieras genom premiebetalningar från dem som valt att täckas av detta system. Privata system finansieras genom försäkringspremier vilka vanligtvis varierar inte bara med typ av täckning utan också med patientkarakteristika som ålder, tidigare sjukdomshistoria etc., eller medlemskapsavgifter i HMOs fall. Direkta betalningar från patienter med egen självrisk eller delbetalning, eller från patienter utan försäkringstäckning, står för en mycket större procentuell andel av de totala kostnaderna för sjukvårdsproduktionen i Förenta Staterna än i de övriga länder som studeras här.
Administration och ledning av sjukhus och Specialistvård
Större delen av sjukhusvården i Förenta Staterna sker via privat ägda och administrerade sjukhus, vilka skickar räkningar till patienterna eller deras försäkringsgivare för kostnaderna för de tjänster som de har utfört. De flesta drivs utan vinstsyfte, men det finns en betydande och växande vinstinriktad sjukhussektor. Det förekommer en begränsad reglering av avgiftsnivåerna för konventionella privata försäkringar. Sedan mitten av 1980-talet har ersättning för sjukhusvård som erbjudits patienter som täcks av Medicare debiterats enligt ett system kallat Diagnosis-Related Groupings DRG där den summa sjukhuset erhåller beror på patientens intagningsdiagnos och andra karakteristika, inte på tjänsterna som verkligen tillhandahållits. Stora HMO förser sina medlemmar med sjukhustjänster genom egna sjukhus.
Bilaga 11 s. 19De flesta specialister får ersättning efter utförda tjänster och har inskrivningsrättigheter på vissa sjukhus, som i det kanadensiska systemet. HMOläkare är vanligtvis anställda och avlönade av det HMO för vilket de arbetar. De kan också delta i någon typ av vinstdelningsarrangemang. Läkare som tillhör PPO accepterar vissa restriktioner på de avgifter de tar ut och på verksamheten inom sin praktik de kan ex. komma överens om krav på bedömning från ytterligare en läkare innan man foretar icke akut kirurgi.
Primärvårdens organisation Större delen primärvården tillhandahålls genom oberoende läkare som
av arbetar enligt systemet med ersättning per utförd tjänst eller genom öppenvårdsmottagningar på sjukhus, som i Kanada. Läkare som hör till PPO accepterar restriktioner på de avgifter de kan ta ut. HMO erbjuder primärvård genom sina egna vanligen avlönade läkare eller i vissa fall annan personal.
2¶Hälso- och
Bilaga 11 s. 21sjukvårdspolitik: Ett ekonomiskt perspektiv
Den ekonomiska ansatsen
l diskussioner om sjukvårdspolitik sägsofta att ekonomisk analys innebär ett överdrivet snävt perspektiv. Den ekonomiska analysen kan till exempel synas alltför mycket inriktad på frågor som kostnadsbesparingar och produktivitetsvinster, med liten eller ingen hänsyn tagen till vårdens kvalitet. På intäktssidan sägsibland ekonomer endast räkna in kvantifierbara effekter av förbättrad hälsa ex. ökad BNP som intäkt. Dessutom hävdas ibland att ekonomers betoning av ejfektivitet inom sjukvårdssektom är oförenlig med den sociala målsättningen att sjukvårdstjänster skall tillhandahållas på ett jämlikt sätt.
Denna kritik är i väsentlig utsträckning missriktad. En korrekt definition av målet ekonomisk effektivitet innebär helt enkelt att samhällets resurser skall användas på sådant sätt att människors välfärd främjas så långt möjligt. Resurser som används för att förbättra patienters livskvalitet kan således mycket väl ha använts effektivt även om detta inte återspeglas i ökad BNP, och en mera kostnadskrävande metod för att utföra ett kirurgiskt ingrepp kan mycket väl vara effektiv om den ex. resulterar i bättre vårdkvalitet ex. mindre smärta som är värdefull för patienterna. Eller så kan t.ex. en omorganisation av arbetsrutinerna inom ett sjukhus som minskar den uppmätta produktiviteten ändå vara värdefull om den leder till förbättrade arbetsförhållanden ökad välfärd för sjukhusets personal. Dessutom är det helt enkelt inte sant att effektivitetsmålet nödvändigtvis står i konflikt med målet för rättvisa. Så är t.ex. frågan om vilka som skall ha rätt att tillgång till sjukvårdens tjänster i grunden oberoende av frågan huruvida tjänsterna produceras på ett effektivt sätt.
Målet att förbättra människors välfärd delas rimligen av samhället i stort. På denna nivå borde det därför inte finnas någon konflikt mellan ekonomer och andra som intresserar sig för hälso- och sjukvårdspolitik. l stället bör den ekonomiska ansatsen till analys av sjukvårdspolitik ses som ett komplement till andra analysmetoder som används för att hjälpa dem som har ansvar för att fatta sjukvårdspolitiska beslut, och inte ex. som ett substitut för den kliniska expertis som självklart också behövs för detta ändamål.
T3 10-0625
Bilaga 11 s. 22Begreppet alternativkostnad
Om det finns någonting som är utmärkande för den ekonomiska ansatsen i detta sammanhang är det antagligen betoningen av alternazivkostnaden för sjukvårdstjänster. Den ekonomiska analysen framhåller att de vinster som uppnås genom att anslå mer resurser till produktionen av sjukvårdstjänster måste vägas mot de intäkter som dessa resurser kunde ha givit upphov till om de i stället hade använts för att producera någonting annat, som t.ex. bättre bostäder eller utbildning. Det är av det skälet som ekonomer tenderar att lägga jämförelsevis större tonvikt på kostnaden för sjukvård än de analytiker som tar det som självklart att bättre hälsa har prioritet framför andra sociala mål, och att önskvärdheten av att ytterligare resurser används till sjukvård kan avgöras av experter på enbart kliniska grunder utan tanke på kostnaden
Alternativkastnader och de två efeklivitetsbegreppen. Det ekonomiska effektivitetsmålet har två komponenter. Den första, som ibland kallas produktionsejfektivitet, är att oavsett hur stort produktionsresultatet är i en viss sektor så skall det ha åstadkommits till lägsta möjliga kostnad. Den andra, ofta kallad allokeringsefektivizet, är att rätt mängd skall produceras; dvs. ingen sektor i ekonomin får tillåtas lägga beslag på en alltför stor eller alltför liten del av ekonomins totala resurser. Eftersom den ekonomiska analysen väljer ett brett samhälleligt synsätt, finns en tendens att fokusera på allokeringsetfektivitet eftersom denna inbegriper frågan om hur resurser skall fördelas mellan olika sektorer och den svåra men fascinerande frågan om värdet av sjukvårdstjänster relativt andra varor och tjänster. Medan den snävare frågan om produktion till lägsta kostnad inom en sektor kan verka mindre intressant från denna synvinkel kan det emellertid mycket väl vara sant att den ekonomiska analysens potentiella bidrag till sjukvårdspolitiken i praktiken är minst lika stort inom detta område. Frågan om det samhällsekonomiska värdet av sjukvård relativt andra varor och tjänster blir ofrånkomligen en del av den politiska debatten och är oskiljaktligt sammanvävd med frågan om fördelningsmässig rättvisa. Målet att producera sjukvårdstjänster till lägsta kostnad kan å andra sidan uppfattas som mer tekniskt och mindre värdeladdat.
Monetära kostnader versus alternativkostnader. En central hypotes genom hela vår diskussion är att kostnaden, som den konventionellt mäts, för de resurser som används i sjukvården elller någon annan sektor kan tas som ett approximativt mått på alternativkostnaden, dvs. värdet av varor eller tjänster som dessa resurser kunnat producera om de använts i någon annan sektor. Alternativkostnadsbegreppetoch nödvändig- Det är inte alltid klart att detta antagande är helt rimligt. l till exempel hetenatt vägasjukvård situation med lågkonjunktur kan alternativet till anställa outbilen att en mot andra behov och dad person som sjukhusbiträde var total eller partiell arbetslöshet. Eller önskemål när resurserna är knappa betonasi också är det möjligt att fackföreningarnas förhandlingsstyrka i vissa sekto- Fuchs 1974 klassiska rer är betydande såatt lönerna som betalas i denna sektor är högre än vad framställning. liksom i andra grundläggande som kan anses motiverat på basis av deras produktivitet i andra sektorer. I läroböcker i hälso- och bägge fallen skulle de löner verkligen betalas i sektorn inte utgöra ett
som sjukvårdsekonomi, såkorrekt mått på alternativkostnaden. Inte heller skulle minskningen i somFeldstein 1988 eller Evans1984. arbetskraftskostnader vara ett korrekt mått på värdet av det förväntade
Bilaga 11 s. 23produktionstillskottet i andra sektorer den totala sysselsättningen
om inom sjukvården minskade.
En annan komplikation som kan vara speciellt relevant i sjukvårdssektorn hänför sig till betydelsen av arbetsförhållanden och arbetstillfredsställelse ett mått på den sanna arbetskraftskostnaden. Om ett sjukhus till
som exempel lyckas minska sina löpande kostnader genom att lägga om sina arbetsrutiner behöver inte detta innebära ökad effektivitet om det leder till
minskning av arbetstillfredsställelsen hos personalen. Minskad arbetsen tillfredsställelse är en verklig kostnad även om detta kanske inte återspeglas i ökade penningutgifter.
Även dessakomplikationer är potentiellt viktiga, blir de i stort sett
om beaktade i den följande diskussionen. Politiska beslut och incitamentssystem inom sjukvårdssektorn måste ha ett långsiktigt perspektiv och kan inte i realiteteten ta hänsyn till kortsiktiga cykliska fluktuationer. Om arbetsmarknaden är någorlunda konkurrensbetonad eller om det inte finns några betydande skillnader i fackföreningarnas förhandlingsstyrka mellan större sektorer så kommer de faktiska lönenivåerna inom sjukvården att ungefär spegla alternativkostnaden för den arbetskraft som används där. Dessut-
konkurrensbetonad arbetsmarknad i viss utsträckom kommer det på en ning att existera utbytesrelation mellan lönenivåer och arbetsförhål-
en landen. Om arbetsförhållandena i en viss sektor är sämre än i övriga sektorer skulle konkurrenstrycket tvinga arbetsgivarna att betala över genomsnittliga löner som kompensation för detta. Likaledes om arbetare i en sektor som sjukvårdssektorn lyckas förhandla fram arbetsförhållanden
är signifikant bättre än i andra sektorer så kan man vänta sig att som lönerna i sjukvårdssektorn kommer att öka långsammare än i övriga sektorer. Vi kommer således i den följande diskussionen inte att skilja mellan kostnad och alternativkostnad utan i stället behandla dem som ekvivalenta begrepp.
Produktionsefektivitetsmålet
Målet effektiv produktion produktion till lägsta resurskostnad är lättast att definiera i en bransch eller sektor som producerar en homogen produkt
enhetlig kvalitet. Olyckligtvis har inte sjukvårdssektorns tjänster dessa av karakteristika. Dess produktion är mycket heterogen, med ett brett spektrum av olika slags tjänster. Dessutom kan det finnas väsenliga variationer i kvaliteten på tjänsterna även för en given typ av sjukvård. I denna situation måste effektivitetsmålet definieras på ett sätt som tar hänsyn till produktionens heterogena natur och inte uppfattar kostnadsreducerande kvalitetsförsämringar som effektivitetsvinster.
Enligt min åsikt närmar man sig problemet med heterogeniteten bäst
att ställa den grundläggande frågan om exakt hur sjukvårdssektorn genom bidrar till människors välfärd. I en mycket vid mening är svaret naturligtvis spenderas på att producera sjukvårdstjänster därför att
att resurser dessa tjänster bidrar till enskilda medborgares hälsa. Sålunda kan inte, i sin vidaste mening, frågan om sjukvårdssektorn är effektiv i betydelsen produktion till minsta kostnad, besvaras genom att bara setill den effektivitet med vilken speciella slags sjukvårdstjänster som ex. bädd-dagar på
Bilaga 11 s. 24akutvårdssjukhus eller diagnostiska tester produceras. l stället borde frå-
gan vara: Om man har vissa mål rörande medborgarnas hälsostatus, nås
då dessa mål till lägsta möjliga kostnad
När frågan ställs på detta sätt, blir elfektivitetsbegreppet ekvivalent med
vad britterna kallar "value for money dvs.. får största möjliga valuta
för de pengar som spenderas på sjukvårdssektom, i form förbättrad av hälsostatus, eller med begreppet "biggest bang for the buck har som förekommit i diskussioner om amerikansk försvarsplanering
Begreppet kvalitetsjusterade levnadsår. Om detta vida effektivitetsbe-
grepp skall vara användbart måste det naturligtvis finnas någon grad av samstämmighet rörande hur hälsostatus skall mätas. Tidigare de var grova index som existerade i första hand baserade på dödlighetstal t.ex.
förväntad genomsnittlig livslängd, eller bamadödlighetstal. På år senare har betydande insatser emellertid gjorts för att utveckla känsligare mått
som inte bara beaktar räddade liv eller levnadsår, utan även kvalite-
ten" på de liv som människor lever Begreppet kvalitetsjusterade sparade levnadsår blir nu mer och mer accepterat ett känsligt kriterium som för, till exempel, utvärdering av konsekvenserna införandet av av ny medicinsk teknologi och kan också användas mer allmänt som en indika-
tor på förändringar i medborgarnas hälsostatus. Sålunda kan frågan om produktionseffektivitet omformuleras att fråga genom om resurser som spenderas i sjukvårdssektom används på så sätt att vi får maximal förbätt-
ring av det förväntade antalet kvalitetsjusterade levnadsår hos befolkning-
en. Effektivitet i detta avseende förutsätter helt klart att varje specifik typ av tjänst produceras till minsta kostnad. Åtskilliga val görs sjukvårdssom av planerare och landstingstjänstemän har konsekvenser för i vilken utsträck-
ning detta mål kan nås. Primärvård produceras till exempel genom använ-
dande av en kombination av läkar- och icke-läkarpersonal och kostnader-
na påverkas uppenbarligen av balansen mellan dem. På samma sätt produ-
ceras operationer genom användande av en kombination olika typer av av personal, operationssalsutrymme och utrustning. Återigen beror kostna-
derna på hur dessa produktionsfaktorer kombineras. Om operationssalar
och utrustning kapital bara används under ett åttatimmarsskift per dag blir relationstalet mellan kapital och arbetskraft persontimmar 2Ett klassiskt exempel på högt och kostnaderna kommer att bli höga. tillämpning avekonomis- Om sjukvårdssektorns produktionsresultat ges en vid definition förutkaprinciper i försvarsplanering är Enthoven sätter emellertid produktionseffektivitetsmålet inte bara att givna typer av 1965. Professor Ent- tjänster är effektivt producerade, utan också att resurser fördelas mellan hoven har sedandessblivit de olika typer av tjänster på sådant sätt att de största möjliga bidrag till en av mest kända ger deltagarna debatteni om medborgarnas hälsostatus. Effektivitet i denna bemärkelse betyder att sjukvårdspolitiken. Hans resurser måste fördelas på lämpligt sätt mellan till exempel primärvårdsnyligen framförda förslag till reformering det centraler å ena sidan och sjukhus å den andra; mellan sjukhem och tjänster av svenskasjukvårdssyste- underlättar hembaserad vård; eller mellan kurativa som och preventiva met har väckt mycken tjänster. uppmärksamhet Enthoven, 1988. Detta är svåra val som måste göras inte bara på basis tekniskt av 3En aktuell översikt av expertkunnande också efter utan att man tagit hänsyn till patienternas dessabegreppär Torranpreferenser. Valet mellan institutionsbaserad och hembaserad vård för de ce1986. Seockså Brooks 1986. gamla bör till exempel inte bara påverkas kostnaderna for staten och av av
Bilaga 11 s. 25kvaliteten på vården som den definieras av medicinsk personal, utan också på patienternas egna preferenser.
Dessutom kommer frågan om fördelningmässig rättvisa oundvikligen in i bilden på detta stadium. Eftersom olika människor har olika hälsoproblem innebär beslut att fördela mer resurser till vissa typer av tjänster och mindre till andra att en del patientgrupper kommer att gynnas på bekostnad av andra. Man kan faktiskt hävda att eftersom olika patientgrupper får väsentligt olika slags sjukvård, skiljer sig valet mellan olika tjänster i princip inte från valet mellan sjukvård och andra varor och tjänster.
Även detta argument säkerligen har viss tyngd finns det allt två
om trots praktiska skäl till varför det ändå är klokt att behandla dessa frågor olika, åtminstone i system där sjukvårdssektorn administeras centralt. För det första tenderar kontrollen över de resurser som spenderas på all slags sjukvård i de flesta länder att centraliseras till en enda administrativ myndighet För det andra finns åtminstone någon slags enighet i uppfattningen om hur man skall definiera ett index för hälsostatus som kan användas som vägledning när det gäller att fördela resurser bland olika slags sjukvård. Däremot finns ingen enighet vad gäller konstruktionen
av ett index för allmän välfärd som skulle kunna användas vid beslut om fördelning av resurser mellan sjukvård och andra sektorer.
Allokeringsefekzi tetsmålet
Det andra villkoret för effektivitet som nämnts ovan har att göra med frågan om den totala mängden resurser som tilldelas sjukvårdssektorn: Givet produktionseffektiviteten i den mening som diskuterats ovan, fördelar vi rätt mängd resurser till denna sektor
Rent begreppsmässigt är det lätt för en ekonom att svara på denna fråga. Resurser som spenderas på sjukvårdstjänster producerar bättre hälsa. Om samma resurser kapital, arbete etc å andra sidan allokerades till andra sektorer kunde de användas för att producera andra varor och tjänster som ex. bostäder, utbildning, mat eller rekreation. Frågan är därför helt enkelt om man genom att ta av sjukvårdens resurser de
som producerar de minst väsentliga tjänsterna och omfördela
dem till en annan sektor, skulle kunna producera varor som var värdefullare än de tjänster som sjukvården fick avstå ifrån.
Vi måste emellertid känna till två saker för att detta svar skall vara meningsfullt. För det första måste vi veta hur man korrekt förutsäger den minskning i hälsostatus som skulle inträffa om vi minskade mängden resurser som använts för produktion av sjukvårdtjänster. För att använda den terminologi som introducerades i föregående avsnitt, hur stor minskning av antalet kvalitetsjusterade levnadsår skulle vi tvingas acceptera För det andra, hur jämför vi värdet av de resurser som skulle spara med detta värde avspeglande de alternativa varor och tjänster som dessa resur- 4I Sverigeär detdelade
skulle kunna producera, med kostnaderna i form ansvaretmellan landsting ser av reducerad hälso-
och kommuner vad gäller status Med andra ord, hur mycket är ett kvalitetsjusterat levnadsår värt
åldringsvården ett un-
Det behöver knappast påpekas att detta är svåra frågor. Och den me- dantag från denna regel.
Det tycks hagivit upphov dicinska expertis som behövs för att förutsäga effektema på befolkningens
till betydandeadminihälsostatus, är till ingen hjälp vad gäller den andra delen av frågan. strativa problem.
Bilaga 11 s. 26Medicinsk expertis kan inte tala om för oss hur högt människor värdesätter marginella Förbättringar av sin hälsa med andra saker som ex. bättre bostäder, rekreation eller utbildning.
Det är viktigt att inse att detta dilemma är ofrånkomligt. Försök att undgå det genom att definiera någon slags absoluta "behov", är fåfänga. Begreppet behov är oändligt tänjbart och att försöka tillgodose varje önskemål som givits beteckningen "behov" antingen av dem som kommer i åtnjutande av sjukvårdens tjänster eller av dem som genom sitt yrke lever på att tillhandahålla dem, skulle snabbt uttömma samhällets samtliga resurser. Några andra mekanismer måste sättas in för att begränsa mängden resurser som allokeras till sjukvården, antingen genom den politiska processen eller via marknaden. Det finns inget annat alternativ.
Marknaden eller staten: Offentlig versus privat
administration av sjukvården
Inom många sektorer av ekonomin kan marknadsmekanismen förväntas att hyggligt klara av att uppfylla de två grundläggande effektivitetskrav som nämnts ovan. lnom andra fungerar oreglerade marknader inte bra. Alternativet är då för den offenliga sektorn att reglera marknaden eller att själv gå in och direkt tillhandahålla de varor och tjänster det är fråga om.
Frågan om offentlig versus privat verksamhet inom sjukvårdssektorn har debatterats livligt under senare årtionden. I de flesta av världens industriländer har man ansett sjukvårdssektorn befinna sig i ett tillstånd av mer eller mindre akut kris, och frågan har ställts om krisens omfattning kan relateras till skillnader och förändringar i marknadskraftemas roll inom sjukvården.
Varför har det visat sig så svårt att, även i världens rikaste länder, utforma ett system som enligt de flesta människors uppfattning fungerar väl när det gäller att tillfredsställa medborgarnas behov av sjukvård För att försöka besvara denna fråga börjar jag med att kort diskutera det sätt på vilket konkurrensmarknader fungerar i de fall där de kan förväntas att fungera hyggligt när det gäller att lösa elfektivitetsproblemen. Därefter kommer jag att ta upp de specifika orsakerna till varför sjukvården inte passar in så väl i den idealiserade konkurrensmodellen. En förklaring till varför marknadsmekanismen utan kompletterande ingrepp inte fungerar så väl på detta område säger oss emellertid inte vilket av många tänkbara val av offentlig politik som utgör den bästa lösningen. Några av de faktorer som gör att marknaden fungerar illa ger även upphov till problem när sjukförsäkring och sjukvårdstjänster administreras eller produceras i offentlig regi.
När marknaden fungerar väl
Under ideala förhållanden löser konkurrensmarknader båda de typer av effektivitetproblem som nämnts i den tidigare diskussionen.
Självständiga företag som konkurrerar på marknaden har starka incitament att producera till lägsta kostnad eftersom låga kostnader ökar deras
Bilaga 11 s. 27vinst. Dessutom resulterar de lägre kostnaderna under konkurrensförhållanden i lägre priser för köparna, eftersom högkostnadsproducenter drivs
marknaden. Förutsatt att köparna lätt kan bedöma de erbjudna produkur
kvalitet främjar konkurrens också kvalitet. När produktkvaliteten ternas är svår att bedöma, kan lagligt bindande garantier användas för att göra det möjligt för högkvalitetsproducenter att konkurrera mera effektivt. Vad gäller komplexa varor som t.ex. bilar eller bostäder eller tjänster som flygresor eller hotellinkvartering som omfattar en rad karakte-
ex. ristika har konkurrerande företag ett incitament att producera den kombination karakteristika eller tjänster som vid givet utlägg ger största
av möjliga behovstillfredsställelse för kunden.
Konkurrensmarknader också indirekt ett svar på frågan om en sektor
ger har lagt beslag på ungefärligen rätt andel av ekonomins resurser. Under konkurrensförhållanden kommer marknadspriset på en vara eller tjänst att återspegla alternativkostnaden, i form av andra varor och tjänster, för de
behövs för att producera en enhet. Givet detta marknadspris resurser som kommer konsumenterna att köpa ytterligare enheter endast om värdet på dessa enheter överstiger marknadspriset; dvs. bara om deras värde översti-
värdet på de alternativa varor som kunde ha producerats med dessa ger
Sålunda kommer mängden resurser som används i en sektor att resurser. begränsas konsumenternas värdering av ytterligare enheter av varor
av och tjänster producerade inom den sektorn, relativt andra varor.
Inom sjukvårdspolitiken kallas ibland problemet med att begränsa den totala resursåtgången för problemet med kostnadskontroll. På en konkurrensmarknad åstadkommes kostnadskontroll indirekt, genom konsumenternas ovilja att köpa fler enheter än vad de anser vara rimligt med tanke på deras relativa värdering av varan som säljs på den marknaden.
Varför marknadsmekanismen inte fungerar inom sjukvården
Vad är skälen till att marknadsmekanismen utan kompletterande ingrepp troligen inte kan åstadkomma en acceptabel lösning till problemen med kostnadskontroll och effektivitet på sjukvårdsområdet Man kan urskilja två slags problem som enligt litteraturen väsentligt kan bidra till att förkla-
detta faktum ra
l Problem med hälsan och därmed en individs efterfrågan på sjukvård, är i hög grad oförutsägbara. Detta har två konsekvenser. För det första måste ett effektivt fungerande sjukvårdssystem säkerställa inte bara att det produceras tjänster av hög kvalitet, till rimliga kostnader, utan också att det finns någon mekanism som garanterar att individer inte nekas tillgång till sjukvårdens tjänster, när sjukdomsfall inträffar. Med andra ord måste ett effektivt fungerande system innefatta tillhandahållande av någon form av försäkring.
2 Sjukvårdens teknologi är mycket komplex, och högt specialiserad utbildning och kunskap krävs för att fatta beslut om diagnos och behand-
5Den klassiskaexposén ling av många slags sjukdomar. Dessutom är sambandet mellan hälsa och över vad gör att sjuk-
som sjukvård mycket osäkert i enskilda fall. Detta frågor Hur vård i kvalitativt hänse-
reser som ex.:
endeskiljer sig från övrieffektiv kan konkurrens vara på marknaden för läkartjänster när det exi-
gavaror och tjänster är sterar en sådan hög grad av informationsasymmetri mellan köpare och Arrow 1963.
Bilaga 11 s. 28säljare Hur kan kvaliteten på tjänsterna garanteras Hur kan marknadsmekanismen förse konsumenterna med den specialiserade information som behövs för att kombinera ihop olika slags sjukvårdstjänster på ett sätt som bäst leder till förbättrad hälsa
Dessa två faktorer bidrar till att förklara varför marknadsmekanismen utan kompletterande ingrepp troligtvis inte kan producera ett sjukvårdssystem som är effektivt och rättvist. De ger oss emellertid ingen uppfattning om hur ett system i den offentliga sektorns regi borde utformas för att hantera dessa problem. Till exempel kan, som vi kommer att diskutera nedan, några av de problem som gör privata försäkringsmarknader ineffektiva också skapa svårigheter i ett offentligt försäkringssystem. På liknande sätt kan informationsasymmetrin mellan producenter och konsumenter av sjukvårdens tjänster skapa problem också i ett system med offentlig produktion av sjukvårdstjänster.
Sjukdomars oförutsägbarhet och behovet av försäkring
Sjukdom och rädslan för sjukdom och död ger antagligen upphov till mer mänskligt lidande än någan annan faktor, åtminstone i de relativt rika industrisamhällena i världen. För allvarligt sjuka människor är det värt mer än nästan någonting annat att finna sätt att minska lidandet och risken att dö. Sålunda ger resurser som används för att åstadkomma detta i allmänhet en potentiellt mycket hög avkastning i form av ökat mänskligt välbefinnande. Förståndiga människor som lever i ett förståndigt samhälle kommer att vidta åtgärder för att se till att om medicinsk vård kan användas för att förbättra hälsan i fall av allvarlig sjukdom, kommer resurser för att åstadkomma detta att finnas tillgängliga för sjuka människor.
Sjukdom och behovet av medicinsk vård är i stor utsträckning oförutsägbara. De flesta människor kommer att vara i behov av åtminstone någon form av vård under olika stadier av sin livscykel, speciellt om de når en hög ålder där man kan förmoda att risken för olika slags degenerativa och kroniska sjukdomar blir mycket hög. Men en stor del av hela sjukvårdens totala resurser spenderas på att behandla den relativt lilla del av befolkningen som drabbas av olika former av allvarlig akut sjukdom. Därför kräver ett välfungerande sjukvårdssystem någon form av försäkringsarrangemang som garanterar tillgång till resurser för dem som har akuta behov.
I de flesta europeiska samhällen anser många det vara samhällets ansvar att se till att adekvata resurser finns tillgängliga for dem som är sjuka, ett ansvar som har sitt ursprung i samhällets strävan efter fördelningsmässig rättvisa i allmänhet. För dem som har den uppfattningen framstår ett samhälle som inte har ett system för offentligt finansierad, allomfattande och obligatoriskt sjukförsäkring ibland som ett samhälle utan ambitioner att åstadkomma fördelningsmässig rättvisa.
Detta sätt att argumentera bortser emellertid från det faktum att utan offentlig sjukförsäkring kommer, i de allra flesta fall, kontrakt att ingås som genom den privata marknaden för sjukförsäkringar, garanterar allvarligt sjuka människor tillgång till ukvård. l princip kan privata sjukförsäk-
Bilaga 11 s. 29ringar uppfattas som ett institutionellt arrangemang genom vilket individer Ökar sin Förväntade nytta genom att i god tid, när de är friska se till att inkomster överföres till dem själva om de skulle bli sjuka I den meningen kan betalning för sjukförsäkring ses som analogt med sparande för ålderdomen. Med denna åtgärd överför individer inkomster från sig själva när de är unga och deras arbetsförmåga är hög, till sig själva när de är gamla och arbetsförmågan är låg. En skillnad är att i fallet med sjukförsäkring kommer många individer inte att förvänta sig att få ut något av sina försäkringar eftersom en stor del av dessa hänför sig till sjukdomar som inträffar med endast låg sannolikhet. Men även detta är bara en gradskillnad eftersom inte alla som sparar för sin ålderdom kommer att få ut någonting en del människor dör före pensioneringen.
För de allra flesta människor ersätter därför offentlig finansiering av sjukvården antingen genom offentliga försäkringssystem eller direkt via skattesystemet privata försäkringar som annars skulle finnas, precis som obligatoriska åldersförsäkringssystem eller obligatoriska offentliga pensionssystem ersätter privat pensionssparande för de allra flesta människor.
Även privata sjukförsäkringar således kan ersätta offentlig finansi-
om ering av sjukvården finns emellertid ett avsevärt teoretiskt och empiriskt stöd för uppfattningen att den privata försäkringsmarknaden i många avseenden kommer att uppvisa allvarliga brister som systern för att ge skydd åt de sjuka. Dessa brister hänger samman med både effektivitetsoch rättvisemålet.
Ejektivitetsproblem med privata försäkringar. För det första har privata försäkringar ofta mycket höga administrations- och marknadsföringskostnader. Dessutom kan privata försäkringsföretag förväntas spendera avsevärda resurser på att klassificera individer efter sjukdomsrisk. Denna verksamhet i allmänhet privat lönsamhet eftersom den förbättrar ett
ger försäkringsföretags konkurrensförmåga. Från samhällets synpunkt är det emellertid delvis bortkastade resurser eftersom det endast resulterar i en överföring av realinkomst till lågriskindivider som betalar lägre premier från individer med högre risker som måste betala högre premier Det är signifikativt att den bäst fungerande delen av den amerikanska sjukförsäkringsindustrin antagligen är den sektor där sjukförsäkring erbjuds i form
f För en teoretisk diskusav gruppförsäkringar till hela grupper av anställda eller yrkesgrupper. Med
sion baseradpådenna sådana försäkringar har alla anställda eller gruppmedlemmar automatisk tolkning, seBlomqvist
och Hornl täckning på samma villkor och inga resurser går åt till att separera ut goda
7Detta synsättpåminner risker från dåliga risker. det ligger bakom
om som
Privat och rättvisa. Tendensen inom en konkurrensutsatt pri- "screening"-hypotesen i
litteraturen om utbildvat försäkringsbransch att diskriminera mellan individer i olika riskklasser
ningsekonomi. För en för oss tillbaka till frågan om fördelningsmässig rättvisa. Det är riktigt att Stiglitz
översikt se privat försäkring fyller samma funktion som ett offentligt finansierat 1975. Det bör dockno-
terasatt resursersom sjukvårdssystem när det gäller att överföra resurser från friska människor
spenderaspå att identifitill sjuka. Men genom dess tendens att åstadkomma ett systern av försäk- riskskillnader sombe-
era ringspremier aktuariskt rättvisa dvs. de förväntade ror på individens beteen-
som är svarar mot
de såsom rökning kan summor som försäkringsbolagen kommer att betala ut till människor i
vara samhällsekonomiskt olika riskklasser kan det minska den jördelningsmâssiga rättvisan. Offent- produktiva. En högrepre-
mie för sjukförsäkringger lig sjukförsäkring kan ha en viktig omfördelningsfunktion: Genom att inte
ett effektivitetshöjande finansiera sjukvårdstjänster genom aktuariskt rättvisa premier omfördelar incitament att sluta röka.
T4 10-0625
Bilaga 11 s. 30den realinkomster från individer med låg sjukdomsrisk till individer med hög risk. Denna transferering gynnar de gamla på de ungas bekostnad, liksom den gynnar dem vars högre sjukdomsrisk beror på faktorer utanför deras kontroll som genetiska faktorer, tidigare sjukdomshistoria osv..
Det är antagligen detta transfereringselement som mer än någonting annat förklarar varför en bred allmänhet ger sitt stöd till en offentlig finansiering av sjukvården i de flesta länder. För de flesta människor stämmer det inte med deras känsla för rättvisa att människors försäkringspremier eller deras tillgång till resurser när de är allvarligt sjuka, skulle
beroende av sådana faktorer som om deras föräldrar var sjukliga eller vara om de varit sjuka tidigare. I Förenta Staterna kan införandet av de federala systemen Medicare och Medicaid delvis förklaras med detta motiv, liksom den ständiga debatten om införande av lagstiftning som ger någon form av obligatorisk allomfattande sjukförsäkring.
Således har en oreglerad privat marknad allvarliga nackdelar som metod att tillförsäkra alla tillgång till adekvat vård i fall av allvarlig sjukdom. Även den fungerar i enlighet med den ideala konkurrensmarknaden,
om kan den ändå medföra höga administrations- och marknadsföringskostnader och skulle troligen förstärka de skillnader i realinkomst mellan individer, som beror på faktorer som arvsanlag eller tidigare sjukdom.
Problem med offentliga försäkringssystem. Att finansiera sjukvård genom någon form av offentligt försäkringssystem kan emellertid också medföra problem.
Den kanske viktigaste potentiella nackdelen hos centraliserade statliga försäkringssystem ligger i det faktum att de i praktiken är svåra att anpassa till ändrade förhållanden och till skilda individuella behov och preferenser. En brist på flexibilitet i försäkringssystemet kan leda till att sjukvårdssystemet i stort blir mindre effektivt.
Så till exempel skiljer sig privata sjukförsäkringssystem mycket åt vad gäller den andel av sjukvårdskostnaderna man kräver att patienterna direkt betalar. På sjukförsäkringsmarknaden i Förenta Staterna finns till exempel ett stort spektrum av försäkringar, från så kallade "första-dollar"täckning där försäkringstagaren inte betalar någon del av kostnaderna för läkarbesök eller sjukhustjänster som täcks av försäkringen, till försäkringar med höga självrisker där försäkringstagaren är skyldig att betala alla kostnader för sjukvård till ett maximibelopp eller deltäckande försäk-
upp ringar där försäkringstagaren betalar en viss procentsats av alla kostnader, eventuellt med en total maximisumma. Naturligtvis skiljer sig försäkringarna åt vad gäller premiekostnader så att en försäkring med stora självrisker och en lägre del täckningsprocent har lägre premier än försäkringar med obegränsad täckning från och med första dollar 3 För en elementär dis- När de får välja, föredrar vissa människor försäkring, andra
en typ av en kussionavolika former annan. Dessutom visar kontrollerade experiment att de som har försäkav sjukförsäkringar i Förenta Staterna,seFeld- ringar med självrisk och deltäckning konsumerar färre sjukvårdstjänster, stein 1988. med om några negativa effekter vad gäller hälsostatus, än individer med ° Se Manning e al., 1984. För utmärkt täckning från och med första dollar Det verkar sålunda vara rationellt att en och detaljeradgenom- ge människor som såönskar möjlighet att välja dessa mindre kostnadskrägångav fakta rörande vande försäkringar och det därmed sammanhängande lägre utnyttjandet HMOs prestationsförmå- Bmzelius 1986. av sjukvårdens resurser. Samtidigt kan man hävda att det inte är effektivt ga, se
Bilaga 11 s. 31att tvinga alla att utnyttja detta alternativ. Det finns ingen anledning till varför de som väljer att betala en högre premie och i genomsnitt utnyttja mer resurser, inte skulle tillåtas att göra detta.
Ändå är i offentligt finansierade sjukförsäkringssystem normalt alla tvingade att ha samma typ av täckning. Till exempel har i de kanadensiska och brittiska systemen alla täckning från och med första dollar: Inga Försäkringar med självrisk eller deltäckning finns att tillgå. l Sverige har å andra sidan alla i det offentliga systemet en försäkring med en form av självrisk, eftersom alla måste betala en avgift på 60 kronor för varje besök hos en läkare vare sig på en primärvårdscentral, en akutmottagning på ett sjukhus eller en privatpraktik. Täckning från "första krona erbjuds inte.
En och kanske viktigare typ flexibilitet vanligen saknas i
annan av som offentligt finansierade system rör valet mellan försäkringar som täcker olika producentkategorier med olika behandlingsstrategier och kostnader. På den amerikanska sjukförsäkringsmarknaden kan konsumenterna välja konventionella försäkringar utan restriktioner på vilka läkare eller sjukhus som står för vården; eller så kan de välja försäkring genom en Health Maintenance Organisation HMO som endast täcker tjänster utförda av dess egna läkare eller sjukhus; eller så kan de välja kombinationsförsäkringar som bara täcker tjänster utförda av speciella producenter, preferred providers, som valts ut av försäkringsbolaget, eller försäkringar med restriktioner som innebär att ytterligare en läkare rådfrågas innan icke akut kirurgi företas. Inom offentliga försäkringssystem är graden av flexibilitet ofta mer begränsad och som en följd därav finns mindre utrymme för effektiv konkurrens mellan olika slag av producentgrupper med olika behandlingsstrategier och olika förväntade vårdkostnader.
I nformazionsproblemet
Generellt spelar informationen en viktig roll när det gäller att avgöra hur väl konkurrensmarknad fyller sin funktion att allokera rätt mängd
en
till viss bransch och att utnyttja resurser på ett effektivt sätt. På resurser en marknader där de produkter som säljs är heterogena och komplexa, kom-
konkurrensen att till produktkvaliteten bibehålls endast om köparmer se
har information som gör det möjligt för dem att bedöma produktkvalina teten innan de gör sina köp. Dessutom gäller för en del produkter att deras värde för köparen inte bara beror på produktens egenskaper utan också på köparens karakteristika. Produkter som kläder och skor är enkla exempel. I en sådan situation förutsätter en väl fungerande marknad någon mekanism kan förse både köpare och säljare med information om
som köpares karakteristika samt interaktionen mellan produktens och köparens karakteristika.
lnformationsproblemet är mest betydande på marknader av sällanköpskaraktär med dyra produkter. På marknader där köpen regelbundet upprepas är köpamas tidigare erfarenhet av vissa produkter en snabb och vanligtvis pålitlig inforrnationskälla, även för komplexa produkter.
Även informationsproblemen kan vara väsentliga inom många sek-
om torer torde de helt klart, olika orsaker, vara speciellt väsentliga inom
av sjukvården.
Bilaga 11 s. 32För det första är teknologin genom vilken resurser utnyttjas för att förbättra människornas hälsa, i allmänhet mycket komplex och den förändras snabbt i takt med att den biomedicinska kunskapen utvecklas. Därför blir det allt svårare att som konsument/avnämare hålla sig välinformerad om vad som finns att tillgå i alla de olika slags sjukdomssituationer som en person kan hamna i under sin livstid. Av samma anledning skulle avnämama ha stora svårigheter att bedöma kvaliteten på tjänster från en viss läkare eller ett visst sjukhus om det inte funnes någon form av extern mekanism för kvalitetsreglering.
För det andra är olika teknologiers möjlighet att förbättra hälsan högst osäker och beror i hög grad på enskilda patienters speciella egenskaper. Dessa egenskaper är i allmänhet inte kända, eller förstås inte ens av patienterna själva, och kanske endast kan bli ofullständigt kända för läkare efter avsevärda mängder av tester och diagnostiskt arbete. Faktum är att en mycket stor andel av de totala resurser som spenderas inom sjukvårdssektorn inte går till behandling av sjukdomar utan till diagnoser, dvs. till att samla in information om patientkarakteristika som behövs för att fatta beslut om behandlingen. Diagnostisk information måste samlas in och utvärderas av någon som besitter den mycket komplexa kunskap och skicklighet som krävs för att avgöra vilken information som skall insamlas och för att tolka den när den blir tillgänglig.
Som noterats ovan finns det naturligtvis andra situationer där konsumenterna kan behöva information om kvaliteten hos mycket komplexa varor och tjänster. Genomsnittspersonen som ex. köper ett hus, en bil eller en stereoanläggning har inte på långt när den tekniska kunskap som de skulle behöva om de vore tvingade att förlita sig helt till sin
egen utvärdering av kvaliteten och egenskaperna hos det de köper.
För att hantera detta problem kan säljare eller producenter som naturligtvis har den information som behövs erbjuda kontrakt med explicita prestationsgarantier. Så länge konsumenterna inser sitt informationsunderläge, kommer det faktiskt att ligga i säljarnas intresse att erbjuda sådana garantier eftersom det ökar konsumenternas vilja att köpa
varan eller tjänsten.
Men att inom sjukvården direkt bedöma kvaliteten på de tjänster som en patient har erhållit är svårt och kostsamt. Att göra en indirekt bedömning genom att setill slutresultatet vad gäller patienternas hälsotillstånd
-
är också svårt på grund av det i grunden osäkra sambandet mellan sjukvårdstjänster och hälsoresultat, givet variabiliteten i patienternas karakteristika. Därför är produktgarantier eller löften av typ pengarna tillbaka om kunden inte är fullt nöjd inte möjliga eller rationella.
Informationsproblemets konsekvenser. Svårigheten köpare/patien-
som ter möter när de skall fatta initierade beslut på sjukvårdsmarknaden, och ineffektiviteten hos traditionella lösningar, garantier, har lett till
som ex. speciella institutionella arrangemang inom sjukvårdssektorn.
För det första har i alla moderna samhällen lagstiftning som ger läkare och andra yrkeskategorier rätt till självreglering, använts för att garantera att medicinska tjänster är av hög kvalitet. I de flesta samhällen är man i stort sett överens om att denna lagstiftning uppnått sitt syfte och allmänhetens förtroende för läkarnas strävan att erbjuda tjänster hög
av
Bilaga 11 s. 33kvalitet är alltjämt stort. Att ge en yrkeskategori rätten till kollektiv självreglering i allmänhetens intresse reser emellertid frågan hur om man förhindrar att denna rätt används för att gynna yrkesutövarnas privata ekonomiska intressen. Denna fråga har varit särskilt viktig i Förenta Staterna där spänningen mellan läkarnas intresseorganisationer och de reglerande myndigheterna fortfarande är stark. I Europa har problemet till större del hanterats genom regler som ger den offentliga sektorn en mer direkt kontroll över priserna på läkartjänster och/eller läkarnas inkomster. Yrkesmässig självreglering kan i viss mån användas för att komma ifrån problemet med konsumenternas oförmåga att bedöma kvaliteten på de medicinska tjänster de erhåller. En fråga har ådragit sig större som uppmärksamhet under senare år är emellertid problemet dåligt informesom rade konsumenter står inför när de måste fatta beslut rörande kvantizeten på de läkartjänster de erhåller. I synnerhet är det allmänt erkänt i den nu nordamerikanska litteraturen att problemet med "informationsasymmetri" mellan läkare och patient i hög grad kan bidra till att göra den fria marknaden till en olämplig mekanism för tillhandahållande läkartjänsav ter.° Problemet blir speciellt akut i ett system där patienter med heltäckande konventionell försäkring söker vård hos läkare får ersättning som per behandlingstillfälle. Orsaken är att i ett sådant system har läkarna ett ekonomiskt incitament att erbjuda avancerad behandling högsta en av möjliga kvalitet utan att sepå kostnaderna, eftersom sig läkaren eller vare patienten har incitament att hushålla med Notera även det resurser. att finns föga incitament för läkaren att konkurrera med priset eftersom en fullt försäkrad patient inte har anledning att bry sig om vad läkaren tar ut av försäkringsbolaget. Frånvaron positiva incitament till hushållning av påverkar dessutom inte bara betalningen for läkartjänster utan också utnyttjandet av sjukhustjänster och andra kompletterande tjänster. Även om läkare inte direkt tjänar deras patienter utnyttjar fler ickemera pengar om läkartjänster så har läkare som behandlar fullt försäkrade patienter ingen anledning att inte tillfredsställa sina patienters intressen att få bästa av tillgängliga behandling oavsett forsäkringsbolagets kostnad. Svårigheten som uppstår här uppfattas ibland som en typ av agency-problem: På grund av informationsasymmetrin är patienten tvingad att förlita sig på att läkaren uppträder som hans eller hennes "ombud, dvs.. uppträder på ett ° Robert Evans 1974, sätt som ligger i patientens intresse. Problemet är att de ekonomiska 1984 har kanske varit den sommestkraftfullt incitamenten i denna situation inte föranleder läkaren att agera som ett drivit idén att marknadsperfekt ombud, dvs. att producera ett rationellt lågkostnadsmönster vid lösningenkommer att användandet sjukvårdens tjänster." vara inelfektiv när läkare av kan utnyttja sitt informa- Även problemet uppmärksammats i om mest Förenta Staterna där tionsövertag över patienkostnaderna har stigit snabbare än någon annanstans, har det också varit terna till att skapa efterfrågan på sina tjänster. aktuellt i Kanada där läkarna får ersättning per behandlingstillfälle och där En omfattande litteratur den offentliga sjukförsäkringen täcker kostnaderna för läkartjänster på har stimulerats Evans av ungefär samma sätt konventionell privat sjukförsäkring i Förenta arbete.För referenser, se som Reinhardt 1985 och Staterna. Lägg märke till att den mycket starka trenden mot stigande Pauly 1986. kostnader i detta sammanhang är ett resultat av kombinationen av infor- " För enteoretisk diskusmationsasymmetri och heltäckande försäkring sion somanvänder vilken i sin tur hänger "agencW-begreppet, se samman med den faktor rörande sjukdomars oförutsägbarhet som tidigare Blomqvist 1989 diskuterats.
Bilaga 11 s. 34Lösningar på "agency"-pr0blemet. Inom de offentliga försäkringssystemen i länder som ex. Storbritannien och Sverige har reaktionen på agency"-problemet varit att gradvis övergå till att ersätta läkarna efter något annat system än per behandlingstillfälle, som t.ex. ren lön eller per capita system där ersättning sker på basis av antalet patienter en läkare har tagit för, snarare än på basis av volymen tjänster som faktiskt
ansvar tillhandahålles. I Kanada har myndigheterna infört snäva regleringar av priserna på läkartjänster.
l Förenta Staterna har man också i viss mån gått ifrån det tidigare systemet med oreglerad ersättning per tjänst. Speciellt HMO anställer som nämnts tidigare vanligtvis sina läkare på lönebasis. Dessutom har många läkare som fortsätter att ta ut avgifter per behandlingstillfálle frivilligt accepterat restriktioner på de avgifter de tar ut, som ett villkor för att komma med på de listor över rekommenderade producenter", som ges ut av vissa försäkringsbolag eller vissa företag som ordnar försäkringar för sina anställda osv.
Eftersom HMO tjänar mer pengar färre tjänster de tillhandahåller sina patienter förväntas HMO-läkare bemöda sig om att minska antalet tjänster som ges till respektive patient och att hålla nere användningen av diagnostiska tester och sjukhusremitteringar av sina patienter. Deras incitament att göra så förstärks ibland av klausuler i deras anställningskontrakt dem del av eventuella vinster som HMO tjänar in.
som ger
Som institutionellt arrangemang för att minska läkarnas incitament till överproduktion av sjukvårdstjänster är det svårt att åstadkomma något bättre än HMO-systemet. Det finns nu en stor mängd empiriska undersökningar som visar att den totala kostnaden för den sjukvård som ges patienter med HMO-kontrakt i genomsnitt är väsentligt lägre än för patienter med konventionella försäkringar även efter korrigering för övriga faktorer patientens ålder etc. Dessa fakta har inte undgått att
som ex. göra intryck på politiker och andra som är ansvariga för offentligt finansierade och administrerade sjukvårdssystem. Rekommendationer att studera de metoder som används av HMO för att spara resurser eller att försöka anamma olika aspekter av HOM:s incitamentstrukturer görs ofta.
Emellertid finns det naturligtvis ett potentiellt problem med HMO. Även dessa visserligen lyckats bli av med läkarnas ekonomiska incita-
om ment till överproduktion av tjänster, har de inte eliminerat själva informationsasymmetrin. Men om informationsasymmetrin fortfarande existerar och HMO-läkare och HMO-tjänstemän arbetar inom ett system där de har ekonomiska incitament att erbjuda tjänster, vad finns det då som hindrar dem från att utnyttja sitt informationsövertag till att underprodu-
tjänster, och på så sätt möjligen utsätta sina patienter för risker för cera allvarlig sjukdom eller till och med död
Svaret är inte helt klart även om fakta tyder på att i praktiken är kvaliteteten på den vård som erbjuds av HMO lika bra som den vård som erbjuds med konventionella försäkringar. En del av svaret måste säkert
att HMO inte har råd att få rykte om sig att producera tjänster av låg vara kvalitet eftersom de då skulle förlora klienter till de konventionella försäk- SeManning et al. ringsföretagen med vilka de konkurrerar. En annan faktor är antagligen att 1984. SeWare 1986. där kan bli rättslig påföljd och kompensation om patienter kan bevisa att
Bilaga 11 s. 35de har utsatts för lidande i och med att de inte fått rätt vård, eller vård i enlighet med lydelsen i kontraktet mellan HMO och dess klienter. Jag återkommer nedan till denna fråga.
Som nämnts har lösningen inom offentligt administrerade sjukvårdssystem på problemet med kostnadstryck som följd av informationsasymmetrin, mestadels varit att överge systemet med läkarersättning per behandlingstillfálle, i syfte att minska det direkta ekonomiska incitamentet till överproduktion av tjänster. Med läkare som ersätts med lön eller genom per capita system liknar offentligt administrerade sjukvårdssystem därför HMO i ett viktigt avseende. I andra avseenden kan de emellertid vara mycket olika. För det första är deras administratörer inte utsatta för samma konkurrenstryck när det gäller att producera kostnadseffektiv vård som administratörerna inom HMO, eftersom offentligt administrerade system i allmänhet inte konkurrerar med andra typer av försäkringar. Om de överhuvudtaget har något incitament att producera kostnadseffektiv vård, måste det komma indirekt, via den politiska processen. För det andra är konkurrenstrycket på HMO att producera högkvalitativ vård inte påtagligt på sätt i offentligt administrerade system. Återigen kom-
samma mer detta tryck indirekt, via den politiska processen eller kanske oftare via medias bevakning av sjukvårdssystemen.
Även det i princip inte finns någon orsak till varför rättssystemet
om skulle ge mindre incitament till administratörer och läkare i offentligt administrerade system att ställa höga kvalitetskrav verkar man icke desto mindre i praktiken utnyttja rättssystemet för att skapa incitament till höga kvalitetskrav i större skala i ex. Förenta Staterna och Kanada än i Sverige eller Storbritannien. Huruvida man kan förlita sig på att administrativa och politiska processer och trycket från media fungerar tillfredsställande i detta avseende, är inte klart.
Det rörliga målet: Föränderliga teknologiska gränser
Diskussionen i det föregående avsnittet har fokuserat på vissa aspekter på sjukvårdssektorn som gör marknadsmekanismen olämplig som medel att åstadkomma effektivitet. I detta avsnitt diskuteras istället en fråga som inte har något enkelt svar i något systern, vare sig det domineras
av offentlig eller privat finansiering och produktion: Effekterna snabba
av framsteg inom biomedicinsk forskning på hälsa och hälso- och sjukvårdskostnader. Generellt har teknologiska framsteg inom en sektor två möjliga konsekvenser. För det första kan det möjliggöra produktion av samma slags varor och tjänster som tidigare, men till lägre kostnad. För det andra kan det skapa möjligheter att producera nya typer av varor och tjänster som tidigare inte fanns att tillgå.
I båda fallen finns uppenbarligen förutsättningar att öka människors välfärd. Även det inte sker någon ökning mängden specifika
om av varor och tjänster som produceras, kan sänkningar av styckkostnaden för produktionen frigöra resurser som kan användas till att producera andra värdefulla varor och tjänster. Men ofta leder teknologisk utveckling till
en ökad produktionskvantitet och konsumtion av de varor och tjänster som
Bilaga 11 s. 36blivit billigare eller nyss tillgängliga. Ibland är denna ökning så kraftig att den totala mängd resurser som går åt till att producera sektorns och
varor tjänster till och med ökar trots att tekniska framsteg gjort det möjligt att producera de traditionella produkterna till lägre kostnad.
Inom sjukvården är det klart att nettoeffekten teknologiska föränd-
av ringar har varit en ökning av resursförbrukningen. Som tidigare noterats har den reala resursförbrukningen inom sjukvården växt avsevärt snabbare än resursförbrukningen inom andra sektorer under de senaste årtiondena.
Det faktum att Sverige har en relativt gammal befolkning har bidragit till att kostnaderna pressats upp, inte så mycket därför att andelen pensionerade människor har ökat dramatiskt utan därför att en stor del
av de framsteg inom medicinsk teknologi som lett till ökad resursanvändning har gällt behandlingen av gamla människor, speciellt de mycket gamla". En annan viktig faktor har varit framsteg rörande våra möjligheter att rädda livet på för tidigt födda barn genom avancerade och ibland mycket dyra ingrepp. Denna effekt har uppenbarligen varit ännu markant i
mer andra länder där det finns fler kvinnor i barnafödande ålder och där åldersspecifika fertilitetstal är högre än i Sverige.
Många av de nya teknikerna som tex. metoder för höftleds- eller
nya starroperationer har i huvudsak inneburit att patienternas livskvalitet förbättrats. Andra har huvudsakligen inneburit förlängning livet för
en av allvarligt sjuka människor,
både de mycket gamla och de mycket unga. Eftersom allvarligt sjuka människor i sig är stora förbrukare sjukvårds-
av resurser har detta ytterligare bidragit till ökad användning av resurser inom sjukvården.
Således har teknologiska framsteg, både direkt och indirekt, väsentligt bidragit till att pressa upp sjukvårdskostnaderna och mycket fokuse-
av ringen på olika program för kostnadskontroll i industriländer över hela världen kan tillskrivas denna faktor. Det är viktigt att hålla detta i minnet när man debatterar sjukvårdspolitiken. Kostnadskontroll har en negativ biton. Uttrycket antyder på något sätt att vi är tvingade att reagera på
en försämrad situation. Men som noterats ovan utgör den teknologiska utvecklingen en möjlighet att förbättra människors välfärd. Vi bör i princip aldrig kunna få det sämre i samhället på grund av att teknologi har
ny blivit tillgänglig. Den politiska utmaningen är att använda de möjlig-
nya heterna på ett klokt sätt för att åstadkomma så stora förbättringar
av människors välfärd som möjligt.
Teknologi, information och val
De kriterier som bör användas för att kunna göra rationella val rörande ny teknologi är i princip desamma som de diskuterat tidigare. En ny teknologi bör bara användas om den ersätter en gammal teknologi som innebär ett dyrare sätt att åstadkomma samma sak, eller om dess avkastning i form av sjukvård med bättre kvalitet en förväntad vinst vad gäller kvalitetsjusterade levnadsår är tillräckligt hög för att motivera kostnaden.
Som tidigare diskuterats måste beslutsfattarna läkare och patienter ha något så när korrekt information om vad tillgängliga diagnostiska och
Bilaga 11 s. 37terapeutiska tekniker kan åstadkomma och vilka alternativ som finns, för att rationella val skall kunna göras. Vad gäller val av ny teknologi är det särskilt osannoligt att detta krav kan uppfyllas. l många fall är kanske den relevanta informationen inte tillgänglig helt enkelt därför att den inte existerar. l litteraturen finns en ökande insikt om att många nya teknologier har introducerats på basis av mycket ofullständig dokumentation rörande deras effektivitet. Systematiska storskaliga kliniska experiment med ny teknologi är fortfarande relativt sällsynta. Som en följd därav har vissa teknologier utnyttjats i stor skala under lång tid trots att de senare har befunnits vara verkningslösa. Omvänt har man ibland fortsatt att använda underlägsna äldre teknologier även om nya överlägsna teknologier funnits att tillgå, därför att systematiska jämförelser mellan gamla och nya teknologier inte gjorts. Behovet av mera systematiska metoder för teknologiutvärdering är nu ett tema som ofta betonas i litteraturen.
En del av förklaringen till varför systematiska teknologiutvärderingar än så länge inte varit vanligt förekommande kan vara att korrekt information om medicinsk teknologi ofta är mycket dyrbar att fram. Eftersom sambandet mellan behandling och hälsoeffekt är så komplext, kan tillförlitliga slutsatser om en speciell teknologis verkningsgrad kräva mycket stora sampel.
En annan orsak kan emellertid återigen vara det incitamentssystem som råder inom sjukvårdssektorn. På en marknad där en vara eller tjänst betalas direkt av användaren och där producenter konkurrerar både genom pris och kvalitet kommer företagsledningar inte att investera i ny teknologi om det inte finns övertygande bevis för att den minskar produktionskostnaderna. På samma sätt kommer konsumenter att vara ovilliga att betala mer för en teknologiskt avancerad produkt om de inte är tämligen säkra på att dess egenskaper kommer att vara så mycket bättre att det motiverar det högre priset. Således kommer ny teknologi inte att bli allmänt använd om det inte kommer fram tillförlitlig information om dess kostnadselfektivitet, antingen från dem som har utvecklat den eller genom oberoende tester. Inom sjukvården där den största delen av kostnaderna betalas av en tredje part konkurrerar emellertid läkare och sjukhus vanligtvis inte om patienter med priserna. Därför har läkare små incitament att söka information om möjligheterna till kostnadsreduktioner hos en ny teknologi. Försäkrade patienter har å andra sidan liten anledning att inte begära användning av nya teknologier så länge det finns en chans att de är bättre än de befintliga alternativen. Läkare som agerar som sina patienters ombud i sina patienters intresse har samma incitament. Trycket på läkare och patienter att vara försiktiga med användningen av dyra teknologier kommer således i huvudsak från den tredje parten, dvs. privata eller offentliga försäkringsgivare, och med dagens institutionella En noggrannoch pe-
arrangemang
försök ofta varit misslyckade. netrerande genomgångav har deras
problemen i samband
med teknologiutvärde-
ringar är Feenyetal. Teknologi och ransonering 1986. Kapitel 5 i denna
studieger flera exempel Som tidigare kompliceras valproblemet inom sjukvården det på teknologier somkom
noterats av
till utbredd användning faktum att vissa metoders elfektivitet vad gäller hälsoförbättring i hög grad
trots att senarestudier beror på patientens karakteristika och inte bara på den behandlingsmetod fann dem ineffektiva.
T5 10-0625
Bilaga 11 s. 38som används. Vad detta innebär är att frågan om kostnadseffektivitet inte bara omfattar valet mellan konkurrerande teknologier eller om en viss teknologi över huvud taget bör användas eller inte. I stället är ofta den avgörande frågan om en teknologi är kostnadseffêktiv fdr en visspatient/categori.
Denna fråga uppkommer naturligtvis inte bara i fallet med ny teknologi. Några av de hetast debatterade frågorna i detta sammanhang rör kostnadseffektiviteten hos massundersökningar rörande cancer i olika åldersgrupper med hjälp av relativt konventionella diagnostiska tekniker. Men det är särskilt troligt att problemet uppstår under de inledande skedena i samband med introduktionen av ny och dyrbar teknologi. Under de första åren är resurserna som krävs för att använda en ny teknologi vanligtvis begränsade, varför man måste finna något sätt att välja vilka patienter som skall få tillgång till den nya teknologin och vilka som inte ska det.
Några av de svåraste valen inom sjukvården tar sig detta uttryck. Så syftar till exempel, som vi tidigare påpekat, en stor del av den nya teknolo-
som nu utvecklas, till att förlänga livet på mycket gamla patienter, eller att rädda livet på för tidigt födda barn. Eftersom dessa teknologier involverar beslut rörande liv och död, upplevs det som särskilt svårt att välja vilka fall som skall få tillgång till den begränsade kapaciteten och trycket på beslutsfattarna att lösa problemet genom att tillhandahålla mera resurser kan bli intensivt. Men på lång sikt, när alltmer sofistikerad teknolo-
kontinuerligt utvecklas, kan en sådan reaktion inte förbli gångbar. Om
accepterar principen att varje teknologi av detta slag som visat sig man kliniskt effektiv skall vara tillgänglig för alla patienter som kan tänkas dra nytta av den, kan det helt enkelt bli för dyrbart. Om så är fallet måste
ändå utforma någon beslutsregel som begränsar den mängd resurser som vi spenderar på dessa teknologier, dvs. något slags permanent ransoneringsregel.
Om vi till exempel är ense om att det inte är vettigt att spendera stora summor på avancerade ingrepp i syfte att förlänga livet med några månader för en mycket gammal människa, eller att rädda livet på hopplösa fall av för tidigt födda barn eller olycksolfer med begränsad hjärnfunktion, då måste ha några kriterier för en sådan gränsdragning. Med andra ord måste vi ställa oss frågan hur gammal är alltför gammal och hur liten är alltför liten
Detta är uppenbarligen ett område där det är speciellt svårt att försäkra sig om att de beslut som fattas, eller de regler som följs, svarar mot syftet att förbättra människors välfärd eller minska smärta och lidande. Ekonomer lägger i allmänhet tonvikt på det individbaserade synsättet att detta syfte har störst sannolikhet att uppnås om konsumenterna/klienterna tilllåts att uttrycka sina önskemål via sina egna köpbeslut. I det slags situationer det är fråga om här, kan tvånget att fatta beslut som till exempel går ut på om man skall försöka att rädda en för tidigt född baby eller vidta extrema åtgärder för att hålla en dödssjuk åldring vid liv emellertid bli så smärtsamt kostsamt att det kan vara en bättre lösning att man befriar patienterna och deras familjer från åtminstone en del av detta ansvar. Standardiserade behandlingsprotokoll eller yrkesmässiga normer" utarbetade av läkarkåren och andra medlemmar av sjukvårds-
Bilaga 11 s. 39teamet som ex. sjuksköterskor och socialarbetare kan vara till värdefull hjälp i denna process. Om representanter För en tredje part i form av försäkringsbolagen vare sig offentliga eller privata deltar i denna proces, kan även kostnadshänsyn beaktas. De "consensuskonferenseW som hållits i en del länder För att debattera frågor som uppkommer i samband med behandlingen av speciella sjukdomar kan tänkas vara modeller för en sådan ansats.
5 En värdefull studie av
användningenav "con-
sensus"-konferenseroch
mera allmänt om priori-
teringar inom sjukvården
med begränsaderesurser.
ärCalltorp 1989.
3 i
Bilaga 11 s. 41Sjukvårdssystem jämförelse:
Organisation och funktionssätt
I detta kapitel är syftet att ge en kort redogörelse för de sätt på vilka de grundläggande organisatoriska problemen inom sjukvården löses i ett antal länder och att jämföra deras lösningar med dem används i det som svenska sjukvårdssystemet. Kapitlet är indelat i tre huvudavsnitt. I det första diskuterarjag systemet för sjukförsäkring och dess finansiering. Hur och i vilken grad löser systemen i de granskade länderna problemet med att skydda medborgarna från de finansiella konsekvenserna ohälsa och dem tillgång till av garantera sjukvård när de behöver den Sköter systemen denna funktion på ett rättvist sätt En annan viktig fråga är: Ger metoden för finansiering av sjukförsäkring och sjukvård tillräckliga incitament att hålla kostnanere derna och öka effektiviteten I det andra avsnittet diskuterarjag hur produktionen av sjukvårdstjänster är organiserad. Givet försäkringssystemet, i vilken utsträckning ger systemets organisation adekvata incitament till effektivitet i produktionen av tjänster som primärvård, akutsjukhustjänster, långtidsvård och ex. diagnostiska tester Vilka är de mekanismer till att dessa tjänster som ser kombineras på ett effektivt sätt för att producera god hälsa Hur och i vilken utsträckning främjar systemen en effektiv användning teknologi av och sjukvårdsresurser genom att lösa problemet med informationsasymmetri l det tredje avsnittet, slutligen, sammanfattar jag kortfattat tillgänglig information om systemens kostnader och funktionssätt och hur den bör tolkas. En viktig fråga i detta sammanhang är: Är det möjligt säga att om de stora skillnaderna i sjukvårdskostnader invånare återspeglar skillper nader i produktionseffektivitet, eller reflekterar de skillnader i den Värdefulla källor genom- som snittliga kvantiteten väljer enjämförande inoch kvaliteten hos den sjukvård som erbjuds medborgarna stitutionell ansatsav ungefär sammaslagsomi Tyngdpunkten är lagd på en jämförelse mellan det svenska systemet och detta kapitel, inkluderar OECD 1985. 1987. Rafsystemen i Förenta Staterna som representerar änden ett spektrum ena av fel 1984, flera uppsatser som går från "decentraliserad, marknadsorienterad till "centraliserad, i Olson 1981, och myndighetskontrollerad, Storbritannien som typisk för Blomqvist 1979, även en representant om denna källa börjar bli den andra änden, och Kanada, som i vissa avseenden innehåller drag som föråldrad. En bra kortfatverkar särskilt intressanta från svensk synpunkt tad översikt gesi serien av artiklar i Läkartidningen av Calltorp 1988.
Bilaga 11 s. 42Sjukförsäkring och sjukvårdsfinansiering
Frågan hur väl ett lands sjukförsäkringssystem skyddar sina innevåna-
om
i fall sjukdom har flera dimensioner. En av dem hänger samman med re av de finansiella konsekvenserna av ohälsa. Detta inkluderar frågan om vilka tjänster har täckning i försäkringen och vilken del, om någon, av
som kostnaderna för försäkrade tjänster som patienterna får stå för, genom "självrisker" eller "deltäckande försäkringar. Vidare har vi frågan om försäkringssystemet täcker inkomstbortfall i samband med sjukdom.
rättvisa kommer också in här: I vilken utsträckning kan ett Frågan om lands försäkringssystem anses vara förenligt med allmänt accepterade uppfattningar om fördelningsmässig rättvisa och jämlik tillgång till sjukvårdstjänster
En dimension hänför sig till kvaliteten på de tjänster som erbjuds.
annan Även två länder har försäkringssystem som ger samma grad av skydd
om till sina medborgare mot de finansiella konsekvenserna av sjukdom, är systemen uppenbarligen icke ekvivalenta om de skiljer sig i termer av tillgängligheten på olika slag av servicemöjligheter. Ett system kan till exempel ha långa väntetider för olika slag av behandling eller begränsa vissa typer av tjänster till vissa kategorier av patienter, medan ett annat inte har några väntetider och har mindre stränga begränsningar för tillhandahållandet dyrbara tjänster. Eller så kan ett system ge individer
av större frihet att välja bland producenter läkare eller sjukhus, eller bland alternativa former försäkringstäckning. Om denna typ av valfrihet
av värdesätts individerna, erbjuder det system som ger större valfrihet
av således försäkringsskydd av högre kvalitet, allt annat lika.
En tredje dimension på försäkringssystemet rör slutligen karaktären hos de incitament som det lägger på dem som erbjuder försäkring och därför indirekt är ansvariga för finansieringen av sjukvårdens tjänster att hålla
kostnaderna och främja effektiviteten i produktionen av sjukvård. I nere ett system där privata sjukförsäkringar spelar en väsentlig roll ser konkur-
mellan försäkringsbolagen till att skapa incitament av detta slag. I rensen ett offentligt finansierat och administrerat system beror incitamenten å andra sidan på det sätt på vilket ansvaret för utgiftsbeslut och finansiering är fördelat till exempel på graden av decentralisering av utgiftsbeslut och beskattning.
De följande fyra avsnitten översikt över försäkringssystemen i de
ger en fyra länderna från dessa synpunkter.
Sverige
Det finansiella skyddets omfattning. Det svenska sjukförsäkringssystemet erbjuder mycket omfattande skydd mot de finansiella konsekvenserna av
primärvård och sjukhusvård är täckta liksom läkemeohälsa. Alla typer av delsförskrivning och stor del av tandvården. Dessutom finns ett
en omfattande offentligt system som ger ersättning för förlorad arbetsinkomst i samband med sjukdom. Systemet är allomfattande: Alla medborgare är täckta på lika grunder och finansieringen sker helt genom skatteintäkter utan några explicita premier. Privat sjukförsäkring har inte spelat någon större roll i Sverige under senare år.
Bilaga 11 s. 43Den enda betydande begränsningen på omfattningen av det finansiella skyddet i det svenska systemet ligger i de relativt höga avgifter som krävs
patienterna när de söker vård. År 1989 kostnaden för att besöka av var en läkare 60 kronor, vare sig på ett sjukhus akutmottagning, en primärvårdscentral eller en privatpraktik, och betydande avgifter togs ut av patienten vid köp av medicin och förtandvård. Emellertid gällde speciella regler som innebär en övre gräns för den summa en patient kunde blir ansvarig för att betala per år för läkarbesök och medicin. Avgifter upp till 55 kronor per dag togs också ut av sjukhuspatienter.
Skyddets kvalitet. Vad gäller kvaliteten på det skydd som ges i det svenska systemet är bilden mera oklar. Som alla känner till som har följt den aktuella offentliga debatten om sjukvårdspolitiken i Sverige, har vissa typer kritik mot systemet allt oftare framförts under senare år.
av
Ett problem som diskuterats har varit patienters begränsade möjlighet att välja vem som skall producera de sjukvårdstjänster de erhåller. Vad gäller primärvården finns viss valfrihet eftersom en patient kan söka behandling av ungefär 2000 privatpraktiserande läkare vilkas tjänster också täcks av den offentliga försäkringen på i stort sett samma villkor som besök hos primärvårdscentraler. l de flesta fall sker emellertid den första kontakten med sjukvårdssystemet vid sjukdom via primärvårdscentralen i det område där en person bor, och de flesta patienter som får sjukhusvård får det på sjukhus som de blivit tilldelade av systemet. Specialistvård ges i huvudsak av sjukhusbaserade, avlönade läkare. I princip kan patienter söka vård direkt från specialistläkare, men i praktiken är det svårt att få Specialistvård utan en remiss från en primärvårdsproducent. Eftersom antalet privatpraktiserande läkare är relativt litet och de till största delen är koncentrerade till större städer, är många svenskar således hänvisade att söka primärvård från ett enda ställe, den primärvårdscentral som betjänar det område där de bor, och de har liten eller ingen möjlighet att välja det sjukhus där de ska behandlas eller den specialist som skall ta emot dem. 2Calltorp 1989, sid. 7l
På år har ett allt allvarligare problem med långa väntetider för citerar enuppskattning
senare
att så mångasom25%av vissa typer av kirurgi, som ex. höftleds-, starr- och kranskärlsoperationer,
alla kranskärlsoperaockså uppkommit i Sverige. Även dessa typer kirurgi täcks av den tioner i Sverigeunder
om av offentliga försäkringen har väntetiderna blivit så långa del patienter 1988utfördes under nâ-
att en
gonform avarrangemang valt att få operationerna utförda på privata kliniker på egen bekostnad.
med en privatpraktise- Som en reaktion på denna efterfrågan verkar antalet privata kliniker vilka randeproducent.
offentliga försäkringen ha Problemetmed köer även kan erbjuda tjänster som betalas av den
har blivit såallvarligt att ökat under senare år regeringenhar börjat för-
Den begränsade möjligheten för patienter att bli behandlade av en handlingar med lands-
tingen sc nedan om att
valt själv och problemet med förseningar och väntetiproducent som man följa riktlinjer angående der är båda problem som har diskuterats livligt i Sverige; i vissa landsting maximala väntetider för har modifierats så patienterna fått betydligt ökad valfrihet. kranskärls-,höftleds- och
systemet att
starroperationer i allvar- Däremot har det faktum att systemet erbjuder litet eller inget val mellan
liga fall, och med landsolika typer försäkringar, eller olika typer av producentorganisationer, ting med kortare köer att
av
opererapatienter från inte verkat vålla några större bekymmer.
andra landsting med
För extern betraktare verkar det troligt att den viktigaste orsaken till köer. Seäven
en längre stadetta är jämlikhetsmålets starka dominans i den svenska samhällsdebatten tistiska uppgifter omköer
i Stockholm citerade på i allmänhet. Om emellertid tror att det är möjligt att reformera
man sidan93 i Söderström,ed systemet så att det kommer att erbjuda större valfrihet i detta avseende 1989.
Bilaga 11 s. 44utan att offra de grundläggande principerna för fördelningsmässig rättvisa, skulle man kunna hävda att denna fråga borde större uppmärksamhet i debatten. Orsaken är inte bara att ökad valfrihet kan anses vara värdefull i sig själv. Det kan också vara ett sätt att införa ett element av konkurrens i systemet. Jag återkommer till denna fråga i kapitel
Finansiering och Icostnadskontroll. Trots att den offentliga sjukförsäkringen som täcker varje svensk medborgare är densamma över hela landet är sjukvårdssystemets administration decentraliserad till 23 landsting. Detta är i själva verket deras huvudsakliga uppgift: Utgifter för sjukvården utgör ungefár 85 °/0av deras totala utgifter Därför kan varje landsting ses som ett offentligt ägt monopolföretag som tillhandahåller sjukvård inom sitt förvaltningsområde. Som monopolföretag utsätts de inte för något konkurrenstryck att tillhandahålla tjänster av hög kvalitet. I stället kommer deras incitament att göra detta från det politiska tryck som uppkommer om de inte gör det.
Vad gäller finansieringen erhåller landstingen merparten av sina inkomster genom en proportionell skatt som tas ut på samma skattebas som den progressiva statliga inkomstskatten. Även del deras in-
om en av komster även kommer från staten, finansierar landstingsskatten större delen 80-90 °/0 av kostnaderna för sjukvården.
Med en väldefinierad politisk institution som har ansvar för administrationen av sjukvårdssystemet och med en identifierbar skatt som svarar for större delen av kostnaderna finns ett tryck på landstingen både att leverera sjukvård som är av hög kvalitet och att undvika för höga utgifter. De betydande resurser som landstingen gemensamt avdelar till forskning om metoder för sjukvårdsdistribution och hälsoekonomi kan ses som ett tecken på detta. Dessutom betyder det faktum att det finns mer än tjugo landsting att det finns rikliga möjligheter till prestationsjämförelser, och för respektive landsting att dra nytta av de övrigas erfarenheter av framgångsrika innovationer eller uppkomna problem.
En viktig fråga är om dessa institutionella arrangemang ger i stort sett korrekta incitament till beslutsfattarna landstingspolitikerna att väga fördelarna av ytterligare sjukvårdsresurser mot kostnaderna och att ställa krav på producenter som t.ex läkare och sjukhusledningar att förbättra systemets effektivitet.
En generell slutsats vid analysen av offentlig produktion av varor eller tjänster över huvud taget är att politiker som kan finansiera denna produktion via skatter inte har samma press på sig att eftersträva effektivitet som företagsledningarna i privata företag, vilkas överlevnad beror på deras förmåga att sälja sina produkter till allmänheten i konkurrens med andra företag. En del av orsaken till detta är att politiker kan ha en tendens att ägna alltför stor uppmärksamhet åt de offentliganställda som producerar tjänsten och för liten åt patienternas intressen. I fallet med sjukvård kan denna tendens förvärras av det faktum att de flesta landstingspolitiker måste förlita sig på de anställda i sjukvårdssystemet läkare och andra för 3Landstingsförbundet att den information de behöver för att fatta sina viktiga beslutf l987. sid. 7. 4Sidel ochSidel 1977, I praktiken har landstingspolitiker ofta blivit starka förespråkare for citerad i Calltorp, 1989, ytterligare sjukvårdsutgifter. De har också drivit på för att staten skall ta sid. 60 behandlar detta ämne. över en större del av finansieringen av sjukvården. Landstingspolitiker
Bilaga 11 s. 45vars enda stora ansvarsområde är sjukvården tvingas inte väga sjukvårdsutgifterna mot andra prioriteringar i samma utsträckning som politiker på riksnivå.
Sjukförsäkring i Förenta Staterna
l Förenta Staterna är sjukförsäkringssystemet mycket pluralistiskt De flesta amerikanare täcks av olika slag av privata Försäkringar, men det . finns också viktiga offentliga försäkringar. Det federalt finansierade V. "Medicare" relativt omfattande skydd till alla medborgare över 65
ger ett års ålder dvs. ungefär l2°/0 av den totala befolkningen och Medicaid", ett program som drivs gemensamt av federala och delstatliga myndigheter, ger skydd till individer eller familjer som uppfyller olika låginkomstkriterier denna omfattar omkring 10% befolkningen. Även dessa
grupp av om grupper tillsammans utgör mindre än en tredjedel av den totala befolkningen uppgick den andel av de totala amerikanska sjukvårdsutgifterna som finansierades av det offentliga till över 40% i mitten av l980-talet. Den viktigaste orsaken till detta är naturligtvis att de äldre människor som täcks av Medicare i genomsnitt har mycket större sjukvårdsbehov än resten av befolkningen.
Även de flesta dem inte täcks offentliga försäkringar har
om av som av någon form av privat sjukförsäkring, har ett oroväckande stort antal amerikaner uppskattningama varierar mellan 10°/0och 15% av den totala befolkningen, kanske 25-30 miljoner människor inte något försäkringsskydd alls. De oförsäkrade representerar inte det allra fattigaste skiktet i det amerikanska samhället eftersom de som tillhör den gruppen täcks genom Medicare eller Medicaid, men deras inkomster och utbildningsnivå tenderar att vara klart under genomsnittet. De är ofta unga; färska studier uppskattar att ungefär 75% är under 35 år. Eftersom de inte har någon försäkring har de som tillhör denna grupp en tendens att vänta med att söka vård tills de är mycket sjuka. När de slutligen söker vård nekar ibland privata sjukhus dem vård och försöker sända dem vidare till någon annan kanske offentligt finansierad institution. Det behöver knappast påpekas att sådana dröjsmål kan få allvarliga konsekvenser.
De privata försäkringsarrangemang, som täcker övriga cirka 65 av befolkningen, varierar en hel del både vad gäller kostnader och grad av försäkringstäckning. En del försäkringar täcker till exempel bara sjukhustjänster, andra har övre gränser för det antal sjukhusdagar som de betalar, och ytterligare andra exkluderar täckning för speciella typer av sjukdom, som alkoholism eller psykiska sjukdomar.
Patientens kostnadsandel och premiekostnader. En fråga som är speciellt intressant i detta sammanhang rör patienternas kostnadsandel. Här förekommer återigen stora variationer. En del försäkringssystem man kan speciellt nämna Blue Cross och Blue Shield, som är anslutna till organisationer som representerar sjukhusen respektive läkarna erbjuder täckning från första dollar, täckning initiala för 5Feldstein 1988 ger en
och med dvs. utan några kostnader
detaljeradbeskrivning av patienten. I andra änden av detta spektrum finns lågkostnadsförsäkringar det amerikanskasjukför-
självrisker patienten själv första säkringssystemetoch av med stora betalar ex. de 1000 dollar av
debattenom möjliga realla slags sjukvårdskostnader eller deltäckning patienten betalar 25°/o, former, speciellt i kapitsäg, av alla kostnader, och försäkringsbolaget betalar resten. Dessa typer len 19och20.
Bilaga 11 s. 46av försäkringar kallas ibland katastroñörsäkringar eftersom de ger skydd åt patienterna enbart i fall av mycket allvarlig "katastrofal sjukdom.
De offentliga försäkringarna innehåller också inslag av kostnadsdelning" En person över 65 år kan ex. välja att ha försäkringsskydd endast genom Medicare Part A vilket bara ger täckning för sjukhuskostnader, med självrisk som ungefär motsvarar kostnaden för första dagens vård.
en Medicare Part som betalar för annan vård än sjukhusvård med en initial självrisk som är fixerad i dollar och 20% delbetalning därutöver, är frivillig och täcker bara dem har ansökt därom och betalat en premiel
som Eftersom varje amerikansk delstat har sitt eget Medicaidsystem finns det stora variationer i deras konstruktion. Ett antal stater kräver emellertid delbetalningar de anslutna; delbetalningen kan variera med individens
av inkomst.
För dem täcks av privata försäkringar varierar premiekostnaderna
som kraftigt. Under konkurrensförhållanden kommer premierna i första hand att bero på den förväntade kostnaden för de sjukvårdstjänster som försäkringsgivaren ansvarar för enligt försäkringen. Denna förväntade kostnad beror uppenbarligen både pâ försäkringens karakteristika ex. vilka tjänster som täcks av försäkringen, patientens kostnadsandel, restriktioner vad gäller val producent osv. och på vissa karakteristika hos patienten
av som ålder, kön, tidigare sjukdomshistoria osv.. Dessutom inkluderar premierna också fast kostnad som svarar mot försäkringsgivarens
en kostnader för administration och marknadsföring, samt vinster i fallet med kommersiella försäkringsbolag.
Av speciell betydelse i detta avseende är skillnaden mellan försäkringar som innehas direkt av individer och försäkringar som utgör en del av ett anställningskontrakt gruppförsäkringar för anställda. De flesta privata sjukförsäkringar i Förenta Staterna tillhandahålles i realiteten som en del av anställningskontrakt, och sådana försäkringar är avsevärt billigare än individuella försäkringar. Det finns två principiella orsaker till detta. För det första betraktas arbetsgivares bidrag till anställdas sjukförsäkringspremier
icke skattepliktig förmån, vilket innebär att det finns ett starkt som en incitament för löntagare att få sina försäkringar som en del av sitt lönepaket, snarare än att betala för motsvarande individuella försäkringar med beskattade löneinkomster. För det andra är försäkringsbolagens fasta kostnader i praktiken väsentligt lägre för gruppförsäkringar än för individuella försäkringar. En del av orsaken till detta är skalfördelar i administrationen av gruppförsäkringar. En annan orsak är att med gruppförsäkringar behö- Värdefulla beskrivning- bolagen inte spendera på att försöka uppskatta riskkarakterisver resurser ar av grunddrageni Metika hos enskilda försäkringstagare. Alla försäkringstagare behandlas som dicare-och Medicaid-syåterfinns i de tillhörde riskkategori och debiteras samma premier. stemen upp- om samma satsernaav Gibson och Sjukförsäkring och rättvisa i Förenta Staterna. Mätt enligt europeiska Ginsburg. bådai Meyer
för fördelningsmässig rättvisa och jämlikhet skulle det amerikans- 1983. normer 7Mångaav dem somär ka sjukförsäkringssystemet få klart underkänt. försäkrade genomMedi- rättfärdiga skillnader i finansiellt skydd
Det är möjligt att de som orsacarekanske så många 50% har skaffat sig kas av självrisker och delförsäkringsinslag, vad gäller såväl offentliga som som kompletterandeprivat privata försäkringar, med hänvisning till att sådana inslag gör systemet försäkring somgerdem effektivare att ge patienterna ökade incitament att söka efter kosttäckning för självrisker genom och delbetalningar. nadseffektiva producenter. Men ett system som lämnar stora delar av
Bilaga 11 s. 47befolkningen utan något finansiellt skydd alls skulle naturligtvis inte accepteras i europeiska samhällen. Dessutom skulle inte heller de stora skillnaderna i kostnad för försäkringsskydd, som orsakas av olika riskkarakteristika mellan individer och av olikheter i anställningsförhållanden, vara förenliga med europeiska jämlikhetsnormer. Eftersom många människor får sitt normala försäkringsskydd via anställningsrelaterade gruppförsäkringar, innebär arbetslöshet ofta att man också förlorar sjukförsäkringsskyddet. Mer än någonting annat har det amerikanska sjukförsäkringssystemets misslyckande när det gäller att tillhandahålla ett heltäckande och jämlikt försäkringsskydd fått det amerikanska systemet att framstå som otillräckligt för externa betraktare.
Försäkringsskyddets kvalitet. För de individer som har försäkringstäckning är kvaliteteten och tillgången på sjukvårdstjänster i allmänhet hög. Bortsett från olika verksamheter av experimentkaraktär som t.ex en del typer av transplantationer, finns inga nämnvärda köer för kirurgiska ingrepp i det amerikanska systemet.
En positiv faktor är att det finns en hög grad av flexibilitet vad
annan gäller utformningen av de försäkringar som kan väljas. Till exempel kan individer eller företag välja mellan försäkringar med stora eller små självrisker eller delförsäkringsvillkor. De kan också välja mellan försäkringar med olika restriktioner rörande till exempel val av producent sjukhus eller läkare, och under vilka villkor de får betala för större kirurgiska ingrepp. Således kanske den försäkringstäckning som erbjuds genom Health Maintenance Organizations enbart ger patienten rätt att få vård från läkare som är anställda av HMO eller på HMOs egna sjukhus. Andra försäkringar kan täcka endast tjänster som erbjuds av eller via läkare som tillhör speciella grupper med varierande beteckningar, som Independent Practice Associations eller Preferred Provider Organizations, eller inkludera krav på ytterligare en läkares bedömning innan större kirurgiska ingrepp godkänns. En allt vanligare form av försäkring som erbjuds genom arbetsgivaren har inslag av självförsäkring, dvs. tillhandahållande av vissa tjänster från läkare och annan personal som anställts direkt av företaget.
Flexibilitet vad gäller försäkringstäckningen förekommer inte bara i privata försäkringar utan också åtminstone i viss utsträckning i det 3 Somliga skulle hävda
att det faktum att denna federala Medicaresystemet och i många delstatliga Medicaidsystem. Ett
flexibilitet implicerar en antal delstater har till exempel prövat med restriktioner enligt vilka de som viss grad av ojämlikhet,
vad gäller försäkringstillhör Medicaid endast får täckning för tjänster som ges av speciella läkare
skyddetsomfattning och och sjukhus, eller som rekommenderats av en speciell primärvårdsläkare. sjukvårdenskvalitet, är De som tillhör Medicaresystemet kan välja täckning genom en HMO och någoticke önskvärt. And-
ratorde emellertid dela får en viss ekonomisk ersättning om de väljer ett sådant alternativ.
min uppfattning att så
Flexibilitet och kostnadskøntroller. Det breda utbudet av försäkringssys- längedenna olikhet är ett
i Förenta Staterna kan på sätt fördel i sig själv. Det resultat av individernas tem ett synas vara en
egnaval är det acceptager individer en möjlighet att välja den kombination av kostnader, försäk-
belt. Om problemet är att ringstäckning och typ av producent som bäst passar deras behov. individer med lågain-
Än olika komster barahar råd med
viktigare är att den samtidiga förekomsten av många typer av
ett lågt försäkringsskydd, försäkringar också kan vara en fördel i det att den sätter press på försäk- problem
då år detta ett ringsgivarna att finna vägar för att göra sina speciella försäkringar med fördelningen avreal-
mera
inkomster i allmänhet, konkurrenskraftiga. Konkurrens från lågkostnadsförsäkringar med höga
inte specielltsjukförsäksjälvrisker och deltäckning har bidragit till utvecklingen av de konventio- ringsskyddet.
Bilaga 11 s. 48nella försäkringarna för vilka kostnaderna hålls nere därför att försäkringsgivare ingått avtal med producenterna beträffande prissättning och utnyttjande av mera effektiva behandlingssystem. Konkurrensen från Health Maintenance Organizations har lett till att konventionell försäkringsverksamhet blivit mera effektiv genom sådana åtgärder som krav på mer än en läkares bedömning före större kirurgiska ingrepp, och konkurrensen från konventionell försäkringsverksamhet har tvingat HMO att aktivt verka för att deras läkare och sjukhus håller hög vårdstandard.
Kostnadskontrol/ i de ojfêntliga försäkringssystemen. Även privata
om sjukförsäkringar fortfarande spelar en större roll i Förenta Staterna än i andra västländer står den offentliga sektorn för närvarande för ungefär 40 % av de totala sjukvårdskostnaderna i detta land, merparten
genom Medicare och Medicaidsystemen. Därför kommer beslutsfattarna i den offentliga sektorn och de incitament som de reagerar på att spela allt
en större roll när det gäller utformningen av sjukvårdspolitiken även i Förenta Staterna.
I motsats till det svenska fallet där offentlig sjukförsäkring i huvudsak finansieras och administreras av en särskild politisk enhet med egna skatteintäkter, ligger det politiska ansvaret för den offentliga sjukförsäkringen i Förenta Staterna direkt på den federala regeringen Medicare, eller delas av de federala och delstatliga myndigheterna Medicaid. Incitamenten till kostnadsbegränsningar är därför olika. Eftersom de amerikanska federala och delstatliga myndigheterna är ansvariga för många utgiftsprogram förutom sjukförsäkringssystemen, måste federala och delstatliga politiker väga påtryckningarna för ökade sjukvårdsutgifter mot förslag till utgifter på andra områden som de är ansvariga för. Av samma orsak måste alla slags förslag till ökade offentliga utgifter vägas mot kostnaderna för att tvingas att ytterligare öka det generella skattetrycket federalt eller delstatligt, som totalt sett redan är högt i förhållande till skattebetalarnas totala inkomster.
Svenska landstingpolitiker är däremot inte på samma sätt tvingade att väga sjukvårdsutgifter mot andra prioriteringar eftersom andra offentliga myndigheter ansvarar för de flesta andra typer av offentliga utgifter. Eftersom landstingets andel av de totala svenska skatterna dessutom är relativt liten kanske de politiska kostnaderna för en given procentuell ökning av deras skatteintäkter inte heller är så stor.
Allt annat lika, antyder detta att incitamenten till kostnadsbegränsningar inom den amerikanska offentliga sektorn kan vara starkare än i det svenska systemet. Vi återkommer till denna fråga nedan.
Sjukförsäkring i Storbritannien och Kanada° En allmän diskussion av det brittiska systemet I motsats till Förenta Staterna där det finns ett stort antal olika försäkfinns i Ham 1985. Anringsformer och där även de som täcks av offentliga försäkringar i viss gåendedet kanadensiska Evans utsträckning själva kan välja forsäkringsskyddets omfattning, är uppläggsystemet,se 1984, och Evansoch ningen de offentliga försäkringssystemen i Storbritannien och Kanada
av Stoddart 1986, speciellt mycket enkel. I Storbritannien har varje medborgare rätt att få vård från kapitel 1av Malcolm Taylor. National Health Service NHS. Patienten betalar ingen del av kostnader-
Bilaga 11 s. 49na för sjukhus- och läkartjänster tillhandahållna genom NHS, även om det Förekommer vissa begränsade patientavgifter for mediciner, tandvård och glasögon. Det förekommer inga direkta premier; NHS finansieras genom centralregeringens skatteintäkter.
Trots att ungefär 95% av de resurser som spenderas på sjukvård i Storbritannien går via NHS, finns det privata sjukförsäkringar att tillgå, och antalet personer som täcks genom privata försäkringar har ökat snabbt under år i mitten av 1980-talet uppskattades att omkring 10% av
senare befolkningen hade någon typ av privat försäkring. Det är emellertid viktigt att notera att en individ i Storbritannien inte kan välja mellan NHS-täckning och privat försäkring, i den meningen att alla automatiskt ansluts till NHS och är tvingade att bidra till finansieringen genom skattesystemet. Man kan inte undvika den premie som ligger implicit i skattesystemet genom att ta en privat försäkring. En sådan försäkring är i strikt mening ett tillägg till den offentliga försäkringen som täcker samtliga Storbritanniens medborgare.
I Kanada har var och en av de tio provinserna sitt eget speciella sjukförsäkringssystem som finansieras av provinsens skatteintäkter, men med federala bidrag. Liksom i Storbritannien är samtliga invånare automatiskt täckta vad gäller sjukhus- och läkarvård.
Till mitten av 1980-talet förekom det i en del kanadadensiska provinser att patienterna betalade en begränsad del av kostnaderna i form av mindre avgifter för sjukhustjänster och genom att en del läkare använde ett system med s. "extra billing dvs. de tog ut avgifter av sina patienter utöver vad som betalades enligt provinsens system. Sedan mitten av 1980-talet har den federala regeringen satt press på dessa provinser att inte tillåta någon form av direkta patientavgifter och dessa har nu så gott som helt försvunnit. En del typer av långtidsvård, läkemedel och tandvård, är emellertid undantagna från grundförsäkringarna och patienterna betalar
betydande andel kostnaderna i dessa fall. Privat sjukförsäkring en av
mycket obetydlig roll i Kanada och inskränks till betalning för spelar en tjänster som inte täcks genom grundförsäkringen, som ex. läkemedel och tandvård eller extravaganser som tillgång till privat sjuksköterska. Det är i själva verket olagligt att erbjuda försäkringar som ger samma typ av försäkringsskydd som provinsernas grundförsäkringar.
Vad gäller fördelningsmässig rättvisa och jämlikhet liknar de offentliga sjukförsäkringsystemen i Storbritannien och Kanada det svenska, i den meningen att de ger omfattande skydd på lika villkor åt alla medborgare, till skillnad mot Förenta Staternas system. Trots denna grundläggande likhet finns emellertid också några anmärkningsvärda skillnader. Medan man i Storbritanniens och Kanadas system inte tar ut några direkta avgif-
patienterna, tillåter det svenska del patientavgifter. Å ter av systemet en andra sidan täcker det svenska systemet många former av institutionell långtidsvård som eni del av de kanadensiska provinsförsäkringssystemen i bästa fall har partiell täckning.
Täckningens kvalitet. I Storbritannien kan patienterna tillgång till sjukhus och specialistläkartjänster endast genom allmänläkare, som i j stort sett för primärvården. Utom vid olycksfall krävs remiss
ansvarar en från den allmänläkare som patienten är registrerad hos innan sådana tjänster kan erhållas.
Bilaga 11 s. 50På ett sätt kan man säga att detta system, som ofta beskrivs som att allmänläkarna fungerar som grindvakter i NHS, begränsar patienternas valfrihet. I detta avseende liknar försäkringsskydd genom NHS en del typer skydd som förekommer i de amerikanska system där patienten
av bara har rätt till behandling tillhandahålls genom försäkringsgivaren
som som i HMO-modellen eller av en producent som väljes från en godkänd lista som för privata försäkringar av typ IPA eller PPO, eller i en del Medicaidsystem. NHS patienter har emellertid valfrihet att välja vilken allmänläkare de vill registrera sig hos och utnyttjar ofta denna möjlighet.
I motsats till fallet i Sverige och Storbritannien har kanadensarna rätt att söka vård från den producent de själva väljer. En kanadensare kan gå till
helst, specialist- eller allmänläkare, eller till vilket sjukvilken läkare som hus akutmottagning som helst utan remiss. Medan intagning på ett sjukhus vanligen sker genom en remitterande läkare kan patienter i praktiken välja vilket sjukhus de vill bli inlagda på genom att söka ut en läkare som har rättighet att remittera till det sjukhuset.
Vad gäller tillgången på sjukvårdstjänster, så har omfattande köer för
operationer eller behandlingar sedan länge varit typiska inslag vissa slag av i det brittiska systemet. Dessutom har efterfrågan på vissa typer av avancerad behandling minskat genom NHS regler och yrkesnormer som har begränsat tillgången till sådan behandling till enbart vissa kategorier av patienter.
l Kanada har det inte varit vanligt förrän på senare tid att patienterna tvingats köa för att tillgång till sjukvård. Allt snävare offentlig tilldelning
till sjukhusen samt brist på vissa typer av personal som av resurser operationssköterskor eller radiologtekniker har emellertid bidragit till att skapa väntelistor för vissa typer av operationer eller behandlingar som radiumterapi för cancerpatienter i vissa provinser. Liksom i England och Sverige har dessa köer snabbt kommit i centrum för den offentliga debat-
sjukvårdspolitiken. Med tanke på att andelen gamla i den kanadenten om siska befolkningen väntas växa relativt snabbt i framtiden kommer detta problem att bli allt angelägnare under de närmaste åren.
incitament till kostnadskontroll. l Storbritannien ansvarar centralregeringen för finansiering och administration av NHS. Utgifterna för NHS konkurrerar således direkt med andra typer av utgifter om centralregeringens Det finns ingen separat skatteintäktskälla för sjukvårds-
resurser. utgifter, väsentligen är fallet i det svenska systemet. En intressant
så som fråga är i vilken utsträckning den uppenbart höga graden av återhållsamhet på utgiftssidan i det brittiska systemet kan tillskrivas denna faktor.
l Kanada är sjukvården provinsernas ansvarsområde och sjukvården
normalt för omkring en tredjedel av utgifterna i provinsernas budsvarar getar. Kostnaderna för sjukvården delas emellertid mellan myndigheterna ° För enfascinerande på federal och provinsnivå. Fram till mitten av l970-talet innebar denna diskussionavde olika ransoneringsprinciper kostnadsdelning att den federala regeringen bidrog med en summa motsomanvändsi Storbri- svarande ungefär 50% provinsernas sjukvårdsutgifter. Många observatö-
av tannien och FörentaSta-
hävdade att detta provinspolitiker otillräckliga incitament att hålla terna och deolika atti- rer gav av tyder och incitament kostnaderna eftersom de bara behövde ta ut omkring hälften av sina som nere gerupphov till dem.se i de provinserna. Delvis på grundval utgifter av skattebetalarna egna av Aaron och Schwartz denna kritik genomfördes reformer av systemet i slutet av l970-talet såatt 1984.
Bilaga 11 s. 51de federala bidragen nu ges i form av klumpsummor. Med givna federala .. bidrag får politikerna till 100°/0stå för kostnaderna för ökade sjukvårdsutgifter med provinsmedel. Återigen är det intressant och kontroversiell
en fråga om denna förändring i de politiska incitamenten har lett till starkare tryck att hålla nere kostnaderna i det kanadensiska systemet under de senaste årtiondena.
Sjukförsäkring och teknologiska förändringar
l alla fyra länderna har man nu insett att de metoder som används för att utvärdera ny teknologi och för att kontrollera dess spridning kan vara en av de viktigaste bestämningsfaktorerna vad gäller kostnaderna för att producera sjukförsäkrings- och sjukvårdstjänster. Eftersom systemen är så olika organiserade är emellertid också incitamenten att utföra dessa uppgifter, och de institutionella mekanismer som skapats för detta ändamål, mycket olika.
Från diskussionen i kapitel 2 kan man identifiera två saker som krävs för att politikerna skall ges riktiga incitament att reagera på de möjligheter som en ny teknologi erbjuder: l en mekanism för att fastställa dess medicinska effektivitet dvs., om den verkligen förbättrar det Förväntade hälsoresultatet i jämförelse med andra teknologier; 2 ett system som ser till att medicinskt effektiva teknologier endast används när de är kostnadseffektiva i ekonomisk mening. Dessutom krävs också en mekanism som ser till att de dyrbara faciliteter och utrustning som ofta följer med nya teknologier är effektivt fördelade över sjukvårdssystemet. Även det är
om svårt att entydigt mäta graden av restriktivitet vad gäller användningen av ny teknologi tyder mycket på att den mest konservativa ansatsen i detta avseende kan hittas i Storbritannien. Många observatörer hävdar att brittiska politikers framgång med att hålla tendensema till kostnadsökningar betingade av ny teknologi under kontroll, är den viktigaste orsaken till de jämförelsevis låga kostnaderna för sjukvården i Storbritannien se avsnitt 3 nedan.
Det relativt ekonomiska utnyttjandet av ny teknologi i Storbritannien verkar ha åstadkommits, för det första, genom ett restriktivt och omsorgsfullt planerat system för investeringar i nya lokaler och utrustning över hela NHS sjukhussystem. Denna ansats har uppenbarligen underlättats av det faktum att NHS administreras som en enda organisation av en central byråkrati. För det andra har britterna också varit föregångare vad gäller utfärdandet av välspecificerade regler att tillämpas av läkare och sjukhus för hur tillången till teknologi skall ransoneras när inte alla patienter kan del av den."
I Förenta Staterna har klinisk försöksverksamhet i syfte att fastställa den medicinska effektiviteten hos ny teknologi nu blivit en allt viktigare del av den medicinska forskningen, och resultaten av arbete som genomförts i Förenta Statern utgör ofta grunden för beslut även i andra länder. Å andra sidan har inte ekonomisk utvärdering av nya teknologiers effektivitet förrän helt nyligen spelat någon väsentlig roll i det amerikanska systemet. Delvis kan detta bero på att man i det mycket decentraliserade amerikans-
" Aaron och Schwartz ka sjukvårdssystemet inte upplevt problemet med ransonering som särskilt 1984.
Bilaga 11 s. 52viktigt. När patienter och läkare har sökt få tillgång till ny teknologi har sjukvårdssystemet vanligtvis reagerat med investeringar i de nödvändiga nya anläggningarna, och kostnaderna har fördelats vidare till en tredje part. På grund av systemets decentraliserade natur har det också saknats kontroll över spridningen av faciliteter och utrustning, och en del observatörer tillskriver denna faktor en väsentlig del av de mycket höga kostnader-
i det amerikanska systemet. na
Under senare år har införandet av nya metoder för betalning för sjukhustjänster som erbjudits patienter täckta genom Medicaresystemet se nedan minskat sjukhusens möjligheter att fördela kostnaderna för dyrbara hjälpmedel vidare till Medicaresystemet. Dessutom har nya institutioner med uppdrag att systematiskt utvärdera ny teknologi skapats, som den amerikanska kongressens Office of Technology Assessment, och National Center for Health Services Research and Health Care Technology Assessment i det federala Department of Health and Human Services. Den senare institutionen har i uppdrag att utfärda rekommendationer om vilka teknologier som skall vara täckta av federalt finansierade försäkringar både Medicare och Mecaid, som finansieras gemensamt av federala och delstatliga myndigheten.
l Kanada befinner sig försöken att skapa en mekanism för teknologiutvärdering fortfarande i ett tidigt skede. Den relativt centraliserade administrationen av provinsernas sjukförsäkringssystem verkar emellertid ha lett till något bättre kontroll över investeringar i byggnader och utrustning än i Förenta Staterna.
I Sverige har man sedan länge insett vikten av en systematisk utvärdering av ny teknologi, och Sverige är en föregångare bland europeiska länder på detta område. Forskning rörande teknologiska frågor bedrivs av både regeringen genom Socialstyrelsen, och genom Landstingsförbundet och dess forskningsorgan SPRI, liksom på universitet och oberoende forskningsinstitut. Sedan 1988 har ett statligt organ, Statens Beredning för Utvärdering av Medicinsk Metodik SBU, i uppdrag att koordinera aktiviteter på detta område. Betydande ansträngningar har också, via samarbete mellan regering och landsting, lagts ned på att systematiskt koordinera investeringar i utrustning och lokaler mellan landstingen. Trots avse- I l inledningen till sin värd decentralisering i systemet finns nu således mekanismer för att föröversikt av sjukvårdssystem i olika länder drar hindra att denna decentralisering orsakar dyrbar dubblering. Raffel 1984 slutsatsen att effektiv kostnadskontroll i allmänhet förutsätter att finansieringen kostnadskontroll i Incitament och produktionen av kontrolleras av enenda
källa. sjukvårdstjänster
Enutmärkt översikt av olika aspekterpåteknolo- hur olika aspekter sjukförsäkringssys- Föregående avsnitt handlade om av giutvärdering är Feenye temen påverkade efterfrågan på sjukvård och det totala resursflödet till al. 1986. För en allmän genom- sjukvårdssystemet. I detta avsnitt övergår vi till en diskussion av utbudssigångav vad svenskainstidan. Givet försäkringssystemet och efterfrågan på olika slags sjukvårdstutioner gjort på detta område. konferensrap- tjänster, hur väl svarar systemets produktion mot denna efterfrågan Givet se porten publicerad av mängden avdelade för sjukvården, är dessa resurser effektivt
resurser SBU 1989. utnyttjade i den meningen att de ger största möjliga bidrag till befolkning- SeocksåCalltorp 1989. ens hälsa
Bilaga 11 s. 53m
Som vi tidigare diskuterat har en viktig fråga i detta sammanhang att göra med läkarnas incitament. lnformationsasymmetriproblemet gör det svårt att avgöra om det, relativt sett, produceras alltför många läkartjänster eller om korrekta kvalitetskrav uppehålls. Det är därför av avgörande betydelse att läkare ges incitament som får dem både att fungera effektivt och att erbjuda tjänster av hög kvalitet.
En annan viktig fråga rör incitamenten och restriktionerna för dem
som administrerar och driver de institutioner som producerar andra slag av sjukvårdstjänster sjukhus, sjukhem, laboratorier etc.. Systemet för ägande och kontroll av dessa institutioner och hur de finansieras är uppenbarligen viktiga faktorer som påverkar totalkostnader och effektivitet i sjukvårdssystemet. Som tidigare diskuterats påverkas emellertid användandet av slutenvårdstjänster mycket starkt av beslut och rekommendationer gjorda av läkare. Således kan de incitament som läkare möter när de skall fatta dessa beslut vara lika viktiga som de incitament som påverkar ledningarna av dessa institutioner. Frågan om vilket slag av incitamentsstruktur som behövs för att åstadkomma en effektiv samverkan mellan till exempel läkare och sjukhusdirektioner har sedan länge uppfattats som en central fråga i litteraturen om sjukvårdsekonomi.
Det behöver knappast påpekas att offentligt ägande och offentliga regleringar har en betydande inverkan på sjukvårdsproduktionens effektivitet i samtliga länder som här diskuteras, inklusive Förenta Staterna. Icke desto mindre finns en kvalitativ skillnad mellan det amerikanska sjukvårdssystemet å ena sidan och systemen i Sverige, Storbritannien och Kanada å den andra. Graden av direkt offentligt ägande och kontroll över sjukvårdens produktion är mycket mindre i Förenta Staterna, där de flesta sjukvårdstjänster fortfarande produceras av självständigt praktiserande läkare och av privatägda om än hårt reglerade sjukhus och andra institutioner. Det har delvis av denna orsak funnits relativt större utrymme för innovationer och experiment med olika institutionella former för produktion av sjukvårdstjänster i det amerikanska systemet, och det finns en mycket större mångfald i Förenta Staterna än i andra länder.
Produktion av sjukvårdstjänster i Sverige
Flertalet läkare i Sverige, både allmänpraktiserande och specialister, arbetar som avlönade anställda på de primärvårdscentraler eller sjukhus till vilka de är knutna. Genom att de flesta läkare är avlönade har alla tendenser till överproduktion av läkartjänster via incitamentet att skapa efterfrågan i stort sett eliminerats. Som påpekas nedan kan ett renodlat lönesystem emellertid ge upphov till andra typer av effektivitetsproblem.
Svenska sjukhus och primärvårdscentraler ägs och drivs av landstingen. Beslut rörande utgifter och resursanvändning fattas således i den allmänna budgetprocessen inom den offentliga sektorn. Institutionsledningarna och de läkare som arbetar inom dessa, söker anslag om resurser for att betjäna sina patientpopulationer, och landstingsbyråkratema och politikerna fördelar tillgängliga resurser mellan de konkurrerande anslagssökande.
Om man bortser från det begränsade antalet privatpraktiserande läkare och privata kliniker, spelar således varje landsting rollen av monopolleve-
Bilaga 11 s. 54rantör på marknaden för sjukvårdstjänster. l frånvaro av konkurrens beror effektiviteten i resursanvändningen därför helt på effektiviteten hos den interna mekanism för styrning och kontroll som finns i respektive landsting.
Utan konkurrerande leverantörer kommer pressen på landstingen att använda resurserna effektivt helt och hållet via politiska kanaler, från patienter som vill ha vård av hög kvalitet, och från skattebetalare som vill ha kostnadskontroll. Å andra sidan finns liksom i varje organisation andra krafter som tenderar att minska effektiviteten. Byråkrater som administrerar systemet kan till exempel motsätta sig resursomfördelningar med tanke på motståndet från olika grupper med egenintressen till exempel från läkare och annan personal på sjukhus som hotas av nedläggning. Läkare och annan personal kan också se effektivitetsmålet som stridande mot deras önskemål om bekvämare arbetstid, anställningstrygghet och bättre arbetsförhållanden i allmänhet, och enskilda sjukhus eller kliniker kan arbeta för förbättringar av sina lokaler och för inköp av mer avancerad utrustning även när patientbelastningen inte motiverar detta.
Det är svårt att avgöra i vilken grad dessamotstridiga krafter faktiskt har lett till hög effektivitetsnivå i systemet. Å sidan kan inte utom-
en ena en stående iakttagare undgå att bli imponerad av den mycket noggranna planering som tycks ha legat bakom uppbyggandet av en effektiv geografisk hierarki av sjukhus och primärvårdscentraler, och av nyligen genomförda försök att förbättra flexibiliteten i resursanvändningen genom ökad decentralisering beslutsfattandet. Å andra sidan är det också svårt att
av undvika intrycket att det i många fall skulle vara möjligt att förbättra effektiviteten genom ett mera intensivt utnyttjande av utrustning och lokaler och genom förändringar möjligen inkluderande alternativa former
kompensation och regler för övertidsarbete för att effektivare utnyttja av systemets personalresurser. I varje form av system är det speciellt viktigt att läkarnas arbetskraft utnyttjas effektivt eftersom läkare är dyra att utbilda. Även ett system med avlönade läkare kan ha fördelen att lösa
om problemet med "efterfrågeskapande", kan det i praktiken även medföra ett antal nackdelar. Det kanske till exempel inte är flexibelt nog för att ge tillräcklig ersättning till de läkare som väljer att arbeta långa pass eller att öka sin patientbörda.
Det amerikanska systemet
Hur läkare betalas. Även det finns avsevärd variation i de metoder
om en som används för att arvodera amerikanska läkare,5 driver flertalet läkare, vare sig allmänpraktiserande eller specialister, enskilda privatpraktiker där tar betalt behandlingstillfálle. Även sjukhusbaserade specia-
man per lister är således normalt inte anställda av den institution som de arbetar på, även om de för att få rättighet att remittera till ett sjukhus måste bli antagna som medlemmar av dess medicinska stab. 5 Feldstein 1988 inne-
Även del läkararvodena betalas direkt patienten betalas den håller en detaljerad ge- om en av av nomgångav denna och största delen naturligtvis direkt eller indirekt via patientförsäkringar, ofandra aspekter på det fentliga eller privata. Traditionellt har läkare haft rätt att ta ut vilka amerikanska sjukvårdssystemet. arvoden de önskade för sina tjänster, med risken att en överdrivet hög
Bilaga 11 s. 55avgiftsnivå skulle få patienterna att söka sig till en annan läkare, som enda restriktion. På grund av informationsasymmetriproblemet har emellertid effektiviteten i denna form priskonkurrens mellan läkare alltid varit
av tveksam. l och med att försäkringar blivit vanligt förekommande har konkurrenstrycket försvagats ytterligare eftersom försäkrade patienter har små incitament att söka upp läkare med låga avgifter. Resultatet blev att läkararvoden och behandlingsvolym kraftigt ökade.
När detta kostnadstryck slutligen ledde till höjda försäkringspremier svarade försäkringsgivarna med ett antal kontraktsmässiga arrangemang
utformats i syfte att hålla nere läkararvoden och behandlingsvolym. som Enligt många försäkringar ersätts läkare endast efter ett fastställt avgiftsystem, och förhandlingar sker med läkare för att uttryckligen begränsa alla ytterligare betalningar de direkt tar ut av patienterna. En enskild
som läkare kan till exempel ansluta sig till en Preferred Provider Organization PPO vars medlemmar har gått med på att acceptera en viss försäkringsgivares avgiftssystem fullständig betalning dvs. de har gått med på
som att inte begära ytterligare betalning från patienter som täcks av denna försäkring. Liknande arrangemang används också för att stimulera till ett konservativt beteende, till exempel genom krav på att bedömning av ytterligare en läkare skall göras före kirurgiska ingrepp. Denna sorts arran-
är speciellt vanliga i fall där arbetsgivarna tillhandahåller eller gemang betalar för del eller hela, försäkringen för sina anställda.
en av,
Kontrakt med PPOs utgör en metod för försäkringsgivare att begränsa kostnaderna för tjänster som erbjuds av läkare som har självständig praktik med betalning per behandlingstillfálle. Alternativet med Health Maintenance Organizations kan ses som en radikalare ansats för att lösa detta problem. Som tidigare påpekats kan HMO betraktas som institutioner
kombinerar försäkrings- och tjänsteproduktionsfunktioner inom hälsom
och sjukvård. De får sina inkomster de periodiska avgifter som so- genom
de anslutna medlemmarna, för vilka medlemskap i HMO fungebetalas av
alternativ till konventionell sjukförsäkring. De läkanjänster rar som ett
HMO erbjuder sina medlemmar tillhandahålles vanligen av läkare som
har löneanställning hos HMO. Som löneanställda har HMO-läkare som inga incitament att överproducera tjänster och det uppstår inga problem med kontroll av arvoden.
Kontraktsmässiga arrangemang av detta slag har inte bara utnyttjats av privata försäkringsbolag eller arbetsgivare utan också i de offentliga Medi-
och Medicaidsystemen. Läkare som går med på att begränsa de care ytterligare betalningar de tar ut av Medicarepatienter tillåts till exempel att skicka räkningar direkt till Medicare snarare än att ta betalt av patienter-
därefter i sin tur ersätts av Medicare och, som tidigare noterats, na som har patienter är anslutna till Medicare möjlighet att få försäkrings-
som täckning genom någon HMO.
Varför dominerar fortfarande systemet med betalning per behandlingstillfälle i Förenta Staterna Även antalet löneanställda läkare har vuxit
om dominerar fortfarande systemet med betalning per behandlingstillfálle. Detta betyder att incitamentet för läkarna att utnyttja sitt informationsövertag finns kvar i Förenta Staterna och kan ha varit en bidragande orsak till de höga kostnaderna för sjukvården där. Det är intressant att fundera
Bilaga 11 s. 56över varför det är på detta sätt, eftersom kompensationssystem som lön eller per capita ersättning kan utnyttjas för att komma förbi detta incitamentsproblem. En del av svaret kan vara att många människor alltjämt hyser skepsis angående kvaliteten på de tjänster som tillhandahålles av organisationer med löneanställda läkare. Dessutom har organisationer som HMO med löneanställda läkare normalt inte kunnat garantera att en viss patient alltid kommer att få behandling av samma läkare. Det har resulterat i att många patienter har klagat på att HMOs tjänster är opersonliga till sin natur. Detta kan ha varit en orsak till varför inte fler människor har valt att byta till HMO. Även PPO kan tyckas mindre effektiva när det gäller om vara att komma förbi problemet med informationasymmetrier eftersom läkarna fortfarande får betalning per behandlingstillfälle, har de den fördelen att patienterna kan fortsätta att behandlas av samma läkare. Den typ av organisation som PPO representerar kan ses som en blandform mellan HMO och konventionella avgiftssystem med betalning per behandlingstillfälle, med någonting av bägges fördelar. Det bör slutligen noteras att även om en del av den utveckling som beskrivits ovan kan ha gjort marknaden för läkartjänster mer konkurrensbetonad under senare år, så är fortfarande amerikanska läkares förväntade inkomster relativt sett mycket höga, tillräckligt höga för att skapa en mycket stor överefterfrågan vad gäller intagningen till läkarutbildning. Det är emellertid inte klart om läkarnas höga inkomster skall tas som ett tecken på att det vore effektivt att ytterligare öka antalet läkare i Förenta Staterna, eller om det helt enkelt beror på att läkare fortfarande har möjlighet att generera höga inkomster genom att utnyttja sitt informationsövertag, trots den mera konkurrensmässiga situation som råder efter den senaste tidens reformer. Allt eftersom de medicinska högskolorna fortsätter att utbilda nya läkare, och med få om några hinder för nyetablering, fortsätter antalet praktiserande läkare att stiga. Hur långt denna process skall tillåtas fortsätta kvarstår som ett olöst problem för sjukvårdspolitiken i Förenta Staterna. Finansieringen av sjukhustjänster. De flesta sjukhus i Förenta Staterna ägsoch drivs privat. De kan vara organiserade antingen som vinstdrivande bolag eller som ieke-vinstdrivande institutioner. Med undantag av de sjukhus som ägs och drivs som en del av Health Maintenance Organizations, får de flesta sina intäkter genom avgifter som tas ut per behandlingstillfälle, dvs., genom att kräva ersättning av sina patienter eller deras försäkringsbolag, för de tjänster de faktiskt tillhandahållit i samband med ett givet sjukdomsfall. Stigande kostnader för sjukhustjänster har varit den viktigaste förklaringsfaktorn bakom den höga tillväxttakten i de amerikanska sjukvårdskostnaderna på senare år. En central uppgift för den amerikanska sjuk- " Uppskattningar av OECD se nedan visar vårdsekonomiska forskningen är att förklara vad som är orsaken till detta, att amerikanska läkares och speciellt det privata ägandet sjukhus och förekomsten om av av inkomster är omkring 5 såhöga avgifter per behandlingstillfálle som deras största inkomstkälla har bidragånger somden genomsnittliga industri- git till den höga takten i kostnadsökningen. arbetarlönen; motsvaran- Till skillnad från läkare sjukhus, har även de vinstdrivande, liten eller de siffra i Sverigeär litet under ingen möjlighet att utnyttja något informationsövenag för att generera
Bilaga 11 s. 57ytterligare efterfrågan på sin tjänster, eftersom beslut om utnyttjande av sjukhustjänster i realiteten tas av läkare. Läkare med patienter som är försäkrade och som tar ut betalning per behandlingstillfálle har emellertid föga eller inget incitament att hushålla med sitt utnyttjande av sjukhustjänster. I en del fall kan det faktum att man får en patient inlagd på sjukhus skapa möjligheter för läkare att tillhandahålla, och betalt för, l l Ännu ytterligare tjänster. viktigare är att fullt försäkrade patienter har ett il intresse att läkare rekommenderar dem bästa tillgängliga sjuk-
av l i husvård eftersom deras försäkring betalar för det. Således l har läkare som konkurrerar om patienter ett incitament att uppfylla dessa önskemål efterl h l som det enbart förbättrar deras rykte bland patienterna.
Det stigande antalet felbehandlingsprocesser kan också ha gett läkare ett incitament att vara generösa med sitt användande av sjukhustjänster: Att tillhandahålla bästa tillgängliga tjänster minskar både sannolikheten för ogynnsamma behandlingsresultat och risken för en fällande dom vid en misslyckad behandling. Dessa faktorer bidrar inte bara till ett intensivt utnyttjande av alla tillgängliga slutenvårdsresurser. De skapar också incitament för läkare som tillhör ett visst sjukhus att hela tiden arbeta för införskaffande av mer och bättre utrustning och möjligheter att använda den senaste teknologin vid behandlingen av sina patienter.
Den totala mängden tjänster som utnyttjas av den genomsnittlige sjukhuspatienten är således mer en funktion av läkarnas incitament än av sjuhusledningarnas. Det sätt på vilket sjukhustjänster finansieras kan emellertid ändå vara av betydelse i två avseenden. För det första kan det skapa incitament hos sjukhusledningarna att stå emot påtryckningar från läkarna för mer och bättre utrustning. För det andra kan det påverka styckkostnaden för att producera vissa givna tjänster och de summor som faktureras forsäkringsföretagen.
Ersättning per behandlingstillfálle utan några restriktioner, innebärande att forsäkringsföretagen helt enkelt betalar de räkningar som skickas in från sjukhusen, hanterar uppenbarligen inget av dessa problem. Paradoxalt nog är avsaknaden av incitament att producera vissa givna tjänster till låg styckkostnad mest uttalad i fallet med icke-vinstdrivande sjukhus, eftersom de inte har något incitament att minska kostnaderna för att öka vinsten.
Kontraktsmässiga arrangemang i syfte att minska sjukhuskosznaderna. Delvis har försöken till lösningar på problemet med stigande sjukhuskostnader liknat dem som beskrevs i föregående avsnitt. Försäkringsföretag har tecknat kontrakt med vissa sjukhus att inte ta mer betalt av försäkrade patienter än vad som täcks av deras försäkringar. l gengäld har dessa sjukhus satts upp på försäkringsföretagets lista över rekommenderade producenter", vilket givit patienterna ett incitament att söka vård där. En effekt har varit utvecklingen av HMO med sina egna sjukhus.
annan HMO har ett incitament att hålla nere sina sjukhuskostnader eftersom dessa kostnader direkt påverkar de medlemsavgifter de måste ta ut och därmed deras förmåga att dra till sig medlemmar i konkurrens med konventionella Försäkringsgivare.
En speciellt intressant lösning har varit systemet med ersättning baserad på diagnosrelaterade grupperingar DRG som utvecklats inom den
Bilaga 11 s. 58offentliga sektorns Medicaresystem. Som tidigare beskrivits betalas ett
sjukhus som behandlar en patient som är täckt genom Medicare en summa
som är baserad på patientens karakteristika som diagnos, ålder, kön och
utskrivningsstatus, snarare än på sjukhusets avgiftssystem eller kostna-
derna for att producera de tjänster som patienten faktiskt erhållit.
Under DRG-systemet har sjukhusledningar ett incitament att producera
tjänster till lägsta kostnad eftersom den ersättning de får inte beror på
kostnaden, och att setill att läkarna visar återhållsamhet i de behandlings-
program de ordinerar en viss patient eftersom den erhållna summan inte
beror på vilka tjänster som faktiskt utnyttjats.
Slutligen försöker man med en annan typ av kostnadsreducerande kont-
raktsmässiga arrangemang ge läkare ett direkt incitament att minska kost-
naderna för de sjukhustjänster som deras patienter utnyttjar. I vissa fall
har läkarna under Medicaidsystemet i vissa amerikanska delstater betalats
en periodisk per capitabaserad ersättning för att agera som case mana-
gers för enskilda försäkrade patienter. I dessa arrangemang åligger det
läkaren att remittera patienten till de billigaste producenterna av sjukhu-
stjänster och andra kompletterande tjänster, samt att Försöka se till att
patienten inte överutnyttjar sådana tjänster. Beroende på hur arrange-
mangen ser ut kan en case manager ta på sig viss risk" i den
meningen att han eller hon blir ansvarig för en andel av kostnaderna för de
tjänster patienten använt. Genom att utsätta läkaren för en relativt hög
grad av risk kan incitamentet att minska kostnaderna göras starkt, även
om man då måste erbjuda en hög per capita-ersättning for att få tag på
läkare som är villiga att ta på sig denna uppgift.
Slutligen har delstatliga och federala myndigheter använt olika former
av direkt reglering för att hålla sjukhuskostnaderna under kontroll. Un-
der tidigare perioder förlitade man sig i hög grad på direkta regleringar av
sjukhusens prissättning även om det är oklart hur effektiva dessa reglering-
ar var. Federal lagstiftning har dessutom använts för att försöka begränsa
kostnaderna för investeringar i ny sjukhuskapacitet, genom att kräva myn-
digheternas godkännande innan nya sjukhus kan byggas. 7 SeGibson 1983. Sammanfattning: Vad kan lära av det amerikanska systemet Erfareni Feldstein 1988, kapi- heterna i Förenta Staterna visar att det finns ett antal sätt på vilka man kan tel l l innehåller en ingå-
använda incitamentsbaserade mekanismer för att hålla nere kostnaderna endediskussionav sjukhusregleringar. och främja effektiviteten i sjukvårdsproduktionen. Erfarenheterna visar 9 Manning et al. 1984. också att de kan ha en avsevärd effekt. I omsorgsfullt utformade experi- Siffrorna baseraspåjäm-
ment baserade på slumpmässig patientfördelning har till exempel HMO förelserav deestimerade totala sjukvårdskostna- uppvisat kostnader som legat cirka 20 °/0till 30 % lägre än for konventionelderna för patienter an- för försäkring och betalning.
system slutna till HMO, och för
Samtidigt visar de amerikanska erfarenheterna att det inte finns någon patienter med konventionella försäkringar med enda Organisationsform som representerar bästa sättet att erbjuda sjukantingen noll eller 25°/0 Även
vård under alla förhållanden. om HMO har vuxit har de inte kommit andelsbetalning. Vid ett liknande experiment att bli den dominerande formen för sjukvårdsproduktion. Under senare år fann man ingen signifi- har PPO, vilka kan mellanform mellan HMO och konventio-
ses som en kant skillnad i genom-
nell betalning behandlingstillfálle, vuxit synnerligen snabbt. Även snittlig hälsoeffektbland per om patienter behandlats det konventionella betalningssystemet verkar utgöra den dyraste formen
som inom HMO eller under har det fortfarande utbredning och har visat sig kapabelt bli
stor att mer konventionella betalningssystem. konkurrenskraftigt genom enkla åtgärder som t.ex kravet om ytterligare en
läkares bedömning vid kirurgiska ingrepp etc.
Bilaga 11 s. 59l
En slutsats de amerikanska erfarenheterna är att om/man ska ha ett
av uniformt system för produktion och tjänster är det omöjligt att utforma det på ett sådan sätt att det tillfredsställer alla. För en del människor är det faktum att läkare som får ersättning per behandlingstillfálle tenderar att följa principen om bästa tillgängliga vård, oavsett kostnad, tillräckligt värdefullt för att motverka det faktum att betalning per tjänst också tenderar att producera det högsta vårdkostnadema. För andra är de låga kostnaderna och den konservativa praktikstilen i HMO tillräckligt för att dominera hänsynen till vårdens kvalitet. En del människor föredrar en kompromisslösning som ex. PPO.
Det kanadensiska systemet
Nästan samtliga läkare i Kanada har privatpraktik med ersättning per betalningstillfálle. Liksom i USA finns få hinder för legitimerade läkare att etablera sig i systemet. När de etablerar sig har de automatiskt rätt till ersättning provinsernas försäkringssystem. Även läkarna, i
genom om teknisk mening, har möjlighet att praktisera utanför provinsernas försäkringssystem väljer få att göra det. En del av förklaringen till detta är, som tidigare nämnts, att privat försäkring, som täcker tjänster vilka omfattas
den allmänna försäkringen, är olaglig. Patienter kan således inte av försäkring som täcker betalning för läkartjänster givna av läkare som praktiserar utanför det offentliga systemet.
Arvodena till läkare som praktiserar inom systemet är reglerade. Enligt Canada Health Act från 1984 är läkare som får ersättning genom provinssystemet förbjudna att ta ut ytterligare betalning från sina patienter. Informationsasymmetrin mellan patienter och deras läkare är således inte längre en faktor som påverkar nivån på läkararvodena. Den kan emellertid fortfarande vara en faktor som påverkar volymen läkanjänster.
Medan dominans för systemet med läkarersättning per behandlingstillfälle är något som är gemensamt för Kanada och Förenta Staterna, är systemen för betalning för sjukhustjänster radikalt olika. Även de
om flesta sjukhus i Kanada både för akut- och långtidsvård i teknisk mening är privata, drivs nästan samtliga av icke vinstdrivande företag och de finansieras direkt genom individuellt förhandlande globala budgetar.
Provinsmyndigheterna kontrollerar också helt inrättandet av ny sjukhuskapacitet. Många analytiker har antagit att den olika graden av myndighetskontroll över sjukhusutgifterna förklarar varför Kanada haft uppenban större framgång än USA med att kontrollera de totala sjukvårdskostnaderna. Även kanadensiska läkare tar ut betalning behand-
om som per lingstillfálle, har samma slags incitament som de amerikanska läkarna att driva på om riklig tillgång på högkvalitativ sjukvård för sina patienter, är reaktionen från det kanadensiska sjukhussystemet inte lika elastisk, och detta kanske utgör en stor del av förklaringen till varför det kanadensiska systemet är mindre kostsamt.
Under senare år har provinsmyndigheternas restriktioner vad gäller sjukhusanslag skapat ökande spänning mellan dem och läkarna. Läkare klagar för sina patienters räkning på att de inte har tillgång till tillräckliga sjukhusresurser. I praktiken beror engagemanget delvis på deras egna
Bilaga 11 s. 60ekonomiska intressen, eftersom läkares möjligheter att tjäna pengar ge-
nom sin yrkesutövning försvåras, om de inte har tillgång till sjukhuskapa-
citet för sina patienter.
Storbritannien
Vad gäller produktionen av läkartjänster i det brittiska systemet finns det
en skarp åtskillnad mellan specialister å ena sidan och allmänpraktiseran-
de läkare GP å den andra.
Storbritanniens allmänpraktiserande läkare ersätts genom en kombina-
tion av lön betald genom NHS och periodisk per capita ersättning som
bestäms av antalet patienter som har tecknat sig på den allmänpraktiseran-
de läkarens officiella lista. Förutom att de skall förse patienterna på sina
listor med alla nödvändiga läkartjänster utan direkta kostnader för pati-
enten förväntas de brittiska allmänläkarna också uppträda som
grindvakter som kontrollerar sina patienters tillgång till andra slags 2 För en översikt. seåter Ham 1985, och även NHS-tjänster. Patienter skall inte få receptbelagda mediciner, behandling
den aktuella brittiska vit- från specialistläkare eller tjänster från ett sjukhus annat än via remitte-
en bokenom reformering av
ring från sina allmänläkare. NHS specialistläkare konsulter" är å National Health Service Storbritannien, 1989. andra sidan anställda och avlönade av de sjukhus på vilka de praktiserar.
2 För en lekman är ter- Med ett system där varken allmänläkare eller specialister ersätts
per minologin somanvänds i
behandlingstillfálle har således incitamentet att skapa efterfrågan defiolika systemför att skilja mellan läkare somi hu- nitivt eliminerats för båda kategorierna. När det gäller allmänläkarnas vudsakägnarsigåt att tjänster innehåller Även
per capitasystemet ett viktigt konkurrenselement. producera "primärvård" och övriga. någotförvir- om patienterna måste stanna hos den allmänläkare de anslutits till en viss
rande. Den term som tid, kan de senare byta till en annan allmänläkare om de inte är nöjda med vanligen används Stor-i
den nuvarandes tjänster. Indirekt finns också ett element av konkurrens britannien är general practitioner", medani mellan sjukhusen: De och deras specialistläkare konkurrerar om allmänlä-
Nordamerika termen "fa- karnas remitteringar. mily practice" eller "fa-
Sjukhus i Storbritannien drivs för närvarande som en del av NHS mily medicine blir allt vanligare. För att ytterli- allomfattande system. De får anslag genom övergripande budgetår som garekomplicera saken fram
förhandlas individuellt med deras respektive District Health Authoanvänds termen "family medicine ibland be- rity, vilken i sin tur får sina anslag genom en budget som förhandlats fram
som teckning för en specialist med centralregeringen. Liksom i det kanadensiska fallet är det intres-
en sompraktiserar sompri-
sant fråga om denna centrala kontroll över utgifterna för sjukhustjänster är märvårdsläkare.till skillnad från läkare en viktig faktor när det gäller att förklara de relativt sett mycket låga
en som ägnarsigåt "general kostnaderna för sjukvården i Storbritannien. practice". I denna upp- De reformförslagen i Storbritannien. Även brittiska
Senaste om det satsanvändsalla dessa termer synonymt. sjukvårdssystemet kanske inte är så dyrbart i internationell jämförelse,
När man vill mätabe- det icke desto mindre utgiftspost i brittiska regeringens
utgör en stor den tydelsenav tendensen
försäk- budget, och trycket att förbättra effektiviteten i systemet för att hålla nere mot meraprivat ring, måsteman hålla i kostnaderna är alltjämt starkt. Dessutom har den snabba ökningen
av minnet att de somerhål-
privata försäkringar på senare år av många tolkats som ett tecken på ler sådani praktiken betalar två gångerför sin allmänhetens missnöje med kvaliteten på de tjänster som är tillgängliga
sjukförsäkring. En indi- NHS, och speciellt med köerna för olika former icke akuta
genom av vid eller fackförening
kirurgiska ingrepp." Således kan man också se reformkraven som en somtar privat försäkring undgår härigenom inte önskan att mera "värde för pengarna bättre vårdkvalitet för de sin andel avde skatteme-
resurser som spenderas. del somgår till finansieringenav NHS.
Bilaga 11 s. 61Regeringens vitbok om NHS från 1989 innehåller ett antal genomgripande reformförslag. Ett grundtema i dessa förslag är decentralisering och delegering av administration och beslutsfattande till sjukhus och allmänläkare, från regionala och lokala hälsovårdsmyndigheter RHA, DHA som hittills ansvarat för administrationen av de resurser som gått till produktionen av sjukvård inom deras regioner eller lokala förvaltningsområden.
En aspekt på decentraliseringsprocessen skulle vara att tillåta sjukhusen att omorganisera sig till sjukhusstiftelser som skulle ökat inflytande över de egna resurserna, inkluderande större frihet att förhandla fram lönenivåer och anställningsvillkor for sina anställda. De skulle också ökat ansvar för sin egen finansiering. l stället för att få sina anslag från DHA i form av en övergripande budget, skulle de få sina intäkter genom att sälja sina tjänster enligt kontrakt med sina egna DHA, andra DHA, allmänläkarpraktiker, eller till och med patienters privata försäkringsbolag. De skulle göra detta i konkurrens med andra sjukhus. DHA och andra köpare skulle inte vara tvungna att teckna kontrakt med sjukhusen i de egna distrikten.
På liknande sätt skulle allmänläkare ges större ansvar för utformningen av kostnadseffektiva vårdpaket för sina patienter. Stora allmänläkarpraktiker skulle ges möjlighet att få egna NHS-budgetar för ett "definierat spektrum av sjukhustjänster och för receptförskrivning av läkemedel. Allmänläkare som lyckats åstadkomma överskott inom dessa budgetar skulle tillåtas att plöja ner pengarna i syfte att förbättra sina praktiker på det sätt de anser vara bäst och erbjuda fler och bättre tjänster till sina patienter På liknande sätt skulle sjukhusstiftelser med intäktsöverskott från sina kontrakt tillåtas att återinvestera dessa i utökad kapacitet eller förbättrade lokaler.
Effekten av dessa reformer skulle således vara att ge sjukhusen förbättrade incitament att konkurrera genom att använda sina resureser såeffektivt möjligt, och för allmänläkarna att göra detsamma genom att
som utforma kostnadseffektiva vårdpaket för sina patienter. De skulle också minska DHAs direkta ansvar att fatta detaljerade beslut om produktionen av sjukvård. l stället skulle DHA använda sina resurser till att köpa sjukvård till sina invånare från de mest konkurrenskraftiga producenterna. En annan viktig aspekt på reformförslagen är att storleken på anslagen till respektive DHA skulle bero på storlek och karakteristika hos dess befolkning, inte på de historiska kostnaderna för att producera sjukvårdstjänster inom det lokala distriktets gränser. DHA skulle således övergå till att fungera som inköpsagenter for sina patientpopulationer, i stället för att vara direkta producenter av sjukvård. I vissa avseenden liknar dessa förslag de principer som legat till grund för omdefinitionen av landstingens roll i det svenska sjukvårdssystemet under senare år. Jag återkommer till detta tema i följande kapitel.
23"Working for Patients: Incitament och vårdkvalizet i de fyra The Health Service,Ca-
systemen
ring for the 19905",
HMSOjan. 1989. Den tidigare diskussionen har fokuserat på de typer av incitament till
Vitboken, op.cit., sid. kostnadskontroll som finns i de olika systemen. Effektivitet förutsätter 52.
Bilaga 11 s. 6225 införandet emellertid inte bara att det finns ett tryck på beslutsfattarna att hålla nere
Sedan av DRG-systemetför Medi- kostnaderna också att det finns incitament att bibehålla hög
utan en carepatienter i USA har
vårdkvalitet. En rimlig avvägning måste ske: Om incitamenten att minska denfederalaregeringen försökt åstadkomma kostnaderna görs alltför starka kan reaktionen bli en minskning av vård-
motverkande incitament kvaliteten det inte finns motverkande krafter.
om för sjukhusenatt uppe-
Det mest uppenbara incitamentet till bibehållen kvalitet finns i de hålla en högvårdkvalitet genomatt systematiskt system där patienterna har viss möjlighet att välja bland konkurrerande
övervakadödlighetstalen indirekt. viktigaste orsaken till varför de
producenter, direkt eller Den bland sjukhuspatienter-
amerikanska HMO inte på det hela taget har fått ett rykte för låg vårdkvana.
l Storbritannien note- litet, fast de har ett finansiellt incitament att underproducera tjänster, är
rar vitboken att Förslagen
således att de måste konkurrera om patienter med producenter som tar ut till ökadeincitament till sjukhusoch allmänläkare konventionell ersättning per behandlingstillfálle eller möjligen PPO. På
att vara kostnadseffek- brittiska allmänläkare och kanadensiska läkare starkt
liknande sätt har ett tiva kanskeävenökar ris-
intresse att uppehålla ett rykte om hög servicekvalitet eftersom patienter ken för att vårdkvaliteten
kan bli lidande. För att kan välja vilken läkare de vill söka ut eller ansluta sig till. I system där
motverka detta föreslås sjukhus laboratorier,
läkare har viss möjlighet att välja bland ett antal eller
ökadbetydelseför en institution "medical audits" ett till exempel, när de remitterar sina patienter, har varje sådan
som "sätt att genomkvalitets- dessutom ett incitament att uppehålla kvaliteten, speciellt om deras finan-
översikt av medicinskt
siering är direkt beroende hur framgångsrika de är när det gäller att dra utövande till att kvali- av
se tetenpå det medicinska till sig patienter genom remitteringar. Detta är naturligtvis en av huvud-
arbetet nårupp till accep- bakom förslagen i den brittiska vitboken.
idéerna tabla normer".
Man kan emellertid hävda att konkurrensen som mekanism för att
Ibland ligger det vård-i producentemasegetin- garantera kvalitet minskar i effektivitet på grund av problemen med infor-
tresseatt användakon- producenter. I med
mationsasymmetrier mellan patienter och ett system traktsliknande arrange-
tjänar till betalning behandlingstillfálle tenderar inforrnationsasymmetrin att mang som att per övertyga patienternaom driva kostnaderna. I ett systern där incitamenten för producenterna
upp att de producerar vård av
ligger i att hålla nere kostnaderna innebär å andra sidan informationshögkvalitet. Därför innehåller avtal mellan del asymmetrin risk för att vårdkvaliteten kommer att bli lidande eftersom
en en amerikanskaHMO och producenterna då försöker begränsa resursanvändningen i enskilda fall. deraspatienteren klausul
Det finns emellertid en ytterligare uppsättning incitament för producenenligt vilken parterna
kommit överensom att terna att leverera vård av hög kvalitet: De lagregler och de prejudikat låta potentiella framtida
skapade genom tidigare domstolsbeslut som gör det möjligt för patienter felbehandlingskravgåtill skiljedom. Detta kan tol- att stämma sjukvårdsproducenter för felbehandling. I Förenta Staterna
kassomett sätt att mins- har antalet felbehandlingsmål blivit mycket stort, speciellt mot läkare
ka patienternaskostna-
inom högriskspecialiteter som anestesi och obstetrik, men också inom der när detgäller att ut kompensationfrån HMO andra medicinska områden, och processer fors ofta mot både sjukhus och
om deanseratt de inte läkare. Även andelen rättsprocesser är speciellt hög i Förenta Staterna,
om har fått acceptabelvård,
har dessa också ökat snabbt i Kanada och Storbritannien. och kandärför ävenses
somett sätt för HMO att Enligt en del amerikanska observatörer utgör det stora antalet felbe-
frivilligt skapaett incita-
handlingsmål i stor utsträckning ett dyrbart resursslöseri, både på grund av ment för sigsjälv att produceragodvård. de stora rättegångskostnader de leder till, och därför att man anser att de
2 För en översikt och haft skadlig inverkan på hur läkarverksamhet bedrivs. Det hävdas
en analys avfelbehandlings-
speciellt att många läkare använder en strategi kallad defensive mediciprocessernasomfattning och roll i detamerikanska ne där man genomför många tester och ingrepp i första hand för att
hälso- ochsjukvårdssys- undvika framtida felbehandlingsmål, och inte för de bidra till
att antas temet seDanzon 1985.
patientens framtida hälsa. Rosenthal1987 geren diskussionaverfarenhe- Å andra sidan finns det andra hävdar att risken för felbehandlings-
som terna med felbehandling i
processer borde sessom ett välgörande incitament för producenter att vara SverigeochStorbritanni-
mera försiktiga tillhandahålla en högre vårdkvalitet än de annars skulle en.
Bilaga 11 s. 63Enligt dessa observatörer skulle det relevanta politiska målet inte vara. nödvändigtvis att minska antalet rättsprocesser rörande felbehand-
vara lingar, utan i stället att skapa uppsättning lagregler och kriterier som
en utgör effektiv kombination av incitament att producera god vård å ena
en sidan och låga administrationskostnader inkluderande rättegångskostnader å den andra. Utformningen av reformer enligt dessa linjer kommer säkert att bli viktigare om sjukvårdssystemen i länder som Sverige och Storbritannien förändras så att mer sjukvård tillhandahålls enligt kontrakt som sätter press på producenterna att minska kostnaderna.
kostnader och prestationsförmåga i Resursanvändning, sjukvårdssystemen
I detta avsnitt beskriver och diskuterar jag i korthet de fakta som finns tillgängliga från internationella jämförelser av resursanvändning, kostnader och prestationsförmåga i de fyra sjukvårdssystem som här diskuteras. Det utan jämförelse mest ambitiösa försöket att ställa samman denna typ
data på internationellt jämförbar grund företogs av OECD i en serie av en studier under andra hälften äv 1980-talet. De data som här diskuteras är till stor del hämtade från dessa studier."
Komparativa kostnader och resursanvändning
Kolumnerna l till 3 i tabell 3.1 visar uppskattningar av de totala sjukvårdskostnadema både andel av BNP och på per capita basis, mätta i
som amerikanska dollar enligt faktiska växelkurser, eller alternativt i köpekraftsparitets-dollar KPD såsom de beräknats av OECD. Oavsett vilket
används är det klart att det amerikanska systemet är det dyraste mått som
vid marginal, medan det brittiska är det minst dyra. Rangordningmed en
mellan Kanada och Sverige, å andra sidan, beror på om man använder en faktiska växelkurser eller KPD. Vid faktiska växelkurser är Kanadas per capita-utgifter lägre. Uttryckt i KPD skulle emellertid både Sveriges BNP och sjukvårdsutgifter te sig betydligt lägre än vid faktiska växelkurser, och de svenska sjukvårdsutgifterna per capita skulle därför bli mycket lägre än Kanadas vid en sådan kalkyl.
Tabell 3.1 Kostnaderför sjukvård
| l % av BNP $ U.S | 2 | 3 Köpkraftsdollar | |
| Sverige | 9.2 | l 732 | 1 264 |
| Storbritannien | 6.0 | 714 | 751 |
| Förenta Staterna | 1 1.2 | 2051 | 2 051 |
| Kanada | §8 | 1401 | 1515 |
Kol. Totala sjukvårdskostnader i procent av BNP 1987 Kol. Percapita kostnaderför sjukvård, SUS, 1987. Kol. Percapita kostnaderför sjukvård, köpkraftsdo11arKPD, 1987.
27OECD 1985, 1987,
författaren från data i OECD 1990. 1990 Källa: Kalkylerat av
Bilaga 11 s. 64Uppgifterna i tabell 3.2 rörande ett antal fysiska insatsmått, som till exempel det genomsnittliga antalet sjukhusdagar för inlagda patienter eller antalet läkare och sköterskor per invånare, stämmer bara delvis med vad som kunde förväntas på grundval av tabell
Å sidan antyder dessa data viktig anledning till varför Sverige har
ena en ett dyrare sjukvårdssystem än Kanada och i synnerhet än Storbritanniens: Det finns avsevärt fler läkare per invånare i Sverige än i de övriga två länderna, och i genomsnitt producerar det svenska systemet mer än två gånger såmånga sjukhusdagar per invånare som de övriga två.
Tabell 3.2Användning avvissaresurserinom sjukvården,cza1985
1 2 3 4
Dagar Läkare Sjuksköterskor Kvot
| Sverige | 4.5 | 2.6 | 8.7 | 1.6 |
| Storbritannien | 2.1 | 1.4 | 4.1 | 2.3 |
| Förenta Staterna | 1.7 | 2.2 | 6.4 | 5.0 |
| Kanada | 2.0 | 2.0 | l | 3.6 |
Kol. Slutenvård, sjukhusdagarper 1000 invånare
Kol. Läkare per 1000 invånare
Kol. Sjuksköterskorper 1000 invånare
Kol. Genomsnittliga läkarinkomster som multipel av genomsnittlig lön per an-
ställd
Källa: Baseradpå OECD 1990.
Å andra sidan kan inte de höga sjukvårdskostnadema i Förenta Staterna
förklaras med höga frekvenser sjukhusintagning eller ett stort antal läkare
eller sköterskor per invånare. Förenta Staternas höga sjukvårdskostnader
beror i stället på relativt höga styckkostnader för sjukhusdagar och relativt
höga inkomster for läkare. Förklaringen till de höga styckkostnaderna för
sjukhustjänster är i linje med studier som visar på jämförelsevis stor över-
skottskapacitet lågt kapacitetsutnyttjande och långtgående dubblering av
dyrbar utrustning inom den amerikanska sjukhussektorn.
Demografiska aspekter
I Indirekt stämmerdet Jämförande data rörande resursanvändning och sjukvårdskostnader kan även med deuppgifter endast utnyttjas för dra slutsatser
att om den relativa effektiviteten i somtyder på att enviktig orsak till de lägre kostna- respektive system om allt annat är lika. I allmänhet är emellertid allt dernaför HMOs produk- annat inte lika. Som kommer att diskuteras nedan finns del uppgifter
en tion av sjukvård är att
som tyder på att det kan finnas skillnader mellan systemen vad gäller HMO användermindre sjukhusresurserän kon- vårdkvalitet. En annan viktig skillnad är befolkningens demografiska
samventionella praktiker. mansättning. I synnerhet finns det skillnader när det gäller andelen
stora Det sätt påvilket sjukhus
äldre människor i de fyra ländernas befolkning, som kolumnerna l och 2 i i Sverigeoch Storbritannien drivs liknar till ex- tabell 3.3 visar. Eftersom äldre människor i allmänhet är mycket större empelmera det sätt på förbrukare sjukvårdstjänster än de
av unga, skulle man självklart förvänta vilket HMO-sjukhus administrerasoch skiljer sig sig att ett land med en äldre befolkning spenderar mer resurser på sjukhelt från det sätt påvilket vård. sjukhus med betalning per utförd tjänst administreras.
Bilaga 11 s. 65Tabell 3.3 Sjukvård och äldre befolkning, mitten av1980-talet
| l % 65 % 75 Kvot | 2 | 3 | 4 $ U.S. | |
| Sverige | . | 7.5 | 5.5 | l 732 |
| Storbritannien | 15.3 | 6.5 | 4.3 | 748 |
| Förenta Staterna | l2.l | 5.0 | 7.4 | 2450 |
| Kanada | 10.7 | 4.1 | 4.5 | 1643 |
Kol. Procentuell andel av befolkningen somär över 65 år Kol. Procentuell andel av befolkningen somär över 75 år Kol. Genomsnittliga sjukvárdskostnader för personeröver 65 år sommultipel
av
genomsnittskostnaderför personerunder 65 år Kol. Hypotetiska sjukvårdskostnaderper invånare med den svenskaåldersfördel-
ningen Källa: Baseradpå data i OECD. The Future of Social Protection, Paris, 1988, och Tabell 3.1.
Kolumn 3 i tabell 3.3 visar uppskattningar för respektive land den
av faktor med vilken sjukvårdsutgiftema invånare över 65 års ålder
per överskrider utgifterna för en genomsnittsperson under 65 år. Dessa data kan användas för att beräkna vad utgifterna i Kanada, Storbritannien och Förenta Staterna skulle ha varit om deras befolkning hade haft
samma andel av befolkningen över 65 år Sverige hade under mitten på 1980-
som talet. siffrorna är i amerikanska dollar och ska jämföras med kolumn tabell 3.1. Resultatet av beräkningarna redovisas i kolumn
Dessa åldersjusterade siffror antyder att nästan hela Kanadas försprång i form av lägre per capita-kostnad jämfört med Sverige, enligt kolumn 2 i tabell 3.1, kan hänföras till det faktum att Kanada har
en yngre befolkning än Sverige. Om kalkylen utförs i KPD skulle den
svenska siffran bli så mycket som 30% lägre än Kanadas. De åldersjusterade siffrorna förstärker också bilden av det amerikanska systemet det
som dyraste: De höga kostnaderna i Förenta Staterna är desto anmärk-
mera ningsvärda när man tar hänsyn till landets relativt befokning. Å
unga andra sidan lämnar åldersjusteringen Storbritanniens försteg i form låg
av per capita kostnad i stort oförändrat: Andelen över 65 år i
personer Storbritannien är mycket högre än i både Kanada och Förenta Staterna och endast något lägre än i Sverige. Av denna orsak är siffran för åldersjusterade utgifter per invånare i Storbritannien fortfarande mindre än 50% av den svenska siffran och verkar till och med mer fördelaktig relativt siffrorna för de nordamerikanska länderna.
Prestationsmåzt
Som noterats i kapitel 2 är det synnerligen svårt att exakta mått på produktiviteten i sjukvårdssektorn, både principiellt och praktiska
av skäl. Begreppet förväntat antal kvalitetsjusterade livsår representa-
som en tiv individ kommer att åtnjuta kan utgöra hyggligt god grund för ett
en index som skulle återspegla det resultat man önskar ut från sjukvårdssektorn. Men det måttet påverkas även av många andra faktorer än kvantitet och kvalitet inom sjukvården. De data som är nödvändiga för att göra kva1itetsjusteringar" som återspeglar den förväntade omfattningen
av
Bilaga 11 s. 66smärtsam och försvagande sjuklighet hos befolkningen existerar dessutom helt enkelt inte. l praktiken kan därför jämförelser göras endast på basis av dödlighetssilfror.
Om man ser på den ojusterade Förväntade livslängden för nyfödda, har alla fyra länderna gjort väsentliga framsteg under de senaste årtiondena. l stor utsträckning har dessa framsteg berott på minskningar av barnadödligheten dödlighetstalen för barn under ett års ålder, vilken i alla fyra länderna var 2,5 till 4 gånger högre år 1950 än i början av 1980-talet. Tabell 3.4. Men en väsentlig ökning av den förväntade livslängden i högre åldrar har också skett, speciellt bland kvinnor jämför kolumnerna 1 och 2 i tabell 3.5.
Tabell 3.4 Barnadödlighetstal, 1950ochtidigt l980-tal per 1000 levandefödda
l 2
| Dödlighetstal, 1950-talet M / K | Dödlighetstal, 1980-talet M / K | |
| Sverige | 26.6/20.5 | 7.1/ 6.5 |
| Storbritannien | 32.7/25.1 | 12.2/ 9.4 |
| Förenta Staterna | 33.4/25.9 | 12.8/10.2 |
| Kanada | 43.3/34.2 | 10.4/ 7.8 |
. Källa: Baseradpå OECD 1987.
Tabell 3.5 Förväntadåterståendelivslängd vid 40 respektive 65 års ålder, 1950och tidigt l980-tal år
J 2 3
Alder 40, lder 40, lder 65
1950 1980-talet 1980-talet
M / K M / K M / K
Sverige 34.1/35.6 34.9/40.4 14.6/18.2 Storbritannien 31.3/35.4 32.7/38.2 l3.1/17.2 Förenta Staterna 30.9/35.2 33.3/39.8 l4.6/19.1 Kanada 32.5/35.6 34.0/4l.0 14.5/l8.7
Källa: Baseradpå OECD 1987.
Jämfört med de förändringar i dödlighetstal och förväntad livslängd som ägt rum över tiden är de kvarvarande skillnaderna mellan de fyra länderna under 1980-talet tämligen små. Om man ser alla fyra länderna som en grupp är skillnaderna inte nära korrelerade med per capitautgifterna för sjukvården. Speciellt har Förenta Staterna, trots att landet med bred marginal har de högsta per capitakostnaderna för sjukvård, också signifikant högre barnadödlighetstal för både män och kvinnor än de andra länderna, och lägre förväntad återstående livslängd vid 40 års ålder för bägge könen än sig Kanada eller Sverige. Å andra sidan, även
vare om Storbritannien har lägre barnadödlighetstal än Förenta Staterna är dock skillnaderna inte stora och siñ°ran för Storbritannien är avsevärt högre än i vare sig Sverige eller Kanada. Dessutom är den förväntade livslängden vid 40 och 65 års ålder lägre i Storbritannien än i något av de övriga länderna kolumnerna 2 och tabell 3.5. Korrelationsstudier som utförts på data
Bilaga 11 s. 67från dessa och andra länder indikerar statistiskt signifikanta samband mellan per capitautgifter för sjukvård å ena sidan och bamadödlighet och kvinnlig förväntad livslängd å den andra.
En möjlig tolkning av dessa fakta är följande. I Förenta Staterna reduceras produktiviteten i form av minskad bamadödlighet och ökad förväntad livslängd hos den stora mängd resurser som avsätts för sjukvården av att dessa resurser är ojämnt fördelade inom befolkningen. När uppmärksamheten begränsas till systern där det finn mer jämlikhet i tillgången på sjukvård, framträder det förväntade mönstret: Storbritannien som avsätter väsentligt färre resurser till sjukvården har väsentligt högre barnadödlighetstal och kortare förväntad livslängd än vare sig Kanada eller Sverige.
Slutsats: vad säger oss statistiken
Som redan noterats måste statistisk information av det slag som presenterats här, tolkas mycket försiktigt. Relativa kostnadsskillnader mellan länder kan bero på skillnader i den relativa kostnaden för insatsvaror i sjukvårdssektor och övriga sektorer, såväl som på skillnaden i den effektivitet med vilken resurserna används inom sjukvården. De höga kostnaderna för sjukvård i Förenta Staterna kan delvis återspegla de höga monopolräntor som läkarkåren kan ta ut på grund av läkarnas styrka som politisk påtryckningsgrupp i detta land. Både kostnaderna och effektiviteten inom sjukvården kan bero på hur den är fördelad bland invånarna, någonting som inte framgår av de aggregerade data som presenterats här.
De allvarligaste begränsningarna vad gäller data hänger samman med effektivitetsmåtten. Index som bamadödlighet eller förväntad livslängd vid olika åldrar är mycket partiella och inkompletta approximationer av det vida folkhälsobegrepp som man skulle vilja använda som mått på aggregerad prestationsförmåga. Det är inte klart i vilken utsträckning som jämförelser baserade på sådana index kan generaliseras. Om man försöker uppskatta inflytandet av sjukvårdsutgiftema per capita på bamadödlighetstalen genom en regression måste man till exempel hålla i minnet inte bara att skillnaderna i dessa tal kan bero på andra faktorer än sjukvårdens kvalitet, utan också att bara en relativt liten del av alla sjukvårdsresurser spenderas på förlossnings- och spädbamsvård. Det är således inte klart att en sådan korrelation säger oss någonting om med vilken effektivitet resurserna för till exempel äldrevård används. Disaggregerade jämförelser av kostnader och effektivitet inom specifika delområden eller för specifika sjukdomar kan ge mera tillförlitliga data, men även här är resultaten i grunden svåra att generalisera.
Trots dessareservationer anser jag emellertid att två breda slutsatser kan dras från ovan citerade data.
Den mest uppenbara och från ett kanadensiskt eller europeiskt perspektiv, den minst kontroversiella är att det amerikanska sjukvårdssystemet i stort inte verkar vara speciellt effektivt, åtminstone inte om man inkluderar något mått på jämlikhet vad gäller tillgången till sjukvård i sin definition effektivitet. Förenta Staternas pluralistiska system visar i och för
av sig upp exempel på organisationsformer och principer för sjukvårdsadministration som kan vara värda att eventuellt ta efter i Sverige eller andra 29OECD 1987.
Bilaga 11 s. 68europeiska länder. Men det finns andra aspekter på det amerikanska systemet som borde studeras i huvudsak som exempel på vad man inte bör göra.
Den andra slutsatsen hänför sig till de låga kostnaderna i det brittiska sjukvårdssystemet. l viss utsträckning återspeglar det troligen en relativt låg kvalitet på vården i Storbritannien. Den något lägre förväntade livslängden vid olika åldrar i Storbritannien jämfört med Sverige eller Kanada överensstämmer med denna tolkning, liksom även de långa köerna för icke akut kirurgi. Men sådana köer finns i Sverige och i ökande omfattning även i Kanada.
Om kvalitetsskillnaderna var den enda förklaringen till de låga vårdkostnaderna i Storbritannien måste man i alla fall dra slutsatsen att den relativt blygsamma ökningen i vårdkvaliteten i Sverige och Kanada jämfört med Storbritannien åstadkoms till mycket hög kostnad. Den alternativa förklaringen är naturligtvis att den brittiska sjukvårdspolitiken lyckats med att åstadkomma en hög effektivitet i resursanvändningen. Om så är fallet kan länder som Sverige och Kanada och Förenta Staterna dra fördel av mer detaljerade studier av de principer på vilka systemen för sjukförsäkring och sjukvårdsproduktion i Storbritannien är uppbyggda.
4¶Effektivitetshöjande åtgärder inom den svenska sjukvården
Bilaga 11 s. 69Inledning
1kapitel 2 diskuteradejag det bidrag som ekonomiskt tänkande kan ge när
det gäller att formulera målen för ett väl fungerande, effektivt sjukvårds-
system. Jag diskuterade emellertid också i viss detalj orsakerna till varför
sjukvårdssektorn måste anses var ett mycket speciellt fall, i meningen att
man inte kan förlita sig till en oreglerad marknadsbaserad mekanism när
det gäller att uppnå de sociala målen i denna sektor.
1 kapitel 3 diskuterades och jämfördes de principer som använts i
Sverige, Förenta Staterna, Storbritannien och Kanada för att utforma en
politik som svarar mot målen för social jämlikhet och effektivitet inom
sjukvården. En sak som framträder i denna jämförande analys är mångfal-
den av institutionella organisationsformer som kan och har använts för att
nå dessa mål. Till för några år sedan skulle kanske detta ha kommit som
något av en överraskning för många. I de flesta länder rörde sig den
Det nyligen publicerade sjukvårdspolitiska debatten mest om relativt begränsade förändringar av arbetena i vilka Calltorp det existerande nationella och ingen större uppmärksamhet 1988. l989jämför det
systemet, äg-
svenskasjukvårdssystenades erfarenheterna med annorlunda lösningar i andra länder. med andra länders,
met
På år har det emellertid visats ökande intresse för internationella är speciellt intressanta.
senare
Arbeten somdiskuterar jämförelser som ett led i arbetet med att förbättra olika länders sjukvårds-
möjliga reformer av det politik, både i Europa och Nordamerika. De arbeten som utförts eller svenskasystemetär bl.
a. publicerats OECD 1985, 1987, 1990 har varit speciellt betydelsefulla. Jönssonoch Rehnberg
av
1986, 1987, Saltman Svenska sjukvårdsekonomer som Bengt Jönsson och Björn Lindgren har
ochvon Otter 1987, och spelat en framträdande roll inom detta område se ex. deras bidrag till Lindgren 1989.
sina bidrag till sjukvårdsreform i Sverige 7Sede arbeten somcite- OECD 1990. 1 debatten om
rats i fotnot och tidigahar också Jönsson, Lindgren, och andra författare, ägnat stor uppmärk- diskussioner Ståhl
re av samhet åt sjukvårdspolitiska metoder i andra länden 1979 och Blomqvist
1980.
Avsikten med detta korta avslutande kapitel är att diskutera frågan
En viktig frågasom huruvida erfarenheterna med alternativa sjukvårdspolitiska lösningar i inte diskuteras i denna Förenta Staterna, Storbritannien, och Kanada, kan utnyttjas för uppsatsrör integrationen
att ge
mellan sjukvården och uppslag till olika sätt på vilka den svenska sjukvårdspolitiken ska kunna
den del avsjukförsäkringförbättras. l många avseenden kommerjag fram till slutsatser och förslag en som betalar sjukpenliknande dem framförts vid olika tillfällen de författare ning till dem sominte ar-
som av som
betar på grund av sjukomnämnts ovan, även om där naturligtvis finns betydande skillnader i dom. En utförlig diskus-
detaljer och emfas sion av denfrågan finns i
Jönsson och Rehnberg
Kapitlet är indelat i tre huvudavsnitt. l det första diskuterar jag i vilken
1987 och Landstingsförutsträckning decentralisering av beslutsfattande, finansiella incitament bundet 1988.
Bilaga 11 s. 70och ökad konkurrens kan användas för att höja effektiviteten i produktionen av sjukvård, givet sjukförsäkringssystemet. Eftersom primärvård och slutenvårdstjänster ger upphov till något olika frågor, diskuteras de i separata delavsnitt. I det andra avsnittet diskuterar jag frågor som hör samman med sjukfönsäkring. som ex. hur stor del den täcker, patientens kostnadsandel och frågan om hur försäkringssystemet bör reagera på de möjligheter och utmaningar som uppkommer genom den fortgående utvecklingen av ny medicinsk teknologi. Jag tar också upp frågan om alternativa former av försäkring. Bör patienter erbjudas ett val bland olika offentliga försäkringsalternativ, och vilken roll, om någon, bör privat sjukförsäkring spela i det svenska sjukvårdssystemet Det tredje avsnittet innehåller slutligen en kort sammanfattning av uppsatsen i dess helhet och några avslutande kommentarer.
Effektiv sjukvårdsproduktion
Som tidigare beskrivits är landstinget beslutsenheten i systemet för sjukvårdsproduktion i Sverige. Varje landsting är ansvarigt för produktio-
sjukvård till befolkningen inom dess gränser, inom ramen för de nen av budgetrestriktioner som sätts av de intäkter de får från landstingsskatten. Det är intressant att observera att respektive landsting kan uppfattas spela
roll liknande amerikansk Health Maintenance Organization. l likhet en en med ett landsting har en HMO också enligt avtal påtagit sig att förse sina medlemmar med nödvändig sjukvård. Det måste också arbeta inom en given total budget, även om den i HMOs fall härrör från periodiska medlemsavgifter snarare än från en skatt. Och precis som ett landsting kan tivngas höja skatterna om kostnaderna överstiger intäkterna så kan HMO tvingas höja medlemsavgifterna om kostnaderna ökar.
Som tidigare hävdats finns orsaker a priori att förvänta sig att HMOS Organisationsform innebär ett effektivt sätt att leverera sjukvårdstjänster. Empiriska fakta från Förenta Staterna bekräftar detta: HMO verkar vara i stånd att leverera vård till relativt låga kostnader utan uppenbar försämring av vårdkvaliteten. En intressant fråga är därför om man kan förvänta sig att en sådan tendens kan komma att observeras i det svenska systemet.
Det är naturligtvis svårt att ge ett definitivt svar på denna fråga eftersom Sverige inte har något annat produktionssystem med vilket landstingen kan jämföras. Som enda producent av sjukvård inom sina gränser är varje landsting i grunden en monopolist på sjukvårdsmarknaden.
Det faktum att de är monopol betyder emellertid att landstingen befinner sig i en mycket annorlunda situation jämfört med de amerikanska HMO. Till skillnad från HMO utsätts de inte för någon konkurrens från alternativa produktionsformer. Eftersom något konkurrenstryck inte existerar i det svenska systemet är det osannolikt att man till fullo utnyttjat de potentiella effektivitetsvinsterna hos en Organisationsform av HMO-typ.
I det följande diskuterar jag möjligheterna att stärka graden av konkurrens mellan alternativa producenter och distributionsformer i det svenska systemet. l nästa avsnitt hävdar jag att detta kan göras utan att ge avkall på principen om jämlikhet vad gäller tillgången till vård, en princip som är
Bilaga 11 s. 71grundläggande för svensk sjukvårdspolitik. Reformer som leder till ökad konkurrens är emellertid inte enda vägen att sätta press på systemet att höja effektiviteten: I viss utsträckning kan effektiviteten också förbättras
administrativa åtgärder mindre dramatisk natur inom ramen för genom av det nuvarande systemet.
Efektivitetsförbättringar i det nuvarande systemet. Ett problem som alla organisationer de svenska landstingens storlek för att inte nämna
av Storbritanniens National Health Service står inför är naturligtvis hur man förhindrar dem från att utveckla en stor, otymplig och inflexibel intern byråkrati. Generellt ligger uppenbarligen svaret i principen om decentralisering. Frågor vilka funktioner inom sjukvårdssystemet som bör
som ex. decentraliseras, till vilken nivå de skall decentraliseras, och vilka administrativa styrmekanismer finns tillgängliga för att få ett decentraliserat
som system att fungera effektivt, har alla varit i centrum för den svenska politiska debatten. De har varit ännu mer framträdande i Storbritannien där den nyligen publicerade vitbokens förslag bara representerar de senas-
i lång rad administrativa reformer som har genomförts eller te en av debatterats allt sedan tillskapandet av NHS i slutet av l940-talet.
För närvarande görs stora ansträngningar för att öka inslagen av decentraliserat beslutsfattande inom landstingssystemen. Under det nya systemet kommer cheferna för individuella produktionsenheter som ex. primärvårdscentraler eller individuella sjukhuskliniker att ges avsevärt ökade befogenheter att hantera sina egna finansiella och personella resurser. Den grundläggande tanken bakom detta och liknande försök är att chefer på dessa nivåer har lättare att snabbt få tillgång till information är beslutsfattare högre i hierarkin och därför kan fatta bättre beslut när förhållan-
upp dena ändras.
En detaljstudie dessa administrativa reformer faller utanför syftet
av med denna uppsats. Det är emellertid viktigt att notera att man för att ett decentraliserat system att fungera väl måste ha kontinuerlig tillgång till information möjliggör övervakning och jämförelse av de individuella
som produktionsenheternas och deras Chefers prestationer. Vill vi t.ex. belöna chefer producerar tjänster till låg kostnad och av hög kvalitet, måste
som vi ha information gör det möjligt att bedöma kostnaden och vårdkva-
som liteten i speciella produktionsenheter, jämfört med andra som arbetar under liknande omständigheter.
För närvarande verkar inte systemet för insamling av information beträffande tjänster och kostnader inom sjukvården vara speciell lämpat för denna uppgift. Försök att samla in mer tillförlitlig information om styckkostnaden för vissa typer av sjukvård, eller för typiska "paket" av tjänster som utnyttjas för att behandla speciella sjukdomar, kan därför vara värdefulla sätt decentraliseringen fungera bättre. Ett bra 3Det generellabehovet
som ett att att
avbättre informationshaexempel på en ansats enligt dessa linjer är systemet med diagnosrelatera-
serbetonadesstarkt av de grupperingar DRG som har utvecklats i det amerikanska Medicare- Enthoven i hansutvärde-
ring avdet svenskasystesystemet
met 1988. Forskningrö-
Även DRG inte används grund för faktisk ersättning till sjukhus
om som randemöjligheten att i som sker i Förenta Staterna skulle de kunna användas som norm för Sverigeanvända DRG
somett styrmedel bejämförelser av den relativa effektiviteten hos sjukhus som producerar
skrivs i Calltorp 1989, likartade tjänster. En av de största svårigheterna med att jämföra sjuk- 50- 5l.
pp.
Bilaga 11 s. 72husprestationer ligger i det faktum att olika sjukhus behandlar olika slags patienter. DRG-systemet utgör ett försök att komma förbi detta problem genom att dela in patienterna i kategorier är relativt homogena vad
som gäller de tjänster de bör erhålla, och därför bör kosta ungefär lika
som mycket att behandla på sjukhus med jämförbar effektivitet.
Liknande försök till Standardisering kan även användbara i
vara samband med primärvården. En primärvårdscentral som betjänar äldre
en befolkning kan till exempel uppenbarligen förväntas ha högre kostnader än en central med ett lika stort men ungt befolkningsunderlag. För attjämföra primärvårdcentralernas elfektivitetet måste således olika kostnadsnormer användas för olika kategorier av patienter.
Utvecklingen av en bättre informationsbas enligt dessa riktlinjer bör därför ges hög prioritet även om försöken till sjukvårdsreformer begränsas till en ökad decentralisering beslutsfattandet inom för det
av ramen nuvarande systemet. Tillgången till bra kostnadsinformation torde emellertid också vara av avgörande betydelse om systemet skulle reformeras på ett sådant sätt att det gav utrymme for ökad användning av finansiella incitament som en mekanism för att styra allokeringen sjukvårdsresurser.
av
Sådana finansiella incitament skulle i viss utsträckning kunna användas inom det nuvarande systemet. Primärvârdscentraler eller sjukhuskliniker som kunde producera vård till en kostnad under budgetnormen kunde till exempel tillåtas att behålla en del av överskottet för att fördela det bland personalen, eller för att användas till saker som, till exempel förbättring
av arbetsmiljön.
En ännu radikalare ansats vore att använda finansiella incitament i samband med reformer som skulle tillåta ökad konkurrens, mellan olika producenter som arbetar inom samma Organisationsform som
ex. privatpraktiserande allmänläkare, eller mellan producenter inom olika organisationsformer t.ex. privatpraktiserande läkare och primärvårdscentraler. Konkurrensens betydelse blir speciellt finansiella inci-
stor om tament i stor omfattning utnyttjas för att stimulera till kostnadsminskningar i systemet. Iden utsträckning incitamenten är effektiva, behöver
man en mekanism som kan se till att vårdkvaliteten bibehålls på hög nivå. Att
en tillåta konkurrens mellan producenter är ett sätt att åstadkomma detta, som diskuterat i föregående kapitel.
Konkurrens i .sjukvårdsprodukzionenz Allmänna synpunkter
Om sjukvårdssystemet är så organiserat att det finns många konkurrerande producenter som köparna av sjukvårdstjänster tillåts välja bland, är det möjligt att använda konkurrensen som ett verkningsfullt medel att stimulera både till låga kostnader och till hög kvalitet på de producerade tjänsterna.
Finansiering av de produktionsresurser som används av säljarna
av sjukvårdstjänster som ex. privatpraktiserande läkare, primärvårdscentraler, sjukhus, laboratorier etc. skulle kunna göras beroende av de intäkter dessa säljare skulle ta in genom att teckna kontrakt med köpare som kan vara patienter, tredje part som står för betalningen som privata
ex. försäkringsbolag eller landsting, eller producenter primärvårds-
som ex. centraler eller sjukhus som skulle köpa en del av de tjänster de behövde
Bilaga 11 s. 73från andra producenter. Genom att tillåta sådana köpare att teckna kontrakt med någon bland flera säljare skulle säljarna ha ett kraftfullt incitament att erbjuda tjänster som utgjorde en attraktiv kombination av kvalitet och kostnad.
Som betonats i de Föregående kapitlen skulle konkurrensens effektivitet i detta avseende bero på de speciella betalningsmekanismer som används, dvs. på utformningen av kontrakten mellan köpare och säljare. Konkurrensen skulle till exempel troligtvis vara svag i ett system där medicinsk vård produceras på basis av ersättning per behandlingstillfälle, för patienter med konventionell försäkring.
Å andra sidan finns det många andra kontraktsformer som t.ex. per capita betalning som potentiellt innebär starkare konkurrenstryck. I de följande avsnitten skisserar ett antal kontraktsformer som efter lämplig bearbetning skulle kunna användas i ett system som det svenska. Det är emellertid viktigt att betona att ett faktiskt reformprogram inte nödvändigtvis måste innebär att myndigheterna väljer någon viss betal-
typ av ningssystem. Som implicit antyds i den brittiska regeringens vitbok diskuterad i kapitel 3 kan man låta frågan om vilken speciell kontraktsform som är den lämpligaste i en given situation bli besvarad genom förhandling mellan köpare och säljare.
Konkurrens inom primärvården
Från administrativ synpunkt skulle det vara relativt lätt att göra om det nuvarande systemet för primärvård såatt det blev mer konkurrensinriktat. Ett element i en sådan förändring skulle vara att ge enskilda produktionsenheter primärvårdscentraler eller privatpraktiserande läkare ökade befogenheter att själva administrera sina finansiella och personella resurser. Försök enligt dessa linjer pågår redan. Ökad frihet för patienter välja
att vilken vårdcentral eller vilket sjukhus de vill behandlas vid, innebär också ökad konkurrens. Mer valfrihet av det slaget har nyligen införts i flera landsting.
Ett ytterligare steg skulle vara att göra de finansiella resurserna hos varje enhet åtminstone delvis beroende av kontrakt som förhandlats fram med vårdköparna i nuvarande system, landstingen. En bra modell för denna typ av arrangemang kan vara det brittiska per capita systemet för betalning för tjänster utförda av allmänpraktiserande läkare. Detta system kan ses som ett kontraktsarrangemang under vilket de allmänpraktiserande läkarna åtar sig att producera vård dvs. en rad tjänster specifierade i kontraktet för de patienter som slutit avtal med praktiken, mot en fastställd periodisk betalning. Eftersom olika patientkategorier kräver olika mängd vård, är det rimligt att betalningen i ett sådant system skulle variera med faktorer som till exempel patientens ålder eller tidigare sjukdomshistoria. Dessutom kunde, liksom i Storbritannien, ett betydande konkurrensele- En avde åtgärdersom ment föras in om patienterna tillåts sluta avtal med någon annan primär- föreslåsi vitboken är att
göra det lättare för NHS vårdsproducent om de inte är nöjda med sin nuvarande
patienter att byta allmän-
De tjänster som skulle produceras enligt denna typ av primärvårds- läkare,genomatt förenk-
den administrativa kontrakt skulle antagligen vara ungefär desamma som de som för närva-
procedurenför att göra rande tillhandahålls av befintliga svenska primärvårdscentraler. De flesta detta. människor skulle i början sluta avtal med den central som de för närvaran-
Bilaga 11 s. 74de tillhör och fortsätta att söka vård från den centralen. Liksom i Storbritannien skulle patienterna periodvis ha möjlighet att övergå till en annan producent om de så önskade. Om primärvårdscentralernas anslag från landstingen beror på antalet anslutna patienter skulle de ha ett starkt incitament att bibehålla en hög servicekvalitet för att behålla sina patienter.
Det skulle också vara möjligt att inlemma privatpraktiserande läkare i systemet så att patienter hade möjlighet att välja att sluta avtal med en enskild läkare. Individuellt praktiserande läkare kunde sedan samman i kooperativ för tillhandahållande av primärvårdstjänster som de själva inte producerar, eller själva teckna kontrakt med primärvårdscentraler i detta syfte. Alternativt kunde patienter ha avtal med en primärvårdscentral men centralen kunde i sin tur teckna avtal med en privatpraktiserande läkare för att förse dem med läkartjänster. Eftersom det inte finns någon orsak att vänta sig att samma slags kontrakt är det bästa i alla sammanhang, skulle det uppenbart vara en fördel att tillåta en betydande flexibilitet i dessa arrangemang.
HMO-a/ternativez. De kontraktsmässiga arrangemang som ovan beskrivits påminner om ett HMO-kontrakt i den meningen att de bygger på principen om per capita betalning. De skiljer sig emellertid från HMO i så måtto att de endast täcker primärvård medan HMOs avtal vanligen täcker även slutenvård. Detta är uppenbarligen en viktig skillnad eftersom amerikanska erfarenheter visar att en huvudorsak till HMOs kostnadsfördel ligger i deras möjlighet att kombinera primärvård och slutenvård på ett effektivt sätt.
Även fullständiga avtal HMO-typ kan komma att utgöra del
om av en av ett reformerat sjukvårdssystem på lång sikt torde de representera en alltför radikal förändring för att realistisk på kort sikt. Å andra sidan,
vara som amerikanska experiment med managed care och en del av förslagen i den brittiska vitboken antyder, är det möjligt att utforma en avtalsstruktur som innehåller incitament för primärvårdsproducenterna att använda sluten vård på ett mer ekonomiskt sätt.
Enligt de brittiska förslagen kommer till exempel en del allmänläkarpraktiker att egna budgetar, med vilka de ska finansiera köp av vissa specificerade typer av sluten vård till sina patienter. Med andra ord får primärvårdsproducenter med denna typ av arrangemang en högre per capita-ersättning per patient än när kontraktet täcker endast primärvård. I gengäld är de emellertid ansvariga for en del eller hela kostnaden för den slutna vård deras patienter får. Även detta inte är ett fullständigt
som om HMO-kontrakt som täcker alla tjänster, utgör det i alla fall en mellanform mellan ett sådant kontrakt och ett kontrakt som täcker endast primärvård.
Vid utformandet av denna typ av kontrakt för tillämpning i det svenska systemet skulle man lov att ta ställning till ett antal praktiska frågor. Skall till exempel ersättning för sluten vård betalas per behandlingstillfálle eller enligt någon form av per capita-kontrakt mellan t.ex. sjukhus och primärvårdscentraler Om den sker per betalningstillfálle, vad händer då
primärvårdscentralen har otur och dess patienter behöver stora mängom der av dyrbara sjukhustjänster 5SeGibson 1983 för en
Även dessa frågor är viktiga skulledet uppenbarligen möjligt att kort diskusssion. om vara formulera avtal som skulle bevara åtminstone några av de önskvärda
Bilaga 11 s. 75incitamenten hos primärvårdsproducenter att hushålla med användandet av sluten vård För sina patienter, samtidigt som de begränsade de risker de skulle utsättas För. Liknande resonemang kan Förasvad gäller användningen av läkemedelsFörskrivning. Eftersom de flesta beslut som rör patienters medicinering fattas av läkare är det uppenbart önskvärt att det avtal enligt vilket de producerar vård ska ålägga dem åtminstone något ansvar För kostnaderna För de mediciner deras patienter använder.
Även den Föregående diskussionen fokuserat enbart på olika former
om av per capita-avtal, Finns det ingen orsak till varFör inte en del primärvårdstjänster skulle kunna produceras enligt avtal som bygger på konventionell betalning per behandlingstillFälle. Om till exempel individer som så önskar tillåts att ersätta offentlig Försäkring med privat skulle läkarna kunna tillhandahålla primärvård på basis av betalning per behandlingstillfälle till patienter med privat Försäkring. Denna fråga diskuteras närmare nedan. Dessutom finns ingen orsak varFör primärvårdsproducenter som tillhandahåller tjänster till sina patienter på per capita-basis inte i sin tur skulle kunna sluta avtal om köp av en del av dessa tjänster från andra privatpraktiserande producenter, på basis av betalning per behandlingstill- Fälle.
Incitament och konkurrens inom den slutna vården
Liksom i fallet med primärvården kan man utskilja tre typer av ansatser För att lösa problemet med att främja effektiviteten i produktionen av sjukhus- och andra slutenvårdstjänster: 1 ökad decentralisering av beslutsfattandet; 2 ökad användning av finansiella incitament; och 3 ökad konkurrens mellan producenter.
Som redan noterats pågår redan Försök att öka graden av decentralisering i beslutsfattandet inom sjukhussystemet i Sverige. Cheferna För sjukhusklinikerna har redan givits ökade befogenheter att själva fatta beslut
användningen de resurser som de har till sitt Förfogande. om av
Dessa Försök blir troligtvis värdefulla i sig själva. De kan också sessom Förutsättningar För en ökad användning av finansiella incitament. Om incitament ska vara effektiva måste de som utsätts För dem ha befogenhet att fatta beslut som är i överensstämmelse med dem.
Vad gäller Finansiella incitament inom den slutna vården, har ett stort antal metoder antingen prövats eller Föreslagits i flera länder. Den avgörande faktorn är att sjukhusen betalas i enlighet med någon Förutbestämd
och därefter tillåts behålla en del av, eller hela, det överskott som de " Det är en intressant frånomi
gahuruvida decentralisekan åstadkomma genom att klara av sina åtaganden till en kostnad som
ring från landstingsnivå ligger under normen. till enskilda kliniker ut-
Incitament denna typ kan åstadkommas sig sjukhusen Finansi- görden mestangelägna
av vare
typen av reform. Det eras genom enskilt Förhandlade allomfattande budgetar den metod som
kanskeär minst lika viktraditionellt använts i Storbritannien, Kanada och Sverige, eller genom tigt att gestörrebefogen-
används i det hetertill dem som ansvanågon form av per capita eller DRG-system av den typ som
rar Förledningen av amerikanska Medicare. Fördelen med de två senare metoderna är natur- själva sjukhusen. Om det ligtvis att de möjliggör systematiska jämförelser av ett enskilt sjukhus sedanär lämpligt kan
dessai sin tur gestörre prestationer med de övriga inom systemet. Dessutom kan de användas För
befogenhetertill cheferna direkta prisjämFörelser av köpare av tjänster, om någon grad av konkur- Förenskilda kliniker. rens Förs in i systemet.
Bilaga 11 s. 76En speciellt komplicerad fråga som påverkar både decentralisering och finansiella incitament i detta sammanhang är förhållandet mellan sjukhusadministrationen och den medicinska personalen vid enskilda sjukhus. För att åstadkomma effektiv kostnadskontroll och lämplig resursallokering inom alla olika delar av ett enskilt sjukhus måste de som är ansvariga för sjukhusets totala verksamhet ges avsevärda befogenheter. Detta kan emellertid leda till att sjukhusledningen hamnar konflikt med den medicinska personalen som kan tänkas uppfatta begränsningar av deras möjlighet att kontrollera resurser som en inskränkning av deras kliniska frihet att förse patienter med alla de resurser som de anser önskvärt. Om å andra sidan den faktiska beslutsrätten delegeras till den medicinska personalen kan skarpa konflikter uppstå mellan representanter för olika specialiteter eller avdelningar, och avsevärda resurser kan slösas bort i den
process genom vilken resurserna fördelas bland olika konkurrerande intressen. Med tanke på karaktären hos sjukhusens produktionsprocess tycks det inte finnas någon enkel lösning på detta dilemma.
Konkurrensens roll inom den slutna vården. Liksom i fallet med primärvården kan konkurrens också användas i samband med finansiella incitament, som ett medel för att stimulera både till låg kostnad och till hög vårdkvalitet.
Till skillnad mot vad fallet är inom primärvården görs vanligtvis inte valet mellan konkurrerande producenter av slutenvård av individuella patienter, utan av en tredje part som t.ex. landsting, primärvårdsproducenter eller privata Försäkringsbolag om de tillåts i systemet. Således skulle konkurrensen om produktionen av sjukhustjänster ex. involvera förhandlingar om avtal mellan sjukhus å ena sidan och dessa köpare å den andra.
Som noterats, kan avtal om slutenvård baseras på per capita-betalning som inom primärvården, betalning i enlighet med DRG-system, eller konventionell betalning per behandlingstillfälle. Kombinationer alla tre
av metoderna är självklart också möjliga. Det är osannolikt att samma typ av kontrakt skulle vara bäst" överallt. I glesbefolkade delar av landet kommer till exempel konkurrensen mellan sjukhus inte att fungera speciellt effektivt och den lämpliga avtalsformen där t.ex. betalning enligt DRG kan annorlunda än i stora städer med många sjukhus. Även
vara om per capita-betalning eller DRG-baserade avtal kan vara lämpliga för en rad relativt vanliga sjukdomar eller behandlingsmetoder, kan dessutom konventionell betalning per behandlingstillfälle vara den bästa lösningen för patienter med relativt ovanliga sjukdomar som kräver komplex och dyrbar behandling.
Även syftet med denna uppsats är diskutera reformer på
om att ett mera allmänt plan, snarare än specifika reformförslag, skulle jag trots allt vilja fästa uppmärksamheten på två faktorer som enligt min åsikt pekar på att ett DRG-baserat system seriöst borde övervägas i den svenska politiska debatten.
För det första, även om DRG-baserad betalning kan anses som en form av betalning för utförda tjänster, får det inte problemet med informationsasymmetri att framstå som lika allvarligt som i system med direkt betalning till läkare per behandlingstillfálle. Orsaken är att köpbeslutet i
Bilaga 11 s. 77fallet med sjukhustjänster väsentligen fattas av en köpare som är välinformerad, nämligen den remitterande läkaren. Om dessutom den remitterande läkaren eller primärvårdscentralen ges finansiella incitament att hålla nere kostnaderna för sjukhustjänster, kan ett DRG-baserat system skapa avsevärt tryck på sjukhusen att producera vård med låg kostnad och hög kvalitet.
För det andra kunde ett flexibelt DRG-baserat system utformas på ett sådant sätt att man undvek det slags flaskhalsar som skapat långa köer för vissa slags tjänster starr-, kranskärl- och höftledsoperationer. Genom att höja DRG-betalningen för dessa tjänster skulle sjukhusen få ett ökat incitament att utnyttja sin utrustning intensivare och få fler operationer utförda. Dessutom skulle köerna kunna minskas ytterligare genom att man
privata kliniker möjlighet att utföra dessa tjänster på samma villkor gav som för sjukhusen.
Ett förslag om att det existerande systemet för sjukhusfinansiering helt skulle bytas ut mot ett DRG-system är naturligtvis orealistiskt, och individuellt förhandlade totalbudgetar eller per capita-arrangemang kommer att förbli del av systemet under överskådlig framtid. Samtidigt är det
en inte svårt att föreställa sig "hybrid-system i vilka DRG-betalningar används i vissa sammanhang, och vilka kunde utformas för att skapa starka incitament för effektivare produktion av sjukhusvård.
Kompletterande åtgärder i syfte att säkerställa vårdens kvalitet. Som tidigare betonats utgör konkurrens ett effektivt medel för att sätta tryck på sjukvårdsproducenter att producera vård av hög kvalitet, även när de har ett finansiellt incitament att begränsa kostnaderna. När patienter kan välja fritt bland primärvårdsproducenter och läkare kan välja bland olika sjukhus och laboratorier när de remitterar sina patienter, kommer alla producenter och institutioner att ha ett incitament att förvärva och bibehålla ett rykte om vård av hög kvalitet.
Icke desto mindre, om ett beslut tas om att öka användningen av finansiella incitament kan det även anses önskvärt att förstärka rättssystemets roll för att sätta tryck på producenterna att bibehålla vårdkvaliteten.
En möjlig ansats kunde vara att lägga större tonvikt på att sjukvårdsproducenter kunde anses ha kontraktsbunden förpliktelse att producera vård av hög kvalitet, och att lägga mer av bevisbördan på producenten. I fall där utgången av en behandlingsepisod blev väsentligt sämre än väntat skulle producenten åläggas finansiellt straff om han inte kunde bevisa att den givna vården varit av acceptabel kvalitet. 7Den Iagreformer
typ av
skulle skapa incitament för både läkarkåren och somhär föreslåsskall ses
En sådan ansats ett
somett komplement till, domstolarna att lägga ned mera resurser på att utarbeta klara regler för vad
inte ett substitut för, de acceptabel vårdkvalitet faktiskt innebär i olika fall. Ett sådant klargörande reglersomanvändsför
aspekternaF att fastställa ansvarsskylkan vara önskvärt även bortsett från de legala
dighet i felbehandlings-
mål sominnebär brottslig
försumlighet. l dessafall
måstebevisbördan up-
penbarligen ligga på Försäkringsfrågor målsägaren,och separata
straff för svarandenoch
skadeståndtill målsäga- De möjliga reformer av systemet för produktion och finansiering av
ren skulle i allmänhet utsjukvårdstjänster som skisserades i föregående avsnitt skulle kunna ge- mätasvid fällande dom.
Bilaga 11 s. 78nomföras utan några väsentliga förändringar i det försäkringsskydd som svenska medborgare för närvarande har.
Alla skulle fortfarande kunna ha tillgång till skatteñnansierad allmän försäkring på lika villkor. l den utsträckning reforrnema innebar större valfrihet för individer att välja bland primärvårdsproducenter kunde de ses som en förbättring av försäkringsskyddets kvalitet i jämförelse med nuvarande system. Om de dessutom skulle lyckas få produktionssystemet att fungera effektivare skulle problem av typen köer för icke akut kirurgi kunna minskas. Detta skulle uppenbarligen också innebära en förbättring av försäkringsskyddets kvalitet.
I diskussionen av försäkringssystemen i olika länder i kapitel diskuterades också vissa andra aspekter på "försäkringskvalitefi En var försäkringsskyddets utsträckning. Detta begrepp hänför sig både till omfattningen av de tjänster som hade försäkringstäckning och till den utsträckning i vilken patienterna måste bidra till kostnaderna för den sjukvård de mottog. Det inkluderar också frågor som rör patientens tillgång till nya avancerade teknologier som blir tillgängliga allteftersom den biomedicinska forskningen framskrider. En annan aspekt på försäkringskvalitet rör patientens frihet att själv välja bland olika typer av försäkring, som ex. konventionell försäkring för tjänster producerade av läkare som får ersättning genom betalning per behandlingstillfálle, eller system med lägre premier men höga självrisker.
Försäkringsskyddets fullständighet
I jämförelse med de sjukvårdssystem som diskuterades i kapitel 2 erbjuder det nuvarande svenska systemet ett jämförelsevis brett försäkringsskydd om man ser på omfattningen av de tjänster som inkluderas i det offentliga systemet. Vad gäller patientens kostnadsandel innebär å andra sidan det faktum att patienterna måste betala en betydande avgift för varje primärvårdsbesök en tyngre finansiell börda för patienterna än i vare sig Storbritannien eller Kanada, där patienterna inte betalar avgifter av något slag för de flesta tjänster som täcks av försäkringar.
Enligt min åsikt bör ingendera av dessa frågor stå högt på dagordningen för politiska reformer. I en del kanadensiska provinser har man försökt att kontrollera kostnaderna genom att begränsa omfattningen av de tjänster som täcks av provinsens försäkringssystem selektiv avförsäkring". I den utsträckning de tjänster som ska exkluderas är nära substitut till andra tjänster som fortfarande har täckning finns det risk att besparingselfekterna inte blir så värst stora eftersom patienterna kommer att gå över till de substitut som fortfarande är försäkrade. Nettobesparingama för försäkringssystemet kanske därför inte blir så stora, och den totala produktionen av sjukvård kan bli mindre effektiv.
Patientens kostnadsandel. Frågan om patientens kostnadsandel eller "avgifter, verkar ha varit mycket mindre kontroversiell i Sverige än i många andra länder. I Kanada till exempel har ökade kostnadsandelar för patienten blivit häftigt kritiserade för att det skulle innebära en omfördelning av sjukvårdens betalningsbörda från skattebetalarna i stort till dem som förhållandevis ofta utnyttjar systemet. Men "regelbundna använda-
Bilaga 11 s. 79re inkluderar patienter i olika högriskkategorier, som äldre personer och
med kroniska hälsoproblem. Att öka den finansiella bördan för personer de människor som tillhör dessa kategorier utan egen förskyllan, uppfattas
som orättvist
Å andra sidan andra att måttliga patientavgifter fyller en viktig
anser funktion att stävja lättsinnigt eller omotiverat utnyttjande av
genom sjukvårdssystemet. Dessutom kan det anses vara ett mål i sig att minska
skattebördan för det offentliga, speciellt i samhällen där skattetrycket har
blivit så högt att det medför väsentliga snedvridande effekter på ekono-
min.
Lösningen på detta dilemma måste uppenbarligen bli en kompromiss
som beror på rådande samhällsvärderingar och på i vilken utsträckning
låginkomsttagarna skyddas på annat sätt som ex. genom ökade social-
bidrag för att minska den börda som patientavgifterna innebär.
Teknologi ochförsäkring. Det kan ibland vara till hjälp att tänka sig att
det finns ett implicit kontrakt, motsvarande de försäkringsavtal som
erbjuds privata försäkringsföretag, som reglerar de tjänster som produ-
av
i ett offentligt finansierat och administrerat sjukvårdssystem. De ceras totala kostnaderna för sjukvårdssystemet beror självklart inte bara på
vilka slags tjänster täcks, utan också på den konventionella tolkningen
som
vilka försäkringsgivarens åtaganden är, i form av tjänster som skall av produceras i olika fall. Mindre formellt uttryckt beror kostnaderna till stor
del på de "standardprotokoll läkarna följer när de behandlar olika
som sjukdomar. Dessa protokoll påverkar i sin tur, och påverkas av, de perso-
nalresurser och den utrustning sjukhus, laboratorier och andra institu-
som
tioner förvärvar.
Allteftersom ny medicinsk teknologi blir tillgänglig förändras dessa pro-
tokoll eller annorlunda uttryckt, innehållet i det implicita försäkrings-
varför varigenom 5Hur kraftig oppositiokontraktet. Detta är ett annat sätt att inse processen
nenmot avgifter har varit
teknologier ges en systematisk utvärdering är så viktig för att hålla få uppfattnya kan man en sjukvårdskostnaderna under kontroll. Den påverkar kostnaderna därför ning om genomtiteln på
monografin av Barer, att den påverkar tolkningen av det implicita försäkringskontraktet.
Evansoch Stoddart
På år har man inom den medicinska professionen alltmer insett 1979: "Controlling
senare det potentiella värdet systematisk ansats när det gäller frågan Health CareCostsby Di-
av en mer
rect Chargesto Patients:
hur det bästa standardprotokollet skall se ut under olika betingelser. om Delusion Att
Snareor Ett bevis på detta är de så kallade consensuskonferenserna" som arrange- kontrollera sjukvårds-
för diskutera lämplig behandling för kostnadergenomdirekta rats i Sverige och på andra håll att
patientavgifter: försåt el- V sjukdomar. På liknande sätt har, diskuterades i kapitel olika som av- ler bedrägeri Denna
sevärda lagts ned på tillskapandet av institutioner som har till bok har haft stort infly-
resurser
tande på den kanadensiuppgift att utvärdera nya teknologier i ett antal länder.
skadebatten och kan ha
Enligt min åsikt är dessa ansatser mycket viktiga och kan potentiellt varit bidragande orsak
en
inflytande över de framtida kostnaderna och kvaliteten inom till införandet av 1984års ett stort
Än vid de institutioner Canada Health Act som svensk sjukvård. så länge verkar arbetet som
definitivt förbjöd alla arbetar inom detta område i Sverige ha koncentrerats på att bedöma om slagsavgifter i provinser-
teknologier är medicinskt effektiva eller inte dvs. har en positiv nasprogram. nya
9Sebidraget av G. Laminverkan på patientens hälsostatus och att de investeringar i nya lokaler
nevik till 988 årskonfeoch utrustning som krävs för att använda dem fördelas på ett rimligt sätt rensarrangeradav Sta-
tensBeredning för Utväröver sjukvårdssystemet, dvs. att dubblering och underutnyttjande
dering avMedicinsk Meundviks todik 1988, sid. 71-73.
Bilaga 11 s. 80Enligt min mening är det emellertid viktigt går längre och
att processen att man också överväger tillämpning av kostnadsöverväganden när det gäller att ransonera tillgången till en del nya teknologier. I detta sammanhang kan frågor som offensiv behandling av för tidigt födda barn eller valet mellan offensiv terapi och tillfällig lindring, i vården mycket gamla
av patienter, få allt större betydelse, som noterats i kapitel
Val mellan olika former av försäkringar. En viktig fråga i ett samhälle med allmän sjukförsäkring är om alla invånare måste försäkrade
vara enligt samma system eller om det önskvärt med valmöjligheter mel-
vore lan två eller fler alternativa former.
I Sverige och Kanada är för närvarande nästan alla invånare försäkrade genom samma system. Även i Storbritannien tillhör alla National Health Service. Det offentliga har emellertid inte sökt motverka den kraftiga tillväxten alternativa privata försäkringar ägt under år.
som rum senare
I Förenta Staterna har däremot även de individer som täcks av de offentliga systemen avsevärda möjligheter att själva välja vilket försäkringsskydd de vill ha. Endast en del av det kompletta Medicarepaketet Part A är till exempel obligatoriskt för alla medborgare över 65 års ålder. Part B är frivilligt och de som väljer att vara täckta av detta måste betala en månatlig avgift. I praktiken erbjuder således Medicaresystemet ett val mellan två försäkringar med olika självrisker. Dessutom kan med nuvarande regler de som är anslutna till Medicare välja att få sin täckning genom en HMO. Om de gör det får de tillbaka en del av de inbesparingar för det offentliga som blir resultatet eftersom den det offentli-
summa som ga betalar for HMO-medlemskap är lägre än den förväntade kostnaden för konventionell Medicare täckning.
Min personliga åsikt är att mycket talar för att man bör erbjuda någon möjlighet att välja bland alternativa former av offentlig försäkring och för
skall finansiellt belöna dem väljer lågkostnadsalternativ. Å att man som andra sidan är det emellertid klart att försök att utforma alternativ enligt dessa riktlinjer skulle ge upphov till komplicerade administrativa problem, och det skulle med all säkerhet bli mycket kontroversiellt, delvis för att det i hög grad skulle beröra jämlikhetsfrågor.
Ett annat sätt att erbjuda ökade valmöjligheter när det gäller sjukförsäkring är att välja den brittiska vägen och tillåta privata sjukförsäkringar att spela en större roll.
Protester hörs ibland, utifrån rättviseargument, mot ett system i vilket folk har möjlighet att köpa alternativa privata försäkringar som förser dem med bättre skydd än vad den allmänna försäkringen gör. De som täcks av dyrare privata försäkringar i Storbritannien har till exempel ofta tillgång till viss slags kirurgi utan att behöva köa, vilket NHS-patienter måste göra, eller till högre sjukhusstandard. De som motsätter sig framväxten av alternativa privata försäkringar har hävdat att detta inte står i överens- ° l 1989års vitbok före- stämmelse med dejämlikhetsideal som utgör grunden för NHS universalislår regeringenatt premi- tetsprincip. er för privat sjukförsäkring för individer över 60 Uppenbarligen kommer värdeomdömen in här och de guszibus non est år bör görasavdragsgilla disputandum. Min personliga åsikt är att principen jämlik tillgång
om vid deklaration av betill sjukvård kan anses motsvara ett universellt försäkringskontrakt vilket skattningsbar inkomst s. 69. garanterar att ingen medborgare ska förnekas nödvändig sjukvård i fall
Bilaga 11 s. 81av sjukdom. I detta sammanhang är frågan vilka tjänster som bör klassifi-
ceras som "nödvändiga" dvs. som bör inkluderas i det universella kon-
traktet i grunden ett medicinskt och politiskt beslut.
Att säkerställa att varje medborgare verkligen har försäkringsskydd di-
rekt eller indirekt genom ett sådant kontrakt är således den offentliga
sektorns grundläggande ansvar. Som jag ser det finns emellertid ingen
orsak till varför individer som vill och kan köpa alternativa privata försäk-
ringar inte bör tillåtas att göra detta. Eftersom människor som väljer att
"gå ur" det offentliga försäkringssystemet dvs. avstår från sin rätt att få
försäkringsskydd inom det offentliga systemet bidrar till att minska det
offentligas förväntade kostnader för sjukvårdsproduktion, finns det också
anledning att återbetala åtminstone en del av dessa besparingar, till exem-
pel genom en skattereduktion.
En politik som tillåter individer att gå ur" på detta sätt har flera
potentiella fördelar. Den är ekonomiskt effektiv eftersom den ökar välfär-
den för dem som köper privat försäkring utan att om den hanteras på rätt
sätt minska välfärden för dem som inte gör det. Det minskar också En vanlig invändning skattebördan för det offentliga. Slutligen, vilket mot att tillåta individer de brittiska erfarenheterna att byta ut offentliga förtycks indikera, behöver privat sjukförsäkring inte bara innebära ett alter- säkringar privata är
mot nativ för en priviligierad minoritet utan kan också tjäna som en viktig att detta indirekt kan gynnadem somär så konkurrenskontroll på kvaliteten hos de tjänster som produceras inom det lyckligt lottade att de har offentliga systemet." lågasjukdomsrisker,
t ex En detaljerad analys hur denna typ politik skulle kunna genomfö- därför att de är ungaeller av av generellt friska. Det är ras i praktiken faller utanför syftet med denna uppsats. Återigen tycks det möjligt att visa att omdet emellertid för mig vara en fråga som borde förtjäna en seriös diskussion i offentliga inte inseratt de den offentliga debatten. sommestsannolikt utnyttjar sigav dessamöjligheter är människor med lågrisk, leder det lätt till att de somgör det överkmnpenseras.
Sammanfattning och avslutande kommentarer Det finns emellertid
två sätt att hantera detta problem. Det förstaär att Tydliga brister i sjukvårdssystemet har blivit hett debatterade i Sverige differentiera den statliga liksom i andra länder. När brister har identifierats finns ofta en tendens att skattereduktionen eller dra slutsatsen måste allokeras till sjukvårdssystemet för rabatten för dem som att mer resurser väljer privat försäkringsatt ta itu med dem. Sjukvårdens möjligheter att bidra till hög hälsoen skydd efter identifierbara nivå hos befolkningen kan emellertid också förbättras, att, för att riskkarakteristika såatt genom t.ex. en äldre personsom citera A.C. Harberger, använda de resurser som finns på ett effektivare köper privat försäkring sätt". får större skatterabatt
en Den jämförande analysen i denna uppsats har identifierat flera idéer och än en yngre person som gör detta. Det andra är principer som utförligt analyserats, eller faktiskt använts, dem av som att börja med att anta att varit ansvariga för sjukvårdssystemen i andra länder, och skulle individer utnyttjar som som kunna utnyttjas för åstadkomma detta i svenska dessamöjligheter har lägatt sammanhang. re sjukvárdskostnader än Vad gäller produktionen av primärvård är det viktigaste förslagen fölgenomsnittet och anpassa jande: l Inför ett element av konkurrens att tillåta större möjlig- skattereduktionen eller genom rabatten därefter. het för patienterna att välja mellan olika producenter; 2 använd någon Z Denna uppfattning utform av per capita-system för att betala för primärvård, för att produ- trycks kraftfullt och välge centerna ett incitament att vård på effektivt sätt; 3 skapa incita- taligt i ett antal publikage ett tioner från Landstingsment för producenterna av primärvård att hushålla med användningen av förbundet 1987, andra sjukvårdstjänster de som produceras sjukhus, laboratorier etc, l988a.b. av
Bilaga 11 s. 82att göra dem åtminstone delvis ansvariga for kostnaderna för de genom tjänster som utnyttjas av deras patienter.
För produktionen sjukhusvård stödjer jag Förslagen att införa någon
av form är baserat på diagnosrelaterade grupperingar DRG
av system som både ett sätt att skapa en uppsättning normer som kan användas för
som att jämföra den effektivitet med vilken olika sjukhus använder resurser, och möjligen också som en partiell grund för ersättning som skulle ge institutionerna ett starkt incitament att vara effektiva.
Jag stödjer också förslaget att ge patienter större frihet att välja sina primärvårdsproducenter, och primärvårdsproducenterna möjlighet att välja de sjukhus till vilka de remitterar sina patienter. Den konkurrens
skulle bli resultatet om detta genomfördes skulle ge dessa producenter som och sjukhus ett incitament att uppehålla en hög kvalitet på vården. Dessut-
skulle reformer som gör producentema mer kostnadsmedvetna kunna om kompletteras precisa definitioner av landstings och vårdproducen-
av mer ters lagliga skyldighet att ge sina patienter vård av hög kvalitet, samt regler för att utdöma skadestånd när dessa skyldigheter inte uppfylldes.
En precis specificering av lagliga skyldigheter skulle antagligen
mer kräva explicita formuleringar, i huvudsak från den medicinska pro-
mera fessionens sida, vad är lämplig medicinsk praxis i olika fall.
av som "Consensuskonferensef liknande dem som hållits vid ett antal tillfällen för att diskutera behandlingen av speciella sjukdomar kan kanske utnyttjas till att tjäna detta syfte. Speciellt föreslås att sådana konferenser skulle hållas regelbundet för att formalisera de principer som skall tillämpas när
måste ransonera tillgången till ny avancerad teknologi. man
Slutligen föreslås att individer och grupper som önskar "gå ur den allmänna sjukförsäkringen att skaffa sig alternativt privat sjukför-
genom säkringsskydd skulle tillåtas göra detta, och att de som gör detta val skall få
skattereduktion motsvarande de förväntade kostnader som det offentlien
skulle ha ådragit sig för att producera den sjukvård som nu skulle ga
privata försäkringar. En sådan reform skulle erbjuda privabetalas genom ta försäkringsföretag och sjukvårdsproducenter en möjlighet att konkurre-
med det offentliga systemet, medan det på samma gång bibehöll det ra övergripande skydd är själva kvintessensen hos de offentliga systemen
som i Sverige, Storbritannien och Kanada.
Bilaga 11 s. 83Referenser
Aaron, Henry J., and Schwartz, William B., The Painful Prescription:
Rationing Hospital Care, Washington, D.C.: The Brookings Institution,
1984. Arrow, Kenneth J., "Uncertainty and the Welfare Economics of Medical
Care, American Economic Review, Vol. 53, 1963 sid. 941 -73. Barer, Morris L., Robert G. Evans och Greg L. Stoddart, Control/ing
Health Care Costs by Direct Charges to Patients: Snare or Delusion Toronto: Ontario Economic Council, 1979.
Blomqvist, Åke, G., The Health Care Business: International Evidence
on
Public Health Care Systems, Vancouver: The Fraser Institute,
Private vs.
1979. Blomqvist, Åke G., Konsumentönskemål och effektivitet i sjukvården,
Ekonomisk Debatt, Vol. Nummer 1980. Blomqvist, Åke G., The Doctor Double Agent: Information Asymmet-
as
ry, Health Insurance and Medical Care, manuskript, University of
Western Ontario, 1989. Blomqvist, Åke G. och Henrik Horn, Public Health Insurance and Opti-
mal Income Taxation", Journal of Public Economics, Vol. 24, 1984 sid.
353 373.
- Brook, Robert H. et.al., Does Free Care Improve Adults Health Results
from a Randomized Clinical Trial, New England Journal of Medicine, Vol. 309, 1983 sid 1426-34.
Brooks, Richard G., The Development and Construction of Health Status
Measures: An Overview of the Literature, Report 1986:4, Lund: IHE-The Swedish Institute for Health Economics 1986.
Bruzelius, Nils, Health Maintenance Organizations: En Översikt, Medde-
lande 1986:5, Lund: IHE, Institutet for Hälso- och Sjukvárdsekonomi
1986. Calltorp, Johan, Prioritering och Beslutsprocess i Sjukvårdens Frågor, Upp-
sala: Institutionen for Socialmedicin, Uppsala universitet 1989. Calltorp, J., Jämförelse mellan Sjukvårdsmodeller", Läkartidningen, Vol
85, 1988, sid. 2447-51, 2521 -4. Danzon, Patricia M., Medical Malpractice: Theory, Evidence, and Public
Policy, Cambridge, Mass.: Harward University Press 1985. Enthoven, Alain, Satsa på Experiment och Oberoende Organisationer: Ni
kan Skapa Världens Bästa Informationssystem, Läkartidningen, 85,
sid. 2713-5, 1988. Enthoven, Alain, "The Simple Mathematics of Maximization, Appendix
till The Economics of Defense in the Nuclear Age, av Charles Hitch och
Roland N. McKean, New York: Athenum, 1965.
Bilaga 11 s. 84Evans, Robert G., Supplier-Induced Demand: Some Empirical Evidence
and Implications, sid. 162-73 i Mark Perlman, red., The Economics of
Health and Medical Care, London: MacMillan, for the International Economics Association, 1974.
Evans, Robert G., Strained Mercy: The Economics of Canadian Health
Care, Toronto: Butterworths, 1984. Evans, Robert G. och Gregg L. Stoddart, Medicare at Maturity: Achieve-
ments, Lessons, and Challenges, Calgary: The University of Calgary
Press for The Banü Centre for Continuing Education, 1986. Feeny, David, Gordon Guyatt, och Peter Tugwell, red., Health Care
Technology: Ejfectiveness, EjYiciency, and Public Policy, Montreal: The
Institute for Research on Public Policy, 1986. Feldstein, Paul J., Health Care Economics, Third Edition, New York:
John Wiley Sons, 1988. Fuchs, Victor R., Who shall Live New York: Basic Books, 1974. Gibson, Rosemary, "Quiet Revolutions in Medicaid, i Meyer. red. 1983,
sid 75- 102. Ginsburg, Paul "Market-Oriented Options in Medicare and Medicaid,
iMeyer, red. 1983, sid. 103- 18. Ham, Christopher, Health Policy in Britain, London, Macmillan 1985. Jönsson, Bengt, och Clas Rehnberg, Efektivare Sjukvård Genom Bättre
Ekonomistyrning, rapport till ESO, Ds Fi 1986:3, Stockholm: Finans-
departementet 1986. Jönsson, Bengt, och Clas Rehnberg, Integrering av sjukvård och sjukförsäk-
ring, rapport till ESO, Ds Fi 1987: 11, Stockholm: Finansdepartementet, 1987.
Landstingsförbundet, Sjukvård och Sjukförsäkring i Samverkan, Stock-
holm: Landstingsförbundet 1988. Landstingsförbundet, Bättre Vård: Har Vi Råd Bilaga 26 till Lângtidsut-
redningen 1987 SOU 1987:3, Stockholm: Landstingsförbundet 1987. Landstingsförbundet, Bevare Mig Väl: Debattskrzft om Myt, Makt och
Medmänsklighet i Hälso- och Sjukvården, Stockholm: Landstingsför-
bundet l988a. Landstingsförbundet, Sjukvård och Sjukförsäkring i Samverkan, Stock-
holm, Landstingsförbundet 1988b. Lindgren, Björn, Konsumentsinflytande och Konkurrens i Svensk Sjukvård:
Är det Möjligt Manuskript, Lund, IHE, Institutet för Hälso- och
Sjukvårdsekonomi 1989. Manning, H.G., A. Leibowitz, G.A. Goldberg, W.H. Rogers och J.P.
Newhouse, "A Controlled Trial of the Etfect of a Prepaid Group Practi-
Use of Services, New England Journal of Medicine, Vol. 310,
ce on
1984, sid. 1505-10. Meyer, Jack A. red., Market Reforms in Health Care: Current Issues, New
Directions, Strategic Decisions, Washington: American Enterprise Insti-
tute, 1983. Olson, Mancur, red., A New Approach to the Economics of Health Care,
Washington, D.C.: The American Enterprise Institute, 1981, sid. 131
-
171.
Bilaga 11 s. 85Organization for Economic Cooperation and Development, Measuring Health Care 1960- 1983: Expenditures, Costs, and Performance, Social Policy Studies No. Paris, OECD 1985. Organization for Economic Cooperation and Development, Financing and Delivering Health Care."A Comparative Analysis ofOECD Countries, Social Policy Studies No. Paris, OECD 1987. Organization for Economic Cooperation and Development, Health Care Systems in Transition." The Search for Efficiency, Social Policy Studies No. 7 Paris: OECD, 1990. Pauly, Mark V., "Taxation, Health Insurance, and Market Failure in the Medical Economy", Journal ofEconomic Literature, Vol. 24, 1986 sid. 87-99. Raffel, M.W., red., Comparative Health Systems. University Park och London: Pennsylvania State University Press 1984. Reinhardt. Uwe E., The Theory of Physicain-induced Demand: Reflections After a Decade, Journal o/"Health Economics, June 1985, sid. 187-94. Rosenthal, M., Deo/ing with Medical Malpractise: The British and Swedish Experience, London, Tavistock 1987. Saltman, Richard B. och Casten von Otter, "Public Competition
versus Mixed Markets: An Analytic Comparison, Health Policy, Vol. ll, 1989, sid. 4355. Sidel, V., and Sidel, R., A Healthy State: An International
Perspective on the Crisis in United States Medical Care. New York, Pantheon Books 1977. Statens Beredning för Utvärdering av Medicinsk Metodik SBU, Värdering av .Medicinska Metoder och Sjukvårdens Ef/ektivitet, rapport från en konferens på Rosenbad, Stockholm, 1989. Stiglitz, Joseph E., The Theory of "screening", Education, and the Distribution oflncome, American Economic Review, Vol. 65, 1975, sid. 283-300. Storbritannien, Working for Patients, The Health Service: Caringfor the 19903, London, HMSO 1989. Ståhl, Ingemar, "Sjukvårdenz Problem och Lösningar, Ekonomisk Debatt, Vol. 1979, sid. 476-82. Sverige, Regeringens Skrivelse l988/89sl53 Överenskommelse vissa
om ersättningar till sjukvårdshuvudman, m.m., Stockholm 1989. Söderström, Hans Tson, red., Den Svenska Modellen Inför 90-talet Konjunkturrådets rapport, Stockholm: SNS Förlag 1988. Torrance, George W., "Measurement of Health Status Utilities for Economic Appraisal: A Review, Journal ofHealth Economic, Vol. 1986 sid. 1-30.
. Ware, John E. Jr. et al., "Comparison of Health Outcomes at Health Maintenance Organizations with those of Fee-for-service Care, Lancet, May 1986, sid. 1017- 1022.
Bilaga 11 s. 87Bilagor till Iångtidsutredningen1990
Nr Namn Författare
l Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet . 2 Ekonomiska konsekvenserfor Sverige Harry Flam och Henrik Horn . Institutet för internationell ekonoav EG:s inre marknad mi, Stockholmsuniversitet
Svensktnäringsliv och den europeiska Lars Lundberg . utredningsinstitut integrationen Industrins
Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . Industrins utredningsinstitut het mellan Sverige och EG Finansiell integration. rcsursfordelning Lars Svensson . Institutet for internationell ekonooch penningpolitik mi, Stockholmsuniversitet
Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån . .Sveriges framtida befolkning Statistiska centralbyrån
Skogsnäringen:Miljöfrågor. avreglering, Lars Hultkrantz och . framtidsutsikter SörenWibe Lantbruksuniversitet i Umeå
.Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman konflikter Handelshögskolani Sthlm
10. Den internationella utvecklingen Kjell Andersen och Derek Chambers Il. Svenskhälso- och sjukvård i internatio- Åke Blomqvist nellt perspektiv University of Western Ontario, Canada
Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppenför forskning om re- . och regional obalans gional utveckling
Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson . else
Landsting för välfärd Landstingsförbundet . Bostadsmarknadenunder 1990-talet BengtTurner m. ll. . för byggnadsforsk- Statensinstitut ning
.Samhällsekonomins transport- och Folke Snickars kommunikationsforsörjning
17. Privat tjänstesektor Statensindustriverk
18. Industrin till är 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium
l9. lnkomst- och förmögenhetsfördelningen Kjell Jansson 1987 Statistiska centralbyrån 1967- 20.Kommunerna på 90-talet Svenskakommunförbundet krav och restriktioner 2l. Energi miljö ekonomi Statensenergiverk - - 22. Utbildning for 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin och BengtChrister Ysander
23. Kvinnors roll i ekonomin Christina Jonungoch Inga Persson red. Lunds universitet
24. Svensklönebildning teori, empiri. Bertil Holmlund politik Uppsala universitet
25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m. r Naturvårdsverket 26.Den offentliga sektorn Stefan Fölster
Bilaga 11 s. 88KUNGL. BIBL. 1993 -05- 27
STC
4.
Bilaga 11 s. 89. , .
.
I .1
Bilaga 11 s. 90v 4 i i I
I 4i i 1 Ia
ALLMÄNNA FÖRLAGET
BESTÄLLNINGARZALLMÄNNAFÖRLAGET,KUNDTJÄNST,10647STOCKHOLM, TEL:08-7399630,FAX-Z08-739 485.95 älNFORMAT-IONSBOKHANDELN,MALMTORGSGATAN5vm SRUNKEBERGSTORG,STOCKHOLM.
Bilaga 12 s. 3Lå
d
utrregcithiâgen
Förord
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras bilagor till utredningens som huvudrapport. Föreliggande bilaga har utarbetats av Expertgruppen för forskning om regional utveckling ERU. Huvudansvaret har legat på kanslichef Jan- Even Nilsson. I arbetet har därutöver deltagit Mats Johansson, Lars Olof Persson, Ewa Sjögren och Lennart Sundberg. I bilagan analyseras den regionala utvecklingen under det kommande decenniet. Särskild vikt läggs vid att beskriva konsekvenserna för den regionala utvecklingen av den förväntade relativt långsamma tillväx- - ten inom den offentliga sektorn. Därutöver belyser ERU hur förändringar på arbetsmarknaden kan komma att påverka olika regioner. Ett tredje tema är betydelsen for den regionala utvecklingen av investeringar i infrastruktur. Ansvaret for långtidsutredningens bilagor och for de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av den kommunala huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete. Finansdepartementets kontaktman har varit departementssekreterare Lars Engström.
Stockholm i oktober 1989
Lars Heikensten Depanementsråd
Bilaga 12 s. 5Innehållsförteckning
Författarnas förord
Det omedvetna valet
Regionalpolitikens särprägel
| Regionalpolitikens fokus | ll |
| Studiens inriktning | 13 |
| Utsatta regioner | 15 |
| Världsekonomins betydelse | 15 |
Kortsiktiga fluktuationer Den långsiktiga utvecklingen 21
Ansatt service 29 Framväxten ett nytt synsätt 30
av . . . .
| Den offentliga tillväxtens geografiska mönster | 31 |
| Lokala variationer | 33 |
| . . | |
| Framtidens tillväxt | 36 |
. . . . . Förnyelse och lokaliseringsmönster
Prioriterad utbildning
| Utbildningens geografi | 42 |
| Regionalt förändringsmönster | 44 |
| En segmenterad arbetsmarknad | 46 |
| Tillbaka till kostnadskrisen | 49 |
| Den permanenta högkonjunkturen | 52 |
| Motverkande utvecklingstendenser | 54 |
Oprioriterad infrastruktur 57 Scenariernas investeringsförlopp
| Infrastruktur för regional utveckling | 60 |
| Behoven av infrastruktur | 63 |
| Infrastrukturförsörjningen | 65 |
| Framtidens infrastrukturförsörjning | 67 |
| Nationell politik och regional obalans | 69 |
| Den regionala obalansen | 69 |
| Den nationella politiken | 71 |
| Litteratur | 73 |
Författarnas förord
I samband med sitt arbete med 1990 års långtidsutredning har Finansdepartementet uppdragit åt ERU att genomföra en analys av de regionala aspekterna av utvecklingen. Tidigare har den regionala analysen haft formen av en regional nedbrytning av de nationella prognoserna. Så är inte fallet denna gång. Då Finansdepartementets framtidsalternativ denna gång inte skall göra anspråk på att vara prognoser har departementet arbetat med en förhållandevis aggregerad modell. Därmed blir det inte längre meningsfullt att göra en regional nedbrytning av Finansdepartementets framtidsalternativ.
ERUs uppgift har därför i stället varit att fördjupa analysen inom tre problemområden. ERU har sålunda riktat uppmärksamheten mot hur den antagna låga tillväxten inom den offentliga sektorn förväntas påverka det regionala utvecklingsmönstret. ERU har också fördjupat sig i vilka strukturella förändringar som förväntas prägla arbetsmarknaden i de olika alternativen samt hur dessa förändringar slår igenom i olika typer av regioner. Slutligen uppmärksammas investeringarna i infrastruktur. Frågeställningen är vilket utrymme för sådana investeringar som framtidsalternativen ger samt vilken geografisk fördelning dessa investeringar förväntas ha.
Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp inom ERUs kansli. Arbetsgruppen har bestått av Jan-Evert Nilsson, kanslichef, Mats Johansson, Lars Olof Persson, Ewa Sjögren och Lennart Sundberg. ERUs styrelse har fortlöpande följt arbetet.
Stockholm den ll september 1989.
Bertil Löfberg Ordförande i ERU
Bilaga 12 s. 8säzxexuäg-.r I :Jixâi i .
555W-, V3:u J fabêrigV :farit-f: vi mi xmrwg;
Bilaga 12 s. 9Det omedvetna valet
Regionala problem återspeglar det rumsliga utfallet av generella sociala och ekonomiska förändringsprocessen Förändringar i folks värderingar manifesterar sig i nya flyttningsmönster. Omläggningar i den ekonomiska politiken kan yttra sig i form av ökad arbetslöshet i utsatta regioner. Den nationella bostadspolitiken bidrar till att försvåra den regionala bostadssituationen. Miljö- och energipolitiken förändrar utvecklingsmöjligheterna i enskilda regioner. Välfardspolitiken bidrar till att skapa olikheter i utbudet av offentliga tjänster mellan olika typer av regioner.
Regionala problem återspeglar på detta sätt den nationella politik som förs. Då den nationella politikens konsekvenser sällan synliggörs blir politiken i detta avseende omedveten. De regionala problemen blir på detta sätt ett icke eftersträvat resultat av de medvetna politiska val som görs.
Regionalpolitikens särprägel
De regionala konsekvenserna av dessa omedvetna val manifesterar sig i form av befolkningsförändringar, arbetslöshet, försämrat serviceutbud m. m. i enskilda regioner. Det är sedan den traditionella regionalpolitikens uppgift att bidra till att återställa den regionala balansen. Den traditionella regionalpolitiken blir på detta sätt en reaktionspolitik som syftar till att återskapa den balans som sektorpolitiken bidragit till att rubba. Regionalpolitiken blir en respons på faktiska förändringar i det regionala utvecklingsmönstret.
Det faktum att regionalpolitiken präglas av att den är en reaktion på faktiska förändringar ger regionalpolitiken dess särprägel. För det första blir det ideologiska inslaget i politiken svagt. Uppgiften har en stark praktisk anknytning. Den består i att i någon form återskapa den balans som gått förlorad. Det ideologiska inslaget inskränker sig till att politiken baserar sig på övergripande föreställningar om samhällets generella omvandling. 1960-talets regionalpolitik byggde sålunda på föreställningen att samhället var inne i en industrialiseringsfas. Problemregionerna, i första hand Norrland, kännetecknades av att de ännu stod med det ena benet i jordbrukssamhället. Framtiden ansågs bestå i att industrialisera även dessa regioner. Modernisering blev den bärande ideologin för dåtidens regionalpolitik. Sedan mitten av 1970-talet har situationen förändrats. Fram-
Bilaga 12 s. 10växten regionala problem i industriregioner som Bergslagen har fött nya av föreställningar samhällets generella omvandling. Industrialisering beom traktas inte längre väg att lösa regionala problem. l dag betraktas i som en stället de regionala problemen ett utslag av samhällets omvandling som från ett industrisamhälle till ett kunskapssamhälle, där det ställs allt större
krav till arbetskraftens kunskapsnivå. Samhällsomvandlingen innebär att
Sveriges kunskapsberoende ökar.
årtiondets snabba ökning i satsningen på tillämpad forsk- Det senaste utveckling är uttryck för detta. Ökningen i antalet ning och ett personer är sysselsatta med produktion och distribution av kunskaper är ett som uttryck för detsamma. År 1960 10 procent arbetskraften annat var av sysselsatt med denna typ verksamhet. Tjugofem år senare hade andelen av fördubblats. Denna omvandling har starkt påverkat de prioriteringar som
görs inom regionalpolitiken. Medan 1960-talets regionalpolitik strävade
efter att etablera fabriker i de utsatta regionerna kännetecknades 1980-
talets politik att kompetenshöjande insatser prioriteras. Förbättrade av kommunikationer för att underlätta kontakter med externa kompetens-
teknikcentra för att stimulera teknologiöverföring samt utbildcentra, ningsinsatser for att öka kompetensen hos arbetskraften i regionen anses
centrala medel för att underlätta problemregioners anpassning till det vara framväxande kunskapssamhället
Regionalpolitiken kännetecknas också att dess gränser är flytande. En av reaktionspolitik får alltid sin prägel av att de insatser som vidtas på kort
sikt bestäms de planer redan finns. Regionalpolitiken bidrar på ax som detta sätt till regionalt motiverad omprioritering av åtgärder komatt en till stånd. En framgångsrik reaktionspolitik förutsätter därför en kreamer tiv förmåga att utnyttja befintliga planer i ett nytt sammanhang. Föreslag-
väginvesteringar, planerad utbyggnad högre utbildning, aktuella na av omlokaliseringar offentliga verksamheter m. m. ges karaktären av särav präglade regionalpolitiska insatser. På detta sätt utvidgas den regionalpoli-
tiska domänen automatiskt, när de regionala problemen växer. Den poli-
tiska medvetenheten de omedvetna valen ökar med andra ord under om dessa perioder. Regionalpolitikens särprägel ligger sålunda i politikområdets närhet till
konkreta problem samt till områdets stora utrymme för nytänkande, när
Åke E. Anderssonhar i det gäller medlen kommer till användning. Relevans och dynamik som tre böcker behandlatoli- hos politikområdet. Samtidigt medför utgör sålunda två starka egenskaper kaaspekterav denna omdessa egenskaper att politikens utformning ofta ägnas större uppmärksamvandlingsprocess.Se Kreativitet. Storstadens het än dess genomförande. Politikområdets närhet till konkreta symptom framtid, Stockholm 1985, intressegrupperingar gör att regionalpolitiken är ett eldorado för som K-samhälletajframtid tillönskar påverka politikens inriktning. Avgränsningen av stödområden sammansmed U. Strömquist, Stockholm präglas därför tillfälliga koalitioner. Regioner med problem mobiliserar av 1988och Universitet. Reolika typer aktörer i den regionen fackförening, näringsliv, gionersframtid. Stock- av egna holm 1988. kommuner, riksdagsmän från regionen för att utverka särfördelar osv. - 2SOU 1989:55Samspel fabriksnedläggning, utebliven investering, för den egna regionen. En en en förfimgerande regioner, skev åldersstruktur i befolkningen, ett stort utflyttningsöverskott etc. kan ger enillustration på da- Föreställningar sålunda tjäna argument för mobilisering regionens aktörer och gens om som en av vilka åtgärdersomanses kompenserande statliga insatser. för att rikta krav på krävasför att utveckla Regionalpolitiken blir på detta sätt initiativtung. Aktörernas intresse problemregioner.
Bilaga 12 s. 11ll
riktas mot att ta initiativ som kan leda till nya insatser i den egna regionen. Motsvarande intresse ägnas inte åt att genomföra politiken. Den offentliga och halvoffentliga apparat som har ansvar för att genomföra politiken är därför komplex och oöverskådlig. I takt med att den regionalpolitiska medelsarsenalen utvidgats har också komplexiteten i genomförandeapparaten ökat. När lokaliseringspolitiken etablerades i mitten av 1960-talet var antalet aktörer litet och ansvarsfördelningen mellan dem klar. I större ärenden fattade regeringen beslut om vilka företag som skulle lokaliseringstöd och lån medan ansökningar om mindre lån och bidrag behandlades av Arbetsmarknadsstyrelsen. Under 1970-talet delegerades en del av ansvaret till länsstyrelserna. Samtidigt byggdes de regionala utvecklingsfonderna med ett speciellt ansvar för stöd till små och medelstora företag. En upp speciell glesbygdsdelegation inom regeringskansliet inrättades också. Under 1980-talet har regeringen överfört ytterligare ansvar till Statens Industriverk, samtidigt som nya regionala aktörer har kommit in i bilden. I dag handläggs därför vissa delar av regionalpolitiken av departementen, andra SIND länsstyrelsema I vissa regioner finns det av och åter andra av dessutom regionala/lokala investmentbolag som skall bidra till att stimulera näringslivet i regionen. Staten har i något fall upprättat en särskild delegation som tar ansvar för riktade insatser till de aktuella regionerna. Samtidigt har allt fler kommuner aktiverat sig för att på egen hand bedriva lokal näringspolitik." Den allt vildvuxnare floran av aktörer inom regionalpolitiken bidrar till att försvaga skärpan i regionalpolitiken. Över tiden har därför regionalpolitik fått ett allt starkare inslag av symbolpolitik. Beslutet att göra någor har över tiden blivit viktigare än frågan om hur effekter skall uppnås med de beslutade insatserna.
Regionalpolitikens fokus
Regionalpolitikens fokus är av tradition inriktad mot sysselsättning och näringsutveckling. En, i förhållande till riket i övrigt, hög arbetslöshet eller oro för ett regionalt arbetslöshetsproblem är starka argument för regional- 3 detaljerad För en mer politiska insatser. Norrbotten, med en kronisk högre arbetslöshet än riks- analysav komplexiteten i genomsnittet sedan 1960-talet, och Bergslagen, med arbetslöshet organisationen runt reen som gionalpolitiken seDs överstigit riskgenomsnittet sedan mitten av l970-talet, är två exempel på 1989:28 Förhandlingsdetta. De speciella, regionalpolitiskt motiverade insatser gjordes i ekonomin zregionalpolitisom ken. Landskrona, Uddevalla och Malmö i samband med beslutet om att lägga 4Det är i första hand ned varven på dessa platser understryker att hot om ett regionalt arbetslös- kommuner inom stödomi vissa fall tillräckligt för initiera insatser. rådet somsatsatpåatt uthetsproblem är att veckla en lokal närings- Befolkningsminskning är en annan accepterad indikator på förekomsten beskrivpolitik. För en regionala problem. Den vikt som i den politiska debatten lägges vid ning av omfattningen på av den kommunala näringsbefolkningsutvecklingen är ett resultat av att det i den politiska debatten politiken seBenny Hjem görs en stark koppling mellan befolkningsutveckling, befolkningsomflytt- och Ulf Bergendahl, ningar och arbetsmarknadssituation. Den rådande konventionella visdo- Kommunal näringspolitik ansvaroch kompetens, utgår ifrån att folks flyttningsmönster återspeglar tillgången på arbe- men Kommunförbundet, ten. Folk tvingas flytta från en region, därför att de inte kan få arbete där. Stockholm 1987.
Bilaga 12 s. 12Regionens problem definieras på detta sätt i termer av brist på arbetsplat-
ser. Två förhållanden bidrar till att försvaga relevansen av befolkningsförindikator på arbetsmarknadssituationen i regionen. För det ändringar som första har den långsiktiga nedgången i nativiteten inneburit att den naturlibefolkningsökningen minskat. I regioner som upplevt många år med ett ga utflyttningsöverskott överstiger därför antalet döda antalet födda. l glesbygdskommuner Bräcke, Ragunda, Sorsele m. fl. blir sålunda födelsesom underskottet allt större betydelse för befolkningsminskningen. Befolkav ningsminskningen är inte längre bara ett uttryck för att ungdomar lämnar Minskningen är i stället konsekvens att inflyttningsöverskottet orten. en av till orten är för litet. För det andra är sambandet mellan arbetsmarknadssituation och flyttkomplext i dag än under l960-talet. Två förändringsproningsrörelser mer har bidragit till detta: arbetsmarknadens ökade segmentering samt cesser ökade utbildningsnivån hos arbetskraften. Den ökade segmenteringen den det inte längre är relevant att tala om en homogen arbetsmarknad. gör att Arbetsmarknaden består i stället ett stort antal segment. Det finns en av arbetsmarknad för läkare, sjukskötare, förskollärare, högstadielärare, socialarbetare, verkstadstekniker, arkitekter, byggnadsingenjörer, revisorer, snickare Möjligheterna för enskild arbetstagare att röra sig murare, osv. en mellan dessa delarbetsmarknader är begränsade. l allmänhet kräver ett delarbetsmarknad att den enskilde arbetstagaren omskolar sig byte av under ett antal år. arbetsmarknadens segmentering följer att arbetsmarknadssituatio- Med komplex. Brist på och överskott på arbetskraft förekommer nen blir mer allt oftare parallellt. Norrlands inland har sålunda haft brist på läkare sedan mitten l960-talet. l dag råder det dessutom brist på andra av utbildad vårdpersonal och på utbildade ekonomer och ingenkategorier av jörer. Samtidigt råder det utbudsöverskott på vissa andra typer av arbetskraft. Situationen är likartad i andra regioner är föremål för regionalsom politiska insatser. Arbetsmarknadens ökade segmentering innebär att ett utflyttningsöverskott inte längre uteslutande kan betraktas som en konsekvens utbudsöverskott på arbetsmarknaden. Till en del är ett sådant av ett överskott också konsekvens att de aktuella regionerna har svårt att en av attrahera vissa arbetskraft. Dessa svårigheter kan bero på många typer av saker. Arbetsmarknaden är kanske för liten för att kunna erbjuda intreskarriärmöjligheter för välutbildade personens Klimat och geografisk santa belägenhet kan medföra att regioner framstår som mindre attraktiva. Brist på bostäder och brist på attraktiva bostadsmiljöer kan också försvåra en regions möjligheter att attrahera arbetskraft med relevant bakgrund. En befolkningsminskning är sålunda i många fall ett resultat av att inflyttningtill regionen är mindre än vad arbetsmarknadssituationen ger utrymme en för. Arbetsmarknadens ökade segmentering är bl. a. ett resultat av den ökade 5För en mer utförlig disutbildningsnivån i samhället. Styrkan i denna förändring får man ett kussion av karriärmöjlighetersbetydelseför val intryck att studera förändringar i andelen personer med postav av genom bosättningsort seSOU Bland dagens 60-åringar, dvs. människor gymnasial utbildning. en grupp 1989:12Den regionala prøblembilden. fick sin utbildning under 1950-talet, har knappt lO procent postgymsom
Bilaga 12 s. 13nasial utbildning. Motsvarande andel bland 30-åringar, dvs. människor
fick sin utbildning under 1980-talet, är 23 procent. Andelen personer i som
åldersgrupp med postgymnasial utbildning har sålunda fördubblats en
trettioårsperiod. Med ökad utbildning följer ofta att kraven på under en arbetsplatsen ökar. Det är inte längre tillräckligt för den enskilde att ett arbete. Han/Hon kräver dessutom att arbetsuppgifterna skall vara intressanta och utvecklande. Detta innebär att många välutbildade flyttar till arbetsmarknader som erbjuder intressanta arbeten med goda utvecklingsmöjligheter. Kvaliteten på den lokala arbetsmarknaden spelar en lika stor
det aggregerade utbudsöverskottet på arbetsmarknaden. De välutroll som bildades flyttningsmönster kommer på detta sätt att avvika från den allmänna arbetsmarknadssituationen i regionen.
Studiens inriktning
l denna studie diskuteras inledningsvis hur de makro-ekonomiska scenario
legat till grund för arbetet med långtidsutredningen förväntas påverka som det geografiska utvecklingsmönstret. Uppmärksamheten riktas mot vilka regioner förväntas uppvisa expansiv respektive kontraktiv ekono-
som en misk utveckling. Den övergripande analysen av det geografiska utvecklingsmönstret följs av en mer detaljerad analys av den olTenliga sektorn, arbetskraftens sammansättning samt infrastrukturens betydelse för den regionala utvecklingen.
Den offentliga tjänsteproduktionen utmärks av att dess lokalisering i huvudsak följer bosättningsmönstret. En växande offentlig tjänsteproduktion bidrar därför till att konsolidera bosättningsmönstret. Under 1970talet växte antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn med i genomsnitt
år. Under 1980-talet har tillväxttakten sjunkit till l,l 5,2 procent per procent per år. Med den långsammare tillväxten har följt att uppmärksamheten kommit att fokuseras mot organiseringen av den offentliga tjänsteproduktionen i stället för utbygganden av den. l LU-90 förutser man, att
utbyggnadstakt inom offenliga sektorn består. Vad detta l980-talets svaga kan förväntas innebära för det regionala utvecklingsmönstret diskuteras i kap.
Kap. 4 ägnas åt hur den förväntade ekonomiska omvandlingen kan påverka kraven på arbetskraftens utbildning. Arbetskraftens sammansättning med avseende på utbildning i olika typer av regioner analyseras. Analysen tar utgångspunkt i de scenarios som utarbetats av Finansdepartementet. Den centrala frågeställningen är hur variationer i det makroekonomiska utvecklingsförloppet förväntas påverka förändringen i kraven på arbetskraftens kompetens. Frågeställningen behandlas genom att sysselsättningsutvecklingen i regioner diskuteras. Arbetsmarknaden
två typer av i den regionen kännetecknas av en stor andel av arbetskraften är
ena välutbildad, medan den andra regionen har en låg andel välutbildad arbetskraft.
infrastrukturen har under 1980-talet tillmätts en allt större betydelse för regional utveckling. Tillgången på god infrastruktur anges ofta som en viktig orsak till expansionen i vissa regioner. infrastrukturen har därför
Bilaga 12 s. 14kommit att få en allt mer framträdande roll i regionalpolitiken. I kapitel 5 riktas uppmärksamheten mot samspelet mellan infrastruktur och regional utveckling. Befintlig kunskap om infrastrukturens betydelse För regional utveckling diskuteras och de regionala fördelningsmekanismerna, när det gäller beslut om infrastrukturbyggande, analyseras.
Bilaga 12 s. 15Utsatta regioner
Det regionala utvecklingsmönstret i Sverige påverkas av många faktorer. Bland dessa faktorer står emellertid den internationella ekonomiska
en utvecklingen i särklass. Den internationella ekonomiska utveckling-
- en
är den viktigaste drivkraften bakom den regionala utvecklingen i Sverien
Förändringar i världsekonomin påverkar det regionala utvecklingsge. mönstret såväl direkt som indirekt.
Den direkta effekten går via näringslivets strukturomvandling. Strukturomvandlingen drivs primärt fram förändrade internationella konkur-
av rensförhållanden. Dessa slår igenom med varierande styrka i olika regio-
beroende på näringslivets lokaliseringsmönster. Den indirekta effekten ner går via den nationella ekonomiska politiken. Målen för denna politik är att upprätthålla full sysselsättning, stabila priser samt balans i landets utrikesaffärer. Förändringar i världsekonomin innebär ofta att dessa mål hotas. Motverkande nationella ekonomiska politiska åtgärder blir därför nödvändiga. På detta sätt blir den ekonomiska politiken i stor utsträckning
reaktion på den internationella ekonomiska utvecklingen. Den internaen tionella ekonomiska utveklingen påverkar emellertid inte bara inriktning-
på den ekonomiska politiken, den påverkar också handlingsutrymmet en för sådan politik. Den anpassning den ekonomiska politiken som för-
av ändringar i världsekonomin ger upphov till påverkar i sin tur den regionala utvecklingen. Hur denna påverkan sker bestäms av vilka åtgärder som
vidtages.
Världsekonomins betydelse
Utvecklingen sedan mitten av 1970-talet ger en god illustration av världsekonomins betydelse för det regionala utvecklingsmönstret. Den kraftiga höjningen oljepriset 1973/74 följdes i OECD-området av en kraftig
av minskning industriproduktionen 1975 figur l. Därefter följde fyra år
av med stigande industriproduktion, innan ytterligare en period av stagnation och tillbakagång inträlfade. Med konjunkturuppgången 1982 inleddes
period med stabil tillväxt i industriproduktionen. Som helhet betraken ny tad har emellertid tillväxttakten i industriproduktionen varit svag sedan
l970-talet. Den genomsnittliga tillväxttakten i industriprodukmitten av
Bilaga 12 s. 16tionen under perioden 1974- 1988 uppgår endast till ungefär en tredjedel av tillväxttakten under perioden 1960- 1974. I sina huvuddrag följde den svenska industriproduktionen motsvarande utvecklingsförlopp. Den noterbara avvikelsen består i att svensk industri inte förmådde öka sin produktion under den internationella konjunkturuppgången som startade 1976. Detta är ett mönster som delvis går igen hos några av Sveriges europeiska handelspartners som Västtyskland, Storbritannien, Schweiz och Belgien. Industriproduktionen i såväl USA som Japan däremot återhämtade sig snabbt från bakslaget 1975. Den kraftiga internationella konjunkturnedgång som följde efter oljekrisen bidrog till att synliggöra strukturproblem i världsekonomin. En snabb produktionsökning, med åtföljande stora utbyggnader produktionskaav paciteten, under l960-ta1et följdes inom stora branscher av en minskande efterfråga under l970-talet. Företag i dessa branscher upplevde att de hamnat i en situation präglad av ett internationellt utbudsöverskott. Varvsindustrin, stålindustrin, gruvindustrin och den petrokemiska industrin tillhörde de branscher som drabbades hårdast. Världens råstålsproduktion minskade sålunda med knappt 10 procent under perioden 1974- 1982. Petrokemibranschen upplevde en motsvarande produktionsminskning, medan världsproduktionen av fartyg halverades under perioden. Sådana produktionsminskningar i kombination med en fortgående produktivitetsökning resulterade i en kraftig reduktion i sysselsättningen. Detta var en bidragande orsak till att arbetslösheten i OECD-området steg från 3.5 procent 1974 till 8.5 procent 1982. Produktionsminskningar och nedläggningar blev nödvändiga. Den fortgående krympningen, och så småningom nedläggningen, av varven på västkusten, bantningen av LKABs verksamhet, nedläggningen i av gruvor Bergslagen och strukturrationaliseringen inom stålindustrin är exempel på hur den förändrade internationella ekonomiska situationen påverkade strukturomvandlingen i Sverige. Norrbotten och Bergslagen med sin koncentration av gruv- och stålindustrin drabbades hårt denna internatioav nella omvandling. Under perioden 1974-1986 försvann ungefär 15000 arbetsplatser inom gruv- och stålindustrin i dessa två regioner. Göteborg, Malmö, Uddevalla och Landskrona förlorade ungefär lika många arbetsplatser i samband med omvandlingen inom och nedläggningen av varvsindustrin. Utvecklingen sedan mitten av l970-ta1et sålunda påtagliga ger exempel på hur förändringar i den internationella ekonomiska utveckling- En detaljerad be- en direkt påverkar utvecklingen i regioner med ett stort inslag av verksammer skrivning av de problem heter är utsatta före internationell konkurrens. som somomvandlingen inom Hur direkt sårbar en region är för den internationella utvecklingen är i varvs-och stålindustrin skapadesamt kritisk en region bestäms av hur stor andel är sysselsatt i den konkurrensuten som analysavde åtgärdersom sektorn, dvs. i verksamheter är för internationell satta som utsatta konkurvidtogs för att lösaproblemenfinns i Jan-Evert rens. Då dessa verksamheter i huvudsak återfinns inom industrin innebär Nilssons "Managing the det att orter med en stor industrisektor är de mest sårbara. I takt med att spatial impacts of induandelen sysselsatta inom industrin har minskat har också regionernas strial change The Swe- - genomsnittliga dish case". l OECD/ sårbarhet reducerats. Medan andelen sysselsatta inom in- N0rdREF0 TheLong- dustrin i början av 1950-talet uppgick till 34 procent så hade andelen 1987 Ierm Future ofRegiønal reducerats till 22 procent. Trots detta finns det många regioner som fortfa- Policy A Nordic View, - Helsingfors 1989. rande är starkt exponerade för den internationella konkurrensen. I enstaka
Bilaga 12 s. 17orter är sålunda andelen sysselsatta i konkurrensutsatta verksamheter två till tre gånger så hög i riket som helhet jfr. tabell l.
som
Tabell Andel sysselsatta inom industrin 1985 i utvalda orter procent av total sysselsättning. Ort Procent Ort Procent Oxelösund 65.8 Laxå 49.3 Gnosjö 60.1 Emmaboda 48.6
| Olofström | 58.I | Trollhättan | 48.3 |
| Perstorp | 57.2 | Arboga | 46.7 |
| Boxholm | 53.l | Bengtsfors | 45.6 |
| Gislaved | 52.3 | Surahammar | 45.5 |
| Bjuv | 50.8 | Finspång | 45.0 |
| Tranemo | 50.6 | Hofors | 44.3 |
| Bromölla | 50.2 | Lessebo | 44.0 |
Många de mest utsatta orterna kännetecknas av att de domineras av av företag. l ensidiga industriorter som Oxelösund, Olofström, Perstorp, ett Boxholm och Gislaved svarar industrin för mer än hälften av sysselsättningen. Även enstaka små kommuner med ett småföretagsdominerat diversifierat näringsliv exempelvis Gnosjö har en hög andel industrisom sysselsatta, medan industrin i medelstora, traditionella industriorter som Trollhättan, Karlskoga, Borlänge och Eskilstuna svarar för mellan 40 och 50 sysselsättningen. I stora kommuner med en gammal induprocent av striell tradition som Norrköping, Jönköping, Västerås, Sundsvall och Luleå industrin endast för mellan 20 och 30 procent av sysselsättningsvarar Sysselsättningsutvecklingen i såväl ensidiga industriorter som mindre en. orter med diversifierad industri har på detta sätt en stark direkt koppen ling till den internationella utvecklingen. Situationen är annorlunda i storstadsregionerna. I Stockholm återfinns endast 13 procent de sysselsatta i konkurrensutsatta verksamheter, av medan motsvarande andel för Göteborg3 och Malmö uppgår till 2l re- Även regionala exempelvis Örespektive 20 procent. många centra, som bro, Östersund, Umeå, Lund, Falun, Karlstad och Uppsala, kännetecknas att den konkurrensutsatta sektorn är betydligt mindre än riksgenomav snittet. Såväl storstadsregionerna regionala centra med en liten indusom strisektor utmärks sålunda av att den internationella utvecklingen har en förhållandevis svag direkt effekt på orternas utveckling. Dessa regioner påverkas i första hand indirekt, d.v.s. via den förda ekonomiska politiken, den internationella utvecklingen. Den förda av ekonomiska politiken påverkas i sin tur av den internationella ekonomiska utvecklingen via två mekanismer. Dels sker detta genom att den svenska 2Stockholm omfattar i världskonjunkturens utveckling. Den detta fall kommunerna konjunkturutvecklingen återspeglar Stockholm, Nacka, Solkonjunkturnedgång följde på oljekrisen 1973/74 är en illustration på Lidingö som na,Sundbyberg, detta. Den svenska konjunkturuppgången sedan 1983 är ett annat exempel och Danderyd. 3Göteborg innefattar i jfr. figur l. Premissema för den ekonomiska politiken läggs på detta sätt detta sammanhangkomden internationella utvecklingen. Dels sker påverkan genom att den Göteborg, Parav munerna ekonomin restriktion, när det gäller vilken frihet tille och Mölndal. internationella utgör en 4 Malmö omfattar i detta den svenska regeringen har vid utformningen av sin ekonomiska politik. fall Malmö och Burlövs De svenska och norska försöken med en överbyggningspolitik i mitten av kommuner.
Bilaga 12 s. 18Figur klndustriproduktionens utveckling i Sverigeoch OECD 1960-1988 Index. 1974:100.
Index 1974100
15D ,
100 -
I - - Sverige
0 -CECD
ivvvvrrvvvviirvrvvvrvvvvvivrr
1960 1965 1970 1975 1980 1985
1970-talet samt det franska försöket med en expansiv efterfrågepolitik i början av 1980-talet är exempel på svårigheterna att Föra en ekonomisk politik som går utanför de ramar som den internationella ekonomiska situationen anger.
Grundregeln är att den politiska handlingsfriheten är större desto högre den internationella tillväxten är. I en situation med internationell
en svag ekonomisk tillväxt är utrymmet för en expansiv ekonomisk politik begränsat i en liten öppen ekonomi. Den svenska utvecklingen under andra hälften av 1970-talet illustrerar hur en sådan politik resulterar i ett ökat budgetunderskott och bytesbalansunderskott. Under perioden 1974- 1982 ökade budgetunderskottet med mer än 800 procent, medan under. skottet i bytesbalansen steg med nästan 300 procent. Omtanken bud-
om getsaldot och bytesbalansen tvingade såsmåningom fram en anpassning av den ekonomiska politiken till den internationella ekonomiska situationen.
Utformningen av den tredje vägens politik sålunda ett uttryck för att
var en sådan anpassning bedömdes vara nödvändig. Inledningsvis innebar denna politik en åtstramning av den inhemska efterfrågan. En kraftig åtstramning av statsbudgeten genomfördes. Statens budgetunderskott, som 1982 motsvarade 13.25 procent av BNP, eliminerades under en femårsperiod. Detta åstadkoms kombination återhållsam
genom en av en utgiftspolitik och ökade skatteintäkter. Den återhållsamma utgiftspolitiken innebar bl. a., att det icke permanenta industristödet avvecklades och att ökningstakten inom den offentliga tjänsteproduktionen begränsades. Båda dessa åtgärder påverkade den regionala utvecklingen. Avvecklingen av det icke permanenta industristödet gick i första hand ut över
varvsorterna. Minskningen i tillväxttakten i den offentliga konsumtionen drabbade alla typer av regioner, även om effekterna varierade mellan olika regioner. Den ökade regionala obalans som åtstramningsåtgärderna isolerat sett bidrog till att skapa motverkades av att âtstramningen genomför-
Bilaga 12 s. 19des under konjunkturuppgång. Förbättringen i världsekonomin skapa-
en de sålunda utrymme for en kraftig exportledd tillväxt mellan 1982 och 1985. Därefter har den privata tjänstesektorn fungerat som motor i den svenska ekonomin, vilket har möjliggjorts av en gynnsam utveckling i terms of trade.
Ovanstående indikerar, att den internationella ekonomiska utveckling-
samt det sätt på vilket regeringen försöker bemästra den är två variabler en
avgörande betydelse för det framtida utvecklingsmönstret. I långtidsutav redningen ägnas i allmänhet den framtida internationella ekonomiska utvecklingen endast ett begränsat intresse. Uppmärksamheten fokuseras mot enskilda aspekter av den internationella utvecklingenF Alternativa internationella utvecklingsmönster problematiseras däremot sällan. Uppmärksamhet koncentreras i stället på den svenska ekonomins utveckling. Förutsättningarna om den internationella utvecklingen byggs på detta sätt in i de nationella projektionerna. Läsaren av långtidsutredningen får därmed svårigheter att värdera hur olika förutsättningar om den internationella utvecklingen påverkar den svenska ekonomins utveckling. Ett intryck av att Sveriges ekonomiska utveckling i första hand bestäms av den förda ekonomiska politiken skapas.
Kortsiktiga lluktuationer
Utvecklingen i samband med oljekrisen 1974 illustrerar tydligt samspelet mellan kortsiktiga ekonomiska fluktuationer och den långsiktiga strukturomvandlingen. Den djupa konjunkturnedgång som följde på oljekrisen bidrog till framväxten av strukturproblem, vilka i sin tur dämpade den ekonomiska tillväxten under de följande åren. Strukturproblemen ger på detta sätt en del av förklaringen till den svaga konjunkturutveckling som kännetecknade andra hälften av 1970-talet. Medan konjunkturuppgångarna under 1960-talet i huvudsak genererades av en ökad investeringsvolym, så har de sedan mitten av 1970-talet i första hand skapats av en ökad konsumtion. Under högkonjunkturåren 1963-1965 och 1968- 1979 steg investeringsvolymen med i genomsnitt 5.5 respektive 2.6 procent.Under den konjunkturuppgång som föregick oljekrisen 1972- 1975 steg investeringarna med endast 0.7 procent per år, medan investeringsvolymen minskade lika mycket under konjunkturuppgången 1978-1980. Under den senaste uppgången har takten i investeringsökningen åter ökat. Under perioden 1983- 1987 steg sålunda investeringsvolymen med i genomsnitt 3.5 procent per år. Med ovanstående förändringar följde, att det regionala mönstret i konjunkturutvecklingen förändrades.
Under 1950- och 1960-talen präglades detta mönster av, att regioner med stor industrisektor uppvisade de största ekonomiska fluktuationer- 5l denna omgångägnas
en
tidigt internationel- sålunda uppmärksamhena. Via sin industrisektor drabbades dessa regioner av
tenåt EG. Fyra bilagor
konjunkturnedgångar. Tillväxten i industriproduktionen bromsades behandlar EG har
som
och industrisysselsättningen minskade. Situationen förändrades publicerats. SeSvensk upp un-
ekonomi och Europamder konjunkturuppgångama. Då fungerade industrisektorn som en motor
tegratiønen,Stockholm för den regionala utvecklingen. Uppgångarna präglades av en snabb ök- 1989.
Bilaga 12 s. 20ning av industriproduktionen, vilket medförde att sysselsättningen inom industrin ökade.
Under perioden 1950- 1974 minskade industriproduktionen endast under ett år. Under sexton av de tjugofem åren ökade industriproduktionen med mer än 5 procent. Det faktum att konjunkturnedgångarna under femtio- och sextiotalen var svaga och kortvariga, samtidigt med att konjunkturuppgångarna var långa innebar att industriregionerna var expansiva. Sysselsättningsökningen under högkonjunkturerna var betydligt större än minskningen under lågkonjunkturerna jfr. figur 2. Under lågkonjunkturen l957/58 minskade sålunda industrisysselsättningen med ca 7000 personer, medan den under den efterföljande högkonjunkturen ökade med 124000 personer. Under slutet av 1960-talet kan ett första tecken på ett nytt utvecklingsmönster iakttas. Under lågkonjunkturen 1966/67 inträffade ett kraftigt ras i industrisysselsättningen, då sysselsättningen minskade med 42000 personer. Denna sysselsättningsminskning fortsatte under den efterföljande högkonjunkturen. Trots högkonjunktur minskade antalet anställda i industrin med 25000 personer under perioden 1968- 1970. Detta trots att industriproduktionen under samma period ökade med 16 procent. En viktig förklaring till denna nya utveckling var den stora bristen på arbetskraft som rådde under slutet av sextiotalet. Bristen på arbetskraft tvingade företagen till stora produktivitetshöjande åtgärder.
l samband med den kraftiga konjunkturuppgången 1973-1975 ökade sysselsättningen inom industrin med nästan 50000 personer. Det föreföll som om utvecklingen på nytt hade kommit in i sitt gamla mönster. Så var emellertid inte fallet. I stället kom 1974/75 att markera en vändpunkt. Den höga och stabila tillväxten i industriproduktionen som kännetecknat efterkrigstiden förbyttes nu till en svag och instabil tillväxt. Under perioden 1975-1988 har industriproduktionen ökat med mer än 5 procent endast under tre år, medan industriproduktionen minskat under sex år. Detta
Figur Förändringar i industrisysselsättning 1958- 1986. Källa. SOS Industri.
Fhtal
l I
ll ll
1960 1965 1970 1975 1980 1985
Bilaga 12 s. 21in nnebär, att medan konjunkturnedgångarna tidigare endast kännetecknades att tillväxttakten i industriproduktionen avtog, så kännetecknas de av sezdanmitten 1970-talet av att industriproduktionen minskar. Industriav rergionerna har på detta sätt kommit att bli mer utsatta för internationella konjunkturnedgångar, samtidigt som de inte längre på samma sätt som tidigare fått del konjunkturuppgångarna. Sedan 1975 har industrisysselav sättningen ökat under endast tre år, samtidigt som produktivitetsökningen varit Under konjunkturuppgången 1978 1979 minskade sysselsättsvag. ningen inom industrin med 32 000 personer, medan en mindre ökning har inträffat under konjunkturuppgången sedan 1984. Som framgår av figur 2 är ökningen emellertid marginell. Dessutom var den koncentrerad till några branscher. Sålunda svarade enbart transportmedelsindustrin för ungefär hälften av sysselsättningsökningen. Konjunkturuppgången 1983- 1986 bars i huvudsak av expansion inom den privata tjänstesektorn. upp Detta innebar att konjunkturuppgången i första omgång manifesterade sig i form av Ökad tillväxt i storstadsregioner och regionala centra med en stor privat tjänstesektor. Det var först i samband med att konjunkturuppgången utrymme för mer expansiv ekonomisk politik 1986 som gav en industriregionerna fick del av expansionen. På detta sätt har konjunkturutvecklingens regionala mönster förändrats. Konjunkturnedgångarna tidigare industriregionerna hårdast, medan konjunkturuppdrabbar som gângarna i första hand leder till expansion i regioner med en stor servicesektor. Dessa regioner är i sin tur förhållandevis okänsliga för konjunkturnedgångar. Detta innebär att såväl konjunkturnedgångar som konjunkturuppgångar bidrar till att öka den regionala obalansen. Balans uppnås först när högkonjunkturen uppvisar överhettningstendenser. Konjunkturutvecklingen får på detta sätt en stor betydelse för det regionala utvecklingsmönstret under l990-talet. Amplituden i det ekonomiska fluktuationerna påverkar omfattningen av den regionala obalansen. Drivkraften bakom konjunkturuppgångarna är också av betydelse. Starka konjunkturfluktuationer med konjunkturuppgångar som bygger på expansion inom den privata tjänstesektorn kommer att bidra till att förstärka koncentrationstendenserna i den regionala utvecklingen. En återgång till investeringsdrivna konjunkturuppgångar tillsammans med en fortsatt tillväxt inom den offentliga sektorn kom däremot att bidra till en ökad regional balans.
Den långsiktiga utvecklingen
Långtidsutredningen ägnar liten uppmärksamhet åt konjunkturmönstret. l det underlagsmaterial som delgivits dem som utarbetar bilagor riktas uppmärksamheten ensidigt på den genomsnittliga ekonomiska utvecklingunder tioârsperiod. Utredningen har presenterat tre tänkbara maken en roekonomiska utvecklingsforlopp. Genom att förutsätta att dessa scenarier representerar olika långsiktiga utvecklingsbanor kan de regionala konsekvenserna scenarierna diskuteras på en övergripande nivå. Vi förutsätav ter sålunda, att oavsett vilket av de tre scenarierna som kommer att realiseras vill detta få ett avgörande inflytande på det ekonomiska utveck-
Bilaga 12 s. 22lingsmönstret även bortom sekelskiftet. l detta avsnitt skall regionala konsekvenser de presenterade scenarierna diskuteras."
av två av
Tabell Denekonomiskautvecklingen enligt LUs scenario Procent/år.
Scenario Verkligheten
1976 1982
-
| BNP | l.l | l.O |
| Import | 2.3 | 1.3 |
| Privat konsumtion | 1.3 | 0.7 |
| Offentlig konsumtion | 1.2 | 2.5 |
| Bruttoinvesteringar | 0.0 | -O.9 |
| Export | 2.3 | 3.5 |
| Löneökningar | 7.0 | 9.5 |
| Arbetslöshet | 2.9 | l |
| Inflation | 6.0 | 10.5 |
Scenario l Tillbaka till kostnadskrisen målar upp ett utvecklings-
- -
i sina huvuddrag överensstämmer med utvecklingen under mönster som perioden 1976-1982 jfr. tabell 2. Stora löneökningar, i kombination med produktivitetsökning skapar en ny kostnadskris. Den svenska
en svag industrins konkurrensförmåga försvagas. Exporten utvecklas svagt. Detta utvecklingsmönster innebär sannolikt att Sverige tvingas till fortgående devalveringar. Devalveringar betraktas som ett nödvändigt ont för att begränsa försvagningen av industrins konkurrensförmåga. En effekt av denna politik blir att prisökningstakten stabiliseras på en hög nivå. Därmed försvåras möjligheterna att pressa ned löneökningstakten. Resultatet blir att svensk ekonomi låses fast i en situation präglad av en hög inflation, hög arbetslöshet och svag tillväxt.
Enligt scenariot Tillbaka till kostnadskrisen hamnar sålunda svensk industri på nytt i allvarliga problem. Hur allvarliga problemen är bestäms
vilken roll den internationella utvecklingen spelar för den svenska av utvecklingen. Återspeglar den svenska utvecklingen en svag interna-
svaga tionell utveckling, såsom var fallet under 1976- 1982, så finns det utrym-
för snabba scenskiften. Förändringar i den internationella ekonomiska me situationen kan i så fall innebära att det svenska utvecklingsmönstret snabbt förändras på samma sätt som har skett efter 1982. Mot en sådan bakgrund kan stagnationen i bruttoinvesteringarna och den svaga produktionsökningen tolkas som ett utslag av ett globalt utbudsöverskott. Det faktum att bruttoinvesteringarna inte förväntas minska som under åren 1976- 1982 kan tolkas som att den svenska ekonomin förväntas klara den internationella nedgången bättre än förra gången.
Är däremot den svenska utvecklingen uteslutande en följd av
svaga svenska förhållanden såblir situationen annorlunda. Under dessa omständigheter så är den svaga produktionsökningen ett uttryck för att svenskt ° Diskussionen i denna näringsliv gradvis släpar efter utländska konkurrenter vad avser förädrapport baserarsig på de scenariersomFinansde- lingsvärde i produkter och modernitet i produktionsprocessen. Med denna partementet presenterade utgångspunkt är stagnationen i bruttoinvesteringarna ett uttryck för att 1989-08-25.Beteckningsvenskt näringsliv inte förmår investera sig ur det aktuella utvecklingsförarna på scenariernasom användes tillbaka till loppet. Scenariot pekar under dessa betingelser mot en utveckling där kostnadskrisen och den rikt Sverige avindustrialiseras och gradvis förlorar sin ställning som ett permanenta högkonjunkär ERUs. industriland. turen -
Bilaga 12 s. 23Figur Andel industrisysselsattai olika län 1985.Källa: FOB85
Procent 40
ä 30- S
s
ä
xs
x x Y§
Y
ä §
x x
s x§
x
x
x
x x
ä äs s Medeltal
g
förriket
H K M 0 R T Hc
Den iögonfallande regionala konsekvensen av en sådan ekonomisk
mest utveckling blir att problemen i regioner med en stor industrisektor på nytt accentueras. Kostnadskrisen drabbar i första hand det konkurrensutsatta näringslivet. l detta avseende är det underordnad betydelse huruvida
av den ekonomiska utvecklingen primärt är betingad av nationella eller internationella förhållanden. En kostnadskris medför sålunda, att de regio-
ny nala problemen i Bergslagen, Västernorrland och Blekinge förstärks och
Till detta kommer att andra industriregioner som Småland permanentas. och Västsverige också kommer att drabbas jfr. figur 3. Hur hårt dessa regioner kommer att drabbas bestäms till stor del av näringslivets struktur ide olika regionerna.
I scenariot förutsätts att den offentliga konsumtionen endast kommer att öka med i genomsnitt 1.2 procent år, vilket kan jämföras med en årlig
per tillväxt på 2.5 procent under perioden 1976- 1982. Den offentliga sek-
möjligheter att dämpa de problem som en svag industriutveckling torns skapar blir därmed begränsade. Hur denna tillväxt påverkar det regionala utvecklingsmönstret bestäms av inom vilka delar av den offentliga sektorn
tillväxten hur den offentliga sektorn är organiserad. Den som sker samt av privata konsumtionen antas öka med i genomsnitt 1.3 procent per år. Den starka importökningen kan tolkas att konsumtionsökningen till stor
som del läcker ut ur landet.
Realiseras den utveckling scenariot Tillbaka till kostnadskrisen
som beskriver kommer expansionen i landet att koncentreras till Stockholmsregionen till regionala centra med stor tjänstesektor och en liten
samt en industrisektor. lndustriproduktion spelar sysselsättningsmässigt en margir.ell roll i Stockholmsregionen. Näringslivet är i huvudsak representerat ned huvudkontor, marknadsavdelningar och FoU-enheter. Sådana verksamheter påverkas inte i första omgången av näringslivets svaga utvecklng. I stället kan den svenska kostnadsutvecklingen tjäna som ett argu-
Bilaga 12 s. 24ment för ytterligare satsningar på marknadsbearbetningar och FoU. Då Stockholm dessutom är landets ledande importnod kommer den växande import av ny teknik som en avindustrialisering i Sverige på lång sikt tvingar fram att ytterligare stimulera tillväxten i partihandeln i regionen. Denna sysselsätter för närvarande 8 arbetskraften i Stockholms procent av län, vilket motsvarar 36 procent av antalet sysselsatta inom partihandel i riket. En utveckling som leder "tillbaka till kostnadskrisen kommer sålunda att bidra till att öka antalet dotterbolag till utländska företag längs med ArlandakorridorenF
Tabell 3: Den ekonomiska utvecklingenenligt LUs scenario3. Procent/år
Scenario Verklighet 1983 l988 - BNP 2.5 2.5 Import 4.2 5.2 Privat konsumtion 2.7 2.3 Offentlig konsumtion 1.2 l.5 Bruttoinvesteringar 3.0 3.9 Export 4.2 4.9 Löneökningar 5.7 8.5 Arbetslöshet l l Inflation 3.3 6.4
Långtidsutredningens tredje scenario Den högkonjunk- - permanenta turen målar upp ett utvecklingsmönster uppvisar likheter - som stora med utvecklingen under perioden 1983- 1988. I detta alterantiv har löneökningstakten pressats ned till i genomsnitt 5.7 procent per år, vilket bidrar till en årlig exportökning på 4.2 procent per år. Den gynnsamma exportutvecklingen leder till att bruttoinvesteringarna ökar i med genomsnitt 3 procent per år. Enligt detta scenario kommer den tekniska utvecklingen att leda till en snabbare produktivitetsökning, vilket i sin tur medför den ekonomiska att tillväxten stabiliseras på förhållandevis hög nivå. Den en gynnsamma kostnadsutvecklingen innebär att industrins konkurrensförmåga styrkes, vilket i sin tur manifesterar sig i exportframgångar. Industriproduktionen växer förhållandevis snabbt, medan den offentliga konsumtionen även i detta fall förutsätts öka med 1.2 procent år. Investeringsvolymen per stabiliserar sig på en något lägre nivå än nivå under perioden 1983 1988. - Därmed blir det möjligt att upprätthålla någorlunda produktien gynnsam vitetsökning i näringslivet. Samtidigt förutsätts löneökningstakten ligga 30 procent lägre än under åren 1983-1988. Kombinationen dessa två av utvecklingstendenser leder till att prisstegringstakten förväntas bli hälften så stor under l990-talet under åren 1983- 1988, som utan att det går ut över sysselsättningen. Scenariot den permanenta högkonjunkturen skapar för utrymme en gynnsammare utveckling i industriregionema. Visserligen innebär sannolikt scenariot att industrisysselsättningen i riket endast ökar 7För djupare analys svagt eller en av Stockholmsregionens stagnerar. Sysselsättningsutvecklingen kommer att variera mellan olika utveckling och utvecklings- delar industrin och därmed av också mellan olika regioner. möjligheter SoU typer av se Utvecklingsmönstret 1989:69 Storstadsre- i enskilda industriregioner under 1990-talet bestäms gioner förändring i första hand av industristrukturen i regionen. Regioner med ett stort
Bilaga 12 s. 25inslag resursbaserad industri, med begränsade möjligheter att öka för-
av ädlingsgraden, har de mest ogynnsamma förutsättningarna. Västernorrlands län med sin koncentration av skogsindustri, kemisk basindustri och metallindustri befinner sig i detta avseende i ett utsatt läge. Regioner med ett stort inslag produktionsanläggningar till svenska företag som tillver-
av kar mogna produkter befinner sig också i ett utsatt läge. Blekinge är exempel på en region i denna situation. Svenska storföretag med mogna produkter kan förväntas prioritera att utvidga sin produktion på marknader som växer snabbt eller där de i utgångspunkter står svagt. Därmed kommer den internationalisering som har präglat svensk industri under senare år att fortsätta.
Under 1980-talets konjunkturuppgång har sålunda svenskt näringsliv sexdubblat sina aktier i utländska koncernföretag. Svenska företag har till stor del expanderat uppköp av utländska företag Resultatet har
genom blivit, att medan industrisysselsättningen i Sverige stagnerar, så har sysselsättningen ökat kraftigt i svenska koncernföretag i utlandet Under åren 1965- 1986 ökade sålunda sysselsättningen i svenska dotterbolag i utlandet med nästan 200000 personer. Under samma tidsperiod minskade sysselsättningen inom industrin i Sverige med ungefär lika mycket. Detta innebär att svenska företags produktion i utlandet har ökat från 25 procent 1965 till knappt 40 procent 1986. Några storföretag har kommit långt i denna internationaliseringsprocess. SKF med 83 procent, Electrolux 78 procent, Atlas Copco 73 procent, ESAB 72 procent, Esselte 66 procent, AGA 65 procent och Alfa Laval med 64 procent av de sysselsatta i utlandet är exempel på sådana företag. SAAB-Scania med 20 procent, Volvo 27 procent, SCA 35 procent och Ericsson med 48 procent av de sysselsatta i utlandet är exempel på företag som ännu befinner sig i början av sin internationaliseringsprocess. Kommer svensk industri att förbli framgångsrik kommer dessa framgångar i första hand att manifestera sig i en fortsatt expansion i utlandet.
Tillväxtmöjligheter i Sverige kommer i första hand att skapas i regioner med ett stort inslag av FoU-verksamheter. Stockholmsregionen står i det avseendet i en särklass med en andel FoU-verksamma inom industrin som är tre gånger så hög som i övriga delar av landet. De internationaliserade svenska företagen har koncentrerat sin FoU-verksamhet till Sverige och i synnerhet till Stockholmsregionen. Företagen har 85 procent av sin FoUverksamhet i Sverige. Tillgång till välutbildad arbetskraft till låga kostnader bidrar till att motverka en omfattande internationalisering även av denna verksamhet. Detta förutsätter ett utbildningssystem som i framti-
f Jan-Evert Nilsson den är dimensionerat och anpassat till näringslivets behov.
"Svenskt näringsliv
-
Tillväxtmöjligheter kommer för det andra att skapas i industriregioner, norskt näringslivs duktidär företagen förmår utnyttja den tekniska utvecklingen till skapa gastorebror Bergen
att nya
Bank Kvartals.skri/inr. l produkter tillfredsställer nya behov. Företag som lyckas med detta får
som 1989. arbeta på växande marknader. Framväxten av sådana företag kommer att Birgitta Swedenborg,
Göran Johansson-Grahn följa två vägar. Ett stort antal växer fram som små företag grundade av
och Mats Kinnwall, Den entreprenörer. Regioner som erbjuder en god miljö för sådana företag och svenskaindustrins
ut-
har levande företagartradition kan komma att utvecklas till centra landsinvesteringar, som en
I 960- l 986.Stockholm för denna typ företag. Vilka regioner som har förutsättningar att ikläda
av 1988. sig denna roll vet vi i utgångspunkten lite om. ° Swedenborgm. fl. a.a.
Bilaga 12 s. 26Historiska erfarenheter talar för att teknikbaserade etableringar i stor utsträckning växer fram i anslutning till tekniska högskolor. En studie av teknikbaserade etableringar under åren 1965- 1980 visade på en påtaglig koncentration av sådana företag till storstadsregionerna." Speciellt markerad var koncentrationen till storstadsregionerna bland unga svenska elektronikföretag. 70 procent av dessa återfanns i de tre storstadsregionerna. Nästan hälften av alla företag fanns i Stockholmsregionen.
Alla nyetablerade expansiva företag tar emellertid inte utgångspunkt i ny kunskap och ny teknik. I många fall är det i stället fråga om att identifiera nya behov/marknader som kan tillfredsställas med befintlig teknologi. Framväxten av sådana företag bestäms inte av tillgången till teknisk kompetens utan av en levande företagaretradition. En sådan finnes ofta i regioner som sedan långt tillbaka i tiden har dominerats av småföretag. Västra Småland är ett välkänt exempel på en region som erbjuder en sådan miljö. I denna region är andelen sysselsatta i industrin hög, utbildningsnivån hos arbetskraften låg och den tekniska nivå på produkterna ofta låg. Trots detta är detta den enda industriregion i vilken industrisysselsättningen vuxit kontinuerligt sedan 1975. Detta är inte ett uttryck för att det inte har skett någon strukturomvandling i regionens näringsliv. Tvärtom, en betydande omvandling har skett. Ett stort antal företag har lagts ned. Ännu fler nya har etablerats och de företag som har överlevt har i många fall anpassat sin produktion till den nya marknadssituationen. Industrins tillväxt i västra Småland är sålunda ett resultat av regionens stora industriella anpassningsförmåga, en förmåga som mer baserar sig på företagarnas kompetens än på arbetskraftens kunskapsnivå.
En annan väg på vilken denna typ av kunskapsbaserade företag förväntas växa fram är i form av dotterbolag till utländska företag som etablerar sig i Sverige. Omfattningen av dessa nyetableringar bestäms bl.a. av hur väl svenska företag och entreprenörer förmår fånga upp den tekniska utvecklingens kommersiella möjligheter. Det faktum att svensk industri står internationellt svagt inom informationsteknologiområdet innebär att expansionen i Sverige inom detta område till stor del sker genom dotterbolag till utländska dotterbolag. Bland de femton största hårdvaruleverantörerna inom informationsteknologiområdet i Sverige 1987 hade endast två företag, Datatronic och Esselte System, svenska ägare. Sedan dess har Datatronic övertagits av ett amerikanskt företag. Tillsammans sysselsatte dessa femton företag 12 000 personer, varav huvuddelen återfanns i Stockholmsregionen. Detta illustrerar hur den grad i vilken nya kommersiella möjligheter utnyttjas av svenska respektive utländska företag kan få betydelse för den regionala utvecklingen. För utländska företag finns det inte " Göran Reitberger Några data nyföreta- något konkurrenskraftigt alternativ till Stockholmsregionen som lokaliseom gande. Ds l 1984:22Re- ringsort. En omfattande utländsk etablering kan på detta sätt bidra till
en gional utveckling och melexpansion i Stockholm, medan lokaliseringsmönstret för nyetablerade lanregional utjämning. Göran Reitberger, "Lo- svenska företag sannolikt får en större geografisk spridning. kalisering, inriktning och
Scenariot den permanenta högkonjunkturen rymmer också en fortsatt tillväxtpotential bland svenskaelektronik- tillväxt inom den privata tjänstesektorn. Detta är en utveckling som i unga företag. Dsl 1984:22 första hand storstadsregioner och regionala centra. För Stockholms
gynnar Regional utveckling och vidkommande kan en sådan utveckling, tillsammans med en fortgående meI/anregional utjämning. tillväxt i dotterbolag till utländska företag, innebära en snabb tillväxt i
Bilaga 12 s. 27regionen. l en situation med full sysselsättning innebär det att bristen på arbetskraft i regionen kommer att bli stor. Därmed ökar incitamenten för företag att omlokalisera verksamheter från Stockholmsregionen till andra regioner. l vilken utsträckning detta kommer att innebära omlokaliseringar inom landet eller omlokaliseringar till utlandet är en öppen fråga. Styrkan i en sådan omlokaliseringsprocess kommer att växa över tiden i takt med att arbetskraftsbristen accepteras som ett permanent fenomen. Den regionala obalans som scenariot antas medföra kan således stimulera processer, som bidrar till en ökad regional balans på lång sikt.
Bilaga 12 s. 29Ansatt service
Regionalpolitiken har traditionellt varit starkt fokuserad mot industrins utveckling. En orsak till detta är, att när lokaliseringspolitiken introducerades byggde politiken på en moderniseringsideologi. Den regionalpolitiska uppgiften definierades i termer av att industrialisera den utpekade problemregionen Norrland. Regionala problem betraktades som en
konsekvens att vissa regioner släpade efter i samhällsomvandlingen
av Detta synsätt blev dominerande ungefär vid den tidpunkt när antalet anställda inom industrin nådde sin höjdpunkt. Tjugo år senare hade antalet sysselsatta inom industrin reducerats med ungefär 200000 personer. Trots detta står industrin fortfarande i centrum för det regionalpolitis-
ka intresset.
En förklaring till detta kan vara att värdet av industrins samlade produktion fortfarande utgör hälften av landets totala produktion av varor och tjänster. Detta innebär att industrins produktionsvärde är dubbelt så stort det framräknadez värdet av den offentliga tjänsteproduktionen.
som Värderat utifrån ett nationalekonomiskt perspektiv är sålunda den offentliga tjänstesektorn av betydligt mindre betydelse än industrin. Det är möjligt att denna syn har påverkat även synen på den offentliga sektorns roll i regionalpolitiken.
Detta synsätt var inte
En annan bidragande orsak till att den offentliga sektorn ägnats liten specifikt för svensklokal-
denna tjänster betraktas sekundär i seringspolitik vid denna uppmärksamhet är, att typ av som
tidpunkt. Det är riktigare förhållande till den konkurrensutsatta produktionen. Inom ekonomisk
att sägaatt Sverigei detta geografi har det under efterkrigstiden varit vanligt att anlägga ett export- avseendeanammade det
dominerande internatiobas perspektiv. Perspektivets grundläggande antagande är att exportsek-
nella synsättet.Se ex. torn utgör den centrala drivkraften i den regionala utvecklingen. Tillväx- Leo H. Klaassen,Me-
inom den exportorienterade sektorn sätter för regionens thodso/Selecting Induten ramarna
.srie.sfor'DepraszvedAreas. ekonomiska utveckling. En expansiv exportsektor förutsätts skapa utrym-
Paris 1967. me för en fortgående tillväxt inom lokalt och regionalt inriktad tjänstepro- 7 nationalräkenskapernal duktion. Expansionen inom tjänsteproduktion betraktas åsättsdeoffentliga tjäns-
denna typ av
terna sammavärde som sålunda som en konsekvens av exportsektorns framgångar Utifrån ett
kostnadernaför att prosådan perspektiv är det naturligt att förutsätta att utvecklingen inom den ducera dem.
3För enpresentation av offentliga sektorn i en region återspeglar regionens generella ekonomiska
detta synsätt seDouglass utveckling. Den offentliga sektorn tilldelas på detta sätt ingen självständig C. North, "Location Theroll i den regionala utvecklingsprocessen. ory and Regional Econo-
mic Growth", Journal of
Political Economy, vol.
63. 1955,s. 243-258.
Bilaga 12 s. 30Framväxten av ett nytt synsätt Den faktiska ekonomiska utvecklingen sedan sextiotalet har gradvis undergrävt ovanstående passiva på den offentliga sektorns roll i den
syn regionala utvecklingen. Under 1960- och l970-talet var sålunda den offentliga tjänsteproduktionen den mest expansiva sektorn i svensk ekonomi. Under dessa årtionden ökade den offentliga konsumtionen med i genomsnitt 4.5 procent per år i volym. Under samma period ökade industriproduktionen endast med 3.9 procent.
Tillväxten inom den offentliga sektorn innebar exempelvis att antalet anställda inom offentlig tjänsteproduktion ökade med ungefär 1000 perso-
vecka under l970-talet. Utvärderingar tyder på att ett motsvaranner per de antal arbetsplatser i bästa fall kunde åstadkommas med lokaliseringspolitiska insatser under ett helt år. Denna verklighet trängde så småningom in även i offentliga utredningar och i regeringens propositioner. Detta skedde emellertid först i samband med den ekonomiska åtstramningen i början l980-talet. Denna åtstramning innebar bl. a. att ökningen av
av den offentliga konsumtionen skulle begränsas, vilket också blev fallet. Sålunda minskade den statliga konsumtionen under första hälften av 1980-talet med i genomsnitt en procent per år, medan den kommunala sektorn tilläts växa med i genomsnitt tre procent per år. Detta innebar att tillväxttakten inom den kommunala sektorn halverades jämfört med tillväxten under 1960- och l970-talen.
I det för regional utveckling som regeringen lade fram 1982
program framhölls vikten av att det finns en regionalpolitisk planering och samordning möjliggör effektivt fungerande regionalpolitik inom den
som en statliga sektorn i detta förändrade läge Regeringen gav emellertid inga konkreta förslag på hur en sådan planering och samordning skulle komma till stånd. Åtgärderna inskränkte sig till att länsstyrelserna fick ökad beslutsrätt över regionalpolitiska medel, vilket ansågs kunna leda till en effektivt fungerande regionalpolitik inom den statliga sektorn.
Argumentationen om den offentliga sektorns roll i regionalpolitiken återkom i regeringens proposition 1985. l denna slås det fast att insatser för att . påverka den offentliga sektorns verksamhet och lokalisering
.. utgör också viktig del den samlade regionalpolitiken.5 Förslagen
en av hur detta skall ske är emellertid fortfarande begränsade. De inriktar sig i första hand till insatser för att underlätta kunskaps- och teknikspridning i utpekade regioner. Senare har ytterligare åtgärder vidtagits. Bl. a. motiverades det Dagmaravtalet med att det innebar en regional utjämning av
s. sjukvårdens ekonomiska resurser.
De regionalpolitiskt motiverade insatserna för att påverka den offentliga sektorns organisering och lokalisering under l970-talet inskränkte sig till omlokaliseringen ett antal statliga verk med tillsammans 10000 anställ-
av da. Trots detta är de flesta i dag eniga om att expansionen inom denna
huvudorsaken till den förhållandevis balanserade regionala sektor var 4Regeringensprop. 1981/ utveckling som präglade l970-talet. Detta var bl.a. ett resultat av att 82: 113Program/ör re- kommunala tjänsteproduktionen många kvinnor tillväxten inom den gav gional utveckling, sid. 26. 5Regeringens 1984/ möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. prop. 85: 22. Regional utveckling och utjämning.
Bilaga 12 s. 31Den offentliga tillväxtens geografiska mönster
1970-talets tillväxt inom den offentliga sektorn understryker Data om bidrag till balanserad regional utveckling. Antalet sysselsatta sektorns en inom den offentliga sektorn har ökat med 70 procent sedan l970, en varit likartad i nästan alla län. Det innebär att den offenttillväxttakt som fortfarande är något överrepresenterad i de mest folkrika liga sektorn jfr. figur 4. Nästan hälften de offentliganställda återfinns i dessa länen av med 44 procent de sysselsatta verksamma inom den län. Uppsala län av offentliga sektorn har den i särklass största andelen sysselsatta inom offentlig sektor, följt Norrbotten och Jämtlands län. Jönköpings län av verksamma inom offentlig sektor har den lägsta andemed 29 procent len, följt Kronobergs och Älvsborg län. av offentliga verksamheter uppvisar en stark regional kon- Vissa typer av Sålunda återfinns nästan vart fjärde arbetstillfälle inom försvacentration. i Stockholms län. Även Norrbotten, Gotland och Blekinge har en ret förhållandevis andel sysselsatta inom försvaret. Även den högre utstor bildningen uppvisar koncentrerat lokaliseringsmönster. Tre fjärdedelar ett i sådan verksamhet återfinns i de tre storstadslänen samt i av de sysselsatta Andelen kan jämföras med att dessa läns befolkningsandel Uppsala län. uppgår till 40 procent. Den höga andelen återspeglar att de gamla endast och högskolorna fortfarande spelar dominerande roll i universiteten en utbildningssystemet. De län endast har en regional högskola har som kommuner utanför universitetsorterna i övriga län 55 tillsammans med landets befolkning, endast 7 procent av antalet sysselprocent av men ca inom denna verksamhet. Variationerna i utbudet av högre satta typ av utbildning i olika län påverkar inte endast antalet sysselsatta i denna typ av
i länen. Utbildningsutbudet i länen påverkar även rekryteverksamhet till högskolan. Ett stort utbud i den egna regionen leder till ringsmönstret andel ungdomskull går vidare till högre utbildning. att en större av en
Figur 4: Andel sysselsattainom offentlig sektor 1985.Källa: FOB85
Procent
40-
.
xå
§ § å
20-
å å å 10 å å
H
å Medel tal / för riket s. u. .
l
7 3 D K E - 9% L N P S U X Z BD
Bilaga 12 s. 32De delar av den offentliga sektorn som uppvisar stora variationer mellan länen kännetecknas av att de är förhållandevis små. Antalet sysselsatta inom den högre utbildningen uppgår till knappt 30 000 medan personer antalet sysselsatta inom försvaret uppgår till 40000 personer. Inom den offentliga sektorn representerar hälso- och sjukvården samt socialvården de storleksmässigt dominerande verksamheterna. Dessa två verktyper av samheter svarar tillsammans för 55 procent av sysselsättningen inom den offentliga sektorn. Inom sjukvården och socialvården förekommer det förhållandevis små variationer mellan olika län, när antalet är sysselsatta inom dessa som verksamheter relateras till befolkningen i länet. Den nationella "vårdtätheten uppgår till 93 vårdanställda 1000 invånare. Inom sjukvården per finns det endast ett fåtal län som avviker än 10 procent från den mer nationella "vårdtätheten på 52 anställda 1000 invånare. Län med per regionsjukhus har en "vårdtäthet" som överstiger riksgenomsnittet. Uppsala län har exempelvis 3 000 fler anställda inom vårdsektorn än vad länets befolkningsunderlag motiverar. Denna överrepresentation för län med regionsjukhus återspeglar att den svenska sjukvårdsorganisationen är baserad på en föreställning om att det finns stordriftsfördelar inom vissa typer av sjukvård. Detta har medfört att vissa typer av behandlingar har centraliserats till regionsjukhus vars upptagningsområde omfattar flera län. Stordriftsfördelarna inom sjukvården återspeglar kraven på specialistkompetens samt behovet av avancerad teknisk utrustning i behandlingen. l detta avseende skiljer sig socialvården barnomsorg, äldreomsorg och socialomsorg från sjukvården. Därmed finns det organisatoriska och tekniska förutsättningar för en jämnare geografisk fördelning denna typ av av verksamheter. Trots detta är de länsvisa avvikelserna från det nationelgenomnsittet i vårdtäthef något större inom socialvården än inom sjukvården. Medan bl. Örebro och Jämtlands län har socialvårdstäta. en het på mer än 40, har län som Kristianstad och Västmanland vårdtäten het som endast uppgår till 30. Denna variation kan inte förklaras utifrån befolkningens sammansättning. Huvudförklaringen är därför, att variationerna återspeglar variationer i politisk ambitionsnivå. Empiriska analyser av variationer i utbudet offentliga tjänster visar av en större spännvidd i ambitionerna inom primärkommunal än inom landstingskommunal verksamhet." Dessa variationer i ambitioner tar sig uttryck i att spännvidden i antalet sysselsatta inom primärkommunal verksamhet uppgår till 20 procent mellan de två län har de mest som repektive minst ambitiösa kommunerna. Vid beräkningen av dessa variationer har hänsyn tagits till olikheter befolkningens ålderssammansättning. Under 1980-talet har emellertid skillnaderna mellan olika kommuner f Lundin G, Olander L-O, minskat vad gäller servicenivå.7 Detta gäller i första hand inom de stora Offentlig sysselsättning - områdena vård, omsorg och utbildning. Att denna utjämning skett samtitillväxt genomregional jörnyelseZ ERU-rapport digt som den statliga styrningen dessa områden minskat och av ansvaret nr. 41, 1985. för dem decentraliserats förklaras olikheter av att utjämnas i takt med att 7Ds 1988:48, Kommunal verksamheter växer i omfattning. Denna de politiska reformernas inne- .självstyre/seochjämlika kommuner. boende logik innebär att nya reformer inom välfárdsomrâdet inlednings-
Bilaga 12 s. 33vis bidrar till att skapa olikheter. Den ökade satsning på kultur och fritidsverksamhet som har skett under 1980-talet är ett exempel på detta. Satsningen har gjorts i ett begränsat antal kommuner. Resultatet har blivit att det för närvarande råder stor variation när det gäller verksamhetens omfattning i olika kommuner. I takt med att reformen byggs ut tenderar skillnaderna mellan kommuner att utjämnas. Detta är bl. a. ett resultat av att kraven på kommuner ökar i takt med att medborgarnas kunskapen om ett politiskt beslut ökar. Därmed tvingas de kommuner som släpar efter att kopiera de satsningar som föregångskommunerna redan gjort. Perioder med en omfattande reformering av den offentliga sektorn leder på detta sätt till att de regionala olikheterna i utbudet ökar, medan perioder med liten förnyelse bidrar till att olikheterna minskar. Den offentliga sektorns regionala effekter bestäms därför inte endast av sektorns tillväxttakt utan också av omfattningen på förnyelsearbetet inom sektorn.
Lokala variationer
Det förhållandet att variationerna mellan länen i utbudet av offentliga tjänster är förhållandevis litet är bl.a. ett uttryck för att dessa tjänster i huvudsak att tillfredsställa lokala behov. Data för länen represenavser terar därför ett konstruerat aggregat, som kan dölja stora lokala variatio- Det faktum att variationerna mellan länen är små beror därför delvis ner. på att kommunstrukturen i länen är förhållandevis likartad. Genom att rikta intresset mot olika typer av orter är det möjligt att få en uppfattning spännvidden i de lokala variationerna i utbudet av offentliga tjänster. om Sju typkommuner har valts som utgångspunkt för analysen huvudsta- 8Bakom desstypkom- den, residensstaden, universitetsstaden, serviceorten, industriorten, ut- muner döljer sig kommuner som valtsdärför att kantsorten samt inlandskommunen deantas vara representa- Valet typorter motiveras av att utbudet av offentliga tjänster skiljer tiva för komav engrupp av sig åt mellan dessa Skillnaderna såväl storleken på utbudet muner enligt en cluster orter. avser analysHolm, P et som strukturen i den offentliga sektorn i respektive typ av kommun. 1984.Olika kommunty- Andelen sysselsatta inom den offentliga sektorn varierar mellan 20.7 och per och särdrag. Huvudriksgenomsnitt stadenomfattar i detta 50.5 procent jfr. figur 5, något som kan jämföras med ett fall Stockholm, Solnaoch på 32 procent. De högsta andelarna offentliganställda återfinnes i residens- Sundbyberg;Härnösand och universitetsstäderna och förklaras av det stora inslaget av statlig representerarresidensstaden Clustret Medelstora förvaltning. Orter utan nationell eller regional serviceproduktion såsom kommuner med serviceutkantsorten och serviceorten har den lägsta andelen offentligt anställda. I prägel, Umeå universiresidensstaden och universitetsstaden den offentliga sektorn för tetsstadenClustret Folksvarar rika servicekommuner, ungefär hälften av sysselsättningen. Detta återspeglar naturligtvis den Nässjö serviceorten stora förvaltnings- och utbildningssektorn i dessa orter. Den höga andelen Clustret Genomsnittskommuner, Ludvika inär emellertid också ett uttryck för att industrisektorn är liten i dessa orter. dustriorten Clustret ln- Industrin sysselsätter sålunda endast 14.3 respektive 11.7 procent av ar- dustrikommuner med betskraften i dessa orter. stark centralort, Svenljunga utkantsorten Olikheter i den offentliga sektorns struktur yttrar sig bl.a i form av Clustret Landsbygdsvariationer i rekryteringsmönstret till den offentliga sektorn. I serviceor- kommuner med liten yta industriorten, utkantsorten inlandskommunen är kvinnodomi- och Härjedalensinlandsten, samt kommunen Clustret nansen inom den offentliga sektorn stor. Endast mellan 5 och l0 procent Glesbygdskommuner männen i dessa typorter är verksamma inom den offentliga sektorn, med stor yta. av
Bilaga 12 s. 34Figur Andel sysselsattai offentlig sektor 1985, sju typorter.
Procent SD
§\
xw s
ss§§§
figur 6. l samtliga sju typorter är mer än 35 procent av de kvinnliga förvärvsarbetande på orten verksamma inom den offentliga sektorn. I inlandskommunen är 75 procent av de kvinnor som förvärvsarbetar verksamma inom denna sektor. Denna höga andel återspeglar den lokala arbetsmarknadens litenhet vilket resulterar i att kvinnorna har ytterst få alternativa sysselsättningsmöjligheter. Även i residensstaden och universitetsstaden spelar den offentliga sektorn en avgörande roll för kvinnornas arbetsmarknad. Detta återspeglar bara att den offentliga sektorns betydelseför sysselsättningen i dessa typorter är betydligt större än i de övriga jfr. figur 5.
Figur 6: Andel av kvinnor och män sysselsatta i offentlig sektor 1985; sju typorter. Procent avalla sysselsattamän resp.kvinnor.
Procent 80
Å 8 I
I
a
I
/
Kvirnor
9/
Män
Bilaga 12 s. 35Figur 7: Andel av högskoleutbildadeverksamma i offentlig sektor, 1985.Procent av alla högskoleutbildademänresp.kvinnor.
Procent 100
Z
Kvinnor
Mau
§91 la
STD NI RESI SERV INIJ UTK
Tgpor ter z
Den offentliga sektorn spelar något större roll för männens arbetsmarknad endast i universitetsstaden och i residensstaden. l dessa båda typorter är fjärdedel männen verksamma inom den offentliga sektorn. Orsa-
en av ken till denna förhållandevis höga andel manliga sysselsatta är att dessa orter har många förvaltningsenheter samt en stor undervisningssektor. Detta tillsammans med att dessa orter har en liten industrisektor gör
- att 70 procent alla högskoleutbildade på orten är verksamma inom den
av offentliga sektorn. Andelen är något större för kvinnor än för män figur 7. Andelen de högskoleutbildade som är verksamma inom den offentli-
av
sektorn är nästan lika hög utkantsorteni och inlandskommunen, medan ga andelen i huvustaden och industriorten endast uppgår till 40 respektive 50 procent. Den låga andelen i huvudstaden återspeglar att det finns en omfattande kvalificerad privat tjänstesektor samt att många kvalificerade funktioner inom industrin är lokaliserade till huvudstaden.
Det faktum att den offentliga sektorn i sex av de sju typorterna sysselsätter än hälften de högskoleutbildade på orten är ett uttryck för att
mer av denna sektor är den i särklass mest utbildningsintensiva. 17.8 procent av de sysselsatta inom den offentliga sektorn 1985 hade sålunda högskoleexa-
Motsvarande andel för industrin och privata företagstjänster uppgick men. till 4.0 och 10.2 procent. Andelen högskoleutbildade var högst inom utbildningssektorn 52 procent följt av offentlig förvaltning 14 procent, sjukvård 10 procent och socialvård 5 procent. Den höga utbildningsintensiteten är konsekvens de starka krav på formella kvalifikationer
en av
ställs på personal inom den offentliga sektorn. En icke obetydlig del som
den högre utbildningen fungerar som yrkesutbildning för arbete i den av offentliga sektorn förskollärarutbildning, lärarutbildning, läkarutbild-
ning, sjuksköterskeutbildning, socionomutbildning etc.
Sysselsättningen inom den offentliga sektorn växte med mellan 25 och
Bilaga 12 s. 36Figur 8: Förändringar i antalet sysselsatta i olika delar av den offentliga sektorn, 1975- l985; sju typorter. Procent.
Fhtal 140
E 120 -
100 -
ä
- å
80 -
ä ä
-
60 l
I ä
r ä trNL
40 N
- g PERI
3 5 %
§ - ä mn
20 - ä
s Est-:Rv
: i ä
0 s . RESI
gun
H jSTO .20
offentligt stat kommun landsting
a b c d
95 procent under perioden 1975 1985 figur 8a. Huvudstaden uppvisade
den svagaste tillväxten, medan utkantsorten hade den största tillväxten. Den svaga tillväxten i huvudstaden var ett resultat av en svag utveckling inom alla typer av offentlig verksamhet. Antalet sysselsatta i statlig verksamhet minskade, medan sysselsättningen ökade med knappt 50 procent i kommunal och landstingskommunal verksamhet jfr. figur 8 c-d. Den stora ökningen i offentlig sysselsättning i utkantsorten var ett resultat av att alla offentlig verksamhet ökade förhållandevis snabbt. Ök-
typer av ningen var störst inom landstingskommunal verksamhet. Det mest överraskande var ökningen av antalet statligt anställda med 50 procent eftersom denna skedde under en period kännetecknad av en svag nationell tillväxt inom denna sektor.
Utvecklingen inom den landstingskommunala sektorn ger ett intryck av, att det skett en decentralisering av verksamheten under den studerade tioårsperioden. Sålunda har antalet landstingsanställda mer än fördubblats i utkantsorten och inlandskommunen, medan ökningen endast är omkring 50 procent i huvudstaden, universitetsstaden och residensstaden.
Framtidens tillväxt
Under slutet att 1980-talet har diskussionen om den offentliga sektorns roll i regionalpolitiken intensifierats. Kraven på att den offentliga sektorn skall användas mer aktivt i regionalpolitiken har skärpts. 1987 års regionalpolitiska kommitté framhåller exempelvis i sitt betänkande att sektorpolitikens insatser för den regionala utvecklingen måste byggas ut".° Det är ett ödets ironi att denna diskussion intensifieras och insatser på allvar börjar göras vid en tidpunkt när tillväxten inom den offentliga ° SOU 1989:55. tjänstesektorn avtar.
Bilaga 12 s. 37I samtliga de makroekonomiska scenarier här analyserar förutsätts den offentliga konsumtionen öka med i genomsnitt endast 1.2 procent per år. Den offentliga konsumtionen förutsätts sålunda växa något långsammare än under perioden 1983- 1988. Bakom den svaga tillväxten döljer sig ett antagande om att den statliga konsumtionen är i stort sett oförändrad medan den kommunala antas stâ för huvuddelen av tillväxten. En sådan utveckling öppnar möjligheter för att tillväxten inom den offentliga sektorn kommer att fördelas förhållandevis jämnt över landet.
En förväntad fortsatt tillväxt inom den kommunala sektorn kommer att vara koncentrerad till socialvården samt hälso- och sjukvården. Lokaliseringsmönstret för dessa verksamheter följer bosättningsmönstret förhållandevis väl. Fortsätter utvecklingsmönstret sedan 1970-talet kommer ökningen av sysselsättningen inom landstingen att bli störst i de mindre orterna. Utvecklingen inom sjukvården skulle i såfall bidra till att motverka en ytterligare koncentration till stora orter. Den svaga sysselsättningsutvecklingen inom den statliga sektorn kommer sannolikt i första hand att drabba storstadsregionerna.
Förnyelse och lokaliseringsmönster
Den offentliga konsumtionen förutsätts sålunda öka med lika mycket, enligt de scenarier som analyseras, oavsett vad som sker med den makroekonomiska utvecklingen i övrigt. Trots detta är det sannolikt att förändringarna inom den offentliga tjänsteproduktionen kommer att gestalta sig olika i de olika scenariema. Dessa förändringar kommer att yttra sig i form
organisationsmodeller. Kraven på organisatoriska förändringar av nya inom den offentliga sektorn är en konsekvens av att produktiviteten inom sektorn sjunkit under lång tid. Samtidigt kännetecknas delar av sektorn av en stor personalomsättning och en hög sjukfrånvaro. Trots ökade resurser förmår den offentliga sektorn inte tillfredsställa befolkningens krav på sektorn och detta i en situation där det ekonomiska utrymmet för ökat resurstillskott till sektorn anses vara begränsat.
Paradoxalt nog innebär sannolikt alternativet tillbaka till kostnadskrisen" att kraven på förändringar i den offentliga sektorn reduceras. Flera mekanismer bidrar till detta. För det första innebär den svaga ekonomiska tillväxt som alternativet kännetecknas av att arbetslösheten ökar. Därmed kommer tillgången till arbetskraft att förbättras, vilket i sin tur kommer att förbättra personalsituationen inom den offentliga sektorn. En ökad arbetslöshet innebär att rekryteringssvårighetema reduceras. Något som kan vara nog så viktigt om man betänker att den offentliga sektorn med nuvarande storlek har ett årligt rekryteringsbehov på 300000 personer. Dessutom kommer den ökade arbetslösheten att bidra till att reducera personalomsättningen och sannolikt också leda till en minskning av sjukfrånvaron inom den offentliga sektorn. Erfarenheterna visar att arbetskraften under perioder med hög tillväxt och brist på arbetskraft rekryteras ett växande antal personer från arbetsmarknadens marginalgrupper. Dessa
har i genomsnitt högre sjukfrånvaro. En svag tillväxt med en personer en mindre uttalad brist på arbetskraft förändrar rekryteringssituationen. Där-
Bilaga 12 s. 38med kommer också sjukfrånvaron att sjunka. l en situation där rekryteringssituationen förbättras och personalens närvaro ökar kommer sålunda ett av den offentliga sektorns mest akuta problem att försvinna. Möjligen kommer problemen att leva kvar i Stockholmsregionen, men i betydligt mindre omfattning än för närvarande. Dessutom kommer det i så fall sannolikt att definieras som ett storstadsproblem kopplat till en besvärlig bostadssituation i region. Helhetsintrycket blir att behovet av radikala förändringar inom den offentliga sektorn inte är nödvändiga. Uttryckt med andra ord kan det förväntas att alternativet tillbaka till kostnadskrisen" den offentliga sektorn ro att fortsätta sitt stegvisa förnyelsearbete.
ger Arbetet med att decentralisera ansvaret inom sektorn kan förväntas fortskrida. Satsningen på målstyrning fördjupas, samtidigt som ledarupplärningen ägnas ökat intresse. Däremot kommer det sannolikt att vara svårt att få stöd för organisationsmodeller som bygger på att offentliga monopol skall brytas och ersättas med konkurrerande alternativ.
Den argumentation som presenteras ovan går ut på att alternativet tillbaka till kostnadskrisen leder till att de mest akuta problemen inom den offentliga sektorn reduceras. Alternativet bidrar emellertid inte till att sektorns långsiktiga problem med en sjunkande produktivitet försvinner. Prioriteringsproblemen och köerna inom sjukvården kommer att bestå. Därmed är det troligt, att den svaga produktivitetsutvecklingen inom den offentliga sektorn kommer att framstå som det viktigaste incitamentet till förändringar inom sektorn. Frågan är emellertid hur starkt detta incitament kommer att vara. Styrkan i det bestäms av vilka andra problem som tävlar om uppmärksamheten. l en situation där Sverige är på väg tillbaka till kostnadskrisen" kommer näringslivets konkurrensförmåga, den stigande arbetslösheten och underskottet i utrikeshandeln att ägnas mycket uppmärksamhet. Sveriges möjligheter att lösa dessa problem kommer att ges en hög dignitet. Andra problem kommer att tilldelas en underordnad plats. Därmed vrids uppmärksamheten bort från brister inom den offentliga sektorn och mot det privata näringslivets situation. Den offentliga sektorn kommer endast att uppmärksammas i den grad förhållanden inom den kan kopplas till de problem som har hög prioritet.
Enligt ovan skisserade utveckling blir resultatet att den offentliga sektorn i ökad grad kommer att bidra till ökad regional balans. Den decentralisering förväntas ske inom sektorn ökar sannolikheten för att de
som föreställningar om stordriftsfördelar som hittills styrt den offentliga sektorn gradvis överges. Därmed skapas det möjligheter för en ökad geografisk decentralisering av ytterligare funktioner inom den offentliga sektorn. Består den offentliga sektorns arbetskraftsproblem i storstadsregionerna är det möjligt att detta stimulerar till att ytterligare funktioner omlokaliseras från dessa regioner till andra regioner. Därmed skulle det uppstå en geografisk omvandlingsprocess inom den offentliga sektorn som påminner om utvecklingen inom industrin under slutet av 1960-talet och början av l970-talet.
Realiseras i stället scenariet "den permanenta högkonjunkturen så förändras bilden. Detta scenario innebär att den rådande bristen på arbetskraft permanentas. Därmed är det sannolikt att problemen inom den offentliga sektorn när det gäller rekrytering, personalomsättning och sjuk-
Bilaga 12 s. 39Då den permanenta högkonjunkturen frånvaro också permanentas. samtidigt innebär förhållandevis årlig ökning av den privata en gynnsam konsumtionen, låg inflation och och gynnsam exportutveckling en en mycket uppmärksamhet att fokuseras mot bristerna inom den kommer offentliga sektorn. Kravet på genomgripande förändringar kommer däröka. De gradvisa Förändringar hittills har kännetecknat sekmed att som framstå otillräckliga. Därmed skapas det politiskt torn kommer att som för dem att den offentliga sektorn kännetecknas av utrymme som menar systemfel. De planeringsambitioner som präglar sektorn kommer ett stora ökad byråkratisering och minskad att presenteras som en säker väg mot produktivitet. Den politiska tyngden i krav på ett ökat inslag av marknadshushållning inom den offentliga sektorn kommer öka, något som innebär offentliga monopolen bryts och konkurrens mellan olika alternativ att de inom det tidigare varit enhetlig offentlig sektor. Resultatet tillåts som en enskilda initiativ släpps in för att öka medborgarnas valfrihet och blir att samtidigt öka effektiviteten inom den offentliga sektorn. sådan utveckling kan få stora konsekvenser för den offentliga sek- En lokaliseringsmönster. På lång sikt innebär det att utrymmet för att torns organisationsmönstret till lokala förutsättningar ökar. På kort och anpassa sikt blir det emellertid primärt fråga om att utveckla nya konmedellång organisationsmodeller. Förutsättningarna för sådana experiment cept och är bäst i storstadsregionerna med sina stora lokala marknader. På en stor marknad finns det ekonomiskt utrymme för alternativa konkurrerande kan därför att experimenten med alternativa koncept modeller. Det antas organisationsmodeller i första omgången kommer att ske i befolkoch regioner. I första omgång kan därför ett ökat inslag av markningstäta en nadshushållning och konkurrens mellan alternativa organisationsmodeller till öka den geografiska koncentrationen av den offentliga tjänsbidra att teproduktionen. Det är möjligt att huvuddelen av tillväxten inom denna produktion då kommer att ske i storstadsregioner och regionala centra. Ökad valfrihet och förbättrad produktivitet köps i så fall till priset av en geografisk koncentration. På lång sikt kan emellertid bilden förändökad konkurrensen inom sektorn bevaras. När nya framgångsriras på nytt om organisationsmodeller utvecklats och utprovats i storstadsregioner och ka är det sannolikt att dessa modeller kommer att spridas till regionala centra övriga delar av landet. Drivkrafterna bakom förändringarna inom den offentliga sektorn komdelvis olika beroende på vilken framtid som realiseras. Med mer att vara alternativet den permanenta högkonjunkturen kommer bristen på arbetskraft bli central drivkraft bakom förändringarna inom den att en offentliga sektorn. Med alternativet tillbaka till kostnadskrisen kommer produktivitetsökningen att fungera drivkraft bakom förden svaga som ändringarna.
Bilaga 12 s. 41Prioriterad utbildning
Föreställningen att Sverige är på väg att omvandlas från ett industrisam-
hälle till ett informations- och kunskapssamhälle gör att utbildning ges hög
prioritet. Efterfrågan på välutbildade personer förutsätts växa i takt med
näringslivet omvandlas och blir allt mer utvecklingsintensivt. Det att hävdas ofta att denna utveckling redan pågår med full kraft.
Sverige är det industriland som under senare år har ökat satsningen på
forskning och utveckling mest. Den svenska FoU-insatsen uppgick 1985
till nästan 3 procent av BNP, vilket innebär att Sverige gör den största
FoU-insatsen uttryckt andel av BNP bland OECD-länderna.
- som - USA, Schweiz och Japan följer strax efter Sverige, medan Italien, Dan-
mark och Österrike ligger i botten bland industriländerna med en andel
är mindre än hälften av Sveriges som
Den höga svenska FoU-andelen är ett resultat av det svenska näringsli-
vets stora satsningar på forskning och utveckling. De svenska företagens
FoU-investeringar har mätt i termer av andel av förädlingsvärdet
- nästan tredubblats sedan 1970 och uppgår nu till 8.5 procent. Under
period har de fysiska investeringarnas andel av förädlingsvärdet samma
från l5 till l6 FoU-investeringarnas ökade betydelse OECD, Main Science endast ökat procent.
and TecnoløgyInducaär orsak till att efterfrågan på utbildad personal ökat. Sålunda har
en tion. 1982- 1988.Paris utbildningsnivån i arbetslivet ökat. Andelen personer med en högskoleut- I988.
1970. ökning har ZDe redovisadeutbildbildning på minst tre år har fördubblats sedan Denna
ningssiflrorna byggerpå naturligtvis möjliggjorts fortgående utbyggnad av den högre utbild-
av en ERU:s bearbetningarav ningen. Den största ökningen har skett inom verkstadsindustrin, där ande- opublicerad statistik från
SCB. len tredubblats under den aktuella perioden. Den högsta andelen högskole-
3Utvecklingen i riktning utbilade inom det privata näringslivet återfinns inom den företagsinrikta- allt större flexibilitet
mot
uppgår till 10.2 Denna andel är i produktionen medför de tjänstesektorn, där andelen procent.
att företagensbehovav
än dubbelt så hög andelen inom verkstadsindustrin mer som generellakunskaper hos
Det är emellertid inte endast den formella utbildningen är den nyanställde ökar.
som av
Detta innebär att behovet betydelse, utan även den informella utbildningen har fått allt större bety-
av introduktionsutbilddelse. Den informella utbildningen bestod tidigare till stor del av on the ning kommer att minska job training, i samband med kunskap alltmer kommit betrak- medan däremot behovet
men att att
av specifik vidareutbildtas som en investering har den informella utbildningen blivit allt viktigare
ning kommer att öka. Se för företagen och därmed blivit alltmer explicit. Ett uttryck för detta är den ex. Michael Pioreoch
Charles F. Sabel, The Sekraftiga expansionen på den privata utbildningens område. Den informel-
condIndustrial Di vide:
utbildningen har därmed också alltmer fått karaktär av en specifik Possibilitiesfor Prosperi-
kunskaps- och kompetensuppbyggnad inte minst gäller detta fort- och ty, New York 1984.
vidareutbildningen
Bilaga 12 s. 42Att öka den formella utbildningsnivån bland personalen är därför i sig inget mål. Den formella utbildningen är viktig därför att den utgör en förutsättning för att personalen skall kunna upparbeta den kompetens som krävs för en framgångsrik verksamhet. Kompetens blir på detta sätt ett sammansatt begrepp. Arbetskraftens kompetens är till en del ett uttryck för den utbildning och de kvalifikationer den har. Kompetensen är emelleitid också ett resultat av de erfarenheter som arbetskraften har haft möjlighet att förvärva. Kompetens blir på detta sätt något individuellt, medan utbildning är allmängiltig. Värderat utifrån näringslivets utgångspunkt är arbetskraftens kompetens det avgörande. Dess privata karaktär gör att begreppet är svårt att operationalisera och att mäta. Kompetensbegreppet blir därmed dåligt ägnat till empiriska analyser. Därför fokuseras uppmärksamheten i detta kapitel mot arbetskraftens utbildningsnivå. Utbildning kan betraktas som en förutsättning för att ta till sig nya kunskaper och initiera nya processer. Utbildningsnivån i en region, en bransch eller ett företag indikerar därmed förmågan att anta nya utmaningar och att deltaga i en omvandlingsprocess. Utbildningsnivån kan således ses som en indikator på ett företags, en branschs eller en regions förmåga till förnyelse och utveckling.
Utbildningens geografi
År 1985 hade 9.1 procent av arbetskraften i det svenska näringslivet en
högskoleutbildning på minst tre år." Utbildningsnivåerna skilde sig emel-
lertid avsevärt mellan olika typer av verksamhet och mellan olika regioner. Medan 51 procent av arbetskraften inom utbildningssektorn hade högskoleutbildning, var andelen högskoleutbildade inom byggnadsverksamhet endast 2 procent. Den regionala skillnaden var inte lika stor. Uppsala län 4Andelen arbetskraf- där 13.6 procent av arbetskraften hade högskoleutbildning hade den av - ten med mer än tvâ års högsta andelen, medan Jönköpings län med 6.2 högskoleutbil- - procent högskoleutbildning an- dade hade den lägsta. vändssommått på ut- bildningsnivån. Huvud- De lokala skillnaderna var betydligt större. Medan endast 4.0 respektive motivet för denna förhål- 5.4 arbetskraften i utkantsorten respektive inlandskommunen procent av landevis snävaavgränsning därvid hade högskoleutbildning, uppgick motsvarande andel i huvudstaden och är att man undviker de empiriska Universitetsstaden till 14.0 respektive 13.5 figur 9. problem som senareårs Även residensstaden uppvisar en förhållandevis hög andel högskoleuthögskolereformer skapar. Dessareformer utmärks bildade. Den höga andelen i dessa typer av orter återspeglar att de har en av att äldre utbildningar betydande utbildningssektor samt stor offentliga förvaltning. Huvuden omdefinieras till tvååriga stadens kännetecknas dessutom av att utbildningsintensiteten inom det högskoleutbildningar. Därmed sker det en sta- privata näringslivet ligger betydligt över riksgenomsnittet jfr. figur 10. tistisk ökning i antalet Detta är bl. konsekvens den företagsinriktade tjänstesektorn a. en av att är högskoleutbildade som inte någon överrepresenterad i huvudstaden. Andelen av arbetskraften som är sysselmotsvarasav reell ökning antaleti per- satt inom uppdragsverksamhet, bank- och Finansverksamhet samt partisonermed högskoleuthandel var 1985 nästan dubbelt så hög som i riket som helhet. bildning. Genom att avgränsahögskoleutbildade En jämförelse mellan figur 9 och 10 illustrerar den offentliga sektorns till sådanamed minst tre betydelse för utbildningsnivån i olika regioner. Riktas uppmärksamstora års högskoleutbildning heten mot enbart det privata näringslivet har industriorten en nästan lika blir det möjligt att göra jämförelser över tiden. stor andel högskoleutbildade som universitetsstaden. Skillnaden hänför sig
Bilaga 12 s. 43Figur Andel arbetskraften med treårig högskoleutbildning resp. lörgymnasial av utbildning 1985.Sju typorter. Procent
EHögskola fFörtggmasial utb STO LNI RESI SERV IND UTK INL
till att universitetsonen har fler personer som är verksamma inom uppdragsverksamhet än vad fallet är i industriorten. Inom serviceorten, utkantsorten och inlandskommunen är andelen högskoleutbildade inom det privata näringslivet mycket liten. Omkring 80 procent av de högskoleutbildade i dessa orter arbetar inom den offentliga sektorn.
Figur 10: Andel arbetskraften inom detprivata näringslivet medtreårig högskoleutav lörgymnasial utbildning. Sju typorter. bildning resp. Procent
äHögskola Färganasial utb sm uu RESI SERV IND um INL
Bilaga 12 s. 44Regionalt förändringsmönster
Andelen av arbetskraften med minst tre års högskoleutbildning ökade med
4.3 procentenheter mellan 1970 och 1985. Ökningen procentuellt
var
störst i de regioner som hade den lägsta utbildningsnivån i utgångsläget
figur l l. Orsaken till detta var att ökningen i första hand återspeglade
en
generell ökning av arbetskraftens utbildningsnivå. Två tredjedelar av ök-
ningen förklaras av att utbildningsintensiteten ökat inom den offentliga
sektorn och i det privata näringslivet. Endast en tredjedel av ökningen kan
förklaras av strukturella förändringar inom ekonomin. Näringslivets och
den offentliga sektorns omvandling mot mer utbildningsintensiva verk-
samheter spelade således en underordnad roll som förklaring till den ökade
utbildningsintensiteten.
Ovanstående utvecklingsmönster förefaller vara giltigt för alla delar av
landet. I samtliga landsdelars dominerade utbildningseffekten.
Mest mar-
kant var detta i Stockholm-Uppsala-regionen där endast 15 procent av
höjningen i utbildningsintensiteten kan förklaras av förändringar i pro-
duktionsstrukturen. Detta är ett resultat av att expansionen inom den
offentliga sektorn har betytt relativt sett mindre för höjningen i utbild-
ningsintensiteten i denna region än i övriga regioner. I övriga regioner
återspeglar struktureffekten enbart att andelen sysselsatta inom offentlig sektor med sin förhållandevis höga andel välutbildad arbetskraft
- vuxit sedan 1970. Den offentliga sektorns betydelse för höjningen
av
utbildningsintensiteten framgår när utvecklingen inom det privata nä-
ringslivet särredovisas jfr. figur 12. Inom aggregatet det privata näringslivet förklaras strukturelfekten mindre av den ökade utbildningsintensiteten än vad som är fallet för hela näringslivet. Inom det privata näringslivet förklarar struktureffekten endast en fjärdedel av ökningen i utbildningsin-
tensitet. Relativt sett betyder struktureffekten mest i Bergslagen, vars
Figur ll: Andel av arbetskraften med minst treårig högskoleutbildning i sju lands-
delar. 1970-1985.
Procent
5Med landsdelar menasi detta sammanhangföljande sju regioner, Stockholm-Uppsala-regionen AB och C län, Mälaren- Vättern-regionen D, F och R län, Sydöstra Sverige G, H och K län, SkåneL och M län, VästsverigeN, O och P EFörändring län, BergslagenS, T, U, 1970-1985 W, och X län samt 0 Nivå 1970 NordsverigeY, Z, AC Sthlm/uaps Sgdostsv. Västsv. Nordsv och BD län. Mälaren skåne Bergslagen RIKET
Bilaga 12 s. 45Figur 12: Andel av arbetskraften med minst treårig högskoleutbildning inom det privata näringslivet i sju landsdelar, 1970-1985.
Procent 10.0
7.5 -
5.0 -
2.5 -
: EFörärñring
1970-1985 00 Nivå 1970
Sthlm/Lipps Sgdostsv. Västsv. NordsV.
Mälaren Skåne Bergslagen RIKET
industri har genomgått en omfattande omstrukturering med betydande nedläggningar inom järn- och stålindustri samt metallbearbetande industri. Mälaren-Vättern-regionen utgör den andra motpolen. I denna region bidrog struktureffekten inte alls till att utbildningsintensiteten höjdes.
Riktas uppmärksamheten mot förändringarna av utbildningsintensiteten inom industrin reduceras struktureffekten ytterligare. Endast fyra procent av den höjning av utbildningsnivån som skett inom den svenska tillverkningsindustrin kan förklaras med industristrukturens Förändringar. Endast i två landsdelar kan en positiv struktureffekt registreras. I Stockholm-Uppsala-regionen bidrar tillväxten inom den kunskapsintensiva industrin i Uppsala län till den positiva struktureffekten. I Västsverige uppstår struktureffekten som ett resultat av tekoindustrins tillbakagång i Älvsborgs län.
Föklaringen till struktureffektens ringa betydelse har samband med den låga utbildningsintensiteten som de olika industribranscherna hade i utgångspunkten. År 1970 utbildningsintensiteten högst inom den ke-
var misk-tekniska industrin och lägst inom trävaruindustrin. Spännvidden var dock inte stor i procentenheter räknat andelen med högskoleutbildning
inom den förstnämnda industribranschen var 2.7 procent och inom den sistnämnda 0.2 procent. Även samtliga industrisysselsatta i landet vid
om denna tidpunkt hade överflyttats till den kemisk-tekniska industrin hade utbildningsintensiteten höjts endast marginellt. Fram till år 1985 ökade däremot spännvidden. Vid denna tidpunkt hade 0.6 procent av de sysselsatta inom trävaruindsutrin och 5.3 procent inom den kemisk-tekniska industrin minst treårig högskoleutbildning. Ökningen i spännvid med-
en för att struktureffekten sannolikt kommer att få en större betydelse för förändringen i utbildningsintensiteten i framtiden. En potential för en
Bilaga 12 s. 46snabbare omvandling mot en mer kunskapsintensiw industri under nit-
tiotalet har därmed skapats. " Jfr Lennart Ohlssonoch
Ett argument för att en sådan omvandling kommer att inträffa under Lars Vinell, Tillväxtens
drivkrafter. Stockholm 1990-talet är att näringslivets ökade satsning på forskning och utveckling
1987. hittills inte effekter i form
avsatt några större av ökad export av FoU- 7Antalet personeri ål-
20- 24 år intensiva produkter. Ett skäl till detta är att det tar tid innan ökade FoUdersgruppen beräknassålunda minska insatser manifesterar sig i produkter. Därför är det möjligt att närings-
nya med ungefär 20procent
livet under nittiotalet kan skörda frukterna av de ökade FoU-insatser som fram till sekelskiftet. Effekten på utbildningssys- har gjorts under åttiotalet. En sådan möjlighet skulle bidra till att öka
temet kan emellertid bli struktureffektens betydelse. Denna förväntade struktureffekt
förstärks om större än så. En del de-
det inte planeras någon omfattande utbyggnad av den högre utbildningen mografer hävdar nämligenatt utbildningsbenä- under det kommande åniondet. Minskande ungdomskullar fram till sekel-
genhetensjunker med
skiftet kan i stället skapa svårigheter attr rekrytera studenter till de studieminskade ungdomskullar. I såfall kommer platser som redan finns.7 Resultatet blir att kampen om den högskoleutbil-
en mindre andel än tidi- dade personalen kommer att öka. Vilka regionala effekter sådan utveck-
en gareav ungdomskullen
ling kommer att är ännu en öppen fråga. att sökasig till högreut-
bildning. För enfördjup-
ning av detta resonemang
seRolf Ohlsson och Per Broomé. Alderschocken.
En segmenterad arbetsmarknad Stockholm 1988. 5Förståelsenav den seg- Vilka regionala effekter sådan utveckling får bestäms naturligtvis
som en menteradearbetsmark-
dels den makroekonomiska utvecklingen och dels av det sätt på vilket naden baserarsigpå en av
teoribildning om duala arbetsmarknaden fungerar. Vår utgångspunkt är att arbetsmarknaden är
arbetsmarknader som segmenterad. Detta innebär att den består olika segment arbets-
fram i av som växte samband med antal studier kraften inte obehindrat kan röra sig mellan på grund av olikheterna i de
ett av lokala arbetsmarknader i krav ställs på arbetskraften i respektive segment. Framväxten den
som av USA under slutet av segmenterade arbetsmarknaden är bl.a. resultat kraven på
ett av att ar- 1960-taletoch början av 1970-talet.Studierna vi- betskraftens utbildning och kvalifikationer har ökat. En fortsatt utveckling
sadeatt arbetsmarknaden informations- och kunskapsbaserat näringsliv kan därför förväntas
mot ett var uppdelad olikai seg-
bidra till ökad segmentering på arbetsmarknaden i framtiden ment mellan vilka rörlig- en
hetenvar begränsad Med arbetsmarknadens ökade segmentering följer att matchnings- och
p. a. sociala. ekonomis-
anpassningsproblemen på arbetsmarknaden accentueras. Matchnings- elka. teknologiskaoch utbildnigsmässigahinder. ler anpassningsproblem har emellertid alltid funnits på arbetsmarknaden
Set.ex. David M. Gor- åtminstone sedan det industriella genombrottet. Tidigare dessa
var don, Richard C. Edwards -
dock till stor del en konsekvens av olikheter i olika näringsgrenars utveckoch Michael Reich eds.. Labour Market Segmen- lingstakt. l samband med att sysselsättningen inom vissa branscher mins-
talion, Boston 1975. För arbetskraften till expansiva branscher. En sådan överfö-
kade överfördes en genomgångav olika
ring ofta möjlig omfattande utbildningsinsatser. Överföringen skolbildningar inom den var utan av
duala arbetsmarknads- folk från primärnäringarna till industrin under 1950- och 1960-talet är en teorin seGlen G. Cain
illustration på detta. Denna omvandling underlättades dessutom av en "The Challengeof Segmented Labor Market aktiv arbetsmarknadspolitik. Under 1970-talet tycks emellertid de struktu-
Theoriesto Onodox The- rella balans- och matchningsproblemen ha tilltagit på den svenska arbetsory: A Survey". Journal
marknaden. ofEconomic Literature, vol. 14, 1976. Dagens matchningsproblem är delvis av en annan karaktär. Svårigheter-
° Nils Henrik Schager, sig mellan olika arbetsmarknadssegment gör det i dag ofta
na att röra att The Replacementa/ithe
with finns såväl överskott som brist på arbetskraft inom ett företag, en bransch UV-curve a New Meaxureq/Hiring Eficien- eller region samtidigt. Effekten blir att de olika delarbetsmarknaderna
en ey, IUI Working Paper efterfråge- och
utvecklas olika. Varje delarbetsmarknad har sina egna No. 149,Stockholm 1985. utbudskurvor och sin egen lönebildningsprocess.
Bilaga 12 s. 47Figur l3:Schematisk illustration avensegmenteradarbetsmarknad.
III-lön"
Utbildning
K-region
K-segment
I-region
O-segment
Sysselsättning
Som konsekvens att kunskap i allt större utsträckning sessom en
en av
investering och produktionsfaktor kommer betydelsen av interna
som en arbetsmarknader att öka och även dessa kan ses som en produktionsfaktor
i det moderna företaget. En följd av detta blir att rörligheten mellan olika
rörligheten sker istället alltmer ° SeEnrico Deiaco, Utinterna arbetsmarknader begränsas
- bildning, arbetsmarknad inom olika interna arbetsmarknader. I synnerhet den specifika informella i G Eli-
och kompetens", utbildningen är rörlighetshämmande. Företagaren har investerat och är assonm. fl., Kunskap, in-
formation ochtjänster mån att behålla sitt "humankapital samtidigt som den specifika -
om svenskaindu-
enstudie av vidareutbildningen begränsar den anställdes rörlighet. En ytterligare för- stri/öretag. Stockholm
till interna arbetsmarknadernas större betydelse är att företagen 1987och RuneÅberg, Inklaring de
terna arbetsmarknader blivit allt större. -
enfråga om effektivitet,
I samband med teoretiska diskussioner av den segmenterade arbets- strati/iering och intresse-
jfr. figur 13." En sådan är organisationer, Sociolomarknaden tvingas man till förenklingar att
giskainstitutionen,
utgår från att arbetskraften består av två segment. Det ena segmentet universitet 1985. man Umeå
K-segmentet kännetecknas att arbetskraften är välutbildad och " Resonemangeti detta - - av
avsnitt är en vidareuthögt kvalificerad. Denna arbetskraft representerar en viktig resurs för
veckling avett likartat reföretagen. Därför är företagen angelägna om att förmå denna arbetskraft i Mats Johans-
sonemang
i företaget. Detta sker att utbildnings- och karriärmöjlig- son,Svenskindustri att stanna genom
1930- 1950.Produktion, heter erbjuds. Den individuella arbetstagarens värde gör företagen intres-
produktivitet. sysselsättserade att finna individuella lösningar som tillfredsställer den anställdes ning, Lund 1985.
av
Bilaga 12 s. 48krav. Konsultbranschen samt dataföretag är de mest typiska exempel på verksamheter där ovanstående synsätt dominerar. I båda typerna av verksamheter är antalet högskoleutbildade högt. Arbetskraften betraktas som Företagens viktigaste resurs, varför de flesta företagsledningar anstränger sig för att överbrygga historiskt betingade motsättningar mellan ledning och personal. Detta sker genom en långtgående individuell särbehandling av personalen. Arbetskraften på K-segmentet har sålunda ett värde för företaget som är frikopplat från den aktuella arbetsmarknadssituationen. Deras värde bestäms således inte primärt av om det för tillfället råder brist på eller överskott på arbetskraft. Vid en konjunkturnedgång med minsen kad arbetskraftsefterfrågan är t ex företagaren fortfarande angelägen om att behålla arbetskraften inom K-segmentetet. Det andra segmentet O-segmentet rymmer arbetskraft inte - - som besitter speciella kvalifikationer, vilket gör att företagen inte är särskilt angelägna att vidta speciella åtgärder för att behålla denna arbetstyp av kraft. Slutar några i denna kategori så kan de lätt ersättas med andra personer utan att kvaliteten i företagens produkter behöver försämras. Den aktuella arbetsmarknadssituationen blir således avgörande för vilken ställning denna typ av arbetskraft har på arbetsmarknaden. I en situation med allmän brist på arbetskraft representerar även personal från O-segmentet en resurs, vilket inte är fallet i en situation med arbetslöshet. Denna typ av arbetskraft återfinns inom såväl industri som privat och offentlig tjänstesektor. Fabriksarbetare som utför monteringsarbete, serveringspersonal, Städpersonal, vårdbiträde och brevbärare är några exempel på yrkesgrupper som tillhör O-segmentet. I teorin om den segmenterade arbetsmarknaden förutsätts således att arbetsmarknadens utbudssida består av två arbetskraftssegment K- segmentet som betecknar den välutbildade arbetskraften och O-segmentet som betecknar den lågutbildade arbetskraften. K-segmentet kännetecknas av att arbetskraften är välutbildad och har en hög flexibilitet. O-segmentet däremot kännetecknas av att arbetskraften har en förhållandevis låg utbildningsnivå. Deras kompetens är därför standardiserad och de har låg en flexibilitet med avseende på användbarhet. Den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i Sverige förväntas innebära en gradvis ökning av utbudet av arbetskraft som tillhör K-segmentet, samtidigt utbudet arbetskraft som av som tillhör O-segmentet reduceras. Uttryckt i teoretiska termer innebär det att utbudskurvan för K-segmentet skiftas utåt medan utbudskurvan för O-segmentet skiftas inåt. Även efterfrågekurvorna skiljer sig åt inom de två segmenten. Efterfrågan på K-segmentets arbetskraft ökar snabbare än efterfrågan på O-segmentets. Samtidigt är efterfrågan på den första typen av arbetskraft mindre känslig för takten i löneökningarna än vad är som fallet i O-segmentet. En kraftig höjning av löneökningarna leder sålunda till en förhållandevis stor minskning av sysselsättningen inom O-segmentet, medan en sådan ökning endast har en marginell effekt på sysselsättningen inom K-segmentet. För att kunna fördjupa oss i de regionala aspekterna förändringarna i av en segmenterad arbetsmarknad diskuteras utvecklingen i två typer av regioner. Den ena regionen K-region i figur 13 kännetecknas av att - den har ett näringsliv som domineras att verksamheter vilka ställer stora
Bilaga 12 s. 49krav på arbetskraftens utbildning. Stockholms län och Uppsala län är de mest typiska exemplen på sådana regioner. Dessa län har en liten industriarbetararbetsmarknad, men en förhållandevis stor arbetsmarknad för högskoleutbildad personal. Motpolen I-region i figuren representeras av
- - Jönköpings och Kalmar län som har det relativt sett minsta K-segmentet. Relateras denna diskussion till de sju typoiterna så kännetecknas huvudstaden, residensstaden samt universitetsstaden av ett förhållandevis stort K-segment, medan detta segment är mycket litet i serviceorten, industriorten, utkantsorten samt inlandskommunen. En fortsatt tillväxt inom Ksegmentet på bekostnad av O-segmentet kan därför förväntas bidra till en fortsatt tillväxt i första hand i stora och medelstora städer. En sådan utveckling kommer således att underhålla den pågående urbaniseringspro-
Hur snabbt denna process kommer att gå bestäms av den förväncessen. tande makroekonomiska utvecklingen under kommande år. Långtidsutredningens olika scenarier kommer därför att få olika effekter på de regionala arbetsmarknaderna.
Tillbaka till kostnadskrisen
Scenariet tillbaka till kostnadskrisen kännetecknas av höga nominella löneökningar och en låg tillväxt av industriproduktionen, vilket bl a tar sig uttryck i en svag exportutveckling. Den svaga industrikonjunkturen leder till låg investeringsnivå permanentas. Produktivitetsökningen blir
att en svag. Arbetslösheten beräknas stiga till 2.9 procent år 2000. En sådan utveckling förväntas i första omgången drabba regioner med ett stort inslag av varuproducerande och exportinriktad verksamhet. Resultatet blir att efterfrågan på arbetskraft minskar i dessa regioner som ett resultat av att efterfrågan på den okvaliñcerade arbetskraften i O-segmentet minskar se förskjutningen av I-regionen i figur 14. Denna minskning är ett resultat av att industrins efterfrågan på denna typ av arbetskraft reduceras. Den i förhållande till BNP-tillväxten stora ökningen i privat konsumtion indikerar att efterfrågan på privata tjänster inte drabbas lika hårt som den exportorienterade verksamheten.
På nationell nivå förväntas efterfrågan på K-segmentets arbetskraft bli opåverkad av den svaga ekonomiska tillväxt som detta scenario förutsätter. Efterfrågan på civilekonomer, civilingenjörer och liknande grupper förutsätts fortsätta att öka. I samband med den omstrukturering av den exportinriktade verksamheten som scenariet förutsätter kan emellertid även efterfrågan på K-segmentets arbetskraft minska i de mest utsatta regionerna. De personer i K-segmentet som förlorar sina arbeten kan emellertid finna nya arbeten om de är beredda att flytta till andra regioner. Den ökade arbetslöshet som alternativet tillbaka till kostnadskrisen innebär skulle i första hand drabba regioner med en stor varuproduktion. Västmanland, Blekinge, Skaraborgs och Älvsborgs län samt Smålandslänen är därför de som är mest utsatta för en sådan utveckling. I dessa län är andelen sysselsatta inom varuproduktion 20-40 procent högre än i riket jfr. tabell 4. Förutom att en förhållandevis stor andel av arbetskraften i dessa län är sysselsatta inom industrin så är andelen högskoleutbildade
Bilaga 12 s. 50inom det privata näringslivet förhållandevis låg. l Jönköpings, Kalmar, Blekinge och Skaraborgs län är andelen högskoleutbildade inom det privata näringslivet mindre än hälften av riksgenomsnittet.
Tabell 4: Län meden stor andel sysselsattainom varuproduktion samten låg utbildningsnivå hosarbetskraften deti privata näringslivet, 1985.
| Län | Andel i varuproduktion/ Andel högskole- riksgenomsnittet procent | utbildade/riks- genomsnittet procent |
| Västmanland | 136 | 100 |
| Jönköping | 131 | 43 |
| Skaraborg | 129 | 52 |
| Alvsborg | 128 | 41 |
| Kalmar | 128 | 46 |
| Kronoberg | 125 | 61 |
| Blekinge | 123 | 48 |
I regioner med arbetsmarknad med ett ston K-segment blir effekter-
en
nationella ekonomiska tillväxten mindre. Sannolikt innena av den svaga bär den svagare tillväxten att den samlade efterfrågan efter O-segmentets arbetskraft minskar även i dessa regioner. Detta kommer att ta sig uttryck i att den stora tjänstesektorn inte längre kommer att expandera på samma
under 1980-talet. Under åttiotalets snabba expansion har denna sätt som sektor dragit till sig ett stort antal unga personer med låg utbildning. l Stockholmsregionen var exempelvis 40 procent av de förvärvsarbetande inom detaljhandeln 1985 under 30 år. Inom hotell- och restaurangnäring-
motsvarande andel 54 procent. I båda fallen är andelen personer en var med endast grundskoleutbildning förhållandevis hög. Andelen med förgymnasial eller Ospecificerad utbildning uppgick sålunda till 53 procent inom detaljhandeln och 56 procent inom hotell- och restaurangnäringen. 1
del fall är det fråga om ungdomar som studerar och samtidigt arbetar en deltid. Dessa kommer att lämna arbetsmarknadens O-segment
personer när de avslutat sin utbildning. Många ungdomar tillhör emellertid en kategori med dålig utbildning som har svårt att fotfäste på arbetsmarknaden.
Alternativet tillbaka till kostnadskrisen innebär att tillväxten i den privata konsumtionen beräknas bli reducerat med 40 procent jämfört med utvecklingen under perioden 1983- 1988. En sådan minskning kommer sannolikt att bidra till att expansionen inom den privata tjänstesektorn upphör och övergår i tillbakagång. Därmed minskar efterfrågan på okvalificerad arbetskraft tillhör arbetsmarknadens O-segment även i K-
som regioner med ett stort K-segment. Denna minskning förutsättas emellertid delvis bli kompenserad fortsatt ökad efterfrågan på arbetskraft i K-
av en segmentet jfr. efterfrågekurvan K-region i figur 14. Dilemmat är att den arbetskraft som frigörs inom O-segmentet i samband med stagnationen inom tjänstesektorn inte direkt kan utnyttjas inom det expansiva K-segmentet. K-segmentet tvingas i huvudsak rekrytera sin arbetskraft direkt från utbildningsinstitutioner eller från andra regioner. Resultatet blir att åttiotalets utvecklingsmönster kommer att fortsätta i K-regionerna, även
tillväxttakten reduceras något. Arbetsmarknadens segmentering inneom
Bilaga 12 s. 51Figur 14: Schematisk framställning av arbetsmarknadskonsekvensernaav scenariet "tillbaka till kostnadskrisen. lll-Ön" Utbildning
K-segment
I-region
O-segment
Sysselsättning
bär emellertid att svagare sysselsättningstillväxt i detta fall kommer att en följas större geografiska omflyttningar. Sysselsättningsökningen inom av K-segmentet förväntas sålunda bidra till en fortsatt expansion i Stockholm, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län.
Tabell 5: Län medlåg andel sysselsattainomvaruproduktion samten högutbildningsnivå hosarbetskraften inom det privata näringslivet, 1985.
Län Andel i Andel varuproduktion/ högskoleriksgenomsnittet utbildade/ procent riksgenomsnittet procent
| Stockholm | 64 | 191 |
| Uppsala | 86 | 126 |
| Göteborg o. Bohus | 89 | 133 |
| Malmöhus | Q6 | lll |
Tillbaka till kostnadskrisen medför sålunda en utveckling på arbetsmarknaden som innebär att de traditionella exportorienterade regionerna på nytt kommer att uppleva strukturproblem med ökande arbetslöshet.
Bilaga 12 s. 52För välutbildade personer som tillhör arbetsmarknadens K-segment erbjuds det arbete i andra regioner, i första hand i storstadsregionerna jfr. tabell 5, medan arbetskraften i O-segmentet blir hänvisade till arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller arbetslöshet. Den svaga ekonomiska tillväxt som en ny kostnadskris resulterar i kommer även att begränsa sysselsättningstillväxten i regioner med en liten exportinriktad sektor. I dessa regioner kommer den svagare tillväxten i första hand att manifestera sig i en svag utveckling inom tjänstesektorn. Även i dessa regioner kommer sålunda arbetslöshetsproblemet att öka inom arbetsmarknadens O-segment. Samtidigt förväntas emellertid efterfrågan på arbetskraft i arbetsmarknadens K-segment att öka. En väg på vilken denna ökade efterfrågan kommer att tillfredsställas är genom att välutbildad arbetskraft från andra regioner söker sig till storstadsregionerna. På detta sätt kommer alternativet tillbaka till kostnadskrisen att innebära ökad regional polariseen ring samtidigt med att koncentrationen till storstadsregionema fortsätter.
Den permanenta högkonjunkturen
Scenariet "den permanenta högkonjunkturen visar på dämpad löneöken ningstakt, ökade investeringar samt en förhållandevis snabb produktivitetsökning. Resultatet blir att dagens arbetsmarknadssituation med full sysselsättning permanentas. Den förhållandevis ekonomiska gynnsamma utvecklingen baserad på en stark tillväxt inom exportsektorn innebär - att arbetslöshetsproblemet kommer obetydligt även i regioner att vara som är starkt beroende av exportinriktad produktion I-regioner i figur 15. Sysselsättningsökningen i dessa regioner kommer emellertid att i första hand inriktas mot arbetskraft inom K-segmentet. Två faktorer bidrar till att industrins efterfrågan på arbetskraft inom Osegmentet förväntas minska. För det första kommer den brist på arbetskraft som den permanenta högkonjunkturen skapar att medföra att industrin får ökade svårigheter att rekrytera okvalificerad arbetskraft. Därmed kommer personalomsättning och sjukfrånvaro för denna typ av arbetskraft att öka inom industrin. Arbetskraftsbristen blir på nytt ett allvarligt problem för industrin. Problemet kommer att manifestera sig i ökade flaskhalsproblem inom produktionen. Skall därför industrin ha möjligheter till att öka sin produktion tvingas företagen till omfattande rationaliseringar i produktionen. För det andra kan det antas att den exponökning den som permanenta högkonjunkturen" innebär bygger på förutsättningen att åttiotalets stora FoU-satsningar i näringslivet under nittiotalet manifesterar sig i form av nya produkter. Därmed skulle svensk industri vrida sitt produktspektrum mot produkter vars marknader växer förhållandevis snabbt. Industrins expansion kommer därigenom att i huvudsak ske inom verksamheter som har en stor andel välutbildad arbetskraft. Den förbättrade konkurrensförmågan och den ökade tillväxten inom industrin kommer sålunda inte att ta sig uttryck i en ökad efterfrågan på arbetskraft från O-segmentet. Nettoeffekten av detta blir sannolikt att efterfrågan på okvalificerad arbetskraft inom industrin kommer att minska. En möjlighet är att denna minskning inom industrin motverkas av en ökad efterfrågan på
Bilaga 12 s. 53Figur 15: Schematisk framställning av arbetsmarknadskonsekvensernaav scenariet "den permanentahögkonjunkturen". Illgönll Utbildning
K-segment
I-region
O-segment
Sysselsättning
okvalificerad arbetskraft inom tjänstesektorn. Den förhållandevis
svaga tillväxten inom den offentliga tjänstesektorn motsäger emellertid en sådan utveckling jfr. figur 15. Syssselsättningsökningen inom tjänstesektorn förväntas i första hand att ske inom den företagsinriktade tjänstesektorn. Denna sektor ställer betydligt större krav på arbetskraftens kvalifikationer än de personinriktade tjänsterna.
För de regioner som har en liten exportinriktad sektor K-regioner i figur l5 blir utvecklingsförloppet likartat som i alternativet tillbaka till kostnadskrisen". Efterfrågan på arbetskraft från såväl K- som O-segmentet förväntas öka i dessa. Sysselsättningsökningen inom det okvalificerade Osegmentet kan dock förväntas bli förhållandevis liten. Den förväntade bristen på arbetskraft är en orsak till detta.
Realiseras alternativet den permanenta högkonjunkturen kommer den regionala obalansen på arbetsmarknaden att bli mindre synlig än i fallet med tillbaka till kostnadskrisen.Den permanenta högkonjunkturen" innebär att regioner med en stor exportinriktad sektor eller med en stor andel sysselsatta inom varuproduktion inte utsätts för samma negativa omvandlingstryck som i det andra alternativet. Därmed skapas det utrymme för expansion också i denna typ av regioner. Den fulla sysselsättningen med åtföljande brist på arbetskraft gör att också personer som
- tillhör arbetsmarknadens O-segment har möjlighet att arbete inom den
Bilaga 12 s. 54egna regionen. Flyttningsströmmarna mellan olika regioner inom detta
segment av arbetsmarknaden kan sålunda förväntas bli balanserade. Detta
innebär att dagens brist på okvalificerad arbetskraft inom den offentliga
och privata tjänstesektorn i storstadsregionerna kommer att bestå.
Den växande efterfrågan på kvalificerad arbetskraft i storstadsregioner-
na måste till stor del tillfredsställas genom inflyttning till dessa regioner.
Åtminstone huvudstadsregionen underdimensionerad utbildnings-
har en
sektor. Därmed rekryteras den kvalificerade arbetskraften från andra
regioner. storstadsregionerna upplever på detta sätt ett inflyttningsöver-
skott kvalificerad arbetskraft. Med sina stora möjligheter till utveck-
av
lande arbetsuppgifter och sina gynnsamma karriärmöjligheter framstår
storstadsregionerna som attraktiva för karriärinriktade personer i arbets-
marknadens K-segment.
En faktor kan begränsa storleken på inflyttningen av välutbildad
som
arbetskraft till storstadsregionerna är om bostadsbyggandet stagnerar på
låg nivå. En sådan stagnation skulle medföra att skillnaden i den
en
bostadsstandard som en nyinflyttad har möjlighet förvärva i storstadsregi-
onerna jämfört med vad som erbjudes i andra delar av landet blir så stor
att storstadsregionerna förlorar sin attraktivitet. En fortsatt brist på okva-
lificerad personal i storstadsregionerna kan vidare medföra att kvaliteten i
viktiga servicefunktioner som kollektivtrafik, sjukvård, åldringsvård for-
sämras, vilket kan bidra till att reducera attraktiviteten hos dessa regioner.
Slutsatsen blir emellertid att en permanent högkonjunktur under nit-
tiotalet skulle leda till en balanserad regional utveckling på arbetsmarkna-
den. Nittiotalets utveckling skulle på detta sätt komma att påminna om
den utveckling kännetecknat den andra hälften av åttiotalet. Denna
som
SeBörje Johanssonoch
utveckling kommer emellertid samtidigt att kännetecknas av en ökad Ulf Strömquist, Teknikspridning ochiiriporl- polarisering med avseende på arbetsmarknadens struktur i olika regioner. subsmurion. Länsstyrel- Storstadsregionernas tillväxt är till del resultat ökad syssel-
stor ett av en seni Stockholms län
sättning inom det kvalificerade K-segmentet av arbetsmarknaden, medan 1986nr 7:2. Stockholms Handelskammare.2000- regioner med ett stort inslag av traditionellt näringsliv sannolikt kommer kommittén, Stockholm arbetskraft.
att uppleva växande svårigheter att rekrytera denna typ av mot 2000-talet.Näringsli-
Stockholms läns Den goda arbetsmarknaden gör att även O-segmentet kännetecknas av full rct om framtid. Stockholm 1989. sysselsättning. Underskottet på arbetskraft kan emellertid förväntas tvinga 3 För en kartläggning av
fram omfattande rationaliseringar inom olika verksamheter för att minska egenskaperhosinflyttare till respektiveutflyttare beroendet av denna typ av personal. Den permanenta högkonjunkturen från Stockholmsregionen till påskynda fortsatt omvandling svenskt
bidrar på detta sätt att en av seMats Johansson,De
näringsliv i riktning mot en högre utbildningsintensitet. nya.st0ckh0lmsb0rna. Länsstyrelseni Stockholms län 1987,samt Kjell Gustavssonoch Mats Johansson,Stockholm. Tur och vil- Motverkande utvecklingstendenser
retur kaflyttar ut och rarförZ
Konklusionen på ovanstående analys blir att medan scenariet den perma- Statistik om Stockholms län, 1989:2. nenta högkonjunkturen bidrar till ökad regional balans på arbetsmarkna-
För enutförligare dis- kostnadskrisen" bidra till ökad
den kommer scenariet "tillbaka till att en kussion av kopplingen
regional obalans. Denna konklusion kan relateras till den slutsats som mellan livsformer och bosättningsmönsterseSOU drogs i samband med diskussionen den offentliga tjänsteproduktionen.
om 1989:12 Denregionala
Slutsatsen i det fallet den rakt motsatta. Då noterades att tillbaka till prøblcmbilden, Stock- var holm 1989. kostnadskrisen förutsättningar för en rumsligt mer balanserad ut-
gav
Bilaga 12 s. 55veckling den offentliga tjänsteproduktionen, medan "den permanenta
av högkonjunkturen förväntades bidra till att öka den mellanregionala obalansen.
Dessa till synes motstridande slutsatser är båda en konsekvens av arbetsmarknadens förändring. Tillbaka till kostnadskrisen innebär att arbetslösheten ökar, vilket i första hand drabbar arbetskraft i regioner med en stor exportinriktad produktion. En del av den arbetskraft som frigörs i dessa regioner kommer att söka sin tillflykt till de förhållandevis expansiva storstadsregionerna. l dessa förväntas nämligen efterfrågan på såväl kvalificerad okvaliflcerad arbetskraft öka. Samtidigt som den regionala
som omfördelningen arbetskraft ökar växer utbudet av ledig arbetskraft.
av Därmed reduceras omfattningen på de personalproblem som har kännetecknat den offentliga tjänstesektorn under andra hälften av åttiotalet. Det
organisationsförändringar reduceras. Den offentliga upplevda behovet av tjänsteproduktionen kan åter öka sin produktion inom ramen för det rådande organisationsmönstret. Endast marginella organisatoriska förändringar kommer att upplevas som nödvändiga. Avsaknaden av genomgripande organisatoriska förändringar öppnar möjligheter för en balanserad mellanregional tillväxt av den offentliga tjänsteproduktionen. Utveckling-
inom den offentliga sektorn kommer på detta sätt att motverka de en obalansskapande drivkrafter som "tillbaka till kostnadskrisen aktiverar inom det privata näringslivet.
På ett likartat sätt kommer den offentliga tjänstesektorn att bidra till en ökad mellanregional obalans om den permanenta högkonjunkturen kommer att realiseras. I detta fall medför bristen på arbetskraft att genomgripande organisatoriska förändringar inom den offentliga sektorn kommer att framstå som nödvändiga. Med sina stora marknader kan det antas att dessa förnyelser i en första omgång kommer att utvecklas och prövas i storstadsregionerna. Det är sannolikt att framgångsrika lösningar kommer att leda till ökad efterfrågan från befolkningen i den egna regionen eller
en från andra regioner på denna typ av tjänster. Resultatet blir att denna typ
produktion kommer att expandera snabbare i storstadsregionerna än i av övriga regioner. Därmed skulle den offentliga tjänsteproduktionen bidra till att stimulera storstadsregionernas tillväxt. I vilken utsträckning storstadsregionernas ökade tillväxtpotential också kommer att omsättas i praktiken beror dels i vilken utsträckning folk från andra regioner är intresserade att flytta till storstadsregionerna och dels på i vilken utsträckning bostadssituationen i storstadsregionerna ger utrymme för en fortsatt inflyttning till dessa regioner.
Bilaga 12 s. 57Oprioriterad infrastruktur
Infrastrukturinvesteringar har stått centralt i den regionalpolitiska debatten sedan mitten av l970-talet. Det finns flera orsaker till detta. För det första den genomgripande strukturomvandling som svensk basindustri genomgick under andra hälften av l970-talet. Den innebar att en rad orter fick uppleva att produktionsanläggningar som dominerat ortens näringsliv kom att läggas ned. Därmed kom förutsättningarna för den ekonomiska utvecklingen i dessa orter att radikalt förändras. Staten tvingades vidta åtgärder för att lösa problemen. Dessa offentliga åtgärder har i stor utsträckning inriktats på att genom investeringar i infrastruktur skapa ny förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling på längre sikt. Insat-
i Bergslagen är det bästa exemplet på en region som blivit föremål för serna en sådan satsning.
För det andra följdes den internationellt genererade konjunkturuppgången som inleddes 1983 av några år med en relativt stark inflyttning till Stockholmsregionen. Detta gav upphov till en animerad politisk debatt
Stockholmsregionens försörjning med bostäder, företagslokaler och om transportleder. Debatten kom i hög grad att fokusera mot avvägningen när det gäller infrastrukturinvesteringar mellan huvudstadsregionen och andra regioner. Debatten fick denna inriktning därför att många menade att dagens investeringar i infrastruktur skulle avgörande betydelse på den framtida ekonomiska tillväxtens geografiska mönster. En central politisk målsättning var att undvika att huvuddelen av den ekonomiska expansionen i framtiden förläggs till Stockholmsregionen.
För det tredje innebar föreställningen om att Sverige är på väg att omvandlas från ett industrisamhälle till ett informations- och kunskapssamhälle, att intresset kom att riktas mot den typ av investeringar som antas kommer att prägla det nya samhället. Detta innebar att begreppet kompetensförsörjning blev ett nytt modeord. Centrala problemställningar blev därmed utbildningssystemets dimensionering och regionala fördelning samt transport- och kommunikationssystemets kapacitet, utsträckning och sammansättning. Debatten innebar därför också att innebörden i begreppet infrastruktur utvidgades från att tidigare endast ha omfattat fysiska investeringar till att också omfatta sociala investeringar, som utbildning och inforrnationsspridning.
För det fjärde har infrastrukturkapital två egenskaper som ger starka skäl för att offentliga myndigheter skall spela en central roll, när det gäller
Bilaga 12 s. 58samhällets försörjning med infrastruktur. För det första är infrastruktur en källa till externa effekter. Det innebär att den som investerar i infrastruktur har svårt att förhindra att avkastningen på investeringen också tillfaller andra aktörer. Något som leder till underinvesteringar i infrastruktur om dessa investeringar helt överlåtes till marknaden Den andra egenskapen är att efterfrågan på infrastruktur uppstår först i samband med att den finns tillgänglig. Detta innebär att marknaden i många fall inte förmår ge relevanta signaler om vilka infrastrukturinvesteringar som är långsiktigt lönsamma. Genom samhällsplanering kan viss osäkerhet och otillräcklig information undanröjas. På detta sätt blir infrastrukturinvesteringar ett medel att initiera och stödja ekonomiska utvecklingsförlopp
Scenariernas investeringsförlopp
lnvesteringsmönstret sedan mitten av 1970-talet har kännetecknats av att investeringsvolymen ökat svagt samtidigt som maskininvesteringarnas betydelse ökat. Av figur 16 framgår att investeringsuppgången som konjunkturuppgången skapade, i första hand återspeglade ökade maskininvesteringar. Konjunkturuppgången förstärkte därmed ett utvecklingsmönster som inleddes under andra hälften av l970-talet. Trots konjunkturuppgången har de kommunala investeringarna i byggnader och anläggningar fortsatt att minska. Däremot har de statliga investeringarna i byggnader och anläggningar varit stabila sedan mitten av l970-talet. Bruttoinvesteringarna är den variabel som uppvisar de största variationerna mellan LUs tre scenarier jfr. tabell 2 och tabell 3. I alternativet "tillbaka till kostnadskrisen beräknas BNP växa med i genomsnitt 1.1
Figur 16: Bruttoinvesteringar i byggnaderoch anläggningar fördelat efter huvudman sombruttoinvesteringar i maskiner, 1970- 1987samt Långtidsutredningens alternativ för 1987-2000. Miljarder kr, 1980 års Priser
Set.ex. T. R. LakshmaáPrognos nan, Infrastructure and enl LU90 economic transformallllllllllMaskiner, tion", CERUM Working samtliga Paper 1986:23, Umeå. 2 innebär inte üIülBostâder, Detta att en samtliga obegränsadutbyggnadav infrastrukturen automa- IlllIIlIBPrivata tiskt medför ökad eko- bygg 0 anl en nomisk tillväxt. Jfr. A. P. UIlDKomrmnala Elhanceand T. R. Laksh- bggg o 311 manan, "Infrastructure- Illlllllllstatliga Production systemDyna- D999 0 anl l mics in the Indian Econo- 1975 1980 1985 1990 1995 2003 my, CERUM Working Report 1986.22, Umeå. 1971- 1974 interpolerat
Bilaga 12 s. 59procent per år under 1990-talet, trots att investeringsvolymen beräknas
konstant under perioden. Tillväxten kommer därför, enligt detta vara alternativ, att bli konsumtionsdriven. Detta scenario leder till radikala strukturförändringar i det svenska produktionssystemet. Omvandlingen kommer att yttra sig i en betydande utslagning av etablerade verksamheter. De områden som förväntas fortsätta att expandera kännetecknas av en låg kapitalintensitet. Resultatet blir att kapitalintensiteten i ekonomin reduceras. Investeringarnas andel av BNP beräknas minska från ca 20 procent 1987 till ca 17 procent år 2000 jfr. figur 17.
En så omfattande omstrukturering i det svenska produktionssystemet
alternativet tillbaka till kostnadskrisen innebär kommer att öka det som upplevda behovet av regionalpolitiska insatser i de drabbade regionerna. En region som Bergslagen kommer i detta fall på nytt att drabbas av allvarliga strukturproblem. Andra regioner med en stor industrisektor
- Västernorrland, Blekinge, Småland, Älvsborg och Skaraborgs län kom-
-
att drabbas av Bergslagsproblem. En politik för att påverka dessa mer regioners långsiktiga utvecklingsförlopp kommer att kräva betydande investeringar i infrastruktur. Den beräknade investeringsutvecklingen i scenariot tillbaka till kostnadskrisen ger knappast utrymme för en sådan ökning av investeringarna i infrastruktur. Omfattningen på strukturomvandlingen innebär i stället att kapitalstocken kommer att minska, vilket sannolikt också innebär att kvaliteten på infrastrukturkapitalet försämras.
I scenariet den permanenta högkonjunkturen beräknas tillväxten i BNP uppgå till i genomsnitt 2.5 procent per år. Denna tillväxttakt förutsätter att bruttoinvesteringar ökar med 3 procent per år. Det beräknade utrymmet för infrastrukturinvesteringar är med andra ord större i detta fall än i alternativet tillbaka till kostnadskrisen. Samtidigt måste det emellertid konstateras att investeringsökningen är förhållandevis låg jäm-
Figur l7: Bruttoinvesteringarnas andel av BNP 1970-1987 samt Långtidsutredningensalternativ lör 987-2000.
Procent
24-
18-
IIIIIIIYIIVIIII
1970 1975 1980 1985
Bilaga 12 s. 60fört med tillväxten i BNP. I detta fall förväntas investeringsvolymen växa 20 procent snabbare än BNP. Därför beräknas investeringarnas andel av BNP öka från 20 till 21.5 procent. Bruttoinvesteringarnas andel av BNP kommer i detta fall att år 2000 vara samma nivå som 1977 figur 17. Alternativet innebär att bruttoinvesteringarnas andel av BNP år 2000 förväntas några procentenheter lägre än 1970. Att så är fallet beror på
vara att den svenska ekonomin förväntas omstruktureras. Tjänsteproduktionen och industri med låg kapitalintensitet förväntas fungera som huvuddrivkrafter bakom den ekonomiska tillväxten.
Trots denna omstrukturering mot verksamheter med låg kapitalintensitet är den förväntade tillväxten i bruttoinvesteringar anmärkningsvärt låg. Sålunda växte under perioden 1983- 1988 investeringsvolymen nästan 60 procent snabbare än BNP. Trots att tillväxten i BNP enligt alternativet den permanenta högkonjunkturen" förväntas bli lika stor som under perioden 1983- 1988 beräknas ökningstakten i investeringsvolymen sjunka med nästan 25 procent. Även i detta alternativ kommer således investeringarna att spela en underordnad roll som drivkraft bakom den ekonomiska tillväxten. Utrymmet för stora insatser, när det gäller att modernise-
befintlig infrastruktur samt att bygga upp ny, är med andra ord begränra sat. Alternativet förefaller förutsätta att maskininvesteringarna kommer att spela allt dominerande roll. LUs antaganden om investerings-
en mer utvecklingen synes sålunda inte ge något utrymme för en omfördelning av kapitalanvändningen mot ökade infrastrukturinvesteringar.
behandlar enbart bruttoinvesteringar. I dessa ingår
Vårt resonemang inte depreciering den befintliga kapitalstocken. Vidare inkluderas en-
av dast reala investeringar. Marknadsinvesteringar, FoU och investeringar i humankapital ingår inte. Det är till stor del med hjälp av dessa investeringar som näringslivet främst förnyas i framtiden.
Infrastruktur för regional utveckling
Med begreppet infrastruktur menas ofta fysisk infrastruktur som transport- och kommunikationssystem. Under senare år har emellertid infrastrukturbegreppet givits allt vidare innebörd. Utbudet av tjänster från
en utbildningssystemet, sjukvårdssystemet, socialvårdssystemet samt utbudet kulturell service har också kommit att betecknas som infrastruktur
av Ur ett ekonomiskt perspektiv innebär det att delar av den offentliga konsumtionen kan betraktas som infrastrukturinvesteringar.
l två avseenden skiljer sig emellertid transport- och kommunikationssystemen från de övriga typer infrastruktur som nämndes ovan. Odel-
av barheten och orörligheten i investeringarna är större. Detta innebär att denna typ infrastruktur har en betydligt starkare geografisk bundenhet 3Inom EG har analys av en baserarsig påett så- än de andra typerna infrastruktur. Odelbarheten är ett resultat av att som av dant brett infrastruktur- inom region eller mellan flera utbyggnaden av ett transportsystem en begreppgenomföns. EEC regioner förutsätter stora investeringar om de skall resultera i ett nytt Infrastructure Group "The Contribution ofln- transportsystem. Man måste sålunda investera i vägar, broar, parkeringsjiaslructurc to Regional fall det platser om det är fråga om ett vägbundet system. I andra kan Development Luxenbo- m. m. 1986. fråga investeringar i järnvägsspår, jämvägsstationer, hamnar, urg vara om
Bilaga 12 s. 61kajplatser, landningsbanor, flygterminaler, hangarer, parkeringsplatser, tillfartsvägar osv. Dessa olika investeringar är kopplade till varandra, varför investeringar som leder till att kapaciteten ökar i ett transportsystem medför att betydande följdinvesteringar måste göras. Denna typ av infrastruktur är orörlig på grund av att de fysiska strukturerna har en lång livslängd.
Infrastruktur för kommunikation har i stort sett samma egenskaper som transportsystem. En gradskillnad kan emellertid iakttas, när det gäller infrastrukturens odelbarhet och orörlighet. Kommunikationssystem har i allmänhet inte lika lång livslängd eller behöver inte vara lika storskalig
transportsystem. Under de senaste årtiondena har den tekniska utsom vecklingen inom telekommunikationsområdet öppnat nya möjligheter för förhållandevis småskaliga lösningar. Infrastruktur för kommunikation består av kablar, satelliter, växlingsstationer, antenner, mottagningsstationer, datorkommunikationscentraler, m. m.
Ur regional synpunkt spelar infrastrukturen för transporter och kommunikation en viktig roll för en regions utvecklingsmöjligheter. Tillgången på sådan infrastruktur bestämmer förutsättningar för människor och verksamheter i en region att upprätthålla förbindelser med andra regioner. Tillgången till sådan infrastruktur har därför en avgörande betydelse för en regions långsiktiga utveckling.
Investeringarna i det interregionala transport- och kommunikationssystemet uppgick under perioden 1974- 1985 till drygt 62 miljarder kronor Detta belopp avser investeringar i interregionala vägar, järnvägar, postterminaler, flygplatser och telekommunikationsanläggningar. Däremot inkluderas inte investeringar i maskiner och utrustning som inte är geografiskt bunden på samma sätt som den egentliga infrastrukturen. Under den aktuella perioden har närmast en halvering av investeringarna i vägar inträffat. Samtidigt har investeringarna i telekommunikationer nästan fördubblats. Väginvesteringarna och investeringar i telekommunikationer svarar for mellan 80 och 90 procent av det totala investeringarna i kommunikations- och transportsystem jfr. figur 18.
Av figur 18 framgår också att investeringarna i infrastruktur fortgående ökade från 1975 till 1983. Sålunda var investeringsvolymen ungefär 30 procent större vid den sistnämnda tidpunkten. Samtidigt med att konjunkturuppgången inleddes började infrastrukturinvesteringarna i transportoch kommunikationssystemet åter att minska i omfattning.
Närmare 60 procent av samtliga dessa investeringar i infrastruktur har skett i de tre storstadsregionerna. ABC, NOPR och GKLM i figur 19. Detta motsvarar ungefär dessa regioners samlade andel av landets befolkning. Dessa tre regioner uppvisar också de största förändringarna över tiden. Sålunda ökade Stockholm Uppsala regionens andel av rikets
infrastrukturinvesteringar kraftigt under perioden 1978-1982. Under denna femårsperiod steg regionens andel från knappt 20 procent till 30
Beloppet avserinvesteprocent. I samband med den efterföljande konjunkturuppgången minska-
ringarna i 1980årspriser. de sedan andelen, så att den 1985 låg strax under 25 procent. För Västsve- Uppgifterna har hämtats rige, inklusive Göteborgsregionen, är mönstret det motsatta. Regionens från ERUs forsknings-
från 24 1977 till något projekt Offentliga resurandel av investeringarna minskade knappt procent
serför infrastrukturinveöver 15 procent 1983. I samband med konjunkturuppgången steg sedan steringar". andelen till nästan 20 procent 1985.
Bilaga 12 s. 62Figur 18: 1nfrastrukturinvesteringar i Sverige, 1974- 1985. Mkr, 1980 års priser 7500
F II.
mi..
-"" 5000 -
iPost ter- 2500 - minaler lIImTelekorrvnu- ni kat ioner llmmllFlgg- - platser Järnvägar g IHIJVágar I I 1974 1976 1978 1980 1982 1984
Av tabell 6 framgår att den geografiska fördelningen av infrastrukturinvesteringarna motsvarar förhållandevis väl den olika fördelningen av rikets befolkning. Norrlands och Stockholmsregionens andel av infrastrukturinvesteringarna överstiger emellertid deras befolkningsandel. En närliggande förklaring till detta kan för Stockholmsregionens del vara regionens, efter svenska förhållanden, extremt höga befolkningstäthet. Skillnader i befolkningstäthet och yta kan vara en orsak till att Norrlands andel är förhållandevis hög. Den höga andelen är uteslutande ett resultat av att investeringarna i vägar och järnvägar är förhållandevis stora
Figur 19: investeringar i infrastruktur 1974- 1985fördelat på regioner. Procent
L 20
l 15 Z -GKLM - F NUDR 10 DEFHI
E un.:Tan-grus:.:TE:::RS:H,:...i---F_,HFHHT.H7
nnun,Hummmlm "muuuN 5 -- ...mxu I ---Y2 h -FEBD U
19.74 v 19.76 . . . . . . . . .
Bilaga 12 s. 621978 1980 1982 1984
Bilaga 12 s. 63Tabell Geografiskt mönsteri investeringar i olika typeravinfrastruktur.
Medelandel infrastrukturinvesteringar 1974- 1985 Samtliga Befolk- Invånare Läns- av nings- per grupp km Vägar Järn- Flyg- Postter- Tele- andel vägar platser minaler kommunikation
12 8 3 6 9 6 3 ACBD 14 9 13 3 4 6 7 5 6 YZ 14 46 53 30 25 21 135 ABC 14 7 9 0 3 6 6 7 12 XW l l l 5 l0 lO 10 25 STU l l 21 16 36 19 17 19 20 55 NOPR 13 9 4 4 9 10 15 30 DEFHl 12 16 2 8 15 13 16 60 GKLM
medan Norrlands andel investeringarna i telekommunikationer motav regionens befolkningsandel. Norrlands höga andel av de samlade svarar investeringarna inom väg och järnvägsområdet kan tolkas som ett utslag
regionens stora geografiska utbredning. av Stockholmsregionens förhållandevis höga andel av landets samlade investeringar i infrastruktur är i första hand ett utslag av en stor koncentrainvesteringar i telekommunikationer till regionen. Stockholmsretion av gionens andel de samlade investeringarna i telekommunikationer var av sålunda nästan 50 procent högre än regionens andel av landets befolkning. Denna höga andel kan förklaras av två förhållanden. För det första repre- Stockholmsregionen, med femtedel av landets befolkning på en senterar en begränsad yta och med stor koncentration av kontaktintensiva verken samheter, landets största och mest krävande marknad för telekommunikationstjänster. Resultatet blir teletjänster i allmänhet först introduatt nya i Stockhomsregionen. Utbyggnaden av nya typer av växlar, överceras gången till typer kablar sker med andra 0rd först i denna nya av osv. region. Resultatet blir att Stockholmsregionens andel av telekommunikationsinvesteringarna blir speciellt höga under perioden med en snabb teknisk utveckling inom telekommunikationsområdet, något som varit
fallet under den senaste 10- 15 årsperioden. För det andra representerar Stockholmsregionen centralpunkten i det nationella telekommunikationsnätverket. Det innebär att det i Stockholmsregionen del nationella funktioner i telekommunikaplacerats en tionssystemet. Därmed bör investeringarna i Stockholmsregionen inom detta område normalt överstiga regionens andel av rikets befolkning. Stockholms nationella nodfunktion är ännu mer markerad när det gäller flygtrafik och postdistribution. Ungefär hälften av investeringarna i riket inom dessa båda områden är också koncentrerade till Stockholmsre-
gionen.
Behoven av infrastruktur
I perioder med relativt snabb strukturomvandling förändras behoven en infrastruktur. För det första innebär en sådan omvandling att sammanav
Bilaga 12 s. 64sättningen av de transporterade varorna förändras. Sedan mitten av 1970talet har det sålunda skett en kraftig förskjutning från tunga varor med ett lågt förädlingsvärde till lättare varor med ett högt förädlingsvärde. Denna vridning i produktsortimentet har bidragit till en fortgående ökning i lastbils- och flygtransporter, medan jämvägs- och sjötransporter utvecklas svagt. Sålunda transporterades år 1970 endast 31 procent av svensk export med lastbil och flyg. År 1985 hade andelen ökat till 55 Skulle procent. denna utveckling fortsätta kommer lastbil och flyg att stå för transporterna av minst sjuttio procent av svensk export i slutet av l990-talet. Mönstret är likartat för importen. De långsamma transportmedlens marknadsandel har på två decennier halverats. Flyg och lastbil svarar nu för två tredjedelar av den svenska importen För det andra har de ökade kraven på flexibel specialisering inom industriproduktion inneburit att Företagens krav på transporterna har ökat. Därmed har också deras krav på infrastrukturens kvalitet ökat. Infrastrukturen oavsett om de avser vägar, järnvägar, flyg, post eller telekommunikationer måste ha en sådan kvalitet att varor och informa- tion kan levereras vid exakta leveranstidpunkter och med hög säkerhet. Företagen måste kunna lita på att varor och information kan levereras till bestämda tidpunkter och i oskadat skick. För det tredje kännetecknas strukturomvandlingen av att informationshanteringen växer i omfattning i näringslivet. FoU-intensiteten i företagen ökar, marknadsbearbetningen intensifreras, den ökade flexibiliteten i produktionsprocesserna ställer ökade krav på information osv. Strukturomvandlingen innebär sålunda att informationsflödena inom och mellan företagen växer snabbt. Behovet av infrastruktur som stödjer kommunikation växer därmed. Ovanstående tre omvandlingsprocesser förväntas fortsätta under nittiotalet oavsett vilket av långtidsutredningens framtidsalternativ som kommer att realiseras. De ökade informationsströmmarna inom och mellan företag innebär ett ökat behov av infrastruktur som stödjer kommunikation. En fortgående övergång från tunga och lite förädlade till lätta varor och högt förädlade varor innebär på motsvarande sätt att behovet av infrastruktur för vägtransporter och flygtransporter kommer att fortsätta öka. Den ekonomiska strukturomvandlingen kommer sålunda att resultera i att efterfrågan på infrastruktur förskjuts från infrastruktur för varutransporter mot infrastruktur för informationshantering, från sjöfart och järnväg mot vägar och flyg. Med denna vridning i efterfrågan på infrastruktur följer samtidigt att det geografiska mönstret i behoven förändras. Då storstadsregionema i vissa avseende leder den omnämnda strukturomvandlingen förändras på kort sikt efterfrågan snabbast i dessa regioner. I ett långsiktigt perspektiv kommer det att ske motsvarande vridning i behoven i andra regioner. Den uppsättning infrastruktur som efterfrågas vid en given tidpunkt är 5För en fördjupad analys denna Förändring ett uttryck for användarnas aktuella situation och av deras strategiska av se Åke E. Andersson och ambitioner. Den aggregerade aktuella efterfrågan på infrastrukturservice Ulf Strömquist, K-samuttrycker därför främst etablerade verksamheters kortsiktiga intressen i häl/etsframtid, Stockholm 1988. nuvarande lokaliseringar. Denna efterfrågan beaktar därför inte infra-
Bilaga 12 s. 65strukturens långsiktiga karaktär. l-luvudargumentet för det offentligas eninfrastruktur har långsiktig utvecklande effekt. Infragagemang är att en struktur kan bidra till uppkomsten ekonomisk aktivitet, därför av ny skulle investeringspolitik helt styrs av den kortsiktiga efterfrågan en som leda till att infrastrukturinvesteringarna bidrar till en regional koncentra-
tion.
Infrastrukturförsörjningen
Målet med den offentliga planeringen infrastrukturförsörjningen är att av beakta den långsiktiga utvecklande effekten. Generellt kan det sägasåligga regering och riksdag att tillgodose försörjningen med interregional infraför och kommunikation. Detta sker mot bakgrund av de struktur transport planer för investeringar i infrastruktur myndigheter och affärsdrivansom redovisar. Uppsättningen infrastrukturprojekt revideras kontide verk av myndigheterna och aifarsverken. En sådan projektuppsättning nuerligt av föreläggs för regering och riksdag för beslut Detta beslut avser två aspekdet första skall regering och riksdag ta ställning till om projektet ter. För skall genomföras i föreslagen eller modifierad form eller om projektet skall förkastas. För det andra skall regering och riksdag avgöra hur det aktuella
projektet skall finansieras. Det sistnämnda beslutet, projektets finansiering, kan betraktas som om manifestation regeringens infrastrukturpolitik. Alla infrastrukturen av investeringar finansieras emellertid inte efter beslut i regering och riksdag. Under 1980-talet har utvecklingen kännetecknats av att en allt mindre investeringarna i infrastruktur finansieras via statsbudgeten. andel av är dels konsekvens förändringar i infrastrukturinvesteringar- Detta en av sammansättning, dels konsekvens av valet av finansieringssätt. nas en Sedan mitten sjuttiotalet har telekommunikationernas infrastruktur av för växande andel de totala investeringarna i infrastruktur svarat en av jfr. figur 18. Under åttiotalet har i genomsnitt ca 30 procent av dessa investeringar finansierats över statsbudgeten, en andel som är betydligt lägre än för andra infrastruktur jfr. figur 20. typer av Samtidigt har statens finansieringsansvar gradvis reducerats sedan mitl970-talet för alla typer av infrastruktur. En växande andel av ten av investeringarna i infrastruktur, finansieras sålunda vid sidan av den ordinarie statsbudgeten jfr. figur 20. lnfrastrukturinvesteringar med ordinarie statsbudgetsmedel konkurrerar med utgifter för andra ändamål. Under år har infrastrukturinvesteringar givits en förhållandevis låg priorisenare Under perioden 1970-1986 skedde det sålunda en allmän sänkning tet. ° Samspeletmellan mynnivån för statsbudgetmedel från de ordinarie anslagen till transportsysav digheteroch regeringsker och telekommunikationssystemet. I stället ökade användningen av kontinuertemet i form avett finansieringsformer; extra-ordinarie statsbudgetmedel, infra- ligt utbyte av information tre andra i sambandmed att en strukturorganens ackumulerade vinstmedel samt lån från den reguljära projektuppsättning utarkapitalmarknaden. Finansieringsprofilen skiljer sig åt mellan olika typer betas.Det är emellertid i infrastruktur för telekommuni- först när dettaarbete är infrastruktur. Medan investeringarna av regeringoch färdigt som kationer under år helt har finansierats av ackumulerade vinstmedel senare riksdagformellt tar ställoch lån på kapitalmarknaden, är den minskade andelen av väginvestering- ning till planen.
Bilaga 12 s. 66Figur 20: Andel av investeringar i infrastruktur finansierade medordinarie statsbudgetmedel.
Hndel investeringar med
ordinarie statsbudgetmedel, 12D
100;
60 -
: "-Telek0nmu-
nikationer 40
- Posttermir naler
2D rrlluFlgg.
platser
-
r --Järnvägar
0 i "V-âar
. . . . . . 1 T . . . . . . . .
1970 1974 1978 1982 1986
ar som finansieras med ordinarie statsbudgetsmedel i första hand ett uttryck för att extra-ordinarie statsbudgetmedel har varit en växande finansieringskälla för denna typ av infrastrukturinvesteringar. Den ökade användningen av icke-reguljära finansieringsformer har bidragit till att öka det finansiella utrymmet för infrastrukturinvesteringar. Samtidigt innebär denna utveckling att utrymmet för en planmässig utbyggnad av infrastrukturen reduceras.
Ovanstående Förändringar i finansieringsfrågor påverkar också det regionala mönstret i investeringsverksamheten. Hur detta mönster påverkas bestäms vilka icke-reguljära finansieringsformer som kommer till an-
av vändning. Den faktiska utbyggnaden av infrastrukturen under det senaste årtiondet ger underlag för en diskussion av hur det regionala mönstret påverkas av förändringarna i finansieringsformer.
Under den aktuella perioden har omfördelningen av infrastruktur mellan landets regioner varit snabbare än omfördelningen av befolkningen. Omfördelningen har tagit sig formen av att norra Sverige tillsammans med Stockholmsregionen har ökat sin infrastrukturutrustning, medan de södra och sydöstra delarna har fått minskade tillgångar. Utvecklingen har sålunda inneburit en polarisering av infrastrukturinvesteringarna. En av de mest expansiva regionerna har tillsammans med de regioner som haft den svagaste utvecklingen fått det största tillskottet av infrastrukturkapital. Detta kan betraktas som en konsekvens av att den offentliga planeringen av infrastrukturuppbyggnaden försvagats.
Utbyggnaden i Stockholmsregionen är ett resultat av att investeringarna i infrastruktur för telekommunikationer ökat kraftigt i regionen. Då dessa investeringar endast marginellt har finansierats via statsbudgeten har utbyggnaden till stor del skett efter marknadsekonomiska principer. Stockholmsregionen, telekommunikationsnätverkets centrala nod och med
som den största och mest expansiva marknaden för telekommunikationstjäns-
Bilaga 12 s. 67ter, har under de gångna åren varit landets mest intressanta och lönsammarknad för investeringar i infrastruktur för telekommunikationsmaste tjänster. Dessa investeringar kan förväntas bidra till att Stockholmsregioförsteg framför andra regioner i landet permanentas när det gäller nens tillgång till telekommunikationstjänster. lnfrastrukturtillskottet i Sverige var i första hand ett uttryck för norra stora investeringar i vägar och järnvägar. De stora investeringarna i denna infrastruktur i Sverige återspeglar landsdelens svaga ekonotyp av norra miska utveckling. Med arbetslöshet som överstiger riksgenomsnittet en och nettoflyttning folk från regionen har denna varit föremål för en av speciella arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska insatser. Till en del har dessa antagit formen investeringar i vägar och järnvägar vilka av finansierats med extra-ordinarie statsbudgetmedel. Att infrastrukturinvesteringarna fick denna inriktning betingades av att väg- och järnvägsinfrastruktur är de områden, där statens planeringsmöjligheter är störst. I detta avseende har situationen varit helt annorlunda inom telekommunikations-
området. Det faktum att såväl Stockholmsregionen som norra Sverige fått ett infrastrukturtillskott innebär inte att dessa två regioners förutsättningar möta framtidens möjligheter utvecklas på ett likartat sätt. Det är dock att inte sannolikt att tillskott äldre former av infrastruktur, såsom vägar av och järnvägar, skapar utvecklingsmöjligheter som ett tillskott av samma former infrastruktur, såsom infrastruktur för telekommunikanyare av tion. Medan investeringar i de äldre formerna av infrastruktur styrker ett transportnät som understödjer relativt långsamma transporter av varor stödjer investeringar i infrastruktur för telekommunikation och personer, och personlig kommunikation.
Framtidens infrastrukturförsörjning
Utifrån de nationella ekonomiska utvecklingsförlopp som angivits i Långtidsutredningens scenarier kan investeringarna i infrastruktur inte direkt härledas. Det kan emellertid antas att dessa investeringar kommer att utvecklas på sätt som bruttoinvesteringarna. I så fall innebär samma scenariot tillbaka till kostnadskrisen att investeringarna i infrastruktur kommer att understiga kapitalförslitningen. Detta innebär att standarden på infrastruktur försämras och/eller storleken på den minskas. Sannolikt kommer sådan utveckling att ta sig uttryck i att äldre typer av infraen struktur hamnar, järnvägar och vägar får en allt sämre standard - samtidigt utbyggnaden modern infrastruktur infrastruktur för som av telekommunikation fortsätter, än i lägre takt än under l980-talet. - om Betraktat ett regionalt perspektiv skulle detta alternativ sannolikt ur innebära forcerad nedläggning av nedläggningshotade järnvägar samt en märkbart försämrad vägstandard utanför europavägsystemet. Storen stadsregionerna skulle i detta fall lida av att vägsystemet i regionerna inte byggs ut, medan speciellt norra Sverige sannolikt skulle få uppleva nedläggningar järnvägsförbindelser. Spridningen ut över landet av investeav ringar i infrastruktur kommer enligt detta alternativ att gå långsamt.
Bilaga 12 s. 68Denna typ av investeringar kommer, på grund av skillnader i lönsamhet mellan olika regioner, även under 1990-talet att koncentreras till storstadsregionerna.
Scenariet den permanenta högkonjunkturen ger ett visst utrymme för en fortsatt utbyggnad av infrastrukturen. l vilka regioner detta kommer att ske bestäms av vilka drivkrafter som kommer att prägla infrastrukturutbyggnaden. Förutsätts att utvecklingstendensema från 1980-talet förstärks och att den reguljära kapitalmarknaden kommer att användas för allt fler typer av infrastrukturinvesteringar så kommer dessa att koncentreras till storstadsregioner och andra expansiva regioner. Den snabba ekonomiska och befolkningsmässiga expansionen i storstadsregionerna under åttiotalet gör att dessa regioner i dag är underförsörjda på genomfartsvägar och järnvägar. De förhållandevis små investeringarna i dessa typer av infrastruktur i storstadsregionerna under 1980-talet har bidragit till den uppkomna situationen. Detta gör att utifrån ett marknadsekonomiskt betraktelsesätt framstår ökade väg- och järnvägsinvesteringar i storstadsregionerna, som mest lönsamma.
En sådan utveckling, skulle innebära att förutsättningar för en fortsatt expansion i storstadsregionerna skapades. Senare års erfarenheter tyder på att statsmakterna kommer att utnyttja sina möjligheter till att styra investeringar i vägar och järnvägar till andra regioner. Därmed kommer dagens utvecklingsmönster att fortsätta. En förhållandevis stor andel av väg- och järnvägsinvesteringar kan förväntas bli kanaliserade till problemregioner i avsikt att förbättra utvecklingsförutsättningar för dessa regioner.
Möjligheterna att styra investeringarna i infrastruktur för telekommunikationer är mindre. Visserligen har regeringen formella möjligheter att formulera krav på att Televerket beaktar regionalpolitiska aspekter i sin investeringspolitik. Televerkets möjligheter att i praktiken uppfylla en sådan målsättning begränsas av att Televerket är utsatt för internationell konkurrens inom sina mest lönsamma verksamheter. Utrymmet för att styra Televerkets investeringar blir därmed begränsat såvida staten inte är beredd att finansiera sådana investeringar direkt över statsbudgeten. En sådan satsning förutsätter att regeringen satsar på en långsiktig regionalpolitik, i vilken infrastrukturinvesteringar utgör ett centralt element.
Bilaga 12 s. 69Nationell politik och regional obalans
Det finns inget entydigt samband mellan den ekonomiska tillväxttakten och omfattningen på den mellanregionala obalansen. Styrkan och riktning-
i sambandet bestäms den strukturella omvandlingen som tillväxten en av
upphov till. Under 1960-talet innebar ökad tillväxttakt exempelvis ger en
avgångarna från primämäringama ökade. På detta sätt bidrog ökningar att i den ekonomiska tillväxten till att den mellanregionala obalansen ökade. Under 1980-talet har situationen varit den motsatta. Den ökning i den ekonomiska tillväxten följde på konjunkturuppgången i början av
som åttiotalet bidrog till att minska den mellanregionala obalansen. Huvudorsaken till detta att konjunkturförbättringen innebar att det negativa
var omvandlingstryck som industrin var utsatt för lättade.
Diskussionen i denna rapport leder fram till slutsatsen att det regionala utvecklingsmönstret under 1990-talet i detta avseende, kommer att påminna 1980-talets utvecklingsmönster. Den ekonomiska tillväxten
om förväntas sålunda utöva ett positivt inflytande på den mellanregionala balansen.
Den regionala obalansen
I scenariot tillbaka till kostnadskrisen leder en ogynnsam kostnadsutveckling till att näringslivets internationella konkurrensförmåga försva-
Resultatet blir att omvandlingstrycket inom industrin ökar. Företag gas. förlorar marknadsandelar och hamnar i lönsamhetsproblem. I denna situation tvingas företagen till strukturrationaliseringar. Uppköp och nedläggningar är två aspekter sådan rationalisering. Det är möjligt att dessa
av en åtgärder på sikt bidrar till att förbättra näringslivets konkurrensförmåga. Priset för att uppnå detta blir emellertid att sysselsättningen minskar. Utvecklingsmönstret kan jämföras med vad som skedde under perioden 1976- 1982. Under denna period minskade sysselsättningen inom industrin med 18 procent, d. v. s. 165000 personer.
ökat omvandlingstryck inom industrin följer sålunda att de
Med ett regionala problemen i industriregioner åter ökar. Dessa regioner kommer att stå för stor del den ökning i arbetslöshet som scenariet tillbaka
en av till kostnadskrisen indikerar. Motpolen i den regionala utvecklingen blir storstadsregioner och regionala centra med en förhållandevis liten indu-
Bilaga 12 s. 70strisektor. l dessa regioner finns det förutsättningar för att den Förväntade expansionen i kunskapsintensiva verksamheter skall kunna bära upp en fortsatt expansion. Om denna expansion i sin tur ger upphov till en stor befolkningsökning är det möjligt att också tjänstenäringarnas efterfrågan på okvalificerad arbetskraft ökar.
Tillbaka till kostnadskrisen innebär sålunda att flyttningsströmmen på nytt kommer att gå från industriregioner till storstadsregioner och regionala centra. Med detta följer bl. a. att bristen på okvalificerad arbetskraft i storstadsregionerna minskar, vilket i sin tur bidrar till att reducera personalproblemen inom den offentliga tjänstesektorn.
Enligt detta scenario kommer den mellanregionala obalansen under nittiotalet att framstå som en obalans mellan industriregioner och storstadsregioner. Motsättningen mellan storstadsregionerna och övriga regio-
kan därmed förstärkas. Detta kan leda till ökade krav på omlokalisenen ring av statliga verksamheter från Stockholm. Obalansen kan också kom-
att aktualisera frågan geografiskt differentierade socialavgifter, ma om regionalt avgränsade investeringsavgifter osv. i syfte att bromsa storstadsregionernas tillväxt.
Scenariot "den permanenta högkonjunkturen" bidrar till att skapa ett
regionalt utvecklingsmönster. Även i det alternativet bärs den ekoannat nomiska tillväxten upp av tjänstesektorns expansion. Den förhållandevis fördelaktiga kostnadsutvecklingen innebär emellertid att näringslivets konkurrensförmåga utvecklas gynnsammare än i alternativet tillbaka till kostnadskrisen. Effekten blir att omvandlingstrycket på industrin blir mindre, varvid sysselsättningen endast förändras marginellt. Även i detta scenario kommer storstadsregioner och regionala centra att fungera som tillväxtcentra. Den mellanregionala obalansen blir emellertid förhållandevis liten, då näringslivet i industriregionerna förmår upprätthålla sin konkurrensförmåga.
Den överhettade arbetsmarknad som den permanenta högkonjunkturen" förväntas resultera i gör att befolkningens flyttningsmönster i stor utsträckning kommer att återspegla människors prioriteringar. Strömmen
kvalificerad arbetskraft till storstadsregionerna kan förväntas fortsätta. av Samtidigt förväntas dagens problem med att rekrytera okvaliñcerad arbetskraft i dessa regioner att bestå. Detta kan innebära att servicenivån i storstadsregionerna försämras ytterligare. Problemen inom den offentliga tjänsteproduktionen permanentas.
Den permanenta högkonjunkturen" bidrar sålunda till att dagens balanserade mellanregionala balans kan bevaras under 1990-talet. Ett sådant utvecklingsmönster innebär rimligen att regionalpolitiken prioriteras ned. Uppmärksamheten kommer i stället att riktas mot lokala problem. Bland dessa kommer säkert storstädernas interna problem att ägnas stort intres-
Utbudet av offentliga tjänster, bostadsmarknadens funktionssätt, dent se. sociala segregeringen, transportsystemet osv. kommer i så fall att bli föremål för mycket diskussion. På detta sätt är det möjligt att scenariot den permanenta högkonjunkturen", om det blir verklighet, tvingar fram en medveten storstadspolitik.
Bilaga 12 s. 71Den nationella politiken Slutsatsen av ovanstående blir att den ekonomiska tillväxten utövar ett starkt inflytande på den mellanregionala obalansen. I den mån den nationella politiken påverkar den ekonomiska tillväxttakten så påverkar den också den mellanregionala obalansen. Som inledningsvis påpekades så påverkas tillväxttakten i första hand av den internationella ekonomiska tillväxten. Den internationella tillväxten anger en ram inom vilken den nationella ekonomiska politiken verkar. Jämförs den svenska BNP-tillväxten med tillväxten inom OECD-området under åren 1976- 1982 finner man att den svenska tillväxten endast uppgick till 40 tillväxten i
procent av OECD-området. Denna skillnad är ungefär lika skillnaden i
stor som tillväxten i de två scenarierna. Därav skulle slutsatsen kunna dras, att vilket scenario som kommer att realiseras bestäms hur framgångsrik
av den ekonomiska politiken blir. Den förda ekonomiska politiken skulle i så fall få avgörande betydelse för om 1990-talet kommer att präglas
av mellanregional balans eller obalans.
Bilaga 12 s. 73Litteratur
Andersson Å Kreativitet. Storstadens framtid. Stockholm 1985. Andersson Å E Strömquist U, K-samhällets framtid. Stockholm 1988. Andersson Å Universitet. Regioners framtid. Stockholm 1988. Cain G G, The Challenge of Segmented Labor Market Theories to Ono-
dox theory: A Survey, Journal of Economic Literature, vol 14, 1976. Deiaco Utbildning, arbetsmarknad och kompetens, i Eliasson G
fl., Kunskap, information och tjänster en studie av svenska industri-
m. -
företag. Stockholm 1987. Ds 1988: 48, Kommunal självstyrelse ochjämlika kommuner. Ds 1989:28, Förhandlingsekonomin i regionalpolitiken. Göteborg. 1989. EEC Infrastructure Group, The Contribution of Infrastructure to Regional
Development, Luxembourg 1986. Elhance A P Lakshmanan T R, Infrastructure-Production System
Dynamics in the Indian Economy", CER UM Working Report 1986:22, Umeå.
Gordon D M, Edwards R C Reich M eds, Labour Market Segmenta-
tion. Boston 1975. Gustavsson K Johansson M, Stockholm. Tur och retur vilka flyttar ut
-
och varför Statistik om Stockholms län, 1989:2. Länsstyrelsen i Stock-
holms län samt regionplane- och trafikkontoret. Hjern B Bergendahl U, Kommunal näringspolitik ansvar och kompe-
-
tens. Kommunförbundet, Stockholm 1987. Holm P Fredlund A, Olika kommuntypers utveckling och särdrag. Bygg-
forskningsrådet 1984. Johansson B Stömquist U, Teknikspridning och importsubstitution.
Länsstyrelsen i Stockholms län 1986 nr. Johansson M, Svensk industri 1930- 1950. Produktion, produktivitet, sys-
selsättning. Lund 1985. Johansson M, De nya stockholmsborna. Länsstyrelsen i Stockholms län
1987. Klaassen L H, Methods of Selecting Industries for Depressed Areas. Paris
1967. Lakshmanan T R, Infrastructure and Economic Transformation, CE-
RUM Working Report 1986:23, Umeå. Lundin G, Olander L-O, Offentlig sysselsättning tillväxt genom regional
-
förnyelsel ERU-rapport nr. 41, 1985.
Bilaga 12 s. 74Nilsson J-E, "Managing The Spatial Impacts of Industrial Change The
-
Swedish Case, OECD/NordREFO The Long-term Future of Regional
Policy A Nordic View. Helsingfors 1989.
- Nilsson J-E, Svenskt näringsliv norskt näringslivs duktiga storebror,
-
Bergen Bank kvartalsskrift nr. l 1989. North D C, "Location Theory and Regional Economic Growth, Journal
of Political Economy, vol 63, 1955. OECD, Main Science and Technology Inducation 1982- 1988. Paris 1988. Ohlsson L Vinell Tillväxtens drivkrafter. Stockholm 1987. Ohlsson R Broomé .Ålderschocken Stockholm 1988. Piore M J Sabel C The Second Industrial Divide: Possibilities for
Prosperity, New York 1984. Regeringens prop. 1981/82: l 13. Program för regional utveckling. Regeringens prop. 1984/85: 115. Regional utveckling och utjämning. Reitberger G, Några data om nyföretagande. Ds I 1984:22 Regional
utveckling och mellanregional utjämning. Reitberger G, Lokalisering inriktning och tillväxtpotential bland unga
svenska elektronikföretag. Ds I 1984: 22 Regional utveckling och mel-
lanregional utjämning. Schager N H, The Replacement of the U V-curve with a New Measure of
Hiring Ejficiency. IUl Working Paper No. 149. Stockholm 1985. Swedenborg Johansson-Grahn G Kinnwall M, Den svenska industrins
utlandsinvesteringar, 1960- 1986. Stockholm 1988. Svensk ekonomi och Europaintegrationen. Stockholm 1989. SOU 1989: 12, Den regionala problembilden. Stockholm 1989. SOU 1989: 55, Samspel jZir fungerande regioner. SOU 1989: 69, Storstadsregioner iförändring. Stockholm 1989. Stockholms Handelskammare, 2000-kommittén, Stockholm mot 2000-ta-
let. Näringslivet om Stockholms läns framtid. Stockholm 1989. Åberg R, Interna arbetsmarknader fråga efektivitet, stratifiering
- en om
och intresseorganisationer. Sociologiska institutionen, Umeå universitet
1985.
Bilaga 12 s. 75Bilagor till långtidsutredningen 1990
Nr Namn Författare
l Metoder, modelleroch beräkningar Finansdepartementet . Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flam och Henrik Horn av EG:sinre marknad Institutet för för internationell eko-
nomi, Stockholms universitet
Svensktnäringsliv och den europeiska Lars Lundberg . integrationen Industrins utredningsinstitut
Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . het mellan Sverigeoch EG Industrins utredningsinstitut
Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . och penningpolitik Institutet för internationell ekono-
mi, Stockholms universitet
Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiskacentralbyrån . Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån . Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och . framtidsutsikter Sören Wibe
Lantbruksuniversitet i Umeå
Tillväxt och miljö en analysav mål- Lars Bergman . konflikter Handelshögskolan Sthlmi
10. Den internationella utvecklingen Kjell Andersen
ll. Svenskhälso-och sjukvård i ett interna- Åke Blomqvist tionellt perspektiv University of Western Ontario, Ca-
nada
Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppenför forskning om re- . och regional obalans gional utveckling
Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson . else
Landsting Landstingsförbundet . Bostadsmarknadenunder 1990-talet BengtTurner m. .
Statensinstitut för byggnadsforsk-
ning
Samhällsekonominstransportförsörj- Folke Snickars . ning
I7. Privata tjänster Statensindustriverk
18. Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk
cennium
Den svenskainkomst- och förmögen- Statistiska centralbyrån . hetsfördelningen 1967- 1987
20. Primärkommuner Svenskakommunförbundet
21. Energipolitiken i ett samhällsekono- Statensenergiverk miskt perspektiv
22. Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin
och BengtChrister Ysander
23. Kvinnor och ekonomi Inga Persson-Tanimura m.ll.
Lunds universitet
24. Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund
politik Uppsala universitet
25.Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m.fl.
zhlanrrxiärdâäiêñêér Sjtetanföfster
26. Den offentliga sektorn
. t
. : Gus .
. k..v
.I
Bilaga 13 s. 3d
uåpegdiiiâgen
V
Förord
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.
Föreliggande bilaga har utarbetats av docent Lennart Ohlsson. I den diskuteras kunskapsbildningens strategiska betydelse för strukturfornyelse och tillväxt under 1990-talet. Framför allt analyseras var högskoleutbildade, tekniker och ekonomer, sysselsätts. Mot bakgrund av ett par framtidsscenarier för det svenska näringslivet diskuteras sedan behovet av tjänstemän med olika typer av utbildning. Analysen baseras på en genomgång av sektorernas teknologiska och funktionella egenskaper.
Studien har initierats gemensamt av långtidsutredningen och statsrådsberedningen.
Ansvaret för lángtidsutredningens bilagor och for de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av den kommande huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit kanslirådet Urban Karlström.
Stockholm i februari 1990
Lars Heikensten Departementsråd
Bilaga 13 s. 5Innehåll
l Inledning
Bakgrund
. . Syfteochinriktnin
. . . . . . . . . . . . . Indikationer på industriella förnyelseproblem i utrikeshandeln
Förnyelsen i industrins produktion och sysselsättning
Rapportens uppläggning
2 De universitets- och högskoleutbildade i ekono-
min en översikt 21
-
Analysens inriktning 21
. . . . . . . . Näringsgrenarnas utbildningsintensitet 22
. . . . . . Det privata näringslivets strategiska utbildningsintensiteter 23
Utbildningsprofileriprivat näringsliv 26
. . . . . . . . . Näringsgrenarnas betydelse för sysselsättningen av högskoleutbilda-
de 28
. . . . . . .
| Sammanfattning och slutsatser | 32 |
| 3 Industrins tekniker- och ekonomanvändning | 35 |
| Tillverkningsindustrins sektorer | 35 |
. . . . .
| Sektorernas användning högskoleutbildade | 38 |
| av | |
| Sektorernas tekniker- och ekonomintensitcter | 39 |
| Industrins arbetskraftsanvändning 1969- 1987 | 42 |
| F-sektorns specifika arbetskraftsanvändning 1968- 1988 | 46 |
| K-sektorns specifika arbetskraftsanvändning 1968- 1988 | 48 |
| C-sektorns specifika arbetskraftsanvändning 1968 1988 | 50 |
- A- och S-sektoremas specifika arbetskraftsanvändning 1968 1988 52
-
| Sektorernas långsiktiga sysselsättningsutveckling | 55 | |
| Den regionala fördelningen sektorernas arbetskraft | av | 58 |
| Sammanfattning och slutsatser | 65 | |
| 4 Industrisektorernas | teknologiska och funktionel- | |
| egenskaper | 69 | |
| Teknikers och ekonomers kärnyrken | 70 | |
| Sektorernas befattningsstruktur | 75 |
. . . . . . . . . Utbildningsintensiteter i sektorernas teknikerbefattningar 77 Funktionell organisation och arbetsfördelning 80
Bilaga 13 s. 6| Produkt- och funktionsspecialisering vid marknadsbrister | 82 |
| F-sektorns funktionella egenskaper | 85 |
| K-sektorns funktionella egenskaper | 88 |
| C-sektorns funktionella egenskaper | 92 |
| A- och S-sektorernas funktionella egenskaper | 94 |
| Sammanfattning och slutsatser | 96 |
| 5 Framtidsperspektiv för industrin och dess tekni- | |
| ker och ekonomer | 99 |
| Världsmarknadsscenarier | 100 |
. . . .
| EG-reformer och EG-utveckling | 101 . . . |
| Slutsatser beträffande EGs externa impulser | 105 |
| Två svenska framtidsstrategier | 107 |
. . . . . . . . . . . . Kvantitativa perspektiv på industrins strukturförnyelse på 1990-
| talet | 109 |
| Konsekvenser för industrins arbetskraftsanvändning | 113 |
| Konsekvenser for industrins användning av högutbildade | 117 |
6 Den framtida användningen av högskoleutbildade i privat tjänstesektor och övrig skyddad indu-
stri 123
. . Analysens inriktning och uppläggning 123 Tjänstesektorns internationaliseringsformer och konkurrensbetingelser 124 Betydelsen av byggsektorns internationalisering 127
uppdragssektorns internationalisering 134 Betydelsen av Betydelsen av transportsektorns internationalisering 137
ñnanssektorns internationalisering 138 Betydelsen av
| Slutsatser | 140 |
| 7 Sammanfattning och slutsatser | 143 |
| De högskoleutbildades nyckelroll | 143 |
| Användningen av omvärldsscenarios | 145 |
. . . . . . . . Strategiernas tillväxt- och strukturkonsekvenser samt tillväxttill-
skottens källor 146
. . . . . . . . . . . . . . . Konsekvenserna för tillverkningsindustrins användning av högsko-
leutbildade tekniker och ekonomer 148
. . . . . . . . . Tänkbara behov i privat tjänstesektor samt övrig skyddad industri
en känslighetsanalys 151 - . . . . . . . . . . . . . . . Kunskapskapitalanvändningen i stort i offentlig sektor ett fram-
tidsproblem 152
Referenser och statistikkällor 155
Bilaga 13 s. 7Inledning
Bakgrund
Sverige har under 1980-talet haft en långsam tillväxt i BNP och BNP/capita jämfört med andra industriländer. Endast under ett par år efter devalveringarna 1981 och 1982 blev tillväxten hävdad. Dessa medförde att kapacitetsutnyttjandet i industrin och ekonomin steg påtagligt relativt främst det i andra europeiska länder. Externt betingade terms of trade-förbättringar dolde ett par år genomslaget av den relativa stagnationen på reallöner Åren 1986 1990 tycks dock visa takt i den svenska expan-
m. m. - en sionen i BNP och BNP/capita som alltmer sackar efter den i EG. Detta sker under år av fortsatt internationell högkonjunktur och vid en starkt inflationsdrivande, allmän arbetskraftsbrist.
På 1990-talet ställs ökade krav på BNP-tillväxten för att inte utveckling-
Sveriges BNP/capita skall komma att halka efter de ledande industrien av ländernas. Detta tillväxtkrav kan uppfyllas genom en snabbare resursbildning och/eller effektivare resursanvändning. Ty arbetskraften
genom en och kapitalstocken är redan högt utnyttjade, särskilt i jämförelse med förhållandena i övriga Europa. Både arbetsutbudet och kapitalstocken har också varit stadda i en långsam expansion. Pågående trender tyder på att båda dessa produktionsfaktorers tillväxt kommer att bli lägre än i en rad ledande industriländer. Framför allt gäller detta arbetsutbudet. Ganska ordentliga trendbrott är emellertid möjliga genom omläggningar av tillväxtpolitiken.
På 1990-talet blir det således väsentligt att tänja takten i resursbildning-
så högt som möjligt för de resurser som är möjliga att påverka och som en har potential att högre tillväxt i BNP/capita. Det vore därvid en klar
ge en fördel befolkningen kunde öka snabbare i de unga åldersgruppema på
om arbetsmarknaden. Det skulle bidraga till att minska den demografiska svacka beräknats medföra ett par hundra tusen färre ungdomar i
som åldrarna 16-24 år vid sekelskiftet. Framför allt är det konsekvenserna för den geografiska och yrkesmässiga rörligheten samt för försvagningen av tillväxten i vårt kunskapskapital som därvid skulle kunna motverkas.
Takten i den materiella kapitalbildningen behöver och kan troligen höjas än takten i arbetsutbudet. Efter en lång investeringssvacka har
mer industrin år åter ökat sina investeringar väsentligt. Sannolikt
under senare kommer dock den nödvändiga accelerationen av industriproduktionen samt en förnyelse av industrins sammansättning att ställa krav på en klart högre kapitalbildningstakt under 1990-talet. Den sammanhängande ök-
Bilaga 13 s. 8ningen av arbetsproduktiviteten förutsätter delvis en ökad kapitalintensitet i alla delar av industrin, vilket också ökar takten i kapitalbildningen.
Slutligen behöver ackumulationen av produktiv kunskap det viktigas-
te immateriella kapitalet troligen höjas i ännu högre takt. Ett skäl till
detta är att kunskapsbildningen är strategiskt viktig för den typ av tillväxt och strukturförnyelse som ett högt utvecklat land har. Dess nära samband med ekonomins inhämtande av olika resursallokeringsvinster tyder på detta. I en avancerad, liten frihandelsekonomi är dessa vinster intimt förknippade med utrikeshandelns sammansättning. Det är genom att positionera vår internationella specialisering bättre i förhållande till våra resurser och våra faktiska eller önskade relativa resursersättningar, som Sverige kan nå en hög relativ levnadsstandard. Genom en lämplig kunskapskapitalbildning kan denna specialisering förskjutas mot lägen som
höjning av landets relativa levnadsstandard.. Kunskapskapitalet medger en används då på ett sätt som ger maximal effekt på produktionsvärdet.
Den potentiella betydelse tillgången på utbildad arbetskraft har antyds av de stora skillnaderna mellan industrins delar i användningen av olika utbildade. Andelen tjänstemän med forskarutbildning teknik, naturvetenskap, ekonomi m. m. är således mer än 20 gånger högre i högteknologi än inom typiska u-landskonkurrerande, arbetsintensiva industrier. Vidare är motsvarande andel för dem som avlagt grundexamen vid universitet och
å sju gånger högre. Även intensiteten gymnasieutbildade högskolor sex tekniker och ekonomer är 2,5 gånger högre i högteknologin jämfört med ulandskonkurrerande industri. Andelen tjänstemän inom högteknologin är ungefär dubbelt så hög som i u-landskonkurrerande industri.
Högteknologin sysselsätter i dag omkring dubbelt så många arbetare och tjänstemän som den nämnda u-landskonkurrerande industrin. Men vid en jämförelse med all arbetsintensiv industri har högteknologin bara hälften så stor arbetskraft. Av dessa jämförelser framgår att en framtida omkast-
storleksrelationerna till högteknologins fördel skulle föra med sig ning av en ganska betydande ökning av industrins andel högutbildad arbetskraft. Detta kan emellertid förverkligas bara om universitet och högskolor förmår att expandera utbudet av högutbildade.
Syfte och inriktning
Syftet med denna rapport är mot denna bakgrund att visa kunskapsbildningens betydelse för den strukturella förnyelsen av ekonomin i allmänhet och industrin i synnerhet. Särskild uppmärksamhet fästs därvid vid universitets- och högskoleutbildade teknikers och ekonomers roller och vid forskningens och forskningspersonalens alltmer avgörande betydelse.
Rapporten belyser vilka konsekvenser olika strukturförändringar kan komma att för hur mycket utbildad arbetskraft som behövs i näringslivet. Tonvikten i analysen ligger på den industriella strukturförnyelsen och industrins användning av tekniker och ekonomer. Detta har delvis sin grund i att industrin och dessarbetskraft kan belysas bättre kvantitativt än både privat och offentlig tjänstesektor. En lika viktig förklaring är att industrin är vår konkurrensutsatta sektor och den sektor som visat sig ha
Bilaga 13 s. 9problem med att förnya sin sammansättning i bl. utrikeshandeln under
a. l980-talet. Den begränsade tidsbudgeten för projektet är anledning-
en av arna till att inte tillgången på utbildade arbetare yrkesarbetare uppmärksammas i denna studie.
Större delen av den kvantitativa analysen är inriktad på att belysa historiska, strukturella skillnader i olika industriers och privata tjänstesektorers användning av högre utbildad arbetskraft. De framtidsperspektiv som presenteras grundar sig på en del omvärldsscenarier målar
som upp betydelsen för svensk omvandling och tillväxt av EGs reformer och utveckling L. Ohlsson, 1989. De svenska kvantifierade perspektiven på 1990-talet utgör inga prognoser. De belyser i stället tänkbara utvecklingar som kan följa av olika kombinationer av omvärldsförändringar och
svenska strategival för extern och intern politik. Utgångspunkten är alltså att omvärldsutvecklingen är så osäker att den inte kan sannolikhetsbedömas och prognoseras.
En av teserna i Föreliggande rapport är att särskilt 1980-talets strukturförnyelse inom svensk industri gått för långsamt. En, men bara
en av orsakerna till detta är att tillgången på de är strategiskt
resurser som viktiga för etablering och expansion i kunskapsintensiv industri inte ökat i tillräcklig takt. Gemensamt för såväl högteknologisk kunskaps-
som annan intensiv industri har varit att den högre utbildade arbetskraften inte räckt till en kraftigare expansion. l synnerhet utbudet universitets- och hög-
av skoleutbildade tekniker civilingenjörer, naturvetare, medicinare, farmaceuter med grund- eller forskarexamina har varit för knappt.
Såsom en utgångspunkt för analysen i senare kapitel redovisas i det Följande indikationerna på varför 1980-talets industriella utveckling kan anses vara förknippad med strukturella omvandlingsproblem.
Indikationer på industriella förnyelseproblem i utrikes-
handeln Trots att industriländerna som grupp brukar betraktas högt utveckla-
som de länder skiljer de sig åt mycket beträffande BNP/capita. Utrikes-
ex. handelns sammansättning är också väsentligt olika. Arbetsfördelningen inom denna grupp av högutvecklade länder omspänner länder speci-
som aliserat sig på avancerade industrivaror och tjänster såväl länder
som som har en med utvecklingsländerna likartad varusammansättning. Det finns tre frågor kring Sveriges roll i den internationella arbetsfördelningen som är viktiga för denna rapports analyser:
Är Sveriges internationella specialisering likartad med de mest utvecklade ländernas, de minst utvecklades eller någonstans mittemellan
Tyder trenderna i denna specialisering på att landet höjer sin relativa utvecklingsnivå
Finns det utifrån vissa pågående drivkrafter anledning att under 1990-talet förvänta sig en ökad relativ utvecklingsnivå
Dessa tre frågor skall närmast belysas med uppgifter på utrikeshandeln. Fördelningen av olika OECD-länders export industrivaror på
av produkter/industrier med olika FoU-intensitet är tänkbar indikator på
en
Bilaga 13 s. 10deras utvecklingsnivá. För att belysa den interna arbetsfördelningen inom OECD är det lämpligt att standardisera denna fördelning med motsvarande fördelning i OECD-exporten. Vi erhåller då standardiserade OECDexportandelar för varje lands högteknologi industrier med högexport av FoU-intensitet, mellanteknologi respektive lågteknologi Figur 1.1. sta Värdet lOO visar landet håller marknadsandel för en viss teknologiatt en motsvarar landets totala andel av OECDs export av industrivagrupp som ror.
Figur 1.1EGs exportspecialisering på industrier medhög, medelmåttigochlåg FoUintensitet 1970- 1985jämfört medandra länder Index
T USA 100 7 -
1970 1980 1985 Japan 1004
50 - -
0 - 1970 1980 1985 EG 100
0 1970 1980 1985 150 Sverige 100
0 1970 1980 1985
Högteknologi Mellanteknologi Lågteknologi
EGs externhandel Denna specialisering mäts här med sektorns andel totalexporten från landet avindustrivaror av dividerad med motsvarande andel för hela OECD. lndex10O vid lika andelar Källa: Ohlsson 1989
Bilaga 13 s. 11Figuren visar att USA varit specialiserad på högteknologi hela perioden 1970-1985 och t.o.m. kunnat öka denna sin specialisering. EGs och Europas mellanteknologiska specialisering 1970 har tvärtemot 1950- och 1960-talens förhoppningar förskjutits mot en klar lågteknologisk profil vid mitten av l980-talet. Det var i stället Japan som kunde höja sin relativa teknologiska utvecklingsnivå att döma av expertens stigande inriktning på högteknologi.
Sverige har som framgått av figuren haft en långvarig specialisering på lågteknologi som under loppet av femtonårsperioden t.o.m. förstärkts. De arbetsintensiva lågteknologiska produkterna har visserligen blivit mindre viktiga i exporten men det har under 1980-talet än väl kompenserats
mer av återkomsten av olika kapitalintensiva industrier som dynamiska
exportörer. De mellanteknologiska företagens etablering som världsföretag återspeglas inte i Sveriges exportspecialisering. Högteknologin har relativt sett försvagats.
Det råder delade meningar om vilket värde figurens marknadsandelar kan ha som indikator på ett lands relativa utvecklingsnivå. Dels avspeglar måttet enbart exportens sammansättning dels reses ibland invändningar mot industriindelningen. En kompletterande indikator, nettoexporten, skall därför användas på en indelning som enligt svensk statistik
mera fullödigt avspeglar de teknologiska skillnaderna mellan industrier se Ohlsson Vinell, 1987, appendix A samt figurema 4.3 och 4.4. lndustrigrupperna beskrivs utförligare i kapitel
Nettoexporten mäter skillnaden mellan exporten från en svensk industrisektor och importen till Sverige från denna sektors konkurrerande sektor i världen. Positiva och växande nettoexpomal indikerar alltså god konkurrenskraft jämfört med negativa och sjunkande.
Svensk tillverkande industri SNI 3 har delats in i från utländsk
en konkurrens relativt skyddad sektor S-sektom och fyra konkurrensutsatta sektorer. Sistnämnda sektorer skiljs åt med hjälp av deras faktorintensiteter så att en arbetsintensiv A-sektom, en kapitalintensiv C-sektom,
en kunskapsintensiv men inte så forskningsintensiv, dvs. K-sektom samt en FoU-intensiv och även i övrigt kunskapsintensiv, dvs. F-sektorn industrigrupp erhålles.
Figur 1.2 visar en alternativ bild av Sveriges specialisering 1969- 1987. Där framgår av nettoexportens fördelning på dessa sektorer att landet i dag inte är specialiserat på forskningsintensiv industri. Vidare tyder också denna figur på att Sverige avlägsnat sig från en dylik specialisering under l980-talet. Trenden under 1970-talet var den motsatta. Ett annat uttryck för att inriktningen mot kunskapsbaserade industrier inte ökat är att Ksektorn utvecklats klart sämre i sin nettoexport under 1980-talet och därmed brutit mot den trend som rått sedan åtminstone mitten 1950-
av talet.
Det senaste decenniet har således en strukturell tillbakagång skett i svensk nettoexport i den meningen att huvuddelen av nettoexporttillväxten skett i den kapitalintensiva sektor som domineras av industrier baserade på inhemska råvaror. Inriktningen inom denna sektors branscher har dock uppgraderats mot högre förädlade produkter. De är som regel också mer kunskapsbaserade produkter. Under några år efter devalveringarna
Bilaga 13 s. 12Figur 1.2 Nettoexporteni olika industrisektorer 1969- 1987 Löpandepriser MDR izw--w -- - --
50m7m "Vr" 7" 7% ä 40 I983 § 30 § e- - § F ä 20
10 § ä
-iop- -a Tillvcrkningsindustri D Skyddad sektor Arbetsintensiv sektor Kapitalintensiv sektor D Kunskapsintensiv sektor I Forskningsintensiv sektor Källa: Ohlsson 1989
l98l och 1982 förbättrades också den arbetsintensiva sektorns handelsbalans. I början 1980-talet diskuterades från många håll att den privata av tjänstesektorn skulle bryta fram som en stor exportör vid sidan om högteknologin och andra kunskapsintensiva produkter. Av figur 1.3 framgår emellertid det fortfarande endast är tillverkningsindustrin som förmått att etablera expoitöverskott någon storlek. Trenden för både reala och att av finansiella tjänster definitioner i figur 1.4 har tvärtom varit negativ. Slutligen är det de industrianknutna tjänsterna som visar överskott i sin Utrikeshandel.
Bilaga 13 s. 13Figur 1.3 Nettoexport 1987av varor och tjänster l miljarder kr.
50 Tillverkningsindustri 40 /
30 á 20 / 10 Finan- OvrigaN Reala siella varor tjänster tjänster
/ .10
ái
Beräknad som handelsbalansen minus varor från tillverkningsindustrin.
Källor: Bearbetningar av opublicerad varuhandelsstatistik från SCB samt Förtjänster: Pressmeddelande l988:2l0
Slutsatsen är därför entydig: Sveriges utrikeshandel har sammansätten ning som i flera avseenden mer liknar ett lågt än ett högt utvecklat industrilands. Det senaste decenniets trender tyder på att detta mönster håller på att förstärkas. De två Första frågorna ovan får därför till att Sverige svar alltmer avlägsnar sig från den specialisering erfarenhetsmässigt är som förknippad med avancerade industriländer. De andra länder haft dels som en hög BNP/capita dels en specialisering liknar den svenska har som kännetecknats av en god tillgång på råvaror haft hög jordränta som en ex. Norge med både olja och vattenfall.
Bilaga 13 s. 14Figur 1.4 Nettoexport 1987för olika tjänster l miljarder kr.
Reala tjänster
Sjöfart Entrepr.
O
Tekn.
tjänster
-
Övr Admini-Annons
/ transp Provi- strationReklam
resan. Turism sioner Övr
./ P54 M
/
Finansiella tjänster
Utdelning NI
Räntor a Licenser Försäkr gåvor
Källa: Se figur l
I den mån Sveriges inhemska råvaror inte kommer att visa en radikalt bättre relativprisutveckling och samtidigt öka i kvantitet blir slutsatsen för framtiden att andelen kunskapsintensiva produkter i exporten måste stiga betydligt mer än motsvarande andel i importen.
Kunskapsintensiva produkter härrör i ovan nämnda indelning från Koch F-sektorema. Av dessa är den sistnämnda sektorn särskilt intensiv i användningen utbildad arbetskraft. Det sammanhänger med att den
av investerar relativt i FoU men också med att dess andra funktioner
mer också använder jämförelsevis högutbildade. Övriga tre sektorer är
mer kunskapsintensiva endast i vissa mindre delar.
Dessa båda sektorer skiljer sig sinsemellan i sättet på vilket produkter tas fram. K-sektorns produkter är konstruktionsprodukter som har ett inte obetydligt inslag produktutveckling. F-sektom har i stället mera renod-
av lat forsknings- och utvecklingsbaserade produkter. Särskilt de forskningsbaserade produkterna kännetecknas betydande tidsmässig eftersläp-
av en ning mellan investering i FoU och produktionsresultat. Mot den bakgrun-
Bilaga 13 s. 15den kan en kraftig uppgång i FoU-investeringarna tänkas vara en tidig indikator på en senare inträffande produktionsuppgáng.
Figur 1.5 visar att Sverige haft en exceptionellt snabb tillväxt i det privata näringslivets FoU-intensitet 1969- 1985. FoU-intensiteten tycks ha fortsatt uppåt 1985- 1987 och ingen-ting tyder på att trenden brutits därefter. Sverige har i snart ett decennium haft ett av världens mest forskningsintensiva privata näringsliv. Även den offentliga sektorn
om inkluderas håller motsvarande slutsats. Vårt lyft relativt till andra länders FoU-intensiteter startade för två decennier sedan från en nivå som redan var medelhög.
Figur 1.5 Det privata näringslivets FoU-utgifter i procentavñrädlingsvärdet
Stora länder Små länder
| 2.8 | 2.8 |
| 2.4 | 2.4 |
| 2.0 | 2.0 |
1.2 1.2
0.8 0.4 0.4
70 75 80 85 70 75 8.0 85
USA Sverige
-- i
--- Japan Nederländerna
---
Tyskland Belgien
---- ----
Storbritannien Österrike
------
°° Frankrike °-° Danmark
Canada Norge
----
va Italien Finland
-
Källa." OECD
Dessa fakta talar for att Sverige borde ha märkt ett "teknologiskt lyft också i sin utrikeshandel, sannolikt redan från slutet av l970-talet. Karakteristiskt för vårt land är emellertid bristen på korrespondens mellan FoUintensitetens utveckling och andelen FoU-baserade produkter i vår produktion och export. Figur 1.6 visar att Sverige kommit att avlägsna sig från det nära samband som funnits bland industriländema mellan deras FoUandel i industrin och andelen högteknologi i deras export. Vid mitten av 1980-talet borde Sverige vid en OECD-normal utväxling av sina FoUinsatser ha haft en högteknologiandel i exporten på mellan 25 och 30 procent. Den faktiska andelen var då omkring 12 procent.
Bilaga 13 s. 16Figur 1.6 Sambandetmellan industriländernas FoU-intensitet i industrin och andel högteknologi i exporten FoU-utgifter i % av förädlingsvärdc B 3 r
OUSA 7 ..
6 SVERGE. SCHWEIZ
5 TYSKLAND. CUK - FRANKRIKE JAPAN 4 HOLLANDQ
BELGIEN Q NORGE. 3 - DANMARKC
2 QITALIEN OSTERRIKE
1 CIRLAND
-NzAus
.spANlEN . A" del FoU"mens V a ISLTUGRE P0 . . l exporten
b . varolr
I l I I l 5 10 15 20 25 30 Källa: OECD, Lars Lundberg
Den tredje frågan som ställdes ovan har därför inget givet svar. Visserligen borde FoU-satsningarna tyda på en kommande ordentlig andelsexpansion för högteknologin i svensk export. Eftersom just Sverige inte tidigare fått en sådan och dessutom avviker i produktions- och expoitutväxling av sin FoU från mönstret för andra länder kan detta inte tas för givet. Svaret betingas således av vad det kan finnas för orsaker till denna ringa samhälleliga produktivitet av FoU-investeringarna. Tre orsaker framstår som särskilt viktiga: Sverige har ovanligt många av världens storföretag i förhållande till sin storlek. Våra tjugo största företag satsar ca 25 procent av sin FoU i utlandet medan motsvarande andel på produktionssidan torde ligga mellan 80 och 90 procent IVA. Sverige-lokaliserad FoU har alltså till uppgift att försörja en betydande utländsk produktionsbas vilket förklarar en del av ovan nämnda diskrepans. Sverige torde vara det industriland som pga. politiska prioriteringar O
Bilaga 13 s. 17har de minst produktiva FoU-investeringarna. Kombinationen av egna högteknologiska försvarsprodukter och exportförbud för dessa ger en låg produktion och export av försvars-FoU. Därtill kommer 1970- och 1980talens speciella svenska upphandlings- och forskningspolitik beträffande framför allt energiutrustning. Stora FoU-insatser med statligt stöd har också här givit ringa produktion och export i utbyte.
Det tredje läckaget av FoU-resultat framgår delvis av figur 1.4. Sveriges licenshandel utvecklar numera stadigt en kvarts miljard i överskott från lika stadiga underskott på l970-talet. Små industriländer uppvi-
normalt underskott i licenshandeln. Siffran kan tyckas vara ett litet tal sar men det motsvarar vid normala royaltyn kanske 10 å 20 miljarders försäljning. Om motsvarande nya produkter tillverkats i och exporterats från Sverige skulle nettoexporten av FoU-baserade varor ha varit upp till tio miljarder högre. Huvuddelen skulle, att döma av licensintäkternas fördelning hamna inom F-sektorn. Den högteknologiska andelen av Sveriges industrivaruexport skulle då ha blivit en halv gång högre dvs. ungefär 20 procent. Då är att märka att exporten av licenser dels inbegriper företagens intäkter från utländska dotterbolag, dels torde vara underskattad pga. att enskilda svenska uppfmnares och forskares intäkter inte ingår.
Det har varit en fördel för Sverige att storföretagens FoU till betydande del lokaliserats här. Deras snabba internationalisering och expansion kom-
emellertid att döma det senaste decenniets tendenser att medföra mer av att utlandsandelen av deras FoU kommer att stiga. Bl.a. kommer möjligheterna för olika svenska och utländska specialister att smidigt korttidsarbeta på och kommunicera med företagens olika FoU-enheter att avgöra behovet expansion utomlands. EG-frågans lösning blir här av vikt också
av därför att politiska skäl varit ett ledande motiv för svenska företags lokali-
FoU-enheter i andra europeiska länder till skillnad från i USA sering av - IVA.
Den diskrepans mellan FoU-insats och FoU-produktivitet som föranletts av storföretagens FoU-lokalisering kan alltså inte betecknas som ett svenskt "förnyelseproblem. Om framtiden bl.a. genom EGs utveckling bär hän mot en minskande utländsk protektionism riktad mot högteknologin kan svenska storföretag på nytt utnyttja kostnadsfördelarna i att förlägga en större del av produktionen i Sverige.
Här skall inte heller ifrågasättas huruvida den låga, politiskt förorsakade produktiviteten för FoU på försvars- och energiområdena är försvarlig och oundgänglig. Däremot skulle det finnas skäl att ifrågasätta nödvändigheten av att en så stor del av landets FoU-resultat inte ägandegörs genom inhemsk produktion och export. Det är dock inte ämnet för denna rapport se kapitel 9 i Ohlsson Vinell, 1987 samt kapitel 9 och 10 i Ohlsson, 1989.
Här utgås, godtyckligt, från att de planerade skattereformerna 1991 samt ett genomförande förslagen från Finansieringsutredningen beträf-
av fande den venture capital-marknaden i tillräcklig mån reducerar rest-
s. riktionema på högteknologitillväxten från bristen på riskkapital till nya företag. Då följer att Sverige måste anses ha en snabbt exploaterbar potential för kunskapsintensiv exportexpansion i sin långvarigt höga FoU-intensitet och manifesterad i sitt långvarigt höga exportöverskott av licenser.
29-050 2-
Bilaga 13 s. 18Förnyelsen i industrins produktion och sysselsättning
Att utrikeshandeln inte förnyats till sin sammansättning behöver inte utesluta att inriktningen på produktion och sysselsättning förändrats mot
kunskapsintensiv industri. Samtidiga förskjutningar i den svenska mer efterfrågan respektive i sektorernas arbetsproduktivitet kan ha inträffat. Tabell 1.1 visar konkret hur sektorernas produktions- och sysselsättningsandelar har utvecklats 1968-1978 samt 1978- 1987.
Tabell 1.1 lndustrisektorernas produktions- och syssels"ttningsandelar 1968, 1978 och 1987, i procent
| Sektor | 1968 | 1978 Förädlingsvärdeandelar | 1987 |
| S-sektorn | 20.5 | 18.6 | 18.2 |
| A-sektorn | 23.8 | 21.2 | 18.7 |
| C-sektorn | 17.8 | 17.9 | 20.9 |
| K-sektorn | 28.2 | 30.0 | 28.7 |
| F-sektorn | 7.5 | 9.9 | 1 1.4 |
| Tillverkningsindustri | 100.0 | 100.0 SysseLvättningsande/ar | 100.0 |
| S-sektorn | 19.8 | 19.1 | 18.8 |
| A-sektorn | 29.4 | 23.7 | 22.6 |
| C-sektorn | 14.7 | 15.5 | 14.2 |
| K-sektorn | 25 5 | 29.0 | 30.4 |
| F-sektorn | 7.4 | 9.9 | 1 1.4 |
| Tillverkningsindustri | 100.0 | 100.0 | 100.0 |
| i antal | 867 100 | 860 900 | 736 500 |
Anm: Sektorandelarnaadderar inte helt upp till 100procent pga.denövriggrupp av reparationsverkstädero.d. sominte ingår i sektorerna.
Tabellen visar att det funnits fongående förskjutning mot de båda
en kunskapsintensiva sektorerna i produktion och sysselsättning. Denna Förskjutning snabbare mellan 1968 och 1978 än på 1980-talet och större
var för F-sektorn än för K-sektorn. F-sektorn har helt enkelt kunna kompense-
sin sämre utrikeshandelsutveckling genom en väsentligt gynnsammare ra inhemsk efterfrågetillväxt.
Lägger ihop andelarna för de båda kunskapsintensiva sektorerna framstår l980-talets utveckling ännu mer. Beträffande sysselsätt-
svaga ningen har de ökat sin sammanlagda andel med knappt tre procentenheter under period då tillverkningsindustrin som helhet tappat nästan 15
en
sin sysselsättning. Den kunskapsbaserade industrins andelsexprocent av pansion har helt enkelt berott på att den inte varit lika kontraktiv som
övriga sektorer.
Detta betyder att strukturförnyelseproblem visat sig också i produktions- och sysselsättningsutvecklingen. Tillväxten i den kunskapsintensiva industri den jämna svenska lönestrukturen har låga kompara-
som genom tiva kostnader har helt enkelt varit för låg for att kompensera kontraktion i den arbetsintensiva industrin A- och S-sektorerna och rationaliseringar-
i den produktionsmässigt mer expansiva C-sektorn. na
Det är denna bakgrund l980-talets långvariga brist på universitets-
mot och högskoleutbildade tekniker skall Det är egentligen ganska märkligt
ses.
så ringa industritillväxt och industriförnyelse kunnat ge upphov till att en
Bilaga 13 s. 19sådana balansbrister förelegat. Å andra sidan visar de kroniska efter-
som frågeöverskotten på att en snabbare tillväxt och Förnyelse hade varit möjlig om bara till-räckligt med högutbildad arbetskraft funnits att tillgå.
1990-talets utmaningar är mot denna bakgrund två: att både få upp den industriella expansionstakten och att få en fördelning av denna ökade expansion som medför en kraftigare andelstillväxt för de kunskapsintensiva sektorerna. Analysproblemet är här inte att härleda hur detta skall kunna ske. l stället inriktas analysen på vilka konsekvenser en dylik prestationshöjning för ekonomin skulle kunna få för behovet av högre utbildad arbetskraft fram till sekelskiftet och vilka strukturomvandlingsimpulser på arbetsmarknaden för utbildad arbetskraft som kan tänkas uppstå.
Rapportens uppläggning
Nästa kapitel analyserar den högskoleutbildade arbetskraftens storlek och näringsgrensfördelning. Tonvikten i denna analys ligger på att visa var olika slags högskoleutbildade får sin huvudsakliga sysselsättning samt på hur utbildningsintensitetema varierar mellan olika näringsgrenar. Detta ger underlag till att dra slutsatser om hur industrins och den privata tjänstesektorns behov av högutbildade relaterar till varandra och till behoven inom primär sektor samt den offentliga sektorn.
Kapitel 3 ägnas åt industrins specifika användning av tekniker och ekonomer industrins typiska högutbildade. Dels berörs olikhetema
mellan industrisektorer, dels de långsiktiga trenderna i deras utbildningsintensiteter.
Variationerna mellan sektorer i användningen av högutbildade beror huvudsakligen på två omständigheter. Alla produkter kan inte utvecklas och tillverkas med samma teknologi. Det finns alltså teknologiska grunder till att andelama högutbildade varierar. lndustriema skiljer sig för det andra med avseende på hur företagen är organiserade t.ex. beträffande storlek, internationalisering, funktionell specialisering. Eftersom en viss utbildning bättre än andra svarar mot vissa yrken eller funktioner betyder detta att de teknologiskt och organisatoriskt betingade funktionella skillnaderna mellan industrier motiverar att deras arbetskraftssammansättning blir olika.
Kapitlet 4 redovisar de teknologiska och funktionella orsakerna till skillnaderna i industrisektorernas arbetskraftsanvändning. Där diskuteras också översiktligt hur detta sammanhänger med deras komparativa fördelar och kostnader.
Kapitel 5 redogör för Sveriges omvärldsvillkor under l990-talet i form av vissa scenarier samt för de framtidsperspektiv för svensk industri som kan tänkas utvecklas under olika scenarier och svenska politiska strategier. Dessa kvantifierade framtidsperspektiv möjliggör härledningar av industrins tänkbara behov av tjänstemän med olika utbildningar. Vidare blir det möjligt att tentativt diskutera de regionala strukturomvandlingsimpulser som kan uppkomma av detta.
Kapitel 6 analyserar slutligen tjänstesektoms användning av utbildad
Bilaga 13 s. 20arbetskraft. Tonvikten ligger här på tekniker och ekonomer. Vidare analyseras den funktionella organisationen av de tjänstesektorer som kan tänkas möta intensifierad utländsk konkurrens vid ett svenskt närmande till EG. Om och när detta sker förändras också konkurrenssituationen mellan industri och dessa konkurrensöppnade tjänstesektorer beträffande konkurrensen om utbildad arbetskraft.
En sammanfattning av resultaten redovisas i kapitel Där dras också vissa slutsatser om tänkbara framtida balansproblem på de högutbildades arbetsmarknad. Under vilka omständigheter kan vissa typer av Överskottsefterfrågan uppkomma På vilket sätt kan de förutses och förebyggas
2¶De universitets- och högskoleutbildade i
Bilaga 13 s. 21ekonomin en översikt
-
Analysens inriktning
Syftet med detta kapitel är att i görligaste mån påvisa sådana tänkbara strömmar av högskoleutbildade som kan uppstå mellan näringsgrenar som är stadda i olika tillväxt. Det sker med hjälp av Nationalräkenskapernas sysselsättningstal samt den utbildningsstatistik som kopplats till Folk- och Bostadsräkningen för år 1985.
Först redovisas hur utbildningsintensiteterna varierar mellan näringsgrenar för olika slags utbildningar. Det blir då möjligt att bl.a. dra tentativa slutsatser om vilka partiella förändringar som uppkommer på efterfrågesidan om en viss näringsgren går in i en längre period av snabbare tillväxt.
Det högre utbildningsväsendet kan emellertid svara upp mot en dylik, oförutsedd förändring på efterfrågesidan bara efter en eftersläpning på flera år. Ibland räcker det inte heller till att öka antalet korta kurser för uppgradering av kunskaper hos redan yrkesverksamma samt omskolning. Då riktar sig en del av överskottet i efterfrågan mot andra näringsgrenar som har många sådana utbildade, särskilt om de har verksamhet på platsen och inte betalar den lön som erbjuds från den expanderande sektorn. Genom att studera fördelningen av olika högskoleutbildade på skilda näringsgrenar är det möjligt att få en viss uppfattning om varifrån en viss överskottsefterfrågan kan tillfredsställas.
Huvudintresset i denna rapport knyts till i första hand industrin och i andra hand de tjänstesektorer som kan komma att bli konkurrensutsatta genom ex. ett EG-närmande. Det är därför viktigast att identifiera vilka utbildningskategorier dessa näringsgrenar har representerade i sin arbetskraft och identifiera vilka som i viss mening kan anses vara de strategiskt viktigaste. l enlighet med både utrikeshandelsteorin och praktisk erfarenhet brukar detta vara den arbetskraft som används mest intensivt i respektive näringsgren. Denna utbildningsintensitet definieras här med den andel av sektorns sysselsättning som utgörs av högskoleutbildade i en given utbildningskategori.
Bilaga 13 s. 22Näringsgrenarnas utbildningsintensitet
Högskoleutbildade brukar definieras som individer som erhållit universitets- eller högskoleutbildning från endera av fem utbildningsområden här används inte begreppet sektor För utbildningsområden för att inte förorsaka sammanblandning med den sektorindelning av industrin som senare definieras. De fem områdena är de tekniska; de administrativa, ekonomiska och sociala AES; vård-; undervisnings- samt kultur- och informationsutbildningarna. vill jämföra hur intensiva olika närings-
Om man
är i högre utbildad arbetskraft är ett lämpligt samlat mått på detta grenar andelen universitets- och högskoleutbildade i det följande ofta benämnda högskoleutbildade från dessa fem områden i den totala sysselsättningen. De senaste uppgifterna om detta härör från 1985 års Folk- och Bostadsräkning se figur 2.1. Figur 2.1 Intensiteten högskoleutbildadei olika delaravnäringslivet,i procentavtotal sysselsättningi respektivenäringsgren
0 10 ZO 30 40 50 Undervisning FoUo. Hälso-o.sjukvård Uppdragsverksamhet Organ.,bibl., kult.serv. Oil".forvaltn.,Försvar d.0. Omsorg. övr.o. off. verks. Bankverksamhet Försäkringsverksamhet E1-,gas-,värme-,vatt.verk Skogsbruk Partihandel Tillverkn.industrin Samfärdsel Gruvor Fast.forv.,renhålln. Detaljhandel Post-o.telekom. Jordbruko.fiske Hotell- rest.o. verks. Byggverksamhet Rep.verkst.,tvätt,pers.serv. PRIVATO.OFF.NÄRINGSLIV
0 10 20 30 40 50 Källa:UHÄ-statistiksamt1985årsFoB
Bilaga 13 s. 23De högskoleutbildade utgör nästan 15 procent av sysselsättningen i hela det privata och offentliga näringslivet. Skillnaderna mellan olika näringsgrenar är synnerligen stora från ca 2 procent i reparationsverksamhet, tvätterier samt personlig service till de 60 procenten i undervisning samt forsknings- och utvecklingsverksamhet. Ingen annan näringsgren kommer i närheten av undervisningssektorns höga utbildningsintensitet.
Av de sex mest utbildningsintensiva sektorerna är det endast en uppdragsverksamhet som till sin ägarbakgrund är helt privat organiserad. Därtill kommer en blandad näringsgren som består av organisationer, bibliotek samt kulturell service. Uppdragsverksamhet har en inte långt ifrån dubbelt så hög utbildningsintensitet som de två delarna av finanssektorn.
De fyra återstående är praktiskt taget som helhet offentligt organiserade i Sverige. Att just den offentliga sektorn har en så utbildningskrävande verksamhet har en viktig konsekvens för möjligheterna till strukturförnyelse i det privata näringslivet mot kunskapskrävande verksamheter. Om nämligen den offentliga sektorns organisation gör att de högutbildade där används på ett ineffektivt sätt kan tillgången på högutbildade i det privata näringslivet drabbas negativt. Vi skall senare återkomma till denna fråga.
Uppdragsverksamhet är alltså den enda privata näringsgrenen inom vilken utbildningsintensiteten överstiger den för hela näringslivet. Tillverkningsindustrin hamnar bland de 21 näringsgrenarna först på tolfte plats med en andel av knappt 6 procent. Det är på många sätt en förvånande låg siffra med tanke på Sveriges höga utvecklingsnivå och höga och jämnt fördelade löner. Än uppseendeväckande är kanske byggverk-
mer samhetens låga tal. Med en andel på 2.5 procent hamnar denna näringsgren nätt och jämnt före reparationsverkstäder, tvätterier och personlig service. Man kan fråga sig om detta är en uthållig nivå med tanke på den fortgående ökningen av dess produkters komplexitet och dess stigande internationaliseringsgrad.
Det privata näringslivets strategiska utbildningsintensi-
teter Det finns två utbildningsområden som är särskilt intressanta beträffande deras samband med näringslivets strukturomvandling. Tekniker i vid mening är särskilt de varuproducerande näringsgrenarnas nyckelkategori och de härrör utbildningsmässigt huvudsakligen från det tekniska utbildningsområdet jfr. dock det följande avsnittet om industrin. Ekonomerna, likaledes här tagna i vid mening, är en annan nyckelkategori dels för de varuproducerande näringsgrenarna, dels också för finanssektorn, uppdragsverksamhet m.fl. tjänsteproducerande näringsgrenar. Ekonomerna får sin utbildning i den s. AES-sektorn i den högre utbildningen.
Båda dessagrupper kan betecknas som det privata näringslivets strategiska resurser. l tillverkningsindustrin och annan varuproduktion är likaledes yrkesarbetarna en dylik resurs. Tills ganska nyligen tillhörde dock inte yrkesarbetarnas utbildningar den högre utbildningen. Deras betydelse har därför inte kunnat analyseras i denna rapport.
Bilaga 13 s. 24Näringsgrenarnas påtagligt varierande användning av teknik- och ekonomutbildade antyds av figur 2.2. Tillverkningsindustrin är den sjätte mest teknikerintensiva näringsgrenen och den elfte mest ekonomintensiva. Den förstnämnda intensiteten överstiger med en tredjedel hela näringslivets.
Figur 2.2 Näringsgrenars utbildningsintensiteter för tekniska respektiveAES-utbildningar, i procent avtotal sysselsättningi respektivenäringsgren TEKN. UTBlLDN. AES-UTBILDN. 5 0 5 l0 i Undervisning FoUo. Hälso- sjukvårdo. Uppdragsverksamhel Organ.,bibl.,kult.service OH".Forv..försvar,polis,brandsk. Omsorg övr.o. off.verks. Bankverksamhet Försäkringsverksamhet El-,gas-.värme-,vattenverk Skogsbruk Partihandel Tillverkningsindustri Samfärdsel Gruvor Fastförv.,renhálln. Detaljhandel Post-o,telekomm. Jordbruko.fiske Hotell-o.rest.verks. Byggverks. Repar.,tvätt, pers.serv. PRIVAT0. OFFENTL. NÄRINGSLIV,TOTALT JI l 0 5 l0 Anm.:Näringsgrenarnaharordnatsenligtfigur2.l Källa:Sefigur2.l
Bilaga 13 s. 25Också här är det uppdragsverksamheten som framstår den överläg-
som set mest utbildningskrävande både för tekniker och ekonomer. Även el-, gas-, värme- och vattenverk samt skogsbruk är jämte tillverkningsindustri och gruvor teknikertäta.
Inte ens på teknikerområdet framstår byggindustrin som en särskilt utbildningskrävande näringsgren. Detta föranleder ett vamingsord beträffande hur pass karakteristisk denna utbildningsintensitet kan vara för den mer industriellt inriktade delen av denna näringsgren byggande
av nya hus och anläggningar. Till skillnad från byggnadshantverket är dess teknologi inte olik vissa delar av tillverkningsindustrins. Byggnadshantverket har andelsmässigt expanderat kraftigt under den långa stagnationsperioden inte minst som en följd av det statliga stöd som utgått till reparationer och upprustningar. Sannolikt är nästan alla högskoleutbildade sysselsatta i den industriella delen av byggverksamheten som år 1985 svarade för 62 procent av näringsgrenens hela sysselsättning. Om så vore fallet skulle dess samlade utbildningsintensitet vara ca 4 procent och dess teknikerintensitet 2.4 procent. Sistnämnda intensitet skulle därmed motsvara den i hela näringslivet. Därtill köper byggindustrin tjänster från konsultföretagen vilka tjänster härrör från högskoleutbildade. I likhet med tillverkningsindustrin tycks därför, i viss mån oegentligt, byggindustrins produkter som föga kunskapsintensiva om enbart de egna anställda, högskoleutbildade beaktas.
Ekonominriktade verksamheter finner i stället framför allt inom tjänstesektorn, främst i finanssektorns båda grenar samt i partihandel. Att den privata tjänstesektorn expanderat sin sysselsättning betydligt medan den sjunkit i tillverkningsindustrin förklarar en hel del av den markant ökade användningen av ekonomer i näringslivet under 1970- och 1980talen. l den mån Sverige på allvar skulle gå in i en tjänsteera i det privata näringslivet kan vi alltså förvänta oss en relativt snabbare uppgång
av ekonombehovet jämfört med teknikerbehovet.
Samma slutsats kan för övrigt dras om det blir offentlig förvaltning och övrig offentlig verksamhet snarare än undervisning och FoU som byggs ut. Den offentliga sektorns olika grenar har dock inte alls så höga andelar av tekniker och ekonomer bland sina anställda. I stället är det vårdutbildade och undervisningsutbildade som förklarar den offentliga sektorns höga samlade utbildningsintensitet. Detta förhållande ökar risken för allvarliga negativa konsekvenser för resursallokeringen av en feldimensionering av den offentliga sektorn eller av en ineffektiv användning dess utbild-
av ningskapital. Ty om reformer skulle sättas in för att korrigera dessa två eventuella problem blir resursöverföringen till det privata näringslivet mycket tidskrävande. Den måste då främst ske genom en neddragning
av den offentliga sektorns typiska högskoleutbildningar och en samtidig expansion av tekniker- och ekonomutbildningarna. Det betyder att tidseftersläpningen från beslut till effekt är minst en hel konjunkturcykel
Dessa förhållanden antyder vikten av att dimensioneringen de olika
av delarna av den högre utbildningen blir någorlunda rimlig. Om enbart ekonomins utveckling och resurshushållning beaktas är det bättre att eventuella efterfrågeöverskott härrör från en näringsgren vars organisation och konkurrensbetingelser inte kan antas tillförsäkra en god hushållning med
Bilaga 13 s. 26kunskapskapitalet. För att dimensioneringsbesluten skall träffa någorlunda rätt krävs täta översyner utbildningsplanerna under samtidigt beak-
av tande behovet långa planeringshorisonter. Ett av de viktigaste
av av instrumenten i sådana översyner måste vara att utföra känslighetsanalyser av det slag som utformas i denna rapport.
Fördelningen på utbildningsområden av den samlade utbildningsintensiteten på 14.6 procent är betecknande for hur olika de privata och offentli-
delarna näringslivet är beträffande sina totala behov av utbildning ga av Tabell 2.1. De båda strategiska områdena för privat näringsliv utgör bara 5.4 procentenheter av hela näringslivets 14.6 procent.
Tabell 2.1 Utbildningsintensiteter för olika utbildningsområden i hela näringslivet i procentavtotal sysselsättning
| Utbildningsområde | Näringslivet totalt |
| Teknik | 2.1 |
| AES | 3.3 |
| Vård | 3.4 |
| Undervisning | 4.7 |
| Kultur o information | l |
| Samtliga utbildningar | 14.6 |
Källa: UHÄ-statistik samt 1985års FoB
Utbildningsproñler i privat näringsliv
Det privata näringslivet skiljer sig alltså som grupp från det offentliga genom sina höga tekniker- och ekonomintensiteter. Inbördes finns dock stora skillnader i de enskilda näringsgrenamas kunskapskapitalanvändning. Detta framgår av de profiler som erhålles om ställer samman de fem utbildningsintensitetema för varje näringsgren Figur 2.3.
Man kan på detta vis identifiera om produktionsuppgiften i en enskild
huvudsakligen teknisk eller ekonomisk natur. Generellt näringsgren är av gäller enligt figuren att den är av teknisk natur i de varuproducerande delarna näringslivet som regel av ekonomisk natur i de tjänstepro-
av men ducerande delarna. Denna skillnad har alltså ingenting att göra med någon skillnad i näringsgrenamas strävan att hög ekonomisk avkastning från sina respektive verksamheter. Skälet till skillnaderna i kunskapsbehov ligger i stället i att de varuproducerande sektorerna kräver en tekniskt baserad utveckling sina produkter och en ibland tekniskt komplicerad,
av ibland mekaniserad fysisk omvandling råvaror och komponenter till
av färdiga produkter.
Till de varuproducerande näringarna jordbruk, skogsbruk, gruvor
tillsammans primär sektor, tillverkningsindustri, el-, gas-, värme- och vattenverk samt byggverksamhet tillsammans sekundär sektor mås-
te emellertid läggas vissa teknikerorienterade delar av den tertiära sektorn
producerar tjänster. Det gäller for det första samfárdseln vars huvudsom uppgifter brukat att transportera varor. Fortfarande dominerar detta
vara också arbetena inom tre av transportnäringarna nämligen sjöfarten, den yrkesmässiga vägtrafiken samt järnvägstrafiken. Även delar upp-
av
Bilaga 13 s. 27Figur 2.3 Högskoleutbildade från fem utbildningsområden,i procent av näringsgrenarssysselsättning 1985
V Uppdragsvcrks, 12-/ / Bankvcrks. / 7 10- / Förs / EL.gasaVärme 8 / / vattenverk r Skogsbruk 6 / r / / 4 å j / 2 -
r a
. /"1- TEVUK TEVUK TEVUK TEVUK, TEVUK
Partihandel Tillvêrkningsindustri 4 / Gruvor Fast.forvaltn. / F Samfardsel renhållning 2 - |
l
TEVUK TEVUK TEVUK TEVUK TEVUK
4 Detalj. Hotello. Bygg- Rep.verks. handel Jordbruk restaur. Verksamhet tvätt.,pers.scrv. 2
TEVUK TE TEVUK
D T Teknisktområde G E Administrativa.ekonomiska socialautbildningar : 0.
v Varduibildningar D U Undcnisningsuibildningar I K Kuliur- informationsuibildningar. o.
Källa:Scfigur2.1
dragsverksamheten teknisk konsultverksamhet, entreprenadtjänster samt
datatjänster och den industriellt orienterade partihandeln är teknikerin-
tensiva. Båda dessa näringsgrenar är dock som helhet mer ekonominten-
siva.
Förutom skillnaderna i kunskapsprofiler framgår av figuren också svaret
på två andra relaterade frågor: Är näringsgrenen över huvud taget men särskilt kunskapsbaserad respektive snäv eller vid i sin kunskapsan-
vändning. Svaret på den första frågan framgår av ordningen av sektorerna
från övre vänstra hörnet till nedre högra.
Bilaga 13 s. 28Svaret på den andra frågan antyds av om det för en enskild sektor är en jämn struktur på staplarna eller ej. Tillverkningsindustrin har exempelvis en ganska platt profil, alltså även beträffande användningen av personal från vård-, undervisnings- samt kultur- och informationsutbildningar. Bank- och försäkringsverksamheterna är däremot typiskt ensidigt inriktade på ekonomutbildningarna. Företagen i finanssektorn kan delvis ses som ett komplement till de fmansfunktioner andra större företag har inom sig. Den högre teknikerandelen för försäkringsbolagen beror historiskt på de komplicerade matematiska beräkningar som behövde göras för att bestämma försäkringsrisker m. m.
Det finns flera tänkbara förklaringar till att en näringsgren har en jämn profil. En är att den är heterogen till sin sammansättning. Detta gäller bl. a. för tillverkningsindustrin som senare skall visas samt för den ovan nämnda uppdragsverksamheten. En annan förklaring är förknippad med om produktionsuppgifterna över huvud taget behöver utföras av särskilt högt utbildade med specialiserad kunskap. Jordbruket är en typisk exponent för detta. Agronomutbildningarna har inte förmått att lyfta teknikerintensiteten särskilt högt relativt ex. lärarutbildningarna troligen är många deltidsjordbrukare lärare. Givetvis betyder inte detta att inte jordbruket behöver sin sektorspeciftka kunskap. I stället är förklaringen att denna kunskap i de flesta fall inte inhämtas på universitets- och högskolenivån utan från t.ex. specialutbildningar på gymnasienivå. En tredje förklaring sammanhänger med om företagen i näringsgrenen är funktionellt diversifierade se kapitel 4. Detta beror i sin tur på om produktionsuppgifterna är specialiserade såsom i stora delar av tjänstesektorn eller diversifierade.
De utbildningsintensiteter som redovisats karakteriserar således varje näringsgrens specifika produktionsfaktor vad olika slags högre utbildad arbetskraft beträffar. Teknikerintensiteten benämns som varuproducerande sektorers specifika eller strategiska resurs/produktionsfaktor. Alla tjänstesektorer som är någorlunda utbildningsintensiva har i stället ekonomer som sin strategiska resurs med de inomsektoriella variationer som ovan nämnts.
En sektors specifika resurs anger vilken resursmarknad som sektorn är mest beroende av för sin expansion och konkurrenskraft. Den anger också hur ex. en förändring av utlandets efterfrågan på sektorns produkter påverkar sammansättningen av dess arbetskraftsefterfrågan. Oavsett sektorns storlek kommer dess mest betydande genomslag på olika delar av arbetsmarknaden att träffa just delmarknaden för dess strategiska kunskaps-resurs. Genom att härnäst betrakta hur stora de olika sektorerna är på arbetsmarknaden som helhet respektive de högskoleutbildades olika delmarknader kan en uppfattning fås om vilka sektorer som över huvud taget kan tänkas få ett påtagligt genomslag på arbetsmarknadema.
Näringsgrenarnas betydelse för sysselsättningen av hög-
skoleutbildade
De här behandlade näringsgrenama har väsentligt olika storlek mätt i sysselsättningsterrner Figur 2.4. Bland de största sysselsättama 1985
Bilaga 13 s. 29Figur 2.4 Arbetskraftens näringsgrensfördelning1985, i procent 24 Tillv.- - ind. -
20-
16-
Hälso- Omsorg q sjukv. 0. 12 övr. olT. Detalj- Underhandelvisn.. 8 FoU Bygg- Off. " Upp. Verks fö - Sam- Parti- Jord- drags-fárds. handelbruk. verks. 4.:.
Org Fast- Post. Rep.verks. Bibl. förv.. tele tvätt. 4 renh. Hotell Bank Pers. Förs. Skogs-El-gaS-.GFUVOT 2 FCSI. SCfV. bruk värma-
ññrmmmmmm
n Källa: 1985årsFoB,dagbefolkning.
ingår först och främst tillverkningsindustrin och olika delar den offentav liga sektorn. Tillverkningsindustrins anställda var lika många som summan av de anställda i hälso- och sjukvård och offentlig samt omsorg förvaltning. Byggverksamheten där två tredjedelar kan räknas indusom striellt bedriven produktion är den andra stora sysselsättaren i den varuproducerande delen av ekonomin. Offentlig sektor har ytterligare två delar med många anställda nämligen undervisning och forskning samt offentlig förvaltning. Den privata tjänstesektorn har däremot bara betydande sysselsättare en nämligen detaljhandeln. Inräknat partihandeln utgör de anställda inom varudistributionen en dryg tiondel av arbetskraften och med transportnäringen adderad drygt 15 procent. Den privata tjänstesektorn i övrigt är ännu en förhållandevis mindre betydelsefull arbetsgivare trots dess kraftiga expansion under 1970- och 1980-talen. Uppdragsverksamheten är här störst medan de två delarna av fmanssektom tillsammans inte svarade för mer än knappt 3 procent av sysselsättningen. Om nu jämför näringsgrenamas bidrag till den totala sysselsättningen med deras relativa andelar av de fem grupperna av högskoleutbildade ändras profilerna ganska avsevärt. Det framgår figur 2.5 redovisar av som de åtta största sysselsättande sektorerna for de olika högskoleutbildade.
Bilaga 13 s. 30procentuellafördelningen de högskoleutbildadepå de åtta största Figur 2.5 Den av sysselsättarnainomvarjeutbildningsområde 1985
lnd. ,8 - TEKNISKA AES
24-
Unde 0" 20- r- 20 visn. P förv.
16- 16 ljJpp-
ragsv. 0SOTg 12 lnd. under 12-
8- 8 f Bank Sk0gsbr.4 4 -
74- Häåsoå0 Urlirdeljv.
n rd IL 0 0 sju v VÅRD UNDERVISNING 1 " 58 omsmg 29
20- 20
16- 16.
12 12- Om- Under- 8 sorg VISILOff 8 - , vw-
röwfifsâä." 3:a" om
4- 4" Sjukv, iörv. dragsV-Dem lnd Jord-Pani. H handel lnd hand
Underp visn. KULTUR INFORMATION - 28-
24-
20-
16-
l2 -
g -
Källa:Selig 2.1
tillverkningsindustrin än dubbelt så stor total sysselsät- Trots att var mer den därnäst största näringsgrenen visar den sig vara störst enbart tare som utbildningskategori de teknikerutbildade. Dess teknikerandel är för en procent än dess samlade andel sysselsättningen 21 klart högre 28 av i de för tillverkningsindustrin såviktiga AES-utbildningprocent. Inte ens ekonomutbildade ingår, når andelen 12 procent upp till arna, där bl. a. de andel sysselsättningen. Enligt Ohlsson 1986 har tillverkdessa samlade av ningsindustrin både historiska skäl och till följd av decennier av brist på av civilingenjörer alltför låg formell utbildningsnivå. En branschmäso. d. en
Bilaga 13 s. 31sigt ganska heltäckande uppgradering av produktsortimentet mot kvalitetsprodukter har inte kunnat följas upp med en motsvarande uppgradering av de anställdas formella, dvs. från formell utbildning erhållna, kunskapsnivå. Trots att tillverkningsindustrin inte är särskilt utbildningsintensiv måste den likväl räknas till en av de största användarna av kunskap genererad från universitet och högskolor. Den är de tre största användarna en av av högskoleutbildade från Teknik-, AES- samt Kultur- och informationsområdena. På vård- och undervisningsområdena är tillverkningsindustrin den sjätte största sysselsättaren. Inom dessa områden är dock den offentliga sektorn mycket dominerande.
Figur 2.6 Sambandmellan sektorernas sysselsåttningsandelaroch tekniken/ekonomintensiteter i privat respektiveotfentlig sektor 1985 Utbildningsintensitet F C Uppdragsv. 20- PRIVATNÄRINGSLIV
I. C Bankvcrks.
Q Försverks. Q El-.gas.v. etc. C Skogsbruk C Partihandel
Gruvor Tillv.ind.C Fast O Samfardscl .Byggverks .. JozjbrCDetaIJhandel I I i I I I I l i I I I Sysselsätt- 4 8 i2 l6 20 24 ningsandel Utbildningsintensitet l C Oil. förv. försvaretc
12 OFFENTLlGSEKTOR C Underv. FoUo ..
. Omsorg övr. off. C C 9 Hälso., - Post,tele sjukv , l Sysselsättnings- , , l l 2 4 6 8 io andel
Källor: 1985årsFoB
Bilaga 13 s. 32En annan del av det privata näringslivet som är en viktig användare av kunskap från flera områden är uppdragssektorn. Trots sin relativa litenhet är den den näst största sysselsättaren av ekonomer m. m., den tredje största tekniker, den sjätte största av informatörer etc. samt den sjunde
av största utbildade från undervisningsområdet. Det är genom höga ut-
av bildningsintensiteter som uppdragssektorn skapat sin betydelse som användare högskoleutbildade. Som framgår av sambanden i figur 2.6 är
av uppdragssektorn och tillverkningsindustrin varandras motpoler beträffande orsak till deras stora användning av högutbildade.
Fyra industri- eller nära industrirelaterade sektorer svarar för l6 procent
teknikermarknaden för högskoleutbildade, nämligen partihandel, av byggverksamhet, samfärdsel och skogsbruk. Byggsektorns betydelse beror mest på dess samlade storlek dess teknikerintensitet hamnar först på en tiondeplats. Byggnadsindustrins högutbildade tekniker är få, delvis sysselsatta i uppdragssektorn samt historiskt ofta ersatta av gymnasieutbildade tekniker. Dess låga intensitet för högskoleutbildade är dock inte i längden hållbar vilket diskuteras i ett senare kapitel. De tre andra nämnda industrirelaterade sektorerna har högre teknikerintensiteter.
En intressant omständighet för de utbildade från AES-området är att t.ex. sjukvården sysselsätter fler än bankverksamhet, t.o.m. nästan lika många som hela finanssektorn. Självfallet är dock finanssektorn mycket
ekonomberoende eftersom ekonomerna där är sektorns mest strategimer ska Finanssektorn är på det hela taget en liten och snävt inriktad
resurs. användare av universitets- och högskoleutbildade.
Sammanfattning och slutsatser
Vid mitten av 1980-talet var andelen högskoleutbildade i befolkningen
enligt de definitioner som här använts 15 procent. Det är knappast en
hög andel jämfört med den i ledande industriländer. Inte mindre än 71 procent av de högskoleutbildade sysselsattes inom offentlig sektor. Det är däremot internationellt sett förbluffande hög siffra, om än av delvis
en fiktiva skäl. Enligt de definitioner som använts i Folk- och Bostadsräkningen 1985 ingår nämligen flera icke-traditionella universitets- och högskoleutbildningar i denna siffra. Bl.a. gäller detta sjuksköterskorna
ensamma motsvarade ll av de 71 procenten. Med FoB-definitionersom na tenderar således den svenska andelen högskoleutbildade i befolkningen att överskattas jämfört med talen för ledande industriländer.
I Sverige organiseras också en ovanligt hög andel av sjukvården, omsorgen och undervisningen i den offentliga sektorn. Dessa tre närings-
är alla utbildningsintensiva. Två av dem, hälso- och sjukvården grenar samt utbildning och forskning, sysselsätter ensamma 294000 av de högskoleutbildade, varav 278000 i den offentliga sektorn. Resten av den offentliga sektorn sysselsätter ensamt nästan lika många högskoleutbildade som hela det privata näringslivet.
Dessa fördelningstal för offentligt contra privat näringsliv kan användas för att få perspektiv på tänkbara problem som kan dyka upp for 1990-talets tillväxt. Låt utgå från att en högre tillväxttakt är ett mål för den
oss
Bilaga 13 s. 33svenska ekonomin, att löner och levnadsstandarden i stort skall växa i takt med de mest avancerade industriländernas samt att en internationellt jämn lönestruktur skall finnas kvar genom resten av seklet. Vilka strukturomvandlingsproblem relaterade till kunskapskapitalet i ekonomin antyder då de nämnda fördelningstalen mellan det offentliga och privata näringslivets användning av vårt existerande kunskapskapital
En slutsats är att den stora mängd kunskapskapital som samlats i den offentliga sektorn är förenad med en särskild typ av tillväxt- och strukturförnyelserisker. De sammanhänger med att den offentliga sektorns storlek och resurshushållning inte är marknadsstyrd. Det finns därmed inga mekanismer som skyddar mot ex. en slösaktig användning av kunskapskapital i denna sektor. Periodvisa över- eller underdimensioneringar av denna sektor leder vidare till stora kast i ekonomins samlade efterfrågan på universitets- och högskoleutbildade.
Dessa kast är inte mindre än de som härrör från den konkurrensutsatta
ekonomin. Däremot är svängningarna inte konjunkturella och delen av alltså inte så kortvariga som i industrin. Häri ligger en viss fördel beträffande möjligheterna att förutse dimensioneringsbehovet för aktuella delar
den högre utbildningen. Om å andra sidan denna fördel inte tillvaratas av kan genomslaget av en sjunkande/stigande efterfrågan komma att så mycket värre effekter på möjligheterna till rekrytering for privat näringsliv.
En sviktande efterfrågan på högskoleutbildade från offentlig sektor kan inte heller överbryggas lika lätt den föfindustrin. Det är inte frågan
som
kortvarig, konjunkturellt betingad nedgång. Den längre varaktigheom en ten medför i stället i förening med höga kostnader för samhälle och individer när balansbrister uppstår att snabba beslut om kapacitetsanpassningar av utbildningen på den offentliga sektorns områden är viktigare än de är för industrins konjunkturellt betingade fluktuationer i efterfrågan.
En annan slutsats av avsaknaden av marknadsstyrning är att det inte finns någon kontrollmekanism som garanterar att den offentliga sektorns kunskapskapital används på ett lika effektivt sätt som den konkurrensutsatta sektorns. Löne- och incitamentsstrukturen är inte heller helt marknadsstyrd för de offentliganställda vilken kan leda till att signalerna till marknaden för utbildad arbetskraft kan missleda individer i deras utbildnings- och yrkesval och de offentliga arbetsgivarna i deras rekrytering och användning av högutbildade.
En tredje slutsats sammanhänger med att en stor del av den offentliga sektorns kunskapskapital är sektorspecifikt. Det gäller för hälso- och sjukvården lika väl som inom stora delar av undervisningen. På grund av denna sektorspecificitet blir ovan nämnda ineffektivitetsproblem särskilt svåra och när dessa näringsgrenar planeras fel. Omallokeringar av ex.
om vårdutbildade till ingenjörsbefattningar i industrin kan inte ske direkt utan måste ske via tidskrävande kedjor av yrkesbyten och förändringar av ungdomars utbildningsval. Å andra sidan borde det lättare att i god
vara tid förutse de behov dessa näringsgrenar har av högskoleutbildade.
För det privata näringslivets tillväxt och strukturfömyelse är alltså kunskapskapitalets användning i den offentliga sektorn en av de viktigaste frågorna. Har den snabba utbyggnaden av denna sektor från början av
3-29-050
Bilaga 13 s. 341960-talet gått ut över tillförseln av civilingenjörer och andra högskoleutbildade till industrin och den privata tjänstesektorn Riskerar att hamna i en liknande situation på 1990-talet Eller kommer en långsam tillväxt i offentlig sektor att underlätta kunskapsöverföringen till kunskapsbaserade delar av industri och privat tjänstesektor
Dessa frågor kommer att diskuteras i sista kapitlet sedan vi fått perspektiv i de närmast följande kapitlen på det privata näringslivets tänkbara strukturförnyelse och behov av högutbildade. Tillverkningsindustrins användning av högre utbildade sätts i fokus i nästa kapitel. Det har redan framgått att denna industri är en relativt stor användare av varierande typer av högutbildade. Detta är vidare inte främst följden av hög utbildningsintensitet, bortsett från de tekniska utbildningarna, utan konsekvensen av dess stora betydelse som sysselsättare. I kapitel 1framgick emellertid att industrins sysselsättning sjunkit kraftigt 1970- 1987. Dess framtida efterfrågan på högskoleutbildade betingas därför av hur några framtida förändringar kommer att te sig:
Stiger eller sjunker de mest kunskapsintensiva industriernas och, inom givna industrier, produkternas andel av tillverkningsindustrin
Medför den tekniska utvecklingen att utbildningsintensiteten för högskoleutbildade stiger eller sjunker
Förändras Sveriges komparativa fördelar inom och på industrin relativt andra näringsgrenar på ett sådant vis att industrins andel i BNP och sysselsättning stiger eller sjunker
Kommer den långsamma ekonomiska och industriella tillväxten att fortsätta eller finns det förutsättningar från våra omvärldsbetingelser att öka tillväxten
De två nästa kapitlen ger ett underlag till ställningstaganden beträffande de två första frågorna. Därnäst tacklas den tredje och fjärde frågan med en scenarioansats som möjliggör vissa kvantifieringar av framtidsperspektiven för tillverkningsindustrins efterfrågan på högskoleutbildade ekonomer och tekniker. Dessa kvantifieringar kan dock inte betraktas som prognoser utan utgör snarare en känslighetsanalys av betydelsen av strukturförnyelsetakt för efterfrågan på högutbildade.
3¶Industrins tekniker- och
Bilaga 13 s. 35ekonomanvändning
Föregående kapitel presenterade användningen av olika högskoleutbildade i tillverkningsindustrin som helhet. Denna industri är emellertid långt ifrån homogen i sina utbildningsintensiteter. Variationerna är i själva verket väl så stora inom industrin som de är inom tjänstesektom. Det gäller i någon mån också skillnaderna mellan branscher i intensiteterna tekniker respektive ekonomer industrins strategiska änstemannaresur-
ser.
Detta kapitel granskar och tolkar skillnaderna mellan tillverkningsindustrins delar i användningen av högutbildade. Vidare analyseras trenderna i denna användning över det senaste decenniet. På så sätt erhålles ett underlag för framtidsbedömningar av två viktiga förändringar som kan förväntas styra industrins framtida behov av kunskapskapital.
Kapitlet bygger på specialstatistik för en annorlunda sektorindelning av tillverkningsindustrin än den som redovisas i SCBs industristatistik. Först presenteras indelningen och vissa egenskaper hos sektorerna. Därefter redovisas deras användning av olika högskoleutbildade och den specifika användningen av tekniker och ekonomer med olika utbildningsnivå. Teknikerintensitetema analyseras vidare för att identifiera de skilda sektorernas kärnyrken och kärnutbildningar. Trenderna i arbetskraftsanvändningen per producerad enhet studeras liksom sektorernas regionala fördelning.
Tillverkningsindustrins sektorer
Sektorerna har defmierats för att understryka inbördes skillnader mellan ett fåtal industrigrupper i relativ användning av arbetskraft och andra produktionsfaktorer Figur 3.1 och 3.2. Det finns en forsknings- och utvecklingsintensiv sektor som omfattar olika elektronikbaserade indu strier data-, telekommunikations- och instrumentindustri samt läkemedels-, tlyg- och elektrisk motor- och generatorindustri. Denna sektor, den s. Fsektorn, använder sig av många högutbildade både i sin forsknings- och utvecklingsfunktion och i övriga funktioner.
F-sektorn är en empirisk definition på vad som ibland brukar benämnas högteknologi. Ibland betecknas emellertid en industri som högteknologisk enbart därför att dess produktionsutrustning är avancerad i sitt bruk av bl. a. datorstyrning. Här definieras högteknologi enbart efter om dess högutbildade arbetskraft sysselsätts intensivt i FoU. Enligt denna defini-
Bilaga 13 s. 36Figur 3.1Faktorintensitet 1985, avvikelsefrån industrin Arbetsintensitet A K 600 A0 F0 S0 400
200--
Industrin -50 50 100 130 200 Kunskapsintensitet -200
Arbetsintensitet: -400 övriga anställda per Mdr kronor realkapital 6007 Kunskapsintensitet: -800 antal forskare och övriga tekniker per 1000 anställda 1000
CO 4200-
Källa: Ohlsson- Vinell 1987
Figiur3.2 FoU- ochteknikerintensitet 1985
FoU-anst/övr anst
100 OF
20 .K
Industrin
-50 g 50 100 150 CO Tekniker -20 ej i F0U/ A0 övr anst SO -40
Källa: Ohlsson Vinell 1987
Bilaga 13 s. 37tion måste det konstateras att Sverige, trots allt tal om att Sverige är ett högteknologiskt land, har en liten F-sektor. Såsom den minsta industrisektorn sysselsätter den endast ll procent av tillverkningsindustrins anställda och svarar för ca 12 procent av denna industris förädlingsvärde. Knappt l4 procent av tillverkningsindustrins export härrör från F-sektom. Sverige kan som nämndes i inledningskapitlet inte alls betecknas som ett högteknologiskt orienterat industriland.
Den andra kunskapsintensiva sektorn har inte lika höga relativa FoUsatsningar och är inte heller lika kunskapsintensiv i sin produktion. Jämfört med övrig industri är den dock kunskapsintensiv och kallas därför för enkelhets skull K-sektorn. Den inkluderar, förutom varven som numera för en tynande tillvaro, tre delsektorer. Hushållskapitalvaruindustrin tillverkar varaktiga produkter för hushållen såsom vitvaror och personbilar. lnvesteringsvaruindustrin producerar också varaktiga varor men för mekanisering m.m. av varuproduktion inom näringslivets primära och sekundära sektorer. Däremot är teleutrustning, datorer o. d. för tjänstemannaarbetets rationalisering så FoU-intensiva att sådana investeringsvaror placerats i F-sektorn. Den tredje delsektorn är en blandgrupp. Den består dels av insatsvaror och komponenter främst från verkstadsindustrin till annan industri dels av icke varaktiga konsumentvaror främst från kemisk industri.
K-sektorn kan betecknas som Sveriges basindustri. Den sysselsätter nämligen 30 procent av tillverkningsindustrins anställda, producerar 29 procent av denna industris förädlingsvärde och exporterar 38 procent av dess export. Därtill bär K-sektorn i hög grad upp Sveriges regionala industriella struktur.
Den fysiskt kapitalintensiva industrin har samlats ihop under benämningen C-sektorn. Här ingår massa- och pappersindustri, stål- och metallindustri, tung kemisk och livsmedelsindustri samt petroleumrañinaderier. Genom sin kapitalintensiva teknologi använder C-sektorn utrustning som kräver en ganska hög utbildningsnivå hos en del av personalen. Däremot tillverkas produkterna i ganska långa serier vilket håller nere användningen av högutbildade som sysslar med utveckling av nya produkter, försäljning, organisation etc.
Genom sin teknologi är C-sektorn ingen större sysselsättare. Den är dock ännu 3 procentenheter större än F-sektorn. Det är som producent 21 procent av tillverkningsindustrins förädlingsvärde 1987 och exportör 28 procent C-sektorn har sin största betydelse. Sektom är till stor del råvarubaserad, bl. a. beträffande inhemska råvaror, och köper därtill en betydande mängd transporttjänster.
Den s. A-sektorn grupperar de branscher inom industrin som varken använder materiellt eller immateriellt kapital särskilt intensivt. Branscherna kallas därför arbetsintensiva. A-sektorn består av fyra delsektorer. Två är ganska råvarubaserade nämligen den arbetsintensiva livsmedelsindustrin samt den arbetsintensiva träindustrin. Två högförädlande delsektorer har kallats den i-landskonkurrerande industrin respektive den u-landskonkurrerande industrin. Sistnämnda delsektor grupperar de branscher som för sitt huvudsortiment möter den hårdaste konkurrensen från utvecklingsländerna. Den i-landskonkurrerande delsektorn har pga. transport-
Bilaga 13 s. 38kostnader eller efterfrågemönster sina konkurrenter inom Europa. Huvuddelen av de europeiska länderna är industriländer med lönekostnader över eller strax under de svenska. Undantag är länderna i Sydeuropa vilka med låga lönekostnader och under frihandelsvillkor kan priskonkurrera även i den i-landskonkurrerande industrin. Genom kraftiga strukturförändringar inom A-sektorn har den i-landskonkurrerande sektorn kommit att utöka sin andel av sektorn så att den nu svarar for hälften av hela sektorns sysselsättning.
A-sektorn svarade ännu år 1987 for ca 23 procent av tillverkningsindustrins sysselsättning. Däremot var produktionsandelen bara 19 procent och exportandelen endast 18 procent.
.
Slutligen ingår en från utländsk konkurrens relativt skyddad del av industrin. Den kallas följdriktigt för den skyddade sektorn eller S-sektorn. Som framgår av figurerna 3.1 och 3.2 är den teknologiskt likartad Asektorn. Den skiljer sig dock från just denna sektor därför att de enskilda branscherna valts ut pga. kriteriet konkurrensutsatthet och inte teknologi. l S-sektorn finns t.o.m. delar som har en ganska FoU-inriktad, kunskapsbaserad verksamhet.
S-sektorn sysselsätter 19 procent av de industrianställda och svarar för 18 procent av tillverkningsindustrins forädlingsvärde. Endast 3 procent av industriexporten härrör från S-sektorn.
Sektorernas användning av högskoleutbildade
Användningen av högskoleutbildade varierade enligt kapitel 2 betydligt mellan olika näringsgrenar. Totalt består den samlade mängden högskoleutbildade till knappt en tredjedel av sådana som är utbildade inom undervisningsområdet och till en dryg fjärdedel av vårdutbildade Tabell 3.1. Naturligt nog är andelarna för dessa två kategorier betydligt lägre i privat näringsliv och, i synnerhet inom tillverkningsindustrin. De båda sistnämnda delarna av ekonomin har däremot en markant överrepresentation av tekniker, ekonomer samt utbildade inom kultur- och informationsområdet. Den sistnämnda utbildningskategorins stora betydelse i industrin kan tyckas förvånande men förklaras av att tidningstryckeriema ingår i grafisk industri som i sin tur är en del av S-sektorn.
Variationema mellan tillverkningsindustrins sektorer beträffande olika utbildningskategorier är ganska stora. I de båda arbetsintensiva sektorerna är de ekonomutbildade den största gruppen. De tre övriga sektorerna och, i synnerhet F-sektorn använder en överproportionell del teknikerutbildade. Att läkemedelsindustrin ingår i F-sektorn förklarar denna sektors nioprocentiga andel vårdutbildade. Denna bransch anställer bl. a. läkare, sjuksköterskor, apotekare och laboratorieassistenter.
Tabellen tyder sammanfattningsvis på att de båda arbetsintensiva sektorerna har ekonomerna som en strategisk resurs bland tjänstemännen medan teknikerna är strategiska for de materiellt eller immateriellt kapitalintensiva sektorerna. Enligt definitionen i föregående kapitel är det dock intensiteten av olika kategorier utbildade som styr vad som kan betecknas som en strategisk arbetskraftsresurs for en viss sektor.
Bilaga 13 s. 39Tabell 3.1 Fördelningen av högskoleutbildade inom tillverkningsindustrins sektor 1985,I procentavtotala antalet högskoleutbildadei sektorn
| Sektor | Teknik AES | Vård | Under- Kult.- visn | Info. | |
| S-sektorn | 22.1 | 34.1 | 3.4 | 7.9 | 32.6 |
| A-sektorn | 34.0 | 45.5 | 6.3 | 7.6 | |
| C-sektorn | 56.5 | 29.9 | 7.8 | 2.7 | 3.1 |
| K-sektorn | 57.3 | 33.2 | 2.7 | 3.1 | 3.8 |
| F-sektorn | 63.5 | 22.7 | 9.0 | 2.4 | 2.3 |
Tillverkningsindustri 48.5 32.0 5.5 4.4 9.5
Privat sektor, totalt 32.2 37.4 12.1 7.8 10.6 Offentlig sektor, totalt 7.6 16.7 27.6 41.6 6.5 Näringslivet, totalt 14.8 22.7 23.1 31.8 7.7 Källa: Sefigur 2.1
Sektorernas tekniker- och ekonomintensiteter Tjänstemannaandelen i tillverkningsindustrin har trendmässigt stigit under flera decennier. Den uppgår nu till 28 procent. Andelen skiljer sig dock påtagligt mellan de fem industrisektorerna med en nästan 50-procentig andel för F-sektorn ned till en bara l9-procentig andel för S-sektorn Figur 3.3. Också K-sektorn har en andel något över den för hela industrin. Samtliga tre sektorer som tillverkar mer standardbetonade produkter har en lägre tjänstemannaandel.
Variationerna mellan sektorerna har sin huvudsakliga grund i skillnaderna i teknikerintensitet. Med tekniker menas då de som har gymnasie-, högskole- eller universitetsexamen i teknik, naturvetenskap, medicin eller farmakologi. F-sektorn har en mer än dubbelt så hög teknikerandel som Ksektorn vars andel i sin tur är nästan dubbelt så hög som i den kapitalintensiva industrin. Sistnämnda industris teknikerintensitet är slutligen ungefär dubbelt så hög de i de båda arbetsintensiva sektorerna. Eftersom
som tekniker här definierats oavsett nivå på examina visar figuren att resultaten från föregående avsnitts jämförelser av hur andelarna högskoleutbildade varierade är robusta. De båda kunskapsintensiva sektorernas mer komplexa produktionsuppgifter avspeglar sig i att l deras produktion inte automatiserats i samma mån som i den kapitalintensiva industrin samt i att 2 deras produkter är så tekniskt komplexa att de inte utvecklas, tillverkas och säljs av lågt utbildade eller icke-tekniker.
Även ekonomandelarna varierar ganska påtagligt mellan sektorerna men kring en betydligt lägre nivå på ett par procent. Ekonomer är här snävare definierade än i föregående avsnitts AES-utbildningar i det att de sociala utbildningarna här inte medtagits. Däremot ingår samhällsvetenskapliga utbildningar med ekonominriktning. Betecknande för variatio-
mellan sektorer är att de högsta ekonomintensiteterna återfinns i de nerna båda kunskapsintensiva sektorerna.
Bilaga 13 s. 40Figur 3.3 Andelen tjänstemän bland de anställda i olika sektorer med fördelning på tekniker och ekonomer1988
F-SEKTORN 50
TILLVJNDUSTRI K-SEKTORN
il
á 10 //
/x
l 2 3 4
C-SEKTORN A-SEKTORN S-SEKTORN
j
l Tjänstemäni%avantalsysselsatta
2 Teknikeri %avantalsysselsatta
3 Ekonomeri %avantalsysselsatta
4 Övrigai %avantalsysselsatta
Källa:SAF.SFOKFOochlndustristatistiken
Den genomgående högsta andelen tjänstemän har de som varken har tekniker- eller ekonomutbildningar, gruppen övriga i figuren. Eftersom de sistnämnda utbildningarna deñnierats brett är kanske detta något förvånande. Här ingår dock som en stor grupp kontorister. Bortses från denna
har det under 1980-talet funnits en strävan hos företagen att omskogrupp
och nyrekrytera så att dessa övriga utbildade blir så få som möjligt. Det
hindrat Företagen i de nyare, kunskapsintensiva industrierna från att som lyckas med detta har varit den kroniska bristen på tekniker under decenniet.
Nämnda brist har framför allt gällt de högskoleutbildade. Det är en av förklaringarna till att andelen gymnasieutbildade tekniker inkl. instituts-
Bilaga 13 s. 41Figur 3.4 Tekniker- ochekonomintensiteterlör olika utbildningsnivåer i industrisektorerna1988, i procentavtotal sysselsättningi respektivesektor F-SEKTORN 15 15 Tekniker TILLV. INDUSTRI
10 10
Tekniker 5 Ekonomer Ekonomer
Gy Gr Fo Gy Gr Fo Gy Gr Fo Gy Gr Fo
10 K-SEKTORN C-SEKTORN 10 Tekniker
5 5 Tekniker Ekonomer Ekonomer
Gy Gr F0 Gy Gr Fo Gy Gr Fo Gy Gr Fo
A-SEKTORN S-SEKTORN 5 5 Tekniker Tekniker Ekonomer Ekonomer Thu l 11 Gy Gr Fo Gy Gr Fo Gy Gr Fo Gy Gr Fo
Gy Gymnasieutbildade V Gr Grundexamenfrånuniversitetochhögskolor Fo Forskarutbildademedminstlicentiatexamen
Källa:SAF.SFO.KFO
utbildade o. d. är tre gånger såstor som andelen högskoleutbildade Figur 3.4. l varje fall håller denna förklaring i F-sektom och, sannolikt stora delar av K-sektom. I den forskningsintensiva industrin är nämligen de högre utbildade en strategiskt viktigare resurs. Det återspeglas i att det där enbart går två gymnasieutbildade tekniker på varje högskoleutbildad. Även den kapitalintensiva industrin har förhållandevis hög andel en universitets- och högskoleutbildade tekniker. Detta har sin grund i behovet av materialkunskaper som inte lärs ut i mån på gymnasiestadisamma et som andra områden inom tekniken. Betecknande för de arbetsintensiva sektorerna var deras låga teknikerintensiteter. Figuren visar också på att de gymnasieutbildade är ca fem gånger fler än de högskoleutbildade. Det kan tänkas tyda på att de tekniskt
Bilaga 13 s. 42sett enklare produkterna inte kräver så hög utbildningsnivå. Denna slutsats är dock inte självklar av två skäl. För det första har dessa sektorer haft
lång period kontraktion då rekrytering av arbetskraft inte brukar en av
aktuell. För det andra kännetecknas stora delar av de arbetsintensiva vara
relativt små företag. Båda dessa egenskaper talar för att Asektorerna av och S-sektorn kan ha haft särskilt svårt att uppgradera sin utbildningsnivå hos teknikerna i takt med behoven under den period av teknikerbrist som
de större branschgrupperna har den bedömningen gjorts förelegat. l en av att antalet civilingenjörer skulle behöva tiofaldigas från dagens ca 50 stycken.
De arbetsintensiva sektorerna har också en annan Fördelning mellan tekniker och ekonomer än de materiellt och immateriellt kapitalintensiva. De förstnämnda har ungefär två tekniker anställda på varje ekonom. I Csektorn går det drygt tre tekniker och i K-sektorn drygt fyra. Den forskningsintensiva industrin har mer än sju tekniker anställd på varje ekonom.
Också för ekonomutbildningarna gäller att det går färre lågutbildade
högutbildad ekonom i de båda kunskapsintensiva sektorerekonomer per
knappt eller drygt två än i de övriga mellan 3 och 4. na
Dessa olika utbildningsprofiler ger klara indikationer på de förskjutningar i behoven av utbildad arbetskraft som kan förväntas uppstå vid en förändring industrins sektoriella sammansättning. Antag att får en
av snabbare industriell förnyelse mot de kunskapsintensiva delarna vid given total sysselsättning och givna specifika utbildningsintensiteter. Vilken förskjutning i industrins efterfrågan på arbetskraft skulle då uppkomma
Enligt skulle för det första förvänta oss att industrin efterfrågar
ovan
tjänstemän relativt arbetare. För det andra skulle bland tjänstemänmer
fler tekniker och, i mindre mån ekonomer efterfrågas på bekostnad av nen övriga utbildningar. För det tredje skulle då kraven på utbildningsnivå höjas för både tekniker och ekonomer till fördel för de universitets- och högskoleutbildade. För det fjärde skulle bland tekniker- och ekonomgrup-
relativt men inte absolut sett färre ekonomer behövas medan det perna omvända gäller för teknikerna.
Som antagandena visar håller dessa slutsatser enbart under förutsättning
att inte tillverkningsindustrins totala sysselsättning kommer att sjunka i av framtiden. I det följande avsnittet granskas hur arbetskraftsåtgången förändrats i industrin och hur dessa förändringar sammanhängt med utvecklingen av produktionen.
Industrins arbetskraftsanvändning 1969- 1987
Industrins användning högutbildade betingas av dess produktions-
av utveckling, dess rationaliseringstakt, dess sammansättningsförändringar samt hur arbetskraft olika slag substituerar för varandra t.ex. i sam-
av band med rationaliseringar eller produktförnyelse. Det finns en långsiktig trend innebär att arbetskraftsåtgången per producerad enhet sjunker
som Figur 3.5.
Bilaga 13 s. 43Figur 3.5 Index för antalanställda L respektiveantal tjänstemänLT producerad
per enhet q 1968 1987 tillverkningsindustrinr samt produktions- och tjänstemanna-
utvecklingen
Åtgångstalensutveckling 80 a. 170 l60 150 140 130 120 110
| 1 I 1 I l I l l I
68 70 72 74 76 78 80 82 84 86
Utveckling produktionsvolymav
ochantaltjänstemän
l I J I I I I I L I
68 70 72 74 76 78 80 82 84 86 Källa:Bearbetningar SCBslndustristatistikav
Denna trend bröts 1973 77 då arbetsproduktiviteten sjönk under infly-
tande av en stödpolitik som inriktats på att hålla kvar arbetskraften i företagen. Stagnationen i den svenska industriproduktionen fortsatte dock ytterligare ett antal år tills två devalveringar och en snabb amerikansk importexpansion skapade en ganska kraftig expansionsetfekt 1983- 1985. Denna stagnation tvingade fram rationaliseringar och övertlyglade effekterna av stödpolitiken. Det medförde att de sjunkande âtgångstalen för arbetskraften återupptogs redan 1978. Under en tid sjönk åtgångstalen mer för arbetare än för tjänstemän.
Tjänstemännens sjunkande åtgångstal satte fart först något år in på l980-talet. Därför har inte deras antalsmässiga kontraktion kommit att utvecklas till en klar nedåtgående trend förrän under de senaste åren. En ganska stor del av denna kontraktion hamnade under ett enstaka år, 1986, då sannolikt en del tjänstemannainriktade verksamheter bl. a. genom de stora företagens tidigare bolagisering av atfársområdena, förts över till
Bilaga 13 s. 44andra näringsgrenar. Kontraktionen sysselsättningen av industritjän-
av stemän uppgick detta år till 12 procent eller 28 000 medan antalet arbetare sjönk med enbart 3000.
Om vi betraktar trenderna över drygt en konjunkturcykel dels i början
perioden i figuren dels i slutet kan följande konstateras. Trenderna för av det totala åtgångstalet är ungefär densamma medan kurvan för tjänstemännen går brantare nedåt under åttiotalet. Men denna snabbare minskningstakt i åtgångstalet för tjänstemän är hänförbar till det fall som skedde under ett enskilt år, 1986. Justerat för detta samt med undantag för åren av "labour hoarding på 1970-talet går förändringarna ungefäri takt.
samma
l framtidsbedömning måste man bortse från omklassificeringar av
en verksamheter i statistiken liksom från tillfälliga influenser av stödpolitik
d. Detta kan dock här inte ske utan att medföra vissa bedömningsinslag 0.
eller mindre godtycklig natur pga. att sådana influenser varit både av mer kraftiga och långvariga. Med denna reservation kommer vi dock fram till att långsiktstrenderna i arbetsåtgångstalen pekar mot att
1ett stabilt antal tjänstemän i industrin skulle ha krävt en genomsnittlig årlig produktionstillväxt på i runda tal 2.5 procent.
2 ett stabilt antal arbetare i industrin skulle ha krävt en genomsnittlig årlig produktionstillväxt på mellan och två procentenheter mer än den
en som behövts för en stabil tjänstemannakår.
Då dessa tal är beroende bl. a. Sveriges utveckling av löner, lönestruk-
av tur och växelkurser kan de dock inte användas mekaniskt. Som senare diskuteras finns det långsiktigt en positiv relation mellan produktionstillväxttakt och strukturfömyelsetakt. Den strukturförnyelse som här är relevant är den visar hur industrins sammansättning på sektorer med
som olika relativ resursanvändning förändras. Som tidigare framgått råder det stora skillnader mellan sektorer i de utbildningsintensiteter som mäter de högskoleutbildades betydelse. I de följande avsnitten granskas arbetskraftsanvändningens utveckling för de olika sektorerna.
Att tjänstemannakáren är antalsmässigt mindre kontraktiv/mer expansiv än kåren arbetare vid en given produktionstillväxttakt betyder normalt att det investerade kunskapskapitalet per sysselsatt stiger. Det finns emellertid tjänstemannakategorier som har en lägre utbildnings- eller kunskapsnivå än vissa kategorier arbetare. Om enbart de båda nyckelresurser-
bland tjänstemännen, dvs. tekniker och ekonomer, beaktas är trenden na dock klar Tabell 3.2.
Tabell 3.2 Andelentekniker ochekonomerpå olika utbildningsnivåer i tillverkningsindustrin 1977 och 1988, i procentavantalettjänstemän
| Utbildningsnivå | Tekniker 1977 | 1988 | Ekonomer 1977 | 1988 |
| Gymnasium | 21.6 | 20.6 | 5.0 | l |
Grundexamenpå
| universitet/högskolor | 4.7 | 7.0 | 1.8 | 1.9 |
| Forskarexamen | 0.4 | 0.5 | 0.0 | 0.0 |
| Totalt | 26.7 | 28.2 | 6.8 | 7.0 |
Källa: Bearbetningarav SAF-, SFO- och KFO-statistik
Bilaga 13 s. 45Mellan 1977 och 1988 har både tekniker och ekonomer kommit till intensifierad användning i tillverkningsindustrin. För ekonomerna gäller detta på alla utbildningsnivåer även om ökningen var större på universitets- och högskolenivåerna än för gymnasienivån. Beträffande teknikerna har utvecklingen varit något annorlunda. De gymnasieutbildade teknikernas andel inklusive instituts- och fackskoleutbildade har sjunkit med en procentenhet.
Denna sänkning har blivit följden av flera drivkrafter, ekonomiska såväl som demografiska. Kraven på utbildningsnivå har stigit i industrin bl.a. sammanhängande med en ökad komplexitet hos processer och produkter. Samtidigt har särskilt de institutsutbildade teknikerna nått sådana åldrar att pensionsavgångarna varit stora. Slutligen har inte nivån på gymnasieutbildningarna förbättrats i den takt som behövts för att motsvara de ökade utbildningskraven.
Ökningen teknikerintensiteterna för de båda högskolekategorierna i
av tabellen visar på en fongående höjning av teknikerkårens genomsnittliga utbildningskapital. Särskilt stort har lyftet varit för de som avlagt grundexamen 43 procents ökning av antalet. De forskarutbildade har också haft en hög ökningstakt 26 procent. Ser tillbaka på marknaderna för dessa tre utbildningsnivåer i teknikerkåren kan följande konstateras.
Under större delen av perioden har det förelegat en svår brist på tekniker från de båda universitetsnivåerna. Däremot har gymnasienivåns examinationer räckt bättre och oftare till. De cykliska mönstren antyder också att en otillfredsställd efterfrågan på civilingenjörer spillt över i efterfrågan på gymnasieingenjörer. Detta talar entydigt för att övergången mot högre utbildningsnivå för teknikerna skulle ha varit än starkare om examinationen från dessa nivåer varit högre.
Följande slutsatser kan dras beträffande behovet av de strategiska arbetskraftsresurserna tekniker och ekonomer i tillverkningsindustrin som helhet. Intensifieringen i industrins användning av tekniker är så pass kraftig att antalet behöver stiga något O.2 procent redan vid en så låg årlig produktionstillväxt som två procent. Detta tyder i varje fall det senaste decenniets utveckling på och då är att märka att teknikerbristen tvingat ner den faktiska ökningstakten. Vid samma produktionstillväxt sjunker dock användningen av gymnasieutbildade tekniker med 0.7 procent per år att jämföra med 2.3 procent för samtliga tjänstemän.
-
Vid denna tvåprocentiga tillväxt av produktionen har tillverkningsindustrin samtidigt ledigt absorberat högskoleut-bildade tekniker i en två tredjedels gånger så hög takt 3.3 procent. För de forskarutbildade var takten 2. l något över produktionens. Denna takt var dock för de forskarutbildade påtagligt lägre än den som skulle ha utvecklats utan forskarbristen. Bland ekonomerna var antalet ungefär oförändrat med en klar minskning för gymnasieekonomerna och en lika klar ökning för de båda högskolenivåerna.
Redan vid de svaga strukturförnyelse- och tillväxttakter som gällt för svensk industri under de senaste lO- 15 åren växer troligen Sveriges behov av högskoletekniker och -ekonomer klart än mer industrins produktionstillväxt. Det har också gjorts troligt att totalantalet tjänstemän vid en fortsättning av dessa tillväxttakter skulle sjunka. lndustriarbetarna skulle
Bilaga 13 s. 46vidare minska ännu i antal, troligen i en takt på 1.5 å 2 procent
mer årligen.
F-sektorns specifika arbetskraftsanvändning
1968 1988
- Den forsknings- och utvecklingsintensiva sektorn har som nämnts två delsektorer. Den den elektronikbaserade har haft en teknisk utveck-
ena, ling gått mycket snabbt och lett till ett kraftigt sjunkande behov
som som
arbetskraft producerad enhet. Detta har dels gällt för elektronikav per komponenter och s. hemelektronik dels datorer och liknande samman-
ändå serietillverkade produkter. När vi betraktar åtgångstalen satta men
för svensk F-sektor är det viktigt att beakta skillnaderna i sammanm. m. sättningen denna sektor i Sverige och motsvarande i sådana länder som
av Japan och USA.
Åtgångstalens utveckling sedan 1968 framgår av figur 3.6 som har sam-
skala figur 3.5. F-sektom har onekligen haft en markant snabbare ma som sänkning sina åtgångstal än hela industrin. Den nittonåriga trenden för
av samtliga sysselsatta visar en minskningstakt på 4.3 procent medan motsvarande takt för tillverkningsindustrin var 2.9 procent. En stabil sysselsättning i högteknologin kräver alltså, jämfört med industrin som helhet, en klan högre takt i produktionsökningen. Om vi jämför motsvarande tal för enbart tjänstemän blir skillnaden dock mindre, -3.9 procent och -2.7 procent.
Detta högre tillväxtbehov förverkligades också under den betraktade perioden. F-sektorns produktionsvolym stegdå med 6 procent årligen eller tre gånger ökningstakten för tillverkningsindustrin som helhet. Det är förklaringen till att antalet tjänstemän kunnat stiga med 1.8 procent per år i F-sektorn. Under de senaste åren har emellertid inte F-sektorns tjänstemannakår stigit, främst till följd av att Ericssonkoncernens kontraktion inte kompenserats tillräcklig etablering och tillväxt i andra företag.
av 1980-talets snabbare expansionstakt i produktionen har inte räckt till för att kompensera snabbare arbetsproduktivitetsökning. Som framgått av
en kapitel l räckte den inte heller till att förbättra sektorns handelsbalans.
Under de senaste tio åren har F-sektom byggt ut sin tillverkning i en takt
år. Antalet tjänstemän har samtidigt stigit med mindre av 6.8 procent per än halv procent årligen medan antalet arbetare tvärtom minskat med en
en och kvarts procent. Skillnaderna är snarast större än för hela industrin.
en Det genomsnittliga utbildningskapitalet per anställd förefaller alltså ha stigit snarast fortare i F-sektorn.
En granskning av utvecklingen under olika delar av perioden och hänsyn till 1986 års speciella värden antyder att F-sektom måste växa med ungefär den dubbla takten mot industrin som helhet för att kunna upprätthålla en stabil tjänstemannakår. Det betyder alltså en tillväxttakt på minimum 5 procent. För att antalet arbetare skall kunna förbli detsamma behöver tröskeln sättas ännu högre, troligen omkring 7 procent.
Tabell 3.3 visar utvecklingen tekniker- och ekonomintensitetema
av mellan 1977 och 1988 för tre olika utbildningsnivåer. De mönster som
Bilaga 13 s. 47Figur 3.6 Index för antal anställda L respektiveantaltjänstemänLT perproducerad enhet q 1968- 1987 i F-sektorn samtproduktions- och tjänstemannautvecklingen 220 Åtgángstalensutveckling
a. 2101 200 - 190- 180-
160- ISO- 140- 130- 120ll0-
a:
I I I l l l I l 1 1
68 70 72 74 76 78 80 82 84 86 20 " Utveckling produktionsvolymoch antal tjänstemän
av ll0 - LT / 100 90 80 70 60 50 40
ä|l
1 l l I l l l 1
68 70 72 74 76 78 80 82 84 86 Källa." figurSc 3.5
iakttogs för hela tillverkningsindustrin finns också för F-sektorn,
men tydligare. De gymnasieutbildade har fått en minskad betydelse i teknikeryrkena medan detta inte gäller för ekonomyrkena.
En kraftig uppgång av andelen tekniker med grundexamen från universitet och högskolor har mer än väl kompenserat för detta. Men för F-sektorn gäller till skillnad från tillverkningsindustrin helhet att de forskarutbildade teknikerna
som ökat än mer i betydelse. Antalet forskarutbildade har således stigit med nästan två tredjedelar medan tekniker med grundexamen ökat med knappt 50 procent.
Bilaga 13 s. 48Tabell 3.3 Andelentekniker ochekonomerpå olika utbildningsnivåer i F-sektorn 1977 och1988, i procentavantal tjänstemän
| Utbildningsnivå | Tekniker 1977 | 1988 | Ekonomer 1977 | 1988 |
| Gymnasium | 32.9 | 29.6 | 3.9 | 3.0 |
Grundexamen från
| univiversitet/högskola 11.1 | 14.4 | 2.0 | 2.2 | |
| Forskarexamen | 1.0 | 1.5 | 0.0 | 0.1 |
| Totalt | 45.0 | 45.5 | 6.0 | 6.3 |
Källa: Setabell 3.2
Ekonomer har redan konstaterats mindre relativ betydelse i F-
som en sektorn än i hela industrin. Deras andel och antal ökar dock klan ca 20
antalsökning. Detta gäller i synnerhet universitetsutbildade med procents
mycket kraftig expansion for de forskarutbildade från 6 st 1977 till en 26 1988.
Dessa tendenser till att tekniker- och ekonomintensiteterna för de högskoleutbildade ökar klart i F-sektorn än i tillverkningsindustrin som
mer helhet underskattar i själva verket den utveckling som skulle ha skett om företagen kunnat förverkliga sina rekryteringsplaner. Ty det är i F-sektorn
bristen på högskoletekniker varit som störst. som
Slutsatsen att F-sektorn måste växa med minst 5 procent årligen
ovan for att kunna bibehålla stabil mängd tjänstemän gäller uppenbarligen
en inte de universitetsutbildade kategorierna. Man torde kunna räkna med
redan vid takt för tillverkningsindustrin 2.5 procent att samma som skulle åtminstone tekniker från universitet och högskolor växa klart i antal. De forskarutbildade kan mycket väl öka redan vid nolltillväxt åtminstone under den period åtgår innan en normal utbildningintensi-
som tet för dessa uppnåtts i F-sektorns storföretag.
K-sektorns specifika arbetskraftsanvändning
l 968 1988
- K-sektorn utgör knapp tredjedel av industrin. Därför finns det skäl att
en tro att denna sektors utveckling liknar hela industrins mer än F-sektorns. Såväl åtgångstalens utveckling som förändringarna av produktionsvolym och antal tjänstemän 1968- 1987 bekräftar detta Figur 3.7. De konstateranden gjorts för industrin som helhet beträffande vilken pro-
som ovan duktionsutveckling behövs för att vid given minskningstakt i
som åtgángstalen medge oförändrat antal tjänstemän respektive arbetare
gäller således också for K-sektorn.
K-sektorns användning tekniker och ekonomer kan givetvis ändå
av avvika del från hela industrins. Tabell 3.4 ger en uppfattning om detta.
en Både tekniker- och ekonomintensiteterna var redan 1977 högre än motsvarande for tillverkningsindustrin, Skillnaderna har därefter snarast vuxit. Tvänemot utvecklingen for hela industrin har K-sektorns andel gymnasietekniker stigit. l allmänhet kräver K-sektorn som framgår av tabellerna 3.3 och 3.4 inte lika hög utbildningsnivå som F-sektorn. Detta kan
en
Bilaga 13 s. 49Figur 3.7Index lör antalanställda L respektiveantal tjänstemänLT perproducerad enhet q 1968- 1987 i K-sektorn samtproduktions- och tjänstemannautvecklingen
Åtgångstalensutveckling 170I a. 100 150 140 130 120 ll0 100
l l I I l I 1 l | l
68 70 72 74 76 78 80 82 84 86
Utveckling produktionsvolymav ochantaltjänstemän
" s--x LT
x 120- HO:// \,/--\
I 1 l l l l l 4
68 70 72 74 76 78 80 82 84 86 Källa:Sefigur 3.5
tillsammans med den rådande bristen på civilingenjörer m.m. förklara skillnaden i utveckling Förde gymnasieutbildade. Tabell 3.4Andelen tekniker ochekonomerpåolika utbildningsnivåer i K-sektorn 1977 och 1988,i procentavantal tjänstemän
| Utbildningsnivå | Tekniker 1977 | 1988 | Ekonomer 1977 | 1988 |
| Gymnasium | 26.1 | 26.5 | 4.9 | 5.7 |
Grundexamenfrån
| universitet/högskola | 4.5 | 7.8 | 2.2 | 2.3 |
| Forskarexamen | 0.3 | 0.3 | 0.0 | 0.0 |
| Totalt | 30.8 | 34.6 | 7.1 | 8.0 |
Källa: Setabell 3.2
K-sektorn uppvisar inte desto mindre en väsentlig ökning av de högskoleutbildade teknikerna. En intensitet som var lägre än den För hela industrin 1977 har genom att stiga med tre fjärdedelar klart passerat värdet for 4-29-050
Bilaga 13 s. 50industrin 1988. Detta torde till en del sammanhänga med den betydande storleksförändring K-sektorns storföretag genomgått under perioden i samband med deras genombrott som globala storföretag.
Trots att inte forskarutbildade är en lika central personalkategori som i F-sektorn har deras antal stigit med 23 procent i K-sektorn. Sannolikt hade ökningen varit än större vid en bättre tillgång på forskarutbildade. Skillnaden i forskarnas andel tjänstemännen i K-sektorn och samma andel i F-
av sektorn pekar på viktig struktureffekt som skulle inträffa på utbildnings-
en marknaden F-sektorns tillväxt skulle accelerera mer än K-sektorns. Vi
om skulle särskilt kraftig acceleration i efterfrågan på forskarutbildade
en samt forskardugliga tekniker med grundexamen. Därtill skulle denna stegrande efterfrågan rikta sig mer mot de delvis nya eller små teknikområde-
såsom elektronik, instrument- och reglerteknik, flyg, läkemedel och na
elektroteknik än mot det större, äldre området maskinteknik. tung
K-sektorn har högre ekonomintensitet än hela industrin respektive F-
en sektorn. Denna skillnad har vuxit sig starkare sedan 1977. Att den gäller särskilt för de universitetsutbildade ekonomerna kan tyda på att det är internationaliseringen och den stigande betydelsen i företagen av de finansiella funktionerna drivit på utvecklingen. Våra största multinationel-
som
företag finns just i K-sektorn.
Också för K-sektorn kan alltså konstatera att det tillväxttal som skulle
stabil tjänstemannakår skulle räcka för att ge ett klart växande antal ge en tekniker- och ekonomutbildade. Särskilt skulle detta gälla de universitetsoch högskoleutbildade skulle komma att få ersätta många pensionera-
som de gymnasie- och institutsutbildade. Om K-sektorn skall växa relativt tillverkningsindustrin förskjuts efterfrågan på högskoletekniker och -ekonomer än mer uppåt.
C-sektorns specifika arbetskraftsanvändning
1968 1988
- Den kapitalintensiva sektorns åtgångstal har mellan 1968 och 1987 sjunkit snabbare än hela industrins och K-sektorns men inte alls lika snabbt som F-sektorns Figur 3.8. Ett karakteristiskt drag för kapitalintensiv industri är den mycket kraftiga labour hoarding den hade 1974- 1977. Det var resultatet direkta bransch- och företagsstöd såväl som av stödformer
av lagerstödet och vissa regionalpolitiska stöd som valts för att passa de cykliska, kapitaltunga verksamheterna.
Att döma figuren har C-sektorn inte förrän under de allra senaste
av åren nått sådana låga åtgångstal den skulle ha haft om trenden från
som 1968-1973 fortsatt 1970- och 1980-talen. Beträffande åtgången av
genom tjänstemän är det enbart 1986 års egenartade fall som fört ned talet mot denna trendlinje. Ändå har antalet tjänstemän sjunkit sedan år 1977 och i
inte har någon motsvarighet i de båda kunskapsintensiva en takt som sektorerna. Såsom figuren indikerar är det en dålig produktionsutveckling
förklarar antalsutvecklingen. Först under senare år när dels stål- och som metallindustriernas kontraktion upphört, dels massa- och pappersindustrins tillväxt ökat har produktionen för sektorn som helhet kommit att ta
Bilaga 13 s. 51Figur 3.8lndex lör antal anställdaL respektiveantal tjänstemänLT perproducerad enhetq 1968- 1987 i C-sektornsamtproduktions- ochtjänstemannautvecklingen
a. Åtgängstalcnsutveckling 190 180 170 160 150 140 130 120 110 l00
g
1 l l I l I 1 L
68 70 72 74 76 78 80 82 84 86
Utveckling produktionsvolymochantaltjänstemänav 150,
r ._ 140L /
LT ,z\\
130.- fø-_/
e f 120
u I I l l l 1 l l 1
68 70 72 74 76 78 80 82 84 86 Källa:Scñgur3.5
en expansiv vändning. Detta märks inte minst under åren 1988- 1989 som saknas i figuren.
Om tar strikt på den utveckling som indikeras i figurerna 3.5 och 3.8 skulle den tillväxt som behövs för att hålla en stabil tjänstemannakår
högre i C-sektorn än i hela industrin ca 2.5 procent. Emellerbehöva vara tid antyder inte minst stålindustrins marknadsutveckling och omstrukturering att de rationaliseringar som minskat åtgången av tjänstemän varit så exceptionella att de knappast kan antas fortsätta i samma takt under 1990talet. Mot denna bakgrund är det troligt att en tillväxt på två och en halv procent skulle kunna räcka for att bibehålla en intakt tjänstemannakår i Csektorn.
Bilaga 13 s. 52C-sektorns problem kring skiftet mellan 1970- och l980-talen återspeglas i utvecklingen av tekniker- och ekonomintensiteterna Tabell 3.5. Båda intensiteterna sjönk mellan 1977 och 1988. Särskilt gällde detta för ekonomandelen. Från att ha haft den högsta ekonomandelen 1977 föll Csektorn till år 1988 tillbaka till en tredjeplats efter K-sektorn och Asektorn. Även andelen högutbildade ekonomer föll tillbaka.
Tabell 3.5 Andelentekniker och ekonomerpåolika utbildningsnivåer i C-sektorn 1977 och 1988, i procentavantalet tjänstemän
| Utbildningsnivå | Tekniker 1977 | 1988 | Ekonomer 1977 | 1988 |
| Gymnasium | l7.6 | 16.4 | 6.0 | 5.3 |
Grundexamen från
| universitet/högskola | 4.4 | 5.5 | 1.8 | l |
| Forskfirexamen | 0.6 | 0.6 | 0.0 | 0.0 |
| Totalt | 22.6 | 22.5 | 7.8 | 7.0 |
Källa: Setabell 3.2
På teknikersidan blev utvecklingen något annorlunda. Dels sjönk teknikerintensiteten bara marginellt dels steg andelen tekniker med grundexamen från universitet och högskolor. Antalsmässigt var därför den senare teknikergruppen ganska stabil. I stället minskade antalet forskarutbildade tekniker med över 20 procent. Denna kontraktion torde i ganska stor utsträckning hänföra sig till stålindustrin.
Vår uppfattning om 1990-talets utveckling för C-sektorn betingas av om vi tror att basindustrins problem varit av sekulär natur och därmed hänförlig till ett strukturellt orsakat engångsskift nedåt i efterfrågan av bl. a. stål. Här antas att så är fallet. Vidare skall förutsättas att både kapacitetsanpassningen och de därmed sammanhängande omstruktureringarna av företag och anläggningar nu till större delen klarats av i Sverige. Grunden för denna bedömning är att problembranschemas företag varit vinstrika i snart nog en konjunkturcykel samt att efterfrågetillväxten åter tagit fart.
Mot denna bakgrund torde en tillväxt på två och en halv procent medföra en klart stigande efterfrågan på åtminstone tekniker, särskilt de högskole- och forskarutbildade. Ekonomefterfrågan oviss men
är mera även här är en viss ökning sannolik för de universitetsutbildade.
A- och S-sektorernas specifika arbetskraftsanvändning
1968 1988
- Den arbetsintensiva sektorn kan med fördel behandlas tillsammans med S-sektorn därför att teknologin för sektorerna är så likartad. En eventuell skillnad i deras tidigare utveckling av åtgångstal kan tänkas sammanhänga med att enbart A-sektom är konkurrensutsatt.
Det finns en frapperande skillnad i åtgångstalens utveckling for dessa båda arbetsintensiva sektorer Figurema 3.9 och 3.10. Den konkurrensutsatta A-sektom har haft sänkningar som kan mäta sig med den kapitalintensiva industrins men varit jämnare fördelade över periodens år. I den
Bilaga 13 s. 53Figur 3.9 Index för antal anställda L respektiveantal tjänstemänLT perproducerad enhet q 1968- 1987 i A-sektorn samtproduktions- och sysselsättningsutvecklingen 190
a. Åtgångstalensutveckling l80 l70 160 150 140
l I l l l I l l l l
68 70 72 74 76 78 80 82 84 86
160 Utveckling produktionsvolymav ochantaltjänstemän
- 150- -,\
\ LT 140 130- 120- Va 110-
- 100- 90- 804:
J I l I I I I l 1 l
68 70 72 74 76 78 80 82 84 86 Källa:Sefigurer3.5
skyddade industrin nådde minskningen i åtgångstalen inte ens halva Asektoms tal. Alltså har den skyddade industrin haft den klart sämsta utvecklingen av arbetsproduktiviteten i hela industrin. Inte ens ett relativt stort fall För tjänstemännen under det speciella året 1986 förändrar denna slutsats.
Det är knappast en vågad gissning att hävda att orsaken till den skillnad som finns i åtgångstalens utveckling för A- och S-sektorerna ligger i att den sistnämnda sektorn varit i hög grad förskonad från utländsk konkurrens. Följaktligen beror framtidsbedömningen kritiskt av vilka antaganden gör för 1990-talet beträffande konkurrensutsattheten för S-sektorn. Till den frågan kommer tillbaka i kapitel
A-sektorns historia antyder att ett bibehållande av dess tjänstemannakår skulle kräva klart högre produktionstillväxt än vad som gäller För hela
Bilaga 13 s. 54Figur 3.10 Index lör antal anställda L respektiveantal tjänstemänLT per producerad enhet q 1968-1987 i S-sektorn samt produktions- och tjänstemannautvecklingen
a. Ätgångstalensutveckling
140 --LT/q
,-----
søs- I30
I l l l l l l l
68 70 72 74 76 78 80 82 84 86
40 b. Utvecklingavproduktionsvolymochantaltjänstemän
130 /-x"--z\
l x
l | l 1 I I l I l J
68 70 72 74 76 78 80 82 84 86
Källa:Sefigurer3.5
industrin. I storleksordningen en procentenhet högre tillväxttakt skulle kunna räcka. Detta skulle också kunna bli en rimlig siffra för S-sektom om den får en liknande konkurrenssituation.
Vid ett komplett avskaffande av de politiskt konstruerade handels- och konkurrenshindren för den skyddade industrin talar två krafter mot rimligheten i så enkelt antagande. Å sidan innehåller S-sektom bran-
ett ena scher genom transportkostnader och skillnader i smak inte har samma
som distansokänslighet som A-sektoms produkter. Det talar för att inte
m. m.
frihandel skulle medföra export- och importkvoter se kapitel 7 ens samma i Ohlsson 1989. Å den andra sidan har S-sektom sannolikt haft en eftersläpning i sin produktivitetsutveckling relativt A-sektom. Inhämtandet av detta effcktivitetsförsprâng om och när konkurrensen med utlandet intensifieras kommer att medföra snabb, initiell sänkning av åtgångstalen för
en S-sektom det slag C-sektom hade sedan stödprogrammen började
av som trappas ned under 1970-talets senare del.
Eftersom dessa tvâ krafter dels inte kan bedömas till sina relativa storlekar dels motverkar varandra kan det vara förståeligt om antagandena för S-sektom vid öppnad utlandskonkurrens överensstämmer med bedömningen åtgángstalen för A-sektom. Det betyder att S-sektom måste
av
Bilaga 13 s. 55uppnå en minst tre och en halvprocentig årstillväxt för resten av seklet för att kunna hålla sin tjänstemannakår intakt.
Båda sektorerna har haft en nedgång i sin samlade teknikerintensitet Tabellerna 3.6 och 3.7. l A-sektorn sjönk också ekonomandelen. För båda sektorerna hävdade sig de högskoleutbildade väl med bibehållna ekonomer eller stigande andelar tekniker. Bristen på högskoleutbildade tekniker torde ha drabbat båda dessa industrigrupper särskilt hårt med tanke på att företagen i dessa är små och inte särskilt internationaliserade. Vi kan i dag utgå från att de har för låga intensiteter av högskoleutbildade tekniker och,-möjligen också ekonomer.
Tabell 3.6 Andelen tekniker och ekonomerpå olika utbildningsnivåer i A-sektorn, i procentavantalettjänstemän
| Utbildningsnivå | Tekniker l977 | 1988 | Ekonomer 1977 | 1988 |
| Gymnasium | 13.1 | l l.4 | 6.0 | 5.7 |
Grundexamenfrån
| universitet/högskola | l.4 | 2.0 | 1.6 | 1.6 |
| Forskarexamen | 0.1 | 0.1 | 0.0 | 0.0 |
| Totalt | 14.6 | 13.5 | 7.7 | 7.3 |
Källa: Setabell 3.2 Tabell 3.7 Andelen tekniker och ekonomerpå olika utbildningsnivåer i S-sektorn, i procentavantalet tjänstemän
| Utbildningsnivå | Tekniker 1977 | 1988 | Ekonomer 1977 | 1988 |
| Gymnasium | 12.3 | 9.2 | 4.2 | 4.4 |
Grundexamen från
| univiversitet/högskola | 1.5 | 1.9 | 1.2 | 1.2 |
| Forskarexamen | 0.2 | 0.1 | 0.0 | 0.0 |
| Totalt | 14.0 | ll.3 | 5.3 | 5.6 |
Källa: Setabell 3.2
Inför 1990-talet blir alltså slutsatsen att en tillväxttakt på 3.5 procent årligen skulle medföra en stigande användning av högskoleutbildade medan möjligen de gymnasieutbildade skulle kunna räcka i antal.
Sektorernas långsiktiga sysselsättningsutveckling
Utvecklingen av tillverkningsindustrins sysselsättning är i hög grad styrd av takten i dess produktionstillväxt, auto-matiseringen av dess tillverkan-
fl. funktioner och företagens specialisering på funktioner se kapitel de m. 4. Avgörande för den långvariga nedgången av denna industris sysselsättning sedan l970-talets mitt har utan tvekan varit den stagnation av produktionen som då inleddes Figurerna 3.5 och 3.1 1. Kostnadskrisen drabbade dessutom två tunga sysselsättare hårt nämligen de arbetsintensiva och kunskapsintensiva sektorerna. Den skillnad som uppstod mellan Aoch S-sektorn i förändringen av antal anställda kan som ovan framhållits förklaras med att enbart A-sektorn varit konkurrensutsatt.
Bilaga 13 s. 56Figur 3.11 Tillverkningsindustrins sysselsättning1968- 1987 medfördelning påsektorer, i tusental
F-sektorn
| 800 - | - |
| 700- | - |
| K-sektorn | |
| 600- | - |
500-
C-sektorn 400
| 300- | - |
| A-sektorn | |
| 200- | - |
| 100- | - |
S-sektorn
68 70 72 74 76 78 80 82 84 86
Källa:SCBslndustristatistik
Ingen av sektorerna har varit förskonad från en kontraktion i sysselsättningen. K-sektorn nådde sin topp redan 1976 och kunde inte ens under perioden efter devalveringarna 1981 och 1982 återhämta denna nivå. Den forskningsintensiva industrin toppade sin sysselsättning 1975 men kunde genom accelerationen 1982- 1985 nästan nå tillbaka till sin forna maximala nivå. Därefter sjönk sysselsättningen raskt igen.
Under senare är har antalet tjänstemän sjunkit i de båda kunskapsintensiva sektorerna. Nästan hela fallet inträffade dock år 1986, såsom nämnts sannolikt till följd av omklassiñceringar av verksamhet till tjänstesektorer. Dessa två sektorers betydelse för tjänstemännens sysselsättning har enligt tabell 3.8 trendmässigt stigit. Tillsammans svarar de nu Förmer än hälften av deras sysselsättning vilket kan jämföras med att dessa sektorer har 42 procent av totala antalet industrianställda.
Bilaga 13 s. 57Tabell 3.8Den procentuellafördelningenpåsektoreravtillverkningsindustrins sysselsattarespektivetjänstemän1968, 1978och 1987
| Sektor | Sysselsatta Tjänstemän 1968 1978 1987 1968 1978 1987 |
| S-sektorn | 19.8 19.1 18.8 19.4 18.5 17.6 |
| A-sektorn | 29.4 23.7 22.6 22.1 17.8 15.7 |
| C-sektorn | 14.7 15.5 14.2 13.5 14.6 12.6 |
| K-sektorn | 25.5 29.0 30.4 30.1 31.2 31.9 |
| F-sektorn | 7.4 9.9 11.4 12.2 15.0 19.3 |
Tillverkningsindustri 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 Anm. Övrig industri består bl.a. reparationsverkstäder har medtagits i
som av tabellen utom i totalsilfrorna för tillverkningsindustrin. Källa: SCBslndustristatistik
Tabellen pekar på en likhet och en skillnad mellan de båda arbetsintensiva sektorerna. Båda har krympt antalet tjänstemän i snabbare takt än antalet arbetare. Emellertid är nedgången betydligt kraftigare för A-sektorn vilket kan sessom ännu en indikation på inverkan av konkurrensutsatthet för en lönekänslig industri.
F-sektom har successivt ökat sin andel av de sysselsatta och uppgången har varit särskilt stark för tjänstemännen. Det understryker vad som redan konstaterats för denna sektor, nämligen att en viss produktionstakt ger ett större positivt genomslag for tjänstemän än för arbetare i den forskningsintensiva industrin. Det markerar i sin tur hur känslig denna industri är för tillgången på strategiska resurser eftersom dessa består av högre utbildade tjänstemän.
Strukturomvandlingen i industrin kan inte sägas ha varit särskilt snabb under den tjugoårsperiod som redovisats. Endast 9 procentenheter av arbetskraften har flyttats om till de expansiva, kunskapsintensiva sektorerna. Denna överforingstakt har inte räckt till för ett bibehållande av Sveriges relativa lönenivå och levnadsstandard. Eftersom industrisysselsättningen sjunkit med 20 procent sedan 1975 har ingen egentlig omallokering av arbetskraft kommit till stånd. De kunskapsintensiva sektorerna har bara krympt mindre än de arbetsintensiva.
Huvuddelen av kontraktionen har A-sektorn svarat for 7 procentenheter. Dilemmat kan beträffande arbetsmarknadsproblematiken antas ha varit att arbetare och lågt utbildade tjänstemän i arbetsintensiv industri inte passat väl för de behov av högutbildade tjänstemän och yrkesarbetare som varit de båda kunskapsintensiva sektorernas signum.
Sysselsättningens omfördelning i industrin bekräftar därmed de slutsatser som dragits utifrån främst utrikeshandelns långsamma strukturförnyelsekapitel 1. En bidragande anledning till att det varit så svårt att klara denna omflyttning av arbetskraft i industrin kan ha varit att den regionala fördelningen av sysselsättningen i skilda sektorer medfört behov av skiften av bostadsort for de anställda.
Bilaga 13 s. 58Den regionala fördelningen av sektorernas arbetskraft
Större förändringar i industrins sammansättning brukar nämligen också föra med sig Förändringar i den regionala Fördelningen av olika industriarbeten. I Sverige finns det tydliga skillnader mellan olika delar av landet beträffande vilken typ av industri de är specialiserade på. Dessa regionala specialiseringsskillnader framgår av den andel en viss sektor har av sysselsättningen i hela industrin i samma region. Om vi jämför denna andel med motsvarande andel i tabell 3.8 för 1987 visar det sig om regionen har en över- eller undernormalt stor sektor.
I fem figurer skall åtta länsregioners specialiseringstal 1987 och deras långsiktsutveckling sedan 1970 visas. Vi skall börja med de kunskapsintensiva sektorernas roll för olika regioner och sluta med de arbetsintensivas.
F-sektorn är överrepresenterad enbart i två regioner, Stockholms län samt den länsregion som omsluter detta län och som kan betecknas som östra mellansverige Figur 3.12. Ingen annan av de sex övriga regionerna är specialiserad på forskningsintensiv industri. Detta gäller alltså inte bara forsknings- och utvecklingsfunktionerna utan också sådana funktioner i
Figur 3.12Åtta andelar rikets sysselsättningi F-sektorn 1970och 1987,i
r a av procent
Stockholmslän Uppsala,Söderman- 40 40
lands,Västmanlands.
Östergötlandslän 30
/ø Blekinge,Jönköpings.
å Kronobergs,Kalmar, 20 20 20 Gotlandslän
IU 10 4/Z 10
E I
i
0 0 n
70 87 70 87 70 87 70 87 70 87
Krisliansläd. Hallands,Elvsborgs. Göteborgsoch
Malmöhuslän Skaraborgslän Bohuslän 20 20
10 10
%
nä W%
0 0 0
70 87 70 87 70 87 70 87 70 87 70 87
zäfmlagds.Ölâbro. Västernorrlands,
opparergs.ävle- Jämtlands,Väster- 7
borgslån b0ttens,Norrbottenslängø F°U""F°"5
industri
A
10 10
Tillverknings-
industri 0 0
70 87 70 87 70 87 70 87 Källa:OhlssonI989
Bilaga 13 s. 59FoU-intensiva branscher som tillverkning, inköp etc. Det är frapperande att inte ens de båda andra storstadsområdena Göteborgs- och Malmöregionerna har mer än några procent av sin sysselsättning i F-sektorn.
Trenderna är kanske än mer förvånansvärda. Det finns en decennielång diskussion om snabbväxande högteknologiska företag och vilka tillväxtfördelar dessa skulle komma att ge våra universitetsstäder. Man har tecknat bilden av en utarmning av städer och landsdelar som inte har egna universitet och högskolor på sysselsättning. Den faktiska utvecklingen av den högteknologiska sektorn är tvärtom att den inte alls utvecklats särskilt väl i de tre storstadsregionerna eller i östra mellansverige med universitet i både Uppsala och Linköping. Som framgår av figuren dröjer det länge innan Göteborgs- och Malmöområdena kommer att kunna nå upp till en riksnormal sysselsättningsandel för F-sektorn. Diskussionen kring Idéon och Chalmers högteknologiska nyföretagande brukar tvärtom framhålla att de under hela 1980-talet varit de mest framgångsrika högteknologiska industriparkerna i Sverige.
Det skulle naturligtvis kunna förhålla sig såatt tjänstemannafunktionerna lokaliseras vid våra universitet medan den egentliga tillverkningen förläggs till regioner med arbetslöshet. Om så varit fallet och branschklassificeringen varit korrekt skulle vi finna en starkare expansion i de minst urbaniserade länsgrupperna i figuren. Detta är bara delvis fallet. Emellertid framgår av figuren att expansionen av F-sektorns sysselsättning också där varit synnerligen blygsam. Det är helt enkelt så att F-sektorn i Sverige inte alls uppvisar de expansiva drag som varit så typiska för andra högt utvecklade industriländer.
Om vi betraktar vilken karaktär företagsbildningen haft kring våra universitet med avseende på typen av företag blir bilden mer förståelig. En ögonblicksbild av det högteknologibaserade nyföretagandet och dess sysselsättningsbidrag kring Uppsalas två universitet kan göras för de företag som existerade kring årsskiftet 1987- 1988. Företagen grupperas enligt figur 3.13 och 3.14 i 1 företag med industriell tillverkning, 2 företag som specialiserat sig på forskning, utveckling och konstruktion av produkter som kan tillverkas av andra industriföretag 3 samt andra tjänsteföretag, ofta inriktade på ekonomiska och andra tjänster till de andra universitetsföretagen. Företagen har i figurerna inplacerats efter startår.
Enligt figur 3.13 har det sedan slutet av 1970-talet funnits en högteknologiboom i den meningen att många universitetsbaserade företag då startades och levde kvar till 1988. Vi ser dock en tendens till avklingning för den företagsgrupp som också ägnar sig åt industriell tillverkning och som därmed är den enda grupp som i SCBs definitioner skulle klassificeras till tillverkningsindustri. Kännetecknande för de tre grupperna är
att de tillverkande företagen normalt har de högsta kapitalkraven per sysselsatt och samtidigt den största sysselsättningspotentialen se nästa kapitel,
att de därnäst mest kapitalkrävande företagen finns i gruppen forsknings-, utvecklings- och konstruktionsföretag. Det är möjligt att en del av dessa t.o.m. genererar sysselsättning i tillverkande industriföretag i andra delar av Sverige. Andra kan snarast ses som funktionellt specialiserade företag. De har inriktats på uppgifter som i större företag integrerats med
Bilaga 13 s. 60Figur 3.13 Antal forskningsnäraUppsalalöretag 1987/88 efterStartårochverksamhet
AntalFöretag NEW/XX 26- 7 24- 12- Företagmed 20 tillverkning IX-
ø Konsultochtjåinxlc- |b-
j förelag M l: Företagmedforskning.
utvecklingochkon- 10.. struktionindustri-
ax X produkter
4.- Z
na
Slarlpcrlud
55-5900-0465-6970-74 75-79 80-84 85-87 Källa:EvaOhlsson:Uppsalasomindustrislad. UppsalaSlunvil. l988
Figur 3.14 sysselsatta i forskningsnära Uppsalaiöretag 1987/88 efter startâr och verksamhet
Antalsysselsatta 1987/88 sysselsatta 200
: Företagmed 180 tillverkning I60 I40 g Konsult ljlHhlC-och
å lörctug 120 100 Företagmed
: 80 forskning.utveckling
ochkonstruktion 60 avnnduslriproduklcr 40 20
55-9 60-6465-9 70-74 75-79 xo-x.: x5-x7
Källa:Sefigur IJ
andra, sysselsättningsmässigt större funktioner. I den mån dessa specialiserade företag väsentligt stärkt upp svensk F-sektor skulle det ha märkts i figur 3.12.
Figur 3.14 visar antalet anställda kring årsskiftet 1987- 1988 i företagsgrupperna. Det är en frapperande liten sysselsättning som kommit till i teknologibaserade företag vid två av Sveriges främsta forskningsuniversitet. Inte sedan sista halvan av 1950-talet har ett företag startats som hunnit få rejäl sysselsättning Scandi-tronix. Inte ens detta enda, större efter-
en krigsföretag sysselsatte dock fler än ett par hundra personer. Jämför vi dessa svenska tal med liknande för ledande industriländer finner vi två skillnader. Nya FoU-baserade företag vid universiteten växer till betydligt större företag och det sker på mycket kortare tid.
Om Uppsalaföretagen är typiska också för andra universitetsstäder
och inget tyder på annat har vi en förklaring till varför inte verkligheten
stämmer med påståendena om den dynamiska högteknologiska utvecklingen kring våra universitetsstäder. Dynamiken har begränsat sig till en
Bilaga 13 s. 61höjd nyetableringsfrekvens och en omlokalisering FoU-verksamhet i
av tillverkande företag till universitetsorter. Nyetableringama har dock inte fört med sig en mätbar skillnad i termer av sysselsättningsexpansion i Fsektorn, varken på universitetsorterna eller utanför.
Förbättrade betingelser för F-sektorns företag kan enligt dessa lokaliseringsmönster endast leda till ordentligt accelererad sysselsättnings-
en tillväxt
om det blir möjligt att växa snabbare i både Stockholms- och östra mellansverigeregionerna,
om de båda andra storstadsregionema förbättrar sinaprestanda
som etablerings- och tillväxtmiljöer För högteknologiföretag.
De förbättringar som kan åstadkommas for sådana företag i andra delar av landet hinner inte på länge än få en sådan volymeffekt att de kan kompensera för sämre betingelser i de två redan i dag specialiserade högteknologiområdena.
K-sektorn är F-sektorns motsats beträffande den regionala fördelningen av sysselsättningen Figur l 5. Ingen region har mindre än 20
procent av sin sysselsättning i K-sektorns företag vilket kan jämföras med 30 procent för hela riket. Stockholms län är numera något underrepresenterad i denna
Figur 3.15Åtta regionersandelar
avrikets sysselsättningi K-sektorn 1970och 1987,i procent
Stockholmslän Uppsala.Söderman- Blekinge.Jönköpings. lands.Västmanlands, Kronobergs.Kalmar. Östergötlandslän Gotlandslän
| 20 | 20 | 20 | ||
| m | m | m | ||
| 0 | l | 0 | ||
| 70 87 70 87 | 70 87 70 87 | 70 87 70 87 | ||
| Kristianstad. | Hallands. Elvsborgs. Göteborgs och | |||
| Malmöhus län | Skaraborgs län | Bohus län | ||
| 20 | 20 | 20 | ||
| 10 | 10 | 10 | ||
| 0 | 0 | 0 | ||
| 70 87 70 87 | 70 87 70 87 | 70 87 70 87 |
Värmlands.Örebro,
klfopparbergaGävle- Kunskaps.
§5 a" g% intensiv 20 Västernorrlands. industri Jämtlands.Västcr- exldskeppsvarv bottens,Norrbottenslän l0 l0 Tillverkningsindustri O 0 70 87 70 87 70 87 70 87 Källa:Ohlsson 1989
Bilaga 13 s. 62Figur 3.16 Åtta regionersandelar rikets sysselsättningi C-sektorn 1970och 1987,i av procent UppsalaSöderman Blekinge,Jönköpings, lands.Vastmanlands.j Kronobergs.Kalmar. Slockhülmslan Östergötlandslän GotlandsIan 20 20
10 1 i0
y
0- U U 70 X7 70 x7 70 X7 70 87 70 87 70 37
Krisliansläd. Hallands.Elvsborgs. Göteborgsoch 2 Malmöhuslän 20 Skaraborgslän 20 Bohusmn
10 10 i0
E
i i i
l i 0 70 87 70 87 70 87 70 87 70 37 70 X7
Värmlands,Örebro, KopparbergsGävle- 40 borgslän
7á
iväiiåååliilflfe... .
I bottcns.Norrbottenslän / TillverkningS 20 ä 20 industri- -
/% 10 / 10 7/ / é Cscktorn
Hj t.
0 i i 0 70 87 70 87 70 87 70 87 Källa:Ohlsson 1989
sektor och det är i stället Göteborgs och Bohus län som är klart mest specialiserat på denna del av den kunskapsintensiva industrin. Malmöregionen är även här svagt specialiserad. Det betyder att en av Sveriges få storstadsregioner inte inriktat sig ordentligt på någon del av den kunskapsbaserade industrin. K-sektorns sysselsättning betyder alltså att det finns Spridningen av Förutsättningar for regionalt balanserad utveckling om sektorn goda en accelerera sin tillväxt på 1990-talet. Förutsättningen är att utbulyckas att utbildade tjänstemän och arbetare kan ökas i hela landet. Eftersom det av den enda väl spridda sektorn inom industrin kommer dess K-sektorn är utveckling dessutom att betinga möjligheterna att skapa regional balans andra sektorers sysselsättning sviktar. Men den saknar å andra om och när sidan inte omvandlingsbehov. egna C-sektorn har två sysselsättningsmässigt dominerande delar, nämligen metallindustri och pappersindustri. Det är därför knappast samt massadet är Norrlands- och Bergslagsregionerna som enligt figur förvånande att 3.16 visar sig ha den mest utpräglade specialiseringen på C-sektorn. Ingen region når till sektorns fjortonprocentsandel av rikets industriannan upp sysselsättning.
Bilaga 13 s. 63Figur 3.17Åtta regionersandelar avrikets sysselsättningi A-sektorn 1970och 1987,i procent Blekinge.Jönköpings. Kronobergs.Kalmar. Uppsala.Sodcrmzin- Gotlandslän lands.Västmanlands. stockholmsIan ÖstergötlandsIun 20 20 20
I l 70 87 70 X7 70 87 70 87 70 87 70 87
Kristianstad, Hallands.Elvsbrurgs. Malmöhuslan SkaraborgsIan 20 20 20 Göteborgsoch Bohuslän | l0 å ä 0 0 I 70 87 70 87 70 87 70 87 70 87 70 87
Värmlands.Örebro. Kopparbergs.Gävle- V borgsin Arbetsintensiv 2" hottcns.NorrbottensIâin
Tillverkningsindustri p l 70 87 70 87 70 07 70 87 Ira/Ia:Ohlsson 1989
1980-talet har inneburit en betydande framgång för de tidigare kontraktiva kapitaltunga industrierna beträffande utrikeshandel, produktion och lönsamhet. Däremot har deras sysselsättning fortsatt att krympa. Det är svårt att se att någon möjlig expansionstakt i framtiden skulle kunna förändra denna trend väsentligt. C-sektorns främsta expansiva sysselsättningsverkan ligger nog snarast i dess kringverkningar köpare råvasom av ror, transporttjänster samt andra tjänster i de regioner där den är tungt lokaliserad. Här är det produktionens och lönsamhetens utvecklingstakt i C-sektorn som är av betydelse. A-sektorns sysselsättning har som nämnts varit den mest kontraktiva. Det avspeglar sig i att dess andel varje regions industrisysselsättning av sjunkit Figur 3.17. I dag är det regionerna i södra Götaland exklusive Göteborgs och Bohus län som är specialiserade på arbetsintensiv industri. Nästan tredjedelen av deras industrianställda är anställda i sådan industri mot drygt var femte i hela riket. En fortsatt kontraktion av A-sektorn kommer alltså att falla tungt på arbetsmarknaden i södra Götaland. Den naturligaste omställningen är då att dess K-sektor expanderar eftersom sistnämnda sektor i två av de tre regionerna är den andra stora sysselsättaren. Emellertid har enligt ovan
Bilaga 13 s. 64omställning tidigare inte gått särskilt snabbt. Det kan vara en denna typ av följd uppbyggnaden kunskap K-sektoms behov gått av att av som passar for långsamt både beträffande ungdomarnas utbildning och omskolningen av redan yrkesverksamma. A-sektom är stor sysselsättare också i andra regioner. Undantagen är en möjligen våra båda största storstadsregioner. Även där arbetar dock omtionde industrianställd i A-sektom. En accelererad kontraktionskring var takt for A-sektom i framtiden kommer alltså att stora verkningar i många delar av landet. S-sektorn sysselsätter omkring 19 procent av alla industrianställda. Den andelen överträffas rejält bara i Kristianstads och Malmöhus län ca 30 procent enligt figur 3.18. I övrigt ligger dess regionala andelar i närheten rikets. Detta har naturligtvis varit regionalt stabiliserande kraft av en bakom industrisysselsättningen eftersom S-sektom bara gått långsamt och dessutom gradvis tillbaka som sysselsättare. Att Malmöregionen har sin näst största sektor i S-sektom visar på denna regions annorlunda teknologiska egenskaper. Det finns ingen annan del av är så klart inriktad på arbetsintensiv industri. Nästan två landet som
Figur 3.18 Åtta regionersandelavskyddadindustri 1970 och 1987, i procent Stockholmslän Uppsala,Söderm., Blekinge,Jönk. Västm.,öste än KTOIIOÖ.,Kalm.,G0". 20 20 g 20 ,än ä
/ 10 I0 10
i
i 770 70 87 770 87 70 87 70 87 70 87 87
Kristianstad, Hallands,Elvs- Göteborgso. Malmöhuslän borgs,Skarab.län Bohuslän 20 20
l0 l0 // 10
70 87 70 87 70 87 70 87 70 87 70 87
Värml.,Örebro, Yâstemorrl. Kopparb Gävlgb Jamtl.,Västerb. 20 än 20 Norrb.län Tillverkningsindustri
\ Skyddad W industri
707 87 70 i: 70 87 70 87
Källa:Ohlsson1989
Bilaga 13 s. 65tredjedelar av alla sysselsatta i regionen arbetar i A- eller S-sektorerna. Det är framför allt, men inte enbart, en konsekvens av denna regions starka inriktning på livsmedelsindustri vilken i sin tur har sin grund i dess goda betingelser för ett konkurrenskraftigt jordbruk.
Mot denna bakgrund kan två slutsatser om tänkbara framtida omvand- Iingsimpulser som sammanhänger med S-sektorns lokalisering dras. För det första kommer en snabbare minskningstakt i dess arbetsåtgångstal i framtiden att i hög grad drabba Skånes sysselsättning. Då framstår dess svaga inriktning på de båda kunskapsintensiva sektorerna som ett besvärligt hinder för en smidig omställning.
För det andra kommer inte en sådan kontraktion av S-sektorns sysselsättning att, i övrigt åstadkomma särskilda regionala balansproblem. Det är visserligen så att det finns många anställda också i de andra delar av södra Götaland som har många sysselsatta i A-sektom. Samtidigt kommer emellertid en kontraktion i S-sektorn att vara nära förknippad med en relativ förbättring av A-sektorns konkurrensvillkor se vidare kapitel 5. Även tillgången på stor, diversifierad K-sektor bidrar till goda förutsätt-
en ningar för en smidig omstrukturering.
Sammanfattning och slutsatser
Tillverkningsindustrin är inte en homogen användare av utbildad arbetskraft. I själva verket skiljer sig dess delar åt nästan lika mycket som olika tjänstesektorer beträffande användningen av högskoleutbildade. Om man vill visa strukturomvandlingens betydelse för industrins samlade behov av högutbildade är det alltså lämpligt att använda sig av en industrigruppering baserad pâ de enskilda branschernas relativa användning av olika produktionsfaktorer, inklusive arbetskraft med olika utbildning.
I detta kapitel har industrin delats in i fem sektorer. Två av dem är kunskapsintensiva, den ena FoU-intensiv eller högteknologisk och den andra medelmåttigt FoU-intensiv eller mellanteknologisk. En annan sektor, som i Sverige med fog skulle kunna betecknas som mellanteknologisk, är den kapitalintensiva. De båda återstående sektorerna är varken kapitaleller kunskapsintensiva utan intensiva i lägre utbildad arbetskraft. Skillnaden mellan dem är att den ena är konkurrensutsatt medan den andra har ringa export och import.
Gemensamt för hela industrin är att tekniker och ekonomer är industrins strategiska arbetskraftsresurser. En intressant skillnad mellan dessa fem sektorer är att de båda arbetsintensiva sektorerna har ekonomer som strategisk tjänstemannaresurs medan tvärtom teknikerna är strategiska för immateriellt och materiellt kapitalintensiva sektorer. Om data funnes på detta skulle sistnämnda tre sektorer sannolikt också befmnas vara de mest yrkesarbetarintensiva.
En strukturell förnyelse av industrin mot de kunskapsintensiva industrierna och bort från de arbetsintensiva skulle därför inte bara tendera att höja efterfrågan på högutbildade tjänstemän och arbetare. Därtill kan vi förvänta oss att just teknikerefterfrågan skulle stiga brant. Att ekonomefterfrågan inte självklart skulle stiga har att göra med tre omständigheter.
S-29-050
Bilaga 13 s. 66För det första är nämnts ekonomerna en strategisk tjänstemannaresom i arbetsintensiv industri. Relativt många ekonomer friställs alltså i en surs med kontraktion i A- och S-sektorerna. Trots att ekonomerna där process har lägre utbildningsnivå och fel bransch- och företagsspecifik kunskap kommer ändå del dem att kunna sysselsättas i de expanderande en av sektorerna. För det andra är de expansiva sektorerna föga ekonomintensiv, en av nämligen den högteknologiska. Balansen i expansionen mellan forskningsintensiv och kunskapsintensiv sektor kommer därför att avgöra om den samlade kunskapsbaserade industrin kommer att öka sin efterfrågan på ekonomer. För det tredje är ekonomer jämfört med teknikerna både en relativt liten och vars specifika kunskaper fortfarande grupp en grupp används enbart inom avgränsade arbetsområden. På en del andra ekonomområden har tekniker sedan länge substituerat för ekonomer inom
avancerad industri se nästa kapitel. Efterfrågeförändringarna vid strukturförnyelse industrin blir en av emellertid också beroende av vilken tillväxttakt i produktionen som uppnås och vilken automatiseringstakt som blir rådande. De senaste två decenniernas utveckling produktion och arbetsåtgångstal ger vid hanav den det skulle behövas tillväxt på ca två och en halv procent årligen att en hålla kåren tjänstemän intakt i industrin. Detta tal kan jämföras för att av det behövs ytterligare minst procentenhets tillväxt årligen upp med att en till kanske 2 procentenheter för att arbetarantalet skall vara konstant. Sedan 1968, och fram till 1987, har de båda kunskapsintensiva sektorerökat sin andel industrisysselsättningen med enbart 9 procentenheter. na av Sju dessa procentenheter härrör från den konkurrensutsatta, arbetsinav tensiva industrin och större delen resten från den skyddade sektorn. av kan betecknas uppseendeväckande låg takt i stmkturförnyel- Detta som en Sysselsättningens omfördelning bekräftar det intryck som erhålles sen. från förändringarna Sveriges internationella specialisering se kapitel av l. Förnyelsen har dessutom uppkommit genom ren kontraktion av de arbetsintensiva sektorerna medan expansionen och därmed arbetskraftsomfördelningen till förmån för, de kunskapsintensiva industrierna varit
långsam eller, under senare år, rentav negativ. Trots den långsamma strukturfömyelsen har likväl en klar intensifiering skett i industrins teknikeranvändning. Vid den tvåprocentstrend i produkförelegat har således teknikerintensiteten årligen stigit med ett tionen som promille att döma det senaste decenniets utveckling. Då är ändå att par av märka det senaste decenniet enligt vissa mått kännetecknats av struktuatt rell tillbakagång. Vidare har det existerat kronisk brist på högskoleteken niker. Den underliggande, företagen önskade långsiktstrenden i intensiav ñeringen bör alltså vara väsentligt starkare. Denna teknikerintensitet utgår från bred definition av tekniker både en beträffande utbildningens nivå inklusive utbildningar från gymnasium, högskola, universitet och dess inriktning ingenjörer, naturvetare, medicifarmaceuter. Det föreligger emellertid stor skillnad i intensifinare, en eringstakten mellan utbildningsnivåer. Vid nämnda produktionstillväxt har således intensiteten gymnasietekniker sjunkit med sju promille årligen medan antalet universitets- och högskoleutbildade tekniker stigit med 3.3
Bilaga 13 s. 67procent per år. Även för de forskarutbildade låg ökningstakten över produktionens. Eftersom det existerat en svår brist på båda de sistnämnda kategorierna arbetskraft under 1980-talet måste dessa intensifieringstal betraktas som minimital. Den av industriföretagen önskade intensifieringstakten torde som nämnts ha varit betydligt högre.
Av detta följer att en fortsatt låg produktionstillväxt och strukturfömyelsetakt kan komma att sänka behovet av gymnasieutbildade tekniker. Däremot kommer efterfrågan på tekniker med grundexamen respektive med forskarexamen att fortsätta att stiga i rask takt. Det kommer att dröja många år innan industriföretagen kan nå den önskade relativa nivån på sitt tekniska kunskapskapital.
Historiskt sett har en snabb strukturell förnyelse under perioder på mer än en konjunkturcykel varit förenade med en hög takt i industriproduktionen. Vi kan därför förvänta oss att en accelererad strukturfömyelse på 1990-talet skulle gå hand i hand med en ökad tillväxt i industrin. I förstone tycks detta tyda på en mycket snabb omställning av arbetskraft från arbetsintensiva verksamheter till kunskapsintensiva. Så är dock inte självklart fallet. Delar av den kunskapsintensiva industrin uppvisar nämligen en betydligt snabbare minskning av arbetsåtgångstalen än delar av den arbetsintensiva industrin.
F-sektom med dess elektronikindustri har den långsiktigt snabbaste minskningen av antalet anställda per producerad enhet. Enbart genom en motsvarande högre produktionstillväxt har sektorn kunnat öka sin sysselsättning. På 1980-talet har tillväxten med ett par års undantag inte räckt till för detta. De senaste tio årens tillväxt på knappt 7 procent årligen har varit förenad med en minskning av antalet arbetare med en och en kvarts procent. Tjänstemannakåren har tvärtom ökat med nästan en halv procent årligen och teknikerna ytterligare något. Att inte teknikerna stigit mer i antal sammanhänger med att en sjunkande andel gymnasietekniker varit nästan lika stor som de stigande andelama för tekniker med grund- eller forskarexamen från högskolor och universitet. Bristen på högskoleutbildade har hindrat en snabbare uppbyggnad av företagens teknikbaserade kunskapskapital, särskilt inom elektroniken.
I den andra extremen beträffande åtgångstalen befinner sig S-sektom. Dess effektiviseringstrend har varit så svag att den sänkt antalet anställda per producerad enhet med enbart hälften av talet för den konkurrensutsatta arbetsintensiva sektorn.
Inför framtiden kommer alltså efterfrågan på tekniker att styras av hur snabbt resurser kan omfördelas mellan sektorer som är lönekänsliga, samt är eller blir konkurrensutsatta, och sektorer som har kostnadsfördelar i ett höglöneland Sverige. Är det möjligt att stabilt öka tillväxten i den
som forskningsintensiva industrin till tal över 7 procent Kommer den andra kunskapsintensiva sektorn att få betingelser som möjliggör en väsentligt högre årstillväxt än de två och en halv procent som skulle medge en fortsatt svagt ökande teknikerkår
Om dessafrågor inte bejakas betyder det att industrins tillväxt fortsätter på en nivå kring ett par procent, att den skyddade sektorn inte blir särskilt konkurrensutsatt samt att den arbetsintensiva sektorn blir den som i huvudsak får frigöra expansionsutrymme på arbetsmarknaden för de kun-
Bilaga 13 s. 68skapsintensiva industrierna. Även vid dylik utveckling skulle emellertid
en
betydande intensifiering behöva komma till stånd i industrins använden
högskoleutbildade tekniker. Detta skulle troligen i någon mån ning av också gälla för motsvarande ekonomgrupper som en följd bl. a. av företagens internationalisering.
Den regionala omvandlingen blir väsentligt olika beroende på om alternativet långsam tillväxt + svag strukturfömyelse förverkligas eller om alternativet: snabb tillväxt och strukturfömyelse kommer till stånd. Detta skall diskuteras vidare i kapitel
I det följande kapitlet behandlas de olika industrisektorernas teknologi och vilken betydelse denna har för deras användning av olika utbildade. Teknologin styr också hur företagen kan specialisera sig inom sina branscher på produkter eller funktioner med olika egenskaper. Denna specialisering har inte bara betydelse för vilka komparativa fördelar de kan utveckla i sina svenska verksamheter utan också vilken omfattning dessa verksamheter kan komma att få i Sverige. Kapitel 4 visar vilka för Sverige ogynnsamma specialiseringsmekanismer som kan komma att utvecklas
inte de kunskapsintensiva industriernas strategiska resursmarknader om fungerar väl, ex. beträffande utbudet av högskoleutbildade.
4¶Industrisektorernas teknologiska och
Bilaga 13 s. 69funktionella egenskaper
En accelererad strukturell förnyelse innebär enligt Föregående kapitel en snabbare expansion av K- och F-sektorerna. Delvis skiljer sig de där ingående industrierna från traditionell industri i sin användning av utbildad arbetskraft. Det finns därför anledning att analysera deras kärnyrken för tekniker och ekonomer särskilt samt hur de funktionella egenskaperna hos dessa sektorer kan skilja sig från kapital- och arbetsintensiv industris. De funktionella egenskaperna avspeglar också en sektors typiska teknologiska särdrag. Genom att studera dessa egenskaper får vi en bättre kännedom om vilka arbetskraftsresurser som är strategiska för en snabbare tillväxt i K- och F-sektorerna.
Båda dessa sektorer kännetecknas, åtminstone i andra avancerade industriländer och till skillnad från främst kapitaltung industri, av att nya företag höga tillväxtbidrag. Även i övrigt är företagsstrukturen snabbt
ger föränderlig. Enligt föregående kapitel gäller också för Sverige att det högteknologiska nyföretagandet skjutit fart under det senaste decenniet. Däremot har landet ännu inga exempel på nya företag som vuxit sig riktigt stora. Även företag med något eller ett par hundra sysselsatta är sällsynta. I stället domineras nyföretagandet inom högteknologin av s. födkroksföretag med ett fåtal anställda. Företagens produktmässiga och funktionella specialisering är så snäv att tillväxten begränsas.
Om antar att växtbetingelserna för nya kunskapsbaserade företag radikalt förbättras, hur kommer då efterfrågan på högskoleutbildade att påverkas Denna frågas svar beror bl.a. på vilka funktioner som då kan tillkomma samt vilka högskoleutbildade de sysselsätter.
Kapitlet har alltså en relativt djupgående behandling av de båda kunskapsintensiva sektorerna. Även den kapitalintensiva industrin använder sig av ganska många högutbildade men dess storlek, teknologi och tänkbara framtida tillväxt gör att analysen här kan bli mer översiktlig.
De båda arbetsintensiva sektorerna kan också ges en mera översiktlig behandling främst därför att de är så små användare av högskoleutbildade. Den mest centrala strukturförnyelsefrågan för A- och S-sektorerna är vilken sammansättning den arbetskraft kan ha som skulle friställas om de fortsätter att krympa sin sysselsättning på 1990-talet men i en snabbare takt.
Kapitlet är organiserat såatt sektorerna tas upp var för sig. Först skall dock för industrin som helhetdels fastställa kärnyrkena för tekniker och ekonomer dels definiera vilka aspekter på den funktionella arbetsfördelningen som här är viktiga att beröra empiriskt.
Bilaga 13 s. 70Teknikers och ekonomers kämyrken
Användningen av tekniskt eller ekonomiskt utbildad personal skiljer sig inte endast mellan sektorer. De skiljer sig dessutom ordentligt mellan olika befattningar. En del befattningar kräver vidare högre utbildning än andra. Tabell 4.1 visar variationema i dessa avseenden för industrin som helhet.
Trots att teknikerna och ekonomema uppfattas som industrins strategiska tjänstemannaresurser utgör de inte mer än drygt tredjedelen av alla tjänstemän. Teknikerna dominerar som tidigare har framgått. Det finns t.o.m. fler högskoleutbildade tekniker än gymnasieutbildade ekonomer i industrin. För båda utbildningsnivåema gäller att det finns omkring fyra gånger så många tekniker som ekonomer.
Tabell 4.1 Tekniker- och ekonomandelari skilda befattningar i tillverkningsindustrin 1988, i procent avantaltjänstemän i befattningen
| Arbete | Tekniker Totalt | Samtliga Totalt högskole- utbildningar | Ekonomer | Samtliga högskole- utbildningar |
| Administrativt | 13.7 | 6.7 | 15.8 | 2.4 |
| Produktionsledande 19.0 | 2.9 | 0.8 | 0.1 | |
| Forskn o utveckl | 54.4 | 26.1 | 0.6 | 0.3 |
| Konstruktion | 66.7 | 19.4 | 0.9 | 0.3 |
Tekn metod-, kontr o serviceetc 38.2 4.5 2.0 0 3 Kommunikativt, bibl 21.2 4.1 8.2 2.7 Personal-
| administr | 9.5 | 2.7 | 9.5 | 2.8 |
| Allmän service | 1.0 | 0.2 | 1.0 | 0.0 |
| Kommersiellt | 20.4 | 4.5 | 9.5 | 2.7 |
Ekonomiskt samt kontorsservice 2.9 0.7 19.7 7.6 Samtliga 28.2 7.5 7.0 1.9 Källa."SAF-, SFO- och KFO-statistik
Ekonomerna används mer intensivt än teknikerna i två befattningar, nämligen administrativa och ekonomiska. Dessa befattningar kan därmed betecknas som ekonomemas industriella kämyrken. Som framgår av tabellen är dock många tekniker sysselsatta i administrativa befattningar bl.a. i ADB-arbeten. Teknikerna i administrativa arbeten har vidare en högre utbildning än ekonomema medan det omvända gäller i de ekonomiska arbetena. I ekonomemas kämyrken är behovet av högskoleutbildade som störst bland de ekonomiska arbetena.
Utöver dessa kämyrken sysselsätts ekonomer i någon större omfattning endast i personaladministrativa och kommersiella befattningar. Bland de kommersiella befattningama arbetar flertalet anställda med inköps- eller försäljningsuppgifter. Industrin har här traditionellt dock använt sig av fler tekniker än ekonomer. Användningen av högskoleutbildade ekonomer är förhållandevis högre i dessa befattningar än i de administrativa.
Teknikeranvändningen skiljer sig i två avseenden väsentligt från användningen av ekonomer. Teknisk kompetens har en bredare användning
Bilaga 13 s. 71bland befattningarna i industrin än ekonomisk. Bara i två befattningar utgör teknikerna endast ett par procent av tjänstemännen. Den andra skillnaden relativt ekonomerna är att andelen tekniker i teknikernas kärnyrken är betydligt högre. I två befattningar, forskning och utveckling samt konstruktion är minst halva styrkan tekniker. I ytterligare fyra ligger teknikerandelen på minst samma nivå som den högsta för ekonomerna i deras kärnyrken.
Av dessa förhållanden följer flera slutsatser. En industriell expansion
inte har stöd i en ökning av teknikerutbudet är inte möjlig. Detta kan som kanske däremot vara tänkbart utan en ökning av utbudet av ekonomer och andra utbildade. Teknikerna är industrins mest strategiska tjänstemannaresurs liksom yrkesarbetarna är det på arbetarsidan.
En annan slutsats är att en tidsbegränsad industriell kontraktion inte är såproblematisk för sysselsättningen av tekniker. Deras befattningsmässiga bredd tyder på att en temporär överproduktion av tekniker helt enkelt skulle leda till ökning teknikerintensiteten i en rad olika befattning-
en av
framför allt andra och lägre utbildade kommer därvid ar. Ekonomer men att ersättas i en snabbare takt bl. a. i samband med pensioneringar.
Tabellen visar också att det teknikerna är viktigt att få fram en
bland
tillräckligt hög utbildningsnivå i vissa befattningar. I forsknings- och utvecklingsarbete hade 1988 drygt var fjärde tjänsteman minst en grundexa-
från universitet och högskolor. Konstruktionsarbeten kom inte långt men efter med ungefär var femte tekniker examinerad från universitet och högskolor. Som framgår tabell 4.2 bär trenden klart uppåt både i dessa
av två befattningar och bland tjänstemännen i stort. Eftersom det existerat en långvarig brist på högskoleutbildade tekniker finns det inte skäl att tro att industrin ännu nått en för företagen rimlig nivå på andelen högskoletekniker.
Tabell 4.2 Andelen tekniker med minst grundexamenfrån universitet och högskolor 1977-1988 i industrin, i procentavantal tjänstemän Arbete 1977 1980 1983 1988
Forskning och utveckling 23.2 24.4 24.1 26.1 Konstruktion 11.9 15.5 15.2 19.4
Samtliga tjänstemän 5.1 6.0 6.1 7.5
Källa: Setabell 4.1
Det finns intressant skillnad i utvecklingen av intensiteten högskole-
en utbildade tekniker mellan forsknings- och utvecklingsarbete och konstruktionsarbete. Uppgången är betydligt måttligare i FoU-funktioner 13 procent än i konstruktionsarbete 63 procent. FoU-arbetet har t.o.m. en långt mindre ökningstakt än den som gäller för samtliga befattningar 47 procent. Sannolikt är det så att forskning och utveckling måste besättas med personal har rimlig utbildningsnivå och därtill fallenhet for
som en sådant arbete. Inom andra befattningar kan däremot under en period egna utbildningsinsatser i kombination med omorganisation av arbetsuppgifter etc lösa de svårigheter som uppkommer när det råder en brist på högskoleutbildade tekniker.
Bilaga 13 s. 72Tabellens elva år har vidare en olikartad periodprofil beträffande utvecklingen av intensiteten högskoleutbildade tekniker. Under de senaste fem åren har det varit möjligt att öka denna intensitet klart snabbare än mellan 1977 och 1983. Detta skulle kunna tolkas som ett lovande tecken på att högskoleutbildningen börjat en kapacitet som räcker till att höja utbildningsnivån för teknikerna. Denna tolkning kan emellertid ses som en negativ företeelse i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det är som visats 1980-talet som rekylerat vad avser strukturförnyelsen mot kunskapsintensiva industrier. Deras tjänstemannakår har minskat. Alltså har teknikerintensiñeringen möjliggjorts av att de mest teknikerkrävande sektorerna helt enkelt haft en långsam tillväxttakt.
För de två mest teknikerkrävande befattningarna kan det vara avslöjande att betrakta de långsiktiga förändringarna av de tre teknikerintensiteter som visar teknikernas olika utbildningsbakgrund Tabell 4.3. Inte i någon av dessa befattningar har det varit möjligt att öka eller ens bibehålla totalandelen tekniker. Förklaringen till detta torde bli lättare att förstå mot bakgrund av följande kombination av förhållanden.
Tabell 4.3 Andelen tekniker med olika utbildningsnivåer i tillverkningsindustrins FoU- ochkonstruktionsarbete 1977och 1988,i procentavrespektivebefattnings antal tjänstemän
| Utbildningsnivå | FoU-arbete 1977 | 1988 | Konstruktionsarbete 1977 | 1988 |
| Gymnasieexamen 35.1 | 28.2 | 56.2 | 47.3 |
Grundexamen från
| universitet, högskola 19.3 | 21.5 | 11.6 | 18.7 |
| Forskarexamen | 3.9 4.6 | 0.4 | 0.6 |
| Samtliga utbildningar 58.3 | 54.4 | 68.2 | 66.7 |
Källa: Setabell 4.1
Totalt har antalet tjänstemän i dessa två befattningar ökat ordentligt samtidigt som antalet tjänstemän sjunkit något i industrin enligt denna statistik. Konstruktionsarbete sysselsatte 10 procent fler 1988 jämfört med 1977 och FoU-arbete 12 procent. Dessa ökningar sammanhänger med stigande produktkomplexitet samt en långsam förändring av företagens specialisering mot mera komplexa, utvecklingskrävande produkter.
Sänkningen enligt tabellen av andelen gymnasieutbildade inklusive instituts- och fackskoleingenjörer 1977-1988 har i dessa arbeten varit kraftigare än den samtidiga höjningen av andelarna tekniker med högskoleutbildningar.
Det är väl känt att pensioneringarna av institutstekniker varit stora under l980-talet, en utveckling som ännu inte ebbat ut. Vidare är det väl känt att företagen bedömer att de gymnasieutbildade teknikerna i många fall inte kan kunskapsmässigt jämställas med de institutsutbildade. Strävan har därför varit att ersätta de senare med högskoleutbildade tekniker. Detta har uppenbart inte varit möjligt trots att befattningarna i tabellen är de som i särskilt hög grad måste baseras på högskoleutbildade tekniker. Detta kan ses som en tydlig signal på att bristen på sådana tekniker sannolikt varit förenad med extrakostnader, låg produktivitet, tidsförlus-
Bilaga 13 s. 73ter eller andra expansionsrestriktioner för de FoU- och konstruktionsintensiva industrierna.
Det finns inte heller någonting som tyder på att kraven på högt tekniskt kunnande i forskning, utveckling och konstruktion skulle komma att stagnera eller minska i framtiden. De nämnda befattningarnas ökade relativa betydelse som sysselsättare bland tjänstemännen tyder på att de blir allt viktigare och att det är jämförelsevis svårare att rationalisera bort högskoleutbildade tekniker i dessa befattningar Tabell 4.4.
I dag är över var femte tjänsteman sysselsatt med någon form av utveckling av tillverkningsindustrins produkter eller produktionsmetoder. Tillsammans är därmed dessa befattningar större än någon annan enskild befattning. Denna sammanlagda andel har stigit med 14procent på de elva åren. Ingen annan funktion i industrin har haft en lika påtaglig ökning.
Tabell 4.4 Tjänstemännensñrdelning på olika befattningar 1977 och 1988 i tillverkningsindustrin Arbete 1977 1988
| Administrativt | l2.2 | l |
| Produktionsledande | 18.9 | 16. |
| Forskning och utveckling | 6.4 | |
| Konstruktion | l l.7 | 13. |
Tekniskt metod-, planerings-, kontroll- och servicearbetem. m. 14. .7-O Kommunikativt inkl biblioteksarbete l Personaladministrativt 4 Allmänt servicearbete Kommersiellt l 8 Ekonomiskt och kontorsservice l2 .
. Samtliga tjänstemannaarbeten 100.0 100.0 Källa: Setabell 4.1
Enbart en ytterligare befattning har enligt tabellen fått en klart ökad relativ betydelse i industrin nämligen kommersiellt arbete. Detta arbete har huvudsakligen två funktioner se avsnitt nedan dels försäljningsfunktioner dels inköpsfunktioner. lnternationaliseringen av industrins marknader har varit en påtaglig drivkraft bakom dess ökade behov av inköpare och försäljare liksom den intensifiering av konkurrensen som gått hand i hand med denna internationalisering.
Två av de teknikerkrävande arbetena har haft en stagnation eller
en tillbakagång i sin relativa andel av tjänstemannakåren. Tjänstemän som är sysselsatta tekniskt metod-, planerings-, kontrollarbetei har bibehål-
m. m. lit sin betydelse. Dessa slag av arbeten har 1988 en hög och, mellan 1977 och 1988 t.o.m. en stigande teknikerandel. Det är en av de viktigaste befattningama, kanske rentav den viktigaste, för gymnasieutbildade tekniker.
Den kontraktiva teknikerbefattningen är produktionsledare. Trenden för produktionsledande personal är starkt negativ bl. a. sammanhängande
Bilaga 13 s. 74med övergång till självstyrande grupper av arbetare i en del industrier. en Tidigare teknikerandelarna traditionellt låga bland produktionsledarvar I dag utgör teknikerna knappt 20 procent av dem. Samtidigt har na. emellertid andelen tekniker stigit kraftigt från 13 procent år 1977. Det talar för att det kommer att behövas fárre men bättre utbildade produktionsledare i framtiden. Den naturliga utbildningen har tidigare varit
gymnasium. Kommunikativa, personaladministrativa och servicebetonade befattningar är framgår tabellen av relativt ringa betydelse i industrin. som av De sysselsätter tillsammans endast drygt 5 procent av tjänstemännen. De ekonomorienterade befattningarna är desto mer betydelsefulla med andelar på vardera l 1.4 procent. Intressant att notera är emellertid att både administrativa och ekonomiska befattningar minskat i betydelse sedan åtminstone 1977. Det skulle kunna tyda på att industrins interna omvandling skulle aktualisera ett minskande behov av ekonomer om inte omvandlingen förenad med kraftig expansion. Att en dylik slutsats är vore en förhastad antyds emellertid redan av rubriken för den ena befattningen. Denna rubrik visar att kontorsservice ingår. Tabell 4.5 ger mera underlag.
Tabell 4.5 Andelen ekonomer med olika utbildningsnivå i de ekonomorienterade befattningarnai industrin 1977 och 1988, i procent avantal tjänstemän i respektive befattning Utbildningsnivå Administrativt Ekonomiskt arbete arbete 1977 1988 1977 1988
Gymnasie- 14.5 13.4 10.0 12.1 examen Grundexamenfrån universitet, högskola 2.8 2.4 5.8 7.5 Forskar- 0.1 0.0 0.0 0.0 examen
Samtliga utbildningar 17.3 15.8 15.8 19.7
Källa: Setabell 4.1
De båda ekonomorienterade befattningarna har enligt tabellen en helt olika utveckling beträlfande användningen ekonomer. l de administrativa arbetena har behovet av ekonoav sjunkit också därför att ekonomintensiteten gått tillbaka med en och mer halv procentenhet. I stället har andelen tekniker på både gymnasie- och en högskolenivå stigit ordentligt och sålunda ersatt inte bara andra och lägre utbildade även ekonomer. Troligen återspeglar teknikeranvändutan ningens utveckling den stigande betydelsen för ADB-befattningar som traditionellt inräknas bland de administrativa. De stora företagens divisionalisering och bolagisering kan sannolikt också förklara en annan del av den minskande ekonomintensiteten. I den andra befattningen i tabellen har tvärtom ekonomernas betydelse väsentligt med ökning på 4 procentenheter. Ökningen kraftistigit en var för de högskoleutbildade ekonomema. Totalt steg ekonomantalet i gast denna befattning något mindre än det sjönk i administrativt arbete.
Bilaga 13 s. 75Inför framtiden står det därför klart ökning av antalet ekonomer i
att en industrin kommer att kräva en högre expansionstakt i produktionen än en ökning av antalet tekniker. Denna slutsats gäller dock enbart för svensklokaliserade arbetsställen. Det behov som skapas av utbyggnader av svenska företag i andra länder vet vi ingenting om.
Sektorernas befattningsstruktur
Teknologi- och marknadsegenskaperna för en industris produkter avspeglar sig i vilken typ av arbetskraft och andra resurser den intensivt utnyttjar. Fördelningen av tjänstemännen på olika befattningar kan därför användas för att karakterisera en sektor i dessa avseenden. Den långsiktiga trenden i andelen tjänstemän som arbetar i en viss befattning visar vilken typ av teknologisk inklusive organisatorisk utveckling som påverkat volymen arbetsuppgifter i befattningen.
Figur 4.1 visar sektorernas befattningsfördelningar 1977 och 1988. Där har inte de tre minsta och mer allmänt servicebetonade funktionerna medtagits jfr. tabell 4.4. Deras sammanlagda andel skiljer sig inte påtagligt mellan sektorerna och varierar inte heller så mycket mellan åren. Sammantagna svarar de for ungefär 5 å 6 procent av antalet tjänstemän.
Om vi jämför varje sektors profil i figuren med den för hela tillverkningsindustrin finner vi att den enskilda sektorn som regel har en eller ett par mycket mer intensiva arbetstyper och en eller ett par mycket mer extensiva. Det är egentligen enbart den knappa tredjedel av industrin som utgör K-sektorn som har en ungefär lika jämn profil som hela industrin. Det hindrar inte att även K-sektorns fördelning skiljer sig en del från industrins. Bland teknikerbefattningarna är sektorn en större användare av konstruktörer samt av tjänstemän sysselsatta med tekniskt metod-, kontroll-, servicearbete m. m. Båda befattningarna har dessutom ökat sin betydelse. Däremot är andelen produktionsledare lägre än för hela industrin. l båda fallen sjunker deras betydelse och det är ett nästan enhetligt drag bland sektorerna.
F-sektorn är verkligen enligt figuren en teknologibaserad industri. Det märks i dess intensiva bruk av tjänstemän i FoU-, konstruktions- samt tekniskt metod-, kontroll- och servicearbeten. Den använder däremot inte så mycket produktionsledare och har därtill förhållandevis få i kommersiellt arbete.
Det finns två intressanta skillnader mellan å ena sidan de båda kunskapsbaserade sektorerna och å den andra de tre föga kunskapsbaserade. De tre sistnämnda har en mycket hög andel av sina tjänstemän i produktionsledande befattningar oavsett om teknologin är arbetsintensiv eller kapitalintensiv. Däremot finns det där relativt tjänstemän som arbetar med tekniskt metod-, kontroll- och servicearbete.
Dessa båda egenskaper sammanhänger med att insatserna for kvalitetskontroll av produkter o. är mer begränsade för de mer standardbetonade och serietillverkade sortiment som finns i C-, A- och S-sektorerna. I stället är det en komplicerad processutrustning C-sektorn eller många som behöver arbetsledning A- och S-sektorerna som föranleder ett större
Bilaga 13 s. 76Figur 4.1Tjänstemännensprocentuellafördelningpå befattningari industrin ochdess sektorer 1977 och 1988
30-
TlLLLVERKNlNGSlNDUSTRl 25 C-SEKTORN 25F
PL KOM 20 20
ADM EKO
7788 77887788 7788 7788 77887788 7788 7788 77887788 7788 77887788
F-SEKTORN 25 A-SEKTORN 25
7788 7788 778877887788 7788 7788 7788 77887788 77887788 77887788
K-SEKTORN S-SEKTORN 25, 20r- 15- 10-
77 77ss 77ss77ss 77ss 77ss 77ss 77ss 77ss 77ss 77ss
ss 77ss 77ss 77ss
Teknisktmetod- Ekonomisk-
PL Produktionsledande E arbete
kontroll- ek.
FoU FoU-arbete KOM Kommersiellt
KO Konstnarbete ADM Administrativt
Källa:Setabell4.1.
produktionsledare. Betraktas den tekniska och produktmässiga behov av utvecklingens karaktär for dessa tre sektorer finner också rimliga hypo-
varför utvecklingen mellan 1977 och 1988 beträffande dessa teser om befattningars andel av tjänstemännen gått i olika riktning. C-sektoms
har gått mot ökad komplexitet bl. a. genom en mer långtgående processer utrustningsmässig integration forädlingsled. Därav borde följa ett sti-
av gande relativt behov produktionsledande personal. I de båda arbetsin-
av tensiva sektorerna är det troligen ett annat sätt att fördela ansvar mellan förmån och arbetare kan ha föranlett att andelen produktionsledare
som sjunkit.
Bilaga 13 s. 77De tre standardvarubetonade sektorerna har därtill gemensamt att andelen kommersiellt arbetande personal är den näst högsta. lnköps- och försäljningspersonal är i själva verket den mest intensivt använda
gruppen av tjänstemän i de båda arbetsintensiva sektorerna.
Mot denna bakgrund är det tydligt vilken typ av förändrad efterfrågan på utbildade tjänstemän som skulle uppkomma vid en hastigare strukturförnyelse i riktning mot de båda kunskapsintensiva sektorerna. Om vi utgår från att förskjutningarna på arbetskraftssidan främst skulle innebära färre sysselsatta i de båda arbetsintensiva sektorerna och fler i de båda kunskapsintensiva blir slutsatserna som följer.
Vi skulle då en relativt ökad efterfrågan på tjänstemän. Det skulle i synnerhet gälla högskoleutbildade tekniker som har en utbildning lämplig för forskning, utveckling, konstruktion samt tekniskt metod- och kontrollarbete. Ju mer av tillväxten som sker i F-sektom desto högre kommer behovet av högskoleutbildade, och särskilt forskarutbildade att växa. Efterfrågan skulle däremot vid given total sysselsättning i industrin
w sjunka för arbetare, produktionsledare, lägre utbildade tjänstemän i kommersiellt arbete och lägre utbildade ekonomer samt, inte minst kontorister.
Strukturförnyelsen skulle också vara förenad med en annan typ av efterfrågan på kapital. Inom ramen för en given kapitalintensifiering skulle mer kapital behöva bindas i immateriella tillgångar relativt till materiella. Detta blir följden av en höjd tillväxt i de båda kunskapsintensiva sektorerna relativt tillväxten i den kapitalintensiva. Särskilt om det är den forskningsintensiva sektorn som svarar för en stor del av expansionen kommer efterfrågan på riskkapital för FoU och marknadsorganisation att stiga kraftigt på relativ bekostnad av efterfrågan på krediter.
Som figuren visar är andelen FoU-personal bland tjänstemännen relativt hög i den kapitalintensiva industrin. Till en betydande del sysselsätts dessa utvecklingi av produktionsmetoder medan F- och K-sektoms FoUarbete är inriktat på utveckling av nya produkter. Den del av C-sektorn som traditionellt sysslat mycket med produktförnyelse är den kemiska industrin. Under den betraktade perioden har också stål- och skogsindustrierna kommit att satsa alltmer på produktförnyelse. Det har inneburit ett relativt kraftigt lyft i andelen personal i FoU-arbete. En jämförelse mellan K- och C-sektorerna beträffande FoU-arbete respektive konstruktionsarbete visar att K-sektorn ägnar sig mycket åt konstruktion. Tidigare, men i allt mindre utsträckning kunde K-sektoms konstruktionsarbete utföras av gymnasie- och institutsingenjörer. C-sektorn har alltid genom sin FoUinriktning behövt relativt fler högskoleutbildade tekniker.
Utbildningsintensiteter i sektorernas teknikerbefattningar
Vi har kunnat se att sektorerna skiljer sig åt i sin användning av tjänstemän med olika bakgrund på två sätt. En enskild sektor har en teknologiskt bestämd struktur på befattningama i den meningen att det finns vissa befattningar som är intensiva och nära förknippade med karaktären på
Bilaga 13 s. 78den teknologi sektorn använder sig av. Det har också framgått att utbildningsnivån skiljer sig åt mellan sektorerna. Detta skulle kunna vara en ren följd att en del befattningar till skillnad från andra behöver ha personal
av med en högre formell utbildningsnivå än andra.
Det finns emellertid en annan, kompletterande förklaring till sektorskillnaderna i genomsnittlig utbildningsintensitet. Varje sektor kan befolka sina strategiska, eller mest intensiva, befattningar med personal med jämförelsevis hög utbildningsnivå. Denna hypotes kan i någon mån studeras för teknikernas fyra kämyrken genom att jämföra dels andelen tekniker i vid mening dels vilken frekvens de tre nivåerna av teknikerutbildning har i sektorns befattningar figur 4.2.
Figur 4.2 Utbildningsintensiteter ñr tekniker i teknikernas kämyrken i skilda industrisektorer 1988, i procentavantal tjänstemän i respektivebefattning/kärnyrke
F-SEKTORN K-SEKTORN C-SEKTORN
| 80 | 80 |
| 70 | 70 |
| - | - |
| 60- | 60 |
- / 50 - 50 - â/
40- - 40 % // 30- / 30 / - Gym Å// 20 / á/ 20 - - / /% l0 - 10 / / G rn - . . . PL FoU PL FOUKONTMKi i PL FoUKONTMK KONTMK
A-SEKTORN S-SEKTORN
50 50
40 .. 40 Gymnasieexamen á 30 30 Grundexamen frånuniversitet 20 % 20 / ochhögskola / Å 10 - 10 Forskarexamen
KONTMK PL KONTMK PL FoU FoU
Anm:PL Produktionsledandearbete
FoU Forsknings-ochutvecklingsarbete
KON Konstruktionsarbete
TMK Teknisktmetod-,kontroll-och
servicearbete
Källa:Setabell4.1
Bilaga 13 s. 79Figuren visar att sektorerna skiljer sig åt beträffande utbildningsintensiteter i flera avseenden.
För det första är de båda kunskapsintensiva sektorerna nästan entydigt mer teknikerintensiva i de fyra kärnyrkena än både den materiellt kapitalintensiva sektorn och de båda arbetsintensiva. Med andra ord skulle Foch K-sektorerna kunna förväntas vara de mest känsliga för om marknaderna för tekniker ex. genom ett ransonerande teknikerutbud inte fungerar väl.
Av denna tolkning skulle vidare följa att de båda arbetsintensiva sektorerna är mindre känsliga för om utbildningen av tekniker inte fungerar. En annan tolkning finns emellertid. Den är förknippad med situationen av långvarig teknikerbrist. I stort sett har Sverige med undantag av en dryg konjunkturcykel och enstaka lågkonjunkturår haft teknikerbrist sedan åtminstone mitten av l950-talet. Under en dylik brist är det naturligt att sektorer med tekniker som en strategisk resurs måste bjuda över andra sektorer i kampen om teknikerna. I så fall är de låga teknikerandelama i de båda arbetsintensiva sektorerna delvis ett uttryck för en underinvestering i utbildning som i längden får följden att företagen där får en sämre internationell konkurrenskraft än vad som är nödvändigt med hänsyn till deras arbetsintensiva teknologi.
För det andra gäller att det finns en stor skillnad mellan sektorer i teknikernas utbildningsnivå inom givna befattningar. Genomgående och knappast förvånande är att FoU-arbetet använder sig av relativt flest universitets- och högskoleutbildade. Därnäst följer konstruktionsarbete som det mest högskoledominerade arbetet.
För det tredje gäller att de båda kunskapsintensiva sektorerna, givet deras påtagliga inriktning på forskning, utveckling och konstruktion har de klart högsta intensiteterna högskoleutexaminerade. Detta gäller i synnerhet kategorin med grundexamen från universitet och högskolor. Däremot skiljer sig andelen med forskarexamen inte i lika hög grad och enligt samma sektoriella mönster mellan sektorerna. Forskarutbildade behövs överallt inom industrin förutsatt att branschen och dess företag har en sådan produktinriktning att en specialisering på egenutvecklade produkter är eller framstår som potentiellt lönsam. Givetvis gäller ändå att Fsektorn är mest typisk för att den har så många produkter, företag och branscher som är forsknings- och utvecklingsbaserade. Ingen annan del av industrin är därför lika känslig för svagheter i den svenska forskarutbildningen eller i universitets- och högskoleforskningen.
En fjärde, möjligen viktig skillnad finns beträffande de båda kunskapsintensiva sektorernas teknikerintensiteteri FoU-arbetet. Enligt figuren har F-sektorn den klart lägre teknikerandelen och en likaledes lägre andel högskoletekniker. Detta är förvånande med tanke på denna sektors produktegenskaper. Det finns emellertid tre tänkbara förklaringar till detta om man tar hänsyn till de långvariga problemen med rekryteringen av tekniker. För det första inbegriper F-sektom de nya teknikområdena medan K-sektom rekryterar sina tekniker från områden som varit väletablerade i den högre utbildningen. Alltså kan F-sektom ha fått nöja sig med jämförelsevis lägre eller mer otypiskt utbildad arbetskraft för sitt utvecklingsarbete.
Bilaga 13 s. 80En delvis sammanhängande, andra förklaring år att K-sektom har Sveri-
internationaliserade storföretag. Verksamhet i andra länder har ges mest varit viktigt argument i rekryteringen nyexaminerade civilingenjörer
ett av under åren av teknikerbrist.
En tredje förklaring har att göra med hur ny teknologi utvecklas och kommersialiseras i avancerad industri. Om den nya teknologin är unik finns oftast inte den specifika kompetens hos de nyutexaminerade som behövs när kundanpassningen och kundförsäljningen skall ta sin början. Vidare kan produktionstekniken vara komplicerad och kräva samma specialistkompetens själva produktframtagandet. Det är därför vanligt
som
låta FoU-personalen med specialistkunskap följa den nya produkten in att i konstruktionsfasen och i tillverkning och försäljning. Om företa-
senare
inte har stora projekt, om projekten inte kräver uppbyggnad av en get nya lika unik och omfattande FoU eller det inte går att få tag i tillräckligt
om många svenska forskarutbildade sänks utbildningsintensiteten lätt i FoUfunktionen i så liten sektor F-sektorn. Denna sänkning kan visa sig
en som temporär eller bli långvarig beroende på vilken orsak som dominerar. Den kan betraktas ett svaghetstecken om det är marknadsbrister, t.ex.
som brist på specialister, riskkapital, än de få företagens brist på attrak-
snarare tiva projekt som legat bakom sänkningen.
Funktionell organisation och arbetsfördelning
kunna tränga djupare in i de tänkbara orsakerna till förändringarna För att
tekniker- och ekonombehoven i industrin på 1990-talet måste analyav
utvecklingen för de enskilda sektorerna. Såsom de definierats har de sera
sina särskilda teknologiska och marknadsmässiga egenskaper. var och en Dessa egenskaper knyter väl till drivkrafterna bakom Sveriges kompa-
an rativa fördelar och företagens internationaliseringsformer.
De teknologiska egenskaperna återspeglas också i den enskilda sektorns kännetecken beträffande vilka funktioner dess arbetskraft är inriktad på. Befattningsindelningen bara delvis upplysningar om detta. Den
ovan ger har delvis onödigt många delvis oprecist definierade funktioner/arbeten.
funktionella indelning här skall användas nyttjar två distinktio- Den som
Indelningen har hämtats från Ohlsson Vinell, 1987, kapitel ner. som illustreras i figur 4.3.
En distinktion gäller arbetets funktion beträffande vilka produktiva uppgifter utförs i omvandlingen av inköpta varor/tjänster till färdiga
som varor/tjänster. Förutom företagsledningen urskiljer vi här sex funktioner, nämligen utvecklande, inköpande, producerande och försäljande funktio-
specialistfunktioner och allmänna, servicebetonade funktioner. ner samt
En distinktion utgår från frågan om hur det enskilda arbetet kan
annan tänkas påverka kundvärdet på företagets produkter. Kundvärdet kan påverkas endera att produkterna tas fram till en låg kostnad varvid
genom priset kan sättas lågt relativt konkurrenternas produkter. Eller också kan produkterna framställas med egenskaper som kunden bedömer ge höga prestanda per produktpris prestandakvot.
Om ett enskilt arbete har direkt påverkan på produktpris eller pres-
en
Bilaga 13 s. 81Figur 4.3 Företagsoktogonen arbetsfördelningen i ett företag efter funktion och
kundrelation
KällaOhlssonVincll1987
tandakvot räknas det till företagets direkt kundvärdepåverkande funktio-
Denna direkta funktion kan finnas inte bara inom tillverkningen utan ner. också inom någon de andra nämnda funktionerna. Om arbetet i
av ovan stället planering av arbetsuppgifter, som i sin tur har en direkt
avser kundvärdepâverkan, definieras nämnda arbete som indirekt kundpåverkande. Slutligen gäller att en del uppgifter enbart kan få en inducerande påverkan på kundvärdet via utbildning av arbetskraften, en effektiv
ex. finansförvaltning rörelsemedel, forskning etc. Dessa uppgifters kund-
av påverkan betecknas då som inducerande.
I figuren har de inducerande funktionerna lagts innerst i oktogonen medan de direkta funktionerna lagts ytterst. Figuren kan användas på flera olika sätt. Ett är att den används för att definiera arbetsfördelningen inom
ett företag i syfte att hur denna arbetsfördelning avviker från andra
ex. se företags. Skälen till skillnaderna kan vara teknologiska, organisatoriska, företagets specialisering eller rena effektivitetsmässiga. Ett annat sätt att använda figuren är att definiera företagets kostnadsstruktur efter de olika funktionerna. Syftet kan härvid att försöka komma åt relationerna
vara mellan kostnader och resultat i funktioner som kan avlänkas från varandra
beträffande lokalisering eller genom företagets specialisering på funk-
ex. tioner.
Industri brukar vanligtvis associeras med och definieras som en verksamhet där det ingår en fysisk omvandling av inköpta material till en
6- 29050
Bilaga 13 s. 82färdig produkt s.k. egentlig tillverkning. Tankarna går härvid ofta till
stål- och skogsindustri eller konsumentvaruindustri. Inom den kunskapsintensiva industrin väger emellertid en del omvägsfunktioner tungt bland åtminstone tjänstemännens arbetsuppgifter. Såsom visades med statistiken i föregående kapitel över de universitetsbaserade nya företagen kring Uppsalas universitet startar en hel del nya högteknologiföretag med en renodlad verksamhet byggd på utveckling, konstruktion eller analys. Denna funktionella specialisering innebär att Företaget inte kan bli särskilt stort annat än genom en integration in i andra industriella funktioner.
Valet av en snäv funktionell specialisering/ringa företagsstorlek framför en bred specialisering/stor företagsstorlek avgörs oftast av produktens/affársidéns/kunskapsbasens karaktär eller rentav av personliga preferenser hos företagsstartaren. Men dessa förhållanden är avhängiga av hur realistiskt det kan vara att i en viss miljö och tid bygga upp ett nytt företag till att bli stort. Här kommer marknadsbrister in som en central förklaring till bristen på sådana framgångsexempel i Sverige.
Produkt- och funktionsspecialisering vid
marknadsbrister
I kapitaltung industri är alla sysselsättningskrävande funktioner så väl ekonomiskt integrerade att investeringar och desinvesteringar tenderar att
omfattande verkningar bl. a. på sysselsättningen. I kunskapsbaserad industri är förhållandena snarast de omvända. Färdigvarorna är ofta sammansatta av många komponenter av material och tjänster. En företagsstart är därför ofta av så ringa storlek att den går obemärkt från en statistisk registrering. Det nya företaget kan även när det baseras på en ny industriell produkt statistiskt definieras som industri eller tjänstesektor beroende på vilket val av funktionell specialisering etableraren träffar.
Låt oss anta att vi betraktar en uppsättning av nyutvecklade produkter som potentiellt kan bilda bas till ett nytt industriföretag. De har alla låga komparativa kostnader i Sverige även i den egentliga tillverkningen. Den fråga vi skall ställa oss är om och hur marknadsbrister kan tänkas sortera bort vissa produkter eller funktioner trots de låga komparativa kostnaderna. Det finns då skäl att först skilja mellan tre grupper av produkter. Varje produktgrupp karakteriseras av en viss typ av relationer mellan produkter/produkterna och den teknologibas den/de bygger på Figur 4.4.
I det enklaste fallet A i figuren finns en entydig relation dem emellan på så vis att produktens teknikbas är väl definierad och sammanhållen till något enskilt teknikområde t ex Inter Innovations sedelräknare. Det går att överblicka tidsanspråk, tänkbara utvecklingsproblem, marknadsbehov o. d. och därmed kan finansiella anspråk för och risker med utvecklingsprojektet bedömas lättare. Beslut om att utveckla den nya produkten är därför lätta att ta. För att marknadsbrister skall kunna stoppa produktutveckling och etablering av ett nytt företag skall det verkligen vara fråga om större eller långvariga brister. De kan gälla finansiering av nya företag med eget kapital annat riskkapital eller svårigheter att rekrytera specialister.
I dag kan utgå från att sådana marknadsbrister inte är tillräckligt stora
Bilaga 13 s. 83Figur 4.4 Teknologi- och produktsamband över tre projekts utveckling från idé till kommersialisering
TeknologiskkunsknpamassaprodukI/-er
A. j
U
Anm.:Vurjcfyrkantbclccknairenuvgrumndiumkap/n-knningacllcrcnpmdukl,Storleken palyrkunicnillustrerarrcxumnsals01rnmrvnnuc:avkunskapenrespektivemurknudv potentialenlurdenlaudigzlprnduklcn Källa:Ohlsson84VinellI987
för att helt kunna stoppa företagsstarter baserade på dylika produkter. Det måste i så fall vara frågan om att produkterna är mycket kapitalkrävande genom att utvecklingsinsatserna är stora. Vanligare är sannolikt att marknadsbristerna leder till att de nya företagen specialiserar sig funktionellt så att de koncentrerar sig på utvecklingsfunktionen. Då begränsas företagets tillväxtpotential men däremot stoppas inte dess etablering.
Tidigare under 1980-talet lades produktionen ut på legotillverkning vanligtvis hos ett annat svenskt företag. Det börjar emellertid bli allt vanligare att tillverkningen förläggs till ett asiatiskt land även när produkten har så höga vinstmarginaler att den kan bära de högre svenska tillverkningskostnaderna. En sådan uppsplittring är inte sällan förödande for möjligheterna att bibehålla och utveckla ett stabilt kunskapsbaserat tekniskt försprång. l stället för att söka optimera tillväxt och vinst över en lång horisont med lägre vinstmarginaler varje år väljs en optimering för en kort period under vilken risken kan kontrolleras. Risken för läckage av kunskapsforsprång stiger visserligen bortom den korta perioden men detta kompenseras av den snabbare, säkrare vinsten på kort sikt. Vi skall i de Följande avsnitten visa hur just skillnader mellan funktioner i åtgångstal för högutbildad arbetskraft relativt till lågutbildad kan kostnadsmässigt motivera en sådan funktionell uppsplittring.
En annan typ av teknologiproduktrelation B i figuren gäller för systemprodukter. Dessa kännetecknas av att den teknologiska basen egentligen är sammansatt av skilda teknologier. Kapitalbehovet för utvecklingsinsatserna blir betydande. De skilda teknologierna ger vidare en komplexitet som också bidrar till att helt nya företag oftast har svårt att finna lämplig Organisationsform för och storlek på utvecklingssatsningarna. Det gäller i synnerhet om inte systemprodukten i fråga är helt igenom unik och ny. Det är sällsynt att sådana nya företag startas av enskilda individer.
Bilaga 13 s. 84Vanligen är det existerande företag som breddar sitt affärsområde inte sällan i samband med att staten deklarerat ett uppköpsintresse för slutprodukten jfr. försvarsprodukter, satelliter, kärnkraftverk o. d..
Systemprodukter har den intressanta egenskapen jämfört med föregående produkttyp att de vanligen är volymprodukter. Inte ens vid en funktionell specialisering blir produktionsvärdet ringa. Den kommersiellt unika kunskapsmassa uthålliga försprång och komparativa Fördelar lig-
som ger
i systemkunskaperna kombinerade med unika specialkunskaper inom ger
strategiska teknikområden. Även ett nytt företag måste därför ett par sträva efter att behärska ett antal teknikområden och funktioner för att kunna uthålligt ägandegöra sitt kunskapsförsprång.
Å sidan betyder detta att systemprodukter är intressanta för ett land
ena
strävar efter att volym på sin kunskapsbaserade industri. Ty det är som svårt för bl. snabbindustrialiserande länder att etablera egna företag med
a. sådana produkter. Å den andra sidan förutsätter detta i ett visst skede endera existensen redan god bas lämpliga företag att diversifiera
av en av från eller mycket väl fungerande marknader för riskkapital och utbildad arbetskraft så att stora företagsstarter är möjliga. I ett senare avsnitt framgår hur de svenska villkoren för detta kan te sig i vissa delar av
industrin.
Den tredje teknologiproduktrelationen C i figuren gäller för teknologi-
har produktmässigt bred tillämpning. Det finns en rad svenska er som en storföretag utgör exempel på denna relationstyp, ex. Alfa-Laval
som separatorn, Atlas Copco kompressorn och pneumatiken, SKF kullager. Exemplen åskådliggör vilka särskilda förutsättningar som måste vara uppfyllda för att ett storföretag skall kunna utvecklas. Inget av företagen hade enskild produkt riktigt stor på världsmarknaden. Voly-
en som var
skapades att företagen kunde bibehålla sitt tekniska försprång men av under så lång tid att det i regi lyckades med att exploatera många
egen tillämpningsområden för sin teknologi. Detta har i de nämnda fallen tagit ett sekel i anspråk och dessutom har företagen erhållit speciella favörer gentemot konkurrenter i och med att Sverige inte deltagit i de två världs-
krigen.
I dagens värld är den tid nya företag har till sitt förfogande för att bygga
sin produktbredd utifrån unik teknologi betydligt knappare tillskuupp en
Alltså är det viktigare att företaget redan i starten kan ges ett rimligt ren. försprång, starta med relativt större volym samt relativt snabbare dra
en till sig erforderliga för expansionen. Detta kräver i sin tur dels en
resurser mycket riskvillig marknad för riskkapital dels en god tillgång på svenska specialister, vilka kan förväntas mindre benägna att läcka informa-
vara tion till konkurrenter i andra länder.
Denna tredje teknologiproduktrelation pekar mot produkter som är ganska frekventa bas för företag med potential att bli stora. De är
som nya lättare att basera storföretag på jämfört med systemprodukterna ge-
nya
expansionen kan ske stegvis utveckling och kommersinom att genom en alisering teknologin in på nya tillämpningsområden. Det är en egenskap
av
är lämplig för ett land med liten hemmamarknad. Marknadsbrister som en filtrerar emellertid effektivt bort expansionspotential och påverkar nya företagare så att de väljer eller kommer att fungera som underleverantörer
Bilaga 13 s. 85av kunskap och specialiserade komponenter snarare än av en serie unika och komplexa produkter. Nästföljande avsnitt behandlar hur denna filtrering påverkar vilka funktioner som prioriteras, vilka behov av högutbildade de har och vilken efterfrågan på resurser som skulle uppkomma om nämnda marknadsbrister skulle upphöra.
F-sektorns funktionella egenskaper
Inte ens i den tjänstemannatunga F-sektorn är hälften av de sysselsatta tjänstemän figur 4.5. Det är ett av skälen till att F-sektorn skulle kunna absorbera en hel del av de arbetare som friställs vid ett sysselsättningsfall i de båda arbetsintensiva sektorerna. Trots sin kraftigare arbetsproduktivitetsstegring och sin tjänstemannatäthet kan F-sektorn genom kombinationen av snabb marknadstillväxt och en snabb produktmässig utvidgning medge tillräcklig tillväxt av sysselsättningen för arbetare. Låga komparativa kostnader i Sverige möjliggör vidare höga marknadsandelar på ett brett produktsortiment vilket bidrar till att ge sektorn förutsättningar för att kunna bli en framtida stor sysselsättare.
Dessa egenskaper bildar emellertid nödvändiga men inte tillräckliga villkor för en stor svensk F-sektor. I delar av sektorn är produktåldrandet relativt snabbt. Vissa produkter har en kort livslängd på marknaden varför företagen genom kontinuerlig produktutveckling måste hänga med i varje generation av nya produkter för att förbli stora tillverkare. För delvis andra produkter leder åldrandet till att teknologin snabbt övergår från att vara komplex och arbetsintensiv beträffande kraven på kunskap o. d. i tillverkningsledet till att bli enkla och lättmekaniserade kapitalintensiva i sin produktion. Sådana produkter kan snabbt tappa förutsättningarna för att kunna tillverkas i ett höglöneland som Sverige om inte företagens satsningar på ny processteknik också blir framgångsrik.
Beträffande åldrandets inverkan på F-sektorns samlade storlek i Sverige kan alltså konstateras att
efekterna av produkternas och deras teknologis åldrande måste kompenseras av en dynamisk och kontinuerlig produkt- och processteknisk utveckling.
Det andra tillräckliga villkoret för en stor F-sektor sammanhänger med hur företagandets funktionella specialisering bestäms. Till skillnad från råvarubaserad industri finns inga naturliga integrationsekonomier mellan produkterna och till skillnad från kemisk industri inte heller så många naturliga förenade produkter. Det gör att det är fullt möjligt att starta i liten skala. Det är o. m. ibland ekonomiskt fördelaktigt att specialisera det enskilda företaget på vissa funktioner i syfte att hålla nere kapitalkrav och företagsrisker eller för att begränsa risken för att förlora ägarkontrollen över det egna företaget.
Denna funktionella specialisering ger extra låga etableringsbarriärer. Alltså är möjligheterna att starta funktionellt, och inte bara produktmässigt, specialiserade företag en starkt bidragande orsak till att det FoUbaserade nyföretagandet blivit så stort i Sverige och, särskilt, i andra avancerade industriländer.
Bilaga 13 s. 86Figur 4.5 F-sektorns funktionella organisation, i l000-tal sysselsattaprocenttalet på staplarnaanger andelenhögskoleexamineradetekniker och ekonomerbland tjänstemännen
50-
ALLMÄNNA
FUNKTIONER 45- 5,0
2,5
40l-
lndu
Till- 35 " verk-
SPECIALIST-
ning m0 FUNKTIONER
30 Anm:Funklioncrna:
lndu lnducerandc
5,0
lndi indirekta 25- 25 ä N
Dir Direkta
lndu
UTVECKLING
|0.0 26
7,5 ARBETARE
i
5,0
ÖVRIGA
2,5
5 TJÄNSTEMÄN
.Juul4
5 -
ö. lndu lndi Dir TJÄNST
GYMNUTB.
TEKNIKEROCH
9Å EKONOMER
lnd lndi Dir TEKNIKEROCH
EKONOMERMED
Försäljning MINSTGRUNDEX.
Inköp FRÅNUNIV./HÖGSK 2,5 2.5 34 l0
l 12 §4
lndi Dir. lndi Dir Källa." Setabell 4.1
Men ett lågt etableringshinder betyder också en lätt ingång för nya konkurrenter och en låg barriär mot nedläggningar. Låga etableringshinder
nämnda slag betyder, å andra sidan att det finns särskilt goda möjligheav ter att bygga ett konkurrenskraftigt och stort företag utifrån en initiellt liten bas. En stegvis uppbyggnad kan ske där strategin För varje skede i företagsutvecklingen kan formas efter de förutsättningar som skapas av resurstillgång, konkurrens på marknaderna och marknadstillväxt.
För att så skall kunna ske är det dock nödvändigt att externa resurser kan tillföras det unga Företaget smidigt under dess expansiva faser. Ty de
Bilaga 13 s. 87nyproduktbaserade företagen opererar oftast från början i en global konkurrens. Kunskapsspridningen till konkurrenter sker i dag mycket snabbare än vad som var vanligt bara för något decennium sedan. Baksidan av att F-sektorn har relativt elastiskt byggbara företag är därför att sådana företag endast kan utvecklas till storföretag om deras resursmarknader har speciella egenskaper beträffande
en smidig och tillväxtbejakande tillförsel av strategiska resurser, framför allt i form av riskvilligt kapital, forskningspersonal och andra specialister,
möjligheterna för ett företag att under lång tid ägandegöra frukterna av individers unika kunskap och bl. a. undvika en utvecklingsförstörande företagsuppsplittring.
Figur 4.5 visar att en marknad som bara kan generera ett funktionellt specialiserat, om än FoU-baserat nyföretagande aldrig kan sysselsätta särskilt många människor. Även i F-sektorn nämnts de flesta anställda
är som fortfarande arbetare. Vidare sysselsätts flertalet tjänstemän i tillverkningen eller till tillverkningen nära kopplade funktioner som inköp, allmänna funktioner och, i viss mån konstruktion.
I föregående kapitel visades att nyföretagandet kring Uppsalas två universitet hade egenskaper som tydde på att nästan samtliga nya företag blev funktionellt snävt specialiserade. Antag att Sverige enbart skulle ha naturliga förutsättningar för en F-sektor som Består av företag specialiserade på de funktioner som intensivt använder sig av högskoleutbildade tekniker och ekonomer. Då skulle denna F-sektor kunna förbises vid utformning av allmän ekonomisk, effektivitetsinriktad eller sysselsättningsorienterad, politik.
Är det å andra sidan politik bidrar till att just sådan specialise-
som en ring utvecklats i F-sektorn finns det stora möjligheter att genom reformer v skapa betingelser för en snabb förändring av det FoU-baserade nyföretagandets tillväxtvillkor. Tillväxtens arbetskraftsinnehåll beskrivs då rätt väl av figurerna 4.5 och 4.2.
l detta andra fall kan tillväxtproblemet betecknas som en i samhällsekonomisk mening otillräcklig kommersialisering av eller låg produktivitet hos svensk FoU-genererad kunskap. Vi kan då skilja på två kommersialiseringsstadier som är förenade med en bättre förräntning av detta kunskapskapital. Ett stadium är av medellång natur och det andra ger resultat först på lång sikt.
På medellång sikt gäller frågan om Sverige kan bättre utnyttja och ägandegöra sin redan befintliga kunskapsmassa. Detta stadium kan antas bli kännetecknad av ökad tillväxt från två källor. I befintliga, stora eller medelstora företag stiger expansions- och produktdiversiñeringstakten utifrån den givna kunskapsbasen. Vidare får F-sektorn ett tillväxtbidrag från de små företagen. De genomför en funktionell breddning som nära sammanhänger med att de mest lovande produkterna ger upphov till företag och företagsblock som på kortare tid än vid fortsatta marknadsbrister kan växa sig större och mer intemationaliserade.
Alltså kommer båda tillväxtkälloma, enligt figurema, att medföra en högre efterfrågan på tekniker med grundexamen från högskolor och universitet för sysselsättning i funktionerna tillverkning, inköp, försäljning och konstruktion.
Bilaga 13 s. 88Denna beskrivna ägandegörandeprocess är tämligen snabb i ett land med en så långvarigt hög FoU-intensitet som den svenska. Kulmen i det produktionsmässiga ägandegörandet av den nu befintliga kunskapen kan inte desto mindre antas ligga minst fem år framåt i tiden. Skälet till detta är att antalet storföretag med bred marknadstäckning över flera affärsområden och länder är begränsat i Sverige. Det kommer därför att ta tid att åstadkomma en nödvändig komplettering av eller produktmässig diversifiering av dessa med hänsyn till behovet av nya och stora marknadsinvesteringar. Sammanfattningsvis blir därmed storleken på tillförseln av riskkapital samt på arbetare och högskoletekniker i moderna yrken kritiskt avgörande för hur snabbt ägandegörandet kan komma till stånd.
Det andra tänkbara kommersialiseringsstadiet gäller sådana projekt/företag som först behöver kompletteras med ytterligare FoU eller med större konstruktionsinsatser innan en produktionsmässig kommersialisering kan ske. Här är det frågan om ett ägandegörande av svensk FoU-genererad kunskap i inhemsk tillverkning som kommer att bli mer tidskrävande. Det kommer också att ställa anspråk på delvis andra resurser. Forskningsmeriterade tekniker och långsiktigt riskvilligt kapital blir proportionellt sett mer efterfrågade vilket gör att ett begränsande utbud får verkningar som kommer att ge effekt på produktionssidan först en bit bortom den närrnaste konjunkturcykeln.
På grund av de svaga naturliga integrationsekonomier som existerar mellan funktioner och mellan produkter i FoU-baserade företag måste uppbyggnaden av nya stora företag eller företagsblock ske genom att etablera sammanhållande kombinationsfördelar. Dessa kombinationsfördelar måste byggas upp kring en sammanhållen strategisk kunskap. Det betyder att de måste utvecklas utifrån den kunskap företagen har samlad hos de anställda som sysslar med forskning, utveckling, konstruktion och försäljning. Under hela företagets uppbyggnadsfas måste sådana kunskapsblock hållas väl samman också geografiskt. Det betyder att Sverige i dag endast har ett fåtal lokala marknader som kan bära utvecklingen av nya stora företag på den korta tid som ofta står till förfogande. I föregående kapitel visades att dessa lokala marknader främst finns i Stockholmsområdet och kringliggande län. Vidare finns en god grund att bygga ifrån i de två andra storstadsregionerna till följd av deras differentierade arbetsmarknad och stora universitet. Endast tillverkningen är i någon mån möjlig att tidigt lokalisera utanför dessa regioner. Först sedan volym uppnåtts i företaget kan andra funktioner bli föremål för andra lokaliseringar utan att negativa konsekvenser behöver riskeras för företagets möjligheter att upprätthålla sin tillväxt och funktionella och produktmässiga diversifiering.
K-sektorns funktionella egenskaper
K-sektom skiljer sig från F-sektorn i flera väsentliga avseenden förutom den lägre FoU-intensiteten. K-sektorn inrymmer i praktiken nästan alla av Sveriges väl internationaliserade storföretag. Dessa företags centrala administrativa och strategiska funktioner har i ovanligt hög grad stannat kvar i Sverige trots en osedvanligt kraftfull globalisering av produktionsbasen.
Bilaga 13 s. 89Figur 4.6 K-sektorns funktionella organisation, i l000-tal sysselsattaprocenttalet på staplarna angerandelenhögskoleexamineradetekniker och ekonomer bland tjänstemännen 70 3 ALLMÄNNA - "VTT 5.0F FUNKTIONER 160 - TILL- 2,5 - ,S0
140 VERK- ndu
,30 NING i r SPECIALIST- 20 00 FUNKTIONER Anm.:Skalani
O " 75 figurenförtill-
100 " io å verkningenären
90 25 " F annanän övriga.i .
80 h Olga:
Bilaga 13 s. 89Funk/inner:
70 - lndu lnducerande
°° " lndi indirekta UTVECKLING 50 Dir Direkta 100 40 - 7.5 30 w 5.0 20 Arbetare 4 2.5 10 - 4
3 ÖV..G lndu lndi Dir TMNSTEM/N.. lndu lndi Dir
GYMN. UTB.TJÄNST- FORSALJNING, TEKNIKEROCH EKONOMER 50 INKOPu 5 5D TEKNIKEROCH 22 2 5 4 EKONOMERMED 2 5 MINSTGRUNDliX. 16 FRÅNUNIVJHOGSK. lndi Dir lndi Dir
Källa.Setabell l
Först under 1980-talet har en viss tendens till ökad lokalisering utomlands
kunnat märkas främst av fmansfunktioner jfr. valutaregleringens och
skattepolitikens betydelse. Vidare har möjligen en tendens till ökad andelsexpansion för utländska FoU-funktioner utvecklat sig även om fortfa-
rande ca 75 procent av de tjugo största företagens FoU är lokaliserad till
Sverige.
Dessa tendenser är relativt nya och svaga. Vi kan därför förvänta att oss K-sektorns storföretags företagsledningar har givit upphov till viss en överrepresentation" av specialistfunktionema i figur 4.6 relativt sektorer
med färre internationaliserade storföretag. Detta kan dock tempovara en rär överrepresentation om det visar sig att de nya tendenserna till etable-
ring utomlands blir bestående eller förstärks. Att flera storföretag inom
Bilaga 13 s. 90sina centrala affärsområden lyckats etablera sig som en av världens största producenter kan vara en orsak till att detta sker. I en intensiv konkurrens med andra stora företag finns en tendens till att strategiska funktioner måste placeras där de gör sin största nytta för hela företaget. Det är ännu inte riktigt prövat om Sverige med sitt perifera läge, sin udda politik och sina svårigheter att attrahera utländska specialister kan mäta sig med andra lokaliseringar i Europa.
En skillnad gentemot F-sektorn är att de många och stora företa-
annan
betyder att K-sektorn har väl investerad utländsk marknadsorganigen en sation för sina produkter. I en växande marknad och med låga komparativa kostnader i Sverige kan alltså den svenska basen i K-sektorn potentiellt växa snabbare till jämförelsevis lägre investeringkostnad än i F-sektorn.
en Därför ställer en given expansion i K-sektorn inte lika höga krav på finansiering respektive tid som motsvarande expansion i t.ex. F-sektorn. Det betyder att det är tillförseln av främst arbetskraft som påverkar denna sektors expansionstakt på medellång sikt.
En tredje skillnad är att K-sektorns företag har en betydligt bättre täckning hela det produktsortiment som räknas till sektorn. För det
av första gäller att de stora företagen har en specialisering mellan sina svenska och utländska anläggningar. Det betyder att de har en kontroll över ett vidare produktspann än vad deras svenska produktion ger intryck av. För det andra omfattar K-sektorn många små och medelstora företag inom andra produktområden än dem som de större företagen specialiserat sig på.
Denna produktspännvidd betyder att det finns en lägre risk i K-sektorn än i F-sektorn för att en ny svensk produkt skall licensieras ut ur landet därför att det inte finns svensk producent som har en väl investerad
en organisation utifrån vilken den nya produkten kan kommersialiseras. Det hindrar naturligtvis inte att Sverige även här har ett relativt handikapp till exempelvis Västtyskland som på varje svenskt produktområde har fler inhemska tillverkare med potentiellt intresse för en ny produkt.
Mot denna bakgrund kan K-sektorns funktionella uppbyggnad och arbetsfördelning studeras i figur 4.6. Sektorn är klart mer arbetarintensiv än F-sektorn. Trots de många storföretagen är antalet tjänstemän i specialistfunktioner jämförelsevis färre. Nästan tre gånger fler anställda i tillverkningen och två och halv gånger fler totalt sysselsatta kan jämföras med
en endast 60 procent fler i specialistfunktionerna. Det finns två skäl till denna diskrepans. Ett är att K-sektorns undervegetation av mindre företag är betydligt bättre utvecklad än F-sektorns främst därför att K-sektorns nyetableringar kom under tid då startförutsättningarna var bättre. Ett
en annat skäl skulle kunna att svenska storföretag har en mer decentrali-
vara serad organisation än sina amerikanska, japanska eller tyska konkurrenter
med sin större hemmamarknad kan bygga en större och mer diversifisom erad inhemsk topp i företagen. Denna skillnad kan vara både en fördel och
nackdel för de svenska företagen. Vilket utfallet blir beror på hur väl en den företagsinterna rörligheten på specialister är och om den finansiella styrningen koncernerna kan kompensera för den mindre frekventa
av dagliga kontakten mellan företagets beslutsfattare beträffande målstyrningen av företaget.
Bilaga 13 s. 91En klar skillnad mellan K-sektorn och F-sektorn finns i den trappa som visar hur antalet tjänstemän fördelar sig mellan forsknings-, utvecklingsoch konstruktionsarbete. K-sektorn har en brantare trappa dvs. jämförelsevis färre som arbetar med forskning och fler med konstruktion.
Traditionellt har konstruktionsarbete till skillnad från FoU varit väl integrerat med tillverkningen av produkterna. Detta gäller i synnerhet i de industrier som tillverkar investeringsvaror. Eftersom varje investeringsvara tillverkas i ett eller ett fåtal exemplar och ofta monteras för kund på plats av det levererande företagets egen personal måste kunskapsöverföringen fungera väl mellan olika personalkategorier för att en kontinuerlig produktivitetsförbättring och allt bättre produktprestanda skall garanteras. Detta betyder att det har funnits mer utpräglade kombinationsfördelar mellan funktioner inom stora delar av K-sektorn än inom särskilt den elektronikbaserade delen av F-sektorn.
Med den nya dator- och telekommunikationsbaserade konstruktionsteknologin riskerar emellertid en del av dessa kombinationsfördelar att gå förlorade. Konstruktioner kan enkelt sändas via tråd eller diskett liksom den information konstruktionerna bygger på. Det får följden att produktionen inte behöver hamna på den plats eller i det land som har låga komparativa kostnader i utveckling och konstruktion av nya produkter. Ksektorn riskerar därmed att få mer av de funktionella uppsplittringstendenser som sedan länge existerat i den elektronikbaserade F-sektom. Detta talar för att också K-sektorns företag måste skapa sina funktionella kombinationsfördelar utifrån sammanhållen strategisk kunskap hos nyckelpersoner i FoU, konstruktion och försäljning. De naturliga kombinationsfördelarna försvagas.
Av vad som här sagts framgår sammanfattningsvis att en utländsk efterfrågeexpansion som riktar sig mot K-sektorn i princip kan tillgodogöras i svensk produktion med större snabbhet etablerade kunskapsförsprång plus lägre utbildningsnivå hos arbetskraften och mindre finansiella resurser väl investerad produktions- och marknadsorganisation finns än i F-sektorn. Det betyder att andra tendenser till flask-halsar då blir styrande för om denna expansion kommer att kunna mötas med en svensk exporttillväxt. Tillgången på arbetskraft och då särskilt civilingenjörer, de nya mellaningenjörerna samt yrkesarbetare kommer därvid att än än
mer tidigare bli styrande för K-sektorns tillväxt. Detta gäller i synnerhet om efterfrågan riktas mot investeringsvaroma och insatsvaror från verkstadsindustrin än mot varaktiga konsumtionsvaror ex. bilar och andra konsumentvaror från kemisk industri.
En annan slutsats sammanhänger med vilken tendens som kommer att bli rådande för placeringen av företagens huvudkontorsfunktioner. Som framgår av figurerna 4.5 och 4.6 kräver de kundvärdeinducerande funktionerna en högre utbildningsnivå än de indirekta som i sin tur har behov av högre utbildad arbetskraft än de direkta. Om alltså huvudkontorsfunktioner och styr- eller planeringsfunktioner förloras till andra länder kommer detta att få till följd en lägre inhemsk användning av högutbildade. Detta betyder dock inte nödvändigtvis en motsvarande lägre efterfrågan riktad mot svenska universitet och högskolor eftersom svenska företag kan antas vilja en bättre ägarmässig kontroll av sin strategiska kunskap
Bilaga 13 s. 92att också i sina utländska anläggningar anställa en del svenskar i genom nyckelfunktioner.
C-sektorns funktionella egenskaper
C-sektorn har enligt figur 4.7 flera säregenskaper. Av naturliga skäl är förhållandevis färre i kapitalintensiv industri än i Kantalet arbetare sektorn. En mindre självklar skillnad gäller proportionerna anställda i
Figur 4.7 C-sektorns funktionella organisation, i 1000-tal sysselsattaprocenttalet på andelenhögskoleexamineradetekniker och ekonomerbland tjänstestaplarna anger männen 8 5.5 "T ALLMÄNNA 90- m FUNKTIONER 5.0
3.0 3 4.5 TILL- 80 4.0 VERK- SPEClALlST- 3.5 FUNKTIONER 70 NING 3.0
2.5 60- 2.0
lndu 50-
UTVECKLING 9 40-
Anm.:Skalani 30figurenför tillverk
ningenärenannan 20-
äni övrigafigurer
Funktioner: 10- lndu lnducerande
lndi lndirekla FÖRSÄLJNING f.. Dir Direkta 3 3 lndu lndi Dir T Arbetare
Övriga W INKÖP tjänstemän l 0.5 - 10 Gymnasieutb.tjänst- F tekniker ekonomer |\\ rååi o. lndi Dir Dir Tekn. ekon.medo. grundex.från univ./högskola Källa: Setabell 4.1
Bilaga 13 s. 93utvecklingsfunktionerna jämfört med specialist- och försäljningsfunktionerna. Det finns klart färre sysselsatta med FoU och konstruktion i Csektorn än i K-sektorn. Detta beror på att just konstruktion av produkter inte behövs i samma omfattning. l stället ombesörjs produkt- och, kanske främst, produktionsteknisk förnyelse genom forskning och utveckling. Denna FoU är i högre grad än för K-sektorn förlagd till branschforskningsinstitut.
Kapitalintensiv industri brukar kännetecknas relativt stora företag
av och företagen är sällan väl internationaliserade i sin produktion. Företagen är däremot väl internationaliserade i sina inköp råvaror och/eller i sin
av försäljning. Inte sällan är råvaruhandel och säkring råvarupriser och
av råvarutillgáng viktiga inslag i rörelsen hos metall- och kemiindustrierna. De stora fraktade volymerna och den komplicerade logistiken kring detta kräver sina specialister i ex. skogsindustrin. Dessa egenskaper torde
vara viktiga förklaringar till att så många specialister finns sysselsatta i Csektorn.
Integrationsfördelarna mellan olika förädlingsled inom flera C-sek-
av torns industrier har bidragit till att företagen också är funktionellt väl sammanhållna. Detta kan emellertid vara mer ett historiskt faktum än ett förhållande som kommer att bli gällande också i framtiden. Stålindustrins kris under 1970-talet och en god bit in, på 1980-talet har visat att dess råvarubaser billig järnmalm och billig elenergi har upphört de
att vara enda orsakerna till en god internationell konkurrenskraft. Specialiserade och kundvärdebaserade produkter har blivit allt viktigare vid omvandlingen av den svenska stålindustrin.
På samma vis tyder framväxten av specialiserade och konkurrenskraftiga kemiföretag på att en inhemsk tillgång på råvaror inte är allenagörande för internationell konkurrenskraft inom stora delar den kemiska indu-
av strin. Även utanför den FoU-baserade läkemedelsindustrin
rent spelar utveckling av nya produkter och kunskapskrävande kundanpassning
en av befintliga produkter en allt viktigare roll.
Också inom skogsindustrin håller konkurrensbilden på att förändras. Sverige har inte längre billig skogsråvara, den långfibriga skogen växer snabbare i andra länder och långfibrig ersätts successivt i vissa
massa papper med kortfibrig. Konkurrensen på den europeiska massamarknaden har förändrats såatt nordamerikanska producenter blivit prisledare. Sverige och Norden har inte heller kunnat utveckla ett heltäckande prisledarskap på den europeiska pappersmarknaden. Övergången mot att bli pristagare i alla förädlingsled inom skogsindustrin betyder för svensk skogsindustri en förändring av konkurrensbilden mot liknande förhållanden
som länge existerat för den svenska exportindustri som inte varit råvarubaserad. Den kapitaltunga skogsindustrin torde därmed komma att bli
mer marknadsstyrd till sin specialisering, sin produktionsutveckling och sin lokalisering. Impulserna till en sådan förändring kommer att växa sig starkare mer och snabbare de östeuropeiska ekonomierna liberaliseras om de utvecklar komparativa fördelar på bl.a. råvarubaserade standardprodukter.
Sammanfattningsvis skulle en dylik förändring av C-sektorns villkor betyda att produktinriktningen förstärks på de högförädlade
och mera
Bilaga 13 s. 94komplexa produkterna på bekostnad av de enklare standardprodukter som ofta samtidigt är råvarunära jfr. EG-scenarierna i nästa kapitel. C-sektorns arbetskraftsbehov skulle därmed förskjutas än mer mot högutbildad arbetskraft. Denna tendens kan redan märkas i sektorns utveckling under 1980-talet då en kraftfull satsning på FoU skedde.
A- och S-sektorernas funktionella egenskaper
De båda arbetsintensiva sektorerna har som tidigare framgått en förhållandevis liten del av sin sysselsättning i tjänstemannaarbeten figurerna 4.8 och 4.9. Därnäst är det försäljningsfunktionerna som är relativt stora
Figur 4.8 A-sektorns funktionella organisation, i l000-tal sysselsattatjänstemän procenttalet påstaplarnaangerandelenhögskoleexamineradetekniker och ekonomer bland tjänstemännen 150-
r i r
SPEClALlST- 40 " FUNKTIONER
80 ALLMÄNNA 13° TILL
5 FUNKTIONER
VERK- 3.0 20
110 NING 2.0
-
100- 1.0
90 -
lndu 80 Anm.:Skalani
figurenför tillVerk-.
60 - ningenär annan
en 50 - äni övrigafigurer
40 - Funk/tioner:
UTVECKLING 30
5 lndu lnducerande
2.0 20 - 8
lndi indirekta
l 0
l . 42 10 F
2 Dir. Direkta.
4 lndu lndi Dir
mxx
lndu lndi Dir
Arbetare
l
5.0- FÖR-
40 SÄLJ.
gâi/nisgtåmän
NKOP 1.0 1 NING
3.0 -
Gymnimb
2 o "
" M :Litâzmsçzn
1.0-
i Tekn.o.ekon.
medminstgrund-
Jndi Dir exam.från
univ./högsk. Källa: Setabell 4.1
Bilaga 13 s. 95Figur 4.9 S-sektorns funktionella organisation, i 1000-tal sysselsattaprocenttalet på staplarna angerandelen högskoleexamineradetekniker och ekonomer bland tjänstemännen 90
i
SPECIALIST-
i FUNKTIONER 80
| 4 | ALLMÄNNA | ||
| TILL | 60 | 4.0 | FUNKTIONER |
| VERK | 2 | ||
| 70 - | 5.0 | 3.0 |
WG 4.0 2.0
60- 3.0 l 0
20 lndu 50- 1.0
Anm.:Skalani findu gurenfor tillverkning ärenannanäni 40 - övrigafigurer
UTVECKLING 30 6 2.0 - Funktioner: Lo 7 lndu lnducerande 48 20. lndig indirekta lndu lndi Dir Dir Direkta
10- 2 l 50 FÖR- Arbetare
M
3 mil- .. 4.0 SAU Övriga e lndu lndi Dir tjänstemän 3O NlNG Gymn.utb.tjänst. 2 0 Teknikeroch ekonomer 14 I 0 Tekn.ochekon. medminstgrundex. frånunivjhögsk. n lndi Dir lndi Dir
Källa." Se tabell 4.1
sysselsättare. Till en del kan detta kanske förklaras den kontraktion av som delar av A-sektorn varit utsatt för. Företag i branscher med utpräglad
konkurrens från låglöneländer har inte sällan övergått till bli säljföretag att med en ganska ringa svensk tillverkning. Ibland har sådana företag över-
gått till att bli renodlade handelsföretag och i andra fall har de anställda
gått över till postorderföretag varuinköp till del härrör från svenskvars en ägd produktion lokaliserad i låglöneländer. i
Såsom framgår av figurerna saknar inte A- och S-sektorerna forskning,
utveckling och konstruktion. Åtminstone i vissa branscher och företag
finns alltså egenskaper som liknar dem i de båda kunskapsintensiva sekto-
rerna. I själva verket har 1980-talets utveckling i de arbetsintensiva sekto-
rerna inneburit en ökad betoning de kunskapsintensiva företagen av och
Bilaga 13 s. 96Det finns rad exempel på mindre och medelstora företag deras varor. en mindre än tio år sedan inte hade någon egentlig egen produktutsom för veckling i dag har FoU. En del av dessa har också byggt upp men som egen fungerande nätverk till FoU företagsköp utomlands, ett extern ex. genom universitetens forskare och skapandet "teknologifönssamarbeten med av i utländska "venture capital-fonder som är verksamter via engagemang inom företagets affärsområden. ma alltså tydlig tendens till att strukturförnyelsen är aktiv och Det finns en kunskapsbaserad inom den knappa hälft industrin som är arbetsintenav siv och alltså ganska lönekänslig vid långsiktigt relativt höga svenska löner.
förnyelse har betytt behov fler högre utbildade tekniker, ett Denna av inte alltid kunnat tillfredsställas följd av den kroniska behov som som en
teknikerbristen. delar de arbetsintensiva sektorerna som grundar sin kon- Också de av kurrenskraft på specialisering på nischbetonade produkter eller på en
kontinuerlig förändring produktinriktningen behöver en ökad kunav skapsintensitet för kunna gå iland med detta. l synnerhet gäller detta att kunskaper behövs för att bättre förstå och förutse marknadssådana som konkurrensförändringar ekonomisk kompetens samt för att skapa och lösningar för rationalisering produktionen trots den småseriebetoegna av nade inriktningen teknisk kompetens. l990-tal innebär ökad takt i den strukturella fömyelsen kommer Ett som förenad med delvis motstridiga tendenser beträffande behovet av att vara arbetsintensiva sektorerna. Å sidan kommer krymphögutbildade i de ena föranleda tendens till minskad efterfrågan. Samtiningen av dessa att en två inomsektoriella omvandlingsimpulser att tvärtom fördigt kommer högutbildade. En är att de branscher/företag som är eller stärka behovet av förutsättningar bli kunskapsintensiva kommer att gå stärkta ur har att mer strukturomvandling. En är att de funktioner som blir kvar i denna annan drar ned eller slutar med tillverkning är de som är mest företag som egen kunskapsintensiva. Även företaget då ibland omklassas till tjänsteföreom kanske förstärks i realiteten dess efterfrågan på tag kvarstår och t.o.m.
högutbildade.
Sammanfattning och slutsatser
kapitel har visat betydelsen att beakta olika industrisektorers Detta av egenskaper vid bedömning de utbildningsbehov som kan funktionella av följa snabbare strukturförnyelse. Sektorernas funktionella förväntas av en och utveckling avspeglar hur deras teknologi och företagens orgasärdrag skiljer sig åt sinsemellan respektive i förändringarna över tiden. nisation teknikerna strategisk resurs för industrin än I allmänhet är en mer De används i fler befattningar och funktioner och med en ekonomerna. intensitet. Vidare är det teknikerintensiteten som utmärker de tre högre immateriellt och materiellt kapitalintensiva sektorerna medan de båda
arbetsintensiva är ekonominriktade. konstruktion har tillhört industrins mest expansiva FoU-arbete samt befattningarna är intensiva i användningen av univerbefattningar. Båda
Bilaga 13 s. 97sitets- och högskoleutbildade tekniker. Den kroniska bristen på sådana tekniker under 1980-talet har emellertid medfört att höjningen av deras andel i dessa befattningar blivit långsammare än Företagen eftersträvat. I synnerhet har detta gällt i FoU-arbetet.
Andelen tjänstemän som arbetar med FoU steg 1977- 1988 i fyra av de fem sektorerna, alla fyra konkurrensutsatta. Endast C-sektom hade en minskad andel i konstruktionsarbete. Samtidigt har strukturomvandlingen inte gått särskilt snabbt beträffande omallokeringen av arbetskraft till de båda kunskapsintensiva sektorer som är mest FoU- och konstruktionsinriktade jfr. kapitel 3. Att det ändå uppstått en kronisk brist på universitets- och högskoleutbildade tekniker kan mot denna bakgrund ses som en varningssignal inför framtida behov av ökad takt i strukturfömyelsen.
Befattningar som har stora inslag av ekonomutbildade är de administrativa och ekonomiska arbetena samt, i mindre mån de kommersiella inköp och försäljning. Bara undantagsvis har de två förstnämnda haft en ökande andel av sektorernas tjänstemän. Detta är en anledning till att efterfrågan på ekonomer inte är lika dynamisk som den av tekniker. En annan anledning är att det är de arbetsintensiva sektorerna som går tillbaka mest eller stagnerar som har de högsta andelarna tjänstemän i dessa befattningar.
Teknikerna har vissa typiska kärnyrken dvs. befattningar med särskilt hög andel tekniker. Förutom i FoU och konstruktion är teknikerandelen hög också i tekniskt metod-, kontroll- och servicearbete samt, i mindre mån, också i produktionsledande arbete. Denna ordning på kärnyrkena anger också rangordningen av andelen högskoleutbildade tekniker 1988, både för industrin totalt och för dess fem sektorer. Medtas även de gymnasieutbildade ändras bilden såtillvida att konstruktionsarbetet blir mer teknikerintensivt än FoU i fyra av de fem sektorerna. K-sektorn är undantaget.
Analysen av de enskilda sektorernas funktionella och teknologiska egenskaper har för det första syftat till att påvisa vilken betydelse marknadsbrister har för företagens funktionella specialisering/diversiñering. För det andra visar denna analys vilka tidshorisonter som kan förväntas gälla vid en accelererad expansion av skilda sektorer om marknadsbristerna elimineras och efterfrågeutvecklingen blir gynnsam. För båda syftena är problematiken mest intressant beträffande F- och K-sektorernas framtidsperspektiv.
Å sidan gäller att F-sektorn har relativt få brett marknadsinvestera-
ena de storföretag. Den har även långa ledtider för FoU innan nya, forskningsbaserade storföretag kan utvecklas. Å den andra sidan har K-sektorn många sådana storföretag och också fler medelstora företag. Ledtidema mellan produktutveckling/konstruktion och produktion/försäljning är där kortare. Det borde därför fortare att förverkliga en given efterfrågeexpansion riktad mot K-sektorn än en som är riktad mot F-sektorn. Annorlunda uttryckt måste Sverige under de närmaste åren klara av K-sektoms akuta och stora behov av civil- och mellaningenjörer samt yrkesarbetare. F-sektorns acceleration behöver ske under en längre period i det att den kräver mer långsiktigt riskvilligt kapital samt fler långtidsutbildade forskare och specialister. Det är främst genom en snabb kommersialisering i inhemsk produktion av de FoU-resultat som frambringats genom 1980-
7 29-050-
Bilaga 13 s. 98talets höga FoU-intensitet som början av 1990-talet kan visa upp en snabb tillväxt i F-sektorn. Denna kommersialisering behöver inte forskamtbildade utan civil- och mellaningenjörer och yrkesarbetare.
Även inom de tre övriga sektorerna märks en tydligt ökande betoning av kunskapsbaserade funktioner, produkter, företag och branscher. Det gäller i synnerhet den ganska FoU-inriktade, kapitalintensiva industrin som i dag för huvuddelen av industrins exportöverskott. Minst tydlig är
svarar tendensen i den skyddade sektorn vilket sannolikt haft sin orsak i att den varit foga utsatt för utländsk konkurrens.
Om det även under 1990-talet kommer att råda brist på högutbildade tekniker inkl. forskare blir konsekvenserna sannolikt svårast for F-sektorn. Detta följer både av de tendenser som funnits under 1980-talet samt
att sådana tekniker är den, vid sidan om riskvilligt kapital, mest av strategiska resursen i F-sektorn. En snabb efterfrågetillväxt kan i så fall inte exploateras från en svensk produktionsbas dvs. försvagningen av nettoexporten fortsätter.
5¶Framtidsperspektiv för industrin och
Bilaga 13 s. 99dess tekniker och ekonomer
De två föregående kapitlen behandlade industrins användning av främst tekniker och de egenskaper och mekanismer som styr denna användning. Därmed finns ett underlag för att diskutera hur den framtida användningen kan komma att te sig om vi kan säga något om industrins tillväxt samt impulserna till strukturomvandling som kan tänkas bli riktad mot dess olika sektorer. Eftersom det inte är avsikten att prognosera industrins behov högutbildade behövs inte samma precision och tillförlitlighet
av som vid egentliga prognoser av industrins framtida utveckling. Kalkylerna
här redovisas skall i stället betraktas som ett sätt att med kvantitativa som illustrationer diskutera två alternativa industriframtider. Tonvikten ligger på att visa vilken betydelse tillväxt och strukturfömyelse kan ha för industrins behov högutbildade tekniker. Det är således fråga om en känslig-
av hetsanalys vars resultat kan utnyttjas för att bygga alternativa scenarier över framtida utbud av utbildad arbetskraft för användning i modellbaserade framtidsanalyser.
Den metod skall användas bygger helt på Ohlsson, 1989. Denna
som studie sätter EG-utvecklingen i centrum för de externa impulser som på 1990-talet kan komma att påverka industrins produktions- och handelsutveckling. EG- och världsmarknadsscenarier formuleras. Eftersom Sveri-
är en liten ekonomi påverkas inte EG och världen av den svenska ge ekonomins utveckling. Den relativa öppenheten i denna ekonomi betyder däremot att den blir kritiskt beroende av omvärldsutvecklingen, av hur Sveriges handels- och konkurrensmässiga relationer till ex. EG förändras samt vilken politik som brukas för att på bästa sätt utnyttja eller parera influenserna från utlandet.
l det följande presenteras först omvärldsscenarierna samt EGs reformer och externa omvandlingsimpulser. Sveriges alternativa strategival med avseende på EG-relationer och tillväxt- och strukturförnyelsepolitik redovisas därefter. Slutligen beskrivs de framtidsperspektiv för industrins olika
enligt nämnda bok sammanhänger med dessa omvärldsscesektorer som narier och svenska politikstrategier. Det måste understrykas att dessa framtidsperspektiv inte utgått ifrån omvärldsscenarier som kunnat bedömas till sin sannolikhet. Däremot bygger metoden på att 1990-talets omvärldsutveckling med stor sannolikhet bör hamna mellan de valda scenarierna.
Därnäst följer i olika avsnitt diverse konsekvensanalyser för industrins tänkbara användning av högutbildad arbetskraft.
Bilaga 13 s. 100Världsmarknadsscenarier I ovan nämnda källa görs en distinktion mellan utvecklingen inom regionala block av länder respektive mellan blocken beträffande protektionism/ liberalisering. De blockbildningar som i dag har den största kvantitativa betydelsen för världshandeln är EG-blocket samt blocken kring Japan och USA.
Figur 5.1 anger de tre framtidskonstellationer av inom- och mellanregional protektionism/liberalisering som har bedömts som tänkbara. Dessa tre världsmarknadsscenarier relateras till ett nuläge placerat i origo som kännetecknas av det sena 1980-talets handels- och konkurrensvillkor. EGs 1992-program är ett exempel på ett inomregionalt liberaliseringsscenario och Canada-USA-avtalet ett annat.
Figur 5.1 De tre framtidsscenariernastidshorisonter ochliberaliseringsproñler
Mellanregional
Liberalisering
l""" "T
gGlobal g
i liberali- 5
gsering :
Horisontbortom år 2000
Nuläge /
--_.,
. Vitboks-
n -
4 ref0rmer-:==-l.b -E-flnomregional
Bilaga 13 s. 100/ J 1. Protektionism -1993 Liberalisering
ZOOQ-slââ-rââz-lüi
\+
år 2000
1333-talet
Örjan av ------ --1
1980-talet :Mellan- .
i regional i
Eprotek- i
LELQBLSHLJ
v
Protektionism
Källa:Ohlsson 1989
1970-talets och det tidiga 1980-talets globala protektionism nedre vänstra kvadranten har uteslutits som en framtidsmöjlighet, delvis av analytiska skäl. Inte heller medtas ett scenario som förenar mellanregional liberalisering med ökad protektionism inom regionerna eftersom detta förefaller vara en osannolik kombination under fredsförhâllanden i dagens värld.
De tre scenarierna kan betecknas som global liberalisering övre högra kvadranten, regional liberalisering underförstått: utan eller med blandad förändring av konkurrensvillkoren mellan regionerna samt mellanregional protektionism underförstått: fortsatt inomregional liberalisering. Mellanaltemativet med regional liberalisering innebär en förlängning fram till sekelskiftet av de tendenser som kunnat märkas i det sena 1980-talets
Bilaga 13 s. 101l0l
handelspolitiska beslut. Det har använts för den kvantitativa analysen av EGs inverkan på svensk industri och privat, potentiellt konkurrensutsatt tjänstesektor. På så vis kan den partiella inverkan av EG bedömas kvantitativt. EGs indirekta effekter bl. a. via övriga blocks handelspolitik hanteras i nämnda källa enbart i en kvalitativt formulerad strategianalys.
Global liberalisering kan betecknas som dagens chansaltemativ. Som senare skall framgå finns det ett delscenario för EGs utveckling som är mest sannolikt i det fall den globala liberaliseringen materialiseras. Dagens riskalternativ går under beteckningen mellanregional protektionism. I jämförelse med utvecklingen under en stor del av 1970- och 1980-talen är det dock inte något särskilt pessimistiskt alternativ. Även i detta alternativ kommer nämligen världshandeln att växa i en snabbare takt på 1990-talet. För Sverige betyder också liberaliseringarna i Europa mer för den ekonomiska tillväxten än den tänkbara stigande protektionismen mellan blocken. Givetvis förutsätter detta att inte fonnerna för och omfattningen av denna nya protektionism blir alltför groteska.
EG-reformer och EG-utveckling Detta är inte platsen för en ingående redovisning av EGs olika reformer. I stället diskuteras översiktligt de mekanismer till omvandling som de igångsätter för att ge en bakgrund till de kvantifierade framtidsperspektiven för svensk industri.
Reformerna omfattar egentligen fem områden, nämligen EGs utvidgning söderut nya låglöneländer, vitboksprogrammet, omstruktureringen av jordbrukspolitiken samt EGs strukturfonder m. m., en ökad koordinering av den ekonomiska politiken samt slutligen en förändrad extern politik gentemot EFTA, Japan och NIC-länderna, USA samt utvecklingsoch östländer. Av dessa fem reformområden med mycket skilda ekonomiska verkningar kan bara effekterna av de tre förstnämnda överblickas. Det står nämligen ännu inte klart vilken slutlig utformning EGs politik får på de andra områdena. Det måste i hög grad komma att bli beroende av hur handelssystemet i stort i världen kommer att utvecklas. Det är ett avgörande skäl till att dessa två reformområden lagts utanför den kvantitativa bedömningen genom att de bäddats in under de båda alternativa världsmarknadsscenarierna. Därmed behandlas de endast i dels en chans/riskanalys dels en diskussion om hur en tidsoptimerad svensk strategi inför alternativa omvärldsförändringar skulle kunna te sig.
De tre reformområden som den kvantitativa analysen beaktar ger sammantaget upphov till sju typer av förändringar i den konkurrens som handeln med produkter varor och varubundna tjänster eller rörligheten hos resurser arbetskraft, kapital och resursbundna tjänster förmedlar in i en nationell ekonomi. Figur 5.2 redovisar schematiskt hur sex av dessa kan placeras ut i ett fyrfältsdiagram där produkter identifieras efter egen rörlighet och rörligheten hos deras strategiska resurser. Den sjunde förändringen består av den förändring i länders komparativa fördelar som blir en följd av ändrad rörlighet hos produkter och resurser samt ekonomiernas anpassning till detta. Eftersom detta är en svensk studie refereras inte de senare,
Bilaga 13 s. 102produktmässigt handelsomfördelande effekterna av EG-ländernas nya komparativa fördelar.
Figur 5.2 Typer avverkningar inom EG via ökad produkt- ochresursrörlighet
Hög produktrörlighet
Hande 2 nsifiering
2a 2b 2C
f Hög
resurs-
rörlighet
Fortsatt Konkurrens-
skyddad intensifiering
verksamhet
6.
2a-c Selektiva handelsutvidgande effekter
Generellhandelsutvidgande effekt
4. Generell konkurrensutvidgande effekt 6. Selektiv konkurrensutvidgning
Källa:Ohlsson 1989
Figuren grupperar produkter utifrån vilken rörlighet dessa nu har över gränserna vertikal axel samt vilken rörlighet samma produkters mest intensiva strategiska resurser har över samma gränser. I övre delen av figuren placeras således de internationellt rörliga produkterna. De två högra kvadranterna rymmer produkter med internationell rörlighet hos sina strategiska resurser.
Med denna schablonindelning finner således globalt högrörliga produkter med globalt högrörliga resurser längst upp till höger i figuren. Här finns både högteknologi och en hel del av de snabbindustrialiserande ländernas typiska industrivaror. Den offentliga sektorns traditionella delar och industri- och tjänstesektorer med enbart lokal produkt- och resursrörlighet placeras analogt längst ner till vänster. Råvarubaserade industrier med hög produktrörlighet hamnar i övre vänstra kvadranten medan privat tjänstesektor, byggnadsindustri och den skyddade sektorn inom tillverkningsindustrin till stora delar kommer att rymmas i den nedre högra kvadranten.
EG-reformerna förändrar i framtiden villkoren för inplaceringen av produkter via de slagen impulser till handels- och konkurrensför-
sex av
Bilaga 13 s. 103ändringar. För det första kommer en rad generellt verkande åtgärder ex. avskaffande av gränskostnader och tekniska handelshinder, transport- och valutapolitiska reformer att leda till en generell ökning av handeln mellan medlemsländerna för de redan utrikeshandlade varorna samt de varubundna tjänsterna. För det enskilda landet stimuleras både exporten och importen i varje industri en handelsintensifierande effekt l. Tendenser-
na blir därför ökad geografisk räckvidd för produkterna, ett färre antal anläggningar som tillverkar en enskild produkt samt ökad inomindustriell specialisering.
Motsvarande typ av förändringar inträffar genom åtgärder som minskar restriktionerna för arbetskraftens, kapitalets och de resursbundna tjänsternas rörlighet över gränserna 5. Detta leder till en generell konkurrensintensifiering för de produkter som använder resurser och tjänster som redan är internationellt rörliga. Berörda företag kommer som en följd att kunna geografiskt vidga sin kundkrets utifrån färre fullt diverszjierade anläggningar. Inom det enskilda företaget och mellan dess olika, geografiskt utspridda anläggningar kommer en funktionell specialisering att utvecklas. Karaktären på denna specialisering kommer att påverkas av den kombination förutsättningar som skapas av att de skilda strategiska
av resurserna är olika rörliga och av att företaget värnar om den strategiska kunskapskärna som bildar grunden till dess komparativa fördelar och internationalisering.
Tre selektiva handelsutvidgande effekter har markerats i figuren. De är resultatet av åtgärder som eliminerar handelshinder eller inverkan av annan politik som är konkurrenssnedvridande och som riktar sig speciellt mot vissa delar av industrin. I de råvarubaserade industrierna gäller detta upptrappningen av handelshinder över förädlingsled 2 a innebärande importrestriktioner för ex. papper men inte för massa.
För typiska varor från utvecklingsländerna används andra nationella eller EG-gemensamma gränshinder m. m. 2 b, De industrier inom EG som påverkas har de bästa kostnadsbetingelsema i de södra medlemsländerna där också strukturfondssatsningama förstärker de goda tillväxtförutsättningarna. Eftersom dessa industriers varor ingår i Sveriges frihandelsavtal med EG kommer denna förstärkta konkurrens från EG att påverka motsvarande svenska industrier oavsett om Sverige når längre i sitt närmande till gemenskapen eller ej.
Den tredje selektiva handelsutvidgningen exemplifieras med högteknologi eller andra avancerade produkter med hög kunskapsintensitet 2 c. Här finns hel räcka av reformer som sträcker sig från FoU-program och
en offentlig upphandling till rörlighet hos högutbildade specialister och riskvilligt kapital till onoterade företag. Reformema kan som regel sägas katalysera fram en bättre integrerad och markant effektiviserad marknad för den kunskapsbaserade industrins varor och strategiska resurser. En del
den katalytiska marknadseffekten uppkommer via de nationella reforav
lockas eller tvingas fram av gemenskapens åtgärder. Den geogramer sam fiska .iögrörlighet i avsaknad marknadsingrepp skulle karakterisera
som av högtelcnologins produkter och strategiska resurser får alltså förutsättningar att bl: verklighet inom gemenskapen. På så sätt kommer EGs högteknologi att likvärdiga utvecklingsbetingelser med de som existerar inom USA.
Bilaga 13 s. 104Dessa tre selektiva handelsutvidgningar har följden att utrikeshandeln expanderar särskilt mycket inom de varuområden som direkt berörs. De länder som inom gemenskapen har de bästa komparativa fördelarna gynnas i internhandeln även om de gentemot utanförstående länder inte skulle ha komparativa fördelar. Således gynnar detta vissa avancerade EG-länder beträffande exporten av avancerade produkter bl. a. inom högteknologin. De södra EG-länderna får stärkta fördelar i sin export av dels arbetsintensiva produkter dels råvarubaserade produkter. Olika EG-länder kommer att gynnas av en bättre konkurrenskraft på en rad produkter som ligger sent i förädlingskedjan bl. I allmänhet kommer dessa verkningar
a. papper. att betyda en ländermässigt handelsomfördelande effekt från länder utanför EG till länder inom EG.
På motsvarande vis finns ett antal selektiva reformer som påverkar näringar och industrier med lågrörliga produkter och vars konkurrensutsatthet kan påverkas enbart genom fri etablering och fri resursrörlighet 6. Det gäller bl. a. på transport- och fmanssektorernas områden. I likhet med de selektiva reformerna för högrörliga produkter kommer dessa selektiva etablerings- och resursrörlighetsreformer att främst kunna nyttjas av EGföretagen. Det försvagar därför konkurrenskraften för företag utanför gemenskapen, i synnerhet i de närliggande, små EFTA-länderna som utan särbehandling skulle kunnat tillgodogöra sig nämnda reformer mer än t.ex. Japan och USA.
Slutligen har vi två generella utvidgningar av konkurrensen via handeln respektive via fri etablering och resursrörlighet som bäst kan åskådliggöras med att figurens båda axlar förskjuts nedåt respektive till vänster 3 och 4.
Varuhandelsutvidgningen medför en ny konkurrenssituation för de varor som haft en begränsad eller ingen alls handel över gränserna. Handelsvolymerna kan här väsentligt expandera dels genom en mer omfattande handel med närliggande länder dels genom att den geografiska räckvidden expanderas så att produkterna når flera länder. Teknologin hos dessa nya utrikeshandelsprodukter och de enskilda ländernas komparativa kostnader respektive fördelar kommer att påverka vilka länder som blir exportörer och importörer.
Varuhandelns selektiva och generella utvidgningar kan sammantagna innebära påtagliga volymförändringar i utrikeshandeln för varje enskilt land. Därmed kan också påverkan på strukturen av handeln med redan tidigare starkt konkurrensutsatta varor bli ordentlig. Om de nya varorna blir exportvaror för ett avancerat land på grund av att de är kunskapsintensiva kommer de att öka efterfrågan på landets relativt mest intensiva resurser, dvs. utbildad arbetskraft. Kan deras utbud inte ökas för att parera den stigande efterfrågan blir det de tidigare konkurrensutsatta, kunskapsbaserade varorna som möter ett internt konkurrenstryck på resursmarknaderna. Exporten av dessa senare varor tenderar då att minska.
Om i stället de nya utrikeshandlade varorna har en teknologi som i innebär att de i landet blir importvaror avlastar de i stället en del konkurrenstryck från de sektorer som tidigare mött importkonkurrens. En del kanske rentav kan utveckla sin export, en export som tillsammans med ytterligare exportexpansion från sektorer med tidigare goda komparativa fördelar balanserar den nya importen.
Bilaga 13 s. 105Den generella konkurrensvidgningen via fri resursrörlighet och etableringsrätt är till sina effekter inte lika lätt förutsebar. Enskilda företags tekniska försprång o.dyl., eller benägenhet att intemationalisera sig kommer att bestämma riktningen på den tjänstehandel och den resursrörlighet som uppkommer för varje EG-land. Totalt blir inte volymeffekten lika stor som på varuhandelssidan. Det beror på att det är en så liten del av förädlingsvärdet som kan röra sig internationellt i alla de näringsgrenar där tjänsterna som förmedlar internationell konkurrens är resursbundna dvs. är beroende av att personer/arbetskraft eller kapital rör sig över gränserna.
På lång sikt kan också resursrörligheten mellan medlemsländerna föra med sig inbördes Förändrade komparativa fördelar. Kapitalet med dess snabbrörlighet mot södra EG inklusive strukturfondsöverföringarna, kunskapsöverforingen som går i samma riktning, emigration till norra EG av arbetslösa med låg utbildning samt inverkan av varuhandeln kan tendera att på denna sikt minska de nackdelar medlemsländerna där har på mer avancerade Å andra sidan kommer de nordliga medlemsländernas
varor. frigjorda resurser att kunna användas till än större satsningar på FoU, utbildning och risktagande i samband med teknologibaserat nyföretagande. De påtagligt förbättrade betingelserna för kunskapsspridning kan likaledes bli till en större fördel för företagen i de avancerade medlemsländerna. En anledning är att rörligheten på den företagsinterna specialistmarknaden kan organiseras bättre för att befrämja den kunskapsbildning och produktivitet som ger en förstärkt global konkurrenskraft. Vidare kommer kunskapsspridningen mellan universitet och företag att kunna bli bättre fungerande liksom den mellan länderna via ungdomsrörligheten. FoUsamarbeten mellan de högteknologiska företagen kan ske utan de nationel-
hinder som tidigare segmenterat sönder den interna marknaden till men for dessa företags konkurrenskraft gentemot amerikanska och japanska företag.
Slutsatser beträffande EGs externa impulser EGs reformer och utveckling kan sammanfattningsvis förväntas ge upphov till flera effekter på icke medlemsländer:
EGs ekonomiska tillväxt blir högre på 1990-talet än under 1970- och l980-talen. Dess tidigare stora tillväxtgap relativt Japan och USA sjunker ordentligt. I ett EG-optimistiskt scenario med kraftfullt genomförda inre och yttre reformer även inom jordbrukspolitiken finns det förutsättningar för en högre takt för EG än för USA. EG kommer då bl. a. via sin snabbt stigande import att på nytt bli en motor för världsekonomin.
EG kommer via sin storlek, ökade tillväxt och specialisering att påverka den globala arbetsfördelningen. Jämfört med Japan och USA har EG det mest diversifierade handelsmönstret. Under perioden av ökad tillväxt pga. den internt genererade konkurrenskraften kommer EG att förbättra sina marknadsandelar. EG-reformerna får en klar handelsomfördelande verkan på icke-medlemsländer. Därför kommer de senare länderna inte att kunna dra full fördel av EGs importacceleration och även
Bilaga 13 s. 106drabbas av dess exportexpansion till andra marknader utanför gemenskapen.
Med de reformer som planeras är det sannolikt att de handelsomfordelande effekterna blir som störst inom FoU-baserad industri, industri som levererar till olfentlig sektor samt skyddade industrier och tjänstesektorer. För industrins del betyder detta att EGs strukturella tillbakagång kan komma att stoppas upp och t.o.m. vändas till en god takt i den strukturella förnyelsen. Tillbakagången har yttrat sig i att EG samtliga 12 medlemsländer från en mellanteknologisk specialisering i sin export 1970 kommit att bli specialiserad på lågteknologiindustrier år 1985. Det blev i stället Japan som inhämtade en del av det amerikanska försprånget och lyckades med att till dess utveckla en högteknologisk profil i sin export. Om vi utgår från att EG-reformernas effekter får en successivt ökad kraft efter 1992 kommer den strukturella förnyelsen i utrikeshandeln att troli-
ske under loppet av hela l990-talet. Ur specialiseringssynvinkel kan gen då skilja på två tänkbara, distinkta skeden. Det första skedet varar fram till dess att EG eliminerat sin specialisering på lågteknologi genom de snabba-
stigande marknadsandelarna i hög- och mellanteknologin. Detta skedes re varaktighet kan naturligtvis inte bedömas, däremot att det får en karaktär
ökad diversifiering. EG får då genom både ökad relativ tillväxt och av ökad diversifiering en i ekonomisk mening ökad självständighet. Om trenden i specialiseringen därefter håller i sig kommer EGs nästa skede att kännetecknas av en ökad specialisering, nämligen på hög- och/eller mellanteknologi. Endera har EG vid den tiden påverkat Japans eller USAs specialisering bort från dessa teknologiområden eller också har industrialiseringen i världen fort med sig att det skapats utrymme for alla tre blocken att upprätthålla en specialisering på högteknologi och avancerad mellanteknologi. För EGs del torde i båda fallen en liberalisering av öststaternas ekonomier klart underlätta gemenskapens möjligheter att placera sig i en världsledande position inom avancerad industri.
Ett annat industriellt område med stora handelsomfördelande effekter gäller de industrier där serieekonomier uppnås vid en relativt stor skala och där den nationella segmenteringen av marknaden inom EG förhindrat full exploatering av dessa. Förutom inom högteknologins områden kan detta förväntas gälla för avancerade material samt inom tung industri, insatsvaruindustri och hushållskapitalvaruindustri. Här kommer särskilt de små, närliggande EFTA-ländema att få en relativ försvagning av konkurrenskraften vid oförändrade EG-relationer.
Gränshandel och andra former av konkurrens i industri och tjänstesektorer med lågrörliga produkter kommer också att påverkas ordentligt i de utanförstående länder som delar gräns med EG. Eftersom EGs produktion blir stärkt av reformerna kommer dessa länders företag att tappa i relativ konkurrenskraft.
Sammanfattningsvis har dessa interna och externa elTekter samlats upp i två alternativa EG-scenarier. Det ena är EG-pessimistiskt med en BNPtillväxt på knappt tre procent. Det är pessimistiskt så tillvida att EGs negativa tillväxtgap till de båda andra ekonomiska stormakterna fortsätter på l990-talet även om det väsentligt minskar. Det andra, optimistiska scenariot innebär att EG uppnår minst en med USA jämbördig tillväxt på i genomsnitt fyra procent.
Bilaga 13 s. 107Två svenska framtidsstrategier
De kvantitativa illustrationema av Sveriges industriella utveckling fram till sekelskiftet utgår från två alternativa svenska politiska strategier, bevarandestrategin respektive fömyelsestrategin, vilkas åsyftade resultat beskrivs i det följande. Den förra innebär att Sverige väljer en status quolinje beträffande både sin EG-relation och sin prioritering och uppläggning av den inhemska tillväxt- och resursallokeringspolitiken. Förnyelsestrategin betyder i båda avseendena val av en ny politik som prioriterar tillväxt och Förnyelse av svensk ekonomi i syfte att uppnå en med andra ledande industriländer likvärdig ökning av levnadsstandarden.
Båda alternativen förutsäter en fortsatt full sysselsättningslinje i den ekonomiska politiken. Medan bevarandelinjen riskerar att medföra fortsatta devalveringar vid reducerad omvärldstillväxt efter egna beslut eller som en följd av förändringar av utländska växelkurser kommer förnyelsestrategin snarare att betyda en tendens till revalvering av den svenska kronan. Det blir följden av den högre tillväxten och den genom förnyelsepolitiken utbudsbestämda, bättre utvecklingen av Sveriges terms of trade.
Den typ av analysmetod som använts har som nämnts ingenting med prognoser att göra. Den innebär att kvantitativt illustrerade scenarier tecknas för några tänkbara svenska industriella utvecklingar. De externa scenarierna är visserligen likartade med dem som behövs för modellbaserade prognoser men sättet att behandla den interna utvecklingen skiljer sig. Det kan snarast liknas vid de metoder som ofta används vid konjunkturprognoser. Syftet i denna långsiktsanalys är emellertid ett annat än det prognossyfte som gäller för konjunkturprognoser.
På en horisont av ett decennium kan även ett litet land påverka sina komparativa fördelar ganska ordentligt. Att välja komparativa fördelar för år 2000, vid en antagen utveckling i vår omvärld, innebär att vi väljer utveckling för Sveriges roll i den internationella arbetsfördelningen samt relativa tillväxt och levnadsstandard. Detta val kan och bör ske med så få av de restriktioner som styr den kortsiktigt syftande politiken som möjligt. Den fulla sysselsättningen är för svensk del ett naturligt mål att hålla fast vid också för den långa siktens politik. Däremot behöver inte befolkningens storlek målsättas vilket betyder att de två strategierna förenats med olika politik beträffande invandring av arbetskraft 20000 per år i förnyelsealternativet och arbetsutbud förutom invandring också ordentligt reducerade specifika åtgångstal för arbetskraften i dels de konkurrensöppnade delarna av skyddad industri och privat tjänstesektor dels offentlig sektor.
Tekniken som valts betyder att alternativa utfall för Sveriges relativa levnadsszandardutveckling fram till sekelskiftet kan jämföras med avseende på dels vilka medel/delmål som är förenade med de alternativa strategierna dels vilka utfall på viktiga målvariabler som kan tänkas bli följden. Två biverkningar som varit av särskilt intresse vid utformningen av altemativen har varit l konsekvenserna för den stor-regionala balansen på arbetsmarknaden samt 2 hur Sveriges svaga produktivitetsutveckling skulle kunna påverkas.
Under det EG-pessimistiska scenariot har de alternativa svenska strategierna bedömts få ett BNP-utfall som ger en årstakt på 1.5 respektive 3.0
Bilaga 13 s. 108procent för bevarande- och förnyelsestrategierna. Även under bevaran-
destrategin kan Sverige således en ökad tillväxt jämfört med andra
både 1970- och 1980-talen. Industriproduktionen bedöms kunhalvan av
växa med respektive två och fyra procent. na
Det EG-optimistiska scenariot ändrar den svenska utvecklingen av
mer följande skäl. För det första växer vår enda stora närmarknad i en snabba-
takt vilket förbättrar exportbetingelserna för Sverige. För det andra är re denna högre tillväxttakt förenad med kraftigare strukturomvandlingsim-
pulser.
För det tredje infaller tillväxten i EG lite olika under loppet av 1990talet. I det pessimistiska alternativet härrör tillväxtaccelerationen från vitboksreformerna varför kulmen ebbat ut strax efter mitten av decenniet. Det EG-optimistiska alternativet är i stället förenat med bl. a. jordbruks-, handels- samt FoU- och utbildningspolitiska reformer vars stora effekter kan förväntas uppstå under 1990-talets andra hälft. Då kan, enligt förnyelsestrategins antaganden, Sveriges EG-relationer vara likställda de nuvarande tolv medlemsländernas. Slutligen kan i denna strategi strukturimpulserna från EG-utvecklingen beröra svensk ekonomi i betydligt fler delar
näringslivet. Mätt med dagens sektorandelar i BNP skulle det betyda en av ungefärlig fördubbling den konkurrensutsatta sektorn från 1987 fram
av till sekelskiftet.
Det EG-optimistiska scenariot under bevarandestrategi för med sig
en
svensk BNP-tillväxt på ungefär två och en halv procent dvs. något en mindre än förnyelsestrategins tillväxttakt vid ett EG-pessimistiskt scenario. Ett EG-optimistiskt scenario med en svensk förnyelsestrategi bedöms kunna årstillväxt på 4 procent dvs. bara en halv procentenhet lägre
ge en än BNP-takten under 1960-talet.
Detta alternativ är alltså för svensk del en ganska optimistisk
senare bedömning. Med hänsyn till såväl de gynnsamma externa villkoren som den kraftfulla strukturförnyelsepolitik som förs inom landet är dock tillväxten inte helt orealistisk. De externa förutsättningarna tycks dessutom kunna bli bättre än förutsågs våren 1989 då öststaternas utveckling
som inte helt förutsågs. Visserligen tycks de synliga reserverna av arbetskraft
den högre Förvärvsintensitet som nu råder vara klart mindre än på genom l960-talet. Inte heller förutsätts invandringen av arbetskraft bli lika stor på 1990-talet på l960-talet. Men det finns en stor reserv av underutnytt-
som jad arbetskraft i delar offentlig och privat sektor bl. a. genom sjukförsäk-
av ringssystemet, ringa konkurrens. Denna reserv frigörs för mer produktiv användning den yttre och inre förnyelsepolitiken. Huvuddelen av
genom denna och huvuddelen invandrarna används dock inte i indu-
reserv av strin utan i offentlig och privat tjänstesektor.
Den mest bjärta kontrasten relativt 1960-talet ligger i att 1990-talet antagits bli karakteriserat en snabbare takt i industrins mellansektoriel-
av
förnyelse. Visserligen fanns slag av mellansektoriell omvandling
samma
produktionsstrukturen redan då men på 1960-talet tog en större del av av strukturomvandlingen formen inomindustriell omvandling. När förny-
av elsestrategin eliminerar inte bara handels- och konkurrensrestriktioner utan än tidigare osäkerheten kring Sveriges interna och externa politik tvingas företagen att lokalisera och investera i enlighet med långsiktiga
Bilaga 13 s. 109komparativa fördelar. Detta driver tidigt på 1990-talet fram en snabbare mellanindustriell förnyelse. Förnyelsetakten kan då snarast komma att likna mellankrigstidens och slutet på 1800-talets.
Man kan fråga sig om detta är en realistisk möjlighet med hänsyn till dels ekonomins utspriddhet dels de tidigare visade preferenserna mot stora omflyttningar. I Ohlsson, 1989, kapitlen 6 och visas emellertid att just förnyelsestrategin i förening med härledda EG-impulser leder till en ganska lindrig regional omvandling, åtminstone sett etti perspektiv åtta
av länsregioner. Större delen av omvandlingen kommer att ske mellan sektorer som är koncentrerade till Götaland. Med sin närhet till EG-marknaden och sin relativt höga befolkningstäthet kan södra Sverige förväntas klara en högre omvandlingstakt än Norrland. Vidare kommer Stockholmsregionen att utsättas för ett större omvandlingstryck mellan näringsgrenama genom att även den privata tjänstesektom blir konkurrensutsatt. Det får följden att dess arbetsmarknad övergår från ett tillstånd långvarig
av överhettning till en mer riksnormal situation.
Den industriella tillväxten för det EG-optimistiska scenariot bedöms kunna bli dryga 3 procent årligen under bevarandestrategin respektive 6 procent under en fömyelsestrategi.
Kvantitativa perspektiv på industrins strukturförnyelse
på 1990-talet Bedömningarna av den strukturella fömyelsen har tagit hänsyn till följande olikheter mellan berörda sektorer av industrin:
Sektorerna skiljer sig åt beträffande EGs vikt relativt Sverige och andra länder i avsättningen av svensk produktion respektive i tillförseln till den svenska marknaden. EG har störst vikt i dessa avseenden för Fsektorn, därnäst K-sektorn, därnäst C-sektom samt, slutligen A-sektom. Av naturliga skäl är S-sektorn föga EG-beroende i dag. Vid en förnyelsestrategi kan den emellertid komma att närma sig det EG-beroende som Asektorn nu har.
Sektorerna är som framgått av ovan olika påverkade av EG-reformerna och de därmed sammanhängande nationella reformerna. De många och omfattande reformer som berör F-sektoms villkor på varu- och resursmarknaderna inom EG gör denna sektor extra utsatt. Bara delvis är detta ett resultat av diskriminering. Att de interna marknads- och konkurrensvillkoren ger djupgående förbättringar av EG-företagens konkurrenskraft är minst lika betydelsefullt beträffande återverkningarna på svenska företag i F-sektorn. Likaledes utsatta för genomgripande reformer är de industrier som levererar en hög andel av sina leveranser till offentlig sektor. Industrier med betydande serieekonomier som genom marknadssegmenteringen inte kunnat exploateras fullt ut är en tredje grupp som påverkas ordentligt. Slutligen tillhör de konkurrensskyddade delarna av industri och tjänstesektor de som erhåller mest förändrade villkor.
Den s. svenska modellen av ekonomisk politik är olika väl konstruerad för behoven hos de fyra sektorerna. Bevarandestrategin är bäst för den kapitalintensiva industrin och minst lämpad för den forsknings- och
Bilaga 13 s. 110utvecklingsintensiva industrin. Även den kunskapsintensiva investeringsvaruindustrin delar den arbetsintensiva industrin har fortsamt stora av villkor vid bevarandestrategi. Förnyelsestrategins inhemska satt sämre en förbättrar villkoren för dessa båda kunskapsintensiva industrireformer Den arbetsintensiva industrins betingelser underlättas genom att grupper. arbetsintensiv skyddad industri och skyddade tjänstebranscher också men blir konkurrensutsatta. En snabbare ökning BNP per capita stimulerar av industri tillverkar konsumentvaror bl. de båda arbetsintensiva all som a. sektorerna. Å andra sidan leder den bättre tillväxten till ett högre konkurrenstryck via växelkursen. Den kapitalintensiva industrin drabbas av förskattefördelar bl. försämrade avskrivningsregler och dislorade genom a. positioner, vilket medför relativ ökning kapitalkostnaderna om inte en av den svenska räntenivån anpassas nedåt. De kvantitativa perspektiven på sektorernas produktionsutveckling på har tecknats i figur 5.3. Där framgår att förnyelsestrategin för 1990-talet med sig den högsta tillväxten för F-sektorn och en något högre tillväxt för för C-sektorn. Vidare växer produktionen något mer i A- K-sektorn än sektorn än i S-sektorn. Om vi jämför denna sektoriella sammansättning av tillväxttakter med tidigare utfall finner att den liknar utvecklingen under perioderna 1968-1972 och 1972- 1977. I stort sett hade även de
senaste tjugo åren som helhet detta mönster. Mönstret skiljer sig däremot på flera vis från motsvarande mönster under dels strukturkrisåren 1977- 1982 efter tre små devalveringar dels perioden 1982- 1987 efter två större devalveringar. Under de senare C-sektoms produktionsutveckling bättre än K-sektorns. En perioderna var del förklaringen till detta torde vara att C-sektorn inbegriper två svensav ka industrier kunde tillgodogöra sig devalveringarnas kostnadssänsom kande effekter i hela förädlingskedjan tillbaka till de inhemska råvarorna. Vidare är deras teknologi och lokalisering sådan att ett höjt kapacitetsutnyttjande och utökad kapacitet kunde komma till stånd utan att vare sig bristen på tekniker och, yrkesarbetare eller löneintlationen lade senare, hinder i vägen. Slutligen både stålindustrin och skogsindustrin föremål var för den subventioneringspolitik tog sin början efter den första oljekrisom sen. Mot denna bakgrund har alltså tiden från mitten av 1970-talet till slutet exceptionell period beträffande karaktären av 1980-talet betraktats som en på den strukturomvandling följer vid en liberalisering av utländska som och inhemska marknader. EG-reformerna i kombination med en svensk förnyelselinje i politiken återställer, enligt bedömningarna, det tidigare rådande strukturfömyelsemönstret för resten av seklet. Indirekt framgår också några skälen till att en svensk bevaav ovan av randestrategi för med sig ett sektoriellt tillväxtmönster som liknar de
senaste tio â femton årens. De EGs reformer ökar de södra EG-ländemas konkurrenskraft av som inom arbetsintensiv industri leder under denna strategi och via vårt frihandelsavtal till att konkurrenspressen därifrån riktar sig mot A-sektorn. Det är förklaringen till dess relativt S-sektorn lägre tillväxttakt. Att också S-sektorn får långsammare tillväxt under bevarandelinjen beror på flera en omständigheter. Den domineras liksom A-sektorn av konsumtionsvaror
Bilaga 13 s. 111lll
Figur 5.3 Procentuelltillväxt underolika perioder 1968-1987 samti olika EG- och politikstrategier fram till sekelskiftet, tillverkningsindustrins sektorerl, i procent 10.0 l0. 1968-72 1972-77 1977782 l9X2R7 8.0 3.0 6.0- 6.0 - 4.0
10-å-
M K l SAMH- r i WW SACKF ,nu EG-PESS.Sl:N/Rl: 10.0 SVENSK$|Rx1kl{i1 LO - / m 6847 1924547 llcuirzimlc l-örnyandc m - LU
S-Kl- SACKF SA Kl-
lñi Tillvcrkningsindustrinslalharlagtsinsom EG-OPT.SCENARIO cnhcldragcnillljnöversektorernasstaplar SVENSK 14.0 SlR.l'Eil / S Skyddad: seklor 12.0 BevarandeFörnyande WU m A Arhc|§imensisektor 8.0" X0 7ø CKapilzilintunsnv scklor 60" -á- 6.0 4 v 40 4.0 KKunskapsin|ensnscklor 2.0r 2.0 i á l F FoU-inlcnsn seklor 0.0 0.0 S C/ K F S CK FA Källa."Ohlsson1989.kapitlen6och
vars efterfrågan utvecklas sämre genom bevarandestrategins lägre tillväxt. Inte heller blir en lika stor del av ekonomin utsatt för pressen att använda arbetskraften på ett rationellt och kostnadsminimerande sätt. Då och då hotas ekonomin av löneökningar som inte motiveras av produktivitetsförbättringarna i den arbetsintensiva S-sektorn. S-sektorns livsmedelsindustri får inte heller fördelen av den differentierade moms som planeras inom EG. Dessa olika skillnader mellan strategierna betyder att utvecklingen av produktionen blir bättre i förnyelsestrategin, i mindre mån för S-sektorn än för A-sektorn. De ändrar också som nämnts den inbördes ordningen av de båda sektorernas tillväxttakter. S-sektorns sysselsättningsutveckling blir klart sämre under förnyelsestrategin än under en bevarandestrategi. Om antar att 1990 års produktionsandelar för sektorerna kommer att bli desamma som 1987 års det senast tillgängliga året i statistiken blir det möjligt att beräkna decenniets sektoriella produktionsförnyelse. Figurerna 5.4 och 5.5 redovisar resultaten för de fyra alternativen jämfört med dagens fördelning. Om det EG-pessimistiska scenariot förverkligas kan andelen för de båda kunskapsintensiva sektorerna komma att stiga med
Bilaga 13 s. 112Figur 5.4 Femindustrisektorersandelar tillverkningsindustrins produktionår2000,
av EG-pessimistiskt scenario
Vu EG-pcssimistiskiscenario W.. 32
1987/1990 BEVARANDE-FÖRNYELSE.
STRATEGI STRATEGI 2x
SACKF SACKF
S SKYDDAD: SEKTOR
A ARBETSINTENSIVSEKTOR
CKAPlTALlNTENSlVSEKTOR
K:KUNSKAPSINTENSIVSEKTOR
F FoU-INTENSIVSEKTOR I990 årsandelar l987års.enligtantagandet bakomframskrivningarna Källa:Ohlsson1989
drygt l0 procentenheter under fornyelsestrategi. Hälften av industrin
en hamnar då i dessa kunskapsintensiva delar och ytterligare 20 procentenhe-
i den kapitalintensiva sektor lönekänslighet också är ringa. Sverige ter vars har fått mer robust industrisammansättning.
en
Det är de båda arbetsintensiva sektorerna som förlorar andelar, främst till förmån for F-sektorn. F-sektorn kommer vid sekelskiftet att vara ungefär lika stor som C-sektorn.
Förskjutningarna blir än mer markanta om det EG-optimistiska scenariot blir verklighet. Då bedöms ytterligare 10 procentenheter av industrin hamna inom de kunskapsintensiva delarna. Andelsexpansionen har medfört relativ krympning också den kapitalintensiva industrin trots
en av dess dynamiska tillväxt på fem procent. F-sektorn kommer att nästan ha vuxit ifatt K-sektorn. Med 60 industrin i dessa båda sektorer
procent av och 28 i den forsknings- och utvecklingsintensiva industrin torde Sverige
hunnit utveckla Europas kunskapsbaserade industrier. Även ha en av mest inriktningen inom de övriga sektorerna kommer att ha kantrat mot avancerade produkter.
Bilaga 13 s. 113Figur 5.5 Femindustrisektorers andelaravtillverkningsindustrins produktion år 2000, EG-optimistiskt scenario 32 37 l9X7/l99fl BEVARANDE- FÖRNYELSE- STRATFGI STRATEGI 28 28
34 24 7 7 20
S.AKF CKF SACKF
S:SKYDDADSEKTOR A: ARBETSINTENSIVSEKTOR C KAPlTALlNTENSlVSEKTOR K KUNSKAPSINTENSIVSEKTOR F FoU-lNTENSlVSEKTOR 1990arsandelar 1987 enligtårs. antagandet bakomframskrivningarna KällaOhlssonI9X9
Konsekvenser för industrins arbetskraftsanvändning Tillverkningsindustrins produktionstakt i den mest pessimistiska konstellationen av antaganden EG-pessimistiskt scenario och en svensk beva- randestrategi hamnade enligt ovan på 2 procent. Denna takt är nästan densamma som långsiktstrenden för åren 1968-1987 knappt 2.1 procent. Då sjönk åtgångstalen för arbetare och tjänstemän i takt drygt en av 2.9 procent. Antalet sysselsatta sjönk därför årligen med knappt l procent varav drygt 0.6 procent för tjänstemännen. Detta senare fall är dock för tjänstemännens del överskattat om man tar hänsyn till att en betydande mängd funktioner överförts från industri till tjänstesektor i samband med företagens omstruktureringar, bolagiseringar och divisionaliseringar. Det går naturligtvis inte att förutse omfattningen av sådana omläggningar av statistiken. I framtidsanalysen måste vi därför bortse från sådana omklassningar. Under 1980-talet torde i varje fall ett par, tre tiondelar av nämnda minskning kunna hänföras till dessa statistikförändringar.
8-29-050
Bilaga 13 s. 114Om dessa historiska samband är stabila kan det förväntas betyda att industrin under 1990-talet minskar sin sysselsättning med någon procent årligen under bevarandestrategi. Vid sekelskiftet skulle minskningen av en tillverkningsindustrins sysselsättning kunna uppgå till omkring 70000 anställda. Antalet tjänstemän skulle kunna sjunka med omkring 10000. Under svensk förnyelsestrategi skulle både takten i produktionsen utvecklingen och sammansättningen produktionstillväxten bli annorav lunda. Den dubbla tillväxttakten jämfört med bevarandestrategin talar för arbetsproduktiviteten skulle kunna stiga i en klart högre takt. Under att perioden 1982- 1987 nåddes en årstillväxt i produktionen på 3.5 procent åtgångstalet sjönk med 4.7 procent. Perioden är emellertid samtidigt som inte typisk för den utveckling förutspås för l990-talet. För det första som bestod hel del produktionsökningen att kapacitetsutnyttjandet i en av av industrin brant. För det andra skedde detta i ovanligt hög grad i de steg standardvarubetonade industrierna bland annat i delar av A- och C-sekto- Konsekvensen blev att tillverkningen kunde stiga kraftigt med ett rerna. ringa tillskott av sysselsättning. 1990-talet förutspås enligt typ av industriutveckling. För ovan en annan Den har hög takt i tillskotten kapacitet i alla sektorer av industrin. av Särskilt blir detta fallet i de båda kunskapsintensiva sektorerna som enligt sin andel industrin med 10 procentenheter fram till sekelskifovan ökar av EG-pessimistiskt scenario. Avtappet sker i de båda arbetsintensiva tet sektorerna, främst i den tidigare skyddade sektorn. Detta bör innebära att produktionstillskotten är förenade med en proportionsvis mindre produktivitetstillväxt än under åren 1982- 1987, men jämfört med perioden 1968- 1987. I synnerhet måste detta gälla för högre tjänstemännen omallokeringen resurser till K- och F-sektorerna. pga. av kunna liknande omvandlings effekter skulle egentligen För att se en gå tillbaka till 1960-talet och början l970-talet. Av denna period behöva av finns dock enbart femårsperioden 1968- 1973 täckt med en statistik som sektorindelning för. Då steg produktionen med 4.5 går att samma i genomsnitt år och arbetsåtgångstalen sjönk med 3.8 procent. procent per Kanske det denna bakgrund kan rimligt att anta att sysselatt mot vara sättningen skulle kunna stiga med halv procent årligen vid en framtida en industritillväxt på fyra procent. På horisonten fram till sekelskiftet skulle då antalet anställda öka med 40 000. Denna siffra kan jämföras med en ca arbetskraftsinvandring på 200 000 i förnyelsestrategin som ökar antagen ca arbetskraften med 5 procent. Tillverkningsindustrins expansion jämfört denna sysselsättning motsvarar således bara knappt den andel med extra hela industrin i dag har den totala arbetskraften. I termer av sysselsättav ningsutveckling leder därför denna förnyelsestrategi i kombination med EG-pessimistiskt scenario inte till något särskilt optimistiskt utfall. ett Utvecklingen antalet tjänstemän bedöms på följande sätt. Långsiktsav för de två decennierna pekar på att åtgångstalen för trenden senaste sjunker med tiondelar mindre år än motsvarande tal tjänstemän ett par per för arbetare respektive totala antalet anställda. Under senare år har emellertid relationerna varit de omvända. Det är också först under det senaste decenniet data- och telekommunikationsteknologierna skapat en besom arbetsuppgifter. Å tydande rationaliseringspotential bland tjänstemännens
Bilaga 13 s. 115ll5
andra sidan har som redan påpekats ett ganska betydande antal industritjänstemän omklassats till tjänstesektorer. Detta måste vi bortse från i framtidsanalysen. Här skall därför antas att dessa två motstridiga tendenser tar ut varandra i sina verkningar på åtgångstalet för tjänstemännen. Utvecklingen av detta åtgångstal skulle då motsvara den för alla anställda.
Då har emellertid inte inverkan av övergången av produktionsandelar från arbetsintensiva till kunskapsintensiva sektorer beaktats. Bortsett från denna inverkan kan antalet tjänstemän i industrin uppskattas växa med ca 14000 fram till sekelskiftet vilken ökning uppgår till 35 procent av hela sysselsättningsökningen i industrin. Detta procenttal kan jämföras med de 28 procent som andelen tjänstemän utgjorde år 1987. Skillnaden i utfall jämfört med bevarandealternativet skulle vidare bli omkring 24 000 tjänstemän.
Om vi därutöver tar hänsyn till omfördelningen av produkton mellan sektorer blir resultatet det följande.
Räknat på dagens sysselsättningsfördelningar skulle en överföring av produktionsandelar på 10 procentenheter från de arbetsintensiva till de kunskapsintensiva sektorerna betyda att antalet arbetare skulle sjunka med ca 10000 och att antalet tjänstemän skulle stiga med lika mycket. Eftersom förnyelsealternativet enligt figurema ovan innebär att F-sektom ökar väsentligt mer än K-sektom torde det röra sig om klart högre ökningstal för tjänstemännen.
Med hänsyn taget till detta skulle skillnaden mellan de två strategiema mätt i antal tjänstemän kunna uppgå till mellan 30000 och 40000 personer. Alltså skulle den samlade uppgången av industrins sysselsättning på 40000 personer nästan helt bestå av tjänstemän.
Här är vi intresserade av att härleda ett intervall för sysselsättningskonsekvenserna som kan användas för att räkna fram skillnader i industrins behov av högutbildade vid sekelskiftet. Då kan kombinationen: bevarandestrategi EG-pessimistiskt omvärldsscenario tjäna rollen som minimi-
alternativ. För att fram ett maximialtemativ måste vi kombinera fömyelsestrategin med ett EG-optimistiskt scenario. Enligt ovan skulle detta alternativ innebära en industritillväxt på 6 procent dvs. nästan i nivå med l 960-talets.
Innehållet i denna expansion framgår av att F-sektom skulle mer än fördubbla sin i dag ringa andel av industrin och K-sektom öka sin andel med 10procent från en redan hög nivå. Medan K-sektorns expansionstakt innebär en mer begränsad takthöjning och därför kan verka realistisk, kan man med fog fråga sig om F-sektorns ordentliga acceleration är realistisk. Trettonårsperioden 1974- 1987 lyftes dess andel från 7.5 procent till 11.6 eller med drygt 50 procent. I det alternativ som här betraktas talar vi alltså om en dubbelt så hög takt i F-sektoms andelsexpansion.
Men i ett framtidsperspektiv måste också beaktas vilka källorna är till denna hypotetiska expansion och vilka förutsättningar som i dag finns för att dessa källor skall kunna generera en dylik acceleration. Det måste särskilt understrykas att F-sektoms precisa branschinnehåll inte är konstant i framtidsanalysen. I stället måste kalkylema för sekelskiftet gälla en F-sektor som omfattar branscher med de teknologiska egenskaper som tillmäts denna sektor. Då har som en första källa de stora och små
Bilaga 13 s. 116företagen i dagens F-sektor. Enligt vad som diskuterats tänker vi oss att kulmen i deras tillväxttakt uppnås först under senare halvan av 1990-talet. Då har ändå beaktats att redan de hittills nedlagda FoU-investeringama som vuxit kraftigt ger förutsättningar i form av nya produkter för att tidigare tillväxttakter på 8- 10 procent per år bör kunna överträlfas.
En andra källa är tillkomsten av helt nya företag inom F-sektorns branscher samt den högre tillväxttakt dessa får förutsättningar för i framtiden jämfört med tidigare. Också denna källa kan förväntas generera en stigande tillväxttakt under loppet av decenniet.
En tredje källa är de helt nya branscher som kan förväntas uppstå fram till sekelskiftet. Deras embryon finns i dag inte endast inom F-sektom. Dagens K-, C- och S-sektorer har forskningsintensiva verksamheter som till sina liknar F-sektoms. Dessa verksamheter kan inte
egenskaper mer endavt ge upphov till nya affársgrenar i bestående företag utan delvis också till industrier som till sina teknologiska egenskaper hör hemma i F-
nya sektorn. I framtidsanalysen räknas dessa till F-sektom. Oavsett omklassningen av verksamheter kommer deras faktiska expansion att ta fart tidigare i och med att fömyelsestrategin tillåter en kraftfullare exploatering av marknaderna.
Mot denna bakgrund framstår inte en uppgång i tillväxttakt för Fsektorn från tidigare maximala 8 å 10 procent till 16 procent som orimlig. Men det är viktigt att komma ihåg att denna expansion delvis sammanhänger med en överföring av verksamheter som i dag ingår i andra sektorers företag. Det är en anledning till att dessa sektorers tillväxttakt blir relativt lägre.
Fömyelsestrategin i förening med det EG-optimistiska scenariot bör betyda den högsta ökningstakten i arbetsproduktiviteten. Troligen kan vi räkna med ökningstakt i närheten av 5 procent årligen. Häri ingår då
en effekten av en snabb överföring av arbetskraft från sektorer med låg arbetsproduktivitet till sektorer med hög. Det är alltså inte en ren arbetsproduktivitetsökning som specificerats.
Trots den snabba produktivitetsökningen lämnas utrymme för en betydande ökning av industrisysselsättningen. Den bör kunna stiga med över 100000 jämfört med 1987 års tal. Om varje sektor hade en stabil andel tjänstemän bland sina anställda från år 1987 till sekelskiftet skulle tre fjärdedelar av sysselsättningsexpansionen utgöras av tjänstemän.
Den tekniska utvecklingen innebär emellertid att arbetarnas arbetsuppgifter alltmer liknar de tjänstemäns arbetar med datorer o.d. Även
som sekelskiftets arbetare torde därför behöva ha en utbildning som liknar i varje fall de tjänstemän som sysselsätts i direkta produktionsuppgifter jfr. definitioner i föregående kapitel. Dessa har eller borde ha erhållit en utbildning motsvarande teknisk gymnasieexamen. Om tar hänsyn till denna förändring av arbetsinnehållet skulle mer än hela antalsexpansionen i industrin bestå av tjänstemän eller arbetare med liknande utbildningsbakgrund och arbetsuppgifter.
Det erhållna intervallet för tjänstemännens antalsutveckling skulle därmed i egentlig bemärkelse sträcka sig från en avgång på tiotusen tjänstemän till en ökning på inemot ett hundra tusen. I statistisk bemärkelse rör sig skillnaden om knappt nittiotusen tjänstemän. I inget av fallen har
Bilaga 13 s. 117ll7
inverkan av arbetets innehållsförändring för den nuvarande kåren av arbetare beaktats eftersom detta inte har någon betydelse för det behov av högskoleutbildade som här är av intresse.
Konsekvenser för industrins användning
av
högutbildade
Om vi härefter skall bygga på kalkylema för att erhålla sektorfördelningen av antalet tjänstemän vid sekelskiftet ger vi oss ytterligare in på osäker mark. Det är redan en svår uppgift att bilda sig en uppfattning om drivkrafterna bakom förändringarna av sektorernas historiska åtgångstal. Att därefter söka framskriva åtgångstalen från 1987 års kända värden är inte lätt ens i bevarandestrategins framtidsperspektiv trots att dess antaganden valts såatt den framtida utvecklingen liknar de senaste tio årens.
Den största osäkerheten vidlåder alltså alternativet som bygger på sånya villkor att viktiga trendbrott måste åstadkommas. Även dessa trend-
om brott återför utvecklingen till de fåror som gällde fram till den första oljekrisen är osäkerhetsmomenten stora. Det måste därför än en gång framhållas att de kvantifierade framtidsperspektiven inte kan betraktas som prognoser utan som empiriskt illustrerade resonemang om tänkbara framtida krav som kan komma att ställas på den högre utbildningen.
I kalkylema används antalet industritjänstemän enligt 1987 års industristatistik som en utgångspunkt. Exklusive en.del mindre reparationsverkstäder o.d. fanns då ca 200000 tjänstemän anställda. Den valda pessimistiska bevarandestrategin dvs. bevarandestrategin vid ett EG-pessimistiskt scenario medför en sänkning till nivån 190 000 fram till sekelskiftet. Under den optimistiska förnyelsestrategin" dvs förnyelsestrategin vid ett EG-optimistiskt scenario når antalet tjänstemän i stället upp till rekordnivån 280 000. Denna skillnad på 90000 tjänstemän samt strukturförändringarna på produktionssidan och bedömda konsekvensskillnader beträffande utvecklingen av arbetsåtgångstal ligger bakom de perspektiv på sektorfördelningen av antalet tjänstemän som redovisas i tabell 5.1.
Tabell 5.1 Illustrationer av sektorfördelningen avantalet tjänstemän i industrin vid sekelskiftet undertvâ framtidsalternativ
| Sektor | Är 1987 °/o | Vid sekelskiftet under bevar. strat tusental % | tusental % | Förnyelsestr | tusental |
| S-sektorn | 17.6 36 | 16 | 31 | 9 | 25 |
| A-sektorn | 15.7 32 | 1l | 21 | 9 | 25 |
| C-sektorn | 12.6 26 | 13 | 25 | 1l | 31 |
| K-sektorn | 31.9 65 | 34 | 66 | 35 | 98 |
| F-sektorn | 19.3 40 | 26 | 51 | 36 101 | |
| Totalt | 100.0 200 100 190 100 280 |
Dessa båda grundkalkyler på antalet tjänstemän i de fem sektorerna används i det följande för att i skilda steg bygga upp en intervallkalkyl av industrins tänkbara antal tekniker och ekonomer med olika utbildningsnivå.
Bilaga 13 s. 118Det första steget avser att belysa enbart hur sektorskiftena i tjänstemännens fördelning påverkar utbildningsstruktur och inriktning. Det är
därvid naturligt att hålla 1988 års utbildningsintensiteter enligt SAF-, SFO- och KFO-statistiken konstanta.
Det andra steget introducerar den kvantitativa betydelsen av trendmässiga Förändringar av utbildningsintensiteterna såsom de avspeglas i sektorernas förändrade intensiteter mellan 1977 och 1988.
I ett tredje steg beaktas att dessa trender väsentligt påverkats av bristen på tekniker, särskilt beträffande de universitets- och högskoleutbildade. Bedömningen görs om vilken känslighet de två tidigare stegens siffror över framtida mängder av högutbildade tekniker kan vara behäftade med. Problemen torde härvidlag vara koncentrerade till teknikernas s. kärnyrken jfr. kapitel 4.
Det första steget i analysen presenteras i tabell 5.2. Den har lagts upp så att det är möjligt att jämföra dels vilken skillnad hänsyn till strukturförskjutningarna gör för var och en av strategierna dels skillnaderna i utfall mellan dessa strategier.
Tabell 5.2Betydelsenavsektoromvandlingochpolitikstrategi lör antalet tekniker och ekonomermedolika utbildning i industrin vid sekelskiftet, i tusental Kategori Bevarandestrategi Förnyelsestrategi
Konst. Sekt. Konst. Sekt. andel förskj andel förskj
Tekniker:
| Gymn.exam. | 39 | 42 | 58 | 66 |
| Grundex. univ. | 13 | 15 | 20 | 25 |
| Forsk.exam. | 1.0 | 1.2 | 1.4 | 2.0 |
| Totalt: | 54 | 58 | 79 | 93 |
Ekonomer:
| Gymnexam. | 10 | 10 | 14 | 14 |
| Grundex. univ. | 4 | 4 | 5 | 6 |
| Forsk.exam. | 0.0 | 0.0 | 0.0 | 0.1 |
| Totalt: | 13 | 14 | 20 | 20 |
| Övr. utbildn. | 123 | 118 | 181 | 167 |
Det är uppenbart att hänsyn till strukturförskjutningarna inom industrin har en stor betydelse för beräkningar av teknikerbehov. Däremot slår inte sådana förskjutningar igenom särskilt mycket i industrins behov av ekonomer. Det stämmer väl med analysen i kapitlen 3 och 4 beträffande sektorernas ekonomanvändning m. m.
Vidare följer av tabellen att strukturförskjutningarnas betydelse för industrins teknikerbehov tenderar att vara större högre utbildningsnivå
betraktas. Alltså riskerar kalkyler som inte tar direkt hänsyn till som sektorförskjutningarna att alltid underskatta industrins efterfrågan på tekniker med grundexamen och, särskilt, forskarexamen från universitet och högskolor.
Tabellens alternativ för en bevarandestrategi med hänsyn tagen till
strukturförändringar råkar överensstämma väl med det antal i inverkan av de skilda utbildningskategoriema som fanns redan 1988. Strukturförändringamas tendens till att efterfrågan på utbildade ökar jämnas alltså ut av inverkan av sjunkande arbetsâtgângstal i sektorema.
Bilaga 13 s. 119ll9
Detta betyder att skillnaden mellan bevarandestrategins och Förnyelsestrategins alternativ inkl strukturförändringar visar ungefär den maximala tillväxt olika utbildade som skulle kunna behövas i förhållande
av till dagens sysselsatta i industrin. I tabell 5.3 visas den procentuella förändring dagens antal som följer av fömyelsestrategin.
av Tabell 5.3 Den procentuellaskillnaden mellan sekelskiftets tekniker ochekonomeri tillverkningsindustrin enligt lörnyelsestrateginoch 1988 års antal Utbildningsnivå Tekniker Ekonomer Gymnasium 54 32 Grundexamen från
| univ./högskola | 72 | 43 |
| Forskarexamen | 80 | 146 |
| Totalt | 60 | 35 |
Anm: Siffran inom parentesär särskilt osäker pga. att kategorin innehåller så få anställda.
Såsom framgår tabellen är det fråga om stora förändringar i antalet
av tekniker och, i mindre mån också ekonomer vid en framtid med karaktär
optimistisk förnyelsestrategi". I synnerhet expansionen av de högre av utbildningarna måste genomföras så tidigt som möjligt.
Det är fråga att genomsnittligen examinera ca 80 forskare årligen
om 1988-2000 inom de tekniska områdena för anställning inom industrin, utöver vad kan komma att behövas för att klara pensionering och
som
avgång. Mellan 1977 och 1988 tillfördes industrin totalt 233 forsannan karutbildade dvs. i stort sett 20 stycken per år, lite färre än 20 i början och lite fler i slutet perioden. En dylik fyrdubbling av årsbehovet måste
av betecknas markant förändring. Åtminstone i början perioden är
som en av det sannolikt att företagen måste nöja sig med FoU-intresserade civilingenjörer och naturvetare med grundexamen. Vidare måste en del av de större företagens forskarbehov då tillgodoses genom en fortsatt expansion
andelen FoU utförs utomlands. En del FoU-tjänster kan också av som behöva köpas in från utländska universitet, forskningsinstitut och FoUföretag. Denna knapphet på forskarutbildade är ett av de viktigaste skälen till att F-sektorns expansion bedömts få sin kulmen först under senare
delen av l990-talet.
Beträffande civilingenjörer behöver det årliga tillskottet uppgå till
m. m. nästan 900 examinerade utöver ersättningsbehoven. Den genomsnittliga årliga ökningen 1977- 1988 uppgick till 400. Här är det således fråga om
fördubbling rekryteringstakten. Jämfört med tillskotten 1985-1988 en av innebär det ett lyft på 75 procent. Det har alltså skett en klar utbudsök-
ca ning under loppet 1980-talet varför dylik efterfrågeexpansion bör
av en
fullt möjlig att tillgodose. Det är ett av skälen till bedömningen att det vara finns goda möjligheter till att få snabba tillväxteffekter i K-sektorn vid en
högskoleutbildningen. fortsatt utbyggnad av
För de gymnasieutbildade motsvarar strukturförnyelsen en årlig ökning med 2000 tekniker. Men under perioden 1977-1988 förlorade tillverkningsindustrin årligen 300 sådana tekniker och periodens tre sista år registrerades genomsnittsökning på 200 årligen. Också för denna
en ca
Bilaga 13 s. 120kategori är det således fråga om ett ordentligt trendbrott i industrins behov. Till en del har nya satsningar på gymnasienivån och de nya utbildningarna av s.k. mellaningenjörer förutsättningar att tillgodose detta tillkommande behov. Däremot förefaller det inte möjligt att tillgången på dessa lägre utbildade tekniker kommer att räcka för att också ersätta industrins behov av civilingenjörer m. m. under de angivna förutsättningarna.
Även med den osäkerhet alltid vidlåder den typ kalkyler som här
som av använts blir alltså slutsatsen att en accelererad strukturförnyelse ställer krav på ökad examination av forskare och andra högskoleutbildade tekniker.
l jämförelse med teknikerbehoven torde de ökande behoven av ekono-
vara mer hanterliga. Eftersom utbildningen av ekonomer på gymnasimer er och universitet expanderat kraftigt under 1980-talet är redan en ordentlig utbudsökning på gång. Med de metoder som här använts finns inga möjligheter att bedöma om denna räcker för att tillgodose hela den växande efterfrågan vid en accelererad strukturförnyelse. Ekonomernas möjligheter att vid en fortsatt brist på högskoletekniker delvis ersätta teknikerna i industrin begränsar sig till en del av administrations-, försäljnings- och inköpsfunktionerna. För att denna tänkbara substitution skall bli möjlig behövs dock kompletteringskunskaper i industriell ekonomi och teknologi.
Det andra steget i behovsanalysen beaktar den kvantitativa betydelsen
att utbildningsintensiteterna stiger trendmässigt. Med tanke på att en av intervallskattning görs genomförs detta steg enbart för den s. optimistiska förnyelsestrategin. Det måste dock påpekas att hänsyn till analysstegen två och tre skulle lyfta upp den pessimistiska bevarandestrategins behov från att enbart täcka ersättningen av teknikeravgångar genom pensionering m. m.
Vidare är det de universitets- och högskoleexaminerade teknikerna och ekonomerna exklusive de som har forskarexamen i ekonomi, av ovan nämnda skäl som här är intressanta. Tabell 5.4 ger det historiska underlaget för framtidsperspektiven.
Tabell 5.4 Utbildningsintensiteternas utveckling 1977 1988 lör industrin och dess
sektoreri vissatekniker- ochekonomkategorier,i procentav gruppensantal sysselsatta
| Sektor | Tekniker med Forskarex. 77 | 88 | Grundex. från examen ekonomer univ. o. högsk. 77 | 88 | Univ.- o. högsk. 77 | 88 |
| F-sektorn | 1.0 | 1.5 11.1 14.4 2.0 | 2.3 | |||
| K-sektorn | 0.3 0.3 | 4.5 | 7.8 2.2 | 2.3 | ||
| C-sektorn | 0.6 0.6 | 4.4 | 5.5 1.8 | 1.6 | ||
| A-sektorn | 0.1 | 0.1 | 1.4 2.0 1.6 1.6 | |||
| S-sektorn | 0.2 | l | 1.5 | 1.9 1.2 | 1.2 | |
| Tillv.ind. | 0.4 | 0.5 | 4.7 7.0 1.8 | 1.9 |
Det finns en tydlig tendens till att utbildningsintensitetema stiger för universitetsutbildade tekniker. l F-sektorn gäller också att de forskarutbil-
Bilaga 13 s. 121l2l
dade blivit viktigare. För tekniker med grundexamen från universitet och högskolor gäller att dels F-sektorn dels de båda arbetsintensiva sektorerna haft särskilt stora procentuella ökningar. Ekonomerna visar inte lika tydliga tecken på stigande intensiteter.
Slutsatsen är given. För tekniker är det tydligt att de ovan beräknade konsekvenserna av en accelererad strukturförnyelse på teknikerbehoven riskerar att klart underskatta behovet. Företag i nästan alla sektorer tenderar att efterfråga högre utbildningsnivåer för sina tekniker. I någon mån gäller detta också för ekonomerna. Den kvantitativa betydelsen av dessa trender kan, om de förlängs fram till sekelskiftet te sig som följer.
På forskarnivån håller materialet främst för F-sektorn med dess höga forskarintensitet. Enbart i denna sektor innebär ett lyft på ytterligare drygt en halv procentenhet av tjänstemannakâren ett tillskott på över 500 forskarexaminerade. Detta motsvarar hälften av det extratillskott som enligt ovan följer av industrins strukturförnyelse. l stället för en fyrdubbling jämfört med den årliga genomsnittsökningen 1977-1988 skulle det bli frågan om en sexdubbling, eller omkring 120 per år. Till detta kommer eventuellt ökande behov i övriga fyra sektorer av att höja intensiteten forskarutbildade.
För tekniker med grundexamen från universitet och högskolor skulle en ren trendframskrivning innebära att intensiteten vid sekelskiftet skulle ligga 2.5 procentenheter högre än 1988. Det betyder över 5 000 fler civilingenjörer m. m., eller en ytterligare höjning av det genomsnittliga tillskottet per år på mer än 400. Alltså skulle tillverkningsindustrin behöva mer än tripplera sin årliga ökning av sådana tekniker jämfört med 1977-88.
På ekonomsidan är det fråga om en marginell ökning på kanske ett par hundra fler högskoleutbildade fram till sekelskiftet. Det ligger uppenbarligen inom felmarginalen för den typ av kalkyler som här använts.
Det andra steget i analysen har tydligt visat att hänsyn enbart till strukturförnyelsens acceleration skulle leda till att vi kraftigt underskattar industrins behov av forskarutbildade och andra högskoleutbildade tekniker. Som nämnts finns ett tredje stegi analysen. Det kan dock inte kvantitativt illustreras. Under hela 1980-talet har industrin rapporterat en brist på civilingenjörer m. m. som varit både utdragen och omfattande till sin täckning av industrier och företagsstorlekar. Kvalitativ information från de företag som har väsentlig FoU tyder knappast på att bristen på forskarutbildade varit mindre accentuerad. Detta betyder att de positiva trenderna i ovan redovisade tabells utbildningsintensiteter underskattar det verkliga behovet.
Alltså blir slutsatsen att de kvantitativa framtidsperspektiven på behovet av högskoleutbildade tekniker som redovisats ovan för en optimistisk förnyelsestrategi måste anses klart underskatta behoven.
Vid de omvärlds- och politikantaganden som gäller för den optimistiska förnyelsestrategin finns det ingen risk för att någon möjlig kapacitetsökning för utbildningen av forskare och andra högskoleutbildade tekniker kan komma att leda till överskottsutbud. Inte ens i beaktande av att de s. mellaningenjörerna kan komma att ersätta behov av en del civilingenjörer förefaller tillskotten kunna leda till överskottsutbud. Då har beaktats att även gymnasie- och mellaningenjörerna behöver öka starkt vid en accele-
Bilaga 13 s. 122rerad strukturförnyelse. De måste därtill räcka för att ersätta avgången av
inte har gymnasieingenjörsutbildning. personal som ens
Det finns två möjliga korrigeringar den framskrivna strukturförnyel-
av
eller dess konsekvenser för efterfrågan av teknikerutbildade. En är att sen den svenska tillgången skulle kunna spädas på genom en framgångsrik rekrytering i utlandet. Det kan då främst gälla mellanlånga utbildningar eftersom de svenska teknikerlönema, särskilt efter nuvarande skatt inte är konkurrenskraftiga. Rekrytering högutbildade tekniker kan främst
av komma i fråga beträffande svenska civilingenjörer o,d. som arbetar i utlandet, nyutexaminerade högskoletekniker från andra nordiska länder samt ingenjörer från öststater och u-länder.
Den andra tänkbara korrigeringen vid en fortsatt, hotande teknikerbrist är att den acceleration strukturförnyelsen som tecknats aldrig kan
av den omfattning skisserats. Vi skulle då kunna hamna på den industri-
som ella tillväxt- och strukturförnyelsetakt skisserats för alternativet med
som
EG-pessimistiskt scenario förenat med en inhemsk förnyelsestrategi. ett Inte heller i detta alternativ torde den rådande teknikerbristen kunna elimineras förrän i bästa fall under andra halvan av l990-talet. Det betyder svensk industri får fortsätta att arbeta med tekniker som har en för
att låg, genomsnittlig utbildningsnivå i förhållande till av företagen bedömda behov under en god bit av 1990-talet.
6¶Den framtida
Bilaga 13 s. 123användningen av högskoleutbildade i privat tjänstesektor och övrig skyddad industri
För framtidsanalyserna av den privata tjänstesektorn tillkommer osä-
en kerhet som emanerar i att statistiken är klart sämre än den för industrin. Ett mer grundläggande problem är vidare att den privata tjänstesektorn står inför en tänkbar internationalisering. Dess omfattning och inriktning har inte någon tidigare motsvarighet och internationaliseringens former har inte heller så empiriskt tydliga paralleller i tillverkningsindustrin.
Vi är med andra ord hänvisade till att empiriskt illustrera tänkbara anpassningsmekanismer då underlag och metoder inte håller för att ta fram kvantitativa perspektiv på framtiden. Användbarheten sådan
av en analys ligger i att den ger ytterligare stoff till bedömningen kalkylerna
av av industrisektorns behov högskoleutbildadevid höjd strukturell förny-
av en elsetakt. Följande frågor belyses: OÄr det så att tjänstesektorns efterfrågan på högskoleutbildade kommer
att addera till eller reducera industrins behov under det optimistiska förnyelsescenariot
O Blir det samma typ av högutbildade som tillskottet/reduktionen i efter-
frågan riktar sig till eller är det frågan om helt andra utbildningar O Går det med andra ord att lita till en väl fungerande, snabb marknadscle-
aring om endera industrin eller tjänstesektorn framöver inte utvecklas i
enlighet med de skisserade scenarierna Eller blir det tvärtom frågan om
en tidskrävande process genom väntan på nyutexaminerade samt
om-
och vidareutbildningar
Analysens inriktning och uppläggning
Framtidsanalysen av tjänstesektorn kan inte såsom den industrin
av grundas på en bevarandestrategi som innebär förlängning historiska
en av mönster. Det finns ingen empirisk eller färdig principiell grund för
en dylik förlängning. l stället tacklar framtidsanalysen tjänstesektorn
av enbart frågan om vilken den partiella inverkan kan bli att sektorn öppnas
av upp för internationell konkurrens. Analytiskt innebär detta att vi utsträcker den optimistiska förnyelsestrategin
i föregående kapitel till att omfatta också privat tjänstesektor, men enbart beträffande de ändrade efterfrågeimpulser för högskoleutbildade kan komma att uppstå.
som
Denna uppläggning betyder som nämnts att de kvantitativa resultaten i föregående kapitel känslighetsprövas i följande mening. Resultaten i kapi-
Bilaga 13 s. 124tel 5 innebar en kvantitativ härledning av industrins nettobehov men inte en analys av om de ökade behoven kan direkt översättas till ett efterfrågetillskott enbart riktas mot examinationen från universitet och högsko-
som lor. Genom att inkludera också den privata tjänstesektorn i denna analys elimineras ett tänkbart läckage/adderas ett tänkbart tillskott till denna efterfrågan. Emellertid svarade dessa tillsammans för enbart ca 180000 högskoleutbildade år 1985 enligt kapitel 2 medan den offentliga sektorn sysselsatte hela 440 000. Det läckage eller tillskott som kontrolleras genom att analysera också den privata tjänstesektorn kan alltså vara mindre viktigt. Följande jämförelser visar i vad mån detta är fallet.
För industrins del genomfördes analysen för tekniker och ekonomer, särskilt de högskoleutbildade. Dessa betecknades som industrins strategiska resurser av utbildad arbetskraft. Såsom visades i kapitel 2 är industrin en storanvändare av tekniker 28 procent av kåren högskoletekniker. Vidgas analysen till att innefatta även den privata tjänstesektorn kommer i själva verket huvuddelen av teknikerkåren 58 procent att omfattas. 4 procent ytterligare finns i primär sektor som här inte berörs. Behovet i framtiden av tekniker i utbildningssektorn är antalsmässigt ett derivat av hela näringslivets efterfrågetillskott. Om vi bortser från de l7 procent av hela kåren av högskoletekniker som utbildningssektorn svarade för täcker analysen totalt 70 procent av dagens teknikermarknad. Slutsatserna för teknikerbehovet har därför förutsättningar att kunna bli ganska robusta.
Ser i stället till ekonomerna nås inte alls samma höga täckningsgrad. AES-området totalt har inte riktigt hälften av sina utbildade sysselsatta i de behandlade sektorerna. Summeras de högskoleutbildade ekonomerna och samhällsvetarna utgör det privata näringslivets andel knappt 60 procent av hela kåren. Emellertid finns då nästan tre av fyra av dessa sysselsatta utanför den tillverkningsindustri vars tänkbara öden bäst kunnat belysas. Slutsatserna för ekonombehovet i framtiden är därför mer tentativa än dem för teknikerbehovet.
Kapitlet disponeras på följande vis. Först diskuteras kortfattat tjänstesektorns internationaliseringsformer och konkurrensbetingelser under förnyelsestrategins antaganden. Dessa former är betydelsefulla för vilken handelsvolym, handelsriktning samt resursmarknadselfekt som kan uppkomma om tjänstesektorn öppnas för internationell konkurrens. Som där diskuteras är dessa former likartade med industrier utanför egentlig tillverkningsindustri bl. byggnadsindustrin som också behandlas i kapitlet.
a.
Därefter diskuteras de ändrade förutsättningar fömyelsestrategin kan förväntas medföra för byggsektorn och uppdragssektom samt, i någon mån transportsektorn och finanssektorn. Vilka omvandlingsimpulser av betydelse för dessa sektorers efterfrågan på högskoleutbildade tekniker och ekonomer kan förväntas uppkomma i en öppen europeisk konkurrens
Tjänstesektorns internationaliseringsformer och konkurrensbetingelser
Om Sverige i enlighet med förnyelsestrategins antaganden når medlemskapsvillkor med EG betyder detta ett stort steg i uppnåendet av fri
Bilaga 13 s. 125potentiell rörlighet för varor, tjänster, personer/arbetskraft samt kapital. En innebörd av detta är att tidigare relativt konkurrensskyddade sektorer av näringslivet öppnas för internationell konkurrens.
För tillverkningsindustrins del analyserades konsekvenserna av detta öppnande för den s. skyddade sektorn. I termer av figur 5.2 kan många av denna S-sektors produkter anses ligga i ett gränsskikt vid den horisontella linjen som markerar internationell rörlighet före reformerna. Produkterna spänner från lokala/regionala till nationella/gränsregionala beträffande produktrörligheten. EGs reformpolitik betyder att den ökade rörligheten gör fler produkter till mer internationellt rörliga. Konkurrensutsattheten ökar bl. a. för varubundna tjänster redan via konkurrensen på varumarknaderna.
För stora delar av tjänstesektorn har emellertid produktrörligheten varit inskränkt pga. produkternas karaktär snarare än genom handelshinder. Det gäller också för byggsektorn vars produkter i bästa fall tål korta fraktavstånd. Förutsättningarna för att internationell konkurrens skall kunna uppstå i sådana näringar är att företag från andra länder tillåts etablera lokal produktion i landet. EG raserar med olika reformer de nationella barriärer som har förhindrat sådana etableringar. Vilka blir då konsekvenserna för dels de internationella betalningsströmmarna dels därav föranledda efterfrågeförändringar på nationella resursmarknader, speciellt efterfrågan på högskoleutbildade tekniker och ekonomer
Om dessa frågor skall kunna ges ett svar måste vi först kunna reda ut vilka tjänstesektorer som kan förväntas bli nettoexporterande dvs. ha komparativa fördelar respektive nettoimporterande dvs. ha komparativa nackdelar. Därefter måste bilda oss en uppfattning om vilken volym tjänstehandeln som uppkommer kan i relation till respektive tjänstesektors svenska produktion eller svenska förbrukning. Båda delarna av analysen måste vila på en bedömning av tjänstesektorns specifika, internationella konkurrensforrner särskilt beträffande vilket medium för själva gränsöverskridandet som bär tjänsten i fråga. Direkthandel med tjänster förekommer nämligen knappast alls.
Byggsektorn och tjänstesektorn kan genomföra en gränsöverskridande leverans av tjänster med hjälp av i princip två skilda media: varor material eller resurser. Vi kan därför introducera två former av tjänstehandel för två typer av tjänster: de varubundna tjänsterna grammofonskivor, dataprogram etc. respektive de resursbundna tjänsterna ex. konsulttjänster. Av detta följer att varubundna tjänster är beroende av fri rörlighet för varorna i fråga. Handel med resursbundna tjänster är däremot beroende av att det råder fri rörlighet för de resurser som är tjänstemas media.
Av denna distinktion följer två slutsatser. Antag att jämför två tjänster med samma produktionsvärde, den ena varubunden och den andra resursbunden. Då kan hävdas att en större andel av produktionsvärdet kan exporteras/importeras för den varubundna tjänsten än för den resursbundna. Det beror på att hela produktionen av den varubundna tjänsten kan vara förlagd till exportlandet. För en resursbunden tjänst som är avhängig av en person/arbetande som bärare gäller däremot att en del av produktionsgärningen måste vara förlagd till importlandet. lmportlandet kan dessutom dra fördel av att en del av "den exporterande personens intäkter konsumeras lokalt.
Bilaga 13 s. 126Den andra slutsatsen är att det är lättare att med naturliga eller politiska restriktioner förhindra person/arbetskraftsresurs att röra sig över en
en gräns än En specialisttjänst kräver ofta en tät kontakt med
en vara. marknaden inte är lätt att uppnå inte specialisten finns på eller i
som om varje fall nära denna marknad. Försäljningen av en resursbunden tjänst förutsätter därför oftast lokal produktion av liknande eller kompletterande specialisttjänster.
Av båda slutsatserna följer att varubundna tjänster normalt ger upphov till betydligt större handelsvolymer än resursbundna. En sektor med goda komparativa fördelar som tillverkar varubundna tjänster kan alltså utveckla volymöverskott i sin nettoexpon medan detta är osannolikt för en sektor med resursbundna tjänster och samma fördelar. Den härledda förändringen resursefterfrågan vid ett konkurrensöppnande av båda
av sektorerna blir alltså större i det förstnämnda fallet.
Antag att vi i stället vänder på orsakssambanden och frågar oss: Vilken
dessa konkurrenskraftiga sektorer har lättast att internationalisera sig av
det råder brist i Sverige på de högskoleutbildade som sektorerna har om
strategisk resurs Svaret blir då att resursbristen blir en mindre som utslagsgivande restriktion på internationaliseringen av den sektor som producerar resursbundna tjänster. En större del av dess produktionsgärning ligger utomlands varför det där befintliga lokala utbudet av högskoleutbildade kan avlasta sektorföretagen från deras svenska resursrestriktion.
Hittills har konkurrensformerna för tjänster diskuterats som om de vore
gång för alla givna. Ändå är det såatt data- och telekommunikationsteken nologins utveckling under ett halvtannat decennium inneburit närmast en revolutionerande förändring av just betingelserna för tjänstehandel över gränserna. Detta gäller framför allt de varubundna tjänsterna men en del
dessa ökar också möjligheten till utländsk försäljning av personbundna av tjänster. Det sker via att specialisten på företagsstrategi inte enbart
ex. sprider sitt kunnande personlig närvaro utan kan komplettera med
genom video- eller datadiskettburen information. Därmed blir det lättare för specialisten att göra kortare, och därmed fler utländska kundbesök. Den sammanlagda volymen av varu- och personbundna tjänster blir alltså större.
När EG frigör sina resursmarknader och tar bort återstående hinder för
varubundna tjänster kan detta förväntas få stor betydelse handeln med av för utvecklingen teknologi dvs. media för tjänstehandeln. Under
av nya
1990-talet finns därför förutsättningar för tjänstehandeln att loppet av gradvis utvecklas till relativt stora volymer, delvis i former som i dag bara låter sig Trots detta finns det skäl att tro att de största effekterna
anas. nog på handelsvolymen, även i procentuella tal, kommer att gälla varuhandeln och inte tjänstehandeln att döma utländska studier av potentialerna för
av GATT-förhandlingarna jfr. Ohlsson, 1989, kapitel 7 för referenser.
Som förutskickats kommer i det följande fyra skyddade industri- och tjänstesektorer att diskuteras, nämligen bygg-, transport-, uppdrags- och finanssektorn. Av dessa är egentligen varuproducerande, byggsektorn.
en Dess företags internationalisering har emellertid huvudsakligen skett i
resursbunden tjänsteexport. Även de övriga har i förekommanform av en
Bilaga 13 s. 127de fall tidigare haft samma form av tjänsteexport. Med ny teknologi och öppen konkurrens har emellertid en del varubunden tjänsteexpon utvecklats. l de följande avsnitten diskuteras följderna av dessa förändringar på handel och resursanvändning, i senare fallet främst beträffande användningen av högskoleutbildade tekniker och ekonomer.
Betydelsen av byggsektorns internationalisering
Begreppet byggsektorn används för att beteckna hela den näringsverksamhet som är inriktad på konstruerande, byggande, anläggande och reparerande av fastigheter samt andra fasta anläggningar. Här ingår alltså även tjänstesektorns konsultverksamhet i de delar som är möjliga att statistiskt överblicka. Byggsektorn omfattar därmed tre delar.
Byggande av hus, anläggningar och grundarbeten Byggnadshantverk Byggkonsultverksamhet De två förstnämnda delarna som brukar betecknas som byggverksamhet
hade år 1985 272 000 anställda, vilket motsvarar en knapp tredjedel av tillverkningsindustrins omfattning detta år Nationalräkenskapemas tal. Antalet högskoleutbildade från det tekniska området var dock enbart 3 900 FOB och enligt kapitel 2 var byggverksamheten en av de minst intensiva i sin användning av högskoleutbildade. Endast ca 2 600 civilingenjörer var således sysselsatta i denna sektor.
Emellertid erhålles en dålig uppfattning om byggsektorns totala användning av högskoleutbildade tekniker m. m. om enbart de direkt anställda i byggverksamheten betraktas. Dels sysselsätts en hel del högskoleutbildade tekniker inom byggkonsultverksamhet över 2 300 enligt SAF, SFO, KFO dels finns en hel del byggforskning organiserad utanför branschen med ett okänt antal högutbildade.
Dessa betydande sidoverksamheter utanför företagen visar på en viktig egenskap beträffande produktionens företagsmässiga organisation. Det finns en rad funktioner som redan brutits ut ur de stora och små byggföretagen och som säljer sina tjänster till dessa företag på en väl organiserad marknad. Förutsättningen för leveranser av tjänster är att det varit möjligt för konsulterna att leverera sina informationsprodukter via personliga besök samt i form av ritningar o. på papper, disketter eller tråd.
Denna funktionella separation signalerar i själva verket vad som skulle kunna hända om byggsektorn som helhet utsätts för internationell konkurrens via ömsesidig fri etablering mellan Sverige och EG. Visserligen skulle ett visst flöde mellan länder av byggarbetskraft kunna utvecklas bland arbetare och lägre utbildade tjänstemän, bl. a. i samband med skillnader i konjunkturläge och med stora eller specialiserade byggprojekt. Men detta skulle inte leda till en särskilt djup och kontinuerlig effekt på branschens konkurrensutsatthet i dess tillverkande funktioner. I stället är det inom de funktioner som redan visat sig kunna separeras från själva byggnationen som vi kan få en sannolik djupetfekt i detta avseende. Det kommer att ske som en konsekvens av och ett instrument för de mest elfektiva, nationella byggföretagens internationalisering.
Bilaga 13 s. 128Det blir i så fall två sidoverksamheter till byggverksamheten som blir särskilt konkurrensutsatta nämligen dels byggkonsultverksamhet, dels byggnadsmaterialindustrin. sistnämnda industri ingår till viss del i den skyddade sektorn inom tillverkningsindustrin och till en annan del i ståloch metallindustrin. Båda har tidigare behandlats i kapitlen 3
-
Byggkonsultverksamheten ligger däremot i tjänstesektorn. Dess funktio-
egenskaper och användning av högutbildade kan användas som en ner, jämförelsenorm för vilka delar av den egentliga byggverksamheten som skulle kunna utvecklas till gränsöverskridande funktioner i byggföretagen,
etablering och fri konkurrens öppnades på dietsätt antagits dvs. om fri som i förnyelsestrategin.
Antag att byggverksamheten öppnas. Då är det naturligt att svenska
nu byggföretag ökar sin aktivitetsnivå inom EG respektive EG-företagen i Sverige företagsuppköp. Vi kan i princip förvänta oss samma
genom mekanismer som inom den stationära tillverkningsindustrin. Möjligheten att internationalisera en verksamhet och de finansiella och riskmässiga restriktionerna för att göra detta över hela bredden av hemmamarknadsverksamheten medför att byggföretagen kommer att sträva efter att internationalisera sig inom sina mest konkurrenskraftiga produktsegment. Man tenderar då att gå mot en avsmalning av sin produktbas, ibland också i den produktbas företaget har på sin hemmamarknad. Marknadsdiversiñering ersätter delvis produktdiversifiering som ett instrument för att sprida risker.
Marknadsdiversifieringen kommer i byggindustrin att ske via företagsoch fastighetsförvärv. l den mån det enskilda företagets kunskapsbas är för tunn för internationalisering utifrån den egna basen blir det attraktivt
en att söka förvärva ett svenskt eller nordiskt byggkonsultföretag för att först bredda denna bas.
Denna process innebär principiellt att företagen söker bygga sin internationalisering utifrån tekniska försprång. Sådana försprång är alltid av den karaktären att de är temporära för såvitt de inte ständigt underhålls genom produkt-, eller organisationsutveckling. Ett villkor för att lyckas
processmed detta är att arbetskraften är såvälutbildad att den klarar både utvecklingsarbetet och omställningen som följer vid förnyandet av de tekniska försprången.
Mot denna bakgrund måste ifrågasättas om internationaliseringen av svenska byggföretag kan lyckas på bredden inte utbildningsnivån höjs
om ordentligt. Ganska många svenska byggföretag har storleken för en djup penetrering utlandsmarknaderna inom EG men de har knappast alla
av internt den bredd på högutbildade ingenjörer och ekonomer som behövs. Vid internationell konkurrens kan inte heller samma lojalitet mot
en svenska byggföretag som tidigare i längden förväntas från de specialister
är engagerade i svenska byggkonsultföretag. Konsultföretagen tvingas som också att arbeta på marknadens villkor, dvs. att sälja sina tjänster till utländska kunder med verksamhet i Sverige som konkurrerar med svenska byggföretag. Alltså måste svenska byggföretag som söker bli konkurrenskraftiga både i Sverige och utomlands via tekniska försprång framgångsrikt inkapsla eller ägandegöra kunskaperna som behövs för detta hos den egna personalen.
Bilaga 13 s. 129Två jämförelser skall göras för att åskådliggöra om byggindustrin kan tänkas ha problem med underinvestering i kunskapskapital. Byggindustrins produktions- och marknadsuppgift kan liknas vid den del till-
av verkningsindustrin som tillverkar tung maskinell utrustning på order. Den viktigaste skillnaden mellan byggindustri och denna investeringsvaruindustri är att enbart den senare har geografiskt rörliga produkter. I övrigt sysslar de båda med en produktion som är tidskrävande och produktunik och som kännetecknas av tunga utvecklings- och konstruktionsinsatser.
Alltså är det relevant att jämföra byggindustrins användning tekniker
av och ekonomer med investeringsvaruindustrins. Här skall hävdas att den högre produktrörligheten hos investeringsvaruindustrin gjort att dess storföretag kunnat internationalisera sig betydligt tidigare och djupare. Investeringsvaruindustrins konkurrensutsatthet har dock länge inneburit
en restriktion på dess lönebetalningsförmåga. Det har begränsat dess möjligheter att med lönen konkurrera om civilingenjörer under långa perioder
av brist på civilingenjörer. Den begränsningen har inte byggindustrin haft. Eventuella väsentliga skillnader i utbildningsintensitet till byggindustrins nackdel kan mot denna bakgrund uppfattas som ett tecken på underinvesteringar i kunskapskapital som i längden inte är hållbara branschen
om öppnas för internationell konkurrens och storföretagen söker internationalisera sin verksamhet mer.
Den andra jämförelsen görs med byggkonsultverksamheten. Det är nämligen i de funktioner där finns byggindustrin måste svälla för
som som att kunna vidga sin internationella produktionsbas. Eventuella eftersläpningar i utbildningsintensitet mellan byggindustri och byggkonsultverksamhet kan därför också ge indikationer på hur framtida efterfrågeförändringar kan komma att te sig från de svenska företagen.
Tabell 6.1 visar fördelningen på olika funktioner inom byggindustrin exklusive byggnadshantverk, byggkonsultverksamhet samt investeringsvaruindustri. Konsultverksamheten är naturligtvis koncentrerad på de utvecklande funktionerna samt en del specialistfunktioner finns i
som ledningen på alla företag av någon storlek. Den mest intressanta siffran för konsultverksamheten är därför egentligen det stora antalet tjänstemän i denna bransch. Antalet uppgår till över 60 procent av motsvarande antal för hela byggindustrin. Om därför hela produktionen inom konsultdelen av byggsektorn kunde betraktas som en integrerad del av byggindustrin är det uppenbart att den senares utbildningsintensitet inte alls skulle framstå som särskilt låg. Ty som visats gälla för tillverkningsindustrin brukar utvecklings- och specialistfunktionerna kännetecknas jämförelsevis
av höga intensiteter högskoleutbildade.
Även denna sammanslagning skulle betraktas
om som rimlig når dock antalet tjänstemän inte riktigt antalet för investeringsvaruindustrin. Investeringsvaruindustrin har ett väsentligt färre antal arbetare. Följaktligen är tjänstemannaandelen i denna integrerade byggindustri totalt sett inte på långt när lika hög som investeringsvaruindustrins.
Tabellen antyder också en viktig förklaring till denna skillnad. Om
man inte kan mekanisera tillverkningen av en i sig relativt komplex produkt behövs en hel del utbildad personal som har ansvar för produktionsledning och/eller produktionsplanering. Enligt tabellen gäller detta för byggindu-
9- 29-050
Bilaga 13 s. 130Tabell 6.1 Fördelningenavtjänstemän på olika funktioner i byggindustri, byggkonsultverksamhetoch investeringsvaruindustri 1988, i procent av totala antalet tjänsteman
| Bygg- industri | Byggkon- sultverk- samhet | Investe- ringsvaru- industri | |
| Tillverkning | 65.4 | 5.4 | 32.0 |
| direkta funkt | 1.7 | 3.1 | 9.1 |
| indirekta funkt | 63.6 | 2.3 | 22.6 |
| inducerande funkt | 0.2 | 0.0 | 0.3 |
| Inköp | 2.0 | 0.3 | 4.4 |
| direkta funkt | 1.4 | 0.2 | 3.4 |
| indirekta funkt | 0.6 | I | 1.0 |
| Försäljning | 2.8 | 1.4 | 12.5 |
| direkta funkt | 2.4 | 0.7 | 7.5 |
| indirekta funkt | 0.4 | 0.7 | 5.0 |
| Utveckling | 5.9 | 71.9 | 24.3 |
| direkta funkt | 3.2 | 63.1 | 18.2 |
| indirekta funkt | 2.6 | 8.0 | 4.1 |
| inducerande funkt | 0.1 | 0.8 | 2.0 |
| Specialistfunkt | 18.0 | 15.5 | 18.7 |
| Totalt, i procent | 100.0 | 100.0 | 100.0 |
| iantal | 19190 | 1175 | 32915 |
Källa: SAF, SFO, KFO
inte i lika hög grad for investeringsvaruindustrin. Där framgår strin men också att det är de planerande tillverkningsfunktionema som har många tjänstemän i byggindustrin. De behövs bl. a. för att åstadkomma ett väl fungerande material- och produktionsflöde till och inom byggarbetsplat-
Annars blir konsekvensen produktionsstörningar eller ett stort kapital sen. bundet i lager. lnvesteringsvaruindustrin har jämförelsevis fler i produktionsledande funktioner.
Den största skillnaden i tjänstemannafördelningen mellan de två branschgrupper tillverkar utrustning som betraktas som investerings-
som
för annat näringsliv finns dock i de försäljande och utvecklande varor funktionerna. Då investeringsvaruindustrin är mer internationaliserad är det naturligt att försäljningspersonalen, särskilt de planerar försälj-
som ningen, är väsentligt fler.
Hela fjärdedel av investeringsvaruindustrins tjänstemän sysselsätts
en med konstruktion, utveckling eller forskning. I byggindustrin är det endast fråga 6 procent. Om emellertid hälften av de som sysselsätts med
om liknande arbete i byggkonsultverksamhet överfördes till byggindustriföre-
skulle det räcka för att dem lika hög andel tjänstemän i tagen ge en utvecklingsfunktionerna.
Samarbetet mellan svenska byggindustriföretag och byggkonsultföretag
utlandsorder klar indikation på att en sådan integrerad verksamom ger en het är internationellt konkurrenskraftig. Det är därför naturligt att antaga att dessa båda delar byggsektorn kommer att bli mer företagsmässigt
av integrerade vid en mer utvecklad internationell konkurrens i byggsektorn. Då framstår denna integrerade byggindustri som en ganska kunskapsintensiv del industrin. Den har fortfarande en komplexitet i arbetet på
av
Bilaga 13 s. 131l3l
byggarbetsplatsen som inte kunnat mekaniseras särskilt väl jämfört med investeringsvaruindustrin. Det talar för att även specialister inom byggledning kan behöva bli mer rörliga internationellt för att internationaliseringen av sektorns företag skall kunna bli långtgående.
Tabell 6.2 visar utbildningsintensitetema för teknikerna inom bygg- och investeringsvaruindustriema. Den totala teknikerandelen är väl så hög i byggindustrin. Däremot är andelen tekniker med universitets- eller högskoleexamen lägre. Åter igen framstår dock byggindustrin i ett annorlunda ljus om vi integrerar ihop den med byggkonsultema. Byggkonsultbranschen har nämligen en så hög andel som 20 procent. En integrerad byggsektor exkl. bygghantverket skulle därför hamna på en högre andel högskoletekniker än den som gäller för investeringsvaruindustrin.
Tabell 6.2 Utbildningsintensiteter för tekniker i vissa funktioner inom byggindustri ochinvesteringsvaruindustri 1988, i procentavantal anställda i funktionen
Byggindustri lnvesteringsvaruind
Totalt Med högsk Totalt Med högsk
examen examen Tillverkning
| direkt | 20.9 | 3 4 | 33.3 | 2 5 |
| indirekt | 50.5 | 5 8 | 29.5 | 2 9 |
| inducerande | 47.4 | 5 3 | 16.2 | l 8 |
Inköp
direkt 58.0 5.0 20.4 1.8
indirekt 69.1 2.4 51.6 10.7 Försäljning
direkt 46.6 3.8 33.1 4 2
indirekt 61.2 14.1 60.9 l7 5 Utveckling
| direkt | 77.4 | 19.2 | 67.1 | 13.3 |
| indirekt | 62.5 | 12.6 | 70.8 | 31.6 |
| inducerande | 50.0 | l l.l | 91.1 | 60.1 |
Specialistfunktioner 4.7 1.0 9.4 3.8 Totalt 41.1 5.3 36.1 8.0 Källa: SAF, SFO, KFO
Detta är knappast ett märkligt förhållande i beaktande av att byggnadsindustrins relativa lönenivå är högre. Den har därför, inte bara på arbetarsidan utan sannolikt också beträffande teknikerna, haft relativt lätt att rekrytera välutbildade. Så är som framgår av tabellen fallet i de flesta funktioner om jämför med andelen tekniker i investeringsvaruindustrin. Sistnämnda industri har dock genomgående högre andelar för högskolekategorierna i de indirekta och inducerande funktionerna exklusive den tillverkande. I beaktande av den långvariga bristen på civilingenjörer för denna industri är det föga förvånande att det just varit till dessa nyckelfunktioner som investeringsvaruindustrin allokerat sina bäst utbildade tekniker.
Samtidigt kan åter konstateras att byggindustrin efter komplettering med en del byggkonsultföretag som specialiserat sig på konstruktionsarbete skulle framstå med en högre andel högskoletekniker än investeringsva-
Bilaga 13 s. 132ruindustrin. Inget tyder alltså på att denna integrerade bygginduslri till skillnad från byggföretagen skulle underinvesterade i kunskapskapi-
vara tal jämfört med motsvarande delar av den tillverkande industrin. En intensifierad internationalisering av byggföretagen skulle kunna innebära
utveckling mot att större utvecklingsfunktioner integreras in i de stora en byggkoncernerna. En möjlig väg, och samtidigt den snabbaste, är då att Företagen köper upp en del byggkonsultföretag i Sverige eller på kontinenten.
Det blir mot denna bakgrund inte självklart att byggindustrins internationalisering for med sig en stigande efterfrågan på högre utbildade byggnadstekniker. Likväl bedöms detta bli fallet. Men skälet är ett annat och har att göra med att även investeringsvaruindustrin bedömts behöva höja sin intensitet högskoletekniker väsentligt. Storföretag i båda branscherna måste sannolikt öka andelen högskoletekniker ordentligt på 1990-talet för att kunna bli internationellt konkurrenskraftiga på basis av kunskapsbaserade fördelar i stället för en lågt värderad svensk valuta.
Den andra intressanta kategorin högskoleutbildade som vid en internationalisering kan tänkas bli mer efterfrågade är ekonomerna. Till skillnad från fallet med tekniker kan här byggindustrin betraktas för sig eftersom byggkonsulternas ekonomanvändning inte är en följd av att de utför arbeten som alternativt skulle legat i funktioner inom byggföretagen. Tabell 6.3 ger relationstalen i de funktioner som brukar ha många ekonomer. Det är ett genomgående drag att investeringsvaruindustrin har en högre ekonomintensitet. Vidare gäller att den relativa skillnaden till byggindustrins nackdel är större för högskoleutbildade ekonomer.
Tabell 6.3 Utbildningsintensiteter för ekonomer i vissa funktioner inom byggindustri och investeringsvaruindustri1988, i procent avantal anställda i funktionen
Byggindustri Investeringsvaruind
Totalt Med högsk Totalt Med högsk
examen examen Inköp
direkta funkt 4.2 0.0 9.3 0.8 indirekta funkt 1.6 0.8 9.6 4.2
Försäljning
| direkta funkt | 4.6 | 0.7 | 6.3 | 1.3 |
| indirekta funkt | 3.5 | 3.5 | 8.2 | 4.3 |
| Specialistfunkt | 17.7 | 3.0 | 24.1 | 6.6 |
| Totalt | 4.2 | 0.7 | 7.5 | 1.8 |
Källa: SAF, SFO,KFO
Slutsatsen är naturlig. Om byggföretagen har förutsättningar att bli så internationellt konkurrenskraftiga att deras utländska produktionsbas väsentligt ökar relativt den svenska kommer en ordentlig efterfrågan på högskoleekonomer att utvecklas. Denna slutsats förutsätter dock att byggföretagen väljer att förlägga de ekonomintensiva huvudkontorsfunktionerna i Sverige.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att den integrerade byggindustrin är kunskapsintensiv och att den därmed har förutsättningar att utvecklas till nettoexporterande industri. Eftersom den inte kan frakta ut
en
Bilaga 13 s. 133sina produkter blir emellertid handelsvolymen inte så omfattande som för exempelvis investeringsvaruindustrin. Tjänsterna som kommer att kunna säljas från byggföretagen härrör från liknande tjänster som i dag erbjuds samma företag från inhemska byggkonsultföretag dvs. utvecklings- och
konstruktionsarbete. Därtill kommer en del tjänsteexport från svenska specialister på byggledning och materialhantering. Denna senare export förutsätter dock att specialisterna är villiga att i större antal än nu och under längre perioder vistas på byggorten. Resultatet av utvecklings- och konstruktionsarbete är enklare att sända ut till andra länder.
En nettoexpoitexpansion av dylika byggtjänster skulle att döma av de tal som visats för byggkonsultsektom kunna betyda en relativt stor efterfrågeökning på högskoleutbildade tekniker. Därmed framstår också de behovstal som angavs för tillverkningsindustrin för fallet "optimistisk fömyelsestrategi som snarast för låga. En alltför långsam utbyggnad av de tekniska utbildningarna på högskolenivån skulle hota att eliminera en del potentiell nettoexport från kunskapsintensiva delar av endera tillverkningsindustrin eller byggnadsindustrin. I den mån de förra får stryka på foten drabbar detta också sysselsättningen av arbetare medan byggindustrin knappast kan tänkas att kontinuerligt exportera särskilt mycket produktionsarbete på arbetarsidan.
I dessaanalyser har inte byggnadshantverket medtagits. Skälet är att den delen av byggsektorn inte berörs särskilt påtagligt av internationaliseringen av näringen. Det är en gren av byggsektorn som producerar för rent lokala eller regionala marknader. En avslutande kommentar förtjänar den dock eftersom den påverkas av befolkningsutvecklingen som blir annorlunda i förnyelsestrategin jämfört med bevarandestrategin. Under loppet av 1990-talet kommer antalet invandrare till svensk arbetsmarknad att bli ett par hundra tusen fler i förnyelstrategins Sverige. Med familjemedlemmar kan därmed skillnaden i befolkning mellan strategiema jämföras med en stad av drygt Malmös storlek.
Detta kommer naturligtvis att få sina återverkningar på bygghantverket,
också på byggsektorn som helhet. Vi kan räkna med en ganska men avsevärd acceleration i bostadsbyggandet och med detta sammanhängande infrastruktur relativt till läget på l980-talet. Detta kommer att medföra en ökad efterfrågan på byggnadstekniker i alla delar av byggsektorn, inklusive byggnadshantverket. Sistnämnda del av byggsektorn sysselsatte nästan 1400 tekniker år 1988 enligt SAF-, SFO- och KFO-statistiken. Eftersom många mindre företag finns i byggnadshantverket kan därtill komma ytterligare tekniker från småföretag som inte är anslutna till dessaarbetsgivarorganisationer. Det rör sig alltså om ett rätt betydande antal tekniker, huvudsakligen med utbildning från gymnasier, institut och fackskolor. Under en förnyelsestrategi kan vi förvänta oss att bygghantverkets efterfrågeexpansion kommer att bli riktad framför allt mot mellaningenjörer och gymnasieingenjörer. Byggindustrin i övrigt kommer som nämnts att öka sin efterfrågan relativt mest på högskoleutbildade ingenjörer m. m. samt högskoleutbildade ekonomer.
Bilaga 13 s. 134Betydelsen av uppdragssektorns internationalisering
Kapitel 2 visade att uppdragssektorn som helhet var den del av det privata näringslivet som uppvisade de högsta utbildningsintensiteterna. Det är en sektor som är förhållandevis stor och därför den del av tjänstesektorn som absorberar många av de högutbildade. Det har vidare varit en sektor som kännetecknats av en ganska imponerande tillväxt. Såsom visats av Industriverket har dock tillväxten till icke obetydlig del varit en ärvd tillväxt
den har till inemot två tredjedelar härstammat från avknoppningar av verksamheter inom industrins företag.
Byggkonsulternas expansion har som antytts ovan haft sin nära anknytning till avknoppade enheter eller åtminstone avlänkade arbetsuppgifter från byggföretagen. Byggkonsultverksamheten berörs inte vidare nedan. Av övriga fem branscher inom uppdragssektorn anknyter två nära till de tillverkningsindustrins egentliga nyckelfunktioner som är tekniker-
av intensiva. Det är dels annan teknisk uppdragsverksamhet dels datacentraldrift och annan ADB-verksamhet. De skall beröras något mer utförligt än de resterande tre branscherna som är mer ekonomintensiva eller intensiva i andra akademikerutbildningar. Till de sistnämnda tre räknas l Juridisk och kameral uppdragsverksamhet, 2 Uppdragsverksamhet av administrativ och organisatorisk art samt 3 Övrig uppdragsverksamhet och leasing.
Annan teknisk uppdragsverksamhet är enligt den använda arbetsgivarstatistiken den största konsultbranschen efter byggkonsultverksamheten med nära 12000 sysselsatta tjänstemän. Nära fem tusen är tekniker och tolv hundra av dessa har minst grundexamen från universitet och högskolor. Medan de högskoleutbildade teknikerna i den tekniska uppdragsverksamheten utgör en lägre andel av branschens teknikerkår än motsvarande andel för byggkonsulterna är förhållandena tvärtom beträffande de forskarutbildade. Drygt hundratalet forskarutbildade är sysselsatta i teknisk konsulting inom tillverkningsindustrins områden. Detta är ett betydande antal vilket framgår av att de utgör en sjättedel av alla forskarutbildade tekniker i privat tjänstesektor och industrin utanför tillverkningsindustrin. Den tekniska konsultbranschen sysselsätter ungefär 10 procent så många forskarutbildade som hela tillverkningsindustrin.
Sverige hade fram till mitten av 1980-talet lyckats fram relativt få internationellt verksamma tjänsteföretag med någon storlek och marknadsdiversifiering. De två områden som uppvisade flera av undantagen är teknisk konsultverksamhet och byggkonsultverksamhet. Båda områdenas företag har utvecklats med hjälp av kunskaper som byggts upp inom personellt nära relaterade industriföretag.
I dag är dock tjänsteföretagen stora nog att kunna bära upp sin egen internationella expansion. Under en förnyelsestrategi erhåller de svenska konsultföretagen lika konkurrensvillkor med inhemska konsultföretag i varje EG-land. Med tanke på deras höga kunskapsintensitet och goda tekniska försprång inom flera områden bör detta betyda en ökad internationalisering och tillväxt. Inom teknisk konsulting är vidare förutsättningarna goda för att bygga verksamheten från en relativt stor och finansiellt stark svensk basverksamhet. Förädlingsvärdeandelen från utländska kontor kan vara förhållandevis mindre jämfört med andra delar av tjänstesektorn, ex. finans- och transportsektorerna.
Bilaga 13 s. 135Av detta följer att en exploatering av Sveriges låga komparativa kostnader på utbildningskrävande produktion också kan ske i teknisk konsultverksamhet. Vid ett konkurrensöppnande gentemot EG bör därför konsekvensen bli att branschens efterfrågan på tekniker, särskilt högskoletekniker, stiger ordentligt. Det potentiellt omfattande teknikerbehovet från tillverkningsindustri, byggindustri samt byggkonsultverksamhet enligt antagandena bakom förnyelsestrategin späds således på med ett troligen icke föraktligt antal från nämnda bransch.
Den andra teknikerintensiva konsultbranschen var datacentraldrift och annan ADB-verksamhet. För enkelhets skull skall den betecknas som datakonsultbranschen. Branschen sysselsätter enligt argetsgivarstatistiken ca 10000 tjänstemän, vilket torde vara en klar underskattning med hänsyn till vissa uppgifter om företagens låga organisationsgrad i denna del av konsultverksamheten. Knappt två tusen är teknikerutbildade och branschen har ganska många med ekonombakgrund. ADB-utbildade från universiteten torde utgöra en betydande grupp bland tjänstemännen.
Datakonsultbranschen är en delvis derivativ verksamhet till industrin. Det för närvarande största datakonsultföretaget har ex. haft som affarsidé att arbeta i direkt symbios med dataavdelningar i de större företagen
i olika delägarkonstellationer. Företagen har sedan sålt vilka knoppats av datatjänster tillbaka till industrimoderföretagen men också till marknaden i stort.
Datakonsultbranschen uppvisar emellertid få exempel på riktigt lyckade internationaliseringar. De företag som lyckats har etablerat sig i Norden och något enstaka annat land i Nordeuropa. Fortfarande bär dock de svenska delarna upp utlandssatsningarna.
Bedömningen av datakonsultbranschens framtida potential som exportör och nettoexportör blir därför mindre optimistisk än motsvarande för byggkonsulting teknisk konsulting. Sannolikt är datakonsulting
och annan en verksamhet som till stora delar måste bygga på en helt annan lokal marknadsnärvaro. Bl.a. kan inte referenser lämnas till väl genomförda projekt i andra länder på samma vis som inom de nämnda andra konsultbranscherna. Datakonsultföretagens internationalisering måste troligen ungefär som i finanssektorn bygga på en utbyggnad av utlandsbaser som är knutna till verksamheter i de internationellt verksamma svenska industriföretagen. De måste vidare i större utsträckning än för annan konsulting använda lokalt rekryterade specialister.
Slutsatsen blir därför att tillväxten i antalet tekniker m.m. i datakonsultbranschen under ganska många år framöver kommer att styras mer av den inhemska marknadens behov än av möjligheterna till export av datakonsulttjänster och utlandsetableringar.
Övriga tre branscher inom uppdragssektorn hade 1988 ca 800 tekniker sysselsatta enligt arbetsgivarstatistiken av totalt l7 500 tjänstemän. Slutsatsen är därför ganska given. Teknikerbehovet från dessa är knappast av den storleksordningen att det väsentligt påverkar bedömningarna av det totala teknikerbehovet i framtiden.
Antalet ekonomer är däremot större eller drygt 3 000. Därtill kommer ett avsevärt antal andra akademikerutbildade inom bl. a. juridiska, beteendeoch kulturvetenskaperna.
Bilaga 13 s. 136Enligt kapitel 5 betydde strukturförnyelsen av tillverkningsindustrin inte ett så markant ökat behov av ekonomer att det verkade omöjligt att tillfredsställa efter de utbyggnader som skett av ekonomlinjerna. Vad som skulle kunna kullkasta denna slutsats vore om den privata och offentliga tjänstesektorn skulle komma att växa i en avsevärt högre takt än tidigare. De tre konsultbranscherna som här nämnts har ett ekonombehov som i detta sammanhang inte kan anses vara obetydligt.
Huruvida de dessutom kan tänkas växa i en accelererad takt på 1990talet kan däremot inte bedömas. Redan hittillsvarande takt i deras tillväxt kommer emellertid att medföra ökat ekonombehov. Deras historiska efterfrågan har resulterat i att nära hälften av deras ekonomer har en universitetsexamen. Sannolikt är i dag efterfrågan än mer omorienterad mot de universitetsutbildade. Alltså kan varje ökning av efterfrågan från dessa tre konsultbranscher föranleda ett ganska stort rekryteringsbehov av civilekonomer o. d.
Sammanfattningsvis tyder genomgången av uppdragssektorn på att "risken sett ur industrins behovssynvinkel för ett tillskott i efterfrågan på tekniker från denna sektor är påtaglig. Teknikema är där många och relativt högt utbildade. Enligt FoB 1985 sysselsatte hela uppdragssektorn omkring 12000 personer med högskoleutbildning från teknikerområdena varav mer än 10000 var civilingenjörer, naturvetare, tekniska forskare. Tillverkningsindustrins höskoletekniker var bara omkring dubbelt så många för båda kategorierna. En accelererad tillväxt i uppdragssektorn kan därför lätt dränera tillverkningsindustrin på ganska många tekniker om inte examinationen fångar upp en dylik accelerations konsekvenser på teknikerefterfrågan.
Under en s. optimistisk förnyelsestrategi får både teknisk konsulting och byggkonsulting bättre förutsättningar för att exploatera Sveriges låga komparativa kostnader för kunskapsintensiv verksamhet genom möjligheterna till ökad tjänsteexport till och etablering inom EG. Vidare innebar detta alternativ att en ordentlig marknadsöppning inträffar för EG, och därmed Sverige, i öststaterna. Med tanke på öststaternas behov kan detta förväntas leda till ganska avsevärda volymer uppköp av tjänster från dessa båda delar av uppdragssektorn. Här torde de redan väl intemationaliserade svenska konsultföretagen kunna erövra en stor expansionsvolym förutsatt att de kan rekrytera tillräckligt många svenska tekniker. Alltså bör ett ganska stort tillskott till teknikerbehovet från tillverkningsindustrin uppkomma från konsultsektorn som helhet, säskilt för universitets- och högskoleutbildade tekniker och forskare.
Ekonomefterfrågan är svårare att grepp om, dels är tjänsteföretagens efterfrågan till sin karaktär mer lokal nationell, dels har Sverige ännu
inga riktigt väl internationaliserade företag. Huruvida de berörda delarna av uppdragssektorn tappar eller vinner volym vid en konkurrensöppning mot EG är därför inte lätt att bedöma. Det är ex. inte lätt att veta om svenska storföretag fortsätter att köpa tjänster från svenska revisionsfirmor eller kontinentala när företagens svenska bas blir allt mindre relativt den utländska. Om konkurrensöppningen föranleder en svensk nettoexport av dylika tjänster står det däremot klart att ekonomefterfrågan till betydligt mer än hälften kommer att vara riktad mot utbildade från universitet och högskolor.
Bilaga 13 s. 137Betydelsen av transportsektorns internationalisering
Samfárdseln sysselsatte totalt 3800 höskoleutbildade med utbildning ca från teknikområdet år 1985 och 3 200 från AES-utbildningar. Beträffande de högutbildade tjänstemännen dominerar två delar transportsektorn av över de andra. Luftfart och flygplatstjänster är den delen och spediena tion, mäkleri och fraktkontroll den andra. Den förstnämnda sektorn har emellertid en hel del anställda inom den offentliga sektorn varför sifferredovisningen i den här använda arbetsgivarstatistiken inte är rättvisande. Vidare ingår många småföretag som inte är organiserade inom de tre arbetsgivarorganisationerna. Sjöfarten har därutöver utlandsregistrerade fartyg med svenska sjöbefál. Mot denna bakgrund kan egentligen inte mycket sägas beträffande transportsektorns framtida utveckling av tekniker- och ekonombehoven. Däremot finns en del att säga om hur en optimistisk förnyelsestrategi" påverkar sektorns allmänna produktions- och konkurrensbetingelser. Enligt figur 5.2 kommer EGs reformer att föranleda en betydande handelsintensifiering inom redan utrikeshandlande industrier samt m. m. en ordentlig handelsutvidgning inom industri och tjänstesektorn. Följden blir att utrikeshandelns volym relativt inrikeshandeln kommer att växa betydligt på 1990-talet. Vidare kommer vissa relativa förskjutningar handeln av att ske. En förskjutning sammanhänger med att ett väl integrerat Europa kan arbeta med minskad lagerhållning och tätare godsflöden. Detta kommer att gynna fraktslag som kan gå med frekvens och finmaskighet i oitssystemen dvs. lastbils- och flygtransporter relativt järnvägs- och sjötransporter. En annan konsekvens är att transportflödena kommer att förskjutas från godstransporter till person- och informationstransporter. Följaktligen kommer hela transportsektorn att gynnas av ökade transportbehov under 1990-talet. Vi måste dock skilja mellan effekter på kort sikt och effekter på lång sikt samt mellan olika transportbranscher. På kort sikt finns det skäl som talar för att det uppstår en överkapacitet på utbudssidan som en direkt konsekvens av avvecklingen av rådande regleringar mellan länder. Lastbilar, flygplan m. m. går för närvarande tomma pga. de marknadsuppdelningar som reglerats fram. När regleringarna avvecklats eller övergått från nationell nivå till Europanivå kommer det troligen att finnas ledig volym för att absorbera ett tre års efterfrågeexpar, pansion. Detta gäller främst inom lastbilsnäringen och kanske flyget. De två transportnäringar som kommer att möta störst relativ efterfrågeökning på sikt är lastbils- och flygtransportnäringarna. Framför allt kommer de korta transporterna över gränserna att blomstra när närligganupp de nationella marknader integreras ihop till att bli interregionala till sin karaktär. Gränshandeln kommer att utvecklas snabbt för rad tidigare en måttligt internationella varor och tjänster. Regionalflyget kommer att växa när geografiska, demografiska och ekonomiska drivkrafter ersätter nationella regleringar som bestämningsgrund för flygets nod- och nätsystem. Mycket talar för att transportvolymökningarna kommer att ge en stigande komplexitet i transportsystemen. Det torde i allmänhet komma att ställa krav på högre utbildad personal, inte minst vad gäller språkkunskaper och logistik. Vidare kommer speditions- och mäkleriverksamheten att en ordentlig skjuts i efterfrågan när köpare av transport-tjänster får
Bilaga 13 s. 138större möjligheter att välja efter kostnad och servicenivå och behöver hjälp med att träffa valet.
Det låter sig inte bedömas huruvida svenska eller utländska transportföretag vinner marknadsandelar genom den konkurrensöppning som följer
förnyelsestrategin. Sannolikt är det lättare att vinna marknadsandelar av inom flyget än inom sjöfarten eller lastbilsnäringen. Däremot står det ganska klart att speditions- och mäkleriverksamhet mer entydigt vinner på konkurrensöppnandet. Det har att göra med att verksamheten som i stora delar måste bedrivas nära transportköparna redan har en komplicerad
inte blir mindre komplex när den europeiska marknaden skall logistik som integreras och omstruktureras. De stora svenska speditionsföretagen är redan väl internationaliserade och datoriserade för att klara den övergången väl.
De personella förändringarna kan alltså inte kvantitativt belysas. Däremot följer ovanstående analys att arbetskraftens sammansättning bor-
av de ganska ordentlig förskjutning mot högre utbildade som en följd av
en såväl efterfrågeförskjutningarna som av strukturen på Sveriges komparativa kostnader och fördelar. Detta talar för följande slutsats. Det föreligger
större risk i framtiden för att fler tekniker och ekonomer kommer att en efterfrågas än den mindre chans sett från tillverkningsindustrins behovsperspektiv finns till att transportsektorn kommer att frigöra en del
som personal inom samma kategorier.
Betydelsen av Finanssektoms internationalisering
Finanssektorn består bank- och försäkringsbranscherna samt en verk-
av samhet brukar betecknas som övrig finanssektor. Den arbetsgivarsta-
som tistik här används omfattar enbart sistnämnda sektor vilket utesluter
som
djupare kvantitativ analys av finanssektorn som helhet. en
Enbart omkring tusentalet högskoletekniker var anställda i finanssek-
1985 FoB. Då sektorn totalt har relativt liten omfattning tyder torn en detta på att dess eventuella acceleration eller deceleration i framtiden får
ganska liten betydelse för behovet av tekniker. en
Antalet högskoleutbildade från AES-området var som framgått av kapitel 2 betydligt större eller drygt 10000 varav hälften med ekonomisk utbildning. Detta motsvarar en tredjedel av tillverkningsindustrins ekono-
Alltså är Finanssektoms ekonomanvändning så omfattande att den mer. kan tänkas få direkt påverkan på industrins möjligheter att i framtiden
en rekrytera ekonomer.
Finanssektoms internationella expansion har hittills varit påtagligt be-
svensk valutareglering och de regleringar i andra länder som gränsad av
undantag gällde fram till skiftet mellan 1970- och l980-tal. nästan utan Under det senaste decenniet har de svenska finansföretagens utbyggnader utomlands regel nära sammanhängt med industriföretagens snabba
som internationella expansion och, i mindre mån, framväxten av en lokal marknad inriktad på personliga finanstjänster till utlandssvenskar. För de största svenska företagen har inte ens de största svenska bankerna räckt till. De har därför vid större affärer med dessa svenska storföretag ofta fått
Bilaga 13 s. 139operera som komplementär till mer intemationaliserade brittiska, schweiziska m. banker.
Möjligheterna för svenska storbanker och större försäkringsföretag att växa till sig i volym och därmed klara av även de större industriföretagens finansierings- och försäkringstjänster ökar i princip vid EG-öppning.
en Det behöver dock inte innebära att de faktiskt förmår att växa och internationalisera sig så snabbt att detta kan bli realitet. l betydande grad
en kommer detta att bestämmas av den nordiska marknaden börjar att
om snabbt integreras. Det skulle möjliggöra för de nordiska fmansföretagen att bredda sin bas för att senare, när EG-relationerna såtillåter, internationalisera sig vidare. l denna studie skall vi inte ta ställning till om detta är realistiskt eller Det räcker med att inkorporera möjligheten del i
som en den s. optimistiska förnyelsestrategin i syfte att något ytterligare diskutera tänkbara konsekvenser för efterfrågan på högskoleutbildade.
Vid diskussionerna om byggsektorns förutsättningar att intemationaliseras hävdades att det var vissa funktioner som kommer att bära internationaliseringen. Nyckelpersonerna inom dessa funktioner måste själva vara ganska rörliga över gränserna och den teknik eller kunskap de använder sig av för att skapa konkurrensförsprång måste kunna bäras dem
av själva eller av materiella media. Det hölls för troligt att dessa funktioner skulle komma att bli de som redan existerade i svensk byggkonsultverksamhet.
Ett liknande resonemang kan tillämpas på banksektorn i förhållande till övrig finanssektor, även om sistnämnda sektor i Sverige inte alls har del
en av de funktioner som redan är väl intemationaliserade i bankerna. Låt
oss därför något djupare studera arbetskraftsanvändningen i övrig finanssektor.
l arbetsgivarstatistiken är ca 3000 tjänstemän sysselsatta i denna sektorn, åter en klar underskattning av totalantalet. En sjättedel tjänste-
av männen har ekonomisk utbildning vilket är en två och halv gånger så
en hög intensitet som i tillverkningsindustrin. Nästan 40 övrig
procent av finanssektors ekonomer har akademisk examen vilket är jämbördigt med industrins andel.
Anmärkningsvärt är att denna övriga finanssektor är mycket teknikerintensiv. I själva verket är den samlade teknikerintensiteten l6.5 procent ungefär lika hög som den samlade ekonomintensiteten 17.4 procent. Dessutom utgör teknikerna med högskoleutbildning högre andel
en av teknikerkåren 45 procent än motsvarande andel för ekonomema. Det är sannolikt att de finansfunktioner som spjälkats från bankerna till
av separata, specialiserade företag har en ganska hög grad av datorisering med ganska komplex mjukvarusida. Detta skulle kunna delvis förklara den jämförelsevis stora användningen tekniker.
av
Om tänker oss en internationalisering av bankerna beträffande de funktioner som är rikligt representerade i övrig finanssektor är det också möjligt att säga något om vilka konsekvenser detta kan för banksektoms efterfrågan på högskoletekniker och -ekonomer på l990-talet. Två altemativ kan tänkas.
I det ena fallet mäktar inte de svenska bankerna med att möta konkurrensen från större och bättre intemationaliserade utländska banker. För-
Bilaga 13 s. 140lusten konkurrenskraft drabbar då inte rörelsen ute i bankkontoren
av utan verksamheter liknande dem som nyss berörts. Sådana tekniker- och ekonomintensiva verksamheter kommer således inte att kunna kompense-
volymförluster på marknaden i Sverige med volymvinster på utländska ra marknader. Inte heller behöver de utlandsbanker som erövrat svensk volym förlägga en särskilt stor del av sin produktion av dessa tjänster i Sverige. Alltså blir konsekvensen att intemationaliseringen medför en, allt annat lika, minskande efterfrågan på tekniker och ekonomer i sådana funktioner. Detta kan emellertid kompenseras av att förnyelsestrategins högre tillväxt i BNP/capita leder till en högre efterfrågan i landet av sådana tjänster.
I det andra alternativet förmår verkligen de svenska bankerna att möta konkurrensöppningen tillräcklig konkurrenskraft. Då blir resulta-
med en tet att både tekniker- och ekonombehovet stiger kvickt som ett resultat av ökad tjänsteexpon, delvis via utländska dotterbolag eller via på annat sätt associerade bankföretag.
Det finns skäl att tro att en liknande utveckling kan komma till stånd även för försäkringssektorn. Den försäkringsförmedlande verksamheten berörs knappast till sin volymefterfrågan. Bland de försäkringsåtagande verksamheterna kan man skilja mellan liv-, sak- och återförsäkringsdelar-
Återförsäkringsdelen är redan i hög grad internationaliserad del av na. en försäkringssektorn. Här finns också framgångsrika svenska företag med rörelser inom EG och i USA. Det är en ganska utbildningstät del av branschen. Det skulle innebära att en accelererad utlandsexpansion, möjliggjord av en förnyelsestrategi, skulle få till följd en ökad efterfrågan på högskoleutbildade, kanske främst ekonomer, samhällsvetare, jurister, försäkringsmatematiker o. d.
Sakförsäkringsrörelsen är också väl internationaliserad i ett av försäkringsbolagen samt, inom intressanta nischer, delvis också i flera av de andra större bolagen. Genom avregleringen av valutan har flera försäkringsbolag dessutom internationaliserat sina placeringar. Livförsäkringsrörelserna torde vara de som sist och minst påverkas av EGs reformer.
Sammantaget torde slutsatsen bli att finanssektorns ökade konkurrensutsatthet under en förnyelsestrategi kan leda till att dess snabba efterfrågetillväxt för ekonomer dämpas eller accelererar beroende på hur väl företagen kan konkurrera med specialiserade tjänster. Mycket av konkurrenskraften beror för dessa tjänster på den kunskap som integrerats i datamjukvara och hos specialister. Uppbyggnaden av en god konkurrenskraft går sannolikt hand i hand med en ökad användning av tekniker och ADB-specialister. I så fall skulle även här finnas en med tillverkningsindustrin konkurrerande källa om framtidens tekniker.
Slutsatser Analyserna den privata tjänstesektorn ger vid handen att dess sannolikt
av starkaste delar vid en konkurrensöppning gentemot EG är de som är eller håller på att bli ganska teknikerintensiva. En del delar av konsultsektorn är väl integrerade med producerande företag inom endera tillverkningsindu-
Bilaga 13 s. 141strin eller byggnadsindustrin. De får vid en förnyelsestrategi möjligheter att utvecklas av egen kraft på en väsentligt utvidgad närmarknad. En sådan möjlighet leder troligen till att konsultföretagen och industriföretagen på sikt kommer att endera fjärma sig från varandra och normala kundrelationer i en internationaliserad marknad eller knytas ägarmässigt närmare varandra för att Förbättra betingelserna inför en internationalisering av verksamheten. Konkurrensen om högskoleutbildade tekniker kommer vidare att skärpas av att fler teknikerintensiva sektorer kan expandera sin export och nettoexport.
I allmänhet är det de komplexa funktionerna som gynnas av kombinationen av internationell konkurrens, EGs vidgade interna marknad samt teknisk utveckling. Även i de sektorer inom tjänstenäringen är eko-
som nomintensiva eller använder sig av andra akademiker leder den teknologiska utvecklingen och strävan efter konkurrensförsprång till att teknikerkrävande och datororienterade arbetsuppgifter får en ökande betydelse.
Detta talar för att öppnandet för utländsk konkurrens i tjänstesektorn samt i den skyddade industrin snarast kommer att intensifiera dessa sektorers teknikeranvändning. Det gäller i synnerhet de högskoleutbildade. Även dessa sektorer kan komma bli betydande
om sammantaget att nettoimportörer finns det en klar risk att de ändå kommer att späda på tillverkningsindustrins teknikerefterfrágan. Denna risk förefaller i varje fall vara större än den chans för denna industri som finns till att de frigör tekniker.
Ekonomefterfrågan är som nämnts svårare att ta ställning till, i tjänstesektorn huvudsakligen pga den mer bristfälliga statistiken. Om tjänstesektorn utvecklas till en nettoexportör kommer detta att föranleda en minskad relativ nettoexport för tillverkningsindustrin. Detta kommer i så fall att medföra en ökad ekonomefterfrågan, allt annat lika. Men det går inte att avgöra huruvida tjänstesektorn som helhet kan bli en särskilt stor nettoexportör eller ens om den alls kan bli det. Det som talar mot att handeln med tjänster över huvud taget får en särskilt stor volym på en sikt av en till två konjunkturcykler är att tjänsterna måste bäras av medier som utgörs av material eller människor. Det är främst de förra, varuburna tjänsterna som kan stor omfattning i utrikeshandeln. Sverige har emellertid ännu inte utvecklat särskilt stora tjänsteföretag som exporterar
varuburna tjänster.
7 och slutsatser
Bilaga 13 s. 143Sammanfattning
Syftet med denna rapport har varit att visa den centrala betydelse kunskapsbildningen har för att åstadkomma en snabbare strukturell förnyelse av näringslivet och, i synnerhet, tillverkningsindustrin. Industrifokuseringen har styrt metodvalet och inriktningen mot att särskilt behandla de högskoleutbildade teknikernas och, i andra hand ekonomemas betydelse.
De högskoleutbildades nyckelroll
Användningen av kunskap i olika delar av näringslivet är givetvis inte begränsad till det arbete som utförs av de universitets- och högskoleutbildade. Kraven på ökade kunskaper finns i de flesta yrken. Ändå måste denna grupp av utbildade inneha en avgörande del av en avancerad ekonomis samlade kunskapskapital. Så blir åtminstone fallet om utbildningsnivå och -inriktning varit väl avpassade till näringslivets efterfrågan och om varje del av utbildningssystemet fungerat väl i sin filtrering av de studerandes begåvningar och intressen. Då kan det nämligen antas att de extraår som lagts ner i studier på universitet och högskolor väl kompenserar för den högre lönekostnad de för med sig. I många delar av näringslivet fungerar de högskoleutbildade som nyckelpersoner utan vilkas insatser företagen inte kan fungera.
Just längden på utbildningen gör att möjligheterna att förutse efterfrågan på olika högskoleutbildade är mer begränsade. Att förutspå ekonomins samlade behov om fem år av t.ex. civilingenjörer med elektronikinriktning är ingen lätt uppgift. Investeringar i högre utbildning är dessutom förknippade med samma slags acceleratorverkan som materiella investeringar. Det betyder att högre utbildningsnivå som betraktas, desto kraftigare svängningar kan man i allmänhet förvänta sig i efterfrågan på utbildade från denna nivå. Marknaderna för universitets- och högskoleutbildade måste därför besitta en hög grad av flexibilitet för att dessa svängningar skall kunna pareras utan allvarligare men för den ekonomiska utvecklingen.
Det är naturligtvis inte rimligt att utbudssidan dvs. universitet och högskolor skall svara för hela behovet av flexibilitet. Det årliga tillskottet av examinerade är relativt litet jämfört med antalet redan yrkesverksamma. Erfarenheterna från en stor och diversifierad ekonomi som den amerikanska visar dock att de studerande i sina studieval svarar mycket
Bilaga 13 s. 144flexibelt på marknadsförändringar. Att det blir möjligt beror i den amerikanska ekonomin inte endast på att antalet leverantörer av högre utbildning är stort. Den möjlighet detta skapar till en diversiñerad och
som flexibel utbildningsinriktning skulle mycket väl kunna motverkas av den högre efterfrågan, det jämförelsevis mycket större antalet studerande samt
svårigheterna att överblicka en stor ekonomis utveckling. Det är i stället av läroanstalternas inre flexibilitet och finansieringen av högre studier som
denna egenskap. De studerande, ungdomar såväl som tidigare yrger kesverksamma, samt företagen har en större del av beslutsfattandet och ansvaret för utbildningsbesluten.
Ett system det svenska får genom sin högre grad av centralplanering
som trögare kapacitetsförändringar inom många högre utbildningar. Vidare bringar inte studiefinansieringen studenter och universitetsorgan att tillräckligt beakta de framtida arbetsmöjligheter en viss studieinriktning leder till. Konsekvensen blir att Sverige i högre grad måste förlita sig på att
flexibilitet tillgodoses: behovet av
bättre och snabbare organiserade korttidskurser m. m. för redan
av yrkesarbetande
högre rörlighet på arbetsmarknaden för redan yrkesarbetande
av en
att de studerande redan från lägre nivåer i utbildningssystemet
av bättre förutser framtida yrkesmöjligheter och kan välja i enlighet med sina bedömningar. Det förutsätter i sin tur att myndigheterna är bättre på att förutse framtida arbetslivsförändringar
att de högre utbildade tillfälligt används i arbeten de är övermeriterade för när utbudsöverskott föreligger och tvärtom när efterfrágeöverskott föreligger. Detta förutsätter betydande organisatorisk flexibilitet hos
en företag och myndigheter särskilt i tider av långvariga efterfrågeöverskott. Vidare förutsätter det beredvillighet hos de högutbildade att ställa om
en sina förväntningar.
Det finns ingenting tyder på att de tre förstnämnda kraven verkli-
som
är uppfyllda. Erfarenhetsmässigt har dimensioneringen av utbildgen ex. ningarna skall tillgodose industrins behov av högskoleutbildade tekni-
som ker samt utbildningen yrkesarbetare visat sig vara kroniskt underdi-
av mensionerade under praktiskt taget fyra decennier. Endast några år under
delen 1970-talet har kännetecknats av efterfrågeunderskott. Slutsenare av
myndigheterna vidtagna korrigerande åtgärderna åtminstoligen har de av
på teknikersidan visat sig systematiskt underskatta behoven av univerne sitets- och högskoleutbildningar, troligen i försök att spara resurser eller tillgodose regionala fördelningsmål knutna till förläggningen av den högre utbildningen. Industriföretagen har under perioder av teknikerbrist reagerat så att teknikerna i ökad utsträckning använts i sina s. kärnyrken se lndustriförbundet m. fl. 1985.
Två kvantitativa framtidsperspektiv för den industriella strukturförnyelsen har studerats till sina tänkbara konsekvenser för tillverkningsindustrins användning av de högskoleutbildade teknikerna och ekonomerna. Dessa framtidsperspektiv kan inte betraktas som prognoser ens utifrån sina givna, sinsemellan olika omvärldsantaganden. I stället har de använts för att ordentlig spännvidd i kalkylerna över tillverkningsindustrins
en samlade efterfrågan på högskoleutbildade. Därmed erhålls en analys av
Bilaga 13 s. 145hur känslig industrins efterfrågan är med avseende på strukturförnyelseoch tillväxttakter.
Användningen av omvärldsscenarios Tillverkningsindustrins tillväxt och omvandling påverkas av två för företagen exogent givna omvärldsbetingelser. För det första kommer världsmarknadsutvecklingen att bli av avgörande betydelse för industrins utveckling fram till år 2000 som är horisonten för framtidsanalysen. Med den roll EG direkt och indirekt har för Sveriges utrikeshandel kommer EG-utvecklingen och våra relationer till gemenskapen att i detta sammanhang vara viktigare än något annat skeende. Spännvidden i denna del av industrins omvärldsscenarios har åstadkommits att kontrastera ett
genom EG-optimistiskt tillväxt- och förnyelsescenario för 1990-talet mot ett EGpessimistiskt scenario. Optimismen respektive pessimismen uppfattas här i relativ bemärkelse dvs. det är EGs utvecklingstakter relativt USA och Japan som avses. Det EG-optimistiska scenariot framstår som mer realistiskt efter öststaternas snabba interna reformer.
För det andra är en annan del av industrins omvärldsbetingelser given av konkurrensen med andra inhemska näringar om strategiska resurser samt av de spelregler som satts upp av staten för konkurrensen på varuoch resursmarknaderna. Spännvidden i konsekvensanalysen åstadkoms här genom att formulera dels en bevarandestrategi som förlänger 1980talets politik fram till sekelskiftet, dels kontrastera denna mot en förnyelsestrategi som prioriterar tillväxt- och strukturförnyelsemål i syftet att hävda Sveriges relativa levnadsstandard.
Bevarandestrategin utgår från att dagens EG-relationer något modifieras samt från en förlängning av den s. svenska modellen i uppläggningen av den ekonomiska politiken. I förnyelsestrategin uppnår Sverige EG-relationer som, i allt väsentligt, är likvärdiga med medlemskapets villkor. Klarhet om detta uppnås redan 1990. Samma år klarläggs också huvudinriktningen på l990-talets inhemska förnyelsepolitik beträffande skattesystem samt industri-, FoU-, teknologi-, utbildnings- och kapitalmarknadspolitik. Full sysselsättning antas i båda strategierna vara det mest prioriterade målet för den ekonomiska politiken. Under förnyelsestrategin antas däremot också att prioriteringen av tillväxt och strukturell förnyelse görs i syfte att hävda Sveriges relativa levnadsstandard.
I detta senare syfte används bl.a. en arbetsmarknadsstyrd invandring som ett instrument. Denna invandring ökar det samlade arbetsutbudet under decenniet med ca fem procent. lnvandringen har också, genom att den är arbetsmarknadsstyrd, den fördelen att den skapar en betydande flexibilitet på arbetsmarknadens utbudssida. Det hävdas ibland att Sverige där har en komparativ nackdel genom sin stora yta, jämna lönestruktur och ambitiösa konjunkturstimulerande politik. Denna nackdel pareras således genom invandringen, särskilt om denna pga. öststaternas utveckling och förnyelsestrategins framgångar förmår att öka utbudet också av mellan- och högutbildade.
De två svenska strategierna kombineras i sin ursprungliga användning
10-29-050
Bilaga 13 s. 146med de två alternativa EG-scenariema. Det ger egentligen ett intervall för de beräknade konsekvenserna varje strategi. Här är emellertid konav sekvensanalysen uppbyggd för att maximal spännvidd i utfallet på tillverkningsindustrins tänkbara användning högskoleutbildade tekniav ker och ekonomer vid sekelskiftet. Alltså har bevarandestrategin kombinemed det EEG-pessimistiska scenariot och förnyelsestrategin med det rats EG-optimistiska. Detta är i viss mån logiskt eftersom strukturomvandlingsimpulsema utifrån ställer olika krav på den inhemska politikens uppläggning i ett land har ett så högt utlandsberoende som Sverige. som
Strategiernas tillväxt- och strukturkonsekvenser samt
tillväxttillskottens källor
pessimistiska bevarandestrategin har kalkylerad tillväxttakt i Den en tillverkningsindustrin på två procent vilket medger en BNP-tillväxttakt på 1.5 procent. Vid ett EG-optimistiskt scenario skulle den årliga industriella tillväxten kunna bli en procentenhet högre. Den optimistiska fömyelsestrategin laborerar med takt i den induen striella tillväxten på 6 procent ett tal nästan når upp till 1960-talets - som prestanda. Vid ett EG-pessimistiskt scenario skulle samma strategi kunna
ge en takt på 4 procent. Både i historisk jämförelse och jämfört med EG kommer dock den svenska tillväxtens källor att te sig annorlunda sammansatta. För det första är arbetsutbudet mindre betydelsefull källa. För det andra och en tredje blir den materiella och, i synnerhet, den immateriella kapitalbild-
ningen relativt viktigare. För det fjärde kommer produktivitetsförbättringama att bli en mycket betydelsefull källa. Jämfört med 1960-talet härrör de inte i lika hög grad från inombranschförbättringar, nedläggning av de minst effektiva ex. företagen i varje bransch, inom industrin. Det är i stället tre andra produk-
tivitetskällor som blir avgörande. Svensk tillverkningsindustri för i raskare takt än på 1960-talet och jämfört med EG över från två arbetsintensiva sektorer, varav den resurser är ganska konkurrensskyddad, till två kunskapsintensiva. 1 den ena nu optimistiska förnyelsestrategin är det fråga om en överföring av produktionsandelar på 20 procentenheter under tretton år räknat från år 1987. EG-pessimistiskt alternativ med svensk fömyelsestrategi Under ett en skulle motsvarande överföring kunna stanna vid 10 procentenheter. 1båda fallen ökar omallokeringsvinstema betydligt inom industrin jämfört med 1970- och 1980-talets takter. Detta gäller också i jämförelse med den pessimistiska bevarandestrategin bedömts kunna medföra att endast som 2 procentenheters produktionsandel erövrats den forskningsintensiva av industrin vid sekelskiftet på bekostnad av de arbetsintensiva sektorerna. En andra produktivitetskälla vikt är de sektorer inom det privata av näringslivet i dag är helt eller till stora delar skyddade från utländsk som konkurrens. Tillverkningsindustrins skyddade sektor har haft en minskning i sitt arbetsåtgångstal 1968- 1987 som varit ungefär hälften av den konkurrensutsatta sektor genom sin arbetsintensitet teknologiskt mest som
Bilaga 13 s. 147liknar den skyddade delen av tillverkningsindustrin. Här finns sannolikt en betydande potential till produktivitetsvinster.
Andra skyddade näringar är byggverksamheten samt den privata tjänstesektorn. Också här kommer ett EG-öppnande att betyda en kraftfull produktivitetspress. Även nettoexporten skulle bli blygsam i och en
om var av dessa skyddade näringar skulle anpassningen inom varje näring filtreringen av effektiva inelfektiva företag och anläggningar ge betydande
produktivitetsvinster. Arbetsåtgångstalen skulle sjunka snabbare och frigöra arbetskraft till den expansion som skulle betingas av att den högre takten i tillväxten ger upphov till en högre efterfrågan på tjänster och andra konsumtionsvaror.
Den tredje produktivitetskällan finns i offentlig sektor. Också här är det fråga om en ny källa, åtminstone till dignitet. Här är det emellertid fråga om delvis andra drivkrafter bakom produktivitetsförbättringama än konkurrensöppningen mot EG i det privata näringslivet. Denna senare öppnings potential framgår av att dagens konkurrensutsatta sektor svarar för ca en fjärdedel av BNP medan motsvarande sektor vid morgondagens EGvillkor i dag svarar for omkring halva BNP. Detta understryker också vikten av att den fortsatt skyddade sektorn, dvs. offentlig sektor samt lokala och regionala, privata tjänster fungerar effektivt i sin resursanvändning.
Den sektoriella fördelningen av tillverkningsindustrins tillväxt skall inte redovisas kvantitativt i denna sammanfattning. De fem sektorerna når alla minst lika hög tillväxttakt under den optimistiska förnyelsestrategin som under den pessimistiska bevarandestrategin. Detta är visserligen inte så märkligt med tanke på den betydande skillnaden i tillväxttakt för tillverkningsindustrin som helhet men det finns också andra förklaringar till att de konkurrenspressade, arbetsintensiva sektorerna kompenserar sig for en stigande importpenetration under fömyelsestrategin.
De två arbetsintensiva sektorerna inkluderar en betydande del av konsumentvaruindustrin. En högre tillväxt i BNP/capita kompenserar dem därför för den ökade importpenetrationen av den svenska marknaden. Denna ökning drabbar för övrigt främst den skyddade sektorn som under förnyelsestrategin får se sina handelshinder raseras. I den redan öppna arbetsintensiva sektorn innebär EGs reform- och handelspolitik att konkurrensen intensifieras även under bevarandestrategin till följd av gällande frihandelsavtal. Förnyelsestrategin avlastar den från en del konkurrenspress
tidsmässigt sammanpressade och därmed häfvilket förlänger dess annars tiga strukturomvandling. Den arbetsintensiva sektorn får därmed en högre tillväxt relativt den skyddade industrin under denna strategi.
Vidare gynnas båda sektorerna av att befolkningsökningen blir klart större under förnyelsestrategin. En befolkning motsvarande drygt den Malmö har i dag tillkommer som konsumenter fram till sekelskiftet. Vidare ingår livsmedelsindustrier i båda sektorerna och deras efterfrågan gynnas extra av EG-differentieringen av mervärdeskatten.
Skillnaden mellan de materiellt och immateriellt kapitalintensiva sektorerna under de två strategiema kan beskrivas på följande vis. Dessa tre sektorer delar egenskapen att de har låga komparativa kostnader i en ekonomi som den svenska. Absoluta kostnader, politikinducerade skillna-
Bilaga 13 s. 148der i möjligheterna att exploatera låga komparativa kostnader, EG-beroende samt EG-diskriminering skiljer dem dock åt under de två strategierna.
Under bevarandestrategin är den relativa vinnaren den kapitalintensiva sektorn. En anledning är att denna strategi jämfört med förnyelsestrategin leder till den svagare utvecklingen av den svenska kronan. Eftersom den kapitalintensiva sektorn inkluderar sektorer som är helintegrerade bakåt i förädlingskedjan gynnas de särskilt vid en svagare kronkursutveckling.
Därtill kommer att den kapitalintensiva industrins marknadsbild visar att den, totalt sett, har en mindre del av sin försäljning till EG. Sverige har även en större andel av leveranserna till hemmamarknaden av produkter från sådan industri. Vidare är omfattningen av och formerna för EGs diskriminering av utanförstående mindre elakartade till sina verkningar för den kapitalintensiva industrin än för bl. a. den FoU-intensiva. Slutli-
gäller att Sveriges strukturförnyelsereformer avvecklar sådana markgen nadssnedvridningar som varit speciellt besvärliga för den kunskapsintensiva industrin och, i gengäld delvis gynnat den kapitaltunga.
Av detta framgår att förnyelsestrategin representerar en betydligt högre relativ tillväxt för de båda immateriellt kapitalintensiva sektorerna jämfört med den materiellt kapitalintensiva. I synnerhet gynnas den industri som är eller blir forsknings- och utvecklingsintensiv av förnyelsestrategin. Dess accelererade tillväxt härrör från flera källor. Naturligtvis ökar tillväxten i redan befintliga industriföretag inte minst genom att nya produkter
kommer fram från de sedan länge höga svenska FoU-satsningarna som kommersialiseras bättre i svensk tillverkning och export. Detta sker delvis genom en snabbare diversifrering av större företag och genom att småföretagen oftare väljer en tillväxtorienterad utvecklingsstrategi.
Den FoU-intensiva sektorns tillväxt får dessutom tre delvis nya källor
blir avgörande för utvecklingen på lite längre sikt dvs. efter som mer mitten av l990-talet. De forskningsbaserade företagsetableringarna ökar i betydelse. Investeringarna i forskning och utveckling växer ordentligt, i industrin från en redan hög nivå men i offentlig sektor från en måttlig nivå. Dels ökar detta de redan forskningsbaserade företagens möjligheter att växa snabbt, dels ger dessa satsningar upphov till nya tillväxtföretag. Slutligen kan en del FoU-intensiva delar av skyddad, kapitalintensiv samt kunskapsintensiv sektor bilda grunden till nya anläggningar, företag och
branscher som bör räknas in i den FoU-intensiva sektorn av kalkyl-
o. m. skäl.
Konsekvenserna för tillverkningsindustrins användning högskoleutbildade tekniker och ekonomer
av Kalkylerna över sekelskiftesanvändningen av högskoleutbildade tekniker och ekonomer har omfattat flera steg. Tillväxttalen för de fem olika sekto-
i tillverkningsindustrin räknas om till beräknade åtgångstal för år rerna 2000 för tjänstemän och tekniker och ekonomer. Åtgångstalen utgår från historiska trender för perioderna 1968- 1987 samt 1977- 1988. Korrigeringar har gjorts för produktivitetseffekten av en hög eller låg tillväxttakt i produktionen. Vidare har hänsyn tagits till trenderna i teknikernas och
Bilaga 13 s. 149ekonomernas utbildningsintensiteter samt av hur dessa trender kunnat påverkas av om det existerat en kronisk brist på viss utbildad arbetskraft eller ej.
Dessa beräkningar resulterar i följande slutsatser för användningen av högskoletekniker och -ekonomer i sekelskiftets tillverkningsindustri.
Vid en bevarandestrategi kommer de högskoleutbildade teknikerna och ekonomerna att inte bli särskilt mycket större än 1988. Det beror på att sjunkande åtgångstal nästan eliminerar det ökade behov som uppkommer genom industritillväxt och strukturförnyelse. Att teknikeranvändningen trots den låga tillväxten och förnyelsen ändå kan förväntas stiga klart har att göra med att intensiteten högskoleutbildade tidigare varit för låg i förhållande till den nivå företagen strävat efter. Vidare kommer intensifieringen av priskonkurrensen i varje enskild konkurrensutsatt bransch att motivera företagen att fortsätta att öka sina satsningar på en kunskapsbaserad konkurrenskraft. Totalt räcker troligen den nuvarande, faktiska eller planerade, ökade kapaciteten på högskolor och universitet till för tillverkningsindustrins behov av både tekniker och ekonomer. Det måste dock betonas att bevarandestrategins förutsättningar kommit att delvis kullkastas under det senaste halvåret bl. a. av öststaternas utveckling och den beslutade svenska skattereformen. Teknikerefterfrågan kommer därmed att bli klart högre.
Den optimistiska förnyelsestrategin mynnar ut i en helt annan framtid. För forskarutbildade tekniker skulle den genomsnittliga årliga ökningen behöva bli ca 120 st eller omkring sex gånger större än den som i medeltal uppnåddes 1977- 1988. Siffran är ca fem gånger den årliga nettoökningen 1985- 1988. Denna rekryteringsnivå kan knappast uppnås förrän vid mitten av 1990-talet och då bara under förutsättning att Sverige kan rekrytera forskarstuderande från utlandet. Alltså kommer det fram till dess att finnas en fortsatt substituering av andra högutbildade för forskarutbildade. Den kan förväntas ta sig olika former. Civilingenjörer m. m. ersätter tekniska forskare o.d. Utländska forskare används i de stora företagens dotterbolag i utlandet för att kompensera med utländsk FoU för vad som inte kan ske i Sverige. Köp av utvecklingstjänster är en tredje substitutionsmekanism, som också är tillgänglig för de större företagen med verksamhet utomlands.
Slutsatsen är dock given. Bristen på forskarutbildad personal kan under förnyelsestrategin komma att utvecklas till en restriktion för tillväxten inom FoU-baserad industri, i synnerhet före mitten av l990-talet. Det är därvid troligt att det främst blir nyetablerade och små företag som får rekryteringsproblem. Utbyggnaden av forskarutbildningen måste således genomföras snabbt, kanske delvis genom rekrytering från utlandet.
Det genomsnittliga, årliga tillskottet av tekniker med grundexamen från universitet och högskolor uppgick till ca 400 1977- 1988 och drygt 500 under periodens tre sista år. Större delen av tillskottet kom efter devalveringarna 1981 1982. Fram till sekelskiftet skulle förnyelsestrategin kunna
innebära att de senaste årens årsgenomsnitt behöver mer än fördubblas. Då har inte hänsyn tagits till att en del av dem behövs för att ersätta den nämnda bristen på forskarutbildade i början av perioden.
Drygt 85 procent av tekniker med grundexamen är utbildade civilingen-
Bilaga 13 s. 150jörer. Med proportioner i framtiden skulle tillverkningsindustrins
samma genomsnittliga årsbehov civilingenjörer betyda att den behöver ta i
av anspråk den nuvarande examinationskapaciteten. Då har
ca 45 procent av ändå ingen hänsyn tagits till att intensiteten civilingenjörer blivit för låg
följd den långvariga bristen på civilingenjörer. Det är således som en av fråga om att tillverkningsindustrin skulle behöva mer än halva kapaciteten. Denna andel kan jämföras med att denna industri år 1985 hade 38 procent av civilingenjörskåren bland sina sysselsatta.
Ökningen tillverkningsindustrins rekryteringsandel är inte större än
av att den skulle kunna möjlig att förverkliga inom ramen för nuvarande
vara examinationskapacitet. Då följer emellertid att andra stora användare måste maka ordentligt på sig som rekryterare. Detta har emellertid redan till viss del skett främst inom offentlig sektor under 1980-talet. Följden har blivit att intensiteten civilingenjörer blivit för låg på många håll. Om hänsyn tas till att det normalt finns en fortgående strävan också i resten av näringslivet, inklusive den offentliga delen, att höja intensiteten högskoleutbildade blir kravet på en ordentlig efterfrågeminskning från någon eller några storanvändare stort. Det privata näringslivet utanför tillverkningsindustrin sysselsatte 1985 ungefär samma antal civilingenjörer som tillverkningsindustrin och den offentliga sektorn ungefär två tredjedelar så många. I den offentliga sektorn var dock en dryg fjärdedel av alla civilingenjörer sysselsatta i den undervisningssektor som skall svara för att examinationen inte sjunker i framtiden.
Slutsatsen är given. Det är svårt att tänka sig att den optimistiska fömyelsestrategins behov av civilingenjörer m. m. i tillverkningsindustrin kan uppfyllas med mindre än att en ordentlig expansion sker av examinationen. Denna slutsats diskuteras i de följande avsnitten beträffande kraven från utvecklingen i övriga näringslivet.
Det bör också påpekas att tillskottet av kapacitet på mellaningenjörsutbildningarna inte kan beräknas lösa det efterfrågeöverskott som diskuterats för högskoleutbildningama. Det beror på att expansionen på mellaningenjörersnivån tycks kunna till stor del absorberas av det stigande ersättningsbehovet för examinerade från de gamla gymnasie-, instituts- och fackskolenivåerna. Genom en effektiviserad användning av forskarutbildade samt universitets- och högskoleutbildade tekniker kan de potentiellt möjliga tillskotten av utbildade från mellaningenjörsnivån och uppåt kom-
att räcka till. Förutsättningen är då att knappheten på högutbildade ma försvinner efter sekelskiftet.
Enligt de överslagsberäkningar som gjorts på ekonomsidan är ekonom-
hanterligt. Två förhållanden håller tillbaka efterfrågetillväxbehovet mer ten för ekonomerna. De kontraktiva sektorerna är de som har den högsta ekonomintensiteten bland tjänstemännen medan de kunskapsintensiva har klart lägre intensiteter. Alltså tenderar strukturfömyclsen att hålla tillbaka ekonomefterfrågan om inte intensiteterna förändras. Den andra omständigheten reducerar denna efterfrågan är att ekonomintensite-
som ten i ekonomemas kärnyrken är relativt låg i bl. a. den FoU-intensiva
s. sektorn där i gengäld teknikerintensiteten är klart högre. Om inte dessa rekryteringsmönster förändras, t.ex. genom ett snabbare stigande utbud
ekonomer, attraktivare ekonomutbildning eller av en förvärrad av av en
Bilaga 13 s. 151l5l
brist på civilingenjörer, betyder accelerationen av denna sektor att ekonomefterfrågan dämpas. Då ekonomutbildningarna haft en kraftig expansion på universitets- och gymnasienivåerna förefaller den uppgång i tillverkningsindustrins behov framräknats möjlig tillgodose. Även i detta fall måste dock som att vara att reservation göras för om andra sektorer i ekonomin väsentligt expanderar sitt relativa behov i framtiden.
Tänkbara behov i privat tjänstesektor samt övrig skyddad industri en känslighetsanalys
- Det empiriska underlaget för en kvantitativ analys av den privata tjänstesektorns respektive övrig skyddad industris framtida behov av tekniker och ekonomer är betydligt sämre än för tillverkningsindustrin. Endast tvärsnittssilfror för 1985 FoB samt 1988 arbetsgivarorganisationernas statistik har funnits att tillgå. Det har inte heller funnits någon kvantitativ framskrivning av produktionen för dessa näringar. Analysen för dessa näringar har mot denna bakgrund utformats som en känslighetsanalys. Dess huvudsyfte har varit att finna ut om behoven från tillverkningsindustrin skulle kunna ifrågasättas av dessa näringars utveckling. Det skulle i sin tur kunna bli fallet under två ytterlighetsalternativ. Endera stark efterfrågeökning från dessa näringar reducera tillverkkan en ningsindustrins expansionsutrymme vid en given, ökad examinationskapacitet. Eller så uppstår så kraftig efterfrågeminskning att de frigör en utbildad arbetskraft, vilket medger industriell expansion även vid nuvarande examinationskapacitet. Tre stora användare av högskoleutbildade tekniker har analyserats nämligen byggnadssektom inklusive bygghantverket och byggkonsultverksamheten, övrig teknisk uppdragsverksamhet samt datacentraldrift och annan ADB-verksamhet. Sistnämnda sektors framtida behov kommer i avgörande grad att bestämmas inhemska faktorer, främst takten i hela näringsliav vets datorisering. Allt tyder på att denna sektor kommer att ha minst ökningstakt i sin efterfrågan på högskoletekniker och -ekonomer samma tidigare. Under förnyelsestrategi blir det fråga om en klart högre som en ökningstakt. Både den samlade byggsektorn samt teknisk konsulting har så höga kunskapsintensiteter att de kan ha komparativa fördelar baserade på låga relativkostnader för tekniker fl. Fömyelsestrategins öppnande av interm. nationell konkurrens betyder därför chans att utveckla nettoexport från en dessa sektorer. Byggsektorn får därutöver efterfrågestimulans från nya en hemmamarknaden att den högre tillväxttakten samt den snabbare genom befolkningsökningen ökar efterfrågan på bostäder, industribyggnader och infrastruktur. Den tekniska konsultverksamheten stimuleras av accelerationen infrastrukturinvesteringama i EG, främst södra EG samt, senare av under 1990-talet, också i öststatema. Sammantaget bör detta betyda att dessa sektorer snarast ökar sin nettoefterfrågan i Sverige på högskoletekniker. Det kan betyda att risken för utträngningseffekter på teknikermarknaden blir besvärande om inte en
Bilaga 13 s. 152ordentlig kapacitetsutbyggnad sker ganska tidigt på de tekniska högskolorna och inom naturvetenskapliga universitetsutbildningar. Alla möjligheter att t.ex. genom invandring från öststatema och EG, återflyttning av svenskar öka ingenjörstillgången i Sverige blir därmed viktiga att tillvarata.
Inom uppdragssektorn har ytterligare tre branscher analyserats som är relativt ekonomkrävande. Deras framtida utveckling vid en konkurrensöppning mot EG är dock inte lika lätt att härleda.
Finanssektorn är den kanske mest ekonomintensiva delen av tjänstesektorn. En del av de funktioner inom banker och försäkringsbolag som är mest internationaliserade redan i dag sysselsätter många universitetsekonomer. Andra delar av bankverksamheten som kan tänkas bli särskilt konkurrensutsatta är sådana som i dag återfinnes också i självständiga företag inom den s. övriga finanssektorn. Dennas höga ekonomintensiteter stöder en slutsats att banksektorn om den blir internationellt konkurrenskraftig, och därmed en nettoexportör av svenska tjänster, kommer att få en stigande nettoefterfrågan på universitetsekonomer. Vad som kanske är mer frapperande är att denna slutsats även gäller för dess efterfrågan på högskoletekniker. Den övriga fmanssektorns teknikerintensiteter visar sig nämligen vara väl så höga som dess ekonomintensiteter.
Sammanfattningsvis understryker analyserna av den privata tjänstesektorn samt övrig skyddad industri den slutsats som följde på analysen av tillverkningsindustrins sekelskiftesbehov av tekniker. Vid ett scenario kännetecknat av en optimistisk fömyelsestrategi riskerar efterfrågeökningen att bli så stor att det finns en klar risk för utträngningseffekter på arbetsmarknaden för högskoletekniker.
Denna risk kan bara elimineras genom endera en tidigt och klart ökad examinationskapacitet eller en minskad efterfrågan av sådana tekniker från den offentliga sektorn. Då emellertid mer än var fjärde av de senare finns inom undervisningsdelen av denna sektor är det knappast möjligt att övriga delar kan minska sin efterfrågan tillräckligt mycket. Tar vi dessutom hänsyn till att de redan i viss utsträckning fått släppa till en hel del högskoleutbildade tekniker till industrin och uppdragssektorn samt till deras behov att trendmässigt höja intensiteten av sådana tekniker är det snarast troligt att den offentliga sektorns efterfrågan stiger i framtiden.
Risken för att den framtida tillväxten i efterfrågan på ekonomer från universiteten skall leda till liknande problem förefaller vara klart mindre. Å andra sidan är den offentliga sektorn klart större användare
en av ekonomer än av civilingenjörer. Därför kan inte heller denna risk helt uteslutas.
Kunskapskapitalanvändningen i stort i offentlig sektor ett framtidsproblem
- Den offentliga sektorn är landets klart största användare av högskoleutbildad arbetskraft. Med sjuksköterskor m. m. inkluderade sysselsatte denna sektor hela 440000 högskoleutbildade år 1985. Även hela vården och
om hela undervisnings- och forskningssektom utesluts arbetade då nästan lika
Bilaga 13 s. 153många högskoleutbildade i offentlig sektor som sammanlagt inom primär sektor, tillverkningsindustri, annan industri samt hela den privata tjänstesektorn totalt 180000.
Dessa relationstal föranleder några avslutande reflektioner beträffande ekonomins samlade användning av kunskap och den vidgade konkurrensutsatta sektorns möjligheter att rekrytera högutbildade:
All konkurrensutsatt verksamhet i en höglöneekonomi är kunskapsstyrd och stora delar av denna sektor måste vara kunskapsintensiv. Förutom de berörda kraven på den högre utbildningens dimensionering ställer detta krav på effektivitet i den skyddade offentliga sektorns hushållning med sina högutbildade.
Det finns nästan ingen rimlig utbyggnadstakt för den högre utbildningen som kan kompensera för ens en relativt ringa nedsättning av effektiviteten i användningen av högutbildad arbetskraft inom den offentliga sektorn. En tioprocentig nedsättning i de högskoleutbildades kapacitetsutnyttjande i denna sektor motsvarar en fjärdedel av hela den privata sektorns kår av högskoleutbildade. Det motsvarar nästan den dubbla examinationskapaciteten som för närvarande finns för civilingenjörsutbildningarna under ett helt decennium. En överskottsefterfrågan på högskoleutbildade pga. ineffektiv användning i offentlig sektor kan således knappast byggas bort genom höjd kapacitet i universitets- och högskoleväsendet.
Det finns inom den offentliga sektorn ingen säker mekanism som garanterar mot en överanvändning av högskoleutbildade. Särskilt stor är risken i de expansiva delarna och för sådana utbildade inte har
som någon alternativ användning i den privata sektorn.
Inom tillverkningsindustrin kan knappast en liknande överanvändning av högutbildade uppkomma annat än högst temporärt. För en konkurrensutsatt verksamhet gäller nämligen sådana ekonomiska restriktioner att den inte i onödan ersätter en billig personal dvs lägre utbildade med en dyr dvs. högre utbildade.
Tillverkningsindustrin har haft en situation av praktiskt taget kontinuerlig brist på tekniker, särskilt från högskolan, ända sedan mätningarna började på 1950-talet. Det var egentligen endast under strukturkrisens konjunkturcykel på 1970-talet som det uppstod ett överskottsutbud som sträckte sig utöver något enstaka lågkonjunkturår. Detta talar för att industrin snarast varit stadigvarande underförsörjd med högutbildade.
Dessa punkter ger perspektiv på möjliga lösningar av de förnyelseproblem som i inledningskapitlet påvisats för tillverkningsindustrin och som yttrat sig i en mycket långsam övergång till produktion av kunskapsintensiva varor. Det är sannolikt att dessa problem till inte oväsentlig del sammanhängt med att den högre utbildningen ransonerat tillgången på civilingenjörer m. m. och forskare till industrin. Analysen i denna rapport antyder att det dessutom är sannolikt att även 1990-talet bär med sig en klar risk för en förlängd ransoneringssituation. Detta vore särskilt beklagligt då decenniet tycks kunna föra med sig väsentligt förbättrade externa marknadsvillkor för kunskapsbaserad export.
Behov av kapacitetsökningar har sedan länge signalerats på marknaden inom dessa, för tillverkningsindustrin, strategiska utbildningsområden.
Bilaga 13 s. 154Såsom diskuterats i denna rapport är det sannolikt att bristproblemen snarast kommer att förvärras EG-relationerna utvecklas såatt det leder
om
konkurrensöppning för den privata tjänstesektom. Det gäller i till en synnerhet for civilingenjörerna och andra högskoleutbildade tekniker. Eftersom denna konkurrensöppning bidrar väsentligt till att ekonomin som helhet får fördelaktigare utveckling produktiviteten måste den be-
en av traktas viktig för att Sverige skall kunna hävda sin relativa levnads-
som standard.
Det kan lösningen av detta bristproblem helt enkelt består
synas som om i att väsentligt utvidga kapaciteten inom hela den högre undervisningssektorn. Ty stora behov föreligga också från bl. a. vård- och lärarsekto-
anses rerna.
Emellertid är utbildad arbetskraft en i samhälleligt perspektiv dyr arbetskraftsresurs. Det är således särskilt viktigt att både skolning och användning högutbildade sker på ett för samhället som helhet effektivt
av sätt. Med tanke på nämnda stora ineffektivitetsrisker i offentlig sektor och denna sektors dominerande storlek i användningen av högskoleutbildade blir allokeringsaspekterna centrala för möjligheten att till rimliga samhällsinvesteringar lösa problemet med näringslivets framtida behov av högskoleutbildade tekniker och ekonomer. Den fortgående förlängningen av den genomsnittliga utbildningstiden per capita aktualiserar också behovet av en tidigare skolstart.
Bilaga 13 s. 155Referenser och statistikkällor
lndustriförbundet, Sveriges Verkstadsförening och SAF, 1985: Var finns
teknikerna för svensk industri , Stockholm IVA, 1989: Forskning och utveckling i utlandet, En studie svenska
av
multinationella företag, PM nr 1av Lars Håkansson, Stockholm OECD, 1987: Structural Adjustment ana Economic Performance, Paris Ohlsson, Eva, 1988: "Uppsala som industristad, Stencil, Uppsala Ohlsson, Lennart, 1986: "Teknikerbristen marknadsmisslyckande eller
-
polit1kermiss1yckande, Ekonomisk Debatt, nr 1 Ohlsson, Lennart, 1989: Industrin inför EGs 90-tal, En strategisk efekt-
analys, Industriförbundet, Stockholm Ohlsson, Lennart och Vinell, Lars, 1987: Tillväxtens drivkrafter,
En stu-
die av industriersñamtidsvillkor, lndustriförbundet, Stockholm SAF-, SFO- och KFO-statistik for 1977 och 1988 SCB, Folk- och Bostadsräkningen 1985 SCB, lndustristatistik, diverse år SCB, Nationalräkenskaper 1985 SCB, Pressmeddelande 1988:210 UHÄ-statistik
Bilaga 13 s. 157Bilagor till lângtidsutredningen 1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet Ekonomiska konsekvenserfor Sverige Harry Flam och Henrik Horn av EG:s inre marknad Institutet för internationell ekono-
mi, Stockholms universitet Svenskt näringsliv och den europeiska Lars Lundberg . integrationen Industrins utredningsinstitut
Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . het mellan Sverigeoch EG Industrins utredningsinstitut
Finansiell integration, resursfordelning Lars Svensson . och penningpolitik Institutet för internationell ekono-
mi, Stockholms universitet Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och framtidsutsikter SörenWibe
Lantbruksuniversitet i Umeå Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman
- . konflikter Handelshögskolani Sthlm
10. Den internationella utvecklingen Kjell Andersen och Derek Chambers ll. Svenskhälso- ochsjukvård i ett interna- Åke Blomqvist tionellt perspektiv University of Western Ontario, Ca-
nada Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppenför forskning om re-
- . och regional obalans gional utveckling
Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson . else
Landsting för välfärd Landstingsförbundet . Bostadsmarknadenunder 1990-talet Bengt Turner m. II. .
Statensinstitut för byggnadsforsk-
ning Samhällsekonominstransportförsörj- Folke Snickars . ning
l7. Privat tjänstesektor Statensindustriverk 18.Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk
cennium l9. Den svenskainkomst- och förmögen- Kjell Jansson hetsfördelningen 1967- 1987 Statistiska centralbyrån 20. Primärkommuner Svenskakommunförbundet 21. Energi miljö ekonomi Statensenergiverk
- - 22. Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin
och BengtChrister Ysander 23. Kvinnor och ekonomi Inga Persson-Tanimuram.
Lunds universitet 24. Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund
politik Uppsala universitet 25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m.fl.
Naturvårdsverket 26. Den offentliga sektorn Stefan Fölster
NorstedtsTryckeri.Stockholm1990
Bilaga 13 s. 158KUNGL. sas 1993 -05- 27
STOCKHOLM
Bilaga 13 s. 162ALLMÄNNA FÖRLAGET
.
BESTÄLLNlNGARZALLMÄNNAFÖRLAGET.KUNDTJÄNST.10647STOCKHOLM.
TEL:08-7399630. FAX:08-7399548. INFORMATIONSBOKHANDELN.MALMTRGSGA|AN vm5 BRUNKEBERGSTORG.Smcmuuru.
Bilaga 14 s. 3Lå
d
Vutpegciiiiâgen
Förord
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.
Föreliggande bilaga har utarbetats av Landstingsförbundet där 1:esekreteraren Håkan Nilsson haft huvudansvaret för rapportens utformning. I bilagan redogörs för landstingens verksamhet och ekonomi under de gångna åren och diskuteras de framtida resursbehoven. Framställningens tyngdpunkt ligger på hälso- och sjukvården, ett område där betydande strukturförändringar äger rum. Vidare diskuteras i vilken utsträckning ett bättre styrsystem kan minska resursbehoven inom landstingens verksamheter.
Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av den kommande huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit kanslirådet Rein Hinno.
Stockholm i februari 1990
Lars Heikensten Departementsrád
Bilaga 14 s. 4är" f ;r
.
si.y :ä:
i
w 3% :jfaxtäñ irxäøerñâä
:sxi+:;°iati-
å
:Ãxázámsøsuáâxøánháásákzñsâáü3053:512: Iz-sâltâåhaiinzhitgzzâl
máhmáxâsátgx-ma; m møeznmm humana .tama mnitoq
mt
aasggzênbøunnå.::man: maa :massa ;saab m miabbuvuñ .anamma
y .naqqmbuvuzå
- L T-masasáx:ss :abaçdäáfiasøitwwvi øbmçgaê1:15:53
:nu: mha
içsaiaxmuhu mhüüfiü §1 Iszixfs-atznbmad:m: anställt :WMR name: anka abxábrw immun dito magørmbmi 16 236mm: asasüd stssaxxiuâiászmmi ,rsawáaázurzmi nbâzxnkâvat; asmuiaib m: :mk m Ltøbtwbagädxäb m: ,nainâáriüiâ 49° 133351;iauqhanxçz sz-aixfxiiztiøåjtaáumulti i zmzuálüb arabia .man xsghs-samivbøäxüxsstámsz -msáitøv :stammarna:maxi ,üåVådåfånilwl sslmimi:ml mammas ozuäd
.used
{ . y så ab 15%, .
dä :omid znasninbauztebâuaâl 161 mavznA aoqqmavøñ vA avinlaqm âq min Iaiiádzønni
.andas i amma amugølädi un 153mm :m: L
.mailat :mv utgivnsmuømcxi:xarmmanmbmmwiå
v
hámdøñi :xaomosa
mm
aexaømüannu
báusnømønmød
" rara Twckairi
fSäüi-ikiâaaäm59239 W V
,% :awøss-2mx%
Bilaga 14 s. 5Innehållsförteckning
Inledning
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetets uppläggning
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Innehåll
l Verksamhet, personal, ekonomi en översikt
-
Landstingens verksamheter
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Personal 13
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ekonomi 13
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2¶Framtidens landsting 17
Bilaga 14 s. 5. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Landstingens utveckling 17
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den regionala nivåns roll 17
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utveckla framtidens landsting 20
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3¶Hälso- och sjukvårdens utveckling 21
Bilaga 14 s. 5. . . . . . . . . . . . . Jämförelser med andra länder 21
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
BNP 22 Andel av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . . . . Förändringar i verksamheten 25
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
4¶Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda ett
Bilaga 14 s. 5område i snabb förändring 33
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Höga ambitioner kraftiga kostnadsökningar 33
- . . . . . . . . . . . . . . . Omstruktureringen genomförd i slutet av 1990-talet 35
. . . . . . . . . . .
5 Växande resursbehov 37
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Baskalkyl för hälso- och sjukvård 37
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Befolkningsutvecklingens betydelse för hälso- och sjukvårdens
resursbehov 38
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den medicinsk-tekniska utvecklingen 43
Baskalkyl för landstingens övriga verksamheter 46
. . . . . . . . . . . . . . Sammanfattning baskalkylen 47
av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Resursbehov utöver baskalkylen 47
Slutsats 50
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
H 10-0180
6¶Tillräckligt med personal 51
Bilaga 14 s. 6. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Positiva förändringar 51
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Svårigheter i personalförsörjningen 52
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Åtgärder för att trygga personalförsörjningen 54
. . . . . . . . . . . . . . . . Landstingens framtida personalbehov 55
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetskraftsutbud under 1990-talet 56
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal måste öka 57
. . . . . . .
7 En kärvare ekonomi 59
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Åtstramning landstingens ekonomi under 1980-talet 59
av . . . . . .
. . Fåtal skattehöjningar 61
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sårbar ekonomi 66
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ändrade förutsättningar under 1990-talet 66
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Framskrivning till år 2000 67
8 Effektiva styrformer 71
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nya förutsättningar för landstingens styrsystem 71
. . . . . . . . . . . . . . Viktiga krav 72
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förbättrad redovisning 73
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den övergripande styrningen 76
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Samspel mellan olika sektorer 78
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Effekterna av bättre styrformer 79
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9 Fortsatt välfärd en sammanfattande
-
diskussion 81
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Landstingens roll 81
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Satsar Sverige fbr mycket på hälso- och sjukvård 82
Behoven växer 82
- . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . - . . o 0 Ökad effektivitet 83
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Restriktioner 83
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Prioritering mellan olika sektorer 85
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fortsatt välfärd 86
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Bilaga 14 s. 7Inledning
Den offentliga sektorns åtaganden för de enskilda människornas välfärd har under de senaste decennierna alltmer förts över till landsting och kommuner. Detta gäller hälso- och sjukvård, omsorger om barn och äldre,
psykiskt utvecklingsstörda, utbildning, regional och lokal omsorger om kollektivtrafik Det är verksamheter med stor betydelse för den
m.m. enskildes levnadsförhållanden, trygghet och livskvalitet.
För landstingen har utvecklingen bl. a. lett fram till att de nu har ansvaret för i stort sett hela den offentliga hälso- och sjukvården. De har även fått ökat inom andra områden med stor betydelse för bl. a. den
ansvar regionala utvecklingen.
Under 1980-talet har det finansiella utrymmet för landstingen stramats åt. För hälso- och sjukvården är följden ökande svårigheter att tillgodose den växande efterfrågan på dess tjänster. Bland annnat har väntetiderna till vissa behandlingar ökat och det har blivit svårare att få plats inom långtidssjukvården. Landstingen kritiseras för bristande effektivitet.
Hur kommer utvecklingen att bli framöver för denna centrala del av den svenska välfärden Vilka ekonomiska förutsättningar kommer att gälla för den under 1990-talet Hur bör landstingens roll som regionala politiska
utvecklas Vilka förändringar i styrsystemet är nödvändiga Dessa organ och andra frågor kring landstingens framtid behandlas i denna bilaga till Långtidsutredningen 1990.
Arbetets uppläggning
Rapporten har utarbetats Landstingsförbundet enligt en överenskom-
av melse med strukturpolitiska enheten på finansdepartementet. Huvudansvarig har varit 1:esekreterare Håkan Nilsson. Samtliga avdelningar inom förbundet har medverkat i arbetet.
Till utredningen har varit knuten en referensgrupp bestående av landstingsdirektörerna Sten Franzén Kalmar läns landsting, ordförande, Paul Nilsson Södermanlands län landsting, Bernt Rundström Hallands läns landsting och Ulf Öhman Norrbottens läns landsting samt ekonomidirektör Ulf Wetterberg Landstingsförbundet. Rapporten har inte behandlats i Landstingsförbundets politiska organ.
Bilaga 14 s. 8Innehåll För att ge ett faktamässigt underlag för diskussionen om landstingens utveckling ges i kapitel l en översikt över landstingens olika verksamheter samt personal och ekonomi.
Olika förändringar inom den offentliga sektorn har bl. a. medfört att landstingen som samhällsorganisation har ifrågasatts. I kapitel 2 diskuteras hur landstingens roll som regionalt organ kan komma att utvecklas.
Hur har hälso- och sjukvårdens struktur förändrats under de senaste 10-l5 åren Satsar Sverige en för stor del av sina resurser på detta område I kapitel 3 ger en redovisning av utvecklingen inom landstingens största verksamhetsområde.
Omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda är den av landstingens verksamheter som växer snabbast. I kapitel 4 är avsikten att visa vilka faktorer som förklarar detta förhållande.
Kapitel 5 ägnas åt landstingens framtida resursbehov. Där redovisas en s. baskalkyl, som avser att beskriva det resursbehov som följer av befolkningsförändringar och redan fattade beslut. Även ligger
resursbehov som utanför baskalkylens ram tas upp.
Kommer landstingen att kunna rekrytera tillräckligt med kompetent personal framöver Frågor kring landstingens personalförsörjning behandlas i kapitel
Kapitel 7 handlar om utvecklingen av landstingens ekonomi. Utvecklingen under 1980-talet redovisas och en bedömning görs av vilka förutsättningar som kan väntas gälla under l990-talet.
Under senare år har styrsystemet för bl. a. hälso- och sjukvården diskuterats livligt. Kapitel 8 behandlar detta område och frågan om i vilken utsträckning ett bättre styrsystem kan minska resursbehoven inom landstingens verksamheter.
Kapitel 9 innehåller en sammanfattande diskussion om den fortsatta utvecklingen av landstingen, deras verksamhet och deras ekonomi.
1¶Verksamheter, personal, ekonomi en
Bilaga 14 s. 9-
Översikt
Syftet med detta kapitel är att ge en kortfattad presentation av landstingen.
Sverige har 23 landsting. Tre kommuner ligger fortfarande utanför landsting, nämnligen Malmö, Göteborg och Gotland. De svarar inom sina områden, förutom för de ordinarie primärkommunala uppgifterna, även för hälso- och sjukvård, omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och andra verksamheter som i landet i övrigt är landstingsuppgifter.
Landstingens roll och ställning som ett regionalt organ är under diskussion. Hur denna roll kan komma att utvecklas i framtiden kommer att
in på i kapitel
Landstingens verksamheter
Landstingens verksamhetsområden framgår av diagram l.l, som också visar fördelningen av driftkostnadema. Hälso- och sjukvården svarar för ca 3/4 av kostnaderna.
Diagram 1.1. Landstingensverksamheter. Inom parentesangesandel av driftkostnadema 1988.
Omsorger 8,5 %//,,.,-ue
- i .. ,,
Tandvård 3,7 %//
Övrig verksamhet 2,4 % ,x Primärvård 24,3 %
Central förvaltning 2,7 %
Trafik 4,1 %
Utbildning och kultur
4,6 % Social verksamhet 0,8 %
Läns- och regionsjukvård
48,9 % Källa:Landstingsförbundet \ ////
i
Bilaga 14 s. 10Hälso- och sjukvård Under lång tid har landstingen tagit ett växande ansvar for den offentliga hälso- och sjukvården i Sverige. Enligt hälso- och sjukvårdslagen 1983 har landstingen och de landstingsfria kommunerna numera planeringsansvar for all hälso- och sjukvård och även ett ansvar för folkhälsan.
Att driva landstingens och de landstingsfria kommunernas hälso- och sjukvård kostar 1990 ungefär 100 miljarder kr. Det motsvarar ca 11000 kr. per invånare. Diagram 1.2 visar hur dessa kostnader är fördelade på olika delar av hälso- och sjukvården.
Vad ger dessa pengar Varje dag är närmare 91 000 personer inlagda på sjukhus. Gäller det ett akutsjukhus kostar varje vårdag i genomsnitt 2 800 kr. Inom den psykiatriska vården uppgår vårddagkostnaden till ca 1600 kr. och inom långtidssjukvården till 1250 kr. Varje dag sker också 54400 läkarbesök och 56 200 besök hos sjuksköterska. Dessa kostar i genomsnitt ca 800 kr. respektive 350 kr. per styck.
Vi kommer att gå in närmare på hälso- och sjukvårdens utveckling i kapitel
Diagram 1.2. Hälso- ochsjukvård. lnom parentesangesandelav driftkostnaderna 1988.
Öppen läns- och
regionsjukvård 17,0 %
á
Öppen primärvård 10,0 %
Psykiatrisk vård 23,0 °/
Sluten läns- och
râäionsjukvárd
%
Långtidssjukvård 10,0 %
\
i
//k
Källa: Landstingsförbundet
Tandvård Folktandvården riktar sig främst till bam och ungdomar. Enligt lag har man rätt till kostnadsfri tandvård t.o.m. 18 års ålder. 1988 behandlade folktandvården över 3 miljoner patienter. Hälften av dem var yngre än 19 år. Kostnaden uppgick till totalt 3,4 miljarder kr. Av detta belopp kunde
Bilaga 14 s. 1140% finansieras med patientavgifter och ersättningar från sjukförsäkringen. Folktandvården svarar för ungefär häften av tandvården i landet. Resten är privattandvård.
Social verksamhet Inom social verksamhet driver landstingen barn- och ungdomshem samt ungdomsvårdsskolor. Totalt finns här drygt 1100 platser. Landstingen ansvarar också for vården av alkohol- och narkotikamissbrukare. För detta finns sammanlagt ca 850 platser.
Inom ungdoms- och missbrukarvården är det fråga om relativt stora institutioner som landstingen tagit över från staten och nu driver. Det är dock kommunerna som bestämmer vilka som skall tas omhand. Kommu-
beställer således och betalar för den vård som landstingen bedriver. I nerna
del landsting innefattar social verksamhet även handikapphjälpmedel en och habiliteringsverksamhet. I andra landsting ligger detta under hälsooch sjukvården.
Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda I detta område ingår rad olika delverksamheter som undervisning,
en boende, personligt stöd, sysselsättning och fritidsverksamhet. Den totala verksamheten kostade 1988 drygt 8 miljarder kr. Undervisningen bedrivs vid särskolor som tidigare omfattades av omsorgslagen men som numera
skollagen för att i så stor utsträckning som möjligt likställas med styrs av samhällets övriga skolformer.
Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, som är landstingens snabbast expanderande verksamhet, beskrivs mer ingående i kapitel 4.
Utbildningsverksamhet Landstingen är i dag huvudmän för 11°/0 av intagningsplatserna till gymnasieskolans linjer och svarar för fyra av de 27 linjerna, nämligen vårdlinjen, jordbrukslinjen, skogsbrukslinjen och trädgårdslinjen liksom för specialkurser i anslutning till dessa och till konsumtionslinjen lanthushållsskolorna. också för motsvarande utbildningar i kommu-
De ansvarar nal vuxenutbildning och anordnar uppdragsutbildning. Totalt kostade landstingens utbildningsverksamhet ca 3,2 miljarder kr. 1988.
Sammanlagt finns det 15000 utbildningsplatser för läsåret 1988/89
ca för gymnasial utbildning inom hälso- och sjukvård. Den största vårdutbildningen i gymnasieskolan är vårdlinjen.
l den kommunala vuxenutbildningen fanns det under en mätvecka 1987
3000 kursdeltagare i landstingsutbildning som motsvarar vårdlinjens ca hälso- och sjukvårdsgren och vårdbiträdeskursen.
Landstingen också för omkring en fjärdedel av högskolans
ansvarar nybörjarplatser. Vid vårdhögskolorna utbildas bl.a. sjuksköterskor, sjuk-
arbetsterapeuter, hörselvårdsassistenter tandhygienister, labogymnaster, ratorieassistenter samt arbetsledare för sociala omsorger.
Landstingen är dessutom huvudmän för 48 av landets 125 folkhögskolor. Till övriga folkhögskolor ger landstingen ekonomiskt stöd.
Bilaga 14 s. 12l2
Kultur Landstingen svarar for regional kulturverksamhet genom finansiering av länsmuseer, regionala teatrar och länsbibliotek, ofta i samarbete med värdkommunen. Fr.o.m. 1988 övertog landstingen huvudmannaskapet för den regionala musikverksamheten. Landstingen ger också inom kulturområdet betydande stöd till folkrörelserna. Kostnaderna för landstingens kultursatsningar uppgick 1988 till 850 milj kr.
Landstingens kulturpolitiska arbete har varit framgångsrikt. Det finns i dag ett väl utbyggt nät av kulturinstitutioner i varje län. Tillsammans representerar landstingens satsningar stora värden i form av kapital och konstnärligt kunnande. Enligt den undersökning som Europarådet nyligen genomförde ligger en av den svenska kulturpolitikens mest imponerande framgångar på den regionala nivån.
Kollektivtrafik
I de flesta län samverkar landsting och kommuner, genom aktiebolag eller kommunalförbund, som huvudmän for den lokala och regionala kollektivtrafiken. I Stockolms och Södermanlands län står dock landstinget som ensam huvudman för trafiken. En växande del av kostnaderna för denna verksamhet, n. 50-60°/0, finansieras med skattemedel. 1988 uppgick landstingens kostnader till ca 4 miljarder kr. Större delen av dessa, knappt 3 miljarder kr, svarade Stockholms läns landsting för. För att underlätta effektiviseringar i verksamheten har trafikhuvudmännen fr. o.m. den l juli 1989 fått rätt att bedriva trafiken utan linjetillstånd.
Enligt riksdagsbeslut våren 1988 skall trafikhuvudmännen fr. o. m. den l juli 1990 även ta över ansvaret for trafiken på länsjärnvägarna.
Regionalt stöd till små och medelstora företag Varje landsting delar med staten huvudmannaskapet for den regionala utvecklingsfonden i respektive län. Landstingen utser utvecklingsfondernas styrelser. Verksamheten går främst ut på rådgivning och finansiella insatser i mindre och medelstora företag inom i första hand tillverkningsindustrin. Ett viktigt syfte är att komplettera marknadens utbud av foretagsservice och kapital. Fonderna har sammantaget en driftbudget på 370 milj kr. och en kreditbudget på nästan 900 milj kr. per år.
Central förvaltning Landstingens centrala tjänstemannaorganisation kostade 1988 1,8 miljarder kr. Det motsvarar 1,7% av landstingens totala kostnader. Räknat i antalet anställda utgör personalen inom den centrala förvaltningen 1,5% av samtliga anställda. Det sammanlagda antalet administratörer i landstingens verksamheter uppgick l988 till 6,2% av av samtliga anställda. Andelen har minskat sedan 1980 då andelen var 6,7 °/0.
Bilaga 14 s. 13Personal Landstingen hade 1988 närmare 424000 anställda enligt landstingens kollektivavtal. Dessutom fanns det 14000 anställda enligt andra avtal som
ex. beredskapsarbetare, praktikanter, statligt reglerade lärare, m. Därutöver finns även ett stort antal anställda i landstingskommunala bolag och stiftelser tabell 1.1.
Av de anställda är 84 kvinnor. Det innebär att närmare var femte yrkesarbetande kvinna i Sverige är landstingsanställd.
l kapitel 6 går närmare in på frågor kring personalsituationen i landstingen och möjligheterna att rekrytera tillräckligt med personal i framtiden.
Tabell l.l. Landstingsanställdaden l mars 1988
| Anställda Heltid | Deltid Timavlönade Summa | Årsarbetare | |
| Antal | 221 705 166950 34924 | 423 579 339300 | |
| Andel, % 52,3 | 39,4 8,3 | 100 |
Källa: Landstingsförbundet
Ekonomi Utgifter Landstingen bedriver en personalintensiv verksamhet. Bland utgifterna dominerar personalkostnaderna med sammanlagt ca 58 °/0 av de totala utgifterna diagram 1.3. De största posterna inom Material är medicinskt material, läkemedel, livsmedel och tekniska hjälpmedel för handikappade. Med tjänster avses hyror, förbrukningsavgifter, fastighetsservice m. m. Vårdavgifter, bidrag m. m. är bl. a. ersättningar till trafikbolagen, till kommuner och till privata vårdgivare. Ersättningar .till andra landsting ingår inte. Räntor m. m. innefattar förutom ränteutgifter även amorteringar och en del andra finansiella poster. Investeringsutgifterna utgör endast en mindre del av landstingens totala utgifter.
Inkomster Landstingens verksamhet finansieras till största delen med skattemedel. Landstingens egen skatt dominerar genom att svara för närmare 70 av de totala inkomsterna diagram 1.4. Skattefinansierade är givetvis även de bidrag och ersättningar som landstingen erhåller från staten. Det gäller ersättningarna från sjukforsäkringen, som är invånarrelaterade och där den allmänna sjukvårdsersättningen är den största posten. Där finns också skatteutjämningsbidraget, som här redovisas netto dvs. den s. skatteutjämningsavgiften, som 1988 uppgick till 1,6 miljarder kr, har dragits bort. Slutligen får landstingen från staten vissa speciella statsbidrag, främst till utbildningsverksamheten, dvs. läkarutbildning, särskolor, gymnasie- och högskoleutbildning, folkhögskolor m.m. Sammanlagt härrör
T2 10-0180
Bilaga 14 s. 14Diagram 1.3. Landstingensutgifter 1988,totalt 103miljarder kr. nom parentesangesandel av de totala utgifterna.
Investeringar 6,1 % j Räntor 3,5 %
Avgifter och bidrag 02,8 °/o f / . i Avlöningar 41,3 %
g
. Tjänster 10,5 % i /
/ 8,9 % / V Material x
l
i Arbetsgivaravgifterl6,8 %
Källa: Landstingsförbundet
Diagram 1.4. Landstingensinkomster 1988,totalt 97 miljarder kr. Inom parentesangesandel av detotala inkomsterna.
Sjukförsäkring l1,3 % r ,./
Specstatsbidrag 3,2 %/, j Skatteutjämning 4,9 %
Ersättningar 1,2 %
Patientavgifter 2,8 %
Försäljning 3,1 %
Räntor 1,5 % Nya lån 0,8 % Ö t2,6°/ mg o Skatt 68,5 0/4.
Källa: Landstingsförbundet
Bilaga 14 s. 20Diagram 1.5. Landstingensutdebitering 1990. Kr per skattekrona.
m m 17 lf 15- -
w 14 13 1a n - 10 O
AHHKSTRGOPYWNUXZBDACCDEF
Landsting Källa: Landstingsförbundet
nästan 90% av landstingens inkomster från landstingskommunal och statlig beskattning.
De medel som landstingen tar in genom att ta betalt för sina tjänster är
blygsam storlek. Ersättningarna från andra huvudmän dvs. från komav
och från staten ersättningar från andra landsting har inte tagits muner med här, patientavgifterna samt inkomsterna från försäljning och lämnade tjänster utgör sammanlagt något mer än 7% av de totala inkomsterna. Återstående 3,5% landstingens inkomster består av bl. a. försäljning
ca av av fastigheter och vissa finansiella poster.
Skillnaden mellan lägsta och högsta landstingsskatt är relativt liten. Den högsta landstingsskatten har sedan l98l legat på 14,50 kr. År l990 gäller denna skattesats i 4 av landstingen. Den lägsta skatten är 13 kr, dvs. 1,50 kr. lägre än den högsta, och tas ut av Malmöhus läns landsting diagram l.5.
Den långsiktiga utvecklingen av landstingens ekonomi behandlas i kapitel
Bilaga 14 s. 21för välfärd 14 till LU 90
Landsting - bilaga
RÄTTELSER
Sidan 10 Vissa procentsatser i diagram 1.2 har hamnat fel. De olika verksamheter-
andel kostnaderna skall vara följande: nas av Läns- och regionsjukvård 40 %
| Långtidssjukvård | 23 °/0 |
| Psykiatrisk vård | 10 °/0 |
| Öppen läns- och regionsjukvård | 10% |
| Öppen primärvård | 17 % |
Sidan 4 7 I tabell 5.1 har uppgifterna om den årliga procentuella förändringen för Hälso- och sjukvård Utbildning och kultur blivit fel och skall bytas ut
resp. mot följande:
Tabell 5.1. Baskalkyl för landstingen
Milj kr. Årlig procentuell förändring
1988-90 1990-95 1995-00 2000- 102010-25
Hälso-och sjukvård 70800 2,2 2.0 1,6 1,3 2,0 Utbildning och kultur 4500 1.2 0.5 0,7 0,7 1,0
Sidan 60 l tabell 7.1 står att indragningen av återstoden av skatteunderlaget från juridiska 1983 motsvarande -800 milj kr. Det skall vara 1800
personer milj kr.
Bilaga 14 s. 23finnggráázárásatyáxág/gwzggáaá;wii
2¶Framtidens landsting
I detta kapitel diskuteras landstingens roll som regionala politiska organ och hur denna roll kan komma att utvecklas. Flera drag i samhällsutvecklingen, t.ex. decentraliseringen och kraven på omprövningar inom den offentliga sektorn, talar för att landstingens roll på den regionala nivån bör öka i betydelse i framtiden parallellt med att länstyrelsemas uppgifter blir mer begränsade. Förebilder för en sådan utveckling finns i bl. a. Norge och Danmark.
Landstingens utveckling
Landstingen har utvecklats starkt under efterkrigstiden. För det första har flertalet storstäder som tidigare legat utanför efterhand gått in i landsting-
Det är endast Göteborg och Malmö är landstingsfria. Även en. nu som Gotland ligger utanför landsting. Utvecklingen har för det andra inneburit att landstingen tagit över allt mer av ansvaret för hälso- och sjukvården. Det dåvarande provinsialläkarväsendet togs över från staten 1963. Mentalsjukhusen togs över 1967. Utvecklingen har inneburit att de resurser
landstingen förfogar över har ökat kraftigt och att huvuddelen av som dessa resurser idag används för vård och omsorger.
Efterhand har landstingen i mångas ögon betraktats som specialkommuner för vårdfrågor. Den bilden är alltför förenklad. Landstinget är länsinvånarnas direktvalda organ för att sköta gemensamma angelägenheter av olika slag. Vilka samhällsuppgifter som bäst hanteras på den regionala nivån och hur stora resurser som vid en prioritering läggs på den ena eller andra uppgiften kan växla över tiden. Förutom sjukvårdshuvudman är landstingen idag valkorporation för den. statliga länsstyrelsen. De har
för kultur, småföretagsutveckling, turism och kollektivtrafik. också ansvar Med dessa uppgifter och med sina betydande resurser spelar landstingen
mycket viktig roll som utjämnare av ekonomiska förhållanden inom en respektive län.
Den regionala nivåns roll
Allt fler människor skaffar sig allt bättre utbildning och har höga ambitio-
för sitt yrkesliv. Det leder till nya krav på den offentliga sektorn för att ner den ska kunna attrahera kompetent arbetskraft. Genom att ta tillvara
människors kunskaper och kreativitet ges möjligheter att organisera verksamheten på ett bättre sätt. Lösningar byggda på målstyrning och decentralisering, såväl när det gäller relationerna mellan stat, landsting och kommun som arbetet inom var och en av dessa, är viktiga förutsättningar för att den här processen skall lyckas.
Därför är det ingen tillfällighet att landsting och kommuner efterhand har tagit över uppgifter från staten och fått en allt självständigare ställning. Det är istället en följdriktig utveckling som kan väntas fortsätta.
Trenden mot decentralisering till lokal och regional nivå är inte heller begränsad till den offentliga sektorn i Sverige, utan gäller hela samhället, i Sverige och utomlands.
Såväl i Västeuropa som i Norden har den regionala nivån givits ett stort inflytande och utvecklats som en viktig samhällsfunktion. Undantaget är egentligen Finland, där istället för landsting en mängd separata kommunalförbund bildats för att handha olika uppgifter som kräver regional samverkan och överblick. Frågan om att inrätta något slag av regionalt demokratiskt organ med ett mer heltäckande ansvar har dock väckts även i Finland. svårigheterna för de mindre kommunerna att hävda sina intres-
gentemot större i gemensamma kommunalförbund är en viktig orsak sen till ifrågasättandet.
I Danmark och Norge har landstingens motsvarighet en relativt stark ställning. Jämfört med de svenska landstingen har man en tydligare roll, med mindre stark betoning på vård. Amten och fylkeskommunerna är istället länsparlament med ansvar för utbildning, miljövård, kom-
mer av munikationer, vägar, energiförsörjning och sjukvård.
Flera skäl talar för att det är en utveckling i den riktningen som nu också bör ske i Sverige. Det finns emellertid flera inslag i den förda politiken som tycks sträva i en annan riktning, och som innebär en utbyggd statsförvaltning regionalt med ambitioner att också gå in på områden där politiska avvägningar är viktiga.
Motiven för landstingen kvarstår Grundläggande vid valet av landsting, och inte länsstyrelser eller kommunalförbund, som den lämpliga huvudmannen för skilda verksamheter, har varit landstingens ställning som direktvalda politiska organ. Med den utgångspunkten är det främsta argumentet för landstingen att de behövs
alternativ där å ena sidan central förvaltning befinner sig för långt som ifrån problemen och därför inte kan vara effektiv och ge bra servicekvalitet och inflytande för berörda, och där å den andra sidan lokal administration är för resurssvag och saknar nödvändig överblick.
Det är svårt att se att den regionala nivån i framtiden skulle bli mindre intressant för samhällsarbetet. Tvärtom kvarstår de ursprungliga argumenten lika starka som tidigare. Folkvalda länsparlament får dessutom särskild aktualitet i skenet av den överstatlighet som ett vidgat och fördjupat EG-samarbete tycks förutsätta.
De senaste årens utveckling i Sverige och ute i Europa pekar ganska entydigt på att många viktiga framtidsfrågor måste avgöras på den regionala nivån.
Varken en utbyggd statlig länsförvaltning eller någon typ av kommunalförbund är bättre alternativ till dagens landsting. En annan tänkbar utvecklingsväg ligger i en ny storkommunreform och betydligt större kom-
än dagens med möjlighet att ta över landstingsuppgifter. För att muner sådana kommunala enheter skall få tillräcklig omfattning resursmässigt och geografiskt förefaller det inte orealistiskt att antalet kommuner skulle behöva reduceras med tre fjärdedelar till de cirka 70, som aktualiserats i Kommunförbundets framtidsstudieprojekt för några år sedan. Samma siffra fördes för övrigt fram redan på 1960-talet i samband med diskussionerna om de s. A-regionerna.
Förändringar av det här slaget är varken realistiska eller önskvärda. l stället för 23 landsting skulle tillskapas 70 storkommuner som i sin tur med nödvändighet skulle leda till inrättandet av en mängd kommundelsorganisationer. Samtidigt skulle dessa storkommuner ändå i flertalet fall
for små för att exempelvis kunna ta över akutsjukvården. Resultatet vara skulle med stor sannolikhet bli en mer omfattande statlig reglering av den samlade kommunala sektorn än för närvarande. Dessutom skulle medbor-
möjligheter att påverka viktiga kommunala beslut sannolikt förgarnas sämras.
Det är inte förändringar av det här slaget som nu är angelägna. Vad som istället framstår allt viktigare är att se till att den samlade regionala
som förvaltningen på ett betydligt bättre sätt än idag präglas av klara ansvarslinjer och tydlig demokratisk förankring.
De senaste årens utveckling senast exemplifierad av propositionen
-
samordnad länsförvaltning har i det avseendet närmast inneburit om -
att länsstyrelserna med allt färre rättsvårdande uppgifmotsatsen, genom ter allt har engagerat sig i frågor av lokal och regional politisk natur.
mer
Den grundläggande principen för samhällsorganisationens uppbyggnad måste att befogenheter och resurser följs åt. Den statliga
vara ansvar, länsförvaltningen har inget politiskt ansvar inför väljarna, den har i regel mycket blygsamma resurser att arbeta med och den har i praktiken mycket begränsade befogenheter. Det är inte med en organisation av det här slaget som viktiga samhällsåtaganden bör hanteras.
Den offentliga sektorns förnyelse kommer att vara en av 1990-talets huvudfrågor. Strukturella förändringar är nödvändiga för en fortsatt utveckling på områden som vård, utbildning, miljö och kultur.
Sådana förändringar är emellertid inte i första hand fråga om centrala beslut och lösningar lika för hela landet i sina detaljer. Under de närmaste åren måste förbättringar av välfärdssystemet framför allt ske genom ett effektivare utnyttjande tillgängliga resurser. Framkomstvägen ligger
av därför också fortsättningsvis i ett lokalt och regionalt ansvarstagande som förmår effektivisera resursanvändningen, mobilisera resurser och kreativitet samt legitimera förändringar.
Därför måste statens väsentligare uppgifter vara att i likhet med i
en av stort sett samtliga västeuropeiska industriländer, stimulera till politiskt ansvarstagande både regionalt och lokalt för samhällets åtagande i olika avseenden.
Utveckla framtidens landsting Det finns en lång tradition här i landet som innebär att förändringar formas i ett samspel mellan de tre nivåerna i samhällsarbetet. Det är landstingens uppgift att föra in länsperspektivet i reformdiskussionerna. Det är desto angelägnare som samspelet på det politiska planet mellan riksnivån och länsnivån försvagats i viktiga avseenden under de senaste decennierna.
Uppgiften att utveckla en god och likvärdig sjukvård med begränsade resurser ställer stora krav på landstingen. För att motsvara kraven måste arbetet med att genomföra förändringar som är effektiva i samhällsekonomisk bemärkelse, ökar valmöjligheterna och förbättrar vårdens åtkomlighet, drivas vidare med stor kraft.
Utvecklingen av den regionala samhällsförvaltningen måste ges ökad uppmärksamhet av statsmakterna. Den princip som bör gälla innebär att landstingen och kommunerna har ansvar för uppgifter som sammanhänger med regional respektive lokal politisk styrning medan den statliga länsförvaltningen koncentrerar sig på uppgifter som präglas av regelanvändning, förvaltningsbeslut och kontrolluppgifter.
En effektiv länsförvaltning och ökad regional beslutskraft bör därför utvecklas enligt följande modell:
Länsstyrelserna omvandlas till statliga regionkontor med renodlade -
myndighetsuppgifter. De uppgifter i övrigt som ligger på länsstyrelser och statliga länsnämn-
-
der överförs antingen till kommuner eller landsting, eller avvecklas.
Landstingen ges som i Norge ett ansvar att bedriva regionalpolitik på
statsmakternas uppdrag. Kommunikationsfrågor är ett annat område
som de svenska landstingen bör ges ett betydligt större inflytande över.
Det är för övrigt den ordning som redan idag gäller i både Norge och
Danmark.
Landstingen ges i övrigt förutsättningar att utveckla rollen som region- -
kommuner som sköter de frågor som kommunerna var för sig inte kan
handha effektivt.
Förändringar av det här slaget måste ske stegvis och kräver att landstingen själva successivt stärker sitt engagemang i de utvecklingsfrågor som kan anses väsentliga för respektive län. Det är viktigt att statsmakterna medverkar i den processen.
3¶Hälso- och sjukvårdens utveckling
Jämförelser mellan Sverige och andra länder vad gäller hälso- och sjukvår-
och resultat tyder på att svensk sjukvård ligger långt framme dens resurser vad gäller kvalitet och tillgänglighet samtidigt som kostnaderna inte fram-
anmärkningsvärt höga. Mycket talar också för att den nedgång av står som hälso- och sjukvårdens andel BNP som skett under senare år kommer
av att brytas under 1990-ta1et. För hälso- och sjukvårdens verksamhet konsta-
att den genomgår snabb omstrukturering. Effektiviteten påverkas teras en dock negativt kapacitetsbrist inom långtidssjukvården.
av
Jämförelser med andra länder
Det är ett välkänt faktum att högre bruttonationalprodukt BNP per invånare ett land har desto större andel av resurserna satsas på hälso- och sjukvård. Jämförelser mellan olika länder visar att så är fallet. Hälso- och sjukvårdens har således normalt vuxit snabbare än samhällets
resurser totala En viktig förklaring är givetvis den stora betydelse som
resurser. tillgången till god hälso- och sjukvård har för den personliga välfärden.
en
Jämförelser mellan olika länder vad gäller kostnaderna för hälso- och sjukvård visar att spridningen är stor och att Sverige är ett av de länder
satsar mest på hälso- och sjukvård om man jämför kostnadersom resurser nas andel av BNP tabell 3.1.
De internationella jämförelserna försvåras av skillnader i organisation och innehåll för de verksamheter jämförs. Långtidssjukvård som i
som
Tabell 3.1. Totala kostnaderför hälso- ochsjukvård 1986
Åldersstandardiserat
| Andel av BNP, % | US-dollar per inv | Index | |
| Sverige | 9,1 | 1 195 | 100 |
| Storbritannien | 6,2 | 705 | 59 |
| Västtyskland | 8,1 | 1 076 | 90 |
| Frankrike | 8,5 | 1 231 | 103 |
| Canada | idé | 1697 | 142 |
| USA | 1 1,1 | 2 235 | 187 |
Källa: OECD, Landstingsförbundet f 10-0180
Sverige ingår i hälso- och sjukvården räknas i vissa länder som social verksamhet. l kostnaderna för sjukvården i USA ingår betydande kostnader för försäkringar som inte finns i Sverige etc.
Även med hänsyn till skillnader i det statistiska underlaget torde Sverige tillhöra de länder som satsar störst andel av BNP pâ hälso- och sjukvård. Till en del beror detta säkert på att vi har en relativt hög standard i verksamheten och därför också en hög kostnad per prestation. Statistiska uppgifter visar ex. att Sverige ligger långt framme när det gäller den högspecialiserade vården. Sverige är ett av de länder som gör flest njurtransplantationer i relation till folkmängden 42 43 transplantationer per
miljon invånare. Även i fråga antalet hjärtoperationer ligger Sverige
om bland de främsta.
En minst lika viktig förklaring till Sveriges relativt höga kostnader för hälso- och sjukvård är att i större utsträckning än i många andra länder har valt att ta hand om äldre, handikappade och långtidssjuka genom offentligt finansierad vård och omsorg. I flera av de länder som vi jämför ossmed ombesörjs en stor del av denna verksamhet fortfarande av anhöriga vars insatser inte registreras i statistiken.
Denna skillnad har stor betydelse eftersom Sverige har en betydligt större andel äldre människor i befolkningen än exempelvis de flesta andra västeuropeiska länderna. Detta framgår indirekt av tabell I Sverige går en större andel av BNP till hälso- och sjukvård än i Canada och Frankrike. Tar man hänsyn till att Sverige har en äldre befolkning än dessa två länder blir däremot kostnaden per invånare lägre i Sverige. Mot denna bakgrund kan hälso- och sjukvårdens kostnader i Sverige inte anses vara anmärkningsvärt höga.
Sveriges satsning hittills på hälso- och sjukvård har gett stora positiva resultat. Jämförelser visar bl. a. att Sverige tillsammans med Island har det lägsta antalet döda under första levnadsåret per 1000 levande födda människor. Även den internationellt sett långa medellivslängden i Sverige får till en del tillskrivas hälso- och sjukvården även om andra faktorer, som exempelvis kost och levnadsvanor, kan ha ännu större betydelse.
Utbyggnaden av offentligt finansierad vård och omsorg har också bidragit till att ge kvinnorna större möjligheter att gå ut i förvärvslivet både genom att fler arbetstillfällen har skapats och genom att hemmen har avlastats arbetsuppgifter. Därmed har även bättre förutsättningar skapats för jämställdhet mellan könen på arbetsmarknaden.
Andel av BNP Fördelningen BNP på olika områden ger oss en uppfattning om hur de
av
i samhället används. För offentlig verksamhet är det totala resurserna normalt utgifterna för konsumtion och investeringar som sätts i relation till BNP. När hälso- och sjukvårdens andel av BNP diskuterats under
år har även ersättningen från sjukförsäkringen till privatpraktisesenare rande läkare och tandläkare resp till apotek för läkemedel medräknats. Enligt denna senare definition ökade hälso- och sjukvårdens andel av BNP från 7,2% 1970 till 9,7% 1982. Efter 1982 har andelen sjunkit och var 1987
i 9,0 °/0.Beräkningen bygger på uppgifter ur nationalräkenskapema. nere
Diagram 3.1 Hälso- och sjukvårdensandelavBNP 1970- 1987. 10.02:i
.i
9.51: Ä
/
//
Ä / / m / J ø
8,0%
v
/z/
95 7,5X Y
/ v
7,0%
6,5%
6.01 l r l l . l
. .
1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986
Löpandepriser x Löpandepriser 1980årspriser
korrlgeradeuppgifter Källa: Statistiskacentralbyrån, Landstingsförbundet
De redovisade andelstalen har beräknats utifrån uppgifter om BNP resp sjukvårdens utgifter i löpande priser. Om beräkningen i stället görs i fasta priser blir utvecklingen av sjukvårdens andel en annan diagram 3.1. Subventionerna har räknats om till fasta priser med hjälp av det prisindex som gäller för konsumtionen av hälso- och sjukvården. Subventionerna har utgjort en ungefär lika stor andel av de totala utgifterna under hela perioden och har därför ingen nämnvärd effekt på förändringen av hälsooch sjukvårdens andel av BNP.
Under 1970-talet var, som framgår av diagram 3.1, ökningen av hälsooch sjukvårdens andel av BNP normalt snabbare räknat i löpande priser än räknat i fasta priser. Anledningen är att produktivitetsökning i näringslivet gör att lönerna där kan höjas mer än priserna. Nationalräkenskaperna redovisar emellertid ingen produktivitetsförändring för den offentliga sektorn. När de offentliganställda får samma lönehöjningar som de privatanställda slår detta därför igenom fullt ut som prisökning på den offentliga sektorns produktion. Följden blir att prisökningen för den offentliga sektorn blir större än prisökningen inom näringslivet.
Förutsättningen i nationalräkenskaperna att produktivitetsförändringen inom offentlig sektor är lika med noll kan givetvis ifrågasättas. Men någon användbar metod för att mäta sådana förändringar finns för närvarande inte. Om nationalräkenskaperna kunde registrera förändringar i hälso- och sjukvårdens produktivitet så skulle utvecklingen av dess andel av BNP räknat i fasta priser påverkas, men givetvis inte utvecklingen av dess andel räknat i löpande priser. En ökande produktivitet skulle medföra en snabbare ökning av fastprisandelen och en minskande produktivitet motsatsen.
Hälso- och sjukvården har blivit relativt sett billigare under 1980-talet Under 1980-talet har det tidigare mönstret i utvecklingen av hälso- och sjukvårdens andel av BNP brutits. För det första har andelen sjunkit räknat i löpande priser. Detta har hänt tidigare vid ett par tillfällen under 1970-talet men inte under en så lång följd av år som nu under 1980-talet. Ett trendbrott verkar ha inträffat.
För det andra har andelen räknat i fasta priser legat på i stort sett oförändrad nivå och inte minskat snabbare än andelen i löpande priser, vilket hade varit väntat om mönstret varit detsamma som under större delen av 1970-talet. Istället för att bli allt dyrare i relation till samhällets produktion i övrigt har hälso- och sjukvården sedan 1982 blivit billigare.
Hälso- och sjukvården har således haft ungefär samma volymökning som BNP under en stor del av l980-talet. Den främsta orsaken till att andelen av BNP i löpande priser har sjunkit, vilket för övrigt gäller hela den offentliga sektorn, är att finansiella medel förts över till näringslivet. Mellan 1982 och 1987 ökade näringslivets andel av BNP med 1,9 procentenheter. Mellan 1982 och 1984 var det driftsöverskottet som ökade sin andel. Mellan 1984 och 1987 var det lönerna inom näringslivet som Ökade sin andel. Under den perioden har lönerna inom den offentliga sektorn halkat efter. Den kraftiga löneökningen inom näringslivet medför en snabb ökning av det kommunala skatteunderlaget. Däremot påverkar inte ökningen av driftsöverskottet skatteunderlaget, eftersom den kommunala bolagsskatten har slopats.
Den minskning av hälso- och sjukvårdens andel av BNP som framkommer i statistiken för 1986 beror till största delen på en förändrad beräkningsteknik för de framtida pensionskostnaderna för de landstingsanställda. Om uppgifterna korrigeras för denna förändring ökar hälso- och sjukvårdens andel något detta år i stället för att minska.
Utvecklingen av hälso- och sjukvårdens andel av BNP fram till år 2000 Finansdepartementet antar i ett mellanalternativ att produktiviteten i näringslivet kommer att öka med i genomsnitt ca 2% per år under perioden fram till år 2000. I fasta priser beräknas BNP öka i ungefär samma takt. Priserna antas öka med 3% per år och reallönerna med 2% per år. Företagens driftsöverskott i procent av produktionsvärdet beräknas ligga på samma nivå i slutet av 1990-talet som i slutet av l980-talet.
Det är rimligt att anta att de landstingsanställdas löner kommer att Öka i minst samma takt som lönerna inom det privata näringslivet. l så fall kommer hälso- och sjukvårdens andel av BNP under 1990-talet, i motsats till vad som gällde under l980-ta1et, att öka snabbare i löpande priser än i fasta.
I diagram 3.2 redovisas resultatet av ett räkneexempel för utvecklingen av hälso- och sjukvårdens andel av BNP fram till sekelskiftet. Beräkningen bygger på de ovan nämnda förutsättningarna. Hälso- och sjukvårdens volym antas öka med 2 per år. Resultatet blir att hälso- och sjukvårdens andel av BNP i fasta priser ligger kvar på en oförändrad nivå under hela perioden. Räknat i löpande priser ökar däremot andelen. Med de gjorda
Diagram 3.2 Hälso- och sjukvårdensandelavBNP enligt utfall lör åren 1982- 1987 ochenligt räkneexempellör åren 1987- 2000. Förutsättningar redovisas i texten. 11%
11S
10%
.gg
h
:x a/a, tox
9x
9%
8%
BS
75 w v v
1982 1984 1906 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000
Löpandepriser + 1960arspriser
Källa: Statistiska centralbyrån, Landstingsförbundet
antagandena blir ökningen drygt 0,5 procentenheter fram till år 2000. Vid sekelskiftet skulle hälso- och sjukvårdens andel av BNP således åter uppgå till den nivå som uppnåddes 1982 dvs. knappt 10%.
Förändringar i verksamheten Återstoden detta kapitel översiktlig beskrivning vissa
av ägnas åt en av utvecklingstendenser inom hälso- och sjukvårdens verksamhet från 1975 fram till 1988. Förhållandena skiftar givetvis mellan landstingen. Särskilt storstadsområdena kan avvika från den bild som framträder för landstingen totalt. En av orsakerna till detta är att svårigheterna under senare år att rekrytera personal varit särskilt påtagliga i storstadsområdena.
Förnyelse Hälso- och sjukvårdens utveckling under 1980-talet har präglats av den ekonomiska åtstramningen men också av förnyelse:
De stora vårdenheterna inom psykiatrin har till stor del lagts ner och -
ersatts med öppen vård och boende i mindre enheter. Samma utveck-
ling pågår inom långtidssjukvården där även hemsjukvården har byggts
ut kraftigt. Betydande resurser satsas på rehabilitering.
Den medicinsk-tekniska utvecklingen har fortsatt i snabb takt och -
möjligheterna för den som blir sjuk att få en elTektiv och smärtfri
behandling har ökat. Genom decentralisering av ansvar och befogenheter har organisationen
-
gjorts mer flexibel och förutsättningar har skapats för att på ett bättre
sätt än tidigare ta tillvara personalens kunskaper och initiativ. Nu pågår
ett arbete med att utveckla ledningsfunktionema och skapa bättre redo-
visningssystem. Styrsystemet har således utvecklats. Vi kommer att
behandla detta närmare i kapitel
Kompetensen i verksamheten har höjts. Andelen läkare, sjuksköterskor -
och undersköterskor, dvs. personalgrupper med längre utbildning, har
ökat.
Patientemas möjligheter att få information om och påverka vården är -
på väg att öka i överensstämmelse med de riktlinjer som gesi hälso- och
sjukvårdslagen. Deras möjligheter att välja läkare och på vilken ort de
skall vårdas har också ökat.
Sjukvårdspolitiken Under 1950- och 1960-talen byggdes flera av våra stora sjukhus. Den slutna vården prioriterades. Kostnadsökningarna var betydande. Volymökningen på 1960-talet kunde komma upp till närmare 8 % per år. Under 1970-talet fick sjukvårdspolitiken en ny inriktning: Den öppna vården skulle byggas ut for att avlasta den slutna. Med vissa justeringar är det denna politik som fortfarande är styrande för hälso- och sjukvårdens utveckling.
Under hela 1970-talet och under början av 1980-talet genomfördes en kraftig utbyggnad av både den öppna och den slutna primärvården i form av läkarstationer, vårdcentraler och sjukhem för somatiskt långtidssjuka respektive psykiskt sjuka. Under andra hälften av 1980-talet har tyngdpunkten legat på den öppna primärvårdens utbyggnad.
Primärvården får en ny inriktning Diagram 3.3 visar hur en radikal omsvängning i primärvårdens inriktning skedde i mitten av l980-talet. Fram till dess byggdes sjukhemsvården ut kraftigt för att klara ökningen av antalet äldre långtidssjuka. Från 1980talets mitt har inriktningen varit dels att till en mycket större del än tidigare bedriva långtidssjukvård i hemmen, dels undvika s. institutionalisering av de patienter som kommer in i den slutna vården. De skall genom en aktiv rehabilitering få ökade möjligheter att återvända hem. l diagram 3.3 framgår denna nya inriktning av att antalet vårdplatser inom långtidssjukvården, som ökade med i genomsnitt över l 400 platser per år under perioden 1975-1985 har minskat med drygt 800 platser per år under perioden 1985- 1988.
Även antalet vårdplatser inom korttidsvård, psykiatrisk vård och övriga vårdplatser minskar, och avvecklingen sker snabbare än tidigare. Detta har medfört att det totala antalet vårdplatser, som i stort sett var oförändrat under hela 1970-talet har minskat kraftigt under senare år.
Diagram 3.3 Förändringavantaletvårdplatserinom olika vårdområden1975- 1988. Genomsnitt per år. 1.5 "7 1.0 0.5 /
m
g
35 1 1 1 1 . 1 lâ.°álliå2åra anda... Lå...klä 5:3å"" min... §l.å"° ZZ 1975-1930 1930-1935 XX 19a5-19ea Källa: Landstingsförbundet
Diagram 3.4 Förändring av antalet läkarbesök inom allmänmedicin och specialistvård 1975- 1988. Tusental, genomsnitt per år. 300 250 200 150 00 § 50 //\\
-50 -100 -150 -200 Allmänmedicin SMIIIIIMIG Zl 1975-1950 E 1950-1935 1955-19115 Källa: Landstingsförbundet
Inom den öppna vården koncentreras satsningarna framför allt på utbyggnad av allmänläkarvården. Den förebyggande vården och folkhälsoarbetet har blivit allt viktigare. Under 1980-talet har den öppna specialistvården som främst bedrivs vid sjukhusens akutmottagningar hållits tillbaka diagram 3.4.
Öppen vård avlastar den slutna vården Allt fler undersökningar och behandlingar som tidigare gjordes i den slutna vården görs nu i öppen vård. Men det innebär inte att den slutna korttidsvården blivit billigare. De vårdinsatser som blir kvar på sjukhusen är de mest resurskrävande. Samtidigt som de enklare åtgärderna överförs till den öppna vården blir varje behandlingsepisod i den slutna vården allt dyrare. Den medicinsk-tekniska utvecklingen med bl.a. allt mer tekniskt avancerad utrustning som kräver mer personal för hantering och underhåll bidrar också till att varje behandling blir dyrare. Till detta kommer att allt fler sjukdomar och allt iler äldre patienter kan behandlas. Vi återkommer till detta i nästa kapitel i samband med beräkningen av landstingens framtida resursbehov.
Att vården inom den slutna korttidsvården blir alltmer koncentrerad återspeglas i att medelvårdtiden per intagen stadigt sjunker diagram 3.5. Därmed blir det möjligt att vårda fler trots att antalet vårdplatser minskar. Antalet intagningar har således ökat diagram 3.6.
Diagram 3.5 Medelvårdtidens utveckling inom medicinsk respektive kirurgisk korttidsvård 1975- 1988. Antalet vårddagarper intagen. 12
5 l
1 x I | 1
1975 1977 1979 19m 1953 19a5 1957
D Medicinskkomldevård + Kirurgiskkomldsvård Källa: Landstingsförbundet
Antalet intagningar ökar i sluten vård Diagram 3.6 bekräftari flera avseenden den hittills givna beskrivningen av hälso- och sjukvårdens utveckling sedan mitten av 1970-talet. Det framgår att antalet intagningar inom långtidssjukvården ökar ganska kraftigt även under perioden 1985-1988 trots att antalet vårdplatser då minskade. Övergången till rehabiliterande och kortvariga insatser kommer här
mer till uttryck.
Antalet intagningar inom psykiatrisk vård hölls på ungefär oförändrad nivå under perioden 1975-1985 trots en kraftig minskning av antalet vårdplatser. Under 1980-talet har en minskning skett som resultat av övergången till öppna vårdformer.
Mera uppseendeväckande är utvecklingen av antalet intagningar inom korttidsvården. Av diagram 3.3 framgick att vårdplatser här har avvecklats i något ökande takt under perioden 1975-1988 som helhet. Antalet intagningar utvecklas på ett helt annat sätt. Under perioden 1980-1985 ökade antalet intagningar ungefär dubbelt så snabbt som under den närmast föregående femårsperioden inom både medicinsk och kirurgisk kontidsvård. Men under perioden 1985-1988 har ökningstakten kraftigt reducerats.
En del förklaringen till detta ser vi diagram 3.7. Den kraftiga ökning-
av
antalet intagningar under perioden 1980-1985 kunde komma till en av
ökad beläggning, särskilt inom medicinsk korttidsvård. Sestånd genom
Diagram 3.6 Förändring avantaletintagningar inomolika delaravslutenvård 1975- 1988. Genomsnitt per år. 30
15 ,
1D
7/1 W
5 -/§
W .FT/W
/
o w
w
-5 1 l I l 1
.
komlârsfrdMedll Klkorg:l u:plugg: P klatrlakvad Mm" I urg
rd ZZ 1975-1960 Vl/A 1930-1935 ZZ raas-isaa
Källa: Landstingsförbundet
T4 10-0180
Diagram 3.7 Beläggningens utveckling inom medicinsk respektive kirurgisk korttidsvård 1975- 1988. Belagdavårdplatseri procent av totala antalet vårdplatser, genomsnittper år. 66 85 04 63 BZ
B0- 79 76 77 76 75
u
73 72 71 70
1975 1977 1979 1961 1983 1985 1987
B kortildsvird
Medicinskkortlldavård + Kirurgisk
Källa: Landstingsförbundet
dan 1984 har beläggningen legat kvar på ungefär oförändrad nivå. Det tyder på att taket har nåtts för hur hög genomsnittlig beläggning som i praktiken kan uppnås. Den långsammare ökningen av antalet intagningar under senare år beror också på att nedgången i medelvårdtiden inom medicinsk korttidsvård inte varit lika snabb efter 1985 som under första hälften av 1980-talet.
Ökat antal färdigbehandlade patienter inom korttidssjukvården En viktig förklaringen till de nyss nämnda utvecklingstendensema är att de totala resurserna för att ta hand om äldre långtidssjuka patienter inte har ökat i takt med behovet under åren efter 1985. Vårdplatser inom långtidssjukvården har avvecklats utan att tillräckliga resurser för hemsjukvård funnits till hands samtidigt som kommunerna släpat efter i utbyggnaden av hemtjänst och alternativa boendeformer. Resultatet är en betydande ökning av antalet färdigbehandlade patienter som i brist på lämpligare vårdform måste ligga kvar inom korttidsvården.
Våren 1989 inhämtade Landstingsförbundet uppgifter om antalet patienter som bedömdes färdigbehandlade men som ändå låg kvar på kliniker inom korttidsvården. Antalet patienter i denna grupp uppgick den 21 mars till ca 4000 varav drygt 1000 låg på kliniker i Stockholms län. Den totala
vårdtiden för dessa patienter uppgick i genomsnitt till 50 dagar. Av dessa hade patienterna varit färdigbehandlade i genomsnitt 34 dagar.
Större delen, tre fjärdedelar, av de färdigbehandlade patienterna väntade på plats inom den somatiska långtidssjukvården exempelvis på långvårdsklinik eller vid sjukhem. Återstoden utskrivningsklara till bl.
var a. eget boende l2 °/0 och ålderdomshem 4 °/0. Detta betyder inte att kapacitetsbristen är störst inom den slutna långtidssjukvården. Flera patienter skulle kunna skrivas ut från sjukhemmen till eget boende med bättre tillgång till hemtjänst och olika boendeformer i kommunerna. Det skulle öka möjligheterna att skriva ut färdigbehandlade patienter inom korttidsvården till sjukhem och långvårdskliniker.
Följden kapacitetsbristen inom långtidssjukvården är bl. a. en mins-
av kad effektivitet inom korttidsvården dvs. läns- och regionsjukvárden. Effekterna på landstingens möjligheter att fullgöra sina uppgifter inom detta område blir betydande. Eftersom landstingens besparingsåtgärder i stor utsträckning riktats mot detta område under 1980-talet finns där på de flesta håll ingen egentlig överkapacitet utan konsekvensen blir längre väntetider for olika behandlingar. En ökad satsning på långtidssjukvârden skulle således bidra till att lösa dessa problem. Detta är en angelägenhet för såväl staten, landstingen som kommunerna.
4 om utvecklingsstörda
Omsorger psykiskt
ett område i snabb förändring
-
Verksamhetsområdet genomgår just nu snabba förändringar som i enlighet med omsorgslagen syftar till att de utvecklingsstörda integreras i samhället. Konsekvensen är kraftiga kostnadsökningar som kommer att fortsätta åtminstone fram till år 2000.
Höga ambitioner kraftiga kostnadsökningar
- Landstingens driftkostnader för omsorgema om psykiskt utvecklingsstörda uppgick 1988 till ca 8,2 miljarder kr. Det är 8,5 °/0av landstingens totala kostnaderna. Investeringsutgiftema uppgick samma år till knappt 234 milj kr. vilket motsvarar 3,7 °/oav landstingens totala investeringsutgifter.
Omsorgema om psykiskt utvecklingsstörda har länge varit den snabbast expanderande verksamheten hos landstingen. Under 1980-talet har konsumtionsvolymen här ökat med i genomsnitt 3 °/oper år medan ökningstakten för den totala konsumtionsvolymen legat kring 2% per år. Av allt att döma kommer omsorgsverksamhetens relativt snabba expansion att fortsätta under flera år framöver.
Lagfästa skyldigheter Orsaken till den snabba Volymökningen inom omsorger om psykiskt utvecklingsstörda ligger främst i den fortgående omstrukturering av boendet som sker i enlighet med vad som uttryckligen föreskrivs i omsorgslagen. Särskolans resurser har däremot ökat i relativt långsam takt under 1980talet. Volymökningen ligger här under l % per år.
Omstruktureringen innebär bl.a. avveckling av institutionsvården. Vårdhem och specialsjukhus ersätts med främst s. gruppbostäder med plats för 4- 5 Övergången till de verksamhetsformerna,
personer. nya som torde vara fullt genomförd tidigast under senare hälften av 1990-talet, medför behov betydande personalresurser dels för bemanning av
av gruppbostäder, ofta dygnet runt, dels för sysselsättning vid dagcenter m. m.
I huvudsak är det de omsorgstagare som har bäst förutsättningar att integreras i samhället som först flyttar till gruppbostäder. De som bor kvar längst på vårdhemmen är de mest vårdkrävande. Av bl. a. detta skäl är det inte möjligt att där reducera personalresurserna i samma takt som antalet
platser avvecklas. Den personal som kan frigöras räcker inte för att täcka behoven inom de nya boendeformerna och för övriga insatser. Den pådrivande ambitionen hos tillsynsmyndigheten och domstolarna vad gäller förändringstakt, standardkrav är hög och tar ingen hänsyn m. m. till landstings- eller samhällsekonomiska konsekvenser. Tillämpningar av bostadsfinansieringsförordningens regelsystem för gruppbostäder bedöms också ha kostnadshöjande effekter. Enligt omsorgslagen skall ambitionen vara att utvecklingsstörda sålångt möjligt integreras i samhället. Betydande måste därför på resurser satsas dem som under lång tid vistats på institution. Resursbehovet ökar efterhand som allt svårare utvecklingsstörda, ofta efter livslång institutionsvistelse, flyttas ut till integrerat boende. Även för psykiskt utvecklingsstörda barn vårdas i hemmet ökar som landstingens kostnader. Den nya lagen ger landstingen för tillsyn ansvar av barn och ungdomar över tolv år före och efter skoldag samt under helger, lov och ferier. Barn som bor hemma skall också ha möjligheter till korttidsvistelse i landstingens regi och föräldrarna skall ha tillgång till rådgivning och personligt stöd. Den nya omsorgslagen är en rättighetslag. Många landstingsbeslut om att inte tillgodose önskemål om viss särskild ofta med hänvisomsorg ning till brist på ekonomiska har överklagats. I de flesta fallen resurser har förvaltningsdomstolarna dömt till förmån för den klagande. Domstolarnas beslut skall verkställas snarast.
Långsam ökning av antalet platser
Det finns för närvarande ca 37 700 omsorgstagare i landet. Antalet ökar i ungefär samma takt som folkmängden. Antalet boende vid vårdhem, gruppbostäder och elevhem uppgick i slutet av 1987 till 12600 för ca vuxna och ca 2200 för barn och ungdomar dvs. sammanlagt 14800. ca Landstingen och de landstingsfria kommunerna ombesörjer således idag boendet för knappt 40 °/0av landets utvecklingsstörda. Under 1980-talet har det totala antalet boende inom omsorgshuvudmännens ansvarsområde ökat med endast ca 300. Detta Förhållande understryker ytterligare att kostnadsökningen under denna period främst är en följd av förändringarna inom boendet och inte så mycket att den av andel utvecklingsstörda som får boendet tillgodosett samhällets genom försorg har ökat.
Kostnaden per plats ökar
Nettkostnaden per plats och år på vårdhem 1987 325 000 kr. En plats i var en gruppbostad kostade ca 190000 kr. För de omsorgstagare bor i som gruppbostad tillkommer plats på dagcenter för 60000 kr. samt kostnader för resor mellan bostad och dagcenter. Totalkostnaden omsorgstagare per och år blir således över 250000 kr. Samtliga kostnader är genomsnittskostnader. Kostnaderna varierar kraftigt mellan de olika vårdformerna beroende på flera faktorer ex. graden av utvecklingsstörning hos omsorgstagarna,
beläggning, standard etc. Om det exempelvis behövs vakande nattpersonal kostar plats i en gruppbostad mer än en vårdhemsplats.
en
Efterhand utvecklingsstörda med större tillsynsbehov kommer att
som flyttas ut från vårdhemmen och allt eftersom resurserna på vårdhemmen
till lägre beläggning kommer gruppbostädema, som också får anpassas en allt högre standard, att bli betydligt dyrare per plats än vårdhemmen.
är redan fallet på vissa håll. Även verksamheten vid dagcenter blir Detta
personalintensiv till följd av ökande hjälpbehov hos omsorgstagama. mer
Omstruktureringen genomförd i slutet av 1990-talet
Antalet vårdplatser på vårdhem och specialsjukhus har under perioden 1980- 1987 minskat med knappt 500 per år. Under samma period har antalet platser i gruppbostäder och korttidshem ökat med drygt 500 per år. Om omstruktureringen fortsätter i denna takt kommer det att ta drygt 10 år innan den är helt genomförd eftersom det i dag fortfarande finns ca 5800 vårdhemsplatser.
Om omstruktureringen skall klaras inom denna tidsram måste dock utbyggnadstakten för gruppbostäder öka för att också efterfrågan från utvecklingsstörda i dag bor hemma hos föräldrar skall kunna tillgodo-
som
Vidare finns ett stort antal boende i d. inackorderingshem och äldre ses.
inte alls uppfyller nutida standardkrav och därför måste elevhem som ersättas med fullvärdiga gruppbostäder.
Inte minst de många rättsfallen, som främst gäller gruppbostäder, och därav framkallad opinion, innebär emellertid krav på att omstrukturering-
omsorgsverksamheten skall ske väsentligt snabbare än på tio år. en av
Vtwüâé- V am W,,;r1g.n$,,tåla rä mind
Qgxgxlâzzsålåøwø
1 % h :g: ñâjm ,mal zzigqaiâzsêizçrâuzøs.:siälz
5¶Växande resursbehov
En rad olika faktorer påverkar landstingens resursbehov. I baskalkylen görs ett försök att beräkna resursbehovets storlek om en oförändrad standard skall kunna bibehållas och redan fattade beslut fullföljas. Befolkningsutvecklingen och utvecklingen av den medicinska tekniken är två av de viktigaste faktorerna för landstingen. Baskalkylens resultat är en volymökning på knappt 2 per år under l990-talet. Men till detta kommer flera angelägna behov av förbättringar inom landstingens olika verksamhetsområden.
Landstingen, liksom större delen av den offentliga sektorn i övrigt, finansierar till övervägande del sin verksamhet med skatter. Deras ekonomiska utrymme är beroende av politiska beslut. Som underlag för en diskussion om hur stora resurser som i framtiden bör tillföras en verksamhet av det här slaget är det rimligt att göra en s. baskalkyl. Baskalkylen är en beräkningsmodell som brukar användas i bl. a. de statliga lângtidsutredningarna. Syftet försöka bedöma vilken utveckling
är att av resurserna som krävs dels för att genomföra redan fattade beslut och dels för att i övrigt
oförändrad standard jämfört med dagens situation. Baskalkybibehålla en len är en del av det underlag som behövs för att bedöma konsekvenserna av förändringar i verksamhetens resursutrymme.
Baskalkyl för hälso- och sjukvård Det finns en rad faktorer som påverkar behovet av resurser inom landstingens olika verksamheter. Några av de viktigaste är följande:
Befolkningsförändringarna är en grundläggande faktor i en baskalkyl för hälso- och sjukvården. Den kraftiga ökningen av antalet äldre som pågått under en lång tid och som fortsätter under den första hälften av l990-talet innan ökningstakten börjar avta, har stor betydelse för efterfrågan på sjukvårdsresurser.
En minst lika viktig faktor är utvecklingen av den medicinska kunskapen och tekniken. Den har nära samband med efektiviseringen av hälso- och sjukvården. Nya metoder tas i bruk för att de leder till ett för patienten bättre resultat, ibland till lägre kostnad per behandling och ibland till högre. Oftast blir vinsten betydande för samhället totalt. Det som gör den medicinsk-tekniska utvecklingen kostnadsdrivande är främst att nya bättre metoder ofta gör det möjligt att behandla fler patienter än vad som var
T5 10-0180
möjligt med de gamla metoderna. Bättre metoder medför också att fler patienter överlever. Detta medför i sin tur att antalet behandlingstillfállen
patient ökar. Det gör också den sammanlagda behandlingstidens per längd. Denna utveckling kan väntas ske ännu snabbare i framtiden än vad
nu är vana vid.
Den medicinsk-tekniska utvecklingens effekter på hälso- och sjukvårdens resursbehov får i baskalkylen ses som en följd av fattade beslut. Hälso- och sjukvårdslagen föreskriver bl. a. att landstingens uppgift är att
god hälso- och sjukvård. Att idag behandla patienterna ge medborgarna en på sätt exempelvis i början av 1980-talet skulle i många fall
samma som inte kunna anses som god hälso- och sjukvård.
Effekterna på hälso- och sjukvårdens kostnader av förändringar i sjukdomspanoramat och i det allmänna hälsøläget är svåra att mäta. Dessa faktorer påverkas i hög grad både på kort och på lång sikt av samhällsutvecklingen och dess effekt på livsstil, miljö mm. Den ökning av antalet sjukskrivningar och förtidspensioneringar som exempelvis skett under 1980-talet och som till stor del orsakas av dåliga arbetsmiljöer återspeglar
försämring torde ha betydande återverkningar på en av hälsoläget som sjukvårdskostnadema. Å andra sidan har fortgående förbättring av
en hälsoläget bland de äldre kunnat konstaterats sedan slutet av l970-talet. Medellivslängden har också ökat. Detta kan betyda att sjukvårdsbehovet bland de äldre totalt sett har ökat långsammare än vad antalet personer i dessa åldersgrupper har gjort. Sannolikt är det i så fall endast en tillfällig nedgång. Med stigande ålder ökar riskerna for att individen drabbas av de sjukdomar hör ålderdomen till: höftfrakturer, magsår, ögonsjukdo-
som mar, cancersjukdomar, demenser etc.
Även standardkraven vad gäller boendet i samband med vård påverkas
samhällsutvecklingen. Kraven på eget rum inom långtidssjukvården är av exempel på detta. Det ligger nära till hands att förbättringar i detta avseende skjuts på framtiden i ett trängt ekonomiskt läge. Så sker säkert också i många fall. Men det är bara möjligt till en viss gräns. Många byggnader är gamla och måste renoveras, byggas om eller, vilket ofta är det mest ekonomiska, ersättas med nya. Det är givetvis inte rimligt att bygga dessa
hus enligt gamla for ett kortsiktigt sparandes skull. nya normer
Befolkningsutvecklingens betydelse för hälso- och sjukvårdens resursbehov
Ju äldre blir desto större blir risken att man behöver hälso- och
man sjukvårdens tjänster. Ett framträdande drag i hälso- och sjukvårdens utveckling åtminstone sedan slutet av l970-talet är att konsumtionen av sluten vård räknat i antal vårddagar har omfördelats mellan olika ålders-
så att de äldre befolkningsgruppemas andel av vårdkonsumtionen grupper har ökat betydligt.
Detta är ett de resultat som kan utläsas av de undersökningar som
av Landstingsförbundet har gjort vid olika tillfällen av konsumtionen av vårddagar i olika åldersgrupper. Den senaste undersökningen redovisades 1988 och bygger på uppgifter från 1985. Undersökningar har även genom-
förts på grundval av patientstatistik från 1979 respektive 1982. Liknande uppgifter konsumtionen av öppen vård finns endast för Malmöhus
om läns landsting.
Mellan 1979 och 1985 har exempelvis befolkningen i åldrarna 75 år och äldre ökat sin andel av vårdkonsumtionen från 47,2% till 56,8% dvs. med nästan 10 procentenheter. Samtidigt har befolkningsgruppen ökat sin andel totalbefolkningen, men den ökningen är endast ca l procentenhet
av från 6,3 till 7,4 °/o och förklarar således endast en mindre del av vårddagsökningen.
Under samma period har befolkningen i åldrarna 0-64 år minskat sin andel vårdkonsumtionen med ca 7 procentenheter från 32,7% till
av 25,8%. Samtidigt har dess andel av totalbefolkningen endast minskat med drygt l procentenhet från 83,8 till 82,6%.
Vi kan använda sjukvårdskonsumtionens storlek per invånare i olika åldersgrupper som ett uttryck för verksamhetens standard. Om vi håller denna standard konstant för olika åldersgrupper kan vi få fram vilken effekt befolkningsförändringar mellan olika år har på utvecklingen av hälso- och sjukvårdens samlade resursbehov. Detta kan göras såväl för en gången period, med hjälp av uppgifter om den faktiska befolkningsutvecklingen, som för framtiden med hjälp av befolkningsprognoser.
I diagram 5.1 redovisas befolkningsförändringarnas effekt på hälso- och sjukvårdens resursbehov 1970-2025 beräknat på det angivna sättet. För den framtida delen av perioden har vi använt statistiska centralbyråns befolkningsprognos från våren 1989.
Diagram 5.1 Hälso- ochsjukvårdensvolymutvecklingtill följd avbefolkningslörändringar Årlig procentuell förändring 4.08
3,5
f
/_
0,0: n ram
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025 Källa: Statistiskacentralbyrån, Landstingsförbundet
Diagram 5.2 Antalet äldre 1970-2025, från 1989enligt befolkningsprognos Tusental 320 300 280 260 240 220 200 160 160 140 120 100
00 60 40 20
i I
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025
50-84 år 4- 85-89 ar 90år ochäldre
Källa: Statistiska centralbyrån
Vi kan konstatera att befolkningsförändringamas betydelse för värdefterfrågan under 1970- och l980-talen motsvarade en volymökning på knappt 1,5°/oper år. Vi ser också att under de kommande 20 åren minskar den årliga resursökning som behövs för att upprätthålla en oförändrad standard med hänsyn till befolkningsförändringarna. Det beror på att antalet äldre väntas öka långsammare diagram 5.2.
Utvecklingen inom hälso- och sjukvårdens huvudområden I diagram 5.3 redovisas utvecklingen av resursbehovet vid oförändrad standard inom korttidsvård, långtidssjukvård, psykiatrisk vård och öppen vård. Korttidsvård motsvarar i stort sett den somatiska delen av den slutna läns- och regionsjukvården.
Befolkningsförändringarna har störst effekt på resursbehovets utveckling när det gäller långtidssjukvården. För de andra vårdområdena påverkas utvecklingstakten i betydligt mindre utsträckning. Det beror på att de äldre dominerar betydligt mer inom långtidssjukvården än inom de andra vårdområdena. Den avtagande ökningstakten för antalet äldre får därför störst effekt på utvecklingen där.
Enligt diagram 5.3 ökade resursbehovet inom långtidssjukvården med 2,5-3% per år under 1970-talet och under första hälften av 1980-talet. Under andra hälften av 1980-talet började ökningstakten att avta. Detta
Diagram 5.3 Volymutveckling inom olika delar avhälso- och sjukvården till följd av befolkningsförändringar Årlig procentuell förändring 4%
.
3%
w
@M®
m
1%
X/Wm %W
ams
OS
-ll
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025
Komlduvård Långtldsqukvård Psyklntrlakvård A Öppenvård D +
Källa: Statistiska centralbyrån, Landstingsförbundet
kan jämföras med den faktiska utvecklingen av långtidssjukvården. Under perioden 1975- 1984 skedde en relativt kraftig utbyggnad. Antalet vårdplatser ökade med i genomsnitt knappt 3% år. Ökningen 1985
per var ännu större, drygt 4%, men den ökningen berodde delvis på att ett antal vårdplatser för senildementa flyttades över från psykiatrisk vård till långtidssjukvård.
Vi kan således konstatera att utbyggnaden under åren 1975-1985 inte räckte till mycket mer än att bibehålla en oförändrad konsumtion inom långtidssjukvården vad gäller antalet vårddagar per invånare i olika åldersgrupper. Men under perioden ökade också personaltätheten i verksamheten. Antalet anställda ökade betydligt mer än antalet vårdplatser. Delvis för att förbättra vårdens kvalitet men också för att kompensera en ökad vårdtyngd pga. alltfler äldre patienter.
Efter 1985 har antalet vårdplatser inom långtidssjukvården minskat varje år. I stället har hemsjukvården byggts ut och betydligt mer resurser satsaspå rehabiliterande verksamheter. Som framgår av kapitel 3 är kapaciteten totalt sett för låg idag inom långtidssjukvården. Det är framför allt primärkommunernas satsningar på hemtjänst och boende för de långtidssjuka som varit otillräckliga under 1980-talet.
Äldredelegationen har i sitt betänkande förslagit en överföring av en stor
långtidssjukvården från landstingen till kommunerna. Det ekonodel av miska ansvaret för verksamhet som motsvarar en driftkostnad på 24
miljarder kr. årligen skulle enligt Förslaget övertas av kommunerna. Regeringen avser lägga fram en proposition med anledning av äldredelegationens förslag våren 1990. Eftersom utbyggnadsbehovet inom långtidssjukvård avtar relativt snabbt ger en baskalkyl exklusive långtidssjukvård något högre utvecklingstal än baskalkylen vid oförändrad ansvarsfördelning.
För korttidsvårdens del visar diagram 5.3 att resursbehovet ökade till följd av befolkningsförändringarna med drygt 1°/0per år under perioden 1975 1990. I den centralt sammanställda statistiken redovisas de somati-
ska och psykiatriska sjukhusen sammanslagna. Jämförelse med korttidsvårdens faktiska volymökning blir därför något osäker.
Utvecklingen av sjukhusens avlöningssumma räknat i en fast lönenivå återspeglar relativt väl den samlade resursökningen. Under perioden 1975 1980 var ökningstakten knappt 4% per år. Under 1980-talet skedde
en kraftig uppbromsning. Den genomsnittliga volymökningen hamnade under 1°/0per år. En uppgång i ökningstakten till över 1°/ohar dock skett de senaste åren. Eftersom de psykiatriska sjukhusen under den här perioden till stor del har avvecklats bör den somatiska kontidsvårdens årliga volymökning under 1980-talet ha legat någonstans kring 2 °/0dvs. ca 1 procentenhet över den volymökning som motiveras av befolkningsförändringarna.
Utvecklingen av psykiatrisk vård är mer svårbedömbar. Inom detta område har som nämnts en snabb omstrukturering skett under 1970-talet och, i synnerhet, under 1980-talet. De stora mentalsjukhusen avvecklas och ersätts dels med en mer kvalificerad slutenvård, dels med öppna vårdformer. För patienterna innebär detta framför allt större möjligheter att integreras i samhället. Omstruktureringen medför att kostnadsfördelningen mellan landsting och kommuner ändras genom att kommunerna tar ett ökat ansvar for patienternas boende. För landstingen uppvägs detta dock av att vården blir mer resurskrävande. Landstingens kostnader för den psykiatriska vården kan därför antas öka framöver i minst den takt som enligt baskalkylen följer av befolkningsförändringarna.
Den öppna primärvården har länge varit en av de högst prioriterade delarna av hälso- och sjukvården. Huvudsyftet har varit att öka vårdens närhet och tillgänglighet for patienterna. Det är, och kommer att vara så även i fortsättningen, en förutsättning för den förändring av vårdformerna som pågår inom långtidssjukvård och psykiatri. Ett annat syfte har varit att denna vårdform skall avlasta den slutna akutsjukvården. Alltfler åtgärder och även för- och efterbehandlingar i samband med sluten akutsjukvård förs över till öppen vård. Resultatet är att kostnaden per behandlad patient kan reduceras och produktiviteten således förbättras.
Omstruktureringen har medfört att den faktiska utbyggnaden av den öppna vården har varit betydligt större än vad som motiveras av befolkningsförändringar. Under andra hälften av 1970-talet låg volymökningen för läkarstationer och vårdcentraler på drygt 4% per år. Samtidigt byggdes även många vårdcentraler med sjukhem. Den öppna vården vid dessa särredovisas inte i landstingens redovisning. Den sammantagna volymökningen för primärvården, dvs. öppenvård och sjukhem tillsammans, låg under andra hälften av 1970-talet på drygt 6% per år. De båda områdena bör ha haft ungefär ökningstakt. Även under den första hälften
samma av
1980-talet låg volymökningen för dessa två områden tillsammans på drygt 6% år. Under denna period började emellertid som nämnts utbyggnaper sjukhemmen för somatisk långtidssjukvården att bromsas upp. Det den av den öppna vårdens andel volymökningen under 1980-talets innebär att av första hälft bör ha varit större än den del som kan hänföras till utbyggnaden sjukhem. Den snabba utbyggnaden av öppen vård har fortsatt i av ungefär takt under andra hälften av l980-talet. Totalt har primärsamma vården byggts ut med 3 -4 °/0per år under de här åren. Överföringen verksamhet från den slutna till den öppna vården gör av dessa två delar måste en helhet. Lägger vi samman utvecklingsatt ses som talen för den slutna korttidsvården och den därtill knutna öppenvården hamnar volymökningen på 3-3,5°/0 per år under första hälften av 1980talet och 2 2,5°/0 år under andra hälften. - per
Den medicinsk-tekniska utvecklingen
Den medicinsk-tekniska utvecklingen medför att olika sjukdomar kan behandlas med allt bättre resultat. Ofta blir behandlingen dessutom även enklare och billigare. Men utvecklingen leder också till att nya möjligheter öppnas för behandling sjukdomar som tidigare inte kunde behandlas. av Därmed ökar efterfrågan och resursbehoven. Utvecklingen kan illustreras
med några exempel. På 1950-talet dog inom ett veckor alla patienter som drabbades av par total njurinsuñiciens. I dag får alla dialysbehandling eller njurtransplantation och lever i 20-25 år med hög livskvalitet tack vare bättre medicinsk teknologi. Dessa patienter fordrar mycket stora resurser från den offentliga vårdens sida för kunna leva ett hyggligt liv. På grund av framför allt den att förbättrade överlevnaden växer patientgruppen i storlek. Liksom andra människor kommer de njursjuka med stigande ålder att drabbas av allt fler sjukvården i allt större utsträckning kan diagnostisera och sjukdomar som framgångsrikt behandla. Enligt uppgifter botas i dag ungefär hälften av alla cancerpatienter. De inte kan botas får tack vårdens insatser en längre och bättre som vare överlevnad än tidigare. Nya behandlingsinsatser introduceras kontinueroch dessa är ofta mycket resurskrävande och fordrar dyra investeringar ligt i olika utrustningar. Gamla och nya metoder kombineras och typer av prövas, ibland växelvis, med allt bättre resultat för den enskilde. Cancervården är redan i dag i hög grad individualiserad och kommer i framtiutvecklas än i den riktningen. Skräddarsydda behandlingsden att mer och individuell läkemedelsterapi kommer i framtiden att karakprogram tärisera cancersjukvården. Cancersjukvården måste byggas ut såväl kvantitativt på grund av att allt fler insjuknar i kvalitativt i takt med den ökade kunskapsuppcancer som byggnaden och utvecklingen diagnostik, behandling och vård. Om det av verkligt genombrott i cancerbekämpningen krävs också kraftskall bli ett fulla förebyggande åtgärder. Det är viktigt att säkerställa de resurstillskott måste bli direkt följd den skisserade utvecklingen. som en av lnsatserna för hjärt- och kärlsjukdomar måste också öka. Betydande
ökningar av antalet interventioner kranskärlsoperationer och ballongdi- latationer har skett under senare år. Men antalet patienter som behöver dessa insatser torde fortsätta att öka under de närmaste åren följd som en av att allt fler patienter identifieras som hjärtsjuka" och att allt fler äldre patienter nu kan opereras med framgång. I dag får många patienter vänta alltför länge på operation. Eftersom gruppen opererade ökar, ökar också behoven av reoperationer. Till laserkirurgins utveckling knyts stora förväntningar. Det gäller inte minst for behandling av kärlförträngningar i benen och i perifera kärl. Många äldre människor med cirkulationsproblem i benen kommer sannolikt inom en snar framtid att kunna behandlas med kirurgisk laser. För många gamla är alternativet i dag att benet amputerat med allt vad det innebär av funktionsforluster, försämrad livskvalitet, behov hjälpmeav del, hemtjänstinsatser etc.
Hur korttidsvårdens resursbehov påverkas medicinsk-teknisk av utveckling Den tidigare nämnda Förändringen av olika åldersgruppers andel konav sumtionen av korttidssjukvård mellan 1979 och 1985 kan användas för att belysa den medicinsk-tekniska utvecklingens betydelse för korttidssjukvårdens resursbehov. De andelsforskjutningar ägt mellan som rum 1979 och 1985 betyder att várdkonsumtionen per invånare ökat med 2,2 procentenheter mer per år för åldersgruppen 65 74 år än vad den gjort för gruppen som är yngre än 65 år. För de som är 75 och äldre är motsvarande skillnad 3,7 procentenheter per år. Vi utgår ifrån att förändringar i antalet färdigbehandlade patienter som ligger kvar inom korttidsjukvården i väntan på plats i annan vårdform inte nämnvärt har påverkat utvecklingen mellan 1979 och 1985. Inget i tillgänglig statistik tyder på att såskulle vara fallet. Vi antar att den medicinsk-tekniska utvecklingen leder till att konsumtionen av korttidssjukvård ökar med l invånare och år för per personer som är yngre än 65 år. För åldersgruppen 65 74 år antar att motsvaran- de ökning blir 2,5 % och för de som är 75 år och däröver antar vi ökning en på 4,0 per invånare och år. I vårt räkneexempel antar således något mindre skillnader mellan åldersgruppema än vad den faktiska utvecklingen 1979-1985 visar. Dessa utvecklingstal får ses som rimliga för att illustrera en utveckling enligt baskalkylmodellen. Redan den medicinska teknik finns tillsom gänglig idag skulle, om den tillämpades fullt ut, väsentligt högre ge en utvecklingstakt. Den fortsatta medicinsk-tekniska utvecklingen kan väntas resultera i kraftiga impulser till en större resursökning än vad räknar med här. Två alternativa beräkningar har gjorts. I det första alternativet antas konsumtionsökningen vara lika stor varje år räknat i absoluta tal. Ökningens storlek for de tre åldersgruppema beräknas utifrån konsumtionen 1988 med de procentsatser som nämnts ovan. Att tillskottet är detsamma varje år räknat i absoluta tal innebär att det efterhand blir mindre räknat i procent.
l det andra alternativet antas tillskottet bli lika stort varje år räknat i procent på konsumtionen under det närmast föregående året. I detta alternativ blir ökningen successivt större räknat i absoluta tal.
l det första alternativet sjunker konsumtionens ökningstakt till drygt l °/o per år fram till 2010. l det andra alternativet ligger ökningstakten kvar kring 3°/oper år fram till samma år för att därefter stiga. Detta skall inte ses som en prognos för den slutna korttidsvårdens utveckling. Den omstrukturering som pågått under 1970- och 1980-talet med en överföring av verksamhet från sluten till öppen vård kommer att fortsätta. Men i vilken takt detta kommer att ske har vi inte försökt bedöma här.
Med hänsyn till befolkningsförändringar och medicinsk-teknisk utveckling borde korttidsvården, enligt baskalkylen, ha ökat med ca 3% per år under l980-talet. Vi har tidigare konstaterat att den sammanvägda volymökningen för korttidsvården och den därtill knutna öppenvården kan beräknas ha legat på drygt 3% per år under första hälften av 1980-talet och på drygt 2% under andra hälften. Det tyder på att den gjorda baskalkylen relativt väl återspeglar resursbehovets utveckling.
l diagram 5.4 har de olika alternativen för kontidsvården lagts ihop med den utveckling som tidigare redovisats för långtidssjukvård, psykiatrisk vård och öppen vård. I det högsta alternativet sjunker ökningstakten från knappt 2% under andra hälften av 1980-talet till ca 1,5 vid sekelskiftet. Effekten av den medicinsk-tekniska utvecklingen på ökningstakten för den
Diagram 5.4 Hälso- ochsjukvårdensvolymutvecklingtill följd avbefolkningsförändringar och medicinsk-tekniskutveckling Årlig procentuell förändring 4.015
3,5
/
las-Wow
V
WE
1,015
få
05a;
0.0: w -
.
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025
U Alternativ1 + Alternativ2 Källa: Statistiska centralbyrån, Landstingsförbundet
Diagram 5.5 Hälso- och sjukvårdensvolymutvecklingenligt utfall ochenligt baskalkyl 1970-1990 Årlig procentuellförändring 5x
as _ . .
.
x 2 Å
Z--x/ äirsw
Law
1%
O r r u . r y .
1970 1975 1980 1985 1990
D uttal,rsgpiliå" Inp + a kal.s kyl
iom
Källa: Statistiskacentralbyrån, Landstingsförbundet
totala konsumtionen av hälso- och sjukvård blir i det högsta alternativet ca l procentenhet under 1990-talet. Det motsvarar rätt väl den bedömning
gjordes i Landstingsförbundets bilaga till Långtidsutredningen 1987 som där effekten bedömdes 1% per år räknat på landstingens totala
vara volymökning.
En jämförelse mellan utvecklingen av hälso- och sjukvårdens resursbehov enligt baskalkylen och den faktiska utvecklingen visar att volymökningen under 1980-talets senare hälft genomsnittligt legat lägre än vad som krävs enligt baskalkylen diagram 5.5.
Baskalkyl för landstingens övriga verksamheter
Inom tandvården har betydande produktivitets- och effektivitetsvinster gjorts under 1970- och 1980-talen. Tack vare förebyggande vård har exempelvis kariesangreppen blivit färre. Vi räknar med att en utbyggnad av verksamheten i takt med befolkningstillväxten skall vara tillräcklig för att kunna upprätthålla nuvarande standard. Härutöver finns betydande behov vad gäller den tandvård som bedrivs på sjukhusen som inte är tillgodosedda. Det gäller särskilt tandvård för de äldre.
Utvecklingen inom omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda har be-
handlats utförligt i ett tidigare avsnitt. Detta kommer att vara landstingens mest expansiva område under 1990-talet. Vi räknar med att verksamheten måste byggas ut med minst 3% per år för att den omstrukturering som föreskrivs i omsorgslagen skall kunna genomföras under loppet av 1990talet. Efter år 2000 bör ökningstakten kunna dras ner mot l °/0per år.
Landstingens sociala verksamhet och folkhögskola, jordbruks, skogsbruks- och trädgårdsutbildningar samt landstingens kulturinsatser antas kräva en utbyggnad i takt med befolkningstillväxten för att en oförändrad standard skall kunna bibehållas.
För vårdutbildningen, för diverse verksamheter som tvätteri och fastighetsförvaltning samt för den centrala förvaltningen förutsätts en tillväxt i takt med hälso- och sjukvårdens.
Tabell 5.1. Baskalkyl lör landstingen
Milj kr. Årlig procentuell förändring
1988 1988-90 1990-95 1995-00 2000-10 2010-25
Hälso-och
sjukvård 70800 2,1 1,8 1,3 1,0 1,4 Folktandvård 3 600 0,4 0,3 0,3 0,1 0,1 Omsorgerom
psykiskt utvecklingsstörda 8200 3,0 3,0 3,0 1,0 1,0
Utbildning och
kultur 4500 1,6 0,9 1,2 1,4 2,0 Social verksam-
het 800 0,4 0,4 0,3 0,1 0,1 Diverse verksam-
heter 2300 2,1 1,9 1,6 1,2 1,8 Central förvalt-
ning 2600 2,l 1,9 1,6 1,2 1,8 Samtlig verksam-
het 92800 2,1 1,9 1,6 1,2 1,8
Transfereringartill länstrafikbolagen ca 4 miljarder kr. ingår ej.
Sammanfattning av baskalkylen
Resultatet av baskalkylen presenteras i tabell 5.1. För korttidssjukvården ingår genomsnittet av de två beräkningsalternativen. Summeringen visar en ökning av resursbehovet på mellan 1,5 och 2% under l990-talet. Utvecklingen därefter är givetvis osäker men vi kan konstatera att med de befolkningsförändringar som nu kan förutses fortsätter nedgången i resursbehovets ökningstakt under åren 2000-2010 för att därefter åter öka.
Resursbehov utöver baskalkylen
Baskalkylen skall åskådliggöra resursbehovet om verksamhetsförändringarna begränsas till att genomföra redan fattade beslut och i övrigt bibehålla oförändrad standard. Därutöver finns emellertid en rad krav och önskemål om förbättringar i verksamheten. I diskussionen om vilket resursutrymme som är rimligt för landstingens verksamheter måste även detta beaktas.
Hälso- och sjukvård Vi vet att det idag finns betydande krav och behov som hälso- och sjukvården inte kan tillgodose till följd av den åtstramning som genomförts för den offentliga sektorn under 1980-talet. I vissa avseenden är vårdens tillgänglighet otillräcklig idag. Många måste vänta alltför länge på nödvändiga operativa ingrepp inom exempelvis ortopedi och hjärtkirurgi. I vissa avseenden finns även enligt mångas bedömning behov att förbättra om-
i vården. Det gäller exempelvis det psykosociala omhändertagandet sorgen av patienter och anhöriga. I dag är det endast patienter med svår ångest och oro som kan erbjudas experthjälp av psykologer, psykoterapeuter och psykiater. Många patienter lämnas också ensamma när de är svårt sjuka eller döende.
Det psykosociala omhändertagandet av patienter med långvariga eller kroniska sjukdomar bör också förbättras och utvecklas. Till denna grupp kan räknas många patienter med kroniska smärtor utan identifierbara medicinska orsaker. För dessa patienter bör vården utvekla sitt individuel-
omhändertagande. Personer som drabbas av denna typ av smärtor måste få ett snabbt och adekvat omhändertande i vården. Risken är annars bl. a. att akuta smärttillstånd övergår till kroniska.
År 1987 uppgick hälso- och sjukvårdshuvudmännens kostnader för inköp handikapphjälpmedel till ca 1,2miljarder kr. Personalkostnader för
av utprovning, anpassning, träning m.m. samt kostnader för lokaler, lagerhållning m.m. är minst lika stora. Kostnaderna inom området ökade under perioden 1978-1987 med ca 4% per år. Framträdande orsaker till kostnadsutvecklingen är ökningen av antalet äldre samt de strukturella förändringarna inom vård- och omsorgssektorn som genomförts under det senaste decenniet. Allt fler får vård och omvårdnad i hemmet. De ökade insatserna inom primärvård samt vård och omsorg i hemmet gör dessutom att fler behov uppmärksammas.
De strukturella och demografiska faktorer som främst påverkat behov och efterfrågan av handikapphjälpmedel kommer även framdeles att göra sig gällande. Produkt- och metodutvecklingen kommer också att fortsätta. Det finns därför anledning att utgå från en fortsatt betydande efterfrågeoch kostnadsutveckling för handikapphjälpmedel.
Landstingen liksom andra huvudmän och sektorsföreträdare behö-
- -
i ökad utsträckning beakta hälsokonsekvenserna inom alla sina mångver skiftande verksamhetsområden. Det innebär att stora insatser inom de närmaste åren måste göras inom områden som upphandling, drift, lokalhållning och avfallshantering etc. Landstingsverksamhetens storlek, den omfattar exempelvis 25 miljoner m2 lokaler, innebär att en mycket stor
ca andel av befolkningen berörs som vårdtagare, arbetstagare, boende eller på annat sätt som konsument av huvudmännens tjänster.
Många av våra sjukhus är byggda på 1940- och l950-talen. De har ofta
standard på hygienutrymmena som patienterna får allt svårare att en acceptera. Det är exempelvis inte ovanligt att 60 patienter måste samsas
dusch. Till den låga standarden på hygienutrymmena måste också om en läggas renoveringsbehov av mer generellt slag. Det är känt att landstingen på grund brist på pengar har skjutit i och för sig angelägna restaurerings-
av
behov på framtiden. Stora eftersatta behov måste i en snar framtid mötas med adekvata insatser om inte situationen skall bli helt ohållbar.
Antalet flerbäddsrum på våra sjukhus är mycket stort. Också här krävs betydande resurser för att ändra förhållandena och möjliggöra en större valfrihet för patienterna. Många patienter delar gärna rum med någon men patienter accepterar fyr- eller sexbäddsrum i framtiden. Vill vi i någon mån svara mot de krav som patienterna ställer måste mer resurser satsas även på denna del.
Bland åtgärder som krävs för att förbättra verksamhetens standard kan även räknas förbättringar vad gäller personalens arbetsförhållanden. Aktuellt är bl.a. bättre anpassning av arbetstidema till personalens önskemål. Vissa förändringar t.ex. införande av tjänstgöring var tredje helg, som diskuteras på en del håll, skulle kräva betydande resursförstärkningar.
Folkhälsoarbetet. dvs. insatserna i samhället för att förebygga ohälsa behöver förstärkas. Det främsta motivet för detta är naturligtvis de humanitära aspekterna människors välfärd och välbefinnande skall förbättras
så långt detta är möjligt. Men även de förebyggande insatsernas betydelse som broms på efterfrågespiralen inom vårdsektom är av intresse. Vi känner i dag väl till några av orsakerna till våra stora folksjukdomar.
Många av de nödvändiga förebyggande åtgärderna vilar på andra sektorer än hälso- och sjukvården. Regeringens beslut att tillsätta den s. folkhälsogruppen, knuten till hälso- och sjukvårdsberedningen, har inneburit att folkhälsofrågomas tvärsektoriella karaktär lyfts fram. Detta bredare synsätt på det förebyggande arbetet innebär emellertid inte att betydelsen av hälso- och sjukvårdssektoms ansvar och insatser minskar. Snarare kan det öka exempelvis för att kunna tillgodose det ökade behovet av medicinskt inriktad kunskap och hälsokompetens" inom allt fler samhällssektorer.
För att på ett avgörande sätt förstärka landstingens förutsättningar i folkhälsoarbetet är det viktigt att hälsoaspektema genomsyrar all hälsooch sjukvårdsverksamhet. Primärvården är emellertid den nivå där den väsentligaste delen av det grupp- och befolkningsinriktade hälsoarbetet och exempelvis samverkan med företagshälsovård och primärkommunala organ förutsätts ske. Den utbyggnad av primärvården som är nödvändig för att bedriva ett sådant hälsoarbete har av olika skäl inte skett fullt ut.
Särskilda utvecklingsenheter inom primärvården samt försöksverksamhet med väl utbyggd primärvård har visat hur ett förstärkt hälsoarbete i den öppna vården kan bedrivas. Det är angeläget att ta till vara dessa positiva erfarenheter av hälsoinriktat arbete i primärvården och väsentligt förstärka primärvårdens resurser för att fullgöra dessa uppgifter.
De ökande ojämlikheterna i hälsa och vård har officiellt utpekats som ett
de folkhälsoproblem särskilt skall prioriteras. Även i det av som sammanhanget är en förstärkt primärvård av central betydelse. Genom närheten till befolkningen är det möjligt för den öppna vården att utvidga sin "uppsökande verksamhet". En väsentlig del av ojämlikheterna i hälsan är arbetsrelaterade. Detta innebär att primärvårdens funktion som en stark samarbetspartner till företagshälsovården ökar i betydelse. Här är också primärvårdens roll synnerligen viktig för den stora grupp mindre arbetsplatser som alltjämt står utanför den organiserade företagshälsovården.
En Förstärkt satsning på förebyggande insatser för att på kort och lång sikt väsentligt bidra till en förbättring av folkhälsan krävs alltså inom landstingens alla verksamhetsområden. Detta gäller i hög grad hälso- och sjukvárdsverksamheten och särskilt befolkningens närsjukvård, primärvården. För att en sådan satsning skall kunna genomföras krävs väsentligt och konsekvent förstärka insatser för forskning och utveckling, utbildning och fortbildning, rekryterings- och kompetensutveckling, ökad samverkan med andra huvudmän och organ inom folkhälsoarbetet osv.
Tillkommande resursbehov inom landstingens övriga verksamheter För att komma till rätta med de alltmera uppmärksammade problemen bland såväl barn och ungdomar som vuxna missbrukare, krävs stora insatser även från landstingens sociala verksamhet.
Utbildningen måste ständigt på olika sätt anpassas till utvecklingen. En aktuell reform som leder till kostnadsökningar är förlängning av utbildningen på gymnasiets yrkeslinjer till tre år. Verksamhetsvolymen inom landstingens utbildning kommer också att öka till följd av att utvecklingen inom hälso- och sjukvården förutsätter att andelen personal med lång och medellång utbildning fortsätter att öka.
Landstingens satsningar på kulturverksamhet har blivit betydligt större under senare år och kommer att fortsätta öka. Motiven är både välfärdspolitiska och fördelningspolitiska. Landstingen står här som garanter för "det goda samhället där tillgången till kultur, oavsett bostadsort eller social bakgrund, får ses som en rättighet. I dag är ett tredje motiv, det regionalpolitiska, på väg att bli allt starkare. Kulturverksamheten spelar en viktig roll när det gäller att öka en regions utvecklings- och attraktionskraft.
Betydande satsningar kommer att behöva göras inom kollektivtrafiken under l990-talet. Resandet i samhället ökar kraftigt och konkurrenskraftiga alternativ till privatbilismen framstår som nödvändiga för att hålla nere de totala samhällskostnadema till följd av miljöförstöring, ökat vägslitage, ökat antal olyckor etc. Ett större engagemang från den offentliga sektorns sida är oundvikligt för att driva på och för att finansiera en växande del av verksamheten.
Slutsats Genomgången av resursbehoven inom de olika verksamhetsområdena leder fram slutsatsen att landstingen, med en volymökning kring 2 % per år under l990-talet, i stort sett bör kunna bibehålla verksamhetens nuvarande standard samtidigt som ny medicinsk kunskap och teknik kan tas i bruk i ungefär samma under l980-talet. Dessutom kan omstrukture-
takt som ringen av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda fullföljas fram till sekelskiftet. Slutsatsen förutsätter att effektiviteten fortsätter att förbättras i samma takt som under l980-talet. Möjligheterna till ökad effektivitet diskuteras närmare i kapitel En utveckling enligt baskalkylen innebär att många av de önskemål om förbättringar i olika avseenden som finns inom flera områden inte kommer att kunna tillgodoses utan betydande omprioriteringar. Beslut som innebär sänkt standard inom vissa delområden kan också behöva fattas.
6¶Tillräckligt med Personal
Det har skett en positiv kompetensutveckling bland landstingens anställda under l980-talet och den genomsnittliga arbetstiden per anställd har ökat. Likväl har personalförsörjningen blivit ett växande problem. Under 1990talet kan svårigheterna öka ytterligare genom att färre ungdomar kommer ut på arbetsmarknaden. Landstingens motåtgärder är bl.a. att rekrytera fler män, fler invandrare och fler personer med yrkeslivserfarenheter från andra samhällsektorer. Även ansträngningama att minska personalomsättning och frånvaro ökar. Viktigt är också att anpassa utbildningens innehåll och dimensionering till ändrade förutsättningar.
Positiva förändringar
Flera Förändringar i hälso- och sjukvårdens personalstyrka under 1980talet bör ha haft en positiv effekt på verksamhetens kvalitet och på olika sätt underlättat den decentraliseringsprocess som fortfarande pågår:
Andelen anställda med relativt lång utbildning har ökat. Det är i syn- -
nerhet antalet undersköterskor, sjuksköterskor och läkare som har ökat
medan antalet sjukvårdsbiträden har minskat tabell 6.1.
Den genomsnittliga sysselsättningsgraden per anställd har ökat. Syssel- -
sättningsgraden dvs. den anställdes andel av heltidstjänstgöring har
ökat från i genomsnitt 77 °/0 1980 till drygt 80% 1988. Det är främst
sjuksköterskorna som har ökat sin arbetstid. Undersköterskor och skö-
tare har däremot minskat sin.
Tabell 6.1. Landstingsanställda,vissa personalkategorier
| Kategori | Antal 1988 | Förändring, % 1980-1988 |
| Skötare | 24375 | + 0 |
| Sjukvårdsbiträden | 76l7l | i 20 |
| Undersköterskor | 5l 083 | + 175 |
| Sjuksköterskor | 71603 | + 35 |
| Läkare | 17843 | + 45 |
Källa: Landstingsförbundet
Medelåldern och därmed yrkeserfarenheten bland de anställda har -
ökat. Under 1980-talet har medianåldern ökat från 33 år till 37 år.
Detta beror till stor del på den långsammare utbyggnadstakten. Under
1970-talets senare hälft ökade antalet landstingsanställda med i genom-
snitt 000 personer per år, medan ökningen under 1980-talets första
hälft var 9000 per år. Under de två senaste åren dvs. 1986-1988 var
den årliga ökningen endast 3000 personer. Samtidigt har även andelen
ungdomar bland de nyanställda minskat.
Svårigheter i personalförsörjningen
Vakanser Samtidigt med de positiva förändringarna har landstingen sedan 1984 haft vissa svårigheter att få tillräckligt med personal till sin verksamhet särskilt i storstadsregionerna trots en långsammare utbyggnadstakt. Detta gäller
i synnerhet gruppen sjuksköterskor. I mars 1989 angav sjukvårdshuvudmännen 5400 lediga platser för sjuksköterskor. Samtidigt fanns det ca l 400 platser lediga för läkare och 3 400 för undersköterskor. För läkare har bristsituationen förvärrats något under l980-talet. Ungefär 10% av läkartjänsterna var vakanta 1987 jämfört med ca 8% 1982, vilket bl. a. beror på att antalet tjänster har ökat under senare år.
Totalt skulle nu ca 14000 personer behöva anställas i landstingen enbart för att fylla upp vakanserna inom hälso- och sjukvården. Här ingår således inte den rekrytering som sker löpande pga. normal personalomsättning. Om rekryteringssituationen förbättras och landstingen besätter de vakanta tjänsterna blir det således en personalökning på drygt 3%, vilket kan antas motsvara en ungefär lika stor volymökning.
Rekryteringssituationen varierar kraftigt mellan olika delar av landet. l bl.a. Jönköpings, Gotlands, Älvsborgs, Örebros, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län ligger antalet vakanta läkartjänster procentuellt nästan dubbelt så högt som i landet i övrigt. Vakanserna är flest inom psykiatri, långvårdsmedicin, röntgendiagnostik, onkologi, lungsjukdomar och medicinsk rehabilitering. Inom dessa områden varierar antalet vakanta tjänster mellan drygt 10°/0till drygt 20 °/0.
För sjuksköterskor är bristen störst inom intensivvård, psykiatrisk vård, onkologi och allmän hälso- och sjukvård. Bristen är störst i Stockolm- Uppsalaregionen samt i Göteborgs och Malmö kommuner. Förutom vårdpersonal, såär det framför allt brist på sjukgymnaster, skötare och tandtekniker.
Från vara Personalbristen förvärras av att frånvaron har ökat under de senaste åren. Men detta är inte unikt för landstingen. Samma tendens finns även inom andra sektorer. Frånvaroökningen bland landstingsanställda avser både sjukfrånvaro, föräldraledighet och studieledighet.
Omfattningen av långtidsfrånvaron, dvs. då den anställde är frånvarande än en månad, uppgår idag till 16% av arbetsvolymen. De partiellt
mer
tjänstledigas frånvaro uppgår till 3%. Utifrån andra undersökningar kan den sammanlagda frånvaron, dvs. inklusive korttidsfrånvaron, beräknas till ca 30%. För arbetsmarknaden totalt uppgick frånvaron 1987 till 21 °/0 av samtliga anställda.
Att landstingen har en större frånvaro än arbetsmarknaden i övrigt hänger till stor del samman med att de har en betydligt större andel kvinnor med små barn bland sina anställda. Hos denna grupp är frånvaron genomsnittligt betydligt större än hos andra grupper. För landstingsanställda kvinnor med bam under sju år var frånvaron 33%. Den ökade nativiteten under senare år har givetvis bidragit till ökningen av den genomsnittliga frånvaron bland de anställda. Den höga frånvaron medför att ett flertal landsting har ett otillfredställande stort antal visstidsanställda.
Den av riksdagen beslutade förlängningen av föräldraledigheten kan komma att ytterligare påverka hälso- och sjukvårdens personalförsörjning liksom den förlängning av den lagstadgade semestern med l vecka som har föreslagits.
Den successiva utbyggnaden av föräldraledigheten till 18 månader beräknas öka ledigheten bland landstingsanställda med ca 10500 personer. Det motsvarar 8 700 årsarbetare och innebär en ökning av frånvaron med 2,6%. Vid dessa beräkningar förutsätts att fördelningen av föräldraledigheten mellan män och kvinnor är densamma som idag. Om männens uttag av föräldraledighet ökar blir således effekten av reformen mindre för landstingens del. En fortsatt ökning av medelåldern bland de landstingsanställda kan förutsättas minska denna del av frånvaron framöver.
Enligt de avtal som n. gäller med läkarna har dessa möjlighet att ta ut en stor del av kompensationen för jourinsatser i form av ledighet. Följden är att läkarnas sammanlagda ordinarie arbetstid är relativt kort. Samtidigt blir arbetspassen oregelbundet förlagda och omfattningen i tid kraftigt varierande.
En del läkare använder sin fritid till att öppna egen praktik efter att ha träffat avtal om detta med sjukvårdshuvudmannen. Detta kan ge ett positivt bidrag till sjukvårdsutbudet. I vissa fall kan det dock finnas
skäl att se över jouravtal m. m. bl.a. för att få en jämnare arbetsbelastning för läkarna.
Personalomsättning En annan för verksamheten negativ tendens är att personalomsättningen har ökat under de senaste tre åren. Den är nu uppe i 9%. Under 1987 slutade 33 000 personer sin anställning i landstingen. Det är framför allt yngre som slutar för att genomgå utbildning, men många, sannolikt de flesta av dem, återvänder senare till hälso- och sjukvården. Rörligheten har därför också en positiv sida. Unga människor söker sig fram och prövar olika arbeten för att sedan välja vårdarbete. Samtidigt torde de goda möjligheterna att finna andra arbeten med högre lön och de försämringar av arbetsförhållandena som skett på sina håll även inom hälso- och sjukvården, bl.a. till följd av ökande svårigheter att rekrytera personal, bidragit till att personalomsättningen har ökat.
Även landstingen fortfarande relativt låg personalomsättning
om har en jämfört med många andra branscher så är det viktigt att motverka en fortsatt ökning framför allt med hänsyn till personalförsörjningen men även med hänsyn till kostnadskonsekvenserna. Merkostnaden för en nyanställning i hälso- och sjukvården kan beräknas till ca 50 000 kr. I denna kostnad ingår även en beräknad etfektivitetsförlust då en befattning övertas mindre erfaren En reducering av personalomsättningen
av en person. innebär således betydande besparingar.
Åtgärder för att trygga personalförsörjningen
För att trygga personalförsörjningen har landstingen blivit betydligt mera aktiva i sin rekrytering än tidigare. Man har också i ökad utsträckning börjat rikta sig till män, till invandrare och till personer mer erfarenhet från andra yrkesområden. Satsningar i denna riktning kommer att öka framöver.
Tillträdeskraven till vårdhögskolan har i många fall fungerat som en flaskhals. Därför prövas åtgärder för att bredda rekryteringsbasen. Fr. o. m. läsåret 1988/89 har inlett försöksverksamhet med en treårig vari-
man en
hälso- och sjukvårdslinjen för dem som har annan gymnasieutbildant av ning än vårdlinjen eller motsvarande. Linjen omfattar 120-130 poäng beroende på inriktning. För dem som har gått vårdlinjen eller motsvarande är hälso- och sjukvårdslinjen två år, dvs. 80-90 poäng. Intresset för den treåriga försöksutbildningen är mycket stort. Inför höstterminen 1988
det 505 behöriga förstavalssökande till 66 utbildningsplatser, dvs. 7,6 var sökande plats. Förslag finns att den treåriga hälso- och sjukvårdslinjen
per skall permanentas. Det pågår även försök att göra utbildningarna mer tillgängliga utbildning på distans och halvfart m. m.
ex. genom
En rad åtgärder vidtas också för att göra landstingens arbetsplatser mera attraktiva för de arbetssökande. Decentralisering av ansvar och befogenheter kan nämnas i detta sammanhang. Den har som främsta syfte att göra organisationen flexibel och öka dess effektivitet, men ger samtidigt de
mer anställda större möjligheter att påverka sina egna arbetsförhållanden.
Arbezstiderna är ett annat område där olika lösningar prövas för att förbättra personalens villkor. Införande av flextid, individanpassad arbetstid och tjänstgöring tredje helg är exempel på åtgärder som disku-
var
och prövas. Den sistnämnda åtgärden är dyr och ökar rekryteringsbeteras hovet ytterligare. Om tjänstgöring var tredje helg införs generellt med nuvarande organisation av arbetet behöver ca 30000 personer nyrekryteras enbart av den anledningen.
En strävan är att tillgodose personalens önskemål avseende arbetstid
att avkall på patienternas rätt till god vård. De deltidsanställdas utan ge arbetstid är för närvarande 57,7% heltid. Varje procentenhet i ökad
av arbetstid för den här motsvarar en ökning av antalet anställda
gruppen med drygt 2 000 Många deltidsarbetande har dock valt sin syssel-
personer. sättningsgrad och önskar inte heltidsarbete. Det finns ungefär lika många heltidsarbetande önskar sänka sin arbetstid, som det finns deltidsar-
som
vill öka sin. I framtiden kommer möjligheterna till individanbetande som passning av arbetstiderna att öka inom vården.
Arbetsmiljáfrågør har blivit alltmer uppmärksammade även inom landstingens verksamheter. Landstingen har under en följd av år byggt upp betydande resurser och egenkompetens för det lokala arbetsmiljöarbetet. Under senare år har diskussioner kring det praktiska arbetet med arbetsmiljön allt förskjutits från resursfrågor till diskussioner om arbets-
mer miljöverksamhetens inriktning och kvalitet. En viktig strävan är att integrera arbetsmiljöarbetet i verksamheten.
Landstingen satsar allt större resurser på såväl förebyggande som rehabiliterande åtgärder. Förebyggande åtgärder i form av ex. friskvård och arbetsträning för personalen, arbetstidsförsök, förändrad arbetsorganisation osv. och rehabiliterande åtgärder i form av ex. aktivering av långtidssjuka.
Det har också varit viktigt att reformera Iöne- ochförhandlingssystemet. Inriktningen har varit att en betydligt större del av löneutrymmet än tidigare skall fördelas lokalt. Möjligheter finns nu också att komma överens om resultatberoende löneformer. l det senaste avtalet ersattes systemet med lönegrader och löneklasser med krontalslöner för tjänstemannagrupperna. Lönerna ska bestämmas utifrån ansvaret, befattningens svårighetsgrad samt arbetstagarens sätt att uppfylla kraven. Även i avtalet med
m. m. kommunalarbetareförbundet skapas ökad flexibilitet genom införandet av latitudlöner.
Med de avtalsformerna kan landstingen bättre anpassa lönesättning-
nya
till verksamhetens krav och till konkurrenssituationen på arbetsmarken naden. Samma utveckling pågår inom statlig och kommunal verksamhet. Detta kommer att öka möjligheterna att rekrytera och behålla personal i situationer där lönefrågan är avgörande. Avsikten med det nya löne- och förhandlingssystemet är att det skall bli möjligt att, på ett för verksamheten önskvärt sätt, kunna styra fördelningen av löneutfallen och kunna förändra lönerelationer mellan olika grupper av anställda.
Bristen på utbildad personal på grund av alltför låg utbildningsdimensionering har tvingat landstingen att öka den interna utbildningsverlcsamheten. Landstingen erbjuder allt oftare betald grundutbildning, även till nyanställda. Detta underlättar rekryteringen av personal men innebär samtidigt att landstingen tar över en del kostnader som staten i princip skall stå för.
Landstingens framtida personalbehov
Landstingen har idag 440000 personer anställda. Med en oförändrad
ca genomsnittlig arbetstid per anställd måste antalet anställda öka med ca 4500 för varje procentenhet i volymökning. Det kan jämföras med utvecklingen under 1980-talet då volymökningen låg på ca 2% per år och antalet anställda ökade med knappt 7000 personer per år i genomsnitt, dvs. med 3500 procentenhet i volymökning. Skillnaden beror dels på
personer per att den genomsnittliga arbetstiden ökade på l980-talet, dels på att det totala antalet anställda är större i utgångsläget i beräkningen för 1990-talet.
Personalbehovet är således i hög grad beroende av hur den genomsnittli-
arbetstiden per anställd kommer att utvecklas. Arbetstiden påverkas av ga flera olika faktorer.
Vissa ändringar i personalens arbetstidsförhållanden, t.ex. införandet -
tjänstgöring var tredje helg i stället för varannan inom hälso- och
av sjukvården kan minska den genomsnittliga arbetstiden.
Utökade ledighetsförmåner den beslutade förlängningen av föräld- - som
raförsäkringen förkortar medelarbetstiden.
Den planerade skattereforrnen kan leda till längre medelarbetstider för -
vissa personalgrupper och kortare för andra. Lägre marginalskatter kan
stimulera till längre arbetstider exempelvis genom att övertidskompen-
sation tas ut i form av kontantersättning i stället för i ledig tid. Men
stimulansen till detta blir inte så stark för personer med relativt låga
löner. I hushåll med två förvärsarbetande blir det därför mer lönande
att låta den högavlönade öka sin arbetstid medan den lågavlönade
minskar sin. Det skulle således ofta löna sig för exempelvis läkare att
öka sin arbetstid. Men för flertalet andra vårdanställda kan reformen
medföra att medelarbetstiden sjunker.
Mot dessa faktorer står landstingens möjligheter att med olika åtgärder verka för att personalen ökar sin arbetstid. Om detta räcker för att klara personalförsörjningen återstår att se.
Arbetskraftsutbud under 1990-talet
Antalet personer i arbetskraften beräknas öka med ca 25 000 per år under 1990-talet enligt huvudaltemativet i statistiska centralbyråns Ök-
prognos. ningen blir därmed mindre än under perioden 1985 1990 då den uppgick
till 34000 år. Till detta kommer att ökningen av arbetskraften
personer per fördelar sig på åldersgrupper och kön på ett sätt som starkt avviker från den fördelningen gäller för landstingens nuvarande rekrytering tabell
som 6.2.
En faktor som är särskilt svår att bedöma i en långsiktig prognos för arbetskraftsutbudet är in- respektive utvandringen. I det prognosalternativ som redovisas här antas nettoinvandringen uppgå till 20000 personer per år under 1990-talets första år. Därefter antas en nedgång till 10000 personer per år vid sekelskiftet.
Uppenbart är att konkurrensen om den unga arbetskraften kommer att öka och tvinga fram nya rekryteringsmönster på arbetsmarknaden. För landstingen framstår en rekrytering, som i större utsträckning än nu riktar sig mot män och mot den äldre arbetskraften, som en förutsättning för att exempelvis hälso- och sjukvårdens utbyggnad skall kunna fortsätta.
Landstingen har förutsättningar för att bli framgångsrika i konkurrensen
arbetskraft, bl. a. genom att erbjuda självständiga och meningsfulla om arbetsuppgifter. Det redovisade materialet visar dock att personalförsörjningen kan bli en broms för den framtida utbyggnaden av landstingens verksamhet, främst inom hälso- och sjukvården.
Tabell 6.2. Landstingensnettorekrytering 1988ocharbetskraftensförändring 1985- 2000. Antal personer
| Ålder | Landstingens Arbetskraftens förändring nettorekrytering per år 1988 | 1985-1990 1990-1995 1995-2000 | ||
| 16-19 | +54OO | 1-400 - | 6500 - | 2400 - |
| 20-24 | +240O | + 2200 | 3800 -10700 - | |
| 25-44 | +l800 | + 8100 | 2400 + 6100 - | |
| 45-59 | 900 - | +30300 +43000 +1980O | ||
| 60- | -3600 | 3400 - | 3400 + 3400 - | |
| SUMMA | +5000 | +36700 +26800 +16200 |
DÄRAV KVINNOR 16-65 +3800 +2570O +17600 +13000 Andel 76% 70% 66% 80% Källa: Landstingsförbundet
Utbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal måste
öka En jämförelse för 1987 mellan å ena sidan rekryteringsbehov för att besätta nya tjänster och for att ersätta de som lämnar vårdsektorn pga. pensionering eller annat och å andra sidan antalet examinerade visar att utbildningen för viktiga grupper är klart underdimensionerad tabell 6.3. För läkare översteg 1987 rekryteringsbehovet antalet nyutexaminerade med drygt 600. Läkarutbildningens intagningsplatser har under de senaste fyra åren minskats med nästan 200 från 1026 år 1983/84 till 936 år 1984/85. I Umeå har dock antalet platser ökats med 20 fr.0. m. vårterminen 1990. På grund av den långa utbildningstiden kommer dimensioneringssändringar som föreslås nu att kunna påverka examinationen först mot slutet av l990-talet.
För sjuksköterskor översteg rekryteringsbehovet 1987 antalet utexaminerade med l 500. Inom den kommunala högskolan har tidigare ca 21 °/0av platserna varit obesatta, men denna andel har på hälso- och sjukvårdslinjen sjunkit till 2% höstterminen 1989.
Tabell 6.3. Jämförelse mellan rekryteringsbehovoch antal utexaminerade1987. Antal personer
| Läkare | Sjuk- sköterskor | Under- sköterskor | |
| Avgångar | l 000 | 3 300 | 2 600 |
| Personalökning | 450 | l 400 | 5000 |
| SUMMA | 1450 | 4700 | 7600 |
| Utexaminerade | 824 | 3 200 | 8 900 |
| DIFFERENS | 626 - | 1 500 - | 1 300 |
| Antal vakanser | l 400 | 3400 | 2 500 |
Källa: Landstingsförbundet
Antalet sökande till vårdhögskolan visade en tendens att minska i början av åttiotalet. Under läsåret 1982/83 genomfördes dessutom en reform som innebar att endast sökande med vårdlinjen eller motsvarande var behöriga till många av vårdhögskolornas utbildningar. Denna reform minskade antalet sökande till sjuksköterskeutbildningen. Den nedåtgående trenden har brutits vid de senaste antagningarna och antalet sökande har ökat under senare tid. Höstterminen 1989 var det över 5200 förstahandssökande till knappt 2400 platser, dvs. 2,2 sökande per plats.
För undersköterskor överstiger antalet utexaminerade rekryteringsbehovet. Men även för undersköterskoma finns liksom för läkare och sjuksköterskor ett betydande antal vakanta tjänster, främst i Stockholm- Uppsalaregionen. Dessutom bör påpekas att undersköterskeutbildning, alternativt vårdinriktad kompletteringskurs, krävs som särskild behörighet för tillträde till sjuksköterskeutbildning.
I sammanhanget måste man beakta de förändringar som sker inom sjukvården som medför att behovet av personal med lång och medellång utbildning hela tiden ökar mer än behovet av personal med kort utbildning. En strävan är bl. a. att höja kompetensen för de personalgrupper som har en kort vårdutbildning, från vårdbiträdesnivå till undersköterskenivå enligt intentionerna i HS 90.
Tillgång på kompetent personal är en första förutsättning för att hälsooch sjukvårdens effektivitet skall kunna upprätthållas och förbättras. Personalbristen idag på olika områden och de prognoser som kan göras talar för att antalet utbildningsplatser måste utökas, framför allt för läkare och rehabiliteringspersonal.
7¶En kärvare ekonomi
De ekonomiska förutsättningarna har varit gynnsamma för offentligt finansierad verksamhet under l980-talet. skatteunderlaget har ökat mer än löner och priser. Men landstingens ekonomi har likväl försämrats kraftigt genom åtgärder från statens sida som inneburit att finansiella resurser forts över från landstingen till staten. Mycket talar för att den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet kommer att innebära en försämring av landstingens möjligheter att finansiera sin verksamhet. Eftersom de har förbrukat större delen sina finansiella reserver står de illa rustade inför
av detta. Landstingen kommer att behöva finansiella tillskott utöver den automatiska inkomsttillväxten.
Åtstramning landstingens ekonomi under l980-talet
av I början l980-talet var landstingens ekonomi mycket stark. Styrkan
av byggde inte bara på betydande finansiella reserver som hade ackumulerats under den senare delen av 1970-talet, utan också på en stark utbyggnad av verksamheten under 1960- och l970-talen. Jämfört med dagens situation var behoven på de flesta områden relativt väl tillgodosedda i förhållande till de anspråk som fanns.
Nu i slutet av l980-talet är landstingens ekonomiska situation radikalt annorlunda. De finansiella reservema är förbrukade. Samtidigt växer efterfrågan på landstingens tjänster och på flera håll inom verksamheten finns eftersatta behov.
Statens åtgärder Under l980-talet har landsting och kommuner genom finansiell åtstramning utsatts för ett starkt tryck från statens sida att minska utbyggnadstakten. Varje år har staten beslutat om olika åtgärder för att styra över finansiella resurser från den kommunala sektorn till staten och därigenom tvinga landsting och kommuner att bromsa sin expansion.
Statens indragningar började på allvar 1982 när landsting och kommuner förlorade en stor del av skatteunderlaget från juridiska personer. Därefter har en rad andra åtgärder följt tabell 7.1. De åtgärder som vidtagits under åren 1982-1990 innebär sammantaget att landstingens
inkomster 1990 netto är ca 15,5 miljarder kr. lägre än vad de skulle ha varit utan dessa åtgärder. Då ingår även effekten av att ersättningarna från sjukförsäkringen inte har ökat i takt med pris- och löneutvecklingen. Volymökningen motsvarar ytterligare 2 miljarder kr.
Indragningarna har helt klart medverkat till att landstingen har dämpat utbyggnadstakten. Som framgick i kapitel 5 har exempelvis volymökningen inom hälso- och sjukvården gått ner från i genomsnitt 4% per år under
hälften av 1970-talet till ca 1,5% under senare hälften av 1980-talet. senare
Tabell 7.1 Statensåtgärder under1980-taletför att föra överfinansiella resurserfrån landstingen. till staten
År/åtgärd Effekt,
milj kr
1982 Grundavdraget höjsfrån 6000 kr. till 7500kr 700
skatteunderlagetfrånjuridiska personerreducerasmed 20% 420
- Vissa statsbidragfrämst till utbildning dras in 20
- Rutinema för utbetalning av kommunalskatt läggsom och medför ränteförluster för landstingen 170
- 1983
| Återstoden av skatteunderlaget från juridiska personer dras in | 800 - |
| skatteunderlaget från fysiska personer reduceras med 1% | 300 - |
| Vissa bidrag till utbildningsverksamheten reduceras | 130 |
- 1984 skatteunderlagetfrån fysiskapersoneråterställs + 450 Vissa statsbidrag reduceras 100
- 1985 Grundgarantin skatteutjämningssystemeti sänksmed l procentenhet 450
- 1986 Skatteutjämningsavgift på 14öre räknat på skatteunderlagetinförs 540
- 1987 Grundavdraget höjs från 7500 till 8 300 kr. vid beräkning avlands-
| tingens skatteinkomster | 600 - |
| Ersättningen för bam- och ungdomstandvården slopas | 700 - |
| Bidraget till kollektivtrafiken slopas | 100 - |
| Skatteutjämningsavgiften höjs från 14 till 24 öre | 430 |
- 1988 Schablonavdragoch sparavdraghöjs i samband med att självdeklarationen förenklas -l 200 Grundavdraget höjs från 8 300 kr. till 9 600 kr. vid beräkningav landstingensskatteinkomster -l 100 Skatteutjämningsavgiften höjs från 24till 34 öre 500
- 1989 Skatteutjämningssystemetrevideras 250
- Garantibeskattningen slopas,effekten kompenserasendastdelvis 400
- 1990 Skatteutjämningsavgiften höjs från 34öretill 46öre,samtidigt ändras beräkningsmodellen 400
-
Källa: Landstingsförbundet
Diagram 7.1. Statens indragningar från landstingen 1982-1990 Ackumulerad effekt Miljarder kr
/ -l -2 -a -4 -5 -5 -7 -e -9 -10 -u -12 -13 -14 -15 -16 -17 -18 -19 -20
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 Källa: Landstingsförbundet
Det kan noteras att den sammanlagda effekten av indragningama 1990, 15,5 miljarder kr. se diagram 7.1, rätt väl motsvarar den ökning av landstingens driftkostnader som skett mellan 1982 och 1990 till följd av ökad verksamhetsvolym. Beloppet uppgår till ca 16 miljarder kr. i 1990 års penningvärde. Utan statliga åtgärder skulle landstingen således teoretiskt ha kunnat genomföra utbyggnaden utan att vare sig höja skatten eller försämra sin ekonomi.
Fåtal skattehöjningar
Under 1980-talet har uppfattningen att skattetrycket har nått sin maxima-
nivå vuxit sig allt starkare bland de politiska partierna. Trots detta har samhällets sammanlagda skatter i procent av BNP, den s. skattekvoten, ökat betydligt under 1980-talet. Mellan 1982 och 1988 ökade kvoten exempelvis från 50,1 % till 55,4%, dvs. med mer än 5 procentenheter.
För landstingens del har motståndet mot skattehöjningar kommit till uttryck i att deras skattehöjningarna under 1980-talet har varit färre och, i de flesta enskilda fallen, mindre än vad som var vanligt under 1970-talet. Detta har gett relativt små ökningar av landstingens medelutdebitering diagram 7.2. Den sammanlagda ökningen mellan 1981 och 1990 var drygt l krona. Det ger landstingen ca 7,5 miljarder kr. mer i inkomster 1990 än vad de skulle ha fått utan dessa skattehöjningar.
Om lägger samman landstingens egna skatteinkomster och de bidrag och ersättningar som de erhåller från staten så får vi fram de skatteinkoms-
Diagram 7.2. Förändringar i landstingensmedelutdebitering1971-1989 Kr per skattekrona 1.30 1,20 1.10 1.00 0.90 0.80 0.70 0,60 0.50 0.40 0,30 0.20 0.10
/
/ 0.00 / / / /
1971 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 Källa: Landstingsförbundet
Diagram 7.3. Landstingensskatteinkomstersamtbidrag och ersättningarfrån staten Andel av BNP 10%
9%
ex g
J
EN Jes-s 6 w
5%
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1986 1989 1990
Skatt Skatubidrng Källa: Landstingsförbundet och statistiska centralbyrån
ter som sammanlagt går åt för att finansiera landstingens verksamhet. Detta belopp ställt i relation till BNP visar i sin tur hur landstingens del av skattekvoten har utvecklats diagram 7.3. Vi kan konstatera att landstingen inte har medverkat till att skattekvoten har ökat. Efter 1982, då statens åtstramning sattes in på allvar, så har tvärtom de skatteinkomster som sammanlagt går till landstingen minskat som andel av BNP.
Landstingen har förbrukat sina reserver De stora skattehöjningarna som landstingen genomförde under andra hälften av 1970-talet, och som framgår av diagram 7.2, medförde i kombination med en långsammare utbyggnadstakt och en långsammare löneoch prisutveckling under åren därefter, att landstingen kunde bygga upp betydande finansiella reserver. Rörelsekapitalet var som störst 1984 då det uppgick till över 14 miljarder kr. Nu, i slutet av 1980-talet, är det i stort sett helt förbrukat diagram 7.4.
Varje år efter 1984 har landstingen använt en del av rörelsekapitalet för att åstadkomma balans mellan inkomster och utgifter. De löpande inkomsterna har inte täckt utgifterna. Det finansiella sparandet har m. a. o. varit negativt diagram 7.5.
På längre sikt är det givetvis nödvändigt att inkomster och utgifter är lika stora. Men tack vare tillgången på betydande finansiella reserver har landstingen kunna skjuta balanseringen på framtiden.
Diagram 7.4. Landstingensrörelsekapital 1981 1990
- Miljarder kr 15 14 13 12 11
O
I I N I a
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Utfall Prognos
Källa: Landstingsförbundet
Diagram 7.5. Landstingensfinansiella sparande1984- 1990 Miljarder kr 0.5 0.0 -o.5 - -i.o - -1.5 - -2.0 -
io I l I I |
1984 1985 1985 1987 1988 1989 1990
m Utfall Prognos
Källa: Landstingsförbundet
Denna utveckling förklaras av fem förhållanden, varav redan varit inne på de tre första:
Statens finansiella åtstramning av den kommunala sektorn. -
Motståndet mot skattehöjningar. -
Växande behov inom landstingens olika verksamhetsområden. -
Avregleringen av kreditmarknaden har gett ökade möjligheter att låna -
pengar både på kort och på lång sikt.
Landstingens nya redovisningssystem har ökat deras möjligheter till en -
mer flexibel finansförvaltning.
Genom den avreglerade kreditmarknaden har landstingen idag möjlighet att klara sitt likviditetsbehov med betydligt mindre finansiella reserver än vad de kunde för tio år sedan. Att rörelsekapitalet t.o.m. kan bli negativt beror i huvudsak på ändrade redovisningsprinciper. Flertalet landsting har exempelvis under de senaste åren börjat ta upp personalens intjänade men utbetalda semesterlöner som en kortfristig skuld. Förändringen minskar det redovisade rörelsekapitalet men däremot inte landstingets behållning av likvida medel.
Det nya redovisningssystemet som landstingen införde 1986 innebar en anpassning till de redovisningsprinciper som redan tidigare gällde inom bl. a. näringslivet. Genom dessa nya principer gavs en bättre överblick över den finansiella situationen. Möjligheterna att disponera de finansiella resurserna på det mest ändamålsenliga sättet ökade också.
Diagram 7.6. Utvecklingen av landstingens skatteunderlag resp. kostnadsindex 1983-1990 Årlig procentuell Förändring 12%
/ø/ /
t.
I M
/ /
ÖSJ v
45 r 1 1 | l I
1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
Skatteunderlag X Lorieroch priser
Anm.: Angiven kostnadsökning 1990är en prognos. Källa: Landstingsförbundet
Gynnsam skatteunderlagstillväxt Trots statliga indragningar har landstingen kunnat bygga ut sin verksamhet under 1980-talet om än i långsammare takt än tidigare. Tillgången på betydande finansiella resurser i början av perioden och skattehöjningama förklarar bara till en del hur denna utbyggnad kunnat finansieras. En stor del av de nödvändiga finansiella resurserna har kommit från en osedvanligt gynnsam skatteunderlagstillväxt.
Om jämför skatteunderlagets ökning varje år med den ökning av kostnaderna som beror på pris- och löneförändringar så får vi en uppfattning om hur stort tillskott skatteunderlagstillväxten ger utöver vad som går åt för att finansiera den befintliga verksamheten. Det framgår av diagram 7.6 att fr. o. m. 1984 var den procentuella ökningen av skatteunderlaget varje år större än motsvarande ökning av löner och priser. Skillnaden var 1,9 procentenheter i genomsnitt under perioden 1982- 1990. I den redovisade skatteunderlagsutvecklingen ingår likväl de åtgärder som staten har vidtagit för att reducera det kommunala skatteunderlaget se tabell 7.1. Eftersom skatten utgör nästan 70% av landstingens inkomster har den nämnda skillnaden stor betydelse för landstingens finansiella utveckling.
Sårbar ekonomi
Eftersom landstingen nu förbrukat större delen av sitt rörelsekapital måste de framöver skapa bättre balans mellan inkomster och utgifter. De
en måste även bibehålla en viss likviditet som buffert inför oförutsedda kostnadsökningar.
Känsligheten i landstingens ekonomi för förändringar i kostnadsutvecklingen hänger med att skattinkomstema utbetalas av staten till
samman landstingen först året efter taxeringsåret, dvs. två år efter inkomståret. Stora löneökningar ger således motsvarande ökning av skatteinkomsterna först efter två år.
Om löner och priser ökar med 2% mer än vad som beräknats i budgeten, så behöver landstingen en buffert som klarar en extra kostnad på ca 2 miljarder kr. i 1990 års kostnadsläge. Det motsvarar en ökning av landstingens medelutdebitering med ca 35 öre. Till en del kan finansieringsbehovet täckas med ökad upplåning. Inför 1990 har landstingen räknat med att låna 3,5 miljarder kr. Det motsvarar 50% av investeringsutgifterna i genomsnitt och det torde vara svårt att öka upplåningen utöver denna nivå.
På sikt bör landstingen eftersträva en likviditet som ger dem möjlighet att klara avvikelse från beräknad kostnadsutveckling på 2-3°/0. Hur
en stort rörelsekapital skulle detta kräva Den ekonomiska statistiken mäter ställningen vid årsskiftet, dvs. den 31/12. Vid månadsskiftet återstår det drygt halv månad innan nästa utbetalning av skatteinkomster sker från
en staten. Men samtidigt har landstingen ganska nyligen betalat ut lönerna till sina anställda. Därför bör det räcka om de medel som landstingen förfogar över vid månadsskiftet motsvarar ca 25% av de totala utgifterna under en månad. Det motsvarar 3,5% av de totala externa utgifterna under året.
ca Med de relationer idag gäller mellan likvida medel och rörelsekapital
som skulle det i så fall räcka om rörelsekapitalet låg på +/-0 eller däröver.
Ändrade förutsättningar under 1990-talet
Av redovisningen hittills framgår att landstingen i ett viktigt avseende befinner sig i situation inför 1990-talet än vad de gjorde under
en annan 1980-talet: De har inga finansiella reserver att ta av, de kommer att, på ett helt annat sätt än under 1980-talet, vara tvungna att for varje år anpassa utgifterna efter inkomsterna.
Även i andra avseenden kommer förutsättningarna att vara annorlunda. Under 1980-talet har bristen på arbetskraft medfört en snabb löneglidning inom den privata sektorn särskilt under senare år. De offentliganställdas löner har inte alltid hängt med i den utvecklingen. Det är en av orsakerna till den för landstingens ekonomi gynnsamma relationen mellan skatteunderlagsutveckling och kostnadsutveckling som redovisats tidigare.
I kapitel 6 har vi pekat på att konkurrensen om den yngre delen av arbetskraften kommer att öka under 1990-talet och att landstingen i betydligt större utsträckning än hittills måste rekrytera män och personer som är äldre än 25 år till hälso- och sjukvården. En annan viktig faktor är att den
skattereform som nu förbereds kan komma att öka arbetsutbudet från de mer välavlönade, men kan få motsatt effekt för dem med relativt låg lön, vilket till stor del är den kvinnliga arbetskraften. Båda dessa Förhållanden talar för att landstingens lönekostnader i framtiden kommer att öka i minst samma takt som lönerna på arbetsmaknaden i genomsnitt, troligen måste ökningstakten tidvis bli högre.
En tredje faktor med betydelse för landstingens ekonomi är utvecklingen av sysselsättningen mätt i antalet arbetade timmar. Ju större sysselsättningsökning desto större ökning av skatteunderlaget. Under 1980-talet har
haft en exeptionell ökning av antalet arbetade timmar. De prognoser som har gjorts av statistiska centralbyrån för arbetskraftens utveckling visar en långsammare ökning under l990-talet. Anledningen är bl.a. att den kvinnliga delen av befolkningen nu har uppnått nästan samma förvärvsfrekvens som männen. Kvinnor som börjar förvärvsarbeta har nämnligen tidigare svarat för en stor del av sysselsättningsökningen. Genomförandet av den sjätte semesterveckan och förlängningen av föräldraledigheten under första hälften av 1990-talet kommer också att dämpa ökningen av antalet arbetstimmar.
För det fjärde är det rimligt att utgå ifrån att en avmattning kommer att ske inom något år i den svenska ekonomin. Inledningsvis kan detta vara gynnsamt för landstingens ekonomi. Det förutsätter att konjunktumedgången medför en dämpad pris- och löneutveckling. I så fall bör landstingen betydande överskott eftersom deras skatteunderlag under två år fortsätter att bygga på högkonjunkturens löne- och sysselsättningsutveckling. Därefter slår avmattningen igenom även på skatteunderlaget och förutsättningarna blir sämre än under högkonjunkturen också för landstingens ekonomi.
En femte faktor slutligen är statsmakternas ekonomiska politik, i synnerhet visavi den offentliga sektorn. Vilket utrymme vill man ge offentligt finansierad verksamhet och hur kommer man att prioritera olika delar av den offentliga sektorn Vi kan konstatera att flera av de försämringar i de ekonomiska förutsättningarna som vi pekat på för landstingens del även kommer att gälla den offentliga sektorn i övrigt. Det är också allmänt känt att det finns stora behov inte bara inom hälso- och sjukvården. Konkurrensen om resurserna inom den offentliga sektorn torde således komma att skärpas betydligt under l990-talet.
Framskrivning till år 2000
Diagram 7.7 visar utvecklingen av landstingens medelutdebitering fram till sekelskiftet under följande förutsättningar.
Två alternativ för volymökningen redovisas: l respektive 2% per år. -
Investeringsvolymen antas följa samma utveckling som konsum- -
tionsvolymen, dvs. l respektive 2 % ökning per år. Detta förutsätts vara
vad som krävs för att landstingen skall kunna klara de underhålls- och
ersättningsinvesteringar som blir nödvändiga under 1990-talet.
De landstingsanställdas löner utvecklas i samma takt som lönerna i -
genomsnitt på arbetsmarknaden. Två alternativ redovisas för den årliga
Diagram 7.7. Landstingensmedelutdebitering1984-2000 Kr per skattekrona 17
15 e/°_°_
E
12 1984 1988 1992 1995 2000
D m "üml : WKSÅYJEJ: MånvållaVI :2 XLgri/:ii7VI :2
Källa: Landstingsförbundet
löneökningen: 7 respektive 4%. Prisökningen i de två alternativen antas bli 5 respektive 2,5 °/oper år. Arbetgivaravgifterna antas öka med 0,5 procentenheter per år. Under 1980-talet ökade uttaget med i genomsnitt 0,7% per år exklusive den tillfälliga miljöavgiften på 1,5% mellan den l september 1989 och den 31 december 1990. Bidrag och ersättningar från staten antas Följa samma utveckling som landstingens kostnader. Undantag görs för skatteutjämningsbidraget som sammanräknat med ökade skatteutjämningsavgifter antas ligga kvar på oförändrat nominellt belopp under hela perioden. Rörelsekapitalet antas varje år ligga kring 0% av de externa utgifterna. I enlighet med det tidigare förda resonemanget antas detta ge landstingen
miniminivå för likviditeten: Likvida medel kommer att uppgå till en 3-4% av externa utgifter. Den långfristiga upplåningen är beräknad till 30% av investeringsutgiftema. Det innebär att landstingen har möjlighet att via ökad upplåning öka sitt rörelsekapital och sin likviditet när detta tillfälligtvis behövs. En konstant högre upplåningsnivå påverkar inte det långsiktiga utdebiteringsbehovet. sysselsättningen antas öka med knappt 0,5% per år i enlighet med statisktiska centrabyråns prognos. Vi har således i beräkningen inte gjort några antaganden om konjunkturens utveckling.
Med hänsyn till vad som tidigare sagts om den troliga utvecklingen under 1990-talet får dessa antaganden i de flesta fall betecknas som optimistiska sett utifrån landstingens ekonomi. För flera faktorerna är
av en mer ogynnsam utveckling fullt tänkbar medan avvikelser i motsatt riktning framstår, om inte som omöjliga så åtminstone mindre sannolika.
som
Resultatet av beräkningen visar att en fortsatt utbyggnad lands-
av tingens verksamhet i den takt som skett under 1980-talet, dvs. med ca 2% per år, förutsätter ett ökat skatteuttag. Om detta skatteuttag sker helt och hållet via landstingsskatten måste denna höjas med drygt 2 kr. fram till år 2000. Inte ens om landstingens utbyggnad halveras under 1990-talet jämfört med utbyggnaden under 1980-talet och således stannar vid l % per år, kan skattehöjningar undvikas. Ökningen kan då beräknas bli totalt l
ca krona. Beräkningarna visar således att landstingen behöver betydande finansiella tillskott i framtiden för att klara sina åtaganden. Frågan hur
om detta kan ske tas upp i det avslutande kapitlet.
8¶Effektiva styrformer
Landstingen är mitt uppe i en snabb utveckling av sitt styrsystem. Behovet att säkra verksamhetens kvalitet, att främja personalförsörjningen och att utnyttja resurserna så effektivt som möjligt är här viktiga drivkrafter. Samordningen mellan olika delar av välfärdssystemet exempelvis mellan hälso- och sjukvården och sjukförsäkringen måste också förbättras. Men även om effektiviteten i landstingens verksamheter kommer att fortsätta öka under 1990-talet motsvarar de möjliga besparingseffekterna inte på långt när de behov av ökade resurser som landstingen står inför.
Nya förutsättningar för landstingens styrsystem
Under 1960- och 1970-talen genomfördes en kraftig utbyggnad av verksamheter inom den kommunala sektorn. För landstingens del var det framför allt hälso- och sjukvården som förbättrades. Med en god tillväxt i samhällsekonomin åtminstone under l960-talet och en fri beskattningsrätt för landsting och kommuner kunde tillräckligt med finansiella resurser tas fram utan större svårigheter. En växande efterfrågan kunde tillgodoses genom att nya resurser tillfördes. Självklart var det på samma gång viktigt att dessa användes på ett så effektivt sätt som möjligt. Det försökte man uppnå bl. a. genom att tillämpa väl utprovade, enhetliga organisationsmodeller och normtal för exempelvis bemanning. Redovisningen hade en kamera inriktning.
Situationen för den offentlig sektorn började förändras redan under 1970-talet och under l980-talen har den blivit radikalt annorlunda. Utrymmet för den offentliga sektorns resurstillväxt har blivit betydligt snävare. Samtidigt sker förändringarna i verksamhetens omvärld vad gäller exempelvis värderingar, teknik och efterfrågan kanske snabbare än någonsin. För hälso- och sjukvården har svårigheterna ökat att tillgodose efterfrågan fullt ut. En mer noggrann prioritering av behandlingsåtgärder med hänsyn till exempelvis sjukdomens effekter på patientens tillstånd och utsikterna för ett gott behandlingsresultat har blivit nödvändig. En organisation som verkar under dessa förutsättningar kan inte uppnå effektivitet med enhetliga organisationsformer och hierakisk styrning. Helt andra styrformer måste till. Landstingen har också under hela 1980-talet satsat starkt på att utveckla sitt styrsystem.
Grundläggande för hälso- och sjukvårdens styrsystem är de mål samhället satt upp för verksamheten. Det övergripande målet är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Detta förutsätter bl. a. någon form av kollektiv finansiering och att ansvaret för resursfördelningen åläggs ett politiskt organ. Med begränsade resurser och ett högt ställt effektivitetskrav sätts gränser för de vårdbehov som kan tillgodoses.
Viktiga krav
En klar ansvarsfördelning Den decentralisering som skett inom landstingens verksamheter under 1980-talet har lett till en klarare ansvarsfördelning mellan organisationens tre olika nivåer. Den utvecklingen måste fortsätta.
Den politiska nivåns huvuduppgift är att styra verksamhetens utveckling genom att ange de övergripande målen och utifrån dessa besluta om fördelningen av tillgängliga resurser. Politikernas roll som konsumenternas företrädare betonas alltmer.
Kliniker, vårdcentraler etc dvs. sjukvårdens basenheter skall på bästa möjliga sätt tillgodose sjukvårdsbehovet inom sina respektive områden. Basenhetema har ett huvudansvar för produktionens effektivitet och svarar också för den medicinska prioritering av behandlingsinsatsema som är nödvändig med hänsyn till de begränsade resurserna.
Den administrativa nivån, förvaltningen, ger service både till den politiska nivån och till basenheterna. Huvuduppgiften är att hantera den information som behövs för att organisationen skall fungera som helhet och i sina delar. Förvaltningen skall förmedla de politiska målen och ramarna till basenheterna och följa upp och kontrollera att verksamheten utvecklas i enlighet med dessa förutsättningar. Parallellt med att politikerna koncentrerar sig på rollen som konsumentföreträdare får förvaltningen ett tydligare ansvar för samordning av resurserna och för att de övergripande målen uppfylls.
Flexibilitet Resurser skall relativt snabbt och obehindrat kunna flyttas från områden där de lämnar ett mindre bidrag till måluppfyllelsen, till områden där de gör större nytta. Det förutsätter att ansvar och befogenheter är decentraliserade till basenheterna i stor utsträckning, men också att ledningen på övergripande beslutsnivåer vid behov kan ändra verksamhetens regler och struktur.
Underlag för prioriteringar Styrsystemet måste ge rätt signaler till beslutsfattare på olika nivåer om hur skall fördelas så att organisationens måluppfyllelse blir så
resurserna god möjligt totalt sett. Beslutsfattaren måste ha lättillgänglig informa-
som tion de prestationer han/hon kan påverka, vad de kostar och vilken
om
effekt de har i relation till uppställda mål. Till beslutsfattaren måste dessutom fortlöpande återföras information verksamhetens resultat.
om
Stimulans Det måste finnas inbyggda incitament som stimulerar de anställda på olika nivåer i organisationen att arbeta effektivt. Dvs göra rätt saker i förhållande till verksamhetens mål och med användande av så lite resurser som möjligt.
Samordning mellan olika samhällssektorer Viktig för hälso- och sjukvårdens effektivitet är också samordningen mellan verksamheter inom den offentliga eller privata sektorn på olika
som sätt har betydelse för hälso- och sjukvården. Otillräckliga insatser inom arbetarskydd, trafiksäkerhet eller miljöskydd leder till ökade sjukvårdskostnader. Å andra sidan leder otillräckliga sjukvårdsinsatser till ökade kostnader för sjukskrivning och förtidspensionering. Styrsystemen måste förändras inte bara i landstingens verksamhet utan också för välfárdssystemet i stort.
Förbättrad redovisning
Vi har tidigare sagt att beslutsfattaren måste ha lättillgänglig information om de prestationer han eller hon kan påverka, vad de kostar och vilken effekt de har i relation till de uppställda målen. Framför allt beträffande kostnader och prestationer kan i dag en utveckling sesi landstingen, som kommer att få stor betydelse framöver.
I starten av denna utveckling har sjukvården en otillräcklig kostnadsredovisning, bristfälliga prestationsmått och ett styrsystem som inte
ger särskilt starka incitament att öka produktiviteten. Den otillräckliga kostnadsredovisningen hänger samman med att svensk sjukvård inte har behövt sätta priser på sina produkter. Sjukvården finansieras inte genom intäkter från en marknad utan främst genom landstingsskatt. Därigenom har landstingen genom åren kunnat klara sig med betydligt mindre folk på sina ekonomiavdelningar än om verksamheten varit marknadsstyrd.
På senare år har denna fördel minskat i betydelse på grund av de förbättrade möjligheterna att datorisera ekonomistyrningen. En utvecklad kostnadsredovisning kräver inte så stora resurser som tidigare. Samtidigt har sjukvården kommit att ta en såstor andel av landets samlade ekonomi att ekonomistyrningens betydelse för en effektiv verksamhet kommit i blickpunkten. Insikten sprider sig därför i landstingen att de traditionella budget- och redovisningsmetodema måste byggas ut.
Det hittillsvarande systemet karaktäriseras av att man inte kunnat beskriva verksamheten, så att man fortlöpande kunnat konstatera hur resurserna utnyttjats, var resurser frigiorts genom bättre effektivitet, eller
omvänt, förbrukats genom sänkt effektivitet. På grund av detta har man haft svårt att rätt avväga såväl inre som yttre rationaliseringar. Rationalisering-
har ofta varit produktionskostnadsinriktade inriktade på att miniarna
kapital- och driftkostnader i stället för produktivitetsinriktade inmera riktade på att minimera kostnader per prestation.
svårigheterna att beskriva verksamheten har lett till en betoning av direktstyrning från central nivå och kostnadsansvaret. Det har inte
av varit möjligt att väga kostnaderna mot prestationerna och till stånd ett resultatansvar.
På denna front pågår nu en utveckling i landstingen.
Kostnadsredovisning
Den utveckling pågår inom redovisningen är inriktad dels på att visa
som även förbrukningen indirekta kostnader på sjukvårdens basenheter de
av
kostnadsställena, ex. kliniker och serviceenheter såsom laboratorier s. dels på att visa kostnaderna vårdtillfälle. Det innebär betydande steg
per framåt i förhållande till det hittillsvarande redovisningssystemet.
Dagens redovisningssystem beskriver sjukvårdens totalkostnader väl. Det visar också kostnaderna uppdelade på olika kostnadsslag, ex. kostnader för personal, material, tjänster och kapitaltjänst.
Redovisningssystemet beskriver vidare kostnaderna med hänsyn till var
vid vilka kostnadsställen de uppstår. Det som löpande redovisas på - kostnadsställena är dock bara kostnader för personal anställd vid kliniken eller serviceenheten och för material som förbrukas vid kliniken eller serviceenheten. Kostnader uppstår att kliniken tar tjänster i
som genom anspråk från serviceenheten redovisas däremot normalt inte på kliniken. Dessa i förhållande till kliniken indirekta kostnader, som består av kostnader för personal, material etc på serviceenheten, redovisas bara på serviceenheten. Ur klinikens synvinkel är därför exempelvis laboratoriets tjänster gratis.
Den utveckling pågår inriktar sig på redovisning även av för klini-
som ken indirekta kostnader på kliniken, så att kliniken får ett ansvar för alla kostnader på grund beslut fattas där. När detta görs löpande under
av som året blir det möjligt för kliniken att snabbt sätta in åtgärder om den under någon period tagit i anspråk onormalt mycket servicekostnader. Kliniken får också skäl att ifrågasätta den behöver exempelvis alla de lokaler
om den disponerar.
Utvecklingen siktar också på att redovisa vad vårdtillfállena kostar. Det sker patientrelaterad redovisning. Då registrerar man vilka
genom s.
vidtagits för den enskilde patienten och har ett särskilt pris åtgärder som för varje åtgärd. Genom sådan redovisningsteknik framgår att vårdtill-
en fallen kan kosta olika mycket, även när de har samma vårdtid.
Prestationsredovisning
Det räcker emellertid inte att visa vad en patient har kostat i vården. Man måste också kunna bedöma om kostnaden är rimlig eller inte. Man måste kunna jämföra med något. Ett sätt att skapa jämförelsemöjligheter är att dela in den stora mängden individuella patienter i grupper med likartade diagnoser och resursbehov. Då kan man räkna ut vad som är norrnalkost-
nad for patienter i varje grupp och jämföra den individuella kostnaden med normalkostnaden.
Detta problem handlar egentligen om att definiera sjukvårdens produkter på ett hanterligt sätt. Ett stort steg framåt håller på att tas att
nu genom Sverige drar nytta av det utvecklingsarbete har skett i USA. Det hela
som bygger på att vårdtillfällen grupperas på ett sätt tar hänsyn både till
som diagnos och till hur mycket resurser vårdtillfällena brukar ta i anspråk. En sådan gruppering finns i det amerikanska DRG-systemet. Det sorterar vårdtillfällena i sluten somatisk korttidsvård i 475 medicinskt och
ca kostnadsmässigt homogena grupper. Därigenom blir det möjligt att redovisa den slutna somatiska korttidsvårdens produktion i ett hanterligt antal produkter. DRG är den mest kända sorteringsgrunden i sjukvården,
men även andra är tänkbara.
Det måste betonas att DRG och patientrelaterad redovisning inte är samma sak. DRG kan inte heller ersätta patientrelaterad redovisning. DRG visar vad sjukvården producerar. Patientrelaterad redovisning visar vad produkterna kostar. Företeelserna kompletterar varandra.
Incitament Vi har beskrivit hur landstingen arbetar för att få fram bättre kostnadsredovisning och bättre prestationsmått för att tillgodose informationsbehovet. Och relevant och riktig information räcker många gånger långt. Finns den bara till hands för beslutsfattare på olika nivåer i vården, kommer den i en decentraliserad organisation att användas för att effektivera verksamheten. Människor vill i regel förbättra och utveckla sitt arbete.
Men det kan finnas situationer när detta inte räcker. Den förbättrade informationen kan behöva kopplas samman med incitament. En utveckling kan gå snabbare om de inblandade finner att det lönar sig. Man kan tänka sig flera alternativ där incitamenten får allt större betydelse i organisationen.
Det första alternativet jämförelse-alternativet bygger enbart på jämförelser. Prestationer skall ställas mot kostnader, kvaliteten skall vägas in liksom andra faktorer som inte täcks prestations- och kostnadsredovis-
av ningen. Enheter och anställda som lyckas bra får veta det och de
som lyckas sämre får tillfälle att förklara sig. Belöningen för de anställda är vetskapen att de gör ett bra arbete.
l det andra alternativet prestationslöne-alternativet påverkar jämförelserna lönenivån. Det kan ske direkt, så att prestationer över och
norm kostnader under norm leder till ett förutbestämt lönetillägg resultatlön. Det kan också ske indirekt. Då värderas individers eller enheters arbete under året efter kriterier som är kopplade till verksamhetsmålen, exempelvis antal patienter av olika slag sluten ochi öppen vård, antal operationer, jourbörda, forskning och utvecklingsarbete. Här består belöningen förutom av prestige också av lönetillskott.
I det tredje alternativet rörlig budget-alternativet knyts hela enhetens intäkter till prestationerna. Kliniken får större intäkter fler och svårare sjuka patienter som den klarar att behandla. Kliniken kan exempelvis få
en
del av eller t.o.m. alla sina intäkter i form av en fast ersättning per
- vårdtillfälle enligt DRG-systemet.
De intäkter som en framgångsrik klinik då får kan den använda för
nya att expandera verksamheten anställa mer personal, skaffa ny utrustning
och på så vis anpassa verksamhetens omfattning till efterfrågan. I den mån det blir några över av de ökade intäkterna kan de användas för
pengar utbildning, studieresor och lönetillskott till personalen. Enheter som inte når upp till prestationsnormen på grund av ineffektiv verksamhet eller låg efterfrågan, får minskade intäkter. I detta alternativ påverkar belöningssystemet hela enhetens framtid. Den ekonomiska situationen liknar ett privat företags.
En ökad användning av incitament i vården kan också medföra risker. Det hänger med att alla mått har brister och starkare belöning-
samman
man knyter till det man kan mäta, desto större genomslag får också ar bristerna i måtten. Ersättning till kliniken per diagnosgrupp kan försvåra samarbete mellan enheter om samarbete inte lönar sig ekonomiskt för enheterna. Och om det finns ledig kapacitet på en klinik, och kliniken får nya pengar bara en patient skrivs in, kan lockelsen bli stark att skriva in patienter även då det inte är säkert att de behöver sluten vård.
Ett system med verksamhetsjusterad budget kan alltså medföra nya problem som måste vägas mot systemets fördelar. Vi kommer antagligen att se en rad experiment i landstingen med nya styrformer parallellt med att kostnads- och prestationsredovisningen utvecklas.
Den övergripande styrningen
Utvecklingen av landstingens styrsystem har nära samband med utvecklingen av den övergripande styrningen från i första hand statsmakterna. Där finns dels riktlinjerna för hälso- och sjukvårdens utveckling som anger höga ambitioner vad gäller god vård och vård till alla på lika villkor. Vården skall dessutom vara offensiv och uppsökande för att de svaga gruppernas behov skall kunna tillgodoses. Patienten skall sättas i centrum. Stor vikt läggs vid patientens önskemål och behov av information.
Den andra delen av den övergripande styrningen är den ekonomiska. De åtgärder som staten har vidtagit under 1980-talet för att kringskära landstingens ekonomiska utrymme har givetvis fått stora återverkningar på landstingens verksamhet. Pressen att effektivisera verksamheten har ökat. I det avseendet finns ingen anledning att opponera sig mot politiken. Men åtgärderna under 1980-talet har varit av sådan omfattning att effektiviseringsåtgärderna inte räckt till för att kompensera bristen på finansiella
l stället har gapet växt mellan å ena sidan vad landstingen borde resurser. göra med hänsyn till de riktlinjer som gäller för verksamheten och å andra sidan vad de med tillgängliga resurser har möjlighet att åstadkomma. Vårdköer och långa väntetider har uppstått.
En påtaglig risk med åtstramningen är att landstingen, för att kunna täcka in hela sitt ansvarsområdet även i fortsättningen, måste tänja på och tunna ut sina resurser och därmed minska verksamhetens standard och
kvalitet. Verksamheten kan komma in i en negativ utveckling som leder till att såväl patienter som personal börjar se sig efter alternativ.
om Därmed kan marknaden för privat finansierad verksamhet snabbt komma att växa. Den offentliga hälso- och sjukvårdens möjligheter att tillräckligt med finansiella och personella skulle försämras ytterligare. Vi
resurser skulle riskera att dels en högklassig, dyr vård för den välbeställda
mer delen av befolkningen och dels en offentligt finansierad sjukvård lägre
av standard för resten.
Ett sammanhållet ansvar för hälso- och sjukvården Enligt hälso- och sjukvårdslagen har landstingen fr. o. m. 1983 planeringsansvaret för hela hälso- och sjukvården inklusive den som ges av andra vårdgivare. Det innebär bl.a. att privata vårdgivare skall träffa avtal med sjukvårdshuvudmannen för att få del av den offentliga finansieringen.
Utvecklingen mot ett sammanhållet ansvar för hälso- och sjukvården har haft som syfte att skapa en demokratiskt styrd organisation som kan tillförsäkra alla medborgare en god hälso- och sjukvård på lika villkor, som effektivt kan samordna medicinska insatser på olika nivåer i vårdorganisationen och som har en kontrollerad kostnadsutveckling. Både kvantitativt och kvalitativt framstår den svenska hälso- och sjukvården vid intemationella jämförelser som mycket väl utvecklad. Inte minst när det gäller rättvis tillgång till hälso- och sjukvård för hela befolkningen har Sverige kommit längre än de flesta andra länder. Detta har uppnåtts utan att verksamheten totalt sett är anmärkningsvärt dyrare här än i flera andra jämförbara länder. Den modell som Sverige använt för att utveckla och styra verksamheten har således varit framgångsrik.
Mycket talar för att ett sammanhållet ansvar för hälso- och sjukvården blir än viktigare framöver då ökade svårigheter att finansiera verksamheten och att rekrytera tillräckligt med personal är att vänta. Ett splittrat ansvar ställer krav på en samordning som i praktiken kan vara svår att åstadkomma.
Beskattningsrätten En viktig faktor för landstingens och kommunernas utveckling är deras rätt att själva bestämma sitt skatteuttag. Under expansionsperioden fram till 1980-talets början var det tack vare beskattningsrätten som tillräckliga finansiella resurser kunde föras över till den kommunala sektorn.
Som framgår av kapitel 7 har landstingen under l980-talet bromsat expansionstakten. Uppbromsningen till en volymökning på l % per år som statsmakterna eftersträvat har dock inte uppnåtts. Den genomsnittliga ökningstakten för l980-talet ligger i stället på 2 % per år. Denna utbyggnad har kunnat genomföras i första hand tack vare en god skatteunderlagstillväxt. Möjligheterna att höja skatten har använts i första hand av de landsting som i utgångsläget hade en jämförelsevis låg utdebitering.
Om statsmakterna i början av l980-talet hade genomdrivit att landstingens utbyggnadstakt verkligen begränsades till 1% per år, t.ex. med hjälp av skattestopp, så skulle landstingen idag förfoga över ca 10 miljar-
der kr. mindre än vad de gör idag. Ungefär 40000 personer färre skulle arbeta inom landstingens olika verksamheter. Till största delen skulle det ha varit hälso- och sjukvården som drabbades. Med hänsyn till de problem
denna verksamhet idag brottas med torde det inte vara många som som beklagar att denna standardsänkning inte kommit till stånd.
För den fortsatta utvecklingen av välfärden är det angeläget att den nuvarande balansen i ansvarsfördelningen mellan den centrala och den regionala nivån bibehålls. Den regionala och lokala nivåns beskattningsrätt ingår väsentlig förutsättning för denna balans. Med en alltför
som en stark koncentration makten över resurserna till den centrala nivån
av förlorar medborgarna en betydelsefull del av möjligheterna att genom den demokratiska processen påverka verksamhetens utveckling.
Samspel mellan olika sektorer
Statsmakternas åtstramning landstingens ekonomi är uttryck för en
av prioritering sätter oförändrat skattetryck och balans i statens budget
som före ökad satsning på bl. hälso- och sjukvård. Men åtminstone till en del
a.
ha förfelat sitt syfte. Åtstramningen har medkan de vidtagna åtgärderna fört växande vårdköer och därmed längre sjukskrivningar. Resurser för olika former rehabilitering är också otillräckliga och därmed ökar
av antalet förtidspensioner. Statens utgifter för sjukskrivning och förtidspensionering har ökat kraftigt under år. Ökade sjukvårdsinsatser skulle
senare kunna motverka detta. Den offentliga sektorns kostnader totalt sett kan
ha ökat snabbare än vad de skulle ha gjort besparingarna hade således om varit något mindre och hälso- och sjukvården hade fått mer resurser.
Hälso- och sjukvården och sjukförsäkringen
Svårigheten att åstadkomma lämplig avvägning mellan sjukvårdskost-
en
sjukförsäkringskostnader hänger med att de styrs enligt nader och samman
principer. För hälso- och sjukvården finns budgetrestriktion. Det olika en finns det inte för sjukförsäkringen. Dessutom är det politiskt sett lättare att genomföra besparingar inom sjukvården än inom sjukförsäkringen. En besparing inom hälso- och sjukvården kan kombineras med krav på ökad effektivitet och kan därför beskrivas åtgärd som inte kommer att
som en drabba patienterna. Patienten å andra sidan kan ha svårt direkt sammankoppla förlängning väntetider med de enskilda besparingsåtgärderna
en av eftersom effekterna oftast uppstår med viss fördröjning och de flesta pati-
endast behöver sjukvårdens tjänster under en relativt enterna dessutom kort period.
Besparingar inom sjukvården har således ofta åtminstone i ett kort perspektiv relativt diffusa effekter. Det underlättar beslut om sådana åtgär-
Sjukpenningen däremot är individanknuten enligt klart angivna regder. ler. En förändring berör den enskilde direkt. Införande av karensdagar
sänkt ersättning medför försämring den enskildes ekonomi vid eller en av
kan beskrivas exakt i kronor. Här är en besparing från sjukdom som politisk synpunkt betydligt svårare att genomföra.
Om sjukförsäkringskostnaderna fortsätter att öka kraftigt samtidigt som hälso- och sjukvårdens möjligheter att ge rimlig service försvåras kan besparingar inom sjukförsäkringen ändå bli nödvändiga. Hälso- och sjukvårdens finansiella utrymme skulle då kunna öka inom ramen för en totalt sett oförändrad skattekvot.
Landsting och kommuner Mellan landsting och kommuner råder ett liknande förhållande som mellan hälso- och sjukvården och sjukförsäkringen. Om väntetidema för operationer eller rehabilitering är långa kan det betyda extra kostnader för kommunal hemtjänst, färdtjänst m.m. Landstingens och kommunernas sammanlagda kostnad kan bli högre än vad den skulle ha varit med större kapacitet inom hälso- och sjukvården. Omvänt kan otillräckliga resurser inom kommunal hemtjänst och boende medföra att sjukhusen inte kan skriva ut patienter direkt när de är färdigbehandlade. Det förlänger väntetidema för andra patienter.
Det behövs större möjligheter till ömsesidig påverkan Det finns således ett antal situationer där åtgärder inom en sektor har stor betydelse för verksamhet och ekonomi inom andra sektorer. I ett läge där möjligheterna minskar att tillgodose efterfrågan fullt ut och där kravet på en effektiv resursanvändning därför ökar, är det angeläget att förbättra möjligheterna för olika sektorer att påverka varandras beteenden. Detta kan ske genom att enskilda enheter utifrån en bedömning av vad en viss åtgärd inom en annan sektor skulle betyda för den egna verksamheten, erbjuder ett visst pris för attfå åtgärden i fråga utförd.
En försäkringskassa skulle exempelvis kunna bidra till finansieringen av åtgärder som innebär att patienter som är sjukskrivna i väntan på behandling inom sjukvården snabbare kan få vård. Försäkringskassan skulle därmed kunna minska sina kostnader för sjukersättning samtidigt som landstinget skulle få finansiella medel till extra vårdinsatser exempelvis genom att tillfälligt utöka personalens övertidsarbete. Därmed skulle även landstingens möjligheter att behandla andra patientgrupper än de som prioriteras av försäkringskassan öka. Förslag om försöksverksamhet med denna inriktning har förts fram av den statliga rehabiliteringsberedningen.
Effekterna av bättre styrformer Landstingens styrsystem har utvecklats starkt under 1980-talet mot en decentraliserad besluts- och ansvarsfördelning. De resultat som uppnåtts har lagt en grund för den fortsatta utvecklingen som ger möjligheter att pröva även styrformer där marknadsmekanismer kan få ett genomslag direkt på den enskilda basenhetens ekonomiska villkor.
För möjligheterna att skapa en god hälso- och sjukvård totalt sett betyder emellertid den övergripande fördelningen av samhällsresurser minst lika mycket som landstingens eget effektiviseringsarbete. I båda avseenden
kommer 1990-talet att ställa stora krav om det skall bli möjligt att inte bara bibehålla hälso- och sjukvårdens nuvarande standard, utan även förbättra den.
Det finns emellertid anledning att varna för en alltför stor optimism beträffande effektiviseringsåtgärdemas effekt på landstingens resursbehov. Under 1980-talet har landstingen utsatts för ett hårt tryck från statens sida för att öka utbytet av insatta resurser. Stora Förändringar har genomförts, vilket bl. a. framgår av vår redovisning i kapitel Vi kan utgå ifrån att de största och lättast åtkomliga besparingarna i den egna verksamheten redan har genomförts. I fortsättningen gäller det ett mera långsiktigt arbete där de omedelbara besparingseffekterna är mindre påtagliga.
Större effekter kan sannolikt komma ut av en bättre samordning mellan olika samhällsektorer. Men här är det inte i första hand fråga om att spara
åt landstingen. I stället gäller det att skapa möjligheter för en pengar utökad verksamhet genom att de olika sektorernas sammanlagda finansiel-
resurser används på ett effektivare sätt.
stark satsning på effektivare resursanvändning inom
Slutsatsen är att en
nödvändig under 1990-talet. Men effektema landstingen kommer att vara av dessa insatser kan inte på långt när väntas motvara de behov av ökade resurser som landstingen står inför.
9¶Fortsatt välfärd en sammanfattande
-
diskussion
Finansiering av verksamheten kan bli landstingens stora problem under l990-talet. I synnerhet som de växande behoven inom landstingens verksamheter inte kommer att kunna tillgodoses enbart genom effektivisering. Sektorn måste ges möjligheter till fortsatt tillväxt om kvalitet och rättvisa skall kunna bibehållas. Det är också viktigt att landstingens ställning som regionalt politiskt organ stärks.
Landstingens roll
Landstingen, liksom flera andra delar av den offentliga sektorn, har utsatts för en kraftig åtstramning under 1980-talet. Den genomsnittliga utbyggnadstakten har mer än halverats jämfört med l970-talet. Detta har lett till kapacitetsbrister inom vissa delar av verksamheten. De växande problemen har medfört att ökad uppmärksamhet riktas mot bl. a. hälso- och sjukvårdens styrsystem. Landstingen som samhällsorganisation har också ifrågasatts.
Diskussionen om landstingens framtida roll har fått ytterligare näring genom förslaget att föra över äldre- och handikappomsorgen till kommunerna, och att utreda om samma sak bör ske med primärvården i dess helhet. Till detta kommer överföring av ansvaret för omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda till kommunerna som redan påbörjats i vissa län.
Det finns samtidigt andra drag i samhällsutvecklingen som pekar i motsatt riktning: att landstingen i framtiden kommer att få en växande betydelse i det demokratiska systemet. Avgörande är decentraliseringsidéerna som är starkt styrande för utvecklingen av såväl samhällsorganisationen i stort som den interna styrningen av företag och förvaltningar. Bakom decentraliseringen finns i sin tur betydande drivkrafter. Viktigast hittills har varit informationssamhällets framväxt med höjd allmän kunskapsnivå och bättre tillgång till information. Under 1990-talet kommer den europeiska integrationen att ytterligare öka behovet av utrymme för initiativ på lokal och regional nivå. Till detta kommer den offentliga sektorns brist på resurser i förhållande till behov och möjligheter. Tvånget att välja mellan olika, i sig mycket angelägna satsningar, ökar behovet att lägga besluten hos politiskt valda organ nära dem som berörs.
Genom att gå vidare på den inslagna vägen och decentralisera ytterligare
och befogenheter från staten till kommuner och landsting, kan ansvar strävan efter ökad effektivitet i de offentliga åtagandena förenas med ambitionen att fördjupa demokratin. Ansvarsförhållandena på länsnivån är idag oklara och de politiska aktörerna är många. En renodling behövs, så att ansvaret för länets gemensamma frågor samlas hos länets egen folkvalda församling, landstinget, som därmed utvecklas till ett regionalt parlament. Länsstyrelsen blir då entydigt statens eget organ för att följa
och utvärdera statsmaktemas beslut. Vi har diskuterat detta i kapitel upp
Utvecklingen landstingen regionala politiska organ är en viktig
av som fråga i den här rapporten. Andra huvudfrågor är det framtida resursbehovet och hur behovet av personal och finansiella resurser skall kunna tillgodoses. Avgörande betydelse har härvidlag utvecklingen inom landstingens största verksamhetsområde, hälso- och sjukvården, som därför ägnats stor uppmärksamhet i rapporten.
Satsar Sverige för mycket på hälso- och sjukvård
l kapitel 3 redovisas vissa jämförelser med andra länder som visar att Sverige inte satsar anmärkningsvärt mycket på hälso- och sjukvård. Särskilt beaktar att Sverige har en jämfört med andra länder hög
om man andel äldre i befolkningen och en hög andel kvinnor i arbetslivet.
personer Av kapitel 3 framgår också att hälso- och sjukvårdens andel av BNP har minskat i löpande priser under l980-talet.
Samma intryck uppgifter i kapitel 7 om att landstingens andel av det
ger totala skattetrycket legat på i stort sett oförändrad nivå under hela 1980talet. Den ökning skattekvoten skett från 50 till 55% beror främst
av som på att de statliga skatteinkomstema har ökat kraftigt. Landstingens relativt blygsamma skattehöjningar under 1980-talet motsvarar mindre än hälften
statens indragningar under samma period. av
Behoven växer Under 1980-talet har landstingens verksamheter ökat i volym med i genomsnitt 2% år. Vi har i kapitel 5 visat att med de mål och ambitioner
per
är vägledande för landstingens olika verksamhetsområden så måste som
utbyggnadstakt gälla under l990-talet. Resultatet överensminst samma stämmer med vad Landstingsförbundet kom fram till i sin bilaga till Långtidsutredningen 1987. Med denna expansionstakt kommer nuvarande standard inom hälso- och sjukvården att kunna bibehållas för ett växande antal äldre. Utrymme finns också att införa ny medicinsk teknik i ungefär takt under l980-talet. Dessutom kommer de föränd-
samma som ringar psykiskt utvecklingsstörda som omsorgslagen
av omsorgema om föreskriver att kunna fortsätta i oförändrad takt under 1990-talet och nå sin slutfas kring sekelskiftet. För övriga verksamheter kommer oförändrad standard att kunna bibehållas.
Men om utbyggnaden begränsas till två procent per år måste också flera önskvärda förbättringar skjutas på framtiden. Det gäller exempelvis standardökningar inom långtidssjukvården, ökade satsningar inom psykiatrin, Förkortning av väntetidema inom korttidssjukvården, fler insatser inom den Förebyggande vården mm. Kommer medborgarna/patienterna att acceptera en fortsatt eftersläpning inom dessa områden Accepterar de standardförsämringar inom andra delar av landstingens verksamhet så att resurser kan omfördelas
Möjligheterna att tillföra landstingens verksamheter ökade resurser är givetvis beroende av utvecklingen av samhällets totala resurser. Med tanke på de krav på Förbättringar i olika avseenden som riktas mot området framstår en ökning av sektorns BNP-andel under 1990-talet som mer sannolik än en minskning. Enligt ñnansdepartementets bedömningar kan BNP-tillväxten under 1990-talet bli ca 2°/oper år. I detta avseende bör det således finnas förutsättning för en rimlig utveckling av exempelvis hälsooch sjukvården.
Ökad effektivitet
En del av landstingens resursbehov kan tillgodoses genom fortsatt effektivisering av verksamheten. Inriktningen av detta arbete har redovisat i kapitel Flera undersökningar ger indikationer om att effektiviteten kan öka. De visar exempelvis att det finns betydande kostnadsskillnader mellan kliniker även om verksamheten är ungefär densamma. Det kan gälla kostnaden per vårddag, per patient eller per operation. Det finns också skillnader i vårdtider, kapacitetsutnyttjande och behandlingsmetoder. Även skillnader i behandlingsresultat med kostnadskonsekvenser både För patienten och För sjukförsäkringen m. m. kan konstateras.
Skillnadernas betydelsen skall dock inte överdrivas. De är oundvikliga inom ett område med hög Förändringstakt. Samma typ av skillnader finns både inom andra delar av den offentliga sektorn och inom det privata näringslivet. Man måste också komma ihåg att landstingen under hela 1980-talet gjort betydande ansträngningar att höja effektiviteten i sin verksamhet. De mera lättfunna åtgärderna som ger stora besparingar har således i stor utsträckning redan vidtagits och det torde bli svårare under l990-talet än under 1980-talet att öka utbytet av insatta resurser.
Det vore därför ett misstag att tro att landstingens resursbehov skulle kunna tillgodoses enbart genom att effektiviteten ökas. Vi kan konstatera att effektiviseringsarbetet och 2% i årlig volymökning under 1980-talet inte har räckt för undvika en försämrad hälso- och sjukvårdsservice på vissa håll.
Restriktioner Det finns således mycket som talar för att mer resurser än vad som motsvarar en volymökning på två procent per år borde tillföras landstingens verksamheter totalt sett. Men det går samtidigt inte att bortse från
de hinder finns för en sådan utveckling. Brist på arbetskraft och
som finansiella problem kan leda till att t.0.m. en expansionstakt om 2% per år kan bli svår att realisera. Detta kan endast förhindras genom en medveten prioritering av vård och omsorg under l990-talet.
Det är inte givet att bristen på arbetskraft kommer att bli ett avgörande hinder för den fortsatta utbyggnaden av landstingens verksamheter. Svårigheterna att rekrytera tillräckligt med personal kommer att variera med konjunkturutvecklingen och mellan olika delar av landet. Men generellt gäller att landstingen i konkurrensen om arbetskraft har fördelen av att inom sina olika verksamheter kunna erbjuda intressanta, omväxlande arbetsuppgifter attraherar inte minst yngre personer. Dessutom kan
som arbetskraftsutbudet komma att öka, åtminstone bland de högavlönade, till följd skattereformen. Till detta kommer den ökning som kan följa om
av invandringen ligger kvar på de senaste årens relativt höga nivå.
Finansiering ett huvudproblem Finansiering verksamheterna blir sannolikt ett betydligt större problem
av för landstingen under 1990-talet än bristen på arbetskraft. Grunden för den slutsatsen har vi redovisat mer utförligt i kapitel För det första utgår vi från att de landstingsanställdas löner kommer att utvecklas i samma takt lönerna inom det privata näringslivet. Under en del av 1980-talet
som har det skett en viss eftersläpning.
För det andra torde antalet arbetade timmar totalt i samhället kommer att öka något långsammare än under 1980-talet beroende på en långsam-
ökning arbetskraften. Resultatet blir en sämre tillväxt för landsmare av tingens skatteunderlag i förhållande till pris- och löneutvecklingen. En konjunkturavmattning under första hälften av 1990-talet kan ytterligare komma att försämra förutsättningarna. Till detta kommer att landstingen vid ingången till 1990-talet endast förfogar över relativt små finansiella reserver.
Slutsatsen är att landstingen under de närmaste åren måste tillföras finansiella i väsentlig grad överstiger vad som följer av
resurser som skatteunderlagets tillväxt. Detta blir nödvändigt även om statsbidragen inte urholkas ytterligare och även volymökningen blir lägre än 2°/0per
om år. Det finns tre olika vägar för att åstadkomma detta.
Effektivare användning samhällets samlade resurser för vård och - av
omsorger. Detta kan ske exempelvis att sjukförsäkringen ges möjligheter
genom
att använda del sina resurser för att finansiera extra insatser inom
en av
hälso- och sjukvården. Sådana åtgärder påverkar inte det totala skatte-
trycket. Det är därvid viktigt att de extra insatserna organiseras på ett
inte försämrar vårdmöjligheterna för andra enskilda eller
sätt som grupper av patienter. Omprioritering inom den offentliga sektorn.
-
Staten kan exempelvis ompröva en del av sina transfereringar till hus-
håll och företag och överföra de frigjorda medlen till landstingen. Inte
heller detta påverkar det totala skattetrycket.
Ökat skatteuttag. -
Det kan ske genom att landstingen höjer sin skatt. Om önskan är att
undvika en ökning av den direkta inkomstskatten kan i stället staten
öka sin indirekta beskattning eller höja avgifter och överföra medlen till
landstingen. Oberoende av vilken väg som väljs är resultatet att det
totala skattetrycket ökar.
De två första alternativen ter sig mest attraktiva eftersom de inte höjer det totala skattetrycket. l det första alternativet reduceras inte heller utrymmet för någon annan verksamhet.
Prioritering mellan olika sektorer
Det finns idag en betydande majoritet i riksdagen för att det totala skattetrycket i riket inte skall öka. Inte minst är man avvisande mot höjningar av den direkta inkomstskatten eftersom detta skulle motverka den sänkning av marginalskatterna som utgör en av huvudpunktema i skatteomläggningen 1990- 1991.
En avgörande motivering för att skattetrycket i Sverige inte bör höjas är att det försämrar landets internationella konkurrenskraft. Redan idag har Sverige högre skatter än de viktigaste konkurrentländema. Skattenivåns betydelse ökar efterhand som framför allt Västeuropas ekonomier integreras alltmer med ökad rörlighet för både arbetskraft och kapital som följd.
Med mindre möjligheter att öka skatterna totalt sett skärps kravet på att de skattemedel som tas in används på effektivast möjliga sätt. Inte bara så att resurserna måste användas effektivare inom varje delområde för sig. Ökad uppmärksamhet måste också ägnas prioriteringen mellan olika delar av den offentliga sektorn.
Fördelningen av resurser mellan sjukförsäkringen och hälso- och sjukvården är av särskild aktualitet för landstingen. Efterhand som problemen ökar inom hälso- och sjukvården blir det allt svårare att acceptera ett system där kostnaderna för försäljningen av de sjuka kan utvecklas enligt automatiskt verkande regler utan restriktioner. Samtidigt styrs kostnaderna för vård och behandling av de sjuka genom budgetramar som bestämts utifrån det kärva ekonomiska läget för landstingen.
Under 1980-talets senare hälft har kostnaderna för sjukskrivning och förtidspensionering ökat kraftigt och därmed reducerat det finansiella utrymmet för andra delar av den offentliga sektorn. En utveckling i den riktningen kan inte tillåtas pågå hur länge som helst. Det är knappast såatt flertalet föredrar att ekonomiskt gå helt skadeslösa i samband med sjukdom eller olycksfall om de samtidigt måste acceptera otrygghet med långa väntetider för olika slags behandlingar och sämre standard inom hälsooch sjukvården.
I första hand måste givetvis orsakerna till den ökade sjukskrivningen angripas. Men om sjukförsäkringskostnadema fortsätter att öka i samma takt som under de senaste åren kan det också bli nödvändigt att besluta om regeländringar som sänker ersättningsnivån för att frigöra finansiella resurser som kan överföras till hälso- och sjukvården.
Fortsatt välfärd Att så långt möjligt behålla en god hälsa samt att vid sjukdom eller skara kunna få kvalificerad och effektiv behandling är avgörande för den persoiliga välfärden. Ett utvecklat samhälle förutsätter därför tillgång till en vil fungerande hälso- och sjukvård med tillräcklig kapacitet för såväl förebyggande arbete som utredande, vårdande, behandlande och rehabiliterame insatser.
Inte bara från grundläggande humanitära värderingar utan även från samhällsekonomisk synpunkt är det av stor betydelse att hälso- och sju:vården fungerar väl. Under 1980-talet har vi fått klara indikationer på vad som annars händer. Vårdköer inom akutsjukvården, främst i storstädemi, ökar kostnaderna för sjukskrivning när det gäller de yrkesaktiva och fir hemsjukvård, hemtjänst och långtidssjukvård m.m. när det gäller främ:t de äldre. Samtidigt medför otillräckliga resurser inom långtidssjukvårdm att ett stort antal färdigbehandlade långtidssjuka patienter inte kan skrivas ut från akutsjukvården. Problem inom olika delar av verksamheten föstärker varandra och hotar verksamhetens effektivitet och kvalitet.
Den svenska hälso- och sjukvården har trots problem och brister et starkt stöd hos allmänheten för sin verksamhet. Ett stöd som enligt flera opinionsundersökningar bl. a. yttrar sig i en positiv uppskattning av verksamheten och en beredvillighet att tillföra den ökade resurser även genon skattehöjningar. I själva verket ger allmänheten på detta sätt ett starkaxe stöd till hälso- och sjukvården än till någon annan del av den offentliga sektorn.
Det är också uppenbart att det starka stödet bygger på förutsättningen att alla i vårt land får en god vård på lika villkor, dvs. en vård anpassad efter och ens medicinska behov oberoende av inkomst, ålder eller
vars social ställning.
Det finns dock tecken på att hälso- och sjukvårdens problem börjar genomslag i allmänhetens uppfattning. En minskning av andelen positixa omdömen har således kommit fram i vissa opinionsundersökningar under senare år. En utveckling i denna riktning är oundviklig om problemen inom hälso- och sjukvården förvärras.
Växande svårigheter för den offentligt finansierade vården att tillgodose efterfrågan leder inte bara till negativa reaktioner hos allmänheten utan också till en växande marknad för privat finansierad vård. Av naturliga skäl vänder sig denna i första hand till de välbeställda. Resultatet blir en ökad segregation i samhället och ett hot mot rättvisa och kvalitet i vården. En utveckling som leder bort från målet om en god hälso- och sjukvård till alla på lika villkor.
Bilagor till långtidsutredningen1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller ochberäkningar Finansdepartementet Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flarn och Henrik Horn . av EGzsinre marknad Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet Svenskt näringsliv och deneuropeiska Lars Lundberg . integrationen Industrins utredningsinstitut
Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . het mellan Sverigeoch EG Industrins utredningsinstitut Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . och penningpolitik Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiskacentralbyrån . Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån . Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och . framtidsutsikter Sören Wibe Lantbruksuniversitet i Umeå Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman - . konflikter Handelshögskolani Sthlm
Den internationella utvecklingen Kjell AndersenochDerek Chambers . Svenskhälso- ochsjukvård i ett interna- Åke Blomqvist . tionellt perspektiv University of WesternOntario, Canada Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppenför forskning om re- - . och regional obalans gional utveckling
13.Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson else 14. Landsting för välfärd Landstingsförbundet 15. Bostadsmarknadenunder 1990-talet Bengt Turner m. fl. Statensinstitut för byggnadsforskning Samhällsekonominstransportförsörj- Folke Snickars . ning
17. Privat tjänstesektor Statensindustriverk 18. Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium Den svenskainkomst- och förmögen- Kjell Jansson . hetsfördelningen 1967- 1987 Statistiska centralbyrån
20. Primärkommuner Svenskakommunförbundet 2l. Energi miljö ekonomi Statensenergiverk - - 22. Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin och BengtChrister Ysander 23. Kvinnor och ekonomi Inga Persson-Tanimuram. fl. Lunds universitet 24. Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund politik Uppsalauniversitet
25.Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m. Naturvårdsverket 26.Den offentliga sektorn StefanFölster; "4-
KUNGL. BIBL.
1990 -03 O 9
-
STOCKHOLM
ALLMÄNNA FÖRLAGET
BESTÄLLNMGARZALLMÄNNAFÖRLAGET,KUNDTJÄNST.10647STOCKHOLM.
TEL:08-7399630. FAx: 08-7399548. .INFORMATIONSHOKHANDELN.MALMTORGSGALAN5vm BRUNKEBl-ZRGSTORG,SI2Kli(Lr1.
Bilaga 15 s. 3Lå
d
utpegånirsige
©f
/
Förord
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras bilagor till utredningens som huvudrapport. Föreliggande bilaga har utarbetats vid statens institut för byggnadsforskning. Arbetet har samordnats av Bengt Turner. I arbetsgruppen har därutöver ingått Tommy Berger, Lars Engebeck, Urban Fransson, Lars Lundin, Tommy Waller och Rune Wigren. l bilagan analyseras utvecklingen på bostadsmarknaden under 1990talet. Jämfört med tidigare långtidsutredningsbilagor bostäder och om byggande har i denna bilaga inslaget tonats ned. Större av prognoser utrymme ägnas i stället åt analyser av bostadsmarknadens funktionssätt. Vidare studeras bl. a. konsekvenserna förslagen reformerad inav om komstbeskattning. Ansvaret for långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av den kommande huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete. Finansdepartementets kontaktmän har varit departementssekreterarna Stefan Ackerby och Ingvar Linse.
Stockholm i november 1989
Lars Heikensten Departementsråd
Bilaga 15 s. 5Innehållsförteckning
Författarnas förord
Sammanfattning
| Allmän beskrivning | 13 | |
| Bostadsmarknaden | 13 | |
| Svensk bostadsmarknad | . . | 14 |
| institutionella marknadsförhållanden | 15 | |
| Prisbildning | . | 17 |
| Svensk bostadspolitik | 20 | |
| Hushållens boendemönster | Prognoser för bostadsmarknaden | 22 31 |
| Ekonomisk utveckling och institutionella Förutsättningar | 31 | |
| Prognosmodellen | . . | 31 |
| Hushållsutveckling | 34 |
. . . . Institutionsboendets utvecklin 38
Hushållsprognosen 40
. . . . . Hushållens efterfrågan på bostäder 44
bostäder 46 Utbudet av nya
Avgång bostäder 47
. . . . . . Ett jämviktsskapande byggande 49
. . . . . . . . .
| Ombyggnads- och reparationsverksamhet i flerbostadshus | 52 | |
| Ombyggnads- och reparationsverksamhet i egna hem | 58 | |
| Investeringar i fritidshus | 59 | |
| Statsñnansiella konsekvenser | En bostadsmarknad med minskande subventioner | 61 67 |
| En teoretisk diskussion | 67 |
. . . . . . . . . .
| Fördelningseffekter av det nuvarande subventionssystemet | 73 |
| Förslag till nytt skatte- och subventionssystem | 79 |
| En reviderad efterfråge- och utbudsprognos | 81 |
| Förslagets statsñnansiella effekter | 83 |
| Fördelningselfekter av RINK | 85 |
Bostädernas och byggandets regionala
| fördelning | 101 | |
| Problem, syfte och uppläggning | 101 | |
| Metod | 102 | |
| Sysselsättningsandelamas regionala fördelning | 105 | |
| Befolkningsandelamas regionala fördelning | 108 | |
| Hushållsandelamas regionala fördelning | 110 | |
| Lägenhetsandelamas regionala fördelning | 110 | |
| Nettotillskott och byggande | 112 | |
| Appendix | En bostadsmarknad med fri hyressättning | 117 121 |
| Historik och bakgrund | . | 121 |
| Legala förhållanden | 122 |
. . . . . . . . . Hyressättning i allmännyttiga bostadsföretag 122
Hyressättning i privata hyreshus 123
. . . . . . . . Bruksvärdesprövningens effekter på hyresnivâ och hyresstruktur 124
Fördelningsetfekter för hyresgäster och fastighetsägare av införan-
bruksvärdesprövning 125 det av
Balansproblem 125
Fördelningseffekter som hinder för en fri hyressättning 126
. Effekter på nyproduktionen statiska och dynamiska effekter 126
- Vart är hyresregleringssystemet på väg 127
. Bruksvärdesprövning vid minskade subventioner 128
Bilaga Övrigt byggande 131
Utveckling av byggandet fram till år 2000 133
. . . . Utveckling av reparationer och underhåll fram till år 2000 138
.Referenser 141
Bilaga 15 s. 7Författarnas förord
Statens institut för byggnadsforskning har tidigare för långtidsutredningen 1987 utarbetat en prognos för bygg- och anläggningssektom, Bostäder och byggande, bilaga 8 till långtidsutredningen 1987. Vägledande för det arbetet var ett krav att tillgodose sektorns behov av analyser den
av rådande situationen inom sektorn samt skissera den troliga utvecklingen på tio års sikt. Arbetet var fast inlemmat i den föreställningsram
som vägledde arbetet med långtidsutredningen i sin helhet. Det innebar bl.a. ett krav att sektorsstudien även skulle ge indata till de makroekonomiska modeller som då brukades inom långtidsutredningen.
Kravet på att ge indata till utredningen i sin helhet har nu i samband med långtidsutredningen 1990 avsevärt tonats ner. Det har fått till resultat att denna bilaga ägnar mer utrymme åt analyser av rådande problem på bostadsmarknaden än åt mekaniska prognoser. Samtidigt tonas karaktären av konsekvensanalys ner genom att de prognoser och framtidsbedömningar som görs även prövar andra alternativ än de som bildar långtidsutredningens centrala utgångspunkter.
I den tidigare bilagan pekades fyra områden ut, som skulle ägnas en noggrannare studie än vad som tidigare varit brukligt: den framtida ombyggnads- och reparationsverksamheten, behovet av investeringar i infrastrukturen, sysselsättningsetfekter av byggandet samt bostadssubventionemas statsñnansiella konsekvenser.
I denna bilaga förstärks analyserna på ytterligare områden: rådande trender inom institutionsboendet arbetas in i prognoserna, avgångarna analyseras närmare och den datoriserade efterfrågemodell som använts vid tidigare prognoser har förbättrats avsevärt. Dessutom görs för första gången en regionalisering av bostadsbyggnadsprognoserna. Stor möda ägnas åt analyser av boendemönster och subventionsfördelning på bostadsmarknaden. Den analysen följs upp i samband med att konsekvenserna av förslagen från utredningarna om reformerad beskattning analyseras. l det sammanhanget analyseras även de statsfmansiella effektema. Slutligen beskrivs i bilagan troliga effekter av en subventionsminskning på hyres-
en marknad med bruksvärdesprövning.
Arbetet har genomförts av en projektgrupp på institutet. De deltagande forskarna, och deras respektive ansvarsområden har varit,
Tommy Berger, fördelningsstudier, analyser av skatteutredningamas förslag
Lars Engebeck, övrigt byggande och anläggningar Urban Fransson, efterfrågeanalyser och nybyggnadsprognoser Lars Lundin, institutionsboende, avgångsanalyser
Bilaga 15 s. 8Bengt Turner, ombyggnadsprognoser, hyressättningssystemet och subventionsstudier
Tommy Waller, datorsimuleringar
Rune Wigren, regionala analyser
Arbetet har samordnats av Bengt Turner.
Gävle den 27 oktober 1989
Bengt Turner
Bilaga 15 s. 9l Sammanfattning
Denna bilaga till långtidsutredningen 1990 syftar till att beskriva den nuvarande situationen på bostads- och byggmarknaden, med tonvikt lagd på den förra marknaden. Merparten av skriften ägnas en beskriving och analys av den rådande situationen på bostadsmarknaden, och hur denna kommer att påverkas av aktuella förslag till förändrade skatte- och finansieringsregler. Bilagan innehåller emellertid även prognoser för utvecklingen fram till år 2000. Dessa prognoser tar sin utgångspunkt både i den nuvarande situationen och i en situation som skulle följa av förändringar i de rådande institutionella förutsättningarna.
Skriften inleds med en allmän beskrivning av bostadsmarknadens särart, efterfråge- och utbudsförhållanden och former för prisbildningen. Dessa förhållanden relateras sedan till de aktuella bostadspolitiska målsättningarna. Bostadskonsumtionens och bostadsutgiftemas fördelning beskrivs med stöd av en modell som baseras på data från SCBs Bostadsoch hyresundersökning. Bostadsutgiftemas sammansättning i olika upplåtelseformer redovisas. l detta sammanhang görs också en första redovisning av bostadssubventionemas fördelning mellan hushåll i olika upplåtelseforrner och med olika inkomstsituation.
Kapitel 3 ägnas åt prognoser för bostadsmarknaden. De baseras alla på tre olika makroekonomiska scenarier för bostadsmarknaden. Huvudalternativet utgår från en tillväxt i disponibel inkomst över prognosperioden på 2 procent per år fram till år 2000 som är vårt slutår. I ett högtillväxtaltemativ utgår vi från en tillväxt i disponibel inkomst på 2.7 procent, och i ett extremt lågtillväxtaltemativ är i stället nolltillväxt i disponibel inkomst utgångspunkt.
Med hjälp av en datorbaserad prognosmodell analyseras den hushållsbildning som följer av befolkningsprognos och ekonomiska antaganden samt den kända strukturen för hushållsbildning. Till grund för hushållsprognosen ligger officiella antaganden om att nettoinvandringen kommer att sjunka från dagens 30000 till en antagen omfattning på ll 000 per år. Vi antar också att institutionsboendet avtar från dagens nivå på 90000 till cirka 74000 år 2000.
Med huvudalternativets antagande om en tillväxt i disponibel inkomst på 2 procent följer en tillväxt på 25000 hushåll per år under perioden 1990-2000. Vid 2.7 procents tillväxt i disponibel inkomst tillkommer 29000 hushåll per år. Vid nolltillväxtalternativet, slutligen, tillkommer endast 19000 hushåll per år. Variationen beror på att hushållsbildningen är inkomstkänslig. I samtliga fall koncentreras tillväxten på enpersonershushåll, vilket samtidigt medför en ökad efterfrågan på smålägenheter.
Bilaga 15 s. 10Det utesluter emellertid inte en samtidig efterfrågan på större lägenheter, särskilt mot slutet av perioden.
En analys av avgången av bostäder för fram till ett antagande om att 6 000 småhus och l l 500 lägenheter i flerbostadshus kommer att försvinna ur bostadsbeståndet varje år fram till år 2000.
Nybyggnadsbehovet varierar med de antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen. I huvudaltemativet bör 63 000 lägenheter produceras varje år under perioden 1990-2000. l högtillväxtaltemativet bör 73 000 lägenheter produceras per år medan endast 37 000 lägenheter per år behöver produceras i nolltillväxtalternativet under samma period. Särskilt i det senare alternativet sker en markant förskjutning mot smålägenheter.
Prognosen för den framtida ombyggnadsverksamheten blir osäker, eftersom regelsystemet just har lagts om, och effektema av detta ännu inte är kända. Prognosen pekar emellertid på en fortsatt verksamhet i något minskad omfattning: cirka 25 000 lägenheter per år i lägenheter med hyreseller bostadsrätt, och en ökning på 2.7 procent per år för ombyggnadsinvesteringar i småhus med äganderätt. Ny- och ombyggnadsinvesteringarna i fritidshus förväntas öka med 2.7 procent per år fram till år 2000.
Kapitel 3 avslutas med en analys av de statsfmansiella konsekvenserna av de olika prognosutfallen. I samtliga fall kommer räntebidragen att stiga i reala termer. l högtillväxtaltemativet stiger de från nuvarande 15 miljarder kronor 1987 års priser till drygt 34 miljarder är 2000. l huvudaltemativet uppgår räntebidragen till 31 miljarder år 2000, medan nolltillväxtalternativet medför räntebidarg på drygt 20 miljarder år 2000. Beräkningarna baseras på ll procents ränta och en intlationstakt på 6 procent. Om inflationstakt och ränta kan minskas med bibehållen realränta mins-
- kar ökningstakten i räntebidragen markant.
De statsfmansiella effekterna av småhusägamas avdragsrätt blir allt mindre under perioden. Sammantaget förväntas de minska med cirka 3 miljarder kronor under prognosperioden. Orsaken är att prognoserna anger en kraftigt minskad småhusandel i nyproduktionen.
Bostadsbidragen förväntas vara konstanta i reala termer över prognosperioden.
I kapitel 4 beskrivs en bostadsmarknad med minskade subventioner. Med utgångspunkt i en teoretisk diskussion om bostadssubventionernas effekter, görs en empirisk beskrivning av subventionernas fördelningseffekter vid det nu existerande systemet. Det konstateras att den samlade effekten av bostadssubventionerna i huvudsak är neutral. Höginkomsttagare får samma andel av subventionerna som låginkomsttagama. Detta mönster gäller både inom och mellan upplåtelseformerna, och även inom skilda hushållstyper.
Det nya skatteförslaget, som utarbetats av bl. a. utredningen om reformerad inkomstbeskattning RINK, presenteras i de aspekter som berör bostadsmarknaden. En huvudeffekt är att bostadskostnaderna ökar, som
följd minskade subventioner. Ökningen beskrivs i modellerna en av som en l,5-procentig årlig prisökning under perioden. Kombinerat med vårt huvudalternativ för tillväxt i disponibel inkomst, föranleder detta en revidering av nybyggnadsprognosen. Nybyggnadsbehovet i vårt huvudaltemativ sjunker till 54000 lägenheter per år.
Bilaga 15 s. 11Det minskade nyproduktionsbehovet medför att räntebidragen år 2000 har minskat med 6,5 miljarder kronor i 1987 års prisnivå, jämfört med huvudalternativet i det nuvarande skatte- och finansieringssystemet. Den statsfinansiella belastningen av ränteavdragen antas år 2000 bli l l,8 miljarder med det nuvarande systemet, att jämföra med det nya skatteförslaget där skatteffektema år 2000 antas vara nere i 6,7 miljarder kronor.
I ett sista avsnitt beskrivs fördelningseñekterna av skatteutredningens forslag. Det konstateras att bostadsutgiftema i genomsnitt stiger med 13 procent. Den största Ökningen i absoluta tal äger rum i äganderättssektom, bl. a. som en följd av reducerad marginalskatt vid ränteavdrag. Hushållen kompenseras emellertid av minskad skatt, som en följd av sänkta skattesatser. Nettoeffekten av minskad skatt och ökad bostadsutgift synes främst gynna höginkomsttagama och särskilt de i hyres- och bostadsrätt.
- Bostadssubventionema, som är neutrala i nuvarande system, får i det nya förslaget samma fördelning, fast på lägre nivå.
en
l kapitel 5 genomförs en regional analys nybyggnadsprognosens regio-
av nala konsekvenser. Det konstateras, med hjälp av prognoser för den framtida sysselsättningsutvecklingen, fördelad på A-regioner, att bostadsbyggnadsbehovet i olika regioner i stort svarar mot de olika regionemas bostadsbestånd och mot den nyproduktion som ägt rum under år.
senare simuleringar av de olika alternativen för ekonomins utveckling visar dock att mindre nybyggnadsbehovet är, dessto större kommer storstädemas andel av denna produktion att bli.
l kapitel 6 diskuteras en hyresmarknad med minskade subventioner. Redogörelsen inleds med en redogörelse för det nuvarande systemets konstruktion och effekter på hyresnivå och hyresfordelning. Slutsatsen är att även om det finns tendenser till marknadsanpassning av hyressättningen, sker denna slumpvis, och är starkt beroende av de styrkeförhållanden som råkar råda i olika kommuner. Det förefaller emellertid finnas
en utveckling mot ökad marknadsanpassning på grund av de krav som ombyggnadsverksamheten ställer.
En subventionsminskning ökar hyresnivåema, och förutsätter en ökad marknadsanpassning, om inte nyproduktionsvolymen skall sjunka alltför kraftigt. Om så sker, kommer detta att missgynna de privata fastighetsägamas möjligheter till nyproduktion. Det är emellertid osäkert parter-
om na på hyresmarknaden kommer att vara villiga att låta det äldre beståndet vara med och betala de allt högre nyproduktionskostnadema, eftersom det är vad marknadsanpassningen i realiteten kräver.
I en bilaga presenteras prognoser för allt övrigt byggande, dvs byggnadsoch anläggningsinvesteringar. Det visar sig att de olika scenariema för den nationella ekonomiska utvecklingen ger helt skilda resultat for denna sammansatta sektor. I nolltillväxtaltemativet stiger investeringarna bara från 54,5 miljarder till 59 miljarder kronor i 1987 års priser, medan högtillväxtaltemativet ger en ökning till 85.7 miljarder kronor år 2000. Prognoserna visar således på det starka konjunkturberoende finns
som inom denna sektor.
Bilaga 15 s. 123§§§§ mxxuxsá"sätkiüm 3,5 125m::Mama: md z
Wmwtxgwhtâ. åâáfåâgüümâiâäiâviáá-
jszüw-gl i Msáiâlüåâiâmáñásüåáâiââülâküêâiüü
v ,%çs,xmab:7§ xi:§møt2;üguásesaeágg§mV:
x , en v, A V :E.A""T , 4,. ä c ..
m
" aavñ m
nçtanyâiangâ
ng: amg. , , e :ma: .
Was "- 7-'.,.irl :f i ö i /, . .
Bilaga 15 s. 132 Allmän beskrivning av bostads-
marknaden
Bostadsmarknaden uppvisar en rad egenskaper, vilka gör att den skiljer sig från de flesta andra marknader. Det gäller bostadens varaktighet,
ex. dess komplexitet och dess politiska och sociala innebörd. Dessa egenskaper är inte unika för bostadsmarknaden, men det förhållande att så många av dem är betydelsefulla samtidigt, gör bostadsmarknaden unik. Av extra intresse är också att marknaden kan uppvisa sådana egenskaper att det inte är självklart att den traditionella marknadsmodellen kan användas invändningsfritt. Förekomsten av potentiella marknadsmisslyckanden ger vid handen att "second-best-lösningar kan uppstå, varför det finns argument för offentliga ingrepp i marknaden.
Vi skall ge en beskrivning av bostadsmarknaden genom att ange några av bostadens egenskaper, samt några imperfektioner på marknaden. Vidare beskrivs den svenska bostadsmarknaden och bostadspolitiken. l kapitlet finns också en kortfattad empirisk belysning av boendemönstret och bostadsutgiftemas fördelning.
Bostadsmarknaden
Genom att bostaden konsumeras eller något annorlunda uttryckt: utbjuder bostadstjänster under lång tid 50- 100 år, kommer utbudet på bostadsmarknaden att till absolut störst del bestå av äldre bostäder, medan nyproduktionen kommer att utgöra en relativt liten del av ett enskilt års totala utbud. Bostadsmarknaden utgör m.a. o. en typisk bestånd-flödesmarknad. Det innebär bl. a. att en måttlig efterfrågeförändring på bostadsmarknaden kan få mycket kraftiga genomslag på byggmarknaden, vilket skapar en särskild form av osäkerhet i producentledet.
Bostadens långa varaktighet innebär också att det kan vara nödvändigt att betrakta bostadskonsumtionen i ett intertemporalt perspektiv. Höga initiala utgifter för äganderätt kan vara acceptabla i ett hushålls kalkyl, om det innebär låga utgifter på sikt. Bostadskonsumtionen i en statisk analys kan därmed bli antingen över- eller underskattad beroende på var hushållet befinner sig i en boendekarriär.
Varje enskild bostad kan betraktas som en kombination av en rad olika egenskaper som yta, antal rum, läge, upplåtelseform m. m. I åtminstone ett avseende är varje bostad unik, i och med att det inte kan finnas ytterligare en bostad på exakt samma plats. Att olika bostäder lämpligen karakteriseras med en viss mix av egenskaper är ett tecken på att det är dessa egenskaper som är de egentliga nyttobärarna, och inte bostaden i sig.
Bilaga 15 s. 14Detta synsätt innebär också att bostäder med olika mix, om det samtidigt finns substitutionsmöjligheter mellan dessa, kommer att utgöra olika delmarknader. Vi pratar därför knappast om en bostadsmarknad, utan om en rad olika marknader. Dessa kan särskiljas via exempelvis fysiska attribut, geografiskt läge eller juridiska förhållanden.
En stor del av ett enskilt hushålls budget upptas av bostadskonsumtion, samtidigt som bostaden antas medföra en rad positiva effekter för individen. Den utgör inte bara ett skydd utan är väsentlig för individens totala levnadsvillkor. Denna egenskap utgör grunden till att bostaden i Sverige närmast betraktas som en social rättighet, och även som en av hörnstenarna i den svenska välfárdsmodellen. En omfattande reglering av bostadsmarknaden har därigenom ansetts vara nödvändig. Regleringen omfattar såväl ren lagstiftning som diverse ekonomiska incitament. Dessa incitament har utformats för att påverka både efterfråge- och utbudssidan.
Detta patemalistiska synsätt utgör ett politiskt motiv för ingrepp i marknaden. Det finns också andra skäl för interventioner i marknaden. Ett sådant skäl är förekomsten av osäkerhet på utbudssidan. Osäkerheten i den framtida avkastningen på en bostadsinvestering ger upphov till för låga bostadsinvesteringar. Orsakerna till osäkerheten är investeringens långa varaktighet och irreversibilitet, i kombination med avsaknaden av en försäkringsmarknad. Följden blir överefterfrågan eller höga priser.
Denna ineffektivitet uppstår oberoende av om osäkerheten är av subjektiv eller objektiv natur. Den subjektiva osäkerheten kan betraktas som bristande information, men eftersom information utgör en kollektiv vara, kommer den fria marknaden att tillhandahålla för lite information efter-
från välfärdsekonomin vet att kollektiva varor inte utbjuds i som tillräcklig omfattning på en fri marknad.
Transaktionskostnader som sökkostnader, kontraktskostnader och flyttkostnader är andra faktorer som gör att ineffektivitet uppstår på marknaden. Närbesläktat är också att bostaden är unik, ligger i ett visst område osv., vilket gör att en fastighetsägare kan komma i en monopolställning gentemot en hyresgäst, och följdaktligen ta ut en högre hyra än vad fastighetsägaren kan göra för att få en ny hyresgäst.
Dessa olika former av potentiella marknadsmisslyckanden kan ge upphov till icke-optimala lösningar, varför det inte kan tas för givet att en lösning som nås via offentliga ingrepp är underlägsen en marknadslösning.
tilltron till de offentliga lösningarnas effektivitet, kan det i Oberoende av alla fall konstateras att bostadsmarknaden erbjuder speciella förhållanden för analys och policyfrågor, och där svaren är långt ifrån självklara.
Svensk bostadsmarknad
I Sverige fanns det 1985 ca 3,9 miljoner bostäder, vilka var fördelade på 2,1 miljoner bostäder i flerbostadshus och 1,8 miljoner bostäder i småhus. Ägare till dessa knappa 4 miljoner bostäder är främst allmännyttiga bostadsföretag, ca 800 000 bostäder, bostadsrättsföreningar, ca 600 000, och enskilda personer, ca 2000000 tabell 2.1. Juridiska personer äger ca 300000 och stat och kommun äger tillsammans ca 100000.
Bilaga 15 s. 15Tabell 2.1.Ägarkategorier
| Agar- | Småhus | Flerbo- | Samtliga |
| kategori | stadshus | ||
| Stat | 6291 | 3848 | 10137 |
| Kommun | 27514 | 52823 | 80337 |
Allmännyttigt bostadsföretag 37 731 789 121 826 852 Bostadsrätts-
| förening | 47355 | 576468 | 623823 |
| Enskild person | 1634951 | 369317 | 2004 268 |
| Annan ägare | 22 308 | 293 335 | 315643 |
| Totalt | 1776150 | 2084912 | 3861062 |
Källa: FoB85, del tabell
Bostäder upplåts i huvudsak med tre olika dispositionsformer ägan- derätt, bostadsrätt och hyresrätt. Äganderätt och hyresrätt är ungefär lika
vanligt, och omfattade 1985 1,5 miljoner bostäder vardera 41 °/0respekca tive 45 av alla bostäder, medan 0,5 miljoner bostäder uppläts med ca bostadsrätt 14%. Som dispositionsform betraktat påminner bostadsrätt
mer om äganderätt än hyresrätt, varför hushållen äger sin bostad är som i majoritet. Andelen individer bor i "ägd" bostad är ännu större, som eftersom hushållsstorlekama är större i äganderätt än i hyres- och bostads-
rätt. Äganderättssektom utgörs enbart av småhus, medan de andra sektorerna utgör en blandning av flerbostadshus och småhus.
Flerbostadshusen
dominerar dock 89% hyresrättema och 92% bostadsrätterna - av av återfinns i flerbostadshus.
Bostadsrättsföreningar kan indelas i rikskooperativa och övriga för-
eningar. De rikskooperativa föreningarna utgörs HSB och Riksbyggen, av medan övriga utgörs av privata bostadsrättsföreningar och bostadsförav eningar.
Bostäder med hyresrätt upplåts av privata fastighetsägare enskilda och
juridiska personer, bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföre-
tag.
Nyproduktionen omfattade 1988 40000 bostäder, och under 1989 ca beräknas ca 50 000 byggas. Nybyggnation omfattar i dag dryg en procent av hela bostadsbeståndet. Detta innebär ändå ökning nyproduken av tionen under de senaste åren. Främst är det byggandet bostäder i av flerbostadshus som har ökat både i antal och andel, och i denna produktion utgör de allmännyttiga bostadsföretagen och bostadsrättsför-
eningarna de dominerande ägarkategoriema.
Institutionella marknadsförhållanden
Med en förenklad uppdelning i marknadsformer kan betrakta markna-
der antingen som oreglerade eller reglerade. Inom båda dessa marksom nadsformer kan den som önskar dispositionsrätten till bostad antingen en köpa eller hyra den. Dessa tvâ dimensioner kan ordnas i ett enkelt schema,
Bilaga 15 s. 16där det är möjligt att inordna de tre huvudtypema av dispositionsforrner som förekommer i Sverige. Tabell 2.2. ldealtyper avsätt att få tillgång till bostadochmarknadsform Sätt att tillgång Marknadsfonn till bostad
| Oreglerad | Reglerad | |
| Köpa | 1 | 2 |
| Hyra | 3 | 4 |
Både vid ägande- och bostadsrätt köps dispostionsrätten, men vid äganderätt kommer man som köpare också att äga bostaden betraktat som fysiskt objekt. Köpen i äganderättssektom försiggår i princip på en oreglerad marknad. Undantaget är att en byggherre för att få statliga lån, måste sälja till produktionskostnadspris. Vidare överlåtelser sker dock på en oreglerad marknad. Äganderätt återfinns i huvudsak i ruta 1 i tabellen ovan, men också i ruta
Bostadsrättsinnehavaren äger inte sin bostad, utan har en dispositionsrätt till bostad. Dispositionsrätten får den första innhavaren genom att
en
insats till bostadsrättsföreningen. Denna dispositionsrätt kan erlägga en innehavararen sedan överlåta fritt, förutom att Föreningen måste godkänna den nya innehavaren.
När det gäller möjligheten att få tillgång till dispositionsrätten påminner
äganderätten, varför bostadsrätt kommer att återfinnas i bostadsrätten om
rutor l och 2. Den första upplåtelsen är reglerad, och priset för samma bostadsrätten, insatsen, är administrativt satt. Man kan komma över en förstaupplåtelse via kö hos rikskooperativ bostadsrättsförening, eller
en
att är med och bildar en privat bostadsrättsförening. Den genom man
nyproduktionen inom bostadsrättsföreningar, har senare formens andel av varit relativt obetydlig under 1970- och början av 1980-talet. Under 1987 och 1988 utgjorde de däremot dryg tredjedel av nyproduktionen. I antal
en innebar det 3 700 bostäder 1987 och 5000 1988.
Efter den första upplåtelsen är vidare uplåtelser fria, och dispositionsrätten blir föremål för handel på en oreglerad marknad. Vissa undantag görs inom HSB, där i del fall inte tillåter fria priser under de tre första
man en åren.
Hyresrätten återfinns endast i ruta 4. Den är reglerad i flera avseenden. Dels finns reglering hyromas nivå, dels regleras det sätt på vilket
en av man får tillgång till bostaden.
För hyressättningen gäller att den inte fastställs fritt på marknaden, utan via förhandlingar inom ett särskilt hyressättningssystem bruksvärdesy-
-
där de allmännyttiga bostadsföretagen spelar ledande roll för
en stemet -
detaljerad genomgång kapitel 6. Grundtanken är att de allmännyttien se
företagen är prisledande och att de dessutom bara strävar efter att nå ga full kostnadstäckning. Hyroma bestäms i allmännyttan så att företagen inte någon vinst, vilket i många fall medför överefterfrågan, då hyran
ger sätts under marknadsnivån.
Bruksvärdesprincipen medför att likvärdiga bostäder skall ha samma
Bilaga 15 s. 17hyra, varför det inom företagets bestånd förekommer omfördelning, så
en att det äldre beståndet delvis betalar det yngre beståndets kapitalutgifter pooling. För de privata hyresrättema gäller att de skall ha hyra
samma som en likvärdig bostad i allmännyttans bestånd.
Tillvägagångssättet för att tillgång till bostad sker på olika sätt.
en Oberoende av vilken upplåtelseform som är aktuell, kan förmedlare
en vara inblandad. För äganderätt och bostadsrätt handlar det då ofta
om en mäklare. När ett hushåll får tillgång till en hyresrätt, är det ganska vanligt att en bostadsförmedling istället fungerar som förmedlare. Det behöver dock inte röra sig om en kommunal bostadsförmedling, eftersom kommunen inte är skyldig att ha bostadsförmedling. Om kommunen skall ha kommunal bostadsförmedling, liksom vilken ambitionsnivå som förmedlingen skall ha, avgör kommunen. Den enda skyldighet kommunen har, är att lämna information om möjligheterna att skaffa bostad inom kommunen. 1981 var det ca 2/3 av de större kommunerna mer än 30000 inv, som hade kommunal bostadsfönnedling. Andelen i små kommuner
var dock betydligt lägre.
Att en kommun valt att sköta bostadsförmedlingen, innebär inte att förmedlingen behöver vara särskilt aktiv. Det behövs bostäder att förmedlas och de skall förmedlas efter några kriterier. Det finns olika möjligheter att få tillgång till bostäder att förmedla, men kommunen behöver inte utnyttja sig av dessa. Inte heller ställs några särskilda krav på anvisningsprinciper, utan ex. enbart kötid är fullt acceptabelt.
Att få tillgång till en hyresrätt via en bostadsförmedling utgör dock bara ett sätt. Byten mellan hushåll är en annan möjlighet. Att själv skaffa sig bostad genom sitt sociala nätverk är ytterligare en möjlighet. Hur vanliga de olika metoderna är, varierar antagligen mellan olika områden. Det finns få studier på hur hyresrättsinnehavare har fått tillgång till sin bostad, men en har gjorts för Stockholms innerstad Borgegård och Siksiö, 1989. I den studien var byten mellan enskilda hushåll den vanligaste formen för att få tag i en bostad. Näst vanligast att ha utnyttjat sitt sociala nätverk
var
kontakter direkt med värdarna, släktingar och bekanta. Nästan vart femte hushåll hade fått tillgång till sin bostad via bostadsförmedlingen. Även på så speciell marknad Stockholms innerstad
en som har alltså bostadsförmedlingen varit betydelsefull för fördelningen bostäder. Det
av verkat därför rimligt att anta att på marknader med mycket nybyggande, kommer bostadsförmedlingens roll betydligt större.
att vara
Prisbildning
Genom att en bostad kan leverera tjänster under längre perioder, blir jämförelsen med andra varumarknader inte helt analog. l princip sker dock prisbildningen på en oreglerad bostadsmarknad på samma sätt
som på andra marknader, dvs. genom samspel mellan utbud och efterfrågan.
Efterfrågans storlek kan anses vara bestämd av demografiska och ekonomiska faktorer. De demografiska faktorerna utgörs ex. av befolkningens storlek och ålderssammansättning, hushållsstorleken och dess geografiska
2 l9-924
Bilaga 15 s. 18spridning. Ekonomiska faktorer är ex. inkomstnivån och inkomstfördelningen, liksom priser på olika bostäder och priser på andra varor.
Utbudet av bostadstjänster är direkt beroende av bostadsbeståndets storlek och sammansättning. Förändringar av bostadstjänster uppkommer därför genom förändringar i beståndet. Dessa utgörs av nybyggnad, rivning och omvandling. Nybyggnation är den förändringsform som vanligen tar längst tid, medan omvandlingar kan påverka utbudet av bostadstjänster betydligt snabbare.
För den oreglerade bostadsmarknaden existerar det en faktisk eller hypotetisk prisstruktur, sådan att balans mellan efterfrågan och utbud råder. En förändring på en marknad i jämvikt, t.ex. i form av en ökad efterfrågan, leder till att priset på bostadstjänster stiger, eftersom utbudet på kort sikt är mer oelastiskt än på lång sikt. De vinstutrymmen som uppstår fungerar som incitament för de vinstmaximerande fastighetsägarna att öka utbudet och ett ökat byggande blir resultatet av detta. På längre sikt anpassas utbudet så att ny jämvikt uppkommer mellan utbud på kort och lång sikt och efterfrågan.
När marknaden befinner sig i jämvikt, råder paritet mellan olika bostäder, dvs. likvärdiga bostäder betingar samma pris/hyra. Att paritet råder innebär dock inte att lägenheter som är byggtekniskt lika och av samma storlek nödvändigtvis måste kosta lika mycket. Bostädemas storlek och tekniska kvalitet utgör bara ett par av de egenskaper hos bostaden som värderas av hushållen.
Olika bostäder utgör delvis substitut för varandra, samtidigt som de kan
på ett sådant sätt att de kommer att utgöra olika delmarknader. grupperas Ett samband råder mellan dessa delmarknader. Låt oss anta två delmarknader flerbostadshus upplåtna med hyres- respektive bostadsrätt. En
ökad efterfrågan på hyresrätt leder på kort sikt till en prisökning på hyresrätt, eftersom utbudet på kort sikt är relativt oelastiskt. Den nya prisnivån kommer att ligga över den långsiktiga jämviktsnivån, varför incitament för ett ökat byggande uppstår. På marknaden för bostadsrätt har relativpriset på bostäder sjunkit genom de högre priserna på hyresrätt. Det medför att efterfrågan på bostadsrätt ökar genom att en del av efterfrågan på hyresrättsmarknaden leds över till bostadsrättsmarknaden. Detta medför en ökning i priserna på bostadsrätt vilket också utgör incitament för ett ökat utbud bostadsrätt. I och med detta sjunker relativpriset på
av hyresrätt och en del av efterfrågan på bostadsrätt leds tillbaka till hyresrättsmarknaden. På detta sätt fortgår processen till dess att ett nytt jämviktsläge inställer sig, vilket kännetecknas av att både hyresrätts- och bostadsrättsmarknadema har ett större utbud och en högre prisnivå än vid den ursprungliga tidpunkten. Substituerbarheten mellan marknaderna leder alltså till att i detta fall även efterfrågan på bostadsrätt har ökat trots att den initialt ökade efterfrågan enbart var riktad mot hyresrätt.
Exemplen på den oreglerade marknadens funktionssätt, gäller i
ovan viss utsträckning för den svenska bostadsmarknaden. Om vi bortser från
flyttkostnader och liknande, fungerar äganderättsmarknatrögheter som den och stor del av bostadsrättsmarknadema på detta sätt. Det är
en möjligt att inkludera olika trögheter i modellen och på så sätt få den mer realistiskt. Det ändrar inte modellen principiellt. Hyresrättsmarknaden
Bilaga 15 s. 19däremot avviker markant. På denna har som nämnts, allmännyttan en prisledande roll och i allmännyttan tillämpas en annorlunda prissättning. Vi ska visa på vilket sätt prisbildningen kan komma att avvika genom detta från den rena marknadsmodellen.
Vad händer vid en ökad efterfrågan Med ett nästan helt oelastiskt utbud på kort sikt, kommer hyran att vara i stort sett oförändrad i det allmännyttiga bostadsföretaget. Detta uppkommer genom att företaget enbart strävar efter självkostnadstäckning, och då sätter hyran lika med genomsnittskostnaden. Genomsnittskostnaden stiger nämligen inte lika kraftigt som marginalkostnaden. Inte heller de privata fastighetsägarna kommer att höja hyrorna eftersom allmännyttan är prisledande. Ett efterfrågeöverskott blir resultatet.
Att hyrorna hålls nere uppskattas säkerligen av de hushåll som redan har bostad, medan de hushåll som inte har bostad, men är beredda att betala de högre hyrorna, och inte kan få tillgång till någon bostad, är mindre nöjda. De trögheter som uppkommer för omflyttning gagnar inte någon. Eftersom det inte uppkommer några ökade vinster för bostadsföretagen, finns inte heller detta som incitament för att öka utbudet. Den långsiktiga anpassningen kommer därför att ske långsammare.
Om efterfrågan minskarnblir resultatet outhyrda bostäder vid den aktuella prisnivån. Det kan också medföra att företaget kommer att gå med förlust. Eftersom det allmännyttiga bostadsföretaget har krav på full kostnadstäckning, behöver det höja hyrorna för att täcka alla sina kostnader. Höjningen av hyrorna medför att efterfrågan kommer att minska ytterligare med påföljande behov av ytterligare hyreshöjningar. Detta fortgår tills företaget har nått en ny situation med full kostnadstäckning. Detta jämviktsläge kännetecknas av att hyran är högre och jämviktskvantiteten är lägre än i utgångsläget. Vid en ren marknadslösning hade priset istället blivit lägre och jämviktskvantiteten varit i stort oförändrad. Att resultatet istället blir i stort sett det motsatta, beror på att företaget kan utnyttja sin monopolställning på marknaden för att full kostnadstäckning eller åtminstone minimera sina förluster. På längre sikt kommer hyran dock att sjunka, eftersom företaget kan anpassa sitt bestånd till de nya efterfrågeförhållandena.
Förekomsten av allmännyttiga bostadsföretagen påverkar också samspelet mellan olika delmarknader. Den process som beskrevs ovan mellan hyresrätts- och bostadsrättsmarknaderna, blir annorlunda när den ena marknaden är reglerad. Effekten på priserna på den reglerade respektive oreglerade marknaden genom att en delmarknad är reglerad, har studerats av ex. Marks l984a, b och Fallis och Smith 1984. De resultat man redovisar är att den reglerade marknaden, som väntat, uppvisar ett lägre pris vid en reglering än i avsaknad av reglering. Men man finner också att den oreglerade marknaden har högre priser än vad som hade varit fallet vid frånvaro av regleringar. Det innebär alltså för den process som vi beskrivit ovan, att en ökad efterfrågan på reglerade lägenheter med hyresrätt, ger högre priser i bostadsrätt och att detta pris kommer att ligga över det jämviktspris som blev resultatet på den helt oreglerade marknaden.
Vi har här kort tagit upp effekter på prisbildningen av att olika bostäder
Bilaga 15 s. 20utgör substitut för varandra, liksom effekter av regleringar. Avsikten har varit att med enkla exempel peka på några svårigheter vid analysen av bostadsmarknaden. En utförligare diskussion och analys kring prisreglering kommer att göras i kapitel
Svensk bostadspolitik
De grundläggande målen för den svenska bostadspolitiken har i stort sett varit desamma under hela efterkrigstiden. Det uttrycks i Bostadskommitténs delbetänkande: Innebörden härav är att samhällets bostadförsörjning skall möjliggöra för alla människor att skaffa sig goda bostäder i goda bostadsmiljöer till rimliga kostnader. Statsmaktema har betonat att de bostadspolitiska åtgärderna framför allt bör sikta till att stärka de svagare gruppernas ställning. SOU 1984:35 sid 1. Denna övergripande skrivning innebär att man har mål vad avser dels bostadskonsumtionens omfattning och kvalitet, dels bostadskostnadema.
På l940-ta1et, under arbetet med Bostadssociala utredningen, grundlades tanken att de bostadspolitiska åtgärderna inte bara skulle ses kortsiktigt. Åtgärderna skulle inte utgöra begränsade insatser för att komma tillrätta med akuta problem, utan de skulle få rollen att förbättra bostadsförhållandena i stort Johansson-Karlberg, 1979, sid 23. Bostadsstandar-
alltför låg i förhållande till levnadsnivån i övrigt och den bedömdes som därmed behövdes en allmän höjning av bostadsstandarden. Dessa tankar om bostadskonsumtionens omfattning, har resulterat i målet om god bostadsstandard. Det bostadsutrymme olika hushåll har ansetts behöva, har resulterat bl.a. i utformandet trångboddhetsnormer. Omfattningen av
av trångbodda hushåll, liksom andelen moderna bostäder, har sedan utgjort
indikation på den resursinsats som krävts för uppnå målsättningen om en att hushållen skall ha tillgång till goda bostäder.
Vid utformandet målen för bostadskostnadema, är det huvudsakli-
av
två frågor beslutsfattarna har varit tvungna att ta ställning till: gen som vilka kriterier skall gälla för bostadskostnademas nivå, och hur skall de fördelas Lundqvist, 1981, sid 14.
Målet om bostadskostnadsnivån har formulerats som att bostaden skall betinga ett rimligt pris. Vad som avses med rimligt, är dock inte helt självklart. I olika utredningar och vid olika tidpunkter har det också definierats olika. På slutet av 1940-talet avsågs med rimlig bostadskostnad, att bostaden kostade ungefär 20 procent av en genomsnittlig industriarbetarinkomst. Om detta var före eller efter skatt, framgick dock inte. Under 1970-talet ändrades dock innebörden av rimlig, och istället uttrycks det att en genomsnittsfamilj borde kunna betala sina bostadskostna-
som der utan bostadsstöd.
När det gäller bostadskostnademas fördelning har målet varit att de skall fördelas rättvist. Under slutet av 1960-talet konkretiserades rättvisemålet med att likvärdiga bostäder borde kosta lika mycket. Denna rättvisa skulle också bestämmas objektivt, dvs man skulle inte ta hänsyn till enskilda konsumenters behov eller preferenser. Även i den bostadspolitiska propositionen 1974 Proposition 1974: 150, återkommer kravet på
Bilaga 15 s. 21rättvisa och med innebörd tidigare: Likvärdiga bostäder
samma som skall betinga lika priser oavsett upplåtelseforrn och yttre omständigheter i övrigt Prop. 1974: 150, sid 345. Med yttre omständighter avses t.ex. läge och ålder på bostaden.
När målen för svensk bostadspolitik presenteras kortfattat, kan de uttryckas som szandardmål, rimlighetsmål, socialt mål, neutralitetsmâl och paritetsmål. Dessutom skall förrnögenhetsomfördelningar till fastighetsägamas förmån som uppstår genom inflation, motverkas spekulationsmål SOU 1984: 36 sid 7. Dessa mål kan sägas utgöra konkretiseringar och/eller delmål för uppfyllandet av de grundläggande målen som diskuterats ovan: den goda bostaden till en rimlig kostnad. Neutralitetsmålet och paritetsmålet utgör exempel på krav som ställs för att rättvisa i bostadskostnaderna skall nås. Men dessa mål innebär samtidigt att de utgör restriktioner för hur medlen kan utformas för uppfyllandet av målen.
De väsentligaste ekonomiska offentliga stödformema för att uppnå de bostadspolitiska målsättningarna, utgörs av räntebidragssystemet, avdragsrätten för ränteutgifter och bostadsbidragssystemet. De två första systemen utgör generella system, medan bostadsbidragssystemet utgör en selektiv stödform.
Räntebidragen är inte knutna till hushållen utan till fastigheterna, medan avdragsrätten är direkt knuten till hushållen och kommer att påverka storleken på vad de har kvar att disponera efter att de har betalat skatt. Hushållen i bostads- och hyresrätt ser aldrig själva räntebidragen, utan dessa går direkt till ägaren av bostäderna. I äganderättssektom sammanfaller ägandet och brukandet, varför hushållet självt kan notera räntebidragets storlek. Det är främst i äganderätt som hushållet har egna kapitalutgifter för sitt boende, medan det i hyresrätt betalas helt via hyran och i bostadsrätt till största delen via månadsavgiften. Utformningen av räntebidragssystemet är anpassat till detta förhållande på så sätt att räntebidragen är mindre i äganderättssektom, eftersom man där har möjligheten att göra avdrag för ränteutgifter.
Bostadsbidragen utgår dels till pensionärer, dels till barnfamiljer. I båda fallen är de inkomstprövade. För närvarande kan också yngre hushåll upp till 28 år, erhålla bostadsbidrag.
Omfattningen av detta offentliga bostadsstöd beräknas under 1989 uppgå till ungefär 43 miljarder kr. Det är fördelat på bostadsbidrag 8 Mrd, räntebidrag 17 Mrd och avdragsrätt 18 Mrd. Till detta kommer att fastighetsskatten ger inkomster på ca 5 Mrd, varför nettobelastningen på statsbudgeten blir ca 38 Mrd.
Bostadssubventionemas belastning på statsbudgeten har under ganska lång tid föranlett en diskussion om utformningen av bostadsstödet. Den allt större belastningen på statsbudgeten av främst räntebidragen, var en viktig anledning till att Bostadskommittén 1982 tillsattes. De förslag om ett nytt lånesystem, med väsentligt minskade subventioner, som lades i denna, kom dock inte att genomföras. Under 1989 har ånyo bostadssubventioner och bostadsutgifter blivit föremål för ett offentligt utredande. Precis som vid Bostadskommitténs tillsättande, är belastningen på statsbudgeten en viktig orsak, men främst föranleds utredandet av de konsekvenser för bostadsmarknaden som förslagen från utredningarna om
Bilaga 15 s. 22reformerad inkomstbeskattning och indirekt beskattning leder till. Vi kommer i kapitel 4 att återkomma till dessa utredningar.
Hushållens boendemönster och bostadsutgifter De redovisningar som görs avser en tänkt situation 1989. Eftersom grundmaterialet grundar sig på förhållanden 1985 Bostads- och hyresundersökningen 1985, innebär det dels att uppräkningar av ekonomiska variabler måste göras, dels att en del kompletterande antaganden måste göras. För en kortare presentation av databasen, samt en redovisning av uppräkningsförfarandet, se Ds 1989: 39, bil. 1 s. 5-6. De tabeller som presente-
i återstoden av detta kapitel är alla resultatet av egna bearbetningar ur ras databasen.
Boendemönster Vi redovisar här fyra hushållstypers Fördelning på olika upplåtelseformer tabell 2.3; ensamstående respektive sammanboende hushåll, med eller utan barn. -
Tabell 2.3. Fördelning hushåll efter hushållstyp ochupplåtelseform.Antal hushåll i
av olika hushållstyperoch upplátelseformer,andelhushåll i olika hushållstypen ñrdelade på upplåtelseformer, och andel hushåll i olika upplåtelseformer, fördelade på hushållstypen Hushållstyp Hyres- Bostads- Ägande- Totalt
rätt rätt rätt Ensamstående 961600 285 600 218000 1465200 utan barn 66% 19% 15%
58% 53% 15% 40% Ensamstående 144800 25000 47 200 2l7000 med barn 67% ll % 22°/o
9°/0 5°/0 3% 6 %
| Sammanboende | 359 700 162200 | 606200 1 128 100 | ||
| utan barn | 32 °/o 14% 22% | 30 °/o | 54 °/o 41 °/o | 31% |
| Sammanboende | 176000 61 100 | 617 500 854600 | ||
| med barn | 21% 11% | 7 °/0 12% | 72 % 41% | 23% |
| Totalt | 1 642000 534 000 1 488 900 3 664 900 45 °/0 14% | 41 °/o |
Barnlösa hushåll är den vanligaste hushållstypen och omfattar ca 70%
alla hushåll. Barnhushushållen innehåller dock en majoritet av befolkav ningen 52%. Vad gäller hushållstypemas boendeform, är ensamstående hushåll utan barn kraftigt överrepresenterade i hyres- och bostadsrätt. I respektive upplåtelseform utgör de 58 och 53 % av hushållen, medan de utgör 40% alla hushåll. Bara 15°/0av hushållen i äganderätt utgörs av
av denna hushållstyp. Ensamstånde hushåll med barn uppvisar samma möns-
med allt lägre andelar hushållen boende i de olika upplåtelseformerna ter när vi går från hyresrätt via bostadsrätt till äganderätt.
Bilaga 15 s. 23För sammanboende hushåll gäller det motsatta mönstret. 54 och 73 °/oav sammanboende hushåll utan barn respektive med bam, bor i äganderätt. Barnlösa hushåll är representerade i bostadsrätt i samma andel som de utgör av alla hushåll, medan hyresrätt är underrepresenterad bland hushåll både med och utan bam.
Sammantaget framstår det som att hushållen är fördelade på det sätt som man kan förvänta sig små hushåll bor i större utsträckning i
hyresrätt, medan större hushåll sammanboende med barn i större utsträckning bor i äganderätt. Detta är en avspegling av att bostadsstorlekarna skiljer sig åt mellan upplåtelseformema stora bostäder finns företrädesvis i äganderätt, men också av olika inkomstförhållanden för hushållstyperna.
Inkomst och boendemönster När vi tar hänsyn till inkomsten vid studiet av hushållens fördelninv mellan olika upplåtelseformer, skall vi främst jämföra inom samma
Tabell 2.4. Fördelning av hushåll efter hushållsinkomst och upplåtelseform. Antal hushåll i olika inkomstklasser och upplåtelseformer, andel hushåll i olika inkomstklasser, fördelade på upplåtelseformer, och andel hushåll i olika upplâtelseformer, fördeladepåinkomstklasser. Disponibel Hyres- Bostads- Ägande- Totalt inkomst rätt rätt rätt 0- 50 tkr 146600 25100 16600 188300
78% 13% 9%
9% 5% 1% 5% 50- 90 tkr 593400 163100 134700 891300
67% 18% 15%
36% 30% 9% 24% 90- 110 tkr 300400 95900 154200 550500
55% 17% 28%
18% 18% 10% 15% 110- 130 tkr 141200 68100 146900 356200
40% 19% 41%
9% 13% 10% 10% 130-150 tkr 116400 38100 129500 284000
41% 13% 45%
7% 7% 9% 8%
| 150-170 tkr | 124500 38400 37% 8% | 12% 7% | 172200 335100 51% 12% | 9% |
| 170- 190 tkr | 89600 40400 26% 5% | 12% 7% | 210200 340200 62% 14% | 9% |
| 190-2l0tkr | 58000 29900 21% 4% | 11% 6% | 193300 281200 69% 13% | 8% |
| 210- tkr | 71700 35100 16% 4% | 8% 7% | 331400 438200 76% 22% | 12% |
| Totalt | 1 642000 534000 1 488900 3 664 900 45% | 14% | 41% |
komstintervall. Vi kan dock inledningvis konstatera att ca 70 procent av hushållen i hyresrätt ligger under hela populationens median för den disponibla inkomsten för hushållet. I bostadsrätt är det 64 procent av hushållen som ligger under medianen, medan i äganderätt enbart 25 procent av hushållen har en lägre inkomst än medianinkomsten.
I hyresrätt är den mest frekventa inkomstklassen 50-90000 kr, vilket också gäller för hushåll i bostadsrätt tabell 2.4. Även detta är
om av begränsat intresse, eftersom klasserna har olika bredd, kan vi se att äganderätt har sin mest frekventa klass i andra delen av klassindelningen, dvs. i det öppna intervallet från 210000 kr. En bättre jämförelse får vi när vi jämför över olika inkomstklasser. Då ser att i de lägsta inkomstklasser-
till 130000 kr, är hyresrätt den mest frekventa upplåtelseformen, na, upp medan det i övriga klasser är äganderätt är mest frekvent. Även
som om tar hänsyn till att det faktiska antalet hushåll i olika upplåtelseforrner skiljer sig åt, förändras inte detta mönster. Den enda skillnaden som uppkommer genom detta, är att bostadsrätt blir den relativt sett mest frekventa upplåtelseforrnen i intervallet 110-130000 kr. I övrigt är förhållandena oförändrade.
Hyresrätt och bostadsrätt uppvisar ett mycket likartat mönster. Den största andelen av hushållen ligger i båda upplåtelseforrnerna i intervallet 50 90 000 kr, varefter andelen i intervallen avtar med stigande disponibel
inkomst. Detta låginkomstmönster är något mer markant i hyresrätt än i bostadsrätt, skillnaderna är små. Äganderätt har i stort sett det
men motsatta mönstret; en hög andel i intervallet med högst disponibla inkomster, varefter andelen blir lägre lägre inkomsten är.
Genom att studera inkomstfördelningen med hjälp av måttet disponibel inkomst per konsumtionsenhet, får en helt annan bild tabell 2.5. Redovisningen av fördelningen av hushållsinkomster i tabell 2.4 antyder en mycket skev inkomstfördelning mellan upplåtelseformerna, medan den bild som framtonar med hjälp av inkomst per konsumtionsenhet, visar en mycket jämn fördelning. Alla inkomstklasser uppvisar en jämn fördelning mellan upplåtelseformema. Skillnader förekommer, men de är inte entydi-
på det sätt framkom när vi såg på hela hushållet. Äganderätt är ga som mer frekvent än genomsnittet t.ex. i intervallet 120000 kr/konsumtionsen-
het, men är det också i intervallen 25 -45 000 kr. och 45 55 O0 kr. Och
relativt sett är det bostadsrätt som är mest frekvent i de två högsta inkomstklassema.
Att bilden blir så radikalt annorlunda när vi studerar hushållen med disponibel inkomst per konsumtionsenhet som utgångspunkt, beror på att hushållsstorlekama skiljer sig åt mellan upplåtelseformema. Vi vet sedan tidigare att sammanboende hushåll med barn är mer vanliga i äganderätt. När vi tar hänsyn till att hushållen har olika stor försörjningsbörda, visar det sig alltså att de resursstarka hushållen i lika stor utsträckning bor i hyres- och bostadsrätt som i äganderätt.
Inkomst och bostadsutgifter Bostadsutgiften är uppbyggd på olika sätt i de olika upplåtelseformema. Därför kommer respektive beskrivningar och tabeller att disponeras på
Bilaga 15 s. 25Tabell 2.5. Fördelning avhushåll efter inkomst per konsumtionsenhetoch upplåtelseform. Antal hushåll i olika inkomstklasser och upplátelseformer,andel hushåll i olika inkomstklasser, ñrdelade på upplåtelseformer,ochandelhushåll i olika upplåtelseformer, fördeladepå inkomstklasser.
Disponibel Hyres- Bostads- Ägande- Totalt inkomst rätt rätt rätt
0-25 tkr 22500 6000 10500 39000
58% l5% 27%
1% 1% 1% 1% 25-45 tkr 119300 21600 79500 220 300
54% 10% 36%
7% 4% 5% 6% 45-55 tkr 310300 80300 164900 555500
56% 14% 30%
19% 15% 11% l5% 55-65 tkr 217900 77600 254 700 550 200
40% 14% 46%
13% 15% 17% 15% 65-75 tkr 202 600 66 800 240200 509 600
40% 13% 47%
12% 13% 16% 14% 75-85 tkr 200500 73000 204000 477 500
42% 15% 43%
12% 14% 14% 13% 85-l00tkr 305800 83100 216800 605700
50% 14% 36%
19% 16% l5% 17% 100- 120tkr 172400 79900 180000 432 300
40% 18% 42%
10% l5% 12% 12% 120-tkr 90700 45700 138300 274 800
33% 17% 50%
6% 9% 9% 7%
Totalt 1642000 534000 1488 900 3 664900
45% 14% 41%
olika sätt. Slutresultatet i tabellerna, nettobostadsutgift, är dock jämförbart mellan upplåtelseformema. Som förut baseras beskrivningarna på egna bearbetningar ur vår databas.
I tabell 2.6 beskrivs först hur bruttoränteutgiftema är fördelade mellan hushåll med olika inkomst i äganderätt. Som väntat stiger bruttoräntan monotont med stigande inkomster, vilket återspeglar det faktum att hushåll med höga inkomster i regel har ett större, dyrare och därmed ett i regel högre belånat hus än hushåll med låga inkomster. Spännvidden är stor: från mindre än 10000 kronor per år för de fattigare hushållen till över 40000 kronor för de rikare hushållen.
På motsvarande sätt stiger räntebidragen med stigande inkomster. Detta gäller dock inte entydigt, eftersom hushåll med måttligt höga inkomster har höga räntebidrag. Det återspeglar förhållandet att de något och
yngre resurssvagare bamfamiljema är överrepresenterade i de och högt
nyare, belånade småhusen. Hushåll med små inkomster har däremot små räntebidrag. Det förefaller vara hushåll med äldre, lågt belånade fastigheter, som ofta innehas av pensionärer.
Bilaga 15 s. 26Tabell 2.6. Bostadsutgiftens sammansättningi äganderätt, kr/år
Drifts-
och Netto-
Fastig- under- Bos- bos-
| Disponibel | Brutto- Ränte- Netto- Skatte- Amor- hets- hålls- tads- tads- |
| inkomst | ränta bidrag ränta effekt tering skatt utgift bidrag utgift |
| 0- 50 tkr | 8167 0 8167 2034 4972 786 12936 5201 19625 |
| 50- 90 tkr | 9974 1090 8884 2514 2399 783 11924 3533 17943 |
| 90-110tkr | 10808 808 1001 2927 2785 891 13612 2012 22349 |
110-130tkr 19032 1341 17691 5881 4463 1019 14526 1497 30320 130-150 tkr 26267 2657 23610 8790 5539 1113 15701 1033 36141 150-l70tkr 33111 4171 28940 11176 6641 1195 15685 579 40707 170-190 tkr 38075 4104 33971 13588 7022 1219 16322 197 44749 190-210tkr 44278 4691 39 587 16161 7680 1308 16250 87 48577 210- tkr 54856 4064 50792 20900 9406 1585 18426 33 59276
Totalt 33436 3121 30315 11858 6332 1202 15760 937 40814
Bruttoränteutgiften, minskad med räntebidraget, benämnes nettoränteutgift. På grund av att räntebidraget stiger med inkomsten, leder detta till att nettoränteutgiften är mindre inkomstberoende än bruttoränteutgiften. Räntebidraget får därför till effekt att de absoluta skillnaderna mellan inkomstgruppemas nettoränteutgift blir mindre än den annars hade varit.
Nästa kolumn visar skatteetfekten, vilken är framräknad under beaktande av schablonintäkt, och med en marginalskatteeffekt som normalt är 47 procent. Såväl positiva som negativa skatteeffekter är beaktade i sammanvägningen inom resp. inkomstklass.
Skatteeffekten stiger mycket snabbt med stigande inkomster, vilket orsakas av en starkt ökad belåning med stigande inkomster. Det torde inte vara alltför djärvt att anta att skillnaderna i skatteeffekt är större än skillnaderna i marknadsvärde. Slutsatsen blir då att belåningsandelama stiger med ökande inkomst. Skatteeffekten stiger från under 5 000 kronor för hushåll med de lägsta inkomsterna upp till över 15000 kronor för hushåll med de högsta inkomsterna.
Skatteelfektens fördelning resulterar i en ytterligare utjämning mellan hushållen. Den skillnad mellan hushåll med höga respektive låga inkomster som belöpte sig till över 40000 kronor när bruttoränteutgiften beaktades, har nu krympt till en skillnad som är mindre än 25000 kronor, när mätetalet är nettoränteutgift efter skatteeffekt.
Till den rena ränteutgiften skall också fogas övriga utgiftsposter som direkt belastar småhusägama; amorteringar, fastighetsskatt och drifts- och underhållsutgifter. Alla tre utgiftsslagen stiger med inkomsten, och uppvisar på detta sätt ett enhetligt mönster. För amorteringarna kan vi dock notera en tendens att denna, som andel av bruttoräntoma, avtar med stigande ränteutgifter, dvs. med stigande inkomster. Vidare ser vi att fastighetsskatten inte stiger i lika hög takt som gäller for ex. bruttoräntorna. Det är ånyo ett indicium på att belåningsgraden stiger med tilltagande inkomster, eftersom fastighetsskatten utgör en fix andel av taxeringsvär- Detta framgår av Bent- det, vilket i sin tur bör mätare på husens marknadsvärde. Att
vara en zel-Turner, 1989, raphöginkomsttagarna bor i större hus än låginkomsttagama, avspeglar sig i port till Spardelegationen. drifts- och underhållsutgiftemas fördelning mellan inkomstgruppema. Be-
Bilaga 15 s. 27loppet stiger från cirka 12000 kronor per år för låginkomsttagarna till cirka 18000 kronor för höginkomsttagama.
Ytterligare en justering behöver dock göras, för att vi skall få mellan
en upplåtelseformer jämförbar nettobostadsutgift. Denna justering
utgörs av en minskning med bostadsbidraget.
Bostadsbidraget är starkt avtagande med stigande inkomster. Det bör dock noteras att det även i de högsta inkomstklassema finns hushåll
som får bostadsbidrag. Delvis kan det vara KBT som i vissa kommuner kan ges oberoende av inkomstens storlek, delvis eftersläpningar av skilda slag. Det bör också noteras att bostadsbidragen i allmänhet är små, jämfört med räntebidragen och skatteetfektema.
Nettobostadsutgiften, efter avdrag för bostadsbidrag, återges i den sista kolumnen i tabell 2.6.
Beskrivningen av bostadsutgiftens delkomponenter i bostadsrättssektorn får en delvis annan uppläggning än beskrivningen för småhus med äganderätt. Bostadsrättsinnehavaren möter nämligen en blandning av utgifter till föreningen i form av avgifter, som i sig inbegriper kapitalutgifter och drifts- och underhållsutgifter, och särskilda privata utgifter,
bl. a. kapitalutgifter för att täcka finansieringen av insatsen.
Avgiften till bostadsrättsföreningen varierar på förväntat sätt med hushållens inkomster: från knappt 16000 kronor för de sämst ställda till över 24000 kronor för de bäst ställda tabell 2.7. Genomsnittet är cirka 18 000 kronor per år.
Tabell 2.7. Bostadsutgiftenssammansättningi bostadsrätt, kr/ár
Drifts-
| Privat | och Privat under- Bos- bos- | Netto- | ||
| Disponibel | ränte- Skatte- amor- hålls- tads- tads- Ränte- | |||
| inkomst | Avgift utgift effekt tering utgift bidrag utgift bidrag | |||
| 0- 50 tkr | 15751 662 220 | 366 374 7999 8934 4458 | ||
| 50- 90 tkr | 15 917 475 209 | 194 368 3 024 13722 4 622 | ||
| 90-ll0tkr | 17121 732 340 | 291 456 1161 17098 6093 | ||
| 110-130 tkr | 18226 1580 749 | 724 358 488 19651 6267 | ||
| 130- 150tkr | 20013 2222 981 | 691 505 896 21554 8933 | ||
| 150-170 tkr | 21028 1414 646 | 812 614 237 22984 9386 | ||
| 170- 190tkr | 22042 1201 569 660 633 133 23 834 11045 | |||
| l90-210tkr | 22 276 3274 1553 2084 892 | 57 26915 12508 | ||
| 210- tkr | 24391 8267 3828 2759 1579 | 4 33064 13112 | ||
| Totalt | 18455 1587 735 | 677 539 1664 18858 7223 |
Den privata ränteutgiften gäller de ränteutgifter som bostadsrättsinnehavaren har på de lån som upptagits för att finansiera insatsen. Dessa utgifter visar ett oregelbundet mönster, vilket är naturligt med beaktande av de stora skillnader som existerar mellan de hushåll som bor i bostadsrättssektorn: nyinflyttade hushåll med hög egeninsats, högt belånad, och äldre kvarboende hushåll med små eller obefintliga privata lån.
På dessa lån finns en skatteeñekt, som består i den skatteminskning som bostadsrättsinnehavaren får som en följd av de ränteavdrag denne gör mot sina inkomster. Till skillnad från äganderätt finns det inte någon schablon-
Bilaga 15 s. 28intäkt eller liknande för bostadsrätt. Skatteeffekten kommer därför att i de flesta fall utgöra 47 °/0av ränteutgiftens storlek.
Amorteringarna på lånen till insatsen följer i grova drag ränteutgifterna. Beloppsmässigt är de så pass stora att de utgör en tredjedel av hushållens privata kapitalutgifter för bostaden. Drifts- och underhållsutgiftema, som i detta fall definieras som privata åtaganden, är i regel små. Endast för hushåll med stora inkomster har dessa utgifter någon betydelse.
Summan av avgifter, privata ränteutgifter minskad med skatteetfekten, privata amorteringar och drifts- och underhållsutgifter bildar en nettobostadsutgift utan bostadsbidrag. Skillnaderna mellan låg- och höginkomsttagama har nu ökat, jämfört med skillnaderna i avgift till bostadsrättsföreningen. I absoluta tal är skillnaden i bostadsutgift 17000 kronor att jämföra med 9 000 kronor i avgiftsskillnad.
Justeringen med beaktande av bostadsbidragen medför att skillnaderna ökar ytterligare. Eftersom bostadsbidragen är starkt progressiva, men utgår med relativt små belopp till de hushåll som typiskt bebor bostadsrättslägenhetema, kommer dock förändringen att bli måttlig.
I tabell 2.7 anges också räntebidragets storlek. Det är en subvention, utan vilken avgiften till bostadsrättsföreningen hade varit större i motsvarande grad. Anmärkningsvärt är den mycket starka negativa fördelningseffekt som räntebidraget har. Det ökar från 4000 kronor per år i den lägsta inkomstklassen till cirka 13000 kronor i de två högsta inkomstklassema. Den troliga förklaringen är att höginkomsttagama i oproportionerligt hög grad bor i ny- och ombyggda fastigheter det motsvarar ett inflöde under
senare år av hushåll med jämförelsevis höga inkomster till sektorn.
Beskrivning för hyresrätt är enklare att göra. Antalet delkomponenter är få, eftersom det inte finns några privata kapitalutgifter att beakta i hyresrättssektom. I tabell 2.8 ingår variablema hyra, drifts- och underhållsutgift, bostadsbidrag och räntebidrag. De tre första bildar tillsammans variabeln nettobostadsutgift.
Tabell 2.8. Bostadsutgiftenssammansättningi hyresrätt, kr/ár
Drifts-
| och under- Bos- | Netto- bos- | |||
| Disponibel | hålls- | tads- | tads- Ränte- | |
| inkomst | Hyra | utgift | bidrag utgift | bidrag |
| 0-50tkr | 19012 | 30 | 10907 | 8136 5010 |
| 50- 90 tkr | 18756 | 60 | 3992 | 14837 4742 |
| 90-110tkr | 21198 | 107 | 2609 | 18697 5028 |
| 110- 130tkr | 23 764 | 103 | 2868 20999 6109 | |
| 130- 150tkr | 24408 | 142 | 1310 23240 6485 | |
| 150- 170tkr | 24433 | 121 | 682 23 871 7054 | |
| 170- 190 tkr | 26472 | 110 | 406 26175 7076 | |
| 190-210tkr | 28103 | 157 | 69 28192 8904 | |
| 210- tkr | 30459 | 178 | 114 30 326 8 741 | |
| Totalt | 21 755 | 91 | 1 664 18523 5684 |
Hyran stiger med inkomsten, vilket motsvarar att lägenheterna är större och av bättre kvalité, vilket i sin tur beror både på ökande köpkraft och
Bilaga 15 s. 29skiftande hushållssammansättning som en funktion av inkomstnivån. Hyran stiger från cirka 18000 kronor per år i den lägsta inkomstklassen upp till cirka 30 000 kronor i den högsta inkomstklassen.
Kolumnen drifts- och underhållsutgift innehåller information om hushållens egeninsatser. Beloppen varierar mellan 56 och 178 kronor per år, vilket antyder att egenaktiviteten är mycket låg bland hyresgästema.: Postens betydelse för beräkningen av nettobostadsutgiften är därför försumbar.
Bostadsbidraget är mycket betydelsefullt i de lägre inkomstklassema, for att sedan avta med stigande inkomster. Helt försvinner det emellertid inte: från ett högsta värde på 5000 kronor per år i den lägsta inkomstklassen minskar det till 300 kronor i den högsta inkomstklassen. Korrigeringen av bostadsutgiften blir betydelsefull i de lägsta inkomstklassema där den redan är låg.
Räntebidraget stiger relativt kraftigt med stigande inkomst. Det stiger från 3000 kronor per år i den lägsta inkomstklassen upp till cirka 7000 kronor i de två högsta inkomstklassema. Orsaken torde vara en kombination av det faktum att hushåll med högre inkomst konsumerar större yta, och att höginkomsttagare i hyresrätt ofta är barnfamiljer som tenderar att bo i nyare, statsbelånade hyreshus.
Redovisningen här har avsett all hushållstyper i ett sammanhang. Bostadsutgifterna varierar dock starkt mellan skilda hushållstyper. En orsak är naturligtvis att olika hushållstyper har olika behov av bostadsutrymme. Genomgående gäller att vid lika inkomst har hushåll utan barn lägre bostadsutgifter än hushåll med barn, och hushåll med två vuxna har högre bostadsutgifter än hushåll med endast en vuxen familjemedlem. Sambandet med inkomsten varierar dock något mellan olika upplåtelseformer. Äganderättssektorn visar ett mönster monotont stigande bostadsut-
upp av gifter med stigande inkomster. De enda undantagen av betydenhet berör hushåll i den lägsta inkomstklassen; där kan i vissa fall bostadsutgiften vara påfallande hög. Samma stigande tendens återfinns i hyresrätt, medan sambandet mellan bostadsutgift och inkomst i bostadsrättssektorn framstår som relativt svagt. l departementsstencilen, Ds 1989: 39, Studier av bostadssektorn, återfinns mer detaljerade beskrivningar.
2Siffrorna byggerdock
uppgifter från BHU
1985,uppräknade med
KPl. Det är inte uteslutet
att egenaktiviteten har
ökat sedandessgenom
det hyresgäststyrda
underhållets ökade
genomslag.
Bilaga 15 s. 30355213 , a Vi gångsmv.âráságxu .Arrtétfâ hc-z äátâeø r ;amma a.:3'§,
wêäørw , d tränarna: m1;
amüwøäáâs;
Ä Hård
a ;z arneman.gözi-atamaiisiiåqmm
ägget nsøløm mimmi-Item:
Lagsvaøasmakaz saw-rabatt i q må g " . .. ..
max-engagerasziååäggusgiwaunzw
WW B nu: ä när. L-Ã-üüg
Pins :43 5%
n. hä
u
uwwuso-A-øwxdä:v A 3;:2 52m
at ägrciâháieiátüé
§5 mmm
3¶Prognoser för bostadsmarknaden
Bilaga 15 s. 31Ekonomisk utveckling och institutionella
förutsättningar
Vi har valt att arbeta med tre olika scenarier för den ekonomiska utvecklingen. Två av dessa hämtas från de formella förutsättningar för 1990 års långtidsutredning. I termer som är intresse för modellarbetet för denna
av bilaga kan de karaktäriseras med två procents ökning i diponibel hushållsinkomst. Det är vårt huvudalternativ. Som ett alternativ med stark tillväxt användes 2,7 procents ökning i disponibel inkomst. Till skillnad från de centrala antandena i långtidsutredningen, där tillväxt på 1,3 procent
en bildar ett lågtillväxtaltemativ, utgår i stället från nolltillväxt ett
som minimialternativ. Det skall inte uppfattas som ett antagande från vår sida, utan snarare som ett extremaltemativ, som dessutom tämligen väl svarar mot den situation som rått under de senaste fem årens ekonomiska utveckling.
I ett senare kapitel skall huvudalternativet kompletteras med ett antagande om en relativ prisförändring som en konsekvens tänkt skatte-
av en reform, där subventionsminskningar på bostadsmarknaden medverkar till att finansiera en marginalskattesänkning.
Prognosmodellen
Allmän beskrivning Förutom möjligheterna att beskriva effekterna på hushållsstrukturen
av förändrade demografiska faktorer givna från befolkningsmodell,
en ger modellsystemet möjligheten till att även seeffekterna på hushållsbildningen av förändrade inkomster och bostadspriser.
För att bedömma den framtida bostadskonsumtionen och därmed behovet av nyproduktion av bostäder krävs både en prognos över förväntat antal hushåll och den bostadsefterfrågan som den medför, samt en beräkning av hur det nuvarande bostadsbeståndet genom avgång kommer att förändras i framtiden.
I den s. hushållsflödesmodellen beräknas hur stor sannolikheten är att individerna under en femårsperiod ändrar hushâllstillhörighet. Förändringarna av hushållstillhörigheten är såväl demografiskt betingad,
ex. födelsetal och dödsrisker, som effekter av den ekonomiska utvecklingen. Utvecklingen av hushållsinkomster och priser på bostäder är faktorer som dessutom påverkar efterfrågan på bostäder. En beräkning görs hur den
av observerade förändringen av hushållstillhörigheten påverkas till följd
av
Bilaga 15 s. 32inkomstsutveckling och bostäders förändrade relativpris. I ett senare steg beräknas respektive hushållskategoris bostadsefterfrågan fördelat på lägenhetesstorlek.
Hushållsflödesmodellen övergångstal
- Hushållsprognoserna har utförts med hjälp av den s. hushållsflödesmodellen, uppbyggnad har dokumenterats i en rad tidigare skrifter Se
vars
ex. Prognossystem för byggande", eller "Bostadsbyggandet till år 2000". l korthet innebär metoden följande.
Hushållens förändring från att t.ex. vara ett bamhushåll till ett hushåll utan barn, från ett tvåpersonshushåll med enbart vuxna till ett trepersoners bamhushåll etc betraktas i detta sammanhang som övergångar från en hushållskategori till en annan. I modellen används redan kända övergång-
mellan hushållskategorier, baserade på Folk- och bostadsräkningama ar 1980 och 1985. Hushållens förändrade beteende, såsom det reflekteras i denna övergångsmatris, används för att ge en tänkbar bild över hushållsstrukturen år 2000.
Övergångstalen från hushållskategori till betraktas som
en en annan sannolikheten att en viss hushållstyp vid periodens början har förändrats till en annan hushållstyp fem år senare. Med dessa övergångstal som utgångspunkt och tillsammans med SCB°s befolkningsprognos, prognostiseras såväl antalet hushåll som typen av hushåll. Modellen ger möjligheten att studera inverkan av ex. skilda åldersstrukturer, födelse- och dödstal på hushållsbildningen liksom olika nivåer av in- och utvandring.
H ushållskategorier och villkor För att bestämma det framtida antalet hushåll görs en prognos över antalet hushållsföreståndare i respektive hushållskategori. Kategorierna är en kombination av attribut förknippade med, dels den enskilde individen, dels det hushåll individen tillhör.
.
lndividerna klassificeras efter 18 åldersklasser 0-4,5-9,...; 80- 84,85- , hushållsstorlek l,2,3,4,5 och fler personer, om hushållet har barn eller inte samt huruvida personen är hushållsforeståndare eller motsvarande eller Som barn betraktas individer under 15 år. Hushåll med hemmahörande vuxna barn kategoriseras som hushåll utan bam.
Modellens uppskattning av antalet individer i respektive hushållskategori är konsistent med SCBs befolkningsprognos. Från denna prognos erhålles antalet födda, in- och utvandrare samt antalet avlidna i respektive åldersklass for prognosperioden. antalet boende i kollek-
Dessutom anges tivhushåll och övriga privata hushåll såväl för femårsperiodens början som dess slut. överensstämmelsen med SCBs befolkningsprognos uppnås ge-
att införa villkor för övergångsmatrisens marginaler. Villkoren lånom
rad- och kolumnssummorna till givna värden. Dessa värden ser" delar av
exogent for varje femårsperiod som omfattas av prognosen. Förutom ges de exogent givna restriktionema verkar även de beräknade kolumnsummorna som radrestriktioner för nästkommande femårsperiod.
Bilaga 15 s. 33Prognos För exempelvis perioden 1980-85 är kolumnsummorna kända och uttrycker antalet individer i respektive hushållskategori 1985. I prognosen fram till 1990 är antalet individer "fastlåst för respektive hushållskatego-
i periodens början, genom att kolumnsummorna 1985 fungerar som radrestriktioner, endogena restriktioner. Tillsammans med de exogena restriktionerna, ligger radrestriktionerna som grund for en omkalkylering av övergångsmatrisen. Inom ramen for de givna restriktionerna omformas övergångama mellan kategorierna så att de med hjälp av en numerisk metod summerar till de givna restriktionerna. Kolumnsummoma i den nya beräknade övergångsmatrisen uttrycker det prognostiserade antalet individer i respektive hushållskategori år 1990. För nästkommande perioder sker beräkningarna på analogt sätt. Samtidigt sker en åldersframskrivning for respektive åldersklass, så att befolkningen blir fem år äldre. Hushållsstrukturen år 1990 beräknas med övergångstalen 1980-85, den verkliga befolkningsutvecklingen 1986-88 och SCBs befolkningsprognos för perioden 1989-90.
Härledning av ny övergångsmatris Förändringar i befolkningen även effekter på hushållsbildningen. En
ger befolkningsökning genom t.ex. invandring får direkta effekter på tillväx-
antalet hushåll. Om befolkningen lever längre och åldringama är ten av friskare än tidigare, innebär detta, dels att etablerade hushåll vidmakthålles längre, dels att antalet åldringar i långvård och kollektiva boendefor-
minskar. Även befolkningsstrukturen i sig kan vara betydelsefull för mer hushållsbildningen.
De observerade övergångstalen är ett resultat av såväl demografiska som ekonomiska forändringsfaktorer. Enligt tidigare studier om sambandet mellan hushållsbildning och ekonomisk utveckling konstateras att höjda inkomster stimulerar hushållsbildningen och därmed bostadsefterfrågan, medan ett stigande relativpris på bostäder verkar i motsatt riktning. Om vi t.ex. antar att inkomstutvecklingen under perioden 1980-1985 varit en
än den faktiska, allt annat lika, kan vi även anta att hushållsutveckannan lingen skulle varit ett På basis av de observerade övergångstalen,
annan. kan en ny övergångsmatris härledas.
Trots att pris- och inkomstutvecklingen under perioden 1980-85 varit låg har antalet hushåll vuxit med närmare 170000. Det ligger nära till hands att antaga att de demografiska faktorerna, med den speciella ungdomspuckeleffekten som uppstår i slutet av denna period se nedan har haft starkare effekt på hushållsbildningen än de ekonomiska faktorerna
en for perioden 1980- 1985.
Med ett känt hushållsantal och en känd hushållsstruktur anpassas övergångama mellan hushållskategoriema för att återspegla ett annat övergångsbeteende. En modifierad form av hushållsflödesmodellen används här for att härleda det övergångsbeteendet. Liksom for hushållsflödes-
nya modellen är utgångspunkten for en sådan anpassing övergångsmatrisen 1980-85. Antalet hushåll och hushållsstrukturen ges i form av exogena
3 l9-924
Bilaga 15 s. 34villkor. Denna modell, liksom hushållsllödesmodellen, innehåller en rad självklara villkor som t.ex. att endast bamhushåll kan ha barn eller att barn inte bildar egna hushåll, men även villkor som reglerar relationerna mellan hushållskategoriema. Antalet hushållsföreståndare i ett tvåpersonshushåll utan barn måste naturligt nog vara detsamma som antalet icke hushållsföreståndare i samma typ av hushåll. Den härledda övergångsmatrisen används senare som utgångspunkt i hushållsflödesmodellen för att göra prognoser om hushållsutvecklingen med de förändrade förutsättningarna.
Modell över hushållens efterfiågeinriktning Förutom över antalet hushåll och eventuella Förändringar i
en prognos hushållsstrukturen önskar vi även veta hur hushållens bostadsefterfrågan Fördelar sig på lägenhetsstorlek. Vi vill dessutom veta hur inkomst- och priskänslig denna efterfrågan är. Modellen försöker svara på frågor av typen: Hur mycket kommer hushållens efterfrågan på stora lägenheter att stiga inkomsten ökar Hur mycket kommer efterfrågan på små lägen-
om heter att öka om relativpriset på bostäder stiger Hushållens efterfrågeinriktning baseras på senast tillgänglig statistik från Folk- och bostadräkningen 1985. Denna fördelning justeras av alternativa förändringar av inkomst- och prisutvecklingen under prognosperioden.
Hushållsutveckling
Befolkningsutveckling Befolkningen uppgick 1988 till 8,46 miljoner invånare, vilket skall jämfö-
med år 1960 då folkmängden var knappt 7.5 miljoner. Tillväxttakten ras
särskilt stor under 1960-talet. Under de fem åren 1965-70 ökade var befolkningen med drygt 4%. Under större delen av 80-talet har vi haft en låg befolkningstillväxt. Mellan år 1980 och 1985 ökade befolkningen med endast 0,5 %.
I SCB°s senaste befolkningsprognos beräknas folkmängden âr 2000 uppgå till 8.79 miljoner invånare. Detta är en befolkningsökning på knappt 4% under ll år. Prognosen anger att befolkningstillväxten kommer att vara starkast under 1990-talets början för att mot slutet bli något svagare. Vi kan således förvänta oss en snabbare befolkningsökning under 1990talet än den genomsnittliga under 1980-talet p. a. att medellivslängden både hos män och kvinnor förväntas stiga framförallt hög
men av en invandring under 1990-talets början, vilka båda får elfekter på antalet hushåll i framtiden. Visserligen förväntas antalet födda barn öka under
inte i tillräcklig utsträckning för full reproduktion. Prognoperioden, men sen från 1989 skiljer sig avsevärt från 1986 års befolkningsprognos, där befolkningen förväntades öka med endast 100000 fram till år 2000. Detta
hålla i minnet vid jämförelse med tidigare gjorda hushållsprognobör man ser och därmed kopplade prognoser över lägenhetsefterfrågan.
Bilaga 15 s. 35Invandring invandringen har sedan 1983 ökat varje år, den uppgår 1988 till 51 100, och har därmed nått en nivå som tidigare endast överskridits 1969 och 1970 i samband med hög arbetskraftsinvandring från Finland och Sydeuropa. Utvandringen har sedan 1983 varit relativt konstant, varför nettoinvandringen ökat. Denna förändring sammanhänger med att invandringen ändrat karaktär. Enligt tidigare erfarenheter har hög invandring efter några år följts av relativt hög utvandring, dvs. återflyttning. Under 1980talet har dock invandringen i ökad utsträckning bestått av asylinvandring, och asylinvandrama utgör nu ca 40% av alla invandrare. Dessa asyl- eller flyktinginvandrare har inget land att återvända till, vilket medför att det tidigare observerade sambandet mellan invandring och utvandring förändrats. Asylinvandringcn sker främst från länder i Asien och Sydamerika. Under senaste treårsperiod har utvandringen totalt uppgått till 50 ca av invandringen. För utbytet med länder utanför Asien och Sydamerika kan noteras att utvandringen uppgått til 80 °/oav invandringen, medan motsvarande andel för länder i Asien och Sydamerika endast är 8°/o.I absoluta tal innebär detta en nettoinvandring under senaste treårsperiod 49000 av personer från Asien/Sydamerika, och av 18000 personer från världens övriga länder. Aktuella uppgifter 1988 visar en invandring på ca 51 000 varav 20000 asylinvandrare, en utvandring på ca 21 000 och sålunda ett invandringsnetto kring 30000. Enligt invandrarverkets bedömning kommer asylinvandringen att öka de närmaste åren, för att 1993 uppgå till 29000. l ca befolkningsprognosens huvudaltemativ förutsätts en avtagande invandring till år 2000, då nivån är 36 000. Utvandringen antas vara konstant under perioden, med 25 000 utvandrare årligen. Nettoinvandringen skulle därmed avta till en nivå på 11000 år 2000, att jämföras med dagens ca 30000. Mot bakgrund av ovan beskrivna förändringar i den utrikes omflyttningens nivå och struktur kommer ett beräkningsaltemativ att prövas, där 1990 års prognostiserade nettoinvandring enligt befolkningsprognosen antas vara konstant fram till år 2000.
Hushållstillväxt
Hushållstillväxten under de senaste decennierna har varit betydligt kraftigare än befolkningsförändringen. Under perioden 1965 till 1970 ökade antalet hushåll mycket kraftigt, med närmare 10%, dvs drygt 54000 hushåll per år. Denna utveckling fortsatte sedan under 1970-talets första år. Under 1980-talet har tillväxten minskat till att utgöra ca 34000 hushåll i genomsnitt per år. Hushållstillväxten, främst den under 1960-talet, förklaras till stor del av en ökande folkmängd, medan tillväxten efter 1970 är en effekt av en förändrad hushållsbildning. Tendensen att antalet stora hushåll minskar och antalet småhushåll ökar, har kraftigt förstärkts under år. Ökningen antalet småhussenare av håll är en elfekt av ökad livslängd, men även av bättre ekonomiska
Bilaga 15 s. 37förutsättningar som möjliggör ensamboende i större utsträckning än tidigare. Det är även ett resultat av en allmän individualiseringsprocess i samhället. Familjen har inte samma betydelse som försäkring av trygghet, vård och omsorg. Offentliga organ förmedlar idag detta stöd Andersson, 1984. Familjens roll som beskyddande och riskspridande organisation har därför reducerats. Under 1980-talet har ungdomar lämnat sina föräldrarhem i allt tidigare åldrar för att bilda egna hushåll, vilket tillsammans med ett ökat antal separationer, givit ett ökat antal hushåll och en kontinuerlig minskning av den genomsnittliga hushållsstorleken Lundgren, 1989.
Tabell 3.1. Hushållen fördeladepå storleksklassersamtgenomsnittlig hushållsstorlek 1960- 1985 i tusental
| Period | Hushållsstorlek l 2 3 pers pers pers pers pers | Totalt Genomsnittlig 4 5 + hushållsstorlek |
| 1960 | 522 702 566 453 | 338 2 581 2.9 |
| 1965 | 620 770 585 479 | 323 2 777 2.8 |
| 1970 | 771 903 590 497 | 289 3050 2.6 |
| 1975 | 997 1025 562 504 | 234 3322 2.5 |
| 1980 | l 148 1090 525 515 | 220 3498 2.4 |
| 1985 | 1325 1 151 498 493 | 203 3670 2.3 |
Förändring 60-65 18.8% 9.7°/0 3.4°/o 5.7% -4.4% 195 65-70 24.4% 17.3% 0.9% 3.8% 10.5% 273
- 70-75 29.3% 13.5% -4.7 % 1.4% 19.0% 275
- 75-80 15.1% 63% -6.6% 2.2°/0 -6.0°/o 173 80-85 15.4% 5.6% -5.1% -4.3°/o -7.7% 172
Källa: Statistiska centralbyrån
Antalet enpersonshushåll har ökat mycket kraftigt sedan 1960 se tabellen ovan. De har än fördubblats under 25 år. Även tvåpersonshushål-
mer len har ökat, medan trepersonshushållen minskat sedan 1970-talet. De stora hushållen, fem personer och större, har minskat med 40 °/0sedan år 1960. Även antalet fyrapersonshushåll har minskat under 1970-ta1et. Des-
sa förändringar har lett till betydande förskjutningar i hushållsstrukturen.
Diagram 3.2.Ändrad fördelning hushållsstorlekar 1960-1985
av
i l
l
l
l 1970
l
1960 1 2 pers 3 4 pers 5+ pers
pers pers
Bilaga 15 s. 38Ungefär 20% av alla hushåll bestod 1960 av ensamboende, vilket skall jämföras med 36 °/0 1985. Samtidigt har de stora hushållen reducerats från att vara 13% av samtliga hushåll 1960 till endast 5% 1985.
Även förändringar hushållsstrukturen är stora är emellertid
om av många av hushållen stabila över tiden, dvs hushållen har inte varit utsatta för, för oss relevanta, förändringar. Om betraktar hushållen under perioden 1980- 1985 finner vi att enpersonshushållen är mycket stabila. Av de här betraktade hushållsformema är de tillsammans med tvåpersonershushåll utan barn de mest stabila grupperna. Bamhushållen är naturligt mer instabila, bl. a. på grund av att barn flyttar från föräldrarhemmet. Ju större hushållen med vuxna barn är, desto instabilare är de. Bland fempersonshushållen med vuxna medlemmar över 15 år var det endast 2°/0 som inte hade förändrats under femårsperioden.
Drygt 60% av alla enpersonshushåll 1980 hade inte förändrats under perioden fram till 1985. En icke obetydlig del av dessa hushåll består av äldre personer. Ungefär 12% av enpersonshushållen upplöses genom dödsfall. Lika många försvinner genom att personer flyttar samman och bildar tvåpersonshushåll. Enpersonshushåll som bildats under tidsperioden har till 20 °/0uppkommit genom att tvåpersonshushåll upplöses. En annan stor nytillkommen grupp bland enpersonshushållen är ungdomar som lämnat föräldrarhushållet.
Man kan sammanfattningsvis säga att den höga tillväxten av en och tvåpersonshushållen är en effekt av ett stort antal nytillkommna individer från andra hushållstyper. Det är även ett resultat av en hög stabilitet, dvs att antalet personer som övergår till andra hushållsformer är förhållandevis liten.
Under början av l980-talet framträder den s. ungdomspuckelns första fas, som sedan kulminerade i mitten av l980-talet. Denna ökning av ungdomar i hushållsbildande åldrar är en elfekt av det stora bamafödandet under mitten av 1960-talet. Den stora ökningen av antalet hushåll under denna period kan till stor del förklaras av att den s. ungdomspuckeln här når sin höjdpunkt. Antalet ungdomar i den hushållsbildande åldersgruppen 18-25 år uppgår till omkring 950 000, vilket skall jämföras med ca 900000 i perioden före 1980.
Institutionsboendets utveckling
Av den totala befolkningen befinner sig alltid en viss andel utanför de ordinära bostadshushållen. En viktig del i denna grupp utgör de personer, främst äldre, som har sin hemvist på någon institution. Enligt en inventering utförd av socialstyrelsen nov. 1985 vistades ca 107000 personer i åldern 65 år eller äldre på ålderdomshem, i långtidssjukvård eller i psykiatrisk vård. Merparten av dessa ca 90 % återfanns inom ålderdomshem och långvård. Relaterat till hela gruppen ålderspensionärer innebär detta att 6,6% av personerna i åldern 65 år eller äldre bodde eller vistades varaktigt på ålderdomshem eller i långtidssjukvård. Andelen som vistas på dessa institutioner ökar naturligen med åldern, och för gruppen 80 år eller äldre uppgick den till drygt 21%.
Bilaga 15 s. 39För hushållsprognosen erfordras en bedömning av den framtida befolkningens fördelning på bostads- och ickebostadshushåll, och därvid har den äldre befolkningens storlek och situation en icke oväsentlig betydelse. Förhållandet att de högre åldersgruppema väntas öka i såväl absoluta som relativa tal, den sk ålderselfekten, påverkar institutionsboendet i höjande riktning. Denna utveckling motverkas dock såväl förbättringar i de
av äldres hälsoläge som av den pågående förändringen samhällets äldre-
av omsorg.
Det totala antalet i åldern 65 år eller väntas år 2000 uppgå
personer mer till 1,5 miljoner, vilket i stort sett innebär ett oförändrat antal jämfört med dagens. Inom denna kategori återfinns dock förändringar i olika riktningar. Enligt befolkningsprognosen antas åldersgruppen 65-79 år minska, medan den mer vårdkrävande gruppen 80 år och äldre antas öka med över 30%.
De äldres hälsa och vitalitet förbättras kontinuerligt.
Enligt vad som brukar kallas den medicinska åldersparadoxen skulle detta innebära ökad livslängd, och därmed ökad sjuklighet. Sjukligheten förskjuts dock allt högre upp i åldrarna, och för varje enskild åldersgrupp anses ett kontinuerligt förbättrat hälsoläge vara en realitet. Denna utveckling medför ett relativt sett lägre vårdbehov hos den äldre befolkningen.
Ett annat förhållande som väntas reducera behovet av permanent institutionsvård är den pågående omstruktureringen av äldreomsorgen. Denna innebär bl. a. utbyggnad av den sociala hemtjänsten och förändringar inom primärvården. Omsorgen kommer därmed att innefatta traditionell hjälp i hemmet, tillgång till dagcentraler med viss social service, utökad färdtjänst samt stöd till närstående som åtar sig visst omsorgsarbete. Inom primärvården utökas möjligheterna till sjukvård i hemmet och till dagsjukvård. Beträffande de äldres bostäder skall dessa anpassas till behovet av hemservice, och därvid prövas såväl individuell anpassning av befintliga bostäder som utveckling av nyare bostadsforrner ex. servicelägenheter och gruppboende. Denna successiva förskjutning mot insatser i hemmet bör sammanfattningsvis medföra att andelen äldre som permanent vistas på institution kommer att avta.
Vilken omfattning kommer då behovet av institutionsboende att ha år 2000 Nedan skisseras tre alternativa utvecklingar. Vid beräkningarna har utvecklingen av vistelse på ålderdomshem respektive i långtidssjukvård behandlats separat, och dessutom har två ålderskategorier 65 79 år samt
- 80 år och äldre särskiljts. Resultatet redovisas dock utan uppdelning på åldersgrupp och institutionstyp, och avser sålunda hela gruppen 65 år eller äldre som vistas på institution.
Tabell 3.2. Andel avbefolkningen 65 år eller äldresombor på institution
1987 2000
Alt l Alt 2 Alt 3 Ålder
| 65-79år | 2,2% | 2,2% | 1,5% | 1,1% |
| 80- år | 19,3% | 19,3% | 12,9% | 5,0% |
| Tot 65- år | 6,0% | 7,3% | 4,9% | 2,1% |
Alternativ 1 innebär att den vårdbenägenhet som kan observeras för 1987, dvs den andel inom respektive åldersgrupp som bor på institution, förblir oförändrad under perioden.
Alternativ 2 förutsätter att vårdbenägenheten årligen avtar med en procentsats som motsvarar den genomsnittliga förändringen 1977- 1987 vad gäller vistelse på ålderdomshem och 1980-1987 vad gäller långtidsvård. Detta antagande om en degressivt avtagande vårdbenägenhet innebär att benägenheten avtar relativt snabbt i början av perioden, för att sedan plana ut.
Alternativ 3 grundas, liksom alternativ på den observerade tidigare utvecklingen. Här har dock antagits att vårdbenägenheten faller lineärt, och i samma takt som den genomsnittligt fallit under den observerade perioden.
Det totala antalet äldre på ålderdomshem eller i långtidssjukvård uppgick 1987 till ca 90 000. Enligt de olika alternativen för utvecklingen fram till år 2000 skulle alternativ l ge en ökning till totalt 110000, alternativ 2
minskning till 74000 och alternativ 3 en minskning till 32000 äldre en institutionsboende.
l alternativ l antas att andelen institutionsboende inom respektive åldersgrupp förblir oförändrad under perioden. Detta förutsätter att institutionsboendet förblir opåverkat av det kontinuerligt förbättrade hälsoläget och den beskrivna omstruktureringen inom äldreomsorgen, vilket förefaller mindre troligt.
Den lineära trendframskrivningen enligt alternativ 3 skulle innebära att andelen institutionsboende reducerades med två tredjedelar, att boendet på ålderdomshem helt skulle upphöra inom mindre än tio år, och att antalet antalet i långtidssjukvård reducerades med en tredjedel.
personer Enligt planerna för en förändrad äldreomsorg bör en avveckling av institutionsplatser ske varsamt och med stor hänsyn till de boende. En avveckling enligt alternativ 3 kan svårligen förenas med denna uttalade princip.
Mot bakgrund det sagda har alternativ 2 tillämpats vid bedöm-
av ovan
den framtida befolkningens fördelning på bostads- och ickeboningen av stadshushåll. Detta alternativ innebär att vårdbenägenheten antas avta,
i mindre drastisk takt än vad den lineära trendframskrivningen ger. men Antalet äldre bor på institution antas enligt det valda alternativet avta
som från dagens 90000 till ca 74000 år 2000, och denna förändring ligger
ca sålunda till grund för nedjusteringen av antalet ickebostadshushåll i hushållsprognosen.
Hushållsprognosen
Ekonomiska antaganden Huvudaltemativet bland hushållsprognosema innefattar en genomsnittlig ökning hushållens disponibla inkomster på 2,0% per år och ett oföränd-
av rat relativpris på bostäder. Som komplement till huvudaltemativet presen-
prognosaltemativ med inkomstökning på 2,7 °/oper år. teras även ett en Dessutom presenteras även ett nolltillväxtaltemativ, dvs. oförändrade hushållsinkomster och oförändrade bostadspriser. För att antyda vilka
Bilaga 15 s. 41effekter minskning bostadssubventionerna kan få, presenteras även en av med relativprisstegring på i genomsnitt 1,5°/0 per år och en prognoser inkomstökning enligt huvudaltemativet se kapitel 4. utröna effektema hög invandring på bostadsefterfrågan För att av en presenteras även sådan prognos. Detta alternativ är inte konsistent med en SCBs befolkningsprognos, utan förutsätter att nettoinvandring framtill år 2000 är storlek 1990 års prognostiserade nivå. av samma som
Hushållsbildning fram till år 2000
Utgångspunkten för är de kända hushållsövergångama melprognoserna lan 1980-1985. Befolkningsutvecklingen under perioden 1986-88 och stora delar 1989 är känd och följaktligen ingår den i prognosen. Därav emot vet inget de hushållsförändringar som har ägt rum efter 1985. om Huvudprognosen, alternativ 12,0% inkomstökning, innebär att antalet hushåll ökar till 4.26 miljoner år 2000. Den genomsnittliga tillväxten under perioden 1990- 2000 uppgår till drygt 25 000 hushåll per år. Denna tillväxttakt måste betraktas låg i jämförelse med tillväxten av antalet som hushåll under tidigare år, t.ex. den höga tillväxten från 1960-talets mitt och 10 år framåt. Under perioden 1985-90 beräknas hushållsbildningen särskilt hög. Enligt huvudaltemativet ökar antalet hushåll med 67000 vara år. Detta är en effekt av att den s. ungdomspuckeln under denna per period når sin högsta nivå. Ett andra alternativ omfattar hög inkomstutveckling på 2,7% per år. en Tillväxttakten i detta alternativ är hög, dock inte lika hög som under början 1970-talet. Med sådan hög inkomstutveckling pekar prognoav en på ökning 29000 hushåll per år under perioden 1990-2000. sen en av ca Detta resulterar år 2000 i 4.37 milj. hushåll. I nolltillväxtsalternativet är inkomster och bostädemas relativpriser oförändrade jämfört med dagens situation. Detta tredje alternativ ger en betydligt lägre hushållstillväxt än de två föregående prognosaltemativen. Antalet hushåll förväntas i genomsnitt öka med 19000 per år under perioden 1990-2000. Liksom i prognoserna ovan är hushållstillväxten starkast i periodens början, för att i dess slut avta. Tilläggas kan att ett högt invandringsnetto på ca 20000 per år fram till år 2000 större befolkning även fler hushåll. Enligt detta högger genom en invandringalternativ ökar befolkningen med ca 45 000 invånare i jämförelmed SCBs medelaltemativ. Vid jämförelse med de tre ovanstående se en ökning på ungefär 25 000 hushåll. prognoserna innebär detta en Hur hushållstillväxten enligt de tre prognoserna fördelar sig på hushåll olika storlekar framgår tabellerna nedan. Den genomsnittliga husav av hållsstorleken har sedan mycket lång tid minskat. Sedan år 1960 har hushållsstorleken legat under 3 i genomsnitt. Den uppgick då till 2,9 för att sedan sjunka till 2,27 år 1985. Samtliga prognosalternativ personer, pekar mot ytterligare sänkning den genomsnittliga hushållsstorleken. av Enligt huvudaltemativet kommer hushållsstorleken att sjunka till drygt 2,0 I höginkomstaltemativet pekar prognosen på en genomsnittlig personer. hushållsstorlek på drygt 1,9, medan det i nolltillväxtalternativet" beräk-
nas ligga på 2,15 personer.
Bilaga 15 s. 42Tabell 3.3. Antal hushåll år 1985och enligt prognosår 2000 enligt prognosalternativ1-3 i tusental Period Hushållsstorlek Totalt Genomsnittlig
1 2 3 4 5+ hushålls-
pers pers pers pers pers storlek År 1985 1325 1 151 498 493 203 3670 2.27 År 2000 enligt:
| Alt 1 | 1 906 1 329 436 433 146 4251 2.01 |
| Alt 2 | 2036 1359 405 415 144 4361 1.95 |
| Alt 3 | 1538 1231 533 483 186 3962 2.15 |
Den genomgående tendensen i samtliga prognoser är en kraftig tillväxt i antalet enpersonshushåll och en markant minskning av de stora hushållen. Skillnaden mellan de två extrema prognoserna, å ena sidan 2,7 °/0inkomstökning och å andra sidan ingen inkomstförändring alls, är närmare 400000 fler hushåll år 2000 i det förstnämnda fallet.
Tabell 3.4. Hushállsförändringar perioden 1976-85 samt enligt prognos 1-3 för perioden 1986- 1990och 1991-2000 i tusental
Period Hushållsstorlek Totalt
1 2 3 4 5+
pers pers pers pers pers Faktisk diff. l 976-85
328 126 -64 -ll -31 348 Beräknaddiff. 1986-90
| Alt 1 | 333 125 -55 -48 -36 319 |
| Alt 2 | 429 162 -83 -63 -48 397 |
| Alt3 | 65 18 30 7 4 102 |
- - Förändring 1991-00
| Alt 1 | 248 53 7 -12 -21 262 | - |
| Alt 2 | 284 46 10 15 11 294 | - - - |
| Alt3 | 140 62 5 3 -13 192 |
-
Skillnaden mellan de olika prognoserna är även en skillnad i hushållsstruktur. Den höga tillväxten av enpersonshushåll i alternativ 2 ger även en förskjutning i hushållsstrukturen så att andelen enpersonshushâll uppgår till knappt hälften av alla hushåll år 2000. Prognosalternativet med ingen ökning av inkomsten, det s. nolltillväxtsaltemativet, skiljer sig endast marginellt från hushållsfördelningen år 1985.
Diagrammet nedan visar vilka Förändringar i hushållens relativa fördelning som inträffat. Det visas med all tydligthet hur de stora hushållens andelar stadigt har minskat. Andelsmässigt har tvåpersonshushållen varit någorlunda stabila. Enpersonshushållen har ökat mycket kraftigt, speciellt under l970-talet.
I diagrammet finns även huvudprognosens beräknade förändring av de olika hushållsstorlekama med. Den hittillsvarande utvecklingen kommer enligt huvudaltemativet att fortsätta. De kraftigaste negativa förändringarna sker bland tre- och fyrapersonershushållen, medan enpersonshushållen fortsätter att öka, dock i något lugnare takt under perioden 1991-2000 än tidigare.
Bilaga 15 s. 43. X I
r
x .X
x
/ i z . / l . .
i p - . I . , l /
p . 1 .
E nw
Bilaga 15 s. 44Sammanfattningsvis kan sägas att en genomgående tendens i samtliga prognoser är en kraftig tillväxt av antalet enpersonshushåll och en betydande minskning av de stora hushållen. Detta är en effekt av den demografiska utvecklingen under perioden och visas tydligast i nolltillväxtsalternativet. l prognosalternativen med inkomstutveckling förstärks denna tendens ytterligare. Den största hushållstillväxten sker under perioden fram år 1990 följd av betydande ökning av ungdomar i hushållsbil-
som en dande åldrar.
Osäkerhet i prognoserna I hushållsprognosen är antalet individer konsistent med SCBs befolkningsprognos. De osäkerheter och antagandet som finns i denna, kommer naturligtvis även att finnas i hushållsprognosen. Hushållsförändringama baseras på faktiska uppgifter från Folk- och bostadsräkningama mellan 1980 och 1985. Vi vet inget om hushållsutvecklingen efter 1985, utan måste uppskatta hushållsutvecklingen fram till idag. Den största osäkerheten ligger dock i bedömningen av hur de framtida övergångssannolikheter-
den ekonomiska utvecklingen. na påverkas av
Hushållens efterfrågan på bostäder Hushållsprognosen har visat på en ökning av antalet hushåll fram till år 2000 och pekar på årlig förändring under perioden 1991 -2000 mellan
en 29000 och 19000 hushåll. Ökningen antalet efterfrågade lägenheter
av mellan 1991 och 2000 kommer att variera, beroende på de alternativa antagandena, mellan 5°/o-7%, se tabellen nedan.
Den genomsnittliga hushållsstorleken sjunker i samtliga prognosalternativ, vilket innebär fortsatt tillväxt av småhushållen, framförallt enper-
en sonshushållen. Detta är ett resultat av kombinerade effekter av en stark inkomstökning, förskjutning äldre befolkning och fortsatt
en mot en en effekt av den s. ungdomspuckeln se hushållsprognosen. Den senare endast under prognosperiodens början. Å sidan höjer inkomstökning-
ena
bostadskonsumtionen inom varje hushållskategori, men å andra sidan en medför hushållstrukturens förändring att efterfrågan styrs över mot mindre lägenhetstyper.
I efterfrågan år 1985 inberäknas s. obebodda lägenheter. Av de obebodda lägenheter utgörs ungefär 2/3 av dessa av lägenheter upplåtna utan kyrkobokförd boende, dvs. pendlarlägenheter etc. Resten av dessa lägenheter är under reparation, lediga för uthyrning etc. Dessa lägenheter uppgår till drygt 190000, enligt Folk- och bostadsräkningen 1985. Till nettobeståndet skall såldes adderas en framtida bedömning av de s. obebodda lägenheterna för att erhålla den totala bostadsstocken år 2000. Enligt de senaste Folk- och bostadsräkningama har dessa uppgått till omkring 200 000. Vår bedömning är att de s k obebodda lägenheterna även i fortsättning kommer att uppgå till denna nivå.
Bilaga 15 s. 45Den totala efterfrågeökningen under perioden 1986- 1990 är 9%. På 1990-talet förväntas efterfrågeökningen bli lägre, ca 6%. Enligt huvudalternativet ökar efterfrågan på lägenheter från 1986 till år 2000 med 16%. Den största efterfrågeökningen förväntas ske av bostäder med två eller tre rum.
Om betraktar efterfrågeökningen under perioden 1991-2000 finner
att betydande förskjutningar i efterfrågan har ägt rum i jämförelse med perioden 1986-1990. Mellan åren 1986 och 1990 ökar efterfrågan på enrumslägenheter med 23 °/0,medan efterfrågeökningen under tioårsperioden fram till år 2000 är lägre, endast 9%. Förändringar i efterfrågan av lägenheter med fyra rum eller större är den motsatta. Framtill år 1990 ökar efterfrågan endast med 1,6 °/0,därefter stiger efterfrågan mellan åren 1991 och 2000 till 7,2 %, vilket motsvarar en efterfrågeförändring på drygt 11000 lägenheter per år, setabell 3.5 nedan.
Tabell 3.5. Lägenhetsefterfråganår 2000 enligt prognosalternativ l-3 i tusental
Lägenhetermed antal rum Totalt
1 2 3 4+
- Efterfrågan 1985 418 1726 1524 3670 Efterfrågan år 2000
| Alt 1 | 562 | 2027 1661 4251 |
| Alt 2 | 587 | 2081 1692 4361 |
| Alt 3 | 489 | 1910 1 563 3 962 |
Efterfrågeförändringar/år 1991-00
| Alt 1 | 4,8 | 9,5 | 11,2 | 25,5 |
| Alt 2 | 4,9 | 9,8 | 14,0 | 28,8 |
| Alt 3 | 4,0 | 11,7 | 2,7 | 18,6 |
Förändring i °/0 1991 00
- Alt 1 9% 5% 7°/0 6°/0 Alt 2 9°/0 5% 9 °/0 7% Alt 3 9°/0 7°/0 2°/0 5°/o
Förändringen i efterfrågan mellan de två perioderna 1986 1990 respek-
tive 1991 2000 är ett resultat av en kraftig tillväxt av enpersonshushållen
mellan 1986 och 1990 se diskussion ovan om den s. ungdomspuckeln. l perioden efter 1990 är tillväxttakten för denna hushållstyp endast en tredjedel av den tidigare tillväxttakten. Visserligen minskar hushållen med tre och fler medlemmar i antal, men som en följd av inkomstökningen ökar de kvarvarande sin efterfrågan på större bostäder i perioden efter 1990.
Denna förskjutning i efterfrågan sker i samtliga prognosalternativ. I prognosalternativ med 2,7°/0 genomsnittlig inkomstökning per år, accentueras denna förskjutning ytterligare så att efterfrâgeökningen av de stora lägenheterna, perioden 1991-2000, är något större än i huvudalternativet. I nolltillväxtalternativet är förskjutningen liten. Det innebär att det sker en viss efterfrågeökning av de stora lägenheterna under 1990-talet även i detta prognosalternativ, men att ökningen är liten. Istället kan man
Bilaga 15 s. 46förvänta sig en förhållandevis större efterfrågeökning av bostäder med två och tre rum, än av stora lägenheter som en följd av en oförändrad inkomstutveckling.
En effekt av efterfrågeförändringen mot små lägenheter innebär även att fördelningen mellan olika hustyper påverkas. Från 1986 till 1990 förväntas efterfrågan mot flerbostadshus liksom efterfrågan av små lägenheter att öka. Hushållens efterfrågan av lägenheter i flerbostadshus ökar med knappt 15% under denna tidsperiod. Den största ökningen av hushållens lägenhetseftefrågan förväntas även under 1990-talet ske i flerbostadshusen. Efter år 1990 förväntas efterfrågeökningen att dämpas till ca 8% enligt huvudaltemativet. Detta ger en årlig efterfrågeökning på ca 18500 lägenheter. Om utvecklingen följer det s. nolltillväxtsaltemativet kommer hushållsbildningen att bli lägre än för huvudaltemativet. Följaktligen kommer även efterfrågan av både små- och flerbostadshus att bli lägre.
En sammanfattning av de tre prognosaltemativen ger, som en följd av en ökad hushållsbildning även en ökad efterfrågan på bostäder. Under perioden fram till år 1990 förväntas det ske en stark efterfrågeökning på enrumslägenheter och en mycket ringa ökning av större lägenheter. Under 1990-talet förändras efterfrågan till det motsatta. Under denna period förväntas vi få en ökad efterfrågan på större lägenheter och minskning av efterfrågan på enrumslägenheter. Denna tendensen återfinns i alla tre prognosaltemativen men är mer tydlig i alternativ l och Prognoserna över hushållens bostadsefterfrågan förutsätter, dels att de observerade efterfrågeförändringar orsakade av inkomst och prisförändringar kvarstår under prognosperioden, dels att efterfrågeinriktningen inte påverkas av andra faktorer. Säkerheten i sådana antaganden är givetvis mycket svårbedömd. Prognoserna skall betraktas som en tendens åt vilket håll utvecklingen pekar med de förutsättningar som gäller i dag, och i en del fall, gällde i går.
Utbudet av nya bostäder Utvecklingen fram till 1988 1970 är det år då det största antalet bostäder har färdigställts i Sverige
l 10000. Efter detta toppår har nyproduktionen av bostäder sjunkit kontinuerligt till och med 1986, då knappt 29 000 bostäder färdigställdes. Under 1987 och 1988 ökade dock produktionen och mellan dessa senare år var ökningen så stor som 10000 bostäder eller 33 procent. Denna utveckling förväntas också under 1989, varför man kan räkna med att ca 50000 bostäder blir klara under detta år.
Samtidigt med miljonprogrammets upphörande 1974, kom småhusen att dominera i nyproduktionen. Från 1985 har dock fler bostäder färdigställts i flerbostadshus än i småhus. Skillnaderna i antal är dock inte så stora och antalet nyproducerade lägenheter har ökat i båda hustyperna de två senaste åren.
Det är olika ägarkategorier dominerar i olika hustyper. Bland
som småhusen har det privata ägandet en stark utbredning. Under 1970-talet
Bilaga 15 s. 47var det ca 90 procent av bostäderna som byggdes åt privata ägare. En förändring har dock inträlfat, vilken innebär att andelen privata ägare sjunkit mycket kraftigt. 1988 var andelen privata ägare av de nyproducerade småhusen enbart 56 procent.
Det är ett par år in på 1980-talet som denna förändring blir tydlig. Främst är det bostadsrättsföreningar som växer i andel av nyproduktionen, men även de allmännyttiga bostadsföretagen har ökat sin andel av nyproducerade småhus under det senaste decenniet. För de allmännyttiga företagen innebär ökningen att man nästan har fördubblat sin andel på 10 år, vilket innebär att man 1988 hade ll procent av nyproduktion av småhus. Ökningen för bostadsrättsföreningarna har varit mycket kraftig. Man har ökat sin andel från 2 procent 1978 till 33 procent 1988. Under de två senaste åren är det främst de icke-rikskoooperativa bostadsrättsföreningarna som har ökat i andel.
I nyproduktionen av flerbostadshus har också skett en förändring. Allmännyttiga bostadsföretag har varit dominerande under lång tid, och är det fortfarande. Andelen har dock sjunkit från 66 procent 1973 till 41 procent 1988. De senaste åren har dock andelen inte minskat så mycket
- 3 procent från 1983. Under perioden då andelen sjönk som kraftigast, var det bostadsrättsforeningama som ökade sin andel. Under de senaste fyra åren har däremot privata ägare haft en ökad andel i nyproduktionen av flerbostadshus. Efter att under lång tid haft 10- 14 procent av nyproduktionen, har andelen de senaste åren varit ca 20 procent.
Totalt sett blir förskjutningama mellan olika ägarkategorier i nyproduktionen inte så markant som framgår ovan. Det framgår dock entydigt hur både allmännyttiga bostadsföretag och privata ägare har minskat sin andel av nyproduktionen, medan bostadsrättsföreningama har ökat sin andel. För den senaste femårsperioden gäller det särskilt icke-rikskooperativa föreningar.
Avgång av bostäder Då den prognoserade framtida bostadsefterfrågan skall omsättas i behov av nyproduktion av bostäder krävs, förutom uppgifter om dagens bostadsbestånd, en bedömning av antalet bostäder som väntas avgå ur beståndet. Avgångsbedömningama avser nettoavgången av bostäder, men denna är en följd av ett antal processer där lägenheter antingen försvinner ur bostadsbeståndet eller tillkommer på annat sätt än genom nyproduktion. Bostäder kan alltså utgå ur beståndet av många andra skäl än rivning. Ombyggnad kan leda till sammanslagning av bostäder, bostäder kan ges en ny användning ex. kontor eller fritidsbostad och kan också överges. Omvänt kan ombyggnad leda till delning av bostäder, kontor kan omvandlas till bostäder och fritidshus kan tas i bruk för permanent boende. Övergivna bostäder kan åter tas i anspråk. I dessa fall tillkommer alltså bostäder utan att nyproduktion sker.
Gemensamt för dessa förändringsfaktorer är att statistik som beskriver deras omfattning är bristfällig eller obefintlig. Viss vägledning ges av rivnings- och ombyggnadsstatistik för flerbostadshus, men uppgifter om
Bilaga 15 s. 48övriga Förändringar bostadsbeståndet saknas. Någon modell för syste-
av matisk kalkylering flödesförändringar i bostadsbeståndet kan alltså inte
av konstureras, utan det blir med nödvändighet nettoavgången av bostäder
uppskattas. Bedömningama för perioden fram till år 2000 grundas på som historiska uppgifter i form förändringar mellan Folk- och bostadsräk-
av ningarna 1975 och 1985, kompletterat med information från ovan nämnda löpande statistik avseende flerbostadshus.
Under perioden 1975-1985 utgjorde nettoavgången av lägenheter i storleksklassen 1-4 i småhus 98 000. I storleksklassen 5 rum eller
rum ca fler skedde dock ett stort nettotillskott vid sidan av nyproduktionen, varför nettoavgången för samtliga lägenheter i småhus stannade vid 5000. Lägenhetsavgången i den lägre storleksklassen inträffade till 70 °/0i småhus byggda före 1940. Med tanke på de större lägenheternas nettoökning torde
stor del dessa avgångar ha sin bakgrund i tillbyggnad och sammanen av slagning lägenheter. Nettotillskottet lägenheter i den högre storleks-
av av klassen orsakat lägenhetssammanslagningar bör dock avta under den
av kommande perioden, eftersom underlaget för sammanläggningar lägenheter i tvåbostadshus kraftigt reducerats under perioden 1975 1985.
-
Mot skissade bakgrund har antagits att avgången äldre och
ovan av
småhuslägenheter i den lägre storleksklassen kommer att ske i samyngre
under föregånde period. Den avgång på i genomsnitt ma relativa takt som 9000 lägenheter år därvid uppstår antas fördelas så att 2000
per som lägenheter avgår sammanslagningar, lika många genom tillbyggna-
genom der och resterande 5000 avgår genom att de rivs eller utnyttjas för annat än bostadsändamål. Effekten dessa förändringar blir ett årligt tillskott
av
3000 lägenheter i den högre storleksklassen 5 rum eller mer, och en av avgång 9000 lägenheter i storleksklassen 1-4 rum. Fördelningen av
av denna avgång på de fyra lägenhetsstorlekarna grundas på föregående periods motsvarande fördelning samt på antaganden om vilka lägenhetsstorlekar sannolikt berörs sammanslagning respektive tillbyggnad.
som av
Vad gäller bostäder i flerbostadshus uppgick nettoavgången 1975 1985
till 140000 lägenheter. Omkring tre fjärdedelar av denna avgång avsåg
ca den minsta lägenhetsstorleken. Under perioden var ombyggnadsverksamheten tämligen omfattande, och en stor del av de minsta lägenheternas avgång var en följd av lägenhetssammanslagningar i samband med denna ombyggnad. För beståndet av lägenheter av storleken två till fyra rum innebar lägenhetsomvandlingar i samband med ombyggnad däremot ett visst nettotillskott, medan beståndet av lägenheter på fem rum eller större
nämnvärt påverkades.
Den framtida ombyggnadsverksamheten antas ligga på en något lägre nivå än vad varit fallet under perioden 1975- 1985. Den ökade
som efterfrågan på små lägenheter i flerbostadshus kommer sannolikt att innebära att hopslagning lägenheter i samband med ombyggnad avtar. Vid
av bedömningen lägenhetsavgångar fram till år 2000 är grundantagandet
av att avgångar för respektive lägenhetsstorlek sker i samma relativa takt som under perioden 1975-1985. Mot bakgrund av vad som ovan nämnts beträffande den framtida ombyggnadsverksamheten och dess effekt på lägenhetsbeståndet har dock grundantagandet justerats. Effekten av lägenhetsombyggnader på beståndet antas under prognosperioden reduceras
Bilaga 15 s. 49med en tredjedel, jämfört med tidigare observerad elfekt. Med dessa antaganden kommer under perioden 1986 2000 avgången av lägenheter i
flerbostadshus att uppgå till 172 000, vilket innebär ll 500 lägenheter
per år. I tabell 3,6 redovisas den beräknade lägenhetsavgången och dess fördelning på hustyper och lägenhetsstorlekar.
Tabell 3.6. Avgångur bostadsbeståndet1985-2000 Tusental lgh
Lägenhetermed antal rum Tot Tot/år
1 2 3 4 5+
-
| Småhus | ll 66 32 26 -45 90 6,0 | |
| Flerb.hus | 108 42 8 22 - | 8 172 11,5 |
| Totalt | 1 19 108 24 48 | 37 262 17,5 - |
| Tot/år | 7,9 7,2 1,6 3,2 | 2,5 17,5 |
-
Nettoavgången för perioden 1986-2000 uppskattas alltså till 262000 lägenheter, varav 90000 avser lägenheter i småhus och 172 000 lägenheter i flerbostadshus. Den genomsnittliga årliga avgången upgår till 17500, fördelat på 6 000 lägenheter i småhus och 11 500 i flerbostadshus. Resultaten från tidigare avgångsberäkningar utförda för bostadskommittén Ds Bo 1984: 6 och föregående långtidsutredning indikerar en betydligt större lägenhetsavgång, ca 27 000 per år, under 90-talets inledning.
Någon uppenbar förklaring till denna diskrepans står att finna. En orsak kan dock vara att man inför tidigare beräkningar endast haft tillgång till uppgifter om lägenhetsbeståndet fram till tidpunkten för 1980 års Folkoch bostadsräkning. Jämförbarheten mellan 1980 års räkning och övriga räkningar brister avsevärt på grund av att denna räkning genomfördes enligt andra rutiner än de föregående och den efterföljande från 1985. Den nu genomförda avgångsbedömningen grundas alltså sannolikt på säkrare bakgrundsuppgifter. Dock kvarstår den osäkerhet som följer av att underlag för analys av llödesförändringar i bostadsbeståndet saknas i den
svenska bostadsstatistiken.
Ett jämviktsskapande byggande
Under 1950- och 1960.-talen fanns en stor brist på bostäder. Bostadsproduktionen ökade från drygt 40000 lägenheter i 1950-talets början till knappt 110000 år 1970. Under 1970-talet uppstod tendenser till överproduktion och nybyggnationen minskades Hansson, Turner 1979. Ungefär 15 år senare, år 1986, var nyproduktionen nere i knappt 30000 lägenheter per år. Under slutet av 1980-talet har produktionen åter börjat stiga och är nu uppe i ca 50000 lägenheter per år. l diagrammet nedan illustreras denna utveckling tillsammans med det prognostiserade nybyggnadsbehovet enligt prognosaltemativ 2 och Kurvomas form efter 1990 är ett uttryck för den genomsnittliga förändringen under tidsperioden fram till år 2000.
Resultaten från hushållsprognosema pekar på en fortsatt stark tillväxt av småhushållen, främst enpersonshushållen, under 1990-talet. Den tidigare utvecklingen mot allt färre stora hushåll kommer enligt de olika
4 19-924
Bilaga 15 s. 50prognosalternativen att fortsätta. Skillnaden mellan de olika prognosalternativens resultat för l990-talet kan bäst sammanfattas så att högre den antagna inkomstutvecklingen blir, desto kraftigare förväntas tillväxten av enpersonshushållen att bli.
Den totala efterfrågan på lägenheter år 2000 förväntas bli 4,25 milj, enligt prognosalternativ 1 2,0% genomsnittlig inkomstökning per år. Den största efterfrågeökningen förväntas ske av bostäder med två eller tre
Efterfrågan år 2000 motsvarar drygt 2 miljoner lägenheter av denna rum. storlek, jämfört med drygt 1,7 miljoner år 1985. Efterfrågan på större lägenheter kommer även att öka och motsvarar år 2000 en efterfrågan på ca 1,6 miljoner.
Behovet lägenheter är en följd av nettotillväxten i antalet hushåll
av nya och antalet bostäder som avgår ur beståndet. Behovet korrigeras dessut-
av
för nybyggnationen under perioden 1986 till 1989 för att erhålla om nybyggnadsbehovet under l990-talet. Den grad i vilken bostadsbeståndet utnyttjas under prognosperioden antas motsvara förhållandena år 1985.
Nybyggnationen mellan åren 1986 och 1989 uppgår till ungefär 150000 lägenheter. När detta skrivs finns ännu inte 1989 års nyproduktion av bostäder framtagen. Nyproduktionen för 1989 är därför till viss del uppskattad. Under perioden uppskattar antalet byggda enrumslägenheter till drygt 9000, medan antalet lägenheter med två eller tre rum och kök uppgår till 74 000 lägenheter, samt antalet lägenheter med fyra rum och
ca kök uppgår till drygt 66 000 lägenheter.
När det gäller lägenhetsefterfrågan och byggandet är det intressant att studera "nolltillväxtsaltemativet, därför att förändringar i hushållsbildningen liksom lägenhetsefterfrågan är ett resultat endast de demografi-
av ska faktorerna. Oavsett den ekonomiska utvecklingen demonstrerar detta alternativ slagsbasutveckling endast beroende av befolkningens sam-
en mansättning och förväntad förändring.
Det totala nybyggnadsbehovet under perioden 1990-2000 l l år, uppgår enligt nolltillväxtalternativet till drygt 400000 bostäder. Av dessa lägenheter pekar på 180000 enrumslägenheter och drygt
prognosen ca 220000 två- och trerumslägenheter. Det mest anmärkningsvärda är att det inte förväntas ske någon nyproduktion alls av lägenheter med fyra eller fler
under l990-talet. Nyproduktionen täcker under perioden 1986 1989 rum väl den förväntade lägenhetsefterfrågan på större bostäder. En sådan förändring nybyggnadsbehovet som nolltillväxtsaltemativet indikerar
av är ett resultat förändring av hushållstrukturen till att omfatta närma-
av en
70% och tvåpersonshushåll år 2000 mot 65% år 1985. re en-
För prognosalternativ l och 2 med en antagen inkomstförändring på 2,0% respektive 2,7% är nyproduktionsbehovet större än för nolltillväxtsalternativet. Den totala nyproduktionen under l990-talet för prognosalternativ l uppskattas till ca 690000 lägenheter. Det största nybyggnadsbehovet finns bland trerumslägenheter och mindre. Liksom för nolltillväxtaltemativet är nybyggnadsbehovet av fyrarumslägenheter och större lågt. Nyproduktionsbehovet för prognosalternativ 2 uppgår totalt till ca 800000 lägenheter. Se vidare tabell 3.7.
Bilaga 15 s. 51n
if; ;-
/
ä .n
. N X J .
V s . .v A. n. . . . . n. . . . A v.
.
p
Bilaga 15 s. 52Tabell 3.7. Nyproduktionens sammansättningfördelat på lâgenhetsstorlekari tusental
| Lägenhetermed antal rum | Totalt | ||
| l | 2 3 - | 4 + | |
| Bestånd 1985 502 | 1 813 | 1 546 | 3 863 |
Nyproduktion 1986 89 9 74 66 150
- Nyproduktion/år 1990-00
| Alt 1 | 254 | 358 | 81 | 693 |
| Alt 2 | 278 | 413 | 112 | 803 |
| Alt 3 | 180 | 224 | 0 | 404 |
När det gäller den traditionella uppdelningen i småhus respektive flerbostadshus finns det skäl att peka på den i dagens bostadsproduktion, i hög grad, flytande gränsen mellan hus- och lägenhetstypema. Rad- och kedjehus med ägande- eller bostadsrätt kan i många fall, till utseende och funktion, svåra att skilja från hus och lägenheter statistiskt registrera-
vara de hyresrätt i flerbostadshus. Av det skälet är en nybyggnadsprognos
som uppdelad efter hustyp osäker. Vår uppskattning är emellertid, att enligt huvudaltemativet fördelar sig det totala nybyggnadsbehovet av 690000 lägenheter på omkring 565000 i flerbostadshus och 125000 i småhus. Bedömningen nyproduktionens nivå och inriktning är avhängigt hus-
av hållsmodellens prognostiserade hushållsstruktur och hushållens antal. Som framgått avsnittet hushållsprognoser finns en rad osäkerheter i
av om prognosaltemativen.
Ombyggnads- och reparationsverksamhet i
flerbostadshus
Historik och utgångspunkter för en prognos
I det k. ROT-programmet Ds Bo 1983: Bättre bostäder ett IO-årigt
s. förnyelse- och underhållsprogram Rot-program förutskickades en utökad ombyggnadsverksamhet under den kommande perioden, 1984- 1993. Ombyggnadsvolymen, mätt i antal lägenheter före åtgärd, antogs behövas öka från cirka 12000 år under sent 70-tal gradvis till cirka 30000 år
per 1993 a. a. s. 65.
I diagram 3.5 presenteras den historiska utvecklingen fram o. m. 1988. Uppdelningen i fält lägenheter i fastigheter med olika fär-
motsvaras av digställningsår. Det framgår figuren att 1993 års prognosticerade volym
av i uppnåddes redan år l987l. Rotprogrammets volymmål och
stort sett tidsutsträckning är markerat i figuren med en streckad linje. Figuren avserantal lägenheterefter åtgärd, Det framgår tydligt figuren att ombyggnadsverksamhetens struktur
av men eftersom andelen lä- perioden. Fastigheter producerats efter 1940 har har förändrats under som genhetersomförsvinner i byggts i allt större omfattning under perioden, medan det för äldre sambandmed ombygg- om nad nu har blivit allt årgångar finns viss tendens till minskad ombyggnadsverksamhet.
en mindre 10%år 1988, delvis
Den kraftiga uppgången vid 1980-talets början låter sig bara stämmerändå slutsatserdiskussionen. förklaras med förbättrade lånevillkor. Visserligen infördes vissa investena i
Bilaga 15 s. 53Diagram 3.5. Ombyggnadavflerbostadshusunderperioden1975- 1988. Antal lägenheter iördelat på ursprungligt Firdigstiillningsâr. Streckad linje: ROT-programmets plan. Antal lägenheter 1000-taI Efter åtgärd
0 , .
1975 1980 1985 1990 1995 2000
Ombyggnadsár Källa: SCB, moderniseringsstalisliken
ringsbidrag vid den tidpunkten, men i stort sett var de ekonomiska villkoren oförändrade. En möjlig förklaring är den minskade nyproduktionen som kan ha frigjort resurser för ombyggnadsverksamheten. Ett studium av nyproduktionen visar att så inte heller är fallet; nedgången i nyproduktionsvolym pågick under hela perioden fram till 1986- 1987, varför inte heller denna förklaring räcker fullt ut.
En ytterligare förklaring är att bostadsbeståndets åldersfördelning nödvändiggjorde en utökad ombyggnadsverksamhet under perioden. Framför allt beror det på att allt större årgångar successivt kom in i en ombyggnadsfas. Samtidigt kan propaganda och kommunala handlingsprogram av skilda slag ha påverkat intresset för ombyggnadsverksamhet.
Den viktigaste förklaringen bör emellertid vara svängningar i bostadsef-
Bilaga 15 s. 54terfrågans inriktning. Det är troligt att den ökade ombyggnadsverksamheten under 1980-talets början var ett resultat av att den gröna vågen ebbade ut, och att hushållen, yngre såväl som äldre, började söka sig in mot stadskärnan. Vissa av dessa hushåll hade ekonomiska resurser att efterfråga lägenheter med högre kvalitet. I vissa fall har dessa ekonomiska
resurser uppstått genom försäljningsvinster från småhus.
Sammanfattningsvis låter sig ombyggnadsverksamhetens
uppgång under tidigt 80-tal bäst förklaras med tre faktorer; förbättrade lånevillkor, fysiska saneringsbehov och ändrad efterfrågeinriktning.
Modellen Den historiska utvecklingen kan förklaras med hjälp av en regressionsmodell som beaktar vissa av de faktorer som beskrivits tidigare. Modellen är uppbyggd så att varje ursprunglig fárdigställningsperiod beaktas för sig
var med hjälp av dummyteknik. Skälet är att de byggnadstekniska förutsättningarna bör skilja sig åt mellan perioderna.
En åldersvariabel fångar in ett tidsmönster för olika årgångar av bostäder; det är troligt att ombyggnadsintensiteten är en funktion av bostädernas ålder, oberoende av de tekniska skillnaderna. En tidsvariabel fångar in den generella tendens mot ökad ombyggnadsverksamhet över tiden, som kan relateras till överflyttning av kapital till ombyggnadssektorn och som i sin tur beror på en ökad efterfrågan på ombyggda bostäder.
En dummyvariabel representerar de förbättrade ekonomiska villkor som infördes 1983, och vars verkningar tydligt framgår av figuren.
Tabell 3.8. Skattning avandel ombyggdalägenheteri olika åldersgrupper Beroendevariabel, Andel ombyggdalägenheteri olika åldersgrupperlogaritmerat Oberoendevariabler,
Parametervärde t-värde Konstant 10.707 293 Årgång: 1900 1920,dummy
1.022 4.351
| -"- | 1920- 1930, -"- 1930-1940, | 2.209 6.001 3.476 6.8 7 l |
| -"- | 1940- 1950, -"- 1950-1960, 1960 -"- - , | 4.726 6.761 5.239 5.463 7.808 5.743 |
| Ålder logaritmerat | 6,851 3.299 | |
| Ombyggnadsårlogaritmeral | 10.210 3.464 - - | |
| Lånevillkor: 1983-, dummy | 0,796 3,430 |
r 0.877 F 77.688 Antal observationer: 98
Analysen visar att de använda variablerna förmår förklara 87,7 procent av variationen i andel ombyggda lägenheter. Funktionen i sig är signifikant F-värdet är över 77. Samtliga variabler, med ett undantag, är
signifikanta på enprocentsnivån. Variabeln för den första årgången fram till 1900, bidrar emellertid så lite till att förklara variationen att den inte ingår i ekvationen över huvud taget.
Bilaga 15 s. 55Prognos över den framtida Ombyggnadsverksamheten Med hjälp av skattningsresultatet i tabell 3.8 kan en prognos över den framtida ombyggnadsverksamheten framställas.
Avgörande för prognosen är emellertid det antagande som görs om de framtida ekonomiska villkoren för ombyggnadsverksamheten. Det skall beaktas att fr. o. m. 1989 råder helt nya villkor för ombyggnadsverksamheten. Den garanterade räntan har höjts till det dubbla både för ombyggnad av hyresrätt och bostadsrätt från och med 1989. Regelmässigt startar den garanterade räntan på 5,1 procent, i stället för 2,45 eller 2,6 procent som i dag är fallet.
Det finns därför skäl att göra två olika prognoser. En som utgår från att subventionsindragningen medför en återgång till de förhållanden och beteenden som rådde före 1983. Det resulterar i en liten ombyggnadsvolym. I en alternativ prognos är i stället utgångspunkten att regeländringen 1989 inte påverkar beteendet, eftersom ombyggnadsincitamenten i stället är långsiktigt ekonomiska, i kombination med att många presumtiva ombygare kan välja att i stället aktivera reparationsavdrag i stället for att begära ombyggnadslån med statliga räntebidrag, men utan avdragsrätt för de reparationer som ingår i ombyggnadsverksamheten.
Två skilda prognoser presenteras därför på grundval av den skattning som presenterades i tabell 3.8. Skillnaden mellan dem är värdet på dummyn: lånevillorz 1983 .
--
I diagram 3.6 och 3.7 presenteras resultatet av skattningen. Enligt minimialternativet kommer ombyggnadsvolymen att falla drastiskt från och med 1989. Därefter sker en viss återhämtning, som en följd av att de olika årgångama blir allt äldre och den trend som finns i de olika årgångama
summerar till en viss ökning. Totalt förväntas cirka 16000 lägenheter i flerbostadshus byggas om år 2000.
I maximialternativet bortses i stället från de minskade räntebidragen. Prognosen kommer då i stället att peka på en ökad ombyggnadsverksamhet. Först sker emellertid en nedgång, som en följd av att modellen inte tar större hänsyn till de två senaste årens ombyggnadsverksamhet än till övriga år. Ombyggnadsverksamheten kommer därefter att tilltaga i volym, upp till år 2000 då nära 35 000 lägenheter förväntas bli ombyggda.
I båda prognosaltemativen ökar andelen lägenheter i hus byggda från och med 1940. I den senaste årgången, 1961 och framåt, förutspås ökningen bli mycket kraftig i relativa tal. I äldre årgångar sker en relativ minskning i takt med att en allt större del av beståndet blir ombyggt.
Det är ännu något för tidigt för en definitiv prognos som tar ställning till vilket av dessa scenarier som är det mest riktiga. En viss ledning kan man
från uppgifter om hur mycket ombyggnadsverksamheten har fallit under 1989. I SCB:s bostadsbyggnadsstatistik Bo 14 SM 8903 återges data från första halvåret 1989. Utvecklingen är delvis svårtolkad, med det förefaller ändå som om verksamheten under andra kvartalet 1989 indikerar en markant nedgång i ombyggandet omfattning. Så t.ex. påbörjades 3591 lägenheter i flerbostadshus under andra kvartalet 1989 mot 8127 under andra kvartalet 1988. Även med hänsyn tagen till vissa eftersläpningar i statistikredovisningen framstår det ändå som en markant nedgång. Vi har
Bilaga 15 s. 56Diagram 3.6. Ombyggnad av flerbostadshusunder perioden 1975-1988, samt en prognosfram till år 2000.Antal lägenheterfördelatpå ursprungligt tärdigstâllningsår. Minimialternativet. Antal lägenheter IOOO-tal Efter åtgärd
01975 2000
Bilaga 15 s. 561980 1985 1990 1995
Ombyggnadsår
Källa: SCB, moderniseringsslatistiken
emellertid ännu inte sett ett tillräckligt stort utfall räntebidragsminsk-
av ningen för att kunna göra en säker prognos.
Till detta kommer det förslag från reformerad inkomstbeskattning RINK som framlagts av finansdepartementet. Enligt detta förslag skall ombyggnadsinvesteringama ur subventionssynvinkel behandlas på samma sätt som nyproduktionen. Men det som är minskade räntebidrag För nybyggandet är faktiskt ökade räntebidrag till ombyggnadsverksamheten, eftersom dessa föreslagna räntebidrag faktiskt är större än de som ges till ombyggnadsverksamhcten enligt de aktuella reglerna. Det driver naturligtvis på sikt upp ombyggnadsverksamheten sett i relation till det aktuella
regelverket.
Sammantaget gör vi den tentativa prognosen att ombyggnadsverksamheten kommer att ligga kvar på den nivå den hade närmast före de två senaste årens uppgång. Det svarar mot en konstant volym på 25 000 lägenheter per år fram till år 2000.
Bilaga 15 s. 57Diagram 3.7. Ombyggnad av flerbostadshus under perioden 1975-1988, samt en prognosfram till år 2000.Antal lägenheterfördelat påursprungligt ñrdigställningsår. Maximialternativet.
Antal lägenheter 1000-tal Efter åtgärd
1975 1980 1990 1995 2G
Ombyggnadsår
Källa: SCB, moderniseringsslatisliken
Prognos över kostnadsutvecklingen
Vår prognos resulterar i att andelen nyare lägenheter kommer att öka i den framtida ombyggnadsverksamheten. Det borde minska de reala bruttoinvesteringarna under den kommande tioårsperioden, eftersom nyare lägenheter i regel har varit billigare att bygga om än äldre lägenheter bl. a.
beroende på lägre åtgärdsgrad i nyare hus.: Denna bild har emellertid
en ändrats påtagligt i takt med att andelen moderna lägenheter har ökat i ombyggnadsverksamheten. Andelen moderna lägenheter Före åtgärd
- var 47% år 1983, för att stiga till 83% år 1988. Därmed har också skillnaderna i ombyggnadskostnader mellan lägenheter i nya och gamla
1SeTurner 1987. hus jämnats ut. För lägenheter i hus där ombyggnaden färdigställdes 1988 3Enligt senasttillgängliga
ombyggnadskostnadema För de äldre husen cirka 4700 kronor låneobjektstatistik somi var per
detta fall någotunder kvadratmer BRA P TOT, att jämföra med cirka 4 500 kronor för nyare
skattar ombyggnadskostårgångar nadensnivå.
Bilaga 15 s. 58På grundval av dessa uppgifter gör vi den bedömningen att denna utveckling kommer att fortsätta. Investeringskostnadema kommer därför inte att öka i reala termer som en följd av att ombyggnadsverksamheten allt mer inriktas mot senare byggda fastigheter.
Ombyggnads- och reparationsverksamhet i egna hem
På SIB finns två större specialstudier av husbeståndet. Dessa studier möjliggör en fördelning av antalet ombyggda småhus efter kalenderår och ursprungligt fárdigställningsår på samma sätt som för flerbostadshusen. Ekonometriska analyser visar emellertid att det inte går att förklara ombyggnadsverksamheten med hänvisning till småhusens ålder på samma sätt som för flerbostadshusen. Förklaringen torde vara att andra faktorer har avsevärt större betydelse. Småhusägarens ålder och ekonomiska situation, den nuvarande ägarens innehavstid, konjunkturläget, bostadsmarknadssituationen och en mängd andra faktorer synes ha större betydelse.
På grund av brister i datatillgången är hänvisade till att göra prognoserna på material från nationalräkenskapema, med olika ekonomiska indikatorer som komplettering.
I diagram 3.8 visas utvecklingen av ombyggnadsinvesteringama i småhussektom permanenta småhus under perioden 1970 till och med första halvåret 1989.
Diagram 3.8. Ombyggnadav småhus med äganderätt under perioden 1975-1989, samt en prognosfram till år 2000. Miljoner kronor i 1987 års priser. Miljoner kronor 6000 5500 - 5000 4500 -
/ J se
W
w 2500 1 2000
V
1500- 1000 50° 4Detta och ..nastkommande avsnitt utgör en omar- ; betad och uppdaterad O , , , , ,
197 1975 1990 1995 1990 1995 2000 version av motsvarande avsnitt i Bostäderoch OWUYQQNGÖSåT byggande0987- Källa: SCB, nationalräkenskaperna
Bilaga 15 s. 59Vi kan iakttaga en topp 1978 till 1979, vilken kan förklaras med ökad disponibel inkomst, stor investeringsvilja i sektorn, samt inte minst de statliga subventionerna till energibesparande åtgärder. Dessa senare drar med sig ytterligare ombyggnadsinsatser. Det finns ytterligare en topp 1984 till 1985. Orsaken är att ROT-programmet då infördes, vilket i kombination med stigande disponibla inkomster ledde till en ombyggnadsvåg.
Modellhypotesen är mycket enkel: ombyggnadsinvesteringarna förkla-
tidsvariabel i kombination med dummies som uttrycker inverkan ras av en
stöd till energibesparande åtgärder och ROT-program. Även disponibel av inkomst, BNP-utvecklingen och prisutvecklingen för småhus har prövats som förklarande faktorer, men de visar sig inte ha någon förklaringskraft. Den valda modellen presenteras i tabell 3.9 nedan.
Tabell 3.9. Skattning avmodell för ombyggnadsinvesteringari småhus Beroendevariabel, Ombyggnadsinvesteringari småhusmed äganderätt MKR Oberoendevariabler,
| Parametervärde | värde | |
| Konstant | -4 l 18.532 | 2.603 |
| OmbYggnadsår | 83.456 | 4.141 |
| Dummy för energilån | 1 282.901 | 4.712 |
| Dummy för ROT-progam | l 265.238 | 3.801 |
R2 0.812 F 23.012 Antal observationer: 19
Omvandlat till en prognos kommer de samlade ombyggnadsinvesteringarna år 2000 att ha stigit till 4227 MKR, att jämföra med en uppskattad investeringsnivå år 1989 på 3 159 MKR. Jämfört med tidigare progno-
för Långtidsutredningen innebär denna prognos en minskning av den ser framtida investeringsnivån. Det bör tolkas som att vi tidigare överskattade effekterna ROT-programmet. Den nu presenterade prognosen innefat-
av tar ökningstakt på 2,7 procent per år. Resultatet redovisas med en
en heldragen linje i diagrammet.
Det bör påpekas att prognosen inte beaktar eventuella framtida subventioner till småhusägare för att inför en förestående kärnkraftsavveckling, stimulera till insatser för ett minskat elberoende. Dessa investeringar bort från direktverkande el, torde innebära ökad ombyggnadsverksamhet även i övrigt. Om så blir fallet kan vår prognos betraktas som en underskattning.
Investeringar i fritidshus
Den officiella statistiken om bostäder och boende är inriktad på det permanenta boendet. Därför är de statistiska uppgifterna om fritidshusen mycket knapphändiga, trots att fritidshusen är viktiga ur investeringssynpunkt
De enda uppgifter som finns att tillgå härrör från nationalräkenskaper-
I dessa görs ingen uppdelning mellan nyinvesteringar och ombyggnadsna. investeringar. Vi är därför hänvisade till att göra en prognos för de samla-
Bilaga 15 s. 60de ny- och ombyggnadsinvesteringama med skilda ekonomiska indikatorer som förklaringsfaktorer.
Utvecklingen av fritidshusinvesteringama framgår av diagram 3.9 nedan. Mönstret liknar det som kan iakttagas för nyinvesteringar i permanenta småhus diagram 3.8. Investeringama kulminerade mot slutet av 1970-talet, men till skillnad från mönstret för investeringar permanenta småhus sker ingen ökning vid 1980-talets början. Först vid mitten på 1980-talet inleds en viss uppgång.
Diagram 3.9. Nybyggnad och ombyggnadavfritidshus under perioden 1975-1988, samt en prognosfram till år 2000. Miljoner kronor i 1987års priser. Miljoner kronor
i
4500 - i
M i
/ 3500 -
3000 -
2500 -
500A
1970 1975 1990 2000
1980 1995 1995
Färdigställningsår
Källa: SCB, nationalräkenskaperna
Prognosen för investeringar i fritidshus grundas på en enkel regressionsmodell, som har disponibla inkomster och en trendvariabel som förklarande variabler. Även andra variabler har prövats. En sådan variabel, bör
som ha haft inverkan, är prisindex for överlåtna permanenta småhus. Motiveringen är att snabb värdetillväxt för överlâtna småhus skapar ett likviditetsutrymme för småhusägaren som kan användas till investeringar i fritidshus. Variabeln har dock inget förklaringsvärde utöver den Förklaring som ges av tillväxten i disponibla inkomster. Den valda modellen med skattningsresultat presenteras i tabell 3.10 nedan.
När parameterestimaten utnyttjas för en prognos blir resultatet att investeringarna i fritidshus stiger från 3124 miljoner år 1988 till 4310 miljoner år 2000 i 1987 års prisnivå. Det motsvaras av en ökningstakt på 2,7 procent under perioden. Resultatet är angivet med en heldragen linje i
Bilaga 15 s. 61Tabell 3.10. Skattning avmodellmr ny- ochombyggnadsinvesteringari småhus Beroendevariabel, Ny- och ombyggnadsinvesteringari fritidshus MKR Oberoendevariabler,
Parametervärde t-värde
| Konstant | 6 871.656 | 4.031 |
| Färdigställningsår | -293.005 | 9.697 - |
| Disponibel inkomst | 204.688 | 6.676 |
R 0.860 F 49.193D-W 1.020Antal observationer: 19
diagram 3.9 ovan. Trots den snabba ökningstakten är inte investeringsnivån år 2000 fullt i paritet med den nivå som rådde under slutet på 1970-talet.
Orsaken till att prognosmodellen anger en positiv investeringsutveckling är att inverkan av en ökning i disponibel inkomst +2,0°/0 per år enligt vårt huvudalternativ5 får större effekt än den negativt verkande trendfaktorn.
Det bör påpekas att prognosen blir osäker genom att den inte beaktar den inverkan som förslagen till generösare Skatteregler för fritidshusen kan få. Det bör öka investeringsviljan i fritidshus, varför den gjorda prognosen kan betraktas som försiktigt hållen.
Statsñnansiella konsekvenser Bakgrund Vi har inte närmare berört de statsfinansiella konsekvenserna av de använda scenarierna. En sådan analys presenteras i detta avsnitt.
Analysen är av särskilt intresse vid denna tidpunkt, eftersom förändringar inom skatte- och bostadspolitiken för närvarande övervägs. Utredningen om reformerad inkomstbeskattning RINK, samt ytterligare utredningar om reformerad företagsbeskattning, reformerad mervärdesskatt, samt en utredning om inflationskorrigerad inkomstbeskattning har alla under 1989 lagt sina betänkanden. Dessutom har Bostadsdepartementet genomfört en egen utredning, Boendekostnadsutredningen BKU, som också har lagt sitt betänkande under 1989.
Gemensamt för utredningarna är att de med olika metoder försöker minska den statliga skatten genom fr. a. minskade marginalskatter. Reformen skall sedan finansieras bl. a. med minskade subventioner till bostadssektorn. Enligt beräkningar gjorda vid SlB kommer bostadssektom att bidraga med cirka ll miljarder i 1989 års priser om RINK genomföres. Om däremot BKU genomföres blir besparingen l7 miljarder enligt beräkningarna.
5Med exempelvisnoll-
Mot denna bakgrund är det därför viktigt att beskriva det långsiktiga
tillväxt i disponibel instatsñnansiella utfallet vid nuvarande regler, men med nyanseringar som komst blir utvecklingen grundas på olika antaganden produktionsvolym Det starkt negativ under
om m.m. ger en
prognosperioden. Det säkrare utgångspunkt för bedömningar av skatteutredningamas förslag.
gäller även lågtillväxtal-
I begreppet subventioner ingår i de statliga framställningama tre skilda ternativet; + 1,3%per år.
Bilaga 15 s. 62delar: räntebidrag, bostadsbidrag, och de särskilda subventioner som sam-
manhänger med att ägare småhus har rätt att göra gäldränteavdrag för
av
de ränteutgifter som belastar småhuset.
Statsfinansiella efekter av räntebidragen
Den framtida prognosticerade bostadsbyggnadsvolymen har redovisats i
den tidigare framställningen. Dessa data, tillsammans med data som be-
skriver bostadsbeståndets sammansättning och ekonomiska förhållanden,
kan sättas in i befintlig modell för bostadsfinansieringssystemetf l
en
modellen skall ränte- och inflationsantaganden införas. Vi väljer att arbeta
med endast ett antagande. Inflation antas vara 6 procent och räntan ll
procent. Produktionskostnadema för perioden från och med 1991 antas
utvecklas i takt med inflationen, dvs med 6 procent per år. Det kan synas
något lågt, men det svarar mot ett långsiktigt antagande om realt oföränd-
rade produktionkostnader.
Analysen har gjorts för de tre makroekonomiska alternativ som har
valt att arbeta med; alternativ 1 svarar mot en real tillväxt i disponibel
inkomst på 2% per år. Alternativ 2 svarar mot 2,7% och alternativ 3 mot
- 0%. En bearbetning för nuvarande produktionsvolym även i framtiden
redovisas också alternativ O.
I diagram 3.10 redovisas en prognos över de totala räntebidragen fram
till och med år 2000 under de olika altemativantagandena. Värdena före år
1989 hämtas från officiella publikationer i detta fall Boverkets anslags-
-
framställning budgetåret 1990/91, s. 152. Uppgifterna redovisas i fasta
priser omräknat till 1987 års prisnivå med hjälp av KPI.
Det framgår mycket tydligt av diagrammet att räntebidragen ökar i reala
f Modellen innehåller termer under prognosperioden. Detta gäller i alla prognosaltemativen.
data om historiska pro- Störst blir ökningen under alternativ då räntebidragen stiger i reala duktionskostander, an- från utgångslägets 15 miljarder kronor år 1988 till drygt 34 miljartalsuppgifter, räntenivå- termer
lånetyper, räntebind- der kronor år 2000, allt uttryckt i 1987 års prisnivå. Under alternativ 0 och er, ningstider m.m. Re- 3 stiger räntebidragen måttligt endast till drygt 20 miljarder
mera gelverketför det nuva-
kronor år 2000. Alternativ dvs huvudaltemativet, representerar ett randeFinansieringssystemet, inklusive de äldrelå- mellanting cirka 31 miljarder kronor.
netyper somöverförts till
Att räntebidragen genomgående ökar så kraftigt beror på att prognosaldet nuvarandesystemet,
inlagdai modellen. ternativen förutsätter ökad nyproduktionsvolym, medan ombyggär en Den innehåller vidare en nadsvolymen hålls oförändrad. I kombination med ett antagande om hög uppdelning avbeståndeti
realränta leder detta till en stor ökning i räntebidrag. hustyD,upplåtelseform, ägarkategorioch nybygg- Diagrammet visar också att kurvorna tenderar att plana ut. Det beror nad/ombyggnad totalt dels på bottelånen gradvis konverteras från tidigare något högre
- att en 20 sektorer efter vissa
räntenivå, dels på att produktionsökningen resulterar i att de senaste sammanslagningar.1 modellen kan kapitalutgif- årgångama i bostadsbeståndet successivt blir att större. Eftersom räntebiter, subventionsnivåer
dragen i huvdsak går till de nyare fastigheterna förklarar det att räntebidraoch skatteeflekterstimulerasför skilda årgångar gen ökar under de första åren, men att denna ökningstakt successivt avtar. och för skilda sektorer i I diagrammet också den del räntebidragen som tillfaller småhu-
anges av det statligt belånadebe-
med äganderätt ny- och ombyggnad. Som synes minskar andelen ståndet fr. m. 1958. - sen
o. Bearbetningar med hjälp räntebidrag till småhus drastiskt över perioden. Det är främst en följd av av modellen finns i bl. a. småhusandel i produktionen. Finansieringssystemets kon-
en minskad Ekonomisk debatt nr
struktion har också betydelse. Ränteuppräkningen startar vid 2,45-2,7 4/ l 986.
Bilaga 15 s. 63Diagram 3.10. Räntebidrag till bostadssektornunder perioden 1975-1988, samt en prognosfram till år 2000 underolika produktionsantaganden.Miljarder kronor i 1987 års priser. lnlilation 6%, ränta 11%. Beskrivningar: setexten.
Miljarder kroanor 35 ,_._.,,_.., , ,,,, , ,, ,, ,,,,,T,i "W
Småhus Alt1-
1935 1995 2600
1975 1980 1990
Prognosár Källa: SlBs simuleringsmodell och offentlig statistik
procent för hyresrätt/bostadsrätt, medan den startar vid 4,9 procent för småhus med äganderätt. Eftersom upptrappningstakten är 0,5 procentenheter per år i smáhusen och 0,25 procentenheter i flerbostadshusen avvecklas de initialt små subventionerna på kortare tid i småhusen än i hyres- och bostadsrättshusen. Räntebidragen till ombyggnad avvecklas än snabbare, på grund av att den garanterade räntan har höjts både för
tlerbostadshusen och småhusen. I det senare fallet startar upptrappningen vid 10 procents garanterad ränta.
I Förutsättningarna för arbetet med Långtidsutredningen antas att de högre tillväxttakterna dvs. alternativ l och 2 svarar mot en lägre
- inflationstakt; 3,3 °/o i stället för 6%. Sådana känslighetsanalyser har genomförts, under ett antagande om att realräntan är densamma som i tidigare redovisade prognoser. Under dessa förutsättningar minskar de samlade reala räntebidragen, jämfört med den ordinarie prognosen. I alternativ l stiger räntebidragen från 15 miljarder kronor år 1988 till knappt 20 miljarder kronor år 2000. Det skall jämföras med de 31 miljarder kronor år 2000 som den tidigare redovisade prognosen för alternativ l resulterade Vid högtillväxtaltemativet 2 blir skillnaden lika stor. Den lägre inflationstakten gör att räntebidragen "bara" stiger till knappt 23 miljarder kronor år 2000, att jämföra med de drygt 34 miljarder
som tidigare prognos för alternativ 2 resulterade
Bilaga 15 s. 64Sammanfattningsvis kan det fastslås att de gjorda antagandena om makroekonomisk utveckling, i kombination med de tidigare analyser av önskat byggande, resulterar i en betydande ökning av räntebidragen i reala
Ökningen är känslig för volymantaganden, även för de inflatermer. men tions- och ränteantaganden som görs. Vid ett antagande om en lägre inflationstakt, men med bibehållen realränta, sjunker ökningstakten i de framtida räntebidragen kraftigt.
Slutligen skall framhållas att räntebidragsprognosen generellt visar på väl höga siffror, eftersom prognosen sannolikt underskattar etfektema av att bostadsbyggandet enligt våra analyser alltmer vrids mot ett byggande av smålägenheter. Effekten kan dock högst föranleda en minskning i räntebidragsvolymen på fem procent.
Statsfinansiella ejfekter av skatteavdragen Enligt oñentlig statistik7 medför avdragsrätten för småhusägama en skatteminskning på 15,5 miljarder kronor år 1989 i 1987 års priser preliminära uppgifter, som beaktar inverkan av schablonintäkt och extra avdrag, men bortser från de småhus som går med skattemässigt överskott. Det skall jämföras med motsvarande effekt år 1975, som i samma penningsvärde enbart var 7,4 miljarder kronor. Generellt har skatteeffekten ökat i reala termer över åren. Undantag är utvecklingen under 1983 och 1984, då en viss real minskning inträffade sannolikt som en följd av minskat
småhusbyggande i kombination med marginalskattesänkningar.
Utvecklingen 1975 1988 presenteras i diagram 3.11 nedan. Uppgifter-
na hämtas från Boverkets anslagsframställan se not, och har omräknats till 1987 års prisläge med hjälp av KPI.
Med hjälp av den ovan nämnda simuleringsmodellen för finansieringssystemet, kan skatteetfekten för egnahemsägare grovt uppskattas för perioden fram till år 2000. Det är då viktigt att påpeka att effekterna berör enbart den statligt belånade produktionen fr. o. m. 1958. Modellen tar heller hänsyn till den eventuella refmansiering som kan tänkas ske i detta bestånd. I diagrammet återges den prognosticerade utvecklingen för skatteeffekten som berör det statligt belånade beståndet, och i enlighet med de alternativa produktionsprofiler som den tidigare beskrivna efterfrågemodellen har genererat.
Det framgår av diagrammet att skatteeffekten blir allt mindre i det statsbelånade beståndet, mätt i fasta priser. Från en nivå på knappt 7 miljarder kronor år 1989 sjunker skatteelfekten i det statligt belånade beståndet till cirka 4 miljarder år 2000. Nivån år 2000 varierar med cirka en miljard mellan de olika alternativen, beroende på att andelen småhus med äganderätt varierar. Generellt sett är andelen småhus i nyproduktionen lägre än i beståndet, vilket förklarar att skatteeñfekten avtar fram till år 2000. Det kan uttryckas som att tillskotten av nya gäldränteavdrag 7Sebl. a. Boverketsan- nyproduktion inte förmår kompensera för det bortfall i skatteeffekt genom slagsframställningbudsom följer av att kapitalskuldema sjunker i det äldre och större beståndet, getåret 1990/91,s. 15111. Framställningen i detta både genom amorteringar och genom penningvärdesförsämringar. avsnitt byggerdelvis på mycket vanskligt för den totala skatteelfek-
Det är att göra en prognos bedömningama i Boverskrift. tens utveckling över prognosperioden. Den beror bl. a. på räntenivåema kets
Bilaga 15 s. 65Diagram 3.11. Skattesubventioner till bostadssektorn under perioden 1975-1988, samt en prognos fram till år 2000 under olika produktionsantaganden.Miljarder kronor i 1987 årspriser. Inflation 6 %. Beskrivningar: setexten.
Miljarder kronor 20 94--
Totalt
Statligt belánat sex-er - -- i w--ø a-
All
;m1
M13
I v V i
1975 1980 1985 1990 1995 2000
Prognosár
Källa: SiBs simuieringsmodell och offentlig statistik
på andrahandsmarknaden, omsättningshastigheter och prisnivåema på småhusmarknaden. Med de antaganden vi allmänt gör om ett efterfrågeanpassat byggande av småhus, bör det ändå vara rimligt att anta att den minskade produktionen av småhus med äganderätt kommer att leda till en realt sjunkande total skatteeffekt.
Boverket redovisar i sin anslagsframställan en prognos som, visserligen bygger på delvis andra antaganden än de som gäller som förutsättning för Långtidsutredningen, men som ändå i grova drag förefaller rimlig. Bedömningen redovisas i diagram 3.1 l reala termer sjunker skatteetfekten från cirka 15miljarder år 1989 i 1987 års priser till cirka 12 miljarder kronor år 2000. Minskningstakten motsvarar i stort minskningstakten för det statligt belånade beståndet. Observera att den reala minskningen åstadkommes utan ett beaktande av eventullt framtida skattereformer som inkluderar marginalskatteminskningar.
Sammanfattningsvis antas skatteelfekten avta i reala termer fram till år 2000. Det gäller det statligt belånade beståndet -oberoende av vilket produktionsaltemativ som gäller. Utvecklingen förväntas bli den samma för de totala skatteeffektema. 3a. a.s. l59ñ.
5 19-924
Bilaga 15 s. 66Bostadsbidrag Våra alternativa produktionsvolymer resulterar inte i att bostadsutgiftema ändras. Därmed kommer inte heller bostadsbidragen att ändras i någon större utsträckning. En viss skillnad mellan de olika alternativen bör det dock bli, eftersom de alternativ som motsvarar en stor ökning i antalet producerade lägenheter baseras på en stor ökning i disponibel inkomst. Under sådana omständigheter bör bostadsbidragen vid givet regelsystem
eftersom hushållens köpkraft ökar. Å andra sidan sjunka i reala termer, innebär detta alternativ att en ökande mängd nya bostäder med höga kostnader kommer in i beståndet. Det bör innebära en motverkande kraft. Tills vidare antar vi att bostadsbidragen som idag är cirka 7,2 miljarder kronor i 1987 års prisnivå, kommer att ligga kvar i reala termer. Vi skall också hålla i minnet att de diskuterade förändringarna i skatte- och bostadspolitiken sannolikt kommer att leda till avsevärda ökningar i bostadsbidragen framöver.
Sammanfattning I tabell 3.1 l sammanfattas utgångsläge och prognos för år 2000 för de olika subventionsslagen.
Tabell 3.11. Sammanfattning utgångslägeochprognosför räntebidrag,skatteelfekt
av statligt bestånd och bostadsbidrag. Miljarder kronor i 1987årspriser År Räntebidrag Skatteeffekt Bostadsbidrag 1988 14.7 6.2 7.8 2000 Alternativ
0 l 2 3 0 1 2 3 20.8 30.6 34.5 20.4 4.5 3.6 3.7 3.4 7.2
4¶En bostadsmarknad med minskande subventioner
Bilaga 15 s. 67En teoretisk diskussion Subventionernas efekter på produktionskostnaderna En del av de subventioner som samhället ger till bostadsmarknaden antas bli kapitaliserade som ökade produktionskostnader. Därigenom förtas huvudsyftet med subventionen; att ograverat komma konsumenterna till del. Indirekt påverkas också basen för samhällets subventionsgivning.
Sambandet mellan produktionskostnader och subventioner är mycket debatterat i Sverige. Det teoretiska argumentet är att subventioner riktade mot produktionen fördelas på två parter. En del tillfaller konsumenterna i form av lägre kapitalutgifter, och en annan del tillfaller producentema i form av högre vinster, framför allt genom ökade produktionskostnader. Exakt hur denna uppdelning ser ut beror på efterfråge- och utbudskurvans form.
Så långt teorin. I praktiken är det svårt att på svenska data fastställa ett samband mellan subventionsförändringar och förändrade produktionskostnader. Det kan ha sin orsak i att stordriftsfördelar skapar identifieringsproblem. En subventionsökning som driver fram en ökad produktion driver också fram större projekt. Vi vet från tidigare studier bl. a. Wigren, 1987 att det finns ett samband mellan projektstorlek och kostnader. En subventionsökning kan därför resultera i att produktionskostnaderna visserligen blir oförändrade, men lägre än om stordriftsfördelarna slagit igenom fullständigt.
Även empiriska studier inte kan påvisa några samband så utesluter
om inte detta att en subventionsminskning medför ökade produktionskostnader både på grund av subventionsminskningen i sig, och på grund av
den minskade seriestorleken som ger smådriftsnackdelar.
Så långt de långsiktiga etfektema. De kortsiktiga effekterna av en subventionsminskning kan emellertid bli kraftiga, eftersom bostadsbeståndet på kort sikt är givet. Denna effekt skall emellertid inte överdrivas, eftersom priser som faller under den prisnivå som är förenlig med långsiktig jämvikt skapar förväntningar om kommande prisuppgångar. Sådana förväntningar är som bekant självuppfyllande.
Subventionernas efekter på prisbildningen Förekomsten av bostadssubventioner påverkar prisbildningen, ka-
en s. pitalisering tänkes äga rum. Ett antal sådana studier har gjorts i Sverige och i utlandet. Så ex. mätte Brownstone, Englund Persson 1985 och
Bilaga 15 s. 681988 den minskning i efterfrågan på småhus som följde av 1983- 1985 års skattereform. De kom fram till att efterfrågan föll med 14- 15 procent samtidigt efterfrågan försköts mot mindre småhus. Forskarna räknasom de också med att den minskade efterfrågan motsvarades av ett prisfall på något mindre omfattning. småhus av Senare har Persson 1988 beräknat elfektema av en marginalskattesänkning mot 30 procent för merparten av hushållen. Han kommer ner med stöd sin modell fram till en efterfrågeminskning på 40 procent, av vilket på teoretiska grunder kan motsvaras av ett prisfall på 20 procent. Hansson 1987 har med hjälp av en simuleringsmodell analyserat de tänkbara effektema borttagen räntesubvention för småhuspriserna. av en finner på kort sikt kommer priserna på hus att falla med 10 Han att nya medan priserna på äldre hus blir oförändrade. På lång sikt därprocent, kommer nyproduktionsvolymen att falla avsevärt och priserna på emot äldre hus kommer att stiga med 15 20 procent . - Orsaken till att Hansson får såannorlunda resultat är bl. a. att han utgår likviditetsaspektema är viktiga, vilka ingår i Brownstones m. fl. från att modell. Mera konkret innebär det att Hansson utgår från att brist på kapital kan restriktion på hushållens beteende på marknaden. vara en korta diskussionen de empiriska resultaten antyder att kapitali- Den om sering på bostadsmarknaden är ett svåranalyserat fenomen, bland annat på grund bostadsmarknaden är k. beståndsflödesmarknad. Det av att en s. innebär att priserna i nyproduktionen, vilka styrs av produktionskostnadsutvecklingen, tänkes påverka prisbildningen i beståndet. En subventionsminskning i beståndet leder då till minskade priser i beståndet, vilket i sin minskar nyproduktionen under övergångstid. På sikt, och efter en tur en anpassning till de kostnadsförhållandena, kommer priserna i nypronya duktionen att åter styra priserna i beståndet. Processen kan emellertid uppfattas och beskrivas på olika sätt. Därför blir också resultaten av olika teoretiska och empiriska bearbetningar med nödvändighet olika. De presenterade studierna har berört småhusmarknaden. De fåtaliga subventionsförändringars effekter på prisbildning inom övriga analyser av ägarekategorier och upplåtelseformer som har gjorts visar på ett likartat
mönster. En subventionsminskning medför, sammanfattningsvis, att priserna sjunker på kort sikt. Relationen mellan prisförändringen i beståndet och i nyproduktionen samt tidsperspektivets betydelse beror emellertid både på hur subventionsminskningen görs och på vilken modell som används. Fundamentalt är att det finns ett starkt samband mellan en ökad boendeminskat huspris, dvs kapitalisering i alla fall på kort sikt. utgift och ett -
Subventionsminskning i olika delar av bostadsbeståndet - . principiella synpunkter
Merparten alla subventioner går till nyare eller nyköpta fastigheter. Det av skapar problem vid subventionsnedskämingar, eftersom det skadar nyproduktionen, samtidigt det inte finns några bostadssociala skäl till som subventionsminskningar just i denna del bostadsbeståndet. I diagram av 4.1 och 4.2 visas hur kapitalutgiftema före och efter subvention varierar med fárdigställningsåret.
Bilaga 15 s. 69Diagram 4.1. Kapitalutgifter i nybyggdaallmännyttiga flerbostadshus,ñrdigställda underperioden 1958- 1989. Beräkningar för år 1989 enligt nuvarandefinansieringssystem. Kapilalutgin i kr per kvm 1200- 1100 1000 900 800 700 - 600 500 Ränlebidrag 400 300 -
Fastighelsskall 200 - 100 Nettokapitalutgif
0 . | .
1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990
Färdigslällningsár Källa: S|Bs simuleringsmodell
En kraftig minskning av subventionema i nyproduktionen, oavsett om det gäller räntebidrag eller skattecffekter, leder naturligtvis till en kraftigt minskad nyproduktion. Visserligen kan man argumentera att även en alternativ subventionsminskning eller skattehöjning i det äldre beståndet påverkar nyproduktionens omfattning, eftersom det bör stå klart för investeraren att den subventionsminskning som görs i det äldre beståndet en dag kommer att drabba den aktuella nyproduktionen. En sådan påverkan bör emellertid bli mindre än vid en motsvarande minskning i nyproduktionen, eftersom den gäller en framtida och därmed osäker situation.
Vad finns det då för invändningar mot att minska subventionema eller analogt öka beskattningen i det äldre beståndet l den delen har ett förmögenhetsvärde byggts upp med hjälp av inflationseñekter och tidigare subventioner. Därför borde det finnas ett stort utrymme för att minska subventionema eller öka beskattningen. Problemet är att beståndet köpts och sålts ett antal gånger genom åren, varför belåningsvärdena för många hushåll har ökat till en nivå som är jämförbar med den som råder i nyproduktionen. Tabell 4.1 nedan, som gäller småhus med äganderätt, visar också att andelen hushåll med höga utgifter i relation till den disponibla hushållsinkomsten är nästa lika stor i gamla hus som i nya. Däremot är andelen hushåll med små utgifter högre i de äldre husen än i de nyare. Utrymmet för utgiftsökningar i det äldre beståndet är därför inte markant större än i det nyare beståndet.
Bilaga 15 s. 70Diagram 4.2. Kapitalutgifter i nybyggda egna hem, ñrdigställda under perioden 1958- 1989. Beräkningar för år 1989enligt nuvarandeñnansieringssystem.
Kapitalutgifl i kr per kvm 1200-
1100-
1000-
900 -
600 -
500 -
40° Skatteeffekl Räntebidrag
300 -
Fastighetsskatt 200
10° Nettokapitalutgitt
O . . v . u . 1950
1970 1975 1955
Fârdlgställnlngsår
Källa: SIBs simuleringsmodell
Ett annat argument mot minskade subventioner i beståndet är att förutsägbarheten i det framtida utgiftsmönstret är en viktig princip att bibehålla. Osäkerhet om framtida förutsättningar är i sig produktionsminskande.
Avvägningen mellan subventionsnedskämingar i det äldre eller det yngre beståndet påverkas också av den vikt man tillmäter ett politiskt mål om paritet på bostadsmarknaden Om utgångsläget är bostadspolitiskt optimalt talar det for att ex. räntebidragsminskningar i det nyare beståndet bör kombineras med ökad fastighetsskatt i det äldre beståndet. Ur bostadsmarknadssynpunkt kan en sådan lösning också vara marknadskonform, eftersom effekterna på prisbildningen se nästa avsnitt då bör bli relativt små.
I bostadspolitiska sammanhang anges ett ytterligare mål om neutralitetz mellan bostadsutgiftema i olika sektorer på bostadsmarknaden. Främst tänker man här på småhus med äganderätt, relaterat till hyres- och bo- Paritetsmålet innebär stadsrättsscktom. Ett sådant mål talar for subventionema skall minskas
att att utgiftsskillnader mellan olika ålder lika mycket i alla sektorer. hus av skall svaramot de ålders- Målet om neutralitet är inte konfliktfritt. De förslag som nu diskuteras beroendekvalitetsskillnaom att minska marginalskattema innebär for småhusägamas del att en dema mellan dessahus. 1Utgiftsskillnadema mel- tänkt marginalskattereform ökar bostadsutgiftema, men att refonnens lan sektorerna på bo- positiva effekter på den disponibla inkomsten uppväger utgiftsökningen stadsmarknadenskall på bostaden. För de sittande småhusägama framstår det som ett byte, motsvarasav kvalitetsskillnader. närmast av kamera natur.
Bilaga 15 s. 71Tabell 4.1. Antal hushåll, fördelat efter bostadsutgiftensandel avden disponibla hushållsinkomsten i småhus medäganderätti kombination medhusensiärdigställningsår. Inkomsten âr BHUs definition ochbostadsutgifteninkluderar bostadsbidragochskatteeüekter. Källa: BHU 1985, uppräknat till 1989 års nivå och regelverk
ANTAL BOSTADSUTGIFTENS ANDEL AV INKOMSTEN PROCENT RAD PCT KOL PCT 10 20 20 30 30-40 40 50 60- TOTAL
FÄgDlG- STALLNINGSÅR
| 129300 100800 39900 10800 | 361400 | ||||||
| 1944 | 35.8 27.2 48100 36900 17200 4900 | 27.9 16.6 | 11.0 16.5 | 3.0 18.7 | 123100 | ||
| 1945 54 | 39.1 10.1 70800 48 200 16200 7700 | 30.0 6.1 | 14.0 7.1 | 4.0 8.6 | 158600 | ||
| 1955-64 | 44.6 14.9 44000 50000 26400 6900 | 30.4 7.9 | 10.2 6.7 | 4.9 13.3 | 136800 | ||
| 1965-69 | 32.2 9.3 60400 64 900 26800 | 36.5 8.2 | 19.3 11.0 | 5.0 11.9 5 800 | 00 165900 | ||
| 1970-74 | 36.4 12.7 67 500 124900 42 300 7800 8700 253000 | 39.1 10.7 | 16.1 11.1 | 3.5 10.1 | |||
| 1975-79 | 26.7 14.2 40400 117200 55200 10600 4100 230000 | 49.4 20.6 | 16.7 17.5 | 3.1 13.6 | 3.5 21.9 | ||
| 1980-84 | 17.6 8.5 300 24500 | 51.0 19.3 | 24.0 22.9 8 800 | 4.6 18.3 1200 | 1.8 10.2 600 35500 | ||
| 1985 | 7.2 0.6 2000 15900 4800 | 64.7 4.0 | 23.4 3.7 | 3.2 2.1 1000 | 1.5 1.4 300 24100 | ||
| 1986 | 0.5 0.1 200 6300 12800 2000 | 8.1 0.4 | 66.0 2.6 | 20.0 2.0 | 4.1 1.7 400 | 1.3 0.8 100 21800 | |
| 1987 | 0.8 0.2 100 3800 11200 | 28.7 1.3 | 58.8 2.1 | 9.1 0.8 1800 | 2.0 0.8 500 | 0.6 0.3 100 17500 | |
| 1988 | 0.6 0.1 | 21.8 0.8 | 64.5 1.9 | 10.1 0.7 | 2.7 0.8 | 0.2 0.1 | |
| TOTAL | 108700 475 200 607 400 241400 57700 39900 1 530300 7.1 | 31.1 | 39.7 | 15.7 | 3.8 | 2.6 100.00 |
Skatterefonnen kan emellertid tänkas ge mindre positiva effekter på den disponibla inkomsten fört ex hyresgäster än för småhusägare, beroende på att deras inkomstnivå i allmänhet är lägre. Neutralitetsskäl talar emellertid för en långt gående minskning av räntebidragen i hyressektom, beroende på den kraftiga ökningen av småhusägamas bostadsutgift som skattereformen leder till. En sådan minskning av räntebidragen till hyressektom kan
Bilaga 15 s. 72emellertid leda till att hyresgästernas konsumtionsutrymme minskar, eftersom skattereformens effekter på deras disponibla inkomst är långt mindre än den bostadspolitiskt motiverade minskningen i deras räntebidrag.
Principen om horisontell inkomstutjämning talar i detta fall för att räntebidragen inte skall minskas för hyresgästerna, medan ett mål om neutralitet däremot talar for minskade räntebidrag till hyresgästerna, på grund småhusägamas ökade bostadsutgifter.
av
l den fortsatta framställningen skall utgångspunkten vara att neutralitets- och paritetsmålet är viktigare än inkomstmålet. De ökade bostadsutgiftem för småhusägama kommer därmed att motsvaras av minskade räntebidrag till övriga sektorer på bostadsmarknaden. Samtidigt har den tidigare diskussionen om paritetsmålet fort fram till en slutsats att subventionemas minskning bör spridas jämnt över årgångama.
Minskade subventioners efekter i olika sektorer på bostadsmarknaden l avsnittet om subventionemas effekter på produktionskostnader resp. avsnittet om dess effekter på husprisema har vissa effekter av en subventionsminskning kommit att beröras. I detta avsnitt skall analysen utvidgas, och fokuseras på de olika delmarknadema på bostadsmarknaden; hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt. En sådan uppdelning har sitt givna intresse, eftersom de institutionella förutsättningarna skiljer sig åt radikalt mellan delmarknadema. I detta sammanhang skall emellertid inte hyresrätten behandlas, eftersom ett särskilt kapitel ägnas åt den sektorn.
Inom bostadsrättssektorn leder en subventionsminskning till minskade priser på bostadsrätter. Det har diskuterats i ett tidigare avsnitt om sambandet mellan subventionsminskning och prisnivå. Ytterligare fakta om subventionsminskningens effekter kan nu ges mot en bakgrund av institutionella förutsättningar.
Bostadsrättsforeningarna drabbas initialt av subventionsminskningen. Deras utgifter ökar, vilket leder till större avgifter för bostadsrättsinnehavarna. Det leder till minskade förmögenhetsvärden, s. windfall losses på bostadsrätterna för de nuvarande innehavarna, medan nytillträdande innehavare drabbas i mindre utsträckning. Orsaken är att minskningen i överlåtelsepris bör kompensera den högre avgiften. Därigenom blir subventionsminskningen mindre effektiv för samhället på lång sikt, eftersom underlagssumman for det ökade skatteuttaget blir mindre. I huvudsak bärs dock subventionsminskningen av de nu boende bostadsrättsinnehavarna, som får bära hela bördan av en avkapitalisering. Det är dock engångseffekt, till skillnad från effektema på hyresmarknaden
en som är eviga.
Överlåtelseprisema påverkas inte bara av de absoluta nivåerna på avgifterna, utan också av priserna i andra sektorer på bostadsmarknaden. Subventionsminskning leder till ökad hyror, vilket kan ändra relativpriser-
hyresrätt gentemot bostadsrätt. Om denna effekt ökar eller minskar na överlåtelsepriserna på bostadsrätt beror på storleken på hyresökningen i relation till avgiftsökningen. Som förut påpekats beror detta på reformens
Bilaga 15 s. 73tekniska utformning, bl.a. när det gäller inriktan på nytt och gammalt bostadsbestånd.
På marknaden för småhus med äganderätt blir utvecklingen likartad den som antyds för bostadsrättsmarknaden. Effektema av subventionsminskningen slår igenom i form av ändrade förrnögenhetsvärden, vilka motverkar de ökade bostadsutgiftema. Detta är diskuterat tidigare.
Den bostadspolitiskt viktiga slutsatsen är att på kort sikt drabbas småhusägare och bostadsrättsinnehavare dubbelt; utgifterna stiger samtidigt som förmögenheten minskar. Det skiljer dem från beteendet på hyresmarknaden där hyresgästerna bara drabbas av ökad boendekostnad.
Nytillträdande småhusägare och bostadsrättsinnehavare drabbas emellertid mindre; visserligen är bostadsutgiftema större på grund av den minskade subventionen, men å andra sidan har prisminskningen medfört att inköpspriset blir lägre, vilket minskar kapitalutgiftema. Hur stor prisminskningen blir beror både på tidspespektivet och elasticitetstalen, som berörts ovan. Det beror också på i vad mån man kan betrakta småhuset, respektive bostadsrättslägenheten som en investeringsvara. Om så är fallet blir sannolikt prisminskningen och produktionsminskningen mindre än vad den tidigare analysen antyder. Perspektivet diskuteras vidare i ett kommande avsnitt. Emellertid bör slutsatsen ändå bli att kapitaliseringseffekten förtar en viss del av subventionens effekter för tillträdande ägare.
På lång sikt påverkas bostadsmarknaden i sin helhet genom att nyproduktionen minskar till en lägre nivå, vilket innebär att bostadsbeståndet successivt anpassas till en storlek som svarar mot en lägre subventionsnivå. Samtidigt ökar priserna i beståndet till ny paritet med nyproduktionens kostnader, under ett beaktande av subventionsminskningens konstruktion.
Fördelningseffekter av det nuvarande subventionssystemet
Subventionsfördelning efter hushållsinkomst I tabell 4.2 redovisas bostadssubventionemas fördelning på skilda inkomstklasser. l tabellen redovisas en uppdelning på räntebidrag, skatteeffekter och bostadsbidrag. Räntebidragen stiger med inkomsten, vilket i än högre grad gäller för skatteeñekten. Bostadsbidragen sjunker däremot med ökande inkomst. Sammantaget stiger subventionema från drygt 8 000 kronor per år den nästi lägsta inkomstklassen upp till drygt 21 000 kronor i den högsta inkomstklassen.
Eftersom hushållets storlek och dess sammansättning, är korrelerad till inkomstnivån, ger inte tabell 4.2 en fullständig bild av subventionsfördelningen om syftet är att belysa subventioner i förhållande till bärkraft eller hushållsstorlek. Tabell 4.2 bör därför ses som en första översikt. Innan vi går vidare med en sådan analys skall vi säga något om hur subventionema är fördelade på upplåtelseformer.
När vi gör en uppdelning i upplåtelseforrner, kan vi konstatera att i småhus med äganderätt är de genomsnittliga subventionema dubbelt så
Bilaga 15 s. 74Tabell 4.2. Fördelningavbostadssubventioner,kr/år
| Disponibel | Ränte- | Skatte- | Bostads- Total sub- | |
| inkomst | bidrag | effekt | bidrag | vention |
| 0-50 tkr | 4495 | 209 | 10016 | 14270 |
| 50-90tkr | 4168 | 418 | 3745 | 8331 |
| 90-110tkr | 4031 | 879 | 2189 | 7100 |
| 110-130tkr | 4173 | 2568 | 1848 | 8589 |
| 130-150 tkr | 5068 | 4139 | 1128 | 10335 |
| 150-170tkr | 5839 | 5819 | 578 | 12236 |
| 170-190tkr | 5711 | 8462 | 245 | 14418 |
| 190-210 tkr | 6392 | 11273 | 80 | 17745 |
| 210-tkr | 5554 | 16119 | 76 | 21750 |
| Totalt | 4867 | 4925 | 2 112 | 11903 |
stora som i de övriga upplåtelseforrnema. Fördelningen är också mycket ojämn: låginkomsttagarna får drygt 6000 kronor per år, medan höginkomsttagama får nära 25 000 kronor. Den viktigaste orsaken till skillnaden är skatteeffektens stora betydelse i de högsta inkomstklassema.
Till sektorn bostadsrätt går subventioner som i genomsnitt är betydligt mindre än de som går till äganderättssektom. Dessutom förefaller subventionema vara mer jämnt fördelade. Låginkomsttagama får drygt 6 000 kronor per år, medan höginkomsttagama får 16 000 kronor. Det förefaller också som om bostadsbidragens betydelse för de sämst ställda motsvarar skatteetfektens betydelse för de bäst ställda.
För sektorn hyresrätt gäller att tämligen små subventioner går till denna upplåtelsefonn. Subventionema är också progressiva till sin natur. Cirka 8000 kronor per år går till den lägsta inkomstklassen, medan motsvarande subventionsbelopp i den högsta inkomstklassen är knappt 7 000 kronor.
Subventionsjördelning efter inkomst konsumtionsenhet
per För att beakta forsörjningsbördan hos olika hushåll, redovisas mer individcentrerade uppgifter i tabell 4.3. I tabellen har inkomstmåttet och mätetalet for subventionema räknats om till disponibel hushållsinkomst resp. subvention per konsumtionsenhet.
Tabell 4.3. Fördelning avbostadssubventionerper konsumtionsenhet,lar/år Disponibel
| inkomst per | Ränte- | Skatte- | Bostads- Total sub- | |
| konsumtions- | bidrag | effekt | bidrag | vention |
| enhet | per ke | per ke | per ke | P31 ke |
| 0- 25 tkr | 2707 | 708 | 3127 | 6542 |
| 25- 45 tkr | 2955 | 1040 | 3349 | 7343 |
| 45- 55 tkr | 3172 | 796 | 6248 | 10216 |
| 55- 65 tkr | 2722 | 1553 | 1710 | 5985 |
| 65- 75 tkr | 3028 | 2253 | 615 | 5896 |
| 75- 85 tkr | 2859 | 2438 | 173 | 5470 |
| 85-100tkr | 3090 | 2269 | 113 | 5473 |
| 100-120tkr | 3111 | 2895 | 25 | 6031 |
| 120- tkr | 3442 | 5768 | 2 | 9212 |
| Totalt | 3025 | 2 204 | l 568 | 6 797 |
Tabellen presenterar en översikt, som icke skiljer på upplåtelseform. Ändock kan konstatera att ett nytt mönster framträder. Den tidigare
man slutsatsen att subventionerna stiger med ökande inkomster gäller inte längre, när hushållsstorleken konstanthålles på detta sätt. Det finns en tendens att subventionerna är tämligen oberoende av individemas köpkraft, och har en omfattning på cirka 7000 kronor per konsumtionsenhet. Mönstret är emellertid så växlande att några bestämda slutsatser inte är möjliga att dra. Det framgår dock att den totala subventionen är en produkt av delkomponenter med betydligt fastare mönster; räntebidragen stiger långsamt med ökande inkomst per konsumtionsenhet och skatteeffekterna stiger snabbt, medan bostadsbidragen faller drastiskt med stigande inkomst.
De olika subventionsforrnemas betydelse i olika upplåtelseformer, gör att subventionsfördelningama ser olika ut för olika upplåtelseformer. Tabell 4.3 behöver därför modifieras när vi ser på upplåtelseformer var för sig. I småhus med äganderätt stiger de totala subventionerna med stigande inkomst, när hushållen är sorterade efter inkomst per konsumtionsenhet. Om man bortser från den lägsta inkomstklassen, som har få observationer, stiger beloppet från cirka 6000 kronor till nära 12000 kronor per år. I bostadsrätt blir nu inkomstberoendet svagare än i äganderättssektom, men det förefaller som om subventionerna sjunker svagt med stigande inkomst. I hyresrättssektom slutligen, stiger först subventionerna med tilltagande inkomst, för att sedan avtaga. Förklaringen till detta mönster fordrar en närmare genomgång av hushållsstorlek och inkomstnivåer. Det förefaller emellertid som om barnfamiljer med "normala inkomster kan förklara puckeln i totala subventioner.
Resultatet av de bärkraftsinriktade analyserna ger till resultat att subventionerna är tämligen jämnt fördelade mellan individer dvs konsumtionsenheter med olika inkomst.
Lorenzanalys Subventionernas fördelning skall här visas med hjälp av lorenzdiagram. Vi kommer här av utrymmesskäl bara att redovisa tre diagram. Dessa avser olika upplåtelseformer, men samma hushållstyp hushåll bestående av
två vuxna med bam.
Det subventionsmönster som redovisades i inledningen av avsnittet, bekräftas av ett lorenzdiagram ej redovisat här. Bostadsbidragen är starkt progressiva, medan skatteñektema är starkt regressiva. Oväntat är, jämfört med Frykman 1986, att räntebidragen synes vara starkt regressiva. Sammantaget verkar subventionssystemet regressivt. Hushållen med de lägsta inkomsterna får en oproportionellt låg andel av de totala subventionerna. De 50 procent av hushållen som har de lägsta inkomsterna får
ex. enbart 30 procent av subventionsbeloppet.
För att beakta skillnader i hushållsstorlekar, har vi studerat olika hushållstyper var för sig. Detta har gjort inom olika upplåtelseformer.
I äganderätt kan sammanfattningsvis för de båda hushållstypema utan barn, sägas att de totala subventionerna har en regressiv verkan. Noteras kan dock att bostadsbidragen är mycket starkt koncentrerade till en liten
Bilaga 15 s. 76andel låginkomsttagare. I båda fallen får 30 procent av inkomsttagama 90
procent av bostadsbidraget.
Av hushållstyperna med barn, utgör ensamstående med barn en liten
andel av alla hushåll i äganderätt, varför med observationer som
grund får osäkra resultat. Mönstret är dock likartat det för sammanboende
med barn, vilket utmärks av att bostadsbidraget är mindre snedfördelat
och att skattetfekten och räntebidraget ligger mycket nära diagonalen
diagram 4.3. I detta fall verkar räntebidraget 0. m i progressiv riktning.
Kurvan för de samlade subventionerna visar på en jämn subventionsför-
delning. Slutsatsen av analysen blir att disaggregeringen till skilda hushållstyper
visar ett mönster som dolts i den översiktliga analysen. För hushåll med
barn, är numerärt stor hushållstyp, visar det sig att subventionsförsom en delningen inte är fullt så regressiv som tidigare framgått.
Diagram 4.3. Bostadssubventionerenligt nuvaranderegler.
Bostadsbidragprickad kurva, Räntebidrag streckad kurva Skatteeffekt streck-prickad, Summa subventioner heldragen
----- u n", Ia, 90 . iiiiii U ,r/l y. ."" /
x
eo x ç
fn/i
I 4 . 70 / x - / / o : o: / : / tu / 5 60
, /ø/,I
u " /
E . /z/ 1/
50 // 7 : x, , //// E l 0 4 J 4 //
3 :
Bilaga 15 s. 769 K m 30 /,
. / 1
/I
i 20
J zj
/
E ÅA,
l 10 5 .f ;
/T i
0.4 l I I 0 10 20 30 40 50 60 70 ao 90 100
Procent av hushållen efter disp. inkomst
Två vuxna med barn i äganderätt
Källa: BHU och egnaberäkningar
Bilaga 15 s. 77Diagram 4.4. Bostadssubventionerenligt nuvaranderegler. Bostadsbidragprickad kurva, Räntebidrag streckad kurva Skatteeffektstreck-prickad, Summasubventioner heldragen
100 I
90 1 ,
s o
l O
a O
NO
i i
I t
.
40 50 70 90
Procent av hushållen efter disp. inkomst
Två vuxna med barn i bostadsrätt
Källa: BHU och egnaberäkningar
För hela bostadsrättssektom framställs subventionema som kraftigt regressiva, totalt sett. En uppdelning i skilda hushållstyper ändrar denna bild. Orsaken är att det i sektorn finns en stark koppling mellan hushållstyp, inkomst och subventionstilldelning. När så en uppdelning efter hushållstyp sker, minskar den framställda spridningen inom varje hushållstyp.
l hushållstypen utan barn är subventionsfördelningen progres-
en vuxen siv, medan den samlade subventionsfördelningen for de övriga hushållsty-
i stort sett är neutral med avseende på inkomstfördelningen. I perna diagram 4.4 ser vi att detta gäller för sammanboende barnhushåll, genom att kurvan för de totala subventionema följer diagonalen i diagrammet.
Det bör också observeras att kurvan som beskriver skatteeffektema är mindre pålitlig, eftersom dessa effekter är små och ojämnt fördelade mellan hushållen.
Den bild framträder för hyresrättssektom när hushållstyp inte
som
Bilaga 15 s. 78Diagram 4.5. Bostadssubventionerenligt nuvaranderegler.
Bostadsbidragprickad kurva, Räntebidrag streckad kurva, Summa subventioner heldragen
100 i l | i ___ ------- -
90 ,j
l i
t /
----- i i / 1 80 I l i y i il j i i øJ" i i 6 70 v r ,
l /AV/
G i" us / / / - 60 i B . - / .D D / / 1l / 50 l tu / 1,/ I Procent / i ä l x :
40 4,4
Bilaga 15 s. 78O //. I I N m 30 l // 3 l
I i 20
l ,
/ I | I I 10- . , . ; l i . - , i i i z o 40 20 30 50 60 70 80 90 100
Procent av hushållen efter disp. inkomst
Två vuxna med barn i hyresrätt
Källa: BHU och egnaberäkningar
beaktas, är att de totala subventionerna är tämligen neutralt fördelade.
Undantaget är de lägsta inkomsttagarna som synes få relativt sett stora
subventioner.
En uppdelning på hushållstyper förrycker inte denna bild. För hushåll
som består av en vuxen utan barn är subventionerna totalt sett starkt
progressiva, vilket återspeglar betydelsen av KBT. För hushåll med två
vuxna, med barn diagram 4.5 och utan barn, verkar subventionerna
måttligt progressivt omfördelande, medan situationen för hushåll med en
vuxen och barn är det motsatta.
Sammanfattningsvis resulterar uppdelningen på skilda hushållstyper
inom hyresrättssektorn i att de enskilda fördelningarna ter sig mer progres-
siva än dess summa. Situationen påminner mycket om den i de båda andra
sektorerna.
Bilaga 15 s. 79Förslag till nytt skatte- och subventionssystem Den skattereform som skisseras i SOU 1989: 33 Reformerad inkomstbeskattning RINK, är den mest omfattande skattereform som någonsin har föreslagits i Sverige. Motiven för skattereformen anges i utredningen, där man säger att det reformerade skattesystemet skall,
ge högre välstånd genom reducerade snedvridningar och ökad flexibili- -
tet på arbets- och kapitalmarknaderna reducera utrymmet och lönsamheten för skatteplanering och skattefusk
-
ge internationall harmonisering avseende marginalskatter. -
Detta skall uppnås genom att skattesystemet förenklas och genom kraftigt sänkta marginalskattesatser. Utgångspunkten för den nivå på skattesatserna som sätts, är att inkomstskatten skall sänkas för alla, att likformighet uppnås vad gäller löneförmåner, liksom för alla sparande
typer av och att upprätthålla en positiv real ränta efter skatt.
Huvudparten av inkomsttagama kommer enbart att betala kommunalskatt och därmed ha en skattesats på ca 30 °/0.Den statliga inkomstskatten betalas endast av inkomsttagare med mer än 200000 kr. i årsinkomst 1991 års nivå och då med en enhetlig skattesats 20 °/0. För kapitalin-
komst föreslås en enhetlig statlig skatt på 30 °/o.
De sänkta skattesatserna leder till att skatteinkomstema sjunker kraftigt. Utredningen beräknar att reformen kostar 62 mrd kr. minska-
genom de skatteintäkter. Dock har sagts att reformen skall finansieras nästan fullt ut. Finansieringen skall täckas genom ökade skatteinkomster från en breddad arbetsinkomst, en skärpt och breddad kapitalinkomst och genom breddade indirekta skatter. Utredningens förslag uppvisar dock ett underskott på 5 mrd kr., vilket är tänkt att täckas upp genom de dynamiska effekter som reformen förväntas ha. Exempelvis räknar man med ett ökat arbetsutbud, med ökade inkomster och därmed också ökade skatteintäkter som följd. l tabell 4.4 sammanfattas RlNK:s förslag både avseende lättnader i beskattningen och finansieringen av reformen.
De sänkta marginalskattesatsema gynnar främst höginkomsttagare varför detta ger negativa effekter ur fördelningssynpunkt. Detta skall motverkas genom bl. a. ökad skatt på idag lågt beskattat kapital och på löneförmåner som i större utsträckning ges till höginkomsttagare. Vidare satsas på ökade barnbidrag vilket också skall bidra till en bättre fördelningsprofil.
En viktig del av finansieringen beräknas bostadssektom bidra med ca
en tredjedel. Det medför omfattande effekter på hushållens bostadsutgifter. Därför har en speciell utredning, Boendekostnadsutredningen BKU, tillsätts för att granska det bostadspolitiska stödsystemet och effekter
av skatteutredningen. Boendekostnadsutredningen har presenterat dels
en analys av det nuvarande stödsystemet Ds 1989:39, dels lagt förslag om förändringar av stödsystemet SOU 1989: 71. Sammantaget innebär dessa två olika utredningar, RINK och BKU, mycket kraftiga förändringar vad gäller bostadsstödet. Det gäller både reglerna för stöden och nivåerna på dem. Vad gäller nivån kan sägas att det generella bostadsstödet minskar kraftigt.
En begränsning av ränteavdragen för bostads- och äganderätt blir följden av att avdrag får göras enbart mot kommunalt taxerade inkomster.
Bilaga 15 s. 80Tabell 4.4. SammanställningavRINK:s förslag
Avgår: Skattebortfall Kommunal skattesänkning Sänktasocialaavgifter Höjda barnbidrag och slopademjölksubventioner Automatisk höjning avbostadsbidrag
och bidragsförskott
Summa
Finansiering: Basbreddningar avseendeinkomst avtjänst Basbreddningar avseendeinkomst avkapital Bidrag från indirekt beskattning KlS FöretagsbeskattningURF Ränteavdragstakmm.
Summa 65.4 mrd kr
Differens -4.9 mrd kr Tillkommer: Dynamiska effekter 5.0
Slutlig differens 0.1 mrd kr
Källa: SOU 1989:33"Reformerad inkomstbeskattning
Totalt innebär det ökning med 4 mrd kr. Det är främst hushåll i
en äganderätt påverkas detta. För att upprätthålla neutralitet mellan
som av upplåtelseformema, föreslås därför att räntebidragen minskas till hyresoch bostadsrätt. Till detta kommer höjningar av fastighetsskatten, införande byggmoms och ökad beskattning energi. Höjningen av fastighets-
av av skatten uppkommer två skäl: dels en höjning av taxeringsvärden, dels
av
höjning skattesatsen. Särskilda Övergångsbestämmelser föreslås dock en av för att mildra effekten av de nya reglerna något. Byggmomsen kommer främst att beröra nybyggnation, där produktionskostnadema kommer att öka. l äganderätt och bostadsrätt blir det de hushåll som flyttar in i de nybyggda bostäderna kommer att påverkas. I hyresrätt kan allmän-
som nyttan tillämpa pooling, varför alla hyresgäster i dessa företag i så fall kommer påverkas. Effektema for hushållen är a. o. osäkra. Effekten
att m.
skärpt energibeskattning berör däremot alla hushåll. Sammantaget beav räknas dessa förslag inbringa 19,4 mrd kr. Tabell 4.5.
Tabell 4.5. RlNK:s förslagrörande bostäder
Minskade räntebidrag 3 Minskad skatteeffekt 2 Okad fastighetsskattlöpande beskattning Ökad reavinstbeskattning l Byggmoms 3 Energibeskattning,förvaltningsmoms 6
Summa 19.4mrd kr
Källa: SOU 1989:33 "Reformerad inkomstbeskattning" och SOU 1989:71 "Ny bostadsfinansiering m. m."
Bilaga 15 s. 81Sänkt skatt kommer dock att ge en motverkande effekt, varför nettoeffekten för de flesta hushåll blir att de har mer resurser kvar till övrig konsumtion när utredningens förslag har beaktats, än vad de har idag. Ytterligare breddningar av den indirekta beskattningen medför dock att prisnivån ökar, varför nettoeffekten inte är fullt så gynnsam som den i förstone verkar att vara.
Ytterligare en faktor att nämna är den automatiska effekt som fås med ökade bostadsbidrag som resultat av ökade bostadsutgifter.
Boendekostnadsutredningens förslag berör bostadsfmansiering räntebidrag, bostadsbidrag, fastighetsskatt och byggmoms. Här är det bostadsfinansieringen som kommer att påverkas kraftigast, vilket framgår av tabell 4.6.
Tabell 4.6. SammanställningavBKU jämfört medRINK
| Minskade räntebidrag | 8.6 mrd kr |
| Minskad skatteeffekt | -0.8 |
| investeringsbidrag | 3.5 - |
| Fastighetsskatt | 1.4 - |
| Summa | 2.9 mrd kr |
Källa: SOU 1989:71Ny bostadsfinansieringm. m.
Den kraftiga minskningen av räntebidragen uppkommer genom att räntebidragen slopas helt i äganderättssektom. I hyres- och bostadsrättssektorerna begränsas räntebidragen så att de motsvarar skattereduktionen i äganderätt, dvs. räntebidrag ges for att täcka 30 °/0av kapitalkostnadema. Istället för räntebidragen införs ett räntelån, vilket kommer att omfördela kapitalutgifterna över bostadens livslängd.
Även bostadsbidragen utsätts för en omfattande förändring, med följd att utgifterna för dessa kommer att öka med ca 1,5 mrd kr. En diskussion förs kring fastighetsskatten, men den enda revidering av RINK:s förslag som görs, är att den föreslagna skatterabatten i hyres- och bostadsrätt även skall gälla för äganderätt. För att inte byggmomsen skall påverka nyproduktionen negativt föreslås att ett investeringsbidrag införs, vilket ges en sådan omfattning så att effekten av den höjda byggmomsen fullt ut kompenseras i nyproduktionen.
BKU:s förslag innebär större besparingar på statsbudgeten än vad RINK gör. En del av RINK:s underfinansiering täcks alltså av ytterligare belastning på bostadssektorn. Någon mer omfattande analys av vilka effekter det innebär för hushållen, har dock inte gjorts av utredningen.
En reviderad efterfråge- och utbudsprognos
Samtidigt som inkomstökningen har en stimulerande effekt på hushållsbildningen kommer denna att dämpas genom höjda relativpriser på bostäder. För att antyda effekten av minskade bostadssubventioner kompletteras huvudalternativet, 2% inkomstökning per år, med en antagen ökning av relativpriset på bostäder med 1,5 per år. Antalet hushåll kommer då
6 19-924
Bilaga 15 s. 82att öka med 255000 under perioden 1991 -2000. Detta innebär 4,16 miljoner hushåll, alltså högre än "nolltillväxtaltemativet", men lägre än de båda renodlade inkomstökningsaltemativen. Liksom i de tidigare presenterade prognosaltemativen visar denna prognos på en stark tillväxt av enpersonshushållen och minskning av framförallt de större hushållen,
en fem och fler, med samma förskjutning av hushållsstrukturen mot
personer allt mindre hushåll som följd.
Tabell 4.7. Antal hushåll ochförändringar i hushåll enl. prognosalternativ4 år 2000i tusental
Period Hushållsstorlek Totalt
1 2 3 4 5+
pers pers pers pers pers
Antal hushåll år 2000 l 772 1297 469 451 160 4149 Beräknadditt". 1986- 1990 238 70 -26 -33 -25 224 Förändring 1991-OO 209 76 -3 -9 -18 255
Trots att hushållstillväxten är lägre än för både huvudaltemativet och "höginkomstaltemativet 2,0 °/0respektive 2,7 °/0per år innebär ökningen
relativpriset en ytterligare förskjutning av efterfrågan av enrumslägenav heter i jämförelse med huvudaltemativet. Den största efterfrågeförändringen sker, liksom för de övriga prognosaltemativen, av lägenheter med två eller tre här ökar till 1,9 miljoner lägenheter år 2000. Den
rum som totala lägenhetsefterfrågan år 2000 uppgår till drygt 4,1 miljoner bostäder. Vid relativprisökning på bostäder kommer efterfrågan av enrumslägen-
en heter år 2000 att vara högre än i de tidigare prognosaltemativen. Efterfrå-
år 2000 uppgår här till drygt 590000 lägenheter. Efterfrågan på övriga gan lägenhetsstorlekar är här, relativt sett, mindre, än för prognosaltemativen 1och Se tabell 4,8.
Tabell 4.8. Lägenhetsefterfråganoch nyproduktion år 2000 enligt prognosalternativ4 i tusental
Lägenhetermedantal rum Totalt
l 2 3 4 +
- Efterfrågan 1985 418 1726 1524 3670 Efterfrågan år 2000 594 1916 1637 4149 Nyproduktion/ år 1990-OO 285 248 57 590
Trots att hänsyn är taget till den nybyggnation som skett under åren 1986- 1989 samt avgången bostäder beståndet under prognosperio-
av ur den, är nybyggnadsbehovet enrumslägenheter under 1990-talet mycket
av stort, drygt 280000 lägenheter.
Behovet nybyggnation stora lägenheter, enligt detta prognosalter-
av av nativ, förväntas bli litet under perioden 1990-2000, bland annat därför att nybyggnationen under perioden 1986-1989 i hög grad har tillgodosett det behov som denna prognos indikerar.
Bilaga 15 s. 83Förslagets statsfmansiella effekter
Introduktion Förslaget till nytt skattesystem bl. a. RINK medför starkt minskade statsfinansiella påfrestningar. I tidigare avsnitt har vi visat att räntebidragen sjunker med 3,4 miljarder som en omedelbar elTekt. Samtidigt minskar skatteeffektema av småhusägarnas och bostadsrättsinnehavamas avdragsrätt med 2,2 miljarder kronor. Till förslaget hör också förändrade regler för beräkning av fastighetsskatt. Det beräknas tillföra statskassan 3,6 miljarder kronor.
Det är emellertid inte givet hur de statsñnansiella återverkningarna kommer att utvecklas över tiden. Det beror bl. a. på att RINKs förslag medför ökade relativpriser, vilket leder till ett minskat byggande på sikt. Detta byggande vrids dessutom alltmer bort från småhusbyggande. Den mindre byggvolymen medför en lägre bas för både räntebidrag och skatteeffekter.
Som tidigare har SIBs simuleringsmodell över finansieringssystemet använts för att beskriva de långsiktiga effektema. För överskådlighetens skull kombineras RINKs förslag enbart med långtidsutredningens huvudalternativ; en ökning på 2 procent i disponibel inkomst. Prisetfekten av RINKs förslag har överslagsmässigt skattats till 1,5 procents ökning per år under prognosperioden.
Räntebidragen Med den givna volymförändringen kommer räntebidragen att utvecklas som framgår av diagram 4.6. Räntebidragen sjunker med knappt 3,5 miljarder kronor år 1989 i l987 års priser. Som tidigare tänker vi oss att reformen introduceras 1989. Det framgår sedan av diagrammet att RINKs förslag medför viss ytterligare minskning av räntebidragen sett i rela-
tion till alternativ l med nuvarande system. Orsaken till att RINKs förslag inte enbart ger upphov till en engångseffekt är att förslaget också medför en minskad nyproduktion, vilket redovisats tidigare.
År 2000 är räntebidragen enligt RINKs förslag 24 miljarder, medan det nuvarande systemet, alternativ hade genererat mer än 30,5 miljarder kronor. Diñerensen, eller besparingen, har således vuxit från 3,5 miljarder till mer än 6,5 miljarder i 1987 års prisnivå.
Skatteefekter
RINKs förslag leder till avsevärt minskade skatteeffekter. Det beror dels på att marginalskatten sänks från 47 procent till 30 procent vid avdrag, dels på att relativprisökningen som föjer av RINKs förslag medför en starkt minskad småhusandel i nyproduktionen. Resultatet framgår av diagram 4.7, vari det statligt belånade beståndet beskrivs med två linjer; en som motsvarar det nuvarande systemet, alternativ och en som beskriver utvecklingen om RINKs förslag genomförs. Som framgår av diagrammet medför RINKs förslag en avsevärt minskad skatteelfekt. Minskningen är cirka 2,2 miljarder år 1989 i 1987 års priser, för att sedan
Bilaga 15 s. 84Diagram 4.6. Räntebidrag under perioden 1975- 1988, samt en prognosfram till år 2000underolika produktionsantaganden.NuvarandesystemAlt 1 ställt motRINKs törslag. Miljarder i 1987årspriser. Inflation 6%, ränta ll %
Miljarder kronor
Alt 1 - Nuvarande systern 30
25 / i
20 //
Alt 4 - RINK
,/// 15
19á0 1995 2060
1975 1990 1995
Prognosár
Källa: S|Bs simuleringsmodell och offentlig statistik sjunka till cirka 2,1 miljarder år 2000. Diiferensen mellan systemen sjunker snarare än stiger, trots att nyproduktionen av småhus i stort sett upphör. Det beror på att de avvecklade räntebidragen i beståndet ökar storleken på ränteavdragen mer än vad inflationen "äter upp" skuldvärdena.
Utvecklingen totalt, dvs. inklusive det icke statsbelånade beståndet vet vi mycket litet om. Troligtvis blir minskningen än mer dramatisk där, eftersom den minskade marginalskatten inte påverkas av några räntebidragsförändringar, samtidigt som smáhusprisema sjunker som en följd av subventionsminskningen. Det senare bör på sikt leda till minskade skuldvärden. En försiktig gissning är att RINKs förslag medför att skatteeffekterna totalt minskar från cirka l 1,8 miljarder kronor år 2000 vid det nuvarande systemet till cirka 6,7 miljarder år 2000 med RINKs förslag.
Bostadsbidrag RINKs förslag medför också vissa ökningar i utgifter för bostadsbidrag, vid givet regelverk. I RINKs betänkande beräknas dessa till 0,5 miljarder kronor. Siffran är emellertid osäker, och samtidigt finns det skäl att tro att statsmakten kommer att ändra regelverket i syfte att låta mer av bostadsutgiftsförändringarna upptagas av bostadsbidragsförändringar för resursfattiga barnhusháll.
Bilaga 15 s. 85Diagram 4.7. Skattesubventionerunder perioden 1975-1988 samt en prognosfram till år 2000 under olika produktionsantaganden.NuvarandesysternAlt l och RINK. Miljarder kronor i 1987års priser. Inflation 6%.
- Miljarder kronor 20
Totalt - Nuvarande system
10 /
Totalt - RINK
i Statligt belånat
MI1- Nuvarandesystem
M14 - NK
l l
19555 199o 19â5 2600
1975 1930
Prognosár Källa: SIBs simuleringsmodell och offentlig statistik
Sammanfattning RINKs förslag sammanfattas enklast i en tabell tabell 4.9 nedan, där det framgår att räntebidragen minskar med 6,6 miljarder och skatteetfektcn med 5,l miljarder.
Tabell 4.9. Effekterna avRINKs förslag år 2000, jämfört meddet nuvarandesystemet alternativ 1. Räntebidrag ochskatteeiekt. Miljarder kronor i 1987 års priser
Räntebidrag Skatteeükt Nuvarande system 30.6 l 1.8 RINK 24.0 6.7
Fördelningselfekter av RINK
Av den översiktliga genomgången i ett tidigare avsnitt framgår att både RINK och BKU innebär omfattande förändringar i subventionssystemen För bostäder. Vi skall i detta avsnitt studera vilka de omedelbara effektema blir för hushållen av RINK:s förslag. Vi kommer att anknyta till framställningeni det avslutande avsnittet i kapitel genom att visa förändringar i
Bilaga 15 s. 86delkomponenter i bostadsutgifterna. Vi anknyter också till ett tidigare avsnitt i detta kapitel genom att visa förslagens effekter på fördelningen av bostadsstödet.
Kortsiktiga efekter på bostadsutgifterna av RINK De olika förslagen för bostadssektom berör upplåtelseformerna olika, och förslagen är också kopplade till varandra just därför. Vi gör därför en genomgång upplåtelseform för upplåtelseform. Ett par av förslagen kommer inte att behandlas här. Det gäller dels byggmoms, dels reavinstbeskattning. Byggmomsen berör främst nyproduktionen. Det innebär att det i äganderätt är hushåll i den kommande produktionen som kommer att belastas, vilket också gäller för bostadsrätt. För hyresrätt kan däremot hushåll som bor i äldre bostäder och som upplåts av företag som tillämpar pooling, dvs. omfördelning av kapitalkostnadema mellan olika årgångar, komma att påverkas. Effekterna blir mycket osäkra och har därför valt att inte beakta detta. Vad gäller reavinstbeskattningen, beaktas den genom förändringarna i inkomstskattereglema. Vi har dock inte möjlighet att särskilja denna effekt från övriga inkomstskatteeñekter.
Äganderättssektom får inte några minskade räntebidrag, utan denna indragning påverkar enbart hyres- och bostadsrätt. Skatteetfekten påverkas däremot kraftigt. Vi har tidigare sett att skatteetfekten stiger kraftigt med stigande inkomster. När nu avdragsrätten begränsas till 30%, är det också för hushållen med de högsta inkomsterna som minskningarna blir störst. I genomsnitt sjunker skatteeffekten med 2 600 kr. tabell 4.10. I den högsta inkomstklassen är minskningen dubbelt såstor. I de lägsta inkomstklassema kan notera att hushållen i genomsnitt får en större skatteetfekt än tidigare. Det beror på att schablonintäkten slopas. Rent allmänt innebär det att ränteavdragen blir större än tidigare, och för vissa hushåll som inte har några eller mycket små ränteavdrag, innebär det att skatteef-
- fekten som tidigare har varit negativ dvs. man har betalat inkomstskatt på sitt boende, nu kommer att bli noll och därmed uppnås en större skatteeffekt efter reformen. Dessa hushåll är dock ganska få och utgörs nästan
Tabell 4.10. Förändringar i bostadsutgiftengenomRINK, äganderätt,kr/år
Andradu. Andradenu ändrad Andradnu
| Andrade n | Andrad N Andrad fastig- bos- bos- dispo- | ||
| Disponibel | ränte- skatte- drifts- hets- tads- tads- nibel Netto- | ||
| inkomst | bidrag effekt utgift skatt bidrag utgift inkomst effekt | ||
| 0- 50 tkr | 0 462 918 2204 374 2286 -709 -2 995 | ||
| 50- 90 tkr | 0 201 923 2246 258 2709 -408 -3117 | ||
| 90- 1 10tkr | 0 129 1032 2632 | 99 3435 365 -3070 | |
| 110-130tkr | 0 -475 1015 2988 -169 4647 3163 -1484 | ||
| 130-150 tkr | O -1633 1051 3156 -44 5884 6569 685 | ||
| 150-170 tkr | 0 -2 367 1024 3331 | 14 6736 7645 909 - | |
| 170-190 tkr | 0 -3206 990 3376 -19 7592 11043 3451 | ||
| 190-210tkr | 0 -4063 1025 3778 -12 8878 15692 6814 | ||
| 210- tkr | 0 -5488 1175 4825 | -3 11491 22670 11179 | |
| Totalt | 0 -2 627 1045 3496 | 11 7157 10402 3245 |
uteslutande av hushåll som har bott länge i sitt småhus. Drygt 85% av hushållen har positiv skatteetfekt, har bott minst 10 år i sin bostad.
som en Mer än hälften har bott i minst 20 år.
Ändringen i driftsutgift uppkommer genom den ökade energibeskattningen. Här vi att ökningen inte följer något inkomstmönster, utan
ser ökningen blir 900- l 000 kr. i alla inkomstklasser. Detta är kanske något förvånande, eftersom tidigare såg att drifts- och underhållsutgiftema steg med stigande inkomster. Uppenbarligen gäller detta inte för delposten bränsleutgifter i drifts- och underhållsutgifterna.
Fastighetsskatten ökar med i genomsnitt 3 500 kr. Ökningen består av två delar, dels högre skattesats, dels höjda taxeringsvärden. På samma sätt
fastighetsskatten steg med inkomsten i tabell 2.6, kommer här ökningsom
att stiga med inkomsten. Ökningen blir dock något missvisande, efteren
slopandet schablonintäkten betyder mer i de högre inkomstinsom av tervallen. Vad inte framgår av tabellen, är att det finns regionala
som skillnader i höjningama av taxeringsvärdena. Mest ökar värdena i storstadsregionerna främst Stockholm och Göteborg. Dessutom finns en
skillnad i ökningen för olika årgångar, där de senaste årgångarna har större ökningar. Den första aspekten har vi beaktat, men inte den andra. Det innebär att ökningen fastighetsskatten för de senaste årgångarna blir
av något underskattade, medan de äldre årgångama på motsvarande sätt blir överskattade. Den ökning av fastighetsskatten som vi redovisar här, ger totalt 5,2 mrd kr. i ökade skatteintäkter. Vi måste då beakta att slopandet
schablonintäkten innebär att inkomstbeskattningen minskar med 3,4 av mrd kr. Skärpningen av den löpande beskattningen blir därmed 1,8 mrd kr.
De olika förändringar som vi nu har redovisat medför att bostadsutgifterna ökar och därmed kommer vissa hushåll att större bostadsbidrag. I äganderätt har detta dock inte någon betydelse. Endast för hushåll i de allra lägsta inkomstklasserna blir effekten av någon större omfattning ca
- 300 kr. hushåll. I de flesta inkomstklasser kan noteras en minskning av
per bostadsbidraget och i intervallet l 10- 130000 kr blir denna nedgång ganska stor l70 kr.. Att effekten blir denna beror på att genom basbreddningarna av inkomst av tjänst och kapital, kommer den bidragsgmndande inkomsten i bostadsbidragssystemet att öka, och bostadsbidraget därmed att avtrappas. Att effekten är störst i ett lägre inkomstintervall, beror på att det här är förhållandevis många hushåll som får bostadsbidrag enligt nuvarande regler, kommer att minskade bidrag genom att deras
men inkomst formellt sett blir större. Studerar man enbart hushåll som har bostadsbidrag med nuvarande regler, kommer mönstret inte att se annorlunda ut, även om beloppen blir större.
En summering av de hittills genomgångna posterna leder fram till en förändrad nettobostadsutgift. Denna förändring har då samma mönster
de största delpostema, minskad skatteetfekt och ökad fastighetsskatt, som dvs. nettobostadsutgiftens förändring blir större med stigande inkomster. Bostadsbidraget förstärker detta mönster, men i mycket måttlig grad. I genomsnitt ökar nettobostadsutgiften med knappt 7200 kr. Den stiger från
ökning med 2 300 kr. till l l 500 kr., dvs. ökningen är fem gånger såstor en i den högsta inkomstklassen som i den lägsta. Det innebär att även den
Bilaga 15 s. 88relativa ökningen är större med stigande inkomst, eftersom skillnaderna i nettobostadsutgift inte var lika stora 18- 19000 kr. i de lägsta inkomstklasserna och 59000 kr. i den högsta. Här är det naturligtvis mycket viktigt att också ta hänsyn till de ökade disponibla inkomster for hushållen som blir resultatet av lägre inkomstskatt och höjda barnbidrag. I äganderätt blir den genomsnittliga ökningen 10400 kr. Det är bara de tre översta inkomstklassema som ligger över detta medelvärde, varför de flesta hushåll får en lägre ökning av de disponibla inkomstema. 1 de lägsta inkomsterna fås i genomsnitt minskad en disponibel inkomst. Orsaken till detta är att dessa hushåll inte får några direkta skattelättnader eftersom de redan är lågt beskattade. Till detta kommer en allmän prishöjning genom ökade indirekta skatter, och slutresultatet blir en minskad disponibel inkomst. Nettoetfekten av förändrade disponibla inkomster och bostadsutgifter, visas i tabell 4.10:s sista kolumn. De lägsta inkomstklassema får en negativ nettoeffekt på 3 000 kr, varefter nettoeffekten närmar sig noll med stigande inkomst, för att sluta i 11000 kr. ökad disponibel inkomst. Den genomsnittliga nettoeffekten är positiv och på ca 3 200 kr. 1 bostadsrätt är skatteetfekten av liten omfattning, medan de minskade räntebidragen är av stor betydelse. Räntebidragen minskar med i genomsnitt l 600 kr. i bostadsrättslägenheter tabell 4.1 1. Liksom för bostadsbidrag är ett medelvärde något missvisande. Det är främst i de senaste årgångama som räntebidragen är av stor betydelse. I det äldre beståndet berörs hushållen inte alls eller mycket måttligt av minskade räntebidrag, medan effekterna för hushållen i de allra senaste årgångama kan bli mycket kraftiga. Hushållen med höga inkomster får de högsta sänkningarna av räntebidraget, vilket beror dels på att större hushåll bor i större bostäder som har större räntebidrag och större minskningar, dels att hushåll med höga inkomster är väl representerade i de senaste årgångama. Skatteeffekten är i sig ganska måttlig för de flesta hushåll, varför minskningarna också blir små, i genomsnitt ca 250 kr. Det finns hushåll har som betalt stora summor för bostadsrätter i vissa lägen. Dessa är dock få och dessutom kommer de ofta från en annan bostadsrätt eller från äganderätt,
Tabell 4.11. Förändringar i bostadsutgiftengenomRINK, bostadsrätt, kr/ár
Andrado. Andrade ändradnu Andradu- Andrade Andrad Andrad fastig- bos- bos- dispo-
| Disponibel | ränte- skatte- drifts- hets- tads- tads- nibel Netto- | ||||
| inkomst | bidrag effekt utgift skatt bidrag utgift inkomst effekt | ||||
| 0- 50 tkr | -1 170 -24 | 361 209 920 845 1 505 -2 350 | - | ||
| 50- 90 tkr | -1085 | -64 | 365 226 301 1439 122 l 316 | - | |
| 90-110tkr | -1432 -117 | 393 172 | 31 2083 3187 1105 | ||
| ll0-130tkr | -1506 --267 418 212 -25 2428 6439 4010 | ||||
| 130-l50tkr | -1851 -302 | 459 112 -26 2750 5189 2439 | |||
| 150-170tkr | -2076 -214 | 482 118 -43 2934 5147 2213 | |||
| 170- 190tkr | -2 202 202 506 | - | 44 -68 3021 8 356 5 334 | ||
| 190-210tkr | -2489 -553 | 511 -32 -22 3543 11298 7755 | |||
| 210- tkr | -2 877 -1402 | 560 | 12 | 1 4850 13843 8994 | |
| Totalt | -1612 -251 | 423 155 126 2315 4274 1959 |
varför ränteutgiftema och skatteeffekten inte kommer att ha så stor betydelse för bostadsutgiften. Hushåll med stora ränteutgifter kännetecknas av höga inkomster. Hushåll med låga inkomster i kombination med höga ränteutgifter är i bostadsrätt en mycket sällsynt företeelse.
De ändrade driftsutgiftema genom ökad energibeskattning, uppvisar ett tydligare inkomstmönster än i äganderätt. Ökningen är dock mindre än i äganderätt, vilket uppkommer genom att bostäderna är mindre.
Den skärpta fastighetsskatten, blir i bostadsrätt inte någon direkt skärpning. Genom att en skatterabatt föreslås för de senaste årgångama under en övergångsperiod halv skatt för bostäder byggda 1973-76, och ingen fastighetsskatt alls för bostäder byggda 1977 90, blir det inte något ökat
uttag från bostadsrätterna. Att hushåll med höga inkomster är överrepresenterade i de senaste årgångama, visar sig i att det är de högsta inkomstklasserna som får de lägsta ökningama. Förändringarna är dock mycket måttliga och inte någon inkomstklass får större ökning än 200 kr. i genomsnitt.
Förändringen i bostadsbidrag är betydligt större i bostadsrätt än i äganderätt, i genomsnitt 130 kr. Även här kan vi att det bara är de lägsta
ca se inkomstklasserna som i genomsnitt får en positiv förändring, medan redan inkomstklasserna från 110000 kr. och mer, i genomsnitt får en negativ förändring. Vad vi tidigare har sagt om missvisningen genom att det finns många hushåll som inte har bostadsbidrag, gäller också här.
För den totala förändringen av nettobostadsutgiften framstår kopplingen till inkomsten mycket tydlig, där ökningen i bostadsutgiften går från 800 kr. till 4800 kr. Om man bortser från den lägsta inkomstklassen, är stegringen av ökningen i bostadsutgifter inte lika stark i bostadsrätt som i äganderätt. Totalt sett är ökningen i äganderätt mer än tre gånger så stor som i bostadsrätt. Sett för olika inkomstintervall är dock skillnaden inte lika stor. Orsaken till detta består i att äganderätt har en större andel i de högre inkomstintervallen där de absoluta förändringarna är större, även om den relativa ökningen inte är större än i de lägre inkomstintervallen.
Den positiva förändringen i disponibel inkomst ökar kraftigt med stigande inkomst. Förändringen är dock inte fullt så stark som i äganderätt. Detta beror främst på att det dels finns en större andel bamhushåll i äganderätt, vilka gynnas av förslaget om höjda barnbidrag, dels att slopandet av schablonintäkt leder till en lägre skatt i äganderätt och därmed större disponibel inkomst.
Nettoelfekten i bostadsrätt blir ganska likartad den i äganderätt, och går från -2400 kr. till 9000 kr. Inkomsteñekten kommer alltså även i bostadsrätt klart att överstiga ökningen i bostadsutgifter.
De minskade räntebidragen är den dominerande faktorn för förändringen i bostadsutgiften i hyresrätt. Det totala genomsnittet ligger ca 100 kr. lägre än i bostadsrätt, dvs. på en ökning med 1500 kr. tabell 4.12. Inkomstmönstret är dock inte lika tydligt, och vi kan se att den lägsta minskningen inte finns i det lägsta inkomstintervallet, liksom att den högsta minskningen inte finns i det högsta intervallet. En stegring av minskningen är dock synbar när vi går från lägsta till högsta inkomstintervall.
Bilaga 15 s. 90Tabell 4.12. Förändringar i bostadsutgiftengenomRINK, hyresrätt, kr/år
Andradu. Andrade ändrad.. Andradn:
Andrade Andrad Andrad fastig- bos- bos- dispo-
| Disponibel | ränte- skatte- drifts- hets- tads- tads- nibel Net- | to- | ||
| inkomst | bidrag effekt utgift skatt bidrag utgift inkomst ef- | fekt | ||
| 0- 50 tkr | -1430 | 0 436 | 72 1046 891 -1983 -2 874 | |
| 50- 90 tkr | -1264 | 0 431 | 89 299 1486 -77 -1563 | |
| 90-ll0tkr | -1415 | 0 486 128 | 42 1988 3558 1570 | |
| 110-130 tkr | -1681 | 0 545 120 -48 2394 5625 3232 | ||
| 130- 150tkr | -1770 | 0 560 123 -72 2525 5396 2871 | ||
| 150-170tkr | -1885 | 0 561 123 -81 2649 5561 2912 | ||
| 170- 190tkr | -1939 | 0 607 158 -40 2744 7387 4642 | ||
| 190-210tkr | -2213 | 0 645 | 18 -30 2906 11890 8984 | |
| 210- tkr | -2068 | 0 699 | 35 -69 2871 12711 9840 | |
| Totalt | -1531 | 0 499 101 187 1944 3113 1 169 |
Förändringen i driftsutgift är på 500 kr. och kan notera ett positivt inkomstberoende. Fastighetsskatten ökar med i genomsnitt 100 kr. Här
det i bostadsrätt, dvs. de högsta inkomstklasserna påminner mönstret om får de lägsta ökningama. Även i hyresrätt är det alltså överrepresenta-
en tion höginkomsttagare i de senaste årgångarna vilka ges en skatterabatt.
av
Inte heller finner några skarpa avvikelser gentemot bostadsrätt vad gäller bostadsbidragen. De lägsta inkomstklasserna får kraftigt ökade bostadsbidrag, medan bostadsbidragen i genomsnitt minskar i de flesta inkomstklassema.
Summeringen de olika förändringarna reulterar i en stegrad ökning
av
bostadsutgiften i hyresrätt inte har lika stark inkomstkoppling av som en
i bostadsrätt och äganderätt. Om vi bortser från den lägsta inkomstsom klassen, är spännvidden från 1500 kr. till 2900 kr, och där de tre översta inkomstintervallen alla har likartad ökning av bostadsutgiften. Detta
en medför nettoeffekten i hyresrätt får ett större inkomstberoende än i
att bostadsrätt, eftersom förändringen i disponibel inkomst är likartad i dessa upplåtelseformer. l den sista kolumnen i tabell 4.12 kan se att nettoeffekten går från -2900 kr. till 9800 kr. I genomsnitt är dock nettoeffek-
lägre i hyresrätt än i bostadsrätt, 1200 kr. i hyresrätt mot 2000 kr. i ten bostadsrätt.
Denna genomgång är baserad på alla hushåll i respektive upplåtelseform. Vi har vid några tillfällen kunnat konstatera att orsaken till vissa skillnader just har legat i olika hushållssammansättning i olika upplåtelseformer. Det finns därför anledning att något närmare studera effekten på olika hushållstyper. Vi gör här främst en redovisning av totalelfekten för olika hushållstyper tabell 4.13.
För ensamstående utan barn blir nettoeffekten i genomsnitt negativ i hyres- och äganderätt, medan den blir positiv i bostadsrätt. I hyresrätt är det de lägsta och högsta inkomstklasserna som uppvisar ett negativt resultat, medan mellaninkomstklasserna får positiva resultat. Totalt sett blir effekten måttlig, -400 kr, inte något inkomstintervall uppvisar i sig
men mindre effekt än l 000 kr. I äganderätt blir det totala genomsnittet betyd-
Bilaga 15 s. 91w ä
å
s
I
m
Bilaga 15 s. 92ligt mer negativt, -4000 kr. Här uppvisar, med ett undantag, alla inkomstklasser negativt resultat. Mönstret är inte entydigt, men en tendens är att effekten blir mer negativ med stigande inkomst. Bostadsrätt uppvi-
ett mönster som liknar hyresrätt, men får en svagt positivt nettoeffekt sar
ca 500 kr. -
Förändringen både i bostadsutgift och disponibel inkomst är i stort densamma för hyresrätt och bostadsrätt i alla inkomstklasser. Det som förklarar skillnaden i nettoeffekt är en större andel inkomsttagare med ökade disponibla inkomster i bostadsrätt. l äganderätt är det den större ökningen i bostadsutgifter som ger upphov till den kraftigt negativa totaleffekten.
l de övriga tre hushâllstyperna är mönstren mer likartade. Både bostadsutgiftsökningen och ökningen i disponibla inkomster ökar med stigande inkomst. Detta gäller oberoende av upplátelseforrn. Med få undantag gäller att ökningen i disponibel inkomst överstiger ökningen i bostadsutgift. Undantaget är ensamstående med barn i äganderätt, men resultatet här är osäkert p. a. observationer. Nettoeffekten är av samma storlek för hyres- och bostadsrätt, oavsett hushållstyp, medan äganderätt har en mindre nettoetfekt totalt sett i alla hushållstyper utom i sammanboende med bam. l denna hushållstyp är det främst i de högre inkomstklassema
har en lika stor eller större nettoeffekt än i de andra två upplåtelseforman mema. I äganderätt har man i alla hushållstyper en större ökning i disponibel inkomst i de översta inkomstklassema än de andra upplåtelseforrnerna. Men eftersom man också har betydligt större ökningar i bostadsutgifter, kommer inkomstökningen inte fullt ut kunna kompensera för ökning-
i bostadsutgifter, för att nettoeffekten skall bli likartad den i hyres- och en bostadsrätt.
Variationer inom inkomstklasser och upplåtelseformer Redovisningen av nettoeffekter har hela tiden avsett medelvärden för olika grupper, men har inte beaktat spridningen kring dessa medelvärden. Även indelning i inkomstklasser efter upplåtelseform och hushålls-
om en typ minskar en del av spridningen, förekommer stora spridningar inom dessa grupper också. I diagram 4.8 10 redovisar vi hushållens fördelning
efter nettoeffektens storlek. Vi har valt att redovisa samma hushållstyp, sammanboende med barn, i olika upplåtelseformer, även om det i vissa grupper medför observationer.
I äganderätt är det ungefär en fjärdedel av hushållen i den lägsta redovisade inkomstklassen ll0- 130000 kr., som får en negativ nettoelfekt, och ytterligare en femtedel ligger under det totala medelvärdet för alla hushåll diagram 4.8. När vi ser på de andra två inkomstklassema l 50- 170000 kr. respektive 190-210000 kr., ser vi att tyngdpunkten i fördelningen förskjuts mot en större nettoeñekt. I den högsta inkomstklassen är det endast 5% av hushållen som får en negativ nettoeffekt, medan i den mellersta inkomstklassen det är ca 20 °/osom får en negativ nettoeñekt.
Samma mönster återfinns i bostadsrätt och hyresrätt diagram 4.9 och 4.10. I den lägsta inkomstklassen återfinns en stor andel med negativ nettoeffekt, ca 25 % i bostadsrätt och ca 40 °/oi hyresrätt. I hyresrätten finns
Bilaga 15 s. 93Diagram 4.8. Andel sammanboendehushåll med barn i äganderättmedolika nettoeffekt, tkr/âr.
Två vuxna med barn i äganderätt
Procegâ
1 5 Disponibel inkomst: 3 110-130 Tkr
5 55 21679 ; n N ; 20
i 10 Å
.
Å..l :.. I
o .. ..
$°P°.°T°P.."“F %oFw@v$mn;9é§#gQpgQa
Nettoeffekt, Tkr
Proceánå
Disponibel inkomst:
150-170 Tkr
n - 234 N - 81858
1 +
0$çç§@9$çqféêwnvmomømgågggggpggg
,,N9t,t9,°ff9.|5t, Tktm
,.. , ,,
Procegå
f Disponibel inkomst: ; 190-210 Tkr
n 353 N - 124983
N
D
§9ç§ç+%§§;å;å§b$Äåçågp$§éé§éå
Nnllnnffnkt Tkr 1
Bilaga 15 s. 944.9. Andel sammanboendehushåll med barn i bostadsrättmed olika nettoeifekt, tkr, år. 5 Två vuxna med barn i bostadsrätt
Procegå
; Disponibel inkomst: g 130-150 Tkr g n 46 N 4297
20 2 s
o
ççrrPLPWFCPQATOFNMWONOOQFQQSQQEQQa
i
Nettoeffekt. Tkr
Procegå
Disponibal inkomst:
150-170 Tkr
n 67 N - 6849
-
°"$çç§çç7+çf;;6;mÅ;§$9#gg$9g§9gg
Nettoeffekt. Tkr
Procegå
Disponibel inkomst å 190-210 Tkr g 116 N 12371
- -
20 I z
I
g 10
å
n x 1 o U
$°P9r"<"<°°°°°54>998 i
y Nnltnnlfnkt Tkr
-
Bilaga 15 s. 95Diagram 4.10. Andel sammanboendehushåll med barn i hyresrätt med olika nettoeffekt, tkr/år. 1
Två vuxna med barn i hyresrätt
voceâg
å Disponibel inkomst:
110-130 Tkr
n 30 N 7912
I i I
Nettoelfekt. Tkr
rocegå
Disponibel inkomst:
150-170 Tkr
n - 145 N - 41264
qøqørls1919131tyToFNmvrmøNøm93§g$ggQp9Q8 j Nettggrrekt. Tkr
brocent
1 30 1 Dlsponrbel. . inkomst:.
190-210 Tkr i n - 139 N - 30889 i 1 20
i
5 1 10 1 1
i
o 1:1 å
gcpcprrxpçyTonømgzüwüm
1 Nettoeffekt. Tkr i
Bilaga 15 s. 96också en ganska stor del hushåll i mellaninkomstintervallet som har negativ nettoeffekt. Bostadsrätt uppvisar däremot i detta intervall en betydligt mindre andel med negativ nettoeffekt. I det högsta intervallet har både hyres- och bostadsrätt små andelar med negativ nettoeñekt.
Den stora spridningen kring respektive grupps medelvärden gäller genomgående, och alltså även i andra hushållstyper. Andelen hushåll som får en negativ nettoeffekt, blir genomgående mindre med stigande inkomster. Även det i de flesta fall med negativ nettoeffekt rör sig ganska
om om måttliga negativa värden på nettoeffekten, är det ändå en så stor andel som ca 10% av alla hushåll, som får en negativ nettoeffekt på 5000 kr. eller mer, dvs. ca 400 kr. per månad.
Förändringar i bostadsstödet I samband med genomgången av förändrade bostadsutgifter genom RINK:s förslag, visades också förändringarna i de olika stödformema. Vi skall här visa hur fördelningen av bostadsstödet kommer att se ut i lorenzdiagram efter skatteutredningens förslag. Vi visar fördelningen för samma hushåll som i diagram 4.3-5. Först skall vi dock i tabellform redovisa förändringarna i bostadsstödet.
Totalt minskar subventionerna med ca 7 mrd kr, uppdelade på 3,5 mrd kr. i minskade räntebidrag, 4 mrd kr. i minskad skatteelfekt och en ökning av bostadsbidragen med 0,4 mrd kr. I genomsnitt för alla hushåll blir räntebidragsminskningen ca 900 kr, minskningen i skatteeffekt ca l 100 kr, och ökningen i bostadsbidrag ca 100 kr. tabell 4.14.
Tabell 4.14. Förändring i bostadssubventionergenomRINK, kr/âr
Föränd-
Andrade Andrad Andrade ring i
| Disponibel | ränte- | skatte- bostads- total sub- | ||
| inkomst | bidrag | effekt | bidrag | vention |
| 0- 50 tkr | 1 269 - | 38 | 970 | 261 - |
| 50- 90 tkr | -1040 | 19 | 293 | -729 |
| 90-l10tkr | -1022 | 16 | 56 | -950 |
| 110-130 tkr | -954 | -247 | -93 | -1295 |
| 130-l50tkr | -974 | -785 | -53 | -1812 |
| l50-l70tkr | -938 | -1241 | -42 | -2221 |
| 170-l90tkr | -772 | -2005 | -31 | -2808 |
| l90-210tkr | -721 | -2852 | -17 | -3589 |
| 210- tkr | -569 | -4262 | -14 | -4845 |
| Totalt | -921 | -1104 | 101 | -1918 |
I tabellen kan se att räntebidragsminskningen är störst i de lägre inkomstintervallen, för att sedan avta med stigande inkomst. I tabellerna 4.11 och 4.12, kunde vi dock konstatera att räntebidragsminskningen ökade med stigande inkomst. Att mönstret blir det omvända här förklaras av att det inte förekommer någon räntebidragsminskning i äganderätt, vars större andel i de översta inkomstklasserna resulterar i att minskningen där i genomsnitt blir lägre. Ser bara på hyres- och bostadsrätt, är minskningen i genomsnitt l 500-1600 kr, och inkomstsambandet framträder tydligt. Speciellt gäller det i bostadsrätt.
Bilaga 15 s. 97Förändringen i skatteeffekt ger på motsvarande sätt ett något felaktigt intryck i tabell 4.14, eftersom det bara är i äganderätt som skatteelfekten har någon dominerande betydelse. Det mönster som finns i tabellen, med en kraftigare minskning högre inkomst, kvarstår dock mycket tydligt även när vi ser enbart på äganderätt. Främst är det skillnaderna i minskning mellan mellaninkomster och de högsta inkomsterna som kommer att bli mindre. I genomsnitt blir skatteminskningen i äganderätt ca 2 600 kr.
Den bild som ges av bostadsbidragens förändring i tabell 4.14, behöver dock inte modifieras om man ser på upplåtelseformerna var för sig. Detsamma gäller totalbilden. Den stigande minskning med stigande inkomst som syns i tabell 4.14, gäller entydigt. Inkomstberoendet är dock inte lika starkt i hyresrätt som i bostads- och äganderätt. Dessutom kan tilläggas att de lägsta inkomstklassema i äganderätt faktiskt får större subventioner genom RlNK:s förslag. Detta uppstår både genom ökade bostadsbidrag och genom ökad skatteeffekt.
Att studera förändringen i en bärkraftsinriktad analys, dvs. förändringen per konsumtionsenhet, ger i stort sett i samma resultat tabell 4.15.
Tabell 4.15. Förändring i bostadssubventionerper konsumtionsenhetgenomRINK, kr/år
| Andrade nu | Andrad 00 | Andrade o. | ring i | |
| Disponibel | ränte- | skatte- | bostads- total sub- | |
| inkomst | bidrag per ke | effekt per ke | bidrag per ke | vention per ke |
| 0- 25tkr | -723 | 29 | 315 | -379 |
| 25- 45 tkr | -699 | -81 | 124 | -655 |
| 45- 55 tkr | -799 | -112 | 514 | -376 |
| 55- 65 tkr | -548 | -284 | 109 | -723 |
| 65- 75 tkr | -576 | -478 | 25 | -1029 |
| 75- 85 tkr | -602 | -560 | 5 | -1158 |
| 85-100tkr | -651 | -518 | 8 | -1162 |
| 100-120 tkr | -670 | -605 | 2 | -1272 |
| 120- tkr | -603 | -1458 | 0 | -2060 |
| Totalt | 640 - | -470 | ll l | l 000 - |
Förändringen i räntebidragen framstår nu som helt neutral för olika inkomstklasser, och det resultatet kvarstår när vi ser på upplåtelseformer var för sig. Minskningen ökar dock från 600 kronor till l 000 kronor per konsumtionsenhet i hyres- och bostadsrätt.
Att hushållen är större i äganderätt än i hyres- och bostadsrätt, framgår av att per konsumtionsenhet är minskningen av räntebidragen större än minskningen av skatteetfekten. Det omvända gällde när analysenheten var hela hushållet. Den avgörande skillnaden i resultat när vi studerar förändringarna per konsumtionsenhet istället för per hushåll, är att förändringen är i stort sett oberoende av upplåtelseform. Tidigare framstod minskningen i äganderätt som betydligt större än i övriga upplåtelseformer, men här blir resultatet mer likartat mellan upplåtelseforrnema.
Eftersom nu har kunnat konstatera att subventionsminkningama blir större med stigande inkomst, kan vi förvänta oss att lorenzdiagram över
7 19-924
Bilaga 15 s. 98subventionemas fördelning, kommer att visa progressivt omfördeen mer lande fördelning efter beaktande RINK:s förslag diagram 4.1 l 13 än av med nuvarande regler diagram 4.3-5. Detta blir dock inte fallet. En
närmare jämförelse mellan utfallet av RINK och nuvarande regler visar att
subventionerna är nästan identiskt fördelade. Några justeringar förekom-
mer, men de är enbart marginella. Att resultatet blir sådant, trots att
subventionsminskningen blir större vid ökade inkomster, beror på att den
enbart blir större i absoluta tal som andel är minskningen oberoende - av inkomsten.
Diagram 4.11. Bostadssubventionerefter förslagen i RINK.
Bostadsbidragprickad kurva, Räntebidrag streckad kurva, Skatteeffekt streck-prickad kurva, Summa subventioner heldragen kurva
100 t , , ____ i i / -". 4/ 90 " a 1 I0 l I k/ N 1 80 . . , J : i ,I A 70 l ,I //ül i v I m W K I / i . 4 i
a eo s ,a ,I
B 5 i , I I / V i I, /i 50 :u : ,/ // E : / I 4° : a o : Ö ; g /á 4 - a l 30 :
. l
x
5 a I 20 ,I . . ,I r 5. i m
i
10 f/
Bilaga 15 s. 98t ,
I
l i i s l
30 40 50 60 70 ao 90 100
Procent av hushållen efter disp. nkomst
Två vuxna med barn i äganderätt
Källa: BHU och egnaberäkningar
Bilaga 15 s. 99Diagram .12. Bostadssubventioner4 efter förslagen i RINK.
Bostadsbidragprickad kurva, Räntebidrag streckad kurva, Skatteeffekt streck-prickad kurva, Summasubventioner heldragen kurva
100 .- ...-" 90
O
|I OO 1n T n 10 n O n I0 u a:I O I0 r1 n n aa u UO a: a |r 1u NO 0 u u rI vIn HO ; n0
rvi
i
i
o 10 50 60 70 80 90 100
Procent av hushållen efter disp. inkomst
Två vuxna med barn i bostadsrätt
Källa: BHU och egnaberäkningar
Den förändring som är märkbar, gäller bostadsbidragen. I bostadsrätt syns tydligt att det är en större andel av bostadsbidragen som ges till hushållen med de lägsta inkomsterna. Vi skall dock komma ihåg att den mängd totala bostadsbidrag som går till bamhushåll, inte är större än med nuvarande regler. De ökade bostadsbidrag som ges p. a. RlNK:s förslag, tillfaller pensionärer. Det handlar i det här fallet alltså om en omfördelning mellan barnhushåll, där bamhushållen med de lägsta inkomsterna får en större andel. Att RINK inte leder till några direkta förändringar vad gäller subventionsfördelningcn, gäller inte bara för sammanboende bamhushåll. Lorenzanalyser för andra hushållstyper ger i stort samma resultat. Den slutsats som drog tidigare om subventionssytemet, gäller alltså även med
Bilaga 15 s. 100Diagram 4.13.Bostadssubventionerefter förslagen RINK.i
Bostadsbidragprickad kurva, Räntebidrag streckad kurva, Summa subventioner heldragen kurva
, , ----- 90 l g-M- . øJ j x ,ut ----- -- -- 80 - I . z
70 i % .
a,
" // 60 4 / // 1 O /
o N
UO
i
l
J
5¶O 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Procent av hushållen efter disp. inkomst
Bilaga 15 s. 100Tvá vuxna med barn i hyresrätt
Källa: BHU och egnaberäkningar
beaktande av skatteutredningen. Dvs., de totala subventionema är neutrala, eller milt progressivt omfördelande i de flesta upplåtelseformer och hushâllstyper. Undantag utgör barnlösa hushåll i äganderätt där subventionema är regressivt fördelade.
5¶Bostädernas och byggandets regionala fördelning
Bilaga 15 s. 101Problem, syfte och uppläggning
Bostäder och byggnader och anläggningar över huvud taget är rumsligt orörliga på ett sätt som skiljer dem från de flesta andra varor. Värdet beror på om någon vill nyttja bostäder just på den plats där de ligger. Huruvida ett bostadsbestånd, vid givna priser och inkomster, räcker för att ge alla hushåll tak över huvudet, avhänger således inte bara beståndets storlek utan även desslokalisering. Av det skälet blir det viktigt i en långtidsutredning inte bara uttala sig den framtida nationella utvecklingen. Även
att om bostadsbeståndets framtida lokalisering behövs för att ge en någorlunda komplett bild.
Bostadsbeståndets storlek och regionala fördelning bestäms av produktion och avgångar av lägenheter. Byggandet har alltså en strategisk betydelse för beståndet i olika delar av landet. Lägenhetsproduktionen har emellenid ytterligare regional dimension. Till skillnad från andra varor
en måste byggnader och anläggningar framställas på den plats där de skall nyttjas. Arbetsställena måste alltså flytta sig om efterfrågan gör det. Detta medför att byggindustrin i större utsträckning än t.ex. tillverkningsindustrin är beroende av den regionala ekonomiska utvecklingen. För sin planering borde den därmed också ha större nytta av uppgifter om produktionen i olika regioner.
Syftet med detta kapitel är alltså dels att skriva fram bostadsbeståndets fördelning över landet till år 2000, dels att för perioden 1985 2000 skatta
bostadsbyggandet i olika delar av landet. Förutsättningarna är för det första de nationella förloppen vad gäller bestånd och avgångar av lägenheter. Den andra förutsättningar har att göra med möjliga regio-
gruppen av nala utvecklingar av sysselsättning och befolkning m. m. Eftersom de nationella alternativen har behandlats i tidigare kapitel, inskränker sig framställningen här till den regionala problematiken.
Kapitlet disponeras så att först behandlas regionindelning och de föreställningar motiverar metodvalet. Utvecklingen på den nationella
som nivån betraktas som given. Problemet består i att fördela denna på regioner. Modellen, som är rekursiv, tar sin utgångspunkt i den analys av regionala sysselsättningsandelar som finns i Wigren 1989. Därefter bestäms befolkningsfördelningen, som i sin tur ligger till grund för hushållens regionala spridning. Olika regioners andelar av bostadsbeståndet avgörs av deras andelar hushållen. Andelarna av bostadsbeståndet används slutli-
av
Bilaga 15 s. 102gen för att fördela de nationella lägenhetsbestånden enligt olika alternativ på regionerna.
Efter metodavsnittet behandlas den empiriska regionala utvecklingen. Andelsförändringama i sysselsättning, befolkning, hushåll och lägenheter tas upp i fyra olika avsnitt. Både historiska data och framskrivningar presenteras i varje avsnitt. Kapitlet avslutas med att de nationella utvecklingsförloppen vad avser bestånd och byggande enligt olika antaganden fördelas på regioner. l ett appendix redogörs för den regiongruppering som tillämpas.
Metod Regionindelning Ett fundamentalt antagande är att bostads- och arbetsmarknad sammanfaller i rumsligt hänseende. Bakom detta ligger föreställningen att först väljs arbetsplatsen och sedan bostaden inom pendlingsavstånd från denna. I princip skall alltså den grundläggande omrâdesenheten sammanfalla med arbetskraftens pendlingsregion. Av dataskäl finns det emellertid bara två indelningar att välja mellan: Kommunen eller A-regionen. Trots att några A-regioner, framför allt i Norrland, är alldeles för vidsträckta, utgör Aregionen i de allra flesta fall en bättre approximation av pendlingsområdet än kommunen. Den senare är med ett fåtal undantag alltför liten. Landets 70 A-regioner har alltså valts som minsta enhet.
Vid redovisning av data behövs emellertid sammanslagningar. Landet delas in i sju landsdelar. Med undantag för de mellersta delarna av Sverige sammanfaller dessa i grova drag med de officiella riksområdena. Södra skogsbygden omfattar emellertid här en större yta än riksområdet Norra mellansverige. Skälet är helt enkelt att den officiella gränsen passerar mitt igenom ett ur regionalekonomisk synvinkel relativt homogent område, nämligen Bergslagen. Stockholms län utgör inte en egen landsdel utan ingår i Östsverige. Ytterligare några smärre skillnader gentemot den officiella indelningen finns.
Inom landsdelarna grupperas A-regionema i en slags hierarki av orter. Överst finns storstäderna. Därefter kommer övriga universitetsregioner. Dessa betecknas i fortsättningen med termen universitetsregioner underförstått utom storstäder. Primära centra är nästa nivå. Dessa A-regioner innehåller minst en ort som tidigare i regionalpolitiska sammanhang klassificerades som primärt centrum i praktiken en medelstor stad som
- Gävle, Karlstad, Norrköping eller Helsingborg, men exklusive universitetsregionerna. Regionala centra är alla A-regioner som innehåller ett eller flera regionala centra enligt den numera i officiella sammanhang över-
givna terminologin. De är sammanlagt 40 stycken, dvs. mer än hälften av det totala antalet A-regioner. Inom landsdelarna förekommer även andra regiongrupper, som t.ex. Bergslagen eller Norra Småland. Det är främst sysselsättningsutvecklingen som motiverat dessa grupper. I ett appendix klassificeras de regiongrupperingar som används i boken. Där framgår det också vad A-regionerna heter och var de finns i landet.
Bilaga 15 s. 103Diagram 5.1. Modellens struktur
Andel av befolk- Sysselsättnings-
ningen år t-1 andelens föränd-
ring från år t-l
till t
Andelen befolk- Relativt arbetskrafts-
ningen ar t tal och relativ ar-
betslöshet år t-l
Skillnad mellan andelen av befolkningen år
t och år t-l
Skillnaden mellan be- - folknings- och hus- Andel av Andel av landets hållsandel år t-l landets hus- hushåll år t samt andelen åldershåll ar t-l pensionärer år t-l
Skillnaden mellan
andelen av landets
I
hushåll och andelen
Andel av landets; av landets lägen-
lägenheter år t heter år t-l samt
en dumny för stor-
städer
F öreställningsramen
Syftet med den modell som presenteras nedan är inte att förklara ett skeende utan att utnyttja någorlunda stabila samband för att kunna skriva fram utveckling från 1985 till 2000. Även det finns inslag
en om av förklaringar i resonemangen representerar alltså inte dessa det mest väsentliga med modellen.
Regionala system är tröga. Förändringarna går långsamt av flera olika skäl. Inte minst infrastrukturen och annat byggt realkapital verkar konserverande på såväl näringslivets som befolkningens lokaliseringsmönster. Skall man prognosticera en regional beståndsvariabel, även över en mycket lång tidsrymd, med en enda förklaringsfaktor, ger oftast samma variabel idag den bästa träffsäkerheten. Förändringar sker emellertid och flöden visar sig regelmässigt vara betydligt svårare att förutse. Samtidigt är det inte sällan dessa som har samhällsrelevans. Så förhåller det sig också här. Visserligen skall bostadsbeståndet också skrivas fram, men det som framför allt intresserar är flödena, dvs. nettoförändringen i beståndet och
Bilaga 15 s. 104byggandet. Det säger sig självt att en procents fel i estimeringen av beståndet inte spelar såstor roll, men en sådan felskattning flerfaldigas i flödena. Med andra 0rd, flödesskattningama blir mycket mer osäkra än beståndsskattningama.
Trots detta bygger modellen på estimeringar av beståndsvariabler så som framgår av diagram 5.1, där pilarna representerar kausala riktningar. Modellen är rekursiv och består av tre ekvationer. Den första förklarar befolkningsandelen, den andra hushållsandelen och den tredje lägenhetsandelen i landets A-regioner. Det bör observeras att det är andelar som förklaras och inte de verkliga bestånden. Om det regionala systemets tröghet utgör den första grundförutsättningen, representerar således andelama den andra. I föreställningsramen ingår att man kan skriva fram andelar, dvs. att dessa inte påverkas av variationer i den nationella utvecklingen. En viss återverkan från den nationella nivån finns emellertid i sysselsättningsandelamas Förändring och dessa fortplantar sig sedan genom modellen.
De tre ekvationerna estimeras med multipel regression OLS på data från 1965 och 1985. Skattade parametrar används sedan för att successivt skriva fram de olika andelama till år 2000. Egentligen görs framskrivningen till år 2005. Genom att anta en konstant förändringstakt över hela tjugoårsperioden 1985-2005, kan man emellertid utan svårigheter reducera tidsperioden.
Som framgått av tidigare kapitel finns det fyra olika nationella scenarios vad gäller bostadsefterfrågan. Med estimerade andelar av lägenhetsbeståndet kan dessa efterfrågebilder lätt översättas till regionala bestånd. Flödena beräknas som skillnaden mellan det skattade beståndet år 2000 och det faktiska år 1985.
Beståndsandelarna 1985 Innan ekvationerna och dess olika variabler diskuteras kan det vara lämpligt att ge en empirisk ögonblicksbild av de mest väsentliga beståndsvariablema. I tabell 5.1 visas andelen av landets sysselsättning, befolkning, hushåll och lägenheter i olika regiongruppen Genomgående för hela kapitlet är det de ovägda medelvärdena för de ingående A-regionema som visas i tabellerna. Vad gäller bestånd eller absoluta förändringar avviker givetvis inte vägda från ovägda medelvärden, men ifråga om relativa förändringar kan skillnader förekomma. Eftersom Aregionema i grupperna är tämligen likstora, uppstår det dock knappast några större differenser. Enda undantaget från denna regel är regiongruppen Borås/Falköping.
Det mest slående i tabell 5.1 är väl likheten mellan de olika beståndens andelar. Man kan med blotta ögat se att korrelationen är hög. Det finns dock vissa skillnader. Stockholm har ex. en större andel av sysselsättningen än av befolkningen, beroende framför allt på befolkningens ålderssammansättning med många i arbetsför ålder och låg arbetslöshet. En jämförelse mellan befolknings- och hushållsandelama visar att storstäderna Stockholm och Malmö har de minsta genomsnittliga hushållsstorlekar-
medan hushållen i Övre Norrland och Småland tenderar att stora na, vara jämfört med riksgenomsnittet. Variationema är inte lika stora i fråga om
Bilaga 15 s. 105landets sysselsättning, befolkning, hushåll och lägenheter Tabell 5.1. Andelar av 1985,procentovägda medelvärden
Region/ Syssel- Befolk- Hus- Lägen- Antal A- Regionaggregat sättning ning håll heter regioner
ÖVRE NORRLAND
| Umeå/Luleå | 1.36 1.32 1.27 1.26 2 |
| Primära centra | 0.84 0.86 0.81 0.80 2 |
| Regionala centra | 0.53 0.57 0.53 0.54 3 |
MELLERSTA NORRLAND Primära centra 1.53 1.55 1.55 1.55 2 Regionala centra 0.52 0.55 0.54 0.54 3 SÖDRA SKOGSBYGDEN Primära centra 1.95 1.99 1.99 1.99 3 Regionala centra 0.64 0.68 0.67 0.67 5 Bergslagen 0.48 50 51 0.51 8
MELLANSVERIGE
| Stockholm | 19.68 18.37 19.38 19.45 l |
| Uppsala/Linköping | 1.92 1.89 1.89 1.90 2 |
| Enköping/Norrtälje | 0.53 0.53 0.51 0.50 2 |
| Primära centra | 1.77 1.78 1.79 1.81 4 |
| Regionala centra | 0.86 0.89 0.87 0.86 3 |
SMÅLAND MED ÖARNA
| Norra Småland | 0.54 0.57 0.55 0.55 5 |
| Primära centra | 1.53 1.55 1.48 1.49 3 |
| Regionala centra | 0.67 0.65 0.60 0.59 3 |
SYDSVERIGE Malmö/Lund/
| Trelleborg | 5.46 5.48 5.78 5.84 1 |
| Primära centra | 1.34 1.42 1.40 1.29 4 |
| Regionala centra | 0.72 0.75 0.72 0.72 4 |
VÄSTSVERIGE
| Göteborg | 9.01 8.91 8.99 9.03 l |
| Borås/Falköping | 1.40 1.38 l .33 1.33 2 |
| Primära centra | 1.24 1.26 1.22 1.21 4 |
| Regionala centra | 0.83 0.84 0.79 0.79 3 |
Källa: FoB 85
antalet hushåll per lägenhet, men storstäderna ligger dock lägre än riksgenomsnittet.
Sysselsättningsandelamas regionala fördelning
Som framgått av modellskissen antas sysselsättningsandelens förändring ha betydelse för befolkningsutvecklingen. I första hand påverkar arbetskraftsefterfrågan omflyttningen i landet. Eftersom regioner med nettoinflyttning tar emot förhållandevis unga människor påverkas emellertid också den naturliga folkökning. Den realiserade arbetskraftsefterfrågans tillväxt får således både en direkt och en indirekt effekt på invånarantalet. Variationema i den relativa befolkningsförändringen mellan 1965 och 1985 över landets A-regioner kan i själva verket till 80 procent förklaras
den relativa sysselsättningstillväxten. Variabeln är med andra enbart av ord högeligen motiverad i modellen.
Bilaga 15 s. 106Den relativa andelsförändringen av sysselsättningen framgår av tabell 5.2. 1965-1975 ökade sysselsättningen i hela landet med i genomsnitt 9,5 promille per år. Motsvarande siffra För 1975-1985 är 5,5. För att omvandla de relativa förändringarna i sysselsättningsandelar till relativ sysselsättningstillväxt adderar man bara andelsförändringen och riksutvecklingen. Umeå/Luleå hade alltså en årlig tillväxt i sysselsättning under perioden 1965-1975 som uppgick till 1l,8+9,52l,3 promille.
Tabell 5.2. Andelar av landets sysselsättning 1985samtrelativa årliga förändringar i dessa1965-2000 ovägda medelvärden
Region/ Syssel- Relativa förändringar i syssel- Regionaggregat sättnings sättningsandelarnaper år O/OO
andel
1985% 1985 2000
-
1965-75 1975-85 Alt.A Alt.B Alt.C ÖVRE NORRLAND
t
| Umeå/Luleå | 1.36 11.8 | 5.5 | 5.0 5.5 | 5.4 | |
| Primära centra | 0.84 | 2.2 | 8.8 | 5.1 4.9 | 5.4 |
| Regionala centra | 0.53 | 8.2 0.7 -2.l -2.2 - | 1.7 - |
MELLERSTA NORRLAND Primära centra 1.53 -4.5 5.0 1.7 1.6 -1 5
- - Regionalacentra 0.62 18.6 -2.0 13.6 13.8 13 6
- - - - SÖDRA SKOGS- BYGDEN
| Primära centra | 1.95 | 1.5 0 6 -0.3 -0.3 -0 l - |
| Regionala centra | 0.64 -11.4 | 1.0 -2.8 -3.2 -2 6 |
| Bergslagen | 0.48 -6.6 -8.9 -4.l -4.6 -4 0 |
MELLAN- SVERIGE Stockholm 19.68 5.2 l.5 1.3 2.0 l 2 Uppsala/ Linköping 1.92 8 O 9 0 2.0 2 2 2 3 Enköping/ Norrtälje 0.53 15.1 7.0 16.9 17.1 16.4 Primära centra 1.77 0.5 -2.8 -2.2 -2.2 -2.3 Regionalacentra 0.86 1.2 -4.2 19 1.6 l 9 SMÅLAND MED ÖARNA Norra Småland 0.54 -6.8 -4.6 -4.l -4.8 -4.2 Primära centra 1.53 -2.2 2.4 1.9 1.6 1.9 Regionalacentra 0.67 1.4 3.5 2.0 l.l 1.9
- SYDSVERIGE Malmö/Lund/ Trelleborg 5.46 2 l -4.l 2.7 2.4 -2 9
- - Primära centra 1.34 -2 0 -3.9 -3.2 -3.5 -3 0 Regionalacentra 0.72 -2 5 1.9 -0 3 -0.9 -0 3
- VÄSTSVERIGE
| Göteborg | 9.01 | 3.5 2.3 0.7 | 1.0 0.7 | |
| Borås/Falköping | 1.40 10.5 -4.4 -2.9 -3.5 -2.9 | - | ||
| Primära centra | 1.24 -0.6 -0.0 | 0.7 0.3 | 0.9 | |
| Regionala centra | 0.83 | 4.0 1.5 2.9 2.1 | 2.8 | |
| Medelvärde | -2.7 -0.8 -0.9 | 1.2 -0.8 |
- Källa: FoB 65,FoB 75, FoB 85samt Wigren 1989
Bilaga 15 s. 107Föreställningen att storstäder och universitetsregioner tillväxte snabba-
än andra regioner stämmer man undantar Malmö under perioden re om 1975-1985 och lägger till att regionerna runt Stockholms A-region med undantag för Eskilstuna hade den allra högsta tillväxttakten. Dolt i aggregaten finns också några andra regioner med stark expansion.
Beträffande framskrivningama tre olika alternativ för perioden 1985-2000 har de hämtats från Wigren 1989. De bygger på analys av den regionala utvecklingen 1965- 1985 för 19 sektorer. Skillnaden mellan alternativen A, B och C kan helt och hållet återföras på olika antaganden om sektoremas nationella sysselsättningstillväxt eller mer precist: sektorsandelamas förskjutningar.
Alternativ A kan sägas vara huvudaltemativet. Sektorsutvecklingen byg-
i det fallet huvudsakligen på framskrivning av LU87. Alternativ B ger en innebär framför allt starkare relativ tillbakagång för tillverkningsindu-
en strin och motsvarande uppgång för såväl de privata som de offentliga
en tjänstesektorema. I alternativ C antas vårdsektorerna hälso- och sjukvård samt socialvård dra till sig större andel av landets sysselsättning än i
en alternativ A. Som framgår av tabell 5.2 blir utfallen något olika för de skilda alternativen. Den starkaste geografiska koncentrationen av sysselsättningen alternativ B, beroende helt enkelt på att tillverkningsindu-
ger strin är förhållandevis utspridd över landet. Alternativ C har den svagaste koncentrationstendensen.
Jämför perioden 1965-1985 med 1985-2000 visar det sig att de
man förväntade geografiska koncentrationstendensema för framtiden är svagare i samtliga alternativ än den verkliga var 1965- 1985. Enklast kan man
detta att jämföra utvecklingsförloppen för storstäderna. Orsaken se genom till att modellen ger detta resultat är väsentligen två. För det första är sektorssammansättningama i landets A-regioner idag betydligt mer lika varandra än de var 1965. Perioden 1965-1985 innebar en utjämning i detta avseende. För det andra är de förväntade sektorsutvecklingama på nationella nivå mer lika varandra för framtiden enligt LU87 som är den huvudsakliga källan än de faktiskt var 1965- 1985.
Ett påpekande om tabellerna kan underlätta läsningen. Längst ner anges det ovägda medelvärdet för samtliga A-regioner då variabeln är en relativförändring. Om man istället vägt medelvärdet med det initiala beståndet skulle det alltid uppgå till Ett negativt värde betyder då att stora regioner, är förhållandevis få, haft en positiv utveckling som genom-
som snitt och små, som är förhållandevis många, en negativ. Ju mer negativt det ovägda medelvärdet är desto mer koncentreras beståndet i fråga till stora regioner. På grund av att beståndsandelama varierar över tiden och mellan variablema blir de ovägda medelvärdena inte direkt jämförbara. Om skillnaderna är stora eller utgångsläget detsamma kan man emellertid jämföra storlekskoncentrationen skilda variabler. Denna är dock inte
av exakt densamma den geografiska koncentrationen för exakt defini-
som tion, Wigren 1989 rangordningama brukar inte skilja alltför
se men mycket.
Bilaga 15 s. 108Befolkningsandelarnas regionala fördelning
Modellskissen fig 5.1 tar inte bara upp sysselsättningsandelens förändring som orsak till den regionala befolkningsfördelningen. Där finns också två arbetsmarknadskaraktäristika, nämligen det relativa arbetskraftstalet och den relativa arbetslösheten. Båda dessa variabler påverkar migrationen, som i sin tur får återverkningar på den naturliga folkökningen. På samma sätt som sysselsättningstillväxten får alltså dessa variabler både en direkt och en indirekt betydelse för A-regionernas invånarantal.
Hur regressionssambandet ser ut framgår av tabell 5.3. Den helt avgörande faktorn är befolkningsandelen 1965, vilket återspeglar den tröghet som omnämndes i metodavsnittet. Detta hindrar emellertid inte att sysselsättningsandelens förändring har en med hänsyn till ekvationens uppbyggnad ganska kraftigt modifierande effekt. Den förklarade variationen är extremt hög, vilket den faktiskt måste vara om man skall våga att skatta ett litet flöde som skillnaden mellan två stora bestånd.
Tabell 5.3. Regressionsmodellför estimering av befolkningsandelarna i landets Aregioner Beroendevariabel Andel avlandetsbefolkning 1985 Oberoendevariabler Parametervärde t-värde Konstant -O.469 2.46
- Andel av landetsbefolkning 1965 1.031 265.80 Skillnaden mellan andelenav landets sysselsättning1985och 1965 0.062 13.65 Index för relativa arbetskraftstalet 1965riket 100 0.449 2.45 Index för relativ arbetslöshet1965 riket 100 -0.0l6 1.65
- R2 0.999; F 53469; Antal observationer 70 Variabler vid framskrivningen: samma som ovan men förskjutna framåt 20 år. Tre olika alternativ A, B och C för sysselsättningsandelensförändring 1985-2005. Beräknade andelar i A-regionerna år 2000 justeras med en konstant så att summan av andelama uppgårtill 100procent.
Hur andelama av befolkningen utvecklas 1965-1975 och 1975- 1985 samt framskrivningarna till år 2000 visas i tabell 5.4. Framskrivningarna antyder en minskning i den geografiska koncentrationsprocessen. Undantar man Malmö fortsätter emellertid storstäder och universitetsregioner att växa snabbare än riksgenomsnittet. Regionema runt Stockholm exklusive Eskilstuna förväntas dock den största ökningen relativt sett. Att syselsättningsandelarna spelat en roll i modellen framgår dels att
av regiongrupper med positiv andelsutveckling för sysselsättningen också har det för befolkningen, dels av att befolkningsandelarnas tillväxttakter faktiskt skiljer sig något mellan alternativen. Skillnaderna är dock mindre än i fråga om sysselsättningsandelen. Alternativ B innebär emellertid även i detta fall den starkaste koncentration och alternativ C den svagaste.
Bilaga 15 s. 109Tabell 5.4. Andelar av landets befolkning 1985 samt relativa årliga förändringar i dessa1965-2000 ovägda medelvärden
Region/ Befolk- Relativa förändringar i befolk- Regionaggregat nings- ningsandelama per år 0/00
andel
1985% 1985 2000
-
1965-70 1975--85 AlLA Alt.B Alt.C
ÖVRE NORRLAND
| Umeå/Luleå | 1.32 4.9 | 2.9 3.0 3.3 3.2 | |
| Primära centra | 0.86 | 8.3 7.0 - | 1.7 1.6 2.0 |
| Regionala centra | 0.57 13.8 -6.2 -6.7 -6.7 -6.4 |
- MELLERSTA NORRLAND
| Primära centra | 1.55 | 1.8 -2.4 -0.9 -0.9 -0.8 - | |
| Regionala centra | 0.55 17.2 -4.6 | - | 11.8 11.9 -l 1.8 - - |
SÖDRA sxocs BYGDEN
| Primära centra | 1.99 | 1.4 1.2 0 2 0.2 0 3 - | - | |
| Regionala centra | 0.68 | 8.9 2.7 - | - | 3.7 4.0 3 6 - - - |
| Bergslagen | 0.50 -8.6 -6.4 -6.3 -6.6 -6 3 |
MELLAN- SVERIGE Stockholm 18.37 3.4 3 6 2.3 2.8 2 2 Uppsala/ Linköping 1.89 6.0 6 5 1.6 1.8 l 8 Enköping/
| Norrtälje | 0.53 8.3 7.6 | 8.5 8.6 8 l | |
| Primära centra | 1.78 0.8 -2.3 | l.l - | l.2 -l 2 - |
| Regionala centra | 0.89 -2.4 -2.6 | 0.2 | 0.0 0 2 |
SMÅLAND MED ÖARNA
| Norra Småland | 0.57 -6.3 -5.0 -5.1 -5.5 -5.l | ||
| Primära centra | 1.55 0.3 | 0.7 | 1.6 1.4 1.6 |
| Regionala centra | 0 65 | 0.5 0.6 | 1.4 0.8 1.3 |
SYDSVERIGE Malmö/Lund/ Trelleborg 5.48 6 0 -l.1 -0 6 -0.5 -0 8 Primära centra 1.42 0 6 l.3 -2 4 -2.6 -2 3
- Regionalacentra 0.75 -0 7 1.6 -l 4 -1.8 -l 4 VÄSTSVERIGE
| Göteborg | 8.91 6.7 | 0.5 | 1.7 | 1.9 1.7 | ||
| Borås/Falköping | 1.38 -4.6 | 3.3 -1.7 -2.l - | 1.8 - | |||
| Primära centra | 1.26 -0.9 | 0.9 0.5 | 0.2 0.6 | |||
| Regionala centra | 0.84 | 3.5 0.6 | l.l | 0.7 l.l | ||
| Medelvärde | 3.0 - | l.3 -1.8 -2.0 1.8 - | - |
Tabell 5.5. Regressionsmodelllör estimeringavandelenavlandetshushåll i landetsAregioner Beroendevariabel Andel av landetshushåll 1985 Oberoendevariabler Parametervärde t-värde Konstant 0.037 0.78
landets hushåll 1965 1.027 139.93 Andel av Skillnaden mellan andelenav landets befolkning 1985och 1965 0.901 14.62 Skillnaden mellan andelenav landets befolkning 1965och andelen av landets hushåll 1965 0.232 1.79 Andelen ålderspensionärer1965% -0.006 1.85 R 0.999; F 52406; Antal observationer 70 Oberoendevariabler vid framskrivningen: tre olika skattningar av skillnaden mellan andelen av landets befolkning 2005 och 1985 Alt A, B och C, övriga variabler sammasom ovan förskjutna 20 år framåt tiden.i Beräknadeandelar Ai regionerna
år 2000 justeras med en konstant så att summan av andelama uppgår till 100 procent.
Hushållsandelamas regionala fördelning
Att ändrade befolkningsandelar i A-regionema borde vara en av förklaringama till förändringen i andelen av landets hushåll förefaller uppenban. Variabeln har också en statistiskt säkerställd positiv parameter i regressionsekvationen tabell 5.5. Att såväl befolkningens åldersfördelning initialt som den initiala hushållsstorleken borde påverka utfallet kan också tyckas rimligt. Nu visar det sig emellertid att, som variablema mäts i regressionsekvationen, är effekten av dem praktiskt taget obefintlig. Parametramas punktestimat behäftas dessutom med ganska stora standardfel.
Bilden av den relativa förändringen i regionemas andelar av landets hushåll uppvisar knappast några överraskningar tabell 5.6. De geografiska koncentrationstendensema är dock tydligare än i fråga om både sysselsättning och befolkning. Detta gäller såväl den historiska utvecklingen som framskrivningama. Värt att lägga märke till är också att skillnaderna i utfall för alternativen minskat jämfört med befolkningsandelarna, som i sin tur uppvisar mindre skillnader än sysselsättningsandelama.
Lägenhetsandelarnas regionala fördelning
Regressionsekvationen för lägenhetsbeståndet skiljer sig från de två tidigare så till vida att beståndet 1965 inte ingår. Skälet är den mycket stora överensstämmelsen mellan antalet b0stadshushâll och antalet lägenheter i regionerna. Som antytts handlar det om att lägenheter ingår i själva definitionen av hushåll. Som framgick av resonemanget kring tabell 5.1 finns det dock smärre differenser som motiverar att skillnaden mellan andelen hushåll och andelen lägenheter tjugo år tillbaka i tiden tas upp
Bilaga 15 s. 111lll
Tabell 5.6. Andelar av landets hushåll 1985samt relativa årliga förändringar i dessa 1965- 2000 ovägda medelvärden
Region/ Hus- Relativ förändring per år i hus- Regionaggregat hålls hållsandelen 0/00
andel 1985 2000
-
1985% 1965-70 1975-85 AlLA Alt.B Alt.C
ÖVRE NORRLAND
| Umeå/Luleå | 1.27 6.3 | 5.2 4.0 | 4.3 4.2 |
| Primära centra | 0.81 -2.0 | 4.2 2.3 | 2.2 2.5 |
| Regionala centra | 0.53 -7.8 -0.4 -6.2 -6.3 -6.0 |
MELLERSTA NORRLAND
| Primära centra | 1.55 | 1.2 0.9 -0 8 -0.8 -0.7 - | |
| Regionala centra | 0.54 17.8 -2.9 | - | 13.4 13.6 13.5 - - - |
SÖDRA SKOGS- BYGDEN Primära centra 1.99 -2.0 0 5 0.5 0 5 0 6 Regionalacentra 0.67 -9.5 -l 5 -5.9 -6 2 -5 8 Bergslagen 0.51 -9.6 -4 8 -8.l -8 3 -8 0 MELLAN- SVERIGE Stockholm 19.38 7.l 1.6 2.7 3.1 2.6 Uppsala/ Linköping 1.89 5.l 5.6 1.9 2.0 2.1 Enköping/ Norrtälje 0.51 3 9 7.4 5.4 5.5 5 l Primära centra 1.79 -0 4 -2.2 -0.6 -0.7 -0 7 Regionalacentra 0.87 -4 7 -2 5 -0.4 -0.5 -0 4 SMÅLAND MED OARNA
| Norra Småland | 0.55 | 7.9 -4.7 -7.7 | 8.1 -7.7 - |
| Primära centra | 1.48 | 1.7 0.3 - | 2.0 1.8 2.0 |
| Regionala centra | 0.60 -0.8 | 2.7 0.1 -0.4 0.0 |
SYDSVERIGE Malmö/Lund/
| Trelleborg | 5.78 6 l -l 7 -0.0 | 0 l -0.2 | ||
| Primära centra | 1.40 -l 6 -l 4 -2.5 -2 7 -2.4 | |||
| Regionala centra | 0.72 | 3 7 - | l l 3.2 - | 3 5 3.2 - - |
VÄSTSVERIGE
| Göteborg | 8.99 | 6.1 -0.4 | 2.6 2.8 2.6 |
| Borås/Falköping | 1.33 -7.2 -4.3 -2.8 | 3.2 -2.9 - | |
| Primära centra | 1.22 3.0 | 1.9 0.5 - | 0.2 0.6 |
| Regionala centra | 0.79 | 0.8 0.6 -0.l | -0.5 -0.1 |
| Medelvärde | -3.9 -0.6 -2.6 -2.8 -2.6 |
som argument i regressionsekvationen. En dummyvariabel För storstäderna kompletterar listan över de oberoende variablerna. I själva verket har dummyvariabler för såväl universitetsregioner primära centra prö-
som vats. De bidrog emellertid inte någonting till förklaringen variationen i
av andelen av lägenhetsbeståndet 1985.
Bilaga 15 s. 112Tabell 5.7.Regressionsmodellför estimering avligenhetsandeleni landetsA-regioner Beroendevariabel Andel avlandetshushåll 1985
| Oberoende variabler | Parametervärde | t-värde |
| Konstant | 0.004 - | 3.27 - |
| landets hushåll 1985 | 1.002 | l 353.13 |
Andel av Skillnaden mellan andelenav landets befolkning 1965och andel av landets lägenheter1965 -0.600 -4.49 Dummy l för storstad, 0 0.048 5.26
- annars R 0.999; F 2 212 805;Antal observationer- 70 Oberoendevariabler vid framskrivningen: tre alternativa A, B och C skattningar hushållsandelen2005, övriga variabler samma som ovan förskjutna 20 år framåt i tiden. Beräknade andelar i A-regionema år 2000justeras med en konstant så att summan avandelama uppgår till 100procent.
Parameterestimaten framgår tabell 5:7. Visserligen dominerar ande-
av len hushåll, de övriga två variablema saknar inte betydelse. I tabell
men 5.8 presenteras de relativa andelsförändringama. Det förefaller klart att lägenhetsbeståndet koncentrerats geografiskt mer än både hushåll, befolkning och sysselsättning. Se Wigren 1989. Modellen antyder dessutom att denna skillnad kvarstår för framtiden.
Nettotillskott och byggande
Nettotillskott Som framgått tidigare kapitel har fyra olika nationella utvecklingsalter-
av nativ tagits fram för efterfrågan på lägenheter. Alternativ l är huvudalternativet. Det ger en efterfrågan totalt för hela landet på 4,45 miljoner lägenheter, dvs. en ökning jämfört med beståndet 1985 på ca 590000 lägenheter eller 39000 i genomsnitt per år. Nettotillskottet i högaltemativet 2 skall uppgå till 46 600 lägenheter per år som genomsnitt om efterfrågan blir bestämmande. I lågaltemativet 3 räcker det med 20 300. RINKs alternativ 4 leder till en nettoökning på 32 400 lägenheter. Kombineras nu dessa alternativ med de skilda regionala förloppen, blir det totalt 12 utfall. Alla skall inte presenteras. Beteckningarna är av typen Al, E2, vilket betyder i det första fallet regionalt utvecklingsaltemativ A och nationellt 1 och analogt för alla andra fall.
Nettoförändringama per år i beståndet 1965-1985 och 1985-2000 enligt det regionala alternativet A och samtliga nationella samt beståndet enligt alternativ A1 år 2000 visas i tabell 5.9. Jämfört med perioden 1965- 1975 miljonprogrammet förväntas de framtida förändringarna i bestånden att bli förhållandevis små. Det är knappast förvånande med hänsyn till att den nationella årsproduktionen låg 2-10 gånger högre 1965-1975 än den som förväntas för framtiden. Under miljonprogrammet föll nästan hälften nettotillskottet på storstäderna. Den andelen
av
Bilaga 15 s. 113Tabell 5.8. Andelar av landets lägenheter 1985 samt relativa årliga förändringar i dessa1965-2000 ovägda medelvärden
Region/ Lägen- Relativa förändringar i lägenhets- Regionaggregat hets- andelar per år 0/00
andel 1985 2000
1985%
1965- 70 l975-85 Alt.A Alt.B Alt.C
ÖVRE NORRLAND
| Umeå/Luleå | 1.26 5.5 | 5.9 3.9 4.2 4.2 |
| Primära centra | 0.80 -3.5 | 5.0 2.5 2.4 2.7 |
| Regionala centra | 0.54 -9.4 | 2.1 -6.7 -6.8 -6.5 |
MELLERSTA NORRLAND Primära centra 1.55 2.2 l 8 -0.9 -0.9 -0 8
- Regionalacentra 0.54 19.1 -l 3 13.9 14.0 13 9
- - - - SÖDRA SKOGS- BYGDEN Primära centra 1.99 3.2 l 8 0.5 0 5 0 6
- Regionalacentra 0.67 l 1.7 -0 l -0.6 -6 3 -6 0
- Bergslagen 0.51 -10.9 -4 0 -8.5 -8 8 -8 5
MELLAN- SVERIGE Stockholm 19.45 9.1 0.1 2.8 3.2 2.7 Uppsala/ Linköping 1.90 4.5 6.1 1.8 1.9 1.9 Enköping
| Norrtälje | 0.50 | 3.0 6.8 5.2 5.4 4.9 |
| Primära centra | 1.81 -0.7 | 1.6 -0.8 -O.8 -0.8 - |
| Regionala centra | 0.86 -6.3 | 1.8 -0.5 -0.6 -0.5 |
- SMÅLAND MED ÖARNA
| Norra Småland | 0.55 -8.5 -4.3 -8.2 -8 5 -8.2 | |||
| Primära centra | 1.49 -2.2 | 1.3 1.9 l 7 1.9 | ||
| Regionala centra | 0.59 | 1.6 2.8 - | 0.0 | 0 5 0.1 - - |
SYDSVERIGE Malmö/Lund/
| Trelleborg | 5.84 | 9 2 -3 4 | 0.2 0 4 0 l |
| Primära centra | 1.39 -2 l -0 8 -2.5 -2 8 -2 4 | ||
| Regionala centra | 0.72 | 5 5 - | 2 6 3.3 3 7 -3 4 - |
VÄSTSVERIGE
| Göteborg | 9.03 | 7.5 | l.1 - | 2.9 3.0 2.8 |
| Borås/Falköping | 1.33 -6.9 -4.2 -3.l | -3.4 3.1 - | ||
| Primära centra | 1.21 4.0 | - | 2.5 0.5 | 0.3 0.6 |
| Regionala centra | 0.79 -0.6 | l.O -0.l | -0.6 -0.2 | |
| Medelvärde | -4.8 | 0.2 -2.8 -3.0 -2.8 |
sjönk markant under den efterföljande tioårsperioden. Stockholms andel av nettotillskottet låg då ungefär på samma nivå som beståndets andel 1975. Samtidigt växte såväl befolknings- som hushållsandelen. Mot den bakgrunden är det kanske inte orimligt att de estimerade andelama av nettotillskottet 1985-2000 i de flesta alternativ återtagit de nivåer som gällde under miljonprogrammet. Modellen antyder dessutom att storstädemas andelar är högre mindre det totala nettotillskottet i landet blir. Extremfallet är alternativ A3 då 80 procent faller på storstäderna.
8 l 9-924
Bilaga 15 s. 114Tabell 5.9. Nettolörändring av antalet lägenheter per år 1965-2000 ovâgda medelvärden samtbeståndetår 2000 enligt alt Al
Region/ 1985 2000 Bestånd
- Regionaggregat år 2000
1965 1975 Alt Alt Alt Alt 1000-tal
- -
75 85 A1 A2 A3 A4 lägenhe-
ter
Alt A1
ÖVRE NORRLAND
| Umeå/Luleå | 955 670 700 800 450 650 60 |
| Primära centra | 403 394 400 450 250 350 37 |
| Regionala centra | 196 206 50 100 50 50 22 |
- MELLERSTA NORR- LAND Primära centra 895 609 550 650 250 450 68 Regionalacentra 35 87 50 50 150 100 20
- - - - SÖDRA SKOGS- BYGDEN Primära centra 1094 770 850 950 450 700 89 Regionalacentra 190 216 100 l50 50 50 27
- Bergslagen 159 91 0 50 50 O 20
- - MELLAN- SVERIGE Stockholm 17410 6518 10100 11550 6150 8700 905 Uppsala/Linköping 1388 l 030 900 1050 550 750 87 Enköping/
| Norrtälje | 377 278 300 350 200 300 24 |
| Primära centra | 1 156 485 650 800 300 550 80 |
| Regionala centra | 407 232 350 400 150 300 38 |
SMÅLAND MED ÖARNA Norra Småland 229 94 50 100 50 0 22
- Primära centra 868 562 700 850 400 600 68 Regionalacentra 354 258 250 300 l50 200 27 SYDSVERIGE Malmö/Lund/ Trelleborg 5433 l 206 2 350 2 800 1200 1950 261 Primära centra 863 429 450 500 150 350 60 Regionalacentra 3 3l 284 200 250 50 l50 30 VÄSTSVERIGE
| Göteborg | 7 808 2 645 4 700 5 400 2 900 4 050 420 |
| Borås/Falköping | 680 255 500 600 250 400 59 |
| Primära centra | 612 501 500 600 250 400 54 |
| Regionala centra | 503 306 350 400 200 300 36 |
| Riket | 65000 33200 39 300 46.600 20 300 32 400 4 352 |
Jämfört med variationen över de nationella alternativen l -4 betyder olika regionala utvecklingsbilder nästan ingenting. 1 det nationella huvudalternativet skiljer det ca 400 lägenheter per år i Stockholm mellan extremerna alt Bl och alt Cl. För Malmö och Göteborg är motsvarande siffra 100. Övriga skillnader faller i stort sett inom avrundningen.
Bilaga 15 s. 115Tabell 5.10. Produceradelägenheterper år 1985-2000 ovägda medelvärden samt faktisk produktion 1985
Region/ 1985 2000 Faktisk
- Regionaggregat A1t.A1 Alt.A2 Alt.A3 Alt.A4 produk-
tion
ÖVRE NORRLAND
| Umeå/Luleå | 950 1050 650 850 561 |
| Primära centra | 550 500 350 500 280 |
| Regionala centra | 150 200 100 100 181 |
MELLERSTA NORRLAND Primära centra 800 900 450 700 454 Regionalacentra 150 150 100 100 85 SÖDRA SKOGSBYGDEN
| Primära centra | 1 150 l 300 750 1000 502 |
| Regionala centra | 200 250 100 150 167 |
| Bergslagen | 100 150 100 100 65 |
MELLAN- SVERIGE
| Stockholm | 13300 14850 9000 11800 9285 |
| Uppsala/Linköping | 1 200 1 350 800 l 050 974 |
| Enköping/Norrtälje | 400 450 300 350 190 |
| Primära centra | 950 1 100 550 800 560 |
| Regionala centra | 500 550 300 400 136 |
SMÅLÅXND MED OARNA Norra Småland 150 200 100 140 91 Primära centra 950 l 100 650 850 417 Regionalacentra 350 400 200 300 189 SYDSVERIGE Malmö/Lund/
| Trelleborg | 3 300 3 750 2 050 2 900 1 714 |
| Primära centra | 650 750 400 550 378 |
| Regionala centra | 300 350 150 250 224 |
VÄSTSVERIGE
| Göteborg | 6 200 6 900 4 200 5 500 3 305 |
| Borås/Falköping | 700 800 450 600 221 |
| Primära centra | 700 800 450 600 389 |
| Regionala centra | 500 550 350 450 216 |
| Riket | 57000 64000 38400 50400 32932 |
Byggandet Byggbehovet är summan av nettotillskottet i efterfrågan och avgången av lägenheter. Den senare har skattats till ca 17000 lägenheter om år i genomsnitt för perioden 1985-2000. Fördelningen avgången har ut-
av förts så att alla nettominskningar i A-regionema Först tagits bort. Därefter har återstoden fördelats efter beståndet 1985. Resultatet av detta För alternativen Al -A4 framgår av tabell 5.10. För jämförelse har det faktiska byggandet 1985 också lagts in.
För Stockholms A-region pendlar byggbehovet under perioden 1985- 2000 mellan drygt 9 000 lägenheter om år och 13 000, vilket relativt sett är
Bilaga 15 s. 116en något mindre spännvidd än för nettotillskottet. I grova drag kan man emellertid påstå att variationen relativt sett över alla regiongrupper är ungefär densamma. Skillnaden består främst i att byggandet är positivt medan nettoförändringen faktiskt kan vara negativ.
Bilaga 15 s. 117Appendix till kapitel Regionerochregiongrupper
Landsdel Regiongrupp IngåendeA-regioner
Övre Norrland Umeå/Luleå : Umeå : Luleå Primära centra : Skellefteå : Piteå Regionalacentra : Lycksele : Haparanda/Kalix : Kiruna/Gällivare Mellersta Norrland Primära centra : Sundsvall :Östersund Regionalacentra : Hämösand/Kramfors : Sollefteå : Örnsköldsvik Södra skogsbygden Primära centra : Karlstad : Falun/Borlänge : Gävle/Sandviken Regionala centra Säffle/Åmål : : Arvika : Mora : Bollnäs/Söderhamn : Hudiksvall/Ljusdal Bergslagen : Kristinehamn : Karlskoga : Lindesberg : Köping : Fagersta : Sala : Avesta/Hedemora : Ludvika Östsverige Stockholm Stockholm/Södertälje : Uppsala/Lindköping : Uppsala : Linköping Enköping/Norrtälje : Norrtälje : Enköping Primära centra : Eskilstuna : Norrköping : Örebro : Västerås Regionalacentra : Nyköping : Katrineholm : Mjölby/Motala Småland med öarna Norra Småland : Tranås zEksjö/Nässjö/Vetlanda : Västervik : Hultsfred/Vimmerby : Oskarshamn Primära centra : Jönköping : Växjö : Kalmar/Nybro Regionalacentra : Värnamo : Ljungby : Visby Sydsverige Malmö : Malmö/Lund/Trelleborg Primära centra : Karlskrona : Kristianstad : Hässleholm zHelsingborg Regionalacentra : Karlshamn : Angelholm : Ystad/Simrishamn : Eslöv
Bilaga 15 s. 118Landsdel Regiongrupp IngåendeA-regioner
Västsverige Göteborg 33: Göteborg Borås/Falköping 36: Borås 38: Falköping Primära centra 31: Halmstad 34: Uddevalla 35: Trollhättan/ Vänersborg 39:Skövde Regionalacentra 32: Falkenberg/Varberg 37:Lidköping/Skara 40: Mariestad
Bilaga 15 s. 119Landsde1ar och A-regioner
Storstäder
Universitets regioner
Primära centra
Regi0na1a centra
6¶En hyresmarknad med fri hyressättning
Bilaga 15 s. 121Historik och bakgrund
I Sverige förekommer sedan en lång tid tillbaka en diskussion om vilka regler som skall gälla för prissättningen på hyresmarknaden. Diskussionen sköt fart på allvar när hyresregleringen infördes år 1942. Vid samma tidpunkt infördes kontroller av överlåtelseprisema på bostadsrätter och småhusen.
Den hyresreglering som infördes 1942 var av traditionell art. Hyresnivån bestämdes av historiskt givna kapitalutgifter och schablonmässigt beräknade drifts- och underhållsutgifter.
En hög intlationstakt drev upp byggkostnadema, och åstadkom en betydande hyressplittring mellan nya och äldre fastigheter. Mot slutet av 1960talet blev det alltmer uppenbart att systemet var ohållbart och måste ändras.
Huvudkritiken var att hyresregleringen skapade en situation där äldre lägenheter var relativt billiga, medan nya bostäder å andra sidan var relativt sett dyra. I takt med ökad nyproduktion ledde detta till ett växande utbudsöverskott på nyare lägenheter, sida vid sida med ett kvarstående efterfrågeöverskott på äldre lägenheter. Politiskt var detta en belastning, eftersom de nybyggda lägenheterna tillhörde allmännyttiga bo-
många av stadsföretag, som ansågs vara ett viktigt medel i den sociala bostadspoltiken.
Lösningen blev att avskaffa hyresregleringen och successivt övergå till ett system med bruksvärdeprövning av hyror. Anledningen till att hyrorna inte släpptes fria var att man ansåg att efterfrågeöverskottet på bostadsmarknaden, vid de reglerade hyrorna, var såstort att ett avskaffande skulle leda till "knapphetshyror" och åtföljande "windfall gains" till fastighetsägarna. Detta var inte politiskt eller socialt acceptabelt.
Avveckling hyresregleringen inleddes 1969. Samtidigt infördes ett
av system med bruksvärdesprövning av hyrorna. Det nya systemet var fullt genomfört år 1978. Det är detta systems konstruktion och effekter som skall beskrivas i detta kapitel.
Det nya systemet skulle uppfylla tre skilda villkor. För det första var det nödvändigt att skapa ett skydd mot hyreshöjningar som syftade till att sätta besittningsskyddet ur spel. Lösningen bestod i att göra hyresnivån i de icke vinstdrivande allmännyttiga bostadsföretagen till norm för hyressättningen i de privata hyresfastigheterna.
För det andra var det viktigt att framdriva en marknadskonform hy-
Bilaga 15 s. 122resstruktur. Hyrorna skulle tillåtas öka i de äldre fastigheterna, och samtidigt minska i de nyare eller ombyggda fastigheterna. Metoden för detta var att via lagtext och förhandlingsverksamhet främja en sådan hyresstruktur i de allmännyttiga bostadsföretagen. Via den normgivande roll som de allmännyttiga bostadsföretagen givits i lagstiftningen förs hyresstrukturen över i den privata sektorn.
Slutligen var det viktigt att bygga in ett förhandlingssystem i det nya hyressättningssystemet. Hyresgäströrelsen gavs en rätt att förhandla om hyror med alla slags fastighetsägare -allmännyttiga såväl som privata.
Legala förhållanden De legala förutsättningarna för hyressättningen styrs av en särskild paragraf i Hyreslagenf
Om hyresvärden och hyresgästen tvistar om hyrans storlek, skall hyran fastställas till skäligt belopp. Hyran är härvid inte att anse som skälig, om den är påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.
Vid prövning enligt första stycket skall främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs och förvaltas av allmännyttigt bostadsföretag. Om en jämförelse inte kan ske med lägenheter på orten, får i stället beaktas hyran för lägenheter på en annan ort med jämförbart hyresläge och i övrigt likartade förhållanden på hyresmarknaden.
I praktiken tolkas termen likvärdigt bruksvärde i första stycket så att jämförelsen görs med jämngamla allmännyttiga ägda lägenheter, belägna i samma område. Hyressättningspraxis i allmännyttiga bostadsföretag blir då av strategiskt intresse.
Hyressättning i allmännyttiga bostadsföretag
l kapitel 2 har strukturen på bostadsmarknaden beskrivits i översiktliga termer. Här skall bara påpekas att de cirka 400 allmännyttiga bostadsföretagen äger cirka 860000 lägenheter, motsvarande 23 procent av lägenhetsbeståndet. Normalt finns det ett företag i varje kommun. Stockholm, Göteborg och ett fåtal andra kommuner utgör undantag.
Självkostnadsvillkoret leder till stora skillnader i hyresnivå mellan olika allmännyttiga bostadsföretag Turner, 1983. Orsakerna är flera. En sådan är skillnader i åldersfördelning mellan olika företags bostadsbestånd. Ett företag med ett genomsnittligt sett gammalt bestånd har en lägre hyresnivå än ett företag med huvudsakligen nybyggda fastigheter. Denna orsak förklarar cirka 30 procent av variationen i hyresnivå mellan företagen. Andra orsaker, såsom företagsekonomisk skicklighet förefaller vara minst lika betydelsefulla Turner, 1983: 755. Den modell som användes korrigerar för skillnader i lägenhetsstorlek, lägenhetskvalitet och geografiskt läge.
De stora skillnaderna i hyresnivå i olika företag skapar indirekt motsva- Hyreslagen,12 kapitlet rande skillnader i hyresnivå på olika orter. Ur välfärdssynpunkt och även jordabalken, §55,st. l och ur allokeringssynpunkt har detta stor betydelse för hushållen.
Bilaga 15 s. 123Hyresnivån i ett allmännyttigt bostadsföretag fastställes genom förhandlingar mellan Företaget och den lokala hyresgästföreningen. Dessa förhandlingar avser även att fastställa hyresstrukturen inom företaget. Grunden för hyresstrukturen är rekommendationer som utfärdats av parterna centralt, och som genom ett poängsystem skall resultera i att lika bruksvärde får lika hyra inom företaget. Bruksvärdet fastställes med hjälp av indikato-
såsom läge i vid mening, yta, antal rum, modemitetsgrad, hustyp mm. rer,
Indikatorema, med dess poängsystem, avser att spegla ett genomsnittligt hushålls behov, sedda intresseorganisationemas prespektiv. Hyres-
ur strukturen skiljer sig därför åt om nu systemet följs av de lokala
parterna från ett hade rått på oreglerad marknad. Särskilt gäller
- som en detta konstitutionella knapphetsfaktorer såsom centrala lägen o. dyl. Det är förvisso sant att den genomsnittliga bamfamiljen inte har ett genuint intresse och betalningsvilja för ett centralt läge i Gamla stan i Stockholm. Av den anledningen får centralitetsegenskapen inte heller stor betydelse i poängsättningssystemet. Hyresbildningen på en oreglerad marknad följer andra regler. Där är det de marginella hushållens betalningsvilja för det centrala läget som skall ställas mot det antal lägenheter med ett sådant läge som finns tillgängligt. Naturligtvis resulterar detta i extremt knapphetsberoende hyressättning i Gamla stan. Avvikelser från denna marknadsnorm
efterfråge- eller utbudsöverskott. I ett senare avsnitt skall vi empiriskt ger försöka en uppfattning om hur långt det nuvarande systemet är från en marknadshyressättning.
En effekt poängsystemet är dock att hyrorna på äldre lägenheter i
av allmänhet blir högre än de historiskt givna utgifterna. Det motsatta gäller
lägenheter. Med teknisk term råder s. pooling av utgifter från nyare en
till äldre lägenheter. Benägenheten att poola" varierar dock från nyare företag till företag, och beror på hur företagen väljer att tillämpa de förut nämnda rekommendationerna.
Hyressättning i privata hyreshus
När hyrorna har förhandlats fram mellan det allmännyttiga bostadsföretaget och den lokala hyresgästföreningen vidtar en ny runda med förhandlingar; denna gång mellan den lokala hyresgästföreningen och de privata fastighetsägarna. Grunden till denna ordning ligger i hyreslagen som specificerar att hyrorna i de allmännyttiga bostadsföretagen skall bilda skälighetsnorrn för hyrorna i jämförbara privata fastigheter. Hyresnämnd och bostadsdomstol övervakar ytterst att så sker.
l praxis tolkas jämförbar i förhandlingar och i domstolsutslag som
yta, ålder och läge. Förhandlingspanerna är obenägna att jämföra samma lägenheter i skilda områden och av skilda ålder. Resultatet blir att den hyresstruktur råkar råda i det allmännyttiga bostadsföretaget på orten
som transformeras över till det privata beståndet, sorterat efter ålder och läge. Det framgår Turner l984b: 58, som redovisar empiriska data från
av bl.a. Gävle.
Det exakta utseendet på denna transformation kan emellertid variera från kommun till kommun, bl. a. beroende på parternas styrka och förhandlingssituation.
Bilaga 15 s. 124Bruksvärdesprövningens effekter på hyresnivå och hyresstruktur
Avsikten med att införa bruksvärdesprövningen var att minska hyressplittringen mellan nya och gamla bostäder, samtidigt som hyresnivån skulle hållas under kontroll.
Hypotesen är att hyressplittringen borde minska i äldre fastigheter, som en följd av introduktionen av det nya systemet. Empiriska mätningar av Turner a. a. visar att så är fallet I alla fall fram till 1980. Hyroma har
ökat i reala termer i äldre fastigheter, medan de har sjunkit i nyare fastigheter. Det innebär att hyressplittringen faktiskt har minskat.
Efter 1980 finns det en tendens att hyressplittringen ånyo ökar. Hyresnivån i det tillkommande beståndet år 1985 är avsevärt högre än hyresnivån i tidigare producerade fastigheter vid denna tidpunkt.
Av empiriska data framgår också att den allmänna hyresnivån inte har ökat påtagligt under perioden 1972 till 1978 då bruksvärdeprövningen infördes. En hyresnormering baserad på det relativt unga allmännyttiga bostadsbeståndet har således inte inneburit extra hyreshöjningar.
Framställningen kan nyanseras genom att hyresnivåema ställs i relation till bostädemas ålder och egenskaper. En sådan studie har bl a genomförts av Bergenstråhle 1984, som behandlar situationen i Stockholm, Göteborg and Malmö. Han ställer enkla regressionslinjer för hyran i kvalitetsstandardiserade lägenheter som en funktion av fastighetemas ålder mot observationer av hyrorna i den enskilda sektorn. Slutsatsen blir att hyrorna i de allmännyttiga bostadsföretagen synes påverka hyrorna i det privata beståndet. Konklusionen är att äldre fastigheten är, desto lägre är hyran, trots de äldre fastighetemas bättre läge, och obetydligt lägre kvalitet.
Hyresnivåema i de allmännyttiga företagen avviker något från varandra, vilket skapar en viss inflatorisk inverkan på hyresnivâema, eftersom praxis anger att den högsta hyran i det jämförbara allmännyttiga beståndet skall ligga till grund för hyressättningen i det privata beståndet. Den genomsnittliga hyresnivån skulle därför kunna sänkas genom en integration mellan företagen.
Generellt sett sjunker hyrorna med ökande ålder, vilket är en följd av ett kapitalutgiftsinfluerat hyressättningsbeteende. Hur stor är då skillnaden mellan den rådande hyressättningen och en som upfyller de rekommendationer som utfärdats av parterna, dvs. hur stor är omfördelningen över fastighetemas ålder
Sådana beräkningar har gjort av Bergenstråhle 1984: 1403. Han kalkylerar skillnaden mellan historiskt betingade utgifter och faktisk hyra för olika årgångar i de allmännyttiga bostadsföretagens bestånd, under en allmän förutsättning att drifts- och underhållsutgiftema är jämnt fördelade över fastigheter av olika ålder. Han visar att omfördelning äger rum, eftersom hyran i nyproduktionen avsevärt understiger de faktiska utgifterna.
Hur lång går denna omfördelning Låt en första norm vara de rekommendationer som utfärdas av parterna, via Hyresmarknadskommittén. Svaret, hämtat från Bergenstråhle 1984 och Turner 1983, är att företa-
i Stockholm inte tillämpar rekommendationerna. Även vissa gen om ny-
Bilaga 15 s. 125are, eller nyligen ombyggda lägenheter går med underskott i finansiell mening, är ända hyrorna alltför höga i detta bestånd. Det omvända gäller det äldre beståndet. Hyresstrukturen ligger emellertid närmare rekommendationerna än en utgiftsbaserad hyressättning. Detta gäller särskilt de nyare lägenheterna. För de äldre lägenheterna är situationen mera svårtolkad.
En viktig iaktagelse är också att fastigheternas ålder och företagens hyressättningsstrategier förklarar merparten av variationen i hyresstruktu-
Övriga, markandsrelevanta faktorer såsom läge etc beaktas i ren. mera mindre omfattning. Detta innebär en avvikelse från en marknadskonform hyressättning konform eftersom nivån ändå är bestämd på självkostnadsgrunder. I litteraturen finns åtskilliga exempel på den vikt som marknaden tillmäter dessa övriga variabler
Fördelningseñekter för hyresgäster och fastighetsägare av införandet av bruksvärdesprövningen
Införandet av bruksvärdesprövningen innebar en förmögenhetsvinst för de privata fastighetsägarna som kollektiv, och en motsvarande förlust för. hyresgästkollektivet. Det är en effekt av hyresomfördelningen, som främst gynnar de privata fastighetsägarna, i kraft av deras äldre bestånd. Naturligtvis gynnas hyresgäster i nyare fastigheter, men den genomsnittliga hyresnivån kommer ändå att höjas, eftersom omfördelningen i de allmännyttiga bostadsföretagen höjer hyresnivån i det äldre privata beståndet. Slutresultatet blir en genomsnittligt höjd nivå.
Balansproblem
Som framgått av tidigare redogörelse avviker den nuvarande hyresstrukturen som hyressättningen praktiseras i flertalet allmännyttiga bostadsfö-
retag både från parternas egna rekommendationer och från en trolig
marknadskonform hyresstruktur. Det medför efterfrågeöverskott på äldre, centralt belägna lägenheter, och motsvarande utbudsöverskott på nyare lägenheter. Utbudsöverskottet är emellertid obetydligt, som en följd av en allmän brist på lägenheter vid rådande hyresnivå. Det dominerande problemet är efterfrågeöverskottet på äldre, centralt belägna lägenheter.
En indikation på att det förhåller sig på detta sätt är prisnivåema inom bostadsrättssektom, framför allt i Stockholm. Bostadsrättslägenheter framstår som nära substitut till hyreslägenheter, varför höga priser på bostadsrätter ger en indikation på att det råder knapphet och svarta
2Jämför bl. a. Ball priser inom hyressektom.
1973, Quigley 1979,
Bergenstråhle 1984: 270 påpekar att priserna på bostadsrättslägenheter Miller 1982 och Wigren
tioårsperioden i Stockholm. Nivån 147000 1986. Jmf också Marks har ökat under den senaste var
l984b somfaktiskt förkronor för en genomsnittlig lägenhet år 1982. Omräknat till löpande bo- sökerjämföra hyror i hystadsutgift, efter beaktande av avgiftens storlek, och en lämplig real ränta, reskontrolleradedelbemotsvarar det utgift på 360 kronor kvadratmeter bostadsyta. Mot- stånd med bestånd som
en per
är oreglerademed hjälp svarande hyra för en jämförbar hyreslägenhet var vid samma tidpunkt hedonisk teknik.
av
Bilaga 15 s. 126cirka 240 kronor. Motsvarande uppgifter kan man finna i ett flertal svens-
ka kommuner. I innerstäderna är diskrepansen än mer uttalad.
Balansproblemen leder till trögheter i anpassningen av bostadskonsum-
tionen, eftersom svårigheterna att ta betalt för den attraktiva hyreslägen-
heten skapar situation varigenom hyresgästerna tvingas att bo kvar för
en
att del den avkastning i form av underhyra som finns i lägenheten.
av
Magnusson 1987 har estimerat omsättningen i äldre och nyare hyres- och
bostadsrättsfastigheter i Gävle kommun. Måttet är andelen hushåll som
fortfarande efter fem år 1975 till 1980 bor kvar i samma lägenhet i hyres-
och bostadsrättssektorn.
Teorin ger oss hypotesen att trögheten är större i äldre hyreslägenheter
än i motsvarande bostadsrättslägenheter jmf. bl. a. Clark Heskin 1982.
Magnussons studie visar att 40 procent av hyresgästerna, mot 15 procent
av bostadsrättsinnehavarna, bor kvar i lägenheterna efter fem år. Det
gäller hus som byggts under perioden 1931 1940. I nyare hus är andelen
-
cirka 50 procent i båda upplåtelseformerna. Fakta ger därför ett visst stöd
för hypotesen, även resultatet skall tolkas med en viss försiktighet, då
om
lägenhetstypema inte är perfekta substitut.
Fördelningseffekter hinder för fri hyresättning
som en 3Marks l984a finner med hjälp av enteoretisk Uppenbarligen är fördelningseffektema den nuvarande hyresstrukturen
av modell att hyresreglering- Å
stokastiskt fördelad över hyresgästkollektivet. ena sidan finns det ett en har en starkt omfördelande effekt. Empiriska antal hyresgäster med låga inkomster som bara kan bo i innerstaden om studier finner ocksåom- hyresnivån är reglerat låg. Å andra sidan finns det ett antal hushåll i fördelandeeffekterav hy-
innerstaden som mycket väl kan betala den oreglerade hyran och kanske resregleringPena Ruiz-Castillo, 1984, även har gjort det genom att ha betalt ett svart överlåtelsepris. Vad även om omfördelningen utanför innerstaden finns antal boende är villiga
viktigare är; ett som att har en mycket dålig träff-
Loikkanen betala tänkt marknadhyra, men som av olika skäl inte får tillgång till säkerhet, en 1985 studerar alloke- lägenheter i detta bestånd. Den reglerat låga hyran utestänger dessa husringsprocessenunder hy-
håll, eftersom vissa hushåll med lägre betalningsvilja bebor lägenheterna. resreglering,och finner skäl för diskriminerande De internationella studier som finns indikerar att en hyresreglering har
beteendengentemotpo- måttligt omfördelande effekt. Eventuellt motverkas effekten av kon-
en tentiella hyresgäster.Fal-
trollkostnader och marknadsreaktioner Detta bör även gälla den svenska lis Smith 1984 studierar "spill-over" effekten hyresmarknaden. Se även Malpezzi Rydell, 1986. påjämviktspriser på okontrollerade hyreslägenheterav hyresreglering och finns att priset
ökar ijämförelse med Effekter på nyproduktionen statiska och dynamiska
en situation utan hyresregle-
effekter
ring. En sådaneffekt motverkar ocksåomför- Bruksvärdesprövningen resulterar i lägre hyresnivå i nyproduktionen
en delningseffektema. Dessa
högre hyresnivå i beståndet allt jämfört med den tidigare resultat synesäven äga och en sin giltighet för Sveriges hyresregleringen. Omfördelningen går dock inte så långt att Hyresmarkvidkommande. Det gäller oreglerad hyresstruktur
nadskommitténs rekommendationer eller en tänkt i synnerhet i dynamiskt avseende,efter att hän- uppfylles.
syn har tagits till prisjus- Det nuvarande systemet bör emellertid medföra mer nyproduktion än teringar, betalning "un-
vid den tidigare hyresregleringen, på grund av den lägre hyresnivån i der bordet", gentrifiering etc. nyproduktionen. Hyresomfördelningen kan o. m. tänkas medföra att de
Bilaga 15 s. 127allmännyttiga bostadsföretagen producerar mer än de skulle ha gjort på en oreglerad marknad Turner, 1982. Orsaken är att omfördelningen tvingar företagen att använda "winfall gains" i det äldre beståndet till att subventionera nyproduktionens kostnader, och därigenom främja mer nyproduktion. Effektens styrka beror på hyresomfördelningens omfattning, den allmänna hyresnivåns storlek, åldersfördelningen på bestånden, etc.
Produktionseffektema kan också analyseras dynamiskt. Avgörande för den framtida totala nyproduktionen är storleken och den tidsmässiga fördelningen på de allmännyttiga bostadsföretagens nyproduktion. Om ett allmännyttigt bostadsföretag producerar ett stort och ökande antal lägenheter ökar hyresnivån över tiden både i beståndet och i nyproduktionen. Ett bostadsföretag med mycket liten nyproduktionen kommer å andra sidan att få ett tidsmönster på hyresnivån som implicerar sjunkande reala hyror Turner, 1985.
Det bör emellertid påpekas att det finns ett simultant samband mellan efterfrågan på hyreslägenheter och hyresutvecklingen över tiden. Lösningen blir ett visst givet byggande till en viss given hyresutveckling. Det bör m. a. o. finnas en unik lösning. En sådan bör också finnas för mixen mellan privat och allmännyttig hyreslägenhetsproduktion.
En viss hyresutveckling över tiden kan implicera en minskande nyproduktionsvolym, samtidigt som den minskade nyproduktionsvolymen svarar mot en minskad hyresnivå över tiden. Orsaken kan ytterst tänkas vara en minskad total efterfrågan på nya lägenheter. Det bör i sin tur leda till en minskad andel privata hyreslägenheter i den totala nyproduktionen, eftersom privata fastighetsägare kan förväntas reagera negativt på den låga nyproduktionshyran, samtidigt som de är osäkra om den framtida hyresutvecklingen. Slutsatsen blir minskad jämviktsproduktion samtidigt
att en medför en minskad andel privat nyproduktion.
Det motsatta resultatet gäller för en ökande nyproduktionsvolym och åtföljande ökande hyresnivåer. Det medför en ökad andel privat
nyproduktion. Därför kan den minskade hyreslägenhetsproduktionen totalt sett i Sverige sedan miljonprogramets dagar också förklara den privata sektorns minskande andel av dennna produktion.
Vart är hyresregleringssystemet på väg
Under de senaste åren har bruksvärdesprövningen utvecklats mot en allt större marknadsanpassning. Denna utveckling kan förväntas fortsätta.
Skälen för en fortsatt utveckling i denna riktning är flera. För det första inser allt fler allmännyttiga bostadsföretag fördelarna i att öka hyrorna i det äldre beståndet, eftersom betalningsviljan inte utnyttjas fullt ut i detta bestånd, och sedan använda de frigjorda hyresmedlen till att sänka hyrorna i nyproduktionen. Det senare ökar möjligheterna att avsättning för nyproduktionen.
Denna politik avvisas normalt av hyresgästernas företrädare. De är traditionellt mer intresserade av att hålla hyresnivån nera än att åstadkomma marknadseffektivitet. En sådan strategi kräver att hyrorna är låga i de äldre delarna av det allmännyttiga beståndet, eftersom merparten av lä-
Bilaga 15 s. 128genhetema i den privata sektorn är äldre. Hyresgäströrelsen håller emellertid långsamt på att ändra strategi, som en följd av en ökande ombyggnadsverksamhet.
Normalt medför en traditionell hyresreglering maximala skillnader mellan hyrorna på nya och gamla lägenheter. En hyresvärd som i det läget bygger om eller renoverar sin fastighet kan normalt tillgodogöra sig hela hyresditferensen som årligen ökad intäkt, eftersom ombyggnationer i regel innebär att den ombyggda fastigheten får samma hyra som en jämförbar nybyggd lägenhet.
Resultatet av en bristande hyresomfördelning blir därför ett mycket starkt ombyggnadsincitament, samtidigt som allt fler lägenheter får den höga nybyggnadshyran. Slutresultatet blir en ökad hyresnivå jämfört
med en situation med marknadsanpassad hyressättning. Samtidigt får de privata fastighetsägarna "windfall gains om de renoverar sina äldre fastigheterf
Målsättningen om en minimerad hyresnivå tvingar därför hyresgäströrelsen att i stigande grad acceptera en mera marknadsanpassad hyresstruktur, för att därigenom hålla tillbaka hyresnivån i det nybyggda och det ombyggda beståndet.
Framtiden för det nuvarande hyressättningssystemet beror också på hur bostadssubventionssystemet förändras. Om subventionema minskas på ett sådant sätt att nyproduktionen drabbas hårdast, medför det ökade kostnadsskillnadema mellan olika delar av bostadsbeståndet. Då måste allt större belopp omfördelas från det nyare till det äldre beståndet. Det ställer höga krav på den solidariska hyressättningen. På sikt kan det medför ovilja, både från hyresgäströrelsen och från de allmännyttiga
en bostadsföretagens sida att genomföra de hyresomfördelningar som krävs. I såfall minskar i stället marknadsanpassningen i hyressättningen, samtidigt
nyproduktionen faller kraftigt. Elfektema beror emellertid mycket på som hur en eventuell subventionsminskning är utformad.
Bruksvärdesprövning vid minskade subventioner
I kapitel 4 har effektema för byggande, boendeutgifter och statsfinanser av RlNK/KIS förslag behandlats. Vår analys pekade på att förslaget leder till ett minskat byggande, ökade boendeutgifter och minskade statsutgifter som en följd av detta.
Den analys av RINK/KIS som hitintills genomförts bygger på antagandet att hyressättningssystemet är oförändrat både vad gäller regler och
tillämpning, dvs hyresstrukturen förblir oförändrad.
Låt oss nu anta att bruksvärdereglerna kvarstår, men att tillämpningen av reglerna påverkas av de nya förutsättningarna.
l sådan situation är det viktigt att försöka förstå hur prisbildning och
en hyressättning påverkas av subventionsminskningen. Kommer ex. hyressättningen att tendera att avlägsna sig än mer bort från en marknadsanpas- ° Det gäller i likvida terfastighets- sad hyressättning, och hur stora kommer fördelningseffektema att bli mer eller om priserna inte harhunnit Den subventionsminskning RINK/KIS förslag implicerar innebär
som anpassasig till de nya hypå kort sikt en omedelbar hyreshöjning i det allmännyttiga bostadsbestånresnivåema.
Bilaga 15 s. 129det. Det privata hyreshusbeståndet får likartade utgiftshöjningar och måste följa med i allmännyttans hyreshöjning. Bruksvärdesprövningen gäller, vilket bl. a. innebär att de allmännyttiga bostadsföretagens hyressättning bildar norm för hyressättningen i det privata hyresbeståndet.
Subventionsminskningens effekter på hyresnivån och på priserna på privata hyreshuss beror på vilka delar av beståndet som drabbas av nedskärningarna och på hur de allmännyttiga bostadsföretagen reagerar.
En subventionsminskning som koncentreras till det äldre beståndet drabbar den privata hyressektorn mest, eftersom det privata hyresbeståndet i genomsnitt är betydligt äldre än det allmännyttiga bostadsbeståndet. Eftersom de allmännyttiga bostadsföretagen arbetar som självkostnadsföretag kommer en sådan subventionsminskning att medför obetydliga hyreshöjningar i det allmännyttiga bostadsföretaget. För det privata hyresbeståndet kommer dessa hyreshöjningar inte att täcka de relativt sett stora utgiftshöjningar som subventionsminskningen leder till i detta bestånd. Resultatet bör bli prisfall på privata hyreshus. i En subventionsminskning koncentreras till det beståndet,
som nyare vilket synes vara fallet med RINK/KIS förslag, får motsatta effekter. Hyreshöjningen blir stor, och kommer att i det privata beståndet mer än väl täcka de utgiftshöjningar som subventionsminskningen leder till. Resultatet bör bli prisökningar på privata hyreshus.
Resonemangen förutsätter att allmännyttans hyresfördelning på lägenheter av olika slag lämnas opåverkad i relativa tal. Man kan emellertid förvänta sig att den ökade hyresnivån på lång sikt tvingar de allmännyttiga bostadsföretagen att marknadsanpassa sin hyressättning se Turner, 1983: 7011. För detta talar att en högre hyresnivå eljest leder till avsättningssvårigheter i den del av beståndet som redan före minskningen hade uthyrningssvårigheter. Till detta kommer de särskilda problem föran-
som leds av den ökande ombyggnadsverksamheten. Det berördes i föregående avsnitt. En ökad marknadsanpassning av hyressättningen skulle sannolikt främst gynna detta det privata hyreshusbeståndet, eftersom relativt sett störst hyreshöjningar då skulle drabba det äldre, centralt belägna beståndet. Denna effekt ökar som påpekats om subventionsminskningen främst görs i det nyare beståndet, eftersom det allmännyttiga bostadsföretaget i regel har merparten av sitt fastighetsbestånd koncentrerat till detta delbestånd.
Det finns skäl att befara att en subventionsminskning som främst drabbar de nyare delarna av bostadsbeståndet i stället leder till minskad marknadsanpassning. Som tidigare påpekats kan blotta storleken de belopp
av som måste omfördelas minska parternas, främst hyresgäströrelsens, incitament till omfördelningar. Situationen är komplicerad, och det finns risk
en att skillnaderna i hyresstruktur mellan olika delar av landet kommer att öka än mer. Det ökar de regionala skillnaderna på ett oaccceptabelt sätt.
Slutsatsen är att en subventionsminskning i hyresssektom drabbar de boende olika beroende på det är det eller det äldre beståndet 5Det finns naturligtvis en
om nyare som
implicit prisbildning på främst drabbas. Störst blir påverkan på hyresnivån av en subventionsin-
allmännyttiga flerbodragning som görs i det nyare beståndet. På lång sikt minskar också stadshus,men eftersom nyproduktionen inom den allmännyttiga dessaytterst sällan köps
sektorn. Effektens storlek beror
och säljspå marknaden på vad som händer med omfördelningen av hyror, dvs marknadsanpass- är det mindre intresse.
av
o lotnA
Bilaga 15 s. 130ningen. Slutsatsen av tidigare diskussioner är ett försiktigt förmodande att marknadsanpassningen i regel kommer att minska som en följd av skatteutredningens förslag. Nyproduktionen kommer i så fall att minska kraftigt i omfattning, och än vad som anges i de prognoser som presenteras i
mer denna bilaga.
Bilaga 15 s. 131Bilaga Övrigt byggande
Inledning
De totala byggnads- och anläggningsinvesteringama i landet uppgick 1987 till ca 101 300 Mkr. Av dessa svarade bostadsbyggandet för 46 700 Mkr
ca och "övrigt byggande" således för ca 54 600 Mkr. I tabell B.l.l visas hur denna senare volym fördelas på ett antal sektorer i ekonomin samt förändringarna inom varje sektor sedan 1970.
Indelningen i byggnader och anläggningar har gjorts schablonmässigt sáV att investeringarna inom varje sektor i nationalräkenskapema förts till endera kategorin. I posten övrigt byggande ingår investeringar inom jord- och skogsbruk, fiske och byggsektorn. Posten samfärdsel" inkluderar a vägar, järnvägar, hamnar, flygplatser, post- och teleanläggningar.
Som framgår av tabellen minskade byggandet med ca 10% totalt mellan 1970 och 1984. Minskningen skedde dock inte jämnt inom alla sektorer utan koncentrerades främst till industrins och kommunernas byggande. Det senare hänger samman med den kraftiga nedgången i bostadsbyggandet efter miljonprogrammets genomförande. Inte heller har förändringar-
Tabell B.l.l Byggandetinom olika sektorer 1987i 1987års priser ochgenomsnittli-
. gaårliga förändringar sedan1970.
Bygg- För- Bygg- För- Bygg-
ande ändr ande ändr ande
1970 %/år 1984 %/år 1987
Byggnader
Näringslivet
| Tillverkningsindustri | 8 200 -2.9 5 500 + 13.8 8100 | ||
| Handel | 3200 | 1.3 2700 + 10.1 3600 - | |
| Privata tjänster | 4 800 + 0.8 5400 + 17.7 8 800 | ||
| Övrigt byggande | 2 200 +4.4 4000 | 5.3 3400 - | |
| Statliga myndigheter | 2 400 + l 2 800 10.6 2 000 |
- Kommunala myndigheter 15500 -l.8 12000 4.4 10500
- Anläggningar Kom gator, VA och
| markexploatering | 9 800 6.0 4 100 2.5 3 800 - | - |
| Samfärdsel | 8 300 + 0.3 8 600 + 1.2 8 900 | |
| Energi | 4500 +4,2 8000 l 1.7 5500 | - |
| TOTALT | 58900 -0.7 53100 +0.9 54600 |
Tabell B.l.2. Reparationochunderhåll 1987 års priser och förändringar sedan1970.
Om- För- Om- För- Om-
| fattn 1970 %/år | ändr | fattn ändr l 984 %/år | fattn 1987 | |
| Anläggningar 6000 | +4.9 | 11700 +2.4 12500 | ||
| Byggnader exkl 9100 | +2.8 | 13400 + 1.3 13900 |
bostäder Bostäder 8 600 + 5.7 18800 + 2.8 20 400 Totalt 23 700 +4.5 43 900 +2.2 46800
na skett jämnt under perioderna inom de olika sektorerna. I bilaga 8 till 1987 års långtidsutredning LU87 beskrivs utvecklingen fram till 1984 mera utförligt.
Mellan 1984 och 1987 ökade det totala byggandet något, framför allt beroende på en kraftig uppgång inom sektorerna tillverkningsindustri, handel och privata tjänster. Byggandet inom den offentliga sektorn har fortsatt att minska, nu även inom den statliga sektorn. Härtill kommer en kraftig nedgång inom energisektorn efter genomförandet av kämkraftsutbyggnaden.
Omfattningen av reparation och underhåll samt dess långsiktiga utveckling visas i tabell B.l.2.
Som framgår av tabellen har reparations- och underhállsvolymen ökat för samtliga sektorer under båda de redovisade priodema. Den långsammare ökningstakten 1984-87 behöver inte tyda på något slags trendbrott. En naturlig förklaring skulle kunna vara att den rätt kraftiga investeringsökningen under den senare perioden se diskussionen ovan i någon mån dragit från reparations- och underhållsverksamheten. Även
resurser mera triviala förklaringar är tänkbara. Den uppskattade volymen 1984 var ex. större än 1985, något som kan vara en tillfällig avvikelse eller en konsekvens av svårigheterna att mäta verksamhetens omfattning med större precision. En något lägre volym 1984 skulle med hänsyn till att den senare perioden så kort innebära att skillnaden mellan perioderna utjämnas.
De större svårigheterna att mäta reparationer och underhåll jämfört med investeringar beror dels på problemen att avgränsa de förra både mot ombyggnad och mot normal drift, dels på att en stor del av verksamheten sker i egen regi och därmed blir svår att urskilja. Detta gäller ex. en stor del av byggnader och anläggningar hos kommunala myndigheter och affärsverksamheter. Om därmed de angivna nivåerna för verksamheten är något osäker så är den konstaterade utveckligen mera tillförlitlig. Jämfört med investeringarna har man skäl att vänta sig en förhållandevis jämn ökningstakt. Det bestånd som skall underhållas ändras mycket långsamt och behovet av reparationer och underhåll styrs huvudsakligen av beståndets fysiska åldrande och inte i speciellt hög grad av tillfälliga förändringar i yttre faktorer.
Bilaga 15 s. 133Utveckling av byggandet fram till år 2000
När det gäller möjligheterna att bedöma byggandets framtida kvantitativa utveckling skall man ha i minnet att byggandet primärt sker för att möta olika samhällssektorers efterfrågan på byggnads- och anläggningskapital. Byggandet skall dels tillgodose en förändrad efterfrågan, dels ersätta förslitet äldre kapital. Eftersom varje års byggande endast motsvarar någon procents förändring av den befintliga stocken så får redan mycket små förändringar i efterfrågan på byggnadskapital stora effekter när det gäller efterfrågan på byggande.
Den förändrade efterfrågan på byggnadskapital från någon viss
samhällssektor kan följa av en allmän expansion av verksamheten, införandet av ny teknik inom sektorn eller regionala omflyttningar. Den efterfrågade stocken är alltid något elastisk genom möjligheterna till olika intensivt utnyttjande. Behovet av nybyggande under en viss period kan också till viss del ersättas med reparation och underhåll av de befintliga byggnaderna. De svängningar i efterfrågan på byggande som detta ger upphov till, föranleder tidvis olika statliga åtgärder för att utjämna verksamheten och bidra till effektivareutnyttjande av byggsektoms produktionskapacitet.
Prognoser av det framtida byggandet blir mot denna bakgrund svåra att göra med någon större grad av precision. De måste baseras på kunskaper dels om sambandet mellan verksamhetsvolym och behovet av byggnadsoch anläggningskapital inom olika samhällssektorer, dels om sambandet mellan detta behov och investeringamas beroende av sådana ekonomiska faktorer som vinst- och kapitalkostnadsläge. Vidare krävs information
om offentliga insatser för att stimulera eller begränsa investeringarna allmänt eller inom speciella sektorer under olika perioder. Sist men inte minst krävs för längre prognosperioder information om utvecklingen av de bakomliggande faktorer som påverkar aktiviteten inom olika sektorer och därmed indirekt dessas efterfrågan på byggnadskapital. Varje långsiktig prognos för byggandet måste därmed ytterst bygga på antaganden eller prognoser rörande utvecklingen av centrala ekonomiska variabler och den politik som förs i fråga om byggandet.
De beräkningar rörande byggandet som diskuteras i det följande utgår huvudsakligen från tre olika scenarier beträffande utvecklingen av ett antal centrala makroekeonomiska variabler som av finansdepartementet presenterats som underlag för arbetet med långtidsutredningen. Scenarierna framgår av tabell B. l nedan.
Uppgifterna för de olika scenarierna har utnyttjats i ett antal analysmodeller av varierande komplexitet.
För samtliga sektorer utom statliga och kommunala myndigheter bygger beräkningarna i första hand på analyser utförda vid konjunkturinstitutet Kl med hjälp av en avancerad flersektormodell som speciellt belyser produktionen inom tillverkningsindustrin. Den beräknar bl a investeringarna inom olika sektorer utifrån vinstförhållanden, tillgänglig kapacitet och efterfrågan dels i form av slutlig förbrukning dels i form av insatsleveranser till övriga producerande sektorer. Modellen har en mycket markerad tyngdpunkt just i tillverkningsindustrin. Av modellens sammanlagt 28 sektorer utgörs 20 av olika industribranscher. Modellen genererar upp-
l0 19-924
Bilaga 15 s. 134i gifter om totala materiella investeringar inom de olika sektorerna. Uppskattningama om byggandets omfattning utgår i huvudsak från dessa bedömningar och från tidigare iakttagna samband mellan byggande och allmän investeringsutveckling.
För vissa andra sektorer än industrin har resultaten från KIs analyser kompletterats med resultaten från enklare sektorsvisa ekonomiska-statistiska analyser, där sambanden studerats mellan utvecklingen av byggnadsinvesteringarna inom resp sektor å ena sidan och bostadsbyggandet och variabler som ingår i de tre scenarierna å den andra. Modellerna är av s. stock-adjustmenttyp. I huvudsak innebär detta en samtidig skattning av sambandet mellan verksamhetsvolym och önskvärt byggnadsbestånd inom en viss sektor och den hastighet varmed anpassningen sker när det
skillnad mellan önskvärt och faktiskt bestånd. Skattningama uppstått en har skett med vanlig regressionsanalys av data från nationalräkenskapema och bostadsstatistiken för perioden 1950- 1987. Analyserna baseras enbart på reala och inte på några finansiella variabler, vilket naturligtvis är en svaghet, som dock bör ha mindre betydelse med hänsyn till den relativt långa prognosperioden.
En förutsättning för att några rimliga samband skall kunna upptäckas med detta slags modeller är naturligtvis att investeringarna inom sektorn beslutas på det sätt modellerna beskriver. Det innebär framför allt att byggnads- och anläggningskapitalet kontinuerligt anpassas till verksamhetens volym inom sektorn och att denna volym har samband med de ekonomiska variabler som kan användas som förklaringsvariabler. Man kan därför förvänta sig att lättare finna samband i marknadsstyrda sekto- A rer än i sådana som mera direkt styrs genom politiska processer där byggandet dels kan koncentreras till olika utbyggnadsprogram och kanske i viss mån anpassas till det allmänna konjunkturläget eller till kapacitetsutnyttjandet inom byggsektorn.
Uppskattningama baseras vidare på bedömningar inom kommunförbu-
kommunernas byggnadsverksamhet under perioden och på uppgifdet av ter från olika statliga verks flerårsplaner. Uppgifterna i dessa senare behandlar främst periodens tidigare del medan periodens senare del normalt endast berörs mera allmänt.
Nedan redovisas i tabellform dels de antaganden som ingår i de tre scenarierna för den allmänna ekonomiska utvecklingen fram till år 2000, dels de uppskattade konsekvenserna i form av förändringarna av byggnadsinvesteringama under samma period. Dessa senare utgör en samman- Vägning av resultaten från de olika analyserna.
Tabell B.l.3. Årlig real förändring % avvissa centralamakroekonomiskavariabler fram till år 2000.
| Scenario | l | 2 | 3 |
| BNP | l l . | l | 2.5 4.2 |
| Import | 2.3 | 3.4 | |
| Privat konsumtion | 1.3 | 2.0 | 2.7 |
| Offentlig konsumtion | 1.2 | 1.2 | 1.2 |
| Bruttoinvesteringar | 0 | 2.0 | 3.0 |
| Export | 2.3 | 3.4 | 4.2 |
Tabell 3.1.4. Byggandetenligt LU-scenario inom1 olika sektorer åren 1987och 2000 i 1987årspriser samtgenomsnittliga årliga förändringar under perioden.
ByggandeMkr Genomsnittliga
årliga
1987 2000 förändringar %
Byggnader
Näringslivet
Tillverkningsindu-
| stri | 8 100 | 9 100 | + 0.9 |
| Handeln | 3 600 | 3000 | 1.4 - |
| Privata tjänster | 8 800 | 9 400 | + 0.5 |
Övrigt priv byg-
gande 3400 2 200 3
- Statliga myndigheter 2 000 2 000 0 Kommunala myndigheter 10500 1l 400 + 0.6 Anläggningar Kom gator,VA och markexploatering 3 800 4 300 + 1.0 Samlärdseloch
| kommunikationer | 8 900 | 8 500 | -0.4 |
| Energi | 5 500 . | 9 100 | + 3.9 |
| TOTALT | 54 500 | 5900 | + 0.6 |
Tabell B.l.5. Byggandetenligt LU-scenario 2 inom olika sektoreråren 1987och 2000 i 1987års priser samt genomsnittliga årliga förändringar under perioden.
Byggande Mkr Genomsnittliga
årliga
1987 2000 Förändringar %
Byggnader
Näringslivet
Tillverkningsindu-
| stri | 8100 | 12700 | +3.5 |
| Handeln | 3600 | 3 800 | +0.4 |
| Privata tjänster | 8 800 | l 600 l | + 2.1 |
| Övrigt priv byggande 3400 | 3 100 | -0.7 | |
| Statliga myndigheter | 2000 | 2000 | 0 |
Kommunala myndigheter 10500 12300 + 1.2
Anläggningar Kom gat0r,VA och markexploatering 3 800 5600 + 3.0 Samfärdseloch
| kommunikationer | 8900 | 10400 | + 1.2 |
| Energi | 5 500 | l l 200 | + 5.6 |
| TOTALT | 54 500 | 72 700 | + 2.2 |
Tabell B.l.6. Byggandetenligt LU-scenario3 inom olika sektoreråren1987och 2000 i 1987 års priser samt genomsnittligaårliga förändringar underperioden.
Byggande Mkr Genomsnittliga
årliga
1987 2000 Förändringar%
Byggnader
Näringslivet
Tillverkningsindu-
| strin | 8100 | l5900 | +5.3 |
| Handel | 3 600 | 4 500 | + 1.7 |
| Privata tjänster | 8 800 | 13500 | + 3.3 |
| Övrigt priv byggande 3400 | 3 800 | + 0.9 | |
| Statliga myndigheter | 2 000 | 2 000 | 0 |
Kommunala myndigheter 10500 13700 +2.1 Anläggningar Kom gator,VA och markexploatering 3800 7000 + 4.8 Samfárdseloch
| kommunikationer | 8 900 | 12 300 | + 2.5 |
| Energi | 5 500 | 13000 | + 6.8 |
| TOTALT | 54 500 | 85 700 | + 3.5 |
Tabell B.1.7. Genomsnittlig årlig real förändring % av byggnads-ochanläggningsinvesteringarnafram till år 2000 inom olika sektoreri deolika scenariema.
Scenario 1 2 3
Byggnader
Näringslivet
Industri + 0.9 + 3.5 +5.3
Handel 1.4 + 0.4 +1.7
-
Privata
tjänster +0.5 +2.1 + 3.3
vrigt priv
byggande -3.3 -0.7 +0.9
Statliga
myndigheter 0 0 0
Kommunala
myndigheter + 0.6 + 1.2 +2.1
Anläggningar
Kom gator,VA och markexploatering + 1.0 + 3.0 +4,8 Samfärdsel och
| kommunikationer | -0.4 | + 1.2 | +2.5 |
| Energi | + 3.9 | + 5.6 | +6.8 |
| TOTALT | + 0.6 | +2.2 | +3.5 |
Som sammanfattning tabellerna B.1.3-6 visas i tabell B.1.7 den
en av beräknade utvecklingen byggandet inom olika sektorer för de olika
av scenariema.
Beräkningarna för industrin och övrigt privat byggande baseras helt på resultat från KIs analymodell. För sektorerna handel och privata tjänster har K1-analysema jämförts med resultaten från separata ekonomiska-
Bilaga 15 s. 137statistiska analyser av de båda sektorerna vad avser efterfrågan på byggnadskapital och investeringsbeteende. När det gäller handeln har därvid i stort sett samma resultat erhållits för scenario medan skillnaderna mellan de olika scenariernas resultat blir något mindre i de separata analyserna. För sektorn privata tjänster antyder de separata analyserna en lägre tillväxttakt än KIs modeller i alla scenarierna.
Byggandet för statliga myndigheter har i brist på indikationer om mera påtagliga förändringar volymen antagits oförändrad.
Investeringarna inom sektorerna kommunala myndigheter och gator, VA och markexploatering har studerats speciellt vad avser deras samband med nybyggandet av bostäder. De resultat som därvid erhållits bl. a. utifrån de tidigare i denna rapport behandlade bedömningama av bostadsbyggandets utveckling har jämförts med uppskattningar från kommunförbundet.
När det gäller de kommunala myndigheternas byggande för vård och undervisning mm visar beräkningarna hos kommunförbundet på en relativt kraftig uppgång under början av l990-talet och därefter en återgång mot periodens slut till 1987 års nivå. De egna ekonomisk-statistiska analyserna tyder också på en relativt kraftig ökning i periodens början. Den är dock svagare än bedömningen från kommunförbundet samtidigt som minskningen mot periodens slut blir mindre eller i det mest expansiva scenariet i stället förbyts i en viss fortsatt ökning.
Beträffande investeringarna i gator, VA och markexploatering överensstämmer resultaten för scenario 2 väl med kommunförbundets bedömningar. Utvecklingen för de olika scenarierna skiljer sig dock betydligt i de analyser där bostadsbyggandet beaktas.
För investeringarna inom sektorerna samfärdsel och kommunikationer och energi har det inte gått att finna några enkla kortsiktiga samband med några efterfrågerelaterade faktorer. Detta är rätt naturligt med hänsyn till de aktuella anläggningamas karaktär av stora system som kan behöva byggas ut i större program utifrån dels mera långsiktiga ekonomiska bedömningar, dels olika politiska överväganden. De redovisade resultaten baseras därför helt på Kl-analysen.
Beträffande utvecklingen inom energisektorn skall två kommentarer göras. För det första är kan de redovisade ökningstaktema ge ett något överdrivet intryck av dramatiska förändringar. De höga relativa ökningstaktema måste dock bedömas med hänsyn till att investeringarna inom sektorn minskat kraftigt de allra senaste åren, så som framgått tidigare i denna bilaga. Investeringarna 1984 var t ex ungefär lika stora som vad beräkningarna visar för år 2000 i scenario För det andra måste beräkningarna för energisektorn betraktas som betydligt osäkrare som underlag för prognoser än de siffror som presenteras för övriga sektorer. Investeringarna inom energisektorn kommer i hög grad att bero av i vilken takt och omfattning och med vilka andra energislag kärnkraften kommer att ersättas.
Som framgår av tabellerna B.l.4-7 skiljer sig byggandets omfattning i slutet av perioden avsevärt mellan de tre scenarierna. Medan man i det, vad avser ekonomisk utveckling, mest pessimistiska scenariet får en ökning från ca 54 500 Mkr till ca 59 000 Mkr, innebärande totalt ca 8%, såger
Bilaga 15 s. 138det mest optimistiska ökning till 85 700 Mkr motsvarande ca 57%.
en ca Utvecklingen inom byggsektorn är alltså kraftigt beroende av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Varje prognos av byggandets utveckling måste därför baseras på antaganden och bedömningar rörande denna. Underlag att göra någon meningsfull bedömning av vilket scenario som är troligast saknas inom ramen för denna studie. Beräkningarna visar i stället vidden av den osäkerhet som måste vidlåda varje mer långsiktig bedömning av byggandets utveckling. Man kan naturligtvis hoppas på eller räkna med att regeringen genom olika väl fungerande åtgärder något reducerar de extrema utfallen i den mån de kan bedömas bli besvärande. De redovisade siffroma inbegriper inte effektema av sådana åtgärder.
Utveckling reparationer och underhåll fram till
av år 2000 Under 1970- och 80-talen har rått mycket stabila samband mellan reparations- och underhållsverksamheten å ena sidan och storleken på bestånden
byggnader och anläggningar å den andra. I den mån dessa samband av består framöver beräknas omfattningen av verksamheten förändras i de olika scenarierna såsom visas i tabell B. .8.l
Tabell B.l.8. Beräknade reparations- och underhållsvolymer år 2000 i 1987 års priser i deolika scenarierna.
Scenario l Scenario 2 Scenario 3 Omfatt- Förändr Omfatt- Förändr Omfatt- Förändr ning från ning från ning från år 2000 1987 år 2000 1987 år 2000 1987
Anläggningar 16600 +2.2 16700 +2.3 16800 +2.3 Byggnader
exkl bostäder 16000 +l.l 17000 +1.6 18000 +2.0 Bostäder 26000 + 1.9 27000 +2.2 28000 +2.4 Totalt 58600 + 1.7 60700 +2.0 62 800 +2.3
Som framgår tabellen är skillnaden mellan de olika scenarierna
av betydligt mindre än när det gäller investeringarna. Detta är naturligt med hänsyn till att större delarna av de bestånd som skall underhållas år 2000 redan finns och att skillnader i det byggande som sker under perioden relativt sett endast innebär marginella förändringar.
Beräkningarna bygger på att samma samband mellan bestånd och underhållsvolymer som gällt hittills även kommer att gälla i framtiden. Att så kommer att ske är dock inte alldeles självklart. Olika faktorer kan bidra till ett långsiktigt förändrat reparations- och underhållsbehov. Försämrad miljö, nya material och konstruktioner och ändrade ansvarsförhållanden i byggandet kan leda till att de erforderliga insatserna för att hålla byggnader i ett visst skick trendmässigt förändras för olika årgångar. När det gäller
Bilaga 15 s. 139vissa byggnads- och anläggningsbestånd talas om eftersatt underhåll. Detta gäller ex. vägar, järnvägar, VA-anläggningar och vissa kommunala byggnader. Den verkliga omfattningen av detta eftersatta underhåll och dess konsekvenser är svårbedömt. Om det blir alltför stort inom ett visst bestånd kan man närma sig en punkt där det är mera lönsamt att bygga nytt istället för att reparera Då minskar underhållsbehovet drastiskt men
. ersätts med ett ny eller ombyggnadsbehov. Man kan naturligtvis tänka sig att man i vissa fall avsiktligt väljer att hålla underhållet inom vissa bestånd på en låg nivå redan från början i vetskap om att förändrade krav på byggnaden kommer att leda till täta ombyggnader.
I den mån eftersatt underhåll skall reduceras kommer underhållsvolymen att öka jämfört med tidigare på två sätt. Dels har den tidigare nivån, som lett till det eftersatta underhållet, varit lägre än normalnivån. Redan övergången till den långsiktigt normala nivån innebär alltså en ökning. Därtill kommer att åtgärdandet av bristerna leder till att man måste ligga över den normala nivån under en i allmänhet relativt lång tid. Hur de nu antydda faktorerna kan komma att påverka de framtida underhållsvolymerna är minst sagt svårbedömt. Det är troligt att de ger än större osäkerhet om utvecklingen av det framtida underhållet än skillnaderna mellan de olika scenarierna för den allmänna ekonomiska utvecklingen.
Bilaga 15 s. 140maaaâw aiáäiâ
å
Bilaga 15 s. 141Referenser
Anas, A., et al., 1987, The Economics of Regulated Housing Market,
a Swedish Council for Building Research, D17: 1987. Andersson, B-E., 1984, "Familjen något for politikema, i Anders-
son, B.E. red., Familjebilder, myter, verklighet, visioner. Ansvaret för äldreomsorgen. Rapport från äldredelegationen, Socialdepartementet Ds 1989:27. Göteborg 1989. Arnott, R.J. Mintz, J.M., eds., 1989, Rent Control: The International Experience, John Deutsch Institute for the Study of Economic Policy, Kingston, Kanada.
1989, "Economic Theory and Housing, in Amott, R.J. Mintz, -, J.M., eds., Rent Control: The International Experience, John Deutsch Institute for the Study of Economic Policy, Kingston, Kanada. Arvidsson, G., 1968, Om bostadspolitik, skatter och välfärd, i Bostadspolitik och samhällsplanering, HSB°s Riksförbund och Svenska Riksbyggen, Stockholm. Att bo på institution. En inventering miljö och sociala förhållanden,
av Socialstyrelsen redovisar 1987: 12, Stockholm 1987. Ball, M.J., 1973, "Recent Empirical Work on the Detenninants of Relative House Prices", Urban Studies, Vol 10. Bentzel, R., Lindbeck, A. Ståhl, 1963, Bostadsbristen, IUI, Uppsala. Bentzel, R. Turner, B., 1989, Hushållens sparande och bostadsfinansieringen. Rapport till Spardelegationen. Bergenstråhle, S., 1984, Bruksvärdering och hyressättning i Stockholm, Göteborg och Malmö, Statens råd för byggnadsforskning, Rapport R162: 1984, Stockholm. Berger, T. Turner, B., 1988, Policymodellerjör bostadsmarknaden
en översikt, Forskningsrapport SB: 16, SIB.
1989, Boendeförhållanden och subventionsfördelning på bostads- -, marknaden år 1989, i Studier av bostadssektorn 1989, En rapport för boendekostnadsutredningen, Ds 1989: Borgegård, L.E. Siksiö, O., 1989, Privat hyresrätt i Storstad, Statens råd För byggnadsforskning, R36: 1989. Bostadsbyggandet: Nybyggnad och modernisering 1a halvåret 1989, Statistiska meddelanden, Bo 14 SM 8903, Statistiska Centralbyrån. Bostadsbyggandet i Storstockholm under 80- och 90-talet, Slutrapport 810907, Storstockholms planeringsnämnd, Stockholms läns landsting, Stockholm. Bostadsbyggandet till år 2000. Redovisning ett uppdrag för bostadskom-
av mittén, Bostadsdepartementet, DsBo 1984:
Bilaga 15 s. 142Bostadskommitténs delbetänkande, SOU 1984: 34-36. Bostadskommitténs slutbetänkande, SOU 1986: 4-6. Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok 1989, 1989, Statistiska centralbyrån. Bostads- och hyresundersökningen 1985 1987. Boverkets anslagsframställning budgetåret 1990/91. Bostäder och byggande sektorstudie för 1987 års långtidsutredning,
- en 1987, Statens institut for byggnadsforskning. Brownstone, D., Englund, P. Persson, M., 1985, "Effects of the Swedish 1983-85 Tax Reform on the Demand for Owner-occupied Housing: A Microsimulation Approach, Scandinavian Journal of Economics, V01. 87 4, pp. 625-646.
1988, A Microsimulation Model of Swedish Housing Demand", -, Journal of Urban Economics, V01. 23 2, pp. 179- 198. Brownstone, D. Englund, P., 1989, "The Demand for Housing in Sweden, Equilibrium Choice of Tenure and Type of Dwelling, Working Paper, 1989: Department of Economics, Uppsala University. Bättre bostäder ett 10-årigt förnyelse- och underhållsprogram Rot-pro-
gram, Ds Bo 1983:2. Clark, W.A.V. Heskin, A.D., 1982, The Impact of Rent Control on Tenure Discounts and Residential Mobility, Land Economics, 58l, February 1982, pp. 109-117. DeLeeuw, F. R. Struyk, 1975, The Web of Urban Housing, Washington D.C., Urban Institute. De Borger, B., 1986, "In-Kind Redistribution and DemandOriented Housing Subsidies: Micro-Simulation Results", Public Finance
some Quaterly, Vol. 14, No. pp. 235-261. Englund, P. Westin, A-M., 1988, Portfolio Choice and Housing Demand in Sweden", Working Paper, 1988: l Department of Economics, Uppsala University. Fallis, G. Smith, L.B., 1984, Uncontrolled Prices in a Controlled Market: The Case of Rent Control, The American Economic Review, March, pp. 193-200. Flood, Yates, J., 1988, Housing Finance Subsidies, Australia Economic Council ans CSIRO, Melbourne. Folk- och Bostadsräkningen 1975, 1980 1985, Statistiska Centralbyrån. Frykman, T., 1985, "Bostadssubventioner och jämlikhet i boendet, i
bostadspolitik och bostadsmarknad, Byggforskningsrådet, Forskare om T6: 1985, pp. 63-85. Goss, Lansley, S., 1982, "What Price Housing A Review of
- Housing Subsidies and Proposals for Reform, SHAC, Research Report 4.. Hansson, 1987, "Effects of Policy Changes on Property Prices a
- Simulation Model, Scandinavian Housing and Planning Research, Vol.
No. pp. 105-117. Hansson, I.,Turner, B., 1979, Bostäder och samhällsekonomi. Liber läromedel. Hyressättning, hyresvärdering etc, Hyresmarknadskommittén, Stockholm 1982.
Bilaga 15 s. 143Johansson, L., 1989, Om 1989 års befolkningsprognos, PM, Statistiska centralbyrån. Loikkanen, H.J., 1985, "On the Availability Discrimination under Rent Control, Scandinavian Journal of Economics, Vol. 873, pp. 500- 520. Lundgren, N-G., 1989, Ensamboendet i Sverige 1960- 1985, Statens Institut för byggnadsforskning. Lundqvist, L.J., 1981, Bostadskostnaderna, en fråga om rimlighet och rättvisa, Byggforskningsrådet, T19: 1981. Maclennan, D., 1982, Housing Economics, Longman Group. Malpezzi, Rydell, C.P., 1986, Rent Control in Developing Countries: A Framework for Analysis, Discussion Paper, Report No. UDD- 102, Water Supply and Urban Development Department, The World Bank. Magnusson, L., 1987, "On the Proportions of Non-movers on the Housing Market in Gävle, Unpublished paper, Statens institut for byggnadsforskning. Marks, D., l984a, "The Eñects of Partial-Coverage Rent Control on the Price and Quantity of Rental Housing, Journal of Urban Economics, V01. 16, pp. 360-369.
l984b, "The Elfects of Rent Control on the Price of Rental Housing: -, An Hedonic Approach", Land Economics, Vol. 60, No. pp. 81-94. Miller, N.G., 1982, Residential Property Hedonic Pricing Models: A Review", in Sirmans, C.F., ed., Research in Real Estate, Urban Housing Markets and Property Valuation, Vol. JAI Press Inc., Greenwich, Connecticut. Ny bostadsfinansiering m. m., Betänkande av boendekostnadsutredningen, SOU 1989: 71. Okun, A.M., 1975, Equality and Ejiciency the Big Tradeojf The
- Brookings Institution, Washington, D.C. Olsen, E.O., 1969, "A Competetive Theory of the Housing Market", American Economic Review, 59: 612-22.
1982, Housing Programs and the forgotten Taxpayer", Public Inte- -, rest 66 Winter, pp. 97- 109.
1987, "The Demand and Supply of Housing Service: A Critical -, Survey of the Empirical Literature, in Mills, ES., ed., Handbook of Regional and Urban Economics, Vol. Urban Economics, Amsterdam, North Holland. Pena, D. Ruiz-Castillo, J., 1984, "Distributional Aspects of Public Rental Housing and Rent Control Policies in Spain, Journal of Urban Economics, Vol. 15, pp. 350-370. Persson, M., 1988, Effekter på bostadsmarknaden av en ändring av kapitalinkomstbeskattningen, Stencil till RINK. Prognossystem för byggandet, SIND 1982: Proposition 1974: 150, Riktlinjer for bostadspolitiken mm. Proposition 1987/88: 100, Bilaga 13 till budgetpropositionen 1988. Quigley, J.M., 1979, What have we leamt about Urban Housing Market, in Mieszkovski, P., Straszheim, M., eds., Current Issues in Urban Economics, The John Hopkins Univ. Press, Baltimore, Md.
Bilaga 15 s. 144Reformerad inkomstbeskattning, Betänkande av utredningen om reformerad inkomstbeskattning, SOU 1989: 33, del I-IV. Rosen, Harvey S., 1983, "Housing Subsides: Effects on Housing Decisions, Efficiency, and Equity", NBER Working Paper Series, Working Paper No. 1161, NBER, Cambridge, MA, June 1983. Rydell, C.P. Neels, K., 1985, "Direct Effects of Undermaintenance and Deterioration", in Nienbanck, P.L., ed., The Rent Control Debate, Urban and Regional Policy and Development Studies, Chappel Hill and London. SABO-boken olika år, Stockholm. Sandelin, B., 1977, Prisutveckling och kapitalvinster på bostadsfastigheter, Memorandum nr 66, Nationalekonomiska Institutionen, Göteborgs Universitet, Göteborg. Smith, L.B., Rosen, K.T. Fallis, G., 1988, "Recent Developments in Economic Models of Housing Markets", Journal of Economic Literature, Vol. 26, pp. 29-64, March. Stahl, K. ed., 1985, Microeconomic Models of Housing Markets. Springer Verlag. Statens invandrarverk, Anslagsframställning I 989/90, I 990/91. Studier av bostadssektorn 1989, En rapport från boendekostnadsundersökningen, Ds 1989: 39. Turner, B., 1979, Hyressättning på bostadsmarknaden från hyresregle-
ring till bruksvärdesprövning Rent Setting on the Housing Market
from Rent Control to Fair Rents, Statens råd för byggnadsforskning, Rapport R 69: 1979, Stockholm.
1983, Hyror och hyrespolitik i Sverige, Meddelande M83: Statens -, institut for byggnads forskning, Gävle.
1984, Ombyggnadsekonomi och ombyggnadspolitik, Meddelande -, M84: Statens institut för byggnadsforskning, Gävle.
1985, Fair Rents in Sweden Market Prices or..., ch. 9 in -, - Andersson, Å.E. Hårsman, B., eds., Housing Policy in Urban Areas
Principles, Planning and Policy, Document, Swedish Council for - Building Research, D15: 1985, Stockholm.
1986, Bostadsfinansiering och ombyggnadsverksamhet i ett statsñ- -, nansiellt sammanhang, Ekonomisk debatt, 4/86. 1987, Ombyggnadsverksamhetens kostnader flerbostadshusen, Statens -, institut for byggnadsforskning, SB:
1988, "Economic and Political Aspects of Negotiated Rents in the -, Swedish Housing Market, Journal of Real Estate Finance and Economics, 257-276. 1989, "Housing Finance in the Nordic Countries", Housing Studies, -, under utgivning. Turner, B. Berger, T., 1988, Bostadsñnansieringssystemet väl-
fárdspolitik eller kapitalförsörjning, Stencil, Nya Sparbanken, 1988- 03-29. Wickman, K., 1988, subventioner i kritisk belysning, Rapport till Expertgruppen for studier i offentlig ekonomi, Finansdepartementet, Ds 1988: 28.
Bilaga 15 s. 145Wigren, R., 1986, Småhuspriserna i Sverige Prices on Single Family Houses in Sweden. The significance of Attributes, SB: Statens institut for byggnadsforskning, Gävle. 1987, "Efficiency, Quality Change and Trends in Housing Construc- -, tion Costs in Sweden, Stencil, Statens institut för byggnadsforskning.
1989, Regionala trender i sysselsättningsandelar, Statens institut för -, byggnadsforskning, SB: 17. Wiktorin, M., Kommunal bostadsförmedling serviceorgan eller bostads-
politiskt medeI, Statens råd för byggnadsforskning, T9: 1983.
1983, Kommunala erfarenheter av bostadsanvisningslagen, Ds Bo -, 1983: Vitaliano, D.F., 1985, The Short-Run Supply of Housing Services under Rent Control, Urban Studies, V01. 22, pp. 535- 542. Äldreomsorg i utveckling, SOU 1987: 21, Betänkande äldreberedningen,
av Stockholm 1987.
Bilaga 15 s. 146Bilagor till långtidsutredningen 1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flam och Henrik Horn av EG:s inre marknad Institutet för för internationell eko-nomi, Stockholms universitet Svensktnäringsliv och den europeiska Lars Lundberg . Industrins utredningsinstitut integrationen Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . Industrins utredningsinstitut het mellan Sverigeoch EG Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . för internationell och penningpolitik Institutet ekonomi, Stockholms universitet Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån Sverigesframtida befolkning Kjell Jansson Statistiska centralbyrån Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och framtidsutsikter SörenWibe Lantbruksuniversitet i Umeå Tillväxt och miljö enstudie av mål- Lars Bergman konflikter Handelshögskolani Sthlm 10.Den internationella utvecklingen Kjell Andersen ll. Svenskhälso-och sjukvård i ett interna- Åke Blomqvist tionellt perspektiv University of Western Ontario, Ca-nada 12. Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppen för forskning om re- och regional obalans gional utveckling 13.Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson else I4. Landsting Landstingsförbundet l5. Bostadsmarknadenunder l990-talet Bengt Turner m. Statensinstitut för byggnadsforskning 16.Samhällsekonominstransportförsörj- Folke Snickars ning 17.Privata tjänster Statensindustriverk 18.Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium 19. Den svenskainkomst- och förmögen- Kjell Jansson hetsfördelningen 1967- 1987 Statistiska centralbyrån 20.Primärkommuner Svenskakommunförbundet 21.Energipolitiken i ett samhällsekono- Statensenergiverk miskt perspektiv 22.Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin och BengtChrister Ysander 23.Kvinnor och ekonomi Inga Persson-Tanimura m. il. Lunds universitet 24. Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund politik Uppsalauniversitet 25.Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m.fl. Naturvårdsverket 26. Den offentliga sektorn Stefan Fölster
Bilaga 16 s. 3Långtids utredningen
Forord 7
Långtidsutredningen 1990 har utarbetats inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.
Föreliggande bilaga har utarbetats av professor Folke Snickars vid tekniska högskolan i Stockholm.
I bilagan analyseras samhällets transport- och kommunikationsförsörjning. En kartläggning görs av sektorns roll i samhällsekonomin. Dessutom gör författaren en kritisk granskning av olika prognoser på transportområdet. Avslutningsvis diskuteras en del målkonflikter inom transport- och kommunikationspolitiken.
Ansvaret För långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av huvudrapporten framgår hur bilagorna har använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit kanslirâdet Urban Karlström.
Stockholm i april 1990
Lars Heikensten Finansråd
Bilaga 16 s. 5Innehåll
Författarens förord 7
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
l Transport och kommunikation i samhälls-
ekonomin 9
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Planeringssystem och mål 9
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Grunddrag i transpon- och kommunikationsutvecklingen 12
. . . . . . . . Bilagans innehåll l4
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2¶Transport- och kommunikationssektoms
Bilaga 16 s. 5omfattning och utveckling 17
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Användning av transport- och kommunikationstjänster l7
. . . . . . . . . Nationell och regional sysselsättning 19
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Samfárdselsektom i olika länder 2
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nätverk och foretagsstruktur 25
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3 Användningen transport- och kommunika-
av
tionstjänster i näringsliv och hushåll 31
. . . . . . . . . . . . . .. Näringslivets transporter och kommunikation 3l
. . . . . . . . . . . . . . . . Hushållens konsumtion av transport och kommunikation 40
. . . . . . . . Utvecklingen på godstransportmarknadema 46
. . . . . . . . . . . . . . . . . . Utvecklingen på persontransportmarknaderna 5l
. . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattande bedömningar av prognosemas utfall 55
. . . . . . . . . .
4¶Långsiktiga tendenser i investeringar for transport
Bilaga 16 s. 5och kommunikation 63
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Infrastrukturens betydelse för samhällsckonomin 63
. . . . . . . . . . . . . . Investeringar i transpon- och kommunikationsssektom 73
. . . . . . . . . Utveckling i transport- och kommunikationssektoms delar 77
. . . . . . . Regional fördelning av investeringar i transport och kommunikation 87
5¶Långtidsutredningens framtidsbedömningar och
Bilaga 16 s. 5transportsektorn 97
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Efterfrågan och utbud på den framtida transportmarknaden 97
. . . . . . Godstransportprognosens precision l0l
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Bilaga 16 s. 6Persontransportprognosens precision 103
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Mâlkonflikter i transport- och kommunikationspolitiken 105
. . . . . . . .
6¶Sammanfattning 111
Bilaga 16 s. 6. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Appendix: Bransch- och regionbeteckningar 115
. . . . . . .
Referenser 117
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Bilaga 16 s. 7Författarens förord
Rapporten behandlar utvecklingen inom transport- och kommunikationssektorn ur samhällsekonomisk synpunkt. Den bygger på sammanställningar av nytt material om transport- och kommunikationssektoms utveckling vad avser produktion och sysselsättning, företagens och hushållens användning av transport- och kommunikationstjänster samt mönstren för investeringar i olika system för transport och kommunikation över tiden.
Rapportens kärna utgörs av granskningar av befintliga prognoser och framtidsbedömningar för transport- och kommunikationssektoms olika delar. Stort utrymme ägnas åt att analysera precisionen i dessa prognoser samt att bidra med nya bedömningar av transportmarknadens utbuds- och efterfrågesida under 1990-talet i anslutning till ett referensaltemativ för den ekonomiska utvecklingen hämtat från arbetet med LU90.
Det är min förhoppning att rapporten ska kunna användas som underlag för diskussioner kring framtida politik och planering med bäring på transport- och kommunikationsområdet. Området är i stort behov av långsiktig kunskapsuppbyggnad.
Underlagsmaterial for studien har tagits fram av Göran Carlén, Inger Holmqvist och Stephen Foumier. Anne Vähäniemi har svarat for ordbehandling och utskrifter. Jag tackar Urban Karlström och Ulf Strömquist för uppmuntran och stöd under arbetet.
Stockholm i mars 1990
Folke Snickars
Bilaga 16 s. 8L Råå-iii
x âøiákiálvxmáäxk.v;xsasggømgg g
. ä Vxujdt; :mmm
v ügggøgággágá
l
ä g$,,§§;.;
.gg H .. , . .
Agygpøyzâååx: :§55
. ...
u
Bilaga 16 s. 9l Transport och kommunikation i
samhällsekonomin
Planeringssystem och mål
Samhället har blivit alltmer beroende av transport och kommunikation. Det är en utveckling på gott och ont. Den har fört det goda med sig att alla medborgare numera har möjlighet att upprätthålla kontakter över stora avstånd. Varor och tjänster kan spridas till marknader långt från de anläggningar där de produceras. Reslusten kan blomma ut. Å andra sidan har samhällets utveckling drivit fram ett behov transport och kommu-
av nikation. Folk tvingas ägna tid åt att resa fast de inte har lust. Transporter-
och kommunikationsbehovet vid produktion av tjänster har na av varor lett till en ökad belastning på anläggningar och system för transport och kommunikation. Miljön har påverkats.
Samhällsekonomins beroende av transport och kommunikation är komplicerat och djupgående. En grundläggande fråga är huruvida ekonomins långsiktiga tillväxt kan påverkas genom försörjning med transportoch kommunikationstjänster av hög kvalitet eller om det enbart är en fråga om att bygga upp en tillräcklig kapacitet för att täcka tekniska behov. Enligt det första synsättet skulle det vara av avgörande betydelse för samhällsekonomins utveckling hur mycket resurser som avsätts till utbyggnad och underhåll av anläggningar och system för transport och kommunikation. Enligt det andra är det endast en fråga om att ha tillräcklig kapacitet för att tillåta ekonomin att utvecklas utan flaskhalsar inom transportoch kommunikationssektorn.
Den ekonomiska planeringens grundproblem är att avväga samhällsekonomins resursutveckling mot olika anspråk på resursanvändning. Tidsperspektivet i denna avvägning beror av slaget av resurser som beaktas. Det kan tyckas självklart att ekonomisk planering som syftar till att avväga anspråk från transport- och kommunikationssektorn mot andra resursbehov måste långsiktig. Åtminstone behövs det ett långt tidsperspektiv
vara for att motivera byggande av transport- och kommunikationssystem. Hur långt denna systemkapacitet räcker beror på hur effektivt man kan organisera produktionen av transport- och kommunikationstjänsterna. Detta är i sin tur fråga som påverkas direkt av samhällsekonomins strukturella
en o nvandling på såväl kort som medellång sikt.
I Långtidsutredningens målkatalog har det sällan förekommit klart uttalade mål for transport- och kommunikationssektorn. I stället har mål som full sysselsättning, balans i utrikesbetalningama, stabila priser, jämn välfärdsfördelning, regional balans och god miljö varit utpekade som de
Bilaga 16 s. 10tyngst vägande faktorerna i den samhällsekonomiska balansen.
Målen for trafik- och transportpolitiken har i de senaste propositionerna formulerats i termer som
Att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en
tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikforsörjning till lägsta möj-
liga samhällsekonomiska kostnader föreslås bli det övergripande målet
för trafikpolitiken." Prop 1987/88: 50, s. l
Detta mål har sedan brutits ned i ett antal delar. Grundläggande transportbehov hos medborgare och näringsliv ska tillgodoses. Transportsystemet ska medge effektivt resursutnyttjande. säkerhetskraven ska ställas högt i trafiken. Miljön ska bevaras och hushållningen med naturresurser främjas. Transportsektorn ska bidra till en balanserad regional utveckling.
De traditionella målen i Långtidsutredningen och preciseringarna inom det trafikpolitiska området sammanfaller delvis. Föreställningen som ligger till grund för målkatalogen är att samhällets utveckling leder till ett härlett behov av transport och kommunikation. Behovet av transport separeras från behovet av kommunikation vilket i sin tur innebär att transportpolitiken skiljs från kommunikationspolitiken. Till yttermera visso är det inte transportpolitik som bedrivs utan trañkpolitik. Behovet att transportera varor och tjänster och kommunicera meddelanden leder till viss trafikering av våra transport- och kommunikationsnät och en
en belastning på våra anläggningar inom transport- och kommunikationsområdet. Det är till denna trañkutveckling som det övergripande målet hänför sig. Trafikforsörjningen ska ske till minsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Det anmärkningsvärda är att man i preciseringen av de samhälleliga målen trots detta säger att det är transportsystemen som ska utformas så att de olika delmålen kan uppfyllas.
Det kan onödigt att kritisera den trafikpolitiska målkatalogen.
synas Man vet naturligtvis vad man talar om i de politiska kretsarna. Samhället har styrmedel i sin hand för att direkt påverka utbudet av transportsystem och transportanläggningar. Flygplatser, vägar, järnvägar och hamnar kan byggas. Telenät kan installeras i olika delar av landet. Samtidigt kan utnyttjandet transportsystemen och anläggningarna styras med indirek-
av ta medel. Prissättningen kan påverkas genom skatter och avgifter. Tillståndsgivning kan påverka konkurrensforhållandena på olika transportmarknader. Samhället kan ställa krav på producenterna av transportmedel att utveckla miljömässigt acceptabla fordon. När hot uppstår mot grundläggande miljövärden kan lagstiftning tillgripas för att inskränka möjligheterna att välja transportsätt och tidpunkt fritt.
Det saknas i den vedertagna målkatalogen har att göra med valet av
som perspektiv på transportsektorn. Om efterfrågan på transport och kommunikation är ett härlett servicebehov kommer inte utbudets kvantitet och kvalitet att i väsentlig grad påverka den samhällsekonomiska utveckling-
Då blir transportsektorn precis som energisektorn. Samhällsekonoen. mins utveckling är förknippad med ett härlett behov av energi. Det samhällsekonomiska problemet är att tillfredsställa detta behov till minsta möjliga kostnad. Det gäller att bygga ett energisystem som är effektivt och
Bilaga 16 s. 11ll
robust samtidigt som det inte leder till problem med miljömål och regional balans. Det blir viktigt att fråga om samhället verkligen behöver lika mycket energi för att producera varor och tjänster i framtiden eller det
om går att spara bort en del av behovet utan effektivitetsförlust.
I det redovisade synsättet tas för givet att transport och komunikation är sekundära företeelser på samhällsekonomins efterfrågesida. I själva verket torde efterfrågan på varor och tjänster inte sällan sekundär i förhål-
vara lande till behovet av kommunikation. Med detta synsätt ska och
varor tjänster produceras till minsta möjliga samhällekonomiska kostnad för att hushåll, företag och organisationer ska kunna tillfredsställa ett grundläggande kommunikationsbehov. I fallet med energianvändningen
kan sparande jämställas med tillförsel. På grund av prissättningen på energi för och uppvärmning har det använts onödigt mycket energi. Annorlunda uttryckt finns det sparåtgärder som kan vidtas i utnyttjandet energi
av både när det gäller användarbeteende och tekniska lösningar på tillförselproblem vars intäkter ur såväl privatekonomisk som samhällsekonomisk synvinkel vida överstiger motsvarande kostnader. Detta skulle inom trafikområdet motsvaras av att i någon mening onödigt resande eller överflödiga transporter kunde sparas bort. Samhället skulle kunna fungera bättre om det var mera transportsnålt eller åtminstone inte fungera sämre. Poängen med detta analogiargument är att det inte utan vidare går att föra över resonemangen om energin till transporterna. Ingen torde vara intresserad av att minska kommunikationen mellan olika aktörer i samhället. I själva verket torde det vara tvärtom. Skulle man ha något mål i detta avseende skulle det sannolikt vara att bygga upp transport- och kommunikationssystem såatt kontaktmöjligheterna blev maximala.
Målet att den samhällsekonomiska tillväxten ska maximeras är inte längre med i Långtidsutredningens katalog. Inte heller ingår bland målen för transport- och trafikpolitiken att system och anläggningar ska utformas och drivas såatt möjligheterna till samhällsekonomisk tillväxt maximeras. Trots detta ligger ett sådant kriterium i botten på den praktiskt bedrivna transportpolitiken. Olika investeringar jämförs efter samhällsekonomiska intäkter och kostnader. När regelsystemen ändras tas hänsyn till hur detta påverkar effektiviteten i samhällsekonomin. Reurser binds i viss verksamhet som skulle kunna utnyttjas mera effektivt på annat håll. Det grundläggande kriteriet när det gäller effektivitet är bidraget till bruttonationalprodukten. Frågan är om transport- och kommunikationssektorn i sig kan skapa värde eller om den endast konkurrerar om resurser som skapats på annat håll i samhällsekonomin.
Det står just nu strid om transport- och kommunikationssektorn i
samhällsekonomin. Några bedömare hävdar att sektorn har fundamental
en betydelse för hela samhällsutvecklingen, som t.ex. Andersson och Strömquist 1988. Andra hävdar att sektorn är det grundläggande
samhällsekonomiska problemet, som ex. förespråkare för miljörörelsen. Ytterligare andra pekar på att den egna regionens framtid hänger på att man får en förbättrad transport- och kommunikationskapacitet. I andra regioner diskuteras hur man ska kunna minska belastningen på vägnätet
genom att prissätta utnyttjande av gatuutrymme. I detta sammanhang pekas också på transportsektorn och då särskilt bilen den stora miljöförstö-
som
Bilaga 16 s. 12Det finns bjärt kontrast mellan dessa miljöargument och de som raren. en hävdas när i Sverige och Europa helhet förespråkar väsentliga man som kvalitetsförbättringar i de mellanregionala transportsystemen. För samhäldel innebär detta svår avvägning mellan olika anspråk på offentliga lets en medel. Det har över tiden skett förändring i bl. a. inställningen till hur en investeringar i och anläggningar för transport och kommunikation systern ska kunna finansieras. Detta gör att man från vissa parter talar om en nedrustning det offentliga planeringssystemet med tillhörande utsäljav ning offentliga tillgångar i vad går under benämningen förhandav som lingsplanering. Andra parter detta ett sätt att privata intressenser som avslöja sin egentliga betalningsvilja för transport och kommunikater att tion.
i transport- och kommunikations-
Grunddrag
utvecklingen
Samhällets investeringar i transport- och kommunikationssektom kan avgränsas på olika sätt. Om lägger ihop vad de statliga verken och man myndigheterna med på investeringar i infrastruktur för mellanregör av gional kontakt kommer fram till en procent av BNP. Då har man man med Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Teräknat leverket och Postverket. Det investeras ytterligare på den inomregionala nivån med kommuner och landsting beslutsfattare. Där gäller det som lokala gator och vägar eller stadsjämvägar och tunnelbanor. följd år har samhället hållit tillbaka investeringarna i Under en lång av och ledningar. De totala materiella investeringarna har fallit banor, vägar långsar i förhållande till BNP. Investeringarna i byggnader och anläggreducerats i relation till maskininvesteringama. Till yttermera ningar nar visso har samhällets totala kapitalbildning förskjutits från fysiska investeringar till immateriella. Det investeras snart lika mycket i de senare som i de förra. Tillväxten är stark när det gäller investeringar i forskning och utveckling. Samhället har särskilda program för att öka volymen teknisk förtagen slår sig för att skapa tillräcklig skala i forskning. De stora samman sin långsiktiga FoU-verksamhet. Trots att det inte investerats så mycket i ban-, väg- och ledningsnäten har utnyttjandet näten vuxit starkt. Antalet personbilar har fortsatt att av stiga. Lastbilama har konkurrerat ut tåget på marknader som förut var deras. Samtidigt har transportmarknader för högvärdigt gods och nya tjänsteresor vuxit fram där konkurrensen står mellan lastbil och flyg. Godset har delats i mindre flera sändningar med en stark tillväxt upp men transportflödena följd. I stället för långa och tunga transporter har av som fått många och lätta värdefulla sändningar. Samtidigt har förman men ändringar inom arbetslivet medfört både ett starkt ökat tjänsteresande och ökad arbetspendling över hela landet. I storstäderna har detta märkts en utspritt utnyttjande trafiknätet över dygnet och veckan. som ett mera av Det har parallellt med denna utveckling gåt en mycket stark ström mot ökad användning telekommunikation för överföring av meddelanden. av Inom detta område har tillväxten varit så stark att man inte kunnat se
Bilaga 16 s. 13några tydliga tecken på substitution mellan meddelandebärare.
En sammanfattande observation av detta resonemang kunde vara att det över tiden skett en ökning av kapacitetsutnyttjandet inom de viktigaste infrastrukturema för transpon- och kommunikation. Detta påstående är dock knappast generellt sant. De snabba transport- och kommunikationsmedlen har tagit över från de långsamma. Det har skett på ett över landet olikformigt sätt. Nedläggningen av befintlig transportkapacitet har knappast drabbat alla landsändar och ortstyper på samma sätt. Mindre väl känt är sannolikt att investeringarna i ny kapacitet också har fördelats mycket olikforrnigt över landet. Det är självklart att man inte kan räkna med fullständig rättvisa i medelstilldelning for investeringar mellan landsändar eller orter när man har att göra med transport och kommunikation. Investeringarna är till för att binda ihop regioner och orter med varandra i ett nätverk.
Utvecklingen på transport- och kommunikationsområdet är för närvarande både snabb och svårbedömd. Några observationer kan illustrera dessa förhållanden. På kontinenten pågår sedan ett antal år tillbaka diskussioner om hur man ska bygga bort flaskhalsar i Europas kommunikationsnät. De gäller i huvudsak västra delen av Europa men det har även förekommit förslag om motorvägssystem genom östra Europa. I USA har kongressen givit transportsektoms aktörer i uppgift att seöver den federalt bestämda försörjningen med infrastruktur för transport och kommunikation. I Sverige har det dykt upp ett stort antal initiativ vid sidan av de etablerade planeringssystemen med jämvägs- och vägprojekt på programmet. Den privata företagsamheten har pekat på behovet av förbättringar av västkustens vägnät. Statens järnvägar har startat en planeringsprocess som ska ge snabbtåg mellan större städer på sikt. Framstående företrädare för näringslivet har talat för snabbtåget som framtidens transportmedel för såväl gods som personer. Kommuner runtom i landet funderar på att etablera flygplatser i egen regi. I Stockholmsregionen går flygplatsplaner i stöpet på grund av lokala miljöopinioner samtidigt som debatten fortsätter om behovet att ta bort trafiktryck från det centrala arbetsområdet och förbättra den inomregionala balansen.
Det är uppenbart att varje aktör som för fram dessa projekt tror på deras betydelse. Frågan är vad samhället ska tro. I några fall, som för den skandinaviska länken, hävdas att investeringar behövs för att säkra svensk industris konkurrenskraft. Förespråkama för jämvägsprojekt i olika tappning hävdar att det går ett direkt band från investering till regional utveckling. Kommunalpolitikema ser det som livsviktigt för den egna kommunen att ha en flygplats i centralorten. Miljörörelsen förkastar nära nog alla planer på investeringar i transport och kommunikation, vare sig det gäller storstäder eller perifera regioner. Miljöförespråkama accepterar dessutom inte den samhällsekonomiska metoden att avgöra huruvida samhället har behov av transport- och kommunikationsnät. Det gör inte heller vissa av de rena marknadsekonomema. De betonar snarare avregleringar och fri konkurrens i sättet att organisera utbudet av tjänster från infrastrukturerna som nyckeln till att ge ekonomin mera skjuts och företagen och hushållen större valfrihet.
Bilaga 16 s. 14Bilagans innehåll
l bilagan behandlas transport- och kommunikationsektoms utveckling under 1980- och l990-talen ur två skilda perspektiv.
En granskning kommer att göras av tillväxtens och strukturomvandlingens konsekvenser för behovet av transport och kommunikation. Frågan är vilket transportbehov som ska avyttras inom det befintliga och framtida utbudet av banor, vägar och ledningar med hjälp av transportsektorns olika aktörer. Bilagan innehåller inte några omfattande konsekvensberäkningar utvecklingsalternativ som framlagts av Långtidsutredning-
av
I stället utnyttjas material som redan tagits fram av myndigheter och en. organisationer referensunderlag för i huvudsak kvalitativa analyser av
som det framtida behovet av transport och kommunikation.
Den efterfrågan diskussionen ovan gäller riktas mot de aktörer
som inom transportsektorn som säljer tjänster till företag och hushåll. Det är inte denna efterfrågan som utgör tyngdpunkten i bilagan. Det är i stället transport- och kommunikationsföretagens efterfrågan på tjänster från infrastrukturen. I bilagan förs en diskussion om skillnader och likheter mellan olika delmarknader inom transportsektorn. Avsikten är att försöka klargöra spelregler och kriterier för olika aktörer.
Tanken med denna del av bilagan är alltså att kvalitativt bedöma utvecklingen efterfrågan på transport och kommunikation. Denna be-
av dömning ska göras mot bakgrund av en strategi för investeringar i infrastruktur utgör en fortsättning av den som tillämpats under l980-talet.
som Frågan är hur stora investeringar man samhällsekonomiskt har råd med
man betraktar den ekonomiska tillväxttakten som oberoende eller om ringa beroende hur mycket infrastruktur man har eller vilken kvalitet
av den har inom rimliga gränser.
Bilagans andra huvudtema gäller investeringarna i nät och terminaler för transport och kommunikation samt dessas betydelse för takten i den samhällsekonomiska tillväxten. Den fråga som ska behandlas är om det betyder något alls, litet men på lång sikt eller mycket och även på kort sikt hur kapaciteten i transport- och kommunikationssektom utvecklas. Det kanske är befogat att tillfälligt eller långsiktigt öka den andel avBNP som går till investeringar i infrastruktur för transport och kommunikation. Om detta är fallet kan man dessutom ställa sig frågan vilka investeringsslag
är de mest förmånliga och vilka fördelningseñekter de olika altemasom tiven har.
Det är åtminstone två slags studier som finns att redovisa i ett dylikt sammanhang. Den typen gäller beslutsprocessen kring investeringar i
ena infrastruktur. Frågor som är intressanta är hur planeringssystemen hante-
resursfördelningen i tid och rum. Betydande tidsfördröjningar förerar kommer. En god del av investeringarna kan i praktiken oftare komma att fördelas på basis överväganden om rättvis fördelning av resurser mellan
av orter och regioner än på grund av förväntade bidrag till samhällsekonomisk tillväxt. Diskussionen har att göra med frågan om man kan ändra möjligheterna till avkastning investeringar i transport och kommunika-
av tion så att samverkan mellan privat och offentlig sektor i finansieringen kan bli vanlig. En sådan samverkan har den effekten vid sidan av
mera att den kan ändra samhällets rangordning av investeringsprojekt att den
Bilaga 16 s. 15kan utöka investeringsbudgeten utan fullständig undanträngning andra
av projekt.
Den andra typen av studier gäller det klassiska tillväxtprobemet
om valet av investeringskvot i samhällsekonomin. Detta problem finns utrett både teoretiskt och empiriskt när det gäller investeringar i privat kapital eller offentligt kapital som inte har egenskapen att nätverk eller
vara infrastruktur. Frågan är om man får ett tillskott i tillväxttakten
om man har en större mängd kapital för transport och kommunikation i samhället. Med ett näringsliv som blir allt mera internationellt och rörligt torde det finnas anledning att befara att transport- och kommunikationsnäten kan bli hinder for effektiv resursanvändning. En ökning av tjänsteproduktionens andel av BNP torde också leda till ett behov större och
av mera flexibelt organiserat transport- och kommunikationsutbud.
Bilaga 16 s. 16aa;a.:szsámg›s.:easy:maste:ms-e .ws.sef gg: "føiüig mi: {§§1-1g,-§,l.,:uüf;ägw:+:måeçi ämåâäizgsøga .Miasrcrnrv.5záác;:" .:.a:m:§ n Å a i-.sgw gav; .gøfåmusáa , $Má§qmv$1å :åiámzsxvsåáwraêsas:v.saé4wmâss- Vgümwøtsmámsäi åânaáázâavøxxzê-åzêäåâñâiâsiâwiâåâêwêâ z :mazüxssäwáaw ååäwlv-åfwçüüii geia; ,ÅK/mig , ;Såå ;zwagsøgøgyáêásüs §§3-êåx{;.z1b§ " 15 W Marian
1 ugn :nn ,aiwêv -ø. áâlli V E? :gt g L . v . r
v.1:au,
så: tält t.e{§ueé.:
ñ 52":G472 55.1: m tx-zan-åêê: w surr i nu: Hüb- ;så mf, 1541:-: , grävsi yäåexááåküáagjinñwêâê,;in :sre;szg;7c:i:iz. . xtihzz§$.r;§2§k:.ari a .m âvfifP-áå:max: ççt-,zsåsâäüsx,zatäeäwxnarigrsaeziz; -ünâå 4,: ams.
T%:1, âkåra si :-.2n;.3;s i rät V-:lfvåêå: :wa-w: ,g ágøç s fuâüi; tagna;;sm . i fam: wifi ;zeszzwvaxzâthu $3ahür§:§my$:mm7aai
I ,him s:az12Ãx n x
jâxsmg:gmgzgsnz.r
2¶Transport- och kommunikationssektorns
Bilaga 16 s. 17omfattning och utveckling
Användning av transport- och kommunikationstjänster
En stor del av hushållens privata konsumtion utgörs av nyttjande av transportmedel och köp transporttjänster. Även dessa tjänster inte
av om köps på marknaden kommer utnyttjandet av dem att påverka hushållens tidsanvändning. Till viss del riktar hushållen sin efterfrågan på rörlighet mot transport- och kommunikationssektorns företag. En annan del av efterfrågan täcker hushållen genom att köpa fordon och utrustning för transport och kommunikation som de sedan utnyttjar i egen regi. En för samhället viktig del av detta fordonsutnyttjande gäller arbetsresor. När egna transportmedel används är hushållen själva att jämställa med företagen inom transport- och kommunikationssektorn. Deras reseefterfrågan riktar sig direkt mot infrastrukturen. Förhållandet innebär dessutom att en del av de privata investeringarna i samhället i själva verket kan anses utgöras av hushållens avsättning av inkomster till köp av fordon och transportutrustning. Dessa köp klassificeras dock inte i samhällsekonomisk mening som privata investeringar utan utgör privat konsumtion. En övergång från köp till leasing innebär däremot att en privat investering görs, vare sig leasingen ska via finansbolag eller fordonet köps in av den anställdes företag. Slutsatsen är på detta stadium att det är av stort intresse att analysera hushållens framtida konsumtion av tjänster för såväl transport som kommunikation.
På motsvarande sätt kommer den offentliga sektorn att både konsumera transport- och kommunikationssektorns tjänster och investera resurser i den. Den offentliga sektorns köp av tjänster från transport- och kommunikationsföretagen har ungefär samma karaktär som hushållens. Båda aktörerna befinner sig utanför marknadsdelen av samhällsekonomin. I den offentliga konsumtionen ingår bl. a. köp av fordon och utrustning för kommunernas, landstingens och statens egen verksamhet. Den offentliga sektorns investeringar har dock en helt annan karaktär än hushållens. Det är fråga om investeringar i anläggningar och nätverk för transport och kommunikation. Det beror på typen av verksamhet om investeringarna i fråga verkligen är att betrakta som offentliga. Verksamhet inom infrastrukturomrâdet bedrivs av statligt eller kommunalt ägda aktiebolag, affärsdrivande verk och stiftelser inom såväl stat som kommun och av statliga och kommunala myndigheter. De båda första kategorierna av organisationer brukar hänföras till den privata sektorn. Orsaken är att de i stora drag arbetar under marknadsekonomiska förhållanden. Det är egentligen bara
2 LU 90.Bilaga16.10-0377
Bilaga 16 s. 18myndigheternas investeringar som är att betrakta som offentliga. Då endast Vägverket är myndighet bland infrastrukturförsörjarna kommer
en därför god del investeringarna i infrastruktur att hamna inom
en av kategorin privata investeringar. Försvarets verksamhet inom transportoch kommunikationsområdet ingår också den offentliga sektorn.
och tjänsteproducerande företagen inom den privata sektorn
De varuefterfrågar i allt högre grad transport- och kommunikationstjänster för sin verksamhet. Varor och tjänster som hamnar hos hushållen eller den offentliga sektorn för slutlig förbrukning har förädlats och transporterats i flera led. De överförs i huvudsak till hushållen via parti- och detaljhandeln även
viss försäljning direkt från producerande företag förekommer. Det om
ständig förändring i arbetsfördelningen mellan företagen, transpågår en port- och kommunikationssektorn och hushållen i detta slutsteg i produktionskedjan. Generellt sett torde en allt större del av transportbehovet
hushållen. Handelssektorn är så nära sammankopplad med avyttras av transport- och kommunikationssektorn att den egentligen skulle kunna betraktas del denna. Det är i huvudsak hushållens och den
som en av offentliga sektorns efterfrågan på varor och tjänster som tillfredställs via förmedling handelssektorn. Partihandelns funktion är att samla varor
av
producerats på olika håll till lager med olika sammansättning och som uppbyggnad. Det är detaljhandelns uppgift att lokalisera och arrangera sitt utbud påett sådant sätt att kundernas valfrihet ställs i centrum och varuutbudet kommer så nära de olika lokala och regionala marknaderna som möjligt.
Företagens produktionskostnader består av utgifterna för råvaror och halvfabrikat, energi, transporter och andra tjänster samt användning av kapital och arbetskraft. Kostnadernas sammansättning är olika för olika företag. Bankerna kan förväntas ha låga transportkostnader och något högre kostnader för kommunikation av meddelanden. Gruvindustrins kostnader består till stor del av transportkostnader. Detta gäller även parti- och detaljhandeln.
På samma sätt som hushållen har företagen att köpa in fordon och utrustning för transport och kommunikation eller att köpa tjänster inom transport- och kommunikationsområdet från specialiserade företag. En stor del transporterna inom och mellan företag ombesörjs av företagen
av själva. En allt större del av företagens transport- och kommunikationsarbete utförs dock i form lejda transport- och kommunikationstjänster.
av Det är förhållandevis enkelt att redovisa produktionsförhållandena för transportföretag eller företag som säljer transpon- och kommunikationstjänster. Det är betydligt besvärligare att få företagen att särredovisa sina kostnader för internt organiserade transporter och internt organiserad kommunikation.
Förhållandet när det gäller externalisering är likartat det som är förknippat med köp av företagstjänster i allmänhet. Det brukar hävdas att strukturomvandlingen från varu- till tjänsteproduktion till stor del är ett statistiskt problem. Tjänster tidigare producerades i egen regi köps nu in
som från serviceföretag. Det leder till ökad produktion och sysselsättning utanför tillverkningsindustrin. Till viss del är detta resonemang ett uttryck för
merkantilistisk på produktionssystemet som går ut på att service en syn
Bilaga 16 s. 19bara är en insats i den fundamentala varuproduktionen. Det intressanta ur samhällsekonomisk synpunkt är vilken verksamhet det största som ger bidraget till BNP. Efterfrågan på varor är i flertalet situationer härledd ur grundläggande behov av tjänster, se ex. Gershuny och Miles 1983. Transport- och kommunikationssektorns bidrag till det samhällsekonomiska överskottet är skillnaden mellan de intäkter som sektorn får genom sitt tjänsteutbud och kostnaderna for bränslen och utnyttjande de av nätverk och noder som tillhandahålls av infrastrukturförsörjarna. Detta förädlingsvärde ska täcka de egentliga transport- och kommunikationsforetagens kostnader för arbetskraft och kapital. Transport- och kommunikationssektorn består i vid mening av en heterogen samling företag inom olika delar av näringslivet. I denna vida definition av transport- och kommunikationssektorn kan man inbegripa företag, myndigheter och organisationer som har sin huvudsakliga verksamhet riktad mot transportoch kommunikationsområdet. Sektorns kärna är alltså inte de företag, myndigheter och organisationer som efterfrågar transport- och kommunikationstjänster utan de som bjuder ut dem eller producerar nätverk, anläggningar, fordon eller utrustning för transport och kommunikation.
Nationell och regional sysselsättning
Man kan mäta upp transport- och kommunikationssektorns storlek på olika sätt. Ett är att redovisa bruttoproduktionen eller förädlingsvärdet i transport- och kommunikationssektorns olika delar. Ett annat är att studera sektorns betydelse for sysselsättningen. Ett tredje är att undersöka hur sektorn är sammankopplad med näringslivets olika delar eller med hushållen. Detta nätverksperspektiv ger en uppfattning om hur stort samhällsekonomins direkta och indirekta beroende av transporter är. Svensk statistikproduktion är i ringa grad anpassad for att besvara frågor av detta slag. I själva verket är den ekonomiska statistiken om transport- och kommunikationssektorn förhållandevis torftigt. Avsaknaden av ekonomisk statistik är en spegling av hur föga betydelsefull man traditionellt ansett sektorn vara i den ekonomiska och planeprognosringsverksamheten. Egentligen kan bara rimlig bild sektorns man ge en av storlek om man använder sysselsättning som mått. Figur 2.1 innehåller ett försök till en heltäckande beskrivning av antalet sysselsatta i landet som har transport och kommunikation som sin huvudsakliga verksamhet. Figuren är framtagen genom en sammanställning uppgifter på detaljerad av branschnivå. Det kan dock inte uteslutas att det trots allt finns företag i andra delbranscher som borde vara med i statistiken. Samtidigt kan det finnas företag i de redovisade delbranschernu som inte huvudsakligen sysslar med transport och kommunikation. Den heltäckande statistiska redovisningens upplösning är så otillräcklig för den offentliga sektorn att uppgifterna om sysselsättningen i den offentliga delen verksamheten av transport och kommunikation måste uppskattas separat.
Bilaga 16 s. 20Figur 2.1. Sysselsättning i olika delar av transport- och kommunikationssektorn i landet somhelhet 1987.
Ti l iverkning
Lastbi I
Handel
Post Byggnads
Te I e
spårväg
där nväg Stödtj änster
Reparat ion Tax i Luftfart Sj öfart
0 40 80 120 180
Tusental sysselsatta
Källa: Bearbetningar av årlig sysselsättningsstatistikför 1987från SCB.
År 1987 arbetade runt 575000 personer i den utvidgade transport- och kommunikationssektom. Det betyder att ungefär var sjunde jobb i landet har direkt med sektorns verksamhet att göra. Den offentliga sektorn sysselsatte runt 3000 med tyngdpunkten i Vägverket och Sjöfartsver-
personer ket samt olika kontrollerande myndigheter som Trafiksäkerhetsverket, vissa forskningsinstitut samt statlig och lokal förvaltning.
Mera än 150000 de drygt miljon jobben i tillverkningsindustrin
av en eller vart sjätte av dem var knutna till produktion av transport- och kommunikationsmedel. Drygt 40000 personer sysslade med att bygga transport- och kommunikationsanläggningar. Drygt 50000 av de 600000 jobben inom handelssektom var knutna till försäljning och köp av transportmedel och utrustning för kommunikation samt försäljning av drivmedel. Av de egentliga transportsektorerna med 310000 jobb var lastbilssektom störst i antal sysselsatta med järnvägens samt spårvägs- och bussbola-
sysselsättning dämäst. Delbranschen stödtjänster för landtransport gens omfattar verksamhet inom den privata tjänstesektom. Det gäller främst intresseorganisationer samt resebyråer och researrangörer. Knappt 30000
jobben i landet står att finna i denna del av näringslivet. Posten och av Televerket har tillsammans bortåt 100000 sysselsatta med en övervikt av
Bilaga 16 s. 21postsysselsatta på 10000. sysselsättningen i delbranschen reparationsverksstäder är ungefär lika stor som landtransponens stödtjänster. Det går ungefär ett reparationsjobb på var sjätte person som är sysselsatt med att tillverka fordon och utrustning för transport och kommunikation.
Transport- och kommunikationssektoms sammansättning varierar kraftigt mellan olika delar av landet. Storstadsområdenas sysselsättning liknar landets genomsnitt bl.a. genom att de tillsammans har en proportionellt stor del av sysselsättningen i denna del av näringslivet. l norra Sverige dominerar tillverknings-, anläggnings- och lastbilssektorema. Järnvägen har en proportionellt stor del av sin sysselsättning i dessa delar av landet. Post- och telesektorerna har sina arbetsplatser förhållandevis jämnt spridda i förhållande till befolkningen.
Transportsektorn är mera betydelsefull för arbetsmarknaden i vissa delar av landet än i andra. En region kan lika väl vara specialiserad i transport- och kommunikationsverksamhet som i någon gren av tillverkningsindustrin. Figur 2.2 visar länens specialisering i den utvidgade transport- och kommunikationssektom. Om man undantar den offentliga sektorns transport- och kommunikationssysselsättning ligger riksgenomsnittet på drygt 13 procent. Sex län har en sysselsättningsandel över riksgenomsnittet. I Blekinge och Göteborgs och Bohus län är nära nog vart femte jobb att finna i transport- och kommunikationssektom. Även i Älvsborgs, Västernorrlands, Östergötlands och Stockholms län har sektorn i fråga
en starkare ställning än i riket som helhet. Blekinge län leder rangordningen för såväl tillverkning som transport- respektive kommunikationssektorerna tagna var för sig. Samma förhållande gäller göteborgsområdets läns starka specialisering. Länet intar andra rang i alla de tre nämnda delsektorerna. l Uppsala län finns mindre än hälften så stor andel av sysselsättningen i de aktuella branscherna som i Blekinge län eller mellan åtta och nio procent. Alla delbranscher ligger lika lågt i Uppsala län. Andra delar av södra Sverige som Kristianstads län har också en liten transport- och kommunikationssektor vilket också gäller Kopparbergs län.
Eftersom tillverkning av transportmedel och kommunikationsutrustning är den största delbranschen kommer de län som har anläggningar av detta slag att bli mera specialiserade än andra, särskilt om de inte har ett starkt differentierat näringsliv i övrigt. Det är härvid i första hand de regioner som har stora anläggningar inom bilindustrin som framstår som de mest specialiserade transport och kommunikation. Det mest anmärkningsvärda resultatet av denna analys är att specialisering i tillverkning tycks korrespondera mot specialisering i produktion av också transportsom kommunikationstjänster. Sex av landets län är transport- och kommunikationscentra i denna tredubbla bemärkelse.
Samfárdselsektorn i olika länder Den egentliga transport- och kommunikationssektom, eller samfärdselsektorn, består av åtta distinkta delar. Till näringsgrenen samfärdsel räknas produktion järnvägstjänster samt produktion av kollektiva transporter
av via spårvägar, tunnelbanor och bussar. Aven olika slags taxirörelse betrak-
Bilaga 16 s. 22Figur 2.2. Rangordningav län efter andeljobb i transport- och kommunikationssektorn. Procent av sysselsättningen
I I I 1 I I I I I I I I I I I I l I I I I I | 20
K
I Ä 18
IS P
14 AB
12 H
Ra ngnummer
Källa: Bearbetningarav årlig sysselsättningsstatistikför 1987från SCB.
tas som en särskild verksamhet, skild från lastbilsspedition och ákerier. Sjörfarten innefattar fárjetrañk och handelsflottans verksamhet samt kommunernas hamnverksamhet. Sjöfartsverkets produktion ligger till ungefär en tredjedel inom den offentliga sektorn. Sektorn luftfart innefattar såväl reguljärflyg som charter samt även flygplatsverksamhet. Luftfartverkets produktion sker helt inom den privata sektorn. Post- och Televerkets produktion är lätt urskiljbara delar av sektorns verksamhet i statisti-
som ken också hänförs helt till den privata sektorn. Dessa båda sektorer kallas i fortsättningen kommunikationssektorn.
Samfárdselsektorn borde på grund av det ökade behovet av transport och kommunikation som följer med strukturomvandlingen också få en ökad samhällsekonomisk betydelse. Denna betydelse kan mest precist beskrivas genom att man anger sektorns bidrag till BNP. Att en ökad andel av BNP skapas i transport- och kommunikationssektom innebär enligt detta synsätt att sektorn över tiden tillför ekonomin alltmer värde utöver de resurser den använder. Figur 2.3 visar utvecklingen av samfárdselsektoms bidrag till BNP för åtta länder.
Bilaga 16 s. 23Figur 2.3. Samiärdselsektornsbidrag till BNP i åtta OECD-länder 1974-86.
Proce nt av BNP r v v v I v v v v v v v I v v v I v v v I v v v I 10 v- ägg / -v " // \__./,,\\ Norge \ - - 9 / // - -
--
ann
s e - - -i - Sv _,_--
5¶Väbâybk
Bilaga 16 s. 23Ianu
- 4 l . . . 1 I | J 1 1 . . . . . . . . . . . . . . . 1974 1975 1978 1980 1982 1984 1986
Tidpunkt Källa: Internationella Nationalräkenskaper.
Det framgår omedelbart att transport- och kommunikationssektoms storlek, mätt i termer av bidraget till BNP, är ungefär lika stor i sju de av åtta länderna. Ungefär sex procent av BNP härrör från samfárdselsektorn. Andelen är dock större i Norge än i de andra länderna. Orsaken är den norska sjöfartens betydelse i ekonomin. Andelen har ökat i de länder som från början hade en sektor som var mindre än genomsnittet. Den svenska transport- och kommunikationssektom är relativt liten i denna intemationella jämförelse. Andelsökningen av samfárdselsektorns bidrag till BNP under den senaste tjugoårsperioden är trots allt relativt betydande om man betraktar den i förhållande till utgångsläget. I Sverige var ökningen 30 procent eller ungefär 1.5 procentenheter. Sektorn växte snabbast i Västtyskland och minskade mest i Norge. Tillväxten var ungefär lika snabb i Sverige som i USA. Det finns två förklaringar till den förhållandevis blygsamma ökningen av transport- och kommunikationssektoms bidrag till BNP. Den ena är att transport- och kommunikationsföretagens kostnader ökat i takt med intäkterna genom prisökningar på bränslen och transportmedel eller genom att sektorns företag valt en produktionsteknik som ökat behovet av insats-
Bilaga 16 s. 24och tjänster. Det andra är att priserna på transport- och kommunikavaror tionssektoms tjänster vuxit långsammare än andra priser. Den senare förklaringen är mest sannolikt då mängden transporter och transportarbetet har ökat mycket kraftigare än Förädlingsvärdet. Den internationella jämförelsen kan kompletteras med en mera differentierad bild for Sverige. Statistiken medger viss utvidgning av samfárden selsektorn till andra delar av transport- och kommunikationsområdet. Figur 2.4 visar att ökningen av förädlingsvärdena inom två delar av samfárdselsektorn är väsentligt större än ökningen av Förädlingsvärdet i tillverkning fordon och då särskilt bilar och lastbilar. av
Figur 2.4. Förädlingsvärdei transportsektorn, kommunikationssektorn samt i tillverkning avtransportmedel1970-87 1980 årspriser.
Index 1970:100
, . . , . . , . . , . . , . . , . 1 i 200
Ä
. //x
/ 180 / . - / - / -.
150 """" " Transport
/
. 440 , /x -- / " Z I Kommunikation. . fx " 12D , - / Ön / xår " L ,:Å. .x5: 100 ------c;/ Tlllverknlng Ä
1..1..|..|..|..|..| 1970 1973 1975 1979 1982 1985 1988
Tidpunkt
Källa: Bearbetningar av Nationalräkenskaper.
Förädlingsvärdet inom transportsektorn växte starkt under l970-talets första år. Efter de olika energikrisema har Ökningstakten varit mera måttlig. För kommunikationssektorns del har förhållandet varit det omvända. Förädlingsvärdet växte långsamt under l970-talet. Tillväxten har varit mycket snabb under 1980-talet vilket med stor sannolikhet hänger sammed teknikutvecklingen inom data- och telekommunikationsområdet man parad med tjänsteproduktionens snabba expansion. Detta antyder i sin tur
Bilaga 16 s. 25att det är tillverkning av kommunikations- snarare än transportmedel som står bakom det stigande forädlingsvärdet i kommunikationssektom.
En orsak till att samfärdselsektorns förädlingsvärde ökat snabbare än fordonstillverkningens är att en allt större del av transportarbetet i samhället utförs av hushållen som spenderar resurser ur sitt utrymme for privat komsumtion genom att utnyttja privata bilar snarare än att köpa transporttjänster från företagen. Det bör också noteras att en stor del
av produktionen av transportmedel och kommunikationsutrustning avyttras utomlands.
Resultatet av dessa analyser innebär mot bakgrund av vad som tidigare sagts om sektorns sammansättning att särskilt kommunikationsdelen av samfárdselsektorn långsiktigt har fått en ökad samhällsekonomisk betydelsepå senare tid. Detta har bl. a. Andersson 1985 kallat den fjärde logistiska revolutionen. Den ökade inriktningen mot transport av varor och tjänster har inte samma samhällsekonomiska betydelse som tillväxten i överföring meddelanden via telekommunikation. Ökningen kapaci-
av av teten for överföring av meddelanden har sannolikt drivit på den ekonomiska tillväxttakten. De ökade transportvolymerna kan enligt detta betraktelsesätt i huvudsak sessom det ekonomiska systemets reaktion på den fjärde logistiska revolutionens språngvisa öking av meddelandepotentialen.
Nätverk och företagsstruktur
Transport och kommunikation ingår i all ekonomisk verksamhet. Det medför att företag som är specialiserade på att producera sådana tjänster kommer att en central roll i produktionssystemet. Sektoremas länkningar framåt i produktionssystemet skapas av de viktigaste försäljningsmarknaderna for deras tjänster. Sektoremas kopplingar bakåt i produktionssystemet anger hur produktionstekniken ser ut för de företag som är verksamma inom transport- och kommunikationsområdet. Frågor som intresserar i detta sammanhang är hur viktiga olika länkar är och hur effektiva olika transport- och kommunikationsföretag är i förhållande till varandra och till företag i andra tjänsteproducerande näringsgrenar.
Tabell 2.1 visar mönstren i försäljning och inköp inom transport- respektive kommunikationssektorn 1980.
Försörjningsbalansen är förhållandevis olikartad for de båda delsektorerna. Transportsektorn säljer 55 procent av sin bruttoproduktion till näringslivet. Drygt en fjärdedel exporteras och en femtedel levereras till offentlig förbrukning och privat konsumtion. Bland näringslivssektorema är handelssektorn den största kunden med tjugo procent av försäljningssumman följd av transportsektorn själv. Av de varuproducerande sektorerna är byggnadssektom den viktigaste. Ungefär fem procent av produktionen säljs till byggnads- och anläggningsforetag.
Transportsektorn använder 37 procent av saluvärdet för att betala köp av insatser från övriga näringslivet. Det betyder att forädlingsvärdesandelen är drygt sextio procent vilket är en hög siffra i förhållande till många andra verksamheter. Den största delen av inköpen riktar sig till sektorn
Bilaga 16 s. 26Tabell 2.1: Inköp ochförsäljning inom transport-och kommunikationssektom 1980 procent avsaluvärdet.
Transponsektorn Kommunikationssektorn
Inköp Försäljning Inköp Försäljning
Näringslivet 37 Näringslivet 55 Näringslivet 26 Näringslivet 51 transport 14 handel 20 byggnads 6 handel 8 bensin 4 transport 14 uppdrag 4 uppdrag 6 reparation 3 byggnads 5 grafisk 3 transport 5 Import 14 Export 27 Import 4 Export 12 Arbetskraft 35 Offentlig 6 Arbetskraft 41 Offentlig 12 konsumtion konsumtion Tull och skatt -2 Privat 12 Tull och skatt 4 Privat 35 konsumtion konsumtion Driftöverskott 16 Driftöverskott 25 Tillförsel 100 Användning 100 Tillförsel 100 Användning 100
Källa: Bearbetningar avinput-outputtabeller for Sverige 1980.
själv. Därnäst kommer kostnaderna for drivmedel och reparation av utrustning och anläggningar. Arbetskraftskostnaderna är ungefär lika stora som insatskostnadema. Sektorn importerar 14 procent av sin bruttoproduktion. Det gäller inte minst import av transportmedel.
Kommunikationssektorn säljer drygt hälften av sin bruttoproduktion till näringslivet. Förutom handels- och transportsektorerna är sektorn uppdragsverksamhet viktig kund till kommunikationssektom som for
en övrigt exporterar endast 12 procent sitt saluvärde. Offentlig förbruk-
av ning och privat konsumtion är viktiga inhemska marknader. Mer än en tredjedel sektorns produktion avyttras direkt till hushållen.
av
I jämförelse med transportsektorn har kommunikationssektom tre särdrag när det gäller inköpssidan. Det första är att inköpen från näringslivet är mindre eller endast fjärdedel av saluvärdet. Detta medför i sin tur en
en
förädlingsvärdesandel. Användningen av arbetskraft är dyrare än i stor transportsektorn och driftöverskottet betydligt större for det genomsnittli-
företaget eller 25 procent mot 16 procent for transpoitforetagen. Sekga torn importerar väsentligt mindre andel av sina resurser än transport-
en sektorn. Den är alltså betydligt mera nationellt orienterad och mera arbetskraftsintensiv än transportsektorn. Samtidigt är bakåtkopplingarna inte förknippade med lika stora inköpsvolymer vilket leder till en hög
forädlingsvärdesandel.
Produktionstekniken och organisationen av produktionen skiljer sig åt mellan de olika delarna transportsektorn. Sektorn är heterogen till sin
av natur trots att det grundläggande verksamhetsområdet är detsamma vare sig det gäller att organisera eller genomföra gods-, person- eller meddelandeöverföring. Figur 2.5 visar hur arbetsproduktiviteten utvecklats i samfärdselsektorns båda huvuddelar under perioden 1970-87 i jämförelse med hela ekonomins utveckling produktiviteten, dvs. både privat och
av offentlig sektor sammantagna. Medan arbetskraftens produktivitet i transportsektorn vuxit ungefárlika snabbt som den totala ekonomins genomsnitt eller med 2.0 procent år under tioårsperioden 1977-87 har
per kommunikationssektoms arbetskraftsproduktivitet utvecklats betydligt snabbare och då särskilt under l980-talet. Under perioden 1977 87 växte
det genomsnittliga forädlingsvärdet arbetstimme i hela ekonomin med
per
Bilaga 16 s. 271.1 procent per år. För kommunikationssektorns del ökningstakten i var genomsnitt 3.5 procent per år vilket är än tre gånger så snabbt mer som genomsnittet for ekonomin som helhet. Under de senaste fem åren har produktiviteten vuxit med bortåt fem procent per år i post- och telesektorn medan transportsektorns forädlingsvärde sysselsatt tvärtom minskat per sin ökningstakt någon tiondels procentenhet per år jämfört med periodens medeltal.
Figur 2.5. Arbetsproduktivitet i transport- respektive kommunikationssektorn samt ekonominsomhelhet 1970-87 1980 års priser. Förådl ingsvårde arbetstimme kr/tim per l v v I v r l v v l v v I v v v v v I 15D
100 Kommunikafuibrl """""
: Hâñonomin
Z /,// §_// / , - .. - -/ . so - ZZ
Trans port 25 -
t .
0 - |..i..1..1..|..i..| 1970 1973 1978 1979 1982 1985 1988
Tidpunkt
Källa: Bearbetningarav Nationalräkenskaper.
Samfárdselsektoms produktionskapacitet är olikformigt fördelad över landet. Branschen består av lokalt verksamma företag inom såväl godsoch persontransport och inom teleområdet med lastbilscentraler, taxirörelser och telestationer som exempel. Till dessa utpräglat lokala verksamheter kommer regionala noder i de nationella transportsystemen terminaler som för lastbilar, jämvägsstationer och hamnar eller flygplatser samt post- och teleterminaler av olika slag. Dessa är koncentrerade till knutpunkter i transportnätverken och följer ingen enkel befolknings- eller arbetsplatsfördelning. Generellt sett är beslutsfattandet starkt koncentrerat inom samfärdselsektorn. Det illustreras bl. a. genom det faktum att Stockholms län hade så
Bilaga 16 s. 28mycket 62 procent arbetstillfällena i landet 1985 om man klassifi-
som av
sysselsättningen efter lokaliseringen av företagens huvudkontor. Ancerar delen arbetstillfállena i landet som finns i Stockholms län om man
av mäter efter antalet sysselsatta vid länets arbetsställen var 27 procent. Det är också betydligt över de runt 20 procent som är genomsnittet för befolkningsandelen och andelen av alla arbetstillfällen i landet. Förhållandet
Figur 2.6 där länsextem kontrollering jämförts med länsexillustreras av tern kontroll. Figuren bygger på uppgifter från 1985 och gäller relationen mellan arbetsställen i Sverige och de företag som äger dessa.
Figur 2.6. Andel länensarbetsplatserinom samfärdselsektorn1985somstyrs från
av företag med huvudkontor utanför länet respektive andel av företagensarbetsplatser somfinns utanför det egnalänet. Fjårrstyrda anstäl Ida i länet styrda utifrån
procent
I I I | I I Tj 75
.
|
-
25 ...
Aa
U
. . L . . . . . .
D 25 50 75
Fjärrstyrande anställda utanför länet
procent
Anm.: För länsnamni klartext seappendix. Källa: Bearbetningarav SCB:sbasregisterför arbetsställenochföretag.
Av figuren framgår entydigt Stockholms läns företags dominerande roll inom samfárdselsektom. Länets företag har över 60 procent av sin sysselsättning på annat håll i landet. Samtidigt kontrolleras endast fyra procent
arbetsplatserna i Stockholms län från annat håll. Stockholms domineav rande roll gör att riksgenomsnittet för ijärrkontrollering och fjärrkontroll är så högt 45 procent. Figuren visar att övriga län med få undantag
som nästan helt saknar företag med verksamhet utanför det egna länet. Tidiga-
Bilaga 16 s. 29re har påvisats att en grupp på sex län med Blekinge och Göteborgs och Bohus län i spetsen har mellan vart femte och vart sjätte jobb inom samfárdselsektorn. Figur 2.6 visar att dessa län inte har någon markant profil när det gäller externt ägande. Stockholms läns dominans är mycket stor. Endast i Östergötlands län finns transport- och kommunikationsföretag med stor länsextern kontroll.
Den stora differentieringen inom samfárdselsektorn visar sig även i form av skillnader i företagsstorleken. Figur 2.7 illustrerar hur stora de Företag är som har sina huvudkontor i olika län respektive hur stora de arbetsplatser är som finns i respektive län.
Figur 2.7. Storlek hossamfärdselsektornsföretag och arbetsställeni olika län 1985.
sysselsatta per produktionsenhet
i i i l l I i I | l l l l i i l l I l i l I I l
1a
.
I
l I
I
| -
I
I- I -
12 i
l
l i
l
-
ställen A
Arbet
i 1
l I
I -
l i
" l l
4 l i i i "
Bilaga 16 s. 29.téoretag" / I / /,.
_ /_//J
0 ...
l I l l l I l I I i i i i i l i i I i I I
2 4 8 B 10 12 14 16 18 20
i 3 S 7 9 11 13 15 17 IS 21 23
Lånsnummer
Anm.: För länsnamn klartexti seappendix. Källa: Bearbetningarav SCB:sbasregisterför arbetsställenoch företag.
Figuren visar att arbetsplatserna är förhållandevis likstora med ett riksgenomsnitt på 7.5 anställda per arbetsställe. Arbetsställena är markant större i Stockholms och Göteborgs och Bohus län än på annat håll. Bilden blir annorlunda om man betraktar storleken hos respektive läns Företag inom samfárdselsektorn. I elva av landets län har företagen bara drygt två anställda. Det är i stort sett fråga om enskilda lastbilsägare och personer som bedriver taxirörelse. I tolv av landets län är företagen något större med tre till fyra anställda. Det rör sig fortfarande om mycket små företag i
Bilaga 16 s. 30genomsnitt. I Stockholms läns företag är storleken runt 16 sysselsatta per enhet, dvs. mer än fem gånger större än i övriga län. Bara Stockholms län och Göteborgs och Bohus län ligger över riksgenomsnittet som även här blir 7.5 anställda per arbetsställe.
Det finns uppenbarligen i allmänhet inga uttalade stordriftsfördelar i att bedriva transport- och kommunikationsverksamhet åtminstone om man mäter fördelarna i antalet anställda. Det kunde i och för sig tänkas att kapitalintensiteten är så stor att arbetskraften spelar en marginell roll för verksamheten. Det finns visserligen stora kapitalbehov särskilt för själva infrastrukturen för transport och kommunikation. Däremot föreligger det inte någon stor inträdesbarriär för företag som vill bedriva transport- och kommunikationsverksamhet. I själva verket har det länge funnits stränga regleringar kring etablering inom transport- och kommunikationsområdet. När avreglering kommer till stånd kan det bli ännu fler små företag genomför transporter av olika slag inom området. Däremot kan det knappast tänkas bli särskilt många flera företag som planerar transportverksamhet. Inom detta område finns i stället sannolikt stora vinster att hämta för företag med systemsyn och överblick. Det åstadkommer man inte genom
stark decentralisering och fragmentering av kapaciteten. De empiriska en fakta visar också att dessa logistiska företag i dominerande utsträckning har valt att ha sina huvudkontor i Stockholms län.
Bilaga 16 s. 313 Användningen av och kommu-
transport-
nikationstjänster inom näringsliv och
hushåll
Näringslivets transporter och kommunikation
Det går två motstridiga tendenser genom näringslivets användning av transporter och kommunikation. Den ena tendensen är att de intergreras alltmera med produktionen. Detta innebär att produktion och transport planeras som en helhet med en strikt tidspassning mellan olika moment i produktionsprocessen. Produktionssystemen fördelas geografiskt och transporter knyter samman olika produktionsenheter i ett tätt och regelbundet mönster. Kommunikationsteknologin används för att planera och kontrollera dessa produktionssystem. Utvecklingen har gjorts möjlig genom att det går att kommunicera med stor säkerhet över långa avstånd och genom att företagen kan lita på att leveranserna verkligen kommer fram i rätt tidpunkt även om fraktavstånden är långa.
Exempel på Företag som byggt upp sin verksamhet efter principen om att göra transportsystemen till en del av det löpande bandet finns bl. a. inom bilindustrin och skogsindustrin. Minskade lager har ersatts av flera och snabbare transporter styrda genom en alltmera säker kommunikationsteknik. Allmänt sett finns incitamentet till sammanföring av produktion och transporter inom företag som bedriver olika slag av sammansättning
av komponenter till system som sedan marknadsförs kundanpassat. Genom att förkorta ledtiderna och minska lagren kan företagen arbeta mot order i högre grad än mot prognos om order. Resultatet blir i allmänhet sänkta produktionskostnader per enhet trots att förmodligen kostnaderna för transporter ökar. En viss ökning av dessa kostnader kompenseras mer än väl av en minskning av andra produktionskostnader och då särskilt kapitalkostnaderna för att ha varor bundna i lager.
Den andra tendensen är att produktion och transport separeras alltmera från varandra. På samma sätt kan man säga att det finns tendens till
en separering av kommunikationsverksamheten från den egentliga produktionsfunktionen i företagen. separationen innebär att företagen producerar varor och tjänster som sedan lämnas över till transportsektorn för befordran till kunderna med garanti snabb och säker leverans. I
om en situation när varuvärdena i produktionen
ökar alltmera kommer det att finnas incitament till en ökad efterfrågan på snabba transporter även till ett högre pris. Betalningsviljan måste sättas i relation till hur värdefullt det är för producent och kund att leveransen genomförd. På sätt kan
samma det finnas en tendens till utflyttning ansvaret för genomförande
av av kommunikationsverksamhet från företagen. Det är fråga ha tillgång
om att
Bilaga 16 s. 32till effektiv postförmedling och ett pålitligt utbud av teletjänster. I en stället för bygga verksamhet kan företagen utnyttja specialatt upp en egen företag inom transport- och kommunikationsområdet. Exempel på företag tillämpar dessa principer finns inom stora delar som det kunskapsintensiva näringslivet i läkemedelsindustrin och av som ex. inom instrumentvaruindustrin. Många serviceproducerande företag kan också räknas till den kategori inom vilken produktion respektive transport och kommunikation sköts fristående från varandra. Företagen köper tjänsfrån transport- och kommunikationssektorn som kan arrangera sin ter verksamhet internt på ett totaloptimerat sätt. Det spelar för sektorn i egen fråga ingen avgörande roll vilka produkter som fraktas. Det är bara fråga blandat gods med fördel kan lastas i olika slags containers. om som Flödena är små och förhållandevis oregelbundna och inte bulkbetonade det gärna blir när produktion ooch transport görs effektiv genom ökad som produktionsskala. Inom tjänstesektom är det fråga om resor i samband med marknadsutveckling och uppföljning av olika serviceavtal. Även des-
är oregelbundet förekommande och målen för resorna varierar sa resor hela tiden. Studier och kommunikationskostnadernas betydelse för av transportnäringslivet ingår viktig del den ekonomiska geografin. I olika som en av teorimodeller har under efterkrigstiden visats dels hur produktionssystem bör byggas så att transportkostnadema blir så små som möjligt, dels upp empiriska undersökningar undersökts hur stora summor företagen genom lägger ned på transport och kommunikation. Lzokaliseringsteorin har ställt och besvarat frågor som gäller hur samtidival lokalisering för produktion och transport av råvaror, halvfabrikat ga av och färdiga produkter ska träffas så att de totala produktionskostnadema blir så små möjligt. I partiella ansatser har man byggt modeller som mera för vilka marknadsuppdelningar kan bestämmas som gör inom ramen transportkostnadema minimala. Dessa modeller har gällt både mellanregionala och inomregionala produktionssystem. Särskilt stor forskningsinsats har ägnats frågan den inre differentieringen av de större städerna. om De teoretiska analyserna samtidig lokalisering av produktion och av handel visar sig särskilt besvärliga att genomföra. Det är lättare att vara förtsäga att lokalisering produktionen antingen vid råvarutillgångaren av eller vid marknaden kan komma att inträffa i en ekonomi med totalt na låga produktionskostnader. Det är endast under mycket speciella sett omständigheter lokalisering mellan råvaruförråd och marknad som en kommer i fråga. Det kan gälla platser där omlastning måste ske av ex. naturgeografiska skäl eller platser där någon viktig servicefunktion eller enhet för produktion insatsvaror är lokaliserad. Den tekniska utveckav lingen går mot ett mindre specifikt råvaruberoende mätt i volymtermer inom produktionen. I stället betonas beroendet av anknytning till marknaden. På lång sikt kan dra slutsatsen att orter och regioner med enbart man halvfabrikatproduktion och med sin komparativa fördel knuten till råvaruförekomst kan hamna i ett sämre läge än marknadsregioner, särskilt om de är tillräckligt stora och internt differentierade. senare Tendensen kan förstärkas två andra faktorer som är intimt förknippaav med uppbyggnaden regionalt uppdelade produktions- och distribude av
Bilaga 16 s. 33tionssystem. Den ena av dessa är den rumsliga konkurrensen. Klassiska lokaliseringsteoretiska resultat visar att marknadspriser inte är tillräckliga incitament för att upphäva tendensen till ineffektiv rumslig konkurrens med fullständig koncentration av utbud till centrum av ett marknadsområde. Risken att hamna i ett relativt underläge i förhållande till konkurrenterna leder varje enskild aktör att söka sig till marknaden trots att systemets effektivitet som minskar totalt sett. Ett samarbete skulle leda till både en högre total effektivitet och en vinst för var och en av parterna. Argumentet håller bara i strikt mening om konkurrenternas produkter utgör substitut för varandra. En orsak till uppbyggnaden av differentierade köpcentra i de stora marknadsregionema är i stället att produkter som är komplement till varandra kan exponeras för ett stort antal kunder på en koncentrerad yta med möjligheter till olika kombinationsinköp.
Den andra kritiska faktorn ur lokaliseringsteoretisk synvinkel är prissättningen av varor och tjänster som produceras och distribueras i geografiskt fördelade system. Särskilt besvärlig blir prissättningen det före-
om kommer leveranser mellan anläggningar i olika led i produktionssystemet. Det har hittills inte kunnat visas att en marknadsprissättning leder till lämplig resursanvändning i ett sådant system av starkt ömsesidigt beroende verksamheter. Slutsatsen är att det råder en betydande osäkerhet om hur ett balanserat geografiskt produktionssystem kan komma att se ut i den nya och rörliga ekonomin. Marknadsprissättning leder inte i teorimodellerna nödvändigtvis till jämviktslägen. Det kan uppstå en fortgående omflyttning av verksamheter där man söker efter jämviktslägen som beror av andra aktörers lokaliserings- och prissättningsbeslut. Risken är att ekonomin hamnar i ett nollsummespel där betoningen ligger vid fördelning av värde snarare än skapande av värde.
I omfattande studier av bl.a. Törnqvist 1963 och ERU 1974 har regionala produktionskostnader undersökts med särskild tonvikt på tillverkningsindustrins problem. I de förstnämnda studierna i industrilokalisering konstaterades på basis av omfattande empiriska mätningar att transportkostnadema upptog endast en ringa del av de samlade kostnaderna för produktionen. I den sistnämnda studien visade man bl. att
a. produktionskostnaderna inte skiljde sig särskilt mycket åt mellan olika regionala miljöer. Det gick inte att visa att kostnaderna för att producera
en enhet av en viss vara eller tjänst varierade på något entydigt sätt med tillgången på produktionsfaktorer i den omkringliggande miljön. Denna slutsats har dock varit föremål för en hel del diskussion. Så ex. visade både Andersson och J l 970 och Åberg 1974 att produktiviteten i
ungen storstadsmiljöer verkade vara högre för vissa industriella verksamheter än i mindre täta miljöer. Trots relativt noggranna statistiska undersökningar kunde man inte precisera tillräckligt väl vad som orsakade skillnaderna för att man skulle kunna använda dem som komponenter i prognoser över industrins utveckling eller som stöd till lokaliseringspolitiska åtgärder.
Bland argument som förts fram för att motivera varför det är viktigt att undersöka transportkostnadema inom företagen trots deras ringa storlek överlag är att de kan vara betydelsefulla på marginalen. Det går inte att bli av med dem genom att byta produktionsteknik. Man får flytta hela verksamheten och inte ens då kan man på något entydigt sätt avgöra hur
3 LU 90.Bilagal6. 10-0377
Bilaga 16 s. 34vinner i transportkostnad. Trots vad som sagts får man ändå mycket man kunskapen ganska god hur mycket företagen lägger på varutrananse om Åtminstone gäller detta hur stora kostnaderna är för de lejda sporter. Kunskapen är mindre utvecklad när det gäller hur stora transporterna. företagen lägger ned på persontransporter.Det har inte gjorts summor som genomarbetade undersökningar överhuvudtaget om kommunikanågra tionskostnadernas betydelse för företagen, åtminstone inte i sådan form
jämföras med andra kostnader i vedertagen ekonomisk statistik. att de kan Argumentet transportkostnademas betydelse på marginalen torde om storleksordning mindre väsentligt för att förstå varför produkvara en tionssystemen utvecklats på det sätt som skisserats under de senaste år-
de logistiska argument redovisats tidigare. Det har skett tiondena än som mycket kraftig utveckling mängden transporter, transportsträckoma, en av sändningar och sättet transporterna genomförs. Förklaringen antalet som till utvecklingen torde att eftersom transportkostnadema är så små vara företagen varit beredda att dra på sig högre kostnader för transport och har kommunikation för att sänka andra produktionskostnader. Det är då som
främst kostnaderna för att hålla råvaror, halvfabrikat och färdiga nämnts produkter i lager har kunnat sänkas genom att transportmönstren som och transport- och kommunikationsverksamheten intensifisplittrats upp kunde teoretiskt förutsäga för länge sedan utifrån ett erats. Detta man systemperspektiv på produktionens organisation. l ett integrerat tillverk-
det möjligt behandla den klassiska frågan om produkningssystem är att tionsteknik och marknadsuppdelning i ett och samma sammanhang. Det
inte neutralt för resultatet vilken de två grundläggande princiär dock av utökad integration mellan produktion och transporter eller ökad perna om separation mellan producerande och transporterande företag som kommer
dominera under det kommande decenniet. att saknas heltäckande information de kostnadssamband som be- Det om 1970-talet samlades vid ett tillfällen in information handlats. Under par företagens produktionsförhállanden i form av försörjningsbalanser. I om input-outputtabeller dubbelbokfördes transaktioner från försäljdessa inköpssidan. Resultatet blev komplett bild av hur samhällsnings- och en skapades och hur de användes, både inom produkekonomins resurser och för slutlig förbrukning i form konsumtion och investionssystemet av 1970-talet gjordes också vissa försök med regionala redovisteringar. På dylika produktionssamband, Snickars 1979. I Sverige ningar av se ex. dessa empiriska undersökningar att stanna på forskningsstadiet mekom bl. i Norge kom att resultera i att regional input-outputinformadan de a. fram inom för den nationella statistikverksamhetcn. tion togs ramen görs här bygger i huvudsak på information för De redovisningar som perioden 1970- 80 i Sverige. Trots att statistiken är gammal går det att se
visar på transport- och kommunikationsverksamhetens vissa mönster som betydelse för företagens produktionskostnader vid olika tidpunkter.
Figur 3.1 visar hur stor andel saluvärdet i 1987 års långtidsutrednings av 24 näringsgrenar inom privata näringslivet 1980 ägnades åt att betala som utgifter för transport och kommunikation, seHinno et 1987. Så många
näringsgrenama ligger inom tillverkningsindustrin. Verkstadssom 16 av industrin är sammanförd till enda näringsgren sånär som på varvsinduen
Bilaga 16 s. 35Figur 3.1. Transport- och kommunikationskostnadernasandelavsaluvärdetinom 24 branscheri den svenskaekonomin 1980.
Procent tra USPOFtKOSI nader d V I I l I I l T Y I I I I I I I I l T I 20
: Samfärdse l Gruvor - 15 l
varunanøe
t
l 0
" kogsbr ul
5 Byggnads Privata tjänster "
0 l . . . l . . . J . . . l . . . l . .
Kumulativ andel av sysselsättningen
Källa: Bearbetningarav underlag till 1987års långtidsutredning.
strin som är utbruten på grund av sin stora kapitalintensitet. Näringsgrenarna är rangordnade efter fallande användning av samfárdseltjänster med bredden på varje intervall lika med antalet sysselsatta i respektive näringsgren. Det framgår att mer än hälften av de sysselsatta är verksamma i näringar där mindre än 2.5 procent av saluvärdet går åt för betala lejda transporter och kommunikationstjänster. Spännvidden bland de 24 sektorerna är stor. Av de sex näringsgrenar som har den högsta kostnadsandelen ligger ingen inom den egentliga tillverkningsindustrin. I stället är det samfárdselsektom själv som behöver mest insats från andra delar av sektorn för att producera sitt saluvärde. I Figur 3.2 har en rangordning gjorts av de 24 näringsgrenama efter fallande samfárdselkostnadsandel 1980. Uppgifterna i figuren för 1970 samt för 1995 enligt kalkylema i 1987 års långtidsutredning har avsatts i samma rangordning av sektorer. På den grova aggregationsnivå som figuren gäller kan man se att transportkostnadsandelen ökat i alla andelsintervall mellan 1970 och 1980. Ökningen har varit ungefär lika stor i
Bilaga 16 s. 36procent räknat i de flesta sektorer. Bara i ett fall har utvecklingen mellan 1970 och 1980 inneburit att rangordningen kastats om. Figuren visar även
andelen spenderas på samfárdseltjänster förväntades öka även till att som
i samband med 1987 års långtidsutredning. År 1970 den 1995 var genomsnittliga avsättningen 2.7 procent av saluvädet i näringslivet, Till 1980 hade den ökat till 3.5 procent och den Förväntade ökningen till 1995 bedömdes bli 0.7 procentenheter. Takten i den genomsnittliga ökningen skulle alltså bestå under en tjugofemársperiod. Av figuren framgår att
förutsäger särskilt stark kostnadsökning i vissa av tillverkprognosen en ningsindustrins delbranscher.
Figur 3.2. Andel saluvärdeti 24 branschersombekostar transport- oehkommuni-
av kationstjänster 1970och 1980samt prognostill 1995.
Procent transportkostnader
I I I I I I I I I I I I I I I 1 I 1-I| |"1 l l 25
- -
ä
§§ 1995
Prognos 1 2D
W I
1 I 1
l l l l I l l l I
|17| 5
1 5 9
Rangnummer
Anm.: För branschnamni klartext seappendix.
Källa: Bearbetningar underlagtill 1987árslångtidsutrednmg..
av
Bilaga 16 s. 37Den stabila utveckling kan iakttas ordnar 1987 års lång-
som om man tidsutrednings sektorer efter användning av samfárdseltjänster består inte fullt ut om man dels bryter ned analysen på de 88 branscher som svensk input-outputstatistik medger, dels separerar transport- och kommunikationssektorerna. Den publicerade offentliga statistiken medger endast att detta görs För 1975 och 1980. De 88 produktionssektorer som ingår i denna analys representerar en varugruppsindelning av produktionssystemet snarare än en branschindelning. Detta har mest relevans för tillverkningsindustrin där det är meningsfullt att registrera produktion i varugruppstermer. De flesta av de 88 produktionssektorema faller inom industrin. Uppdelningen i transport och kommunikation är den maximala uppdelning som medges av samfárdselsektorn.
Figur 3.3. Transportkostnadernasandelavsaluvärdeti 88 branscher 1975och 1980. Branschernarangordnadeefter 1980. Procent transportkostnader
I"l""l""I""l""l""l""l""l""l 15
illllll 1975
§
----.
5---
hummümlulnun
lllllllllllllllllllllllI|1L11JlllJllllI|lI|l|
ID 2D 3D 4D 5D ESD 7D 8D
Rangnummer
Källa: Input-outputtabeller för Sverige 1975och 1980.
Bilaga 16 s. 38Figur 3.3 och Figur 3.4 innehåller rangordning av de 88 produktionsen efter fallande avsättning till transportkostnader respektive sektorema kostnader för utnyttjande post- och teletjänster. Rangordningen är av gjord utifrån förhållandena 1980 och därefter är andelen för respektive sektor 1975 avsatt i ordning. Detta betyder att figurerna sammansamma fattar uppgifter näringslivet. Den första informationen tre typer av om andelen respektive kommunikationskostnader skiljer gäller hur transportsig åt mellan olika delar näringslivet l980. Den andra uplysningen av huruvida ökning eller minskning skett mellan 1975 och 1980. gäller en tredje upplysningen är förändringen av avsättningen till de båda Den om insatstjänsterna skett likformigt mellan olika sektorer. Figur 3.3 visar transportkostnadernas andel av saluvärdet varierade av noll och 14 procent l980. Det framgår också att en ökning skett mellan mellan 1975 och 1980 vilken verkar mest koncentrerad till varugrupvara rangordningens mellersta del. Annorlunda uttryckt har en särskilt per i ökning avsättningen till transporter skett bland företag som tidigastark av hade låga eller medelhöga kostnadsandelar relativt genomsnittet. Det re förhållandevis olikfonnigt mellan olika branscher vilket i figuren har skett rangordningen 1975 inte stämmer med rangordningen l980. visas av att också värt att notera att ökningen inte verkar ha varit särskilt Det är markerad för de branscher redan i början av femårsperioden hade som höga andelar. Motsvarande utvecklingsbild för kommunikationssektom i Figur ges 3.4. Det framgår utvecklingen varit annorlunda när det gäller användatt ningem post- och teletjänster än för transporttjänstema. Kostnadsandeav len varierar mellan noll och drygt tre procent av sektoremas saluvärden, dvs. kommunikationskostnadema är sex till sju gånger lägre än transportkostnaderna samt dessutom något mera likformigt fördelade mellan näringslivets olika delar. Ökningen mellan 1975 och 1980 har varit större för dessa tjänster än för transporttjänstema. Den har dessutom varit mera jämnt fördelad. Ökningstakten i användningen av post- och teletjänster har varit olika mellan delbranscher vilket antyds av att rangordningen 1975 inte stämmer med den för l980. Ökningen har varit större för hela skalan sektorer än för användningen av transporttjänster. av Något svepande kan säga att resultaten antyder att det skett en man allmän ökning kommunikationskostnademas betydelse för näringsliav Ökningen har varit koncentrerad till vissa delbranscher när det vet. mera gäller transportkostnader. Dessa observationer bekräftar åtminstone delvis den tidigare redovisade analysen de båda delbranschemas bidrag till av BNP. Den allmänna ökningen utnyttjandet av kommunikationstjänster av är förknippad med mindre ökning denna sektors bidrag till BNP en av mellan 1975 och 1980 än för transportsektorn. Den mera koncentrerade ökningen kostnaderna för transporter har lett till tydlig ökning av av transportsektoms bidrag till BNP under perioden 1975-80 vilket har framgått Figur 2.4 i tidigare avsnitt. Under 1970-talets senare del var av transportsektorn betydelsefull för utvecklingen av BNP. Under 1980-talet ligger sannolikt den strukturellt betydelsefulla förändringen inom kommu-
nikationssektorn. Ännu opublicerade uppgifter rörande input-outputförhållanden 1985
Bilaga 16 s. 39Figur 3.4. Kommunikationskostnadernasandelavsaluvärdeti 88 branscher1975och 1980.
Procent kowmunikationskostnader
l""I""I"l'"'l""I""Tr"'l"'rI""I 4
:
- -
" 3
F .
t s
i
mmhümlm
mnlm
4ci"é'd"å'd"å'ci"â'áliéld"ö'ci"é'd“
Rangnummer
Källa: lnput-outputtabeller för Sverige 1975och 1980.
antyder det motsägelsefulla resultatet att såväl transport- som kommunikationskostnadema åter skulle minskat sin andel av produktionskostnadema under loppet av 1980-talet. Det föreligger inte fullständig jämförbarhet mellan de olika statistikuppgifterna. Därför är resultatet något osäkert. Det borde dock vara ett faktum att företagens transport- och kommunikationskostnader faktiskt inte ökat markant under det gångna decenniet. Transport- och kommunikationsexplosionen skulle enligt dessa uppgifter skett utan motsvarande kostnadsexplosion. Orsaken är sannolikt produktionens starkt ökade värdeinnehåll.
lnput-outputanalysen medger att man beräknar såväl en sektors direkta som indirekta betydelse i samhällsekonomin. Den direkta betydelsen är den som redovisats ovan. En sektor som har starka band med övriga
Bilaga 16 s. 40näringsgrenar kan i kraft av dessafå del av efterfrågeökningar som primärt riktar sig mot andra delar av näringslivet än den egna sektorn. Man brukar mäta upp den indirekta betydelsen av en sektor genom att tankemässigt anta att det sker en efterfrågeökning på produkter från var och en av näringslivets sektorer. Den indirekta kopplingen i ekonomin innebär att denna efterfrågeökning ger en effekt i de flesta av sektorerna som levererar insatsvaror till den aktuella sektorn. En samhällsekonomiskt central sektor ger en stor tillväxteffekt i olika delar av näringslivet.
En analys enligt dessa linjer visar att tillväxteffekten inom transportsektorn är ungefär lika stor oberoende av vilken sektors leveranser ut ur produktionssystemet som ökar. Det visar sig att tillväxtfaktom är ungefär 1.6. Det betyder att det tillkommer 60 procent ytterligare leveranser inom produktionssystemet i förhållande till de som krävdes för att leverera den beställda kvantiteten direkt ut ur produktionssystemet. För post- och telesektom är motsvarande faktor 2.6, dvs. de indirekta leveransberoendena skapar 160 procent ytterligare produktion av kommunikationstjänster utöver de primära leveranserna till slutlig användning. De indirekta beroendena är således mera betydelsefulla för kommunikationssektom är de är för transportsektorn. Båda sektorerna är i förhållande till andra starkt integrerade med det övriga produktionssystemet. Över tiden förstärks dessutom post- och telesektoms integrerande ställning inom produktionssystemet som ett resultat av utvecklingen på data- och telekommunikationsområdet.
Analysen visar att företagen under 1970-talets senare del kommit att spendera en större andel av sina försäljningsintäkter på transport och kommunikation. Utvecklingen verkar ha stagnerat under l980-talet. Kostnaderna är under alla förhållanden små i förhållande till andra produktionskostnader med undantag för vissa transportintensiva branscher med bulktransporter. De förändrade kostnaderna står inte i paritet med den ökning som skett av mängden transporter och mängden meddelanden och andra försändelser. Det kan inte uteslutas att en del av ökningen av kostnaderna kommer från en extemalisering av tidigare företagsintema produktionskostnader genom köp av transport- occh kommunikationstjänster snarare än produktion i egen regi. Enligt detta argument skulle 1980-talet ha inneburit en viss ökad intemalisering igen vid sidan av högre varuvärden. Det skulle kräva en detaljerad undersökning av företagens produktionsteknik för att avgöra om teknikbyte eller organisationsförändring är den viktigaste förklaringen till de observerade förloppen. Det skulle också krävas en aktuell granskning av företagens produktionskostnader i input-outputtermer för att avgöra om utvecklingen fortsatt i den antydda riktingen under l980-talets senare del.
Hushållens konsumtion av transport och kommunika-
tion
På samma sätt som näringslivet ökat sina marknadsomráden geografiskt och blivit mera beroende av transport och kommunikation har hushållen kommit att konsumera alltmera av samma tjänster. En del av hushållens ökade rörlighet är sannolikt en konsekvens av förändringar i produktions-
Bilaga 16 s. 41systemet och i varuhandelns organisation. En annan del av den ökade rörligheten är en konsekvens av ökad fritid och växande realinkomster. Man brukar ange transportarbetet per innevånare och dag som ett mått på den ökade rörligheten. I början av 1900-talet reste svensken i genomsnitt en halv kilometer per person och dag, seAndersson och Strömqvist 1988. År 1930 hade siffran vuxit till 4 kilometer. Det var sannolikt ett genomsnitt För många personer som reste mycket litet och några personer som reste i betydande omfattning. Under efterkrigstiden har resandet per per-
och dag vuxit från omkring 9 kilometer år 1950 till 33 km år 1985. son Denna mycket snabba tillväxt av den genomsnittliga reslängden har dessutom varit sammanknuten med en utjämning av resandet mellan grupper av personer. Man kan förvänta sig att denna utjämning kommer att fortsätta bl. a. genom att pensionäremas resande ökar och att alltfler kvinnor får möjlighet att utvidga sitt resande till paritet med männens.
De ökande reslängdema har motsvarats av en successiv ökning av hastigheten med vilken förflyttningama genomförs. Om man i stället för reslängd frågar sig hur länge genomsnittspersonen befinner sig på resa per dag kommer man fram till en siffra på runt en timme. Denna restid per dag har inte alls vuxit i samma grad som reslängden eller mängden resor.
Hushållens konsumtion av transport- och kommunikationstjänster har ökat i stadig takt under efterkrigstiden. I början av 1950-talet uppgick den till runt tio procent av de totala konsumtionsutgiftema, seFigur 3.5.
Figur 3.5. Hushållens budgetandelför transport- och kommunikationstjänster 1950- 85. Procent
, . . . . , . . . Y , . . . . , . . . . , 20
Skattage
- z, -
/Xiø-á 15
Faktiska
P
l i i i i l J J i i I i i i i l i i i i
1950 1980 1870 1980 1990
Tidpunkt Källa: Sjöberget 1987.
Bilaga 16 s. 42Under slutet 1980-talet har budgetandelen vuxit till ungefär 16 pro-
av
den totala privata konsumtionen. Utvecklingen har varit särskilt cent av snabb under 1970-talet medan den inte gick särskilt snabbt under 1980talets första hälft. Under de senaste åren har hushållen åter ökat den del av budgeten används för att köpa samfárdseltjänster. Andelen av den
som totala budgeten som åtgick till inköp av bilar har hållit sig runt tre procent under l980-talet. Under de senaste åren har denna budgetpost också vuxit och för närvarande rör sig andelen av budgeten som går till bilköp om uppåt fem procent.
Tabell 3.1 visar att den svenska profilen när det gäller den andel av budgeten ägnas åt transport och kommunikation inte skiljer sig från
som den internationella.
Tabell 3.1. Hushållens budgetandelarlör transport- och kommunikationstjänster i femton länderår 1975procent.
| Land | Budgetandel |
| Sverige | 14 |
| USA | 13 |
| Danmark | 12 |
| Yästtyskland | 12 |
| Osterrike | 12 |
| Storbritannien | 12 |
| Frankrike | 11 |
| Belgien | l 1 |
| Brasilien | l 1 |
| Holland | 10 |
| Italien | 10 |
| Spanien | 10 |
| Uruguay | 10 |
| Japan | 9 |
| Jugoslavien | 9 |
Källa: Sjöberget 1987.
De flesta västeuropeiska ländernas hushåll lägger liknande budgetandelar på och kommunikation gör i USA. Några länder i
transport som man Sydamerika kommer i betydelse för transport- och kommuni-
upp samma kationsutgifterna. Jugoslavien och Japan ligger något lägre i andel räknat än de västeuropeiska och amerikanska länderna.
Utvecklingen innebär att hushållens utgifter för transport och kommunikation över tiden närmar sig bostadsutgifterna. I Sverige var utgiftsandelen för bostäder år 1987 tjugo procent den totala privata konsumtionen.
av Den har varit exakt lika stor under hela 1980-talet. En jämförelse mellan hushållen och näringslivet visar att utgifterna för transport och kommunikation är betydligt viktigare för hushållen än för näringslivet. För näringslivets del är dessutom utgifterna ojämnt fördelade mellan olika
mera företag. En uppdelning hushållen i kategorier som kan tänkas ha olika
av konsumtionsbeteende visavis transport och kommunikation kan göras efter olika principer. En uppdelning efter familjetyp visar att budgetandelen 1985 22 procent för ensamstående män och 15 procent för ensam-
var stående kvinnor respektive pensionärer. Sammanboende med barn hade
budgetandel för transport och kommunikation som låg något över en
Bilaga 16 s. 43genomsnittet på l6 procent för detta år. En indelning av hushållen efter yrke hos den huvudsakliga försörjaren visar att arbetarhushåll spenderar den största andelen på transport och kommunikation. Jordbrukare och tjänstemän ligger under genomsnittet. Slutsatsen är dock att en indelning efter dessa kriterier inte visar på några stora skillnader mellan hushållstyper.
Den tydligaste differentieringen mellan grupper av hushåll får man om en indelning görs efter disponibel inkomst. Ekonometriska studier har visat att transport- och kommunikationstjänster har hög inkomst- och priselasticitet för hushållen. Det betyder att om inkomsterna ökar, tenderar hushållen att lägga en stor del av ökningen på resande i någon form. Om priset på resande ökar är hushållen benägna att dra ned det i relativt snabb takt. Förhållandena är helt annorlunda för bostadsefterfrågan som är både inkomst- och prisoelastisk.
Tabell 3.2 visar på ett slående sätt hur mönstren uppträder bland hushållen. l tabellen har en indelning gjorts i tio inkomstklasser efter växande nettoinkomst med den femte klassen som median.
Tabell 3.2. Inkomster i tio klasser och utgifter för transport och kommunikation respektivebostäderi hushållensbudgetår 1978 procent.
| Nettoinkomstklass | Transport och kommunikation | Bostad |
| l | 12 | 25 |
| 2 | 13 | 26 |
| 3 | 16 | 22 |
| 4 | 16 | 23 |
| 5 | 20 | 20 |
| 6 | 19 | 21 |
| 7 | 18 | 21 |
| 8 | 18 | 21 |
| 9 | 19 | 20 |
| l0 | 20 | 19 |
Källa: Hushållsbudgetundersökningenår 1978.
När inkomsterna ökar minskar andelen som spenderas på bostad och ökar andelen som går åt till transport och kommunikation. För de högsta inkomstklasserna är pariteten mellan utgifter för transport och kommunikation respektive bostad redan uppnådd. En allmän inkomstökning i samhället tenderar således att göra preferenserna för rörlighet större under i övrigt givna förutsättningar.
Tabell 3.3 innehåller en uppdelning av den privata konsumtionen efter komponenter inom transport- och kommunikationsområdet. Den avses illustrera hur stor betydelse transport- respektive kommunikationskomponenten har i hushållens privata konsumtion.
Tabellen visar att utgifterna för nyttjande och underhåll av transportmedel har ökat på de andra postemas bekostnad under perioden 1978-85. Den enda andra komponent som tar en större andel av budgeten 1985 än 1978 är utgifterna för post- och teletjänster. Det är uppenbart att hushållen över tiden förstärker sin prioritering av dessa tjänster på bekostnad av de egentliga transporttjänstema. För hushållen är transportutgiftema ungefär nio gånger så viktiga som utgifterna för kommunikation. För näringslivets
Bilaga 16 s. 44del var relationen ungefär fyra till ett. Den dominerande delen av utgifterna för hushållen ligger i inköp, användning samt reparation och underhåll av privata bilar. Där hamnar över 70 procent av hela konsumtionsutgiften. Det är därför av stor vikt för hushållen och för samhällsekonomin vilka villkor som kommer att gälla för bilinnehav och bilutnyttjande i framtiden. Ökande kostnader för att nå utbudet och tjänster har som
av varor nämnts förts över till hushållen i och med deras tunga beroende av utgifter för bilinvesteringar och bilanvändning. Med motiv som ökad frihet och effektiv tidsanvändning har hushållen gjort sig beroende av att utnyttja bil för sin konsumtion och i många delar av landet for att överhuvudtaget kunna nå utbudet av arbetsplatser.
Tabell 3.3. Andel avdenprivata konsumtionensomläggspå olika slagstransport och kommunikation 1978och 1985procent. Konsumtionsslag 1978 l985
transportmedel 24 21 Inköp av Nyttjande och underhåll av 45 51 transportmedel Utgifter för inrikes resor 7 4 Utgifter för post-och 9 10 teletjänster Utgifter for utrikes resor l6 14 Transport och kommunikation 100 100
hushållsbudgetundersökningama 1978och 1985. Källa: Bearbetningar av
Av tabellen ovan framgår att hushållen till övervägande del producerar transporttjänster i regi. År 1985 stod den delen for över 70 procent
egen av utgifter 1a.Tendensen över lång tid är att denna andel ökar som framgår av Figur 3.6. l början av 1950-talet, då hushållen använde mindre än tio procent av sin budget till transport och kommunikation, köptes tjänster för ungefär hälften av budgeten från företag som producerade linje- och tidtabellbundna tjänster. I mitten av 1980-talet använde hushållen mindre än 30 procent av transport- och kommunikationsbudgeten för köp av sådana tjänster.
Av figuren framgår att överflyttningen till egenproducerade tjänster var särskilt stark under 1950- och l960-talen. Under den senaste tioårsperioden kan förmärkas en viss stabilisering i andelsförskjutningen. Det finns därför fog för att anta att en situation där runt en fjärdedel av hushållens transport- och kommunikationsbudget används för köp av tjänster kan vara ett balansläge på lång sikt. Slutsatsen beror på hur kostnaderna för de båda slagen av konsumtion kommer att utvecklas under l990-talet. Dessutom spelar inkomstutvecklingen en viktig roll för hur stora resurser som totalt finns att tillgå för konsumtion och för hur hushållen prioriterar konsumtion av transport- och kommunikationstjänster i förhållande till annat.
Det är viktigt i sammanhanget hur tillgången till bil kommer att förändras under l990-talet. Beslutet att skaffa egen bil leder vanligen till att beteendet visavis resande förändras markant. Om man har bil tenderar man att använda den för att tillfredsställa en lång rad resebehov. Owen
Bilaga 16 s. 45Figur 3.6. Personligaoch inköpta transporttjänster i hushållenstransport- och kommunikationsbugdet1950-85.
Procent ÖV transportutgifterna
lrllrlrlrvilllrlrrvl|IIII|UITIIIIVI| 90
F 70
Fakt iska
Person l äga
- /
x .-v SKattade 50
.-,4. nköpta Fakt |Ska
, | ---"
- V .,
l§:. Skattade
----
:n.§:."t
- s-t 3U 9-4..: .
..,_-_-._.___ ,
_
u- l
1D
illllllIIIIJIllllllllllllllllllllII
1950 1955 1970 1975 1980 19875
1950 1955
Tidpunkt
Källa: Sjöberget 1987.
Jansson 1986 och Sjöberg et 1987 har visat att man i tidigare bedömningar bilinnehavets utveckling betonat bilen som en hushållsva-
av
i alltför hög grad. Bilen är och kommer att i ökad grad en betoning ra
individuell tre skäl. Det första är att inkomsterna blir som en vara av alltmer individuella och därmed antalet oberoende beslutsfattare bland hushållen större. Det andra är att tidsanvändningen i hushåll med två förvärvsarbetande kommer att bli effektivare om bilen ses som en individuell Det tredje är att den ökade jämställdheten och standarden i sig
vara. kommer att leda till ökad efterfrågan på resande i oregelbundna former.
en Dessa faktorer kommer sannolikt att leda till en ökad bilanvändning både bland hushåll i storstäderna och bland hushåll i mindre täta regioner men
olika skäl. I de stora städerna kommer en ökad bilanvändning att gå av hand i hand med ökad decentralisering av arbetstillfällen från det
en centrala arbetsområdet. l medelstora städer och på mindre orter kommer bilanvändningen att öka som konsekvens av en koncentration av arbetsplatser till större orter och städer i kombination med ett utspritt boende.
Tagna tillsammans leder dessa observationer till slutsatsen att det mycket väl kan vara en underskattning med 75 procent som gräns för egenproducerade transportjänster bland hushållen. Erfarenheten från länder där bilanvändningen premierats på bekostnad av linje- och tidtabellbundna
Bilaga 16 s. 46utbud visar att bilanvändningen fortfarande har en mycket stor ökningspotential i Sverige. Eventuellt kan åtgärder för att öka kvaliteten hos utbudet av kollektivtrafik i städerna bidra till att potentialen inte realiseras. Detta kan också inträffa om det blir väsentligt dyrare att äga och köra bil.
Utvecklingen på godstransportmarknadema
Transportmarknaden består av två stora delar. Den ena är godsmarknaden. Den har i sin tur ett antal segment som har sina egna villkor och konkurrensförhållanden. Ett sätt är att dela upp den efter varuslag och se hur olika transportföretag konkurrerar med varandra inom dessa varumarknader. Ett annat sätt att dela in marknaden är efter transportavstånd. Korta transporter gods sker vanligen i syfte att antingen samla ihop
av gods för längre transporter eller för att distribuera gods som genomgått en längre transport. Till detta kommer en rad transporter på lokal nivå i samband med byggande eller fördelning av varor till varuhandelns olika lager och försäljningsställen. De långväga transporterna sker oftare mellan fabriker eller mellan fabriker och olika slagsterminaler inom transportsektorn och inom partihandeln. Ett tredje sätt att dela in marknaden är att utgå från olika transportföretags delmarknader och undersöka var lastbil, tåg, sjöfart respektive flyg har sin tyngdpunkter.
Den andra huvudtransportmarknaden gäller personer. Denna marknad har också sina segment och delmarknader och kan skäras på olika sätt. Motsvarigheten till godsmarknadens varugruppering är ärendetyp. Det är motiverat att skilja på företas i tjänsten från privatresor från
resor som bostad till arbetsplats. Bland övriga resetyper kan man urskilja resor för att skaffa service eller göra inköp. Fritidsresor kan dessutom gälla besök hos anhöriga och bekanta samt resor till fritidshus eller for att nå olika rekreationsanläggningar i samband med ex. semester. Marknaden för persontransporter kan också delas in efter resomas längd. l detta fall blir det liktydigt med en indelning efter ärenden då reslängd och ärenden korresponderar förhållandevis väl mot varandra. Marknaden kan också delas in efter transportmedlet används för att genomföra förflyttningen.
som Huvudgruppema är här resor som företas med egen bil respektive med olika kollektiva transportmedel.
Man kan närmast likna bilanvändning med transporter i egen regi inom näringslivet. Det är egentligen ingen större skillnad på att använda tjänstebil eller frakta varor på egna lastbilar och att resa med egen bil till arbete och service. Distinktionen mellan privat och kollektiv trafik ska ur ekonomisk mening närmast ses som en indelning efter egenproducering av transporttjänster respektive efterfrågan på transporttjänster riktad mot företag som erbjuder tidtabellstyrd linjetrafrk.
Företag och hushåll har under efterkrigstiden kommit att spendera allt större på transport och kommunikation. Som visats är det inte
summor fråga någon kostnadsexplosion, åtminstone inte för företagen. Hushål-
om lens inkomstelasticitet rörande utgifter för transport och kommunikation är bortåt tre enligt mätningar på nationella tidsseriedata. Motsvarigheten till inkomstelasticiteten för företagen är hur stora kostnadsökningar som
Bilaga 16 s. 47de är beredda att ta när förädlingsvärdet ökar. För samhällsekonomin som helhet gäller frågan om transportutgifterna växer snabbare eller långsammare än BNP. Med uppgifter om ett realpris på transport och kommunikation skulle man kunna komma till ett mätbart samband mellan transportutgifter och ekonomisk utveckling. Några aktuella sådana beräkningar finns dock inte for Sverige. I stället är det vanligt att man redovisar utvecklingen på transportmarknaderna i volymtermer. Tanken är att dessa mått ska spegla belastningen på de olika transport- och kommunikationsnätverk som samhället ställer till transportmarknadens förfogande.
Figur 3.7 visar den långsiktiga utvecklingen inom markanden för godstransporter mätt som det totala transportarbetet. Transportarbetet mäter den totala mängden transporierade ton gods tillsammans med den sträcka
Figur 3.7. Totalt godstransportarbetei Sverige1950-87.
Miljarder tonkilometer
I I T I I I l I I I I I | I l i
v Utrikes sjöfart
Eå Inrikes sjöfart
-
" MM Järnväg
BU
Lastbi |
BO
4D
U
l l I l l l l l I l
l l l l l I l 1
1970 1973 1978 1979 1982 1985 1988
Tidpunkt Källa: Nelldal och Lindqvist 1989.
Bilaga 16 s. 48respektive godsmängd fraktats. Ingen åtskillnad görs mellan olika som transportsätt i framtagningen av måttet. Det innebär bl.a. att det transportarbete utförs när man kör ett tåg eller en lastbil tom mellan två
som regioner inte räknas med i måttet. Marknaden kännetecknas av en kraftig uppgång under efterkrigstiden fram till oljekrisen i mitten av 1970-talet. Därefter har utvecklingen godstransportarbetet stagnerat och fluktu-
av erat. Det ligger tre samverkande faktorer bakom den observerade utvecklingen. En minskad efterfrågan på produkter från basindustrin har lett till
minskning frukterna bulkgods vilket slagit mot sjöfart och järnen av av väg. Den internationella efterfrågan på produkter från den svenska ekonomin har vuxit starkast i Västeuropa dit det har varit smidigast att frakta gods lastbil. En ökning av förädlingsgraden i varuproduktionen har
per också lett till överströmning gods till lastbil. l figuren finns inte
en av flygtrafikens godstransportarbete medtaget. Det är förhållandevis obetydligt mätt i termer godstransportarbete. Om man däremot räknar värdet
av
det transporterade godset kommer flygtrafiken att få en större roll. Med av detta sätt att mäta skulle godsvolymen inte anges i ton utan i värde. Det finns underlag i utrikeshandelsstatistiken for att göra en sådan beskrivning. Den skulle dock inte ha samma relevans för att bedöma belastningen på transportnäten som den som redovisas i figuren.
Transportrådet har gjort en prognos över utvecklingen av godstransportarbetet till sekelskiftet och tagit fram en perspektivbild till år 2020. Under perioden 1987 2000 beräknas det totala godstransportarbetet öka med l2
procent eller med ungefär 0.9 procent per år. Efter år 2000 kan tillväxttakten förväntas bli obetydligt lägre. Osäkerheten i utvecklingen på lång sikt ligger dels i bedömningen av hur transporterna till energisektorn kommer att utvecklas, dels i omfattningen av eventuell tillkommande transittrafik via Sverige, främst i form av kombitrafik på järnväg.
Den långväga lastbilstrañken beräknas enligt prognosen öka med ungefär 20 procent till år 2000. Lastbilarna beräknas ta marknadsandelar från såväl järnvägen som sjöfarten på något kortare transportsträckor. Generellt kommer övergång till högre förädlingsgrad i näringslivet att tala for
en en ökning av lastbilens marknadsandelar. Till viss del kommer den potentiella ökningen att dämpas av en utveckling av kombinerade järnvägs- och lastbilstransporter. Ökningen järnvägstrafiken beräknas bli av samma
av storleksordning lastbilstrafiken. Bakom denna något oväntade pro-
som gnos ligger bedömningen att stora godsmängder kan komma att föras över från sjöfart till tåg, ex. när det gäller skogsindustrins produkter. En ytterligare orsak till detta förlopp kan vara en koncentration av hamnkapaciteten i Västeuropa med utökad matartrafik på lastbil och järnväg till och från kontinenthamnarna som följd. En ytterligare konsekvens av den prognoserade utvecklingen är att sjöfarten även framöver kommer att ha
långsam marknadsutveckling. Utvecklingen kan komma att ta fart igen en efter sekelskiftet, delvis beroende på vad som händer inom området energitransporter. Prognosen sammanfattas i Tabell 3.4, se också Nelldal 1983.
Prognosen för den framtida transportmarknaden för gods antyder vilka konkurrensytor kommer att dyka upp mellan olika transportmedel.
som Tabellens uppgifter antyder att sjöfartstransporterna kan komma att ut-
Bilaga 16 s. 49Tabell 3.4. Prognos över totala transportarbetet i Sverige till 2000 och 2020 med fördelning på transportmedelmiljarder tonkm och procent. Transportmedel Godstransportarbete Årlig procentuell
förändring
1987 2000 2020 1987-00 2000-20
| Kortväga lastbil | 6,5 7,6 8,4 1,2 0,5 |
| Långvägalastbil | 18,2 22,0 24,9 1,5 0,6 |
| Järnväg | 18,4 22,6 24,1 1,6 0,3 |
| Sjöfart | 29,5 29,2 33,5 0,0 0,6 |
| Totalt | 72,6 81,4 90,9 0,9 0,9 |
Källa: Bearbetningarav Nelldal och Lindqvist 1989.
vecklas i långsammare takt än övriga godstransporter.
Detta beror på att det inte går att snabba upp dessa transporter och att det är förhållandevis svårt att kombinera dem med andra transporter annat än vid omlastning För interkontinental transport.
De verkligt avgörande konkurrensytorna kommer att uppträda inom delmarknader där det antingen sker en kraftig ökning godsmängderna
av eller där priset kan förväntas bli högt. En ditferentiering godsmarkna-
av den efter transportavstånd avslöjar att marknaden för medel- och långväga bulktransporter kommer att mattas väsentligt. Däremot kan det förväntas
Figur 3.8. Export- och importvärdei svenskutrikeshandel medvaror 1920-85 1985 års priser. varuvärde 1000 kr ton
per
11 Export
-
Import
.
.
4 g z
:
i
1920 1930 1940 1950 1950 1970 1980
Källa: Anderssonoch Strömqvist 1988.
4 LU90.Bilaga16.10-0377
Bilaga 16 s. 50stark expansion inom marknaden for långväga transporter av högvären digt gods. Det är konsekvens den svenska ekonomins ökade interna-
en av tionella anknytning både när det gäller export och import. Figur 3.8 visar
det skett långsiktig förändring i värdeinnehållet i svensk import och att en
Från ingången till 1980-talet kom exporten att i genomsnitt export.
värdeinnehåll exporten. Trenden går mot en stark ökning av samma som värdeinnehållet i den svenska utrikeshandeln med varor. Utvecklingen är parallell inom import och export. Denna trend talar for att konkurrensen mellan tåg och lastbil kan komma att utfalla på ett för järnvägen mindre fördelaktigt sätt än som antyds av de redovisade prognoserna.
Figur 3.9 illustrerar varför på ytterligare ett sätt lastbilssektorns domi-
bli större än vad antytts tidigare. När värdeinnenans kan komma att som hållet i produktionen ökar sker entydigt en stark överströmning till snabbare och flexiblare transportmedel. Förhållandet är ett genomgående drag såväl på makronivâ för enskilda varugrupper. För en viss produkt-
som
kan att exporten är mera värdefull än importen genom att en grupp man se större andel denna, när det gäller medicinsk utrustning, går med
av ex. lastbil och flyg än importen. Om delar in transponmarknaden efter
man
Figur 3.9. Trendutveckling 1967-87 för exportvärdetfördelat på transportmedel.
Procent av exportvärdet
§ Flyg
H Lastbil
ä .Järnväg
illllE Fartyg
1955 1970 1975 1980 1985 1990
Tidpunkt
Källa: Sjöberget 1987.
Bilaga 16 s. 51varornas värdeinnehåll får man en kraftfull metod att differentiera marknaden i delar som domineras av olika transportmedel. Det är dock inte givet hur denna information slår igenom i konkurrensförhållandena mellan delmarknader avgränsade i volymterner. Vad som antyds är att det ligger en tonnagefálla gömd i det vedertagna sättet att göra Det
prognoser. är knappast meningsfullt att beskriva transportmarknaden i termer
av godstransportarbete om detta inte speglar marknadens funktion. Om priserna på transporter sätts efter varornas värde snarare än deras vikt eller bräcklighet kommer tonbegreppet att förlora i intresse. Det finns dock mycket som talar för att det fortfarande kan ha en relevans inte minst när det gäller att bedöma hur stor den fysiska kapaciteten behöver vara på rörlig utrustning och transportnätverk.
Utvecklingen på persontransportmarknaderna
En uppdelning på delmarknader för lokala och regionala resor respektive mellanregionala resor innebär samtidigt en uppdelning i typer av resor. De lokala och regionala resorna är till största delen service- och inköpsresor och till och från arbetet. Dessutom förekommer ett stort antal fritids-
resor och besöksresor i den begränsade regionala skalan. År 1984 utgjordes en tredjedel de lokala och regionala resorna av arbetsresor. Service- och
av inköpsresoma stod för en knapp fjärdedel av allt resande i den lokala och regionala skalan. Så mycket som 40 procent utgjordes av olika slag av fritidsresor. Andelen resor som gjordes i tjänsten i denna regionala skala
bara fem procent. Den stora skillnaden mellan olika tätorter i detta var hänseende är hur stor andel av resorna som görs med privat bil respektive med någon form kollektiv trafik. Även det finns vissa skillnader
av om mellan tätorter är det ändå en viss stabilitet i tendensen att gå eller cykla när ska uträtta lokala och regionala ärenden. Ju större och mera
man internt differentierad som regionen är desto större andel av resorna företas med kollektiv trafik.
Ur denna begränsade synvinkel verkar det finnas större möjligheter att skapa kollektiva resealternativ i de större tätorterna och storstäderna än i övriga landet. En uppdelning efter resetyp visar dock att det främst är arbetsresor företas med kollektiva transportmedel inom de större
som ortema. Den mindre andelen kollektiva resor på de mindre orterna hänger
med att det inte finns underlag för att organisera arbetsresor i samman kollektiv regi. Det visar sig samtidigt att den snabbast växande delen av det kollektiva regionala resandet är det som företas med länstrafikens linjebundna bussar. Sedan detta utbud ökades i slutet av 1970-talet har det skett stark tillväxt i antalet avklarade personkilometer, en tillväxt som
en är helt exceptionell i jämförelse med den lokala busstafiken, tunnelbanan och Spårvägen i de större orterna. Denna busstrafik har under senare år tagit marknadsandelar från den regionala tågtrafiken.
De långväga personresorna är i stort sett av två slag. Det gäller en snabbt växande marknad för tjänsteresor mellan olika regionala arbetsmarknader. Det är dessutom fråga om en marknad för övriga resor där besök på andra orter samt fritids- och semesterresor av olika slag dominerar. Det
Bilaga 16 s. 52kan också röra sig om resor till olika slags offentliga evenemang. Tre fjärdedelar av researbetet för mellanregionala resor utgörs av övriga privatresor. Man får anta att dessa resor är något kortare i genomsnitt än tjänsteresoma varför andelen tjänsteresor av det totala mellanregionala resandet torde vara något lägre, eller i storleksordningen två tredjedelar.
Det finns en tydlig diiferentiering mellan olika transportmedel på marknaden för mellanregionala persontransporter. En avgränsning har i Figur 3.10 gjorts vid gränsen tio mil. På avstånd mellan tio och sextio mil företas minst hälften av alla långväga resor med bil. Det är vanligare att privatresoma görs med bil än tjänsteresoma. Vid längre reseavstånd kommer flyget att dominera marknaden alltmer. Järnvägen ombesörjer ungefär 15 procent av alla långväga resor oberoende av reseavstånd. En viss konkurrens från bussbolag som bedriver veckoslutstrafik finns mellan några startoch målpunkter.
Utvecklingen på persontransportmarknaden beror på ett komplicerat sätt av både förhållandena inom näringslivet och hushållens preferenser och beteende. Om man ska göra en prognos över persontransportarbetets utveckling tvingas man därför till en rad ställningstaganden om framtida samhällsförhållanden som alla är behäftade med betydande osäkerhet.
Figur 3.10. Färdmedelstördelningñr mellanregionala resorefter resavståndi mil år 1985 procent.
Avstånd i mil undre gräns
1D 2D 3D Bil
ä Tåg 4D
ä Flyg 5D
HH Buss SD 7D BD 9D
IDO 11D 12D 13D l 4 D g .-.°2°:t-22°.°.-.v.°.›2v2°:°.-v vv vw°
. mmummmuammmmm
I. . .l A .. I . .. I .. . I. . .l
D 2D 4D SD BD 10D
Procent FQSOY
Källa: Nelldal l 989.
Bilaga 16 s. 53Osäkerheten härrör till stor del från otillräckliga kunskaper om strukturel-
drag i förklaringen till framväxten av de nuvarande konkurrensförhållandena mellan olika transportmedel för persontransporter. I den prognos över persontransportarbetets utveckling som redovisas nedan har behovet av persontransporter härletts ur bedömningar av landets socioekonomiska utveckling. Drivande variabler har varit prognoser över ekonomins långsiktiga utveckling och strukturella omvandling samt demografiska prognoser över folkmängd och hushållsbildning. Dessa båda kategorier av prognosbedömningar har sedan kombinerats med analyser av förvärvsförhållanden och inkomstutveckling som lett fram till prognoser över bilinnehav, bilanvändning och behov av resande av olika slag, seNelldal 1989.
Eftersom den metodik som kommit till användning i såväl gods- som persontransportprognosen har byggt starkt på ekonomiska långtidsbedömningar i Långtidsutredningens klassiska anda är det av särskilt intresse att redovisa dem i detta sammanhang. Prognosen över persontransportarbetet som gjorts av Transportrådet bygger på antaganden om en ökning av den privata konsumtionen med en procent per år, en överflyttning av arbetstillfällen till den privata tjänstesektorn från såväl tillverkningsindustrin som den offentliga sektorn samt en fortsatt koncentration av befolkning och sysselsättning till större tätorter. Prognosen förutsätter vidare en ökning av bilbeståndet i landet, en utbyggnad av väg- och järnvägsnäten i enlighet med de trafikpolitiska propositionerna och en förbättrad kollektivtrafik i de större tätorterna. Utbudets utveckling efter sekelskiftet förutsätts förbättras i samma riktningar som för perioden 1985 -2000.
Figur 3.1 1innehåller den historiska utvecklingen 1970-87 som underlag till persontransportprognosen. Enligt prognosen kan persontransportarbetet förväntas öka med 1.0 procent per år under perioden 1987-2020 med en årlig tillväxttakt på 1.3 procent per år fore sekelskiftet och 0.7 procent per år efter år 2000. För båda perioderna ligger ett antagande om en årlig procentuell förändring av den privata konsumtionen med 1.3 procent per år. Det innebär att persontransportarbetet förväntas följa den privata konsumtionen i årlig tillväxt under perioden fram till sekelskiftet, åtminstone som ett genomsnitt. Under perioden 1977-87 växte den privata konsumtionen med i genomsnitt 1.5 procent per år. Den årliga procentuella ökningen av persontransportarbetet var under samma period i runda tal 1.8 procent per år. Prognosen innebär således en viss avmattning av tillväxten i transportarbetet i förhållande till konsumtionstillväxten. Detta rimmar inte riktigt med den förväntan som finns om en ökning av andelen som går till transport och kommunikation av hushållens inkomster. För att ekvationen ska ihop krävs en minskning av transporternas relativpris, en utveckling som framstår som mycket osannolik med bl. a. tanke på de krav på teknikutveckling av miljöskäl som har ställts inte minst på lastbils- och personbilsindustrin.
Enligt prognosen kommer de längre resorna att utvecklas snabbare än de kortväga eller i stort sett dubbelt så snabbt. Det leder till en kraftig ökning av det totala transportarbetet trots att antalet resor inte blir så många fler. Även när det gäller de lokala och regionala förväntas reslängdema
resorna öka.
Bilaga 16 s. 54Figur 3.1 Utveckling avpersontransportarbetet1950-85.
Miljarder personkilometer
l I I I I I l I I I l I I l I I l l I 125
, Bil
Mm Kollektivt :
Gång och cykel
§ - 100
g
i i i i i J L
l l l l I l I l l l l l
1970 1979 1978 1979 1982 985 1988
Tidpunkt
Källa: Nelldal och Lindqvist 1989.
Tabell 3.5 innehåller en sammanfattning av de viktigaste prognosresultaten för de olika fárdmedlens utveckling.
Under perioden 1985-87 har persontransportarbetet vuxit mycket snabbt eller med 3.6 procent per år. Det är bil- och flygtrañken som stått För den snabba utvecklingen med tillväxttakter på 5.0 respektive 7.7 procent per år. Som framgår av prognosen förväntas den huvudsakliga tillväxten ske för researbetet med de kollektiva transportmedlen tåg och flyg. I botten För bedömningen av den snabba utvecklingen inom tågmarknaden ligger att man inför snabbtåg på passagerartunga reserelationer. För flygets del innebär prognosen en markant avmattning i Förhållande till tillväxttakten under den senaste tioårsperioden.
Det mest anmärkningsvärda i prognosen är dock att researbetet med
Bilaga 16 s. 55Tabell 3.5. Utveckling av persontransportarbetet 1985-87 och prognos enligt ett basalternativ till 2000 och 2020 miljarder personkm ochprocent. Transportmedel Persontransport- Årlig procentuell
arbete förändring
1985 1987 1987-00 2000-20
Personbil 71,6 79,0 1,1 0,7 Lokal och regional
| kollektivtrafik | 10,9 | 10,7 1,3 | 0,7 |
| Fjärrtåg | 4,7 | 4,3 3,3 | 1,4 |
| Flyg | 2,5 | 2,9 3,9 | 1,8 |
| Långväga busstrafik | 0,7 | 0,7 1,7 | 0,9 |
| Qång- och cykeltrafik | 5,1 | 4,9 0,0 | 0,0 |
| Ovrig persontrafik | 2,6 | 2,7 1,4 | 0,4 |
| Totalt transportarbete | 98,1 105,2 1,3 | 0,7 |
Källa: Bearbetningav Nelldal och Lindqvist 1989.
privatbil förväntas få en så pass långsam utveckling. Det innebär liksom for flyget ett betydande trendbrott i förhållande till det senaste årtiondets utveckling. Bara kraftiga fördyringar av bilanvändningen kan motivera ett så starkt trendbrott i utvecklingen. Det framstår i dagens läge som mindre sannolikt att en så stark förändring skulle vara att vänta. En närmare granskning av förutsättningarna för prognosen visar att det är drivmedelsprisets utveckling i kombination med en mycket försiktig prognos för den årliga körsträckans utveckling som bromsar takten i tillväxten av transportarbetet med bil. Det är däremot inte förutsatt att någon uttalad avmattning kommer att ske när det gäller bilinnehavet.
Sammanfattande bedömningar av prognosernas utfall I de båda tidigare avsnitten har redovisningar gjorts av bakgrund, förutsättningar och resultat när det gäller prognoser över utvecklingen på godsoch persontransportmarknaderna. Diskussionen har förts i termer av resemängder och transportarbete snarare än i form av tidsanvändning, transporterade värden eller transportkostnader. Dessa bedömningar har bara ett värde om de gör det möjligt och mera effektivt än eljest att fatta beslut av samhällsekonomisk betydelse rörande transport- och kommunikationssektorns funktion och utveckling. Dessa beslut kan vara av flera principiellt olika slag. Det kan gälla beslut om investeringar i transportnätverk som är så stora och politiskt betydelsefulla att de måste behandlas av riksdag och regering. Det kan gälla beslut som tas i syfte att neutralisera negativa externa effekter av transport- och kommunikationssystemen och deras utnyttjande. Det kan gälla beslut som tas i syfte att utjämna inkomstfördelningen mellan grupper i samhället och med målet att skapa regional balans.
Frågan om investeringar i infrastruktur kommer att tas upp i ett följande kapitel. Senare kommer också en samlad bedömning att göras av transport- och kommunikationssektorns roll i 1990-talets svenska ekonomiska utveckling. Här kompletteras de redovisade förhållandena på transportmarknaderna med några konsekvensanalyser.
Bilaga 16 s. 56Figur 3.12. Antalet person-och lastbilar respektiveperson-och godstransportarbete 1970-87.
Index 1970:100
,..T.v,..,..,..,.., 175
- Personbilar
Persontransportarbete
--
- Lastbilar -
------
--- Godstransportarbete 150
1DU
1 . . I . 4 1 . . I . . 1 . . I . . 1
1970 1973 1978 1979 1982 1985 1988
Tidpunkt
Källa: Bearbetningar Nationalräkenskaper och Statistisk Årsbok.
av
I Figur l 2 har förhållandena på gods- och persontransponmarknaderna ställts mot varandra. Utvecklingen av de två viktigaste faktorerna på transportmarknademas utbudssida har lagts in i samma figur, nämligen personbils- respektive lastbilsbestânden.
Med 1970 som utgångsläge har lastbilsbeståndet uppvisat den klan snabbaste ökningstakten. Det fanns 1987 omkring 70 procent flera lastbilar registrerade i landet än vid ingången till 1970-talet. Under 1970-talets första hälft ökade personbilsbeståndet väsentligt snabbare än lastbilsbeståndet. Sedan vidtog en period på sex till sju år med en mycket långsam ökning av beståndet av personbilar. Under senare år har det åter registrerats betydligt flera personbilar per år varför beståndet 1987 var ungefär 45 procent större än år 1970. Lastbilama står för ungefär en tredjedel av godstransportarbetet i landet. Bilarna bär upp i runda tal tre fjärdedelar av persontransportarbetet. Det är därför knappast förvånande att persontransportarbetets utveckling följer bilbeståndet närmare än godstransportarbetet följer beståndet av lastbilar. Annorlunda uttryckt har lastbilarna blivit utsatta för en över tiden starkt varierande konkurrensbild i vilken fluktuationerna i första hand gått över järnvägens och sjöfartens huvudsakliga delmarknader. En granskning av förloppen i den tidigare redovisade figuren över godstransportarbetet ger vid handen att lastbilarna haft en
Bilaga 16 s. 57betydligt mera stabil utveckling än de andra transportmedlen. Figuren ovan visar också att utbudet av person- och lastbilar utvecklats snabbare än motsvarande transportarbete. Det innebär att fordonens körsträckor med last blivit något kortare eller deras användningsfrekvens något mindre över tiden. Figuren visar att godstransportarbetet ökat långsammare och fluktuerat mera än de andra storheterna. Transportarbetet beskriver hur stor omfattning verksamheten att transportera gods och personer haft under ett år. Ett högt transportarbete kan åstadkommas genom att mycket gods och personer transporteras givna sträckor, genom att en given mängd gods och personer förflyttas långa sträckor eller genom en kombination av dessa förlopp. Transportarbetet är på detta sätt ett tekniskt anknutet mått på den totala produktionsvolymen inom transportsektorn. Denna produktionsnivå är densamma som transportsektoms saluvärde vilket framkommer om volymmåttet kombineras med priset som kunderna får betala for att skicka en godsvolym mellan start- och målpunkt respektive företa en resa. I måttet ingår också en värdering av de egenproducerade resorna respektive godstransportema. Som framgår av Figur l 3 kommer olika mått på volymtillväxten på en transportmarknad att ge olika resultat. Figuren visar i index hur antalet flygpassagerare utvecklats i relation till den totala flygsträckan respektive värdet av utrikeshandeln med tjänster.
Figur 3.13. Utveckling avantalet tlygkilometer, passagerarei inrikes och utrikes flyg samt utrikeshandel medtjänster 1970-87.
Index 1970:100
, . . , . . , . . , . . , . . . . . , SDU - Flygkilometer : F Iygpassagerare / j -- - Utrikeshandel med tjänster mn - 400 ; - / / - n- / - , 300 I / - / / / i. J/ - r- . 200
h 100
0 . . l . . i . . l . i i l 197U . . . . . 1973 1975 1979 1982 1985 1988
Tidpunkt Källa: Bearbetningar Statistisk Årsbok. av
Bilaga 16 s. 58Medan handeln med tjänster vuxit med mindre än 80 procent under perioden har antalet flygpassagerare blivit bortåt fem gånger större mellan 1970 och 1987. Samtidigt har utbudet i flygkilometer vuxit med mellan 2.5 och tre gånger. Den snabba ökningen har inträffat under den senaste tioårsperioden. Orsaken till att denna tillväxt i flygtrañken inte ger utslag i transportarbetet är att det absoluta antalet resor inte är så stort. Inte desto mindre är det väsentlig betydelse för dimensioneringen av flygkapacite-
av ten i landet att kunna bedöma hur stort antalet flygpassagerare kan bli i framtiden. Prognoserna över transportsektoms utveckling har innehållit såväl bedömningar passagerarutvecklingen som transportarbetet. Det
av skulle ha varit värde att de granskade prognoserna från Transportrådet,
av vilka tagits fram inom för den statliga transportplaneringen, i högre
ramen grad än vad är fallet innehållit redovisningar av bedömningar av gods-
som och resemängder.
Till transportpolitikens huvudfrågor hör energianvändningen inom transponsektom och transportsektoms miljöproblem. De har ett särskilt intresse i detta sammanhang eftersom tillväxten inom transportsektorn påverkar såväl den svenska energibalansen som balansen i miljön. Det prognossystem tagits fram Transportrådet, kan även användas för
som av att göra bedömningar energi- och miljökonsekvenser av transportsek-
av torns utveckling. Det kan göras genom att kombinera prognoserna över
Figur 3.14. Transportsektorns energiförbrukning 1980-87 samt prognos till 2000 och 2020.
Årlig energianvändning i TWh
, . . . . , . . . . , . . . . , . . . . , 420
S0
l | I l
1980 1990 2000 2020
Tidpunkt Källa: Nelldal och Lindqvist 1989.
Bilaga 16 s. 59utvecklingen inom olika transportmarknader med uppgifter om fordonens specifika energianvändning och de specifika utsläppsmängderna av miljöpåverkande ämnen från olika fordon beroende på hastighet och avgasreningsteknik. l sammanhanget brukar diskussionen koncentreras kring vägtrafikens problem. Den använda metodiken medger dock att man kan redovisa heltäckande bilder av transportsektorns energianvändning och miljöpåverkan.
Figur 3.14 visar en samlad bild över transportsektorns energianvändning 1980-2020.
Transportsektom använder ungefär 50 procent av de petroleumprodukter som tillförs den svenska ekonomin. En uppdelning på transportmedel visar att personbilarna svarar för 60 procent av användningen och lastbilssektorn samt övriga delar av transportsektorn inklusive flyget för 20 procent vardera. Fördelningen har ändrats endast långsamt över tiden. Under perioden 1973-87 ökade energianvändningen inom transportsektorn med i genomsnitt 2.1 procent per år med stora variationer mellan olika tidpunkter. Så t.ex. ökade tillförseln nästan inte alls under perioden 1976-83. Enligt den redovisade prognosen skulle ökningen bli i genomsnitt 0.8 år under perioden 1987 2020. Ökningstakten skulle
procent per vara något snabbare under den första delen av perioden än under den senare. Orsaken till avmattningen av takten i ökningen av tillförseln är den förhållandevis långsamma ökningen av person- och lastbilssektorernas transportarbete. Med tanke på vad som tidigare sagts om karaktären av trendbrott i dessa delar av prognosen kan takten i ökningen komma att bli högre, åtminstone under prognosperiodens första del.
Användningen av petroleumprodukter för att driva fram fordon är den viktigaste orsaken till transportsektorns miljöproblem. En prognos över den framtida miljöpåverkan från transportsektorn kan därför göras genom att först kalkylera det totala transportarbetet. Därefter görs bedömningar av behovet av bränslen för att fordonen ska kunna köras den sträcka transportarbetet motsvarar med hänsyn till de utnyttjade förbränningstekniken. Till slut kalkyleras de resulterande utsläppen av avgaser och görs bedömningar av de hälso- och andra samhällsekonomiska effekter som en exponering med skadliga ämnen kan åstadkomma. Till miljöeffektema kan också räknas buller och vibrationer från trafiken, såväl från vägtrafiken som järnvägen och flyget, samt nedsmutsning och trängsel till följd av tillfällig underkapacitet på länkar i transportnätverken.
Utsläppen av föroreningar från vägtrafiken är starkt beroende av tekniken för avgasrening. För en översiktlig bedömning av de totala utsläppens utveckling är det inte nödvändigt att i detalj granska trafikens fördelning över transportnäten. Det torde räcka med att låta bedömningen ta utgångspunkt i fordonens totala körsträckor i kombination med antaganden om hur snabbt beståndet av fordon utan katalytisk avgasrening kan bytas ut. Figur l 5 ger en illustration av hur utsläppen av kväveoxider kan komma att utvecklas om trafiken expanderar i linje med den gjorda prognosen.
I en aktionsplan från 1985 mot luftföroreningar och försurning anges som mål att utsläppen av kväveoxider bör reduceras med 30 procent till 1995 jämfört med 1980. Målet är satt över alla utsläppskällor. Om detta mål uppnåddes inom vägtrafiken skulle det innebära utsläpp på högst
Bilaga 16 s. 60Figur 3.15. Utsläpp avkväveoxiderfrån vägtrafiken 1980-87 samtprognostill 2000 och 2020.
Tusen ton kväve per år
, . . . . 1 . . . . , . . . . , . . . . , 200,
IDO
l I I I
1980 1990 2000 2010 2020
Tidpunkt
Källa: Nslldal och Lindqvist 1989.
105 000 ton år 1995. Enligt prognosen skulle utsläppen med nu fattade beslut om införande av katalytisk avgasrening och prognoser över användningen av person- och lastbilar kunna bli 138000 ton år 1995 vilket motsvarar en reduktion på endast 7 procent i Förhållande till läget 1980. Det är uppenbart att vägtrafiken inte kan bidra till reduktionen av kväveutsläppen på det sätt som den politiska målsättningen anger. Det som tidigare sagts om realismen i prognosen över bilanvändningen gör det ännu mindre sannolikt att målet skulle kunna uppnås.
Prognosen förutsäger, som framgår av figuren, att utsläppsmängderna kommer att minska under hela perioden 1985-2005 i huvudsak som resultat av tekniska förbättringar som successivt förs in i fordonsparken. Om man följer denna bana skulle målet om en reduktion på 30 procent från biltrafiken kunna uppnås till sekelskiftet. Utsläppsmängderna vid vändpunkten år 2005 skulle vara ungefär hälften av nivån i början av 1980-talet. Detta skulle inträffa vid ett transportarbete för persontrafik som ligger 50 procent över 1980 års nivå och för godstrafik 25 procent över detta läge.
Om man adderar utsläppen från flygtrafiken kommer svårigheterna för transportsektorn att klara de uppställda miljömålen att öka ytterligare. Det ser ut att finnas en svårlöst konflikt mellan samhällsekonomins försörjning
Bilaga 16 s. 61med transport och kommunikation och långsiktiga mål för energi och miljö. Det finns tre sätt att komma ifrån denna motsättning. Det första är att med avgiftssystem förändra konkurrensförhållandena mellan olika transportföretag så att en större mängd transporter fors över till transportmedel som inte har lika stor specifik miljöpåverkan. Det andra är att ställa krav på en snabbare teknikutveckling inom fordonsområdet så att fordon förses med miljören teknik snabbare än det nu anses möjligt. Det tredje är att vidta åtgärder for att reducera behoven av transport och kommunikation i samhällsekonomins olika delar. Det kan röra sig om åtgärder som primärt riktar sig mot hushållen och deras personliga förflyttningar. Det kan också vara fråga om åtgärder som vidtas för att påverka godstransporternas volym eller metoderna att avyttra ett givet behov av godstransporter t.ex. genom större sändningsstorlekar. En stor del av ökningen av transportarbetet skulle sannolikt gå att reducera genom mera effektiv packning av gods och samordning av individuella persontransporter.
Lärdomen från 1970-talets energipolitik är att det inte går att utesluta någon av dessa metoder. Erfarenheten visar också att beslut i den ena eller andra riktningen måste föregås av forsknings- och utvecklingsarbete för att bedöma realismen i åtgärderna och effektiviteten i olika åtgärder gentemot varandra. Det är en brist i dagens debatt om transportsektoms miljöproblem att man från flera håll tror sig kunna kortsluta forskningsfrågan och ta till restriktioner på transportsektom utan föregående analys och förberedd utvärdering. Så ex. saknas fortfarande en helhetsbild av miljöpåverkan från hela transportsektorn där samspelet mellan dess olika delar behandlas i ett sammanhang.
I detta avsnitt har en redovisning gjorts av utvecklingen på de viktigaste transportmarknaderna i anslutning till en granskning av några prognoser över utvecklingen av transportvolymerna i landet. Det har inte gjorts någon motsvarande genomgång av kommunikationssektoms utveckling, vare sig historiskt eller i prognos. Orsaken till att sambanden mellan transport och kommunikation inte blivit föremål för någon granskning i forsknings- och utredningsväsendet är sannolikt att kommunikationssektorn inte utgör något samhällsekonomiskt problem. Sverige är väl försörjt med telekommunikation. Postväsendet fungerar förhållandevis väl. Man brukar i samband med internationella konstatera att utbudet av telekommunikationstjänster är lika välutvecklat i den minst utbyggda regionen i Sverige som i de mest utbyggda i andra länder.
Under senare år har Postverkets monopolställning när det gäller förmedling av brev och andra försändelser brutits med påföljd att effektiviteten i verksamheten setts över i stor utsträckning. Den strukturella omvandlingen inom näringslivet har påverkat förutsättningarna för postens verksamhet. Kraven på leveranssäkerhet och snabbhet i överföringen via transportsektorn har ökat i takt med att de tekniska möjligheterna att föra över meddelanden på elektronisk väg. Det är ibland svårt att dra gränsen mellan post- och televerksamheten i landet. Det finns för närvarande ingen anledning att anta att efterfrågan på posttjänster skulle stagnera framöver som resultat av revolutionen inom telekommunikationsområdet.
Orsaken till att det är otillfredsställande att transportsektoms utveckling
Bilaga 16 s. 62bedöms fristående från kommunikationssektoms är helt enkelt överföatt ring av meddelanden, gods och har så personer stora beröringspunkter med varandra. Ett väl utbyggt kommunikationsnät för meddelanden tar
bort behovet av vissa typer transporter. Överföring av av skrivna meddelanden på elektronisk väg reducerar efterfrågan på postformedling av brev
med tillhörande behov särskild kapacitet för denna av verksamhet inom ramen for transportsystemen. Åtminstone på lång sikt vore det naturligt att på ett tydligare sätt än hittills beakta möjligheterna till samordning
mellan de gamla och de nya sätten att föra över meddelanden, arrangera möten eller utföra olika slags finansiella transaktioner. Det viktigaste med
denna verksamhet ur politisk synpunkt är att den kan ge uppslag till hur transportsektoms miljöproblem skulle kunna lösas samtidigt åtgärder som inom kommunikationsområdet kunde genomföras för öka Sveriges att internationella konkurrenskraft.
4 tendenser i investeringar for Långsiktiga
Bilaga 16 s. 63transport- och kommunikation
Infrastrukturens betydelse för samhällsekonomin Under det senaste årtiondet har de offentliga investeringarna minskat i reala termer i ett antal OECD-länder. Detta kan uppfattas som en beslut bland politiker och andra aktörer inom den offentliga sektorn att använda
allt större andel de resurser som skapas inom sektorn och samhället i en av övrigt för konsumtion snarare än investeringar. Det vilar en föreställning bakom detta att samhällsekonomin inte behöver en lika stor mängd fysiskt samhällskapital som tidigare för att utveckla välfärden och säkra den långsiktiga samhällekonomiska balansen. Ett annat sätt att uttrycka saken skulle kunna vara att samhällsekonomins aktörer utnyttjat det offentliga kapitalet allt effektivare under de senaste 10- 20 åren.
Minskningen gäller i första hand vissa av de offentliga investeringarna och mönstret är inte detsamma över tiden. Det har funnits en tendens till en successiv överflyttning mellan investeringsområden i de offentliga budgetama inte bara i Sverige utan i de flesta länderna i Västeuropa samt i Nordamerika och Japan. I Sverige satsades det på vägbyggnad under 1960talet. Sedan kom våg av investeringar inom den tekniska försörjningen
en med sophantering-, vatten- och avloppssystem bl. a. i samband med miljonprogrammet. Under 1970-talet dominerade energisektorns investeringar. Under 1980-talet har investeringarna i anläggningar och nätverk för telekommunikation blivit allt viktigare. Samtidigt har kommunerna satsat betydande summor på utbyggnad av lokaler för barnomsorgen. För närvarande pågår diskussioner om upprustning av grundskolans lokaler och utrustning.
Frågan den lämpliga avvägningen mellan konsumtion och sparande
om är ett samhällsekonomiskt grundproblem. Inom den privata sektorn krävs förnyelse- och nyinvesteringar för att bibehålla det befintliga maskin- och byggnadskapitalets produktivitet och för att skapa nytt kapital med bästa möjliga teknik for att behålla den internationella konkurrenskraften. Den offentliga sektorn har ett tredubbelt ansvar i kapitalförsörjningen. Ansvarsområdena ligger vid sidan den marknadsstyrda delen av ekonomin
av även de särskilt på senare år kommit i närmare kontakt med den
om privata sfären. Det första området är att samhället har ansvar för byggande och underhåll lokaler och anläggningar för den offentliga sektorns egen
av verksamhet. Det andra fältet där samhället har ett tungt ansvar när det gäller investeringsbeslut är bostadsbyggande och komplement till bostadsbyggandet. Det tredje området gäller försörjningen med infrastruktur,
Bilaga 16 s. 64både teknisk försörjning på kommunal nivå och försörjning med anläggningar och nätverk för transport och kommunikation. l de båda första fallen har det traditionellt knappast ansetts finnas några skäl för att tänka strategiskt på investeringarna som ett medel att skapa samhällsekonomisk balans och tillväxt. Det har snarast varit keynesianska of-
argument om fentlig konsumtion som motor för att avhjälpa konjunkturella svängningar som dominerat motiven för att öka och minska investeringstakten. I det tredje fallet har det också förekommit stora mått av konjunkturtänkande, kombinerat med synen att investeringar i infrastruktur är sålångsiktiga att de kan tidigare- eller senareläggas för att klara balansproblem, på
ex. arbetsmarknaden vid efterfrågesvackor eller i stagnerande delar landet.
av
Det har i den politiska diskussionen sällan förts fram några övertygande argument för att oñentliga investeringar kan ha en tillväxteffekt i samhällsekonomin. I själva verket har tillväxtargumentet använts som slagträ på olika sätt i olika situationer. När man från de mindre regionerna talar för behovet av vägar och flygplatser använder man argumentet att dessa investeringar är nödvändiga villkor för långsiktig tillväxt. När motståndarna till investeringar i vägar och flygplatser i de expansiva regionerna talar emot dessa är argumentet att de är tillräckliga villkor för fortsatt tillväxt med miljöpåverkan som konsekvens.
Figur 4.1. Privata, kommunala och statliga investeringar samt BNP i den svenska ekonomin 1970-87 index 1970:100.
Index 1970:100
I 1 1 l I I l I y 1 i r l r r | I I | ISO
BNP - - Näringslivet - -- - Stat l iga
Komnuna Ia
---
..
- 120
v
ni / "
/
. -
,/
- _, IDO
-.\
//m -. BU f
ww- .
i l
- x -
..-._\./ ----- ...
-
I . . I . . l . . 4 . . I . . l . . l
1370j 1973 1975 1879 1982 1985 1988
Tidpunkt
Källa: Bearbetningar av Nationalräkenskaper.
Bilaga 16 s. 65Det är vanskligt att jämföra den offentliga verksamhetens betydelse för den samhällsekonomiska effektiviteten över tiden och mellan olika länder. Till och med i ett land som Sverige har man under olika tidpunkter tryckt olika starkt på det offentliga kapitalets betydelse för produktiviteten i det privata näringslivet. lnstitutionella skillnader mellan olika länder gör dessutom att det inte är samma kapitalföremál man talar om i olika länder. Orsaken till minskningen i den offentliga kapitalbildningen kan att
vara det skett en ökning i de privata investeringarna, i vissa fall helt enkelt i genom institutionella Förändringar och i andra genom att teknik ersatt
ny offentligt med privat kapital. Enligt ett förhållandevis vanligt synsätt skul-
det finnas tröskeleffekter i det offentliga kapitalets förmåga att producera tjänster. Försörjningens kvalitet försämras inte kontinuerligt om inga återinvesteringar görs. Det gäller bara att veta var tröskeln finns om man ska kunna argumentera efter denna linje.
Figur 4.l visar att såväl de kommunala som de statliga investeringarna har fallit realt i Sverige i förhållande till 1970 års nivå.
För de kommunala investeringarnas del inträffade minskningen omkring 1980. Minskningen i de statliga investeringarna var särskilt stor under 1970-talets första hälft. Samtidigt har de privata investeringarna
Figur 4.2. Andel av BNP som går till offentlig konsumtion i någraOECD-länder under perioden 1967-85 procent.
Procent av BNP
3D
25 I
/ Storbritannien
I I I | i i l I l i i l l i I | i l |
1987 1970 1973 1978 1979 1932 1985
Tldpunkt
Källa: Peterson1989 och bearbetningaravNationalräkenskaper.
S LU90.Bilaga16.10-0377
Bilaga 16 s. 66legat över sitt indexvärde från 1970 och vuxit realt särskilt under mitten av 1980-talet. Inte heller dessa har dock hållit jämna steg med BNP. Den mest utnyttjade förklaringsmodellen till dessa mönster är att samhällsekonomins beroende fysisk kapitalbildning blivit mindre. En överflyttning av av produktion till alltmer FoU-intensiv verksamhet har lett till att ökade satsats på icke-materiella investeringar. En såmycket större del av resurser de skapade har således inte gått till konsumtion som det kan resurserna dessa fallande tidsserier. Detta argument förklarar dock inte verka av varför det bland de materiella investeringarna skett en överflyttning från offentligt till privat. En fullständig jämförelse skulle också omfatta samspelet mellan privat och offentligt i fråga icke-materiell investeringsverkom samhet. En sådan jämförelse skulle ex. innebära att de offentliga investeringarna i undervisning och forskning sattes i samband med den privata sektorns icke-materiella investeringar. I Figur 4.2 och Figur 4.3 har sammanställts uppgifter rörande avsättningarna till offentlig konsumtion och offentliga investeringar i några OECD-länder för perioden 1967-85. Motsvarande uppgifter har lagts in fördensvenskaekononün.
Figur 4.3. Andel BNP går till offentliga investeringar i någraOECD-länder av som underperioden1970-85 procent.
Procent av BNP ,.1,..,..,..,.,.., 8 e
e .Japän -
x -
. x 4
-Sverige / . -h-
Italien/ \
élyfsk land 7
e
..Flah|l
2 Ö ..\I\. .:
" nada "
Storbritannien. . 7 - - USA / - -
U l l I l l I I I l I I I I I I I I I l 1957 1970 1979 1979 1979 1992 1995
Tidpunkt
Källa: Peterson1989 ochbearbetningarav Nationalräkenskaper.
Bilaga 16 s. 67Den offentliga konsumtionen upptar i Sverige runt 28 procent av BNP. Det är ungefär tio procentenheter mera än i länder som USA, Västtyskland och Storbritannien. I Japan upptar den offentliga konsumtionen endast runt åtta procent av BNP. Det är tydligt att det under senare år överlag har skett en avmattning i tillväxten i användningen av samhällsekonomins resurser för offentlig konsumtion. Mest markerad har denna utveckling varit i USA under den senaste tjugoârsperioden.
De offentliga investeringarna varierar mellan ett par procent av BNP i USA och runt fem procent i Japan. Som ett resultat av minskningen de
av offentliga investeringarna i USA har kvoten mellan offentligt och privat kapital minskat och kvoten mellan offentligt kapital och arbetsvolym i ekonomin fallit markant. För Sveriges del ligger kapitalbildningen i nivå med den i Frankrike och Västtyskland. Tendensen mot fallande investeringsandelar finns inte i Japan och Italien som i utgångsläget för figurens tidsserier hade en betydligt mindre offentlig sektor än de andra länderna. Det är uppenbart att olika investeringsslag räknas in i uppgifterna för olika länder. Det har framgått av tidigare avsnitt att såväl förädlingsvärde som avsättningar till investeringar i transport och kommunikation är ungefär lika stora i ett antal OECD-länder. Av de svenska uppgifterna i figuren ovan, som för övrigt inte rensats för militära investeringar vilket är fallet med övriga länders uppgifter, framgår att den statliga delen av såväl konsumtion som investeringar har varit fallande under hela perioden. Endast en del av verksamheten inom behovsområdet transport- och kommunikation har staten som huvudman.
Om ekonomins tillväxt påverkas av mängden offentligt kapital borde det
att statistiskt hitta en samvariation mellan offentlig kapitalbindning och näringslivets produktivitet. Det enklaste sättet att testa om det kan finnas något sådant samband på makronivå är att förutsätta att den privata sektorns bidrag till BNP skapas genom insats av kapital och arbetskraft i privat verksamhet och genom att produktionsnivån för given kapital- och arbetskraftsinsats ökar med mängden offentligt kapital. Det vanliga sättet att testa dessa samband är att förutsätta att förädlingsvärdet i privata näringslivet skapas genom en produktionsfunktion av Cobb-Douglastyp med den offentliga kapitalet som mätare av nivån hos den s. k. Hicksneutrala tekniska utvecklingen. Den totala faktorproduktiviteten kan då beräknas som den produktionsnivå som kan uppnås med alternativa kombinationer av kapital och arbetskraft vid given total faktorinsats. För att kunna beräkna den totala faktorinsatsen måste substitutionsförhållandena i ekonomin kalkyleras. I Cobb-Douglasmodellen är det naturligt att anta att de privata faktorerna får en ersättning för sin produktionsinsats som är i nivå med deras marginella produktiviteter, storheter som kan beräknas med ekonometrisk teknik med hjälp av tvärsnitts- eller tidsseriedata. Kalkyler på svenska data för tidsperioden 1970- 87 har givit marginalproduktiviteter på runt 0.6 och 0.4 för arbetskraft respektive kapital. Peterson 1989 redovisar liknande kalkyler för den amerikanska ekonomin.
l Figur 4.4 jämförs svenska och amerikanska undersökningar av sambanden mellan produktivitet och offentliga investeringar.
I den långa tidsserien för den amerikanska ekonomin följer faktorproduktiviteten och den offentliga kapitalstocken varandra i ett anmärknings-
Bilaga 16 s. 68Samvariation årlig ñrändring i total faktorproduktiviteti näringsli- Figur 4.4. mellan vetochnettoförändringavdenoffentliga kapitalmängdeni USA 1950-85 ochSverige 1970-87. Årlig procentuell forändring ,. ... ... .. ... ... ... ... ... ,ra TTI ... ., 5
- Total faktorproduktivitet - - Offentligt Kapital -- g
4 ..
i
0 1955 1960 1985 1970 1975 Tidpunkt Årlig förändring procentuell , . . . , . 9 . , . . . T . . . , 10 Total privat faktorproduktivitet Offentlig Kapitaistock -r - - 5 § , / -§§ i Ä g
A /
n
-5 l . l I i I i i i I i i I I i i i i 1970 1974 1978 1982 1995 Tidpunkt Källa: Peterson1989 och bearbetningarav Nationalräkenskaper.
Bilaga 16 s. 69värt starkt korrelerat svängningsforlopp. Det verkar sannolikt att det finns ett orsakssamband mellan de båda förloppen även om kausalitetens riktning inte kan entydigt avgöras. De båda förloppen svänger inte på samma sätt i det årliga perspektivet. Vid jämförelse mellan det amerikanska och det svenska sambandet bör man hålla i minnet att den svenska offentliga sektorn är betydligt större relativt sett än den amerikanska. Vidare omfattar den svenska tidsserien bara perioden efter 1970. Likheten mellan de båda förloppen finns dock även i Sverige.
Takten i tillväxten av den offentliga kapitalstocken har avtagit samtidigt som faktorproduktiviteten fallit långsamt i ett konjunkturpåverkat förlopp. Kurvorna har så likartade förlopp i Sverige och USA att det förtjänar ytterligare undersökning om det verkligen kan finnas en direkt produktivitetsförlust förknippad med dämpningen av tillväxten i mängden av det offentliga kapitalet i Sverige. Denna undersökning bör koncentreras på både offentligt välfärdskapital och näringslivsinriktat kapital. Det första som härvid behöver undersökas är hur förloppen har sett ut under den senaste tjugoårsperioden när det gäller offentlig kapitalbildning för transport och kommunikation. Först när man vet något om hur kapitalet i verkligheten utvecklas kan en orsaksanalys rörande dettas betydelse för den ekonomiska tillväxten genomföras.
Det är sannolikt att vissa delar av det offentliga kapitalet har haft större betydelse för näringslivets effektivitet än andra. Rosenstein-Rhodan 1943 och Hirschman 1957 har i klassiska ekonomiska studier visat hur utvecklingsländer kan öka sin ekonomiska tillväxt genom att ta resurser i anspråk för såväl icke-materiell som materiell offentlig kapitalbildning. Hansen 1965 utvecklade en begreppsapparat för att göra åtskillnad mellan socialt och ekonomiskt inriktat offentligt kapital. Hans hypotes är att kvalitet och mängd hos det ekonomiskt inriktade offentliga kapitalet kan visas ha en mätbar effekt på näringslivets effektivitet. Lakshmanan 1986 har utvecklat dessa ideér för en serviceproducerande ekonomi. Aktuella studier på regionala data, Mills och Carlino 1989, Rietveld 1989, Wigren 1985, Andersson et 1987, Strömquist 1988 och Snickars 1989, har entydigt kommit fram till att påverkan finns inte bara i utvecklingsländer utan i varje land som är utsatt för en snabb strukturell omvandling, oberoende av ekonomisk utvecklingsnivå. Påverkan tenderar att bli starkare i takt med att den tekniska utvecklingen gör ekonomin alltmera systeminriktad och internationell. Den tekniska utvecklingen påverkar dessutom gränsen mellan vad som i ekonomisk mening är privat och kollektivt kapital.
Som nämnts varierar omfattningen av den offentliga sektorn i olika länder. I olika statistiska redovisningssystem har man också skilda definitioner av vad som betraktas som offentlig verksamhet. En avgränsning efter ägande eller huvudmannaskap existerar parallellt med en avgränsning efter den marknadsform i vilken den ekonomiska verksamheten bedrivs. I samband med Långtidsutredningens arbete är den senare avgränsningen den adekvata.
Tabell 4.1 innehåller en kommenterad sammanställning av omfattningen av verksamheten i affársverk, myndigheter och företag inom samfárdselsektorn.
Bilaga 16 s. 70Tabell 4.1.Samfärdselsektornsdelarsamtomfattningenavafñrsverkensochmyndigheternasverksamhet.
Delbransch Kommentar
Järnvägstrafik SJutom l4 procent somingår i byggnadssektom
Banverket
stödtjänster för nät och anläggningar
Buss-och spår- Lokal och regionalbusstrafik vägstrañk Spårvägs-och tunnelbanetrafik
Personbils- Taxiverksamhet av olika slag transport Busscharter
Parkering Lastbilstransport Lastbilscentraleroch långtradare
Expressbyråerochbudbilar Sjöfart Hamnverksamhet och fárjetrafik
Utrikes ochinrikes sjötransport
Sjöfartsverketutom 36procentsomingåri offentlig
förvaltning Luftfart Linje- ochcharterflyg
Flygplatsskötseloch tjänster
Luftfartsverket stödtjänster Godsspedition ochreseförmedling för landtransport Leasingochbilhyra samtlastning och lossning
Postförmedling Postverket Telekommunikation Televerket
Datakommunikation
Vägverket räknas inte till samfardselsektom i statistiken. Tre fjärdedelar finns inom byggnadssektom och fjärdedel inom del offentliga förvalt-
en ningen. Dessutom kan varje delsektor ha privat, kommunal eller statlig
en del. Verksamheten inom samfärdselsektom omfattar till den dominerande delen tjänsteproduktion. Investeringarna görs gäller både anläggning-
som
och maskiner. Anläggningama utgör såväl byggnader som tekniska ar konstruktioner olika slag. Maskinema är i huvudsak olika typ av
av transportmedel och komponenter för styrning av transportsystem.
Tabell 4.2 visar hur investeringarna i ekonomin fördelas mellan privata och offentliga huvudmän. Syftet med tabellen är att klargöra skillnaden mellan offentliga investeringar och investeringar som görs inom aktiebolag och stiftelser, affärsverk respektive myndigheter. I Långtidsutredningen
av avgränsas den offentliga sektorn efter graden av marknadsorientering av den ekonomiska verksamheten. Därför är offentliga investeringar inte alls detsamma investeringar görs aktörer som har staten eller
som som av kommunerna huvudman. Detta förhållande har särskilt stor betydelse
som för transport- och kommunikationssektom.
Det för genomgången utvalda året 1982 utgjorde de offentliga investeringarna ungefär 20 de totala investeringarna exklusive bo-
procent av stadsinvesteringar. Investeringarna i bostäder utgjorde för övrigt i sin tur ungefär fjärdedel de samlade investeringarna. Sifferuppgiftema är
en av ungefärliga då investeringsstatistiken är något ofullständig.
Det räknas offentlig verksamhet i den nationella försörjnings-
som som balansen är alltså de statliga och kommunala myndigheternas verksamhet.
Bilaga 16 s. 71Tabell 4.2. Andel av de totala bruttoinvesteringarna i den svenskaekonomin 1982 exklusive investeringar i permanentabostäder somföretogs i olika sektorer och av olika huvudmänprocent.
Sektor Huvudman
Privat Stat Kommun Totalt
Varuproduktion och byggande exklusive transportmedel 26 7 6 39 Transportmedel 2 0 0 2 Privata tjänster exklusive samfärdsel 17 l 2 20 Samfärdsel 4 1l 4 19 Offentliga tjänster exklusive
| vägar och hamnar | l | 2 | 13 | 16 |
| Vägar och hamnar | 0 | 2 | 2 | 4 |
| Totalt | 50 | 23 | 27 | 100 |
Källa: Bearbetningar av SM N 1983:2.5, Appendix
Denna delas in i ett antal behovsområden som försvar, utbildning, hälsooch sjukvård, socialvård, samhällsplanering, kultur samt främjande av näringslivet. l det sistnämnda behovsområdet ingår offentlig väg- och gatuhållning samt hamn- och kanalväsen. I Tabell 4.2 har omfattningen av väg- och hamninvesteringarna särredovisats. De utgör 20 procent av de offentliga investeringarna. Av de totala offentliga investeringarna stod staten for ungefär en fjärdedel och kommunerna för tre fjärdedelar år 1982. Detta framgår om man för varje behovsområde undersöker hur stor del av verksamheten som bedrivs i statlig respektive kommunal regi.
Den offentliga sektorn är som framgår av Tabell 4.2 huvudman för hälften av kapitalbildningen i samhällsekonomin exklusive bostadsinvesteringar. Detta betyder att staten och kommunerna har kontroll över mera verksamhet utanför den egentliga offentliga sektorn än inom den. Transport- och kommunikationssektom tar 30 procent av investeringarna som har staten och kommunerna som huvudman medan de offentliga myndigheterna tar 40 procent. Staten och kommunerna placerar 25 procent av sina totala investeringar i tillverkningsindustrin och byggnadssektorn medan den statliga och kommunala verksamheten inom den privata tjänstesektom kräver endast drygt fem procent av investeringarna.
Tidigare har diskuterats hur stor del av sysselsättningen i samhällsekonomin tillhör den utvidgade transport- och kommunikationssektom.
som Om man räknar in tillverkning av transportmedel, byggande för transportoch kommunikationssektoms räkning, handel med transportmedel, samfardselsektom själv samt reparation av transportmedel var drygt 13 procent arbetskraften beroende av sektorns verksamhet 1987. Av Tabell
av 4.2 framgår att andelen av investeringarna exklusive bostadsinvesteringar är minst 25 procent. Byggnadsindustrins investeringar är runt två procent
totalen och handelns ungefär fem. Reparationsverksamheten är en liten av del av investeringarna i privata tjänster.
Detta betyder att investeringarna i den utvidgade transport- och kommunikationssektom kan utgöra ungefär 28 procent av bruttoinvesteringar-
Bilaga 16 s. 72na exklusvie bostäder och således drygt 20 procent av de totala investeringarna. Detta är betydligt mera än sysselsättningsandelen. Det är knappast förvånande med tanke på den stora kapitalmängd som behövs för att bygga transport- och kommunikationsnät. Det kan dessutom noteras att bostadsinvesteringarna upptar en något större andel av de totala bruttoinvesteringarna än investeringarna i den utvidgade transport- och kommunikationssektorn. Dett skajämföras med det faktum att hushållens utgifter för transport och kommunikation alltmera närmar sig bostadsutgifternas nivå.
I den redovisning av investeringsförlopp som görs i detta avsnitt har analysen begränsats till samfärdselsektorn. I statistiken finns den offentliga väg- och gatuhållningen redovisad inom denna bransch liksom hamnoch kanalverksamheten. Det betyder att runt 23 av de totalt 28 procenten finns med i redovisningarna nedan. En annan konsekvens av skillnaden mellan offentliga investeringar i försörjningsbalansens mening samt statens och kommunernas kontroll över investeringar som görs av deras aktiebolag och añärsverk är att den tidigare redovisade analysen av samvariationen mellan faktorproduktivitet och offentlig kapitalbildning inte på något påtagligt sätt berör samfärdselsektorn med undantag för den roll som spelas av investeringar i väg- och gatuhållning. En granskning av transport- och kommunikationssektorns betydelse för näringslivets produktivitet återstår därför i stora stycken att göra, se även Anderstig och Mattsson 1989.
De investeringsanalyser som görs gäller i huvudsak de totala volymerna oberoende av på vilket sätt de finansierats. De statliga affärsverken har under senare tid getts större frihet än tidigare att utnyttja den privata kapitalmarknaden för att finansiera sina investeringar. Det har blivit vanligare att statens styrning sker via flerårsplaner som bestämmer inriktningen av affársverkens verksamhet medan beslut av genomförande av byggnads- och andra projekt överlåtits till verken själva. Ett annat sätt att uttrycka detta är att en mindre del av investeringarna än tidigare behandlas deni statliga budgetprocessen. Som visats av bl. a. Sundberg och Carlén 1989 och i ERUs bilaga till LU90, ERU 1989, har statens budgetstyrning inom transport- och kommunikationsområdet minskat kraftigt under de senaste åren. Det är egentligen bara Vägverket som får sina investeringsmedel genom denna process. Det har varit ganska vanligt att investeringar i vägar dessutom gjorts med särskilda medel som arbetsmarknadsstöd eller regionalpolitiska stödmedel. För den kommunala delen av investeringarna sker styrningen i hög grad över budgeten, t.ex. när det gäller spårvägar och tunnelbanor eller när hamnkapaciteten ska byggas ut. Det förekommer dock också rent privata investeringsbeslut inom denna del av transport- och kommunikationssektorn.
Finansieringsanalysen är ingen central del av den genomgång av mönster i investeringarnas fördelning mellan delar av transport- och kommunikationssektorn som görs här. Undersökningen behandlar i stället utvecklingen över tiden inom varje delsektor samt den regionala fördelningen av några av de viktigaste slagen av investeringar.
Bilaga 16 s. 73Investeringar i transport- och kommunikationssektom Analysen gäller utvecklingen av kapitalbildningen i olika delar av transport- och kommunikationssektom. Det har inte varit möjligt att studera kapitalstockamas utveckling. Uppgifter finns publicerade av SCB för perioden 1970-82 men dessa har bedömts inaktuella och något osäkra, se bl. a. Snickars 1987 för en studie av kapitalmängdens utveckling inom de statliga añärsverkens område. Analysen inbegriper en uppdelning av investeringarna i maskiner och byggnader eller anläggningar. Det är ett försök att skilja ut infrastrukturdelen från den del som har med tjänsteproduktionen gentemot marknaden att göra. Uppbyggnaden av nätverk och
Figur 4.5. Privata, statliga respektivekommunalainvesteringari transport- och kommunikationssektom 1963-88 1980 års priser
Miljarder kr år
per
Privata
MM Kommunala
§
Statliga
.
1983 1988 1973 1978 1983 1988
Tidpunkt Källa: Bearbetningar av Nationalräkenskaper.
Bilaga 16 s. 74underhåll dem är det primära samhällsansvaret. Utbyggnaden av infra-
av strukturen ska enligt detta synsätt ske enligt en planeringsprincip medan användningen av den ska ske under marknadsförhållanden, se även Andersson et 1984.
Figur 4.5 och Figur 4.6 redovisar huvuddragen i investeringamas utveckling inom samfárdselsektorn. Den första figuren redovisar i reala termer utvecklingen de tre huvudmännens verksamhet medan den
av
visar sammansättningen av investeringarna efter maskiner och senare anläggningar.
Investeringarna i transport- och kommunikationssektorn enligt den definition som använts har legat mellan 13 och 14 miljarder kr per ári 1980
Figur 4.6. Maskin- respektive byggnadsinvesteringari transport- och kommunikationssektorn1963-88 1980 års priser.
Miljarder kr år
per
IITIIIIllllllllllllllllll 20
MM Maskiner
§§ Anläggningar
- -
I
I
I
I
i l l I I L
l l l l l I I l I l I I 1 I I I I l l I
1983 1958 1973 1978 1983 1988
Tidpunkt
Källa: Bearbetningar av Nationalräkenskaper.
Bilaga 16 s. 75års priser sedan mitten av l960-talet. En svag långsiktig ökning i reala termer kan iakttas. De statliga företagen och alfársverken har ökat sina investeringar sedan slutet av 1970-talet medan det omvända förhållandet gäller för kommunernas företag och affársverk. Resultatet har blivit en insats på runt tio miljarder per år inom stat och kommun tillsammans. Sedan 1978 har takten i bildningen av nytt kapital ökat stadigt. En närma-
granskning av den privata, statliga och kommunala sektorn var för sig re visar att de privata investeringarna i sektorn ökat med stora svängningar från år till år ända sedan mitten av l960-talet. Kommunernas investeringar i transport- och kommunikationssektorn växte till och med början av 1970-talet har sedan dess halverats. Ökningen statens investerings-
men av verksamhet i slutet av 1970-talet hänger samman med Televerkets satsningar.
Investeringarnas sammansättning har ändrats på ett entydigt sätt under hela tjugofemårsperioden. De reala investeringarna i byggnader och anläggningar har fallit från drygt 7.5 miljarder per år i 1980 års priser till knappt 6.5 miljarder. Samtidigt har maskininvesteringarna ökat. Andelen maskininvesteringar var 1963 runt 35 procent. År 1988 var motsvarande andel något över 50 procent.
Den statliga delen av investeringarna i transport- och kommunikationssektorn har sin tyngdpunkt i Post- och Televerkets område. År 1988 hamnade runt 53 procent av investeringarna där. Därefter kom jämvägsrespektive vägsektorerna med 18 och 17 procent av de totala utgfterna. Luftfartens investeringar tog ungefär tio procent av det totala utrymmet. lnom övriga områden är statens engagemang när det gäller investeringar
ringa betydelse. Statens byggnadsinvesteringar tog drygt 60 procent av av utrymmet 1988 och maskininvesteringarna något mindre än 40. Det är främst maskininvesteringarna som vuxit i omfattning under den senaste tioårsperioden.
Den kommunala investeringsverksamheten inom transport- och kommunikationssektorn bestod 1988 till 70 procent av väg- och gatuhållning och tillhörande investeringar i markberedning av olika slag. Därefter kom investeringarna i spårvägar och hamnar med knappt 20 respektive tio procent var. Den kommunala kapitalbildningen utgörs i huvudsak av byggnads- och anläggningsinvesteringar. Endast 12 procent var maskininvesteringar 1988.
Bakom den starkt föränderliga investeringsverksamheten i de privata företagen inom transpon- och kommunikationssektorn ligger svängningar-
i efterfrågan på handelstonnage. Från att ha haft mera än hälften av de na totala investeringarna i mitten av 1960-talet har sjöfartens investeringar nästan helt försvunnit. I stället har investeringarna i person- och lastbilar vuxit starkt i betydelse. Denna sektor stod för 60 procent av investeringar-
1988. Därefter korn luftfartens inköp av flygplan och investeringar som na gjordes företag producerade stödtjänster som resebyråer och spedi-
av som tionsföretag. Dessa aktörer stod för 18 respektive tio procent av 1988 års investeringar. En viss betydelse hade också inköpen av utrustning för spårvägs- och bussbolagens räkning. Investeringarna inom de privata företagen dominerades nästan helt av maskininvesteringar. Det är bara lokaler för förvaring och underhåll av fordon som drar resurser i form av bygg-
Bilaga 16 s. 76nadsinvesteringar. Dessa investeringar uppgick 1988 till ungefär åtta procent av de totala.
Figur 4.7 innehåller en sammanställning av byggnads- och anläggningsinvesteringama i transport- och kommunikationssektom för perioden 1963-88. Av de drygt sex miljarderna kr i 1980 års priser som investerades 1988 stod staten for något mer än fem och kommunerna for drygt en. Sá mycket som 2.5 miljarder av medlen investerades i vägsektom. Den reala minskning som skett av investeringarna härrör nästan helt från den fallande kurvan för väginvesteringama. Det är dessa byggnads- och anläggningsinvesteringar som enligt tidigare diskussion skulle kunna förknippas med den avtagande takten i ökningen i produktiviteten i det privata näringslivet. l och med att väg- och gatuhållningen finns inräknad bland de offentliga investeringarna kommer den tyngsta delen av sanfárdselsektorns investeringar att vara medräknade i denna analys.
Utveckling i transport- och kommunikationssektoms
delar Det är inom sju områden som byggnadsinvesteringama är av betydelse när det gäller investeringar i transport- och kommunikation. Som framgått av
Figur 4.7. Byggnads-och anläggningsinvesteringari transport- och kommunikationssektorn 1963-88 1980 års priser.
miljarder |r per år
Järnväg
spårväg och buss
Hamn
Flygplats
Post och tele
Väg
0".
illllillllillllillllillLll
1953 1958 1973 1978 1983 1988
Tidpunkt Källa: Bearbetningarav Nationalräkenskaper.
Bilaga 16 s. 77tidigare analys har staten ett engagemang i både maskin- och byggnadsinvesteringar medan kommunerna nästa enbart beslutar om byggnadsinvesteringar inom denna sektor.
Figur 4.8 visar utvecklingen av maskin- respektive byggnads- och anläggningsinvesteringar i järnvägssektom enligt information hämtad ur nationalräkenskapcrna.
Under perioden 1963- 80 föll investeringarna svagt i reala termer. Orsaken var att man höll igen på byggnadsinvesteringama. Den ökning av kapitalbildningen som sedan skett beror nästan helt på ett ökat byggande för järnvägens räkning. För närvarande utgör byggnadsinvesteringarna tre
Figur 4.8. Investeringar i järnvägssektorn 1963-88 1980 års priser.
Mi Ijarder kr år
per
I I I I l I I I I I I I I I I I I I I I I I I I T 1 2Q
HM Mask i ner
§
Anläggningar
-
. I I I I l I I l l l
I I I I I I I I I
1983 1988 1973 1978 1983 1888
Tidpunkt
Källa BearbetningaravNationalräkenskaper.
Bilaga 16 s. 78fjärdedelar av de totala. Byggandets nivå har som synes inte ökat realt under de senaste fyra åren.
Investeringar i spårvägar och tunnelbanor hör nära samman med järnvägsinvesteringar. Till denna del av samfárdselsektorn räknas också de bussbolag som erbjuder tjänster inom kollektivtrafiken. Som Figur 4.9 visar är maskininvesteringarna större än byggnadsinvesteringama i denna sektor. De utgjorde drygt 70 procent år 1988.
Tendensen är oregelbunden i denna sektors kapitalbildning. Det beror till viss del på odelbarheten i stockholmsregionens tunnelbaneprojckt. Figuren visar bl. a. storleken på de investeringar i nytt busskapital som
Figur 4.9. Investeringar i spårvägar,tunnelbanor ochbussbolag1963-88 1980 års priser.
Mi Ijarder kr år
per
IIITIIIIIIIIIIIIIIIIIIYIY1 1.5
IHM Maskiner
§ Anläggningar "
l U
.
U.5
U
l l l l I
1983 1988 1973 1978 1983 1988
Tidpunkt
Källa: Bearbetningar av Nationalräkenskaper.
Bilaga 16 s. 79ägde rum i samband med omläggningen till högertrafik i slutet av 1960talet. Denna nivå var ungefär densamma som den som uppnåddes när länstrafikbolagen byggde ut sin verksamhet kraftigt under de inledande åren på 1980-talet.
Under perioden från 1989 till sekelskiftet finns enligt bedömningar som Transportrådet gjort mycket stora behov av investeringar i jämvägssektorn. Av anläggningar som förslagits finns Västkustbanan och sträckan från Göteborg till Oslo. Dessutom finns på förslag Mälar- och Svealandsbanan, Götalandsbanan, Ostkustbanan samt olika investeringar i stockholmsregionen. förekommit som mått på dessa investeringars
Belopp som samlade kostnader är 45-50 miljarder till sekelskiftet. Den lägre nivån motsvarar ungefär 27 miljarder i 1980 års priser vilket är 2.4 miljarder per år under perioden 1989 2000.
-
Banverket gör i sin investeringsplan för perioden fram till sekelskiftet en mindre expansiv bedömning baserad på att pågående stora projekt inom Stockholmsregionen samt Västkustbanans och norra stambanans utbyggnad fullföljs. Dessutom räknar man med att fyra nya större projekt genomförs till sekelskiftet. Det gäller projekt såväl i Stockholmsområdet som runt Göteborg och omkring Mälaren. Banverkets bedömning är att man behöver investera 17 miljarder till sekelskiftet. Detta motsvarar i 1980 års priser investeringar på 900 miljoner per år. Under perioden ska snabbtågsförbindelser etableras mellan de största städerna. Dessa investeringar är i huvudsak maskininvesteringar som ska genomföras av SJ. De förutsätter i vissa fall att man bygger om bandelar och i andra fall att man bygger nya. SJ anger i sin långtidsbedömning ett årligt medelsbehov för infrastruktursatsningar på 1.35 miljarder kr per år i 1988 års priser. Räknat i 1980 års priser motsvarar detta ungefär 800 miljoner kr. Detta innebär att Banverket och SJ tillsammans anser sig behöva ungefär 1.7 miljarder kr per år under 1990-talet i 1980 års priser för att rusta upp och förnya jämvägsnätet.
Av Figur 4.8 framgår att Banverkets och SJs bedömning av behovet av anläggningsinvesteringar ligger utanför det intervall som järnvägsinvesteringarna spänt upp under den senaste tjugofemårsperioden. Det gör självfallet också den uppskattning som Transportrådet gjort av kostnaderna för att genomföra ett större antal av de från olika håll föreslagna järnvägssatsningarna. En slutsats är att man får gå mycket långt tillbaka i tiden för att
en motsvarighet till det investeringsbehov i jämvägssektorn som dess företrädare argumenterar för. Detta är helt naturligt då det är fråga om ett flertal större nysatsningar.
Av Figur 4.9 framgår att investeringarna i tunnelbanor och spårvägar under perioden 1963-88 i reala termer svängde mellan 150 och 600 miljoner per år. Under denna period skedde ett antal bl. a. utbyggnader av tunnelbanan i Stockholm. Under den senare delen av perioden har det skett förnyelseinvesteringar i pendeltågens infrastruktur bl. a. när det gäller Roslagsbanan. Även det förekommit diskussioner satsningar på
om om nya tvärspårsystem i de större städerna har investeringsambitionema för spårvägar inte kommit upp i järnvägens. Det kan dock noteras att en snabbtågsinvestering som Mälarbanan delvis kan ses som en spårvägssatsning då den förväntas skapa en ny pendlingsmarknad. Dess investerings-
Bilaga 16 s. 80kostnader ligger till en stor del på anslutningen i stockholmsregionen. Slutsatsen blir att det är sannolikt att anläggningsinvesteringarna i denna sektor håller sig under 400 miljoner per år under 1990-talet.
Vägsektorns investeringar utgörs nästan helt av byggnader och anläggningar. Därför har en uppdelning gjorts på riks- och länsvägar respektive statskommunala och kommunala vägar i Figur 4.10.
Utvecklingen.har inneburit en real minskning av investeringsverksamheten sedan runt 1970. Det framgår dock också att det statliga engagemanget har minskat successivt ända sedan startåret 1963 for den redovisade tidsserien. Det finns en tendens till uppbromsning av takten i minskningen av kapitalbildningen under de senaste åren. Minskningen av de reala investeringarna under tjugoårsperioden 1969-88 har varit 3.5 pro-
Figur 4.10. Investeringar i offentlig väg-ochgatuhållning 1963-88 1980 års priser.
Miljarder kr ár
per
IITII|IIIIIIIYIII1IIIIIIII 5
MM Kommunala- - § Stat iga
:
.
O
l l I l l I
l l l l l l 1 l L 1 l l J l l l l 1 l I
1883 1988 1973 1978 1983 1988
Tidpunkt
Källa: Bearbetningar av Nationalräkenskaper.
Bilaga 16 s. 81cent per år. Uppgifterna gäller både nyinvesteringar och underhållsinvesteringar. Utvecklingen innebär en bekräftelse av det kända förhållandet att en allt större del av Vägverkets resurser kommit att användas för underhåll av befintliga vägar. Det har byggts allt färre nya vägar. De befintliga vägarnas värde som statskapital är på väg att börja minska.
Vägverket begärde i sin anslagsframställning 1989/90 en ökning av 40 procent av sina anslag för budgetåret 1990/91. När det gäller byggande av riksvägar och länstrafikanläggningar var äskandet mer än en fördubbling av anslaget för förra budgetåret. En genomgång av olika projekt som befinner sig under utredning vad gäller stomvägar, riksvägar och statskommunala vägar ger vid handen investeringsbehov for vägnätet på åtminsto-
Figur 4.11. Investeringar i sjöfart, hamn- och kanalverksamhet1963-88 1980 års priser. Mi ljarder kr år
per
lIII|IIIIIIIIIITT|IIIIIII
- mmMaskiner -
ä Anläggningar.
l I l l l l
I l l l l L I l l I l l I l l I l I l
1983 1988 1973 1978 1983 1988
Tidpunkt
Källa: Bearbetningarav Nationalräkenskaper.
6 LU90.Bilagalf 9-777
Bilaga 16 s. 82ne 70 miljarder kr under perioden 1989 2000. Då har inte alla idéprojekt
i de olika länen räknats med. l 1980 års priser utgör detta drygt 40 miljarder kr vilket motsvarar 3.7 miljarder utslaget per år. Detta skulle, som framgår av Figur 4.10, innebära en återgång till den investeringsnivå som rådde i början av 1970-talet. En fyrtioprocentig ökning av anslagentill Vägverket för kommande budgetår skulle i de här använda defmitionema innebära runt 3.5 miljarder. Detta är en stor ökning på kort sikt. Det finns dock här, i motsats till situationen för järnvägen, möjlighet att direkt jämföra omfattningen av vägbyggandet med den nivå som gällde för tjugo årsedan.
l Figur 4.11 har sjöfartens maskininvesteüngar ställts samman med investeringarna i hamnar, kanaler och farledsutrustning av olika slag. Maskininvesteringama utgörs främst av redamas fartygsbeställningar.
Figur 4.12.Investeringar i luftfart 1963-88 1980 års priser.
Miljarder kr år
per
IlIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII 1.5
MM Maskiner §§ Anläggningar . I l x I I I
0,5..
A
.
l l I I l I l l l l l I I l l I I I l l l l l I l l
1983 1958 1973 1978 1983 1 D 88
Tidpunkt Källa: Bearbetningar av Nationalräkenskaper.
Bilaga 16 s. 83Det framgår att dessa beställningar växte med cykliska variationer till och med 1974 då oljekrisen reducerade framtidstron inom branschen. Efter denna tidpunkt har investeringarna svängt runt en miljard per år med anläggningsdelen förankrad runt tjugo procent av den totala investeringsvolymen. Tendensen under de senaste åren har varit ytterligare fallande investeringsnivå såväl när det gäller fartyg hamnar och andra som anläggningar. Sjöfartsverket har i sin långtidsplan för perioden 1985 1990 angivit ett investeringsbehov som först växer i reala termer och sedan faller mot slutet av 1980-talet. Av Figur l 1framgår att anläggningsinvesteringama i fasta priser sjunkit särskilt starkt under de senaste åren. Med den här använda definitionen i anslutning till nationalräkenskaperna har kostnaderna för nybildande av byggnads- och anläggningskapital legat runt 320 miljoner kr per år, inklusive kommunernas investeringar i hamnar. Andra bedömningar för 1990-talet pekar på ett behov under 1990-talet på runt 3 miljarder kr eller 1.8 miljarder i 1980 års priser. Det skulle betyda runt 150 miljoner kr per år, vilket är något lägre utvecklingen på lång sikt sett ur 1980-talets perspektiv. Hamninvesteringarnas framtida storlek beror inte minst på hur frågan om öresundsförbindelserrna till slut löses. Om ingen bro kommer till stånd får man räkna med en förstärkt roll för sjötransporterna. En nivå på runt 200 miljoner per år kan vara en realistisk bedömning. Utvecklingen har varit helt annorlunda när det gäller luftfarten. Figur 4.12 innehåller uppgifter om investeringar i både flygplan och flygplatser, inklusive styr- och säkerhetssystem. Tendensen går mot starkt ökande reala investeringar med svängningar som har med byggandet av nationella flygplatser att göra. Även inköpen av flygplan uppvisar ett oregelbundet mönster över tiden. Ungefär hälften går till vardera investeringsslaget. Under de senaste åren har det skett en särskilt stark ökning bl. a. som svar på en mycket kraftig ökning av efterfrågan på inrikes resor i tjänsten. Det har medfört att inrikesflygplatsen vid Arlanda byggs ut samtidigt ett antal kommuner ute i landet som kommit att engagera sig starkt i flygplatsfrågan. Det är aktuellt med en utökning av flygplansflottan som ett resultat ersättning föråldrade av av flygplansmodeller. Flera nya mindre flygplan kommer sannolikt även som en konsekvens av en ökning av konkurrensen på utbudsidan genom avreglering av marknaden med nya små flygbolag följd. som Anläggningsinvesteringarna har pendlat mellan 200 och 600 miljoner kr per år under den senaste tioårsperioden. Ett antal stora projekt ligger i stöpsleven vid sidan av de redan beslutade utbyggnaderna vid Arlanda. Dessa kan bli aktuella under 1990-talet. Det gäller inte minst en eventuell utbyggnad av en inrikesflygplats söder om Stockholm. Det har också nämnts en utbyggnad av ytterligare en flygplats i landet som ska ha en navfunktion för inrikesflyget vid sidan Arlanda. De kommunala projekt av som föreslås är många och små. Det kan i framtiden bli aktuellt med större mått av kommunalt samarbete om flygplatser. Nya system för fördelning av intäkter mellan flygplatser verkar också premiera de något större flygplatserna. Bedömningar har gjorts vilka pekar på ett investeringsbehov i flygplatser
Bilaga 16 s. 84på 5 miljarder till år 2000, seNelldal 1987. Detta skulle motsvara knappt 3 miljarder i 1980 års priser eller bortåt 300 miljoner per år under en tioårsperiod. Under den senaste tioårsperioden investerades ungefär 350 miljoner år i flygplatser och tillhörande system. Nivån torde kna.pkr per hamna under denna. En rimlig bedömning är 400 miljoner per år i past genomsnitt for perioden fram till år 2000. Figur 4.13 visar hur investeringarna inom Postverket utvecklats under perioden 1963-88. Anläggningsinvesteringarna upptar knappt 70 procent av de totalt 500 miljoner användes För kapitalbildning år 1988. En kraftig ökning ;av som
Figur 4.13. Investeringari postsektorn1963-88 1980 årspriser.
Miljoner Kr är per
I I I I I I l I l l I I I I l I l l l l l l l l J B00
W Ä
MM Maskiner
ä §§ Anläggningar
THHÄ
l l l l I | u l l | 1999 1999 1979 1979 1999 1999
Tidpunkt
Nationalräkenskaper. Källa: Bearbetningar av
Bilaga 16 s. 85investeringarna har skett under l980-talet. Det råder en stor osäkerhet om hur postkommunikationerna kommer att utvecklas under l990-talet. Hittills har den växande tjänsteproduktionen medfört att volymen försändel-
ökat stadigt. Samtidigt har posten breddat sitt verksamhetsområde ser bl. under ökad konkurrens inom delmarknaden för snabb paketförmed-
a. ling. En omstrukturering av verksamheten kan leda till större behov av byggnads- och anläggningsinvesteringar under l990-talet. Byggnadskapitalet kan behöva förnyas och omlokaliseras. I detta sammanhang är det rimligt att räkna med att investeringarna bibehålls på nivån 300 miljoner kr per år under l990-talet.
Televerket har under den senaste tjugofemårsperioden investerat mellan två och fyra miljarder kr per år runda tal,i räknat i 1980 års priser, seFigur 4M.
Figur 4.14. Investeringari telesektorn 1963-88 1980 årspriser. Miljarder kr år
per
IIII|IIIIIIIII|TIII|ITII|
Mm Maskiner
-
§§ Anläggningar
I I l I L I l l I
l l I I I l I I l 1 I l I l
1 83 1988 1973 1978 1983 1988
Tidpunkt
Källa: Bearbetningar av Nationalräkenskaper.
Bilaga 16 s. 86Nivån var som lägst i slutet av 1970-talet. Expansionen datoranvändav ningen, den växande internationaliseringen och den ökade andelen tjänsteproduktion har bidragit till att efterfrågan på tjänster inom telekommunikationsområdet har ökat starkt under hela 1980-talet. För att möta denna efterfrågan investerade Televerket 1988 ungefär 1.8 miljarder i byggnader och anläggningar och 2.2 miljarder i maskiner och utrustning. De senaste årens utveckling har inneburit en snabbare ökning av maskinän av byggnadsinvesteringarna. Enligt planerna kommer de 4.1 miljarder som investerades 1988 att bli 4.8 år 1989, 4.7 år 1990 samt 4.9 miljarder genomsnitt per år under perioden 1991 -93. Detta innebär att Televerket kommer att investera mest av de olika infrastrukturförsörjarna. Uppdelningen i maskiner och anläggningar enligt nationalräkenskaperna följer inte Televerkets egna redovisningssystem. Därför är det svårt att direkt kalkylera hur proportionen byggnads- och anläggningsinvesteringar är av totalen. Andelen var enligt Figur 4.14 runt 45 procent år 1988. Enligt Televerket var andelen investeringar i telenätet ungefär två tredjedelar av de totala. Enligt långtidsplanen ska denna andel inte förändras. Man kan härav dra slutsatsen att förhållandet mellan maskin- och byggnadsinvesteringar inte kommer att förändras nämnvärt. Slutsatsen blir att Televerkets byggnadsinvesteringar kan föväntas bli ungefär två miljarder år i 1980 per års priser under 1990-talet. En sammanställning av behoven av investeringar i byggnader och anläggningar görs i Tabell 4.3. Där finns två alternativ för utvecklingen under 1990-talet. Det första av dessa bygger på de överväganden respektive som affärsverk och myndighet anger som sina investeringsplaner tillsammans med en sammanställning av investeringsbehov inom transportsektorn som gjorts av bl. a. Nelldal 1987. Alternativet utgör sammanfattning en av den diskussion som förts tidigare i detta avsnitt. Det jämförs i tabellen med trendutredningar beroende på förhållandena under de senaste tio åren.
Tabell 4.3. Byggnads- och anläggningsinvesteringar i transport- och kommunikationssektorn ett medelår 1963-88, 1988 samt bedömdainvesteringsbehov år per under perioden 1989-2000 jämfört med en framskrivning av de senastetio årens trend. Delbransch 1963 88 1988 1989- 2000 - Behov Tioårstrend
| Järnvägar | 814 | 1028 1 900 l 450 |
| Spårvägar | 329 | 190 400 250 |
| Vägar | 3 647 | 2 405 3 700 1 300 |
| Hamnar | 3l 7 | 72 200 150 |
| Flygplatser | 264 | 669 400 850 |
| Post | 94 | 339 300 500 |
| Tele | 1414 | 1743 2000 2300 |
| Totalt | 6 879 | 6 446 8 900 6 800 |
Källa: Bearbetningarav Nationalräkenskaper.
Järnvägens aktuella investeringsnivå ligger 26 procent över tjugofemårsperiodens genomsnitt. De bedömningar som föreligger pekar mot ett ytterligare behov under 1990-talet. Om man gör antagandet att vissa av de projekt som förts fram utanför SJs och Banverkets planer kommer till
Bilaga 16 s. 87genomförande kan en rimlig bedömning av den investeringsnivå kan
som bli aktuell hålla sig runt 1.9 miljarder per år vilket är en halv miljard mindre än vad Transportrådets genomgång utvisade. De övriga siffrorna i Tabell 4.3 ligger i anslutning till den diskussion som förts tidigare. Det skulle krävas 8.9 miljarder per år att uppfylla de redovisade behoven
av byggnads- och anläggningsinvesteringar. Det innebär en höjning i förhållande till nivån 1988 på 37 procent och gentemot det långsiktiga
genomsnittet på 29 procent.
En ren trendframskrivning av den senaste tioårsperioden ger att nivån skulle bli oförändrad i förhållande till långtidsgenomsnittet men något högre än för närvarande. Trendanalysen har inget annat syfte än att visa hur de olika aktörernas investeringar under den senaste tioårsperioden skulle utvecklas om de inte hade någon framgång med sina ambitioner att skapa trendbrott. Att prognosera denna investeringsvolym är att acceptera att infrastrukturen byggs ut efter en marknadsprincip. Alla realiserade investeringsplaner kommer till slut att utsättas för en marknadsprövning som om den utfaller negativt innebär att samhället allokerat sina reurser på ett ineffektivt sätt.
Regional fördelning av investeringar i transport och
kommunikation Det hävdas ofta att konkurrenskraft och välfärd på regional nivå beror
av försörjningen med kollektiva nyttigheter som vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar eller telekommunikationer. Bland de kollektiva nyttigheterna får man också räkna barnomsorg, skolor, högskolor och universitet, värdinrättningar och olika miljökomponenter. Regioner har vissa naturgivna egenskaper som självklart påverkar deras karaktär som produktions- och boendemiljö. Till den profilen har lagts många hundra års lager av byggd miljö och erfarenhetsbaserade kunskaper som skapar de nuvarande komparativa fördelarna. l tidigare avsnitt har visats att man i ett antal ekonomiska studier funnit belägg för att produktiviteten hos det privata kapitalet och arbetskraften beror av miljöfaktorer, se t.ex. Mills och Carlino 1989, Wigren 1985 eller Strömquist 1988. Syftet med detta avsnitt är att i anslutning till investeringsanalysen också något beröra de regionala mönstren. Den fråga det gäller är helt enkelt hur transport- och kommunikationsinvesteringarna har fördelats regionalt, seäven Sundberg och Carlén 1989, Beckman et 1987 och ERU1989 för liknande beskrivningar.
Undersökningen av den länsvisa fördelningen av kapitalbildning gäller enbart de infrastrukturer för transport och kommunikation som möter den största ökningen i efterfrågan, nämligen vägarna, flygplatserna och telekommunikationerna. Investeringarna i vägar har i studien i huvudsak avgränsats till statens verksamhet medan de kommunala väginvesteringarna inte har kunnat fullständigt länsfördelas. Flygplatsinvesteringarna omfattar alla anläggningsinvesteringar i luftfanssektorn. De länsfördelade teleinvesteringama utgör i huvudsak sektorns anläggningsinvesteringar enligt Televerkets egen redovisning. De är inte helt jämförbara med natio-
Bilaga 16 s. 88nalräkenskapernas uppställning. För vägsektorns del har det varit möjligt att utnytja Vägverkets eget material för att förela investeringsuppgifterna på län. Flygplatsinvesteringarna har länsfordelats genom att hänföra enskilda flygplatser til län. Televerket har 33 teleregioner inom sitt planerings- och uppföljnngssystem. Investeringarna har fördelats på län på basis av en särskild nyckel mellan kommuner och teleregioner där den totala befolkningen utgjort allokeringsprincip.
Figur 4.15 visar en uppdelning av väginvesteringarna på sex landsdelar för perioden 1973-88. Götaland är länen söder och inklusive Öster-
om götland, Skaraborg och Älvsborg. Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län redovisas separat. Svealand är Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län. Stockholms län redovisas separat. Norrland är övriga län i landet.
Norrland har fått runt 25 procent av investeringarna i riks- och länsvägar under hela den redovisade femtonårsperioden. Tendensen har entydigt gått mot minskande andel sedan slutet av 1970-talet. Norrlands
en befolkningsandel har legat runt 14 procent under perioden 1973-88. Andelen landets väginvesteringar är större än befolkningsandelen även
av for närvarande trots den stora nedgången. Runt 1980 hade Svealand 38 procent av befolkningen och 30 procent av väginvesteringarna. För Götalands del motsvarande siffror 48 procent av befolkningen och 37
var procent av väginvesteringarna. Av storstadsområdena har Stockholms och
Figur 4.15. Regionalfördelning avinvesteringari statliga vägar1973-88.
Proce nt
100 m
I Norr land
8G --
Göteborg
E Övriga Götaland
Malmö
S0 -
Övriga Svealand
.
§ Stockholm
-
O OOOQOO:O:O:OOO.Ö.O.O.O.O.O Q. . . O O
.
f
1953..|..1..1..1..|
1975 1979 1982 1985 1988
Tidpunkt
Källa: Bearbetningarav statistik från Vägverket.
Bilaga 16 s. 89.89
Figur 4.16. Regionalfördelningavinvesteringari flygplatser 1973-88.
Procent
IDO --
- . Norrland ao Göteborg - " l Övriga Götaland ä malmö sn IIIIII Övriga Svealand . § Stockholm
4D " "
i 2D- -
0 i . . 1 . . 1 . 4 I . . | . . 1 1973 1975 1979 1982 1995 1988
Tidpunkt
Källa: Bearbetningar av statistik från Luftfartsverket.
Malmöhus län genomgående fått en betydligt mindre andel av investeringi vägar än befolkningsandelen. Däremot har mera väginvesteringar arna än befolkning varit koncentrerade till Göteborgs och Bohus län med sin genomgående kustnära lokalisering. Situationen är särskilt anmärkningsvärd för Stockholms län som för närvarande får ta emot endast tio procent av väginvesteringama. Motsvarande bild den regionala fördelningen när det gäller flygplatsav investeringar ges i Figur l Flygplatsernas storskalighet och geografiska koncentration ger ett föränderligt förlopp över tiden. Indelningen av landet är densamma som i föregående figur. De tre flygplatserna av nationell betydelse framträder tydligt. Sturup byggdes ut i början av l970-ta1et. Landvetter kom till under mitten l970-talet. Arlanda har byggts ut i olika omgångar under hela av femtonårsperioden. Investeringarna vid Arlanda har tagit mellan 20 och investeringsbudgeten under olika tidsperioder. Sedan slutet 50 procent av I970-talet har stor andel flygplatsinvesteringama gått till Norrav en av land. Det gäller flygplatserna i Umeå, Luleå, Kiruna och Gällivare liksom ytterligare ett antal mindre kommunala flygplatser. Det är först under delen 1980-talet flygplatskapaciteten byggts ut i övriga senare av som Göta- och Svealand. Investeringarna i telekommunikationssektom, se Figur 4.17, förändras endast långsamt över tiden vad gäller spridningen över landet.
Bilaga 16 s. 90Figur 4.17. Regionalfördelning avbyggnads-och anläggningsinvesteringari telekommunikationssektorn 1973-88.
Procent
-
80 Norrland
Göteborg
-
i Övriga Götaland
waimö
Övriga Svealand
.
§ Stockholm
-
| . . 1 . .I 1 . .19lB2. . | . .19188
1973 1976 1979 1985
Tidpunkt
Källa: Bearbetningarav statistik från Televerket.
Det speciella med dessa investeringar är att de tre storstadsområdena dominerar så starkt. Medan befolkningsandelen i de tre storstadslänen var 36 procent år 1980 hamnade nästan hälften av telesektorns nya byggnadsoch anläggningskapital där. Detta har delvis tekniska orsaker då telenätet enbart ska fördela meddelanden och inte bilda bas för person- eller godsförllyttning. Den största delen av investeringarna går till lokala nät och telestationer. Det betyder att Televerket bygger ut där marknaden expanderar snabbast, något som ibland brukar ifrågasättas på den regionalpolitiska nivån.
De investeringssummor som ingår i den uppbyggda regionala databasen ligger något lägre än motsvarande uppgifter i nationalräkenskaperna. Det beror på det inte varit möjligt att länsfordela vissa investeringsuppgifter. De registrerade teleinvesteringarna är ungefär dubbelt så väg-
stora som och flygplatsinvesteringarna tillsammans. Av tidigare diskussion framgår att investeringarna i flygplatser har varierat kraftigt mellan olika år. Väginvesteringarna har varit stabila och ganska likartade teleinvesteringarna med undantag för förhållandena i storstäderna.
l Figur 4.18 har ett försök gjorts att ge en översikt över mönstret i den länsvisa investeringsfördelningen. Uppgifterna bygger på en summering av befolkning, inkomster och investeringar i de tre nämnda infrastrukturerna för perioden 1973-88. Syftet att ge ett genomsnittligt mått på hur
Bilaga 16 s. 91olika regioner premierats under en längre period. Inkomstbegreppet är den sammanräknade inkomsten För fysiska och juridiska i varje län personer Före skatteutjämning. Figuren visar inkomstFördelningens respektive investeringsfördelningens avvikelse från befolkningens Fördelning över län. Värden över hundra innebär att inkomster och investeringar är överrepresenterade i Förhållande till befolkningen. Värden under hundra innebär att länets andel av inkomsterna respektive investeringarna under ett medelår perioden 1973-88 är lägre än befolkningsandelen. Stockholms län och Göteborgs och Bohus län är de enda län har som inkomster över befolkningsandelen. Gotland, sydöstra Sverige, Halland och Skaraborg ligger lägst. Skillnaden när det gäller investeringar i expansiv infrastruktur är påtaglig. Stockholm och Göteborg har här sällskap av norrlandslänen. Den höga nivån i index För Jämtland beror på telekommunikation med Försvarsanknytning. Smålandslänen ligger långt under i investeringar i Förhållande till såväl befolknings- som inkomstnivå. Skaraborgs och Västmanlands län verkar ha varit bortglömda landsändar när
Figur 4.18. Inkomster och investeringari expansivinfrastruktur relativt befolkningen i länenett medelårunder perioden 1973-88.
Index Befo Ikni ngsande 1:100
I l l I I I I I l I I T I I l I I I I l I I l l 25D
Inkomster - Infrastruktur -- 20D ll l , 1 , II I - 1 l I l I l l I r - 1 Il - J li I .A 1 v - I A / - 1 H / -
1 f
Bilaga 16 s. 91100 X : i l / ,
" bY\:Äe.4/Aho/7\\VL//T\Y**"\\//“
I / - " , x. / I I / F / I l / e T V V V q 50
0 1 1 1 I 1 1 1 nu 1 1 1 1 1 I 1 I Il 1 1 1 1 | 2 4 B 8 1D 12 14 1B 18 20 22 24 1 3 5 7 Q 11 13 15 17 19 21 23
Lä nsnummer
Anm.: För länsnamn i klartext seappendix. Källa: Bearbetningar av statistik från Vägverket, Luftfartsverket och Televerket samt Årsbok FörSverigeskommuner.
Bilaga 16 s. 92Figur 4.19. Stockholms länsandel avbefolkning ochinkomster samtavinvesteringar i vägar,flygplatserochanläggningar for telekommunikation 1973-88.
Procent av hela landet I . . , . . , . . , . . , . . , 30 - -Befolkning - " Inkomster -infrastruktur ------ 25 . ______/, \N
2D
1D l l I | l l I l I I l i I I I I 1973 1978 1979 1982 1985 1988
Tidpunkt statistik från Vägverket, Luftfartsverket och Televerket Källa: Bearbetningar av samtÅrsbok för Sverigeskommuner.
planerat försörjningen med expansiv infrastruktur. Företrädarna för man norrlandslänen har varit framgångsrika i sin argumentation för att av regionalpolitiska skäl få investeringsresurser styrda till sin landsända. pågår diskussion behovet utökade investeringar av infra- Det en om av struktur for transport och kommunikation som är särskilt aktuell i storstäderna. Orsakerna till detta är flera. En allt större rörlighet ökar kraven på de kollektiva transponsystemen for att de ska kunna konkurrera med bilen. En utökad bilanvändning i de stora städerna skapar trafikköer och ökar miljöbelastningen. Resurser skapas i storstäderna fördelas ut till som andra landsändar skatteutjämningen. Resultatet blir storstadsprogenom blem enligt flera bedömare ytterst beror på en otillräcklig satsning på som investeringar i infrastruktur sedan lång tid tillbaka. Den tidigare redovisade analysen den regionala fördelningen av investeringar i infrastruktur av byggde på förhållandena under ett genomsnittsår för en femtonårsperiod. I Figur 4.19, Figur 4.20 och Figur 4.21 visas utvecklingen över tiden för de storstadslänen rörande befolkning, inkomster och investeringar i extre pansiv infrastruktur. Stockholms län har under lång tid har en betydligt större andel av inkomsterna befolkningen i landet. Under 1970-talet närmade sig de än av
Bilaga 16 s. 93båda andelarna varandra dels genom att inkomstandelen sjönk, dels ge-
att befolkningsandelen ökade. Under 1980-talet har både inkomstnom och befolkningsandelen ökat. Det sker ingen konvergens mot den allmän-
jämviktens utjämning inkomsten per capita mellan Stockholm och na av övriga landet. Andelen investeringarna i infrastruktur för de tre utvalda
av kategorierna har legat nära befolkningsandelen under perioden 1973- 88. De tidigare analyserna har visat att bilden blir mera splittrad om man betraktar delarna transport- och kommunikationssektom var för sig.
av Det är t.ex. uppenbart att väginvesteringsandelen ligger väsentligt under såväl inkomst- befolkningsandelen under hela perioden. Mot detta
som faktum måste dock ställa att Stockholm fått del av tunga investering-
man ar i järn- och spårvägar.
Malmöhus län har enligt detta sätt att analysera jämviktsforhâllanden en balans mellan befolkning och inkomster eller med andra ord en percapitainkomst nära riksgenomsnittet. Det anmärkningsvärda med utvecklingen i Malmöhus län är den långvariga underförsöijning med nytt transport- och kommunikationskapital Figur 4.20 antyder. Under den senaste tioårs-
som perioden har andelen investeringarna i infrastruktur i landet som helhet
av närmat sig de övriga nivåerna något. Förhållandet är det motsatta i Göte-
Figur 4.20. Malmöhus läns andelavbefolkning ochinkomstersamt avinvesteringari vägar, flygplatser ochanläggningarför telekommunikation 1973-88.
Procent av hela landet
, . . , . . , . . 1 . . , . . . 12 " """"""" Befolkning
-
inkomster
- --
Infrastruktur ,m - ----
B
.ø
l . l I | I I | l u I I I . l
.
1973 1976 1979 1982 1985 1988
Tidpunkt
statistik från Vägverket, Luftfartsverket och Televerket Källa: Bearbetningar av samtÅrsbok for Sverigeskommuner.
Bilaga 16 s. 94Figur 4.21. Göteborgs och Bohus läns andel av befolkning och inkomster samt av investeringari vägar, flygplatser och anläggningarlör telekommunikation 1973-88.
Procent av hela landet , . . , . . , . . , . . , . . , 20 - Befolkning - -- Inkomster - Infrastruktur ------ 15 g
Ä Ä 10 -°-.--_____.__ s - _________________ ,___
U I . . I . I l l I l I l . I I . 1973 1978 1979 1982 1985 1988
Tidpunkt
Källa: Bearbetningar av statistik från Vägverket, Luftfartsverket och Televerket samtÅrsbok för Sverigeskommuner.
borgs och Bohus län. Befolkning och inkomster är i långsiktig balans med varandra medan investeringsandelen närmat sig dessa nivåer uppifrån. Sett ur detta övergipande regionala perspektiv verkar det inte finnas anledning till särskilda långsiktiga satsningar inom storstäderna. Då finns det andra län i landet där obalansema är betydligt planeringsstörre om principen är att varje region ska erhålla en skälig andel av investeringarna i infrastruktur for transport och kommunikation. Blekinge och Västmanlands län är två särskilt tydliga exempel på regioner med långsiktig obalans mellan befolkning, inkomster och nytt infrastrukturkapital. Det ska framhållas att den analys som gjorts är inte gör anspråk på att vara heltäckande. Den är baserad på statistiska uppgifter som är behäftade med betydande osäkerhet. Den viktigaste slutsatsen av den redovisade studien är sannolikt att det krävs ökade insatser for att beskriva investeringsprocessens förutsättningar, procedurer och resultat. Man kan inte trovärdigt argumentera för ökade investeringar i infrastruktur sig på vare regional eller nationell nivå med bristfällig kunskap om investeringamas nivå och fördelning mellan delbranscher och regioner. Utan sådan kunskap kan man inte heller påstå att investeringarna skulle ha långsiktig
Bilaga 16 s. 95samhällsekonomisk betydelse. Det blir också svårt att jämföra samhällsnyttan mellan olika projekt om man inte kan foga in dem i
samma referensram. Möjligheterna till effektiv styrning via statsbudgeten minskar.
Bilaga 16 s. 975 framtidsbedöm-
Långtidsutredningens
ningar och transportsektorn
Efterfrågan och utbud på den framtida transportmarknaden I LU90 görs bedömningar av den ekonomiska utvecklingen fram till sekelskiftet bl. a. i form av försörjningsbalanser. I dessa ställs utbudet av resurser som kommer att finnas i framtiden i form av arbetskraft och kapital tillsammans med potentialen för import från andra länder gentemot efterfrågan i näringslivet och den offentliga sektorn samt från hushållens sida. Även efterfrågan på svensk produktion från utlandet tas med i kalkylema. Ingående undersökningar görs av företagens faktoranvändning och priserna på dessa produktionsfaktorer. Härvid delas näringslivet in i sektorer som arbetar med olika mängd kapital och kvalificerad arbetskraft samt är i olika grad skyddade för utländsk konkurrens. Särskilda kalkyler görs över utvecklingen av de behov som ska täckas genom produktion av offentliga tjänster. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsmönster undersöks detaljerat.
Den makroekonomiska framtiden har stor betydelse för utvecklingen på transportmarknaden. Samtidigt har transportsektoms produktionsförhålanden stor betydelse för den makroekonomiska utvecklingen. I detta avsnitt kommer en kritisk granskning att göras av tidigare redovisade framtidsbedömningar rörande transportsektorn mot bakgrund av LU90s makroekonomiska perspektiv. Förhållandena inom kommunikationssektorn lämnas utanför analysen. Det finns inga samlade långsiktiga framtidsbedömningar att utgå ifrån för en sådan analys för närvarande.
De bedömningar som görs här har karaktären av känslighetsanalyser. Prognoserna över utvecklingen på transportmarknaden som gjorts av bl. a. Transportrådet i samband med det trafikpolitiska arbetet är betydligt mera genomarbetade än de här utförda kalkylema. Samtidigt kan det vara av intresse att ställa dessa tidigare prognoser i ett nytt perspektiv inte minst av det skälet att Transportrådets kalkyler utgår från makroekonomiska förlopp som väsentliga pådrivande faktorer för efterfrågan och utbud på transportmarknaderna.
Tankegången bakom de långsiktiga transportprognosema kan förklaras i fem steg.
Samhällsekonomins tillväxt och strukturella omvandling ger upphov till ökade och omstrukturerade behov av transport och kommunikation.
Samhällets infrastrukturförsörjare genomför investeringsplaner för nya
7 LU 90.Bilaga16.10-0377
Bilaga 16 s. 98nätverk samt bekostar och tillbyggnad av befintliga nät för trans-
omport och kommunikation. Företagen på transportmarknaden investerar i nya fordon och ny utrustning samt prissätter sina tjänster för att möta efterfrågan inom
för det utbud av infrastruktur som skapats i framtiden. ramen nya Balans åstadkoms på de olika delmarknaderna genom en prismekanism
gör att de samhälls-, företags-, privatekonomiska marginalkostnasom derna för användning av kapacitet blir lika stora inom olika delsystem på transportmarknaden.
Om det skapade balanslägets kostnadsstruktur för företag, hushåll och
offentliga myndigheter avviker markant från det som kalkylerats i det
första momentet görs en ny bedömning. Denna revidering kan vara
motiverad att de samhällsekonomiska marginalkostnaderna för
av
transporter vissa typer visat sig vara större än vad som ingått i den
av
makroekonomiska bedömningen. En sådan ny bedömning får också
göras om utbudsföbättringarna i de andra och tredje stegen är så stora
att detta påverkar den makroekonomiska tillväxttakten.
Transportrådets har gjort prognoser för utvecklingen på delmarknader-
för gods- respektive persontransporter med något olika metodik. De na båda prognossystemen är länkade till varandra genom gemensamma anta-
den ekonomiska utvecklingen. Båda prognossystemen utgår ganden om
beslutade investeringar i transportnät och transportfordon från att nu kommit till stånd före sekelskiftet. Det gäller ex. utbyggnaden av snabbtåg mellan de största städerna och utbyggnad av ny tågkapacitet inom storstäderna.
I godstransportprognosen görs för ett utgångsläge en genomgång av transportbehovens nivå inom näringslivets olika delar inklusive dessas inriktning mot olika transportmedel. Tre faktorer påverkar utvecklingen
de framtida godsvolymerna och det transportarbete som kommer att av utföras för att transportera det framtida godset. Den första är tillväxteffekten vilken beskriver påverkan från tillväxten i hela ekonomin. Den andra är branscheffekten som beskriver påverkan från produktionens och konsumtionens omstrukturering mellan branscher och konsumtionsområden. Den tredje faktorn är den tekniska utvecklingen som påverkar värdeinnehållet i de produkter framställs inom varje enskild del av näringslivet.
som Alla de tre faktorerna styr hur stor den totala godsmängden blir i framtiden. De påverkar också hur efterfrågan riktas mot de olika transportslagen i framtiden.
Persontransportprognosen är begreppsmässigt mera komplex än prog-
över utvecklingen på godsmarknaden. Orsaken är helt enkelt att nosen medan de flesta godstransporterna sker inom produktionssystemet, utgör hushållens på fritid och i samband med arbetsresor en viktig del av
resor persontransportmarknaden. Då en så stor del av det totala antalet resor och det totala researbetet företas med privat bil kommer bedömningar av utvecklingen på persontransportmarknaden att bero starkt av vad som händer med de disponibla inkomsterna, bilinnehavet och bilutnyttjandet. Samtidigt finns de mest expansiva marknaderna för näringslivets transporter i tjänsteresandet. Prognoser över tjänsteresandets utveckling görs
Transportrådet med metodik som ansluter till den som gäller godstransav
Bilaga 16 s. 99porterna. Motsvarigheten till varuproduktionens teknikutveckling utgörs i detta fall av i hur hög grad Företagen lyckas ersätta behovet av direkta personkontakter med överföring av meddelanden på annat sätt.
En gemensam nämnare för de båda granskade prognoserna är att de bygger på analyser av förhållandena inom ett tvärsnitt av olika transportområden vid mitten av 1980-talet och innehåller förhållandevis få inslag av tidsserieundersökningar. Som visats i flera tidigare avsnitt har det skett långsiktiga förskjutningar inom och mellan transportmarknadema på ett närmast lagbundet sätt, se t.ex. Nakicenovic 1987. Flera av dessa långsiktiga förändringsforlopp kan förstås om man delar upp transportmarknaden efter produkternas värdeinnehåll. En sådan uppdelning av delmarknaden för export av gods ger en mycket tydlig uppdelning av transportmedlens konkurrensområden. En strukturomvandling tvärs genom näringslivet mot högvärdigare produktion leder entydigt till premiering av snabba, flexibla och sällan försenade transportmedel som passar gods i små och differentierade sändningar. Allmänt kan man säga att det finns en risk att de granskade prognoserna underskattar inverkan av snabb teknisk utveckling i alla delar av näringslivet på såväl volymutvecklingen inom gods- och persontransportmarknadema som efterfrågans inriktning mot olika transportmedel. På samma sätt kan den tekniska utvecklingens inverkan på arbetskraftens och hushållens rörlighet ha blivit underskattad. Huruvida denna underskattning blir långsiktigt bestående beror på samspelet mellan transport och kommunikation i framtiden.
Tabell 5.1 innehåller en sammanställning av vissa makroekonomiska data från underlagsrapporter till Transportrådets prognosarbete, se bl. a. Restadl986, och vissa uppgifter från ett referensalternativ rörande den ekonomiska utvecklingen i LU90. Alternativet som hämtats ur arbetet med LU90 är ett av flera som utarbetats. Det används här för att göra en känslighetsanalys av de tidigare redovisade transportprognosema.
Tabell 5.1. Utveckling avvissamakroekonomiskadataför perioden1987-2000 enligt framtidsbedömningar från Transportrådetalternativ l ochLU90 alternativ 2.
| Kategori | Årlig procentuell förändring Al 1979-2000 | A21988-200 |
| BNP | 1,8 | 2,1 |
| Privat konsumtion | 1,4 | 1,9 |
| Offentlig konsumtion | 1,2 | 1,6 |
| Investeringar | 1,4 | 2,4 |
| Import | 2,9 | 4,4 |
| Export | 3,8 | 4,7 |
Källa: Restad1986 och underlagsmaterial för LU90.
En jämförelse visar att alternativet ur LU90 innebär en snabbare tillväxt än i Transportrådets underlagsbedömning och då särskilt en ökad betoning på utrikeshandeln. Det finns dessutom en markant skillnad i bedömningen av investeringsaktiviteten.
Den känslighetsanalys av transportprognosema som gjorts utgår från tidsutvecklingen av det samlade transportarbetet och dessorsakssamband med några av posterna i den samhällsekonomiska försörjningsbalansen
Bilaga 16 s. 100Figur 5.1. Tillverkningsindustrins andelavnäringslivets ñrädlingsvärde och utrikeshandelnsandelavBNP for perioden 1970-87 procent.
Procent
I I I l I I I l I I I I I l l I I I I 80
: Industrins andel av privat förádl ingsvarde
--
- utrikeshandelns andel av BNP -
--
/
- / -
/
- /// -
// :
, Ås
/ X / 60
/ / -
,/ V
- -
S0
i9I/9øAHHN5\\\\"*.a,,»-*-»--
i i i i I I i i i i I | i i l i i i i
1979 1973 1975 1979 1982 1985 1988
Tidpunkt
Källa: Baarbetningarav Nationalräkenskaper.
enligt Tabell 5.1. Skälet är som tidigare nämnts att Transportrådets prog-
är betingade dessa poster. Godstransportarbetet beror av den noser av ekonomiska tillväxttakten samt av hur stor del av produktionen som
och hur snabbt den svenska utrikeshandeln ökar. Personutgörs av varor transportarbetet i sin tur beror av hur stort utrymme som finns för privat konsumtion samt hur stor del produktionen som utgörs av tjänster.
av av
En ekonometrisk analys har gjorts av hur det totala godstransportarbetet, inklusive både inrikes och utrikes sjöfart, beror av de nämnda fakto-
En analys har även gjorts av hur det totala persontransportarbetet rerna. beror av utrymmet for privat konsumtion och näringslivets sammansättning. Dessutom har i de ekonomiska skattningarna en ren tidstrend givits möjlighet att konkurrera med andra pådrivande faktorer.
kalkylerna för utvecklingen på godstransportmarknaden är
Resultatet av att får en förklaringsgrad på 81 procent av variationerna i det totala
man godstransportarbetet över perioden 1970-87 om man antar att det orsakas tre faktorer, industrins andel det totala förädlingsvärdet i nä-
av av ringslivet, utrikeshandelns andel BNP och tidstrenden. Förklaringsgra-
av den är normerad så att kan jämföra skattningar som innehåller olika
man antal förklaringsfaktorer.
Figur 5.1 en bild av hur de båda första förklaringsfaktorena utveck-
ger
Bilaga 16 s. 101lats under perioden 1970- 87. Av figuren framgår att industrins andel av näringslivets förädlingsvärde fallit svagt under perioden. Å andra sidan har urikeshandeln blivit successivt mera betydelsefull, med en ökning av takten i andelstillväxten från mitten av 1980-talet. Skattningamas resultat innebär att om industriandelen minskar med l procent kommer detta att minska godstransportarbetet med 1.3 procent. Om utrikeshandelsandelen ökar med l procent leder detta till en ökning av transportarbetet med l.1 procent. Det finns en stark tidstrend som innebär att transportarbetet kommer att minska om de båda andra faktorerna är konstanta. Denna faktor speglar den starka influensen av ökat värdeinnehåll i varuproduktionen överlag. Man får en högre förklaringsgrad om man utnyttjar den rena tidstrenden än en tidsserie över värdeinnehållet.
Resultatet för persontransportanalysen är att den viktigaste faktorn for utvecklingen av persontransportarbetet utgörs av utrymmet för privat konsumtion. Med de data som funnits till hands kommer andelen tjänsteproduktion visserligen att bidra till transportarbetet i den riktning man kan förvänta sig, men bidraget är inte statistiskt signifikant. Man får en stark tidstrend även i utvecklingen av det totala persontransportarbetet. Den innebär att det totala antalet personkilometer ökar som resultat av flera samverkande faktorer. En god del av tidstrenden plockas upp av andra variabler om man gör skattningen i två steg. I ett första steg undersöks då hur bilinnehavet beror på den ekonomiska utvecklingen. I ett andra steg studeras hur bilinnehav och specialisering mot tjänsteproduktion i näringslivet påverkar persontransportarbetet. Orsaken att denna metod inte ligger till grund för känslighetsanalysen är att den trots allt ger lägre förklaringsgrad än den som valts. Förklaringsgraden hos den valda modellen är så hög som 98 procent efter normering av avvikelsemåttet för att få jämförbarhet mellan modeller med olika antal variabler.
Godstransportprognosens precision
Figur 5.2 innehåller en sammanställning av de gjorda känslighetsanalyserna när det gäller godstransporter för perioden fram till sekelskiftet. Figuren visar att den ekonometriskt skattade modellen ger mycket god anpassning till variationerna i godstransportarbetets utveckling. För framtidsbedömningen till år 2000 finns direkt underlag från de båda ekonomiska alternativen rörande utrikeshandelns andel av BNP. En uppskattning har dessutom gjorts av industriandelen av näringslivets forädlingsvärde. Den är byggd på uppgifter om bruttoproduktionens utveckling i olika näringsgrenar enligt det utvecklingsaltemativ som ligger till grund for Transportrådets prognos. Den baseras på en uppdelning i skyddad industri samt kapital-, arbetskrafts- respektive kunskapsintensiv industriell verksamhet i känslighetskalkylen i anslutning till LU90.
Under perioden 1970- 87 har det totala antalet tonkilometer som krävs for att genomföra landets godstransporter inklusive den utrikes sjöfarten fallit svagt med starka variationer från år till år. De tre faktorerna är tillräckliga för att återskapa det mesta av detta förlopp. Tidstrendens spegling av nettot av ekonomisk tillväxt och ökat varuvärde kompletteras
Bilaga 16 s. 102Figur 5.2. Totalt godstransportarbeteinklusive inrikes och utrikes sjöfart 1970-87, ekonometrisk skattning av utvecklingslörloppet samt tre prognoserför utvecklingen till år 2000.
Mi Ijarder tonki Iometer
IIllTIlllI||IIIIIIIIIIIITIY|III 85
- Faktisk utveckling
/- A0
- Skattning och prognoser
-r I
A / "
:
/
W /
l 75 :
/
" i f A2
z, , .f-
I A _
/
I . j $
- - 7D i
/tj
A1
S5
1 AlllllllllllllllllllllIIIIl I 1 1
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000
Tidpunkt
A0Transportrådets prognos, AlEkonometrisk prognos på basisav Transportrådets ekonomiska alternativ, A2Ekonometrisk prognos på basis av alternativ i LU90.
industriproduktionens relativt sett minskade bidrag till BNP. Den av ökade utrikeshandeln innebär att en allt större del av det transporterade godset sänds över långa avstånd.
Som visas av bl. a. Snickars et 1989 ligger i Transportrådets prognos
stark ökning de långdistanta transporterna av högvärdigt gods i ton en av räknat. I andra ändan av skalan räknas i denna prognos med att det kommer att ske en minskning av mängden bulkgods som transporteras över kortare avstånd. Utrikeshandelsandelen kommer enligt Transportrådets prognos att öka i enlighet med uppgifterna i Tabell 5.1. En rent ekonometrisk prognos byggd på utvecklingen av det totala godstransportarbetet under nästa 20 år hamnar på en betydligt lägre nivå än den redovisade godstransportprognosen. Inte ens om takten i ökningen av BNP och utrikeshandeln sker efter den snabbare banan i alternativet i LU90 kommer de ekonometriska prognoserna upp i samma nivå som Transportrádet. Skillnaden är av samma storleksordning som amplituden i konjunktursvängningama under den senaste tjugoårsperioden. Det anmärkningsvärda är att Transportrådets prognos ligger så pass långt utanför
långsiktstrenden utstakade intervallet. Skillnaden ligger inte i den det av ekonomiska utvecklingen. Det är närmare mellan de båda ekonometriska
Bilaga 16 s. 103l03
prognoserna än mellan de båda prognoser som gjorts på basis av Transportrådets ekonomiska scenario.
Denna granskning leder till två slutsatser. Den ena är att Transportrådets genomarbetade innebär ett trendbrott i den långsiktiga ten-
prognos densen mot ett minskat totalt transportarbete. Den andra slutsatsen är att detta sannolikt beror på en annorlunda bedömning av varuvärdenas utveckling snarare än en diskrepans i bedömningen av godstransportemas genomsnittliga fraktavstånd. I Transportrådets prognos har varuvärdenas utveckling härletts som en kombination av ändrad sammansättning av varumixen i och en av de behandlade varugrupperna, ändrade relativa
var priser mellan produktionssektorer i näringslivet och ökat värdeinnehåll i varje enskild produktgrupp. Det är den sista faktorn som är mest kritisk och som torde leda till att Transportrådets volymprognos blir for hög.
Det finns således anledning att misstänka att det totala transportarbetet inte kommer att öka enligt den bana som Transportrådets prognos pekar ut fram till sekelskiftet. Enligt den genomförda känslighetsanalysen skulle osäkerheten vara ganska stor om efterfrågan på godstransporter på lång sikt. Det är inte säkert att det totala godstransportarbetet ens kommer att öka. Konsekvensen av detta blir att marknaden för frakt av gods kanske inte kommer att utvecklas lika snabbt som man trodde för några år sedan. Det kan bli hårdare konkurrens om frakterna mellan olika transportören Det blir behäftat med större osäkerhet att investera i konkurrensutsatt kapacitet inom godstransportområdet. Marknaden kan komma att expandera snabbare inom delområdet högvärdiga transporter av blandad last än vad tidigare bedömts. Detta betyder i sin tur att efterfrågans inrikt-
som ning mot transportmedel kan komma att bli något annorlunda än vad som tidigare gjorts gällande. De transportföretag som ska kunna hävda sig i konkurrensen måste ha stor flexibilitet och satsa på transportlösningar där flera olika transportsätt kombineras. Mycket talar för att både lastbils- och järnvägstransporterna kan starkare konkurrens från flyget än tidigare. Framgångsrika satsningar kan komma att kräva inte bara kombinerade lastbils- och flygtransporter utan också trevägskombinationer lastbil-tågflyg. För infrastrukturförsörjarna kan det bli aktuellt att bygga upp knutpunkter i godstransportsystemet där smidig växling kan skapas mellan de tre transportsätten. Det har på senare tid vuxit fram kombinationstransporter mellan lastbil och flyg som ett resultat av flexibiliteten i vägtransportsystemet. Frågan för framtiden är hur järnvägen ska kunna konkurrera på denna marknad.
Persontransportprognosens precision
Figur 5.3 innehåller en sammanfattning av resultaten av känslighetsanalyserna av Transportrådets prognoser över det totala persontransportarbetets utveckling till sekelskiftet. Liksom i fallet med godstransporter har en jämförelse gjorts mellan tre prognoser. Transportrådets persontransport-
är gjord med en välutvecklad metodik där separata bedömningar prognos tagits fram för en serie olika delmarknader. Kvalificerade prognosmodeller har blandats med mera pragmatiska metoder. I de flesta delmoment har
Bilaga 16 s. 104man premierat orsaksanalyser med tvärsnittsdata för en tidpunkt framför trendbedömningar byggda på tidsseriedata. Resultatet är prognosen att det totala transportarbetet kan komma att växa med 20 miljarder personkilometer till sekelskiftet. Det är en ökning som motsvarar en viss avmattning av den årliga tillväxttakten i förhållande till den långsiktiga trenden och en mera markerad avmattning relativt de senaste årens trend.
Figur 5.3. Totalt persontransportarbete1970-87, ekonometrisk skattning avutvecklingsñrloppet samt tre prognoserför utvecklingentill år2000.
Mi Ijarder personki Iometer
Bilaga 16 s. 105till en ökning av det totala persontransportarbetet med knappt 0.5 procent. Då befolkningen ökat i antal med ungefär 0.2 procent per år under perioden 1970-87 innebär detta att persontransportarbetets elasticitet med avseende på de disponibla inkomsterna per capita skulle vara runt 0.6 skatta: på makrodata.
För flera av de ärendekategorier som man arbetat med i samband med Transportrådets persontransportprognos beror frekvensen resor starkt
av hur den privata konsumtionen utvecklas i reala termer. Beroendet uppträder inte minst genom den förmedlande betydelse bilinnehavet har på
som resefrekvensen. Av Figur 5.3 framgår ekonometrisk trendprognos
att en med stöd i tidsserierna av persontransportarbete och privat konsumtion skulle leda till ett större researbete än i Transportrådets Eftersom
prognos. kalkylalternativet i LU90 innebär en något snabbare ekonomisk tillväxt skulle persontransportarbetet öka ytterligare något om denna ekonomiska utveckling korn till stånd. Skillnaderna mellan de båda ekonometriska prognoserna är mindre än skillnaden mellan Transportrådets prognos och motsvarande ekonometriska prognos.
Återigen finns det anledning att ifrågasätta om Transportrådets prognos representerar den mest sannolika utvecklingen inom delmarknaden för persontransporter. Den verkar helt enkelt vara något för låg. Precisionen i detta omdöme torde vara något större för persontransportprognosen än för godset. En viktig orsak till avvikelsen är sannolikt underskattning
en av den ökade resebenägenheten inom varje utvald socioekonomisk grupp i Transportrådets prognos. En rad över tiden föränderliga faktorer vid sidan av inkomsterna har lett till en ökning av såväl mängden
personresor per capita som deras genomsnittliga längd. Bilinnehavet och användningen
av bil har på ett påtagligt sätt kommit att förknippas med det starkt ökade arbetsmarknadsdeltagandet bland kvinnor. Andelen tvåbilshushåll har ökat. Flexiblare arbetstider har medfört svårigheter för den kollektiva trafiken att fånga upp det ökade resebehovet.
Konsekvensen av den låga prognosen för persontransportarbetet är att trycket på transportsektorns utbudssida kan bli större än tidigare väntat när det gäller persontransporter. Om efterfrågan på resor inte kan bäras upp av utbudet av kollektiva transporter är det sannolikt att ökningen kommer att falla på privatresor med bil. Svårigheten för transportsektorns aktörer är att kunna erbjuda alternativ som kan konkurrera med bilen. Om de nya kollektiva alternativen inte ger hushåll och tjänsteresenärer
en tillräcklig restidsvinst kan det bli svårt att kostnaderna för investeringar i ny kapacitet för kollektiv persontransport täckta. Det kan med formu-
en lering lånad från den japanska debatten generation snabba tåg bli
om en ny oekonomiskt att förflytta glest fyllda tåg med hög hastighet mellan städer i landet.
Målkonllikter i transport- och kommunikations-
politiken
Det kan komma att uppstå ett något mindre behov av godstransporter, räknat i tonkilometer, under den kommande tioårsperioden än vad tidiga-
8 LU 90.Bilagal6. I0-0377
Bilaga 16 s. 106räknat med. Orsaken är inte framför allt att godset kommer re prognoser att transporteras kortare sträckor än vad man räknat med i tidigare bedömningar. Det är att produktionen kan högre värdeinnehåll än vad
höll för sannolikt för några år sedan då de tidigare prognoserna togs man
det högre värdeinnehållet är dels att godsmängderfram. Konsekvensen av
inte kommer att öka så snabbt och att efterfrågan kommer att riktas na mot lastbils- och flygtransporter i högre grad än hittills.
LU90 räknar med snabbare ekonomisk tillväxt och en snabbare
en ökning utrikeshandeln än gjorde i de långsiktsanalyser som låg till
av man grund för Transponrådets prognoser. Med den prognosmetod som användes Transportrådet skulle detta medföra ytterligare ökning av efter-
av en frågan på godstransporter. Konsekvensen skulle bli en lyftning av godstransportmarknaden överlag. Osäkerheten torde vara stor om denna bedömning verkligen kommer att hålla streck. LU90 räknar samtidigt med
stark strukturell omvandling den svenska ekonomin från varu- till en av tjänsteproduktion. Medan sysselsättningen i den kapital- och arbetsintensiva samt skyddade delarna tillverkningsindustrin minskar med mellan
av 0.3 och 1.3 år kommer den kunskapsintensiva industrin att
procent per öka sin sysselsättning med 0.7 procent per år och den privata tjänstesektorn med 1.0 procent år. Man räknar med att förädlingsvärdena kan
per
stiga bortåt dubbelt så snabbt i de expansiva kunskaps- och komma att tjänstesektorerna som i de priskonkurrerande.
Konsekvensen dessa bedömningar för persontransporterna är att
av tjänsteresandet sannolikt kommer att växa i volym snabbare än vad tidiga-
Transportrådet. Utvecklingen inom marknaden för hushålre bedömts av lens blir direkt beroende samverkan mellan inkomstutveckling,
resor av priset på bilar och kostnaderna för bilutnyttjande. Med ett utbyggt vägnät,
arbetsmarknad med hög rörlighet och växande preferens för kvalitet i en servicekonsumtion till priset längre resor för att nå serviceutbuden,
av kommer sannolikheten att vara stor att även det individuella resandet ökar
än vad hittills bedömt. I tidigare avsnitt har visats hur hushållen mera man över tiden spenderar allt större del sina transportutgifter på indivi-
en av duellt resande. Transportutgifterna har kommit i paritet med bostadsutgifterna för flera hushållskategorier.
Man kan inte säkert säga att den snabbare ökningen av efterfrågan på personförflyttningar kommer att innebära att marknaden för persontran-
får allmän lyftning. En skarp konkurrens kommer att uppträda sporter en mellan flyg, tåg och bil, särskilt om planerna på att bygga ut utbudet av snabba tågtransporter kommer att realiseras. Erfarenheterna från Japan och satsningar på kontinenten är att snabbtåg kan ta över en god del av marknaderna för mellan större städer från flyg respektive bil, seäven
resor Button 1989. Utvecklingen har varit så positiv för tågets räkning att det
finns planer på ett sammanhängande nät av snabba tågförbindelser nu mellan större stadsregioner i olika länder. Två förhållanden skiljer dock Sverige från kontinenten. För det första finns inte ett så stort potentiellt underlag för resande i de miljöer där man lanserat den nya snabbtågs-
som teknologin. För det andra är avstånden så stora mellan de största stadsregionerna i Sverige att de snabbförbindelserna inte har någon större
nya marknad för bilresor att konkurrera med. Det blir antingen en överflytt-
Bilaga 16 s. 107ning från inrikesflyg eller nygenererade resor som ska bära upp de nya förbindelserna, möjligen med undantag för förbindelserna mellan städerna i Mälardalen där en pendlingsmarknad kan komma att etableras.
En grundläggande målkonflikt i den transportpolitik som ska föras under l990-talet ligger i huruvida konkurrensförhållandena mellan olika trafikslag kommer att behöva korrigeras för att man ska kunna uppnå samhällsmål rörande den svenska ekonomins internationella konkurrenskraft parallellt med mål rörande energihushållning och miljöuthållighet.
l den första frågan finns det två möjliga vägar. Den ena är att lita på att en avreglering av transportmarknaderna leder till en effektivisering av transportsektorns funktion med följd att priserna sjunker och det ökade resebehovet som förutsägs i prognoserna kan avyttras utan investeringar i infrastruktur. Denna lösning innebär alltså att man i huvudsak överlåter åt transportföretagen på marknaden att i fri konkurrens arrangera sina utbud av transporttjänster gentemot företag, hushåll och myndigheter. Transportmedelsindustrins uppgift blir producera sådana fordon som marknaden efterfrågar med en teknik som gör att miljömål och mål rörande energihushållning upprätthålls.
Den andra och kompletterande vägen till en mera effektiv transportsektor är att bygga nya infrastrukturer för transport och kommunikation. Det kan i detta fall gälla såväl nya nätverk som nya terminaler för omlastning och överflyttning från ett transportsätt till ett annat. Det kan framför allt röra sig om att försöka bädda för nya kombinationer mellan transportsätt. På kontinenten pågår en uppbyggnad av ny hamnkapacitet som ska betjäna den transoceana sjöfarten i kombination med såväl väg- som järnvägstransporter i Europa. I Frankrike finns avancerade planer på sammanlänkning av internationella flygplatser och stationer för höghastighetståg. I Japan där man redan har en tjugoårig erfarenhet av snabbtåg mellan städer kan man komma att satsa på magnettåg för mycket höga hastigheter. I Östeuropa förestår ett mycket omfattande arbete med att förbättra nätverken för såväl kort- som långväga transporter.
Problemet med denna senare väg är att den endast kan försvaras ur ett långsiktigt perspektiv. Det krävs att stora offentliga resurser för investeringar förs över till detta politikområde om vägen ska kunna väljas eller också att företagen får sådana möjligheter till avkastning att de löser fmansieringsfrågan. En satsning på dessa investeringar kan inte enbart motiveras ur perspektivet att samhällets behov av transporter ska avyttras till lägsta samhällsekonomiska kostnad på kort sikt. Den kan bara försvaras genom att man via dessa investeringar både löser det svenska problemet med konkurrenskraften och uppnår energi- och miljömål.
Frågan är alltså om Sveriges internationella konkurrenskraft kommer att avsevärt ökas om de investeringsbehov som infrastrukturförsörjama pekar på blir tillfredsställda. Det skulle enligt sammanställningar i tidigare avsnitt innebära en ökning av investeringarna i transport- och kommunikationssektorn med åtminstone 25 procent per år under den närmaste tioårsperioden. Svaret på den frågan är sannolikt att en ökning av investeringarna är motiverade. Den klassiska ekonomiska metoden att undersöka om infrastruktur bidrar till samhällsekonomisk effektivitet och långsiktig tillväxt är att studera infrastrukturens effekter på produktiviteten. Som tidi-
Bilaga 16 s. 108gare behandlats och som visats av bl. a. Lakshmanan 1986 yttrar sig sambandet särskilt starkt när ekonomin är i snabb strukturomvandling snarare än när ekonomin utvecklas från en välfärdsnivå till en annan. Den klassiska föreställningen av infrastruktur som kapital som måste bildas innan efterfrågan materialiseras fullt ur är relevant också nu. Samhället måste bära risken för felinvesteringar, en risk som är för stor för att någon enskild ekonomisk aktör ska våga genomföra investeringen.
Det entydiga resultatet undersökningar av vilka investeringar i infra-
av struktur är motiverade detta perspektiv är att flygplatser i kombi-
som ur nation med universitet och högskolor har den största tillväxteffekten, se också Andersson et 1987, Markusen et 1986 och Anderstig och Mattsson 1989. Resultatet innebär inte att man nödvändigtvis måste bygga ut flygplatskapaciteten i alla delar av landet. Det som sägs i den redovisade forskningen är att varje investering med tillräcklig tillväxteffekt måste åstadkomma förbättringar i tillgängligheten för de regioner där investeringen sker som är i nivå med de som llygplatsinvesteringar kan skapa. Tidigare har noterats att förutsättningarna torde skilja sig något mellan Sverige och länderna på kontinenten när det gäller konkurrensen mellan olika trafikslag. Åtminstone bortser från energi- och
om man miljömål kan de samhällsekonomiska förutsättningarna vara bättre för
flygkapaciteten än för snabba tågförbindelser. Det utspridda ökningar av boendet och det glesa ortssystemet talar också för att vägsektorns möjligheter att bidra till den samhällsekonomiska balansen och tillväxten inte får underskattas i det framtida Sverige.
Tidigare har visats vilken utveckling av energianvändningen för transporter och kvävebelastningen i luften som kan inträffa om Transportrådets
slår in. Dessa kalkyler har gällt utvecklingen ända fram till 2020. prognoser Slutsatserna har varit att energianvändningen i transportsektorn kommer att fortsätta att öka och att kvävebelastningen från transportsektorn inte kommer att minska i den utsträckning som politiskt målsatts till sekelskiftet. l de känslighetsanalyser som gjorts har inte bedömningar kunnat göras
hur dessa belastningar påverkas av en annorlunda utveckling inom av transportområdet. En långsammare utveckling inom godstransportmarknaden kompenseras snabbare ökning inom marknaden för person-
av en transporter. Ökningen inom den marknaden är större än minsk-
senare ningen inom den förra. Den sannolika konsekvensen är att såväl energianvändning miljöbelastning kan komma att bli något större än vad
som
förutsagts i tidigare bedömningar. Till bilden hör också att efterfråsom
inriktning mot olika transportmedel i prognosen kan ändras ytterligagans
inte investeringarna i infrastruktur blir genomförda i den utsträckre om ning och takt antagits i Transportrådets prognos. Konsekvensen blir
som då sannolikt ökad användning av person- och lastbilar och en ytterligare
en ökning energianvändningen med åtföljande tillväxt av kväveutsläppen
av
inte avgasreningsteknik införs snabbare än vad som tidigare förutsätts. om
Slutsatsen dessa kvalitativa resonemang är att det inte går att med
av nuvarande underlag entydigt slå fast vilken inriktning en samordnad trañkpolitik bör ha som stärker den svenska konkurrenskraften och löser upp målkonflikterna mellan transportpolitiken och energi- och miljöpolitiken. Slutsatsen är snarare att en utökad grad av samordning när det gäller
Bilaga 16 s. 109politikutformning måste komma till stånd. Denna samordning bör i första hand gälla infrastrukturens utbyggnad och användning. Det är dags att ta uppdelningen av ansvaret när det gäller samhällsekonomins transport- och kommunikationsforsörjning på allvar. En grundlig utredning
behövs av vilka alternativ som finns när det gäller investeringar i infrastrukturer
som kompletterar och konkurrerar med varandra. För närvarande finns inte denna överblick. Från statens sida försöker påverka utvecklingen
man inom transportsektorn genom att satsa sina största utrednings- och investeringsresurser på järnvägen som har mött vikande efterfrågan. Samtidigt diskuterar regionala och kommunala myndigheter intensivt hur de ska lösa sin lokala flygplatsfråga. Väginvesteringarna är sedan länge satta på
undantag. Argument om rättvisa i den regionala Fördelningen av investeringar kan hämtas ur bl.a. de i tidigare avsnitt redovisade uppgifterna
om korrespondensen mellan befolkningsfördelning, inkomstfördelning och fördelning av investeringar i expansiv infrastruktur. Det behövs eftertanke för att utveckla ett nytt kostsamt politikområde, infrastrukturpolitik.
Bilaga 16 s. 111lll
6 Sammanfattning
Bilaga 16 s. 111Den här bilagan har handlat om samhällsekonomins transport- och kommunikationsförsörjning. Ett försök har gjorts att behandla transporter och kommunikationer i ett gemensamt sammanhang. Tre olika perspektiv har lagts på sektorn som helhet. De är i tur och ordning omfattningen, inriktningen och effektiviteten hos verksamheten i de företag i samhällsekonomin som ingår i den utvidgade transportsektorn, näringslivets och hushållens användning av transport- och kommunikationstjänster samt åtgången av investeringsresurser för att utveckla sektorns samhällsekonomiska roll. I bilagan har dessutom företagits en kritisk granskning av prognoser och framtidsbedömningar för transportsektorn i anslutning till ett av utvecklingsalternativen i LU90. Syftet har varit att bedöma om det är samhällsekonomiskt motiverat att utöka investeringarna i transportsektorn. l denna del av bilagan har kommunikationssektorn lämnats utanför analysen. I stället har diskussionen gällt målkonflikter mellan politikområden med anknytning till transportsektorn.
Om man räknar med alla som sysslar med transport och kommunikation i näringslivet, såväl vad gäller tillverkning, försäljning och reparation av transportmedel som byggande och underhåll av infrastruktur och ombesörjande av transport och kommunikation kommer man fram till en total sysselsättning på runt 580 000 personer. Det innebär att ungefär var sjunde sysselsatt är verksam inom sektorn i fråga. l vissa delar av landet är det upp mot var femte och då särskilt i de regioner där det finns en koncentration inom tillverkning av transportmedel. sammansättningen av sektorns sysselsättning skiljer sig också markant mellan olika delar av landet. I de mindre orterna finns det i stort sett bara bensinstation, taxi samt lastbilscentral och några anställda inom post- och telesektorn. Andra orter är starkt beroende av arbetstillfállena inom terminalverksamheten i någon av transportsektorns delar.
Produktiviteten i transportsektorn ligger under näringslivets genomsnitt medan den ligger klart över för kommunikationssektorn. Under 1970-talet växte förädlingsvärdet särskilt snabbt för transportsektorn. Under 1980talet har denna snabba utveckling i stället gällt kommunikationssektorn. Sverige har ungefär lika stor samfárdselsektor som de andra OECD-länderna utom Norge där sektorns samhällsekonomiska betydelse är klart större. Den egentliga transport- och kommunikationssektorn bidrar med runt sex procent av BNP. Investeringarna i sektorn i fråga har fallit i förhållande till den totala mängden materiella investeringar. Den genom-
Bilaga 16 s. 112snittliga storleken hos sektorns företag är liten och skiljer sig mycket åt mellan olika delar landet. Ägandet är starkt koncentrerat till stock-
av holmsregionen.
Det har alltid hävdats att utgifterna för transport och kommunikation är en försumbar del av Företagens produktionskostnader. Samtidigt har det funnits en föreställning att hushållens utgifter för transporter är betydligt mindre än utgifterna för boendet och att dessa utgifter dessutom företer hög inkomst- och priselasticitet. Analysen i bilagan pekar på att genomsnittsföretaget i näringslivet för närvarande betalar inemot fyra procent av sina produktionskostnader för transporter och ett par procent för kommunikation. Räknat som andel av förädlingsvärdet är procentsatserna ungefär dubbelt såstora. Det har funnits en tendens till ökning av kostnadernas andel av produktionsvärdet under en följd av år. Kostnadsökningen för transport och kommunikation har skett samtidigt som lager- och hanteringskostnaderna minskat betydligt. Det finns tecken som tyder på att transport- och kommunikationskostnadema åter falllit något i relativa termer under l980-talet. Det har skett en snabb tillväxt i volymen transport och kommunikation i stort sett oberoende av kostnaderna för dessa tjänster i produktions- och distributionsprocessen. Lastbilssektorns ökade transportarbete har påverkat miljön särskilt hårt.
Hushållen har över tiden kommit att ägna en allt större del av sina disponibla inkomster för transport och kommunikation. De tar för närvarande mellan femton och tjugo procent av det genomsnittliga hushållets utgifter. För vissa grupper av hushåll med yrken som expanderar i kunskapssamhället är utgifterna i nivå med bostadsutgifterna. En allt större del av utgifterna läggs på individuellt organiserade transporter. Annorlunda utryckt har allt fler personer, såväl män som kvinnor, valt att skaffa egen bil som en metod att lösa sina transportbehov individuellt. Resultatet har blivit att medan näringslivets transport- och kommunikationsutgifter ökat endast måttligt har hushållens och individernas utgifter vuxit markant. Resultatet har blivit ökad samhällsekonomisk effektivitet på kort sikt men hot mot välfärd och miljömål på sikt. Hushållen har nämligen kommit att tillbringa allt mera tid för transport och kommunikation. Deras användning av bilar för arbetsresor har bidragit till en försämrad miljö.
Investeringarna i transport- och kommunikationssektorn har varit nära nog konstanta i reala termer sedan mitten av 1960-talet. Detta innebär att deras andel av de samlade investeringarna minskat. Samtidigt har det skett stora förskjutningar mellan delområden över tiden. De mest anmärkningsvärda dragen i denna utveckling är att väginvesteringarna fallit realt under en lång följd av år, att investeringarna i järnvägssektorn vuxit under 1980talet, att spárvägs- och tunnelbaneinvesteringarna fallit i reala termer under den senaste tioårsperioden, att sjöfartens investeringar svängt kraftigt med sjunkit trendmässigt samt att investeringarna i luftfartssektorn varierat över tiden med en starkt ökande tendens. Både inom postens och telekommmunikationernas område har investeringarna ökat i omfattning under l980-talet. För närvarande är investeringarna i telekommunikationssektorn betydligt större än de är i andra delsektorer inom transportoch kommunikationsområdet.
Bilaga 16 s. 113lnfrastrukturförsörjarnas planer för investeringarna under 1990-talet innebär med en realistisk bedömning en ökning av den årliga investeringsnivån med runt 25 procent i förhållande till läget för närvarande. Anspråken på ökning av takten i kapitalbildningen är särskilt stor i väg- och järnvägssektorerna. I det förra fallet förs anspråken fram som resultat av en fortsatt ökning av efterfrågan på vägtransporter parallellt med en kraftig minskning av investeringsnivån i vägsektorn. För järnvägen motiveras investeringssatsningen med en förväntan om en kraftig ökning av efterfrågan på järnvägsresor, bl. a. underbyggd genom exempel på utbudseffekter i utlandet. Samtidigt växer efterfrågan på flygtransporter starkt med åtföljande krav på beslut om lokalisering av ny flygplatskapacitet, bl. a. till stockholmsregionen.
Internationella och svenska studier har pekat på ett starkare samband mellan den privata sektorns produktivitet och kvaliteten i försörjningen med infrastrukturtjänster. Det gör att frågan om nivå och inriktning på de framtida investeringarna i transport- och kommunikationssektorn har ett enkelt och ett svårt svar. Det är enkelt att konstatera att det ökade investeringsbehovet har fog för sig. Det är däremot svårt att entydigt motivera prioriteringen mellan delområden. Ytterligare analyser behövs som utgår från ett systemperspektiv för att avgöra den lämpligaste inriktningen. Ett sådant utvecklingsarbete rörande vägsystemanalyser pågår för närvarande bl. a. inom Vägverket.
De samordnade bedömningar av värdet av olika investerings- och andra åtgärder inom transport- och kommunikationsområdet som föreslås ovan måste innehålla nya prognoser över efterfrågan. En känslighetsanlys av Transportrådets prognoser har visat att efterfrågan på persontransporter kan bli större än den tidigare bedömningen och efterfrågan på godstransporter något mindre. Detta kan få konsekvenser för möjligheterna att samhällsekonomiskt motivera vissa av de föreslagna investeringsåtgärderna. Inte minst är det väsentligt att förnyade och förfinade bedömningar görs om finansieringen av investeringarna i infrastruktur i högre grad än hittills ska skötas vid sidan av statsbudgeten. Detta kommer att påverka avkastningskraven på investeringarna både ur transportföretagens synvinkel och ur statens. Det kan inte uteslutas att målkonflikterna mellan energi- och miljöpolitiken å ena sidan och infrastruktur- och transportpolitiken å den andra är större än vad som framkommit som konsekvens av de tidigare redovisade prognoserna. Detta utgör ett starkt motiv till att förnyade bedömningar måste göras.
Det finns ytterligare en målkonflikt förknippad med den nuvarande utvecklingen inom transport- och kommunikationssektorn. Den gäller samspelet mellan den regionala och den nationella nivån. Den ökande betydelsen av transport och kommunikation för konkurrenskraften gäller inte bara Sverige i förhållande till omvärlden. En regions utveckling avgörs sannolikt i framtiden i högre grad än tillförne av de förutsättningar som politiker och andra aktörer lyckas ge regionen genom satsningar på infrastruktur- och kompetensuppbyggnad. Staten har fört över en allt större del av ansvaret för samhällsplaneringen till kommunerna. Detta innebär att det kan förväntas fortsätta dyka upp en rad olika initiativ till transportoch kommunikationsprojekt på regional nivå. Dessa projekt kan var för
Bilaga 16 s. 114sig vara av begränsad betydelse för den samhällsekonomiska balansen men blir sammantagna av stor betydelse. Den målkonflikt som uppträder rör frågan om samordnade inomregionala satsningar ska premieras framför samordning mellan olika delsystem för mellanregional transport och kommunikation.
Den snabba utveckling som sker inom kommunikationssektom kommer att ändra förutsättningarna för de långsiktiga val som måste träffas inom politikområdet infrastrukturförsörjning under l990-talet. Förutsättningarna kommer att ändras när det gäller efterfrågan på transport och kommunikation. Framtida kommunikationsbehov kan komma att lösas utan att de behöver leda till transportbehov. Förutsättningarna kommer också att ändras när det gäller utbudet av transport- och komunikationstjänster. Vad som händer med tekniken att rena utsläpp från de individuella transportmedlen kommer att påverka förutsättningarna för satsningen på järnvägen och kollektiva lösningar på storstädemas trafikproblem. Besluten i Sverige kommer inte att kunna fattas oberoende av besluten inom transport- och kommunikationsområdet i andra länder. Med sin starka position inom området telekommunikation borde Sverige kunna vara föregångare när det gäller forskning och utveckling för att utnyttja kommunikation som substitut för transporter.
En sak är säker när det gäller l990-talets investeringar i transport- och kommunikationssektorn. Det kommer att genomföras massiva investeringsprogram i både västra och östra Europa. Detta kommer att tvinga Sverige att noga överväga om inte investeringsnivån måste ökas även här.
Bilaga 16 s. 115Appendix
Beteckningar för sektorer inom ramen för 1987 års långtidsutrednings 24sektorsmodell: Jordbruk och fiske Skogsbruk Gruvor och mineralbrott Skyddad livsmedelsindustri Konkurrensutsatt livsmedelsindustri Dryckesvaru- och tobaksindustri Textil- och beklädnadsindustri Trävaruindustri Massa- och pappersvaruindustri 10 Grafisk industri 11 Gummivaruindustri 12 Kemisk industri 13 Petroleum- och kolindustri 14 Jord- och stenindustri 15 Järn-, stål- och metallverk 16 Verkstadsindustri exklusive varv 17 Varvsindustri 18 Övrig tillverkningsindustri 19 E1-,gas-, vatten- och värmeverk 20 Byggnadsverksamhet 21 Varuhandel 22 Samfárdsel 23 Bostadsförvaltning 24 Övriga privata tjänster
Länsnummer, länsbokstäver och länsbeteckningar: Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län
Bilaga 16 s. 116Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län ä Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län
Bilaga 16 s. 117Referenser
Andersson, Å E och J R, 1970, Storstadsproblematiken. Bilaga till
ungen,
SOU 1970: 15, Balanserad regional utveckling. Allmänna Förlaget,
Stockholm. Andersson, Å Törnqvist, G, Snickars, F och Öberg, 1984, Regional
mångfald till rikets gagn. Liber, Stockholm Andersson, Å 1985, Kreativitet storstadens framtid. Prisma, Stock-
-
holm Andersson, Å Anderstig, C och Hårsman 1987, Knowledge and
communications infrastructure and regional economic change. CERUM Arbetsrappon 1987: 25, Umeå universitet.
Andersson, Å E och Strömquist, U, 1988, K-samhällets framtid. Prisma,
Stockholm. Anderstig, C och Mattsson, L-G, 1989, Interregional allocation models of
infrastructure investments. The Annals of Regional Science, vol 23,
pp
287 98.
- Banverket, 1988, Anslagsframställning för 1989/90 verksamhetsåret
1990. Banverket, Stockholm. Beckman, Eriksson, A, Holm, Lenntorp, B och Tapper, H, 1987,
Geografin i politiken. Dsl 1987:6, Regeringskansliets Offsetcentral,
Stockholm. Button, K, 1989, Infrastructure plans for Europe. CERUM Arbetsrapport
1989: 10, Umeå universitet. ERU, 1974, Produktionskostnader och regionala produktionssystem. Bila-
ga III till SOU 1974: Orter i regional samverkan. Beckmans, Stock-
holm. ERU, 1989, Det omedvetna valet nationell politik och regional obalans.
-
Bilaga 12 till LU90. Gershuny, J och Miles, 1983, The new service economy. The transforma-
tion of employment in industrial societies. Frances Pinter, London. Hansen, N, 1965, The structure and determinants of local public invest-
ment expenditures. The Review of Economics and Statistics, vol 47, no Hinno, R, Olofsson, Berglund, Nordin, B och Linse, 1987, Meto-
der, modeller och beräkningar. Bilaga 1till LU87. Liber, Stockholm. Hirschman, A, 1957, The strategy of economic development. Yale Univer-
sity Press, New Haven. Owen Jansson, 1986, Personbilsinnehavet i Sverige 1950-2010. Statens
väg- och trañkinstitut, Linköping.
Bilaga 16 s. 118Lakshmanan, T R, 1986, Infrastructure and economic transformation.
CERUM Arbetsrapport, 1986: 23, Umeå universitet. Markusen, A, Hall, P och Glasmeier, A, 1986, High-Tech America. Allen
and Unwin, Winchester, Mass. Mills, E och Carlino, G, 1989, Dynamics of county growth. I Andersson, Å
Batten, D, Johansson, B och Nijkamp, P red, Advances in spatial
theory and dynamics. North-Holland, Amsterdam. Nakicenovic, N, 1987, Dynamics of change and long waves. IIASA Wor-
king Paper, Laxenburg, Österrike. Nelldal, B-L red, 1983, Transporter i Sverige, Del III: Godstransport-
prognos 1980 2000. Transportrådet, Stockholm.
- Nelldal, B-L, 1987, Översikt över investeringar i infrastruktur. Stencil,
Transportrådet, Stockholm. Nelldal, B-L red, 1989, Persontransportprognos 1985-- 2020. Arbetsrap-
port. Transportrådet, Stockholm. Nelldal, B-L och Lindqvist, 1989, Trafikutveckling och trajikprognoser.
Rapport 1989: Transportrådet, Stockholm. Peterson, G, 1989, Lagging infrastructure investments: What do they
mean Urban Institute, Washington DC. Restad, T, 1986, Svensk ekonomi i ett långsiktigt perspektiv. Avstämning av
1981/82 års kalkyl. Nationalekonomiska institutionen, Stockholms uni-
versitet. Rietveld, 1989, Infrastructure and regional development. The Annals of
Regional Science, vol 23, pp 250-70. Rosenstein-Rhodan, 1943, Problems of industrialization of eastem and
south-eastem Europe. Economic Journal, vol 53. SJ, 1987, Flerårsplan för investeringar, anslag mm. SJ AF 1988/89, SJ,
Stockholm. SCB, 1980, Input-outputtabellerjör Sverige 1975. SCB, Stockholm. SCB, 1983, Nationalräkenskaper 1970- 1982. Statistiska meddelanden
1983:25. SCB, Stockholm. SCB, 1985, Ofentliga sektorn. Nuläge och utvecklingstendenser. SCB,
Stockholm. SCB, 1987, Input-outputtabellerjör Sverige 1980. SCB, Stockholm. SCB, 1988a, Nationalräkenskaper 1970, 1975 -l 987. SCB, Stockholm. SCB, l988b, Nationalräkenskaper 1970, 1975-1987, Appendix SCB,
Stockholm. SCB, 19880, Nationalräkenskaper 1970, 1975-1987, Appendix 2-3.
SCB, Stockholm. Sjöberg, Strömqvist, U och Svidén, O, 1987, Sveriges framtida kommu-
nikationer. Underlag till det trajikpolitiska arbetet. Kommunikationsdepartementet, Stockholm.
Sjöfartsverket, 1985, Anslagsframställning 1986/87. Sjöfartsverkets tryc-
keri, Stockholm. Snickars, 1979, Inom- och mellanegionala beroenden i det svenska
produktionssystemet 1975. I Bentzel, R red, Regional arbetsfördelning
inom industrin, SOU 1979: 90. Gotab, Stockholm. Snickars, miljardprojekten ajärsverkens investeringar.
1987, De nya -
Sparbankernas Bank, Stockholm.
Bilaga 16 s. 119Snickars, 1989, Effects of infrastructure provision on urban economic
development. Journal of Economic and Social Geography, vol 80, pp
106-23. Snickars, Hjem, Johansson, Lindmark, L och Åberg, R, 1989,
Chans för Norrbotten. Bothnica 10, Norrbottens Bildningsförbund, Lu-
leå. Sundberg, L och Carlén, G, 1989, Allocation mechanisms in public provi-
sion of transport and communication infrastructure. The Annals of
Regional Science, vol 23, pp 31 -27.l Strömquist, U, 1988, Länstrafik och Samhällsekonomi. Underlagsrapport
till LOSE-projektet. Temaplan AB, Stockholm. Televerket, 1989, Televerks/roncernen. Treårsplan 1991-1993. Telever-
ket, Materialavdelningen, Stockholm. Trafikpolitiken inför 90-talet. Proposition 1987/88: 50. Törnqvist, G, 1963, Studier i industrilokalisering. Ekonomiska forsknings-
institutet, Handelshögskolan, Stockholm. Vägverket, 1989, Anslagsframställning 1989/90. Vägverket, Borlänge. Wigren, R, 1985, Productivity and infrastructure: An empirical study of
Swedish manufacturing industries and their depedency on the regional
production milieu. I Snickars, Johansson, B och Lakshmanan, T R
red, Economic faces of the building sector. Document D20: 1985, Bygg-
forskningsrådet, Stockholm. Åberg, Y, 1974, Regionala produktivitetsskillnader. Bilaga 9 till SOU
1974:3, Produktionskostnader och regionala produktionssystem. Beck-
mans, Stockholm.
Bilaga 16 s. 120Bilagor till långtidsutredningen 1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flarn och Henrik Horn av EG:sinre marknad Institutet for internationell ekontomi, Stockholms universitet Svensktnäringsliv och den europeiska Lars Lundberg . integrationen Industrins utredningsinstitut
Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . het mellan Sverigeoch EG Industrins utredningsinstitut Finansiell integration, resursfordelning Lars Svensson . och penningpolitik Institutet för internationell ekontomi, Stockholms universitet Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och framtidsutsikter Sören Wibe Lantbruksuniversitet i Umeå .Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman konflikter Handelshögskolan Sthlmi 10.Den internationella utvecklingen Kjell Andersen och Derek Chamtbers ll. Svenskhälso- ochsjukvård i ett interna- Åke Blomqvist tionellt perspektiv University of WesternOntario, Canada 12. Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppen för forskning om re-: och regional obalans gional utveckling 13. Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson else Landsting för välfärd Landstingsförbundet . Bostadsmarknadenunder 1990-talet Bengt Turner m. . Statensinstitut för byggnadsforskkning Samhällsekonominstransport- och Folke Snickars . kommunikationsforsörjning
17.Privat tjänstesektor Statensindustriverk 18.Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium Inkomst- och förmögenhetsfordelningen Kjell Jansson . 1967-1987 Statistiska centralbyrån g 20.Kommunerna på 90-talet. Svenskakommunförbundet Krav och restriktioner 21.Energi miljö ekonomi Statensenergiverk - - 22.Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallinn och BengtChrister Ysander 23. Kvinnors roll i ekonomin -hushållspro- Christina Jonungoch Inga Perssoon duktion, marknadsproduktion ochjäm- red. ställdhet Lunds universitet. 24. Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund politik Uppsala universitet 25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m.ll. Naturvårdsverket 26. Den offentliga sektorn-e StefanFölster Küsifâáffiáiiâi.. NorstedtsTrycker,Stockholm1990 n
1996 P6 O 5 - -
sroerecw
Bilaga 16 s. 122ALLMÄNNA FÖRLAGET
BESTÄLLNINGARZALLMÄNNAFÖRLAGET,KUNDTJÄNST,10647STOCKHOLM.
TEL:08-7399630,FAx: 08-7399548.
å INFORMAHONÅSBOKHANDELN,MALMTORGSGATAN5v10 BRUNKEBERGSTORG,STOCKHOLM.
Bilaga 17 s. 3Förord
Långtids utredningen
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom ñnansdepanementets strukturpolitiska enhet. l samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras bilagor till utredningens som huvudrapport. I bilagan analyseras den privata tjänstesektorn. Inledningsvis beskrivs tjänstesektorns struktur och utveckling. Därefter diskuteras tjänstenäringarnas verksamhet i ett internationellt perspektiv. Frågan är sedan vilka drivkrafterna bakom utvecklingen varit. Slutligen fors en mer detaljerad diskussion utvecklingsbetingelserna för olika delar om av den mycket varierande privata tjänstesektorn. Förliggande bilaga har utarbetats vid statens industriverk. Ansvarig for arbetet har varit Olof Löfgren. Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av den kommande huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete. Finansdepartementets kontaktman har varit departementssekreterare Thomas Olofsson.
Stockholm i december 1989
Lars Heikensten Departementsrád
Bilaga 17 s. 4.J çaseresgxz.I -vgggâazâ -vt |IQ :Här J . v24: "exxxzs-wa5uá3ñx wgâáy çgirwâv;ziwsra.:ai*wv z mk ä 35.1
,páguäfiié;§5 15.::mOJÅT
V:iáxiaziiaçåâgåityif-âftçf
V-
i:å3;i::§f{af;isi§á4i§CY
. y , ,
Bilaga 17 s. 5Innehållsförteckning
Industriverkets förord
Sammanfattning och slutsatser
Från industrisamhälle till tjänstesamhälle Utvecklingen inom olika delar av tjänstesektom
Tjänstesektoms struktur och utveckling
Definitioner och avgränsningar Indelning av tjänstesektom Ökad andel tjänster
Tjänstesektom i ett internationellt perspektiv
| Tjänstesektom i andra länder | 33 |
| Tjänstehandeln | 35 |
| Tjänsteföretagens internationalisering | 38 |
| Drivkrafter bakom utvecklingen | 43 |
| Kunskapsintensitet och tjänsteköp inom industrin | 44 |
| Bolagisering och sektorövergángar | 46 |
| Produktivitetsutvecklingen | 48 |
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Regional utveckling 54
Distributions- och kommunikationstjänstemas utveckling
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förutsättningar För bedömningama Handel Hotell och restaurang Transporter Post och tele
Bilaga 17 s. 6Bank- och forsäkringsbranschens utveckling 69
Den samhällsekonomiska rollen 69
. . . . . . . . . . . . . . . . . Produkter och producenter i bank- och försäkringsbranschen 70
Förutsättningar inför 90-talet 74
. . . . . . . . . . . . . . . . . . Konsekvenser För utvecklingen under 90-talet 78
. . . . . . . . . .
Uppdragssektorns utveckling 79
. . . . . . . . . . . .
Struktur och utveckling 79
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
påverkar uppdragssektorns utveckling 8l Faktorer som . . . . . .
Utvecklingen under 90-talet 83
. . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Utvecklingen inom övriga tjänstebranscher 87
Fastighetsförvaltning 87
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Renhållning, 88
m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . . . Övriga privata tjänster 89
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Litteraturförteckning 91
Bilaga 17 s. 7Industriverkets förord
Syfte med föreliggande sektorstudie är att ge en översikt över den privata tjänstesektoms roll, struktur och utvecklingsförutsättningar inför 1990talet. Studien kan funktionsmässigt indelas i två delar, av vilka den första delen behandlar bakomliggande förutsättningar och den senare delen granskar utvecklingsförutsättningama i enskilda branscher. När det gäller den senare delen har målet varit att genomföra analysen med en något finare branschindelning än tidigare.
Analysen har bedrivits självständigt från arbetet med LU:s huvudrapport och med andra bilagor, även om viss avstämning skett mot den analys som SIND gjort för LU kring industrins utveckling bilaga 18. Studien grundar sig på allmänna antaganden om en utveckling av centrala ekonomiska variabler som inte avsevärt avviker från utvecklingen under 70- och 80-talet. Detta gäller också fördelningen mellan privat och offentlig sektor.
Som underlag för rapporten har SIND låtit genomföra särskilda studier inom några viktiga områden, t.ex. Finansierings- och försäkringsbranschen inför år 2000 Publiceras i februari 1989. Denna studie granskar bank-, finansierings- och försäkringsbranschens nuläge och utvecklingsförutsättningar under l990-talet. Andra studier är Tjänstesektorns struktur och utveckling internationellt Centrum för tjänsteforskning, Högskolan i Karlstad. Arbetsrapport 1989: 18 samt Produktiviteten i den privata tjänstesektorn Publiceras första kvartalet 1990.
Nore Sundberg Olof Löfgren Generaldirektör Projektansvarig
Bilaga 17 s. 8.aha v åwez.
4sx
siÃåffj ,
ggssåxfrøâvtåü :min Mg
n me; :Hawk:agg-råna4:35:
i saivnw www.gisirêJs-.z-:zsz::ärm - -..tzmimnä :iuäé awâstkâazaä
gxçcåêwuâiWWW är: swráuwü I . .
Bilaga 17 s. 9Sammanfattning och slutsatser
Från industrisamhälle till tjänstesamhälle
Tjänstesektom har under de senaste åren kommit i blickpunkten i allt större utsträckning. Det talas alltmer om att vi lämnar industrisamhället och går mot ett tjänstesamhälle. Den faktiska innebörden i sådana uttalanden är dock inte alltid klar. Är det sant att vi är på väg in i ett tjänstesamhälle och vilka Förändringar i samhället är det i så fall motiverar
som påståendet i
Till en del hänger svaret på dessa frågor samman med hur man definierar begreppet tjänster och hur man registrerar olika aktiviteter. Om
man anlägger en teoretiskt mycket strikt definition av begreppet tjänster och därmed avser det samlade mänskliga arbetet, dvs. även inkluderar de tjänster som produktionsfaktorer och hushåll utför, så ligger det nära till hands att påstå att vi snarare i ökad grad går mot ett varusamhälle. Totalt sett torde nämligen mängden varor i samhället ha ökat mer än antalet arbetade timmar.
Att vi ändå upplever oss gå mot ett ökat inslag av tjänster i samhället beror på flera faktorer. En av dessa är den tekniska utvecklingen
som medfört att produktionsmetodema ändrats i riktning vi upplever
en som som mer tjänsteintensiv. Fler människor är sysselsatta med hantering
av information och färre med hantering avfysiska produkter. Att vi upplever produktionsmetodema som mer tjänsteintensiva beror på att vi definierar endast vissa arbetsinsatser som tjänster. Mer korrekt det att säga att
vore produktionsmetodema blivit mer kunskapsintensiva.
Ett annat inslag i den tekniska utvecklingen är att möjligheterna till rationalisering och produktivitetsökning varit större inom varuproduktionen än inom delar av det vi kallar tjänstesektom. Efterfrågan har inte förändrats på ett sådant sätt att sysselsättningsminskningen inom varusektorema har kompenserats. Den minskade sysselsättningen inom varusektorema har medfört att en allt större andel av arbetskraften kommit att arbeta inom tjänstesektorn. Under perioden 1963 till 1987 har andelen sysselsatta inom varusektorema minskat från drygt 50 procent till knappt en tredjedel. Inom industrin har under samma period andelen tjänstemän ökat från en fjärdedel till nästan en tredjedel av de sysselsatta.
Genom marknadsmekanismema leder den snabbare produktivitetsökningen inom varuproduktionen till att relativpriset pâ sjunker
varor medan priset på tjänster stiger. Därigenom har tjänsternas andel av det totala produktionsvärdet kunnat bibehållas eller ökas. De privata tjänsternas
19-984
Bilaga 17 s. 10produktionen har under perioden 1963 till 1987 ökat från drygt andel av
till drygt 41 procent i löpande priser. Detsamma gäller också 35 procent tjänstekonsumtionens andel det totala konsumtionsvärdet. De privata
av tjänstemas andel den totala inhemska konsumtionen har under samma
av period ökat från knappt 14 procent till drygt l7 procent.
En ytterligare faktor förstärker intrycket av en ökande tjänsteinten-
som
hushållstjänster tidigare inte registrerades nu prissatts och sitet är att som kommit att ingå i samhällets resultaträkning. Detta gäller barnomsorg,
socialomsorg, Det är framför allt inom den ofentliga äldreomsorg, m. m. sektorn tjänstexpansionen ägt rum i Sverige.
som
Tjän ctesektorns roll
Övergången från industrisamhälle till tjänstesamhälle innebär inte att tjänstesektom automatiskt kan överta den roll industrin har haft som
som bas för den materiella och sociala välfärden. En mycket stor del av den privata tjänstesektom är mycket intimt sammanbunden med de varuproducerande sektorerna genom att tjänsterna ofta utgör insatser i varusek-
-
eller är den förmedlande länken mellan varuproducentema och kontom sumenterna. Inom transport- och uppdragssektorema utgörs mer än 60
produktionsvärdet insatstjänster. Drygt 20 procent går diprocent av av rekt till varusektorema en stor del går också indirekt via andra
men tjänstebranscher. Inom uppdragssektom går också ca 20 procent till inves-
teringar i näringslivet.
För Sveriges del kommer under lång tid industrins utveckling och bestånd grundforutsättningen för att de höga välståndsanspråken skall
vara kunna uppfyllas. Tjänstesektom kan komma att överta eller har i viss utsträckning redan övertagit industrins roll som tillväxtsektor när det gäller sysselsättningen sysselsättningen kommer dock huvudsakligen
men att vara direkt eller indirekt industrirelaterad.
Industrin kommer också i fortsättningen att stå for huvuddelen av de exportintäkter behövs för att den nödvändiga importen skall kunna
som betalas. Tjänsterna har till skillnad från varor ofta den egenskapen att de inte kan transporteras utan måste utföras i det land där de konsumeras. Vid utlandsförsäljning tjänster från svenska företag kommer då ofta
av den större delen förädlingsvärdet lönesumman att direkt hamna i
av - det land köper tjänsten. Tjänstesektom har under lång tid stått för
som mellan fjärdedel och femtedel av den totala exporten. Importen av
en en tjänster är dock större än exporten och bidraget till bytesbalansen blir
därför negativt.
Det finns å andra sidan inte något motsäger att tjänstesektom skulle
som kunna överta rollen bas för välfärden. För begränsade regioner
som -
Stockholmsområdet eller för andra mindre stater är ett sådant t.ex. förhållande redan ett faktum. För Sveriges del synes dock en sådan utveckling inte särskilt trolig inom överskådlig tid.
Bilaga 17 s. 11ll
Drivkrafter bakom utvecklingen Den viktigaste drivkraften bakom den privata tjänstesektoms utveckling är de alltmer kunskapsintensiva produktionsmetodema i industri och i övrigt näringsliv. Dessa leder till ett ökat behov av kvalificerade tjänster och tjänstemän. I industrin har andelen tjänstemän ökat förskjut-
och en ning har skett från okvaliñcerade till kvalificerade tjänster. Flera faktorer medverkar också till att tjänsterna i ökad grad köps utifrån, dvs. i första hand från företag inom tjänstesektom. En sådan faktor är att tjänsteföretagen genom stordriftsfördelar eller specialisering kan utföra tjänsten billigare. Företagens behov av extern specifik kompetens är en annan faktor som kan ligga bakom de ökade tjänsteköpen. Mycket tyder på att såväl behovet av kvalificerade tjänster externa tjänsteköp kommer att öka
som också i fortsättningen.
-
Tjänstesektom kan emellertid växa också att företag inom andra
genom sektorer bolagiserar vissa tjänstefunktioner, dvs. gör självständiga företag av vissa delar av de existerande företagen. En studie pekar på att så mycket som 25 procent av den totala sysselsättningsminskningen i industrin under perioden 1977- 1982 kan bero på överflyttning av verksamhet till tjänstesektorn. Mellan 60-80 procent av tjänstesektoms tillväxt under denna period skulle kunna bero på bolagiseringama. Vissa data tyder dock på att omfattningen har varit mindre under delen 80-talet. Även de
senare av om flesta större koncerner redan har bolagiserat sina tjänstefunktioner så finns det anledning att tro att strukturomvandlingen kommer att bli omfattande också under 90-talet och att en viss överströmning av tjänstefunktioner från industri till tjänstesektom kommer att ske. Det finns dock risk för att tjänsteföretagen i allt högre grad kommer att läggas i andra länder.
Produktivitetsutvecklingen
Under senare år har produktivitetsutvecklingens betydelse för tjänstesektoms utveckling kommit alltmer i blickpunkten. Skillnader i produktivitetsutvecklingstakten mellan olika sektorer ger som resultat överström-
en ning av sysselsättning, främst från varuproducerande sektorer till vissa tjänsteverksamheter. En stor del av aktiviteterna inom tjänstesektom är
av den karaktären att endast begränsade produktivitetshöjningar är möjliga eller önskvärda. Ofta är det den personliga kontakten som är tjänstens huvudinnehåll. Priserna på dessa tjänster kommer att öka relativt sett och konsumenterna anpassar sig antingen genom ökad egenproduktion eller genom att substituera tjänsterna eller genom att acceptera de högre relativprisema. En stor del av den offentliga sektorns tjänster är det här
av slaget, ex. sjukvård, utbildning och social omsorg. Om en allt större del av arbetskraften är sysselsatt med arbetsuppgifter av denna typ såkommer den totala produktivitetsutvecklingstakten att minska, mätt med de produktivitetsmått som används idag. Detta behöver dock inte samhälls-
vara ekonomiskt inoptimalt, förutsatt att produktionen sker i enlighet med konsumenternas önskemål och i övrigt med högsta elfektivitet.
Huruvida det senare är fallet är svårt att avgöra beroende på att de
Bilaga 17 s. 12nuvarande produktivitetsmätningama är otillförlitliga. Dels är produktivitetsmåttet i sig mindre lämpligt för att mäta heterogena tjänsteaktiviteter
att det främst mäter den tekniska effektiviteten men inte huruvida genom produkterna är anpassade till marknaden, dels finns det brister i det statistiska underlaget för produktivitetsmätningama. Intresset för produktivitetsmätningar inom den privata tjänstesektom har dock ökat under
tid och flera studier har initierats eller planeras, vilket förhoppsenare ningsvis skall leda till bättre kunskaper.
Inom vissa tjänsteverksamheter kommer dock problemen att mäta produktiviteten alltid att vara stora eftersom produkterna är heterogena, föränderliga eller unika och därför inte kan definieras. För företagen är naturligtvis lönsamheten ett viktigare mått än produktiviteten, även om produktiviteten används för att mäta företagets inre effektivitet. Om man tror att prissystemet har förmåga att spegla konsumenternas önskemål och på ett korrekt sätt fördela produktionsresursema efter dessa så är lönsam-
tillräcklig mätare också i ett samhällsekonomiskt perspektiv. heten en Erfarenhetsmässigt dock att marknadsimperfektioner förekom-
vet man
monopol eller oligopol eller andra former av bristande konkurmer, ex.
otillräcklig information, etc. För att man från samhällets sida skall rens, kunna korrigera marknadsimperfektioner så måste man dock ha kunskap
dess art och omfattning samt möjligheter att vidtaga åtgärder som om leder till effektivare utveckling. Möjligheterna torde dock i dessa av-
en seenden på sätt när det gäller produktivitetsmåttets effektivi-
samma som tet sämre i de branscher som kännetecknas av heterogena och svårde-
vara finierade produkter. I avsaknad sådan specifik kunskap torde företa-
av
lönsamhet utgöra det bästa måttet på effektivitet. Slutsatsen blir då gens att åtgärder förbättrar marknadens funktionssätt och undanröjer olika
som restriktioner är de effektivaste ekonomisk-politiska medlen för att åstadkomma förbättrad effektivitet inom de delar av den privata tjänstesek-
en torn där kunskapen om produktivitetsutvecklingen är dålig.
Utvecklingen inom olika delar av tjänstesektom
l nedanstående tabell sammanfattas bedömningarna av utvecklingsförutsättningarna i de olika branscherna inom tjänstesektom under resten av detta sekel. Flera faktorer bl. a. den förestående EG-integrationen den
- , tekniska utvecklingen, avregleringar, m. m. gör att osäkerheten om
utvecklingen under 90-talet är stor. Att göra prognoser på olika variabler fram till sekelskiftet är därför vanskligt. Här har dock gjorts bedömningar
sysselsättningens utveckling inom olika tjänstesektorer, främst som ett av försök att sammanfatta effektema av de olika utvecklingsförutsättningar
föreligga. Det bör dock påpekas att osäkerheten i många bransom synes scher är stor.
Bilaga 17 s. 13Tabell l.l Antal sysselsattaår 1987samt prognosför år 2000.
Antal sysselsattai 1000-tal
| SNR Bransch | 1988 | 2000 |
| Distributionstjänster | 603,3 | 645 |
| 61 Partihandel | 199,3 | 215 |
| 62 Detaljhandel | 314.2 | 330 |
| 63 Restaurang. hotell | 89,8 | 100 |
| Kommunikationstjänster | 289,1 | 315 |
| 7100 Samfärdsel | 215,2 | 235 |
| 7210 Post | 54,5 | 55 |
| 7220 Teletjänster | 19,4 | 25 |
| Produktionstjänster | 335.4 | 510 |
| 81 Bank och | 72,7 | 75 |
| 82 Försäkring | 22,4 | 25 |
| 83.84 Fastighetsförvaltning | 57,3 | 60 |
| 85 Uppdragsverksamhet | 183,0 | 350 |
| Övriga tjänster | 304,7 | 349 |
| 92 Renhållning | 43,5 | 50 |
93 Undervisning, vård,
m. m. 118,9 148 94 Rekreation. kultur 46,5 56 95 Reparationer, tvätt,
personliga tjänster 95,8 95 Totalt l532,5 1819
Källa: Nationalräkenskaperna, SIND
Distributionstjänster Handelns utvecklingsförutsättningar och möjliga utveckling fram till år 2000 har undersökts av Handelns utredningsinstitut HUI i en nyligen publicerad studie Handelns utredningsinstitut HUI 1989. På basis
av historiska samband gör HUI prognoser för olika delar handeln. Totalt
av antas detaljhandelns omsättning öka med 0.4 procent under den första delen 90-talet och med 2.6 procent under den Även produktivi-
av senare. tetsutvecklingen kan bli svag och en måttlig sysselsättningsökning kan förväntas. När det gäller partihandel så räknar man för den första delen av 90-talet med en volymutveckling på 1.6 procent per år. Därefter beräknas tillväxten stiga till 2.9 procent per år under andra halvan av 90-talet. För perioden fram till 1994 räknar HUI med en produktivitetsökning
som nästan är i nivå med produktionsökningen och en sysselsättningsökning med en inte fullt en halv procent per år. För den senare delen av 90-talet räknar man med en snabbare produktions- och produktivitetstillväxt, vilket skulle kunna ge en ökning av arbetskraftsbehovet på knappt en procent per år, uttryckt i antalet sysselsatta.
Hotell- och restaurangbranschen präglas n. av ett lågt kapacitetsutnyttjande men kan på sikt komma att en gynnsam utveckling beroende på ökade privata inkomster, ökat kontaktbehov och Ökat tjänsteresande i näringslivet.
Bilaga 17 s. 14Kommunikationstjänster När det gäller samfärdselsektom bedömer Transportrådet att godstransportvolymen skall öka med 12 procent till år 2000. Den största ökningen får järnvägen och de långväga landsvägstransportema. Den regionala kollektivtrafiken och personbilstrafiken antas öka med 16- 18 procent medan fjärrtågstrajiken och flyget beräknas öka med 50 respektive 65 procent. Grovt kalkylerat skulle en sådan utveckling kunna medföra en sysselsättningsminskning på 15 respektive 30 procent inom järnväg och sjöfart medan lastbilstrafiken och flyget ökar sysselsättningen med 5 respektive 10 procent. Detta skulle total sysselsättningsökning på 7 procent för
ge en samfardselsektom. Postverket räknar med ökat konkurrens och en fortsatt rationalisering. Även postverket verkar inom ett expansivt området
om kan sysselsättningen därför komma att bli oförändrad. För Televerket är utsikterna ljusare. Telemarknaden står inför stora förändringar på 90talet. Införandet teknik, avregleringar och internationalisering kom-
av ny
att medföra omfattande konsekvenser, både på den nationella och mer internationella marknaden. Trañkvolymen i telenätet bedöms kunna öka med 6- 7 år. Även lyckas med målet att öka produk-
procent per om man tiviteten med 5 procent år kommer sysselsättningsökning med en
per en eller ett par procent per år att behövas.
Produktionstjânster För bank- och försäkringsbranschen kommer utvecklingen under resten av seklet att bestämmas av en mängd olika faktorer av vilka utvecklingen av den reala ekonomin inte minst är viktig. En sådan faktor är produktionskostnadernas betydelse. Den tekniska utvecklingen är en annan faktor som har betydelse för produktutvecklingen och utvecklingen av produktionsmetoder och organisation. Likaså är utformningen av de regelsystem som kringgärdar bank- och försäkringsbranschen av betydelse for möjligheterna att verka. Den internationella utvecklingen är ytterligare en faktor som kan antas komma att få avgörande inflytande på utvecklingen.
90-talet kommer av allt att döma att präglas av nya rationellare produktionsmetoder, mer standardiserade produkter och därigenom också nya marknader, nya regler som kan öppna vägen till totalt sett effektivare bank- och försäkringstjänster samt nya organisationsformer. Dessa förhållanden kommer att konsekvenser för sysselsättning, företagsstruktur, m.m. Det är samtidigt mycket svårt att förutspå vad som kommer att hända eftersom det är många osäkerhetsfaktorer, ex. den tekniska utvecklingen och den internationella utvecklingen och integrationen inom EG.
Om avregleringen bank- och försäkringsbranschen och anpassningen
av till EG fortsätter kan man förvänta en hårdnande konkurrens som leder till betydande rationaliseringar på personalsidan och sammanslagning eller uppköp av företag. Främst kommer behovet av okvaliñcerad personal att minska medan efterfrågan på kvalificerad personal kommer att vara oförändrat hög. Samtidigt kommer efterfrågan på sektorns tjänster fortsätta att öka. Den ökande konkurrensen kommer sannolikt att leda till färre och större företag. Bankerna har idag ett kostnadskrävande kontorsnät. Även
Bilaga 17 s. 15l5
om man försöker utnyttja kontoren bättre genom att bredda sin verksamhet förefaller det troligt att antalet bankkontor kommer att minska. Vad gäller sysselsättningen är det mer osäkert. Trots en omfattande datorisering har sysselsättningen inom bank- och finansieringssektorn ökat med i genomsnitt 4,6 procent årligen på 80-talet mot 2,9 procent på 70-talet. Sannolikt kommer rationaliseringstakten att förstärkas framöver genom integration mellan banker, försäkringsbolag och andra finansieringsinstitut och strukturomvandlingen. Ökningstakten kan därför komma
genom att minska i jämförelse med SO-talsutvecklingen. För försäkringsbolagen minskade sysselsättningen under den senare delen av 70-talet och först under de senaste åren har en viss ökning kommit till stånd. Också i denna bransch torde sysselsättningsökningen avstanna.
Uppdragssektorn är den sektor som haft den snabbaste sysselsättningsökningen under 70-talet. Närmare 60 procent av arbetsställena har tillkommit de senaste fem åren. Databranschen är den delbransch som vuxit snabbast och som även i fortsättningen kommer att vara den mest expansiva. En årlig sysselsättningsökning på ca l0 procent förefaller möjlig. Andra expansiva branscher är de kamerala tjänsterna samt de juridiska tjänsterna. De alltmer komplicerade reglerna för företagande ökar behovet av denna typ av tjänster. Också annons- och reklamverksamheten samt organisationskonsultverksamheten kan antas komma att växa på 90-talet. För de tekniska konsulterna samt bevakningsföretagen kan en något svagare sysselsättningsökning förväntas. Sammanlagt kan man förvänta en tillväxt som i det närmaste fördubblar sysselsättningen inom uppdragssektom till år 2000.
Fastighetsförvaltning har under 70- och 80-talen varit en mycket expansiv verksamhet beroende på avregleringar, god likviditet, Även
m. m. om f.n. en viss mättnad kan spåras när det gäller kontorslokaler så kan på längre sikt en fortsatt efterfrågan på lokaler liksom på bostäder förväntas. Statens agerande kommer dock att ha stor betydelse. Företagen strävar efter att öka produktiviteten i förvaltningen och endast en måttlig sysselsättningsökning kan förväntas.
Övriga privata tjänster
Renhå/lningsverksamheten domineras till ca 70 procent av städningsbranschen. Vid sidan av städningsverksamheten är verksamhet vid reningsverk samt skorstensfejning de viktigaste sysselsättningarna. Tillväxten inom städningsbranschen har varit lägre under 80-talet än under 70-talet. Ett skäl till detta har varit svårigheterna att skañfa och behålla personal. Även om arbetskraftstillgången bedöms komma att utgöra ett utvecklingshinder för städbranschen också under 90-talet torde en viss sysselsättningsökning kunna komma till stånd. Vid sidan av städverksamheten kan en viss tillväxt förväntas för företag som är verksamma inom miljövården.
Enskild sjukvård omfattar privatpraktiserande läkare och tandläkare, företagshälsovård, m. m. l och med att personalen blir en allt mer central resurs i företagen kommer hälsofrågor sannolikt att få en ökande betydelse i näringslivet. Privat undervisningsverksamhet inrymmer privata skolor, studieförbund samt utbildningsföretag som riktar sig till näringslivet och
Bilaga 17 s. 16den offentliga sektorn. Det finns anledning att tro att näringslivets behov av utbildning kommer att öka liksom att ökade inkomster i allmänhet kommer att öka efterfrågan på privat utbildning. Intresseorganisationerna förefaller ha fått ett allt större inflytande i samhället, vilket också avspeglat sig i sysselsättningen som ökat under 70- och 80-talen. Ett mer komplext samhälle med ökade krav på information och kunskap kommer sannolikt även i fortsättningen att leda till en tillväxt för intresseorganisationema, även om tillväxttakten kan bli lägre än på 80-talet. Också kultur och fritid kan förväntas få fortsatt sysselsättningsökning. Ökade inkomster och
en ökad fritid torde öka efterfrågan på dessa tjänster medan möjligheterna till produktivitetsökning inte är särskilt stora.
Reparationer av bilar har haft en vikande sysselsättning under 70- och 80-talen. På sikt kan man förutse ett ökat antal bilar. Bilarna blir dock bättre och får minskat reparationsbehov samtidigt som produktiviteten kan ökas inom verkstäderna. Sammantaget torde effekten kunna bli en oförändrad sysselsättningsnivå. Reparationer av hushållsvaror har legat på en oförändrad nivå både när det gäller volym och sysselsättning under en lång tid. Hushållens ökade inköp av kvalificerad tekniskt utrustning torde dock medföra ett ökat servicebehov även om också här utrustningen blir av allt bättre kvalitet. En svag ökning av sysselsättningen skulle kunna vara möjlig.
Tvättbranschen domineras alltmer av uthymingstvätten. Tvättkonsumtionen bestäms i stort av antalet sysselsatta inom de viktigaste marknaderna: industrin och delar av tjänstesektom samt av produktionen inom hotell och restauranger. Utvecklingen mot tjänstemannayrken kan möjligen minska uthymingsmarknadema, eftersom dessa yrkesgrupper i lägre grad använder särskilda arbetskläder. Den skattemässiga behandlingen av fria arbetskläder är också av betydelse. sysselsättningen har visat en stadigt minskande trend under 70- och 80-talet. Av allt att döma kan denna trend komma att fortsätta, möjligen i minskad takt. De övriga personliga tjänsterna, hår- och skönhetsvård, hushållsarbete, m. m. kan förväntas få en fortsatt krympande sysselsättning även om ökade inkomster och en ökad Företagsmarknad kan minska nedgångstakten.
Från industripolitik till näringspolitik Under de senaste åren har tjänstesektoms betydelse för den ekonomiska utvecklingen kommit att en ökad uppmärksamhet i många olika sammanhang. Inom den ekonomiska forskningen som tidigare nästan uteslutande behandlade industriproblem har tjänstesektom blivit föremål för ett ökat antal studier. Inom statistikproduktionen har särskilda projekt startats för att förbättra kvaliteten på statistiken inom tjänstesektorerna. Intresseorganisationema har tagit upp tjänstesektom på dagordningen. Nya branschorgan har startats etc.
Också inom de myndigheter och departement som ansvarar för den ekonomiska politiken främst näringspolitiken har ökade resurser
- avdelats för att hantera frågor som rör tjänstesektom. Trots det ökade intresset är dock fortfarande de resurser som satsas mycket små i förhållande till de resurser som är knutna till den industriella utvecklingen.
Bilaga 17 s. 17Tjänstesektorns ökade betydelse har också i olika sammanhang givit anledning till eller rest krav på omprövning av de regler eller näringspolitiska insatser som styr eller påverkar näringsverksamheten. I den bilaga till LU 87 som behandlar privata tjänster Privat tjänstesektor, bilaga 17 och i tidigare SIND-utredningar SIND 1986 diskuteras behovet av en särskild näringspolitik för tjänstesektorn och några områden av särskild betydelse pekades ut. Ett sådant problemområde är de institutionella förutsättningarna för företagandet, ex. beskattningsfrågor, former för Företagsbildning, arbetsrätt, m. m. Lagstiftning, regler och rutiner är eller har i hög grad varit avpassade efter företag med materiell produktion. Det gäller
ex. bokföringslag, aktiebolagslag, skattelagstiftning, m. m. Nya regler som i ökad grad tar hänsyn till tjänsteföretagens specifika förutsättningar kan därför vara nödvändiga. När det gäller bokföringslagen har SIND föreslagit att ett utvecklingsarbete inleds med syfte att finna regler och praxis för hur immateriella resurser skall behandlas i företagens redovisning. När det gäller aktiebolagslagen pekade SIND på de s. fåmansbolagens situation och föreslog att associationsrätten skulle sesöver med syfte att skapa en företagsform som är bättre anpassad till kunskapsföretagens behov.
När det gäller skatteområdet pekade SIND på de skillnader i konsolideringsmöjligheter som finns mellan tillverkande företag och rena kunskapsföretag där de senare endast medges avsättningar till resultatutjämningsfond motsvarande 20 procent av lönesumman. I och med det förslag som lämnats av utredningen om reformerad företagsbeskattning om sänkning av skattesatsen och breddning av basen har skillnaderna mellan de tillverkande företagen och tjänsteföretagen i stor utsträckning utjämnats.
När det gäller den regionala utvecklingen visar statistiken totalt sett en bild av en ökad koncentration av lokaliseringen av tjänsteföretagen till mellansverige och då främst Stockholmsområdet. Bilden är dock något tvetydig i och med att vissa data tyder på att utvecklingen i några branscher t.ex. uppdragssektom förefaller gå mot en ökad regional
- spridning. Detta förmår inte skymma huvudintrycket av att Stockholmsområdets redan kraftiga dominans inom tjänstesektorn håller på att förstärkas.
Tjänstesektorns utveckling innebär således fortfarande ett regionalpolitiskt problem. SIND har i tidigare LU och i andra sammanhang föreslagit en mängd åtgärder för att förbättra förutsättningarna för tjänsteföretagen i stödområdena. Bland förslagen finns bl. a. förbättrade möjligheter att avsätta vinstmedel till resultatutjämningsfonder för tjänsteföretagi stödområdena, möjligheter att använda regionalpolitiskt stöd för byggandet av kontorslokaler och för immateriella investeringar, sysselsättningsstöd för utvecklingsinsatser i stödområdena och i större orter i skogslänen utanför stödområdena samt stöd till medflyttning av anhöriga till nyckelpersoner i företagen.
Av dessa förslag har en del redan genomförts. Bl.a. har införts stöd till medflyttande samt stöd till etablering av tjänsteföretag i orter utanför stödområdena. Den regionalpolitiska kommittén föreslår dessutom en utökning av medflyttandestöd samt stöd till produktutveckling och marknadsföring. Kommittén föreslår dessutom andra åtgärder som kan ha
T2 19-984
Bilaga 17 s. 18direkt eller indirekt effekt på tjänsteföretagens förutsättningar i de perifera regionerna, bl.a. sysselsättningsstöd till den privata tjänstesektom, stöd till kultur och utbildning, m. m.
Utöver de regionalpolitiska stöden till tjänsteföretagen pågår på olika håll försök att aktivt påverka tjänsteföretagens lokalisering. Aktörer är Lex. arbetsmarknadsdepartementet, SIND, länsarbetsnämnder och enskilda kommuner. SlNDs verksamhet syftar till att avlänka tjänsteproduktion från Stockholmsområdet till i första hand stödområdena samt att underlätta den regionala utvecklingen av den privata tjänstesektom. Inom
för lokaliseringssamrådsverksamheten har ca 300 företag kontakramen tats, främst mindre och medelstora Stockholmsföretag som arbetar med kvalificerad uppdragsverksamhet. Ett tiotal av dessa företag har etablerat eller byggt ut verksamhet inom stödområdena och med ytterligare ett tjugotal förs konkreta diskussioner.
Ökade insatser på tjänsteområdet Den näringspolitiska verksamheten på tjänsteområdet är relativt ny och någon utvärdering olika åtgärder har ännu inte kunnat genomföras. Det
av är därför för tidigt att säga vilken effekt de införda stöden har haft eller kommer att få. SIND avser liksom många andra myndigheter och organ att öka insatserna på tjänsteomrádet. Inledningsvis kommer studier att initieras på några områden. Det regionala området är ett sådant. SIND
att göra förnyad och fördjupad studie av tjänsteföretagens lokaliavser en sering under l980-talet. Andra områden som SIND bedömer kommer att
centrala under 90-talet är tjänstehandelns utvecklingsmöjligheter, utvara bildningens roll samt förhållandet mellan den privata och ofentliga sektorn.
Bilaga 17 s. 19Tjänstesektorns struktur och utveckling
En vanlig föreställning är att är på väg in i ett tjänstesamhälle. Detta intryck har sin grund i förändringar dels i produktionens inrikt-
ning och dels i tillverkningsmetoderna. Under den senaste 25-års
perioden har de privata tjänsternas andel av konsumtion, produktion och sysselsättning ökat svagt. Det är emellertid de offentliga tjänsternas expansion som har präglat den senaste ZS-årsperioden. Samtidigt
har produktionsmetoderna ändrats så att fler människor år sysselsat-
ta med hantering av information och färre med hantering av fysiska
produkter. Inom den privata tjänstesektorn har en förskjutning skett
från hushållstjänster till företagstjänster. En stor del av tjänstesektorns produktion utgörs nu av insatstjänster i näringslivet.
Definitioner och avgränsningar
Begreppet tjänst knyter i grunden an till något mycket centralt i ekonomin, nämligen till det grundläggande begreppet om nytta. Emellertid har begreppet kommit att användas i en mängd olika sammanhang och framför allt har de aktiviteter som innefattas i begreppet blivit föremål för en mängd olika indelningar och kategoriseringar. Det kan därför finnas anledning att sortera de tjänstebegrepp som används och de samband som finns dem emellan.
Begreppet tjänst, tjänsteman och tjänstesekzor. En central avgränsning är naturligtvis skillnaden mellan varor och tjänster. Eftersom det är svårt att hitta entydiga förhållanden som skiljer de bägge begreppen så brukar man göra denna avgränsning genom att ange olika karaktäristika för varor respektive tjänster. Om syftet är att åstadkomma en operativ definition av begreppen snarare än en teoretisk så kan man istället välja att med utgångspunkt från statistiska indelningar definiera de grupper som man hänför till varor respektive tjänster.
Även operativ definition skall så skall begreppen
om senare en ges diskuteras något även från teoretisk utgångspunkt. Ett praktiskt exempel på definition genom beskrivning gjordes av tjänstehandelsutredningen.
Handla med tjänster,
Bilaga 17 s. 20Tabell 2.1 Skillnader mellan varoroch tjänster.
Varor Tjänster
Varor är påtagliga Tjänster är immateriella Varor kan demonstreras Tjänster kan vanligen demonstreras Indirekt kontakt möjlig mellan säljare Direkt kontakt oftast nödvändigdig och köpare Produktionen skild från konsumtionen Produktion och konsumtion är ofta
samtidiga Äganderätt övergårvid köp Ingen äganderättövergår normalt Kan säljasvidare Kan normalt säljas vidare Kan lagras Kan lagras Lager och anläggningskapital kan av- Bokförs som kostnad skrivas Kan transporteras Kan normalt transporteras
Källa: BearbetningavSOU l984:3
Det centrala i ovanstående uppställning är att tjänster är immateriella medan är materiella. Av detta Förhållande följer sedan en mängd
varor andra de egenskaper som listats ovan. De skillnader som räknats upp
av räcker dock inte helt för att Förklara de klassificeringar som görs i den statistiska registreringen av olika verksamheter. Man kan säga att de ovan beskrivna skillnaderna gäller främst i de fall där tjänsterna utförs av fysiska personer.
Tjänster utförs i allmänhet av fysiska personer. Så är dock inte alltid fallet. En automat för varuförsäljning kan tas som exempel. Automaten sköter den uppgift försäljare normalt skulle ha. Automaten i sig är
som en
medan den nytta eller funktion som den ger normalt skulle ha en vara klassats tjänst, dvs. i det fall människa hade utfört uppgiften. Man
som en kan något tillspetsat säga att automaten lagrar tjänster tvärtemot vad
-
hävdats ovan att tjänster inte kan lagras. som
Inom produktionsteori används ibland begreppet kapitaltjänst. Med detta då att kapitalutrustningen är eller mindre varaktig
menar man mer och att den under sin livstid levererar tjänster Det är således inte kapitalföremålet sådant är värdefullt utan de tjänster eller den nytta
som som
föremålet under sin livstid. Detta förhållande ligger också till som ger grund för det ekonomiskt rationella i att finansiera kapitalföremål genom lån. Den ränta och amortering man betalar kan då betraktas som ersättning för den tjänst som kapitalföremålet löpande levererar.
Genom att överföra kapitaltjänstbegreppet till varor i allmänhet kan
betrakta vara som ett kapitalföremål som lämnar tjänster under man en sin livstid. Det är således de tjänster lagras i varan som utgör grunden
som till varans värde.
Man kan således definiera begreppet tjänst antingen i den mer grundläggande betydelsen där tjänsten utgör den ekonomiska nyttan av en aktivitet eller eller också i den snävare bemärkelsen aktiviteter som utförs
en vara av 2Cederblad,C-O, Real- isär skulle kunna kalla de avfysiska personer. För att hålla begreppen man kapital ochavkastning, sid tjänster utgör den ekonomiska nyttan av aktiviteter för direkta tjäns- Urval Nr SCB, som
Bilaga 17 s. 21ter och de som härstammar från nyttjandet av varor eller kapitalföremål för indirekta tjänster.
I statistiska sammanhang gör man ingen klar åtskillnad med utgångspunkt från dessa bägge definitioner. I allmänhet utgörs de registrerade tjänsterna av aktiviteter som utförs fysiska med eller utan
av personer hjälp av varor eller kapitalföremål. Undantag finns dock. Varuautomater av olika slag liksom telefoner är exempel på detta. Köparen tjänsten
av utnyttjar då en vara utan att säljaren vid transaktionstillfället utför någon fysisk aktivitet.
Tjänstesektom innehåller således främst direkta tjänster också
men indirekta. Det är dock inte alla direkta tjänster registreras
som som tjänster. I begreppet fakzortjänster skulle man kunna innefatta de tjänster som utförs av de produktionsfaktorer som ingår i produktionsprocessen, dvs. de anställdas arbetsinsatser och de tjänster som kapitalutrustningen lämnar eller utifrån köpta tjänster. De tjänster som inte är faktortjänster är således sådana som består av aktiviteter som utförs för direkt konsumtion.
Faktonjänstema består således både av direkta och indirekta tjänster. I statistiken betraktas produktionsfaktoremas arbetsinsatser tjänster
som endast i den mån som de köps utifrån, dvs. från ett annat företag. Företag kan således välja att anställa personal för att utföra arbetsuppgift eller
en att låta ett annat företag utföra arbetet. I det senare fallet betraktas arbetet som en tjänst men inte i det första. Konsumtionstjänstema dvs. de tjänster som utförs för konsumtion finns däremot så gott som uteslutande registrerade inom tjänstesektom.
Arbetare tjänstemän
- Ett annat begrepp som knyter an till begreppet tjänster är tjänsteman och avgränsningen mellan arbetare och tjänstemän. Från teoretisk utgångspunkt finns det inget som knyter begreppet tjänsteman närmare till tjänstesektom än begreppet arbetare. Det arbete dessa bägge kategorier
som utför är faktortjänster som kan utföras antingen anställd personal eller
av köpas utifrån. I det fall som arbetet köps utifrån så är det i bägge fallen huvudsakligen tjänstesektom som står som leverantör oavsett om det handlar om städning som normalt utförs av arbetare eller kvalificerade
om tekniska tjänster.
Indelning av tjänstesektom
Liksom industrin består tjänstesektom mängd verksamheter
av en av varierande karaktär. Inom tjänstesektom kan man finna exempel på både kapitalintensiva och personalintensiva verksamheter. De arbetsuppgifter som finns inom sektorn kan vara både okvalificerade och mycket kvalificerade. Tjänstesektom utvecklas därför inte på ett entydigt sätt. I själva verket består tjänstesektom av en mängd sinsemellan mycket olika branscher.
De branscher och aktiviteter som tillhör tjänstesektom har blivit föremål för många olika indelningar och karaktäriseringar.
Ofta brukar man dela in tjänsterna med avseende på avnämare, ex. företagstjänster, hus-
Bilaga 17 s. 22hållstjänster och tjänster som riktar sig till den ojfentliga sektorn. Denna uppdelning kan när det gäller Företagstjänster drivas vidare genom att man skiljer på distributionstjänster och produktionstjänster, där de förstnämnda kompletterar industriproduktion och fungerar som en länk mellan tillverkare och konsument och de senare består av insatser i produktionen. Produktionstjänsterna kan sedan i sin tur indelas i t.ex. tekniska och humana tjänster På liknande sätt kan man dela in hushållstjänstema i sociala tjänster utbildning, vård, etc och personliga tjänster tvätt, underhållning, etc.
I den fortsatta framställningen kommmer dessa begrepp relativt ofta att användas i diskussionen, främst då begreppen företagstjänster respektive hushållstjänster. Det finns därför anledning att närmare granska vilka branscher som bör hänföras till de olika kategorierna. I själva verket har de flesta tjänstebranscherna avnämare både inom företagssektom, hushållssektorn och den offentliga sektorn. För att gruppera branscherna får man därför använda ett mest-kriterium.
Företagstjänster och hushållstjänster Informationen om tjänstebranschemas kunder är inte särskilt omfattande. Den huvudsakliga källan är SCB:s input-output-statistik. Också inom denna har kunskapen länge varit dålig, åtminstone när det gäller fördelningen av tjänstesektorernas insatser i andra sektorer. Under de senaste åren har dock studierna av dessa förhållanden intensifierats och revidering av de tidigare uppgifter pågår. Tabell 2.2 redovisar produktionens procentuella fördelning på olika användare för ett antal tjänstegrupper år 1986. Fördelningen på användningsområden för olika branscher finns ännu framräknad senare än 1980. Skillnaden mellan den totala produktionen av en viss tjänstegrupp och produktionen inom den bransch som huvudsakligen producerar dessa tjänster är dock inte särskilt stor inom tjänstesektom, dvs. produktionen av branschfrämmande produkter är liten. De revideringar som gjorts sedan 1980 motiverar att nyare data används.
Hotell- restaurangbranschens produktion går till den största delen till hushållen. Knappt en tredjedel går som insatser, den större delen av dessa till tjänstesektorn. Handel, transportverksamhet och uppdragsverksamhet är de viktigaste användarna.
Av transporterna går två tredjedelar som insatser, den större delen till tjänstesektom. Handeln är den klart största användaren av transporttjänster. En fjärdedel av transporterna går till privat konsumtion. Fördelningen skiljer sig mellan olika slag av transporter. Landtransportema utgörs i större utsträckning av insatstjänster än sjö- och lufttransporter, vilket naturligtvis sammanhänger med att persontransportema är vanligare inom de sistnämnda områdena. Också inom de olika transportslagen inom landtransporterna är skillnaderna stora. Jämvägstransportema och lastbilstransportema utgörs till större delen av insatstjänster närmare tre
fjärdedelar respektive närmare 95 procent. Busstrafiken är däremot till större delen riktad mot hushållen medan taxitrafiken är mer jämt fördelad 3Anders Forsman, Det mellan de olika användartypema. Den offentliga sektorns höga andel av nya tjänslesamhäI/et, Gidlund 1987. taxitjänsterna drygt 43 procent sammanhänger naturligtvis med
- -
Bilaga 17 s. 23Tabell 2.2 Tjänsteproduktionensñrdelning på användningsområden.Procentuell ñrdelningavdeninhemska användningen.
| Tjänste- | Insatser därav: | Privat Offentlig Totalt | |||
| grupp | totalt | Insatser i konsum- förbruk- tjänste- tion sektorn | ning | ||
| Restaurang, Hotell 31,8 | 21,3 | 62,7 | 5,5 | 100 | |
| Transporter | 66,7 | 44,0 | 25,6 | 7,7 | 100 |
| Landtransport 70,9 | 46,7 | 20,6 | 8,6 | 100 | |
| Sjötransport | 60,7 | 43,8 | 38,9 | 0,4 | 100 |
| Lufttransport | 54,0 | 46,6 | 30,7 | 15,3 | 100 |
| Förmedling | 58,8 | 24,5 | 41,2 | 0,0 | 100 |
| Post | 64,9 | 38,4 | 17,7 | 17,5 | 100 |
| Tele | 51,3 | 35,0 | 39,2 | 9,6 | 100 |
| Försäkring | 47,1 | 21,5 | 48,1 | 4,8 | 100 |
| Fastighet | 26,8 | 24,2 | 56,2 | 16,9 | 100 |
| Uppdragstjänster 62,7 | 41,9 | 3,1 | 16,9 100 | ||
| Renhållning | 89,5 | 73,9 | 0,8 | 9,7 | 100 |
| Undervisning | 47,0 | 10,8 | 27,9 | 25,1 | 100 |
| Sjukvård | 4,9 | 3,6 | 89,5 | 5,6 | 100 |
| Rekreation | 8,0 | 0,8 | 91,2 | 0,9 | 100 |
| Reparation | 40,8 | 27,5 | 57,7 | 1,5 | 100 |
| Personliga tjänster 16,7 | 11,7 | 69,7 | 13,5 | 100 |
Av uppdragstjänstemagår drygt 18procenttill investeringar. Kolumnerna summerar sigdärför inte till 100. Källa: SCB
skolskjuts och färdtjänst. Sjötransportema går i relativt hög grad till privat konsumtion, vilket torde förklaras av faijetrafiken. Av den rena sjöfarten går över hälften till privat konsumtion. Att den offentliga sektorn har en relativt hög andel av luftfartstjänstema torde bero på att dessa i hög grad utgörs av persontransporter.
Post- och teletjänstema utgörs också till mer än hälften av insatstjänster. Mellan hälften och två tredjedelar går till tjänstesektorn, främst till handeln och till uppdragstjänstema. Teletjänsterna har en högre andel hushållsanvändning än posten. För bankerna saknas riktiga uppgifter eftersom bankernas ränteintäkter i NR inte fördelas på användarsektorer. Försäkringsbolagens produktion fördelar sig i ungefär lika stora delar på företags- respektive hushållssektorn medan den offentliga sektorns andel är liten.
Uppdragssektom består till större delen av insatstjänster. Endast tre procent går till privat konsumtion och knappt 17procent till den offentliga sektorn. Att uppgifterna i tabellen inte summerar sig till 100 procent beror på att drygt 18 procent av uppdragssektorns tjänster används för investeringar. Uppdragssektom är den enda tjänstebransch som producerar sådana tjänster. Bygg- och andra tekniska konsulter torde ligga bakom huvuddelen av denna produktion. Av insatstjänstema går två tredjedelar till tjänstesektom. Den största delen drygt 20 procent av produktionen
- går till den egna sektorn. Uppdragssektom är i själva verket en större köpare av uppdragstjänster än alla varusektorer tillsammans. Vid sidan av den egna sektorn är det handeln och transportsektorn som köper mest uppdragstjänster.
Bilaga 17 s. 24Den bransch som har högst andel insatstjänster är renhållningsbranschen. Mindre än en procent är privat konsumtion. Nästan hälften av tjänsterna går till fastighetssektom medan ca 15 procent går till varusektorn och nästan lika mycket sammanlagt till handel och transporter. Utpräglade hushållstjänstebranscher är däremot rekreation, sjukvård samt övriga personliga tjänster. Den senare branschen innehåller hår- och skönhetsvård, tvätterier, hushållstjänster, m. m. Tvättbranschen avviker här genom att en allt större andel av produktionen går till näringslivet. Undervisning och reparationer är mer blandade verksamheter.
Av det ovanstående framgår att det är svårt att entydigt klassa olika branscher som företags- respektive hushållstjänstebranscher. Denna svårighet ökar naturligtvis grövre aggregat man använder. Den offentliga sektorns förbrukning av tjänster sammanhänger i stor utsträckning med sektorns roll som producent, dvs. dessa bör betraktas som insatstjänster. Som rena företagstjänster kan man klassa uppdragsverksamhet samt
renhållning. Som huvudsakliga hushållstjänstbranscher kan man klassa rekreation, sjukvård samt övriga personliga tjänster. Övriga branscher har mer blandad användning. Om man ändå vill klassa dessa ligger det nära till hands att klassa transporter, post, tele, bank och försäkring som foretagstjänster eftersom branschernas dynamik torde formas inom näringslivsområdet. Restaurang och hotell, fastighetsförvaltning, undervisning samt reparation skulle då betraktas som hushållstjänster. I den branschvisa genomgång som görs i kapitel 5-8 kommer dock av praktiska skäl en indelning som närmare ansluter till NR:s gruppering att användas.
Avgränsningar och definitioner Tjänstesektorns storlek beror som framgått ovan på hur man definierar begreppet tjänster eller vilka aktiviteter man väljer att betrakta som tjänster. Det som man idag brukar kalla tjänstesektorn består av en mängd registrerade aktiviteter som från teoretisk utgångspunkt inte klart kan avgränsas mot andra aktiviteter. I praktiken brukar man därför definiera tjänstesektorn genom att räkna upp de aktiviteter som avses. Detta förfarande tillämpas även här. Till privata tjänster räknas här de delar av sektor 6- 9 enligt SNR som tillhör det privata näringslivet.
I en rapport kring tjänstesektorn finns behov av att redovisa data för och hänvisa till branschaggregat på olika nivåer. Det behövs då någorlunda hanterliga benämningar för att inte framställningen skall bli oläsbar. Det behövs också en definition av vad som är branscher och vad som är sektorer. Här kommer branschaggregat motsvarande SNR en-silfernivå att benämnas sektorer liksom aggregat av högre nivå, dvs. främst hela tjänstesektorn SNR 6 9. Aggregat på lägre nivå benämnes bransch.
-
I den branschvisa genomgången som görs i kapitlen 5-7 och på andra ställen i rapporten används begreppen distributionstjänster, kommunikationstjänster, produktionstjänster samt övriga tjänster. Indelningen och benämningarna som framgår av tabell 2.3 nedan görs av praktiska skäl. De benämningar som används är därför inte helt korrekta med utgångspunkt från den information som lämnades i tabell 2.2. Som produktionstjänster 4 Svensknäringsgrensindelning, SCB. dvs. tjänster som främst utgör insatser i produktionssystemet borde - -
Bilaga 17 s. 25ingå t.ex. också delar av partihandel och kommunikationer
samt renhållning. Fastighetsförvaltning borde ingå i övriga tjäns-
snarare gruppen ter.
Tabell 2.3 Definition och indelningavtjänstesektorn
SNR Bransch
Distributionstjänster 61 Partihandel 62 Detaljhandel 63 Restaurang,hotell
Kommunikationstjänster 7100 Samfárdsel 7210 Post 7220 Teletjänster
Produktionstjänster 81 Bank 82 Försäkring 83,84 Fastighetsförvaltning 85 Uppdragsverksamhet
Övriga tjänster 92 Renhållning 93 Undervisning, vård, m. m. 94 Rekreation, kultur 95 Reparationer, tvätt, personligatjänster
Ökad andel tjänster
Det finns två grundläggande omständigheter är bestämmande för
som utvecklingen i olika sektorer och förskjutningen mellan de olika sektorerna, nämligen vad som produceras och hur det produceras. Över tiden förändras de produkter och tjänster som produceras och också
sammansättningen av produkter och tjänster. I kanske än högre grad förändras sättet att producera. Dessa förhållanden gör att man observerar förskjutningar mellan de olika sektorerna och att förskjutningamas omfattning varierar beroende på vilken variabel man mäter: sysselsättning eller
produktionsvärde är de variabler som vanligen används.
En annan omständighet som är av betydelse för relationerna mellan de olika sektorerna är det förhållandet att de olika sektorerna är sammanlänkade med varandra både genom att vissa varor och tjänster utgör komplement till varandra och att andra utgör substitut för varandra. Tillväxten
av vissa verksamheter leder därför ibland automatiskt till att verksamheter i andra sektorer växer. När industriproduktionen växer detta effek-
ger ex. ter också på distribution och olika företagstjänster. Expansion inom offentliga sektorn, ex. sjukvård, leder till en ökad konsumtion av varor etc. l andra fall kan tillväxten inom en sektor ersätta tillväxt inom
en annan. Exempelvis kan allt dyrare tjänster ersättas produktion
genom egen av hushållen genom inköp av hushållsmaskiner, tvättmaskiner eller
ex. genom att produkterna görs enklare och-får kortare livslängd.
En vanlig föreställning under senare år är att vi lämnar industrisamhället och är på väg in i tjänstesamhället.
Vad är den egentliga innebörden av
T3 19-984
Bilaga 17 s. 26detta Konsumerar vi tjänster än tidigare Producerar vi mer tjänster
mer än tidigare eller är det huvudsakligen produktionstekniken som har förändrats i tjänsteintensiv riktning. Här skall vi försöka ge svar på
en mer dessa frågor att granska utvecklingen av olika sektorers andelsut-
genom veckling när det gäller konsumtions, produktion och sysselsättning.
Konsumtionens utveckling
Utgångspunkten för sektoremas relativa utveckling är naturligtvis den efterfrågan riktas mot olika och tjänster. I botten ligger efterfrå-
som varor
för slutlig konsumtion i Sverige eller i andra länder. Omfattningen av gan den slutliga konsumtionen bestämmer sedan tillsammans med den tillämpade produktionstekniken efterfrågan för insats- och investeringsändamål.
Efterfrågan för konsumtion förändras över tiden av en mängd olika skäl: ökade inkomster, produkter, etc. När det gäller insatsvaru- och inve-
nya steringsvaruefterfrågan är också produktionsteknikens utveckling avgö-
rande.
Vad gäller konsumtionens utveckling har förskjutningen mellan varor och tjänster inte varit särskilt dramatisk. Tabell 2.4 visar den privata konsumtionens Fördelning åren 1963 och 1987 i löpande priser.
Tabell 2.4 Den inhemskaprivata konsumtionensfördelningpå varu-och tjânstegiup-
åren 1963 och 1987. Löpande priser. Procent. Hushåll och hushållens ideella per organisationer
Varu- och tjänstegrupp Andel av inhemsk Andels-
konsumtion i procent ökning
År 1963 År 1987
| 1 Matvaror, drycker, tobak | 31,1 | 22,2 | 9,1 - |
| 2 Beklädnadsartiklar och skor 10,1 | 7,3 | -2,8 | |
| 3 Bostad, bränsle och elström 20,3 | 24,3 | 4,0 | |
| 4 Möbler och hushållsartiklar | 7,2 | 7,0 | -0,2 |
| 5 l-lälso- och sjukvård | 8,0 | 1,6 | -6,4 |
| 6 Transport och samfärdsel | 12,1 | 17,6 | 5,5 |
| 63 Transporttjänster | 2,7 | 3,1 | 0,4 |
| 7 Fritid, underhållning, kultur 7,3 | 9,5 | 2,2 | |
| 72 Kulturella tjänster | 2,0 | 2,8 | 0,8 |
| 8 Diverse varor och tjänster | 9,4 | 7,5 | 1,9 - |
| 811 Frisörarbete, skönhetsvård | 0,7 | 0,7 | 0,0 |
| 83 Restaurang- och hotellbesök 3,4 | 3,8 | 0,4 | |
| 85 Bank- och försäkringstjänster 1,1 | 0,8 | -0,3 | |
| 86 Andra tjänster | 1,1 | 3,4 | 2,3 |
| Tjänster totalt | 13,9 | 17,2 | 3,3 |
| TOTALT | 100,0 | 100,0 | 0 |
Exkl. bamomsorgsavgifter
Källa: Nationalräkenskaperna
De huvudgrupper redovisas i diagrammet innehåller i allmänhet
som
och tjänster, dock i varierande omfattning. Varorna har i både varor allmänhet minskat sina andelar konsumtionen. Betydande andels-
av
Bilaga 17 s. 27minskning finner man dock huvudsakligen när det gäller livsmedel. De varu- eller tjänstegrupper som ökat sina andelar är transport och samfárdsel. fritid. underhållning och kultur, bostad, bränsle och vilket
samt framgår av tabellen uppehållskostnader i utlandet.
-
Ökningen i och samfársel förklaras främst
gruppen transport- av att bilinköpen finns där. De köpta transporttjänsterna har en mycket liten andelsökning. Under gruppen fritid, underhållning, kultur finns alla fritidsprodukter: radio- och tv. båtar, etc. och tjänster med anknytning till området: underhållning, TV-licenser, etc. Både varor och tjänster har ökat sina andelar.
Under beteckningen Diverse varor och tjänster finns när det gäller tjänster skönhetsvård. restaurang och hotell, bank och försäkringstjänster, m. m. och när det gäller varor kontorsmaterial, smycken och andra personliga artiklar. Totalt sett har denna grupp minskat sin andel konsumtio-
av nen. Av de olika tjänsteslagen har hår- och skönhetsvård, restaurang- och hotellbesök, och finansiella tjänster minskat sina andelar av konsumtionen medan gruppen övriga tjänster har ökat. Inom denna grupp ryms begravningtjänster, tjänster från ideella organisationer samt juridiska och kamerala tjänster.
Totalt har andelen tjänster exklusive bostadstjänster i den privata inhemska konsumtionen ökat från 13.9 till 17,2 procent under perioden 1963 till 1987, dvs. under nästan ett kvartssekel. Detta är inte särskilt mycket och orsakerna till tjänstesektorns expansion bör därför sökas på annat håll än hos den privata konsumtionens utveckling.
När det gäller den totala konsumtionen, dvs. om man också inkluderar den offentliga konsumtionen, blir dock bilden annorlunda. Den offentliga verksamheten har totalt sett ökat sin andel. Problemet är att avgöra vad som är konsumtion och vad som utgör insatser i produktionen. Stora delar av den offentliga produktionen kan sägas ha två syften dels underlättar
den eller utgör förutsättningar för den privata eller tjänsteproduk-
varu tionen och dels utgör den slutlig förbrukning, dvs. konsumtion. Exemplen är mångfaldiga. infrastrukturen, t.ex. vägarna, utgör underlag både för yrkestrafiken och för den privata nöjestrafiken. Utbildningen syftar dels till att förbättra medborgarnas egenskaper som produktionsfaktorer men också till att utgöra ett värde i sig. Det är uppenbart att det är svårt att avgöra hur stor del av de olika verksamheterna som skall betraktas som konsumtion respektive insatstjänster. Detta gäller inte minst de verksamheter som vuxit mest under de senaste decennierna, t.ex. barnomsorg, utbildning, äldrevård och sjukvård. Det ligger nära till hands att betrakta utbildningen som huvudsakligen insatstjänster även om det på kort sikt kan vara svårt att sesambandet mellan insatta resurser och produktionsresultat. Barnomsorg och äldreomsorg torde kunna betraktas som i huvudsak konsumtion även om barnomsorgen utgör ett inslag i produktionssystemet genom att den frigör arbetskraft bortsett då från de pedagogiska
värdena som skapas. Att det inte enbart är en insatstjänst framgår av det faktum att den resursåtgång som krävs för att uppfylla regeringens mål
om behovstäckning inom barnomsorgen beräknas överstiga det resurstillskott som kan bli följden av att arbetskraft frigörs Kommunförbundet 1987. Johnson 1986 beräknar att den totala tjänstekonsumtionen under peri-
Bilaga 17 s. 28oden 1963- 1984 ökade från 38 till 46 procent av den totala konsumtio-
Bakom denna beräkning ligger antagandet att hälften av den offentlinen.
konsumtionen insatstjänster. ga utgörs av
Produktionens utveckling
Produktionens utveckling skiljer sig från den privata konsumtionens av flera skäl: dels riktas efterfrågan mot produktionen också från annat håll,
offentlig konsumtion, exportefterfrågan och efterfrågan för insatsvaex. ru- och investeringsändamål.
Produktionsstrukturen påverkas också att rationaliseringspotentialen
av varierar mellan olika sektorer. I allmänhet är rationaliseringspotentialen
inom varusektorema och möjligen också inom vissa delar av de större kapitalintensiva tjänstesektorema. Detta leder till relativprisförändringar och anpassningar i konsumtionsmönstret. Relativt sett dyrare tjänster
i vissa fall med eller med egenproduktion i hushållen medan i ersätts varor andra fall prisökningama måste accepteras. Tabell 2.5 visar produktionens fördelning på sektorer åren 1963 och 1987.
Tabell 2.5 Produktionens fördelning pá olika sektorer åren 1963 och 1987. Förädlingsvärdentill producentpris. löpande priser. Procent
Sektor Andel procenti Andels-
1963 1987 ökning
Varusektorerna w Jordbruk Gruvor, industri, el,gas N
F.
Byggnadsindustri Distributionstjänster Handel u t Hotell, restaurang o .
Kommunikationstjänster Samfárdsel Post, tele Produktionstjänster . Bank, försäkring Bostads-,fastighetsförv. . .
- Uppdrag, maskinuthyming N Övriga tjänster Renhållning, städning Sjukvård, socialvård I Rekreation, underh., kultur Reparationer, övrigt
Summaprivata tjänster Offentlig sektor
Exkl indirekta skatter
Källa: Nationalräkenskapema
Som framgår tabell 2.5 har tjänsternas andel ökat också när det gäller
av produktionsvärdet. De privata tjänstemas andel av produktionen har ökat
De offentliga tjänsterna har haft snabbare andelsökning. En svagt. en motsvarande snabbare andelsminskning kan registreras for varusektorer-
na.
Bilaga 17 s. 29Inte heller när det gäller produktionsvärdet i löpande priser finner man således någon snabb ökning av de privata tjänsternas andel totalt sett. En något större andel av produktionen utgörs av privata tjänster år 1987 än år 1963. Också när det gäller volymutvecklingen har de privata tjänsternas andelar varit tämligen stabila. Med reservation för de mätproblem som finns kan man konstatera att de privata tjänsternas andel ökade från 34 till 36 procent under perioden 1970- 1987. Betraktar man dock de privata tjänsterna i relation till varorna såär dock andelsökningama påtagliga.
Sysselsättningsutvecklingen Betraktar vi sysselsättningens utveckling under de senaste hundra åren så är det ännu mer befogat att tala om övergången till tjänstesamhälle. I slutet av förra århundradet var ca 70 procent av befolkningen sysselsatt inom jordbruket. Ända till början 30-talet jordbruket den största närings-
av var grenen. Fram till början av 60-talet var sedan industrisektom störst. Därefter har tjänstesektom tagit över denna roll. Diagram 2.1 visar sysselsättningens Fördelning på några branschaggregat under perioden 1963-1987 enligt nationalräkenskaperna
. Diagram 2.1 Sysselsättningensfördelning påolika sektorer 1963-1987. Medelantal sysselsatta.Procent Procent 40
Förvaltning,sjukvård,mm.
Industri,gruvor,energi
Dlstrlbutlonstlânsger,
"atlonstjanster
Produktlonetlineter
övrigaprivatatjänster
Joubruk o 2 : a : : : : : Ar
ss ss 72 75 7a a: 64 87
Källa: Nationalräkenskapema
Som framgår av diagrammet har tjänstesektom ökat sin andel av sysselsättningen. De areella näringama visar en fortsatt tillbakagång. Jordbruket har minskat mer än skogsbruk och fiske från drygt 10 procent till 3
procent. Gruvor och tillverkningsindustri visar också kraftigt minskade andelar. Energisektorn har dock ökat något från 0.7 procent till 0.8 procent av de sysselsatta. Byggnadsindustrin ökade sin andel fram till början av 70talet men minskade sedan fram till mitten av 80-talet då en svag ökning åter kan konstateras.
Av de olika tjänstebranschema är det framför allt förvaltning, sjukvård, m. m. SNI 91,93 som har ökat sina andelar. Denna grupp innehåller den offentliga förvaltningen, sjukvård, socialvård, utbildning m. m. Den offentliga förvaltningen ökade sin andel av sysselsättningen med någon
Bilaga 17 s. 30procent under 60- och 70-talen men har sedan början av 80-talet minskat något och omfattar nu knappt 6 procent av de sysselsatta. Den snabbaste andelsökningen finner man inom sjukvård och socialvård, där andelarna mer än fördubblats respektive fyrdubblats. Också undervisning och forskning samt intresseorganisationer har ökat sina andelar om än i lägre grad.
Den snabba ökningstakten har för gruppen som helhet avtagit under senare delen av 80-talet. Detta beror på att den offentliga Förvaltningen och undervisning och forskning har minskat sina andelar. Sjukvård och socialvård ökar sina andelar även under 80-talet.
Den andra gruppen som visar ökade sysselsättningsandelar är produktionszjänsterna, dvs. bank, försäkring, fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet. Inom denna grupp är det uppdragsverksamheten som haft den största andelsökningen men också banker och frnaniseringsinstitut samt försäkringssektom har ökat sina andelar avsevärt. Försäkringssektorns andelsökning hänför sig dock till socialförsäkringen. Den privata försäkringsverksamhetem visar oförändrad sysselsättningsandel under den studerade perioden.
Distributions- och kommunikazionstjänster har tillsammans i stort haft oförändrad sysselsättningsandel under perioden medan utvecklingen varit något olika för de olika delgrupperna. Varuhandeln har minskat sina andelar något, främst beroende på att detaljhandeln börja minska i mitten av l970-talet. Restaurang och hotell visar minskande andelar fram till början av 80-talet men har sedan återtagit den andel som sektorn hade 1963. Samfärdseln har haft oförändrad andel av sysselsättningen under den studerade perioden medan post- och teletjänsterna har ökat sina andelar.
De övriga personliga tjänsterna har sammantaget minskat sina andelar. I denna grupp finns i stor utsträckning hushållstjänster, ex. rekreation, kultur, frisörer, hushållsarbete men också verksamheter som i ökande grad har företagen som kunder, t.ex. städning och tvätt. Det är främst servicetjänster till hushållen som fått minskade andelar medan rekreation, kultur, m. m. har ökade andelar. Mest har andelen anställda i hushållen minskat
från 2.3 till 0.3 procent av de sysselsatta. Också bilreparationer, tvätte- rier och övrig service har minskat. Reparationer av hushållsvaror har dock bibehållit sin andel av sysselsättningen. Andelen sysselsatta i denna verksamhet uppgår dock endast till 0.2 procent.
Privata och ofentliga tjänster I diagram 2.1 har inte privat respektive offentlig verksamhet åtskilts. I diagram 2.2 har däremot all privat respektive offentlig verksamhet inom sektorerna SNR 6-9 lagts samman till var sina grupper. Gruppen Varor inrymmer jordbruk, gruvor och tillverkningsindustri, el-, gas-, värme samt byggnadsindustri. I gruppen innefattas också offentlig verksamhet inom dessa områden. Denna är dock av ringa omfattning.
Bilaga 17 s. 31Diagram 2.2 sysselsättningenfördeladpåvarorochtjänster 1963- 1987.Medelantal sysselsatta.Procent Procent so
Privatatjänster
Ar
Källa: Nationalräkenskaperna
Diagrammet visar tydligt att tjänsterna totalt sett har ökat sina andelar kraftigt, men också att det framför allt är de offentliga tjänsterna som har vuxit andelsmässigt. De privata tjänsterna har behållit sin andel i stort sett oförändrad under hela perioden. Om trenderna under 60- och 70-talet dras ut förefaller kurvorna för den privata och offentliga tjänsteproduktionen mötas i mitten av 80-talet. Det förefaller dock som om trenden bryts vid mitten av 80-talet genom att den offentliga sektorns andelsökning avstannar medan den privata tjänsteproduktionen får ökade sysselsättningandelar.
Vad eller hur Den förändring i sysselsättningsstrukturen som belystes ovan kan som tidigare sagts bero dels på förändring i vad som görs och dels förändring i hur det görs. I vilken utsträckning kan man då förklara den förändrade sysselsättningsstrukturen med förändrad produktion eller förändrad tillverkningsteknologi
När det gäller den ofentliga sektorn står det klart att den kraftiga tillväxten av sysselsättningsandelen, främst då inom sjukvård och socialvård, till en mycket stor del beror på att konsumtionen av denna typ av tjänster har ökat relativt sett, dvs. tillväxten beror på vad vi producerar. År 1963 uppgick den offentliga konsumtionen till knappt femton procent av den privata konsumtionen i löpande priser. År 1987 hade denna siffra stigit till över 50 procent. Till de faktorer som ligger bakom den offentliga sektorns expansion brukar man nämna ökad kvinnlig förvärvsfrekvens, ökade kvalitetskrav inom skola eller barnomsorg, ökad livslängd, trygghetskrav, m. m.
En viktigt tillägg är dock att verksamheten i stor utsträckning flyttat över från den informella till den formella sektorn. Åldringsvård och barnomsorg har t.ex. alltid förekommit men dessa tjänster utfördes tidigare i
Bilaga 17 s. 32större utsträckning i hemmen. De ökade sysselsättningsandelama inom dessa verksamheter motsvaras därför inte fullt ut av ökade andelar de
av tjänster som utförs i samhället totalt sett. Man kan därmed också
säga att förändrade produktionsmetoder bidragit till den offentliga sektorns tillväxt.
Förändrade produktionsmetoder kan också sägas ha bidragit indirekt till den offentliga sektorns andelstillväxt genom att liksom för tjänstesek-
tom överhuvudtaget möjligheterna till rationalisering varit mindre
inom de offentliga verksamheterna än inom stora delar det privata
av näringslivet. Inom varusektorema har kunnat åstadkomma ökad
man en produktion med ett färre antal anställda. Inom den offentliga sektorn har dessa möjligheter varit mindre. Det har också i olika sammanhang hävdats att produktiviteten i delar av den offentliga sektorn har minskat under de senaste decennierna. Mätproblemen är dock avsevärda.
När det gäller de privata tjänsterna kunde vi konstatera att tjänstesektom totalt sett har haft oförändrade eller endast svagt ökande andelar under de senaste decennierna det är sysselsättning eller
oavsett om produktion som betraktas. I relation till den andelsmässigt krympande
varusektom framstår dock även den privata tjänstesektom sysselsättnings-
som expansiv. Utvecklingen har dock varit olika för hushållstjänster och företagstjänster. Trots att ökade inkomster medfört ökad efterfrågan på fritidstjänster, transporter, m. m. så har hushållstjänstema fått vidkännas
en minskad andel av den totala sysselsättningen, dock inte i utsträck-
samma ning som varusektorema. Den privata tjänstesektoms ökade sysselsättningsandel kan huvudsakligen tillskrivas företagstjänsternas utveckling. Slutsatsen blir då också att den privata tjänstesektoms tillväxt främst kan sägasvara en funktion av produktionsmetodernas förändring.
Bilaga 17 s. 33Tjänstesektorn i ett internationellt
perspektiv
Den strukturella förändring som leder till tjänstesektorns tillväxt är ett fenomen som förekommer i de flesta utvecklade ekonomier. Den övervägande delen avde nya arbetstillfällena skapas inom tjänstesektorn. Av några studerade OECD-länder hade USA och Storbritannien de högsta andelarna av den privata sysselsättningen inom tjänstesektorn, följda av bl.a. de nordiska länderna utom Finland, som liksom Japan och Västtyskland har lägre andel än OECD-genomsnittet. Sverige har, liksom övriga nordiska länder, en relativt hög andel offentliga tjänster medan USA och Japan har låg ex. en andel. Tjänstehandeln utgör grovt räknat mellan 20 och 25 den procent av totala handeln av varor och tjänster. Totalt exporterades år 1988 tjänster ñr drygt 85 miljarder, vilket utgör drygt 20 den procent av samlade exporten av varor och tjänster. Importen tjänster är dock av mycket större. Underskottet uppgår totalt till nästan 30 miljarder kronor. Under 1980-talet har tjänstehandelns andel den totala av handeln minskat något. Även tjänsteföretagen internationaliseras dock. Under senare år har tjänstesektorns direktinvesteringar ökat snabbare än industrins.
Tjänstesektorn i andra länder
Den strukturella förändring som leder till tjänstesektoms tillväxt är ett fenomen som förekommer i de flesta utvecklade ekonomier. Mer än hälften av de sysselsatta i Västeuropa och Japan är sysselsatta inom tjänstesektorn och i USA och Canada är andelen två tredjedelar. Den övervägande delen av de nya arbetstillfällena skapas inom tjänstesektom. Genomsnittligt har andelen tjänster i OECD-ländema ökat från knappt 50 procent år 1970 till drygt 60 procent år 1986. Det är också i huvudsak samma tjänstebranscher växer i de olika som länderna. Verksamhet med anknytning till information, sociala tjänster, upppdragsverksamhet och utbildning är exempel på tjänster som växer medan varuhandeln och de främst de individuella hushållstjänstema stagnerar. Även det i är faktorer om stort samma som ligger bakom utvecklingen
19-984
Bilaga 17 s. 34ökad andel tjänster i de olika länderna ex. ökade inkomster, ökad mot specialisering, så finns det strukturella skillnader som kan samm. m. manhänga med skillnader i inkomstläge, inkomstspridning, tradition eller olika länderspecifika förhållanden. Med stigande inkomst per capita tenderar tjänsterna att bli relativt sett dyra, vilket ger en inriktning mot kvalificerade tjänster medan individuella hushållstjänster tenderar att minska. Minskande inkomstspridning förstärker denna tendens. Ett förskiljer sig mellan olika länder är huruvida tjänsteprodukhållande som tionen drivs i privat eller offentlig regi. Sverige har, liksom övriga nordiska länder, relativt hög andel offentliga tjänster medan, ex. USA och en Japan har låg andel. Det finns viss positiv samvariation mellan BNP en en capita och tjänstesektoms storlek, liksom mellan BNP/capita och den per offentliga sektorns storlek Johnsson 1986. Tabell 3.1 visar tjänstesektoms sysselsättningsandel och struktur i ett antal industriländer. På grund olikheter i dataredovisningen kan dock av inte direkt jämförbara grupper redovisas för alla länder.
3.1 Sysselsättningsstrukturinom den privata sektorni någraOECD-länder. Andel avde Tabell privat sysselsatta finns inom olika tjänstesektorerår 1986. som
Tjänster Handel/ Samfärdsel/ Finans/ Sociala,/ Land totalt Restaurang/ K0mmunika-/ fastighet/ personliga Hotell tion/lager företagsserv. tjänster
66,7 28,1 4,7 15,6 18,4 USA Storbritannien 57,9 26,0 7,6 12,8 11,6
50,6 20,1 11,8 8,8 9,9 Norge Japan 50,6 19,3 6,0 4,8 20,5 50,3 19,0 10,1 13,4 7,8 Danmark
| Frankrike | 50,3 | 23,2 | 7,8 | 19,3 | 0,0 |
| Sverige | 49,9 | 21,1 | 11,0 | 9,2 | 8,6 |
| Spanien | 46,4 | 23,2 | 7,7 | 3,1 | 12,4 |
| Finland | 42,6 | 19,6 | 9,0 | 8,3 | 5,6 |
| Västtyskland | 42,3 | 20,3 | 7,0 | - | 15 - |
Källa: National Accounts, Detailed tables, Volume ll, 1974- 1986,OECD, Paris
och Storbritannien har de högsta andelama den privata syssel-
USA av sättningen inom tjänstesektorn, följda bl. a. de skandinaviska länderna
av
Finland, liksom Japan och Västtyskland har lägre andel än utom som OECD-genomsnittet.
Kanada och USA hade tidigt stor tjänstesektor. USA passerade 50-
en procentstrecket redan omkring 1950, dvs. 20 år före Sverige. I bägge länderna är det insatstjänster i företagen samt fmanstjänster som expanderat snabbast medan sysselsättningen inom transportsektorn stagnerat.
företeelse expanderat kraftig i USA är franchising. USA hade i En som medeltal 80 olika franchisingkedjor i industriländema år 1983. Genom ökad konkurrens från Europa och Japan har USA förlorat mycket av det
har haft på tjänsteområdet. Exempelvis hade USA år 1976 försprång man
kontrakten for infrastrukturuppbyggnad i Mellanöstern. 10 procent av
1980 sjunkit till 1.5 procent. Även på för USA traditio- Denna siffra hade nellt starka områden, marknadsföring, har europeiska företag kunnat
ex.
över. Stora delar tjänstesektom i USA har avreglerats under senare ta av
flygtrafiken, teletjänster, banktjänster och lastbilstransporter. år, ex.
Bilaga 17 s. 35Den ökade konkurrens och strukturomvandling som blivit följden av avregleringarna anses ha medfört en vitalisering av de berörda branscherna och en förstärkning av den internationella konkurrenskraften.
I Storbritannien har, liksom i de skandinaviska länderna, den största sysselsättningsexpansionen under 80-talet ägt rum inom uppdragssektorn. Mellan 1982 och 1988 har ökningen varit drygt 40 procent. Också bankoch finansinstitut har haft en stark sysselsättningsökning. Den
senare sektorn är förhållandevis stor i Storbritannien.
De skandinaviska länderna har med undantag av Finland ungefär
samma andel av sysselsättningen inom tjänstesektom. Finland har en något större andel sysselsatta inom industrin men framför allt en större andel inom de areella näringarna. Finansiell- och uppdragsverksamhet är de delar som växer snabbast i Finland liksom i övriga skandinaviska länder. Danmark har en jämförelsevis stor handelssektor och finanssektor. Sverige skiljer sig från de övriga skandinaviska länderna genom mindre andel för både handels- och transportsektorn men framför allt för finanssektorn.
Av de länder som har mindre tjänstesektor än genomsnittet kan man skilja ut två grupper där den första Japan och Västtyskland har större
- industrisektor än genomsnittet medan den andra Italien och
gruppen - Spanien liksom för övrigt också andra Sydeuropeiska länder har större
andel inom jordbrukssektom. l Japan har man strävat efter att utveckla den privata marknaden för sociala tjänster för att därigenom undvika en alltför kraftig tillväxt inom offentlig sektor. Huvuddelen av utbildning och forskning sker inom den privata sektorn. Man har också försökt öka effektiviteten genom att reformera den offentliga sektorn och priv tisera vissa områden, t.ex. teletjänster och järnvägen. Västtyskland har h en lägre tillväxt inom tjänstesektom än genomsnittet i OECD under de senaste decennierna. Delar av tjänstesektom är hårt reglerad ex. transpor-
ter och teletjänster. Sedan 1985 existerar ett privatiseringsprogram.
Tjänstehandeln
Tjänstehandeln utgör grovt räknat mellan 20 och 25 procent av den totala handeln av varor och tjänster. Av flera skäl är dock uppgifterna osäkra. Ett skäl är att det finns olika definitioner av vad som skall räknas till tjänstehandel. Här kommer Riksbankens definition att användas. Ett annat skäl är att statistiken över tjänstehandeln länge varit otillförlitlig. I allmänhet har tjänstehandelns omfattning underskattats i olika länder genom att alla transaktioner inte blivit registrerade. Detta har ex. medfört att i den internationella statistiken har världen totalt fått ett underskott i bytesbalansen, uppgående till ca 5 procent av den samlade varu- och tjänsteexporten. Detta är naturligtvis orimligt.
För att komma till rätta med den bristande statistiken infördes i Sverige i början av 80-talet årliga enkäter till företagen om deras tjänstehandel. Då Riksbanken emellertid nu infört ett nytt och förbättrat rapportsystem har tjänstehandelsenkätema ansetts överflödiga och de har därför upphört. Det finns dock fortfarande delade meningar om vilket system som på bästa sättet registrerar den faktiska tjänstehandeln. I tabell 3.2 visas den svenska exporten och importen av tjänster år 1988.
Bilaga 17 s. 36Tabell 3.2 Svenskexport och import avtjänster är 1988. Miljarder kronor
| Tjänstetyp | Export | Import | Netto |
| Sjöfart | 14,3 | 7,8 | 6,5 |
| Ovriga transporttjänster | 9,3 | 6,7 | 2,6 |
| Resevaluta | 14,4 | 28,0 | -13,6 |
| Avkastning på kapital | 18,7 | 37,6 | 18,8 - |
| Räntor | 13,8 | 35,0 | -21,2 |
| Utdelning | 4,9 | 2,6 | 2,3 |
| Ovriga tjänster | 28,8 | 35,1 | 6,3 - |
| Tjänster Totalt | 85,5 | 115,2 | -29,2 |
Källa: Riksbanken
Totalt exporterades tjänster för drygt 85 miljarder, vilket utgör drygt 20 procent av den samlade exporten av varor och tjänster. Importen av tjänster är dock mycket större. Underskottet uppgår totalt till nästan 30 miljarder kronor. Det är de traditionella tjänsteområdena, dvs. transporttjänsterna som har ett positivt tjänstenetto, främst då sjöfarten som drar in 6,5 miljarder. Det största underskottsområdet är räntorna som ger drygt 20 miljarder i underskott. Det negativa räntenettot räcker dock inte till för att ensamt förklara det totala underskottet. Också resevalutan ger ett kraftigt underskott.
Gruppen övriga tjänster består av tjänster som inte täcks av de andra rubrikerna, ex. intäkter eller utgifter för avgifter, royalties, licenser, patent, copyright, franchising, teknikhandel, försäkring, reklam, advokatverksamhet, mäklarverksamhet, byggnad, konstruktion och annan konsultverksamhet. Gruppen är mycket heterogen. Här registreras det som brukar benämnas uppdragsverksamhet och som sysselsättningsmässigt varit mycket expansiv verksamhet i de flesta industriländer. Gruppen Övriga tjänster har år 1988 ett negativt netto som i stort sett tar ut det positiva nettot som sjöfarten ger.
Knappt 40 procent av den svenska tjänsteexporten går till EG och något mindre än 30 procent till EFTA. I jämförelse med varuexporten går en mindre andel till EG och en större till EFTA. Tillsammans går 65 procent av exporten till EG/EFTA och 70 procent av importen kommer från EG/EFTA-området. En stor del av underskottet i tjänstebalansen härrör sig från handeln med EG medan EFTA-handeln är mer i balans.
Totalt sett bidrar således inte tjänstehandeln positivt till bytesbalansen. Färska siffror för 1989 visar också på ett underskott i tjänstebalansen på 7,9 miljarder för första delen av 1989, vilket innebär en försämring på 2,4 miljarder jämfört med första halvåret 1988.
Uänstehandelns utveckling under 80-talet Fram till början av 70-talet var tjänstebalansen en positiv del av bytesbalansen som uppvägde negativa handels- och transfereringsbalanser. Från mitten av 70-talet försämrades dock saldot i bytesbalansen, främst beroende på ökad utlandsupplåning, ökade transfereringar och ökat nettoutflöde i resevalutan. Av skäl som redovisats ovan är det svårt att göra en korrekt uppskattning av den tidigare utvecklingen av tjänstehandeln. Riksbanken
Bilaga 17 s. 37har emellertid gjort en revidering av tidigare uppgifter tillbaka till 1981. Under 1980-talet har tjänstehandelns andel av den totala handeln minskat med några procentenheter och ligger 1988 på drygt 20 procent. Detta är dock sannolikt en kortsiktig effekt av att industriexporten är konjunk-
mer turkänslig. Någon snabb ökning av tjänsteexportens andel kan man emellertid inte konstatera. Under 80-talet har importen ökat snabbare än exporten, vilket framgår av diagram 3.1. I diagrammet redovisas handelsnettot för olika tjänsteslag under perioden 1981 1988.
-
Diagram 3.1 Tjänstenettot 1981- 1988.Export-import. Mdr SEK
miljarderSEK
Sjötransporter
övr
tran rter
:
Övrigatjänster
Resevaluta
Kapltalavkastnlng
30 Tjänstertotalt
Ar
a: aa aa u as as 37 aa Källa: Riksbanken
Som framgår av diagrammet har underskottet i tjänstebalansen ökat kraftigt under 80-talet. Det förefaller finnas negativa trender både när det gäller övriga tjänster, resevaluta och kapitalavkastning. Utvecklingen torde delvis kunna förklaras den kraftiga konjunkturuppgången. Ökade
av reallöner och ökat tjänsteresande har bidragit till ökade utgifter i utlandet. Utgiftema för resevaluta har i det närmaste fördubblats mellan 1983 och 1987 medan intäkterna bara ökat med 50 procent. Möjligen kan det ökande underskottet inom Övriga tjänster effekt att det inhems-
vara en av ka utbudet är för litet i högkonjunktur men mer troligt är att näringslivets ökade internationalisering medfört ett växande behov av tjänster utomlands. Underskottet när det gäller avkastning på kapital domineras av ränteutgifterna på utlandsskulden. Under senare år har ökad upplåning i den privata sektorn i samband med de växande direktinvesteringama också bidragit till ökade ränteutgifter.
En annan sida av tjänsteunderskottet är att branscherna med nettoöverskott inte växer. Sjöfarten har kunnat öka intäkterna svagt men uttryckt som andel av den totala handeln innebär detta en minskning. Detsamma gäller för de övriga transporterna som de senaste åren har visat minskat netto.
Den sammantagna bild som de ovanstående uppgifterna förmedlar över svensk tjänstehandel är således inte särskilt ljus. Exportöverskotten finns
Bilaga 17 s. 38inom de traditionella och sysselsättningsmässigt stagnerande områdena, medan det är importöverskott inom de expansiva och kvalificerade tjänsteområdena.
De ovan beskrivna förhållandena ger dock inte en fullständig beskrivning av tjänsteföretagens betydelse för utrikeshandeln. Tjänsteföretagen har naturligtvis en indirekt betydelse för utrikeshandeln genom att de ibland levererar den kunskap som är förutsättningen och huvudingridiensen i de kunskapsintensiva produkterna. De kan också ha en mer direkt betydelse. Industrins försäljning består i allt högre grad av paket som består av både produkter och tjänster och där tjänsterna är en förutsättning för varomas konkurrenskraft, ex. utbildning eller service. Tjänsterna kan i dessa sammanhang komma att registreras som varor i utrikeshandeln och blir därmed osynliga. Hur stor del av denna osynliga tjänsteproduktion som utförs av industriforetagen själva och hur stor del som utförs av tjänsteföretag är dock svårt att säga.
Tjänstehandel i andra länder Tjänstehandelns andel av den totala handeln ökar men i långsam takt. Det är industriländerna som står för den övervägande delen av tjänstehandeln. 1981 kom 93 procent av all export från 35 länder.
År 1985 uppgick OECD-ländernas sammanlagda tjänsteexport till 31 procent av den totala exporten av varor och tjänster medan importens andel var 30 procent. För Sverige låg export- och importandelarna på 22 respektive 27 procent. Den svenska tjänsteandelen är således låg internationellt sett. En del av förklaringen ligger i den finansiella sektorn. Av OECD-ländernas inkomster från tjänsteexporten utgjordes 45 procent av räntor och utdelningar medan motsvarande andel i den svenska tjänsteexporten var 22 procent.
Internationellt har tjänstehandeln omstrukturerats genom att transportsektorn har stagnerat samtidigt som finansiella tjänster och övriga tjänster, dvs. huvudsakligen insatstjänster i företagen, har expanderat. När det gäller övriga tjänster hade av EG-ländema år 1986 Storbritannien det största överskottet 12 miljarder ECUS. Storbritannien hade därmed 2
miljarder större överskott än USA. På tredje plats låg Frankrike. Japan hade däremot ett stort underskott liksom Västtyskland. Också när det gäller avkastning på kapital ligger Storbritannien väl framme med ett överskott på nästan lO miljarder. Också Frankrike och Västtyskland har positivt netto på kapitalavkastningen. Storbritannien och Frankrike hade överskott i tjänstebalansen medan Västtyskland totalt hade underskott.
Tjänsteföretagens internationalisering
Företagens internationalisering sker inte enbart genom ökad export. En allt större del av företagens utlandsförsäljning sker genom egna dotterbolag i utlandet. För tjänsteföretagen, vars produkter i allmänhet inte kan lagras eller transporteras, är en direkt närvaro på marknaden ofta en förutsättning. Företagens engagemang i andra länder speglas genom de direkta utlandsinvesteringarna. År 1988 uppgick de direkta investeringar totalt till 5European Currency Unit.
Bilaga 17 s. 39nästan 45 miljarder brutto och drygt 32 miljarder netto. Av bruttoinvesteringarna stod tillverkningsindustrin för 27 miljarder och tjänstesektom SNI 6 -9 för drygt l4 miljarder. Sektoremas andel av nettoinvesteringarna var ungefär densamma ca 60 respektive 30 procent. Utlandsinveste-
ringarna har ökat kraftigt under 80-talet, vilket framgår av diagram 3.2.
Diagram 3.2 Direkta investeringari utlandet 1982- 1987. Glidande medeltalövertre år. Index 1982 100. Procent 700
Dlstrlbutlonstjänster 5°° i F. Hionstjñnster
/
. 400
Industri
m
:oo o 4 Ål
1982 1953 1984 1985 1986 1987 Källa: Riksbanken
Diagram 3.2 visar utvecklingen av de direkta nettoinvesteringarna i utlandet för perioden 1982 1987 beräknat som glidande medeltal över tre
år. De branscher som ökat mest är distributionstjänsterna SNI 6 samt produktionstjänsterna SNI 8. Den viktigaste förklaringen till de ökande utlandsinvesteringarna är naturligtvis den utländska marknadens växande betydelse men tillväxttakten torde ha förstärkts av den likviditetsökning som devalveringen och den efterföljande högkonjunkturen har åstadkommit. Efter 1985 skedde det en markant förskjutning i inriktningen av investeringarna genom att andelen som riktades till EG ökade klart.
Handelshinder och internationellt samarbete Ett naturligt hinder för tjänstehandeln över gränserna är naturligtvis det faktum att tjänsterna ofta inte på samma sätt som varorna går att lagra och transportera. Tjänsten måste ofta utföras på platsen där den konsumeras. Utöver detta hinder finns också en mängd andra handelshinder som sammanhänger med tjänstemas speciella karaktär. Inom delar av tjänsteområdet är produktionen mer eller mindre reglerad i många länder, t.ex. bank- och försäkringsverksamhet eller transporter. Inom vissa sektorer förekommer ofta offentliga monopol eller olika bidragssystem som försvårar inhemsk eller utländsk konkurrens, t.ex.. sjukvård, utbildning eller arbetsförmedling. Allmänt sett har dock möjligheterna att upprätthålla nationella regleringar försvårats genom de förbättrade kommunikationerna och företagandets internationalisering då företagen kan förlägga delar
Bilaga 17 s. 40av produktionsprocessen till de länder där den är lönsammast. Inom olika internationella organ pågår också arbete för att undanröja hinder inom tjänsteområdet.
Uraguayrundan På varuområdet har Förhandlingar inom GATT pågått under lång tid med syfte att minska tullar och andra handelshinder. De första rundoma
s. gällde enbart tullsänkningar, men i de senaste har också andra handelshinder tagits År 1986 inleddes förhandlingsomgång den
upp. en ny s.
- Uraguayrundan som bl.a. syftar till att undanröja de handelshinder
som finns på tjänsteområdet. Målet är att åstadkomma ett allmänt multilateralt regelverk på tjänsteområdet. Förhandlingarna har i ett första skede syftat till att precisera en gemensam plattfonn, att definiera problem och att identifiera deltagarnas intressen. En särskild grupp, Group of Negotiationes on Services GNS förhandlar om handeln med tjänster. En viktig fråga är hur de grundläggande principerna på varuområdet också skall kunna översättas till tjänsteområdet.
Vid ett ministerrnöte i Montreal i december 1988 kunde ett
man som resultat av förhandlingarna på tjänsteområdet fastslå vissa grundprinciper som skulle göras till föremål för prövning inom olika tjänstesektorer. De principer som framlagts gäller dels hur informationen de befintliga
om hindren skall gå till transparens, dels att utländska företag skall behandlas på samma sätt som inhemska nationell behandling samt att fördelar som ges till en nation också måste ges till alla andra GATT-länder Mestgynnad-nation-klasusul. De branschområden som valdes ut för prövning är transporter, turism, byggnadsverksamhet, telekommunikationer, bank och försäkring samt professional. För de fyra första områdena har principerna testats med ett i huvudsak positivt utfall. Förhandlingarna skall
vara avslutade under år 1990. Även det råder viss optimism det
om en är ännu osäkert om man skall kunna nå en överenskommelse inom den tidsramen.
Förhandlingarna står inför en mängd svåra problem. Ett grundläggande problem är bristen på definitioner och statistik på tjänsteområdet. Allmänt torde det också bli svårare att liberalisera tjänstehandeln än varuhandeln p. a. det politiska intresse som finns för delar av tjänsteproduktionen. Det audiovisuella området är ett exempel där det av kulturella skäl kan finnas problem liksom på transponområdet som regleras andra
av internationella överenskommelser. Det faktum att utförande av tjänsterna ofta kräver fysisk närvaro gör att frihandel kan komma i konflikt med immigrationsbestämmelserna. Vissa U-länder motsätter sig också liberalisering eftersom man anser att tjänsterna är Infant industries behöver
som skydd. Från svensk sida är inställningen den att liberaliseringen av tjänstesektom hellre bör ske genom multinationella avtal än genom bilaterala och strävan är därför att så långt möjligt åstadkomma ett multinationellt regelsystem för tjänstesektom.
Bilaga 17 s. 41E G-integrationen Kanske lika viktig för utvecklingen av tjänstehandeln är den pågående integrationen inom EG och skapandet av den inre marknaden 1993. Det svenska målet är att uppnå ett så brett och djupt samarbete med EG som är möjligt med hänsyn till den svenska neutralitetspolitiken. Detta mål försöker man nå både genom bilaterala kontakter och genom nordiskt samarbete men främst genom de förhandlingar som förs mellan EG och EFTA. Förhandlingar har förts direkt eller indirekt med EG på en rad områden.
På landtransportområdet förs diskussioner om ett samarbetsavtal mellan EG och Sverige/Norge/Finland. EG har i princip beslutat om en fri marknad för internationella transporter år 1993. På Sjöfartsområdet har den svenska politiken i stort legat i linje med den europeiska och integrationen bedöms inte medföra större problem. Emellertid är det ännu oklan vilken effekt den faktiska tillämpningen av EG:s regler kommer att få. På luftflzrtsområdez har EG tagit beslut om ett nytt regelsystem med en mer liberal inriktning. Eftersom det är viktigt att de skandinaviska ländernas har samma regelsystem så har Norge och Sverige begärt förhandlingar med EG i syfte att anpassa de skandinaviska reglerna. På zeleområdet har inom EG en mängd besluts tagits inom EG med syfte att öka konkurrensen. Från svensk sida pågår n. analys av effekter och anpassningsbehov. EG har också sedan länge strävat efter att åstadkomma en gemensam informationstjänszemarknad. 1988 togs beslut om en handlingsplan för en sådan marknad. Från svensk sida bedöms det angeläget att åstadkomma ett så nära samarbete som möjligt för att undvika att förutsättningarna för svenska utrustnings- eller informationsleverantörer försämras.
Ett annat viktigt område är de finansiella tjänsterna. Det interna integrationsarbetet inom EG har resulterat i ett antal direktiv, ex. angående etableringsrätt, redovisningssystem, kapitaltäckning, börsintroduktion, insiderhandel, m. m. Också när det gäller försäkringar pågår integrationsarbete. I Sverige analyseras de åtgärder som vidtas inom EG samt motsvarande förhållanden i Sverige.
Förhandlingarna mellan EG och Efta tog fart i början av 1989 genom det tal som hölls av EG-kommissionens ordförande Jaques Delors inför EGparlamentet och där han föreslog utökat samarbete med EFTA. Vid ett EFTA statsministermöte i mars enades EFTA-länderna om att ge ett positivt svar och vid ett EG/EFTA-ministermöte samma månad bekräftades från alla håll intresset för ett djupare och fastare relation mellan EGoch EFTA-länderna.
+5 19-984
Bilaga 17 s. 42knutit H
Bilaga 17 s. 43Drivkrafter bakom utvecklingen
Drivkrafterna bakom den privata tjänstesektoms utveckling kan sökas i företagstjänsternas utveckling. En grundläggande faktor bakom företagstjänsternas tillväxt är den ökande kunskapsintensiteten i industrin och i näringslivet i allmänhet. Denna leder till en ökad andel tjänstemän i näringslivet men också till ökad omfattning avtjänsteköpen. Tjänstesektorns storlek påverkas också av bolagisering och sektorövergångar från andra sektorer till tjänstesektorn. En ytterligare faktor som antas vara av stor betydelse för tjänstesektoms utveckling är produktivitetens utveckling. Eftersom möjligheterna till produktivitetsökning är mindre inom vissa tjänsteområden kommer dessa tjänsters priser att öka relativt sett. Att priserna på tjänster ökar relativt sett betyder dock inte att konsumtionen av tjänster kommer att minska generellt. Det är främst hushållstjänsterna som kan komma att minska. Det finns flera invändningar mot produktiviteten som eifektivitetsmätare. En invändning är att produktivitetsmåttet främst mäter den tekniska effektiviteten. En annan invändning av mer praktisk art år att statistiken över tjänstesektorn är bristfällig.
Den privata tjänstesektoms utvecklingsmöjligheter under 90-talet kommer i stor utsträckning vara beroende av tillgången till kvalificerad arbetskraft. För att utvecklingsmöjligheterna skall kunna tas tillvara är det viktigt att den regionala anpassningen av arbetskraftsutbud och arbetskraftsefterfrågan är god. Sammantaget visar utvecklingen under 80-talet en bild av en ökad koncentration av tjänsteföretagen till främst Stockholmsområdet. Bilden är dock något tvetydig i och med att vissa data tyder på att utvecklingen i några branscher
-
ex. uppdragssektorn förefaller gå mot en ökad regional sprid-
ning. Detta förmår dock inte skymma huvudintrycket av att Stockholmsområdets redan kraftiga dominans inom tjänstesektorn håller på att ñrstärkas.
Drivkrafterna bakom den privata tjänstesektoms utveckling kan som framgick tidigare sökas främst i företagstjänstemas utveckling. Nedan diskuteras några av de faktorer som kan antas utgöra drivkrafter bakom utvecklingen av de företagsanknutna tjänsterna inom den privata tjänstesektom. En grundläggande faktor bakom företagstjänstemas tillväxt är den ökande kunskapsintensiteten i industrin och i näringslivet i allmänhet. Denna leder till en ökad andel tjänstemän i näringslivet men också till ökad omfattning av tjänsteköpen i industri och näringsliv. Tjänstesektoms storlek påverkas också rent statistiskt av bolagisering och sektorövergångar
Bilaga 17 s. 44från industri eller från andra sektorer till tjänstesektorn. En ytterligare faktor stor betydelse för tjänstesektorns utveckling är som antas vara av produkti tetens utveckling. Ett annat område av särskilt intresse när det gäller tjänstesektorns utveckling är den regionala utvecklingen. Den privata tjänstesektorns utvecklingsmöjligheter under 90-talet kommer i stor utsträckning vara berotillgången till kvalificerad arbetskraft. För att utvecklingsmöjligende av heterna skall kunna tas tillvara är det viktigt att den regionala anpassningarbetskraftsutbud och arbetskraftsefterfrågan är god. en av Även avsnitten nedan behandlar utvecklingen inom industrin så är om det viktigt att komma ihåg att de företeelser som diskuteras också gäller tjänstesektorns Förhållande till de övriga sektorerna, dvs. det ökade kunskapsbehovet gäller också den övriga varusektom, den offentliga sektorn och den privata tjänstesektom själv. Likaså kan tjänsteköp och bolagisering tjänstefunktioner antas ske inte bara inom industrin utan också dei av andra sektorerna.
Kunskapsintensitet och tjänsteköp inom industrin
Den snabba tekniska utvecklingen och de alltmer kunskapsintensiva produktionsmetodema leder till att behovet av kvalificerad personal ökar inom alla samhällsområden. Inom industrin kommer automatisering i stor utsträckning att ersätta de mer okvalificerade arbetsuppgifterna. En allt större del de sysselsatta kommer därför att arbeta med information och av allt mindre del med fysisk hantering av varor eller utrustning. Det finns en olika sätt att mäta och beskriva denna utveckling. IUI kunde i en undersökning konstatera att för stora industriföretag kunde år 1982 ca 35 arbetskraftskostnadema hänföras till andra funktioner än tillprocent av verkning och att tillverkningens andel minskat med 3 procentenheter sedan 1976. Den ökade kunskapsnivån kommer också till uttryck i en ökad andel tjänstemän i industrin och i utvecklingen av tjänstemännens yrkes- och utbildningsstruktur. Diagram 4.1 visar tjänstemannandelens utveckling i industrin. Från 1964 till 1987 har tjänstemannandelen ökat från 25 till 31 procent. Som framgår diagrammet är ökningstakten dock inte speciellt av hög. Den är heller inte växande utan snarare har ökningen avstannat under årens högkonjunktur. Ökningstakten är högre i industrin totalt de senaste än i enskilda branscher, vilket innebär att ökningen delvis beror på att de har hög andel tjänstemän växer snabbare än andra delar. Det delar som en är främst verkstadsindustrin och delar den kemiska industrin, dvs. i av princip de långsiktiga tillväxtbranschema, som har högre tjänstemannandel än genomsnittet. Det finns således en positiv samvariation mellan tillväxt och hög tjänstemannandel. Större företag har också en högre andel än små företag. Kompetens.informa tionsanvändningoch tjänsteproduktion iföretagen, Industrins Utredningsinstitut 1986.
Bilaga 17 s. 45Diagram 4.1 Andelentjänstemäninom industrin 1964-1987. Procent Procent
o+
1964 1970 1980 1987 Källa: SOSIndustri
Yrkesstrukturens utveckling SIND gjorde 1986 en studie av yrkesstrukturen i industrin under perioden 1966- 19831. År 1966 Kontorsservice den yrkesgrupp sysselsatte
var som flest tjänstemän, drygt en fjärdedel. Förutom denna grupp dominerade arbetsledning, marknadsföring, konstruktion och sekreterararbete. Yrkesgrupper som har vuxit andelsmässigt är ADB-verksamhet, transportplanering, infonnationsarbete, revision, utbildning, marknadsföring, teknisk service samt sedan mitten av 70-talet också arkitektarbete och revision. De yrkesområden som har fått vidkännas en minskande andel sysselsatta är konstruktionsarbete, arbetsledning, produktionstekniskt arbete, kontorsservicearbete, telefonistarbete, sekreterararbete samt chauüörsarbete.
Det framgår av studien att det främst är de kvalificerade tjänsterna som växer andelsmässigt medan de okvalificerade tjänsterna minskar kraftigt. En motsvarande förändring kan man konstatera när det gäller arbetets kvaliñkationsnivå. Andelen personal med rutinarbete har under perioden minskat från ca 35 procent till ca 15 procent medan andelen som har självständigt kvalificerat arbete har ökat från drygt 30 till närmare 50 procent.
Yrkesstrukturen inom tjänstemannakåren i industrin skiljer sig mellan branscher och företag av olika storlek på samma sätt som tjänstemannandelen. Vid en uppdelning av yrkesgruppema i standardtjänster kontorsservice och arbetsledning, kvalificerade tjänster kommersiellt och tekniskt arbete samt blandade tjänster administration och data får tillväxtbranscherna 60 procent kvalificerade tjänster och 24 procent standardtjänster medan ex. den tunga industrin har nästan 40 procent standardtjänster och knappt 45 procent kvalificerade tjänster. Genomsnittligt för industrin är något mer än hälften kvalificerade tjänster. De större företagen har genomsnittligt ca 55 procent kvalificerade tjänster mot ca 35 för de mindre företagen medan dessa har drygt 40 procent standardtjänster mot
1Tjänster inom industrin, 25 procent för de större. SIND 1986:3
Bilaga 17 s. 46Också när det gäller utbildningsstrukturen gäller det bransch- och storleksmönster som ovan. Tillväxtbranscherna hade närmare 50 procent tjänstemän med någon form av utbildning medan den tunga industrin hade drygt 35 procent och övrig industri drygt 20 procent. När det gäller eftergymnasial utbildning är skillnaderna ännu större. De större företagen har också högre andel utbildade än de mindre.
Ökad andel tjänsteköp
Från föregående avsnitt kan man sammanfattningsvis således konstatera att behovet av kunskaper och information ökar inom industrin och att tjänsteproduktionen inom industrin blir allt viktigare. Kunskapsbehovet tar sig flera uttryck dels ökar andelen tjänstemän totalt samtidigt som
det sker en förskjutning mot mer kvalificerade tjänster och mer utbildade tjänstemän och dels ökar de kunskapsintensiva branscherna sina andelar av industrin. Den interna tjänsteproduktionen inom industrin ökar således. Ett annat sätt att skaffa tjänsterna är naturligtvis att köpa dem utifrån.
Mycket pekar på att industrins köp av tjänster ökar inte minst är
uppdragssektorns kraftiga expansion ett tecken på detta. Med hjälp av input-outputstatistik konstaterade IUI att andelen inköp från tjänstesektorerna av tillverkningsindustrins totala inköp under perioden 1975 1982
ökade från 8,5 till 9,9 procent. I relation till produktionsvärdet ökade tjänsteköpen från 5,6 till 6,5 procent IUI 1986. Också OECD har undersökt industrins tjänsteköp. För en grupp av fyra länder ökade tjänsteinköpens andel av omsättningen från ll till l2 procent under perioden 1975
- 1980 OECD 1983.
Bolagisering och sektorövergångar
Av de ovanstående avsnitten har framgått att en ökande andel tjänsteproduktion är nödvändig för att kunna hålla igång och öka produktionen i industrin och andra varusektorer. Denna produktion kan antingen utföras internt av företagen själva eller externt av företag inom tjänstesektom. Rent statistiskt kommer den privata tjänstesektoms omfattning att påverkas av vilket val som industriföretagen gör i detta avseende. Om företagen i högre grad väljer att köpa tjänsterna utifrån så kommer tjänstesektom att växa mer än om de väljer att producera tjänsterna internt. Utan att den totala tjänsteproduktionen egentligen har ökat kan man då registrera en tillväxt inom tjänstesektom. Denna tillväxt är i en viss mening skenbar genom att den totala tjänsteproduktionen inte har ökat.
Den förskjutning mellan de olika sektorerna som blir följden av överflyttning av tjänsteproduktion till tjänstesektom kan ske mer eller mindre gradvis. Antingen kan den ske genom att ett industriföretag tillgodoser allt mer av sitt växande behov av tjänster genom köp från tjänsteföretag eller att man för vissa typer av tjänster övergår från egenproduktion till entreprenad. Det kan också ske mer språngvis genom att hela företaget eller delar av det kommer att tillhöra tjänstesektom. De första typerna av förskjutningar kommer till uttryck i ökad efterfrågan och ökad tillväxt för
Bilaga 17 s. 47tjänsteföretagen och kan inte mätas på annat sätt. När det gäller den senare typen, kan omfattningen i stor utsträckning uppskattas eftersom den registreras statistiskt. Denna typ av sektorförskjutning kan ske av olika skäl. Eftersom ett företag i statistiken registreras inom den bransch till vilken majoriteten av dess produktion tillhör såkan företag med blandad produktion komma att omklassificeras om dess produktionssammansättning förändras. Ett industriföretag som är verksamt både inom varu- och tjänstesektorn kan därför komma att överflyttas till tjänstesektom i ett enda slag om dess tjänsteproduktion växer över en viss gräns. Denna typ av förändring är ständigt pågående utan aktiv medverkan från företagen. En annan orsak kan vara att delar av ett företag, ex. tillverkningen, läggs ned medan tjänstefunktionema finns kvar. Ytterligare en orsak kan vara att företaget omorganiseras så att delar av det läggs i särskilda bolag, dvs. det som man brukar benämnda bolagisering.
sektorövergångar I 977- I 982 SIND gjorde 1987 en studie av överflyttningen av tjänster från industrin till tjänstesektorerna under perioden 1977-1982 SIND 1987. Sektorövergångama fångades upp i två steg. För arbetsställen som varit registrerade i statistiken båda åren s. identiska arbetsställen jämfördes branschtillhörigheten de bägge åren. För arbetsställen som nyregistrerats under perioden 1977- 1982 undersöktes via en enkät om arbetsstället var nyetablerat eller om verksamheten funnits tidigare i någon annan form. Studien visade att sektorövergångar förekommer i alla riktningar. Den klart största flödet går dock från industrin till företagstjänsterna partihandel, bank, försäkring, transporter, uppdrag. I studien gjordes bedömningen att industrin under perioden 1977- 1982 tappat mellan 18000-22000 sysselsatta till följd av sektorövergångar, vilket motsvarar ca 25 procent av den totala sysselsättningsminskningen. Den större delen av denna ström
mellan 14000 och 18000 gick till företagstjänstema. Detta innebär att
mellan 40-60 procent av sysselsättningstillväxten inom företagstjänsterna under perioden kan förklaras av sektorövergångar. Räknat på hela privata tjänstesektom blir andelen högre eftersom hushållstjänstema minskat och företagstjänstemas ökning därigenom är större än den privata tjänstesektoms totala ökning under perioden. Mellan 60 och 80 procent av den privata tjänstesektoms tillväxt beror enligt studien på sektorövergångar.
En senare registerstudie avseende perioden 1982-1985 pekar på att sektorövergångamas antal har minskat efter 1982 eller o. m. att nettoflödet vänt. Detta kan möjligen bero på att omstruktureringen var mer omfattande under den förra perioden som ett resultat av oljekriser och ökande internationell konkurrens. Till viss del kan dock den förbättrade industrikonkjunkturen ha bidragit till utvecklingen genom industridelen i blandade företag vuxit. I kapitel 7 redovisas också vissa uppgifter om sektorövergångar för uppdragssektom SNI 832. Arbetsställena inom uppdragssektom granskades med avseende på var de var registrerade åren 1980 och 1984. Totalt för sektorn har 74 procent av arbetsställena med 40 procent av de sysselsatta nyregistrerats under perioden. Endast 19 procent
Bilaga 17 s. 48av företagen fanns i samma bransch år 1980. Dessa stod dock för 50 procent av sysselsättningen. Direkta sektorövergångar berörde 7 procent av företagen. sektorövergångama till uppdragssektom kom dock i högre grad från övriga delar av den privata tjänstesektom än från varusektorerna. Endast 2 procent av företagen med 3 procent av de sysselsatta kom från varusektorema.
Enligt den ovan refererade SIND-studien hade ca 10 procent de
av sysselsatta i nyregistrerade arbetsställen bytt sektor medan motsvarande tal för arbetsställen som funnits kvar under hela perioden identiska
arbetsställen var 2 procent. Om man antar att samma andel av de nyregistrerade inom uppdragssektom under perioden l980- 1988 är sektorövergångar och att de kommer från samma sektorer som de identiska så skulle med en grov kalkyl ca l4 procent av sysselsättningsökningen förklaras
av sektorövergångar. Emellertid är det möjligt att de identiska arbetsställen i högre grad är sektorövergångar från närliggande branscher och att de nyregistrerade sektorövergångama i högre grad är bolagiseringar från varusektorema. Om de nyregistrerade sektorövergångama huvudsakligen kommer från varusektorema så kan ca 22 procent av sysselsättningsökningen antas bero på sektorövergångar från varusektom. Om uppdragssektom är representativ för företagstjänstema totalt så förefaller det som om sektorövergångama har spelat en mindre roll för tillväxten i tjänstesektom under 80-talet.
När det gäller sektorövergångama under 90-talet är det svårt att dra några bestämda slutsatser. Bolagiseringen som strategi har under 80-talet spridits snabbt inom industrin. De allra flesta större koncerner har redan genomfört en omfattande bolagisering. Man kan dock inte utesluta att även något mindre koncerner och företag bolagiserar sina tjänstefunktioner även om behovet och möjligheterna sannolikt avtar snabbt med minskande företagsstorlek. När det gäller de större företagen kommer också vissa funktioner att läggas utomlands. Mycket pekar dock på att strukturomvandlingen kommer att fortgå under 90-talet och viss
att en överströmning mellan sektorerna kommer att äga rum även om den blir mindre uttalad än under 80-talet.
Produktivitetsutvecklingen
Produktiviteten är kanske det viktigaste av de de mått med vilka
av man mäter effektiviteten i näringslivet och i samhället i övrigt. Pâ aggregerad nivå och på längre sikt är det produktivitetsutvecklingen som bestämmer den levnadsnivå som är möjlig att uppehålla. Under de senaste åren har produktivitetsutvecklingen inom tjänstesektorm kommit alltmer i förgrunden. Ett skäl till detta är att tjänstesektom har vuxit relativt sett, dvs. en allt större andel av de sysselsatta är verksamma inom tjänstesektom. En svag produktivitetsutveckling inom tjänstesektom får då allt större
genomslag på den totala produktivitetsutvecklingen
i samhället och det behövs en allt kraftigare produktivitetsökning inom varusektorema för att kompensera den svagare utvecklingen inom tjänstesektorerna. Det är framför allt två problem som brukar diskuteras. Det problemet är vilken produkti-
ena
Bilaga 17 s. 49vitetsutveckling man kan förväntas sig, dvs. är det så att möjligheterna till produktivitetsökning med nödvändighet är sämre inom tjänstesektom Det andra problemet gäller huruvida produktivitetsutvecklingen varit lägre inom tjänstesektorerna än inom de varuproducerande sektorerna. Detta aktualiserar frågan om kvaliteten på de mått man använder och huruvida det överhuvudtaget går att mäta produktivitetsutvecklingen på ett korrekt sätt i tjänstesektorerna.
Vad är produktivitet Produktivitet är egentligen ett mått som härör från industrin. Det är ett tekniskt mått som relaterar produktionsresultatet uttryckt i volym till en eller flera produktionsfaktorer. Oftast brukar man mäta arbetsproduktiviteten, dvs. man relaterar produktionsresultatet till insatsen av arbetskraft, men även kapitalproduktivitet eller zotalproduktivitet kan förekomma som mått. Om man som i de senare fallet skall relatera produktionsresultatet till flera insatsfaktorer så måste man ha ett gemensamt mått för dessa. I allmänhet använder man då värdet i kronor och ören som gemensam måttstock. Också när man skall beräkna produktiviteten för en grupp av
eller tjänster så måste ha måttstock. Även här varor man en gemensam använder man ett värdemått, dvs. förädlingsvärdet. Med begreppet produktivitet avses här arbetsproduktiviteten om inget annat anges.
För att uttrycka produktivitetsutvecklingen för ett aggregat måste de ingående delarna vägas ihop. Detta görs oftast med hjälp av värdet för de olika komponenterna. Om man skall jämföra produktiviteten över tiden uppstår problem att värdera produktionen. Eftersom de relativa priserna mellan olika produkter och tjänster förändras löpande så blir ett index över flera år beroende av vilket års relativpriser man använder som bas. Oftast använder man därför kedjeindex där basåret löpande förskjuts.
Lägre produktivitet inom tjänstesektorerna Möjligheterna att rationalisera är i grunden beroende av hur mycket hjälpmedel man kan använda i produktionen. Produktivitetens ökningstakt bestäms därmed dels av hur mycket kapitalutrustning man använder men på lång sikt främst av vilken teknik man använder. Möjligheterna att använda hjälpmedel är i allmänhet större när det gäller produktion av varor än när det gäller tjänster och därmed också möjligheten att öka produktiviteten. Det finns en mängd tjänster där det överhuvudtaget inte går att använda tekniska hjälpmedel eller att förändra eller förbättra de hjälpmedel man har. Ett ofta citerat exemplet är symfoniorkestern. Att spela en klassisk symfoni eller att framföra en operaföreställning går inte fortare nu än för hundra år sedan. Visserligen kan en orkester nå mycket fler lyssnare än tidigare genom den tekniska utvecklingen inom grammmofon och videoindustrin. Detta kommer emellertid endast i en mindre utsträckning att registreras som produktivitetshöjning inom tjänstesektom.
En stor del av aktiviteterna inom tjänstesektom är av den arten att endast begränsade produktivitetshöjningar är möjliga eller önskvärda. Inte
Bilaga 17 s. 50minst inom den offentliga sektorn är dessa tjänster vanliga, särskilt då omsorgsektorema. Att lärare ersätts med videoapparater torde inte bli accepterat och automatiserad sjukvård hari den mån den prövats inte rönt uppskattning. Ofta är det den personliga kontakten som är tjänstens huvudinnehåll. Också inom den privata tjänstesektom finns en mängd tjänster av denna art. Underhållning och utbildning har pekats på ovan. Frisöroch taxiverksamhet är exempel på andra aktiviteter som har haft en i grunden oförändrad produktionsteknik under en längre tid. När det gäller taxiverksamheten finns det möjligen också skäl att tro att produktiviteten kan minska genom att trängseln blir större och framkomligheten mindre.
För den här typen av tjänster har använts benämningen humantjänster till skillnad mot tekniska tjänster Forsman 1987 som i högre grad kan rationaliseras. Humantjänstema finns inte endast bland hushållstjänstema utan också bland produktionstjänstema. Utvecklingsverksamhet, rådgivning och andra typer av konsultverksamhet måste i stor utsträckning ske genom personliga kontakter. Att göra någon glasklar avgränsning mellan tekniska och humana tjänster är inte möjligt eftersom spännvidden är stor mellan olika tjänster när det gäller möjligheterna att använda tekniska hjälpmedel och att rationalisera. Även den tekniska utvecklingen inom
om städverksamheten har varit omfattande så är det fortfarande en ganska personalintensiv verksamhet. Likaså har ex. en reparatör nuförtiden en avsevärt mer tekniskt avancerad utrustning än för några decennier sedan men produktivitetsökningen inom nytillverkningen har ökat många gånger mer. I princip skulle man genom en noggrann analys kunna få en ganska god uppfattning om produktivitetsökningspotentialen inom olika verksamheter. Detta skall dock inte göras här.
Eftersom möjligheterna till produktivitetsökning är mindre inom vissa tjänsteområden kommer dessa tjänsters priser att öka relativt sett. l praktiken leder kraven från löntagarna inom de produktivitetsökande sektorerna på att få del av produktivitetsökningen till kompensationskrav inom sektorer med svagare eller obefintlig produktivitetsökning antingen genom
fackföreningama eller genom marknaden. Konsumenterna måste anpassa sig till de högre priserna på något sätt. I den mån som tjänsterna är nödvändiga kan de ersättas med egen produktion om detta är möjligt och eller med varukonsumtion, t.ex. tvättmaskiner. Ju större produktivitetsskillnaden blir mellan varu- och tjänstesektorema, mer kommmer man att köpa nya produkter istället för att reparera. Om det inte finns några möjligheter för konsumenten att substituera den dyrare tjänsten får han antingen avstå att köpa den eller också betala det högre priset.
Att priserna på tjänster ökar relativt sett betyder inte att konsumtionen av tjänster kommer att minska generellt. När det gäller produktionstjänstema ex. insatstjänster till varusektom är förhållandet det att
- tjänsten utgör en del av kostnaden för den vara som industrin producerar och är därmed en förutsättning för den produktiva varuproduktionen och en del i detta produktionssystem. Industrins alternativ är egenproduktion av tjänsten men den väljer att köpa den från tjänstesektom för att detta av olika skäl är mer lönsamt. Det är således främst hushållstjänstema som kan komma att minska. Många tjänster har dock en hög inkomsteleasticitet och kommer att fortsätta konsumeras när inkomsterna stiger även om
Bilaga 17 s. 51relativpriset går upp. Fritidstjänster och samfärdsel brukar anges som exempel på denna typ av tjänster. De viktigaste tjänsterna av denna typ torde dock finnas inom den offentliga sektorn, ex. barnomsorg och sjukvård.
Det faktum att möjligheterna till produktivitetsökning är små för vissa tjänster får till följd att produktivitetens ökningstakt minskar totalt i samhället allt större del av arbetskraften är sysselsatta med dessa
om en tjänster. Detta betyder emellertid inte att detta nödvändigtvis är en negativ utveckling. Under förutsättning att efterfrågan speglar konsumenternas faktiska preferenser kan en sådan utveckling vara samhällsekonomiskt optimal. Det visar också att en hög produktivitetstillväxt inte alltid kan
samhällets främsta handlingsmål åtminstone inte med det produkvara tivitetsmått som idag används.
Produktiviteten efektivitetsmått.
som Anledningen till att är intresserade av produktivitetens utveckling är att vi vill värdera de olika näringsaktivitetema. Hur väl fungerar då produktivitetsutvecklingsmåttet effektivitetsmätare inom tjänstesektorerna
som Det finns flera väsentliga invändningar. En är att produktivitetsmâttet ofta inte kan skilja mellan prisförändringar och kvalitetsförändringar. Värdeökningar och därmed följande prisökningar som beror på att produkten förbättras borde registreras som volymökningar men kommer istället att
enbart prisökningar. Den registrerade produktivitetsökregistreras som ningen blir därför för låg. Detta är inte något som är specifikt för tjänstesektorn. Speciellt för de kunskapsintensiva delarna av industrin är problemet likartat. Emellertid torde det i många tjänstebranscher ex. upp-
dragssektorn vara svårt att definiera produkten och dess förändringar.
-
En invändning är att produktivitetsmåttet främst mäter den
annan tekniska effektiviteten. Från samhällsekonomiskt perspektiv är det naturligtvis konsumentens intresse som står i förgrunden eftersom näringsaktiviteten ytterst syftar till konsumtion. Konsumenten jämför den nytta han har produkt med den uppofring han får göra genom att avstå från
av en
konsumtion när han köper en vara eller en tjänst. Det står då klart annan att det finns två villkor som skall vara uppfyllda för att en produktionsaktivitet skall effektiv, nämligen dels att den producerar sådana produk-
vara ter eller tjänster som konsumenterna har nytta av och dels att de produce-
så effektivt möjligt. Man brukar skilja mellan tre eller två olika ras som typer av effektivitet, nämligen yttre respektive inre effektivitet samt dynamisk effektivitet Johnson 1986. Med inre effektivitet avser man att produktionen sker till så låg kostnad som möjligt medan yttre effektivitet
att produktionen anpassas till konsumentenernas önskemål. Med avser dynamisk effektivitet långsiktig förmåga till anpassning och
avses en mer utveckling. Ibland använder man endast begreppen statisk respektive dynamisk effektivitet.
I allmänhet krävs effektivitet i alla dimensioner men olika typer av effektivitet kan vara mer eller mindre betydelsefulla beroende på karaktären på de aktiviteter som de vill mäta. Om produkterna är homogena men produktionsmetoderna varierande så är den inre effektiviteten viktig. Om
Bilaga 17 s. 52däremot produkterna är heterogena och föränderliga såär den yttre effektiviteten och den dynamiska effektiviteten särskilt betydelsefulla.
Det produktivitetsmått som oftast används mäter endast den inre effektiviteten. Eftersom många tjänstebranscher kännetecknas av heterogena och föränderliga produkter är det gängse produktivitetsmåttet därför inte särskilt lämpligt för dessa verksamheter. Den yttre effektiviteten, dvs. att en aktivitet är anpassad till konsumentens önskemål eller nytta, kommer till uttryck genom konsumentens vilja att betala mer för varan eller tjänsten. Genom att deflatera bort prisförändringama i produktivitetsindexet deflaterar man också bort förändringarna i den yttre effektiviteten. Detta kan ge den effekten att en samhällsutveckling med en lägre produktivitetsutveckling kan vara mer samhällsekonomiskt effektiv än en utveckling med högre produktivitet. I viss mening är därför ett produktivitetsmått i löpande priser ett bättre mått på den totala effektiviteten.
Har produktiviteten minskat eller ökat i tjänstesektom En annan invändning som inte är av samma principiella karaktär utan
mer av praktisk art är att statistiken över tjänstesektom är bristfällig. Detta sammanhänger dels med att metodproblemen är större men också med det faktum att tjänstesektorema hittills rönt mindre intresse än de varuproducerande sektorerna. Den bristande statistiken gör att de officiella produktivitetsberäkningama inom Nationalräkenskapema saknar trovärdighet. Inom vissa sektorer de finansiella företagen saknas produktivitets-
- mått. Man utgår istället från antagandet att produktiviteten ökar med 2 procent per år. När det gäller vissa hushållstjänster, utgår från anta-
man gandet att produktiviteten är oförändrad. För övriga sektorer saknas konsistenta mått på produktiviteten.
Tjänsteförbundet 1989 har analyserat NR:s beräkningar följan-
och ger de beskrivning av situationen. Enlig NR försämrades produktiviteten i näringslivet totalt år 1988 och detta beror på tjänsteföretagen, främst de expanderande branscherna, ex. Uppdragsverksamhet vars produktivitet försämrades med 7 procent. Före 1985 finns för uppdragssektom inga mätningar. För perioden 1985-1987 anger NR produktivitetsök-
en svag ning pá 0,7 procent per år.
Tjänsteförbundet har gjort egna beräkningar av produktivitetsutvecklingen inom Uppdragssektom med hjälp SCB:s finansstatistik. Denna
av är konsistent i den meningen att produktions- och sysselsättningsuppgifter finns för samma företag. Beräkningarna skiljer sig markant från NR:s. Under perioden 1980-1987 ökade produktiviteten inom Uppdragssektom med i genomsnitt 5 procent per år.
Slutsatsen måste bli att det är omöjligt att dra några säkra slutsatser
om produktivitetsutvecklingen inom vissa tjänstebranscher. Det är därmed inte heller möjligt att göra några säkra bedömningar över den privata tjänstesektoms totala produktivitetsutveckling, även det för vissa
om branscher finns säkrare mätningar. När det gäller uppdragssektoms utveckling förefaller viss enighet finnas om att produktiviteten åtminstone ökat under 80-ta1et. Nya reviderade siffror från Nationalräkenskapema anger ökning av produktiviteten för de flesta åren pá 80-talet. När det gäller ökningstakten förefaller det finnas utrymme för gissningar.
mer
Bilaga 17 s. 53Behovet av produktivitetsmätningar Det ovanstående visar klart på de stora problemen att korrekt uppskatta produktivitetsutvecklingen inom tjänstesektorn. Det visar också att produktivitetmåttet såsom det definieras och mäts inte ensamt kan beskriva i vilken utsträckning som samhället utvecklas på ett effektivt sätt och dess värde som effektivitetsmått minskar mer kvalificerad, komplicerad och heterogen produktionen blir. Inom vissa branscher kan ett produktivitetsmått sannolikt aldrig bli effektivt eftersom produkten aldrig kan definie-
Inom konsultbranschen sker t.ex. debiteringen ofta per arbetstimme. ras. För företagen är naturligtvis lönsamheten ett viktigare mått än produktiviteten, även produktiviteten används för att mäta företagets inre effek-
om tivitet. Om man tror att prissystemet har förmåga att spegla konsumenter-
önskemål och på ett korrekt sätt fördela produktionsresurserna efter nas dessa så är lönsamheten en tillräcklig mätare också i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Erfarenhetsmässigt vet man dock att marknadsimperfektioner förekommer, monopol eller oligopol eller andra former av
ex. bristande konkurrens, otillräcklig information, etc. För att man från samhällets sida skall kunna korrigera marknadsimperfektioner så måste man dock ha kunskap om dess art och omfattning samt möjligheter att vidtaga åtgärder som leder till en effektivare utveckling. Möjligheterna torde dock i dessa avseenden på samma sätt som när det gäller produktivitetsmåttets effektivitet sämre i de branscher som kännetecknas av heterogena och
vara svårdefmierade produkter. I avsaknad av sådan specifik kunskap torde företagens lönsamhet utgöra det bästa måttet på effektivitet och åtgärder
förbättrar marknadens funktionssätt och undanröjer olika restriktiosom ner de effektivaste ekonomisk-politiska åtgärderna.
aspekt på produktivitetsmåttet är dess betydelse för lönebild-
En annan ningen. Som tidigare framhållits är det på aggregerad nivå produktivitetsutvecklingen i samhället som bestämmer den levnadsnivå och därmed också lönenivå som det är möjligt att uppehålla. Om löneutvecklingstakten är högre än produktivitetsutvecklingstakten blir resultatet i allmänhet ökad inflation när företagen höjer priserna för att kompensera för de ökade kostnaderna. För att undvika inflation måste därför löneutvecklingen i samhället i princip inte överstiga produktivitetsutvecklingen.
I detta sammanhang kan den växande tjänstesektorn vara ett problem. Som framhållits tidigare finns det inom tjänstesektorn en stor mängd aktiviteter där möjligheterna att öka produktiviten är begränsade. Symfoniorkestern och frisören togs tidigare som exempel. Möjligheterna till produktivitetsökning är således i allmänhet större i varusektorerna än i tjänstesektorema. På lång sikt måste emellertid den produktivitetsökning som sker inom varusektorerna men som inte sker inom tjänstesektorema också komma de sysselsatta inom de senare sektorerna till del. En utveckling där levnadsnivån och löneutvecklingen hos de sysselsatta inom en sektor bestäms av produktivitetsökningen endast inom den egna sektorn är inte tänkbar eftersom de olika sektorerna i stor utsträckning konkurrerar om samma produktionsresurser.
Den högre produktivitetsutvecklingen inom vissa varusektorer måste således på något sätt spridas ut också till de övriga sektorerna. l allmänhet
Bilaga 17 s. 54är denna spridningsprocess inflationsdrivande. Om förutsätter man att löneökningen skall vara densamma inom varje sektor så måste för att inflationselfekter skall undvikas löneökningen begränsas till den nivå som motsvarar produktivitetsökningen i den sektor som har den svagaste produktivitetsökningen. Under sådana omständigheter sker dock ingen utspridning av produktivitetsvinstema. Det enda sätt sådan utspridsom en ning av produktivitetsvinstema skulle kunna ske inflationsutan att vara drivande är genom prissänkningar inom de sektorer har snabbare som en produktivitetsutveckling. En viss utspridning av produktivitetsvinstema sker också prisgenom sänkningar. I stor utsträckning sker dock utspridningen kompensagenom tionskrav i löneförhandlingar för de anställda eller prisökningar för egenföretagare. Inflationseñektema av utspridningsmekanismen beror på flera faktorer, där arbetsmarknadsläget är av stor betydelse eftersom det påverkar i vilken utsträckning löntagarna i sektorer med produktivitetsvinster kan tillgodogöra sig produktivitetsvinsten. Om löntagarna inom dessa sektorer kan tillgodogöra sig en stor del av produktivitetsvinsten så kommer löntagarna inom andra sektorer utan eller med mindre produktivitetssökning att kräva kompensation. Storleken på inflationselfekten kommer då att bero på skillnaderna i produktivitetsnivå mellan de olika sektorerna samt på storleken på de olika sektorerna. Om sektorerna med svag produktivitetsutveckling växer andelsmässigt som är fallet med tjänstesektom så ökar den potentiella inflations- - effekten. Man kan sägaatt tjänstesektoms storlek har en hävstångsejfêkt på inflationsutvecklingen. Om vi har liten varusektor med stora produken tivitetsvinster och en stor tjänstesektor med små produktivitetsvinster och om löneutvecklingen motsvarar produktivitetsutvecklingen inom varusektorn så får kraftig inflation. Om vi däremot har stor varusektor och en en liten tjänstesektor så blir inflationseffekterna begränsade. mer Slutsatsen blir att med en växande tjänstesektor så blir problemet att fördela ut produktivitetsvinstema av allt större vikt. Löneutvecklingstakten måste i högre grad bestämmas av produktivitetsutvecklingen inom tjänstesektorema. I detta perspektiv framstår behovet korrekta mätav ningar av produktivitetsutvecklingen inom tjänstesektorema allt som mer betydelsefullt.
Regional utveckling
Ett annat område av särskilt intresse när det gäller tjänstesektoms utveckling är den regionala utvecklingen. Den privata tjänstesektoms utvecklingsmöjligheter under 90-talet kommer i stor utsträckning beroende vara av tillgången till kvalificerad arbetskraft. För att utvecklingsmöjlighetema skall kunna tas tillvara är det viktigt att den regionala anpassningen av arbetskraftsutbud och arbetskraftsefterfrågan är god. Samtidigt är tjänstesektom det område inom vilket en sysselsättningstillväxt främst kan komma ifråga. I ett regionalpolitiskt perspektiv är det därför viktigt sysselatt sättningstillväxten får acceptabel regional profil. en
Bilaga 17 s. 55Den privata tjänstesektom kännetecknas en kraftig koncentration till
av storstadsområdena. År 1985 fanns närmare 50 procent av de sysselsatta i storstadsomrádena ca 30 procent i Storstockholmsområdet. Kon-
varav centrationen till storstadsomrádena är särskilt kraftig när det gäller företagstjänster. I tabell 4.1 visas andelen samt förändringen i olika regioners
sysselsättningen inom olika tjänstesektorer mellan åren 1980 och andel av 1988 enligt CFAR. Eftersom CFAR inte är avsedd främst som statistikunderlag måste dock viss försiktighet iaktas vid tolkningen. Tabell 4.1 Förändringen i olika regioners andel av sysselsättningen mellan 1980 och 1988. Procentenheter.
| Regioner | Andel av samtliga anställda år 1988 i procent Distri- butions- kations- tions- tjänster tjänster tjänster SNI 6 | Kommuni- Produk- Övriga priv. Totalt SNI 7 | SNI 8 | tjänster SNI 92,94,95 SNI 1-9 | |
| Stockholms län | 28,7 | 29,0 | 38,6 | 30,7 | 22,5 |
| Östsverige | 13,5 | 12,1 | 13,3 | 15,6 | 16,6 |
| Sydöstsverige | 7,7 | 7,1 | 5,9 | 6,4 | 9,0 |
| Sydsverige | 13,5 | 13,1 | 11,1 | 12,1 | 13,3 |
| Västsverige | 19,9 | 19,9 | 16,7 | 18,0 | 19,0 |
| Mellansvergie | 7,9 | 8,0 | 6,9 | 8,6 | 9,4 |
| Nedre Norrland | 3,9 | 4,8 | 3,0 | 4,2 | 4,5 |
| Övre Norrland | 4,9 | 6,0 | 4,5 | 4,6 | 5,7 |
| Riket totalt | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 |
| Regioner | Förändring mellan åren 1980 och 1988 | ||||
| Stockholms län | 0,8 | 1,9 | 1,9 | -0,6 | 0,6 |
| Östsverige | -0,5 | -0,2 | -0,5 | 0,4 | -0,6 |
| Sydöstsverige | 0,2 | 0,0 | 0,1 | 0,4 - | 0,1 |
| Sydsverige | -0,4 | -0,8 | 1,7 - | 1,0 - | -0,8 |
| Västsverige | 0,4 | 0,5 - | 0,6 - | 0,1 - | 0,2 - |
| Mellansvergie | -0,4 | -O,3 | 0,4 | 0,7 | -0,5 |
| Nedre Norrland -0,2 | 0,0 | -0,4 | 0,5 | 0,6 | |
| Övre Norrland | 0,3 | -0,2 | 0,7 | 0,6 | 0,7 |
| Riket totalt | 0 | 0 | 0 | 0 | 0,0 |
Antal anställda vid arbetsställenmed minst en anställd 1Förändring mellan 1982och 1988. 3Östsverige Upplands, Södermanlands,Östergötlands,Örebro och Västmanlands län. Sydöstsverige Jönköpings,Kronobergs,Kalmar och Gotlands län. Sydsverige Blekinge, Kristianstad och Malmöhus län. Västsverige Hallands, Göteb.o Bohus,Alvsborgsoch Skaraborgslän. Mellansverige Värmlands, Kopparbergsoch Gävleborgs län. NedreNorrland Västernorrland ochJämtlands län. Ovre Norrland Västerbottensoch Norrbottens län.
Källa: CFAR
Tabellen visar att Stockholms län har närmare 30 procent av de anställda inom den privata tjänstesektom och därmed en klart större andel av tjänstesektoms anställda än samtliga anställda. Särskilt hög är andelen
av
produktionstjänsterna, där närmare 40 procent av de anställda finns i av Stockholms län. Endast i undantagsfall har andra regioner högre andel av tjänsteanställda samtliga anställda. I Västsverige och Sydsverige är
än av andelen tjänsteanställda något högre for distributionstjänstema,i Västsve-
Bilaga 17 s. 56rige gäller detta också kommunikationstjänstema. I Nedre och Övre Norrland är tjänsteandelen högre inom kommunikationstjänsterna. l Väst- och Sydsverige är det naturligtvis Göteborgs respektive Malmöhus län har
som hög andel anställda inom tjänstesektorema och om dessa län redovisades separat skulle andelama anställda inom tjänstesektorema vara högre. Sammantaget visar dock tabellen att storstadsområdena har en stark dominans när det gäller den privata tjänstesektoms lokalisering.
Denna dominans visar inte heller några tecken på att minska totalt sett. I den nedre delen av tabellen visas Förändringen i andelama mellan åren 1980 och 1988 1982-1988 för kommunikationstjänstema. Totalt sett har Stockholms län samt Norrland och Sydöstsverige ökat sina andelar
av sysselsättningen medan Sydsverige, Mellansverige samt Östsverige minskat sina. Att de perifera regionerna har ökat sina andelar torde förklaras
av att det främst i dessa regioner funnits ledig kapacitet kunnat utnyttjats
som i konjunkturuppgången.
Stockholms län har ökat sin andel av den totala sysselsättningen med 0,6 procentenheter men ökningen inom kommunikationstjänsterna och produktionstjänstema är tre gånger såstor. Mer ingående analys visar dock att det främst är bank- och försäkringsbranschen för den stora
som svarar andelsökningen inom produktionstjänstema.
Stockholms läns andel av sysselsättningen inom bankerna har ökat medan alla övriga regioner har fått en minskad andel. När det gäller uppdragstjänster så har Stockholmsregionen däremot minskat andelsmässigt under 80-talet. Detta gäller de flesta delbranscher inom uppdragssektom och både under första och senare delen av 80-talet.
Syd- och Västsverige har minskat sina andelar av den totala sysselsättningen. Minskningen inom produktionsstjänstema samt kommunikationstjänstema är dock större än den totala minskningen medan distributionstjänstema visar en mindre andelsnedgång. I Västsverige visar
uppdragssektom en andelsökning och i Sydsverige en andelsminskning.
Östsveriges andelsminskning fördelar sig någorlunda jämt över de olika branscherna, dock har de övriga privata tjänsterna ökat sina andelar. Eftersom Stockholms län visar en motsatt utveckling, dvs. minskad andel av de övriga privata tjänsterna, ligger det nära till hands att tolka detta som att de övriga privata tjänsterna har trängts ut från Stockholmsregionen till de omgivande länen. Eftersom flera av dessa tjänstebranscher tvätt, städning, etc är okvalificerade och personalintensiva har de besvärats mycket av arbetskraftsbrist under 80-talet och en utträngning borde därför vara en naturlig utveckling, som en förlängning den undanträng-
av ning av industri som skett under lång tid. Det förefaller främst till
vara Öst- och Mellansverige som denna undanträngning sker. Mot detta kan man emellertid invända att en motsvarande undanträngning förefaller ha ägt rum också när det gäller de mer kvalificerade uppdragstjänstema. Huruvida detta endast är en effekt av konjunkturuppgången eller ett
mer långsiktigt fenomen kan besvaras först efter en noggrannare granskning.
Mellansverige har haft utveckling liknande Östsveriges bank-
en men och uppdragssektom har ökat sina andelar av rikets sysselsättning. Sammanlagt har andelsminskningen i Öst- och Mellansverige varit mindre inom tjänstesektorema än totalt och tjänsteandelen torde därför ha ökat
Bilaga 17 s. 57mer i dessa regioner än i riket totalt. Det motsatta gäller för de perifera regionerna Sydöstsverige samt Norrland. Här har den totala sysselsättningandelen ökat men ökningen är mindre inom tjänstesektorema än totalt. De torde därför ha en lägre ökning i tjänsteandelen än övriga regioner. Anmärkningsvärt är att dessa regioners andel av uppdragstjänstema förefaller ha ökat, speciellt mycket i Övre Norrland.
Sammantaget visar tabellen en bild av en ökad koncentration av lokaliseringen av tjänsteföretagen till mellansverige och då främst Stockholmsområdet. Den period som studerats i tabellen är visserligen präglad av en stark konjunkturuppgång men detta förmår inte skymma huvudintrycket av att Stockholmsområdets redan kraftiga dominans inom tjänstesektom håller på att förstärkas.
Tjänstesektoms utveckling innebär således fortfarande ett regionalpolitiskt problem. SIND har i tidigare LU och i andra sammanhang föreslagit en mängd åtgärder för att förbättra förutsättningarna för tjänsteföretagen i stödområdena. Bland förslagen finns bl. a. förbättrade möjligheter att avsätta vinstmedel till resultatutjämningsfonder för tjänsteföretag i stödområdena, möjligheter att använda regionalpolitiskt stöd för byggandet av kontorslokaler och för immateriella investeringar, sysselsättningsstöd för utvecklingsinsatser i stödområdena och i större orter i skogslänen utanför stödområdena samt stöd till medflyttning av anhöriga till nyckelpersoner i företagen.
Av dessa förslag har en del redan genomförts. Bl. a. har införts stöd till medflyttande samt stöd till etablering av tjänsteföretag i orter utanför stödområdena. Den regionalpolitiska kommittén föreslår dessutom en utökning av medflyttandestöd samt stöd till produktutveckling och marknadsföring. Kommitten föreslår dessutom andra åtgärder som kan ha direkt eller indirekt effekt på tjänsteföretagens förutsättningar i de perifera regionerna, bl.a. sysselsättningsstöd till den privata tjänstesektom, stöd till kultur och utbildning, m. m.
Utöver de regionalpolitiska stöden till tjänsteföretagen pågår på olika håll försök att aktivt påverka tjänsteföretagens lokalisering. Aktörer är
ex. arbetsmarknadsdepartementet, SIND, länsarbetsnämnder och enskilda kommuner. SINDs verksamhet syftar till att avlänka tjänsteproduktion från Stockholmsområdet till i första hand stödområdena samt att underlätta den regionala utvecklingen av den privata tjänstesektom. Inom ramen för lokaliseringssamrådsverksamheten har ca 300 företag kontaktats, främst mindre och medelstora Stockholmsföretag som arbetar med kvalificerad uppdragsverksamhet. Ett tiotal av dessa företag har etablerat eller byggt ut verksamhet inom stödområdena och med ytterligare ett tjugotal förs konkreta diskussioner.
Bilaga 17 s. 59Distributions- och kommunikations-
tjänsternas utveckling
Partihandeln har en central roll som kunskapsñrmedlare mellan produktions- och användarleden. Under 90-talet år det två faktorer
kommer att vara av särskild betydelse för partihandeln den som fortgående datoriseringen samt utvecklingen av EG:s inre marknad och hur Sveriges roll blir i detta sammanhang. Inom detaljhandeln
utveckling i riktning mot ökad lbretags- och butikskan man se en storlek inom de flesta detaljhandelsgrupper. Av olika butiksformer är det främst servicebutikerna som ökar. Hotell- och restaurangbranschen bör på kort sikt komma att påverkas i ogynnsam riktning av förändringar görs inom skattesystemet. På lång sikt borde dock
som branschen kunna få en gynnsam utveckling, dels genom ökade privata inkomster och ökad fritid och dels genom förändrad yrkesstruktur i riktning mot en mer tjänsteintensiv produktion med mer kontaktbehov och tjänsteresande.
De senaste åren har godstransporterna vuxit som en följd av konjunkturuppgången. Järnvägen kan få en gynnsam utveckling även i fortsättningen. På korta avstånd och på produkter med högt värde torde lastbilstrafiken ta marknadsandelar från järnvägen. Flygfrakten kan också antas komma att öka avsevärt. Persontransporterna utveckling kommer att bero på de trañkpolitiska beslut som tas dels när det gäller eventuella restriktioner för bilåkandet i storstäderna och när det gäller kollektivtrafikens utbyggnad och underhåll. Främst är det det långväga resandet som kommer att öka. Postverket räknar
konkurrens och fortsatt rationalisering. Även med ökat en om postverket verkar inom ett expansivt området kan sysselsättningen därför komma att bli oñrändrad. För Televerket är utsikterna ljusare. Telemarknaden står inför stora förändringar på 90-talet. Införandet
teknik, avregleringar och internationalisering kommer att medav ny föra omfattande konsekvenser, både på den nationella och internationella marknaden.
Förutsättningar för bedömningarna
I följande kapitel diskuteras utvecklingsförutsättningama för enskilda delbranscher inom den privata tjänstesektom. Det har inte varit möjligt att tränga ner lika djupt i alla branscher. Vissa branscher vars utveckling
Bilaga 17 s. 60framöver kan vara särskilt betydelsefull har därför fått ingående en mer behandling. Detta gäller bank- och försäkringssektom samt uppdragssektom. Flera faktorer bl. a. den förestående EG-integrationen den teknis- - , ka utvecklingen, avregleringar, m. m. gör att osäkerheten utveck- - om lingen under 90-talet är stor. Att göra prognoser på olika variabler fram till sekelskiftet är därför vanskligt. Ändå har här gjort bedömningar av sysselsättningens utveckling inom olika tjänstesektorer, främst ett försök som att sammanfatta effekterna av de olika utvecklingsförutsättningar som synes föreligga. Det bör dock påpekas att bedömningama inte grundar sig på kvalificerade och konsistenta prognosmetoder samt att osäkerheten i många branscher är stor. De till synes exakta prognoser för år 2000 måste därför förses med osäkerhetsintervall. Bedömningama baseras på vissa förutsättningar vad gäller den allmänna ekonomiska utvecklingen, bl. a. en BNP-utveckling i nivå med den som förelegat på 70- och 80-talen. 1 övrigt förutsätts att inte omfattande obalanser uppstår. Bedömningama har gjorts fristående från de bedömningar och kalkyler som görs LU:s huvudrapport eller i andra bilagor till LU. En förutsättning är också att det inte sker omfattande förändring i rollfören delningen mellan den offentliga och den privata sektorn. Bedömningama av de enskilda branscherna utgår från en gruppering av branscherna i distributionstjänster, kommunikationstjänster, produktionstjänster samt övriga tjänster. Som framgått tidigare i kapitel 2 är detta mycket en grov gruppering, där de första tre grupperna kan betecknas somföretagstjänster
Tabell 5.1 Sysselsättningår 1987samtprognosñr år 2000.
Antal sysselsattai 1000-tal
| SNR Bransch | 1987 | 2000 |
| Distributionstjänster | 603,3 | 645 |
| 61 Partihandel | 199,3 | 215 |
| 62 Detaljhandel | 314,2 | 330 |
| 63 Restaurang,hote11 | 89,8 | 100 |
| Kommunikationstjänster | 289,1 | 315 |
| 7100 Samfärdsel | 215,2 | 235 |
| 7210 Post | 54,5 | 55 |
| 7220 Teletjänster | 19,4 | 25 |
| Produktionstjänster | 335,4 | 510 |
| 81 Bank | 72,7 | |
| 82 Försäkring | 22,4 | 25 |
| 83,84 Fastighetsförvaltning | 57,3 | 60 |
| 85 Uppdragsverksamhet | 183,0 | 350 |
| Övriga tjänster | 304,7 | 349 |
| 92 Renhållning | 43,5 | 50 |
| 93 Undervisning, vård, | 118,9 m. m. | 148 |
| 94 Rekreation, kultur | 46,5 | 56 |
95 Reparationer, tvätt,
personliga tjänster 95,8 95 Totalt 1532,5 1819
Källa: Nationalräkenskapema, SIND
Bilaga 17 s. 61och den som huvudsakligen hushållstjänster. I tabell 5.1 senare gruppen redovisas produktion och sysselsättning i de olika branscherna år 1987 enligt nationalräkenskapema. När det gäller sysselsättningen har i tabellen också infogats de bedömningar möjliga sysselsättningsnivåer år 2000 av gjort för enskilda branscher. På grövre sektomivå är det nationalräsom kenskapsuppgifter ligger till grund för redovisningama. För analys av som utvecklingen på finare branschnivå har uppgifter från SCB:s centrala företags- och arbetsställeregister CFAR använts, främst när det gäller uppdragssektorn. Vid aggregering har dock i dessa fall översättning gjorts till
nationalräkenskapsnivåer.
Handel
Handelssektorn är den största de olika tjänstesektorerna. År 1987 var av medelantalet sysselsatta enligt Nationalräkenskaperna drygt 500 tusen knappt 200 tusen inom partihandel och något mer än 300 tusen varav inom detaljhandel. Handelns utredningsinstitut HUI har nyligen publicerat en ingående handelns utvecklingsforutsättningar och möjliga utveckling fram studie av till år 2000 Handelns utredningsinstitut 1989. HUI:s bedömningar bygpå vissa allmäna ekonomiska förutsättningar, bl.a. att tillväxttakten ger blir högre under den andra delen 90-talet än under den första delen. av BNP-utvecklingen bedöms bli något snabbare än under 80-talet, främst under den delen 90-talet. Den privata konsumtionens utveckling senare av bedöms dock bli lägre än under 80-talet under första delen av 90-talet och något högre under den andra delen. Däremot tror HUl att investeringarna kommer att bli högre än under 80-talet. När det gäller partihandel pekar HUI på tre faktorer som påverkat utvecklingen under de senaste decennierna datoriseringen, transportut- vecklingen och ränteutvecklingen. Genom datorisering och förbättrade transportsystem har det blivit möjligt att minska behovet av lagerhållning. Före 1980 ökade lagervolymen i allmänhet men efter 1980 har trenden vänt och partihandelns lager har sedan dess minskat. Under 90-talet är det två faktorer kommer att vara av betydelse för partihandeln. Den ena som faktorn är den fortgående datoriseringen. Den andra faktorn är utveckling- EG:s inre marknad och hur Sveriges roll blir i detta sammanhang. en av Om Sverige deltar i den inre marknaden kan visst behov av mellanlager falla bort i Sverige att kunder i Sverige betjänas direkt från t.ex. genom utlandet. Partihandeln har central roll som kunskapsförmedlare mellan en produktions- och användarleden. Detta har enligt HUl fått till följd att partihandelns roll förändras i riktning mot en ökad servicegrad. Man konstaterar också att det finns en tendens till integration både framåt mot detaljistledet och bakåt mot producentledet. På basis historiska samband gör HUl prognoser för olika delar av av partihandeln. För den första delen 90-talet räknar man med en volymav utveckling på 1,6 år. Därefter beräknas tillväxten stiga till 2,9 procent per år under andra halvan 90-talet. När det gäller produktiviprocent per av tetsutveckling ökad servicegrad förutses vilket skulle innebära så kan en
Bilaga 17 s. 62ökat personalbehov. Samtidigt kan etfektivitetsvinstema ökad datoranav vändning bli större. För perioden fram till 1994 räknar HUI med en produktivitetsökning som nästan är i nivå med produktionsökningen och en sysselsättningsökning med inte fullt en halv procent år. För den per senare delen av 90-talet räknar HUI med en snabbare produktions- och produktivitetstillväxt vilket skulle kunna ge en ökning arbetskraftsbeav hovet på knappt en procent per år, uttryckt i antalet sysselsatta. Inom detaljhandeln konstaterar HUI utveckling i riktning mot ökad en företags- och butiksstorlek inom de flesta detaljhandelsgrupper. Däremot minskar andelen filialer. Inom varuhushandeln har cityvaruhusen typ av Domus och Åhlens förlorat mark medan stonnarknadema utanför städerna har expanderat. Totalt har kooperationen ökat sin marknadsandel inom varuhushandeln. Inom dagligvaruhandeln har de frivilliga kedjorna ICA och VIVO expanderat på bekostnad av de fristående butikerna. - - Dagligvaruhandeln domineras stort av de stora handelsblocken och de fristående dagligvarubutikema har endast något mer än 3 procent av omsättningen. Av olika butiksfonner är det främst servicebutikema och trafikbutikema servicebutik i samband med bensinstation ökat. som Supennarkets har haft ett oförändrat antal butiker medan mindre och medelstora butiker minskat antalsmässigt. På basis av ekonometriska skattningar historiska samband gör HUI av prognoser för enskilda varugrupper. Av de olika i den varugruppema inhemska konsumtionen är det fritidsvaror och transporter antas öka som snabbast medan dagligvaroma och alkoholhaltiga drycker får den minsta ökningen. HUI räknar med att den totala privata konsumtionen kommer att öka med l procent per år under perioden 1990-1994 och med 2,5 procent under perioden 1995-2000. Uttryckt på delbranschnivå inom detaljhandeln tror HUI att dagligvaruhandeln kan öka med 0,4 procent per år under perioden 1990-1994 och med 1,6 procent under perioden 1995 -2000. För varuhushandeln är motsvarande tal 0,1 procent respektive 4,1 procent samt för sällanköpshandeln 1,4 respektive 4,1. Det är således sällanköpshandeln som antas öka snabbast. Totalt antas detaljhandelns omsättning öka med 0,4 procent under den första perioden och med 2,6 procent under den senare. Enligt HUI finns det mycket som talar för att den dämpning produkav tivitetstillväxten som ägt rum under 80-talet sammanhänger med den ökade graden av manuell betjäning inom livsmedelshandeln. HUI bedömer att den manuella betjäningen kommer att öka i sjunkande men en takt. Produktiviteten kan därför stiga något vilket under perioden 1990- 1994 kan medföra ett oförändrat arbetskraftsbehov. På grund av semestems förlängning kan dock en svag ökning antalet sysselsatta bli nödav vändig. För den senare delen av 90-talet bedömer HUI att sysselsättningsökningen inom detaljhandeln inte överstiger procent år. en per
Hotell och restaurang
Hotell- och restaurangsektom sysselsatte år 1987 75 000 årsanställda ca enligt branschföreträdare och knappt 90 000 sysselsatta enligt NR. Beroen-
Bilaga 17 s. 63de på mycket deltidsarbete i branschen är den faktiska sysselsättningen osäker. Av de sysselsatta torde restaurangerna stå för ca två tredjedelar. Både hotell- och restaurangbranschen domineras ett fåtal stora kedjor av och i övrigt finns ett stort antal mindre företag. Under 70-talet hade utveckling med vikande efterfrågan. Trots ett lågt branschen en svag kapacitetsutnyttjande har dock under 80-talet snabbare sysselsättningsen ökning kommit till stånd. Denna beror dels på ökat tjänsteresande och ökad konferensverksamhet det också att den kanske viktigaste men anses orsaken är kapacitetsutbyggnad som grundar sig i näringslivets placeringsbehov än marknadens efterfrågan. Trots en relativt låg lönsamhet snarare har kapaciteten byggts ut än efterfrågan och en viss överkapacitet mer finns i nuläget. Produktivitetsutvecklingen har varit svag i branschen. Branschen kommer att påverkas i ogynnsam riktning av förändringar görs inom skattesystemet, bl. a. den ökade momsen på hotell- och som restaurangtjänster. På sikt borde dock branschen kunna få en gynnsam utveckling, dels ökade privata inkomster och ökad fritid och dels genom förändrad yrkesstruktur i riktning mot en mer tjänsteintensiv progenom duktion kontaktbehov och tjänsteresande. Emellertid finns det med mer också faktorer kan påverka branschen i negativ riktning. På skatteomsom rådet har föreslagits höjning momsen, begränsning av avdragsrätten för av hotellkostnader för företagen samt beskattning av måltidssubventioner. Tillsammans med vikande konjunktur kan detta bidra till en svag efterfråunder första delen 90-talet. En viss utslagning företag kan därför gan av av inte uteslutas. I tidigare LU bedömdes sysselsättningen kunna öka med drygt en proår. Med hänsyn till nuläget i branschen torde en något långsamcent per utveckling förefalla rimlig. Med en sysselsättningsökning på en mare mer knapp procent år skulle branschen sysselsätta ca 100000 personer år per 2000 .
Transporter
I samband med regeringens uppdrag åt trafikverken att utarbeta investeringsplaner har Transportrådet tagit fram underlag i form av prognoser för utvecklingen gods- och persontransportema fram till sekelskiftet och till av år 2020. Prognoserna som till vissa delar redovisas nedan bygger på ett antagande ekonomins totala utveckling som närmast ansluter sig till om LU:s mellanaltemativ, men med en lägre nivå på konsumtionen. Detta har betydelse för antagandena om persontrafikens utveckling.
Godstransporter
Godstransponema har under efterkrigstiden haft en stadig och kraftig uppgång avbröts vid mitten 70-talet. Den som vuxit kraftigast som av gren är de långväga landsvägstransportema. Utvecklingen har sedan 1974 varit och fluktuerande. Utrikessjöfarten har dock haft en kraftig volymsvag Trafikutveckling och minskning fram till 1982 då viss återhämtning skedde. De senaste åren en trafikprognoser, Rapport har emellertid transportarbetet vuxit som en följd av konjunkturuppgång- 1989:5,Transportrådet
Bilaga 17 s. 64en. Utrikestrafiken har vuxit mest och särskilt då utrikes lastbilstrafik. Också järnvägen har ökat marknadsandelama under 80-talet. Järnvägen bedöms kunna få en gynnsam utveckling även i fortsättningen. En förutsättning är dock att anpassning sker till de krav den som materialadministrativa utvecklingen inom näringslivet ställer. Bland de delmarknader där järnvägen kan komma att utvecklas finns t.ex systemtransporter, massgods- och specialtransporter, kombitrafik och långväga lasttrafik. Andra faktorer som påverkar järnvägens utveckling är eventuelåtgärder som riktas mot transportområdet av miljö- eller energiskäl, utbyggnaden jämvägama i övriga länder, byggande Öresundsbro, av av m. m. På korta avstånd och på produkter med högt värde torde lastbilstrafiken ta marknadsandelar från järnvägen. Den materialadministrativa utvecklingen inom industrin liksom en teknisk utvecklingspotential lastger bilstrafiken konkurrensfördelar. Lastbilstrafiken torde liksom järnvägen också kunna ta marknadsandelar från sjöfarten. Flygfrakten kan också antas komma att öka avsevärt. Flyget står dock ännu 1987 endast för 0.1 procent av fraktvolymen och 7 procent av fraktvärdet. Under perioden 1987-2000 beräknas transporterna totalt öka med 12 procent. Den kortväga landsvägstransporten beräknas öka med 17 procent och den långväga med 20 procent. Järnvägen antas komma att få samma utveckling som den långväga landsvägstrafiken medan sjöfarten antas ligga kvar på den nuvarande nivån.
Persontransporter Persontransportema ökade snabbt under 50- och 60-talen, främst beroende på den snabba ökningen av antalet personbilar. Vid mitten av 70-talet stagnerade personbilstrañken for att åter öka vid mitten av 80-talet. Under slutet av 70-talet ökade istället de kollektiva transporterna snabbt. Ökningstakten minskade dock under 80-talets första år och 1987 var personbilens marknadsdel lika stor som 1970, nämligen 75 procent. Kollektivtrafikens andel hade under samma period ökat från 17 till 20 procent medan cykeltrañkens andel minskat. Andelsförskjutningama mellan kollektiva transporter och privatbilismen hänger naturligtvis samman med oljeprisemas utveckling. Under de senaste åren har det reala oljepriset sjunkit till den nivå som förelåg fore oljekrisema. Samtidigt har inkomsterna och lånemöjlighetema ökat. Under 70-talet ökade främst de regionala persontransportema som en följd av att behovet av arbetsresor ökade den ökade utflyttningen p. a. från tätortema till omgivningen. Eftersom befolkningen i de större tätortema var relativt konstant så var förändringarna i den lokala trafiken små. De interregionala persontransportema har dock ökat hela tiden, bl.a. genom förbättrat utbud och prisdifferentieringar inom flyget och införande av lågpris på järnvägen. Persontransportema utveckling kommer naturligtvis att bero på de trañkpolitiska beslut som tas dels när det gäller eventuella restriktioner för bilåkandet i storstäderna och när det gäller kollektivtrafikens utbyggnad och underhåll. Efterfrågan på kollektiva transporter beror naturligtvis också på utvecklingen av antalet personbilar. Faktorer som påverkar bilin-
Bilaga 17 s. 65nehavet är den disponibla inkomsten, bensinpriser, lånemöjligheter, m. m. De frågor kanske utgör de största osäkerhetsmomenten är miljö-
som n. och energifrågoma.
TRP redovisar därför alternativa prognoser med olika antaganden om restriktioner och satsningar på kollektivtrafiken. I basaltemativet antar
att kollektivtrafiken byggs ut i de större tätortema samtidigt som man personbilstrafikens ökningstakt begränsas. I de mindre orterna är bilismen fri samtidigt utbyggnaden av kollektivtrafiken blir svag. Givet dessa
som förutsättningar räknar med att fram till sekelskiftet ökar personbils-
man trafiken med 16 procent. Ökningen sker främst i de större tätortema. Den
och regionala kollektivtrafiken öka med 18procent. Ökningen lokala antas sker uteslutande i de större tätortema medan kollektivtrafiken beräknas minskad betydelse i de mindre orterna. Fjärrtágstransportema beräknas öka med 50 procent medan flyget ökar med 65 procent.
Totalt sett kommer antalet resor inte att öka så mycket men de längre
blir fler. De regionala resorna beräknas öka med 30 procent och de resorna interregionala över 10 mil med 60 procent medan de lokala väntas öka högst måttligt.
Utvecklingen till år 2000 TRP:s inga för sysselsättningsutvecklingen fram till år 2000.
ger prognoser Med utgångspunkt från volymprognosema och antaganden om produktivitetsutvecklingen under 90-talet kan man göra kalkyler över sysselsättningsutvecklingen. Den framtida produktivitetsutvecklingen är dock svår att prognosticera. En mycket grov kalkyl ger vid handen att produktivitetsutvecklingen under perioden 1975 1987 legat kring 3 procent per år inom
järnvägen, sjöfarten och luftfarten medan den legat på knappt en procent inom lokal och regional buss- och spårtrafik samt inom lastbilstrafiken. Om denna utveckling fortsätter under 90-talet skulle man med de volym-
TPR gör kunna förvänta en sysselsättningsminskning med 15 prognoser procent inom järnvägen och med drygt 30 procent inom sjöfarten medan luftfarten skulle öka sysselsättningen med ca 10 procent och lastbilstrafiken och den regionala och lokala buss- och spårtrafiken med drygt 5 procent. Totalt för transportsektorn skulle sysselsättningen mätt ned NR:s mått öka ned 7 procent från 215 tusen sysselsatta år 1987 till 235 tusen
ca år 2000.
Post och tele
Postverksamheten Postverket har fyra grundläggande affärsområden: brev, lättgods, postgiro och banktjänster. Postvolymen har ökat kraftigt under de senaste åren och ökningen väntas fortsätta. Däremot har nya betalningsrutiner med fler direktöverföringar gjort att de traditionella tjänsterna i postkassorna minskat. På framför allt den internationella marknaden har ökar konkurrens kommit från s. kurirföretag.
Bilaga 17 s. 66För en fortsatt kraftig volymutveckling pekar en rad faktorer. Dels kommer behovet av añärskommunikation att fortsätta att växa liksom direkt marknadsföring genom posten. Lättgodsmarknaden blir alltmer betydelsefull och behovet av finansiella tjänster kommer att öka. Den tekniska utvecklingen gör att nya tjänster kan introduceras. Posten kan också bli attraktiv för andra rikstäckande kedjor med behov av servicenät. Andra faktorer pekar dock på en ökad konkurrens från andra aktörer eller media, ex elektronisk meddelandeöverföring, telefax eller bud- och kurirföretag, nya automatiserade betalningsrutiner.
Postverket bedömer att volymutvecklingen framöver kommer att vara svagare än tidigare p. a. ökad konkurrens. Samtidigt strävar man efter en kraftig produktivitetsökning. Detta innebär att behovet av en sysselsättningsökning kommer att vara litet på andra ställen än i storstadsområdena. Planeringen för de närmaste tre åren innefattar en oförändrad sysselsättningsnivå. Ingenting pekar på en annorlunda utveckling fram till år 2000.
Telezjänster Teleområdet är kanske det område som står inför de största förändringarna under 90-talet. Införandet av ny teknik och avregleringar och avskaffande av nationella monopol kommer att få omfattande konsekvenser på telemarknaden. Även något formellt monopol inte förelegat har Te-
om leverket i praktiken haft monopol på den inhemska teletrañken. Under 80talet har monopolen luckrats upp. Televerkets ensamrätt när det gäller utrustning avvecklas helt under 1988- 1989.
Televerkets budget har skiljts från statsbudgeten och Televerket består nu av en verksdel och en bolagsdel Teleinvest, som är ett holdingbolag
med ett 50-tal dotter- eller intressebolag. Televerkskoncemen hade 1988 drygt 48 tusen anställda vara drygt 42 tusen inom Televerket. En stor andel av dessa sysslar dock med annat än televerksamhet byggnadsverksamhet. Nationalräkenskapema räknar med en sysselsättning på drygt 19 tusen för telesektorn totalt. Statsmaktema bestämmer dock fortfarande de grundläggande riktlinjerna för koncernens verksamhet. Televerket skall tillhandahålla grundläggande teletjänster och stå för uppbyggnaden av teleinfrastrukturen. Telefoni är verkets basverksamhet. Utöver detta tillhandahåller Televerket en mängd mer eller mindre kvalificerade tjänster, ex. dataöverföring, radioverksamhet, Kabel-TV, m. m.
Utrikestrafiken som idag står för 25 procent av intäkterna blir allt viktigare. Under de närmaste åren kommer optiska fiberkablar att tas i drift över Atlanten, vilket ökar den nuvarande kapaciteten dramatiskt. Detta kommer att leda till ökad konkurrens och prissänkningar på teletrafiken. Detta får effekt inte bara för den internationella trafiken utan också för den nationella, eftersom överskottet i den internationella verksamheten hittils använts för att betala olönsam nationell verksamhet. Den ökade konkurrensen medför allmänt att prissättningen i högre grad än hittils måste anpassas till de faktiska kostnaderna.
En marknad som kommer att bli allt viktigare på 90-talet är de stora multinationella företagens interna kommunikation. De flesta större före-
Bilaga 17 s. 67tag har interna datanät idag och har omfattande internationella telekommunikationer. Ökningstakten ligger mellan 10-20 procent per år. Kommunikationsbehovet kommer att öka inom en rad tjänster, ex sammanbindning CAM-system, elektroniska handelsdokument, meddelande-
av hantering, Storföretagens kommunikation sker främst genom fasta
m. m. förbindelser och de kan välja att köpa tjänster från olika länders teleförvaltningar eller från specialiserade företag. Kostnadsetfektiviteten avgör vilken lösning väljs men företagen vill också ha möjlighet att köpa
som tjänsten ett enda bolag, något som idag inte alltid är möjligt. Televerket
av har tillsammans med de andra nordiska teleförvaltningama bildat ett särskilt konsult- och forsäljningsbolag Scandinavian Telecommunica-
tion Services AB STC för att kunna konkurrera på den internationella
storföretagsmarknaden.
En betydande rationaliseringspotential finns i införandet av elektroniska dokument. Inom de större företagen pågår arbetet med datorisering av hela den mängd handlingar som följer varuhanteringen, dvs. följesedlar, fakturor, tullhandlingar, Om dessa kan sändas via telenätet finns
m.m.
effektivitetsvinster att göra genom rationellare hantering av transstora porterna och minskad lagerhållning. En förutsättning för att förde-
genom larna skall kunna utnyttjas fullt ut är att tullverket datoriserar sina rutiner. Tullverket bedöms idag ligga efter tullverken i andra länder men en omfat-
tande datorisering pågår nu.
En de viktigaste tjänsterna som introduceras på 90-talet är
av nya flertjänstnätet, vanligen kallad ISDN, Integrated Services Digital Network. ISDN innebär att flera olika typer av tjänster kan ges med
anslutning. Tillsammans med den omfattande utbyggnad av digisamma tala nät med optisk kabel sker i Sverige, liksom i andra industriländer,
som
ISDN möjlighet till kraftig kapacitetsökning och kostnadsminskning ger för företag använder tjänsten. ISDN blir därmed en viktig konkur-
som rensvariabel för företagen. Idag är ISDN dyrt för abonnenten och det är främst storföretagen kommer att utnyttja tjänsten till en början. Först
som på delen 90-talet kan mer allmän spridning påbörjas genom
senare av en att anslutningsutrustningen blir billigare.
En utvecklingslinje är s. Intelligenta nät IN. Innebörden av
annan IN är datorstyming kan ge en mängd nya kvalificerade
att man genom tjänster, främst till företagsabonmenter. IN bedöms kunna få ett genombrott på 90-talet. För att IN skall kunna spridas behövs en gemensam standard. Utveckling sådan pågår inom Bellbolagen i USA.
av en
Andra tjänster med hög utvecklingspotential under 90-talet är mobiltelefoni och telefax. Mobiltelefoni är idag relativt dyrt och därför är det främst
använder denna tjänst. Priset för mobiltelefoner och också företagen som trafikkostnadema kommer dock att sjunka väsentligt, vilket betyder att
hushållen kommer att börja använda mobiltelefoner. Även telefaxäven tjänsten bedöms kunna öka mycket kraftigt under 90-talet genom att den
kommer att bli mycket billigare.
Trafikvolymen i telefonnätet har sedan 1985 ökat snabbare än tidigare. Tidigare låg tillväxtprognosema på 3 procent per år. Prognoserna för
ca den långsiktiga utvecklingen har successivt höjts och nu bedöms den långsiktiga trafikutvecklingen bli 6 7procent per år. Ett skäl till ökningen
-
Bilaga 17 s. 68är att datakommunikationen beräknas öka med 30 år. För
ca procent per övriga affärsområden torde volymutvecklingen bli lika hög. Produktiviten har under de senaste åren ökat mycket kraftigt. År 1987 ökade produktiviten med 7 procent och 1988 med närmare ll procent. Genomsnittet för den senaste femårsperioden var sju procent. Det långsiktiga målet
är en årlig produktivitetsökning på fem procent. Om detta kan
hållas torde en genomsnittlig sysselsättningsökning på l-2 procent behövas. Med
en sådan utvecklingstakt för hela sektorn skulle vid sekelskiftet 25000
ca ca personer vara sysselsatta inom telomrádet.
Bilaga 17 s. 69Bank- och försäkringsbranschens
utveckling
och iörsäkringsbranschens utveckling bestäms av flera olika Bankfaktorer produktionskostnadernas utveckling, den tekniska ut- vecklingen, utformningen de regelsystem som kringgärdar bankav och försäkringsbranschen samt inte minst den internationella utvecklingen. 90-talet kommer allt att döma att präglas av nya rationellaav produktionsmetoder, standardiserade produkter och därigere mer också marknader, regler kan öppna vägen till totalt nom nya nya som effektivare bank- och försäkringstjänster samt nya organisationssett former. Om avregleringen bank- och iörsäkringsbranschen och av anpassningen till EG fortsätter kan man förvänta en hårdnande konleder till betydande rationaliseringar på personalsidan kurrens som och sammanslagning eller uppköp av företag.
Den samhällsekonomiska rollen
samhällsekonomiska roll brukar tilldela företagen inom Den som man ñnansieringssektorn kan sammanfattas i de tre följande huvudfunktioner: Företagen skall underlätta omfördelningen mellan sparande och konsumtion/investeringar, bidra till reducering och allokering av risker samt utveckla och upprätthålla effektiva och rationella betalningssystem. Traditionellt har dessa funktioner i Sverige liksom i andra länder fullgjorts bankerna. Genom att uppträda både som låntagare och långivare av bankerna uppgiften att omfördela mellan sparande och löser resurser konsumtion eller investeringar. Samtidigt reducerar man riskerna genom mängden kunder på inlånings- utlåningssidan gör att man kan att av som riskfyllda satsningar med säkra sådana. Genom omfatkompensera mer tande utvecklingsarbete verkar bankerna också för ett rationellare betal-
den tredje uppgiften. ningssystem - Försäkringsbolagens samhällsekonomiska roll är liksom bankernas att reducera och sprida risker. Det handlar emellertid inte om samma typ av risker hos bankerna. Medan bankerna hanterar dynamiska risker, som s. dvs. añärsrisker typ efterfråge- eller utbudsförändringar, teknisk utav veckling eller statlig intervention så hanterar försäkringsbolagen statiska risker, dvs. risker till ekonomisk förlust som är förknippade med eller naturkrafter eller mänskliga misstag eller missgämingar. orsakade av
Bilaga 17 s. 70Finansbolagen och de s. mellanhandsinstituten bostads-, kommun-, jordbruks- och företagsinstitut hanterar liksom bankerna huvudsakligen dynamiska risker. De har också förmedlingsfunktion en mellan låntagare och långivare men mer indirekt eftersom de huvudsakligen finansierar sig på penningmarknaden eller från andra fmansinstitut. Fondkomissionärernas roll är huvudsakligen att förmedla riskkapital.
Produkter och producenter i bank- och
försäkringsbran-
schen
Bankerna
Bankernas huvudsakliga produkter kan tekniskt sett sägas skulajörvara bindelser och transaktioner. Transaktionema är tjänster uppkommer som bl.a. vid etablering eller förändring skuldförbindelser också i av men många andra sammanhang, ex. betalningsförmedling. De kostnader som bankerna har är av motsvarande slag, nämligen dels räntor för upptagna lån och dels reala resurser som åtgår för att utföra transaktionstjänstema.
Man kan urskilja olika typer av produkter, nämligen dels de riktar sig som till hushållen och dels de riktar sig till företagen. Även som om svenska banker i allmänhet är verksamma på bägge marknaderna så har de ofta en viss tyngdpunkt, t.ex. sparbankerna, och utveckling mot klarare en en åtskillnad mellan de bägge funktionerna förefaller pågå.
Bankernas inlåning från hushållen har historiskt bestämts av det faktum
att bankerna haft ensamrätt till denna verksamhet och att den varit hårt reglerad. Detta har medfört att konkurrensen inte så mycket har kommit till stånd genom räntenivån införandet olika som genom av typer av konton. Fram till början av 80-talet ökade antalet kontoslag i bankerna kontinuerligt. I och med den friare räntesättning på år blivit som senare möjlig har bankerna försökt reducera antalet kontoslag.
Man kan urskilja två grundtyper inlåningskonton från hushållen, av nämligen transaktionskonton och sparkonton. Den första är typen t.ex. löne- eller betalkonton som används för t.ex. att betala räkningar. Spar-
kontot medger mindre likviditet mot ersättning högre ränta. Utveckav en ling pågår nu mot konton som kombinerar egenskaperna de bägge av kontoslagen. Utlåningskontona är huvudsakligen tre slag: blanco-, borav gens- och inteckningslån.
När det gäller företag är bankernas produkter avsevärt mindre standar-
diserade. Företagen efterfrågar i regel mer kombinerade eller företagsuni-
ka produkter och har en större överblick varför prissättningen blir en förhandlingsfråga inrymmer bankens hela som engagemang. Utöver utoch inlåning och betalningsservice sträcker sig bankernas verksamhet ock-
så över börsintroduktioner, emissioner aktier, optioner eller obligatioav ner och finansiell rådgivning, etc. till indirekt hjälp i form mer av ex. leasing, factoring eller inkassoverksamhet via dotterbolag.
Det finns idag några stora banker med allsidig verksamhet samt ett stort antal mindre banker med regional eller speciell inriktning. 1987 fanns det
25 affársbanker, l 19 sparbanker och 12 foreningsbanker. Añärs- och före-
Bilaga 17 s. 71ningsbankerna har sin tyngdpunkt i utlåning till företagen medan sparbankerna har hushållen som viktigaste kunkkategori. De tio största bankernas omfattning framgår av tabell 6.1
Tabell 6.l De tio störstabankernaår 1987.Balansomslutningsamt ut- och inlåning. Mdr kr.
| Bank | Balans- Antal omslutning sysselsatta kontor | Antal | |
| SE-banken | 162,7 | 7 556 | 344 |
| Handelsbanken | 158,7 | 5564 | 451 |
| PK-banken | 139,4 | 3966 | 138 |
| Sparbankernas bank | 57,7 | 686 | 1 |
| Gotabanken | 45,6 | 2 298 | 152 |
| Första Sparbanken | 34,2 | 2 236 | 130 |
| Nordbanken | 31,4 | 1 598 | 103 |
| Sparbanken Alfa | 25,6 | 2 012 | 188 |
| Skånska banken | 15,7 | 660 | 78 |
| Wermlandsbanken | 14,3 | 754 | 61 |
Källa: SIND 1989
F örsäkri ngsbolagen Försäkringsbolagens produkter kan också beskriva utifrån uppdelning av marknaden i hushåll och företag men också utifrån de två helt fristående rörelsegrenarna skadejörsäkrings- respektive livförsäkringsverksamhet. Enligt lag får nämligen direkt livförsäkringsverksamhet inte förenas med
försäkringsverksamhet än personförsäkring. De vanligaste skadeannan försäkringarna på hushållsmarknaden är hem- och villaförsäkringar samt bilförsäkringar. Dessa typer ingår i de allra flesta skadeförsäkringsbolags sortiment och har varit desamma under lång tid. Variationer finns dock i villkoren mellan olika bolag och viss utveckling pågår, ex. utvidgning av det bonussystem som funnits i bilförsäkringen till andra områden samt premiering kunder som har flera försäkringar i ett och samma bolag.
av
För livförsäkringar gäller att livförsäkringsbolagen enligt lag måste vara
ömsesidiga bolag vilket betyder att de ägs av försäkringstagama. s. Förutom traditionella produkter som liv-, olycks- och sjukförsäkringar erbjuder bolagen också försäkringar av sparkaraktär, ex. pensions- eller sparförsäkring. Den förstnämnda typen kan antingen vara individuell eller kollektiv. Pensions- och kapitalfdrsäkringarna bygger i princip på att insatta skall förräntas försäkringsbolaget och betalas tillbaka till
pengar av försäkringstagaren när denne blir gammal och de utgör därmed en form av långsiktigt sparande konkurrerar med bankernas. Denna typ av för-
som säkring har haft kraftig tillväxt under en lång tid, inte minst p. a. att
en premierna har varit avdragsgilla vid inkomstbeskattningen.
Försäkringsbolagens utbud på företagsmarknaden består nästan uteslu-
skadeförsäkringar. De viktigaste är företags- och fastighetsförsäktande av ringar, sjö- och transportförsäkringar, yrkesbilförsäkringar samt flygförsäkringar. I princip är det samma typ av försäkringar som finns på hushållsmarknaden men liksom när det gäller banktjänstema efterfrågar företagen i högre grad skräddarsydda lösningar, vilket försäkringsbolagen
Bilaga 17 s. 72försöker möta genom försäkringspaketl bestående kombinationer
av av individuella försäkringar.
Ett fenomen som vuxit kraftig under 80-talet är storföretagen bildar
att egna försäkringsbolag, s. Captives, för att ta hand sina risker
om egna och därigenom nedbringa försäkringskostnadema. Antalet Captives
har vuxit från 7 år 1980 till närmare 60 stycken i början av år 1988. Detta har
inneburit att marknaden har krympt för försäkringsbolag varit inrik-
som tade på företagen, men samtidigt har det vuxit fram produkt,
en ny nämligen âterfdrsäkring till företagen.
Vid slutet av 1987 fanns det 506 privata försäkringsbolag, de flesta
varav är mindre och specialiserade. Tabell 6.2 visar balansomslutningen
för de största försäkringsbolagen i Sverige.
Tabell 6.2 De största försäkringsbolagen1987. Balansomslutning,mdr kr.
| Försäkringsbolag | Balansomslutning 1987 |
| Skandia | 93,2 |
| SPP | 93,1 |
| Trygg-Hansa | 43,4 |
| AMF-pension | 32,4 |
| Folksam | 23,0 |
| Wasa | 21,3 |
| AMF-sjuk | 20,6 |
| Länsförsäkringar | l 1,5 |
| Sirius | 2,8 |
| AFA | 2 5 |
Källa: SIND 1989
Bland livförsäkringsbolagen är SPP och AMF dominerande. Livförsäkringsverksamheten har under de senaste åren varit under stark tillväxt. Skadeförsäkringsverksamheten har däremot haft stagnerande marknad i
en Sverige och i övriga Västeuropa vilket medfört viss överkapacitet.
en Utomlands spelar försäkringsmäklare brokers betydelsefull
- s. - en roll för att samordna företagens försäkringsbehov medan detta i Sverige skötts av försäkringsbolagen själva. Genom en lagändring 1988 har dock förutsättningarna för mäklarverksamhet förbättrats i Sverige. På den svenska marknaden förekommer ett antal mindre företag sysslar med
som mäklarverksamhet.
F inansbolagen Finansbolagens verksamhet har ursprungligen varit avbetalningsñnansiering. Under 70- och 80-talen har dock denna verksamhet krympt till förmån för kontokorts- och reversfinansiering samt leasing och factoring. På hushållsmarknaden är de viktigaste produkterna och tjänsterna kontokort, avbetalningskontrakt, hyrfinansiering, bostadslån samt direktlán. Finansbolagen saknar ett utbrett kontorsnät och samarbetar därför med detaljhandelsföretag eller återförsäljare för att kunna erbjuda kredit i samband med köpet av en vara. Finansbolagen har tidigare haft ett högt ränteläge genom att de riktat sig till högriskkunder eller kunder inte
som
Bilaga 17 s. 73kunnat låna i banker regleringama. l och med avregleringen av
p. a. bankernas låneverksamhet har räntenivån utjämnats gentemot bankerna.
På företagsmarknaden är det två slags produkter som ñnansbolagen erbjuder: rörelsekrediter och investeringskrediter. Rörelsekreditema utgörs främst olika former factoring, där den vanligaste formen är faktura-
av av belåning. Ett säljande bolag belånar sina fakturor hos ñnansbolaget men står själv för kreditrisken. Andra former ärfakturaköp och fakturagaranti där ñnansbolaget står for kreditrisken. Den senare formen innebär endast att ñnansbolaget tar på sig kreditrisken och används vanligast vid exportaffärer där säljföretaget kan ha större svårigheter att bedöma kreditrisken. Investeringskrediterna utgörs huvudsakligen reverslân och leasing. Vo-
av
dominerar reverslånen står för 50 procent utstående lymmässigt som av krediter medan leasingen står för 25 procent. När det gäller reversutlåning-
är konkurrensen med bankerna hård och liksom hos bankerna gäller att en räntan blir lägre bättre säkerhet som finns. Leasingverksamheten utgörs huvudsakligen finansiell leasing. Man brukar skilja mellan operationell
av leasing, där uthyraren står för underhåll och reparationer och finansiell leasing, där leasetagaren själv får stå för underhållet. Både till den långsiktiga och kortsiktiga kreditgivningen försöker ñnansbolagen utöka tjänstesortimentet med t.ex. inköp, administration, eller försäljning av leasingobjekt, rådgivning, analyser eller annan administrativ service som reskontrahantering eller cash-management.
Finansbolagen svarade 1987 för 12 procent av utlåningen till allmänhe-
Vid slutet 1987 fanns det 287 finansbolag i Sverige. Tabell 6.3 visar ten. av balansomslutningen för de största ñnansbolagen.
Tabell 6.3 De störstañnansbolagen1987.Balansomslutning, mdr kr.
| Försäkringsbolag | Balansomslutning 1987 |
| FinansScandic | 13,1 |
| Agro Finansgruppen | 12,6 |
| Independent | 10,7 |
| Svenska Finans | 10,7 |
| PKñnans | 9,7 |
| Fondfinans | 9,7 |
| Probo | 9,2 |
| NyckelnH0lding | 5,3 |
| Gamlestaden | 5,2 |
| Vendor | 4 8 |
Källa: SIND 1989
Mellanhandsinstituten är huvudsakligen inriktade på att förmedla kredi-
mellan främst kapitalplacerande institut till den slutliga låntagaren ter
krav på säkerhet. Mellanhandsinstituten är antingen kreditunder stränga aktiebolag eller hypoteksinstitut och har det gemensamt att de bedriver specialdestinerad utlåning. I slutet 1987 fanns det 22 kreditaktiebolag
av och 3 hypoteksinstitut på den svenska marknaden. Den huvudsakliga
produkten är långsiktig kreditgivning.
Fondkommisionsbolagen bedriver huvudsakligen handel med värdepap-
aktier, obligationer, optioner, för sina kunders räkning per, dvs., m.m.,
får också ha eget k. handelslager. Intäkterna består av "c0urtamen ett s.
Bilaga 17 s. 74ge", vilket är ett påslag på ca 0,3-0,6 procent av omsättningssumman. Fondkomissionären har även vissa möjligheter att krediter för ge att underlätta värdepappcrshandeln samt via jörskottsinbetalningar för köp i praktiken en viss inlåningsmöjlighet. Fondkommisionsverksamheten har varit mycket expansiv under 80-talet med ett fördubblat antal aktörer, ökat antal marknader och nya typer av instrument. Införandet omsättav ningsskatt på handeln har dock haft en dämpande effekt.
Bank- och försäkringsbranschen totalt Vid sidan av de ovan uppräknade instituten finns det på finansmarknaden ett flertal statliga fonder som är knutna till bostadsbyggande eller till industrin. AP-fondema, Industrifonden och lnvesteringsfondema är exempel på detta. Totalt sysselsatte banker och fmansieringsinstitut SNR 8110 knappt 73000 år 1987. Privat försäkringsverksamhet personer SNR 8210 sysselsatte samma år drygt 22000 personer.
Förutsättningar inför 90-talet
Utvecklingen under resten av seklet för bank- och försäkringsbranschen bestäms naturligtvis av en mängd olika faktorer vilka utvecklingen av av den reala ekonomin inte minst är viktig. Det finns emellertid några faktorer som i särskild grad kan vara värda att granska. En sådan faktor är produktionskostnademas betydelse. Den tekniska utvecklingen är en annan faktor som har betydelse för produktutvecklingen och utvecklingen av produktionsmetoder ock organisation. Likaså är utformningen de regelav system som kringgärdar bank- och försäkringsbranschen betydelse för av möjligheterna att verka. Den internationella utvecklingen är ytterligare en faktor som kan antas komma att avgörande inflytande pá utvecklingen.
Produktionskostnadernas betydelse Verksamheten inom bank- och försäkringsbranschen är i förhållande till andra sektorer relativt personalintensiv. Ökade relativpriser på arbetskraft har därför medfört stora kostnadsökningar för administration inom bankoch försäkringsbranschen. Möjligheterna till effektiviseringar och kostnadssänkningar är därför viktiga faktorer för att kunna konkurrera framgångsrikt. Ett sätt att hålla kostnaderna är att låta datorer utföra nere enkelt rutinarbete. En utveckling i denna riktning har pågått sedan länge och kommer att fortgå även under nästa decennium. Ett förhållande som kännetecknar företagen inom bank- och försäkringsbranschen är att man i hög grad kan använda samma produktionsresurser till att producera olika produkter, s. joint production. Ett flertal produkter kan då bidraga till att täcka de fasta kostnaderna. Innebörden detta av är att t.ex. en bank eller ett försäkringsbolag med ett brett produktsortiment och flera marknader kommer att ha konkurrensfördelar gentemot en bank som specialiserar sig på ett fåtal produkter eller ett fåtal marknader. Konkurrensfördelarna grundar sig på ett flertal faktorer, att ex. samma
Bilaga 17 s. 75distributionskanaler kan användas till olika produkter eller att samma
infonnationskanaler kan användas t.ex. vid kreditbedömning. En stor-
också ha mindre sårbarhet än en specialiserad bank genom bank anses vid förändringar. Genom att vara verksam på flera markstörre flexibilitet också ha konkurrensfördelar på den kommersiella nader kan storbanken multinationella företagens behov brett produktmarknaden genom de av
utbud och kontaktnät. försäkringsbranschen kännetecknas således Sortimenteko- Bank- och av of scope, dvs. fördelar ett brett produktsortiment. För nomi economy av också konstatera förekomsten av skalekoett enskilt bankkontor kan man of scale. Genom att hantera stora kunder med stor inlånomi economy uppnå låg administrativ kostnad per förning kan de stora bankerna Stordriftsfördelama gäller dock inte vid expansionen gemedlad krona. Sortimentekonomin torde därför vara betydligt nom flera bankkontor. viktigare drivkraft för strukturomvandlingen. strukturomvandlingseffekter kan förväntas av både sortiment- De som skalekonomi ökat antal fusioner. Under åren 1984 ekonomi och är ett fusioner med 45 procent bland de 1000 största företa- 1987 ökade antalet medan motsvarande siffra för distribution, bank och gen i Västeuropa 67 procent. Mycket talar för att framtiden kommer att försäkring var utveckling mot fusionering och samarbetsavtal. innehålla en fortsatt administrativa kostnaderna har bankerna också kostnader för Utöver de kapitalanskaffning, fundingkoslnader. Utvecklingen pekar mot att s. öka att insättama blir mer medvetna dessa kostnader kommer att genom få högre avkastning. Tillgången till ett utbrett konom möjligheterna att automatiskt medgett högre räntemarginal. Dessa torsnät har tidigare en på försvinna och detta får till effekt dels att bankernas fördelar håller nu att på tjänster och dels att prissättningen måste kontorsnät måste baseras nya effektiv och kostnadsanknuten. bli mer påverkas också ägarförhållandena. För sparban- Fundingkostnaderna av föreningsbanker är ägarlösa kan en expansion av det egna ker och som sig svårare eller dyrare. Ägarförkapitalet eller främmande kapital ställa av också effekt på strukturomvandlingen genom de hållandena kan således ge kan få svårare att expandera och ta tillvara sortimentsägarlösa företagen också hävdats att bristen på ägare leder till lägre krav ekonomin. Det har ytterligare skulle försvaga utvecklingsförutsättningarpå effektivitet, vilket
na.
Utveckling teknik, produkter och organisation av
Även bank- och försäkringsbranschen inte är en bransch med omfatom tande FOU så betyder inte detta att den tekniska utvecklingen har stort
inflytande på utvecklingen. Den tekniska utvecklingen berör dock i första
hand utvecklingen produktions- och distributionsmetoder medan proav duktutvecklingen inom bank- och försäkringsbranschen snarare är vidare-
befintliga produkter än införande helt nya. Utvecklingen utveckling av av teknik och organisation är dock medel i en utveckling i av produkter, riktning främst kostnadseffektivisering och ökad kundanpassning. mot tekniska utvecklingens effekter torde ha varit störst på betalnings- Den
Bilaga 17 s. 76förmedlingens område. Införandet av uttagsautomater, betalkort, giro, m.m. har inneburit avsevärd ökad tillgänglighet och rationellare betalningsrutiner för kunderna. I takt med utvecklingen kraftfullare av datorer har tjänsterna blivit mer kvalificerade. För bankerna har datorerna inneburit att personal kunnat frigöras från manuellt rutinarbete. En vidareutveckling uttagsautomatema är självbetjäningsterrninalerav na, där kunderna själva kan utföra enklare bankärenden. Dessa har dock nackdelen att de endast är tillgängliga under kontorstid. Denna nackdel har dock undanröjts genom införandet telefontjänsten, vilket innebär av att kunden via telefon kan utföra sina bankärenden. På den senaste generationen uttagsautomater finns dessutom möjligheter att göra transaktioner mellan konton. På produktsidan har strävan efter effektivitet bidragit till utvecklingen av nya distributionskanaler, t.ex. standardiserade låneprodukter, dvs. lån med förutbestämda belopp, räntor och villkor, sänds som per post eller genom fmansbolag. Ett annat exempel är fackförbundens medlemslån. På inlåningssidan har utvecklingen gått mot inlåning med högre risker och räntor, t.ex. aktiefonder och mot helkundslösningar, dvs. kunder får förmåner om bankaffárema är viss omfattning. I helhetslösningen av en ligger också en möjlig utveckling mot integration med andra aktörer, t.ex. försäkringsbolagen, genom kombinerade lån-försäkringsprodukter. Försäkringsbolagen har i mycket haft en parallell utveckling med bankerna. Datoriseringen har haft betydande rationaliseringseffekter främst inom skaderegleringen. Liksom för bankerna är det distributionskanalema som främst varit föremål för effektivisering. De kollektiva försäkringarna är ett exempel, ex. försäkringsbolagens samarbete med fackföreningar eller bilföretag.
Regleringarnas betydelse
Bank- och försäkringsbranschen har traditionellt varit en av de starkast reglerade sektorerna. Regleringama har haft formen dels av direkta priseller kvantitetsregleringar, t.ex. likviditetskrav, utlåningsregler, emmisionskontrol, etc., eller indirekta regleringar genom diskontopolitik eller öppna marknadsoperationer. Under år har riksbanken senare alltmer övergått till att tillämpa de marknadskonforma senare s. medlen. Trots den avreglering som ägt är bank- och försäkringsbranschen rum fortfarande en jämförelsevis reglerad sektor där de olika fmansinstituten verkar relativt skyddade inom sina segment. Någon totalt fri konkurrens kommer troligen inte heller att tillåtas däremot men en begränsad av reglering där ex. banker och försäkringsbolag kan ingå i samma koncern. En ökad integration banker och försäkringsbolag av kan därmed inte uteslutas.
Den internationella marknaden
Bland de faktorer kommer ha störst inflytande som att på bank- och försäkringsbranschen är utvecklingen på den internationella marknaden och hur den svenska bank- och försäkringsbranschen kommer integreatt
Bilaga 17 s. 77med den internationella. Den pågående samordningen och avregleringras inom EG torde därvid vara den faktor som är av störst betydelse. en Målsättningen inom EG är att fri inre marknad skall vara uppnådd en vid ingången år 1993 att valutaregleringarna slopas, att finansiav genom företag fri etableringsrätt samt att lagstiftningen harmoniseella ges genom Inom banksektorn har redan vissa beslut tagits angående centralbanras. ker och postgiro och förslag ligger om harmonisering av lagar vad gäller myndighetskontroll, kapitalanskaffning, soliditet och likviditet, redovis- Second Banking Directive. Centralt i förslaget är att banker ning m. m. har tillstånd i ett land skall ha fri etableringsrätt inom hela EGsom området. När det gäller banker i länder utanför EG eftersträvar man s. reciprocitet, vilket innebär att utanförstående länders banker skall ha ställning medlemsländemas under förutsättning att samma samma som förmåner gäller för medlemsländemas banker i de utanförstående länder-
nas banker. Påförsäkringsomrâdet finns inom EG ett som har till uppgift att organ koordinera lagstiftningen mellan länderna. Syftet är att försöka åstadkomintegration på banksidan. På vissa marknadssegment ma samma som kommer det dock fortfarande föreligga vissa hinder för företagen att täcka in risker i andra länder. På sakförsäkringssidan föreslås av konsumentskyddsskäl olika regler för stora risker respektive massrisker medan s. på livförsäkringssidan går åtskillnad mellan individuella och kollekman tiv försäkringar samt försäkringar försäkringstagaren själv tecknar i som utlandet. Liberaliseringen och integrationen av den finansiella sektorn bedöms betydande etfektivitetsvinster. Beroende på graden av den nuvakunna ge rande effektivitetsförlusten regleringar kan potentialen för prisgenom sänkningar, framgår tabell 6.4 uppgå till mellan 10 och 30 procent. som av Hela potentialen bedöms dock inte komma konsumenterna tillgodo.
Tabell 6.4 Potentiella ochförväntadeprissänkningar avseendefinansiella tjänster.
| Land | Potentiellt prisfall °/0 | Förväntad pris- sänkning % |
| Spanien | 34 | 16- 19 |
| Italien | 28 | 09 19 - |
| Frankrike | 24 | 07 17 - |
| Belgien | 23 | 06 19 - |
| Västtyskland | 25 | 05 15 - |
| Luxemburg | 17 | 03 13 - |
| Storbritannien | 13 | 02 12 - |
| Nederländerna | 09 | 00-09 |
Källa: SIND 1989
pågående internationaliseringen näringslivet kommer att påver-
Den av
svenska bank- och försäkringsbranschen dels genom att intematioka den naliseringen ökar behovet sektorns tjänster men också genom att utbu-
av det och konkurrensen ökar. Företagens utlandsverksamhet kommer att
krav på brett produktsortiment och verksamhet på flera marknader. ställa Intemationaliseringen kommer därför förstärka den pågående strukturom-
Bilaga 17 s. 78vandlingen genom att rent nationella företag eller mindre företag kommer att tappa marknadsandelar och på sikt riskera att bli uppköpta de större av företagen.
Konsekvenser för utvecklingen under 90-talet
90-talet kommer av allt att döma att präglas av nya rationellare produktionsmetoder, mer standardiserade produkter och därigenom också nya marknader, nya regler som kan öppna vägen till totalt effektivare sett bank- och försäkringstjänster samt organisationsformer. Dessa förhålnya landen kommer att få konsekvenser för sysselsättning, företagsstruktur, m.m. inom bank- och försäkringsbranschen. Det är samtidigt mycket svårt att förutspå vad som kommer att hända eftersom det är många osäkerhetsfaktorer, ex. den tekniska utvecklingen och den intemationelutvecklingen och integrationen Om avregleringen av bank- och försäkringsbranschen och anpassningen till EG fortsätter kan man förvänta en hårdnande konkurrens leder till som betydande rationaliseringar på personalsidan och sammanslagning eller uppköp av företag. Främst kommer behovet okvalificerad personal av att minska medan efterfrågan på kvalificerad personal kommer oföratt vara ändrat hög. Samtidigt kommer efterfrågan på sektorns tjänster fortsätta att öka. Den ökande konkurrensen kommer sannolikt att leda till färre och större företag. Bankerna har idag ett kostnadskrävande kontorsnät. Även om man försöker utnyttja kontoren bättre genom att bredda sin verksamhet förefaller det troligt att antalet bankkontor kommer att minska. Vad gäller sysselsättningen är det mer osäkert. Trots en omfattande datorisering har sysselsättningen inom bank- och finansieringssektom SNR 81 10 ökat varje år med i genomsnitt 4,6 procent årligen på 80-talet mot 2,9 procent på 70-talet. Sannolikt kommer rationaliseringstakten att förstärkas framöver genom integration mellan banker, försäkringsbolag och andra finansieringsinstitut och genom strukturomvandlingen. Ökningstakten kommer därför minska avsevärt i jämförelse med 80-talsutvecklingen eller kan möjligen komma att stagnera. För försäkringsbolagen minskade sysselsättningen under den senare delen av 70-talet och först under de senaste åren har en viss ökning kommit till stånd. Också i denna bransch torde sysselsättningsökningen avstanna eller möjligen vändas i minskning. en
Bilaga 17 s. 79Uppdragssektorns utveckling
Uppdragssektorn är den sektor som haft den snabbaste sysselsättningsökningen under 70-talet. Databranschen är den delbransch som vuxit snabbast och som även i fortsättningen kommer att vara den mest expansiva. Andra expansiva branscher är de kamerala tjänsterna samt de juridiska tjänsterna. De alltmer komplicerade reglerna for företagande ökar behovet av denna typ av tjänster. Också annons- och reklamverksamheten samt organisationskonsultverksamheten kan antas komma att växa på 90-talet. För de tekniska konsulterna samt bevakningsföretagen kan en något svagare sysselsättningsökning forväntas.
Struktur och utveckling
Uppdragssektom är den sektor som har haft den snabbaste tillväxten under 1980-talet. Under första delen av 1970-talet ökade antalet sysselsatta årligen med i genomsnitt 2.5 procent, under den senare delen minskade ökningstakten till 1.2 procent. Mellan 1980 och 1987 ökade antalet sysselsatta i den privata uppdragssektom enligt NR med nästan 44 procent. dvs. drygt 5 procent per år och mellan 1986 och 1987 med över ll procent.
År 1988 fanns det totalt enligt CFAR SCB:s centrala företagsregister drygt 18000 arbetsställen med drygt 137000 anställda. Till detta kommer nästan 24000 arbetsställen utan anställda. Uppdragssektom är mycket småföretagsbetonad. Det finns mindre än femtio arbetsställen med mer än 200 anställda år 1988. Genomsnittligt anställda per arbetsställe ligger på drygt 6 personer. Endast i en delbransch Bevakningsverksamhet
- överstiger genomsnittsstorleken 10 anställda.
Branschen består av en mängd delbranscher, som är sinsemellan olika och med olika utvecklingsmönster. Tabell 7.1 visar antal sysselsatta år 1988 och utvecklingen under 80-talet enligt CFAR för de ingående delbranschema. Här har också branschen Maskinuthyming SNI 833 medta-
Eller med mindre än l gits. anställd. Källan är här
År teknisk uppdragsverk- SCB:scentralaföretagsre-
1977 var Byggkonsultverksamhet och Annan
gister, CFAR eftersom samhet de största delbranschema med vardera drygt 20 procent av syssel- Nationalräkenskapema sättningen. Genom kraftig tillväxt har delbranschen ADB-verk- NR inte redovisar upp-
en numer
gifter på detaljerad samhet övertagit rollen som största bransch. Teknisk konsultverksamhet
branschnivå.NR:s nivåer är dock fortfarande sammantaget den viktigaste verksamheten. ADB- brukar skilja sig från verksamheten har varit dem mest expansiva branschen. Under de senaste CFAR:s. 1987var skill-
nadenca6procent. fyra åren har sysselsättningen ökat med nästan 18 procent per år. Tillväx-
2Centrala företagsregistten visar heller inga tecken på att avmattas. De tekniska konsulterna har ret, SCB.
Bilaga 17 s. 80Tabell 7.l Antal sysselsattaår 1988 och lörändring mellan 1977-1988 i delbran-
inom UppdragsverksamheKSNl832 och MaskinuthyrningSNI 833. Privat
scllzerna
se tor.
Genomsnittlig årlig
| Delbransch | Årsverken 1988 | procentuell förändring | ||
| SNl | Antal | Andel % 1977 1983 1984 1988 | - | - |
| 83210 Juridisk uppdr. | 4 596 | 3,3 | 9,0 | 8,9 |
| 83220 Kameral uppdr. 17 542 | 12,8 | 5,6 | 3,7 | |
| 83230 ADB-verksamhet 24015 | 17,5 | 12,1 | 17,8 | |
| 83241 Byggkonsulter | 21 840 | 15,9 | 1,6 | 4,2 |
83249 Annan teknisk
uppdragsv. 20 941 15,2 0,9 3,2 83250 Annons-, reklam-
| verksamhet | 13876 10,1 | 7,3 | 8,2 |
| 83291 Skriv-, dupliceringsv. 2 898 | 2,1 | 4,4 | 8,7 |
| 83292 Rationalis., organis. 4 13 l | 3,0 | 4,4 | 7,6 |
| 83293 Bevakningsrörelse ll 107 | 8,1 | 1,2 | 7,0 |
83299 Annan uppdrags-
| verksamhet | lO 333 | 7,5 | 11,0 | 6,3 |
| 833 Maskinuthyming 6 231 | 4,5 | 0,3 | 4,6 | |
| Totalt | 137 492 | 100 | 4,4 | 7 0 |
Företag medminst enanställd Källa: CFAR; SCBsamtSindBransch 1985:4:Uppdragsverksamhet En översikt.
-
haft den relativt sett svagaste utvecklingen, särskilt under slutet av 70-talet och början av 80-talet. En viss återhämtning har dock skett i den starka byggkonjunkturen under senare år men de tekniska konsulternas bidrag till den snabba utveckling som kännetecknar Uppdragssektom är inte särskilt stort.
De delbranscher som vid sidan av ADB-verksamhet har vuxit mest är Juridisk uppdragsverksamhet och Annons- och reklamverksamhet samt Annan uppdragsverksamhet. Den senare delbranschen innehåller en stor mängd verksamheter av mycket varierande art och med både företag och hushåll som köpare. Utvecklingen kan sägasspegla den nya konkurrenssituation som näringslivet mött under 70- och 80-talen och som resulterat i krav på ökade marknadsföringsinsatser och rationaliseringsåtgärder. Annons- och reklamverksamhetens liksom rationaliseringsverksamhetens relativt snabba tillväxt kan vara ett exempel på detta
Man kan möjligen tolka utecklingstaktema som att kvalificerade tjänster ökar mer än okvaliñcerade. Den juridiska branschens tillväxt skall ses mot bakgrund av den ökade komplexitet som kännetecknar näringslivet och samhället och det ökade antal regler som kringgärdar näringslivet. De kamerala uppdragen, som är mer standardbetonade, har haft en svagare utveckling. Den kraftiga tillväxten inom skriv- och dupliceringsverksamheten under de senaste fyra åren torde vara en effekt av den starka konjunkturen och det arbetskraftsunderskott som förelegat.
Bilaga 17 s. 81Faktorer påverkar uppdragssektorns utveckling
som
visats tidigare är det huvudsakligen företagen som är Uppdragssek- Som kunder. Det är därför naturligt att aktivitets- och konjunkturläget i toms näringslivet i allmänhet har ett betydande inflytande på utvecklingen inom
Uppdragssektom. Det finns studier visar att industriföretagens tjänssom teköp ofta består tjänster som man själv producerar men som av samma högkonjunktur köper för att komplettera när de egna resurserna inte man i till3. I högkonjunktur skapas därför utrymme dels för nya företag räcker inom Uppdragssektom och dels för sysselsättningsökningar inom de be-
ñntliga företagen. Vid sidan konjunkturläget finns emellertid en mängd faktorer som av långsiktiga utvecklingen, dvs. faktorer gör att företagen i påverkar den som utsträckning köper tjänster från Uppdragssektom. En sådan faktor ökad det pekats på är att tjänsten kan billigare att köpa från specialistsom vara dessa kan utnyttja stordriflsfördelarl. En annan faktor företag genom att företaget inte behöver viss funktion på heltid och att man kan vara att en odelbarhet föredrar köpa tjänsten utifrån. Ytterligare en faktor p. a. att behovet tillföra företaget kompetens utifrån, som kan ge ett kan vara att vidare perspektiv och hålla företaget i fas med den externa utvecklingen.
Det har också pekats på strukturella faktorer som ökar behovet av
företagstjänster. Sammanslagning mindre företag till större enheter har av öka behovet externa kvalificerade företagstjänster genom att ansetts av företagsledningen blir komplicerad. Diversifiering är en annan faktor mer öka behovet extern kompetens genom att företagen som har ansetts av kommer in på områden och möter behov av ex. marknadskunnya nya skap, finansiering, juridisk expertis, etc. 1970- och 1980-talet har för den svenska industrin och näringslivet
kännetecknats den omfattande strukturomvandling. Under 70-talet av försökte många företag diversifrera sig samtidigt som den ökande konkur-
framtvingade kraftiga neddragningar i många branscher. Under rensen 70-talet och början 80-talet ökade företagsköp och företagsslutet av av sammanslagningar, inte minst de utländska företagsköpen i EG och USA.
ökade företagsköp förstärktes sedan av den ökade likviditet Trenden mot devalveringen skapade samtidigt den begränsade marknadsut-, som som vecklingen försvarade expansion på annat sätt genom företagsköp. Den
omfattande strukturomvandligen torde därför vara en förklaring till Upp-
dragssektoms snabba tillväxt under de senaste decennierna.
Vid sidan de faktorer gör att företag i större utsträckning köper av som utifrån hellre än att producera dem själva finns det rent statistiska tjänster strukturomvandlingen. Som tidigare visats har en omfattande effekter av ägt För att öka effektiviteten i tjänstefunktionema gör bolagisering rum. företagen dem till bolag då byter statistisk klassificering. Ett om egna som industriföretag gör sin frnansieringsfunktion eller exempel är när ett om dataavdelning till eget bolag. Detta företag kommer då att registreras ett SeIUl. etc. uppdragssektom då får skenbar tillväxt. För perioden 1977 1 Understanding the Serinom som en tillväxten för företagstjänster förklaras vice Economy, Thomas 1982 kunde ca hälften av gruppen M. Stanback,The John med överflyttning från industrin. Hopkins University utvecklingen har varit under delen av 80-talet finns inga Press,Baltimore. Hur senare
Bilaga 17 s. 82uppgifter om. För att i någon mån belysa problemet har här tagits fram uppgifter om var, dvs. inom vilka branscher, de nuvarande arbetsställena inom sektorn Uppdragssektom var registrerade vid två tidigare tidpunkter
1984 och 1980. Även några entydiga inte kan kan ändå - om svar ges man
vissa indikationer på om tillväxten skett genom sysselsättningsexpansion i befintliga företag eller genom att nya företag tillkommit. Tabell 7.2 visar i vilka branscher som de arbetsställen som finns i uppdragssektom år 1988 fanns år 1980 och hur stor del av de anställda som finns i respektive EWPP-
Tabell 7.2 Antal arbetsställenoch antal sysselsattaår 1988. Uppdelning efterarbetsställets branschtillhörighet år 1980. Delbranscher inom UppdragsverksamhetSNI 832 ochMaskinuthyrning SNI 833. Privat sektor.
Procentuell andelav 1988års arbetsställenoch syssel-
sättning inom parentes som1980 befinner sig
| Delbransch | Samma Varu- | Övrig | ||
| SNl | bransch sektorn tjänstesektor registrerade | |||
| 83210 Juridisk uppdr. 31 41 | 0 O | 3 4 | 66 55 | |
| 83220 Kamera | 22 58 | 1 4 | 4 4 | 73 34 |
| 83230 ADB-verksamhet 8 32 | 1 3 | 4 9 | 87 56 | |
| 83241 Byggkonsulter 24 60 | l 1 | 5 5 | 70 34 |
83249 Annan teknisk
uppdragsv. 24 61 2 2 6 9 68 28 83250 Annons-, reklam-
verksamhet 18 39 1 2 5 9 76 50 83291 Skriv-,
| dupliceringsv. | 24 60 2 4 | 5 5 | 69 31 |
| 83292 Rationalis.,organis. 13 34 | O 5 | 9 13 | 78 48 |
| 83293 Bevakningsrörelse 38 78 | 3 1 | 2 1 | 57 20 |
83299 Annan uppdrags-
| verks. | 15 32 | 2 3 | 8 22 | 75 43 |
| 833 Maskinuthyrning 9 40 | 6 10 | 8 8 | 77 42 | |
| Totalt | 19 50 | 2 3 | 5 7 | 74 40 |
Källa: Bearbetningav CFAR.
Tabellen visar att så mycket som tre fjärdedelar av uppdragssektorns arbetsställen är nyregistrerade sedan 1980. Även det till största delen
om är de mindre företagen som är nyregistrerade så måste man konstatera att det skett en omfattande förnyelse inom sektorn. Endast 19 procent av arbetsställena fanns år 1980 inom samma delbransch medan 7 procent överflyttats från andra sektorer, främst från de övriga tjänstesektorerna. Eftersom de nyregistrerade arbetsställena av naturliga skäl är mindre än genomsnittet blir den sysselsättningsmässiga förnyelsen inte lika omfattade. Emellertid är det endast hälften av de sysselsatta som arbetar i arbetsställen som fanns i branschen år 1980 medan 40 procent arbetar i nya arbetsställen. Flertalet nya arbetsställen har tillkommit efter 1984. Totalt för Uppdragssektom har 58 procent av arbetsställena med 26 procent av sysselsättningen nyregistrerats sedan 1984. Inom ADB-verksamheten har drygt två tredejdelar av företagen med en tredjedel av sysselsättningen nyregistrerats sedan 1984.
Den största andelen nya arbetsställen finns inom ADB-verksamheten, där 87 procent av företagen med 56 procent av sysselsättningen är nya.
Bilaga 17 s. 83Endast 8 procent av företagen finns kvar i samma bransch. Andra delbranscher med hög fömyelseandel är Annons- och reklamverksamhet, Rationaliserings- och organisationsverksamhet, Maskinuthyming, samt Annan uppdragsverksamhet. En hög andel ny sysselsättning har också Juridisk uppdragsverksamhet, andelen nya arbetsställen är mindre än
även om genomsnittet.
Som framgår tabellen har direkt omklassning av arbetsställen till
av uppdragssektorn från andra sektorer inte varit omfattande, särskilt inte från varusektom. Endast for delbranschen Maskinuthyming har omklassning från varusektom haft en viss betydelse. Detta betyder emellertid inte att man kan utesluta att bolagisering av tjänstefunktioner påverkat Uppdragssektorns utveckling. Bolagiseringen sker ofta genom att delar av ett existerande arbetsställe, ex. inom industrin, rycks loss och bildar ett arbetsställe som kommer att betecknas som nyregistrerat i statistiken. I den stora grupp nyregistrerade arbetsställen som finns i tabellen kan således finnas delar som tidigare funnits inom andra sektorer.
Utvecklingen under 90-talet
ADB-verksamheten kommer också under 90-talet att vara den mest expansiva branschen inom uppdragssektom. Branschen har tidigare genom den omfattande datoriseringen och genom inriktningen mot alla samhällssektorer kunnat expandera även när konjunkturläget varit dåligt. Det största problemet i branschen har tidigare varit att skaffa tillräckligt med kvalificerad personal. Möjligen kommer utbud och efterfrågan nu att närma sig varandra. Branschen består av några större företag och en stor mängd mindre. En viss strukturomvandling pågår i branschen genom att större företag köper upp mindre. Också hårdvaruleverantörer och utländska företag ökar sitt ägande för att på detta sätt bredda sina marknader eller sitt sortiment. En viss ökad konkurrens kan uppstå genom den ökande internationaliseringen även om internationaliseringen och strukturomvandlingen i sig också ger upphov till efterfrågan på datatjänster. Mycket talar för att tillväxten kommer att vara fortsatt stark även om en viss sänkning av den nuvarande tillväxttakten inte kan uteslutas. De större företagen kommer att expandera mest, delvis genom uppköp av mindre. En årlig sysselsättningsökning kring 10 procent skulle ge totalt ca 75000 sysselsatta vid sekelskiftet.
De tekniska konsulttjänsternas utveckling är i hög grad kopplad till industrins och byggandets utveckling, främst näringslivets byggande. Marknaden har under de senaste årens byggkonjuntur varit expansiv. Att man inte kunnat expandera sysselsättningen har berott dels på att det tidigare fanns viss överkapacitet men främst kanske på att det inte
en funnits personal att tillgå. Konkurrensen har varit hård inom branschen
också från andra branscher, ex. databranschen. Svårighet att skaffa men personal är också en faktor bakom den omfattande strukturomvandling som pågår, då uppköp av företag kan vara det enda sättet att expandera. En polarisering mot små och stora företag pågår i branschen medan de medelstora företagen försvinner. Storleken i sig kan vara en fördel eftersom marknaden i ökande grad kommer att intemationaliseras genom
Bilaga 17 s. 84näringslivets ökande internationalisering. En del av branschens expansion kommer därför att ske utomlands. Några faktorer som skulle förändra förutsättningarna drastiskt under 90-talet kan man inte se. De miljö- och energiproblem som blir aktuella kommer möjligen att främja tillväxten i branschen men redan nu är detta ett viktigt område. Den föreslagna momsbreddningen är å andra sidan en faktor som skulle påverka branschen, främst kanske genom ökat andel kommunal egenproduktion. Andra faktorer talar möjligen mot det senare. svårigheterna att skaffa personal är fortfarande stora i branschen. Totalt sett förefaller därför en dämpning
av de senaste årens konjunkturbetonade sysselsättningsökning som trolig. Med en sysselsättningsökning på drygt en procent skulle branschen totalt ha ca 50000 sysselsatta år 2000.
De kamerala tjänsterna har tidigare tillhört de mer expansiva. Alltmer komplicerade regler för företagandet, internationalisering, m. m. har ökat behovet av skatte- och ekonomisk rådgivning. För revisionsföretagen har dock bristen på kunnig personal utgjort hinder för tillväxten. Det stora behovet av kunskapsutveckling har gett skalfördelar när det gäller utbildning, vilket har bidragit till den omstrukturering mot större företag som pågår i branschen. Samtidigt kommer det att finnas kvar behov av mindre företag som kan ligga nära sina kunder. För redovisningskonsulterna gäller också att det mer komplicerade företagandet kan väntas öka efterfrågan på branschens tjänster. Den ökande konkurrensen ger också ökade behov av konsulttjänster inom ekonomistymingsområdet, vilket delvis ny
är en marknad. För de kamerala tjänsterna totalt förefaller det som om de hittillsvarande tendensema kommer att fortgå under 90-talet. Näringslivet kommer att i ökande grad ha behov av externa tjänster. Den ökande efterfrågan kan dock i viss utsträckning tillgodoses genom den ökade produktivitet som datoriseringen medger. En sysselsättningsökning i storleksordningen fem procent per år förefaller rimlig. Detta skulle ge en sysselsättning på ca 30000 i branschen år 2000.
De juridiska tjänsterna har liksom de kamerala haft en snabb ökning bl. a. p. a. den allt mer komplicerade lagstiftningen, främst när det gäller företagandet. Inom området ajärsjuridik kommer efterfrågan på extern juridisk hjälp att vara hög även i framtiden, även om de större företagen ofta skaffar egenjuridisk expertis. När det gäller humanjuridik kan utvecklingen bli något mindre expansiv. Branschen är småföretagsbetonad och även om en viss strukturomvandling pågår så bör den bli av mindre omfattning än inom andra konsultområden eftersom det inte finns lika utpräglade stordriftsfördelar. Med en något lägre utvecklingstakt än de senaste tio åren kan man förvänta sig en sysselsättning kring 10000 vid sekelskiftet.
Annons- och reklamverksamheten har tillhört de mer expansiva delbranschema inom uppdragsverksamhet. Flera faktorer pekar på en växande marknad för branschen. Marknadskommunikation har kommit att få
en allt större betydelse för företagen, inte bara när det gäller konsumentreklam, utan också på företagsmarknaden och när det gäller PR- eller profilskapande åtgärder. Också den offentliga sektorn och organisationerna har haft ett ökat behov kommunikation och information. Även
av om man kan förvänta en trendmässig ökning av efterfrågan så är dock reklamverk-
Bilaga 17 s. 85samheten i utsträckning knuten till näringslivets utveckling och därför stor konjunkturkänslig. I sämre tider är marknadsföringen fortfarande en av de aktiviteter drar på. Liksom i andra konsultbranscher pågår en viss man ner strukturomvandling mot större företag. En viss integration med organisaär utvecklingstendens. Även under lågkonjunktionskonsulterna en annan turåren i slutet 70-talet och början av 80-talet hade branschen en kraftig av sysselsättningsökning. Med årlig tillväxt på 5 procent per år under 90en talet kommer branschen att sysselsätta ca 25000 personer år 2000. Också rationaliserings- och organisationsverksamheten kan förväntas växa under 90-talet. Genom den ökade konkurrensen och strukturomvandlingen som internationaliseringen näringslivet medför och rationaliseringsverkav samheten inom den offentliga sektorn torde behovet av extern organi-
sationshjälp öka. Bevakningsföretagen är den bransch sysselsättningsmässigt tillhört som de minst expansiva. Detta beror dels på att volymökningen varit relativt måttlig också på att det i viss utsträckning har varit möjligt att men introducera modern teknik i verksamheten i form av elektroniska larmeller övervakningssystem. Försäljning av säkerhetsutrustning har därigeblivit verksamhet som konkurrerat med den traditionella väktarnom en tjänsten. Den traditionella väktanjänsten har också breddats med nya bevakningsuppgifter, ex. receptionsarbete, utredningsarbete, m.m. Branschen är konjunkturkänslig och de senaste åren har sysselsättningen ökat snabbt och åtminstone i storstadsområdena har det varit brist på arbetskraft. Utvecklingen under 90-talet torde kunna inrymma en viss ökning sysselsättningen men med en lägre ökningstakt än de senaste av åren. Med procent årlig sysselsättningsökning skulle branschen ett par kunna ha ca 14000 sysselsatta år 2000. Annan uppdragsverksamhet består en stor mängd verksamheter av av mycket varierande typ. Det är därmed svårt att peka på enskilda faktorer påverkar branschens utveckling. Emellertid är verksamheten ofta som riktad expansiva verksamheter i samhället, ex. kultur, information mot och teknik. Den positiva utvecklingen som kännetecknat 80-talet torde därför kunna fortgå även under nästa decennium. Lägger bedömningama av sysselsättningsutvecklingen man samman fram till sekelskiftet för de enskilda branscherna så hamnar man kring 250000 sysselsatta inom privat uppdragssektor inklusive maskinuthyrning. Detta innebär årlig tillväxt på i genomsnitt drygt 5 procent och i en det närmaste fördubbling uppdragssektorns storlek. Bedömningarna en av innefattar inte heller företag utan anställda, vilka var drygt 24 000 år ovan 1988. Även det är svårt att avgöra hur stor del av dessa företag som om bedriver reell verksamhet så torde inkluderandet dessa företag innebära av uppdragssektom vid sekelskiftet skulle kunna ha närmare 300000 att sysselsatta. Nationalräkenskaperna redovisar en högre nivå än CFAR. Om de sysselsättningsuppgifter NR redovisar för år 1987 skrivs fram med som den här kalkylerade årliga ökningstalen får man en sysselsättning på
350000 i branschen vid sekelskiftet.
Bilaga 17 s. 87Utvecklingen inom övriga
tjänstebranscher
Fastighetsförvaltning har under 70- och 80-talen varit en mycket
expansiv verksamhet beroende på avregleringar, god likviditet, m. m.
Även arbetskraftstillgången bedöms komma att utgöra ett utveck-
om
lingshinder för städbranschen också under 90-talet torde en viss
sysselsättningsökning kunna komma till stånd. Enskild sjukvård
kommer sannolikt liksom Privat undervisningsverksamhet att få en
ökande betydelse under 90-talet. Också kultur och fritid kan förvän-
tas få fortsatt sysselsättningsökning. Svagare utveckling kan dock
en
väntas ñr reparationer, tvätt samt övriga personliga tjänster.
Fastighetsförvaltning
Fastighetsförvaltningen sysselsatte år 1988 ca 40 000 personer. Bostadsförvaltning är den sysselsättningsmässigt viktigaste verksamheten följt av uppdragsförvaltning och fastighetsförmedling. Branschen har haft en snabb tillväxt sedan mitten 70-talet bl.a. p. a. kreditmarknadens
av expansion och p. a. av att hyresregleringen för lokaler avskaffades 1972. Under 80-talet är det kanske den kommersiella fastighetsmarknaden som tilldragit sig intresse genom de kraftiga efterfråge- och prisökningama, främst i de centrala storstadsområdena. Bakom denna utveckling ligger ett allmänt ökat placeringsbehov skapats av den ökade likviditeten i
som samband med devalvering och konjunkturuppgång. En viktig del har varit ett ökat intresse för fastighetsmarknaden från bl.a. försäkringsbolagen
delvis sin skattesituation kunnat acceptera lägre avkastningssom genom krav och därmed högre fastighetspriser. Nya aktörer på marknaden är bl.a. fastighetsrentingföretagen. Också privatpersoner har visat ökat intresse. Det begränsade utbudet i storstadsområdena har gjort att efterfrå-
också riktats mot mindre orter. En rikstäckande marknad har därigegan nom skapats Granaten 1988.
Ägandet har koncentrerats kraftigt, bl. a. har försäkringsbolagen ökat sitt ägande markant. De större fastighetsförvaltarna är idag byggföretag, försäkringsbolag samt några fristående fastighetsbolag. Koncentrationen är störst när det gäller kommersiella fastigheter och i storstadsområdena. När det gäller bostadsfastigheter finns det fortfarande en stor mängd mindre hus, i vilket ägaren bor.
Bilaga 17 s. 88Den kraftiga prisökningen på fastigheter under de senaste åren har medfört att avkastningen på fastighetsförvaltningen minskar. Den svenska marknaden har därigenom blivit mindre attraktiv. Detta förhållande tillsammans med avskaffandet av det tidigare investeringsförbudet för förvaltningsfastigheter i utlandet har gjort att många större fastighetsföretag söker sig utomlands, t.ex. till Västtyskland, Storbritannien och Beneluxländema. Den inhemska efterfrågan torde dock fortfarande god.
vara På sikt gynnas efterfrågan på kontorslokaler den förändrade yrkes- och
av produktionsstrukturen med en ökad andel kontorsarbete även det på
om kort sikt kan finnas ett visst överskott på lokaler i de större städerna. När det gäller bostadsfastigheter finns det fortfarande ett underskott i de större städerna och ett ökat intresse kommer därför att riktas mot bostadsförvaltningen.
Den expansiva utvecklingen under 80-talet har inte i särskilt hög grad haft någon effekt på sysselsättningen även om en viss ökning kan konstateras. Fortsatt strävan mot effektiv förvaltning med hög produktivitet i företagen och en lugnare marknad gör det sannolikt att en stagnerande eller högst måttlig sysselsättningsökning kan förväntas under 90-talet. Eftersom fastighetsmarknaden i hög grad berörs statliga regleringar så
av kommer naturligvis statens agerande framöver ha betydelse. Med utgångspunkt från NR:s uppgifter för år 1987 kan en nivå på drygt 60 000 sysselsatta förväntas kring sekelskiftet.
Renhållning, m. m.
Renhållningsverksamheten SNI 92 domineras till ca 70 procent av städningsbranschen. Vid sidan av städningsverksamheten är verksamhet vid reningsverk samt skorstensfejning de viktigaste sysselsättningarna. Städningsverksamheten hade år 1988 ca 20000 personer anställda CFAR. Till det kommer en stor mängd företag utan anställda. Branschens kunder finns nästan uteslutande inom näringsliv, stat och kom-
År 1976 hänförde sig drygt fjärdedelar omsättningen till mun. tre av företagen medan hushållen endast svarade för en procent. Entreprenadstädning är mycket vanligare inom den privata företagssektom än inom den offentliga sektorn. Skälet till att man använder entrepenörer inom foretagssektom är främst att man vill slippa de problem som administrationen av en egen städningsverksamhet innebär. Inom den offentliga sektorn väljer man i större utsträckning egen städningsverksamhet, dels därför att man anser kvaliteten vara bättre och dels för att sådana krav ställs av de fackliga organisationerna. Branschen är mycket storleksmässigt och regionalt koncentrerad. Det finns ett fåtal stora samt många små företag. Större delen av branschen finns i storstadsområdena och de större tätorterna.
-
Tillväxten har varit lägre under 80-talet än under 70-talet. Ett skäl till detta har varit svårigheterna att skaffa och behålla personal. Samtidigt har den tekniska utvecklingen inom branschen gått långsamt. Även
om arbetskraftstillgången bedöms komma att utgöra ett utvecklingshinder för städbranschen också under 90-talet torde en viss sysselsättningsökning
Bilaga 17 s. 89kunna komma till stånd. Vid sidan av städverksamheten kan en viss tillväxt förväntas för företag som är verksamma inom miljövården. Totalt för renhållningsverksamheten torde antalet sysselsatta vid sekelskiftet kunna uppgå till dryg 50000 personer.
Övriga privata tjänster
Enskild sjukvård omfattar privatpraktiserande läkare och tandläkare, företagshälsovård, m. m. sysselsättningen i branschen har ökat relativt kraftigt under 70- och 80-talet. I och med att personalen blir en allt mer central resurs i företagen kommer hälsofrågor sannolikt att en ökande betydelse i näringslivet. Branschen torde också stimuleras av de ökade inkomsterna i samhället. Eftersom möjligheterna till produktivitetsökningar inte är betydande talar mycket för att sysselsättningsökningen kommer att fortsätta. Privat undervisningsverksamhet inrymmer privata skolor, studieförbund samt utbildningsföretag som riktar sig till näringslivet och den offentliga sektorn. Eftersom kunskap kommer att bli en allt viktigare faktor för företagen finns det anledning att tro att näringslivets behov av utbildning kommer att öka liksom att ökade inkomster i allmänhet kommer att öka efterfrågan på privat utbildning. När det gäller privata skolor och studieförbund är naturligtvis statens agerande av betydelse. Branschen har haft en stagnerande sysselsättning under 80-talet men torde kunna få en svag ökning under 90-talet. Intresseorganisationerna förefaller ha fått ett allt större inflytande i samhället, vilket också avspeglat sig i sysselsättningen som ökat under 70- och 80-talen. Ett mer komplext samhälle med ökade krav på information och kunskap kommer sannolikt även i fortsättningen leda till en tillväxt för intresseorganisationema, även om tillväxttakten kan bli lägre än på 80-talet. Också kultur och fritid kan förväntas en fortsatt sysselsättningsökning. Ökade inkomster och ökad fritid torde öka efterfrågan på dessa tjänster och medan möjligheterna till produktivitetsökning inte är särskilt stora.
Reparationer av bilar har haft en vikande sysselsättning under 70- och 80-talen. Trots en allt större bilpark har omsättningsökningen inom bilverkstädema varit mycket svag. Efter stagnation i samband med lågkonjunkturen i början av 80-talet har efterfrågan på verkstadstjänster ökat. kraftigt under senare år. Brist på personal har dock förhindrat expansion. På sikt kan förutse ett ökat antal bilar. Bilarna blir också mer tekniskt
man kvalificerade och beroendet av verkstäder kommer att öka. Samtidigt blir dock bilarna bättre och får minskat reparationsbehov samtidigt som produktiviteten kan ökas inom verkstäderna. Sammantaget torde effekten kunna bli en oförändrad sysselsättningsnivå. Reparationer av hushållsvaror har legat på en oförändrad nivå både när det gäller volym och sysselsättning under en lång tid. Hushållens ökade inköp av kvalificerad tekniskt utrustning torde dock medföra ett ökat servicebehov även om också här utrustningen blir av allt bättre kvalitet. En svag ökning av sysselsättningen skulle kunna vara möjlig.
Tvättbranschen kan indelas i olika delar: industritvätt, uthymingstvätt, privattvätt och kemtvätt. Kemtvättbranschen kan möjligen komma att
Bilaga 17 s. 90problem av miljöskäl och dels har den liksom all privattvätt haft en vikande marknad, beroende på nya material och den ökade förekomsten av tvättmaskiner. Man kan därför inte vänta sig någon stark utveckling under 90-talet. När det gäller industritvätt och uthyrning är utvecklingen under 90-talet också osäker. Tvättkonsumtionen bestäms i stort av antalet sysselsatta inom de viktigaste marknaderna: industrin och delar av tjänstesektom samt av produktionen inom hotell och restauranger. Utvecklingen mot tjänstemannayrken kan möjligen minska uthymingsmarknadema, eftersom dessa yrkesgrupper i lägre grad använder särskilda arbetskläder. Den skattemässiga behandlingen av fria arbetskläder är också av betydelse. Den fråga som betraktas som viktigast av den privata industrin är hur konkurrensen från landstingen kommer att utvecklas. Den privata industrin hävdar att landstingen kan konkurrera på ett för den privata industrin ofördelaktigt sätt genom att inte ta ut alla kostnader från marknaden, dvs. att ta ut en del kostnader via skattsedeln. sysselsättningen har visat en stadigt minskande trend under 70- och 80-talet. Av allt att döma kan denna trend komma att fortsätta, möjligen i minskad takt.
De övriga personliga tjänsterna, hår- och skönhetsvård, hushållsarbete, m.m. kan förväntas få en fortsatt krympande sysselsättning även om ökade inkomster och en ökad företagsmarknad kan minska nedgångstakten.
Bilaga 17 s. 91Litteraturförteckning
Cederblad C-O, Realkapital och avskrivningar, Urval Nr SCB 1971 Forsman A., Det tjänstesamhället, Gidlunds 1987 nya Gershuny Miles The New Service Economy, Frances Pinter London 1979 Granaten, Årsredovisning 1988 Handelns utredningsinstitut, Handeln på 90-talet, Norstedts 1989 Industrins utredningsinstitut, Kompetens, informationsanvändning och tjänsteproduktioniföretagen, IUI 1986. Johnson A., Släpp tjänsterna loss, SAF 1986 Kommunförbundet, Svensk barnomsorg. En dyrgrip, Svenska Kommunförbundet 1988 Långtidsutredningen 1987, Privat tjänstesektor, Bilaga 17 National Accounts, Detailed tables, Volume II, 1976- 1986, OECD Paris OECD, Services industry, Survey of the relations between services and to industry, stencil DST1/1ND/83.49 Postverket, Postens Treårsplan Augusti 1989 - Riksbanken, Penning- Valutapolitik 1989:2 Riksbanken, Kredit- och valutaöversikt 1988:5 SCB, Hotell- och restaurangföretag. Uppgifter för år I 986, Rapport nr 7 från SCB:s tjänstenäringsprojekt SIND, Tillverkningsindustrins inköp uppdragstjänster år 1985, Arbetsav rapport Statens industriverk 1986 SIND, CTF, Tjänstesektorns struktur och utveckling internationellt, Arbetsrapport Statens industriverk och Centrum för tjänsteforskning SIND 1987:1, Lånad tillväxt i tjänstesektorn, Statens industriverk SIND 1989, Finansierings- ochförsäkringsbranschen inför år 2000, Arbetsrapport Statens industriverk S1NDbransch 1985:4, Uppdragsverksamhet en översikt, Statens indu- striverk SIND PM 1982:22, Tvätteribranschen, Statens industriverk SIND PM 1986:3, Tjänster inom industrin, Statens industriverk SIND PM 1985:5, Privat tjänstesektor, Statens industriverk SIND PM 1986:5, Turistnäringen, Statens industriverk SIND PM 1986:8, Privata tjänstesektorn Regionala utvecklingsmöjlig- heter, Statens industriverk SOU 1979:88 Städbranschen SOU 1984:33, Handla med tjänster
Bilaga 17 s. 92Stanback Th.M.Jr, Understanding the Service Ec0n0my,Policy Studies in
Employment and Welfare Nr 35, The John Hopkins University Press
1979 Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Hotell- och Restaurang/akta Teldok 36, Omvälvning i televärden, Televerket 1988 Televerket, Televerkskoncernens treårsplan 1990- 1992 Televerket, Årsredovisning 1988 Tjänsteforbundet, Nyhetsbrev 1989 Transportrådet, Trajikutveckling och trafikprognoser, Rapport 1989:5 Utrikesdepartementet, Sverige-Etta 1988, UD 1989 Utrikesdepartementet, Lägesrapport om det svenska integrationsarbetet
oktober 1989, UD 1989
Bilaga 17 s. 93Bilagor till långtidsutredningen1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller ochberäkningar Finansdepartementet Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flarn och Henrik Horn EG:s inre marknad Institutet för internationell ekonoav mi, Stockholmsuniversitet Svensktnäringsliv och den europeiska Lars Lundberg . Industrins utredningsinstitut integrationen Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- PerLundborg . Sverigeoch EG Industrins utredningsinstitut het mellan Finansiell integration, resursfordelning Lars Svensson . penningpolitik Institutet för internationell ekonooch mi, Stockholmsuniversitet Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiskacentralbyrån Sverigesframtida befolkning Statistiskacentralbyrån Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och framtidsutsikter SörenWibe Lantbruksuniversitet i Umeå Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman . konflikter Handelshögskolani Sthlm 10.Den internationella utvecklingen Kjell Andersen ll. Svenskhälso-och sjukvård i ett interna- Åke Blomqvist tionellt perspektiv University of Western Ontario, Canada Det omedvetnavalet nationell politik Expertgruppenför forskning om re- . och regional obalans gional utveckling Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson . else
Landsting för välfärd Landstingsförbundet . Bostadsmarknadenunder 1990-talet Bengt Turner m. fl. . Statensinstitut för byggnadsforskning Samhällsekonominstransportförsörj- Folke Snickars . ning 17.Privat tjänstesektor Statensindustriverk 18.Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium 19.Den svenskainkomst- och förmögen- Kjell Jansson hetsfördelningen 1967- 1987 Statistiska centralbyrån 20.Primärkommuner Svenskakommunförbundet 21.Energi miljö ekonomi Statensenergiverk - - 22.Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin och BengtChrister Ysander 23.Kvinnor och ekonomi Inga Persson-Tanimura m. fl. Lunds universitet 24.Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund politik Uppsala universitet 25.Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m.fl. Naturvårdsverket 26. Den offentliga sektorn Fölster 5k?
l
Bilaga 17 s. 94V .
1993 -05- 27
STOCKHOLM
Bilaga 18 s. 3.
Långâids
Förord ningen
Vutre
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. l samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.
Föreliggande bilaga har utarbetats vid statens industriverk. Arbetet har samordnats av Hans-Olof Hagen. l arbetet har vidare deltagit Christer Sterndahlen, Anna Rudén, Tommie Larhed, Peter Andersson, Rolf Cronberg, Elin Landell, Marianne Johansson, Olof Löfgren och Göran Östblom.
I bilagan analyseras Förutsättningarna för den industriella utvecklingen under 1990-talet. Inledningsvis diskuteras de internationella betingelser under vilka svenskt näringsliv har att verka. Därefter studeras bl.a. produktivitet och kapitalbildning i svensk industri. En analys görs också av utvecklingsbetingelserna för olika branscher ex. högteknologisk industri och basindistri. I bilagan diskuteras även de medelstora företagens situation och den framtida regionala utvecklingen.
Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av den kommande huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit departementssekreterare Thomas Olofsson.
Stockholm i januari 1990
Lars Heikensten Departementsråd
Bilaga 18 s. 5Innehållsförteckning
Industriverkets förord
Blir 1990-talet ett tillväxtdecennium
| Industrins konkurrenskraft | under 90-talet | - |
| möjligheterna större än hoten | - | 15 |
| Hur mäter vi konkurrenskraft | 15 |
. . . . . . . . . . Sverige Förlorade marknadsandelar under 1970- och 80-talen på
| snabbt växande världsmarknad | 26 |
| en | . . |
| Goda exportförutsättningar inför 1990-talet | 32 |
| Slutsatser | 40 |
| Referenser | 45 |
| Vägar mot en bättre produktivitetstillväxt | 47 |
| Produktiviteten är avgörande | 48 |
| Investeringar ökar produktiviteten | 57 |
| FoU ett tillväxtkrav | 64 |
- . . . . . . Vad styr produktiviteten i medelstora företag 76 Slutsatser 85 Appendix 87
4. Svensk industris framtid basindustri eller
-
| högteknologi | 89 |
| . . | |
| 1980-talet: Återhämtningens tid | 89 |
| 1990-talet: Tillväxt med förhinder | 94 |
. . . . . Tillkommande och avgående arbetsställen förnyelse 98
- Vilka branscher växer snabbast vilka går tillbaka 103
- Basindustri och högteknologi en branschgenomgáng 105
-
Bilaga 18 s. 6Regionala konsekvenser av tillväxt 133
Inledning 133
. . . . . . . . . Metod och utfallsanalys 133
. . . . . . . . Regional Fördelning av de centala prognoserna 138
Appendix Skanning av sannolikhetstal 148
. . . . Appendix Regionala indelningar och branschindelningar 149
Appendix Prognosmetoden 153
En politik för ökad tillväxt
Bilaga: En medelsiktig industristrukturmodell
- ISMOD
. . . . . .
| Appendix Ekvationssystemet i ISMOD | 175 |
| Appendix Symbolföneckning | 177 |
| Appendix Sektorer i ISMOD | 179 . . |
| Appendix 4: Skattade parametrar och samband | 180 |
| Referenser | 199 |
Industriverkets förord
Industriverket vill med sin bilaga om Förutsättningarna för den industriella utvecklingen under 1990-talet öka medvetenheten dels om möjligheten till snabb tillväxt dels nödvändigheten av en medveten tillväxt-
en befrämjande politik för att denna möjlighet skall tillvaratas och att de olika hoten mot en positiv utveckling motverkas.
För den internationella analysen kapitel 2 har Christer Stemdahlen, Anna Rudén och Tommie Larhed svarat. Produktivitetstudierna har utförts Peter Andersson det första avsnittet och avsnittet om FoU i
av kapitel 3, Rolf Cronberg det första avsnittet och avsnittet om investering-
i kapitel 3 och Elin Landell avsnittet om de medelstora företagen i ar kapitel 3. Marianne Johansson har utfört studierna av högteknologi och basindustri kapitel 4. De regionala konsekvensbeskrivningama har utförts Olof Löfgren kapitel 5. Bilagan ISMOD-modellen har utfor-
av om
Göran Östblom Konjunkturinstitutet. Projektledare har Hansmats av Olof Hagén varit.
Nore Sundberg Hans-Olof Hagén Generaldirektör Projektledare
Bilaga 18 s. 8mami Xazrgasøm
vmaäsxázssgçsaauaunwaamipxmvy g
,Ãçgwênáââgáakráäáifåágaágâsáêmm; mmemmá
.á .. V i , . a. x51",-6,v . r.
1¶Blir 1990-talet ett tillväxtdecennium
Bilaga 18 s. 9Låg tillväxt trots devalveringar Yttre händelser och egna misstag skapade på 70-talet ett decennium av nolltillväxt för den svenska industrin. lndustriproduktionen var lika stor 1982 som tio år tidigare. Denna stagnation medförde att den svenska levnadsstandarden sjönk från en, jämfört med andra länder, mycket hög nivå till ett europeiskt genomsnitt.
Devalveringarna l98l och 1982 skapade förutsättningar för en ny utveckling. De svenska företagen utnyttjade de vinster som devalveringarna skapade till att i första hand öka sin lönsamhet, vilken hade varit extremt låg under många år. Den förbättrade konkurrenskraften innebar att kapacitetsutnyttjandet kunde höjas kraftigt under en rad år.
Först från och med 1987 gav den förändrade situationen för industrin upphov till en investeringsvåg som innebar en mer betydande utbyggnad av produktionskapaciteten. Arbetskraftsbristen blev dock snart akut. Tillsammans med den höga realräntan, snabbt stigande kostnader samt företagens osäkerhet om de svenska EG-relationerna och om energi- och miljöpolitiken har dock förhindrat en verkligt betydande tillväxt.
Mot en ljusnande horisont Hur ser nu utsikterna ut för den svenska industrin inför 1990-talet Det finns en chans att utvecklingen kan bli mycket positiv, men detta är på intet vis självklart. Dels krävs det att en del händelser i vår omvärld går Sveriges väg och dels krävs det hårt och målmedvetet arbete av företag och samhälle i samverkan och att de rätta besluten fattas för att dessamöjligheter skall tillvaratas. De gynnsamma omständigheter som talar för att det finns en verklig möjlighet till en positiv utveckling är dels interna, dels externa.
Den svenska industrins lönsamhetsstruktur ser 1989 ut att ha blivit mycket gynnsam för sjunde året i rad. Figur l.l beskriver lönsamhetsstrukturen 1980 jämfört med en framskrivning av 1988 års struktur med hjälp av preliminära data. Av diagrammet kan man avläsa hur stor andel av produktionen förädlingsvärdet i industriföretag med minst 50 anställda som arbetar i företag med minst en viss avkastning på totalt kapital respektive år.
Bilaga 18 s. 10Figur 1.1 Lönsamhetsstrukturen1989och 1982.
totalt kapital Avkastning
Hela industrin
minst anställda
Prognos för 1969 -- Jämfört med --- 1982
24-
1¶L1Lm"-xx
Bilaga 18 s. 10i
-17-
25 r I I I I v 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Förâdlingsvârde : Copyright SIND 1959
Bilaga 18 s. 11De företag som hade en avkastning på totalt kapital på över 20 respektive över 9 procent producerade exempelvis bara 3 respektive 50 procent av industrins samlade förädlingsvärde devalveringsåret 1982 men ser ut att ha skapat hela 17 respektive 68 procent 1989. Det innebär att en stor del av industrin har haft så goda vinster att det borde ge dem finansiella möjligheter att investera i marknader, produkter, produktionsanläggningar och personal samt ge tillräckligt positiva förväntningar om framtiden för att vilja göra det.
Det bör också vara nödvändigt för dem att investera, eftersom kapacitetsutnyttjandet är så högt. De kan inte längre tillfredställa efterfrågan utan att bygga ut sin produktionskapacitet. I annat fall riskerar de att förlora marknadsandelar som det troligen blir svårt att återta.
Den starka satsningen på FoU, som har karaktäriserat 1980-talet, är också positiv. Som framgår av analysen i kapitel 3 sid 67 och följande har de FoU-intensiva företagen haft en bättre tillväxt än de med låga eller obefintliga FoU-investeringar.
Den yttre positiva faktorn är naturligtvis EG-integrationen som kan komma att innebära en importefterfrågetillväxt som blir i nivå med andra tillväxtcentra i världen, vilket framgår av DRI:s prognos i det intemationella kapitlet se sid 38. Även ett positivt utfall GA TT-fdrhandlingarna
av kommer att stor betydelse. Mot slutet av 1990-talet, eller kanske till och med mot mitten, finns det också stora möjligheter att handeln mellan Västoch Östeuropa börjar komma igång på allvar. Sveriges geografiska position är i det sammanhanget betydligt gynnsammare än i ett rent västeuropeiskt perspektiv. Tyngdpunkten i Västeuropa har succesivt förskjutits söderut mot södra Tyskland och Frankrike samt norra Italien och Spanien. En betydande östhandel kommer därför att vara en motverkande kraft som gynnar såväl Norden som norra Tyskland.
Men många mörka moln på den internationella himlen Så länge man har blicken riktad mot möjligheternas land, så länge är bilden mycket ljus. Chansen att vi återigen skall få uppleva ett decennium med verklig industriell expansion är bättre än någon gång under de senaste 15 åren.
Riktar istället blicken mot ett helt annat håll, mot hoten och riskernas horisont, blir stämningsläget ett annat. Innan vi översiktligt går igenom hotbilden, som närmare beskrivs i de följande kapitlen, måste vi slå fast att dessa inte kan avvärjas om man inte för en systematisk och konsekvent tillväxtbefrämjande politik på en rad områden och dessutom har en god portion tur.
Som framgår av det internationella avsnittet se sid 20 har den allmänna ekonomiska politiken hittills misslyckats på en avgörande punkt, nämligen att hålla kostnadsutvecklingen i nivå med den hos våra främsta konkurrentländer. Det är naturligtvis helt nödvändigt att vi inte fortsätter att bevilja oss löneökningar som vi inte har någon täckning för. Det är, som nämnts ovan, ett misslyckande för den allmänna ekonomiska politiken som inte lyckats förhindra ett för stort efterfrågetryck på arbetsmarknaden. Skulden vilar dock även tungt på såväl de privata som de ofentliga arbetsgivarna och arbetstagarna.
Bilaga 18 s. 12Lönekostnadsutvecklingen har också lett till en överkonsumtion som främst bekämpats med räntevapnet. För investeringsutvecklingen har det inneburit en avsevärd dämpning, vilket har lett till betydande kapacitetsbegränsningar. Denna kapacitetsbrist har i sin tur framför allt begränsat exporten, eftersom prisutvecklingen har varit gynnsammare på hemmamarknaden och därmed lett till förlorade marknadsandelar se det internationella kapitlet, sid 26 och en lägre produktionstillväxt.
Enbart den mycket höga och stabila lönsamhet industriföretagen
som åtnjutit under sju års tid se produktivitetskapitlet, sid 47, respektive branschkapitlet, sid 93 har möjliggjort en hygglig investeringsutveckling de allra senaste åren. En fortsatt högräntepolitik skulle få mycket negativa konsekvenser.
Företagens osäkerhet om EG har redan lett till att den naturliga internationaliseringsprøcessen har accelererat. En stor del av företagens investeringar har därför hamnat utanför landets gränser. Osäkerheten har också verkat som en efektiv spärr för motsvarande investeringar i Sverige, även om ett antal andra faktorer har verkat begränsande. Detta trots att den svenska politiken har varit målmedvetet inriktad på att uppnå en ställning som icke diskriminerad deltagare i den europeiska ekonomiska gemenskapen. Den har dock uppenbarligen inte förmått att skapa tillräckligt förtroende hos många företagsledningar. Dessa har inte upplevt att de fått tillräckligt klara besked om att den svenska industrin inte kommer att bli diskriminerad vid EGs integration.
Det räcker inte heller med en positiv inställning från svensk sida. Det krävs också en god vilja hos såväl EG-länderna som hos andra EF TA-länder för att målet skall uppnås. I allra sämsta fall hamnar Sverige utanför ett EG-block som blir invecklat i handelskrig med Nordamerika och Japan, där av bara farten blir diskriminerade på alla dessa marknader. Resultatet skulle bli katastrofalt för såväl den industriella utvecklingen för
som vår levnadsstandard.
Skulle den svenska politiken vara så Iyckosam, att kom att bli en del av den nya västeuropeiska gemenskapen, blir det dock inte endast en dans på rosor utan törnen, även törnena kommer att vara mycket kännbara. Det framgår med all önskvärd tydlighet av såväl det internationella kapitalet som av branschkapitlet. Konkurrensen kommer att hårdna, vilket leder till sysselsättningsneddragningar och företagsnedläggningar.
Speciellt de medelstora industriföretagen, liksom underleverantörsföretagen, står inför stora omställningar. Medvetenheten om detta är emellertid begränsad liksom det strategiska tänkandet över huvud taget se avsnittet om de medelstora företagen, sid 77.
Den inhemska himlen är inte heller molnfri Det finns också mörka moln på den svenska himlen. Ett centralt område är industrins tillgång på arbetskraft, speciellt kvalificerad arbetskraft på olika nivåer. Växer det totala arbetskraftsutbudet mycket långsamt eller om industrin inte kan attrahera och behålla tillräckligt många, kommer det att begränsa produktionsutvecklingen starkt. Ett delproblem är den stora utslagningen av såväl yngre som äldre ur arbetslivet och därmed ur arbetskraf-
Bilaga 18 s. 13ten. Ett annat som till viss del är kopplat till det föregående är den stora frånvaron.
Ytterligare ett område är vidareutbildningen av de som i dag är verksamma i industrin. Baskunskaperna är hos många för dåliga för att de skall kunna tillgodogöra sig ny teknik och nya produktionsmetoder. Bristen på yrkesarbetare, tekniker och civilingenjörer utgör också ett problem. Vi kan inte längre skryta med att ha, en jämfört med andra västeuropeiska länder, bättre utbildad arbetskraft.
Det kanske allra viktigaste är industrins bristande förmåga att attrahera ungdomar. För att det skall bli möjligt krävs en betydande förändring av arbetsorganisationen. Alla anställda måste känna att de får använda hela sin förmåga och att de har ett rimligt inflytande på sin arbetssituation. Arbetsmiljön, liksom lönenivån, är också viktiga faktorer.
En annan osäkerhetsfaktor är den svenska energi- och miljöpolitiken. Den malmbaserade basindustrin har inte bättre konkurrensförutsättningar än att den är känslig för kostnadshöjningar se branschkapitlet, sid 105 och 121. Den tunga skogsindustrin har ett väsentligt bättre läge lönsamhetsmässigt, vilket gör den mindre känslig mot kostnadshöjningar. Det exportöverskott som den skapar âr dock av strategisk betydelse, inte bara för den svenska handelsbalansen, utan också för vår levnadsstandard.
Skulle dessa branscher drabbas av kraftiga energiprishöjningar eller miljöavgifter, speciellt om dessa kombineras, kommer effekterna att bli mycket stora. Eftersom de svenska företagens konkurrenter inte kommer att belastas med lika stora kostnadsökningar de närmaste åren, som nu diskuteras i Sverige, kan resultatet bli en betydande försämring av konkurrensläget.
Devalveringspolitiken, som var nödvändig och framgångsrik på makroplanet, har också haft en strukturbevarande efekt. Det innebär att den välståndsskapande förskjutningen mot mer produktiva branscher har bromsats upp.
Tabell 1.1 Sysselsättningsutvecklingen1974-87. Index l00 1974
| Hela industrin | Skyddad Arbets- industri | intensiv industri | Kapital- intensiv industri | Kunskaps Forsknings- intensiv industri | intensiv industri | |
| 1968 96 | 100 | 108 | 97 | 84 | 88 | |
| 1974 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | |
| 1982 85 | 88 | 73 | 88 | 90 | 89 | |
| 1987 82 | 84 | 72 | 79 | 89 | 89 |
Av tabell 1.1 framgår att mellan 1968 och 1974 så växte industrisysselsättningen fortfarande. Det skedde då en tydlig överföring av arbetskraft från den arbetsintensiva delen till de kunskapsintensiva och forskningsintensiva delarna. De därpå följande åren, kris- och devalveringsperioden 1974-1982, minskade industrisysselsättningen med 15 procent totalt. Även under dessa år minskade de arbetsintensiva branscherna sin andel och förlorade 27 procent av sin arbetskraft på 8 år. Alla de andra sektorer-
ökade sina andelar något, de kunskaps- och forskningsintensiva förna sumbart mer.
Bilaga 18 s. 14Den sista perioden i vår serie, återhämtningsåren 1982-87 som mycket präglades effekterna 1981 och 1982 års devalveringar, karaktäriseras av av mycket måttlig sysselsättningsnedgång. Såväl de kunskapsintensiva av en de forskningsintensiva branscherna har bibehållit sin sysselsättningssom det gäller också för de arbetsintensiva branscherna. Uppenbarlinivå, men har den positiva överföringen av arbetskraft från den arbezsintensiva gen delen hejdats av devalveringarna. Kommer denna strukturomvandling inte igång igen försämras produktivitetstillväxten. Den har varit svag under större delen av 1980-talet, p. a. den produktionstillväxten framför allt har sin grund i den svaga som begränsade tillväxten i produktionskapacitet. Som framgår av produktivitetskapitlet är det investering i ökad produktionskapacitet, forskning en och utveckling tillväxt produktion, sysselsättning och produktisom ger av vitet. Ett annat hot mot produktivitetsutvecklingen kan vara avrustning av näringspolitiken. Såväl teknikutveckling och teknikspridning som riskkapitalförsörjning, nyforetagarstöd, företagarutbildning och spridning av omvärlds- och marknadsinforrnation är effektivt produktivitetshöjande faktorer. En stympning dessa aktiviteter får klara effekter speciellt för av de mindre och medelstora företagen.
En ljusnande framtid kan bli vår
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det finns mycket stora möjligheter till positiv utveckling för den svenska industrin under 1990-talet. en Den uthålligt goda lönsamhetsstrukturen, de stora FoU-satsningarna och de växande investeringarna utgör, tillsammans med främst EG-integrationen, rejäl chans for industrin att uppleva ett tillväxtdecennium en under 1990-talet. De dock bara chans, inte säker utveckling. Vi får inte, som ger oss en en på 1960-talet, den industriella utvecklingen för given, utan den kan bli ta möjlig bara resultat en målmedveten politik och en god portion tur. som av En närmare genomgång möjligheterna och hoten återfinns i de tre av följande kapitlen. Kapitel 2 behandlar den internationella utvecklingen, den svenska konkurrenskraften och konsekvenserna av EG-integrationen. De sektorvisa förutsättningarna samt ett par scenarier för utvecklingen till år 2000 behandlas i branschkapitlet. Däremellan återfinns ett kapitel som explicit behandlar produktivitetsfrågan. Det är inriktat på studier av investeringamas, FoU-satsningamas, lönsamhetens och den strategiska medvetenhetens betydelse för produktiviteten och produktivitetsutvecklingen. De regionala konsekvenserna ett av de ovan nämnda scenarierna för av den industriella utvecklingen analyseras i kapitel Avslutningsvis dras i det sista kapitlet de politiska konsekvenserna av de hot och möjligheter diskuterats i de tidigare kapitlen. som Den strukturmodell utnyttjats i utformningen av de industriella som scenarierna, ISMOD, presenteras i bilaga
2¶Industrins konkurrenskraft under 90-talet
Bilaga 18 s. 15möjligheterna större än hoten
- -
Med en begränsad hemmamarknad är den svenska industrin i högre grad än industrin i flertalet industriländer beroende av en internationell marknad för avsättning av sina produkter. Beroendet illustreras av att en mycket stor del av den totala hemmaproduktionen exporteras. 1987 uppgick denna andel tilr 49 procent. Dock lever inte endast exportföretagen i en värld präglad av hård konkurrens. Tillgång till utländska avsättningsmarknader ställer krav på en motsvarande öppenhet från den svenska ekonomins sida och svenska producenter säljer därför även sina varor under hård konkurrens ifrån utländska tillverkare på den svenska marknaden. Under 1987 imponerades totalt 46 procent av den inhemska konsumtionen av industriprodukter. Mot bakgrund av den ökande internationella handeln och dess mycket stora betydelse för den svenska ekonomin, blir det allt viktigare att studera och analysera de svenska företagens möjligheter att konkurrera på olika marknader. Avsnittet "Hur mäter vi konkurrenskraft innehåller därför först en redogörelse och analys av de vanligast förekommande metoderna att mäta konkurrenskraft. l de följande avsnitten ges därefter en redovisning av utvecklingen under 1970- och 80talen, förutsättningarna för handeln under 1990-talet samt slutsatser.
Hur mäter vi konkurrenskraft
Med internationell konkurrenskraft avses Ofta hörs i den ekonomiska debatten att Sveriges internationella konkurrenskraft är i fara eller kan komma att bli det. Att även regeringen anser så vara fallet visas bl. a. av dess återkommande uppmaningar till arbetsmarknadens parter att, i sina förhandlingar, visa återhållsamhet och ta hänsyn till utvecklingen i våra konkurrentländer. Att den svenska konkurrenskraften uppenbarligen ansetts vara i stor fara visas av de kraftiga devalveringar, som regeringen genomförde 1976, 77 och 1981. Den kraftiga devalvering som den nytillträdda socialdemokratiska regeringen genomförde 1982
16 offensiv till sin natur. Även i den ekonomiska om procent var snarare politiken med uttalade huvudmål som ekonomisk tillväxt vid full sysselsättning, låg inflation och balans i utrikeshandeln ingår att försvara och förstärka den svenska konkurrenskraften. Konkurrenskraft är således ett etablerat och viktigt begrepp. Samtidigt är det ett vitt och ofta illa definierat begrepp och debattörer förklarar inte alltid vad de avser med konkurrenskraft och vad riskerar att försämras i landet om konkurrenskraf-
som ten försvagas.
Bilaga 18 s. 16Vad menas med internationell konkurrenskraft. En bred definition av konkurrenskraft på ländernivå är det enskilda landets förmåga att erövra och bibehålla marknadsandelar på den internationella marknaden utan att bytesbalansproblem uppstår. Mindre underskott i bytesbalansen är inget större problem, åtminstone inte på kort sikt. Däremot sätter bytesbalansen gräns för handlingsutrymmet för den ekonomiska politiken och därmed konkurrenskraftspolitiken på lite längre sikt.
definition på konkurrenskraft, giltig på branschnivå och lång
En annan sikt, är att branschen är konkurrenskraftig om och endast om marginalkostnaden tillverkad enhet inte överstiger motsvarande kostnad i
per konkurrentländerna mätt i gemensam valuta se t.ex. Norman V 1986
När perfekt konkurrens råder och världmarknadspriserna således är givna kan konkurrenskraft kortsiktigt på jöretagsnivå definieras som företagets förmåga att tillverka en produkt till en kostnad som inte överstiger produktens pris. När perfekt konkurrens inte råder sägs det enskilda företaget vara konkurrenskraftigt på lång sikt om det kan sätta sitt pris så att dess marknadsandelar bibehålls vid en vinst tillräckligt stor för att möjliggöra investeringar och produktutveckling se t.ex. Lundberg L 1989.
Utifrån s. dynamiska/"icke-pris" faktorers växande betydelse kan konkurrenskraft även definieras i termer av bl. a.; teknologiska landvinningar och produktkvalitet, teknisk service, leveranstid, teknologisk flexibilitet samt tillgång till snabba marknads- och distributionskanaler för produkter med kort livscykel och hög utvecklingskostnad OECD 1989.
Företag konkurrerar inte enbart på den internationella marknaden, utan även på den inhemska. Eftersom resurser normalt är begränsade, konkurrerar även branscher sinsemellan om dessa. Höjs lönerna generellt i ett land innebär det att den arbetskraftsintensiva branschen förlorar i konkurrenskraft gentemot övriga mer kapital- och kunskapsintensiva branscher. Analyser av konkurrenskraft måste därför ofta göras på bransch- eller företagsnivå.
Ovanstående resonemang antyder också att det inte finns ett enda mått på konkurrenskraft, utan att ett flertal mått ofta måste utnyttjas samtidigt vid analyser av konkurrensförhållanden. Vid analys av konkurrenskraft bör
dock skilja på mått som anger ett lands eller en enskild branschs man konkurrenskraft i nuläget bl.a. positions och rangordningsmått och mått
mäter storleken på de variabler som påverkar konkurrenskraften på som sikt. Vidare är det väsentligt att skilja på faktorer som verkar på kort resp på lång sikt. Ökad satsning på FoU forskning och utveckling förväntas förbättra konkurrensförmågan först på lång sikt, medan en prisförändring kan effekt på relativt kon sikt. Nedan redovisas kortfattat några av de mått som används framförallt vid studier av internationell konkurrens på branschnivå.
Mått på konkurrenskraften i nuläget
I internationell handelsteori diskuteras ofta begreppet komparativa fördelar. Ett sätt att uppskatta om en bransch har komparativa fördelar är att studera handelsflödena. Om handelsöverskott råder tolkas detta som ett
Bilaga 18 s. 17tecken på att branschen har komparativa Fördelar i produktion av dessa varor. En utvidgning av detta mått utgör det s. .specialiseringsindexet se tabell l . För beräkning av detta mått sätts inhemsk produktion i förhållande till landets totala förbrukning dvs. inhemsk produktion/produktion + import export. Fördelen med detta mått är att det tar hänsyn till
både export- och importkonkurrensen, dvs. specialiseringsindexet tar hänsyn till både hur stor del av industriproduktionen som ett land exporterar och hur stor del av den inhemska förbrukningen som importeras. Landet exponerar mer än det importerar om kvoten överstiger ett. Ju högre index, desto starkare specialisering och desto konkurrenskraftigare är branschen.
Som framgår av tabellen kännetecknades hela tillverkningsindustrin av nettoexport 1985. Högst index noterades för de skogsbaserade industrierna; trävaruindustri samt massa-, pappers- och pappersvaruindustri. Specialiseringen inom den arbetskraftsintensiva tekoindustrin försvagades däremot kraftigt under 1970-talet och index hade år 1985 fallit till knappt 0,5.
Tabell 2.1 Specialiseringsindex1985.
Bransch Index
Massa-,pappers-och pappersvaru- 1,61 ind ustri, grafisk industri Trävaruindustri Järn-,stål- och metallverk Verkstadsindustri Tillverkningsindustri Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri Jord- och stenvaruindustri Kemisk industri Tekoindustri Källa: SINDCOM
Graden av specialisering kan också mätas från importsidan. Importpenetrationen anger importens andel av den totala inhemska förbrukningen dvs. import/produktion + import export. Mindre västeuropeiska
länder redovisade en genomsnittlig imponpenetration om ca 40 procent år 1980. De stora länderna USA och Japan är i större utsträckning självförsörjande och redovisade samma år importpenetrationstal om l l respektive 6 procent.
Det vanligaste konkurrensmåttet är marknadsandelsmåztetf Detta mått kan beräknas för hela industrin, en bransch eller för ett företag. En förändring av marknadsandelen är en direkt och god indikation på om konkurrenskraften har stärkts eller försvagats.
Marknadsandelar kan mätas på olika sätt beroende på vilka konkurrenter och/eller marknader som jämförs. Dessutom kan marknadsandelar mätas från både import- och exportsidan samt i nominellt värde eller volym.
Ett mer renodlat konkurrenskraftsmått är den sk konstanta marknads- Se Röttorp A 1979
t.ex. andelen Leamer-Sterner 1970. Enligt denna kan förändring mark- och Ruist E 1984för dis-
en av
kussionom fördelar och nadsandelen delas upp i tre faktorer; produktinriktning, ii. marknadsin-
nackdelar med markriktning och iii. en residual som kan tolkas som konkurrensfaktorn. Förde- nadsandelsmâttet.
29-046 2-
Bilaga 18 s. 18len med detta mått är att det tillåter en neutralisering av de marknadsandelsforändringar som har sin rot i att industrin satsat på marknader och produkter faktor och ii. som haft en avvikande utveckling i jämförelse med ex. OECD-genomsnittet. Den tredje faktorn förutsätts därmed fånga upp förändringar i kostnadsläget men också andra mer svårmätbara faktorer som kvalitet, service m. m. Faktor iii. kan också fånga upp utbudsförändringarz.
Figur 2.1 Industrins marknadsandeljusterad och ojusteradl980-87.
index1980 100
102 --
98 andelojusternd
-
andeljusterad
92 --
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Källa: SINDCOM
Som framgår av figur 2.1 påverkades andelsutvecklingen i stor utsträckning av den faktiska marknads- och produktinriktningen under perioden 1980-87. Den justerade kurvan visar den marknadsandel som industrin skulle ha haft om marknads- och produktinriktningen varit densamma for industrin som för OECD i genomsnitt. Av figuren framkommer även att under åren 1980-86 uppvisade den svenska industrin en ogynnsam marknads- och produktinriktning, vilket gav ett negativt bidrag till andelsutvecklingen. Under 1986 påverkade marknadsinriktningen å andra sidan andelsutvecklingen i positiv riktning, eftersom de traditionellt stora svenska marknaderna EG och Norden då expanderade starkt. Detta gynnade den svenska industrin och ledde till en ökad marknadsandel.
En nackdel vid beräkning av marknadsandelar är att man antar att landet enbart konkurrerar med andra exporterande länder utanför marknaden/det importerande landet. Ett mått som även inkluderar konkurrens från företag hemmahörande på denna marknad genuina mark-
är s. nadsandelar. Fördelen med detta mått är att hänsyn kan tas även till 2Det konstanta marknadsandelsmáttethar inhemska producenter av en viss vara, eftersom det kan vara svårare att dock kritiserats för att inhemska företag konkurrera med än med andra utländska producenter. vila på svagteoretisk grund ochför inkonsis- Följdaktligen utgörs den svenska bilindustrins genuina marknadsandel på tens,eftersomnågotolika den västtyska marknaden av kvoten mellan den svenska exporten och resultat kan erhållasberoövriga konkurrentländers export till Västtyskland inklusive den del av endepåvilken faktor som justerasförst. Västtysklands egen produktion som avsätts på hemmamarknaden.
Bilaga 18 s. 19De länder som är konkurrenter till svensk industri på branschnivå kan rangordnas efter deras olika vikt. En enkel form av konkurrensvikt anger branschens totala exportvärde i förhållande till konkurrentländemas
exportvärde. Detta enkla mått tar då inte hänsyn till att industrins olika branscher konkurrerar med olika länder på olika marknader.
För att möjliggöra detta har SIND utvecklat ett bredare viktsystem, som rangordnar den svenska industrins konkurrenter på 42 marknader och 37 branscher. Med utnyttjande av detta viktsystem rangordnas i tabell 2 den svenska industrins huvudkonkurrenter inom högteknologisk mellan-
-, teknologisk och lågteknologisk industri. Inom området högteknologisk
industri utgörs Sveriges viktigaste konkurrenter på världsmarknaden
av Västtyskland, Japan och USA. Dessa tre länder väger tillsammans tyngre än samtliga övriga länder. Detta är ganska naturligt då dessa länder är de största producentema av datorer, elektronik, flygplan och elektroniska instrument. Västtyskland och Japan är också Sveriges främsta konkurrenter inom mellanteknologi bilar, maskiner m m. Storbritannien, Frankrike och USA hade under 1987 ungefärligen samma vikt som konkurrenter till Sverige inom både det mellan- och lågteknologiska området. Sveriges främsta konkurrenter inom det senare området är dock Västtyskland och Finland. Västtyskland är en stark konkurrent inom järn- och stålindustri medan Finland konkurrerar framförallt med den svensk massa- och
pappersindustrin bl. a. på EG-marknaden.
Tabell 2.2 Rangordning avden svenska industrins huvudkonkurrenter år 1987 med utnyttjandeavSINDs konkurrensviktsystem.
Högtekno- Mellantekno- Lågtekno-
| logisk | logisk | logisk | |
| Västtyskland | 21,54 | 25,38 | 17,09 |
| Japan | 20,08 | 16,65 | 4,75 |
| USA | 14,12 | 9,60 | 6,92 |
| Frankrike | 8,50 | 8,71 | 8,68 |
| Storbritannien | 8,34 | 8,01 | 6,17 |
| Italien | 5,61 | 6,49 | 7,32 |
| Schweiz | 5,29 | 2,91 | 2,02 |
| Holland | 4,42 | 4,62 | 8,22 |
| Belgien | 2,82 | 4,97 | 6.20 |
| Danmark | 2,30 | 1,47 | 3,52 |
| Kanada | 2,16 | 5,26 | 6,89 |
| Osterrike | 1,89 | 1,61 | 4,25 |
| Finland | 1,07 | 0,90 | 10,12 |
| Spanien | 0,90 | 1,78 | 2,60 |
| Norge | 0,57 | 0,97 | 2,80 |
| Portugal | 0,32 | 0,18 | 2,03 |
| Grekland | 0,07 | 0,05 | 0,43 |
Inkl Luxemburg Källa: SlNDCOM
Vad bestämmer konkurrenskraften
En av de viktigaste konkurrensfaktorema för företagen är priset på
varan. För homogena produkter typ pappersmassa bestäms oftast priset på världsmarknaden och svenska företag har relativt begränsade möjligheter att påverka detta. När det gäller heterogena varor har ofta även icke-pris
Bilaga 18 s. 20faktorer betydelse och priset liksom enskilda företags möjligheter att påverka detta kan därför variera i betydligt större utsträckning.
Ett vanligt mått vid studier av konkurrenskraft är export- och imponprisindex för tillverkningsindustrin eller för bearbetade varor, som beskriver produkternas prisutveckling givet ett basår3. Utifrån dessa prisindex kan utvecklingen av handeln och marknadsandelama justeras för prisutvecklingen för beräkning av export- och importvolymer. Dessa prisindex kan även användas för studier av terms-of-trade utvecklingen skillnaden mellan export- och importprisutvecklingen. Under slutet av 1980talet har terms-of-trade utvecklats mycket positivt för Sverige, eftersom priserna på skogsprodukter har stigit samtidigt som oljepriserna sjunkit. Detta har stärkt både Sveriges och de gynnade branschemas konkurrenskraft.
Ett annat vanligt mått utgör arbetskraftskostnaden inklusive de sociala avgifterna per producerad enhet Unit Labour Cost ULC. Av de totala produktionskostnaderna inom tillverkningsindustrin svarade arbetskraftskostnaden för ca 55 procent under år 1987. Andelen samvarierar dock med arbetskraftsintensiteten inom olika tillverkningsindustrier.
För att göra ULC jämförbar länderna emellan räknas den ofta om till gemensam valuta. Sveriges relativa ULC utgör ett samordnat mått på den svenska industrins relativa arbetskraftskostnad, produktivitet samt den svenska kronans växelkurs och anger industrins ULC i dollar jämfört med en vägd ULC för konkurrentländerna se Vägning av konkurrentviktema. Följdaktligen kan Sveriges relativa ULC försvagas om kostnaderna för arbetskraften ökar snabbare eller produktiviteten långsammare i Sverige än i konkurrentländerna vid oförändrad valuta. En nedskrivning av den egna valutan vid oförändrad arbetskostnad och produktivitetsutveckling innebär således en förbättring av kostnadsläget och förbättrade möjligheter att avsätta produkter utomlands.
Tabell 2.3 UppdelningavSverigesrelativa ULC i relativ arbetskostnad,produktivitet och växelkursför tillverkningsindustrin 1985-88.
| År | Relativ: ULC arbetskostnad produktivitet | växelkurs | |
| 1985 | 4,4 5,3 | -1,0 | -l,0 |
| 1986 0,1 2,9 | -O,4 | -4,2 | |
| 1987 -O,4 2,7 | 1,0 | -2,2 | |
| 1988 | 3,5 1,8 | -2,3 | -0,5 |
3Ennackdel med pris- Källa: SINDCOM index är att kvalitetsskillnaderär svåraatt särskil-
prisökningar. Av tabellen framgår att arbetskraftskostnaderna under ovannämnda
från rena Detta är speciellt märk- period ökade snabbare i Sverige än i konkurrentländerna. Dock kan notebart för högteknologiska
arbetskostnadernas positivt avtagande trend. Samtidigt utvecklades produkter. ras 4Två svaghetermed det produktiviteten något sämre än i konkurrentländerna. Försämringen i
relativa ULC-måttet är kostnadsläget, 4,4 1985 respektive 3,5 1988, motverka-
procent procent att det är ett kortsikts-
des i viss utsträckning den svenska kronans nedskrivning under perimått ochatt det enbart av beaktaren mindre del av oden. Vid oförändrad valutakurs skulle försvagningen i kostnadsläget ha dentotala produktions-
blivit betydligt störref kostnadenoch därmed priset. ULC-måttet inkluderar, som nämndes ovan, även arbetsproduktivizeten,
Bilaga 18 s. 21dvs. vad företagen får ut i produktionsvolym för en timinsats av arbetskraft. Under 1970- och 1980-talen har denna utvecklats svagare i Sverige än i konkurrentländema. En stärkt produktivitetsutveckling under 90-talet
de viktigaste förutsättningarna för reallöneförbättringar vid bibeär en av hållande den svenska exportindustrins konkurrenskraft.
av
Totalproduktiviteten beror dock i hög grad av kapitalinsatsen och kapitalets produktivitet utgör därför också ett viktigt mått på konkurrenskraft. Kapitalproduktiviteten mäter produktionsavkastningen av investerat kapital och används som mått på hur kapitalet arbetar och om det ger vinst i den takt som aktieägarna förväntar sig. Internationell statistik inom detta område, åtminstone på branschnivå, är dock fortfarande relativt outvecklad och kapitalets produktivitet måste därför skattas med hjälp av input-output värden för varje land.
Inget entydigt samband har ännu påvisats mellan lönsamhet och konkurrenskraft i ett land. Däremot är det uppenbart att ökade vinster för företag även ökar dessas handlingsutrymme och möjligheter till investeringar, nyetableringar, omstruktureringar m. m., vilket på sikt tjänar till att stärka konkurrenskraften.
I figur 2.2 visas lönsamhetsutvecklingen för tillverkningsindustrin i Sverige och de tre stora konkurrentländema Västtyskland, USA och Japan. Lönsamheten är här beräknad som bruttovinstandel i dollar, dvs. driftsöverskottets bruttoandel av förädlingsvärdet. Lönsamheten sjönk internationellt under slutet av l970-talet. I Japan kom nedgången redan under början av 70-talet. Under hela 70- och 80-talen har dock lönsamheten i Japan legat avsevärt högre än i konkurrentländema. Den försämrade lönsamheten drabbade framförallt Sverige. Under 1980-talet och framförallt efter devalveringama 1981 och 1982 ökade dock vinsterna kraftigt i den svenska tillverkningsindustrin, så kraftigt att de översteg vinsterna under de bästa åren på l970-talet.
Figur 2.2 Iñnsamhetsutveckling inom tillverkningsindustrin i Sverige,Västtyskland, USA och Japan.
60 B r ------------
50 -r- .i u
N t
0 S
"
USA n Japan a 3
- Sverige. l n d e 10 l
707172787475767778798081828884858687 Källa: SINDCOM
Bilaga 18 s. 22Investeringar syftar till att bibehålla eller stärka konkurrenskraften på något längre sikt. Hårda investeringar i maskiner och anläggningar förbättrar och effektiviserar produktionsprocessen samt anpassar den till nya produkter medan mjuka investeringar i humankapital leder till bättre utbildad och effektivare personal. En välutbildad och därmed flexibel arbetskraft, på alla nivåer, utgör grundförutsättning för näringslivets en strukturomvandling mot allt produktivare verksamheter och får därför allt större betydelse som konkurrensmedel. Ökade marknadsföringsinsatser leder till ökad kunskap omproduktens existens och förstärkning en av budskapet om produktens fördelar. Även dessa mjuka investeringar stärker konkurrenskraften, framförallt i de fall information produktens om egenskaper är särskilt viktig. Under senare år har alltmer uppmärksamhet kommit att riktas mot forskning och utveckling FoU och dess roll skapare internationell som av konkurrenskraft. Många industriländer har av naturliga skäl komparativa fördelar i kunskaps- och FoU-intensiva produkter och det anses allmänt vara viktigt att ligga steget före andra länder i tekniska landvinningar. FoU-intensiteten mäts vanligtvis genom angivande branschens FoUav investeringar som andel av det totala förädlingsvärdet se tabell 2.4 eller av andelen FoU-personal. Under 1987 satsade svenska företag drygt 3 procent av den privata sektorns förädlingsvärde på FoU, vilket placerade Sverige i topp. Denna satsning har ytterligare ökat under slutet 1980av talet. OECDs statistik över personal i FoU-intensiv verksamhet omfattar forskare, vetenskapsmän och ingenjörer. Inom den svenska tillverkningsindustrin är dessa personalkategoriers andel av den totala arbetskraften ungefär lika stor som i Västtyskland. Andelarna i både USA och Japan är dock betydligt högre. Ett ytterligare mått på FoU-intensiteten är tillväxten av antalet patenter i ett land. En nackdel med det sistnämnda måttet är att vissa FoUintensiva branscher sällan eller aldrig tar patent på sina produkter nya medan andra branscher ofta tar patent, också för produkter med ett lågt FoU-innehåll.
Tabell 2.4 FoU-intensitet inom företagssektornOECD 1987.
| Land | FoU-kostnad/ förädlingsvärde |
| Sverige | 3,07 |
| USA | 2,08 |
| Nederländerna | 1,67 |
| Storbritannien | 1,89 |
| Japan | 2,02 |
| Västtyskland | 2,48 |
| Finland | 1,33 |
Avser 1985. Källa: OECD
För högteknologiska branscher, konsultbolag och andra tjänsteproducerande företag utgör personalen den viktigaste och ibland den enda tillgången. En välutbildad arbetskraft är därför en viktig konkurrensfaktor för dessa branscher.
Bilaga 18 s. 23Även kapacitetsbegränsningar kan påverka marknadsandelen om det leder till att företag minskar utbudet på en viss marknad. En ökad inhemsk efterfrågan samtidigt som den internationella efterfrågan fortsätter att
god tvingar det enskilda företaget att prioritera marknader pga levevara ransbegränsningar. En situation med icke perfekt konkurrens, vilket tilllåter företaget att prisdifferentiera, leder ofta till att det väljer den mark-
den högsta vinsten. Ett sådant val resulterar då i att företaget nad som ger tappar marknadsandelar på andra marknader.
Detta fallet för Volvo och SAAB som prioriterade den amerikanska
var marknaden framför den svenska under perioden 1985-88, eftersom stör-
vinstmarginaler erhölls i USA än i Sverige. re
I takt med att varuutbudet förändrats i riktning mot mer avancerade produkter har även icke-prisfaktorernas betydelse ökat. Dessa faktorer innefattar bl.a. kvalitet, marknadsföring, service, produktdifferentiering, marknads- och distributionskanaler. Gemensamt för dessa faktorer är att de är svårmätbara och därför svåra att studera. Vissa av icke-prisfaktorer-
såsom kvalitet bör starkt korrelerade med priset eftersom ett na ex. vara företag, relativt andra företag satsar på hög kvalitet, måste ta ut den
som ökade kostnaden för kvalitetshöjningen av kunden. Denne väger sedan in
produkt. Andra g den högre kvaliteten gentemot det högre priset i sitt val av icke-prisfaktorer, giltiga på företags- än branschnivå, omfattar t.ex.
mer service- och distributionsnät. För sådana faktorer framstår kopplingen till priset som mindre direkt.
Påverkar den relativa ULCn marknadsandelarna
Komparativa fördelar förklarar varför länder handlar med varandra och varför de ömsesidigt tjänar på handeln. Många andra flitigt använda begrepp är inte lika väl förankrade i teorin. I nationalekonomisk teori antas på marknad där det råder perfekt konkurrens att pris och kvanti-
en
på så sätt att jämvikt uppstår mellan utbud och efterfrågan. tet anpassas Skillnader i priser och löner kan därför inte kvarstå i och mellan olika länder på lång sikt. Framförallt gäller detta i verkliga livet för små öppna ekonomier inte ensamma har möjlighet att påverka världsmarknads-
som priset. Priser på homogena såsom ex. pappersmassa skall i teorin
varor inte kunna avvika ifrån världsmarknadspriser ens på kort sikt. Verkligheten har dock visat att även priser på homogena produkter avviker ifrån världsmarknadspriser både på kort- och medellång sikt. För att undersöka
industrin sätter olika priser på olika marknader, genomförde Konjunkom turinstitutet studie under 1988 Konjunkturläget Maj 1989. Hypotesen
en att så verkligen var fallet bekräftades i studien och förklaringen ansågs framförallt USA dollarns starka fluktuation under den studerade
vara perioden 1977-87.
Under förutsättning att prisdifferentiering förekommer och att företag normalt använder sig påläggsprissättning kommer priserna att öka i
av
lönerna. Huruvida högre priser på svenska produkter samma takt som påverkar de svenska företagens marknadsandel på den internationella marknaden beror i stor utsträckning på vilka produkter och branscher som berörs. Vissa produkter, som är mindre homogena än andra, är också
Bilaga 18 s. 24mindre priskänsliga än andra. Inom branscher med ett flertal priskänsliga produkter är det naturligt att på längre sikt vänta sig fallande marknadsandel som följd av en prishöjning. På mycket kort sikt, däremot, kan de svenska företagen tom öka sin marknadsandel, eftersom högre exportpriser också leder till högre exportvärde. Detta sammanhänger med att det tar tid att ersätta de dyrare svenska leverantörerna med billigare utländska. Vissa prishöjningar kan också accepteras av utländska köpare, som måste väga det höjda priset mot de kostnader det skulle föra med sig att finna och etablera kontakt med nya utländska leverantörer. I det senare fallet behöver en prishöjning därför inte leda till minskade marknadsandelar.
Även företagen är pristagare och saknar möjlighet påverka priset
om att på en produkt kan det på längre sikt finnas ett indirekt samband mellan ULC och marknadsandel. Lägre löneökningar eller snabbare produktivitetsutveckling än konkurrenterna leder även till högre lönsamhet, om övriga kostnadsökningar är lika. Dessa ökade vinster kan användas till investeringar, som på sikt förstärker konkurrenskraften och leder till växande marknadsandelar.
Många ekonomer ifrågasätter dock om det verkligen existerar ett enkelt negativt samband mellan marknadsandelar och ULC. Vissa ekonomer menar o. m. att ett det kan finnas ett positivt samband mellan andelsutveckling och förändring i ULC. Kaldor 1978 testade detta samband och fann att några länder bl.a. Japan, som hade den snabbaste exporttillväxten, också hade den snabbaste tillväxten i ULC se även Erixon 1989.
Även Fagerberg 1989 har studerat sambandet mellan arbetskostnad och marknadsandelar. Han fann att den avgörande orsaken till andelsvinter för Japan var en kombination av ökad teknologisk konkurrensfördel, teknologiimitering och hög investeringsnivå. Sambandet mellan relativ ULC och marknadsandel var svagt enligt Fagerberg.
För Sveriges del under 1970- och 1980-talet tycks det dock finnas en samvariation mellan förändringen i relativ ULC och marknadsandelar. Detta visas i figur 3 nedan. Av figuren framgår att de relativa kostnaderna steg kraftigt i Sverige under kostnadskrisen 1975-76, samtidigt som marknadsandelarna började sjunka. Efter devalveringarna 1976 och 1977 då de relativa kostnaderna i dollar sjönk steg andelarna åter något men föll tillbaka redan åren därpå. Marknadsandelarna fortsatte att falla fram till 1981 då regeringen åter devalverade kronan. Devalveringen 1981 och den stora devalveringen med 16 procent året därpå förbättrade kostnadsläget väsentligt för de svenska företagen. Vissa företag utnyttjade denna förbättring till att låta sina utlandspriser sjunka i takt med den svenska kronans depreciering. Andra företag valde att istället ta ut förbättringen i större vinster i svenska kronor, dvs. justerade inte priserna utomlands. En tredje grupp av företag valde en mellanväg som innebar att de justerade priserna, men i mindre grad än kronan deprecierades. Detta ledde till både ökade vinster och möjligheter till ökade marknadsandelar se SIND 1984.2. Studien av devalveringens effekter visade att företagen i allmänhet valde den tredje vägen. Förvånansvärt företag valde att låta devalveringen slå igenom fullständigt i sina utlandspriser. Figuren visar att de svenska företagens marknadsandel ökade igen 1981-82 efter tre års för-
Bilaga 18 s. 25Figur 2.3 Sverigesmarknadsandeli volym och relativa ULC 1970-87.
index1980 100
marknadsandel 100
90 --
80+
707172737475767778798081828384858687 Källa: SINDCOM
luster. Ökningen upphörde 1983-84, de redan uppnådda marknads-
men andelarna kunde bibehållas under resten av perioden.
Slutsatser Konkurrenskraft måste mätas på flera olika sätt
- En viktig slutsats efter redovisningen ovan är att konkurrenskraft till sin natur är ett komplicerat och mångfacetterat begrepp. Förmågan att konkurrera är avhängig en mängd olika faktorer även om några, såsom ex. priset på en vara, ofta anses spela en större roll än andra. Därför krävs också inte endast ett, utan ett flertal, mått för att pussla ihop bilden av en branschs eller ett lands konkurrenskraft.
-
Branscherna i ett land kan sägas konkurrera med varandra, eftersom tillgängliga resurser normalt alltid är begränsade. Förutsättningarna är också olika mellan olika branscher, vilket bl.a. får till följd att generella ekonomiska insatser kan vara ganska trubbiga instrument. Däremot kan generella insatser användas för att skapa förutsättningar för ett allmänt positivt företagsklimat i landet. Devalveringarna under 1981 och 1982 kom framförallt den mogna basindustrin till godo, eftersom världsmarknadspriset i utlandsvaluta här utgör en ytterligt viktig kostnadsrestriktion. Däremot kunde de högteknologiska branscher, som i högre grad konkurrerar också med andra faktorer än priset, inte på samma sätt dra fördel av den deprecierade kronan. Att resurser, till följd av den ökade lönsamheten i basindustrin, kom att låsas till denna påverkar den svenska industrins struktur även på lång sikt.
Att olika typer av branscher kunde dra olika nytta av devalveringarna vid början av 80-talet, markerar också att konkurrensfaktorema skiljer sig åt mellan olika typer av branscher. Framförallt bör man skilja på arbetskraftsintensiva, kapitalintensiva och FoU-intensiva branscher. I nämnda typer av branscher tillverkas dessutom både enkla varor, vars pris i stor utsträckning bestäms på världsmarknaden, och avancerade mindre pris-
Bilaga 18 s. 26känsliga produkter. Skall man ändå välja ut några faktorer, som allmänt anses vara viktiga för konkurrenskraften på branschnivå, är det framförallt pris- och kostnadsutveckling som förs fram. Analys av dessa två variabler ställer samtidigt stora krav på lättillgänglig, jämförbar och god statistik.
Priser och kostnader har dock olika betydelse för olika produkter och branscher. I en bransch med enkla homogena produkter och många tillverkare, har priset i normalfallet en större betydelse än i branscher med mer avancerade produkter. Även i högteknologiska branscher kan dock priset ha en stor betydelse. Vid val mellan två närmast likvärdiga produkter vägs icke-pris faktorer såsom kvalitet, leveranssnabbhet m. m. också in i priset.
Utifrån figur 2.3 synes det som ett negativt samband existerat mellan förändringen av den relativa ULCn och marknadsandelama under perioden 1970-87. I den svenska debatten har också framskymtat att just kraftiga kostnadsökningar jämte låg produktivitetstillväxt tillmäts ett högt förklaringsvärde när det gäller den svenska exportindustrins konkurrenskraft. Det finns därjämte ett flertal andra förklaringar till andelsutvecklingen för den svenska industrin under l980-talet. En förklaring är av strukturell art och innebär att industrin under vissa perioder satsat på produkter och marknader med svag tillväxt. Detta förklarade en del av de andelsförluster som drabbade industrin 1980-82, trots att kostnadsläget under dessa år var stabilt vid en jämförelse med konkurrenterna. Efter devalveringama återtog industrin förlorade marknadsandelar, trots en fortfarande ogynsam produkt- och marknadsinriktning.
En annan förklaring till förlorade marknadsandelar är att många svenska storföretag har flyttat sin produktion utomlands. Detta innebär att en svensk bransch som helhet kan förlora marknadsandelar om företaget i alternativfallet kunnat förlägga produktionen till Sverige, samtidigt som svenska företag inom branschen vinner marknadsandelar.
Andra faktorer viktiga för förändringar av konkurrenskraftsförhållanden och i kampen om marknadsandelar är bl. a. vinstutveckling, investeringar, FoU-insatser och ökad konkurrens, t.ex. från nya tillverkare i Sydostasien.
Sverige förlorade marknadsandelar under 1970- och 80talen på en snabbt växande världsmarknad Stora förändringar har skett i världsekonomin under 1970- och 80-talen. Ett flertal nya marknader har uppstått samtidigt som etablerade marknader har stagnerat. Nya konkurrentländer, främst de asiatiska NIC-länderna, har slagit sig in och etablerat sig på de viktiga marknaderna i Nordamerika och Västeuropa. Nya högteknologiska produkter har introducerats och ett flertal av dessa uppvisar snabb tillväxt.
l detta avsnitt gesen översikt av dessa förändringar på världsmarknaden och i vilken mån svensk industri anpassat sig till dem.
Stark tillväxt i världshandeln Under de två senaste decennierna kan tillväxten i I-ländema och i de exportorienterade U-ländema till relativt stor del förklaras av ökad inter-
Bilaga 18 s. 27nationell handel Under perioden 1965 80 var exporttillväxten i världen 5Sambandet
- ärtroligtvis årligen 6,1 procent mot 3,4 procent under 1980-talet World Development ömsesidigt beträffande
inkomsttillväxt och han- Report 1989.
delstillväxt. Set.ex.
Utvecklingsländerna inklusive NIC-1änderna" hade den snabbaste till- Bhagwati J 1989. växten under perioden. Spridningen mellan U-länderna har dock varit " Sydkorea, Hongkong,
Singapore, och Taiwan stor. Regionen med snabbast tillväxt har varit Asien. I NIC-länderna
var den årliga BNP-tillväxten 6- 10 procent under perioden. Även i folkre-
ca publiken Kina var tillväxten under perioden i nivå med dessa NIC-länder. De industrialiserade länderna växte betydligt långsammare under perioden. Den årliga BNP-tillväxten i dessa var endast 3,1 procent under
ca 1970-talet och 2,5 procent under 1980-87.
De två största handelsländema i världen är USA och Västtyskland. De svarade tillsammans för drygt 24 världsexporten och 16
procent av procent av världsimporten 1973 se tabell 2.5. Fram till 1987 sjönk USAs exportandel något medan dess importandel liksom Västtysklands ökade. Under perioden 1973-87 var Japan och de asiatiska NIC-länderna mest framgångsrika. Mellan dessa år erövrade Japan nästan 3 procentenheter i exportandel samtidigt som importandelen var i stort sett oförändrad. På exportsidan var de asiatiska NIC-länderna o. m. framgångsrikare än Japan och andelen ökade med 4,3 procentenheter under perioden. Dessa länders export var dock i större utsträckning beroende av importerade varor, varför importandelen ökade nästan lika kraftigt. Sverige minskade i betydelse på världsmarknaden under perioden. Marknadsandelarna sjönk totalt med 0,3 procentenheter exportandel respektive 0,2 procentenheter importandel under perioden 1973-87.
Tabell 2.5 Ledandeexportörer och importörer på världsmarknaden.
Land Exportandel Importandel
1987 1973 1987 1973
Västtyskland l l USA 1 l Japan Frankrike Storbritannien Sovjet Kanada Italien Nederländerna Belgien Taiwan Hong Kong Korea Sverige Schweiz
Källa: Gatt 1988
Verkstadsexporten svarade för nästan hälften av den totala exporten i världen 1987. I tabell 2.6 visas den årliga importtillväxten under perioden 1971-85 för dessa produkter på ett antal marknader. Från en kraftig ökning i verkstadsimporten under 1970-talet avtog tillväxttakten på samtliga marknader med undantag av Nordamerika under första hälften
av
Bilaga 18 s. 28Tabell 2.6 Verkstadsindustrins årliga importtillväxt i volym på olika marknader.
| Marknader | 1981-85 | 1976-80 | 1971-75 |
| Nordamerika | 13,9 | 9,4 | |
| Asien | 4 1 | 9,6 | 2 |
| EG | 3 1 | 8 | 1 |
| Östeuropa | 4 l | 2 | l |
| Japan | 4,0 | 10, | |
| Norden | 3 l | 8 | |
| Afrika | -1 1 | l | |
| Latinamerika | -3 5 | 6 |
Källa: FN
1980-talet. I ex. Norden var den årliga importtillväxten l 1procent under 1971 -75, men minskade till ca 3 procent under Första hälften av 1980talet.
Under början av 1980-talet ökade importen mest i de industrialiserade länderna och i Asien. l Afrika och i Latinamerika var tillväxten o.m. negativ under denna period. Importen av verkstadsprodukter ökade i snabbare takt än totalimporten.
Som nämndes ovan tillhörde verkstadsindustrin de branscher, som redovisade snabbast importtillväxt under 1970- och 80-talet. I tabell 2.7 visas exportens volymtillväxt för varje bransch under perioden relativt hela industrin. Världsexporten egentligen OECD-exporten från transportmedels-, kemisk- och elektroindustri ökade snabbare under hela perioden än industriexporten som helhet. Tillväxten inom transportmedelsindustrin var ca 1,5 procentenheter snabbare under perioden 1970- 82 och 4 procentenheter snabbare under 1982-87 än tillväxten inom industrin som helhet.
Tabell 2.7 Exportvolymens tillväxt på världsmarknaden för ett antal branscher 1970-87. Årlig procentuelltillväxt relativt industrin helhet. Tillväxttakten lör
som varje bransch minus tillväxttakten lör hela industrin.
Relativ exportvolym
82/87 77/82 70/77 Transportmedelsindustri 4,0 u p exkl varv
| Kemi- och plastindustri | 3 |
| Papper o pappersvaruindustri | 2 |
| Annan kemisk industri | 2 |
| Massaindustri | 2 |
| Trävaruindustri | l |
| Elektroindustri | 0 |
1 Metallverk I Instrumentvaruindustri 0
l I Livsmedel 0
l Tekoindustri 0
Maskinindustri l Järn o stålindustri 2
I I I Metallvaruindustri 3
I |
Anm. Siñroma avser volymutvecklingen i OECD med undantag För massa-,och
maskinindustri OECD-Europa
Källa: SlNDCOM
Bilaga 18 s. 29De för Sverige viktiga basindustrierna uppvisade en betydligt sämre exportutveckling volymmässigt än verkstadsindustrierna. Massaindustrins tillväxt var t.ex. betydligt lägre under de två första perioderna än genomsnittet för hela industrin liksom pappersindustrins tillväxt under den första. Under den sista perioden 82-87 vände dock trenden för både massa och pappersindustrin och exporten växte i bägge branscherna nästan 3 procentenheter snabbare än industriexporten. Det gav också genomslag i den svenska massa- och pappersindustrins utveckling.
Som redovisats i det tidigare avsnittet har stora Förändringar skett i världshandeln under de senaste 15-20 åren. Av redovisningen framgick även att svensk industri inte klarat att bibehålla sina tidigare marknadsandelar på världsmarknaden. Från 1970 till idag har svensk industri tappat marknadsandelar inom i stort sett samtliga branscher med undantag av basindustrin. Som visas i figur 2.4 tappade industrin som helhet kraftigt fram till devalveringarna 1981/82. Därefter återtogs något av förlusten. Under 1987 låg andelarna ca 20 procent lägre för hela industrin jämfört med 1970. Basindustrin fick dock en rejäl fördel av devalveringarna under l980-talet. Nästan hela andelsförlusten under l970-talet återtogs fram till 1987.
Betydligt sämre andelsutveckling kan de viktiga högteknologiska branscherna uppvisa. Dessa tappade kraftigt mellan åren 1975 -84. Efter 1985 återtogs en mindre del av förlusten, men andelen 1987 var fortfarande 18 procent lägre än under 1970. Detta är en bekymmersam utveckling mot bakgrund av att svenska företag satsar relativt mer på FoU-insatser än företag både i USA, Västtyskland och Japan. Något mer hoppfull har dock utvecklingen varit för de FoU-intensivaste företagen se kapitel 3 sid 67- 69.
Figur 2.4 Sverigesmarknadsandelarför bas-,högteknologiskochövrig industri.
index1980 100 140
180 -
120 -
/ " helabasindustrin 110
rhögteknologiskindustri 100
mhelaindustrin
707172737475767778798081828384858687 Källa: SINDCOM
Bilaga 18 s. 305 3
N
n
| 3 3 3
3 o m : u 3 o u
n n 3
: u | f 3 : u 3 3 : 3 I u 3 E |
n
q :
u m
o å n
å .n
Bilaga 18 s. 31l tabell 2.8 redovisas hur den svenska industrin återtog marknadsandelar på olika marknader och i olika branscher efter devalveringen l982. Metallvaruindustri, järn- och stålindustri samt annan tillverkningsindustri vann mest. Dessa branscher ökade sina andelar med över 4 procent per år. Trävaruindustri, elektroindustri och övrig industri förlorade dock andelar. Framförallt erövrade industrin marknadsandelar i Nordamerika och ökade på denna marknad årligen med nästan 6 procent.
Sett över hela perioden 1970-87 har dock industrin förlorat marknadsandelar. Orsakerna till detta var flera. Efter mitten av l970-talet förklaras förlusterna till stor del av den ogynnsamma kostnadsutvecklingen i Sverige relativt våra konkurrentländer. Lönerna har hittills under 1980-talet årligen ökat 2-3 procent snabbare i Sverige än i övriga konkurrentländer, trots att produktiviteten snarast ökat i långsammare takt. Att Sverige hållit fast vid en ambitiös sysselsättningspolitik och inte flertalet konkur-
som rentländer ensidigt prioriterat inflationsmålet är förklaringarna. I
en av syfte att sänka löneökningstakten till den i våra konkurrentländer har det Socialdemokratiska partiets 90-talsgrupp nyligen föreslagit återgång till
en en exportledd lönemodell. Enligt gruppens förslag bör regeringen och
arbetsmarknadens parter komma överens om det samhällsekonomiska utrymmet för längre perioder. Grundtanken är att låta löneutrymmet i exportsektorn tjäna som vägledande även i förhandlingarna i övriga sektorer.
Marknadsandelar har även förlorats att anpassningen till
pga. nya produkter och marknader har varit otillräcklig. Vidare har nya konkurrentländer tillkommit, framförallt från Sydostasien. I tabell 2.9 visas hur stora andelsförlusterna var mot Sveriges konkurrenter. Dessa störst
var mot Japan och NIC-länderna och hänfördes där främst till maskin-, elektrooch transportmedelsindustrin. En mindre del av förlusterna kan dessutom förklaras av att många svenska storföretag under perioden förlagt sin produktion och därmed export till utlandet, vilket inneburit att den
svenska industrin som helhet förlorat andelar samtidigt dessa svenska
som företag istället vunnit marknadsandelar.
Tabell 2.9 Marknadsandelsvinster/förluster värde mot vissa länder/ländergrupper uppdelat på branscher 1980 87.
- Årlig procentuell förändring
| Land/Bransch | Bas Kemi Metall Maskin Elektro Transport Totalt | |||||
| USA | 8.8 | l.l | 3.6 | 1.2 1.7 4.1 3.5 | ||
| Japan | 7.9 -7.3 | l.0 -l3.l | -7.5 -l.l | -6.5 | ||
| NIC-länder | -5.1 -5.2 | 0.8 - | 1.5 -7.4 -23.8 -5.7 - | |||
| Västtyskland | l.l -l.3 | -l.0 -l.7 -O.3 | 0.5 -l.3 | |||
| Storbritannien | 3.4 | l.l | 3.2 -0.9 -O.9 | 3.7 | 1.7 | |
| Qvriga EG-länder | 1.6 -0.l | l.l -2.7 -0.2 | 4.2 | 0.3 |
- Ovriga nordiska
| länder | O -O.3 -0.2 | l.0 -0.6 - | 0.5 l.l | |
| Övriga länder | 3.8 4.0 -45 3.3 5.0 | 1.3 9.3 | ||
| Världen | 2.6 0.6 | 1.4 3.2 3.2 - | - - | 1.6 2.2 |
Goda exportförutsättningar inför 1990-talet
Det kommer att inträffa stora förändringar i förutsättningarna för handeln på världsmarknaden under l990-talet. Resultaten av de handelspolitiska förhandlingarna i GATT under Uruguayrundan kommer att bli betydelsefulla för de flesta av världens länder. De viktigaste handelsblocken EG, Nordamerika och Stillahavsområdet är givetvis de starkaste blocken i GATT och Sverige kan som enskilt litet land i mycket liten mån påverka utgången av dessa förhandlingar. Några av de punkter som står på dagordningen och kan förväntas bli svårlösta är bl. a. ökad liberalisering av
som handeln med jordbruks- och tekoprodukter, frågor om tjänstehandel och nödfallsprotektionism samt patentfrågor. Dessutom vill de flesta I-länder att NIC-ländema skall klassas som industriländer. Detta för att NICländema inte skall kunna tillgodogöra sig alla fördelar som ett U-land ges. EG-ländema kräver också att Japan i större utsträckning skall öppna sig för västhandel. För ett litet utrikeshandelsberoende land som Sverige är det givetvis viktigt att förhandlingarna resulterar i ökad liberalisering.
Den viktigaste faktorn för industrins möjlighet till ökad handel inför 1990-talet är Sveriges förhållande till EG 92. En av tankarna bakom EGintegrationen är att EG-ländema genom samordning och större hemmamarknad vill öka förutsättningarna för att bättre hävda sig på världsmarknaden. Särskilt gäller detta för de nya viktiga högteknologiska produkter-
De europeiska länderna har här tappat mycket i konkurrensen med na. Japan och USA. l EG-publikationen Panorama of EC Industry framkom att de två övriga blocken vart och ett hade både snabbare produktionstillväxt och större marknadsandel än EG för flertalet viktiga högteknologiska produkter.
I nedanstående avsnitt redovisas några av förutsättningarna för svensk industriexport under l990-talet. Inledningsvis redovisas även industrins beroende EG och de effekter EG-integrationen kan för svensk indu-
av strl.
Halva Sveriges export går till EG För svensk industri har EG-handeln ökat i betydelse. Under 1987 exporterade industrin för 143,7 miljarder kronor till EG, vilket motsvarar drygt hälften den totala varuexporten. De största mottagarna av svenska
av
till EG-marknaden är Västtyskland och Storbritannien. Dessa länder varor tar emot nästan hälften av den svenska EG-exporten.
Branschemas exportandelar på EG-marknaden skiljer sig på så sätt att basindustrin exporterar betydligt mer till EG än verkstadsindustrin. Drygt
den totala verkstadsexporten gick till EG. Motsvarande 43 procent av andel för basindustrin var 58 procent 1987.
Sätter man exporten i relation till produktionen framkommer branschernas beroende EG-marknaden tydligare. I tabell 2.10 visas att
av massaindustrin är känsligast för störningar på EG-marknaden. Drygt 53 procent av avsalumassan exporteras till Gemenskapen, vilket motsvarar
72 branschens totala export. Även och nästan procent av pappers- pappersvaruindustri, sågverk och hyvlerier är EG-känsliga. Nästan hälften
Bilaga 18 s. 33av deras produktion eller över 70 procent av exporten går just till EGländema. Att en så stor andel av produktionen går till EG-ländema innebär stor sårbarhet och begränsat manöverutrymme.
Tabell 2.10 Branscher somexponeradeen stor andel avproduktionen till EG-marknadenår 1987.
| Bransch | Andel av produktionen som går till EG som går till EG | Andel av exporten |
| Massaindustri | 53,5 | 71,6 |
| Pappersoch pappersvaru- | 46,8 | 71,0 |
industrin
| Sågverkoch hyvlerier | 43,4 | 76,2 |
| Maskinindustri | 43,3 | 45,5 |
| lnstrumentindustri | 43,1 | 43,6 |
| Läkemedelsindustri | 32,1 | 35,1 |
| Järn och stålverk | 31,3 | 57,8 |
| Petroleumindustri | 26,1 | 76,8 |
| Tekoindustri | 25,6 | 41,2 |
| Bil- och bilmotorindustri | 25,4 | 42,1 |
| Elektroindustri | 24,3 | 41,3 |
Källa: SINDCOM
Motiven för de svenska företagen att förlägga en större del produktio-
av nen utomlands är flera. Sårbarheten i kombination med rädsla för framtida diskriminering av EG-gemenskapen är en. Andra skäl är lägre kostnader, närhet till marknaden och i vissa fall bättre kvalitet. Även den under senare år allt kännbarare bristen på arbetskraft har förts fram som argument. VOLVOs planer på att förlägga all ny tillverkning till EG-området de närmaste åren har bl. a. motiverats med att företaget haft svårt att rekrytera personal i Sverige.
Att svenska företag av olika skäl väljer att förlägga nyproduktion till utlandet kan på sikt medföra negativa bytesbalansetfekter inte även ett
om inflöde kan åstadkommas. Under perioden 1970-87 förvärvade utländska företag 1166 företag i Sverige Fleetwood E. 1989. Enligt utlandsförvärvsutredningen har emellertid sysselsättningen i utlandsägda företag minskat kraftigare än i den svenska industrin som helhet. En slutsats är att nyetablering av utlandsägd produktion förekommit i mycket liten utsträckning.
Importen från EG var under 1987 147 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 57 procent av Sveriges totala varuimport. Nästan hälften denna
av import bestod av verkstadsprodukter. l tabell 2.11 redovisas importens andel av tillförseln produktion + import export till Sverige. Uppgif-
terna i tabellen beskriver branschemas importberoende från EG och EFTA samt det totala omvärldsberoendet importpenetrationen. Importens
andel av den totala tillförseln var drygt 42 procent 1987. Av denna korn 26
ca procent ifrån EG-ländema. Framförallt fyller EG det svenska importbehovet av maskin-, tele-, teko- och instrumentprodukter. Tabellen understryker ytterligare Sveriges beroende av EG. EGs beroende Sverige är
av dock betydligt mindre. Endast 1 procent av EGs totala industrivarutillförsel kom ifrån Sverige Konjunkturrådet rapport 1989.
29-046 3-
Bilaga 18 s. 34Tabell 2.11 Sveriges import från EG och EFTA som andel av Sverigesinhemska förbrukning för några branscherår 1987.
Bransch EG EFTA Totalt
INDUSTRIN Tckoindustrin Massa-och Pappcrsindustri Trävaruindustri Kemisk industri Läkemcdclsindustri Maskinindustri Elektroindustri Teleproduktindustri Bil- och bilmotorindustri lnstrumcntindustri
Aki/la: SINDCOM
EG 92 innebär stora möjligheter men även hot
- EG-kommissionen har mål att till december 1992 avveckla ett antal
som regleringar mellan EG-länderna. l detta sammanhang pratar man om de fyra friheterna; handel, tjänstesektor, kapital-, och arbetsmarknad. Den fria handeln mellan EG-länderna innebär att de icke-tariffara och tekniska handelshindren skall slopas. Dessutom skall ingen diskriminering förekomma vid statlig upphandling. Fri tjänstesektor innebär att det skall bli möjligt att öppna flyglinjer, konkurrera godstransporter m. m. mellan
om EG-länderna. Den fria kapitalmarknaden innebär bl.a. fri etablering av banker och mäklare. På arbetsmarknaden skall det vara möjligt att ta arbete i valfritt land inom EG. Under förutsättning att planerna kan fullföljas kommer det att innebära att nuvarande landsgränser ersätts med länsgränser under förutsättning att en samordnad ekonomisk politik och gemensam valuta kan införas.
Tanken bakom EG-integrationen är att bl.a. genom enhetliga produkt-
och bildandet större hemmamarknad stärka EGs företag, normer av en framförallt i konkurrensen med de nordamerikanska och japanska företa-
De vinster integrationen väntas leda till är lägre produktionskostgen. som nader och därmed konsumentpriser, större och effektivare företag och effektivare industristruktur med färre produktionsenheter inom hela EG.
EG 92 för svensk industri beror i väldigt stor utsträckning
Effekter av på hur statsmakterna och industrin mot EG. Regeringens EG-
agerar politik syftar till att Sverige skall närma sig EG så långt som är möjligt så länge det säkerhets och utrikespolitiska handlingsutrymmet inte hotas. Regeringen vill dock skynda långsamt, vilket föranleder de enskilda före-
sig riskera negativa konsekvenser av ett svenskt icke-medtag som tror lemsskap, att agera efter eget bevåg.
Förhandlingarna med EG kan ske via olika vägar. Det kan ske bilateralt, multilateralt eller via EFTA. För närvarande förhandlar Sverige framförallt via EFTA. EFTA-ländernas skilda syn på samarbete och samgående med EG talar dock för att detta kan vara en svår väg. Av EFTA-länderna är Sverige, Norge och Österrike uttalat positiva till ett ökat samarbete med EG. Österrike har redan lämnat in ansökan om medlemskap i EG.
o. m.
Bilaga 18 s. 35Finland och Schweiz har hittills intagit en mer neutral och avvaktande inställning.
För att kunna diskutera hur stora effekterna blir av integrationen och hur de slår i ett land utanför EG bör man beakta åtminstone fyra olika faktorer, nämligen; risken för diskriminering, EG-integrationens elTekter, Företagens storlek samt hur USA och Japan kommer att agera.
Enda sättet för ett land att vara säker på att inte bli diskriminerat är att bli fullvärdig medlem. Står landet utanför kan det bli diskriminerat i olika utsträckning, mycket beroende på utgången av samarbetsförhandlingarna och hur väl landet lyckas harmonisera sin ekonomi med EGs vad gäller regler och normer. Kommissionen har uttalat att det inte ensidigt går att plocka russinen ut kakan". Det anses troligt att de västeuropeiska länderna utanför EG kommer att ha större möjligheter att undgå diskriminering än Nordamerika och de nyligen industrialiserade länderna i Asien.
En efekt substituzionsefekten innebär att importörer inom EG,
- som följd av integrationen får ökad möjlighet att byta ut dyrare svenska leverantörer mot billigare leverantörer inom EG. Substitutionseffekten verkar på såsätt i handelsomfördelande riktning.
En andra efekt inkomstefekten är antingen motverkande eller
- stärkande för den svenska industrins exportmöjligheter beroende på hur konsumenterna inom EG väljer att spendera den ökande inkomsten, som integrationen väntas leda till. Om den ökande realinkomsten leder till högre sparande eller tas ut i ökad fritid, utan istället spenderas på varuinköp kommer svenska exportörer att gynnas, dock inte så mycket som företag med hemort inom EG.
En tredje efekt är att EG- integrationen ökar möjligheterna att tillvarata stordriftsfördelar, vilket främjar en ökad import från ett annat EGland på bekostnad inhemsk mindre effektiv produktion. Ökad handel
av inom EG blir då resultatet. Med en anslutningsforrn som garanterar ickediskriminering bör även svenska företag gynnas av detta.
En liberalisering av handeln leder också till att de nuvarande handelsmönstren förstärks. Detta innebär för Sveriges del att förutsättningarna för bl. a. basindustriexport till EG ökar.
Efekterna slår på olika lång sikt. Det blir inte resultat av EG 92
- "över en natt. Att ändra företagens och konsumenternas konsumtionsbeteende tar relativt lång tid. Starka köp och säljbindningar finns som kräver relativt stora vinster för att brytas. Substitutionseffekten bör dock få genomslag inom några år, betydligt snabbare än inkomsteñekten som väntas kunna verka först på längre sikt.
Efekterna slår olika på olika marknader. Effekterna slår olika på de
diskriminerade ländernas marknader och de icke-diskriminerade ländernas marknader. De största och mest positiva elfektema uppstår givetvis inom EG. I takt med att priserna blir lägre inom EG och omstrukturingsprocessen tar fart blir det även effekter på marknader utanför EG. EGföretagen kommer att bli större och mer konkurrenskraftiga på samtliga marknader även den svenska.
Efekterna slår olika i olika branscher. Effektema blir störst i de
branscher som idag har stora hinder vid handel, stor potential i stordriftsfördelar och förekomst av diskriminering vid offentlig upphandling. Be-
Bilaga 18 s. 36rörda branscher är framförallt de högteknologiska branscherna; teleproduktindustri, datamaskinindustri, läkemedelsindustri, instrumentindustri och viss transportmedelsindustri. Inom branscher där utrikeshandeln redan idag är stor och där handelshinder existerar kommer EG 92 att innebära endast små förändringar.
Ett större multinationellt företag som idag är etablerat inom EG är redan ett EG-företag oberoende av nationalitet. Ett sådant företag kan givetvis utnyttja samtliga fördelar som uppstår. Samtidigt är det lika utsatt för uppköp och utslagning som övriga EG-företag. De mindre företagen, framförallt underleverantörer löper större risk att drabbas. Större EG-företag kan mycket väl tänkas byta ut sina svenska underleverantörer mot billigare leverantörer i EG.
Effekterna för svensk utrikeshandel på övriga utlandsmarknader är betydligt svårare att förutsäga. Det beror på hur andra icke-EG länder, främst Japan och USA kommer att reagera på integrationen. Om EG vidtager åtgärder, som av dessa stora handelsländer upplevs som protektionistiska, kan en motreaktion väntas. Om Sverige betraktas som ett EGland kommer att också riskera att drabbas och svensk industri kan få svårare att exportera till länder utanför EG. Om Sverige däremot blir diskriminerat av EG och/eller inte anses som ett EG-land kan effekterna på dessa marknader bli försumbara eller t.o. m. positiva. En viss risk Föreligger emellertid om Sverige hamnar emellan starka handelsblock USA, Japan och EG eftersom man då inte automatiskt kan påräkna att få del de handelsöverenskommelser som dessa kan förmodas sluta.
av
Stark tillväxt i EG och Japan under första hälften av 1990-talet Förutom GATT-förhandlingarna och EG-integrationen är utvecklingen av den internationella konjunkturen viktigast för Sverige och den svenska industrins utveckling. Nedan redovisas en prognos över BNP-tillväxten i olika länder fram till 1993.
Som visas i tabell 2.12 väntas gruppen Övriga länder växa snabbast under perioden. I dessa länder väntas en årlig BNP tillväxt om 3,8 mot 2,6 procent i OECD-länderna. Tillväxten väntas bli allra störst i de asiatiska länderna, framförallt i NIC-länderna. Prognosen för dessa länder är ca 6 procent år. I de Östeuropeiska länderna väntas BNP öka med 3,5
per ca procent årligen fram till 1993. Mot bakgrund av den stora politiska omvälvning som inträffat under senare tid i Sovjet, Ungern, Polen och nu senast i Östtyskland och Rumänien har möjligheterna ökat för en ännu snabbare ekonomisk tillväxt. Även importbehovet kan då förutses öka under l990-talet. Detta förutsätter dock att det politiska läget stabiliseras och att dessa länder verkligen tillåter utländska investerare.
Bland OECD-länderna väntas Spanien och Japan en större årlig tillväxt än OECD-genomsnittet med 3,9 respektive 3,5 procent.
Viktigare för svensk industris exportmöjligheter än BNP-tillväxten i varje land är självfallet importtillväxten i de stora importländerna. I nedanstående prognos tabell 13 framkommer att det framförallt är i de stora EG-länderna och i Japan som importen väntas att öka relativt kraftigt. I Japan väntas importtillväxten öka med drygt 6 procent per år
Bilaga 18 s. 37Tabell 2.12 BN P-tillväxt 1979 93.
- Årlig procentuell tillväxt
87-93 82-87 79-82
prognos
| Japan | 3,5 | 3,7 | 3,7 | |
| EG | 2,6 | 2,2 | 0,6 | |
| USA | 2,5 | 3,6 | -0,3 | |
| Övriga länder | 3,8 | 3,5 | 2,6 | |
| varav Asien | Osteuropa Latinamerika Afrika Mellanöstern | 6,0 3,5 3,0 2,5 2,0 | 6,9 3,1 2,4 0,8 -0,2 | 5,3 2,7 1,7 2,1 1,4 - |
| TOTALT | 3 l | 3 l | I 4 |
Källa: EG Panoramaof EC Industry
under perioden. Möjligheterna för svensk industri att kraftigt öka andelarna på den japanska marknaden måste dock anses som relativt små. Detta beror på svårighet att etablera sig på den japanska marknaden, men också på att Sveriges produktmix med skogsprodukter, maskiner och bilar inte importeras i någon större utsträckning av Japan. Japans ökade importbehov kommer framförallt att omfatta konsumtionsvaror från Europa och USA. Här har inte svensk industri komparativa fördelar. USA, som brottas med stora underskott i handels- och bytesbalansen, väntas föra en betydligt restriktivare ekonomisk politik än under 1980-talet, vilket får till följd att importen kan väntas öka i måttligare takt.
Tabell 2.13 Prognosöverimporttillväxten i desexstoraOECD-länderna 1990-96. Årlig procentuell tillväxt
ÅR
| Land | 90-93 | 93-96 |
| Japan | 6,4 | 6,8 |
| Frankrike | 5,8 | 5,4 |
| Västtyskland | 5,3 | 4,3 |
| Italien | 5,I | 4,9 |
| Storbritannien | 4,8 | 5,7 |
| USA | 3,0 | 3,8 |
Källa: DRI
För Sveriges del är utvecklingen i de fyra stora EG-länderna Frankrike, Italien, Storbritannien och Västtyskland särskilt viktig. Till dessa länder gick ca en tredjedel av Sveriges varuexport 1988. Som framgår av tabell 2.14 väntas produktion och import överlag öka mest inom de högteknologiska branscherna dataindustri och instrumentindustri. Inom nämnda fyra EG-länder väntas imponvolymen av dessa varor årligen fram o. m. 1996 öka med nästan 9 procent. Även maskinimporten väntas öka relativt kraftigt under perioden. Importbehovet från den for Sveriges del viktiga massa- och pappersindustrin väntas också enligt prognosen växa under första hälften av 90-talet.
Bilaga 18 s. 38Tabell 2.14 Årlig Produktions- och importvolymsutvecklingi de fyra storaEG-Iänderna 1988 93.- Årlig procentuelltillväxt
Bransch lmport- Produktions-
tillväxt tillväxt
88-93 93-96 88-93 93-96
Data- ochinstrumentindustri Maskinindustri Kemisk industri Plast- och gummiindustri Massa-ochpappersindustri Elektroindustri Metallvaruindustri Transportmedelsindustri Tekoindustri Järn- och stål och metallverk Livsmedelsindustri
Källa: DRl European SectoralService
De högteknologiska framtidsbranscherna 90-talets förlorare Vad kan man då säga om svensk industris exportförutsättningar utifrån detta Som tidigare framgått är osäkerheten om resultaten av GATT- Förhandlingarna och effekterna av EG-integrationen stor. Om dessa förhandlingar och effekter blir positiva för Sveriges del finns möjligheter till en stark tillväxt i handeln under 1990-talet. Emellertid kommer nya villkor och normer att uppträda och en snabb anpassning till dessa kommer att fordras av de svenska företag som vill dra fördel av de ökade handelsmöjligheterna.
Mycket talar för att den svenska basindustrin som svarar nästan för
en tredjedel av den svenska industriexporten tar ytterligare andelar på
världsmarknaden, framförallt om de svenska företagen förmår öka sin kapacitet. Detta gäller framförallt under första hälften av 1990-talet. Som framgår av ovanstående DRI-prognos väntas de fyra stora EG-ländema årligen då komma att efterfråga drygt 5 procent mer massa- och pappersva-
Äfven dessa fyra länders export också ökar kraftigt med 6 procent ror. om enligt samma prognos, bör de svenska företagen med sin starka ställning ha goda möjligheter att öka sin exportförsäljning, under förutsättning att de får sälja på samma villkor som företag inom Gemenskapen.
Utvecklingen därefter är svårare att förutsäga, bl.a. mot bakgrund av osäkerheten om framtida miljöavgifter, höjda energipriser och dessas effekter på denna industri. Även den svenska basindustrin har stark
om en ställning på EG-marknaden väntas den inte ens på kort sikt kunna helt kompensera sig för ökade produktionskostnader genom produktionsminskningar i avsikt att priserna. Även i ett kortsiktigt perspek-
pressa upp tiv väntas ökade kostnader därför leda till både minskade vinster och förlorade marknadsandelar. Redan under början av 1990-talet väntas också de nordamerikanska företagen förlägga en större del av sin försäljning till EG-marknaden, i takt med att den amerikanska marknadens eget behov minskar. Tidigare erfarenhet av sådana satsningar har visat att de
Bilaga 18 s. 39nordamerikanska företagen med stor framgång kunnat penetrera europamarknaden. långsiktigt perspektiv kan därför högre relativa
l ett mer produktionskostnader i Sverige få än mer betydande effekter. Osäkerheten
framtida elprishöjning kan också få omedelbara följder som minsom en kad investeringslusta samtidigt det ökar incitamenten att förlägga en
som större del av produktionen utomlands.
Den FoU-intensiva industrin väntas inte röna samma positiva utveckling basindustrin. Den svarar idag för endast l5 procent av svensk
som industris totala varuexport mot 23 procent av I-ländemas totala export. Att den svenska exporten inte väntas öka beror till viss del på ytterligare hårdnad konkurrens från Stillahavsomrádet och från EG-företagen. De svenska tillverkarna inom dessa branscher har även i större utsträckning förlagt sin produktion utomlands. Detta har inneburit att den svenska branschen helhet tappat andelar medan vissa enskilda företag i bran-
som schen erövrat marknadsandelar. Ett bra exempel på detta är elektroindustrin tappade andelar under 1980-talet medan Ericsson, som svarade
som för hälften branschens export, vann andelar. Denna tendens väntas
ca av förstärkas under 1990-talet.
Den högteknologiska industrin kännetecknas av stora investeringskostnader avkastning först efter relativt lång tid och stora produk-
som ger tionsserier, vilket enbart de världsledande företagen har kapacitet för. För ett litet land Sverige kan detta tolkas som att vi inte har råd att satsa
som alltför brett, utan istället bör inrikta ossmot vissa produktnischer. Produk-
Sverige kan utveckla och exploatera ytterligare är ex. läkemedel ter som och telekommunikationsprodukter där svenska företag visat sig framgångsrika. I dessa branscher har den svenska industrin idag komparativa
är positiv. Även för den svenska flygindustrin fördelar, dvs. nettoexporten
positiv utveckling förväntas under 90-talet. Instrumentindustrin kan en omfattar idag ett mycket stort antal mindre företag. För en positiv utveckling även här kommer det under 90-talet att ställas stora krav på en fortgående strukturomvandling mot färre och effektivare produktionsenheter. Inom andra produktområden som ex. datorer har den svenska industrin redan tappat så mycket mark att förutsättningarna får anses små att svenska datorer i nära framtid skulle kunna bli en stor exportvara.
en
Investeringar i FoU kännetecknas större risk än normala kapital-
av en investeringar. Tillgång till riskvilligt kapital är därför en nödvändig förutsättning för att möjliggöra utvecklingsprojekt, i synnerhet, i småföretag. Likaså ställer den högteknologiska industrin i större utsträckning än annan industri krav på god tillgång till kvalificerad och välutbildad arbetskraft.
Att Sverige närmar sig EG är viktigt för den högteknologiska industrin. I denna industri förekommer nämligen stora inslag av tekniska handelshinder och nationella intressen styr i hög grad de offentliga uppköpen. EG92 innebär ett borttagande dessa hinder och det är viktigt att även svenska
av exportörer då får möjlighet att konkurrera inom dessa nya områden. Närhet till den stora EG-marknaden är också nödvändig om svenska företag inom den högteknologiska industrin skall kunna dra nytta av potentiella stordriftsfördelar.
Ett oroande tecken är att den svenska industrin, enligt tillgänglig statistik, tycks lyckas sämre än konkurrenterna i att omsätta forsknings och
Bilaga 18 s. 40utvecklingsinsatser i färdiga exportprodukter. I tidigare avsnitt visades att
företagssektom i Sverige med FoU investeringar uppgående till 3 procent
av forädlingsvärdet ligger i topp. Trots detta är de högteknologiska
ex-
portproduktemas andel av den svenska totalexporten betydligt lägre än i
flera av konkurrentländema se tabell 2.15. Orsakerna till detta kan till
viss del sökas i defmitionsmässiga oklarheter vad bör
om som anses som
FoU-investeringar, basindustriemas stora andel den svenska exporten,
av
eftersom slutprodukten trots stora investeringar i produktionsmetoder
och utrustning i basindustrin sällan räknas till kategorin högteknologi och 7Genom uppköp utom- de svenska företagens etablering i utlandet Ytterligare förklaringar kan lands har de svenskastor- att FoU-enheter ofta förläggs nära koncemledningen medan
vara nyproföretagen ökat FoU-an-
duktion, som följd av dessa FoU-insatser i Sverige, till stor del förläggs till delen utomlands under 1980-talet. Mellan åren utlandet. Även mot bakgrund detta förefaller emellertid FoU insatserna
av 1980till 1987ökade an- lägre avkastning i Sverige än i flera andra länder. delen FoU-kostnader ge en somkan hänförastill utländska dotterbolag i de Tabell 2.15 Andel högteknologiskaprodukter i exportenfrån någraOECD-länder. 20 största svenskakoncemema från 20.6% till 1987 1980 22.6% Håkansson 1987
| USA | 37,2 | 26,2 |
| Japan | 35,4 | 25,1 |
| Schweiz | 28,8 | 27,0 |
| Storbritannien | 26,3 | 20,6 |
| Frankrike | 19,9 | 14,1 |
| Västtyskland | 18,4 | 15,9 |
| Nederländerna | 16,4 | 13,0 |
| Sverige | 15,3 | 12,7 |
| Italien | 12,2 | 10,2 |
| Finland | 10,0 | 6,1 |
Källa: SINDCOM
Förutsättningar för ökad export är ljusa för den övriga svenska industrin under 1990-talet. Framförallt gäller detta maskinindustrin, för
som svarar nästan 20 procent av svensk export. Här väntas importefterfrågan från de fyra stora EG-ländema öka med 5 till 7 år fram till 1996 tabell
procent per 2.14.
För bil- och bilmotorindustrin, som svarar för ca 15 procent den
av totala svenska exporten, är utsikterna något osäkrare. Orosmoment för denna industri är dels den hårdnande konkurrensen från de asiatiska bilfabrikantema dels de sammanslagningar EG°92 väntas medföra
som med längre serier och kostnadselfektivare produktion som följd. Detta kommer att ställa motsvarande stora krav på anpassning och rationalisering i de svenska bilföretagen Volvo och SAAB.
Underleverantörema till bil- och bilmotorindustrin väntas genomgå en liknande utveckling i riktning mot färre och större enheter med utslagningar som följd.
Slutsatser
Efter 1970-talets kriser står exportindustrin idag betydligt starkare. Några huvudorsaker till oro inför 90-talet är dock att:
Bilaga 18 s. 41Industrin är koncentrerad på produkter med låg tillväxttakt. Basindustrin har haft några goda år efter devalveringarna och förutsättningarna for fortsatt exporttillväxt är goda under den forsta
hälften av 1990-talet. Basindustrin fortsätter att vara utomordentligt viktig for Sverige och svarar for ca 30 procent av både industrins totala förädlingsvärde och den svenska exporten. Siktet bör vara inställt på att ytterligare öka förädlingsgraden framförallt i sågverken, for att med bibehållen konkurrenskraft kunna möta kraven på högre löner och andra fordyringar
av produktionen. För långsiktig planering inom näringen krävs också att beslutande myndigheter i god tid anger förändringar i spelregler och
produktionsforutsättningar samt att även dessa, så långt möjligt, präglas
av långsiktighet.
Under den närmaste lO-års perioden kommer den snabbaste tillväxten i världshandeln att äga rum inom det högteknologiska området omfattande; datorer, telekommunikation och teleprodukter, övrig elektronik, läkemedel, instrument och flygplan. Inom dessa produktområden har svensk industri relativt OECD en mycket låg exportandel mot bakgrund de
av FoU-insatser som görs. Mycket tyder på att industrin i Sverige inte får samma avkastning i exporttermer som industriländema i genomsnitt
av satsningar i FoU. Det är angeläget att de svenska industriforetagen,
som resultat av Sveriges förhandlingar med EG, ges samma möjligheter att deltaga i EGs stora FoU-projekt som konkurrenterna inom EG. Detta innebär att de skall ges möjligheter att påverka både inriktning och utformning av projekten samt erhålla samma eller motsvarande stöd vid finansieringen.
I synnerhet den FoU-intensiva industrin ställer också stora krav på tillgång till en välutbildad arbetskraft. I nuläget är efterfrågan i Sverige större än utbudet. Det är i nuläget mycket svårt att sia om hur en svensk anpassning till EG 92s fria arbetsmarknad kommer att påverka rörligheten till och från Sverige. Den svenska skatteomläggningen är stor
av betydelse för att skapa en bättre balans mot utlandet och förhindra att
en fri europeisk arbetsmarknad leder till svårigheter att behålla den mest kvalificerade arbetskraften i Sverige. Den torde samtidigt underlätta svenska företags rekrytering av välutbildad arbetskraft till arbeten i Sverige. Den låga arbetslösheten i Sverige borde rimligen också leda till viss arbetskraftsinvandring främst från de sydeuropeiska länderna.
E G-inzegrationen innebär stora möjligheter för storföretagen svåra-
reför småföretagen. Enligt ett flertal studier bl a Cecchini-rapporten och SIND 1989: 2 kommer EG-integrationen att innebära stora möjligheter for ökad tillväxt den närmaste lO-årsperioden. Detta gäller generellt för EG-ländema men även för länder som står EG-blocket nära. I SlNDs EG-rapport SIND 1989:2 presenteras uppskattning EG-etfektema i Österrike. Av denna kan
en av man dra slutsatsen att den ekonomiska tillväxten ökari Österrike oberoende av om landet förblir medlem i EFTA och inte fullt ut integreras med EG status quo scenariot eller om landet antingen erhåller fullt medlemskap
Bilaga 18 s. 42eller åtminstone genomför en fullständig anpassning till EG-marknaden. Tillskottet till tillväxten förutses dock bli drygt dubbelt så högt om full 3Tillskottet till BNP-tilI- anpassning till EG genomförs Det finns all anledning att förmoda att en växten beräknasbli 0.7°/o liknande uppskattning avseende Sverige skulle i resultat
utmynna som första åretoch totalt pekar i samma riktning. 35% de första sexåren om Osterrikeanpassarsig Sverige är betydligt mer beroende av EG än EG av Sverige och har till EG. Om anpassning Sveriges därför mer att vinna på ett närrnande. Detta innebär också att inte genomförs beräknas bli O.3°/0 förhandlingsposition mot EG är relativt svag och att anpassningsbördan tillväxten enbart respektive 1.6°/0. faller på Sverige. Liberaliseringen av handeln under 1960-talet förstärkte de handelsskapande elfektema i större utsträckning än de handelsomfordelande. Mycket talar emellertid för en omvänd ordning under l990-talet. Det beror dels på att det idag finns ledig kapacitet inom EG dels på att dessa länders struktur och inkomstnivåer idag är mer olika och förekomsten av komparativa fördelar därigenom större.
Olika bedömningar görs av risken att Sverige skulle diskrimineras eller röna ofördelaktig behandling av EG och vilka effekter detta skulle
en kunna få. EG-integrationen förutses behöva lång tid för att slå igenom. Det pekas på att gamla marknads- och handelsmönster är svåra att bryta osv.. I diskussionen de svenska storföretagen pekas ofta på att dessa redan i
om stor utsträckning etablerat produktions-, marknads- och FoU-enheter inom EG. Bevekelsegrundema sägs inte i första hand ha varit osäkerhet
den handelspolitiska framtiden, utan snarare behovet att ligga nära en om större marknad, möjliggöra lokala anpassningar av produkter mm. Utvecklingen sägs därför ha varit av godo även för Sverige, eftersom den på sikt ökat dessa företags överlevnadsförrnåga. I en nyligen publicerad studie Håkansson L. IVA-PM 1989: l sägsdock också politiska förhållanden ha spelat en stor roll när det gäller de svenska företagens etablering av FoUenheter utomlands. Med politiska förhållanden avses faktorer i företa-
-
omgivning, vilka mer eller mindre direkt påverkas av statliga åtgärder gens
Majoriteten av bedömama delar dock åsikten att Sverige bör uppnå en -. så nära anpassning till EG-gemenskapen som är möjligt. Medan storföretagen kunna se integrationen an med tillförsikt och optimism är
anses osäkerheten stor vilka effekterna, särskilt utan en anpassning, skulle bli
om för mindre företag och underleverantörer.
Om Sverige inte klarar av anpassningen till EG ökar uppenbart risken för diskriminering och ofördelaktig behandling. Mest negativt skulle då drabbas de branscher som idag kännetecknas av handelshinder och olika restriktioner. Dit hör framförallt Sveriges högteknologiska industri, som i
diskrimineringssituation kommer att ökade incitament till utflytten
produktion och FoU. För framtidsbranschema och deras fortsatta ning av utveckling är det dessutom viktigt att få deltaga i EGs stora forsknings-
De många underleverantörema, framförallt till transportmedelsprogram. industrin och de branscher som är beroende av denna, bör redan nu se om sina hus och planera för framtiden, för att behålla sina huvudköpare under 90-talet. Även med svensk anpassning till EG, undanröjer hotet
en som
diskriminering, kan EG-integrationen antas leda till en effektivare om produktionsstruktur med hårdnande konkurrens som följd. De svenska storkoncemema kommer att kräva billigare insatsvaror och köpa dessadär de är billigast, för att själva kunna överleva och förstärkas.
Bilaga 18 s. 43Mycket talar för att koncentrationen av de tre stora handelsblocken EG, Nordamerika och Stillahavsområdet blir större i framtiden. Om Sverige inte uppnår en anpassning till EG och GATT-förhandlingarna skulle bryta samman finns det en viss risk att Sverige hamnar i bakvattnet av de stora blocken. De stora handelsblocken kan då göra upp om handelsavtalen sinsemellan och de övriga länderna får anpassa sig efter dessa. Dessutom kan det finnas en risk att stora handelsblock i kraft av sin storlek kan förhandla bort ömsesidiga handelshinder, utan att dessa fördelar automatiskt kommer mindre länder utanför blocken till godo. I detta det mest negativa utvecklingsscenariot skulle Sverige riskera att bli diskriminerat inte endast av EG, utan även av de andra stora handelsblocken.
Även EG-integrationen även framkallar hotbilder, finns det än stör-
om re anledning att betona de ekonomiska möjligheter som den kan medföra. Mot bakgrund av de positiva effekter, som avregleringen väntas medföra, kan nu skönjas en allt större optimism inom EG, en optimism inför framtiden som kan vara lika viktig som integrationsprogrammet i sig. Det är viktigt att denna optimism smittar av sig även till den svenska industrin.
Industrin väntas möta en ökad konkurrens från EG och de sydostasiatiska länderna på viktiga marknader och produktomrâden. Några länder i Sydostasien satsar mycket målmedvetet på framtidsbranscherna. I ex. Japan är investeringsgraden i data- och elektronikindustri betydligt högre än i de övriga stora industriländerna. Detta är en följd av
målmedveten och långsiktig satsning på framtidsbranscher, kraftfullt en stödd av bl. a. Ministry oflnternational Trade and Industry MITI. Under 80-talet har Sverige förlorat marknadsandelar inte enbart mot Japan, utan även mot NIC-länderna. Främst gäller detta elektro maskin- och trans-
-, portmedelsindustrin. Som nämndes ovan kommer omstruktureringar inom EG att leda till att konkurrensen även där hårdnar för de svenska företagen. För att klara detta måste svenska företag förstärka sina positioner i Sverige, men framförallt utomlands. En förutsättning för att företagen skall överleva på sikt är förmodligen att att de måste flytta viss produktion utomlands. Detta gälleri synnerhet om Sverige inte uppnår en samverkan med EG som garanterar icke-diskriminering.
Sverige inte intressant för utländska företag
- Ett ensidigt utflyttande av svenskt produktion till utlandet, även på goda bevekelsegrunder, kan på sikt medföra negativa effekter för den svenska bytesbalansen. Under åren 1970-87 köptes totalt 1166 svenska företag upp av utländska företag. I utlandsförvärvsutredningen anges att sysselsättningsutvecklingen i dessa företag minskat betydligt snabbare än i industrin i sin helhet. En slutsats av detta är att Sverige endast i mycket marginell utsträckning förmått attrahera ny utländsk produktion. Mot denna bakgrund är det angeläget att vidta åtgärder i syfte att även främja inflyttning. Ett svenskt medlemsskap i EG eller en mycket nära anpassning är ett utomordentligt viktigt led i ett detta strävande
Bilaga 18 s. 44Kostnads- och produktivitetsutvecklingen är ofördelaktig. Under hela 1970- och 80-talen ökade kostnaderna betydligt snabbare i Sverige än i våra konkurrentländer. Kostnadskrisen 1975/76 utgjorde en huvudorsak till industrins Förlorade marknadsandelar. För att försöka ändra på detta förhållande devalverades kronan fyra gånger under 1970och 80-talen. De relativa kostnaderna sjönk vid dessa tillfällen, vilket framförallt gynnade basindustrin. Devalveringarna ledde dock inte till en sänkt pris- och kostnadsutvecklingstakt i Sverige, utan denna har även under 80-talet med bred marginal överstigit genomsnittet inom OECD och i Sveriges viktigaste konkurrentländer. Kostnadsutvecklingen har dock inte föranletts av en snabbare produktivitetsutveckling. Istället har denna utvecklats i långsammare takt i Sverige än i våra konkurrentländer inte endast under 1970-talet, utan även under åren 1982-88, då den svenska tillverkningsindustrin tappade ytterligare några procentenheter vid jämförelse med genomsnittet för hela OECD. EG92 kommer med all säkerhet att innebära en ytterligare förstärkt produktivitetstillväxt inom EG-företagen, eftersom dessa kommer att tvingas till kraftiga rationaliseringar och effektiviseringar bl.a. föranledda av nedläggningar och sammanslagning-
Detta ställer stora krav på de svenska företagen om inte eftersläpningen ar. skall ytterligare förstärkas under 90-talet. Devalveringarna gav Sverige ett kostnadsförsprång som ytterligare förstärktes av oljeprisfallet och sedan förlängdes av den amerikanska dollarns nedgång efter 1985, en god efterfrågan och prisutveckling för svenska produkter utomlands till följd av högkonjunkturen. Kostnadsförsprånget är nu till stor del förbrukat även om vinstnivåerna i företagen fortfarande ligger på en högre nivå än under de första åren på 80-talet och Sverige tycks ånyo närma sig en kostnadskris. Effekterna denna kan fördröjas av en fortsatt högkonjunktur, men
av torde bli uppenbara vid en uppbromsning. En snabbare produktivitetstillväxt i Sverige liksom etablerandet av ett på sikt stabilt förhållande mellan produktivitets- och kostnadsutveckling utgör av naturliga skäl två av 90talets viktigaste målsättningar. Den överhettning som under de senaste åren präglat arbetsmarknaden ger företagen ökade incitament att rationali-
och effektivisera sin verksamhet med en förstärkt produktivitetsutsera veckling som följd. Den förstärker samtidigt incitamenten att flytta produktion utomlands. Den aviserade skatteomläggningen innebär ökade möjligheter till positiv reallönetillväxt och torde därför kunna lägga
en grunden till en långsammare löneutveckling. Huruvida den svenska löneoch prisutvecklingen kommer att kunna nedbringas till den i våra konkurrentländer beror främst på konjunkturutvecklingen under de närmaste åren. Mot bakgrund av att en ny devalvering inte anses möjlig kommer ett fortsatt högt efterfrågetryck att ställa krav på både finanspolitiska åtstramningar och återhållsamhet aktörerna på arbetsmarknaden. Återhållsam-
av het måste då inte endast visas arbetsmarknadens parter på central nivå
av utan även på företagsnivå, eftersom en avgörande del av löneutvecklingen bestäms där.
Bilaga 18 s. 45Referenser: Bhagwati J 1989, Protektionismen, SNS 1989 Cecchini-rapporten, Europas inre marknad 1992, SNS 1988 DRl European Sectoral Service, Forecast Report 1989 Erixon 1988, Löner och konkurrenskraft SIND PM 1988: 5 Fagerberg 1988, "International Competitiveness", The Economic Journal
Juni 1988 Fleetwood E 1989, Företagens FoU-internationalisering och industrins ut-
vecklingstendenser preliminär Håkansson L 1987, Forskning och utveckling i utlandet, IVA PM 1989: 1 Kaldor 1978, "The Ejfects of devaluations on trade in manufactures" ln
Further Essays on Applied Economics Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget maj 1989 Leamer-Sterner 1970, "Quantitative International Economics", Aldine
Publishing Company 1970 Lundberg L 1989, Internationell konkurrenskraft och omvandling, FIEF
1989 Norman V 1986, En liten öppen ekonomi, Universitetsförlaget 1986 Panorama of EC Industry 1989, Commission of the European Communi-
ties Ruist E 1984, Samordna måtten på den svenska exportens marknadsan-
delar, S Statistisk tidskrift 1984:4 Röttorp A 1979, Den svenska exportens marknadsandelsutveckling under
70-talet, Industriforbundet 1979 SIND 1984: Efekter av 1982 års devalvering SIND 1989:2, Svensk industri inför EG 92 90-tals programmet, Tidens förlag 1989 World Development Report 1989, Världsbanken
Bilaga 18 s. 473 Vägar mot en bättre produktivitets-
tillväxt
Den låga produktivitetstillväxten under 1970- och l980-talen har accentuerat problemen kring vad som skapar ekonomisk tillväxt. Hög och jämn lönsamhet i de svenska industriföretagen sedan devalveringama 1981 och 1982 har ännu inte givit effekt i form av ökad produktivitetstillväxt. Industrins investeringar har ökat först under de senaste åren, tidigare har det varit ett ökat kapacitetsutnyttjande som stått för produktionstillväxten. Inför 1990-talet krävs en ökad produktivitetstillväxt för att inte utrymmet för levnadsstandardsförbättringar ska bli mindre och Sverige ska halka efter övriga Europa.
Vilka samband kan vi då finna mellan produktivitet och investeringar Vilka andra faktorer kan i industriföretagen förklara skillnader i produktivitet 1 detta kapitel redovisas resultaten av flera olika studier av produktivitetssamband.
I det första avsnittet analyserar alla industriföretag i storleksklassen 20- 999 anställda som har kunnat identifieras som identiska under tidsperioden 1978 1986. Företagen har grupperats i olika produktivitetskatego-
rier bruttovinstandelsklasser för att ge möjlighet att studera skillnader i utvecklingsmönster vad gäller produktion och sysselsättning. Orsaksförklaringama som diskuteras här är dels investeringsskillnader, dels olika företagsekonomiska faktorer.
I det andra och det tredje avsnitten studeras sambanden mellan företagens investeringar och produktivitet, lönsamhet och tillväxt mer ingående. Först behandlas de materiella investeringarna, medan investeringar i forskning och utveckling diskuteras i det efterföljande delkapitlet. Företagen som ingår i dessa båda studier är samtliga industriföretag med mer än 50 anställda som har kunnat följas mellan 1978 och 1986.
Den avslutande studien som refereras omfattar företag med mellan 100 och 499 anställda. Dessa företag har nått upp till en storlek på försäljning och antal anställda där småföretagens fördelar avtar, men där storföretagens skalfördelar ännu inte nåtts. Ur ett policyperspektiv kan man konstatera att storföretagen lever ett eget liv som är svårt att påverka från samhällets sida. Det är de små och medelstora företagen som ofta behöver samhällets stöd. Av dessa är småföretagens situation betydligt mer känd, medan de medelstora företagen har blivit något av en bortglömd grupp. Vi har studerat skillnader mellan hög- och lågproduktiva medelstora industriföretag vad gäller faktorer som ledningsstrategi, produkt- och marknadsinriktning, personalsammansättning mm. Detta ger inblick i olika produktivitetspåverkande faktorer vilka i flera fall kan påverkas från statens sida.
Bilaga 18 s. 48Produktiviteten är avgörande I de tre följande avsnitten skall vi analysera ett stort antal företag som vi kunnat följa under tiden 1978-86. De är sorterade på tre olika sätt för att möjliggöra studier av materialet från olika utgångspunkter. I den första delen är företagen sorterade efter bruttovinstandel, i den andra efter genomsnittlig investeringskvot under perioden och slutligen i den tredje efter genomsnittlig FoU-kvot. Materialet finns även uppdelat på fyra olika branscher. De är Verkstadsindustri, Verkstadsindustri utan transportme- Verkstadsindustri SNI delsindustri, lätt industri samt tung industri Vidare är alla värden deña- 38, Verkstadsindustriex- terade med producentprisindex för hela industrin med 1980 basår.
som klusive transportmedels- Genomsnittsvärdena är viktade så att varje företag har samma vikt. industri SNI 38 exkl. 384, lätt industri 31 +32+33+342+ 355 356+ 39,+ tung in- Vad krävs fdr lönsamhet dustri SNI 2 341+ + 351+352+353+354+ Avsikten med den här delen av undersökningen är att studera företag som 36+37. haft olika utveckling avseende bruttovinstandel under perioden och analysera deras beteende samt se om detta kan förklara skillnaderna i lönsamhetsutveckling. Vidare kommer sysselsättningsförändringar och produktionstillväxt att studeras.
Bruttovinstandelen anger bruttovinstens andel av förädlingsvärdet och ger en bild av industrins förmåga att täcka sina kostnader utöver personalkostnaderna. Förädlingsvärdet kan alltså delas in i bruttovinstandel och löneandel. Bruttovinsten skall täcka kapitalkostnader och avskrivningar.
I materialet ingår 1718 företag med 20-999 anställda som varit möjliga att följa under perioden 1978-86. De företag som avgått eller tillkommit under perioden eller omvandlats alltför kraftigt har inte medtagits. Bruttovinstandelen har beräknats för 1978 och 1986 varefter företagen respektive år delats in i fem olika bruttovinstklasser. Företagets position 1978 och 1986 ligger till grund för en gruppindelning med klassgränsema 25, 20, 10 och 0 procent. En mer ingående förklaring av gruppindelningen finns i appendix.
För att förenkla analysen har vi valt att koncentrera oss på fyra bredare grupper.
Bland de grupper vi valt att studera finns en som består av företag som legat i högsta brutzovinstklassen både 1978 och 1986, den benämns därför grupp ll. Denna grupp innehåller 262 företag varav 68 stycken eller 26 procent tillhör tung industri. I hela materialet utgör tung industri 13 procent och är alltså överrepresenterad här utan att på något sätt dominera. Verkstads- och lätt industri svarar för ungefär lika stor del vardera.
En grupp som består avföretag som ökat sin bruttovinstandel två klasser eller fler; den s. ökande gruppen. Den består av 346 företag. Värt att notera för den här gruppen av företag är att samtliga företag 1978 hade en bruttovinstandel som var lägre än 20 procent. 1986 var det bara 16procent som hade en bruttovinstandel lägre än 20 procent och dessa hade 1978 en negativ bruttovinstandel. Det är således företag som arbetat sig upp ur en svår situation.
En tredje grupp är deföretag som legat kvar i samma klass eller ökat en klass; den s. stabila gruppen. Vi har valt att inkludera de som ökat en klass i den här gruppen eftersom industrin som helhet haft en ökning av
Bilaga 18 s. 49bruttovinstandelen med ca 10 procentenheter under perioden. Vi antar alltså att ett företag som ökat en klass i princip har följt industrins allmänna resultatförbättring. Detta är den största gruppen med 923 företag eller 54 procent av de studerade företagen. Detta är värt att komma ihåg. Mer än hälften av de studerade Företagen har en stabil bruttovinstandel under nio år.
Slutligen har en grupp av företag vars bruttovinstandel minskat en klass eller mer under perioden; den s. minskande gruppen. Det är 449 företag eller ca 26 procent av de undersökta. En stor del av dessa företag hade 1978 ett relativt gott utgångsläge. Bland annat såfinns 40 procent av de företag som 1978 låg i den högsta bruttovinstklassen i denna grupp.
Dålig produkti zetsutveckling Produktivitet förädlingsvärde/sysselsatt och bruttovinstandel BVA är begrepp som är närbesläktade. Skillnaden ligger främst i att man i bruttovinstandelen tar hänsyn till personalkostnadema. Men eftersom
personalkostnadema per sysselsatt inte skiljer sig mycket oavsett om ett företag går dåligt eller bra, bör vi kunna iaktta ungefär samma förändringar för produktiviteten som för bruttovinstandelen.
Det visar sig också att produktivitetsutvecklingen följer förändringarna i bruttovinstandelen väl. De företag som har haft ökade bruttovinstandelar har också haft en mycket god produktivitetsutveckling +4,9 procent per år, medan företagen med stabila vinstandelar haft en mager produktivitetsförbättring +1,7 procent per år. Det är allvarligt eftersom de sistnämnda företagen utgör 54 procent av de studerade företagen. Slutligen har företagen med sjunkande lönsamhet fått en försämrad produktivitet under perioden.
Ökande vinstandelar följs volymökningar
av stora Det är inte självklart att produktionsvolymen förändras i takt med vinstutvecklingen. I en marknadsekonomi är företagen enligt teorin vinstmaximerande men det medför inte att de hela tiden vill växa. Vid produktion av många varor kan de största vinstförbättringarna skapas då företagen väljer att satsa på en viss nisch av marknaden, vilket torn kan innebära produktionsnedskärningar se sidan 81 i avsnittet om medelstora företag. 1 andra fall är skalfördelama så viktiga att volymtillväxt är absolut nödvändigt för att företaget skall uppnå en god vinstutveckling. Det sistnämnda fallet bör vara det vanligaste speciellt om man tar hänsyn till att det blir allt dyrare att ta fram nya produkter, varför dessa kostnader måste fördelas på allt större volymer. Produktionsutvecklingen under perioden framgår av tabell 3.1.
Företagen med stigande vinstandelar har haft den bästa volymutvecklingen med +33,9 procent, men företagen i grupp 11 en nästan lika stor produktionsökning. Gruppen med de lönsamhetsmässigt stabila företagen har också haft en relativt stor volymökning 20,3 procent, medan företa-
, gen med sjunkande vinstandelar har fått kraftiga volymminskningar på i genomsnitt 16,1 procent. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att föräd-
4- 29-046
Bilaga 18 s. 50Tabell 3.1 Procentuellaförändringar avförädlingsvärdet 1978- 1986. Hela industrin BVA-
| grupper | 78/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 78/86 | |||
| Grupp 11 | 7,5 | 1,3 0,0 0,3 9,0 6,0 2,2 | 6,3 31,1 | |
| Ökande | 14,0 1,2 0,0 1,3 | 5,3 5,0 | 1,8 7 1 33,9 | |
| Stabil | 6,7 | 1,9 0,4 2,4 | 7,2 2,7 | 0,2 3 2 20,3 |
| Minskande | 3,9 0,2 -0,3 -8,5 -2,7 1,3 -3,4 -7 3 -l6,l |
lingsvärdet rör sig i samma riktning som vinstandelarna precis som vi inledningsvis antog att de skulle göra.
Utvecklingen över de enskilda åren vittnar om att produktionsförändringar följer det allmänna konjunkturläget väl. För vårt material innebär det att de grupper som har haft en produktionstillväxt, sett över hela perioden, växt mest under högkonjunkturår och minst under lågkonjunkturår under vissa --år har de o.m. minskat. Tillväxten har for dessa grupper framförallt skett mellan 1983 och 1986. Anmärkningsvärt är att företagen med sjunkande vinstandelar har haft en svag utveckling från 1982 och framåt, och således trots devalveringsåtgärderna fått en dålig produktionsutveckling.
Studerar hur stor del av produktionen och med det menar vi
produktionen som studiens företag står för som de olika grupperna
bidrar med, visar det sig att några större förändringar inte inträffar under
9-årsperiod, frånsett att företagen med minskande vinstandelar tappar en en del se tabell 3.2.
Tabell 3.2 Produktionsandelari procent1978och 1986. Hela industrin
BVA-
| grupper | 1978 | 1986 |
| Ökande | 17,9 | 21,2 |
| Stabil | 55,7 | 59,3 |
| Minskande | 26,4 | 19,5 |
Företagen med relativa lönsamhetsförbättringar ökade sin andel av produktionen med 3,3 procentenheter. Produktionsandelen för gruppen med de lönsamhetsmässigt stabila företagen steg från 55,7 procent till 59,3 procent, en uppgång med 3,6 procentenheter. Följdriktigt förlorade företa-
med sjunkande lönsamhet 6,9 procentenheter av den totala produktiogen
Vi kan konstatera att en mycket stor del av produktionen således äger nen. rum i företag med stabila vinstandelar. Inga anmärkningsvärda förskjutningar i produktionen kan iakttas även om företagen med sjunkande vinstandelar har förlorat en del andelsmässigt.
De stabilt mycket lönsamma företagen nyanställer Ovan kunde studera hur produktionsförändringarna följde vinstutvecklingen. Om inte den teknik som togs i bruk var alltför arbetsbesparande
Bilaga 18 s. 51bör kunna se samma mönster för sysselsättningen. Företagen med ökande vinstandelar samt de stabilt mycket lönsamma företagen, har emellertid haft en avsevärd volymtillväxt. Det betyder att de i större utsträckning än de övriga företagen i studien har skaffat sig arbetsbespa-
ny rande teknik, vilket i viss mån bör ha motverkat det stora arbetskraftsbehov som produktionsutvecklingen har medfört. I tabell 3.3 redovisas
sysselsättningsförändringarna under perioden.
Tabell 3.3 Procentuellaförändringar i sysselsättning 1978- 1986. Hela industrin
BVA-
| grupper | 78/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 78/86 | ||
| Grupp 11 | 2,8 3,7 0,8 0,2 | 2,8 1,0 1,0 14,2 | |
| Ökande | 1,8 1,6 3,9 -6,1 - - | 1,2 0,4 0,8 -0,8 | 13,5 - |
| Stabil | 1,9 1,9 -0,8 -2,2 -0,8 | 1,9 0,6 -1,2 | 1,2 |
| Minskande | 3,4 2,8 1,5 3,6 -2,2 -0,3 -0,4 -0,6 - | - | 2,6 - |
Sammanlagt under perioden minskade sysselsättningen med hela 13,5 procent i genomsnitt för de företag vars bruttovinstandelar steg mer än trenden. Samtidigt steg volymerna avsevärt. Företagen i stabila gruppen ökade å sin sida arbetskraften med 1,2 procent medan företagen med sjunkande vinstandelar minskade antalet anställda med 2,6 procent De 2De företag lön-
som av sistnämnda företagen borde givetvis ha kunnat dra på arbetsstyrkan i samhetsskäldog under
ner
perioden finns inte med i betydligt större utsträckning än vad som de facto gjorde. En kraftig syssel-
den här studien. Annars sättningsökning har däremot grupp ll haft 14,2 procent. Det kan verka hadegivetvis siffran blinågot förvånande eftersom företagen med ökande vinstandelar vit betydligt större
klarade av en lika stor produktionstillväxt, trots en minskning av arbetskraften.
Sysselsättningsnedskärningar tillsammans med stora produktionsökningar skapade den goda produktivitetsutveckling som företagen som ökat sina vinstandelar uppnått. Personalminskningarna genomfördes framförallt mellan 1979 och 1983 då investeringskvoten var hög se mer under nästa rubrik. Efter 1983 har sysselsättningen i stort legat stilla. Grupp 11 har ökat sysselsättningen samtliga år oberoende av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Det pekar på att en hög lönsamhet under en längre tidsperiod leder till inte bara produktionsstegringar utan också till
- - en större arbetsstyrka. Samtidigt är sysselsättningstillväxten en förklaring till den magra produktivitetsutvecklingen.
Några anmärkningsvärda förskjutningar i sysselsättningsfördelningen mellan grupperna har inte skett se tabell 3.4.
Tabell 3.4 Sysselsättningsandelari procent1978och 1986. Hela industrin
BVA-
| grupper | 1978 | 1986 |
| Ökande | 22,4 | 20,0 |
| Stabil | 53,4 | 55,7 |
| Minskande | 24,3 | 24,4 |
Sysselsättningsandelen för Företagen med ökande vinstandelar sjönk under perioden med 2,4 procentenheter till 20,0 procent. Samtidigt ökade den stabila gruppen sin andel av alla sysselsatta, från 53,4 procent till 55,7 procent medan den i stort sett låg stilla for gruppen med lönsamhetsmäs-
, sigt sjunkande företag. De förskjutningar som har skett under perioden, måste ha medfört att arbetskraft i viss utsträckning föns över från den ökande gruppen till den stabila gruppen.
Räcker det att investera Investeringar i byggnader och maskiner förutsätts inom ekonomisk teori
befrämjande för produktiviteten och därmed indirekt öka lönsamhevara
Vår analys sambanden mellan bruttovinst och den genomsnittliga ten. av investeringskvoten under perioden stöder detta antagande. Gruppen av företag med mycket hög stabil bruttovinstandel, grupp l hade den högsta genomsnittliga investeringskvoten följd av, i tur och ordning, gruppen med företag ökat sin bruttovinstandel, gruppen som bibehållit nivån
som och haft minskande bruttovinstandel. lnvesteringskvoten
gruppen som en för hade hög stabil bruttovinstandel var i genomsnitt 20
gruppen som procent under perioden medan de övriga grupperna hade en genomsnittlig investeringskvot mellan lO och 15 procent. Skillnaden mellan de tre sistnämnda grupperna var relativt liten.
l figur 3.1 visas utvecklingen inom hela industrin under perioden. Investeringskvoten har varit relativt stabil. Inga större varaktiga förändringar har ägt Gruppen företag som lyckats med att hålla en hög stabil
rum. av bruttovinstandel har uppvisat något större svängningar än de övriga grup-
samtidigt de företag som hade en ökande bruttovinst uppvisar perna som en puckel i investeringskvoten 1980-81.
Figur 3.1 investeringskvot. Hela industrin.
50 -
p 40 - ökande
-r 0 r stabil c 30 --
e r minskande n
3 20 --gruppll
10 --
0 a 1 l +
.
I figur 3.2 redovisas investeringskvoten för företagen som hade ökande bruttovinstandelar. Här ser man tydligt att företagen inom den tunga
Bilaga 18 s. 53industrin har avvikit från de övriga Även investeringarna grupperna. om har ökat något inom lätt industri och verkstadsindustrin under samma tid såär det den kraftiga ökningen inom den tunga industrin som slår igenom på kurvan för hela industrin. Vi vet från tidigare undersökningar att investeringskvoten för företag inom tung industri med en bruttovinstandel under 20 procent var mycket hög 1980-81. Det är framför allt en kraftig strukturrationalisering inom den tunga industrin som ligger bakom inves-
teringspuckeln.
Figur 3.2 Investeringskvot.Ökandegrupp.Hela industrin ochdelbranscher.
/ """ x 50 - / z X z 40 Hela p -r- , \ r o -- tung C e-, g " verkstad e n I uti.
0 u v l u u
l figur 3.3 visas bruttoinvestering per sysselsatt som uppvisar ett mönster liknande det sett hos investeringskvoten. Gruppen med hög stabil bruttovinstandel investerade i genomsnitt nästan dubbelt så mycket som de övriga Gruppen med stabila företag investerade mer än de grupperna. företag har ökat eller minskat sin bruttovinstandel. Avståndet till de som Företag minskade sin bruttovinstandel har ökat under tidsperioden. som De företag ökade sin bruttovinstandel har haft en mindre stabil som utveckling men i genomsnitt har de investerat ca lO procent mer än de företag minskat sin bruttovinstandel. Det var framför allt under som 1980-81 de investerade. Den största procentuella ökningen finns som inom verkstadsindustrin 1979 då investeringarna per sysselsatt steg med 80 procent från mycket låg nivå medan den största absoluta ökningen en återfinns inom den tunga industrin. Slående är att puckeln i investeringskvoten hos den ökande gruppen till del saknas i kurvan för bruttoinvestering per sysselsatt. En del av stor förklaringen ligger i att investeringskvoten påverkas kraftigt av att förädlingsvärdet för den gruppen sjönk med nio procent 1980. Förädlingsvärdet låg fortfarande kvar på ungefär nivå 1982 då investeringarna föll. samma Likafullt kvarstår det faktum att investeringarna dessa år var höga inom den del industrin som ökade sin lönsamhet och särskilt inom tung av industri. Slutsatsen blir att de företag som var stabilt mycket lönsamma under hela perioden har investerat mer än övriga. Hos de övriga grupperna var
Bilaga 18 s. 54Figur 3.3 Bruttoinvestering persysselsatt.Hela industrin.
45 t r 85 /
30 .. -bkande I 25
- stabil. Y z minskande i "Gruppll ° l 10 t
5" c
. . . . . . .
skillnaderna relativt små och investeringsbeteendet likartat. Det är
var främst företagen inom den del av industrin som har ökat sin bruttovinstandel som har haft ett annorlunda beteende med höga investeringskvoter i början av l980-talet. Detta kan emellertid inte förklara hela skillnaden i utveckling eftersom de under resten av perioden inte skilt sig anmärkningsvärt mycket från den stabila gruppen eller från företag
gruppen av med minskande lönsamhet. Investeringar i maskiner och byggnader är inte den enda förklaringen till framgång, i form produktivitetstillväxt och
av lönsamhetsförbättringar, utan det är nödvändigt att ta hänsyn till andra faktor. Tänkbara förklaringar kan vara skillnader i marknadsförutsättningar, produktionsmetoder, marknadsföring och forskning och utveckling. De två sistnämnda faktorerna kan också ses som en typ av investeringar, men de ger inte utslag i investeringskvoten.
Investeringar och deras betydelse för produktivitet och lönsamhet kommer att behandlas mer utförligt längre fram i kapitlet se sidorna 57-64.
Det framgår av vån material att förädlingsvärdet ökat snabbare för de företag som har ökat bruttovinstandelen än för de övriga samtidigt som sysselsättningen minskat kraftigt. Investeringar i ickemateriella resurser som inte ingår i investeringsstatistiken spelar här en stor roll.
Stigande kapizalintensitet när vinsterna ökar Kapitalintensiteten anläggningstillgångar/antalet sysselsatta är ett mått som stiger över tiden, i takt med att realkapitalstocken ökar. Om de slutsatser som gjordes i föregående avsnitt stämmer måste kapitalintensiteten ha stigit mycket för de företag som har haft en god lönsamhetsutveckling och mindre för de övriga.
Analys av kapitalintensiteten bekräftar att företagen som ökat sina bruttovinstandelar relativt mycket, har satsat på investeringar som ett led i att öka lönsamheten. För dessa företag steg kapitalintensiteten med över 40 procent under perioden. Betydligt mindre har ökningen varit för företagen
Bilaga 18 s. 55med stabila vinstandelar, kapitalintensitet har ökat med dryga 20
vars procent, och för företagen med minskande vinstandelar + 10 procent.
Studerar man nivån på kapitalintensiteten ser man att den är mycket större för grupp ll än för de övriga grupperna. Det beror på att tung industri har relativt många företag i denna grupp, men också på att företagen i grupp ll har en modernare maskinpark en mindre del har hunnit avskrivas. Den kraftiga tillväxt av kapitalintensiteten som kunnat iaktta för företagen med ökande bruttovinstandelar, har medfört att kapitalintensiteten för dessa företag vid slutet av perioden är lika stor som de lönsamhetsmässigt stabila företagens kapitalintensitet. På branschnivå har utvecklingen varit likartad.
Förändringarna i kapitalintensitet styrker de slutsatser som kunde göras när investeringarna analyserades. Nämligen att investeringarna har bidragit till att öka vinstandelama och därigenom indirekt också höja produktiviteten.
Kan kapitalrationalisering förklara vinstfêjrbättringarna Traditionellt när diskuterar lönsamhet brukar man koncentrera sig på
man prishöjningar och sänkta produktionskostnader, vilka är faktorer som påverkar vinstmarginalen. I början av åttiotalet kom andra lönsamhetspåverkande faktorer i förgrunden i debatten, nämligen olika sätt att utnytt-
kapitalet effektivt. Genom att minska kapitalbindningen i kund-
mer fordringar, lagerhållning, maskiner och fastigheter, utnyttjas kapitalet effektivare och omsättningshastigheten höjs. I materialet kan två variabler
påverkar omsättningshastigheten. Lagerkvoten varulager i studeras som
omsättningen samt anläggningskvoten anläggningstillgångar i procent av procent omsättningen. Eftersom anläggningskvoten inte förändrats
av nämnvärt under perioden redovisas den inte närmare här.
Lagerkvoten allt lägre Genom produktionsmetoder som FMS flexible manufacturing sy-
nya stem, tidstyrda leveranssystem just in time JIT och datorbaserade lagersystem, kan man väsentligt minska kapitalbindningen i lager. Detta illustreras av förändringen av lagerkvoten, vilken redovisas i figur 3.4.
Lagerkvoten föll under perioden med mellan 12,3 procent och 24,1 procent för de olika grupperna. För de företag som har haft en god lönsamhetsutveckling har lagerkvoten minskat avsevärt och därigenom bidragit till att höja omsättningshastigheten. Nettoeffekten av den sänkta lagerkvoten för företagen med ökande vinstandelar har beräknats till 0,5 procentenheter på avkastningen på det totala kapitalet; alltså en bråkdel av den totala vinstökningen. Även för företagen med fallande bruttovinstandelar har lagerkvoten minskat, men i mindre utsträckning. En viss positiv inverkan på omsättningshastigheten kan också konstateras för denna grupp-
Verkstadsindustrin har haft ungefär motsvarande utveckling men lagerkvoten är där högre. En märkbar skillnad finns dock, nämligen att lagerkvoten för företagen med minskande vinstandelar endast sjunkit med
Bilaga 18 s. 56Figur 3.4 Lagerkvot 1978- 1986. Hela industrin.
p Ökande r o Wstabil c e " minskande n t - - 11
17 i l i i i i i
78 79 80 81 82 88 84 85 86
7,4 procent medan företagen ökat sin relativa lönsamhet har haft
som en minskning av lagerkvoten på hela 31,1 procent. Det står därmed klart
att lagerkvoten verksamt bidragit till att höja omsättningshastigheten och
därigenom också förbättra lönsamheten för samtliga grupper. Störst inverkan har den fallande lagerkvoten haft på företag som ökat sin lönsamhet vilket har gett ett positivt bidrag på drygt l procentenhet till avkastningen på totalt kapital, och på den stabila Betydligt mindre blev
gruppen. effekterna för företagen med sjunkande vinstandelar.
Sammanfattning och slutsatser
I detta avsnitt har vi kunnat följa 1718 företag med 20-999 anställda under en nioårsperiod. Företagen delades in i fyra Gruppen med
grupper. företag som har haft ökade vinstandelar, med stabila vinstande-
gruppen lar, gruppen med minskande vinstandelar med stabilt
samt gruppen mycket lönsamma företag.
Syftet var att undersöka samband mellan lönsamhetsutveckling och
ett antal viktiga strukturella variabler såsom produktivitet, sysselsättning och förädlingsvärde. Dessutom att söka finna orsakerna till lönsamhetsförändringarna.
Produktivitetsförândringama följde lönsamhetsutvecklingen väl. Således hade företagen med ökande vinstandelar den bästa produktivitetsutvecklingen med 4,9 procent per år. Sämre var utvecklingen för de övriga företagen. Exempelvis hade de stabilt mycket lönsamma
företagen en produktivitetsförbättring på blygsamma 1,7 år.
procent per
Produktionen har följt vinstutvecklingen. Både företagen med ökande vinstandelar och företagen med stabila vinstandelar har ökat sina volymer avsevärt, speciellt de förstnämnda + 34 procent. Samtidigt har företagen med sjunkande lönsamhet haft rejäl volymminskning -16 procent.
en Sammantaget innebar det dock inga stora förändringar i de olika
gruppernas andelar produktionen. År 1986 stod de stabila företagen för
av närmare 60 procent, och de hade en nästan lika stor del vid periodens början.
Bilaga 18 s. 57Trots produktionsutvecklingen blev sysselsättningsförändringarna små. Företagen med ökande vinstandelar minskade dock sin arbetskraft med 13,5 procent. Det är en förklaring till produktivitetsförbättringarna för dessa företag. Gruppen med stabilt mycket lönsamma företag ökade däremot sysselsättningen. Det pekar på att hög lönsamhet under lång tid inte bara ger volymökningar utan också sysselsättningstillväxt. Samtidigt ger ökningen i sysselsättning i den gruppen en förklaring till den begränsade produktivitetsförbättringen. Både i början och slutet perioden stod de av stabila företagen för huvuddelen av sysselsättningen 56 procent 1986. Tvärtemot vad man skulle kunna tro har inte företagen med minskande vinstandelar minskat sysselsättningen nämnvärt. Man kan konstatera att investeringar har ett samband med bruttovinstandel. De företag som har den högsta bruttovinstandelen under hela perioden är också de som investerar klart mer än de övriga grupperna. Företagen med ökande vinstandelar investerar något större andel av förädlingsvärdet än de med stabila och minskande vinstandelar, till stor del beroende på en tillfällig ökning av investeringarna i början l980-talet. Analys av på branschnivå styrker slutsatsen. Skillnaderna i storleken på investeringarna är emellertid små, och kan därigenom inte helt och hållet förklara lönsamhetsutvecklingen och därmed indirekt produktivitetsutvecklingen. Förklaringen ligger naturligtvis i att det finns andra faktorer som också påverkar lönsamhet och produktivitet. Förändringarna i kapitalintensitet styrker de slutsatser som kunde göras när investeringarna analyserades, nämligen att investeringarna har bidragit till att öka vinstandelarna och därigenom indirekt också att höja produktiviteten. Frågan ställdes också om kapitalrationalisering kan vara en förklaring till lönsamhetsförändringar. Sammantaget hade den faktorn relativt liten inverkan under perioden, som mest en procentenhets tillskott till avkastningen på det totala kapitalet for de stabilt mycket lönsamma företagen. Orsaken till att kapitalet har utnyttjats effektivare är att lagerkvoten fallit under perioden.
Investeringar ökar produktiviteten
Vi skall nu närmare studera långsiktiga effekter av investeringar i maskiner och anläggningar på produktivitet, lönsamhet och sysselsättning Undersökningen omfattar 1157 företag med fler än 50 anställda som 3Kvoten har beräknats varit möjliga att följa under perioden 1978-86. De företag som ingår i för varje år, sedanhar ett studien utgjorde 1986 57,5 procent av totala antalet företag i storleksklas- medelvärdeför hela perisen ocl. hade då 86 procent av antalet anställda i klassen. oden skapats.Det ligger somgrund för en indel- Företagen är ordnade efter sin genomsnittliga bruttoinvesteringskvot ning i fyra grupper kvarunder perioden, dvs. totala investeringar inklusive företagsköp, som andel tiler med ungefär25 proförädlingsvärde. Materialet god möjlighet studera hur företag centav företagen i varje av ger en att varefter medelvärden för med hög investeringskvot skiljer sig från företag med mindre benägenhet varje kvartil beräknats att investera. Vi har valt att i första hand studera sex variabler, förädlings- den första kvartilen har denhögstainvesteringsvärde, sysselsättning, produktivitet, bruttovinstandel, avkastning på totalt kvoten och denfjärde har kapital och avkastning på eget kapital. den lägsta.
Bilaga 18 s. 58Varför investerar ett företag
Det finns mängd faktorer som kan tänkas påverka investeringar i både
en positiv och negativ riktning. Här skall vi koncentrera oss på ekonomiska faktorer där vi förväntar oss kunna påvisa vissa samband.
Dessa faktorer antas påverka investeringar i positiv riktning.
Hög likviditet
-
Tidigare framgång och vinst
-
Högt kapacitetsutnyttjande
-
Förväntningar om ökad försäljning
-
Önskemål flexibilitet och hög kvalitet i produktionen
- om
Konkurrens på marknaden
-
Rationaliseringsbehov
-
Låg real ränta
-
God tillgång på krediter.
-
Investeringar kan uppdelas i flera olika typer.
Expansionsinvesteringar sker för att utöka kapacitet när ett företag när-
sig kapacitetstaket eller förväntar sig att göra detta. Dessa kan påvermar kas positivt tidigare vinster och förväntningar om vinster, högt kapaci-
av tetsutnyttjande och förväntningar om ökad försäljning medan de påverkas negativt av faktorer som låg vinst, lågt kapacitetsutnyttjande och avsättningssvårigheter.
Rationaliseringsinvesteringar sker för att effektivisera produktionen och öka produktiviteten. De påverkas i positiv riktning av rationaliseringsbehov, konkurrens på marknaden och av önskemål om flexibilitet och kvalitet. De påverkas i negativ riktning av brist på riskvilligt kapital och högt ränteläge.
Ersättningsinvesteringar sker for att ersätta utsliten utrustning. De kan antas vara större inom företag med hög kapitalkvot medan lågt kapacitetsutnyttjande verkar i negativ riktning.
Klara skillnader mellan investeringsnivåer
Det finns tydliga skillnader mellan hög- och låginvesterande företag. De höginvesterande har så gott som genomgående en högre produktivitet, större förädlingsvärde och är också större i termer av antal anställda. Övriga variabler visar inte lika klara skillnader. med höginveste-
I gruppen rande företag kan man vänta sig att finna en stor andel tung industri. Så är delvis fallet. Den tunga industrin utgör ca 30 procent av den grupp som investerar mest medan den utgör l7 procent av hela industrin. Det är därför nödvändigt att se på varje industridel var för sig för att inte dra felaktiga slutsatser, men vi inleder ändå med att redovisa skillnader mellan investeringsgrupperna i industrin som helhet.
I figur 3.5 hur produktiviteten utvecklats under perioden för hela
ser industrin och för de fyra olika grupperna av företag. Produktiviteten har under perioden stigit med 18 procent i reala termer, dvs. när inflationen är borträknad. Produktivitetstillväxten är något större i den hälft av företa-
skillnaden är liten. De övre kvartilerna har gen som investerar mest, men
ökning på 22 respektive 18procent medan de undre har en ökning på 16 en
Ökningen är koncentrerad till åren 1978 samt 1981-84, medan procent.
Bilaga 18 s. 59Figur 3.5 Produktivitet i genomsnitt för hela industrin och kvartiler.
t k /" ax 180 r xø" i ____ ,ø/ hela l 160 F ____ _______ - 1 5 140 Y 2 a 120 5 3 e I 1 m 4 s , a t 80 t
60 i a l : 78 79 80 81 82 83 84 85 86
produktiviteten sjönk 1985-86. Särskilt kraftigt sjönk produktiviteten hos de företag som investerade mest. Förklaringen till att produktiviteten sjönk i slutet perioden står att av finna i förädlingsvärdets utveckling. Under 1985-86 minskade förädlingsvärdet samtidigt som antalet anställda i stort sett oförändrat. var Under hela perioden steg forädlingsvärdet med 12 procent realt medan antalet sysselsatta sjönk med 9 procent. Vi har beräknat produktiviteten som förädlingsvärde per anställd. När produktionsvolymen sjunker i en lågkonjunktur väljer ofta ett företag att inte minska antalet anställda lika mycket eftersom detta medför kostnader, dels vid själva minskningen, dels vid inskolning av ny arbetskraft när konjunkturen vänder. Detta kallas Labour-Hoarding vilket innebär att ett företag vid en lågkonjunktur behåller anställda även om de inte är nödvändiga för den aktuella produktionsnivån. Eftersom antalet anställda är trögrörligt nedåt blir produktiviteten nära knuten till förädlingsvärdet. På kort sikt ger minskningar och ökningar av förädlingsvärdet stort utslag i produktiviteten.
Figur 3.6 Förädlingsvärdei genomsnitt för hela industrin och kvartiler.
---- 120000-- 4,/ ____ __________________J 100000 He
t 80000 -m2 60000 -- 3
- "4 --------------x ,., -- n- - ..__-.._...__ va., 20000 --
0 . . . . . . .
Bilaga 18 s. 60I figur 3.6 ser att de företag som investerat mest har haft den största tillbakagången av förädlingsvärdet 1985-86. Framför allt gäller detta företag inom den tunga industrin vilket närmare analyseras i avsnittet om tung industri.
Det är slående att se hur produktivitetsökningen skiljer sig mellan de olika grupperna. I de två grupper som investerar mest kan man se att förädlingsvärdet har ökat medan antalet anställda först sjunkit och sedan stigit 1984. Antalet anställda är 1986 endast 3-4 procent lägre än vid periodens början. I de företag som investerat mindre har däremot förädlingsvärdet sjunkit något och antalet anställda minskat med nästan 20 procent. De företag som investerar mest har alltså producerat mer 1986 med nästan samma antal anställda som 1978 medan de som investerat lite har producerat mindre med mycket färre anställda.
Lönsamheten har ökat från en mycket låg nivå till en topp under 1983
- 84. Sedan har den åter sjunkit tillbaka något men låg fortfarande på en avsevärt mycket högre nivå än i början av perioden.
Figur 3.7 lönsamhet i genomsnittför helaindustrin och kvartiler. l978-86.
so
o
-5
-10
Hela kvartil1 kvartil2 kvartil3 kvartil4
in .
I Bruttovinstandel i Avkastning tomt I Avkastningpåeget
kapital kapital
I figur 3.7 visas hur de olika grupperna skiljer sig åt när det gäller lönsamhet. Bruttovinstandelen är störst i gruppen av höginvesterande företag och lägst i den nedre gruppen. Detta är emellertid naturligt eftersom större investeringar kräver större vinst för att betala de högre kapitalkostnaderna. Samma mönster kan man inte senär det gäller avkastning på eget kapital och totalt kapital Kvartil 2 är den grupp som har högst
. avkastning på eget och totalt kapital medan kvartilerna 3 och 4 ligger på ungefär samma nivå. lnvesteringnivån ger mindre utslag på kapitalavkastningen därför att de fasta kapitalkostnaderna redan dragits ifrån när dessa nyckeltal beräknas.
Sammantaget kan man av materialet utläsa att 1979 samt perioden 1982-84 varit sällsynt expansiva år för industrin med stigande lönsamhet, likviditet, produktionsvolym och produktivitet.
Bilaga 18 s. 61Investeringar utslagsgivande inom verkstadsindustrin Förädlingsvärdet inom verkstadsindustrin ökade relativt snabbt mellan 1981 och 1983, sedan föll det tillbaka något de sista åren av undersökningsperioden. Förädlingsvärdet ökade med i genomsnitt 15 procent under perioden. Nästan hela ökningen finner man hos gruppen av höginvesterande företag men efter 1983 har tillbakagången varit större än for de övriga grupperna.
sysselsättningen har totalt minskat med 5 procent under perioden. Värd att notera är en sysselsättningsökning på 17 procent för de företag som investerar mest. Praktiskt taget hela denna ökning kan hänföras till transportmedelsindustrin.
Denna utveckling leder till att produktivitetsutvecklingen mellan 1983 och 1986 blir negativ. Mest minskar produktiviteten i de företag som investerar mest. Det beror på att lörädlingsvärdet minskat samtidigt som sysselsättningen stigit. Utvecklingen var bättre under början av perioden även om produktiviteten sjönk något 1980.
Bruttovinstandelen och avkastning på kapital följer ungefär samma utveckling som produktiviteten. Lönsamheten stiger fram till 1983 sedan börjar den avta något. Mest lönsamma är de Företag som investerar mest medan de som investerar minst är minst lönsamma.
Lätt industri har haft en likartad utveckling, fast jämnare. Lönsamheten inom lätt industri har varit högre än industrins genomsnitt. Lönsamheten för de olika industrigrenama redovisas i figur 3.8 av vilken framgår att avkastning på eget kapital tom är högst inom den lätta industrin.
Figur 3.8 lönsamhet i genomsnitt för hela industrin och branscher. 1978-86.
20-
15-
10-
helaindustrin verkstadsindustri lätt industri tungindustri
I Bruttavinstandel å Avkastning totaltpå I Avkastning egetpå
kapital kapital
Strukturomvandling inom tung industri har gett resultat Branschen har under perioden gått från en mycket låg lönsamhet till en nivå som ger en relativt god avkastning på totalt och eget kapital. Förädlingsvärdet har ökat med 13 procent samtidigt som den genomsnittliga sysselsättningen minskat med 16 procent. Produktionstillväxten är störst
Bilaga 18 s. 62bland de företag som investerat mest medan sysselsättningen minskat i genomsnitt lika mycket inom alla kvartiler. Denna ökning av förädlingsvärdet tyder på att den kraftiga investeringsvåg inom tung industri som kom i början av perioden och som redovisats på sidan 53 har gett resultat.
Tung industri har den klart högsta produktiviteten av branscherna och har den högsta tillväxttakten. Det krävs att produktiviteten är hög eftersom tung industri är kapitalintensiv och hög kapitalintensitet medför stora fasta kostnader. Branschen uppvisar också det högsta förädlingsvärdet per företag. Lönsamheten har stigit under senare hälften av perioden och kassalikviditeten har förbättrats betydligt.
Kvartilerna skiljer sig åt genom att de som investerar mer har en högre produktivitet, större förädlingsvärde, högre bruttovinstandel och fler anställda än de som investerar mindre.
När det gäller avkastning på totalt och eget kapital är mönstret ett annat. Det är svårt att se någon entydig tendens till att större investeringar skulle ge högre kapitalavkastning. Det mest markanta är att kvartil dvs de företag som investerar minst är de som ger högst avkastning på eget kapital. Eftersom denna skillnad inte återfinns när det gäller avkastning på totalt kapital kan en klart större hävstångseffekt hos dessa företag vara förklaringen.
Följder produktivitet och lönsamhet Investeringar kan antas påverka produktiviteten i positiv riktning. De nya maskinerna är modernare och bygger på nyare teknik än den ersatta. De har oftast bättre prestanda och större tillförlitlighet än de som bygger på äldre teknik. Företag med en hög investeringskvot bör därför ha en högre produktivitet och en högre produktivitetstillväxt än företag som har en lägre investeringskvot. Vårt material stöder detta antagande. Särskilt starkt syns sambandet när det gäller produktivitetsnivån.
Även när det gäller tillväxttakten finns också ett starkt samband, men bilden kompliceras av att det finns många faktorer som på kort sikt påverkar produktiviteten. Det gäller särskilt förändringar i förädlingsvärde eftersom antalet anställda är mer trögrörligt. Ett sjunkande förädlingsvärde kommer på kort sikt att minska produktiviteten. Om inte produktionen ökar igen kommer dock antalet anställda på längre sikt att anpassas till en lägre produktionsnivå. Ny teknik som nämns i förra stycket kan öka produktiviteten på två sätt, dels genom att öka förädlingsvärdet som produceras per anställd, dels genom att man behöver färre anställda för att producera samma förädlingsvärde. Det blir ofta i praktiken en kombination av båda faktorerna, vilken som väger tyngst beror på det enskilda företagets situation.
Fram till 1984 finns ett tydligt samband mellan investeringskvot och produktivitetstillväxt. Efter 1984 följde en konjunkturnedgång. Minskningen av den utländska efterfrågan slog särskilt hårt mot den del av tung industri som investerar mest och som exporterar över hälften av sin produktion. Förädlingsvärdet har sjunkit så mycket att det slår igenom på våra data för hela industrin. Detta innebär att produktiviteten i de företag som investerar mest därigenom haft en sämre utveckling än den annars skulle haft.
Bilaga 18 s. 63Två teorier om investeringar som ofta framförs, men som är något av motsatser till varandra, är dels att företag som investerar mer är mer lönsamma än de som investerar mindre, dels att företag som är mer lönsamma investerar mer än Företag som är mindre lönsamma. Svårigheten är att urskilja vad som är orsak och vad som är verkan. Vi har Försökt att se om materialet stöder någon av dessa teorier.
Bruttovinstandelen stiger med stigande investeringskvot. Avkastning på totalt och eget kapital följer nästan samma mönster. Den kvartil som investerar mest avviker dock från detta mönster. Det beror till stor del på finansiella faktorer. För avkastning på eget kapital är den viktigaste faktorn hävstångselfekten. Har företaget ett litet eget kapital och därmed en låg soliditet blir hävstången stor vilket medför att det skapas stora skillnader mellan avkastning på totalt kapital och avkastning på eget kapital.
Det är svårt att se vilket av de båda antagandena som är riktigt. Lönsamheten har stigit inom industrin sedan 1982-83 och för kvartilema l till 3 har även investeringskvoten stigit med något års eftersläpning. Däremot har kvartil 4 haft den största lönsamhetsökningen under perioden
men detta har inte haft någon effekt på investeringskvoten.
Förväntningar om ökad försäljning är en annan faktor som kan förklara investeringar. Av vårt material framgår att företag som ökar sitt förädlingsvärde under perioden investerar mer än de som har ett minskande förädlingsvärde. Även på kort sikt kan ett tydligt samband. Inves-
man se teringskvoten stiger inom två år efter en större uppgång i förädlingsvärdet. När företagen närmar sig kapacitetstaket investerar man för att utöka kapaciteten. Detta samband illustreras i figur 3.9. Pilarna visar på de högsta värdena för förädlingsvärde och investeringskvot. Förädlingsvärde kan avläsas på den högra skalan medan investeringskvot och avkastning på eget kapital återfinns på den vänstra sidan.
Figur 3.9 Investeringar jämfört medtörädlingsvärdeoch avkastning på egetkapital. Hela industrin. procent Miljlkr 25 90
-- -i-80
.. V 20 ,r-" --- "
.. .. . i , ø
i
§5
15 4- - so
/ minv.kv
, 50
- 10 -- " aek
-- 40
/ fv
5 / 30
- In§ --
\
0 i P , i i i i
T
-- 10
-5 i
Bilaga 18 s. 64Sammanfattning Avslutningsvis skall återknyta till syftet med undersökningen som det formulerats i början av det här avsnittet.
Vad påverkar produktivitet På lång sikt är det främst investeringar som påverkar produktiviteten. På kort sikt får man även räkna med andra faktorer som kapacitetsutnyttjande och antal anställda, dvs. Labour-Hearding. Eftersom antalet anställda är relativt trögrörligt är det främst tillfälliga förändringar av förädlingsvärdet som påverkar produktiviteten. Om förändringen visar sig bestående kommer antalet anställda att förändras.
Vad styr investeringar Den viktigaste faktorn för investeringsökningar är produktionsökningar. Lönsamhet är en nödvändig men tillräcklig faktor. I de fall lönsamheten ökar men förädlingsvärdet sjunker eller är stabilt ser man ingen påverkan på investeringskvoten. När det gäller investeringskvotens nivå finns det många andra faktorer som inverkar
ex. tillverkningsinriktning och företagets strategi. För att produktiviteten "och lönsamheten skall växa behövs ett högt kapacitetsutnyttjande och investeringar i modern teknik.
Vilka är de långsiktiga efekterna av investeringar Investeringar påverkar produktivitet och bruttovinstandel positivt. När det gäller produktivitetstillväxten är det troligt att även den påverkas positivt av investeringar. Nettoförändringama under hela perioden för de olika kvartilerna visar visserligen ingen tydlig skillnad i produktivitetsökning, men detta kan förklaras av en nedgång i produktiviteten 1985-86 som är kraftigare i kvartil 1och 2 än i de lägre kvartilerna. Fram till 1984 är produktivitetstillväxten större i de övre kvartilerna.
FoU ett tillväxtkrav
- För att på sikt uppnå acceptabel tillväxt i Sverige anser många att det är nödvändigt att industrin lämnar enklare produktion till förmån för mer avancerad, såsom tillverkning av läkemedel och elektronikprodukter. Enligt dessa finns sådana produkter i branscher där marknadstillväxten och lönsamheten är tillfredsställande, och Sverige med sin avancerade teknik och väl utbildade arbetskraft skulle kunna göra sig gällande.
Produkterna kräver stora insatser i form av forsknings- och utvecklingskostnader under lång tid, för att ge det eftersträvade resultatet. Ofta tas det för självklart att satsningar på FoU forsknings- och utvecklingsverksam-
het ger de önskade effekterna i form av stor tillväxt, hög lönsamhet och
en gynnsam produktivitetsutveckling. Med det här avsnittet kommer att belysa vilka effekter en långsiktig satsning på FoU får när det gäller tillväxt, produktivitet, lönsamhet och exportutveckling.
Det empiriska materialet är hämtat från finansstatistiken för företag åren 1978- 1986. Samtliga företag med fler än 50 anställda som har kunnat följas under hela tidsperioden finns med l 154 st. Det innebär att de företag som avgått eller tillkommit eller omvandlats alltför kraftigt under perioden 1978 1986 inte har medtagits.
-
Kvoten mellan kostnaden för FoU och förädlingsvärdet har skapats för alla företag och år. Därefter har ett medelvärde för kvoten beräknats för
Bilaga 18 s. 65perioden för respektive företag. Utifrån medelvärdet har sedan företagen indelats i 5 olika FOU-grupper, där grupp 1 innehåller företag som inte satsat något på FOU, och där grupperna 2 till 5 blir allt FOU-intensivare. Grupp 5 innehåller således de företag som satsat mest på forskning och utveckling under perioden. Gränserna för gruppindelningen ges av tabell A3.l i appendix.
Stora företag satsar på FoU Det är viktigt att känna till hur företagen som ingår i FoU-studien skiljer sig åt. Beteendet hos exempelvis ett stort företag med 10000 anställda skiljer sig från ett företag med 50 anställda. Det vore därför lätt att dra felaktiga slutsatser om man bara studerade hur FoU-kostnaderna påverkar andra variabler utan att ta hänsyn till hur företagen ser ut. Några viktiga strukturella variabler visas för grupperna inom hela industrin i tabell A3.2 i appendix.
Sammanfattningsvis finner de minsta företagen men samtidigt de flesta i gruppen utan FoU-verksamhet, och de största i den mest FoUintensiva gruppen. Betydelsefullast för den svenska industriproduktionen är dock de sistnämnda företagen eftersom den har producerat hela 38 procent av förädlingsvärdet i genomsnitt under perioden, och sysselsatt 37 procent av undersökn anställda. Helt klart är att stora företag satsar mer på FoU än mindre.
Lönar sig FoU Internationella studier har visat att FoU-investeringar ger en högre avkastning än reala investeringar. Orsaken skulle vara att investering i FoU är en
riskfylld placering som kräver en större riskpremie än investering i mer realkapital. Skulle de resultaten gälla också för vårt material borde det vara möjligt att finna lönsamhetsskillnader mellan FoU-grupperna, med grupp 5 som den som ger högst avkastning. l figur 3.10 återfinns såväl den genomsnittliga avkastningen på totalt och eget kapital under perioden, som den genomsnittliga bruttovinstandelen.
Figur 3.10 Lönsamheti genomsnitt 1978- 1986. Hela industrin.
30 w-a
0 -.
Grupp1 Grupp2 Grupp3 Grupp4 Grupp5
I Bruttovinstandel I Avkastning totaltpå Avkastning eget
kapital kapital
5- 29-046
Bilaga 18 s. 66De näst mest FoU-intensiva företagen hade, sett över hela tidsperioden, högst avkastning oberoende av vinstmått, medan företagen satsat
som mest på FoU hade lägst avkastning på det totala kapitalet. Lönsamhetsskillnaderna är emellertid små mellan grupperna, främst för avkastning på totalt kapital. Något större är skillnaderna för de två andra lönsamhetsmåtten.
Exempelvis hade företagen utan FoU-verksamhet genomsnittlig brut-
en tovinstandel på 19,6 procent, medan den fjärde gruppens företag hade en bruttovinstandel på 26,6 procent. Den stora skillnaden dock till stora
var delar nödvändig för att täcka de högre fasta kostnader som företagen i den näst mest FoU-intensiva gruppen haft under perioden kapitalintensiteten var i den gruppen 335 tkr/anställd jämfört med 86 tkr/anställd i den förstnämnda.
Företagen utan FoU och gruppen med de näst mest FoU-intensiva företagen hade en högre avkastning på det egna kapitalet än de övriga företagen. För företagen utan FoU förklaras det av att deras soliditet under tidsperioden har varit betydligt lägre än för de andra företagen. Den höga avkastningsnivån beror således på hävstångseffekten och inte på några reella lönsamhetsskillnader. Den förklaringen håller emellertid inte för företagen med näst högsta FoU-kvoterna. Följaktligen har företagen i den gruppen också haft den högsta avkastningen på totalt kapital under perioden med 9,8 procent, medan företagen i nästföljande grupp haft 8,5 procent grupp l. Dessutom har den fjärde gruppen haft en mycket lyckad utveckling efter 1981 framgår av figuren. Visserligen har dessa företag haft en god lönsamhet under perioden jämfört med de övriga företagen, men att marknaden skulle kräva en högre lönsamhet för investeringar i FoU än på realkapital kan beläggas.
Resultaten kan vid ett första påseende verka något förbryllande. Varför satsasdet överhuvudtaget resurser på FoU när mindre avancerade produkter ger lika god avkastning Självklart finns det andra orsaker till FoUsatsningar än enbart lönsamhetsskäl, exempelvis tillväxtmöjligheter och branschmässiga konkurrensskäl. Under perioden har en relativt sett större mängd kapital kanaliserats till FoU-intensiva företag, än till de mindre FoU-intensiva, vilka genom expansionsmöjligheter haft möjlighet att förränta mer kapital än de mindre FoU-intensiva företagen.
Tabell 3.5 Genomsnittlig lönsamhet 1978- 1986för tung industri ochVerkstadsindustrin. Samtliga mått i procent
Tung industri Verkstadsindustrin FoU-grupper BVA APTK AEK BVA APTK AEK
| Grupp 1 | 30,7 8,0 | 14,9 18,4 8,6 17,6 | |
| Grupp 2 | 29,3 7,0 | 6,7 18,9 7,3 13,4 | |
| Grupp 3 | 18,5 4,7 | 4,7 22,3 | 9,7 20,4 |
| Grupp 4 | 25,1 6,3 | 6,3 25,6 11,1 19,9 | |
| Grupp 5 | 33,6 9,2 | 9,2 20,0 | 7,8 14,0 |
BVA för år 1980 medräknad i genomsnittet för dennagrupp pgaett extremvärde. Om extremvärdet medräknasblir BVA för grupp 2istället -3,9 procent.
Bilaga 18 s. 67I analysen ovan har vi inte tagit hänsyn till att FoU-intensitet är starkt beroende av branschtillhörighet. Konkurrensen inom vissa branscher tvingar fram produktutveckling. lnom verkstadsindustrin krävs väsentligen större insatser inom forskning och utveckling för att överleva, än inom exempelvis lätt industri. Risken finns därför att vi på den aggregerade nivån inte kan spåra de lönsamhetsskillnader som eventuellt orsakas av FoU-intensiteten. l tabell 3.5 redovisas lönsamheten i två branscher.
Tyvärr tycks inte heller informationen i tabellen kunna ge några entydiga svar på om FoU-satsningar leder till högre lönsamhet. Inom den tunga industrin finner vi att grupp 5 gav den största avkastningen på det totala kapitalet under perioden med 9,2 procent i genomsnitt, vilket är 1,2 procentenheter mer än vad nästa grupp hade. Mönstret går igen även för bruttovinstandelen. Som näst bästa grupp hamnar sedan företagen utan FoU grupp 1. Orsaken till lönsamhetsmönstret måste vara ett delbranschfenomen. Inom tung industri hittar man så skilda verksamheter som tillverkning av asfalt, stål och kemiska produkter däri ingår bl.a. läkemedel se mer på sidan 115. Många lågteknologiska företag finns därför troligen i grupp och en hel del läkemedelsföretag och andra avancerade kemiföretag i gruppen med den högsta FoU-kvoten. Uppenbarligen har de FoU-intensivaste delbranschema hos tung industri gynnats av faktorer som exempelvis kraftig marknadstillväxt under perioden. Även de lågteknologiska delbranschema har främst devalve-
gynnats, av ringama. Inom verkstadsindustrin både inklusive och exklusive transportmedelsindustrin var den mest lönsamma gruppen den näst mest FoUintensiva något som påverkar lönsamheten för samma grupp även på
den aggregerade nivån medan den forskningsintensivaste gruppen till-
sammans med företagen med en liten FoU-verksamhet grupp 2 befinner sig i botten. Återigen framstår det klart att det måste andra faktorer
vara än FoU-intensiteten som påverkar lönsamheten, skillnaden mellan olika delbranscher är exempelvis ofta betydande. Men att utifrån resultaten på branschnivå kunna fastslå att investeringar i FoU påverkar lönsamheten positivt är möjligt.
Sammanfattningsvis är det svårt att påvisa ett positivt samband mellan FoU-intensitet och lönsamhet. Andra faktorer som att konkurrensen inom olika branscher tvingar fram en fortgående produktutveckling, eller att volymtillväxt i sig är ett mål för företaget är andra troligare förklaringsfaktorer till satsningar på FoU.
Kraftig volymförbättring för de forskningsintensiva företagen
Långvariga satsningar på FoU bör generera nya eller modifierade produkter, som dels betingar ett högre pris än konkurrenternas produkter, dels hjälper företaget att vinna marknadsandelar. Tar vi dessutom med i beräkningen att FoU i större omfattning utförs inom framtidsbranscher med kraftigt expanderande marknader, borde vi i den här studien finna klara skillnader mellan grupperna med avseende på volymtillväxt. l figur 3.11 visas hur förädlingsvärdet utvecklats under perioden.
Bilaga 18 s. 68Figur 3.11 Procentuell tillväxt av lörädlingsvärdet per företag 1978-1986. Hela industrin.
Grupp1 Grupp2 Grupp3 Grupp4 Grupp5
Som framgår av figuren påverkas volymtillväxten positivt av investeringar i forskning och utveckling även om sambandet inte är entydigt. Samtliga utom den med Företag utan FoU har haft en positiv
grupper volymutveckling, medan de sistnämnda företagen istället har minskat produktionen med 3,5 procent. Den klart största volymökningen har de mest FoU-intensiva företagen haft med hela 20 procent. Vad som komplicerar analysen är givetvis den fjärde gruppens blygsamma tillväxt på 3,4 procent. Om mönstret varit entydigt borde volymtillväxten ha blivit betydligt större för den gruppen. Det paradoxala i sammanhanget är att den sistnämnda gruppen trots den blygsamma volymtillväxten hade den högsta lönsamheten under perioden.
På branschnivå framträder ett delvis annorlunda mönster se tabell 3.6. Inom lätt industri växte förädlingsvärdet märkbart endast i företagen inom den FoU-intensivaste gruppen + 13,4 procent. De övriga grupperna låg stilla eller gick tillbaka. Verkstadsindustrin visade upp en volymtillväxt inom samtliga grupper, men den mest FoU-intensiva gruppen hade avsevärt större tillväxt än de andra grupperna; 20,4 procent mot
en ungefär 7-8 procent for de övriga. Exkluderas transportmedelsföretagen från verkstadsindustrin får den mest FoU-intensiva gruppen en minskning
forädlingsvärdet på 3,3 procent Uppenbarligen beror den stora ökning av
forädlingsvärdet som kan iakttas för verkstadsindustrins mest FoUav intensiva på att transportmedelsbranschens FoU-intensivaste före-
grupp, tag har haft en mycket god utveckling se figur 4.31 på sidan 128 medan andra typer av företag inom den FoU-intensiva sektorn har haft en svag utveckling. Inom den sistnämnda kategorin återfinns bl. a. de svenska dataföretagen. Produktionsutvecklingen för den tunga industrin har varit relativt entydig om man undantar grupp 4 som endast innehåller 15 företag. Det framgår av tabell 3.6.
Bilaga 18 s. 69Tabell 3.6 Tillväxt avförädlingsvärdet i procent1978- 1986.
| FoU- | Lätt | Tung | Verkstads- Verkstads- | |
| grupper | industri industri industri | industri ex. transport | ||
| Grupp l | -6,8 | 0,9 | 4,2 | 1,7 |
| Grupp 2 | 1,4 | 14,5 | 5,4 | 4,9 |
| Grupp 3 | -O,2 | 15,6 | 7,3 | 6,1 |
| Grupp 4 | 12,5 - | -3,6 | 8,2 | 9,6 |
| Grupp 5 | 13,4 | 20,5 | 20,4 | 3,3 |
-
Lätt industri har inte sammagruppindelning somde övriga branscherna.
Grupperna 4 Förlätt och tung industri, innehåller relativt få Företag5 respektive 15, vilket gerosäkrareanalyser.
Grupperna 2,3 och 5 inom tung industri har haft en mycket god volymutveckling med den mest FoU-intensiva gruppen i topp med +20 procent under perioden, medan gruppen med Företag utan FoU inte har haft någon produktionsökning. Så långt är tendensen klar; FoU-intensiteten påverkar volymutvecklingen positivt. Den näst mest FoU-intensiva gruppen med få Företag har haft negativ volymutveckling Orsaken till den splittrade
en bilden kan bero på att Företagen i den tunga industrin är mycket heterogena. l branschen Finns exempelvis både läkemedelstillverkning och stenbrott. En delbransch med svag efterfrågeutveckling kan ha dominerat grupp 4 under perioden. Denna grupps utveckling Förklarar också varFör produktionstillväxten För samma grupp För hela industrin blev så svag.
Tendensen är relativt entydig även om branschefterfrågan också är viktig. Långvariga satsningar på FoU ger i regel kraftig volymtillväxt och de Företag som helt saknar forsknings- och utvecklingsverksamhet kan räkna med svag volymtillväxt. Den mest FoU-intensiva gruppen har i
en samtliga branscher haft den klart största tillväxten i Förädlingsvärde, utom För verkstadsindustrin exklusive transport som istället uppvisat en tillbakagáng. För mittgruppema 2 till 4 blir Förädlingsvärdestillväxten större
FoU-intensivare Företagen är. Ett par undantag Finns dock, grupp 4 hos tung respektive lätt industri. För lätt industri är mönstret mycket enkelt, endast den FoU-intensivaste gruppen har haft tillväxt av betydelse fast denna grupp motsvarar snarare grupp 3 och 4 För de övriga branscherna.
Sysselsätzningsnedskärningar över hela linjen Hur FoU-intensiteten påverkar sysselsättningsutvecklingen är svårbedömbart. Som framgått ovan har de FoU-intensiva Företagen i regel haft en kraftig tillväxt Förädlingsvärdet. Vi kan därför räkna med att de högrei
av utsträckning än andra Företag investerat de senaste åren, vilket innebär att
större del av deras realkapital nu består av nyare produktionsteknik. en Eftersom ny produktionsteknik oftast är arbetsbesparande krävs det mind-
arbetsinsats producerad enhet, men samtidigt är produktionen re per större vilket ökar arbetsbehovet. Nettoeffekten är relativt oklar, men det Finns en tendens till att den sistnämnda effekten har dominerat. Vi vet också att Företagen som inte hade någon FoU-verksamhet minskade sina volymer under perioden. Om dessa har investerat i ny arbetseffektiv teknik kan vi vid en sjunkande eller stagnerande volym Förvänta oss att en
Bilaga 18 s. 70betydande tillbakagång för sysselsättningen också har ägt Å andra
rum. sidan är det möjligt att i denna grupp hitta företag som vid sjunkande produktion inte anser sig ha råd att satsa på ny produktionsteknik och därmed skulle sysselsättningensnedgången kraftigt begränsats. De företag som blivit helt utkonkurrerande och därmed nedlagda ingår som nämnts i materialet. Om först studerar nettoförändringama under perioden klargörs en del.
Figur 3.12 Procentuell förändring i antalet sysselsatta1978-1986. Hela industrin.
Grupp1 Grupp2 Grupp3 Grupp4 Grupp5
Inom hela industrin har samtliga grupper minskat antalet sysselsatta. Medan minskningen är obetydlig för grupp 5 2,3 procent, är den betydande för de övriga grupperna 10- 17 procent. Denna neddragning av antalet anställda är en spegling av den sjunkande industrisysselsättningen se figur 4.3 i branschavsnittet. Inte ens de mest FoU-intensiva företagen har således haft en nettoökning av sin arbetsstyrka. Företagen som saknar FoU har trots en sjunkande produktion inte förmått krympa arbetstyrkan mer än mellangruppema. Det tyder på att den teknik som har införts i dessa företag är mindre arbetsbesparande än den som införts i de andra grupperna.
På branschnivå är mönstret likartat. Två avvikelser förtjänar emellertid att nämnas, grupperna l till 4 hos tung industri fick en än mer accentuerad minskning av sysselsättningen än motsvarande grupper på den aggregerade nivån, och i verkstadsindustrin minskade sysselsättningen nämnvärt i de två mest FoU-intensiva grupperna. När transportmedelsföretagen exkluderas från de övriga verkstadsföretagen uppvisar dock den mest FoU-intensiva gruppen en kraftig minskning av sysselsättningen -12,3 procent. Återigen bekräftas att framgångarna för de mest FoU-intensiva företagen inom verkstadsindustrin i hög grad beror på transportmedelsforetagens lyckade utveckling.
I resonemanget ovan har ingen hänsyn tagits till att FoU-insatser först efter några år får konsekvenser för tillväxten. Genom att studera sysselsättningstillväxten över de enskilda åren ä-rdet möjligt att ytterligare nyansera bilden.
Bilaga 18 s. 71Figur 3.13 Procentuellaförändringar i antalet sysselsatta1978- 1986.Helaindustrin.
1.. P 0 r 1_ o c -2e s n
4.. .5.. .5 i "J -7 78/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86
4 Grupp1 - Grupp2 Grupp3 - Grupp4 - Grupp5
Sysselsättningsutvecklingen är starkt konjunkturberoende med de största förändringarna före och efter devalveringarna för samtliga grupper. Den mest FoU-intensiva gruppens företag är de enda som har haft en relativt stabil tillväxt i sysselsättningen efter 1983, vilket tyder på att långvariga FoU-satsningar även ger tillväxt i sysselsättning och inte bara i produktionsvolym. På sikt medför det att arbetskraften i mer lågteknologiska företag förs över till högteknologiska företag och delbranscher.
FoU-företagen väl rustade inför framtiden De tillväxtaspekter hittills har behandlats är förändringar i sysselsätt-
som ning och förädlingsvärde. På kort sikt kan man med en oförändrad produktionsapparat få reala höjningar av förädlingsvärdet, dels genom att relativpriserna för varor stiger, men också genom att arbetsinsatsen höjs. På lång sikt fordras emellertid ökande investeringar och därmed en större kapitalstock för att klara av stora volymökningar. Kapitalstocken har under perioden utvecklats mycket olika för de olika grupperna för hela industrin. Slående är den mycket kraftiga tillväxt som skett för företagen i de två mest FoU-intensiva grupperna över 70 procent, medan de övriga företagen haft mera blygsamma ökningar under perioden mindre än 18 procent. Företagen i den näst mest FoU-intensiva gruppen har uppenbarligen fått ut väldigt lite av sin kapitalstocksökning under perioden jämför med förändringen i förädlingsvärde på sidan 68; dessutom har den stora ökningen i kapitalstocken skett efter det att volymtillväxten redan ägt rum, dvs. efter 1984. Denna tillväxt har uppenbarligen huvudsakligen skett i form av ett ökat kapacitetsutnyttjande. Under periodens två sista år har företagen följaktligen inte fått ut någon volymtillväxt av ökningen i kapitalstock. Antagligen har efterfrågetrycket varit mindre under periodens sista år än vad planerat för på medellång sikt. Därför är det troligt att
man när efterfrågetrycket återigen steg 1986- 1989, resulterade det i en kraftig volymtillväxt för grupperna 4 och
Bilaga 18 s. 72Produktiviteten stiger med FoU-intensiteten Forsknings- och utvecklingskostnader kan antas påverka produktiviteten i positiv riktning på två i princip olika sätt. Dels framtagandet
genom av nya eller modifierade produkter, vilka drar med sig investeringar, dels genom effektivare produktionsprocesser. Med de nya produkterna kan företagen höja sina priser samtidigt som de i många fall vinner marknadsandelar, vilket resulterar i ett stigande förädlingsvärde. Eftersom förädlingsvärdet stiger ökar också produktiviteten samtidigt som investeringarna ger en skjuts till ytterligare Förbättrad produktivitet genom att modernare teknik utnyttjas. Nya produktionsprocesser leder främst till kostnadssänkningar men kan också genom höjd kvalitet möjliggöra för Företaget att ta ut högre priser. Slutresultatet blir också i detta fall en förbättrad produktivitet. I figur 3.14 kan vi se hur produktiviteten för de olika grupperna utvecklats under perioden 1978- 1986.
Figur 3.14 Produktivitet 1978-1986. Hela industrin.
160 o
150 --
140 --
i
78 79 80 81 82 83 84 85 86
.
- Grupp1 -- Grupp2 Grupp -- Grupp4 - Grupp5
Den FoU-intensivaste gruppen har under hela perioden haft den högsta produktiviteten och företagen utan FoU den klart lägsta. Produktiviteten har genomgående följt FoU-intensiteten. Fram till 1983 hade samtliga grupper, utom den som saknar FoU-verksamhet, en kraftig produktivitetsförbättring. Därefter stagnerade produktiviteten. Den mest FoU-intensiva gruppen fick till och med känna av en avsevärd minskning eftersom företagen i gruppen ökade sysselsättningen samtidigt som förädlingsvärdet låg stilla. Dessutom vet vi att kapitalstocken steg kraftigt för den gruppen. Därför är det sannolikt att produktiviteten för de mest FoU-intensiva företagen förbättrades när efterfrågetrycket återigen steg. Sammantaget bibehölls produktivitetsskillnaderna dock med ett viktigt undantag, gruppen utan FoU tappade ytterligare i produktivitet gentemot de övriga. Det finns alltså en betydande grupp företag 4l,l procent av studiens företag med låg produktivitet som sladdar efter alltmer. Eftersom volymtillväxten framför allt har skett i de grupper som bedriver FoU-verksamhet, speciellt
Bilaga 18 s. 73i den mest FoU-intensiva gruppen, samtidigt som endast den mest FoUintensiva gruppen av Företag lyckats behålla sysselsättningsnivån, innebär det i praktiken att den totala produktivitetstillväxten varit högre
än genomsnittet för de olika grupperna. Det beror på att resurser förts över från lågproduktiv till högproduktiv verksamhet.
Analys på branschnivå förstärker intrycket av att gruppen utan FoU tappar allt mer mark. Något förbryllande har produktivitetsutvecklingen inom verkstadsindustrin varit. I verkstadsindustrin är inte företagen i den FoU-intensivaste gruppen de mest produktiva, utan istället företagen i mittgruppen Företagen i grupp 5 har dock haft den bästa produktivitetsutvecklingen, vilket kanske kan tolkas som att företagen fick utdelning på sina satsningar. Inom verkstadsindustrin finns det två klart urskiljbara delpopulationer. En högproduktiv, grupperna 3-5, och en lågproduktiv,
l och Även här försämras positionen för de företag grupperna som saknar FoU-verksamhet alltmer. De står dock inte för mer än 6 procent av sysselsättningen i verkstadsindustrin. Den mest FoU-intensiva gruppen har stått för större delen av volymtillväxten inom verkstadsindustrin. sysselsättningen ändrades inte nämnvärt i grupperna 4 och men föll avsevärt för de övriga företagen. Sammantaget bör det ha lett till att resurser kanaliserats till de FoU-tätare företagen.
Vilka företag ökar exporten mest
Att sälja på en konkurrensmarknad innebär för ett land med Sveriges relativa höglöneprofil att försöka sälja framförallt produkter där vi har en råvarufördel, eller produkter med högt teknikinnehåll. De sistnämnda produkterna kräver stora FoU-investeringar även om inte produkterna är rent högteknologiska. Stora FoU-investeringar kan endast bäras av en produkt som säljs i stora volymer. Det innebär i regel att den säljs på
en stor marknad, för svenska företag betyder det vanligtvis världsmarknaden. Vi bör därför vänta oss att FoU-intensiva företag tvingas ut på världsmarknaden så att FoU-kostnaderna kan slås ut på en stor försäljningsvolym. Det bör leda till att exportandelen samvarierar med FoU-verksamheten så att de företag som befinner sig i den mest FoU-intensiva
gruppen har den högsta exportandelen.
Utvecklingen av nya produkter tenderar att gå allt snabbare samtidigt som produkterna blir allt mer avancerade. Därför måste företagen avsätta allt större medel för FoU-verksamhet för att hänga med i utvecklingen. Det bör därmed finnas en trend med över tiden stigande exportandelar. Figur 3.15 på nästa sida kan ge oss en del svar.
Som väntat har de företag som satsat mest på FoU-verksamhet haft en betydligt större exportandel än de övriga företagen som lägst 51,7 procent, och företagen utan FoU den klart lägsta exportandelen som mest 16,1 procent. Ordningsföljden mellan grupperna visar också tydligt att med stigande FoU-intensitet ökar exportandelen. Vad som kanske förvånar är de mycket stora skillnader som finns mellan grupperna Man kan 4
Tvärsnittsanlys visar att också iakttaga en trendmässig ökning av exportandelen för alla nivåskillnaderna beror
grupper
påskillnader i företagsäven om den absoluta förändringen skiljer sig en del mellan grupperna.
storlek hosgrupperna. Mellangruppens ökning av exportandelen var exempelvis hela 7,2 procent-
Bilaga 18 s. 74Figur 3.15 Exportandel 1978- 1986.Hela industrin.
o . . . I I L rI
v u v u n r
78 79 80 81 82 88 84 85 86
-Gruppl "Gruppz Grupp8 "Grupp4 -Gruppö
enheter och den nästan lika stor för de mest FoU-intensiva företagen.
var För de övriga grupperna var förändringarna betydligt mindre. Det är följaktligen svårt att säga FoU-intensiteten har någon betydelse för
om storleken på den trendmässiga ökningen. Låt oss därför studera exportandelarna pá branschnivå.
Mönstret till stor del på branschnivå. Dvs att med stigande
upprepas FoU-intensitet följer en större exportandel. Det finns också en trendmässig ökning av exportandelen inom samtliga branscher. Den absoluta förändringen av exportandelen för de olika grupperna i verkstadsindustrin visas i figur 3.16
Figur 3.16 Absolut ökning avexportandelen1978- 1986.Verkstadsindustrin.
Grupp1 Grupp2 Grupp3 Grupp4 Grupp5
Bilaga 18 s. 75Exportandelen växte för samtliga grupper. Mellangruppen hade den största tillväxten l 1,9 procentenheter. Ökningen slår igenom också på den aggregerade nivån. Även 4 hade tillväxt exportande-
grupp en stor av len 8,2 procentenheter, medan de övriga grupperna fick betydligt mindre absoluta ökningar. Den mest FoU-intensiva fick exempelvis
gruppen en tillväxt av exportandelen på 2,3 procentenheter, såhade dessa företag
men också en exportandel på 59,2 procent redan 1978. Tydligen har företagen som satsat mest på FoU nått något av en optimal nivå för exportandelen, medan företagen i de två dämäst följande är på väg att nå
grupperna en nivå i närheten av den femte gruppens. Den tendensen gäller inte för tung industri där den FoU-intensivaste har haft den största absoluta
gruppen ökningen av exportandelen med 9,4 procentenheter. För tung industri är dock situationen väsentligt annorlunda. Företagsgrupperna med FoUverksamhet hade samtliga en mycket hög exportandel, i genomsnitt
som lägst 42,6 procent, och endast företagen saknade FoU hade låg
som en exportandel i genomsnitt 18,5 procent.
Sammanfattning och slutsatser Syftet med detta avsnitt var att undersöka de långsiktiga eñektema av FoU-investeringar. Samtliga företag i Sverige med fler än 50 anställda vilka kunde följas under hela perioden ingår i vårt material l 154 st.. Företagen indelades sedan i s. FoU-klasser efter hur mycket de relativt sett satsat på F oU-verksamhet 1978- 1986.
Storleken på företaget påverkar hur mycket det lägger på FoU-
ner verksamhet. De företag som satsat mest på forskning och utveckling är betydligt större än de övriga företagen.
Inga klara samband hittades mellan FoU-intensitet och lönsamhet på den aggregerade nivån. Skillnaderna mellan grupperna är små och något samband mellan FoU och lönsamhet som pekar i någon speciell riktning kan inte identifieras. På branschnivå fann vi att i den tunga industrin
var lönsamheten högst för den mest FoU-intensiva gruppen men även företagen som inte satsat något alls på FoU har haft god lönsamhet. Inom verkstadsindustrin fanns de lönsammaste företagen inom grupperna 3 och 4 medan de mest FoU-intensiva företagen har haft betydligt sämre
en vinstnivå. Inte heller på branschnivå kan således något samband mellan FoU och lönsamhet fastställas.
Det finns ett klart positivt samband mellan FoU-investeringar och volymtillväxt. Sambandet är inte entydigt utan vissa branschavvikelser förekommer. Företag som saknade FoU-verksamhet har under perioden inte haft någon nämnvärd tillväxt i produktionsvolym medan den FoU-intensivaste gruppen har haft en kraftig volymökning. Detta gäller även Verkstadsindustrin, men om transportmedelsföretagen exkluderas, har den sistnämnda gruppen haft den sämsta volymutvecklingen. På sikt kommer allt
en större del av produktionen i de medelstora och större företagen ske i de företag som bedriver FoU-verksamhet, och framförallt i de mest FoUintensiva.
Endast de FoU-intensivaste företagen har lyckats bibehålla sin sysselsättningsnivå under perioden. Efter en nedgång de första åren har den erhållit
Bilaga 18 s. 76en sysselsättningtillväxt under senare delen av perioden. Alla övriga grup-
har kraftigt minskat sin sysselsättning. Det finns följaktligen en stark per trend mot att en allt större andel industrisysselsatta i framtiden kommer att återfinnas i högteknologiska branscher.
Produktiviteten stiger med FoU-intensiteten. Produktivitetsskillnaderna är dessutom mycket stora mellan de olika FoU-grupperna. Produktivitetstillväxten har till stor del varit likartad, frånsett att företagen utan FoUverksamhet tappade alltmer gentemot de övriga företagen. Samtidigt har
förts över från lågproduktiva företag de som saknar FoU till mer resurser högproduktiva företag de FoU-intensiva.
Slutligen studerade också sambandet mellan FoU-intensitet och exportandel. I materialet framgår klart att med stigande FoU-intensitet ökar exportandelen. För samtliga grupper fanns också en trendmässig ökning av exportandelen, även om ökningstakten för de mest FoU-intensiva företagen har varit låg. Det förklaras av att exportandelen redan i början av perioden var mycket hög för de sistnämnda företagen.
Vad styr produktiviteten i medelstora företag Inledning För att få fördjupad inblick i produktivitetsproblematiken kan skillna-
en der mellan företag som går bra och företag som är mindre framgångsrika studeras. Frågor som detta mikroperspektiv kan ge svar på är t ex: Hur ser ett lönsamt företag ut I vilka avseenden skiljer det sig från ett olönsamt företag Är det produkterna framgång, är viss personalsam-
som ger en mansättning positiv, eller är det ledningsfilosofin som ger vissa företag bättre förutsättningar än andra
En intervjustudie genomfördes under våren 1988, vilken hade som syfte att studera strukturella skillnader mellan hög- och lågproduktiva svenska industriföretag. Intervjuerna inriktades främst på att närmare studera frågor rör företagens strategi, deras personalsammansättning och
som deras produkt- och marknadsinriktning, för att sedan kunna analysera sambanden mellan produktivitet och dessa faktorer.
Studien avgränsades till att omfatta enbart tillverkningsindustrin SNI 3, och storleksklassen vi valde att undersöka var gruppen medelstora företag, där medelstor operationaliserades till företag med mellan 100 och 499 anställda. Antalet företag i denna grupp var år 1986 838 st. Av dessa valde vi att intervjua 90 företag, vilka var spridda över landet för att skilda typer av utvecklingsförutsättningar skulle bli representerade. Materialet samlades in vid djupintervjuer med företagsledarna i respektive företag. Svaren analyserades sedan tillsammans med företagens finansstatistikuppgifter.
Företagens bruttovinstandel för 1986 användes som urvalsgrundande variabel. Gränsen för högproduktiva företag sattes vid en bruttovinstandel på 35 procent, medan lågproduktiva företag definieras som företag med mindre än 15 procent i bruttovinstandel. Gränserna motsvarar ungefär de skattade kvartilema för samtliga medelstora företag. Urvalet styrdes sedan såatt de båda extremgruppema skulle bli tillräckligt representerade.
Bilaga 18 s. 77Cirka 70 procent av de intervjuade företagen skulle ha placerat sig i samma bruttovinstandelsgrupp även om bruttovinstandelen för 1984 hade använts. Situationen kan därmed beskrivas som ganska stabil i de flesta företagen. Det är således sällsynt att ett företag snabbt förändras ex. från att ha varit högproduktivt till att bli lågproduktivt.
Viktigt med medvetenhet hos företagsledningen Strategisk medvetenhet hos företagsledningen är en variabel som är svår att kvantifiera. Vi närmade oss problemet genom att studera ägarform, Förekomst av strategi, planeringsprocessen och förekomsten lönsam-
av hets- och tillväxtkrav i företagen.
Älgarejörhållanden. Vi fann bland våra intervjuföretag klart samband
ett mellan ägarform och lönsamhet. Familjeföretag lyckas mindre ofta uppnå hög lönsamhet än företag som ägs av andra bolag, dvs. ingår i en mindre eller större koncern. I gruppen med mindre lönsamma företag är 62
procent av Företagen familjeägda, medan bara 38 procent är ägda av annat bolag. l den högproduktiva gruppen är förhållandet det omvända.
Vad kan då anledningen till familjeföretagens sämre lönsamhet vara Drivs de mindre professionellt Har de lägre ambitioner Eller har dessa företag finansiella svårigheter, som ex. brist på riskkapital, att brottas med
Klara skillnader finns mellan familjeföretag och företag ägda av annat bolag vad gäller flera faktorer. Planeringshorisonten är ofta kortare i de familjeägda företagen, utvecklingen uppges mer sällan vara en följd
av en medveten strategi och i familjeföretag är det ovanligt att ha ett uttalat lönsamhetskrav på verksamheten. Brist på kapital kan emellertid också vara en förklaring. Soliditeten är i genomsnitt fem procentenheter lägre bland familjeföretagen än i gruppen företag ägda andra bolag 24
av procent jämfört med 29 procent. Koncernägda företag har också ofta lättare att få tag i riskkapital.
Medveten strategi. I totalt nästan 70 procent av företagen ansågs det att utvecklingen hade följt en av företagsledningen uppgjord strategi. Klara skillnader finns här mellan lönsamhetsgruppema. Bland de högproduktiva företagen är medveten strategi betydligt vanligare än i den lågproduktiva gruppen. I materialet fanns ett tydligt samband mellan medveten strategi och högre lönsamhet.
Ett begrepp som är nära besläktat med strategi är añärsidé. Det är dock betydligt vanligare att de medelstora företagen har definierad affärsidé;
en i endast tre företag kunde denna inte preciseras. Strategin för hur ska
man uppfylla det uppsatta målet är dock ofta mer diffus. Vikten av ökad strategisk medvetenhet kan därmed poängteras. Enbart formulerad affärsidé räcker inte
Planeringshorisont. Hur lång tid framåt de medelstora företagen planerar sin verksamhet varierar från enbart sedvanliga ettårsbudgetar till strategiska planer på 5 10 år. Det visade sig att hela 28 företagen
- procent av inskränker sitt planerande till budgetsammanställningar på årsbasis. Vid jämförelse mellan lönsamhetsgruppema ser man att längre framförhållning är bra för lönsamheten i företagen. Medelvärdet i den högproduktiva
Bilaga 18 s. 78gruppen är 3,7 år, medan medelvärdet i den lågproduktiva är 2,3. Detta samband kvarstår även när hänsyn tas till skillnader i ägandeform.
Tabell 3.7 Sambandstrategiska faktorer och bruttovinstandel. Procentandelrespektiveantal år Strategiska Bruttovinstandelsgrupp faktorer
| l | 2 | 3 | |
| Andel familjeföretag | 33 | 46 | 62 |
| Planeringshorisont | 3,7 | 2,5 | 2,3 |
| Medveten strategi | 85 | 78 | 47 |
| Lönsamhetskrav | 79 | 56 | 69 |
| Tillväxtkrav | 56 | 57 | 30 |
Lönsamhets- och tillväxtkrav. Vi frågade också företagsledarna vilka lönsamhetsmål finns uppsatta för verksamheten, och det i företa-
som om get finns ett uttalat krav på tillväxt. Lönsamhetskrav på verksamheten har totalt 69 procent av företagen. Den högproduktiva gruppens större andel vittnar om att operationalisering av målen kan vara till stor hjälp för att nå dessa. Vad gäller krav på utveckling/tillväxt av företaget var det knappt hälften av intervjupersonerna som angav ett sådant. Det är således betydligt vanligare att företagen har definierade lönsamhetskrav än att de har tillväxtkrav.
Utbilda för ökad lönsamhet Personalens sammansättning och kompetens bör vara av grundläggande betydelse för hur väl ett industriföretag fungerar. Man antar allmänt att utbildning höjer arbetskraftens kompetens och kunnande, vilket i sin tur förbättrar produktiviteten.
I de medelstora företagen har man en genomsnittlig fördelning mellan arbetare och tjänstemän på 70-75 procent arbetare och 25-30 procent tjänstemän inklusive arbetsledare. Inga skillnader finns här mellan lönsamhetsgrupperna. De högproduktiva företagen har dock en genomsnittligt yngre ålderssammansättning. Främst märks denna skillnad på arbetarsidan. Andelen arbetare som är under 30 år är större bland de framgångsrika företagen, och andelen arbetare över 50 år är mindre än i de andra lönsamhetsgrupperna. Förklaringen till denna skillnad ligger inte i att de högproduktiva företagen har vuxit snabbare än de övriga och då nyrekryterat många unga. De företag som vuxit snabbt under de senaste 15 åren har nämligen som grupp en medianavkastning på eget kapital som är lägre än medianen för samtliga medelstora företag. I stället så tyder resultatet på ett samband mellan ålderssammansättning och lönsamhet.
De företag som har en yngre personal har också en högre utbildningsprofil bland sina anställda. På tjänstemannasidan är andelen över 50 år positivt korrelerad med andelen tjänstemän med enbart grundskoleutbildning och negativt med andelen gymnasieutbildade tjänstemän.
Gruppen med högproduktiva företag har minst andel tjänstemän med enbart grundskola; medianandel 33 procent jämfört med de lågproduktiva
Bilaga 18 s. 79företagens medianandel på 42 procent. Utmärkande för företag inom den högproduktiva gruppen är också något större andelar gymnasie- och högskoleutbildade tjänstemän. Likaså är det främst i de högproduktiva företagen som det Förekommer att man har gymnasieingenjörer anställda som arbetare, ofta som ett led i en medveten internrekrytering. Ett högproduktivt företag kan nu beskrivas ha fler anställda och yngre samtidigt en högre utbildningsprofil bland personalen. Både utbildningsnivå och andelen yngre medarbetare uppvisar ett svagt positivt samband med lönsamhet. Rekryteringsproblem. Problemen att rekrytera arbetare är i dagsläget mycket stora för många företag. Regionala skillnader finns, den men genomgående tendensen är att det råder stor brist främst på yrkesarbetare. Tjänstemän är det betydligt lättare att tag på. Det framträder i materialet en svag antydan till att lågproduktiva företag har något svårare att rekrytera tjänstemän än företag i den högproduktiva I övrigt gruppen. märks ingen skillnad mellan lönsamhetsgrupperna. Små satsningar på företagsutbildning. Satsningarna på företagsutbildning är generellt ganska små i de medelstora företagen. Vid beräkning av genomsnittligt antal dagar per person och år visar det sig att 28 procent av företagen inte ger sina anställda tjänstemän någon vidareutbildning alls. Motsvarande siffra på arbetarsidan är 53 procent. Tendensen bland de intervjuade företagen är emellertid de högproduktiva har något att större satsningar. I den gruppen har 29 procent företagen i genomsnitt än av mer 3 dagars utbildning för tjänstemännen, jämfört med 20 procent i den lågproduktiva gruppen. Den Företagsutbildning som förekommer i dagsläget är således ganska ringa till sin omfattning och även ojämnt fördelad. Tjänstemän får generellt mer utbildning än arbetare, och bland tjänstemännen är det ofta anställda på högre befattningar som ges möjlighet till ytterligare utbildning. Många av företagsledarna verkade emellertid medvetna att vara om behov av ytterligare utbildning föreligger i företaget, och beskrev också att satsningarna, trots de låga noteringarna, har ökat under de senaste åren.
Enkla produkter i avancerad produktion
Komplexitet/teknikhájd. En allmän beskrivning företagens huvudsakliav ga komplexitetsnivå på produkt- respektive produktionssidan tabell ges av 3.8. Av de intervjuade företagen var det hela 69 procent kunde som bedömas ha relativt enkla produkter. Komplexiteten är generellt högre i produktionen än på produktsidan, men 39 procent företagen har låg av teknikhöjd i båda avseendena. I den högproduktiva gruppen finns det klar övervikt företag med en av enkla produkter, medan den lågproduktiva gruppen har den största andelen företag med avancerade produkter. Skillnaden i lönsamhet är stor mellan grupperna med hög respektive låg komplexitet i produkterna; företag med enkla produkter har i genomsnitt 5,4 procentenheter högre bruttovinstandel se tabell 3.8. På produktionssidan är det den högteknologiska gruppen som uppvisar högre lönsamhet än den lågteknologiska skillnaden 3,2 procentenheter. Högst genomsnittlig bruttovinstandel har före-
Bilaga 18 s. 80tag med en kombination av enkla produkter och relativt komplex produktionsteknik.
Tabell 3.8 Komplexitet ochteknikhöjd, andel företagrespgenomsnittlig bruttovinstandeL
Produkter Produktion Hög Låg Samtliga
Hög 21 l7,8 30 29,4 51 24,5 Låg l0 22,4 39 2l,1 49 2l,3
Samtliga 31 l9,3 69 24,7 100 23,0
Utvecklingstakt. Utvecklingstakten i produkter och i produktion kan jämföras på sätt teknologihöjden. En sådan jämförelse ger att
samma som det är lika vanligt att företagen har hög utvecklingstakt i produkterna som att de har det i produktionen 39 respektive 38 procent. Hela 44 procent
intervjuföretagen hade emellertid låg förändringstakt i båda avseenav dena. Slutsatsen blir att medelstora företag ofta tillverkar ganska mogna produkter med relativt känd och beprövad teknik.
Vad är då bäst för lönsamheten, låg eller hög förändringstakt Hög utvecklingstakt i produkterna samvarierar i materialet med högre lönsamhet. Bland de högproduktiva företagen har nästan hälften av Företagarna uppgivit hög förändringstakt, medan denna andel i de övriga lönsamhetsgrupperna ligger runt en tredjedel. De företag som uppgivit hög förändringstakt i produkterna har i genomsnitt 6,5 procentenheter högre bruttovinstandel än övriga 27,3 procent jämfört med 20,8 procent. Pâ tillverkningssidan framkommer inte något tydligt samband.
Även företagens konkurrensförmåga påverkas i vilken utsträckning
av produkterna motsvarar behoven på marknaderna. I kapitel 2 anges otillräckliga anpassningar som en anledning till att svenska företag har förlorat marknadsandelar. Bland de medelstora företagen ser vi resultat som pekar i riktning. De företag som vidareutvecklar sina produkter uppnår
samma
högre lönsamhet, säkerligen som en följd av en förbättrad konkurrensen kraft.
Forskning och utveckling. Utvecklingstakten i produkter och i tillverkningsmetoder har naturligt ett starkt samband med FoU-satsningarnas omfattning. För samtliga intervjuade företag ligger medianen för FoUns andel omsättningen på 2,0 procent, medan de högproduktiva företa-
av ca
har den högsta medianen 2,5 procent. Detta positiva samband melgen lan FoU-andel och lönsamhet kan jämföras med resultaten i figur 3.10 för hela industrin. Inget klart samband mellan FoU-andel och lönsamhet framkommer där. De skilda resultaten kan ha sin förklaring i att de medelstora företagens FoU-satsningar främst är inriktade på vidareutveckling befintliga produkter. Materialet är här mer homogent än vad
av
gäller för företagen studerats i avsnittet FoU ett tillväxtsom som krav.
Satsningarna i de medelstora företagen är små jämfört med genomsnittliga värden för hela industrin, där storföretagens ofta stora FoU-andelar får starkt genomslag. Modifieringar av produkterna och löpande föränd-
Bilaga 18 s. 81ringar av produktionsmetodema är vad som i de medelstora Företagen vanligen omfattas av en FoU-andel på mellan l och 2 procent.
Sammanfattningsvis kan konstatera att relativt enkla produkter
som ändå förändras och utvecklas vidare efter marknadens ändrade krav, och vilka tillverkas med mer avancerad nyare produktionsteknik, är en kombination som framträder oftare i den högproduktiva än i den
gruppen lågproduktiva.
Nischstrategi ger ökad lönsamhet Medelstora svenska industriföretag har under den senaste lO-årsperioden blivit mer intemationaliserade. Fortfarande är dock försäljningsandelen på svenska marknaden klart dominerande, medelvärdet för gruppen låg 1986 på ca 66 procent. En ökad satsning på främst europamarknaden kan också vara en väg till ökad lönsamhet. De högproduktiva företagen framstår nämligen som grupp vara mer intemationaliserade än övriga lönsamhetsgrupper, i den betydelsen att dessa företag har en större genomsnittlig exportandel. Det är särskilt dessa företags försäljningsandel på Europa utanför Norden som skiljer sig från de andras.
Vid jämförelser av marknadsutvecklingen för olika företag framkommer att sverigemarknaden inte har utvecklats fullt så positivt som totalmarknaderna. Jämfört med vad som är fallet med totala marknaden så uppger något fler företagare att sverigemarknaden har krympt och något färre att den har ökat. Skillnaderna mellan lönsamhetsgruppema är emellertid inte stora.
Det kan därmed inte vara förhållandet att man arbetar på växande marknader som är avgörande för företagets lönsamhet. I stället pekar materialet på marknadsandelarnas utveckling som en viktigare faktor. I över hälften av företagen ansåg man att de egna marknadsandelama har ökat. Skillnaderna mellan lönsamhetsgruppema är här markerade. En tredjedel av företagen med låg bruttovinstandel har uppgivit minskade marknadsandelar, medan den andelen i den högproduktiva gruppen bara är 6 procent. De mer framgångsrika företagen nämner också mycket ofta att deras marknadsandelar har ökat 74 procent av företagen.
Att ha ökat sina marknadsandelar hänger ofta samman med att man har omdefinierat sin marknad till att omfatta ett mindre segment, och sedan lyckats bearbeta detta i högre grad än vad man tidigare klarade av. Skillnaden i lönsamhet kan mot bakgrund av detta tolkas som en följd av en tydligare nischstrategi. Detta stämmer också väl med iakttagelsen att de mer lönsamma företagen oftare koncentrerar sin verksamhet kring ett, eller flera näraliggande, produktområden.
Konkurrenter. Också när man studerar företagens konkurrensförhållanden framstår en tydlig nischinriktning som en väg för medelstora företag att uppnå högre lönsamhet. Genom att specialisera sina produkter minskar man konkurrensen på just den nisch man valt. Ingen större skillnad finns mellan lönsamhetsgruppema vad gäller antalet konkurrenter, i stället framkommer ett samband mellan relativ storlek i förhållande till konkurrerande företag och det egna företagets lönsamhet.
Konkurrensläget är klan hårdare på exportmarknaderna jämfört med på
6 29-046 -
Bilaga 18 s. 82sverigemarknaden. Jämfört med konkurrenterna på den viktigaste marknaden utanför Sverige anser drygt hälften av samtliga företag att de är små medan cirka en femtedel är stora. Det är vanligare bland de högproduktiva företagen att vara relativt stor, och den lågproduktiva gruppen har störst andel företag som känner sig små i jämförelse med konkurrentemaEtt svenskt medelstort företag med mellan 100 och 500 anställda kan rimligtvis bara vara stort utanför Sverige om man har lyckats avgränsa marknaden till en speciell nisch. I den egna nischen är man faktiskt stora. Det är således inte den absoluta storleken, utan den relativa, som är intressant.
Osäkerheten är stor om vilka effekter EG integrationen kommer att för de mindre svenska företagen, vilket diskuteras i kapitel 2 Handel och konkurrenskraft. En hårdnande konkurrenssituation gör det än viktigare för dessa företag att nischinrikta sin verksamhet och på detta sätt uppnå en starkare ställning på sitt segment av marknaden.
Kunder. Något samband mellan antalet kunder och bruttovinstandel har
inte kunnat upptäcka i vårt material. Beroendet av några få kunder har minskat för gruppen som helhet under de senaste 10 åren; gruppemas medianvärde var år 1978 fem kunder som svarade för 50 procent av försäljning, vilket hade ökat till åtta kunder år 1988. Många företagare nämner också att kundrelationerna samtidigt har stärkts. Añärsrelationer-
är oftast långsiktiga och kan beskrivas som mycket stabila. na
Datorisering efektiviserar lager och distribution Datoriseringen av de medelstora företagen har satt fart under de senaste fem åren. Samtliga företag vi besökte hade datoriserat de flesta av sina administrativa rutiner, medan det på övriga områden var en större spridning. Lagerredovisning och material- och produktionsstyrning är i övrigt de områden datoriserats i högst utsträckning. System för material och
som produktionsstyrning MPS har haft stor betydelse för att kunna Öka samordningen mellan produktion och distribution, vilket är nödvändigt vid ökade krav från kunder på "Just-in-Time leveranser. De totala lagren har för gruppen som helhet minskat under de senaste 10 åren, och MPSsystemen har varit en bidragande orsak till detta.
De högproduktiva företagen använder datorstöd på genomsnittligt flest områden. Förklaringen till om man har datoriserat en viss funktion eller inte bör emellertid i första hand sökas i det enskilda företagets verksamhetsinriktning.
Vad gäller transporterna så framgår det att biltransporter är det klart vanligaste distributionssättet; hela 85 procent av samtliga transporter ut från företagen går med lastbil. Vilket sätt som väljs har i övrigt att göra med vilken typ produkter skall fraktas och vilka alternativ som
av som finns för respektive företag. Företag som har högt kilopris på sina produkter stort teknikinnehåll använder sig till exempel i högre utsträckning av flygtransporter än andra företag.
Transportsättet har också att göra med hur snabb leverans och vilken noggrannhet i leveranstidpunkt kunderna kräver. Allmänt uppgav intervjupersonerna att kraven har skärpts de senaste åren. Det vanligaste är dock fortfarande att man avtalar om leverans en bestämd vecka 55 procent av företagen.
Bilaga 18 s. 83När kunderna minskar sina lager och i stället kräver större noggrannhet i leveranstidpunkt innebär detta antingen att det levererande företaget måste öka sina lager eller att även de rationaliserar sin lagerhantering. Det är den senare förklaringen som är mest relevant för våra medelstora företag. Som tidigare nämnts har gruppen klart minskat sina lager under den senaste IO-årsperioden. Datoriseringen av lagerredovisning och införandet av MPS-system har troligen bidragit till ökad elTektivitet. Däremot säger sig inte våra intervjuade företag i någon nämnvärd utsträckning ha lyckats skärpa sina krav på de egna leverantörerna.
Samband med bruttovinstandel regressionsanalys
- Jämförelsema mellan lönsamhetsgrupper vad gäller fördelningen av olika strukturella variabler har pekat på en rad möjliga förklaringar till produktivitetsskillnader. Med hjälp av regressionsanalys kan en faktors inverkan studeras med hänsyn taget till övriga förklaringsvariablers inverkan.
Vi har anpassat en linjär regressionsekvation till materialet, där de faktorer tagits med vilkas samband med bruttovinstandel var starkast. Denna metod ger en god uppfattning om sambandens styrka och riktning. De skattade koefficienternas absoluta värden beror emellertid i hög grad på hur kodningen av variablema har skett, och eftersom vissa av förklaringsfaktorerna har blivit föremål för en ganska grov indelning bör resultaten tolkas med försiktighet.
Regressionssambandet mellan förklaringsvariablerna och bruttovinstandel finns nedan i figur 3.17. De medtagna variablema förklarar tillsammans 44 procent av variationen i lönsamhet förklaringsgraden R244,4 procent justerad för antalet frihetsgrader. Regressionskoefficienterna anger vilken effekt en förändring av respektive variabel får på bruttovinstandelens storlek förutsatt att övriga faktorer hålls konstanta. Siffrorna inom parentes står för koeñicienternas t-värden. För vårt antal observationer n74 innebär en t-kvot som är större än 1,67 att sambandet är statistiskt säkerställt på 90-procentsnivån, det vill säga att risken för att koeñicienten inte är skild från noll är lO procent. T-kvoter större än 2,00 visar på att sambandet är statistiskt säkerställt på 5 procents risknivå. Låga t-värden är en följd av stor spridning mellan observationema, vilket gör sambandet osäkrare.
Figur 3.17 Regressionssamband
Bruttovinstandel 15,3 +2,7 X strategi + 2,7 X horisont +
3,7 2,3 6,5 X ägarform +0,1 X andel 30 år + 7,2 X marknadsandels- 1,8 0,7 3,0 förändring + 0,6 X exporthandel 7,6 X komplexitet i produkter
-
0,9 1,9 R2 44,4 justerat för antal frihetsgrader
Medveten strategi. Variabeln är 0 1kodad såatt företag med medve-
- ten strategi har etta i analysen. Vi har således endast skilt mellan två
en
Bilaga 18 s. 84fall; att ha respektive att inte ha en medveten strategi. Sambandet är starkt positivt. Medveten strategi medför i vårt 0/1 läge 12,7 procentenheter
en högre bruttovinstandel.
Planeringshorisont. Vid längre framförhållning uppnås högre brut-
tovinstandel. Koelñcienten, som är säkerställd på 5 procents risknivå, tolkas såatt om planeringshorisonten ökas med ett år så ökar bruttovinstandelen med 2,73 procentenheter. Sambandet är troligen inte linjärt för högre värden intervjuföretagen uppgav som mest en sexårig framförhållning.
Ägarform. Familjeföretag har kodats med nolla och företag ägda
- en av andra bolag med en etta. Skillnaderna mellan ägarforrnerna är 6,52 procent i bruttovinstandelstenner, där företag ägda av annat bolag är de mer lönsamma.
Andel anställda yngre än 30 år. Företagets lönsamhet ökar med l
procentenhet när andelen unga anställda ökar med 10 procentenheter. Sambandet är inte statistiskt säkerställt, men stämmer väl med tabellanalysens slutsatser.
Marknadsandelarnas förändring. Här är skalan tregradig, minus ett
för minskade marknadsandelar, noll för oförändrade, och plus ett för ökade marknadsandelar. Tidsperspektivet är de senaste 10 åren. Sambandet är klart positivt. Har marknadsandelama vuxit innebär detta 7,23 procentenheter högre bruttovinstandel jämfört med oförändrade marknadsandelar.
Exportandel är här definierad som företagets försäljningsandel utan-
för Norden. Sambandet säger att lyckas man öka exportandelen med 10 procent såger detta en effekt på bruttovinstandelen med 0,6 procentenheters ökning. Sambandet är svagt.
Produktens komplexitet. Detta är också en 0/1 kodad variabel, där
relativt enkla produkter ger företaget en nollmarkering och mer komplexa produkter innebär en etta. Sambandet är negativt och tolkas så att företag med mer komplexa produkter har 7,6-procentenheter lägre bruttovinstandel än företag som tillverkar enklare produkter, allt annat lika.
Sammanfattning och slutsatser
Strategiskt tänkande är viktigt Längre planeringshorisont och en med- veten strategi är utmärkande för de högproduktiva företagen. Förstärkning av företagens strategiska medvetenhet och långsiktiga planering blir därför vägar att förbättra förutsättningarna för en ökad produktivitetsutveckling.
Familjeföretag har svårare att uppnå hög lönsamhet än företag ägda
av annat bolag. Skillnader i strategisk medvetenhet och brist på riskkapital kan förklara delar av denna lönsamhetsskillnad.
Personalstrukturen har troligen betydelse för produktiviteten. Högpro-
duktiva företag har en större andel av sina anställda i åldrarna under 30 år och likaså har de fler gymnasie- och högskoleutbildade tjänstemän. Dessa företag genomför också större satsningar på vidareutbildning av sin personal, både på arbetare- och tjänstemannasidan. Insatser i syfte att tillförsäkra företagen en god tillgång till utbildad arbetskraft blir därmed en av samhällets viktigare uppgifter. En annan är att aktivt stimulera företagen till ökade satsningar på Företagsutbildning.
Bilaga 18 s. 85Komplexa produkter är svåra att lönsamma. Företag i den högpro-
duktiva gruppen har oftare relativt enkla produkter än företag i de övriga lönsamhetsgrupperna. Oftast har de medelstora företagen mycket få produktområden, vanligen bara ett, och högteknologiska produkter med stora utvecklingskostnader kan mot bakgrund av detta innebär en stor riskexponering. Mindre välutvecklade marknadskanaler kan också vara en förklaring till att medelstora företag har svårare att lyckas med teknologiskt avancerade produkter.
Relativt snabb utveckling av produkterna förknippas i högre utsträck-
ning med den högproduktiva gruppen. Modifieringar och förändringar i produkten är positivt korrelerade med högre lönsamhet. En satsning på snabb förändring av relativt få, enklare produkter är därmed en produktinriktning som mest gynnar lönsamheten i de medelstora företagen.
Nisch-inriktning ökar chansen för medelstora företag att bli lönsam-
ma. För detta talar de högproduktiva företagens marknadsandelsutveckling. De mer lönsamma företagen är också oftare stora jämfört med sina konkurrenter på världsmarknaden, vilket ett medelstort svenskt företag antagligen bara kan vara om marknaden är snävt avgränsad. Mot bakgrund av EG-92 blir nischstrategier än viktigare för att förbättra de medelstora företagens förmåga att konkurrera.
Högproduktiva företag har en större andel av sin försäljning utanför
- Norden än vad Iågproduktiva företag har. Internationalisering vidgar marknaden och gör företaget mindre beroende av hemmamarknadens utveckling. l en näraliggande framtid finns också Sveriges nännande till EG, vilket kommer att göra det ännu viktigare för företagen att vara med på exportmarknaderna för att inte tappa mark till utländska konkurrenter. Företagen bör därför stimuleras till ett ökat intresse för europamarknaden.
Slutsatser Sveriges låga produktivitetstillväxt under 1970- och l980-talen är ett problem av stor dignitet, inte minst i jämförelse med utvecklingen i våra konkurrentländer. I det föregående kapitlet "Handel och Konkurrenskraft såg vi att Sveriges produktivitet minskade med 15 procent i jämförelse med utlandet under perioden 1970- 1988. För att stimulera till ökad tillväxt krävs kunskap om sambanden mellan t.ex. investeringar, FoUsatsningar och strategiska faktorer och produktivitet och tillväxt. l detta kapitel rad faktorer påvisats ha samband med skillnader i produkti-
har en vitet.
Produktivitetsförändringarna har mellan åren 1978 och 1986 följt lönsamhetsutvecklingen väl. Företag med ökande vinstandelar har uppvisat den bästa produktivitetsutvecklingen. Eftersom lönsamhetsutvecklingen varit god i hela industrin se vidare kapitel 4, så finns därmed goda förutsättningar också för en ökad produktivitetstillväxt. Likaså förändringar i förädlingsvärdet har ett tydligt samband med produktivitetsskillnader.
Materiella investeringar har en tydlig positiv inverkan på produktivitet och lönsamhet. Fram till och med 1984 kan man också se att de företag som investerat mest har haft en klart bättre produktivitetstillväxt. Under
Bilaga 18 s. 861985 och 1986 sjönk emellertid förädlingsvärdet tydligare för denna grupp till följd av ogynnsam konjunktur, medan antal anställda förblev konstant. Detta ledde till att den bättre produktivitetstillväxten för investeringsmtensiva företag försvann under undersökningsperiodens sista två år.
De viktigaste faktorerna för ökade investeringar är produktionsökningar och högt kapacitetsutnyttjande. Hög lönsamhet är en viktig, men inte en tillräcklig, faktor för att ge en investeringsökning.
Investeringar i forskning och utveckling visar också på ett samband med högre produktivitet. Däremot framkommer inte något samband mellan större FoU-satsningar och högre lönsamhet. Produktivitetstillväxten var i stort sett likartad för samtliga företagsgrupper som satsat på forskning och utveckling. De företag som helt saknade FoU-verksamhet uppvisar dock en klan sämre produktivitetstillväxt.
Även produktivitetstillväxten inte har skilt sig mellan företag
om som investerar mycket i FoU och de som satsar mindre så kan man konstatera att de FoU intensivare företagen har haft en markant bättre volymtillväxt. Det är också dessa företag som lyckats behålla sysselsättningsnivån under perioden, medan de övriga grupperna har klart minskat sina antal anställda. Detta implicerar att det är den FoU tätaste delen av industrin som växer, vilket innebär att resurser kanaliseras till dessa företag i större utsträckning. Totalt sett leder detta till att produktivitetstillväxten blir högre.
Bland de medelstora företagen har vi sett att den högproduktiva gruppen framför allt utmärks av tydligare strategier på olika områden. Tydlig nischinriktning, längre planeringshorisont, en klar strategi för företagets utveckling och klart definierade lönsamhetsmål underlättar för dessa företag att bli lönsamma och produktiva. Högproduktiva medelstora företag har också en yngre och bättre utbildad personal och satsar dessutom något mer på att vidareutbilda sina anställda.
Genom att öka den strategiska medvetenheten i företagen skulle därmed produktiviteten, liksom även produktivitetstillväxten, kunna förbättras. Från samhällets sida framstår insatser för att stötta de mindre och medelstora företagen på strategiområdet som en viktig väg för att uppnå en bättre tillväxt på 90-talet. Också närmandet till EG talar för att dessa företag behöver bli strategiskt mer medvetna, eftersom det är främst de mindre och medelstora företagen som kan komma att påverkas negativt se vidare kapitel 2.
Kapitlets rekognosering av produktivitetsområdets oländiga terräng har givit oss en inblick i investeringsvägens, FoU-vägens och strategivägens framkomlighet. Ökade materiella investeringar vid god efterfrågan
ger en ökad produktivitetstillväxt. Satsningar på forskning och utveckling leder inte till någon omedelbar produktivitetstillväxt, men däremot till volymökningar och en relativ sysselsättningsökning. Indirekt ger dessa faktorer en överflyttning till de mer produktiva FoU-intensiva delarna av industrin, vilket den totala tillväxten. Ökad strategisk medvetenhet i de
gynnar medelstora företagen påverkar dessa företags möjlighet till förbättrad produktivitetstillväxt. Sju år av god lönsamhet i industrin innebär ett gott startläge. Nu återstår att gå vidare mot 90-talets högre produktivitetstillväxt.
Bilaga 18 s. 87Appendix
Gruppindelning efter bruttovinstandel 1 materialet ingår 1718 företag med 20-999 anställda som varit möjliga att följa under perioden 1978 86. Dessa företag utgjorde 1986 43 procent
u
antalet företag och omfattade l986 57 procent av antalet sysselsatta for av storleksgruppen 20-999 anställda. De företag som avgått eller tillkommit under perioden eller omvandlats alltför kraftigt har inte medtagits.
Bruttovinstandelen har beräknats för 1978 och 1986 varefter företagen respektive år delats in i fem olika bruttovinstklasser. Företagets position 1978 och 1986 ligger till grund för en gruppindelning med klassgränserna 25, 20, 10 och Oprocent. Följaktligen finns det då 25 klasser varav grupp 11 innehåller företag som har haft en bruttovinstandel över 25
ex. procent både 1978 och l986 medan grupp 13 innehåller företag vars bruttovinstandel har minskat från att ha varit större än 25 procent 1978 till att l986 vara mellan lO och 20 procent. Principen för gruppindelningen framgår av figur A3.1.
Figur A3.l. Principskiss övergruppindelning efter bruttovinstklass.
1 25BVA 25BVA 1
Bilaga 18 s. 872 25BVA2U 25 BVA2ll 2
3¶ZUBVA1U 2l7 BVA1U 3
Bilaga 18 s. 874 1llBVAl7 lllBVAll 4 5 UBVA llBVA 5
Företagen fördelar sig på de olika grupperna enligt figur A3.2. som också
antydan hur förändringarna har skett. Företagens position 1978 ger en om visas i vänster kolumn medan positionen l986 visas i övre raden.
Figur A3.2. Övergångsmatris1978-86. Hela industrin.
123 158
Bilaga 18 s. 88Gruppindelning för F0 U-studien Tabell A3.l intervall för medelvärdetavFoU-kvoter i procentunderperioden 1978- 1986.
FoU- För: För: grupper Helaindustrin,Tung industri, Lätt industri
Verkstadsindustrin med och utan
tranportmedelsindustrin
| Grupp 1 | 0 | 0 |
| Grupp2 | 0-3 | 0-l,5 |
| Grupp3 | 3-6 | 1,5-3 |
| Grupp4 | 6-9 | 3-4,5 |
| Grupp 5 | 9 | 4,5 |
Gruppindelning har gjorts för hela industrin SNI 2+ 3, tung industri, lätt industri, verkstadsindustri och Verkstadsindustri exklusive transportmedelsindustri. Gruppindelningen är identisk för alla branschgrupper utom for lätt industri vars medelvärden för FoU-kvotema var betydligt lägre. Samtliga variabler är omräknade till en fast prisnivå med 1980 som basår.
Strukturella skillnader hos F0 U-grupperna Tabell A3.2 Några viktiga karakteristika för de olika gruppernahos hela industrin. Genomsnittssilfror 1978- 1986.
| FoU- | Antal | sysselsatta Andel | kapital- | |
| grupper | företag per företag sysselsatta intensitet | i procent | tkr/syss | |
| Grupp 1 | 474 | 149 | 12 | 86 |
| Grupp 2 | 342 | 498 | 28 | 194 |
| Grupp3 | 136 | 818 | 18 | 166 |
| Grupp 4 | 63 | 451 | 5 | 335 |
| Grupp 5 | 139 | 1 591 | 37 | 262 |
Totalt ingår 1154 företag i studien varav företagen utan FoU-verksamhet utgör den största gruppen 454 st eller 41 procent av företagen. Samtliga grupper är tillräckligt stora för att slutsatser ska kunna dras utifrån dem. Företagen som saknar FoU står för endast 12 procent av de sysselsatta i genomsnitt medan däremot de FoU-intensivaste företagen står för hela 37 procent. Hade vi istället valt att redovisa siffrorna för förädlingsvärdet hade fått en snarlik fördelning. Det är tydligt att många av storföretagen med många anställda har hamnat i den mest FoUintensiva gruppen och många av de minsta i den grupp som saknar FoUverksamhet.
Skillnaden i genomsnittlig storlek hos företagen i de olika grupperna syns tydligt. Hos den femte gruppen hade företagen i genomsnitt 1591 anställda under den studerade perioden medan de i grupp l bara hade 149 anställda. Kapitalintensiteten uppvisar också stora skillnader med gruppen av företag som är näst mest FoU-intensiv som den mest kapitalintensiva 335000 kr/anställd i genomsnitt, till gruppen av företag utan FoU som den minst kapitalintensiva 86000 kr/anställd i genomsnitt. Vi kan därför förvänta oss att produktiviteten är störst för grupp 4 och minst för grupp om inte andra faktorer än kapitalintensitet spelar in.
4¶Svensk framtid industris basindustri
Bilaga 18 s. 89-
eller högteknologi
l detta kapitel sammanfattas först utvecklingen under 1970- och l980-talet för industrin som helhet. Därefter redovisas scenariema och några centraantaganden för dessa. Fömyelsetakt och lönsamhetsstruktur redovisas i ett särskilt avsnitt och kapitlet avslutas med en genomgång av industrin uppdelad på 19 delbranscher. Denna genomgång består inte av några djuplodande branschanalyser utan av korta positionsbestämningar och branschkaraktäristika.
l980-talet: Återhämtningens tid
Strukturen i den svenska ekonomin har sedan 1970 förändrats på så sätt att sysselsättningen förskjutits från varutillverkande till tjänsteproducerande sektorer och framför allt olfentliga sådana. Under l980-talet har dock den privata tjänstesektom vuxit något snabbare än den offentliga. Även i absoluta tal har antalet sysselsatta inom varuproduktionen minskat inom industrin med ca 150000 personer mellan 1970 och 1987. - Figur 4.1 Andel avantal sysselsatta. Procent 1978 1987 SNI: 4.282 I 1
2-3 27 882 . W 4-5 E 6-9
orr 18 282 . 35 882 . Källa."SCB
Ser man i stället på industrins andel av BNP har utvecklingen varit mindre dramatisk. Under så gott som hela efterkrigstiden fram till mitten 1970-talet av växte industriproduktionen snabbare än BNP. Oljekrisen 1973-74 i kom-
Bilaga 18 s. 90bination med kraftiga inhemska kostnadsstegringar 1975-76 ledde till en extremt lång lågkonjunktur för industrin och från 1975 till 1982 utvecklades den svenska industriproduktionen svagare än BNP. Enda undantaget var året 1979. Figur 4.2 Utveckling avBNP ochindustriproduktion. Fastapriser, index l980l00. 150 140 - 130
- BNP 120
-- Indprod 110 -- 100 90::::::::::::::::::.
7071727374757677787980818283848586878889 Källa: SCB och Konjunkturläget, hösten l989
Det också under denna period men med en viss fördröjning från
var 1976 till 1983 minskningen antalet sysselsatta i industrin ägde
som av rum. Efter 1983 har sysselsättningen 0. m. ökat något.
Figur 4.3 Antal sysselsattai industrin. lOOO-tal 1100 1050 - 1000 --
950--
900 --
750 -
700 lllllllllllllllá-
707172737475767778798081828384858687 Källa: SCB
Bilaga 18 s. 91Vändningen 1982-83 hänger främst samman med devalveringama
av den svenska kronan 1981 och 1982 men även med en allmän konjunkturförbättring i hela Västeuropa. Därefter har tillväxten varit betydligt högre än under 1970-talet, med bara en svag avmattning 1986.
Såväl export- som importandelen för svenska industrivaror steg under 1970-talet, bl. a. som en följd av ökad specialisering och därmed ökat beroende av utlandet. Efter devalveringama sjönk importandelen svagt fram till 1986, vilket tyder på att devalveringama haft önskad effekt se även kapitel 2 om svensk industris internationella konkurrenskraft.
Figur 4.4 Export- ochimportandel. Procent av produktion respinhemsk tillgång
- Exportandel
- Importandel
ii il il |i ii i| ii rI ii ii ii ii II ii ii
707172737475767778798081828384858687 Källa: SCB, beräkningar
Exportandelen har varit i stort sett oförändrad sedan 1983 ställeti för att
som man skulle kunna tro fortsatt stigande. Möjligen beror det på att - efterfrågan inom Sverige steg kraftigt 1984. Senare kan kapaciteten ha varit en begränsning för ökad export.
Produktionsuppgången efter 1982 kunde komma till stånd mycket tack vare ett ökat kapacitetsutnyttjande. Under de tre åren mellan 1982 och 1985 stod detta för 60 procent av produktionstillväxten, medan den faktiska utbyggnaden av produktionskapaciteten stod för endast 40 procent.
Sannolikt hade industrin inte räknat med en så kraftig efterfrågetillväxt och när den kom hann investeringarna inte
med. Efter många år med svag utveckling torde också behovet av konsolidering inom industrin ha varit stort. Sannolikt var vid det laget inte heller förväntningarna om den framtida utvecklingen särskilt positiva. En del den osäkerhet ut-
av om vecklingsbetingelsema i Sverige, som diskuteras senare i detta avsnitt och som accentuerats under de senaste åren, fanns redan då.
Investeringskvoten, dvs. förhållandet mellan investeringar och produktionsvolym, nådde också en bottennivå 1983. Den började sedan stiga för att 1987 åtminstone ha passerat nivån under den korta högkonjunkturen 1979- 1980, men fortfarande ha en bra bit kvar till rekordnivån vid mitten av 1970-talet.
Bilaga 18 s. 92Figur 4.5 lnvesteringskvoti industrin.
20 19 -- 18 - 17- v 16 - 15 14 -- 13 -- 12 11 --
707172737475767778798081828384858687888990 Källa: SCB
Efter 1985 var kapacitetsutnyttjandet oförändrat under ett par år och produktionsförändringarna motsvarades helt av förändringar i produktionskapaciteten. Kapacitetsutnyttjandet var dessa år mycket högt.
För att säkra en framtida tillväxt i arbetsproduktivitet och produktionsvolym torde industriinvesteringarna behöva öka ytterligare. Förutsättningar i form av god lönsamhet finns. Bruttovinstandelen har under åren 1983- 1987 bortsett från en tillfällig nedgång 1986 varit högre än under det tidigare toppåret 1974. I den tunga industrin, bl.a. basindustrierna, har lönsamheten varierat kraftigt och bruttovinstandelen kommit upp i nivå med 1974. Inom övriga delar av industrin har utvecklingen varit jämnare och bruttovinstandelen de senaste åren legat en bit över 1974 års nivå.
Även räknat i absoluta tal nådde industrins materiella investeringar först 1988 samma volym som vid mitten av 1970-talet investeringar dels i byggnader och maskiner, dels i forskning och utveckling behandlas mer utförligt i kapitel 3. Under många år var investeringsnivån mycket låg, vilket torde vara ett skäl till att arbetsproduktiviteten utvecklades relativt svagt.
Senare års investeringsuppgång bör emellertid slå igenom i produktiviteten även om en del av investeringarna varit en följd av skärpta miljö-
krav snarare än avsedda att effektivisera produktionen. Det senare gäller särskilt vissa branscher. Inom massa- och pappersindustrin var sådana investeringar exempelvis 5 procent av de totala investeringarna 1985 men man kan inte av statistiken avgöra om andelen ökat under senare år.
Att investeringarna trots de höga bruttovinsterna inte ökat mer torde delvis kunna tillskrivas en osäkerhet inom industrin om de framtida utvecklingsbetingelserna i Sverige. Ett tecken på detta är att svensk industris investeringar i utlandet ökat kraftigare än i Sverige. Enligt en undersökning gjord av Industrins utredningsinstitut har svensk industris utlandsinvesteringar mångfaldigats i fasta priser mellan 1980 och 1987.
Bilaga 18 s. 93Figur 4.6 Bruttovinst somandelavförädlingsvärde.
60-
50-
40-
6B
Källa."SindData
lnvesteringsvolymen i Sverige växte under samma period med mindre än 20 procent.
En stor del av utlandsinvesteringarna utgjordes av företagsköp och kan antas hänga samman bl. a. med osäkerheten om Sveriges framtida förhållande till EG. Det är dock troligt att en del av dessa investeringar hade genomförts även om det varit helt klart att Sverige skulle stå på jämställd fot med EG-länderna i framtiden, a. på grund av att företagen eftersträvar närheten till marknaden.
Andra osäkerhetsmoment för industrin rör framtida tillgång och pris på elenergi samt vilka konsekvenser miljöavgifter och ökade miljökrav kommer att på industrins internationella konkurrensförmåga.
Bilaga 18 s. 94Tabell 4.1 Elkostnadsandeli olika branscher1987.
Procent av saluvärde
SNI 2 Gruvor 7,7 23 varav malmgruvor 8.4 31 Livsmedelsindustri 0,8 32 Textil-, beklädnads-
läder- och lädervaruind 1,1 33 Trävaruindustri 1,4
| 341 | Massa-,pappers- och pappersvaruindustri | 5,4 | ||
| 3411 varav massa-0 pappersind | 6,3 | |||
| 342 | Grafisk industri | 0,5 | ||
| 351 +352 Kemisk industri | 2,7 | |||
| 3511 | varav kemikalieindustri | 6,3 | ||
| 353 354 + Petroleumraflinaderier | 0,6 | |||
| 355 | Gummivaruindustri | 1,6 | ||
| 356 | Plastvaruindustri | 1,8 | ||
| 36 | Jord- och stenindustri | 2,5 | ||
| 3692 varav cement- o kalkind | 5,6 | |||
| 37 | Järn-,stål- 0 metallverk | 3,8 | ||
| 37101- 2 varav järn- 0 stålverk | 3,8 | |||
| 37103 | järn- 0 stålgjuterier | 5,9 | ||
| 37201-2 | ickejärnmetallverk | 6,0 | ||
| 381 | Metallvaruindustri | 1,2 | ||
| 382 | Maskinindustri | 0,8 | ||
| 383 | Elektroindustri | 0,9 | ||
| 3842 9 Transportmedelsindustri | 0,7 |
- 3841 Varv 1,4 385 lnstrumentindustri 0,5 39 Annan tillverkningsindustri 1,0
Källa: SCB
En kraftig elprishöjning skulle slå hårdast mot basindustrierna. Som framgår av tabell 4.1 är elkostnadsandelen högst i gruvor, massa- och pappersindustri, kemisk industri baskemikalier och jord- och
delar av stenindustri cement, kalk samt i järn-, stål- och metallverk.
De miljöavgifter som föreslagits och diskuteras skulle också påverka enskilda branscher och företag mycket olika. Delvis är det samma branscher har hög elkostnadsandel, dvs. gruvor, massa- och pappersin-
som en dustri samt järn-, stål- och metallverk. Konsekvenserna är dock ännu ofullständigt utredda. Klart torde emellertid vara att ökade investeringar kommer att krävas även av miljöskäl. I vad mån sådana investeringar också kan bidra till rationalisering av produktionen och produktivitetshöjningar är mindre klart.
1990-talet: Tillväxt med förhinder 1990-talet bär, som framgått av tidigare kapitel, med sig såväl möjligheter
hot för svensk industri. De scenarier som presenteras i detta avsnitt som bygger på bestämda Förutsättningar om hur dessa möjligheter och hot kommer att realiseras. När det gäller den internationella utvecklingen är scenarieförutsåttningarna relativt neutrala med en efterfrågetillväxt på 3,3 procent år och oförändrad terms-of-trade, som ger en lika stor
per en import- som exporttillväxt. Utvecklingen kan bli betydligt snabbare om möjligheterna infrias och väsentligt långsammare om hoten realiseras.
Bilaga 18 s. 95Den inhemska utvecklingen är däremot en mer gynnsam variant både när det gäller miljö- och energipolitiken och arbetskraftstillgången. Framför allt bygger den på att konkurrenskraften kan bevaras.
Sveriges nuvarande relationer till EG har i huvudaltemativet förutsätts bli i huvudsak oförändrade under l990-talet. Detta kan få både positiva och negativa effekter för svensk industri. På den positiva sidan finns ex. en ökad efterfrågan på investeringsvaror, eftersom rationaliseringar och koncentration blir följden av den s. inre marknaden maskiner. Dessutom kan en lättare konkurrenssituation uppstå när nationella monopol vad gäller ex. kommunikationer upphävs teleprodukter. På den negativa sidan finns risken för en kraftigt ökad konkurrens, inte minst på prissidan, då nationella regleringar och produktspecifikationer tas bort läkemedel, bilar. Sammantaget väntas dock de positiva effektema av EGs inre marknad på efterfrågan på svenska industriprodukter överväga se även kapitel 2.
I huvudaltemativet för den framtida utvecklingen har förutsätts att restriktioner vad gäller energi och miljö inte kommer att tillåtas slå ensidigt mot svensk industri. Orsakerna är dels att ett utrikeshandelsberoende land som Sverige inte i alltför stor utsträckning kan öka industrins kostnader mer än i andra länder utan negativa konsekvenser för levnadsstandard och sysselsättning, dels att det knappast kan anses som en fördel att miljöstörande tillverkning flyttar till länder med mildare krav än Sverige. Såväl elprishöjningar som skärpta miljökrav är kostnadsfaktorer som sannolikt på sikt kommer att möta även industrin i övriga Västeuropa. Således har elpriserna i Sverige antagits stiga realt med endast 2 procent per år fram till år 2000. Miljöavgifter och -krav väntas påverka svensk industris internationella konkurrenskraft endast marginellt, eftersom förutsättningen är att dessa restriktioner införs samtidigt i Sverige och EG-länderna.
Arbetskraftstillgången som i nuläget efter en lång period av relativt snabb tillväxt är ett problem för stora delar av industrin kommer troligen att förbli en begränsande faktor. Ett minskat antal ungdomar kommer att tillföras arbetskraften under första hälften av l990-talet och någon ökning av andelen förvärvsarbetande kan man inte räkna med. Den ökning av arbetsinsatsen som enligt prognosen krävs i samhället som helhet väntas huvudsakligen komma i form av ökad arbetstid per sysselsatt. Detta som en följd av bl. a. inkomstskatteomläggningen. Till de kvantitativa begränsningarna kommer ett behov av ökad kompetens hos arbetskraften när kraven på flexibilitet ökar och mer komplexa produkter tillverkas. Ny produktionsteknik medför ändrade arbetsroller och innebär ökade krav på en bred grundutbildning hos de anställda. Behoven av vidareutbildning ökar också med stigande genomsnittsålder se vidare kapitel 3.
En hög efterfrågan i Europa tillsammans med en ökande tillväxt av den privata konsumtionen i Sverige, på grund av att inkomsterna ökar som en följd av ökade arbetsinsatser, kan leda till en högre produktionstillväxt för svensk industri under 1990-talet och en snabb investerings- och produktivitetstillväxt. Resultatet sammanfattas i tabell 4.2.
Bilaga 18 s. 96Tabell 4.2 lndustriutvecklingen 1985-2000. Huvudaltemativ
Procentuell volymförändring
| Förädlings- Syssel- Export värde | sättning | Import | ||
| Gruvor | 0,1 | -1,7 | -0,8 | 1,9 |
| Livsmedelsindustri | 1,8 | 0,1 | 2,5 | 5,2 |
| Tekoindustri | -0,7 | 3,8 - | 0,7 | 3,9 |
| Trävaruindustri | 1,5 | -0,8 | 3,2 | 4,4 |
Massa-och pappersindustri 2,3 -0,1 2,6 3,3 Grafisk industri 2,8 0,1 1,5 5,8 Kemisk och plast-
| varuindustri | 0,7 | -1,5 | 3,2 | 4,1 |
| Rañinaderier | 2,6 | 0,6 | 0,9 | 3,5 |
| Gummivaruindustri | -0,3 | 1,4 | 1,8 | 4,9 |
Jord- och stenindustri 2,6 -1,1 1,0 3,7 Järn-, stål- och
| metallverk | -0,2 | -2,6 | -1,4 | 3,1 |
| Metallvaruindustri | 3,1 | -0,9 | 1,6 | 3,2 |
| Maskinindustri | 5,6 | 1,4 | 6,1 | 1,8 |
| Elektroindustri | 3,0 | 0,2 | 5,6 | 3,5 |
Transportmedels-
| industri exkl varv | 1,7 | -0,8 | 3,4 | 5,0 |
| Varv | -3,3 | -4,6 | -7,1 | 3,0 |
| lnstrumentindustri | 3,3 | -0,1 | 4,1 | 2,4 |
| Ovrig industri | 3,5 | 0,5 | 2,8 | 2,6 |
| Summa industri | 2,5 | -O,5 | 3,3 | 3,4 |
Källa."SIND
I huvudaltemativet för industrins utveckling har den tekniska utvecklingen och därmed produktivitetstillväxten visserligen beräknats bli högre än under de senaste decennierna men ändå begränsad. Om man räknar med att ny teknik införs snabbare på grund av bl. a. en framgångsrik närings-, arbetsmarknads- och utbildningspolitik, men i övrigt samma förutsättningar, kan industrins tillväxt bli betydligt högre. Då accentueras emellertid kraven på ökade investeringar. l tabell 4.3 åskådliggörs hur skillnaderna mellan dessa båda framtidsscenarier visar sig i den andel av produktionen som sker med ny teknik och i produktivitetsutvecklingen.
Som framgår av tabellen beräknas den tekniska fömyelsen i huvudalternativet bli snabbast i verkstadsbranschema maskinindustri, metallvaruindustri och instrumentindustri. Dessa branscher uppvisar också höga produktivitetsökningar.
Bland basindustrierna ligger skogsindustrierna ungefär på industrigenomsnittet medan fömyelsen inom malmbaserad industri väntas bli mindre.
1 det alternativ där ny teknik införs snabbare blir tillväxten för ovan nämnda verkstadsbranscher ännu högre, medan vissa andra branscher får en svagare utveckling än i huvudaltemativet. Orsaken är att modellen förutsätter balans men inte i utrikeshandeln för en närmare
- mer beskrivning av modellen se bilagan. Detta innebär att om nettohandeln utvecklas positivt i exempelvis verkstadsindustrin minskar kraven på andra branscher.
Bilaga 18 s. 97Tabell 4.3 Andel produktion medny teknik år 2000,kvarvarandelandel av 1985 års kapacitet, samtårlig volymtillväxt avlörädlingsvärdepersysselsatt.
| Produktion Kvar av med ny tek- 1985års nik, andel l 2 | kapacitet I Z | Förädlings- värde per sysselsatt l 2 | |
| Gruvor | 41 55 | 55 54 | 1,8 3,2 |
| Livsmedelsindustri | 39 41 | 76 77 | 1,7 2,2 |
| Tekoindustri | 55 57 | 39 41 | 3,2 3,9 |
| Trävaruindustri | 56 45 | 54 58 | 2,4 1,9 |
Massa-och pappersindustri 52 55 59 61 2,5 3,1 Grafisk industri 49 55 58 58 2,7 3,6 Kemisk och plast-
| varuindustri | 33 33 | 59 61 | 2,2 2,8 |
| Rafñnaderier | 42 55 | 85 85 | 2,0 3,6 |
| Gummivaruindustri | 38 28 | 57 59 | 1,1 0,6 |
Jord- och stenindustri 55 62 64 65 3,8 4,7 Järn-, stål- och
| metallverk | 32 32 | 60 68 | 2,4 2,4 |
| Metallvaruindustri | 70 74 | 44 43 | 4,0 5,4 |
| Maskinindustri | 76 81 | 52 48 | 4,2 6,0 |
| Elektroindustri | 56 62 | 63 63 | 2,8 4,0 |
Transportmedels-
| industri exkl varv | 52 68 | 61 51 | 2,5 4,9 |
| Varv | 60 54 | 24 26 | 1,3 1,2 |
| lnstrumentindustri | 63 75 | 60 53 | 3,3 5,9 |
| Ovrig industri | 52 62 | 76 74 | 2,9 4,5 |
| Summa industri | 56 62 | 62 61 | 3,0 4,2 |
Huvudalternativ 2Alternativ med snabbareteknikutveckling Källa: SIND
Man kan säga att på detta sätt påskyndas strukturomvandlingen. Till bilden hör också att privat konsumtion inom landet i alternativet med snabbare teknikfornyelse ökar mer än i huvudaltemativet. Skillnaden i ökningstakt är emellertid och naturligtvis störst när det gäller inves-
- teringarna, vilket påverkar ex. verkstadsindustrin ytterligare i positiv riktning.
En annan orsak till att industribranschema utvecklas olika är att alternativet med ökad teknisk utveckling innebär en terms-of-trade-förlust for Sverige. Detta påverkar ex. basindustriema mycket mer än verkstadsindustrin.
I tabell 4.4 redovisas den utveckling För industrins delbranscher som blir följden av snabbare teknikinförande på motsvarande sätt som huvudalternativet redovisades i tabell 4.2.
7 29-046 -
Bilaga 18 s. 98Tabell 4.4 lndustriutvecklingen 1985-2000. Alternativ med snabbareteknikutveckling
Procentuell volymförändring
| Förädlings- Syssel- Export värde | sättning | Import | ||
| Gruvor | 1,9 | -1,3 | 1,3 | 2,3 |
| Livsmedelsindustri | 2,1 | 0,0 | 2,7 | 5,4 |
| Tekoindustri | -0,3 | 4,0 - | 1,0 | 4,1 |
| Trävaruindustri | 0,7 | 1,2 | 3,4 | 5,1 |
- Massa-och pappersindustri 3,0 -0,1 3,4 3,8 Grafisk industri 3,7 0,1 1,9 5,5 Kemisk och plast-
| varuindustri | 0,9 | 1,8 - | 3,5 | 4,6 |
| Rafñnaderier | 4,4 | 0,8 | 1,1 | 3,8 |
| Gummivaruindustri | 1,0 - | 1,5 - | 1,8 | 5,7 |
Jord- och stenindustri 3,8 -0,9 1,3 4,4 Järn-, stål- och
| metallverk | 0,4 | 2,0 - | -0,7 | 4,0 |
| Metallvaruindustri | 4,2 | 1,2 - | 2,2 | 3,9 |
| Maskinindustri | 6,9 | 0,8 | 7,1 | 2,6 |
| Elektroindustri | 4,0 | 0,0 | 6,6 | 4,0 |
Transportmedels-
| industri exkl varv | 3,2 | 1,7 - | 4,2 | 4,9 |
| Varv | -3,6 | -4,7 | -6,5 | 3,6 |
| lnstrumentindustri | 5,1 | -0,8 | 5,2 | 2,8 |
| Ovrig industri | 5,0 | 0,5 | 4,0 | 2,4 |
| Summa industri | 3,4 | -0,7 | 4,1 | 3,8 |
Källa: SIND
Tillkommande och avgående arbetsställen förnyelse
- Fömyelsen inom industrin sker bl. a. genom att nya arbetsställen tillkommer och att andra läggs ned. Redovisningen i detta avsnitt bygger på industristatistiken och förutom verklig tillkomst och avgång av arbetsställen påverkas resultatet av exempelvis omklassningar.
Under hela perioden från 1976 o. m. 1983 var det ett stort gap mellan antalet nya och avgångna arbetsställen. De som försvann var vida fler än de som tillkom. Under konjunkturförbättringen 1979-80 syns endast en smärre förbättring. Räknar man på samma sätt antalet sysselsatta i nya respektive avgångna arbetsställen är konjunktursvängningama mer markerade.
Sammantaget minskade antalet arbetsställen med närmare 4 500 under perioden 1970- 1987 eller med nästan en tredjedel av det ursprungliga antalet 1970.
Den största delen av sysselsättningsförändringama inom industrin sker i befintliga företag. Bara under enstaka år har de nettoförändringar som kan hänföras till nytillkomna och avgående arbetsställen varit större än förändringarna i de befintliga.
Bilaga 18 s. 99Figur 4.7 Antal nytillkommande ochavgångnaarbetsställenrespsysselsattai sådana i procentav antaletföregåendeår.
AvgarbsL
"NyaarbsL
0:::::::::::::::
-Avgsysa
wNyasyss.
0 l r l 1 l | | r | l i r r rv rv
| | v v v | v v v v v v |
7172737475767778798081828384858687 Källa: SCB, beräkningar
Bilaga 18 s. 100Figur 4.8 Sysselsättningslörändringarinom industrin. Procent avtotal sysselsättningFöregåendeår
P r I Tot.syns o
å Befintliga c e n I Nya-avgangna
71727374757677787980818288848581587 Källa."SCB,beräkningar
Tillkommande arbetsställen är generellt något lönsammare ett år efter tillkomsten och avgående arbetsställen något mer olönsamma än genomsnittet. Fördelningen på lönsamhetsklasser är dock förvånansvärt lika för
avgångna och befintliga arbetsställen. nya,
Mönstret skiljer sig dock mellan olika år. Under ett lågkonjunkturår som 1977 försvann exempelvis proportionellt fler mindre lönsamma och olön-
arbetsställen än under år med bättre konjunkturer. samma
Fördelningen antal arbetsställen och antal sysselsatta på lönsam-
av hetsklasser bruttovinst har varit stabil de senaste åren från 1984 som alla varit högkonjunkturår.
Figur 4.9 Befintliga, nyaochavgångnaarbetsställenuppdeladepå hruttovinstklasser, andel avtotalt antal. 25
20 --
" T0l-87 15
-- Nya-Sö
x 10 J - Avg-Sö
"
5 -
f v-.b
o .. . . . l i
90 90-8080-7070-6060-5050-4040-8030-2020-1010-0 - - -20
Bilaga 18 s. 10114-
- Tot-77
-- Nya-76
- Avg-76
0 l | I I I I I L I I å
90 90-8080-7070-6060-5050-4040-3030-2020-1010-0 - - -20 Källa: SCB
Figur 4.10 Sysselsattafördeladepå bruttovinstklasser, andel avtotalt antal. 25
- 1987 15
" 1986
90 90-8080-7070-6060-5050-4040-3080-2020-1010-00--10 -20 Källa: SCB
Stabiliteten framgår också om man studerar hur arbetsställena rör sig mellan olika lönsamhetsklasser. Som exempel visas i figur 4.1 l Förändring-
mellan 1986 och 1987. Mer än hälften av arbetsställena låg mellan arna dessa år kvar i samma bruttovinstklass. Ytterligare nästan en tredjedel flyttade sig en klass upp eller ned. Endast 8 procent av alla arbetsställen rörde sig tre klasser eller mer.
Bilaga 18 s. 102Figur 4.11 Arbetsställen fördelade efter hur de bytt bruttovinstklass mellan 1986 och 1987. 60 50..
1211109876548210-1-2-8-4-5-6-7-8-9
- - -
montör-ändring Källa: SCB
Om man däremot jämför med 1970-talet har det skett en klar förskjutning större andel lönsamma arbetsställen. Även
mot en mer om man jämför med det s. högvinståret 1974 har fördelningen blivit mer fördelaktig lönsamhetsmässigt. Figur 4.12 Arbetsställen fördeladepå bruttovinstklasser, andelavtotalt antal. 25
20 --
° 1987 15 q
- 1983 10 w 1974
5 .
o i . A . . i l A
90 90-8080-7070-6060-5050-4040-3030-2020-1010-00--10 - -20 Källa: SCB
På motsvarande sätt kan man om man studerar sysselsättningen se en förskjutning så att en större andel av de sysselsatta under senare år finns i arbetsställen med högre bruttovinster.
Bilaga 18 s. 103Figur 4.13 sysselsatta fördeladepå bruttovinstklasser, andelavtotalt antal. 20 18 - 16 - 14 o
- 1987 12 4 10 .t r 1983
2%r
0 e i a
90 90-8080-7070-6060-5050-4040-3030-2020-1010-0 -100- - -20
Källa: SCB
Det till synes stabila mönstret för lönsamhetsstrukturen under år
senare döljer dock betydande skillnader på branschnivå. Bortsett från trävaruindustrin var lönsamhetsstrukturen inom basindustrierna dvs massa- och pappersindustri, järn-, stål- och metallverk, gruvor avsevärt bättre än industrigenomsnittet 1987. Flertalet verkstadsbranscher
hade däremot en sämre lönsamhetsstruktur än industrigenomsnittet. För de flesta branscher har strukturen ändrats endast marginellt de senaste åren 1985 1987.
-
Förändringarna i industrin innebär stora flöden av nytillkommande och avgående arbetsställen och av sysselsättning från mindre lönsamma till mer lönsamma arbetsställen. De enskilda arbetsställenas lönsamhet har dock varit relativt stabil över åren. Nytillkommande arbetsställen har endast marginellt bidragit till att industrins lönsamhetsstruktur och
produktivitet förbättrats. Förändringar i befintliga arbetsställen har varit viktigare.
Vilka branscher växer snabbast vilka går tillbaka
- Industrin har i detta avsnitt delats upp i 19 branscher. Inledningsvis beskrivs hur deras relativa betydelse förändrats
från 1970 till slutet av l980-talet. I nästa avsnitt följer en genomgång av utvecklingen bransch för bransch.
Efter 1960-talets snabba tillväxt ökade produktionsvolymen inom industrin som helhet med endast drygt 1 procent per år under l970-talet. Under perioden 1980- 87 har tillväxten varit nästan 2 procent per år.
Många branscher har dock haft en lägre produktionstillväxt under 1980talet än under l970-talet. Med utgångspunkt från figur 4.15 skulle man med visst fog kunna påstå att den ökade tillväxten inom industrin under l980-talet till stor del beror på en Stabilisering inom 1970-talets krisbranscher.
Bilaga 18 s. 104Figur 4.14 Andel avlörädlingsvärde, 1980års priser.
Som framgår av figur 13a 4.14 har basindustrierna fått en någotminskad betydelse under perioden. TPB. Det är gruvor och trävaruindustri som minskat, ä
9B n apa medan järn- och stålindustri samt massa- och pappersindustri har be- E
Stalo hållit andel av industrin.
I GPUU Verkstadsindustrin exkl 8a varv har á andra sidan ökat betydelse.Dessan-i
w övr del av total industri har stigit från 36 till 44 %. Andra tillväxtbranscher
7a L108har varit kemisk industri, plastvaruindustri och grafisk industri. Petra
De stora förlorarna har som känt varit varven -
Även Sten och tekoindustrin. 6a gummivaruindustri, jordoch stenindustri samt i
- m Gunn mindre utsträckning raflinaderier, livsmedelsindustri och annan indu- E reko stri har relativt sett mins- 5B kat.
1 Uar-u Källa: SCB, beräkningar
Graf
4a
Plast
5 Kem
3B
E Metall
Maskin
2a
ä Elektro
E Transp
1B
I Instr-
B
7B
Bilaga 18 s. 105Figur 4.15 Utveckling av produktionstillväxt i industrins delbranscher och deras andelavtotal industri.
Tillväxt under 1980-87 jfrt l970-ta1et Andel av industrin ungefär 1987jfrt 1980 högre lika lägre
transp. m instrument kemisk högre grafisk elektro
plastvaru ungefär raff övrig massa/pap lika metall maskin
varv gruvor lägre jord/sten trävaru jam/stål teko gummiv livs
Källa."SCB, beräkningar
Om man räknar bort tekoindustri, jord- och stenindustri är samt varv ökningen i tillväxttakt for resterande branscher endast hälften så stor som för den totala industrin. Eftersom de nämnda branscherna huvudsakligen uppvisat en mindre tillbakagång under 1980-talet än under 1970-talet har dock tillväxten för resten av industrin legat högre än genomsnittet och ökat från 1.7 procent per år under 1970-talet till 2.4 år under 1980procent per talet. De branscher som ökat sin andel av industrin har naturligtvis haft den snabbaste tillväxten även om den sjunkit under 1980-talet.
Basindustri och högteknologi en branschgenomgång
- Gruvor och mineralbrott
Gruvindustrin i Sverige består av malmgruvor samt andra och gruvor mineralbrott stenbrott och annat. Malmgruvorna ligger i Bergslagsområdet och i Lappland medan stenbrott och övriga huvudsakligen finns gruvor i södra och mellersta Sverige.
Tabell 4.5 Gruvor och mineralbrott 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
| ställen | satta | värde | Exp Imp | |
| Jämmalmsgruvor | 7 | 3 920 | 2 005 | 76 3 |
| lckejämmalmsgruvor | 27 | 4 063 | l 225 | 51 35 |
| Stenbron, sandtag | 50 | 1065 | 437 | 54 70 |
| Övriga gruvor | 16 | 340 | 83 |
Totalt 100 .. ..
9 388 3 750 69 90 Källa."SCB
Betydande delar av världens gruvor och mineralbrott har under 1980talet kännetecknats av överkapacitet med stagnerande efterfrågan på bl.
a. jämmalmsprodukter och basmetallema koppar, bly och zink.
Bilaga 18 s. 106Antalet gruvor och mineralbrott i Sverige har mer än halverats sedan 1970. Den största nedgången har drabbat järnmalmsgruvorna. Stora dagbrottsgruvor i Brasilien och Australien har slagit ut en stor del av den europeiska jämmalmsproduktionen. I Sverige produceras nu ca 20 miljoner ton järnmalm jämfört med omkring 35 miljoner ton 1970.
Ickejärnmalmsgruvor har klarat sig bättre. Sverige har en innehållsrik berggrund och är Europas största producent av förutom järn zink, koppar och bly. Nya gruvor har öppnats under 1980-talet och prospekteringen har ökat.
Figur 4.16 Produktion, kapacitet och investeringar inomgruvoroch mineralbrott.
3000 --
-FV
Kapacitet
1500 - Investeringar
l
e
1000 --
500 4 -
.
o i i i i i i i i i L i i I I | i
i i i i i I I i i i i | i i I i
707172737475767778798081828884858687 Källa."SCB
Produktionstrenden i gruvnäringen som helhet var sjunkande fram till början l980-talet. Därefter har det skett en viss uppgång. Produktions-
av kapaciteten minskade kraftigt i och med nedläggningen av gruvor framför allt under 1970-ta1et. sysselsättningen har sjunkit sedan slutet av 1970talet efter att ha varit ungefär oförändrad under den tidigare delen av decenniet. Arbetsproduktiviteten har således förbättrats kraftigt under 1980-talet.
Några få svenska storföretag dominerar fortfarande branschen, framför allt LKAB och Boliden, men med höjda metallpriser och effektivare brytningsteknik har både mindre entreprenörer och utländska intressen tillkommit.
Ett stort miljöproblem för gruvnäringen är sandmagasinen, där avfallet från anrikningsverken lagras. För gruvor som öppnats de senaste 20 åren har det från början funnits regler för återställande och jordtäckning och kostnaden för detta räknats in i de ekonomiska kalkylerna. För äldre
fastställer koncessionsnämnden successivt miljökrav, vilka kan gruvor komma att innebära avsevärda kostnader för företagen.
Gruvnäringen är relativt elintensiv och därmed känslig för eltillgâng och elpris. SIND beräknade 1988 att produktionsvolymen skulle bli 30-35 procent lägre elpriset fördubblades till år 2010 än om det var oföränd-
om rat.
Bilaga 18 s. 107Efterfrågan på de malmer som Sverige traditionellt producerat väntas i framtiden öka i ungefär samma takt som efterfrågan på motsvarande metaller, dvs. relativt långsamt jämfört med flertalet bearbetade varor. Konkurrensen kommer att vara fortsatt hård bl.a. från länder med lägre produktionskostnader.
Prospekteringen har varit eftersatt de senaste 15 åren, vilket medfört att den kända svenska malmbasen håller på att ta slut. Det är således av mycket stor vikt for branschen att prospekteringen fortsatt ligger på en hög nivå.
Påsenare tid har prospekteringen ökat även om den ännu är otillräck-
lig vilket kan innebära andra framtidsmöjligheter. På längre sikt kan
brytning av industrimineraler och legeringsmetaller, som idag importeras, bli av intresse för svensk gruvnäring. Höjda metallpriser och effektivare brytningsteknik kan göra tidigare olönsamma småskaliga projekt lönsamma i framtiden.
Lönsamheten i gruvorna sjönk under nedläggningsperioden men har sedan början av 1980-talet förbättrats. Dock finns fortfarande 15 procent av de sysselsatta i arbetsställen som är direkt olönsamma och därigenom nedläggningshotade.
Investeringarna har sjunkit kraftigt sedan slutet av 1970-talet och har under de senaste åren legat på en konstant låg nivå.
Med den otillräckliga nivån på prospektering och investeringar kan man räkna med en fortsatt svag utveckling for gruvnäringen i Sverige under det kommande decenniet. Produktionen beräknas bli ungefär oförändrad och sysselsättningen minska ytterligare.
Li vsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri Livsmedelsindustrin kan delas in i en skyddad och en konkurrensutsatt del. Till den skyddade räknas slakterier och charkuterier, mejerier, oljeoch fettindustri, kvarnar, bagerier samt sockerindustri. Den står för
mer än hälften av förädlingsvärdet i branschen helhet.
som Tabell 4.6 Livsmedelsindustrin 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
| ställen | satta | värde | Exp lmp | |
| Slakterier, chark | 166 | 16625 | 4 461 | 4 6 |
| Mejerier | 100 | 9 968 | 2 854 | 2 2 |
| Frukt- o grönsakskons 38 | 6 460 | 2 227 | 7 26 | |
| Fisk- o ñskkonserv | 56 | 2 460 | 677 | 26 62 |
| Olje- o fettind | 6 | l 762 | 1036 | 14 19 |
| Kvarnar | 19 | 766 | 570 | 4 13 |
| Bagerier | 267 | 12616 | 3659 | 8 6 |
| Sockerind | 8 | 1 876 | 495 | 4 7 |
| Choklad o konfekt | 31 | 5 302 | 1465 | 26 29 |
| Ovriglivs | 52 | 3431 | 1667 | 12 26 |
| Fodermedel | 36 | 1 264 | 488 | 3 15 |
| Spritdrycker | 7 | 1 167 | 664 | 8 23 |
| Maltdrycker | 14 | 3223 | 2095 | 1 5 |
| Läskedrycker | 13 | 564 | 222 | 10 15 |
| Tobak | 4 Totalt 817 | 1 370 68 854 | 1 043 23623 | 8 19 6 14 |
Källa: SCB
Bilaga 18 s. 108Konkurrensutsatt livsmedelsindustri kan i sin tur delas upp i arbetsintensiv och kapitalintensiv industri. Den arbetsintensiva består av konservindustrierna, choklad- och konfektyrindustri samt övrig livsmedelsindustri. Den kapitalintensiva utgörs fodermedelsindustri. Även hela
av dryckesvaru- och tobaksindustrin är kapitalintensiv. Arbetsintensiv industri står för en fjärdedel och kapitalintensiv för en femtedel av branschens förädlingsvärde.
Livsmedelsindustrins produktionsvolym har under de två senaste decennierna varit praktiskt taget konstant. Branschen är således knappast konjunkturkänslig utan snarare beroende av befolkningsutvecklingen. Den är också till stora delar lokaliserad till befolkningstäta områden.
Figur 4.17 Produktion, kapacitet ochinvesteringarinom livsmedelsindustrim. m.
14000 --------------- "
10000 FV
-
Mkr 8000 r Kapacitet
--
6000 Investeringar
4000 --
2000 --
0 i i i i i i i J I i I i i i i i
I i I I i 1 i i i i i i l i | i
707172737475767778798081828384858687 Källa: SCB
Den strukturförändring som skett inom branschen har framför allt inneburit specialisering inom företagen. Detta har medfört att man lyckats i
en stort sett bibehålla produktivitets- och lönsamhetsstrukturen under 1980talet.
I den skyddade delen av branschen är såväl export- som importandelar-
mycket låga. Detta beror huvudsakligen på jordbruksprisregleringen. na Genom avgifter på importerade livsmedel kan i förhållande till
en världsmarknadspriserna hög inhemsk prisnivå upprätthållas.
-
Även inom övriga delar livsmedelsindustrin är framför allt export-
av
även importandelarna förhållandevis låga. Andelarna är dock ökanmen de, möjligen bortsett från importandelen inom kapitalintensiv livsmedelsindustri.
En viss ökad konkurrens har således uppstått genom ökad import. Konkurrensen har dock begränsats som en följd av dels gränsskyddet, dels ägarkoncentrationen. Stora delar av livsmedelsindustrin domineras av lantbrukskooperativa, konsumentkooperativa, statliga och/eller stora privata företag.
Man kan också säga att livsmedelsindustrin till stor del är anpassad till
Bilaga 18 s. 109en råvaruproduktion med klar överkapacitet, åtminstone i förhållande till den inhemska efterfrågan.
Nu har emellertid en ny livsmedelspolitik aviserats. Detta skulle innebära såväl en sänkning av gränsskyddet som en omprövning av marknadsregleringarna.
Detta kan både positiva och negativa effekter för svensk livsmedelsindustri. Dels kommer det att krävas en anpassning av priser, produktionsinriktning och produktionsvolymer p.g.a ökad importkonkurrens. Dels får industrin bl. a. möjlighet att finna konkurrenskraftiga alternativ till de svenska råvarorna.
Svensk livsmedelsindustri är på många områden minst lika effektiv som utländsk industri. Med billigare råvaror och en anpassning av produktionen till marknadsefterfrågan kan man räkna med att framför allt den del av industrin som tillverkar högförädlade produkter kommer att kunna hävda sig väl både gentemot importkonkurrens och på exportmarknaderna.
Strukturförändringar i form av produktionsminskningar kan dock inte uteslutas inom de delar av branschen där det finns överkapacitet. Detta gäller framför allt tillverkning av produkter med låg forädlingsgrad.
Importen väntas under det närmaste decenniet öka mycket snabbt inom den skyddade delen livsmedelsindustrin. Även inom övriga delar vän-
av tas en relativt kraftig uppgång utom inom dryckesvaru- och tobaksindustri. Totalt förutses en relativt måttlig produktionstillväxt i Sverige. Sysselsättningen beräknas bli i stort sett oförändrad.
Textil- och beklädnadsinduszri Textil- och beklädnadsindustrin består av textilindustri, som huvudsakligen tillverkar insatsvaror, delvis för konfektionsindustrin men i växande utsträckning också för andra industribranscher exempelvis bilklädslar till transportmedelsindustrin, viror till massa- och pappersindustrin. Resten utgörs av konfektionsindustri, dvs. beldädnadsindustri samt industri för skinnvaror och skor. I textilindustri ingår även trikåvaruindustri, som till stor del tillverkar konsumtionsvaror.
Tabell 4.7 Textil- och beklädnadsindustri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
| ställen | satta | värde | Exp lmp | |
| Garn och vävnader | 84 | 6497 | l 620 | 54 69 |
| Textilsömnad | 75 | 2 932 | 565 | 46 59 |
| Trikåvaror | 58 | 3 238 | 665 | 74 93 |
| Mattor | 12 | 506 | 125 | 86 96 |
| Tågvirke, bindgarn | ll | 239 | 42 | 88 89 |
| Ovrig textil | 27 | 1620 | 547 | 106 106 |
| Beklädnad | 253 | 9 907 | 1 480 | 52 86 |
| Garverier o pälsbered | 9 | l 1 12 | 239 | 92 90 |
| Lädervaror | 20 | 573 | 90 | 95 99 |
| Skor | 43 Totalt 592 | 1258 27 882 | 217 5 590 | 64 94 65 85 |
Källa: SCB
Bilaga 18 s. 110Svensk tekoindustri har under hela efterkrigstiden utsatts för ökad konkurrens från andra länder. Produktionen har ökat i länder med låga produktionskostnader, och konkurrensen från dem har medfört lönsamhetsproblem för svensk industri med produktionsnedläggningar och lägre sysselsättning som följd.
Produktionsvolymen inom tekoindustrin minskade således kraftigt med drygt 40 procent under en tioårsperiod från början av 1970-talet till början av l980-talet. Därefter syns en klar stabilisering. Antalet sysselsatta i slutet av l980-talet är ungefär en tredjedel av antalet 1970.
Figur 4.18 Produktion, kapacitet och investeringar inom textil- och beklädnadsindustrin.
- FV
Kapacitet
Investeringar
2000 -
1000 --
707172737475767778798081828884858687 Källa: SCB
Praktiskt taget hela branschen finns i södra och mellersta Sverige.
Produktivitetstillväxten höll under större delen av 1970-talet jämna steg med industrigenomsnittet men var sedan fram till mitten av l980-talet betydligt svagare.
Tekoindustrin har fått olika statliga stöd för att klara den neddragning
produktionen blev nödvändig när konkurrensen från länder med av som lägre produktionskostnader intensiñerades. Under 1989 togs emellertid äldrestödet bort lönebidrag till anställda över 50 år och vad som återstår för de närmaste åren är industripolitiskt och utbildningsstöd. Av beredskapsskäl kommer produktionsvolymen inom branschen sannolikt inte tillåtas sjunka hur långt som helst.
År 1991 försvinner också importrestriktionema på tekoområdet, vilket ytterligare kommer att öka kraven på kvarvarande företags konkurrensförmåga särskilt konfektionsindustrin. Textilindustrin har större förutsättningar att klara konkurrensen med industrier i länder med billigare arbetskraft eftersom den är kapitalintensiv och därmed kräver mer kvalifi-
mer cerad arbetskraft.
Såväl import- exportandelar är redan nu höga. Närmare två tredje-
som delar produktionen exporteras och importandelen är för branschen
av
Bilaga 18 s. 111sammantaget hela 85 procent. För konsumtionsvaror är importandelen
ca 90 procent och for insatsvaror ca 75 procent.
Under det kommande decenniet måste man nog räkna med att tekoindustrin i Sverige kommer att fortsätta att krympa. Den redan höga importandelen kommer även i framtiden att stiga. Detta innebär också fortsatt
en kraftig minskning av sysselsättningen inom tekoindustrin.
Trävaruindustri
Trävaruindustrin är en förhållandevis arbetsintensiv bransch. Den består huvudsakligen av små arbetsställen. Genomsnittligt har Företagen mindre än hälften så många anställda per arbetsställe industrin helhet.
som som Vissa delar trähusindustri, byggnadssnickerier och träförpackningsin-
dustri är i stor utsträckning skyddade från utländsk konkurrens, medan
andra sågverk, träskiveindustri och möbelindustri är mycket konkur-
- rensutsatta.
Tabell 4.8 Trävaruindustri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
| ställen | satta | värde | Exp lmp | |
| Trämatr 0 byggsnick | 899 | 39 785 | 10721 | 39 9 |
| Iräförpackningar | 36 | 858 | 186 | 22 15 |
| Ovriga trävaror | l 17 | 2 878 | 602 | 47 27 |
| Trämöbler | 283 Summa 1335 | 12035 55556 | 2 949 14458 | 68 56 44 18 |
Källa: SCB
Produktionen inom trävaruindustrin har i huvudsak minskat sedan mitten av 1970-talet. Byggandet framför allt bostäder står för - av - som en stor del av efterfrågan på trävaruindustrins produkter, sjönk under slutet av 1970-talet och början av l980-talet. Den efterfrågan ledde svaga bl. a. till en betydande omstrukturering och krympning svensk trähusinav dustri och träskiveindustri. Inom såväl dessa delbranscher inom som byggnadssnickeriindustrin kan vissa tendenser till koncentration noteras, främst genom att större företag köpt mindre tillverkare.
Figur 4.19 Produktion, kapacitetoch investeringarInom trävaruindustri.
Miu 6000 Kapacitet -- --
4000 --
i 0 Källa:SCB . . . . | | . , J 1 A v , | . v v v v v v v v v v v v v v v v 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87
Bilaga 18 s. 112Under de senaste åren har bostadsbyggandet ökat kraftigt i så gott som hela Västeuropa och medfört en viss ökning av produktionsvolymen inom trävaruindustrin i Sverige. Ökningen har dock begränsats att produk-
av tionskapaciteten inom framför allt sågverken minskat. Omkring 500 sågverk står för nästan hela sågverksproduktionen. De största sågverken tillhör, med få undantag, skogsbolagen eller skogsägarrörelsen. Skogsbolagen svarade tidigare för omkring 30 procent av produktionskapaciteten men andelen har nu sjunkit nedåt 25 procent. Under 1987 och 1988 har åtta de större skogsbolagens sågverk lagts ned och ett antal mindre
av sågverk har slagit igen eller minskat sin produktion. Uppskattningsvis har kapaciteten minskat med närmare 10 procent.
Som följd av kapacitetsneddragningarna och en mycket god inhemsk
en efterfrågan med jämförelsevis gynnsamma priser på hemmamarknaden har svenska sågverk de senaste åren förlorat marknadsandelar i Västeuropa.
Möbelindustrin skiljer sig från resten av trävaruindustrin såtillvida att den tillverkar konsumtions- och investeringsvaror. Den har under senare år genomgått kraftig internationalisering. Såväl export- som importan-
en
betydligt högre än industrigenomsnittet. delarna är nu
Bortsett från konjunkturvariationema, som alltid varit kraftiga inom trävaruindustrin, kan man räkna med en positiv utveckling framöver. Trävaruindustrin som helhet är vare sig särskilt elintensiv eller miljöstörande och behovet av bostäder och därmed efterfrågan på branschens
produkter kommer även i fortsättningen att vara stort i Västeuropa.
-
Med fortsatt hög efterfrågan i såväl Sverige som i Västeuropa är det
en snarast produktionskapaciteten som begränsar en expansion. Råvarutillgången är inte heller obegränsad även om den i dagsläget är bättre än på många år. Sammantaget beräknas därför produktionsvolymen inom svensk trävaruindustri öka i måttlig takt under 1990-talet och sysselsättningen fortsätta minska.
Massa- och pappersindustri Massa- och pappersindustrin i Sverige domineras av tillverkningen av
och Övriga delbranscher tillverkning förpackningar massa papper. - av och andra varor av papper och papp står för mindre än en fjärdedel av
förädlingsvärdet. Massa- och pappersbruken är kapitalintensiva, resten av branschen snarast arbetsintensiv.
Tabell 4.9 Massa- ochpappersindustri1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
| ställen | satta | värde | Exp Imp | |
| Massa och papper | 84 | 41 158 | 19351 | 71 10 |
| Ifappers/pappförpackn 75 | 7028 | 2 128 | 15 6 | |
| Ovrigt papper o papp | 54 Totalt 213 | 6 107 54 293 | 2 414 23 893 | 78 59 67 15 |
Källa: SCB
Bilaga 18 s. 113Under perioden 1980-88 ökade förbrukningen av papper och kartong i Västeuropa något snabbare än under 1970-talet trots några år i svaga början 1980-talet. Även efterfrågan på ökade av massa mycket kraftigt. 1989 var det sjätte året i en exceptionellt lång högkonjunktur för massaoch pappersindustrin. Kapacitetsutnyttjandet i de större producentländerna har de senaste åren varit mycket högt. Under de närmaste åren kommer dock ny kapacitet att tas i bruk. Svensk produktion och export har ökat kraftigt sedan 1982. Devalveringarna har givit god draghjälp eftersom branschen är mycket exportberoende och priserna bestäms på världsmarknaden. Även produktivitet och lönsamhet har förbättrats kraftigt under period. samma
Figur 4.20 Produktion, kapacitet och investeringar inom massa-och pappersindustrin.
9000 -- 8000 --
7000 -
6000 Mkr 5000 - 4000 - i Investeringar i 3000 -- 2000 -
1000 n
0 i i i i i i I i i i i i i i i I i i i i i I i i i i i l iI 707172737475767778798081828384858687
Källa: SCB
Investeringarna var dock fram till 1985 relativt låga. Från 1985 har de legat på en högre nivå om än inte lika hög som vid mitten 1970-talet. av Enligt branschföreträdare går stor del investeringarna till miljöfören av bättrande åtgärder än till produktionsutvidgningar. snarare Under 1989 togs dock en ny anläggning för returpappersbaserad tidningspappersproduktion i bruk. Produktion med returpapper är bättre för miljön än konventionell tillverkning. Möjligheterna att producera på det sättet i Sverige är emellertid begränsade eftersom mycket stor del en av pappersproduktionen ca 70 procent exporteras framför allt till EG-länderna - och basen för återvinning av papper sålunda är liten i förhållande till produktionens storlek. Massa- och pappersbruken klassificeras som en bransch med stor miljöpåverkan, med stora mängder utsläpp i luft och vatten, och de är dessutom elintensiva. Även utsläppen minskat om kraftigt de senaste tjugo åren kommer det att krävas betydande investeringar för att tillgodose växande miljökrav framöver. Övriga delbranscher har måttlig eller liten miljöpåverkan och är inte särskilt elkrävande. Den svenska massa- och pappersindustrin domineras efter de senaste
8- 29-046
Bilaga 18 s. 114årens fusioner ett tiotal större koncerner som uppskattningsvis svarar
av för ungefär 75 procent sysselsättningen inom branschen som helhet.
av
och pappersbruk är rationella och bland de största i
Svenska massavärlden. De allra största företagen är nordamerikanska och japanska. Av de 100 största 1988 räknat efter Försäljningen av massa- och pappersprodukter 41 västeuropeiska, 37 nordamerikanska, 15 japanska och 7
var representerade övriga världen. Sverige hade 7 företag bland de l00 största. MoDo, STORA och SCA fanns som enda västeuropeiska företag med bland de 15 största.
Den internationella efterfrågan på massa- och pappersindustrins produkter väntas fortsätta öka. Redan i slutet av 1980-talet kan man dock se effekterna kapacitetsutbyggnader framför allt för en del papperskvalite-
av ter. Detta kommer att leda till ökad konkurrens och därför förväntas produktionstillväxten bli måttlig i Sverige fram till år 2000. Antalet sysselsatta beräknas bli i stort sett oförändrat.
Grafisk industri Grafisk industri består huvudsakligen av förlag och tryckerier. Dessutom ingår tryckformsindustri och bokbinderier, som dock utgör en mycket
branschen. Andra förlag än dagstidningsförlag ingår inte i liten del av industristatistiken. sysselsättningen är alltså betydligt högre än vad som framgår av tabellen.
Tabell 4.10 Grafisk industri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
ställen satta värde Exp Imp
Grafisk ind 864 42 356 16297 7 10
Källa: SCB
Grafisk industri har länge varit utpräglat hemmamarknadsinriktad. Konkurrensen från utlandet har dock ökat, vilket visat sig i en ökad importandel. Framför allt torde alltmer tryckning av kostnadsskäl ha lagts ut i andra länder, något underlättats av den tekniska utvecklingen och
som som kan beräknas fortsätta.
Efter ganska lugn utveckling under 1970-talet har såväl produktion
en
sysselsättning inom grafisk industri ökat kraftigt under l980-talet. som Den främsta orsaken till ökningen torde att den växande industriella
vara aktiviteten medfört expansion när det gäller tryckt reklam och annan
en tryckt information. Dessutom flödet av reklam, bruksanvisningar
synes m. m ha ökat per producerad enhet.
Den privata konsumtionen böcker och tidskrifter har däremot varit
av lägre under 1980-talet än under l970-talet. Dessa varor tillhör inte kategorin nödvändighetsvaror och efterfrågan minskar sannolikt extra snabbt när realinkomsten sjunker. På motsvarande sätt kan efterfrågan komma att öka snabbt under 1990-talet då den totala privata konsumtionen beräknas växa med närmare 3 procent per år, dvs. avsevärt snabbare än under de senaste decennierna.
Bilaga 18 s. 115Figur 4.21 Produktion, kapacitet och investeringar inom grafisk industri.
9000 o
7000 -
5000 -. Mkr 5000 - w Kapacitet
4000 Investeringar
"
2000 -
1000 -
0 i i i i i i i i I i 1 I i i i i
i i i i i i i I i i i i 1 i i
707172737475767778798081828384858687 Källa: SCB
En ökning av den privata konsumtionen av branschens produkter tillsammans med en fortsatt expansion av företagens reklam- och annonsutgifter innebär en relativt kraftig efterfrågeökning för grafisk industri. Man kan därför räkna med en fortsatt relativt god produktionstillväxt och en i stort sett oförändrad sysselsättning till år 2000.
Kemisk industri Kemisk industri omfattar dels en kapitalintensiv tillverkning av baskemikalier, gödsel- och ogräsbekämpningsmedel samt basplaster, dels en mer kunskaps- och forskningsbaserad produktion av bl. a. färg, läkemedel, tvätt- och toalettmedel m. m.
Tabell 4.11 Kemisk industri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
| ställen | satta | värde | Exp Imp | |
| Kemikalier, gödsel mm 70 | 9 862 | 5 710 | 57 66 | |
| Konstfiber o plast | 91 | 8 317 | 4 15 l | 63 71 |
| Färg | 33 | 2997 | 1579 | 24 26 |
| Läkemedel | 24 | 8 621 | 5218 | 60 53 |
| Ivätt- o toalettmedel | 38 | 2 698 | 962 | 32 52 |
| Ovrig kemisk ind | 59 Totalt 315 | 11480 43 975 | 3 829 21412 | 50 52 54 60 |
Källa: SCB
Kemisk industri har haft en positiv utveckling under 1980-talet, även om tillväxttakten sjunkit jämfört med l970-talet. Produktiviteten har förbättrats kraftigt. Utvecklingen skiljer sig dock mellan olika delbranscher. Snabbast tillväxt kan noteras för kemikalier, konstfibrer och basplaster samt läkemedel, medan exempelvis färg samt tvätt- och toalettmedel haft en betydligt lugnare utveckling.
Bilaga 18 s. 116Figur 4.22 Produktion, kapacitet och investeringar inom kemisk industri.
r
10000--
8000--
Mkr 6000 -
4000 --
2000 --
0 + l t : a å : t e e l : : a
707172737475767778798081828384858687 KäI/MSCB
Tillverkningen av kemikalier i Sverige är starkt kopplad till basindustrierna eftersom produkterna till stor del används där. Flertalet företag har vuxit fram i anslutning till massa- och pappersindustrin samt järn-, ståloch verkstadsindustriema. Många är fortfarande bundna till eller utskilda från stora företag inom dessa områden. Gödselmedelstillverkningen domineras av Supra och särredovisas därför inte i statistiken.
Produktionskapaciteten för basplaster byggdes ut kraftigt i hela Västeuropa efter en mycket snabb efterfrågetillväxt under l960-talet. Oljeprisstegringama vid mitten av 1970-talet bromsade denna tillväxt och under ett decennium fram till mitten av 1980-talet kom produktionskapaciteten att kraftigt överstiga efterfrågan på basplasterna. Detta har medfört en kraftig strukturomvandling med ett minskande antal petrokemiska tillverkare i Västeuropa. Antalet producenter av polyvinylklorid PVC har ex. nästan halverats mellan 1978 och 1984. Just denna tillverkning är också miljöstörande på grund av klorinnehållet och förändringstakten kommer sannolikt att vara hög även framöver. En annan orsak till detta är att man nog måste räkna med stigande oljepriser.
Bland övrig kemisk industri är läkemedelsindustrin den som utvecklats snabbast. Företagsstrukturen i Sverige har inte förändrats nämnvärt det senaste decenniet, men produktion och sysselsättning har ökat relativt kraftigt.
Kemikalieindustrin har internationaliserats kraftigt under de senaste decennierna. Dels är en stor del av industrin i Sverige numera utlandsägd. Man kan konstatera att det i Norden finns tre stora koncerner med inriktning på baskemi, nämligen Norsk Hydro, Neste och Kemira.
Dels har svenska baskemiföretag genom nyetableringar och företagsköp utomlands förbättrat sin ställning inom sina respektive nischer. Som exempel kan nämnas klorat för massablekning där EKA-Nobel är världens största tillverkare och även Stora Kemi utökat sin utlandsverksamhet. AGA Gas industrigaser, Perstorp bl. a. basplaster och Casco Nobel färg och lim har gjort detsamma.
Bilaga 18 s. 117Den svenska och nordiska marknaden är liten och internationalise-
- ringen torde ha krävts för att svensk industri skulle kunna behålla sin ställning på den västeuropeiska marknaden där även i övrigt tendensen har varit en koncentration till stora och starka internationella ägargrupper.
Tillväxten i efterfrågan på kemiska produkter väntas bli långsammare under 1990-talet än under 1980-talet. Den relativt sett snabbaste utvecklingen antas även i fortsättningen basplaster och läkemedel stå för. När det gäller läkemedelsindustrin kan dock genomförandet av EGs inre marknad
negativa effekter.
Produktionsvolymen i Sverige beräknas öka endast mycket långsamt. Antalet sysselsatta skulle därigenom komma att minska efter att huvudsakligen ha ökat under 1970- och l980-talen.
Rajinaderier Av Sveriges fem rañinaderier är tre bränslerañinaderier och två asfaltsraffinaderier. De står tillsammans för mer än tre fjärdedelar av förädlingsvärdet i branschen. De återfinns i Lysekil Scanrañ, Göteborg Shell och BP, Nynäshamn Nynäs och Malmö Nynäs.
Tabell 4.12 Rafmaderier m.m. 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
| ställen | satta | värde | Exp Imp | |
| Petroleumrafñnaderier | 5 | l 578 | 3 922 | 37 40 |
| Smörjmedel m. m. | 32 Totalt 37 | 1775 3 353 | 1 129 5051 | 23 32 35 39 |
Källa: SCB
Produktionen vid rañinaderiema i Sverige har under både 1970- och 1980-talet genomsnittligt ökat i samma takt som den totala industriproduktionen. Produkterna är internationella och förutsättningarna for tillverkningen i Sverige bestäms av den internationella marknadens utveckling. Figur 4.23 Produktion, kapacitet och investeringar inom rallinaderier m.m.
1800 1600 -- 1400 -- 1200 -- 1000 --
" Kapacitet
Investeringar
0 i i i i i i i I I i i i i i i i
i l I i i I i i i i i i l i |
707172787475767778798081828884858687 Källa: SCB
Bilaga 18 s. 118Branschen kan räknas som kraftigt miljöstörande bl. a. på grund av att råvarorna innehåller svavel och andra miljöstörande ämnen. Utbudet av lågsvavliga oljor från främst Nordsjön har dock under senare år kommit att svara för en större andel av de västeuropeiska rañinaderiemas råvaruförsörjning än tidigare beroende på dels en stagnerande efterfrågan, dels produktionsbegränsningar i OPEC-ländema.
Svavlet anrikas i rañineringsprocessen i de tjocka produkterna bl. a. eldningsolja. Den relativt goda tillgången på nordsjöolja har gjort det möjligt för svenska rañinaderier att möta allt strängare svavelrestriktioner utan större investeringar under l980-talet.
Oljeprisema har varit relativt låga under l980-ta1et och förutsätts inte stiga realt under 1990-talet heller. Produktionsvolymen inom rañinaderierna beräknas fortsätta växa i takt med industrigenomsnittet. Sysselsättningen väntas öka något.
Gummivaruindustri Gummivaruindustri består av däck- och slangindustri, gummireparationsindustri och övrig gummivaruindustri, som tillverkar både halvfabrikat solutioner, band, duk m. m och färdiga produkter.
Tabell 4.13 Gummivaruindustri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
| ställen | satta | värde | Exp Imp | |
| Däck o slangar, rep | 32 | l 762 | 601 | 61 83 |
| Ovrig gummivaru | 49 Totalt 81 | 7002 8 764 | l 726 2 327 | 39 44 44 60 |
Källa: SCB
Gummivaruindustrin finns till största delen i södra Sverige, framför allt i Skåne och Småland. I mellersta och norra Sverige finns endast ett fåtal arbetsställen.
Såväl produktion som sysselsättning inom gummivaruindustrin minskade fram till början av l980-talet. Därefter har sysselsättningen varit oförändrad. Produktionsvolymen har varierat men var 1987 inte högre än 1981 -82.
Kapacitetsutnyttjandet är lågt och det torde finnas en betydande överkapacitet inom branschen, bl. a. på grund av minskande efterfrågan. Detta beror sannolikt på att gummivaror i ökande utsträckning ersätts av andra material.
Under det senaste decenniet har tillverkningen inom gummivaruindustrin koncentrerats och denna utveckling är sannolikt inte avslutad än. Ett fåtal stora företag står dock redan nu för en stor del av förädlingsvärdet. Det är Gislaved Däck inom däck- och slangindustrin och bl. a. Trelleborg, Skega och Forsheda inom övrig gummivaruindustri. För övrigt finns en stor mängd små företag i branschen.
Den negativa efterfrågeutvecklingen kommer sannolikt att fortsätta och därmed kommer gummivaruindustrin i Sverige att krympa ytterligare.
Bilaga 18 s. 119Figur 4.24 Produktion, kapacitet ochinvesteringar inom gummivaruindustri.
1600 1400 1200 1000-- FV
Mkr 800 - Kapacitet
--
""" Investeringar
500 ,
400 --
200 --
0 i i i ii Ii ii II iI ii ii ii II ii Ii ii ii
i I i
707172737475767778798081828384858687 Källa: SCB
Plastvaruindustri Plastvaruindustrin tillverkar plastförpackningar och andra varor av plast. De är dels konsumentprodukter som husgeråd, leksaker, toalettar-
senare tiklar dels insatsvaror till annan industri som maskindelar, höljen
m.m, till kontors- och hushållsmaskiner m. m.
Tabell 4.14 Plastvaruindustri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
ställen satta värde Exp lmp Plastvaruindustri 286 14055 3 682 33 40 Källa: SCB
Plastprodukter har länge varit ett tillväxtområde och plasterna har tagit marknadsandelar från andra material i många användningar. Produktionsvolymen fördubblades mellan 1970 och 1987. sysselsättningen varierade under l970-talet och början av 1980-talet men har sedan 1983 ökat kraftigt.
Branschen är småföretagsdominerad med ett stort inslag av underleverantörer. Vissa uppskattningar tyder på att det utöver vad som redovisas i statistiken finns minst lika många arbetsställen till med färre än fem anställda. Det finns dock även större företag som exempelvis Duni-Bilå och Teno på förpackningssidan och Nobel Plast och Ericsson när det gäller övriga plastvaror.
De små tillverkarna är ofta relativt starkt specialiserade och sannolikt ofta beroende ett fåtal kunder. Plastvaruindustrin är således i hög grad
av
förändringar i omvärlden. Kundföretagens ökande intematioberoende av nalisering och ökande krav på kvalitet och produktutveckling hos leveran-
Bilaga 18 s. 120Figur 4.25 Produktion, kapacitet och investeringar inom plastvaruindustrin.
2000 -
1500- FV Mkr Kapacitet -- 1000 - Investeringar
500 -
Oi
i i i i i i i i i i i i i ii 707172737475767778798081828384858687 Källa: SCB
törerna är sådana förändringsfaktorer liksom höjda miljökrav. Det finns därför en viss osäkerhet branschen i Sverige kommer helt kunna om att tillgodogöra sig den tillväxtpotential finns. som Man bör dock kunna räkna med en ökad produktion av plastvaror i Sverige även under 1990-talet.
Jord- och stenindustri Jord- och stenindustrin tillverkar dels konsumtionsvaror porslin och som glas, dels byggmaterial som tegel, cement m. m.
Tabell 4.15 Jord- och stenindustri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel ställen satta värde Exp lmp Porslin o lergods 16 2 679 669 53 64
| Glas o glasvaror | 41 | 4230 | 1479 | 53 57 |
| Tegel | l9 | 894 | 348 | 48 66 |
| Cement o kalk | ll | l 166 | 855 | 8 8 |
| Övrigt | 281 Totalt 368 | 12313 2l 282 | 4132 7482 | 14 17 26 31 |
Källa: SCB
Produktionsvolym och sysselsättning inom jord- och stenindustrin har i stort sett successivt minskat under de senaste decennierna. Produktionsvolymen har dock stabiliserats under 1980-talet.
Nedgången torde bero på såväl minskad konsumtionsefterfrågan som låg byggnadsverksamhet och har medfört snabb strukturomvandling
en med bl. a. en kraftig minskning av antalet arbetsställen inom alla delbranscher.
Byggmaterialtillverkningen har koncentrerats mycket kraftigt. Cement
Bilaga 18 s. 121Figur 4.26 Produktion, kapacitet och investeringar inom jord- och stenindustri.
4500 -- 4000 --
3500 -
3000 -Fv -- Mkr 2500 - Kapacitet W 2000 - Investeringar
1500 -- 1000 -r-
0 illléillâllilliä
Bilaga 18 s. 121Källa: SCB
tillverkas ex. av ett enda företag vid anläggningar ett par och kalk och tegel vid relativt få arbetsställen. Med en ökande tillväxt av den privata konsumtionen och relativt en snabb ökning av byggandet beräknas produktionsvolymen inom jord- och stenindustrin öka snabbare under 1990-talet än under l980-talet. Sysselsättningen förväntas dock, bl. a. som en följd av fortsatt strukturomvandling, minska ytterligare.
Järn- och stålindustri
Järn- och stâlindustrin består av järn- och stålverk, ferrolegeringsverk, ickejärnmetallverk samt gjuterier. Huvuddelen produktionen av är mycket kapitalintensiv.
Tabell 4.16 Järn- ochstálindustri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel ställen satta värde Exp Imp
Järn, stålo ferroleg 80 33486 10630 50 28 lckejärnmetallverk 81 11630 3 613 45 44 Totalt 161 45 l 16 14243 48 33
Källa." SCB
Den svenska järn- och stålindustrin har under de tio-femton senaste åren omstrukturerats mycket kraftigt såväl ägarmässigt produktionssom mässigt. Stora investeringar har gjorts i produktionsutrustning och ny svenska anläggningar torde idag minst lika effektiva anläggningar vara som i övriga Västeuropa. Produktionen inom branschen helhet varierar kraftigt som med konjunkturutvecklingen. Eftersom man sedan några år har upplevt en
Bilaga 18 s. 122högkonjunktur har produktionen varit relativt hög i Sverige. Högkonjunkmedfört överkapaciteten blivit mindre. Produktionskapaciteturen har att också reducerats i Västeuropa trots detta synes en betydande ten har men kvarstå. l Sverige har kapacitetsutnyttjandet varit relativt överkapacitet högt sedan 1984.
Figur 4.27 Produktion, kapacitetoch investeringarinomjärn- och stålindustri.
8000 x 1 v
7000 -
;i/k/Ã
5000 7 FV --
0-Kapacitet Mkr 4000 --
Lnvesteringar 3000
1000 --
o i i i i ir |I ii II il II i| ii ii ii ii i i i i 7071727374175767778798081828384858687
Källa: SCB
Strukturrationaliseringar och ökad produktspecialisering har möjliggjort ökning exportandelen såväl inom järn- och stålverk som en av metallverk. En del produkterna har ändock karaktären inom andra stor av standardprodukter. lmportandelen har minskat i båda delbranscherna av under 1980-talet. stålindustrin är bransch med extremt stor statlig inbland- Järn- och en länder. För många utvecklingsländer är en egen stål:ndustri ning i många symbol för oberoende. Handeln mellan länder begränsas på olaka sätt. en handel och normal konkurrens har inte förekommit de senaste l5 åren. Fri dock inte den utländska konkurrensen på något sätt Detta betyder att negligerbar för svensk industri. skulle vara metaller är utpräglade internationella handelsvaror och priserna Andra på den internationella marknaden. Priskonkurrensen år hård, bestäms delvis beroende på överkapacitet. Marknadsutvecklingen har präglats relativt långsam utveckling av en OECD-länderna och snabb tillväxt i andra områden. Denna inom en beräknas fortsätta åtminstone fram till mitten av 1990-talet. utveckling tillväxten bli långsam. I OECD beräknas produktio- Totalt sett kommer att bli i oförändrad, dock med förskjutning mot mer förädlanen stort sett en produkter. En mycket tillväxt förutses för statshandelslindema de svag snabbare för NIC-länderna. De väntas ta över produkoch en något senare enklare kvaliteter. Detta beror inte bara på att produktionskosttionen av Europa har trots allt såväl tekniskt som ekmomiskt naderna är lägre en konkurrenskraftig stålindustri utan även på de allt hårdare miljökrav som
ställs på stålindustrin i Europa.
Bilaga 18 s. 123Produktionskapaciteten inom NIC-länderna kommer att växa och den förändring av stålindustrins geografi som börjat långt tidigare kommer därmed att fortsätta. Både produktion och konsumtion förskjuts mot utvecklingsländerna. OECD-ländema har redan tidigare förlorat marknadsandelar, även på hemmaplan. Produktionskapaciteten har reducerats framför allt i Europa och USA och sysselsättningen inom stâlindustrin i OECD-området har halverats. Omstruktureringen är ännu inte över och har knappast börjat i exempelvis Japan och Mexico.
Investeringarna i den europeiska stálindustrin har, liksom i så många andra branscher, halkat efter och det finns betydande behov av modemiseringar.
Den allra största delen av branschen är förhållandevis elintensiv och därmed känslig för elprishöjningar. Branschen är också miljöstörande och stora krav på förändringar kan komma att ställas på grund av skärpta krav när det gäller miljön.
Den förhållandevis svaga marknadsutvecklingen i Västeuropa gör att produktionsvolymen inom svensk järn- och stålindustri bedömts bli ungefar oförändrad eller minska något under den närmaste tioårsperioden. Antalet sysselsatta beräknas därmed fortsätta att minska.
Metallvaruindustri Metallvaruindustrin tillverkar mycket varierande produkter. Detta kan belysas med ett axplock ur varuförteckningen där bland mycket
man -
finner tryckkärl, högañlar, brosektioner, persienner, kätting och annat kapsyler; produkter vars enda gemensamma nämnare är att de tillverkats av oädel metall. De flesta delbranscher som redovisas i statistiken är nära nog lika heterogena som totalen.
Tabell 4.17 Metallvaruindustri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
| ställen | satta | värde | Exp lmp | |
| Verktyg o redskap | l4l | 10291 | 3 874 | 64 43 |
| Metallmöbler | 95 | 4 247 | 1 044 | 26 19 |
| lyletallkonstruktioner | 508 | 18157 | 4 792 | 21 ll |
| Ovriga metallvaror | 834 Totalt 1 578 | 39 800 72495 | 10539 20 248 | 43 48 39 37 |
Källa."SCB
Större delen av produktionen utgörs av insatsvaror, som går framför allt till verkstadsindustrin och byggnadssektorn.
Produktionsvolymen inom metallvaruindustrin var med vissa variationer i stort sett oförändrad från 1970 till 1982 och sysselsättningen minskade. Som en följd av ökad industriproduktion och ökad byggnadsverksamhet har produktionen därefter ökat och sysselsättningen varit ungefär konstant.
Bilaga 18 s. 124Figur 4.28 Produktion, kapacitet och investeringarinom metallvaruindustri.
16000 14000 /
- 120004- °°°° -w
Mkr eooo - -- Kapacitet
Investeringar
3000 -
0 å å å å å å å å å å å å å å å å
mnnmummwmnmmmmuümm Källa: SCB
Branschen består till stor del av små företag med den huvudsakliga marknaden i Sverige. Exportandelen är, bortsett från inom delbranschen verktygs- och redskapsindustri, betydligt lägre än i övrig Verkstadsindustri. Det typiska metallvaruforetaget skulle kunna beskrivas som ett mindre företag vars produktion främst utgörs av underleveranser till större inhemska verkstadsföretag. Undantag finns dock. Som exempel kan nämnas Sandvik, Bacho, PLM, Bulten-Kanthal och Gunnebo Bruk som alla är förhållandevis stora och dominerande på sina respektive produktområden.
Med stigande investeringsvolym en betydande del av produktionen
används som insats i produktionen av investeringsvaror och ökad
tillväxt i byggnadsverksamheten under 1990-talet bör man kunna räkna med en förhållandevis positiv utveckling av produktionsvolymen inom metallvaruindustrin fram till år 2000. sysselsättningen beräknas dock minska.
Maskinindustri Till maskinindustrin hör tillverkning av maskiner av vitt skilda slag, från stationära motorer, över maskiner För bearbetning av olika slag och bygg-
Tabell 4.18 Maskinindustri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
| ställen | satta | värde | Exp lmp | |
| J ordbruksmaskiner | 43 | 3 005 | 791 | 70 74 |
| Metall- o träbearb mask 151 | 10022 | 2 971 | 89 87 | |
| Övr varubearb o byggm 364 | 26 142 | 7020 | 91 86 | |
| lgata- o kontorsmask | 56 | 8 750 | 3 368 | 108 106 |
| Ovriga maskiner, rep | 595 Totalt 1 209 | 56901 14 561 104820 28 71 1 | 73 64 83 80 |
Källa: SCB
Bilaga 18 s. 125nadsmaskiner, till data- och kontorsmaskiner. En stor del av branschen kan ses som en kunskapsintensiv sammansättningsindustri. Den domineras av relativt stora företag. Det finns också ett stort antal tämligen små företag i branschen. Maskinindustrin producerar huvudsakligen investeringsvaror för industri och kontor. Nedgången i de svenska investeringarna medförde således en minskad produktion och syselsättning i branschen från mitten 1970av talet till 1982. Även den internationella efterfrågan under denna perivar od ganska dämpad. Därefter har utvecklingen dock varit positiv.
Figur 4.29 Produktion, kapacitet och investeringar inom maskinindustri. 25000
20000 -
15000 - FV -- -- Kapacitet 1°°°° - Investeringar
5000 -
o i i i i i i i i i i i J i i i i I i i I i i i i I i I i i i i i 707172737475767778798081828884858687 Källa: SCB
Investeringsvaruindustrin tillverkar ofta kundspeciñka produkter och ibland ingår serviceåtaganden. Den har traditionellt varit relativt exportinriktad. Stora företag i branschen är exempelvis ASEA, Alfa-Laval, Atlas Copco, Fläkt och ESAB. Under de senaste decennierna har dock en stor del av expansionen inom dessa företag ägt rum vid produktionsanläggningar utomlands. Tillverkningen i Sverige var tidigare specialiserad på investeringsvaror till råvarusektom och råvarubaserad industri. Eftersom marknaden for dessa produkter varit påtagligt svag har det skett en betydande strukturomvandling med en förskjutning av produktionen mot andra produkter och kundkategorier. Svensk maskinindustri synes vara relativt konkurrenskraftig. Investeringarna har under slutet av 1980-talet varit förhållandevis höga och branschen torde i internationellt perspektiv vara rationell och effektiv. Maskinindustrin hör till de mer forskningsintensiva branscherna i Sverige. Efterfrågan på investeringsvaror beräknas öka relativt kraftigt under 1990-talet. I Sverige väntas den industriella aktiviteten accelerera och investeringsbehoven vara stora. Genomförandet EGs inre marknad av kommer att leda till rationaliseringar och koncentration på många områden med höga investeringar som följd.
Bilaga 18 s. 126En ytterligare orsak till en mycket snabb efterfrågetillväxt är att användningen datorer, små som stora, ökar på alla områden i samhället.
av
Produktionsvolymen inom svensk maskinindustri beräknas därför öka mycket kraftigt under 1990-talet. Även sysselsättningen väntas öka.
Elektroindustri Elektroindustrin omfattar industrier för tillverkning av elmotorer, batterier, belysning, teleprodukter, elektriska hushållsapparater m. m. Huvuddelen elmotor- och teleproduktindustri är forskningsintensiv. Övriga delar kan karaktäriseras som kunskapsintensiva.
Tabell 4.19 Elektroindustri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
| ställen | satta | värde | Exp Imp | |
| Elmotorer, generatorer 91 | 11 217 | 3 693 | 66 63 | |
| Teleprodukter | 95 | 37 545 | 10604 | 70 69 |
| I-Il. hushållsapparater | 30 | 5 346 | l 410 | 52 52 |
| Ovrig elektro, rep | 215 Totalt 431 | 17829 71 937 | 5 109 20 815 | 40 54 60 60 |
Källa: SCB
Elektroindustrin har under de senaste decennierna varit en av de mest expansiva svensk industri. Branschen innehåller delbranscher
delarna av
är mycket expansiva. Inom framför allt elektronikindustrin, som bl. a. som tillverkar elektroniska komponenter och datorer, sker produktförändring-
och fomyelser snabbt. Produktionen inom branschen som helhet förar dubblades mellan 1970 och 1987.
Figur 4.30 Produktion, kapacitetoch investeringarinom elektroindustri.
12000--
.
0 I i i i i i i i | i i i I I 1 i
i I i i i I i i i i i i i i i i
Källa: SCB
Bilaga 18 s. 127sysselsättningen ökade under 1970-talet men har sedan början av 1980talet sjunkit. Minskningen torde till stor del vara strukturellt betingad och sammanhänga med bl. övergången från elektromekanisk till elektronisk
a. produktion.
Teleprodukter för omkring hälften av förädlingsvärdet i elektro-
svarar industrin. Ericsson är det dominerande Företaget med över hälften av produktionen inom detta område. Andra stora produktgrupper är elmoto-
och generatorer, med ASEA som dominerande tillverkare. När det rer gäller elektriska hushållsapparater, spisar, dammsugare, varmvatten-
som beredare etc, är Electrolux helt dominerande.
Marknaden for bl.a. teleprodukter i Västeuropa är stor och kommer sannolikt att öka i och med tillkomsten av EGs inre marknad. Med en liberalisering kommer nationella marknader med stora prisskillnader dem emellan att luckras upp och den internationella konkurrensen öka, vilket torde en fördel for svensk industri som är mycket effektiv i
vara jämförelse med sina västeuropeiska konkurrenter.
Investeringarna inom elektroindustrin har dock varit mycket låga. Investeringskvoten har under 1980-talet legat långt under 1970-talsnivån.
Sammantaget förutses relativt snabb ökning av produktionsvolymen
en inom elektroindustrin fram till år 2000. sysselsättningen kommer därmed att öka något.
Transportmedelsindustri Transportmedelsindustrin domineras i Sverige av bilindustrin, dvs. Volvo och Saab med underleverantörer, som står for drygt 80 procent av förädlingsvärdet. Flygplansindustrin, huvudsakligen Saab, står for närmare 15 procent.
Tabell 4.20 Transportmedelsindustri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
ställen satta värde Exp Imp Rälsfordon och 60 7366 1286 4 8
rep
bilmotorer 263 78876 262l8 69 59 Bilar o
motorcyklar 14 1278 319 36 58 Cyklar o
| flygplan och | 32 | 169 l 2 | 4 949 | 35 34 |
| rep | ||||
| Övrig transportmedel | 28 Totalt 397 | 1013 105445 33023 | 251 | 65 36 63 52 |
Källa: SCB
Det har gått bra för svensk transportmedelsindustri under 1980-talet. Produktionen har ökat kraftigt sedan 1981, investeringarna sedan 1983. Produktivitetsutvecklingen har legat över industrigenomsnittet. Det finns dock hotbilder. Pågående omvärldsförändringar tyder på att anpassningskraven kommer att växa, inte minst när det gäller personbilsindustrin.
Bilaga 18 s. 128Figur 4.31 Produktion, kapacitet och investeringarinom transportmedelsindustri. 18000 16000-- ,r 14000 12000-- - FV 10000-. - Kapacitet 8000 - Investeringar 6000 - 4000 -- 2000
707172737475767778798081828384858687 Källa: SCB
När det gäller personbilar finns ett relativt stort antal producenter i Europa, även om antalet sjunkit kraftigt genom fusioner. Detta kan jämföras med att det finns tre stora tillverkare i USA och nio i Japan. Amerikanska tillverkare är också relativt stora i Europa och de japanska har börjat etablera sig där. Produktionssamarbete mellan europeiska tillverkare personbilar föav rekommer praktiskt taget inte. Däremot förekommer del samarbete en med amerikanska och japanska tillverkare. I Nordamerika och Västeuropa säljs 68 världens personbilsprocent av produktion, i Japan ytterligare ll procent. Västeuropa är den enda marknad där man enligt internationella prognoser kan räkna med ökad försäljning fram till mitten av 1990-talet. Europeiska personbilstillverkare har dock haft en defensiv strategi och i viss utsträckning en dålig framförhållning. Det tar mycket lång tid och är mycket kostsamt att utveckla nya bilmodeller. Samarbete skulle kunna vara en lösning, men har alltså inte förekommit i någon större utsträckning hittills. Tillverkningen av japanska bilar i Västeuropa kommer att öka, vilket sannolikt kommer att innebära överkapacitet. Det är därför mycket troligt att ytterligare ett antal personbilstillverkare inte bara i Europa kommer att försvinna inom det närmaste decenniet. Såväl Volvo som Saab diskuterar nu mer intensifierat samarbete med andra europeiska personbilstillverkare. Om något sådant kan komma till stånd torde förutsättningarna för de bådas fortlevnad kraftigt förbättras. När det gäller lastbilar har svensk industri en mycket stark position på världsmarknaden för framför allt tunga och medeltunga bilar. Scania tillverkar endast tunga lastbilar medan Volvo även har medeltunga. En sjättedel av de tunga lastbilar över 16 ton tillverkas i västvärlden är som märkena Volvo och Scania. Över 90 produktionen i Sverige av procent av säljs på exportmarknaderna. Även när det gäller bussar är svensk industri stor internationellt sett.
Bilaga 18 s. 129Flygplansindustrin kan delas i civil och militär del. Inom den en en civila delen har svensk industri genom Saab i sin nisch mindre plan - för närvarande ca 30 procent av världsmarknaden och omkring 60 procent av Europamarknaden. Efter den snabba tillväxten under 1980-talet måste räkna med man en viss avmattning för transportmedelsindustrin, framför allt på personbilssidan där bl.a. kapaciteten i Europa kommer att öka och leda till ökad konkurrens. Övriga delar branschen av synes dock fortsatt expansiva men som helhet beräknas produktionstillväxten inom branschen bli måttlig under 1990-talet. Sysselsättningen väntas därför åter minska efter uppgången under l980-talet.
Varv Tabell 4.21 Varv 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel ställen satta värde Exp lmp Skeppsvarv, båtbygg 69 8 897 2 157 79 7l Källa: SCB
Sedan mitten av l970-talet har en kraftig omstrukturering ägt inom rum varvsindustrin. I början av l970-talet byggdes mängd fartyg i en enorm världen. Detta ledde bl. a. till överskott på tonnage och lade grunden till de kriser inom såväl sjöfart som varvsindustri som uppkom under senare delen av decenniet. I Sverige halverades produktionsvolymen fram till 1980. För att inte omställningen skulle bli alltför snabb för de anställda hölls sysselsättningen delvis uppe med statliga åtgärder. Detta ledde till negativ produktien vitetsutveckling under denna period. Det statliga stödet begränsade dock nedgången.
Figur 4.32 Produktion och investeringar inom varvsindustrin. 5000 4500 -- 4000 -- 3500 3000 -- Mkr 2500 -- 2000 -- 1500 -- 1000 -- / 500 o
707172737475767778798081828384858687 Källa: SCB
9- 29-046
Bilaga 18 s. 130Under 1990-talet förutses ånyo stark efterfrågan på fartyg eftersom en
en stor del världens nuvarande handelsflotta kommer att behöva förnyas.
av Det är de fartyg som byggdes under boomen på 1970-talet som kommer att
utrangeras.
Varvkapaciteten har under mellantiden bantats så mycket att den knappast kommer att räcka till för att möta efterfrågeuppgången.
I Sverige torde det dock vara en omöjlighet att bygga upp någon ny varvskapacitet för större fartyg. Anläggningarna är borta eller utnyttjas för
verksamhet, maskinerna sålda och den yrkeskunniga arbetskraften annan har gått till andra branscher. Vad finns kvar i Sverige är småbåtsvarv
som
tillverkar dels mindre passagerarbåtar och fritidsbåtar, dels ñskebåsom
Den svenska ñskeflottan är viktig marknad för vissa varv, medan tar. en andra bygger för beställare inom den offentliga sektorn vägverket, kustbevakningen, Sjöfartsverket m. fl.
Man kan räkna med en fortsatt minskning av produktion och sysselsättning inom svensk varvsindustri under 1990-talet.
Instrumentindustri
Största delen instrumentindustrin består av företag som tillverkar pro-
av dukter mäter någon storhet, t.ex. temperatur, geometri, tryck eller
som flöden. Till detta kommer tillverkning av klockor, kameror, kikare m. m. Företagen är ofta lokaliserade till industri- och högskoleorter.
Tabell 4.22 Instrumentindustri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
| ställen | satta | värde | Exp lmp | |
| Instrument och | 143 ur | 11 956 | 3430 | 108 107 |
| Foto och optik | 20 Totalt 163 | 1 742 13698 | 490 3 920 | l 15 105 108 107 |
Källa: SCB
Instrumentindustrin är en expansiv men samtidigt sårbar bransch. Den är forskningsintensiv. Endast läkemedelsindustrin avsätter en större andel
förädlingsvärdet till FoU än instrumentindustrin. Företagen i branav schen är relativt små och de har därför problem med höga kostnader för såväl FoU produktion komplicerade produkter i korta serier och
som av internationell marknadsföring. Dock ingår många av företagen i större koncerner, vilket torde underlätta sådana problem.
Den svensk produktionen har språngvis ökat kraftigt. Även syssel-
- sättningen i branschen har ökat.
Bilaga 18 s. 131Figur 4.33 Produktion, kapacitet och investeringar inom instrumentindustrin.
0 i l : : i : :
.
707172737475767778798081828384858687 Källa: SCB
Den internationella konkurrensen är stor och både exporten och importen mycket hög. De främsta konkurrenterna finns i USA, Västtyskland, Storbritannien, Schweiz och numera även Japan.
Den tekniska utvecklingen på området är snabb och det tar lång tid att utveckla nya produkter som dessutom ofta har kort livslängd. Detta innebär naturligtvis problem for mindre företag. Dessutom har efterfrågan alltmer kommit att gälla kompletta systern i stället for enskilda instrument. Därmed krävs mer mjukvara i instrumenten, vilket medför nya kompetensbehov.
Efterfrågan på branschens produkter främst elektriska instrument
- väntas bli fortsatt stark framför allt mot bakgrund av att det antagits bli en uppgång i Västeuropas industriinvesteringar. Man bör därför kunna räkna med en fortsatt expansion för svensk instrumentindustri.
Övrig industri Tabell 4.23 19Övrig industri 1987.
Arbets- Syssel- Förädl. Andel
| ställen | satta | värde | Exp Imp | |
| Guld- och silvervaror | 19 | 664 | 159 | 22 72 |
| Musikinstrument | 9 | 1 12 | 23 | 157 108 |
| Sportvaror | 20 | 824 | 207 | 120 I 13 |
| Ovrigt | 48 Totalt 96 | 2 153 3 726 | 482 859 | 84 92 82 92 |
Källa: SCB
Övrig tillverkningsindustri utgör endast ungefär halv procent den
en av svenska industrin. Produktionen har under 1980-talet varierat ganska kraftigt men på det hela taget varken minskat eller ökat. Antalet sysselsatta har ökat något.
Bilaga 18 s. 132Figur 4.34 Produktion, kapacitet ochinvesteringarinom övrig industri.
200 -
. . . . . . . 1 1 . . 1 1 . . u
707172737475767778798081828384858687 Källa: SCB
För det närmaste decenniet förutses en mycket svag produktionstillväxt och i stort sett oförändrad sysselsättning.
5 konsekvenser av tillväxt
Bilaga 18 s. 133Regionala
Inledning
I detta kapitel diskuteras det regionala sysselsättningsutfallet för ett av de utvecklingsaltemativ, som redovisats i Föregående kapitel, nämligen det med lägre produktivitetstillväxt. Den metod som använts för att göra
en prognoser för olika industribranscher beskrivs närmare i bilagan. Det är de minst lönsamma företagen som slås ut först medan ny produktionskapacitet skapas i anläggningar med modern teknik. Modellen saknar dock en regional dimension, dvs den säger ingenting om var i riket utslagningen av arbetsställen sker eller var den nya produktionskapaciteten kommer att ligga.
Samma faktorer som bestämmer utvecklingen på central nivå dvs
bortfall och nytillskott av arbetsställen samt sysselsättningsförändringar i befintliga arbetsställen är också avgörande i den regionala dimensionen.
- Här tillkommer dock en faktor, nämligen omflyttning av arbetsställen mellan olika regioner. Man kan urskilja två typer av elfekter. Det faktum att olika industribranscher utvecklas olika samt att branschsammansättningen skiljer sig mellan regionerna ger upphov till regionala skillnader i utvecklingen av strukturell art. Till detta kommer att företagen inom en och samma bransch kan utvecklas olika i olika regioner, dvs genuint regionala faktorer.
Metod och utfallsanalys
Den strukturella effekten belyses genom en kalkyl där vi för varje bransch antar att den nuvarande regionala sysselsättningsstrukturen kommer att kvarstå vid slutet av perioden. Varje bransch antas en likartad procentuell utveckling i alla kommuner. Den regionala strukturförändringen beror i detta fall endast på att olika branscher har olika utvecklingstakt. Det är den enklaste varianten av regional kalkyl där hänsyn enbart tas till branschstrukturen.
En högre ambitionsnivå är att ta hänsyn också till det faktum att företa-
Att göra prognoserför gen är olika i olika regioner och att utslagning och nytillskott samt syssel- tioårsperiod på riks-
en sättningsförändringar i befintliga företag sannolikt skiljer sig åt mellan nivå är svårt. Med en re-
gional dimension ökar regionerna. Den metod som används tar dock inte hänsyn till alla dessa
svårigheterna. avsnittetI faktorer utan är starkt förenklad. Den kunskap som vi huvudsakligen har eftersträvats så
att utnyttjar är den den regionala lönsamhetsstrukturen den långt möjligt använda
om samt om
metoder somär konsissannolika sysselsättningsförändring som en viss lönsamhetsnivå ger.
tenta med decentrala
För avgång av arbetsställen och sysselsättningsförändringar i befintliga prognoserna.
Bilaga 18 s. 134arbetsställen spelar arbetsställets lönsamhet en stor roll. Historiska data visar att arbetsställen med låg lönsamhet har större sannolikhet att bli utslagna än arbetsställen med högre lönsamhet. Likaså beror den sannolika sysselsättningsförändringen i befintliga arbetsställen på deras lönsamhet. l områden med hög arbetskraftsefterfrågan, dvs tätortsregionerna, kan man anta att företagens benägenhet att minska sysselsättningen är större efter-
arbetskraften är knapp Det sker då undanträngning av som en resurs. en industrin från tätortsregioner till perifera regioner. I de senare med svag arbetskraftsefterfrågan och lägre löner kan man räkna med större motstånd mot sysselsättningsneddragningar och mindre besparingseffekt. Detsamma gäller tex kommuner med ensidigt näringsliv, dvs där ett större företag dominerar arbetsmarknaden.
De regionala skillnaderna i sysselsättningsförändringen kan också antas variera mellan olika branscher. I de högteknologiska branscherna är kvalificerad arbetskraft knapp och tillgången mindre i de perifera
en resurs regionerna än i tätortsområdena. Av detta skäl ökar risken för nedläggning i perifera områden och sannolikheten för etablering blir mindre än i centrala regioner.
När det gäller de regionala effekterna av den sysselsättningsförändring
skapas avgång arbetsställen och sysselsättningsförändringar som genom av i befintliga arbetsställen kan man utgå från de befintliga arbetsställenas nuvarande lokalisering. För nytillskottet av arbetsställen är osäkerheten större. Den undanträngningseffekt som berörts kan dock antas gälla också här. I regioner med hög arbetskraftsefterfrågan blir nyetableringssannolikheten lägre för arbetskraftsintensiva verksamheter liksom sannolikheten för etablering av kunskapsintensiv verksamhet blir lägre i glesa regioner
utbud utbildad arbetskraft. Även när det gäller omflyttning med svagt av
befintlig verksamhet borde undanträngningseffekten vara den viktigasav te faktorn.
De data utgör det huvudsakliga underlaget för kalkylerna är obser-
som verade sysselsättnings/örändringar i arbetsställen, fördelade efter bruttovinstnivån under perioden 1973- 1985. Med hjälp av detta material har skattningar gjorts den sannolika sysselsättningsförändringen som en
av funktion arbetsställets bruttovinstnivå se appendix l för närmare
av beskrivning metoder och resultat. Skattningarna har gjorts för 19
av branschaggregat, vilket innebär att branschmässiga skillnader har beaktats. Skattningar på olika regioner eller regiontyper har däremot inte kunnat göras eftersom data saknas. För att i någon mån ta hänsyn till eventuella regionala skillnader har en jämförelse gjorts mellan de faktiska sysselsättningsförändringarna under perioden 1974- 1986 och de förändringar de skattade sannolikheterna ger. Av nedanstående tabell fram-
som går för vilka branscher skattningarna gjorts. Den använda prognosmetoden beskrivs i appendix
Bilaga 18 s. 135Tabell 5.1 Branschindelningvid skattning avsannolikhetstal.
Nr SNI Bransch
l 2 Gruvindustri 2 31 Livsmedelsindustri 3 32 Tekoindustri 4 33 Träindustri 5 341 Massa-och pappersindustri 6 342 Grafisk industri 7 351- 2 Kemisk industri 8 353-4 Petroleumindustri 9 355 Gummivaruindustri 10 356 Plastvaruindustri l 1 36 Jord- och stenvaruindustri 12 37 Järn- och stålindustri 13 381 Metallvaruindustri 14 382 Maskinindustri 15 383 Elektroindustri 17 3841 Varvsindustri 16 3842- 5 Transportm.ind. exkl. varv 18 385 lnstrumentindustri 19 39 Annan tillverkningsindustri
Utfallsanalys
Det finns skäl antaga att sannolikhetstalen for sysselsättningsforändringen skiljer sig åt mellan olika regioner. För att undersöka detta görs for varje bransch och for olika regiontyper jämförelse mellan den faktiska
sex en sysselsättningstörändringen under perioden 1974- 1986 och den förändring erhålls med den i appendix 3 beskrivna prognosmetoden.
som
De regiontyperna som använts har hämtats från en gruppering av
sex kommuner finns i studie industrilokaliseringen i Sverigez. Där
som en av
kommunerna i två dimensioner, nämligen kärnområde perigrupperas feri samt stad landsbygd. Med denna utgångspunkt definieras sex kom-
-
storstadsområden; regionala centra; stora respektive små mungrupper: industrikommuner samt semiperifera respektive perifera kommuner.
Storstadskommunerna har under såväl 1970- som 1980-talen minskat sina andelar den totala industrisysselsättningen. Det finns skäl att tro
av att industrin här har trängts undan av tjänstefunktionerna och att detta kommer att fortgå eller förstärkas. De regionala centralorterna har däremot ökat sina andelar industrisysselsättningen under 1970- och 1980-
av talen. Hur utvecklingen kommer att bli framöver är mer osäkert. Även här
kan det finnas risk att industrin trängs undan. De stora och små industrikommunernas andel av den totala industrisysselsättningen ökade under 1960- och första delen l970-talet för att därefter minska som ett resultat
av
strukturomvandlingen. Här är det således inte i första hand undanav trängningseffekter åstadkommit de minskade andelarna, utan andelen
som olönsam industri. Semiperifera och perifera kommuner, slutligen, ökade
2 lndustrilokaliseringen i sina andelar industrisysselsättningen under såväl 1970- som 1980-ta1en,
av Sverige regional och
sannolikt främst pga undanträngningseffekter i de mer centrala regioner- strukturell Förändring,
Mats Lundmark, Anders na. Geografiska
Malmberg,
De antagna undanträngningselfekterna kan vid en utfallsanalys enligt
regionstudier Nr 19,
förväntas visa att storstadskommunerna har en mer negativ syssel- Uppsala universitet 1988 ovan
Bilaga 18 s. 136sättningsförändring än vad som motiveras arbetsställenas lönsamhetsav nivå, dvs att den sannolika sysselsättningsförändringen är negativ än mer för genomsnittet av kommuner. När det gäller regionala och centra stora respektive små industrikommuner är det osäkert. För de regionala mer centralorternas del är det tänkbart att andelsökningen beror på induatt strin tillgodogjort sig positiva infrastrukturelfekter drabbas utan att av undanträngningseffekter vad gäller arbetskraften. I denna regiontyp borde därför den sannolika sysselsättningsförändringen stämma med genomsnittet för alla kommuner. Det gäller möjligen också de stora och små industrikommunerna. De minskande industriandelarna där beror på hög andel en olönsam industri snarare än undanträngningseñekter. Den sannolika sysselsättningsförändringen borde därför inte avvika från genomsnittet. Man kan dock tänka sig att den kraftiga strukturomvandlingen har skapat motstånd mot sysselsättningsneddragningar, så att den faktiska sysselsättningsminskningen blivit mindre än vad motiveras lönsamhetsläsom av get. De semiperifera och perifera regionerna, slutligen, kan antas ha fått en mindre sysselsättningsminskning än annars under 1980-talet undanpga trängningselfekter i centrala områden. Den faktiska sysselsättningsförändringen borde därför vara mindre negativ än vad lönsamhetsnivån ger anledning till. I tabell 5.3 redovisas ett index för den faktiska sysselsättningen 1987 i förhållande till den som räknats fram enligt den i appendix 3 beskrivna prognosmetoden med år 1975 som utgângsår. Tabell 5.2 visar den faktiska sysselsättningsfördelningen 1987.
Tabell 5.2 Sysselsättningensfördelning år 1987 i procent.
Kommuntyp
| Bransch | Stor- stads- kommuner | Regionala Stora centra | industri- industri- perifera fera kommuner kommuner kommuner kommuner | Små | Semi- | Peri- |
| Totalt | 23 | 13 | 19 | 23 | 16 | 4 |
| Tung industri | 8 | 8 | 18 | 37 | 21 | 5 |
| FoU-industri | 38 | 14 | 22 | 16 | 9 | 3 |
| Övrig industri | 25 | 14 | 19 | 20 | 17 | 4 |
I tabell 5.3 har branscherna sorterats i grupper efter hur utfallet
av prognoserna kan tänkas bli i förhållande till den faktiska sysselsättningsförändringen. Den första gruppen innehåller branscher är eller
som mer mindre lokaliserade i anslutning till råvaror eller andra produktionsfaktorer eller som av andra skäl har särskilda lokaliseringar. Gruppen har här benämnts tung industri. Som framgår av tabell 5.2 är dessa branscher stor utsträckning lokaliserade utanför storstadsområdena och de regionala centra.
Den andra gruppen innehåller branscher med hög FoU-intensitet. Den grova indelningsnivån gör dock att precisionen inte blir särskilt god när det gäller att särskilja aktiviteter med högt teknikinnehåll. Flera delbranscher i detta aggregat kan snarare karaktäriseras arbetsintensiva än
som teknikintensiva. Den tredje gruppen, slutligen, innehåller övriga branscher.
Bilaga 18 s. 137Tabell 5.3 Sysselsättningår 1987. Faktisk sysselsättningi förhållande till prognosticerad. Faktisk sysselsättning 100.
Kommuntyp
| Bransch | Stor- | Regionala Stora | Små | Semi- | Peri- | |
| SNI | stads- kommuner | centra | industri- industri- perifera kommuner kommuner kommuner kommuner | fera | ||
| Totalt | 93 | 99 | 96 | 101 | 106 | 1 17 |
| 2 | 88 | 146 | 97 | 57 | 96 | |
| 33 | 86 | 67 | 140 | 103 | 93 | 97 |
| 341 | 128 | 103 | 93 | 93 | 114 | 120 |
| 37 | 46 | 154 | 105 | 91 | 108 |
95 3841+353-4 97 80 72 107 191
Tung ind. 100 103 102 95 104
351-2 98 108 134 78 80
95 383 113 96 75 104 101
211 385 70 146 211 53 78
FoU-ind. 99 106 96 93 94
| 31 | 105 | 102 | 87 | l 10 | 94 | 93 |
| 32 | 71 | 99 | 83 | 111 | 113 | 125 |
| 342 | 84 | 101 | 115 | 130 | 132 | |
| 355 | 85 | 100 | 60 | 138 | 106 | 174 |
| 356 | 86 | 87 | 111 | 99 | 112 | 129 |
| 36 | 78 | 138 | 86 | 102 | 106 |
109 381 83 77 101 114 114
106 382 94 106 82 107 110
| 3842-9 | 88 | 89 | 104 | 106 | 110 | 119 |
| 39 | 91 | 1 18 | 134 | 80 | 88 | l 19 |
| Övrig ind. | 90 | 97 | 94 | 109 | 109 |
Den teori som tidigare framfördes avvikelser från i de om prognoserna olika kommuntyperna får stöd de siffror redovisas i tabell 5.3, av som åtminstone om man ser till industrin totalt. Genomsnittligt över alla branscher ligger den faktiska sysselsättningsnivån 1987 7 procent under den prognosticerade i storstadsområdena. Det index som beräknats ökar sedan med minskande grad centralitet. l de av perifera kommunerna är den faktiska sysselsättningsnivån 17 högprocent re än den prognosticerade. Det förefaller de perifera kommunerna som om relativt sett skulle ha påverkats i positiv riktning viss undanträngav en ningsetfekt från centrala till mindre centrala lägen. Vad gäller de enskilda branscherna så kan man inte vänta sig att alla skall följa samma mönster. För branscherna i den första är det gruppen svårt att finna något entydigt mönster. Närmare 80 de sysselsatprocent av ta finns inom grupperna stora, små och semiperifera kommuner. Det är sannolikt andra faktorer än arbetskraftsbrist i första hand bestämmer som lokaliseringen i dessa branscher. Det förefaller dock de perifera som om kommunerna relativt sett skulle ha påverkats i positiv riktning viss av en undanträngningseffekt. De branscher som här betecknats FoU-intensiva visar också som en blandad bild. Det förefaller främst de perifera kommunerna och vara regionala centra som haft en bättre utveckling än prognosvärdet. De perifera kommunernas andel av dessa branscher är dock mycket liten, 3 ca
Bilaga 18 s. 138Frånsett de perifera kommunerna förefaller det som om det finns procent. omvänd undanträngningsetfekt från mindre centrala kommuner, dvs en har lägre sysselsättningsnivå än de borde haft, möjligen beroende på de en att det saknas kvalificerad arbetskraft i kommuner av denna typ. I den tredje finner de klaraste tendensema till undantränggruppen man ningseffekter. Även här finns dock undantag. Livsmedelsindustrin visar omvänt mönster. I övrigt förefaller det finnas en klar undansnarare ett trängningsetfekt från storstäder och större industrikommuner till mindre
industrikommuner och semiperifera och perifera kommuner.
Regional fördelning de centrala prognoserna
av
Utgångsläget
5.4 beskrivs den regionala sysselsättningsfördelningen med en I tabell branschindelning. De första 2 kolumnerna i tabellen visar något finare SindData-systemet samt de övriga efter industriindelningen gjord efter indelning3. Definitionen för de ingående branscherna redoviförbundets sasi appendix gäller regionindelningen den första gruppen SindDatas När det avser indelningen i föregående avsnitt varefter regionindelning, nästa grupp också visas Bergslagen och Sydöstra Sverige5 samt slutligen länen. visar nästan hälften de sysselsatta finns inom verkstads- Tabellen att av andelar finns i Öst- och Västsverige. Skyddad industrin. Dess högsta särskilt vanlig i Sydsverige och arbetsintensiv industri i Sydindustri är Kunskapsintensiv industri är vanligast i Västsverige och Sydöstsverige. industri har klart högre andelar i Östsverige än i medan FoU-intensiv övriga regioner. Indelning i kommuntyper visar att storstadskommunema har högre Verkstadsindustri än andra kommuntyper. Skogsindustrin är andelar till de små industrikommunerna och de semiperifera främst lokaliserad perifera kommunerna. Detta gäller också den arbetsintensiva induoch strin. gäller den FoU-intensiva industrin kan man se ett tydligt sam- När det graden centralitet och andelen FoU-intensiv industri. l band mellan av storstadsområdena är andelen FoU-intensiv industri drygt 20 procent perifera regionerna endast utgör tre procent. I själva verket medan den i de FoU-intensiva industrin knuten till Östsverige än till är dock den snarare Ca 40 den FoU-intensiva industrin finns i storstadsomrädena. procent av medan 53 procent finns i Östsverige. 3 Vinell, L, storstadsområdena Ohlsson, Tillväxtens drivkrafter, Stockholm 1987. 4Seappendix 2 för förteckning över ingående kommuner 5Kalmar, Kronobergs samt Blekinge län. Motsvarandeindelning används i ERUs rapport Den regionala problembilden
Bilaga 18 s. 139Tabell 5.4 Sysselsättningensfördelning på branscheri olika regioner år 1987. Procent
Typ av industri
| Region | Totalt Skogs- Verkstads- Skyddad Arbets- Kapital- Kunskaps- FoU- industri industri industri intensiv intensiv intensiv intensiv | ||||||
| Hela riket | 100 14 | 49 | 18 | 23 | 15 | 32 | 12 |
| Östsverige | 100 6 | 58 | 19 | 13 | 9 | 31 | 28 |
| Sydöstsverige | 100 22 | 50 | 19 | 33 | 8 | 33 | 7 |
| Sydsverige | 100 12 | 32 | 28 | 33 | ll | 22 | 6 |
| Västsverige | 100 12 | 56 | 17 | 25 | 10 | 42 | 7 |
| Mellansverige | 100 18 | 42 | 15 | 19 | 27 | 29 | 10 |
| Norra Sverige | 100 25 | 36 | 17 | 16 | 37 | 25 | 5 |
| Storstadskommuner 100 3 | 58 | 23 | 13 | 7 | 35 | 2I | |
| Regioncentra | 100 9 | 44 | 24 | 17 | 14 | 27 | 18 |
| Stora industrikom. 100 9 | 56 | 12 | 16 | 18 | 41 | 13 | |
| Små industrikom. | 100 23 | 41 | 14 | 31 | 22 | 24 | 8 |
| Semiperifera kom. 100 22 | 43 | 21 | 30 | 14 | 31 | 4 | |
| Perifera kommuner 100 24 | 42 | 23 | 33 | 13 | 28 | 3 | |
| Bergslagen | 100 9 | 34 | 8 | 13 | 40 | 32 | 7 |
| Sydöstra Sverige | 100 19 | 55 | 18 | 27 | 8 | 39 | 8 |
| Stockholm | 100 3 | 60 | 22 | 9 | 7 | 27 | 35 |
| Uppsala | 100 11 | 42 | 18 | 13 | 10 | 35 | 24 |
| Södermanland | 100 4 | 52 | 21 | 19 | 14 | 36 | 9 |
| Östergötland | 100 l 1 | 65 | 11 | 19 | ll | 31 | 29 |
| Jönköping | 100 28 | 44 | 18 | 44 | 7 | 27 | 4 |
| Kronoberg | 100 21 | 54 | 21 | 28 | 7 | 41 | 3 |
| Kalmar | 100 26 | 49 | 19 | 34 | 6 | 34 | 7 |
| Gotland | 100 6 | 33 | 48 | 18 | 5 | 2 | 26 |
| Blekinge | 100 8 | 66 | 13 | 16 | 12 | 44 | 15 |
| Kristianstad | 100 26 | 25 | 29 | 41 | 12 | 15 | 3 |
| Malmöhus | 100 5 | 35 | 27 | 30 | 10 | 25 | 8 |
| Halland | 100 19 | 32 | 27 | 31 | 18 | 23 | 2 |
| Göteborgs o Bohus 100 5 | 68 | 17 | 13 | 10 | 54 | 7 | |
| Alvsborg | 100 13 | 54 | 9 | 36 | 10 | 34 | 12 |
| Skaraborg | 100 20 | 49 | 24 | 30 | 4 | 41 | l |
| Värmland | 100 22 | 38 | 19 | 19 | 27 | 33 | 2 |
| Orebro | 100 10 | 29 | 16 | 18 | 20 | 38 | 8 |
| Västmanland | 100 3 | 71 | 13 | 15 | 13 | 36 | 23 |
| Kopparberg | 100 22 | 37 | 16 | 19 | 39 | 15 | 1l |
| Gävleborg | 100 32 | 34 | 9 | 23 | 40 | 22 | 6 |
| Västernorrland | 100 32 | 44 | 12 | l l | 38 | 34 | 5 |
| Jämtland | 100 16 | 48 | 32 | 24 | 4 | 28 | 12 |
| Västerbotten | 100 22 | 37 | 17 | 20 | 32 | 27 | 5 |
| Norrbotten | 100 24 | 21 | 17 | 17 | 54 | l 1 | 1 |
En något annorlunda bild får man om man betraktar lönsamheten i olika regioner. I tabell 5.5 redovisas bruttovinstens andel av forädlingsvärdet i olika regioner. För FoU-intensiv industri kan konstatera en tydlig negativ samvariation mellan grad centralitet och bruttovinstandel.
av Anledningen till detta är svår att bestämma. Det kan röra sig struktu-
om rella skillnader eller om rena tillfälligheter. Möjligen kan man anta att kostnaderna är lägre i mer perifera regioner. Detta borde emellertid i så fall också märkas i andra branscher. Man skulle möjligen också kunna tänka sig att företagen i de mer centrala lägena är expansiva och gör
mer större immateriella investeringar som genom direkta avskrivningar påverkar lönsamheten i negativ riktning. Lönsamheten skulle då bytas mot
Bilaga 18 s. 140snabb tillväxt. Den regionala sysselsättningsfordelningen motsäger inte ett sådant argument.
övrigt det svårt finna några systematiska regionala skillnader i
I är att lönsamhetsbilden. Detta gäller speciellt den lätta industrin och i någon mån verkstadsindustrin. För Bergslagen kan man konstatera att den tunga industrin har lägre bruttovinstandelar än i andra regioner medan den FoU-intensiva industrin visar klart högre bruttovinstandelar.
Tabell 5.5 Bruttovinstensandelavñrädlingsvärdet i olika branscherochregionerår 1987. Procent
industri Typ av Totalt Lätt Tung Verkstads-Skyddad Arbets- Kapital- Kunskaps-FoU- Region
industri industri industri industri intensiv intensiv intensiv intensiv
| Hela riket | 65 64 71 61 | 64 | 62 73 63 | 63 |
| Östsverige | 63 67 72 57 | 66 | 62 71 60 | 61 |
| Sydöstsverige 63 63 70 61 | 65 65 70 62 | 65 63 | 61 72 60 63 74 64 | 65 63 |
Sydsverige
| Västsverige | 68 63 79 65 | 63 | 61 83 67 | 55 |
| Mellansverige 65 65 66 63 | 67 63 73 59 | 63 61 | 63 67 62 62 73 57 | 68 68 |
Norra Sverige
Storstadskommuner 65 68 76 60 65 62 81 66 54
64 65 69 59 64 65 68 58 66 Regioncentra
industrikom. 64 61 71 61 62 60 71 61 67 Stora
industrikom. 66 63 70 63 66 61 73 62 69 Små
| Semiperifera kom. 66 63 72 64 | 64 | 62 74 64 | 68 |
| Perifera kommuner 63 62 69 61 | 65 | 59 70 60 | 71 |
| 67 68 66 67 | 63 | 61 66 66 | 77 |
Bergslagen Sverige 62 63 67 60 63 60 72 59 65 Sydöstra
De centrala prognoserna
Här skall göras regional fördelning de centrala prognoserna för
en av sysselsättningens förändring i olika branscher För dels ett beräkningsalternativ den regionala industristrukturen 1987 skrivs fram och dels
genom att ett alternativ där hänsyn också tas till de regionala skillnaderna i lönsam-
het.
De centrala bygger på nationalräkenskapemas sysselsätt-
prognoserna ningsberäkningar. De skiljer sig i några avseenden från den regionala industristatistik här använts, bla att de inkluderar arbetsstäl-
som genom len med Färre än fem anställda. Här antas således implicit att småarbetsställena i väsentliga avseenden inte skiljer sig från andra arbetsställen. De centrala redovisats tidigare har 1985 som startar. Här
prognoser som används år 1987 utgångsår. Från de centrala prognoserna har därför
som den faktiska utvecklingen mellan 1985 och 1987 räknats av. I tabell 5.6 redovisas den omräknade årliga procentuella sysselsättningsforändringen
prognosticerats med hjälp av SINDs industristrukturrnodell. som
Bilaga 18 s. 141Tabell 5.6 Genomsnittlig årlig sysselsättningsförändringmellan år 1987och âr 2000 enligt SlNDs industristrukturmodell. Procent
| Nr Bransch | Procentuell förändring |
| 1 Gruvindustri | -0,83 |
| 2 Skyddad livsmedelsindustri | 0,64 |
| 3 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri | 1,96 - |
| 4 Dryckes- och tobaksvaruindustri | 1,43 |
| 5 Tekoinduslri | 3,80 - |
| 6 Träindustri | 1,05 - |
| 7 Massa-och pappersindustri | -0,09 |
| 8 Grafisk industri | 0,16 |
| 9 Kemisk industri | 1,97 - |
| 10 Petroleumindustri | 0,63 |
| 11 Gummivaruindustri | 1,33 - |
| 12 Jord- och stenvaruindustri | 1,17 - |
| 13 Jäm- och stålindustri | -2,45 |
| 14 Metallvamindustri | 1,18 - |
| 15 Maskinindustri | 1,67 |
| 16 Elektroindustri | 0,25 |
| 17 Transportmind. exk1. varv | -2,15 |
| 18 Varvsindustri | 1,29 - |
| 19 lnstrumentindustri | -0,28 |
| 20 Annan tillverkningindustri | 1,11 |
Om de förändringstal som framräknats ur den centrala prognosen används för att skriva fram den regionala industristatistiken for år 1987 till år 2000 så får sysselsättningsminskning från 777 650 anställda år
man en 1987 till 726 600 anställda år 2000. Detta motsvarar en minskning på 6,6 procent eller 0,5 procent per år. Detta är en lägre minskning än den som registrerats under motsvarande period bakåt i tiden. Enligt prognosen kommer den hittillsvarande strukturella utvecklingen med några undantag
tex transportmedelsindustrin att fortsätta också fram till nästa sekel. - - Utvecklingen kännetecknas huvudsakligen av att basindustrierna krymper medan den kunskapsintensiva industrin växer.
Framskrivning av 198 7 års regionala struktur Som tidigare nämnts är det naturligtvis en vansklig uppgift att göra centra-
prognoser över den regionala sysselsättningsutvecklingen och progno-
får därför snarast ses som räkneexempel. Ett sätt är att skriva fram serna den existerande industristrukturen under antagandet att den procentuella förändring av sysselsättningen som prognosticerats för varje bransch sker likartat vid varje arbetsställe. Detta får därigenom samma andel av den totala branschsysselsättningen vid slutåret som vid startåret. Den regiona-
skillnaden i utvecklingstakt som uppmäts beror då enbart på att den regionala industristrukturen skiljer sig mellan olika regioner. Detta är den enklaste formen av framskrivning. I tabell 5.7 har de prognosticerade förändringstalen från tabell 5.6 använts För att skriva fram 1987 års regionala struktur. Tabellen visar den prognosticerade Sysselsättningsförändringen i olika regioner och branscher med hjälp av indextal där sysselsättningen år 1987 i varje cell är lika med hundra.
Bilaga 18 s. 142Tabell 5.7 Framskrivning 1987års regionala industristruktur. Antal anställda branscheri och regioner år
av 2000. Index 1987100
Region Totalt Skogs- Verkstads- Skyddad Arbets- Kapital- Kunskaps- FoU-
industri industri industri intensiv intensiv intensiv intensiv
industri industri industri industri
| Hela riket | 93 93 | 100 | 97 81 | 87 | 101 | 99 |
| Östsverige | 97 95 | 102 | 99 81 | 91 | 105 | 98 |
| Sydöstsverige | 94 90 | l0l | 93 84 | 90 | 104 105 | |
| Sydsverige | 93 92 | 102 | 99 81 | 86 | 104 | 99 |
| Västsverige | 91 93 | 94 | 97 77 | 92 | 95 | 97 |
| Mellansverige | 91 94 | 99 | 96 83 | 83 | 99 | 100 |
| Norra Sverige | 95 94 | 104 | 96 84 | 89 | 109 100 | |
| Storstadskommuner 97 96 | 100 | 101 82 | 95 | 99 | 102 | |
| Regioncentra | 94 94 | 100 | 101 81 | 85 | 104 | 90 |
| Stora industrikom | 92 95 | 99 | 97 80 | 82 | 99 | 96 |
| Små industrikom. | 90 93 | 98 | 90 82 | 85 | 100 104 | |
| Semiperifera kom. 94 92 | 102 | 94 81 | 92 | 107 | l0l | |
| Perifera kommuner 93 90 | 101 | 93 81 | 90 | 107 104 | ||
| Bergslagen | 87 95 | 99 | 97 84 | 78 | 93 | 102 |
| Sydöstra Sverige | 95 92 | 99 | 93 84 | 94 | 101 | 106 |
l genomsnitt för hela riket innebär de framskrivna prognoserna en sysselsättningsminskning med 7 procent inom industrin. Inte för någon region är positiv. Sett till olika områden är det Östsverige
prognosen som klarar sig bäst. Till år 2000 förutspås en sysselsättningsminskning på endast tre procent. Det område som minskar mest är Mellansverige och Västsverige. Närmare tio procent av industrisysselsättningen skulle försvinna i dessa regioner enligt prognoserna motsvarande i storleksord-
ningen 13000- 15000 arbetstillfällen.
Vid sidan av dessa regioner är det Sydsverige och Sydöstsverige som har den sämsta utvecklingen med en minskning på drygt fem procent, medan Sydöstsverige och Västsverige klarar sig något bättre.
Av de olika kommuntyperna är det storstadsområdena som får den minst negativa utvecklingen endast ett par procentenheters minskning
fram till år 2000. De stora och små industrikommunerna klarar sig sämst med minskning på närmare tio procent. De perifera och semiperifera
en kommunerna kommer att klara sig något bättre än de små industrikommunerna.
Av de övriga två områdena är det Bergslagen som enligt prognosen kan vänta sig den kraftigaste sysselsättningsminskningen ca 13 procent av
de industrianställda.
Granskar man de olika branscherna kan man konstatera att det är i den kunskapsintensiva och FoU-intensiva industrin som de största skillnader-
finns mellan regionerna. Inom verkstadsindustrin är det framför allt na Västsverige har sämre utveckling. Den skyddade industrin får
som en enligt sämre utveckling i de mindre centrala regionerna
prognosen en medan det motsatta verkar gälla för den arbetsintensiva industrin. Det är i Norra Sverige, Mellansverige och Sydsverige som den kapitalintensiva industrin får en sämre utveckling.
Den kunskapsintensiva industrin förutspås komma att öka i alla regio-
Bilaga 18 s. 143ner utom Västsverige och Mellansverige medan FoU-intensiv industri förutspås minska i Östsverige, Sydsverige och Västsverige.
De två sista områdena Bergslagen och Sydöstra Sverige får enligt
- -
tillväxt av FoU-intensiv industri. Utgångsläget är dock lågt, prognosen vilket framgår av tabell 5.4.
Prognos baserad på lönsamhet
l tabell 5.8 redovisas den prognosticerade utvecklingen när också lönsamhetsskillnaderna i utgångsläget beaktats. Tabellen visar skillnaden i utfall gentemot det beräkningsalternativ där enbart en framskrivning gjorts.
Tabell 5.8 Framskrivning av 1987 års regionala industristruktur. Antal anställda i branscher och regioner år 2000. lndex 1987 100.Skillnad mellan beräkning baseradpålönsamhet och ren framskrivning.
Totalt Skogs- Verkstads- Skyddad Arbets- Kapital- Kunskaps- FoU-
industri industri industri intensiv intensiv intensiv intensiv
industri industri industri industri
| Hela riket | 0 0 | 0 | l - | l - | 2 | 1 | 2 - | |
| Östsverige | -2 -l | -4 | 0 -l | 0 -4 | -5 | |||
| Sydöstsverige | 2 l | l | l | l | 2 | 3 | l | |
| Sydsverige | O 4 | - | 3 | -l | -l | l | 5 | -l |
| Västsverige | l O | 2 | l - | l - | 4 | 3 | 3 - | |
| Mellansverige | l l | - | 2 | -l | l - | 0 | O | 6 |
| Norra Sverige | O 4 -1 | -2 | -2 | 3 -2 | 6 | |||
| Storstadskommuner -2 -9 | -3 | -2 | -5 | 0 | l | -9 | ||
| Regioncentra | -l -l | -1 | l | 0 | 5 - | 3 - | 2 | |
| Stora industrikom. | 0 l | -l | O -l | 5 -2 | 2 | |||
| Små industrikom. | l 2 | 2 | l | 0 | 2 | l | 5 | |
| Semiperifera kom. | 2 -l | 5 | -l | l - | 6 | 4 | 6 | |
| Perifera kommuner | 0 -l | 2 | -2 | -2 | 0 | 3 | 7 | |
| Bergslagen | 2 l | 6 | 3 | 0 | l - | 2 | 15 | |
| Sydöstra Sverige | 0 2 | - | l | l - | l - | 0 | l | 0 |
Som framgår av tabellen blir det regionala utfallet inte särskilt mycket annorlunda om man tar hänsyn även till lönsamhetssituationen i utgångsläget. Det kan möjligen bero på att lönsamhetsskillnaderna inte var särskilt stora år 1987. Lönsamheten förefaller ha varit god överlag och de regionala skillnaderna små, vilket framgick av tabell 5.5. Ju större aggregaten blir, mer utjämningseffekt får man emellertid. För enskilda län och branscher blir effekterna ibland stora.
Allmänt sett förefaller det vara Sydöstverige, Västsverige och Mellansverige som får förbättrade värden om man tar hänsyn till lönsamheten medan Östsverige får sämre utveckling. Det är främst verkstadsindustrin som bidrar till detta. När det gäller skogsindustrin sker en förskjutning från Sydsverige till Norra Sverige jämfört med den rena framskrivningen.
Av de olika kommuntyperna är det storstadsområdena och regioncentra som får sämre värden när lönsamheten beaktas medan de övriga kommuntyperna får en bättre utveckling. Det är i stor utsträckning kunskapsintensiv och FoU-intensiv industri som ligger bakom detta. Det är en effekt av att lönsamheten utgångsåret var bättre i de mindre centrala kommuntyper-
Bilaga 18 s. 144na än i de centrala, främst när det gäller humankapitalintensiv industri, vilket visades tidigare. Samma effekt ligger då bakom att Bergslagen får förbättrad utveckling.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att de kalkyler som gjorts som rena framskrivningar pekar på att det är Mellansverige, Västsverige, Sydoch Sydöstsverige som får den kraftigaste sysselsättningsminskningen inom industrin. Av de olika kommuntypema är det de små och stora industrikommunema och de perifera kommunerna som är förlorarna. Tar man hänsyn också till skillnaderna i lönsamhet i utgångsläget så jämnas dock bilden ut. Bergslagen tillhör de regioner som får sämst utveckling medan Sydöstra Sverige får en utveckling som är något bättre än genomsnittet.
Undanlrängningsejfekten Tidigare konstaterades att den faktiska sysselsättningsutvecklingen skiljde sig från den prognosticerade under perioden 1975- 1987 på ett systematiskt sätt. Den hypotes som fördes fram var att det finns en undanträngningseffekt som verkar i riktning från centrala till perifera kommuner. Skälen är att det är dyrare att bedriva industriell verksamhet i centrala regioner, svårt att få tag på arbetskraft, lokaler etc.
Denna undanträngningseffekt kommer med all sannolikhet att förstärkas i storstadsområdena, vilket skulle leda till en kraftigare undanträngningseffekt. Å andra sidan är det främst de kunskapsintensiva branscherna som ökar sin sysselsättning och där är undanträngningselfekten mindre uttalad. Detta kan möjligen leda till att den blir svagare framöver.
Det enda man kan säga är således att de perifera kommunerna sannolikt kommer att få en mindre negativ utveckling än vad som framgår av kalkylema ovan. l tabell 5.9 har, som ett räkneexempel, beräknats vilket utfallet blir om man korrigerar de gjorda prognoserna med de skillnader mellan faktiska och prognosticerade utfall som gjorts på historiska data och som redovisades i tabell 5.2. Den totala sysselsättningsförändringen kommer i detta fall att bli något större än vad som prognosticerats tidigare. Om korrigering görs även för detta fås siffrorna i tabell 5.9.
Tabell 5.9 Prognoser korrigerade lör undanträngningsellekt. Prognisticerad sysselsättningslörändring till år 2000. Index lOO
Prognosutan Faktisk/prognos Korrigerad korrigering 1975 1987i°/0 prognos
-
| Storstadskommuner | 95 | 93 | 90 |
| Regioncentra | 93 | 99 | 94 |
| Stora industrikommuner | 92 | 96 | 90 |
| Små industrikommuner | 91 | l0l | 94 |
| Semiperifera kommuner | 96 | l06 | 104 |
| Perifera kommuner | 93 | l 17 | lll |
Som framgår av tabell 5.9 är det kallar undanträngningseffekter av väsentlig betydelse i förhållande till andra förklaringsfaktorer.
Bilaga 18 s. 145Om utvecklingen följer den korrigerade prognosen så kommer det att bli storstadsområdena, regioncentra och de små och stora industrikommunerna som förlorar mest industrisysselsättning medan semiperifera och perifera kommuner får en positiv sysselsättningsutveckling och därmed ökade andelar av industrisysselsättningen. Det måste dock betonas att det här handlar om mycket överslagsmässiga beräkningar. Undanträngningsetfektens relativt stora betydelse visar dock att lönsamheten för ett enskilt år har ett begränsat förklaringsvärde för en längre period.
Andra prognoser De kalkyler som gjorts utgör egentligen inte några regionala prognoser utan snarare räkneexempel utifrån centrala prognoser och vissa förutsättningar. De centrala prognoserna representerar en mängd olika utvecklingar i olika regioner och branscher. Mer naturligt är egentligen att bygga upp prognoserna från det regionala planet till det centrala.
Sådana prognoser görs varje år inom ramen för länsplaneringssystemet där länsstyrelserna varje år upprättar sysselsättnings- och befolkningsprognoser för den närmaste femårsperioden. Prognoserna görs med en gemensam datormodell och med kommunen som minsta byggsten. Från denna nivå summeras sedan till läns- och riksnivå. Befolkningsförändringen bestäms med utgångspunkt från kontakter med kommuner, företag m fl.
De senaste prognoserna inom länsplaneringssystemet är gjorda 1988 och avser perioden 1985 2000. Totalt förutser man en sysselsättningsnedgång
med 4 procent att jämföra med de 7 procent som förutsades i de prognoser
legat till grund för kalkylema i detta avsnitt. Även metoder, som om tidpunkt för prognoser mm är olika kan det vara intressant att jämföra länsplaneringssystemets prognoser med de som gjorts här. För att understryka skillnaderna mellan länen snarare än nivån på prognoserna har de länsvisa prognoserna i bägge fallen normerats med riksgenomsnittet.
I tabell 5.10 har den framskrivning av 1987 års industristruktur som redovisades i tabell 5.7 jämförts med länsplaneringssystemets prognoser från 1988. När det gäller de prognoser som gjorts i detta avsnitt har inte den undanträngningseffekt som observerats beaktats. Storstadsområdena visar därför en alltför positiv utveckling medan det motsatta gäller för perifera kommuner.
För Östsveriges del kan konstatera att ligger nära
man prognoserna varandra med undantag för Uppsala län som har en sysselsättningsminskning i SINDs prognos och Södermanlands län som har en sysselsättningsökning. Tar man hänsyn till undanträngningseffekten så kommer SINDs prognos dock att ge något lägre värde.
Vad gäller Sydöstsverige skiljer sig prognoserna avsevärt. SINDs prognos pekar ut Kronoberg och Gotland som län med relativt god sysselsättningsutveckling medan länsstyrelsemas prognoser ger motsatt resultat. Också när det gäller Sydsverige är skillnaderna stora. Enligt länsstyrelserna blir industrisysselsättningen i stort oförändrad fram till år 2000 medan SINDs kalkyler pekar på en minskning med närmare tio procent.
Också i Västsverige är SINDs prognoser lägre. Länsstyrelserna tror att industrisysselsättningen skall vara i stort sett oförändrad medan SINDs
l0-29-046
Bilaga 18 s. 146kalkyler ger en kraftigare sysselsättningsminskning. För Mellansverige är prognoserna likartade.
I Norra Sverige kommer sysselsättningsminskningen att fortgå enligt länsstyrelserna. SINDs kalkyl ger dock Västernorrlands och Jämtlands län en relativt sett bättre utveckling.
ERU hari sin bilaga 12 till LU "Det omedvetna valet nationell politik
och regional obalans beskrivit utvecklingen för industrisysselsättningen i olika län. Där visas en mer negativ bild för Västernorrland och Blekinge än vad vi gör här. En förklaring till detta kan vara att SINDs prognoser bygger på utvecklingen i 19 branschaggregat. Det är inte möjligt att göra progno-
på sådan nivå att man kan beakta olika delbranschers och enskilda ser en arbetsställens inriktning och därmed avvikelse från branschgenomsnitten. Hur dessa avvikelser är regionalt fördelade har det inte varit möjligt att ta hänsyn till vid de förenklade nedbrytningar av de centrala prognoserna som gjorts.
Tabell 5.10 JämförelsemellanLänsplaneringssystemetsprognoserochSINDs kalkyler. Sysselsättningår 2000. Index 1987 100.Faktisk och normerad.
| Faktisk prognos SIND | LP | Normerad prognos SIND | LP | |
| Hela riket | 93 | 96 | 100 | 100 |
| Stockholm | 99 | 99,4 | 106 | 104 |
| Uppsala | 92 | 99,6 | 99 | 104 |
| Södermanland | 94 | 91,7 | 101 | 96 |
| Ostergötland | 98 | 99,9 | 105 | 104 |
| Jönköping | 94 | 100,5 | 101 | 105 |
| Kronoberg | 99 | 85,3 | 106 | 89 |
| Kalmar | 95 | 98,3 | 102 | 102 |
| Gotland | 97 | 79,8 | 104 | 83 |
| Blekinge | 90 | 97,4 | 97 | 101 |
| Kristianstad | 91 | 98,4 | 98 | 103 |
| Malmöhus | 93 | 101,3 | 100 | 106 |
| Halland | 91 | 97,2 | 98 | 101 |
| Cjöteborgso Bohus 94 | 98,4 | 101 | 103 | |
| Alvsborg | 85 | 93,4 | 91 | 97 |
| Skaraborg | 93 | 102,9 | 100 | 107 |
| Värmland | 94 | 94,4 | 101 | 98 |
| Orebro | 88 | 92,3 | 95 | 96 |
| Västmanland | 93 | 95,3 | 100 | 99 |
| Kopparberg | 90 | 94,2 | 97 | 98 |
| Gävleborg | 91 | 93,4 | 98 | 97 |
| Västernorrland | 100 | 93,3 | 108 | 97 |
| Jämtland | 97 | 92 | 104 | 96 |
| Västerbotten | 93 | 92,3 | 100 | 96 |
| Norrbotten | 89 | 89,8 | 96 | 94 |
Avslutande synpunkter De gjorda kalkylema skall inte betraktas som prognoser över utvecklingen av industrisysselsättningen fram till sekelskiftet. Därtill är de metoder som använts allför enkla och alltför många bestämningsfaktorer har måst läm-
Bilaga 18 s. 147nas utanför kalkylerna. De bör i stället ses som räkneexempel som anger vilket utfall man får om man behandlar tillgänglig information utifrån vissa förutsättningar.
Den centrala prognosmodell som legat till grund för de regionala kalkylerna efterliknar på ett kvalificerat sätt flera av de processer som bestämmer sysselsättningsutvecklingen, dvs avgång av föråldrad produktionskapacitet, tillkomst av ny kapcitet och utveckling av befintliga arbetsställen. Modellen arbetar också implicit på den detaljerade nivå som är nödvändig för kvalificerade regionala kalkyler. Emellertid saknas algoritmer
som redovisar prognoserna i en regional dimension vilket har gjort det nödvändigt att göra separata regionala kalkyler med enkla metoder.
Vid sidan av nedbrytningen av centrala prognoser har också redovisats regionala prognoser som byggts upp från den lägsta geografiska detaljnivån och aggregerats till högre nivåer. Man kan förenklat säga att de problem och svårigheter som är förknippade med de bägge metoderna är av motsatt slag. I den centrala prognosmodellen är det svårt att ta hänsyn till regiona-
förhållanden som inte låter sig uttryckas i enkla koeñicienter och samband, I de regionala prognoserna som görs ute i länen finns mycket av den detaljkunskapen. Å andra sidan finns det risk de länsvisa
att prognoserna inte beaktar de samband som råder mellan olika regioner och de restriktioner som dessa utgör. För att kunna utveckla den regionala prognosverksamheten bör därför de olika modellansatsema integreras eller samordnas. SIND kommer i fortsättningen att verka för att en sådan samordning kommer till stånd.
Bilaga 18 s. 148Appendix Skattning sannolikhetstal
av Skattningarna baseras på data för varje arbetsställe i industrin under perioden 1973 1985. För 19 branscher har den procentuella sysselsättningsforändringen mellan årt och år t+l for ett arbetsställe normerat
med den totala sysselsättningsforändringen i branschen mellan motsvarande år skattats funktion av arbetsställets bruttovinst år t i
par av - som en
kombinerad tidsserie och tvärsnittsregression. Grunddata till skatten ningarna sysselsättningsuppgifter for arbetsställen tillhörande
utgörs av olika bruttovinstandelsklasser. Varje arbetsställe antas ha en bruttovinstandel motsvarande mittvärdet i klassen, dvs arbetsställen inom klassen 30-40 antas ha bruttovinstandelen 35 procent.
Skattningarna har gjorts på formeln: SDK,B,T b + Bb BVAK,B,T + K,B,T där SD SK,B,T + 1/SK,B,T/SB,T + 1/SB,T och
SK,B,T är sysselsättningen i arbetsställena i bruttovinstklass bransch
år t och där
BVAK,B,T är den genomsnittliga bruttovinstandelen i samma grupp av arbetsställen.
I regressionerna har också trendvariabel prövats. Inte i något fall har
en dock trendvariabeln visat sig signifikant på 95 procents konfidensnivå. Trendvariabeln har därför uteslutits generellt. Tabell A.5.l visar resultatet
skattningarna. Koefficienten skall tolkas som den genomsnittliga årliga av sysselsättningsförändringen i det fall bruttovinstandelen är noll. Med en positiv bruttovinstandel blir sysselsättningsforändringen mer positiv eller mindre negativ och vice versa.
Som framgår tabell A.5.l är bruttovinstandelen i de flesta fall en
av signifikant forklaringsvariabel till den procentuella sysselsättningsforändringen. De branscher visar det svagaste sambandet är kemisk industri,
som metall- elektroindustri. Förklaringsvärdet är dock i samtliga fall
samt svagt, vilket är vanligt vid skattning av förändringstal.
Tabell A.5.l Resultatvid skattning avsannolikhetstal.
| SNI | Intercept | Koefficient | T-värddkoeñ |
| 2 | 0,9864592 | 0,3584250-3 | 1.38 |
| 31 | 0,9697378 | 09465534-3 | 2,58 |
| 32 | 0,982571l | 0,1162372-2 | 3,13 |
| 33 | 0,9652226 | 0,8867059-3 | 2,56 |
| 341 | 0,9482802 | 09642571 -3 | 2,05 |
| 342 | 09574228 | 09912823-3 | 2,42 |
| 351 -2 | 09831247 | 0,3269039-3 | 0,75 |
| 353-4 | 09543529 | 0,4538825-3 | 0,94 |
| 355 | 0,8915980 | 0,2549661-2 | 3,18 |
| 356 | 09720436 | 0,6575682-3 | 1,21 |
| 36 | 0,9462383 | 0,1216541-2 | 3,86 |
| 37 | 09622011 | 0,1439238-2 | 3,11 |
| 381 | 09721693 | 0,3817502-3 | 1,24 |
| 382 | 09838326 | 0,7689257-3 | 194 |
| 383 | 09786967 | 0,4613582-3 | 1,37 |
| 3842-9 | 1,002058 | 0,6698413-3 | 2,23 |
| 3841 | 09277491 | 0,7983818-3 | 1,10 |
| 385 | 09713902 | 0,l31788l -2 | 2,18 |
| 39 | 09718859 | 0,7000994-3 | 1,07 |
Appendix Regionala indelningar och bransch-
indelningar
Regioner
Regoner Län Regoner Län
Östsverige Sthlm Västsverige 1-1a11and
Uppsala Alvsborg
Södermanland Göteborgs Bohus0
mergöUand Skaraborg Sydömsveñge Jönköping hdeüansveñge Värnüand
Kronoberg Orebro
Kalmar Västmanland
Blekinge Kopparberg
Gotland Gävleborg Sydsverige Malmöhus Norra Sverige Norrbotten
Kristianstad Västerbotten
Västernorrland
Jämtland
Kommuntyper
Kommuntyper Kommunnummer
Storstadskommuner
| 0114 | 0138 | 0187 | 1407 |
| 0115 | 0139 | 0191 | 1415 |
| 0117 | 0160 | 1233 | 1419 |
| 0120 | 0162 | 1261 | 1480 |
| 0123 | 0163 | 1280 | 1481 |
| 0125 | 0180 | 1281 | 1482 |
| 0126 | 0182 | 1287 | 1521 |
| 0127 | 0183 | 1384 | 1524 |
| 0128 | 0184 | 1401 | |
| 0136 | 0186 | 1402 |
Regioncentra
| 0380 | 0880 | 1780 | 2380 |
| 0480 | 1180 | 1880 | 2480 |
| 0580 | 1283 | 2080 | 2580 |
| 0780 | 1380 | 2281 |
Storaindustrikommuner
| 0181 | 1080 | 1683 | 2284 |
| 0484 | 1282 | 1883 | 2482 |
| 0581 | 1485 | 1980 | 2584 |
| 0583 | 1581 | 2081 | |
| 0680 | 1583 | 2181 |
Småindustrikommuner
| 0192 | 0881 | 1623 | 1881 |
| 0319 | 0882 | 1643 | 1884 |
| 0481 | 1060 | 1661 | 1885 |
| 0482 | 1081 | 1662 | 1907 |
| 0483 | 1082 | 1685 | 1960 |
| 0560 | 1121 | 1715 | 1961 |
| 0561 | 1137 | 1730 | 1962 |
| 0562 | 1162 | 1760 | 1982 |
| 0617 | 1165 | 1761 | 1983 |
| 0662 | 1167 | 1762 | 1984 |
| 0665 | 1260 | 1764 | 2023 |
| 0683 | 1315 | 1781 | 2026 |
KbnununnwerKonnnunnunnnen
| 0685 | 1427 | 1782 | 2061 |
| 0687 | 1484 | 1783 | 2084 |
| 0760 | 1552 | 1785 | 2085 |
| 0761 | 1560 | 1860 | 2104 |
| 0767 | 1562 | 1862 | 2182 |
| 0860 | 1563 | 1863 | 2262 |
| 0861 | 1585 | 1864 | 2282 |
0862 Semiperifera kommuner
| 0188 | 0884 | 1582 | 2021 |
| 0360 | 0980 | 1584 | 2029 |
| 0381 | 1083 | 1637 | 2031 |
| 0382 | 1166 | 1663 | 2034 |
| 0428 | 1182 | 1680 | 2062 |
| 0486 | 1183 | 1681 | 2083 |
| 0563 | 1284 | 1682 | 2132 |
| 0586 | 1285 | 1684 | 2183 |
| 0604 | 1286 | 1686 | 2184 |
| 0682 | 1382 | 1763 | 2280 |
| 0684 | 1383 | 1784 | 2401 |
| 0763 | 1507 | 1861 | 2417 |
| 0764 | 1527 | 1862 | 2514 |
| 0765 | 1565 | 1904 | 2523 |
| 0781 | 1566 | 1917 | 2581 |
| 0821 | 1580 | 1981 | 2582 |
0883 Perifera kommuner
| 0509 | 1381 | 2161 | 2460 |
| 0512 | 1421 | 2260 | 2462 |
| 0513 | 1430 | 2283 | 2463 |
| 0582 | 1435 | 2303 | 2481 |
| 0686 | 1486 | 2305 | 2505 |
| 0834 | 1561 | 2309 | 2506 |
| 0885 | 1602 | 2313 | 2510 |
| 1160 | 1660 | 2321 | 2513 |
| 1168 | 1737 | 2326 | 2518 |
| 1214 | 1765 | 2361 | 2521 |
| 1264 | 1766 | 2404 | 2560 |
| 1265 | 2039 | 2409 | 2583 |
| 1266 | 2082 | 2421 | |
| 1267 | 2101 | 2422 |
Ovriga Bergdagen
| 1760 | 1862 | 1904 | 2083 |
| 1762 | 1863 | 1907 | 2084 |
| 1781 | 1864 | 1962 | 2085 |
| 1782 | 1883 | 1982 | 2104 |
| 1783 | 1885 | 2061 |
Sydömrasveñge
Kalmar län
Kronobergslän
Blekinge län
Bilaga 18 s. 151Branschrndelnlngar
Branschaggregat
| Bransch | SNI | Bransch | SNI |
| Länindusni | 31 32 | Skogdndusui | 33 341 |
| 342 Verkstadsindustri 381 | |
| 355 | 382 |
| 356 | 383 |
| 39 | 384 |
| Thngindumri 200 | ||
| 341 | Verkstadsindustri 381 | |
| 351-2 | exkL varv | 382 |
| 353-4 | 383 | |
| 36 | 3842 9 - | |
| 37 | 385 |
Särskilda branscher
| Skyddad livs- | Konkurrensutsatt | Dryckes- och tobaks- |
| medelsinduslri | livsmedelsindustri | varuindustri |
| SNI | SN1 | SN1 |
| 311111 | 311300 | 313110 |
| 311112 | 311400 | 313120 |
| 311120 | 311510 | 313300 |
| 311210 | 311590 | 313400 |
| 311220 | 311901 | 314000 |
| 311600 | 311902 | |
| 311710 | 312110 | |
| 311791 | 312120 | |
| 311792 | 312190 | |
| 311801 | 312200 |
311802 311803 Industriiörbundets indelning
| Skyddad S1 311111 | S2 331121 S3 369210 S4 342011 | |||
| industri | 311112 311120 311210 311220 311510 311590 311600 311710 311791 | 331122 | 369220 369910 369921 369922 369929 369991 369992 369999 381300 | 342012 342019 342020 342030 342041 342049 371030 372040 381910 |
311792 311801 311802 311803
Bilaga 18 s. 152| Arbets- A1311300 | A2 331111 | A4 321110 | |
| intensiv | 311400 | 331112 | 321121 |
| industri | 311901 311902 312110 312120 312190 | 331191 331192 341130 | 321129 321130 321201 321209 321301 |
321309 321400 321500 321901 321909 322 323-4 331200 331900 361000 381950 39
| Kapital- C1 312200 C2 341111 C3 353-4 | C5 200 | |
| intensiv 313-4 | 341112 | 371010 |
| industri | 341113 C4 351 341121 341122 341129 | 371020 372010 372020 372030 |
Kunskaps Kl 382910 K2 382100 K3 384110 K4 352100
| intensiv | 383300 | 382200 384130 | 352300 |
| industri | 384310 384320 384400 | 382310 382320 382410 382420 382490 382991 382992 382993 382999 383910 383930 | 352901 352902 352903 352909 381 100 381920 383920 385200 382920 383940 384140 |
383990 384210 384220
| FoU- | F1 382510 F2 352200 | |
| intensiv | 382590 | 383100 |
| industri | 383200 385100 | 384510 384520 |
Appendix Prognosmetoden
De sannolikhetstal som skattats ligger till grund för skattningar sysselav sättningsförändringar under prognosperioden 1987-2000. 1987 är det senaste år för vilket regionala data finns och får därför utgöra startår för prognoserna. Underlag för prognoserna utgör statistik över bruttovinstandelen för grupper av arbetsställen indelade efter bransch, kommun och storleksklass. I varje kommun förekommer tre storleksklasser. Den finaste cellen i materialet är således en grupp arbetsställen i en storleksklass och bransch i en kommun. För varje cell beräknas den procentuella sysselsättningsförändring som den i cellen genomsnittliga bruttovinstandelen enligt det skattagenererar de sambandet. Den på detta sätt beräknade sysselsättningsförändringen i varje cell summeras till total Förändring för alla kommuner och storleksklasser inom var och en av de branscher som redovisats ovan. Den på detta sätt framräknade årliga genomsnittliga sysselsättningsförändringen för branschen jämförs med den årliga genomsnittliga förändring som framräknats i SINDs industristrukturmodell och som redovisats tidigare. Kvoten mellan den i industristrukturmodellen och den här framräknade sysselsättningsförändringen multipliceras sedan med den skattade förändringen i varje cell. Detta ger en ny årlig sysselsättningsförändring i varje cell som summerat över alla celler motsvarar den sysselsättningsförändring - som framräknats i industristrukturmodellen. Den prognosticerade regionala sysselsättningsförändringen är därmed konsistent med den centralt framräknade. Genom aggregering av kommuner kan sedan sysselsättningsprognoser för lämpliga regionala områden framställas. Metoden innebär att den regionala lönsamhetsstrukturen inte används till att skatta nivån på sysselsättningsförändringen i varje bransch utan endast den regionala fördelningen av den sysselsättningsförändring som framräknats i SINDs industristrukturmodell. Ett specialfall av den beskrivna beräkningsmodellen är det fall där summan av de skattade koetficientema är lika med ett. Varje cell multipliceras då endast med den i industristrukturrnodellen framräknade sysselsättningsförändringen. Detta innebär att den i utgångsläget befintliga strukturen skrivs fram till slutåret och beräkningen visar vilket det regionala utfallet blir om varje arbetsställe inom en bransch har likartad utveckling och endast de regionala skillnaderna i industristrukturen och i de olika branschemas utveckling gör att regionerna utvecklas olika.
6¶En för Ökad tillväxt
Bilaga 18 s. 155politik
Vilka instrument står till buds Samhället påverkar näringslivets utvecklingsforutsättningar på två principiellt olika sätt. Dels påverkas näringslivet beslut syftar till att av som uppnå andra politiska ma än näringslivets effektivitet, dels försöker samhället direkt påverka produktiviteten och efektiviteten i näringslivet. Besluten i den förstnämnda kategorin kan delas upp på tre huvudgrupper. Dessa är den allmänna ekonomiska politiken, det regelsystem som företagen har att verka inom samt den samhälleliga infrastrukturen, både kommunikationsmässigt och utbildningsmässigt. Den allmänna ekonomiska politiken syftar till efterfrågan att anpassa och lönsamheten så att det råder en rimlig balans på arbetsmarknaden och varumarknaden. Dessutom skall konkurrenskraften vara tillräcklig för att vi skall ha balans i våra utrikes affärer. Den övergripande policyn när det gäller våra handelsrelationer till andra länder utgör också ett av regeringens styrinstrument. Det regelsystem som styr företagen är skapat för att uppnå många olika mål. I det ingår exempelvis aktiebolagsreglerna, kreditmarknadsregleringen och skattelagstiftningen, men också miljöskyddet och arbetsmarknadslagstiftningen inklusive medbestämmandelagen. Det tredje området, infrastrukturen, påverkar i hög grad utvecklingsförutsättningarna för näringslivet i en viss region men också i Sverige som helhet. Skillnader i varutransportmöjligheter, både när det gäller kvalitet och kostnader, är av stor betydelse och persontransporter och telekommunikationer får en allt större roll. Minst lika viktigt är utbildningssystemets förmåga att flexibelt möta arbetsmarknadens behov utbildad arbetsav av kraft.
En allmänekonomisk politik för tillväxt Den svenska kostnadsutvecklingen har, som framgått av bl. det internaa. tionella kapitlet, klart överstigit den i våra konkurrentländer. Det är endast tack vare dollams fall på valutamarknaden och de stora prissänkningarna på olja som hittills kunnat klara konkurrenskraften någorlunda. Det är dock inte möjligt att i fortsättningen förlita sig på att yttre omständigheter skall rädda konkurrenskraften om den svenska kostnadsutvecklingen fortsätter att vara väsentligt högre än i i våra konkurrentländer. Det är uppenbarligen inte möjligt för de avtalsslutande parterna på ar-
Bilaga 18 s. 156betsmarknaden att själva uppnå ett acceptabelt utfall. Det är av naturliga skäl omöjligt vid extremt överhettad situation som 1989 men resultatet
en
inte så mycket bättre tidigare år. Skattereformen, som i full skala var träder i kraft 1991, kommer att ha stor betydelse men ensam torde den inte
rimlig kostnadsutveckling. Det innebär att arbetskunna garantera en marknaden inte får så överhettad som i dagsläget. l detta allvarliga
vara läge måste effektiva åtgärder till för att bryta trenden. Dessa måste vara väsentligt kraftfullare än de använts under 1980-talet. Det innebär att
som
måste tillgripa medelsarsenal inte utesluter inkomstpolitik. man en som Denna mäste i såfall brett förankrad i riksdagen och avse minst 1991
vara och 1992.
En begränsning kostnadsutvecklingen är också nödvändig för att
av komma till rimlig räntenivå. Den hittills förda politiken, där en
ner en mycket hög realränta har varit i stort sett det enda vapnet mot överefterfrä-
har varit klart investeringshämmande. Skall vi ta vara på den chans gan, till verklig tillväxt vi har, kan vi inte fortsätta att föra denna
en som nu högräntepolitik.
Den övergripande handelspolitiken är också avgörande betydelse nu
av när Europas karta ritas i utsträckning som under 1940-talet.
om samma Som nämnts se sid 92 kommer den integration av stora delar av
ovan
EG-92 innebär också att påverka den svenska industrin Västeuropa som kraftigt.
Helt avgörande i dagsläget med den osäkerhet råder inom näringsli-
som
den svenska regeringens avsikter är att denna lyckas klargöra för alla vet om beslutsfattare inom industrin att svenska företag kan påräkna samma fördelar integrationen företagen inom EG. Regeringen måste där-
av som för göra detfullkomligt klart att den är beredd att betala det pris som krävs för det svenska näringslivet skall kunna konkurrera på samma villkor
att som EG-företagen.
Ännu snabbare är händelseutvecklingen i Östeuropa. Även det eko-
om nomiska resultatet kommer att låta vänta på sig, är det nu som man måste välja väg. En försiktig och tvehågsen inställning nu kommer att innebära att Sverige försitter sin historiska chans att ånyo bli en handelspartner att räkna med för alla östersjö-ekonomierna.
Vi har unik möjlighet att tillsammans med nuvarande Västtysk-
nu en land bli den stora leveratören av infrastrukturinvesteringar, reningsutrustning och maskiner till de ekonomiskt självständiga östersjö-ekonomi-
nya erna.
Förutom ett visst utrikes- och handelspolitiskt risktagande krävs det att är beredda betydande utvecklingshjälp. Större delen av denna
att ge en insats bör samordnat med andra länder för att ge någon märkbar effekt
ges
del kan också bilateralt, förslagsvis i form av miljövårdsutrustmen en ges
exempelvis reninganläggningar. Det innebär dessutom kanske en ning som mindre kostnad för att uppnå samma effekt på den svenska miljön som om
ensidigt skärper inhemska miljökrav se sid 94, ensidiga svenska pålagor på den inhemska industrin kommer att få,som nämnts, mycket stora negativa effekter på konkurrenskraften samtidigt som den mycket låga reningsstandarden i öst innebär att enkla åtgärder får förhållandevis
stora effekter.
Bilaga 18 s. 157Ett regelsystem som befrämjar tillväxt Den reform som nu beslutats inom företagsbeskattningsomrádet är mycket positiv för industrins dynamik. Företagsvinsterna blir inte längre lika inlästa, vilket bör underlätta strukturomvandlingen. Däremot innebär varken skattereformen eller avregleringen av banksystemet att tillgången på riskkapital för unga företag, speciellt teknikbaserade sådana, tryggas. Det är viktigt att detta riskkapital ges i form av minoritetsandelar så att företagsledaren inte förlorar kontrollen och därmed mycket av inspirationen. Dessa minoritetsandelar bör, för att göra nytta, kombineras med kompetent rådgivning. Här kan de regionala utvecklingsfonderna göra en viktig insats. Det behövs alltså en förstärkning av såväl deras konsultkompetens som deras möjligheter att satsa riskkapital.
Ett annat viktigt regelkomplex utgörs av miljölagstijftningen. Denna är av avgörande betydelse, det är inte bara fråga om livskvalitet utan om överlevnad för oss alla.
Däremot är det inte alltid någon vinning för miljön om i Sverige inför en kraftig skärpning av miljökraven för vår tunga industri några år tidigare än i de västeuropeiska länder där deras konkurrenter finns. Resultatet blir enbart att den produktion som Försvinner genom nedläggningar och begränsningar av nya investeringar i Sverige i stället ersätts av produktion i gamla eller nya anläggningar i andra länder. Skärpning av miljökrav som är av betydelse för industrins konkurenskraft bör därför inte införas ensidigt i Sverige, utan i samma takt som i de viktiga konkurrentländerna.
Det innebär inte att vi skall vara passiva i miljöfrågan, utan Sverige måste driva på andra länder att Förbättra miljön. Dessa möjligheter kan också väsentligt förbättras om Sveriges röst kan göras hörd i EG-sammanhang. Den allra största insatsen just nu kan, som nämnts ovan, vara en betydande hjälp till våra östersjögrannar. Vi skulle kunna en vägbrytande roll, så att också en del av de andra ländernas insatser satsas på detta område.
Lagstiftningen inom arbetsmiljö- och arbetsmarknadsområdet har mycket stor betydelse inte bara för de enskilda individernas livskvalitet utan också när det gäller tillgången på arbetskraft. Även vid genomgripande
en anpassning till EG och svensk delaktighet i en europeisk arbetsmarknad så att invandringen av välutbildad arbetskraft från Sydeuropa underlättas, väntas arbetskraftsbristen kvarstå om inte ytterligare åtgärder sätts in. Detta gäller to m om förändringsprocessen i öststaterna också skulle ge ett viktigt bidrag.
Det nya skattesystemet kommer att påverka arbetsutbudet positivt men, som visas nedan, krävs även kvalitativa åtgärder inom utbildningsområdet. Det behövs också en rad andra andra utbudsstimulanser. Här utgör ett utökat ansvar för arbetsgivarna för utslagningen av arbetskraft ett viktigt steg i rätt riktning liksom ett arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen. Det är också väsentligt att arbetsförmedlingen har effektiva instrument till sitt förfogande för att passa ihop arbetslösa och arbetstillfällen även när det finns vissa geografiska hinder.
En flexibel pensionsålder uppåt skulle också vara mycket positiv för tillgången på arbetskraft, speciellt under de första hälften av 90-talet då läget är särskilt ansträngt. Denna reform måste, för att ge något substansiellt, flytta den övre gränsen minst fem år uppåt.
Bilaga 18 s. 158En infrastruktur för tillväxt
infrastrukturen skapas i stor utsträckning av näringslivet självt. Det är i regel stor betydelse för ett företag vilka andra Företag som finns i dess
av omedelbara omgivning när det gäller dess utvecklingsförutsättningar och konkurrenskraft. De andra Företagen kan vara intressanta såväl som kunder, leverantörer insatsvaror och insatstjänster. Deras personal
som av utgör också viktig del av den arbetsmarknad som företaget kan rekryte-
en ra personal från.
Samhället har här mycket stor betydelse för de grundläggande basre-
en
utbildning och kommunikationer. Grundutbildningens omfattsurserna ning och standard har mycket stor betydelse för industrins tillväxt och
en konkurrenskraft. Det finns i dag klara tillkortakommanden både när det gäller tekniker på olika nivår och när det gäller yrkesarbetare. Utbudet är i dagsläget för litet vilket lägger hämsko på tillväxten. En långsiktig brist
en på viktiga arbetskraftskategorier kommer att mycket allvarliga konse-
kvenser.
I det medellânga perspektivet är det dock vidareutbildningen av de som redan finns i industrin är viktigast. Som nämnts tidigare, finns det ett
som mycket stort behov att förbättra baskunskaperna iframför allt svenska,
av engelska och matematik för att skall kunna tillägna sig ny teknik.
man Detta är ett behov samhället i första hand måste ansvara för, medan
som utbildning i teknik och nya produktionsmetoder bör vara företagens
ny uppgift. Som framgått avsnittet om de medelstora industriföretagen
av och den rapport det bygger på SIND 1989: l se sid 85 har denna kategori
företag hittills inte tagit denna uppgift på tillräckligt allvar. av
Det räcker dock inte att satsa på utbildning om inte industrin har någon arbetskraft kvar. Det är därför helt avgörande betydelse att utslagning-
av
arbetskraft drastiskt minskar. nämnda åtgärderna på arbeen av De ovan tarskyddsområdet kan få stor betydelse liksom en annan attityd mot den äldre arbetskraften vid företagsnedläggningar och driftsinskränkningar
ökad satsning på geografisk rörlighet hos arbetskraften. Det är samt en också nödvändigt, nämts att bl. a. arbetsorganisationen föränd-
som ovan, ras för att rekrytering av ungdomar skall underlättas.
Kommunikationsstandarden allt större betydelse för industrins
är av utveckling. Vi har ett naturligt handikapp med vårt geografiska läge. Satsningen på telekommunikationer, liksom på flyget, är numera betydande
det är sämre ställt när det gäller varutranspoitsidan. Såväl väg- som men järnvägsanslagen är klart otillräckliga. Det är nödvändigt att satsa väsentligt större belopp på standardförbättringar och utbyggnad av järnvägsspår där människor och näringsliv finns idag. För detta talar också miljöskälen.
I mycket klar motsatsställning till denna nödvändiga satsning på bättre och snabbare kommunikationer, politik för tillväxt kräver, står
som en den politiska behandlingen en fast förbindelse med Danmark. Det
av uppfattas också många som en mycket klar signal om den svenska
av regeringens ambivalens inför Europasamarbetet.
Det behövs därför ett snabbt och klart besked att att enfast förbindelse
om för både tåg och bilar skall byggas nu Det bör också fullföljas med en bro mellan Själland och Tyskland. Omvägen via Jylland var redan tidigare betydande och tyngdpunkten förskjuts nu ytterligare österut. Detta utgör ett mycket viktigt led i ansträngningarna att knyta ihop Nordeuropa.
Bilaga 18 s. 159Till infrastrukturen måste också räknas tillgången till energi. Den svenska industrin har sedan länge haft god tillgång till till priser i stort sett i nivå med konkurrenternas. Nu kan dock en helt annan situation bli aktuell. Skulle en förtida avveckling av kärnkraften genomföras, som resulterar i en kraftig elprishöjning, kommer effekterna på den tunga industrin att bli betydande. Det är just den delen av industrin som främst skulle drabbas såväl av miljöavgifter som elprishöjningar, som framgått branschkapitlet. Det är av därför nödvändigt att den undantas från stora elprishojningar under 1990talet, eller till dess elpriserna höjs även för konkurrenterna. Detta skulle annars leda till en onödig utslagning av betydande delar den tunga av industrin och utbyggnadsstopp i resten med stora effekter på hela den svenska ekonomin.
En politik för förnyelse Under 1990-talet kommer det inte att möjligt att genomföra några vara devalveringar, eftersom vår omgivning inte skulle tolerera det. Det skulle också vara helt förödande för trovärdigheten för den svenska ekonomin. Det innebär att några devalveringar som stoppar strukturomvandlingupp en inte kommer att förekomma. Den europeiska integrationsprocessen kommer istället att påskynda utslagningen mindre lönsamma företag av och anläggningar. Det kommer i synnerhet att drabba mindre och medelstora företag samt underleverantörer. Basindustrin kommer att ha en fortsatt stor betydelse under 1990-talet. Den kan inte ersättas, varken produktionsmässigt eller sysselsättningsmässigt, och framför allt kommer den att forsatt ha strategisk betydelse för handelsbalansen. De forskningsintensiva och de kunskapsintensiva delarna av industrin mäste dock flytta fram positionerna väsentligt vi skall om en standardutveckling i nivå med våra europeiska grannar. Näringspolitiken måste därför vara inriktad på att underlätta denna omvandling. Den nationella FoU-politiken är effektiv för vissa produktområden läkesom medel och flyg, medan det inom andra områden blir frågan att mer om se till att de svenska företagen kan delta i internationellt samarbete på samma villkor som företag från andra länder. Viktigare är dock den politik som underlättar för de svenska företagen att tillgodogöra sig och tillämpa den nya teknik som tas fram i andra länder. Avgörande för produktivitetstillväxten blir då hur och konkurrensny kraftig produktionskapacitet skall skapas. Hur skall förnyelsen ske när de större företagens expansion i internationaliseringens tecken huvudsakligen förläggs utanför Sveriges gränser Förnyelsen måste ske i de mindre och medelstora företagen redan som finns samt genom nyetableringar. Detta sker inte utan ett aktivt samspel mellan samhälle och storföretag. Det krävs betydande insatser för teknikspridning och teknikutveckling, riskapitalförsörjning och konsultstöd till små och nya företag.. Det behövs ett aktivt brobyggande mellan olika underleverantörer och med såväl inhemska utländska storföretag. För allt detta krävs kunsom skap om vad som händer i industrin och varför det händer.
Bilaga 18 s. 160Med andra 0rd, det behövs aktiv utvecklande, bevarande, näringspo-
en litik under 1990-talet skall få uppleva ett decennium som präglas av
om industriell och ekonomisk tillväxt
Bilaga 18 s. 161Bilaga:
En medelsiktig industristrukturmodell
ISMOD
-
Inledning
ISMOD är en flersektors tillväxtmodell, främsta syfte är att belysa vars kapitalbildning, modernisering och strukturomvandling. Det rör sig tekniskt sett om en jämviktsmodell, som löses för ett basår och ett eller flera framtida år. Modellens viktigaste särdrag jämfört med andra CGEs. modeller är den detaljerade avbildningen av kapitalutrustningen i olika sektorer. För varje industrisektor särskiljs existerande kapitalutrustning i teknikklasser, som genererar olika bruttovinstandelar i drag kan - stora dessa skillnader antas spegla kapitalets åldersfördelning. Utslagning av olönsamt kapital och modernisering via nyinvesteringar är huvudelement i den strukturomvandling, som kan belysas med hjälp modellen. Modelav lens tyngdpunkt ligger således på beskrivningen av produktionsteknik och kapitalbildning medan däremot behandlingen den slutliga efterfrågan i av övrigt konsumtion och utrikeshandel bygger på standardmässiga och jämförelsevis starkt förenklade modellsamband. En huvuduppgift för modellen i LU-sammanhang är att underlätta analyser produktivitetsutav vecklingen. Föreliggande version av ISMOD är resultatet ett samarbete mellan av Konjunkturinstitutet KI och Statens industriverk SIND infor LU 90. Modellen finns nu i en dialogversion för persondator. Omprogrammeringar i samband med överföringen till persondator också beträffande men investeringamas tidsprofil och resultatredovisningen har utförts vid KI. Det empiriska underlaget avseende årgångsstrukturen i modellen har tagits fram av SIND som också gjort bedömningar omvärldsvariablemas av utveckling. Sammanställning av nationalräkenskapsdata och elasticitetsskattningar har gjorts av Kl också svarat för modellkömingar och som föreliggande modellbeskrivning. SIND har använt modellen för analyatt sera strukturomvandlingen och dess effekter såsom redovisas i föreliggande bilaga till långtidsutredningen. Den har också utnyttjats för att generera indata i form av produktivitetsutveckling på sektomivå till den jämviktsmodell MECMOD som varit långtidsutredningens huvudmodell. ISMOD har tidigare redovisats på flera håll, Persson, H. och Johansav son, B. 1982, Persson, H. 1983, Persson, H. 1985 och SIND 1987, men inte någon av dessa beskrivningar svarar helt mot den version modellen av
11-29-0416
Bilaga 18 s. 162använts i arbetet för LU 90. Det finns därför anledning att här geen som relativt utförlig och fullständig presentation av ISMOD i nuvarande version. l det följande lämnas först översiktlig redogörelse för modellens
en väsentligaste samband i syfte att sammanhållen bild av modellens
ge en jämviktsskapande mekanismer. Sedan följer avsnitt som närmare be-
sex skriver modellens olika delar. I de två mest omfattande avsnitten behandlas produktionsteknikens utseende, kapacitetsavgång, kapacitetsbildning
investeringar utgör modellens centrala delar. Ett annat avsnitt och som beskriver prisbildningen i modellen. Tre mindre omfattande avsnitt avser modellsamband erhållit ett mer standardmässigt utförande: privat
som och offentlig konsumtion, utrikeshandel och arbetsmarknad. I ett kort avsnitt också mycket rudimentär beskrivning av modellens dataun-
ges en derlag, och för utförligare beskrivning hänvisas till SIND 1987. Sist
en följer sammanfattning modellens funktionssätt samt en diskussion
en av
lämplig inriktning det framtida modellutvecklingsarbetet. l apom av pendixform återfinns ekvationssystemen i ISMOD, symbolförteckning,
sektorindelning och skattade parametrar och samband.
ISMOD modellöversikt
- en Modellen avbildar ekonomi med utrikeshandel, och interdependensen i
en produktionssystemet representeras med en input-outputstruktur. Den har 28 sektorer producerar varor och tjänster för intermediära leveranser,
som investeringar och slutlig förbrukning. Slutlig förbrukning delas vidare upp i privat konsumtion, offentlig konsumtion och nettoexport. Jämxiktsegenskaperna hos modellen bestäms av varubalanser, prisekvationer, en sysselsättningsbalans och handelsbalans. Modellen skiljer sig från
en många andra flersektors tillväxtmodeller genom att investeringsvaror-
s.
också produceras inom systemet. lnvesteringarnas storlek beror på na behovet kapacitetsexpansion och avgången existerande kapacitet.
av ur För modellens 20 industrisektorer finns det anläggningsklasser med olika bruttovinstandelar, beror på priser och löner, och som avgör hur stor
som del startårets kapacitet återstår vid prognosåret i varje sektor xj.
av som Teknikmatrisen A aü förändras till följd såväl kapacitetsavgång som
av tillkomst kapacitet medan investeringsvarumatrisen B bü inte
av ny förändras och har funktion att fylla endast vid kapacitetsexpansion.
en
+ Bmax{0, xJ-l xJ-/xj-WTD+ d l
x UAx -
Varubalanserna i l uttrycker efterfrågan på för intermediära
varor leveranser Ax, investeringar Bmax{O,xj1-xi/xj) och slutlig förbrukning d di, värderade till producentpris. Efterfrågan på varor översätts med hjälp outputmatris, U uü, till efterfrågan på sektorprodnkter
av en
i jämvikt skall lika med produktionen x xi för varje sektor. som vara
Sektorprodukternas priser, p p,,...,p2, bestäms av produktionskostnaderna och inkluderar handelsmarginaler, varuskatter eller -subventio-
De kan översättas till ett mottagarprisindex för varje vara med hjälp ner.
outputmatrisen U med antagande att handelsmarginaler, varuskatav om
Bilaga 18 s. 163ter och -subventioner utgör konstanta andelar av producentpriset. Det inhemska marknadspriset är en sammanvägning av priset för inhemsk produktion pU och importpriset p. Vikterna i diagonalmatrisen CW cwü uttrycker den inhemska produktionens andel av hemmamarknaden för varje vara.
p pU pwÖ + A Bmax0, l xJ-lxj T/aJ- w
e pw + -- + 2
Kostnadssambanden i 2 innefattar kostnader för insatsvaror +
- A, investeringskostnader + Bmax{0,l-.rj/xjWTl/aj och lönekost-
nader w. Lönevektorn w bestäms given lönestruktur och
av en exogent en allmän lönenivå W som i sin tur bestäms av modellens lösning. Investeringskostnaderna innehåller förutom priser på investeringsvaror ett krav på vinstens storlek, uttryckt med investeringsbenägenheten a, för att genomföra investeringar i ny kapacitet. Om vinsten inte räcker till för att genomföra investeringarna såhöjs priset, och på såvis minskar efterfrågan samtidigt som vinsten ökar. På detta sätt uppnås en jämvikt på kapitalvarumarknaden.
Arbetsutbudet är exogent givet och måste tas helt i anspråk för produktion i näringslivet och av offentlig sektor. Den offentliga konsumtionen är exogent given, och förenklat uttryckt kan man säga att den privata konsumtionen anpassas så att hela arbetsutbudet tas i anspråk. I likhet med teknikmatrisen förändras också åtgångstalen för arbetskraft Z .,...,2 till följd av att kapacitet avgår och tillkommer.
Lg+åxl:
Sysselsättningsbalansen uttrycker då att sysselsättning i offentlig sektor och sysselsättning i näringslivet Fx skall summera till en förutbestämd total sysselsättning som uttrycks av högerledet i ekvation
Det exogena värdet på handelsbalansen handelsbalanskravet skall också uppfyllas av modellens lösning. Värdet av exporten eUp sålunda uttryckt i inhemska produktionskostnader skall förhålla sig till värdet av importen mpw mätt i världsmarknadspriser på ett förutbestämt sätt. Detta villkor uppfylls genom att lönenivån och därigenom också den inhemska kostnadsnivån anpassar sig.
eIU/pmIpW I ä 4
Modellen löser ut jämviktslägen definierade av en uppsättning priser och produktionsvolymer för varje lönenivå Tv och disponibel inkomst Y som innebär att sambanden i l 4 satisfieras. Vi erhåller en implicit
lösning av priser och kvantiteter genom l och Det återstår sedan två ekvationer, 3 och som kan uttryckas i vv och Y:
L ål,Y ||
B EI,Y Il
Bilaga 18 s. 164För initiala priser itereras en lösning fram för produktionsvolymer och kapaciteter så att värdena på W och Y medför att handelsbalansen och sysselsättningsbalansen uppfylls. De priser som kan beräknas utifrån dessa värden på lönenivä, disponibel inkomst och krav på kapacitetsökning jämförs med de initiala priserna. Om prisvektorerna avviker upprepas processen med de nya priserna.
Produktionsteknik
l varubalansen l beskrivs genomsnittstekniken för löpande förbrukning med teknikmatrisen A. Elementen anger Förbrukning av vara i mottagarpris för produktion av en enhet producentpris i sektor Teknikmatrisen A är exogent given vid startåret men förändras genom investeringar i ny teknik och till följd av kapacitetsavgång. För de 8 sektorer som ligger utanför industrin sker avgången i kapacitet med genomsnittsteknik medan det för 20 industrisektorer sker avgångar i anläggningsklasser som har sinsemellan olika teknik. Även åtgångstalen för arbetskraft f är teknikbundna och förändras på motsvarande sätt som teknikmatrisen.
Låt A° och AT teknikmatris vid startåret respektive slutåret. För
vara varje anläggningsklass k finns det kapacitetsgråns xk, arbetskraftsåt-
en ett gångstal k, och teknikkoefñcient anläggningsklassens
en som anger insatsförbrukning i relation till en genomsnitt för samtliga anläggningsklasser vid startåret. En anläggningsklass definieras vektorn xk, vk, Fk.
som Mängden anläggningsklasser finns i sektor vid startåret är K.
som en
lnsatskoefficienterna för en anläggningsklass i sektor j blir:
för alla i,j 5
lnsatskoefficienten för mängden K anläggningsklasser i sektor j bildas som ett vägt genomsnitt:
%å@ ämm m 6
keK keK
Teknikkoeñicienterna normeras såatt genomsnittet för samtliga anläggningsklasser vid startåret blir Således:
@u%$a0m 7
ksK keK
De 8 sektorer som befinner sig utanför industrin har endast en anläggningsklass genomsnittstekniken men relationerna i 5 6 är giltiga också
här om vi sätter vl för samtliga anläggningsklasser.
På motsvarande sätt blir arbetskraftsåtgångstalet för mängden K an- Iäggningsklasser i sektorj:
å Z f xD/E 8
keK keK
Den nya tekniken definieras av ett arbetskraftsåtgångstal f och en teknikkoefficient v; vektorn v, W. Den bästa tekniken för en industri-
Bilaga 18 s. 165sektor definieras som den övre kvartilen av anläggningsklasser rangordnade från lägsta till högsta arbetskraftsâtgángstal
vid startåret. Det genomsnittliga arbetskraftsâtgângstalet och den genomsnittliga teknikkoefficienten för dessa anläggningsklasser definierar ny teknik vid startåret. För sektorer utanför industrin relateras arbetskraftsåtgångstal och teknikkoefficient i den bästa tekniken på ett mera adhoc-betonat sätt till genomsnittet för sektorn vid startåret. Den teknik förändras över tiden och
nya förändringstakterna bestämmer vektorn v vid slutåret.
Låt K beteckna mängden anläggningsklasser som tillhör den övre kvartilen. Låt vidare r vara förändringstakt för teknikkoefficienten och för arbetskraftsåtgångstalet. Teknikkoefficienten v och arbetskraftsåtgångstalet f definieras som i 9 och 10där T betecknar antalet perioder.
T/2
exp 9
esk xb/tgK
E E
a 2 KMD/G °
xbexpT/Z
keK keK
Låt x vara kapacitet med ny teknik och tillhörande vektor v, f. Om KT betecknar den mängd av anläggningsklasser som finns vid slutåret blir insatskoefficienten för sektor j vid slutåret:
r 2 k k + xp/z k Xj 11 aij - Tvj TX +
keK keK För sektorer utanför industrin är
På motsvarande sätt kan arbetskraftsåtgångstalet för sektor j vid slutåret uttryckas som:
2 + xD/z + 12
T T
keK keK
Kapacitetsavgång, kapacitetsbildning och investeringar
lnvesteringarnas fördelning på varor i varubalansen l bestäms via investeringsmatrisen B som anger åtgång av investeringsvaror vid given kapacitetsexpansion. Elementen b svarar mot behovet av vara i för investering vid en kapacitetsökning med en enhet i sektor Storleken på kapacitetsexpansionen beror dels på behovet av produktionsökning för att tillgodose efterfrågan och dels på kapacitetsavgången hos existerande anläggningklasser. All ersättning och expansion av kapacitet sker genom investeringar i ny teknik.
Modellen löses för ett slutår tT med utgångspunkt från ett stanår tO. Kapaciteten vid år T resulterar från kvarvarande gammal kapacitet som tillkommit genom investeringar gjorda före t0 och från kapacitet skapad genom investeringar under period O,T. Eftersom varubalansen gäller för ett slutår måste kapacitetsförändringarna fördelas på något sätt över tidsperioden. Att låta kapacitetsförändringen vara lika stor och lika med periodens genomsnitt för varje år är ett antagande som funnits i en tidigare
Bilaga 18 s. 166version av modellen. I föreliggande modellversion har vi istället valt att låta kapacitetens tillväxttakt vara densamma över hela perioden.
I föregående avsnitt betecknade KT mängden kvarvarande anläggningsklasser vid slutåret. Kvarvarande gammal" kapacitet i sektor xjO, definerades där som:
XJO E TXk
keK
Istället för att tillåta hela anläggningklasser att försvinna som med ovanstående definition finns i modellen en funktion u som relaterar årlig avgångsfrekvens till löneandelens wl storlek i förhållande till förädlingsvärdet F för varje anläggningsklass.
LiM/HF
Diagram Exempel på bruttovinstandelensfördelning.
Bruttovinstandel
Metallkonstruktionsindustri
Helalandet
100-
l
I
F
-20
0 1D 20 50 40 S0 60 70 80 70 130.
Saluvârde © Caayrfçn:szuc2739
l diagram l visas ett typiskt exempel på hur löneandelen eller omvänt, som i diagrammet, hur bruttovinstandelen varierar över anläggningsklas-
i sektor. Vi att 10% av saluvärdet i metallkonstruktionsindustrin ser en ser produceras i anläggningar som har en bruttovinstandel på mellan 60 och
Bilaga 18 s. 16780 °/0.Det framgår också att mycket liten del av saluvärdet härrör från en anläggningar går med förlust negativ bruttovinstandel. Modellens som frekvensfunktion är så utformad att de anläggningsklasser som har den u lägsta bruttovinstandelen också har den högsta avgångsfrekvensen. Låter vi K° beteckna mängden anläggningsklasser vid startåret kan vi nu uttrycka kvarvarande gammal kapacitet i sektor xj0, vid slutåret T som:
x,0 13
:gkoxf -TEKOufxf
E 6 För sektor j låt xjt beteckna kapacitet år t och kapitalförslitning i kapacitet bildad efter år t0. Den kapacitetsförändring som äger rum investeringar under period t betecknas Dxjt. Kapacitetsförändgenom ringarna under perioden O,T-l tillsammans med kvarvarande gammal kapacitet summerar till total kapacitet år T.
xjT 1 T - Dxja + x,-0 14 -
Vi låter kapacitetsforändringarna vara lika stor och således lika med nu priodens genomsnitt för varje år: Dxj0 Dxjl Dxj2 DxjT Summan den geometriska serien i 14 ger att kapacitetsförändringen vid av slutåret blir:
DxjT XjT"Xj0öj/l 1 5191 15
- -
Vi önskar emellertid att kapacitetstillväxten har en annan tidsprofil än den 15. Istället för att kapaciteten ökar lika mycket i varje som ges av period skall dess tillväxttakt vara lika stor i varje period. Låt tillväxttakten vara r då definieras kapacitetstillväxten som:
xjT x0 l + rT
Vi kan härleda följande samband för kapacitetsförändringen i sista penu rioden DxjT:
DlxÄT xjT 1 xj0/xj(T)|/TJ 16
-
där relationen mellan DxJ-T och DxJ-T ges av följande samband:
x,-T 1 1 öjT/ö,-) Dxja + x,-0 - -
Det görs inga investeringar som leder till överkapacitet. Kapaciteten sätts lika med produktionen den överstiger kvarvarande gammal om kapacitet vid slutåret. Om produktionen är mindre än kvarvarande gammal kapacitet vid slutåret görs inga investeringar och i detta fall kan det således finnas överkapacitet. DxJ-T xjT 1 Xj0Xj(T)|/1J för xjm x,0 -
DXjT 0 för XjT s xj0
Bilaga 18 s. 168Vi kan utelämna tidsindex och låta x beteckna produktion, Dx kapacitetsförändring och x kvarvarande gammal kapacitet vid slutåret T. lnvesteringsvaruefterfrágan kan nu uttryckas:
Xjh-Xj/Xj MTM
JZb;jmax
Den offentliga sektorns totala investeringar är exogent givna for slutåret och fördelas i modellen på olika slag av investeringsvaror enligt en likaledes exogent given fördelningsvektor hg.
za 18118 18
Priser och prisbildning
Modellens prisekvationer i 2 innehåller två olika prisvariabler, prisen transformation och en prissammanvägning: sektorproduktemas priser p, världsmarknadspriser pw, transformation sektorproduktemas priser till av ett mottagarprisindex för inhemskt producerade p"pU och varor en sammanvägning av p" och p till ett inhemskt marknadspris Transformationen av sektorpriser till priser för inhemskt producerade varor sker enligt matrisen U där elementen anger bransch andel i den s totala produktionen av vara Elementen definieras så att Ziuül.
Pjm Pi uij 19
Det inhemska marknadspriset p är en sammanvägning priset för av inhemsk produktion p" och importpriset p".
pT p e + p 20 -
Viktema cwüuttrycker den inhemska produktionens andel hemmaav marknaden för vara
c XY eo/xl + m1 - -
är produktion av vara
är export av vara i
mi är import av vara
Prisekvationema i 2 uttrycker ett strikt samband mellan producentpriserna, produktionens kostnadskomponenter och världmarknadsprisema. Kostnadskomponentema består av insatsvarukostnader som beror på inhemska priser och värlsmarknadpriser, lönekostnader och investerings-
Bilaga 18 s. 169kostnader. Producentpriserna skall uttrycka enhetskostnaden i nyskapad kapacitet då gammal tidigare existerande kapacitet nyttjas fullt ut. Detta gäller också för prisekvationen 2 som vid ett första påseende kan tyckas uttrycka genomsnittskostnader. Vi skall nedan härleda sambanden i prisekvationen. Vinsten n för en sektor vid slutåret T kan tecknas enligt Följande, där n är vinsten per enhet i kvarvarande gammal kapacitet och n är vinsten per enhet i nybildad kapacitet.
. + nJ-DCrJ-I JTJ
Ett inte ovanligt avkastningskrav är att relatera vinsten från investenu ringarna till investeringskostnaden Sålunda för sektor
rtjlDCrj/lj
-
Vi inför nu ett annat modifierat avkastningskrav där inte bara avkastningen från investeringarna utan också effekten på vinsten reduav en cerad kapacitetsavgång vägs mot investeringkostnaderna. Sambandet bygger på empiriska observationer. Vi tecknar följande uttryck För det modifierade avkastningkravet:
ITQ/IJ gaf xjkllj + Dxj/IJ- 1/05,där är en skattad parameter.
Genom att formulera avkastningskravet på detta vis kan utifrån sektorns genomsnittskostnader härleda prisekvation återspeglar en som kostnadssambanden För nybildad kapacitet. Istället för vinsten per enhet i nybildad kapacitet:
i W151
§Plal "
Använder oss av genomsnittsvinsten:
j §1 au W/J
Prisekvationen blir nu:
aü + wJ-j + lJ-/aJ-xj
Investeringskostnaden är:
ZPlbijDÖYj
Vi utnyttjar nu sambandet i 17 och erhåller prisekvationerna i
zipäaü+ Wjfj + max0, .XJ/Xjl/TJH1J
gpäbij i 21
Bilaga 18 s. 170Privat och offentlig konsumtion
Den privata konsumtionen bestäms av priser och disponibel inkomst, som
lika med de totala konsumtionsutgifterna. Detta betyder att här antas vara det inte förekommer något sparande i hushållssektorn utan konsumenter-
använder hela inkomsten till inköp och tjänsten Den privata na av varor konsumtionen bestäms i ett sk linjärt utgiftssystem skattat för 10 konsumtionskategorier i sin tur fördelas på modellens 28 varuslag Samma
som vikter som i denna fördelningsmatris används också för att väga samman priser för de olika konsumtionskategorierna från modellens 28 varupriser.
Konsumtionfunktionen har den form som anges i 22, där betecknar efterfrågan för konsumtionskategori betecknar priset på konsumtionskategori betecknar grundbehov kategori är den margi-
av nella konsumtionsbenägenheten för kategori j och C är de totala konsumtionsutgifterna. och är skattade parametrar.
+ BJ/pi C-E: 17kp{; l j 1,..., 10 22
I
Den totala privata konsumtionen bestämd enligt 22 fördelas sedan på 28
varuslag c med matrisen Vvü.
c Vc ; Z Vü :l l1,..., 28 23
JI
Samma matris används också för att erhålla priser pV för de 10 olika
konsumtionkategorierna genom sammanvägningar av de inhemska mark-
nadpriserna
Vzpi
Genom de marginella konsumtionbenägenheterna summerar till ett,
att
2,651, så kommer total privat konsumtion i löpande priser att svara mot
konsumtionsvolymen multiplicerad med prisvektor. Vidare har vi valt
en
efterfrågefunktion för vilken gäller att totala konsumtionutgifter C är
en lika med disponibel inkomst Y; YC. Således gäller för efterfrågefunk-
tionen:
pitp, Y Y 25
Den offentliga konsumtionen G är exogent given för slutåret. Det finns
inga skattevariabler skulle kunna påverka den offentliga sektors eko-
som
Denna typ av efterfråge- given förädlingsvärdeandel f i den
nomiska utrymme i modellen. För funktion behandlasav från
offentliga sektorn bestäms kravet på leveranser av varor och tjänster Barten,A.P. 1977 The Systemsof Consumer näringslivet offentlig förbrukning enligt 26 där h är en vektor för
g Demand Functions Ap- och tjänster.
fördelning total offentlig förbrukning på olika varor proach: A Review, Eco- av nometrica 45, 23-51. 1Flood, L. och Klevmar- 1-f Gh 26
g ken, A. 1980 Prognoser för fördelningen av den totala konsumtionen på 65 varugrupper, Statistiska institutionen, Göteborgsuniversitet.
Bilaga 18 s. 171Utrikeshandel l modellen bestäms export och import som funktioner av de inhemska priserna, världsmarknadspriserna och prisoberoende tidstrender. lmporten är också knuten till storleken hos den inhemska efterfrågan. Kvoten mellan exportvolymen vägd med inhemska marknadspriser och importvolymen vägd med världmarknadspriser skall sedan uppfylla ett förutbestämt värde. Detta ger ett exogent bestämt värde på handelsbalansen for slutåret.
Sambandet för exporten framgår av 27, där är basårets export, e° är priselasticitet och i är tidstrend för världsmarknadstillväxt alternativt tillväxt i Sveriges andel av världsmarknaden. De priselasticiteter och som ansats i modellen bygger dels på ekonometriska skattningar och dels på bedömningar från branschexpertis.
ep"a/piee expneT i 28
Importfunktionen 28 där mv°är basårets import i mottagarpriser
ges av exklusive handelsmarginaler, emär priselasticitet och f" är en tidstrend för importtillväxten oberoende av priser och inhemsk efterfrågan. Parametern
anger andelen varuanknutna skatter och subventioner.
E5" mi m pT/p eXprTTU+ s. XY eii 28 28
-
Vi kan nu teckna exporten som en funktion av priser och importen som en funktion av priser och inhemsk produktion.
e ep
m mp, x
Villkoret för handelsbalansen tecknas:
I
pTei/Za p" ma 29
Arbetsmarknad I modellens värld finns ingen arbetslöshet utan det exogent givna utbudet av arbetskraft tas alltid fullt ut i anspråk. l modellens lösning summerar sysselsättning i offentlig sektor Lg och sysselsättning i näringslivet till en på förhand given total sysselsättning Modellens sysselsättningsbalans uttrycks då som:
Lg+Lxzñ 30
sysselsättningen i offentlig sektor beräknas utifrån den exogent givna offentliga konsumtionen G, förädlingsvärdeandelen i offentlig konsumtion f och det omvända arbetsproduktivitetstalet i offentlig sektor Eg.
LgfgfG 31
Bilaga 18 s. 172sysselsättningen i näringslivet bestäms av kapaciteten och åtgångstalen
for arbetskraft i resterande gamla" anläggningar vid slutåret samt kapaci-
teten och åtgångstalen for arbetskraft i nybildad kapacitet. Detta uttryck
erhålles från 12 om KT betecknar mängden resterande gamla anlägg-
ningar och står för anläggningar med ny teknik.
Lx åKT fix + 55x5 32
Utslagningen "gammal" kapacitet bestäms av löner och priser. Beho-
av
vet investeringar i ny kapacitet bestäms av löner, priser och efterfrågan
av
som även beror av disponibel inkomst. Efterfrågan på arbetskraft kan då
skrivas funktion av lönenivå, priser och disponibel inkomst och
som en således kan sysselsättningbalansen uttryckas enligt följande:
Lov, Y i
p, 33
Dataunderlag och skattade samband Modellens empiriska underlag hämtas i huvudsak från två statistikkällor som delvis bygger på samma primärstatistik. Den ena källan är nationalräkenskaperna varifrån startårets försörjningsbalans, input-outputmatris och outputmatris är hämtade. Estimationema av investeringsmatrisen3 och det linjära utgiftssystemet bygger också på underlag från nationalräkenskaperna.
Den andra viktiga statistikkällan är SindData över arbetsställen hämta-
de från SCB: sindustristatistik. Alla uppgifter som avser anläggningklasser
i industrisektorerna har hämtats från SindData. Avgångsfunktioner for
anläggningsklasser liksom sambandet mellan investeringskostnad och
vinst har skattats utifrån information på arbetsställnivå.
Sammanfattning och avslutning
Modellens ekvationsystem framgår i detalj av appendix Vi skall här
sammanfattningsvis beskriva hur priser och produktionsnivåer, lönenivå
och inkomst bestäms i modellen. Detta gör bäst genom att uttrycka de
beroende variablerna i modellsambanden l 4 som funktioner av övriga
- 3Westin, L., Johansson
variabler. B. ochGrassini, M. 1982 Estimation of Ca- Från avsnittet som behandlade produktionstekniken framgår att teknikpital Matrices for Multi- matrisen A via utslagningsfunktionen beror lönenivå och priser
u av sectoralModels: An Ap-
ATv,p. Behovet av kapacitetsexpansion Dx beror via kostnadssambanplication to Italy and Tuscany.IIASA WP-82- det 2l på lönenivå och priser men också via investeringssambandet l7 på 92, International Institu-
produktionsnivån vid slutåret DxTv,r,x. Slutlig förbrukning d beror te for Applied Systems Analysis, Laxenburg. vidare på priser, disponibel inkomst och produktionsnivå eftersom privat
Bilaga 18 s. 173konsumtion är en funktion av priser och disponibel inkomst enligt 25, offentlig konsumtion och offentliga investeringar är exogent givna, exporten är en funktion av priser enligt 27 och importen är funktion pris en av och produktionsnivå enligt 28; dp,Y,x. Vi kan nu även konstatera att priserna i 2 är en funktion lönenivå och av priser pTv,p. sysselsättningen i 3 är funktion lönenivå, priser och en av disponibel inkomst; LTv,p,Y. I handelsbalansen 4 är funkexporten en tion av priser enligt 27 och importen är funktion priser och produken av tionsnivåer enligt 28. Modellsambanden l-4 kan skrivas enligt nu om följande:
x UAp, Vvx + BDxp, w + dp, Y l x, x,
p p p, Vv 2
uw, x E p, 3
epUpm'p, xp 4
För givna värden på W och Y utgör 1och 2 ett simultant ekvationsystem i priser och kvantiteter 2n ekvationer och 2n obekanta. Det är emellertid inte säkert att värdena på W och Y uppfyller 3 och så implicit med en lösning för priser och kvantiteter återstår att lösa 2 ekvationer i två obekanta.
uw, Y L
Bv"v, v E
Det vidare arbetet med modellen skall innefatta simuleringar histoav riska perioder. Simuleringsresultaten utvärderas sedan gentemot den faktiska utvecklingen. Det är här framförallt av intresse att testa huruvida modellens utslagning och nybildning av kapacitet ger en realistisk bild av faktiska strukturomvandlingsförlopp. I detta sammanhang är det motiverat att också pröva modellens prognosförmåga mot alternativa metoder för att analysera strukturella och tekniska förändringar. Modelresultaten är mycket känsliga för parameterförändringar såväl som förändrade förutsättningar på utrikeshandelssidan och en prövning mot historiska förlopp skulle också här vara värdefull. Att modellen tillåter överkapacitet i gamla anläggningar för sektorer som stagnerar måste ifrågasättas när det rör sig om utvecklingar på medellång sikt. Även det sätt på vilket teknik utformas i modellen är tveksamt ny och borde ersättas med ett samband där förväntningar om framtida faktorprisrelationer spelar en roll förutom neutral teknisk utveckling. Investeringskostnadema borde knytas till kapitalkostnad där räntan ingår och en inte behöva finansieras fullt ut via vinsten för varje sektor. En fortsättning på den investeringsstudie som beskrivs i kapitlet som handlar produkom tivitet kapitel 3 bör ge relevant underlag i detta avseende.
Bilaga 18 s. 174Det kan också övervägas att utvidga modellen till att omfatta ett hundratal sektorer i och med nationalräkenskapemas utbyggnad. I detta sammanhang borde man införa flera typer av arbetskraft, vilket kommer att bli möjligt som ett resultat av industriverkets utredning om utbildningsstruktur och kompetensniváer i industrin. I årgångsstrukturen borde man också dela upp materialinsatsen på el, olja, transporter, råvaror och övriga insatsvaror. Det är också angeläget att programera om modellen i vissa delar så att den innehåller rutiner För uppdatering, avstämmning och konsistensprövning av olika indata; dessa rutiner ligger idag helt utanför modellen.
Bilaga 18 s. 175Appendix Ekvationssystemet i ISMOD
A Varubalans 28 28 x,2 UüaijXj+Z Ujj max xjl xj/xjl/T + j 1 j u 28 +jZlu;J-zf+cj +eJ-- mj 1,..., 28
Kapacitetsbildning: Dxi max x,1 x;/x,l/T 1,..., 28 - 2 k T Z k k 1,..., 28 x- keKox- - keKou x- K° är mängden anläggningsklasser i sektor i
u u w. eä/F
Offentlig förbrukning och investeringar:
h 1 0 G -
z
Konsumtionsvaror: 10 Vgj V l + Bj/Pj V C 5:111. pkV - 28 Y . I
B Prisbildning 2a 23 i + W151+ i 1 xj/Xj UT 1,..., 28 aij Pi max l I 28
| m | i | 1,..., 28 |
| Pj | uij l | |
| p p{" p c§+ pa | - | 1,..., 28 |
| e XY eø/XY + ma | - - | 1,..., 28 |
C Arbetsmarknad L,+L,I.
Bilaga 18 s. 176F || fG
W
a: F ll fjXj
X
H
D Utrikeshandel
Import:
e" mi m pT/p exprTTI + si x: eo 28
- ..
Export :
e e; e pT/p exprfT ..28
Handelsbalans:
28 28 Z pä"ea/Z p ma B |I ,
Bilaga 18 s. 177Appendix Symbolförteckning
X Bruttoproduktion i sektor i 1 x Kapacitet i sektor i lnput-outputkoefficient för vara i och sektor j Kapacitetstillskott i sektor i 5 Sysselsatt per producerad enhet i sektor i Inhemsk produktion av vara i lnvesteringsefterfrågan av vara i från offentlig sektor Offentlig förbrukning av vara i Privat konsumtion av vara i Export av vara i Import av vara i Konsumtionsutgifter Disponibel inkomst Pris på sektorprodukt i Pris på inhemsk produktion av vara i Inhemskt marknadspris på vara i Världsmarknadspris på vara i Lön i sektor i Sysselsättning i näringslivet Sysselsättning i offentlig sektor Förädlingsvärde i årgång k och sektor i Avgångsfrekvens för anläggningsklass k och sektor i Investeringsbenägenhet i sektor i Sysselsatt per producerad enhet i anläggningsklass k och sektor i Offentlig konsumtion Offentliga investeringar Andel offentlig förbrukning av vara i Andel offentliga investeringar av vara i Förädlingsvärdeandel i offentlig sektor lnvestringsefterfrågan för vara i vid kapacitetsexpansion med en enhet i sektor j Andel vara i som produceras i sektor j
av Andel av konsumtionskategori i som består av vara j Baskonsumtion av konsumtionskategori i Marginell konsumtionsbenägenhet för konsumtionskategori i Export av vara i vid startåret Import av vara i vid startåret i Priselasticitet för exportefterfrågan av vara i Priselasticitet för importefterfrågan av vara i Världmarknadstillväxt för vara i Prisoberoende tillväxttakt för import av vara i Andelen varuskatter och -subventioner för vara i Slutår och tidsperiod Andel inhemsk produktion på den inhemska marknaden för vara i Sysselsatt per förädlingsvärde i offentlig sektor Betalningsbalanskrav Krav på den totala sysselsättningen
l2-29-046
Bilaga 18 s. 179| Appendix | Sektorer i ISMOD | ||
| Produktionssektor | SNI | Gamla SNR Antal klasser | |
| Jordbruk och fiske | 11/13 | 11/13 | l |
| Skogsbruk | 12 | 12 | 1 |
| Extraktiv industri | 2 | 2 | 22 |
| Skyddad livsmedels. | 31ll/2,31l6/8 3111 | 68 | |
| Konkurrensutsatt livs. | 31l3/5,3ll9,3l2 3112 | 39 | |
| Drycker och tobak | 313/4 | 312 | 5 |
| Tekoindustri | 32 | 32 | 98 |
| Trävaruindustri | 33 | 341 | 150 |
| Massa-och pappers. | 34111/3,3412/9 342 | 34 | |
| 10. Grafisk industri | 34201/4 | 343 | 49 |
| 11. Kemi och plast | 351 | 352 | 71 |
| 12. Petroraflinaderier | 353/4 | 353 | 5 |
| 13. Gummivaruindustri | 355 | 351 | 5 |
| 14. Jord- och stenvaru. | 36 | 36 | 57 |
| 15. Järn- och stålindustri | 37 | 37 | 28 |
| 16. Metallvaruindustri | 381 | 3811 | 145 |
| 17. Maskinvaruindustri | 382 | 3812 | 120 |
| 18. Elektroindustri | 383 | 383 | 46 |
| 19. Varvsindustri | 3841 | 3843 | 13 |
| 20. Transportmedel | 384 exkl. 3841 3813 | 28 | |
| 21. lnstrumentvaruindustri | 385 | 3814 | 20 |
| 22. Annan tillverkning | 39 | 39 | 14 |
| 23. El, Gas och Värme | 4 | 4 | 1 |
| 24. Byggnadsverksamhet | 5 | 5 | 1 |
| 25. Varuhandel | 61/62 | 61 | 1 |
| 26. Samfárdsel | 7 | 7 | 1 |
| 27. Bostadsförvaltning | 831 | 83 | 1 |
| 28. Privata tjänster | 63 | 63,8 exkl. 1 83,9 | |
| Konsumtionskategori | Kod i nationalräkenskaperna | ||
| 1 Matvaror | 11 | ||
| 2 Drycker och tobak | 12,13,14 | ||
| 3 Beklädnadsartiklanskor | 2 | ||
| 4 Underhållning,kultunutbildning | 72,73,74 | ||
| 5 Hälso-,sjukvård och hygien | 5,81 | ||
| 6 Bostad,bränsleoch elström | 3 | ||
| 7 Transporter | 61,62,63 | ||
| 8 Fritidsaniklar | 71 | ||
| 9 Möbler och hushållsartiklar | 4 | ||
| 10 Post,tele,restaurang,hotell,banktj., | 64,82,83,85,86 |
Försäkringtj. och andra tjänster
Bilaga 18 s. 180v m m Z o o w 5 o m v m m 4.
v
å
2 ä 2 N 2
Bilaga 18 s. 181N
2 m E 2 2
N
Bilaga 18 s. 182182 -
v m m Z o m m n ø m v m N D
i
z
m m v mo n w m o m mv mo 2 w m ä ä mä m Z ä
Bilaga 18 s. 183ä R
ä
m
o m m 2 n
I Ä ä 8 R ä
Bilaga 18 s. 184v m m
0 0 0 n 0 0 v m m m
N 2 ä Z
Bilaga 18 s. 185m m 0 0
I N 0 N
Bilaga 18 s. 186Fördelningsvektorför offentlig förbrukning hi, fördelningsvektorför offentliga investeringar h, investeringsbenägenheter exportelasticiteter e ochimportelasticiteter e".
a,
hg hz a e e"
JORDBRUK 0.01000 0.00000 0.50 5.00 0.47
| 2 SKOG | 0.00000 0.00000 0.30 500 0.0 |
| 3 GRUVOR | 0.00500 0.00000 0.61 500 0.1 |
| 4 LIVS sK | 0.04400 0.00000 0.37 100 00 |
| LIVS KK | 0.01200 0.00000 0.33 1.00 0.7 |
| 6 DRYTO | 0.00054 000000 0.21 1.00 1.8 |
| 7 TEKo | 0.02140 000100 0.65 1.40 0.7 |
| 8 TRA | 001 100 0.02600 0.44 1.70 0.4 |
| 9 MAPA | 001400 000000 0.76 500 1.1 |
| GRAF | 004530 000000 0.36 0.92 1.7 |
KEMI 0.06600 000000 0.46 1.53 0.8 11
| 12 PETRO | 0.05480 000000 0.84 1.00 0.6 |
| 13 GUMMI | 000300 000000 0.65 100 0.4 |
| JQSTE | 000700 000000 0.35 0.86 0.1 |
| 15 JASTÅ | 000400 000000 0.70 500 1.1 |
| 16 METALL | 001900 002100 0.37 1.88 0.7 |
| 17 MASKIN | 003050 005600 0.60 2.03 1.1 |
| 18 ELEKTRO | 003250 0.00400 0.60 2.56 1.3 |
| VARV | 001000 0.00300 0.30 3.00 0.00 |
TRANSPM 004070 0.01500 0.80 1.47 1.64 20
| 21 INSTR | 0.0l600 004100 0.48 100 0.37 |
| 22 ANNAN | 0.01000 000200 0.21 2.00 0.96 |
| 23 ELGAS | 005500 000000 0.60 5.00 00 |
| 24 BYGG | 0.08920 0.76800 0.08 000 0.0 |
| HANDEL | 000000 000000 0.30 2.00 00 |
| 26 SAMF | 0.11270 000000 0.70 2.00 1.5 |
| 27 BOSTAD | 000000 000000 0.50 000 00 |
| 28 PRIV TJ | 0.28636 006300 0.70 1.00 2.0 |
Konsumtionfördelningsmatris V.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
1JORDBRUK 01233 0.0000 0.0000 0.0000 0.0000 0.0000 0.0000 0.1844 0.0000 00000 2 SKOG 0.0029 0.0000 0.0000 0.0000 0.0000 0.0041 0.0000 0.0057 0.0000 0.0000 3 GRUVOR 0.0000 0.0000 0.0000 0.0000 0.0000 00000 0.0000 0.0084 0.0000 0.0000 4 LIVS SK 0.5547 0.0000 0.0000 0.0000 0.0000 0.0000 0.0000 0.0396 0.0000 0.0000 5 LIVS KK 0.3191 0.0000 0.0000 0.0000 0.0000 0.0000 0.0000 00120 00000 00000 6 DRYTO 00000 1.0000 00000 00000 00000 00000 00000 00000 00000 00000 7 TEKO 00000 00000 09740 00000 00464 00000 00001 0.0420 0.2017 00290 8 TRA 00000 00000 00000 00000 00000 00006 00000 00000 02790 00000 9 MAPA 00000 00000 00000 00000 00266 00000 00000 00015 00358 00000 10GRAF 00000 00000 00000 03579 00000 00000 00000 00000 00273 00000 11 KEMI 00000 00000 00002 00000 0.3821 00022 00000 0.0642 01433 00018 12 PETRO 00000 00000 00000 00000 00000 0.0428 03228 00204 00000 00000 13GUMMI 00000 00000 00226 00000 00170 00000 00206 00019 00006 0.0000 14JQSTE 00000 00000 00000 00000 00000 00000 00000 00000 00522 00000 15JASTÅ 0.0000 00000 00000 00000 00000 00000 00000 00034 00010 00000 16 METALL 00000 00000 0.0000 00000 00049 00000 00000 00056 01 134 00011 17 MASKIN 00000 00000 00000 0.0000 00000 00000 00000 00203 00347 00000 18 ELEKTRO 00000 0.0000 00000 00000 00166 00000 00060 02961 00637 00000 19 VARV 00000 00000 00000 00000 00000 00000 00000 0.0615 00000 00000 20 TRANSPM 00000 00000 00000 00000 00000 0.0000 02997 00000 00005 0.0010 21 INSTR 0.0000 00000 00000 00000 00827 00000 00000 00330 00029 00234 22 ANNAN 00000 0.0000 00032 00000 00070 00004 00000 00879 00082 00707 23 ELGAS 00000 00000 00000 00000 00000 0.1376 00000 00000 00000 00000 24 BYGG 00000 00000 00000 00000 00000 00000 00000 00000 00000 00000 25 HANDEL 00000 00000 00000 00000 00000 0.0000 00000 00000 00000 00000 26 SAMF 00000 00000 00000 00000 00000 00000 0 868 00000l 00000 02628 27 BOSTAD 00000 00000 00000 00000 00000 07310 00000 00000 00000 00000 28 PRIV TJ 00000 00000 00000 06421 04167 00813 0.1640 01 121 00357 06102
Baskonsumtioner och marginella konsumtionsbenägenhetert
r 79506 25658 32107 20375 13283 114791 61587 21328 27761 43096 B 0180 0070 0062 0.051 0.026 0.298 0.187 0.041 0046 0039
Bilaga 18 s. 188Referenser Persson, H. och Johansson, B. 1982, A Dynamic Multisectoral Model
with Endogegenous Formation of Capacities and Equilibrium Prices: An Application to the Swedish Economy, IIASA-PP-82-9, International
Institute for Applied Systems Analysis, Laxenburg. Persson, H. 1983, Theory and Applications of Multisectoral Growth
Models, Doktorsavhandling, Göteborgs universitet. Persson, H. 1985, A Version of the MSG-Model with Putty-Clay and
Vintage Technology i F.R. Försund, M. Hoel och S. Longva Red. Production Multi-Sectoral Growth and Planning, North-Holland.
SIND 1987, SIND PM 1987: lSMOD-systemets flersektorsmodeller av
den svenska ekonomin, Statens industriverk, Stockholm.
Bilaga 18 s. 189Bilagor till långtidsutredningen 1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flarn och Henrik Horn av EG:s inre marknad Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet Svenskt näringsliv och den europeiska Lars Lundberg . integrationen Industrins utredningsinstitut
Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . het mellan Sverigeoch EG Industrins utredningsinstitut
Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . och penningpolitik Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån . Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och . framtidsutsikter Sören Wibe Lantbruksuniversitet i Umeå Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman - . konflikter Handelshögskolani Sthlm
Den internationella utvecklingen Kjell Andersen och Derek Chambers . l Svenskhälso- och sjukvård i ett interna- Åke Blomqvist tionellt perspektiv University of Western Ontario, Canada 12. Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppen för forskning om re- och regional obalans gional utveckling Kunskapsbildning för strukturell fömy- Lennart Ohlsson . else
14.Landsting för välfärd Landstingsförbundet 15. Bostadsmarknadenunder 1990-talet Bengt Turner m. il. Statensinstitut för byggnadsforskning 16. Samhällsekonomins transportförsörj- Folke Snickars ning 17. Privat tjänstesektor Statensindustriverk l8. Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium Den svenskainkomst- och förmögen- Kjell Jansson . hetsfördelningen 1967-1987 Statistiska centralbyrån
20. Primärkommuner Svenskakommunförbundet 21. Energi miljö ekonomi Statensenergiverk - - 22. Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin och Bengt Christer Ysander 23. Kvinnor och ekonomi Inga Persson-Tanimura m. Lunds universitet 24. Svensk lönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund politik Uppsala universitet 25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m. Naturvårdsverket 26. Den offentliga sektorn Stefan Fölster
Bilaga 18 s. 190KUNGL. BIBL. 1993 -05- 27
STOKOLM
Bilaga 18 s. 194ALLMÄNNA FÖRLAGET
BESTÄLLNINGARZALLMÄNNAFÖRLAGET,KUNDTJÄNST,10647STOCKHOLM,
TEL:08-7399630,FAX:08-7399548. INFORMATlONSBOKHANDELN,MALMTORGSGATAN5v10 BRUNKEBERGSTORG,STOCKHOLM. -
Bilaga 19 s. 3Långtids
Förord utredningen
Långtidsutredningen 1990, vars huvudrappon presenterades i mars, har utarbetats inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrappon.
Föreliggande bilaga har utarbetats av Kjell Jansson vid statistiska centralbyrån i Örebro.
I bilagan redovisas och analyseras hur den ekonomiska standarden utvecklats for olika typer av hushåll, olika åldersgrupper och socio-ekonomiska grupper samt hur inkomstspridningen förändrats över tiden. Vidare studeras effekterna av skatter och transfereringar på inkomstfordelningen. l ett avsnitt redovisas även hur formögenhetsfördelningen har utvecklats.
Ansvaret for långtidsutredningens bilagor och for de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av långtidsutredningens huvudrapport framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit departementssekreterare Stefan Ackerby.
Stockholm i april 1990
Lars Heikensten Finansråd
Bilaga 19 s. 5Innehållsförteckning
Författarens förord
l Inledning
Välfärdsmätningar
. . . . . . . .
| Inkomststrukturen begränsat perspektiv | - | lO |
| Inkomststrukturen vidgat perspektiv | - | 13 |
| Välfärdsmätning eifektmätning orsaksanalys | - - | 16 |
| 2 De stora dragen | 17 |
. . . . .
| Tillväxten i svensk ekonomi sedan 50-talet | 17 |
| Hög inflation liten tillväxt | 20 |
| - | |
| Stora förändringar i näringsstrukturen | 23 |
| Konsumtionen ökar och förändras | 26 |
| Vi blir äldre | 30 |
| . . | |
| Fyra strukturförändringar | 32 |
| 3 Ekonomisk standard | 33 |
| Skälig levnadsnivå | 33 |
. . . . . . . . .
| Välfärden ökar men ungdomar en riskgrupp | 34 |
| - | |
| Bättre pension för yngre pensionärer | 38 |
| Sämre För löntagare | 41 |
| 4 Ojämnheten | 47 |
| Ojämnheten ökar på 80-talet | 47 |
| Inkomsten ändras under livet | 50 |
| Reallöneökningar ökar ojämnheten | 53 |
| Förbättringar för flertalet | 55 |
| Färre under skälig levnadsnivâ | 62 |
| Ojämnheten i stort | 70 |
| 5 Inkomststrukturen | 73 |
| Förvärvsinkomsten viktigast men minskar i betydelse | 73 |
| Transfereringar ökar | 77 |
. . . . Lönespridningen ökar på 80-tale 81
Bilaga 19 s. 6| 6 Omfördelningen | 87 |
| Fördelningen trycks ihop | 87 |
| Högkonjunktur och skatteomläggning ökade ojämnheten | 91 |
| Omfördelningen minskar på 80-talet | 93 |
. . . .
| Jämn fördelning bland äldre ojämn bland unga | 94 |
| - | |
| 7 Köpkraft och förvärvsarbete | 99 |
| Transfereringar och arbetsutbud | 99 |
| Arbetstidens betydelse förändras | 105 |
| 8 Förmögenheten | lll |
. . . . Förmögenhet och inkomst två sidor på samma mynt lll
-
| Ojämnheten minskade fram till 1978 | ll4 |
| Svårtolkat på 80-talet | H8 |
| 9 Känslighetsanalys | l2l |
| 10 Sammanfattning | 131 |
| 11 Appendix | 139 |
| 12 Referenser | 145 |
Författarens förord
En stor del av debatten kring skatteomläggningen l990/9l har kretsat kring fördelningsfrågoma. Vilka blir effekterna när skattesystemet förändras Många debattinlägg har haft utgångspunkt i en statisk analys. Man har studerat hur inkomster kan tänkas bli när alla regeländringar genomförts men utan hänsyn till hushållens egna förändringar i exempelvis arbetsutbud. Analysen har sedan också förts vidare med dynamiska aspekter. Hushållen förväntas ändra beteende, man anpassar sig efter nya förutsättningar. En del hävdar att förvärvsarbetet kommer att öka, andra menar att det minskar. En sak är dock säker. Breddad skattebas, minskade statliga inkomstskatter, mindre progressivitet i skatteskaloma och överföring till konsumtionsbeskattning medför att hushållens inkomster och konsumtionsmöjligheter förändras.
För att bättre förstå vad som händer i fördelningen av inkomster i framtiden är det av vikt att ha kunskap om hur inkomstfördelningcn har förändrats tidigare år. I denna bilaga till långtidsutredningen belyses fördelningsfrågoma över ett 20-årigt perspektiv, från 1967 till 1987.
I all presentation av information ligger en värdering. Det som tas med anses som viktigt, det som utelämnas anses som mindre viktigt. Det finns trots detta frågor som är viktiga men där svaret ändå saknas i denna rapport. En sådan frågeställning är hur inflationen har påverkat inkomstoch förrnögenhetsfördelningen. Det har inte funnits möjlighet att på ett genomgripande och metodologiskt riktigt sätt klara av denna frågeställning. Läsaren av denna rapport kommer säkert finna andra frågor som också väntar på att bli besvarade. Min förhoppning är ändå att rapporten ska ge en insikt i vad som är möjligt med de data som står till förfogande. Väcker rapporten nya frågeställningar såhar mödan inte varit förgäves.
Flera personer såväl inom SCB som utanför har lämnat värdefulla kommentarer på tidigare versioner. Jag är tacksam för dessa synpunkter som jag i görligaste mån har tagit hänsyn till. Bengt-Olof Gert och Berndt Gilbertsson vid SCB har tålmodigt och på ett förtjänstfullt sätt genomfört det ADB-arbete som varit nödvändigt. Berndt Gilbertsson har också färdigställt diagrammen. Jan Eriksson, också vid SCB, har delvis väglett mig i regressionsansatsen i kapitel Ingen annan är naturligtvis ansvarig för återstående brister. Åsikter och kommentarer är mina och speglar
egna nödvändigtvis inte SCBs uppfattning.
Örebro april 1990
Kjell Jansson
Bilaga 19 s. 819h sssgnh
.usráeni;ø,
x s; rmzlfoâü
mm tâümxzümmmgâ
1 Inledning
Bilaga 19 s. 9Välfärdsmätningar
Välfärden och dess betydelse har förändrats med åren. Begreppet välfärd har ofta förr varit knutet till ett lands bruttonationalprodukt, BNP. Stor BNP har likställts med hög välfärd. Fördelningen av välfärden skulle då mätas i ekonomiska termer som inkomster eller konsumtion. Välfärd är inte bara ekonomi utan innefattar numera också livskvalité, god miljö såväl i naturen i arbetslivet och i hemmen mm. Välfärd och välfärds-
som fördelning är därför inga entydiga begrepp. Ibland letar man efter ett begrepp kan beskriva allt det som är avgörande för en god eller dålig
som livskvalité, ett begrepp som innefattar både ekonomiska, materiella men också andra faktorer.
Det är inte möjligt att beskriva välfärd med ett enda mått. I SCBs undersökning om levnadsförhållanden ULF arbetar man med statistiska indikatorer på elva komponenter som var för sig beskriver levnadsnivån för olika grupper i samhället. Den senaste övergripande och sammanhållande publikationen avser förhållandena mellan 1975 och 1985 Ojäm-
likheten i Sverige", rapport 51 i serien levnadsförhållanden. De komponenter som behandlas i rapporten är:
Utbildning
Sysselsättning och arbetstider
Arbetsmiljö
Ekonomi
Boendeförhållanden
Transporter och kommunikationer
Fritid
Ensamhet och gemenskap
Politiska resurser
Trygghet och säkerhet
.
Hälsa
.
Ibland används hushållens disponibla inkomster som ett mått på ekonomisk välfärd. Den ekonomiska välfärden och dess fördelning beskrivs då
köpkraften och dess fördelning. Detta görs trots att det finns mycket som utanför de ekonomiska måttstockama som påverkar individers och hushållens välfärd. I den här rapporten ska välfärden och dess fördelning ändå beskrivas i ekonomiska främst inkomster. Det finns två viktiga
termer skäl varför inkomstmâtt trots allt kan användas som ett mer övergripande mått på välfärden.
Bilaga 19 s. 10För det första kan man anta att inkomster och förmögenhet på sätt och vis avspeglar om man är arbetsför, om man har god hälsa, om man har god utbildning/goda kunskaper osv. Inkomster speglar en persons förfogande över resurser, vilka ger avkastning i form av arbetsinkomster och kapitalinkomster.
För det andra kan man anta att med goda inkomster har man också större möjligheter att påverka sin livssituation, framförallt i materiellt hänseende och då inte bara konsumtion i begränsad mening. Med goda inkomster kan man påverka sitt boende, man har större möjligheter att via marknader tillförsäkra sig rekreation och kultur på sin fritid osv. Dessa faktorer ger en bild av hur inkomsterna används.
På samma sätt som det inte finns ett generellt mått på välfärd så finns det inte heller ett generellt mått på inkomst som kan användas för beskrivningar av den ekonomiska välfärden. Beroende på vilka frågor man vill besvarade får man använda olika inkomstdefinitioner. Likaså är tidsperspektivet viktigt. Man kan få olika svar på frågorna om begränsningsperioden är ett år eller om begränsningsperioden är hela livet.
Vid jämförelse mellan två mätperioder får man olika svar beroende på om man studerar samma person och belyser personens utveckling eller om man studerar grupper som har samma avgränsning vid båda mätperioderna men inte består av samma personer. I det första fallet handlar det om s. longitudinella studier där exempelvis en person kan vara studerande och ensamstående vid ena mättillfállet och förvärvsarbetande samt gift vid det andra mättillfállet. l det andra fallet avser man med hjälp av s. tvärsnittsdata belysa gruppen ensamstående studerande vid båda mättillfállena.
Framställningen i det följande kommer att grunda sig på tvärsnittsstudier. Avsikten är att belysa den ekonomiska välfärdens utvecklingoch fördelning under två decennier, 1967- 1987. Studien grundar sig främst på specialbearbetningar av SCBs inkomstfördelningsundersökning, HINK. SCB genomförde ingen egen undersökning 1967 men medverkade i datainsamlingen av uppgifter till Levnadsnivåundersökningen 1968, LNU-68, som genomfördes vid sociologiska institutionen i Uppsala. I denna rapport görs ett försök att länka samman LNU-68 som har uppgifter om hushållens inkomster för 1967 med HINK-undersökningama från 1975 1987. Begränsningsperioden kommer att vara ett kalenderår.
-
Inkomststrukturen begränsat perspektiv
- Inkomsten som välfárdsmâtt är tänkt att beskriva ett hushålls möjliga konsumtion och sparande under en given period. Ett annat sätt att utrycka saken är att hushållets inkomst är lika med den konsumtionsmöjlighet som erhålls under tidsperioden utan att förmögenheten ändras.
En enkel beskrivning av inkomststrukturen utgår från figur 1.1. Där visas de elementära byggstenama i en traditionell inkomststruktur. Inkomster från faktorn arbete och avkastningen från faktorn kapital bildar tillsammans faktorinkomsterna. När transfereringar lagts till och skatter och andra negativa transfereringar dragits ifrån får man disponibel in-
Bilaga 19 s. 11ll
Figur 1.1 Enkla sambandmellan olika inkomstbegrepp.
Arbete Kapital
l I
Faktorinkomst
Skatt Transfereringar
Disponibel inkomst
komst. I stora drag brukar denna struktur följas när man studerar inkomstfördelningen i Sverige. l HINK-undersökningen som publiceras offi-
som ciell statistik varje år görs även en detaljerad beskrivning av de ingående komponenterna.
l det följande kommer den struktur som visas i figur l.l i stort att följas. Bilden kommer att kompletteras med några ytterligare struktureringar. Det gäller främst transfereringar som kan delas upp i inkomstförsäkringar som är skattepliktiga och övriga transfereringar som är skattefria.
Inkomstförsäkringar är tänkta att verka som ett skydd när man inte kan erhålla sina vanliga arbetsinkomster. Det är sjukpenning, föräldrapenning och arbetsmarknadsstöd av olika slag. Dessa transfereringars främsta syfte är att utjämna inkomsten mellan perioder då man är frisk respektive sjuk, mellan perioder då man arbetar och då man är hemma och vårdar barn, mellan perioder då man är i arbete och då man är arbetslös. Syftet med inkomstförsäkringarna är att skydda mot inkomstsänkningar. De syftar således inte till någon nämnvärd utjämning mellan låg- och höginkomsttagare. Utjämningen sker istället mellan den som drabbas av sjukdom, arbetslöshet eller blir förälder och övriga inom olika yrkesgrupper. Man kan i dessa fall tala om en horisontell utjämning.
Till denna typ av transfereringar kan man också föra pensionerna. ATPsystemet och de kollektiva pensionerna ITP och STP m. fl. är uppbyggda så att en hög arbetsinkomst också ger en hög pension.
Det gemensamma för ovanstående transfereringar är att de är skatteplik-
Bilaga 19 s. 12Figur 1.2 lnkomststruktur - mätbara inkomster.
Arbete Kapital
Faktorinkomst
Skatteplikti ga
transfererin gar
Inkomst före
skatt
Inkomst efter
skatt
Övriga negativa Skattefria
transfereringar transfererin gar
Disponibel inkomst
tiga inkomster. Genom att lägga dessa skattepliktiga transfereringar till faktorinkomsten får man inkomst före skatt. Det blir då möjligt att mäta hur inkomstfördelningen ter sig efter det att dessa transfereringar har verkat.
När skatten dragits ifrån kan man utläsa inkomst efter skatt och studera den fördelning som blivit resultat av inkomstbeskattningen.
De skattefria transfereringarna har ett annat syfte än de skattepliktiga. Här är transferingarna mer direkt riktade till grupper som anses behöva inkomstforstärkningar. Inkomstförstärkningar kan ske med generella system som barnbidrag eller med selektiva och behovsprövade system som bostadsbidrag och socialbidrag. De behovsprövade bidragen har det uttalade syftet att förstärka köpkraften for hushåll vars inkomster är låga i
Bilaga 19 s. 13förhållande till försörjningsbördan. Här handlar det om vertikala utjämningselfekter, dvs. utjämning av inkomsterna mellan de som har låga och de som har höga faktorinkomster.
l figur 1.2visas en översiktlig bild på hur inkomststrukturen kan nyanseras jämfört med figur l.l. Sambanden är i figuren enkelriktade. Disponibel inkomst synes bero på ovanliggande faktorinkomster och transfereringar. Men egentligen är det för ett hushåll fråga om ett inbördes beroendeförhållande. Hushållens agerande sker utifrån de regler och förhållanden som råder vid varje enskilt tillfälle. Arbetsutbud och därmed faktorinkomsterna kan likaväl påverkas av skatter som av andra transfereringar.
Om skatten ökar för ett hushåll utan att övriga transfereringar ändras så sänks den disponibla inkomsten. Hushållet kan kompensera sig för detta genom att arbeta mer. Men arbetsutbudet kan också påverkas av marginalskattemas utveckling. Hög marginalskatt kan dämpa arbetsutbudet. Hushållens beteenden, med s. dynamiska effekter som följd, är inte alltid enkla att beskriva och följa. Egentligen bör man leta efter en bild som förenklat kan visa ett kretslopp st. ett enkelriktat flöde.
Inkomststrukturen vidgat perspektiv
- Målet med fördelningspolitiken brukar ibland anges som en så jämn fördelning som möjligt med hänsyn till ekonomins funktionssätt. Detta kan man försöka åstadkomma med kortsiktiga instrument som skatter och transfereringar. Utjämningselfekter av skatter och transfereringar kan visas när man går från faktorinkomster till inkomst före skatt, faktorinkomst + skattepliktiga transfereringar, vidare till inkomst efter skatt och så småningom till disponibel inkomst, inkomst efter skatt + skattefria transfereringar. Men detta synsätt är begränsat när det gäller att analysera fördelningspolitiken.
Fördelningspolitikens medel i snäv mening är skatter och transfereringar. Men skatter och transfereringar påverkar även fördelningen på längre sikt än ett enskilt inkomstår. Dynamiska effekter, påverkan på hushållens arbetsutbud har, som tidigare påpekats, alltid varit en källa till diskussion. Ett vidare perspektiv på fördelningsfrågoma kan emellertid belysas med schemat i figur 1.3. I detta schema visas vilka faktorer som kan påverka faktorinkomstema såväl arbete som kapital. Det framgår också att disponibel inkomst i sig inte är en bra mätare på fördelningen av välfärden. Det som bör vara av fördelningspolitiskt intresse är utfallet av schemats nedre del, dvs. hushållens konsumtionsutrymme eller konsumtionsmöjlighet utan att den reala förmögenheten ändras.
Överst i figur 1.3 åskådliggörs individen med de resurser han/hon har i form av hälsa, utbildning och tid. På arbetsmarknaden söker man sin utkomst och får där en lön som kan mätas per tidsenhet vare sig det är timlön, månadslön eller årslön. Till en del kan samhället påverka den fördelning som uppkommer med hjälp av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, med hjälp av hälso-och sjukvårdspolitik och med hjälp av. utbildning. I den första inramade rutan kan man mäta förtjänst per tidsenhet.
De förhållanden som kan påverka individens årsarbetstid avgör också
Bilaga 19 s. 14Figur 1.3 lnkomststruktur utvidgat schema.
-
Individens resurser
Hälsa, kunskap, tid
Afâáfylâfâøajs 4 Hälso- och sjukvård
- - - - - -
- Utbildning r- - - - - I
Förtjänst per tidsenhet | "lönn l
- Årsarbetstid -
- - - - - - - - - - - - "V
|
Inkomst av .Jordbruk : Löneinkomst I
l och rörelse
I l
E I l Avkastning på
E I förmögenhet I | I : :
Faktorinkomst
| I | I
.. .. .
l ä: Inkorrpiâgârârzjxârnngar
l
---
i
. | I
i l
: Å :
Disponibel inkomst
I
l l i
Hushållsamman- - | - - ° I | sättning l I Disp. ink. / k.e.
pönnögenhct I Inkomststandard |
Möjlighet till | |
egenproduktion " , , l Marknadspriser I l Subventioner I I Beskattning I I I
Sociala. konsumtions-. : - :
rättigheter
I I
Sparande
. - Sparandc- - -
- - - - - - - - - - - Koxäâgâns"E
upplösning
Bilaga 19 s. 15vilken årsinkomst individen får av sitt arbete. Med familjepolitik, socialpolitik, skatte- och transfereringspolitik påverkas arbetsutbudet och därmed inkomsten.
Längre ned i schemat bör man notera att disponibel inkomst inte självständigt är ett bra mått på välfärden. En hygglig disponibel inkomst för ett hushåll tjänar inte mycket till om det är många som ska leva på inkomsten. Ett vanligt sätt att ta hänsyn till hushållssammansättningen är beräkna inkomsten efter en konsumtionsenhetsskala. Detta kommer att göras i denna rapport. Ett annat mått som tar hänsyn till hushållets försörjningsbörda är måttet inkomststandard. Måttet har introducerats av Gustafsson 1987 och bygger bl. a. på konsumtionsenheter.
Det återstår sedan tre viktiga faktorer i schemat i figur 1.3 som ibland på ett avgörande sätt kan påverka välfärden för hushållen. Den första är tidsutrymmet för och möjligheten till egenproduktion.
Om den tid man arbetar är ett "fritt val kan man också påstå att den som arbetar deltid värderar fritiden så högt att man vill avstå från den potentiella inkomst man skulle fått om man arbetat heltid. Fritiden kan användas till
egenproduktion i form av bakning, reparationer eller andra former av tjänster som annars skulle köpas. Möjligheten till egenproduktion är dock olika fördelad. Hushåll med ringa kunskap eller där materiella förutsättningar saknas för att exempelvis reparera bil, hus m. m., har sämre möjlighet till egenproduktion än andra. En hemmafru med 5 barn har mindre tidsutrymme för egenproduktion än motsvarande med l bam. Fritiden kan också användas till ren konsumtion. I detta sammanhang är det oväsentligt hur hushållet använder sin tid. Tidsutrymmet for och möjligheten till egenproduktion är en välfárdsfaktor som på något sätt bör beaktas i välfärdsmätningar.
Den andra viktiga faktorn i schemat är sociala konsumtionsrättigheter. Häri inbegrips den konsumtion som finansieras med offentliga medel. Det handlar om grundläggande olfentlig konsumtion som skola, hälso- och sjukvård, försvar mm. Men hit hör också offentlig konsumtion som barnsomsorg. Denna faktor måste man ta särskild hänsyn till vid intemationel-
jämförelser men också vid jämförelser över längre tidsperioden
Den tredje faktorn är de priser som hushållen får betala för sin konsumtion av varor och tjänster. Dessa marknadspriser kan påverkas av beskattning som varuskatter mm och subventioner som räntesubventioner till boendet, livsmedelssubventioner eller subventioner till trafikbolag. Tandvårdsförsäkringen ryms också inom detta område likaväl som arbetsgivarens subventioner av anställdas konsumtion s. fringe benefits.
Det är också viktigt att nämna att det bara är samhällets transfereringar som mäts i rutan övriga transfereringar. Här borde också ingå gåvor och arv som hushållen erhåller från personer utanför det egna hushållet. Med ökat välstånd, förbättrade pensioner och mindre barnkullar är arv en överföring mellan generationer som ökar i betydelse. I viss mån kan man även räkna spel och lotterivinster till transfereringar som sker mellan
En utförligare diskushushållen. sion offentlig kon-
om
I den här rapporten kommer fördelningsstudien att stanna vid rutan sumtion och dessfördel-
ningseñekterförs i G11sdisponibel inkomst per konsumtionsenhet och inkomststandard. Det
tafsson l987B och Ostfinns nämligen inget säkert material som kan användas för att få den totala lin 1984.
Bilaga 19 s. 16bilden klar. Det är viktigt att man har detta vidare perspektiv i åtanke när denna rapport läses. Det är önskvärt att studier av inkomstfördelningen kan närma sig den teoretiska definitionen av inkomsten som konsumtionsförmågan vid oförändrad real förmögenhet.
Välfárdsmätning effektmätning orsaksanalys
- - De undersökningar som huvudsakligen används för beskrivningen av välfärdens fördelning är utformade just för att mäta nivån eller tillståndet vad gäller mängd variabler. Genom att jämföra flera år kan man en bild
en på de förändringar som skett när det gäller exempelvis olika fördelningsmått. Undersökningarna är rent deskriptiva till sin karaktär. Dessa välfärdsmätningar bör man skilja från effektmätningar och orsaksanalyser. Vill mäta effekten av en viss reform måste en undersökning utformas
man
endast mäter reforrnens effekter och inte får in andra faktorer så att man som kan påverka resultatet.
Både LNU och HINK är undersökningar som har fler syften, s. multipurpose undersökningar. Ingen av undersökningarna är specifikt utformade för att mäta effekter av reformer eller andra faktorers inverkan på välfárdsfördelningcn.
Om konstaterar förändringar i välfärdens fördelning eller rent av
man upptäcker att det inte skett några förändringar vill man ändå söka orsaken till detta. Den här rapporten gör inte anspråk på att göra någon fullständig orsaksanalys men ambitionen är att presentera data så att läsaren själv kan analysera och dra slutsatser om orsakerna till inkomstfördelningen och dess utveckling.
2¶De stora
Bilaga 19 s. 17dragen
Tillväxten i svensk ekonomi sedan 50-talet
Vid redovisningar av långa tidsserier kan det vara svårt att se vad som är verkliga förändringar och vad som är skenbara förändringar p. a. ändrade definitioner och avgränsningar. Vid olika tidpunkter revideras också mätresultaten. Senast var det aktuellt med en s. generalrevidering av nationalräkenskaperna för 80-talet. Man bör därför inta en försiktig hållning till resultat som speglar långa tidsintervall. När hushållens ekonomiska välfärd redovisas for en längre period bör intresset fokuseras på utvecklingstendenser. Det är de stora dragen i utvecklingen som är av intresse i stället för små enskilda variationer efter en långsiktig trend.
Flera stora strukturella förändringar har inträffat såväl i Sverige som i andra länder under de senaste 20- 30 åren. Förändringar har skett när det gäller näringsgrenssammansättningen, hushållens sammansättning och förvärvsarbete. För att ge en bättre bakgrund när inkomstsfördelningen redovisas i senare kapitel ska en översiktlig bild tecknas på det svenska samhällets utveckling under efterkrigstiden.
Stark tillväxt på 60-talet Den övergripande bilden visar en ekonomisk tillväxt för BNP per capita,
en stark tillväxt fram till mitten av 70-talet, därefter en lägre tillväxttakt och några år o. m. sjunkande BNP. Efter 1982 har BNP ökat igen men ganska sakta.
Med nationalräkenskaperna kan man även visa att hushållens disponib-
inkomst per capita inte har utvecklats lika kraftigt som BNP per capita. Bakom det faktum att det samlade produktionsresultatet har ökat kraftigare än vad hushållens köpkraft har ökat, ligger att den offentliga konsumtionen har ökat snabbare än den privata konsumtionen, d. v. s. hushållens andel av nationalinkomsten har minskat. Noterbart är att när BNP per capita minskade 1977 så följde inte disponibel inkomst per capita med i denna nedgång. Det skedde en eftersläpning så att inkomsten minskade med ett års fördröjning. Vid tidigare konjunktursvängningar så har tillväxttakten för disponibel inkomst per capita sjunkit före svängningen i industrikonjunkturen. Dessa år hölls den disponibla inkomsten uppe med ökade transfereringar som finansierades med sänkt sparande och utlandslån. Under 1981 och 1982 minskade däremot inkomsten trots att BNP per
2- 10-0397
Bilaga 19 s. 18Figur 2.1. BNP capita ochdisponibelinkomst per capita i tusenkronor 1988 års
per priser.
Tkr
140 -
12°
BNP/capita
100 ------------------------------ --
Disponibel inkomst/capita 80
Nationalräkenskaperna
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . -.,.-..-.----.-. 40 Dispönibel inkomst/capita
HINK 20-
llllllIlllllllllllillllllllllllllll
o
1950 1960 1970 1980 1988
Källa: Nationalräkenskaperna.
capita ökade. l detta fall det de kraftiga åtstramningarna i den svaga
var ekonomin i början av 80-talet som hushållen ñck vidkännas.
I figur 2.1 har disponibel inkomst per capita markerats som den noteras i HlNK-data. Att HINK-data har lägre värden än nationalräkenskaperna beror på att hushållssektorn i nationalräkenskaperna omfattar mer än de egentliga hushållen. I nationalräkenskaperna inryms ideella organisationer och stiftelser i hushållsektorn. I HINK-data utesluts dessa tillsammans med institutionshushållen, d.v.s. personer som bor på sjukhem inom åldringsvården, ålderdomshem och fängelser. Beräkningen av inkomst av eget hem skiljer sig också åt. I nationalräkenskaperna tillräknas hushållen
inkomst motsvarar ett driftöverskott i egna hem en beräknad en som ränteinkomst kapitalet. I HINK redovisas inget tillägg för
på det egna inkomst eget hem. Vid beräkningar av olika sektorers inkomster i
av nationalräkenskaperna uppstår också en restpost som tillförs hushållssektorn. Omfattningen är ca 5°/0av den disponibla inkomsten. Någon motsvarande restpost finns inte i HINK. Avgränsningar och deñnitionsskillnader medför därför att HINK-värdena for disponibel inkomst är lägre än motsvarande värden i nationalräkenskaperna.
Svag tillväxt på 80-talet Det finns två tydliga faser under perioden 1967- 1987. De 8- ll första åren är tillväxten större för både BNP per capita och disponibel inkomst
capita. Under den fasen minskar den genomsnittliga tillväxten per senare markant. Tar 1975 avgränsningsår visar det sig att den genom-
man som
Bilaga 19 s. 19snittliga tillväxten i BNP per capita mer än halveras, från 3,0 till 1,4°/0. För disponibel inkomst per capita är minskningen än kraftigare, från 2,4% till 0,4 °/o.
Tabell 2.1. Förändring av BNP, BNP per capita och disponibel inkomst per capita. Årlig genomsnittligprocentuellförändring.
| BNP | BNP per capita | Disponibel inkomst per capita | |
| 1950- 1987 | 3,0 | 2,5 | 1,8 |
| 1967-1987 | 2,4 | 2,0 | 1,2 |
| 1967- 1978 | 2,6 | 2,2 | 1,9 |
| 1978- 1987 | 2,0 | 1,8 | 0,4 |
| 1967-1975 | 3,5 | 3,0 | 2,4 |
| 1975-1987 | 16 | 14 | 04 |
Källa: Nationalräkenskaperna.
Konjunkturinstitutet gör beräkningar av ett antal konjunkturindikatorer som ingår i institutets konjunkturbarometer. Barometern innefattar bl. a. kapacitetsutnyttjandet inom industrin och detta mått brukar användas för att illustrera konjunktursvängningarna.
Sedan mitten av 1960-talet kan man registrera 5 fullständiga konjunkturcyklar när man mäter kapacitetsutnyttjandet inom industrin. Måttet är andelen företag som har nått kapacitetstaket. Detta visas i figur 2.2. 1 samma diagram är också inlagt årliga förändringar av hushållens disponib-
inkomst per capita, med skalan till höger i figuren.
Det är tre saker som är värda att uppmärksammas. För det första kan man notera att kurvorna översiktligt visar en samvariation. När konjunkturen pekar uppåt i industrin sågör den det också när det gäller tillväxttakten i hushållens köpkraft. Men en noggrannare studie av förloppet år för år visar att nedgången börjar tidigare för hushållen än för industrin. Dessutom ger inte små variationer i industrikonjunkturen några genomslag på hushållens köpkraft.
För det andra, under samma period som har 5 konjunkturcykler inom industrin uppträder endast 4 fullständiga konjunkturcykler när det gäller förändringen av hushållens disponibla inkomst per capita. Under konjunkturtoppen i slutet av 1970-talet kunde hushållen endast tillgodogöra sig en mycket liten tillväxt i disponibel inkomst per capita. Därefter inträffade 2 år då hushållens inkomster minskade.
Den mindre nedgången i industrins kapacitetsutnyttjande som inträffade efter 1985 var också så liten att den inte motsvarades av en nedgång av hushållens disponibla inkomster. Man talar ibland också om en lång sammanhållande konjunkturuppgång/högkonjunktur sedan 1983 och tonar därmed ner betydelsen av avmattningen efter 1985
Det tredje konstaterande man ska göra när man betraktar figur 2.2 är att redovisningen i denna rapport för 60- och 70-talet grundar sig på data från de enskilda åren 1967, 1975, och 1978. Fluktuationer som inträffat mellan dessa år vad gäller fördelningen vet man mycket lite om. Det är först fr. o. m. 1980 som en löpande årsserie kan redovisas.
Bilaga 19 s. 20Figur 2.2. Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer kapacitetsutnyttjandet inom
tillverkningsindustrin, samt årlig procentuell förändring av disponibel inkomst per capita.
Kapacitetsutnyttjande Disp. ink/capita
Procent Förändring i procent
Kl:s konjunkturbarometer 12 60 -
8 40
l
Disp. ink/capita - 4
- ./ " 20 -
-.- 2
. .
" i
"l /a
_._.l/____;_ç,____;,L_______ 0
./
o l l | I 2
1964 1970 1975 1980 1985 1988
Källa: Konjunkturinstitutet och nationalräkenskapema.
Det första mätåret, 1967, infaller under en lågkonjunktur och de disponibla inkomstemas ökar endast obetydligt. Fördelningsstudien detta år grundar sig på levnadsnivåundersökningen 1968, alltså det material som låginkomstutredningen byggde på. Det andra mätåret, 1975, är året efter en högkonjunktur och infaller när inflationstakten ökar till närmare 10%. Det sista mätåret, 1987, är under den högkonjunktur som i stort har pågått sedan 1984. Fördelningsstudien börjar alltså i en lågkonjunktur och slutar i högkonjunktur. Det innebär att de långsiktiga ökningarna i hushållens en välfärd inträffat och som visas senare kan ha en viss överskattning när
som studien börjar i en lågkonjunktur och slutar i en högkonjunktur. Fr. o. m. 1975 mäts fördelningen med SCBs inkomstfördelningsundersökning HINK, vilket gör att resultaten inte heller är helt jämförbara med 1967. Definitionsskillnadema medför att LNU-materialet har lägre inkomstskattningar än vad HlNK-deñnitionerna skulle resultera I appendix redovisas de väsentliga skillnaderna mellan HINK-undersökningarna och LNU 68.
Hög inflation liten tillväxt
- Den lägre tillväxttakten i den svenska ekonomin under senare delen av 1970-talet och 1980-talet är parad med en mycket högre inflationstakt än under perioden på 1950- och 1960-talet med undantag för den kraftiga inflationen under 1951 och 1952. Under 10-årsperioden, 1963- 1973, dvs.
Bilaga 19 s. 21fore den första oljeprishöjningen som startade åren med de höga inflationstalen, var den genomsnittliga tillväxten av BNP 3,8% parad med
en genomsnittlig inflationstakt på 5,1 °/0.Under perioden 1973 1985 den
- var genomsnittliga tillväxten 1,8% per år och inflationstakten i genomsnitt 9,8%. 1977 minskade t.0. m. BNP i fasta priser.
Figur 2.3. BNP och konsumentprisindex- årlig procentuellförändring. 20
18--
.;.
KPI
2 llllllllllllllllllllllllllllllllllllll
1950 1960 1970 1980 1988 Källa: Nationalräkenskapema och konsumentprisindex.
Inflationsvinster svåra att mäta
Fördelningselfektema av de höga inflationstalen mäts inte på ett tillfredsställande sätt i de löpande fördelningsundersökningama. Inflationen påverkar ränteläget vilket medför ökade lånekostnader. Med den fulla avdragsrätten som gällde för utgiftsräntor före 1983 kombinerat med höga marginalskatter blev kostnaderna inte fullt så betungande för personer med stora lån och höga inkomster. I praktiken svarade samhället för en del
Bilaga 19 s. 22av hushållens lånekostnader samtidigt som skuldbeloppen minskade i realvärde. Värden på andra tillgångar har också förändrats. Villaprisema sjönk realt mellan 1979 och 1985 vilket tillfälligt minskade intlationsvinsten för skuldsatta villaägare.
När fastighetspriser stiger sker förmögenhetsökningar i reala termer vilket i en tillämpning av ett teoretiskt inkomstbegrepp är liktydigt med inkomstökningar. Den reala förmögenheten har under perioden inte varit oförändrad. Andra tillgångar som bostadsrätter och värdepapper och då framförallt aktier har haft en extrem värdeökning på 80-talet. När dessa tillgångar realiseras, d. v. s. när värdeökningama ska omsättas i kronor,
blir inkomsten ofta mycket lågt värderad i skattesammanhang p. a. de Skatteregler som gällt.
Det taxeringsmässiga begreppet tillfällig förvärvsverksamhet beskriver realiserade kapitalvinster mycket dåligt. Det är önskvärt att studier genomförs på inflationens inverkan på inkomstfördelningen men i denna rapport lämnas denna frågeställning obesvarad.
Hög löneandel på 70-talet låg på 80-talet
- Under de 20 år som inkomstfördelningen undersöks har det skett en del anmärkningsvärda förändringar av den s. funktionella inkomstfördelningen. När nationalinkomsten delas upp på löne- resp. kapitalinkomster kan man konstatera att löneandelen varierar mellan 66 %och 73 % när hela nationalinkomsten beaktas. För att mer tydligt visa fördelningen kan man utesluta den expansiva offentliga sektorn där något driftöverskott inte uppstår per definition. I figur 2.4 belyses fördelningen mellan löner inkl. kollektiva avgifter och driftöverskott inkl kapitalförslitning inom tillverkningsindustrin.
Figur 2.4. löneandelen avförädlingsvärdetinom tillverkningsindustrin. Procent 100
.
90 - ------------- --
50Illlllllllilllllllllllll
1965 1970 1975 1980 1985 Källa: Nationalräkcnskapema
Bilaga 19 s. 23Efter åren med de s. övervinstema som uppstod vid högkonjunkturen 1974, resulterade löneförhandlingarna i omfattande nominella lönelyft. Perioden med höga inflationstal hade börjat och vinsterna inom industrin sjönk. Resultatet blev en mycket kraftig ökning av löneandelen på bekostnad av driftöverskottet. Reallönema höjdes till en början men efter 1978 minskade lönerna i värde. Efter en period på 3-4 år med extremt hög löneandel korn en period efter 1978 när löneandelen sjönk men fortfarande låg på en hög nivå i jämförelse med l960-talet. 1982 genomfördes den kraftiga devalveringen som bl. a. medverkade till att vinstnivån inom industrin steg kraftigt och löneandelen av nationalinkomsten sjönk därmed kraftigt. Den hamnade nu under nivån som gällde på l960-talet. I och med att högkonjunkturen sedan 1983 har varit ihållande har också vinsterna kunnat bestå på en hög nivå samtidigt som reallönema har ökat.
Stora förändringar i näringsstrukturen
Under hela 1900-talet har det skett en långsiktig strukturomvandling i det svenska samhället. Jordbrukarsamhället har försvunnit och en industrination har växt fram. Idag svarar ca 70000 jordbrukarhushåll för den livsmedelsproduktion som sker inom landet. Jordbruket har rationaliserats och blivit mer produktivt. Industrin expanderade fram till l960-talet, därefter har emellertid den varuproducerande sektorn minskat i andel. Tjänstesektorn inom näringslivet har ökat. Framförallt har det skett en kraftig expansion av den offentliga sektorn. Inom den offentliga sektorn är det den kommunala verksamheten som svarat för expansionen.
Figur 2.5. Arbetadetimmar - volymlörändringar med1963 100sombas.
200 - -------------- --
180 r
160 -
140 "
120 r
100 "
Näringslivet eolllllllllllllll
1965 1970 1975 1980 1985 1988
Källa: Nationalräkenskapema.
Bilaga 19 s. 24Sysselsättningen ökar och minskar på samma gång
Under perioden 1967 1987 har arbetsvolymen mätt i timmar först mins- kat och sedan ökat. 1figur 2.5 visas att den totala arbetsvolymen i timmar minskade kontinuerligt från 1963 till början av 80-talet. 1987 hade arbetsvolymen återhämtat sig till 1967 års nivå. Arbetsvolymen var trots detta fortfarande lägre 1987 än vad den var 1963.
Figur 2.6. Arbetade timmar. Fördelning på olika sektorer. 100
munal sekto
80 om
Bilaga 19 s. 2460 Privat tjänsteprod uktion
20 i Privat reduktion varu -
1965 1970 1975 1980 1985 1988
Källa: Nationalräkenskapema.
Det är anmärkningsvärt att arbetsvolymen minskat under tid samma som förvärvsintensiteten ökat så markant för kvinnor. 1963 kunde man uppskatta att ca 53% av kvinnorna i åldern 18-64 år förvärvsarbetade. 1987 hade denna andel stigit till 82 °/0.Männens förvärvsintensitet minskade under samma tid från ca 90% till 87 °/o.Dessutom ökade kvinnornas arbetstider. Den korta deltiden, mindre än 20 timmar per vecka, minskade i omfattning. Trots ökad Förvärvsintensitet har ändå arbetsvolymen mätt i timmar minskat. Bakom den minskade arbetsvolymen får leta efter man andra orsaker. 1971 lagstadgades det om 40-timmarsvecka, 1974 genomfördes det första steget i föräldraförsäkringen, 1976 infördes 65 år som gräns för allmän folkpension i.st.f. 67 år samtidigt som regler delpenom sion infördes, 1978 lagstadgades det om att alla har rätt till 5 veckors semester och 1980 utökades föräldraförsäkringen.
Bilaga 19 s. 25Figur 2.7. Andelen förvärvsarbetande18-64 år. Procent 100
Män 90 80- 70- 60-
Kvinnor
40- 30 20 10-
1965 1970 1975 1980 1985 Källa: Arbetskraftsundersökningarna. Det är alltså flera reformer på arbetslivets område som har medfört att arbetsvolymen har minskat under samma tid som förvärvsintensiteten har ökat kraftigt bland kvinnor.
Bilaga 19 s. 26Figur 2.8. Andelenavförvärvsarbetandekvinnor 18-64 år efter arbetstid. Procent 100
Heltid + deltid över 20 tim/v 80 -
70-
60-
50- Heltidsarbetande
30-
20-
10-
0 i l l l l l L l l l l 1976 1980 1985 1988 Källa: Arbetskraftsundersökningarna.
Konsumtionen ökar och förändras
I kapitel l betonades att de mätbara inkomsterna egentligen inte är det bästa måttet på ekonomisk välfärd utan man borde söka efter konsumtionen eller konsumtionsförmågan som hushållen har vid oförändrad förmögenhet. Den privata konsumtionen har ökat under lång tid, så har även den offentliga konsumtionen. Delar av den offentliga konsumtionen kan direkt hänföras till hushållen även om den har finansierats via offentliga medel. I begreppet befolkningens totalkonsumtion inkluderas förutom dessa delar av den offentliga konsumtionen även subventioner och bidrag vad gäller läkemedel till apoteken och subventioner till privatpraktiserande läkare och tandläkare
Bilaga 19 s. 27liksom subventioner på bostadsmarknaden. 1970 var den direkt registrerade privata konsumtionen ca 80 °/0av befolkningens totalkonsumtion. 1985 hade denna andel minskat till 70 %. Det är en kraftig strukturell förändring av hushållens konsumtionsmönster som inträffat. Nyttjandet av den offentliga sektorn betyder mer för hushållen under 1980-talet än vad som gällde under 1960- och 70-talet.
Figur 2.9. Privat ochoffentlig konsumtionsamtbefolkningenstotalkonsumtion. Mdr kron or
Befolkningens
totalkonsumtion 600
40° "
Privat
konsumtion
Offentlig
konsumtion
o lllllllllllllllllllllllllllllllllllll
1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1988 Källa: Nationalräkenskaperna.
Det är svårare att belysa fördelningseñekterna av offentlig konsumtion. På vilket sätt påverkas fördelningen av att utbildningsväsendet, barnomsorgen och sjukvården till största delen finansieras via offentliga medel I det vidgade strukturschemat i figur 1.3 i kapitel l påvisades att fördelningen kan påverkas genom samhällets insatser i just utbildning, sjuk- och hälsovård. Samhällets insatser kan i vissa avseende mer vara inriktade på att hjälpa låginkomsttagare och i andra fall kan höginkomsttagare större vinning av den offentliga konsumtionen. Det finns också kortsiktiga och långsiktiga effekter att ta hänsyn till.
Hushållens totalkonsumtion är därför större och ökar snabbare än enbart den privata konsumtionen som den avgränsas i nationalräkenskaper-
Vid mätningar av hushållens inkomster eller konsumtionsmöjligheter na. och hur dessa är fördelade ökar betydelsen av hur den offentliga konsumtionen är fördelad. I denna rapport kommer inte fördelningseffektema av offentlig konsumtion att belysas även om den bör beaktas när man studerar inkomstfordelningen över en så lång tid som 20 år. Här ska endast fördelningseffekterna av direkta transfereringar belysas.
Bilaga 19 s. 28Pensioner och sjukersättningar ökar De direkta transfereringama till hushållen har ökat kraftigt under hela undersökningsperioden. Bakom ökningarna ligger flera orsaker. ATP-systemets utbyggnad har lett till att pensionema ökar. Andelen pensionärer ökar också stadigt under hela perioden. Reformer på arbetslivets område har också lett till ökade transferingar i form av sjukpenning, föräldrapenning, utbildningsbidrag m. m. Dessa inkomstförsäkringar är skat-
numera tepliktiga. Före 1974 var sjukpenningen skattefri. När sjukpenningen
sedan blev skattepliktig ökade transfereringarna. Denna ökning endast
var skenbar eftersom en del av den utbetalda sjukpenningen gick tillbaka i form direkta skatter. Transfereringama kan också öka när indirekta skatter höjs om utsatta grupper kompenseras för detta via höjda bidrag
som barnbidrag eller bostadsbidrag. Direkta systemförändringar i skatte- och transfereringssystem innebär därför att ökningarna i transfereringama i verkligheten inte är såkraftiga som figur 2.10 visar eftersom ökad andel
en av transfereringama betalas tillbaka i skatt.
Figur 2.10. Transfereringar från offentlig sektor till hushållen. Miljarder kronor i 1988års priser. Mdr kronor 250
200 -
Summa transfereringar
150 h
Pensioner 100
Inkomstförsäkringar /,/ 50
.;-----Z
2-$-
Z i 1 -
42e
_ Övriga
transferering ar
0 l l l L l l l l l l l 1 l l l l l
1970 1975 1980 1985 1988 Källa: Nationalräkenskapema.
Bilaga 19 s. 29Den offentliga konsumtionen och transfereringama finansieras av de samlade skatterna. Eftersom såväl transfereringar som offentlig konsumtion har ökat kraftigt har också skatterna ökat kraftigt. Skattemas andel av BNP, den s. skattekvoten, har stigit. I figur 2.1 l visas utvecklingen av de olika skatterna inkl. arbetsgivaravgiftema.
Figur 2.11. Direkta och indirekta skatter samtarbetsgivaravgifter.Miljarder kronor i 1988års priser. Mdr kronor 700
600 -
Sza skatter och 500 -
arbetsgivaravgifter. .
Direkt skatt 200
Indirekt skatt
j ,
. --f
V Arbetsgivaravgift
O 4 I l l I l I l l 1 l l I l l I I
1970 1975 1980 1985 1988
Källa: Nationalräkenskapema.
I början av 50-talet var skattekvoten ca 20%. Den har sedan dess stigit kontinuerligt. Under 70-talets första år stabiliserades kvoten på omkring 40%. En kraftig ökning inträffade 1976 och 1977. Vid denna tidpunkt sänktes åldersgränsen for folkpension från 67 år till 65 samtidigt som BNP minskade år 1977. Mellan åren 1978- 1985 har skattekvoten varierat kring 50% och de sista åren på 80-talet ökar kvoten igen.
Bilaga 19 s. 30Figur 2.12. Skattekvot. Samladeskatter och sociala avgifter i procent avBNP.
100 , . i
5 5 5
Bilaga 19 s. 30eo -
5 5 5
Bilaga 19 s. 30eo -
E I i 40
- - - - - . . - - - 20 : : .
i i
0 J l l i l l i l i i i il l l l l l l l l i l i il l li i l L 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1988 Källa: Nationalräkenskapema.
Vi blir äldre
Två övergripande förändringar som berör hushållens ekonomiska välfärd har hittills lyfts fram för att ge en bakgrund till inkomstfördelningens utveckling. Det är dels den strukturella förändringen av näringslivet där varuproduktionen minskat och tjänsteproduktionen ökat, och dels framväxten av en välfärdsstat med en offentlig sektor som omfördelar inkomster och en stor offentlig konsumtion. Bland hushållen har det också skett stora förändringar som påverkar den ekonomiska välfärden och dess fördelning. Ålderssammansättningen har ändrats. Antalet ålderspensionärer har ökat kraftigt. Kraven på ett tryggt liv med stöd från sjuk-och åldringsvård har därmed ökat. Pensionärer på 80-talet har en förväntad livslängd som är längre än tidigare. Samtidigt har möjligheterna inom sjukvården ökat så att sjukvården kan behandla åkommor som tidigare inte behandlades. Andel barn under 18 år har däremot minskat. Men det har ställts större krav på samhällets omsorg om barnen. Barnomsorg och fritidsverksamhet har byggts ut. Den babyboom som inträffat i slutet av 80-talet har inte givit något utslag för år 1987. I stort är andelen personer i förvärvsarbetande ålder 18-64 år oförändrat mellan 1967 och 1987. Antalet barn per familj har minskat och förstföderskoma var äldre på 80-talet än vad som gällt tidigare. Andelen ensamstående hushåll har också ökat över tiden. Detta har i sin tur ställt större krav på lägenhetsbeståndet. Det blir fler bostäder som ska utrustas och den privata konsumtionen får en större vikt vid utgifter som berör boendet än vad som hade varit aktuellt om andelen ensamstående hade varit konstant.
Bilaga 19 s. 31Figur 2.13. Åldersfördelningen1967och 1987.
1967 1987
Källa: Befolkningsstatistiken.
Ungdomar kommer senare ut i förvärvslivet på 80-talet än tidigare. Andelen ungdomar som fortsätter gymnasie- och högskoleutbildning har ökat under de senaste 20 åren. Detta är också en orsak till att förstföderskorna är äldre på 80-talet än vad som var aktuellt på 60-talet. Man vill först klara av sin utbildning och börja förvärvsarbeta eftersom det är betydelsefullt när det gäller den ekonomiska ersättningen under föräldraledighet.
Samtidigt har den stora bostadssaneringen genomförts från mitten av 60-talet till mitten av 70-talet. Ett stort antal omodema lägenheter revs och en miljon nya lägenheter byggdes. Det innebär också att ungdomar på 80talet som flyttade hemifrån ofta fick flytta till nybyggda och moderna lägenheter. Möjligheten att bo billigare i början av det vuxna livet har minskat betydligt.
Genom att förvärvsarbetet börjar senare och boendet blivit dyrare har ungdomar i större utsträckning än tidigare blivit mer beroende av stöd från sin omgivning vare sig det är föräldrar, kreditinstitut eller samhälle som står för stödet.
Hemmafrun börjar förvärvsarbeta Allt färre gifta kvinnor svarar numera mot det gamla hemmafrubegreppet. Tidigare det många kvinnor som stannade hemma en längre tid och
var
inkomst. I början på 70-talet infördes särbeskattningfamiljen levde på en
vilket underlättade för fler kvinnor att komma ut i förvärvslivet. Tiden en
mamman stannar hemma hos barnen har minskat och förutsättningsom arna att förvärvsarbeta har underlättats av offentlig bamomsorgsverksamhet. Den utbyggda föräldraförsäkringen har också medfört att hushållens inkomster inte minskar kraftigt under den tid då barnen är små.
Kraven i arbetslivet har också ökat under samma tidsperiod. Enklare arbetsuppgifter där krav på yrkesutbildning inte finns har minskat. Lagen
anställningsskydd, Åmanlagarna, har införts och förbättrat om de s. tryggheten för dem som har ett arbete. De infördes under den tid då det
Bilaga 19 s. 32började dåligt för svensk ekonomi. En debatt uppstod om trygghetsla-
också gjorde det svårare för utan anställning att få tillfälliga garna personer arbeten. Utslagningen på arbetsmarknaden har ökat och antalet förtidspensionärer har fördubblats sedan 1960-talet. 1967 registrerades 167000 förtidspensionärer. 20 år senare var antalet uppe i 336 000.
Fyra strukturförändringar
Sammantaget kan man tala om fyra stora strukturella förändringar under perioden 1967- 1987 bör ha i minnet när inkomstfördelningen
som man studeras.
För det första har fortsatt strukturomvandling skett i den svenska - en
ekonomin. Jordbrukssektorn har minskat, industrins andel av produk-
tionen har minskat och tjänstenäringarna har ökat.
För det andra har välfárdsstaten byggts ut kraftigt med en stor offentlig -
sektor och kraftigt ökade transfereringar. Den offentliga konsumtionen har ökat kraftigare än den privata konsumtionen. För det tredje har det skett förändringar i hushållens sammansättning.
-
Andelen pensionärer har ökat kraftigt och andelen ensamstående har
också ökat. 1987 fanns det fler ensamstående hushåll än sammanboen-
de.
För det fjärde har kvinnor ökat sitt förvärvsarbete kraftigt. Detta har -
underlättats särbeskattning och reformer på familjepolitikens områ-
av
de med utbyggd offentlig barnomsorg och föräldraförsäkring.
3¶Ekonomisk standard
Bilaga 19 s. 33Skälig levnadsnivå
Det finns tre väsentliga frågor att belysa när man studerar inkomster och inkomstfördelningen bland de svenska hushållen. Den första frågan är om hushållen har fått det bättre eller sämre och om några grupper har fått vidkännas större Förändringar än andra. Den reala utvecklingen mäts i detta fall med genomsnittssiffror med hjälp av tvärsnittsdata. Den andra frågan gäller hur utvecklingen varit för enskilda hushåll över tiden. Hur har den ekonomiska välfärden utvecklats för ett och samma hushåll över ett antal år Svaret kan ges med hjälp av longitudinella studier. Den longitudinella ansatsen tas inte upp i denna rapport. Den tredje frågan är om själva fördelningen av den ekonomiska välfärden har blivit jämnare eller ojämnare. En förändring av fördelningen kan inträffa oavsett om realinkomsterna ökar eller minskar. I det följande kapitlet kommer frågan om den reala utvecklingen belysas. I nästa kapitel ska själva fördelningsaspekterna belysas mer ingående.
I huvudsak kommer välfärdsmåttet inkomststandard att användas. Inkomststandard är ett mått på hushållets ekonomiska välfärd när den disponibla inkomsten för hushållet har satts i relation till hushållets försörjningsbörda eller baskonsumtion. Försörjningsbördan är beräknad efter den nivå på utgifterna som hushållet beräknas behöva för att erhålla en "skälig nivå på levnadsstandarden". Det är socialstyrelsen som utarbetat rekommendationer till kommunerna vid beräkningar om hushållen ska erhålla socialbidrag eller ej. Ett hushåll som har en disponibel inkomst som just räcker till de beräknade levnadsomkostnaderna och boendekostnaden erhåller inkomststandarden 1,0. Boendekostnaden beräknas efter en norm som medger att hushållet lever i en bostad som just är på gränsen att betecknas som trångbodd, dvs. två personer per rum, vardagsrum och kök oräknat. För hushåll med en inkomst som är dubbelt så stor som försörjningsbördan blir inkomststandarden 2,0, vilket innebär att man kan försörja ytterligare ett likadant hushåll med lägsta godtagbara standard.
Genom att anta att hushållets inkomststandard gäller för alla medlemmar i hushållet kan man också beräkna inkomststandardens fördelning på individnivå. Genomsnittsmått och fördelningsmått mäts då på samtliga 8,2 miljoner individer i stället för 4,4 miljoner inkomsthushåll.
När inkomster redovisas för individer eller hushåll uppstår alltid proble- inkomststan-
Begreppet met hur inkomsterna ska göras jämförbara. En vanlig metod är att införa dard har introducerats av
Gustafssonl987A
3- l0-O397
Bilaga 19 s. 34konsumtionsenheter, ekvivalenser, som tar hänsyn till hushållens storlek. Tanken är att två i hushåll har gemensamma utgifter och får
vuxna samma större ekonomisk välfärd än om var och en var ensamstående. Barn brukar få olika vikt beroende på ålder.
Ekvivalensskalan medför att alla behandlas lika. Det ligger därför ett antagande i att alla har lika förutsättningar oavsett boendeförhållanden, arbetsförhållanden eller ålder. Unga familjer antas ha samma standard
äldre familjer när inkomsten är lika. Även inkomsten för exempelsom om vis ett förvärvsarbetande hushåll utan barn bl. a. ska räcka till arbetsresor, eventuella måltider utanför hemmet m.m. så jämställs inkomsten med motsvarande inkomst för ett pensionärspar. Konsumtionsenhetsskalan är på detta sätt normerande. Den tar inte hänsyn till verkliga utgifter för baskonsumtionen.
Samma sak gäller för bostadskostnaden i begreppet inkomststandard. Boendenormen grundas på genomsnittshyror för lägenheter av olika storlek i olika regioner. En del hushåll har i verkligheten lägre utgifter för boendet, andra har högre. I del fall är det något hushållet självt väljer, i
en andra fall är hänvisad till den bostadsmarknad som råder. Det inne-
man bär exempelvis att ungdomar över 18 år som bor kvar hemma hos föräld-
många gånger har mycket låga boendeutgifter och följaktligen en rarna inkomststandard är underskattad. När man sedan flyttar hemifrån får
som
ofta högre boendekostnader än vad normen säger, vilket då innebär man att inkomststandarden blir överskattad. I appendix redogörs närmare för beräkningsgrunderna för inkomststandard.
Välfarden ökar men ungdomar en riskgrupp
- Under hela 20-årsperioden mellan 1967 och 1987 steg inkomststandarden med 41 % för 18-74 år. Det motsvaras av en genomsnittlig årlig
personer förändring på 1,7%. Ökningen den ekonomiska välfärden har varierat
av under dessa 20 år. Perioden 1967-1975 steg inkomststandarden med i genomsnitt 3,2% per år. Perioden 1975-1987 motsvaras däremot av en mycket liten genomsnittlig ökningstakt, 0,8% per år. Orsaken är att tillväxten i hushållens ekonomiska välfärd stannade av 1980 och sjönk fram till 1982. Därefter steg inkomststandarden igen fram till 1987. Den årliga förändringen mellan 1982 och 1987 var 1,9%.
Data saknas för de enskilda år mellan 1967 och 1975 samt för 1976-77 och 1979. Den första långa perioden 1967- 75 kan tillväxten ha varierat i fas med de variationer uppmättes förändringen av disponibel
som av
capita i figur 2.2. En högre tillväxttakt noterades där under inkomst per konjunkturuppgångarna 1969-70 och 1973-74. Åren 1976-77 och 1979, för vilka uppgifter saknas, torde inte avvika på något markant sätt från den bild som ges i figur 3.1.
Bilaga 19 s. 35Figur 3.1. lnkomststandard lör personer18-74 år 1967, 1975, 1978, 1980-87.
1.5 -------------------- -
.
1967 1975 1980 1985
Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
En period med hög inflation började 1974 och prisstegringama i Sverige blev högre än omvärldens och ett antal devalveringar resulterade så småningom i att hushållen fick vidkännas sämre ekonomiska tider efter 1980. Trots konjunktumedgången 1978 kunde hushållen i genomsnitt erhålla en standardförbättring fram till 1980. Förbättringen erhölls trots att reallönerna hade börjat sjunka redan 1979. Hushållen kunde inkassera mer transfereringar genom utbyggd föräldraförsäkring, men också erhålla högre arbetsinkomster genom att man arbetade mer. Kvinnors Förvärvsintensitet ökade kontinuerligt och arbetsomfattningen ökade samtidigt ande-
len kvinnor som arbetade heltid eller lång deltid ökade kontinuerligt. Pensionsâldern hade sänkts från 67 år till 65 år 1976, fler fick ATP. Pensionsutbetalningarna ökade medan skatterna inte steg i motsvarande utsträckning. Ett stort budgetunderskott uppstod under denna period.
En åtstramning skedde efter 1980 och efter den kraftiga devalveringen 1982 och omläggningen av den ekonomiska politiken fick hushållen vidkännas minskningar av den ekonomiska välfärden. Skatteomläggningen 1983-85 bidrog sedan till att sänka marginalskattema för personer med högre inkomster och i konjunkturuppgången 1983-85 steg hushållens inkomststandard i genomsnitt, dels pga. ökade reallöner men också pga. ökad sysselsättning.
Det var dock inte alla hushåll som kunde öka sitt arbetsutbud. Ensamstående med barn och personer i åldern 18-29 år fick vidkännas standardsänkningarna först av alla. lnkomststandarden sjönk redan från 1978 för dessa grupper, se tabell 3.1. Det är alltså rimligt att anta att det inte fanns så stor arbetskraftsreserv i dessa grupper. När den svenska ekonomin senare vände 1983 och hushållen i genomsnitt fick det bättre verkar
Bilaga 19 s. 362 m
N
i
Q
t N
o
N
I m l | I
m
m å å I m å å å å N
Bilaga 19 s. 37det också som om ensamstående 18-29 år utan barn inte kunde få sin standardförbättring förrän 1985, l -2 år senare än andra
grupper.
Befolkningspyramidens utseende och sammansättning spelar emellertid stor roll när man mäter inkomsterna för gruppen 18-29 år. De årskullar som lämnar redovisningsgruppen 1978 och 1979 är betydligt större än de årskullar som är kvar och som fylls på i redovisningsgruppen. Det innebär att inkomstnivåema sänks pga att gruppens ålderssammansättning förskjuts nedåt. Den omvända effekten uppstår 1984. När andra grupper får vidkännas ökningar av inkomststandarden såfördröjs denna uppgång rent statistiskt för åldersgruppen 18-29 år pga att de årskullar som fyller på gruppen underifrån är större än de årskullar som lämnar Effekten
gruppen. uppstår pga. att de yngre 18- l9-åringama ännu inte hunnit skaffa sig inkomster i samma utsträckning som de äldre inom redovisnings-
samma grupp-
Trygghetslagarna på arbetsmarknaden som kom 1977 kan ha förstärkt den utveckling som påvisats. Företagen fick genom de s. Åmanlagama ta ett större ansvar för anställda. Genom att behålla sina anställda vid forsämrade tider fick företagen försöka bygga upp lager eller utbilda sin personal i större utsträckning än tidigare. Men när försäljningen minskar så minskar också möjligheterna att avlöna övertalig personal löneut-
rymmet minskar. Reallönema sjönk också 1979- 1983. Fler fick dock troligen behålla sin anställning än vad som hade varit aktuellt utan trygghetslagar och man fick därmed behålla sin arbetsinkomst.
I konjunkturnedgången efter 1980 blev det svårare för utan
personer anställning att erhålla tillfälliga arbeten. Arbetslösheten för personer i åldern 20-24 år ökade med 2-3 procent och har legat på högre nivå
en under 80-talet än under 60- och 70-talet.
Den tid som man befinner sig i utbildning innan man börjar förvärvsarbeta har under samma tid blivit längre. 1966 var det 12°/oav 20-åringama och endast 3% av 24-åringama som studerade mot 21 °/oför båda åldersgrupperna i mitten av 80-talet. För sin försörjning är man mer beroende av studiestöd av olika slag.
Den låneekonomi som expanderat under 80-talet har för många blivit en möjlighet att upprätthålla en högre konsumtionsnivå än vad de löpande inkomsterna har medgivit. När räntor och amorteringar sedan ska betalas utan att man fått del av några nämnvärda inflationsvinster medför det en försämrad utveckling som inte direkt syns i statistiken den mäts med
som inkomststandarden. l denna rapport ges inte möjlighet att bedöma denna företeelse men det finns ändå skäl att påpeka risken för besvärlig
en situation för flera hushåll pga. att man har lånat sig till en temporärt hög konsumtionsnivå
Sammantaget pekar ovanstående faktorer på att ungdomar löpte en större risk att få ekonomiska problem på 80-talet än på 60-talet.
2Seäven Hushållens
skuldsättning, SOU
1988: 55.
Bilaga 19 s. 38Bättre pension för pensionärer
yngre När det gäller de långsiktiga förändringarna av inkomsterna har pensionärerna fått kraftigt förbättrade villkor. Här gäller det beskrivningar av pensionärerna som grupp och, vilket mycket noga bör understrykas, inte någon beskrivning av utvecklingen för enskilda pensionärshushåll. Genom att yngre pensionärer har högre ATP-pension än äldre pensionärer, ökar genomsnittsinkomsten för hela gruppen utan att tidigare pensionärer för den skull fått ökade inkomster. Om man belyser de långsiktiga procentuel-
förändringarna så har pensionärerna som grupp fått de kraftigaste ökningama inkomststandarden. I tabell 3.2 visas de förändringar av
av inkomststandarden skett för olika perioder mellan 1967 och 1987.3
som
Tabell 3.2 Procentuellförändring avinkomststandardenför personeröver 18 år i olika befolkningsgrupper.
1967 1967 1975 1975 1980 1982
| -87 | -75 | -87 -80 | -82 -87 | |||
| Ensamståendeutan barn 18-29 år | 30,1 33,0 -2,1 4,4 -9,1 | 3,1 | ||||
| Ensamstående utan barn 30-64 år | 43,4 38,8 | 3,4 | 1,1 -6,6 | 9,5 | ||
| Ensamståendeutan barn 65- år | - | - | 17,9 17,0 -0,8 | 1,5 | ||
| Gifta/samboende 18-29 år utan barn | 17,0 14,4 2,3 | 1,9 -6,2 - | 11,1 | |||
| Gifta/samboende 30-64 år utan barn | 40,5 21,5 15,7 6,1 -2,9 | 12,3 | ||||
| Gifta/samboende 65-år utan barn | - | - | 23,8 11,5 3,4 | 7,3 | ||
| Ensamstående med barn | 45,5 41,6 | 2,8 -2,8 | 1,4 7,3 - | |||
| Gifta/samboende med 1 barn | 39,7 26,7 10,2 2,4 -2,9 | 10,9 | ||||
| Gifta/samboende med 2 barn | 42,5 25,7 13,4 2,8 -3,4 | 14,2 | ||||
| Gifta/samboende med 3 + barn | 46,7 30,4 12,5 2,5 | 1,6 11,6 - | ||||
| Gifta/samboende med barn | 41,9 27,4 11,4 2,0 -3,3 | 12,9 | ||||
| Samtliga 18- 74 år | 41,3 28,6 | 9,9 3,7 3,6 | - | 9,9 | ||
| Samtliga 18- år | - | - | 9 5 3 8 -3,7 | 9,5 |
Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
I tabell 3.1 och 3.2 används vuxna individer som beräkningsunderlag.
Det innebär att hushållets inkomststandard för gifta/samboende har räk-
nats två gånger när medelvärdesberäkningama har genomförts. I tabell 3.3
visas också det uppskattade antalet personer i respektive redovisnings-
8111913-
Jämförelsen mellan 1967 och 1987 haltar något eftersom det är resulta-
ten från olika undersökningar som används. Bl. a. är alla jämförelser med
1967 endast gjorda för grupper upp till 74 år eftersom undersökningen
1967 exkluderade personer äldre än 74 år.
Under hela perioden har inkomststandarden ökat med 41 % för samtliga
18 -74 år. Den kraftiga ökningen kan härledas främst till de åtta
personer
åren mellan 1967 och 1975 då inkomststandarden steg med 29%. Under
de tolv sista åren, 1975-1987, steg inkomststandarden med endast 10%.
Den senare perioden kan delas in i tre faser: Den första fasen, 1975- 3Inkomstutvecklingen
pensionärer 1980, kännetecknas en fortsatt ökning av den ekonomiska välfärden för enskilda av 1981- 1987visar att man med lägre ökningstakt. Under dessa fem år steg inkomststandar-
men en fått vidkännas realin-
den endast med 6%. Under den andra fasen, 1980-82, sjönk inkomstkomstminskningar. Se Torége 1990 standarden under två år med 4%.
Bilaga 19 s. 39å
w
m
m o
m m 8 n å m
mo
ä m o
å mo
ä ä
S m
m o
w m o w å m o
I I I a m m a m n
m s å I w a å 3 å I I m E m A o m
Bilaga 19 s. 40Den tredje fasen inträffar efter 1982 då den senaste devalveringen genomfördes och den ekonomiska politiken inriktades på att stimulera produktionstillväxten. På de fem år som mätningar skett, 1982-1987, steg inkomststandarden med 10°/0.
Det är inte oväntat att pensionärsgrupperna har fått de kraftigaste ökningarna under perioden 1975 1987. Det är framförallt ATP-systemet
-
börjat effekt. ATP som beslutades 1960 fick aldrig någon omfattsom ge ning för nyblivna pensionärer förrän i början av 70-talet. ATP-pensionärernas andel bland ålderspensionärerna har ökat hela tiden. Pensionärer utan ATP har blivit färre allteftersom äldre pensionärer som saknat ATP avlidit.
Den ökade sysselsättningen har också resulterat i att fler kvinnor erhållit ATP vilket förstärkt bilden av att yngre pensionärer har en bättre ekonomisk situation än äldre pensionärer. Det leder automatiskt till att genomsnittsvärden på inkomstredovisningen för hela pensionärsgruppen ökar.
Den ökade sysselsättningen bland kvinnor har också varit en av orsakerna till att gifta barnfamiljer har kunnat öka sin inkomststandard mer än ensamstående. För ensamstående finns inte samma arbetskraftsreserv inom hushållet som bland gifta.
Mönstret av att ungdomar har blivit en riskgrupp vad gäller inkomststandardens utveckling visar sig 1975 1987. För gifta/samboende ungdo-
-
ökar- inkomststandarden något till 1978. Därefter minskar inkomstmar standarden. En återhämtning sker i slutet av 80-talet men värdet för 1987 är fortfarande lägre än för 1978. För ensamstående under 30 år är t.o.m. inkomststandarden 1987 lägre än den var 1975.
Under perioden 1975-1980 förstärks bilden att pensionärsgruppens genomsnittliga realinkomstnivå stegbetydligt snabbare än andra gruppers. Man hade 3-4 gånger så stora inkomststandardökningar som genomsnittet beroende på den kontinuerliga förändringen av gruppens sammansättning men också genom successivt höjda pensionstillskott till pensionärer med ingen eller låg ATP.
Perioden mellan 1980 och 1982 får betecknas som de förlorade åren. Då sjönk inkomststandarden i genomsnitt för samtliga personer utom för gifta pensionärer. På två år sjönk inkomststandarden med nästan 4%. De kraftigaste sänkningarna fick ungdomar vidkännas.
För perioden efter den senaste devalveringen, 1982- 1987, har inkomststandarden ökat kraftigt igen. Flera grupper har återhämtat den inkomststandard man förlorade i början av 80-talet. För samtliga hade återhämtningen skett redan 1984 när den mäts med genomsnittstal. Under denna sista period halkar pensionärsgruppen efter. Trots fler ATP-pensionärer kan inte notera någon kraftigare uppgång av inkomststandar-
man den för pensionärerna. En förklaringen kan vara att pensionärerna inte fick full kompensation för inflationselfekten vid devalveringen 1982 förrän 1989.
Bilaga 19 s. 41Sämre för löntagare
Ålderspensionärer är mycket stor och .heterogen oftast i
en grupp som statistiken slås samman i en redovisningsgrupp. I tabell 3.4 görs en särredovisning på yngre och äldre pensionärer. Det framgår då att yngre pensionärer har en avgjort mycket bättre ekonomisk välfärd. lnkomststandarden ligger ca 20% högre för personer 65 -74 år i jämförelse med äldre pensionärer. Man bör observera igen att folkpensionsåldem var 67 år fram till 1976 även om många genom avtal kunde erhålla pension tidigare.
Eftersom ålderspensionärer som grupp fått en bättre utveckling än andra grupper följer att personer 18 -64 år fått en sämre utveckling. Men denna grupp kan delas upp i en mängd delgrupper som baseras på den anknytning som personerna har till arbetsmarknaden. förvärvsarbetande i denna åldersgrupp har också fått en bättre utveckling än exempelvis anställda. l tabell 3.4 visas inkomststandarden för personer efter anknytningen till arbetsmarknaden.
Under hela perioden 1967- 1987 steg inkomststandarden med 39%, för gruppen 18 64 år, d.v.s. något lägre än för samtliga personer inkl. pensio-
närer i tabell 3.2. Anställda som grupp fick en något lägre ökningstakt, 34%. Under den första delen, 1967-75, var utvecklingen för anställda endast något sämre än för förvärvsarbetande. Däremot avviker utvecklingen för anställda 1975-87 i jämförelse med andra grupper.
Jämförelser mellan olika socioekonomiska grupper är vanskliga att göra av tre skäl. För det första fanns inte i 1967 års undersökning den indelningsgrund som gäller för undersökningarna på 70- och 80-talet. En omklassning har skett efter de beskrivningar av yrke och arbetsuppgifter som har funnits tillgängliga Men klassificeringen är inte lika noggrann på datamaterialet från 1967 som den är på senare material. För det andra har det skett en kraftig strukturförändring på arbetsmarknaden. Andelen sysselsatta i tillverkningsindustri hariminskat och andelen sysselsatta iprivat servicesektor har ökat tillsammans med andelen sysselsatta i offentlig sektor.
Det tredje skälet är att SCB ändrade den socioekonomiska indelningen i början av 80-talet. För att klassificeras som högre tjänsteman var kravet att man hade ett yrke vars normala utbildningskrav var minst 5 år efter grundskola eller motsvarande. Denna gräns ändrades till 6 år. I HINK har den nya definitionen införtstfrånxl98l. Effekten blev att personer som tidigare klassats som högre tjänsteman blev nu klassade som tjänsteman på mellannivå. För att få en stringent tidsserie får man därför betrakta den sammanslagna gruppen mellan och högre tjänstemän.
l HINK finns dessutom en grupp där klassificering saknas. Storleken på denna restkategori har varierat kraftigt över åren. Effekten blir att jämförelsen över tid försvåras ytterligare. Man får därför vara ytterligt försiktig vid tolkningar av resultaten då dessa faktorer kan påverka resultatet. Det är framförallt åren 1983, 1984 och 1987 där gruppen oklassade är anmärkningsvärt stor.
Utbildningskraven har ökat i arbetslivet vilket har medfört att indelningen i arbetare och olika tjänstemannagrupper har förändrats kraftigt. Yrken som klassaszsomarbetaryrken har samma generella utbildningstid
Bilaga 19 s. 42Q
ä ä
ä
ä Y m ä .
d
I m I I I
å å ä I I + m A 3 + .ü I m
Bilaga 19 s. 43Tabell 3.5 Procentuell förändring avinkomststandardenför personer.
1967 1967 1975 1975 1980 1982
-87 -75 -87 -80 -82 -87 Anställda 18- 64 år:
| Arbetare och lägre tjänstemän | 34,8 | 30,4 | 3,4 | 0,0 | 3,4 - | 7,1 |
| därav arbetare | 38,6 | 33,9 | 3,5 | 0,6 -2,3 | 6,7 | |
| Mellan och högre tjänstemän | 12,0 | 4,5 | 7,2 | 0,0 -5,3 | 13,1 | |
| därav högre tjänstemän | 9,7 | 1,3 - | 1 1,0 -2,6 | 0,9 | 13,0 | |
| Oklassade | - | - | 5,5 | 7,7 10,7 | - | 9,4 |
| Samtliga anställda | 34,0 | 27,1 | 5,5 | 1,1 -4,3 | 9,0 |
Företagare18-64 år:
| Jordbrukare | 49,4 | 58,2 -5,6 | -5,6 | -2,5 | 2,6 | |
| Företagare | 26,7 | 36,7 | 7,3 - | 14,0 - | 5,7 - | 14,3 |
Ejförvärvsarbetande18- 64 år:
| Studerande | 24,6 | 11,6 | 1 1,7 20,8 -4,3 | 3,4 - | ||
| Pensionärer 65 år | 83,1 | 43,8 | 27,3 | 21,1 | 0,0 | 5,2 |
| Övriga | 3,4 - | 3,4 -6,7 | -5,8 | 10,6 - | 10,9 | |
| Samtliga 18-64 år | 39,2 28,5 | 8,4 | 2,4 -4,l | 10,4 |
Personer65 år:
-
| 65-74 år | 64,3 | 34,7 22,0 | 12,1 | 1,4 | 7,3 | |
| 75- år | - | - | 23,6 | 16,0 | 1,6 | 4,8 |
| 65- år | - | - | 20,5 | 13,1 | 1,4 | 5,0 |
Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
som yrken på nivån lägre tjänstemän, därav den sammankopplade redovisningen dessa grupper i tabellera. Även för mellantjänstemän och
av högre tjänstemän har det skett kraftiga förändringar.
Lång utbildning medförde förr en bättre inkomstutveckling. När alltfler yrken numera kräver längre utbildning ökar antalet långtidsutbildade. Många tjänstemannayrken har på 70- och 80-talen underordnade roller i arbetslivet trots kravet på längre utbildning. En universitetsutbildning var förr nästan en garant för ett välavlönat arbete med karriärmöjligheter. Detta förhållande är inte lika självklart på 80-talet. Även högre tjänstemän har på 80-talet roller i arbetslivet som mer stämmer överens med arbetsuppgifter i mellanställning, därav den sammankopplade redovisningen av mellan- och högre tjänstemän.
Arbetare och lägre tjänstemän fick en avgjort bättre utveckling än vad mellan- och högre tjänstemän fick under åren 1967- 1975. Till en del kan denna kraftiga skillnad förklaras av brister i datamaterialet. Men löneutvecklingen och det progressiva skattesystemet har inverkat såatt löne- och köpkraftsskillnader har minskat mellan arbetare/lägre tjänstemän och mellan/högre tjänstemän.
Perioden 1975-1987 har inneburit omkastade roller. Reallönema för löntagare sjönk under perioden med hög inflation. Mellan/högre tjänstemän har kunnat dra större fördel av inflationens verkan genom att det progressiva skattesystemets omfördelande effekt reducerats bl. a. med hjälp av underskottsavdrag. Skatteomläggningen 1983-85 medförde sänkta marginalskatter och någon speciellt återhållsam inställning till kraven i avtalsrörelsen förekom inte.
Till en del är den kraftiga ökningen för mellan/högre tjänstemän en
Bilaga 19 s. 44m
m m
m m m m
m m m m
o
m m
m b m
m m m
o m m m
o m m
m m A m m m ä
m m
I I I m m
I m
s s å I m o I + A + .mo å I
Bilaga 19 s. 45effekt av högre räntor och den definition av kapitalinkomster som tillämpas i denna rapport. När räntenivån stiger så stiger både inkomst- och utgiftsräntor. Eftersom kapitalinkomstema beräknas brutto får ökningen av inkomsträntoma som följd att inkomststandarden också ökar mer för grupper med höga inkomsträntor oavsett om man också har fått högre utgiftsräntor.
De höga lönelyften i mitten på 70-talet började bland de högre tjänstemännen på privata sektorn redan 1973 och 1974. Samma sak har också skett under lönerörelsema på 80-talet. Efter de förlorade åren 1980-82 resulterade näringslivets höga vinstnivå i större löneutrymme. Högre tjänstemän i det privata näringslivet var först på plan med att få ut högre löneökningar. Mellan 1982 och 1987 hade man nästan dubbelt så stor inkomststandardökning som arbetare och lägre tjänstemän. En del av detta beror på bruttoredovisningen av kapital. Lönerörelsens utveckling har alltså förstärkts av att skatteomläggningen 1983- 1985 minskade skatteuttaget för mellan och högre tjänstemän.
Jordbrukare och företagare är grupper som det alltid är svårt att göra jämförelser med. Oftast redovisas låga inkomster från verksamheten samtidigt som man har uppgifter att arbetstiden är mycket omfattande. För att göra relevanta jämförelser mellan dessa två grupper och andra måste man inrikta studier för dessa grupper såväl på den verkliga konsumtionen som förrnögenhetsuppbyggnaden i rörelsen. I denna rapport ges inte denna möjlighet till sådana jämförelser.
Inom gruppen förvärvsarbetande i åldern 18-64 år ryms en mycket blandad skara. Som studerande betecknas de personer som angett i intervjun att de studerar. Från 1975 gäller kravet också att arbetsinkomstema inte överstiger ett basbelopp. Många studerande har ännu inte bildat eget hushåll utan man bor kvar hemma hos sina föräldrar, vilket gör att uppgifterna om inkomststandarden för denna grupp ofta är underskattad. På 60talet finansierades studierna med lån vilket innebar att man hade låg disponibel inkomst eftersom lånebeloppet inte ingår. I HINK-materialet fr. o.m. 1975 betecknas studiemedel, både låne- och bidragsdelen, som transferering, vilket medför att jämförelsen med 1967 försvåras.
sammansättningen av pensionärsgruppen yngre än 65 år har också förändrats kraftigt. Här ryms förtidspensionärer som inte har något arbete, men här har också delpensioneringen som infördes 1976 gjort att fler har pensionerats före 65 år. Det är därför inte anmärkningsvärt att denna grupp redovisas med den bästa utvecklingen av inkomststandarden.
Den sista gruppen, övriga förvärvsarbetande, är en restkategori. En intressant utveckling kan spåras i hemmafruantalets
denna grupp minskning. Personer som inte har klassats i någon annan grupp, framför allt hemmafruar ingår i gruppen övriga förvärvsarbetande". Eftersom alla i ett hushåll erhåller hushållets inkomststandard får hemmafrun den inkomststandard som gäller för hushållet genom makens arbetsinkomster och de transfereringar som hushållet erhåller. Möjligt är att de som tidigare var hemmafruar men som på senare år börjat förvärvsarbeta har haft en högre inkomststandard än de som fortfarande finns kvar inom denna
Ännu på 60-talet hade denna högre inkomststandard än restgrupp. grupp pensionärerna. l takt med att gruppen minskat i storlek har den troligen
Bilaga 19 s. 46också blivit mer selektiv såatt den nu övervägande består av äldre hemmafruar och hemarbetande i familjer med många barn.
För personer som inte förvärvsarbetar, vare sig orsaken är studier, förtida pensionsuttag eller av andra skäl bör analysen av välfárdsutvecklingen inriktas på den verkliga konsumtionen och andra levnadsförhållanden lör att jämförelser ska vara meningsfulla.
4¶Ojämnheten
Bilaga 19 s. 47I förra kapitlet påpekades att det finns tre dimensioner vid studier av inkomstfördelningen. En dimension handlar om den reala utvecklingen av inkomsterna för hushållen. En annan dimension handlar om inkomsternas Fördelningen mellan hushållen. Den tredje gäller frågan hur enskilda hushåll eller individer har utvecklat sin ekonomiska välfärd över tiden, en
longitudinell studie som inte behandlas i denna rapport.
För var och en av de två första dimensionerna kan man formulera följande målsättningar; det är önskvärt med en positiv real utveckling av inkomststandarden respektive det är önskvärt att inkomstfördelningen är jämn.
Man kan också diskutera om det existerar en målkonflikt mellan en jämn Fördelning och en positiv real utveckling. Hämmas tillväxten om inkomstfördelningen blir jämnare Får alla hushåll en bättre ekonomisk välfärd om man tillåter att fördelningen blir ojämnare En sammanvägning av målsättningarna positiv tillväxt och jämn fördelning kan formuleras som att det är önskvärt med så jämn inkomstfördelning som möjligt med hänsyn till ekonomins funktionssätt. Ett annat sätt att formulera den sammanvägda målsättningen är att det är önskvärt med en så snabb real utveckling som möjligt med hänsyn till att inkomstfördelningen inte blir för ojämn. En tyngdpunkt vid jämn fördelning finns vid den första sammanvägda målsättningen. I den alternativa formuleringen har tyngdpunkten förskjutits till att den reala ökningen är viktigare än jämn fördelning. Denna rapport tar inte ställning till någon av målsättningarna.
Ojämnheten kan mätas på flera sätt och i detta kapitel behandlas ett antal metoder som belyser fördelningsfrågan. En aktuell frågeställning är om man kan spåra en utveckling av ett "två tredjedels samhälle i Sverige, dvs. om de senaste årens politik har medfört att två tredjedelar i samhället har fått ökad ekonomisk välfärd medan den lägsta tredjedelen har fått oförändrad eller sämre utveckling.
Ojämnheten ökar på 80-talet
Ett övergripande mått som brukar användas vid fördelningsstudier är Gini-kioefficienten. Den har sin beräkningsgrund i en s. Lorenzkurva som illustreras i figur 4.1. Kurvan bildas genom att man rangordnar individerna efter stigande inkomst. Därefter summeras inkomsten och
Bilaga 19 s. 48andelen av den totala inkomsten beräknas successivt for olika andelar av samtliga individer. En fullständigt jämn fördelning där alla har lika stor inkomst motsvaras av den räta linjen som går diagonalt i figuren. Ginikoefficienten beräknas som kvoten mellan den yta som avgränsas av diagonalen samt den uppmätta Lorenzkurvan och hela triangelytan under diagonalen. I tabell 4.1 redovisas Gini-koefñcienten för både inkomststandarden och disponibel inkomst per konsumtionsenhet och i figuren visas Lorenzkurvorna för inkomststandarden for åren 1967 och 1987. Tidsserier från 1967 görs jämförbara genom att beräkningar görs för personer och hushåll upp till 74 år eftersom man inte gjorde några studier För äldre personer 1967.
Figur 4.1. Inrenzkurva för inkomststandardensamtliga personer0-74 år 1967 och 1987. Andel Inkomststandard 100
ü 90 -
80 -
70 -
60 -
. 50 - x v
, .
. .l
, .
, . 4° "
aa
oo r
4 ø 30. .o ao
r r
o
,,
o- ,,
. 10 -
i l r | I l r | l
o - -
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Andel personer
Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
Bilaga 19 s. 49Tabell 4.1. Gini-koellicient för inkomstsstandard och disponibel inkomst per konsumtionsenhet1967, 1975och 1978samt1980-1987.
| lnkomststandard Personer 0- 74 år | Samtliga | Disponibel inkomst/k.e. Hushåll 18 74 år - | Samtliga 18- | |
| 1967 0,280 | - | 0,309 | - | |
| 1975 0,209 | 0,212 | 0,226 | 0,23l | |
| 1978 0,194 | 0,198 | 0,204 | 0,211 | |
| 1980 | 191 | 0,192 | 0,199 | 0,200 |
| 1981 0,190 | 0,190 | 0,197 | 0,196 | |
| 1982 0,194 | l 94 | 0,204 | 0,203 | |
| 1983 0,197 | 0,197 | 0,210 | 0,209 | |
| 1984 0,201 | 0,202 | 0,216 | 0,215 | |
| 1985 0,204 | 0,205 | 0,218 | 0,219 | |
| 1986 0,215 | 0,216 | 0,230 | 0,229 | |
| 1987 0,198 | 0,202 | 0,214 | 0,217 |
Källa: Bearbetning avHlNK och LNU 68.
Utvecklingen av Gini-koeñicienten visar att inkomststandarden i Sverige blev jämnare fördelad fram till 1981. Denna långsiktiga trend bröts därefter och man kan notera en ökad ojämnhet på 80-talet. Att konfidensintervallet vid jämförelse mellan enstaka år överlappar varandra visar på att Förändringarna är så små att de inte går att säkerställa när två intilliggande år jämförs. Men en trendanalys visar dock på att ett trendbrott inträffade 1982 då ojämnheten mätt med Gini-koeliicienten började öka. Toppen 1986 är av allt att döma delvis en redovisningsteknisk elfekt som
ska återkomma till.
I figur 4.2 visas att ojämnheten ökar fram till 1986, Gini-koeñicien-
ten ökar. 1987 sjunker värdet på koefñcienten markant. Bakom detta resultat kan finnas slumpfel eller att extremvärden varit med vid beräkningarna vissa år men saknats vid andra år. I kapitel 9 visas på känsligheten i datamaterialet. När utvecklingen beskrivs med hushåll där extrema värden på inkomster har exkluderats för alla år kvarstår dock en nedgång av Gini-koefiicienten 1987, minskningen är dock inte lika markant som
tidigare.
Med den minskning av Gini-koefficienten som noterats 1987 kan man inte säga att fördelningen är jämnare 1987 än 1986. Det behövs större skillnader eller fler observationer för att man med säkerhet kan tala om en säkerställd förändring. För att fastställa ett nytt trendbrott behövs också flera år där en nedgång av Gini-koefficienten observeras. Trots en svagt uppåtgående trend på 80-talet är ojämnheten 1987 mindre än den var 1975.
I figur 4.2 har Gini-koefficienten lagts in för inkomststandarden för personer 0-74 år för att illustrera utvecklingen över 20 år. I figuren har också angetts ett 95-procentigt konfidensintervall för skattningen av Ginikoeñicienten. De markeringar som gjorts för olika länder härstammar från en internationell jämförelse av Gini-koeñicienten för familjers jämförbara disponibla inkomst fördelat per personf Enutförligare jämförel-
seav inkomstfördelning-
en i olika länder finns i
Ringen 1986.
4- 10-0397
Bilaga 19 s. 50Figur 4.2. Gini-koellicient med 95% konñdensintervall lör inkomststandard för personer i Sverige 0-74 år 1967, 1975, 1978, 1980-87 samt Gini-kocliicienten för andra ländersjämförbara disponibla inkomst.
.4
.35 -
USA
.3 -
Storbritannien
.25 -
Norge
.Sverige
.2 -
lnko mststandard /
- - - . -
.15 -
-
.05 -
o l l l l l I l I l
1967 1975 1978 1980 1987 Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68 samtRingen 1986.
Inkomsten ändras under livet inkomsten varierar över livets olika faser. Det är något självklart som inte brukar ifrågasättas. Som barn har man inga inkomster utan lever på Föräldrarnas inkomster. När man är ung och utbildar sig får man små inkomster från feriearbeten men mer transfereringar från samhället i form av studiemedel. Efter studier ska arbetsinkomstema svara för den ekonomiska tryggheten. Under familjebildningsfasen erhåller man mer stöd från samhället med barnbidrag, bostadsbidrag m. m. Som ett skyddsnät finns därutöver socialbidrag. Pensionssystemen är sedan uppbyggda så att man får lägre inkomster än under den tid man förvärvsarbetade men pensio-
Bilaga 19 s. 51nens storlek varierar beroende på arbetsinkomsten tidigare i livet och på olika pensionsavtal.
Utvecklingen över livet är olika beroende bl. a. på hur de faktorer
som togs upp i kapitel l verkat på den enskilde individen. Några avgörande faktorer for den ekonomiska välfärdens utveckling över livet är individens egna resurser, genuint egna eller ärvda, hälsa, kunskap och tid samt andra sociala förutsättningar, bl.a. familjeförhållanden. Andra faktorer som påverkar är utbildningen, arbetsmarknaden, hälso- och sjukvården.
I figur 4.3 har ett livscykelperspektiv med hjälp av tvärsnittsdata lagts in för inkomststandarden 1987 för att illustrera utvecklingen över livet
men också spridningen av inkomststandarden i olika åldrar.
Figur 4.3. Inkomststandardensfördelning i olika åldrar 1987.
3 12 21 30 40 50 60 70 80
Ålder Källa: Bearbetningav HINK.
Det gråmarkerade fältet figur 4.3 beskriver spridningen av inkomststandarden för personer mellan kvartil P25, och kvartil P75. Här innesluts de 50% som har värden på inkomststandarden mitt i fördelningen. Mittenvärdet eller medianen, P50, är markerad i det grå fältet. P 10 är det värde som avgränsar de 10% lägsta värdena. P90 är på motsvarande sätt det värde som avgränsar de 10% högsta värdena på inkomststandarden. Mellan P10 och P90 innesluts därmed 80% av befolkningen.
En tydlig utveckling tecknas av inkomststandarden i olika åldersintervall. Först en inkomststandard för barn som beror på föräldrarnas inkomster. Därefter en etableringsfas i livet när inkomsterna inte alltid räcker till det normerade behov som inkomststandardmåttet förutsätter. När arbete sedan ger inkomster stiger inkomsttandarden kraftigt för att sedan avta efter pensioneringen.
Bilaga 19 s. 52Ungdomar är beroende av föräldrarna
Spridningen är störst i ungdomsgruppen 18-24 år där en del har mycket små inkomster. Spridningen inkomststandarden beror på att en del har
av börjat arbeta medan andra fortfarande befinner sig i utbildningsväsendet. Personer som inte har arbetsinkomster, vare sig man studerar eller ännu inte fått fotfäste på arbetsmarknaden är beroende av stöd från sin omgivning. Många bor kvar hos sina föräldrar och får därigenom ett stöd till sin försörjning. Man får lägre egna kostnader för sitt uppehälle än vad normer-
i inkomststandardmåttet Men i ungdomsgruppen finns det säna anger. kert också på motsatsen. Många ungdomar har flyttat till egna bostä-
prov der med relativt höga boendekostnader. Har man ännu inte fått fast arbete med fasta inkomster löper man stor risk att ekonomiska bekymmer.
Det är svårt att undersöka de ekonomiska villkoren för ungdomar utan att göra djupare studie både ekonomiska och sociala förhållanden. I
en av den statistik traditionellt presenteras och som även denna studie
som arbetar med kommer många ungdomar att framstå som hushåll med små ekonomiska när man i praktiken lever på samma standard som
resurser, föräldrarna. När steget sedan tas till egen bostad kan man istället det
en betydligt svårare än vad statistiken visar. Man får därför tolka resultaten för ungdomsgruppen med försiktighet.
Ojämnheten befästs i 5O-årsåldern
I 50-årsåldem inkomststandarden vara som högst och spridningen
synes nästan lika i ungdomsgruppema. Man har nått de högsta arbets-
stor som inkomsterna och försörjningsbördan har lättat allteftersom barnen vuxit
och flyttat hemifrån. Av samma skäl som inkomststandarden kan vara upp underskattad för ungdomar kan den vara överskattad för medelålders.
delvis för sina barns försörjning även när de har fyllt 18 år Föräldrar svarar och mycket påtagligt gäller detta för de hushåll där ungdomarna är kvarboende efter l8-års ålder.
I 50-årsåldem är dock inkomstskillnadema mer bestående än i ungdomsgruppema. I ungdomsgruppema speglar inkomststandarden mer skillnader beror på man har börjat arbeta eller ej. I 50-års åldern
som om beror skillnaderna på de olika möjligheter har haft och de olika vägval
man
gjort tidigare i livet. Högre tjänstemän eller långtidsutbildade finns man ofta representerade bland hushållen med hög inkomststandard medan
kanske fanns bland de med låg inkomststandard när man var ung. man
Pensioneringen innebär att både inkomststandarden och spridningen av denna minskar kraftigt. De inkomstskillnader som etablerats i förvärvslivet följer ändå med in i pensionsåldem och i de allra äldsta åldersgrup-
finns det fortfarande personer som inte har någon ATP. Tyvärr pema behandlas dock denna stora åldersgrupp ofta summariskt trots att de ekonomiska och sociala skillnader som uppstått tidigare i livet kvarstår
efter pensionsåldem.
Bilaga 19 s. 53Reallöneökningar ökar ojämnheten...
Inkomststandardens reala utveckling påverkar ojämnheten i fördelningen. Om alla grupper får realinkomstökningar som procentuellt är lika stora sker ingen förändring i fördelningen. När låginkomsttagare får procentuellt lika stor ökning som höginkomsttagare förändras inte de olika grupper-
andel av den totala inkomstsumman. Lorenzkurvan förblir oförändrad nas och därmed också Gini-koeñicienten.
När förvärvsarbetande får realinkomstökningar och pensionärsgrupperna får värdesäkrade pensioner förändras däremot Lorenzkurvan. Pensionärer med lägre inkomster än förvärvsarbetande får mindre andel av inkomstsumman och ojämnheten ökar under förutsättning att allt annat är oförändrat. Det är en del av förklaringen till utvecklingen på 80-talet. Det omvända sker när realinkomstema för förvärvsarbetande minskar och pensionema är värdesäkrade. Det var till en del vad som hände åren strax före och efter 1980. Då ändras Lorenzkurvan åt andra hållet och ojämnheten minskar.
Huvuddragen i svensk ekonomi under 60- och 70-talen visade en stark tillväxt fram till 1978. Under denna period ökade reallönema. Detta skulle i sig innebära att ojämnheten ökade. Men allt annat var emellertid inte oförändrat. ATP-refonnens effekter höll på att växa fram successivt. Övergångsregler hjälpte grupper som inte uppfyllde ATP-villkoren till en gynnsam pensionsutveckling. Pensionstillskott och kommunala bostadstillägg har hjälp ekonomiskt svaga pensionärsgmpper att hålla köpkraften uppe.
...men ATP utjämnar När sedan allt fler uppfyller ATP-villkoren, 30 kvaliñkationsär för full ATP, verkar detta inkomsthöjande på pensionärsgruppema. Yngre pensionärer har inte bara fler kvalifikationsår, man har i genomsnitt också haft högre löner än äldre generationer. Eftersom ATP grundas på inkomsten för de l5 bästa åren får yngre pensionärer inte bara högre pension pga av att man har funnits i ATP-systemet en längre tid. Man får också högre pension pga man haft högre lön. Detta är en viktig faktor som verkat inkomstutjämnade. Den kommer även framledes att vara en utjämnande faktor, dock i avtagande, fram till ca år 2010, d.v.s. ända till dess ATP verkat fullt ut i alla pensionärsgrupper.
En annan mycket viktig orsak till en jämnare fördelning av inkomststandarden är att lönespridningen minskade under 60- och 70-talen fram till 1982. När LO: s solidariska lönepolitik resulterade i att lönespridningen inom LO minskade var detta i sig en faktor som verkade utjämnade på köpkraftens fördelning. Men viktigare än utjämningen inom LO var att lönespännvidden minskade mellan högavlönade och lågavlönade i samtliga yrkesgrupper vilket visas i kapitel Med en kraftig tillväxt på 60- och 70-talet kunde man därmed också registrera en kraftig utjämning av inkomstfördelningen.
Perioden mellan 1978 och 1982 kännetecknas av flera förändringar i det tidigare mönstret. Först och främst sjönk reallönema, vilket i sig allt
annat oförändrat ledde till fortsatt utjämning av inkomststandarden
-
Bilaga 19 s. 54eftersom pensionerna var värdesäkrade. En utjämning skedde också fram till 1981. Spridningen av inkomststandarden påverkades dessa år också av att lönspridningen fortsatte att minska och ATP-systemets utbyggnad pågick kontinuerligt.
Devalvering och tillväxt ökar ojämnheten Nästa avgörande förändring sker i och med devalveringen 1982. Ekonomin lades om. Vinsterna ökade i företagen, hushållens köpkraft stramades åt. Pensionärerna ersattes inte för de prisökningar som devalveringen medförde. Man fick invänta denna kompensation till dess att den svenska ekonomin befann sig i ett gynnsammare läge enligt överenskommelse mellan pensionärsgrupperna och statsmakterna. Löneskillnaderna ökade 1983 och det blev nu en mängd samverkande faktorer som medförde att inkomstojämnheten ökade.
I högkonjunkturens spår fick hushållen senare höjda reallöner och därmed steg köpkraften. Skatteomläggningen 1983-85 sänkte marginalskatterna och begränsade underskottsavdragens inverkan på skatten. Lönespridningen fortsatte att öka och ojämnheten i inkomststandarden blev större. Detta förstärktes av att kapitalinkomsterna ökade i betydelse. Dessa är mer koncentrerade till högavlönade grupper och i viss mån också till pensionärsgrupper.
Efter devalveringen 1982 och i konjunkturuppgången ökade sysselsättningen. I vilken mån denna sysselsättningsökning bidrog till att förstärka eller mildra tendensen till ökad ojämnhet är inte klart. När lågavlönade eller arbetslösa kan öka sin sysselsättning påverkar detta självklart inkomstfördelningen i utjämnade riktning. För att den totala ökningen av sysselsättningen ska verka utjämnande på inkomstfördelningen ska sysselsättningsökningen främst ske bland låginkomsthushållen. Att så skedde kan inte bekräftas i datamaterialet som används i denna rapport. Det finns tendenser som verkar i motsatt riktning. I kapitel 7 köpkraft och
förvärvsarbete visas uppgifter som pekar på att det var de högre avlöna-
de som ökade sysselsättningen mer än lägre avlönade. Detta skulle därmed vara en annan delförklaring till den svagt ökande ojämnheten i ekonomisk standard under l980-talet.
En simulering tillväxt skapar ojämnhet
- Med hjälp av en simulering på data för 1987 kan man visa att ojämnheten ökar när det sker en tillväxt som ensidigt kommer de förvärvsarbetande hushållen tillgodo. Följande antagande görs:
det sker en realinkomstökning för förvärvsarbetande med 2,5% per år. -
alla pensioner är värdesäkrade -
övriga transfereringar är också värdesäkradebambidrag, studiemedel -
bostadsbidrag m. fl. Inga andra strukturella förändringar inträffar, allt annat är oförändrat.
-
Ovanstående antaganden kan vara rimliga när man ska spegla normala förhållanden i en tillväxtekonomi. Det är enbart de förvärvsarbetande som får del av tillväxten genom höjdareallöner. Alla andra grupper får inte del
Bilaga 19 s. 55av denna tillväxt utan man har endast värdesäkrade pensioner eller studiemedel, barnbidrag mm. Antagandet om att barnbidrag och studiemedel är värdesäkrade, d.v.s. att de kontinuerligt följer inflationen, är många gånger inte aktuellt i praktiken men i denna simulering görs detta antagande.
När simuleringen har fått verka i två år medför den att ojämnheten ökar ungefär lika mycket som den gjorde mellan 1985 och 1986. Det finns alltså inbyggda mekanismer som verkar utjämnande eller spridande på den ekonomiska välfärden.
Förbättringar för flertalet
Det finns andra sätt att illustrera hur spridningen av inkomststandarden har utvecklats. I figur 4.4 har värdet på inkomststandarden lagts vid de gränser som avskiljer personerna vid olika percentilgränser när man har sorterat dem i stigande ordning. P99 är den gräns som avskiljer l °/omed den högsta inkomststandarden, P50 är samma som medianvärdet och POl avgränsat den procent som har de lägsta värdena.
Vid denna jämförelse ska två vamingstrianglar sättas ut. Den första är placerad vid 1967. Inkomstdefinitionema för 1967 medger inte att man mäter negativa inkomstförhållanden, vilket däremot tillåts i HINK-data från 1975. Gränsvärdet för POl, de l procent som har den lägsta inkomststandarden, är därför överskattad 1967. Varningstriangeln gäller även för P99. Eftersom kapitalinkomstema 1967 är beräknade netto kommer gränsvärdet för P99 att vara underskattat detta år pga. att kapitalinkomstema är betydelsefulla för hushållen med höga inkomster. Spridningen av inkomststandarden för 1967 är därför troligen något underskattad. Däremot påverkas Gini-koefficienten förhållandevis lite vid justeringar av inkomster som ligger längst ut i inkomstfördelningen.
Den andra Varningstriangeln gäller för alla undersökningsår. Det är lätt att man fäster sig vid de kraftigare svängningarna som sker vid POl och framförallt vid P99, d.v.s. vid ytterändarna inkomstfördelningen, och
av tar dem som tecken på att det skett omfördelningar i inkomststandarden. Det är emellertid alltid besvärligt att göra fördelningsstudier med hjälp av urvalsundersökningar för grupper som befinner sig i "extrema" förhållanden. Dels får slumpfelen större betydelse vid redovisningar små
av grupper som har inkomstförhållanden som ligger långt från merparten hushål-
av len, dels kan andra mätfel påverka resultaten i högre grad för dessa marginalgrupper än för andra grupper. svängningar för enskilda år
av värdena för POl och P99 visar därför inte med säkerhet någon verklig förändring. Endast uppskattade förändringar som upprepas 2-3 år kan tydas på verkliga förändringar.
Med ovanstående reservationer tonar ändå en bild fram att merparten av hushållen, de 80% som ryms mellan PlO och P90, har fått en likartad utveckling. En ökning av inkomststandarden fram till 1980 därefter en minskning. Inkomststandarden började stiga igen efter 1983. Någon större utjämning inom detta 80% skikt har inte blivit
synlig med en översiktlig bild. Den utjämning som skett har inträffat längst ut i fördel-
Bilaga 19 s. 56Figur 4.4. inkomststandard för personer0-74 år vid olika percentilgränser 1967, 1975, 1978, 1980-87. 4.5
3.5 -
P99
1967 1975 1980 1985 Källa: Bearbetning av HINK och LNU 68.
ningen. Bland låginkomsttagare syns förändringen mycket svagt. Desto tydligare märks Förändringen bland de l °/0som har de högsta inkomsterna. Från 1967 har låginkomsttagama fått höjd inkomststandard och höginkomsttagama sänkt. Efter 1984 tycks höginkomsttagama dra ifrån märkbart.
Med denna metod att visa på inkomstspridningen får man samma resultat som när spridningen mäts med Gini-koeñicienten. Först en utjämning fram till början av 80-talet, senare en viss ökad spridning av inkomststandarden.
Bilaga 19 s. 57Ojämnheten i ekonomisk standard har ökat något efter den senaste devalveringen och ofta har frågan ställts om Sverige är på väg in i ett 2/3samhälle. Betecknande för denna utveckling skulle vara att tillväxt och standardförbättringar kommer majoriteten av befolkningen till godo. Man säger att de 2/3 som redan har det bäst, får det bättre medan den 1/3, som har de lägsta inkomsterna, får det sämre eller att avståndet till dom övriga ökar. Marknadsekonomin och fördelningspolitiken skulle tillgodose en stor majoritet som redan har det bra åtminstone i jämförelse med den
lägsta 1/3 av befolkningen. I diskussionen om ett 2/3-samhälle lägger man ibland in andra aspekter än de rent ekonomiska. Arbetslöshet, utslagning, bostadssegregation, sjukdomar och andra faktorer som förknippas med dålig välfärd brukar också var med i bilden när resonemang förs om ett 2/3-samhälle.
I detta material finns inget stöd för att Sverige är ett 2/3-samhälle när ekonomisk välfärd eller inkomststandard används som måttstock. I tabell 4.2 har indelning gjorts i två grupper, de med hög inkomststandard jämförs med de med låg inkomststandard. Gränsen mellan hög och låg har satts vid olika nivåer. Först jämförs de 90 °/oav personerna som har den högsta inkomststandarden med de 10°/0 som har den lägsta. Därefter jämförs de 80 °/ohögsta med de 20% lägsta osv. Den sista kolumnen jämför befolkningen när uppdelningen skett precis i mitten den översta hälften
jämförs med den undre.
Tabell 4.2. Kvoten lör genomsnittlig inkomststandard lör personer0-74 år i olika decilgrupper1967, 1975 och 1978samt1980- 1987.
Deciler
| 2-10 1 | 3-10 1- 2 | 4-10 1- 3 | 5-10 1-4 | 6-10 1- 5 | |
| 1967 | 5,37 | 3,05 | 2,55 | 2,34 | 2,23 |
| 1975 | 2.42 | 2,05 | 1,92 | 1,86 | 1,82 |
| 1978 | 2.28 | 1,95 | 1,83 | 1,77 | 1,74 |
| 1980 | 2.32 | 1,96 | 1,83 | 1,76 | 1,73 |
| 1981 | 2.48 | 1,98 | 1,82 | 1,75 | 1,71 |
| 1982 | 2.49 | 1,99 | 1,83 | 1,75 | 1,72 |
| 1983 | 2.48 | 2,01 | 1,85 | 1,78 | 1,74 |
| 1984 | 2.65 | 2,06 | 1,88 | 1,79 | 1,75 |
| 1985 | 2.48 | 2,01 | 1,86 | 1,79 | 1,76 |
| 1986 | 2.61 | 2,09 | 1,91 | 1,84 | 1,81 |
| 1987 | 2.47 | 2,00 | 1,84 | 1,77 | 1,74 |
Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
Tabellen läses så att de 90% som hade den högsta inkomststandarden 1967, markerade decil 2-10 hade 5,37 gånger så stor inkomststandard som de 10% med den lägsta inkomststandarden, markerade med decil l. Det minsta avståndet mellan dessa två grupper uppmättes för 1980 då de 90% med högst inkomststandard hade 2,32 gånger så stor ekonomisk välfärd som de 10°/0 med den lägsta inkomststandarden. Tabellvärdena åskådliggörs också i figur 4.5. Det framgår att en utjämning skett till 1980-81. Därefter ökar ojämnheten även med denna metod att mäta.
Bilaga 19 s. 58Men förändringarna är marginella. Det sker inga dramatiska ökningar av ojämnheten som bekräftar bilden att Sverige är ett 2/3-samhälle där de de etablerade drar i från de grupper som har de lägsta inkomsterna. Den kraftigaste utjämningen sker mellan 1967 och. 1975; Med dettaesätt att mäta är ojämnheten ungefär densamma 1987 1975.
som Figur 4.5. Förhållandet mellan välbeställdaochövriga vid olika avgränsningar.Personer0 -74 år1967, 1975, 1978, 1980-87. 4.5
9/1
15 7/3 6/4 5/5
-
1 I l I l l l l l l l J l l I l l l I l
1967 1975 1980- - 1985
Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
...men höginkomsttagarna drar ifrån. Ett annat sätt att mäta ojämnheten är att mäta andelen av inkomstsumman som är koncentrerad till personer eller hushåll med de högsta inkomsterna; Man brukar avgränsa grupperna vid de 1°/0, 5% och 10% högsta inkomsterna och sedan mäta deras andel av den sammanlagda inkomstsumman. Detta har varit mest brukligt i förmögenhetssammanhang men kan också tillämpas vid mätningar av inkomstojämnheten. I tabell 4:3 redovisas de personer som har de högsta värdena på inkomststandarden och deras andel av den välfárdssumma som kan summeras av samtliga värden på inkomststandarden. Som jämförelse har även motsvarande andelstal för hushåll beräknats när disponibel inkomst konsumtions-
per enhet har använts.
Tendensen i materialet är tydlig. Det har skett en utjämning från 1967 till 1981, därefter har andelen av inkomstsumman ökat för de personer och hushåll som har de högsta värdena. Utvecklingen är densamma oavsett om man studerar samtliga personer 0-74 år och mäter inkomststandarden eller om man begränsar studien till samtliga hushåll 18-74 år och mäter disponibel inkomst per konsumtionsenhet. l tabell 4.3 registreras en kraf-
Bilaga 19 s. 59Tabell 4.3. Andelenavinkomstsummansomredovisashospersoneroch hushåll med dehögstainkomsterna 1967, 1975 och 1978samt 1980- 1987.
| Personer 0- 74 år Topp 1°/0 5% | 10% 1% 5% | Hushåll 18 74 år Topp | - 10% | |
| 1967 | 3,7 | 12,4 21,1 3,7 | 12,6 21,5 | |
| 1975 | 2,7 | 10,1 17,9 2,8 | 10,2 18,1 | |
| 1978 | 2,5 | 9,4 17,1 2,6 | 9,5 17,1 | |
| 1980 | 2,4 | 9,4 17,0 2,5 | 9,4 16,9 | |
| 1981 | 2,4 | 9,3 16,9 2,4 | 9,3 16,8 | |
| 1982 | 2,7 | 9,6 17,2 2,6 | 9,6 17,2 | |
| 1983 | 2,6 | 9,7 17,4 2,6 | 9,7 17,6 | |
| 1984 | 2,8 | 10,1 17,7 2,8 | 10,1 17,8 | |
| 1985 | 3,3 | 10,5 18,1 3,5 | 10,8 18,5 | |
| 1986 | 4,0 | 11,3 19,1 4,1 | 11,6 19,3 | |
| 1987 | 3,0 | 10,2 17,8 3,1 | 10,4 18,0 |
Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
tig uppgång 1985 och 1986 och omvänt en kraftig nedgång 1987. 1986 uppmättes o. m. det högsta värdet på 1% nivån under hela tidserien från 1967. Förklaringen till uppgången är dock till en del av rent redovisningsteknisk natur.
Vid studier av den officiella taxeringsstatistiken finner man inga markanta förändringar bland personer med ide högsta sammanräknade inkomsterna under perioden 1985 87. Kapitalinkomster i taxeringsstatisti-
ken beräknas netto v. s. kapitalinkomster minus kapitalutgifter, och i HINK-undersökningen beräknas endast bruttoinkomsterna av kapital.
En förklaring till att man i slutet av perioden redovisar kraftigt höjda inkomster för höginkomsttagare får sökas i inkomstdefinitionema. I den officiella publiceringen av inkomststatistiken i HINK betecknas ränteutgifterna för hushållen som en konsumtionsutgift. Man har tagit lån för att tidigarelägga en konsumtion som man annars skulle fått vänta med. Resonemanget är att denna konsumtionsutgift inte ska påverka inkomstberäkningarna. I taxeringsstatistiken görs däremot avdrag för dessa ränteutgifter.
Kapitalinkomster är mer betydelsefulla för hushåll som har extremt höga inkomster. Man använder ibland lån för att finansiera andra kapitalplaceringar som egentligen inte är någon konsumtion. Många gånger balanseras kapitalutgifter mot kapitalinkomster så att nettot blir mycket mindre och ibland o. m. underskott. När de 1% awhushållen som har de högsta inkomsterna studeras kommer därför definitionerna av kapitalinkomstema att få en avgörande inverkan på gruppens andel av inkomstsumman.
I figur 4.6 visas andelen av inkomstsumman för de l % av hushållen som har de högsta disponibla inkomsterna per konsumtionsenhet. Två olika definitioner på kapitalinkomster används för att visa hur avgörande inkomstdefinitionerna är for resultatet. Den ena definitionen är den som används i denna rapport, dvs. kapitalinkomstema beräknas brutto. Den andra definitionen är den där kapitalinkomstema beräknas d.v.s.
netto låneräntor har reducerat inkomsträntor.
Bilaga 19 s. 60Figur 4.6. De l% hushåll med högst disponibel inkomst per konsumtionsenhet och derasandelavinkomstsumman1967, 1975, 1978, 1980-87. Beräkningav kapitalinkomsterbrutto ochnetto. Andel av
Bruttoberäkning
av kapitalinkomst
2.8 -
Nettoberäkning
av kapitalinkomst
tslllllllllllllllllll
1967 1975 1978 1980 1987
Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
Utvecklingen är densamma i stora drag fram till 1982. Först en nedgång fram till 1981, ojämnheten minskar, då kurvorna vänder. Kapitalutgifter netto visar utveckling som kapitalutgifter brutto fast på en väsent-
samma ligt lägre och jämnare nivå. För 1967 finns ingen beräkning för kapitalutgifter brutto. Man kan ändå anta att skillnaderna är mindre 1967 än vad de var 1975. Uppskattningen för 1967 har markerats med en streckad linje.
Efter 1983 sker en kraftig uppgång när kapitalinkomster beräknas brutto med ett maxvärde 1986 som o. m. överstiger värdet för 1967. När nettoberäkning görs sker inte alls samma dramatiska uppgång av andelstalen på 80-talet. Ojämnheten ökar även med denna definition men mycket svagare. Nivån 1987 är lägre än 1975 och 1967. Någon tvär nedgång observeras inte heller 1987.
En orsak till den dramatiska utvecklingen som visas när kapitalinkomsterna beräknas brutto beror på att hushåll med höga inkomster ökade sina skulder kraftigt. Man investerade och sökte bättre avkastning än den ränteutgift man fick för sina lån. Till en del ger investeringarna avkastning i form räntor och utdelningar men många investeringar ger avkastning i
av form av förmögenhetstillväxt i aktier, fastigheter eller andra tillgångar. Denna förmögenhetstillväxt visas inte på ett tillfredsställande sätt i inkomststatistiken.
Hur utvecklingen ser ut for det sanna, eller det teoretiskt verkliga värdet på kapitalinkomsterna är svårare att fastställa. Man kan bara föra ett
När lån används för att finansiera andra investeringar i resonemang. aktier, fastigheter m. m. kan kapitalutgifter inte betecknas som konsum-
Bilaga 19 s. 61tionsutgifter utan snarare som en utgift för inkomsternas förvärvande. Trots detta är kanske kurvan för bruttoberäkningen den som ligger närmast ett verkligt värde, bortsett från de kraftiga svängningarna 1986 och 1987. Bristerna i beskrivningen av kapitalinkomsterna är uppenbara när förmögenhetstillväxten ska omformuleras till inkomster i statistiken.
Om tidigare konstaterade att Sverige inte är ett 2/3-samhälle
man nu kan med detta sätt att visa ojämnhetens utveckling slå fast att det är
man
med de allra högsta inkomsterna som dragit ifrån när det gäller grupperna inkomststandarden och disponibel inkomst per konsumtionsenhet. 1°/0 motsvaras 45 000 hushåll och 5°/0svarar mot 225 000 hushåll. Dessa
av ca
andel av inkomstsumman är större i slutet av 80-talet än vad den gruppers
i början. Andelen ökade från 2,4% 1981 till 3,0% 1987 respektive från var 9,3% till 10,2%.
...och generationsklyftan vidgas
Den ekonomiska välfärden står som högst i 50-årsåldern. Löneinkomster-
har stigit med åren för flertalet, försörjningsbördan har lättat för många na barnfamiljer när barnen börjat flytta hemifrån och möjligheten till ökat förvärvsarbete har förbättrats genom att eventuella kvarboende barn inte
tillsyn och ekonomiskt stöd. behöver samma
Utjämningen inkomsterna som tidigare visats fram till början av 80-
av talet har också inneburit enutjämning mellan olika åldersgrupper. Yngre hushåll har närmat sig den standard man har i 50-årsåldern. Detsamma har inträffat på andra sidan av livstrappan. Dagens pensionärer har inte fått nedgång den ekonomiska välfärden som pensionärer fick
samma av vidkännas förr. Skillnaden mellan olika åldrar har minskat.
Denna beskrivning gäller fram till början av 80-talet då utvecklingen förändras. På 80-talet har skillnaderna mellan generationerna ökat. Perso-
födda på 30- och 40-talen har då fått del av ekonomins uppsving på ett ner tydligare sätt än andra åldersgrupper. Både ungdomar och pensionärer halkar efter i relation till de som på 80-talet befinner sig i den gyllene medelåldern. 1 tabell 4.4 har inkomststandarden för olika åldersgrupper relaterats till åldersgruppen 45- 54 år för att belysa hur skillnader mellan generationer har förändrats.
Tabell 4.4. Inkomststandardenför olika åldersgrupperi procent avvärdetför åldersgruppen45-54 år 1967, 1975 och 1978samt 1980- 1987.
Ålder
18-24 25-34 35-44 55-64 65-74 75- 18-29
| 1967 | 65,1 87,9 90,6 90,6 65,7 73,8 - |
| 1975 | 74,2 90,9 86,6 93,6 71,0 57,0 82,8 |
| 1978 | 79,4 88,3 86,2 94,7 72,0 56,1 85,7 |
| 1980 | 75,4 86,9 86,9 96,3 77,5 64,4 80,6 |
| 1981 | 74,3 88,0 86,3 101,1 81,4 68,3 82,0 |
| 1982 | 70,1 86,4 87,5 98,4 81,5 67,9 78,8 |
| 1983 | 64,7 85,8 86,3 97,9 80,5 64,2 75,8 |
| 1984 | 62,6 84,3 83,8 98,5 78,8 63,1 73,2 |
| 1985 | 67,2 84,3 86,2 101,0 78,9 61,8 75,0 |
| 1986 | 62,3 81,2 87,0 101,9 79,2 62,3 71,0 |
| 1987 | 65,2 82,4 86,2 95,2 76,6 62,4 72,8 |
Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
Bilaga 19 s. 62I figur 4.7 har den schematiska utvecklingen illustrerats med åldersgruppen 18 29 år och för yngre pensionärer 65 74 år. För de yngre är det ett
- tydligt brott i utvecklingen. Man har halkat efter på SO-talet. Nedgången är så kraftig att man ligger på samma avstånd från åldersgruppen 45- 54 år som man gjorde 1967. För yngre pensionärer är utvecklingen inte lika markant. Först sker en uppgång, d.v.s. yngre pensionärer närmar sig åldersgruppen 45- 54 år. 1981 hade man nästan 82% av den inkomststandard som åldersgruppen 45-54 år hade. På senare delen av 80-talet har avståndet ökat men inte lika kraftigt som för ungdomar.
Figur 4.7. lnkomststandarden för personer 18-29 år och 65-74 år i procent av inkomststandardenlör personer45-54 år 1967, 1975, 1978, 1980-87. Procent 90
p,
.-/
18-29/45-54 / 80 -
,/-
./
./
/.
65-74/45-54 70
60 l 1 l 1 l l I J l l l I I l l l l L l 1967 1975 1978 1980 1987
Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
Tidigare omtalades att ungdomar är en grupp som fått det sämre när det gäller utvecklingen av inkomststandarden. Genom att man studerar längre, dröjer det längre innan man får egna inkomster. Man är beroende av stöd både från föräldrar och från samhälle. Om stödet från samhället inte är tillräckligt för att leva efter 80-talets konsumtionsmönster kommer man att vara mer beroende av föräldrastödet. Barn till höginkomsttagare har därför, liksom tidigare, bättre ekonomiska förutsättningar att få utbildning och därmed en bättre start i livet än andra.
Färre lever under skälig levnadsnivå
lnkomststandarden är ett mått där den disponibla inkomsten är relaterad till den normerade försörjningsbördan som har sin grund i socialbidrags-
Bilaga 19 s. 63vilka fastställdes i början av 80-talet. Inkomststandarden 1,0 för normerna ska tolkas att hushållet där personen ingår har en köpkraft en person som skälig levnadsnivå. Det bör ånyo poängteras att det som motsvarar en norrnerade utgifter både för boendet och för övrig konsumhandlar om tion. Hushåll kan ha både större och mindre utgifter för sin konsumtion än
den som normerna anger. I tabell 4.5 har 0- 74 år placerats i de olika klasser av inkomstpersoner standard hamnar i respektive år. Tabellen tolkas som att det som man 1967 22,3 °/o samtliga 0-74 år som tillhörde hushåll med var av personer inkomster motsvarande högst 80 °/oav beloppet För skälig levnadsstandard. Lägger till de 16,4% i intervallet 0,8- 1,0 får man 38,7 °/osom 1967 man inte hade inkomster till de standardkrav som gällde efter 1982. 1967 var det också 1,7°/o tillhörde hushåll där inkomsten räckte till en konsumsom tion 3 gånger så stor som konsumtionen for skälig levnadsstanson var dard. 1987 det nästan dubbelt så många eller 3,2 °/o. var
Tabell 45. Andelen 0-74 år i olika klasseravinkomststandard 1967, 1975 personer och 1978samt 1980- 1987.
lnkomststandard 0,8 0,8- 1,0- 1,2- 2,0- 3,0- Samtliga 1,0 1,2 2,0 3,0
1967 22,3 16,4 15,9 35,9 7,9 1,7 100,0
| 1975 | 5,4 8,4 15,2 51,3 17,6 2,0 100,0 |
| 1978 | 3,9 6,2 13,8 54,8 19,8 1,5 100,0 |
| 1980 | 4,3 5,8 12,0 56,5 19,7 1,7 100,0 |
| 1981 | 4,6 5,6 11,7 59,6 17,2 1,3 100,0 |
| 1982 | 4,9 6,3 11,4 59,2 16,7 1,4 100,0 |
| 1983 | 5,3 5,8 11,4 58,5 17,1 2,1 100,0 |
| 1984 | 5,4 5,0 9,8 58,5 19,1 2,4 100,0 |
| 1985 | 4,6 3,9 8,3 58,1 22,1 3,1 100,0 |
| 1986 | 4,9 4,5 8,6 56,7 22,0 3,5 100,0 |
| 1987 | 4,1 4,0 7,8 57,0 23,9 3,2 100,0 |
Källa: Brarbetningav HINK och LNU 68.
Fördelnigen inkomststandarden illustreras i Fördelningskurvorna i
av figur 4.8 när inkomststandarden har delats in i tätare klasser än ovanstående tabell. Fördelningskurvorna har tagits fram för 1967, 1981 och 1987. 1981 har valts för att det det året då den minsta spridningen uppmät-
var tes.
Fördelningskurvorna och tabellvärdena visar att det har skett en forskjutning från låga inkomststandardklasser till högre. För 1967 var FördelningskLrvan utspridd, Gini-koeñicienten var betydligt större vilket
mer visadestidigare i detta kapitel. Spridningen den ekonomiska välfärden
av
inte bara större, tyngdpunkten välfärden eller nivån på inkomstvar av
lägre 1967. 1981 pressades fördelningskurvan ihop. Det standarden var
det år då inkomstfördelningen jämnast. Nivån var också högre än var var 1967. 1987blev fordelningskurvan utspridd igen, men en förändring
mer skedde också förskjutning hela fördelningskurvan till en
genom en av högre rivå än 1981. Det blev både högre inkomststandard och större
ojämnhet i fördelningen.
Bilaga 19 s. 64Figur 4.8. Fördelningen av inkomststandarden personer 0-74 år 1967. 1981 och 1987.
lnkomststandard Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
Inget fattigdomsmått Det är lätt att lägga märke till de personer som befinner sig över respektive under värdet 1,0, d. v. s. det värde som anger om man har inkomster som räcker till den norrnerade konsumtionen. I tabell 4.6 har andelen under denna gräns för skälig levnadsnivå beräknats och hur den faller ut i olika åldrar.
Tabell 4.6. Andelenpersoner som har inkomststandard 1,0 1967, 1975och 1978 samt1980- 1987.
Ålder Alla 0-74 18-29 30-64 65- 65-74 75
1967 38,7 40,6 29,1 64,6 1975 16,2 13,8 17,5 9,8 33,8 21,5 53,5 1978 12,3 10,1 13,8 7,0 24,8 12,2 42,4
| 1980 10,6 10,1 16,8 7,3 | 9,5 4,2 18,1 | ||
| 1981 10,5 10,2 17,7 7,5 | 8,4 3,7 15,1 | ||
| 1982 11,5 11,2 20,9 | 8,1 | 9,3 5,2 15,3 | |
| 1983 11,6 11,0 22,3 | 7,3 11,2 5,3 18,7 | ||
| 1984 11,1 10,3 23,1 | 6,4 12,4 6,3 20,1 | ||
| 1985 8,9 8,5 19,2 5,6 9,1 | 5,0 14,4 | ||
| 1986 9,5 9,3 21,8 | 5,5 7,8 | 5,0 11,5 |
1987 8,7 8,1 19,2 4,8 10,9 7,0 15,9 Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
Bilaga 19 s. 65Andelen inte har tillräckliga inkomster för en skälig lev-
personer som nadsnivå minskar från 1967 fram till l98l, därefter stiger andelen något fram till 1983 för att åter minska kraftigt igen. 1987 uppmäts den lägsta andelen under skälig levnadsnivå. Tidsserien ska tolkas som att det skett
långsiktig förbättring för grupper med låg inkomststandard. Den lången siktiga trenden stannade några år mellan 1981 och 1983 för att därefter
av fortsätta. Måttet säger inget om hur många som i verkligheten lever under
skälig levnadsnivå eftersom den disponibla inkomsten endast är relateen rad till norrnerade behov. Hushåll kan exempelvis välja att leva med högre boendestandard än vad säger, två personer per rum, vardags-
normerna
oräknat, andra kan vara tvingade att ha högre boendekostnad medan rum många ungdomar bor kvar hemma och får därmed både lägre boendekostnader än vad säger och lägre utgifter för den övriga baskonsum-
normen tionen.
Figur 4.9. Andelen 0-74 år medinkomststandard 1,0 1967, 1975, 1978,
personer 1980-87.
Procent
20-
ollllllllllllllllll
1967 1975 1980 1985
Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
Utvecklingen andelen befinner sig under inkomststandard 1,0
av som avviker från utvecklingen andra ojämnhetsmått. När exempelvis Gini-
av koeñicienten redovisades tidigare konstaterades att det skedde en vändning 1981. Fram till detta år hade fördelningen av inkomststandarden blivit jämnare och under delen av 80-talet blev den ojämnare.
senare Andelen under inkomststandard 1,0 har däremot långsiktigt minskat under 80-taet men med små variationer.
Man bör understryka det tidigare sagts studier över längre tid.
som om Måttet inkomststandard bygger på som tagits fram i början av 80-
normer talet de krav på konsumtion då aktuella. I perioder med
met som var
10-0397 5-
Bilaga 19 s. 66snabb tillväxt kan man anta att dessa krav förändras vilket endast till en del har gjorts i inkomststandardmåttet. Boendeutgiften han förändrats eftersom den har hämtats från genomsnittshyror i hyreslägenheter av olika storlek respektive år. Den övriga nödvändiga konsumtionen för att uppnå skälig levnadsstandard har haft samma värde i fastprisberäkning alla år.
I en studie av de långsiktiga Förändringarna av inkomstutveckling och inkomstfördelningen är det inte heller lämpligt med årliga revideringar av normerna för baskonsumtionen i inkomststandarden. Den relevanta frågeställningen är om andelen personer som lever under skälig levnadsnivå har förändrats från en tidpunkt till en annan. Om man omdefinierar den skäliga levnadsnivån alltefter den ekonomiska utvecklingen i landet får man som resultat att någon förändring inte har skett av andelstalen.
Man får inte heller fastna i en strikt redovisning av hur många som inte klarar inkomstnivån där inkomststandarden är 1,0. I inledningskapitlet påpekades att mätningar av de registrerade inkomsterna egentligen inte är tillräckliga för att beskriva ekonomisk välfärd på ett tillfredsställande sätt. De inkomster som registreras i statistiken beskriver inte fullständigt de verkliga konsumtionsmöjlighetema. Möjligheten till egenproduktion saknas, arv, gåvor och förmögenhetstillväxt likaså. Man får därför inte fästa för stor vikt vid de absoluta andelstalen som beskriver hur många som har inkomststandard mindre än 1,0. Det är inget fattigdomsmått. Det är själva utvecklingen, trenden, som är viktig att beskriva.
I tabell 4.7 och 4.8 redovisas andelen personer som har inkomststandard mindre än 1,0 i olika hushållstyper respektive med olika anknytning till arbetsmarknaden. Det är värt att kommentera några värden i tabellerna. Från 1967 till 1987 har alla redovisningsgrupper minskat andelen som har inkomststandard mindre än 1,0. För några grupper har förändringen varit mer markant än för andra. Om man gör jämförelsen från 1975 blir bilden annorlunda. Ensamstående 18-29 år utan barn har haft en nedgång fram till 1978. Därefter har andelen ökat. De demografiska effektema i ungdomsgruppema som tidigare påtalats påverkar att andelstalen ökar i början 80-talet. Även längre studietid och något högre ungdomsarbetslös-
av het är andra troliga förklaringar till denna utveckling.
Som tidigare påtalats är det större osäkerhet vid tolkningar av resultaten vid den socioekonomiska indelningen. Enstaka avvikelser i en långsiktig trend kan ibland vara utslag av problem vid klassificeringar av data. Noterbart är att gruppen oklassade bland anställda har en betydligt högre andel med inkomststandard mindre än 1,0. Andelen varierar mellan 8- 10% för dessa medan genomsnittet för samtliga anställda är 3 5°/0.Trots
stora variationer i antalet oklassade anställda ger det detta inget utslag i kraftiga svängningar i andelen med inkomststandard 1,0 för denna STUPP-
För de som inte förvärvsarbetar i åldern 18 -64 år och som inte studerar eller har pension, har andelen som når inkomststandard 1,0 ökat. Sammansättningen av denna grupp har troligen förändrats. Tidigare fanns fler hushåll där mannen förvärvsarbetade medan hustrun var hemma. Inkomsten var ändå tillräckligt stor för att hushållet skulle erhålla en inkomststandard över 1,0. När fler kvinnor har börjat arbeta innebär det att gruppen förvärvsarbetande har förändrats,- hemmafrun håller på
Bilaga 19 s. 67-67 3 2 2 å vNm.
w
3 n å 3 2 3 3 E 3 E w 3 å 3 3 3 3 å Z 2 å 3
3 2 å
| ä 5 | 3 | 3 | 2 |
| N | d 3 | ||
| 3 | 2 3 | 3 | 3 |
3 .. 3 2 V
E
n u u
a m
å
m
å å 5 ä 2 5 E a a
N
N A n
Bilaga 19 s. 682 3 3
i w
t s
i 3
å
E 2
ä ä 2 å
s
E E å
d
3 3 S V
n
m m m N. n v w m N n N N N
l a l
w s s
s + Å s + s
.a
E
s
Bilaga 19 s. 69att försvinna som sysselsättningskategori i statistiken. Kvar i redovisningsgruppen finns personer som av andra skäl inte förvärvsarbetar och som tillhör hushåll med låga inkomster. Det är också av stort intresse att konstatera att anställda har små andelar med låg inkomststandard. Från 1975 har andelen för arbetare minskat från 6,2% till 4,7%. För tjänstemän är andelen lägre och utvecklingen är densamma. Det sker en liten Förbättring för anställda i detta avseende. Man kan alltså konstatera att det är stora skillnader mellan dem har som en anställning och dem som saknar anställning olika skäl. Risken att av erhålla en låg inkomststandard är tydlig för förvärvsarbetande medan man i egenskap av anställd mycket sällan får låg inkomststandard. Stor försörjningsbörda är däremot en orsak till till att hushåll inte har tillräckliga inkomster. För ensamstående med bam och sammanboende med 3 eller fler barn redovisas högre andelar som inte når inkomststandard 1,0. Utvecklingen för den sistnämnda har dock varit mycket gruppen gynnsam. Orsaken är att sammanboende kvinnor har ökat sitt förvärvsarbete. Man har börjat arbeta tidigare efter småbarnsperioden och man har också ökat arbetstiden. Det är självklart att grupper med stor försörjningsbörda också kan få en svagare anknytning till arbetsmarknaden. l kapitlet inkomststrukturen om visas att ensamstående med barn får omkring hälften sin försörjning av från arbete och den andra hälften i form av transfereringar. För andra grupper betyder arbetsinkomsten mer än 70 ibland till 85 °/oi medelupp tal. Om man tillhör grupper som måste leva enbart på socialbidrag innebär det otvetydigt att man får mycket låg inkomststandard.
2 % behöver omfördelas Ca 2% av hushållens samlade disponibla inkomster behöver omfördelas för att ingen ska ha inkomster som ligger under nivån för skälig levnadsstandard. Genom att beräkna den summa som behöver tillföras hushållen som har inkomststandard mindre än 1,0 så att de får inkomststandarden höjd till l,0 kan man ett mått på hur detta "fattigdomsgap förändras över undersökningsperioden. De belopp-som kan mäta på detta sätt man kan i viss mån bara spegla den summa som behöver omfördelas för att inga hushåll ska leva på en oacceptabel nivå. Detta sätt att mäta ojämnhet och problemet med låg inkomststandard kan visa på om det är storauppoffringar som behövs eller ej. Andelen under inkomststandard l,0 säger inget om många befinner sig precis under l,0 eller om det är en stor spridning i gruppen. Genom att mäta storleken på fattigdomsgapeW och hur det förändras kompletteras bilden av ojämnheten och andelen med låg inkomststandard. Eftersom skälen till låga inkomster, och i denna rapport låg inkomststandard, är olika kan man inte hävda att det är direkta överföringar i form av transfereringar som behövs för att höja alla över inkomststandard l,0. Det är även här utvecklingen över tiden som kan ge.en indikation på om det har blivit bättre eller sämre i detta avseende. Som jämförelse med den tidigare redovisningen där samtliga individer varit beräkningsgrunden har i tabell 4.8 hushållen beräkanvänts som
Bilaga 19 s. 70Tabell 4.9. Inkomstsumman i miljarder kr. som behövs för att lyfta hushåll med inkomststandard1,0 upptill inkomststandard 1,0 samt summani procentavBNP och hushållensdisponibla inkomster 1967, 1975 och 1978samt1980- 1987.
| Andelen hushåll Summa i med inkomst- standard 1,0 | i mdr kr. | Summa i °/0 av disp.ink | Summa i °/0 av BNP | |
| 1967 | 39,0 | 31 ,7 | 1 1,0 | 4,7 |
| 1975 | 19,1 | 10,2 | 2,5 | 1,2 |
| 1978 | 14,2 | 8,2 | 1,9 | 0,9 |
| 1980 | 11,0 | 7,4 | 1,7 | 0,8 |
| 1981 | 11,1 | 9,1 | 2,1 | 1,0 |
| 1982 | 13,1 | 9,5 | 2,2 | 1,0 |
| 1983 | 13,7 | 9,5 | 2,1 | 1,0 |
| 1984 | 13,8 | 10,0 | 2,3 | 1,0 |
| 1985 | 11,4 | 7,8 | 1,7 | 0,8 |
| 1986 | 11,9 | 9,2 | 1,9 | 0,9 |
| 1987 | 11,6 | 8,0 | 1,7 | 0,8 |
Anm. Värdena för 1967avserendasthushåll 18-74 år. Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
ningsunderlag. Resultatet ändras endast vad gäller andelen som befinner sig under inkomststandard 1,0.
I tabellen läser man för 1987 att 11,6% av hushållen hade en inkomststandard under 1,0. För att lyfta dessa hushåll till nivån 1,0 behövs det 8 miljarder kr. Detta belopp är 1,7% av summan av hushållens disponibla inkomster eller 0,8% av BNP.
Om man bortser från 1967 verkar det som att summan ökar som skulle behövas föras över till hushåll med inkomststandard mindre än 1,0 under åren 1981 -84. Det var då hushållen fick vidkännas minskningar av köpkraften och ojämnheten ökade. När inkomsten senare steg så minskar också summan som skulle behövas föras över. Det är omkring 2% av hushållens samlade disponibla inkomster och ca l % av BNP som behöver omfördelas for att ingen, i statistiska termer, ska hamna under nivån för skälig levnadsstandard.
Ojämnheten i stort
Den sammanvägda bilden av utvecklingen av inkomstfördelningen i Sveri-
under 20 år måste presenteras med flera mått. Med måttet inkomststange dard har hittills konstaterats:
I genomsnitt har välfärden ökat. Standarden steg fram till 1981, sjönk
sedan några år for att därefter öka igen. 1987 är det år då genomsnittsvärdet ligger högst.
Spridningen, med måttet Gini-koeñicienten, minskade också fram till
1981 för att därefter långsamt öka igen. Trots den ökande ojämnheten
på 80-talet är, inkomstfördelningen jämnare 1987 än 1975.
Förändringen ojämnheten tycks ha inträffat i ytterändarna av in-
av
komstfördelningen, d. v. s. för höginkomsttagarna och i viss mån lågin-
komsttagama. Det är också svårare att mäta förändringarna för dessa
grupper.
Bilaga 19 s. 71Sverige är inget 2/3 samhälle. Det är inte bred majoritet av befolk-
en ningen drar ifrån ganska stor minoritet.
som en Däremot konstateras att de l °/o personerna som har de högsta värde-
av
har fått större andel den samlade inkomstsumman. Det är na en av höginkomsttagama dragit ifrån den stora majoriteten.
som Inkomststandarden tycks högst i SO-årsåldem. Fram till början
vara som
80-talet minskade skillnaderna mellan åldersgruppema. På 80-talet av har skillnaderna ökat igen. Det är ungdomarna som släpar efter..
lever under nivån för skälig levnadsstandard har långsik- Andelen som tigt minskat. Utvecklingen stannade upp under perioden 1981 -84. Därefter har andelen fortsatt att minska.
Utjämningen skett från 1967 har främst skett under perioden med
som snabbare tillväxt i ekonomin, 1967-75. Inkomststandarden steg snabbare, Gini-koefficienten sjönk kraftigare.
5¶Inkomststrukturen
Bilaga 19 s. 73Förvärvsinkomsten viktigast minskar i betydelse
men I förra kapitlet mättes den ekonomiska välfärdens utveckling med inkomststandarden. För att förstå utvecklingen är det av intresse att belysa hur inkomsten är uppbyggd. Det traditionella sättet har varit att visa hur inkomst från förvärvsarbete tillsammans med kapitalinkomster bildar de egentliga faktorinkomstema. Till faktorinkomstema har sedan lagts olika transfereringar, skatter har dragits ifrån. Man har så slutligen fått
m. m. hushållens disponibla inkomster.
I denna studie har större vikt lagts vid att belysa olika slags transfereringar- De skattepliktiga transfereringarna delas upp i dels inkomstförsäkringar och dels pensioner. Skilt från de skattepliktiga transfereringar visas de skattefria transfereringama som bostadsbidrag, barnbidrag m. fl. Transfereringamas kraftiga tillväxt under de senaste 20 åren har också.inneburit ökade.skatteinbetalningar från de skattepliktiga transfereringamawDen kraftiga ökningen transfereringarna går därför till en del tillbaka tillzden
av olfentliga- sektomh med de skatter som betalas av hushållen. I tabell 5.1 redovisas inkomststrukturen den registrerats för samtliga hushåll
som under perioden. Före 1974 var sjukpenningen skattefri; vilketförsvårar jämförelsen. För 1967 ingår därför sjukpenningen i skattefriavtransfereringar och för perioden 1975 och framåt ingår sjukpenningen i skattepliktiga transfereringar.
Procenttalen tabell: 5-;1har beräknats netto vilket innebär att skattepliktiga inkomster har .reducerats med skatten och bostadskontektionen i proportion till de skattepliktiga beloppens storlek. Bostadskorrektionen är
hemsägare tilldelats i beräkningarna fört att en justeringspost- som egna jämförbarhet med andra boendeformer eftersom underskott/överskott av
och tvåfamiljsfastighet har påverkat den verkliga skatten. I appendix en redogörs utförligare för denna justering.
Tabelldelen för 1987 läses så att förvärvsinkomsten i genomsnitt var 104400 kr. När skatten dragits ifrån har förvärvsinkomstens procentuella
disponibel inkomst beräknats för varje hushåll. Den genomsnittandel av liga procentandelen för förvärvsinkomten blev då 55,3 °/0.
-Detaär en klar utveckling att förvärvsinkomsten för enskilda hushåll har minskat i betydelse. Under hela 20-årsperioden harlprocentandelen minskat för förvärvsinkomsten för hushåll 18-74 år, från 74 °/otill 63%, men ökat något för kapitalinkomstema, från 2% till 4%. Sammantaget har
Bilaga 19 s. 74l.
t o YQQ%1Y°..°.°1*Q“°*° Mwøwo vooN oo-N oN :Nosa -T-Nd nrlv"v"zu , O - N--In rn O 0 vxo In N s. 1 ... ... . . ... . i a: å oo JH. °°.. HQ J77 .Q°°.*°. ÄQYNÃÄ i 4 CQ$KN ©OO . D WÖC ©K"1O IWOCWDX O o-u-a v "" N v 0 o vw -n N m s.. -4 -q -n -u - 0 å
Ch hao oo -sqwz vara to. www. Ozomca -xzvawva -. Q oxooh xooxm mm som oo-um- tn-nvxooo 8 N ax oN v v om v-n nn N .29 . ... . . . z E :v o V vi: man iQ °e°°.-. "zvaca-z 032020. w, xosom -noorx Nm soooo xo-n-v ovnnxooo o m oN m v ox-n vv -n N m i ... . . E .A4 :s: 5 o NEC. A719 °.°. "HiQ °°."l"."1 TOJQWDQ O. ° xorxm labb m; m rxooo o-ov omv-noe 8 f ox oN ax-n vv sn N
L: N o v å NSX "N21 i. "E59 NVIY. °."."1"L“°. 71
å8 WR ä" °ä $2$ 2§"°° ä å
. ... . g o a: r: .n ... "få". ..°°. 31 °°..°. X."L°. .°1.°.°°. Cl l ouoxo voooo um zxo-a nx-oxo sovv-noo 8 a os oN mv om vv -n N ... . ... . ... ,o l-n :s:
o °°.°.°°. °l°.. i. °°... °..J. °.i.°°.. °°. Ö v-no NONN men nom ox-oxo oovm-noo ox ä o v-N v v om m-n v N ox g .. ... . . h d å . u: i ."l°°. ..°°. i .°.°°. °..."l °1Q°1".°. i evo echo MN. ocg so--sorx hmvxøh o :av 0 -N v v -n mv an N m r- . . ... ... N - c: L.: å m Jim. 15". 21 JQQ °...°. W995 i E -vo eo MN xoo-n ara-non Nm-vzx ox o - -- - v v om mv o N ox ... ... . . B .. N Du ..N."l°°."l Q.°...°°. °1Q°1W°l§°° . ox--hlooNlhlmNvv-n m-uvloxax 9 ch 0 om oo v -- r -c ox å: . . . OZ
-..I 2: v5
o z - oo
.uå :E
4 u Såå .,, o go 2: o :...-a 3 3 d 05.:: Säg 5 E 8% E g E-äw - mo §uweê°.c o- a åMb-IQE ägg, ZNGMEM :Rag ,ange ;m Emo ma: 21-3:- 38-5: -- Em :ä x :E i 35.:.: Mza-ä uo-gigsg §35 :§5 NB z 0.5 ag,... unionen :g D... "|:--2o c:owuå°aná9x g,my-Bag . h n 08 QmOSo-a -;-:t:°..uwg: b§.gw:. H-o-r giva Qcc/JC... h mg am .N33 xx ggomg Gamo mwgoxoo c --é3 33mm :g: 3-991: 0.025: °-'r'å"": gå .. HQ 03" m 3 uQ-:u o. ;oNgx§xox.§--§EN mg 0;ovox._ v: v- Luåám :AM :zç w-Ow IJ-OV Duvan: ZLuMIL-Om O v:
Bilaga 19 s. 75faktorinkomsterna från förvärvsarbete och kapital ändå betydelsen av Transfereringarna har då ökat i motsvarande grad. Det är både minskat. inkomstförsäkringar ökat i betydelse. Däremot har det pensioner och som skattefria stödet, barnbidrag, bostadsbidrag mm, varit relativt konstant 8%. 1967 ingår, tidigare nämnts, sjukpenningen i de sedan 1975, ca som transfereringarna vilket gör att jämförelsen endast kan göras för skattefria inkomstförsäkringar har slagits ihop med övriga transfepensioner och när reringar. samtliga hushåll över 18 år d.v.s. inklusive ålderspensionärer över För andelen för förvärvsarbetet mellan 1975 och 1987, från 74 år minskade 62 till 55 °/o. beskrivning gäller endast för ett kortsiktigt resonemang och med Denna till hushållen i fokus. Påståendet att fördet direkta flödet av inkomster minskat i betydelse gäller endast såsom de direkta värvsinkomsten har inkomstströmmarna faller ut till hushållen.
Pensioner och inkomstfdrsäkringar ökar
Ändrad befolkningsstruktur och reformer såväl på pensionsområdet som inkomstförsäkringsområdet har varit avgörande för utvecklingen. Andelen kraftigt under ZO-årsperioden från 15 till 18%. Pensionsâläldre har ökat sänkts, möjlighet till delpensionering har införts och det har skett dern har ökning förtidspensionärer. Bland inkomstförsäkringarna har en kraftig av föräldraförsäkringen byggts ut kraftigt, kontant arbetsmarknadsstöd studiestöd för vuxenutbildning har införts. Den genomsnittliga KAS och ungdomar befinner sig i utbildning har också blivit längre, tiden som studiemedel har därmed ökat. Det har också medfört att transfereringar av från förvärvsarbete kommer några år senare än vad som var inkomster vanligt på 60-talet. förvärvsinkomsterna minskat i betydelse och transfereringarna ökat Att tydligare i figur 5.1 där värdena för 1967, 1975 och 1987 har illustreras in för hushåll till 74 år. Under samma tid som förvärvsarbetet lagts upp för kvinnorna har förvärvsinkomstemas betydelse minskat för har ökat del inkomsterna går in i det offentliga transferehushållen. En större av ringssystemet för att omfördelas denna väg. kapitlet visades hur inkomststandarden varierar över livet. l I förra redovisas hur sammansättningen inkomsterna varierar detta kapitel ska av livet. Under olika faser livscykeln har man olika i olika perioder av av arbetsinkomster respektive transfereringar. I figur 5.2 visas mycket av inkomststrukturen 1987 den i genomsnitt ser ut för olika åldersgrupsom dominerar självklart till pensionsåldern. Men per. Förvärvsinkomsten upp förvärvsinkomsten börjar avta redan i SO-årsåldem då penbetydelsen av Det är främst förtids- och delpension som då ökar sion blir vanligare. Inkomstförsäkringarna är mest betydelsefulla i unga år och det är kraftigt. sjukpenning och föräldrapenning som står för merparten. betydelse ökar i pensionsåldern. Två förklaringar Kapitalinkomsternas utveckling. Den förklaringen är att pensionen i allmänfinns till denna ena mindre än vad förvärvsinkomsten var innan pensioneringen. Om het är är oförändrade så ökar de också i betydelse när övriga kapitalinkomstema
Bilaga 19 s. 76Figur 5.1. lnkomststruktur för hushåll 18-74 år.
Övriga
translereringar
Kapital
Forvarvsunkomst
1975 1987 Bostadsoch Bostadsoch
. barnbidragmm barnbidragmm Inkomstlörsåkringar
örvârvsinkoms
Källa: Bearbetning av HINK och LNU 68.
inkomster minskat-Den andra förklaringen är att tidigare sparande har varit inriktat på att få en tryggare ålderdom. Oftast är förmögenheten
som störst vid pensioneringen. Egna hem som säljs medför inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som ingår i begreppet kapitalinkomst. Försäljningen ger också likvida medel som också genererar löpande ränteinkomster.
Bilaga 19 s. 77Figur 5.2. lnkomststruktur 1987 lör hushåll i olika åldersklasser. Procent 100 Bostads och barnbidra 90 nkomstförsäkringar go -
70 Pension 60 Ka italp 50
30 Förvärvsinkomst 20
0 21 30 40 50 60 70 80 Ålder Källa: Bearbetning av HINK.
För ungdomshushållen har förvärvsarbetets andel av disponibel inkomst minskat. 1967 svarade förvärvsarbetet for 82% av disponibel inkomst. Andelen sjönk till 79% 1975 och 1987 svarade förvärvsarbetet endast för 73 ungdomshushållens köpkraft. Både skattefria och skatav tepliktiga transfereringar ökade då i motsvarande grad. Samma utveckling gäller for hushåll i åldern 30-64 år. En minskning av förvärvsarbetets betydelse från 82 °/o 1967 till 78% 1975 och 72% 1987. En motsvarande ökning inträffade Förtransfereringama. Skillnaden mot ungdomshushållen består i att pensioner inte har någon betydelse i ungdomsgruppen medan pensionema för nästan 10% av köpkraften för hushållen i åldern svarar 30-64 år.
Transfereringar ökar
Hur stödet fördelar sig efter familjetyp kan också beskrivas med hjälp av inkomststrukturen. l figur 5.3 visas hur stor andel av disponibel inkomst kan härledas till faktorinkomstema förvärvsarbete och kapital och som del kommer via omfördelningar i det offentliga transferehur stor som ringssystemet. Bilden visar endast 1987 men i stora drag blir profilen densamma för de olika när andra år redovisas. Skillnaden ligger grupperna i att transfereringarna var mindre tidigare år.
Bilaga 19 s. 78Figur 5.3. Faktorinkomst och transfereringars andelav disponibel inkomst lör olika hushållstyper 1987. Faktorinkömst Transtereringar O 20 40 60 80 1OO Ensamstående 18-29 utan barn Ensamstående 30-64 utan barn Sammanboende 18-29 utan barn Sammanboende 30-64 utan barn
Ensamstående yngsta barnet 0- 6 år yngsta barnet 7-17 år 1 barn 2 eller fler barn med barn
Sammanboende yngsta barnet 0- 6 år yngsta barnet 7-17 år 1 barn 2 barn 3 eller fler barn med barn
Källa: Bearbetningav HINK.
Ensamstående barnfamiljer får mest stöd Ensamstående med barn har störst andel transfereringar. För ensamstående med yngsta barnet 0-6 år är det endast 40% den disponibla av inkomsten som kan härledas från eget förvärvsarbete eller kapitalinkomster 1987. 1975 var denna andel 50% och 1967 den 63%. Det är var en kraftig ökning av samhällets stöd till ensamstående med förskolebarn. När barnen blir äldre ökar betydelsen av förvärvsarbetet. För ensamstående med yngsta barnet i skolåldern har transferingamas betydelse inte ökat lika kraftigt. Det är framförallt den utbyggda föräldraförsäkringen genom som ensamstående med små barn fått ökade transfereringar. 1975 svarade inkomstförsäkringama för knappt 10% köpkraften. 1987 har procentav andelen stigit till knappt 20%. De skattefria transfereringama dock var större, ca 37% både 1975 och 1987. Sammanboende med barn har lägre stöd från offentliga transfereringar än vad ensamstående med barn har. Ca 25 av köpkraften för sammanboende med förskolebarn kommer från transfereringar 1987 mot 60% för ensamstående med förskolebarn. För ensamstående hushåll finns det endast en vuxen som försörjer familjen medan det i sammanboende hushåll finns två vuxna. Försörjningssituationen är radikalt olika. För ensamstående med barn kommer stöd i form av bostadsbidrag, underhållsbidrag eller bidragsförskott och i en del fall socialbidrag. När barnen blivit äldre minskar transfereringamas betydelse. När yngsta barnet är i skolåldem är det endast 15% av disponibel inkomst kommer från transfereringar som för sammanboende mot 43 för ensamstående.
Bilaga 19 s. 79Utvecklingen över tiden är i stort densamma för alla familjetyper. Förvärvsinkomstens betydelse minskar och transferingamas betydelse ökar, främst gäller detta föräldrar med små bam. Transfereringama spelar avgörande roll för hushåll där förvärvsarbeen inte är den huvudsakliga försöijningskällan. Det gäller främst för tet ålderspensionärer också för studeranden, för förtidspensionärer likmen för långtidsarbetslösa. som Man kan konstatera att äldre personer får mindre andel av köpkraften från förvärvsarbete och större del från kapitalinkomster på 80-talet än en vad gällde i slutet på 70-talet. Före 1976 var åldersgränsen för folksom pension 67 år, vilket är mycket viktig förklaring till utvecklingen. Med en ökade ATP-utbetalningar på 80-talet har också beroendet minskat av bostadsbidrag. Även behovet av att komplettera pensionen med annat arbetet har minskat. 1967 kom 19% disponibel inkomst från förca av värvsarbete för åldersgruppen 65-74 år. 1975 sjönk andelen till 13% och den endast 6%. För enskilda rörelseidkare har inte pensionsål- 1987 var dem lika avgörande betydelse för inkomsterna som för anställda. Jordbrukare och företagare fortsätter oftare med sitt förvärvsarbete efter 65årsåldem än vad gäller för löntagare. Minskningen av antalet jordbrusom längre tid har dock påverkat gensomsnittsilfroma nedåt. kare över en
lnkomstfdrsäkringar viktigare för arbetarhushåll
Bland löntagarhushållen är transfereringama av mindre betydelse. För samtliga löntagarhushåll kommer 18°/o köpkraften från olika transfeca av reringar. Arbetarhushåll får 18°/0och hushåll där hushållsföreståndaren ca högre tjänsteman 9% från transfereringar. Det är främst inkomstförär ca skiljer högre tjänstemän från arbetarhushåll. Arbetare har säkringama som i större utsträckning sjukpenning, föräldrapenning och arbetslöshetsunderstöd. De skattefria transfereringama skiljer inte lika mycket. Räknat i kronor har högre tjänstemän 1987 större summa skattefria transfereringar 8 900 kr. än vad arbetarhushåll har 7 200 kr. men betydelsen i procent är mindre för högre tjänstemän. Skillnaderna mellan arbetare och tjänstemannahushåll beror på att högre tjänstemän i genomsnitt är äldre vilket påverkar exempelvis bambidragssumman. Andelen ensamstående är också större för arbetarhushåll. Många har ännu inte bildat familj. Därför har andra typer av transfereringar än vad högre änstemannahushåll har. man Studerandehushåll, förtidpensionärer och andra hushåll som inte förvärvsarbetar stadigt är mycket beroende av transfereringar i samhället. Man har ofta låga disponibla inkomster som förstärks med tillfälliga arbeten. Dessa tillfälliga arbeten har minskat i betydelse. Andelen av disponibel inkomst kommer från förvärvsarbetet har minskat även som för dessa grupper.
Bilaga 19 s. 80Figur 5.4. Faktorinkomst och transfereringars andelav disponibel inkomst för hushåll 18-64 år 1987eftersocioekonomiskgruppering.
Faktorin komst Transfe reringar
0 20 40 60 80 100
Arbetare
Arbetare + lägre tj.män
Mellan + högre tj.män
Högre tj.mänl
Oklassade
l
l Samtliga anställda
Jordbrukare
Företagare
Studerande
64 år
lfensionärer -
förvärvsarbetande i
Ovriga
l
l
l
Samtliga 18 64 år l
-
Samtliga 65 år
-
Källa: Bearbetning av HINK.
Kapitalinkomster viktigare för höginkomsttagare Hushåll med hög ekonomisk välfärd får det största bidraget till disponi-
en bel inkomst från förvärvsarbetet. När hushållen sorteras efter inkomststandard och delas upp i tio lika stora grupper, deciler, kan inkomststrukturen visas som i figur 5.5. I de lägsta decilerna betyder inte arbetet lika mycket som i de översta decilerna. Pensionema har störst betydelse för hushållen som ligger i decil 2 och men där har även kapitalinkomster en större betydelse än i övriga deciler med undantag för den högsta decilen. Inkomstförsäkringama har störst betydelse i decilgrupp 5 och Övriga skattepliktiga transfereringar upphör nästan i de övre decilerna. Det beror l på att en del av de skattefria transfereringama är inkomstprövade. Det är endast barnbidrag som är av någon betydelse och som betalas ut oavsett inkomst.
Bilaga 19 s. 81Figur 5.5. lnkomststruktur 1987ñr samtliga hushåll i deciler efter inkomststandard.
Procent 100
Övriga transfereringar 90
80 -
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Deciler efter inkomststandard
Källa: Bearbetningav HINK.
Lönespridningen ökar på 80-talet
I kapitel 1beskrevs hela inkomststrukturen i olika faser. Först visades att inkomsterna beror på den lön man erhåller på arbetsmarknaden, därefter beskrevs hur arbetsinkomsten påverkas av årsarbetstiden. För att förstå varför inkomststandarden har förändrats över tiden både vad gäller medelvärden och vad gäller spridning är det därför av vikt att belysa lönernas utveckling.
Någon heltäckande jämförbar lönestatistik för hela arbetsmarknaden finns inte. Här kommer arbetsinkomsten att användas som ett grovt mått på löneutvecklingen. Underlaget är årsinkomsten från förvärvsarbetet inklusive inçomstförsäkringar för personer som uppgett att man är löneanställd på teltid hela året. Jämförelsen med 1967 är också mycket svår att genomföra pga. olikheter i datamaterialet. Därför kommer endast HINKdata från .975 att användas.
Utvecklingen av arbetsinkomsten för heltids- och helårsanställda visar samma utveckling som beskrivningen av inkomststandarden en real
uppgång från 1975 till 1978 och därefter en nedgång av den reala arbetsinkomsten. Datamaterialet visar att lönerna ökade igen först 1983.
Gini-kozñicienten minskade från 0,195 år 1975 till 0,162 år 1983 varef-
igen tillbaka till 0,180. Ökning ojämnheten från 0,162 till ter den steg av 0,180 är statistiskt säkerställd. 1987 noterades en nedgång av Gini-koefficienten. Nedgången är dock så liten att den ligger inom felmarginalen. För att vara SIltlStlSkt säkerställda måste förändringar vara större eller inträffa flera år i nd.
6- 10-0397
Bilaga 19 s. 82Tabll 5.2. Medelvärden och Gini-koeliicient för arbetsinkomsten för heltids- och helårsanställda18-64 år somsaknarjordbrukar- och företagarinkomst 1975, 1978, 1980- 1987. Beloppi tusenkr. 1988års priser.
Medelvärden Gini-koefficient
Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga
1975 153,9 117,1 142,4 0,196 0,153 0,195 1978 155,7 122,9 145,4 0,175 0,127 0,171 1980 149,9 121,4 140,9 0,179 0,120 0,170 1981 145,4 115,6 135,7 0,176 0,131 0,173 1982 142,6 116,0 134,0 0,176 0,125 0,169 1983 141,3 115,5 132,7 0,167 0,124 0,162 1984 144,6 114,5 134,1 0,174 0,128 0,170 1985 145,0 114,4 134,1 0,180 0,122 0,172 1986 150,3 119,1 139,2 0,189 0,131 0,180 1987 154,3 123,6 143,3 0,181 0,138 0,176
Källa: Bearbetningav HINK.
1genomsnitt sjönk lönenivån med en månadslön mellan 1978 och 1983. Denna nedgång har nästan hämtats igen 1987 för hela arbetsmarknaden. Under samma tid som lönerna stod på topp var också löneandelen av förädlingsvärdet som högst. Detta visades i figur 2.4 i kapitel Löneandelen var extremt hög under åren 1977 och 1978. När sedan många företag blev olönsamma samtidigt som inflationen var hög under lågkonjunkturen som följde blev resultatet att lönenivån sjönk realt. Devalvering användes för att korrigera kostnadsläget och återställa vinstnivån. Åren 1983 och 1984 noterades den lägsta löneandelen av förädlingsvärdet inom tillverkningsindustrin.
Man bör observera att tabell 5.2 visar ungefärliga uppskattningar av lönenivåer och ojämnheter för hela arbetsmarknaden. Beräkningarna bygger på att personerna är heltids- och helårsanställda. Eftersom lönerna skiljer sig åt mellan män och kvinnor, och kvinnor arbetar mer deltid än männen, så överskattas medelvärdet när män och kvinnor slås ihop i en tabellkolumn. Männen får en alltför stor vikt när medelvärdet beräknas eftersom alla deltidsarbetande kvinnor saknas i denna beräkning.
För heltidsanställda är lönespridningen större bland män. Det medför att, om alla kvinnor vore med vid bearbetningen, torde Gini-koeflicienten för den totala lönestrukturen vara lägre. Den verkliga lönespridningen för hela arbetsmarknaden bör därför vara mindre än den som redovisas. Detsamma gäller utvecklingen. Det har skett en markant ökning av antalet förvärvsarbetande kvinnor som har en jämnare lönespridning än männen. Därmed bör den verkliga lönespridningen också ha minskat över tiden för samtliga anställda.
En annan osäkerhet kan ligga i att avgränsningen av heltidsarbetande är schablonmässig. Förändringen av helårsinkomsten från arbete kan bero på att antalet arbetade timmar förändrats inom denna grupp utan att lönespridningen per timme förändrats.
Gini-koefficienten är bra på att mäta spridningen för det stora flertalet. På samma sätt som vid genomgången av ojämnheten för inkomststandarden kan man finna beskrivningar som tydligare lyfter fram om det skett förändringar bland de högst avlönade. Figur 5.6 antyder att de högst
Bilaga 19 s. 83Figur 5.6. Arbetsinkomst för helårs-och heltidsanställda 18-64 år i 1988 år priser. Gränsvärdenvid olika percentiler 1975,1978, 1980- 1987. Tusen kr 400
P99
300 -
P 90 200
P 75
xx
o l l 1 l 1 l I l l l I
75 78 80 81 82 83 84 85 86 87
Källa: Bearbetningav HlNK.
avlönade drar ifrån i slutet av 80-talet på ett iögonfallande sätt som bara till en del syns i Gini-koeñicientens utveckling. Det kan bero på att man arbetar fler timmar eller på högre lön per timma eller på en kombination av de två faktorerna. Här ska däremot inte göras en lika ingående analys av olika spridningsmátt på arbetsinkomsten som gjordes för inkomststandarden.
Deltidsarbetet påverkar lönespridningen I jämförelse med tabell 5.2 som gällde för helårs- och heltidsanställda visar arbetsinkomsten för samtliga anställda oavsett arbetstid mycket lägre värden för kvinnor än För män. För samtliga anställda kan man notera större spridning både vad gäller Gini-koefñcient och som det presenteras i figur 5.7. Samma reservation om slumpfelens inverkan gäller här som För heltidsanställda. Förändringar mellan enstaka intilliggande år är inte statistiskt säkerställda. Noterbart är att Gini-koeñicienten för arbetsinkomsten
Bilaga 19 s. 84oavsett arbetstiden ökar tydligt efter 1983 för män. För kvinnor är Ginikoefñcienten i stort sett oförändrad mellan 1983 och 1987 med undantag för en tillfällig uppgång 1986.
Tabell 5.3. Medelvärden och Gini-koeliicient för arbetsinkomstenlör samtliga heltids- och deltidsanställda 18-64 år som saknar jordbrukar- och löretagarinkomst 1975,1978, 1980- 1987. Belopp i tusenkr. 1988 årspriser.
Medelvärden Gini-koeñicient Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga
| 1975 144,4 90,6 | 121,9 0,234 0,240 0,265 |
| 1978 142,5 92,9 | 120,7 0,227 0,229 0,255 |
| 1980 138,4 93,5 | 118,2 0,225 0,217 0,246 |
| 1981 133,1 89,3 | 112,7 0,225 0,220 0,248 |
| 1982 130,9 89,5 | 111,5 0,223 0,216 0,244 |
| 1983 129,7 89,9 | 110,8 0,218 0,210 0,238 |
| 1984 131,5 90,1 | 111,4 0,225 0,209 0,242 |
| 1985 135,0 90,3 | 113,0 0,228 0,210 0,246 |
| 1986 137,7 93,6 | 115,9 0,237 0,215 0,251 |
| 1987 139,1 98,3 | 119,3 0,237 0,210 0,245 |
Källa: Bearbetningav HINK. Figur 5.7. Arbetsinkomst för anställda, inkl deltid, 18-64 år i 1988 år priser. Gränsvärdenvid olika percentiler 1975, 1978, 1980-1987. Tusen kr 400
P99
300 -
200 -
.§ yâx ,.;Ä:-Q§ s..
. i
ä K I x x 100 .. "
.
i g
o l 1 I 1 I l l 1 I 1
75 78 80 81 82 83 84 85 86 87 Källa: BearbetningavHINK.
Bilaga 19 s. 85Det är värt att notera att lönespridningen är mindre räknar
om man nedåt från medianen än när man räknar uppåt. För heltidsanställda 1987 var avståndet mellan medianen och gränsvärdet vid P25 ca 17 000 kr och avståndet mellan medianen till gränsvärdet vid P75 var ca 27000 kr. Räknar man vid gränsvärdena för Pl0 och P90 blir avstånden 32 000 kr respektive 69000 kr. Det finns ingen lagstiftad garanterad minilön på den svenska arbetsmarknaden. Materialet visar dock att fördelningen är
mer sammanpressad under medianen än ovan medianen.
Figur 5.8. Gini-koelficient för arbetsinkomst för anställda 18-64 år 1975, 1978, 1980- 1987. 0.3
Anställda inkl deltid
0.2 - """"""""""""""""""""""""""""""""
Heltidsanställda
o1 l l J 1 l l l l l I l
75 78 80 81 82 83 84 85 86 87
Källa: Bearbetningav HINK.
6¶Omfördelningen
Bilaga 19 s. 87Fördelningen trycks ihop
Det svenska skatte- och transfereringssystemet påverkar självklart fördelningen av hushållens inkomster. Inkomstfördelningen är jämnare för den disponibla inkomsten än för faktorinkomsten. Vid studier av välfärdsstatens påverkan på inkomststrukturen handlar det endast om jämförelser mellan registrerade data före och efter skatter och transfereringar. Omfördelningama mäts då kortsiktigt och statiskt. I kapitel l betonades att det egentligen inte är ett enkelriktat flöde av inkomster och transfereringar som borde beskrivas. Hushållens beslut om Förvärvsarbete, utbildning eller fritid m. m. beror bl.a. på de olika skatter och transfereringar som gäller vid varje tidpunkt. Skatter och transfereringar påverkar därför också arbetsutbud, sparandebeteende m. m. En studie av transfereringamas omfördelande effekt är därför ingen egentlig elfektstudie utan endast en beskrivning av förhållanden som de kan nedtecknas med inkomststatistiska data.
Det är inte enbart skatte- och transfereringssystemet som avgör hushållens disponibla inkomster, även med andra insatser kan hushållens ekonomiska välfärd påverkas. Arbetsmarknads- och utbildningspolitik samt samhällets insatser på sjuk- och hälsopolitikens område inverkar på hushållens möjliga faktorinkomster. Vidare kan omfördelningar av köpkraften ske med åtgärder som påverkar marknadens priser i form av beskattning eller subventionering av olika konsumtionsområden. l detta kapitel ska endast behandlas de skatter och transfereringar som är med i den traditionella inkomstbeskrivningen.
Fördelningen av inkomster beror på vilken inkomst man väljer att studera. Disponibel inkomst är jämnare fördelad än exempelvis kapitalinkomster. Genom att följa inkomststrukturen som redovisades i kapitel 5 kan man mäta hur fördelningen ändras när transfereringar läggs till och skatter dras ifrån.
De omfördelningar som skatter och transfereringar leder till beskrivs med några översiktliga grafer. I figur 6.1 visas hur fördelningen av faktorinkomsterna per konsumtionsenhet trycks samman när skatter och transfereringar har fått verka. Hushåll utan egentliga eller mycket små faktorinkomster, som studerande och pensionärer, lyfts upp med olika stödformer. Samtidigt sänks inkomsten mycket kraftigt för hushåll med stora faktorinkomster.
Bilaga 19 s. 88Figur 6.1. Fördelningenav disponibel inkomst per konsumtionsenhet och faktorinkomst perkonsumtionsenhet1987.
6.1a Samtligahushåll
Disponibelinkomst k.e.per
Faktorinkomst k.e.per
lnkomstnivâ
6.1b Hushåll1a 64är 5-10 Hushå"35 ä- - Faktorinkomslk.ø.per
Disponibelinkomst k.e.per
Disponibelinkomst k.e.per
Faktorinkomstk.e.per
lnkomstnivá Inkomstnivá
Källa: Bearbetningav HINK.
Fördelningsproñlen för faktorinkomsten per konsumtionsenhet för samtliga hushåll, figur 6.la, har en kraftig topp vid mycket låga inkomstnivåer och en mer utjämnad kulle när inkomsterna sedan är högre. Den sista fördelningskullen sluttar ganska svagt ner mot höga inkomster. När skatter och transfereringar fördelningskurvan fått verka pressas samman med endast en topp. Spridningen är mycket jämnare och verkar vara symmetrisk kring ett medelvärde. Den första höga toppen för faktorinkomsten för samtliga hushåll i figur 6.la svarar mot alla ålderspensionärer och andra hushåll som inte förvärvsarbetar som studerande och förtidspensionärer. Den höga toppen säger att det är många som har låga faktorinkomster. När kurvan för faktorinkomsten planar ut betyder det att det är större spridning faktorav inkomsten. I den övre delen av kurvan för faktorinkomsten finns förvärvsarbetande med olika stora arbetsinkomster. Inkomsten for hushåll med låga faktorinkomster lyfts upp kraftigt med
Bilaga 19 s. 89transfereringar. Hushåll med höga faktorinkomster får via olika slag av skatten omfördelning sina inkomster med resultatet att inkomsten en av minskar för dessa. Fördelningskurvan pressas ihop både från botten och toppen. Detta är bilden för samtliga hushåll som den tecknas för år 1987. För andra år kan fördelningskurvoma ändras något men den översiktliga bilden står sig. Däremot bör man hålla i minnet att detta är resultatet av en tvärsnittsstudie 1987. Vid olika tidpunkter i livet hamnar ett och samma hushåll på olika inkomstnivåer. Studerande hushåll får så småningom arbetsinkomster och bidrar då med högre faktorinkomster och senare i livet inkasseras pensionen och man har åter låga faktorinkomster. Omfördelningen blir än tydligare när endast fördelningskurvoma visas för ålderspensionärer i figur 6.lc. Kurvan för faktorinkomstema är kraftigt koncentrerad kring låga värden men en liten svans ringlar sig upp mot högre inkomster. När skatter och transfereringar har verkat förskjuts fördelningskurvan mot högre inkomstnivåer och den blir symmetrisk. fördelningskurvor visas för hushåll 18-64 år, figur 6.lb, När samma kvarstår del den två-toppade kurvan för faktorinkomstema. Det är en av 700000 hushåll har mycket låga förvärvsinkomster pga av studier, ca som förtidstidspensionering eller andra skäl. Här märks det tydligare att hushåll med höga faktorinkomster får avstå en del av inkomsten när skatter och transfereringar verkar. Om endast förvärvsarbetande hushåll beskrevs skulle den två-toppade kurvan för faktorinkomstema försvinna men kurvan skulle inte bli helt symmetrisk som kurvorna för disponibel inkomst. Det skulle vara en brantare stigning vid låga inkomster och en svagare lutning mot högre inkomster.
Fördelningen i 5 steg I figur 6.2 visas hur fördelningen förändras efter olika transfereringar och skatter. Hushållen har rangordnats i percentiler, lika stora hundradelar, efter stigande inkomst olika slag. Först redovisas fördelningen med av faktorinkomstema per konsumtionsenhet för samtliga hushåll. I det andra steget läggs inkomstförsäkringar till faktorinkomstema. Här kommer pensionema att skiljas från övriga inkomstförsäkringar som sjukpenning, föräldrapenning, arbetsmarknadsstöd m. fl. Det tredje steget tas när pensionema adderas och registrerar fördelningen för alla skattepliktiga man inkomster. Det fjärde steget visar fördelningen när skatten fått verka. Hur mycket utjämnas de skattepliktiga inkomsterna när skatten har dragits ifrån Det sista steget är att belysa skattefria transfereringars inverkan. Här behandlas både positiva och negativa transfereringar. Bland hushållens negativa transfereringar märks betalda underhållsbidrag och återbetalda studiemedel. Vid utbetalning studiemedel har dessa tidigare beav positiva transfereringar. räknats som Stapeldiagrammen medelvärdet för varje percentil. Bilderna visar anger hur fördelningen ändras. Dels ökar det högsta värdet, den sista hundradelen får större och större värde när 6.2a-6.2c jämförs. Men fördelningen blir också jämnare. Nederdelen av fördelningen lyfts upp på en högre nivå. Speciellt tydligt är detta när pensionema adderas i figur 6.20.
Bilaga 19 s. 90r onsumtionsenheti olika percentilgrupper för
§ e ° å I å nnnnnnnnor
Faklorinkomsl
W
wrmuuaauü
i
DisponibelInkomst | 100 M I
i
.mmIHHUIIWHHIIHJHJWIHH00
Källa: Bearbetningav HINK.
Bilaga 19 s. 91När sedan skatterna dras ifrån blir fördelningen mycket jämnare. När slutligen övriga skattefria transfereringar adderas fås fördelningen för disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Ursprungsfördelningen när endast faktorinkomsterna visades har radikalt förändrats.
Högkonjunktur och skatteomläggningen ökade ojämn-
heten
Genom att mäta Gini-koefficienten före och efter en transferering kan man mäta Förändringen av ojämnheten. Utvecklingen över tiden för olika transfereringsslag kan också visas. 1967 exkluderas ur denna genomgång eftersom endast hushåll upp till 74 år medtogs då. Sjukpenningen var skattefri detta år vilket medför att jämförelsen med övriga undersökningsår inte är relevant när omfördelningen belyses.
I denna analys används det hushållsrelaterade begreppet inkomst per konsumtionsenhet på samma sätt som i kapitel 5 om inkomststrukturen. De år som studeras är 1975, 1978, 1982, 1985 och 1987. 1978 är det år då löneandelen av förädlingsvärdet var som högst. Lönerna hade stigit kraftigt men sjönk i reala termer de följande åren. 1982 är det år som den senaste kraftiga devalveringen genomfördes samtidigt som den intemationella konjunkturuppgången ännu inte påverkat svensk ekonomi. 1982 är också året innan skatteomläggningen1983-185 genomfördes. 1985 tas med just för att det var sista året för skatteomläggningen. 1975 och 1987 är det första respektive det sista året där god kvalité fmnsi siffermaterialet och jämförbarheten är godt.
Ojämnheten tycks ha ökat för faktorinkomsten när samtliga hushåll studeras från 1975 och den ökade även när inkomstförsäkringar läggs till med undantag för 1982. Orsakerna är flera men en viktig orsak är att ålderspensionärerna har ökat kraftigt. 1975 var det 15% av befolkningen som var äldre än 65 år och 1987 hade andelen stigit till 18%. 1975 var pensionsåldern 67 år, fler äldre personer hade därför arbetsinkomster detta âr. 1976 sänktes pensionsåldern till 65 år. Ålderspensionärerna har därför blivit fler samtidigt som fler också har tagit ut delpension eller fått förtidspension av arbetsmarknadsskäl. Andelen av samtliga hushåll där faktorinkomsten är den huvudsakliga inkomsten har minskat. Därmed blir fördelningen av faktorinkomsten ojämnare för samtliga hushåll.
Faktorinkomstema blev trots allt jämnare fördelade 1982 och orsaken var att reallönerna sjönk mellan 1978 och 1982 och samtidigt blev lönerna jämnare fördelade. Efter 1982 blev det större löneskillnader på arbetsmarknaden och det ledde också till att ojämnheten i faktorinkomstema ökade.
När pensionen läggs till minskar ojämnheten. Fördelningen blev jämnare fram till 1982. Därefter ökade ojämnheten men det hänger samman med att faktorinkomsternas ökade ojämnhet ligger kvar. Utjämningseffekterna av själva pensionerna har inte minskat efter 1982. Trots att pensionerna i sig utjämnar inkomsterna kraftigt kunde de inte motverka faktorinkomsternas ökade ojämnhet i slutet av 80-talet. Den förvärvsarbetande
Bilaga 19 s. 92befolkningen fick också höjda reallöner och ökade därmed avståndet till pensionärerna eftersom dessa inte fick full kompensation för prisökningarna vid devalveringen 1982.
Ojämnheten efter skatt minskade först fram till 1982 för att därefter öka igen. Under tio år från mitten av 70-talet till mitten av 80-talet rådde en hög inflationstakt i Sverige. Det progressiva skattesystemet reformerades vid några tillfällen genom ändrade eller inflationsjusterade skatteskalor. 1983- 85 genomfördes en större skatteomläggning där bl. a. progressiviteten i skatteskaloma minskade. Ojämnheten i inkomst efter skatt, men innan övriga transfereringar fått verka, minskade också fram till 1982. Därefter ökade ojämnheten till 1985 för att minska igen till 1987. Det tycks som om skatteomläggningen 1983 85 ökade ojämnheten i inkomst-
fördelningen. När skatteskaloma sedan inte justerades för inflationen för åren 1986 och 1987 resulterade det i att progressiviteten i skatteskaloma åter verkade i större utsträckning än vad den gjorde 1985. Fördelningen efter skatt blev åter jämnare.
.
De registrerade inkomsterna efter skatt visar på en ökad ojämnhet efter skatteomläggningen 1983-85. Och i teorin har också ett progressivt skattesystem en omfördelande effekt. Men det är inte självklart att ett progressivt system är den bästa metoden för att uppnå en jämnare fördelning av inkomsten. Progressiva skatteskalor får andra effekter på ekonomin som inte ska behandlas ingående i denna rapport. Det är ändå angeläget att återigen påtala att en studie av inkomstfördelningen, som den här är upplagd, inte tydligt kan visa på effekter av olika reformer. Data medger bara att man redovisar hur fördelningar ser ut som de kan nedtecknas med hjälp av registrerade inkomster.
Här ska bara nämnas några effekter av progressiva skattesystem som brukar diskuteras. Hushåll har motiv att söka mildra de ökade marginalskatter som höjda inkomster medför. Man söker andra former för ersättningar som faller utanför skattereglema. Svarta inkomster eller andra ersättningar s. fringe benefits ökar vid stark progressivitet. Övertid tas
ledig tid i stället för ekonomisk ersättning vilket i praktiken ut som minskar arbetsvolymen. Tillsammans med inkomstprövade transfereringar kan marginaletfekten bli betydande och därmed verka hämmande på arbetsutbudet. l löneförhandlingar har grupper som har höga marginalskatter motiv för att driva höga lönekrav. Höginkomsttagare söker förhandlingsresultat som ger dem köpkraftsskydd. Vid höga marginalskatter behövs därför större lönelyft än eljest. Effekten skulle vara att det progressiva systemet driver upp näringslivets lönekostnader mer än nödvändigt. Dessa tänkbara effekter och självklart andra också visar att en enkelriktad analys av inkomstfördelningen endast är en mindre del av en analys om progressiva skattesystem har en utjämnande effekt på köpkraften.
Övriga skattefria transfereringar minskar ojämnheten i fördelningen alla år. Utvecklingen följer samma mönster som inkomst efter skatt. Det innebär att dessa transfereringars inverkan på -fördelningsprofilen över tiden inte har förändrats på samma sätt som skattens inverkan har förändrats.
lnkomsten när övriga transfereringar lagts till är densamma som disponibel inkomst per konsumtionsenhet Utvecklingen är densamma som tidigare visats för inkomststandardens ojämnhet i kapitel
Bilaga 19 s. 93Omfördelningen minskar på 80-talet
de olika transfereringama redovisas som den procentuella Effekten av förändringen Gini-koeñicienten. För samtliga hushåll visas omfördelav i tabell 6.2. Den totala utjämningen alla transfereringar ningsetfekten av 50% för alla åren från 1975. För 1975 beräknas den totala blir över till 51°/0.Utjämningen kraftigast 1982 då den totala utjämningen var som utjämningen 58%. Fram till 1987 har den sjunkit något igen. var
Gini-koeliicient för olika slag inkomster per konsumtionsenhet ñr Tabell 6.1. av hushåll över 18 år.
1975 1978 1982 1985 1987
0,476 0,495 0,483 0,493 0,499 Faktorinkomst inkomstförsäkringar 0,458 0,469 0,462 0,465 0,469 + pensioner 0,335 0,315 0,304 0,306 0,308 + 0,268 0,248 0,245 0,263 0,258 ./. skatt + övriga transfereringar disponibe1inkomst 0,231 0,211 0,203 0,219 0,217
Källa: Bearbetningav HINK.
Transfereringarnasomfördelandeeffekt procenti ñr hushåll över 18 år. Tabell 6.2.
1975 1978 1982 1985 1987
3,8 5,3 4,3 5,7 6,0 Inkomstförsäkringar 26,9 32,8 34,2 34,2 34,3 Pensioner 20,0 21,3 19,4 14,1 16,2 Skatt Skattefria transfereringar 13,8 14,9 17,1 16,7 15,9 Samtligatransfereringar 51,4 57,4 58,0 55,6 56,5
Källa: Bearbetningav HINK.
tolkas så 1987 medförde inkomstförsäkringama att Tabell 6.2 ska att minskade med 6,0% när jämförelsen görs mellan faktorojämnheten faktorinkomst + inkomstförsäkringar. Skattefria transfereinkomst och resulterade också i att Ojämnheten minskade. Giniringar samma år sjönk med 15,9°/0mellan inkomst efter skatt och disponibel koefficienten De olika procenttalen i kolumnen för 1987 kan inte summeras inkomst. 56,5%. Denna siffra betyder däremot att samtliga transfereringar ned till Gini-koeñicienten minskade med 56,5% när och skatter medförde att
faktorinkomsten jämförs med disponibel inkomst.
Pensionen är den stora omfördelaren
ökning inkomstförsäkringamas omfördelande Det har skett en svag av torde framför allt föräldraförsäkringen som slår igenom. effekt. Det vara 1974 och utökades 1980. När fler kvinnor har kommit ut i Den infördes förvärvslivet har också försäkringens effekt ökat eftersom fler låginkomst-
och deltidsarbetande nyttjar försäkringen. tagare omfördelande effekten de olika transfe- Pensionema har den största av Ojämnheten minskar med än tredjedel för samtliga reringsslagen. mer en Omfördelningseffekten för pensionema ökar fram till 1982. För hushåll. ingen ökning pensionemas omfördelande effekt. 1985 och 1987 märks av
Bilaga 19 s. 94Orsaken är främst att lönerna ökade realt först för löntagarna medan pensionema endast varit värdesäkrade gentemot inflationen. När den förvärvsarbetande delen av hushållen fått ökade reallöner så ökade därför det relativa avståndet till ålderspensionärema.
.skatten minskar i betydelse Skattens omfördelande effekt har däremot minskat i betydelse vilket klart framgår av tabell 6.2. 1975 minskade Gini-koelficienten med ca 20% när skatten verkade. 1987 hade skatteffekten minskat till ca 16%. När skatteomläggningen genomfördes 1983- 1985 sjönk skattens omfördelande effekt från 19% till 14% när marginalskattema sänktes och underskottsavdragens verkningar begränsades.
Betydelsen av de övriga skattefria transfereringarna har ökat marginellt. Här varierar transfereringarna med bostad och barnbidragens utveckling. När regler och beloppsgränser ändras så påverkas också dessa skattefria transfereringars betydelse.
Jämn fördelning bland äldre ojämn bland unga
- Det har skett en långsiktig utjämning av köpkraften från 1967 och 1975 fram till 1987 även om ojämnheten i inkomstfördelningen har ökat de allra senaste åren på 80-talet. Detta är resultatet när samtliga hushåll studeras. När hushållen delas upp efter ålder i etableringsfasen 18 29 år, förvärvs-
arbets- och familjebildningstiden 30-64 år samt pensionsåldem 65 år och äldre, kan man belysa hur den ekonomiska välfärden förändrats inom dessa grupper när olika transfereringar fått verka.
Disponibel inkomst per konsumtionsenhet är jämnast fördelad bland pensionärshushållen, Gini-koefficienten är 0,175 år 1987. Något ojämnare är fördelningen bland hushåll i åldern 30-64 år med Ginikoeñicienten 0,203. Mest ojämnt fördelad är inkomsten för ungdomshushållen 18-29 år. Gini-koelficienten är där 0,234. Studeras dessa grupper var för sig ska det visa sig att transfereringarna verkat olika för dessa grupper.
Ungdomshushåll Ojämnheten i faktorinkomstema per konsumtionsenhet för ungdomshushållen ökar efter 1978 efter en liten nedgång från 1975. Orsaken är att fler ungdomar studerar längre och ungdomsarbetslösheten ökade under 80talet. Skillnaden ökade därför mellan de ungdomshushåll som hade ett arbete och övriga utan arbete. När sedan ojämnheten uppskattas efter det att inkomstförsäkringama fått verka blir fördelningen jämnare. Pensionernas inverkan på Ojämnheten för ungdomshushållen är mycket liten medan däremot skatt och övriga tranfereringar har större betydelse.
l tabell 6.4 visas förändringarna av olika transfereringars inverkan på fördelningen. Totalt utjämnades faktorinkomstema med nästan 32% 1975 och med över 37% 1987 när alla inkomsttransfereringar och skatter fått verka. Omfördelningselfekten har således ökat över åren bland ungdomshushållen.
Bilaga 19 s. 95Tabell 6.3. Gini-koeflicient lör olika slag av inkomster per konsumtionsenhet lör hushåll 18-29 år.
1975 1978 1982 1985 1987
Faktorinkcmst 0,353 0,341 0,358 0,367 0.373
inkomstförsäkringar 0,336 0,307 0,323 0,323 0,331 +
pensioner 0,330 0,301 0,320 0,318 0,326 + ./. skatt 0,291 0,270 0,286 0,297 0,295 + övriga transfereringar disponibel inkomst 0,241 0,224 0,226 0,230 0,234
Källa: Bearbetningav HlNK.
Tabell 6.4. Transfereringarnasomfördelandeelfekt i procentför hushåll 18-29 år.
1975 1978 1982 1985 1987
| Inkomstförsäkringar | 4,8 10,0 9,8 12,0 11,3 |
| Pensioner | 1,8 2,0 0,9 1.5 1,5 |
| Skatt | 11,8 10,3 10,6 6,6 9,5 |
| Skattefria transfereringar | 17,2 17,0 21,0 22,6 20,7 |
| Samtliga transfereringar | 31,7 34,3 36,9 37,3 37,3 |
Källa: Bearbetningav HlNK.
Det är kraftig ökning inkomstförsäkringamas inverkan. 1975 en av svarade de endast för 4,8% faktorinkomsternas utjämning medan de av minskade ojämnheten med över 11% år 1987. Högkonjunkturen 1974/75 lågkonkonjunktur 1978. Arbetslösheten ökade och ungdomar byttes mot utanför arbetslöshetskassan fick utnyttja kontant arbetsmarknadsstöd i större utsträckning än tidigare. Föräldraförsäkringens utbyggnad har också påverkat inkomstförsäkringamas ökade utjämningseifekt. också intressant konstatera att inkomstförsäkringamas utjäm- Det är att nade effekt inte minskar när konjunkturuppgången inleddes 1982. Vid högkonjunkturåren 1985 och 1987 noteras de största värden för inkomstförsäkringarna. Trots att arbetsmarknaden varit gynnsam har ändå andra inkomstförsäkringama varit betydelsefulla när det gäller att utdelar av jämna faktorinkomsterna för ungdomar. Här spelar den förbättrade sjukförsäkringen stor roll och även den utökade föräldraförsäkringen som en infördes 1980. Effekten föräldraförsäkringen förstärks efter 1983 då av bamafödandet ökar Skatten har minskat i betydelse omfördelande instrument bland som ungdomshushållen. Ojämnheten i inkomstfördelningen minskade med över 10% innan skatteomläggningen 1983-85 genomfördes. När strax helt införd 1985 minskade ojämnheten med endast drygt 6°/0 reformen var inkomstbeskattningen. 1987 hade effekten stigit igen till 9,5°/0. De pga. skattefria transfereringama har däremot ökat sin omfördelande effekt på bostadsbidrag, socialbidrag och studiemedel som ryms i 80-talet. Det är transfereringar har blivit allt viktigare för ungdomshushållens dessa som ekonomiska välfärd.
Bilaga 19 s. 96Hushåll 30- 64 år För flertalet är utbildningen för förvärvslivet klar innan man fyllt 30 år. Man har också hunnit skaffa både fast arbete och många har hunnit bilda familj. I tiden fram till pensionsåldern är förvärvsarbetet den viktigaste inkomstkällan. Ojämnheten i faktorinkomstema skiljer sig ändå inte nämnvärt mellan ungdomshushållen och hushåll 30-64 år. Skillnader i nivån på faktorinkomstema är däremot betydande. Faktorinkomsten per konsumtionsenhet var ca 61 000 kr för ungdomshushållen 1987 medan den var 85000 för hushåll i åldern 30-64 år.
När inkomstförsäkringama har lagts till tycks fördelningen vara jämnare bland ungdomshushållen. Däremot ändras fördelningen kraftigare för hushåll 30-64 år när pensioner läggs till. Det är fler som har fått förtidspension och delpensioneringen är självklart mycket betydande i åldersgruppema strax ovanför 60-årsstrecket. Därmed kommer pensionerna att vara viktigare när det gäller utjämningen av inkomsterna för denna åldersgrupp. Detsamma gäller när inkomstskatten dragits ifrån, fördelningen har ändrats mycket mindre för ungdomshushållen. Skattefria transfereringar betyder dock mer för ungdomshushållen trots att barnbidrag och bostadsbidrag är nog så vanligt bland hushållen 30-64 år.
Tabell 6.5. Gini-koefñcient för olika slag av inkomster per konsumtionsenhetför hushåll 30-64 år.
1975 1978 1982 1985 1987
| Faktorinkomst | 0,358 0,363 0,360 0,375 0.371 |
| + inkomstförsäkringar | 0,335 0,330 0,335 0,340 0,330 |
| + pensioner | 0,296 0,272 0,277 0,280 0,276 |
| ./. skatt | 0,246 0,223 0,236 0,252 0,242 |
+ övriga transfereringar disponibel inkomst 0,214 0,191 0,200 0,213 0,203 Källa: Bearbetningav HINK. Tabell 6.6. Transfereringarnasomñrdelande elekt i procentför hushåll 30-64 år.
1975 1978 1982 1985 1987
| lnkomstförsäkringar | 6,4 9,1 6,9 9,3 11,1 |
| Pensioner | 11,6 17,6 17,3 17,6 16,4 |
| Skatt | 16,9 18,0 14,8 10,0 12,3 |
| Skattefria transfereringar | 13,0 14,3 15,3 15,4 16,1 |
| Samtliga transfereringar | 40,2 47,4 44,4 43,2 45,3 |
Källa: Bearbetningav HINK.
Den totala utjämningen är större för hushållen i åldern 30- 64 år än för ungdomshushållen. Faktorinkomstemas ojämnhet 1987 minskar med ca 45% för 30-64 år när alla transfereringar och skatter har fått inverka på fördelningen mot ca 37 °/oför ungdomshushållen.
För hushåll i åldern 30- 64 år har omfördelningseffekten av olika transfereringar ändrats kraftigt sedan 70-talet. Då var skatten ett verksamt instrument för att utjämna fördelningen inom denna grupp. Skatten sänkte ojämnheten i de skattepliktiga inkomsterna med 17- 18% medan pensionema 1975 sänkte ojämnheten i inkomsten innan pensionerna adderats
Bilaga 19 s. 97med nästan 12%. 1987 har skatten en mindre effekt, 12°/0, medan pensioner och skattefria transfereringar var för sig sänker ojämnheten med ca 16% i inkomstfördelningarna innan respektive transfereringar har verkat. 1985, skatteomläggningens sista år, sänktes ojämnheten i de skattepliktiga inkomsterna med endast 10%. Skatten har alltså minskat i betydelse medan alla andra transfereringar för sig har ökat i betydelse mellan 70-
var talet och slutet av 80-talet.
Pensionärsh ushåll Faktorinkomsterna är mycket ojämnt fördelade bland pensionärshushåll. Det är självklarhet eftersom faktorinkomsterna består av förvärvsin-
en komster och kapitalinkomster. Om ett fåtal pensionärshushåll arbetar eller har betydande kapitalinkomster så blir naturligtvis Fördelningen av dessa faktorinkomster mycket ojämn. Det är egentligen knappast av intresse att redovisa Fördelningen innan pensionerna har verkat för hushåll över 65 år.
Det är däremot intresse att visa att spridningen av inkomsterna har
av minskat fram till 1978 efter att pensionerna lagts till. Därefter har ojämnheten ökat. 1975 pensionsålder 67 år vilket medförde att fler hushåll
var hade förvärvsinkomster på den tiden. Det bör därför vara mindre ojämnhet i fördelningen av faktorinkomsterna 1975 än 1978. Detta noteras också i statistiken. När både faktorinkomster och pensionerna medräknats var ojämnheten större 1975 än 1978 och disponibel inkomst per konsumtions-
också ojämnare fördelad. enhet var
Tabell 6.7. Gini-koefñcient för olika slag av inkomster per konsumtinsenhet för hushåll över64 år.
1975 1978 1982 1985 1987
| Faktorinkomst | 0,796 0,807 0,705 0,691 0.730 |
| + inkomstförsäkringar | 0,785 0,789 0,700 0,686 0,731 |
| + pensioner | 0,309 0,267 0,279 0,291 0,298 |
| ./. skatt | 0,206 0,174 l 77 0,200 0,198 |
| + övriga transfereringar | 0,175 0,151 0,146 0,170 0,175 |
disponibel inkomst Källa: Bearbetningav HINK.
Tabell 6.8. Transfereringarnasomfördelandeeffekt i procentför hushåll över64 år.
1975 1978 1982 1985 1987 Inkomstförsäkringar 1,4 2,2 0,7 0,7
- Pensioner 60,6 66,2 60,1 57,6 59,2 Skatt 33,3 34,8 36,6 31,3 33,6 Skattefria transfereringar 15,0 13,2 17,5 15,0 11,6 Samtligatransfereringar 78,0 81,3 79,3 75,4 76,0 Källa: Bearbetning av HlNK.
Efter 1978 ökar ojämnheten i pensionsutbetalningarna. Orsaken är att fler har blivit ATP-pensionärer. Det innebär att man har med sig arbetslivets inkomstfördelning in i pensionsåldern. Tidigare när endast folkpensionen och pensionstillskottet var avgörande För pensionens storlek påver-
7- 10-0397
Bilaga 19 s. 98kades pensionen endast av om man var ensamstående eller sammanboende folkpensionär. När ATP-pensionerna betalas ut kommer ojämnheten
finns i ATP-systemet också att falla ut när ATP-pensionerna betalas som ut.
När pensionema har ökat har också beskattningen ökat. Fram till skatteomläggningen 1983 ökade inkomstskattens betydelse som omfördelningsinstrument för ålderspensionärerna. Efter skatteomläggningen minskade skattens betydelse även för pensionärsgruppen. Sammantaget betyder dock beskattningen större omfördelning bland pensionärerna än bland
en ungdomshushållen och bland hushållen i åldern 30-64 år.
7¶Köpkraft och förvärvsarbete
Bilaga 19 s. 99Transfereringar och arbetsutbud
Hushållens köpkraft är direkt beroende av hushållens egna faktorinkomster. Av faktorinkomstema är arbetsinkomsten avgjort den viktigaste försörjningskällan även kapitalinkomster kan vara betydande för enskilda
om hushåll. Via skatte- och transfereringssytemet omfördelas sedan inkomsterna så att i perioder med låga arbetsinkomster får stöd från samhäl-
man let.
En del transfereringar är stödformer for hushåll med låga inkomster
rena och/eller stor försörjningsbörda. Studiemedel, bostadsbidrag, socialbidrag
i viss mån barnbidrag är exempel på sådana transfereringar. Bambisamt draget är också exempel på ett generellt bidrag som går till alla hushåll med barn oavsett man har låga eller höga inkomster.
om
lnkomstförsäkringama å andra sidan är exempel på transfereringar som är till för att upprätthålla köpkraften när inkomsten minskas pga av sjukdom, arbetslöshet eller när man är hemma och vårdar bam. Här får högre avlönade personer större ersättningar än lägre avlönade.
l det utvidgade strukturschemat i kapitel l var transfereringarna direkta stödformer. Men samhällets insatser för att skapa en jämn inkomstfördelning och att hushållen möjligheter att själva svara for en god försörjning
ge sker även över långsiktiga politiska åtgärder som exempelvis arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik samt hälso- och sjukvårdsinsatser.
Ju samhället ger stöd i form av direkta bidrag till hushållen desto
mer mindre arbetsinsatsen i försörjningsbilden. Detta visades i
syns den egna
inkomststrukturen. 1967 svarade förvärvsinkomsten för 74% kapitel 5 om
hushållens disponibla inkomster när samtliga hushåll upp till 74 år togs av med i beräkningarna. 1975 hade andelen sjunkit till 69% och 1987 hade den sjunkit till 63 %.
Ökningen transfereringarnas betydelse För hushållens köpkraft kan ha
av påverkat hushållens beteende när det gäller omfattningen av förvärvsarbetet. l detta kapitel ska förvärvsarbetet relateras till hushållens ekonomiska välfärd den tidigare har uppmätts med inkomststandarden.
som
Ökat arbete på 80-talet Hushållens förvärvsgrad redovisas för olika hushåll dels med anknytning till familjesituationen och dels med den anknytning man har till arbets-
Bilaga 19 s. 100marknaden. Vidare redovisas hur inkomststandarden beror av förvärvsgraden, dels för samtliga hushåll 18- 64 år och dels för hushåll där lönearbetet är den huvudsakliga försörjningskällan. Hur har inkomststandardens
förvärvsgraden förändrats mellan åren beroende av
Uppgifter beskriver förhållandena som de registrerats i inkomstfördelningsundersökningen. Vi får då med förändringar på en mängd områden
påverkat arbetsinkomstema. Konjunktursvängningama, reallönesom sänkningama 1978- 1983, åtstramningen i hushållens ekonomi i början
80-talet är händelser självklart har påverkat omfattningen av av som förvärvsarbetet.
Förvärvsgraden för hushållen mäts i procent av heltid. Ett sammanboende hushåll där båda vuxna arbetar heltid får förvärvsgraden 100% medan hushåll med heltids- och en halvtidsarbetande får
samma en förvärvsgraden 75°/o.Uppgiften arbetstiden är hämtade från intervju-
om uppgifter för respektive år. I en del fall har man uppgivit att man har arbetat långt än 100°/0. Det är speciellt vanligt bland jordbrukare och
mer företagare. Det har inte varit möjligt att göra någon jämförelse med data från 1967.
Det har skett förändringar över åren i undersökningens sätt att fråga om arbetstiden. Det innebär att förändringar till en del kan bero på att frågor-
har tolkats olika. Ändringar i frågeforrnuleringama har haft syftet att na klargöra frågorna och minska felkälloma. Resultatet har emellertid blivit
då fått sämre möjligheter att jämföra över tiden. Resultaten kan att man därför endast användas hjälp att få antydningar till förändringar av
som arbetstidens omfattning.
Konjunkturuppgång och skatteomläggning samverkar
Den genomsnittliga förvärvsgraden för hushåll 18-64 år har sedan 1975 varit omkring 70%. Under konjunkturuppgången 1983-85, då hushållen lättare kunde kompensera sig för stagnerade och sänkta reallöner samtidigt
marginalskatterna sänktes, steg förvärvsgraden till i genomsnitt 73 °/0, som
tabell 7.1. Det är främst för åldersgruppema över 35 år som en markant se ökning förvärvsgraden skett medan det för yngre hushåll 25-34 år
av knappast har skett någon förändring. För ungdomshushållen kan man t.o.m. notera minskning av arbetsutbudet. Längre utbildning innan
en
börjar förvärvsarbeta är den främsta orsaken till detta men även man förhållandet att sammansättningen inom åldersgruppen 18 24 år varierar
har en viss betydelse.
Tabell 7.1. Genomsnittlig förvärvsgradi procent avheltid för hushåll i olika åldersgrupper.
1975 1978 1982 1985 1987
| 18-24 år | 60 | 61 | 55 | 59 | 56 |
| 25-34 år | 78 | 77 | 77 | 78 | 79 |
| 35-44 år | 77 | 78 | 79 | 83 | 83 |
| 54 år | 77 | 78 | 80 | 83 | 84 |
| 45- | 57 | 57 | |||
| 55-64 år | 57 | 57 | 53 | ||
| 18-64 år | 70 | 70 | 69 | 73 | 72 |
Anm. 95% konfidensintervall är i 1-2°/0 för samtliga hushåll men för ungdomar 18-24 år är detca 1 5%. Källa: Bearbetningav HINK.
Bilaga 19 s. 101En statistiskt säkerställd ökning av förvärvsgraden inträffar för samtliga hushåll 18 -64 år mellan 1982 och 1985. Den kraftiga upp- och nedgången 1982-85-87 för ungdomar ligger inom den statistiska felmarginalen. Uppgången för åldersgruppen 35-44 år är säkerställd för åren 1982 och 1985 medan förändringen för övriga åldersgrupper bara antyds. Om beräkning görs för alla hushåll 30- 64 år blir skattningama betydligt säkrare. Då ökar förvärvsgraden från 72% år 1982 till 76% 1985 och 77 °/0för år 1987.
Förvärvsgraden ökar efter skatteomläggningen 1983-85 men orsaken kan inte i detta material härledas till just skatteomläggningen. Under
tid steg konjunkturen i Sverige och den högkonjunktur som mer samma eller mindre har pågått sedan 1985 har resulterat i stor efterfrågan på arbetskraft. Övertidsarbete och ansträngningar att få fler personer in på arbetsmarknaden är troligen den främsta orsaken till att förvärvsgraden ökat. Förvärvsgradens ökning för hushållen 55-64 år visar också att . pension kan ha minskat i delpensionering och s.k.förtida uttag av |l När l975 och 1987 studeras kan jämföra två år då det högkon-
man var i l junktur. Den ökade sysselsättningen som skett under denna period kan då
från konjunkturpåverkan. Kvinnornas ökade förvärvsarbete får ett rensas tydligare genomslag. Framförallt är uppgången markant i åldrarna 35 55
år, vilket också är en effekt av att kvinnor börjar arbeta tidigare efter en period med ledighet för arbete i hemmet med vård av bam.
Ökat arbete bland gifta I figur 7.1 visas hur förvärvsgraden varierar mellan olika hushåll 1987. Yngre ensamstående utan barn har lägre förvärvsgrad än andra medan Figur 7.1. Genomsnittlig lörvârvsgradi heltid 1987 för hushåll 18-64 år
procent av efter familjetyp.
Procent
0 20 40 60 80 100 Ensamstående 18-29 utan barn Sammanboende 18-29 utan barn Ensamstående 30-64 utan barn Sammanboende 30-64 utan barn
Ensamstående yngsta barnet 0- 6 år
yngsta barnet 7-17 år
1 barn
2 eller fler barn
med barn
Sammanboende yngsta barnet O- 6 år
yngsta barnet 7-17 år
1 barn
2 barn
3 eller fler barn
med barn Källa: Bearbetningav l-lINK.
Bilaga 19 s. 102hushåll har högre förvärvsgrad. Genomsnittsåldem sammanboende yngre för sammanboende hushåll 18 29 år är högre än för ensamstående i
yngre -
åldersgrupp. De äldre i åldersgruppen har givetvis i större utsträcksamma ning hunnit skalfa sig arbete och bildat familj medan de ensamstående
i högre utsträckning fortfarande studerar. Skillnaden i förvärvsgrad yngre är därför inte oväntad.
Ensamstående med barn har förvärvsgrad omkring 73%, betydligt
en lägre än sammanboende med barn som har 83% i förvärvsgrad. I kapitel 5
inkomststrukturen visades att ensamstående med barn får mindre än om
köpkraften från förvärvsarbetet medan sammanboende med barn 50% av får 80% sin köpkraft från förvärvsarbetet. Det är alltså mindre
ca av skillnad i förvärvsgrad än vad det är i förvärvsinkomstens betydelse för köpkraften. Transfereringama är mycket viktiga för ensamstående med bam. Framförallt har fler inkomstprövade transfereringar som
man av bostadsbidrag och socialbidrag.
I tabell 7.2 antyds att det sker mindre ökning av förvärvsgraden för
en ensamstående med barn än för sammanboende med barn under åren 1982-87. Över hela perioden 1975-87 har sammanboende med barn ökat förvärvsgraden från 72% till 83% medan ensamstående i stort sett har haft oförändrad förvärvsgrad. Det finns inte alls samma möjlighet att öka arbetsutbudet för ensamstående med barn som det finns för sammanboende med bam. För både ensamstående och sammanboende 30-64 år
barn ökar förvärvsgraden efter 1982. För hela perioden 1975-87 är utan det endast sammanboende utan barn ökar förvärvsgraden. Ensamstå-
som ende utan barn tycks ha oförändrad förvärvsgrad.
Tabell 7.2. Genomsnittlig ñrvärvsgrad i procentavheltid för olika hushållssammansätningar 18-64 år.
1975 1978 1982 1985 1987
Ensamståendeutan barn: 18-29 år 63 65 60 62 59 30-64 år 73 71 68 72 72
Sammanboendeutanbarn:
| 18-29 år | 83 | 85 | 77 | 83 | 80 |
| 30-64 år | 68 | 67 | 69 | 74 | 75 |
| Ensamstående med barn: | 72 | 73 | 70 | 72 | 73 |
Sammanboendemed barn:
| l barn | 75 | 77 | 79 | 83 | 84 |
| 2 barn | 68 | 72 | 74 | 78 | 81 |
| 2 barn | i | i | i | i | i |
| med barn | 72 | 74 | 78 | 81 | 83 |
| Samtliga 18 64 år | 70 | 70 | 69 | 73 | 72 |
- Anm. 95% konñdensintervall är i l -2% för samtliga hushåll men för ungdomar 18 29år ärdet 5%och någotmindre för ensamståendemed bam. Skattningar-
- ca
för sammanboendemed 2 barn är för osäkraför att redovisas. na Källa: Bearbetningav HINK.
Bilaga 19 s. 103Det är främst ensamstående hushåll och ensamstående med barn
yngre
inte har haft möjlighet att öka den ekonomiska välfärden med ökat som arbete. Många studerar och har inte möjlighet att arbeta annat än under ferier. För ensamstående med barn finns inte heller samma möjlighet att öka förvärvsarbetet för sammanboende med bam. Transfereringar
som och reallöneökningar är de faktorer är avgörande för studerande och
som ensamstående med bam.
Höginkomsttagare ökar sitt arbete mer Hushåll med lägre utbildning arbetar mindre än andra. 1987 var den genomsnittliga förvärvsgraden för arbetarhushåll 80 % medan högre tjänstemannahushåll hade förvärvsgrad på 90%. Högre tjänstemän har en
en längre utbildning bakom sig och i de flesta fall har man också studieskulder
ska betalas Det finns större motiv att försöka få en avkastning på som av. den längre utbildning man har skaffat sig.
Figur 7.2. Genomsnittlig förvärvsgradi procent avheltid 1987 för hushåll 18-64 år eftersocioekonomiskgrupp.
Procent
0 20 40 80 80 100 Arbetare Arbetare + lägre tj.män Mellan + högre tj.män Högre tj.män Oklassade Samtliga anställda
Jordbrukare Företagare
Studerande
Pensionärer 64 år
- Övriga förvärvsarbetande
Samtliga 18 64 år
- Källa: Bearbetningav HINK.
Skillnaden i förvärvsgrad följer en skala efter just längden på den utbildning som vanligen krävs för olika yrkesgrupper. Yrken som arbetare och lägre tjänstemän kräver i regel en utbildning på 2 år eller mindre efter grundskola. Mellantjänstemän har i regel 3-6 årsutbildning efter grundskolan och högre tjänstemän har en utbildningslängd på 6 eller fler år efter grundskolan.
I tabell 7.3 visas att det sker en ökning av förvärvsgraden mellan 1982 och 1985 för samtliga anställda. För högre tjänstemän är ökningama
Bilaga 19 s. 104kraftigare än för arbetarhushåll. Högre tjänstemän som redan från början hade en högre förvärvsgrad än arbetare har utökat avståndet till arbetarhushållen. l 982 var förvärvsgraden för arbetarhushåll 78%, den steg sedan till 80 för både 1985 och 1987. Högre tjänstemän hade en förvärvsgrad på 83% 1982. Den steg till 89% 1985 och till 90% 1987. Effekten beror bl. a. på att andelen ensamstående är högre bland arbetarhushåll än bland tjänstemannahushåll. Det är alltså inte en renodlad effekt av att tjänstemän ökar arbetstiden, utan också att gifta kvinnor förvärvsarbetar mer.
Tabell 7.3. Genomsnittlig förvärvsgradi procent av heltid för olika socioekonomiska grupper 18-64 år.
1975 1978 1982 1985 1987 Anställda 18- 64:
| Arbetare + lägre tjm | 79 | 77 | 78 | 81 | 81 |
| därav arbetare | 78 | 76 | 78 | 80 | 80 |
| Mellan + högre tjm | 80 | 82 | 82 | 87 | 88 |
| därav högre tjm | 79 | 83 | 83 | 89 | 90 |
| Oklassade | " | ||||
| Samtliga anställda | 78 | 78 | 79 | 82 | 82 |
Företagare18-64 år:
| Jordbrukare | 90 101 | 99 103 106 | |||
| Företagare | 78 | 85 | 89 | 96 | 95 |
| Samtliga 18 64 år | 70 | 70 | 69 | 73 | 72 |
- Anm. 95°/0konfrdensintervall är i 1 3% för anställdaoch i 3 8% för företagare
- och jordbrukare. Källa: Bearbetningav HlNK.
Genom att högre tjänstemannahushåll ökar sysselsättningen mer än andra blir effekten att ojämnheten ökar om allt annat är oförändrat. Höginkomststagare stimuleras att arbeta mer får därmed ökade in-
som komster ökar inkomstskillnaderna till övriga grupper.
som
Jordbrukare och företagare har arbetstider som ofta ligger över 100%. Här finns inte krav på reglerade arbetstider och det är inte alltid lätt att avgöra vad som ska räknas som arbetstid. Arbetstidsmätningar för dessa
har alltid omgärdats med stora mätproblem. Dessa problem finns grupper även i denna studie.
Trots svårigheterna att mäta arbetstider för jordbrukare och företagare är det av intresse att visa att företagarnas förvärvsgrad också ökar kraftigt, från 89°/0 till 96°/0.För jordbrukarhushållen har förvärvsgraden varit än svårare att uppskatta. En viss ökning av förvärvsgraden noteras även för dessa men här är ökningen inte statistiskt säkerställd.
Det bör understrykas än en gång att ökningen av förvärvsgraden i det kortare perspektivet 1982 85 sannolikt bör kopplas till ett flertal orsaker
-
inte bara till skatteomläggningen med minskade marginalskatter. En större orsak är troligen konjunkturuppgången som inleddes 1983.
Bilaga 19 s. 105Arbetstidens betydelse förändras
En fråga som ställdes i inledningen av detta kapitel var hur inkomststandardens beroende av arbetstiden har förändrats. En ordentlig genomgång av denna frågeställning kräver en noggrann analys. Här ska sambanden endast antydas med en traditionell redovisning av inkomststandarden efter arbetstid.
I tabell 7.4 visas den genomsnittliga inkomststandarden efter förvärvsgrad, dels för samtliga hushåll 18-64 år och dels för hushåll där hushållsföreståndaren klassas som anställd. När samtliga hushåll betraktas visar inkomststandarden högre värden för större förvärvsgrad, bortsett från intervallet 25 -44 % då inkomststandarden tycks vara lägre än för hushåll med kortare arbetstid. Hushåll som har uppgivit att man inte förvärvsarbetar och som saknar inkomster från arbete ingår i denna tabelldel. Samhällets stöd eller andra inkomster medför dock att även dessa hushåll i regel har en inkomststandard över 1,0.
När förvärvsgraden är omkring 100%, d.v.s. för ensamstående som arbetar heltid eller sammanboende där båda arbetar heltid, ger det oftast
inkomststandard som är dubbelt så hög som baskonsumtionen. När en hushållen att arbetar än mer d.v.s. över 115% visas det motsä-
anger man gelsefulla att inkomststandarden är lägre. Orsaken är att jordbrukare och företagare ofta finns bland hushållen med extremt hög förvärvsgrad. Jordbrukare och företagare har också mycket lägre redovisad inkomststandard än genomsnittet och därför blir även genomsnittsvärdena lägre för hushåll med denna höga förvärvsgrad.
Den andra delen av tabell 7.4 visar inkomststandarden för hushåll där jordbrukare och företagare har exkluderats tillsammans med hushåll som
förvärvsarbetar. Tabellen är tänkt att visa hur förhållanden ser ut för hushållen som klassificerats som anställda. Bland dessa hushåll finns emellertid även fall där jordbruks-toch rörelseinkomster är en del av inkomststandarden. Den huvudsakliga förvärvstiden är dock som anställd.
Anställda har i regel högre och ibland mycket högreinkomststandard när man jämför med tabelldelen där även jordbrukare, företagare och förvärvsarbetande är med. Speciellt tydligt blir det när man belyser hushåll med ordinära förvärvsgrader d.v.s. när förvärvsgraden åtminstone är över 50%. Några undantag finns som bör kommenteras.
Hushåll med låg förvärvsgrad har ibland lägre inkomststandard om man klassats anställd jämfört med samtliga hushåll med samma förvärvs-
som grad. Det finns flera förklaringar till detta. Hushåll med låg förvärvsgrad är ofta hushåll där förändringar sker under året. Det kan vara studeranden
arbetar mycket under ferier och delvis under terminer. Här finns även som hushåll där någon pensioneras under året och här kan också finnas deltidspensionärer. Det är därför svårt att ha en entydig uppfattning om förvärvsgrad och inkomststandard när förvärvsgraden är lägre än-50°/0. Analysen berör heterogena hushållsgrupper där förändringar i förvärvsgrad inträffar.
Det är också viktigt att hålla i minnet att det inte är enbart arbetsinkomsterna är avgörande för inkomststandarden. Stora kapitalinkoms-
som ter kan ibland påverka resultaten som tidigare visats i kapitel 4 och som
Bilaga 19 s. 106E
m
Sä S 2 ä
8 8 2 3 R 2 E E
Bilaga 19 s. 106a a
å S ä ä å
2 S S 2 2
Bilaga 19 s. 106a S S S
8 8 8 S E2
Bilaga 19 s. 106m a
a 2 S 3 ä ä S
8 8 8 8 S S 2
Bilaga 19 s. 106m a
8¶S S S S S 8 8 E
Bilaga 19 s. 106m
S S 2 8 S S S Sä S
a s 2
ä ä ä
8¶S S 8 8 E S S S3 ä
Bilaga 19 s. 106a 3
8¶S S E 8 S S 8 S 2
Bilaga 19 s. 106m m m8
3 S S S
Bilaga 19 s. 106m o a
E SE å S ä J S 2 S E
N E
o 3 3 3 E 3 3 I 3 3 3 3 3 I I
1 1 1 1 1 1 1
ä 8 2 8 2 R
Bilaga 19 s. 107också behandlas i kapitel 9 om känslighetsanalysen. finns mängd faktorer påverkar inkomstens storlek. En del Det en som avgörande för själva lönebildningen exempelvis utbildfaktorer är som yrkesval, kön, ålder och sektorstillhörighet Bortsett från dessa ning, faktorer beror självklart köpkraften också på arbetstiden och försörjnings-
studie visades arbetstiden förklarade knappt hälften av bördan. I en att ojämnheten i arbetsinkomsten för anställda 1984.2
visar inkomststandarden ökar med ökad förvärvsgrad. En Tabell 7.4 att frågeställning är styrkan i detta samband har förändrats. intressant om mellan köpkraft och förvärvsarbetstiden försvagats sedan Har sambandet
1975 hushåll i åldern 18-64 år inkomststandarden mer För samtliga var omfattning 1975 jämfört med 1987. l en enkel beroende av arbetstidens tabellmaterialet framkommer att en ökning av förregressionsanalys på ledde till ökning inkomststandarden med värvsgraden med 10% en av 7% den genomsnittliga inkomststandarden. 0,12 enheter eller drygt av medförde 10-procentig ökning av förvärvsgraden en 1981 och 1987 en motsvarande ökning inkomststandarden på ca 5°/o. av är inte fullständig analys. Den bygger på ett Regressionsanalysen en medelvärdesberäkningar grund. Spridningklassindelat material med som påverkar inte denna enkla analys, vilket minskar en i de olika klasserna analysen för samtliga hushåll 18-64 år ger analysen styrka. Resultatet av förvärvsarbetet har minskat i betydelse för hushållen. en indikation på att for stödja själva har svårt att Om transfereringar byggs ut att grupper som fullgod ekonomisk standard kommer förvärvsarbetet att vara av erhålla en försörjningen. Om hushåll saknar förvärvsarbete mindre betydelse för som 18-64 år kommer detta att påverka beroendet av ökar i åldersgruppen
förvärvsgraden negativt. förvärvsarbetande hushåll har ökat från mitten av 60-talet Andelen 1967 det mindre än 10°/oav hushållen i ålderstill mitten av 80-talet. var förvärvsarbete olika skäl. 1975 uppgruppen 18-64 år som var utan av andelen har ökat till 13% under 1987. Trots skattas andelen till 11 °/ooch och minskad arbetslöshet under 80-talet har andelen ökad sysselsättning ökat. Sedan 1981 har andelen varierat kring förvärvsarbetande hushåll
13- 14 procent.
får större utdelning ökad arbetsinsats Löntagarna av
minskar inkomststandardens beroende av förvärvsgra- Från 1975 till 1981 Beräkningar har gjorts för löntagarhushåll där den för löntagarhushåll. till 55- 114 procent. Frågeställningen har förvärvsgraden har begränsats förvärvsarbetet och inkomststandarden har sambandet mellan varit om hushåll hela tiden har inkomster från förvärvsarbeförändrats för de som studerande, förtidspensionärer och hushåll med te. l denna analys har Sebl. Johansson,Sea. mycket låg förvärvsgrad exkluderats. lén, 1987 och Cassel, mellan förvärvsgraden och inkomststandar- 1987 Efter 1981 ökar sambandet samband än 1975. När förvärvsgraden 1975 den. 1985 erhålls ett starkare 7En utförligare beskrivköpkraften för löntagarhushållen med 0,14 enheter av ökar med 10°/0ökar ning finns i Sandström, något än 7% den genomsnittliga in- 1987. inkomststandarden eller mer av
Bilaga 19 s. 108komststandarden. 1 tabell 7.5 visas beräkningar med hjälp enkel
av en regressionsanalys av hur mycket inkomststandarden förändras när förvärvsgraden ökar med 10%. Fram till 1981 minskade beroendet för-
av värvsgraden för löntagarhushållen. Vid ökning förvärvsgraden med
en av 10°/0 ökar inkomststandarden med 0,11 enheter eller eller 6,1 den
av genomsnittliga inkomststandarden.
Tabell 7.5. Procentuell förändring avden genomsnittliga inkomststandarden för löntagarhushåll med förvärvsgrad 55-ll4% vid en förändring av förvärvsgraden med 10%.
| År | Procentuell förändring | År | Procentuell förändring |
| 1975 | 7,3 | 1983 | 7,2 |
| 1978 | 7,3 | 1984 | 7,6 |
| 1980 | 6,3 | 1985 | 7,4 |
| 1981 | 6,1 | 1986 | 7,5 |
| 1982 | 6 8 | 1987 | 7 8 |
x Källa: Bearbetningav HINK.
Beräkningar för tiden efter 1981 visar att det blir ett starkare samband mellan förvärvsgrad och inkomststandard för löntagarhushållen. 1987 ökar inkomststandarden med l 5 enheter eller knappt 8% den
av genomsnittliga inkomststandarden när förvärvsgraden ökar med 10°/0.
I figur 7.3 illustreras sambandet mellan inkomststandard och förvärvsgrad. En stark lutning på linjen visar på ett starkt samband, en svagare lutning visar på ett svagt. Det troligen ingen slump att de starkaste sambanden mellan förvärvsgrad och inkomststandard uppträder när högkonjunktur råder. När lågkonjunkturen var som lägst 1981 sjönk inkomststandarden generellt och högre arbetslöshet rådde. Det är därför
av större intresse att konstatera att det råder ett starkare samband 1987 än 1975.
Tidigare i kapitlet visades att högre tjänstemannahushåll hade en högre förvärvsgrad än arbetarhushåll. Det innebär att tjänstemannagruppema är relativt överrepresenterade i grupperna med hög förvärvsgrad. Spridningen i inkomststandard är därför större bland dessa grupper än bland grupperna med lägre förvärvsgrad. När förvärvsgraden ökade i genomsnitt i slutet av 80-talet ökade den mer bland tjänstemannahushåll än bland arbetarhushåll. Spridningen blir därför än mer markerad bland de med hög förvärvsgrad på 80-talet.
När en regressionsanalys görs på hela datamaterialet i stället för på medelvärdesberäkningar får man samma tendens i förändringarna lut-
av ningen i kurvorna i figur 7.3. Den genomsnittliga procentuella förändringen av inkomststandarden blev 7,1% när förvärvsgraden ökade med 10% för 1975 vilket ska jämföras med den förenklade analysens resultat på 7,3% i tabell 7.5. För 1981 blev resultatet vid regressionsanalysen på hela materialet 6,1 °/ovilket är samma värde som vid den förenklade analysen i tabell 7.5. För 1987 blev värdet 7,6% jämfört med 7,8% i den enklare analysen.
Bilaga 19 s. 109Figur 7.3. Inkomststandard och förvärvsgrad för löntagarhushåll 18-64 år med törvärvsgrad55- 114procent1975,1981,1987. lnkomststandard
24-1
2.2 -
1.8-
1.6-
"L/
1-4 2/ I I 1 I I r l
40 50 60 70 80 90 100 110
Förvärvsgrad i procent Källa: Bearbetningav HINK.
Bilaga 19 s. 111lll
8¶Förmögenheten
Bilaga 19 s. 111Förmögenhet och inkomst två sidor på samma mynt -
Inkomster och förmögenhet hör ihop på samma sätt som fram och baksidan på ett mynt. Förmögenheten i en mycket vid definition genererar de inkomster, konsumtionsmöjligheter, hushållen erhåller. Finansiella som tillgångar avkastar ränte- och aktieutdelningar. Reala tillgångar avkastar konsumtionsmöjligheter boende när det gäller eget hem eller transsom när det gäller bilar. Både reala och finansiella tillgångar kan också ge porter inkomster i form värdeförändringar. Arbetsinkomster kan sägas vara av avkastning på det humankapital har i enlighet med det som personer strukturschema visades i inledningskapitlet. Pensionsfordringar kan som sägas uppbyggda arbetsinkomster periodiserats till tiden efter var av som förvärvsarbetet. Detta gäller både pensioner som finns inom det allmänna socialförsäkringssystemet och pensioner bygger på premieinbetalningsom Värdeförändringar på framförallt realkapital och humankapital påverar. kar också de inkomster i framtid kan falla ut. Med denna vida som en definition är därför inkomster och förmögenhet egentligen två sidor av Förmögenheten är de summerade tillgångarna och inkomssamma mynt. ten är avkastningen på dessa tillgångar. När förmögenheten i allmänhet diskuteras berör den inte detta vittomfattande begrepp. Istället brukar förmögenheten beskrivas utifrån de deklarationspliktiga tillgångar hushållen äger. Förmögenheten omfattar som då endast finansiellt kapital och reala tillgångar som fastigheter och andra inventarier. Utanför detta begrepp finns därför annat konsums. yttre tionskapital inre inventarier, kläder, fritidsutrustning, möbler och som pensionsfordringar. Kopplingen till inkomsten finns annat bohag samt ändå kvar än teoretiskt slag. Vid beskrivningar av ekonomisk om av mer välfärd är det ändå intresse att inte bara spegla inkomsternas fördelning av utan också bild av förrnögenhetsfördelningen ge en Till skillnad inkomsten har förmögenhetsbegrepp i tidigare studier mot varit knutet till redovisning hushåll. Det finns ännu ingen tradition en per söka fördelning förmögenheten med individer som bas på samma att en av sätt det i tidigare kapitel gjorts redovisning av inkomststandard per som individ. Förmögenhetsredovisning hushåll eller redovisning per indiper ingen oväsentlig fråga. Medelvärden och ojämnhetsmått påverkas. vid är Men framförallt påverkas tidsserier över medelvärden och ojämnhetsmått eftersom det har skett kraftig ökning andelen enpersonshushåll i en av Sverige under hela perioden 1975 1987. -
Bilaga 19 s. 1121975 var 50,4% av hushållen enpersonshushåll i den inkomst- och förmögenhetsstatistik som används i denna rapport. 1987 hade andelen ökat till 55,9%. Ökningen ensamstående hushåll inverkar självklart på
av beräkningarna av medelvärden eftersom den totala formögenhetssumman ska delas på fler hushåll. Redovisas förmögenhetsstatistiken med drygt 6,4 miljoner vuxna individer som bas i stället För4,4 miljoner hushåll får man andra resultat. Den genomsnittliga nettoförmögenheten 1987 for samtliga hushåll var 225 000 kr i 1988 års prisnivå medan medelvärdet sjunker till 156000 kr när det beräknas per vuxen individ. Om man även inkluderar barnen och beräknar medelvärdet för 8,4 miljoner personer blir medelvärdet 120000 kr. Även fördelningsmåtten påverkas. Gini-koeñicienten
ca för nettoformögenheten 1987 när hushåll används som grund beräknas till 0,841 medan den uppskattas till 0,795 när förmögenhetssumman delas lika för gifta och fördelningen beräknas med vuxna individer som bas.
Om inkomsten något som behövs för den dagliga konsumtionen så är förmögenheten, som den vanligen avgränsas, något som byggs under
upp en livscykel. I figur 8.1 har den marknadsvärderade nettoförmögenheten redovisats för hushåll i olika åldersgrupper. Den visar dels medianen, P50, och dels de värden som avgränsar de 25% hushåll med de lägsta, P25, respektive de 25% med de största nettoförmögenhetema, P75. 1 figur 8.2 har samma redovisning gjorts men där har förmögenhetsvärdena redovisats per vuxen individ. Nettoförmögenheten för sammanboende har då delats lika.
Figur 8.1. Marknadsvärderad nettolörmögenhet1987för hushåll i olika åldersklasser. Percentilgränseri 1988års priser. Tusen kronor
200 1 1 L 1 r
30 40 50 60 70 80
Ålder
Källa: Bearbetningav HlNK.
Bilaga 19 s. 113Figur 8.2. Hushållens marknadsvärderadenettolörmögenhet1987 fördelat på vuxna
inom hushållet i olika åldersklasser.Percentilgränseri 1988 årspriser. personer Tusen kronor
-2 00
Ålder
Källa: Bearbetning av HlNK.
Bilderna visar att förmögenheten ökar efter ålder. I början får många en skuldsättning överstiger de deklarerade tillgångarna. Det beror dels på
som att många skaffar sig studieskulder under den tid man studerar. Man har samtidigt inte haft någon möjlighet att bygga upp några egna tillgångar. En
bidragande orsak till att skulder överstiger deklarerade tillgångar är annan att tillgångar är undervärderade. I deklarationerna saknas exempelvis marknadsvärden på bostadsrätter de lån som hushållen tagit för att
men finansiera sitt köp bostadsrätt finns med. Aktier i egna bolag är också
av ofta undervärderade.
I detta kapitel ska genomgång göras av de förmögenhetsdata som
en finns tillgängliga från tidigare undersökningar och utvecklingsarbeten vid SCB. Redovisningen kommer att bygga på de avgränsningar och de be-
aktuella. Nettoförmögenheten för hushållen beräknas grepp som då var
deklarerade tillgångar minus deklarerade skulder. Marknadsvärden som uppskattas för fastigheter med hjälp försäljningsstatistik för olika fastig-
av hetsslag och olika regioner s.k. köpeskillingskoefñcienter. Redovisningen kommer att ske med hushåll grund. Uppgifter för fördelningsstudier
som finns endast för åren 1975, 1978 och 1983- 1987. Med undantag för 1986 och 1987 har HINK-undersökningarna för dessa år förstärkts med ett tilläggsurval rika hushåll vilket medger större säkerhet vid skattningar
av
förmögenhetsfördelningen. av
8- 10-0397
Bilaga 19 s. 114Ojämnheten minskade fram till 1978
Det finns inga fullgoda studier över den marknadsvärderade förmögenhetens utveckling över en längre tid. Sedan 1920-talet har dock den taxerade förmögenheten blivit jämnare fördelad fram till 1975. Genom att sammanställa olika undersökningar som behandlat den taxerade förmögenheten kan man visa att de 1% rikaste hushållen har minskat sin andel av förmögenhetssumman från ca 50 °/0på 1920-talet till omkring 20 °/0i mitten av 1970-talet.
Utifrån figur 8.3 ställs frågan om det har skett en fortsatt utjämning av förmögenheten efter 1975. Från detta år har förmögenhetsstudier inriktats på att försöka värdera tillgångarna till marknadsvärden. I figur 8.3 har de resultat som gäller för deklarerad marknadsvärderad nettoförmögenhet lagts in. Det finns inget entydigt svar när mätmetoden är att beräkna de 1°/0rikaste hushållens andel av den totala förmögenhetssumman.
Figur 8.3. De 1% rikaste hushållensandelavförmögenhetssumman,taxerad respektivemarknadsvärderadnettoförmögenhet. Procent
Taxerad förmögenhet 40
30 -
20 -
V
Marknadsvärderad 10
förmögenhet
1 1 l 1 1 I
1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 Källa: Spånt 1979, Jansson,Johansson1988.
För att förstå vad som främst påverkar förmögenhetsfördelningen måste man belysa hur värdet förändrats på olika tillgångsslag. I figur 8.4 visas reala värdeförändringar på de viktigaste tillgångslagen vilket är avgörande för förmögenhetsfördelningen i Sverige. Fastighetspriserna var som högst när inkomsterna för den förvärvsarbetande befolkningen också var som högst i slutet av 70-talet. Förväntningar på fortsatta reallöneökningar och skattesystemets effekter på kapitalkostnaderna i egnahemsboendet medförde en stor efterfrågan på egna hem. Under åren 1973-79 byggdes det Spånt R 1979 mellan 40- och 50 tusen småhus om året. Räntesubventionema på lånen i
Bilaga 19 s. 115nybyggda villor förstärkte den stora efterfrågan. Effekten blev att priserna sköt i höjden samtidigt som höga inflationstal urholkade lånens realvärde. Lånekostnadema begränsades genom en negativ realränta.
Figur 8.4. Reala värdeförändringar på olika tillgångsslag 1975-1987. Index 1975:100.
A
I
Aktier
I
I
I
200 1
A r
I
I ul
150 v
I
uiull ,v
n". ø-v: "u, Index ä ä u - "
100 hä Xgâszüs
Bilaga 19 s. 115u...
j n Ilirnnunllnu. f uuu-I" fll S US
xx
N--u-U---p-I ."§._.
--.----TøuJOVÖUTUK
u- -u u u- n u g
1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987
Källa: Jansson,Johansson1988.
Konjunkturavmattningen från 1975 hade under samma tid medverkat till att aktiekurserna sjunkit i reala termer. När nästa konjunkturtopp inträffade 1980 var fortfarande förväntningarna på aktiemarknadens utveckling mycket liten. En intensiv diskussion pågick om löntagarfondemas inverkan på svenskt näringsliv. Framtidstron saknades. Hushållen fick sedan känna av att ekonomin inte var bra i landet, reallönerna sjönk, devalveringar genomfördes, utlandsskulden var stor, fortsatt hög inflation förväntades och de höga bostadsinvesteringama stannade av. Skatteomläggning som beslutades 1982 och som genomfördes 1983-85 begränsade underskottsavdragens skatteeffekt. Hushållens efterfrågan på bostäder minskade mycket kraftigt. 1986 byggdes det endast 13 000 småhus. Fastighetsprisema sjönk i reala termer i stort sett hela perioden mellan 1979 och 1985.
Aktiekurserna började stiga 1981 och har haft sin kraftigaste uppgång under hela efterkrigstiden. Förväntningarna på en positiv utveckling för svenskt näringsliv förstärktes av den internationella konjunkturuppgången och den kraftiga svenska devalveringen. Efterfrågan på börsaktier ökade också genom att nytt riskvilligt kapital kom till börsen via löntagarfonder och hushållens allemanssparande men även från institutionella placerare som försäkringsbolagen. Den ökade tillströmmningen av kapital till bör-
Bilaga 19 s. 116fick ingen motsvarande kraftig tillväxt i nyemissioner och priserna steg sen därför mycket kraftigt på svenska aktier. Några avbrott i denna utveckling inträlfade 1984 och 1987.
Förmögenhetsfördelningen har blivit ojämnare sedan 1978 när spridningen mäts med Gini-koefficienten. Orsaken är att fastighetsprisema har minskat. Fastighetskapitalet är den tyngsta faktorn bland hushållens tillgångar och är mycket jämnare fördelat än aktierna. Aktierna är koncentrerad till ett mindre antal hushåll. Stora aktieposter är mycket koncentrerade till de rikaste hushållen. Dessa förskjutningar i tillgångamas värdering medför stora rörelser i förrnögenhetsfördelningen. I figur 8.5 framgår tydligt de viktigaste tillgångsslagen och deras fördelning i olika förmögenhetsskikt.
Figur 8.5. Förmögenhetensprocentuella sammansättning i olika förmögenhetsskikt 1985. Procent
""" ////// bligationer
m
0 20 40 60 80 100
Fraktilerefternettotörmögenhet
Källa: Jansson,Johansson1988.
Det har ändå inte skett några entydiga förändringar i den absoluta toppen. Det kan inte visas att de 1% rikaste hushållen har fått en ökad
förinögenhetssumman fram till 1987. Orsaken är att det har skett andel av kraftiga förändringar av sammansättningen bland de rikaste 1% hushållen. På 70-talet det främst jordbrukare som hade stora tillgångar.
var Jordbruksfastighetema var högt värderade och ofta var de lågt belånade. När sedan priserna på jordbruksfastigheter sjönk, fick jordbrukama lämna positionen som en stor grupp bland de l°/0 rikaste hushållen. De rikaste hushållen fick sammansättning i slutet av 80-talet än de hade i
en annan slutet 70-talet. Då var andelen jordbrukare mycket större bland de
av rikaste hushållen. På 80-talet har jordbrukama fått lämna platsen till de högst avlönade i storstäderna.
Hushållens förmögenhet är mycket ojämnare fördelad än hushållens disponibla inkomster. Förmögenhetskoncentrationen mäts därför med mycket större osäkerhet i de undersökningar som är inriktade på att mäta inkomsterna. För att klara problemet med osäkra skattningar av förmögenhetsfördelningen har SCB genomfört några undersökningar där speci-
Bilaga 19 s. 117ella urval gjorts bland de rikaste hushållen och där man bland de allra rikaste har sökt totalräkning. göra en Förändringar Gini-koefficienten mäter om det har skett förändringar av av fördelningen som berör det stora flertalet av hushållen. Däremot klarar inte Gini-koefficienten att mäta förändringar som sker bland de allra rikaste. Det framgår tydligare om man studerar Lorenz-kurvoma för deklarerad marknadsvärderad nettoförmögenhet 1978 och 1985 i figur 8.6.
Figur 8.6. Lorenzkurvor Er deklarerad marknadsvärderad nettofármögenhet 1978 och 1985. Andelav nettoförmögenhet 100
80 -
L
60 -
40 -
20 -
.l/
1 i
i-V 100
60 80 Andel hushållen av Källa: Jansson,Johansson1988.
Om det sker förändringar bland de l°/0 rikaste hushållen så ger det knappast utslag på Lorenz-kurvan där. den befinner sig i högra uppe hörnet. Ginikoelficienten säger inte heller något om vad som händer i olika skikt bland hushållen. I figuren korsar Lorenz-kurvoma varandra vilket kan innebära att Gini-koefficienten kan vara lika men fördelningen bland hushållen har ändå förändrats. För 1978 uppmättes Gini-koeificienten till 0,783 och 1985 till 0,808. Det har alltså skett stora omkastningar i förmögenhetsfordelningen sedan 1978.
Bilaga 19 s. 118Redovisningen av fönnögenhetsfördelningen har inriktats på att komplettera ojämnhetsmåttet Gini-koeñicienten med att mäta den andel av den totala förmögenhetssumman de rikaste 2°/0,l %, 0,1 % och 0,01% som hushållen har. Just för att fördelningen av förmögenheten är så mycket av ojämnare än fördelningen inkomsterna är denna teknik vanlig när av undersökningen med säkerhet kan uppskatta de rikaste hushållens förmö-
genhetssumma. Bristerna i undersökningsdata vad gäller både täckning och värdering har betydelse när studerar utvecklingen av olika fördelningstal. Mätman ningarna har detta skäl kompletterats med beräkningar av undertäckav ning och värderingsbrister i deklarationsmaterialet. Bristerna är störst för även för bilar och båtar finns det stora brister. Tidigare bostadsrätter men fanns det också brister i redovisningen bankmedel men de odeklastora av rerade bankböckerna har successivt minskat i betydelse. Däremot saknas tillförlitliga värden för obligationer och aktier i egna bolag. Justeringama för täcknings- och värderingsbrister medför att ojämnheten inte är lika i det deklarerade materialet. stor som För komplettera mätningarna från 1985 har också en framskrivning att skett till 1987. För 1986 och 1987 har metod använts där beräkningarna en bygger på tre olika faktorer: värdeförändringar i olika tillgångar som prisökningar på egna hem, fritidshus, aktier m. m. volymförändringar tillgångar t.ex. ökat bostadsbyggande, fler bo- - av stadsrätter. sammansättningen tillgångarna i olika förrnögenhetsskikt, t.ex att av aktieägandet har ökat i vissa grupper och minskat i andra. Någon utvärdering denna framskrivningsteknik har ännu inte gjorts och av därför får försiktig med tolkningen av data för 1986 och 1987. man vara
Svårtolkat på 80-talet
Det är ingen entydig bild som tonar fram ur tabell 8.1. De rikaste l °/0av hushållen minskade sin andel av förmögenhetssumman mellan 1975 och 1978, ökade sedan andelen till 1983 för att sedan minska igen 1984. Både 1985 och 1986 tycks andelen öka igen och sedan minska 1987. Utvecklingliknar en sågtandad utveckling med både ökningar och minskningen mer förmögenhetskoncentrationen. De tillfälliga kursfallen på börsen ar av 1984 och 1987 är orsakerna till att fördelningstalen för de rikaste l % en av hushållen rör sig och 1984 minskade andelen för de l rikaste av upp ner. hushållen, steg igen 1985 när börskursema gick upp, sjönk 1987 då börskursema sjönk efter oktoberkrisen på börsmarknadema världen över. Betraktas endast Gini-koeñicienten som mått på ojämnheten visas att ojämnheten har ökat stadigt. Det tyder på att omfördelningen inte har skett enbart till de allra rikaste hushållen utan omfördelningen har skett bland alla hushåll. För 1986 och 1987 har Gini-koefficienten beräknats med HINK-data utan något speciellt förmögenhetstillägg. Tidigare visades att en del hushåll redovisar större skulder än tillgångar. I statistiken blir detta hushåll med negativ nettoförrnögenhet. Fler och fler
Bilaga 19 s. 119Tabell 8.1. De 1% rikaste hushållens andel av deklarerad nettoförmögenhet till marknadsprissamtGini-koelllcienten ñr samtliga hushåll.
Prognos
1975 1978 1983 1984 1985 1986 1987
Deklarerade värden ca 17 16,6 17,7 15,7 16,5
- 16
Justeradevärden 16,2 15,6 16,9 15,4 15,8 17,1 Gini-koefficient 0,783 0,798 0,798 0,808 0,826 0,841 Källa: Jansson,Johansson1988.
hushåll redovisar negativ förmögenhet 1975 var det knappt 8% av
hushållen. 1985 hade andelen fördubblats. 1975 var det nästan 24% som inte redovisade någon förmögenhet alls, 1987 var det 9% som varken hade skulder eller tillgångar i sina deklarationer. Förändringen av andelen med negativ förmögenhet och andelen som redovisar 0 i förmögenhet leder till att det inte är fruktbart att göra motsvarande analys som gjordes i tabell 4.2 och figur 4.5 där frågan ställdes om Sverige fått ett 2/3-samhälle. I tabell 8.2 visas i stället fördelningen när den mäts som kvoten mellan olika percentilgränser och där medianen och gränsen vid 80:e percentilgränsen är bas.
Tabell 8.2. Spridningen i marknadsvärderadnettoförmögenhet. Kvoten mellan percentilgränser.
| Kvoten | 1978 1983 1984 1985 1986 1987 | |||
| P75/P50 | 5,6 4,5 | 4,3 4,2 | 4,0 4,3 | |
| P90/P50 | 1 1,5 9,0 | 8,8 8,3 | 8,1 | 8,7 |
| P99/P50 | 38,4 26,5 23,8 23,2 25,9 24,3 | |||
| P90/P80 | 1,6 1,6 1,6 1,6 | 1,6 | 1,6 | |
| P99/P80 | 5,3 4,8 | 4,4 4,5 | 5,2 4,6 |
Källa: Jansson,Johansson1988.
För åren 1986 och 1987 har mätningarna gjorts utan ett speciellt tillägg av rika hushåll. Eftersom konstruktionen av tillägget innebär att flertalet hushåll i förmögenhetstillägget hamnar ovanför 99:e percentilen, påverkas inte percentilgränsema nämnvärt av att analysen genomförs med ordinarie HINK.
Tabelldelen med P50 som bas svarar på frågan om rika hushåll har dragit ifrån hushållen som befinner sig mitt i fördelningen. När P80 används som bas visas om rika hushåll har dragit ifrån "nästan rika som befinner sig i skiktet under de rika, d.v.s. om det blivit större avstånd inom gruppen de 20 °/0rikaste hushållen.
När hushåll ovanför 75:e och 90:e percentilen jämförs med medianen, P50, sker det en successiv utjämning fram till 1986. Därefter registreras en liten ökning. Förändringarna är små vilket gör att en viss reservation måste göras för säkerheten i skattningama. Fastighetsprisemas uppgång detta år stärker dock tilltron att det också är en verklig ökning av ojämnheten på denna nivå. Speciellt gäller det inverkan av jordbruksfastigheternas prisuppgång 1987. När fastighetsprisema stiger så drar egnahemsägama ifrån övriga hushåll. När jordbruksfastighetema stiger i värde märks även
Bilaga 19 s. 120detta eftersom dessa egendomar är större, de är lågt belånade och koncentrerade till färre hushåll än egna hem.
Aktiekursernas kraftiga förändringar och dess inverkan på förmögenhetsfördelningen är mer komplicerad. 1978 var det endast 8% hushål-
av len som ägde börsaktier. 1985 uppskattades att allemansfonderna hade vidgat aktieägandet till 18% av hushållen. Sedan dess har det skett kraftiga ökningar av sparandet i allemansfonderna. Samtidigt har hushållens andel av börsen minskat kraftigt. Det institutionella ägandet har ökat. Hushållen har alltså sålt ut delar av sitt direktägda aktiekapital. Det innebär att kurserna på börsen påverkade ett mindre antal hushåll på 70-talet medan på 80-talet har kursuppgången kommit många fler hushåll till godo.
Summering Ojämnheten i förmögenhetsfördelningen har ökat som den beskrivs med Gini-koeñicienten med utgångspunkt från deklarerade och marknadsvärderade tillgångar och skulder. Mellan 1978 och 1987 steg koefficienten med 7,4% vilket kan jämföras med Gini-koeñicienten för disponibel inkomst per konsumtionsenhet som under samma tidsperiod ökade med 2,8 %. Perioden 1983-87 steg Gini-koefficienten för förmögenheten med 5,4% och för disponibel inkomst per konsumtionsenhet steg den med 1,9%.
Med ökade inkomster har hushållen fått större möjligheter till konsumtion på olika områden. En del av konsumtionen är egentligen investeringar i varaktiga eller delvis varaktiga konsumtionsvaror som bilar, båtar eller bohag i hem och fritidshus. Förmögenheten med ett vidgat perspektiv, där konsumtionskapital innefattas, är mycket jämnare fördelad än den deklarerade formögenheten. Sett över tiden har även fördelningen det vidga-
av de förmögenhetsbegreppet blivit jämnare.
Eftersom även pensionsfordringar kan innefattas i förmögenheten påverkas fördelningen av att allt fler har större fordringar på ATP-systemet och andra pensionssystem. Den största delen av pensionsfordringarna går numera över socialforsäkringssektorn. Om dessa fordringar läggs till formögenheten har förmögenhetsfördelningen blivit ännu jämnare över åren.
9¶Känslighetsanalys
Bilaga 19 s. 121undersökningar finns det mängd felkällor. Så är fallet I alla statistiska en undersökning. Det är därför viktigt att ställa frågan om även i denna tillförlitliga och det är betydelsefullt att en uppfattning om resultaten är kan använda siffermaterialet i denna studie. på vilket sätt man många slag. Vid behandling av inkomster som Felkällorna kan vara av från de självdeklarationer svenska folket lämnar till stor del hämtas som finns självklart möjligheten att inkomsterna systematiskt är unifrån sig deklarerade uppgifterna ska ligga till grund för taxeringderskattade. De beräkningen den skatt och en ska debiteras. Det en och av som var kontrollarbetet vid taxeringen under 80-talet påverkar tidseförbättrade rier på så vis uppgifterna i deklarationerna kan förväntas vara mera att 80-talet än tidigare. Det gäller i första hand bankfullständiga i slutet av lämnar kontrolluppgifter om ränteinsparandet där bankerna numera
komsterna till skattemyndigheterna. förbättrade redovisningen torde innebära att inkomstnivåema Den tidigare år än de värden har redovisats. Däremot egentligen var högre som inte med säkerhet säga det är hög- eller låginkomsttagarnas kan man om underskattade och därför kan man inte heller inkomster som varit mest ojämnheten större eller mindre än den som med säkerhet säga om var
uppmätts. urvalsundersökningar uppträder också felkällor pga. att man inte l Slumpfelen kan uppskattas och har i vissa fall undersöker alla hushåll. I andra fall har värden utelämnats då osäkerheten i angetts i rapporten. för I flera fall har också markerats att man får skattningen har varit stor. tolkningen resultaten eftersom slumpfelen kan misslevara försiktig vid av
da analysen.
Extremvärden bort tendensen densamma rensas men
får med extremvärden eller ej. Tidsserier kan Slumpen avgör om man vissa år har med mycket avvikande uppgifter. därför påverkas om man 80-talet och minskade markant mellan 1986 och När ojämnheten ökade på detta utslag att extremvärden påverkade 1987 ställdes frågan om var ett av tabell 9.1 jämförs ojämnheten då inkomststandarden endast resultaten. I värdena 2,0 till + 8,0. Extremvärden utanför dessa har accepterats inom har således plockats bort. Negativa värden kan förekomma pga. att gränser rörelseidkare kan få negativa resultat i sin verksamhet. jordbrukare och
Bilaga 19 s. 122Mycket stora underskott exkluderas när inkomststandarden måste överstiga -2,0. På motsvarande sätt kan mycket höga realisationsvinster innebära att inkomststandarden får extremt höga värden. Dessa har då plockats bort.
När inkomststandard mindre än -2,0 och över 8,0inte tas med i beräkningarna medför det att endast en mycket liten andel av populationen exkluderas. De som är kvar representerar 99,7 99,9°/0 av samtliga
som var med innan extremvärdena exkluderades. Själva urvalet varierar för denna redovisningsgrupp mellan 15 700 och 18500 för de olika åren. Det är mellan 13 och 41 personer som på detta sätt plockas bort från själva urvalet.
Gini-koeñicienten ska minska en del när extremvärdena undantas. Metoden innebär att spridningen minskar. Resultatet visar att endast marginella Förändringar av koeñicienten inträffar fram till 1980 när de olika metoderna jämförs. Under 80-talet blir det större skillnader i resultaten mellan de olika metoderna. 1985-87 blir det inte alls lika stora svängningar i Gini-koeñicientens utveckling när extremvärdena tas bort som när de är kvar. Däremot kvarstår att det är en ökning av ojämnheten fram till 1986 och därefter en minskning. Tendensen i ojämnhetens utveckling är alltså densamma även när extremvärden tagits bort.
När gränsvärdena för 1:a percentilen, P0l, med och utan extremer, jämförs på motsvarande sätt finner man att utvecklingen är densamma. Det är endast under 1981 som skillnaden är större än övriga år. Intressant är att det inte uppträder några markanta skillnader under åren 1985-87 för P01. När jämförelsen görs för den översta percentilen, P99, blir bilden annorlunda. Då är det just åren 1985-87 som avviker och som visar större svängningar när extremvärden är med i bearbetningen. Men tendensen är densamma även när extremvärdena har plockats bon. Det sker en uppgång 1986 och en nedgång 1987.
Tabell 9.1. Gini-koeñicient och inkomststandard för personer 18 âr inklusive
-, respektiveexklusive extremvärden- 2,0-, +8,0.
Gini-koeñicient Percentil 01 % Percentil 99°/0 inkl exkl inkl exkl inkl exkl
| 1967 | 0,292 0,292 -0,01 -0,01 3,51 3,50 |
| 1975 | 0,221 0,220 0,24 0,24 3,56 3,56 |
| 1978 | 0,205 0,203 0,44 0,45 3,22 3,21 |
| 1980 | 0,195 0,194 0,38 0,39 3,26 3,25 |
| 1981 | 0,193 0,190 0,28 0,32 3,17 3,17 |
| 1982 | 0,199 0,195 0,27 0,29 3,21 3,19 |
| 1983 | 0,203 0,202 0,32 0,32 3,35 3,34 |
| 1984 | 0,210 0,206 0,26 0,27 3,46 3,45 |
| 1985 | 0,214 0,206 0,36 0,36 3,78 3,71 |
| 1986 | 0,223 0,210 0,29 0,29 3,89 3,81 |
| 1987 | 0,211 0,204 0,33 0,35 3,79 3,73 |
Anm. 1967avserendastpersoner 18-74 år. Källa: Bearbetning av HINK ochLNU 68.
Extremvärden påverkar de slumpfel som man uppskattar vid beräkningarna. 1986 var Gini-koefñcienten 0,223 med ett 95 °/0 konfidensintervall
Bilaga 19 s. 12312,5%. När bortser från extremvärdena blev koetficienten 0,210 på man konñdensintervall på mindre än 5%. 1986 var det år då och med ett avvikelsema mellan de olika metoderna var som störst.
Inkomstdefinitioner är viktiga
slumpfel och även övriga mätfel angetts ovan är de fel Viktigare än som ofullständiga eller felaktiga avgränsningar och definitiosom uppstår pga. framhölls att disponibel inkomst eller inkomststandard inte ner. I kapitel l på ekonomisk välfärd i allmänhet och i synnerhet inte är fullgoda mätare välfärd i vidare mening. Inkomststandard och disponibel inkomst per en konsumtionsenhet har använts mått på den ekonomiska välfärden, som beskriver inte individers eller hushålls verkliga konsumtionsmöjmen de ligheter. inkomststandardmåttet och i valet konsumtionsenhetsskala ligger I av schablonmässiga antaganden lika hushåll har kostnader för om att samma försörjning. För göra analys hur definitioner påverkar resultasin att en av de ingående delarna i inkomststandardmåttet analyseras. Inten måste komststandarden definierades enligt formel l:
--------Disp°nibel I
ipkomst
Inkomststandard Baskonsumtion
Baskonsumtion Boendekostnad enl norm 2 + basbeloppet X antal konsumtionsenheter
belysa känsligheten i inkomststandardens definition måste där- För att för de olika delarna bildar inkomststandard granskas. som
Annan definition på disponibel inkomst
disponibel inkomst i den officiella publiceringen av HINKl begreppet hushållens ränteutgifter utgift for en tidigarelagd data, behandlas som en konsumtion. Denna princip har gällt även i denna undersökning åt långalternativ definition räknas hushållens ränteutgifter tidsutredningen. l en negativ inkomst på sätt underskott i rörelse och som en samma som jordbruk. Kapitalinkomstema beräknas netto. också den teoretiska behandlingen av in- Ett annat alternativ tar upp hem. Synsättet är att ett hushåll har en konsumtion av eget komst av eget Äger villa och inte har några lån så har hushållet inte boende. man en ränteutgifter. Man har bara kostnader for den löpande driften heller några underhållet. Om istället skulle hyra motsvarande villa får man och man uthyraren vill ha ersättning för det kapital han har satsat i huset. anta att villa får därför lägre boendeutgift än den marknadshy- Den som äger en en gälla för villa. Konsumtionsmöjligheten skulle därför ra som skulle samma värderas till hyresvärdet för villan. uppgifter på marknadshyror för villor finns inte utan man brukar Några imputerad ränteinkomst på eget kapital som ska motsvara en beräkna en
Bilaga 19 s. 124långsiktig avkastning på 2- 3%. Det andra alternativet till inkomstdefinition tar hänsyn till detta synsätt. Till den registrerade inkomsten läggs därför en beräknad ränta på 2,5 % på eget kapital i hem och fritidsegna hus. Den teoretiska grundsynen på imputerad ränta bör egentligen gälla även för andra varaktiga konsumtionsvaror bilar, båtar Det är inte som m. brukligt att man gör dessa ytterligare beräkningar även det finns om ekonomer som hävdar att man borde göra det. Disponibel inkomst konsumtionsenhet har beräknats för per samtliga hushåll med de olika alternativen. I tabell 9.2 visas medelvärdet för samtliga hushåll med den definition som används i denna rapport. Den betecknas "LU-90, långtidsutredningen. Den andra definitionen tar hänsyn till hushållens ränteutgifter och betecknas LU-90 + kapital netto. Det tredje alternativet lägger på imputerad ränta på kapital i en eget eget hem och fritidshus. Beteckningen blir LU-90 + kapital netto + 2,5 % eget hem. Som jämförelse tas även med den officiella publiceringen av HINK.
Tabell 9.2. Disponibel inkomst per konsumtionsenhet med alternativa definitioner. Medelvärdeni tusenkr i 1988 års priser för samtliga hushåll.
HINK LU-90 LU-90 LU-90 + kapital + kapital netto netto +2,5 % egethem
| 1967 | 42,1 | 42,1 | |
| - | - | ||
| 1975 56,0 | 55,2 | 54,6 | 55,9 |
| 1978 57,4 | 56,5 | 55,7 | 57,2 |
| 1980 60,2 | 58,7 | 57,5 | 59,2 |
| 1981 58,6 | 57,1 | 55,8 | 57,0 |
| 1982 57,0 | 55,8 | 54,4 | 55,7 |
| 1983 57,1 | 56,5 | 55,2 | 56,4 |
| 1984 57,3 | 56,1 | 54,3 | 55,5 |
| 1985 59,2 | 58,6 | 56,2 | 57,5 |
| 1986 60,4 | 60,4 | 57,6 | 58,8 |
| 1987 61,8 | 60,9 | 58,5 | 59,9 |
Anm. 1967avserendast hushåll 18-74 år. Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
Medelvärden för den officiella HINK-publiceringen ligger oftast
ca 1000 kr över den skattning som används i denna rapport. Orsaken är framförallt att i denna rapport har bostadskorrektion beräknats
en s. som tar hänsyn till egnahemsägamas annorlunda taxering jämfört med hyresgäster. Genom bostadskorrrektionen är inkomsterna jämförbara mellan de olika boendeformema. I appendix finns utförligare beskrivning
en av detta.
När LU-90, med kapitalinkomstema beräknade brutto, jämförs med metoden att beräkna kapitalinkomstema netto, skiljer sig resultaten åt. Med nettoberälcning blir medelvärdena något lägre. Skillnaden är mindre på 70-talet och början på 80-talet, större i slutet av 80-talet. Den expanderande lånekonomin ligger bakom att skillnaderna blir större på 80-ta1et.
Bilaga 19 s. 125För 1967 är deñnitionema desamma eftersom det inte har varit möjligt att
beräkna kapitalinkomstema brutto detta år. Den imputerade räntan på eget hem och fritidsfastigheterna ökar där- 1000 kr i genomsnitt. Ökningama kornemot inkomsten igen med drygt endast de hushåll till godo äger eget hem och fritidsfastighet. mer som I alla fyra alternativen beskriver inkomstutvecklingen i stort samma sker uppgång till 1980 därefter nedgång till 1982 och tendens. Det en en uppgång fram till 1987. Slutsatsen är att beskrivningen av den ånyo en ekonomiska välfärdens utveckling med genomsnittsvärden påverkas mycket lite de olika definitionema. I detta avseende håller rapportens av siffermaterial.
Ojämnheten ändras inte lika mycket
olika defmitionema på disponibel inkomst har också värden for Med de Gini-koeñicienten jämförts. När kapitalinkomster netto används blir koeñicienten lägre jämfört med när kapitalinkomster brutto används. Det är resultat eftersom det i hög grad är höginkomststagare som har ett väntat lån och utgiftsräntor men också stora inkomsträntor. stora stora Gini-koeñicienten ändras dramatiskt på 80-talet när kapitalinmer beräknas. Koeñicienten stiger kraftigt mellan 1985 och komster brutto sjunker 1987 till nivå under 1985 års värde. När ojämnheten 1986 och en beräknas med kapitalinkomster netto ökar Gini-koeñicienten 1986 och 1987 inte alls i omfattning. Ojämnheten 1987 är sjunker men samma 1985 när kapitalinkomster netto ingår i disponibel dessutom större än inkomst. Med beräkning kapitalinkomster brutto är ojämnheten större av 1984 1987jämfört med 1978. När nettoberäkning används hela perioden endast koefñcienten för 1986 tydligt avviker från 1978. är det som
Gini-koelñcienten för disponibel inkomst konsumtionsenhetmedal- Tabell 9.3. per deñnitioner. Medelvärdeni tusenkr i 1988års priser lör samtligahushåll. ternativa HINK LU-9O LU-90 LU-90 + kapital +kapita1 netto netto + 2,5°/o egethem
| 1967 | - | 0,309 | 0,309 | - |
| 1975 0,233 | 0,231 | 0,228 | 0,228 | |
| 1978 0,214 | 0,211 | 0,206 | 0,208 | |
| 1980 0,206 | 0,200 | 0,194 | 0,196 | |
| 1981 0,203 | 0,196 | 0,190 | 0,192 | |
| 1982 0,209 | 0,210 | 0,203 0,209 | 0,196 0,203 | 0,198 0,205 |
| 1984 0,220 | 0,215 | 0,207 | 0,209 |
| 1985 0,221 | 0,219 | 0,206 | 0,208 |
| 1986 0,230 | 0,229 | 0,211 | 0,214 |
| 1987 0,221 | 0,217 | 0,207 | 0,209 |
Anm. 1967avserendasthushåll18-74 år. Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
Bilaga 19 s. 126Slutsatsen av jämförelsen är att bilden av inkomstfördelningens utveckling på 80-talet till en del är beroende av vilket inkomstbegrepp man använder. Enligt alla beräkningar fortsätter Sverige att ha en mycket jämn fördelning av inkomststandarden. Alla beräkningar tycks också visa att ojämnheten ökat något från och med 1983 så att den 1987 är tillbaka vid ungefär den nivå som gällde 1978.
Med beräkningen av Gini-koefficienten med kapitalinkomster brutto torde förändringen i ojämnheten överskattas. Den dramatiska ökningen av hushållens skulder i mitten och slutet av 80-talet har nämligen en stor inverkan på Gini-koefficientens utveckling. Hushållen agerade på den finansiella marknaden på ett annat sätt på 80-talet än tidigare. Man lånade till andra investeringar, såväl investeringar i reala tillgångar som i andra finansiella tillgångar. Slutsatsen gäller fortfarande att ojämnheten har ökat något på 80-talet.
Känsligt för höginkomsttagare En mycket tydlig illustration av hur definitionsskillnader inverkar på beskrivningen av ojämnheten i samhället får man när man ska beskriva inkomsten för hushållen med de l°/0 högsta inkomsterna. I figur 9.1 har medelvärdet för disponibel inkomst per konsumtionsenhet beräknats för de 1% hushåll som har de högsta inkomsterna med LU-90 definitionen och med alternativet där kapitalinkomster beräknas netto. I samma figur har gränsvärdet lagts ut som avgränsat dessa hushåll från övriga.
De olika definitionerna ger stora skillnader i utveckling och nivåer när medelvärdet beräknas för de 1% hushåll som har högst inkomst. Resultaten blir helt olika. När kapitalinkomster brutto används rusar medelvärdet i höjden för 1985-87 med ett mycket högt värde för 1986. När nettoberäkningen används blir det inte samma iögonfallande förändringar även om det sker en uppgång på samma sätt fast med lägre belopp. Någon speciell topp registreras inte heller for 1986
När sedan jämförelsen görs med gränsvärdet för P99 framstår dessa förändringar som modesta i skuggan av de förändringar som registreras av medelvärdet, när kapitalinkomster brutto används. För gränsvärdet sker det en likartad utveckling oavsett definition. Man kan ändock seen antydan till att skillnaderna mellan definitionerna ökar även här.
Vilket resultat som är relevant att visa är beroende av frågeställningen som man vill ha besvarad. Vill man visa nivån för de l°/0 som har högst inkomst ska medelvärdesberäkningen användas. Men det är knappast lämpligt att använda ett begrepp där man inte tar hänsyn till både ränteinkomster och ränteutgifter. Man kan till synes oförklarliga svängningar i utvecklingen som inte alls speglar den frågeställning som man vill ha belyst om man använder en definition där kapitalinkomster beräknas brutto.
Bilaga 19 s. 127Figur 9.1. Disponibel inkomst per konsumtionsenhet lör de 1% hushåll med de högstainkomsterna medolika definitioner på kapitalinkomster lör åren 1967, 1975, 1978,1980-87. Beloppi 1988års priser. Tusen kronor
" 200 -
Medelväcdeflsslzkapital brutto-%
kapital netto .
10°
.. .. . K
kapital netto
O
1967 1975 1978 1980
Källa: Bearbetningav HINK och LNU 68.
Verklig bokostnad utjämnar fördelningen Inkomststandarden, beskrevs med formell, beror inte bara på hur
som disponibel inkomst definieras. I nämnaren i formeln finns boendeutgift och övrig baskonsumtion. Boendeutgiften är definierad efter en norm för trångboddhet, två personer per rum när kök och vardagsrum inte medräk-
Beloppen för enskilda hushåll är genomsnittshyror för lägenhetsstornas. lekar medger att hushåll precis klarar denna trångboddhetsnorm.
som
Det finns två kritiska synpunkter på detta sätt att beräkna inkomststan-
hyresnivån grundar sig på genomsnittshyror. Även dard. Den ena är att
ett hushåll i verkligheten bor i lägenhet som just är på gränsen till om en
Bilaga 19 s. 128trångboddhet så speglar inte genomsnittsvärden de verkliga utgifterna. En del har högre hyra, andra lägre.
Den andra synpunkten är att många har en lägenhetsstorlek som överstiger normen och därmed också utgifter som är större än normen.
1 datamaterialet for 1987 har försök gjorts att uppskatta de verkliga boendeutgifterna för de olika hushållen. Frågor har ställts till hushållen om de utgifter man har haft for sitt boende. 1 de fall uppgifter inte har kunnat erhållas har uppskattningar gjorts med hjälp av hushállssammansättningen och data från Bostads och hyresundersökningarna, BHU. För villaägare har kapitalutgifterna hämtats från deklaration och driftkostnadema har beräknats efter hushållssammansättningen.
1 tabell 9.4 och 9.5 görs ett antal jämförelser när uppskattning av verkliga boendekostnad används i beräkningen av inkomststanden och när boendenormen används. När verklig hyra används sjunker medelvärdet på inkomststandarden från 1,73 till 1,62. Med verklig hyra framkommer att man i genomsnitt har högre kostnader än vad normen säger. Det är i sig inte oväntat eftersom de flesta hushåll har större bostad än den som trångboddhetsnormen förutsätter.
Tabell 9.4. Inkomststandard ochGini-koetficient 1987vid olika definition på boendeutgift för personer18år
- .
LU-90 med trång- LU-90 med upp-
boddhetsnorm skattning av
verklig boendeutgift
Medelvärde 1,73 1,62 Gränsvärden för:
| P01 | 0,33 | 0,35 |
| P10 | 1,02 | 0,99 |
| P90 | 2,51 | 2,33 |
| P99 | 3,79 | 3,43 |
| Gini-koeñicient 0,211 | 0,202 |
Källa: Bearbetningav HlNK.
Tabell 9.5. Genomsnittlig inkomststandard och andelenmed inkomststandard 1,0 vid olika definition på boendeutgiftår 1987 ñr personer18 år
-.
lnkomststandard: Andel med inkomst-
standard 1,0
LU-90 LU-90 LU-90 LU-90
bonorm verklig bonorm verklig
boutgift boutgift
Ålder:
| 18-24 | 1,37 | 1,43 | 27,1 | 23,7 |
| 25-34 | 1,73 | 1,62 | 6,3 | 6,9 |
| 35-44 | 1,81 | 1,66 | 5,1 | 6,2 |
| 45-54 | 2,10 | 1,90 | 3,8 | 4,7 |
| 55-64 | 2,00 | 1,85 | 4,7 | 5,6 |
| 65-74 | 1,61 | 1,54 | 7,0 | 9,2 |
| 75- | 1,31 | 1,21 | 15,9 | 26,5 |
| 18- | 1,73 | 1,62 | 9,2 | 10,7 |
Källa: Bearbetningav HINK.
Bilaga 19 s. 129Flera förändringar bör inträffa i fördelningen när man uppskattar verklig boendekostnad i stället för den normerade utgift som rapportens definition av inkomststandard förutsätter. Boendekostnaden är något som är svårt att påverka. Kostnaderna för ett likvärdigt boende varierar kraftigt. Norrnen for boendekostnaden understiger troligen den verkliga utgiften för många hushåll. För andra är det tvärtom. Den verkliga boendeutgiften är lägre än normen. Särskilt gäller detta de ungdomar som bor kvar hos sina föräldrar.
Det finns ett samspel mellan ett hushålls inkomster och den utgift som läggs på boendet. Höginkomsttagare har ekonomiskt utrymme att lägga mer pengar på boendet än låginkomsttagare. Detta märks också när inkomststandarden jämförs för P90 och P99. När uppskattningar av verkliga boendekostnader används vid beräkningen av inkomststandarden sjunker värdet. Samma nedgång uppträder inte för låginkomsttagare.
Effekten av att inte använda normerade kostnader eller schabloner vid beräkningarna är uppenbar. Om verkliga utgifter skulle användas for både boendet och övrig konsumtion skulle alla få inkomsstandard 1,0 det långai loppet. På lång sikt ska inkomster och utgifter balansera varandra.
När uppskattning av verklig boendeutgift används minskar också Ginikoeñicienten. Detta speglar inte att den ekonomiska välfärden är jämnare fördelad. Man bör i stället komma ihåg att man ska sträva efter ett inkomstmått som belyser konsumtionsmöjligheten. En stor bostad och därmed en högre boendekostnad speglar i viss utsträckning ett fritt konsumtionsval och därmed hur inkomsten används.
När medelvärden på inkomststandard jämförs för olika åldersgrupper vid de olika beräkningssätten sjunker inkomststandarden för alla när verklig boendeutgift används. Ett undantag finns. Ungdomar 18-24 år ökar sin inkomststandard och orsaken är det tidigare omtalade kvarboendet.
Samma sak inträffar när andelen med inkomststandard mindre än 1,0 jämförs. Andelen ungdomar med låg inkomststandard minskar medan alla andra grupper ökar sin andel. En mycket kraftig ökning sker för äldre pensionärer. Här är den troliga orsaken att många bor kvar i den bostad man hade när man ingick i ett större hushåll. När en av makarna avlider bor den andra oftast kvar i samma bostad.
Inkomstfordelningen påverkas alltså om man använder verklig bokostnad eller en normerad utgift för boendet. Slutsatsen blir att det är teoretiskt riktigt att arbeta med ett normerat belopp när det gäller komponenten bostadskostnad i begreppet inkomststandard. Verklig bokostnad speglar mer ett konsumtionsmönster även om man i praktiken inte alltid har ett fritt val. En del vill lägga en större del av inkomsten på boendet andra prioriterar andra områden. Hushållens val i detta avseende bör i teorin inte påverka inkomststandardmåttet.
För kvarboende ungdomar kan man hävda att problemet egentligen är av två slag. Dels är kostnaderna troligen lägre än vad normerna medger, dels är konsumtionen subventionerad genom att föräldrarna svarar för en del av uppehållet. Det innebär att inkomsten, eller konsumtionsmöjligheten, är underskattad. Man erhåller egentligen transfereringar från sina föräldrar. Inkomstnivån är underskattad och andelen som lever med in-
9- 10-0397
Bilaga 19 s. 130komststandard mindre än 1,0 är överskattad för ungdomar. Symmetrin medför då också att inkomststandarden för föräldrarna på motsvarande sätt är överskattad.
Ojämnheten och andelen med inkomststandard mindre än 1,0 minskar om hushåll 18 -24 år inte tas med i beräkningarna. Men utvecklingen över tiden förändras inte nämnvärt. Återigen är det därför viktigt att understryka att det är trenden som är av intresse, inte bara de specifika nivåerna. Det är därför också angeläget att inte tala om fattigdomsmått när man beskriver andelen som har inkomststandard mindre än 1,0.
Även den tredje komponenten i begreppet inkomststandard kan ifrågasättas. Det gäller de schabloner på övrig konsumtion som härleds från konsumtionsenhetsskalor. Dessa normer förutsätter att alla vuxna har samma behov. Yrkesarbetande unga familjer påstås ha samma norrnerade kostnader för sin baskonsumtion som exempelvis äldre personer. Det finns ändå anledning att tro att både behov och kostnader varierar. Yngre hushåll som ska bygga upp ett hem har självklart högre utgifter för investeringar och konsumtion än ett pensionärshushåll. En justering av dessa schabloner torde dock ha mycket mindre inverkan på inkomststandarden än de övriga komponenterna.
10 Sammanfattning
Bilaga 19 s. 131Fördelningsstatistikens uppgift är att redovisa fördelningen av inkomster och förmögenheter. Frågeställningen i denna rapport är på vilket sätt fördelningen har förändrats över tid. Spridningen av inkomster redovisas på olika sätt, jämnheten eller ojämnheten i fördelningen diskuteras. Bedömningen om det är en rättvis eller orättvis fördelning faller däremot utanför rapportens uppgift.
Tillväxtekonomin på 60- och början av 70-talet medförde att det blev ett större utrymme för hushållens konsumtion. Köpkraften steg kraftigt och den större kakan som tillväxten ledde till fördelades jämnare. BNP växte i genomsnitt med 3% år under 1967-75. Hushållens disponibla in-
per komster ökade under samma tid med 2,4% per år. Perioden 1975-87 halverades ökningstakten i genomsnitt för BNP och hushållens disponibla inkomster steg med endast 0,4 % per år i genomsnitt.
Införandet av ATP har medfört att nyblivna pensionärer ofta har en bättre ekonomisk standard än äldre pensionärer. Genom tillskott av yngre pensionärer med högre pensioner har genomsnittlig disponibel inkomst ökat kraftigt för pensionärsgmppema under hela undersökningsperioden. Under 80-talet stannade denna trend av något eftersom pensionärerna tillfälligt avstod från del av värdesäkringen i samband med devalvering-
en
1982. 1987 fick tillbaka en del av av denna uppotfring och 1989 en man kompenserades man fullt ut.
äldre i samhället har fått bättre förutsättningar i ekonomis-
Om gruppen ka termer har ungdomar fått det sämre. Under 60- och början av 70-talet fick ungdomar del av tillväxtekonomin. I slutet av 70-talet däremot försämrades ungdomarnas situation påtagligt. Ökad arbetslöshet och längre studietid medförde att många fick en besvärlig ekonomisk situation. Man fick vänta längre på löpande inkomster som korn från eget arbete. Ungdo-
är därför inte kunnat behålla sin ekonomiska standard i mar en grupp som genomsnitt. Många ungdomar är hänvisade till att bo kvar hos sina föräld-
för att både klara bostadsfrågan och också få ekonomiskt stöd för rar av uppehållet. Här finns dock en skiljelinje mellan de som arbetar och de som är arbetslösa eller studerar. Ungdomar med regelbundet arbete har ofta en god ekonomisk standard eftersom många ännu inte har fått en tyngre försöijningsbörda. Familjebildningen sker senare i livet på 80-talet än vad den gjorde på 60- och 70-talen.
Försörjningsbördan för hushållen är avgörande om man har hög standard eller ej. Förvärvsarbetande hushåll utan barn har självklart högre
Bilaga 19 s. 132ekonomisk välfärd än barnfamiljer. Så det 1967 och så det även 20 var var år senare. Men utvecklingen har ändå varit olika. Ensamstående ökade sin inkomststandard kraftigare 1967- 75 än andra och det gäller även grupper ensamstående med bam. Efter 1975 är det istället sammanboende med och utan barn som ökat sin inkomststandard mest. Gifta kvinnors ökade förvärvsarbete är orsaken till denna utveckling efter 1975. Nivån på köpkraften steg kontinuerligt fram till 1980. Då inleddes tid en med försämrade realinkomster. Anmärkningsvärt är att lönerna sjönk i reala värden redan efter 1978 men detta fick inget omedelbart genomslag i de samlade inkomsterna för hushållen. Högkonjunkturen under 1979 medförde att efterfrågan på arbetskraft höll i sig samtidigt reallönema som sjönk. Många hushåll kunde därför hålla köpkraften uppe i och med att man arbetade mer. Pensionerna var också värdesäkrade vilket lindrade effekten av minskade löner.
Utjämning på 60- och 70-talen ojämnare på 80-talet - Spridningen av inkomststandarden blev mindre under 60- och 70-talet. Den kraftigaste utjämningen skedde mellan 1967 och 1975 då tillväxten var som störst. Men utjämningen höll i sig fram till 1981 då en period med ökande spridning inleddes. Fram till 1986 steg ojämnheten i fördelningen kontinuerligt. Ojämnheten var 0. m. större än 1975. 1987 sjönk värdet på Gini-koelficienten som använts ojämnhetsmått. Man kan dock inte som säga något om den minskning som inträffade 1987 är ett trendbrott. Förändringen mellan 1986 och 1987 ligger inom den statistiska felmarginalen. Den minskade ojämnheten under 60- och 70-talen inträffade både i toppen och botten av fördelningen. Låginkomsttagama närmade sig övriga liksom även höginkomsttagare gjorde. Fördelningen pressades ihop i båda ändarna. När den ökade ojämnheten inträffade på 80-talet det höginvar komsttagama som drog ifrån övriga. Låginkomsttagama fick inte vidkännas några kraftiga försämringar i den ekonomiska välfärden. Det framgår tydligare att det är höginkomsttagare drar ifrån övriga som på 80-talet när man studerar hur stor andel av inkomstsumman som de l % hushåll med de högsta inkomsterna har. Dessa hushåll hade 1967 3,7 % av den samlade inkomstsumman. 1981 andelen i 2,4% och 1987 var nere hade den stigit till 3,1 %. Man kan också konstatera att Sverige inte är 2/3 samhälle när ett s. man endast studerar de inkomstmässiga förhållandena. Sverige kan inte karaktäriseras som ett samhälle där stor majoritet, 2/3, redan har en som det bra, drar ifrån den minoritet, l/3, som har det sämst. Generationsskillnadema minskade under den period inkomsterna som blev jämnare fördelade fram till slutet av 70-talet. Ungdomar fick del av tillväxten, pensionärsgruppen fick ökade pensioner via ATP. På 80-talet har detta förändrats. Avståndet mellan ungdomar och personer i medelåldern har ökat markant. En mindre försämring har också skett för pensionärskollektivet. Det är den gyllene medelåldern har fått den bästa som utdelningen av 80-talets ökade inkomster. Livstrappan är brantare i slutet av 80-talet än i början.
Bilaga 19 s. 133Arbetet betyder mindre transfereringarna mer
- Det har skett en kraftig omvandling under hela perioden från 1967 till 1987 hushållen erhåller. Transfereringarna har byggts
av de inkomster som ut kraftigt. 1967 svarade förvärvsinkomsterna för ca 73% av hushållens disponibla inkomster. 1975 var andelen 62% och 1987 hade den sjunkit till 55%.
Kapitalinkomsterna svarar i genomsnitt för ca 5% av den disponibla inkomsten. Inkomster från kapital och tillfällig förvärvsverksamhet är mer , betydelsefulla bland pensionärer som oftast finns bland inkomsttagare med låga disponibla inkomster, samt för höginkomsttagare.
Det är främst pensionerna som ökat kraftigt pga. ökat antal pensionärer och sänkt pensionsålder tillsamman med att ATP-systemet fått större betydelse. Men även sjukpenning och föräldraförsäkring har fått ökad betydelse.
För ensamstående barnfamiljer betyder transfereringama oftast mer än 50% inkomsten. För sammanboende med barn är transfereringama
av inte lika dominerande. De uppgår till ca 20% av den disponibla inkomsten.
När transfereringama relateras till den disponibla inkomsten visar det sig att höginkomsttagare har betydligt mindre i transfereringar än låginkomsttagare. Pensionen dominerar i genomsnitt bland hushållen med låga inkomster. Inkomstförsäkringar faller ut i alla inkomstsskikt och självklart faller behovsprövade transfereringar ut bland hushållen med låga inkomster.
Pensionen omfördelar skatterna betyder mindre
mest - Transfereringarna har en kraftigt omfördelande verkan på hushållens inkomster. l perioder med stora inkomster från arbete och kapital får man
med om att försörja andra som saknar dessa inkomster eller har en vara hög forsörjningbörda.
Spridningen av de ursprungliga faktorinkomsterna är mer än dubbelt så stor spridningen disponibel inkomst. De olika omfördelningar som
som av sker inkomstförsäkringar, pensioner och skatter samt skattefria transfe-
av reringar kan beskrivas stegvis. Omfördelningama är då endast en beskrivning och inte en effekt av respektive transfereringsslag. Beskrivningen är ingen analys av hushållens beteende vid olika regelsystem.
Med detta synsätt är det pensionerna som medför den största omfördelningen när samtliga hushåll studeras. Ojämnheten minskar med ca 34°/0. Omfördelningen av inkomstbeskattningen har varierat. Före skatteomläggningen 1983-85 minskade ojämnheten med ca 20 % när inkomstskatten dragits ifrån de skattepliktiga inkomsterna. 1985 blev ojämnheten 14% mindre.
När hushållen 30-64 år undersöks får man andra värden på ojämnheten före och efter de olika transfereringama. Självklart är inte pensionen lika viktig som för samtliga hushåll men förvånansvärt är ändå att pensio-
är den transferering som medför att ojämnheten minskar mest. nerna Skattefria transfereringar som bostadsbidrag, barnbidrag m. m. har nästan lika stor inverkan. Inkomstbeskattningen däremot har minskat i betydelse
10-10-0397
Bilaga 19 s. 134för dessa hushåll. Ojämnheten i Fördelningen blev omkring 15% lägre 1982 och omkring 10% lägre 1985. Den direkta omfördelningen minskade när marginalskatterna sänktes och underskottsavdragen begränsades under skatteomläggningen 1983-85.
Höginkomsttagare ökar sin arbetsinsats mer Förvärvsgraden för hushållen var som lägst 1982 men har ökat på 80-talet. Någon jämförelse med 1967 har inte gjorts. Det är främst hushållen i åldrarna 35-54 år där förvärvsarbetet har ökat. Det är en process som pågått både på 70- och 80-talet. I hushållen 45- 54 år är den genomsnittliga förvärvsgraden 84 °/0 1987 medan för åldersgruppen 55-64 år har förvärvsgraden sjunkit till 57 %. Sammanboende har ökat förvärvsarbetet kraftigast. Från 1975 till 1987 ökade den genomsnittliga förvärvsgraden för dessa hushåll från 72% till 83%, en ökning med ll procentenheter. Den genomsnittliga förvärvsgraden för samtliga hushåll i åldern 18 64 år ökade från 70% till 72 % under samma period. För arbetarhushållen var ökningen av förvärvsgraden måttlig. Den steg från 78 % till 80% under perioden 1975-87. Hushåll som klassificerats som högre tjänstemannahushåll ökade däremot förvärvsgraden från 79% till 90 °/0. En del av de ökade inkomstskillnader beror alltså på att högre tjänstemannahushåll har ökat förvärvsarbetet mer än andra grupper. Inkomsten stiger självklart med ökat förvärvsarbete. Men ökningen är mer markant under högkonjunkturer än under lågkonjunkturer. En 10procentig ökning av förvärvsgraden medförde att den genomsnittliga inkomststandarden ökade med knappt 8% 1987 för anställda med förvärvsgrad 55 l 14 procent medan för 1981 var ökning i genomsnitt endast 6%. -
Färmögenhetsjördelningen svårtolkad När förmögenhetsfördelning ska uppskattas framkommer fler problem än vid mätningar av inkomstfördelningen. Det siffermaterial som har använts innehåller flera brister. När Gini-koefficienten används som mått på ojämnheten framkommer att fördelningen av den deklarerade förmögenheten har blivit ojämnare under hela perioden efter 1978. När studier görs på de 1 hushåll som har de största förmögenheterna framkommer inte samma entydiga bild. De 1% rikaste hushållen har mellan 15% och 17% av den samlade förmögenhetssumman. Omkastningar sker bl. a. i takt med värdeförändringar på fastigheter och aktier. Fastighetsprisernas kraftiga nedgång realt räknat och aktiekursernas utomordentligt kraftiga uppgång på 80-ta1et har medfört att förmögenhetstoppens sammansättning har förändrats. Tidigare var det till stor del jordbrukare som befann sig bland de rikaste hushållen. På 80-talet har dessa fått lämna plats för höginkomsttagare i storstäderna. Fastighetsprisernas återhämtning i slutet av 80-talet har medfört att aktiernas kraftiga uppgång inte har fått något större genomslag på förmögenhetsfördelningen. Fram till 1990 är det t.o.m. troligt att fördelning har blivit jämnare. Några mätningar på detta område är ännu inte klara.
Bilaga 19 s. 13524 bilder om ekonomi och fördelning I figur 10.1 och 10.2 ges en sammanfattning i ett antal bilder som beskriver utvecklingen såväl vad gäller svensk ekonomi i stort som inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Man bör observera att årsindelningama varierar. Ibland börjar tidsserien vid 1950 och ibland på 60-talet. Fördelningsbilderna hari de flesta fall 1967 som startår. I andra fall är 1975 och i ett fall är 1978 första år som data redovisas för. Det är tillgången till data
som har begränsat tidsperspektivet. Man bör även vara observant på att den vertikala indelningen också varierar.
Bättre mätningar behövs
Inkomsten ska spegla konsumtionsmöjligheten under en given tidsperiod vid oförändrad förmögenhet Det är tänkt att inkomsten med denna definition ska spegla den ekonomiska välfärden för individer, hushåll eller grupper av dessa. Grupperingen kan i och för sig även innefatta en hel, nation.
Inkomstmåttet ska innefatta allt som är relevant för konsumtionsmöjligheten. Normalt studeras endast de inkomstströmmar som man kan mäta. Men viktigt för konsumtionsförmågan är bl. a. den möjlighet man har till s. egenproduktion. Har man tid, har man kunskaper, har man möjlighet att utföra produktion i hemmet: Att reparera, att odla och skörda, i.st.f att köpa varor och tjänster På vilket sätt nyttjar man den offentliga konsumtionen: Barnomsorg, skola, sjukvård, åldringsvård, fritidsutbud mm som helt eller delvis betalas det offentliga Får del hushåll betala lägre
av en priser för konsumtionen än andra Får man subventionerade priser, subventioner som kan vara från det offentliga eller från det privata Hur påverkar och gåvor hushållens konsumtionsmöjligheter Det finns
arv en mängd relevanta invändningar mot att mäta traditionella inkomst-
strömmar för att få ett bra mått på den ekonomiska välfärden och dess
fördelning.
Ambitionen bör vara att söka efter de verkliga konsumtionsmöjligheterna. Det kan därför vara av större värde att söka efter ett vidare inkomstbegrepp vid mätningar av den ekonomiska välfärden än att förfina mätningarna på de inkomstströmmar som redan kan mätas.
Att mäta hur den registrerade inkomsten förändras kan ändå ge en fingervisning på hur den ekonomiska välfärden i verkligheten förändras. Jämförelse över tiden medför dock en del problem då det har skett förändringar i de konsumtionsmöjligheter som inte mäts. Köper hushållen mer av de varor och tjänster på 90-talet som hushållen själva producerade på 60-talet Den offentliga konsumtionen har ökat kraftigt. Har dess fördelning på olika hushåll förändrats så att det motverkar de tendenser som uppmäts i den traditionella redovisningen
Förmögenhetsstudier har likartade avgränsningsproblem som inkomststudier. Det är önskvärt att studera fördelningen alla de tillgångar
av som är relevanta ur välfärdssynpunkt. Datamaterialet bygger på deklarationsuppgifter som i en del fall justerats för att få uppskattningar av marknads-
Bilaga 19 s. 136Figur 10.1. Tolv bilder på svensk ekonomi.
BNP/capitaochDispink/capita Arbetsvolymandelari procent - Tusenkronor iolikasektorer Arbetsvolym1963100 150
200- Offsektor / Offsektor BNP/capita 100
150 Dispink/capita
Näringslivet 0 1950 1988 19m 1953 1953 1988
FÖVäV5"°kV°"513454å Löneandeien förädlingsvärdet Skatterocharbetsgivaravgifter av PFOCBN i tillverkningsindustrin samttransfereringari Mdrkr 100 700 wo
Skatter 1 i 5° Kvinnor i 350 75-
0 0 1983 1988 1963 1988 1970 198a Skattekvot,skattersoc.avgifter AndemaV°"k8 "3"$799""9a Andelavolikaskatter mmiprocentavBNP 100 . 100 100 i v ÖV"93 Indirektskatt
50 50 50-
Direkt. skatt
0 0 0 1970 1988 1970 1988 1950 1988
Konjunkturenochårligföränd- Förändring BNPav och ringavdisponibelinkomst inf|aii°niW099 Konsumtion Mdrkr 800 18" Total Konjunkturen KP 14--
10-i 400- Privat i BNP S" 4 k l / Offentli . / 2" Dispink V f v i o 1964 1988 1950 1988 1950 1988
Bilaga 19 s. 137Figur 10.2. Tolv bilder på inkomst-och lörmögenhetsfördelningen1967- 1987.
lnkomststrukturlivscykel- Lbneutvecklingentusenkr Inkomststandardlivscykeloo
P90 200
PO1 Förvärvsinkomst O 1975 1987 O 80år 18 80år
lnkomststruktur1967 Inkomststruktur1987 Inkomststandardpercentiler- 4
-mTxj
i " Förvårvsnrikomsvtu--zv
1967 1987 lnkomststandardlör 18-29år Andelavinkomstsummanför
| i procentav 45-54 år | de 1% medhögst inkomst | Gini-koelficieminkomststandard | |
| 90 | w | 04 | |
| 75 i | 5 i | 0.2 | |
| 0 | 0 | 0.0 | |
| 1967 | 1987 1957 | 1957 1967 | 1987 |
| Andel personer med | Andel förmögenheten av | för | |
| inkomststandardw 110 | de 1%.med störst förmögenhet GmI-koeffrctemförmögenhet | - | |
| o | 0 | 1.0 |
40- 30
.15- 0,3 20 10 o 10 0.5
1957 1937 1975 1987 1978 1997
Bilaga 19 s. 138värden. I materialet saknas exempelvis många bostadsrätter. Utanför formögenhetsbegreppet faller också hushållens tillgångar i bohag och pensionsfordringar. På förmögenhetsområdet har det också skett stora förändringar av värderingen av tillgångama. Fastighetsprisemas nedgång i början av 80-talet och aktiemas kraftiga uppgång har medfört stora förändringar i de svenska hushållens förmögenhetsportfölj.
Denna avrapportering av inkomst- och förmögenhetsfördelningen har inte ambitionen att ge svar på alla frågor konsumtionsmöjlighetema
om har förändrats med alla de aspekter som påtalats ovan. Man bör
vara medveten om att nivåer och utvecklingen av fördelningstal som avrapporteras inte omfattar det vidgade perspektivet på inkomstdefmitionen.
1 1 Appendix
Bilaga 19 s. 139Datamaterialet HINK-undersökningen är en urvalsundersökning som omfattar ca 10000 hushåll. Undersökningen är uppbyggd med två paneler om vardera ca 5000 hushåll och urvalet förnyas med en panel varje år. Varje hushåll är därför med två år i rad. Populationen avser hela befolkningen i Sverige undersökningsåret exkl institutionshushåll, dvs. personer som bor på sjukhem för långtidssjuka, ålderdomshem och fängelser.
Datamaterialet består av tre delar. Den första delen är en intervjudel där frågor ställs om boende, sysselsättning och familjeförhållanden. Den andra delen består av hushållens självdeklarationer där detaljerade uppgifter inhämtas om inkomst och förmögenhetsförhållanden. Den tredje delen består av en mängd registerinforrnation som främst avser hushållens skatter och andra transfereringar.
Bortfall registreras på intervjudelen där bortfallet har varierat mellan l 1°/0och 18°/0.I de fall som data kunnat rekonstruerats har uppgifterna betecknats som ej klassificerade. Inkomstuppgifter och registerdata har i princip kunnat erhållas för alla hushåll.
De undersökningsår som är aktuella med HINK-data är 1975, 1978, 1980- 1987.
Levnadsnivåundersökningen 1968, LNU-68, är också en urvalsundersökning med ca 6 700 personer i åldern 14- 74 år. I den här undersökningen ingår 5 526 hushåll 18-74 år. Intervjudata avser förhållanden majjuni 1968 men inkomstuppgiftema som inhämtats via register avser kalenderåret 1967. lntervjubortfallet var ca 9%.
En detaljerad beskrivning av 1967 års förhållanden har publicerats i Den svenska köpkraftsfördelningen 1967, SOU 1971: 39.
Begrepp och definitioner
H inkundersökningen Inkomst- och förrnögenhetsdata som används i denna studie är hämtade från deklarationsmaterial och registeruppgifter. När det gäller åren 1975
- 1987 som baseras på HINK-undersökningen är löneinkomster redovisade innan några avdrag är genomförda i deklarationen. På sätt behand-
samma las kapitalinkomster. Det är endast kapitalinkomstema som är beräknade.
Bilaga 19 s. 140Kapitalutgifterna betecknas som utgifter for konsumtion som inte ska .belasta inkomstsidan. En speciell behandling görs dock för underskott av eget hem vilket redovisas nedan. För åren 1982-1987 har det gjorts beräkningar av skattefria räntor i allemanssparandet och skattesparandet och skattefri tillväxt i allemansfonder och skattefonder. Något underlag för åren 1980 och 1981 finns inte och för 1978 var beloppen obetydliga. Andra skattefria inkomster eller värdetillväxt har inte beräknats.
Inkomster från rörelse och jordbruk har beräknats innan bokslutsdispositioner. Ränteutgifter och ränteinkomster har fått verka fullt ut inom rörelsen och jordbruket. Underskott betecknas som negativ inkomst
Som inkomstfdrsäkringar har räknats skattepliktiga inkomster från sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetsunderstöd och utbildningsbidrag. Skattefria belopp har förts till posten skattefria transfereringar. Pensioner har behandlats på samma sätt. skattepliktiga belopp och skattefria belopp har särskilts. Skatter är de inkomstskatter inkl förmögenhetsskatt som hushållen har blivit påförda.
Bostadskorrektion eller skatteffekt har beräknats för att göra inkomststatistiken neutral för boendeformen. Hushåll som har underskott eller överskott av eget hem har en lägre resp högre skatt än eljest. Det hushåll som har höga räntekostnader för lån i eget hem har också fått sänkt skatt i jämförelse med den som inte har något eget hem. Vid i övrigt lika villkor får därför en villaägare högre disponibel inkomst, eftersom han har en lägre skatt än den som inte bor i villa. Denna högre inkomst ska sedan användas till att betala en högre räntekostnad. För villaägaren ligger ränteavdraget i samband med inkomstbeskattningen medan för hyresgästen ligger ränteavdraget i bostadsföretaget. Genom att beräkna en bostadskorrektion kan boendefonnen neutral vid jämförelsen av disponi-
sägas vara bel inkomst. Tre exempel i tabell 11.1 visar principen för beräkning av bostadskorrektionen.
Tabell 11.1. Exempelpå bostadskorrektion. Belopp i tusenkronor.
| Hyres- gäst | Villa- ägare l | Villa- ägare 2 | |
| Lön | 100 | 100 | 100 |
| Inkomst/underskott eget hem | - | 20 - | + 10 |
| "Beskattningsbar inkomst | 100 | 80 | l 10 |
| Skatt 50% | 50 | 40 | 55 |
| Disponibel inkomst | 50 | 60 | 45 |
| Bostadskorrektion | - | 10 - | + 5 |
| Ny disponibel inkomst | 50 | 50 | 50 |
Övriga transfereringar innehåller alla skattefria positiva transfereringar som administreras av samhället. Här ingår även en del negativa transfereringar som återbetalning av studiemedel och periodiskt understöd. Privata transfereringar som arv och gåvor mm ingår inte.
Summering av ovanstående delar ger sedan hushållets disponibla inkomster. De disponibla inkomsterna kan sedan relateras till hushållets storlek där man tar hänsyn till försörjningsbördan. Genom ekvivalensskalor, konsumtionsenheter kan därför jämförbara inkomster fastställas oberoende av hushållets storlek. Den skala som används är den som
Bilaga 19 s. 141141 E
socialstyrelsen rekommenderat vid beräkningar familjer är berättigade i
om till socialbidrag. Konsumtionsenhetema redovisas i tabell 11.3. Ett synonymt begrepp till disponibel inkomst per konsumtionsønhet är jämförbar i inkomst. I andra sammanhang har man använt andra skalor för att göra hushållen jämförbara. Mindre avvikelser från den använda skalan torde dock inte ändra huvudresultaten av studien.
Inkomststandarden beräknas som en kvot där täljaren består av den uppmätta disponibla inkomsten. Nämnaren består av en beräkning av hushållets baskonsumtion. Denna baskonsumtion är uppbyggd av boendekostnaderna och övriga omkostnader enligt normerna for socialbidragsutbetalningar. l denna rapport beräknas boendekostnaderna efter en norm som medger att hushållet lever på gränsen till trångboddhet två perso-
-
rum, kök och vardagsrum oräknat. Övriga omkostnader beräknas ner per
hushållets konsumtionsenheter X gällande basbelopp. Socialstyrelsen som rekommenderar denna konsumtionsnivå för hushållen när kommunerna ska pröva om hushållen ska få socialbidrag. Hushållen sägs därmed ha ekonomiska möjligheter att leva på en skälig nivå".
Disponibel I
Inkomststandard inkomst
Baskonsumtion
Baskonsumtion Boendekostnad enl norm 2
+ basbeloppet X antal
konsumtionsenheter
Det hushåll som har ;uppmätta inkomster som är lika stora som den baskonsumtion som beräknats får en inkomststandard 1,0. För hushåll som har värde 2,0 innebär detatt. man har inkomster som är dubbelt så stora den nivå som gällerisomgräns för socialstyrelsens rekommenda-
som tioner för utbetalning av socialbidrag.
Man bör notera att beloppet övrig konsumtion inte inkluderar barnomsorgsutgifter och heller kostnader för resor till och från arbetetQNid beräkningar av .boendekostnader används genomsnittshyror for olika storlek på bostäder efter normenvfor trångboddhet, setabell l 1.2. Vid social- I . bidragsutbetalningar. ska man ta hänsyn till verkliga boendekostnader vilket alltså inte görs i denna studie. Dessutom prövas frågan om socialbidragnutifrån den ekonomiska situation som hushållet befinner sig i vid varje ansökningstillfálle. l de statistiska sammanställningar som tas fram i denna rapport är undersökningsperioden ett helt år.
Tabell 11.2. Gällande beloppförshostadskostnadervid beräkningar avinkomststandard 1987. Beloppenär angivna988 års priser.
Antal personeri hushållet
l 2 3 4 5 6 7+
- - Stor-Stockholm 13710 19988 25965 32777 43 367 Stor-Göteborg 15444 215545 26 394 33 129 41494
t Andra kommuner 375000 invånare ; 13984 i 20185 25494 31723 39160 Ovriga kommuner 13791 19903 25 184 30405 35278
Källa: Bearbetningav SCBsBostadsoch hyresundersökning,BHU.
Bilaga 19 s. 142Den övriga konsumtionen för att uppnå skälig levnadsnivå beräknas med hjälp av angivna konsumtionsenheter multiplicerat med gällande basbelopp. För 1987 gäller de belopp omräknat till 1988 års priser som visas i tabell ll.3.
Tabell 11.3. Konsumtionsenhetersamtbaskonsumtionexkl. boendeutgifteri kr. 1988 års priser.
| Antal konsumtions- enheter | Baskonsumtion exkl boendeutgift | |
| 1 vuxen | 1,15 | 29 322 |
| 2 vuxna | 1,90 | 48 446 |
| barn 0-3 år | 0,55 | 14024 |
| barn 4-10 år | 0,65 | 16574 |
| barn 11-17 år 0,75 | 19123 |
Vid studier i andra länder brukar man definiera poverty line eller ett fattigdomsstreck. Något etablerat begrepp som fattigdomsstreck finns inte i Sverige. I brist på annat adekvat utryck kommer värdet att kallas nivån för skälig levnadsstandard. Gränsen för skälig levnadsstandard kan defini-
olika vid olika tider. Ett vanligt sätt är att göra politiska avgörande eras vad som i varje situation räknas som skälig nivå. Det innebär att gränsen kan sättas olika i olika länder och olika inom varje land vid olika tidpunkt.
Ett annat sätt att fastställa en fattigdomsgräns är att beräkna halva medianvärdet, dvs. hälften av det värde som avgränsar hushållen i två lika stora delar. Detta sätt att bestämma en fattigdomsgräns gör att man får en relativ gräns som ändras varje år när medianvärdet ändras.
En utgångspunkt kan vara ett absolut överlevnadsmått under vilken gräns man bedömer att ingen kan/bör leva. Denna gräns är tänkt att ligga fast under en tid. Hur lång denna tidsperiod kan sträckas finns det inga riktlinjer för. Perioden bör inte vara alltför lång. Vad som bedöms som en lägsta godtagbar standard ändras över åren alltefter som standarden ökar.
upplevs som lägsta godtagbara standard 1987 skulle säkert ha Det som upplevts som lyx för 50 år sedan.
Det relativa måttet skulle å sin sida innebära, om samtliga hushåll fick
höjd levnadsnivå utan att fördelningen ändrades, att andelen hushåll en som befinner sig under gränsen för skälig levnadsnivå inte skulle ändras.
Baskonsumtionen i denna studie innehåller ett fast mått och ett mått
förändras över tiden. Den fasta delen är den övriga konsumtion som hushållen sägs behöva för att uppnå skälig levnadsstandard. Denna konsumtionsnivå bygger på de konsumtionsenheter som gäller för hushållen och som ligger fast under de 20 år som studien avser. Den konsumtionsnivå som anses som skälig på 80-talet anses också i denna rapport som skälig även på 60-talet.
Den del som förändras över tiden är boendekostnaden. Boendekostnaden bygger på beräkningar av den genomsnittliga hyresnivån vid varje tidpunkt. Det innebär att hyresnivån 1967 bygger på det bostadsbestånd som var aktuellt 1967 dvs. innan den omfattande bostadssaneringen i form av det s. miljonprogrammet hade gett något resultat. Här får alltså den standardökning som skett på boendeområdet slå igenom när gränsen för
Bilaga 19 s. 143skälig levnadsnivå beräknas. Genomsnittshyroma har ökat alltefter som bostadsbeståndet har fömyats och förbättrats. ensamstående eller gifta/sammanboende över 18 år. Hushåll består av Ungdomar blivit myndiga men ännu inte flyttat hemifrån betecknas som hushåll. Klassificering av hushåll sker efter hushållsföreståndasom egna Hushållsföreståndaren är den vuxna person i hushållet som har den ren. högsta A-inkomsten.
Levnadsnivâundersökningen avvikelser från HINK - Inkomstuppgifter i LNU-68 bygger på registeruppgifter från taxeringsmaterialet samt mängd registeruppgifter transfereringar. I vissa fall har en om transfereringama beräknats efter de regelsystem som gällde for 1967. Ränteinkomster beräknas netto i LNU-68, uppgiften är det taxeringsmässiga begreppet inkomst av kapital. I HINK beräknas ränteinkomstema brutto med hjälp detaljuppgifter i deklarationen. Vid beräkning av av inkomststandard och disponibel inkomst per konsumtionsenhet i LNU-68 har det inte varit möjligt att beräkna en bostadskorrektion med samma i HINK där detaljerade deklarationsuppgifter har använts. För metod som LNU-68 har därför summarisk beräkning gjorts. en Populationen i LNU bildas med hjälp av de urvalspersoner som ingår i urvalet. En övre åldersgräns sattes till 74 år vilket medför att LNU-68 endast kan användas for skattningar av inkomsterna för hushållen upp till
74 år.
Individ eller hushållsredovisning
Traditionellt har har nästan all redovisning av inkomstfördelningen i Sverige skett på hushållsnivå. Med detta synsätt har fördelningsmått skett efter räkningar över 4 miljoner inkomsthushåll. Om man antar att den av standard gäller for hushållet också gäller för de personer som ingår i som hushållet så kan ha samtliga individer som fördelningsgrund. Det man innebär att ett gift med tre barn representerar 5 observationer vid en par individredovisning i stället for observation när man redovisar efter en hushåll. I rapporten sker redovisning både på hushållsnivå och individen nivå.
Täckning och värdering
De inkomstuppgifter HINK-undersökningama redovisar är uppbyggsom da dels deklarationsmaterial och dels en mängd registerinformation av transfereringar. Här saknas inkomster från lotteri och som främst avser spelverksamhet, även gåvor och arv saknas. I taxeringsmateannan men rialet redovisas inte heller kapitalinkomsterna på ett fullständigt sätt. Inkomster inte i deklarationema finns det heller inga beräksom tas upp ningar av. I andra delar taxeringsmaterialet redovisas endast värden som ligger av betydligt under de verkliga. Tydligast framkommer det när beräkningar inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Den värdestegring som sker av
Bilaga 19 s. 144t.ex. skett pá aktier och bostadsrätter behöver inte taxeras fullt ut vid försäljning. För aktier ägda mer än två år behöver endast 40% värdeök-
av ningen tas upp som inkomst i deklarationen. För bostadsrätter där innehavet varit mer än 5 år behöver endast 25% av värdeökningen tas upp. Tidigare saknades det realisationsvinstbeskattning För bostadsrätter
som ägts mer än 5 år. Det finns därför en kraftig undervärdering de samlade
av kapitalinkomstema i deklarationsmaterialet.
Även breddningar av skattebasen påverkar statistiken påverkar
men inte välfärden lika mycket. När förmånsvärdet För bilförmån ökar i taxeringen är det bara en ändrad värdering i skattesammanhang skett. För
som den person som haft bilformånen ändras knappast välfärden på annat sätt än att skatten ökar. I statistiken registreras en inkomstökning reduce-
som ras av en ökad skatt d. v. s. det blir en nettoökning av disponibel inkomst när bilförmånsvärdet höjs. Men konsumtionsvärdet billörmånen har
av inte ändrats i verkligheten. Personen har samma tillgång till bil han
men får en ökad inkomst när forrnånsvärdet höjs.
Bilaga 19 s. 145Referenser
Cassel, Claes-M., l987; Regressionsanalys av inkomstutvecklingen
1975- 1984 för löntagare, metodproblem i individ och hushållsstatistik
rapport 39, statistiska centralbyrån. Gustafsson, Björn, 1987A, Ett decennium av stagnerande realinkomster,
nr 54 i serien levnadsförhållanden, statistiska centralbyrån. Gustafsson, Björn, 1987B, Den ofentliga sektorn fördelningsaspekter,
-
Bilaga 20 till Långtidsutredningen 1987. Hushållens skuldsättning, SOU 1988: 55. Jansson, Kjell, Johansson, Sten, 1988, Förmögenhetsfördelningen 1975
-
198 statistiska centralbyrån. Johansson Sten, 1979, Mot en teori för social rapportering, Institutet För
social forskning, SOFI. Johansson, Sten, Selén, Jan, 1987, Minskad lönespridning 1968-1981,
nr 57 i serien levnadsförhållanden, statistiska centralbyrån. Lika olika, en hushållsekonomisk jämförelse, 1989, Rapport
-
1989/90: konsumentverket. Lindbäck, Assar, 1983, Inkomstfdrdelningen i Sverige, Skandinaviska
Enskilda Bankens kvartalsskrift 1983: Ringen, Stein, 1986, Svensk inkomstfirdelning i internationell jämförel-
se, Rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, Ds Fi
1986: 12. Sandström, Arne, 1987, Beskrivning av arbetsinkomstensförklaringsgrad
på arbetsinkomstens ojämnhet 1975- 1984, RD Report nr 39, statis-
tiska centralbyrån. Spånt, Roland, 1979, Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling,
expertrapport från utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten
SOU: 1979: Statistikprogram Fördelningspolitik, 1989, statistiska centralbyrån. Statistiska meddelanden, Be 21 SM 8901, Inkomstfdrdelningsundersök-
ningen 1987, SOS, statistiska centralbyrån 1989. Statistiska meddelanden, Bo 31, Bostads och hyresundersökningen, olika
årgångar, SOS, statistiska centralbyrån. Statistiska meddelanden, U 11, Studerandes ålder, olika årgångar, SOS,
statistiska centralbyrån. Statistisk Årsbok, olika årgångar, SOS, statistiska centralbyrån. Svenska folkets inkomster, SOU 1970: 34.
Bilaga 19 s. 146Den svenska köpkraftsfördelningen 1967, SOU 1971: 39. Torége, Jan, 1990, Pensionärer, 80-talets vinnare eller förlorarel Väl-
fardsbulletinen nr l 1990, statistiska centralbyrån.
- Söderström, Lars, 1988, Inkomstfdrdelning och fördelningspolitik, Stu-
dieförbundet Näringsliv Samhälle SNS. Wahlström, Staffan, 1984, Inkomst och förmägenhetsjördelning, Bilaga
10 till Långtidsutredningen 1984, SOU 1984:6. Vogel, Joakim m.fl., 1987, Ojämlikheten i Sverige, rapport 51 i serien
levnadsförhållanden, statistiska centralbyrån. Östlin, Piroska, 1984, Vem utnyttjar den ofentliga
sektorns tjänster,
rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, Ds Fi 1984:
Bilaga 19 s. 147Bilagor till långtidsutredningen1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet . Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flarn och Henrik Horn . Institutet för internationell ekonoav EG:s inre marknad mi, Stockholmsuniversitet
Svensktnäringsliv och den europeiska Lars Lundberg . Industrins utredningsinstitut integrationen Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . Sverigeoch EG Industrins utredningsinstitut hetmellan Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . penningpolitik Institutet för internationell ekonooch mi, Stockholmsuniversitet
Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån
Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån
Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och framtidsutsikter SörenWibe Lantbruksuniversitet i Umeå
.Tillväxt ochmiljö enstudie av mål- Lars Bergman konflikter Handelshögskolani Sthlm
Den internationella utvecklingen Kjell Andersenoch Derek Chambers . Svenskhälso-ochsjukvård i ett interna- Åke Blomqvist . University of Western Ontario, Cationellt perspektiv nada
Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppenför forskning om re- . och regional obalans gional utveckling
Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson . else
l4. Landsting for välfärd Landstingsförbundet
15 Bostadsmarknadenunder 1990-talet BengtTurner m. . Statensinstitut för byggnadsforskning 16.Samhällsekonominstransport- och Folke Snickars kommunikationsförsörjning l7. Privat tjänstesektor Statensindustriverk
18.Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium Den svenskainkomst- ochförmögen- Kjell Jansson . 1987 Statistiska centralbyrån hetsfordelningen 1967- Kommunerna på 90-talet. Svenskakommunförbundet . restriktioner Krav och miljö ekonomi Statensenergiverk . Energi - - Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin . och BengtChrister Ysander
Kvinnors roll i ekonomin- hushållspro- Christina Jonungoch Inga Persson . duktion, marknadsproduktion och jäm- red. ställdhet Lunds universitet
24. SvenskIönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund politik Uppsalauniversitet
25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m. Il. Naturvårdsverket
26. Den offentliga sektorn Stefan Fölster
NorstedtsTryckeri,Stockholm1990
Bilaga 19 s. 148...n-m
Mum... ráTáL.
KUNGL.
1990 O 5
Bilaga 19 s. 148- 08 -
...ÄIQEEHQI-v
Bilaga 19 s. 150ALLMÄNNA FÖRLAGET
BIESlÄLLNINUARZALLMÄNNAFinn/nuet. KuNnuÄNsl. 10647Slnvxlinuu.
Tri 08-73996: 30.l-Axz8-73995 48. lmommnnNsunxuANnuLN. MALMIURUSUAIANvm Ilmwm5 Iu-ktaslnkli. MmwulnLhi.
Bilaga 20 s. 7Lå
d
utpegdiiirsigen
Förord V
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom ñnansdepartementets strukturpolitiska enhet. l samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.
Föreliggande bilaga har utarbetats inom Svenska Kommunförbundet där sektionschefen Karin Rudebeck haft huvudansvaret for rapportens utformning. I bilagan redogörs för verksamheten i kommunerna och För deras ekonomiska situation. Tyngdpunkten ligger på en diskussion
om krav och restriktioner som kan aktualiseras under 1990-talet. I detta
sammanhang diskuteras inte minst kommunernas finansiella situation samt hur kommunerna kan klara ñnansieringsbehovet.
Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit kanslirådet Rein Hinno.
Stockholm i april 1990
Lars Heikensten Finansråd
Bilaga 20 s. 8nsqzlznyepzwmámshaqabznsnit nzøui zsl-;rbznrx BGN Utbgainbmu2b13igc2áJ zaábuieâsirsâqz123m: m: vad :zagnêrsâ-;eäsxzbam bnsdrnaz l .Janna sieåxikx; znágnirahøxçuih: zogrdid noe amwøiidutg Masi vs neisbbuvuü .zhâfimauøg
i .rxvoqqswtxuvud :abnuqâwbmxaxmnxoêisianüwâ mcmi amäadwssu md again abzmggålsvifi ;enammrnsz 53 :msvanøzbu-øust 33m áaudebuiá nnsH nss3sd3anc:in§a3 nä: duo sxrzartummux i IJ:üatin1sa2I1§-:15%avlâgcsbmusgstio I .gnmmwoâiu
ZYOEZZUÃEÖ:s: år; xaggâ xxalánaxqhghz" .xsoimuxêznåaâmøaanøløamab mas.
smb i ,1ais1-U-E iübnn asxaziisutie: :Lz-J:trea zsnoixaiittaaw due mvâ -msz :mp2: nqzizsmåenlbiansnü asgnvcsummoá regim små aszsxuáaib grmrlasnx
.mvGdzrdagmméaütsisü 3123221nszásmsnumxrzzaxmd :ab nagnáxxmöbsd :abmä :bo mgsüd anagninbø1xuztsézgnåå16%i-;nzavzzvA 12.25%rågçrnaxinrnøqqrgwbuvnü vA .søxsnáhöi avinhqaaz éq 15m miisdanm
.ausvdmanagmánbaáxui esniâazm;smogslid
.emr:i§i nia :zzhfxxiienu irxsv md 3131111135901ziamamar:squhçnsni
aéêásärm; i nvirgdáâiziâ
mantra-isf awsJ
Låxaszmi
Bilaga 20 s. 9Innehåll
Kommunförbundets förord
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
1 Historien som framtidsspegel
Bilaga 20 s. 9. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Motsägelsefulla krav ll
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kommunerna klarade 1980-talet men till vilket pris ll
- . . . . . . . . . Besparingar och effektivitet 12
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kommunerna och skattereforrnen 13
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nationella analyser och lokala verkligheter 13
. . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2 Sammanfattning
Bilaga 20 s. 9. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3 Baskalkyl och omvärldsförändringar
Bilaga 20 s. 9. . . . . . . . . . . . Baskalkylen är ingen prognos 27
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
4 Befolkningsförändringar
Bilaga 20 s. 9. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5¶Verksamhetsförändringar 33
Bilaga 20 s. 9. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Expansionstakten har gradvis avtagit 33
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den kommunala verksamheten fram till år 2010 34
. . . . . . . . . . . . . . . Barnomsorg 35
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Äldreomsorg 40
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utbildning 45
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Energi 50
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Miljö 52
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Underhåll 54
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Övriga kommunala verksamheter 55
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
6¶Personalbehov och personalomsättning 57
Bilaga 20 s. 10. . . . . . . .. Räcker arbetskraften i framtiden 57
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetstidsreformer kräver fler anställda 58
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stor personalomsättning 59
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stora krav på nyrekrytering 63
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7¶Transfereringar 65
Bilaga 20 s. 10. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bidrag till hushållssektorn 65
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bidrag till företag 66
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
8¶Investeringar 67
Bilaga 20 s. 10. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . En kraftig minskning sedan miljonprogrammets rekordår 67
. . . . . . . . Ändrad inriktning på byggandet 67
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tidigare investeringar och framtida expansion styr investerings-
behovet 68
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Från nyinvesteringar till reinvesteringar 69
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Miljön kräver stora investeringar under 1990-talet 71
. . . . . . . . . . . . .
9¶Produktivitet och effektivitet 73
Bilaga 20 s. 10. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur mäts produktivitet 73
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bristfálliga offentliga sektorns produktivitet 74
studier av . . . . . . . . . .
Ökade kunskaper genom kommunala jämförelser 75
. . . . . . . . . . . . . .
10 Hur klarade kommunerna 1980-talet 77
. . . . . . . . . . Ökningen fmansieringsbehovet avtog under 1980-talet 77
av . . . . . . . . Kommunernas andel BNP minskade under 1980-talet 81
av . . . . . . . . Hur har utgifterna finansierats 81
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Det finansiella resultat 89
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
l l Finansieringsbehov på 1990-talet 97
. . . . . . . . . . . . . . Vad påverkar det kommunala ñnansieringsbehovet 97
. . . . . . . . . . . . Gapet mellan utgifter och inkomster 98
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kommunernas finansiella framtidsbild i olika nationella perspektiv 100
Finansieringsformen påverkar ñnansieringsbehovet 103
. . . . . . . . . . . . Finansieringsbehov och reallöneutveckling 105
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Finansieringsbehovet påverkas olika verksamhetsförändringar 106
av . .
Bilaga 20 s. 1112 Hur kan kommunerna klara finansierings-
behovet 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1980-talets lösningar håller inte på 1990-talet l07 . . . . . . . . . . . . . . . . . Alternativa sätt att lösa kommunernas finansiella dilemma 108 . . . . . . .
13 Skattereformen och kommunerna
Bilaga 20 s. 11115 . . . . . . . . . . . . . . Skattereformen påverkar både kommunernas utgifter och inkomster 115
Ett reformerat kommunalt skattesystem 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
14 Kommunerna på 1990-talet stora förändrings- krav 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Bilaga 20 s. 13Kommunförbundets förord
Denna bilaga till 1990 års långtidsutredning, som behandlar den kommunalekonomiska situationen i ett längre tidsperspektiv, êharutarbetats inom Svenska Kommunförbundet.
Ansvaret för arbetet har legat på Förbundets fmanssekti0n, där samtliga medarbetare medverkat på olika sätt. Annan sakkunskap inom förbundet har också utnyttjats.
Förbundets styrelse har informerats om innehållet i rapporten. .Styrelsen har däremot varken tagit ställning till innehåll eller till de frågeställningar som aktualiseras i bilagan.
Stockholm i mars 1990
Karin Rudebeck Svenska Kommunförbundet Finanssektionen
1 Historien som framtidsspegel
Bilaga 20 s. 15Motsägelsefulla krav
Kommunerna står i dag inför många och delvis motsägelsefulla krav. Medborgarna ställer krav på ökad och förbättrad service inom många områden. Samtidigt är trycket stort att inte höja skatterna.
Riksdagen beslutade 1985 att kommunerna skulle bygga ut barnomsor-
till full behovstäckning senast år 1991. Efter detta har antalet nyfödda gen barn per år ökat kraftigt.
Andra verksamheter konkurrerar om personal och ekonomiska resurser. Äldreomsorgen måste expandera om kommunerna ska klara sina åligganden. De äldre pensionärerna blir fler. Kommunerna har dessutom krav på sig att klara vården för allt större andel hemmaboende pensionärer.
en
Skolans kvalitet och organisation är under ständig debatt. Krav på ökad standard hörs ofta.
Inom miljöområdet har kommunernas ansvar successivt ökat. Nya lagar har medfört ett utökat planeringsansvar. Detta innebär att både nya tjänster och nyinvesteringar behövs.
Många års eftersatt underhåll innebär att resurser för att förhindra kapitalforstöring måste satsas under 1990- talet.
Allt snävare finansiella gör att det är svårt att klara de växande
ramar verksamhetskraven.
Det är emellertid inte bara ett ökat ansvarstagande inom olika verksamheter krävs utan samtidigt ett förändrat sätt att bedriva verksamhe-
som ten. Växande krav på att höja produktiviteten hörs allt oftare. Kostnadsbesparingar, bättre effektivitet, höjd produktivitet är vanliga uttryck i den kommunala vardagen.
Kommunerna klarade 1980-talet men till vilket pris
- Vår framtidsanalys tar denna gång, kraftigare än tidigare, avspark i histori-
Vår bakåtblickande ansats har sin grund i en frågeställning som vi mött en. i många olika sammanhang. Hur har kommunerna kunnat klara 1980talet Barnomsorg och äldreomsorg har byggts ut, kommunerna tog ett stort ansvar för den statliga arbetsmarknadspolitiken under de år arbetslösheten hög, insatserna elev i skolan har ökat, kommunernas roll
var per på miljöområdet växer. Statens bidrag till kommunerna har urholkats. skatteunderlaget har beskurits genom olika åtgärder, bland annat har rätten att beskatta företag tagits bort. Och ändå har kommunalskatterna inte höjts med mer än 5 öre per år.
Kommunerna lyckades övervinna motsättningen mellan växande verksamhetskrav och snävare finansiella ramar under 1980-talet. Vilka är de faktorer som förklarar att ekvationen till synes gick att lösa Håller 1980talets modell också under 1990-talet Svaren på dessa frågor påverkar bilden av kommunerna under 1990-talet. Det är därför som vi denna gång börjar vår framtidsbeskrivning meden ganska grundlig analys kommu-
av nernas ekonomiska utveckling under 1970- och 1980-talen.
Ett sätt att beskriva framtiden är att leta efter trender bakåt i tiden, och förlänga dem framåt. Vår analys av 1970- och l980-talens kommunalekonomiska utveckling har lett till motsatt resultat. Vi har hittat flera faktorer som snarare tyder på trendbrott än förlängning av 1980-talets trender in i 1990-talet.
Kommunernas kostnader påverkas av löneutvecklingen för kommunalt anställd personal och kommunernas intäkter av lönesummeutvecklingen i hela riket. I vår beskrivning av den kommunala ekonomins utveckling under 1970- och 1980-talen har belyst hur dessa samband påverkat det finansiella utrymmet under perioden.
När relationerna mellan kommunernas utgifter och inkomster förändras över tiden kan detta även avläsas i balansräkningen. Där har vi också funnit några av svaren på frågan hur kommunerna klarade 1980-ta1et.
I vår finansiella framtidsanalys visar vi hur olika antaganden om löneutvecklingen i kommunerna jämfört med hela ekonomin påverkar den finansiella situationen i framtiden. Vi studerar också de långsiktiga effekterna av olika finansieringsstrategier.
Kommunernas ekonomiska situation hänger också nära samman med den nationella ekonomiska utvecklingen. I förutsättningarna för 1990 års långtidsutredning LU90 angavs tre olika scenarier för Sveriges ekonomiska framtid. Vi har analyserat hur dessa olika omvärldsbilder påverkar den kommunalekonomiska framtiden.
Besparingar och effektivitet Mätt i kommunalskattehöjningar gick 1980-talets kommunalekonomiska paradox att lösa. I övergången från 1980-tal till 1990-tal är det dock inte detta som dominerar den kommunalekonomiska debatten. De offentliga verksamheternas kvalitet och omfattning ifrågasätts ofta, samtidigt som kommunernas ekonomiska situation uppfattas som allt mer problematisk.
Vår analys av personalomsättningen i kommunerna visar att omsättningen är högre än i andra sektorer jämför kapitel 7. Koncentrationen kring besparingsåtgärder kan ha bidragit till de problem som kan tänkas ligga bakom den höga personalmörligheten i kommunerna. Den höga rörligheten är i sin tur sannolikt en viktig förklaring till kritiken av kvaliten i de kommunala verksamheterna.
Tillfredställelse i arbetet skapar en lägre personalomsättning och
en högre effektivitet. En lärdom av l980-talet kan därför vara att man måste vända upp och ned på resonemangen om besparingar och effektivitet. I kommunerna måste förändringsarbetet mer inriktas på att skapa förutsättningar för effektiva produktionsformer än att finna besparingsmöjligheter.
Många hoppas att den kommunala sektorns framtida finansiella dilemma skall kunna lösas upp, eller åtminstone märkbart mildras, genom olika organisatoriska förändringar både inom och utom den offentliga sektorns
Vi har inte analyserat denna problematik i detta arbete. I diskussioram.
alternativ till den offentliga sektorn är det emellertid. viktigt att nen om skilja mellan alternativ produktion och alternativ finansiering.
När privata alternativ inom skola, vård och omsorg diskuteras gäller frågan nästan helt formerna för själva produktionen. Diskussionen om verksamheternas finansiering gäller inte privat kontra offentlig, utan i praktiken formerna för den offentliga finansieringen. Skall skattemedeln kanaliseras direkt till producenterna, specialdestineras till konsumenterna i form av kuponger eller distribueras till hushållen genom en ökning av olika transfereringar Valet av offentlig finansieringsform påverkar till viss del konsumtionsinriktningen, men inte behovet av skatteintäkter och arbetskraft. På längre sikt kan däremot de olika finansieringsvalen effekt på både arbetskraftsutbudet och skatteintäkterna.
Alternativa produktionsformer, utanför den offentliga sektorns ram, minskar inte de finansiella behoven, mer än i den utsträckning som alternativen leder till ett effektivare resursutnyttjande.
Kommunerna och skattereformen
Vårt arbete med att analysera de långsiktiga förutsättningarna för kommunernas ekonomi har skett parallellt med att grundläggande förändringar av hela det svenska skattesystemet föreslagits och till vissa delar genomförts. De föreslagna skattereformerna har inte gällt det kommunala skattesystemet. De kommunalekonomiska konsekvenserna av reformerna har inte heller behandlats mer än ytterst marginellt i de olika skatteutredningarna. l praktiken kommer dock förändringar i skattesystemet att i hög grad påverka kommunernas framtida finansiella villkor.
Osäkerheten när det gäller de grundläggande finansiella förutsättningarna för kommunerna har påverkat vårt arbete på flera sätt. De planerade skattereformerna innebär att förutsättningarna för kommunernas skatteinkomster stabiliseras först från och med år 1995. l våra finansiella beräkningar har hanterat denna osäkerhet genom att bryta ut skattereformen och behandla dess effekter för kommunerna översiktligt i vårt avslutande kapitel. Våra finansiella kalkyler bygger därför på dagens regelsystem, eller alternativt på en total neutralisering av de omfördelningseffekter mellan stat och kommuner som uppstår till följd av skattereformen.
Nationella analyser och lokala verkligheter När den hopsummerade kommunala verkligheten inte stämmer med teorin beror det ofta till stor del på att modellerna baseras på nationella genomsnitt och verkligheten på summan av 284 kommunala olikheter. Trots att är väl medvetna om att någon genomsnittlig kommun inte existerar har vi denna gång helt byggt vår analys av de långsiktiga kommu-
nalekonomiska Förutsättningarna på uppgifter som gäller kommunerna som helhet.
Vi menar att båda ansatserna behövs. Genom att studera kommunerna som en helhet får man grepp om olika övergripande tendenser och gemensamma framtida problem i kommunerna. Denna kunskap kan användas i en analys där de enskilda kommunernas förutsättningar granskas. Summan av dessa kommunala bilder kan därefter ge kunskap om hur de regionala och lokala skillnaderna påverkar villkoren för samtliga kommuner.
En viktig del i vårt fortsatta arbete är att översätta de beräkningar vi redovisar i denna bok till kommunal nivå.
2 Sammanfattning
Kommunerna kämpar i dag mot en kostnadsexplosion till följd av dyra löneavtal, räntehöjningar och ökad inflation. Och situationen ser inte ljusare ut längre in på l990-talet.
Tvärtom. Det finns en växande långsiktig obalans mellan utgifter och inkomster som kommer att tvinga fram en dramatisk omprövning i kommunerna fram till sekelskiftet.
Gapet mellan inkomster och utgifter motsvarar drygt 4 kronor i utdebitering vid sekelskiftet. Detta trots att de totala kommunala utgifterna knappast ökar, mätt som andel av BNP.
I förutsättningarna för arbetet med 1990 års långtidsutredning LU 90 angavs tre olika scenarier för Sveriges ekonomiska framtid. Beräkningarna av kommunernas långsiktiga fmansieringsbehov bygger på LUs huvudaltemativ scenario 2, förändringar i befolkningsstrukturen samt redan fattade riksdagsbeslut som påverkar landets kommuner.
Motsägelsefulla krav
Kommunerna står i dag inför många och bitvis motsägelsefulla krav. Kommuninvånarna ställer krav på ökad och förbättrad service på en rad områden. Samtidigt finns det ett hårt tryck på att kommunalskattema inte får öka. Detta oavsett ett formellt skattestopp eller inte. 0 Barnomsorgen. Riksdagen gav kommunerna i uppdrag att bygga ut
barnomsorgen till full behovstäckning 1991. Sedan dess har antalet
nyfödda barn ökat markant och behovet av barnomsorg kommer att
växa under l990-talet. O Ä7dre0ms0rgen. Om kommunerna ska klara sina åligganden måste också
äldreomsorgen expandera under l990-talet. Det beror på att de äldre
pensionärerna blir fler. Dessutom ska kommunerna klara vården för allt
fler pensionärer i hemmet. 0 Skolan. Skolans kvalitet och organisation är under ständig debatt. Krav
på bättre böcker, mat och lokaler hörs ofta. 0 Miljön. Inom miljöområdet har kommunerna ålagts nya uppgifter. Nya
lagar ökar kommunernas planeringsansvar. 0 Underhållsberget. Många års eftersatt underhåll innebär att betydande
resurser måste satsas under l990-talet för att förhindra kapitalförstöring.
0 Persona/rekrytering. En utbyggnad av barn- och äldreomsorgen förutsät-
ter att det finns personal. Det krävs betydande insatser för att kommu-
på 1990-talet ska kunna rekrytera och behålla utbildad och enga-
nerna
gerad personal. 0 Snäva finansiella ramar. 0 Efektivitez. Under 1990-talet måste den, kommunala effektiviteten öka.
Detta förutsätter delvis nya metoder att bedriva och styra verksamhe-
ten.
Kommunerna klarade l9.80-talet men till vilket pris
- Under 1980-talet byggdes barn- och äldreomsorgen kraftigt ut, kommunerna tog ett stort ansvar för att bekämpa arbetslösheten, kostnaderna per elev i skolan ökade och insatserna på miljöområdet växte.
Kommunerna lyckades ändå under 1980-talet överbrygga motsättning-
mellan växande krav på utbyggd verksamhet och snävare finansiella en
Åtminstone mätt i kommunalskattehöjningar. ramar.
Kommunalskatterna ökade inte med mer än 5 öre per år. Detta trots en rad statliga ingrepp i det kommunala skatteunderlaget och en kraftig urholkning av statsbidragen.
Vad det för faktorer som gjorde att ekvationen gick att lösa Håller
var l980-talets lösningar även på 1990-talet
Den kommunalekonomiska debatten under li980-talet handlade mycket
kostnadsbesparingar. Sannolikt har dessa bidragit till den stora persoom nalomsättningen i kommunerna vilket i sin tur är en viktig förklaring till kritiken av bristande kvalitet i den kommunala servicen.
Under 1990-talet måste kommunerna vända upp och ner på resonemanget om besparingar och effektivitet. Förändringsarbetet måste mer inriktas på att skapa förutsättningar för effektiva produktionsformer än att jaga besparingsmöjligheter. Annars riskerar kommunerna att osthyvla sig till döds.
Ingen ålderschock Det finns en utbredd uppfattning att inom en snar framtid kommer att
en befolkningsfördelning med yrkesverksamma personer och en mycket stor andel åldringar.
Enligt Statistiska centralbyråns SCB prognos kommer dock en mer betydande förändring först om 15 -20 år då den del av befolkningen som är född på 1940-talet blir över 65 år.
Andelen invånare i yrkesverksam ålder, 24-64 år, kommer att öka snabbare än hela befolkningen fram till cirka 2010. Det beror framför allt på att antalet pensionärer i åldern 65 79 år minskar under denna period.
- Antalet barn under 16 år samt åldringar över 80 år ökar däremot. Det är samtidigt de åldersgrupper som är mest beroende av kommunernas service.
Baskalkyl
De kommunalekonomiska framtidsbilderna bygger på beräkningar av kommunernas resursbehov i reala termer, det vill säga när inflationen är borträknad. Tidsperspektivet är i första hand 1990-talet. Vissa utblickar görs också mot perioden efter sekelskiftet.
Grunden för beräkningarna är förändringar i befolkningens sammansättning. Därutöver tar baskalkylen hänsyn till i dag kända politiska beslut och de effekter de får för kommunernas ekonomi.
Bland annat har hänsyn tagits till följande faktorer: 0 Riksdagsbeslutet om full behovstäckning inom barnomsorgen för barn i
förskoleålder. 0 Ökningen antalet elever i grundskolan och den fortsatta minskningen
av
av antalet gymnasieelever. 0 Omstruktureringen av äldreomsorgen mot alltmer vård i hemmet. 0 Svängningar i storlek på olika åldersgrupper bland pensionärer. 0 Ökade miljökrav. O Eftersatt underhåll.
Beräkningarna förutsätter att standarden på verksamheterna i princip är oförändrad. Den reala resursinsatsen är med andra ord densamma per producerad enhet. Därmed är produktiviteten mätt utifrån den reala resursåtgången noll.
Två avsteg har dock gjorts från denna beräkningsprincip:
Större delen av den produktivitetsminskning som ägde rum i skolan under 1980-talet antas tas igen under 1990-talet.
Omstruktureringen mellan olika vårdformer inom äldreomsorgen ger sammanvägt en viss produktivitetsvinst.
Med dessa förutsättningar beräknas den årliga konsumtionstillväxten öka med knappt 2 procent per år fram till 1995. Målet full behovstäckning
barnomsorg för förskole- och lågstadiebarn beräknas då vara uppnått. av
Under andra halvan av 1990-talet halveras konsumtionsökningen och kommer i genomsnitt att ligga strax under en procent per år.
Antalet äldre och yngre Ökar Mellan 1990 och 1995 svarar barnomsorgen för mer än halva den genomsnittliga volymökningen och uppgår i genomsnitt till knappt fem procent per år.
Efter 1995, då såväl förskole- som skolbarnsomsorgen väntas vara utbyggd, växer barnomsorgen med drygt en halv procent per år fram till sekelskiftet.
Äldreomsorgens bidrag till den totala konsumtionsökningen blir måttlig under 1990-talet. Det ändrade huvudmannaskapet inom äldreomsorgen
planeras till 1992, innebär att kommunernas bruttokostnader försom dubblas fr. o. m. detta år.
2 10-0496
Elevantalet ökar igen Kring 1980 var elevantalet i grundskolan som högst med över en miljon elever. Därefter har elevantalet sjunkit. Från och med 1992 kommer dock antalet 7- l5-åringar åter att öka. Ökningen fortsätter ett år in på
par 2000-talet då elevantalet stagnerar och därefter minskar igen.
Sedan den s. lö-årspuckeln inträffade 1983/84 har elevantalet i gymnasieskolan minskat. l början av 2000-talet växer elevantalet igen och en
puckel i gymnasieskolan väntas runt 2005. ny
Underhållsberget växer och investeringsbehovet ökar
Behoven underhåll och förnyelse av kommunernas fastigheter och
av anläggningar kommer att öka i framtiden.
Idag är det faktiska underhållet omkring 2 miljarder kronor lägre än det beräknade underhållsbehovet. Underhållsbehovet fördubblas fram till de första åren av 2000-talet. Om också tidigare eftersatt underhåll ska klaras av under 1990-talet krävs ytterligare en ökning av insatserna.
De kommunala investeringarna har i fasta priser minskat sedan 1970talets början. En lägre kommunal expansion i framtiden leder sannolikt till att behovet av nyinvesteringar minskar. Däremot ökar reinvesteringarna
följd att de kommunala byggnaderna och anläggningarna blir som en av äldre. Dessutom beräknas behovet av miljöinvesteringar öka kraftigt.
Totalt sett kommer investeringarna under 1990-talet att bli högre än genomsnittet för 1980-talet.
Personalbehovet ökar Enligt SCBzs prognos ökar antalet personer i arbetskraften med i genomsnitt 24000 per år fram till 1995. Den beräknade ökningen av nettoefterfrågan på arbetskraft i kommunerna under samma period uppskattas till 20 000 per år. Cirka en femtedel av nyrekryteringsbehovet beror på beslutade arbetstidsrcformer och sänkt undervisningsskyldighet för lärare.
Förutsatt att den kommunala verksamheten byggs ut i den takt som baskalkylen visar skulle drygt 80 procent av nettotillskottet av arbetskraft på arbetsmarknaden gå till kommunerna under perioden 1990- 1995.
Behovet mattas under andra hälften av 1990-talet och väntas bli knappt 7000 personer per år. Enligt SCB är utbudsökningen då 16000 personer per år.
Svårigheten att rekrytera personal till olika kommunala verksamheter, framför allt barnomsorg och äldreomsorg. har vuxit de senaste åren. Särskilt besvärligt har det varit i storstadsområdena där efterfrågan på arbetskraft är stor.
Men det är inte bara nyrekryteringen, för att klara utbyggnaden av de prioriterade verksamheterna. som är ett problem. utan också personalomsättningen.
För närvarande är personalomsättningen så hög att bara arbetet med att hålla antalet sysselsatta oförändrat, kräver mycket stora insatser.
Mellan första kvartalet 1988 och första kvartalet 1989 slutade 80000 anställda inom kommunerna, samtidigt som 100000 nyanställdes.
1989 hade drygt var sjunde kommunalanställd påbörjat sin anställning under det senaste året. Kommunförbundets personalstatistik visar också att 30 procent av dem som hade anställts under 1988 hade slutat ett år senare.
Det årliga nyrekryteringsbehovet 1990- 1995 beräknas i genomsnitt bli drygt 13 procent av antalet sysselsatta.
Halverad volymökning
Förändringar av kommunernas konsumtion och investeringar mätt i fasta priser visar hur den reala resursanvändningen utvecklas över tiden. Utvecklingen av den reala resursåtgången är en viktig förklaring till hur kommunernas fmansieringsbehov förändras.
Men finansieringsbehovet påverkas också av hur relativpriserna på de kommunala utgifterna förändras. Relativpriserna förändras när prisutvecklingen för en viss vara eller tjänst avviker från den genomsnittliga prisutvecklingen i ekonomin som helhet.
Den kommunala volymökningen under l970-talet ledde till ett Ökat fmansieringsbehov i fasta priser på knappt 3 procent per år. Under första halvan av 1980-talet halverades ökningstakten. Det berodde både på en lägre konsumtionsökning och kraftigt minskade investeringar.
Under 1985- 1988 hejdades investeringsnedgången samtidigt som transfereringarna socialbidrag och bostadstillägg för pensionärer svarade för en större del av ökningen av de totala utgifterna. Trots allt lägre
en konsumtionstillväxt ledde detta till ett ökat utgiftstryck i slutet 1980-
av talet.
Kommunernas lönekostnader ökade under första hälften av 1970- och 1980-talen långsammare än de genomsnittliga priserna. Under dessa perioder sjönk därför det genomsnittliga relativpriset på arbetskraft och bidrog till att minska kommunernas finansiella behov.
Utgiftstrycket minskar
Under hela l970-talet växte utgifterna i kommunerna med knappt 4 procent per år. Under första hälften av 1980-talet förändras bilden radikalt. Det totala fmansieringsbehovet minskade till omkring l procent per år. Förklaringen är att den lägre volymtillväxten sammanföll med lägre relativpriser.
Mellan 1985 och 1988 ökade återigen utgifterna i volym. Under denna period överensstämde den genomsnittliga prisutvecklingen för kommunernas utgifter med genomsnittet för hela ekonomin.
De kommunala utgifterna ökade sin andel av bruttonationalprodukten BNP med drygt två procentenheter under 1970-talet. Mellan 1980 och
I988 minskade utgifternas andel av BNP med en dryg procentenhet till knappt 17 procent.
Den kommunala konsumtionen ökade sin andel av BNP under 1970talet och bit in på 1980-talet. Därefter har andelen legat runt 12
en procent.
Löneeftersläpning
Löneökningar är inte bara kostnadsfaktor for kommunerna. Lönepriset
en påverkar även kommunernas skatteinkomster. Om lönerna i kommunerna ökar snabbare än genomsnittet behöver den kommunala utdebiteringen successivt höjas.
Skulle de genomsnittliga löneökningarna i kommunerna däremot vara lägre än genomsnittet för hela ekonomin, växer skatteunderlaget snabbare än de kostnader som beror på löneutvecklingen i kommunerna.
Långtidsutredningens scenarieteknik förutsätter att löneutvecklingen över tiden är densamma for samtliga sektorer. I praktiken har den genomsnittliga löneförändringen i kommunerna avvikit markant från genomsnittet i hela ekonomin.
Under hela 1980-talet har de genomsnittliga lönekostnaderna for de kommunalt anställda ökat långsammare än det genomsnittliga lönepris
påverkar kommunernas skatteunderlag. som
Detta är en av förklaringarna till att kommunerna har klarat 1980-talet med mycket begränsade kommunalskattehöjningar.
Den kommunala skattekvoten minskar Den kommunala skattekvoten, det vill säga den andel av kommunernas
finansieras med kommunalskatt och statsbidrag, ökade under utgifter som 1970-talet från 11 till nästan 15 procent som andel av BNP. Därefter har den successivt minskat.
sammansättningen av den kommunala skattekvoten har förändrats. I
1970-talet svarade kommunalskatten för ungefär två tredjedelar. början av Andelen minskade under l970-talet, men har under 1980-talet åter ökat till omkring två tredjedelar.
Genom den så kallade avindexeringen har statsbidragen urholkats av inflationen. Gradvis har de minskat sin andel av den totala kommunala skattekvoten. Det betyder övervältring från statsskatt till kommu-
att en nalskatt har skett under 1980-talet.
Den finansiella utvecklingen
Kommunernas finansiella sparande är skillnaden mellan totala inkomster och utgifter när nettoupplåningen är borträknad.
Under forsta halvan 1980-talet förbättrades det finansiella sparandet
av i kommunerna. 20 procent av nettoinvesteringarna låneñnansierades un-
der denna period. Likviditeten ökade eftersom överskottet från den löpande verksamheten var större än vad som behövdes för att finansiera investeringarna.
År 1985 inträffade ett trendbrott. Det finansiella sparandet försämrades. Överskottet räckte inte längre till att finansiera reinvesteringarna.
ens
Sedan mitten av 1980-talet har likviditeten gradvis minskat samtidigt
Försäljning fastigheter blivit allt viktigare finansieringskälla. År som av en 1988 motsvarade nettoförsäljningen av fastigheter en fjärdedel av nettoinvesteringarna.
Efter 1985 har värdet av kommunernas samlade nettoförmögenhet successivt minskat. Det beror på att det årliga överskottet inte räcker till att finansiera kommunernas reinvesteringar.
Stort finansieringsbehov
I huvudaltemativet för den kommunala finansiella utvecklingen uppkommer ett gap mellan utgifter och inkomster år 2000 som motsvarar drygt 4 kronor i utdebitering.
I förhållande till 1990 motvarar det drygt 30 miljarder kronor rensat från inflationen. Det finns flera orsaker till det ökade finansieringsbehovet: 0 Volymtillväxten. Mellan år 1990 och 2000 växer de kommunala utgifter-
na med knappt en halv procent av BNP. Det motsvarar en krona i
skattehöjning. 0 Urholkade statsbidrag. statsbidragen räknas inte längre upp i takt med
inflationen. Mellan 1990-2000 minskar statsbidragen med cirka en
procent av BNP vilket motsvarar två kronor per skattekrona. 0 Minskade övriga intäkter. Genom att nettoutförsäljningen av fastigheter
förutsätts upphöra efter 1990, minskar inkomsterna fram till år 2000
motsvarande 0.25 procent av BNP eller 0.50 kronor per skattekrona. 0 Minskad låneñnansiering. Om det egna kapitalet ska hållas realt oför-
ändrat, dvs att reinvesteringar täcks med skattemedel medan nyinvesteringar lånefinansieras, behövs ett skatteuttag som minskar nettoupplå-
ningen med motsvarande 0.7 procent av BNP eller 1.30 kronor per
skattekrona. 0 Ökat skatteunderlag. Det kommunala skatteunderlaget ökar under
1990-2000 med 2 procent per år medan BNP ökar med 1.8 procent.
Därmed minskar skattehöjningsbehovet med 0.50 kronor per skattekrona.
Tre scenarier
I förutsättningarna för arbetet med långtidsutredningen angavs tre scenarier för den ekonomiska utvecklingen med olika antaganden om produktivitet i näringslivet, sysselsättning, inflationstakt, löneutveckling och total tillväxttakt.
I huvudaltemativet, scenario förutsätts den ekonomiska tillväxten öka med 1.8 procent per år, arbetslösheten är oförändrat låg, reallönerna
ökar i snitt med 1.7 procent per år och inflationstakten dämpas kraftigt till 3.3 procent per år.
I scenario 3 är tillväxten högre 2.5 procent med samma arbetskraftinsats. Produktiviteten växer snabbare vilket leder till större reallöneökning-
Scenario 1 har lägre tillväxt och såväl arbetslöshet som inflation är ar. högre än i de båda andra alternativen.
Om den kommunala baskalkylen placeras in i LUs olika omvärldsbilder får detta Följande konsekvenser för det kommunala inkomstbehovet mätt i kommunalskattehöjningar fram till år 2000. 0 Scenario 5.50 kr 0 Scenario 4.30 kr 0 Scenario 4.35 kr
l samtliga scenarier antas att de genomsnittliga lönekostnaderna i kom-
förändras i samma takt som i ekonomin i övrigt. Det innebär att munerna trenden från 1980-talet bryts. Kommunernas lönekostnader per heltidssysselsatt ökade då långsammare än genomsnittet för samtliga sysselsatta.
Om däremot reallönerna för de kommunalt anställda skulle vara oförändrade under hela 1990-talet, minskar inkomstbehovet i huvudalternativet från 4.30 till 1.20 kronor per skattekrona.
Skulle reallöneökningen bli en procent högre i kommunerna än på övriga arbetsmarknaden under första hälften av 1990-talet ökar inkomstbehovet till 5.20 kronor per skattekrona.
Inkomstbehovet ökar I samtliga scenarier växer inkomstbehovet betydligt snabbare än utgifterna.
I alternativet med den högsta tillväxten minskar de kommunala utgifterna som andel av BNP fram till år 2000. Det innebär dock inte att finansieringsbehovet mätt i kommunalskattehöjning minskar.
Denna paradox belyser väl kommunernas finansiella dilemma under l990-talet. Det växande behovet att öka inkomsterna beror inte i första hand på att utgifterna ökar, utan på att andra ñnansieringmöjligheter, vid sidan av kommunalskatten, minskar.
Kommunerna får ansvar för en allt större del av de offentliga verksamheterna, samtidigt som staten successivt vältrar över en allt större del av finansieringsansvaret på kommunerna.
Samtidigt nalkas kommunerna gränsen för vad som är ekonomiskt försvarbart när det gäller att finansiera utgifter genom att dra ned på likviditet, sälja ut tillgångar eller ta upp lån i en omfattning som minskar det egna kapitalet.
Lite annorlunda kan 1990-talets kommunalekonomiska paradox beskrivas så här:
Kommunerna klarar alla kända åtaganden, inklusive utbyggnaden av barnomsorgen, med endast en liten ökning av utgiftskvoten...
men en oförändrad inkomstkvot klarar kommunerna inte utan att kommunalskatten höjs...
samtidigt finns det i praktiken, oberoende av ett formellt skattestopp, mycket små möjligheter för kommunerna att höja utdebiteringen.
Finansieringsformen påverkar ñnansieringsbehovet
Det kommunala finansieringsbehovet påverkas av hur kommunerna täcker underskottet i sina finanser. Olika grader av skatte- och lånefinansiering är tänkbara. Men oavsett hur kommunerna finansierar verksamhet och investeringar uppkommer att stort gap mellan utgifter och inkomster.
Givet de förutsättningar som finns i huvudaltemativet innebär en skattefinansiering för att bibehålla den kommunala förmögenheten att kommunalskatten behöver höjas med 4.30 kronor under l990-talet.
Utan skattehöjningar och med bibehållen verksamhet skulle det egna kapitalet minska snabbt och räntekostnaderna för upplåningen bli mycket höga. De kommunala lånekostnaderna stiger från 0.5 procent till nära 2 procent av BNP år 2000 och mot lO procent år 2025.
Vägar ur krisen
Hur ska då kommunerna klara finansieringsbehovet Håller 1980-talets lösningar även på l990-talet
Följande faktorer bidrog till att kommunerna klarade 1980-talet med begränsade skattehöjningar: 0 Volymtillväxten i den kommunala verksamheten halverades från drygt
4 procent per år under 1970-talet till knappt 2 procent under l980-talet.
Den s. baskalkylen visar att den kommunala konsumtionen behöver öka i ungefär samma takt på l990-talet som på l980-talet. 0 Prisförändringarna för de kommunala utgifterna ökade långsammare än
genomsnittet för hela ekonomin under l980-talet. Framför allt minska-
de lönepriset i Förhållande till den genomsnittliga prisutvecklingen. 0 Under hela 1980-talet har kommunerna haft lägre genomsnittliga löne-
kostnadsökningar än arbetsmarknaden i övrigt. Kommunernas skatte-
underlag har därmed vuxit snabbare än lönekostnaderna.
Om kommunerna under l990-talet ska klara sin personalförsörjning är det rimligt att räkna med samma lönekostnadsutveckling i kommunerna som i övriga sektorer. 0 Sedan mitten av 1980-talet har kommunerna i ökad utsträckning finan-
sierat sina utgifter genom att dra ned på de ekonomiska reserverna och
sälja ut anläggningstillgångar. l dag börjar gränsen nås för vad som är
ekonomiskt försvarbart. 0 De kommunala investeringarna har minskat sedan l970-talets början.
Utbyggnaden av barnomsorgen, miljöinvesteringar samt ökat behov av
reinvesteringar leder till ett ökat investeringsbehov under l990-talet.
Mycket talar sålunda för att l980-talets lösningar inte håller på 1990talet. Teoretiskt går det att renodla ett antal alternativa vägar ut ur l990talets finansiella dilemma utan att kommunalskatten höjs. 0 Urholkningen av statsbidragen upphör. Om statsbidragen räknas upp i
takt med inflationen skulle finansieringsbehovet år 2000 minska från 30
till 17 miljarder kronor. Det motsvarar 2 kronor i kommunalskattehöj-
ning. Om statsbidragen generaliseras skulle dessutom effektiviteten kun-
na förbättras.
Minskade utgifter minskad verksamhet. För att få utgifter och in- 0 -
komster att ihop behöver kommunerna gradvis skära bort verksamheter motsvarande 30 miljarder i nettokostnader fram till år 2000. En besparing på 30 miljarder kronor motsvarar:
0 16 den totala kommunala konsumtionen år 2000 eller
procent av 0 två tredjedelar av bruttokostnaden för äldreomsorgen eller 0 bruttokostnaden för alla daghemsplatser och alla platser på familjedag-
hem for barn under sex år eller 0 bruttokostnaden för hela kultur- och fritidsverksamheten samt nästan
hela kostnaden för den totala gemensamma kommunadministrationen.
Om urholkningen statsbidragen upphör minskar sparbehovet till 17
av miljarder kronor. Det motvarar 250000 daghemsplatser, d.v.s. tre fjärdedelar bruttokostnaden för alla daghemsplatser. Eller en tredjedel av
av bruttokostnaden för skolan.
Minskade utgifter ökad produktivitet. För att täcka underskottet i
kommunernas finanser måste produktiviteten öka med 1.8 procent per år fram till år 2000. Det 20 procentig produktivitetsökning, vilket
ger en ungefär motsvarar den ökning LU angivit sammantaget for privat
som varu- och tjänsteproduktion.
En 20 procentig produktivitetsökning mellan år 1990 och 2000 motsva-
rar: 0 att bamgruppema på daghemmen ökar med 3 barn, utan att mer perso-
nal anställs, mat köps in eller större lokalyta per grupp används
mer 0 att skolklassema ökar med 5 barn per klass, utan någon ökning av
skolböcker, mat, hemspråkslärare eller lokaler 0 samt en motsvarande produktivitetsökning i ALLA andra kommunala
verksamheter.
Utförsäljning fastigheter. Nettoförsäljning av byggnader, mark eller
av andra reala tillgångar är inget långsiktigt finansieringsaltemativ. Försäljning tillgångar inte behövs inom överskådlig framtid kan dock i
av som vissa fall ge högre avkastning.
Används forsäljningsintäkten för att finansiera nyinvesteringar kan det betraktas omstrukturering av det egna kapitalet. Används den
som en däremot för den löpande verksamheten återkommer samma finansieringsbehov något senare samtidigt som kommunen förlorar manöverutrymme.
Ökad avgiftsfinansiering. En höjd avgiftsfinansiering som motsvarar 30 miljarder kronor fördelad med 10 miljarder kronor på vardera bamom-
äldreomsorg samt kultur- och fritidsverksamhet innebär: sorg, 0 att daghemsavgifterna ökar tre gånger i fasta priser 0 att avgifterna inom äldreomsorgen fyrfaldigas i fasta priser 0 att all kultur- och fritidsverksamhet avgiftsfinansieras.
Mer realistiska avgiftshöjningar ett mycket litet tillskott till finan-
ger sieringen. En höjning med 10 procent i fasta priser av avgifterna inom barn- och äldreomsorgen ökar intäkterna med 800 miljoner kronor. Det motsvarar l0 öre i skattesänkning.
Den största effekten kraftigt höjda avgifter blir minskad efterfrågan
av och därmed minskade kostnader.
Ökad skattebasen kan omfördelas från stat till kom-
skattebas. Delar av
Skattebasen kan också förändras genom att nya kommunala skatter mun.
införs ersätter hela eller delar den nuvarande kommunala inkomstsom av skatten, kommunal mervärdesskatt eller fastighetsskatt. ex.
Välja bort verksamheter
lösning 1990-talets kommunalekonomiska dilemma kommer att En av kombination flera ovanstående åtgärder. Nya verksaminnehålla en av av hetsformer måste prövas och vardagsrationaliseringarna fortsätta. Samtidigt kommer kommunerna med all sannolikhet att tvingas välja bra kvalitet i andra. Ökad bort vissa verksamheter för att upprätthålla en avgiftsfinansiering är då ett medel att genomföra dessa prioritesnarare ringar, än ett sätt att öka kommunernas inkomster.
Nytt kommunalskattesystem
viktig uppgift för stat och kommuner under 1990-talet blir En gemensam för de kommunala skatteinkomstema som är bättre att hitta ett system till det skattesystemet och samtidigt kopplat till den kommuanpassat nya nala självbestämmanderätten. nuvarande regelsystemet för kommunalskatt och fördelningen Både det kostnadsansvaret mellan stat och kommun bör sesöver. De kommunaav lekonomiska effekterna skattereformen kan också vägas in. av principskiss redovisas för ett nytt kommunalt skattesystem. I denna En bland bostadsbidragen förstatligas, skatteutjämningsskiss ingår annat att avgifterna avskalTas och systemet med avräkningslikvid slopas.
3 Baskalkyl och omvärldsförändringar
Utgångspunkten för våra kommunalekonomiska framtidsbilder utgörs av beräkningar över kommunernas framtida reala resursbehov. Grunden för dessa beräkningar är förändringar i befolkningens ålderssammansättning. Därutöver beaktar i dag kända politiska beslut som får konsekvenser för kommunerna. Tillsammans bildar dessa beräkningar en baskalkyl för framtidsbedömningarna. Beräkningarna utgår i princip från oförändrad standard i olika verksamheter. Den reala resursinsatsen är med andra ord densamma producerad enhet och produktivitetsforändringen mätt
per utifrån den reala resursåtgången är därmed noll.
Utvecklingen har beräknats för varje enskilt år inom vart och ett av följande verksamhetsområden: barnomsorg, äldreomsorg, skolan, miljö, underhåll samt hälso- och sjukvårdsområdet. Separata modeller har byggts
för vart och ett av dessa områden, där byggstenarna har bestått av upp olika bitar inom respektive verksamhetsområde. För övriga verksamheter har vi främst utgått ifrån att det är den totala befolkningsförändringen som påverkar konsumtionen.
l två avseenden har gjort avsteg från denna beräkningsprincip. Analy-
skolans kostnadsutveckling visar att det inte varit möjligt att under ser av 1980-talet sänka kostnaderna i takt med att elevantalet minskat. Flera av skolans kostnader eller mindre odelbara. Antalet elever i grundsko-
är mer lan, och såsmåningom också gymnasiet, kommer åter att öka under 1990talet. Vi har i våra beräkningar förutsatt att större delen av den produktivitetsminskning som ägde rum under 1980-talet tas igen under 1990-talet.
I våra beräkningar det framtida resursbehovet inom äldreomsorgen
av har beaktat den omstrukturering mellan olika vårdformer som äger
Denna förändring verksamheterna innebär både att vissa billigare rum. av omsorgsformer ersätts av dyrare och att vissa dyrare verksamheter ersätts
mindre resurskrävande. Sammanvägt innebär våra beräkningar för av
viss produktivitetsvinst. äldreomsorgen en
Baskalkylen är ingen prognos
Baskalkylmetoden kan varken göra anspråk på att vara en prognos eller en målbeskrivning för den framtida utvecklingen. Snarast kan metoden lik-
vid relativt mekanisk konsekvensbeskrivning av utvecklingen i de nas en befolkningsgrupper som är de största nyttjarna av kommunernas tjänster. Man utgår sålunda från en oförändrad standard både kvantitativt och kvalitativt utom när centrala beslut om förändringar fattats.
Befolkningsförändringar förklarar endast en mindre del av de verksamhetsförändringar som ägt rum under de senaste decennierna. Det beror till stor del på att politiska beslut lett till nya verksamhetsområden och höjd standard. Omvärldsförändringar i övrigt har också påverkat behoven av kommunala insatser.
Metoden har också andra brister genom att trögheter i strukturen inte slår igenom fullt ut. Expanderande kommuner får ett behov av verksamhetsutbyggnad medan kommuner med vikande befolkning inte alltid kan göra motsvarande neddragningar. Detta problem finns också på kommundelsnivå i åtminstone större kommuner med en uttalad ålderssegregation mellan kommundelarna. Verkligheten kan därför aldrig bli lika "effektiv" som baskalkylen förutsätter.
Servicenivån/standarden i utgångsläget varierar också mycket mellan kommuner. Förmodligen skulle det summerade nationella resultatet bli annorlunda om man först gjorde regionala kalkyler istället för att utgå från en nationell.
Baskalkylen resulterar i en bild där resursbehoven ökar snabbast i början av perioden. Från mitten av 1990-talet blir det årliga behovet av resurstillskott enligt kalkylen begränsat. Man kan fråga sig om detta är ett tecken på att kommunala sektorn i kvantitativa termer snart är fárdigbyggd, eller om resultatet är en effekt av själva metodvalet. Baskalkylen täcker lika litet in nya krav på den kommunala sektorn som den fångar in omvärldsförändringar som skulle leda till minskade resursbehov.
Stämmer verkligheten med baskalkylen Inför arbetet med 1987 års långtidsutredning LU87 gjordes en baskalkyl på i princip samma grunder som i detta arbete med LU90 se tabell 3.1. Hur stämmer teorin i LU87 överens med verkligheten
Tabell 3.1 Baskalkyl ochutfall
| Verksamhet | Volymförändring 1985- 1988 Enl. LU87 | Enl. utfall |
| l3arnomsorg | 4.8 | 4.3 |
| Aldreomsorg | 4.3 | 2.3 |
| Ljtbildning | -O.6 | 1.3 |
| Ovriga verksamheter | 0.8 | 1.2 |
| Totalt | l 4 | 1.8 |
Källa: SCB och egnaberäkningar
Barnomsorgen är den verksamhet där teori och verklighet bäst stämmer överens. LU87 har dock baserats på ett lägre barnantal än det faktiska barnafödandet under dessa är. Det beräknade behovet enligt LU87 skulle således ha behövt vara högre.
Inom äldreomsorgen har däremot verksamhetsutbyggnaden enligt LU87 överskattats jämfört med utfallet. Den främsta orsaken till detta är svårigheterna att bedöma omstruktureringens effekter, det vill säga i vilken grad äldre och handikappade bereds möjligheter att kunna bo kvar i hemmet
och vårdas där. Detta gäller såväl omfattningen av antalet vårdbehövande som antalet vårdtimmar samt på vilket sätt vården ges.
Enligt baskalkylen i LU87 skulle utbildningsverksamheten kunna minska i omfattning, vilket inte skett enligt de bedömningar som utfallet bygger på. Detta trots att LU87 utgick från att kostnaden per elev inte kunde reduceras i samma omfattning som antalet elever minskade. Cirka 35 procent av kostnaden antogs vara opåverkbar vid ett minskat elevantal.
Utfallet tyder antingen på att vi underskattat de fasta kostnaderna eller att kommunerna av andra skäl inte förmått anpassa sin skolorganisation till det sjunkande elevantalet. Baskalkylen för LU90 baserar sig på en högre tröghetsfaktor, där cirka 50 procent av kostnaderna antas vara opåverkbara vid en elevminskning.
lnom övriga verksamheter, det vill säga fritid, kultur, teknisk förvaltning m. m. följer baskalkylen i princip förändringarna i den totala befolkningen. I verkligheten finns dock andra behov exempelvis beträffande eftersatt underhåll, miljö m. m. som påverkar kommunernas handlande.
Biaskalkyljämfört med baskalkyl
Hur ser då våra bedömningar inför LU90 ut jämfört med de bedömningar som gjordes i LU87 Se tabell 3.2.
Tabell 3.2 Baskalkyl enligt LU87 jämfört medLU90
| Verksamhet | Volymförändring 1988- 1990 Enl. LU87 | Enl. LU90 |
| Barnomsorg | 4.6 | 10.6 |
| Aldreomsorg | 5.0 | 4.2 |
| Lltbildning | -O.8 | -0.6 |
| Ovriga verksamheter | 0.3 | l.2 |
| Totalt | 1.3 | 2.8 |
Källa: Egnaberäkningar
Den höga ökningen inom barnomsorgen enligt LU90 hänger samman med målet om en fullt utbyggd barnomsorg till 1991. Jämfört med LU87 var ökningen mer jämnt spridd över åren 1985- 1991. Beräkningarna i LU90 baseras också på ett högre barnantal.
Bedömningarna för äldreomsorgen är i stort sett desamma enligt de båda baskalkylerna.
Inom utbildning innebär den högre tröghetsfaktorn enligt LU90 en något lägre volymminskningjämfört med tidigare kalkyl.
Baskalkylen för övriga verksamheter är högre i LU90. Detta beror på att kostnader för eftersatt underhåll, ökat miljöansvar m.m. ingår i LU90 men däremot inte i LU87.
Totalt sett förväntas en högre utbyggnadstakt i LU90, vilket nästan uteslutande beror på barnomsorgen.
Omvärldsjörändringar fångas inte upp Baskalkylmetoden inspirerar inte till fantasi. I stället binder den oss hårt i nuet. Går det att skönja faktorer som redan nu kan ge anvisningar om var verklighet och baskalkyl kommer att välja olika vägar
Vi kan säkert förvänta oss politiska beslut om förändrade prisrelationer mellan vissa av de varor och tjänster som kommunen producerar eller utnyttjar. Detta gäller kanske framför allt energi- och miljöområdet inklusive trafikpolitiska beslut. I kommande avsnitt om miljö och energi berör
detta.
Fördelningen av ansvaret för olika verksamheter omprövas och förändras. Det bör ske kontinuerligt för att få väl fungerande verksamheter. För närvarande är både verksamheter inom miljö, äldreomsorg och barnomsorg under omprövning. Förändrade kommunala uppgifter kommer helt säkert även i framtiden att påverka kommunernas volymförändringar.
Utvärdering av tidigare befolkningsprognoser pekar på problem också på relativt kort sikt. En förändrad invandring eller en fortsatt hög fruktsamhet kan komma att ställa helt nya krav på kommunerna.
Läget på den inhemska arbetsmarknaden påverkar förutsättningarna för baskalkylen.
Sveriges framtida relationer till EG och utvecklingen i andra länder kommer också att påverka kommunerna.
4 Befolkningsförändringar
Hur befolkningen förändras inom olika åldersgrupper över tiden är av avgörande betydelse för kommunernas behov av verksamhetsförändringar på olika områden.
Sveriges befolkning beräknas öka med cirka 300 000 till nära 8.8 miljoner vid sekelskiftet enligt Statistiska centralbyråns SCB senaste befolkningsprognos. Antagandena i prognosen om in- och utvandring präglas dock av stor beñükningsprognosen antas nenoinvandringen komma att sjunka under hela 1990-talet för att år 2000 ligga på drygt 10000.
Fruktsamheten har ökat kraftigt under den senaste femårsperioden. Antalet barn per kvinna beräknas i framtiden bli cirka 1.9. Den höga fruktsamheten 1988 på 2.0 antogs vara av tillfällig karaktär. Fruktsamheten steg dock även under 1989. Antalet förskolebarn blir därför flera de närmaste åren.
Det finns en utbredd uppfattning att vi inom en snar framtid kommer att en förändrad befolkningsfördelning med färre yrkesverksamma och en växande andel åldringar. Andelen invånare i yrkesverksam ålder kommer dock att öka snabbare än hela befolkningen fram till cirka år 2010 se diagram 4.1. Det beror i hög grad på att antalet yngre pensionärer minskar under denna period.
Diagram 4.1 Utveckling avåldersgruppen20-64 år samt hela befolkningen 1980- 2025
lrdex 1990:100 110
-e --v--m 7.
1001 Å 20-6472
------ Helabe-
folkrirgen
1950 isbo T 2600 2d20
2010 Källa: SCB.
De är de största konsumenterna av kommunal service grupper som d.v.s. förskolebarn, skolbarn och åldringar över 80 år ökar sin andel successivt framöver se diagram 4.2.
Diagram4.2 Olika åldersgruppersutveckling 1970-2025 AntalKID-tal 1500
m-wår ä-Nár - 7-15år o-eá. ----- 0 u | v u 2600 2610 1970 1980 193 Källa."SCB.
5¶Verksamhetsförändringar
Expansionstakten har gradvis avtagit
Den kommunala konsumtionen under hela 1970-talet ökade snabbare än BNP. Investeringarna minskade däremot, medan transfereringarna hade ungefär samma ökningstakt som BNP.
Under 1980-talet inträffade ett trendbrott och ökningstakten för den kommunala konsumtionen halverades se tabell 5.1.
Tabell 5.1 BNP och kommunernasutgifter, årlig procentuellvolymlörändring
Miljarder Årlig procentuell förändring
kr. 1988
1971- 1975- 1980- 1985-
1975 1980 1985 1988
| BNP | 1111.8 3.0 1.3 1.8 2.4 |
| Konsumtionsutgifter | 128.1 4.9 4.0 2.1 1.8 |
| Investeringar | 17.2 -5.2 0.8 -4.7 -0.1 |
| Transfereringar | 33.5 5.0 -0.2 1.7 3.7 |
| Summa | 178.8 3.1 2.8 1.2 2.0 |
Källa: Bearbetning av SCB-material
Av tabell 5.1 framgår att huvuddelen av kommunernas utgifter utgörs av konsumtionsutgifter. Deras andel av de totala kommunala utgifterna har successivt ökat från drygt 55 procent i början av 1970-talet till drygt 70 procent knappt tjugo âr senare. Trots att konsumtionsökningen under 1980-talet legat pâ en betydligt lägre nivå än tidigare har konsumtionsutgifternas andel av de totala utgifterna ökat även under denna period. Det sammanhänger med att den volymminskning av investeringar som ägde
under 1970-talet i huvudsak fortsatte även under 1980-talet. Minskrum ningen av investeringarna beror främst på att det låga bostadsbyggandet minskat de kommunala följdinvesteringarna. Den lägre konsumtionstillväxten under 1980-talet innebar också ett minskat investeringsbehov.
Förändringen av utgifternas sammansättning framgår av diagram 5.1.
3 10-0496
Diagram 5.1 Procentuell fördelningavkommunernasutgifter
1911 1980 1988
År
Tyngdpunkten i expansionen av den kommunala konsumtionen har skiftat under åren se diagram 5.2.
Diagram 5.2 Procentuell fördelningavkonsumtionsutgifterna 1971respektive 1988
Utbildring
Barnomsorg
1988 197l
Källa."BearbetningavSCB-material Källa: BearbetningavSCB-material
Förskjutningarna som skedde mellan olika verksamhetsområden innebar att barnomsorgen mer än Fördubblade sin andel av konsumtionsutgifterna sedan början av l970-ta1et. Utbildningen som 1971 svarade För nästan hälften av konsumtionsutgifterna har däremot minskat sin andel till en tredjedel.
Den kommunala verksamheten fram till år 2010 l baskalkylen har inom de olika verksamhetsområdena gjort en bedömning av den framtida konsumtionsutvecklingen med hänsyn tagen till befolkningsförändringar och effekter av politiskt fattade beslut.
Tidsperspektivet i baskalkylen är i första hand 1990-talet. Vi gör dock även en utblick mot år 2010.
Vi har tagit hänsyn till bland annat följande 0 riksdagsbeslutet om full behovstäckning inom barnomsorgen för barn i
förskoleåldern O den kommande ökningen av antalet grundskoleelever och den fortsatta
minskningen av antalet gymnasieelever 0 den pågående omstruktureringen inom äldreomsorgen mot alltmer vård
i hemmet 0 svängningarna i storleken mellan olika åldersgrupper bland pensionärer 0 ökade miljökrav O eftersatt underhåll
Med framför allt dessa Förutsättningar beräknas den årliga konsumtionstillväxten ligga strax under två procent per år fram till 1995. Den fulla behovstäckningen inom förskolebarnens och lågstadiebarnens barnomsorg beräknas då vara uppnådd. Under den därefter kommande femårsperioden, fram till sekelskiftet, beräknas konsumtionsutvecklingen komma att halveras och ligga strax under en procent per år i genomsnitt se tabell 5.2.
Barnomsorgen svarar för mer än halva årliga genomsnittliga volymutvccklingen under perioden 1990-1995. Ökade miljökrav samt utbyggd hälso- och sjukvård leder till att övrig verksamhet svarar För en fjärdedel av den totala ökningen under samma femårsperiod. Om det ändrade huvudmannaskapet inom äldreomsorgen genomförs 1992 ökar den kommunala konsumtionen i ett steg med 15 procent och kostnaden för äldreomsorgen fördubblas.
Tabell 5.2 Konsumtionsutvecklingför olika verksamheterperioden1990-2010 Verksamhet Miljar- Volymförändring °/0 Bidrag till volym-
der kr. förändring %
1990- 1995- 2000- 1990- 1995- 2000-
1995 2000 2010 1995 2000 2010
| låarnomsorg | 22.3 4.8 0.6 -0.4 1.1 0.1 -0.1 | ||
| Aldreomsorg | 18.6 2.1 1.4 | 1.0 0.3 0.2 | 0.2 |
| Utbildning | 42.6 0.2 0.6 | 0.2 0.1 0.2 | 0.0 |
| Ovrigt | 44.6 1.4 1.0 | 0.4 0.5 0.3 | 0.1 |
| Summa | 128.1 1.9 0.8 | 0.3 1.9 0.8 | 0.3 |
Källa: Kommunförbundets beräkningar
Barnomsorg
Barnomsorgen byggdes successivt ut under 1970- och 1980-ta1en och
svarade för cirka 25 procent av den totala expansionen under 1970-talet samt cirka 40 procent under 1980-talet. Framför allt har Förskole-
omsorgen om barnen byggts ut och 1988 utgjorde den cirka 80 procent av hela barnomsorgskostnaden.
Fler barn och högre behovsnivå
Arbetsmarknadsläget under senare år har bidragit till att den kvinnliga förvärvsfrekvensen fortsatt att öka. Den höga kvinnliga förvärvsfrekven-
leder i sin tur till att det blir svårare att ordna bamtillsyn genom sen släktingar, grannar eller privata dagmammor. Tillsammans har detta medfört att behovet av kommunal barnomsorg ständigt ökat. Utbyggnaden av barnomsorgen för barn vars föräldrar förvärvsarbetar har dessutom lett till krav på att också övriga barn ska kunna ta del av det pedagogiska innehållet i förskolan. För dessa barn sker detta i deltidsförskolan och den öppna förskolan.
Under de senaste åren är det framför allt flerbamsmödrar som ökat sin förvärvsfrekvens och den tidigare relativt stora skillnaden i förvärvsfrekvens mellan ett- och tvåbamsmödrar är i dag helt försvunnen. Skillnaden i förvärvsfrekvens mellan kvinnor under 45 år med respektive utan små barn uppgår i dag till endast 2 procentenheter. Kvinnor med barn har en förvärvsfrekvens på 86 procent medan motsvarande andel för männen är 97 procent.
Behovet barnomsorg påverkas av nivån på förvärvsfrekvensen bland
av småbamsmödrar men också av det totala antalet bam. De årskullar av barn fötts de senaste åren samt beräknas komma att födas under de
som närmaste åren är stora och innebär kraftiga ökningar av barnantalet se diagram 5.3. i
Diagram 5.3 Antal barni olika åldersgrupperåren 1980- 2010
Flntal barn
Ä 800000
600000 -
Ä 400000
-7-9
i
10 1 200000
1900 . 1900 . 2000 . 2010
Källa: SCB
År 1985 beslutade riksdagen att barnomsorgen skulle vara fullt utbyggd senast 1991. Alla barn över 1.5 år till förvärvsarbetande föräldrar skulle erbjudas plats i daghem eller familjedaghem. Barn till föräldrar som inte förvärvsarbetar eller studerar skulle erbjudas plats i deltidsförskola eller öppen förskola.
Full behovstäckning inom barnomsorgen inget entydigt begrepp
- Flera olika myndigheter och organisationer såsom Statistiska centralbyrån, Socialstyrelsen, LO och Svenska Kommunförbundet, gör uppskattningar av barnomsorgsbehovet.
Trots att flera av dessa behovsmodeller är uppbyggda på ungefär
samma sätt ger de relativt olika resultat se tabell 5.3. Detta beror oftast på sättet att översätta sysselsättningssiffrorna till behov av barnomsorg.
Tabell 5.3 Behovav barnomsorgdaghem och familjedaghem ñr förskolebarn enligt olika beräkningar
| Beräkningen gjord av | 0-6 år 1.5-6 år Avser år | |
| Statistiska centralbyrån | 374000 388000 355000 1989 | 1988 |
| Socialstyrelsen | 464 833 496 444 | 1988 1991 |
| LO | 548961 431327 1988 | |
| SvenskaKommunförbundet | 414 900 379300 1988 |
449700 419300 1991 Källa: SCB: S 11 SM 8901
Socialstyrelsen:SoS-rapport 1989:22 LO: Råtabeller 1989
Statistiska centralbyråns bamomsorgsundersökning, där föräldrarna
tillfrågats om behovet av plats i barnomsorgen, mäter aktuell kö
snarare en utöver de som redan har kommunal barntillsyn än ett behov. LO å andra sidan har i sin modell utgått ifrån att samtliga barn med förvärvsarbetande föräldrar är i behov av barntillsyn oavsett arbetstidens längd och förläggning, eventuell tjänstledighet t.ex. föräldraledighet eller önskemål och möjlighet att lösa barntillsynen på annat sätt än genom kommunal barnomsorg. Med begreppet full behovstäckning kan man således mena delvis olika saker.
Det framtida barnomsorgsbehovet l våra beräkningar av förvärvsfrekvensen för småbarnsföräldrar har beaktat såväl föräldraledigheter obetald tjänstledighet för vård
som av barn.
l vårt huvudalternativ har vi räknat med ett behov på cirka 450000 platser. Den planerade utbyggnaden av föräldraförsäkringen påverkar, enligt våra bedömningar, behovet mycket lite. Det sammanhänger med att föräldrar med barn i åldern l l 1/2 år redan i dag utnyttjar barnomsorgen
i begränsad omfattning. Dessutom ger föräldraförsäkringen möjlighet till förkortad arbetsdag och för dem utnyttjar föräldraförsäkringen på
som detta sätt kvarstår behovet av plats. Skulle den utbyggda föräldraförsäkringen trots allt leda till att barn under 1.5 år inte behöver någon bamomsorgsplats reduceras behovet med cirka 20000 platser.
En utbyggnad till 450000 platser år 1991 motsvarar en täckningsgrad på 60 procent för 0-6 åringar. För gruppen 1.5-6 åringar innebär 450000 platser, om 30000 reserverats för barn under 1.5 år, täckningsgrad på
en cirka 70 procent.
l baskalkylen har vi utgått ifrån att riksdagsbeslutet kommer att förverkligas i slutet av 1991 för 0-6 åringar. Utbyggnaden kommer huvudsakligen att ske i daghemsform, som är den form som ökat mest under 1980talet. Alla barn i 4-6 årsåldem som är hemma eller hos dagmamma kommer att ha tillgång till deltidsförskola se diagram 5.4.
Diagram 5.4 Barnomsorgsplatseri daghemvid full behovstâckning 1991 respektive 1995
Hmal platser 400000
Ä 300000
l 200000
Ä 100000
annan -95
-00 -91
i
1980 1985 1990 1995 Källa: Egnaberäkningar
l ett alternativ BO-95 har vi räknat med att full behovstäckning uppnås 1995.
Barnomsorgen för skolbarn byggs ut Under 1988 och 1989 har utbyggnaden av barnomsorgen för förskolebarn i viss utsträckning fått stå tillbaka för utbyggnaden av skolbamens omsorg. Kommunerna har tagit ansvar för de barn som redan är inne i barnomsorgssystemet. Detta tryck på skolbarnsomsorgen kommer säkert att bestå under flera år framöver. I kommunerna kan behovet av en utbyggd skolbarnsomsorg kännas minst lika angeläget som att åstadkomma full behovstäckning for de minsta barnen, diskussionen på riksplanet i
även om huvudsak gäller de små barnen.
l baskalkylen har vi utgått ifrån att barn som har en kommunal bamomsorgsplats som 6-åring också kommer att behöva en barnomsorgsplats när han eller hon börjar skolan. Behovsnivån är densamma för 7-9 åringar, medan 10- 12 åringar har en lägre behovsnivå och också lägre genomsnittlig kostnad per barn.
År 1995 beräknas skolbarnsomsorgen utbyggd för barn i åldern 7-
vara 9 år. Då kommer drygt 80 procent av alla barn i denna ålder att ha tillgång till en plats på fritidshem eller hos dagbarnvårdare. Mellan 15000 och 25000 platser per år måste tillskapas för att uppnå detta mål se diagram 5.5.
Barnomsorgen för mellanstadiebarn byggs ut i långsam takt och når full behovstäckning först en bit in på ZOOO-talet.
Kostnaderna ökar snabbt under första hälften 1990-talet
av Våra beräkningar över nya platser innebär att kostnaden för barnomsor-
kommer att fortsätta att öka kraftigt under första hälften av l990-talet. gen Volymökningen blir i genomsnitt knappt fem procent per år se tabell 5.4.
Diagram 5.5 Barnomsorgsplatserför skolbarn 1988-2010 Hntal platser 400000 350000 300000 2SC1300 200000 150000 100000 "uuuuu"ul IIIIII 10-12 ar 17-9 ar 1988 1992 Källa: Egnaberäkningar
Efter 1995 då barnomsorgen Försåväl förskolebarn som barn i lågstadiet är utbyggd blir volymökningen i genomsnitt drygt en halv procent per år fram till sekelskiftet.
Tabell 5.4 Volymförändring för barnomsorgen1971-2010 Miljard kr. 1988 Genomsnittlig ärlig volymutveckling 1971- 1980- 1985- 1990- 1995- 2000- 1980 1985 1990 1995 2000 2010 22.3 10.3 5.4 6.9 4.8 0.6 -0.4 Källa: SCB ochegnaberäkningar
Förskolebarnens barnomsorg svarade för knappt 80 procent hela av bamomsorgskostnaden år 1988. År 1995 är motsvarande andel cirka 70 procent se diagram 5.6.
Diagram 5.6 Bruttokostnaden m: kommunal barnomsorgår 1989- 1995 1987 ars Priser
50000 rjnkr
40000 tBarnomsorg j , 10-12 aR 30000 T Barnomsorg 7-9 RR - j L 20000 / även 05+"O" +6
10000 gâdüem
g EDaQhQm
U 0-6 HR 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Källa: SCB och egnaberäkningar
Vid lägre behovsnivå på 430 000 barnomsorgsplatser för Förskolebarn
en i stället för 450000 år 1991 minskar kostnaden med cirka 1.3 miljarder
kronor.
En betydande del barnomsorgens kostnader finansieras via statsbi-
av drag. År 1988 svarade statsbidragen för drygt 40 procent av de totala kostnaderna. Denna andel har successivt sjunkit sedan 1985 då reglerna för statsbidragen ändrades. Kommunerna har med tiden kommit att stå för allt större andel av barnomsorgskostnaderna. Med nu gällande
en statsbidragsregler inte kompensation för prisökningar kommer
som ger statsbidraget att fortsätta urholkas. Med långtidsutredningens antaganden vad gäller löner och priser skulle ett oförändrat statsbidrag per plats endast täcka 30 procent av barnomsorgskostnaden år 1995.
Äldreomsorg
Kommunerna har för boendet, vården och omsorgen för äldre och
ansvar handikappade människor. Den kommunala servicen består främst av plats på ålderdomshem, i servicelägenhet, i gruppbostad eller av hemhjälp i den
färdtjänst. Verksamheten kostade cirka 18.6 miljaregna bostaden och av der kronor 1988. Ungefär hälften av utgifterna hänförs till hemtjänsten och cirka tredjedel till ålderdomshemmen SMHI.
en
Äldreomsorgen omstruktureras
Under 1980-talet förändrades äldre- och handikappomsorgen från institutionsvård hemmaboende. Hemtjänsten byggdes ut och antalet
mot mer platser på ålderdomshemmen minskade. Under delen av 1980-talet
senare satsade också kommunerna på utbyggnad av gruppbostäder. Denna
en vårdform innebär cirka bor tillsammans under hemlika
att sex personer förhållanden. Landstinget står ofta medfinansiär och medansvarig för
som gruppbostäder. Nedläggning av platser på landstingens långvårdskliniker, både somatiska och psykiatriska, har också medfört en utbyggnad av hemtjänsten, hemsjukvården och antalet gruppbostäder. Förändringar-
av
är led i omstruktureringen vård, och service där boendet na ett av omsorg poängteras allt viktigare i vården och omsorgen för den enskilda
som människan.
och fler äldre pensionärer Färre unga
Under den senaste tioårsperioden har antalet pensionärer under 75 år varit relativt oförändrat. Den ökning på drygt 150000 pensionärer som ägt rum under denna period avser nästan helt personer över 75 år.
Fram till sekelskiftet kommer under 75 år att minska med
grupperna
än 100000 medan framför allt grupperna över 80 år kommer personer,
öka. Ökningstakten för de äldre pensionärerna halveras dock mer att jämfört med perioden 1980-1990 och stabiliseras omkring år 2005. Ungefár vid tidpunkt kommer Sverige att få mycket kraftig ökning
samma en
folkpensionärer att de stora 40-talskullarna kommer upp i av unga genom pensionsåldern se diagram 5.7.
Diagram 5.7 Antal pensionäreri olika åldersklasserår 1975-2025 600000 mal
I
IIIIICIUIIIIIIIUIIID.
å
"lmunmmi"mmm"u" l ll,u"
-95-
g
"" JJ".
.4..u"... .
i.. "ugui".".".I|.."."...".".I'Iil.||."'ql"'.llll"°"8589
"J" """""""""""""""""""""""""""
I 75-79
- 70-74
g -- -° -- ---
.
0 .
19§5 I Y 2015
1925 1905 2005 2025
Källa: SCB
Sett i ett litet längre perspektiv är således de väntade förändringarna bland pensionärerna inte så dramatiska under den närmaste 25 årsperioden. De verkligt stora Förändringarna uppstår först efter år 2020 då den del
befolkningen är född på 1940-talet kommer upp i åldrarna över 80 av som år.
situation med överhettning på arbetsmarknaden och betydande
l en svårigheter att rekrytera personal till den offentliga sektorn kan dock även mindre ökningar i den grupp som behöver hjälp och vård innebära stora problem.
Ä7dre0ms0rgen inför 1990-talet
Den pågående omstruktureringen kommer att fortsätta under l990-talet. Det ställs allt större krav på kommunerna genom att landstingen lägger ned platser inom den somatiska och psykiatriska långvården samtidigt
kommunerna minskar antalet platser på ålderdomshemmen. Männisom skor möjlighet att flytta till gruppbostäder med delvis kommunala
ges insatser, till servicelägenheter eller i större utsträckning än hittills bo kvar hemma. Detta ställer stora krav på kommunerna att bygga ut serviceboendet, hemhjälpen och andra insatser.
i de äldsta åldersgrupperna ökar. Handikappade män-
Antalet personer niskor ska ges större möjligheter att bo kvar hemma. Dessa grupper kräver hemhjälp och hemsjukvård eftersom de ofta har ett större
mer hjälpbehov än genomsnittet.
Vad gäller omstruktureringen inom äldreomsorgen har beräkningar gjorts för två olika alternativ. Det första avser nuvarande kommunala ansvarsområden för äldre och handikappade med viss omstrukturering mot hemmaboende. Det andra alternativet gäller det förslag om ändrat huvudmannaskap och betalningsansvar som planeras genomföras från och med l januari 1992. l detta senare alternativ är omstruktureringen från långtidssjukvård mot hemhjälp starkast. Förslaget är inte begränsat till äldre, utan gäller alla som har behov av service och vård.
Kommunerna får ansvaret äldreomsorgen Syftet med det ändrade huvudmannaskapet är att samordna samhällets insatser och utveckla dessa. Kommunerna ansvarar i dag för boendet och en stor del av vården och servicen i hemmen. Vid ett enat huvudmannaskap skulle det verksamhetsmässiga och ekonomiska ansvaret bli tydligare. En huvudman blir ansvarig för att nödvändiga för service och resurser vård finns samt för utbyggnad och prioriteringar inför framtiden. l baskalkylen har därför i ett andra alternativ förutsatt att kommunerna övertar ansvaret för äldre- och handikappomsorgen. Detta innebär nästan en fördubbling av bruttokostnaderna år 1992. Den utökade äldreomsorgsverksamheten har beräknats motsvara knappt 22 miljarder kronor år 1992 i 1988 års prisnivå varav kommunerna redan i dag står för en verksamhet motsvarande cirka 1.5 miljarder kronor. Landstinget ersätter kommunerna för denna verksamhet. Beräkningarna bygger på schabloniserade uppgifter från 1986 och är därför något osäkra. Den föreslagna förändringen av huvudmannaskapet innebär att kommunerna övertar verksamhetsansvaret för de lokala sjukhemmen inklusive lokaler och personal. På de lokala sjukhemmen vårdas somatiskt långtidssjuka. Kommunerna övertar också ansvaret för all hemsjukvård, exklusive läkarinsatserna, för gruppbostäder samt all dagverksamhet och viss dagsjukvård. Det finns ett samspel mellan långtidssjukvården på länsnivå och servicen och vården på lokal nivå. Problem finns med s. medicinskt färdigbehandlade, som vårdas inom den somatiska korttidsjukvården i avvaktan på bättre alternativ. För att stimulera kommunerna att bygga alternaupp tiva öppenvårdsinsatser och särskilda boendeformer föreslås att kommunerna får ett betalningsansvar för patienter inom landstingets somatiska och psykiatriska långvård samt för färdigbehandlade patienter inom akutsjukvården. Det ekonomiska ansvaret innebär att kommunerna får resurser motsvarande kostnader för vård, omsorg och service på någon av landstingens institutioner. Valet blir att fortsätta betala till landstingen för färdigbehandlade patienter eller att använda för att bygga resurserna upp en egen verksamhet med andra alternativ för färdigbehandlade patienter.
Äldreomsorgen blir den största verksamheten på 1990-talet
Vid beräkning av det framtida behovet av omsorg, vård och service för pensionärer har utgått från nuvarande servicemönster och servicefrekvens i olika åldersgrupper. Personer under 65 år med handikapp ska som ha möjlighet att bo kvar hemma har också inkluderats. l det framtida behovet har dels tagit hänsyn till befolkningsförändringar enligt befolkningsprognosen, dels den omstrukturering som pågår mot mer hemmaboende. De pris- och volymuppgifter som bildar underlag för beräkningarna bygger på studier av hemtjänsten och ålderdomshemmen SMHI, Kommunförbundets driftkostnadskalkyl 1988 samt vissa uppgifter från Landstingsförbundet, Statistiska centralbyrån och Socialdepartementet. Resultatet av våra beräkningar av olika typer av omsorg redovisas i diagram 5.8.
Diagram 5.8 Andel personermedvissinsats i respektiveåldersgrupp,procent
Procent 100
75 l
50 -
: Slukhem/ j langudsxr 25 Walderdoms- : hem - EH-emmalp U 0-64 65-79 80-84 85-89 90-u
Källa: Egnaberäkningar
Av diagram 5.8 framgår att nästan samtliga personer 90 år och äldre får någon form hjälp från kommunen eller landstinget. Drygt hälften får av det i form av hemhjälp. Antalet timmar utförd hemhjälp och därmed kostnaden per person som får hemhjälpsservice varierar för olika âlderskategorier. För övriga insatinom vård, omsorg och service har olika genomsnittskostnader per ser omsorgsform använts. Dyrast är somatisk långvård med drygt 300 000 kronor år och plats och lägst är kostnaden på ålderdomshem med cirka per 150000 kronor per år 1988 års priser. Merkostnaderna för kommunerna av det ändrade huvudmannaskapet samt betalningsansvaret redovisas i tabell 5.5.
Tabell 5.5 Jämförelse av kostnader, statsbidrag och avgifter för äldreomsorgenår 1992, miljarder kronor i 1988års priser Brutto- Stats- Avgifter kostnad bidrag
Alternativ l Oförändrat huvudmannaskap 21.3 3.6 2.7 Alternativ 2 Förändrat huvudmannaskap 30.4 5.2 3.1 Betalningsansvar 11.3 - - Källa: Egnaberäkningar
Beräkningarna i alternativ 2 utgår från att kommunerna övertar såväl avgifter statsbidrag för den del av äldreomsorgsverksamheten som som fors över till kommunerna. För den del som avser betalningsansvar for verksamhet landstinget bedriver har vi utgått från att landstinget som behåller såväl avgifter statsbidrag och kommunerna betalar bruttosom kostnaden for verksamheten. Det förändrade huvudmannaskapet innebär att äldreomsorgen kommer att bli det största enskilda verksamhetsområdet i kommunerna. Utbyggnadstakten inom äldreomsorgen avtar under 1990-talet se tabell 5.6.
Tabell 5.6 Genomsnittlig årlig volymutveckling inom äldreomsorgen1971-2010
1971- 1980- 1985- 1990- 1995- 2000-
| 1980 | 1985 1990 1995 2000 2010 |
| Alternativ 1 | 4.8 2.2 3.1 2.1 1.4 1.0 |
| Alternativ 2 | 4.8 2.2 3.1 15.7 1.2 0.9 |
Källa: SCB och egnaberäkningar
Hur finansieras äldreomsorgen Äldreomsorgen finansieras i dag till 15 procent med statsbidrag. Statsbidragstäckningen varierar beroende på omsorgsform se tabell 5.7. Från och med 1989 utgår också bidrag till ålderdomshem vilket medfört en viss höjning av täckningsgraden totalt.
Om statsbidragen inte räknas upp med hänsyn till pris- och löneutvecklingen kommer statsbidragstäckningen år 2000 att sjunka till drygt 10 procent.
Avgiftstäckningen inom olika omsorgsforrner varierar ännu kraftigare än statsbidragstäckningen.
Tabell 5.7 Statsbidrags- och avgiftstâckning inom olika verksamheter1989. Procent avbruttokostnaden
Statsbidrags- Avgifts-
| täckning | täckning | |
| l-lemhjälp | 24 | 6 |
| Ålderdomshem SMHI | 19 | 19 |
| Gruppboende | 21 | 6 alt 3 |
| Hemsjukvård | 16 | 0 |
| Sjukhem/långvård | 16 | 5 |
Källa: SCB, Landstingsförbundet och Socialdepartementet
Vid en oförändrad taxesättning kommer avgifterna att täcka i genomsnitt 14 procent av bruttokostnadema för nuvarande verksamhet år 1995 och l l procent vid en verksamhet som också inkluderar ett förändrat huvudmannaskap samma år. En naturlig förändring vore att införa samma typ av taxa för lokala sjukhem och långtidssjukvård på sjukhus som redan finns för vård på ålderdomshem. Detta motsvarar en halv miljard kronor. Omräknat i kommunal utdebitering innebär detta 10 öre på skatten.
Avgiftsfmansieringen kan dessutom sannolikt ökas något i takt med att allt fler pensionärer får ATP, dvs. ökar sina inkomster.
Omstruktureringen under 1990-talet Bakom våra kostnadsberäkningar ligger antaganden om förändringar inom äldreomsorgen som delvis berörts tidigare i detta avsnitt. Förändrinoar sker både inom kommunernas ansvarsområden samt mellan lands-
ting och kommuner. Förutom de tidigare redovisade alternativ 1 och 2 har även platsfördelningen for ett O-alternativ utan någon omstrukturering beräknats se tabell 5.8.
Tabell 5.8 Hjälpbehov inom äldreomsorgi kommuner ochlandsting utan omstrukturering alt 0, medvissomstrukturering alt l samtmedändrat huvudmannaskapoch betalningsansvaralt 2 År Antal personer 1000-tal
Åld- Hem- Nytt Lok Långdoms- tjänst grupp- sjuk- tidshem boende hem sjukv
Alternativ 0
| 1989 | 44 | 324 0 | 23 | 26 |
| 1995 | 51 | 346 0 | 27 | 30 |
| 2000 | 55 | 357 0 | 29 | 32 |
Alternativ 1
| 1989 | 44 | 324 0 | 23 | 26 |
| 1995 | 48 | 350 2 | 27 | 27 |
| 2000 | 50 | 363 3 | 30 | 26 |
Alternativ 2
| 1989 | 44 | 324 0 | 23 | 26 |
| 1995 | 45 | 353 4 | 28 | 24 |
| 2000 | 44 | 370 7 | 31 | 21 |
Källa: Egnaberäkningar
Våra beräkningar visar på ett behov att expandera under hela peri-
av oden. Ökningen beror på att antalet åldringar ökar. Hänsyn har också tagits till omstruktureringen inom vården. Andra faktorer som naturligtvis påverkar utvecklingen är om morgondagens pensionärer blir friskare och på grund av bättre anpassade bostäder kan bo kvar hemma i större utsträckning. Utbyggnaden hemtjänsten och hemsjukvården blir viktiga
av instrument kompletteras ytterligare om den allmänna och kommersi-
men ella servicen byggs ut.
Utbildning
Stora variationer i elevunderlagez
Under 1970-talet ökade utbildningskostnadema med drygt 2 procent per år i fasta priser. Ökningen följd ett ökat elevantal i främst
var en av grundskolan och flera nya reformer.
År 1980 nådde elevantalet i grundskolan sin högsta nivå med över en miljon elever. Därefter har elevantalet sjunkit under hela 1980-talet. Från
1992 kommer dock antalet 7- 15 åringar åter öka. Ökningen och med att fortsätter ett år in på 2000-talet då en stagnation beräknas ske och
par därefter ånyo en minskning se diagram 5.9.
Diagram 5.9 Antal eleveri grundskolan 1980 2025
- 1000-1äelever N50
1G-
ñrrrvvvvrrvvvrruuuvuzvvuvvuvvurv 2010r§61á"åd20 :v11: 1990 1995 1990 1995 2000 2005
Källa: SCB
Samtidigt som elevantalet minskade i grundskolan ökade elevantalet i gymnasieskolan. Den s. 16-års puckeln inträffade runt 1983/84. Därefter har antalet gymnasieelever minskat. Från början av 2000-talet växer elevantalet igen och vi får en ny puckel i gymnasieskolan runt år 2005. Därefter planar elevantalet ut och år 2025 beräknas elevantalet motsvara 1980 års nivå se diagram 5.10.
Antalet ungdomar som går vidare till gymnasieskolan har ökat kraftigt. Uppemot 80 procent av 16- 18 åringarna finns numera i gymnasieskolan.
I prognosen över elevantalsförändringarna har hänsyn tagits till
nya reformer inom gymnasieskolan såsom förlängd yrkesutbildning och lörändrad ingenjörsutbildning. Den förlängda yrkesutbildningen med 3-årig utbildning för alla påverkar verksamheten åren 1990- 1995. Ingenjörsut-
Diagram 5.l0 Antal elever gymnasieskolan1980 2025i
- 1000-41elever
2010"å01s"rå020202å' 1980 1985 1995 2000 2005 Källa: SCB och egnaberäkningar
bildningen, som överförs till högskolan, bedöms påverka åren 1989- 1993.
Kostnadsâkningen har stannat upp Under 1980-talet har utbildningskostnaderna ökat med drygt en halv procent per âri fasta priser. Jämfört med 1970-talets ökningstakt på drygt 2 procent per år innebär det en kraftig uppbromsning.
Kostnadsökningen för skolan har således varit relativt låg under 1980talet och bruttokostnaden för grundskolan har till och med minskat. Kostnaden per elev har dock ökat eftersom kostnaderna inte anpassats till det minskade elevunderlaget. Bruttokostnaden per grundskoleelev har ökat med i genomsnitt 1 till 1.5 procent per år i fasta priser under perioden 1980- 1987. Det är framför allt kostnaderna för administration, lokaler och undervisning som stigit. Administration utgör dock endast cirka 3 procent av kostnaden per elev.
Statsbidragens andel av sko/kostnaderna minskar Nettokostnaden per elev har Ökat med cirka 2.5 procent per år under perioden 1980- 1987, vilket främst förklaras av minskade statsbidrag till kommunerna.
År 1980 svarade staten för 51 de totala utbildningskostnader-
procent av na. Övriga intäkter i form av interkommunala ersättningar, hyresintäkter m. m. bidrog med 4 procent. Den återstående delen, 45 procent, finansierade kommunerna själva.
År 1988 hade statens kostnadsandel minskat till 44 procent. Övriga intäkter svarar för 8 procent av finansieringen och 52 procent finansieras med kommunala medel.
Statsbidragsandelen har således minskat med uppemot l procentenhet per år under perioden 1980- 1988. Samtidigt har dock andelen övriga intäkter ökat. Det beror dels på fler interkommunala elever på grund av gymnasieskolans utbyggnad, dels på högre hyresintäkter. Hyresintäkterna består dels av ersättningar från landstingen för bland annat särskoleverksamhet, dels av ersättningar från andra hyresgäster. Detta kan tyda på att lokalerna används mer effektivt, dvs. att disponibla ytor hyrs ut.
Varför minskar kostnaden inte i takt med elevunderlaget Under slutet av 1970-talet när elevantalet ökade kraftigt utnyttjades skolkapaciteten i många fall maximalt. När sedan elevantalet minskade har man därför i en del fall återgått till en mer normal nivå. Därutöver har nya behov tillkommit genom bland annat ny läroplan och fler invandrare. Detta ställer krav på bland annat ett ökat antal hemspråkslärare, fler grupprum och rum för hemspråksundervisning. Kraven på underhåll och reinvesteringar av 1960- och 1970-talets skolbyggnader har också ökat i takt med byggnadernas ålder.
Totalt sett har elevantalet minskat relativt mycket. För enskilda kommuner och kommundelar innebär dock ett minskat antal elever att elevun-
derlaget tunnas ut men inte alltid i den omfattningen att en skola kan läggas ner. Bebyggelsestruktur och stora avstånd kan i praktiken göra det omöjligt att avveckla skolenheter trots ett minskande elevunderlag. Skollokalen står därför kvar men med färre elever och oförändrad kostnad för lokalen.
Till skolan hör också "fasta kostnader i form av skolmåltidspersonal, elevvård, vaktmästare och Städpersonal som kan vara svåra att förändra på kort sikt. Samma förhållande gäller för den gemensamma administrationen som behövs i ston sett i samma utsträckning for 400 som för 500 elever.
Skolan har således relativt höga fasta kostnader som på kort sikt kan
svåra att förändra. På längre sikt är det dock rimligt att ett minskat vara elevantal leder till motsvarande kostnadsminskning.
För gymnasieskolan har det växande elevantalet under 1980- talets första hälft inneburit krav på lokaler och utrustning. Bland annat har de yrkesinriktade linjerna ökat i omfattning med krav på bland annat större ytor och dyrare utrustning än de teoretiska utbildningarna.
Under 1980-talet har också andra reformer genomförts. Kommunerna har bland annat fått ansvar för svenskundervisningen för vuxna invandra-
samt möjlighet att genom s. uppdragsutbildning sälja utbildning till re andra offentliga myndigheter, privata företag m. fl.
Det ökade elevunderlaget framöver innebär också att kommunerna behöver behålla en stor del av sina skolor i beredskap samt att en hel del nya skolor torde behöva byggas.
Trögheten i strukturen beaktas l de kostnadskalkyler tagits fram på basis av främst förändringar i
som elevantalet har hänsyn tagits till att kostnaderna är olika rörliga. Som tidigare nämnts är kostnaderna för administration, elevvård och lokaler på kort sikt relativt fasta. Kostnaderna for undervisning dvs. lärare och läromedel är däremot mer rörliga.
Två alternativa antaganden om kostnadernas rörlighet dvs. hur kostnaderna förändras på grund av ändrat elevantal har tagits fram se tabell 5.9.
Tabell 5.9 Olika antagandenomdeolika kostnadsslagensrörlighet, grundskolan
Procentuell förändring
| alt lägre | alt högre | |
| Administration | 10 | lO |
| Lokaler | 30 | 50 |
| Skolmåltider | 50 | 50 |
| Elevvård | lO | 10 |
| Skolskjutsar | 0 | 0 |
| Läromedel | 65 | 70 |
| Undervisning | 60 | 75 |
| Summa | 48 | 61 |
Källa."Egnaberäkningar
1 alternativet med en lägre rörlighet antas cirka 50 den totala procent av kostnaden följa förändringar i elevantalet. I det högre alternativet antas drygt 60 procent av den totala kostnaden följa eleven". 1kostnadsberäkningen har minskat elevantal beräknats utifrån alternativet med lägre rörlighet. Dä elevantalet ökar har i stället beräknat kostnaderna utifrån en högre rörlighet. Det beror på att ett ökat elevantal /befolkning ofta koncentrerar sig till bostadsområden och därmed nya leder till behov av nya skolor. Kostnadsberäkningarna för gymnasieskolan har gjorts på samma sätt som för grundskolan dvs. med olika antaganden om kostnadernas rörlighet.
Antalet elever ökar igen Befolkningsutvecklingen leder till ett ökat antal elever i grundskolan från 1992 och når sin topp i början av 2000-talet. Elevantalet beräknas ånyo närma sig miljonstrecket. Befolkningsutvecklingen får effekter även för gymnasieskolan men med en viss tidsförskjutning jämfört med grundskolan. I tabell 5.10 redovisas befolkningsförändring samt den procentuella volymförändringen för grundskolan under perioden 1989-2010. Grundskolan svarar för 70 procent av den totala kostnaden för utbildning.
Tabell 5.10 Befolknings- och volymförändring 1989-2010 för grundskolan, procentuell förändring perår Genomsnitt per år 1989 1990 1990- 1995 2000- - 1995 2000 2010 Bef förändring 1.6 1.8 0.7 1.4 0.1 - - 7- 15år Volymförändring -0.8 -0.9 0.5 0.8 0.1 Källa: SCB ochegnaberäkningar
Befolkningsförändringen respektive volymförändringen för gymnasieskolan framgår av tabell 5.1 Gymnasieskolans andel utbildningskostav naden uppgår till drygt 20 procent.
Tabell 5.11 Befolknings- och volymförändring 1989-2010 för gymnasieskolan,procentuell förändringper år Genomsnitt perår 1989 1990 1990- 1995- 2000- 1995 2000 2010 Bef förändring 0.4 -0.6 -2.7 -0.2 1.3 16- 18 år Volym/örändring
| Befolkning | 0.3 -0.3 | 1.3 -0.l 0.8 - |
| Nya reformer | -0.l | 0.0 0.7 0.2 0.0 |
| Totalt | 0.2 -0.2 -0.5 -0.1 0.8 |
Källa: SCB ochegnaberäkningar 4 10-0496
Grundskolan och gymnasieskolan svarar för drygt 90 procent av skolans totala kostnader. Återstående delar utgörs musikskolan, vuxenutbildav ning samt övrig utbildning kommunala folkhögskolor och uppdragsutbildning. Musikskolans förändring bedöms följa grundskolan. Vuxenutbildningen oförändrad under hela perioden och övrig utbildning bedöms antas vara följa befolkningsutvecklingen totalt för riket. Den totala konsumtionsförändringen för samtliga skolformer framgår av tabell 5.12.
Tabell 5.12 Volymförändring 1989-2010 för samtliga skolformer, procentuell förändring perår Miljarder kr. 1988 Genomsnitt per år 1989 1990 1990- 1995- 2000- 1995 2000 2010 42.6 -0.S -0.7 0.2 0.6 0.2
Källa: Egnaberäkningar
Lärarna blir kommunala Beslutet att kommunerna från och med 1991 övertar huvudmannaskapet kan förväntas vissa effekter på skolan. Det avtal som träffats för lärarna för perioden 1989- 1991 innebär bland annat att låg- och mellanstadieläundervisningsskyldighet minskar från 29 till 26 timmar per vecka. rarnas Cirka 6000 fler lärare skulle därmed behöva anställas. Beslutet ökad närvarotid i skolan 5 timmar per vecka ställer krav om på fler grupprum/arbetsrum för lärarna. Avtalet innebär sammantaget ökade kostnader för kommunerna. I våra finansiella kalkyler har dock förutsatt att dessa merkostnader finansifullt ut genom ökade statsbidrag. eras
Energi
Under 1970-talet engagerade sig kommunerna i ökad utsträckning inom energiområdet. Fjärrvärmenäten byggdes ut i snabb takt och nya produktionsanläggningar togs i drift. Trots oljeprisstegringarna var dock det kommunala oljeberoendet stort. Det var först i början på 1980-talet som oljeersättningcn tog fart. Kommunerna ersatte då oljan i sina fjärrvärmeverk med inhemska bränslen såsom kol och värmepumpar eller byggde nya anläggningar för sådana bränslen. Under 1970- och l980-talen fortsatte den tidigare påbörjade strukturrationaliseringen inom eldistributionen. Antalet företag som distribuerar har minskat kraftigt. Mindre företag gick upp i större företag ex. kommucnergiverk. Ett mindre antal kommunala kraftvärmeverk togs i drift. nala under 1970-talet främst oljeeldade. Under 1980-talet övergick Dessa var flertal verk till andra bränslen än olja. ett l början 1980-talet påbörjades naturgasutbyggnaden i södra Sverige. av
Gasledningen är nu framme i Göteborg och en fortsatt naturgasintroduktion i mellansverige planeras.
Under 1970- och 1980-talen påverkades energipolitiken starkt av oljekriserna. Oljeanvändningen har minskat drastiskt samtidigt som en medveten energipolitik lett till ett ökat el-beroende i forsta hand baserad på kärnkraft. Allmänheten har uppmuntrats att satsa på eluppvärmning av byggnader. Kommunerna har av staten uppmuntrats att satsa på anläggningar för eldning med inhemskt fastbränsle. Den prisutveckling på fossila importbränslen som förespeglades i början av 1980-talet har dock infriats. Det innebär att många kommuner i dag har betydande ekonomiska problem att lösa beträffande sina fjärrvärmeanläggningar. Energiomställningen har haft vittgående effekter både på energi- och miljöområdena. Satsning på storskaliga energianläggningar ex. kärnkraft och naturgas har samtidigt inneburit ökad sårbarhet.
Kommunerna har sedan 1977 ett lagstadgat ansvar för den kommunala energiplaneringen. Lagen ger kommunerna främst ett ansvar att i sin planering beakta energiaspekterna. Kommunerna har dock full frihet att själva avgöra inriktningen och djupet i sitt engagemang på energiområdet. Kommunernas ansvar bestäms således främst av den allmänna samhällsutvecklingen och inte av lagen om kommunal energiplanering.
Kommunerna har flera olika roller inom energiområdet. Samtidigt som kommunerna är producenter och distributörer är de stora fastighetsförvaltare och har i denna roll ett intresse av att minimera kostnaderna, ex. genom en effektiv energihushållning.
Osäker utveckling iframtiden Samhället och därmed även kommunerna står inför en omfattande omläggning av energiförsörjningen. Avvecklingen av kärnkraft kombinerat med restriktioner för vattenkraftutbyggnad och krav på oförändrade koldioxidutsläpp samt minskade kväveoxidutsläpp ställer stora krav på kunnande och långsiktig planering.
Det kraftiga oljeprisfallet våren 1986 medförde att de kommuner som satsat på anläggningar för inhemska bränslen fick svårt att konkurrera med individuell oljeuppvärmning. De kommunala förlusterna beroende på satsningar på inhemska bränslen uppgår för närvarande till cirka 300 miljoner kr. per år. Cirka hälften av landets fjärrvärmekommuner har satsat på anläggningar för inhemska bränslen.
l baskalkylen har räknat med ett alternativ som innebär att energiutbyggnaden inom den kommunala sektorn kommer att ske i form av en begränsad satsning på kraftvärmeverk. en måttlig utbyggnad ax fjärrvärmenäten samt en fortsatt och relativt kraftig utbyggnad av distributionsnäten för naturgas. Vidare har antagit att ytterligare åtgärder för att spara energi i de kommunägda byggnaderna kommer att vidtas eftersom det fortfarande finns starka ekonomiska incitament för hushållningsátgärder.
Det bör dock i sammanhanget påpekas att gjorda antaganden är ytterst osäkra. Produktionskostnaderna för nya kraftvärmeanläggningar överstiger inköpspriset för högspänd el. För närvarande finns således inte ekonomiska förutsättningar för ett kommunalt kra:tviirmccngagcmzing. Vidare
kommer på energi att försämra fjärrvärmens konkurrenskraft gent-
moms emot enskild oljeuppvärmning eftersom fjärrvärmemomsen utgår på hela avgiften, vilken även inkluderar stora fasta kostnader. Det föreligger således uppenbar risk att många mindre värmeverk blir tvungna att minska
en sin verksamhet. De ekonomiska förutsättningarna för ett kommunalt engagemang i naturgasdistributionen är också oklara.
Den kommunala energiproduktionen är en del i kommunens affärsmässiga verksamhet. Investeringar inom energiområdet bokförs bland de kommunala investeringarna. Dessa beskrivs närmare i investeringsavsnittet.
Miljö
På miljöområdet har kommunernas ansvar successivt ökat. Man har ex. fått ansvar för hela hanteringen av hushållsavfall och insamling, transport och mellanlagring av miljöfarligt avfall. Nya lagar har medfört ett utökat planeringsansvar för kommunerna. Tillsynsansvaret på miljöområdet har efterhand vidgats för att från och med 1989 omfatta flertalet av landets miljöfarliga anläggningar. Många kommuner har på frivillig basis tagit över allt tillsynsansvar från länsstyrelserna. Tillsynen var tidigare huvudsakligen skattefinansierad, men skall från och med 1989 vara avgiftsfinansierad.
De gränsöverskridande miljöproblemen, ex. försurning, skador på ozonskiktet, övergödning orsakad av kvävenedfall och växthuseffekten har alltmer kommit i blickpunkten för miljöarbetet.
På hälsoskyddsområdet har utvecklingen varit snabb och vi har fått nya lagar vad gäller livsmedel, smittskydd, djurskydd och hälsoskydd.
Problemen med boendemiljön i form av radon, formaldehyd, sjuka hus och allergier måste åtgärdas. l framtiden måste mer kraft läggas ner på förebyggande åtgärder, ex. val av bättre byggnadsmaterial.
Att komma tillrätta med de gränsöverskridande miljöproblemen kräver stora insatser också på nationell och lokal nivå. För att varje individ ska ha förutsättningar att handla i konsekvens med miljömålen krävs betydande informationsinsatser. Kommunerna har en viktig roll att fylla i detta sammanhang.
Ökat kommunalt ansvar Sammanfattningsvis är en tydlig trend urskiljbar där staten lägger över ansvar och kostnadskrävande verksamhet på kommunerna. Huvuddelen
miljötillsynen har överförts från länsstyrelserna till kommunerna och av förslag har lagts fram att staten kan föreskriva att kommunerna skall ta
om hand allt avfall utom radioaktivt avfall. För att klara av dessa mycket
om krävande uppgifter krävs en långsiktig och målmedveten satsning i kom-
Behovet av personalförstärkning, utbildning, information och munerna. teknisk utveckling är betydande. Även hushållen måste i det
engageras framtida miljöarbetet, ex. genom källsortering av avfall och miljövänlig upphandling. Resursbehovet ökar för såväl kommuner, enskilda och nä-
ringsliv. Att beräkna det framtida resursbehovet för miljöåtgärder kan bara göras i grova drag.
De stora insatserna på miljöområdet för kommunerna har bedömts vara följande.
På grund av fortsatt Försurning av yt- och grundvattentäkter kommer kostnaderna för dricksvattenförsörjningen att öka. Troligen behövs nya kommunala vattentäkter och reningen vid befintliga vattentäkter måste förbättras. i
Vissa delar av avloppsnätet kommer att behöva bytas ut för att kunna separera dag- och avloppsvatten och desssutom fordras reparation av ledningsnätet på grund av korrosion och läckage.
Ökade krav på rening avloppsvatten från mindre tätbebyggelsegrup-
av per och glesbebyggelse samt ökade krav på kväveavlägsning.
Slamhanteringen kommer i framtiden att medföra ökade kostnader. Vi kan inte räkna med generell slamspridning på jordbruksmark utan måste i kostnaderna ta med krav på en utbyggd slamhantering i anslutning till reningsverken.
I 1990 års budgetproposition föreslås att kommunerna ges ett utvidgat ansvar med skyldighet för kommunerna att upprätta en kommunal avfallsplan från och med 199 Det innebär att kommunerna blir skyldiga att ta reda på vilka typer av avfall som finns i varje kommun och vilka mängder avfall det är frågan om.
En följd av de ökade kraven på dricksvattenförsörjning och avfallshantering blir naturligtvis ett ökat resursbehov. Båda verksamheterna skall finansieras genom avgifter, men erfarenheten säger att full kostnadstäckning aldrig uppnås.
För att minska de miljöfarliga utsläppen till luft och vatten måste en rad olika åtgärder vidtas. För att påskynda erforderliga miljöinvesteringar ersätts 1990 den nuvarande punktskatten på energi med miljöavgifter. Kostnaden för vissa miljöåtgärder torde komma att belasta den kommuna-
budgeten. Även när det gäller och vägnätet kan förvänta
gatu- man en ökad satsning på miljöförbättrande åtgärder.
Flertalet förväntade satsningar inom miljöområdet särredovisas inte i kommunernas budget utan ingår i andra verksamhetsområden såsom ex. Vattenförsörjning och avloppshantering eller kollektivtrafik. På konsumtionssidan kommer endast sådana kostnader som orsakats av nya tjänster som är direkt knutna till miljöområdet att kunna urskiljas. På investeringssidan kommer miljöinvesteringarna att bokföras som ny- eller reinvesteringar inom respektive verksamhetsområde. Ökningen investe-
av ringarna beräknas bli betydligt större än ökningen av kommunernas utgifter på konsumtionssidan.
Det är således svårt att urskilja kommunernas kostnader för miljöverksamhet. I tabell 5.13 redovisas beräknade merkostnader inom miljöområdet i förhållande till nuvarande resursinsatser.
Tabell 5.13 Konsumtionsutveckling i kommunerna på grund av ökade krav inom
miljöområdet
| Miljarder kr. 1990 | Årlig förändring i procent 990- 1995 | 1995- 2000 | 2000- 2010 |
| 0.3 | 42.6 | 7.2 | 3.4 |
Källa: Egnaberäkningar
Kommunernas merkostnader, 1990 uppskattas till 0.3 miljarder kr.
som beräknas öka till 2.5 miljarder vid sekelskiftet.
Underhåll Kostnaderna för underhåll kommunernas fastigheter och anläggningar
av är del konsumtionen. l baskalkylen förändras därför kostnaderna för
en av underhåll i takt med konsumtionsutvecklingen.
kommunernas kostnader för underhåll har ökat talas ofta
Samtidigt som
att det finns ett eftersatt underhåll i kommunerna. Det gäller både om verksamhetslokaler och kommunaltekniska anläggningar. Uppfattningar-
allvarliga bristerna i underhållet är går isär. Än så länge na om hur anses problemen dock alarmerande endast inom vissa kommuner och verksamhetsområden.
underhåll och förnyelse kommer dock att öka i framtiden.
Behoven av Det är svårt exakt fastställa hur stort underhållsbehovet är och när i
att tiden det uppträder. Ett annat problem är att hitta lämpliga underhållssys-
och att tillskapa lokala för denna verksamhet. Ett pågående tem resurser projekt inom Kommunförbundet Förnyelse och underhåll av fastigheter och infrastruktur kan väntas svar på åtminstone några av dessa frågor.
ge
Kommunernas kostnader för underhåll exklusive affärsmässig verksamhet uppgick 1988 till 2.9 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 2 procent konsumtionen. lnom den affärsmässiga verksamheten var
av underhållet l.8 miljarder kronor.
Våra kalkyler över de framtida investeringsbehoven har kompletterats med beräkningar över underhållskostnader för kommunernas byggnader och anläggningar. Dessa kalkyler bygger på relativt schablonmässiga antaganden med ledning tillgänglig information. Underhållsbehoven antas
av
lägst under de första åren byggnads eller anläggnings livstid. vara av en Därefter stiger de årliga underhållskostnaderna fram till dess att investeringen förnyas vid 40 års ålder.
l utgångsläget är det faktiska underhållet omkring 2 miljarder kronor lägre än det underhållsbehov vi beräknat. Underhållsbristerna är fördelade med omkring 1 miljard på vardera affärsmässig verksamhet och övrig kommunal verksamhet.
l takt med att de stora investeringarna från 1960- och 1970-talen åldras ökar underhållsbehovet. Med de redovisade förutsättningarna kommer underhållsbehovet för konsumtionsverksamheterna att fördubblas fram till de första åren 2000-talet. Jämfört med de faktiska underhållskostna-
av derna behöver resurserna för underhållet öka två och en halv gånger.
Underhållskostnadernas andel konsumtionen behöver därför mer än av fördubblas. Det innebär att allt större del av konsumtionskostnaderna en måste tas i anspråk för att återskapa och vidmakthålla en godtagbar standard på verksamhetslokaler, gator, vägar m. m. Om man även räknar med att tidigare eftersatt underhåll ska elimineras under det närmaste decenniet krävs en ytterligare ökning av underhållsinsatserna. osäkerhetsfaktor är underhållsbehovet för de verksamhetslo- En annan kaler övertas från landstingen i samband med äldrevårdsreformen. I som brist på annat underlag har vi antagit att underhållsbehovet relativt sett är omfattning för dessa verksamheter som för den kommunala av samma verksamheten i övrigt. För den affärsmässiga delen pekar våra beräkningar på en något snabbaökning underhållsbehoven jämfört med konsumtionsverksamheterre av Insatserna skulle behöva ökas från nuvarande 1.7 till drygt 4.5 miljarna. der kronor vid sekelskiftet. l de finansiella kalkylerna ingår emellertid inte añärsverkens merkostnader för ökat underhåll.
Ovriga kommunala verksamheter
Barnomsorg, äldreomsorg och utbildning för cirka två tredjedelar svarar den kommunala konsumtionen år 1988. Den resterande tredjedelen av verksamheter inom fritid, kultur, mark och bostäder, väghållbestår av ning, arbetsbefrämjande åtgärder, sjukvård och övrig social verksamhet. Denna andel kommunens totala kostnad, har varit relativt oförändrad av under 1970- och l980-talen. l baskalkylen har räknat med att större dessa verksamheter, med undantag för hälso- och sjukvård, delen av förändras i takt totalbefolkningen se tabell 5.14. För hälsosamma som och sjukvården bygger beräkningarna på landstingsförbundets kalkyler.
Tabell 5.14 Volymutveckling avövrig kommunal verksamhet Miljarder kr. 1988 Årlig procentuell volymförändring 1971- 1980- 1990- 1995- 2000- 2010- 1980 1988 1995 2000 2010 2025
43.3 4.6 1.6 0.5 0.3 0.2 0.2
Källa: SCB och egnaberäkningar
Merkostnader för ökade miljökrav och eftersatt underhåll har särredovisats i tidigare avsnitt, och inkluderas i tabell 5.14.
Kostnaden för arbetsbefrämjande åtgärder bygger på full sysselsättning För bara några år sedan dominerade hotet om långsiktig brist på arbetstillfallen framtidssynen. Då hade arbetslösheten under en rad år successivt för svenska förhållanden ovanligt hög nivå. Brist på arbetskraft stigit till en präglar de flesta framtidsbilder som målas upp i dag. Nuet har på liknande sätt också färgat våra framtidsanalyser. l vår bilaga till 1987 års långtidsutredning behandlades arbetslösheten och kommuner-
nas framtida roll i arbetsmarknadspolitiken i ett särskilt kapitel. l arbetet med denna bilaga har arbetslöshetens konsekvenser för kommunerna fått en undanskymd roll. l våra grundkalkyler ligger kommunernas kostnader för arbetsbefrämjande åtgärder kvar på nuvarande, mycket låga, nivå.
l våra finansiella framtidsanalyser, som redovisas i ett avsnitt,
senare har satt in baskalkylens reala resursbehov i tre alternativa omvärldsbilder. l dessa bilder varierar bland annat tillväxt och arbetskraftsbehov. I ett alternativ stiger arbetslösheten till i genomsnitt knappt 3 år
procent per under l990-talet. Vi har Förutsatt att denna högre arbetslöshet skulle komma att påverka kommunernas kostnader, antingen att tillfälli-
genom ga kommunala arbetsplatser skapas, eller genom att utbetalning social-
av bidrag ökar.
6¶Personalbehov och personalomsättning
Knappt fem och en halv miljon människor i Sverige är 16-64 år gamla och mer än fyra av fem i denna åldersgrupp tillhör arbetskraften. Knappt var femte sysselsatt är kommunalt anställd. För att klara av kraven på verksamhetsforändringar måste antalet sysselsatta i kommunerna öka.
Räcker arbetskraften i framtiden
Utbudet av arbetskraft beräknas enligt Statistiska centralbyrån öka med i genomsnitt 24000 per år fram till 1995. Den beräknade ökningen av nettoefterfrågan på arbetskraft inom kommunerna är 20000 per år.
Volymförändringar i verksamheten kräver ett årligt tillskott på cirka 16000 personer under perioden 1990- 1995. Tar dessutom hänsyn till effekten av arbetstidsförändringar på grund av sex veckors lagstadgad semester, förlängd föräldraförsäkring samt förkortad arbetstid för lärare ökar det årliga behovet till drygt 20 000. Detta innebär att fyra femtedelar av hela nettotillskottet av arbetskraft skulle behövas inom kommunerna under början av 1990-talet se tabell 6.1.
Tabell 6.1 Årlig förändring antal anställda vid olika alternativ arbetstidsiöränd-
av av ringar.
| Alternativ | 1990 1995 | 1995-2000 |
| Endast volymförändring | 16200 | 6 800 |
| Volymförändr + lagstadg | 20 300 | 6 800 |
arbetstidsförändringar Volymförändr + lagstadg 16200 -l 000 arbetstidsförändr samt höjd förvärvsgrad Arbetskraftsutbud 24000 16000 Källa: Egnaberäkningar
Den genomsnittliga arbetstiden har ökat med i genomsnitt 5 procentenheter under 1980-talet för samtliga större kommunala verksamhetsområden. De senaste åren har dock denna trend brutits. Vårtberäknade behov av tillskott på arbetskraft bygger på att den genomsnittliga arbetstiden inte förändras i framtiden bortsett från effekter av arbetstidsreformer.
Sysselsättningsgraden bland de kommunalt anställda ligger dock fortfarande relativt lågt jämfört med andra grupper på arbetsmarknaden. De anställda inom äldreomsorgen arbetade i genomsnitt 66 procent av full arbetstid år 1988 medan genomsnittet for resten av de kommunalanställda
låg på 83 procent. Behovet att rekrytera ny arbetskraft reduceras om arbetstiden per sysselsatt ökar. En fortsatt ökning av förvärvsgraden bland de kommunalt anställda förutsätter personalpolitiska insatser av olika slag. Som ett räkneexempel har antagit att förvärvsgraden bland de anställda inom äldreomsorgen gradvis ökar till 75 procent vid sekelskiftet, medan den genomsnsittliga förvärvsgraden för övriga anställda ökar till 85 procent. Nettobehovet att rekrytera arbetskraft skulle i så fall reduceras från 20 000 till 16000 personer per år under första hälften av 1990-talet. Under femårsperioden efter 1995 skulle ökningen av arbetstiden täcka behovet av arbetskraft.
Arbetstidsreformer kräver fler anställda
Den förlängda föräldraförsäkringen, den sjätte semesterveckan samt den minskade tjänstgöringstiden för lärare kommer att påverka den totala arbetstiden i framtiden.
En förlängning av den lagstadgade semestern till sex veckor skulle innebära ett bortfall på knappt en procent av den totala arbetstiden inom kommunerna. Införandet av en lagstadgad semester på sex veckor har i baskalkylen beräknats komma att genomföras successivt under åren 1991-1993. Effekterna av den sjätte semesterveckan antas samma effekt för samtliga verksamhetsområden med undantag av barnomsorgen. Där är effekten högre genom att det finns många yngre anställda som har kortare semester. Åldersfördelningen är ovanligt sned inom barnomsorgen jämfört med övriga verksamhetsområden.
Den förlängda föräldraförsäkringen antas reducera arbetstiden med i genomsnitt 1.3 procent i kommunerna. Den kommunalt anställda personalens kvinnodominans gör att effekten blir större än på arbetsmarknaden som helhet.
Verkningarna av den utökade föräldraförsäkringen har behandlats lika inom hela den kommunala sektorn utom för barnomsorgen. Effekten för barnomsorgsverksamheten blir större även av denna arbetstidsreform eftersom genomsnittsåldern bland de anställda är lägre än i övriga verksamheter. Behovet av sysselsatta beräknas öka med 2.4 procent inom barnomsorgen till följd av den förlängda föräldraförsäkringen. Utbyggnaden av föräldraförsäkringen beräknas ske successivt fram till 1991.
Läraravtalet för 1990 och 1991 ger låg- och mellanstadielärarna en arbetstidsförkortning. Totalt för hela skolsektorn innebär denna förändring ökat behov av arbetskraft på ytterligare cirka 3.5 procent.
Arbetstidsförkortningarna medför att behovet av ny personal ökar till över 20000 årsarbetare på fem års sikt. Det är framför allt inom barnom-
och skola som arbetstidsreformerna får effekt se tabell 6.2. sorg
Om det ändrade huvudmannaskapet inom äldreomsorgen inkluderas blir personalökningen mellan 1990 och 1995 ytterligare 40000 årsarbetare. Detta gäller personal som redan är anställda inom landstinget och som övergår från landsting till kommun år 1992.
Tabell 6.2 Förändring av antal årsarbetare i kommunal verksamhet 1980-2000
i 1000-tal Verksamhet Totalt Årlig förändring
1988 tå-v-
I990-
1995-
1995 2000
l 988 årsarbeIstidsreg/er
| Barnomsorg | 125 | 10 | 1 |
| Aldreomsorg | 87 | 3 | 3 |
| Skolan inkl lärare | 170 | 0 | 1 |
| Ovrigt | 160 | 3 | 2 |
| Summa | 542 | I6 | 7 |
Ytterligare behovpgaarbetstidsrej/brrnernafr.0.m. 1990
| Barnomsorg | | |
| Aldreomsorg | 1 |
| Skolan inkl lärare | 2 |
| Ovrigt | 0 |
| Summa | 4 |
| Summa årsarbetare,totalt | 542 20 7 |
Källa: Kommunförbundets personalstatistik, beräknadeårsgenomsnitt.
Stor personalomsättning
år har det varit svårt att rekrytera personal till olika kommu- Under senare verksamheter, främst inom barn- och äldreomsorg. Det är särskilt nala i storstadsområdena där arbetsmarknaden är överhettad och besvärligt efterfrågan på arbetskraft stor. Rekryteringssituationen inom den kommunala sektorn har ofta beskrivits svårare än inom arbetsmarknaden i övrigt. Beräkningar av behosom arbetskraft i framtiden måste därför kompletteras med nettotal av vet av personalomsättningen för bilden rekryteringsbehovet ska bli mer att av fullständig. hjälp arbetskraftsundersökningarna har vi fått en bild av hur de Med av sysselsatta i kommunerna beter sig jämfört med sysselsatta inom andra sektorer och på så sätt kunnat beräkna hur stor bruttorekrytering som krävs för att uppnå viss nettorekrytering. en
Kommunerna har högst personalomsättning
första kvartalet 1988 och Första kvartalet 1989 slutade 80000 Mellan anställda inom kommunerna lärarna medräknade. 100000 nya persounder period. Detta innebär att drygt var sjunde ner anställdes samma kommunalanställd 1989 hade påbörjat sin anställning under det senaste
året. Kommunförbundets personalstatistik visar att av de som hade anställts under år 1988 hade 30 procent hunnit sluta ett år senare. En del av dessa tillbaka i kommunal tjänst. Det kan bero på studier, barnafödankommer värnpliktstjänstgöring eller helt enkelt har sökt sig tillbaka till de, att man kommunerna efter en tid i annat arbete.
Cirka 12 procent har slutat i kommunerna mellan såväl 1987 och 1988 som 1988 och 1989. Motsvarande andel för staten och landstinget tillsammantagna var nio procent och för sysselsatta i näringslivet sju procent.
Andelen nyanställda var också högst inom kommunerna. Nettoresultatet innebar att kommunerna ökade kraftigast relativt sett vid jämförelse mellan de tre sektorerna.
Vart tar de som slutar vägen Van tar de kommunalanställda som lämnar sektorn vägen och varifrån kommer de nyanställda
Av de som slutar i kommunerna övergår två tredjedelar till den enskilda sektorn och cirka en tredjedel till stat eller landsting.
Strömmarna till och från de olika sektorerna är ungefär lika stora. Det framgår av figur 6.1 där också lärarna ingår.
Bland alla dem som lämnade kommunerna var det 40000 som också lämnade arbetsmarknaden. Av dessavar nästan hälften under 24 år och en stor del av dessa övergick troligen till studier efter att i vissa fall haft relativt tillfälliga jobb i kommunen. 5 000 av de som slutade var över 60 år. Det återstår dock drygt 15000 personer i åldrarna 25 -59 år som slutade sin kommunala anställning och inte övergick i annan tjänst eller till tjänstledighet. Merparten av dessa var kvinnor.
Bland dem som under första kvartalet 1988 inte hade arbetsmarknadsanknytning men 1989 återfanns på arbetsmarknaden anställde kommun och näringsliv relativt fler än stat och landsting. För kommunerna gällde detta speciellt kvinnor i åldrarna 30-59 år.
Figur 6.1 Strömmarna på arbetsmarknaden, förändringar mellan 1988 och 1989. Personeri tusental
NÄRINGSLIVET
m
m 2.811/
Im
LUTANFÖR
ARBETS MARKNADEN 884/
Källa: AKU Anm: Gäller åldrarna 16-64 år 1989.Effektenav pensioneringarvid 65 år framgår ej.
Den kommunala sektorn blir alltmer kvinnodominerad Var fjärde kvinna på arbetsmarknaden är kommunalt anställd medan endast 6 procent av männen arbetar i kommunerna.
Männen byter något oftare än kvinnorna till ett icke kommunalt arbete. Både män och kvinnor är dock mer rörliga inom kommunerna än inom staten och landstingen sammantagna.
Den ojämna könslördelningen bland anställda i kommunerna forstärktes under 1988 då tillgången på arbete varit mycket stor.
Stor omsättning bland de yngre i kommunerna De kommunalt anställda är äldre än genomsnittet på arbetsmarknaden se diagram 6.1. En förklaring kan vara att den kommunala sektorns utbud passar de något äldre outbildade kvinnorna. De erbjuds arbete och viss utbildning inom framför allt hemtjänsten.
Rörligheten mellan olika sektorer på arbetsmarknaden är högst i de yngre åldrarna. l åldrarna över 40 år är sannolikheten liten att man byter sektor helt och hållet.
Mer än 50 procent av de l6-24-åringar som är kommunanställda byter sektor eller lämnar arbetsmarknaden under ett år. Detta gäller såväl män som kvinnor se diagram 6.2 och 6.3. Tendenserna är desamma men på en lägre nivå inom övriga sektorer.
Diagram 6.1 Fördelningenpå olika sektorerefterolika åldersklasser
Rndel 100
40 %Enskjld
tianst
âstat 0 h
20 landsting
IPrJmSar-
kommuner
16-19 20-24 25-29 30-39 40-49 50-59 60-64
ålder Källa:AKU
Diagram 6.2 Andel kvarvarandemän inom respsektor inomett år
Flndel, 100
50 Prnv. ------nanngsl 1v 25 uu-S1a1 O lands m9 -Prxmarkommun
15319 25129 30339 40149 50359 60:64
20-24 Rider Källa: AKU
Diagram 6.3 Andel kvarvarandekvinnor inom respsektor efterett år Hndel, Z 100 -
: ullivilli""l""iuu
ul"" m 75 -
50 Prnv. E nar1n9s11v 25 :nu: S151 O landst m9 -Pnmarkommun 16-19 2024 25-29 30-39 40-49 5059 60°64
alder
Iä//a.AKU
Persona/omsättningen leder till ett stort nyrekryteringsbehov Nyrekryteringsbehovet är mycket högre än det nettotillskott av arbetskraft behövs för att klara volymförändringen. Ökningen antalet anställsom av da inom barnomsorgen var drygt 5 procent mellan 1987 och 1988 se tabell 6.3. Andelen kvarvarande mellan åren var 90 procent. Barnskötarna slutar dock betydligt oftare än forskollärarna. Nyrekryteringsbehovet inom barnomsorgen uppgick till minst l5l0+ 5 procent.
Tabell 6.3 Andel kvarvarandeochnyanställda 1987och 1988
| Verksamhet | Procentuell andel kvarva- rande | Nyanställda, procentuell förändring |
| Barnomsorg | 90 | 5 |
| Aldreomsorg | 85 | 6 |
| Ovr socialtjänst | 90 | 1 |
| Utbildning | 88 | l |
| Ovrig verksamhet | 88 | l |
| Totalt | 88 | 3 |
Källa."Egnaberäkningar
Inom äldreomsorgen slutade knappt 20000 15 procent och drygt 27000 nyanställdes mellan mars 987 och 1988. Detta var den största omsättningen antalsmässigt inom ett enskilt verksamhetsområde.
Stora krav på nyrekrytering
Med nuvarande personalomsättning samt med krav på framtida volymökningar blir de totala kraven på nyrekryteringar stora se tabell 6.4.
Tabell 6.4 Behov nyrekrytering inom olika verksamheter 1990-1995. Genom-
av snittlig årlig procentuellförändring avantalet sysselsatta
| Verksamhetsområde | Nyrekryteringsbehov på grund av Summa volymför- ändring i verksamheten i kommunerna | personalen slutar i | |
| Barnomsorg | 5.0 | 10.0 | 15.0 |
| Aldreomsorg | 2.5 | 15.0 | 17.5 |
| Ljlbildning inkl lärare | 0.5 | 9.0 | 9.5 |
| Ovrig verksamhet | l.7 | 12.0 | 13.7 |
| Summa inkl lärare | 2.4 | 11.0 | 13.4 |
Källa; Egnaberäkningar
Personalomsättningen är således den helt dominerande anledningen till
nyrekryteringsbehoven. Äldreomsorgen är mest utsatt med en de höga mycket stor personalomsättning. Yrkesbyten, byten inom kommunen eller mellan kommuner på tjänst ingår inte i tabell 6.4. Särskilt
samma typ av äldre- och barnomsorg är utsatta områden vad gäller nyrekrytering.
7¶Transfereringar
Transfereringarnas andel av de totala utgifterna ökade under första hälften av 1970-talet främst beroende på en kraftig ökning av bostadsbidragen. Under andra hälften av 1970-talet var transfereringarna i fast penningvärde oförändrade.
Under 1980-talet ökade transfereringarna åter, framför allt beroende på den snabba uppgången socialbidragen. Ökad arbetslöshet, minskade
av reallöner, ökade kostnader för boende och livsmedel samt ett ökat antal flyktingar förklarar till en del denna uppgång. Men även ändrade och
mer generösa regler bidrog till att kostnaderna ökade. Allt fler individer fick bidrag och bidragsbeloppet per mottagare ökade. Trots den snabba ökningen under 1980-talet utgjorde socialbidragen 1988 endast 2 procent av de totala kommunala utgifterna.
Under perioden 1990- 1995 beräknas kostnaderna för transfereringarna från kommunerna vara i stort sett oförändrade se tabell 7.1.
Tabell 7.1 Kommunernastransfereringar 1971-2000.
Miljarder Genomsnittlig årlig volymförändr
kr. 1988
1971- 1980- 1990- 1995- 2000-
1980 1988 1995 2000 2010
Totalt 28.2 2.1 3.7 0.0 0.1 0.3 därav till ljjushåll 20.2 2.0 3.2 -0.2 -O.1 0.2 Ovriga 8.0 2.3 5.0 0.6 0.6 0.6 Källa: SCB ochegnaberäkningar
Bidrag till hushållssektorn Bidragen till hushållssektorn, som främst består av bostads- och socialbidrag, utgör drygt 70 procent av de kommunala transfereringarna år 1988 och kommer enligt baskalkylens beräkningar att minska något fram till år 2000.
Under 1990-talet har vi i baskalkylen inte räknat med någon förändring i utnyttjandet av vare sig bostadsstödet till barnfamiljer eller socialbidragen. Kostnadsforändringarna beror endast på förändringar i befolkningsstrukturen.
Kommunalt bostadsbidrag till pensionärer KBT utgör en stor del, cirka 30 procent, av transfereringarna till hushållen. Ett ökat hemmaboende innebär att fler pensionärer med låga inkomster blir berättigade till
5 10-0496
KBT. Pensionärernas förbättrade inkomstsituation innebär dock att de totala kostnaderna för KBT sjunker.
Transfereringar i form bidrag till Föreningar m. m. har visat en viss
av ökning under 1980-talet. Vi har i våra beräkningar räknat med oförändrad kostnad invånare, vilket innebär att får en svag ökning på 1990-
per talet.
Utbetalda kommunala pensioner förväntas öka med knappt två procent
år under hela 1990-talet. Ökningen beror huvudsakligen på att i volym per
är berättigade till kommunal pension ökar i framtiantalet personer som den.
Bidrag till företag
Drygt fjärdedel eller 8 miljarder kronor kommunala transfereringar
en av gick till företag eller tillhörde kategorin "ofördelat" år 1988.
Transfereringarna till företag består främst av driftbidrag till kommunägda företag, framför allt kommunala bostads- och trafikföretag.
Ökat transportbehov i kombination med växande miljökrav leder till ett tryck på utbyggnad stora delar den kollektiva trafiken under kom-
av av mande år. Kommunernas bidrag för att finansiera dessa transfereringar hänger delvis med lokala regionalpolitiska bedömningar. Avväg-
samman ningen mellan olika trafikformer beror samtidigt till stor del på den relativa prisutvecklingen för olika alternativ. Skall höga miljökrav kunna kombineras med låga täckningsbidrag från kommunerna förutsätter detta
relativpriset på de miljövänligaste alternativen inte förbland annat att sämras. Den relativa prisutvecklingen beror i sin tur i stor utsträckning på hur miljöavgifterna utformas.
I transfereringskalkylerna har utgått från att den andel av kollektivtrafikens kostnader täcks bidrag från kommunerna gradvis mins-
som genom kar. Vi har således förutsatt att miljömålen kan nås samtidigt som avgiftsfinansieringen höjs.
8¶Investeringar
En kraftig minskning sedan miljonprogrammets
rekordår Under 1960-talet mer än fördubblades kommunernas investeringsvolym fram till toppåret 1970. Därefter har investeringarna minskat med mer än 40 procent bland annat som en följd av den mycket kraftiga minskningen av bostadsbyggandet. Investeringarnas andel av kommunernas utgifter har samtidigt sjunkit från närmare 25 till under 10 procent. Denna stora nedgång får bland annat ses mot bakgrund av den tidigare investeringsboomen under miljonprogrammets rekordår. Den hittills lägsta nivån inträffade 1987. Våra beräkningar visar, liksom LU87, trendföränd-
på en ring under perioden 1985 1990.
-
Ändrad inriktning på byggandet
Under 1960- och 1970-talen skedde merparten av bostadsbyggandet i stora exploateringsområden, vilket krävde omfattande nyinvesteringar i gator, vägar, vatten, avlopp, energi och värme m. m. 1980-talets låga bostadsbyggande har i mindre utsträckning än tidigare förlagts till helt nya bostadsområden, vilket naturligtvis minskat behovet av dyra investeringar i infrastruktur. Redan befintliga serviceanläggningar har därmed också kunnat utnyttjas i betydande utsträckning. En stor del av den låga nyproduktionen av bostäder har tillkommit genom förtätning befintliga områden och i
av de fall nya områden exploaterats är de betydligt mindre än och inte lika perifert belägna som 1970-talets småhusområden. Denna ändrade inriktning är också en väsentlig förklaring till att de kommunala investeringarna i teknisk infrastruktur drastiskt minskat under de senaste 15 åren.
På senare år räknar man med att en tredjedel av de kommunaltekniska investeringarna är ersättningar av uttjänta anläggningar det vill säga
reinvesteringar.
Den typ av verksamheter som byggdes ut under 1970-talet
var mer investeringsintensiva än de verksamheter som svarat for expansionen under 1980-ta1et. Under 1980-talet har det också blivit vanligare att kommunala verksamheter förlagts till förhyrda
lokaler i stället för egna nybyggen.
Investeringsutvecklingen inom olika verksamhetsområden sedan 1970 framgår av diagram 8.1.
Diagram 8.1 Investeringar inom olika verksamhetsområden1971 1988
- Miljonerkronor 30000
Övrigt
Energivattenoch
avfall
Kommunikationer
Socialtjänst Utbildning 707274767880828486År
Källa: BearbetningavSCB-material
Añärsverksinvesteringarna svarar för ungefär 30 procent av de kommunala bruttoinvesteringarna. Det kommunaltekniska området som i princip omfattar affärsmässig verksamhet samt gator och vägar svarar för drygt 35 procent investeringarna. Investeringarna har minskat inom nästan
av samtliga verksamheter under de två senaste decennierna. Investeringar inom utbildning och väghållning har minskat med 50 procent, medan investeringsnedgângen inom exempelvis socialvård, fritid och kultur varit betydligt lägre. Variationerna över tiden har i vissa fall varit betydande. Inom barnomsorgen har olika stimulansåtgärder och satsningar lett till
och nedgångar i investeringsaktiviteten. omväxlande upp-
Investeringar inom affärsmässig verksamhet har under de två senaste decennierna minskat än övriga områden sammantaget. Här avviker
mer energiinvesteringarna med relativt stabil nivå under 1970-talet följt av
en
50-procentig ökning under första hälften av 1980-talet. Därefter har en kommunernas energiinvesteringar än halverats. Ovissheten om fram-
mer tida energipriser och energipolitik torde den främsta förklaringen till
vara dessa variationer.
Efter uppgång i början 1970-talet har VA- investeringarna konti-
en av nuerligt minskat och ligger endast på 30 procent av 1972 års nivå.
nu
Tidigare investeringar och framtida expansion styr
investeringsbehovet
Utifrån investeringarnas livslängd och kravet på kapital-
antagandena om stockens storlek har behoven av ny- och reinvesteringar beräknats. En grov uppdelning i kommunaltekniska respektive övriga områden har gjorts.
Det beräknade behovet underhåll utgår också från kapitalstockens
av åldersfördelning vid olika tidpunkter. Underhållet ingår dock som en del i konsumtionen och redovisas därför inte i detta avsnitt.
En lägre kommunal expansion i framtiden torde leda till att behovet av nyinvesteringar minskar. I takt med att kommunala byggnader och anläggningar blir äldre behöver de successivt förnyas. Det kommer på sikt att innebära ett kraftigt ökat reinvesteringsbehov. Det går dock inte att exakt ange när dessa reinvesteringar kommer att ske eftersom det inte finns något entydigt samband mellan ålder och funktion for olika byggnads- och anläggningstyper.
De investeringar som i dag görs for att förnya den tekniska infrastruktu-
är dock så låga att de kräver livslängd på över 200 år. Återanskaffren en ningsvärdet på befintliga kommunaltekniska anläggningar uppgår till drygt 400 miljarder kronor medan reinvesteringarna uppgår till knappt 2 miljarder kronor per år.
Med en genomsnittlig livslängd på över 50 år är det nödvändigt att reinvesteringarna på sikt kommer upp i en nivå som ligger i storleksordningen 6 8 miljarder kronor per år. För övriga kommunala verksamhets-
områden kommer reinvesteringsbehovet i början av 2000-talet att ligga på en ännu högre nivå.
Vi har gjort fyra alternativa investeringsberäkningar där skillnaderna mellan alternativen beror på barnomsorgens utbyggnadstakt och äldreomsorgens överflyttning från landstingen till kommunerna. I alternativet med ändrat huvudmannaskap för äldreomsorgen är osäkerheten större än i övriga alternativ, eftersom våra kunskaper om kapitalstockens storlek och åldersfördelning for detta verksamhetsområde är bristfälliga.
Från nyinvesteringar till reinvesteringar
Det totala behovet av investeringar under perioden 1989-2025 har i det lägsta alternativet, med utbyggd barnomsorg till 1995 men ingen överföring av äldreomsorgen från landstingen, beräknats till omkring 800 miljarder kronor i 1988 års prisnivå. I genomsnitt per år motsvarar det en nivå som ligger drygt 25 procent över 1988 års nivå. I det högsta alternativet ligger investeringarna under hela perioden 50 miljarder kr. högre, vilket motsvarar omkring 1.3 miljarder kronor per år. Trots att investeringarna beräknas öka kraftigt i samtliga alternativ når de aldrig upp till den höga nivån som utmärkte början av 1970-talet se tabell 8.1. Tabell 8.1 Kommunalainvesteringar1989-2010
Årlig förändring, procent
| Alternativ | Miljarder 1988- 1990- 1995- 2000- 2010- kr. 1988 1990 1995 2000 2010 2025 | |||
| BO 91 | 17.2 6 | -0 | -1 3 | -0 |
| BO 91+AOLT | 17.2 6 | 1 -1 | 3 | -0 |
| BO 95 | 17.2 5 | 2 -2 | 3 | -0 |
därav lçommunalteknik 6.0 4 3 l 1 1 Ovr verksamheter 11.2 5 l -3 5 -1
Källa: Egnaberäkningar Anmärkning BO 91 Barnomsorgenfullt utbyggdtill år 1991 BO 95 Barnomsorgenfullt utbyggdtill år 1995 ÄOLT Aldreomsorgen fors över till kommunerna
Diagram8.2 Ny- och reinvesteringsbehov1989-2025
å: pris.
25hMkrH988
10jäv
1990 19m 2000 2005 2010 Källa: Egnaberäkningar
Skattereformen kan innebära att kommunerna tidsmässigt Förskjuter en del av sina investeringar under de närmaste åren.
Av diagram 8.2 framgår att behovet av nyinvesteringar successivt kommer att minska när barnomsorgen byggts ut till full behovstäckning. Samtidigt kommer reinvesteringsbehovet att öka kraftigt i takt med att 1950och l960-talens stora investeringar behöver förnyas.
lnvesteringsbehovet i kommunaltekniska anläggningar pekar på en jämn och stadig Ökning under hela perioden medan investeringsbehovet inom övriga verksamheter sammantaget varierar se diagram 8.3. Det beror på att behovet verksamhetsförändringar enligt baskalkylen vari-
av
över tiden. Vi har även räknat med en kortare livslängd För investeerar ringar i övriga verksamheter än för de kommunaltekniska investeringarna.
Diagram 8.3 lnvesteringsbehov1989-2025 fördelat på kommunalteknik och övrig verksamhet
Mibarderkr 30
i
L 25%
20 .
y Butto-
------------------ --
5k- verksamt
i ----- Katmand-
teknik
1990 1% 21110 2GB 2010 2015 Källa: Egnaberäkningar
Diagram 8.4 Kommunaltekniska investeringar1970-2025
Mñhnkzk 15
" iidniiö
2015 2025 Källa: SCB och egnaberäkningar
Utöver en kraftig ökning av reinvesteringar i de kommunaltekniska anläggningarna under de närmaste decennierna torde det bli aktuellt med en omfattande satsning på miljöinvesteringar inom olika verksamheter. Dessa preciseras närmare i följande avsnitt. I diagram 8.4 redovisas de beräknade investeringarna i kommunalteknisk infrastruktur med fördelning på ny-, re- och miljöinvesteringar.
Det sektorsvisa investeringsbehovet under olika tidsperioder framgår av tabell 8.2. Här innefattas såväl ny-, som re- och miljöinvesteringar.
Tabell 8.2 Kommunaltekniska investeringar 1989-2225, 1988årspriser
| Per år, miljarder kronor l989- 2000 | 2001- 2010 | 2011- 2025 | Totalt 1989- 2025 | |
| Vatten 0 avlopp | 3.2 | 3.4 | 3.8 | 129 |
| E1-, gas-o fjärrvärme 1.9 | 2.5 | 2.5 | 86 | |
| Gator 0 vägar | 2.1 | 2.8 | 3.2 | 102 |
| Avfall | 0.3 | 0.2 | 0.2 | 8 |
| Ovrigt | 0.7 | 0.7 | 0.7 | 25 |
| Totalt | 8.0 | 9.5 | 10.5 | 350 |
Källa: Egnaberäkningar
Miljön kräver stora investeringar under 1990-talet Under perioden fram till 2025 ingår miljöinvesteringar i de redovisade kommunaltekniska investeringarna med över 20 miljarder kronor.
Inom VA-sektorn krävs miljöinvesteringar på i storleksordningen 400 miljoner kronor per år under hela 1990-talet. På grund av försurning av ytoch grundvattentäkter kommer kostnaderna för dricksvattenförsörjningen att öka. Nya vattentäkter behövs samtidigt som reningen vid befintliga täkter måste förbättras. Vissa delar av avloppsnäten kommer att behöva
bytas ut för att kunna separera dag- och avloppsvatten. Föreslagna krav på kväverening medför omfattande investeringar i reningsverken. Kostnader-
för slamhanteringen kommer att öka när man inte längre kan räkna na med en generell slamspridning på jordbruksmark.
Regeringen har föreslagit att kommunerna ska ansvar för all avfallshantering. Tillsammans med ökad satsning på källsortering och återvinning kommer omfattande investeringar att krävas.
Nuvarande punktskatter på energi kommer att ersättas av miljöavgifter,
syfte är att minska de miljöfarliga utsläppen och påskynda erforderlivars
miljöinvesteringar. Uppskattningsvis kommer detta att generera invesga teringar i kommunerna på 500 miljoner kronor per år under hela 1990talet.
Även när det gäller gatu- och vägnätet kan man förvänta en ökad satsning på miljöförbättrande åtgärder och sammantaget med ovan nämnda investeringsbehov beräknas de totala miljöinvesteringama under 1990talet till 1- 1.5 miljarder kronor per år. Behovet av miljöinvesteringar kommer att finnas kvar under hela prognosperioden men har i beräkningarna antagits ligga på en lägre nivå under 2000-talet.
9¶Produktivitet och effektivitet
Produktivitetsutvecklingen är av central betydelse för hur samhällets resurser långsiktigt utvecklas. Med produktivitet avses då den mängd varor och tjänster produceras per arbetad timme. Vid given arbetsinsats
som beror tillväxten i ekonomin på produktivitetsutvecklingen. I en ekonomi med stabil Fördelning mellan vinster och löner ökar i princip utrymmet för reallönerna i takt med produktivitetstillväxten.
När produktivitet används som begrepp för att analysera samhällets totala produktion eller stora delar av den såmäts produktionen i pengar. Priserna på och tjänster är mått på deras värde. Priserna får antas
varor återspegla produkternas förväntade användbarhet, d.v.s. även vad man skulle kunna kalla måluppfyllelse. I den meningen är produktivitet och effektivitet samma sak.
I en enskild verksamhet produktionsprocess kan det däremot vara meningsfullt att skilja mellan produktivitet och effektivitet. Produktivitet skulle då närmast vara att göra sakerna rätt medan effektivitet skulle vara att göra rätt saker.
Hur mäts produktivitet
Nationalräkenskapernas sammanhållna system för att belysa samhällsekonomin går endast att använda i begränsad omfattning för att analysera produktivitetsutvecklingen inom tjänstesektom.
För stor del av tjänstesektom saknas helt enkelt underlag för själv-
en ständiga beräkningar produktionsvärdet. För stora delar av den privata
av tjänstesektorn och hela den offentliga sektorn bygger man beräkningarna på antaganden om produktivitetsutvecklingen.
När det gäller den offentliga sektorn används produktionskostnaderna också mått på produktionsvärdet. Produktiviteten antas med andra
som ord vara oförändrad. Detta innebär att analyser om hur de samhällsekonomiska och välfärden utvecklas lider av stora brister.
resurserna
Verksamheter med olika produktionsrecept har med nödvändighet väldigt olika förutsättningar att öka produktiviteten. Tjänsteproduktion
till stor del innebär att någon ställer sin tid och sitt kunnande till som förfogande för andra människor i ett direkt förhållande människor emellan har andra förutsättningar än industriell serieproduktion.
Den långtgående integreringen mellan olika delar av samhällsekonomin gör också att vad som uppmäts som förbättrad produktivitet inom ex. industrin kan vara följden av arbetsinsatser inom andra delar av ekono-
min. Så är t.ex. välutbildad arbetskraft, avancerad forskning, välutbyggd infrastruktur, sjukvård, barnomsorg och rättsväsende förutsättningar för ökad produktivitet inom näringslivet utan att någon ökad produktivitet registreras i den offentliga sektorn som tillhandahåller dessa tjänster.
Dessa skilda egenskaper hos olika verksamheter får effekter för den kommunala ekonomin och förhållandet till BNP. En effekt är att den kommunala sysselsättningen mätt i antal arbetstimmar ökar snabbare än den totala sysselsättningen även om den kommunala verksamhetsvolymen växer i samma takt som BNP.
Om löneutvecklingen är lika stor i olika sektorer så betyder en lägre produktivitetsökning i tjänsteproduktion att kostnaderna per producerad enhet växer snabbare där. Löne- och andra kostnadsökningar motverkas inte lika mycket av ökad produktivitet. För privat tjänsteproduktion leder detta till ökade relativpriser medan det för skattefinansierad verksamhet innebär att behovet av skatteintäkter ökar.
Tendenser till förändrade prisrelationer blir starkare för den tjänsteproduktion som till stor del innebär direkta mänskliga relationer som omsorg, vård och utbildning än för sådan som är mer administrativ eller teknisk till sin natur.
Dessa samband har bidragit till att den kommunala sektorns produktivitetsutveckling alltmer kommit i fokus i den ekonomiska debatten under l980-talet. Olika försök till beräkningar av den kommunala sektorns produktivitet har presenterats se t.ex. bilaga 21 till 1987 års långtidsutredning.
Bristfálliga studier av offentliga sektorns produktivitet
Produktivitetsförändringar i tjänsteproduktion är mycket nära kopplade till kvalitetsförändringar. Men just kvalitetsaspekten har till stor del skjutits åt sidan i de svenska produktivitetsstudierna.
För att grepp om den faktiska produktivitetsutvecklingen måste andra metoder än de hittills prövade utvecklas, metoder som tar hänsyn dels till att kvalitet är en avgörande faktor i utvärdering av tjänsteproduktion och dels till verksamhetens mål. Dessutom måste metoderna kunna ta hänsyn till yttre faktorer som ofta påverkar resultaten kraftigt.
Endimensionella kvantitativa mått kan snarast skadlig effekt om de tillåts bli styrande för verksamheten. Kvalitativa effekter kan komma i skymundan för ansträngningar att uppfylla vissa kvantitativa målsättningar.
För att visa på problemen i de traditionella ansatsema ska kort referera dels en av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi ESO genomförd studie av den svenska skolan och dels en engelsk studie av den engelska motsvarigheten till grundskolan.
I den svenska studien används antalet elevveckotimmar antalet elever multiplicerat med antalet schemabundna veckotimmar som mått på produktionsresultatet. Skolans reala kostnader till stor del ökad lärartäthet visar sig ha ökat snabbare än antalet elevveckotimmar vilket tolkas som en sjunkande produktivitet.
l den engelska studien används i stället ett kvalitativt mått på produktionsresultatet, genom landsomfattande tester över elevernas prestationer. Även det inte täcker in alla kvalitativa aspekter så är det i alla fall
om en aspekt. Man försöker också rensa resultatet från sådana bakgrundsfaktorer som skolan inte kan påverka, t.ex. föräldrabakgrund.
Ett resultat från den engelska studien är att lärarinsatserna per elev har ett entydigt och starkt positivt samband med elevernas prestationer. Ett annat resultat är de sociala faktorernas stora betydelse.
Medan den svenska studien resulterar i sjunkande produktivitet främst på grund av ökad lärartäthet så visar den engelska studien att den enda produktionsfaktor som påverkar utbildningens resultat är just lärarinsatsen per elev.
Ökade kunskaper genom kommunala jämförelser
I stället för centrala produktivitetsmätningar kan man göra lokala jämförelser av styckkostnader. Kommunförbundet har t.ex. under senare år gjort jämförelser av kostnader för likartad verksamhet mellan olika kommuner. Finansiella nyckeltal har också redovisats se ex. "Vad kostar verksamheten i din kommun. Det finns flera syften med denna typ av jämförelser. Ett viktigt syfte är att stimulera förändringsarbetet i kommunerna där jämförelsetalen kan vara en startpunkt för att undersöka orsakerna till kostnadsskillnader.
Kostnadsskillnader kan bero på att de strukturella förutsättningarna för att driva olika verksamheter varierar mellan kommunerna. De politiska målsättningarna för både servicenivå och kvalitet påverkar också kostnaderna. I vår rapport "Bestämma i eget hus har olika orsaker till kostnadsskillnader mellan kommuner kartlagts.
Dessa båda metoder kan kombineras för att bättre underlag för en meningsfull diskussion om både produktivitet och effektivitet i kommuna-
verksamheter. Möjligheterna att göra relevanta jämförelser mellan olika produktionsformer kan därmed också förbättras.
QüêHL .45.0: .;:-is:; i §$.iE2,.,4$:,.Z.gun Åaan:hår Slå Ä iaii:m,a-Mlfz ;web agaasw:
4 r2213:4. :w: n
10¶Hur klarade kommunerna 1980-talet
Den kraftiga tillväxten i kommunernas verksamhet under 1960-talet fonsatte även under 1970-talet, men har därefter successivt avtagit.
Under 1960- och l970-talen räckte den ekonomiska tillväxten både till att bygga ut den offentliga verksamheten och att öka den privata konsumtionen. Den kommunala utbyggnaden finansierades bland annat med höjda kommunalskatter.
Den tillväxten under senare delen av l970-talet och första
svagare hälften 1980-talet medförde att avvägningsproblemen mellan offentlig
av och privat konsumtion blev tydligare. Under andra hälften av 1980-talet ökade tillväxten något, men samtidigt ville man förändra resursanvändningen i hela samhällsekonomin genom att använda en större del av
för kapitalbildning. Den begränsade tillgången på arbetskraft resurserna var också ett hinder for en kraftig kommunal verksamhetsutbyggnad.
Statens på den kommunala ekonomins roll i samhällsekonomin
syn under 1970- och l980-talen förändrades över tiden.
Under första delen av l970-talet var intresset i huvudsak inriktat på att begränsa kommunala skattehöjningar. Under andra hälften av 1970-ta1et utformades mål för den kommunala sektorns verksamhetsutbyggnad, d.v.s. den reala utvecklingen. Under 1980-talet var åtgärder mot kommu-
ekonomi huvudsakligen riktade mot den finansiella sidan. Då nernas genomfördes rad resursindragningar bland annat i form av begräns-
en ningar i det kommunala skatteunderlaget samt minskade drift- och investeringsbidrag.
Ökningen finansieringsbehovet avtog under
av 1980-talet Förändringar kommunernas konsumtion och investeringar mätt i fasta
av priser visar hur den reala resursanvändningen utvecklats över tiden. Med andra ord hur mängden arbetstimmar samt varor och tjänster som används inom kommunal verksamhet förändrats. Utvecklingen av den reala
viktig förklaring till förändringar i kommunernas resursåtgången är en finansieringsbehov.
Transfereringsutgifterna är inte en real resursåtgång inom kommunerna. I stället består de finansiella resurser som kommunerna överför till
av bland annat föreningar och hushåll. Volymförändringar för transfereringar visar hur de utvecklas om inflationen räknas bort.
Volymfdrändringar och finansieringsbehov De kommunala utgifterna ökade mycket snabbt i volym under hela 1970talet men ökningstakten har därefter gradvis avtagit se tabell 10.1.
Tabell 10.1 Kommunernasutgifter 1971- 1988,årlig procentuellvolymförändring
Årlig procentuell förändring
äilizxgrágdêr
1971- 1975- 1980- 1985-
1975 1980 1985 1988
| Konsumtionsutgifler | 128.1 4.9 | 4.0 | 2.1 1.8 |
| Investeringar | 17.2 -5.2 | 0.8 -4.7 -O.l | |
| Transfereringar | 33.5 5.0 -0.2 | 1.7 3.3 | |
| Summa | 178.8 3.1 | 2.8 | 1.2 1.9 |
Källa: Bearbetningarav SCB-material
För att beräkna hur volymförändringarna i tabell 10.1 påverkar det totala finansieringsbehovet måste olika utgiftsslags andel samtliga kom-
av munala utgifter beaktas. I tabell 10.2 har därför de olika volymförändringarna vägts i förhållande till dessa andelar. Tabell 10.2 visar varje utgiftsslags bidrag till kommunernas utgiftsförändringar mätt i fasta priser.
Tabell 10.2 Bidrag till utgiftsförändringar på grund av volymförändringar 1971- 1988
1971- 1975- 1980- 1985- 1975 1980 1985 1988
| Löner | 1.8 | 1.4 | 0.8 | 0.5 |
| Atrbetsgivaravgifter | 0.5 | 0.6 | 0.3 | 0.2 |
| Ovriga konsumtionsutgifter 0.7 | 0.7 | 0.4 | 0.6 | |
| Summa konsumtionsutgifter 3.0 | 2.7 | 1.5 | 1.3 | |
| Investeringsutgifter | 1.0 - | 0.1 -0.6 | 0.0 | |
| Transfereringsutgifter | 1.1 | 0.0 | 0.3 | 0.6 |
| Summa utgifter | 3.1 | 2.8 | 1.2 | 1.9 |
Källa: Bearbetningarav SCB-material
Tabell 10.2 visar att volymförändringarna under hela 1970-talet sammantaget ledde till ett ökat fmansieringsbehov i fasta priser på knappt 3 procent per år. Under 1980-talets första hälft mer än halverades denna ökningstakt. Förklaringen till detta är både en lägre konsumtionsökning och en kraftig minskning av investeringsvolymen. Under perioden 1985- 1988 hejdades investeringsnedgången samtidigt som transfereringarna svarade för en större del av ökningen av de totala utgifterna. Detta innebar att de sammanlagda volymförändringarna ledde till ett ökat utgiftstryck under slutet av 1980-talet trots en allt lägre tillväxt av konsumtionen.
Relativa prisförändringar och ñnansieringsbehov När prisutvecklingen för en specifik tjänst eller vara avviker från den genomsnittliga prisutvecklingen uppstår förändringar i prisrelationerna, d.v.s. relativpriset förändras. Detta påverkar också fmansieringsbehovet. För att en fullständig bild av hur kommunernas finansiella situation har
påverkats från utgiftssidan har vi kompletterat de traditionella beskrivningarna av volymförändringama med en analys av den relativa prisutvecklingen for den arbetskraft och de varor och tjänster, som krävs för att driva kommunala verksamheter.
Vi har jämfört prisserier för olika kommunala utgiftsslag enligt nationalräkenskaperna med genomsnittlig prisutvecklingen för BNP, den så kallade BNP-deflatorn. BNP-deflatorn beskriver den totala produktionens prisutveckling och har använts eftersom den totala produktionen i princip utgör skattebasen för att finansiera kommunernas utgifter. I tabell 10.3 redovisas skillnaderna i genomsnittlig prisutveckling mellan olika kommunala utgiftsslag och BNP. Dessa skillnader visar därför hur behovet av finansiella resurser från kostnadssidan förändrades.
Tabell 10.3 Relativ prisutveckling för olika utgiftsslag 1971-1988, genomsnittlig årlig förändring
1971- 1975- 1980- 1985-
| 1975 1980 1985 | 1988 | |||
| Löner | -l.7 | 1.5 -l.6 | 0.2 | |
| Arbetsgivaravgifter | 8.2 | 5.6 -O. l | 1.9 | |
| Ovriga konsumtionsutgifter 1.0 | 0.8 | 1.0 -O.7 | ||
| Summa konsumtionsutgifter 0.6 | 2.2 -0.6 | 0.4 | ||
| lnvesteringsutgifter | -0.6 | 0.0 | -0.5 | -0.4 |
| Transfereringsutgifter | 1.2 - | 0.0 | 0.5 | 1.3 - |
| Summa utgifter | -0.l | 1.4 -0.4 | 0.0 |
Källa: Bearbetning avSCB-material För att få jämförbarhet mellan åren har korrigering gjorts för den sänkning av påslagetför pensionskostnadersom gjorts från och med 1987.
Under första hälften av både 1970- och 1980-talet ökade kommunernas lönekostnader långsammare än de genomsnittliga priserna. Under dessa perioder sjönk därför det genomsnittliga relativpriset på arbetskraft och bidrog till att minska kommunernas behov av finansiella resurser. Under perioden 1975- 1980 ökade i stället lönekostnaderna något snabbare än den genomsnittliga prisutvecklingen, vilket innebar att finansieringsbehovet steg.
Utöver förändringar i sysselsättningsvolym och lönepris påverkas de kommunala kostnaderna for personalen av förändringar i arbetsgivaravgifter. Under hela 1970-talet innebar stigande arbetsgivaravgifter en ökad belastning på kommunernas finansiella situation. Under 1980-talet minskade denna belastning främst på grund av minskningen av relativpriset på löner.
Kommunernas kostnader påverkas av de kommunalt anställdas löner, medan kommunernas skatteinkomster till stor del beror på den totala lönesumman. Vi har därför också jämfört lönekostnadsutvecklingen i kommunerna med arbetsmarknaden totalt och återkommer till dessa aspekter i ett senare avsnitt.
De relativa prisförändringarnas betydelse för utgifternas utveckling kan vägas på samma sätt som volymförändringarna. Resultatet av
samman detta framgår av tabell 10.4.
Tabell 10.4 Bidrag till kommunalautgiftslörändringar pågrundavrelativ prisföränd-
ring 1971-1988
1971- 1975- 1980- 1985-
1975 1980 1985 1988
| Löner | -0.6 | 0.5 -0.6 | 0.1 | |
| Arbetsgivaravgifter | 0.8 | 0.8 | 0.0 | 0.3 |
| Ovriga konsumtionsutgifter 0.1 | 0.1 | 0.2 -0.l | ||
| Summa konsumtionsutgifter 0.3 | 1.4 -0.4 | 0.3 | ||
| lnvesteringsutgifter | -O.1 | 0.0 | 0.1 -0.1 - | |
| Transfereringsutgifter | -O.3 | 0.0 | 0.1 -0.2 | |
| Summa utgifter | -0.l | 1.4 -0.4 | 0.0 |
Källa: Bearbetningav SCB-material
Volymförändringar och relativa prisförändringar förklarar tillsammans finansieringsbehovet l de två tidigare avsnitten har vi visat att fmansieringsbehovet beror både på hur den reala resursförbrukningen och transfereringarna utvecklas i kommunerna och på hur de relativa priserna på dessa utgiftsslag förändras. Tillsammans förklarar dessa tvâ faktorer utvecklingen av kommuner-
reala finansieringsbehov över tiden. I tabell 10.5 har effekterna av de nas båda faktorerna vägts för olika slag av utgifter. Tabell 10.5 är
samman följaktligen summering tabellerna 10.2 och 10.4 och visar hur utgif-
en av terna i kommunerna utvecklades under 1970- och 1980-talen, om den genomsnittliga prisutvecklingen räknas bort.
Tabell 10.5 Olika utgiftsslagsbidrag till total volym ochrelativ prisförändring 1971- 1988
1971- 1975- 1980- 1985- 1975 1980 1985 1988
| Löner | 1.2 | 1.9 | 0.2 | 0.6 |
| Arbetsgivaravgifter | 1.3 | 1.4 | 0.3 | 0.5 |
| Ovriga konsumtionsutgifter 0.8 | 0.8 | 0.6 | 0.5 | |
| Summa konsumtionsutgifter 3.3 | 4.1 | 1.1 | 1.6 | |
| lnvesteringsutgifter | -1.1 | 0.1 -0.7 | -0.1 | |
| Transfereringsutgifter | 0.8 | 0.0 | 0.4 | 0.4 |
| Summa utgifter | 3.0 | 4.2 | 0.8 | 1.9 |
Källa: Bearbetningav SCB-material
Under hela 1970-talet växte utgiftsvolymen i kommunerna med knappt 4 procent år. Omkring 80 procent av denna ökning förklaras av att
per utgifterna ökat volymmässigt se tabell 10.2. Resterande 20 procent beror på stigande relativpriser, i första hand i form av höjda uttag av arbetsgivaravgifter se tabell 10.4.
1980-talets första hälft förändrades denna bild radikalt. Öknings-
Under takten i kommunernas samlade volymtillväxt mer än halverades. Det totala ñnansieringsbehovet minskade emellertid ännu kraftigare från knappt 4 till omkring 1 procent per år. Förklaringen till detta är att den lägre volymtillväxten i tiden sammanföll med lägre relativpriser.
Under perioden 1985 1988 ökade utgifterna åter i volym. Det förklaras
framför allt av att den nedåtgående trenden för investeringarna bröts. Däremot överensstämde den genomsnittliga prisutvecklingen för kommunernas utgifter med genomsnittet för hela ekonomin.
Kommunernas andel av BNP minskade under 1980-talet För att en bild av hur kommunernas utgifter förändrats över tiden sätts ofta de samlade utgifterna i relation till bruttonationalprodukten, BNP se tabell 10.6. Både den kommunala verksamhetens volymtillväxt i förhållande till BNP-tillväxten och den relativa prisutvecklingen påverkar andelarna.
Tabell 10.6 Kommunernasutgifter i procent avBNP 1971 1988,löpandepriser
-
1971 1975 1980 1985 1988
| Löner | 5.4 | 5.5 6.7 6.2 | 6.1 |
| grbetsgivaravgifter | 1.4 2.0 | 3.0 3 0 | 3.1 |
| Ovriga konsumtionsutgifter 2.1 2.3 | 2.8 3 0 | 3.0 |
Summa konsumtionsutgifter 8.9 9.8 12.5 12 2 12.2 lnvesteringsutgifter 3.5 2.5 2.4 17 1.5 Transfereringsutgifter 3.1 3.2 3.0 3 O 3.0 Summa utgifter 15.5 15.5 17.9 16 9 16.7 Källa: Bearbetningarav SCB-material
De kommunala utgifternas andel av BNP ökade med omkring en procentenhet från 1971 till 1988. Den kommunala konsumtionen ökade under hela 1970-talet och en bit in på 1980-talet. Sedan mitten av 1980-talet har andelen stabiliserats kring 12 procent.
Den snabba andelsökningen under 1970-talet beror på att både volymoch prisökningarna för den kommunala konsumtionen var snabbare än motsvarande ökning av BNP. Den halvering av konsumtionstillväxten som skett under 1980-talet innebar ändå att tillväxten var något högre än BNP-tillväxten. Förklaringen till den minskade konsumtionsandelen under första delen av 1980-talet sammanhänger därför i huvudsak med att priserna för kommunal konsumtion och då framför allt kommunernas lönekostnader ökat långsammare än genomsnittet se tabell 10.4.
Hur har utgifterna finansierats
Kommunernas viktigaste finansieringskälla är kommunalskatten. Den snabba kommunala expansionen under 1970-talet bidrog till att den kommunala skattesatsen höjdes med omkring 25 Öre per år.
Under perioden 1980-1988 var motsvarande ökning omkring 5 öre. Flera faktorer förklarar det lägre finansieringsbehovet och den låga utdebiteringsökningen under 1980-talet. Konsumtionens ökningstakt mer än halverades. Prisförändringama för de kommunala utgifterna ökade långsammare än genomsnittet. Investeringarna fortsatte att minska. Investe-
6 10-0496
ringarnas andel skattesatsen reducerades från cirka 6 kronor i början av
av 1970-talet till omkring 3 kronor tjugo år senare trots att skatteñnansieringen av investeringarna ökade.
Lönepris, skatteunderlagstillväxt och finansiellt utrymme l vår analys de faktorer påverkat kommunernas behov av finansiel-
av som
under 1970- och 1980-talen jämförde vi bland annat priset för
resurser kommunernas lönekostnader med den allmänna prisutvecklingen. I detta perspektiv såg löneökningar enbart som en kostnadsfaktor.
Lönepriset påverkar emellertid samtidigt kommunernas skatteinkomster. Lönesumman svarar för cirka 80 procent av det kommunala skatteunderlaget. Utvecklingen lönesumman beror på Förändringar både i sys-
av selssättningsvolym och i lönepris. För att visa på sambandet mellan lönekostnad och skatteunderlag kan man göra Följande tankeexperiment.
Antag att sysselsättningsvolymen är oförändrad. Förändringen av skatteunderlaget förklaras då i princip enbart av lönepriset. Antag vidare att den genomsnittliga löneutvecklingen för de kommunalt anställda följer snittet för samtliga sysselsatta. Antag slutligen att priset på alla kommuna-
utgifter följer lönepriset, att skatteunderlaget är grunden för alla kommunala inkomster samt att inkomsterna motsvarar utgifterna. Under des-
förutsättningar skulle kommunernas kostnadsökningar följa tillväxten sa
skatteunderlaget. Behov att ändra den kommunala utdebiteringen, eller av på andra sätt förändra kommunernas inkomster, skulle då endast bero på utgifternas volymförändringar. Samma förhållande kan också uttryckas från motsatt utgångspunkt. Om löne- och prisutvecklingen i kommunerna följer den genomsnittliga löneutvecklingen måste volymförändringar finansieras höjd utdebitering inte samtidigt den totala sysselsätt-
genom om ningen ökar i takt med tillväxten i kommunerna. I tabell 10.7 exemplifieras de ovan beskrivna sambanden.
Tabell 10.7 Sambandmellan pris-, volym-ochskatteunderlagslörändring
Utgångs- Pris- Utgifts- Total läge ökning ökning sysselsätt-
10 2proc ningsökning
proc
2 proc
| Kommunala utgifter | 17.0 | 18.7 | 19.1 | 19.1 |
| skatteunderlag | 100.0 | l 10.0 | l 10.0 | 112.2 |
| Kommunal skattekvot 17.0 | 17.0 | 17.3 | 17.0 | |
| Kommunalskatt | 17.0 | 18.7 | 19.1 | l9.l |
Sambanden mellan lönevolym, lönepris och skattekvot i den kommuna-
sektorn och i hela ekonomin gäller både vid en historisk analys och vid finansiella framtidsbedömningar.
De kommunala utgifterna består emellertid i verkligheten inte enbart av lönekostnader. År 1971 svarade löner för cirka 35 procent och arbetsgivar-
de totala utgifterna. År 1988 löneandelen i avgifter för 9 procent av var
sett oförändrad medan arbetsgivaravgifterna fördubblat sin andel. stort Resterande utgifter, och tjänsteköp för den löpande verksamheten,
varuinvesteringar och transfereringar svarade således 1971 för drygt 55 procent
de totala utgifterna. År 1988 hade denna andel minskat till omkring 45 av procent. Större delen av dessa utgifter följer snarare den allmänna prisutvecklingen än lönepriset. Vid oförändrad volym minskar utgifterna för dessa kostnadsslag, mätt som andel av skatteunderlaget, om lönekostnaderna ökar snabbare än övriga priser. Detta skapar, allt annat lika, ett finansiellt utrymme för expansion av verksamheter, även vid oförändrad skattekvot. I takt med att lönekostnadernas andel av de totala utgifterna växer, krymper dock denna marginal.
Komplexiteten på ovanstående teoretiska resonemang ökar av att kommunernas inkomster endast till en del erhålls från skatteunderlaget. Statsbidragen och summan av övriga inkomster utvecklas inte automatiskt i takt med reallöner och produktivitet. Avgörande för det finansiella utrymmet för kommunerna är om den del av utgifterna som utvecklas i takt med reallönen är större eller mindre än den del av inkomsterna som utvecklas i denna takt.
Lägre lönekostnadsökningar i kommunerna Det tidigare resonemanget om sambandet mellan skattebehov och löneökningar bygger också på förutsättningen att den faktiska genomsnittliga lönekostnadsförändringen är densamma i alla sektorer. Om lönepriset i kommunerna vore en avspegling av löneutvecklingen i hela ekonomin skulle kostnadsökningen, allt annat lika, med två års eftersläpning återspeglas på inkomsterna. Om lönerna i kommunerna i stället ökar snabbare än genomsnittet skulle den kommunala utdebiteringen vid oförändrad verksamhet gradvis behöva höjas. Skulle de genomsnittliga löneökningar-
i kommunerna däremot vara lägre än snittet för hela ekonomin växer na skatteunderlaget snabbare än de kostnader som beror av löneutvecklingen i kommunerna och utdebiteringen skulle gradvis kunna sänkas om verksamheten är oförändrad.
l praktiken har den genomsnittliga löneförändringen i kommunerna under de två senaste decennierna markant avvikit från genomsnittet i hela ekonomin se tabell 10.8. Jämför också bilaga 24 till LU90 av Bertil Holmlund.
Vi har jämfört den löneutveckling för kommunerna som framgår av tabell 10.8 med egna beräkningar över det genomsnittliga kommunala lönepriset under 1980-talet. överensstämmelsen är stor för kommunernas totala lönekostnader. Det har dock inte varit möjligt att bryta ned underlaget på verksamhetsnivå.
Tabell 10.8 Genomsnittlig årlig förändring avlönekostnaderinom olika sektorer
1970- l975- l980- 1985- 1975 1980 1985 1988
| Kommuner | 7.5 | l2.l | 6.7 | 6.2 |
| Totalt exkl kommuner | 11.3 | l l.l | 7.4 | 7.l |
| Totalt | 10.9 | l 1.2 | 7.3 | 6.9 |
Källa: Bearbetningarav SCB-material
Under andra hälften av 1970-talet ökade de genomsnittliga lönekostnaderna i kommunerna snabbare än genomsnittet för resten av ekonomin. Under början av 1970-talet och under hela 1980-talet har det motsatta förhållandet gällt. Vi har tidigare visat att löneökningarna i kommunerna under första hälften av 1980-talet varit lägre än prisökningarna och därför
finansiella resurstillskott under perioden. Detta gäller minskat behovet av även för andra sektorer. Skillnaden mellan löne- och prisutvecklingen var dock större i kommunerna, än i övriga sektorer. Detta förhållande har betydelse för relationerna mellan utgifter och inkomster i kommunerna.
Lägre genomsnittliga lönekostnadsökningar i kommunerna än snittet för samtliga sysselsatta behöver inte betyda att varje enskild anställd i kommunerna har fått en motsvarande relativ försämring. En orsak till skillnaderna kan vara att personalsammansättningen i kommunerna har förändrats. Lönenivåerna i de verksamheter som byggts ut kraftigast under perioden, d.v.s. barn- och äldreomsorgen, är lägre än i de verksamheter som inte byggts ut. Detta bidrar till att sänka det sammanvägda snittet. Snittlönerna påverkas också av om ålderssammansättningen förändras. Förändringar i den relativa lönenivån mellan olika sektorer kan också hänga samman med olika lönenivåer i utgångsläget som inte beror på att personalsammansättningen skiljer sig åt mellan sektorerna. Inom den tidsram som funnits för arbetet med denna bilaga har det inte varit möjligt att bena upp olika tänkbara faktorers förklaringsvärde. Ingenting tyder dock på att hela skillnaden kan förklaras med strukturella faktorer.
Oberoende av vilka förklaringsfaktorer som väger tyngst har lönekostnaderna för de kommunalt anställda under hela 1980- talet i snitt ökat långsammare än det genomsnittliga lönepris som påverkar kommunernas skatteunderlag. Detta förhållande är en bidragande förklaring till att kom-
klarat 1980-talet med mycket begränsade utdebiteringsökningar. munerna
Långtidsutredningens scenarieteknik bygger bland annat på att löneutvecklingen över tiden är densamma för samtliga sektorer. Våra egna kalkyler över kommunernas finansiella utveckling på längre sikt har hittills också baserats på ett sådant antagande. Det faktum att den historiska verkligheten inte stämmer med denna förutsättning får konsekvenser i vår finansiella framtidsanalys.
Våra finansiella framtidsbilder beskrivs i ett senare avsnitt. Där redovisar bland annat resultaten olika känslighetsprövningar utifrån
av alternativa antaganden om den genomsnittliga lönekostnadsutvecklingen i kommunerna jämfört med övriga sektorer.
Inget enkelt samband mellan skazteunderlag och skatteinkomster Skatteinkomsternas utveckling beror både på förändringar i skatteunderlag och skattesatser. Skatteunderlagets förändring ett år följer emellertid inte respektive års löne- och prisutveckling utan beror i stället på löne-, pris- och ränteutvecklingen samt ändrade beskattningsregler två år tidiga-
På grund av att pensionerna årligen justeras med föregående års prisre. utveckling påverkar även prisutvecklingen tre år tidigare förändringen av skatteunderlaget.
Variationerna mellan åren förstärks dessutom av systemet med avräk-
ningslikvid. Avräkningslikviden består skillnaden mellan förskott för
av budgetåret och förskottet två år tidigare. Det medför att skillnaden i löneökningar m. m. tvâ respektive fyra år tillbaka i tiden påverkar löpande års skatteinkomster. Skatteinkomsterna ökar därför inte i takt
samma som skatteunderlaget även om utdebiteringen är oförändrad.
I tabell 10.9 beskrivs hur nuvarande systern för kommunalskatt är uppbyggt.
Tabell 10.9 Sambandmellan skatteunderlagoch skatteinkomster Budgetår Skatteunderlag Utdebitering Skatteinkomster
Förskott Slutavräkning l u. 2
U2 3 u,xF, + u,S3-F,
u; 4 F., u.. u4xF4 u;S..-F,+
I diagram 10.1 redovisas hur variationerna i skatteinkomsterna pâverkas av att avräkningslikviden varierar mellan olika år.
Avräkningslikvidens storlek beror både på variationer i inflationstakten och på inflationsnivån. De år avräkningslikviden
ökat eller minskat mycket kraftigt har också skatteinkomstemas utveckling påverkats. År l977 ökade förskottet med 20 procent och avräkningslikviden med 50 procent vilket resulterade i skatteinkomstökning med 25 procent. År 1984
en ökade skatteinkomsterna endast med drygt fyra procent, den långsammaste tillväxten under hela perioden. Det sammanhänger med att avräkningslikviden minskade med 20 procent samtidigt förskottet ökade med 10
som procent.
Hur skatteintäkterna har påverkats av ändringar i skattesatser och skatteregler framgår av diagram 10.2. Där redovisas hur de totala skatteinkomsterna förändrats jämfört med skatteinkomsterna rensade från skatte-
Diagram 10.1 Årlig förändring förskott, avräkningslikvid skatteinkomster,
av samt löpandepriser
1 Totala
skatten
Avläm-
likvid
------ Föuskott
1971 1975 1980 1985 1988
År Källa: Bearbetningav SCB-material
Diagram 10.2 Skatteinkomsternas årliga förändring
Mnkr 15000
1011 1
T
Källa."Bearbetningav SCB-material sats- och regelförändringar. En del av de inkomstminskningar som blivit effekten av regeländringarna har kommunerna under övergångsperiod
en fått kompensation för. Detta har inte tagit hänsyn till i diagramredovisningen. Nettoeffekten för de år då sådan kompensation har utgått är därför något lägre än vad som framgår av diagram 10.2.
Under tre år på 1970-talet har förändringar i regel- och skattesatser påverkat skatteinkomstema i hög grad. År 1973 ersattes ortsavdraget med ett grundavdrag och 1977 slopades avtrappningen av grundavdraget vid stigande inkomster. Den stora skillnaden 1978 förklaras av både kraftig tillväxt av skatteunderlaget och stor ökning av den genomsnittliga skattesatsen.
Under 1980-talet påverkades kommunernas skatteunderlag främst av höjningen av grundavdragen, den slopade kommunala företagsbeskattningen samt införandet och höjningen av schablonavdragen under inkomst av tjänst.
Skatteinkomsterna ökade snabbare än inflationen Eftersom huvuddelen av kommunernas skatteinkomster beror på den allmänna löne- och prisutvecklingen två år tidigare kommer en kraftig förändring av inflationen att påverka utgiftssidan direkt men inkomstsidan först med två års eftersläpning. Hur inkomstsidan påverkas framgår av diagram 10.3 där jämfört utvecklingen av skatteinkomsterna med inflationsutvecklingen enligt konsumentprisindex KPI samt kostnader för konsumtion och transfereringar.
Skatteinkomsterna ökar normalt sett snabbare än KP1. Ett tydligt undantag är 1980 då inflationstakten ökade kraftigt. Detta medförde att Skatteinkomsterna steg betydligt långsammare än kostnaderna. Från och med 1986 då vi haft en sjunkande inflationstakt jämfört med första delen av 1980-talet har inkomsterna ökat snabbare än kostnaderna. Det kan vara en bidragande orsak till att de genomsnittliga skattesatserna både 1986 och 1987 kunde sänkas med några ören. Skatteinkomsternas utveckling påverkas också av den tidigare beskrivna ryckigheten i avräkningslikvidens utveckling mellan åren.
Diagram 10.3 Procentuellförändring avskatteinkomster, konsumtion och transfereringar
Procent
r
1571 1955" f 19$"19es'
19:90 Källa."Bearbetningav SCB-material Finansieringskällornas betydelse har varierat De olika fmansieringskällornas bidrag till den totala inkomstutvecklingen har varierat. l tabell 10.10 redovisas den procentuella utvecklingen av inkomsterna i fasta priser med fördelning på olika inkomstslag. Tabell 10.10 Olika inkomstslagsbidrag till total inkomstförändring 1971-1988
1971- 1975- 1980- 1985- 1975 1980 1985 1988
Skatter 2.2 2.9 -0.2 2.5 Generellabidrag 0.1 0.3 0.3 -0.5 minus avgifter
| Driftbidrag | 2.0 | 1.5 | 0.1 | -0.2 |
| Ovriga inkomster | 0.9 -O.2 | 0.3 | 0.7 | |
| Summa | 5.2 | 4.5 | O 5 | 2.5 |
Källa: Bearbetning av SCB-material
Den kraftiga konsumtionsökningen under 1970-talet ställde stora krav på en finansiering som inte klarades av genom den automatiska ökningen av skatteinkomsterna. De totala inkomsterna ökade under denna period med i genomsnitt 5 procent per år i fasta priser. En stor del av utgifterna avsåg sådana verksamheter som statsmakterna prioriterade och därför stimulerade med generösa statsbidrag. De statliga bidragen tillsammans med skatterna svarade därför för större delen av inkomstökningen.
Under 1980-talet blev utvecklingen en annan. Den dämpade konsumtionsökningen under första hälften av perioden innebar att behovet av inkomstökningar mycket måttliga. Driftbidragens betydelse som fi-
var nansieringskälla avtog markant. Däremot ökade de generella bidragen i betydelse. Det sammanhänger med att bidragen till barn- och äldreomsorg inte justerades för kostnadsökningar samt att skatteutjämningssystemet förstärktes. Skatteinkomstema minskade i fasta priser under denna period trots att skattesatsen höjdes med l l öre per år. Detta beror bland annat på att lönerna under denna period ökade långsammare än priserna och därför påverkade skatteunderlaget negativt. Vad som framför allt förklarar de totala inkomstemas volymtillväxt under denna period är i stället avgifter-
na. Det sammanhänger med att de avgiftsbelagda verksamheterna expanderade snabbare än andra verksamheter samtidigt som taxorna kostnadsanpassades.
Under andra hälften av 1980-talet har de olika inkomstslagens betydelse åter förändrats. Skatter och avgifter ökar i betydelse medan både generella bidrag och driftbidrag minskar. Driftbidragen fortsatte att urholkas med inflationen och den 1986 införda skatteutjämningsavgiften har gradvis minskat de generella bidragens betydelse som ñnansieringskälla.
Inkomsternas andel BNP har sjunkit under 1980-talet
av Skatternas andel BNP ökade under 1970-talet se tabell 10.1 1. Den så
av kallade kommunala skattekvoten d.v.s. den andel av kommunernas utgif-
finansieras med kommunalskatt och statsbidrag ökade under ter som 1970-talet från 1l till nästan 15 procent. Därefter har en successiv minskning skett. Övriga inkomster främst avgifter har varit ganska konstanta och utgjort drygt 3 procent av BNP trots att avgifterna under framför allt första hälften 1980-talet ökat kraftigt. Avgifterna för affärsmässig verk-
av samhet redovisas i tabell 10.11 netto, vilket förklarar den relativt låga andelen.
Tabell 10.11 Kommunernasinkomster i procentavBNP 1971-1988, löpandepriser
1971 1975 1980 1985 1988
| Kommunalskatt | 7.1 | 7.1 8.8 | 8.1 8.4 |
| statsbidrag, netto | 3.8 4.4 | 5.4 | 5.3 4.4 |
| Skattckvot totalt | 10.9 11.5 14.2 13.4 12.8 | ||
| Ovriga inkomster | 3.4 | 3.3 3.2 | 3.3 3.3 |
| Totala inkomster | 14.3 14.8 17.4 16.7 16.1 |
Källa: Bearbetning av SCB-material
Sammansättningen av den totala kommunala skattekvoten har ändrats. l början av 1970-talet svarade den andel som beror på egen kommunalskatt för ungefär två tredjedelar. Denna andel minskade under l970-talets lopp men har under 1980-talet åter ökat till omkring två tredjedelar. På grund av avindexeringen av statsbidragen har de gradvis minskat sin del av den totala kommunala skattekvoten.
Den beskrivna utvecklingen blir än tydligare om man jämför hur olika inkomstslag förändrats i förhållande till totala inkomster se tabell 10.12.
Effekterna av övervältringen från statsskatt till kommunalskatt belyses närmare i den finansiella framtidsanabrsen.
Tabell 10.12 Kommunernasinkomster i procent av respektiveårs totala inkomster
1988, löpandepriser 1971-
1971 1975 1980 1985 1988 Skatter 49.3 47.9 50.4 48.5 52.2 Generellabidr minus 4.2 3.8 4.5 5.7 3.9
avg
| Driftbidrag | 19.5 23.1 25.0 24.8 22.5 |
| Ovriga inkomster | 27.0 25.2 20.1 21.0 21.4 |
| Summa | 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 |
Källa: Bearbetningarav SCB-material
Det finansiella resultatet l detta avsnitt redovisas hur kommunernas finansiella situation utvecklats perioden l97l 1988. Analysen görs utifrån det nationalekonomisunder ka måttet finansiellt sparande samt diverse kommunalekonomiska mått. De mått använt framgår av figur lO.l. som
Figur 10.1 Definitioner
1inan.siellt .sparande skillnaden mellan totala inkomster utgörs av och utgifter exklusive nettoupplåning. Begreppet används inte inom kommunal redovisning. Däremot är det ett viktigt mått för att analaysera nationella ekonomiska samband. Verksamhetens nettokostnader resultat 1 beräknas som skillnad mellan intäkter och kostnader exklusive avskrivningar. Det visar del kommunernas löpande verksamhet som måste finanhur stor av sieras med framför allt kommunalskatt. Räntenetto visar skillnaden mellan ränteintäkter och och räntekostnader och motsvarar i våra beräkningar på nationell nivå i princip finansnettot enligt den kommunala redovisningen. Resultat efter skatteintäkter och räntenetto resultat 2 är det finansiella resultatet sedan skatteintäkter och generella statsbidrag samt räntenetto summerats till nettokostnaderna enligt resultat Eget kapital nettoförmögenhet utgörs av skillnaden mellan sumtillgångar och summa skulder. ma Soliditet beräknas eget kapital i förhållande till summa tillsom gångar. Måttet visar kommunens finansiella styrka på lång sikt det mäter hur stor del tillgångarna som inte är belånagenom att av de. "Ränzabilitet"beräknas resultat 2 dividerat med eget kapital. som Måttet visar den reala förmögenheten minskat eller ökat under om året.
Stora variationer i det finansiella sparandet Det finansiella sparandet har uppvisat stora variationer under perioden 1971-1988 se diagram 10.4. Den kraftiga förbättringen under de första åren av 1970-talet räckte både till att skattefinansiera stor del av investeringarna och att öka en kommunernas likviditet. Under både 1972 och 1973 motsvarade likviditetsförbättringen mer än l krona av kommunalskatten. Försämringen under mitten av 1970-talet berodde på att den stora konsumtionsökningen sammanföll i tiden med höga reallöneökningar samt realt oförändrade skatteinkomster. År 1978 förbyttes de tidigare årens sparandeunderskott i ett sparandeöverskott. På grund både stor höjning av skattesatsen och en kraftig av skatteunderlaget ökade skatteinkomsterna mycket snabbt detta ökning av
Diagram 10.4 Finansiellt sparande1971-1988, 1988 års priser
b -10000
1931 r 1575 u r r u 1 v v 1 19135 19så
Källa."Bearbetningav SCB-material år. Samtidigt reducerades behovet av finansiella tillskott, eftersom volymtillväxten dämpades och reallönerna var oförändrade.
Förbättringen av det finansiella sparandet under början av 1980-talet fram till 1984 förklaras framför allt av att en låg volymökning av inkomsterna kombinerades med volymminskningar eller mycket måttliga volymökningar av de totala utgifterna.
Under hela perioden 1978 fram till 1985 byggdes kommunernas likviditet upp, eftersom överskottet från driftverksamheten var större än vad som behövde användas för att finansiera investeringarna. En femtedel av nettoinvesteringarna lånefinansierades ändå under denna period.
År 1985 skedde ett trendbrott. Det finansiella sparandet försämrades och lån samt överskott räckte inte till för att finansiera investeringarna. Försäljningen av kommunala fastigheter blev en allt viktigare finansieringskälla, samtidigt som likviditeten gradvis minskade.
Ett finansiellt sparandeunderskott visar en sektors behov av kapitaltillskott för att klara både verksamhet och investeringar. Tillskottet kan antingen täckas med egna medel eller lånas upp. Ett sparandeunderskott måste därför bedömas med utgångspunkt i om det är drift- eller investeringsverksamheten som huvudsakligen svarar for underskottet. Ett sparandeunderskott som beror på stora investeringar är inte så problematiskt, eftersom en investering i allmänhet ger avkastning på längre sikt. Om underskott däremot beror på driftverksamheten måste åtgärder vidtas för att eliminera underskottet. Överskottet från drzjiverksamheten har gradvis minskat I början av 1970-talet användes omkring 70 skatteintäkterna
procent av för att betala den löpande verksamheten. Denna andel har ökat med nästan 20 procentenheter tjugo år senare se diagram 10.5. Under
samma period har räntenettots andel av skatteintäkterna halverats från 7 till 3 procent. Det beror främst på att nettoupplåningen minskat på grund av den kraftiga volymminskningen av investeringarna. Den minskande investeringsvolymen har inneburit att behovet finansiella för
av resurser att täcka investeringsutgifterna gradvis reducerats.
Diagram 10.5 Resultatavlöpandeverksamhet,andelavskatteintäkterna 1971-1988
Procent 100
75§
m
E år ------ Rarlutz
"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""Rântenetto
h
---------- -nesmxan
1971 1975 1980 1985 1988
Källa: Bearbetningav SCB-material
Att bidraget från driftverksamheten efter skatteintäkter och räntenetto resultat 2 minskade behöver inte tyda på finansiella problem då samtidigt investeringarna minskade.
Under åren framöver, då investeringarna beräknas öka, innebär en fortsatt minskning överskottet från driftverksamheten emellertid ett
av ökat tryck på skattesatserna. Detta gäller om den del av investeringarna
finansieras med skatter är konstant. Om skattefinansieringen däremot som minskar kommer skattesatserna behöva höjas först om några år, eftersom
större del överskottet i framtiden då måste användas för räntor och en av amorteringar.
Även finansiering investeringar försäljning av anläggningar
en av genom
används i verksamheter kan leda till behov av skattehöjningar på sikt. som Hyreskostnader för likvärdiga lokaler kommer då i stället att öka eller alternativa hyresintäkter kommer att minska. Skillnaden mellan skattefinansiering och finansiering försäljning av anläggningar ger därför
genom endast en tidsförskjutning av skatteuttaget.
Trots att bidraget från den löpande verksamheten för att finansiera investeringarna resultat 2 har minskat sin andel av skatteintäkterna har överskottet ändå räckt för att finansiera en stor del av nettoinvesteringar-
investeringarna hela tiden minskat. Åren na. Det beror i sin tur på att 1978, l983 och 1984 överskottet till och med större än de totala
var investeringarna. Detta ledde därför till att kommunerna dessa år kunde bygga sin likviditet mycket kraftigt och samtidigt betala av låneskul-
upp der.
Från och med 1985 har denna utveckling emellertid brutits genom att en allt mindre del överskottet blivit kvar för att bidra till att finansiera av
av investeringarna. Denna period kännetecknas också av att försäljning av anläggningar ökat i betydelse som finansieringskälla. År 1988 motsvarade nettoförsäljning fastigheter en fjärdedel av nettoinvesteringarna. Det
av årliga överskottet har minskat till en nivå som inte är tillräcklig för
numera att finansiera kommunernas reinvesteringar, varför nettoförmögenheten har börjat minska.
Kommunernas förmögenhet minskade under 1980- talets del senare Kommunernas eget kapital har nästan fördubblats sedan 1971 räknat i fast penningvärde. Förmögenhetsuppbyggnaden var speciellt stor under första och senare delen av l970-talet. Från början av 1980-talet halverades takten i den årliga förmögenhetsuppbyggnaden. Från och med 1985 har värdet av kommunernas samlade förmögenhet gradvis minskat. För att en riktigare beskrivning av den kommunala förmögenheten i vår analys har kommunernas anläggningstillgångar varje år räknats till om bruksvärde. Jämfört med anläggningstillgångarna i balansräkningen har detta värde successivt ökat. År 1971 har bruksvärdet beräknats till 20 procent högre än värdet enligt balansräkningen. År 1988 är motsvarande värde drygt två gånger högre än vad som redovisas i balansräkningen. Orsaken till att relationerna mellan bruksvärdet och värdet enligt balansräkningen har förändrats är framför allt den kraftiga inflationen under 1970- och l980-talet. Eftersom bruksvärdet tar hänsyn till inflationen blir skillnaden i förhållande till bokförda värdet högre då inflationen är kraftig. En annan orsak till skillnaden mellan bokfört värde och bruksvärde är att tillgångarna i balansräkningen hittills redovisats med reducering för respektive års investeringsbidrag. Nettoförmögenhetens förändring påverkas både hur tillgångar och av skulder utvecklas eftersom den beräknas som skillnaden mellan summa tillgångar och skulder se diagram 10.6. Att det kapitalet nästan egna fördubblades mellan 1971 och 1988 beror därför också på att låneskulderna minskade i fast penningvärde. Denna minskning sammanhänger både med hög inflation, låg årlig nettoupplåning till följd av låg investeringstillväxt samt minskad låneñnansiering av investeringar.
Diagram 10.6 Årlig förändring tillgångar, skulder av samt egetkapital Mnkr
Satillg
Källa: Bearbetningav SCB-material
l diagram 10.7 redovisas det egna kapitalets andel externa utgifter av avseende driftverksamheten. Redovisningen görs i form indextal med av 1971 100. Även det kapitalet nästan är dubbelt så högt som om egna 1988 som 1971 så har det i förhållande till kommunernas driftkostnader varit ganska konstant. Den förmögenhetsminskning började under andra som delen av 1980-talet framgår även av denna jämförelse.
Diagram 10.7 Eget kapital förhållande tilli externadriftkostnader
index
100 m i
ao
eo
o
1971 1975 1930 1% 1%
År Källa: Bearbetningav SCB-material
Förändringen av det egna kapitalet påverkas också av dess sammansättning. Tillgångarna består av anläggnings- och omsättningstillgångar. För att se hur det egna kapitalet i form av anläggningstillgångar utvecklats har
jämfört det med Förändringen av de externa driftkostnaderna se diagram 10.8. Kommunernas tillgångar minskade gradvis under hela perioden såatt deras andel av driftkostnaderna 1988 var 25 procent lägre än 1971.
Diagram 10.8 Anläggningstillgångar i förhållande till externadriftkostnader 1971- 1988
Index 120
i 100
w á I j i -
4 Di eo
1971 1975 19m 1905 1988
Källa: Bearbetningav SCB-material
Orsaker till det minskade kapitalbehovet kan förklaras av både förändringar i verksamhetens sammansättning och nedgången i investeringarna. De verksamheter som byggts ut mest såsom barn- och äldreomsorg har varit mindre kapitalintensiva än den affärsmässiga verksamheten. Investeringsnedgången under de två decennier analyserat har också varit mycket kraftigare för stora delar av den affärsmässiga verksamheten. Samtidigt har vissa delar av den affärsmässiga verksamheten förts över till bolag. En ökad användning av förhyrda lokaler kan också förklara denna utveckling.
Kommunernas soliditet ökade successivt från 65 procent vid periodens början till omkring 80 procent under 1980-talet se diagram 10.9. Det förklaras av att tillgångarna ökade medan låneskulderna minskade i fast penningvärde. Att låneskulden minskade förklaras av en ökad skattefmansiering av investeringarna under en stor del av perioden.
1988 Diagram 10.9 Soliditet l97l -
Procent 100
I
O
1971 197.5 1930 195 1%
Källa: Bearbetningav SCB-material
Den reala formögenhetsförändringen kan också beskrivas utifrån räntabilitetens förändring. En räntabilitet på 3-4 procent innebär oförändrad real förmögenhet, eftersom det på lång sikt motsvarar det årliga behovet av reinvesteringar.
Under första hälften av 1970-talet då det egna kapitalet under flera år ökade kraftigt var räntabiliteten de flesta år högre än 5 procent se diagram 10.10.
Diagram 10.10 Räntabilitet 1971-1988
Procent 10.0
75-
2.5-
---Mirirri-
Va
1971 1975 1900 1985 1988
Källa: Bearbetningav SCB-material
År 1972 uppgick räntabiliteten till 9 Den försämrade förmögen-
procent. hetstillväxten under 1980-talet har inneburit att räntabiliteten endast i undantagsfall uppgått till 5 procent. Från och med 1985 har räntabiliteten varje år understigit 4 procent d.v.s. överskottet från driftverksamheten har varit lägre än vad som behövts till reinvesteringar.
373V ågggp
11¶Finansieringsbehov på 1990-talet
För framtiden finns obalans mellan verksamhet och finanser i kommu-
en
Beslut är tagna om utvidgade verksamheter utan motsvarande nerna. minskning på andra områden. De statliga bidragen räknas i de flesta fall inte i takt med inflationen. Samtidigt finns det en motvilja mot
upp skattehöjningar i kommunerna samt statliga förslag om skattestopp.
l detta kapitel förklaras vad det framtida kommunala finansieringsbehovet beror på. Därefter följer en beskrivning av hur fmansieringsbehovet varierar efter olika förutsättningar i omvärlden och för den kommunala verksamheten. I kapitel 12diskuteras hur det kommunala finansieringsbehovet kan mötas på olika sätt.
Vad påverkar det kommunala ñnansieringsbehovet
Kommunernas finansieringsbehov är beroende av den nationella ekonomiska utvecklingen. Finansieringsbehovet påverkas emellertid också av finansieringsmetod, verksamhetsnivå och kostnadsutveckling se figur 11.1.
Figur 11.1 Kommunalt ñnansieringsbchov,påverkandefaktorer
7 l0-0496
Gapet mellan utgifter och inkomster Vårt huvudalternativ för den kommunala ekonomiska utvecklingen baseras på följande Förutsättningar: 0 En nationell ekonomisk utveckling enligt LUs antaganden. Där förut-
sätts att den totala produktionen fortsätter att öka med knappt 2 procent
år. Arbetslösheten är oförändrat låg, reallönerna ökar i snitt med 1.6
per
procent per år och inflationstakten dämpas kraftigt till 3.3 procent per
år. 0 Statsbidragen följer nuvarande regler. Det innebär att bidragen till barn-
och äldreomsorg samt skatteutjämningsbidragen räknas upp med hän-
syn till pris- och löneökningar. 0 Den kommunala reallöneutvecklingen sker i takt med ekonomin i övrigt. 0 Barnomsorgen är fullt utbyggd 1991. 0 Kommunerna väljer finansieringsstrategi som består av en kombina-
en
tion skatte- och lånefmansiering. I princip innebär detta att reinveste-
av
ringar täcks med skattemedel, medan nyinvesteringar finansieras via
lån. Detta leder till att det egna kapitalet i fast penningvärde är konstant över tiden.
I tabell ll.l redovisas hur kommunernas utgifter och inkomster kom-
att utvecklas utifrån dessa förutsättningar och med oförändrad utdemer bitering. Tabell ll.l Kommunalautgifter och inkomster i procentavBNP samtfinansieringsbehovuttryckt i behovavhöjd skatt
1990 1995 2000
prel
BNP miljarder kr. l 49 l 262 l 380 Utgi/ier Konsumtion
varav lön exkl arb avg Transfereringar Investeringar Räntenetto Summa Inkomster Kommunalskatt statsbidrag Summa skatteinkomster l Ovriga inkomster Summa Nettoupp/åning å Summa inkomster + upplåning 17.1 15.9 15.3 Ytterligarelinansieringsbehov Som andelav BNP 1.7 2.2 Somutdebitering kr./skkr. 3.50 4.30
Källa: Egnaberäkningar
Trots att de sammantagna kommunala utgifterna, mätt som andel av BNP, knappast ökar finns det vid sekelskiftet ett tillkommande finansieringsbehov i kommunerna som motsvarar drygt 4 kronor i utdebiteringshöjning. I absoluta tal motsvarar detta 30 miljarder kronor rensat från konsumentprisökningar.
Varför ökar finansieringsbehovet Grunden till fmansieringsbehovet kan Förklara översiktligt genom en grov analys av kommunernas framtida utgifter och intäkter enligt tabell ll.l. Resultatet uppdelat på olika förklaringsfaktorer, redovisas i figur l 1.2.
Figur 11.2 Kommunalt ñnansieringsbehovår 2000
KK
por
.
°@%g@
I/ae 2k: 0.547: k:
05Kk
De kommunala utgifterna ökar snabbare än BNP 1990- 1995. Mätt i förhållande till BNP blir ökningen cirka en halv procentenhet. Därefter förändras BNP och de kommunala utgifterna ungefär i samma takt.
Den kommunala konsumtionen stiger med cirka en procentenhet av BNP under 1990-talet främst till följd av utbyggnaden av barnomsorgen. Transfereringar och investeringar minskar däremot sina andelar med sammanlagt cirka en halv procentenhet. Då det kommunala skatteunderlaget utgör omkring halva BNP motsvarar en ökning av de totala utgifterna med en halv procentenhet en höjd kommunal utdebitering med en procentenhet.
Resultat: knappt l krona per skattekrona.
Statsbidragen ökar i takt med att barn- och äldreomsorgen byggs ut. Värdet av dessa och andra statsbidrag urholkas dock gradvis då i våra beräkningar utgått från att de inte räknas upp i takt med inflationen. Mellan 1990 och 2000 minskar statsbidragen med cirka en procentenhet av BNP vilket motsvarar två kronor. Det tillkommande fmansieringsbehovet mellan 1995 och 2000 förklaras nästan helt av denna faktor.
Resultat: 2 kronor per skattekrona.
Den nettoförsäljning av fastigheter som ägde rum under andra delen av 1980-talet antas upphöra eftersom nettoförsäljning av fastigheter i princip leder till ökade hyreskostnader eller förlust av hyresinkomster för den egna verksamheten. Utförsäljning är därför inte en billigare finansieringsform än upplåning. Se kapitel 12. Minskad utförsäljning motsvarar en höjd skattesats med 50 öre.
Resultat: 0.50 kronor per skattekrona.
Vårt antagande om skattefinansiering av reinvesteringar och lånefmansiering av nyinvesteringar leder till en minskad nettoupplâning som motsvarar 0.7 procent av BNP eller 1.30 kronor. I utgångsläget 1990 har kommunerna lånefinansierat delar av reinvesteringarna och därmed minskat det egna kapitalet i stället för att höja skatten.
Resultat: 1.30 kronor per skattekrona
Det kommunala skatteunderlaget växer under 1990-2000 med 2 procent per år medan BNP ökar med 1.8 procent. Att skatteunderlaget ökar mer än BNP förklaras dels av att antalet arbetade timmar ökar, dels av att den reala pensionssumman växer snabbare. En ökning av det kommunala skatteunderlaget minskar behovet av en skattehöjning. Det kommunala skatteunderlaget beräknas under perioden 1990-2000 öka sin andel av BNP från knappt 51 till drygt 52 procent.
Resultat: -0.50 kronor per skattekrona
Sammanfattningsvis förklaras ett finansieringsbehov år 2000 på drygt 4 kr av ökade utgifter +l.00, minskade statsbidrag +2.00, minskad utförsäljning +0.50, minskad upplåning + 1.30 samt ökat skatteunderlag -0.50.
För 1995 är motsvarande finansieringsbehov 3.50 kronor per skatteskro-
Ökade utgifter + 1.00, minskade statsbidrag + 1.10, minskad utförna: säljning +050, minskad upplåning + 1.10 samt ökat skatteunderlag -0.30.
Kommunernas finansiella framtidsbild i olika nationel-
perspektiv
Kommunernas ekonomi hänger nära samman med den nationella ekonomiska omvärlden. För arbetet med långtidsutredningen angavs från finansdepartementet tre scenarier där antagandena om produktiviteten i näringslivet, den totala sysselsättningen och därmed tillväxten varierar. Olika antaganden gjordes också om intlationstakt och löneutveckling. Vi har studerat hur dessa olika omvärldsbilder påverkar kommunernas finansiella framtid.
De tre scenariernas förutsättningar sammanfattas i tabell l 1.2.
Tabell 11.2 Tre alternativ för denekonomiskautvecklingen 1992- 2000, årlig förändring i procent
Scenario l Scenario 2 Scenario3
Huvudalt
| BNP | 1.1 | 1.8 | 2.5 |
| Produktivitet i näringslivet | 1.4 | 1.9 | 2.7 |
| Reallön | 0.9 | 1.6 | 2.3 |
| Arbetstimmar | 0.16 | 0.36 | 0.36 |
| Real lönesumma | 1.1 | 2.0 | 2.7 |
| Real pensionssumma | 2.2 | 2.4 | 2.6 |
| KPl | 6.0 | 3.3 | 3.3 |
| Arbetslösa år 2000, i procent | 2.9 | 1.6 | 1.6 |
Källa: Finansdepartementet
Spännvidden mellan de tre scenarierna är inte särskilt stor. I alternativet med hög arbetslöshet ligger arbetslösheten fortfarande långt under det nuvarande genomsnittet för Europa. Tillväxten i högtillväxtaltemativet motsvarar ungefär ett förväntat genomsnitt för OECD-länderna. De skillnader som kommer fram när vi sätter in vår kommunalekonomiska framtidsbild i olika nationella ramar är således inte utslag av några extremvarianter.
I tabell l 1 redovisas hur samma antagande om volymförändring genererar olika utgiftsförändringar i de tre scenarierna.
Tabell 11.3 Kommunalautgifter, årlig procentuellförändring
Scenario l Scenario 2 Scenario3 l990-1995-1990-1995-1990-l995- 1995 2000 1995 2000 1995 2000
Konsumtion 3.1 1.6 3.1 2.l 3.5 2.6
varav löner 3.2 1.8 3.7 2.4 4.3 3.l
| Transfereringar | 0.5 0.4 0.7 0.8 1.0 l |
| Investeringar | -0.3 -0.8 -0.3 -O.8 -0.3 -0.8 |
| Totala utgifter | 2.4 1.2 2.5 1.7 2.8 2.2 |
| därav volym | 1.4 0.6 1.4 0.6 1.4 0.6 |
Källa: Egnaberäkningar Anm: Kommunala utgifter rensadefrån konsumentprisindexförändringar
enbart tittar på verksamhetsvolymen minskar den kommunala
Om man konsumtionens andel BNP med en halv procentenhet mellan 1990 och
av 2000. Detta beror på att BNP antas öka med 1.8 procent och den kommunala konsumtionen med l.4 procent per år i fasta priser.
De kommunala tjänsterna blir emellertid relativt sett dyrare. I de kostnader i tabell 11.3 har hänsyn tagits till relativa prisförändring-
som anges
uppstår i de kommunala verksamheterna till följd av att reallönear som ökningarna inte vägs upp av ökad produktivitet. Skillnaden i kostnadsutvecklingen mellan de tre scenarierna förklaras i första hand av olika reallöneantaganden. I scenario där arbetslösheten stiger, har vi dessut-
antagit att kommunernas kostnader för beredskapsarbeten eller soom cialbidrag blir högre än i de båda andra alternativen. Det är följaktligen både relativa prisförändringar och volymförändringar som förklarar hur den kommunala sektorns samlade utgifter förändras i förhållande till BNP se tabell 11.4.
Vi har antagit att LUs scenarieförutsättningar i princip gäller från och med 1991. På grund eftersläpningen i systemet för kommunalskatt
av påverkas skatteunderlaget för förskott inte förrän 1993. Systemet med avräkningslikvid innebär att de olika förutsättningarna får fullt genomslag på det totala skatteunderlaget först från och med 1995.
1scenario l växer skatteunderlaget med 1.3 procent per âr under andra hälften 1990-talet. Motsvarande resultat i scenario 2 är 2.0 procent och
av i scenario 3 är det 2.6 procent.
Värdet större delen statsbidragen urholkas i takt med inflationen.
av av Ju högre inflation, desto större blir behovet att finansiera givna utgifter med kommunalskatt.
8 10-0496
Behovet att förändra utdebiteringen för att erhålla de nödvändiga inkomsterna beror samtidigt på det kommunala skatteunderlagets utveckling i förhållande till utgifterna.
De finansiella konsekvenserna av baskalkylen, inplacerad i de tre olika nationella framtidsbilderna sammanfattas i tabell 11.4.
Tabell 11.4 Kommunalautgifter och inkomster i procent avBNP
1990 2000
prel Scenario Scenario 2l Scenario 3 BNP miljarder kr. l 149 l 282 l 380 l 498 Utgifter
| Konsumtion | 12.5 14.2 13.5 13.0 | ||
| varav löner exkl arb. avg. | 6.7 7.7 | 7.5 7.3 | |
| Transfereringar | 2.4 2.2 2.l | 2.0 | |
| Investeringar | 1.7 1.4 | 1.3 1.2 | |
| Räntenetto | 0.5 0.8 | 0.6 | 0.5 |
| Summa | 17.1 18.6 17.5 16.8 |
Inkomster
| Kommunalskatt | 8.8 9.3 9.1 | 8.9 | |
| Statsbidrag | 4.5 | 3.3 3.4 3.1 | |
| Summa skatteinkomster | 13.3 12.6 12.5 12.0 | ||
| Övriga inkomster | 2.7 2.6 2.4 | 2.3 | |
| Summa | 16.0 15.2 14.9 14.2 | ||
| Nettoupplâning | l 1 0.6 . | 0.4 | 0.4 |
| Summa inkomster + upp/åning | 17.1 15.7 15.3 14.6 |
YtterligareÅnansierirzgsbehov Som andelav BNP 2.9 2.2 2.2 Somutdebitering kr./skkr 5.50 4.30 4.35
Källa: Egnaberäkningar
För att förklara skillnaderna i tillkommande finansieringsbehov i de olika scenarierna måste hänsyn tas till samspelet mellan lönekostnader, övriga utgifter, kommunalskatteinkomster, övriga inkomster och BNPutveckling.
BNP-tillväxten beror, allt annat lika, på produktivitetstillväxten. Reallönerna i samhällsekonomin utvecklas i princip i takt med produktiviteten. Om kommunernas samtliga kostnader skulle följa lönepriset påverkar variationer i produktiviteten inte utgifternas andel av BNP.
Högre reallöneökningar innebär emellertid att skillnaden mellan lönepris och övrigpris stiger. De utgifter i kommunerna som inte följer lönepriset, dvs. knappt hälften av de samlade utgifterna, minskar därför i förhållande till BNP när produktiviteten stiger se kapitel 10.
Utgiftskvoten blir därför lägre i scenario 3 än i scenario trots att reallönerna, och därmed kommunernas lönekostnader, i detta alternativ växer snabbare än i scenario
Kommunernas skatteunderlag ökar i takt med real löne- och pensions-
Kommunalskatten vid oförändrad utdebitering ökar i samma summa. takt. Övriga inkomster och statsbidrag utvecklas dock betydligt långsam-
än BNP. Därför är även inkomstkvoten vid oförändrad utdebitering mare lägst i scenario
Kommunalskatteinkomsten vid oförändrad utdebitering är mindre än de totala lönekostnaderna. De delar av utgifterna som utvecklas i takt med BNP och produktiviteten är större än motsvarande delar av inkomsterna. I scenario 3 blir därför det tillkommande finansieringsbehovet större i absoluta tal på grund av en kraftig BNP-tillväxt lika stort i förhållande till
men BNP som i scenario
En faktor bidrar till det högre finansieringsbehovet är att i scenario
som 3 utvecklas den reala pensionssumman och därmed kommunernas skatteunderlag långsammare i förhållande till reallönen än i scenario
Detta samspel mellan olika faktorer förklarar det till synes paradoxala resultatet att utdebiteringsbehovet trots lägre utgiftskvot blir något större i scenario 3 än i scenario
l ett samhällsekonomiskt perspektiv gynnas den kommunala ekonomin
högre produktivitet och reallöner. De kommunala utgifternas andel av av BNP sjunker. l ett begränsat kommunalt perspektiv förlorar däremot den kommunala ekonomin på reallöneökningar som inte åtföljs av skattehöjningar. Detta är främst en följd av att statsbidragen inte följer kostnadsutvecklingen.
Det tillkommande finansieringsbehovet är drygt en krona mer i scenario l än i scenario Framtidsbilden i scenario l präglas av lägre tillväxt och högre inflation än i de två övriga scenariema.
En uppskattning ökningen av kommunernas nettokostnader för
grov av beredskapsarbete och socialbidrag, till följd av den högre arbetslösheten, motsvarar 50 öre i utdebitering år 2000. l dessa beräkningar har utgått från att staten, liksom under 1980-talet, står för den största delen av kostnaderna. Den större urgröpningen av statsbidragen till följd av den högre inflationen motsvarar ytterligare 65 öre. Effekten av att finansieringsbehovet ska tas ut på ett mindre skatteunderlag i scenario 20 öre, motverkas nettot av övrig påverkan på inkomst- och utgiftssidoma.
av
Finansieringsformen påverkar finansieringsbehovet
Finansieringsbehovet påverkas hur kommunerna täcker underskottet i
av sina finanser. Olika grader av skatte- och lånefinansiering är tänkbara.
Utöver vårt huvudalternativ där vi räknar med en kombination av skatte- och lånefinansiering har vi prövat två extrema finansieringsvarianter. I den ena studerar de ekonomiska konsekvenserna om hela det tillkommande finansieringsbehovet skulle täckas genom skatt. I det andra analyserar vi effekterna vid total lånefinansiering. Utifrån dessa alter-
en nativ beräknas olika finansieringsbehov år 2000.
Finansieringsstrategi A: Skattefinansiering av det totala finansiella behovet.
Våra finansiella kalkyler baseras på:
årets finansiella sparande resultat 2 minus nettoinvesteringar plus
investeringsbidrag
reinvesteringar motsvarande avskrivningar
årlig amortering av skulden med 10 procent
likviditet på 5 procent av bruttoutgiftema.
en
Däremot har inte tagit hänsyn till den kommunala pensionsskuldens utveckling.
Ett uttag av skatt för att täcka detta totala finansiella behov medför att kommunerna under perioden 1991-1999 bygger upp det egna kapitalet och Soliditeten med hjälp av stora skattehöjningar, i genomsnitt 4.30 kronor över 1990-års nivå. År 2000 skulle utdebiteringen med denna metod behöva höjas med 4.40 kronor och det egna kapitalet ha ökat med 100 miljarder kronor. Detta innebär att det egna kapitalet ökat med 3 procent per år medan konsumtionsvolymen i snitt ökar med 1.4 procent.
Om år 2000 skulle övergå till att lånefmansiera nyinvesteringarna
man och i princip upphöra med att skattefmansiera amorteringar dvs. nettonyupplåning motsvarar i princip nyinvesteringarna behövs ett skatteuttag detta år på 3.50 kronor.
Finansieringsstrategi B: Ingen skattehöjning.
Kommunerna låter bli att höja skatten, utan tar i stället upp lån för att täcka det totala finansiella behovet. Med denna fmansieringsmetod minskar det egna kapitalet från drygt 300 miljarder kronor l990 till 80 miljarder kronor år 2000. Fortsatt finansiering enbart med lån skulle ge ett negativt eget kapital redan år 2002.
För att år 2000 inte ytterligare urholka det egna kapitalet behöver skatten höjas med 6.25 kronor trots att det egna kapitalet endast utgör en tredjedel av 1990 års nivå. Om man år 2000 skulle skattefmansiera hela finansieringsbehovet skulle skatteuttaget behöva höjas med 13 kronor.
Finansieringsstrategi C: Skatte- och lånefinansiering.
l vår beräkning det kommunala fmansieringsbehovet har vi utgått
av från denna strategi. Den innebär i huvudsak att underskott av drift samt reinvesteringar täcks med skattemedel medan nyinvesteringar finansieras via lån. Därmed hålls det egna kapitalet tillgångar skulder konstant
över tiden. Skulden ökar i princip lika mycket som anläggningstillgångarna. Soliditeten minskar från 79 procent år l990 till 71 procent år 2000.
skattehöjningen år 2000 till 4.30 kronor över 1990 års nivå föregås av en stegvis höjning l990 1999 från en till fyra kronor, med ett genomsnitt på 3 kronor.
Med byte till strategi A år 2000 skulle skattehöjningen behöva vara 6.90 kronor.
Sammanfattning av olika fnansieringsstrazegier Oberoende av hur kommunerna finansierar verksamhet och investeringar under 1990-talet behövs betydande inkomstförstärkningar vid sekelskiftet.
En jämförelse av de olika strategiernas påverkan på eget kapital, skuld, räntekostnad och fmansieringsbehov framgår av tabell l 1.5.
Utan skattehöjningar och med bibehållen verksamhet minskar det egna kapitalet i rask takt och räntekostnaderna for upplåningcn blir mycket höga. Med denna finansieringsmetod stiger de kommunala räntekostnaderna från 0.5 procent av BNP år l990 till knappt 2 procent av BNP år 2000 for att därefter växa i allt snabbare takt.
Tabell 11.5 Finansieringsalternativ. Effekter påegetkapital, skuld, räntekostnadoch flnansieringsbehov
År 2000strategi
1990 A B C
| Egetkapital miljarder kronor | 315 412 108 315 |
| Skuld miljarder kronor | 77 22 326 119 |
| Räntekostnad i % av BNP | 0.5 0.0 1.8 0.6 |
skattehöjning år 2000 kr./skkr med övergångtill
Strategi A 4.40 13.00 6.90 -
Strategi C 3.50 6.25 4.30 - Skattehöjning över 1990-årsnivå Genomsnitt 1991-1999 4.30 0.0 3.0
Källa: Egnaberäkningar
Finansieringsbehov och reallöneutveckling
Vår analys av kommunernas finansiella situation under 1970- och 1980talen visade att de genomsnittliga lönekostnaderna i kommunerna hittills inte alls följt genomsnittet för hela arbetsmarknaden. Under hela 1980talet ökade kommunernas lönekostnader per heltidssysselsatt långsamma-
än snittet för samtliga sysselsatta. Detta förhållande kan leda till olika re slutsatser hur de genomsnittliga lönekostnaderna i kommunerna kom-
om mer att utvecklas i framtiden.
1 vårt huvudalternativ har antagit att trenden från 1980-talet bryts och i stället utgått från att de genomsnittliga lönekostnaderna i kommu-
under l990-talet förändras i samma takt som i resten av ekonomin nerna RL ö.
Vi har emellertid också undersökt de finansiella konsekvenserna för kommunerna om lönekostnaderna skulle fortsätta att öka långsammare än för resten av arbetsmarknaden. Oförändrad reallönekostnad för kommunalt anställda RL O under hela 1990-talet men en reallöneökning på 1.6 procent per år för hela arbetsmarknaden skulle innebära att det tillkommande inkomstbehovet vid sekelskiftet skulle begränsas till 1.20 kronor per skattekrona i stället för 4.30.
andra känslighetsprövning utgår i stället från att lägre kostnads-
l en ökningar i kommunerna under 1980-talet resulterar i högre kostnadsökningar under början av l990-talet. Jämför utvecklingen under andra
1970-talet. Om den reala genomsnittliga lönekostnadsökningen hälften av 1991 1995 skulle ligga l procentenhet högre i den kommunala sektorn,
d.v.s. uppgå till 2.6 år RL Ö+l ökar det tillkommande
procent per inkomstbehovet till 5.20 skattekronor.
l ytterligare ett alternativ antar att lönekostnaderna utvecklas i takt med ekonomin i övrigt medan kvantitet och kvalitet höjs på kommuner-
inköpta och tjänster. Motivet är att teknisk utveckling och ökad nas varor privat konsumtion kan tänkas leda till växande standardkrav också inom de kommunala verksamheterna. En procent standardökning per år på
kostnader förutom lönekostnader St+ l leder till ett inkomstbehov som motsvarar 4.90 skattekronor vid sekelskiftet.
Effekterna på kommunernas utgifter och inkomstbehov i de olika alternativen redovisas i tabell 11.6.
Tabell 11.6 Kommunala kostnadsalternativ. Kommunala utgifter i procent av BNP samtlinansieringsbehov
År 1990 År 2000alternativ
RLÖ RLO RLÖ+l St+l
Summautgifter I7.l 17.5 15.8 l8.l 17.8
varav konsumtion 12.5 13.5 12.0 14.0 13.8 Ytterligarefinansieringsbehov Som andelav BNP 2.2 0.6 2.7 2.5 Somutdebitering kr./skkr 4.30 1.20 5.20 4,90 Källa: Egnaberäkningar
Finansieringsbehovet påverkas av olika verksamhetsförändringar
I huvudalternativet för våra finansiella beräkningar utgår från att barn-
byggs ut till full behovstäckning 1991 BO9l och att landstingomsorgen en behåller äldreomsorgen.
Om utbyggnadsperioden för barnomsorgen skulle förlängas fram till 1995 BO95 förskjuts fmansieringsbehovet framåt från 1991 och 1992 till åren därefter. Finansieringsbehovet vid sekelskiftet påverkas dock knappast.
Den föreslagna förändringen av huvudmannaskapet för äldreomsorgen bör i sig inte få några finansiella konsekvenser. Förändringen förutses följas av en motsvarande skatteväxling fullt ut från landsting till kommuner.
Kommunal konsumtion ökar i volym utan hänsyn till relativa prisförändringar med i genomsnitt l.4 procent per år mellan 1990 och 2000, enligt baskalkylen. Ökningstakten under de fem första åren är knappt 2 procent om året, medan den sedan sjunker till knappt 1 procent. I baskalkylen har vi dock inte beaktat oförutsedda framtida reformer och ambitionshöjningar. En ökning i konsumtionsvolymen på runt 2 procent årligen under hela 1990-talet är därför inte ett orimligt antagande. Detta ökar finansieringsbehovet med ytterligare 1.30 kronor år 2000 jämfört med huvudalternativet.
12¶Hur kan kommunerna klara
ñnansieringsbehovet
l samtliga alternativ vi prövat i kapitel ll växer gapet mellan utgifter och inkomster.
I alternativet med den högsta tillväxten i ekonomin minskar de kommunala utgiftemas andel av BNP fram till år 2000. Detta lägre inkomstbehov leder dock inte till att finansieringsbehovet uttryckt i utdebiteringstermer minskar.
Denna paradox belyser en avgörande aspekt i kommunernas finansiella dilemma under l990-talet. Det växande behovet att öka inkomsterna beror inte i första hand på att utgiftskvoten ökar, utan på att andra finansieringsmöjligheter vid sidan av kommunalskatten, minskar.
Staten övervältrar en allt större del av finansieringsansvaret på kommunerna. Samtidigt nalkas gränsen för det ekonomiskt försvarbara vad gäller möjligheterna att finansiera kommunernas utgifter genom att dra ner likviditeten, att fortsätta att sälja ut tillgångar eller att ta upp lån i en omfattning som stadigt minskar det egna kapitalet. Tillväxten i kommunernas skattebas väger inte upp bortfallet av dessa finansieringskällor.
l990-talets kommunalekonomiska paradox kan också beskrivas i andra termer. Kommunerna klarar nu kända åtaganden, inklusive utbyggnaden av barnomsorgen, med endast en liten ökning av den totala utgiftskvoten. Men en oförändrad inkomstkvot klaras inte utan att den kommunala utdebiteringen höjs. Samtidigt uppfattas dock kommunala skattehöjningar inte som en framkomlig väg for att lösa l990-talets kommunalekonomiska motsättningar.
1980-talets lösningar håller inte på l990-talet Under l980-talet lyckades kommunerna övervinna motsättningarna mellan verksamhetsutbyggnad och finansiella restriktioner. Under loppet av 1970-talet ökade den totala kommunala utdebiteringen med 2:50, under 80-talet med 50 öre.
I vår historiska analys hittade fem olika faktorer som tillsammans förklarar hur 1980-talets ekvation gick att lösa. OÖkningStakten i den den kommunala verksamheten halverades från
drygt 4 procent per år under l970-talet till knappt 2 procent under 1980-
talet. 0 De kommunala investeringarna har minskat sedan 1970-talets början.
Successivt har därmed allt mindre finansiella resurser behövts for att
klara investeringsutgifterna.
O Under 1980-talets första hälft minskade lönepriset i förhållande till den
genomsnittliga prisutvecklingen för hela ekonomin. Vid given verksam-
hetsvolym blir den kommunala utgiftskvoten därmed lägre. 0 Under hela 1980-talet har den genomsnittliga lönekostnadsökningen i
kommunerna dessutom varit lägre än för övriga delar av arbetsmarkna-
den. Kommunernas skatteunderlag har därmed vuxit snabbare än löne-
kostnaderna. O Sedan mitten av l980-talet har kommunerna i växande grad finansierat
sina utgifter genom att dra ned på likviditeten och sälja anläggningstill-
gångar. Det reala värdet av det egna kapitalet har därmed minskat under
senare år och Soliditeten sjunkit.
1980-talets väg ut ur motsättningen mellan reala krav och finansiella restriktioner håller knappast for l990-talet. 0 Under l990-talet kommer förändringar i befolkningens åldersstruktur
att ställa krav på ökade resurser inom vård, omsorg och utbildning. Nya
krav från riksdagen på kommunerna leder också till växande resursbe-
hov. Enligt vår baskalkyl skulle den kommunala konsumtionen behöva
öka i ungefär samma takt på l990-talet som på l980-talet. Detta förut-
sätter dock att arbetslösheten i Sverige inte ökar. Den kommunala kon-
sumtionens ökningstakt innebär inte, med nu kända resurskrav, ett
större tryck på kommunernas finanser än på l980-talet. 0 Däremot tyder våra beräkningar på att de kommunala investeringarna
nådde sin bottennivå vid slutet av l980-talet. Utbyggnaden av barnom-
sorgen leder till investeringsbehov de närmaste åren. Därutöver krävs
också på sikt miljöinvesteringar samt i växande utsträckning reinveste-
ringar. Den genomsnittliga investeringsnivån under l990-talet blir högre
än under 1980-talet och kommer därmed att leda till större finansiella behov.
0 Under l990-talet förutsätter att lönerna inte längre utvecklas märk-
bart långsammare än produktiviteten i ekonomin. 0 För att kommunerna under l990-talet skall kunna rekrytera och behålla
utbildad och engagerad personal krävs en mängd olika insatser. I detta
perspektiv förefaller det rimligt att som ett huvudalternativ räkna med
samma lönekostnadsutveckling i kommunerna som på arbetsmarknaden i övrigt.
0 Vid ingången av l990-talet motsvarade kommunernas likviditet cirka 5
procent av de löpande utgifterna. Varken fortsatt utförsäljning eller ökad
upplåning minskar på sikt behovet av andra ekonomiska förstärkningar.
Alternativa sätt att lösa kommunernas finansiella dilemma Teoretiskt kan man renodla ett antal alternativa vägar ut ur kommunernas finansiella dilemma under l990-talet, utan att kommunalskatten höjs. se figur 12.1
Figur 12.1 Vägar att möta kommunalt ñnansieringsbehov
BEDDAD
BAS
snurra
Staten upphör med att urholka värdet av statsbidragen. Kommunerna sänker utgiftskvoten ner till den inkomstkvot som erhålls med dagens förutsättningar
genom minskad verksamhet -
genom höjd produktivitet -
genom sänkta relativa kostnader. - Utförsäljning av kommunernas tillgångar. Kommunerna höjer avgiftsñnansieringen av den kommunala verksamheten. Den kommunala skattebasen vidgas så oförändrad utgiftskvot
att en kan klaras utan utdebiteringshöjningar. I det följande diskuterar konsekvenserna vart och ett dessa
av av alternativ.
9 lO-0496
Värdesäkrade statsbidrag
Urholkningen statsbidragen under 1980-talet motsvarar 2 kronor på av och för ytterligare cirka 2 kronor av det totala kommunalskatten svarar tillkommande finansieringsbehovet år 2000. Om denna gradvisa övervältring från statsskatt till kommunal egenfmansiering upphör reduceras oba- Om statsbidragen räknas i takt med inflationen skulle det lansen. upp finansiella gapet år 2000 minska från 30 till 17 miljarder kronor. statsbidragen dessutom görs värdebeständiga inom ramen for ett Om generellt statsbidragssystem skulle möjligheterna för kommunerna att göra effektivitetsvinster lokala prioriteringar samtidigt öka. Detta kan genom leda till det återstående frnansieringsbehovet på 17 miljarder kronor då att ytterligare reduceras.
Lägre löneökningar
förklaring till kommunerna under 1980-talet klarade att bygga ut En att större utdebiteringshöjningar att den genomsnittliverksamheten utan var lönekostnadsökningen i kommunerna lägre än för arbetsmarknaden ga var i övrigt. Skulle de kommunalanställda i genomsnitt inte någon reallöneunder 1990-talet samtidigt den genomsnittliga reallöneökningökning som för hela ekonomin uppgår till 1.6 procent per år reduceras det tillkomen frnansieringsbehovet från 30 till ungefär 10 miljarder kronor år mande 2000.
Besparingar eller höjd produktivitet
Minskade utgifter kan olika effekter för verksamheten. Vi kan i huvudge sak urskilja två alternativ. Ett alternativ är att utgiftsminskningar leder till minskad verksamhetsvolym eller försämrad kvalitet inom verksamheter-
na, d.v.s. nedskärningar. andra alternativet är verksamhet, med bibehållen kvali- Det att samma kan förverkligas med mindre insatser resurser. Produktiviteten har tet, av då förbättrats. En kombination alternativen kan innebära att verksamhet med lägre av produktivitet skärs ned samtidigt lika stora resurser sätts in i verksom med högre produktivitet. Överföringsvinsten innebär att samma samhet resursinsats större utbyte, d.v.s. totalt sett förbättrad produktivitet. ger De kommunala konsumtionsutgiftema ökar med 44 miljarder kronor år 1990 och år 2000. Ökningen beror både på volymökning och mellan ökade relativpriser. Under tid beräknas privat konsumtion öka samma med 135 miljarder kronor. balansera utgifterna mot inkomsterna skulle kommunernas utgif- För att ter behöva minska med 30 miljarder kronor till år 2000. Det motsvarar ett års konsumtion tobak och alkoholhaltiga drycker. av 30 miljarder kronor motsvarar 16 procent av den kommunala konsum-
tionen år 2000. Storleken på sparbehovet blir tydligare om man säger att det motsvarar: Två tredjedelar av bruttokostnaden för barnomsorgen.
lll
Bruttokostnaden för alla dagisplatser och alla platser på familjedaghem för barn under sex år. Bruttokostnaden för hela nuvarande äldreomsorgsverksamhet i kommunerna. Hälften av bruttokostnaden för all kommunal verksamhet utöver skola, barn- och äldreomsorg. - Bruttokostnaden för hela kultur- och fritidsverksamheten samt nästan hela kostnaden för den totala gemensamma kommunadministrationen. l Om statsbidragen räknas upp med inflationen blir sparbehovet i stället l7 miljarder kronor. Ett sparbehov på 17 miljarder kronor motsvarar: 250000 dagisplatser, det vill säga tre fjärdedelar av bruttokostnaden för alla dagisplatser. En tredjedel av bruttokostnaden för skolan. För att inte verksamheten ska minska eller försämras krävs att produktiviteten ökar med 1.8 procent år för att möta utgiftsminskningen på per 30 miljarder kronor till år 2000. Produktiviteten kan höjas antingen genom att verksamhet med större effekt prioriteras framför verksamhet med lägre eller genom att befintliga inom verksamhet större resurser en ger utbyte. Om denna produktivitetsökning sker gradvis och alltså inte följer det årliga finansieringsbehovet samlar kommunerna på sig ytterligare skuld en på 50 miljarder kronor. Detta leder till ytterligare ränteutgifter år 2000 på 3 miljarder kronor. Produktivitetskravet kan konkretiseras på följande sätt: Barngrupperna på dagis ökar med 3 barn per grupp utan att mer personal anställs, mer mat köps in eller större lokalyta används. Skolklasserna ökar med 5 barn per klass utan att förbruka skolmer böcker, mat, hemspråkslärare eller lokaler klass. per Alla som idag har hemhjälp får lika mycket service på 2 timmar mindre per vecka. Samt en motsvarande produktivitetsökning på ALLA andra områden inom kommunal konsumtion. 1.8 procent produktivitetsökning motsvarar ungefär det snitt i som man LUs förutsättningar antagit för hela näringslivet. Detta är ett vägt snitt för både privat varu- och privat tjänsteproduktion där antagandet för tjänsteproduktionen ligger betydligt lägre.
Utförsäljning av kommunala tillgångar Nettoförsäljning av byggnader, mark eller andra reala tillgångar är inget långsiktigt ñnansieringsalternativ. Försäljning av tillgångar krävs för som den egna verksamheten leder till ökade hyreskostnader. Försäljning av andra tillgångar leder i princip till förlust hyresinkomster eller av annan framtida avkastning. Försäljning av tillgångar som inom överskådlig tid inte kommer att behövas för den kommunala verksamheten kan dock ge högre avkastning om de säljs. Avkastningen kan användas för finansiering av den löpande
ll2
verksamheten. Används försäljningsbeloppet för att finansiera nyinvesteringar kan det betraktas omstrukturering av det egna kapitalet. som en Används inkomsten från försäljningen för den löpande verksamheten återkommer emellertid samma finansieringsbehov med viss tidsförskjutning samtidigt som kommunerna förlorat i manöverutrymme.
Höjd avgiftsfinansiering
Avgifterna inom affärsdrivande verksamheter svarar idag för drygt 70 kommunernas avgiftsintäkter. Den genomsnittliga täckningsprocent av graden inom dessa verksamheter är över 90 procent. Täckningsgraden varierar mellan olika verksamheter och kommuner. Den genomsnittliga kostnadstäckningen dras ned av att avgifterna för vatten och avlopp endast täcker drygt 80 procent kostnaderna. Det beror på att främst av glesbygdskommuner, trots avgiftsnivå som övriga kommuner, har samma svårt att en rimlig kostnadstäckning. Självkostnadsprincipen hindrar kommunerna att ta ut avgifter som överstiger kostnaderna. Inom vissa områden kan även problemen att hög avgiftstäckning komma att öka. Det gäller t.ex. fjärrvärbehålla en meverksamhet. Om kommunerna kunde öka avgiftsfinansieringen för den affärsdrivande verksamheten till i genomsnitt drygt 95 procent, det vill säga den nuvarande skattefinansieringen av verksamheten halverades, om skulle intäkterna öka med 1.4 miljarder kronor. Det motsvarar en utdebitering på drygt 20 öre år 2000. En 50-procentig höjning avgiftstäckningen inom kollektivtrafiken av skulle under förutsättning att inte efterfrågan påverkas nämnvärt, öka kommunernas intäkter med 0.4 miljarder kronor och minska kommunersubventioner till länstrafiken med drygt 0.5 miljarder kronor. Det nas utdebitering på 15 öre år 2000. motsvarar en För övriga verksamheter finansieras endast en mindre del av kostnadermed avgifter. Här finns alltså teoretiska möjligheter att öka finansina avgifter. eringen genom Avgifterna inom barn- och äldreomsorgen svarar för vardera 6-7 prokommunernas avgiftsintäkter. Omkring l0 procent av driftskostcent av naderna inom de båda områdena täcks med avgifter. Omstruktureringen verksamheterna inom äldreomsorgen har lett till en klart minskande av avgiftsfinansiering år. Avgifterna inom fritid och kultur under senare endast några procent kostnaderna och deras bidrag till kommotsvarar av totala avgiftsintäkter är marginella. munernas En höjd avgiftsfinansiering motsvarande drygt 30 miljarder kronor till år 2000 skulle teoretiskt kunna fördelas med l0 miljarder vardera på barnomsorg, äldreomsorg och kultur- och fritidsverksamhet. Inom barnmotsvarar 10 miljarder en tredubbling i fasta priser av de omsorgen genomsnittliga föräldraavgifterna. Inom äldreomsorgen skulle den nuvarande avgiftsnivån behöva fyrdubblas i fasta priser. Inom kultur- och fritidsverksamheten skulle avgiftsfinansieringen behöva bli närmast 100procentig. Inom barn- och äldreomsorgen kan fördelningspolitiska avväganden
utgöra ett avgörande hinder för betydande avgiftshöjningar. Invcrkan på efterfrågan skulle dessutom bli stor.
Mer realistiska avgiftshöjningar ger dock ett mycket litet tillskott till finansieringen. Exempelvis skulle en avgiftshöjning på 10 procent i fasta priser för barn- och äldreomsorgen sammantaget endast ge en intäktsökning på knappt 800 miljoner kronor år 2000, motsvarande drygt 10 öre i utdebitering.
Höjda avgifter inom fritid och kultur skulle stora effekter på efterfrå-
och därmed också på kostnadssidan. Även avgiftsfinansieringen gan om inom dessa områden ökades till 10-15 procent, det vill säga mer än fordubblades, skulle avgiftsintäkterna inte öka med mer än 500 miljoner kronor. En förutsättning är då att högre avgifter inte i någon nämnvärd utsträckning påverkar efterfrågan. Inom till exempel fritid- och kulturverksamhet kan fördelningspolitiska konflikter delvis undvikas genom differentierade avgifter för barn, ungdom och vuxna.
Miljöavgifter och avgifter för gator och privattrafik är exempel på avgifter inom nya områden. Syftet med denna typ av avgifter är både att höja kommunernas intäkter och att påverka konsumenternas beteende till mindre resurskrävande konsumtion.
Ett syfte med nya eller höjda avgifter kan vara att låta konsumenterna i större utsträckning än hittills ta ställning till tjänsternas värde och ge personalen större information om efterfrågan på produktionen. Sådana åtgärder får effekter på både kostnads- och intäktssidan.
Sammanfattningsvis kan sägas att stora avgiftshöjningar normalt inte utgör något alternativ till skattehöjningar för att finansiera nuvarande nivå på verksamheten. Den största kommunalekonomiska effekten av att kraftigt öka avgiftsnivån eller införa nya avgifter blir i stället minskad efterfrågan och därmed minskade kostnader.
Förändring av den kommunala skattebasen Den kommunala skattebasen kan vidgas genom att viss del av statens skatteintäkter från moms, bolagsbeskattning m. m. avdelas till kommunerna. En sådan omfördelning skulle kunna kompensera de kontinuerliga minskningarna av statsbidragen som hittills skett och kan därmed sessom ett alternativ till att värdesäkra statens bidrag till kommunerna.
Skattebasen kan också förändras genom att nya skatter ersätter hela eller delar av den nuvarande kommunala inkomstskatten. Syftet med en sådan omläggning skulle kunna vara att minska kostnadstrycket genom att minska konsumtionen, öka foljsamheten mellan kostnader och intäkter eller minska snedvridningselfekter i det nuvarande skattesystemet. Exempel på tänkbara alternativa skatter vars effekter kan prövas är kommunala mervärdeskatter och lägesskatter.
En kommunal mervärdeskatt kan antingen baseras på konsumtionen i kommunen eller på en andel av den genomsnittliga nationella konsumtionen. En höjning av den nuvarande statliga skattesatsen från 19 procent till 25 procent där höjningen helt gick till kommunerna skulle ge inkomstökningar i storleksordningen 40 miljarder, dvs. den primärkommunala skattesatsen skulle kunna sänkas från 17 till 10 procent.
Ett exempel på lägesskatt är fastighetsskatt. I Sverige finns uppskattningsvis lokalytor på cirka 200 kvadratmeter per person, inkluderande både eget boende, fritidshus, fabriker, kontor, offentliga lokaler m. m. En lägesskatt som utgår med cirka 80 kronor per kvadratmeter och år skulle ge kommunerna nettointäkt på cirka 100 miljarder per år, vilket motsva-
en
hela de primärkommunala skatteintäkterna. Hushållens hyror skulle rar stiga med cirka 20 procent.
13 Skattereformen och kommunerna
.
I våra finansiella framtidsanalyser har 1990 och 1991 års skattereformer hitills inte beaktats. Enligt förslaget skall reformernas effekter på kommu-
inkomster och utgifter "neutraliseras". Våra finansiella framtidsbenernas räkningar, utgår från det skattesystem gällde 1989, kan därför
som som sägasförutsätta att neutraliseringen blir exakt och att den nya sammansättningen utgifter och inkomster på lång sikt utvecklas på samma sätt som
av den gamla.
Skattereformen påverkar både kommunernas utgifter
och inkomster Kommunerna kommer enligt förslaget om reformerad indirekt beskattning att omfattas momssystemet samtidigt som fler varor och tjänster
av blir momsbelagda. För att inte påverka valet mellan egen regi och entreprenad kommer kommunerna samtidigt att återfå all moms de betalar. Kommunernas nettokostnader kommer därmed att minska med knappt 7 miljarder kronor år 1991.
Inkomstskattereformerna 1990 och 1991 innebär att det kommunala skatteunderlaget blir högre än om 1989 års Skatteregler gällt. Detta leder till ökade skatteinkomster för kommunerna med två års eftersläpning. På grund av avräkningsförfarandet med kommunalskattemedel stabiliseras inte effekten av skattereformen förrän år 1995. I tabell 13.1 sammanfattas de direkta effekterna för kommunerna av de olika skattereformema.
Tabell 13.1 Skattereformernaseffekterpåkommunernasekonomi,miljarder kr., 1991 års pris Budget- Moms Inkomstskatt Total Effekt år 1991 1990-års 1991-års effekt utan
reform reform avräkn För- Av- För- Avskott räkn skott räkn
1991 7.0 7.0 7 O 1992 7.0 1.8 1.8 10.6 8.8 1993 7.0 1.8 1.8 X l0.6+2X 8.8+X 1994 7.0 1.8 X X 8.8+2X 8 8+X 1995 7.0 1.8 8.8+X 8 8+X
Källa: Egnapreliminära beräkningar
De långsiktiga direkta effekterna på kommunernas ekonomi av skattereformerna innebär kostnadsminskningar på omkring 7 miljarder kronor och intäktsökningar på cirka 3 miljarder kronor enligt våra preliminära beräkningar. Till detta kommer emellertid att förslag om höjda bostadsbidrag till pensionärer, barnfamiljer och ensamstående med låga inkomster är kopplade till skattereformerna. Med dagens regler skulle större delen av dessa ökade transfereringsutgifter falla på kommunerna.
Skattereformens kommunalekonomiska effekter leder, enligt staten, till att de finansiella relationerna mellan stat och kommuner måste ses över. Flera skäl talar för att man i samband med detta grundligt prövar flera delar både i det nuvarande regelsystemet för kommunalskatt och i fördelningen av kostnadsansvaret mellan stat och kommuner.
Ett reformerat kommunalt skattesystem
Vi har tidigare visat att det nuvarande systemet för utbetalning av kommunalskatt i sig skapar planeringsproblem för kommunerna. Systemet med förskott som baseras på ett två âr gammalt inkomstunderlag innebär att förändringar i kommunernas kostnader och intäkter aldrig ligger i fas, medan systemet med avräkningslikvid skapar stora svängningar i de totala kommunala skatteinkomsterna.
Om reglerna för kommunalskatt förenklades skulle kommunernas planeringssituation underlättas. Om skillnaden mellan utgifts- och inkomstförändringar blir mindre minskar dessutom konflikten mellan rationella beslut på lång och kort sikt.
Skattereformerna, och de föreslagna förändringarna av bostadspolitiken, innebär att boendekostnaderna stiger kraftigt. För att motverka negativa fördelningspolitiska konsekvenser för låginkomsttagare diskuteras väsentligt höjda bostadsbidrag. Syftet med de olika bostadsbidragen är fördelningspolitiskt. Trots att fordelningspolitiken är en uttalad uppgift för den nationella politiken svarar kommunerna i dag för merparten av bidragskostnaderna. Det är inte rimligt att kommunerna skall svara för ytterligare kostnader för fördelningspolitiskt motiverade transfereringsutgifter. Detta har dock redan inträffat 1990, då staten beslutat om ändrade regler för KBT till följd av 1990 års skattereform.
De senaste åren har kommunerna genom ökade skatteutjämningsavgifter i stigande grad själva finansierat den kommunala skatteutjämningen. När skatteutjämningsavgiften infördes sågs den som ett sätt att bidra till att minska statens budgetunderskott. Detta argument för en kommunalt finansierad kommunal fördelningspolitik gäller inte längre.
Principerna för en reform av systemet för kommunalskatt kan skisseras med utgångspunkt från bristerna i dagens system. Skattereformens effekter på kommunernas ekonomi blir då endast en delaspekt i en allmän översyn. I tabell 13.2 beskrivs några av de faktorer som bör beaktas vid en framtida reform. Vid en noggrannare genomgång kan ytterligare faktorer inkluderas.
Tabell l3.2 Principskiss för reformeringavdet kommunalaskattesystemet
Momsavlyft lnkomstskattereform Bostadsbidragenförstatligas Skatteutjämningsavgifternaavskaffas Avräkningslikviden avskaffas
SUMMA x
Positiva tecken anger kostnadsminskningar/inkomstökningar Negativa tecken kostnadsökningar/inkomstminskningar
Principen, så som den skisseras i tabell 13.2, innebär att avräknings-
likviden avskaffas. Det inkomstbortfall som detta leder till, vägs mot andra Förändringar som främst innebär kostnadsbesparingar men också vissa inkomstförstärkningar för kommunerna. Den sammanlagda nettoeffekten kan inte beräknas förrän skattereformen och den bostadspolitiska reformen beslutats av riksdagen.
Två problem som följer av den redovisade principskissen måste beaktas.
Den skisserade modellen innebär att ryckigheten i kommunernas skatteinkomster minskar. Den tvååriga eftersläpningen mellan inkomster och kostnadsutveckling kvarstår dock. Eftersläpningen kan reduceras genom att förskottsunderlaget skrivs upp med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Kriterierna för detta index bör utformas så att en årlig förhandlingssituation om uppskrivningens storlek inte skapas. Detta innebär i sin tur att någon exakt anpassning mellan prisutveckling och inkomster inte kan uppnås. Det enda sättet att åstadkomma detta är att kommunerna löpande under budgetåret erhåller inkomster baserade på samma års preliminärskatter. Ett sådant system skulle dock innebära att kommunerna aldrig i förväg känner till storleken på budgetårets skatteinkomster.
De skisserade förändringarna av kommunernas skattesystem leder till stora omfördelningar mellan kommunerna. En förändring av skattesystemet efter de angivna principerna måste därför kopplas samman med den planerade reformeringen av statsbidragssystemet.
En exakt neutralisering på totalnivå innebär att nettoresultatet av samtliga förändringar blir noll. Ett positivt nettoresultat innebär i princip att den kommunala skattebasen vidgas. l ett snävt perspektiv kan detta vägas mot den gradvisa urholkningen av statsbidragens värde.
I ett vidare perspektiv kan frågan om kommunernas framtida skattebas kopplas till tre olika frågeställningar.
Generaliseringen de kommunala statliga kommunalskatteintäk-
av terna statsbidragen som påverkar kommunernas handlingsfrihet och effektivitet inom givna inkomstramar.
Decentraliseringen det offentliga verksamhetsansvaret ut till kom-
av
munerna som påverkar behovet av inkomstomfördelning mellan stat
och kommuner.
De föreslagna centrala skattereformerna, som i praktiken sätter myc-
ket snäva gränser för kommunerna att själva påverka sina skattein-
komster.
Förslaget reformerad inkomstskatt innebär att den statliga, direkta
om inkomstskatten avskaffas for stora inkomstskikt och i övrigt sänks dras-
tiskt. För över 80 procent av inkomsttagarna kommer kommunalskatten att vara den enda direkta inkomstskatten.
Ett viktigt syfte med de föreslagna skattereformerna är att uppnå likformig beskattning mellan arbete och kapital. För kapital föreslås en nominell beskattning. Med en nominell beskattning av kapital hamnar man på en skattesats kring 30 procent på kapital vid något så när rimliga antaganden om inflation och real avkastning. Skall ambitionen om likformig beskattning upprätthållas även på sikt leder utredningens förslag således till att ett kommunalt skattetak kring 30 procent i praktiken införs. Kravet på likformighet, i kombination med valet av nominell kapitalbeskattning, innebär att kommunalskatten inte kan höjas, även om ett samhällsekonomiskt utrymme skulle skapas till exempel genom sänkning av andra skatter.
H9
14 1990-talet stora
Kommunerna på -
krav på förändringar
l praktiken kommer 1990-talet för kommunerna att innebära en kombination flera, inte alla, de åtgärder eller förändringar som skisserats i av men tidigare kapitel. Förändrade verksamhetsformer måste prövas och vardagsrationaliseringarna fortsätta. Samtidigt kommer behovet att väga olika kommunala verksamheter varandra att bli stort. Ökad avgiftsfmansiering kan i mot detta sammanhang som ett medel att genomföra dessa ompriosnarare ses riteringar, än ett sätt att märkbart öka kommunernas inkomster. Den kommunalekonomiska paradoxen inför 1990-talet består av flera delar. Kommunerna har under de senaste årtiondena fått en allt större roll inom den offentliga sektorn. Denna tyngdpunktförskjutning kommer att ytterligare förstärkas under l990-talet. Kommunerna får ansvar för en växande andel de offentliga verksamheterna parallellt med att staten av gradvis övervältrar finansieringsansvaret på kommunerna. Samtidigt finns det i och med skattereformen i praktiken, oberoende av formellt skattestopp eller ej, och oberoende de samhällsekonomiska förutsättav ningarna i övrigt, mycket små möjligheter för kommunerna att höja utdebiteringen. Den gradvisa övervältringen av finansieringsansvaret på kommunerna leder lätt till också kvaliten i de kommunala verksamheterna successivt att urholkas. Upprepade osthyvlingar på kostnadssidan utan omprövningar mål och verksamhetsformer får efter ett tag obönhörligen denna konseav kvens. För kommunerna står valet i dag mellan en gradvis utarmning av allting omprövningar verksamhetsformer. Även eller tydliga prioriteringar och av de finansiella förutsättningarna skulle förbättras kommer kommunerom aldrig ifrån behovet att prioritera. Verksamheter måste alltid vägas mot na verksamheter i en föränderlig värld. För att kommunerna skall klara att genomföra omprövningar krävs dock helt annat samspel mellan den centrala och den lokala nivån. Nu ett är statens roll att säga vad kommunerna skall göra mera, medan man överlåter åt den kommunala demokratin att bestämma vad man skall göra mindre. Samtidigt får sektorintressena stort genomslag i den centrala politiken när kommunerna försöker omprioritera. i Statens roll gentemot kommunerna måste förändras på flera sätt om kommunerna skall klara sina uppdrag under l990-talet. Centrala krav och central resurstilldelning måste kopplas samman. Inkomst- och regelsystem kommunerna måste generaliseras för att kommunerna själva gentemot Den centrala styrningen måste i första hand ut på skall kunna ta ansvar.
att skapa likvärdiga villkor mellan kommunerna. Lokala olikheter skall inte leda till nya statliga regler.
Skatteutrymmet, hur stort eller litet det än bedöms vara, måste fördelas mellan stat och kommuner. Skatteutrymmet måste också fördelas mellan offentlig verksamhet och offentliga transfereringar. Under 1990-talet måste staten välja mellan att antingen fortsätta att öka de nuvarande statliga transfereringarna till hushållen eller skapa finansiellt utrymme för kommunal verksamhet med god kvalitet.
En gemensam uppgift för stat och kommuner under 1990-talet blir att hitta ett kommunalt skattesystem som är anpassat till skattereformen och samtidigt kopplat till den kommunala självbestämmanderätten. Skillnader i skattekraft, befolkningsstruktur och andra strukturella kostnadsskillnader bör utjämnas genom central fördelningspolitik gentemot kommunerna. Däremot måste olika servicenivåer, skillnader i effektivitet och politisk viljeinriktning mellan olika kommuner ge utslag på den kommunala skattenivån. Har systemet inte utrymme för sådana variationer, både uppåt och nedåt, blir den kommunala beskattningsrätten innehållslös.
KUNGL. BlBL.
1990 08 -O 5
-
SIOSEKHOLM
Bilagor till långtidsutredningen1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet . Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flamoch Henrik Horn . marknad Institutet för internationell ekonoav EG:sinre mi, Stockholmsuniversitet
Svensktnäringsliv och den europeiska Lars Lundberg . integrationen Industrins utredningsinstitut
Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . Industrins utredningsinstitut het mellan Sverigeoch EG
Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . Institutet för internationell ekonooch penningpolitik mi, Stockholmsuniversitet
Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiskacentralbyrån . Sverigesframtida befolkning Statistiskacentralbyrån . Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och . framtidsutsikter SörenWibe Lantbruksuniversitet i Umeå
.Tillväxt ochmiljö en studie av mål- Lars Bergman konflikter Handelshögskolani Sthlm
Den internationella utvecklingen Kjell Andersenoch Derek Chambers . Svenskhälso-och sjukvård i ett interna- Åke Blomqvist . University of WesternOntario, Cationellt perspektiv nada
Detomedvetna valet nationell politik Expertgruppenfor forskning om re- . och regional obalans gional utveckling
Kunskapsbildning for strukturell förny- Lennart Ohlsson . else
Landsting för välfärd Landstingsförbundet . Bostadsmarknadenunder l990-talet BengtTurner m.fl. . Statensinstitut för byggnadsforsk-
ning
Samhällsekonominstransport- och Folke Snickars . kommunikationsforsörjning
l7. Privat tjänstesektor Statensindustriverk
l8. Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium
lnkomst- och formögenhetsfordelningen Kjell Jansson . Statistiska centralbyrån l967-1987
20. Kommunerna på90-talet Svenskakommunförbundet krav och restriktioner
21.Energi miljö ekonomi Statensenergiverk - - 22.Utbildning for 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin och BengtChrister Ysander
23. Kvinnors roll i ekonomin- hushållspro- Christina .Ionungoch IngaPersson duktion, marknadsproduktion ochjäm- red. ställdhet Lunds universitet
24. Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund politik Uppsala universitet
25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m.fl. Naturvårdsverket
26. Den offentliga sektorn Stefan Fölster
ALLMÄNNA FÖRLAGET
BESTÅLLNINGARZALLMÄNNAFÖRLAGET.KUNDTJÄNST.106 STOCKHOLM.47
TEL:08-7399630.FAX:08-7399548. INFORMATIONSBOKHANDELN.MALMTORGSGATAN5vu BRUNKEBERGSTORG.STOCKHOLM.
Bilaga 21 s. 3I
uâpegciiiiågen
Förord
f
Långtidsutredningen 990 utarbetas inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. l samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.
Föreliggande bilaga har utarbetats vid statens energiverk. Ansvarig för arbetet har varit avdelningsdirektören Per-Erik Springfelt.
I bilagan analyseras samspelet mellan miljö- och energipolitiken och den allmänekonomiska utvecklingen under de närmaste decennierna. En central frågan är om och i så fall hur det går att förena en avveckling av
- kärnkraften och de mål riksdagen satt upp för att begränsa utsläppen av koldioxid, kväve och svavel med en god ekonomisk utveckling. Analysen genomförs bl.a. med utgångspunkt från fyra kvantifierade scenarier för den svenska ekonomins utveckling fram till âr 2015.
Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av den kommande huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit departementssekreteraren Yvonne Fredriksson.
Stockholm i januari 1990 Lars Heikensten Departementsråd
Bilaga 21 s. 4rzvxváxåvvørv.ü,
71%gçzâivqxxi
I ;iTAñZ UHit in urtåarzmgsøü
Bilaga 21 s. 5Innehållsförteckning
sid
Energiverkets förord
1 Inledning
2 Miljöanpassade scenarier
Bilaga 21 s. 513 Vad är en bra miljö 13 Denna utrednings ansats Ovriga förutsättningar 15
3 Historia och framtid
Bilaga 21 s. 517 Historisk återblick 17
. . . . Anpassningsmekanismeriekonomin 27
. . Svårigheten med att göra framtidsbedömningar 31
4 Energibalanser
Bilaga 21 s. 5| Utgångspunkter | 33 | |
| Industrin | 37 | |
| Transporter | . | 43 |
| Bostäder, service m. m. | 47 | |
| Elmarknaden | . . | 51 |
| Fjärrvärmemarknadema | 55 | |
| Total energibalans | 56 |
5 Konsekvensbedömning
Bilaga 21 s. 5| Kostnader | 59 |
| Ekonomisk tillväxt fall där investeringarna reduceras | 64 |
| Miljö, hälsa och risker | 66 |
| 6 Några sektorproblem | 75 |
| Vad händer med skogen | 75 |
| Hur går det för basnäringama | 82 |
| Hur kan transportsystemet ändras | 94 |
| Sjuka hus | 100 |
| . . . | |
| Ny energiteknik | 104 |
. . . . . . .
| Arbetskraftsåtgáng och elproduktion | ll3 |
| 7 Global begränsning av växthusgaser | ll7 |
| Internationella energiscenarier | ll7 |
| Hur skulle industrin påverkas | 123 |
| 8 Elmarknaden | 133 |
| prissättningsprincip | 133 |
Konsekvenser med annan Vad händer med den svenska elmarknadsmodellen 139
9¶Naturgas 151
Bilaga 21 s. 6Naturgasens egenskaper l5l
. . . . . Är naturgasens fördelar tillräckligt stora 152 Metanutsläpp 153
. . . . . . . . . . . . . . Konkurrens mellan naturgas och förnyelsebara energikällor 155
10¶Strategier 157
Bilaga 21 s. 6ökad kunskap 157 Behov av
| Vad ska styras | 158 |
| Effektiv styrning | 159 |
| 1 1 Avslutande kommentarer | 165 |
förord
Energiverkets
Statens energiverk har det senaste året arbetat med regeringsuppdraget Ett miljöanpassat energisystem. Detta arbete har skett i samarbete med statens naturvårdsverk. Föreliggande rapport baseras på ovannämnda studie. Här tar vi dock upp en del problem av mer ekonomiskt/politiskt intresse, samt vissa avvägningsproblem.
Rapporten har utarbetats vid verkets utredningsavdelning och skrivits
byråcheferna Per Anders Bergendahl, Becky Petsala och Åsa Sohlman av
o. m. 1sept, avdelningsdirektörema Olle Björk, Randal Bowie och Per Erik Springfeldt, byrådirektörema Peter Fritz, Maria Gerholm, Christina Oettinger-Biberg och Katarina Swartling, byråsekreterama Björn Carlén, Peter Eurénius, Zoña Gonera, Hans Ohlsson och Sari Söderström. För utskriftema har ansvarat Satu Eek, Anneli Pettersson och Sari Åkerfelt. Projektledare har varit Per Erik Springfeldt.
Stockholm i december 1989
Hans Rode Generaldirektör
Tord Eng
Utredningschef
Bilaga 21 s. 9l Inledning
Sedan 1970-talet har energifrågoma stått i fokus. År 1973 korn den första chockhöjningen av oljepriset, för att sedan följas av ännu en 1978-79. Dessa dramatiska oljeprishöjningar satte djupa spår. Den ekonomiska tillväxten mattades av i de flesta länder. Oljans andel av energitillförseln minskade kraftigt i de flesta länder, inte minst i Sverige. Under 1985 och 1986 sjönk sedan oljepriserna plötsligt kraftigt, vilket bidrog till den ekonomiska tillväxten även om oljans betydelse idag är mindre än den var på l970-talet. De mer långsiktiga elfektema av dessa prisändringar är det dock ännu för tidigt att uttala sig om.
Under 1970-talet inleddes det svenska kämkraftsprogrammet, som nu har lett till att har mer kärnkraft per capita än något annat land i världen. Programmet eller kämkraftens vara eller icke-vara har dock
- ifrågasatts redan från början, och stundtals har kämkraftsdebatten varit mycket intensiv. Detta ledde fram till ett beslut om folkomröstning 1980. En bidragande orsak var Harrisburg-olyckan.
Folkomröstningen ledde fram till riksdagsbeslutet att alla reaktorer skul-
vara avvecklade år 2010, om villkor för ekonomi, sysselsättning och miljö var uppfyllda. Här följer ett utdrag ur näringsutskottets betänkande efter folkomröstningen NU 1979/80: 70:
Utskottet konstaterar att samtliga riksdagspartier utom vänsterpartiet kommunisterna anser att resultatet av folkomröstningen bör ligga till grund for inriktningen av den framtida energipolitiken.
Detta innebär att ingen ytterligare kämkraftsutbyggnad skall förekomma utöver de tolv reaktorer som är i drift, färdiga eller under arbete. Kämkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd.
Säkerhetssynpunkter bör vara avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorema skall tas ur drift.
l naturresurslagen har riksdagen bestämt att vattenkraftens normalårsproduktion ska begränsas till 66 TWh per år. Det är 2 3 TWh mer än den
nuvarande vattenkraftsproduktionen.
De senaste åren har oron bland vetenskapsmän och politiker ökat för att klimatet ska bli varmare och att polernas ismassor ska smälta. Koldioxid, tillsammans med metan, freon, dikväveoxid m. m., är orsaken till växthuseffekten. Osäkerheten är dock stor om såväl styrkan i som hastigheten på växthuseffekten.
I juni 1988 beslutade riksdagen att koldioxidutsläppen i alla fall inte bör öka. I Jordbruksutskottets betänkande JoU 1987/88: 23 sägsdet att:
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att koldioxidproblemet är av
Bilaga 21 s. 10global natur. Det kan icke lösas genom nationella åtgärder. En internationell reglering är nödvändig. Det är emellertid först nödvändigt att vinna nationellt erkännande problemet. Som ett led i ansträngningarna härför
av och mot bakgrund vad framkommit ansluter sig utskottet till
av som förslaget i motion Jo30 om att regeringen bör klarlägga energianvändningens effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål bör
att koldioxidutsläppen icke bör ökas utöver den nivå de har idag anges l den svenska energipolitiken ingår sedan länge strävan att minska oljeberoendet. I denna studie har dock begränsat oss till att ta upp kärnkraftsavveckling, begränsad vattenkraftutbyggnad och konstanta kol-
dioxidutsläpp. Riksdagen har också uttalat sig för energihushållning. Under 1970-talet stod oljan i fokus, numera inriktar sig åtgärderna på en effektivare
men elanvändning. Denna inriktning vi att ta stor hänsyn till i rappor-
kommer
ten. l denna utredning ska vi försöka bedöma hur de gällande riksdagsbeslu-
ten slår. Så här står det bl. a. i uppdraget: Utgångspunkterna för analysen skall vara följande: Några scenarier över den allmänna ekonomiska utvecklingen utförs av finansdepartementet. Gällande miljö- och energipolitiska riktlinjer. De energipolitiska rikt- linjerna när det gäller kärnkraftsavvecklingen innebär att en första reaktor skall tas drift år 1995, andra år 1996 samt att den sista
ur en kärnkraftsreaktorn skall stängas senast år 2010. Alla miljömål skall följas det gäller ex. riksdagsbeslutet att inte öka utsläppen av koldioxid. scenarierna bör åskådliggöra de samhällsekonomiska konsekvenserna olika tänkbara handlingsalternativ inom miljö- och energipolitiken. av Exempel på frågeställningar som skall belysas är vilka är de samhällsekonomiska kostnaderna av olika sätt att avveckla kärnkraften hur påverkas utvecklingen i olika branscher och regionalt hur påverkas konkurrenskraften mellan svenska företag och gent- - emot utlandet hur påverkas efterfrågan olika typer av transporter och vad betyder - av det för miljömålen Naturligtvis finns också ett samspel i motsatt riktning från den
-
till energi- och miljöpolitiken. Även ekonomiska utvecklingen i allmänhet detta bör belysas. Analysen scenarierna bör problemorienterad. Den bör åskådlig-
av vara göra de positiva effekter och eventuella problem som kommer att uppstå till följd miljöanpassad svensk energiförsörjning. Den bör
av en mera också åskådliggöra hur till lägsta kostnad kan uppfylla de miljö- och
man energipolitiska ambitioner i dag ser framför oss. Beskrivning tänkbara åtgärder för att åstadkomma en samhällseko-
av nomiskt effektiv omvandling energisystemet enligt de energi- och miljö-
av politiska målen via olika typer och storlekar på skatter och avgif-
- ex.
Bilaga 21 s. 11ll
ter, val av prissättningsstrategier, forskning, utbildning och andra omställningincitament.
Beskrivningen bör särskilt belysa effekterna av marginal- respektive genomsnittskostnadsprissättning på energi el, fjärrvärme och bränslen, samt ge förslag till åtgärder som kan neutralisera en del av de negativa effekter som kan förväntas uppstå vid tillämpning av de respektive principerna.
2 Miljöanpassade scenarier
Bilaga 21 s. 13Till att börja med ska ta upp de grundläggande utgångspunkterna för denna utredning. Därefter anger förutsättningarna för utredningsarbetet, dvs. vilka antaganden har gjort om ekonomisk tillväxt, energipriser m. m.
Vad är en bra miljö Det första många tänker på när de hör ordet miljö är de sjöar som har drabbats av försurning, skogsskadorna, luftföroreningarna och olika giftutsläpp. Under senare år har oron också ökat för vilka konsekvenser ett skadat ozonlager och växthuseffekten kommer att få.
Andra stora frågor som debatteras är bristen på mat och vatten i utvecklingsländema, liksom den stora mängden atomvapen i världen. Öknamas utbredning och skogsskövlingen krymper också hela tiden jordens skogsbestånd.
I vårt land diskuterar vi också "sjuka hus", dvs. hus som människor blir sjuka av på grund av bl. a. dålig ventilation, olämpligt byggnadsmaterial eller höga radonhalter. Även stress, skilsmässor och arbetsmiljöproblem har tagits upp som miljöfrågor.
De axplock på problemställningar som vi nu har nämnt spänner över hela fältet, från individer och familjer till de stora globala problemen. De har dock alla med människors välfärd och välbefinnande att göra. En del av problemen kan leda till stora konsekvenser för naturen. Vissa problem är mer specifika för Sverige, andra berör även Norden och Europa och en del är globala hot. Vissa problem är aktuella idag och andra är aktuella imorgon.
Frågan Vad är en bra miljö är alltså inte lätt att besvara. Svaret
- beror helt på vilket synsätt och vilka avgränsningar man väljer. Dessutom saknas i väsentliga stycken kunskap om olika miljö- och hälsoproblem. Ytterligare ett problem är hur vi ska värdera miljön. Först när vi vet hur samhällets kollektiva värderingar av en god miljö ser ut kan få fram en intresseavvägning mellan god miljö, enligt något synsätt, och andra varor och tjänster. En bra och väl genomtänkt målformulering är dock en förutsättning för att få fram effektiva styrmedel/strategier se kapitel 10.
Ett sätt att se på miljön är att utgå från människors välbefinnande. Viktiga komponenter är då människors hälsa och de risker människan utsätts för vilket kan mätas i ex. människans genomsnittliga livslängd. I det måttet ligger då olycksrisker, hälsoeffekter av olika utsläpp, inomhusmiljön och kanske till och med människans psykiska välbefinnande.
Bilaga 21 s. 14Om alla miljövariabler enbart används För att definiera människans hälsa och välbefinnande, dvs. något tillspetsat, om antar att naturen är till För människan", kanske man inte skulle komma så långt ifrån måttet eller målet lång livslängd. Om däremot tog hänsyn till hela det ekologiska systemet, dvs. inte bara människan utan också alla växt- och djurarter, skulle målet troligen något annorlunda ut. Kanske hamnade då till
se slut i någon sorts syntes där människornas värderingar får styra, men där människans välbefinnande till stor del ändå beror på hur naturen mår.
Vad gäller värderingen av god miljö så går det ibland att beräkna de direkta Företagsekonomiska kostnaderna För Föroreningar, ex. korrosion och det försämrade virkesuttaget som Förorsakas av luftföroreningar. Men det finns också kostnader som är mycket svåra att beräkna. Hur värderas
det Förlorade rekreationsvärdet skogen i kronor Eller att folk t.ex. av mister naturtyp de vill ha kvar Hur värderar framtida generationers
en Försämrade hälsa och Förkortade livslängd osv.
Problemet är svårt. Men För att kunna göra effektiva miljöbedömningar behöver analys intäktssidan. Även uppskattningar är behäfta-
en av som de med fel och osäkerheter kan vara bättre än bara godtyckliga bedömningar, eller inga bedömningar alls.
Denna utrednings ansats I denna rapport "operationaliserar" vi miljöproblemen genom att utgå ifrån några centrala riksdagsbeslut.
Dessa beslut är Följande. l Kärnkraften ska avvecklas till år 2010. 2 Koldioxidutsläppen får inte öka.
3 Utsläppen svavel- och kväveoxider ska reduceras med 80 °/0re-
av
spektive 50 °/0räknat från 1980 års nivå.
4 Stopp För utbyggnad av vattenkraften vid 66 TWh
i dag är vattenkraftproduktionen knappt 64 TWh.
Här kan vi notera att punkterna 3 och 4 i huvudsak avser lokala problem. l och 3 har även vissa regionala aspekter, medan punkt 2 avser ett globalt problem. Om man utvecklade dessa formuleringar så kunde
kanske utgå ifrån att meningen är att riskerna och effekterna på miljö man och hälsa olika energislag skall optimeras med hänsyn till kostnaderna.
av
När det gäller punkt 2 är det så att utsläppen av koldioxid, enligt aktuella bedömningar, För 50% av den totala växthuseffekten.
svarar ca Resten står utsläpp freon, metan, ozon och kväveoxider För. I denna
av utredning koncentrerar oss på den restriktion som är inriktad på att hålla koldioxidutsläppen konstanta. I kapitel 9 För vi också en diskussion
växthuseffekten i samband med metanutsläpp från naturgashantering. om
En kommentar till punkt som är ett exempel på ett regionalt problem, kan också befogad. Även vi kan reducera utsläppen svavel och
vara om av kväveoxider i Sverige kommer detta inte att innebära att nedfallet och effekterna dessa ämnen minskar nämnvärt i de Försurade områdena i
av södra och sydvästra Sverige. För att Förbättra miljön i dessa områden skulle det För svensk del vara effektivare att reducera utsläppen i andra
Bilaga 21 s. 15länder i vår närhet. Dessutom skulle dessa länders miljö då också förbättras radikalt. Sveriges nuvarande utsläpp är förhållandevis små; försurningen orsakas av att vinden för med sig andra länders utsläpp till våra mest känsliga områden. Våra egna utsläpp påverkar i huvudsak de norra delarna av landet, där naturen är relativt opåverkad och dessutom är ganska "tålig.
När vi i det följande studerar konsekvenserna av de energi- och miljöpolitiska riksdagsbeluten, kompletterar vi med en bedömning av vissa effekter på miljön, människors hälsa och eventuella risker. Vår målsättning är annars att klara riksdagsbesluten till lägsta möjliga kostnad. Enligt ekonomisk teori klaras detta effektivast genom olika former av utsläppsavgifter, rörliga utsläppsavgifter i form av överförbara utsläppstillstånd eller fasta utsläppsavgifter. I våra beräkningar låter vi styrmedlen representeras av en koldioxidavgift. Denna kan också tolkas som den kostnad som är förknippad med anpassningen till något annat effektivt verksamt styrmedel.
Övriga förutsättningar
Vi har inte behandlat vare sig frågan om vidare vattenkraftutbyggnad eller avvecklingen av kärnkraften fram till år 2010, eftersom vi förutsätter att dessa restriktioner är uppfyllda. Endast kostnaderna för och konsekvenserna av restriktionen att utsläppen koldioxid inte får överstiga 19.87års
av nivå, givet att vattenkraftproduktionen är 66 TWh och att kärnkraften är avvecklad år 2015, redovisas alltså.
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige och internationellt är av avgörande betydelse för resultaten. På så lång sikt som fram till år 2015 måste alla bedömningar bli mycket osäkra, och vi har därför valt att arbeta med två antaganden om den ekonomiska utvecklingen.
Våra två basaltemativ är scenarier för hur det svenska energisystemet skulle kunna utvecklas fram till år 2015 om inga åtgärder vidtas för att minska utsläppen av koldioxid. Vi utgår från dagens punktskattesystem och nu gällande miljökrav för svavel- och kväveoxider.
l de miljöanpassade scenariema har vi infört restriktionen att koldioxidutsläppen ska hållas konstanta samt att svavel- och kväveutsläppen ska minska med 80% respektive 50% från 1980 års nivå fram till sekelskiftet. Här har vi också räknat med moms på energi.
Vi har försökt bygga upp miljöscenariema utifrån målet att koldioxidutsläppen ska hållas konstanta. För att uppnå detta mål har vi i det praktiska arbetet utgått från vissa styrmedelsantaganden i stället för att arbeta med kvantitativa restriktioner. En koldioxidskatt på alla bränslen införs. Olika bränslen belastas med olika skatter beroende på hur stora mängder koldioxid de producerar vid förbränningen. Momsen beräknas sedan på summan av koldioxidskatten och bränslepriset. Uppbindning av koldioxid premieras. För biobränslen gäller ex. att den mängd koldioxid som avges vid förbränning är densamma som växterna har tagit upp under sin vegetationsperiod, och de får därför ingen koldioxidskatt. Andra bedömare anser dock med viss rätt att även biobränslen bör beläggas med
- koldioxidskatt.
Bilaga 21 s. 16I verkligheten kan man tänka sig andra modeller än koldioxidbeskattning. l avsnitt 10 diskuterar vi också styrmedelsproblemen.
Vi har i våra förutsättningar undantagit den energiintensiva industrin från koldioxidbeskattningen. Anledningen är att utsläpp av koldioxid är ett globalt problem. Om vi i Sverige börjar beskatta den energiintensiva industrin leder detta till att industrin minskar sin produktion och på såsätt håller ner koldioxidutsläppen. Denna industriproduktion kommer då med stor sannolikhet att ersättas med motsvarande industriproduktion i andra länder. Om den produktionen då baseras på fossilbränslebaserad reduceras inte de globala koldioxidutsläppen. Det skulle tvärtom kunna bli så att de globala koldioxidutsläppen ökade om den ersättande industri- och elproduktionen är mindre effektiv än den svenska.
I en känslighetsanalys av miljöscenariet har vi dock även låtit den energiintensiva industrin betala koldioxidskatter.
Nedan sammanfattas förutsättningarna för de fem olika alternativ vi har räknat på.
Tabell 2.1 Förutsättningar år 2015
Basalternativ Miljöscenario Hög ekonomisk Lågekonomisk Hög ekonomisk Lågekonomisk utveckling utveckling utveckling utveckling
Allmänna Kämkraftsavveckling Kämkraftsavveckling förut- Punktskatter Moms sätt- Elpris marginalkostnad Elpris marginalkostnad ningar Konstanta koldioxidutsläpp;
koldioxidskatt styrmedel.
Energiintensiv industri
undantaskoldioxidskatt
och får bränsle- och
elpriser enligt basalter-
nativen. Årlig BNP- 2,4 1,1 2,3 1,0 tillväxt
çänslighetskalkyl på miüöscenariet med hög tillväxttakt Aven energiintensiv industri betalar koldioxidskatter.
BNP-siffroma har baserats på fmansdepartementets bedömningar. De ligger dock 0,1 °/olägre per år i basaltemativen beroende på dels en beräknad avmattning av befolkningsutvecklingen efter sekelskiftet, dels kostnadsökningar på grund av kämkraftsavvecklingen. I de miljöanpassade scenarierna har vi minskat tillväxttakten med ytterligare 0,1% per år for att illustrera de ökade kostnader som miljörestriktionema medför.
Utöver restriktionen att koldioxidutsläppen Ska hållas på en konstant nivå har vi även målet att minska utsläppen av svavel- och kvävedioxider med 80% respektive med 50 % fram till år 2015, Vi har under arbetets gång antagit att om koldioxidutsläppen hålls konstanta uppfylls även de övriga målen med minskade utsläpp.
Vi har vidare antagit att kostnaderna vid införandet av dessa miljörestriktioner kommer att dras från det privata konsumtionsutrymmet och inte på investeringarna. l avsnitt 5 diskuterar vi sedan vad som kan hända om även investeringarna påverkas.
3 Historia och framtid
Bilaga 21 s. 17I detta kapitel ger först en beskrivning av hur det svenska energisystemet har utvecklats i ett historiskt perspektiv. Därefter diskuteras olika anpassningsmekanismer i samhällsekonomin som har haft och kommer att betydelse För hur energisystemet kan förändras. Slutligen diskuteras kort svårigheterna att göra prognoser och andra framtidsbedömningar, särskilt när tidshorisonten ligger så långt bort som år 2015.
Historisk återblick
Vi börjar med en återblick på den första halvan av 1900-talet, därefter följer en beskrivning av utvecklingen under perioden 1970- 1987. Inga siffror för 1950- och 60-talen redovisas.
Energianvändningen 1900- 1940 samt under avspärrningen 1939- 1945 Uppgifterna i detta avsnitt bygger i allt väsentligt på publikationen Sveriges industri", utgiven av Sveriges industriförbund 1948, kapitlet Kraft och bränsle. Hur importen av olje-, kol- och koksprodukter såg ut under denna period framgår av figur 3.1. Eftersom all olja, och den största delen
Figur 3.1 Import avolje-, kol- och koksprodukter 1900- 1945 TWh OM-e
E OLUA 6a- KOLZKOK6
1901 191O 1920 1930 1940 1945
2-10-0110
Bilaga 21 s. 18kolet, importerades gäller den följande diskussionen i huvudsak också av användningens utveckling.
Ökningen efter 1925 beror i huvudsak på att vi började kunna raffinera råolja i oljeraflinaderiet i Nynäshamn som anlades 1928 och sedan utvid-
gades under 1939-41.
Även oljeanvändningen under tiden fram till andra världskrigets
om utbrott kom spela allt större roll i bränslebalansen var ändå kol och
att en koks fortfarande de viktigaste energikällorna.
När andra världskriget bröt ut år 1939 isolerades Sverige och de normala importvägarna stängdes helt eller delvis. Tillgången på huvudbränslet kol,
under mellankrigsåren huvudsakligen hade imponerats från Tysksom land, Polen, England och USA, sjönk då kraftigt genom att England och USA försvann exportörer. Av bränslestatistiken framgår det att bräns-
som lean Lindningen också minskade kraftigt under avspärrningsåren, efter det
att konsumtionen fram till 1939 visat en klart stigande tendens.
Elförsörjningen 1913 40
- Vattenkraften har gamla i Sverige och redan på 1400- och 1500-talen
anor utnyttjades järnindustrin. Ända fram till 1870-talet, när vattentur-
den av binen allmänt togs i bruk, utnyttjades emellertid vattenkraften i
mer mycket enkla former. Det först på 1890-talet som man tack vare det
var elektriska trefassystemet inte längre bunden till platsen för vattenfallet
var eller forsen, kunde distribuera elkraften till städer och orter långt från
utan kraftstationen. Utvecklingen gick naturligtvis inte så snabbt i början. Under det första skedet, inföll under de sista åren på 1800-talet och de
som första åren på 1990-talet, byggdes i huvudsak bara små kraftverk med uppgift att förse eller några industrier eller samhällen med elkraft.
en
Det andra skedet, inleddes några år in på 1900-talet, utmärks av
som tillkomsten flera stora kraftföretag, bl. Sydsvenska Kraft AB, Kraft
av a. AB Gullspång-Munkfors, Yngeredsfors Kraft AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB, Uddeholms AB samt att staten och kommunerna också gick in på kraftområdet. Under detta skede byggdes många, efter den tidens
Vattenkraftverk, främst i mellersta och södra Sverige. Vi ska mått, stora bara nämna de i Trollhättan, Älvkarleby och Porjus. Under detta skede inföll också första världskriget, och under krigsåren och åren närmast efter krigsslutet rådde brist på kol och lysolja, som dessutom betingade mycket
höga priser.
Det tredje skedet inleddes under 1920-talets första år, och det utmärks
kraftbolagen allt började med samkörning och kraftutbyte. Den av att mer tidigare konkurrensen byttes mot samverkan som gav ekonomiska
en fördelar. Överskott elkraft på ett håll kunde tillfälligt eller mer perma-
av
fmna avsättning där det fanns ett underskott. Nytillkomna kraftverk nent kunde snabbt utnyttjas till full effekt och blev därmed också snabbare lönsamma. Andra fördelar minskade toppbelastningar och rationell
var vattenhushållning i reglerade vattendrag. Man fortsatte också att bygga ut
vattenkraften i Mellansverige.
Under det fjärde skedet började både staten och enskilda företag bygga
främst lndalsälvens och Ångermanut de norrländska krafttillgångarna,
Bilaga 21 s. 19Figur 3.2 Elanvändningoch elproduktion 1912- 1946 GWh W vemafözszuzwiucr,
m
sammzvset,ELTVANNNOK O T FÖRLUSTEZ,
EGENrozarzuxu.
1:1 INDUSTRl 5- zW
H
1:1
r-1
L.1 LJ 1920 1930 491.0 4945
U
sä tj VATTENKRAFT 5+
Q
W VÃ/RMEKKAFT 10-J-
älvens flodområden som hade gott om lättreglerade sjöar. När Krångedefallen hade byggts ut överfördes kraften till ägarna i mellersta Sverige genom en kraftledning på 200 kV, den första i Sverige med denna höga spänning. Senare under detta skede tillkom flera 200 kV-ledningar för kraftöverföring till mellersta och södra Sverige. Samtidigt gjordes också stora utbyggnader i de södra och mellersta delarna av landet, men den stora utbyggnaden kom till för att tillgodose kraftbehoven i Norrland. Här var det främst de stora norrländska industriföretagen som drev på, men även i kommunal regi gjordes stora utbyggnader.
Den femte epoken i vattenkraftens historia i början av 50-talet, inleddes när beslutet fattades om att bygga Harsprånget och överföra huvudparten av kraften söderut genom en 380 kV-ledning. Härigenom skulle den för all framtid största vattenkraftstationen byggas. Samtidigt blev i stort sett hela landet anslutet i ett riksnät. Endast Gotland och spridda företag i skogs- och fjällbygder stod nu utanför.
I figur 3.2 har elbalanser upprättats för vart femte år för tiden 1912- 1946. Balanserna baseras på statistik från Kommerskollegiums publikation "lndustri.
Av figuren framgår att 1912 uppgick den totala elproduktionen till 1 111 GWh och att industrins andel var 91,4%. Något som inte framgår av figuren är att under samtliga redovisade år utgör elanvändningen i elkemisk och eltermisk industri en mycket stor andel, under flera år över 30%, av den totala industrins elanvändning. Detta återspeglar kraftverksbyggarens strävan att säkerställa en snabb avsättning för kraftproduktionen. Som exempel kan nämnas att när Porjus kraftstation stod färdig 1915 fanns det i dess omedelbara närhet ett smältverk som tillhörde Wargöns AB, där kraftverket fick avsättning för sina produkter.
År 1940 sjönk industrins elanvändning mycket kraftigt jämfört med året innan. Totalt var nedgången 12,3%, varav den större industrin stod för 14,4% och den elkemiska och eltermiska med 6,1%. För att ge en rättvisande bild av elanvändningens utveckling under den här redovisade perioden har vi därför valt förhållandena under 1939 i stället för 1940. Utvecklingen framgår av nedanstående tabell.
Bilaga 21 s. 20Tabell 3.1 Elanvändningensutveckling, GWh
1912 1939 Ökning i °/o
Per år Totalt
lndustrin totalt l 016 5622 6,5 453 varav Störreindustri 849 4 206 6,1 395
Elkemisk och
| eltermisk industri | 167 | l 416 8,2 | 748 |
| Detaljförbrukning | 67 | 1 213 11,3 l 710 | |
| Samfärdsel | 18 | 707 14,6 3 828 | |
| Totalt | l 101 | 7 542 | 7,4 585 |
Som framgår tabellen var ökningen under dessa år mycket snabb.
av Den genomsnittliga ökningstakten på 7,4% innebär en fördubbling vart tionde år. Industrin är ännu 1939 klart dominerande, men de två andra grupperna ökar nu snabbare än industrin vars andel har sjunkit till tre fjärdedelar den totala elkonsumtionen. Samfärdselens snabba öknings-
av takt återspeglar elektrifieringen av jämvägsnätet. Även detaljförbrukning-
ökar snabbt, men den kvantitativt sett mycket låga elförbrukningen en antyder ändå låg standard jämfört med standarden i våra dagars hushåll och offentliga lokaler.
Industrins energianvändning lndustriproduktionsindex för åren 1913-46 visas i figur 3.3 där l935lOO.
Figuren visar tydligt hur negativt det första världskrigets och de konjunktursvaga åren i början av 1920-talet påverkade industrin. Den ekonomiska krisen i början av 1930-talet syns också tydligt, trots att den var förhållandevis kort, endast ca tre år. Krisen började i USA 1929, men först 1931 sjönk produktionsindex i Sverige till under 1929 års nivå, och 1932 nåddes botten med en produktionsnivå som låg ca 11% under 1929 års nivå. Därefter följde en period på sju år med utomordentlig snabb tillväxt. Index för 1932 var 72, och det steg till 134 år 1939, vilket motsvarar en genomsnittlig tillväxt på 9,3% per år. Under krigsåren låg index under 1939 års värde, men 1944 och 1945 nåddes något högre produktionsvolym än 1939. År 1946 steg industriproduktionen med hela 21% jämfört med året innan, vilket visar hur snabbt industrin kom igång efter kriget.
Den genomsnittliga ökningstakten i industrins produktionsvolym var för åren 1913-40 drygt 3%, och om man bortser från raset under 1940 ökar värdet till 3,6 %. Industrins elförbrukning ökade under samma period med 6,5 °/0per år eller ungefär dubbelt såsnabbt som produktionen. Detta förhållande indikerar en stark mekanisering och rationalisering som ökade energibehovet, och speciellt då elbehovet. Under perioden 1955-86 utvecklades dock industriproduktionen och energianvändningen lite annorlunda. Energiförbrukningen ökade under denna period långsammare än industriproduktionen, men elförbrukningen ökade fortfarande mer än industriproduktionen.
Bilaga 21 s. 21Figur 3.3 Industriproduktionsindex 1913-46 1935:100
INVEX
___________________ 140.1.
11- 110 -v
u 160-.
____________ .
O
j 1 1 d
1915 4945 1920 1925 1930 1955 19110 1949
Tabell 3.2 Utvecklingen avindustriproduktionen, bränsleanvândningenoch elanvändningen 1955- 1986,TWh.
| 1955 ökning 1973 | i °/0 | ökning 1986 i °/0 | ||
| Produktionsindex | 39 | 5,4 | 100 | 0,7 l 10 |
| Bränslen | 63,0 3,9 | 125,7 -2,4 | 91,7 | |
| Prima | 13,1 5,9 | 36,6 | 1,5 44,7 | |
| Energi totalt | 76,1 4,3 | 162,3 1,3 136,4 |
-
Energianvändningen 1970- 1987 Den totala energianvändningen och därmed den totala energitillförseln har under perioden 1970-1987 legat kvar på ungefär oförändrad nivå. Under 1970 medförde vattenbristen ett underskott i elproduktionen och trots att all tillgänglig kapacitet for oljebaserad elproduktion utnyttjades kunde inte bortfallet av vattenkraft kompenseras helt, utan elransonering fick tillgripas. Oljeinsatsen enbart för elproduktion uppgick till nära 48 TWh, och utgjorde därmed över 10% av den totala energitillforseln som blev ca 450 TWh.
Sedan 1970 har oljepriset chockhöjts två gånger, 1973 och 1979. År 1973
Bilaga 21 s. 22inleddes också det svenska kämkraftsprogrammet. Den svenska elproduktionen har än fördubblats sedan 1970, främst genom drygt 65 TWh
mer producerad i kärnkraftverken. Vattenkraftproduktionen har också ökat, dels att 1970 var ett mycket torrt år, dels genom utbyggnad.
pga.
Resultatet har blivit kraftig minskning av oljeanvändningen, framför
en allt efter den andra prischocken. I stället använder vi mer el, men även mer fasta bränslen. Denna stora förändring av den svenska energianvändning-
beror alltså framför allt på de kraftigt höjda reala oljepriserna, medan en priserna på och fasta bränslen kunnat hållas någorlunda konstanta. Under perioden 1985-86 inträffade ett kraftigt prisras på olja, men det har ännu inte gett något större utslag i oljeanvändningen.
Räknat på den totala energitillförseln 1970 svarade oljorna för 75%, de
bränslena för 15% och vattenkraften för 10%. År 1987 minskade fasta oljeandelen till 46%, 37 gick till transportsektorn. De fasta bräns-
varav lena ökade till 22% och vattenkraften till 16%. De tolv kärnkraftverken stod för 15°/0.Energitillförselns utveckling mellan 1970 och 1985 framgår av figur 3.4.
Hur har utsläppen utvecklats
Energianvändningen leder också till betydande påverkan på miljön.
en Halterna svavel- och kväveoxider har genom mänskliga aktiviteter nått
av sådana nivåer att de nu utgör ett av de största miljöhoten i Europa. De försurande utsläppen är framför allt ett lokalt och regionalt problem. Växthuseffekten däremot, som misstänks kunna höja den globala temperaturen med dess oöverskådliga effekter för människa och miljö, är ett globalt problem.
Försurande luftföroreningar
Historien försurningen började för länge sedan. Så länge som svavlets
om naturliga kretslopp fortgick ostört förblev svavelhaltema i luft, mark och vatten sannolikt relativt oförändrade. Under det senaste århundradet har dock vi människor radikalt förändrat svavlets omsättning i miljön. Genom
bränna fossila bränslen har vi på kort tid frigjort miljarder ton svavel att
under årmiljoners lopp har lagrats i jordskorpan. Samtidigt fortsätter som den naturliga svaveltillforseln till atmosfären i oförminskad omfattning.
I dag tillförs ungefär lika stora mängder gasformiga svavelföreningar
människans verksamhet som från naturliga källor. I tätbefolkade genom regioner med långt driven industrialisering t.ex. Europa, är männi-
som skans svavelutsläpp drygt tio gånger större än den naturliga svaveltillforseln till atmosfären. Svavelutsläppen ökade starkt i Sverige under 1950och 60-talen. Från och med början av 1970-talet har dock utsläppen minskat. Minskningen från 1980 till 1985 uppgår till ca 45%. Även svaveldioxidutsläppen i Europa har minskat under 1980-talet. Fram till 1995 väntas utsläppen svaveldioxid i hela Europa minska med ungefär en
av fjärdedel, jämfört med 1980 års nivå. Svavelutsläppen förorsakas framför allt av produktion av och värme.
Bilaga 21 s. 23Figur 3.4A Energitilllörsel 1970 1985 -
5513+
r J/
OLUA r
15D EL
5D: BEÃNSLEN 1Gb men mm
Å I | I I T l I | M0 1975 1980 1985
Figur 3.4B Utsläppenavsvaveldioxid Europa,i 1000 kiloton
302/22 4000 KILOTON 70r 10TALA UTSLÃ w..
6b
140-
§0
n A I . . u W , M40 45 8D 85 90 95 - z- vmnemve M21
Bilaga 21 s. 24Figur 3.5 Utsläppenavsvaveldioxidi Sverige,1000 ton
M50 TONSoi/XR 40:50
860 - _
500 - .
:zoo -
l l á 5 4 o 1910 -75 -so 85 90 -95 - mKGDAGsMRL
kväveoxider i Sverige har nästan tredubblats sedan mitten Utsläppen av under 1980-talet har utsläppen förändrats relativt litet. av 1950-talet, men del kväveföreningama släpps, liksom svavlet, ut i samband med En stor av förbränning. Minst hälften kväveoxidutsläppen i Europa kommer dock av från bilarnas bensin- och dieselmotorer, medan återstoden främst numera uppkommer vid förbränning i fasta anläggningar. Svavel- och kväveforeningar kan färdas tusentals kilometer från utinnan de återförs till marken. Det betyder att utsläppen i släppskälloma starkt bidrar till nedfallet föroreningar i vårt land. Sverige andra länder av vindriktningen från Europas stora industriområden och befinner sig i får därmed den största andelen sitt sura nedfall från andra tätorter, och av
Figur 3.6 Utsläppenavkväveoxideri Europa, 1000 kiloton
m KILDTONNQz/ÃR
ao 10mm 01-5LÃPP r 25 :-
0 - 4 ;
,§5 9o os
1920 45 so LANaeADE MRL.
Bilaga 21 s. 25Figur 3.7 Utsläppen avkväveoxideri Sverige, 1000 ton IOUDTDNNOX/XK 350
013m 5% 25D
x
20D 15D
16D 5D
O
r v v ä;
m0 45 so øss v50
- 95
RIKSDAGSMÃL.
länder. Endast omkring 10% av det totala svavelnedfallet och 15 30%
- av det totala nedfallet av kväveforeningar beräknas komma från inhemska källor. Sverige kan alltså bara i mycket liten utsträckning påverka sitt
sura nedfall genom inhemska åtgärder.
Tabell 3.3 Totalt nedfall avsvaveli Sverigefrån olika källor, 1000 ton.
| Utsläppsland | 1980 | 1987 |
| Danmark | 16 | l 3 |
| Finland | 10 | 8 |
| Frankrike | 5 | 5 |
| Nederländerna | 2 | 2 |
| Norge | 6 | 4 |
| Polen | 18 | 33 |
| Sovjetunionen | 15 | 23 |
| Storbritannien | 18 | 13 |
| Sverige | 74 | 37 |
| Tjeckoslovakien | 10 | 12 |
| Västtyskland | 14 | 12 |
| Östtyskland | 24 | 33 |
| Övriga | 13 | l 1 |
| Obestämt | 108 | 103 |
| Totalt | 333 | 307 |
Växth usgaser
Förekomsten av så kallade växthusgaser är en förutsättning för att klimatet på jorden ska bli drägligt. Utan dessa gaser skulle medeltemperaturen
vara ca 15° C i stället för nuvarande + 15° C. Viktiga växthusgaser är vatten-
nga, koldioxid, freoner, metan och dikväveoxid. Vid förbränningen
av fossila bränseln bildas koldioxid. De globala utsläppen av koldioxid från användning av fossila bränslen uppgår till 20 miljarder ton år. Av
ca per dessa utsläpp svarar Sverige för ca tre promille, dvs. 60 miljoner ton. Koldioxiden anses svara för närmare hälften av växthuselfekten,
varav markforstöring och skogsskövling svarar för 10- 20%.
Bilaga 21 s. 26Figur 3.8 Utsläppenavkoldioxid i världen, miljoner kiloton MMONERmoroN Gcz/ÅR 55
50 25 20 15
10 . -----§ÖEL-anuu--" OLUA
Bilaga 21 s. 265.:" -"" . CNATURGAS.
° , f
0 9 å 2 i
. . 1
1990 202W
mmsmznvmume AV UTSLÃPPEN
Det befaras att den kraftiga ökningen av växthusgasema under de senaste 100 åren kan påverka klimatet på jorden. Förväntade effekter är högre medeltemperatur, förändrat nederbördsmönster och en höjning av havsytans nivå. Detta skulle innebära stora globala socio-ekonomiska följder. De negativa följderna av en förskjutning av temperaturzonema skulle främst drabba de redan hårt prövade områdena i utvecklingsländerna.
Möjligheterna att på ett tekniskt-ekonomiskt realistiskt sätt rena och deponera koldioxid ur rökgas existerar, i alla fall i dagsläget, ännu inte. Detta innebär att minskade koldioxidutsläpp måste uppnås bl. a. genom en minskad global användning av fossila bränslen. Om sådana åtgärder i framtiden kommer fram till rimliga kostnader kan det bli möjligt att reducera koldioxidutsläppen till mindre kostnader, och mildare konsekvenser i övrigt, än vad vi kommit fram till i denna utredning. Vi har således inte räknat med koldioxidrening i föreliggande rapport.
Figur 3.9 Utsläppenavkoldioxid i Sverige,miljoner ton MILTJONER10m cor/Åsa 400 JF
__
IOTALA UTSLÄPP
p 80
50W á
20 -w
§0 §6 -ás §4
19% 46 INTERPOLEIUNG INTeKPOLERlNG
Bilaga 21 s. 27Anpassningsmekanismer i ekonomin
Utgångspunkten för denna utredning är att uppfylla de olika miljö- och energipolitiska restriktionerna till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Restriktionerna innebär att slipper riskerna med kärnkraften, minskar de förorenande utsläppen och kan hålla koldioxidutsläppen på dagens nivå. För att uppnå detta mål lägger vi avgifter på de utsläpp vill ha bort, ex. koldioxid, svavel- och kväveoxider. Man kan också tänka sig olika former av "bubblor" som skulle en liknande effekt. I fortsättningen utgår vi, enbart för att förenkla diskussionen, från att man använder avgifter. Med tillräckligt höga avgifter kan man styra bort så stor del av utsläppen att en kvantitativ restriktion kan uppfyllas, t.ex. att koldioxidutsläppen i framtiden ska hållas på dagens nivå. Ekonomiska styrmedel är således nödvändiga för att klara restriktionerna, såvida inte väljer att försöka reducera utsläppen via omfattande regleringar. En regleringsväg leder dock enligt ekonomisk teori lätt till inetfektivitet, till skillnad från marknadsekonomiska styrmedel. Centrala regleringar tillåter oftast inte heller en avvägning av olika kostnader och intäkter hos berörda företag och konsumenter, och skulle de göra det blev resultatet omfattande kostnader för administration och kontroll. Med de svenska restriktionerna på det framtida energisystemet skulle det dessutom bli frågan om mycket omfattande regleringar varför denna väg inte kan anses vara realistisk. Bl.a. skulle med stor säkerhet redan från början höga samhällsekonomiska kostnaderna bli ännu högre. I vissa fall kan dock regleringar vara bättre än ekonomiska styrmedel.
Förutom att utgår ifrån att miljöavgifter kommer att införas, antar vi också att elpriserna baseras på marginalkostnaderna i elsystemet. Denna modell har använt ossav i våra tidigare utredningar även om den ibland har kompletterats med resonemang om andra prissättningsprinciper.
Vi börjar därför med en beskrivning av vad högre energipriser kan leda till utan några anpassningar av ekonomin. Analysen vinner i klarhet om de grundläggande problemen först redovisas. Därefter diskuteras de olika anpassningsmekanismer som kan lindra problemen. Om industrin skyddas faller en del av problemställningen i detta avsnitt bort.
Vad innebär energiprisökningar Ökade energipriser leder till lägre total energianvändning. Eftersom prisökningarna blir olika stora för olika energislag, kommer förskjutningar till förmån för de energislag som ger minst utsläpp och därmed lägsta avgifter att äga rum. Detta betyder att användningen av energislag som inte ger några utsläpp, eller bara låga halter, ökar medan de som medför stora utsläpp minskar.
I elsystemet blir mottrycksproduktion där man får ut både och värme/ånga fördelaktig, medan kondensproduktion där spillvärmen som uppgår till 50-70% inte används får höga kostnader. S01-, vind- och vågkraft blir än mer fördelaktigt än mottrycksproduktion, eftersom de inte ger upphov till några utsläpp överhuvudtaget annat än i tillverkningsleden.
Att reducera svaveldioxid-, kväveoxid- eller koldioxidutsläppen försvå-
Bilaga 21 s. 28ras av kärnkraftsavvecklingen eftersom många alternativ till kärnkraft ger upphov till sådana utsläpp. Kärnkraft ger inte dessa miljöproblem.
En sådan omvandling av energisystemet kommer att påverka uppvärmningsstrukturen kraftigt. En övergång från elvärme till fjärrvärme, oljeoch Vedeldning kommer att äga rum. Fjärrvärme ger möjlighet till ökad produktion med kommunalt mottryck kraftvärme vilket alltså är gynnsamt och antas visa sig i konkurrenskraftiga fjärrvärmetaxor. Inom transportsektorn minskas den totala efterfrågan till följd av högre bensin- och dieselpriser.
Nettoelfekten blir förmodligen ändå en ökad användning av fossila bränslen som innebär påfrestningar på betalningsbalansen. Det beror dock på att kärnkraften till stor del måste ersättas med annan energi.
Ökade energipriser kommer också leda till allmänna energibespa-
mer ringar där energi kan ersättas med kapital, arbete, minskad komfort osv.
Dessa effekter kommer också påverka industrin, men här tillkommer också strukturelfekter. Ökade energipriser kommer att drabba vissa
stora företag så hårt att de tvingas lägga ned, medan andra företag inte kommer att märka så mycket av det i resultaträkningen. Människor som arbetar på energiintensiva företag, deras underleverantörer och efter en tid även anställda i kringnäringar på de drabbade orterna, skulle alltså riskera att förlora sina arbeten.
Eftersom de energiintensiva basnäringama exporterar en stor del av sin produktion och har låg import, kommer sådana nedläggningar leda till försämrad bytesbalans. Den ökade bränsleimporten förstärker dessutom den negativa tendensen.
De företag som har höga energikostnader ligger till stor del i Norrland, Bergslagen och Värmland. Det rör sig alltså om områden som redan i utgångsläget har sysselsättningsproblem. Tiotusentals, upp till kanske mer än hundratusen människors arbeten hotas alltså. Exakt hur många beror på den ekonomiska tillväxten, antalet miljö- och energipolitiska restriktioner, bränsleprisema osv.
Under varvskrisen på 1970- och 80-talen förlorade 22000 människor sina arbeten på varven mellan 1974 och 1985. Dessutom förlorade ett stort antal sina underleverantörer, i privat och offentlig service.
arbeten som Ungefär 4% av vår nettoexport drabbades. Det är mycket troligt att de energi- och miljöpolitiska besluten leder till problem på arbetsmarknaden och för bytesbalansen.
l de följande avsnitten ska vi se vad man kan göra för att mildra dessa problem.
Ekonomiska anpassningsmekanismer allmänt
- Ökade energipriser leder alltså till arbetslöshet, bytesbalansproblem och regionala spänningar om inga förändringar i ekonomin inträffar som motverkar detta.
En negativ bytesbalans kan på lite längre sikt inte accepteras. Det skulle förutsätta att andra länder skulle vara villiga att låna ut ständigt större belopp till Sverige och att vi drar på oss en allt större utlandsskuld, vilket är orimligt.
Bilaga 21 s. 29Arbetslöshet leder till att våra mänskliga resurser inte utnyttjas fullt ut. Vår gemensamma kaka blir då mindre. Dessutom blir de sociala konsekvenserna svåra.
På något sätt måste vi alltså söka mildra problemen i de energiintensiva företagen och/eller stimulera tillväxten i någon annan mer energisnål industri, som kan lyfta bytesbalansen och sysselsättningen. Växer det upp ny industri på de gamla orterna kan undvika de regionala problemen. Blir tillväxten däremot störst i storstäderna måste människorna flytta.
Det första som görs ute i företagen när energiprisema ökar är att seöver olika energibcsparingsprojekt. Därefter försöker man vältra över kostnadsökningama på kunderna. Detta kan dock bli svårt, eftersom de energiintensiva basnäringarna oftast arbetar mot världsmarknaden där priserna i stor utsträckning är givna. Höjer man priset för mycket är risken alltså stor att man inte får något sålt, annat än på mycket kon sikt.
Industrins kostnadsläge i förhållande till konkurrentländema måste alltså förbättras. Då mildras problemen för de mest energiintensiva företagen något, men framför allt lockas den mer energisnåla industrin att expandera. Det allmänna kostnadsläget för den energisnåla industrin behöver inte sänkas så mycket för att den ska kunna kompensera de ökade energikostnaderna, eftersom energikostnaderna utgör en mindre andel av deras totala kostnader.
Hur kan man då åstadkomma denna nödvändiga förbättring av industrins kostnadsläge Hur kan man vältra över kostnadshöjningen bakåt Det naturligaste sättet är nog att löneökningama reduceras under en omställningsperiod. Eftersom industrins elkostnader är ca 2% av de totala kostnaderna och avsevärt mindre för de energisnåla företagen och arbetskraftskostnaden, konsoliderad för hela ekonomin, utgör 70-80%, behöver det bara bli frågan om att reducera löneökningama i liten utsträckning. Å andra sidan rör det sig dubblade elpriser eller
om mer. Dessutom påverkas även kostnaderna för andra energislag.
Detta ställer stora krav på fackföreningama, speciellt med tanke på att många medlemmar redan har fått se sina uppvärmningskostnader, transportkostnader osv. öka kraftigt. Men klarar inte detta blir följden
som vanligt bytesbalansproblem och arbetslöshet. Bytesbalansproble-
men, men inte arbetslösheten, kan lösas med höjda räntenivåer. Båda problemen skulle kunna lösas med en devalvering av kronan.
Liksom lönerna bestäms också priset på vedråvara till stor del av de förhållanden som råder i Sverige. Produktionsminskningen inom massaoch pappersindustrin leder till minskad vedefterfrågan och därmed lägre vedpriser. Den omvända effekten, alltså en ökad vedanvändning som ersättning för och fossila bränslen, är dock högre i våra miljöanpassade scenarier. Vi räknar därför med vedprisökningar. Det är dock mycket möjligt att priserna på den mer värdefulla vedråvara som industrin använder inte kommer att pressas upp så mycket. Det beror på att vedråvaran går till olika marknader träindustri, massaindustri och energisektorn med delvis oberoende prisbildning.
Prisvariationema på el, arbetskraft och ved leder till stora omfördelningar i samhället, förmodligen åtskilliga tiotals miljarder per år. Detta skulle kunna aktualisera frågor av typen övervinstbeskattning.
Bilaga 21 s. 30Övervältring framåt prishöjningar
- Vilka prishöjningar som företagen kan ta ut i detta fall till följd av högre
energipriser beror på vilken priskänslighet efterfrågan på deras produk-
ter har och hur mycket andra länders utbud kan varieras.
De energiintensiva företagen producerar ex. massa och papper, järnmalm, jäm och stål, metaller och kemiska basprodukter. De flesta produkterna produceras för världsmarknaden eller till svenska marknader som är utsatta för importkonkurrens.
En analys vad som händer vid ensidiga svenska energiprisökningar
om bör således utgå från hur världsmarknaden fungerar. De svenska basnäringarna har traditionellt sin starkaste ställning i framför allt Västeuropa.
enbart efterfrågans priskänslighet på europamarknaden
Studerar man kan i många fall få intrycket att de svenska företagen kan höja sina
man priser ganska ordentligt utan att förlora alltför mycket i volym. Från de svenska företagens horisont är dock efterfrågans priskänslighet på exportmarknaden inte relevant än i begränsad utsträckning, eftersom vi
mer konkurrerar med andra länders företag. Skulle svenska företag höja sina priser för mycket kommer utländska företag in och höjer sitt utbud på europamarknaden på Sveriges bekostnad.
Detta blir speciellt kännbart på lång sikt samt när det rör sig om standardiserade bulkprodukter. På kort sikt hinner kanske inte de utländska företagen anpassa sitt utbud på europamarknaden så mycket. Är det frågan högt specialiserade produkter kanske bara ytterst få, eller inte
om ens några, utländska företag har något liknande att erbjuda. Då är det givetvis lättare att höja priserna, dvs. övervältra energikostnadshöjningarna framåt, till kunderna.
I huvudsak kan den svenska exporten från våra energiintensiva basnäringar beskrivas mycket priskänslig. Därmed inte sagt att priserna helt
som och hållet sätts på världsmarknaden, eftersom produktspecialiseringen redan har gått ganska långt och går längre för varje år.
Övervältring bakåt löner
- De nedläggningar i våra basnäringar som vi bedömer blir resultatet av ökade energipriser leder till en minskad ncttoexport. Samtidigt ökar troli-
importen när vi ska ersätta kärnkraften, som innehåller en liten gen importandel. För att undvika en negativ bytesbalans och arbetslöshet måste en kostnadsanpassning ske, dvs. en omfördelning från främst arbetstagare till kapitalägare. Det naturliga vore att ta hänsyn till detta vid avtalsförhandlingarna. Tillåts dessutom mer flexibla löner mellan olika branscher och regioner skulle de specifika problemen för vissa branscher och regioner kunna lindras något.
Tar inte hänsyn till detta i avtalsförhandlingarna kommer de nega-
man tiva resultaten att märkas ganska snart. Många kommer att förlora sina arbeten i Norrland, Bergslagen och Värmland. De kan inte heller räkna med några nya arbeten eftersom det inte finns någon extra morot att starta nya företag i stor skala.
På lång sikt kan man dock ändå räkna med att den för sysselsättningen och bytesbalansen nödvändiga kostnadsanpassningen kommer till stånd
Bilaga 21 s. 31på något sätt, men i värsta fall kommer det ta lång tid. Vi har t.ex. ännu inte jämnat ut obalansema som uppkom i början av 1970-talet. Det blir då dyrare att klara de energipolitiska besluten än om vi genomför kostnadsanpassningen direkt.
På kort sikt är det alltså möjligt att det uppstår både arbetslöshet och bytesbalansunderskott. En avsevärd övervältring bakåt kan då komma att realiseras. Det kan ex. bli frågan om en prispress nedåt på bostäder i utsatta regioner. De billigare bostadskostnaderna skulle sedan kunna kompensera lönesänkningama något i dessa områden. Detta gäller dock inte för dem som själva äger sina bostäder.
I våra huvudaltemativ kommer dock att utgå ifrån en snabb anpassning inom ekonomin för att komma fram till en lägsta tänkbara kostnad. Vi diskuterar också det mer realistiska alternativet att anpassningsmekanismema i samhällsekonomin tar längre tid på sig att verka. Kostnaderna blir då högre eftersom resultatet blir en lägre tillväxtkraft i ekonomin under en tid.
Svårigheten med att göra framtidsbedömningar
Att försöka förutsäga utvecklingen 25 år framåt är givetvis en omöjlig uppgift. Detta gäller i speciellt stor utsträckning när det blir frågan om så genomgripande Förändringar som vi ser i denna utredning.
För att få perspektiv på svårigheterna kan vi tänka på vad framtidsforskare funderade på 1965. Kunde de se vad som skulle inträffa 25 år framåt T. ex. oroade de sig för en eventuellt framtida istid, inte för växthuseffekten. De tänkte sig en kraftigt ökad oljeanvändning, en utbyggnad av kärnkraften liksom en stadigt ökande stålproduktion. De svenska varven spelade säkert stor roll i framtidsbedömningama för den svenska industrin.
Vår framtidsbedömning bygger också på en mängd antaganden som är mycket osäkra. Tekniska genombrott är t.ex. alltid svåra att förutsäga. Denna studie bör därför inte ses som en allvarligt menad prognos för år 2015. I stället är den en skiss över hur ex. energi-, industri- och bostadsstrukturen kan se ut då, förutsatt att man försöker genomföra dagens riksdagsbeslut.
Vi hyser inte förhoppning om att våra bedömningar ska visa sig vara träffsäkra. Däremot hoppas vi kunna fånga vissa grundläggande tendenser. Vi hoppas också kunna beskriva hur olika delar hänger ihop via diverse samband. Att känna till vissa samband i grova drag från en studie som blickar 25 år framåt kan vara nyttigt även i dagsläget. För att kunna välja en bra väg är det nödvändigt att ha en bild av slutdestinationen, även om denna bild ständigt måste revideras.
Överhuvudtaget kan ett någorlunda koncist scenario än eller
- om mer mindre felaktigt vara ett hjälpmedel för att härleda och peka på
kritiska samband i utvecklingen. En sådan här studie måste dock ses i sin helhet. Enstaka avsnitt, utryckta ur sitt sammanhang, kan vara grovt missvisande.
Bilaga 21 s. 32En omställning av energisystemet i enlighet med de riktlinjer som riksdagen har dragit upp kräver omfattande insatser av många olika aktörer.
l de scenarier som presenteras i utredningen beskrivs olika jämviktslägen i ekonomin. Vi har nått dit via en mer eller mindre smärtsam anpassningsprocess vilken oftast behandlats mera summariskt. Denna process är resultatet av miljontals beslut som olika individer fattar, ofta baserade på förväntningar på framtiden; ex. framtida elpriser, framtida behov av naturgas, vinster av energihushållningsåtgärder, komfort osv..
I våra utredningar antar oftast ganska rationella beteenden, dvs. beslut som blir så ekonomiskt fördelaktiga för beslutsfattaren som möjligt. Att besluten som fattas är rationella är speciellt viktigt i denna utredning eftersom vi i princip redan i morgon måste börja anpassningen mot en miljöanpassad energiförsörjning" och varje beslut som fattas måste därför vara riktigt, dvs. besluten måste på bästa sätt underlätta anpassningen.
Att anta att aktörerna agerar rationellt är praktiskt i utredningssammanhang. Man kan på så sätt belysa vad som krävs för att de samhällsekonomiska kostnaderna ska minimeras. Att det är praktiskt behöver emellertid inte betyda att det är realistiskt.
Många av våra läsare kommer att ställa sig tveksamma till delar av utredningen. Är det t.ex. realistiskt att år 2015 ska ha energiskogsodlingar på en yta motsvarande hela Gotland För att åstadkomma detta krävs för det första en jordbrukspolitik som möjliggör att stora arealer åkermark frigörs och att markägarna har ekonomiska incitament att satsa på energiskogsodling redan under 90-talet. Det krävs en utveckling både vad avser växtmaterial och maskinell utrustning. Efterfrågan på energiskogsflis måste också finnas inom rimliga transportavstånd. Naturgasintroduktionen i stor skala under början av 90-talet kan vara ett hot mot energiflis. Binder man sig tidigt vid naturgas i värmeverk och kraftvärmeverk blir det mycket dyrt att senare gå över till flis.
Som serdet förutsätter en kraftig ökning av ex. energiskogsodling ett stort antal väl avvägda beslut både av politiker och av marknadsaktörer.
Det är marknadsaktörerna, dvs. energiproducenterna, distributörerna och energikonsumenterna, som ska genomföra omställningen. Industripolitiska eller fördelningspolitiska hänsynstaganden kan emellertid ibland te sig svåra att förena med de krav en omställning av energisystemet ställer. Ett exempel är prisnivån på el. Statens styrning av Vattenfall antas utfor-
på ett sätt som möjliggör en marginalkostnadsbaserad elprisnivå. mas
Omställningen av energisystemet i enlighet med våra scenarier förutsätter att stora insatser görs inom energihushållningsområdet. Här antar att många av de problem och svårigheter vi set i dag går att hantera i framtiden. lnomhusklimatet är ett sådant problem som måste lösas.
Den energieffektivering som förutsätts inom industrin är i stor utsträckning avhängig den svenska industrins allmänna utveckling. Utvecklingen måste vara sågynnsam att den tid och de finansiella resurser som krävs för energihushållningsarbete ska finnas tillgängliga.
Utrymmet för att vidta andra rationaliseringsåtgärder får naturligtvis inte minska så att produktionsstörningarna ökar i antal eller att arbetsmiljöåtgärderna sätts på undantag.
4 Energibalanser
Bilaga 21 s. 33l detta kapitel ska kortfattat beskriva vår bedömning av hur de olika energimarknaderna kommer att utvecklas fram till år 2015. Denna bedömning bildar sedan basen för de följande kapitlen, där bl. a. gör kostnadsbedömningar och tar upp vissa större sektorsproblem.
Utgångspunkter
Vi börjar med att sammanfatta de skatter och priser som vi har antagit för scenarierna. Som beskrevs i avsnitten Övriga förutsättningar i kapitel har vi valt att studera två fall, de s. basalternativen och de miljöanpassade scenarierna. I bägge fallen arbetar vi med två antaganden om den ekonomiska utvecklingen.
l tabell 4.1 sammanfattas sedan förutsättningarna för basalternativen och de miljöanpassade scenarierna. Miljöscenarierna skiljer sig från basalternativen på det sättet att vi där har haft som en övergripande målsättning att koldioxidutsläppen inte får öka från 1987 års nivå. Dessutom har vi i basalternativen räknat med "dagens punktskattesystem, medan vi i miljöscenarierna har tänkt oss en övergång till moms på energi.
För att kunna uppnå målet konstanta koldioxidutsläpp har som styrmedel utgått från en koldioxidskatt som läggs på bränslepriserna. Den energiintensiva industrin undantas dock från koldioxidskatter och får betala samma bränsle- och elpriser i miljöscenarierna som i basalternativen.
Att har räknat med koldioxidskatter beror egentligen bara på att vi har velat förenkla utredningsarbetet. I praktiken kan man alltså välja andra styrmedel, t.ex. överförbara utsläppsrätter. Styrmedelsproblemen diskuteras sedan mer ingående i kapitel 10. Slutresultatet är dock att kostnaderna i samhället ökar vid en reduktion av koldioxidutsläppen, oberoende av vilket styrmedel vi än väljer.
Bränslepriser Antagandena om de internationella bränslepriserna är avhängiga den ekonomiska utvecklingen. En hög ekonomisk utveckling antas medföra stor efterfrågan på energi i världen och följaktligen även höga bränslepriser. Det motsatta gäller i alternativen med låg ekonomisk utveckling.
De internationella bränslepriser vi har räknat med visas i tabell 4.1. I basalternativen tillkommer inte någon koldioxidskatt.
3- l0-0l l0
Bilaga 21 s. 34Hur snabbt koldioxidutsläppen kommer att öka i framtiden om inga
åtgärder vidtas for att förhindra detta är i hög grad beroende den
- av ekonomiska utvecklingstakten. En starkare ekonomisk utveckling medför normalt också en större ökning av koldioxidutsläppen. Vi har därför under arbetets gång behövt öka koldioxidskatten i miljöscenariets högfall. Detta har resulterat i en betydligt högre koldioxidskatt i högfallet jämfört med i lågfallet. I högfallet räknar vi med 100 öre/kg koldioxid, och i lågfallet med 35 öre/kg koldioxid.
Koldioxidskatten belastar olika bränslen i Förhållande till hur mycket koldioxid de avger vid förbränning. Kol avger mer koldioxid än olja, 92 gram koldioxid per MJ kol resp 78 gram koldioxid per MJ olja. Vi får då en höjning av kolpriset med 33,1 öre/kWh i högfallet och med 11,6 öre/kWh i lågfallet, medan oljeprisema höjs med 28,1 öre/kWh respektive 9,8 öre/l. Nh. Detta resulterar i de bränslepriser för miljöscenarierna som visas i tabell 4.1 under rubriken Bränslepriser inkl koldioxidavgifter.
Dessa bränslepriser betalas av samtliga användare utom den energiintensiva industrin.
I denna utredning räknar vi inte med att vedeldningen kommer att innebära några koldioxidutsläpp. Det beror på att veden minskar koldioxidhalten i atmosfären medan den växer. I avsnitt 6.1 diskuteras reserva-
Tabell 4.1 Scenarieförutsättningar
År 2015
Basalternaliv Miljäscenarier
Ekonomisk tillväxt Ekonomisk tillväxt
Hög Låg Hög Låg Allmänna Kärnkraftsavveckling Kärnkraftsavveckling förutsättningar Punktskatter Moms
Elpris marginalkostnad Elpris margmalkostnad Konstanta koldioxid-
koldioxidutsläpp skatt styrmedel Energiintensiv industri betalar inte koldioxidskatt
Årlig BNP-tillväxt 2,4 1,1 2,3 1,0 Bränslepriser 1987 öre/kWh Internationella bränslepriser
| Lätt eldnings olja Eo l | 18,3 | 11,5 | 13,3 | 11,5 3,3 |
| Tung eldningsolja Eo 5 | 13,3 | 3,4 | 13,3 | 3,4 6,6 |
| Kol | 5,7 | 4,7 | 5,7 | 4,7 3,4 |
| Koldioxidskalt | - | - | 100 | 35 |
öre/kg koldioxid
Bränslepriserinkl
koldioxidskatt
| Lätt eldningsolja Eo l | 46,4 | 21,3 |
| Tung eldningsolja Eo 5 | 41,4 | 13,2 |
| Ko | 38,8 | 16,3 |
| Ver/priser | 10 10 30 | l0 C3 10 |
Motsvarar priset för skattebefriade elproducerande kraftbolag. För övriga användaretillkommer distributionsavgifter m. m.
Bilaga 21 s. 35tioner mot en sådan ansats. Vedprisema påverkas inte direkt av en koldioxidskatt, men vi har antagit att de ökar så att den totala kostnaden
inklusive transportkostnader och pannkostnader för vedanvändningen
ligger strax under kostnaden för det billigaste alternativet med olja och kol. Detta antagande bygger dock på att största delen av den svenska ilispotentialen utnyttjas. Vi har räknat med en vedprisökning på runt 20 öre/kWh till drygt 30 öre/kWh i högfallet, och med dagens vedpriser på drygt 10 öre/kWh i lågfallet. I avsnitt 6.1 diskuteras hur vedmarknaden och vedpriserna kan tänkas påverkas.
Den energiintensiva industrin skyddas mot vedprishöjningarna och får betala dagens vedpriser även i högfallet.
I samtliga scenarier har vi räknat med en naturgastillförsel på 50 TWh. För närvarande förhandlar Sverige med Norge och Sovjet om köp av naturgas. Priset på naturgasen beror på hur eventuella kontrakt utformas. Vi har antagit att naturgaspriset sätts så att den totala kostnaden, inklusive koldioxidskatten, för naturgasbaserad elproduktion motsvarar kostnaden för det billigaste alternativet.
El- och jjärrvärmepriser Vi räknar med betydande elprishöjningar i miljöscenariema. Elpriset antas öka i takt med marginalkostnaderna.
Med ett marginalkostnadsbaserat elpris får användarna information om kostnaden för att producera ytterligare en kilowattimme el. För att samhällets resurser ska kunna utnyttjas eñfektivt måste vi bl. a. få till stånd en god avvägning mellan tillförsel och sparande. Sparande är lönsamt tills det kostar lika mycket att spara som att tillföra ytterligare en kilowattimme. I avsnitt 8.1 diskuteras olika prissättningsprinciper på el.
I denna utredning har vi dessutom som övergripande målsättning att koldioxidutsläppen i Sverige ska hållas konstanta. Utan betydande elprisökningar är det inte möjligt att åstadkomma ett så omfattande sparande att det målet kan uppnås.
I tabell 4.2 visas de elpriser vi har räknat med i miljöscenariema.
I basaltemativet har räknat med elpriser i producentledet på knappt 30 öre/kWh, vilket ungefär motsvarar marginalkostnadema när kämkraften ersätts av främst naturgas- och kolbaserad kondensproduktion.
I de miljöanpassade scenariema ökar elprisema väsentligt, utom för den elintensiva industrin som antas betala samma pris i miljöscenariema som i basaltemativen. För övriga användare har vi antagit en elprisökning med 75 öre/kWh i högfallet, och 40 öre/kWh i lågfallet. Vi får då elprisema 90 öre/kWh respektive 55 öre/kWh i producentledet. Dessa höga elpriser ska motsvara elproduktionskostnadema för den kraftvärme som tillsammans med en betydande utbyggnad av nya tekniker, ex. vindkraft, får ersätta kärnkraften i de miljöanpassade scenariema.
I de elpriser som betalas av olika användare ingår också alla påslag för administration och distribution. Dessa påslag förmodas vara oförändrade till år 2015.
De elprisökningar vi räknar med i framförallt de miljöanpassade scenarierna är ett uttryck för extremt kraftiga styrmedel. Elanvändamas räk-
Bilaga 21 s. 36ningar skulle öka med mellan 35 och omkring 100 miljarder om året. Därutöver kommer kraftiga ökningar för andra energislag. Per hushåll rör det sig om höjningar på tiotusentals kronor per år. Eftersom stora delar av dessa kostnader avser betalning av koldioxidskatt, som tillfaller statskassan, kan dock hushållen också räkna med att andra skatter kan sänkas.
Fjärrvärmeprisema antas inte öka lika mycket som elpriserna. Priserna på fjärrvärme är kopplade till elpriserna. I de miljöanpassade scenarierna antar att större delen av fjärrvärmeunderlaget utnyttjas för kraftvärmeproduktion. De totala intäkterna från el- och värmeproduktionen ska täcka kostnaderna för att bygga och driva ett kraftvärmeverk. Ju högre elpriserna blir desta större möjlighet finns det att hålla nere fjärrvärmepriserna.
Med lägre fjärrvärmepriser blir fjärrvärme en konkurrenskraftig uppvärmningsforrn jämfört med och olja i de områden där fjärrvärmeutbyggnad är möjlig med hänsyn till värrnetäthet, och fjärrvärmeanvänd-
Tabell 4.2 Elpriser ochfjärrvärmepriser
Elpriser öre/k Wh Elintensiv Lätt Elvärme Hushåll Service industri industri m. m.
l 987
| Elpris | 16 | 23 | 28 | 40 | 23 |
| Skatt | ca 3 | 5 | 7 | 7 | 7 |
| Elpris inkl skatt | 19 | 28 | 35 | 47 | 30 |
Basalternativ
hög/låg -
| Elpris | 28 | 35 | 40 | 52 | 35 |
| Skatt | ca 3 | 7 | 9 | 9 | 9 |
| Elpris inkl skatt | 31 | 42 | 49 | 61 | 44 |
Miljöscenario hög Elpris 28 98 103 l 15 98 Elpris inkl moms 28 98 127 142 98- 121 23,46 %
Miljöscenario låg Elpris 28 63 68 80 63 Elpris inkl moms 28 63 84 99 63 78
-
ñärrvärmepriser öre/kWh
Industri Bostäder, service m. m. 1987 Fjärrvärmepris l0- 12 32
Basa/teman hög
v - Fjärrvärmepris 14- 16 36
Basalternativ låg
- Fjärrvärmepris 13 15 35
- Miljöscenario hög Fjärrvärmepris 32 34 54
- Fjärrvärmepris inkl moms 32 34 67
- Miljöscenario låg Fjärrvärmepris 5 7 27
- Fjärrvärmepris inkl moms 5 7 33
-
Energibeskattningfr. o.m. 890701 ZEn övergångfrån punktskatter till momsinnebär för industrins del enprissänkning på fjärrvärmen i lågfallet.
Bilaga 21 s. 37ningen expanderar där. Därmed är det också möjligt att öka kraftvärmeproduktionen, som har bättre totalverkningsgrad av bränslet än kondensproduktionen. En effektiv bränsleutnyttjning är nödvändig vi ska
om kunna reducera koldioxidutsläppen.
l tabell 4.2 framgår vilka fjärrvärmepriser vi har utgått ifrån för industrisektorn respektive sektorn bostäder, service m. m.
Om i stället skulle klara elproduktionen med kol- eller naturgasbaserad kondensproduktion, skulle koldioxidutsläppen öka. Produktionskostnaderna skulle då också öka genom koldioxidskatten. Marginalkostnadsprissättning på innebär alltså höjda elpriser, vilket i sin tur Ökar lönsamheten för kraftvärmen.
Alternativt skulle fliskondens kunna användas, i den mån våra skogstillgångar räcker till. Med de prisantaganden på respektive energived vi gjort i miljöscenariema blir dock inte fliskondens lönsam.
Industrin I detta avsnitt presenterar vi våra antaganden industrins energi-
om användning vid övergången till ett miljöanpassat energisystem. Vi börjar med att beskriva situationen för industrin om inget görs på miljöområdet. Sedan går vidare med att beskriva antagandena om de olika branschernas produktion med hänsyn till den ekonomiska utvecklingen, miljö-
om skatter införs i industrin.
Industrins produktion och energianvändning i basalternativen När vi bedömer industrins energianvändning är det i huvudsak två faktorer vi i vanliga fall beaktar: antagandena om produktionsutvecklingen inom de olika branscherna och möjligheterna till att effektivisera energianvändningen som en följd av den tekniska utvecklingen. Båda dessa faktorer hänger samman med de antaganden som görs hur energipri-
om sema kan komma att utvecklas i framtiden. Inom de energitunga branscherna är energiprisemas utveckling en viktig faktor, eftersom energikostnaden kan vara en tung post i produktionskostnadema. En ökad kostnad som inte kan pareras på något sätt försämrar företagens lönsamhet, och därmed även deras förutsättningar att utvecklas i framtiden.
I basaltemativet med hög ekonomisk utveckling ökar industriproduktionen med 2,6 % per år mellan 1987 och 2015. I detta alternativ
expanderar praktiskt taget alla branscher, trots de högre elprisema, lika mycket som t.ex. verkstadsindustrin. Industrins struktur är med få undantag densamma som vi har i dag. Viktiga basnäringar som massa- och
pappersindustrin samt kemikalieindustrin fortsätter att växa. Järn- och stålverkens produVion får tack vare den gynnsamma situationen i omvärlden
en stabil utveckling. Utan elprisökningar skulle dock tillväxten ökat kraftigare än i basaltemativen. Däremot väntas elprisökningama få ett kraftigare genomslag på mer elpriskänsliga branscher, som metallverken och inom gruvindustrin. Produktionen i dessa två branscher väntas minska, helt eller delvis beroende på elprisutvecklingen. Våra antaganden produk-
av
Bilaga 21 s. 38tionsutvecklingen, branschsammansättningen och energieffektiviseringen återspeglas i industrins energianvändning, l alternativet med hög ekonomisk utveckling väntas den uppgå till 197 TWh, vilket innebär en ökning med 56 TWh jämfört med energianvändningen 1987. Hur energianvändningen fördelas på olika energislag och -bärare framgår av tabell 4.3.
I basalternativet med låg ekonomisk utveckling väntas industrins energianvändning sjunka i förhållande till 1987. Nedgången beräknas till totalt 18 TWh eller 13%. Här är det antagandena om en förhållandevis svag produktion ligger till grund för beräkningen. lndustriproduktionen
som har i detta alternativ antagits växa med knappt 1°/0per år. I samband med den ekonomiska tillväxten väntas industrin också genomgå en rela-
svaga tivt kraftig strukturförändring. Effekten av elprisökningarna blir då svåra-
att bära än i alternativet med hög ekonomisk tillväxt. De elintensiva re branschemas produktion bedöms då antingen stagnera eller krympa, vilket återspeglas i industrins totala energianvändning. I detta fall får även massa- och pappersindustrin samt järn- och stålindustrin problem. Vad en sådan utveckling innebär för användningen av de olika energislagen framgår av tabell 4.3.
Tabell 4.3 Industrins energianvändning1987och 2015,basalternativen,TWh
| 1987 | 2015 Högalt | 2015 Lågalt | |
| Kol och koks | 15,6 | 18,1 | 9,5 |
| inhemska bränslen | 41,6 | 60,5 | 39,5 |
| Oljeprodukter | 27,3 | 35,6 | 21,5 |
| Naturgas | 1,9 | 5,9 | 4,3 |
| Fjärrvärme | 4,0 | 8,0 | 6,0 |
| El | 50,5 | 68,6 | 42,0 |
| Totalt | 140,8 | 196,6 | 122,8 |
Avrundningsfel av totalerna förekommer.
Vi sammanfattar. Industrins energianvändning beror i stor utsträckning på de produktionsantaganden som görs för varje bransch. Produktionsantagandena hänger i sin tur samman med den ekonomiska utvecklingen i Sverige och i omvärlden. En hög ekonomisk utveckling leder till att industrin dels kan kompensera sig för den ekonomiska påfrestning som uppstår vid högre elpriser, dels kan effektivisera elanvändningen så att denna kostnadsökning i någon mån motverkas. Motsatta förhållanden gäller om den ekonomiska utvecklingen i stället blir svag.
Produktion och energianvändning i miljöscenarierna En miljöanpassad energisektor med koldioxidskatt kommer att medföra stigande energipriser, beskrivits i avsnitt 4.1. De energipriser som
som industrin kan komma att konfronteras med är betydligt högre än de annars skulle ha varit. I samband med det har vi i våra bedömningar utgått från att industrin kommer att öka ansträngningarna mot dels en effektivare energianvändning, dels en övergång till andra bränslen som inte påverkar miljön sånegativt.
Bilaga 21 s. 39Den industristruktur vi utgår ifrån i basalternativen kommer att påverkas om industrin inte kompenseras för de kraftigt stigande energipriserna.
Miljörestriktionernas inverkan på energipriserna slår hårt mot den fossi-
bränsleanvändningen i den energitunga industrin. Men denna inverkan är ändå inte stor med miljöbeskattningens inverkan på elmarknaden. Det är alltså på elmarknaden, och vid de elpriser som kan komma att råda, som den största effekten av miljöbeskattningen kan påvisas.
Övergången till ett miljöanpassat energisystem leder således även till kraftiga elprishöjningar. Detta gör i sin tur att ökningarna av industrins produktionskostnader på elsidan blir flera gånger större än med kostnadsökningarna på enbart bränslesidan.
Produktionen i de elintensiva branscherna kommer därför att minska. Konsumtionen av och efterfrågan på dessa branschers produkter hemma och internationellt kommer dock inte att minska. Den inhemska marknadens behov av dessa varor kommer i stället att tillgodoses med hjälp av import. Den internationella marknadens behov kommer att tillgodoses
utländska producenter. Eftersom det handlar detsvenskabasnägenom om j ringarna blir effekten på ekonomin mycket Den globala effekten på
stor. klimatet kan också bli mycket negativ, om produktionen flyttas till länder som använder produktionsprocesser som ger större utsläpp.
Därför har vi i våra huvudscenarier antagit att den energitunga industrin kan få fortsätta att utvecklas med enbart de restriktioner som finns i basalternativet. Vad som händer när miljörestriktionerna slår igenom i alla branscher kommer att analyseras närmare i kapitel 6.2.
I miljöscenariets ena alternativ, som återspeglar en hög ekonomisk utveckling, har vi antagit att industriproduktionen växer med en genomsnittlig takt ev 2,5 °/0per år. l det andra alternativet med låg ekonomisk
tillväxt är motsvarande siffra 0,8 °/0per år. Båda dessautvecklingstakter
är något än antagandena i basalternativen. Detta är avhängigt de generella antagandena om en något lägre ekonomisk tillväxt i den svenska ekonomin, som blir en följd av de kostnaderna som de strängare miljökraven medför. I kapitel 5 diskuteras några fall där denna negativa tillväxteffekt kan bli större. Med hjälp av dessa antaganden och de enskilda branschernas priskänslighet och anpassningsförmåga, har vi beräknat de skilda tillväxtförutsättningarna på branschnivå. Utgångspunkten har varit det underlagsmaterial som vi har använt oss av i utredningen Elpriser och svensk industri, modifierat efter de antaganden som gäller i föreliggande utredning. Här räknar vi ex. med lägre elprisökningar. Vidare har basnäringarna utvecklas positivt de senaste åren, även om en avmattning kan skönjas i skrivande stund.
Vår samlade bedömning visas i tabell 4.4.
Eftersom miljöskatterna inte har fått slå igenom i de energikrävande basnäringarna blir det inte heller några större skillnader mellan antagandena om de enskilda branschernas produktionsvolym år 2015 jämfört med basalternativet. I det höga miljöskattealternativet bidrar den internationella efterfrågan till att de exportinriktade basnäringarna kan fortsätta sin produktion. Motsvarande förhållanden gäller även i det låga miljöalternativet. Det är framför allt den internationella utvecklingen som tillsammans
Statensenergiverk med elprisökningarna bestämmer basnäringarnas produktionsutveckling. 1988:
Bilaga 21 s. 40Tabell 4.4 Industrins produktion år 2015 för miljöalternativen, men med skyddade basnäringar. 1987:100
Tillväxtalternativ
Högalternativ Lågalternativ
| Gruvindustri | 49 | 21 |
| Livsmedelsindustri | 136 | 132 |
| Textil- och beklädnadsindustri | 73 | 50 |
| Trävaruindustri | 132 | 122 |
| Massa-och pappersindustri | 160 | 82 |
| Grafisk industri | 170 | 132 |
| Gummivaruindustri | 100 | 89 |
| Kemikalieindustri | 130 | 43 |
| Annan kemisk industri | 240 | 174 |
| Plastvaruindustri | 229 | 165 |
| Petroleum- och kolindustri | l 12 | 106 |
| Jord- och stenvaruindustri | 1 12 | 82 |
| Järn- och stålverk | 95 | 43 |
| Ickejärnmetallverk | 49 | 32 |
| Verkstadsindustri exkl varv | 300 | 165 |
| Varvsindustri | 57 | 37 |
| Annan tillverkningsindustri | 229 | 189 |
| Totalt | 200 | 125 |
Som vidare framgår av tabell 4.4 väntas de elintensiva basnäringarnas produktion ändå inte kunna öka i samma takt som industri i stort, ens i alternativet med hög ekonomisk tillväxt. Det hänger samman med de antaganden har gjort om elprisernas utveckling redan vid bedömningen i basalternativet. Vid de elprishöjningar som har utgått ifrån, 12 öre/kWh, kommer flera elintensiva branscher eller produkter att hamna i ett försämrat konkurrensläge.
Vi ha-r således redan i basalternativet kommit fram till att några av de elintensiva branscherna inte skulle kunna upprätthålla produktionen på 1987 års nivå ens i ett högt utvecklingsalternativ. De största neddragningarna av produktionen väntas inträffa inom gruvindustrin och ickejärn-metallverken. Sedan Följer järn- och stålverken, men där bedömer vi att produktionsnedgângen blir begränsad i det höga alternativet.
Som framgår av tabellen väntas massa- och pappersindustrin fortsätta expandera till en produktionsvolym som i värdetermer ligger 60 °/0högre än basårets.
Om ska sammanfatta det höga miljöalternativet väntas industriproduktionen fördubblas i förhållande till 1987 års nivå. Att den elintensiva industrin undantas från miljöskatt leder till att även de elintensiva branscherna med några undantag kan komma att expandera, men inte lika mycket som verkstadsindustrin. Dess andel av den totala industriproduktionen väntas stiga från 38% år 1987 till 56% år 2015.
l det låga miljöalternativet väntas situationen bli helt annorlunda. Avmattningen i ekonomin är i det fallet mycket viktig, men elpriserna förstärker också denna effekt ytterligare. För flera branscher väntas produktionen minska till under 1987 års nivå.
Nedgången märks i såväl icke-energiintensiva branscher där miljöskatterna antas fullt genomslag, som i de energi- och elintensiva som har
Bilaga 21 s. 41undantagits från pålagor. Den totala produktionsvolymen antas växa med totalt 25 %.
Industrins energianvändning uppgick till l4l TWh år 1987. I det höga basalternativet bedöms den öka till 197 TWh. Elanvändningen ökar från dagens 50 TWh till drygt 68 TWh. I det låga basalternativet uppgår energianvändningen till 123 TWh, en minskning med totalt 18 TWh. Av det kan ungefär hälften, eller 8,5 TWh, tillskrivas en minskad elanvändning.
Införandet av miljöskatterna har lett till ökade ansträngningar att effektivera industrins energianvändning. Resultaten den samlade bedöm-
av ningen visas i tabellerna 4.5 och 4.6.
Tabell 4.5 Industrins energianvändningår 2015, det höga miljöalternativet, branscher,TWh
| Bransch | Kol och Inhemska Olje- Natur- Fjärr- E1 Totalt koks bränslen prod gas värme | ||||
| Gruvindustri | 0,1 | - | 0,6 - | - | 1,2 2,0 |
| Livsmedelsindustri | 0,6 | 0,1 | 4,0 2,0 | 0,3 | 2,5 9,5 |
Textil- och beklädnadsindustri 0,4 0,1 0,3 0,8
- .. ..
| Trävaruindustri | 7,8 - | 1,6 0,1 | - | 2,1 11,7 |
| Massa-och pappersindustri 1,9 47,2 | 8,0 0,5 | 21,6 79,2 | ||
| Grafisk industri | - | 0,2 | 0,6 0,8 1,6 .. | |
| Gummivaruindustri | 0,2 | 0,5 0,7 1,5 |
- .. ..
| Kemisk basindustri | 0,8 | 0,4 | 1,5 1,0 | 4,9 8,6 | |
| kemisk industri | .. | ||||
| Annan | - | .. | 0,9 0,1 | 1,4 0,9 3,3 | |
| Plastvaruindustri | .. | 0,2 0,1 | 0,5 0,9 1,7 | ||
| Jord- och stenvaruindustri 3,0 | - | 2,6 0,4 | .. | 1,2 7,1 | |
| Järn- och stålverk | 9,1 | 3,3 0,5 | 4,1 17,0 |
.. ..
| Metallverk | 0,2 | - | 0,3 | 0,1 - | 0,7 1,3 |
| Verkstadsindustri | 0,7 0,2 | 12,4 1,8 6,5 14,3 35,7 | |||
| Övriga, småindustri | - | - | 0,3 0,1 | - | 4,4 4,8 |
Industrin totalt 16,4 55,8 32,6 6,5 10,0 60,5 185,8
Avrundningsfel av totalerna förekommer.
l det höga alternativen bedöms således den totala energianvändningen öka med ca 30% till år 2015, samtidigt industriproduktionen for-
som dubblas. Dessutom får vi en övergång från energiintensiva till energisnåla branscher, trots att såväl massa- och pappersindustri samt järn- och stålindustri bibehåller dagens produktion, eller t.o.m. ökar den. Det beror på att framför allt verkstadsindustrin ökar sin produktion väsentligt.
Trots att våra beräkningar visar på ökningar i industrins energiefterfrågan, är den energieffektiveringen vi har räknat med omfattande. Utan
en effektiverad energianvändning och strukturförändringar skulle efterfrågan med hänsyn till industrins produktionsutveckling i stället uppgå till 280 TWh. Energibesparingen uppgår således till nära 100 TWh.
I miljöscenariets låga alternativ begränsas energianvändningen till 118 TWh, vilket framgår av tabell 4.6. Den svaga tillväxten i ekonomin är huvudorsaken till detta. Tillväxtforutsättningarna i det fallet upphov
ger till en mer omfattande strukturomvandling av industrin. Alla de energiintensiva branschernas produktion påverkas av denna utveckling,
men struktureffekten väntas trots allt inte bli lika stor som i det höga altemati-
Bilaga 21 s. 42Tabell 4.6 Industrins energianvändningår 2015, detlågamiljöalternativet, branscher,TWh
| Bransch | Kol och inhemska Olje- Natur- Fjärr- El Totalt koks bränslen prod gas värme | |||
| Gruvindustri | 0,1 | - | 0,4 - | 0,6 1,1 - |
| Livsmedelsindustri | 0,5 | 0,1 | 2,9 2,0 0,3 | 2,1 7,9 |
Textil- och beklädnads-
| industri | - | . | 0,2 .. | 0,1 0,4 |
| Trävaruindustri | - | 7,4 | 1,5 0,1 | 1,8 10,7 - |
| Massa- och pappersindustri 0,9 29,1 | 6,0 | 11,5 47,6 |
.. .. Grafisk industri 0,2 0,6 0,5 1,3
- .. .. Gummivaruindustri 0,2 0,2 0,4
- - .. ..
| Kemisk basindustri | 0,7 | 0,4 | 1,0 0,7 | .. | 1,5 4,2 | |
| Annan kemisk industri | - | - | 0,9 0,1 | 1,0 0,7 2,6 | ||
| Plastvaruindustri | .. | - | 0,2 | .. | 0,5 | 0,7 1,4 |
| Jord- och stenvaruindustri 2,6 | .. | 2,2 0,3 | - | 1,0 6,0 | ||
| Järn- och stålverk | 3,7 | 0,1 | 1,7 0,1 | . | 2,1 7,7 | |
| Metallverk | 0,2 | - | 0,2 | - | .. | 0,3 0,7 |
| Yerkstadsindustri | 0,4 | l | 7,2 1,4 4,2 | 8,6 21,9 | ||
| Ovriga. smâindustri | 0,3 | 3,8 4,1 |
.. Industrin totalt 9,0 37,2 25,1 4,6 6,7 35,5 118,2
Avrundningsfel av totalema förekommer.
vet. Anledningen till detta är att även de icke-energiintensiva branschemas utveckling påverkas negativt.
Energianvändningen minskar då med 23 TWh jämfört med utgångsläget 1987. Jämfört med basaltemativets motsvarande fall beräknas minskning-
bli 5 TWh. Minskningen i energianvändningen fördelas med få undanen tag på alla energislag och -bärare. En sammanställning av utgångsläget 1987 samt miljöscenariets hög- och lågaltemativ finns i tabell 4.7.
Tabell 4.7 Industrins energianvändning,1987och2015, miljöscenariet,TWh
| l 987 | 2015 Högalt | 2015 Lågalt | |
| Kol och koks | 15,6 | 16,4 | 9,0 |
| inhemska bränslen | 41,6 | 55,8 | 37,2 |
| Oljeprodukter | 27,3 | 34,6 | 24,1 |
| Naturgas | 1,9 | 6,5 | 4,6 |
| Fjärrvärme | 4,0 | 12,0 | 7,7 |
| El | 50,5 | 60,5 | 35,5 |
| Totalt | 140,8 | 185,8 | 18,2 |
Koldioxidutsläpp i miljoner ton Totalt 13,3 17,1 10,9 Avrundningsfel avtotalerna förekommer.
I detta alternativ ger produktionsnedgången, strukturforändringen och energieffektiveringen en total energispareffekt på 58 TWh. Utan denna effekt hade energianvändningen behövt uppgå till 176 TWh.
Bilaga 21 s. 43Transporter
Transportsektoms energianvändning består främst av motorbensin, dieselolja och flygbränslen. Vidare har den spårbundna trafikens elanvändning samt sjöfartens användning av s. bunkeroljor. Av Sveriges totala oljeanvändning ligger 45 °/oinom transportsektorn, vars energianvändning till 60 °/obestår av bensin och 25% av diesel. Förändringen av transportsektorns energianvändning beror till stor del på drivmedelsprisema och den ekonomiska utvecklingen. För att kunna särskilja effekterna av en koldioxidskatt har vi arbetat med fyra alternativ; hög respektive låg ekonomisk utveckling utan koldioxidskatt och hög resp låg ekonomisk utveckling med en koldioxidskatt på 100 öre eller 35 öre/kg utsläpp.
Transportemas energianvändning år 1987 och den beräknade användningen år 2015 för de olika alternativen återfinns i tabell 4.8.
Tabell 4.8 Transportsektorns energianvändning
| Basaltemativ | Miljöscenarier | |||
| 1987 | 2015 Hög ek. Låg ek. Hög ek. Låg ek. utv. | 2015 utv. | 2015 utv. | 2015 utv. |
| Bensin 1000 m3 5533 | 7500 | 7000 | 5500 | 5200 |
Diesel/ E01 1000 m3 2053 3050 2200 2800 2100 Eo2-5 1000m3 112 160 130 180 150 Flygbränsle 1000 m3 865 1480 1000 1400 970 Gasol 1000ton 2 0 0 0 0 Alt.
| drivm | l 000 m3 | - | - | - | - | - |
| E1 | GWh | 2 587 | 3 300 | 3 300 | 4 400 | 3 800 |
| Totalt | TWh | 80,5 | 114,5 | 96,9 | 95,2 | 80,7 |
Utrikes sjöfart
| E01 | l000m3 | 131 | 130 | 130 | 130 | 130 |
| E0 2 -5 | 1000 m3 | 739 | 900 | 800 | 800 | 750 |
| Totalt | TWh | 9,3 | 11,0 | 9,9 | 9,9 | 9,4 |
Totala koldioxidutsläpp i milj ton exkl. utrikes sjöfart och flyg Mton 20,3 28,8 24,4 23,5 20,0
Vi har inte räknat med alternativa drivmedel i transponsektorns energianvändningsprognos. avsnittl 6.3 nämns de framtida förtjänsterna. Vid en eventuell framtida användning av dessabränslen blir bensin- och dieselanvändningenlägre om koldioxidskatt tillämpas.
Bensin Den prognosmodell som vi utnyttjar för bensinanvändningen tar hänsyn till förändringar i bensinpriset och hushållens disponibla inkomst genom pris- och inkomstelasticiteter. Personbilamas specifika bränsleförbrukning antas i genomsnitt minska med 0,3 °/oper år. Med det prognostiserade
2Pris- ochinkomstelastibilinnehavet år 2015 antas ett tak for bensinforbrukningen vara 7,5 miljo-
citeten anstasvara -0,6 ner m3. respektive 1,0.
Bilaga 21 s. 44l alternativen utan koldioxidskatt beräknas bensinanvändningen år 2015 uppgå till 7,5 respektive 7 miljoner m3. De höga nivåerna på bensinanvändningen är främst en följd av låga bensinpriser, som framgår av tabell 4.9. Den högre användningen avser alternativet med en kraftig tillväxt av hushållens disponibla inkomst, 2,2 °/0per år, medan den lägre användningen avser en låg tillväxt av den disponibla inkomsten, 1,1°/0per år.
En koldioxidskatt beräknas kunna minska bensinanvändningen avsevärt, eftersom bensinanvändarna på lång sikt antas vara relativt priskänsliga. Våra beräkningar visar att en koldioxidskatt på 100 öre/kg utsläpp, i alternativet med hög ekonomisk utveckling, ger en bensinanvändning som är 27% lägre än i alternativet utan koldioxidskatt. I fallet med en låg ekonomisk utveckling och en koldioxidskatt på 35 öre/kg utsläpp får vi, enligt prognoserna, en bensinanvändning som är 26 °/olägre än annars.
Ejfekter på hushållens ekonomi De högre bensinprisema till följd av koldioxidskatt och moms får stora effekter på hushållens årliga bensinkostnad. Hur stor effekten blir beror på i vilken omfattning hushållen kan minska sitt bilåkande. Detta beror i sin tur på i vilken utsträckning bilen kan ersättas med andra transportmedel, och det varierar kraftigt för olika delar av landet. I storstäderna är ex. kollektivtrafiken väl utbyggd i jämförelse med glesbyggden. Den sämre tillgången på kollektiva fárdmedel och de längre avstånden är två anledningar till att den genomsnittliga körsträckan för bilar är högre i glesbyggden än i storstäderna. Tabell 4.9 visar bensinkostnaden i de olika alternativen för två körsträckor. l 500 mil/år antas vara den genomsnittliga körsträckan för personbilar år 2015, medan hushåll med ett stort transportbehov antas ha en körsträcka på 3 000 mil/år.
Tabell 4.9 Bensinkostnadenår 2015 lör hushåll med en körsträcka på 1500 resp 3000 mil/år i deolika alternativen Alternativ Basaltemativ Miljöscenarier
Hög ekutv Låg ek utv Hög ekutv Låg ek utv kr/liter 5,58 4,78 9,76 6,90 Mil/år 1500 7780 6670 13620 9630 3000 15580 13340 27230 19250
Med en kraftig ekonomisk tillväxt stiger bensinpriset från 5,58 till 9,76 kr/år till följd av koldioxidskatten på 100 öre/kg utsläpp och moms. Bensinkostnaden ökar därför med 5840 kr/år för ett hushåll som kör 1500 mil/år. Vid en körsträcka på 3000 mil/år blir kostnadsökningen 11650 kr/år.
I alternativet med låg ekonomisk tillväxt stiger bensinpriset från 4,78 till 6,90 kr/liter till följd av koldioxidskatten på 35 öre/kg utsläpp och momsen. För ett hushåll med en körsträcka på l 500 mil/år ökar då kostnaden med 2 960 kr/år och vid en körsträcka på 3 000 mil/år blir kostnadsökningen 5 910 kr/år.
Bilaga 21 s. 45Kostnadsökningarna kommer sannolikt att slå olika hårt för olika regioner beroende på skillnader i avstånd och kollektivtrafikens utbyggnad. De ekonomiska konsekvenserna för hushållen blir mycket stora,
som synes om de inte har möjlighet att minska eller ersätta sina personbilstransporter. Med en kraftigare teknisk utveckling än den är antagen i dessa
som prognoser blir de ekonomiska konsekvenserna för hushållen mindre.
Diesel
Dieselanvändningen är inte lika priskänslig bensinanvändningen ef-
som tersom den i så stor utsträckning är kopplad till industrins utvecklingP Särskilt intressant är utvecklingen i sektorer med stor betydelse trans-
ur portsynpunkt. Dit räknas gruv- och stålindustrin, skogsindustrin, byggindustrin samt transporter av energiråvaror och livsmedel. I har
prognoserna vi antagit att dieselfordonens specifika bränsleförbrukning i genomsnitt minskar med 0,6 per år.
Tabell 4.10 Dieselpris och användningår 2015
Basalternativ Miljöscenarier Hög ek utv Låg ek utv Hög ekutv Låg ekutv
Industrins tillväxt °/oper år 2,6 0,9 2,5 0,8 kr/l exklusive km skatt 3,35 2,68 6,36 3,30 Total användning, l0O0m3 3050 2200 2800 2100
Den höga användningen i alternativet med hög ekonomisk tillväxt utan koldioxidskatt beror på en kraftig tillväxt av industrin och ett lågt dieselpris. Med en koldioxidskatt på 100 öre/kg utsläpp kommer dieselpriset, exklusive kilometerskatt, år 2015 nästan nästan att ha fördubblats jämfört med priset utan koldioxidskatt. Trots det reduceras dieselanvähdningen inte mer än 8 %. I fallet med låg ekonomisk tillväxt beräknas en koldioxidskatt på 35 öre/kg medföra att dieselanvändningen minskar med 5%. Att en koldioxidskatt på diesel inte ger en större minskning av användningen beror på dieselanvändamas låga priskänslighet och att transportbehovet ökar till följd av en ökad användning av inhemskt träbränsle.
Flygbränslen antas inte generellt slippa koldioxidbeskattning i dessa scenarier. Dock undantas den del av flygbränsleanvändningen som går åt för utrikes användning. Efterfrågan på flygtransporter antas inte vara speciellt priskänslig utan mer bero på den ekonomiska utvecklingen Vi har i prognoserna antagit en kraftig energielfektivisering för flygtrafiken, nämligen 0,8 % per år.
3Priselasticiteten antas
I alternativen med hög respektive låg ekonomisk tillväxt koldioxid- vara -0, l Elasticiteten
utan
somavserförändringar i skatt beräknas användningen uppgå till knappt 1,5 respektive l miljon m3
industrins produktion år 2015. En koldioxidskatt beräknas medföra en flygbränsleapvändning har vi antagit uppgårtill
är 5% respektive 3°/olägre. 1,0. som
4Vi har antagit en elasti-
Koldioxidskatten får således mindre effekt på flygbränsleanvändningen
citet med avseendepå än den ekonomiska utvecklingen. capita på 1,3.
BNP per
Bilaga 21 s. 46Övriga drivmedel och De tunga eldningsoljorna används huvudsakligen till inrikes sjöfart och har antagit att de kommer att beläggas med koldioxidskatt. Inrikes sjöfartstransporter består i huvudsak av energitransporter. Sjöfartens transportarbete beror därför till stor del på vilken/vilka energibärare som kommer att användas för uppvärmning och elgenerering.
l alternativen med koldioxidskatt förväntas användningen av träbränsle öka. Det beräknas medföra ett ökat transportarbete för inrikes sjöfart. Vidare ökar sjöfartens konkurrenskraft gentemot lastbils- och järnvägstra-
koldioxidskatt, eftersom sjöfartens bränslekostnadsfiken till följd av en andel är lägre. Användningen tunga eldningsoljor beräknas således bli
av något större i alternativen med koldioxidskatt än i alternativen utan koldioxidskatt.
l vilken utsträckning alternativa bränslen kan komma till användning inom transportsektorn i ett framtida perspektiv är naturligtvis svårt att avgöra. Alternativa bränslen naturgas och naturgasbaserad metanol
som eller etanol förhållandevis låga koldioxidutsläpp. De skulle därmed bli
ger
konkurrenskraftiga gentemot bensin och diesel när dessa beläggs mera med koldioxidskatt. Biobaserade bränslen antas vara undantagna en
en koldioxidbeskattning, varvid de relativt sett blir billigare. Vid drift med alkohol och biobränslen förväntas bränslekostnaderna ändå överstiga kostnaden vid bensin och dieseldrift, om de beskattas utifrån energiinnehållet och om moms på drivmedel införs.
Elanvändningen inom transportsektorn är i dag mycket liten och ligger i huvudsak på järn- och spårvägar. De svarar tillsammans för knappt 2°/0av landets totala elanvändning.
I dag SJ för 80% transportsektorns elanvändning och ca 50 °/o
svarar av
denna användning går till godstransporter. När vi har räknat med av koldioxidskatt antar vi här att den del av minskningen av vägtransporter och flygtrafik beror på skatten till stor del ersätts med järnvägstrans-
som porter. l framtiden är det också möjligt att eldrivna personbilar utför ett stort transportarbete. Men eftersom detta är en stor och omfattande investering sannolikt inte kommer till stånd utan politiska beslut, har vi i
som
inte räknat med några eldrivna personbilar. I kapitel 6.3 denna prognos redovisas ett räkneexempel på hybridfordon bensin/el som visar tillkommande elanvändningen inom transportsektorn i ett sådant fall.
l alternativen utan koldioxidskatt, hög respektive låg ekonomisk utveckling, beräknas elanvändningen uppgå till 3 300 GWh.
l alternativet med hög ekonomisk tillväxt och en koldioxidskatt på l00 öre/kg utsläpp, beräknas elanvändningen uppgå till 4400 GWh. Koldioxidskatten beräknas därmed öka elanvändningen inom transportsektorn med l 100 GWh.
I fallet med låg ekonomisk tillväxt förväntas en koldioxidskatt på 35 öre/kg leda till att elanvändningen ökar med 500 GWh, som då uppgår till 3800 GWh år 2015.
Olja till utrikes sjöfart består både lätta och tunga eldningsoljor.
av Faktorer påverkar bunkeruttaget av dessa oljor är bl. a. bunkerpriset i
som Sverige ställt i relation till priset på bunkerolja i närbelägna länder och utrikeshandelns storlek. Bunkeroljor för utrikes sjöfart antas vara befriade av en koldioxidskatt.
Bilaga 21 s. 47I alternativen utan koldioxidskatt beräknas åtgången år 2015 vara ca l respektive 0,9 miljoner m3. Den högre åtgången avser alternativet med hög ekonomisk tillväxt.
l alternativen med koldioxidskatt beräknas bunkeruttaget år 2015 bli 930 000 respektive 880000 m3. Att användningen i alternativen med koldioxidskatt blir lägre trots en beräknad överföring av transporter till sjöfarten, beror på en minskad kolanvändning.
Avslutande kommentarer En koldioxidskatt på drivmedel får stor effekt på bensinanvändningen, eftersom den stora användargruppen hushållen antas vara relativt priskänslig jämfört med dieselanvändningen. Eftersom diesel i huvudsak används inom industriproduktionen får en koldioxidskatt på diesel mest indirekta effekter, som att vissa branscher får lägre tillväxt och därigenom lägre transportbehov. Emellertid leder en koldioxidskatt troligen också till att vissa transporter ersätts med järnvägstrafik och sjöfart. Denna överföring skulle dessutom kunna bli större om åtgärder som höjde järnvägens kapacitet och kvaliteten på transporterna vidtogs samtidigt.
l fallen utan koldioxidskatt uppgår enligt prognoserna transportsektorns koldioxidutsläpp inom landet till 28,8 miljoner ton respektive 24,4 miljoner ton, där den högre utsläppsnivån avser hög ekonomisk tillväxt och den lägre u:släppsnivån låg ekonomisk tillväxt. I bägge alternativen förutspås en kraftig ökning jämfört med 1987 års nivå på 20,3 miljoner ton.
I alternativen med koldioxidskatt väntas transportsektorns koldioxidutsläpp bli lägre dvs. 23,5 miljoner ton vid hög ekonomisk tillväxt och 20 miljoner ton vid låg ekonomisk tillväxt. Det är således enbart i alternativet rred låg ekonomisk tillväxt och en koldioxidskatt på 35 öre/kg utsläpp som utsläppen år 2015 väntas understiga 1987 års nivå. Att den höga koldioxidskatten 100 öre/kg utsläpp inte medför ett lägre koldioxidutsläpp beror på att den ekonomiska tillväxten till stor del neutraliserar skatters effekter. Att ersätta bensin- och dieselfordon med eldrivna fordon skulle ;unna medföra en avsevärd minskning av transportsektorns koldioxidutsläpp, men det leder också till ökad elanvändning. Totalt skulle dock utsläppen av koldioxid i Sverige minska om användningen av eldrivna forcon ökade.
Bostäder, service m. m.
Energimvändningen i sektorn bostäder, service m. m. utgör i dag ca 40 °/0 av lanlets totala energianvändning. Den övervägande delen, ca 70%, används för uppvärmning och varmvatten i bostäder och lokaler ej industribkaler. Energiåtgången för belysning, drift av hushållsapparater
bostäder svarar för ca 10%. Resten, ca 20%, är som främst m.m. används till apparater och dylikt i lokalsektorn.
För ippvärmningen är fortfarande olja det vanligaste energislaget och den utgör drygt 35°/o.Fjärrvärmens andel är idag ca 30%, medan elvärmeandelei är drygt 20 °/0.Resterande del utgörs till största delen av ved.
Bilaga 21 s. 48Tabell 4.11 Energianvändningeni sektorn bostäder,servicem. m. 1987 2015, TWh
-
| TWh | 1987 2015 | Basalternativ Hög tillväxt | Låg tillväxt | Miljöscenario Hög tillväxt | Låg tillväxt |
| Eldningsolja 43 | 50 | 48 | 34 | 36 | |
| Fjärrvärme | 35 66 | 43 70 | 42 64 | 49 61 | 50 52 |
| Träbränsle | 12 | 14 | 15 | 16 | 18 |
| Övrigt | 6 | 13 | 13 | 13 | 12 |
| Totalt | 162 190 | 182 | 173 | 168 |
Varav: Elvärme 27 22 20 16 12
vrigt, icke värme 5 7 6 7 6
De kraftigaste drivkrafterna bakom sektorns förändrade energianvändning i de olika scenarierna är energiprisförändringarna, utvecklingen av bostäder och lokaler samt den tekniska utvecklingen. Analysen är i huvudsak uppbyggd kring dessa parametrar.
I och med att vi har antagit en ekonomisk tillväxt och en befolkningsökning i samtliga scenarier, ökar antalet tillämpningar för energi. Större bostads och lokalytor ska värmas, mer belysning krävs, fler brödskivor ska rustas osv.. Men samtidigt äger en teknisk utveckling rum, delvis till följd av energiprisökningama men även till följd av den allmäna effektiveringen av tekniken i en världsekonomi som är stadd i utveckling.
Den tekniska utvecklingen medför att energin kan utnyttjas bättre, dvs. med mindre förluster. Vi ser här en utveckling mot ex. bättre verkningsgrad för uppvärmningssystemen, energisnåla hushålls- och kontorsapparater och belysning.
När man talar om energietfektivering är det viktigt att skilja mellan teknisk effektivitet och kostnadseffektivitet. Med teknisk effektivitet menas att förlusterna minimeras, t.ex. värmeförlusterna från ett hus. Med kostnadseücktivitet menas att de totala kostnaderna för en viss funktion för att ex. hålla ett hus varmt, minimeras. Detta betyder att alla kostnader för den köpta energin, för isolering, värmeåtervinningsutrustning osv.. såväl som kostnaderna för tidsuppoffring, bekvämlighet osv.. tas med i beräkningen. I utredningen utgår vi från att endast åtgärder som är kostnadseffektiva kommer att genomföras.
1 tabell 4.12 redovisas våra antaganden om bebyggelsens utveckling.
Tabell 4.12 Ökningen i uppvärmdyta, milj m, 1987-2015
| TWh | 1987 2015 | Basalternativ Hög tillväxt | Låg tillväxt | Miljöscenario Hög tillväxt | Låg tillväxt |
| Småhus | 253 | 45 | 41 | 54 | 41 |
| Flerbostadshus 145 | 45 | 46 | 44 | 48 | |
| Lokaler | 147 | 88 | 56 | 83 | 51 |
| Totalt | 545 188 | 147 | 180 | 140 |
Vi antar att vi får betydligt högre nybyggnadsverksamhet totalt i de alternativ där den allmänna ekonomiska utvecklingen är gynnsam. Det är i första hand utvecklingen i lokalbeståndet som antas beroende den
vara av ekonomiska tillväxten. Ökningstakten lokalbeståndet är dock behäftad
av med stor osäkerhet. Efterfrågan på småhus antas också öka i scenarier med hög ekonomisk tillväxt.
I tabell 4.13 redovisas våra bedömningar av hur mycket det specifika behovet av uppvärmningsenergi kan minska i framtiden.
Tabell 4.13 Genomsnittligt nettobehovlör värmeochvarmvattenperm uppvärmdyta, KWh/m
1987 2015
BasaltemativMiljöscenario
| 1987års | Hög | Låg | Hög | Låg | |
| bestånd | tillväxt | tillväxt | tillväxt | tillväxt | |
| Småhus | 141 128 | 131 | 122 | 123 | |
| Flerbostadshus 181 158 | 164 | 154 | 162 | ||
| Lokaler | 200 170 | 174 | 149 | 165 |
Nyproduktion genomsnitt under perioden
| Småhus | 106 75 | 80 | 69 | 73 |
| Flerbostadshus 135 106 | 1 10 | 90 | 95 | |
| Lokaler | 162 118 | 125 | 114 | 124 |
Med nettoenergibehovet menas här den köpta energi som behöver tillföras en byggnad och som där nyttiggörs som värme och varmvatten.
Det som talar för att sparandet kommer att vara omfattande är det faktum att energiprisema under hela prognosperioden väntas bli betydligt högre än de är i dag, åtminstone i miljöscenariema. För sparandet talar också det långa tidsperspektivet; nya tekniker i kombination med de höga energiprisema kan mycket stort genomslag. Det som talar emot sparandet är att vi faktiskt sparar mycket redan nu, och det med hjälp av de billigaste sparåtgärderna. Emot sparandet talar också det dåliga inomhusklimatet. Åtgärder för att förbättra inomhusklimatet kräver nämligen ofta energitillskott.
Konsumenternas val av uppvärmningssystem är en viktig parameter for att bestämma energianvändningsnivåerna i de olika scenarierna. Här är det i första hand de olika energibäramas tillgänglighet och relativpriser som styr, men även omfattningen av energihushållningsåtgärder påverkar valet av uppvärmningssystem.
Hur kommer då prisutvecklingen att seut i de olika scenariema I tabell 4.14 redovisas energiprisema i konsumentledet for de viktigaste bränslena och energibärama. Värden inom parentes avser kostnaderna inklusive omvandlings- och distributionsförluster. Eftersom vi utgår ifrån ytterli-
en gare teknisk utveckling av uppvärmningssystemen dämpas effekterna av energiprisökningarna något.
4-10-0110
Bilaga 21 s. 50Tabell 4. 4l Energiprisutvecliling 1987 2015,öre/KWh.
-
Öre/KWh 1987 2015
Basaltemativ Miljöscenario
| Hög tillväxt | Låg tillväxt | l-lög tillväxt | g tillväxt | ||
| Elvärme | 3540 4954 | 4955 | l27l40 | 8493 | |
| Fjärrvärme | 3240 3644 | 3543 | 6774 | 3338 | |
| Eldningsolja 1 2027 334l | 2633 | 6373 | 3339 | ||
| Eldningsolja 2-5 1417 2427 | 1922 | 5359 | 2427 |
Vi att elvärmepriset ökar förhållandevis kraftigt i scenariema, speci-
ser ellt i miljöscenariet med hög ekonomsk tillväxt. Priset på fjärrvärme och eldningsolja antas dock få en betydligt lugnare utveckling.
Den elvärme återstår i sektorn år 2015 i miljöscenarierna är främst
som för uppvärmning förhållandevis energisnåla fastigheter vilka saknar
av vattenburna distributionssystem. Att fjärrvärmen expandera kraftigt beror mycket på att antar att nyproducerade fastigheter i stor utsträckning ansluts till fjärrvärme. Vi antar vidare att fjärrvärmetaxoma kommer att kunna hållas låga, delvis till följd av omfattande satsningar på kraftvär-
I scenariema med höga elpriser förutses en subventionering av men. värmetaxorna från eltaxoma, dvs. energiverkens intäkter från elförsälj-
ningen kommer värmekonsumentema till godo.
För den i huvudsak används för belysning och drift av apparater i
som bostäder och lokaler vi två olika tendenser. Antalet apparater ökar
ser visserligen mycket kraftigt, men vi får också en utveckling mot mera energisnåla apparater och mera energisnål belysning.
För lokalsektom tror vi att den senare tendensen kommer att överväga och leda till minskning den specifika förbrukningen. Den ökning i
en av elanvändningen vi i vissa scenarier beror därför huvudsakligen på att
ser verksamheterna förutses expandera. Dessa bedömningar är emellertid behäftade med stor osäkerhet. Den specifika förbrukningen kan öka från dagens nivå istället för att minska. Ytexpansionen kan likaledes vara snabbare eller långsammare än vad som är förutsett.
Tabell 4.15 El för drift apparater,belysningm.m. 1987-2015, TWh
av
1987 2015
| Basaltemativ Hög tillväxt | Låg tillväxt | Miljöscenario Hög tillväxt | Låg tillväxt | ||
| Småhus | 8,1 | 9,5 | 8,8 | 8,9 | 7,9 |
| Flerbostadshus 6,4 | 8,5 | 8,2 | 8,3 | 8,1 | |
| Lokaler | 24,6 30,2 | 26,8 | 27,6 | 23,5 |
m. m.
För småhusen är apparatinnehavet redan mycket högt, och det bör
därmed öka ganska måttligt i framtiden. Den pågående utvecklingen mot
energisnåla apparater kan därför leda till en lägre genomsnittlig mera förbrukning hushållsel i småhusen. l lägenheter i flerbostadshus är det
av genomsnittliga apparatinnehavet lägre även med hänsyn tagen till gemen-
anläggningar. En högre specifik hushållsförbrukning kan därför samma
Bilaga 21 s. 51förväntas i detta bestånd. Nivån på elanvändningar i tabell 4.15 bestäms dock till stor del av den antagna ytexpansionen.
Elmarknaden
Den prima elanvändningen inklusive förluster uppgick 1987 till drygt 132 TWh. Av dessa 132 TWh användes 51 TWh inom industrin, 66 TWh inom sektorn bostäder, service m. m. och 2,5 TWh till transporter.
I basalternativet räknar vi med elprishöjningar på ca 12 öre/kWh när kärnkraften avvecklas och ersätts med kol- och naturgasbaserad kondensproduktion. Denna prisökning är lägre än i våra tidigare bedömningar. Det beror inte på några annorlunda kostnadsbedömningar av betydelse. Anledningen är i stället att ett fossileldat kraftverk producerar mer under torrår då marginalkostnadema är höga och mindre under ett våtår då marginalkostnadema är låga. Detta gör det lönsamt att investera i ett kraftverk trots att elprisema är något lägre än kostnaden för kraftverket.
I basaltemativet med hög ekonomisk tillväxt ökar elanvändningen med ca 28 TWh till 160 TWh år 2015. Det är framför allt industrins elanvändning som ökar, med 18 TWh. Inom sektorn bostäder, service m. m. förväntas driftelen öka samtidigt som elvärrneanvändningen minskar. Totalt ökar sektorns elanvändning med 4 TWh.
I fallet med låg ekonomisk tillväxt får elprishöjningen större effekter pga. den svaga ekonomiska utvecklingen, och elanvändningen minskar till 124 TWh. Det är då framför allt industrins elanvändning som minskar.
En ökning av elanvändningen till 160 TWh år 2015, som i basalternativets högfall, motsvarar en årlig ökning med 0,5%. Detta är betydligt mindre än tillväxttakten på BNP som har antagit blir 2,4% per år. Historiskt har den årliga ökningen av elanvändningen varit större än tillväxten av BNP. Mellan 1970 och 1987 ökade elanvändningen med 4%
år. Även i basalternativets högfall representerar därför nivån på elanper vändningen ett trendbrott.
I miljöscenarierna medför koldioxidskatterna ytterligare elprisökningar. Med en elprisökning på hela 75 öre/kWh, dvs. ett elpris på ca 90 öre/kWh i producentledet, får vi i högfallet en minskning av elanvändningen jämfört med basalternativets högfall till ca 140 TWh. Elanvändningsnivån överstiger dock dagens 132 TWh. Att elanvändningen inte minskar mer förklaras till stor del av att basnäringama skyddas i de miljöanpassade scenariema. Industrins elanvändning är 9 TWh högre i miljöscenariets högfall än den var år 1987. Inom bostads- och servicesektom däremot får de höga elpriserna stora effekter, och elanvändningen minskar med 5TWh jämfört med år 1987. De höga bensinprisema till följd av koldioxidskatter leder till en något ökad elanvändning inom transportsektorn.
I miljöscenariets lågfall medför en elprisökning på 40 öre/kWh, dvs. elpriset 55 öre/kWh i producentledet, en minskning av elanvändningen till 103 TWh. Användningen förväntas då minska både inom industrin och bostads- och servicesektom.
I tabell 4.16 visas elbalansema för basaltemativen och miljöscenariema. För samtliga fall tänker vi oss ett jämviktsläge på elmarknaden, där ut-
Bilaga 21 s. 52byggnaden elproduktion är genomförd såatt det råder balans mellan
av ny utbud och efterfrågan på el.
Tabell 4.16 Elbalanser TWh
1987 2015
Basalternativ Miljöscenario
Hög ek Lågek Hög ek Lågek
utv utv utv utv
Användning
| Industri | 51 | 69 | 42 | 60 | 36 |
| Transporter | 3 | 3 | 3 | 4 | 4 |
| Bostäder, service m. m. 66 | 70 | 64 | 61 | 52 | |
| Fjärrvärme. raffinaderier 7 | 5 | 5 | 4 | 4 | |
| Distributionsförluster | 1l | 13 | 10 | l l | 8 |
| Total användning | 133 l60 | 124 140 103 |
Til/förse
| Vattenkraft | 71 | 66 | 66 | 66 | 66 |
| Vindkraft m. m. | 0 | 2 | 2 | 23 | 8 |
| Kärnkraft | 64 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Industriellt mottryck | 3 | 7 | 6 | 15 | 8 |
| Mottryck kraftvärme | 3 | 12 | 10 | 34 | 19 |
| Kolkondens | O | 60 | 28 | 0 | 0 |
| Naturgas kombi | O | 10 | 10 | 0 | 0 |
| Oljekondens | 0,4 2 | 2 | 2 | 2 | |
| Gasturbiner | 0,01 0,05 0,05 0,05 0,05 | ||||
| Total tillförsel | 138 l60 | 124 140 103 |
Användning exklusive avkopplingsbara elpannor. 21987var ett år med rikligare nederbörd än normalt.
Vi har haft följande utgångspunkter för tillförselscenariema.
Vattenkraftproduktionen ett normalt nederbördsår förväntas uppgå till 66 TWh år 2015 i enlighet med riksdagens utbyggnadsplan. Detta innebär ett tillskott på drygt 2 TWh jämfört med i dag. Under ett riktigt torrår kan dock produktionen begränsas till 50 TWh.
Mot bakgrund de höga elpriserna främst i miljöscenariet med hög
av ekonomisk tillväxt har vi antagit omfattande utbyggnader av nya tekniker
inte medför koldioxidutsläpp. Det kan ex. vara vindkraft, solkraft som eller vågkraft. Det rör sig då om tekniker som i dag befinner sig på försöksstadiet. Ska dessa tekniker kunna bidra med ett ordentligt produktionstillskott omkring år 2015 bör de färdigutvecklade och kommersi-
vara ellt tillgängliga mellan år 1995 och 2005, med tanke på de långa ledtider
gäller vid kraftutbyggnad och den mängd kraftverk som det här skulle som
frågan Ledtidema för ny basproduktionskapacitet är minst fyra vara om. år, oftast längre. Den nya kraft som ska ersätta kärnkraften måste kunna komma in när kärnkraften avvecklas, dvs. mellan år 2000 och 2010.
Med större andel vindkraft ex. ställs stora krav på det övriga
en elproduktionssystemet. Vindenergi kan bara utvinnas när vindförhållandena så tillåter, och vindkraften kan därför inte delta i den reglering
produktionen efter elkonsumtionens variation. som fordras för att anpassa I stället måste andra kraftslag främst vattenkraft men även värmekraft
-
regleras hårdare för att kunna kompensera för den varierande vind- -
Bilaga 21 s. 53kraftproduktionen. Detta ställer också mycket höga krav på kraftöverföringssystemet.
I dag har vi en kapacitet på omkring 5TWh industriell moztrycksproduktion inom framför allt massa- och pappersindustrin. l basaltemativen liksom i miljöscenariets lågfall, antas den industriella kraftproduktionen öka med en eller ett par TWh. I miljöscenariets högfall, när produktionen inom massa- och pappersindustrin förväntas öka med mer än 50% och elpriserna är sexdubblade jämfört med i dag, borde dock mottrycksproduktionen inom industrin kunna öka betydligt mer. Vi antar att industrin får betalt enligt de höga elpriserna, trots att deras konsumtionspriser är skyddade.
Kraftvärmen byggs ut i samtliga fall. Vi har en kraftigt ökad fjärrvärmeanvändning framför allt i miljöscenarierna men även i basaltemativen, vilket ger en bra grund för kraftvärmeutbyggnad. I miljöscenariet med hög tillväxt räknar vi med att ca 80% av fjärrvärmeunderlaget, bortsett från värmepumpar och spetsproduktion, utnyttjas för kraftvärmeutbyggnad. Med de elprisantaganden vi har gjort skulle sådan kraftvärmeut-
som en byggnad kunna vara lönsam trots koldioxidskatter. I miljöscenariets lågfall används knappt 50- i basaltemativen mellan 60 och 70% av fjärrvärmeunderlaget till kraftvärme.
l basaltemativen baseras kraftvärmen framför allt på kol och naturgas. I miljöscenarierna gäller att andelen av bränsleinsatsen för kraftvärmen ser ut på följande sätt. För naturgasen ca 45%, för oljan knappt 20% och för inhemska bränslen ca 35 °/0.Naturgasens och oljans andelar är stora, eftersom naturgasen och oljan ger ett högre elutbyte än fasta bränslen.
Vi har utgått från en naturgastillgång om totalt ca 50 TWh i såväl basalterantiven som i miljöscenarierna.
I basaltemativen används drygt hälften för elproduktion i kraftvärmeverk och naturgaskombianläggningar.
Naturgaskombikrayftvevrk antas i dessa alternativ få samma totala elproduktionskostnader som kolkondens, och det är dessa som utöver kraftvärmen används som baskraft i stället för kärnkraften i basaltemativen.
I miljöscenarierna medför koldioxidskatten att kondensproduktion med naturgas och kol blir olönsam. Kolkondens, men även naturgaskombi innebär stora mängder koldioxidutsläpp, och vi har utgått från att det inte är möjligt att rena utsläppen från koldioxid.
Vi har inte tagit med någon fliskondensproduktion i våra miljöscenarier. Givet ett elpris i producentledet på 90 öre/kWh, som i miljöscenariets högfall, är inte elproduktion med fliskondens lönsamt med de prisökningar på energived som vi har antagit.
Att vi inte har någon kondenskraft i tillförselscenarierna ställer mycket stora krav på elutbytet vid kraftvärmeproduktionen. Kan inte det höga elutbytet har antagit uppnås blir kondensproduktion nödvändig för att efterfrågan på ska kunna tillgodoses.
Vi utgår ifrån att dagens effekt- och energileveranssäkerhetskrav ska vara uppfyllda. I dag befintliga oljekondensanlâggningar utgör en energireserv på drygt 20 TWh i händelse av torrår. På motsvarande sätt utgör gasturbinerna främst en reserv för effekttoppar.
De utsläppsrestriktioner för svavel och kväveoxider som riksdagen har
Bilaga 21 s. 54beslutat ska gälla för befintliga anläggningar fr. o. m. 1992 1995,
resp kommer att inverka på produktionskapaciteten i oljekondenskraftverk och gasturbiner. Vi har dock inte tagit några hänsyn till detta i våra elbalanser.
De produktionskostnader har utgått ifrån i högfallen framgår av tabell 4.17.
Vi har förutsatt att priset på naturgas sätts så att produktionskostnaden för naturgasbaserad kondens respektive kraftvärme är i nivå med det billigaste alternativet.
Produktionskostnaderna för kraftvärmen är beroende av i vilken omfattning kraftvärmen byggs ut. I miljöscenarierna har tänkt oss att fjärrvärmenäten byggs för ett glesare värmeunderlag än i basalternativen, vilket ökar ledningskostnaderna. Vidare har vi antagit en mer småskalig kraftvärmeutbyggnad i miljöscenarierna, vilket också medför
högre produktionskostnader.
Kostnaden för att producera med stora vindkraftverk kan inte med säkerhet förutsägas i dag. Det finns ännu bara ett fåtal försöksanläggningar i den storleksordningen det skulle vara frågan om. Dessutom tillkommer en ökande s. integreringskostnad för stora mängder vindkraft. Vindkraften är inte reglerbar, och därmed ställs större krav på det övriga produktionssystemet, vilket också leder till ökade kostnader.
Den elproduktionsbedömning som har gjorts i framför allt miljöscenariernas högfall förutsätter kraftiga styrmedel, mycket snabb teknikutveckling samt att alla aktörer samverkar. Vi är medvetna om att vår bedömning är mycket optimistisk. Å andra sidan är våra styrmedelsantaganden
mycket långtgående.
Tabell 4.17 Elproduktionskostnader år 2015 öre/kWh
Basalternativet Miljöscenario
hög ek utv hög ek utv Bränslepriseröre/kWh
| Lätt eldningsolja | 18,3 | 46,4 |
| Tung eldningsolja | 13,3 | 41,4 |
| Kol | 5,7 | 38,8 |
| Flis | l 1,4 | 30,0 |
Krig/härma
| Kol | 30 35 - | 60 90 - |
| Naturgas | 30- 35 | 50-90 |
| Olja | 30-35 | 60-90 |
| Flis | 30-35 | 50-90 |
Kondens Kol ca35 ca 115 Naturgas ca35 ca 110 Olja ca45 ca l 15 Flis ca60 ca 110
Vindkraft 30-70
Skulle det i framtiden bli möjligt att rena och deponera koldioxiden på ett tillräckligt billigt sätt kan kostnaderna i systemet bli lägre. Olika koncept för detta föreligger, men har inte tagit med dem i våra scenarier.
Bilaga 21 s. 55Fjärrvärmemarknaderna
Fjärrvärmeanvändningen ökar med 0,7-1,0°/0 om året i basalternativen. Detta, tillsammans med att äldre anläggningar måste ersättas, gör att värmeunderlaget för kraftvärmeproduktion ökar.
I de miljöanpassade scenarierna ökar användningen med ytterligare ca 8 TWh. Här har vi räknat med mer gynnsam fjärrvärmeprisutveckling jämfört med alternativa uppvärmningskostnader, vilket är en viktig förklaring till den extra fjärrvärmeexpansionen. Därför antar att fjärrvärmeanvändningen ökar med 1,3- 1,5% per år i de miljöanpassade scenarierna. Detta gör en kraftig satsning på kraftvärme möjlig i dessa alternativ. En sådan kraftig fjärrvärmeexpansion kräver dock att man går ut i allt mer glesbyggda, och därmed kostsammare områden. Vi är medvetna om att realismen i detta scenario kan ifrågasättas.
Användning och tillförsel framgår av tabell 4.18.
Tabell 4.18 Fjärrvärmebalansför år 1987samtprognoserför år 2015
| TWh | 1987 Hög Låg Hög Låg | Basalternativ | Miljöscenario | ||
| Användning: | 47,5 58,3 56,3 75,6 71,3 | ||||
| Bostäder, service | 34,6 43,0 42,0 49,0 49,7 | ||||
| Industri | 4,5 8,0 6,0 10,0 6,7 | ||||
| Förluster | 8,5 | 7,3 8,3 16,6 14,9 | |||
| Tillförsel: | 47,5 58,3 56,3 75,6 71,2 | ||||
| Kol | 12,3 15,0 15,5 0,0 0,0 | ||||
| Inhemska bränslen | 9,1 0,0 0,0 22,1 18,2 | ||||
| Olja | 11,5 14,4 14,3 22,1 15,1 | ||||
| Naturgas | 0,5 12,2 12,5 18,3 25,8 | ||||
| Elpannor | 3,6 0,0 0,0 | 0,0 0,0 | |||
| Värmepumpar | 6,6 10,0 9,4 6,0 | 6,0 | |||
| därav elinsats | 2,2 3,0 | 2,8 1,8 | 1,8 | ||
| Spillvärme | 3,4 6,0 4,0 7,0 | 6,0 | |||
| Ovrigt | 0,6 0,7 | 0,7 0,1 | 0,1 |
Koldioxidutsläpp, miljoner ton 7,6 13,3 13,5 12,3 12,8
l samtliga scenarier används stora mängder naturgas i tjärrvärmesektorn. Det blir mindre till fjärrvärmesektom i basalternativen, eftersom en stor del används till naturgaskombikraftverk i elsystemet.
I basalternativen ökar kolanvändningen något, liksom den tjocka eldningsoljan. Värmepumparna ökar också, men då har vi antagit att en fullgod ersättare till freon har tagits fram. Värmepumparna byggs ut framförallt under 1990-talet och dessutom har deras verkningsgrad antagits öka. Värmepumpsproblematiken diskuteras mer ingående i kapitel men
har antagit att de inhemska bränslena trängs ut av naturgas och värmepumpar.
1de miüöanpassade scenarierna har bedömt att en stor del av värmeunderlaget kommer att användas för kombinerad värme- och kraftproduktion. Undantagen är tung eldningsolja som behövs för att klara värmetop-
spillvärme m. m. och en del av de redan nu befintliga eldrivna parna, värmepumparna. När det gäller de senare är reinvesteringskostnaden bara
bråkdel kostnaden för att bygga nya värmepumpar. Därför bedömer en av
Bilaga 21 s. 56att de kommer att finnas kvar trots de höga elpriserna i de miljöanpassade scenarierna.
Total energibalans
Den inhemska energianvändningen, exklusive förluster och utrikes sjöfart, uppgick till 384 TWh år 1987.
I basalternativen får en ökning med ca 30% i högfallet, från 384 TWh till drygt 500 TWh, medan energianvändningen i lågfallet endast ökar till drygt 400 TWh.
I de miljöanpassade scenarierna antas energianvändningen bli lägre än i basalternativen. Energianvändningen ökar i högfallet till 453 TWh, medan vi i lågfallet får en minskning jämfört med 1987 års nivå, till 366 TWh.
Industrins energianvändning ökar i både basaltemativet och miljöscenariet med hög tillväxt. Den energiintensiva industrin skyddas och behöver inte betala några koldioxidskatter. Även inom sektorerna transporter och bostäder, service m.m. ökar energianvändningen såväl i basalternativets högfall som i miljöscenariets högfall. För dessa sektorer dämpas dock ökningen i miljöscenariet eftersom de drabbas av höga energipriser till följd av koldioxidskatter.
I bägge fallen med låg ekonomisk tillväxt minskar energianvändningen inom industrin den sektor vars energianvändning påverkas mest av den
ekonomiska utvecklingen medan energianvändningen inom de övriga
användarsektorema ökar något eller är konstant.
Hur användningen i de olika alternativen är fördelad mellan användarsektorer liksom olika bränslens andel av den totala bränsleinsatsen för energitillförseln, framgår av tabell 4.19.
Tabell 4.19 EnergibalanserTWh
1987 2015 Basalternativ Miljöscenario Hög ek Låg ek Hög ek Låg ek utv utv utv utv
Användning Industri 141 197 123 185 118 Transporter 80 114 97 95 81
| Bostäder, service | 163 191 182 172 167 |
| Total inhemsk anv | 384 502 401 453 366 |
| Total energi anv | 456 754 552 553 442 |
Til/förse
| Kol | 34 245 1 19 | 19 | 12 | ||
| Inhemska bränslen | 66 | 83 | 61 l 19 | 90 | |
| Olja | 209 294 242 263 205 | ||||
| Naturgas | 3 | 50 | 50 | 50 | 50 |
Total tillförsel av bränsle 312 672 472 452 357 Total tillförseP 456 754 552 553 442
I den totala energianvändningen ingår även energianvändning för utrikes sjöfart samtförluster. 21 den totala tillförseln ingår förutom bränsletillförsel även vattenkraft, vindkraft samtimport-export av el.
Bilaga 21 s. 57År 1987 utgjorde kol 7% och olja drygt 45% den totala energitill-
ca av förseln. Användningen av inhemska bränslen uppgick till drygt 66 TWh, eller 14% av total tillförsel. Av dessa 66 TWh utgjordes 29 TWh av lutar, 31 TWh av skogsbränslen, 2,5 TWh av torv och 4 TWh av avfall.
Med en industriell struktur som liknar dagens bedöms totalt omkring 100 TWh skogsbränslen och industriella biprodukter finnas tillgängliga för energiproduktion i framtiden.
Odling av framförallt energiskog, men även ex. halm, skulle kunna ge ett tillskott på 20 TWh eller mer, bl. a. beroende på vilka miljöhänsyn som tas.
Vi har utgått från en naturgastillförsel om 50 TWh i såväl basaltemativen som i de miljöanpassade scenarierna.
I basalternativen har kolets andel ökat till drygt 30°/oi högfallet och till drygt 20% i lågfallet. Oljans andel minskar något men är fortfarande runt 40% av den totala energitillförseln i bägge fallen. Användningen av inhemska bränslen ökar i högfallet till 83 TWh. I lågfallet minskar den till 61 TWh. Detta motsvarar 11 % av tillförseln i bägge fallen.
I båda miljöscenarierna minskar kolets andel från dagens 7% till runt 3°/0av den totala tillförseln. Oljans andel är ungefär densamma som i dag nämligen drygt 45 °/0. absolutal tal har dock oljeanvändningen minskat i miljöscenarierna jämfört med i basalternativen. I miljöscenariemas lågfall används 90 TWh inhemska bränslen, medan vi i högfallet har räknat med ca 120 TWh. Då förutsätts odling av energiskog på runt 20 TWh. Ca 20 °/o av tillförseln utgörs med andra ord av inhemska bränslen i de bägge miljöscenarierna.
Koldioxidutsläpp Med de antaganden och beräkningar som vi har presenterat i detta avsnitt skulle en utveckling som den i basalternativen innebära att koldioxidutsläppen i Sverige i högfallet ökar med runt 160% och i lågfallet med ca 70% till år 2015. Den ekonomiska utvecklingen kan dock påverka utsläppen kraftigt. En stark ekonomisk utveckling medför ökade utsläpp, men samtidigt finns då också ökade resurser i samhället till bl. a. miljöändamål.
I vårt arbete med miljöscenarierna har vi gjort flera drastiska styrmedelsantaganden. Vidare har vi antagit en väldig teknikutveckling och en massiv utbyggnad åren 2000-2010 med en teknik som i vissa fall inte ens existerar i dag. Trots detta har vi i miljöscenariets högfall inte uppnått målet konstanta koldioxidutsläpp utan de beräknas öka med 25 %. l miljöscenariet med en lägre ekonomisk tillväxttakt hålls däremot koldioxidutsläppen ungefär på dagens nivå.
Koldioxidutsläpp från de olika användarsektorerna samt från fjärrvärme- och elproduktionen i basalternativen och miljöscenarierna visas i tabell 4.20.
I basalternativen kommer den största ökningen av koldioxidutsläppen från elproduktionen då kärnkraften ersätts av framför allt kol och naturgas. Denna ökning är i sig större än dagens totala koldioxidutsläpp.
Även i miljöscenariets högfall är det främst elproduktionen och fjärrvärmeproduktionen som medför ökade utsläpp jämfört med år 1987. Efterfrå-
Bilaga 21 s. 58Tabell 4.20 Koldioxidutsläpp, miljoner ton
| 1987 | Basalt Hög ek Låg ek Hög ek Låg ek utv | utv | 2015 Miljöscenario utv | utv | |
| Industri | 13,3 | 17,4 10,1 17,1 10,9 | |||
| Transporter | 20,3 28,8 24,4 23,5 20,0 | ||||
| Bostäder, service | 13,9 | 17,3 16,5 12,5 12,8 | |||
| Elproduktion | 2,0 | 76,9 37,8 8,8 | 4,6 | ||
| Fjärrvärmeproduktion | 7,6 | 13,3 13,5 12,3 12,8 | |||
| Totalt | 61,4 158,0 104,9 77,4 61,7 | ||||
| Procentuell ökning | 157 | 71 26 | 0 |
på framför allt men också på fjärrvärme blir högre då den energiingan tensiva industrin inte betalar koldioxidskatter, vilket varit fallet i detta kapitel. I kapitel 6 diskuteras vad som skulle hända om även energiintensiv industri får betala höga koldioxidskatter.
I basalternativen beräknas utsläppen av svaveldioxid respektive kväveoxider öka med 17°/o respektive 54 °/o i högfallet, och i lågfallet minska med 21 °/orespektive öka med 3%. Allt jämfört med år 1987.
Med de antaganden redovisats för miljöscenariet skulle detta inne-
som bära att svaveldioxidutsläppen i högfallet minska med 25 °/ooch i lågfallet med 43 °/ojämfört med år 1987. För kväveoxider gäller att dessa ökar med 8% i högfallet och minskar med 17% i lågfallet jämfört med 1987.
Detta betyder att riksdagens mål för svavel- och kväveoxider inte klaras, möjligen med undantag för svaveldioxidutsläppen i miljöscenariets lågfall.
5 Konsekvensbedömning
Bilaga 21 s. 59l detta kapitel ska vi försöka skissera konsekvenserna av de miljö- och energipolitiska besluten. Vi börjar med en uppskattning av kostnaderna
perfekt anpassning till samhällsekonomin. Därefter diskuterar de vid en ojämviktskostnader med stor säkerhet tillkommer. Slutligen försö-
som ker vi bedöma effektema på miljö, hälsa och risker.
Kostnader De olika utsläppskraven och begränsningen av vattenkraftutbyggnaden gör
kärnkraften dyrare, eftersom vi inte kan välja de billigaste avvecklingen av alternativen utan måste ta till dyrare. Omvänt gör en avveckling det dyrare att klara besluten om svavel- och kväveoxider samt koldioxid, eftersom vi tar bort en energityp som inte ger några sådana utsläpp.
Kostnaderna ökar både på användningssidan och tillförselsidan. På användningssidan leder högre energipriser bl. a. till följd av koldioxid-
-
till högre energisparande. Då ersätts energi med exempelvis skatten kapital isolering, energisnålare maskiner, nya pannor för att kunna
nya utnyttja andra bränslen med lägre utsläpp, minskad komfort osv. På tillförselsidan ersätts energislag som ger stora utsläpp ex. kol, olja med energislag låga koldioxidutsläpp ex. vind, flis, sol. Vissa typer
som ger
varken några utsläpp av koldioxid, svavel- eller kväveoxider kan som ger dock inte tillåtas enligt riksdagsbeslut och utredningsdirektiv. De är, i kostnadsordning, den kärnkraft vi redan har, ny vattenkraft de fyra orörda älvarna och ny kärnkraft. Anpassningama på såväl användnings-
tillförselsidan leder sannolikt till ekonomiska uppoffringar. som
Vi börjar med att studera kostnaderna i elsektom och sedan diskuterar vi kostnaderna på de andra energiområdena. Bedömningama gör inte anspråk på att vara samhällsekonomiska eftersom vi då bl. a. skulle behöva ta med effektema på miljö, hälsa och risker. Dessa effekter belyses i stället
i kapitlet. Vi kommer dock inte att försöka sätta något pris på dem. senare I kostnadsbedömningama har inte heller hänsyn tagits till olika former av ojämviktsproblem som ex. arbetslöshet men detta tas upp senare.
Elkraft
I denna partiella kostnadsanalys utgår vi ifrån de energianvändningsprog-
redovisades i kapitel De ger vissa jämviktspunkter för både noser som pris och kvantitet. I kostnadsberäkningama har vi sedan antagit att det går
Bilaga 21 s. 60Figur 5.1 Utbud och efterfrågan för de fall i basalternativenoch de miljöanpassade scenariernamed hög ekonomisk utveckling
öze/kwh
90+
I L l
l
so 10a wâo mh
II Efterfrågan
II Utbud utan koldioxidskatt
ll Utbud i kostnader inklusive koldioxidskatt schematiskt utritad
Il Utbud reala kostnader i koldioxidskattefallet exklusive koldioxidskatt, sche-i
matiskt utritad
att dra räta linjer mellan punkterna, vilket givetvis är kraftig förenkling.
en
I en partiell kostnadsanalys måste man beakta både förändringar i efterfrågan och utbudet. De totala kostnaderna för att producera och tillhandahålla en viss kvantitet bestäms av ytan under utbudskurvan och det totala värdet av en viss kvantitet bestäms av ytan under efterfrågekurvan. Vissa fel kan dock uppstå här beroende på inkomsteffekten av en prisändring.
Figur 5.1 visar utbuds- och efterfrågekurvorna för de två högalternativen som har belyst i denna studie. Fallet med måttliga elprisökningar illustrerar basaltemativet och fallet med kraftiga elprisökningar det
avser miljöanpassade scenariet. Elanvändarnas elpriser är nedskalade till producentprisnivån.
Utbudskurvan U2 avser den kraftproducerande enhetens kostnader, som också inkluderar skatten på koldioxid. Eftersom skattedelen först överförs till staten, och sedan vidare till landets invånare, bör den elimineras om vill få fram den samhällsekonomiska kostnaden. Därför är
Bilaga 21 s. 61utbudskurva U3 ritad så att koldioxidskatten har eliminerats. Kvar återstår då bara de verkliga elproduktionskostnaderna. Korrigering har även gjorts på vedkostnaderna. Vedpriserna i våra scenarier är betydligt högre än de genomsnittliga kostnaderna.
Kostnader och energimängder per kraftslag framgår av tabell
Tabell 5.1 Kostnaderochenergimängderper kraftslag ochñr sparande,hög tillväxt
| Typ | TWh Bas- Miljö- alter- scenario inkl skatt nativ | Kostnads- intervall öre/kWh | Kostnads- intervall exkl skatt öre/kWh | Kostnad jäm- fört med bas- alternativen miljarder kr per år | |
| Kraftvärme: | 12,0 34,4 | ||||
| Olja | 5 | 40- 90 | 20-60 | 0,6 | |
| Naturgas | l7 | 40-90 | 20-70 | 2,7 | |
| Flis | 13 | 30-70 | 30-50 | 1,3 | |
| Vind m.m. | 2,0 23,0 | 30-70 | 30-70 | 4,2 | |
| Övrigt | 13 | 30- 70 | 30- 70 | 2,6 | |
| Total tillförsel | 11,4 | ||||
| Sparande | 159,9 137,5 | 30-90 | 30-90 | 7,8 | |
| Total kostnad | 19,2 |
Som ett exempel på hur kostnaderna har beräknats kan vi ta vindkraften. Vi antar att den billigaste vindkraftutbyggnaden ligger kring 30 öre/kWh. Efter utbyggnaden till 23 TWh har kostnaden antagits gå upp till 70 öre/kWh beroende på sämre vindförhållanden, större svårigheter och kostnader med att integrera in vindkraften i det svenska elsystemet. I genomsnitt antas vindkraften kosta 50 öre/kWh eller 0,5 kr/kWh, dvs. värdet mellan 30 och 70 öre/kWh. Eftersom alternativkostnaden utgörs av kolkondensens totala produktionskostnader ca 30 öre/kWh eller 0,3 kr/kWh blir kostnaden 0,5-0,3X23-24,2 miljarder kr per år. En TWh ärju en miljon kWh.
Kraftvärmeproduktionen med ex. naturgas skulle ha kommit till stånd även i basalternativen, om än i mindre omfattning. Denna del ska alltså inte kostnad jämfört med basalternativen. Därför har kvantite-
sessom en terna reducerats för de kraftslag med utbyggnadskostnader som ligger under 30 öre/kWh.
Kostnaden blir alltså ca 20 miljarder kr per år om ska klara både avvecklingen och koldioxidkravet jämfört med enbart avvecklingen. Den totala avvecklingskostnaden har i tidigare utredningar bedömts uppgå till ca l0 miljarder kr per år. Vi kan vidare notera att koldioxidutsläppen ändå ökar i detta fall jämfört med dagens nivå. Den bedömning av produktionsstrukturen som ligger till grund för kostnadskalkylen är vidare mycket optimistisk, vilket också inverkar på kostnaderna.
En liknande bedömning för fallet med låg ekonomisk tillväxt hamnar runt 5 miljarder kr per år, där drygt hälften av kostnaden ligger på användningssidan.
Bilaga 21 s. 62Figur 5.2 Förändring påen energimarknaddåen koldioxidskatt införs ÖRE/kwh
i
Po
t
° E
00°ç ,Q
"90 9 9
.så 4038:3249 o
6 0°ç9O 0 øo°o°o
V ä
90 TWh
Kostnader för användarsektorer och fjärrvärme Hittills har vi i den partiella kostnadsanalysen bara beaktat elmarknaden. I användarsektorema industri, samfärdsel, bostäder och service m. m.
- samt i fjärrvärmesystemet förekommer också kostnadshöjningar som tar sig andra uttryck än i minskad elanvändning, ex. högre nota för olja, kol, fjärrvärme m. m. De kan uppkomma ex. p.g.a. en substitution till dyrare energislag, t.ex. flis, ökat sparande eller en ändrad produktionsstruktur i industrin.
Hur kan vi då i en partiell analys försöka uppskatta kostnaderna för alla dessa ytterligare förändringar som äger rum i samhället när en koldioxidskatt införs Ett sätt är att gå vidare på liknande vis som för elmarknaden och koppla de bedömningar som gjorts i prognoserna med en enkel modell över utbud och efterfrågan. Modellen illustreras i figur 5.2.
l utgångsläget har vi ingen koldioxidavgift och priset är P., öre/kWh och kvantiteten q., TWh på en viss energimarknad. När sedan en koldioxidskatt införs ökar priset till p., varför bara q. efterfrågas. Kostnaden för den undanträngda efterfrågan visas av ytan under efterfrågekurvan de streckade och rutade ytorna. Rör det sig om ex. ett importerat bränsle slipper vi betala för bränslet, vilket utgör en intäkt som motsvarar den rutade ytan. Den samhällsekonomiska kostnaden för att minska efterfrågan från q., till q., på billigast möjliga sätt, blir därför den streckade ytan.
Minskningen i efterfrågan kan bero på många olika faktorer. Ett ökat sparande kostar ex. i form av isolering eller minskad komfort. En övergång till bränslen, som ger mindre koldioxidutsläpp, har också sin kostnad
Bilaga 21 s. 63ex. i form av dyra flispannor. Man kan också vänta sig att naturgasex- portörema höjer sina priser när ökar kostnaden för de billigaste energialternativen som tillåts, såvida vi inte kan hålla dessa vinster inom landet via någon sorts "importskatt En strukturomvandling av industrin leder
. också till kostnadsökningar, kapitalforstöring, sämre utnyttjande av samhällets kompetens och infrastruktur och sociala problem vid nedläggning av industri. I alla dessa fall ser vi att samhällets kostnader ökar mer efterfrågan minskar på energimarknaden.
l en tidigare studie har vi undersökt ett fall med oförändrade elpriser, men där en koldioxidavgift på 50 öre/kg koldioxid införs. Den samhällsekonomiska kostnaden blev då ca 5 miljarder kr per år. Med högre koldioxidavgift, som i högaltemativet, skulle kostnaden bli ännu högre. l denna utredning kan inte göra en motsvarande bedömning. Det är inte bara bränsleprisema som ökar, utan elprisema ökar också. Detta skulle leda till ett kraftigt skift i efterfrågekurvan i figur 5.2. Metodiken i en sådan bestämning går därmed inte att använda.
5 miljarder kr per år var den isolerade kostnaden av koldioxidskatter på 50 öre/kg koldioxid. Hur stor den totala effekten blev av både koldioxidskatt och elprisökningar hade inte möjlighet att beräkna utifrån sektorstudierna. Det beror nämligen på om och annan energi huvudsakligen ska betraktas som substitut eller som komplement till varandra. Inom uppvärmningen överväger sannolikt substitutaspekten och inom industrin kanske komplementaspekten.
För transportsektorn är däremot efterfrågan på olika transporter mer oberoende av elprisema. Det rör sig här om kostnader på ca 4 miljarder kr per år i högfallet och ca 2 miljarder kr per år i lågfallet. Dessa skulle då kunna läggas till kostnaderna i elsektom. Hur stora de övriga kostnaderna kan bli är således osäkert.
Totalt skulle kostnaderna i förhållande till basaltemativen kunna bli 25-30 miljarder kr per år i högfallet, och 7- 12 miljarder kr per år i lågfallet. Räknar in avvecklingen blir det ytterligare ca 10 miljarder kr per år i båda fallen. Detta ska betraktas som grova kostnadsbedömningar.
Betydelsen av olika restriktioner Det faktum att vi inte har behandlat en fortsatt vattenkraftutbyggnad, fortsatt drift av de tolv befintliga kämkraftsreaktorema efter 2010 och inte heller någon utbyggnad av kärnkraft påverkar naturligtvis resultaten. Resultaten skulle ha blivit helt annorlunda om man i stället hade varierat restriktionema på vatten- och kärnkraft. Dessa restriktioner kvantifieras i tabell 5.2.
Tabell 5.2 Storlek ochvärdeavrestriktionema påvatten-och kärnkraft Restriktion Kostnad Energimängd
öre/kWh TWh Befintlig kärnkraft över 10 ca60 De fyra orörda älvarna 15-25 ca20 Ny kärnkraft 20- 35 obegränsat
Bilaga 21 s. 64När det gäller den befintliga kärnkraften bedöms den ha en teknisk och ekonomisk livslängd på minst 40 år enligt SKI och de krav ASEA
som konstruerade dem för eller 40-60 år enligt kraftföretagen. Undantaget är Oskarshamn l som beräknas gå i minst 30 år. Bl. därför har vi angett
a. ca 60 TWh i stället för dagens kapacitet på omkring 70 TWh i tabell 2.1. Fram till 2015 torde våra befintliga kärnkraftverk kräva del reinveste-
en ringar. Är reinvesteringsbehovet litet kan kostnaden hamna nära dagens årskostnader på 10 öre/kWh. Är behovet blir kostnaden naturligt-
ca stort vis högre. Som exempel kan här nämnas att bytet av en ånggenerator i Ringhals 2 kostade några öre/kWh, förutsatt att kostnaden fördelas fram till år 1995, vilket är den kortaste tänkbara tiden. Ett sådant ånggeneratorbyte tillhör de större reinvesteringar man kan tänka sig. Vi kan dock inte göra någon bedömning av reinvesteringsbehovet, och därför inte heller någon bedömning av den framtida kostnadsutvecklingen.
Utöver de fyra orörda älvarna finns ytterligare vattenkraftspotential, men då till högre kostnader.
Även när det gäller kärnkraft har vi dåligt underlag. Det finns
ny visserligen en kostnadsbedömning för de sista två reaktorerna ligger i
som den nedre delen av intervallet, men å andra sidan mycket har hänt de senaste åren; byggnadskostnadema har ökat, säkerhetskraven har skärpts m. m.
Tabellen indikerar att kärnkraftrestriktionerna är de begränsningar som slår hårdast. Vattenkraftsbegränsningen ger de minsta energimängderna, ca 20 TWh och kostnaden är sannolikt högre än för den befintliga kärnkraften.
Priset på dessa restriktioner beror bl. a. på vad elproduktionskostnaderna blir i framtiden, dvs. vilka alternativ som kommer att tillåtas.
Ekonomisk tillväxt Hur ändras den ekonomiska utvecklingen i stort av de miljö- och energipolitiska besluten Hur påverkas ekonomiska storheter BNP, privat
som konsumtion och investeringar Dessa frågor är svåra att ge några exakta svar på och ska därför i följande avsnitt endast försöka översiktligt belysa problemen. Ett första steg är då att bestämma de kostnader som uppkommer vid en omställning av energisystemet.
l föregående avsnitt beräknades kostnaderna i elsystemet i högtillväxtfallet öka med drygt l9 miljarder kr per år. Till detta ska vi sedan lägga kostnaderna för kärnkraftsavvecklingen som uppgår till l0 miljarder kr
ca per år. Om uppskattar kostnaderna i användarsektorerna och i fjärrvärmeproduktionen till drygt 5 miljarder kr per år skulle den totala notan för kärnkraftsavveckling plus miljörestriktioner uppgå till ca 35 miljarder kr per år under den period som belastningen på ekonomin är som störst dvs. under perioden 2010-2015. Mellan åren 1995 när avvecklingen antas starta och 2010, blir de årliga kostnaderna lägre. Dessa kostnader förutsätter dock att miljö- och energipolitiken inte leder till några negativa bieffekter i samhällsekonomin. Det är således de lägsta möjliga kostnaderna som beskrivs.
Bilaga 21 s. 65Figur 5.3 Kostnaderför kärnkraftsaweckling och miljöavgifter för åren 1995-2015, 1987års priser namnen nyår
40 --
30 -- +165EKONOMIGK
UTVECKLING
20 -
-to --
1096 2600 2:55 2310 2615
20 LXGEKONOMISK
UTVECKLING
10 --
2600 2605 2030 261
l lågtillväxtfallet beräknades merkostnadema i elsystemet vid en koldioxidavgift belöpa sig till ca 5miljarder per år. Tar vi hänsyn till merkostnadema i övriga delar av ekonomin och kostnaderna för kärnkraftsavvecklingen innebär de miljö- och energipolitiska besluten i lågtillväxtfallet en totalkostnad på ca 20 miljarder kr per år under perioden 2010- 1015.
Kostnadsbilden för hela perioden 1995-2015 i de båda tillväxtfallen visas i figur 5.3. Andra avvecklingsproñler ger givetvis andra kostnadsförlopp. Det enda riksdagen beslutat är att avvecklingen ska starta 1995 och vara avslutad år 2010. Därför kan vi inte veta hur kostnadsbilden ser ut i detalj.
Hur kommer då de ovan beskrivna kostnaderna att fördelas Resurser måste överföras till framför allt elsektom och elsparandet, och dessa kan frigöras antingen genom en minskad konsumtion eller genom att övriga investeringar skjuts upp. Vi har här uteslutit möjligheterna att uppskjuta betalningarna genom ökad utlandsupplåning.
Våra grundantaganden innebär att vi låter hela kostnaden drabba utrymmet för privat konsumtion. De investeringar som är nödvändiga för att energi- och miljöpolitiken ska kunna genomföras läggs ovanpå de investeringar som annars skulle ha kommit till stånd. De totala investeringarna blir därmed större än de som anges i långtidsutredningens förutsättningar. På så sätt skyddas tillväxten i ekonomin och några märkbara effekter på BNP är svåra att urskilja.
Det är dock långt ifrån givet att den privata konsumtionen kommer att bära hela bördan av de ökade energi- och miljöpolitiska kostnaderna. Det kan finnas risk för överhettning och flaskhalsar i ekonomin när de totala investeringarna ökar, och då kan det hända att investeringarna i elproduktion och elhushållning kommer att tränga undan övriga investeringar. I så fall får vi negativa effekter på den ekonomiska tillväxten som kan uppgå till några procent av BNP-nivån år 2015.
5-10-0110
Bilaga 21 s. 66Vi har i våra kalkyler hela tiden utgått från att ekonomin befinner sig i balans. Detta innebär att vi antar att alla resurser utnyttjas fullt ut, dvs. att vi inte har någon arbetslöshet eller att kapitalstocken inte utnyttjas ordentligt. Dessutom ska utrikeshandeln uppfylla ett givet bytesbalanskrav. Utvecklingen kan betraktas optimal, eftersom vi antar en perfekt anpass-
som ning. Men hur realistiska är sådana antaganden Är det inte troligt att omstruktureringen ekonomin leder till ojämvikt och arbetslöshet åt-
av minstone på kortare sikt I en sådan situation kan det vara svårt att upprätthålla den investeringstakt som avspeglas i långtidsutredningen.
På längre sikt får man dock anta att ekonomin anpassar sig till de högre energipriserna. Risken är dock att vi har fått några förlorade år med låg tillväxt och lägre kapitalstock efter sekelskiftet. Detta kommer då att ge en väsentligt lägre BNP år 2015, även om ekonomin skulle ha återhämtat sig och tillväxttakten återgått till den antagna nivån.
Vi har här endast ytligt berört frågan om hur energi- och miljöpolitiken kan tänkas påverka den ekonomiska tillväxten. Dessa problem borde
eftersom de mycket väl kan få större, kanske till och utredas noggrannare med mycket större, betydelse än de grundkostnader som vi i dag kan beräkna. Det är därför mycket viktigt med en effektiv och följsam ekonomisk politik i samband med en omställning av energisystemet. Andra åtgärder kan också bli nödvändiga t.ex. inom regional, bostads- och arbetsmarknadspolitiken.
Miljö, hälsa och risker Energitillförsel och energianvändning är liksom all annan mänsklig
verksamhet förknippad med olycksrisker, hälsorisker, ekonomiska och
andra risker. Möjliga olyckor kan ha olika karaktär och variera i omfattning. Tillförsel och användning av energi innebär en påverkan på miljön och, på olika sätt, på människors hälsa.
En kort definition de begrepp vi använder i detta avsnitt är på sin
av plats. Med sannolikhet hur stor möjligheten är för att en viss händel-
avses
skall inträffa. De följder viss händelse kan få benämns utfall eller se en konsekvens. Ordet risk refererar till att konsekvenserna av en handling är osäkra och begreppet används här i den allmänna betydelsen för både sannolikhet och konsekvens.
Exempel på konsekvenser inom energiområdet Olyckor kan ha olika omfattning och innebära direkta och indirekta konsekvenser. Här följer några exempel på stora olyckor inom energiområdet som har inträffat de senaste åren:
Harrisburg 1979: En härdsmälta i lättvattenreaktor med inneslutning
en
omfattande utsläpp till omgivningen. Inga dödsfall kan hänföras utan mer till olyckan, via ett teoretiskt antagande om lågdosstrålning bedömer
men
att kommer att omkomma på grund av olyckan. man en person
Tjernobyl 1986. Härdsmälta i grafitmodererad kämkraftreaktor utan inneslutning. Över 30 har till dags dato enligt uppgift omkommit
personer
Bilaga 21 s. 67till följd Tjernobylolyckan, och via det teoretiska antagandet om låg-
av dosstrålning bedömer att mellan 6 000 och 20000 människor kommer
man att omkomma på olika håll i världen. Beräkningsperioden sträcker sig 50 år framåt i tiden. Eftersom stora landområden kontaminerats har många människor evakuerats, restriktioner inom jordbruk har behövt införas
m. m.
Gasexplosion i Sovjet 1989: Gas läckte ut i närheten av en järnväg. En gnista från ett tåg antände gasmolnet. Enligt uppgifter omkom mellan 600 och 800 människor giftighet eller brändes ihjäl. Flera hundra fick
av gasens allvarliga brännskador.
Alaska 1989: En oljetanker släppte ut stora mängder olja. Ett rikt djurliv skadades, liksom naturen i stort.
Kolgruvor; Här inträffar större olyckor flera gånger om året. Konsekven-
stora olyckor kan bli tiotals upp till hundratals förolyckade. serna av
Vid sidan riskerna för dylika plötsliga olyckor finns risker för nega-
av tiva utfall följd utdragna förlopp vid normalt utnyttjande.
som av mer Några exempel inom energiområdet är:
Svavel- och kväveoxidutsläpp: Leder till ökad försurning som påverkar växter, djur, byggnader, rostangrepp på bilar m. m. Dessutom kan utsläppen påverka människors hälsa.
Koldioxidutsläpp." Forskarna tror att dessa utsläpp leder till ett varmare klimat och att nivån i världshaven kommer att stiga. Det kan leda till ökenutbredning, att stora landområden översvämmas och att förutsättningarna för jordbruk, skogsbruk och fiske förändras.
Metaller." Flera bränslen innehåller metaller i varierande omfattning. Många kan påverka det ekologiska systemet inklusive människan om halterna blir för höga. Försurningen leder också till att metaller bundna till markpartiklar kommer i omlopp och kan därför anrikas i andra ekosystem.
Geotoxiska ämnen: Förbränning bränslen och drivmedel ger utsläpp
av
luftföroreningar kan cancerframkallande eller mutagena. Bilav som vara
stå för merparten den cancerframkallande effekten. avgaserna anses av Naturvårdsverket bedömer att närmare l 000 cancerfall per år 500 döda per år orsakas av luftföroreningar i tätort.
Radonhus: Statens strålskyddsinstitut bedömer att omkring l 100 människor år strålning från radon i våra hus. Bedömningen är
dör per pga.
sig mellan 100 och 3000 fall år. Även osäker. Man tror att det rör om per här har använt sig det teoretiska antagandet om lågdosstrålning.
man av Detta är relevant eftersom en ökad luftomsättning och därmed mera uppvärmningsenergi kan minska problemet avsevärt.
Riskbedömning
I uppdraget till denna utredning står det att vi ska åskådliggöra de positiva effekter och eventuella problem kommer att uppstå till följd
som
miljöanpassad svensk energiförsörjning". En positiv effekt av av en mera de miljö- och energipolitiska besluten är att vi slipper kärnkraftens risker och får mindre mängder kärnavfall. En annan positiv effekt följer av de minskade utsläppen svavel och kväveoxid, även om det svenska bidra-
av
Bilaga 21 s. 68get till nedfallet i landet allmänt sett är ringa. Problemen består, i att identifiera vilka effekter på miljö, hälsa och risker som kommer att uppstå vid andra strukturer i energisystemet. Här föreligger rad naturveten-
en skapliga problem. På många områden känner vetenskapen i dag inte till några samband överhuvudtaget.
Man kan skilja mellan olyckor som inträffar relativt ofta där det finns en mätbar frekvens och olyckor som inträffar så sällan att det är nödvändigt att göra någon sorts teoretisk bedömning av riskerna.
Tabell 5.3 visar antalet olycksfall med dödlig utgång i Sverige 1983. En del av dessa olyckor inträffar så ofta att man kan räkna ut den faktiska olycksfrekvensen.
Tabell 5.3Typer avolycksfall somlett till dödeni Sverige 1983
| olyckshändelse | Sammanlagt Män | Kvinnor | |
| Fall | l 060 | 496 | 564 |
| Motorfordon | 804 | 572 | 232 |
| Förgiftning | 246 | 200 | 46 |
| Kvävning | 143 | 81 | 62 |
| Drunkning | 127 | 103 | 24 |
| Eld, explosion | 113 | 87 | 26 |
| Sjötrafik | 95 | 91 | 4 |
| Lufttralik | 26 | 19 | 7 |
| Maskinolyckor | 25 | 25 | - |
| Elektrisk ström | 5 | 5 | - |
| l3lixt | 2 | 2 | - |
| Ovrigt | 243 | 164 | 79 |
| Totalt | 2 889 | l 845 | l 044 |
Källa: Harms-Ringdahl, Säkerhetsanalys i skyddsarbetet", Folksam, 1987.
Då detfinns regelbundenhet kan man räkna ut olycksfrekvensen genom att ta antalet utfall per år t.ex. fallolyckor och dividera med ex. antalet människor, dvs. 8 miljoner i detta fall. Frekvensen för att förolyckas i fall blir då omkring 1/8 000 per innevånare och år i Sverige.
Dylika frekvenser kan användas som underlag för att uppskatta hur många fallolyckor med dödlig utgång som inträffar ex. nästa år. På detta sätt kan man bedöma hur många människor som kommer att dö i trafiken, på arbetet, i cancer etc. Frekvenserna kan här betraktas som sannolikheter. Genom att vidta olika åtgärder kan naturligtvis sannolikheterna förändras. I detta fall är sannolikheten en historiskt betingad uppskattning av hur stor möjligheten är för att en viss händelse skall inträffa.
Vissa andra olyckor inträffar så sällan, eller kanske aldrig, att man inte kan tala om frekvenser. Här måste man i stället försöka bedöma riskerna på annat sätt. Det kan gälla riskerna för en härdsmälta i ett kärnkraftverk, stora gasolyckor etc.
En teoretisk riskbedömning måste då göras. Med hjälp av olika teoretiska metoder, ex. felträdsanalys, kan vi skaffa oss en grov bild av sannolikheten för vissa utfall och vilka konsekvenser olika åtgärder kan få.
Empiriska data rörande olika delar ett system kan här blandas med
av mer subjektiva expertbedömningar. Ett problem är att man alltid måste förutse och beakta alla möjliga utfall i förväg. Missar man något tänkbart utfall blir analysen ofullständig och mer eller mindre missvisande.
Bilaga 21 s. 69Vid den slutliga riskbedömningen måste man sedan väga osäkerheter i såväl de empiriska som teoretiska uppskattningarna. I detta fall är sannolikheten en kalkylerad uppfattning utifrån tillgänglig kunskap om orsakssamband, möjliga händelseförlopp m. m.
Det finns olika sätt att minska risker. Detta kan i princip göras antingen genom att minska sannolikheten för att en olycka skall inträffa öka sannolikheten för att fel upptäcks eller genom att vissa utfallsmöjligheter elimineras.
Ett sätt att minska riskerna, som använts inom Lex. kärnkraftområdet, är att bygga in många barriärer som var och en skyddar omgivningen från farliga utsläpp. Brister en barriär ska det finnas andra kan ta vid.
som På liknande sätt kan man arbeta med alla säkerhetssystem. Arbetar dessa säkerhetssystem efter olika grundprinciper mekaniska, elektriska, hydrauliska kan säkerheten förbättras ytterligare. Föreskrifter gällande skydd, säkerhetsmarginaler i konstruktioner m. m. är exempel på andra sätt att reducera riskerna. Sådana finns på många områden, arbetsmiljö och gashantering är några exempel.
Riskvärdering Följande exempel avser att illustrera olika risksituationer och hur olika aktörer kan sepå risker. En villaägare kan köpa en brandförsäkring från ett större försäkringsbolag. Vi antar att han är en av försäkringsbolagets en miljon brandförsäkringstagare och att brandförsäkringen kostar 250 kr per år. I tabell 5.4 visas de ekonomiska effektema vid olika möjliga utfall för försäkringstagaren.
Tabell 5.4 Möjliga ekonomiskautfall lör ñrsäkringstagare, kr.
Brinner Brinner Ingen försäkring 0 l 000000
- Försäkring 250 0
-
Det som för en försäkringstagare är en mycket ovanlig och omfattande händelse, dvs. ett nerbrunnet hus, blir för ett större försäkringsbolag en normal händelse. Ett par gånger i veckan kan försäkringsbolaget räkna med att betala ut en miljon kr. Företaget kan vara ganska förvissade om att deras utbetalningar vid bränder kommer att ligga inom vissa marginaler, uträknade via en historisk brandfrekvens.
Sannolikheten för en brand vi antar att den är 10000 per år multiplicerat med konsekvensen vid en brand 1 000000 kr, eller det förväntade värdet, blir bara l00 kr per år. Det förväntade värdet är således väsentligt lägre än försäkringspremien, beroende på försäkringsbolagets omkostnader och dess krav på vinst. Detta är högst relevant för försäkringsbolagets värdering och beslut rörande premieavgifter m.m, men inte lika centralt för försäkringstagarens värdering och beslut om han skall försäkra sig eller ej. För försäkringstagaren är utfallsmöjligheten att han kan förlora l milj kr en långt mer central beslutsvariabel.
En individs egna värderingar avgör om han är risktagare, riskavert eller
Bilaga 21 s. 70riskneutral i olika situationer. Det beror på individens eget tycke och smak. Det kan till och med vara rationellt att vara risktagare samtidigt som man har riskaversion. Man kan t.ex. ha en brandförsäkring för att skydda sin baskonsumtion samtidigt som man köper lotter riskerar sin toppkonsumtion.
Efekter ändringar i energisystemet ett antal exempel
av - Här ska kortfattat försöka beskriva olika mer eller mindre frekventa effekter på miljö, hälsa och risker vid tillförsel och sparande av el. Med ökad kunskap i framtiden kan man ex. räkna med att människan får kännedom om nya faror. Vi har inte redovisat någon bedömning när det gäller andra energiformer än el. När det ex. gäller användandet av bränslen för uppvärmning skulle man behöva beakta skillnader i verkningsgrad, distributionshantering m. m. Givetvis kan vi i det följande inte beakta alla relevanta förhållanden.
Sparande
"Sjuka hus": Många hus förorsakar problem för människors hälsa. Radonhus ger, via en teoretisk bedömning av lågdosstrålning, ökad risk för cancer och dödsfall. I "Allergiutredningen" SOU 1989:76 gör man bedömningen attvissa av problemen med astma, allergier och eksem hänger samman med en försämrad inomhusmiljö. Förbättrad ventilation skulle minska såväl radonproblemen som problemen med astma och allergier. Ökad luftomsättning kräver dock högre energiförbrukning, eventuellt
en kombinerat med ett värmeåtervinningssystem
Strukturomvandling i industrin: Högre energipriser leder till förändring-
i industristrukturen. Detta får psyko-sociala effekter för de människor ar
berörs. Det kan röra sig om byte av arbete, byte av bostadsort och som kanske även arbetslöshet. Oftast påverkas människor negativt av dessa förändringar, ibland kan situationen efter ex. ett arbetsbyte faktiskt
men upplevas som bättre
Elolyckør. En minskad elanvändning kan förväntas leda till ett minskat antal elolyckor.
Tillförsel En mer utförlig diskussion finns i verkets Kolkondens/kraftvärme: Stora arbetsskaderisker föreligger i kolgruvor, underlagsrapport"Inomhusluften ochenergi". liksom i senare led. Stora utsläpp av ex. svavel- och kväveoxider, som 1Detta beskrivsmer in- dock till stor del går att rena. Stora avfallsmängder med bl. a. tungmetaller. gåendei verketsunder- Joniserande strålning i gruvor och vid kraftverken. Bidrar starkt till växtlagsrapport avAnna Fritz "Strukturomvandling i husetfekten. industrin, konsekvenser Oljekondens/kraftvärme: Arbetsskaderisker vid utvinningen och i senaför individer, juli 1989. re led. Risk för stora olyckor vid oljeplattformar och i ratfmaderier det 3Arbetsskaderiskervid
baseras på teoretiska bedömningar. Stora oljeutsläpp kan inträffa olika sortersenergitillför- senare selbehandlasi verkets skadar naturen. Utsläpp som till stor del går att rena. Tungmetaller i som underlagsrapport"Artung eldningsolja, men betydligt mindre i den lätta eldningsoljan. Bidrar betsmiljö/energi" av Yngve l-lagennan. till växthuseffekten, men något mindre än kol.
Bilaga 21 s. 71Naturgaskombi: Mindre arbetsskaderisker vid utvinningen och i senare led. Risk för stora olyckor vid oljeplattformar samt vid hanteringen i senare led explosioner m. m. vissa risker uppskattade på teoretisk väg.
- Mindre utsläpp än med kol och olja t.ex. forsumbart svavelinnehåll, som går att rena. Försumbara avfallsmängder. Omkring hälften så stora koldioxidutsläpp som kol. Däremot kan växthuseffekten bli stor om metanutsläppen blir stora.
Fliskondens/kraftvärme: Ganska stora arbetsskaderisker vid utvinning i skogen samt i senare led. Utsläpp av svavel- och kväveoxider. Tungmetaller i avfallet. Bidrar eventuellt till växthuselfekten, men i så fall mindre än de fossila bränslena. Landskapspåverkan vid t.ex. energiskogsodling.
Torvkondens/krafzvärme: Arbetsskaderisker vid utvinningen. Stora utsläpp svavel- och kväveoxider, som till stor del går att rena. Tungmetal-
av ler. Joniserande strålning. Komplicerat att uttala sig om bidraget till växthuseffekten. Landskapspåverkan.
Vindkraft: Arbetsskaderisker, även om vindkraften ligger rätt gynnsamt till jämfört med andra kraftslag. Inga utsläpp vid elproduktion. Landskapspåverkan.
Solceller: Solkraft i form av solceller bedöms ge mycket ogynnsamma arbetsmiljöforhållanden. Landskapspåverkan. Inga utsläpp vid elproduktion.
Vattenkraft: Landskapspåverkan. Mindre arbetsskaderisker. Inga utsläpp vid elproduktion. Stora dammolyckor har inträffat, dock inte i Sverige. Teoretisk bedömning av de svenska riskerna för dammolyckor.
Kärnkraft: Mindre arbetsskaderisker vid uranutvinning och i senare led. Risk för stora olyckor härdsmältor. Man arbetar med flera skyddande barriärer, i övrigt flerdubbla säkerhetssystem m. m. Avfallet är både starkt radioaktivt och toxiskt. Radioaktiviteten klingar av till normala nivåer först efter mycket lång tid. Den teoretiska bedömningen är att avfallet ska kunna hållas åtskillt från människa och natur. Med hjälp av teoretiska riskbedömningar har man bl. a. kommit fram till att riskerna för radioaktiva utsläpp i svenska kärnkraftverk är väsentligt lägre än i reakto-
Tjernobyltyp. Det rör sig om helt andra grundkonstruktioner och rer av stor skillnad vad gäller säkerhetssystem.
Tablåer över effekter på miljö, hälsa och risker Här visas två figurer belyser effekterna på arbetsskador, hälsoeffekter-
som
vid sparande i sjuka hus och riskerna för stora olyckor. Hälsoetfekterna
utsläppen, liksom deras naturpåverkan har inte beaktats. När det na av gäller sparande i bostäder m.m har vi endast beaktat riskerna med radon, därtill kommer risker for astma, allergier och eksem. Vad gäller konsekvenserna redovisas enbart dödsrisker, skaderisker och antalet förlorade arbetsdagar. Egentligen är dock problemen mer mångfacetterade. Andra
landskapspåverkan, effekter på En mer utförlig diskuseffekter som kan uppstå är sjukdomar,
sion kommer att finnas i djur och växter, ekonomiska konsekvenser etc. underlagsrapporten"Ef-
Ju spetsigare riskparameter är desto större är osäkerheten i bedöm- fekter på miljö, hälsaoch
en
risker inom energiområningen. Detta är avsett att vara en markering. Vi vill återigen påpeka
mer det ärunderutarbe-
som den stora osäkerheten i bedömningarna. En viktig reservation är att vissa tande.
Bilaga 21 s. 72Figur 5.4 Arbetsskaderisker, samthälsorisker vid sparande sjukai hus,perTWh
+7 9
530m H05
I
mr
oLaA
Ã
NATURGAS
ms
mv
:j VINDKRAFT
i SOLKKAFT
:j KÃ/ENKKAFT
:oz 10 :oi to 10V udHd no 40
1 no
sxAvoR ÖRLOKAPEanamma vövsrAu 9azwszvewsvsøuømou
Källa: "Arbetsmiljö/energi", Yngve Hagerman och "Inomhusluften och energi.
Figur 5.5 sannolikheter och konsekvenserför stora olyckor samt förväntat antal dödsfall, perTWh tillförd el
a
KOL
ola/s.
9 j
NATUEG-AS
9 J
VATTENKRAFT
rXRNKRAFrmunen
GRNKKAFTGEoRETnSKT1 d
15° u 1 103 no u :E16 saunoumersøevömnaue xousexveusaevömnnue rön/Zum värme
Källor: a Fritzsche, AF, Gesundheitsrisiken von Energi versorgungssystemen,1988 eget utdrag. b "Health and SafetyComission, Canvay°, 1978samtUK Atomic EnergyAuthori-
eget utdrag. c Egnaberäkningarbaseradepå"Efter Tjernobyl", Dsl 1986:l Rasmussenrapporten, "Reactor Safety Study", US Atomic Energy Comission, 1974m. m. "Effekter på miljö, hälsaoch risker inom energiområdet". Kommande underlagsrapport.
Bilaga 21 s. 73bedömningar avser andra förhållanden än de vi har i Sverige. Med annan tekniknivå på riskförebyggande åtgärder, befolkningstäthet m. m. kan givetvis resultaten bli annorlunda.
När det gäller figur 5.5 skall två förhållanden särskilt noteras. Det ena är att figuren till stor del är baserad på teoretiska riskbedömningar. Det andra är att i figuren har multiplicerat sannolikhet och konsekvens, dvs. räknat fram det förväntade värdet. Som tidigare illustrerade är väntevärden bara en del av ett bedömningsunderlag. Om ett beslut enbart grundas på förväntade värden betyder det att beslutsfattaren är helt riskneutral.
Bilaga 21 s. 74V wÅ1LVw$%w7ae§åx$éMwá4Vamww§i f 7
mm
mm .m m fvt ucâláexx åv§.:,.*i{$2§v§V
- - . V :Li ma.: mhz; 194:.:§34V M :m nrøxugfi
Ä.Q.155 me , wrx gg,, ä ...m-aa
6¶Några sektorproblem
Bilaga 21 s. 75Med utgångspunkt från de gjorda bedömningarna ska vi i detta kapitel ta
några större sektorproblem. Frågeställningarna spänner över stora upp områden; vad händer med skogen och basnäringarna, arbetskraftsbe-
som hovet i energisektorn, teknikutvecklingen på energiområdet osv. Att vi här har problemorienterad ansats beror på att en omställning av
en mer
sågrundläggande natur att den skulle påyerka andra energisystemet är av samhällssektorer i stor utsträckning.
Vad händer med skogen
Den svenska skogen råvarutillgång och den industri som baserar sin
som tillverkning på skogsråvaror är utomordentligt stor betydelse för det
av svenska samhället. Skogsnäringens produktionsvärde uppgår till ca 100
miljarder kronor årligen.
Närmare 50% dessa skogs- och skogsindustriprodukter går på export,
av och de utgör därmed 17% landets totala export. Samtidigt är impor-
ca av
insatsvaror till denna bransch relativt liten. ten av
Utvecklingen inom den svenska skogsnäringen har därmed också stora effekter på samhällsekonomin. Förutom effekter på bytesbalansen är det sannolikt effekter på sysselsättningen i speciellt utsatta regioner som är av störst betydelse i detta avseende.
I detta avsnitt ska försöka belysa den koppling som finns mellan skogsnäringens utveckling och utvecklingen på energimarknaden.
Massa- och pappersindustrin som i dag svarar för nära hälften av -
skogsindustrins produktionsvärde har en hög energikostnadsandel. Det
gäller speciellt tillverkning mekanisk pappersmassa där förbrukning-
av
en av är mycket stor.
Skogsbränsle är alternativ till andra bränslen. Ett högt utnyttjande av -
avverkningsrester, energiskog samt eventuellt industrived är av många
bedömare nödvändigt i framtiden.
Ökade energipriser, via ökade miljöavgifter, leder till förändringar
ex.
skogsindustrin dess efterfrågan på energi och på vedråvara förändav -
Samtidigt ökar efterfrågan på skogsbränsle från energisektorn vedras. priser och energipriser till situation. Det hela utmynnar i en
anpassas en ny komplicerad väv. Vi har i de olika scenarierna räknat med betydande insatser energived. Vi ska här försöka beskriva vad som ligger bakom
av dessa antaganden och nysta lite i denna väv av samband som finns mellan
energi- och skogssektorn.
Bilaga 21 s. 76Hur utnyttjas skogen i dag Tillväxten i den svenska skogen är för närvarande ca 95 miljoner m3sk skogskubikmeter. Den årliga avverkningen i dag är emellertid endast 68 miljoner m3sk, dvs. betydligt lägre än tillväxten. Avverkningen väntas dock öka kring sekelskiftet.
Tabell 6.1 Total avverkning1987-88
| Sortiment | milj m3sk |
| Sågtimmer | 22 |
| Massaved | 32 |
| Ijrännved | 4 |
| Ovrigt virke | l |
| Kvarlämnade, fällda hela träd | 4 |
| Summa | 68 |
Avverkningen av skog för andra ändamål än att framställa trävaror eller pappersmassa är mycket blygsam. Den relativt stora kvantitet träbränsle som används redan i dag består i första hand av restprodukter vid annan tillverkning. Vi räknar med att vi i dag använder 31 TWh ved och flis och 30 TWh avlutar. Avlutar är en biprodukt inom massaindustrin, och den används också inom samma industri som bränsle. Ca 12 TWh ved används för uppvärmning av småhus. Biprodukter i form av bark och spån används inom både massaindustrin och trävaruindustrin i en kvantitet av totalt ca 15 TWh. Hyggesrester m. m. från vilket man får flis tas om hand endast i en begränsad omfattning. Man räknar med att ca 4 TWh flis produceras, till största delen för att användas som bränsle i fjärrvärmeverk och blockcentraler.
Utöver den skog vi själva producerar importeras årligen ca 7 miljoner m3sk ved, främst då massaved.
Vad är det då för skillnader mellan träd som används till timmer, träd som används till pappersmassa och träd som bränns upp
Till sågverken går de grövre exemplaren av gran och tall. Som snickerivirke används också vissa lövträd som ek, bok, ask och i viss mån björk. För sågverkstimmer finns också den högsta betalningsviljan. Prisnivån ligger på ca 400 kr/m3fub fast kubikmeter under bark och uppåt. Omräknat blir det ca 30 öre/kWh.
Till massaved används klenare dimensioner av gran, tall och björk. Prisnivån på massaved ligger på ca 300-350 kr/m3fub, eller på ca 20 öre/kWh.
Till energived används främst träddelar som blir över vid avverkningstillfället vid sågverket och vid massavedsfabriken. Någon alternativ användning av energived finns i dag inte, varför prisnivån i princip baseras på produktions- och transportkostnader. Det saknas emellertid många gånger ett marknadspris för energived. Veden finns ofta gratis för den som har tid och ork att ta reda på den. För de ca 3 TWh energiflis som används i värmeverk finns det dock en marknad. Prisnivån har realt sett sjunkit de senaste åren, bl.a. på grund av konkurrensen från fossila bränslen, och ligger i dag på ca l0 öre/kWh.
Bilaga 21 s. 77Utgångspunkten i denna utredning är att allt skogsbränsle befrias från koldioxidskatt. Motivet bakom en sådan skattebefrielse är att skogen binder lika stora mängder koldioxid när den växer som den mängd som frigörs vid förbränning biobränslet. Även vi väljer att inte elda
av om upp veden frigörs samma mängd koldioxid i samband med den biologiska nedbrytningen, dock under längre tidsperiod.
Denna fråga är emellertid mera komplicerad än så. Skogen fungerar också som lager av koldioxid mera koldioxid bunden i skogen betyder
mindre koldioxid i atmosfären. T. ex. är ett alternativ till att odla energiskog, dvs. träd som avverkas efter tre år och därefter förbränns, att plantera vanlig skog som slutavverkas först efter 100 år. Med det senare alternativet binds i genomsnitt avsevärt koldioxid i skogen. Även
mera effekten på skogstillväxten av ett ökat uttag av avverkningsrester är av intresse.
I en rapport från Sveriges Lantbruksuniversitet behandlas dessa frågor. Med några exempel illustrerar man i rapporten att de nettoutsläpp en ökad användning av biobränslen ger upphov till inte kan negligeras.
Hur kan produktionen av energived öka
Från avverkning på 68 miljoner m3sk skulle man teoretiskt kunna få
en fram 44 miljoner m3fub biomassa utöver de ca 54 miljoner m3fub
ca av industrived som tas ut i dag. Detta skulle motsvara drygt 90 TWh energived. All denna biomassa är dock varken praktiskt eller ekonomiskt möjlig att ta hand Enligt bedömningar från Sveriges Lantbruksuniver-
om. sitet uppgår den totala tillgängliga volymen träbränsle till 62 TWh. Det betyder ökningspotential av ca 30 TWh jämfört med dagens nivå.
en Kostnaderna för att producera denna volym beskrivs i figur 6.1.
Enligt utredningen ligger marginalkostnaden för att ta till vara avverkningsrester m.m. till en volym på 60 TWh/år på ca 15 öre/kWh. Man förutsätter här ett fullständigt och rationellt utnyttjande av i dag känd och närmast färdigutvecklad teknik. Man har också antagit rimliga avstånd mellan skogen och användaren, eller som mest 12 mil. Att transportavståndet är av stor betydelse förstår man när man beaktar att energitlis per energienhet är ca 18 gånger så skrymmande som olja.
Figur 6.1 Marginalkostnaden för produktion avträbränsle
kr/Mwh
20D Skall biobränslen be-
läggasmedkoldioxid-
skatt", SörenWibe, In- 15D- stitutet för skogsekono-
I mi, SverigesLantbruks-
universitet stencil. De- 16D- cember 1989.
2"Kostnader och till-
gänglighetför avverk-
ningsresterpå långsikt
-
en utredning på uppdrag
av statensenergiverk.
SverigesLantbruksuni-
I 256213
0 versitet 1989-10-05.
Bilaga 21 s. 78Många bedömare menar att upp till 20% av den åkermark som i dag används för livsmedelsproduktion borde användas för andra ändamål, t.ex. produktion av energiskog. Den frigjorda jordbruksmarken, upp till 500 000 ha, är främst belägen i södra Sverige, vilket är en fördel med tanke på var efterfrågan finns. I dag finns det försöksodlingar av energiskog om 500 ha, och en första generation teknik är prövad. Med beaktande
av begränsningen hos växtmaterial, teknik och organisatoriska
faktorer i produktionsledet har statens energiverk gjort följande bedömningar poten-
av tialen för energiskogsproduktionen.
En möjlig odlingsareal år 2015 kan vara 320000 ha, vilket skulle ge ca 20 TWh energiflis. Det betyder energiskogsodling totalt på en yta motsvarande hela Gotland. Den energiskog som i praktiken är möjlig att utnyttja i samband med kämkraftsavvecklingen, dvs. före år 2010, är dock begränsad till 10- 18 TWh.
Bedömningen av kostnaderna för energiskogsflis baseras på de försöksanläggningar som finns, och uppgår till ca 15 öre/kWh fritt konsument. Förhoppningarna är dock stora att kunna sänka dessa kostnader med hjälp av teknisk utveckling.
En tredje stor potential av energived är den ved som i dag används inom den träbearbetande industrin, i första hand då massa- och pappersindustri. Dessa potentiella tillgångar av industrived för energiändamål är teoretiskt mycket stora, givet att man är beredd att betala tillräckligt bra för veden.
Utbudet av industrived bestäms inte av de faktiska produktionskostnadema utan av betalningsfönnågan inom den träbearbetande industrin. Genom att t.ex. införa en koldioxidskatt som belastar industrin minskar vissa delbranschers förmåga att betala för vedråvaran. Detta illustreras av den streckade linjen i figur 6.2.
Var kommer flisen att användas Transportkostnadema för flis är höga, liksom lagerkostnadema. Det beror på flisens låga energitäthet. Det är därför viktigt att veta var vedråvaran finns och var behoven finns. Följande punkter måste då vara med.
Figur 6.2 Framtida utbudskurvaför energived
A0 i
x
§0 .
10-4
10-1
Bilaga 21 s. 79Tillgången på energiflis för den trädbearbetade industrin underlättas av industrins lokalisering, eftersom energiveden då inte behöver transpor-
teras så långt. Flisbehov för uppvärmning i Syd- och Mellansverige där befolknings- underlaget är stort tenderar att ett underskott av vedråvara. I
ge södra Sverige finns dock de bästa förutsättningarna för energiskogsod-
ling. Naturgasintroduktionen och dess geografiska fördelning kan en un- danträngande effekt på energiskogsintroduktion. Nu introduceras
en den i södra och västra delarna Sverige där energiskogsodling för
ex. av närvarande är som gynnsammast. Värmebehovet för småhus i glesbygd kan enkelt klaras med egna eller andra närliggande skogstillgångar. Flisbehovet för de minsta fjärrvärmeverken kan klaras lokalt. Å andra sidan blir anläggningskostnaderna för små flisanläggningar mycket
höga, räknat per kWh. Flisbehovet för mellanstora fjärrvärmeanläggningar kan troligen klaras lokalt och regionalt i de fall större skogsarealer eller jordbruksarealer i närheten kan användas till energiskogsodling. Anläggningskostnadema
kan här bli lägre per kWh värme. Värmebehovet i de största fjärrvärmesystemen i storstäderna måste troligtvis till största delen klaras med fossila bränslen m. m. Transportoch lagerproblemen blir annars mycket omfattande. E1- och skogsindustriproduktionen antas bli förlagd där vedråvaran finns. Ett undantag är givetvis kraftvärmeproduktion som måste vara belägen i de tätorter där värrneunderlaget är stort. Sammanfattningsvis utgör den regionala uppdelningen av utbud och efterfrågan på vedråvara ett komplicerat mönster som vi inte hunnit
studera i denna utredning.
Tabell 6.2 Möjlig energiskogsproduktion,1990 20l 5
-
| År | Odlad areal Skördad areal Bränsleproduktion l 000 ha | 1000 ha | TWh/år |
| l990 | 0,7 | 0,2 | 0,3 |
| l995 | 35 | 10 | 1,5 |
| 2000 | 100 | 30 | 5 |
| 2005 | 170 | 55 | l0 |
| 2010 | 290 | 95 | 18 |
| 2015 | 320 | 105 | 20 |
Möjligheterna att använda energillis för uppvärmning och kraftproduktion warierar mellan olika tillämpningar och olika platser i
som synes landett. Det gör det mycket svårt att beskriva efterfrågan på ett enkelt sätt. Givet alla dessa restriktioner bestäms efterfrågan dock till stor del av kostnaderna för alternativa bränslen. Man kan uttrycka det som att betalningslförmågan för energived är strax under priserna för fossila bränslen, naturlligvis med hänsyn till pannkostnader, verkningsgrader m. m. När det gäiller ved för elkondensproduktion gäller att verkningsgraden ligger
Bilaga 21 s. 80Figur 6.3 Exempelpå efterfrågekurvorför energivedvid varierandekoldioxidskatt
öaa/Hwh
x
aa snn7-100
- 1
mmmwmwmummwmmv I
nnsmuveue
,
/
IIIIIIIIlIII
20 m
"Ian
Igçeus
FORBRUKN.
kring 30%. En vedprisökning på 10 öre/kWh leder därför till elprisök-
en ning på ca 30 öre/kWh.
Eftersom avvecklingen av kärnkraften innebär ett produktionsbortfall på ca 70 TWhk0mmer vedefterfrågan automatiskt öka mycket, givet att kondensproduktion blir lönsamt. Man måste dock hålla i minnet att möjligheterna att ersätta kärnkraft med fliskondens är begränsade. Genom att
ex. utnyttja all den ved som idag går till massa- och pappersindustrin för kondensproduktion skulle man maximalt kunna få fram 20-25 TWh el.
Med förgasnirêsteknikkan verkningsgraden öka till knappt 50%, vilket skulle göra elprodukñonen något mindre vedpriskänslig.
l figur 6.3 redovisas tre olika efterfrågekurvor för energived. Dessa efterfrågekurvor illustrerar sambandet mellan kostnaderna för alternativa bränslen och efterfrågan på energived. Kurva A illustrerar dagens situation, dvs. utan några koldioxidskatter. Det innebär att en ökad förbrukning utöver dagens 30 TWh kräver rejäla prissänkningar för att ved ska kunna konkurrera med olja.
Prisökningama på fossila bränslen, ex. till följd koldioxidskatt
av en på 50 öre/kg koldioxid, i kurva B medför att vedanvändningen kan öka betydligt även priserna närmar sig 15-20 öre/kWh. Ökningen ligger
om inom den träbearbetade industrin samt i vänneverk upp till ca 80 TWh.
Kurva C illustrerar en situation där koldioxidskatten är så högt satt att fliskondens kan bli ett ekonomiskt alternativ även med vedpriser på 20 öre per kWh.
Bilaga 21 s. 81Den streckade linjen i figur 6.3 markerar brytpunkten där fliskondens kan tänkas komma in i energisystemet. Lutningen på linjen beror på sambandet mellan elprisökningar och möjlig kraftvärmeproduktion. Ett högt elpris antas leda till lägre tjärrvärmetaxor eftersom kraftvärmeverkets intäkter är summan av intäkterna från Försäljningen och försäljning-
av en av värme. Lägre fjärrvärmetaxor leder till större anslutning dvs. större värmeunderlag, vilket gör att kraftvärrnen kan byggas ut.
Konkurrensen mellan energived och industrived l en framtid där kärnkraften är avvecklad och Förbränning fossila
av bränslen är belagd med en koldioxidskatt kommer efterfrågan på ved för energiändamål att öka. Det kommer naturligtvis att medföra prisökningar på energived. En central frågeställning är om även priset på industrived kommer att pressas upp och om vi o. m. kommer att använda massaved och timmer att elda med.
Med dagens punktskatter på fossila bränslen men utan någon koldioxidskatt befinner vi oss i ett jämviktsväge där priset på energived är ca 10 öre/kWh och den uttagna kvantiteten ca 32 TWh. Punkt A.
Införandet av en koldioxidskatt på ex. 50 öre/kg koldioxid leder till prishöjningar på olja och kol men även på naturgas. l första hand vill man öka användningen av energived inom den träbearbetande industrin samt för att producera värme och i kraftvärmeverk eller för värrneproduktion i fjärrvärmeverk. Småskalig eldning med vedpannor kan öka från dagens nivå men pga. bland annat miljö- och hälsoaspekter är denna potential inte speciellt stor.
För att tillfredsställa denna efterfrågan måste vi utnyttja de träddelar som i samband med gallring och slutavverkning blir kvar i skogen betydligt
Figur 6.4 Utbud ochefterfrågan påskogsbränslevid varierandekoldioxidskatt
dee/kvm
A
ÄSKATT--üöb zl
Zl 30r- I
./ v
I
20"
CO1SKATT6D 13%
. ,
f °
,o - B NEVDRAGNINGINOM
APPEKS- MASSAINDUSTRIN 10
t i
50 102 mn
6-l0-Oll0
Bilaga 21 s. 82bättre än i dag. Vi måste också i stor utsträckning utnyttja den åkermark som inte behövs för matproduktion for odling av energiskog.
Punkt B beskriver ett jämviktsläge där vi i princip har utnyttjat avverkningsrester och energiskog så långt det är praktiskt möjligt. Utbyggnaden
kraftvärme begränsas av storleken på värmeunderlaget. Totalt drygt 80 av TWh energived antas kunna efterfrågas vid ett jämviktspris på ca 15 öre/kWh.
Trots att priset på energived börjar närma sig dagens pris på de sämre massavedskvaliteterna behöver inte priset på industrived öka. Genom att den årliga avverkningen i skog ökar till en nivå som överensstämmer med den årliga tillväxten finns det även utrymme för den träbearbetande industrin att expandera utan att råvarubrist behöver uppstå. I dag är avverkningen 68 milj m3sk medan den årliga tillväxten bedöms vara ca 95 milj
ca m3sk.
Genom att öka koldioxidskatten til. -OO öre/kg koldioxid ökar betalningsviljan för energived ytterligare, Punkt C beskriver ett jämviktsläge där priset på energived ökat till 25 öre/kWh. Ännu har vi inte antagit att fliskondenskraftverk byggs. Vedkvaliteter som i dag används som industrived antas här behövas för energiproduktion. Möjligheten att öka produktionen inom pappers- och massaindustrin utöver dagens nivå begrän-
därmed. Denna industri, som i dag betalar upp till 25 öre/kWh för sin sas ved, måste här välja mellan att antingen betala mer för veden eller att lägga ned verksamheten. Massaindustrin blir hårt pressad från två håll, högre elpriser och högre vedpriser. Resultatet blir sannolikt en dramatisk bantning av industrin.
De streckade linjerna i figur 6.4 beskriver effektema på utbudet av vedråvara till följd av en bantning av pappers- och massaindustrin. l en sådan situation torde det finnas ett visst utrymme även för fliskondens punkt D och E.
Om syftet med koldioxidskatten är att minska de globala utsläppen av koldioxid är det inte rimligt att vi tillåter att massa- och pappersindustrin flyttar utomlands. Att industrin skyddas är också vårt huvudaltemativ i scenarierna. Konkurrensen om vedråvara i detta fall kommer att tvinga fram restriktioner för användandet av industrived i energiproduktionen i fastbränslelagen finns idag ett sådant förbud. Utrymmet för att utnyttja fliskondens kommer därmed att vara starkt begränsat. Import av vedråva-
för energiändamål skulle kunna vara en lösning om det verkligen ror medför minskad koldioxidbelastning globalt. Om vi däremot importe-
en
ved grannländema annars själva skulle använda för att substituera rar som fossila bränslen eller använda inom den träbearbetande industrin, får vi inte denna effekt.
Hur går det för basnäringarna
Benämningen basnäringarna syftar i första hand på fyra industrigrenar, nämligen gruvindustrin, järn- och stålverken, trävaruindustrin samt mas-
och pappersindustrin. De är de branscher som har sitt ursprung i de sanaturresurser som funnits i landet: skog och malmer. Dessa naturresurser
Bilaga 21 s. 83har lett till att näringama kunnat verka framgångsrikt över flera århundraden. Dessa branschers produktion har förädlats i varierande grad med hänsyn till marknadens krav och med hjälp av en annan naturresurs, nämligen vattenkraften. Under årens lopp har dessa branscher genomgått flera eller mindre omfattande strukturförändringar som betingats av
mer den ekonomiska utvecklingen världen över.
När vi ska analysera övergång till ett miljöanpassat energisystem, är
en det i första hand dessa branscher som vi förutser komma att beröras. Innan vi går vidare med att analysera utvecklingen under de antaganden som gäller i denna studie är det på sin plats att inledningsvis kort referera till dessa branschers allmänna utvecklingsmöjligheter. Det är här intressant att notera att basnäringarnas framtidsutsikter var mörkare när vi senast studerade deras framtidsmöjligheter vid högre elpriser Sedan dess har de utvecklats positivt, även just kan skönja en avmattning i
om man nu efterfrågan. Vi kommer dock att här utgå ifrån de tidigare studier som
gjorts.
Gruvindustri
Järnmalmsgruvorna har sedan 70-talet konfronterats med stora problem
internationell överkapacitet på järnmalm, olämpligt hög fosforhalt som och dyr underjordsbrytning. Branschens fördelar är den avancerade tekniken, hög arbetsproduktivitet och konkurrenskraftig framställning av pel-
lets.
Även inom delbranschen icke-järnmalmsgruvor är de svenska företagen ledande i teknikutvecklingen, mätt med internationella mått: separationsteknik, pulpröntgen, hydrometallurgi för att nämna några Arbetsproduktiviteten är även här mycket hög.
Två faktorer har stor betydelse i båda dessa branschers planering, metallpriserna, som sätts på den internationella marknaden, och valutakursförändringarna.
Även under i övrigt ekonomisk utveckling är branschens
en gynnsam
inte kan vänta någon expansion. Snarare tvärtom. En läge sådant att man stagnation eller minskning branschens produktion kan väntas
o. m. av Det är framför allt inom järnmalmsindustrin som denna nedgång beräknas inträffa. Inom icke-järnmalmsgruvorna antas produktionen fortsätta på ungefär nivå dagens. För tillfället är dock marknadsläget
samma som ganska ljust.
Högre elpriser innebär ytterligare lönsamhetsminskning for bran-
en schen. Vid elprisökning på 20 öre/kWh räknar SIND statens industri-
en verk med produktionsbortfall på 50% år 2010 i förhållande till 1985
ett års produktionsnivå. Inom denna bransch kan vi inte senågra möjligheter till effektivisering energianvändningen och elanvändningen som skulle
av kunna kompensera för de kraftiga elprishöjningar som kan bli följden av
3Statensenergiverk, El-
koldioxidbeskattning. Det kan tvärtom bli frågan om ökad specifik induen priser och svensk elanvändning produktionen ska fortsätta. Detta hänger bl. a. samman stri, 1988:7.
om
miljö i 4 SIND, Stålindustri och med behovet av bättre gruvorna.
gruvindustri om elpriser-
l det alternativ där industrin skyddas från koldioxidskatten, men får en
nastiger starkt, PM elprisökning på 12 öre/kWh, räknar med att branschens volym år 2015 l988:
Bilaga 21 s. 84uppgår till 50 % av dagens. I det scenario där industrin betalar koldioxidskatt beräknas gruvindustrins verksamhet i det närmaste upphöra. Detta gäller båda delbranscherna.
Järn- och szålverk
Branschen har redan gått igenom en internationell kris sedan mitten av 70talet. Den hade förorsakats av alltför optimistiska bedömningar av efterfrågan på stål, som ledde till en internationell överkapacitet i produktionen. De svenska järn- och stålverken har, tack vare en omfattande
omstrukturering och nedskärning av produktionskapaciteten, återfått sin internationella konkurrenskraft. Det handlar i första hand om specialisering av produktionen. Rationaliseringsprocessen har inneburit att antalet anställda sjönk från från 53 0001975 till 330001987.
Enligt SINDs bedömning5 kan branschens produktion utveckla sig relativt svagt den kommande tioårsperioden. I samband med en avveckling av två reaktorer i mitten av 1990-talet kan branschens lönsamhet försämras såpass kraftigt att det ger återverkningar på produktionen. Detta trots att elprishöjningarna inte beräknades bli såkraftiga. Med de elpriser vi räknade med till år 2010 bedömde SIND att branschens produktion skulle falla till 50% i referensfallet. Elprishöjningarna i det fallet uppgick till 20 öre/kWh.
Införs en koldioxidskatt drabbas järn- och stålverken från två olika håll: det första är själva skatten på bränslena, kol och koks och det andra koldioxidskattens inverkan på elpriset. Det elpris vi antagit här är flera gånger högre jämfört med ovannämnda studien.
En konsekvens av detta är att branschens produktion kan komma att sjunka ytterligare. Den nivå det kan bli frågan om ligger på 20% av produktionen 1987. Detta bör sessom en markering snarare än en regelrätt prognos.
Det bör finnas vissa möjligheter till fortsatt verksamhet även i en sådan bransch som järn- och stålverken. Man kan kanske importera råvaror och halvfabrikat för vidareförädling i landet. I denna bransch kan man importera vissa stålämnen för vidareförädling till framförallt specialstålprodukter inom de områden man i dag har världsledande ställning. Importen ska i det fallet komma från länder som inte har infört samma restriktioner på koldioxidutsläpp och elproduktion som Sverige. På lång sikt är det dock oklart om man kan bibehålla den kompetensnivån som man i dag har inom landet när branschen successivt antas krympa.
Några liknande möjligheter till importbaserad produktion väntas dock inte föreligga för de elintensiva ferrolegeringsverken. Produktionen i landet bedöms upphöra.
Inom branschen icke-järnmetaller kan man relativt lättare anta att en viss produktion av t.ex. aluminium ska kunna finnas kvar. Detta avser dock primäraluminium, som framställs genom den elkrävande elektrolysprocessen, utan aluminium som importeras i tackor för omsmältning 5SIND, Stålindustri och och vidare bearbetning. gruvindustri om elpriserna stiger starkt, PM 1988:
Bilaga 21 s. 85Massa- och pappersindustri Massa- och pappersindustrin hör till de viktigaste branscherna inom den svenska industrin. Inom branschen förädlas en svensk naturresurs och av dess produktion säljs nära 70 °/0på den internationella marknaden. Vid en internationell jämförelse placeras den svenska massaindustrin på en tredje plats bland världens massaproducenter. På papperssidan ligger Sverige på femte plats.
l generella termer ser branschens framtidsutsikter mycket bra ut med tanke på den kontinuerligt ökande efterfrågan på papper världen över. Läget kan dock komma att förändras. Det är en kombinerad effekt av flera olika faktorer som samverkar i samma riktning.
Elprishöjningar i samband med kämkraftsavveckling och/eller en kraf- -
tigt ökad elanvändning. Effekten av en fördubbling av elpriset från
dagens nivå har beskrivits i verkets utredning Elpriser och svensk
industri. Där kom vi fram till minskningar i produktionen på 35%
jämfört med en utveckling med konstanta elpriser.
De effekter som uppstår i samband med åtgärder som måste vidtas för -
att reducera utsläppen av klororganiska substanser.
De effekter som kan uppstå vid införandet av en koldioxidskatt på -
bränslen och dess inverkan på elpriset. Det handlar om en mångdubb-
ling av elpriset. Med en tillräckligt hög koldioxidskatt kan även bran-
schens vedpriser komma att öka..
Flera av dessa förändringar är i första hand ensidiga svenska företeelser. Konkurrensen kommer till stor del från amerikanska och kanadensiska producenter som än så länge inte har sådana krav exempelvis vad avser klorutsläpp.
De ökningar av produktionskostnadema det kan bli fråga om kan enligt flera bedömare inte kompenseras med hjälp av ny teknik. Det kan endast bli frågan om en dämpning av elfekten, som inte anses tillräcklig för att branschens konkurrenskraft ska upprätthållas. Ny teknik för raffinering av mekanisk massa att studeras just nu. Skulle denna teknik visa sig hållbar betyder det mycket för eleifektivsering och branschens möjligheter att klara elprisökningar.
Stor osäkerhet råder och i samband med den är det lämpligt att tonvikten flyttas över till kvalitativa bedömningar.
Vad beträffar massa- och pappersindustrin har vi utgått från att den elintensiva produktionen av mekanisk massa- och tidningspapper har flyttats utomlands, då elpriserna i det närmaste fyrdubblats, vilket är fallet om industrin belastas med koldioxidavgifter. Papperstillverkning kan också få lönsamhetsproblem. Det som återstår är produktionen av kemisk massa, som dock inte förmår att lyfta branschens totala produktionsnivå i någon större utsträckning. En anledning är de ökade produktionskostnadema i samband med reduktionen av de toxiska utsläppen på blekt kemisk massa. En annan anledning är att en sådan omstrukturering av branschen, dvs. en återgång till 60- eller 70-talets produktmix, är både kostsam och tidskrävande. Vid den ekonomiska avmattningen som vi antar prägla de energi- och eltunga branscherna är det tveksamt om massa- och pappersindustrin kan företa sig de nödvändiga investeringarna för en sådan om-
Bilaga 21 s. 86strukturering emot branschens nuvarande inriktning mot mekanisk massa och integrerad produktion.
En annan faktor är konkurrenssituationen på virkesmarknaden. Det gäller inom vissa intervall av virkeskvaliteter. Denna kan komma att skärpas om Vedeldning eller fliskondens blir undantagna koldioxidskatten. En omständighet som kan hindra att branschens produktion i det närrnaste halveras är om omfördelningar äger rum mellan produktion i Sverige och utomlands. l det fallet kan den internationellt väletablerade massaoch pappersindustrin flytta de elintensiva produkternas framställning till sina anläggningar utomlands. I gengäld kan man expandera de icke elintensiva produkterna i Sverige.
Trävaruindustri Branschen hör inte till de mest utsatta när det gäller elpriskänslighet. Att den tas upp här beror i första hand på dess interdependens med massa- och pappersindustrin. Även denna bransch konkurrerar till viss del med
massaindustrin om virket. Branschen i sig har genomgått en kraftig strukturförändring som medfört såväl produktions- som sysselsättningsbortfall. Mellan 1974 och 1987 har produktionens värde sjunkit med 16% och sysselsättningen 30 %. Men det finns behov av ytterligare rationaliseringar.
Enligt vissa bedömare kan trävaruindustrins produktion komma att fånga upp bortfallet inom massa- och pappersindustrin. Detta är givetvis möjligt men bara till en del enligt motiveringen ovan. En anledning är att branscherna inte konkurrerar om samma kvalitet på virkesråvaran. En viktig möjlighet, som vi bedömer det, är att ändra produktionsinriktning mot mer kvalificerade produkter. Det gäller framför allt den känsliga delbranschen sågverk. Det skulle då vara viktigt att inte som tidigare såga/sälja stapelvaror utan att specialisera sig, och i samband med det öka förädlingsgraden i produktionen. Det gäller att komma fram till mer förädlade slutprodukter, helst i form av skräddarsydda halvfabrikat.
Att branschen ska kunna fånga upp ett produktionsbortfall inom massaindustrin på uppemot 50% anser dock som orealistiskt. En motverkande tendens skulle kunna vara att en koldioxidskatt kan leda till högre råvarupriser. Efterfrågan på träbränslen skulle öka. Det förefaller dock osannolikt att industrins råvarupriser skulle påverkas som framgick av föregående avsnitt.
Sammanfattningsvis kan sägaatt det inte är på industrins och basnäringarnas bränsleanvändning de stora effekterna av en koldioxidbeskattning väntas inträffa. Det är i första hand koldioxidbeskattningens inverkan på elproduktionen och de elpriser denna beskattning kan leda till, som förväntas medföra de största förändringarna i dessa branscher.
Produktionsutveckling Om den energi- och elintensiva industrin blir tvungen att bära dessaökade kostnader kan effekterna bli mycket kraftiga. Deras återverkningar kommer in i alla samhällssektorer.
För att man ska en uppfattning om vad det kan röra sig om när det
Bilaga 21 s. 87gäller industrins förändrade kostnadsläge har vi försökt att analysera hur energi- och elprishöjningama inverkar på industrins produktionsmöjligheter.
Den metod vi använder oss av går ut på att utifrån industrins ökade produktionskostnader bedöma de olika branschemas framtida produktionsutveckling. Hur hårt skulle en koldioxidavgift slå på industrin både direkt och indirekt via högre el- och tjärrvärmepriser För att ge en uppfattning om vad en koldioxidbeskattning på bränslena innebär för de mest energiintensiva branschemas kostnadsbild har vi sammanställt tabell 6.3. Tabellen baseras på 1987 års kol- och oljeanvändning.
Tabell 6.3 Bränslenasandelavindustrins roduktionskostnadervid koldioxidbeskattning med100 öre/kgkoldioxid, procent. kadeproduktionskostnadersamtnettovinsten, 1987, miljarder kr.
Kostnadsandel Ökade kostnader, Nettovinst
| mdr kr | mdr kr | |
| Jäm- och stålverk | 4,5 4,5 | 3,1 |
| Jord- och stenvaru- 4,5 | 1,8 | 2,5 |
industri Massa-och pappers- 2,4 2,6 8,0 industri Kemisk basindustri l,0 5,1 69,2 Industrin totalt 1,3 14,0 82,8
Stålverkenskoksanvändning ingår.
Som framgår av tabellen blir skattens inverkan som störst inom järnoch stålverksbranschen. Totalt motsvarar kostnadsökningen en och en halv gånger branschens beräknade nettovinst 1987. Det hänger i och för sig
med att vi antagit att koldioxidskatt betalas även för branschens samman koksanvändning. Koks används i stålreduktionen varvid inga koldioxidutsläpp förekommer vid produktionstillfállet. Men däremot då de senare rostar. Beskattningen på koksanvändningen utgör den största delen av produktionskostnademas ökning inom stålverken. Den motsvarar 3,2 mdr kr. Om man i stället antar att branschen inte behöver betala koldioxidskatt på koksen, reduceras skattens negativa effekt på nettovinstema till 42 % av dagens nettovinst.
l ett sådant fall blir skattens inverkan störst inom jord- och stenvaruindustrin i huvudsak cementtillverkningen där den utgör drygt 70% av branschens beräknade vinst.
och pappersindustrin beräknas koldioxidskatten reducera
Inom massavinsten med drygt 30%. Inom den icke-energiintensiva industrin blir motsvarande vinstreduktion 7%, medan den för industrin som helhet blir uppemot 17%.
I denna beräkning utgår vi från att alla branscher betalar fullt ut alla miljöskatter som har lagts på bränslen och elenergin. Prisutvecklingen för dessa energislag har beskrivits i ovanstående avsnitt.
Här blir strukturelfekten betydligt större än i det fall vi presenterade tidigare, där utgick från att de energitunga branschemas produktion inte påverkades annat än genom de elprishöjningar som vi arbetade med i basaltemativen.
Bilaga 21 s. 88Vår bedömning av de energi- och elintensiva branschemas produktion redovisas i tabell 6.4. Den avser ett fall då industrin belastas med måttligare energiprisökningar enligt basalternativen.
Tabell 6.4 Industrins produktion 2015, hög ekonomisk tillväxt
Produktionsindex
l987l0O
| Gruvindustri | 49 |
| Massa- och pappersindustri | 160 |
| Kemisk basindustri | 130 |
| Jord- och stenvaruindustri | l 12 |
| Järn- och stålverk | 95 |
| Metallverk | 49 |
| Verkstadsindustri | 300 |
| Industrin totalt | 200 |
1 tabellen redovisar vi de branscher som i tidigare beräkning med hög ekonomisk utveckling har skyddats från miljöskattemas
inverkan på produktionskostnaderna. Vi redovisar även våra bedömningar verkstads-
av industrins produktion. Verkstadsindustrin
ingår inte i de branscher som undantagits miljöbeskattningen men är mycket viktig i sammanhanget, framför allt när det gäller sammansättningen av den totala industriproduktionen.
När man lägger på miljöskatter på 100 öre/kg koldioxid i dessa branschers produktionskostnader blir ökningarna mycket kraftiga, fram-
som går av tabell 6.5. Här har även de ökade elkostnaderna inkluderats.
Tabell 6.5 Effekter på industrins vinster vid införandeavkoldioxidskatt på 100öre/kg koldioxid samtelprishöjningar på 58 öre/kWh efter anpassningtill de högreenergipriserna
Kol Oljor Naturgas Fjv El Tot Netto Vinst
vinst försämring
procent Gruvindustri 0,2 0,7 0,9 0,9 100 . . - - Massa- och pappers-
| industri | 0,6 2,2 0,1 | - | 12,5 15,5 21,6 72 |
| Kemisk basindustri 0,3 0,4 0,2 | 2,8 3,7 7,1 52 | ||
| Jord- och stenindustri1,0 0,7 0,1 | 0,7 2,5 4,8 52 | ||
| Järn- och stålverk 3,0 0,9 0,1 | 2,4 6,4 6,2 103 | ||
| Metallverk | 0,1 0,1 | - . . | 0,4 0,6 1,0 60 |
| Verkstadsindustri 0,2 3,5 0,3 | 1,9 9,3 15,2 176,7 9 | ||
| Övrig | 0,2 2,2 0,4 | 1,0 7,3 |
11,1 70,4 16 industri Industrin totalt 5,4 10,3 1,2 2,9 39,3 59,1 288,7 20
Som framgår av tabellen uppgår de beräknade kostnadsökningama till
närmare 60 miljarder kronor. Dessa ökningar motsvarar 11°/0 av den
energiintensiva industrins totala beräknade forädlingsvärde år 2015. Kost-
nadsökningama faller då tyngst på elsidan, eftersom även elproduktionen
antagits bära miljöskatter som i sin tur återspeglas i elprisema.
Industrins elkostnader stiger med 39 miljarder kronor. Den största
kostnadsökningen förekommer inom massa- och pappersindustrin och
Bilaga 21 s. 89uppgår till drygt 12 mdr kronor. Miljöbeskattningens inverkan på de övriga energikostnaderna uppgår till 20 mdr kr med tonvikt på oljeprodukter inkl. gasol.
Av tabellen framgår också de olika branschernas beräknade nettovinst vid den antagna produktionsnivån. Vidare hur denna nettovinst försämras när produktionskostnaderna ökar i respektive bransch. Inom två branscher, gruvindustrin samt järn- och stålverken, tar kostnadsökningarna ut hela nettovinsten. Även tog bort miljöskatten från järn- och
om man stålverkens koksanvändning skulle prisökningarna på de övriga energislagen påverka branschens nettovinst med drygt 50%. 1 massa- och pappersindustrin beräknas vinstforsämringen till 70 °/o.I dessa branscher, som således är känsliga for energiprishöjningar, väntas industriproduktionen inte kunna upprätthållas på samma höga nivå som i tabell 6.4.
Vår samlade bedömning av den energiintensiva industrins förändrade produktionsläge efter införandet av miljöskatter redovisas i tabell 6.6.
Tabell 6.6 Effekter på industrins produktion vid miljöskatter på 100öre/kg koldioxid
| Vinst för- sämring °/o bortfall % | Produktions- Produktions- | nivå 1987l00 | |
| Gruvindustri | 100 | 90 | 10 |
| Massa-och pappers- 72 | 60 | 60 |
industri
| Jord- och stenindustri 52 | 47 | 65 | |
| .lärn- och stålverk | 103 | 79 | 20 |
| Metallverk | 60 | 53 | 20 |
| Verkstadsindustri | 9 | 4 | 287 345 |
| Industrin totalt | 20 | 10 | 180 187 |
Jämfört med ett fall då den energiintensiva industrin får måttligare energiprisökningar.
Som framgår av tabellen kan man tänka sig att även företag inom ickeenergiintensiva branscher, här representerade av verkstadsindustrin, kommer att lönsamhetsproblem till följd av ökande produktionskostnader. Som en följd av detta kan de komma att dra ner på aktiviteten, här enligt våra beräkningar med 4%. På aggregerad nivå minskar inte industriproduktionen med mer än 10%. 1-lur det kan gå med verkstadsindustrin är dock i hög grad beroende av vad som sker med löner, växelkurs osv.
På branschnivå är däremot effekterna dramatiska. Det gäller alla de energiintensiva branscherna men framför allt massa- och pappersindustrin i vilken produktionsbortfallet förädlingsvärdet beräknas uppgå till en tredjedel av produktionsbortfallet i hela industrin.
Det beräknade produktionsbortfallet i industrin beräknas även leda till ett motsvarande sysselsättningsbortfall. I det fallet bedöms det uppgå till 100000 direkta arbetstillfällen. Tar vi även hänsyn till indirekta arbetstillfällen i servicenäringar kan antalet berörda bli dubbelt så stort eller mer. För att kompensera för detta bortfall och kunna upprätthålla sysselsättningen inom industrin på samma nivå som 1987 har vidare antagit att de branscher som drabbas relativt minst av elprisökningar och koldioxidskatten ska kunna expandera snabbare än i fallet med miljöanpassat energisystem och hög ekonomisk utveckling. En sådan bransch är verkstadsin-
Bilaga 21 s. 90dustrin. För att illustrera detta har vi räknat med att produktionen i branschen ska behöva öka med ytterligare 20 % jämfört med antagandena i ett fall där den energitunga industrin skyddas. På såsätt kan man upprätthålla sysselsättningen på 1987 års nivå. Då verkstadsindustrins produktion väger tungt i den totala industriproduktionen innebär det att den totala industriproduktionen ökar med ytterligare 4%.
Denna nödvändigt anpassning av industriproduktionen redovisas i tabellen av siffrorna i parentes.
De krañga förändringarna i industriproduktionen som förekommer mellan fallet då den energiintensiva industrin undantas koldioxidskatter och fallet då skatter får slå igenom, får återverkningar på industrins energianvändning, energisystemets sammansättning och koldioxidutsläppen.
Den totala energianvändningen bedöms uppgå till 139 TWh. En viss omfördelning mellan olika energislag förekommer. Kol- och koksanvändningen minskar till följd av att järn- och stålverksproduktionen i det närmaste skulle bli nedlagd. Elanvändningen minskar inte speciellt mycket jämfört med dagsläget ca 2 TWh lägre elanvändning. I förhållande till miljöaltemativet med låga energipriser för basnäringama är det dock en minskning med 12 TWh.
Den minskade energianvändningen inom framförallt de energitunga branscherna gör att även industrins totala koldioxidutsläpp sjunker, i det fallet med 20%. I elsystemet uppkommer ytterligare koldioxidreduktioner. Sammantaget minskar då koldioxidutsläppen så mycket att de kan hållas på dagens nivå, vilket inte var fallet då den energitunga industrin skyddades.
Men till vilket pris En rad olika problem uppstår i samband med den omfattande omstrukturering som blir nödvändig vid övergången till ett energisystein som kännetecknas av de restriktioner vi arbetat med. Ett exempel är att energiintensiv produktion flyttar utomlands och då kan leda till större klimatpåverkan än vid fortsatt produktion i Sverige. I de följande avsnitten tar upp de problem anser som mest viktiga att studera i framtida utredningar. Det bör här poängteras att problemen som tas upp i det följande även har bäring för en situation då energipriserna ökar måttligare, som t.ex. i basalternativen. Men storleksordningen på problemen blir då mindre.
Regionala obalanser Var i landet behövs en kompenserande expansion Största delen av de energiintensiva och elintensiva branschernas produktion ligger i Norrland och Bergslagen. Dessa regioner är mycket känsliga ur sysselsättningssynpunkt. Närheten till råvarukällorna, skog och malm har varit en regional konkurrensfördel som stimulerat etableringar av elintensiv produktion i dessa områden. Detsamma gäller även tillgång till vattenkraft.
Nedan har vi försökt sammanställa en tabell som omfattar etableringen av massa- och pappersindustrin SNI 34 dvs. inklusive grafisk industri samt järn-, stål- och ferrolegeringsverken SNI 37 i vissa län. Dessa län är Värmlands län 17, Kopparbergs län 20, Gävleborgs län 21, Väster-
Bilaga 21 s. 91norrlands län 22, Jämtlands län 23, Västerbottens län 24 och Norrbottens län 25. Tabell 6.7 Basnäringarnasproduktion, sysselsättningochelanvändning1987 i Norrland ochBergslagen
Produk- Procent Antal Procent Elanvänd Procent
| tion, | av | anställda av | ning,TWh av | |
| mdr kr | bransch tusental branschen | branschen | ||
| Massa- och 30,2 | 35,2 | 27,9 | 28,8 10,6 | 55,7 |
54,3 pappersindustri Järn-,stål- 20,2 50,5 23,7 52,5 4,6 60,7 och ferrolegeringsverk
8,8 6,7 31,1 Procent av industrin Verkstads- 37,8 13,9 55,8 14,8 1,2 17,7 industrin Talet inom parentesberäknat under antagandetatt sysselsättningeni dessaregioner avserendastmassa-och pappersindustrin, dvs. exklusive dengrafiska industrin.
Som framgår av tabellen är de energitunga branschernas etablering i dessa regioner relativt omfattande. Verkstadsindustrin är däremot relativt lite representerad. Det kan ha att göra med avståndet till marknaderna eller andra faktorer. Det som förefaller viktigt att fråga sig är hur realistiskt det är att expansion av verkstadsindustrin skulle kunna inträffa i just
en dessa regioner. Kan en sådan expansion en sådan omfattning att den kan kompensera framför allt sysselsättningsbortfallet i dessa branscher
Fallande huspriser och lägre hyror till följd av basnäringarnas produktionsneddragning kan fungera som en av flera olika möjliga anpassningsmekanismer för ersättningsindustri i utsatta regioner. Förhållandevis billi-
bostäder kan bli något slags löneförmåner och därvid underlätta rekryga tering av kvalificerad arbetskraft.
Effekten skulle bli en mildring av en strukturomvandling av industrin. Samhällsstrukturen i de områden som hotas av avfolkning till följd av produktionsneddragningarna kan behållas.
Tabell 6.8 Boendekostnadersomandelavdisponibel inkomst, 1987. Procentenheter
| Hyresrätt | Bostadsrätt Småhus | ||
| Ensamstående utan barn | 24 | 23 | 29 |
| Ensamståendemed barn | 19 | 23 | 26 |
| Makar utan barn | 17 | 16 | 21 |
| Makar med barn | 16 | 19 | 24 |
Anm. lnkomst beräknad efter skatt inkl transferingar. l kostnaderna har hänsyn tagits till ränteavdrag och räntebidrag. Källa: SCB
Som framgår tabell 6.8 utgör boendekostnadema en tung post i
av hushållens ekonomi. Mycket tyder på att boendekostnadsandelen kommer
Bilaga 21 s. 92att öka. Detta innebär att bostadsmarknaden kan bli viktig faktor i
en framtiden i anpassningssammanhang.
Hur blir det med nettoexporten
Basnäringamas andel av Sveriges nettoexport är relativt stor. Eftersom branscherna förädlar en inhemsk naturresurs kommer stor del föräd-
en av lingsvärdet den svenska ekonomin tillgodo. Inslaget av importerade råvaror och halvfabrikat är minimal. Så är inte fallet inom exempelvis verkstadsindustrin.
Den vikt dessa branscher har i den svenska ekonomin kan endast belysas genom en ganska omfattande input-outputanalys. För att ändå
ge en uppfattning om storleksordningama i denna fråga har vi gjort
en approximation i tabell 6.9. Tabellen består av en sammanställning produkter
av
kännetecknas hög elintensitet. Även det är dock approximation. som av en Det finns en rad svårigheter med att definiera och stämma de elinten-
av siva produkterna mot respektive industribransch. Vidare redovisas verkstadsindustrins olika varugrupper.
Tabell 6.9 Import ochexport 1985, miljarder kronor
| SlTC Varugrupp | Import Export Nettoexport | |||
| 28 | Malm och skrot | 3,8 | 4,7 | 0,9 |
| 25 | Massaoch avfall | 0,6 | 9,6 | 9,0 |
| 64 | Papper och papp | 2,7 | 25,3 | 22,6 |
| 52 | Kemikalier | 3,9 | l,9 | 2,0 - |
| 58 | Plaster, cellulosa m. m. | 6,2 | 4,4 | 1,8 - |
| 59 | Diverse kemikalier | 2,6 | l,7 | -0,9 |
| 67 | Järn och stål | 8,2 | l7,l | 8,9 |
| 68 | Metaller Elintensiva produkter | 5,3 33,3 | 4,9 -0,4 69,6 | 36,3 |
| 69 | Metallvaror | 6,5 | 9,3 | 2,8 |
| 7 | Verkstadsprodukter | 80,4 109,0 | 28,6 | |
| 81 | Diverse material | 0,6 | 1,0 | 0,4 |
| 87 | Instrument | 4,8 | 4,8 | 0,0 |
| 88 | Foto | 2,6 | 0,7 -4,4 | |
| 95 | Vapen etc Verkstadsprodukter totalt Industrin totalt | 0,5 95,4 126,4 244,7 260,5 | 1,6 | l,l 31,0 15,8 |
Som framgår av tabellen svarar de elintensiva produkterna för minst
en lika stor del om man justerar for eventuella överskattningar av nettoexporten som verkstadsproduktema i dess helhet. Det trots att endast begränsad hänsyn har kunnat tas till att verkstadsindustrin importerar en stor andel halvfabrikat m.m. för sin produktion. Enligt vissa uppskattningar kan denna import röra sig om mellan 40 och 50% av branschens produktionsvärde.
De elintensiva branschemas betydelse för landets bytesbalans behöver således belysas.
Bilaga 21 s. 93Basnäringarna och utlandsetableringar De branscher vi har valt att analysera är massa- och pappersindustri samt järn- och stålindustri. Båda kännetecknas som mogna branscher som dessutom är beroende av export.
l företagens strategiska planering ingår att slå vakt om marknadsandelama. Inom massa- och pappersindustrin går ca 70% av produktionen på export. De svenska skogsbolagen deltar i den internationella kampen om marknadsandelarna. Branschen har också sedan länge intemationaliserat sig. Företagsköp i utlandet, betingade av närheten till råvaror, men framförallt i syfte att nå avlägsna marknader, har gjort att svenska koncerner äger fabriker i flera skogsrika länder som Kanada, Brasilien, Portugal och även Frankrike.
De senaste åren har detta behov vuxit sig allt starkare med tanke på EGs inre marknad. Flera företagsköp är därför att vänta, varvid kapacitetsutbyggnaden i branschen framöver kan väntas inträffa på den intemationella, med tonvikt på den europeiska, marknaden.
Vid sidan av EG-marknadens betydelse finns det även två andra skäl till branschens ökande intresse för internationell etablering. Det ena är tillgången på skogsråvaran i Sverige och den andra är tillgången och priset på elenergi i framtiden.
Även inom järn- och stålverken förekommer liknande tendenser. För den svenska järn- och stålindustrin har specialiseringen av produktionen varit en förutsättning för överlevnad efter stålkrisen. Produktionen är relativt liten mätt med internationella mått. De svenska stålföretagen har genom denna specialisering uppnått en ledande position på vissa marknads- och produktområden. Nya stålprocesser har uppfunnits och utvecklats i Sverige, som gjort framställning av högkvalitativa stålsorter och legerade specialstål möjlig.
Även framöver bedöms branschen ligga väl till internationellt sett vad beträffar produktivitet, produktionsteknik, produktutveckling och sist men inte minst marknadsföring. Väl fungerande försäljningsorganisationer är etablerade världen över sedan lång tid tillbaka Sandvik, Johnsons, Fagersta, Uddeholm.
I dagens läge kan man konstatera att det nästan bara finns en producent för varje stålprodukt. Numera räknar man inte med att kunna rationalisera mera inom landets gränser. Rationaliseringen sker på internationell nivå via sammanslagning av svenska och utländska företag och produktutbyte över gränserna. Denna process kommer av allt att döma att fortsätta in på l990-talet.
Avslutande kommentarer En annan fråga som uppkommer är att problemen flyttas till andra länder. Om de restriktioner arbetat med är ensidiga svenska företeelser försämras industrins konkurrenskraft och produktionen i Sverige läggs ned. Produktionen kan etableras på andra ställen i världen eller helt upphöra. Medan produktionen i Sverige sjunker eller upphör fortsätter konsumtionen av varorna i ungefär samma omfattning. Landets och världens behov av dessa konsumtionsvaror bedöms minska. Världsproduktionen fort-
Bilaga 21 s. 94sätter och den svenska efterfrågan kan komma att tillgodoses med import. En koldioxidskatt på svensk industriproduktion leder alltså inte till någon sänkning att tala om av de globala koldioxidutsläppen. Det kan o. m. bli frågan om en ökning av koldioxidutsläppen om produktionen flyttas till andra länder som har mindre energi- och utsläppseffektiva produktionsprocesser. Om man vill reducera utsläppen får man i stället minska konsumtionen av varor som for med sig stora utsläpp eller verka för en internationell begränsning av utsläppen.
Vem ska fylla i gapet För att kunna upprätthålla ett jämviktsläge i den svenska ekonomin utgår vi ifrån att andra icke energiintensiva branscher ska expandera. På lång sikt väntar vi oss att varken bytesbalansen eller sysselsättningen drabbas. En sådan expansiv bransch äri våra antaganden verkstadsindustrin. Frågan är om den kan expandera så mycket som vi räknar med eller så mycket som kan komma att behövas för att uppnå ekonomisk jämvikt. Betydelsen av detta diskuterades bl. a. i kapitel 5 där vissa kostnadsbedömningar gjordes.
Av den analys vi har presenterat här kan vi sammanfattningsvis säga att basnäringama är viktiga för landets välstånd. De elprisökningar som följer i samband med att Sverige går över till ett miljöanpassat energisystem kan innebära kraftiga omstruktureringar av den svenska industrin med tonvikt på basnäringarna. Sett från statens sida blir denna strukturomvandling ett viktigt problem, vad beträffar bl. a. sysselsättningen och regional balans.
Om Sverige ensamt inför alla dessa energipolitiska restriktioner kommer förr eller senare att behöva konfrontera denna kraftiga strukturomvandling.
Hur kan transportsystemet ändras På persontransportsidan har personbilens andel av det totala persontransportarbetet under 1970- och 80-talen ökat kraftigt. År 1987 svarade personbilen för 75% av persontransportarbetet mätt i personkilometer. Motsvarande andel för kollektivtrafiken var 18%. Resterande 7% svarade gång- och cykeltrafiken för.
Enligt Transportrådets person- och trafikprognos 1989: 5 kommer persontransporter att öka med 30% fram till år 2015 jämfört med 1987 års nivå. Personbilen beräknas år 2015 fortfarande vara det transportmedel som utför det största transportarbetet.
På godstrafiksidan har lastbilstrafikens marknadsandel ökat kraftigt under efterkrigstiden. Denna utveckling väntas hålla i sig. I Transportrådets prognos för godstrafiken beräknas lastbilstrafikens andel av det totala godstransportarbetet, mätt i tonkilometer, öka från 34% år 1987 till 36% år 2015.
Att personbilen år 2015 fortfarande är det dominerande transportmedlet för persontrafiken och att lastbilstrafikens transportarbete ökar till år 2015 är ur miljö- och energibesparingssynpunkt en negativ utveckling. I föreliggande kapitel ska vi titta på möjligheter att minska transportsektoms energianvändning och miljöpåverkan genom dels överföring av biloch lastbilstransporter till andra transportmedel som använder mindre
Bilaga 21 s. 95energi för ett givet transportarbete, dels minskning av fordonens specifika bränsleförbrukning, dels användning av alternativa drivmedel.
Energiefektivitet inom transportsystemet Här ska vi titta på möjligheter att effektivisera energianvändningen inom transportsektorn överföring av transportarbete till energisnåla
genom transportmedel från transportmedel är mindre energieffektiva.
som
Persontransporter I tabell 6.10 jämförs olika transportmedels energiåtgång, inklusive energiförluster vid produktion av bränslena, för långväga resor. Värdena är
TFB-rapporten Energisnålare persontransporter De elhämtade ur drivna fordonens bränsleförbrukning har omräknats till 45% verkningsgrad, inklusive överföringsförluster vid elgenereringen.
Tabell 6.10 Energiåtgângvid långvägaresor för olika fárdmedel
Personbil Buss Järnväg Flyg Personer 2 ll 190 30 SAAB
liten stor linjebuss järnväg 90 DC-9 kWh/mil 3,1 4,9 2,9 3,0 5,2-9,5
Källa." TFB l986:6, SAAB-SCANlA
Pâ grund att varje transportmedel arbetar inom skilda kapacitetsin-
av tervall går det inte att generellt utse det mest energieffektiva transportmedlet. Vid stora resandeströmmar medför emellertid en överföring av transportarbete från personbil och flyg till buss och järnväg att transportsystemet blir mer energieffektivt.
Ovanstående visar att minskad energiåtgång för ett givet transportarbete skulle möjligt att uppnå. Huruvida det går att ytterligare minska
vara kollektivtrafikens energiåtgång per transportarbete genom att öka medelbeläggningen är oklart då det råder stora obalanser i resandeströmmama. Tunnelbanan kan ofta vara fullbelagd i en riktning, medan returtrans-
ex. porten har låg beläggning.
En bil-/vägtull eller koldioxidskatt på drivmedel skulle medföra en
en överföring transportarbete från personbilen till kollektiva fárdmedel.
av En avgift på 25 kr/dygn för att få köra bil i Stockholms innerstad har av Stockholms läns trafikkontor beräknats7 reducera bilresandet med 30 °/0i rusningstrafik. I bränsletermer innebär det knappt l°/0 lägre bensinanvändning för hela landet. För närmiljön skulle det däremot betyda mer. Hur energiåtgången för kollektivtrafiken ökar till följd av en områdesavgift oklart. Det beror på kapacitetstaket för vissa linjer är nått eller
är om ej. TFB-rapport 1986:6
öka kollektivtrafikens andel transportarbetet är att Energisnålareperson-
Andra sätt att av
inriktad transporter.
och förbättra den. En utbyggnad i städerna bör vara mot bygga ut 7Stockholms Läns eldrivna transportmedel eftersom de kräver lite energi per transportarbete Landsting Trafikkontoret
några utsläpp längs fárdvägen. informerar 1988: och inte ger
Bilaga 21 s. 96Pá längre sikt har bebyggelseplaneringen stor effekt på transpoitbehovet och val av transportmedel. Bebyggelse är integrerad med arbetsplatser som skapar större möjligheter för ett mindre transportbehov än 1960- och 70talens "sovstäder" och industriområden. Förutsättningarna för sådan en integrering har ökat då stora arbetsplatsers utsläpp har minskat. Vidare är det ur energisynpunkt viktigt var nya bostads- och industriområden växer upp. Önskvärt är att nya bostadsområden växer i närheten befintlig upp av infrastruktur för kollektivtrafiken och att industrier läggs där transportbehovet minimeras givet de andra krav som ska uppfyllas.
Godstrajiken I tabell 6.11 visas den totala energiâtgången vid godstransporter, dvs. inklusive energiförlust vid produktion bränsle, för transporter med av olika transportmedel. Verkningsgraden för elgenerering inklusive överföringsförluster antas vara 45 %.
Tabell 6.11 Energiåtgångenper tonkm för olika transportmedel
Lastbil Järnväg Fartyg i Nyttolast ä 33 ton 750ton 8000ton kWh/ton mil § 1,44 1,27 0,44 Källa." TFB 1988:12.
Av tabellen framgår det att fartyget är det klart mest energieffektiva transportmedlet för stora godstransporter. Därefter kommer järnvägen. Det mest energikrävande transportmedlet är lastbilen. Snabbare och bättre transporter har sannolikt större effekt på järnvägens och sjöfartens möjligheter att konkurrera de långa lastbilstransporterom na än en koldioxidskatt. En faktor som talar för en överföring transporav ter från lastbilen är konceptet kombitransporter, som möjliggör snabbare godstransporter. Eftersom hela containern lyfts vid omlastning minskar också risken för skador på godset. En typ transporter helt och hållet av som skulle kunna utföras av järnvägen är transittrafik med lastbil. Lokalisering av stora industrier torde ha stor effekt på transportbeen hovet för gods. Således är det ur transportsynpunkt en fördel om industrier läggs i närheten av befintlig infrastruktur for de energieffektiva mera transportmedlen järnväg och sjöfart.
Hur minskas fordonens specifika förbrukning Fordonets specifika bränsleförbrukning kan minskas dels med fordonstekniska åtgärder, dels med förarrelaterade åtgärder. Möjliga fordonstekniska åtgärder är sådana som påverkar fordonets luft-/rullmotstånd, tjänstevikt, aTFB-rapport 1988:l2 storlek, motorns verkningsgrad. och storlek, kraftoverforingens.. . . verknings-. Skogsindustrins System transporter. grad och utväxlingsförhållanden. Väg- och Trafikinstitutet har i sitt med-
Bilaga 21 s. 97delande nr 455 redovisat skattningar på bränslesparpotentialer för både personbilar och lastbilar
Om samtliga dessa åtgärder genomfördes på personbilar, så mycket som är tekniskt möjligt och full genomslagskraft uppnåtts, skulle personbilarnas bränsleförbrukning vara 57% lägre i relation till 1982 års förhållanden. För fordon med en totalvikt över 3,5 ton medförde motsvarande åtgärder förutom ändrat utväxlingsförhållande en bränslebesparing på 40 °/0.Ytterligare bränslebesparingar kan ske genom att på tunga fordon använda en bränsleoptimerad växellåda.
Ovanstående visar att det är möjligt att kraftigt minska vägtrafikens energianvändning, om än inte i den omfattning som har angivits. Utvecklingen under 1980-talet indikerar också möjligheter att reducera personbilens specifika förbrukning eftersom den genomsnittliga specifika bränsleförbrukningen för nyproducerade personbilar har sjunkit, trots att försäljningen av större bilar med större motorer under samma period har ökat.
Vidare kan den specifika bränsleförbrukningen minska genom mjukare körning, exempelvis information till bilförama om emissioner och bränsleförbrukning till följd av mycket gaspådrag. Sannolikt är bränslesparpotentialen för sådana åtgärder större för den tunga trafiken än för den lätta.
Alternativa bränslen
I ett så långt perspektiv som fram till år 2015 hinner mycket hända, kanske framför allt på tekniksidan. Detta gör det svårt att förutsäga något
om vilka bränslen eller drivsystem som i framtiden kommer att vara fördelaktiga ur miljö- och energisynpunkt. I detta avsnitt ska i korthet ta
upp kostnader och miljö- och energivinster vid övergång till andra bränslen istället för bensin och diesel. De bränslen vi berör här är de som allmänt anses ha möjlighet att ersätta befintliga bränslen.
Att använda motoralkoholer i stället för bensin eller diesel är tekniskt möjligt. Den nuvarande generationen av alkoholmotorer har dock problem med starter vid låga temperaturer och körning med kall motor. För att kunna utnyttja alkoholernas goda egenskaper som motorbränsle i stället för bensin krävs därför motorer som är optimerade för alkoholer. För ersättning av diesel som bränsle krävs det antingen tillsatser i alkoholerna eller motoitekniska åtgärder för att åstadkomma tändning.
Jämfört med bensin som bränsle är alkoholernas emission av framförallt kväveoxid lägre. Emellertid är skillnaden mellan utsläppen för bensin-
en driven katalysatorbil och alkoholdriven bil liten. Även med katalysa-
en en torförsedd alkoholbil torde inte kväveoxidutsläppen vara mycket lägre än för bensinbilen. Gemensamt med bensinmotorn är höga utsläpp innan motorn blivit tillräckligt uppvärmd.
Användningen av alkoholerna som bränsle i stället för diesel skulle medföra stora förbättringar av den tunga trafikens utsläpp kväveoxider,
av partiklar och aromater.
Merkostnaden i ett fall då flertalet svenska fordon drivs med metanol i stället för bensin och diesel har uppskattats till 3 miljarder kronor per år i 1981 priser 9 VTI-meddelande 455
års DsI 1982: 12 Strategi för alternativa drivmedel. Med
Landsvägstrafikens etanol som bränsle blir merkostnaden större, då etanolen är mer kostsam bränsleförbrukning. att producera.
7- 10-0110
Bilaga 21 s. 98Naturgas kan användas bränsle i både bensin- och dieselmotorer
som
det krävs motortekniska förändringar. För bensinmotorn är det men bränslesystemet behöver ändras medan det för dieselmotorn även
som krävs antingen tändstift eller ett pilotbränsle för att åstadkomma tändning.
I jämförelse med bensindrivna bilar är emissionen av kväveoxid lägre. Jämförs katalysatorbilar med varandra medför naturgas en högre kväveoxidemission. Försök med tunga fordon drivna med naturgas har gett lägre utsläpp av såväl kväveoxider som kolväten.
Naturgas fordonsbränsle ställer stora krav på bränsletanken då
som
är mycket explosiv. Används motorgas som är tyngre än luft är gasen explosionsrisken vid en läcka stor då gasen koncentreras längs marken.
Eldrift
Att driva fordon med elenergi har positiva miljöeffekter jämfört med bensindrivna fordon, eftersom det inte uppstår några emissioner längs fordonets färdväg. Däremot kan emissioner uppstå i varierande grad vid produktion av elenergin, beroende på vilket sätt den produceras.
Eldrivna fordon kan vara dels batterifordon och dels fordon som måste
i kontakt med elnätet. Exempel på den senare typen av fordon är vara trådbuss, där kontakt sker med luftledningar. Ytterligare exempel på eldrivna fordon är ett hybridfordon som ibland drivs med en förbränningsmotor och ibland med batteri.
Det finns i dag batterifordon tillgängliga på kommersiell basis. Nackdelen med dagens batterifordon är bristen på batterier som medger längre
körsträckor.
Vid övergång från bensindrivna personbilar till elbilar eller hybrid-
en bilar krävs det stora investeringar för att bygga ett nytt system for
upp drivmedelstillförseln el. Används hybridbilar bensin/el så behöver det befintliga nätet bensinstationer kompletteras med ett nät av laggdnings-
av aggregat. Vidare så måste uttjänta batterier tas om hand på ett tillfredsställande sätt. Det är således stora och mycket kostsamma investeringar som krävs. Dessa kommer troligtvis inte till stånd utan politiska beslut i frågan.
Med trådbundna fordon är körsträckan obegränsad, men fordonet är bundet till kontaktledningsnätet. Ett sätt att minska detta beroende är att förse fordonet med en drivkälla som är fristående från kontaktledningsnätet, förbränningsmotor. Ett sådant system skulle minska kravet på
ex. en
kontaktledningsnätet och därmed eventuellt reducera kostutbyggnad av naden för ett sådant system.
I tabell 6.12 visas de totala koldioxidutsläppen för olika bränslen vid ersättning bensin. Bensinvolymen som används som referens är den
av volym är prognostiserad i alternativet med låg ekonomisk tillväxt och
som en koldioxidskatt på 35 öre/kg utsläpp.
Enligt tabellen övergång från bensin till alkoholer som bränsle en
ger en marginell reduktion personbilarnas koldioxidutsläpp. Variationer i eta-
av nolens koldioxidutsläpp beror på inhemsk produktion av etanol från bio-
Det lägre utsläppet är då inhemskt producerad etanol används i massa. möjligaste mån. Vid produktion av inhemska bränslen, etanol, biogas åtgår energi än vid produktion bensin. Detta medför att koldiox-
mer av
Bilaga 21 s. 99Tabell 6.12 Beräknad koldioxidemission år 2015 vid användningav olika bränslen. Personbilarnasbensinanvändningapproximeras till att vara transportsektoms totala bensinanvändning
Bensin Etanol Metanol Naturgas Bensin/El l000m3 5200 8050 10700 17300 2860
+ 6,6TWh milj ton koldioxid l2,l 10,5-l2,5 11,8 9,5 6,6-8,l
Elenergi för att utföra sammatransportarbete med en hybridbil, som i genomsnitt
ersätter45°/oavbensinförbrukningen, dvs. 2 860000 m3används.Koldioxidutsläp-
pet är beroende på hur elen genereras.Den övre gränsenavserett naturgasdrivet
kraftvärmeverk, medan den undre gränsenavservatten- eller biokraft. Aven med
kolkondenskraft skulle transportsektoms koldioxidutsläpp minskas,men då endast
med l Mton.
idutsläppen i transponsektom minskar, men den ökar i industrisektom
inte biobränsle används som processbränsle. Naturgas som bränsle ger om lägre utsläpp av koldioxid, men högre kväveoxidutsläpp. Med en hybridbil el/bensin kan koldioxidutsläppen reduceras avsevärt. Ytterligare bränslesubstitution kan uppnås i takt med att bättre batterier tas fram.
Avslutande kommentarer Vi har i detta kapitel nämnt möjligheten att minska transportsektoms energianvändning dels transportöverföringar till mera energielfek-
genom tiva transportmedel, dels genom att öka energieffektiviteten hos fordonen. Vidare tittade vi på transportsektoms utsläpp av främst koldioxid
om kunde reduceras vid en övergång till alternativa bränslen.
Sammanfattningsvis kan det sägas att det finns en stor potential för energieffektivisering hos fordonen, men att det krävs kraftiga styrmedel för att realisera den eftersom världsmarknadspriset på bensin väntas vara lågt inom en överskådlig framtid.
När det gäller transportöverföringar för att få ett mera energieffektivt och miljövänligt transportsystem, medför en koldioxidskatt en viss överföring främst för persontransporter. För att få en större och mer bestående överföring krävs det dock en utbyggnad av kollektivtrafiken. För godstrafiken kan det inte bli frågan om samma omfattande överföring mellan transportmedel till följd av en koldioxidskatt. Kapacitets- och kvalitetshöjande åtgärder för järnvägen skulle sannolikt medföra en större transportöverföring än vad prispåverkande åtgärder kan göra.
En övergång från bensin och diesel till alternativa bränslen medför stora kostnader och har i de flesta fall inte så stor effekt på transportsektoms koldioxidutsläpp. Undantagen är övergång från bensindrivna personbilar till eldrivna personbilar och eldriven kollektivtrafik, som kan reducera Sveriges totala koldioxidutsläpp. Detta leder dock till ökad elanvändning.
En övergång till alternativa bränslen kan emellertid medföra regionala och lokala förbättringar på miljön. Detta torde främst gälla övergång från diesel till motoralkoholer som bränsle i tunga fordon. Vidare skulle en övergång från dieseldrivna stadsbussar till eldrivna tråd-/rälsbussar kunna medföra stora förbättringar av luftkvaliteten i städerna.
Bilaga 21 s. 100Sjuka hus
Under 1900-talet har den hygieniska standarden i våra byggnader höjts så att många tidigare hälsoproblem har eliminerats. Men nya problem har då kraftigt aktualiserats. En sammanfattande benämning på dessaproblem är "sjuka hus". Detta begrepp defineras i den nyutkomna Allergiutredningen.° Med sjuka hus avses hus med sådana brister som har samband med byggnadens utförande, drift, brukande och/eller underhåll, vilka leder till besvär och hälsorisker hos människor som vistas i byggnaden.
De faktorer som påverkat luftkvaliteten inomhus är den stora utbyggnaden av bostäder, energisparåtgärdema, användning av fuktig mark, användning av nya obeprövade material och konstruktioner ventilationssystem inräknat.
Det mått som ofta används för luftutbytet i bostäder är luftomsättningen per timme. I den svenska byggnormen rekommenderas 0,5 oms/h som minimum. Undersökningar visar att luftomsättningen i många bostäder understiger normen.
Genom de billiga sparåtgärderna tätning av dörrar och fönster har man minskat den så kallade ofrivilliga ventilationen. Därför är det viktigt att den avsedda ventilationen fungerar bra. Men just ventilationen ställer oftast till problem." Låg luftomsättning noteras i alla åldersklasser av småhus och flerbostadshus. Andelen lägenheter med för låg luftomsättning ökar nyare husen är. Som exempel kan nämnas att enligt verkets bedömningar 86 °/0av småhus med självdragsystem byggda efter år 1972 har för låg luftomsättning. Liknande siffra noteras i de nyare flerbostadslägenheter med självdragsventilation.
På grund den låga luftomsättningen stannar föroreningspartiklar
av längre i luften och människan exponeras mer för dessa föroreningar. Med föroreningar menas här allt som är skadligt för hälsan dvs. radon, asbest, formaldehyd, ämnen från golvspackel, mögel, alger, dammkvalster.
Inomhusluftens betydelse för hälsobesvär är inte fullständigt känd. Vis-
ämnens effekter på människors hälsa har dock undersökts mer än andra. sa Särskilt saknas kunskap om hälsobesvären vid låga doser. Detsamma gäller samverkan mellan olika ämnen i låga doser och hög total ämneshalt i luften. Hur allvarlig hälsoelfekten är beror bl. a. på individens känslighet, exponeringsnivån, exponeringstiden, kroppens försvar, eventuell tillgänglig medicinsk behandling m.m. Individens känslighet i sin tur vari-
och kan bero på åldersskillnader och tidigare exponering för en erar ex. viss faktor, men den är också genetiskt betingad.
Alla riskbedömningar är mycket osäkra. Samband mellan radonintag via andning och lungcancer är bevisad. Däremot är uppskattningar av lungcancerfrekvens pga. radon i bostäder osäkra. Bedömningen bygger på ett antagande om linjär ökning av riskerna vid ökade doser. Med hjälp av gnivarbetarundersökningar uppskattar SSI att antalet lungcancerfall orsakade av radon i bostäder per år på lång sikt blir 1 100 fall det sanna värdet anses ligga mellan 300-3000 fall per år. Cancerkommittén gjorde år ° SOU 1989:76. " lnomhusluft och 1984 en bedömning att ca 300 personer kunde förväntas dö pga. radon det energi, underlagför energi- troligaste intervallet 100-1000 fall per år. Nedjusteringen beror på att prognoser,scenarier, sta- bostadsmiljöerman anser att gruvarbetarrniljöerna var mycket sämre än tensenergiverk. september 1989. na.
Bilaga 21 s. 101Dessutom finns det goda skäl att anta att även problemen med astma, allergier och eksem ökar när inomhusmiljön försämras. Sambandet mellan den dåliga inomhusluften och utveckling av allergi och annan överkänslighet har varit förhållandevis lite uppmärksammad. Vi vet i dag inte tillräckligt för att ange enskilda faktorers relativa betydelse. Vi vet dock tillräckligt för att konstatera att luften inomhus har betydelse för utveckling av allergi och annan överkänslighet skriver Allergiutredningen.
Ca 20% av Sveriges befolkning har överkänslighetsbesvär och en tredjedel av våra barn lider av någon form av allergi eller överkänslighet. Totalt dör årligen l 200 personer med astma som direkt eller indirekt orsak SOU 1989: 76.
Man kan dra slutsatsen att en del energisparande åtgärder har resulterat i väldigt omfattande problem. Målet att spara energi har inte visat sig vara förenligt med en bra kvalitet på inomhusluften. Felaktigt genomförda energisparåtgärder är en hälsofara. Vi citerar Allergiutredningen.
Allergiutredningen föreslår att dagens kunskap om hälsorisker i form av allergi/överkänslighet vägs in i planeringen av landets energiförsörjning. Utgångspunkten måste vara att förena energihushållning med hälsokrav.
Vad kan man göra inom energiområdet för att förbättra hälsoläget
Trots att vi är väl medvetna om att alla siffror i detta sammanhang är behäftade med stor osäkerhet kommer att använda de exakta sifferbedömningama. Då tror vi nämligen att det kan vara lättare att följa vår exakta beräkningsgång.
Enligt verkets beräkningar behövs det 3,6 TWh årligen för att öka luftomsättningen till 0,5 oms/h i alla våra bostäder exkl. lokaler.
Det finns uppskattningsvis 40000 lägenheter med radondotterhalter överstigande 400 Bq/m3 samt 90000 lägenheter med radondotterhalter mellan 200-400 Bq/m3. Val av åtgärder mot radon beror på radonkällan, dvs. om det är byggnadsmaterialet, marken eller hushållsvattnet eller en kombination av dessa som ger upphov till den förhöjda radondotterhalten i bostaden.
l bostäder med radondotterhalter som är högre än 400 Bq/m3 bedöms att alla dessa åtgärder reducerar radondotterhalten till en nivå som innebär en reduktion av antal dödsfall med 151. Energiinsatsen blir då:
för att öka luftomsättningen till 0,5 oms/h 75 GWh/år -
ytterligare ökning av luftomsättningen pga. att t.ex. starkt radonav- -
givande byggnadsmaterial förekommer i stor utsträckning samt för drift
fläktar radonbrunnar, radonsugar 49 GWh/år.
av
Sammanlagt skulle således energiförbrukningen behöva öka med 124 GWh/år. Relaterat man reducerat antal dödsfall till denna energiinsats innebär det 151 fall per 124 GWh dvs. 1,2 fall per l GWh eller 1200 fall per l TWh.
I bostäder med radondotterhalter 200- 400 Bq/m bedöms att alla ovan- z lnomhusluft och ener-
gi, statensenergiverk, stående åtgärder reducerar antalet dödsfall med 80. Energiinsatsen i den
september 1989. gruppen är Radon och hälsoskydd.
för att öka luftomsättningen till 0,5 oms/h 151 GWh Rådenligt hälsoskydds- - lagen.Socialstyrelsen.
ytterligare ökning luftomsättningen och drift av fläktar 41 GWh/år - av Hälsoskyddsbyrån, kon-
sultbilaga, 1989.
Bilaga 21 s. 102Figur 6.5 Teoretisk bedömningavantaletdödsfall p.g.a. radon i bostäderochenergiåtgång ANTAL zzAmuiz-osnflvez m.
10z50.8
" x C 200 -
sou --
v . 4ÖÖ -r
E 200 --
"ms-r 4501 EAVONBOSTÃDEK - - ----- - ø -
v 5000 4500 2560 3500 4500 GWh/KK
Sammanlagt får vi en ökad energiinsats på 192 GWh/år. Detta ger 80 fall/192 GWh dvs. 0,4 fall per l GWh 400 fall per l TWh.
Figur 6.5 visar ett teoretiskt samband mellan antal dödsfall pga. radon och energi i radonbostäder. Det teoretiska antagandet om lågdosstrålning ligger till grund för bedömningen.
Vid dagens luftomsättning bedömer SSl att l 100 människor kommer att
radon i bostäder punkt A. Verkets bedömningar visar att åtgärder dö pga mot radon genom bl. a. ökning av luftomsättningen i bostäder med radondotterhalten större än 400 Bq/m3 kan minska antal döda med 151 fall/år punkt B. Åtgärder i 200-400 Bq/m3 minskning antal
gruppen ger av dödsfall med 80 fall/år punkt C. I punkt C skulle i princip alla värst drabbade radonbostäder ha en luftomsättning på minst 0,5 oms/h.
Den normerade luftomsättningen på 0,5 oms/h är oftast inte tillräcklig. Ytterligare ökning av luftomsättningen i radonbostäder till ex. 1,0 oms/h kräver ytterligare energi. Verkets bedömning är att för ökning av luftomsättningen till 1,0 oms/h i radonbostäder krävs det 1,5 TWh. Ge-
detta kommer antalet dödsfall att minskas med 345 fall punkt D nom dvs. 345 fall/ l 500 GWh ger 0,23 fall per GWh eller 230 per l TWh.
Bilden kan kompletteras med den energi som behövs för att öka luftomsättningen i alla bostäder till det normerade 0,5 oms/h som uppgår till 3,4
år, varav endast 0,1 TWh beräknas ligga i radonhus. Det är först TWh per då som någon större förbättring skulle kunna ske när det gäller astma, allergier m. m. Dessa problem kan uppstå i såväl radonhus som i andra sjuka hus. Med den energiinsatsen reduceras antal dödsfall i radonbostäder med 231 fall. Det innebär 66 fall per l TWh. En merutförlig diskus- Ökar
man luftomsättningen för alla hus ytterligare, till 1,0 oms/h krävs sion kommer att finnas i underlagsrapporten" Ef- 16,6 TWh och antal reducerade dödsfall i detta intervall bedöms bli 345, fekter på miljö, hälsaoch vilket innebär 20 fall l TWh. Vill öka luftomsättningen till 2,0
ca per man risker inom energiområoms/h krävs det ca 47 TWh. Här räknar vi med lönsamhet i återvinning det", som är under utarbetande. med verkningsgrad på 50%. l detta intervall reduceras antal dödsfall
en
Bilaga 21 s. 103Figur 6.6 Teoretisk bedömningavminskat antal dödsfall och kostnader
ANTAL17617555u, I RAOONBOSTAVEK
iOUOiR
zoo i a
4a:
v E
10D
0 I I V l 1 I r | 19050 2260 44000 MILUON KRONORER en ÅR
med 270, dvs. 5,7 fall 1TWh punkt E. Ökning luftomsättningen ca per av till 3,0 reducerar antal dödsfall med 130, dvs. ca 2,7 fall per l TWh. I beräkningarna har vi bara tagit hänsyn till riskerna i radonhus. Man ovan kan även titta på kostnader och relatera dessa till antalet dödsfall. Detta framgår av figur 6.6. Åtgärder i radonbostäder med radondotterhalter högre än 200 Bq/m3 uppgår till 164 milj kr i kapital och 221 milj kr for energi, dvs. 385 milj kr totalt. Övriga bostäder kräver 1000 milj kr i form av energikostnad for ca ökad luftomsättning. Detta totalt ca 1,4 miljarder kr per år. Antal ger reducerade dödsfall var här 230, dvs. ca 6 milj kr per dödsfall. Ökning luftomsättningen till 1,0 oms/h kräver ca 400 milj kr i av energikostnader i radonbostäder och 4 500 milj kr i övriga, dvs. ca 4900 milj kr sammanlagt. Här reduceras antal dödsfall med 340, dvs. med 14,4 milj kr fall. Till detta kommer sedan ökade kapitalkostnader för bl. a. per värmeåtervinning. På samma sätt ger ökning av luftomsättningen till 2,0 oms/h energikostnad på 14 miljarder kr och antal reducerade dödsen ca fall är här 270, dvs. ca 52 milj kr per fall. Om vi dessutom tar hänsyn till de minskade problemen med astma och allergier skulle kostnaderna per fall minska ytterligare. Dessa bedömningar är således grundade på det teoretiska antagandet om linjärt ökande risker vid ökande strålning. Det är viktigt att notera att någon hänsyn till problemen med astma och allergier inte har tagits. Här kan vi bara konstatera att det totala antalet dödsfall till följd astma m. m. ligger på samma nivå som SSls riskuppav skattningar for radon. Om luftomsättning och energi har stor betydelse for dessa problem blir riskpåslaget på radonproblemet stort, och vice versa. Eftersom det skulle mycket svårt och dyrt att hitta styrmedel som vara exakt identifierar de korrekta åtgärderna for varje enskilt hus, torde våra bedömningar energibehovet underskattade for en praktisk situa- 5 lnomhusluft och av vara enertion. Det är möjligt måste tillgripa styrmedel över hela linjen för gi, underlagför energiatt man också prognoser,scenarier, staatt i praktiken lösa problemet med de sjuka husen. Men då skulle tensenergiverk, septemi dag är någorlunda sunda" bli än sundare. ber 1989. de hus som
Bilaga 21 s. 104Ny energiteknik
I detta avsnitt ska vi först titta på möjliga framtida elproduktionstekniker och sedan på vad som kan hända på användningssidan.
Ny elproduktionszeknik Följande avsnitt behandlar ny förbränningsteknik som kan finnas kommersiellt tillgänglig år 2015. Vissa av teknikerna, små och medelstora
ex. vindkraftverk säljs kommersiellt redan i dag.
Den teknik som ska finnas tillgänglig måste uppfylla vissa krav. Den ska vara resurssnål, inte släppa ut för mycket klimatpåverkande ha låga
gaser, svavel- och kväveutsläpp och anläggningarna måste byggas mellan åren 2000 och 2010 för att finnas till hands vid kärnkraftsavvecklingen. Ju tidigare vi ska avveckla kärnkraften, desto mindre tid finns det för att få fram ny teknik.
Utsläppskraven på svavel och kväve kan klaras med dagens teknik. Kraven på resurssnâla tekniker kräver höga verkningsgrader så att bästa möjliga utnyttjande av ingående bränsle kan göras. För att minimera utsläpp av klimatpåverkande gaser bör så små mängder fossila bränslen som möjligt användas, i alla fall innan vi vet hur koldioxid ska kunna lagras eller omvandlas. För elproduktionen kan detta innebära att fossila bränslen måste användas i mindre skala. Därvid kommer produktionen
av skogsbaserade bränslen förmodligen att öka. För att inte transportbehovet av dessa bränslen ska bli för stort måste den kraftvärmebaserade elproduktionen med hög verkningsgrad utnyttjas i största möjliga utsträckning. Om trädbränslen används för elproduktion i kondensanläggningar kommer tillgången på bränsle att bli ett problem. Hur stor tillgången på inhemskt bränsle är redovisades tidigare i kapitlet.
Kraftvärme Kraftvärme är en process där både elkraft och värme kan utnyttjas samtidigt. Processen kännetecknas av en hög utnyttjandegrad av det ingående bränslet ca 85%. Kraftvärme i sig är en tillämpning av olika typer av förbränningstekniker, ex. pulverförbränning eller förbränning i en rostereldad panna för att både generera kraft och värme.
Traditionellt har kraftvärmeanläggningar utnyttjat en s. Rankinecykel där bränslet först förbränns i en värmepanna och sedan produceras ånga. Ångan driver i sin tur en ångturbin där kan genereras. Restprodukten, den värme som inte kan utnyttjas i ångturbinen, värmer sedan ex. vattnet i ett fjärrvärmenät.
Ett kondenskraftverk utnyttjar bara processen fram till ångturbinen. Efter ångturbinen kyls värmen bort i en kondensanläggning, därav namnet. Verkningsgraden i ett modernt kondenskraftverk som använder kol som bränsle, ligger på mellan 40-44 °/o.Resten av energin "spills" bort. Ett trädbränsleeldat kondenskraftverk har lägre verkningsgrad.
l befintliga kraftvärmeanläggningar är förhållandet mellan och värmeproduktion alfavärdet ca 0,5. Ett sätt att öka elproduktionens andel av det använda bränslet är att utnyttja en kombiprocess. En kombiprocess
Bilaga 21 s. 105går ut på att både en gasturbin och en ångturbin används for att generera el. På så vis ökar elverkningsgraden till ungefär 50 °/0,dvs. processen kan ge lika mycket som värme.
Vanligen begränsas kombiprocessen av att ett gasformigt bränsle måste användas. Men genom förgasning av fasta bränslen eller genom förbränning i trycksatt tluidiserande bädd PFBC, kan man producera en användbar gas.
Potentialen för kraftvärme avgörs av det värmeunderlag som kan utnyttjas.
Enligt preliminära studier kan dock värmepumpar konkurrera om värmeunderlaget även med elpriser som antas gälla här, vilket skulle minska kraftvärmepotentialen. Den minskas också av spillvärme samt att en del värmekapacitet enbart är tänkt för den kallaste årstiden.
l efterföljande kapitel behandlas olika elproduktions- och förbränningstekniker som inte är så vanliga i dag.
Förgasning Förgasning är inget nytt sätt att omvandla olika fasta bränslen på. Gengas användes under andra världskriget. Det som har gjort forgasning intressant i dag är möjligheterna att nå relativt hög verkningsgrad och flexibilitet. Det finns idag inte någon kommersiell storskalig förgasningsanläggning i världen. I Holland byggs dock for tillfället en demonstrationsanläggning.
Förgasningsprocessen är en teknik där bränsle i fast form biobränslen, kol omvandlas termiskt till en brännbar gas. Storskalig förgasning kan liknas vid en kemisk fabrik och är därför komplicerad. Bland annat den
av anledningen passar forgasning av olika bränslen bäst i stora anläggningar på flera hundra MW el. Med teknisk utveckling kan mindre enheter for kraftvärrneproduktion också bli aktuella.
Olika bedömningar om när forgasning kan tänkas bli en kommersiellt aktuell teknik ligger alla en bit in på ZOOO-talet.I våra scenarier har vi dock varit optimistiska och räknat med en stark introduktion redan före år 2010.
Vindkraft
Vindkraft blir redan i dag mer och mer intressant. Vindkraftens stora fördel är dess fömybarhet. Vattenfall planerar för närvarande att bygga en andra generationens vindkraftverk demonstrationsanläggning i storleksordningen 3 MW. Preliminära teoretiska studier av detta aggregat visar att kostnadssituationen börjar närma sig de mindre, kommersiellt byggda aggregaten, även om aggregatstorlekar runt 300-400 kW för närvarande är de mest lönsamma med en produktionskostnad på i bästa fall ca 30 öre/kWh.
Vindkraft ger inte upphov till några miljöstömingar i vanlig bemärkelse. Under gång avger aggregaten ljud från maskineri och blad. Fågellivet har hittills inte ansetts ta någon större skada. Radio- och tv-sändningar kan dock störas av stora aggregat. Vindkraftaggregaten blir också väl synliga vilket kan påverka landskapsbilden negativt.
Bilaga 21 s. 106I utredningen Läge för vindkraft" SOU 1988:32 redogjordes för potentialen samt tänkbara lokaliseringar av aggregat både till havs och på land. På land visade man på platser som motsvarade en elproduktion med stora anläggningar om 3 MW, med en radie på ca 7 TWh 300 m till närmsta bebyggelse. Med 500 meters radie ändrades den tänkbara produktionen till ca 1,5 TWh. Till havs skulle enligt utredningen ca 20 TWh kunna placeras ut.
Vågkraft Sedan 1970-talet har man försökt utnyttja energin i havets vågor på många olika sätt. En av de internationellt mest uppmärksammade teknikerna är den svenska s. slangpumpstekniken.
Slangpumpstekniken arbetar efter principen att en slang som dras ut får en mindre diameter. Genom att sätta backventiler i slangen kan man alltså utnyttja detta faktum till att pumpa vatten förbi en vanlig vattenturbin.
Slangpumpstekniken har demonstrerats i pilotskala, men för att kunna utveckla fungerande kraftverk krävs dock både investeringar och byggande av fullskalemodeller.
l Danmark har institutet för skeppsteknik och havsteknik arbetat med principer för vågkraftverk som liknar slangpumpens.
I Norge har två helt andra principer demonstrerats vilket bl. a. har föranlett en leverans av en anläggning på 500 kW till Tongaöama.
Ett vågkraftverk i Östersjön med effekt på 25 MW täcker yta
en ca en av 3 -4 kmz. Denna yta motsvarar ganska väl den yta som motsvarande mängd havsbaserade vindkraftverk skulle uppta. Men antalet bojar i så stora vågkraftverk är betydligt flera än antalet vindkraftaggregat ca 50 ggr. Sjöfart och fiske blir därför sannolikt mycket svårt att upprätthålla i ett område med vågkraftverk.
Bruttopotentialen i svenska vatten har uppskattats till ca 34 TWh/år.
Bränsleceller En bränslecell fungerar som en galvanisk cell batteri. Ett bränsle oxideras genom elektrokemiska processer. Den kemiska energin omvandlas direkt till elektrisk energi. För att man kontinuerligt ska kunna få ut någon effekt måste man fortlöpande fylla på bränsle. I en väte-syre cell använder man väte som bränsle. Vätet kan utvinnas från till exempel naturgas.
l dag är det främst fyra tekniker som man försöker utveckla för kommersiell introduktion. Dessa utnyttjar fosforsyra, alkaliska lösningar, karbonsmältor eller en fast oxid som elekrolyt.
För svenskt vidkommande är fosforsyra PAFC och smältkarbonat MCFC bränsleceller de typer som anses ha den största potentialen.
Teoretiskt kan man komma nära 100% verkningsgrad mellan total ener-
i det tillförda bränslet och erhållen kvantitet elenergi. I praktiken begränsas dock verkningsgraden på grund av ofullkomligheter i tekniken till mellan 40 och 60% av ingående bränsle.
De främsta fördelarna med bränsleceller är de låga utsläppen av miljöskadliga ämnen och den höga verkningsgraden. Utsläppen av svavel- och
Bilaga 21 s. 107kväveoxider bedöms ligga under 10 mg/MJ bränsle resp 15 mg/MJ bränsle
för en anläggning på 200 kW el. Utvecklingen bränsleceller i dag kan indelas i två huvudinriktningar, av smá lokala anläggningar i närheten avnämaren av och värme, och av stora kraftvärmeanläggningar. Bränsleceller är komplicerade anläggningar och behöver fortfarande
utvecklas För kunna bli ett alternativ För storskalig användning. att bedömmning är kommersiella storskaliga anläggningar kan börja Vår att byggas några år in på nästa sekel.
Solceller
teknik där solljuset omvandlas direkt till lågspänd likström. Solceller är en används solceller främst i system utan att vara anslutna till l dag egna något elnät, i tjällstationer. För att anläggningen ska kunna användas ex. perioder med lite eller inget ljus kan elektriciteten ackumuleras i under t.ex. batterier. Praktiska verkningsgrader för solceller i dag ligger på ca 25 %, även om
avancerade laboratorieceller uppvisar en verkningsgrad på ca 40 °/0.
producera l TWh med sollceller går det åt ca 7 Mm2. Konsult- För att VBB har räknat det finns 160 miljoner m2 söderorienterad firman ut att ca takyta i Sverige. Dessa skulle kunna tänkas producera 25 TWh om verk-
ningsgraden förutsätts vara 15-25 %. Kommersiellt framställd med solceller som kan konkurrera med an-
kraftproduktion vi kunna möjligt tidigast en bit in på 2000nan anser vara
talet.
ORC
ORC står För Organic Rankine Cycle. En ORC anläggning arbetar med en
organisk vätska arbetsmedium i en process som i allt annat överenssom stämmer med konventionell s. Rankine-cykel. en Genom utnyttja organiska arbetsmedier med "lägre" ångtrycksatt kurvor än vatten kan ORC anläggning arbeta effektivare vid lägre en 200°C. Detta faktum gör att spillvärme kan utnyttjas för temperaturer elproduktion med l0-20% verkningsgrad beroende på spillvärmens ca temperatur. Bortsett från att arbetsmediet är annorlunda valt, är processen
i övrigt identisk med den enkla ångkraftprocessen. Exempel på industribranscher där spillvärme lämpligt För elproduktion
kan återfinnas är
pappers-massaindustrin smältverken raflinaderier kemisk industri cementindustrin sopförbränningsanläggningar fjärrvärmeanläggningar -
Bilaga 21 s. 108Bostäder och service m. m. Energiteknikutveckling 1987-2015 inom sektorn bostäder och service m. m. kommer i stor utsträckning att inriktas på effektivisering och komplettering av dagens teknik samt minskad miljöpåverkan. Även med
stora insatser kan man inte räkna med att under de drygt två decennier,
som prognostiden täcker, kunna utveckla någon radikalt energiteknik för
ny uppvärmningssystem eller användningen hushålls- och driftel. Dagens
av teknik har utvecklats under betydligt längre tid. Det är därför sannolikt att uppvärmnings-, ventilations- och belysningssystemen kommer att bestå
av vidareutvecklingar av teknik som i dag redan är i bruk eller under utveckling. Några helt nya system kan inte tas fram och introduceras kommersiellt på så kort tid.
Teknik som minskar energiåtgången för uppvärmning och varmvatten Den specifika energiåtgången för uppvärmning och varmvatten i nyproducerade bostäder är i dag 20- 25 % lägre än genomsnittet för befintliga hus. Talen för nyproduktion förutses minska med ytterligare tredjedel
ca en fram till år 2015. Teknikutvecklingen som väntas ligga till grund för det minskade behovet består av en mängd olika åtgärder. Bland annat förutses fönsterkonstrukzionen samt datoriserade styr- och reglerutrustning bli viktiga komponenter.
Fönstertekniken förutses nämligen leda till halvering värmeförlus-
en av terna jämfört med dagens konventionella treglasfönster. Smarta fönster utvecklas nu, där skikten kan påverkas elektriskt, kanske automatiskt, så att instråjningen dämpas varma sommardagar, och utstrålningen dämpas kalla vinternätter. Andra byggnadsmaterial av bl. a. glas kommer likaledes att öka den passiva solvärmen utan att öka värmeförlusterna.
Solvärme i form av takintegrering väntas i framtiden kunna täcka
upp till 60 av varmvattenbehovet i flerbostadshus och något mindre andel
en vad gäller småhus. För fjärrvärmen väntas solvärmelagring ökad betydelse.
För ventilationssystem i såväl lokaler som flerbostadshus och småhus förutses en fortsatt utveckling mot sektionering och styrning. Denna beräknas ge ett luftflöde som är anpassat till de varierande behoven i byggnader och som beror på utnyttjningsnivån. Här är det även tänkbart att utveckling av sensorer för koldioxid, luktämnen och fukt kan användas i kombination med förbättrad styrning och reglering av ventilationssystemet. l vissa fall väntas detta leda till ökad luftomsättning, eftersom dagens bostadsbestånd beräknas ha en omsättning som i genomsnitt understiger byggnormernas 0,5 oms/h. l vissa radonhus och "sjuka hus" måste luftomsättning vara högre än normerna.
Detta i sin tur väntas ställa krav på återvinning av värme frånluften.
ur Med högre energipriser och ökad luftomsättning blir det lönsamt att ta fram teknik som ökar värmeåtervinning effektivare värmeväxling
genom och med effektivare värmepumpar. Detta gäller även befintliga bostäder med självdragssystem. Värmefaktorn för värmepumpar till flerbostadshus
Bilaga 21 s. 109förutses öka till ca 3,0. Teoretiskt kan den bli nästan lika effektiva även för mindre anläggningar för småhus.
Till följd av det kraftigt reducerade nettoenergibehovet för uppvärmning förutses en fortsatt behov av direktverkande elvärme. Detta trots en påtaglig höjning elpriset, och i första hand områden där alternativa
av uppvärmningskällor saknas. Utvecklingen förklaras av att elvärmen har låg total kostnad. Denna är i sin tur en följd av att elvärmens fasta kostnader i form av installation och material är relativt blygsamma. Teknikutvecklingen förutses således leda till ännu effektivare elelement samt, i samband med ökad tillämpning av differentierade eltariffer, till effektivare ackumulerande elelement. I en del nyproducerade småhus förutses direktverkande elvärme kunna kombineras med en braskamin, som används som spetslast.
Pannverkningsgrader För såväl småhus flerbostadshus, lokaler och fjärrvärmen, förutses en
som påtaglig förbättring av verkningsgrader för värmepannor och varmvattenberedning. Detta gäller både förbränningspannor och, i något mindre utsträckning, elpannor som har höga verkningsgrader i utgångsläget.
Tabell 6.13 Årsmedelsverkningsgradenför olika uppvärmningssystem Verkningsgrad 1987 2015 SMÅHUS
| Olja | 0,74 | 0,78-0,86 |
| Fjärrvärme | 0,80 | 0,8l-0,90 |
| Ved | 0,55 | 0,57-0,60 |
| Elvärme | 0,88 | O,89-0,9l |
FLERBOSTADSHUS OCH LOKALER
| Olja | 0,84 | 0,86-0,90 |
| Fjärrvärme | 0,80 | O,82-0,90 |
| Elvärme | 0,91 | 0,92-0,93 |
Källa: Underlagför energiprognoser,Scenarier.Framtida energianvändningi bostäder och Iokaler, Statensenergiverk, oktober 1989.
I tabellen återges intervallen för den möjliga utvecklingen av årsmedelsverkningsgraden för el- och förbränningspannor för villor, block- och panncentraler samt fjärrvärmeverk. Var i intervallet man hamnar beror bl. a. på den allmänna ekonomiska tillväxten och energiprisutvecklingen.
Som framgår av tabellen förutses den kraftigaste förbättringen av verkningsgraden äga rum på småskaliga förbränningspannor. I stora anläggningar beräknas förbättringen bli mindre. Ett ökat inslag av datoriserade styr- och reglerutrustning för villapannor förväntas också. Denna åtgärd är redan vidtagen för större anläggningar, varför förbättring av verkningsgraden inte kan bli så stor där. För block- och panncentraler väntas den ökade verkningsgraden bero delvis på en ökad och effektivare rökgaskondensering,
Framsteg väntas också på fastbränslesidan, där användning sker till stor del inom fjärrvärme, men även i blockcentraler och större panncentraler.
Bilaga 21 s. 110Där väntas verkningsgraden för pulver, pellets, flis och briketter i eldade pannor höjas till oljans nivå i samband med en kontinuerlig lastreglering och en Ökad användning av rökgaskondensering. En viss förbättring av verkningsgraden för vedpannor för småskalig förbränning förutses.
Naturgaspannor för villor är i dag något billigare och effektivare än motsvarande oljepannor. Verkningsgraden kan uppskattas till ca 0,89 årsmedelvärde mot dagens oljepannor som har 0,74. Verkningsgraden bedöms kunna höjas till närmare 100% genom kondensering av rökgaser och vidare utvecklingen av dagens brännare. Merkostnaden för investeringar i pannor för rökgaskondensering uppskattas till mellan 50 och 100 %.
Även för kombipannor förutses teknikutvecklingen leda till förhöjda verkningsgrader från dagens relativt låga nivå.
Iüärrvärmens verkningsgrader väntas allmänt förbättras, både när det gäller förbränning och distributionsförluster. I samband med utbytet av gamla kulvertsystem mot nya, bättre isolerade kulvertar, förutses en påtaglig minskning av värmeförluster.
Energisnålare belysning och apparater Den förväntade teknikutvecklingen av driftel- och hushållselanvändning känneteckanas av en påtagligt ökad effektivitet för belysningen, ventilationsfläktar samt kontors- och hushållsapparater.
På belysningssidan sker en snabb utveckling av lysrörslampor och effektivare annaturer. Ljusstyming med ljusdetektorer som ger impulser för att tända eller släcka vid behov blir också allt vanligare och mer effektiva. Nya elektroniska driftdon förekommer redan nu som driver lysrören med högfrekvens på 25-40 kHz i stället för elnätets normala 50 Hz. När de är helt utvecklade beräknas driftdonen leda till energibesparingar på närmare 20%.
Högtrycksnatrium- och metallhalogenlampor blir effektivare. Nya typer av halogenglödlampor kan t.ex. ge lika mycket ljus med 50 W som en normal 150 W lampa.
Tabell 6.14 Genomsnittlig förbrukning för hushållsapparater
| Apparat | Genomsnitt 1985 Småhus | Specifik förbrukning kWh/år Flerbostadshus | Bästa på svenska marknaden 1989 |
| Kyl | 400 | 400 | 180 |
| Kombi | 770 | 700 | 550 |
| Frys | 870 | 800 | 400 |
| Elspis | 650 | 500 | . |
| z | . | ||
| k k | 290 | 230 | 150 |
vättrxriuaeisslcliln
400 300 2503 Torktumlar 240 230 1803
Uppgifter saknas. 2Exklusive varmvattenenergi. 3För användningsnivå enligt småhus. Källa: Underlagför energiprognoser,scenarier, "Framtida energianvändning bostä-i der ochlokaler". Statensenergiverk,okt 1989
Bilaga 21 s. 111lll
Även belysningsplanering förutses leda till effektekniska lösningar som tiviserar elanvändningen inom bostäder och lokaler. Introduktion av varvtalsreglering i ventilationssystem, och bättre dimensionering av dessa väntas också bidra till effektivare elanvändning. Kommersiellt tillgängliga hushållsapparateri dag visar en betydligt lägre energiåtgång än apparater som såldes för 10 år sedan. Som framgår av nedanstående tabell finns det redan i dag apparater som är 50% mer effektiva än motsvarande maskiner för fyra år sedan. Att hushållselförbrukningen ändå har ökat beror på att använder fler apparater. Här kan man dock förvänta sig en viss mättnad framöver. Teknikutvecklingen mot ännu effektivare hushållsapparater väntas fonsätta. Om i dag skulle välja den mest effektiva tekniska lösningen man apparater finns inte på marknaden, men man vet vad som skulle kunna göras skulle elåtgången kunna minska med 74 °/o.En stor del av teknikutvecklingen för hushållsapparater kommer att bestå av att göra dessa prototyper kostnadseffektiva och kommersiellt tillgängliga.
Industri
Energiteknikutvecklingen för industrin väntas i mindre utsträckning än för bostäder frågan effektivisering och komplettering av befintlig vara om teknik. En större del industrins energiteknikutveckling väntas bli inrikav tad på att minska elanvändningen genom övergång till effektivare procesoch eventuellt byte till andra energislag. Samtidigt höjs kraven när det ser gäller miljöpåverkan mer än för bostadssektom. Industrins större behov teknik härrör delvis från exportindustrins av ny oförmåga att vältra över de förväntade energiprishöjningama på konsumenterna. Exportprishöjningar väntas i stället leda till marknadsandelsförluster, minskad lönsamhet och eventuellt till nedläggningar. Det är produktivitetsökningar exportindustrin kan klara energiprishöjgenom inte förekommer i konkurrentländer. En omstrukturering med ningar som effektivare processer kan uppväga energiprishöjningama och effekterna av de strängare miljöbestämmelsema. Ny energiteknik torde därför vara den bästa utvägen. Energiteknikutvecklingen inom industri berör följande huvudområden: processenergi och tekniska systemlösningar värmeåtervinning och försäljning av överskottsvärme ur ventilations- luft, avloppsvatten, processer, ugnar etc energilagring styr- och reglerutrustning i processer och ventilationssystem fläktkonstruktion och dimensionering varvtalsreglering cirkulationspumpteknologi elpannor och värmepumpar isolering och tätning byggnader och värmedistributionssystem - av belysning - På processidan förekommer en hel del gemensamma energiintensiva användningsområden. Bland dessa finns: malning/raffmering -
Bilaga 21 s. 112torkning -
värrnning/värrnebehandling -
smältning -
kylning -
frysning -
formning -
hopfogning -
elektrolys -
katalys -
strömning -
övrig energimotiverad materialutveckling ytkemi, ytfysik -
Energiutvecklingen inom industrin täcker alltså ett mycket stort område. Utanför de gemensamma användningsområdena finns det också många andra processer och arbetsmoment som endast förekommer i vissa industribranscher. Många av dessa är energiintensiva.
Massa- och pappersindustrin, följd av järn- och stål, är den största energiförbrukaren bland samtliga industrigrenar. De båda branscherna är också de största elförbrukarna. Industrisektoms största teknikbehov bör därför härröra från nyss nämnda branscher.
l ex. massa- och pappersindustrin går ca 60 °/0av den totala elforbrukningen till pumpar, fläktar, omrörare och övrig motordrift. En tioprocentig förbättring av elmotorers och pumpars verkningsgrad leder dock bara till mindre elbesparingar jämfört med de möjligheter som själva processutvecklingen ger. En minskad viskositet hos ett pumpat medium, eller ett minskat behov av att pumpa vissa medier, kan ge betydligt större elbesparingar. Det är därför sannolikt att energiteknikutvecklingen kommer att inriktas mer på själva processerna och mindre på de tekniska komponenterna i tillverkningen.
Teknikutvecklingen väntas underlätta övergången från en process till en annan som är mindre energikrävande.
l massaindustrins flisrañinörer finns ex. möjligheter att övergå till s. dubbelskivrafinorer och att använda alkalitillsatser i tillverkningsprocessen. Det kan leda till en elbesparing på ca 20 °/o.Med något högre elpriser blir en sådan övergång ännu mer lönsam.
Inom trävaruindustrin är torkningsprocessen en stor energiförbrukare. Den för 30 °/0 branschens totala energianvändning. Även här
svarar ca av finns olika processer med varierande specifik energianvändning. Införandet av kondensationstorkning i t.ex. trävaruindustrin skulle innebära energibesparingar på totalt ca 25 %.
För järn- och stâlindustrin och ferrolegeringsverk är ex. smältningen den största elförbrukande processdelen. Det är här och i kringutrustningen som utvecklingen kan förväntas.
Det finns många liknande exempel inom basnäringama där övergång till andra kända processer kan minska energianvändningen. Genom teknikutvecklingen kan övergången underlättas och investeringen optimeras. Det bör emellertid påpekas att övergången till nya processer kan innebära investeringar som är för stora, för riskabla eller helt enkelt olönsamma. Elektrolysprocessen i aluminiumframställning samt klor/alkaliframställ-
Bilaga 21 s. 113ning inom kemikalieindustrin är exempel på processer med höga substitutionskostnader som ger upphov till stora behov av ny teknik.
Ett annat område där man kan vänta sig en ökad satsning på teknikutveckling är elproduktion med industriellt mottryck. Detta gäller bl. a. nya kemikalieåtervinningsprocesser såsom trycksatt förgasning av lutar samt biobränsleförgasning. Industri som i dag använder mottrycksproduktion är massaindustrin, kemisk industri, järn- och stålverk, sågverk och livsmedelsindustrin.
Det finns också utvecklingsbehov och möjligheter för energiteknik som inte ingår i processer. Värmeåtervinningsmájligheterna bedöms i dag som stora inom industri, till stor del som följd av rikliga mängder spillvärme
inte återvinns. Återvinning denna och även försäljning till fjärrvärsom av menätet utgör en viktig tekniksatsning.
Ett annat viktigt område med utvecklingsmöjligheter är tillämpningen av varvtalsreglering på motordriften. Verkningsgraden för motorer kan höjas avsevärt. Om man har ett stort antal motorer inom industrin, blir effekten märkbar. Inom exempelvis en massafabrik kan i dag förekomma mellan 5 000 och 10000 elektriska motorer av olika slag.
På belysningssidan finns det ett stort behov av tekniköverföring och tillämpning. Om man går över till ex. lågenergirör kan man sänka elanvändningen med 25% utan att försämra standarden, enligt föreliggande uppskattningar.
Även på uppvärmningssidan, särskilt för industrins lokaler,
kan nya arbetsmiljökrav på ventilationssystem leda till ett stort behov av ny teknik för spillvärmeanvändning, värmeåtervinning ur frånluft samt värmepumptillämpningar.
Arbetskraftsâtgång och elproduktion
Detta avsnitt bygger på beräkningar som gjorts för att uppskatta antalet arbetsskador vid olika elproduktionsprocesser.
Hur mycket arbetskraft som åtgår vid anläggning och drift finns för följande kraftslag: kol-, olje-, flis- och naturgaskombikondens samt för flisoch torvkraftvärme och vindkraft. Förutsättningarna för respektive kraftproduktionsslag redovisas i tabell 6.15, där arbetskraftåtgången är uttryckt i manår/TWh el.
Personalåtgången på kraftvärrneverken har antagits vara fördelad på samma sätt som produktionen, dvs. ca en tredjedel och två tredjedelar värme. Utnyttjandetiden för alla anläggningarna, utom för vindkraft, har antagits till 6000 För att kraften ska vara tillgänglig vid kämkraftsavvecklingen måste den vara fárdigbyggd år 2010.
Arbetsåtgången vid vindkraftsbaserad elproduktion har beräknats med ett antagande om en genomsnittlig elproduktion per år på 7,4 GWh/aggregat. Tillverkning, anläggande och drift har angivits med ett medelvärde för havs- och landbasering.
I tidigare kapitel har olika scenarier redovisats där fördelningen av olika kraftproduktionssätt framgår. Med utgångspunkt från dessa har den totala insatsen av arbete beräknats. Figur 6.7 och 6.8 visar den totala arbetsåtgången i respektive scenario med hög ekonomisk tillväxt.
8-l0-Oll0
Bilaga 21 s. 114Produktionsfördelningen har uppskattats genom ett antagande om
av
jämnt fördelad nyproduktion mellan åren 2000 och 2010 av den kraft en
är redovisad i scenarierna för år 2015. som
Tabell 6.15 Beräkningsñrutsättningar, manår/TWh
Anläggning Drift
Vindkraft 3 MW
| Land | 7 311 | 1 13 |
| Hav | 5 547 | 83 |
| Kolkondens 600 MW | 3055 | 119 |
| Oljekondens 600 MW | 2 361 | 96 |
| Naturgaskombikondens 600 MW | 1 458 | 72 |
| Fliskondens | 2 950 | 267 |
Fliskraftvärme 34 MW el/7OMW värme 1458 72 Torvkraftvärme 120 MW el/190 MW värme .810 42 Inkluderar ävenarbetsåtgångvid tillverkningen.
Figur 6.7 Total arbetsåtgångmedbasalternativ, högekonomiskutveckling MAN/ir. VINDBH ÖIOKDYIBH OIJakoBH
1310 2011- 1015
15050- :om - VlNDSH 601W - :Biolonsuwljako SH . JM,KN SL 2003 2009 H35 1006 21 200% 2009 1010 2011" 2015
Bilaga 21 s. 115Dessutom tillkommer arbetstid för att bygga om värmesystem, arbeta med olika sparåtgärder osv. Hur mycket detta skulle kräva har vi inte möjlighet att bedöma.
Arbetskraftsbehovet kan ses i relation till den tillverkande industrins totala antal sysselsatta l miljon, de som är sysselsatta i byggnadsverksamheten 0,3 miljoner eller den totala sysselsättningen i Sverige 4,5 miljoner.
7¶Global
Bilaga 21 s. 117begränsning av växthusgaser
I detta kapitel redovisas ett par mycket förenklade internationella energiscenarier som utgör bakgrunden till olika alternativa utvecklingsvägar för den svenska ekonomins utveckling. Detta har gjorts mot bakgrund ett
av par starkt stiliserade internationella scenarier. Dessutom belyser vilka konsekvenser de tänkta internationella utvecklingsförloppen kan få för svensk industri.
Internationella energiscenarier
De internationella scenariema bygger på mycket långtgående Förändringar och starka förutsättningar. De tecknar dels en konventionell bild, dels en utveckling där hela världen aktivt med alla medel och till relativt
- höga kostnader genomför en globalt omfattande politik mot växthuseffekten.
Framtidsbildernas roll av enbart illustrativa räkneexempel måste därför understrykas.
Tiden fram till sekelskiftet
För tiden fram till sekelskiftet anges bara ett utvecklingsförlopp, kon-
en ventionell projektion av världens energianvändning och -försörjning Denna framtid antas i huvudsak kännetecknas av "n0rmala förhållanden utan långvariga kriser eller betydelsefulla överraskningar av politisk, ekonomisk eller teknisk natur. Mot bakgrund av den aktuella utvecklingen i Östeuropa kan denna förutsättning redan förefalla överspelad.
Särskilt bör noteras att en förutsättning är att några mer omfattande effekter av miljöpolitiken på energiefterfrâgans storlek eller fördelning på energislag inte uppkommer under tidsperioden.
Till grund för projektionerna i det följande ligger ett antagande den
om ekonomiska tillväxten i OECD-området på omkring 2,5 °/0per år och något högre i övriga världen, dvs. i östländema och utvecklingsländerna. De senare antas ha en ökning av energiefterfrágan i takt med den ekonomiska utvecklingen. Detta kanske kan betraktas som ett osäkert antagande särskilt mot bakgrund av den aktuella utvecklingen i öststatema och den skugga som skuldsituationen i fattiga länder kastar på deras möjligheter till ekonomiskt framåtskridande.
Bilaga 21 s. 118Tabell 7.1 Energiñrbrukning i världenåren 1988och 2000,Mtoe
1988 2000 Årlig ökningstakt 0/0
| QECD-länder | 4001 | 4 830 1,7 |
| Ostländer | 2 745 | 3 970 3,1 |
| Utvecklingsländer | 1 312 | 1 960 3,4 |
| Summa | 8058 | 10760 2 5 |
Exklusive "nya" samt icke kommersiella energislag.
Utvecklingen av primärenergiefterfrågan fördelad på länder sammanfattas i tabell 7.1.
OECD-ländemas andel av totalförbrukningen sjunker som följd av lägre tillväxt och högre energieñektivitet. För världen som helhet motsvarar utvecklingen ungefär efterfrågetillväxten åren efter oljeprisfallet 1986.
Utveckling på längre sikt För tiden efter sekelskiftet fram till 2015 redovisas två scenarier, ett konventionellt och ett miljöanpassat. Osäkerheten ökar i detta tidsperspektiv såväl beträffande den ekonomiska utvecklingen och energibehovet som resursuttömningen.
Utgångspunkt vid beräkning av det konventionella scenariet har varit det förbrukningsmönster som angivits för år 2000 samt de prognoser för 2010 som nyligen redovisats av IEW. Den ekonomiska tillväxttakten antas även under denna period ligga i intervallet 2,5 3°/oårligen.
-
På basis av starkt förenklade antaganden får vi då en utveckling för den primära energiefterfrågan enligt tabell 7.2.
Tabell 7.2 Konventionellt scenarioför världensenergiförbrukning 2000-2015, Mtoe
2000 2015 Årlig ökningstakt °/0
| QECD-länder | 4 902 5 595 0,9 |
| Ostländer | 4 121 6 270 2,0 |
| Utvecklingsländer | 2 408 4 615 4,4 |
| Summa hela | 11481 16 480 2,4 |
världen
Inkl ickeallokerade "nya" samt icke kommersiella" energislag
Detta mot en årlig ökning på drygt 2,4% under 2000-talet att
svarar jämföra med 2,5 °/oöver hela perioden. En viss sänkning av tillväxttakten antas alltså äga rum under nästa sekel.
Denna sänkning kan främst härledas till de rika länderna och i viss mån de centralplanerade ekonomiema, medan en ökning sker i de mindre utvecklade delarna världen; från 4,1 °/0per år under resten av detta sekel
av till 4,4% i början av nästa sekel. Bakom den senare utvecklingen antas ligga betydande ökning av den kommersiella användningen av biomas-
en
samt mer grundläggande förändringar som industrialisering, urbanisesa ring och befolkningsökning.
Bilaga 21 s. 119Ett scenario för aktiv och globalt samordnad politik mot en växthusefekten
Under de senaste decenniet har en rad olika internationella studier av den globala energianvändningens inverkan på klimat och miljö genomförts. Efterfrågeuppskattningama i sådana studier är vitt spridda och överensstämmer sällan med konventionella uppfattning som den som redovisas en Vanligen antas i sådana studier en betydligt lägre användningsökovan. ning. Med utgångspunkt från några aktuella studier på detta område och då särskilt ännu icke publicerad studie av Förenta Staternas en miljövårdsmyndighet EPA diskuteras i det följande hur en kraftfull och världsomspännande politik inriktad på att fördröja och minska en eventuell växthuseffekt skulle återverka på det internationella energianvändningsmönstret. En globalt omfattande växthuspolitik kan naturligtvis utformas på flera vis och mer eller mindre effektivt eller rättvist. Vårt miljöscenario, som är tänkt att återspegla en samfälld och mycket högt prioriterad miljöpolitik från alla länder, kan då innefatta bl. a. följande antaganden; lnvesteringsbesluten beaktar redan i slutet av 1990-talet växthuselfek- terna, vilket leder till ytterligare ökad effektivitet i energiutnyttjandet. Kärnkraften byggs ut. - Naturgasens andel förbrukningen av fossila bränslen främjas. - av Forskning och utveckling bl.a. solkraften och biomassa gör dessa - om energikällor konkurrenskraftiga efter sekelskiftet. Energiförbrukningen minskar med 15% över hela världen, oberoende tidigare utvecklingsnivå och per capita inkomst. Det kan starkt av ifrågasättas detta är politiskt möjligt eller ens ekonomiskt elTektivt. om Ved och biomassa-användningen vidgas utan att detta kommer i kon- flikt med de krav på skogsplantering och livsmedelsproduktion som utgör andra viktiga komponenter i politik för uthållig utveckling". en Dessa åtgärder kompletteras med andra utanför energiområdet. Det antas här liksom i EPA-studien att politiken inte medför några grundläggande förändringar i levnadsstandarden eller konsumtionsmönstret. Samtidigt bör dock noteras att EPA inte genomför någon analys av kostnader eller kostnadseffektivitet. Om antar att denna politik, införs i vårt konventionella scenario man kan notera att en sämre effektivitet och annorlunda fördelning på länder och energislag i utgångsläget ger en väsenligt högre förbrukning särskilt i utvecklingsländerna. Enkelt uttryckt ökar då utrymmet för kostnadseffektiva politiska åtgärder, medan grundförutsättningen en lägre ekonomisk tillväxttakt gör resurstillgången knappare. Miljöscenariet förutsätter globalt omfattande politik mot växthusefen fekten utan några hinder i form av av enskilda länders utvecklingsnivå eller politiska system. Självfallet är detta ett mycket starkt antagande. Vi bortser således från de problem som kan uppstå dels när det gäller anslutning till politiken, dels de fördelningsproblem som uppstår vid desseffektiva genomförande. Miljöpolitikens inverkan på energiprisema ger naturligtvis komparativa fördelar i industriproduktionen för de länder som skulle stå utanför, om bara politiken inte antogs av alla världens länder.
Bilaga 21 s. 120Figur 7.1 Utsläppavkoldioxid/capita relaterat till befolkningsstorlek
57% B
U
Canada
AL
Find
L D
UK C Cl
N hiunJqnn
UU
H7
U
mi
U
othnbh Satakunta
U D
w U
Southu.
0 500 1000 isoo
Population
Källa: Ambio
Med rätta kan de fattiga utvecklingsländerna hävda att växthuseffekten åtminstone när det gäller koldioxidutsläpp från fossila bränslen och freoner till största delen är en följd av de rika ländernas industriella utveckling. Denna konflikt illustreras av följande figur. Samtidigt kan konsekvenserna av växthuseffekten på klimatet och förutsättningarna för jordbruket i hög grad komma att försvåra den nödvändiga ekonomiska utvecklingen i dessa länder.
I det följande antas alltså från global synpunkt kostnadseffektiva
att -
åtgärder i de fattigare delarna av världen genomförs, delvis genom tekniskt och finansiellt bistånd från industriländema.
Några tänkbara åtgärdsområden har redovisats ovan. Endast åtgärder på energiområdet beaktas dock och de eventuella begränsningar som andra aktiviteter eller samhällsintressen skulle kunna medföra lämnas därhän i detta sammanhang, ex. konflikten mellan skogsplantering och användning av brännved i fattiga länder.
Vår tankekonstruktion utgår från referensscenariet och de förbrukningstal som där redovisas.
Miljöscenariet redovisar starkt förenklat hur världens energibalans år 2015 skulle kunna ändras för att bibehålla koldioxidutsläppen på 1988 års nivå. Detta kan då naturligtvis genomföras på olika vis, beroende på vilka förutsättningar som görs om priser och marknadsförhållanden, teknisk utveckling m. m.
I det följande representeras det globala miljösamarbetsscenariet av en jämfört med referensscenariet mycket långtgående kolersättning särskilt i de mer industrialiserade delarna av världen.
I andra hand ersätts oljan och naturgasen. Vidare effektiviseras energi-
Bilaga 21 s. 121l2l användningen. De icke fossila energislagen ges största möjliga andel. Som ett resultat av dessa antaganden får vi scenario enligt tabell 7.3. Tabell 7.3 Miljöscenario år 2015, Mtoe
| OECD | Öst- stater | Utveck- Summa hela lings- länder | världen | |
| Olja | 1 260 | 518 | 868 | 2 646 |
| Kol | 566 | l 008 | 276 | l 850 |
| Naturgas | 742 | 1 335 | 848 | 2 925 |
| lçäm-lvattenkraft | 1 260 | 1 040 | 460 | 2 760 |
| Övrigt | 1 100 | 1090 | 1695 | 3 885 |
| Totalt | 4 928 | 4991 | 4146 | 14066 |
Vatten ochkärnkraft räknad somekvivalent fossil förbrukning
Totalt har energiförbrukningen jämfört med referensscenariet minskat med 15°/o.Kolets bidrag har dock fallit med mer än hälften; oljeförbrukningen har fallit med 30% och gasen med en fjärdedel.
De "nya energislagen kommer som en följd härav att dominera energibalansen på ett sätt som idag ter sig orealistiskt.
Tabell 7.4 Andelar för olika energislagår 2015,procent
Referensscenario Miljöscenario
| Olja | 23 | 19 |
| Kol | 28 | 1 3 |
| Naturgas | 24 | 21 |
| Käm-/vattenkraft 14 | 20 | |
| Övrigt | 11 | 28 |
En viss förändring sker också i länderfördelningen vilket framgår av tabell 7.5.
Tabell 7.5 Andelar för olika lñnderkategorier 2015,procent
Referensscenario Miljöscenario
| OECD | 34 | 35 |
| CPE | 38 | 36 |
| LDC | 28 | 29 |
Att de centralplanerande ländernas andel faller beror på den höga ökningstakt som antagits för kolförbrukningen i referensfallet, särskilt i Kina. Denna konsekvens skulle kunna mildras genom att det även i referenssoenariet förutsattes en effektivisering av användningen av fossila bränslen i de centralplanerade länderna där den specifika åtgången per producerad enhet är hög och utrymmet för hushållning betydande. Likväl antyder Kinas minskade kolanvändning svaghetema i varje mekanisk analys av den framtida energiförsörjningen; såväl sociala som politiska förutsättningar beaktas föga eller inte alls i flertalet prognoser, med undantag av rent demografiska förhållanden. Kostnaderna för en möjlig omställ-
Bilaga 21 s. 122ning av energisystemet är alltid svåra eller omöjliga att beräkna, liksom konsekvenserna för industriell utveckling och världshandel.
En miljöpolitik av här antytt slag förutsätter en mycket genomgripande
väl genomtänkt intervention i marknaderna för energi och och - energiförbrukande industri för att bli effektiv.
En sådan politik rymmer en rad olika åtgärder, beskattning av fossila bränslen, subventionering av energihushållning och effektivisering och stimulans till forskning och utveckling av energislag som inte bygger på förbränning.
l det tidigare angivna miljöscenariet har effekterna av en långtgående och globalt samordnad politik mot växthuseffekten illustrerats av en energibalans, vars sammansättning endast är avsedd att mycket grovt exemplifiera vilka substitutioner som kan komma i fråga.
sammansättningen av den icke-fossila delen av världens energibalans är i hög grad godtycklig eller spekulativ.
Bränslepriser och koldioxidskatter l referensscenariet har en prisutveckling antagits för olja respektive ångkol enligt tabell 7.6
Tabell 7.6 Pristörutsättningar för råolja ochkol, 1987 års dollar
| l 987 | 1995 | 2000 | 2015 | |
| Råolja fat | l8 | 20 | 26 | 35 |
| Kol ton | 39 | 45 | 55 | 60 |
En global klimatpolitik kommer att innefatta en rad olika åtgärder av
teknisk, politisk och/eller ekonomisk karaktär. l scenarieberäkningarna
har dessa starkt förenklat representerats av en koldioxidskatt.
Införandet global koldioxidskatt skulle som miljöscenariet dras-
av en
tiskt påverka den internationella bränslemarknaden. Jämfört med refe-
rensfallet kommer producentpriset att falla och konsumentpriset att stiga.
Hur skatten slår igenom på konsument- och producentledet avgörs av
utbudets och efterfrågans priskänslighet på de olika marknaderna. Ju
mindre mer elastisk efterfrågan är desto större mindre del av skatten
övervältras på köparen och omvänt. Ju mindre elastiskt utbud desto större
andel skatten absorberas producenten. Produktionskostnaderna ut-
av av
gör dock nedre gräns för producentprisets fall.
en
l jämförelse med referensscenariet år 2015 kan man räkna med att
- -
redovi- konsumentpriset på råolja skulle drygt fördubblas, medan kolimponpri-
Antagandet som sasutgör basalternativets skulle flerdubblas.
serna högfall. En utförlig dis-
Det bör också noteras att införandet av en skatt av den storleksordningkussionavde långsiktiga utvecklingstendenserna det här är fråga drastiskt påverkar produktionskostnadema för
en om, på de internationella substitutionsmöjligheterna är mellan olika
varor och tjänster. Ju sämre bränslemarknadernaoch
de påverkas produktionsfaktorer desto kraftigare blir kostnadsstegringarna. Speciellt hur av en global miljöpolitik kom- på kort sikt kan produktionsförlusterna bli betydande. Särskilt energiinmer att redovisasav ver-
tensiva branscher och länder där dessa är betydelsefulla kommer därvid ket under första halvåret 1990. att drabbas. Inom sådana branscher gynnas de länder där energielTektivite-
Bilaga 21 s. 123är jämförelsevis hög. I nästa avsnitt återkommer vi med mer specificeten rade beräkningar för hur sådana kraftiga energiprisökningar skulle kunna
slå mot svensk industri. Anpassningsmöjligheterna för olika länder beror naturligtvis på utgångsläget och förutsättningarna. I det fall det vore frågan om ineffektiva - proportionella minskningar utsläppen skulle länder med hög andel av fossilkraft i utgångsläget kunna ha relativ fördel om de hade möjlighet en öka andelen kärn-, vatten- eller vindkraft eller åstadkomma effektiva att sparâtgärder. En visserligen haltande analogi med sjuttiotalets oljeprisstegringar - oljan kan betraktas synnerligen energiintensiv vara kan ge en som en antydan vilka strukturella och världsekonomiska effekter en global om koldioxidskatt skulle kunna Det recycling problemet skulle dock i ge. s. miljöscenariet få karaktär och ett annat mönster beorende på hur en annan intäkterna den globala koldioxidskatten används och fördelas. av De negativa terms of trade"-eñektema en ensidig svensk introduksom tion koldioxidbeskattning skulle ge i fall av global beskattning mildras av något jämfört med vissa betydelsefulla konkurrensländer. För världen som helhet skulle dock beskattning den storleksordningen det här är fråga en av sannolikt, vad antagits tidigare, leda till en lägre ekonomisk om trots som tillväxt och lägre energiintensitet i denna tillväxt. en De ovannämnda antydda förändringarna i världshandeln med fossila bränslen får naturligtvis följdverkningar för handelsmönster och valutakurser. l det längre perspektivet missgynnas särskilt olje- och kolproducen- Exempelvis skulle detta i sig kunna innebära en försvagad position för ter. USA, Kina och Sovjetunionen och för några av våra viktiga nuvarande
handelspartners; Storbritannien och Norge. Den relativa produktionstillväxten mellan olika länder, vilken tillsammed utvecklingsnivå och konsumtionsmönster bestämmer världsmans handelns och växelkursernas utveckling, är emellertid alltför komplex för
att sådana enskildheter ska kunna generaliseras. En omfattande politik mot växthuseffekten kan dock på sikt få betydande effekter på våra konsumtionsmönster och den industriella utvecklingen. Energiintensiv industri kan bl. tvingas omlokaliseras från länder som a. kan eller vill på energislag med låga koldioxidutsläpp vatten-, kärn-, satsa vindkraft m.m. Vidare kan den eventuella växthuseffekten i sig påverka handelsmönsti det längre perspektivet via sina effekter på förutsättningarna för ret ex. jordbruksproduktion eller skogsbruk, vilket kan få konsekvenser för den
svenska massaindustrin.
Hur skulle industrin påverkas
Här ska vi försöka studera hur den svenska industrin kan påverkas om hela världen går för att motverka växthuseffekten. samman Vi börjar med analys verkningarna av en lika stor koldioxidavgift en av l00 öre/kg för alla länder. l början antar vi att man inte behöver betala på någon koldioxidavgift vid elproduktion. Därefter försöker vi göra en be-
Bilaga 21 s. 124dömning om även elproduktionen påverkas. Till att börja med tänker oss att alla länder skulle få de elpriser vi antagit för Sverige. Därefter ser hur det kan bli om vissa andra länder satsar på en annan strategi än Sverige avseende kärnkraft, gaskraft och vattenkraft.
Resonemanget i det följande grundar sig bl. a. på en stencil av Sören Wibe, Statens lantbruksuniversitet.
Koldioxidavgzft på fossila bränslen, inte på elproduktion
men En skatt på koldioxidutsläpp är liktydig med en punktskatt på användning av bränslen som innehåller kol. Skatten påverkar således en produktionsfaktor och får två effekter på produktionsteknik och kostnader. Dels sker en substitution i produktionstekniken i och med att de fossila bränslena blivit dyrare. Denna substitution innebär att man kommer att använda mindre kol per producerad enhet och mer av andra faktorer, arbete, kapital och framför allt energislag som undantas från den speciella skatt behandlar. Elenergi, biobränslen osv.. Dels sker också en fördyring av produktionen i och med att en produktionsfaktor blivit dyrare och ingen billigare. Koldioxidskatten påverkar således produktionsnivå, teknik och kostnader på principiellt samma sätt som en prishöjning på vilken annan produktionsfaktor som helst.
I början bekymrar vi oss inte om teknikförändringen, utan denna diskussion kommer senare. De för oss intressanta effekterna uppkommer genom kostnadshöjningen. Hur denna slår beror, generellt sett, på utseendet på de aktuella utbuds- och efterfrågekurvorna. I figurerna 7.2a-b illustreras två olika fall.
I fall 7.2a är både utbuds- och efterfrågekurvorna norrnalelastiska och den totala effekten blir där måttlig. I figur 7.2b är emellertid båda kurvorna nästan helt elastiska och där blir, som synes, effekten drastisk.
Figur 7.2a kan sägasmotsvara förhållandena på en totalmarknad. Figur 7.2b kan å sin sida sägas motsvara förhållandet då ett litet land
exporterar en i förhållande till bytesbalansens totalstorlek liten vara till stor
en världsmarknad. I detta senare fall är efterfrågekurvan närmast horisontell fast världsmarknadspris och produktionskostnaderna i stort sett fasta oberoende av produktionsnivå.
I det scenario som är aktuellt för oss har vi att räkna med att
en koldioxidskatt införs inte bara i Sverige utan även i våra konkurrentländer. Detta betyder att inte bara våra kostnader stiger, utan även andra länders. Vi har således att räkna med en förskjutning den aggregerade
av utbudskurvan, dvs. det fall som illustreras i figur 7.2a. Detta betyder att totaleffekterna kommer att bli måttliga för samtliga får
varugrupper som en kostnadshöjning.
Hur stora kommer då effekterna att bli Detta beror naturligtvis på hur stor kostnadsstegringen blir för varorna. Om vi antar att skatten gör de fossila bränslena 300 °/0dyrare, och att de samtidigt utgör 2% av de totala produktionskostnaderna för en vara, kommer kostnadshöjningen att bli maximalt 6%. Eftersom vi har att räkna med viss substitution, rör det
en sig om mindre, troligen 2 -4°/0. Om vi samtidigt räknar med normalelastiska utbuds- och efterfrågekurvor kommer produktionsnedskärningama att bli under 2 3°/0.
-
Bilaga 21 s. 125Figur 7.2 Produktionsförändringar vid en kostnadshöjning,U.,går till U, VR 5 a
A
E
U0
KVÅNTI 161
°
E 1
%
o
n
l
l
i
l
é..
Q1
QO
KVANTIT 61
Bilaga 21 s. 126Hur stora är då bränsleenergikostnadema för olika industribranscher Förhållandena för år 1987 utvisas i tabell 7.7. Tabell 7.7 Bränslekostnaderi svenskaindustribranscher, procent avsaluvärdet1987 Bransch Procent Gruvor och mineralbrott 4,0 Livsmedelsindustri
| Textilindustri m. m. | 1,2 |
| Trävaruindustri | 0,8 |
| Massa-och pappersindustri | 2,4 |
| Kemisk industri | 1,0 |
| Jord och stenindustri | 4,5 |
| Järn och stålindustri | 4,5 |
| Yerkstadsindustri | 0,6 |
| Ovrig industri | 0,8 |
| Industrin totalt | l 3 |
Som framgår av tabellen är bränslekostnaden i allmänhet mycket låg. Det kan även observeras att i bränslet inkluderas även träbränslen vilka, enligt uppgift, kommer att undantas från koldioxidskatt. Självfallet finns delbranscher med högre bränslekostnadsandel, men det är knappast troligt att någon delbransch kommer att drabbas av kostnadshöjningar som
ens övergår 10- 15%.
Det finns ingen anledning att tro att den relativa bränslekostnaden i våra konkurrentländer på ett markant sätt avviker från uppgifterna i ovanstående tabell. Den absoluta energieffektiviteten kan givetvis variera, beroende på allmän utvecklings- och produktionsnivå, men den relativa kostnadsstrukturen är förmodligen likartad. Detta betyder att vår utsaga, att de aggregerade produktionsförändringama kommer att hålla sig under 2- 3°/0,står sig.
En koldioxidskatt kommer således att medföra att produktionen av energiintensiva varor kommer att minska med någon eller några procentenheter. Som framgår tabellen kommer detta att drabba några av
av Sveriges stora exportprodukter, t.ex. varor från skogsindustriema, stålindustrin och jord- och stenindustrin. Men denna minskning kan kompense-
ökning av efterfrågan för de produktgrupper som använder ras genom en relativt lite fossila bränslen, ex. den stora verkstadsindustrin.
Hur förhållandena slår totalt sett för Sveriges del är svårt att säga. Eftersom har en relativt stor export av energiintensiv produktion obser-
att även vår export bilar är känslig för koldioxidskatten är det vera av troligt att vår bytesbalans kommer att försämras något. Det är emellertid viktigt att komma ihåg dels att försämringen blir marginell troligen mind-
än några procent, dels att detta kompenseras åtminstone på sikt av en re justering av vår valutakurs.
Slutsatsen vår diskussion är således följande. En koldioxidskatt som
av här antas fördyra bränslena med 300%, kommer att leda till produktionsminskningar vissa energiintensiva varugrupper på några procentenhe-
av ter. Eftersom fördyringen drabbar även våra konkurrentländer finns det ingen anledning att anta annat än att minskningama av den svenska produktionen kommer att vara av samma storleksordning.
Bilaga 21 s. 127Eftersom det förväntade efterfrågebortfallet är litet blir även de möjliga effekterna på vår bytesbalans små. Dessutom kommer bortfallet att åtminstone delvis ökning i efterfrågan på mindre energi-
kompenseras av en intensiva produkter, ex. vissa verkstadsprodukter, dock bilar. Troligen leder en sådan koldioxidskatt till en mindre försämring av vår bytesbalans, men denna försämring kan på sikt lätt kompenseras av antingen en kursjustering eller en något lägre lönestegringstakt. En koldioxidskatt av den storlek som föreslås är således inget hot mot vår långsiktiga konkurrenskraft, givet naturligtvis att även våra konkurrentländer inför en skatt av ungefär samma storleksordning.
Koldioxidavgzft på fossila bränslen inklusive elproduktion Här tänker oss till en början att såväl energi- som elpriser blir lika höga i omvärlden bedömt att de blir för Sverige med koldioxidavgift. Vi
som antar en koldioxidskatt på 100 öre/kg koldioxid samt en elprishöjning på 58 öre/kWh. I dag betalar den svenska elintensiva industrin 120 öre/kWh. Energiprisökningama blir nu väsentligt större, speciellt i länder med hög elandel som Sverige.
Industrins energikostnader skulle då dramatiskt öka i förhållande till dagsläget. Hur energikostnademas andel i förhållande till det antagna produktionsvärdet år 2015 skulle utvecklas framgår av tabell 7.8.
Tabell 7.8 Energikostnadernasandeli procent av saluvärdetår 2015 uttryckt i 1987 års priser. Koldioxidskatt 100 öre/kg koldioxid samtelprishöjningar på 58öre/kWh
| Bränslen | El | Totalt | |
| Gruvor | 11,7 | 38,9 | 50,6 |
| Massa-,papper | 10,3 | 20,6 | 30,9 |
| Kemisk bas | 5,4 | 15,9 | 21,3 |
| Jord-, sten | 16,4 | 6,6 | 22,7 |
| Jäm-, stål | 23,5 | 15,4 | 38,9 |
| Metall | 5,3 | 12,3 | 17,6 |
| Verkstad | 1,4 | 2,0 | 3,3 |
| Industrin totalt | 3,0 | 4 5 | 7,5 |
Kostnadsförändringar den storleksordningen ger påtagliga effekter på
av företagens lönsamhet. För de mer energiintensiva branscherna skulle vinstmarginalema minska drastiskt. Detta framgår av tabell 7.9 som avser en situation efter det att företagen hunnit anpassa sig.
Nu kommer energikostnadsandelen öka betydligt, ibland så mycket att hela vinsten försvinner. Kostnadsökningama i förhållande till fallet då inte elproduktionen belastas med koldioxidskatt blir nästan fyra gånger större i genomsnitt.
Detta skulle betyda att produktionsförändringama grovt räknat skulle kunna bli omkring 10%. Andra länder har exakt samma kostnadsbild enligt förutsättningarna.
Situationen skulle bli något liknande den vi hade efter oljeprischockema under 1970-talet. Industrin skulle drabbas av kraftiga energiprisökningar. Struktureffekten skulle bli stor, men inte dramatisk för något land. Alla länder skulle ju, tillsvidare, drabbas samma energiprisökningar. Världs-
av
Bilaga 21 s. 128Tabell 7.9 Ökade energikostnaderoch effekter på industrins vinster vid införande koldioxidskatt på 100
av öre/kg koldioxid samtelprishöjningar på 58 öre/kWh
Kol Oljor Naturgas Fjärr- E1 Totalt Netto Vinst
värme vinst försämring
procent
Gruvor 0,2 0,7 0,9 0,9 100
. . - - Massa/ 0,6 2,2 0,1 12,5 15,5 21,6 72
- Papper Kemisk 0,3 0,4 0,2 2,8 3,7 7,1 52 bas
| Jord-Sten | 1,0 0,7 0,1 | 0,7 2,5 4,8 52 | ||
| Järn-Stål | 3,0 0,9 | 0,1 | . . . . | 2,4 6,4 6,2 103 |
| Metall | 0,1 0,1 | - | . . | 0,4 0,6 1,0 60 |
| Verkstads | 0,2 3,5 0,3 | 1,9 9,3 15,2 176,7 9 | ||
| Ovrig | 0,2 2,2 0,4 | 1,0 7,3 11,1 70,4 16 |
industri lnd totalt 5,4 10,3 1,2 2,9 39,3 59,1 288,7 20
marknadsprisema på energiintensiva varor skulle öka vilket skulle leda till en minskad världsefterfrågan. Denna skulle dock inte bli drastisk. Vi skulle fortfarande befinna oss i figur 7.2a. Däremot är det mycket möjligt att tillväxten i världsekonomin skulle minska, liksom den gjorde efter oljeprischockema.
Olika länders inriktning i energipolitiken Hittills har vi antagit att koldioxidavgifter skulle påverka alla länder på samma sätt som de skulle påverka Sverige. I verkligheten har dock olika länder olika förutsättningar från början och kan välja olika strategier för att lösa växthusproblemet i framtiden.
I dagsläget har Sverige genomsnittliga koldioxidutsläpp per capita, trots att vi har en stor andel av världens energiintensiva produktion och ett kallt klimat. Detta beror på att elproduktionen, som är världens fjärde största per capita, till mycket stor del består av vatten- och kärnkraft, som inte släpper ut några växthusgaser. Den fossila andelen av elproduktionen utgör i dag bara några procent.
Det faktum att vi har en stor andel energiintensiv industri beror på vår tillgång till skog, malm och vattenkraft. Vår industri är till stor del uppbyggd kring dessa tillgångar. I dag är elpriserna jämförelsevis låga. Vissa konkurrentländer har dock lägre elpriser för den elintensiva industrin. Det gäller exempelvis Norge, företag med förmånliga specialkontrakt på kontinenten m. m. Medan elpriserna för elintensiva industrin i Sverige ligger kring 15 öre/kWh kan de i konkurrentländema variera mellan 6 och 30 öre/kWh.
I framtiden kan olika länder tänkas angripa växthuseffekten, som i detta kapitel antas komma att bli ett internationellt mål, på olika sätt. Vissa länder kan tänkas gå samma väg som vi skisserat för Sverige i denna studie. Andra kan tänkas gå åt motsatt håll, medan en tredje grupp länder kan tvingas hitta andra lösningar. Det unika med svensk miljö- och energipolitik är att vi har mer kärnkraft per capita än något annat land, vilket bl.a. har medfört minskade koldioxidutsläpp. Dessa ska nu hållas oför-
Bilaga 21 s. 129ändrade utan att kan använda oss av av det medel hittills använt, dvs. kärnkraft.
Den strategi som skisserat För Sverige i det Föregående kräver stora landområden. Vi har tagit stora delar av våra kuster och havsområden i anspråk För att få fram stora mängder vindkraft. Vidare utnyttjas våra stora skogsområden till energisektorer och industriproduktion. Desssutom har antagit att en del mark, som i dag utnyttjas Förjordbruk, i framtiden kommer utnyttjas För energiskog.
Mer tättbefolkade länder får dock problem. De har inga fysiska möjligheter att Följa den svenska strategin, utan måste satsa på mer energitäta lösningar. När det gäller sparande och mottrycksproduktion är strategierna som redovisat i denna rapport däremot tillräckligt energitäta även För tättbefolkade länder.
Slutsatsen skulle därFör bli att mer tättbefolkade länder bara kan använda sig av sparande och mottrycksproduktion av den totala svenska arsenalen. Det är bara glesbefolkade länder som dessutom kan satsapå Förnybara energikällor kräver stora ytor.
som
l-lur är det då med de alternativ som olika länder måste välja mellan i framtiden Som en bakgrund kan det vara intressant att studera elpriserna/elproduktionskostnaderna i dag och i framtiden, beroende på vad man har och vad man kan komma att välja i framtiden. En mycket schematisk framställning framgår av tabell 7.10.
Tabell 7.10 Elpriser/elproduktionskostnader schematiskt För elintensiv industri i dagochi framtiden beroendepå vilken strategi somväljs koldioxidavgift i framtiden pâ 100öre/kg Öre/kWh Elpris Möjligt elpris/
idag elproduktions-
kostnad i fram-
tiden Sverige ca 15 90 Alternativ Förandra länder: Sverigesstrategi i glesbefolkadeländer 30 90
6 - Sverigesstrategi i tättbefolkade länder 6 30 över 90
- Strategi med kärnoch vattenkraft 6 30 25 40
- -
Att tättbefolkade länder skulle få högre elpriser/elproduktionskostnader än Sverige beror på att de måste ta till sparande eftersom de skulle ha en mer begränsad elproduktion att tillgå. Det skulle bli frågan om ren knapphetsprissättning där priset framFörallt skulle avspegla bristen på tillräcklig produktionskapacitet.
Låt oss i detta sammanhang titta lite på hur det ser ut när det gäller kärnkraftsutbyggnad i olika länder inom EG. l Danmark, Grekland, Irland, Luxemburg och Portugal Finns det ingen kärnkraft alls. Italien beslöt efter en folkomröstning 1988 att inFöra ett Förbud mot att bygga kärnkraft under fem år. l Västtyskland, Belgien, Holland och Spanien verkar det i praktiken tills vidare råda utbyggnadsförbud. Två länder har en stor andel
9- l0-0l l0
Bilaga 21 s. 130kärnkraft nämligen Frankrike och Belgien, där kärnkraften utgör 70 respektive 68 procent av elproduktionen.
"EGs linje är att kärnkraften kan användas under betryggande former.
Ett antal direktiv rörande upparbetning, förvaring och skydd mot radio-
aktivt avfall har antagits. Efter Tjernobyl har en intern EG-procedur för
snabb information i händelse av katastrofer utarbetats.
Det mesta pekar på att kärnkraften även framgent kommer att vara ett
viktigt inslag i EGs energiförsörjning
Länder som bygger ut kärn- och vattenkraft skulle kunna hålla elpriserna elproduktionskostnaderna på en nivå kring 25-40 öre/kWh. Dessa kraftslag är för det första kommersiellt tillgängliga och for det andra leder de inte till någon växthuseffekt. Om några länder är villiga att beträda en sådan väg skulle inte deras elpriser behöva ändra sig så mycket jämfört med dagsläget. Ett problem i sammanhanget skulle vara att kärnkraften och vattenkraften skulle kunna öka i pris eftersom de viktigaste konkurrenterna, kol- och oljekondens, blir väsentligt dyrare. En sådan effekt skulle å andra sidan reduceras om konkurrensen om att bygga kärnoch vattenkraft blir stor.
Med tanke på de stora kostnadsskillnaderna mellan Sveriges strategi och en strategi med kärn- och vattenkraft verkar det sannolikt att åtminstone några länder bygger den kärn- och vattenkraft de behöver. Åsikten vad
om en bra miljö är kan dessutom variera olika länder emellan.
I så fall skulle vi få vissa länder som satsar på kärn- och vattenkraft. Några länder skulle kanske satsa på den svenska strategin och vissa på en strategi med än högre elpriser. Elpriserna för den första gruppen skulle kunna hamna kring 25-40 öre/kWh, för den svenska strategin i storleksordningen 90 öre/kWh och för den sista kategorin över 90 öre/kWh.
Vi skulle nu få en situation med kraftiga variationer i lönsamhet för elintensiv industri. Lite mer långsiktigt skulle figur 7.2b bli mer representativ än figur 7.2a.
Anledningen är att länderna med låga elpriser alltmer skulle specialisera sig på elintensiva produkter. De skulle stora komparativa fördelar. Kostnaderna, där elkostnaderna utgör en stor andel, i dessa länder skulle då stori utsträckning bestämma världsmarknadspriset på dessa produkter.
Det skulle i sin tur betyda att svenska basnäringar skulle få kraftigt försämrad konkurrenskraft, ungefär i den storleksordning som beskrevs i kapitel 6 där svensk industri ensidigt fick ökade energikostnader. Merparten ca 75% av kostnadshöjningarna ligger nämligen på elsidan och det var den som kunde variera länder emellan.
Det kommer dock fortfarande finnas betydande incitament att utnyttja den svenska skogen och kanske även vissa malmer. På skogsprodukter finns det många produkter att välja mellan med olika mix mellan elåtgång, vedåtgång samt förbrukning av övrig energi. 2Citatet är hämtat från Mogren, A, EG ochenergi, från avdelningenför omvärldsanalys, Vattenfall.
Bilaga 21 s. 131l3l
Överföring elektrisk kraft
av I dag finns det redan elledningar dragna mellan de flesta länder. Här finns en möjlighet till kraftutbyten mellan olika länder. De stora skillnaderna i elpris mellan olika länder skulle därvid kunna jämnas ut.
Denna utjämnande effekt kommer att ha större betydelse mer centralt ett land med billig elenergi ligger.
Någon fullständig utjämning av elpriserna torde det inte bli frågan om. Det skulle i princip förutsätta att vissa länder skulle försörja mycket stora delar av grannländernas elbehov, förutom hela sitt egna behov.
Skulle då de länder som i framtiden har billig elkraft exportera direkt eller indirekt via export av elintensiva produkter Det beror bl. a. på transportkostnaderna och vilken självförsörjningsgrad olika länder vill ha på elkraft respektive elintensiva produkter. Detta scenario som ligger mycket långt från dagens situation, innebär mycket betydande importandelar för de länder som både väljer att importera och samtidigt bara tillåter de svenska kraftslagen. Transportkostnaderna beror sedan på avståndet mellan de exporterande och importerande länderna. Den växer kraftigt för elexport, men mindre kraftigt för elintensiva produkter. Fartygstransporter är mycket billiga.
Därför torde en viss utjämning av elpriserna komma till stånd. En fullständig utjämning kan dock inte förväntas, dels på grund av högre transportkostnader för elutbyte länder emellan än vid export av elintensiva produkter, dels på grund av låg självförsörjningsgrad av för alla importerande länder. Det senare skulle bli svårt eftersom elförsöijningen är av strategisk betydelse.
Sammanfattningsvis kan vi förmoda att strukturella problem i industrin vid ensidiga svenska energiprisökningar i väsentlig utsträckning skulle kvarstå, även om en lika stor koldioxidavgift infördes i alla länder. Vår roll i den internationella arbetsfördelningen som elintensiv producent skulle flyttas över till andra länder som är beredda att satsa på kärn- och vattenkraft. Problemen skulle kunna mildras något, men inte elimineras av elimport.
Bilaga 21 s. 132.fxw"ängä .
8¶Elmarknaden
Bilaga 21 s. 133Elmarknaden är av central betydelse vid en omställning av energisystemet. Därför ska vi i detta kapitel diskutera olika prissättningsprinciper. Hittills har vi gjort bedömningama utgående från att priserna sätts enligt marginalkostnadema. Därefter diskuteras vissa aktuella frågeställningar på dagens elmarknad.
Konsekvenserna med annan prissättningsprincip Den prissättningsprincip man bestämmer sig för att tillämpa på energimarknaderna kommer att stor betydelse för utvecklingen. Elmarknaden är här speciellt intressant. Hälften av dagens elproduktion består nämligen av vattenkraft med mycket låga kostnader. Den ytterligare kraft
som behövs är betydligt dyrare. Följande tabell ger kostnader rörliga och totala och energimängder för några olika kraftslag.
Tabell 8.1 Rörliga och totala kostnadersamtenergimängderför olika kraftslag Kraftslag Rörlig Total Energi
| kostnad öre/kWh | kostnad öre/kWh | TWh | |
| Befintlig vattenkraft | l- 2 | 63 | |
| Ny vattenkraft | 15 -25 | ca 20 | |
| Befintlig kärnkraft | 6-7 | ca 10 | 65-70 |
| Beñntligt mottryck | 0- 15 | ca lO | |
| Befintlig oljekondens | 15-25 | 20 | |
| Ny kraftvärme | 20-707 | 5-351 | |
| Ny vindkraft | 30-70 | 0-30 | |
| Ny kolkondens | 25-35 | oändligt |
Rörliga kostnader samthalvfasta årskostnader ZEnergimängdema beror bl.a. på vad det får kosta
I kraftföretagens redovisning beror kostnaderna också på avskrivningsmetod, anläggningarnas ålder, reparationsbehov och avkastningskrav. Dessa faktorer bestämmer inte bara kraftföretagens genomsnitts- eller självkostnader, utan också hur produktionsstrukturen ser ut och hur den utnyttjas.
De kortsiktiga marginalkostnaderna bestäms i princip kostnaden för
av det dyraste kraftslaget i ett givet system. De olika kraftslagen ska läggas ut i kostnadsordning såatt man börjar använda de billigaste, för att minimera kostnaderna. Genom den svenska och nordiska samkörningen drivs elsy-
Bilaga 21 s. 134stemet på detta sätt. De kortsiktiga marginalkostnaderna varierar över året, veckan och dygnet beroende på elanvändningens belastningsprofil. Elanvändningen är som högst under vintern och under dagtid. Den reglerbara vattenkraften dämpar variationema för det övriga elproduktionssystemet. De kortsiktiga marginalkostnader vi brukar utgå ifrån är ett vägt medelvärde av marginalkostnaderna över året.
Ett annan begrepp är de långsiktiga marginalkostnaderna. Här utgår man inte ifrån ett givet system utan bygger ut det på ett optimalt sätt. Detta innebär att man kan minimera summan av de rörliga och fasta kostnaderna, dvs. de totala kostnaderna. l detta optimalt utbyggda system kan sedan de kortsiktiga marginalkostnaderna bestämmas så som de beskrevs ovan. Skillnaden är att de vid en optimal utbyggnad sammanfaller med de långsiktiga marginalkostnaderna. Med andra ord kan de långsiktiga marginalkostnadema sägas vara lika med de kortsiktiga marginalkostnaderna vid optimal drift och utbyggnad.
Vid överkapacitet blir det inte aktuellt att göra någon utbyggnad. Därför pratar nationalekonomerna då endast om de kortsiktiga marginalkostnaderna som blir lägre än de långsiktiga marginalkostnaderna. Denna situation befinner sig Sverige i för närvarande. För en mer utförlig diskussion av dessa frågor hänvisar vi till andra studier, ex. verkets rapport "Elmarknaden drift, investeringar, tariifer, effektiviseringsfrågor, 1987-
- 12-17.
Historiskt sett har Sverige haft god tillgång på billig vattenkraft. Det är därför inte konstigt att vi har haft lägre elpriser än andra länder, som har behövt förlita sig till dyrare kondensproduktion. När den första oljeprischocken kom på l970-talet var just i färd med att bygga ut kärnkraften. Vi byggde så mycket att vi en bit in på l970-talet nästan hade eliminerat oljekondensproduktionen i elsystemet, trots ökad elanvänding. Därmed spelade det inte så stor roll hur höga oljepriserna blev. Elpriserna förblev låga. Denna situation har vi fortfarande och den beror ytterst på att vi har en för stor elproduktionskostym, vilket i sin tur bl. a. beror på den oväntade stagnationen i den svenska ekonomin under 1970-talet och en bit in på 80-talet. Såväl de kortsiktiga marginalkostnaderna som genomsnittskostnaderna är låga nu, men överkapaciteten krymper år från år.
Med dagens låga elpriser får därför elanvändarna information om att det är billigt att producera ytterligare en kilowattimme. När elanvändningen stiger måste vi använda dyrare kraftslag vilket höjer de kortsiktiga marginalkostnaderna och i viss utsträckning även genomsnittskostnaderna. När elanvändningen stiger från dagens nivå mellan 130 TWh och upp till 45l5O TWh är det lönsamt att bygga ny produktionskapacitet. Då har vi kommit upp till de långsiktiga marginalkostnaderna.
I verkets elprisprognoser brukar anta att elpriserna ökar med ökade kortsiktiga marginalkostnader. När sedan investeringar blir lönsamma antar att elpriserna följer de långsiktiga marginalkostnaderna. Varför antar vi att elpriset kommer att öka så mycket Om det nu blir så stora problem inom uppvärmning, industrin m.m. kan man då inte lika
gärna låta elpriserna behålla sin nuvarande reala nivå eller endast öka måttligt
Anledningen till att vi räknar med så drastiska elprisökningar på en av
Bilaga 21 s. 135våra viktigaste produktionsfaktorer är enkel. Vill man i framtiden utnyttja resurserna på ett effektivt sätt måste man bl. a. få till stånd en god avvägning mellan sparande och tillförsel av el. Man bör spara till dess att det kostar lika mycket som att tillföra ytterligare en kilowattimme. Den enklaste och troligen enda sättet att ordna detta är att höja elprisema till
- nivån för vad det kostar att producera ytterligare en kilowattimme. Valet står nämligen mellan att producera eller inte producera de sista kilowatttimmama, eller på sikt att bygga eller inte bygga ytterligare ett kraftverk. Dessa kostnader baseras på marginalkostnadema. Valet står alltså inte mellan att producera mycket eller litet med vattenkraften; den kommer alltid att utnyttjas så mycket som möjligt.
Med ett elpris som är baserat på marginalkostnader kommer det i princip vara företagsekonomiskt lönsamt att spara tills det kostar ungefär lika mycket som elpriset, vilket i så fall är kostnaden for att producera ytterligare en kilowattimme.
Ett sådant elpris kommer dock att vara högre än genomsnittskostnaderna. Detta beror på att det finns stora mängder billig vattenkraft och en del billigt mottryck i botten på elproduktionssystemet. Samtidigt innebär detta att elprisökningama ger alla elanvändare kostnadsökningar som vida överstiger kraftföretagens ökade produktionskostnader. Kraftföretagens vinster skulle med andra ord öka med mångmiljardbelopp.
Med en prissättning efter genomsnittskostnadema skulle det inte bli företagsekonomiskt lönsamt att spara lika mycket som med marginalkostnadsprissättning, trots att det från samhällets synpunkt är billigare att spara än att tillföra bygga mer kraft. Mer elproduktionskapacitet skulle behöva byggas, vilket skulle ge ökade utsläpp osv.
På sikt beror skillnaden mellan långsiktiga marginalkostnader och genomsnittskostnader bl.a. på hur många kämkraftsreaktorer som är i drift. Detta illustreras i figur 8.1 för både basaltemativets högfall och det miljöanpassade högfallet.
Figuren, som endast är schematisk, avser att visa hur stor spänn xidden är mellan marginal- och genomsnittskostnader för olika fall. Utgångspunkten är på lång sikt och att vi hunnit växa in i dagens stora elkostym. Med dagens överkapacitet är det annars ingen större skillnad mellan genomsnittskostnadema och de kortsiktiga marginalkostnadema.
När det gäller basaltemativet ser vi att skillnaderna mellan de två prissättningsprincipema är störst med stor kämkraftsproduktion. Ju mindre kärnkraft, kraft måste in. Kostnaderna för denna
desto mer ny kommer successivt att höja genomsnittskostnadema. Eventuella skadestånd till kraftföretagen skulle dock minska genomsnittskostnadema. Å andra sidan skulle eventuella övervinstskatter kunna verka åt andra hållet. Marginalkostnadema ligger på ungefär samma nivå eftersom man hela tiden finner det lönsamt att bygga ut kolkondens. Det blir små mängder kolkondens med mycket kärnkraft och stora mängder med lite kärnkraft.
I det miljöanpassade fallet ökar dock skillnaden mellan genomsnittsoch marginalkostnaden mindre kärnkraft vi producerar.
I denna utredning är det inte bara kostnaderna som är intressanta, utan också olika sorters utsläpp. Utan elprishöjningar är det orealistiskt att tro
Bilaga 21 s. 136Figur 8.1 Långsiktiga marginalkostnader och genomsnittskostnadermed olika antal kärnkraftsreaktorer, grovuppskattning. age/mh
m6 MARGRNAL
L
90 / KOSTNÄDSPQQ
SRITMNG-
./-
eo -
/ MILJÖ, Gemmsumá- KOSTNAVSPRG SÃTTNlNG-
§0 BAS, MAEGINAL
BAS, GENOMSNITT
onuuuunuo
,y-stl cool
...onil
O t
44. O ANTAL EEAKTOEEK
O O TWh
på ett tillräckligt omfattande sparande. En högre elproduktion leder också till högre utsläpp än de mål som riksdagen satt upp. En anledning till detta är att en stor del av den tillkommande elproduktionen skulle behöva göras med kondenskraftverk, men de medför mycket stora utsläpp på grund av sin låga verkningsgrad. En satsning på fliskondens skulle medföra att våra skogstillgångar snabbt förbrukades. Vi är alltså tvingade att räkna med elprisökningar för att klara riksdagens restriktioner på svavel- och kväveoxider samt koldioxid. Eventuell kompensation inom andra sektorer skulle med största säkerhet behöva bli alldeles för stor.
På kort sikt blir dock analysen en annan. En avveckling av två reaktorer 1995/96 kan leda till kraftigt ökade marginalkostnader, men måttligt förändrade genomsnittskostnader i basalternativen. Men en kraftigare ökning av elanvändningen skulle göra att marginalkostnadema kan komma upp på kolkondensnivå före 1995.
Kostnadstäckning Med en kortsiktig marginalkostnadsprissättning får man således betalt för de rörliga kostnaderna för det dyraste energislaget vid varje tidpunkt. Man kan då fråga sig hur de fasta kostnaderna ska kunna täckas. Om man gör en lönsam investering kan man något förenklat säga att de ökade fasta kostnaderna åtminstone ska uppvägas av minskade rörliga kostnader. En vattenkraftinvestering minskar behovet av kraft med högre rörliga kostnader,
Bilaga 21 s. 137eller i kostnadsordning kärnkraft, mottryck, kolkondens, dyrare mottryck, oljekondens och gasturbiner. På samma sätt blir det med andra investeringar, antalet kraftslag som man kan reducera de rörliga kostnaderna
men med blir färre.
Detta måste dock modifieras med en viktig faktor. Förutom
resonemang minskade rörliga kostnader ökar nämligen också leveranssäkerheten. Värdet ökad leveranssäkerhet blir lågt vid överkapacitet, men mycket högt
av vid för liten elproduktionskapacitet. Detta förklarar att någon överhuvudtaget vill investera i gasturbiner vid kortsiktig marginalkostnadsprissättning. Här minskar inte de rörliga kostnaderna alls, eftersom gasturbi-
har de högsta rörliga kostnaderna. Intäkten av gasturbiner ligger nerna enbart i ökad leveranssäkerhet. I taxan tar man sedan in intäkten via effektavgifter eller energiavgiften under vintern, dagtid.
Andra investeringar än gasturbiner ger dels lägre rörliga kostnader,
nya dels ökad leveranssäkerhet intäkter via elfektavgifter. Således kommer investeringskostnadema att betala sig på detta sätt även med kortsiktig marginalkostnadsprissättning. Att på detta sätt enbart ta betalt utgående från de rörliga kostnaderna borde alltså inte vara något problem ur kostnadstäckningssynpunkt. För Sveriges del är det snarare tvärtom så att
kortsiktig marginalkostnadsprissättning tillsammans med optimala inen vesteringar skulle kraftiga övervinster tack vare våra stora mängder
ge billig vattenkraft.
Samhällsekonomisk vinst med marginalkostnadsprissättning Tidigare har vi konstaterat att marginalkostnadsprissättning leder till effektiv avvägning mellan utbud och efterfrågan. Med en lägre genomsnittskostnadsprissättning kommer efterfråga mer. Elanvändama anpassar
man sig till prisbilden. Värdet denna värdesätts därför på marginalen till
av det låga elpriset medan kostnaden på marginalen är högre. Detta förhållande gäller dock inte för tillfället beroende på överkapaciteten. Figur 8.2 visar hur utbud och efterfrågan på elmarknaden schematiskt ser ut.
Figur 8.2 Utbud ochefterfråganpå
LRucsnxrie
MARGIHALKOSTNADSpm PlivââÃTmlNG
eeuomsums-
l rosmavsmssxm.
+
9 _____
Bilaga 21 s. 138Med marginalkostnadsprissättning erhålls balans på elmarknaden. Värdet av den sista enheten blir lika stort som kostnaden att tillföra den. Vi erhåller jämviktspriset Pm och jämviktskvantiteten Qm.
Med genomsnittskostnadsprissättning kommer däremot värdet av den sista enheten bli lägre P8 än kostnaden att tillföra den som fortfarande antas vara Pm. Vi antar här att den långsiktiga marginalkostnaden är ganska konstant vilket blir fallet i basaltemativen när man fyller på med den kolkondens som behövs.
Den samhällsekonomiska kostnaden av genomsnittskostnads- prissättning representeras av den streckade ytan. För en total avveckling av kärnkraften har i tidigare utredningar gjort bedömningen att denna kostnad uppgår till ca 3 miljarder kr per år. Dessutom blir behovet av ny kraft större medförande större utsläpp.
I de miljöanpassade scenarierna är det inte någon större mening med att sevad kostnaden med genomsnittskostnads- prissättning kan bli. Då skul-
nämligen elanvändningen bli mycket större och därmed behovet av ny kraft. Denna skulle behöva ersättas med framförallt kondensproduktion medförande kraftigt ökade utsläpp av koldioxid, svavel- och kväveoxider. Eftersom det var just det som skulle undvikas är genomsnittskostnadsprissättning inte någon framkomlig väg. Vi gör bedömningen att andra sektorer inte kan kompensera dessa utsläppsökningar. l fallet med låg ekonomisk tillväxt finns det eventuellt en möjlighet förutsatt att belastningen på övriga sektorer tillåts bli mycket stor.
Genomsnittskostnadsprissättning kommer med största säkerhet leda till en fortsatt hög ökningstakt i elanvändningen. Den nödvändiga prisbromsen kommer att saknas, i alla fall fram till sekelskiftet. Utsläppskraven kan då inte klaras. Här kan noteras att det är mycket enklare att bromsa en utveckling i början än att först öka och sedan minska elanvändningen.
Planerad elprisökning Den ekonomiska teorin säger att den bästa strategin är kortsiktig marginalkostnadsprissättning kombinerad med att enbart lönsamma investeringar genomförs. Till slut skulle då vår överkapacitet och "elrea leda till optimal kapacitet och prissättning enligt de långsiktiga marginalkostnaderna. Detta enligt den ekonomiska teorin.
I praktiken ska dock många olika problem kunna hanteras:
Ledtiderna för nybyggnation är 4- 10 år. Gasturbiner kan dock byggas -
på 2 3 år.
- Utveckling av elpriser och därmed elanvändning är osäker.
-
Det råder osäkerhet om hur de framtida miljö- och energipolitiska -
besluten kan se ut. Ska den el- och energiintensiva industrin skyddas på något sätt
-
Denna osäkerhet kan leda till att kraftföretagen vill investera i ny kapacitet med råge". På detta sätt skulle man undvika rena bristsituationer men löper samtidigt en stor risk för fortsatt överutbyggnad. Stora tillgångar på billig vattenkraft kan här leda till att man inte behöver vara så försiktiga med investeringsmedlen som andra industriföretag.
En motverkande tendens är här svårigheten att få bygga någon ny kraft
Bilaga 21 s. 139l39
överhuvudtaget. l dagsläget hotas ofta nya projekt av såväl riksdagsbeslut som lokala opinioner. Detta kan leda till en framtida underkapacitet.
I praktiken kan det således finnas risk för kraftiga och ryckiga prisvariationer. Det kan sedan ta lång tid att åter hitta vägen mot balanserad prissättning och utbyggnad.
En alternativ väg vore att under en övergångsperiod ha någon form av planerade elprisökningar. Dessa måste dessutom i så fall vara trovärdiga. Fördelen med en sådan ansats skulle vara att både producenter och användare av skulle veta vad som väntade. Det skulle verka stabiliserande och dämpande på elmarknaden. Nackdelarna skulle vara en prissättning som inte var optimal för varje års förutsättningar. Med strikt planenering skulle det dessutom kunna röra sig om stora obalanser under många år. Dessut-
skulle det bli svårt, och ta lång tid, att skapa erforderlig trovärdighet om för en sådan elprisplanering. En tredje nackdel är att styrkan i en sådan statlig intervention skulle kunna påverka den nuvarande elmarknadens funktion.
Att finna korrekt väg mot ett givet mål är inte bara kraftföretagens
en problem. Det gäller i minst lika hög grad frågan om hur man ska bedriva energipolitiken på kort, medellång och lång sikt. Här måste man inse att de satsningar som görs i dag måste vara så bra att de klarar problemen efter sekelskiftet, och efter en kärnkraftsavveckling. När väl en investering är gjord ska det väldigt mycket till for att den ska kunna ersättas med en ny, innan dess livslängd har gått ut.
l detta sammanhang är det viktigt att notera riksdagsbesluten att kämkraften ska avvecklas mellan 1995 och 2010. Det belyser att en ny elproduktion måste in under denna tidsperiod. De andra riksdagsbesluten koldioxid, svavel- och kväveoxider ger en mycket stram ram för hur denna ersättning ska göras, vilket framgått av bedömningarna i tidigare avsnitt.
Slutsatsen är att det är mycket viktigt att göra rätt från början. Annars klaras inte utsläppsmålen, eller så måste stora investeringar skrotas i förväg. Grundproblemet i den svenska energipolitiken härvidlag är att förändringarna inte kommer successivt utan språngvis.
Vad händer med den svenska elmarknadsmodellen En av de viktigaste utgångspunkterna för vår analys är att priset på framöver kommer att bestämmas av marginalkostnaderna i elproduktionen. Dessa kommer, vilket framgått av analysen tidigare i rapporten, att stiga markant framöver. Det är emellertid inte självklart att priset på kommer att anpassas till dessa kostnadsökningar. De institutionella ra-
för elmarknadens organisation med ett fåtal dominerande kraftbomarna lag, ett stort inslag av statligt ägande och ett kraftsystem som till stor del utgörs av avskrivna vattenkrafttillgångar medför att det finns alternativ när det gäller prissättningen på och osäkerhet om vilken prissättningsnivå som kommer att etableras.
Valet av prissättningsprincip i vår analys är central for att åstadkomma anpassningar på efterfrågesidan. Den är även väsentlig for att investeringar i ny elproduktion ska bli lönsamma. Den utbyggnad av elsystemet som
Bilaga 21 s. 140l40
förutses i den här studien, främst kraftvärme och vindkraft, förutsätter ett engagemang från olika typer av aktörer. Kommunerna förutsätts
ex. kunna agera utifrån prissignaler som möjliggör lönsamma investeringar i kraftvärme.
Väsentliga frågor blir därmed om den nuvarande elmarknadens institutionella ramar är fortsatt ändamålsenlig, i vilken utsträckning margi-
som nalkostnadema kommer att vara styrande för prissättningen samt huruvida det finns andra sätt att åstadkomma önskad anpassning än via prissignaler. Detta gäller såväl produktions- som användningssidan, men diskussionen framöver kommer att koncentreras till konsekvenser för användningssidan av en annan prissättning och kraftföretagens roll i det
sammanhanget. Slutligen diskuteras vilka möjligheter som ligger i en effektivare distribution av till slutanvändare och de risker som finns med en ökad monopolisering av lokala energimarknader. Inledningsvis följer en kort presentation av elmarknadens organisation.
Elmarknadens institutionella
ram l producentledet produceras den absolut övervägande elenergimängden av ca femton större företag och kommuner. Statliga Vattenfall är klart störst och svarar för omkring hälften av produktionen.
Elkraften transiteras via stamnätet över 220 kV till olika belastningscentra. Vattenfall äger stamnätet och ansvarar för dess drift. Efter stamnätet tar de regionala och lokala näten vid 130 kV och lägre. För högspända leveranser råder i princip konkurrens. Vill en kund byta leverantör möter det inga lagliga hinder. I praktiken är dock detta mycket ovanligt, till stor del beroende på likartade elprisnivåer. När det gäller lokal distribution har elverket, eller motsvarande, koncession för ett visst område och får därigenom ett lokalt monopol.
På användningssidan råder sedan en konkurrens med andra energislag, liksom när det gäller försäljning av olika elanvändningsutrustningar, erbjudande av konsulttjänster som har med elanvändning att göra
m. m.
Samkärningsavtalet m. m. Vattenkraften finns framför allt i Norrland medan den största elförbrukningen sker i Syd- och Mellansverige. Bl. a. för att föra över stora mängder vattenkraft till södra Sverige har vi byggt stamnätet. Stamnätet innebär möjligheter till systemmässiga fördelar. De elva största kraftföretagen har därför tillsammans bildat en samkömingsorganisation Samkörningsgruppen, SKN-företagen. Av dessa har sex gått samman i Krångedegruppens Samköming AB som svarar för ca 35 % av landets totala kraftproduktion.
Reglerna för samkömingsgruppen baseras på ett samkömingsavtal. Samarbetet går ut på att utjämna de rörliga produktionskostnadema mellan elproducentema. En producent kan vid en viss tidpunkt behöva använda t.ex. dyr oljekondens för att klara sina abonnenters behov medan en annan klarar sig med ex. kärnkraft med låga rörliga kostnader. I detta fall säljer den senare till den förra. Principen för prissättningen är oftast att vinsten ska delas lika till ett pris som ligger mitt emellan respektive producents kortsiktiga marginalkostnader mittpris.
Bilaga 21 s. 141Kraven som ställs på aktörerna i Samkörningsgruppen är att man har erforderlig leveranssäkerhet för både energi och effekt. Varje företag ska alltså kunna vara leveranssäkert enligt specificerade krav även vid torrår, högkonjunkturer, kalla tidpunkter och vid bortfall av produktionsanläggningar. Man ska då både klara sin högsta timbelastning och sin under året förbrukade totala energi.
Vinstdelningsprincipen leder till att de olika kraftföretagen får ungefär samma marginella kostnader vid varje tidpunkt. Om det uppstår några större skillnader finns det genom vinstdelningsprincipen alltid en tendens att gå mot större utjämning av produktionskostnadema. Detta kan gå ganska snabbt eftersom man inom samkömingsgruppen deklarerar priser timme för timme.
Inom Krångedegruppens Samkömings AB KGS handlar man inte via vinstdelningspriser av respektive Företags marginalkostnadsvärde, utan via utbytespriser mellan KGS och Vattenfall. Detta gör att ett KGS-företag med stor tillgång på billig baskraft får ett högre pris än om man skulle använda sig vinstdelningsprincipen inom KGS. Även här leder dock
av utbytena till en utjämning varför skillnaden i praktiken blir liten.
Ibland har ex. vissa kraftvärmeverk samarbetsavtal med någon delägare i Samkömingsgruppen. Då brukar prissättningen baseras på ett pris emellan kommunernas marginalkostnad och SKN-företagets kraftvärde.
Driften av systemet med "extema" kraftproducenter bör bli densamma som om de var med på kraftbörsen och körde mot kraftbörsprinciperna eftersom båda parter nu tjänar på en försäljning. Anta att har en kraftvärmekommun som har ett samarbetsavtal med ett SKN-företag. Man har en enda fastbränsleanläggning med låga rörliga kostnader. I och med att kommunen bara har ett enda marginalvärde kommer utbytesprisema variera inom ett betydligt mindre intervall än mellan två företag med mer varierad produktionsstruktur. Med mittprisprincipen trycks i detta fall alltid utbytesprisema ned vilket utgör en nackdel för den lokala producenten om han är nettosäljare. Om kommunen däremot skulle ha en mer varierad produktionsstruktur skulle mittpriserna variera på ett liknande sätt som mellan två kraftföretag.
I de flesta fall har den mindre producenten inte tillgång till erforderlig reservkapacitet. Detta betyder att de inte kan garantera säkra kraftleveranser vid varje tidpunkt. Därför kombineras samarbetsavtalet enligt ovan med vissa avgifter eftersom den lokala producenten kan täcka hela sitt behov. SKN-företaget måste därför tillhandahålla erforderlig reservkapacitet i såväl produktion som överföring. Ekonomiskt regleras detta i ett samarbetsavtal maskinskadeavtal som blir en avspegling av hur en högspänningstariff ser ut.
Ett alternativ för kraftvärmekommuner skulle kunna vara att ihop och tillsammans skaffa erforderlig reservkapacitet. Det blir då frågan om stora investeringar. Dessutom måste man betala inträdesbiljetten till stamnätet i form av fasta avgifter m. m.
Bilaga 21 s. 142Dynamisk ejfektivitet En nackdel med mittprisprincipen vid samarbetsavtal med externa producenter är att den på längre sikt leder till lägre prisnivåer än utbytesprisema inom samkömingen då marginalkostnadema i elsystemet successivt ökar. Vid en kärnkraftsavveckling tror vi att marginalkostnadema kommer att ligga mellan 20 och 40 öre/kWh över året. Funderar då någon på att bygga fastbränslebaserad kraftvärme kommer detta kraftslags rörliga produktionskostnad att ligga runt 10 öre/kWh. Med vinstdelningsprincipen skulle då priserna, vid utbyten, ligga mellan 15 och 25 öre/kWh, alltså nästan hälften så högt som Samkömingsgruppens värden. Problemet uppstår p. a. att kraftvännekommunen endast har ett marginalvärde lO öre/kWh medan SKN-företagen har en stor diversifiering i sin produktionsstruktur. Sådana låga utbytespriser kan göra det svårt att få företagsekonomisk lönsamhet i en samhällsekonomisk lönsam kraftvärmeinvestering. I praktiken utgör dock den del som utbyts via samarbetsavtal oftast en mindre del av den totala producerade mängden i exempelvis ett kraftvärmeverk. Då kommer i stället kraftbolagets taxor vara mycket viktigare än utbytesprisema. Låga taxor kommer att göra det svårt att få lönsamhet i investeringar.
Taxenivån är också central för mindre, lokala elproducenter. Det kan
ex. gälla mindre vindkraftverk på bondgårdar. Svenska Elverksföreningen har sedan en längre tid tillbaka haft rekommendationer för hur de ekonomiska förhållandena mellan distributör och en sådan lokal producent ska regleras EKOVISAM. Grundprincipen har varit, och är, att värdet av den lokala produktionen ska motsvara den kostnadslättnad som distributören får. Sedan något år har ellagen kompletterats på denna punkt. Detta har skett genom att en lokal elproducent nu har rätt att pröva sina ekonomiska relationer med elverket i prisregleringsnämnden för elektrisk ström, vilken är knuten till statens energiverk.
Under förutsättning att det finns andra kunder som nyttiggörs på
samma spänningsnivå leder denna grundprincip till en ersättning grundad på taxan. Den lokala elproduktionen kan då transporteras till andra elanvändare i närheten små förluster och på samma spänningsnivå inga transforrneringskostnader. Pga. högre kostnader för mätning, administration m. m. ökar den fasta kostnaden.
Vår bedömning är att man med en taxa baserad på marginalkostnadema skulle en god avvägning mellan investeringar i kraftföretag jämfört med investeringar i mer lokal elproduktion. De stora hoten mot lokal elproduktion torde härröra från en annan prissättningsprincip eller framtida
en överutbyggnad med en prispress nedåt.
Kraftföretagens roll framöver Den centrala frågan när det gäller kraftproducentemas engagemang när det gäller eleffektivisering gäller hur priset på kommer att sättas framöver samt huruvida kraftproducenter kommer att tillgodose en ökande efterfrågan även i en situation med genomsnittskostnadsbaserade priser.
l dag finns det inget som hindrar svenska kraftföretag att ta betalt för
Bilaga 21 s. 143tillkommande kraft. I framtiden kommer möjligheterna att kunna göra detta bli en överlevnadsfråga för producenter med liten eller ingen billig kapacitet i form av framför allt vattenkraft. För Vattenfall, med stora tillgångar i vattenkraft, blir prissättningen i ökad utsträckning en fråga om val. Detta val kommer att få stor betydelse för andra aktörer eftersom Vattenfall är prisledare. De senaste åren har vi haft elpriser som legat i nivå med såväl genomsnittskostnad som kortsiktig marginalkostnad. Inför framtiden är det angeläget att bedöma vilken princip som ska gälla, alternativt vi kommer att få en blandning av dessa principer. Man kan inte
om utesluta att statsmakterna via Vattenfall styr elprissättningen framöver. Motivet till detta skulle kunna vara att man från statens sida vill minska kostnadsökningama för vissa eller alla abonnenter och/eller att man vill minska övervinstuppbyggnaden till följd av vattenkrafttillgångar på annat sätt än genom att höja vattenkraftskatten. Framtida investeringar i nyproduktion skulle då av kraftföretaget kunna värderas gentemot investeringar hos kunder i syfte att minska behovet av ny produktion. Ju bättre priset avspeglar de marginella produktionskostnadema desto mindre blir emellertid det företagsekonomiska utbytet för kraftproducenten av direkta investeringar i elhushållning.
Elefeaktivisering som afärsområde Kraftproducenter sin framtida produktion kringgärdas med nya krav i
ser och därmed svårigheter att fortsätta bygga för en kontinuerligt växande efterfrågan. För dessa framstår då frågan om nya affärsområden som intressant. Ett sådant affärsområde är numera insatser i syfte att elfektivi-
elanvändningen hos abonnenterna. Huruvida detta verkligen är ett sera lönsamt arbetsfält för kraftföretag är beroende av flera faktorer. Som centrala framstår valet prissättningsprincip och förekomsten av leve-
av ransskyldighet.
Relativt stora satsningar är nu av Vattenfall beslutade inom området kommersiell elhushållning. Begrepp som energitjänstföretag och energitjänstleverantör är vanliga. Det förefaller samhällsekonomiskt angeläget att reda ut vad är effektiv ansvarsfördelning mellan kraftproducen-
som en ter, kraftdistributörer och andra aktörer på marknaden när det gäller att tillhandahålla effektiva lösningar för slutanvändama av el. Angeläget är här att förslag och åtgärder är anpassade efter det svenska institutionella systemet för produktion och distribution av el. Väsentliga faktorer är förekomsten råkraftutbyte i Sverige, liksom i Norden i övrigt, via
av samkömingsnätet och distribution via lokala, monopol med leveransskyldighet. På produktionssidan föreligger, eller finns förutsättningar för, mer konkurrenslika förhållanden.
Grundläggande för den diskussion som förs nedan är att det måste finnas affärsidé för kraftföretag så att projekt för eleñektiviseringar hos
en kunden framgångsrikt kan konkurrera företagsekonomiskt med andra tänkbara projekt. Det måste vara statsmakternas uppgift att ge energimarknadsaktörema incitament att verka mot högre samhällsekonomisk effektivitet att göra företagsekonomiskt riktiga prioriteringar och
genom värderingar.
Bilaga 21 s. 144Detta är extra angeläget när det gäller eftersom möjligheterna till kostnadsövervältringar på konsumenterna är så goda. För många ändamål, men inte alla, saknas substitut till el, och konsumtionen kan ofta betraktas som mycket prisokänslig.
Förväntade problem när det gäller möjligheter till ny kraftproduktion i Sverige har gjort att intresset hos kraftföretag har fokuserats mot de internationella erfarenheterna från kraftföretag arbetar med elefiek-
som tivisering.
incitament till ökat marknadsengagemang I dag är det många begrepp som diskuteras som har sitt i del
ursprung en amerikanska kraftföretag. Begrepp och företeelser ökad marknadsori-
som entering, bättre system för att ta betalt för el, ökade insatser för effektstyrning och insatser för sk strategisk energihushållning används flitigt inom en del amerikanska kraftföretag.
Svårigheten när det gäller att tillgodogöra sig dessa erfarenheter för svenskt bruk ligger i behovet av att klart urskilja vad som styr de amerikanska företagen i deras val av åtgärder för att därefter kunna jämföra dessa förutsättningar med vad som gäller för Sverige.
Den viktigaste skillnaden i det amerikanska systemet jämfört med det svenska är förekomsten av prisreglering i elproduktionen. I Sverige finns endast prisreglering i distributionen av el, vilket hänger med det
samman lokala monopolet. Den amerikanska regleringen priserna på nytillkom-
av men kraft försvårar utbyggnad av kraftsystemen. Att undvika utbyggnad genom insatser i hushållning kan då framstå lönsamt. Givet att
som producenten har ett lokalt ansvar för försörjning av kraft leveransskyldighet kan det alltså ligga i hans intresse att vidta åtgärder genom att setill att den befintliga produktionsapparaten så att säga räcker längre. Det kan m. a. o. finnas en avvägning mellan de kostnader som han är villig att ta på sig i form av investeringar i effektivare elanvändning hos kund och de
en förluster som han annars måste ta genom att produktionsapparaten byggs ut.
Generellt gäller att marginalkostnadsbaserade priser genererar effektiva marknadslösningar. Givet att sådana priser går att upprätthålla i Sverige finns stora möjligheter att marknadens aktörer själva finner lönsamhet i ökad elelfektivisering.
Skulle det dock i praktiken visa sig att priset i en framtid etablerar sig på en nivå för genomsnittskostnadema eller något liknande är möjligheterna till effektiva marknadslösningar helt förändrade. Frågan gäller då
om det kommer att finnas några aktörer med intresse för elelTektivisering förutom just kraftföretagen. Om kraftföretagen inte väljer isyfte
att agera att påverka efterfrågan ökar med all sannolikhet behovet av ny kraft
Kraftföretagens roll skulle då påminna den situation råder i
om som Nordamerika. De amerikanske lösningarna på problemet med efterfrtgans expansion blir då i hög grad intressanta. Erfarenheter när det gäller vilka åtgärder som kan bedömmas som kostnadseffektiva på kort och lång sikt, strategier för marknadsbearbetning, system för marknadskommunikation blir då väsentliga att tillgodogöra sig för svenskt bruk. Aktörer kan
son
Bilaga 21 s. 145tänkas ta ett ansvar för att samhällsekonomiskt motiverade hushållningsåtgärder vidtas är kraftföretagen.
Investeringskalkyler och avkastningskrav Elanvändningens utveckling i Sverige avgörs av beslut som fattas av 4,8 miljoner elabonnenter. I många fall är beslut som rör elanvändningen avhängigt andra komplicerade beslutsprocesser som rör ex. exportmarknaders utveckling, möjligheter till produktivitetsökningar m. m. Med andra 0rd, det krävs en bred kunskap om annat än av den som ska fatta beslut som rör elanvändningen i en sådan miljö.
Svårigheten för kraftföretaget vid investeringar i elhushållning ligger bl.a. i att göra riktiga bedömningar av vilka risker som är förknippade med olika alternativ. Dessutom blir valet av kalkylränta för investeringarna avgörande för vilka åtgärder som ska bedömas som lönsamma. Det är långt ifrån självklart att de avkastningskrav som tillämpas av kraftföretaget vid investeringar i elproduktion ska tillämpas även på investeringar i elhushållning.
Det hävdas ibland att de höga avkastningskraven inom ex. industrin innebär att elhushållandet där blir för litet. Man jämför då med kostnader för att tillföra vid någon real kalkylräntesats, ex. 6°/o.
Den svenska kreditmarknaden är behäftad med vissa imperfektioner, kanske framförallt inom bostadssektorn. Detta leder till att det är svårt att nå en "ñrst-best-lösning och att det blir svårare att dra säkra slutsatser.
Att bestämma avkastningskravet för en verksamhet är ingen lätt uppgift. Studier har visat att de höga avkastningskrav som används av företag vid investeringar inte gäller ex post, dvs. i efterhand. Den faktiska avkastning man uppnår är betydligt lägre. Detta bör tolkas som att investeringar i riskfylld verksamhet ibland misslyckas ett faktum som företagen kom-
penserar genom att tillämpa höga generella krav i kalkylfasen. För riskfylld verksamhet kan alltså inte något krav centralt bestämmas utan att risken ökar för att fler felinvesteringar genomförs. Detta skulle i så fall medföra sämre resurshushållning totalt sett och färre resurser till lönsamma investeringar. Ett problem i sammanhanget kan vara att kraftproducenter i vissa fall tenderar att ha för låga avkastningskrav för sina investeringar. Detta gäller särskilt för riskfyllda investeringar i en situation med låga förräntningskrav från ägarna och en stor andel av produktionskapaciteten som är avskriven eller av andra skäl är billigare än kostnaden för att bygga ny kraft.
Om Vattenfall åläggs ett explicit ansvar för att leverera i en situation med genomsnittskostnadsprissättning kan resultatet bli suboptimala investeringar i eleffektiviseringen. Troligen ökar då också investeringsvolymen ute i näringslivet till de kalkylräntor och övriga villkor som Vattenfall använder när de kalkylerar ny kraftproduktion, dvs. 4 eller 8% real kalkylränta och teknisk livslängd. I och med att Vattenfall, som står för 50% av elproduktionen, är prisledare får andra kraftföretag begränsade möjligheter att välja en annan strategi. Om olikheter i riskbild och effekter av ex. konkurrensutsatthet i samband med olika typer av investeringar inte beaktas, riskerar man att göra felinvesteringar. Modellen innebär därför en risk
IO- l0-0l l0
Bilaga 21 s. 146för att investeringar med en lägre avkastning än andra alternativa investeringar genomförs. Problemet är dock inte helt enkelt eftersom det förelig-
vissa imperfektioner på kapitalmarknaden, framförallt inom bostadsger sektorn.
Man måste i det sammanhanget fråga sig om kraftföretagen är mest lämpade att utföra den typen av analyser. Felinvesteringar kommer att belasta abonnentkollektivet. Företagets överlevnad hotas aldrig till följd
tillgångar som är avskrivna och möjligheterna till genomsnittskostav nadsprissättning. Man kan fråga sig om det inte i stället är just användare
är bäst skickade i att kunna väga insatser för effektivisering mot av som andra kostnader. Förutsättningar för deras engagemang är givetvis att priset på ger uttryck för kostnaden och att de är informerade om möjligheter till eleffektivisering. Högre priser ökar även utrymmet för andra aktörer som erbjuder tjänster, t.ex. fmansieringshjälp i syfte att effektivisera företagens elanvändning. Om priset inte uttrycker det aktuella jämviktspriset kommer lönsamheten i eleffektivisering hos abonnenterna att minska, vilket medför ökad elanvändning.
Ett annat problem i sammanhanget är att konsumentkollektivet belastas med kostnader som minskar behovet av och därmed kostnaderna för el hos vissa utvalda abonnenter. Det hävdas att dessa kostnadsökningar för kollektivet trots allt blir mindre än om investering i produktion genomförts. Risken för samhällsekonomisk ineffektivitet i ett sådant system är emellertid stor, eftersom konsumenterna inte agerar på basis av effektiva priser, och de kalkylräntor används för vissa typer av investeringar på
som användningssidan kanske inte motsvarar rimliga avkastningskrav.
Ett annat motiv för kraftproducenter att investera i hushållningsinsatser skulle finnas i en situation där man förutsätter att ökade miljökrav m. m. gör det praktiskt taget omöjligt för kraftföretagen att producera ny kraft. Problemet förstärks i en situation där delar av den befintliga kapaciteten måste avvecklas på grund miljökrav eller andra restriktioner kärn-
av kraft. En lösning i sådan situation skulle vara någon typ av bristkost-
en nadsprissättning. Om man tror att kraftproducentema i en sådan situation skulle åläggas ett för att de flesta samhällsfunktioner fungerar väljer
ansvar
istället någon typ kvantitativ ransonering som utgångspunkt. Plaman av nerade investeringar i elhushållning skulle då kunna tolkas som en långsiktig variant av en sådan ransonering.
statsmakterna måste avgöra om detta är en önskvärd utveckling. Naturligtvis kan och bör staten ändå i en akut bristsituation kunna garantera elförsörjningen genom ransonering för vissa viktiga områden inom ex. sjukvården.
Det framstår som i hög grad angeläget att statsmakterna i sitt agerande
till att marknaden också i en framtid ges möjlighet att efterfråga el. ser Betalningsviljan kan stor för inom många områden ex. för att
vara förbättra inomhusklimat och trafikmiljö. Givetvis ska detta göras mot bakgrund av de effekter för kostnaderna och priserna på som skärpta miljökrav innebär. Om staten vill subventionera investeringar i elsparande bör inte självklart detta ombesörjas av kraftproducenter. Om kraftproducenter ska tillhandahålla alternativ till är det viktigt att detta genomförs under normala konkurrensvillkor. Detta är väsentligt för att de lösningar
Bilaga 21 s. 147l47
erbjuds marknaden ska bli så effektiva som möjligt sett ur samhällssom ekonomisk synpunkt. Den reglering av elanvändningsområdet som annars skulle kunna bli följden måste ställas mot det faktum att elanvändningen i dag bestäms av olika aktörer och de fördelar detta innebär.
Ett aktuellt problem i sammanhanget är här hur naturgasintroduktionen ska organiseras. Ur energianvändamas perspektiv är det inte självklart att denna ska ombesörjas de största kraftproducentema i landet.
av
Många de övriga insatserna som utnyttjas av en del amerikanska
av
tillämpliga på svenska förhållanden därför att de i högre företag är mer grad reglerar förhållandet mellan kunden och kraftföretaget i dess egenskap av eldistributör.
Eldistribution En viktig uppgift för statsmakterna inom energiområdet är kontroll av s. naturliga monopol i form av företag som levererar ledningsbunden energi och samtidigt verka för konkurrens där så är möjligt. Annars finns det alltid risk för att konsumenternas intressen kommer till korta med
ineffektivitet i energianvändningen som resultat. Det är i distributionen av
som detta naturliga monopol inom elområdet föreligger. Det är genom sitt koncessionsinnehav som eldistributören har erhållit rätt till elförsäljning inom sitt markområde, något som dock inte innebär juridisk ensamrätt till eldistribution inom området. Den starka ställning som eldistributörema emellertid i praktiken har är reglerad i lag.
Förekomsten av monopol innebär alltid risker för ineffektiv prissättning och ineffektivt resursutnyttjande i produktionen av varan med högre kostnader som följd av ex. dåligt kapacitetsutnyttjande. Dessutom medför monopolet risk för brist på relevant produktinformation.
Prissättning Många ,eldistributörer saknar helt egna krafttillgångar, och av stor vikt är då att priserna på råkraft som regleras i avtal mellan råkraftleverantören och eldistributören inkluderar alla relevanta kostnader samt att skillnaderna i produktionskostnadema över tiden förmedlas till distributörerna. Dessa har sedan till uppgift att föra ut dessa kostnader, inklusive kostnader för lokal distribution, till slutanvändarna. Detta prissättningsproblem måste lösas bl.a. i beaktande av att fler debiterings- och mätperioder innebär ökade administrativa kostnader osv. Effektiviteten i prissättningen på lågspänd bör sesöver inför de krav som den framtida situationen på elmarknaden ställer, bl. a. mot bakgrund av det faktum att många elverk idag håller på att införa tidsdilferentierade tarilfer för lågspänd el. Kommer kravet i framtiden framför allt att vara att ha en taxa som framför allt är differentierad över året i stället för dygnet
Inelfektiv prissättning är emellertid inte de enda hinder som kan uppstå och motverka effektiv elanvändning. Det finns även andra omständig-
en heter påverkar effektiviteten i slutanvändningen av eal,och som berör
som eldistributöremas roll och verksamhet. Den ena omständligheten som berör energitjänstverksamhet är, som nämnts, det faktum att eldistribution utgör en form av lokalt monopol.
Bilaga 21 s. 148En andra omständighet gäller risken för snabbare elprishöjningar än förväntat, och den därmed sammanhängande risken för bristande anpassning hos elanvändarna.
Resursutnyttjande Risken för ineffektivt resursutnyttjande till följd av distributionsmonopolet gäller främst hur produktions- liksom distributionsresurserna för utnyttjas över tiden. Då inte kan prissättas momentant finns alltid risk för att dyr produktionskapacitet utnyttjas för ofta då konsumenterna inte ges möjlighet att reagera på prissignaler och alltid på något sätt får betala ändå. I detta läge är det angeläget att distributörerna försöker styra bort elanvändning, särskilt om det kan ske med bibehållen nytta för brukarna, i syfte att minska de totala kostnaderna. Kostnaderna för elsystemet i de mest belastade situationerna blir nämligen mycket höga. Det är frågan om extra produktions- och distributionskapacitet som i genomsnitt används
i ett litet antal timmar och därför får en mycket hög kostnad utslaget på dessa timmar. Kan sådan belastning undvikas finns därför mycket pengar att hämta. Huruvida distributörerna har några incitament att göra detta beror bl. a. på hur deras avtal med råkraftleverantören ser ut. Av betydelse är även hur strikt man tolkar den leveransskyldighet som föreligger för eldistribution till normala förbrukningsändamål.
I dagsläget förekommer olika typer av laststyming bland eldistributörerna förutom via tarilfer av olika slag. Det vanligaste är att försöka utnyttja befintlig kapacitet etTektivare, men det förekommer även i ett fall att man försöker undvika utbyggnad för att klara de mest besvärliga situationerna som är omöjlig att ta betalt för på ett effektivt sätt genom att utnyttja möjligheterna till bortkoppling via avtal med brukarna där villkor och kompensation för detta är fastställt.
Elverken måste få riktiga incitament för att kunna medverka till en effektiv utveckling. Det är även väsentligt att bortkoppling alltid grundas på ömsesidiga avtal så att elanvändaren kan avväga de kostnader som kan uppstå hos honom.
Elverket är ensamt om att veta hur mycket det kostar att distribuera samt hur den sammanlagrade elanvändningen är fördelad över året, veckan och dygnet. Därför är det angeläget att det utnyttjar sin ställning på ett sätt som leder till minskade totala kostnader och därmed undviker att vältra över kostnader som hade kunnat undvikas på konsumenterna. Elverket torde därför besitta komparativa fördelar när det gäller att erbjuda olika typer av lastbortkoppling, t.ex. i form av försäljning av värme istället för till vissa kunder. Detta fall medför emellertid att risken för monopolisering ökar genom att elverket då ombesörjer leverans av även andra energislag ex. fjärrvärme och naturgas.
Eldistributörernas möjligheter att medverka till en effektiv utveckling på det här området måste utredas närmare utifrån de avtalsformer för råkraft som tillämpas, de tariffer som utnyttjas, möjliga avtalsformer med abonnenter, leveransskyldigheten osv. Svårigheten ligger i att hitta en lösning som leder till bättre resursutnyttjande utan att i onödan försämra konkurrensen.
Bilaga 21 s. 149Information
I dag arbetar man inom eldistributionsföretagen även på att förbättra informationen till abonnenterna. Detta gäller såväl information om kundernas individuella elförbrukning storlek, struktur osv. som allmän produktinformation om och annan energi, hur man kan påverka sina kostnader via byte av tarilf m. m.
Vidare Förekommer information av mer riktad karaktär i form av personlig energibesiktning och energirådgivning. Av stor betydelse för effektiviteten av all rådgivningsverksamhet är att rådgivningen bedöms som opartisk och saklig. Att elverken tar över rådgivningsverksamhet från ex. kommuner kan alltså i sig göra rådgivningen mindre verkningsfull. Eldistributören har dock i vissa fall klara kunskapsfördelar.
Allmänt sett är det svårt att veta hur stora effektivitetsförluster som liggeri att konsumenterna inte får information om energi eller energirådgivning från sina eldistributörer. Det finns trots allt andra aktörer som informerar om energi och även erbjuder rådgivning och alternativa lösningar. Dessutom kostar all information och rådgivning pengar och behovet av information inom detta område måste avvägas mot andra informationsbehov i samhället.
Elverken bör klart och tydligt informera om det som ingen annan kan informera bättre om. Detta gäller ex. abonnentemas förbrukningsnivåer, vilka tariffer som finns att välja mellan samt, för större abonnenter, strukturen i elanvändningen elfektproñlen. Här finns viktiga insatser att göra, inte minst när det gäller att öka begripligheten i en vanlig preliminärdebiterad hushållsräkning.
En annan eventuell orsak till ineffektivitet i elanvändningen, är att i framtiden blir dyrare att producera, men att detta kanske inte alltid beaktas i tillräckligt hög utsträckning av konsumenterna då dessa vidtar investeringar som påverkar elanvändningen. Ett problem här är att ingen idag vet hur de framtida elpriserna kommer att utvecklas.
Om det p. g.a. informationsbrist skulle skapas allmänna förväntningar som kraftigt avviker från den prisutveckling som verkligen kommer till stånd, skulle detta medföra att elanvändningen blev för hög jämfört med vad som vore samhällsekonomiskt lönsamt. Förklaringen skulle bl. a. kunna ligga i att eldistributöremas nuvarande form utgör ett hinder för en effektiv elanvändning genom sin starka marknadsställning och sin fokusering mot elförsäljning. Det kan emellertid inte uteslutas att bl. a. massmediernas bevakning av området har medfört att konsumenterna snarast överdriver de framtida prisökningama, vilket skulle innebära en risk för överreaktion från vissa priskänsliga grupper.
Om konsumenterna inte får eller söker kunskap, har realistiska prisförväntningar eller möjligheter att påverka sin elanvändning, är det svårt för dem att effektivera sin elanvändning eller göra den mer flexibel. En fråga är emellertid om elanvändningen är mer riskfylld än annan energianvändning. Anledningen till att utbudet av alternativ till är litet inom vissa områden kan vara att lönsamheten i alternativen är för dålig. I så fall är det inget problem för statsmakterna. Skulle bristen på alternativ verkligen utgöra ett bestående problem så blir lösningen att i första hand försöka
Bilaga 21 s. 150öka medvetenheten om osäkerheten i prisutvecklingen och risken för
elprishöjningar hos alla aktörer på marknaden.
En annan lösning skulle möjligen vara om eldistributörerna kunde för-
mås öka sitt utbud av alternativ till i form av annan tillförsel och
effektiveringsåtgärder i form av tillhandahållande av energitjänster. Det
är dock oklart vad som ska innefattas i detta begrepp liksom vad som faller
innanför respektive utanför eldistributörernas kompetens- och ansvarsom-
råde
Vi avser att återkomma till dessa frågor i vårens utredningar.
En diskussionom eldistributörernas engagemangi dagslägetinom området "energitjänstef s redovisasi bil 6till Rapport om elhushållningsprogrammet, 1989-08-31.
9¶Naturgas
Bilaga 21 s. 151Naturgas har vissa speciella egenskaper. Det rör sig om ledningsbunden energi liksom el, den inga svavelutsläpp, gasen köps via bilaterala ger långsiktiga avtal mellan köpare och säljare och priserna är oftast hemliga. Naturgas har ganska stor andel energimarknaden i många länder. I en av Sverige har dock introducerats först 1985. l dag finns det en naturgas naturgasledning dragen från Skåne till Västsverige. Demstörsta mängupp går i dag till industrin för att ersätta olja och en mindre del den naturgas går till bostäder, service Än så länge är leveranserna små eller m.m. knappt l °/0 den totala svenska energitillforseln. Att marknadsandelen är av mycket större på kontinenten, nära 20%, än i Sverige kan bero på många saker; vår goda tillgång på elektrisk kraft, att är ett glesbefolkat land,
avsaknad av inhemska tillgångar etc. l framtiden kan naturgas även användas som bränsle i fjärrvärmeproduktion och elproduktion. l dag föreligger planer för en större naturgasintroduktion dels skulle ersätta olja och kol, dels i elproduktionen där man ersättning för kärnkraft. som
Naturgasens egenskaper
Naturgas innehåller inget svavel till skillnad från kol, olja och torv. Därblir det del kväveutsläpp vid all förbränning, eller ca mg 50emot en som 100 NOz/MJ utan reningsåtgärder. Detta är lägre än för kol, torv och tung eldningsolja och i nivå med lätt eldningsolja och ved. När det gäller svavel och i viss mån kväveoxider är således naturgas ett attraktivt bränsle. Naturgas är även intressant när det gäller koldioxidutsläppen som är hälften de från kol och även lägre än vid förbränning av olja. Här av föreligger dock två avvägningsproblem. Det första problemet gäller naturgas som ersättning för kärnkraft, som för med sig några koldioxidutsläpp alls. Även naturgas skulle inte om det bästa fossila bränslet är det frågan om det räcker vid en avveckvara ling samtidigt koldioxidutsläppen inte får öka. Som ett mått på som storlekarna kan sägasatt två våra tolv reaktorer ersätts med naturom av gaskombi skulle biltrafiken behöva halveras för att koldioxidutsläpex. ska komma hållas på konstant nivå, allt annat lika. pen en Det andra problemet är att utläckt naturgas, som huvudsakligen består utläcktmetan, har stark växthuseffekt. Den är på kort sikt mindre än av en 50 år mycket kraftigare växthusgas än koldioxid. Det är en principiell en skillnad mellan metan och koldioxid. Metan är en kemiskt aktiv gas som
Bilaga 21 s. 152Figur 9.1 Avklingningslörloppet för olika gaseri atmosfären.
ANDELKVARATMOSFÄREN
EFTERUTSLAPPAVENMASSENHET
VIDTIDEN0
l 160 260
ÄR
förhållandevis snabbt oxideras till koldioxid. Koldioxid avlägsnas från atmosfären genom att den löser sig i havsvatten. Denna är till en
process början snabb när koldioxiden löser sig i ytvattnet. Uppehållstiden för koldioxid blir därför i ett inledningsskede ungefär lika med Kol-
metan. dioxidens transport till djuphaven är emellertid mycket långsam, och på längre sikt har därför metanutsläpp inte samma betydelse. Se nedanstående figur 9.1 där avklingningen de olika växthusgaserna åskådliggörs.
av
Inom de närmaste åren, då dagens metanutsläpp har sin största betydelse, anses temperaturhöjningen vara det största hotet. Den kan leda till klimatförändringar som ökenutbredning och dylikt. På längre sikt, då dagens metanutsläpp inte har så stor betydelse, måste även beakta
man polernas smältning samt att temperaturhöjningen även i övrigt påverkar världshavens volym. Stora delar av nuvarande landområden kan alltså komma att stå under vatten.
Frågan är hur stora metanutsläppen är vid produktion, distribution och användning av naturgas. Dessutom kan man fråga sig inför den
om man svenska situationen ska utgå från de verkliga utsläppen från säljarlandet fram till slutlig användning eller från en genomsnittlig kedja eller från det mest utsläppande landet i världen. Aktuella uppskattningar pekar på att förluster och läckage uppstår till ca 1% av produktionen. De regionala variationerna är dock betydande.
Ar naturgasens fördelar tillräckligt stora Med hög ekonomisk tillväxt får vi ett ston tryck på energimarknaderna. Om inget görs leder det till kraftigt ökande koldioxidutsläpp. För att ned koldioxidutsläppen till dagens nivå måste man därför försöka ned koldioxidutsläppen från varje kWh så mycket möjligt. Sparande,
som vindkraft är exempel på åtgärder som inte leder till några koldioxidutsläpp. Naturgas leder däremot till utsläpp, men de är mindre än för kol och
Bilaga 21 s. 153l53
olja. Nackdelen med naturgas liksom andra fossila bränslen är här att det finns effektivare medel att reducera koldioxidutsläppen med. Fördelen är att kan köpa naturgas i obegränsade mängder vilket inte gäller för vindkraft, energiflis etc. Med hög ekonomisk tillväxt har vi ett stort behov av energi. Den kol och olja som eventuellt kan ersättas med naturgas kan substitueras med lägre koldioxidutsläpp som följd.
Med låg ekonomisk tillväxt och litet tryck på energiförbrukningen blir situationen den motsatta. Vi skulle då inte behöva skärskåda varje kWh så
koldioxidsynpunkt vilket är positivt för naturgas. Å andra sidan noga ur skulle inte heller energibehovet vara så stort, vilket verkar dämpande på naturgasefterfrågan.
I våra miljöanpassade scenarier där har räknat med en total
naturgasmängd på 50 TWh klarar konstanta koldioxidutsläpp i
lågfallet. En kraftig reducering skulle vara möjlig eftersom varken vindkraft- eller flispotentialen är fysiskt uttömd i detta fall. Här kan naturgas innebära att en reducering av koldioxidutsläppen blir svårare.
I fallet hög ekonomisk tillväxt klarar vi alltså inte koldioxidutsläppen. Med utökad energiskogsodling och än mer forcerad vindkraftutbyggnad skulle koldioxidutsläppsökningen kunna dämpas och vi skulle inte behöva så mycket naturgas. En ytterligare satsning på ex. vindkraft och energiskogar kostar givetvis. Vad som ytterst skulle bestämma potentialema är hur stora arealer vi är beredda att satsa för sådana verksamheter. I fallet med hög ekonomisk tillväxt är dock den rent fysiska potentialen för såväl vindkraft som energiskog nästan uttömd.
När det gäller kraftvärmeproduktion har naturgas, liksom lätt eldningsolja och eventuella förgasningstekniker, ett högt elutbyte jämfört med konventionell kraftvärmeteknik.
Metanutsläpp
Frågan om naturgasens metanutsläpp och dess konsekvenser har aktualiserats först de senaste åren, och hittills har bara några få undersökningar gjorts.
Om metanutsläppen överstiger ca 2% blir de totala klimatpåverkande effekterna, vilka kan mätas i s. koldioxidekvivalenter, högre än för olja på kort sikt" inom 50 år. Skulle de överstiga 4% blir de klimatpåverkande effekterna högre än kolets. På längre sikt hundra år blir alltid, så vitt man nu vet, naturgas förmånligare än både olja och kol eftersom då de rena koldioxidutsläppen dominerar. Om drivhuseñekten betraktas som problem mot vilket omedelbara åtgärder fordras, blir dock tidsaspekten viktig. Effektiva insatser kräver en djupare analys där verkningarnas fördelning över tiden sätts i förgrunden. Nya rön inom forskningen kan självfallet förändra denna bild.
Att mäta flöden är svårt ur mätteknisk synpunkt. Med dagens kunskap verkar det vara rimligt att anta relativt små metanutsläpp från de västliga naturgasproducenterna, under l°/0. Däremot kan utsläppen för rysk gas antas vara betydligt högre, 40% av världens naturgas produceras i Sovjetunionen.
Bilaga 21 s. 154I en engelsk konsultrapport uppskattar man att förlusterna i det ryska transmissionsnätet är tio gånger högre än i västeuropeiska nät, dvs. l°/0 läckage. De sammantagna förlusterna i Sovjetunionen blir då ca 2%, medan motsvarande för västeuropa blir ca 0,8%. Vissa ryska uppgifter antyder att utsläppen kan vara ännu högre, dvs. 3-4 % förlust av metan. Användning av en bättre teknik för överföring kan emellertid
av gasen minska utsläppen till nivåer som i dag är vanliga i västeuropa.
I Sverige förs nu förhandlingar med Norge och Sovjet om inköp av på sikt ca 20-25 TWh naturgas per år från vardera landet. Vi har redan tecknat ett kontrakt med Danmark om ytterligare 5 TWh år.
ca per
Eftersom växthuseffekten är ett globalt problem bör utsläppen i alla led beaktas. Men ska man räkna på de aktuella leveranserna eller på de förhållanden som gäller världsgenomsnittet, eller för det bästa eller sämsta landet Dessa frågor har vi inget svar på i dag, men svaret kan komma att
stor betydelse för de miljöegenskaper som ska åsättas naturgas.
Slutsatsen är att utifrån dagens kunskap är det sannolikt att naturgas har bättre miljöegenskaper än olja och kol. Det verkar dock föreligga viss
en risk för att dess växthuseffekt kan vara allvarligare än oljans, och kanske även kolets, om tidshorisonten hålls inom en 50-årsram. Förhållandena kan även variera beroende på varifrån vi köper gasen. Det empiriska och teoretiska underlaget i en sådan bedömning är svagt, eftersom frågorna har undersökts först på senare år.
Konsekvenserna för energisystemet med ökande metanutsläpp kan illustreras med hjälp av följande schematiska figur.
Som synes minskar naturgasmängden i det optimala energisystemet högre metanutsläppen är. Det beror på att de då får allt större roll
en per TWh en snäv växthuselfektbudget. Vid 2 % sker en övergång från naturgas till olja, och vid 4% en övergång till kol.
Figur 9.2 Schematiskbeskrivningavdeoptimala mängdernanaturgasi energisystemet y-axeln och metanutsläpp x-axeln från naturgasom betraktelsen görs i ett kort tidsperspektiv 50 år NATURGAGmh
Å
9 METANUTSUÃPB%
METANUT6LAPP,%,.
Bilaga 21 s. 155I figur 9.2 finns det två x-axlar utritade. De illustrerar naturgasens roll vid olika ekonomisk tillväxt.
Naturgasen kan således få mycket varierande omfattning i ett opti-
en malt system där hänsyn tas till konstant växthuseffekt, beroende på hur stora metanutsläppen är och hur stor den ekonomiska tillväxten blir. Allt kan hända, från det att betydande mängder naturgas ger ett rikligt bidrag för att klara de energi- och miljöpolitiska målen, till det att vi kanske inte kan tillåta någon naturgas överhuvudtaget om riksdagsbesluten ska kunna uppfyllas.
Konkurrens mellan naturgas och förnyelsebara
energikällor
Ju större satsningarna är på naturgas desto mindre kan utrymmet bli för förnybara enerigikällor, speciellt i ett inledningsskede. I våra miljöanpassade scenarier utnyttjades inte potentialen för varken flis eller vindkraft i fallet med låg ekonomisk tillväxt. Med hög tillväxt har dock antagit en mycket omfattande satsning på vindkraft och en hel del odling av energiskog. Dessa satsningar skulle kunna bli något högre om man utgår ifrån den rent fysiska situationen. De kan givetvis också bli mindre. En ytterli-
satsning på förnyelsebara energikällor i stället för naturgas skulle gare alltså i lågfallet kunna leda till minskade koldioxidutsläpp och i högfallet eventuellt till att ökningen inte behöver bli så stor. Var gränserna går är således mycket osäker fråga. Naturgas över en sådan gräns finns det
en överhuvudtaget inte utrymme för om koldioxidrestriktionen ska tas på allvar. Ekonomiska problem skulle därvid kunna uppstå p. g.a. naturgasens uppbindningsmekanismer.
En tidig naturgasintroduktion kan eventuellt skada en introduktion för förnybara energikällor i inledningsskedet. Detta kan bli allvarligt eftersom ledtiderna för de energikällorna är långa. Å andra sidan är de så långa
nya att de troligen inte hinner introduceras till mitten av 1990-talet i någon nämnvärd skala. På denna korta sikt är endast alternativen fossila bränslen samt sparande realistiska.
En viktig fråga inte hunnit utreda är hur naturgas och flis kan
som delas regionalt och mellan stora, medelstora och små fjärrvärmekom-
upp
De naturgasledningar har i dag går genom södra och västra muner. Sverige. En nackdel med detta är att eventuella energiskogar växer snabbast i södra Sverige. Det föreligger således en risk i att naturgas kan komma att tränga ut biobränslepotentialen. En annan viktig fråga är om
kan använda naturgasnätet till förgasade biobränslen i framtiden. man Här kan sträckningen naturgasnätet betydelse. Vad vi beslutar om i
av dag kommer att vara avgörande för den framtida hanteringen av dessa frågor.
Sammanfattningsvis kan väl sägasatt en stor naturgasintroduktion i alla fall inte underlättar införandet av förnybara energikällor.
10¶Strategier
Bilaga 21 s. 157I detta kapitel diskuterar vi olika strategier. Först tar vi upp behovet av Fördjupad kunskap och därefter de övergripande effektivitetskraven på energi- och miljöpolitiken samt hur riksdagsbesluten kan realiseras till minsta möjliga kostnad.
Behov av ökad kunskap Det miljö- och energipolitiska grundproblemet är hur mycket effekterna på miljö, hälsa och risker kan komma att förändras med en annan energistruktur och vilken kostnad detta betingar.
När det gäller de samhällsekonomiska konsekvenserna är resultaten givetvis osäkra. Osäkerheten är såstor att vi inte kan sägaom kostnaderna ligger på mellan 20 och 40 miljarder per år eller högre. Likaså är det osäkert om tiotusentals eller hundratusentals människors arbeten kommer att beröras. Det beror på många olika faktorer, ex. tillväxten i ekonomin, teknikutveckling, vår förmåga att anpassa oss till ändrade förhållanden på arbetsmarknad, skogsmarknaden, bostadsmarknaden osv. Denna osäkerhet, som framförallt kan hänföras till de samhällsvetenskapliga disciplinerna, rör sig således inom en faktor tio.
När det gäller intäktssidan är konsekvenserna för vår miljö, hälsa och riskbilden i vissa fall svåra att överblicka. I några fall känner vi till konsekvenserna ganska säkert. I andra fall är bedömningama betydligt mer osäkra. Osäkerheten i dessa bedömningar torde i många fall vara större än en faktor 100.
En ökad naturvetenskaplig kunskap skulle kunna leda till en minskad osäkerhet när det gäller att identifiera olika miljöproblem. Här kan det vara frågan om att ta del av det internationella vetandet, göra nya forskningsinsatser m. m.
Förutom att identifiera problemen måste man, när det gäller intäktssidan, även på något sätt försöka värdera dessa. Samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga riskstudier skulle kanske kunna föra dessa frågeställningar vidare. Det kan dels gälla en kartläggning av hur de faktiska besluten påverkar riskbilden och dels gälla metoder för att i framtiden få till stånd effektiva beslut i någon mening, ex. kostnads/nyttoanalyser och kostnad/effektanalyser.
Med tanke på de mycket stora kostnaderna en omställning av energisystemet medför synes det angeläget att ha ett bra och någorlunda säkert beslutsunderlag att utgå från. Man borde således försäkra sig om, så gott det går, att pengarna gör största möjliga nytta.
Bilaga 21 s. 158Vad ska styras
Utsläpp från omvandling och användning av energi påverkar i många fall miljön och människors hälsa negativt. De som drabbas av utsläppen har inga direkta möjligheter att via marknaden påverka utsläppens omfattning genom att efterfråga en ren miljö. Därmed uppkommer inget pris som visar knappheten på, och människornas betalningsvilja för, en ren miljö.
Det är uppenbart att de flesta människor sätter ett högt värde på miljön, men detta värde återspeglas inte automatiskt på marknaden. På marknaden betingar i stället en mängd varor och tjänster höga priser, medan efterfrågan på ren miljö alltså inte kan tillfredställas av marknaden.
För att komma tillrätta med detta marknadsmisslyckande som ger miljöförstöring krävs det ingrepp från samhället. Staten och kommunerna måste alltså setill att vi får till stånd en effektiv användning av samhällets knappa resurser.
Samhället har då till sitt förfogande ett flertal olika instrument för att påverka de miljöförstörande utsläppen; genom lagstiftning, regleringar och ekonomiska styrmedel.
Låt oss anta att det går att sätta ett pris på miljön. Frågan blir då vem som ska betala för att t.ex. luften har förorenats. Traditionellt har man alltid tidigare utgått ifrån den s. Polluter-Pays-Principle, dvs. den som förorenar ska betala. Kostnaden för resursåtgången ska alltså läggas på företaget direkt.
Tanken med miljöavgifter grundar sig på just detta ställningstagande. Miljöavgiften ska den administrativa vägen belasta företagen och konsumenterna med de kostnader för verksamheten som inte kommer till uttryck i de företagsekonomiska kalkylema. Produktpriset ska därmed bringas att avspegla såväl privatekonomiska kostnader som miljökostnader. På så sätt kan vi komma upp i de totala samhällsekonomiska kostnaderna. Marknadsmisslyckandet kan då rättas till, exempelvis med hjälp av miljöavgifter för att styra resursanvändningen och de miljöfarliga utsläppen.
Måldiskussion Miljöförstöringen har under efterkrigstiden drivits sålångt att det ekologiska system som människan ingår i riskerar att rubbas mycket kraftigt. Kunskapen och medvetenheten om detta är i dag betydande, och har gjort att miljöfrågoma är bland de främsta källorna till människors oro inför framtiden. Energin spelar här en nyckelroll för samhällets möjligheter att minska de negativa effektema på miljö och hälsa. En avsevärd del av de miljöförstörande utsläppen i världen kommer från energiomvandling för uppvärmning, industriprodukt-ion och transporter. Att där sätta in verksamma styrmedel måste därför vara ytterst angeläget.
Men för att vi ska kunna föra en effektiv miljöpolitik är det nödvändigt att vi först klart definierar miljömålen samt att eventuella avgifter och andra styrmedel balanseras och relateras direkt till målen. Detta förutsätter en stor kunskap om riskbilden och hur vi ska värdera den. Det kan vara direkt missledande att inte knyta medlen till målet, ex. att bara tala om
Bilaga 21 s. 159att minska koldioxid- eller svaveldioxidutsläppen i stället för att sägaatt måste minska växthuseffekten och försurningen. Men har då nått den kritiska belastningsgränsen se kapitel 2 När har nått gränsen för en godtagbar miljö Industrisamhällets utveckling i förhållande till miljön bygger på många osäkra faktorer. Ska vi acceptera höga omställningskostnader, kapitalförluster och arbetslöshet vid blotta misstanken av en möjlig miljökatastrof, eller skall vi fortsätta ända tills säkert vet att en katastrof är i antagande värderingen de olika faktorerna är här helt avgörande. Hur långt av miljövården ska drivas är i grunden en fråga om valet mellan konsumtion god miljö och konsumtion andra och tjänster. Miljöpolitiken av av varor måste dessutom vägas mot bl. fördelningspolitiska- och utrikespolitiska a. hänsyn samt sysselsättningen.
Effektiv styrning
Idealet att kunna driva miljöpolitiken till den punkt där de tilltagande vore kostnaderna för att minska exempelvis svavelutsläppen motsvarade den avtagande samhälleliga värderingen av den minskade försurningen kostnads/nyttoanalys. Klarar vi inte att värdera den minskade försurningav kan då i alla fall försöka komma ned till viss försumingsnivå till en en lägsta möjliga kostnad kostnads/effektanalys. För miljömål, liksom för andra mål, bör man välja det styrmedel som viss effekt till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad, alternager en tivt största möjliga effekt till en given kostnad. Om miljöarbetet som ger ska drivas ekonomiskt krävs det följer vissa grundläggande princiatt man Det är naturligtvis ekonomiskt ineffektivt att använda dyra åtgärder per. inte först har prövat billigare alternativ som är lika bra. Man bör om man också medveten att kostnaderna ofta stiger brant när man är vara om tvungen att över till och dyrare teknik. Det kan då ex. vara billigare ny och göra större nytta att försöka minska utsläppen i andra länder för att både minska det nedfallet i Sverige och för att reducera de globalt sura förorenande utsläppen. Detta kan då innebära att ex. Sverige, åtminstopå något kortare sikt, i stället för att minska sina egna svavelutsläpp ne eller utsläpp växthusgaser, betalar andra länder för att de skall minska av sina utsläpp. En annan viktig princip för att uppnå kostnadseffektivitet är att eventuell utsläppsavgift bör vara lika för alla bränslen i alla sektorer. en Eftersom det saknas styrmedel som fungerar perfekt är det angeläget att överväga vilket styrmedel som ska användas i varje enskilt fall. noga Styrmedlens egenskaper i fråga om måluppfyllelse, målkonflikter, kostnadseffektivitet, dynamiska egenskaper och praktisk genomförbarhet måsutvärderas liksom de administrativa kostnaderna och eventuella restrikte tioner. En avgift på utsläpp är väl utformad, kostnadseffektiva lösningsom ger Det blir fördelaktigt för ett företag att minska utsläppen ner till den ar. nivå där kostnaden för en ytterligare minskning är lika med avgiften. De billigaste åtgärderna kommer då att vidtas i första hand, och utsläppen minskas till lägsta kostnad. De ekonomiska motiven att utveckla effektiva-
Bilaga 21 s. 160re reningsteknik blir också starkare vid en styrning med avgift än med
en en reglering. Jämfört med t.ex. bränsleskatter dock utsläppsavgifter
ger högre mät- och administrationskostnader, vilket naturligtvis bör tas med i den totala bedömningen.
Internationell miljöpolitik Ett allvarligt problem i den internationella ekonomin är olika former av gränsöverskridande regionala och globala föroreningar. Att dessa föroreningar är synnerligen betydelsefulla för de enskilda ländernas miljö måste vara utgångspunkten för en diskussion om effektiva åtgärder.
Grundproblemet är att andra länders myndigheter inte primärt har någon anledning att sätta avgifter eller utforma sina bestämmelser med hänsyn till vilka föroreningar de egna företagen ger upphov till i andra länder. Miljövårdsproblemen har flyttat på internationell nivå och
upp en i brist på överstatliga myndigheter måste man börja utveckla helt nya förhandlingslösningar länderna emellan.
Som exempel kan vi ta Sverige. Nedfallet av försurande ämnen i Sydsverige behöver minska med ca 75% om man vill uppnå de sk kritiska belastningsvärdena i naturen. Såsent som 1985 svarade de svenska utsläppen fortfarande för det största enskilda bidraget till det försurande nedfallet i vårt land, i dag bidrar Polen och Östtyskland vardera med lika
men mycket nedfall i Sverige som Sverige självt. Sammantaget är de svenska utsläppens bidrag till det totala nedfallet inom landet bara ca 12%. 1 de mest utsatta delarna i södra och sydvästra Sverige är bidraget från vissa andra länder redan avsevärt större. Detta innebär att vi inte kan göra mycket mer inom våra egna gränser för att reducera svavelnedfallet, särskilt inte våra mest utsatta områden, inte ens om bortser från kostnaderna. För att minska nedfallet i de mest utsatta regionerna i Sverige måste utsläppen minskas vid källorna, dvs. framför i andra länder.
Problemet med växthusgaser är globalt. Det spelar ingen roll var på jorden utsläppen görs, effekten på miljön blir ändå densamma. De globala utsläppen av koldioxid från användning av fossila bränslen uppgår till ca 20 miljarder ton per år. Av dessa släpper Sverige, ett världens
som av minsta länder, ut tre promille, dvs. drygt 60 miljoner ton.
Man kan förvänta sig signifikanta ekonomiska fördelar interna-
med en tionell koordination av nationella miljöpolitiska åtgärder mot gränsöverskridande föroreningar.
Tabell 10.1 Svaveutsläpp,nedfall i Sverigesamtreningskostnader
| Land | Svavelut- Nedfall i Reningskostnad Kostnader ned- släpp 1987 Sverige kronor/kg 1000 ton | svavel | fallsreduktion i Sverige,kr/kg | |
| Sverige | 116 | 32 | 30 | 94 |
| Danmark | 155 | 8 | 6 | 75 |
| Polen | 2 270 | 1,5 | 3 | 200 |
| Östtyskland 2 500 | 1,3 | 4 | 300 |
Marginalkostnad
Bilaga 21 s. 161l6l
Låt oss börja med att belysa Sveriges situation med lite siffror. För varje ton svavel som olika länder minskar sina utsläpp får vi också viss
en minskning av nedfallet i Sverige. Hur stor minskningen blir beror på hur stor del av varje lands totala utsläpp som hamnar i Sverige.
Nedan följer några beräkningar av hur mycket det i genomsnitt kostar att minska svavelutsläpp i några länder för att nedfallet i Sverige ska reduceras med ett kilo. Kostnaden för enskilda punktinsatser
kan naturligtvis variera.
Så länge det kostar mindre än 75 kr att få svavelutsläppen i Sverige
ner som helhet är det billigast och mest effektiv att investera här hemma. Då har dock ingen hänsyn tagits till att vissa områden
i Sverige är mer drabbade än andra.
Med den svavelavgift om 30 kronor per kilo som har föreslagits
av miljöavgiftsberedningen blir kostnaden för att minska svavelutsläppen i Sverige ca 30 kr per kilo, vilket innebär att kostnaden kilo nedfallsre-
per duktion genom svensk utsläppsminskning blir ca 90 kr, eftersom bara
en tredjedel av våra utsläpp hamnar inom landet. Kostnaden blir alltså högre än ex. insatser i Danmark enligt ovanstående tabell. Tar dessutom hänsyn till att södra och sydvästra Sverige är mycket drabbade än
mer landet i genomsnitt, blir det relativt sätt ännu dyrare att minska nedfallet genom svenska utsläppsreduktioner och billigare att göra det genom utsläppsreduktioner i exempelvis Polen och Östtyskland.
När det gäller utsläppen av växthusgaser kan kostnadseffektiviteten i att reducera koldioxidutsläppen utanför Sverige illustreras med ett räkneexempel som baseras på verkliga siffror från ett energibesparingsprojekt i Egypten. För en engångsinvestering på ca en miljard kr skulle kunna
man effektivera bränsleanvändningen och därigenom minska koldioxidutsläppen i Nordafrika med ca 15-30 miljoner ton år. Det är lika mycket
per som de totala koldioxidutsläppen från transportsektorn i Sverige. Frågan är om i Sverige för en miljard kr kan få till stånd lika stor utsläppsre-
en duktion.
Miljösamarbete mellan Öst- och Västeuropa, industrialiserade länder och utvecklingsländer kommer att bli nödvändigt. En viktig fråga blir då om väst/industrialiserade länder på ett eller annat sätt ska finansiera
- miljöinvesteringarna i öst/utvecklingsländer
Utvecklingsländerna måste beredas möjligheter att höja sin levnadsstandard, vilket medför ökade koldioxidutsläpp. Om de globala utsläppen inte ska öka, måste då de industrialiserade länderna skapa utrymme för utvecklingsländerna ökade utsläpp. Frågan är då hur detta kan ske på billigaste möjliga sätt. Ovanstående räkneexempel antyder att det kan kost-
vara nadseffektivt att hjälpa utvecklingsländerna till hög, miljömässigt sund
en ekonomisk utveckling under en övergångsperiod. Dessa länder kommer dock förr eller senare till ett skede i sin ekonomiska utveckling när de har förbrukat sin potential att kostnadseffektivt relativt de industrialiserade länderna minska eller hålla utsläppen konstanta. Turen kommer då tillbaks till de industrialiserade länderna, som då måste börja minska sina utsläpp. Denna övergångsperiod, när det kanske är billigast för de industrialiserade länderna att investera i miljöåtgärder i öststatema och utveck-
Källa: Ångpanneförelingsländerna, kan ses som en respittid. Respiten kan då användas för
ningen
ll- lO-Oll0
Bilaga 21 s. 162teknikutveckling, utveckling av alternativa energikällor osv. En viktig fråga är dock om vi i de industrialiserade länderna under respittiden kan tillåta oss några kraftigare ökningar av koldioxidutsläppen och i så fall med hur mycket. Vi får nu inte glömma bort att den mångdubbelt högre energianvändningen och utsläppsnivån i industrialiserade länder kan komma att göra en fortsatt effektivering i dessa länder nödvändig. Frågan
effektivitet måste alltså ses i ett politiskt sammanhang, där fördelom nings- och rättviseaspekter får stor betydelse, liksom ñnansieringslösningar.
Den europeiska miljöpolitiken kan alltså varken bli framgångsrik eller kostnadseffektiv inte får utsläppen även i Östeuropa. Frågan
om man ner hur ett fungerande samarbete mellan länderna i öst och väst ska kunna organiseras, for att drastiskt reducera utsläppen i hela Europa är alltså mycket viktig. De östeuropeiska länderna står just nu inför stora ekonomiska svårigheter och saknar både teknologiska och finansiella medel för att introducera en miljöpolitik som Sveriges. Till skillnad från utvecklingsländerna kan dock kanske öststatema minska sina utsläpp utan att behöva avstå från ekonomisk utveckling. I flera västländer diskuteras nu möjligheterna att samarbeta med öst i miljöfrågoma och de senaste två åren har flera initiativ och konkreta åtgärder tagits till öst-västligt miljösamarbete.
Svensk miljöpolitik Svensk miljöpolitik måste bli mer utåtriktad för att vara effektiv. Vi måste ta intitiativ till en internationell koordinering av nationella åtgärder mot försumingen och växthuseñekten. Dessa problemområden diskuteras nedan. Andra exempel finns också; tungmetaller och gifter i Östersjön, regionala risker med kärnkraft etc. Medlen måste alltid relateras till målen. Detta innebär bl. a. att riksdagsbeslut kan effektivisera miljöarbetet väsentligt, man noga överväger vilka miljömål man verkligen vill
om uppnå.
Försurning Ett system med ex. avgifter på utsläpp av svavel och kväveoxider i Sverige kan bli verkningsfullt för att reducera de svenska utsläppen. Samtidigt är det emellertid viktigt att sätta de svenska utsläppen i relation till nedfallet i Sverige om vi ska kunna utforma en effektiv politik mot försurning, vilket innebär att vi även måste beakta förhållandena i våra närliggande länder. Detta är inte fallet i dag. I ett lokalt perspektiv kan det vara kostnadseffektivt att reducera utsläppen nära punktkällor, för att uppnå en god luftkvalitet i ex. storstäder. Ett tänkbart system skulle då kunna vara att inte ta ut någon nationell avgift utan helt låta avgifterna fastställas lokalt och regionalt bubblor.
Växth usefekten
Att de svenska utsläppens betydelse för växthuseffekten är så ytterst ringa är egentligen inte viktigt. Så är fallet för alla små nationer. Det viktiga är i
Bilaga 21 s. 163stället hur Sverige på bästa sätt kan medverka till att mer världsomspännande åtgärder kommer till stånd. Riksdagens krav på att de svenska koldioxidutsläppen inte ska öka kan ses som ett led i denna strävan.
Men diskussionerna om införandet av en koldioxidavgift måste inkludera frågan vad ett sådant system kostar, och vad får för det. I värsta fall kostar det nämligen relativt mycket for samhället utan att vara drivande för andra länder. En satsning i utvecklingsländer kan eventuellt ge större effekt för ett mindre belopp. Å andra sidan måste vi också ta hänsyn till att fördubblade koldioxidutsläpp i Sverige kan verka stötande på den internationella opinionen.
Hur skulle då Sverige kunna agera för att motverka växthuseffekten På kort sikt torde satsningar på skogsplantering, skogsvård och energief-
fektivering, i utvecklingsländer och Östeuropa, kunna störst direkt
ex. ge verkan per satsad krona. Det synes även kunna vara ett exempel som manar till efterföljd bland andra industrinationer. Detta förutsätter dock att ett sådant miljöbistånd kan hanteras på ett någorlunda effektivt sätt.
När det gäller åtgärder inom landet har modellen med rörliga avgifter s. överlåtelsebara utsläppsrätter/bubbelsystem principiellt klara fordelar, och den torde även vara praktiskt möjlig att förverkliga på något så när kort sikt. Det är också en modell som kan komma att mana till efterföljd och som i sig utgör en utomordentligt god utgångspunkt inför eventuella internationella konventioner om minskade koldioxidutsläpp.
Bilaga 21 s. 164nââwáiââi
i -is§f312f:il -
Bilaga 21 s. 165ll Avslutande kommentarer
Syftet med den här studien är att studera effekter på kostnader och miljö under följande Förutsättningar, i enlighet med riksdagsbeslut inom energioch miljöområdet:
Avveckling av kärnkraften till 2010 -
Ingen utbyggnad av återstående älvar i Norrland -
Konstanthållande av utsläppen av koldioxid från Sverige. -
Dessutom redovisas vilka effektema blir när det gäller svavel- och kväveoxidutsläppen i relation till de beslut om minskade utsläpp som fattats av riksdagen.
Konsekvenserna av höjda energi- och elpriser, ex. de omställningskostnader som detta för med sig, är centrala i analysen. Dessutom diskuteras mer översiktligt de risker för olyckor och andra negativa effekter för miljö och hälsa som utnyttjandet av olika energislag är förknippat med.
I utredningen antas att alla fossila bränslen förses med en koldioxidavgift som är relaterad till utsläppen av koldioxid. Vidare förutsätts att prissättningen på kommer att basera sig på marginalkostnaderna i produktionen. De sammantagna effekterna av detta medför väsentligt högre elpriser. Dessutom ökar även priserna på bränslen.
På tillförselsidan skulle en tillräckligt hög koldioxidavgift leda till att utbyggnad av kraftvärrne, industriellt mottryck och vindkraft blir lönsam eftersom en utbyggnad av fossileldad kondenskraft då blir för dyr. Det beror på att de höga koldioxidavgiftema slår speciellt hårt mot kondensproduktion p. g. a. dess låga verkningsgrad.
På användningssidan räknar vi med stora anpassningar till följd av de högre energiprisema och en relativt lång anpassningsperiod, t.ex:
Minskad användning av elvärme -
Effektivare motorer och apparater -
Energisnålare hus -
Ökad användning av fjärrvärme, främst från kraftvärmeverk med så -
stor andel elproduktion som möjligt och baserad på bränslen som ger så
låga koldioxidutsläpp som möjligt
Effektivisering och strukturomvandling inom industrin till följd de - av
elprishöjningar som uppkommer till följd av beslutet om avveckling av
kärnkraften. Industrin är dock undantagen från koldioxidskatten, se
nedan. - Minskade transporter
Fler elbaserade transporter för att undvika miljöproblem i tätorter. -
Då vi något förenklat antagit att utnyttjande av flis som energiråvara inte ger något nettotillskott av koldioxid sett över en längre tidsperiod
Bilaga 21 s. 166kommer skogen att utnyttjas maximalt för energiproduktion. Vid utarbetande av prognoserna har vi bl. a. antagit:
Kraftigt höjda energipriser -
Priskänslighet på såväl användnings- som tillförselsidan -
Rationella aktörer som agerar på basis av tydliga och trovärdiga -
politiska signaler.
l huvudaltemativen har vi skyddat industrin från de prishöjningar som koldioxidavgifter skulle medföra. Om de svenska basindustriema skulle få betala samma energipriser som övriga sektorer skulle resultatet bli omfattande nedläggningar. Anledningen till att vi räknat med att denna industri ska skyddas är att svenska basindustrier främst producerar varor för en världsmarknad. En minskad svensk produktion skulle därför leda till ungefär motsvarande ökning i något annat land. Med sämre teknik och utrustning skulle därför de globala koldioxidutsläppen kunna öka i stället för att minska. En sådan strategi från svensk sida skulle inte kunna tjäna ett syfte som ett bra miljöpolitiskt exempel för övriga världen. Anpassningar till följd av elprishöjningar orsakade av ökad elanvändning, kärnkraftavveckling m.m. har industrin däremot inte skyddats från i våra kalkyler.
Trots de långtgående anpassningar vi får i samhället som helhet har vi inte lyckats hålla koldioxidutsläppen konstanta i ett fall med snabb ekonomisk tillväxt. Dessutom överstiger då även svavel- och kväveoxidutsläppen de nivåer som riksdagen beslutat om. Med låg tillväxt bedömer vi att det kan vara möjligt att hålla koldioxidutsläppen på en konstant nivå.
Kostnaderna för samhället som orsakas av de tre restriktionerna inom miljö- och energiområdet ligger mellan 20 och 35 miljarder kronor per år, beroende på vilka antaganden som gjorts om ekonomisk tillväxttakt. Denna uppskattning avser ett jämförelsefall utan några restriktioner på energiområdet. Jämfört med en avveckling av alla reaktorer och ingen utbyggnad av de fyra orörda älvarna blir kostnaden 10-25 miljarder kr per år. Dessa kostnader ökade kostnader inom elproduktionssystemet,
utgörs av investeringar av företag och hushåll samt inom service- och transportsektorn. Effekterna på miljö och hälsa till följd av bytet av energisystem har dock inte kvantifierats. Med hög ekonomisk tillväxt får vi alltså en större omställningskostnad samtidigt som våra resurser totalt sett också har ökat. Med låg tillväxt är det tvärt om.
Om anpassningen försvåras till följd av trögheter i ekonomin ex. bristande rörlighet mellan branscher kan dessa kostnader bli avsevärt större. Att sådana problem skulle uppkomma i mer eller mindre stor omfattning är ganska troligt. En analys av vad sådana omställningsproblem skulle medföra för kostnaderna har tyvärr inte varit möjlig med den tid som stått till vårt förfogande. Dessa frågor är emellertid väsentliga att belysa ytterligare då de förändringar vi studerar är såomfattande. Statens energiverk har därför för avsikt att återkomma till dessa typer av problem och frågeställningar.
Beroende på hur andra länder väljer att hantera energi- och miljöproblemen påverkas Sveriges situation i olika hög grad. Möjligheterna för andra länder att minska sina koldioxidutsläpp med hjälp av biobränsle och vindkraft är i mer tätbefolkade länder begränsade p. a. de arealer som
Bilaga 21 s. 167l67
detta erfordrar. Dessa länder skulle därför behöva satsa mer på sparande m. m. än i den bedömning som gjorts för Sverige. Elprisema skulle därför behöva bli högre än i mer glesbefolkade länder som Sverige. Alternativt är de i dag hänvisade till att satsa på vattenkraft eller kärnkraft om de skall bemästra koldioxidutsläpp från elproduktionen. Kostnadstaket för ny teknik kan approximativt sättas till kostnaderna för att bygga ny kärnkraft, som vi här antar kommer att understiga 40 öre/kWh.
Följande tabell skulle kunna åskådliggöra storleksordningen av elpriserna för länder som väljer olika strategier för att reducera koldioxidutsläpp från elproduktionen.
Tabell 11.1 Internationell satsningpåatt minska koldioxidutsläpp, priser för elintensiv industri, schematiskuppskattning, öre/kWh
Elpris 1988 Elpris 2015 Sverige ca l5 ca90 Länder sominte 6- 30 över 90 accepterarny kärnkraft Länder somaccepterar 6 30 30 40
- nykärnkraft och/eller ny vattenkraft
En internationell satsning för att begränsa koldioxidutsläpp skulle alltså kunna leda till omfattande problem för svenska basnäringar genom att elintensiv industri förläggs till länder med lägre elpriser. Det kan bli frågan om mycket långtgående struktureffekter som drabbar de tunga branscherna. Elkostnadsandelen i dagens elintensiva industrier ligger mellan 5 och 50%. En stor internationell satsning på ny energiteknik skulle möjligen skapa ett utrymme för svensk industri. Men det är knappast troligt att en sådan teknikutveckling är möjlig till år 2010, då kärnkraften ska vara avvecklad.
Det bör också poängteras att lägre internationella koldioxidskatter givetvis skulle leda till lägre elprisnivåer och mindre spännvidd mellan olika länders elpriser. Det saknas möjlighet att med någon grad av exakthet uppskatta vilken internationell koldioxidavgift som vore nödvändig för att hålla de globala utsläppen konstanta. Under mycket starkt förenklade förutsättningar kan antas en internationell koldioxidavgift på ungefär samma nivå som erfordras i Sverige.
Mot bakgrund av analysen kan vi konstatera att de tre restriktionerna är dyra och i vissa fall omöjliga att förena givet våra antaganden. Även de höga kostnaderna för samhällsekonomin kan föranleda en diskussion om målkonflikter och behovet av prioriteringar och omforrnuleringar av mål. Vår uppfattning efter genomfört utredningsarbete är att förutsättningar för en sådan diskussion delvis saknas, då effektema på miljö och hälsa till följd av energiproduktion är osäkra och behöver belysas mer ingående för att möjliggöra relevanta jämförelser. För varje definierat mål blir sedan utgångspunkten att välja så effektiva styrmedel som möjligt.
En viktig utgångspunkt vid utformning av dessa är att maximera utbytet per investerad krona i reningstekniker m.m. Av stor betydelse här, och
Bilaga 21 s. 168som uppmärksammas allt mer internationellt, är nödvändigheten
av att konstruera bilaterala eller multinationella lösningar for multinationella eller i vissa fall internationella miljöproblem. I framtiden
måste vi agera utifrån kunskapen att även om vi i Sverige skulle välja att helt eliminera vissa utsläppskällor med de kostnader detta medför eliminerar vi därmed inte nedfallet eller risken for nedfall icke önskade ämnen i Sverige.
av Att konstruera effektiva styrmedel för regionala och globala miljöproblem är en uppgift for 90-talet som framstår allt angelägnare från såväl
som miljömässig som ekonomisk utgångspunkt.
Bilaga 21 s. 169Referenser
DsI 1986: ll, Efter Tjernobyl. DsI 1982: 12, Strategi för alternativa drivmedel. Folksam 1987, Säkerhetsanalys i skyddsarbetet. Fritzsche, AF 1988, Gesundheitsrisiken von Energi versorgunssystem. JoU 1987/88: 23, Jordbruksutskottets betänkande. JoU30, Motion. Kommerskollegium 1949, Industri, berättelse från 1945. NU 1979/80: 70 Näringsutskottets betänkande. Saab-Scania 1988, U 8898, 3:e upplagan. Socialstyrelsen 1989, Radon och hälsoskydd, konsultbilaga. SOU 1989: 76, Allergiutredningen. SOU 1988: 32, Läge för vindkraft Statens energiverk 1987, Elmarknaden- drift, investeringar, tariffer och
effektiviseringsfrågor, PM 87-12-17. Statens energiverk 1989, Elpriser och svensk industri, 1988:7. Statens energiverk 1989, Rapport om elhushållningsprogrammet, PM 89-
08-31, bilaga Statens energiverk 1989, Underlag for energiprognoser, scenarier:
Arbetsmiljö/Energi.
-
Effekter på miljö, hälsa och risker inom energiområdet.
-
Framtida energianvändning i bostäder och lokaler.
-
Inomhusluft och energi.
-
Strukturomvandling i industrin, konsekvenser för individer.
- Statens industriverk 1988, Stålindustri och gruvindustri om elpriserna
stiger starkt, PM 1988: 12. Statens strålskyddsinspektion, SSI/rapport 87/ 17, Radon i bostäder. Stockholms Läns Landsting, Trafikkontoret informerar 1988: Styrelsen for teknisk utveckling, Andersson, Leif. Styrelsen for teknisk utveckling 1986, Användning av alternativa drivme-
del, 588-1986. Styrelsen för teknisk utveckling 1986, Hybridsystem i fordon, 589-1986. Sveriges lndustriforbund 1948, Sveriges industri. Sveriges Lantbruksuniversitet 1989, Kostnader och tillgänglighet for av-
verkningsrester på lång sikt. Transportforskningsberedningen 1986:6, Energisnålare persontranspor-
ter Transportforskningsberedningen 1988: 12, Skogsindustrins systemtrans-
porter. Transportrådet 1989: Trafikutveckling och trafikprognoser. UK Atomic Energy Authority 1987, Health and Safety Comission Convay. US Atomic Energy Comission 1974, Rasmussenrapporten Reactor Safety
Study. Vattenfall, EG och energi, A. Mogren. VBB 1989, EFN-solceller i bebyggelsen, Feb 1989. Väg- och Trafikinstitutet nr 455, Landsvägstrafikens bränsleförbrukning.
Bilaga 21 s. 170Väg- och Trafikinstitutet nr 479, Lastbilstrañkens energielfektivitet vid
olika transportuppgifter. Wibe, Sören, Sveriges Lantbruksuniversitet, Skall biobränslen beläggas
med koldioxidskatt Ångpanneföreningen 1989, Diverse material, Mats Johansson.
Bilaga 21 s. 171Bilagor till långtidsutredningen1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet Ekonomiska konsekvenserlör Sverige Harry Flarnoch Henrik Horn av EG:s inre marknad Institutet för internationell ekono-
mi, Stockholmsuniversitet Svensktnäringsliv och deneuropeiska Lars Lundberg . utredningsinstitut integrationen Industrins Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . utredningsinstitut hetmellan Sverigeoch EG Industrins Finansiell integration. resursfördelning Lars Svensson . Institutet för internationell ekonooch penningpolitik
mi, Stockholmsuniversitet
Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och framtidsutsikter SörenWibe
Lantbruksuniversitet i Umeå Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman . konflikter Handelshögskolan Sthlmi
Den internationella utvecklingen Kjell Andersenoch Derek Chambers . Svenskhälso- ochsjukvård i ett interna- Åke Blomqvist . University of Ontario, Cationellt perspektiv Western
nada Det omedvetna valet nationell politik Expertgruppenfor forskning om re- . och regional obalans gional utveckling Kunskapsbildning for strukturell förny- Lennart Ohlsson . else
Landsting för välfärd Landstingsförbundet . Bostadsmarknadenunder 1990-talet Bengt Turner m. fl. . Statensinstitut for byggnadsforsk-
ning Samhällsekonominstransportförsörj- Folke Snickars . ning
l7. Privat tjänstesektor Statensindustriverk 18.lndustrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk
cennium Den svenskainkomst- ochförmögen- Kjell Jansson . 1987 Statistiska centralbyrån hetsfördelningen 1967- 20. Primärkommuner Svenskakommunförbundet 2l Energi miljö ekonomi Statensenergiverk . - - 22 Utbildning for 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin .
och BengtChrister Ysander 23. Kvinnor ochekonomi Inga Persson-Tanimura m.ll.
Lunds universitet 24. Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund
politik Uppsala universitet
25.Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m.
Naturvårdsverket 26.Den offentliga sektorn Stefan Fölster
Bilaga 21 s. 1724 KUNGL. me: 4
u 1993 -05- 27 M
TOCKHLM
W
Bilaga 21 s. 174v . .
Bilaga 21 s. 178sr
ALLMÄNNA FÖRLAGET
. BESTÄLLNINGAR:ALLMÄNNAFÖRLAGET,KUNDTJÄNST.;0647STOCKHOLM, TEL:08-7399630,FAX:08-739 48.95 lnroxiyxAnonsaoxuAuxu-:LN.MALMTORGSGATAN5v1p BRUNKEBERGSTQRG,STOCKHOLM.
Bilaga 22 s. 3Långtids utredningen
V
Förord
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen dessa publiceras som bilagor till utredningens
av huvudrapport.
Föreliggande bilaga har utarbetats av en grupp bestående av professorer-
Carl-Gustaf Andrén, Erik Wallin och Bengt-Christer Ysander. Till na
avdelningsdirektören Dan Andersson, UHÄ, och revigruppen har också sionschefen Nils-Olof Christoffersson, Komrev Kommunförbundets revisionsavdelning, varit knutna. l bilagan behandlas utbildningssystemets utveckling i ett brett perspektiv. Utbildningens förändrade förutsättningar under de senaste 50 åren diskuteras och mot bakgrund av en omfattande statistisk belysning behandlas en del grundläggande problem i det svenska utbildningsväsendet. Avslutningsvis skisseras strukturförändringar av utbildningssystemet författarna anser nödvändiga for att den svenska
som skolan skall motsvara 2000-talets krav.
Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit kanslirådet Urban Karlström. Stockholm i maj 1990
Lars Heikensten Finansråd
Tl 10-0594
Bilaga 22 s. 5Innehåll
Författarnas förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Från 40-tal utbildningens föränd-
till90-tal -
rade förutsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Utbildningssystemet från elitskola till enhetlig utbildning - Samhället från förmyndarkontroll till medborgarrätt 10 - . . . . . Kultur från till multikultur ll - mono- . . . . . . . . . . . . . . . . . . Offentlig styrning från centrum mot periferi ll - . . . . . . . . . . . Ekonomin från nationella regleringar till internationell av- reglering 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Teknologin från motorer till mikro-chips 13 - . . . . . . . . . . . . . Arbetsmarknaden från varuproduktion till servicejobb 13 - . Arbetsorganisation från hierarkisk till horisontell organisa- tion 14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetskraft från överflöd till bristvara 15 - . . . . . . . . . . . . . . . Arbetet från brödföda till krav på personlig utveckling 16 - . . . Fritid från arbetspaus till alternativ sysselsättning 17 - . . . . . . .
svenska utbildningssystemet några stili-
Det -
serade fakta och problemperspektiv 19
. . . . . . . . ..
Åldersstruktur och utbildning 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utbildningsinriktningar 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Privat och offentlig utbildning och forskning 32 . . . . . . . . . . . . . Studieñnansiering och lönsamhet för högre utbildning 34 . . . . . Social rekrytering till utbildning 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Svensk utbildning i internationellt perspektiv 40 . . . . . . . . . . . . Personalutbildning 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kvalitet och kostnad i grundskolan 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kvalitet och kostnad i högskolan 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2000-talets skola en perspektivskiss 51
- . . . . . . ..
Utbildningens uppgifter 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Från mandarinpedagogik till individuell handledning ut- bildningens inre styrning och metoder 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . Organisatoriska principer 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utbildningens struktur 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattande slutsatser 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Bilaga 22 s. 6Iiñdennig
brom 2sn1.s11s31êiF-Iå . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . a ..
-bnäiäfyxenøgninhlidnxisiâêatli: larm när
- . . . . . . . . . . . . . . . . . . n . . . . mgnmnäaçünitâñbsz . . .
Lgaáxwbüdøusifzadxw Hi: xânázsâlønuåi -vrsmatawamnamøsu
01: xcänagwodöøm m: ,
. . . . . iimuøhwsmzøwzölåuáuâê-Vuøsüädmwâ
n wühølülam m: mom min :man:
u ixaiizaq som mmmøa um xninüua 3212:1580 . . . . . . . . . . . - -vs üøndimxwni iii: uagahaiaa: nationens 1313723øimoumlä A sankdam; . . . . .j aqidwowxim :ti: zmommnáz2 nisøánaááf ; . . . . . . . . . . . , ddaimivzaam: noisáubmqmøv M13 nslzsmzlmamsaázá. y . Wärnamo lbinmhod m: zyiaiiamøid :Ik-B noiisairmtmzsdm - L :mi: . . . . . . . . .
smvunølunbönwøöm nmnkesam
xailnlnøvin ñq IBM His:ubäbüid :tiil .mmm . +minnüelákwz vêtsmøms m: am bli? . . . . . . . aumqexadw -
.gaia sight: samaáafzaaaniabziam"sxzrma:sa
g
vuzlaqarxøqmøidoxq ahsrxøa
. . . . . ; . duoggms
: gniuhüdrvámzmáimmmblÅ
. . . . . . . . ... . . . . . . . . . . . . å 4 ; -zøanitzialfmüaniøbzidaü . . . . . . . . . . . . . . . . . - SE 3113321210dm gninbüdru ;Rimbo duo mvh . . . Mi gambiidzu mgöti 16 sardmaenöi :iso anigaiagqaüølbüviâ . . . . 4 guinbiidlu m.: gnharmlm 123002 . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . vmlaqanaq Jitmoimmømi i gztmblidw 1211M55 . . . . . . . . . . . . Sh
...uauinblicüuâmmøfi
. . . . . . . . . . . .. nstbnlzbmrxg i bannad :bo 1333M23 . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . 85 nsloizgädibsøtzozldøoxøxåiavx . . . .
.âiüüliiáâdáiâq ka 810212 zum-om:
... . . . . -v
EE . nøñigqqu anaguiáölidáü
. . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . i 4a gninboibnadlkøabivibná Bi: stipgsboqnhøbam m - :chazam :bd mmm. ami magaånñtid . . . . . . . . . . . . . . . . . waqioahqzázhoisainnfsü . . . .
ö .munxursamzuww
.-..;
...çummtuiaøbnxzrámmøaxáâvg
. . . .
Bilaga 22 s. 7Författarnas förord
Det har under 80-talet talats mycket om akuta "skolkriser", om kraftiga kostnadsstegringar i det svenska utbildningssystemet parat med förslitna lokaler, läromedel och lärare. Det har också successivt tillsatts en rad utredningar och kommittéer för att söka åtgärda och avhjälpa dessa akuta krisproblem. Denna skrift är inte en i raden av sådana utredningar.
Vårt syfte är istället att söka diskutera utbildningsfrågoma förutsättningslöst i ett längre perspektiv. Finns det även långsiktigt grundläggande problem med det sätt och de former vi valt för olTentlig utbildning i Sverige eller handlar det bara om "växtvär " efter den våldsamma utbildningsexpansionen under efterkrigstiden Passar den svenska skolmodellen för 2000-talet eller behövs det radikala reformer en ny skola
-
Även reformer sker i små steg måste målen utstakas i ett långt
om perspektiv. Det finns därför anledning både att titta i backspegeln på vad
hänt under det senaste halvseklet och att lösa dagens akuta problem som med sikte på de förutsättningar och krav som kan tänkas gälla på 2000talet. Avsikten med det följande är just att fokusera på några långsiktiga trender, utbildningsmål och utbildningsproblem för att ge underlag för en principiell debatt kring framtida utbildningsreformers inriktning.
Syftet är ambitiöst men vårt bidrag desto blygsammare. Vi presenterar
dataunderlag eller systeminventeringar, än mindre fullständiga inga nya reforrnförslag. Det redovisas är slutsatserna från ett antal informella
som diskussioner under det senaste halvåret. Dessa presenteras lapidariskt i tre olika avsnitt.
I det första avsnittet summeras kortfattat i elva punkter hur förutsättningarna för det svenska utbildningssystemet förändrats under det gångna halvseklet. Det andra avsnittet presenterar i diagram och "faktarutor" ett antal strategiska strukturfrågor och problem i dagens svenska utbildningssystem. Slutligen skisseras i det tredje avsnittet hur vi tror den svenska skolan på 2000-talet behöver vara utformad för att motsvara de olika krav som kommer att ställas på den.
Vad vi presenterar är med nödvändighet ofullständigt och skissartat. Det kan förhoppningsvis ändå tjäna som en provokation och en utgångspunkt för långsiktiga diskussion kring det svenska utbildnings-
den mera
alltför länge saknats i svensk offentlig debatt. systemet, som
Lund och Uppsala i maj 1990
Carl-Gustaf Andrén, Erik Wallin, Bengt-Christer Ysander
Bilaga 22 s. 8bunt 2151113333316
mo fuahmnh" samla mo Jaiøfm aska :mas-JJK:shut: nu nä
bam :ning :omatzzmninbiidru szlanøve :ab i mgnixgøaaabsaxaoi hm nu :mami Mmm: kakao :att MI .anmäl :bo iesbammlil :mami .Mania :mb sqmidvs :Sao:man aaiöam: 361xøåxxâmmød den mammas
nsqmubmw Bmrbåa va :tabs: i ns små :å mulet sauaü .maldmqahi -üümniñ mnoakñøaninbiidw najmlaib slöa m; Iexâåwádå 91122 nä
rgisfaüeanli navê :ab ann .viráoqaxaq smak; m i-mümni-n i mishima gilzuaho 161 :Isv 13111301ab don nä: mb bam -hüdm samnahüv sub :an: "häv1xäs" m0 md mi: ialbnsd 13225samwa mnabumâoh :man usb man uabiiagznhsm bara nmøâaxmqxøwzin
mot: :emma :sIaxibs-stab evödsd 135122353348103161
ta n: mail m i namn Malm gasa âma i mala 1510120331 navÄ
m0 han Bq i mi: m: :Mä gnimbahm 155111112marinad .visibzmøq mddmq min :mm snö ns :ha Iaiáaevlad :Hansa tab 135m: mät
mm -OOOSlg dä; min uni mo: vtml :bo tagnimiäanrøöi 5b år: emia hem mums: :min in much na Jani :ä abnsüöl :ab bam nanüavA .man n: 16 utsagan: a m: 164 :midmqggninbüdsu duo lámagninbñdru .mms
naønmmqninwdsu minnas min :mist: uaiqáamzq ummmq iv .amuxmøawm ;mb smbid mv mm mixmms :ä ;saga mukaan min 113.Iuühamavnimøma alla anhabuualsb :m: ;mi Hmmm han; :sant-Il minimala nä uaivobm mo: :oc: :n: i mac .taüvlndowuxsø tab tabu:
- i .rumvaaüálo
i , 42mm md mama :vi: i :ettan-cci :summa: mums 1 ;man tab man mmm nmaaauqn-inhüdzu samman mb :iii
immun
u; mwmiái ;Raommêb i wmaawrq miinavs unna 3:51 -unissbüdw :innan :wash i maiden; dm Ioahâwnluua man amma H35 1011iv md nanm :ibm: hi amaniis amma .maggie enat 53340ah nanm n: 15 bamoâm mv :avöáad W000: ål ma:
.usb bq utläsa 33a mm
man duo uoiuøêovmq salirabnl aimninqqoshü L
a: m: mac mmm: damn b uoiazmiaib aginliasuâf :mm m :ä:
:man i :Malsa :mi: 16332123maa ,samma
oem inn: i .man m
man uMhJD-tgøaä ,aiilsW ;mä "man
Bilaga 22 s. 9Från 40-tal till 90-tal utbildningens
-
förändrade förutsättningar
Hur har den svenska utbildningssituationen förändrats under det senaste halvseklet Några utvecklingslinjer är välkända och samtidigt uppenbart betydelsefulla.
Utbildningssystemet från elitskola till enhetlig
-
utbildning
För femtio år sedan gick de flesta barn 6 år i skolan medan högre utbildning inklusive högskoleutbildning var förbehållen några få procent av ungdomskullama. Idag har samhället i en eller annan form ansvaret för flertalet ungdomar i närmare 20 år.
En viss dilferentiering sker i grundskolans högstadium och ifråga om den gymnasiala utbildningen är det fortfarande stora skillnader i utbildningsinriktning mellan yrkesskolor, fackskolor och gymnasier. Det sker dock successiva förändringar i syfte att bredda den gemensamma kunskapsbasen mellan olika gymnasiala former samtidigt som vägen till högskoleutbildning öppnats för flera inom främst ungdomskullama. Utbildningens längd är inte längre det huvudsakliga sorteringsinstrumentet på de ungas arbetsmarknad utan differentieringen sker mer och mer i termer av utbildningens kvalitet, inriktning och påbyggnadsmöjlighet vid sidan av den redovisade personliga kompetensen.
Tidigare var samhälle och arbetsmarknad i hög grad skiktade efter utbildningens nivå. Utbildningsreformer sågs som ett huvudinstrument för demokratisering. Även mycket fortfarande återstår har den kvan-
om titativa" utjämningen i detta avseende redan nått så långt att vi nu klarare kan skönja gränserna för utbildningens möjlighet att åstadkomma en "demokratisering. Utbildningsystemet kan i bästa fall åstadkomma att varje individ ges en möjlighet till fortlöpande kompetens- och personlighetsutveckling anpassad till hans eller hennes individuella förutsättningar. Det gäller sedan att med andra politiska medel skapa ett samhälle där människor med olika slag av kompetens och egenskaper kan spela en likvärdig roll kan respekteras och värderas som medborgare och arbetstagare.
-
Detta innebär att utjämning i mening av lika tillgång inte längre måste ses som ett huvudmål för utbildningspolitiken. Både möjligheterna och kraven att anpassa och differentiera utbildningen efter individuella förutsättningar har i stället ökat. En väsentlig del till förklaringen av att den svenska skolan fortfarande tycks tendera att konservera sociala klasskillna-
Bilaga 22 s. 10der kan vara att utbildningspolitikens utjämningsambitioner fortfarande i alltför hög utsträckning styrs av gamla tiders yrkesvärderingar i stället för att inriktas mot att skapa respekt och självrespekt för olika slag av
- kompetensutveckling.
Även utbildningssystemet erbjuder förbättrade möjligheter till indi-
om vidualiserade lösningar kommer det alltfort att finnas många inte minst
i den äldre arbetskraften som upplevs och upplever sig själva som i
relativ mening korttidsutbildade med bristfälliga kulturella, sociala och politiska resurser. Ju snabbare utbildningssystemet utvecklas desto större resurser kan behöva sättas in för att motverka detta slag av utslagning. Det är vanligt att man politiskt formulerar detta problem som en avvägning mellan jämlikhet och effektivitet. Särskilt i ett längre perspektiv torde det emellertid i många fall vara samhällsekonomiskt lönsamt med stora utbildningsinsatser för att förhindra den misshushållning med mänskligt kapital som en social utslagning innebär. Kan vi genom olika slag av stödjande insatser och individualiserade utbildningsvägar skapa möjligheter för en utveckling i yrkeslivet som halverar antalet förtidspensioneringar, räcker detta för att fördubbla lärarbudgeten i utbildningssystemet
Det gångna halvseklets utbildningspolitik har främst präglats av storslagna kvantitativa reforrner. Inför 2000-talet har vi möjlighet att inrikta ambitionen mot kvalitativa förbättringar för att därmed både tillgodose individuella behov och samhällsekonomiska krav.
Samhället från förmyndarkontroll till medborgarrätt
- De demokratiska värderingamas genomslag i samhället har inneburit en frigörelse från förmyndarkontroll i ett slutet samhälle till hävdandet av medborgarrätt i ett öppet samhälle. Det demokratiska samhället är ingen för en gång genomförd och självklar samhällsform. Nya generationer måste ständigt vinnas för ett demokratiskt samhälle. Demokratin har som en förutsättning att människorna som medborgare engagerar sig i samhällsfrågorna, tar ställning och ger uttryck för värderingar i grundläggande frågor.
Den pågående demokratiseringsprocessen medför inte bara frihet utan också ökade krav på den enskilde medborgaren att välja och ta ansvar för sig själv och andra i sin roll som medborgare, som konsument, som arbetsgivare och arbetstagare. I denna mening gäller ansvaret som solidaritetsyttring också såväl miljön som tredje världen. Att förbereda för dessa uppgifter genom kunskaper och förhållningssätt framstår som en allt viktigare del av utbildningens uppgifter på alla nivåer och inom alla sektorer. Det återstår mycket att göra när det gäller skolans och högskolans uppgift att aktivera elever och studenter till självständiga ställningstaganden och öva dem i konsten att argumentera, kommunicera och organisera. Medborgarrätt baserad på demokratiska värden är inte bara handling utan handling grundad på reflektion och därmed på en självtillit som gör reflektion möjlig.
Utbildningens roll när det gäller att ge den ökade medborgarrätten ett konkret innehåll för enskilda individer i ett allt öppnare och alltmer
Bilaga 22 s. 11ll
teknologiskt komplicerat samhälle är viktig men svår. Det som krävs är inte att ersätta kunskaper med politiska diskussioner eller att göra kompetenskraven i olika ämnen svagare och mera oklara. Tvärtom behöver antagligen kompetenskraven för ämnen och etapper göras tydligare och formuleras i internationellt gångbara mått och samtidigt öka i termer av självständig tillämpning av inhämtade kunskaper. Det man kan skall man kunna såordentligt att det ger säkerhet, självtillit och en bas och stimulans för vidareutveckling. Skall detta vara möjligt måste emellertid samtidigt valfriheten och möjligheten till individualiserade studievägar öka.
Demokrati i och genom utbildning innebär inte likriktning eller likformighet. Det innebär istället varje individs rätt att söka och nå en egen kompetensproñl som är så klart definierad och väldokumenterad att den ger honom eller henne en säker identitet både i arbetsliv och samhälle.
Behovet en reformerad utbildning med detta mål har successivt ökat
av under efterkrigstiden. Samtidigt har de stora kvantitativa skolreforrner
genomförts i vårt land under denna tid ofta framtvingat storskaliga som paketlösningar gjort att vi de fakto avlägsnat ossytterligare från dessa
som kvalitativa mål. Detta är kanske det främsta problem och utmaning som utbildningspolitiken står inför idag.
Kultur från mono- till multikultur
- Den ökade intemationaliseringen gör sig märkbar i olika avseenden i människornas och samhällets liv. Invandringen under de senaste decenni-
har tillfört det svenska samhället nya sociala och kulturella erfarenheerna ter. Nya svenskar har genom sina skilda kulturella arv bidragit
grupper av till att skapa ett multikulturellt samhälle av ett tidigare i hög grad monokulturellt.
För utbildning och fostran har denna utveckling konsekvenser på
- olika sätt. Den medför att medborgarna möter ett mera komplext kulturmönster än tidigare och att ungdomens socialisation sker in i mera mångfacetterade mönster. Kraven på kunskaper om andra kulturer och deras innebörder ökar. Insikt och förståelse för andra och nya värderingar och beteenden blir nödvändiga om andra kulturers innehåll skall kunna bli berikande. Samtidigt ökar kraven på att också genom utbildning bidra till att de enskilda människorna utvecklar en kulturell bas som grunden för sin identitet. Detta i sin tur riskerar att möta svårigheter genom en tilltagande relativisering som förstärks av ökande kommunikationer genom resor och en allt oftare kommersiellt styrd TV.
Offentlig styrning från centrum mot periferi
- Inom de flesta offentligt reglerade och styrda områden sker en utveckling mot decentralisering och större lokalt ansvarstagande. Detta är en tendens
kan registreras i många olika delar av världen och inte minst i de som tidigare planhushållningsinriktade östländema. Inom västekonomiema har tendensen successivt förstärkts under 80-talet. I vårt land tar sig detta
T2 10-0594
Bilaga 22 s. 12bl. a. uttryck i ett ökat kommunalt ansvarstagande, i ett mera självständigt och långsiktigt budgetansvar för statliga myndigheter och deras regionala organ och i ett ökat utnyttjande av privata entreprenader för funktion av offentliga tjänster samt försök att successivt minska den centrala regleringen av t.ex. bostads-, jordbruks- och finanssektorema. Skälen för denna utveckling är flera. Central styrning i ett öppet och pluralistiskt samhälle blir allt svårare, kraven på flexibilitet och anpassningsförmåga inom den stora offentliga sektorn ökar som följd både av samhällsutveckling och omvärldstryck samtidigt som effektivitet och besparingskrav ofta kräver omprioriteringar som endast kan bedömas på lokal nivå. Samtidigt sker värdeförskjutningar inom samhället som betonar det lokala både i politik, ekonomi och kultur.
Dessa tendenser har konsekvenser för utbildningen. En sådan konsekevens kan vara att ansvaret för utbildningsproduktionen förskjuts neråt och samtidigt blir utsatt för ett ökat konkurrenstryck från sidoordnade offentliga och privata utbildningsenheter. Utbildningen kan också bli led i en lokal mobilisering och kan komma att bli mer lokalt profilerad än tidigare. Den pågående utvecklingen ställer också krav på medborgarna att ha både kunskaper och företagsamhet att aktivt delta i och dela ansvaret för lokalsamhällets verksamheter. Bland annat kommer att krävas kunskaper hos lokala förtroendevalda för att klara uppgifter som tidigare sköttes centralt.
Ekonomin från nationella regleringar till
-
internationell avreglering
Den svenska ekonomin har länge varit en liten öppen ekonomi. Graden av internationellt beroende har emellertid successivt stärkts under efterkrigstiden. Under 80-talet har denna utveckling accelererat under intryck av den avreglering och de integrationssträvanden som kännetecknat främst industriländema under 80-talet. Speciellt accentuerat har kravet på omvärldsanpassning blivit som följd av EG-integrationens slutförande med dess mycket omdiskuterade konsekvenser för svensk konkurrensförmåga och svensk ekonomisk handlingsfrihet. Sett i ett vidare perspektiv kan även EG-integrationen, som den hittills utvecklats, ses som ett sätt att regionalt stadfásta en avreglering inom marknaderna för varor, tjänster och kapital. Svenska företag och svensk arbetskraft kan väntas bli utsatta för ett ökat konkurrenstryck. Behovet av en ökad internationalisering och förbättrad anpassning till omvärldens utbildningsnonner i det svenska utbildningssystemet har därmed ökat mycket snabbt. Detta behov blir desto större med hänsyn till den snabba internationalisering av EG-ländernas utbildningssystem som redan är planerad att äga rum under 90-talet. Samtidigt skall vi vara klara över att Sverige också har bidrag att ge till den internationella utvecklingen. Detta gäller inte minst inom utbildningsområdet.
På arbetsmarknaden går utvecklingen från nationell arbetsmarknad till internationell kunskaps- skill-marknad. En därmed förväntad ökad migration av arbetskraft och ett ökat internationellt studieutbyte förstär-
Bilaga 22 s. 13l3
ker kraven på språkkunskaper och kunskaper om förhållanden i främmande länder. Samtidigt har vi anledning vänta oss ökade individuella lönedifferenser som en följd av avregleringen och integrationen, vilket tillsammans med förutsedda skattereforrner, kan öka "utbildningsräntoma och
särskilt specialistutbildning. lönsamheten av
Teknologin från motorer till mikro-chips
- Andra världskriget medförde i många av de krigförande länderna en forcerad satsning på teknologisk forskning. En successiv offentlig och privat ökning av resursinsatsema för forskning och utveckling har också kommit att karaktärisera efterkrigstiden. De mest spektakulära forskningsframstegen har gällt molekylärbiologin, kämfysiken, materielforskningen och mikroelektroniken. Denna accelererade forskningsutveckling som på ett påtagligt sätt omformar även människors vardagsmiljö i form
material, nya energikällor, nya kommunikationsmöjligheter och av nya nya miljöproblem har bidragit till att ge forskningen en ny och central-
are ställning i samhällsliv och samhällsdebatt. Forskningscentra betraktas allt oftare som motorer för samhällsutvecklingen och som givna utgångspunkter för regional utveckling och urbaniseringsmönster. Kontrasten mellan å ena sidan denna globala tendens till glamorisering av forskningen och å andra sidan den åtminstone i vårt land påtagliga försämringen lärarstatus och arbetsmiljö inom speciellt grundutbildningen är
av påfallande.
teknologiska innovationema har i flera avseenden radikalt för-
De nya ändrat våra arbetsvillkor och levnadsförhållanden. De mest iögonfallande förändringarna torde vara datoriseringen inom näringsliv och förvaltning och de nya elektroniska kommunikationsmedlen som förmedlas av satellitstationer.
Den snabba teknologiska utvecklingen innebär ett antal utmaningar för utbildningssystemet. Eleverna måste förberedas på en värld där kunskapen är stadd i ständig förändring. Lika viktigt som att lära sig gårdagens kunskaper som systematiserats i läroböckema är att kunna förstå och
sig till de nya synsätt, kunskaper och arbetsförhållanden som anpassa forskningsutvecklingen successivt ger upphov till. Detta innebär bland annat att utbildningen behöver behandla den nya teknologin i sitt mänskliga och sociala sammanhang för att grundlägga ett reflekterat förhållningssätt till vad som ofta betecknas som relationen "människan och datom. Det krävs också ökade kunskaper om den omvärld som kommer allt närmare genom de nya kommunikationsmedlen och träning i användningen av de datorspråk som alltmer utnyttjas när vi kommunicerar med varandra respektive styr produktion och distribution av nyttigheter.
Arbetsmarknaden från varuproduktion till
-
servicejobb
Den post-industriella revolutionen, utvecklingen mot service- och kunskapsekonomin, kan väntas medföra nya krav på utbildningen. Med en vid definition av service finns redan nu ca 70 procent av den svenska
Bilaga 22 s. 14l4
arbetskraften i servicesektom, i USA, som ofta anger utvecklingsriktningen, ca 80 procent. Arbetare i gammal mening blir en krympande restgrupp på samma sätt som bönderna under 40- och 50-talen. Servicesektom ställer krav på inte bara sociala färdigheter och specifika kunskaper utan också på förmågan att ta initiativ och handla självständigt.
Även industriproduktionen blir alltmera kundanpassad och skräddarsydd till följd av snabba datakommunikationer och en ekonomiskt framtvingad internationell arbetsfördelning där länder som Sverige inte huvudsakligen kommer att producera i långa serier. Liksom andra avancerade industriländer kommer Sverige förhoppningsvis att ha den högt utbildade arbetskraft som medger snabb anpassning till nya teknologier och
som ger förutsättningar för den nödvändiga flexibilitet som kundanpassade produkter kräver för att svara mot kundens varierande krav. Förutom nämnda serviceorienterade kunskaper och färdigheter kommer stor vikt att ligga på att kunna samarbeta i grupper och att kunna identifiera och lösa problem. En ökad vikt kommer därmed att tillmätas förmågan att kunna söka och utnyttja information liksom att planera sitt arbete enskilt och i grupp. Kunskaper och färdigheter av detta slag krävs också för att svara upp mot de små företagens behov av initiativ, kreativitet, problemlösningsförmåga osv.
Dessa krav innebär inte bara att man kommer att behöva utnyttja den kunskapsmässiga och personliga potentialen hos yrkesutbildade arbetare bättre, men också i många fall att det kommer att behövas fortlöpande
en uppskolning. Behovet av fortgående vidareutveckling av yrkeskunskaperna och periodvis omskolning på basis av en grundlig generalistutbildning kommer att öka. Detta medför i sin tur krav på ett nämnare samarbete mellan företagsutbildning och offentlig utbildning.
Arbetsorganisation från hierarkisk till horisontell
-
organisation
Dagens pågående utveckling på arbetsmarknaden kommer att åtföljas av en förändring på de enskilda arbetsplatserna. Dagens tayloristiskt inspirerade arbetsorganisation med löpande band och hierarkisk organisation torde allt mer komma att ge plats för en horisontell organisation även inom industrin en organisation karakteriserad av nätverk och självstän-
digt fungerande arbetslag med ökande eget ansvar.
Skälen till denna förändring finns delvis att söka i förändrade krav från de anställda i företag och myndigheter men sammanhänger samtidigt med en önskan att öka konkurrensförrnågan och produktiviteten.
I många fall följer förändringarna i arbetsorganisationen av att nya arbetsredskap och nya processer introduceras. Så leder till exempel de mikroelektroniska innovationerna genom sin stora anpassbarhet och kombinationsfönnåga till att gränserna mellan arbetsmoment flyttas eller reduceras. Arbetare och tjänstemän systemerare och datoroperatörer blir allt mer beroende av varandra och får samtidigt ett ändrat förhållande till företaget/myndigheten och dessuppgifter. Kommunikation och samarbete för att utveckla arbetsprocesser och lösa problem blir allt viktigare.
Bilaga 22 s. 15Men även på arbetsplatser där nya teknologier eller arbetsprocesser inte introduceras äger förändringar i hierarkiska relationer rum med samma resultat. Dessa förändringar äger rum därför att många företag av marknadskrav tvingats att kritiskt granska sin interna organisationsstruktur. Även detta ofta har lett till personalreduktioner har det i andra lett till
om ansträngningar att omformulera uppgifter och attityder/kunskaper hos personalen. Vad som skett är att antalet nivåer i beslutshierarkin har minskats så att beslut fattas på den nivå, eller i varje fall närmare den nivå, där de skall leda till handling.
Som svar på industrins behov vid seklets början och med hänsyn till den då vanligen dåligt eller inte alls utbildade arbetskraften var det tayloristiskt inspirerade arbetsorganisationsmönstret adekvat. Det har övat stort inflytande på företagskultur, på ledningsfilosoñer, utbildningsbehov osv. långt utöver den tillverkningsindustri där det tillkom. Dagens förändringar av arbetsorganisation kan väntas leda till lika genomgripande konsekvenser. De nya teknologiema, arbetsprocessema och ledningsstrukturer-
medför ex. krav på initiativförmåga, kreativitet, problemlösningstörna måga, laganda, kommunikationsförmåga och flexibilitet. När flera skall vara med och fatta beslut krävs också ökad förmåga och beredskap att acceptera och fullfölja detta ansvar. En ny arbetsorganisation kräver sålunda inte bara nya kunskaper och färdigheter utan också nya kombinationer av dessa och ger ökad tyngd åt ansvarstagande. Den kräver såväl breda kompetensproñler som specialistkompetens, men om den ställer nya krav ger den samtidigt också nya möjligheter till inlärning och utveckling i arbetet.
Arbetskraft från överflöd till bristvara
- Under det gångna halvseklet har befolkningsutvecklingen i hela den industrialiserade världen karaktäriserats bl. a. av trender mot höjd medellivslängd, minskad familjestorlek och ökad uppsplittring av hushållen. Den sistnämnda trenden sammanhänger med att ungdomar tidigare lämnar hemmet, att skilsmässor blivit vanligare och att pensionärer i större utsträckning än tidigare har egna hushåll.
Dessa trender, som varit starkare i vårt land än i flertalet andra länder, påverkar i hög grad social utveckling och arbetsmarknadsutveckling. De ha bl. bidragit till att en lång rad sociala uppgifter som tidigare sköttes
a. inom storhushållen, nu handhas av olfentliga myndigheter genom socialförsäkringar och olika slag av vård- och omsorgsåtgärder. Den offentliga utbildningen har också tvingats påta sig nya uppgifter avseende ex. social träning som familjerna tidigare antogs sköta.
För vårt land kommer under de närmaste årtiondena sannolikt en fortsatt ökning av andelen personer över 65 år n. ca 20%, 14% 1975 att
med minskade ungdomskullar. Även omfattningen och intensiparas om teten i den ålderschocken framställs något överdrivet är det uppenbart
s. att för närvarande sker demografiska förändringar som kommer att påverka arbetsmarknadens sätt att fungera. Med ett minskat antal ungdomar på arbetsmarknaden kommer dessa, ceteris paribus, att vara kungar på
Bilaga 22 s. 16denna marknad. De blir säljarna på denna marknad i sådan grad att de inte på samma sätt som varit fallet tidigare upplever incitament för att utbilda sig. Marknaden är ändå deras.
Om detta kan beskrivas som ett problem på en yttre marknad, där företag och myndigheter söker personal, finns också en inre marknad bestående av de äldre och i tjänst varande. Dessa blir en allt mera värdefull tillgång för arbetsgivaren. Företagets eller myndighetens konkurrens på den yttre marknaden kommer att öka och skapa behov av att bland annat genom utbildning göra arbetet mera intressant och utvecklande för att få personalen att stanna.
Såväl på en yttre som en inre marknad kommer pensionärerna att ingå på ett annat sätt än idag. Sett ur den enskildes synpunkt kommer allt flera pensionärer att vilja vara kvar på arbetsmarknaden även efter uppnådd idag fastställd pensionsålder. Allt flera behåller sin vitalitet och önskan efter aktivitet allt längre, och ökade möjligheter till flexibilitet i såväl anställningsformer som tjänstgöringstider kommer sannolikt att göra det möjligt att bli kvar på arbetsmarknaden. Flexibel pensionsålder blir ett krav som också stöds av samhällsekonomiska argument.
I detta perspektiv kommer personalutbildning inom företag och myndigheter att blir allt viktigare. Ungdomar med en vanligen tolvårig allmänutbildning och med en tendens att under längre tid än hittills gå ut och in på arbetsmarknaden och arbetsplatser medför behov av kortare färdigutbildningar. Inom företag och myndigheter kommer utbildning att vara ett konkurrensmedel men dessutom kommer förändringar i arbete och arbetsorganisation att leda till omställningsproblem för den äldre arbetskraften vilka leder till samma behov av utbildning. Personalutbildning kommer att en alltmera strategisk funktion. Detta kommer i sin tur att skapa både behov av och förutsättningar för att låta personalutbildning inte bara vara en snävt och kortsiktigt inriktad elfektivitetshöjande utbildning, utan ett medel att stärka de allmänt utbildande och bildande inslagen i personalens kompetens. Skulle det inträffa att ungdomars utbildningsbenägenhet minskade, skulle personalutbildning dessutom behöva kompensera för detta.
Arbetet från brödföda till krav på personlig
-
utveckling
Ungdomar idag är inte attraherade av industrin som arbetsplats. De finner det inte vara nog med materiella belöningar. De är vana vid att en ekonomisk grundtrygghet finns och nya mönster för samboende och äktenskap skjuter upp den tidpunkt då en fast inkomst blir nödvändig. Detta innebär att de under längre tid kan pröva sig fram i sin egen frihet, men detta får samtidigt konsekvenser för arbetsmarknaden.
På ett annat plan sker värdeförskjutningar bland ungdomarna, som bland annat kan beskrivas som ett fjärmande från en protestantisk arbetsmoral, där arbetet i anletets svett hade ett egenvärde. Dessa förändringar har ofta en individualistisk framtoning vari ligger önskan efter självförverkligande genom att pröva olika alternativ och livsmönster. Kontrakts-
Bilaga 22 s. 17mässiga relationer till industriarbete eller arbeten med fasta mönster är då inte lockande. Med allt längre gående sekularisering, med ökad "kolonien sering ungdomens tankevärldar, fantasier och drömmar genom styrav ning utifrån kommer detta sannolikt att vara en fortgående tendens. Den gäller emellertid inte bara ungdomen utan blir också allt tydligare bland äldre: Arbete åt alla slogan har idag en kvantitativ innebörd men får som alltmer kvalitativ betydelse i form av utvecklande jobb. Dessa nya av krav kan väntas successivt bli artikulerade när dagens unga når högre mer upp i åldrarna. detta slag i vårt post-modema samhälle ställer arbetsgi- Tendenser av inför krav på ändrad belöningsstruktur och arbetsorganisation. Arvarna betet måste göras meningsfullt i sig och inte bara ses som försörjning eller i relation till andra yttre kriterier av immateriellt slag. l förlängningen av detta perspektiv ligger också ett krav att utbildning i företag och myndigheter skall integrerad del av den totala verksamheten. För stat ses som en och samhälle innebär detta uppgifter bl. a. gäller samordning av som personalutbildning med dagens vuxenutbildning. Inte minst kommer sådan samordning att bli nödvändig för de smärre företag och myndigheter vilka ställs inför samma krav på omtänkande och utveckling som stora, måste samverka med andra organisationer för att göra ex. men som utbildning möjlig. Den generella innebörden förändringarna i befolkningens ålderssamav mansättning och i på arbete är att vi måste, med hänsyn till utbildsynen ning och bildning, livscykeln på ett annat sätt än tidigare. Såväl barnse dom och ungdom begrepp har sin historiska förankring till som vuxen som vilken utbildning knutits. Med den utveckling som kan förutses, kommer t.ex. själva begreppet vuxenutbildning att bli ännu mera diffust än det varit: vilka är de utbildningen vänder sig till Svaren på den vuxna som frågan kommer att bestämma också på barn- och ungdomsutbildsynen ning. l konkreta termer kommer en följd för utbildningen att bli att ytterligare tyngd måste läggas på utbildningsmöjligheter i alla åldrar.
Fritid från arbetspaus till alternativ sysselsättning
- Medelarbetstiden för den svenska arbetskraften utgör idag mindre än 2/3 motsvarande tid vid krigsslutet. Mycket tyder på att arbetstidsförkortav fortsätta också i väsentligt långsammare takt. ningen kommer att om Samtidigt tiden för arbete reduceras sker en omfördelning av tid för som och icke-arbete. Flex"-tid är ett allt vanligare begrepp men också arbete icke-traditionella former för tidsutnyttjande blir allt vanligare. Deltidsarvi, och det är icke alltid självvalt deltid, men också bete känner som veckoslutsarbete och arbete i anställning där uppgifterna huvudsakligen utförs i hemmet. Om dessa förändringar leder till att fritid blir större än betalt arbete och flexibiliteten i tid för arbete utnyttjas för att tiden för om avsiktligt få tid för annat, börjar definitionen av fritid som ickearbete att mening. Sysselsättning i det aktiva samhället blir i framtiden förlora sin adekvat beteckning för såväl betalt arbete i vanlig mening som en mera den enskilde väljer att ägna sig åt, men också ex. för olika aktiviteter som skilda slag av samhällstjänst.
Bilaga 22 s. 18Om en sådan utveckling kan antas äga rum ställer det utbildningssystemet inför stora krav och för systemet omvälvande uppgifter. Utbildningen kan inte längre ensidigt inriktas med hänsyn till den fjärdedel arbetstaav garens dygn respektive den åttondel av hans eller hennes liv kanske som ägnas betalt arbete. Själva det faktum att arbetstagarna frivilligt väljer att byta ökad lön mot ökad fritid indikerar att det ur allmän välfärdssynpunkt vore olämpligt att negligera fritidsaktivitetema utbildningsuppgifter. som Detta gäller även om vi i framtiden i högre utsträckning skulle kunna integrera fritidsaktiviteter i yrkeslivet respektive möjliggöra för flera att ha yrket som hobby". Detta innebär givetvis inte att vi skall ersätta skollektioner med fiskeutflykter eller söka konkurrera ut bildningsförbundens specialiserade hobbykurser. Det understryker i stället att måste söka ge varje individ väl en inövad och väldokumenterad baskompetens som grund för att han eller hon senare i livet med intresse och tillförsikt skall kunna tillämpa och vidareutveckla kompetensen såväl i yrkesliv som genom fritidsaktiviteter. Kompetenskraven i varje vald utbildningsetapp måste därför ökas i termer av självständig och mångsidig tillämpning. En elev nöjt sig som med enkel algebra och geometri men blivit stimulerad att vidareutveckla dessa kunskaper både för programmering på jobbet och för stjämnavigering under havsseglingar är ex. enligt detta synsätt väsentligt bättre rustad än den elev som lämnar skolan med en hälsosam respekt för endast delvis förstådda integraler och en väl förankrad vilja att hålla sig bort från all formaliserad argumentation. Hänsyn till fritidsintressena innebär i denna mening endast ytterligaen re förstärkning av de krav som redan ovan anförts krav på förbättrade möjligheter till personlig utveckling, självförtroende och relation till sig själv och andra, men också krav på individuellt bärkraftig och medborgerligt relevant kunskap. Det motiverar också en betoning av etik och kultur som grundläggande i skola och utbildning.
Bilaga 22 s. 19Det svenska utbildningssystemet några stiliserade fakta och
problemperspektiv
I detta kapitel gör vi en genomlysning av vissa aspekter av det svenska utbildningssystemet med hjälp av statistiskt material. Vi finner det angeläget att betona vissa aspekter. En grundligare genomgång skulle ha krävt mera tid än som stått till vårt förfogande. Detta i Förening med att någon samlad utbildningsstatistik inte finns att tillgå har gjort det svårare än nödvändigt att ge en mera heltäckande statistisk bild.
Närmast med nödvändighet ger det statistiska materialet främst bilden
utbildningssystemets strukturella karakteristika och till dessa Förbundav na effekter. Så långt det varit möjligt har Försökt få med information som är kvalitativ. Tyvärr har det inte visat sig möjligt att kunna ge någon fylligare bild utbildningssystemets resultat i form av kunskaper och
av färdigheter.
l fortsättningen av kapitlet redovisas på högersidoma statistiska data i tabeller och diagram. På motstående vänstersidor gör vi i faktarutof kommentarer till och för vissa diskussioner om data och deras innebörd.
Vi vill i detta sammanhang ta tillfället i akt att uttrycka det otillfredsställande i att en samlad statistik för det svenska utbildningsväsendet saknas. Vår erfarenhet har blivit att statistiska data finns inom olika verk, myndigheter och företag men i fragmentiserad och ofta rudimentär form och ofta med skilda kategoriseringar och definitioner av grundparametrar till följd av att olika intressenter haft olika syften med att samla data. En mera täckande och sammanhållen utbildningsstatistik borde vara angeläget att åstadkomma. Vi vill också framhålla som väsentligt om ett sådant påpekande togs ad notam att en framtida statistikproduktion för utbildningsområdet täcker såväl reguljär offentlig utbildning som utbildning inom företag och myndigheter. Vidare borde en framtida statistikproduktion inom området samordnas med motsvarande verksamhet inom intemationella organisationer som t.ex. OECD för att underlätta och möjliggöra jämförelser mellan länder.
T3 l0-0594
Bilaga 22 s. 20Åldersstruktur och utbildning
Studiedeltagande i reguljär utbildning Studiedeltagandet har ökat kraftigt i åldrarna under 19 år, mattas
men av i åldersgrupper däröver. Studiebenägenheten i olika åldersgrupper är en effekt av bl. a. individens värderingar påverkas
som av ex. möjligheterna att läsa vidare och de utbildningsmässiga, sociala, kulturella, ekonomiska och andra resurser som individen förfogar över. Det rör sig om en ständigt föränderlig process.Förändringarna blir svårare att förklara på högre utbildningsnivåer än på lägre.
Idag börjar omkring 90 procent av ungdomarna på en utbildning i gymnasieskolan efter en nioårig grundskoleutbildning. Studieaktiviteten är exempelvis numera nästan lika hög bland 17-åringar i
som åldersgruppema därunder se diagram A. l Den kraftigt ökade studieaktiviteten i gymnasieskoleåldrama 16- l9 år efter 1950-talet kan framför allt beskrivas som en effekt av samhällets förändrade krav, ett stort antal skolreformer och ändrade värderingsmönster.
I den eftergymnasiala utbildningen blir studiebenägenheten ännu
en mer komplex process. Det är naturligtvis inte möjligt att peka ut
en enskild faktor som enda förklaringen till den väldiga expansionen inom högskoleområdet, framför allt under l960-talet. De utbildningspolitiska ambitionerna for olika grupper i samhället och reformeringama
av högskolan under 1970- och 1980-talet har emellertid ofta syftat till att påverka rekryteringsmönstret och utbildningsvolymerna. Därmed påverkas också studieaktiviteten i de olika åldersgruppema. När totalspärr infördes för all högskoleutbildning i slutet av 1970-talet detta
var troligen ett av huvudskälen till att studiedeltagandet genomsnittligt sett upphörde att öka i åldersintervallet 20-30 år, men mönstret varierar mellan åldrarna. Den ökade efterfrågan på arbetskraft under 1980-talet samt antagningsreglerna vilka främjar ger poäng för några års förvärvsarbete innan man börjar i högskolan är två viktiga orsaker till att högskolestarten på detta sätt flyttats fram något i åldrarna.
Kvinnornas studiedeltagande har varit mer expansivt än männens. Expansionen av vuxenstuderande som skedde under 1970-talets första hälft var särskilt märkbar bland kvinnorna. I kvinnogrupperna mellan 21 -29 år har studiefrekvensen fortsatt att öka även viss avmatt-
om en ning har skett. Bland de något äldre kvinnorna 30- 34 år sker emellertid inte längre någon ökning alls av studieaktiviteten.
När talar om studiedeltagande avses all reguljär skol- och högskoleutbildning i landet inklusive högskolor, gymnasieskolor, KOMVUX, folkhögskolor, grundskolor och andra allmänna utbildningsinstitutioner för ungdomar och vuxna. Diagrammen A.l.-A.3. ger således
en mycket generell bild av förändringarna i de olika åldersgrupperna.
Bilaga 22 s. 21Diagram A.l. Deltagare i regulär utbildning allmän skola och högskola Andel av respektive åldersgrupp som deltar i utbildningen Källa: SCB
| Procent | Åldcrsgrup |
| 100 5 | . 7-15 |
| °° ° | 16 |
| go | 17 |
70% l 50+ 1a SO 40+ ao. 19 a- . 1 : j - -1 .t _________ -..20-441 20 ø p-TIIIT "2549 __./ -.--.r 30-34 .n_--_-__---- __ ___._.--_-_-: -o -nr-s--ø---r---á-f ------------ . . 19:00 1940 1950 weo 1070 1950 År
Diagram A.2. Deltagare i regulär utbildning allmän skola och högskola Män och kvinnor 16-20 år Källa: SCB
Pzocum. Åldersgrupp "nu, Ålaarsqrgp; Man16-20 á: :16 Kvinnor 16-20 á: :e $gzlfM a? .g.xxvw"
AX 1960 1965 1970 1975 1980 1960 1965 1970 1975 198 A:
Diagram A.3. Deltagare i regulär utbildning allmän skola och högskola Män och kvinnor 21 34 år Källa: SCB - KVINNOR21-34 á: MÄN2144 å Axaersqrupp Procent Aiaersqrupn 21-27 25 23-24 J
f 30-34 5
o.::.:::.::::::::. 1970 1975 1950r 1960 1965 1970 1975 av vggo 1965
Diagram A.l.-A.3. avser det reguljära och allmänna utbildningssystemet. Här ingår sådan utbildning som anordnas av arbetsgivare, fackförening, AMS, studieförbund, korrespondensinstitut, radio/T V. Fördelningen bygger på SCB-uppgifter För åren 1929/30, 1939/40, 1949/50, 1960, 1963, 1966, 1969, 1975, 1982/83, 1984, 1988. Värdena däremellan är interpolerade och bygger således inte på faktiska uppgifter.
Bilaga 22 s. 22Typ av utbildningsarrangör Den reguljära utbildningen som ges i skolan och i högskolan utgör den helt dominerande utbildningsforrnen i ungdomsgruppema se diagram A.4.. Från mitten av 1970-talet till början av 1980-talet har emellertid skett ett par viktiga förskjutningar i ungdomarnas studiemönster. Den totala studieaktiviteten, dvs. procent av åldersgruppen som deltog i någon form av utbildning, var betydligt högre i början av 1980-talet l982.En annan viktig förändring är att arbetsgivarnas och fackföreningamas betydelse som utbildningsarrangörer ökat markant. I åldersintervallet 16-24 år var andelen som deltog i utbildning som anordnats av arbetsgivare och fackföreningar ungefär dubbelt så stor 1982 som 1974. Samtidigt ändrades studiedeltagandet i det reguljära utbildningssystemet ganska lite. Efter 1982 har skett vissa mindre förändringar i ungdomarnas studiemönster, men detta redovisas inte i diagrammet.
Även bland äldre studerande har andelen deltagare i utbildningar utanför den reguljära skolan och högskolan ökat. Nästan halva den vuxna befolkningen i Sverige i åldersgruppen 25-44 år brukar delta i någon form av utbildning under ett år och numera dominerar arbetsgivarnas och personalorganistionemas utbildningar och kurser. Däremot har användningen av studieförbundens utbildningar minskat något
om vi jämför dagens studiedeltagande med den situation som rådde i mitten av 1970-talet se diagram A.5..
Bilaga 22 s. 23Diagram A.4. Deltagare per utbildningsarrangör bland ungdomar och vuxna Andel av befolkningen i åldersgruppen 16 24 år respektive 25 34
- år Källa: SCB
70" 16-24 år
ü Arbetsgivare, Fack,AMS
Studieförbund mm E Reguljär skola/högskola Annanutbildning
1974 1982 1974 1982
Diagram A.4. och A.5. inkluderar all utbildning oavsett längd och omfattar både hel- och deltidsstuderande. Uppgifterna har hämtats från SCBs levnadsnivåundersökningar. Individema är nettoberäknade som andelar av den totala studiefrekvensen som uppmätts i respektive åldersgrupp. Eftersom en person kan förekomma inom flera utbildningsområden samtidigt är studiedeltagandet, uttryckt i bruttoandelar, något högre per respektive utbildningsarrangör än vad som framgår av figurema.
Det totala antalet personer som deltog i utbildning skattades av SCB till:
Deltog i utb. Deltog i utb. Befolkning 16 24-åringar
-
| 1974 | 580932 | 397068 | 978000 |
| 1982 | 673340 | 354660 | 1028000 |
| 1986 | 595437 | 453563 | 1049000 |
25 44-åringar
-
| 1974 | 790225 | 1374775 | 2165000 |
| 1982 | 1164564 | 1202436 | 2367000 |
| 1986 | 1098387 | 1294613 | 2393000 |
Gymnasieexamination och nettoanzalet nyinskrivna i högskolan Efter högskolereformen 1977 har övergångsfrekvensen från gymnasieskolan varit relativt stabil. Från gymnasieskolan som helhet har cirka 27 procent av varje avgångskull börjat i högskolan inom fem år.
Från de tre- och fyraåriga linjerna börjar mellan 55-60 procent inom fem år. Eftersom intresset för de högskoleförberedande gymnasielinjerna varit ovanligt stort under 1980-talet kan nu förvänta oss rekordstora avgångskullar från dessa fram till mitten av l990-talet.
Övergången från de tvååriga yrkesinriktade linjerna är med några undantag framför allt vård-, konsumtions- samt drift- och underhållslinjen mycket låg. Det är ofta frågan om fortbildning och vidareutbildning efter flera års yrkesverksamhet snarare än grundläggande linjeutbildning. Den reformering av gymnasieskolan som just nu diskuteras kan ge ett stort tillskott av högskolebehöriga under l990-talet från dessa linjer vilket i så fall breddar högskolans rekryteringsbas ytterligare.
Den stabilitet och stagnation som vant oss vid under några år på 1980-talet utgör en stark kontrast till tidigare års växlingar i övergångsfrekvensema från gymnasieskolan, vilka var särskilt uttalade under 1960-talet och 1970-talet. Mycket talar för att denna stabilitet inte skulle bestå om högskolans dimensionering tilläts att följa ungdomarnas efterfrågan på utbildningsplatser mer än hittills under 1980-talet. Antagningsreglema har en ganska starkt reglerande effekt på studiedeltagandet och således även på övergångsfrekvenserna se diagram A.5..
Behörighezsbakgrunden bland nybörjare i högskolan Fram till 1969 krävdes i princip genomgånget gymnasium för att man skulle bedriva studier vid universitetet och högskolor med ett par undantag. Under 1960-talet hade drygt 90 procent av nybörjarna en sådan behörighet. Se tabell A1 Dispens från kravet på fullständig gymnasieutbildning gavs i mycket liten omfattning. 1969/70 infördes regler om vidgat tillträde för dem som fyllt 25 år och förvärvsarbetat minst 5 år "25:5-or. De blev behöriga att studera vissa ämnen vid de filosofiska fakulteterna. Resultatet blev en massiv tillströmningsökning av äldre studerande under l970-talet. 1974 antogs exempelvis hela 17 procent av nybörjarna enligt reglerna om vidgat tillträde. Under 1980talet har denna andel åter minskat till förmån för fler studerande från tvåårig gymnasieskola eller från KOMVUX.
Hösten 1991 planeras nya antagningsregler och vi får tre antagningsgrupper:
Sökande med enbart gymnasiebetyg Sökande som genomgått högskoleprov Övriga med särskilda förkunskapsprov
Det är svårt att säga exakt vilka effekter det nya systemet kommer att få, men mycket talar för att arbetslivserfarenhetema kommer att en kraftigt minskad betydelse.
Bilaga 22 s. 25Diagram A.5. Gymnasieexaminationen och nettoantalet nyinskrivna i högskolan Källa: SCB och UHA
120000--
80000 TOTALGYHNASIEEXAMINATIO1
netto inkl specJrurserl
.
-Gymnasleskolans 60000 höqskoletörberedandelinje:
-HoGsxoLaNvaORJARa"nya"
hägskolebegreppet 40000
20000--
1950/61 1970/71 1930/81 1990/91
Prognosfrån1989galler vid oførlndnaeavqlnqn-ochovaxqånqslzokvonser
Tabell A 1 Behörighetsbakgrundenbland nybörjare i högskolan. Källa: SCB och UHA
Nybörjare inom Statlig Kommu- Fri- Högskola och univ högsko- nal hög- stående före 1977 la skola" kurs 64/65 70/71 74/75 86/87 86/87 86/87
gakgrund Aldre gymnasium och 3/4-åriggymn. skola 91 76 61 64 23 55
Fackskola,Z-åriggymn. skola och KOMVUX 1 3 22 59 16
- Vidgat tillträde 2525/2514 0 5 17 3 8
- Dispens från krav på allmän behörighet 3 ll 2 5
- - Behörig via utländsk
| 4 | 9 | 3 | 3 | 4 | |
| examen | - | ||||
| Övrig utbildning | 5 | 6 | 5 | 6 18 | 12 |
| Summa procent | 100 100 100 100 100 100 | ||||
| Totalt antal | 15 147 27 563 24 423 26 724 6 223 25 909 |
" Utbildningslinjer där reglerom allmän behörighettillämpas. " Allmänna linjer.
Uppgift saknas,ingår i övrig utbildning. - Friståendekursavserstatlig högskolaexklusive fortbildningskurser för skolpersonal.
Bilaga 22 s. 26Övergångsfrekvenserna från gymnasiets REAL-, N- och T-linjer
På 1950-talet gick omkring 80 procent av de studerande examinesom rades på reallinjen vidare till universitetsstudier inom fem år. Ungefär samma övergångsfrekvens har studenterna från N-linjen under 1980talet i dagens högskola. Från dåtidens tekniska gymnasium övervar gången till högskolan betydligt lägre, till och med något mindre än från de tre- och fyraåriga tekniska linjerna i dagens gymnasieskola. Sammantaget har avgångskullama under 1970- och 1980-talet en något lägre övergångsfrekvens än tidigare kullar jämför andelen "EJ HÖG- SKOLA med andelen som börjat i högskolan, diagram A.6.. Även utbildningsvalen har förändrats i ett längre tidsperspektiv beroende på bland annat förändringar i högskolans utbildningsutbud.
övergångsfrekvensen från gymnasiets ALLM.-, SAM- och EKONOMISKA linjer Redan i 1955 års universitetsutredning förutspåddes en expansion av det samhällsvetenskapliga utbildningsområdet och då inte enbart som en effekt av de växande ungdomskullama. Man såg då framför allt psykologutbildningen men även vissa andra ämnesområden som exempel på intressant nyorientering inom dåvarande humanistisk fakultet . Prognoserna förutsåg emellertid inta alls den utbildningsexplosion som sedan följde inom hela fil. fak. Totalt sett ökade övergångsfrekvensen till högskolan från de längre ekonomiska-, sociala- och samhällsvetenskapliga utbildningarna fram till första åren på 1970-talet men har därefter åter minskat. Bland senare års avgångskullar har bland annat övergången till undervisningsområdet minskat ganska påtagligt se diagram A.7..
Övergångsfrekvensen från LATIN- och H UM-linjer
Flertalet studenter från HUM börjar inom högskolans KI-sektor eller på en språklärareutbildning inom U-sektom. En stor andel går också vidare till utbildningar inom AES-området. Många börjar bland annat på juristlinjen. Den totala övergångsfrekvensen, från tidigare latin- och nuvarande humanistiska linjen, var förhållandevis hög mellan 70-80 procent och uppvisade en liten uppåtgående tendens till början av l970-talet, men minskade därefter ganska kraftigt se diagram A.8. Vad som inte framgår av diagrammet är att antalet studenter från de renodlade längre språkutbildningarna i gymnasieskolan som börjar i högskolan numera är mindre än för tjugo år sedan 1982 jämfört med 1962. Det allmänna gymnasiets språkliga gren har här dessutom förts till SAM-området, diagram A.7., och ingår således i diagram A.8., vilket förstärker minskningen ytterligare.
Bilaga 22 s. 27Diagram A.6. Övergång från gymnasiets real-, N- och T-linjer Källa: SCB Pro e t 10 90- 80 El Ej högskola 70 Z T
l AES 30
1977 1982
Bilaga 22 s. 271957 1962 Gymnasieexamensár
Diagram A.7. Övergång från gymnasiets ALLMÄNNA, SAM- och EKO- NOMISKA linjer Källa: SCB Procent 100 90 80 3 Ej högskola 70 La T 60 . 5 0 KI+U+V 40- EABs 30- 20- 10 0 1957 1962 1967 1 1977 1982 nasieexamensår
Diagram A.8. Övergång från gymnasiets LATIN- och HUM-linjer Källa: SCB Procent 100 90ao- D Ej högskola 70 , eo- T 50- KI+U+V 40- BARS 30- 20 10 0 1957 1962 19 1972 19 1982 ymnasieexame r
I övergå till högskolan ht 77 ingår en grov skattning av nybörjarna p uksköterskeg fö lärar-, fritidspedagog- vissa andra lärarutbildningar som tillkommit i och med reformen 19 .
14 100594
Bilaga 22 s. 28Utbildningsinriktningar
Utbildningsinriktningar bland nybörjare i högskolan De statistiska jämförelser som finns av högskolan före och efter reformen l977 är ofta bristfälliga och svårtolkade, men med grova mått är det naturligtvis möjligt att få en sammanfattande bild av högskolans långsiktiga omstrukturering.
Humaniora, kultur- och information KI-sektorn Under expansionsåren i slutet av 1960-talet ökade tillströmningen till hela det humanistiska området. Flertalet av de samhällsvetenskapliga ämnena som också expanderade under denna period hade också ursprungligen växt fram inom humanistisk fakultet.
Språkutbildningama omfattar idag drygt en tredjedel av alla nybörjare inom KI-sektom inklusive fristående kursområdet, men ett kraftigt tillskott har skett efter 1977 av nya allmänna- och lokala linjer bland annat inom områdena reklam, information, turism samt den relativt stora kulturvetarlinjen.
Matematik-naturvetenskap och teknik T-sektorn Tekniska sektorn har idag fler nybörjare än KI-sektom även då vi räknar in de fristående kurserna. De mest påtagliga förändringarna inom T-sektorn är framväxten av ett stort antal linjer framför allt
system- och datatekniska linjer och en nästan kontinuerlig utökning
av civilingenjörsutbildningarna. Det matematiska-naturvetenskapliga området inklusive motsvarande fristående kurser omfattar idag sammantaget ungefär lika många nybörjare som i slutet av 1960-talet exklusive ämneslärare från mat-nat, men andelen är mindre. Istället har andra utbildningar inom T-sektorn fått allt fler studerande. Vid en långsiktig jämförelse måste också ta hänsyn till att både inträdeskrav och studiemönster har ändrats.
Vård V-sektorn Vårdområdet har alltid dominerats av spärrade utbildningar. Den kraftiga expansion som skedde under 1960-talet vid framför allt filosofisk fakultet motsvarades av en betydligt blygsammare utökning av vårdsektorn. Under mitten av 1970-talet minskades sjuksköterskeutbildningen och har efter högskolereformen haft en mindre andel av samtliga nybörjare inom vårdsektom än under en stor del av 1960-talet. På de traditionella universitetsutbildningarna läkare, tandläkare, veterinär, apotekare, sjukgymnast m. fl. har andelen nybörjare varit ganska konstant sedan slutet av l970-talet.
Bilaga 22 s. 29Diagram B.l. Nybörjare per utbildningssektor inklusive fristående kurs Källa: SCB Index 1964/65-0 250
200-
AES-sektorn j5° " D T-sektorn
KI-sektorn
" V-sektorn 100.,
ü U-sektorn 50 -
i
0 E. : . . . ä :
64/65 69/70 74/75 79/80 84/8587/88
Diagram B.2. Nybörjare inom humaniora, kultur och information Procent av alla nybörjare inom KI-sektom, motsvarande Källa: SCB
100 80 D SPRÅK-amncn
okurser 59 nKI-ÃMNENoKURSERej spzáu 40 H Övrigkulcur-ochinfosekLar
L I NJ ERNOLSV 20
59/60 64/65 69/70 74/75 79/80I 84/85 87/88
Diagram B.3. Nybörjare inom matematik-naturvetenskap och teknik Procent av alla nybörjare inom T-sektom, motsvarande Källa: SCB
DT/Mar-narÅMNiiNoKllEääå-Ilå
D Mat-natLINJER
Civilingenjör
HÖVIJQteknisk sektor
LINJERmotsv
59/60 64/65 89/70 74/75; 79/80 84/85 87/88
Diagram B.4. Nybörjare inom vårdområdet Procent av alla nybörjare inom V Källa: SCB
D Friståendekurser;ace
várdomráde:
sjuxskozezsxeutniiuwicz;
Hovng várdsektorLXNJI-L-l
59/60 64/65 69/70 74/75 79/80j 84/85 87/88
Bilaga 22 s. 30Samhällsvetenskap, administrativa-ekonomiska-sociala sektorn AES-sektorn Intresset för samhällsvetenskapliga studier växte fram mycket snabbt under 1960-talet. AES-sektorn har därefter förblivit den största utbildningssektorn. Inom detta utbildningsområde finns också fler studerande på fristående kurser än inom andra sektorer.
Användningen av ämnesutbudet har emellertid ändrat karaktär delvis på samma sätt som skett inom KI-sektorn. Andelen äldre studerande är nu betydligt större än under 1960-talet och en större del av studierna på de socialt-, ekonomiskt- och samhällsadministrativt inriktade kurserna sker i fortbildnings- eller vidareutbildningssyfte. Ett uttryck för detta är att ämnesfördjupande studier blivit mindre vanligt.
Ekonomlinjen är den största av AES-sektoms linjer. Tillsammans med nybörjama på motsvarande fristående kurser utgör ekonomgruppen för närvarande drygt en fjärdedel av alla nybörjare inom AESsektorn, men denna andel har tidigare varit ännu större.
Undervisning U-sektorn Lärarutbildningama har under 1980-talet drabbats av kraftiga nedskärningar. Nybörjarmönstret inom denna sektor liknar därför inte alls den bild som övriga sektorer ger. Dagens debatt handlar framför allt om hur stort utökningsbehovet är inför 1990-talet och hur man skall komma tillrätta med det sviktande intresse bland ungdomar som funnits under 1980-talet för vissa lärarutbildningar. Bland annat har förskollärarutbildningen drabbats av detta.
Vidstående diagram B.6. bygger bland annat på en uppskattning av antalet nybörjare inom filosofisk fakultet som senare förväntades fullfölja en ämneslärarutbildning. Andelen nybörjare på lärarlinjer har enligt denna grova beräkning minskat sedan 1960-talet samtidigt som förskollärarutbildningen blivit det klart största utbildningsområdet inom undervisningssektom.
Pedagogikstudier förknippas kanske inte i första hand med undervisningssektorn men har alltid varit ett av de populäraste fortbildningsämnena för lärare och redovisas därför här. Den minskning som skett om
jämför fristående kurser i pedagogik med motsvarande ämnesstudier inom fil. fak skall samtidigt vägas mot att lärare förr hade möjligheter att läsa på B-avdrag men idag erbjuds i första hand särskilda fortbildningskurser inom högskolan.
Bilaga 22 s. 31Diagram B.5. Nybörjare inom samhällsvetenskap, administrativ-ekonomisk-social sektor Procent av alla nybörjare inom AES-sektom, motsvarande Källa: SCB
Damm social,AMNENoKURSERr
e ekonom EkonommAMNENoKURSER EkonomLINJERalarm-social LINJER4 motsv
59/60 64/65 69/70 74/75: 79/80 84/85 87/88
Diagram B.6. Nybörjare inom undervisningsområdet Procent av alla nybörjare inom U-sektom, motsvarande Källa: SCB
ClPedagogik-AMNENoK
Forskollarare
E Övrigundervisningç
moLsv
59/60 64/65 69/70 74/75 79/80 84/85 87/88S
Uppgifterna i diagrammen bygger på den sektorsindelning av utbildningar
gjordes SCB 1977 IPF 1977:1 med syfte att få jämförbarhet som av mellan totala högskolan efter ht 77 och motsvarande utbildningar dessförinnan, dvs. inklusive utbildningar som då tillfördes högskolan. Vissa grova beräkningar och schabloner har fått tillgripas. De fristående/enstaka kur-
har sektors- och ämnesindelats samt nettoberäknats" dubbelregistserna
linje-studerande. Nybörjare vid de olika filosofiska rerade räknas som fakultetema har reducerats med det antal som senare beräknats börja en ämneslärarutbildning.
Begreppet nybörjare inkluderar personer som byter till en ny studieinriktning. Därför inte diagrammen någon bild av den totala tillström-
ger ningens storlek utan visar enbart hur intresse-inriktningama" förändrats. Pábyggnadslinjer ingår i sammanställningama.
Bilaga 22 s. 32Privat och offentlig utbildning och forskning
Det är vanskligt, för att inte säga omöjligt, att jämföra offentliga och privata utbildningskostnader. Företagens personalutbildning svarar för den största andelen av den privata utbildningen. Kostnaden för denna är dels de vanliga för lärare, lokaler, material och dylikt, dels kostnader för det produktionsbortfall som uppstår när människor utbildas istället för att producera. Denna kostnadspost är helt dominerande.
I diagram C.1. jämförs värdet av produktionsbortfall i företag och offentlig förvaltning på grund av personalutbildning med samhällets utgifter för grundskola, gymnasieskola och högskola. Värdet av produktionsbortfallet beror självfallet på timkostnaden. Därför har alternativa beräkningar gjorts med utgångspunkt från tre olika timpriser. Företagen står för något mer än hälften av personalutbildningen i mandagar räknat. Resten svarar den offentliga verksamheten för. Beräkningarna har gjorts av SCB.
Eftersom företagen mer och mer betraktar utbildning som en lönsam investering, förekommer det i ökande omfattning att man försöker kalkylera utbildningens kostnader och lönsamhet. Det finns emellertid inte någon beräkning av företagens sammanlagda utbildningskostnader. Till detta bidrar att en stor del av utbildningen är informell, ex. inskolning till nya arbetsuppgifter.
Lite bättre reda har vi på statens och näringslivets FoU-satsningar. Som framgår av diagram C.2. är de privata kostnaderna högre än de oifentliga. Storföretagen står för den största delen av de totala FoUkostnadema, eller ca 65 procent av de totala kostnaderna. Mest forskningsintensiv är läkemedelsindustrin som satsar runt 15 procent eller mer av sin omsättning på forskning.
Sverige hör till de länder som satsar mest per capita i FoU. Diagram C3. En förklaring till detta kan vara att Sverige har en hög andel multinationella företag som tenderar att producera i utlandet och bedriva FoU i Sverige. Frågan är om vi kan slå oss till ro med vår höga forskningsintensitet.
I bilaga 13 till LU "Kunskapsbildning för strukturell förnyelse" utreder Lennart Ohlsson kunskapsinvesteringamas betydelse för ekonomins strukturella utveckling. En av hans teser är att 1980-talets stmkturutveckling gått för långsamt, en annan är att en snabbare strukturomvandling kräver en övergång till ett mer kunskapsintensivt och FoU-intensivt näringsliv. Detta i sin tur betyder att utbildningen av framför allt högutbildade ekonomer och tekniker måste öka och att forskarutbildningen måste byggas ut.
Bilaga 22 s. 33Diagram C.1. Personalutbildning våren 1987, utbildningskostnader för helt år Olika beräkningar för produktionsbortfall och jämförelse med skolväsendet 1986 Källa: SCB
Miljoner kr 35000
250kl/lim 30000 25000 20000 15000 10000 5000
ä
av "alülbmllhls-37 GrundskolanGymnskolanHögskolan
Diagram C.2. Utgifter För forsknings- och utvecklingsverksamhet på utförande sektor Miljoner kronor, löpande priser Källa: SCB 35000 30000 25000
I Offentl. sektor 20000 15000 U Privat sektor 10000
1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987
Diagram C.3. Totala FoU-utgifter i relation till BNP Procent Källa: SCB
9% 3.5
3 2.5
2 1.5
1 0.5
1975 1977 1979 1981 1933 1935 1987
Bilaga 22 s. 34Studiefinansiering och lönsamhet för högre utbildning
Den högre utbildningens lönsamhet
Huruvida högskoleutbildning lönar sig eller inte är komplex och en svårbesvarad fråga. Enligt OECDs analyser finns det emellertid på lång sikt påvisbara orsakssamband mellan ett lands kunskapsnivå och dess ekonomiska tillväxt. Alla västerländska samhällen har historiskt sett haft en ständig expansion andelen eftergymnasialt utbildade på av arbetsmarknaden och de länder som uppvisat särskilt expansiv en marknadsekonomi t ex USA satsar också en jämförelsevis stor del av de offentliga utgifterna på högre utbildning, dvs. det finns åtminstone ett enkelt deskriptivt samband mellan ekonomisk tillväxt och offentliga utgifter för högre utbildning. Det är också uppenbart att den välfärdsnivå som vi uppnått i Sverige bland annat beror på den kraftiga kompetenshöjning skett på som arbetsmarknaden efter 1950-talet, det är naturligtvis svårt men att urskilja just högskolans roll i denna utveckling. Efter den väldiga expansionen av den högre utbildningen i slutet av 1960-talet har Sverige framför allt prioriterat gymnasieskolan och andra utbildningsverksamheter utanför högskolan. På 1950-talet utgjorde de totala offentliga utbildningskostnadema i Sverige förhållandevis en låg andel av bruttonationalprodukten BNP. På 1980-talet lägger vi ner en större andel av BNP på utbildning än många andra länder, men i därav går som sagt fortfarande en mindre andel till högskolan se lig D.l.. På 1990-talet kommer den svenska utbildningspolitiken att stå inför viktiga frågeställningar. Skall tillväxten antalet högskoleutbildade av tilllåtas att upphöra i samhället Kommer landet att ha råd med ökade kostnader för den högre utbildningen Den krafrga tillväxt av antalet högskoleutbildade vi haft sedan som 1970-talet kommer nu att avta se ñg D.2.. Nuvarande dimensionering, som på totalnivån varit i stort sett oförändrad sedan början av 1970-ta1et, hotar att ge upphov till brist på vissa utbildningsgrupper på arbetsmarknaden i början av nästa århundrade. Tillgången på högskoleutbildade kan då komma att bli en besvärande restriktion. Detta gäller också i fråga om antalet avlägger doktorsexamen. personer som Detta antal behöver öka drastiskt inom ex. det samhällsvetenskapliga området. Om så sker bidrar även detta till Sverige kan svårt att av upprätthålla en god konkurrensförmåga gentemot omvärlden och det tar många år att hämta igen förlorad kompetens på arbetsmarknaden.
Bilaga 22 s. 35Diagram D.l. Offentliga utgifter for utbildning Procent av BNP i några länder Källa: SCB och OECD
I 1980-talet Därav högskolaBrd level 1950-talet
áø Holland Sverige usa väuc- Stor råtçy.x1and cannlon nsuisu men/rus NSI/li unna |954n9|4 1054/1934
Diagram D.2. Årlig procentuell tillväxt av antalet högskoleutbildade under 65 år S-årsperiod med nuvarande 1989 dimensionering av högskoleper utbildningen i Sverige Källa: SCB Procent
70-75 85-90 00-05 15-20 Å, H All högskoleutbildning Längre högskoleutbildningar
S l0-0594
Bilaga 22 s. 36Studiefinansiering Någon undersökning av lönsamheten för högre utbildning i Sverige har inte gjorts sedan Magnussons och Tychsens studie för U68. Det hade kanske varit värdefullt att ha en sådan för att kunna bedöma studiemedelssystemet.
Nuvarande studiemedelssystem går tillbaka till riksdagsbeslutet 1964. Maximibeloppet per läsår och studerande fastställdes till 140 procent av ett basbelopp. Studerande med vårdnad om barn eller underhâllsskyldighet mot barn kunde få barntillägg. Studiemedelsbeloppet bestod av en återbetalningspliktig del och en stipendiedel.
Som framgår av diagram D.3. har bidragsdelen minskat i relation till lånedelen fram till 1987. Då studimedelssystemet infördes var bidragsdelen 25 procent av totalbeloppet. Därefter har bidragsdelen inte höjts i takt med lånedelen. 1987 var bidragsdelen endast sex procent av totalbeloppet.
1988 beslöts att totalbeloppet skulle höjas till 170 procent av basbeloppet och att bidragsdelen skulle utgöra 50 procent av basbeloppet. Lånedelen är alltså 120 procent. På detta sätt försäkrar man sig om att både lånedel och bidragsdel följer den allmänna kostnadsutvecklingen och att bidragsdelen inte urholkas som skett tidigare.
Bilaga 22 s. 37Diagram D.3. Det postgymnasiala studiestödets utveckling 1965-1969 Löpande priser Källa: CSN
Mkr 4000 3500 3000 2500
Il Lån 2000
l
Cl studiebidrag 1500 1000 500
6 7 7 8 85 Diagram D.3. visar det statliga studiestödets omfattning från 1965 till 1988. Staplamas mörka fält anger bidragsdelen och det ljusare fältet lånedelen.
Diagram D.4. Antal studerande i postgymnasial utbildning som erhållit studielån och/eller studiebidrag Källa: CSN 250000
Diagram D.4. visar antalet studerande och andelen därav som fått studielån och studiebidrag. Den vita delen i diagrammet anger antalet studerande som bara har erhållit studiebidrag. Det svarta fältet i staplarna anger antalet som erhållit studielån. Det streckade fältet plus det vita är antalet studerande som egenñnansierat sina studier. Källa: CSN/Gabriella Hansson
Bilaga 22 s. 38Social rekrytering till utbildning
Ett viktigt inslag i svensk utbildningspolitik har varit ambitionen att åstadkomma social utjämning med hjälp av utbildning. Antalet arbetarbam som genomgår gymnasieskola och högre utbildning har ökat kraftigt. Detta har emellertid inte lett till social utjämning eftersom barn till akademiker och högre tjänstemän ökat proportionellt lika mycket. Till vissa "prestigeutbildningar mer än proportionellt
Målet att minska sociala klyftor har alltså inte uppnåtts. Förskolan och daghemmen utnyttjas i högre grad av akademiker och tjänstemän än av arbetare. I grundskolan väljer barnen särskilda kurser och teoretiska ämnen efter socialgruppstillhörighet. Arbetarbam väljer framför allt teknik och ekonomi som tillval. Samtidigt är de "problembam" i skolan i större utsträckning än andra, stödåtgärder riktas mer mot arbetarbam än mot övriga.
En mindre andel av arbetarbamen går till gymnasieskola, och väljer inte teoretiska linjer i samma omfattning som övriga.
Mönstret upprepar sig i högskolan. Barn från akademikerhem har högre övergångsfrekvens, oavsett betyg i gymnasieskolan och väljer framför allt "prestigeutbildningar" juridik, civilingenjörs- och civilekonomutbildning, m.m., medan arbetarbam väljer de "nya" linjerna, dvs. utbildning till mellanstadielärare, förskollärare, sjuksköterska, m. m. Akademikerbamen utbildas också i större utsträckning vid de traditionella universiteten, medan de nya och mindre högskolorna förhållandevis rekryterar fler arbetarbam.
Som en konsekvens av detta blir det ex. så att arbetarbam i högre grad än akademiker utbildar sig till förskollärare som i sin tur tar hand om en större andel barn till akademiker och högre tjänstemän än barn till arbetare.
Diagram E.l. visar utvecklingen av den sociala rekryteringen till högskolan beträffande barn till arbetare och akademiker. I diagrammet finns tre svarta och tre vita punkter, dessa anger nivån för arbetarbarnens resp. akademikerbamens andel av alla barn i riket. Punkterna för 1962 och 1968 är skattade värden och anger andelen av barn som är födda 1938 och 1943. Det innebär att dessa barn är 24 resp 25 år när de går på universitetet. Punkterna vid 1982 anger andelen barn som är födda 1950- 1960 och är då 22-33 år det läsåret. Uppgifterna här är hämtade från FoB 70. Detta ger oss bilden av att andelen barn till arbetare som går på högskola är långt under riksandelen, medan det för akademikerbam är tvärtom andel över riksandelen.
Konstruktionen av diagram E. är ett försök att lägga ihop statistiken för högskolan före och efter högskolereforrnen 1977. Den sociala indelningsgrunden skiljer sig åt före och efter reformen. Därför har bara de s. ytterlighetsgruppema tagits med i detta diagram. Dessa bedömdes enligt experter på SCB vara de som mest stämde överens med varandra både före och efter reformen 1977.
Bilaga 22 s. 39Diagram E.l. Andelen nybörjare på högskolan som korn från arbetarerespektive akademikerhem 1962- l984 Källa: SCB °/. 50
K
40 K . 35
30 25 Arbetare 20 15 / /
10¶Akademiker
Bilaga 22 s. 395 o . 0 62 64 66 68 69 70 7172 73 74 75 76 77 78 79 80 8182 83 84
Diagram E.2. Social bakgrund för examinerade från allmänt, handels- och tekniskt gymnasium 1957, 1962 och 1967 Källa: SCB
Tekniskt gymnasium
IIHIHHIIIIIIII III|HHH|IIIIIII §§ E °ä"°
Handelsgymnasium ä Arbetare 7////////////øiiiii|||immmmiiiismss==j Hantverkare 7/////////////,I||lIIIIlIIIIIIIIIIII i |Il|lIlI|IIIIIIIIIIIII II Övriga tj.män
Högre j mä" Allmänt gymnasium /////////////////////ÅIIIIIIIIIIIIIIIIIIIISiiåj I Akademiker IIIIIIIIIIIIIIIIIs\\\\\W"
7//IIIIIIIIIIIIIêEE
| | o 10 20 30 40 50 eo 70 ao 90 100%
Diagram E.3. Social bakgrund för avgångna från grundskolan 1979 som fullföljt en gymnasieskollinje Källa: SCB
2-áriga yrkesinriktade
Wállllllllllllll E Övriga arb
Arb. m yrk utb Z-áriga teoretiska lll Övr. tj.män
W///ál IIIIIIIIIIIIIII|I|I§\\W-
Högre tj.män I Akademiker 3-0 4 åriga
||||||||||H|
Il 100% 0 10 20 30 40 50 so 70 ao 90
Bilaga 22 s. 40Svensk utbildning i internationellt perspektiv
Studiedeltagande i andra länder Det är vanligt att svenska ungdomar skjuter upp högskolestarten. Studiefrekvensen i Sverige är ungefär lika hög i åldersgruppen 22-24 år som i åldrarna strax därunder. Internationellt sett är detta mönster ganska unikt. l andra länder från vilka det finns publicerade uppgifter avtar studiedeltagandet i de allmänna utbildningsorganisationerna
successivt och mer i takt med stigande ålder diagram F.l..
En bred rekryteringsbas och ett brett utbud av utbildningar ger hög studieaktivitet. Detta i och för sig ganska självklara påstående är viktigt därför att det kan sägasvara den grundläggande insikt som legat bakom efterkrigstidens utveckling av en samlad gymnasieskola, ett samordnat högskolesystem och regleringen av övergången mellan utbildningsnivåerna.
OECDs analyser av den högre utbildningens expansion under efterkrigstiden visade bland annat att ökningen i antalet nyinskrivna i högre utbildning till största delen berodde på en ökning i antalet studerande som slutfört gymnasiala studier. Den stora skillnaden internationellt låg då på l950-talet mellan å ena sidan i huvudsak USA, Kanada och Japan, där all gymnasial utbildning gav allmän behörighet för fortsatta studier, och å andra sidan de västeuropeiska länderna i vilka bara vissa linjer i gymnasieskolan gav tillträde till högre utbildning. I den förra gruppen av länder var andelen studerande i gymnasial utbildning som gick vidare till universitet relativt låg. På l950-talet vara t.ex. övergångsfrekvensen från gymnasieskolan dubbelt så hög i Sverige som i USA. Inräknat andra eftergymnasiala utbildningar var emellertid den totala studieaktiviteten betydligt
högre i USA. Det breda utbudet av college- och andra eftergymnasiala utbildningar i USA gav då en sammanlagd studieaktivitet i högskoleåldrarna som påminner om dagens förhållande i Sverige och som här sett ut ungefär lika dant sedan början av 1970-talet se diagram F.2..
Är högskolans vuxenutbildningssystem komparativt fördelaktigt inför 1990-talet Analyser inom OECDs medlemsländer under 1980talet har påvisat att en generell ökning av fortbildningen och vidareutbildningen bland vuxna kan förväntas under l990-talet. I denna utveckling är utgångsläget organisatoriskt annorlunda i Sverige än i omvärlden. Dels har Sverige ett unikt samordnat högskolesystem där vuxenutbildningen har integrerats med grundutbildningen, dels har framväxten av ett heterogent utbud av yrkesutbildningar och förmånliga tillträdesregler möjliggjort en kraftig tillströmning av äldre studerande under l970- och l980-talen, se diagram F.3..
Den svenska debatten handlar framför allt om hur avvägningen skall göras mellan grundutbildningen å ena sidan och fortbildningen och vidareutbildningen å den andra. Vilken roll skall högskolan ges i framtiden vad gäller uppdragsutbildningen och gentemot andra utbildningsanordnare t ex KOMVUX och arbetsgivarna
Bilaga 22 s. 41Diagram F. Studiedeltagande i åldrarna 18 24 år i fem länder i Europa - 1984 Källa: OECD %
Sverige Norge " Västtyskland -D Holland O Frankrike
Diagram F.2. Studiedeltagande 1949 respektive 1988 jämfört med USA 1950 Källa: SOU 1959:45 och SCB
W Sverige 1949 " Sverige 1988 - USA1950
Åldersgrupp 7 - 13 14-16 17-19 20-24
Diagram F.3. Åldern bland studerande i högre utbildning i sex länder 1982 Procentuell andel av samtliga registrerade Källa: OECD
Sverige Åldersgrupp Finland EI 35- Kanada 25-34 Västtysklandyskland E -24 USA Frankrike O 20 40 60 80 100 Enbartunlversltetstyp Procent
Bilaga 22 s. 42Personalutbildning
Kunskapsuppbyggnaden i företagen blir allt viktigare i en ekonomi som mer och mer kännetecknas av ökad tjänsteproduktion, informationsteknologi och internationalisering. Vikten av investeringar i kunskapskapital ökar jämfört med investeringar i fysiskt kapital. Detta märks inte minst på den ökande betydelsen av personalutbildning och personalutveckling i företag och inom offentlig verksamhet. Även rekrytering är en form av kunskapsinvestering och ägnas helt följdriktigt också en större omsorg än tidigare.
Överhuvudtaget kan man notera att företag och förvaltningar tenderar att ge större tyngd åt personalfrågoma, bl. a. genom att ta dem med i sin strategiska planering, i en omfattning som inte förekommit tidigare.
SCB har gjort en undersökning av hur många som under våren 1987 deltog i personalutbildning. Det visade sig vara över en miljon människor dvs. ca var fjärde förvärvsarbetande.
Räknat i absoluta tal deltog fler män än kvinnor. Eftersom det finns fler män än kvinnor i arbetskraften är det emellertid intressant också att jämföra de relativa talen. Det visar sig då att lika stor andel
av kvinnorna som av männen deltar, dvs. var fjärde man respektive kvinna i arbetskraften.
De som har högre utbildning deltar i större utsträckning i personalutbildning än de som har lägre. Ca 40 procent av dem som hade eftergymnasial utbildning deltog våren 1987, mot drygt 15 procent av dem med grundskola eller motsvarande och mindre än 15 procent av dem med kortare skolutbildning än nio år. Diagram G3.
Det är framför allt människor i åldrarna 35 till 45 år deltar.
som Äldre och yngre deltar i mindre omfattning. Andra skillnader består i att LO-anslutna erhåller personalutbildning i mindre omfattning än TCO-medlemmama, som i sin tur får mindre än de som tillhör SACO. Detta resultat har även fackligt initierade undersökningar kommit fram till. Det finns också en tendens att de som hör till LO-kollektivet inte bara får färre tillfällen, utan även erhåller kortare utbildningar än andra.
Statligt anställda deltar i personalutbildning i större utsträckning än andra. Av 10 anställda deltog 4 under våren 1987. Kommunalt anställda, både i primärkommuner och landsting, deltog i något mindre omfattning, knappt var tredje anställd. Stora skillnader finns mellan branscher. Minst har "jord, skog och fiske samt "gruvor". Även byggnadsverksamhef har låg andel, men där är sannolikt den informella utbildningen på arbetsplatsen av stor betydelse. "El, gas och vatten hade den största andelen.
Bilaga 22 s. 43Diagram G.l. Andel av den totala arbetskraften i åldern 16-64 år som deltog i personalutbildning våren 1987 Källa: SCB
°/.
I offentlig sektor
D privat sektor
mind än1 1-2 dagar 3-5 dagar 1veck-1 merän1
dag mån man
Diagram G.2. Antal heltidsarbetande män och kvinnor i åldern 16-64 år
under hösten 1987 deltagit i personalutbildning Källa: SCB som 180000 160000 140000 120000
I män 100000 80000 El kvinnor 60000 40000 20000
mindreän1 1-2 dagar 3-5 dagar 1vecka-1 merän1
dag man man
Diagram G.3. Andel av arbetskraften tillhörande viss fackling huvudorganisation som deltog i personalutbildning våren 1987 Källa: SCB
Eftergymnasialutblängreän2 år
Eftergymnasialutb högst2 är
Gymnasieskolamerän2 år
Gymnasieskolahögst2 år
Grundskolamotsvarande
Bilaga 22 s. 44Kvalitet och kostnad i grundskolan
Grundskolan utveckling och lärartäthet
- Riksdagen beslöt 1842 att socknarna skulle åläggas inrätta skolor och anställa lärare. Det gick trögt.
En sexårig obligatorisk folkskola infördes i praktiken mycket långsamt och kan inte sägasha varit fullt genomförd förrän i och med 1919 års undervisningsplan och 1921 års folkskolestadga. Sedan dess har skolgången oavbrutet ökat,dels genom att den har förlängts genom påbyggnad av folkskolan, dels genom att allt fler gick till realskola, läroverk eller tlickskola/fackskola. Ökningen berodde dels på ekonomins utveckling med behov av fler och mer kompetenta individer i arbetslivet, dels på en ökad individuell efterfrågan på utbildning.
Utvecklingen under 1950-talet kännetecknas av en försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola. Denna försöksverksamhet blev så omfattande, att när riksdagen 1962 beslöt om en obligatorisk 9-årig grundskola fanns redan 2/3 av eleverna i sådana 9-åriga försöksskolor.
Grundskolan ersatte parallellskolsystemet, som så småningom kom att bli allt brokigare. Sedan var det dags att reformera gymnasieskolan. 1968 års gymnasiereform innebar en integrering av tidigare gymnasieskola, fackskola och yrkesskolor. Från att ha omfattat endast några få procent av en årskull elever närmar vi oss nu en nivå där praktiskt taget alla får någon form av gymnasieutbildning. Den nyligen avslutade översynen av gymnasieskolan har dessutom resulterat i ett förslag där alla linjer blir 3-åriga.
Förutom att tillfredsställa ekonomins krav på kompetens och tillräckligt antal utbildade individer, har skolreforrnema syftat till ökad jämlikhet och jämställdhet mellan man och kvinna.
Kostnaderna i skolan har ökat i samma mån som fler utbildats allt längre. I praktiken har vi snart en 12-årig, om än inte obligatorisk skolgång. Kostnaderna har emellertid ökat mer än proportionellt.
En anledning är att lärartätheten ökat. 1folkskolans barndom var det inte ovanligt att en lärare hade hand om 60 elever. 1988 finns drygt 9 lärare på 100 elever i grundskolan och knappt 8 per 100 i gymnasieskolan. Genomsnittligt har alltså en lärare i grundskolan hand om 11 elever, men spridningen av undervisningsgmppemas storlek är avsevärd på grund av förekomsten av mycket små grupper i vissa fall. Diagram H3.
Bilaga 22 s. 45Diagram H.l. Antal elever i grundskolan 1949- 1987 Källa: SCB
Antal elever 1200000 1000000 800000 600000 400000 200000
Diagram H.2. Antal elever på gymnasiet 1949-1987 Källa: SCB
Antal elever 350000 300000 250000 200000 150000 100000 50000
0 Ar
49 55 57 0 65 70 75 ao 85
Diagram H.3. Genomsnittlig lärartäthet per hundra elever i grundskolan och gymnasiet 1980- 1988 Källa: SCB
Antal 9.5
" Grundskola
w Gymnasium
7.5 i
80 81 82 83 84 85 86 87 88
Bilaga 22 s. 46Elevkostnad och resultat Kostnaden per elev i grundskolan har ungefär fördubblats, i fasta priser, från l960-talet. Samtidigt med att skolkostnadema ökat kraftigt har finansieringen förändrats såatt staten numera betalar ca 42 procent av skolkostnaderna medan kommunerna står för ca 58 procent. På l960-talet delade stat och kommun i stort lika på kostnaderna.
De totala kostnaderna för grundskolan har upphört att öka under 1980-talet. Men eftersom antalet elever sjunkit med ca 150000 under perioden så har ändå kostnaderna per elev räknat ökat. Mellan 1980 och 1987 ökade per-elev-kostnaden med ca l procent per år i fasta priser. Kostnader för undervisning och lokaler står för största delen av ökning i absoluta tal, men procentuellt är det administrationskostnadema som har ökat mest.
Sett i det långa perspektivet säg från 1950-talet och framåt är
- det många förändringar inom skolan som kan motivera kostnadshöjningarna. Skolan har fått delvis nya uppgifter, varav en del som traditionellt vilat på familjen. Resursstyrning mot missgynnade elever är kostnadsdrivande, hemspråksundervisning har tillkommit, osv. Många hävdar att samhällsklimatet har hårdnat, vilket försvårar undervisningen.
Det har också hävdats att skolans kvalitet har ökat på ett sätt som skulle kunna motivera ökade kostnader. Detta är emellertid mycket svårt både att bevisa och motbevisa. IEA, International Association for the Evaluation of Educational Achievement, har jämfört skolresultat i ett stort antal länder 12- 20 beroende på undersökningstillfálle.
I de flesta undersökningar och ämnen har Sverige hamnat på genomsnittsprestationer. Huruvida detta kan anses tillfredsställande är en fråga om vilka ambitioner man har. Vissa resultat har varit uppmuntrande ex. i naturorienterande ämnen, där både grundskoleelever och gymnasieelever i Sverige ligger i topp se diagram H.5.. I matematik däremot var resultatet såväl 1964 som 1980 direkt dåligt för trettonåringarna medan gymnasieeleverna klarade sig någorlunda.
Bilaga 22 s. 47Diagram 11.4. Elevantals-, Bruttokostnads- och nettokostnadsutvecklingen 1980- 1987 i 1980 års priser, l980l00 Källa: Svenska Kommunförbundet index 110
105 á-
80 . r u r . r 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987
W Elevantal -I Bruttokostnad Nettokostnad
Diagram H.5. Naturorienterande ämnen 1983, 10-åringar Medelpoäng och standardavvikelse Källa: SÖ
Fillippinerna IIII|I IIIII I Hongkong Il IIII "l England i u unm Meêelväme 5ka""95PF"°' Polen min l Singapore i 1111111111111menas m" a e a e Norge :I l r Australien Ål Ill. USA IIIIEi Italien ll.: IIII II Kanada lll Ungern - I I l Sverige -HW Finland IIIIIIHHI Korea " Illlll Japan :1111111 y r r 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18
Diagram H.6. Jämförelser mellan de bäst presterande i olika länder Matematik 1980, gymnasieskolans årskurs N- och T-linjema Källa: SÖ
Kanada,BC USA Israel Skottland Belgien I Medelvärde, samtliga Belgien Ungern lll Medelvärde.5% bästa
Sverige El Medelvärde.1%bästa NyaZeeland England Kanada.Ont Finland Japan
Bilaga 22 s. 48Kvalitet och kostnad i högskolan
Uppgiften att beskriva vad man "får för pengama" är svår och särskilt komplicerat blir det om vi vill belysa förändringar i ett längre tidsperspektiv. Utbildningsutbudet förnyas ständigt. Användningen av högskolans utbildningar ändrar karaktär. Kraven från de studerande, forskningen och arbetsmarknaden förändras. Begreppen kunskapsbredd och kunskapsdjup har en annorlunda innebörd för oss idag jämfört med förr. Det krävs således en mängd indikatorer för att få en helhetsbelysning av sambandet mellan kostnad och kvalitet.
Låt oss här bara översiktligt belysa kostnadsutvecklingen i högskolan jämfört med övriga skolformer diagram I.l. och 1.2. samt åskådliggöra hur utflödet från högskolan har ändrat karaktär sedan 1960-talet diagram 1.3..
Driftkostnaderna i de olika skolformerna
1986/87 var grundskolans kostnader omkring 30 miljarder vilket utgör ungefär hälften av samhällets totala utgifter för den reguljära utbildningen. Räknat i fasta priser 1986 års nivå var denna andel något större under mitten av 1970-talet, men är nu något under 1970 års nivå. 1970/71 kostade grundskolan 51 procent 20 miljarder av totala driftskostnaden. 1986/87 var andelen cirka 48 procent 30 miljarder.
Högskolan har en oförändrad andel 12 procent av totalkostnaden under perioden. I fasta priser ökade kostnaden för högskolans verksamhet från 5 miljarder till 8 miljarder mellan 1979/71 och 1986/87.
Relativt sett har de största kostnadsökningama skett i gymnasieskolan och i olika former av vuxenutbildningar.
Gymnasieskolans driftskostnad har ökat sin andel av samhällets totala kostnad från 15 till 20 procent. Detta motsvarade cirka 12 miljarder läsåret 1986/87.
Vuxenutbildningskostnadema har fördubblats från 3 till 6 procent. Arbetsmarknadsutbildningen AMU kännetecknas av mycket kraftiga svängningar och förklarar variationema i den grupp av utbildningar som redovisas i diagram I.l.. Under 1980-talet har emellertid AMU°s kostnad varit ungefär densamma som i början av 1970-talet mellan 2 3 miljarder.
-
Driftkostnaden per studerande
Kostnaden per studerande ger en omvänd ordning mellan utbildningsformerna. Högskolan är den klart dyraste verksamheten per studerande och grundskolan den billigaste. Alla tre utbildningsnivåema budgeteras med hänsyn till elevantalen, men sambandet mellan kostnad och tillflöde av studerande är inte entydigt. Högskolan är totalspärrad sedan 1979 och har haft ett närmast konstant tillflöde av högskolenybörjare sedan 1970. Kostnaden per studerande har däremot varierat kraftigt under perioden. Gymnasieskolan har expanderat och har en något mer harmonisk kostnadsutveckling i relation till studerandeantalet.
Bilaga 22 s. 49Diagram 1.1. Driftkostnader per skolform Löpande kostnader exklusive kapitalutgifter omräknat enligt 1986 års nettoprisindex Källa: SCB Miljoner 1986års priser 30000 -
25000 - " Grundskola 20000 Immsärskola, Vuxenutb. och övr. 15000 b H Gymnasieskola -0 Högskola 10000
5000 Exklusive forskarutbildninc 0 . y . . . . x . År 70/71 75/76 80/81 85/86
Diagram 1.2. Driftkostnad per studerande i grund-, gymnasie- och högskola Källa: SCB
Kr 50000 r
" Högskola Gymnasieskola Grundskola
Exklusive forska rutt
År 1970/71 1975/76 1980/31 1985/86
Bilaga 22 s. 50Ujlödet från högskolan
De stora examenskullama som följde på 60-talets kraftiga tillströmning till landets universitet och högskolor ledde till att vi fick rekordmånga personer på arbetsmarknaden med traditionella och längre utbildningar. Senare examenskullar har i större utsträckning en kortare högskoleutbildning bakom sig.
Eftersom det totala antalet examina i högskolan är ungefär liks stort som i början av 1970-talet kan man hävda att den kostnadsökning
som skett inte i första hand lett till fler examinerade. Det som kännetecknar situationen under mitten av 1980-talet är snarast ett stort "uttlöde
av personer utan examen. Många studerande läser i fortbildnings- och vidareutbildningssyfte vilket rimligen är en av huvudförklaringama till denna utveckling. Någon exakt beräkning av utflödct utan har
examen inte gjorts utan denna kurva i diagram 1.3. ger bara en grov och schablonmässig bild av utvecklingen.
Diagram 1.3. Utflödet från högskolan exklusive forskarutbildning Källa: SCB och UHÄ
Antal 20000 18000 16000 14000
:flöde utan examen 12000
" EXAHINA,traditionella 10000 :gázzoleucbåldnåñgarrsitet - h 8000
ExAMINA enligt "nya" 6000 hogskolebegreppet
4000 Schablonberäknat
Högskolenybörjareminusexamine- 2000
radeperår underefterföljande
o femársperiod.Prognosfrån
1983/84
1964/65 1969/70 1974/75 1979/80 1984/85
Bilaga 22 s. 512000-talets utbildning en
-
perspektivskiss
Vi har i det föregående belyst några av de genomgripande samhällsförändringar som skett under det senaste halvseklet och understrukit de delvis nya krav på utbildningssystemet som dessa förändringar medför. Den statistiska genomlysningen av dagens svenska utbildningssystem i föregående avsnitt har också visat att det krävs en omorientering av utbildningspolitiken och kraftfulla nysatsningar om dessa krav skall kunna tillgodoses.
I framtidens kunskapssamhälle och serviceekonomi förvandlas
talet om en livslång utbildning från ett talesätt till en tvingande nödvändighet för oss både som arbetstagare och som medborgare. "Att lära för livet är ett gammalt talesätt när det gäller ungdomsutbildningen. I framtiden kommer man med samma rätt att kunna säga att "vi lever för att lära och att ungdomsutbildningens kanske viktigaste uppgift är att förbereda oss för denna fortgående inlämingsprocess.
Parallellt med dessa ökade krav på generell kompetensutveckling medför den internationella forskningsutvecklingen, som vi i allt högre grad är beroende av, att vi måste kraftigt koncentrera våra resurser för grundforskning och specialistutbildning för att kunna på lika villkor delta i det internationella kunskapsutbytet.
Den globala tendensen till ökad integration och avreglering medför samtidigt krav på en snabbt ökande internationalisering av den svenska utbildningen om vi inte skall riskera ekonomisk stagnation och kulturell isolering.
Behovet av genomgripande utbildningspolitiska förändringar understrykes och försvåras samtidigt av vår befolkningsutveckling som under
- de närmaste årtiondena medför ökad konkurrens om krympande ungdomskullar samtidigt som pensionärskollektivet växer.
Dagens skola inte dagens utbildningsbehov än mindreg
motsvarar
framtidens. Under efterkrigstidens stora utbildningsexpansion har man tvingats satsa mer på kvantitet än på kvalitet. Pedagogiken följer i stort traderade mönster från tidigare skolformer med annan undervisningsstruktur och undervisningspolicy. Att anpassa denna pedagogik till alla nytillkommande krav och elevtyper inom ramen för en uniformerad skolgång har visat sig oerhört kostsamt främst i termer av lärare och skolledarpersonal och har fört den svenska skolan in i en långvarig ekonomisk och pedagogisk kris. Det konkreta resultatet är i många fall nedslitna skolmiljöer, uttråkade elever och frustrerade lärare. Även detta är erfaren-
om heter som Sverige delar med andra länder i västvärlden är de påtagliga
Bilaga 22 s. 52realiteter. Den kunskapsmässiga behållningen har heller inte i alla stycken motsvarat vare sig ambitioner eller insatser att döma av det fåtal uppföljningar tidigare elevkullar som genomförts. Allt för ofta tycks kunska-
av
vid skolslutet efter några år ha förbytts i en vag obehagskänsla inför perna något som man aldrig riktigt förstod eller kunde tillgodogöra sig. I stället för att aktivera till praktisk tillämpning i vardagsliv och arbete och stimulera till fördjupning har skolan i dessa fall byggt barriärer mot fortsatt inlärning.
De förändringar som krävs är enligt vår mening inte marginella förbättringar eller bara pengar. Det som krävs är en ny skola med en helt ny
mera pedagogisk inriktning, ny organisation, nya förväntningar på elever, nya roller för föräldrarna och utbildning, nya mål och ny karriärgång för
en ny lärarna.
När vi här talar om en ny skola avser vi därmed hela det svenska utbildningssystemet med förankring i barnomsorg och via ungdomsskola och traditionell vuxenutbildning till högskola och universitet. Vi menar att utbildningssystemet i sin helhet måste kännetecknas av genomgående principer för organisation och verksamhet som vilar på en grund av valfrihet och möjligheter till inlärning i olika former. Det livslånga lärandet måste enligt vår mening vara den styrande principen på alla stadier och nivåer.
Varje realistisk utbildningspolitisk diskussion måste ta ställning till finansieringsfrâgoma. Utveckling och förändring i linje med de förslag som
diskuterats ställer omedelbart frågan om möjligheten att finansiera ovan genomförandet inom befintliga ramar eller om tillskott är nödvändiga. Vi vill mycket kortfattat endast antydningsvis peka på vissa finansi-
- eringsforrner kan övervägas i ett sådant sammanhang där skattefinan-
som siering knappast är tillräcklig.
Utgångspunkten för en ekonomisk bedömning och planering måste emellertid tas i den pedagogiska omdaningsprocessen och dess möjligheter att i sig använda och eventuellt omdisponera användningen av redan nu tillgängliga medel. Syftet med den tänkta pedgagogiska reformen är att
i upprätthålla likvärdig utbildningsstandard i ett system med profilering,
en lokal anknytning, individualisering och ökat engagemang från alla medverkande och berörda. Denna pedagogiska utveckling kan beskrivas som
stegvis kan frigöra krafter och entusiasm och därmed ta till en process som
möjligheter att förverkliga många av de ovannämnda idéerna och vara förslagen till strukturomvandling och göra detta så långt som möjligt
inom nuvarande ekonomiska ramar.
Vi har här inte möjlighet att formulera utarbetade förslag eller programförklaringar för denna framtidens nya skola. Vi får nöja oss med att peka på några viktiga vägval som måste göras och skissera tänkbara lösningsaltemativ i förhoppning att därmed en fortsatt diskussion kring
provocera dessa för vårt samhälle livsviktiga framtidsfrågor.
Bilaga 22 s. 53Utbildningens uppgifter
En diskussion av framtidens utbildning måste rimligtvis börja med att söka fastställa vad vi väntar skolan skall åstadkomma. Är målet att i
oss att möjligaste mån söka likställa alla individer i utbildningshänseende och se till att de i någon formell mening når samma behörighet Eller är huvuduppgiften att förse näringsliv och förvaltning med den specialistkompetens och de tillämpade kunskaper som krävs för att hantera olika arbeten och befattningar Vi tror personligen att den offentliga utbildningens huvudsyfte skall vara radikalt annorlunda.
Sokrates på 2000-talet
Vi tror att den skolan för att återfinna sitt riktiga mål måste söka sig
nya tillbaka till den sokratiska metoden och dess imperativ: sök dig själv. Utbildningens huvudsyfte är att möjliggöra för eleven att successivt finna rätt på sina komparativa fördelar och sin egentliga intresseinriktning och att att henne eller honom chansen att vidareutveckla sin individuella
ge kreativa potential i största möjliga utsträckning.
Målet för offentlig utbildning bör att bidra till individens personli-
vara
utveckling. Detta sker individuell kompetensuppbyggnad, där vi ga genom med kompetens avser intellektuell, emotionell och social förmåga. Det sker också att ge incitament och grundlägga självtillit för att själv-
genom ständigt och vidareutvecklas som arbetstagare, som medlem av ett
agera socialt och politiskt nätverk och som enskild person.
En sådan programförklaring kan synas både trivial och harmlös men innebär enligt vår mening när den tas på allvar krav på en pedagogisk
- revolution kommer att ta årtionden att förverkliga. Den innebär att
som skolans och annan offentlig utbildning liksom även barnomsorgens
pedagogiska verksamhet inte skall ske i vad som är eller uppfattas som
strikt avgränsade studieplanemässiga pensa. Examinationssystem och studieplanläggning är de styrmedel varmed skolans mål skall förverkligas. Genom inriktning på passiv kunskapskontroll och inflexibla kurs- och studieplansschabloner grundläggs idag ofta redan tidigt i grundskolan den passiva attityd till inlärning som för många leder till för tidiga studieavbrott och ofta förvandlar även högskolor till passiva sorteringsapparater i stället för till aktiva miljöer som stimulerar till fortsatta kritiska självstudier och förmåga att omsätta lära till praktik och dra lärdom av
som ger detta. Begrepp kurs och studieplan måste en annan betydelse
som
att styrning i väsentligt större utsträckning sker nedifrån, från den genom enskilde elevens förutsättningar och viljeinriktning. Skolan och utbildningen skall på alla nivåer ses främst som ett instrument för att hjälpa eleven att finna sina anlag och intressen och skall ge möjligheter, självförtroende och incitament för honom eller henne att successivt vidareutveckla sina kunskaper och färdigheter. Detta innebär inte någon naiv uppfattning elevstyrd utbildning. Eleven som utgångspunkt och elevens val-
av möjligheter ligger fortfarande inom ramen för utbildningspolitiskt bestämda definierar den reella innebörden av likvärdig utbildnings-
ramar som standard på alla utbildningsnivåer.
Bilaga 22 s. 54Målet för varje skolstadium och varje annan utbildning skall lika mycket vara att skapa en önskan och ett behov av fortsatt utbildning och bildning som att nå specifika mål i termer av faktakunskaper etc. Inom denna ram måste vissa minimikrav i fråga om baskunskaper och färdigheter uppehållas. Dessa får inte ifrågasättas. De utgör i stället en första förutsättning för den vidgning av alla utbildningsmål som vi här pläderar för. Vad det här gäller är i stället att starkt höja kvalitetskraven på skola och annan utbildning i fråga om förmågan och viljan att ge eleverna möjligheter att självständigt och kritiskt utnyttja dessa kunskaper och fárdigheter. Samtidigt är det en fråga om att bredda menyn av vad som räknas som socialt nyttig kunskap. Detta kräver i sin tur en öppnare och mera flexibel studieplanläggning och större möjligheter för individualiserande studier och omval redan i grundskolan. Det krävs också förändrade attityder och i många fall en kunskapsmässig uppgradering av lärarna en fråga som nedan skall
återkomma till.
Kriteriet på en lyckad studiegång skall inte i första hand vara att man lyckas ta sig igenom en utbildning och/eller in i ett yrkesfack utan att man har förmåga och vilja att fortsätta att utbilda sig både utifrån förändrade arbetsmarknadskrav och för att utveckla sig själv som person och för att bättre fylla sin sociala och politiska roll i ett förändrat och föränderligt samhälle. Den pedagogiska revolution som blir nödvändig är en fråga om både form och innehåll, dvs. om metodik/arbetsorganisation och vad utbildningen skall handla om. Den kvalitetsdiskussion som dominerat i den allmänna debatten har tagit traditionella och därmed etablerade kriterier för givna. Diskussionen har blivit i hög grad reaktiv. Den har undvikit att ta upp de kriterier på kvalitet som ett modernt och förändrat samhälle kräver. Vi menar att diskussionen om skolans kvalitet måste föras som en fråga om vilka kriterier som skall gälla idag och för framtiden. I en sådan diskussion kommer då också att framgå det kulturarv och de andra kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som skall traderas från dagens skola och kriterieuppsättning.
Såväl nationellt som internationellt diskuteras idag utbildningens roll som instrument för politisk, social, ekonomisk och personlig utveckling. Detta är en nödvändig roll som måste gesstor vikt inför framtiden och i de förändringar som sker. Men skola och utbildning har också andra värden och är en förändringsfaktor i sig. Utbildningen har sitt eget liv genom att hävda intellektuella och moraliska värden. Dessa värden får aldrig undervärderas. Detta betyder bl. a. att humaniora måste ges stor plats i all utbildning. Men också kultur som mänsklig odling genom historien och i skilda nationella och internationella sammanhang är viktiga och bidrar till människors identitetsutveckling och självförståelse. Humaniora och kultur i denna vida betydelse måste förenas med reflektion och eftertanke som ledande princip i undervisningen. En sådan princip måste också stödjas genom att innehållet i undervisningen förändras också i den meningen att neutrala och harmoniska beskrivningar av samhällen och relationer människa-samhälle-natur får ge plats för presentationer av motsättningar och konflikter.
Bilaga 22 s. 55Utbildning och samhällsutveckling Det mål vi ovan skisserat utgår helt från den enskilda individen. Men utbildningssystemet har också en viktig och strategisk roll för ekonomisk utveckling, dvs. för samhällsmål som går utöver den enskilde individen och hans eller hennes utveckling. Man brukar ibland mäta utbildningens betydelse i termer av det humankapital som den tillför ekonomin eller betona vikten av att utvecklingen rätt styrd möjliggör en bättre matchning mellan utbud och efterfrågan på olika slag av kompetens. Finns det därför inte en inbyggd motsättning i vårt sätt att teckna viljeinriktningen för den nya skolan
Vi tror inte så är fallet. Vi tror att eventuella motsättningar är skenbara och sammanhänger med våra ytterst torftiga mått på kunskaper eller "kompetens". För det första är det tvivelaktigt om vare sig individen själv eller samhället har någon långsiktig glädje av kunskaper som påtvingats passivt reagerande elever och som därför inte lett till någon kritisk förståelseeller någon möjlighet att aktivt tillämpa och vidareutveckla kompetens. Utbildningens resultat är sannolikt t.o.m. mera incitamentsberoende än annan verksamhet. Utan egen nyfikenhet och intresse och med enbart antal avverkade kurser" som enda morot, är med säkerhet utbildningen en långsiktigt dålig investering. Missvisningen trappas ytterligare upp när man, som ofta sker i ekonomiska kalkyler, räknar humankapitalet som homogent i termer av ex. antal studieår och därvid bortser från att utbildningens Förutsättningar och resultat alltid måste redovisas i relation till individuella och mångfasetterade begåvningsprofiler och att därför "kompetens" är något artskilt från antal avverkade kurser. Kompetens har
man själv lyckats aktivt tillgodogöra sig insikter och färdigheter så man om att det ger självkänsla och lust att utnyttja och fördjupa kompetensen. Kompetens kan därför inte drillas fram utan måste bygga på eget arbete och egna individuella förutsättningar.
Betydelsen av denna kompetensuppfattning kommer att öka i en framtid, när offentlig utbildning allt mer måste inriktas mot allmänna grundläggande kunskaper och färdigheter och där privat anordnad utbildning i allt större utsträckning kommer att svara för den snävare och mera tidsbundna specialutbildningen. När samtidigt kraven på successiva om- och uppskolningar under livstiden kan väntas öka dramatiskt kommer uppenbarligen det gamla slagordet: utbildningens mål är fortsatt utbildning att besannas i allt högre grad för offentlig utbildning. Den viktigaste insats den offentliga skolan kan göra för att åstadkomma en flexibel kompetensuppbyggnad i takt med successivt förändrade arbetsmarknadskrav är inte att förutsäga kraven vilket man i många omgångar redan försökt och
misslyckats med utan att ge eleverna en sådan säker allmänkompetens
att de med tillförsikt och framgång kan ge sig i kast med olika specialiserade inskolningsuppgifter.
En annan invändning mot vår individinriktade skola kan utgå från demokratiseringsmålens betydelse för svenska utbildningsreformer. Framväxten av en åtminstone i formell mening integrerad och allmän grundskola och gymnasieskola har med rätta setts som viktiga inslag i arbetet mot att demokratisera det svenska samhället. Detta arbete och utbildningens
Bilaga 22 s. 56uppgifter inom denna ram måste alltfort vara centrala. Men vi måste undvika att de demokratiska idealen genom utbildningsväsendets medverkan kommer att få en konservativ prägel där människovärde mäts i termer av formell utbildning. Detta vore att ånyo acceptera det gamla klassamhällets kriterier. I stället bör vi nu kunna tillåta utbildningen att återfå sin ursprungliga roll som instrument för självförverkligande och inte för formell kunskapsnivellering.
Demokrati innebär en ständigt levande respekt för olikheter hos andra människor. Det är en respekt som rimligtvis bör sträcka sig också därhän att vi uppmuntrar och att välja sin väg utifrån sina förutsättningar
var en och fortsätter att särskilt stödja individer med speciella förutsättningar, speciella problem eller handikapp. Detta kan på sikt ge stor avkastning i form av flera aktiva och kreativa deltagare i samhällslivet. Det förutsätter samtidigt att fortsätter att med kraft bekämpa gamla fördomar som delar yrken i fina och mindre fina eller försöka rangordna mångdimensionella människor i en endimensionell skala av begåvning eller arbetskapacitet.
Enligt en cynisk utbildningsekonomisk skola ligger värdet av högre utbildning inte i det reella kunskapskapitalet utan helt enkelt i det faktum att man får intyg på att man är smart nog att klara examensproven och därmed också torde vara smart nog att klara en framtida arbetsgivares krav. Dessvärre synes utvecklingen av den svenska skolan under de senaste decennierna ha gått i riktning mot att besanna denna hypotes. l så fall har vi inte bara fullständigt kommit utanför de demokratiska idealen utan också slösat bort en förfärlig massa pengar. Den nya skolan måste bli mera meningsfull än så.
Skolan som världen ismått internationaliseringsuppgmen
- Ett gemensamt problem för all utbildning världen över gäller kraven på en snabb och långtgående internationalisering. Denna gäller inte bara träning i språk och olika former av internationell kommunikation. Det gäller också att skapa ökad förståelse för och kunskap om kultur och människor i vår omvärld. Inom ex. flertalet av våra stora exportföretag kommer det att i en framtid finnas behov av människor med kunskap om och kontakter inte bara i västvärlden utan också i olika delar av Asien den i särklass
snabbast expanderande marknaden för flertalet exportprodukter. Sverige som är speciellt beroende av den internationella utvecklingen, får inte halka efter t.ex. EG-ländema som redan initierat en rad omfattande program för internationellt utbyte av elever och lärare.
Ett internationaliseringsprogram för svensk utbildning måste gälla hela utbildningssystemet. Ungdomsskolans språkprogram håller redan nu på att ses över men måste förstärkas ytterligare i synnerhet i grundskolan. Grunden för internationalisering gäller också ungdomsskolans orienteringsämnen där historia men framför allt geografi och religionskunskap har viktiga funktioner. Många elever utnyttjar sommarledigheten för utlandsresor och kurser i utlandet men även skolan skulle mera än som sker kunna arbeta för att erbjuda möjligheter till utlandsvistelser och inte minst att utnyttja elevers erfarenheter i skolarbetet.
Bilaga 22 s. 57Ett intemationaliseringsprogram för högre utbildning i Sverige måste inkludera såväl språkträning och internationellt studie- och lärarutbyte som införande av kurser och utbildningar speciellt riktade mot olika främmande kulturer. Immigrantminoriteterna i vårt land utgör en stor, viktig och hittills dåligt utnyttjad resurs för sådant arbete. På sikt bör
- varje högskolestuderande som så önskar också ha möjlighet att förlägga åtminstone en termin av sin studietid till ett utländskt universitet. Det kommer att ta tid och kosta pengar att bygga upp en kontaktorganisation för detta, även om vi får draghjälp av EG:s motsvarande organisation. Detta speciellt som vi endast i begränsad utsträckning kan hoppas att kunna betala genom att locka hit utländska studenter. Just därför att det tar tid är det nu väldigt bråttom.
För att ett internationellt utbytesprogram skall bli mera än fragmentariska nedslag i en annan utbildningsvärld måste studierna i utlandet ges samma värde som motsvarande i Sverige. Omvänt gäller att svenska kurser måste accepteras av utländska universitet. Vi måste med andra 0rd arbeta for en internationalisering som gäller ömsesidiga anpassningar också av kurser och kurskrav. Detta har också den indirekta positiva effekten att vår egen utbildning sker enligt internationella standards.
Från mandarinpedagogik till individuell handledning
-
utbildningens inre styrning och metoder
Vill förverkliga målet att utgå från den enskilde elevens förutsättningar inom för politiskt fastställda mål krävs inte bara valfrihet utan
ramen också hjälp att välja. Utbildningen är och skall vara en sökprocess, men det krävs i en skola med större valfrihet mer av successiv studievägledning och ämnesorienteringar än vad som erbjuds i dagens skola. Den inre styrningen i utbildningssystemet måste förändras i en riktning från att eleven erbjuds välja men systemet ställer villkoren till att eleven väljer och systemet erbjuder möjligheterna. Den inre styrningen blir då en fråga om den metodik som kännetecknar hela utbildningssystemet.
Valfrihet
En grundförutsättning för den ökade valfriheten är att utbildningen redan på grundskolenivå läggs upp mer enligt nuvarande KOMVUX-principer med möjligheter till successiv specialisering och koncentration på valda ämnen. För att valfriheten skall ha den avsedda positiva effekten krävs inom hela utbildningssystemet kraftig förstärkning av möjligheterna till
en och kraven på tillämpning och aktiv redovisning av inhämtade kunskaper. Inom hela utbildningsystemet måste det ske en utveckling mot, i bästa fall internationellt gångbara, utbildningsbevis. Dagens betygssystem, och i synnerhet dess relativa form, blir obsolet. Valfriheten kommer att behöva förenas med ett moduluppbyggt system där inte bara den ämnesmässiga valfriheten ryms utan även möjligheter erbjuds att arbeta inom en modul under varierande tid. En konsekvens av detta blir behovet att göra utbildningen obunden av årskursindelning.
Bilaga 22 s. 58För att detta skall fungera måste en kontinuerlig uppföljning av elevens prestationer och framsteg ske. Kraven på eleverna kommer inte att bli mindre utan snarare större men utgå från eleven och elevens förutsättningar i relation till mål och innehåll och inte från någon abstrakt föreställning om en kurs. Den ökade valfrihet här beskrivit med främst grundskolan som exempel och KOMVUX som modell skall gälla också på andra nivåer. För gymnasieskolans del sker för närvarande en utveckling i rikt-
samma ning med de konsekvenser detta får. På samma sätt menar vi att också inom högskolan valfriheten måste öka i fråga om såväl möjligheten att välja inom utbildningar som att välja moment inom skilda utbildningar. I detta perspektiv kommer nuvarande linjer att visa sin otillräcklighet och försvinna utom i de fall då linjer är förbundna med legitimation i någon form.
Därmed kommer vi in på de avvägningsproblem som emellertid redan visats lösningar på och som gäller de nödvändiga gränserna för valfriheten, dvs minimikraven av gemensamma kompetenskrav den sociala och
professionella gemensamma referensramen liksom avvägningen mellan
lektionsundervisning och handledning enskilt och i Det
grupp. senare avvägningsproblemet får en successivt förändrad innebörd när skolpersonalens arbete i lag blir alltmera naturligt genom utvecklingen den
av årskurslösa skolan. Detta, i sin tur, innebär behovet att grund-
av genom läggande lärarutbildning, fortbildning och på andra sätt bryta föreställningen om undervisning som ensamarbete. Detta betyder i sin tur att bryta en fast rotad föreställning som är en del det nonnsystem ytterst styr
av som vad som sker i skolan. Den utveckling vi finner nödvändig också
- men förutsebar kräver att detta nonnsystem ett ändrat innehåll. Detta är
- ges svårt, smärtsamt och tar tid eftersom det också innebär att ändra grunden för lärares och skolans självförståelse.
Lärare skolledare och den inre styrningen
- De attityder och inlämingsmönster som präglar studierna i högskolan idag har grundlagts redan i början av grundskolan och i mycket präglats av de egna erfarenheter som dessa lärare haft med sig. Att ändra den inre styrningen i skolan kräver en genomgripande förändring av lärarnas attityder och arbetsrutiner på alla nivåer. Även vi kunde genomföra detta
om till i morgon skulle förändringarna kanske inte kunna få fullt genomslag i högskolan förrän i nästa generation. Det finns med andra ord en betydande tröghetskraft i utbildningssystemet som det tar lång tid att övervinna. Desto viktigare är det att vi nu börjar med att diskutera och förbereda en pedagogisk nyorientering, som bl.a. har som förutsättning en kunskapsmässig, social och ekonomisk uppgradering av läraryrket som sådant. Det gäller att åter sätta skolan mitt i byn och återge lärarna deras traditionel-
roll som aktade kunskapsbärare, fostrare och sociala entreprenörer från att i dag ha relegerats till ett relativt missaktat servicejobb.
Att finna vägar att åstadkomma denna reformation av lärarkåren, deras kompetens, viljeinriktning och status är kanske den största och svåraste utmaningen för svensk utbildning inför ZOOO-talet. Bland annat krävs en lärarutbildning som svarar mot de krav och förväntningar som ställs och kommer att ställas på utbildningssystemet.
Bilaga 22 s. 59På samma sätt måste den numera etablerade utbildningen av skolledare utvecklas och fördjupas, bl. a. genom att successivt knytas till högskolan. Skolledama har redan nu och kommer alltmera att få en väsentlig roll som pedagogiska entreprenörer. Deras främsta uppgift är inte längre att förvalta och administrera en skola eller en utbildning utan att öppna pedagogiska möjligheter, visa på framkomliga vägar. Detta skall dessutom ske som en översättning av utbildningspolitiska mål och gällande regler till lokala behov och anpassning till lärares och elevers behov och förutsättningar. I sammanhanget måste också framhållas vikten av att i ett utbildningssystem med allt större kommunalt ansvar de lokala politikerna förutom politisk övertygelse har de kunskaper de behöver för att kunna ta detta ansvar respektive avstå från klåfingrighet på ett sätt som motsvarar
- lokala behov och samtidigt är effektivt.
Undervisningsmönstret utbildningens moment 22
- En annan fråga gällande utbildningens inre styrning avser det undervisningsmönster som skall vara grundläggande på alla nivåer av utbildningen. När individuella val såväl mellan som inom ämnen och kurser blir vanliga, när reflektion och eftertanke blir ett allt vanligare förhållningssätt och när innehållet tar upp motsättningar och konflikter ges också förutsättningar för en metodisk förändring i utbildningen. Under efterkrigstidens reformperiod har organisation och metodik haft en mera framträdande plats än utbildningens och undervisningens innehåll. Organisatoriskt har reformerna lett till avsedda resultat. I fråga om metodisk förändring har resultaten varit oftast blygsamma. Ett av skälen till detta och det mest väsentliga
-
är att vad undervisningen handlar om och dess metodik, dvs. innehåll och form, är intimt knutna till varandra i undervisning. Skolans traditionella undervisningsmönster är knutet till ett innehåll som i huvudsak traderats genom kursplaner och läromedel genom åren och som vanligen givit en funktionell beskrivning av ex. samhället i form av en uppsättning sanningar. Då blir lärarens frågor och elevernas svar det naturliga mönstret. Då blir dialogen torftig men kunskapen enkel att kontrollera med kunskapsprov. Reflektion och eftertanke och större utrymme för motsättningar leder däremot till ett kritiskt förhållningssätt till innehållet. När detta förhållningssätt vinner insteg måste också metodiken ändras liksom sättet att pröva elevernas kunskaper. Vad det gäller här är förändring av grundläggande undervisningsmönster.
Den individualiserade pedagogik vi förespråkar sägs vanligen inte vara möjlig annat än om undervisningen bedrivs med en elev eller ytterst få elever per klass. Såtillvida torde det vara rätt att individualisering inte är möjlig om den bedrivs inom i övrigt oförändrade ramar, villkor och normer. Det är emellertid dessa som måste brytas upp och ändras. Varje elev måste mötas och visas respekt som individ och inte som en del av ett kollektiv. Färdigheter som att räkna, läsa och skriva kan inte målbestämmas i för alla elever giltiga kurser med åtföljande prov som blir till hinder i stället för stimulans. Förmågan att läsa och skriva skall utvecklas på vars och ens villkor så långt som dessa tillåter. Detta kan innebära att vissa elever har nått långt över den för lågstadiet normala färdigheten när de når
Bilaga 22 s. 60den idag gällande åldern för skolstart. För andra kan det innebära att de inte alls skall börja lära sig läsa när de kommer till skolan utan till en början enbart få lyssna till uppläsningar för att få upptäcka vad 0rd och böcker kan ge av insikt och trygghet. Att alla skall kunna läsa gäller vid grundskolans slut och inte nödvändigtvis efter ett år. På samma sätt måste innehållet i orienteringsämnena definieras i så fria ramar att olika elever får möjlighet att ägna sig åt mycket skilda problem i ex. historia men med ämnets egenart och speciella världsbild som riktpunkt. De stora problemen i den reform som förestår blir att komma ifrån det idag förlamande begreppet kursen och att sätta betyg om de skall finnas kvar
- som är kvalitativa. Vi vill understryka att betygsfrågan skall diskuteras fristående från frågan om kontroll genom prov eller på annat sätt skall förekomma. Enligt vår uppfattning är det en självklarhet att läraren på alla sätt måste skaffa sig kunskaper om eleverna, så också genom adekvata kontrollåtgärder.
I förlängningen av de förändringar vi anser nödvändiga ligger den årskurslösa skolan. Elevgrupp kanske klass finns kvar som social enhet och med så stor permanens som möjligt men undervisningen sker i undervisningsgruppen inom ramen för mål- och innehållsbeskrivningar för olika ämnesetapper och studiegångarna blir individuellt utformade. "Likvärdig utbildningsstandard är fortfarande ett centralt begrepp. Det har inte främst att göra med lika tillgång till utbildning eller att alla skolors resurser i form av lärare och hjälpmedel för undervisningen är lika utan betyder
liksom idag att varje elev inom ramen för läroplanens mål och riktlinjer
får utvecklas enligt sina förutsättningar och med krav som sätts utifrån dessa.
Även de förändringar vi förespråkar lättast och mest välkänt låter sig
om illustreras med exempel från grundskolan menar vi att de på ett principiellt plan är giltiga för utbildningssystemet i dess helhet. För att göra skolan meningsfull för eleverna måste inom givna metodiken föränd-
- ramar ras också inom gymnasieskola och högskola mot ökade inslag av individuellt anpassat och självvalt arbete och en ökad inriktning mot betoning av insikt och eftertanke på bekostnad vad eleverna ofta själva talar om
av -
korvstoppning. Därmed måste också såväl arbetsorganisation och som examinationsformer som innehåll göras till utgångspunkter för planering och genomförande av undervisning.
Från klassrum till studielabb För att försöka konkretisera principen eleven i centrum låt oss för ett
- ögonblick tänka oss att tittar in i en ny skola och ser vad som har förändrats jämfört med dagens skola.
Skillnaden syns redan utifrån genom den mera individualiserade utformningen skollokalema, som utformats under medverkan av skolled-
av ningen och med bistånd av olika enskilda grupper i det lokala samhället.
I skolans allrum, som mera liknar ett privat vardagsrum än dagens klassrum, sker några gånger i veckan en samling av elevgruppema. Dessa utgör så att säga de sociala enheterna, som närmast motsvarar dagens årsklasser, som i synnerhet för högre åldrar kan ha en högst skiftande
men ålderssammansättning. I elevgruppssamlingama avrapporteras läget för de
Bilaga 22 s. 61olika eleverna samtidigt som olika slag av studieorientering och ämnesintroduktion ges av den lärare som fungerar som gruppföreståndare. Föreståndaren har en nyckelroll när det gäller att underlätta elevernas successiva sökprocess och att samtidigt skapa en trygg social miljö för skolarbe- tet. Vid varje terminsslut avger föreståndaren en elevrapport, som dels nämner vad eleven åstadkommit men framför allt söker karakterisera vad
syns vara elevens komparativa fördelar och kommer med förslag om som fortsatta vägval.
Den helt övervägande delen av skollokalema är inredda som labb. Det som gör beteckningen labb mer rättvisande än klassrum är att huvuddelen av utrymmet är avsatt för individuella arbetsstationer, inredda med laboratorieutrustning för naturvetenskapliga ämnen och med ex. PC och referensböcker för humaniora och samhällskunskap. En del av labbtiden i ett ämne ägnas som vanligt genomgång av allmänna principer. Men huvuddelen går åt till genomförande och avrapportering av individuella uppgifter, anpassade till den enskilda elevens speciella förutsättningar och intressen. Ämnesläraren normalt arbetar i lag, fungerar alltså främst
som
handledare, som anvisar hjälpmedel och hjälper till att lösa olika som uppkomna problem. Som ett nödvändigt komplement till labbutrustning-
måste höra ett referensbibliotek och en uppkoppling till större officiella en dataregister. En stor vikt läggs vid utformningen av skriftlig och muntlig avrapportering av de enskilda uppgifterna.
Ämnesstudiema är uppdelade i studieetapper moduler. En labbgrupp
arbetar med samma studieetapp, men kan i övrigt ha vitt skilda förutsättningar i fråga om ålder, andra ämneskunskaper m.m. För varje etapp utfärdas kompetensbevis, där den krävda kompetensen finns klart angi-
Endast en mindre del av denna kompetens kan beskrivas i termer av ven. centrala kunskapsprov Huvuddelen av kompetensen gäller förmåga
m. m. att självständigt bearbeta individuella uppgifter, utnyttja etablerade metoder och standardlitteratur samt skriftligt och muntligt avrapportera resultaten. Denna del av kompetensen dokumenteras således huvudsakligen genom redovisade uppgifter och den centrala kompetenskontrollen får bl. a. utnyttja dessa som underlag för stickprovskontroll.
Utbildningsstegen är för varje ämne etappkompetens, icke årsklass. Samma etapp kan således ta en elev tre gånger så lång tid som en annan. I förhållande till dagens system kommer omläggningen sannolikt att innebä-
reducering av allmänt kunskapsstoñ och av täckningsgrad inom ra en
studietid. I gengäld kommer kraven på aktiv förståelse och ämnet per tillämpningsförmåga att mycket kraftigt höjas. Den etappvisa studievägen ger också ett förbättrat underlag för successiva studieval.
Lärarens roll blir drastiskt annorlunda i den nya skolan. I stället för att fungera som utlämingsautomater programmerade på ofta föråldrade läroböcker och i värsta fall som väktare på förvaringsanstalter, kommer lärarna att från de lägsta åldrarna ha uppgifter som är närmast befryndade med forskarhandledning. I stället för att återge gamla svar kommer de att tvingas söka besvara ständigt nya frågor. Detta är en både pedagogiskt och kunskapsmässigt mycket mera krävande roll, som kommer att kräva en radikal omskolning och uppskolning av flertalet lärarkategorier. En historielärare ex. som tidigare kunnat förlita sig till sina kunskaper i allmän-
Bilaga 22 s. 62historia kommer att konfronteras med helt nya krav när det gäller att handleda en teknikhistorisk uppsats anknuten till ortens massafabrik etc.
Så långt vårt exempel. Vi tänker oss det hämtat från grundskolans högstadium eller, företrädesvis, teoretiska linjer eller utbildningsmoment i gymnasiet. Men det kan, om exemplet transponeras något, gälla för också andra utbildningsnivåer.
Om vi tittar in i en lågstadieskola kommer vi även där att mötas av en lokalmässig utformning som ger hemkänsla på helt annat sätt än vad dagens skola gör. Lärarna samverkar i lag och fördelar och samarbetar i uppgifter som gäller elevernas allsidiga utveckling. Ibland medverkar ocksåen förskollärare i laget därför att dels en del elever är yngre än sju år och dels eleverna fortfarande behöver möta förskolans pedagogik. Vid undervisning i läsning, skrivning och räkning är arbetssättet laborativt och eleverna grupperade efter hur långt de kommit i sina färdigheter. Framsteg kontrolleras som i exemplet ovan och samlingar sker i permanenta elevgrupper-
Eleven och elevens individuella framsteg är utgångspunkten för arbetet och för den flexibla
placeringen i arbetsgrupper. Detsamma gäller i vuxenutbildningen, som redan idag arbetar med andra förutsättningar än ungdomsskolan, och högskolan. Egentligen är det akademisk utbildning i god mening som kan stå som mönster och ge exempel på vår princips tillämpning i praktiken genom växlingen mellan undervisningsformer med seminariet som kärnan. Där ställs krav på intellektuell, emotionell och social disciplin och där uppmuntras den reflektion som ger insikt och förståelse.
Med laget och individen i laget som utgångspunkt kunde vår grundprincip också illustreras med personalutbildning. Denna kommer i hög grad att knytas till laget som arbetsorganisatorisk grundbult med möjlighet till uppgiftsstyrda specialiseringar. Att vår princip också skulle kunna illustreras med studieförbundens verksamhet är en trivialitet studiecirkeln om
något är elevstyrd och premierar deltagarnas eget arbete individuellt och i gruppen/cirkeln.
Organisatoriska principer
Om den inre styrning vi ovan diskuterat skall kunna förverkligas krävs att vi samtidigt får en form för den yttre styrningen och organisationen
som ger både möjlighet och incitament för lärare och elever att fullfölja ett förändrat pedagogiskt program. Den yttre styrningen måste också ut-
ge rymme för ett lokalt inflytande över utbildningen och underlätta
en samordning mellan olika utbildningar och utbildningsformer. För att kunna skapa ett sammanhållet utbildningssystem
måste detta genomsyras av samma organisatoriska principer på olika nivåer och i olika utbildningsformer.
Privat kontra ofentlig utbildning I framtidens samhälle kommer arbete och utbildning sammanväv-
att vara da med varandra och "skolan" kommer att vara livet ut. Det är sig
vare
Bilaga 22 s. 63möjligt eller önskvärt att detta medför att den offentliga sektorn påtar sig hela ansvaret för denna sig ständigt vidgande utbildningsuppgift. Det måste ske någon typ av arbetsfördelning mellan offentlig utbildning och annan utbildning.
Låt först försöka precisera vad vi menar med offentlig utbildning.
oss Därmed här sådan utbildning stat och kommun har särskilt
avses som lagfást plikt att utbjuda och som de därför också kontrollerar och som de har huvudansvar för. Till offentlig utbildning hör således ex. offentlig personalutbildning även om offentliga myndigheter skulle vara bundna av lag att genomföra sådan som del av sitt arbetsgivaransvar. Begreppet offentlig utbildning behöver heller inte knytas vare sig till finansiering eller regi. Det finns ingen anledning att hindra privata finansieringstillskott till offentlig utbildning lika lite som något bör hindra skattemedel från att användas för att stödja eller "upphandla privat anordnad utbildning. På sikt torde också ha anledning vänta sig att i större utsträckning än
man hittills privata stiftelser eller dylikt står för organisation av viss utbildning ehuru denna fortfarande är offentlig och därför erhåller offentlig finansiering. Det avgörande kriteriet för vad vi här räknar som offentligt är således det förhållande att offentliga myndigheter i enlighet med särskild lagstiftning tillhandahåller, kontrollerar och tar innehållsmässigt ansvar för utbildningen.
Den arbetsfördelning som tidigare gällt och förefaller att vara naturlig att fortsättningsvis uppehålla och till och med renodla, innebär att offentlig utbildning inriktas mot dels sådana generella baskunskaper och grundläggande metod- och fárdighetsträning som är alltför branschspecifik eller tidsbunden, dels sådan specialistutbildning som är nära knuten till en annan av statsmakternas uppgifter, nämligen grundforskningen respektive utgör ett led i det kollektiva ansvarstagandet för rättsväsen och hälsovård.
specifik och kortsiktigt inriktad yrkesträning förutsätts i princip All mera initierad och anordnad enskilda aktörer på marknaden företag,
av enskilda myndigheter, kooperativ, fackföreningar som också till
m. m. stor del har huvudansvaret för tillämpad forskning. Denna uppdelning gäller såväl ungdomsutbildningen som vuxenutbildningen. Som redan
underströks bör sådan grundläggande arbetsfördelning inte hindra ovan ett successivt byte av tjänster och finansieringsstöd mellan olfentliga och privata utbildningsanordnare.
Valfrihet, incitament och decentralisering Parallellt med att skolan och annan utbildning i väsentligt större utsträckning skall styras utifrån den enskilde elevens förutsättningar och intresseinriktning måste uppenbarligen även det yttre organisationsansvaret i möjligaste mån decentraliseras och utrymme ges för en differentiering och för specialisering decentraliserade enheter. Inom ungdomsskola och
av vuxenutbildning kan detta betyda att, inom ramen för principen om likvärdig utbildningsstandard som ett krav på skolan och för gemensamma och offentligt kontrollerade kompetenskrav, ges ökat utrymme för tillval och för utbildningar med särskild intellektuell, estetisk eller social profilering.
Bilaga 22 s. 64Det nödvändiga sambandet mellan pedagogisk omdaning och organisatorisk decentralisering kan inte nog understrykas. En av våra viktigaste erfarenheter från 1900-talets ekonomiska utveckling är just detta: byråkrater är dåliga entreprenörer, central styrning kan inte förenas med lokal dynamik. Detsamma gäller vårt speciella problem här: läraren som ämbetsman kommer aldrig att ha incitament att bli en framgångsrik pedagogisk entreprenör.
För detta krävs en radikal decentralisering där en väsentlig del av både de ekonomiska och pedagogiska besluten ligger i händerna på den enskilda skolans ledning. Inom de ramar som den centrala kompetenskontrollen och de utlagda långsiktiga budgetramarna inklusive lokalanslag anger skall skolledningen ha fria händer att utforma undervisningen så ändamålsenligt och rationellt som möjligt. Moroten är att skolan kan få pengar över till att förverkliga önskedrömmar, får gott namn och goda elever. Piskan är risken att studieresultaten inte klarar den centrala kontrollen och att skolan hamnar i en ekonomisk och pedagogisk kris. Det handlar således om ett visst risktagande. Men utan detta kommer vi antagligen aldrig att få vår skola anpassad till en föränderlig värld.
Den normala organisationsforrnen för skolor av skilda slag kan tänkas bli stiftelser privata, kommunala eller statliga med lekmannastyrelser
- och med rektorer som stiftelsens verkställande direktörer med stora exekutiva befogenheter. Att bara byta statlig byråkrati och politisk styrning mot kommunal byråkrati och politisk styrning är ingen garanti för att decentraliseringsvinstema materialiseras. För att säkerställa att elever, lärare och skolledning får incitament till ett eget dynamiskt utvecklingsarbete och samspel kring den egna" skolan krävs en radikal privatisering. Med detta menar vi då inte att skolan skall undandragas offentlig kontroll men att skolan av elever, föräldrar och lärare skall upplevas som en privat angelägenhet, inte bara som en opersonlig offentlig serviceinrättning för vilken ingen behöver ta personligt ansvar. Vi tror att stiftelseformen därför kan vara en lämplig organisationsforrn, speciellt om styrelserna sammansätts av i huvudsak opolitiska men sakkunniga lekmannarepresentanter.
Huvudansvaret för att en utbildning i överensstämmelse med lagstiftarnas intentioner erbjuds alla medborgare skall ifråga om grundskolan åvila kommunerna, ifråga om regionala college se sid. 68 landsting eller motsvarande regionala organ respektive ifråga om universitet staten. Dessa offentliga instanser svarar om också efter diverse interna transferering-
ar och kostnadsfördelningar för klumpanslag per elev och ämne inom
sina respektive ansvarsområden. Utbildningsproducenterna, som utifrån denna offentliga basfmansiering tar konkret ansvar för skolans uppbyggnad och utbildningens närmare utformning kan däremot vara både privata, kooperativa, kommunala eller statliga. Distinktionen mellan privata och offentliga skolor blir mindre intressant om och när skolstyrelsema har en likartad sammansättning, är föremål för samma offentliga kontroll och samma konkurrenstryck och har samma basfinansiering. Att på detta sätt skilja skattefmansiering från producentansvar och därmed bryta upp offentliga servicemonopol har hittills inte ingått i den "svenska modellen men torde vara ett nödvändigt steg i det redan pågående arbetet med "den offentliga sektorns förnyelse.
Bilaga 22 s. 65Den ovan antydda organisatoriska decentraliseringen kräver samtidigt annorlunda och förstärkta möjligheter för central kompetenskontroll. Även lokal och regional konkurrens kan väntas på sikt avslöja kvali-
om tetsbrister krävs uppenbarligen också instrument för att kontrollera att skattepengama verkligen ger eleverna i olika kommuner och regioner likvärdiga utbildningsmöjligheter. Denna centrala kontroll av en mera individcentrerad skola kommer säkerligen att behöva ta sig andra former än dagens centrala prov. Det kan ex. bli fråga om centrala stickprovsmässiga utvärderingar av enskilda skolenheter eller av skillnader i utfonnningen av viss ämnesundervisning vid olika skolor.
Lokal profilering och konkurrens om elever För att de förändringar vi föreslår skall vara möjliga att realisera måste en ny och starkare dynamik införas i utbildningssystemet. Dess egen energi och kreativitet måste kunna gesutrymme och utlopp och ny energi tillföras utifrån.
Med den pågående decentraliseringen följer på alla nivåer möjligheterna att profilera och differentiera enskilda skolor och utbildningar genom pedagogisk uppläggning, lokalmässig utformning, studiespecialisering genom utbildning med särskild estetisk, yrkesmässig eller annan profilering. Därmed tillförs ett viktigt incitament för pedagogiska entreprenörer att ge skolan en egen identitet och utbildningen sina egna karakteristika med stort attraktionsvärde och med ökade möjligheter att skapa en meningsfull undervisning. Såväl lärare och elever som skolledning får ökat handlingsutrymme.
Den pågående förändringen av skolans styrning med bl.a. rektorema närmare verksamheten och med ändrat pedagogiskt ansvar är ett steg på vägen. De försök som pågår i landet med central kommunal administration och ännu längre gående pedagogiskt ansvar för skolornas platschefer bör stödjas och utvecklas. I dessa ligger också större frirum för skolornas personal att vidareutveckla de försök som på många håll pågår med årskurslös undervisning på lägre stadier och lärarna organiserade i lag.
I gymnasieskolan kommer den föreslagna linjeupplösningen i ytterligare förlängning att ge incitament också till förändringar inom de givna ramarna. Handlingsutrymmet ökar och förändras även där genom nya styrformer.
Vi menar att ny energi och större dynamik kan tillföras genom att tillvarata föräldrarnas engagemang. De bör delta i skolans övergripande styrning och bidra till skolverksamheten på sådana sätt att skolan också för dem får en identitet som ger andra möjligheter för eleverna att känna samhörighet med skolan. Profilering av skolor bör ske genom medverkan av föräldrar. l sådana sammanhang menar vi att också närsamhället i övrigt skall medverka aktivt. Grundskolan, främst genom högstadiet, men framför allt gymnasieskolan skall kunna utgöra en vital del i lokal mobilisering genom att undervisning förankras i lokala förhållanden: lokal industri, lokal historia, lokala miljöproblem etc. För gymnasieskolans del måste en närmare samverkan ske med det lokala näringslivet i syfte att ex. kunna inrätta särskilda linjer. Därmed tillförs incitament och energi ut-
Bilaga 22 s. 66ifrån. Detta blir ytterligare accentuerat genom gymnasieskolans allt när-
samarbete med KOMVUX och ännu mera genom den nödvändiga mare samverkan vi förutser mellan gymnasieskolan och andra former av vuxenutbildning. Samverkan i personalutbildningsprojekt leder till behov av att arbeta igenom såväl innehåll som frågor om metod och arbetsorganisation.
Lokala proñleringar kommer på detta sätt att uppstå såväl mellan kommuner som inom kommuner mellan skolor och utvecklas till en sådan fasthet och nå sådan väletablerad identitet att möjligheter för elever och föräldrar kan Öppnas för att välja skola grundskola och gymnasieskola.
- För att det verkligen skall finnas långsiktiga incitament för pedagogiska entreprenörer att ge skolan egna profiler och identiteter kan också möjligheten öppnas för lokal konkurrens om elever och föräldrar. En tanke som i olika sammanhang ofta diskuterats är möjligheten att utnyttja ett vouchersystem, som ger elever och föräldrar möjlighet att tillgodoräkna sig de offentliga klumpanslagen oavsett vilken skola de väljer att söka till. Tanken har inte varit realistisk så länge man rört sig inom en centralstyrd skolbyråkrati. Med ett kraftigt decentraliserat skolsystem blir däremot denna möjlighet för elever att rösta med föttema närmast en nödvändighet för att åstadkomma de decentraliserade incitament reformen syftar till. Det torde emellertid knappast krävas några "vouchers" för att öppna dörren för denna valfrihet, som redan är en självklarhet inom högre utbildning.
Konkurrens är ett ord med främmande klang inom skolans värld. Vi menar inte att konkurrens skall knytas till kortsiktiga marknadsmekanismer med utslagning av skolor som följd. Vad konkurrens avses ge är förutom en ökad valfrihet, som redan är självklar inom högskolan, indikationer på åt vilket håll en fortsatt utbyggnad av grund- och gymnasieskolor bör ske, vilka pedagogiska mönster och valutrymmen som bör prioriteras och vilka skolor och utbildningar som måste ges särskilt stöd och stimulans. Konkurrensen i den form vi ser den skall ge incitament till fortsatt utveckling men det är en utveckling som måste ske inom ramen för utbildningspolitiska intentioner och som därmed har sin begränsning. Därmed är sagt att konkurrensen mellan skolor inte kan med central
kontroll skolorna ske genom ytliga publikfriande pedagogtrick eller
av bakåtsträvande traditionsbundenhet. Detta ställer emellertid stora krav på de centrala kontrollorganen men också på de lokala politikerna.
Ett viktigt konkurrensmotiv sammanhänger med vad vi sagt om behovet att i väsentligt större utsträckning än hittills engagera både elever och föräldrar i utvecklingen av skolan. Detta underlättas av att skolan ges en klar identitet, betraktas med stolthet som framgångsrik i skolkonkurrensen och att skolvalet uppfattas som frivilligt och medvetet.
Starka skäl talar för att ungdomsskolan kommer att kämpa med problem när det gäller ekonomi och tillräcklig skattefinansiering. Relativt sett kom-
under överskådlig tid större resurser att gå till vuxenutbildning i mer skilda former. Detta kan innebära krav på en privatisering av delar av skolutgiftema. Om vi på sätt ovan antytts skapar förutsättningar för
som
profilerad skolidentitet hos såväl personal som elever och föräldrar kan en denna identitetskänsla förstärkas genom att utnyttja elevers och föräldrars uppslutning kring skolan för en resursförstärkning. Denna kan ta sig
Bilaga 22 s. 67många former. Eleverna kan ex. utnyttjas för att klara städnings- och mathållningsfunktionema. Föräldrarna och andra lokala intressenter kan medverka i olika specialaktiviteter i skolan men också "sponsra speciella utgifter.
Även övervägande skäl talar mot avgiftsfinansiering offentlig
om en av utbildning kan motsvarande krav på föräldrasparande eller lån realiseras genom minskade studiebidrag och matbidrag. Det extremt låga hushållssparandet liksom den överhängande risken för ökade löneskillnader för högutbildade som följd av den internationella avregleringen ger samhällsekonomiska argument som talar i samma riktning. En viss marginell omfördelning mellan skatteñnansiering och privatfmansiering i denna mening är naturlig om man lyckas återskapa en gemensam ansvarskänsla för den egna skolan.
En vanlig slentrianmässig invändning mot en decentraliserad konkurrens inom vad som idag betraktas som "offentlig" service gäller riskerna för en social segregering och ökade kvalitetsskillnader mellan serviceenheten beroende på olika tillgång till ekonomiska resurser. Vi tror inte denna typ av invändning är tillämplig på de förslag vi ovan skisserat. Vad vi här talar om är inte en återgång till att ransonera utbildningschanser med börsen". All offentligt understödd undervisning skall även fortsättningsvis vara gratis och tillgänglig för alla. Vad man naturligtvis inte kan utesluta är att vissa rikare kommuner ger understöd utöver de obligatoriska anslagen till sina skolor. Så är fallet redan idag och detta är en fråga om kommunal skattekraftsutjämning, som går utöver och vid sidan av våra utbildningsorganisatoriska diskussioner.
Utbildningensstruktur
Den bild som framträder ur våra krav på framtidens skola beskriver ett utbildningssystem som med rika valmöjligheter och stort inflytande från kommuner, skolor, elever och föräldrar täcker skilda kunskapsbehov i olika skeden av livscykeln. Det ger den organisatoriska ramen för ett reellt förverkligande av principen om återkommande utbildning. Inte någonsin tidigare har förutsättningarna för att åstadkomma ett sådant förverkligande varit så goda som nu.
Återkommande utbildning får emellertid inte ha slentrianmässig
en betydelse av vuxenutbildning som kompensation och komplement till ungdomsutbildning hur viktig den uppgiften än är. Vuxenutbildning
- och högre utbildning i samma perspektiv måste ges samma vikt och
värde som ungdomsutbildning. Tillsammans täcker de utbildningsbehov under skilda delar av livscykeln för olika ändamål.
Med den utgångspunkten kommer man att räkna med att den nödvändiga ökningen av olfentliga medel till utbildning främst tillkommer vuxenutbildningen. Även detta kommer att bidra till former behö-
att nya ver sökas för att finansiera ungdomsskolan. Från samma utgångspunkt kommer det att bli nödvändigt att se över och omformulera mål, uppgifter och innehåll i ungdomsutbildningen. Redan idag skulle grundskolans läroplan behöva revideras med hänsyn till att allt flera ungdomar går över till gymnasieskolan liksom gymnasieskolans mål och innehåll måste ses över
Bilaga 22 s. 68utifrån sin position mellan grundskola och högskola. Detta slag av över-
betingas en viss skolforms relationer till andra måste ske syner som av snarast.
Den omdaning som förespråkar liksom den åtföljande organisatoriska decentraliseringen ger anledning att också se över den övergripande uppläggningen skolgången genom livet. Idag består denna av en 9-årig
av grundskola påbörjad vid 7-årsåldem följd av en 2- eller 3-årig gymnasieskola, kan eller mindre yrkesinriktad, samt en eventuellt
som vara mer fortsatt utbildning av högst varierande längd vid olika högskolor eller universitet.
Både utbildningssystemets utveckling och de nya kraven som ställs på den skolan kan motivera en annan organisatorisk studieuppläggning.
nya Med den "årskurslösa" studieorganisation tänker oss kommer i framtiden olika skolformer endast i genomsnittlig mening kunna sägas täcka vissa åldersgrupper. Den individualiserade pedagogik förespråkar änd-
också radikalt förutsättningar för en omprövning av åldern för skolstarrar ten. Vår på högre utbildning som i allt högre grad en återkommande
syn utbildning anledning ifrågasätta om inte någon del av nuvarande
ger gymnasieutbildning bör inkorporeras i den under livets gång återkommande högskoleutbildningen. För att decentraliseringens incitamentseffekter skall kunna tillvaratas fullt ut, kan de sammanhållna skolenheterna vidare behöva göras avgränsade och homogena i termer av undervisnings-
mera mönster och studieetapper.
Låt här exemplifiera en möjlig alternativ organisation av offentlig
oss utbildning.
Denna organisation skulle innebära att nuvarande 9-åriga grundskola,
täcker åldrarna 7 till 15 år, utvidgas till en 13-årig grundskola som i som stort täcker åldrarna 5 till 17 år. Denna grundskola är i sin tur indelad i en småskola för normalt åldrarna 5 till 8 år, som inkorporerar 2 år från barnomsorgen, mellanskola för i genomsnitt åldrarna 9 till 14 år samt
en
storskola för genomsnittligt åldrarna 15till 17 år, som inkorporerar 2 av en de nuvarande gymnasieåren.
Från grundskolan kommer de flesta som fortsätter sin utbildning att till regional högskole- eller college"-utbildning, varmed vi avser en organisatorisk samordning mellan gymnasieskolans nuvarande tredje år och högskoleutbildningens första. Där kan man läsa enstaka kurser, ta en kandidatexamen motsvarar två års studier eller ex. en magisterexa-
som
motsvarande fyra års studier. Karakteristiskt för dessa college, som men
viktig länk i framtidens återkommande utbildning, är skall utgöra en existensen många olika ingångar och utgångar för studierna. Studie-
av gångarna i de regionala högskoleutbildningarna innefattar således även
idag är tredje året i gymnasieskolan för de 3-åriga gymnasielinjervad som
De nuvarande universiteten får också ansvara för motsvarande regiona. nala högskoleutbildning, namnet universitet reserveras för längre
men specialistutbildningar med nära anknytning till forskning.
Till viss del innebär denna tänkta organisation endast ett lagfástande av redan befintliga förhållanden. Nittiofem procent av en årskull genomgår redan idag någon form av utbildning i gymnasieskolan.
lite närmare titta på de olika delarna i detta organisationsexem-
Låt oss pel.
Bilaga 22 s. 69Grundskolan Låt oss börja med att närmare diskutera de organisationsförändringar av grundskolan som vi exemplifierat och börja med småskolan som alltså skulle svara för barnomsorg och skola för åldrarna 5 till 8 år.
Det är oerhört viktigt att understryka att vad vi här talar om inte är en sänkt skolålder i vanlig mening, dvs. att tidigare än nu introducera barn i den traditionella skolan. Det vi talar om är att skapa en ny sorts skola, där övergången från barnomsorg till undervisning sker mjukare och utifrån den enskilde individens förutsättningar och där undervisningen utnyttjar en stor del av den nuvarande barnomsorgens pedagogiska principer. Det handlar således mer om att förlänga barnomsorgen än att sänka skolåldem. I den nya småskolan skall en särskild vikt läggas vid estetisk och social träning av olika slag.
I den allmänna debatten har förespråkama for sänkt skolålder haft som främsta argument att "skolan borde utnyttja den stora receptivitet som barn har under åren före nuvarande skolböijarålder och som inte
kommer att vara större i högre åldrar. Detta argument hämtas från psykologisk och neurologisk forskning. Denna har kunnat konstatera en neurologisk plasticitet och psykologisk flexibilitet och mottaglighet som gör de aktuella åldrarna så utomordentligt väsentliga för barns utveckling såväl intellektuellt som emotionellt och socialt. Samma forskningsresultat har emellertid fått sin populistiska tolkning dels i att intellektuell receptivitet är det centrala och dels att denna höga grad av intellektuell receptivitet bör leda till att skolan i en allmän mening får utnyttja den för att lära och befästa de kunskaper och färdigheter som skolan av tradition ägnat sig åt. En annan och som det syns riktigare tolkning är att de neurologiska
- och psykologiska förutsättningar som föreligger i åldrarna 3-6 år avser möjligheten att grundlägga de generella kognitiva, emotionella och sociala strukturer som definierar en optimal utveckling av individen. Dessa strukturer är också grundläggande i den meningen att de ger förutsättningarna för den mera riktade påverkan som följer senare i utbildningssystemet och ger grunden för det självförtroende och den nyfikenhet som utbildningen måste både utveckla och bygga på.
Skolan med sin tunga tradition ger för närvarande inte förutsättningar för det vetenskapligt manifesterade behovet av bredd i möjligheter till utveckling. Bamomsorgen med sin tradition och ideologiska grund och den pågående utvecklingen av pedagogiska program gör det i högre grad.
Den radikalt annorlunda karaktären av den nya småskolan jämfört med dagens lågstadieklasser motiverar att den även organisatoriskt hålles åtskild från den övriga grundskolan.
Ett liknande motiv gäller för grundskolans avslutande del storskolan.
- Den nuvarande grundskolans högstadium och gymnasieskola har det gemensamt att valmöjlighetema ökar radikalt genom möjligheter till specialisering och val av mera yrkesförberedande studier eller färdighetsträning. Nuvarande KOMVUX kan i mycket tjäna som föredöme för storskolans studieplanläggning och på sikt kan man väl tänka sig också en organisatorisk samordning mellan storskola och KOMVUX. Vi tror inte det är självklart att som nyligen föreslagits alla gymnasielinjer skall vara
- treåriga. Lång utbildning är inget självändamål. Det är därför bättre att,
Bilaga 22 s. 70som vi föreslår, låta valet av en fortsättning efter det andra året vara frivilligt och möjligt att uppskjuta till dess man samlat viss arbetslivserfarenhet och känner behov av fortsatt uppskolning.
Skolöverstyrelsen har nyligen i reforinförslag gällande gymnasieskolan angett att de studieförberedande och de yrkesförberedande studievägama bör ses i ett helhetsperspektiv och att det är angeläget att minska skillnaderna mellan dem. För de studieförberedande studievägama bör det leda till en ökad koppling mellan ämnesstudier och praktisk tillämpning genom olika arrangemang. För de yrkesförberedande linjernas del bör detta närmande, enligt SÖ, ta sig uttryck i viss förstärkning de allmänna
en av ämnena.
Mot denna bakgrund föreslår SÖ ändringar i timplanema för de studieförberedande linjema och, enligt direktiven, en stark minskning av antalet yrkesförberedande linjer. Dessa grupperas i block som svarar mot kompetensområden. Därmed öppnas möjligheterna för tillval och flexibilitet som svarar mot den arbetsmarknadsutveckling som innebär att tidigare yrkesklassificeringar blir obsoleta när yrke blir mera av funktion eller roll gentemot andra inom ett företag eller myndighet.
Utan att i detalj diskutera vare sig struktur eller innehåll enligt timplaneförslagen finner vi att SÖs förslag svarar mot de behov som föreligger och att det representerar vad som kan vara ett första och för närvarande möjligt steg att ta. Vi menar emellertid att redan nu ett andra steg kan förberedas mot en ännu längre gående flexibilitet i hela storskolans struktur. Finland erbjuder, ännu så länge främst för de studieförberedande linjernas del, exempel på ett gymnasium utan uppdelning på linjer. Genom obligatoriska kurser i ett gemensamt studieprogram skapas en bas utifrån vilken görs successiva val som leder till den enskilde individens studieinriktning. Genom moduluppdelning av ämnena och årskurslöshet ges stor valfrihet såväl i fråga innehåll i arbetstakt. Även Norge har ett
om som system för "videregående skole som erbjuder stor valfrihet.
Inom de svenska yrkesutbildande linjerna finns redan idag ett modulsystem som öppnar för en strukturell reorganisation enligt den finska modellen. Såväl med hänsyn till individens önskemål som till arbetsmarknadens behov menar emellertid att en viss initial inriktning mot kompetensområden skall förekomma. Utifrån dessaskall det i de fortsatta studierna vara möjligt att göra sneddningar och omval till andra kompetensområden som ger grundläggande men samtidigt unika kompetenser att utveckla vidare i arbetet.
Vad sålunda beskrivit ungdomsskola som från början är årskurs-
är en lös, som genom tillval och modulindelningar av utbildningens innehåll och genom lokal anknytning och profilering ger ökat utrymme för såväl elever, lärare som skolledning att handla inom ramen för den offentliga utbildningens mål. Vi vill avslutningsvis betona betydelsen av att skolans språkprogram vidgas och att tidigast möjligt val av åtminstone ett andra främmande språk erbjuds eleverna.
Bilaga 22 s. 71Regionala högskoleenheter och universitet Av idén om den årsklasslösa skolan och genom allt större ditferentieringsoch specialiseringsmöjligheter tenderar gränserna mellan storskolans studieprogram och högskolorna att suddas ut. Den metodik och pedagogiska arbetsorganisation förordat måste också sitt fulla uttryck i högskolans studier. Ifråga om de studieförberedande linjerna är denna samordning självklar. Men motsvarande samordning kommer i framtiden också att krävas för de mera yrkesutbildande utbildningarna.
Som tidigare sagt kommer nuvarande yrkesnomenklatur att bli alltmera inadekvat också för styrning av yrkesutbildning. Vi finner redan bevis för hur utbildningarna läggs upp mot breda kompetensområden
-
ex. vård, processindustri och jord- och skogsbruk. I framtiden kommer det sannolikt också att vara möjligt att avbryta studierna på olika nivåer för att senare eventuellt återkomma. I ett sådant system kommer kravet på olika teoretisk nivå inom ett visst kompetensområde att kunna tillgodoses genom successiva valmöjligheter och flexibla utgångar ur systemet. Inom processindustri som kompetensområde kan variationerna ligga mellan vad som krävs för att vara operatör som huvudsakligen handläggarfunktion och ingenjör av olika grader med systemerings- och andra mera teoretiskt kvalificerade uppgifter. En sådan modell för strukturen finns i princip redan inom vårdutbildningama där vårdlinjen kan vara första steget mot läkarexamen.
En fördel med en sådan modell är att den bidrar till att minska skillnader i värdering av studieförberedande och yrkesinriktade studievägar. Den kommer också att bidra till att val av yrkesutbildningslinje blir ett positivt val även av andra skäl än en framtida lön.
En samordning mellan storskola och högskola uppnås också genom att den nuvarande gymnasieskolans sista år blir första året i en fortsatt utbildning i vad vi som arbetsnamn vill beteckna som college"-utbildning.
Studierna på collegenivå omfattar normalt förutom nuvarande gymnasieskolans sista år högskolestudiemas första enligt dagens system. På dessa två kan sedan läggas ytterligare studier vid högskolan eller i annan organisation. Inom ramen för de första två åren bör utrymme beredas för ett slags sammanfattande kursinslag där de egna studievalen relateras till andra studievägar och integreras i relation till forskning och samhälle i historisk tid och nutid. Vi ser detta som en betydelsefull avslutning för den som lämnar utbildningsystemet efter collegeåren och som en väsentlig inledning till de fortsatta studierna för dem som omedelbart går vidare. De två studieåren avslutas med en kandidatexamen.
Inom teknikområdet kommer t.ex. kandidatexamen att motsvara den kompetens som idag ges vid 4-åriga tekniska linjer. Inom vårdområdet är motsvarigheten närmast dagens sjuksköterskeexamen. Man kan förvänta sig att en mycket stor del av de högskolestuderande väljer att göra sitt arbetsmarknadsinträde efter det andra collegeåret. Det skall emellertid också finnas möjlighet för dem som önskar att genom ett eller två fördjupningsår tillägna sig en förbättrad kompetens dokumenterad genom en magisterexamen. Inom det ekonomiska utbildningsområdet kommer ex. dagens ekonomer att närmast motsvaras av en sådan magisterexamen med ekonomisk inriktning efter fyra års högskolestudier.
Bilaga 22 s. 72Så långt har talat om högskolan som ett ensartat begrepp. Vi menar emellertid att det finns anledning överväga en ytterligare dilferentiering inom systemet för högre utbildning. Ett slag av differentiering kan vara mellan universitetsutbildning och collegeutbildning. Ansvaret för collegeutbildningen och dess påbyggnad skall då åvila dels universitetens särskilda regionala enheter, dels de nuvarande mindre och medelstora högskolorna med deras regionala ansvar. "Universiteten", som givetvis icke nödvändigtvis måste motsvara de enheter som idag kallas universitet, inriktas främst mot grundforskning, forskarutbildning och längre specialistutbildningar med nära anknytning till grundforskningen. Intagningama till denna del av universitetens utbildning begränsas således till dem som avser längre specialistutbildningar som redan från början kan göras mera ämnessammanhållna och metodinriktade än for närvarande. Denna utbildningsuppgift är främst att utbilda och vidareutbilda forskare och lärare både för den offentliga sektorn och för näringslivet samt att ge forskningstunga" specialistutbildningar av typ civilingenjör och läkare. Antalet "universitet" i vårt lilla land måste därför också i fortsättningen bli starkt begränsat och i många fall får man räkna med att forskningsspecialiteter och motsvarande utbildningsmoment endast kan erbjudas på ett enda eller ett par ställen i landet. En kraftfull koncentration av forskningsresursema är nämligen ett villkor om vi skall kunna fortsätta att delta i det intemationella vetenskapssamarbetet.
All övrig högre utbildning sker vid regionala högskoleenheter, som också finns inom universiteten och som förutsätts i princip finnas inom alla landstingsområden. De erbjuder kortare utbildningar men med en bredare och i de flesta fall mera tillämpad kursmeny. De har också flera ingångar och utgångar än universitetens specialistutbildningar och möjliggör mera heterogena examenskombinationer samtidigt som de möjliggör val av särskilda behörighetsstyrda kombinationer.
Regionala högskoleenheter inkl. universitetens regionala enheter enligt vår modell får alltmer förbättrade möjligheter att spela inte bara en fördelningspolitisk roll utan också den regionalpolitiska/utvecklingspolitiska roll som ställs allt starkare krav på. I sin regionalpolitiska roll måste högskolan också pröva nya distributionsformer med utnyttjande av de möjligheter som olika kommunikationssystem idag erbjuder.
Ett återkommande tema i den offentliga utbildningsdebatten har gällt arbetsmarknadsplanering och arbetsmarknadsanpassning av högre utbildning. De senaste årtiondenas erfarenheter både i vårt land och i andra OECD-länder torde ha försvagat argumentationen för en centralstyrd arbetsmarknadsanpassning av utbildningen. Eleverna har i många fall visat sig ha en bättre marknadsavkänning och reagera snabbare på strukturella och konjunkturella sysselsättningsförändringar än utbildningsplanerama.
Det finns också andra anledningar att inte uppforstora arbetsmarknadsanpassningens problem. En anledning är givetvis att denna anpassning i första hand gäller den branschspecifika och kortsiktiga yrkesträning som vi i framtiden tänker oss främst initierad och finansierad av avnämama själva, dvs. av företag och myndigheter, som kan antas vara medvetna om sysselsättningsläget inom sitt respektive område. Att offentliga medel av bl. a. arbetsmarknadspolitiska skäl kan användas för att köpa sådana ut-
Bilaga 22 s. 73bildningstjänster t.ex. via AMU, förändrar inte denna bild. En annan anledning är att anpassningskraven i första hand kan väntas gälla de regionala enheterna för högre utbildning, som genom sin lokala förankring, sin interregionala konkurrens och sina vuxenutbildningselever förhoppningsvis får en relativt snabb avkänning av förändringar i utbildningsfrågan.
Vad som krävs för att anpassningen också skall komma till stånd är en tillräckligt stor och flexibel organisation, med möjligheter att snabbt växla resurser mellan olika typer av utbildning. Detta förefaller vara ytterligare ett argument för den integration av utbildning inom de regionala högskoloma som vi ovan förordat.
Utbildningsmarknadsanpassning och de förändringar mot kompetensområden snarare än specifika yrkesutbildningar liksom individemas allt starkare krav på valfrihet i innehåll i studievägar talar också för att de nuvarande linjeutbildningarna successivt avvecklas. Detta gäller dock inte för de utbildningar av typ psykolog- och läkarutbildning som leder till statlig legitimation.
De regionala högskoleenheterna är på flera sätt sammanknutna med universiteten. Deras lärare förutsätts vara forskningsutbildade vid universiteten och regelbundet återvända dit för vidareutbildning liksom för samarbete i fråga forskning. Det bör vara universitetens skyldighet att främja och stödja den i huvudsak tillämpade forskning som skall äga rum vid de regionala högskolorna både som lärares forskningsanknytningsprojekt och som de studerandes examensarbeten. Eleverna från de regionala enheterna med därför lämpat studieval skall efter sedvanlig prövning av kompetens kunna fortsätta vid universitetens forsknings- och specialistutbildning.
Decentralisering kommer också som vi ovan berört att ta sig uttryck däri att de regionala högskolorna kan den organisatoriska formen av allmännyttiga stiftelser i vars lekmannastyrelser även kommunalt ansvariga kan ingå. Finansieringen i form av klumpanslag, definierade i termer av årsplatser för olika ämnesinriktning, kan tänkas delas av stat och kommun och kompletteras med privata donationer, bidrag och uppdragsavgifter. Detta skulle underlätta en profilering och konkurrens mellan de olika regionala enheterna. Även i fråga de statliga universiteten kan viss
om en ytterligare intern decentralisering och omorganisation vara aktuell.
Vuxenutbildning Vi har redan upprepade gånger betonat att vi i framtidsperspektivet ser ett ständigt växande behov av vuxenutbildning. Den del av denna vuxenutbildning som är mera kortsiktigt yrkesinriktad utgår vi ifrån att företagen och förvaltningarna också i framtiden skall svara för. En väsentlig del av vuxenutbildningen kommer emellertid även framgent att gälla en uppskolning eller uppdatering av kunskaper av mera allmängiltig art där således den offentliga utbildningsapparaten är den naturliga producenten. Önskemål om denna typ av vuxenutbildning kommer dels att komma från enskilda individer, som då kan tillgodogöra sig den offentliga utbildningen på villkor som ungdomar, dels från företag som önskar hjälp
samma
Bilaga 22 s. 74med viss uppskolning av sin personal och som då förutsätts också vara villiga att betala för den.
Vuxenutbildningsbehoven kan väntas gälla såväl storskolan som collegeutbildningen. Vi har redan tidigare berört möjligheten att samordna KOMVUX med storskolan. Den på sikt största efterfrågan kommer antagligen att riktas mot de regionala högskolorna, som måste vara beredda att samtidigt serva flera helt olikartade typer av elever. I största möjliga utsträckning bör vuxenutbildningen ske inom samma ramar och studieorganisation som ungdomsutbildningen med vilken den i många fall helt kan integreras. Utsikten att arbeta med elever med kompetens av vitt skilda årgångar understryker betydelsen att kompetensen är allmänt och metodiskt inriktad och aktivt tillägnad och inte enbart bevis gällande sedan länge glömda fakta.
Det finns redan idag en mångfald olika vuxenutbildare i vårt land:
KOMVUX med sina primärt fördelningspolitiska mål och motiv,
Arbetsmarknadsutbildning AMU med sina arbetsmarknadspolitiska
mål och motiv,
Folkhögskoleutbildning med sina fördelningspolitiska men framför allt
individuellt personlighetsutvecklande mål och motiv,
Studieförbunden med mål som folkhögskolan men med starkare folkrö-
relseprofilering samt
Personalutbildning i företag och inom myndigheter med primärt effek-
tivitetsorienterade mål och motiv.
Motiven för dessa olika utbildningar kommer alltfort att vara aktuella. Det fördelningspolitiska motivet kommer att få en mera kvalitativ än kvantitativ betydelse och avse individens resurser att forma och leva rikt sitt eget liv liksom att engagera sigi samhället, såväl det lilla som det stora, det lokala som det nationella och globala. I och med en sådan utveckling kommer de individuellt personlighetsutvecklande målen och motiven som avser det privata livet att förstärkas. Genom utvecklingen av lokala behov och individuella intressen kommer såväl folkhögskolor som studieförbund att en allt viktigare roll att spela. De mot ekonomisk utveckling inriktade motiven kommer på samma sätt att finnas kvar och få ökad betydelse.
Utbudet av vuxenutbildning skall ha basen i offentligt målbestämd och kontrollerad utbildning inom vars ramar variationer kan och skall förekomma. Det är för oss en självklarhet att KOMVUX skall bedriva sin verksamhet på nu gällande premisser med i läroplan fastställda mål. KOMVUX skall även fortsättningsvis kunna verka på uppdragsbas men med beaktande av att dessa mål faktiskt gäller. Detsamma gäller för folkhögskolor och studieförbund som bör ges möjlighet att fungera i ett livslångt lärande på ett mer omfattande sätt än nu.
Beträffande AMU avser vi inte att diskutera dess ställning och ekonomiska förutsättningar. Vi vill endast understryka att dess uppgifter måste relateras till förändringar i arbete och organisation inom företag och myndigheter. Med tanke på hur dessa förändringar ställer krav på gmndläggande kvalifikationer, på särskild träning och på möjligheten att lära i arbete och att utnyttja organisationen bör AMU som tidigare arbeta med breda mål i sikte och inom statligt beslutade ramar.
Utanför den statligt finansierade och kontrollerade utbildningen ligger
Bilaga 22 s. 75personalutbildningen i företag och myndigheter. Redan idag är den i ekonomiska och deltagartermer av sådan omfattning att den tål jämförel-
med offentlig utbildning och den kommer att ytterligare öka. Skälen ser därtill har redan framhållit.
Den bredare kompetens som en förändrad arbetsorganisation och alltmera kundorienterad customized" produktion kräver, kommer att stäl-
personalutbildning inför nya problem. Utbildningen kommer att på ett helt annat sätt än som sker idag integreras i andra delar av verksamheten genom arbetsrotation, smågrupps- och projektarbeten och andra former för att ta del av kunskaper inom organisationen. Det japanska uttrycket är idag skill formation vilket betyder att utveckla kompetens genom grundläggande utbildning, fortbildning och genom utnyttjande av erfarenheter i arbetet. Behovet av utbildning kommer att gälla såväl de breda kunskaperna på olika teoretiska nivåer som de unika kunskaperna som behöver tillföras företaget/myndigheten och som där bärs upp av kanske bara en enda person. Dessa unika kunskaper kommer också att behöva tillföras med viss snabbhet. Just in time som transportekonomiskt begrepp kommer i allt högre grad att kunna bli tillämpligt inom vissa delar av personalutbildningen.
Den bredare kompetens som dock är ett överordnat behov och den förutsebara nödvändiga uppgraderingen av den grundläggande kompetensen kommer att ställa personalutbildningen inför rekryteringsproblem. Detta problem kan gestalta sig olika i företag och myndigheter av olika storlek. Det blir därför av vikt för personalutbildning att den inte koncentreras till stora resursrika och kunskapsintensiva företag där rekryteringsläge och möjligheter är helt andra än inom det lilla företaget. Varken med hänsyn till företaget/myndigheten eller till de anställdas individuella behov får den lilla organisationen komma i kläm.
Enligt vår uppfattning leder den utveckling vi beskrivit och den efterfrågebild vi tecknat till behov av en ökad samordning mellan olika utbildningsgivare. En samordning kan ske lokalt genom en samordningsgrupp med representanter för olika lokala intressenter. Uppgiften för denna är att analysera, kartlägga och prioritera behov av samordning men också av utveckling av utbildning lokalt.
Genom denna lösning behåller de olika vuxenutbildningarna sin särart, vänder sig till skilda grupper och verkar i konkurrens med varandra samtidigt som deras olika komparativa fördelar utnyttjas gemensamt. Inte minst ser en fördel i denna lösning för personalutbildningen. Genom samverkan med KOMVUX och AMU kan utbildningsbehov i små företag liksom udda utbildningsbehov i flera företag och myndigheter tillgodoses. Genom samverkan med KOMVUX, folkhögskolor eller studieförbund kan breddningen av personalutbildningen såväl mot mera komplexa fardigheter som mot ett aktivt medborgarskap göras till realitet.
Så långt lokal samverkan på kommunal nivå. Vi menar emellertid att den samverkan vi avser skall ha en bas också på regional nivå genom att knytas till de utbildningsnämnder som fortsättningsvis kommer att finnas inom länsstyrelserna. Även på denna nivå skall finnas ett finansiellt
ansvar och möjligheter att väga kommunala behov samtidigt som nämnderna ger underlag för statliga ställningstaganden och beslut om vuxenutbildning
Bilaga 22 s. 76och därvid bland annat för regionala avvägningar. Vuxenutbildningsplanering utgör en del av samhällsplanering. Därmed skapas också de nödvändiga Förutsättningarna för samverkan också mellan vuxenutbildning i den konventionella meningen och högskolan såsom antytt tidigare.
Vi har redan antytt behovet av statliga insatser såväl centralt som regionalt liksom behovet av kommunala organ för att tillvarata möjligheterna till lokala profileringar. Härigenom kan man undvika att nya utbildningsklyftor skapas mellan dem som har anställning inom företag och myndigheter och dem som av skilda anledningar står utanför arbetskraften och inte får samma stimulans till fortsatta studier genom och i arbetet. För att den avsedda och nödvändiga samverkan skall komma till stånd och bli framgångsrik måste arbetsgivare och fackliga organisationer spela viktiga roller och verka for en meningsfull utveckling.
Som centrala förutsättningar för en breddad personalutbildning som regleras i avtal ser vi frågorna om utbildningens inriktning, dess innehåll samt rekrytering av deltagare. Utöver detta bör ingå ex. att i avtal finna former för hur arbetstid kan förkortas för den som vill studera och att möjliggöra för fackliga studieorganisatörer att på betald arbetstid enskilt eller tillsammans med externa medverkande stimulera till utbildning.
Avslutningsvis vill vi peka på att den samordning av olika vuxenutbildningsutbud som Föreslår vidareför idén om återkommande utbildning genom många ingångar och utgångar, genom många möjligheter till val och omval. Vårt förslag betonar utbildningsplanerarens ansvar samtidigt som det öppnar möjligheterna för de individuella önskemålen. Genom samordning av utbud och ansträngningar skapas förbättrade förutsättningar också att bryta en instrumentell inställning såväl till arbete som till studier och i samverkan mellan arbetsorganisation och utbildning förverkliga ett lärande samhälle".
Den nya skolans lärare Vare sig diskuterar utbildning idag eller i framtiden är aktiva, motiverade och väl utbildade lärare en grundläggande förutsättning för att den skall nå sina syften. Varje väl fungerande samhälle och väl fungerande ekonomi måste ha tillräckligt många och tillräckligt kompetenta lärare för att kunna lösa sina uppgifter. Kvantitet kan aldrig ersätta kvalitet och redan idag och kanske än mera inför framtiden blir de avgörande frågorna hur det skall vara möjligt att rekrytera tillräckligt många nya lärarkandidater med både engagemang och intellektuella och andra förutsättningar för att bli goda lärare.
Detta är ett problem som skall lösas konkurrens med andra yrkesområ-i den som kanske kan erbjuda andra arbetsvillkor än framför allt skolan både i fråga om lön och arbetsmiljö. Hittills har i skolan kvinnorna varit räddningen och ersatt de manliga lärare som i den förändrade arbetsmarknaden gått till arbeten med högre lön i eller utanför utbildningen. Den lösningen finns anledning anta att den inte kommer att stå till buds när kvinnornas andel av arbetskraften närmar sig männens och när allt flera kvinnor, liksom männen, högutbildar sig för individuella karriärer.
Bilaga 22 s. 77Generellt kan man konstatera att det över hela västvärlden finns en känsla av otillfredsställelse hos många lärare. Denna har många orsaker. En är lönen som minskat i relation till andra grupper. Lönen är emellertid endast en faktor bland flera även om den är central. Andra gäller arbetsvillkor och förmåner som loven som nyligen diskuterats. I en alltmera
komplicerad skola och arbetssituation för lärarna finns det emellertid risk för att andra faktorer glöms bort: t.ex. ensamarbetet, som kan lösas med mera av lagarbete, eller det faktum att lärararbetet faktiskt är slitsamt genom alla de impulser som måste hållas aktuella under skoldagen och att arbetet i så hög grad är sig likt genom hela lärarkarriären.
Läraryrkets anseende och status är också en annan än det var en gång. Orsakerna till detta är många. En orsak har att göra med det allmänna ifrågasättandet av och den bristande tilltron till skola och utbildning som kommit till uttryck i allmän debatt under senare år. Den drabbar också lärarna som grupp. En annan orsak är lärarkårens storlek. Varje yrkes-
växer i antal som lärargrupperna gjort sedan andra världskriget grupp som minskar i status: exklusivitet är en förutsättning för hög status. Till detta kommer bland annat att antalet utbildade på samma nivå som lärarna eller högre har ökat markant under senare år. Inte minst har alla numera gått i skolan allt längre och kan skolan".
Läraryrket måste för att en hög utbildningsnivå skall kunna uppehållas göras mera attraktivt. Högre lön är ett medel därtill men endast ett och samhällsekonomiskt problematiskt genom att lärarna är såmånga. Arbetsvillkoren måste förbättras. Karriärrnöjligheter och därmed möjligheter att bryta slentrian och förhindra utbrändhet måste prövas. Detta behöver inte betyda att karriärvägar skapas inom skolan genom nya positioner av
nya typ utbildningsadministratörer. Den utveckling som kan förutses med ökad samverkan mellan olika utbildningsarrangörer inkluderande företag och myndigheter kan också innehålla möjligheterna till utbyte av lärare mellan utbildningar och utbildningsnivåer men också möjligheterna till byte läraruppgifter mot planering av utbildning av olika slag utan att
av det innebär att permanent gå över i ex. rektorsuppgifter. Man kan i framtiden också vänta sig ett ökat utbyte mellan lärare i offentlig utbildning och i privat vidareutbildning.
Åtgärder sådant slag måste emellertid ha sin grund i en allmänt högre
av uppskattning av lärares arbete och av att vara lärare oavsett stadium och utbildningsområde. På det allmännaste planet innebär detta att kunskaper och färdigheter och allt annat som skolan skall ge och ger talas om i positiva ordalag och på sätt som framhåller att det är en följd av engagerat och kunnigt arbete utfört av ett stort antal lärare.
Om ansvariga myndigheter på detta sätt stödjer och rättmätigt ökar legitimiteten hos lärarna och deras arbete har emellertid också samma myndigheter och samhället i sin helhet rätt att kräva av lärarna att de erkänner nödvändigheten av förändringar i skola och annan utbildning som en följd av sociala, ekonomiska och kulturella förändringar liksom av ökat kommunalt inflytande och inflytande från föräldrar. Den mera renodlat kvalitativa sidan av lärarfrågan gäller lärarnas utbildning. Denna gäller lärare på alla stadier och i alla former av utbildning. Det är en självklarhet att lärarutbildningen skall ge goda kunskaper i ämnen och
Bilaga 22 s. 78inom ämnesområden men också pedagogiska och metodiska kunskaper. En väsentlig uppgift för lärarutbildningen måste i fortsättningen att
vara också ge de kunskaper som förmår läraren att seskolan och utbildningen i sitt vidare sammanhang och att kunna motivera både skolans och sina egna syften med utbildning och undervisning. Skolan kan inte få förtroende och legitimitet om den inte kan motivera sin existens. För att lärarutbildningen skall kunna fylla dessa uppgifter måste i framtiden ställas andra krav på dem som skall utbilda lärarna. Att vara en skicklig och kunnig lärare är en sak, men att vara en lika skicklig och kunnig lärarutbildare är en annan. Någon reguljär och föreskriven utbildning för lärarutbildare utöver lärarutbildning finns inte idag.
Våra förslag ovan anvisar en rad olika vägar att förbättra lärarsituationen. Vi har aviserat ökade krav i framtiden både ifråga om lärarnas ämneskompetens och deras pedagogiska kompetens. Våra organisationsförslag innebär i förhållande till dagsläget en radikal förändring av lärarnas arbetsmiljö, arbetssituation och möjligheter till självständigt pedagogiskt utvecklingsarbete. För att få dessa krav tillgodosedda krävs organisatorisk förnyelse. Refonnema gällande lärarutbildning och skolorganisation måste därför genomföras parallellt.
Sammanfattande slutsatser
Alla talar idag om den svenska skolans kris och tänker då i första hand på det faktum att fortgående reala kostnadsstegringar inom utbildningsystemet inte lyckats förhindra en nedslitning av skollokaler, av undervisningsmateriel och av lärare.
Vad vi sökt visa är att krisen går djupare än så. Trots ökade resurssatsningar motsvarar utbildningsresultaten i allt mindre grad vad egentligen vill ha och har rätt att fordra av skolan. Den pedagogik som överta-
- gits från tiden före de stora kvantitativa skolreformerna ger inte eleverna en tillfredsställande förberedelse för deras senare insatser i arbetsliv i
samhällsliv och i vidareutbildning. Trots alla försök till pedagogiskt
utvecklingsarbete rör det sig huvudsakligen fortfarande om en massutspisning av traderade sanningar och fakta. Risken är stor att dagens skola istället för att utveckla elevernas egen kreativitet och tankeförmåga, tar död på nyfikenheten och resulterar i en tilltagande passivitet och skolleda. Skolan motsvarar därmed inte de krav som ställs av eleverna själva och av framtida arbetsliv och samhälle. l termer av individuell kompetensutveckling är en stor del av de satsade resurserna bortkastade.
Vi tror därför det krävs en pedagogisk revolution, som utgår från den enskilde elevens förutsättningar och behov. Vi har sökt skissera hur ett sådant individualiserat undervisningsmönster skulle kunna se ut och de helt annorlunda krav som därmed ställs på lärarna. Skolan skall förvandlas från en relativt mekanisk sorteringsapparat till ett instrument för den enskilda elevens successiva sök- och utvecklingsprocess. Detta innebär bl.a. att dagens relativa betygssystem skrotas och ersätts med i absoluta termer angivna kompetenskrav för olika ämnesetapper. I konsekvens därmed ersätts årsklassindelning med en indelning i socialt sammanhållna
Bilaga 22 s. 79studiegrupper respektive undervisningsgrupper för skilda ämnesetapper, som sköts gemensamt av lärarlag. Man kan vänta sig att det gemensamt redovisade läroboksstolfet reduceras, samtidigt som kompetenskraven i termer av självständig tillämpning kraftigt ökas. Valfriheten ökar redan från tidiga åldrar samtidigt som möjligheten till senare successiva kompletteringar ökar i motsvarande utsträckning. Den nya skolan förutsätter också en betydligt närmare samverkan mellan skola och föräldrar.
Detta låter säkert för många som en pedagogisk tulipanaros. Vi har också varit angelägna att kraftigt understryka att denna nya skola inte någonsin kan tänkas förverkligad genom centrala dekret inom ramen för dagens byråkratiska skolorganisation. Det krävs en radikal decentralisering och omorganisation för att skapa de nya incitament och attityder hos elever, lärare och föräldrar, som den nya skolan förutsätter. Vi måste vända upp och ner på hela den monolitiska utbildningskolossen och återge den enskilda skolan beslutanderätten när det gäller utbildningens närmare utformning. Ett sätt att göra detta, som kan vara lika aktuellt för grundskolor som för regionala college respektive universitet, är att låta skolorna drivas som stiftelser privata, kommunala eller statliga som har
- kommunala eller statliga klumpanslag per elev som grundfinansiering, men i övrigt kan agera och konkurrera självständigt inom ramen för utbildningspolitiskt fastställda mål. Vi har också skisserat en alternativ utbildningsstruktur som låter grundskolan ansvara för ungdomar i åldern 5- 18 år, medan fortsatta studier kan ske vid regionala college eller vid specialiserade och forskningsanknutna universitet.
Vi har också framhållit hur de grundläggande skolstadierna skall lägga en grund för ett lärande genom hela livet för olika syften men också visat hur en organisation av utbildningssystemet skulle kunna seut. Den organisatoriska strukturen skall ge många möjligheter till val och omval men också erbjuda många ingångar och utgångar ur systemet. Utvecklingen i samhälle och i arbetsliv och på arbetsmarknad ställer allt större krav på utbildning i vuxen ålder och vi räknar med att vuxenutbildningsorganisationen blir allt viktigare. För att vuxenutbildningen inkluderande också
högskoleutbildning skall kunna fylla sina uppgifter krävs, menar vi, en
ökad samverkan mellan olika anordnare av och ansvariga för utbildningen.
De förändringar vi förutser och som vi menar måste komma sker inom ramen för utbildningspolitiska ambitioner som avser individemas personliga utveckling och det demokratiska samhällets behov och som inkluderar såväl fördelningspolitik som ekonomi. Vi ser inte en enkel marknadsstyrning av utbildningen framför oss. I stället ser vi vikten av att med ökad decentralisering och ökat ansvar för kommuner, skolor, lärare, föräldrar och elever, men också för företag och andra myndigheter än skolan, undvika att vi får ett system där vissa grupper orättfärdigt gynnas på andras bekostnad. Framtidens utbildningssystem får inte bli ett dualt system där vissa genom sina förutsättningar och t.ex. arbetsvillkor får utbildning och andra inte eller en dualism som gäller dem som är i arbetskraften och dem som av olika anledningar inte är det. Utbildningen får inte medverka till utslagning. Också mot denna bakgrund skall våra förslag sesnär vi argumenterar för en pedagogisk revolution som utgår från
Bilaga 22 s. 80individen och dennes förutsättningar i utbildning och undervisning. Vi tror inte att något av våra förslag kommer att återfinnas i nästa års budgetproposition Men just därför att ett nytänkande tar tid både att förankra och förverkliga är det bråttom att börja tänka om, tänka fritt och visionärt. Att medverka till en sådan mera visionär utbildningsdebatt har varit avsikten med denna skrift, men vi tror också att det är bråttom att börja förändra utbildningsorganisationen och att realisera en reformerad lärarutbildning också till innehåll och form.
Bilaga 22 s. 81Bilagor till långtidsutredningen 1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet Ekonomiska konsekvenserfor Sverige Harry Flam och Henrik Horn . inre marknad Institutet for internationell ekonoav EG:s
mi, Stockholmsuniversitet
Svensktnäringsliv och den europeiska Lars Lundberg . Industrins utredningsinstitut integrationen Konsekvenseravfri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . het mellan Sverigeoch EG Industrins utredningsinstitut Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . for internationell och penningpolitik Institutet ekono-
mi, Stockholmsuniversitet
Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån Sverigesframtida befolkning Statistiskacentralbyrån
Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och framtidsutsikter SörenWibe
Lantbruksuniversitet i Umeå Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman . konflikter Handelshögskolan Sthlmi .l0. Den internationella utvecklingen Kjell Andersen och Derek Chambers ,ll. Svenskhälso- och sjukvård i ett interna- Åke Blomqvist tionellt perspektiv University of WesternOntario, Ca-
nada IIZ. Det omedvetnavalet nationell politik Expertgruppenför forskning om re-
och regional obalans gional utveckling J13.Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson else 114.Landsting för välfärd Landstingsförbundet J15.Bostadsmarknadenunder 1990-talet BengtTurner m. fl.
Statensinstitut for byggnadsforsk-
ning ll6. Samhällsekonominstransport- och Folke Snickars kommunikationsförsöijning ll7. Privat tjänstesektor Statensindustriverk 118.Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk
cennium ll9. Inkomst- och förmögenhetsfördelningen Kjell Jansson 1967- 1987 Statistiska centralbyrån
j 220.Kommunerna på 90-talet. Svenskakommunförbundet Krav och restriktioner 221.Energi ekonomi Statensenergiverk
- miljö - 222.Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin
och BengtChrister Ysander 223.Kvinnors roll i ekonomin hushållspro- Christina Jonungoch Inga Persson
duktion, marknadsproduktion ochjäm- red. ställdhet Lunds universitet
224.Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund
politik Uppsalauniversitet 225.Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m. fl.
Naturvårdsverket 226.Den offentliga sektorn StefanFölster
NorstedtsTryckeri.Stockholm1990
Bilaga 22 s. 82KUNGLÅ akta:
1990 -07-0 4
3TOQE§9åaå
u
Bilaga 22 s. 86ALLMÄNNA FÖRLAGET
BESTÄLLNINGARZALLMÄNNAFÖRLAGET,KUNDTJÄNST,106 STOCKHOLM,47
TEL:08-7399630,FAX 08-739 48.95 INFORMATIONSBOKHANDELN,MALMTORGSGATAN5VID BRUNKEBERGSTORG,STOCKHOLM.
Bilaga 23 s. 3d
Förord uåpegdiiiågen
V
/
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom ñnansdepartements strukturpolitiska enhet. l samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.
Föreliggande bilaga har utarbetats av Christina Jonung och Inga Persson vid Lunds universitet, Lennart Flood och Anders Klevmarken vid Göteborgs universitet samt Ann-Charlotte Ståhlberg vid Stockholms universitet. Christina Jonung och Inga Persson har varit redaktörer för boken.
Jämställdhet mellan män och kvinnor har under de senaste decennierna blivit ett viktigt samhällsmål. Samtidigt är det uppenbart att det finns betydande skillnader mellan män och kvinnors arbetsfördelning. Kvinnorna arbetar mer i hemmet medan männen svarar för en större del av lönearbetet. Detta mönster har konsekvenser både för jämställdheten och för resurslördelningen i samhället. l föreliggande bilaga kartläggs och analyseras dessa frågeställningar.
Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit kanslirådet Urban Karlström.
Stockholm i september 1990
Lars Heikensten Finansråd
Bilaga 23 s. 5Innehåll
Redaktörernas förord Hushällsproduktion. marknadsproduktion och jämställdhet, av
Christina Jonung och Inga Persson del I Tidsanvändning i Sverige 1984, av Lennart Flood och Anders Klev-
marken del II 87 Skillnader i försäkringsjörmåner eller icke-kontanta löneskillnader
mellan kvinnor och Ann-Charlotte Ståhlberg del III 153
män, av
Bilaga 23 s. 6iådaunä
bwaxxiáymn-wnixsøksbsñ . vs .øsa:-..iâ%w dun :Nä six wxjäsnvhum LinnéAqrh MNYX u .xx I isM xi-"22"2-2"§,zgni där.:gnunol 613523141T vulx :rxatnm dar: bncnH fuarzrzsd WJJX wwü. xpsxänäs-{sga-nzz,›ä' Vi u §2 bb; rim-h:sn mä :::r\.u1u\. :nssrzisnr:.ä-wáxávfåw hnñnsw$4 swäbz;\ö\\ -.äst,ix.'ziâ. v;
Bilaga 23 s. 7Redaktörernas förord
den första studie inom långtidsutredningarnas ram som särskilt Detta är behandlar kvinnors roll och situation i den svenska ekonomin. Under de
decennierna harjämställdhet mellan kvinnor och män tillkommit senaste
ett viktigt samhällsmål. Jämställdheten påverkas i hög grad av den som allmänna ekonomiska utvecklingen och utformningen av ek0nomisk-poli-
tiska åtgärder områden är föremål för analys och bedömning i
som
långtidsutredningarna. Samtidigt är jämställdhetens utveckling, vilket be-
lyses i studien, nära förbunden med samhällsorganisatoriska förändringar
betydelse för resursanvändningen i samhället. Det finns starka skäl att av integrera analyser jämställdheten mellan könen i långtidsutredningar-
av nas arbete.
Bilagan består tre självständiga delar. Den första, författad av Chris-
av tina Jonung och Inga Persson. teoriram för analys av jämställdhe-
anger en
och diskuterar utifrån denna arbetsfördelningen mellan män och kvinten
och dess konsekvenser för mäns och kvinnors ekonomiska förhållannor den. De följande delarna gör fördjupad analys inom två områden. I
en studien Lennart Flood och Anders Klevmarken, rapporteras resultat
av från ingående undersökning svenska hushålls tidsanvändning, med
en av fokus på dels skillnaderna, dels det inbördes beroendet i mäns och kvin-
tidsanvändning. I den tredje delen, författad av Ann-Charlotte Ståhlnors berg. analyseras hur ett till könsneutralt regelverk det för social-
synes försäkringarna i samband med olika tidsanvändning för könen ger olika
ekonomiskt utfall.
Denna första bilaga har haft som ambition att lyfta fram en analysram
föra fram frågor kring kvinnors roll i ekonomin och jämställdheten och att
i kommande långtidsutredningar bör bli föremål för fördjupad analys. som Det är vår förhoppning att den är början på en kontinuerlig uppföljning av
jämställdhetsfrågor inom långstidsutredningarnas ram.
Lund ijuni 1990
Christina Jonung Inga Persson
Bilaga 23 s. 8bisorxö asnvzxöiäsbafi
:lissüzräemm: mm atsxrxøxgnhxbmruábjrgnâimami sibure mriäi mi 511962% tå ab aabau .dimbnmká mterrava :mb i noiasxráie disc Hm.axonrzivá :sibmiød imsaaäåiii näm :iso tunnt-ad zadbllmzmäiAuatl ntsfiam smsianátzb anmâüe usb vs ba; göñ åwzsiuaváq namdbuäáatnäl Jâmzåüázirnzze23mm ;w men -iioq-Aeurxvgunrgølsv23nsgrxirznnoätu den nágnåliasviz: sñeimwønoáacanänzfin a xntnmöbad :bo eyisna :en Iämmäâ n: ma: sfabñfmo wbxäâlé suis - -ad :raiiåv .gnitåaaarru znzaisdbåliâtzmäáwäIgábizmsâ .snwtsgninbamrzyzhixgrfñi imguizbnäüiá aüziwdsszinggioxfåädmnâ bam rzahmudzö knän ,rmbuie i 2:321 3351132252:11:12enn xaCl .iauärimsa i n9gninbn1§vrzsetmr1 16 salubwsd m vsgniiafryxruabiiigxá i nsnöi :mail-amnmediøltäiamêi wayåazm swracxni vs . :stadig mn vits n; hzmehöl .mzxöl 11951:wish agibrxäxzviätjâ Iåiaái-Xnsgsikái av vs; -udbiläsemiü w: ;dans 163:names: rssmäns ,noemsq 33111:bo gnurloü. min mkv-ai :bo nkm nsiisøm nügtüniøtvxöiaxadwg: annah rváñisu :szolzsáäib rimma: unsliñriuöä saáeimonraia enormt: :m: anüm J53 I22413I|32,tlu;4' 5:232:Sunmn i .imbmmo räv tfmni astma hsquslbwêñns 1ög ann-stab sbnsüü 3G .rzssb :snusa: aawonoqqsw .naimmvsåä nahnlx rbo han zmmzai :x-buzz us hata ,gszin-arzävnsebh allåriauri sxznave ve;gnmiöawabnx: abzrsággrzins aâi nivå rico anäm i sabnsowd esbiöøini :ab älska .smsbssaniua ahah euätzü áq -hifsm :axzoiusñü-nnA vs bzsushö ,wish sibrm :tab l .grá-:smniávnsabiz axon -ltsiüoe 161:ab xxavisgân slsxlusnanöa iii.: im md esmâglsrvs;.gwé w asmge man 133nsrröä iö gninbnävxmebu sim bom bnsdrrøsa i smagnizüliáaxm -- - .nam :Åaárñønoáa cwsørxzfdsns mm213 MM ns noiridtryz; maa fier "Iññ agaäid saa-rd cause nsmábhäiømiái 130 nêmonmta i lim mos-mary :gm-valmgåii mini 5161 ns .m0 .23518528ösquünöi 165%HzmawöHd iüd 1agninbawsuzbilggnmabnsmnxbi i moi vs gnizxüöiqqu gihautximod m3êq nsâyöd :ä mb m: gninqqodwöä :m :ä BG
.mm :asus-gmrsbaxruabxzzgzzélmoni wogâüawdbulâxanxiái
099 inui i bang
rmaauøq ggn gnimol snizarzá
Bilaga 23 s. 9Del I
Hushållsproduktion, marknadsproduktion
och jämställdhet
av
Christina Jonung och Inga Persson
Nationalekonomiska institutionen Lunds universitet
Bilaga 23 s. 11Innehållsförteckning
| 1 Inledning | 13 |
| Långtidsutredningarna och kvinnors roll i ekonomin | 13 |
| Bilagans uppläggning | 14 |
. . . . . .
| Att mäta och värdera hushållsproduktion | 15 |
| 2 Hushållens tidsanvändning | 19 |
| En teoriram | 19 |
. . . . . . . . . . . . . . . . . Marknadsproduktion och hushållsproduktion mot ökad interak-
tion 22
. . . . . .
3 Hur utnyttjas mäns och kvinnors resurser 25
Tidsfördelningen mellan marknads- och hushâllssektor 26 Utnyttjandet av kvinnors resurser på arbetsmarknaden Utnyttjandet av tid utanför marknaden 42
4 Det ekonomiska utfallet för kvinnor
Betydelsen av ett familje- och livscykelperspektiv Inkomster från marknadsarbete
. . lnkomstöverföringar via familjen Inkomster via den offentliga sektorn
5 Utvecklingens drivkrafter
Bilaga 23 s. 11Jämställdhetspolitiken Empiriska forskningsresultat Jämställdheten på 1990-talet
Referenser 83
1 Inledning
Bilaga 23 s. 13Långtidsutredningarna och kvinnors roll i ekonomin
l de tidigare långtidsutredningarna har kvinnornas roll och ställning i
ekonomin aldrig belysts på ett ingående och sammanhängande sätt. Det
finns emellertid rad skäl som motiverar denna studies tillkomst och
en anknytning till LU 90. Sådana skäl återfinns redan i de uppgifter som av
tradition tilldelats långtidsutredningarna. Till deras centrala uppgifter hör
att belysa raruiavanivändningzln i ekonomin och olika framtida alternativ
därvidlag samt att studera måluppfyllelsen i ekonomin och hur denna kan
väntas påverkas av olika ekonomisk-politiska åtgärder.
En av de största förändringarna i resursanvändning i ekonomin som ägt
rum under de senaste decennierna är överflyttningen av kvinnors produk-
tionsinsatser från produktion utanför marknaden hushållsproduktion till
marknadsarbete Det rör sig här om en mycket omfattande .vamhä/Åsorga-
ni.saI0ri.sk förändring, vilken inte kan undgå att ha konsekvenser även för
Vi vill särskilt tacka den typ av analyser och diskussioner av den ekonomiska utvecklingen och
Katinka Hort sommedutformningen av ekonomisk politik som traditionellt utförs inom långtids- verkat i projektet
som utredningarnas forskningsassistentoch
ram.
på ett utomordentligt sätt
Under de senaste decennierna harjämsvä/ldhet mellan kvinnor och män
bistått ossmed framtagtillkommit ett viktigt samhällsmål. Alla politiska partier har idag ning och bearbetningav
som
och på sina partiprogram Eduards statistik. Vi tackar också ökadjämställdhet mellan kvinnor män
Jeanie Peterssonför 1988. 1988 antog riksdagen femårig handlingsplan för det framtida
en snabbutskrift avtabeller.
Regeringens proposition 1987/88: 105. Även AndersBergkvist och Jörjämställdhetsarbetet om
genNorén för datorhjälp den exakta definitionen av jämställdhetsmålet kan variera, är det uppen-
och Clas Rydenstam. bart att jämställdheten mellan kvinnor och män påverkas såväl av den SCBför hjälp med
upp-
ekonomiska utvecklingen utformningen olika ekono- gifter om hushällsarbetct. allmänna som av av
Persson-Tanimura l98l. Produktionen utanför misk-politiska och andra åtgärder Jonung
marknaden har getts en Mot denna bakgrund behöver den ekonomiska utvecklingen och olika
rad olika beteckningar. ekonomisk-politiska alternativ granskas också med avseende på verk- såsomiekc-marknadsar-
bete.hemarbcte.egenarningarna på jämställdheten och inte enbart vad gäller t.ex. verkningarna
bete. obeskattatarbete. på ekonomisk tillväxt. samhällsekonomisk balans och traditionella fördel- Vi
informell sektor. etc. ningsmål Jonung Persson-Tanimura 1987 och Persson 1990. Eventuel- kommer häratt använda
termen hushållsproduk-
målkonllikter mellan jämställdhet och andra mål behöver också belysas.
tion hushållsarbete om- Först då får medborgarna, kvinnor såväl som män, tillfredsställande un- växlande medtermen
avvägningar och beslut. ieke-marknadsprodukderlag för sina
tion icke-marknadsarbe-
Ytterligare skäl för en studie som inriktar sig på kvinnors ekonomiska för betecknaden
te att roll återfinns i vissa frågor som väntas bli aktuella under l990-talet och produktionsverksamhct
somde svenskahushållen som därför diskuteras i LU 90. Det rör sig bl.a. om hur vården och
utför utanför arbetsmark-
barn, sjuka och äldre skall organiseras i ett framtida samhälle naden. omsorgen av
Bilaga 23 s. 14där nästan alla vuxna, kvinnor såväl som män, tillhör arbetskraften. Hur skall arbetsfördelningen mellan offentlig och privat sektor och mellan marknadsproducerad och icke-marknadsproducerad omsorg då seut Hur skall den finansieras Skall ersättning utgå även för omsorg som produceras av hushållen och i så fall enligt vilka ersättningsprinciper Vilka arbetskraftsresurser finns att tillgå för marknadsproducerad omsorg då kvinnornas förvärvsfrekvenser ökat så att det inte längre finns stora reserver att utnyttja Eller blir alternativet åter ökat omvårdnadsarbete för främst kvinnor avlönat eller oavlönat utanför marknaden En rad frågor och resursallokeringsproblem som kan väntas ha stor betydelse för utvecklingen av jämställdheten mellan kvinnor och män blir således aktuella under 1990-talet.
Bilagans uppläggning
Långtidsutredningarna analyserar traditionellt enbart utvecklingen av Inarknadsprodukl/Jnen i den svenska ekonomin. Utgångspunkten i denna bilaga är att produktion som bidrar till välfärdsutvecklingen också äger rum utanför arbetsmarknaden. Denna utförs av såväl män som kvinnor, men kvinnor har hittills stått för merparten. En uppskattning av kvinnors bidrag till ekonomin och Förståelse för de avvägningar främst kvinnor, men även hushållet som helhet, gör i sin tidsanvändning kräver att analysen även tar hänsyn till hushållsproduktionen.
Denna bilaga har två syften. Det ena är att belysa de Förändringar i användningen av mäns och kvinnors resurser och arbetsfördelningen mellan könen som skett under det senaste kvartsseklet. Dessa förskjutningar är bl.a. nära sammankopplade med de samhällsorganisatoriska förändringar som skett i produktionen av vård och omsorg. Det andra syftet är att belysa de konsekvenser förändringar i tidsanvändning haft för den ekonomiska jämställdheten mellan män och kvinnor. Parallellt med förändringar i resursanvändning och produktionsformer har förändringar skett i sättet att ersätta eller finansiera olika verksamheter, bl. a. genom skattefrnansiering eller utbyggnad av socialförsäkringar. Detta får konsekvenser för såväl tidsanvändning som dess ekonomiska utfall.
l fokus för vår jämställdhetsanalys står arbetsfördelningen mellan män och kvinnor och de konsekvenser denna får för utbildning, yrken, löner och inkomster. Med den analysram använder se kapitel 2 ser arbetsfördelningen som nära förbunden med skillnader i utbildning, yrke och ekonomiska förhållanden, även om diskriminering också spelar en roll. Det innebär inte att strävan efter automatiskt bör inriktas på att män och kvinnor skall vara lika fördelade på alla samhällsområden eller att kvinnor nödvändigtvis bör göra samma val som män avseende arbetets omfattning och inriktning. Samma val, t.ex. av yrke, kan ge olika konsekvenser, både avseende utfall i form av marknadsinkomster och i form av transfereringar, för män och kvinnor, om livssituationen i övrigt är olika. Vår analys framhäver bl.a. att det med nuvarande arbetsfördelning i hemmet kan vara fullständigt rationellt för kvinnor att söka sig till andra yrkesområden än män.
Bilaga 23 s. 15Bilagan är upplagd på följande sätt. Efter att kort ha redovisat de metoder som finns att uppskatta hushållsproduktionens värde för att komplettera beräkningar av bruttonationalprodukt och tillväxt övergår till en analys av hushållens tidsanvändning. Ramen för denna analys är de ekonomiska modellerna för hushållens tidsallokering, vilka presenteras i kapitel två. Utvecklingen av hushållens tidsanvändning såväl mellan marknadssektor och hushållssektor, som inom respektive sektor under de senaste decennierna beskrivs i kapitel tre. Det ekonomiska resultatet för kvinnor och män av deras tidsanvändning på olika verksamheter bestäms
de institutionella förhållanden som styr fordelningssystemen inom faav miljen, marknaden och den offentliga sektorn. Förändringar i utfallet av dessa system diskuteras i kapitel fyra. Kapitel fem sammanfattar och diskuterar de mekanismer som bidragit till utvecklingen och det inflytande som den ekonomiska politikens utformning kan tänkas ha haft. Här diskuteras även den utveckling och de problem som kan väntas under 1990-
talet.
Genom att i denna studie granska den nuvarande situationen vad gäller arbetsfördelningen mellan könen och mellan marknads- och ickemarknadsproduktion samt dess konsekvenser för den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män hoppas kunna bidra till att analyserna av 1990-talets avvägningsproblem blir bättre och mer rättvisande.
Att mäta och värdera hushållsproduktion
l långtidsutredningarna utgör beräkningar och analyser av den framtida ekonomiska tillväxten, såsom den mäts av bruttonationalprodukten, och dess fördelning på olika sektorer centrala moment. Men välfárdsutvecklingen för medborgarna bestäms inte enbart av utvecklingen av marknadsproduktionen. En stor del vår tid ägnas åt aktiviteter utanför 7SeKrantz 1987, s.
av
79- 80och Goldschmidtmarknaden som bidrar till välfärden. Tidsbudgetdata från t.ex. HUS-
Clermont 1982, s. 54. undersökningen se Floods och Klevmarkens studie i denna bilaga visar Skattningarna baserades
enligt enligt begränsad definition icke-marknadsarbete, på data från folkräkatt även en av
ningarna och den metod vilken inkluderar hushållsarbete disk, städning m. m., underhåll, repa-
somanvändesvar att ta rationer samt aktiv barnomsorg så ägnar de svenska hushållen ca fyra antalet hemmaboende
för varje fem timmar mark- kvinnor över 15år utan timmar icke-marknadsarbete de ägnar åt
angivet yrke multiplinadsarbete. Mätt med detta mått svarar således icke-marknadsarbetet för ceratmed den
genom-
45 % produktionsaktiviteterna i den svenska ekonomin. Bruttonatio- snittliga årslönen för ca av
hembiträden plus antalet nalproduktmåttet skulle behöva justeras upp, eller kompletteras med ett
hemmaboendekvinnor separat mått på hushållsproduktionen, för att ge en mer rättvisande bild av över 15år som uppgavs
samhällets totala produktion och tjänster. arbeta ijordbruket det svenska av varor
gånger0,5 hälften av de-
Att BNP-måttet på marknadsproduktionen kan behöva kompletteras tid
ras antogsägnas med ett mått på hushållsproduktionen diskuterades redan i samband med jordbruksarbete multi-
plicerat medhembiträutarbetandet av de första svenska nationalräkenskaperna. Beräkningar av
deslönen. Enligt denna hushållsproduktionens värde för perioden 1861- 1930 gjordes också, men skattningsmetod uppgick det beslutades sådana beräkningar inte skulle ingå i nationalräkenska- det oavlönade hushållsar-
att
betettill ca 15%av natioperna Senare har skattningar av den svenska hushållsproduktionens vär-
nalprodukten under den dc gjorts av Hegeland 1975 och Krantz 1987. Krantz redovisar skatt- studeradeperioden.
Bilaga 23 s. 16ningar för åren 1800- 1980 med i princip samma metod som den som användes i skattningarna på 1930-talet. l dessa inräknas endast arbete som utförs av heltidshemarbetande kvinnor. Det hushållsarbete som utförs av yrkesarbetande kvinnor utanför jordbruket och av män beaktas inte.
Under senare år har hushållsproduktionen och metoder att skatta den åter uppmärksammats i den internationella litteraturen, bl. a. som resultatet av forskningen kring kvinnors ekonomiska ställning se Ferber Birnbaum 1980, Goldschmidt-Clermont 1982, Chadeau 1985, Schettkat 1985 och Eisner 1988. Ett flertal metoder för att skatta dess omfattning och värde har därvid diskuterats, tillämpats och jämförts
l de traditionella nationalräkenskaperna används i huvudsak två värderingsmetoder. För varor och tjänster som är marknadsprissatta värderas produktionen som producerad kvantitet output gånger pris. Värderingen görs således oberoende av insatsfaktorerna inputs och därmed kan också produktiviteten mätas. För marknadsprissatta varor, som ex. offentligt producerade tjänster, värderas produktionen istället utifrån kostnaderna för insatsfaktorerna inputs. Lönekostnaderna dominerar därvid och är ibland de enda som tas med, men i princip bör även kapitalersättning inkluderas.
Problemen vid värderingen av hushållsproduktionen är att såväl produkternas som insatsfaktoremas marknadspris inte finns att tillgå. Vidare har man oftast inte heller tillgång till tillfredsställande data om produktions- eller insatsvolymer. De olika skattningsmetoderna för hushållsproduktionen bygger på att man först söker skatta output- eller inputvolymer samt därpå söker finna lämpliga approximationer till "marknadspriser" att värdera dessa volymer tillf Vanligast är att man väljer att utgå från insatssidan oftast bara tidsinsatserna i hushållsproduktionenf Den första frågan gäller vilka aktiviteter som skall hänföras till hushållsproduktion. l nästa steg uppkommer frågan om hur tidsinsatserna skall värderas.
Flera olika metoder att tillskriva priser har använts och metoderna ger ganska skilda resultat. l princip har två ansatser utnyttjats, dels en alternativkostnadsansats. dels en marknadskostnadsansats. l alternativkostnadsansatsen använder man sig av utebliven lön wage forgone för den person som utför hushållsarbetet. Det innebär att det skattade värdet av en viss tidsinsats i hushållsproduktionen kommer att skilja sig åt beroende på vem som utför hushållsarbetet: Kirurgens disktid åsätts ett 3För Översikter högre värde än förskollärarens. Metoden baseras på antagandet att indivise Goldschmidt-Clermont derna har möjlighet att fördela och de facto fördelar sin tid rationellt 1982 och Chadeau mellan marknadsarbete och hushållsarbete. Hushållsproduktionen kom- 1985. 4Se den ingåendediskus- mer då endast att utföras om värdet av det producerade är minst lika högt sionen i Goldschmidt- individens marginalintäkt på marknaden hans/hennes lön efter som Clermont 1982. skatt. 5 HUS-undersökningar-l
l marknadskostnadsansatsen görs värderingen istället utifrån de kostnanafinns också dataom de svenskahushållens reala der hushållet undgår genom att självt ägna tid åt hushållsarbete. Man har tillgångar i form av kapidärvid använt sig av den lön marknadslönen som hushållet skulle behöva talvaror. bilar. varaktiga dvs. data betala för att anställa en eller flera personer att i hemmet utföra de varor etc.. som ger enbild av det realka- aktuella hushållsaktiviteterna, antingen generell hushållshjälp eller flera
en pital somdesvenskahusspecialiserade på de olika aktiviteterna kokerska, trädgårdsmästare, barnhållen kan använda sigav i hushållsproduktionen. skötare etc.. Efterhand som marknadslöner för dylika personer blivit
Bilaga 23 s. 17svårare att fastställa genom att de minskat drastiskt i antal, har man istället använt sig av lönerna för personer vilka såsom anställda i företag utför likartade arbetsuppgifter som de som ingår i hushållsarbetet.
Det visar sig att olika skattningsmetoder ger mycket varierande resultat. De flesta av de skattningar som gjorts för industriländerna ger värden på hushállsproduktionen som ligger inom intervallet 25-40°/0 av BNP Goldschmidt-Clermont 1982, s. 4.
En stor del av hushållsproduktionen utförs av kvinnor som oavlönat arbete. En uppskattning av värdet av denna produktion, oberoende av om hushållsarbetet utförs av män eller kvinnor, kan vara en metod att komplettera långtidsutredningarnas bedömningar av tillväxt och produktivitet. Några försök till skattningar av hushållsproduktionens värde och bidrag till bruttonationalprodukten utförs emellertid inte i denna studie. Istället har valt att lägga fokus på hushållens tidsanvändning, på en diskussion av de faktorer som styr denna och på de konsekvenser tidsanvändningen får för män, kvinnor och jämställdheten i samhället.
2- 10-0723.LU 90.Bil 23
Bilaga 23 s. 18. V L
hittas:- mte;Lkastats å ziuüeiââfmáwâilyansââtämm mm hm man.
Vssegnfsg2:35:31inâatáiäüfymüiüütäiiia mmenmmma$§áéma%s§zxâshâ:mm-
éukákáaâiä ;økiártmühâüm V.måsta inwimaxymr
samä-:aäápár-;üäâçer-gfággaggágmsww" L V L
VÅ
sêzauâuânsârbaaáaáaáiaágsnsâwâwx-áâaeáø
A
V
gåltáåiä%fåêsâfäkêiáigeååsräáäâamt;
2¶Hushållens
Bilaga 23 s. 19tidsanvändning
En teoriram
l princip och ur den nationalekonomiska teorins synvinkel är hushållsarbe-
te inte fundamentalt annorlunda än arbete på marknaden. Arbetets ut-
formning och förläggning är en organisationsfråga, där valet organisa-
av tionsform kan variera över tiden och mellan olika ekonomierf Man kan
rentav se produktionen utanför marknaden hushållsproduktionen
- som det primära. Där sker den produktion som omvandlar till
resurser välfärd för hushållen. Marknadsarbete är bara ett medel att skaffa insats-
till denna produktion " Att sedet pådetta sätt varor En mer fullständig analys av produktionsak-
verkar ligganärmaretilltiviteterna i ekonomin bör således omfatta utvecklingen och resursutnytt- hands för ekonomiska
jandet inom såväl marknads- som hushållsproduktionen samt eventuella historiker och utveck-
lingsekonomerän för de förskjutningar dem emellan. En lämplig utgångspunkt utgör därvid hushål-
ekonomer somsysslar lens tidsanvändning, vilken på ett naturligt sätt ger ett heltäckande med industriländernas
mer perspektiv och binder hushållens marknads- och icke-marknads- ekonomier. Förmodligen
samman
beror dettajust påatt den aktiviteter. En analys av hushållens tidsanvändning kan i sin tur baseras
industriella revolutionen på den s. tidsallokeringsteorin och den s. nya hushållsekonomin, vilka innebaren kraftig speci-
utvecklats ekonomen Gary Becker Becker 1965. aliseringoch uppdelning
av
mellan hushållsarbete
I tidsallokeringsteorin ses tillgången på tid som den övergripande res- och marknadsarbete.
triktionen för individens valalternativ. Den tid individen ägnar olika 7Sediskussionenav
Gary Beckersmodell aktiviteter måste rymmas inom hans/hennes tidsrestriktion, samtidigt som
nedan. Detta får givetvis på sedvanligt sätt utgifterna för köp av varor och tjänster måste rymmas inte tolkas
som att proinom hans/hennes inkomstrestriktion. Vad gäller individens tidsanvänd- duktiviteten, tillväxten
etc. i marknadsprodukning frångick Becker ekonomernas traditionella analytiska uppdelning i
tionen inte skulle vara enbart marknadsarbete och fritid. Istället antog han att tiden kan använ- helt centrala för medbor-
das dels till marknadsarbete, dels till kombineras med marknadsprodu- garnasvälfärd.
att
3Avgränsningen mellan cerade varor och tjänster i en rad olika aktiviteter såsom hushållsproduk- fri-
hushållsarbeteoch tion av olika slag, investeringar humankapital utbildning etc., fritidsak- tidsaktiviteter är svåratt
göra. Ett sätt är att definitiviteter osv.. Alla dessa aktiviteter resulterar, direkt eller indirekt, i att
era hushållsarbetesom individens välfärd påverkas. Marknadsarbete ger inkomster som kan an- sådanaaktiviteter för vil-
vändas för att köpa och tjänster. Dessa och tjänster kan kamankan lejaannan ar-
varor varor
betskraft eller köpa markindividen utnyttja och kombinera med tid ägnad hushållsarbete för att
nadssubstitut för produkpå såsätt framställa och tillgång till slutprodukter ex. rena kläder, god ten, medanfritidsaktivi-
och vård ökar hans/hennes välfärd. Marknadsproduce- teter avserverksamheter mat, omsorg som
där individens egentidsrade och/eller hemproducerade varor och tjänster kan vidare kombineras insats är nödvändig för
med tid till fritidsaktiviteter som på likartat sätt ökar individens välfärd att han/hon skall kunna
tillgodogöra sigen väl- Investeringar i humankapital ger kostnader för individen medan de pågår,
fárdsökning se Gronau genom att man då måste avsätta viss tid som annars kunde ägnats åt l977.
Bilaga 23 s. 20marknadsarbete, hushållsproduktion eller fritidsaktiviteter. Detta kompenseras emellertid av att investeringarna kan bidra till att höja individens produktivitet i marknadsarbete, hushållsproduktion och/eller fritidsaktiviteter och därmed ge ökad välfärd i framtiden.
Individen i ett en-personshushåll behöver fatta beslut om hur mycket tid som skall ägnas åt marknadsarbete för en inkomst som kan betala marknadsproducerade varor och tjänster och om hur mycket tid som skall läggas på hushållsproduktion. fritidsaktiviteter och investeringar i humankapital. Avgörande för besluten kan väntas vara hans/hennes preferenser för olika slutprodukter. möjligheter att förvärva inkomster genom marknadsarbete, avkastning på investeringar i humankapital och produktivitet i aktiviteter utanför marknaden. Förekomsten av barn är en faktor som ökar produktiviteten av den tid man ägnar åt icke-marknadsarbete.
För att belysa skillnader i mäns och kvinnors fördelning av sin tid behöver teorin om tidsallokering kombineras med teorin om arbetsfördelning. Det är bl.a. detta som görs i den nya hushållsekonomin. Redan Adam Smith visade att arbetsfördelning, specialisering och byte av varor och tjänster kan ge produktivitetsvinster så att alla berörda parter kan få det bättre. Ekonomers analyser av arbetsfördelningen mellan könen, dvs. av skillnader i mäns och kvinnors tidsallokering, utgör en tillämpning av detta.
I den nya hushâllsekonomin sesfamiljen eller hushållet som en enhet, vilken gemensamt försöker maximera sin välfärd. Med tidsallokeringsteorin som utgångspunkt betraktas familjen som en produktionsenhet, ett litet företag, som producerar de varor och tjänster som slutligen bidrar till familjens välfärd. För hushållets produktion behövs dels tid, dels varor köpta på marknaden för inkomster förtjänade i marknadsarbete se Figur 2.1. Den möjliga produktionen är begränsad, dels genom att hushållsmedlemmarna har begränsad tid att dela mellan olika aktiviteter, dels genom att inkomstmöjligheterna är begränsade genom tidsrestriktionen och genom den marknadslön man kan erhålla. Hushållet står inför problemet att
Figur 2.1 Hushållsproduktion
Input Output
KAPITALrealkapital såsom hushållsmaskiner etc.;humankapital
HUSHÅLLS-
g
INSATSVARORt.ex. halv PRODUK. PRODUCERADE
fabrikatinköptapåmarknaden T|oN$TEKN|K VARORocg-i
TJÄNSTER
/
TIDSINSATSERfrån olika
familjemedlemmar
Bilaga 23 s. 21fördela de olika medlemmarnas tid mellan olika aktiviteter på ett sätt som maximerar familjens välfärd.
l ett två-personers eller fler-personers hushåll finns möjligheter till specialisering såatt ex. en person ägnar sig huvudsakligen åt hushållsarbete och den andra koncentrerar sig på marknadsarbete, l en del aktiviteter är makarnas tid komplement, dvs. bådas tid behövs, men i andra kan familjemedlemmarna substituera sin tid för varandra. Likaledes finns det möjlighet att ersätta tidsåtgång i hushållsproduktion med marknadsvaror. Den tidsfördelning som hushållet bestämmer sig for kan väntas bero på hushållsmedlemmarnas förtjänstmöjligheter på marknaden, deras avkastning på investeringar i humankapital, deras produktivitet i olika aktiviteter utanför marknaden, substitutionsmöjligheterna mellan mannens och kvinnans tid och substitutionsmöjligheterna mellan tid och marknadsvaror i hushållsproduktionen och, slutligen, familjens preferenser eller smak för olika slutprodukter.
l sådana aktiviteter där familjemedlemmarnas tid kan ersätta varandra kan hushållet göra välfárdsvinster genom specialisering om familjemedlemmarnas förtjänstmöjligheter på marknaden och/eller produktivitet i hushållsarbete skiljer sig åt. Den som kan erhålla högst lön på marknaden ägnar sig troligen huvudsakligen åt marknadsarbete, medan den som har högst produktivitet i hushållsarbete tar huvudansvaret för detta. Om samma person är mest produktiv i båda verksamheterna kan arbetsfördelningen väntas bero på var han/hon är relativt sett mest överlägsen. På samma sätt kan specialiseringen på olika sysslor inom hushållsproduktionen väntas ske.
Hushållsmodellen säger således att specialisering inom familjen kan löna sig. Men den säger naturligtvis inte att det alltid bör falla ett visst kön att ta ansvar för hushållsarbetet och på det andra att svara för marknadsarbetet. Hushållsmodellen förklarar bara arbetsfördelningen mellan könen givet att det finns vissa skillnader mellan mäns och kvinnors produktivitet i olika aktiviteter. Den har däremot inga förklaringar att ge till varj/öt de aktuella produktivitetsskillnaderna existerar. Förklaringen till dessa skillnader får sökas på annat håll Förklaringar som ofta brukar framhävas är den långa tradition av uppdelning i manliga och kvinnliga arbetsuppgifter som finns och den upplärning till hög produktivitet i respektive aktiviteter som förmedlas till pojkar och flickor under deras uppväxttid, den specialisering till hög produktivitet i arbete med hem och barn som uppstår för kvinnor i samband med barnafödandet och den tidigaste vården av barnen samt sämre inkomstutsikter för kvinnor på arbetsmarknaden. Ekonomer förnekar alltså inte att tradition, attityder, socialisation etc. kan vara förklaringar till den existerande arbetsfördelningen mellan könen framhåller sin analys att dessa faktorers ° l Blaug l980 kritiseras
men genom
den nya hushållsekonoinverkan kan via effekter på mäns och kvinnors relativa produktivitet i
minjust för att den inte olika aktiviteter. Om så är fallet innebär det att åtgärder som direkt söker lederfram till klara testpåverka mäns och kvinnors produktivitet i olika sysselsättningar bör resul- bara hypoteserom den
inte kompletteras med ad tera i en ändrad arbetsfördelning.
hoc antaganden. ex. om
Ytterligare en förklaring till att kvinnors och mäns avkastning av mark- att produktivitetsskillna-
derna mellan hushållsnadsarbete kan skilja sig åt är förekomsten av diskriminering vid lönesätt-
medlcmmarna serut på ning eller anställning. Diskrimineringen ger då upphov till onda cirklar visst sätt.
ett
Bilaga 23 s. 22genom att den förstärker de tendenser till arbetsdelning och specialisering som finns.
Det Beckers tidsallokeringsmodell och hushållsmodell framhäver är att individernas och hushållens allokering av tid mellan marknadsproduktion och hushållsproduktion samt mellan olika typer av hushållsproduktion kan väntas påverkas av en rad ekonomiska bestämningsfaktorer såsom relativa priser, relativa produktiviteter, substitutionsmöjligheter mellan olika individers tid, substitutionsmöjligheter mellan tid och marknadsproducerade varor och tjänster, substitutionsmöjligheter mellan marknadsproducerade och hushållsproducerade varor och tjänster osv.. Förändring-
i sådana bestämningsfaktorer, vare sig de beror på politiska ingripanden ar eller återspeglar andra typer av förändringar i ekonomin, kan således väntas effekter på hushållens tidsallokering och därmed t.ex. på den ekonomiska utvecklingen sådan den mäts av bruttonationalprodukten. I kapitel 3 studeras förskjutningar av detta slag i de svenska hushållens tidsanvändning under de senaste decennierna.
Modellen har kritiserats for att den ser hushållet som en enhet som arbetar för att maximera sin gemensamma välfärd. I verkligheten består hushållen av individer med egna mål och preferenser som kan vara motstridiga. Modellen döljer då att individernas handlande är resultatet av Förhandlingar och beroende av maktbalans och förhandlingsstyrka. Som alla modeller är hushållsmodellen en förenkling av verkligheten. Dess förklaringsvärde får prövas mot verkligheten och jämföras med andra ansatser, t.ex. spelteori eller förhandlingsmodeller. samhällsutvecklingen kan ha lett till att förklaringsvärdet av de senare modellerna ökat. När skilsmässofrekvensen stiger och sannolikheten att ett hushåll upplöses ökar kommer sannolikt individuella mål att väga allt tyngre i förhållande till de Resultatet blir ökade inslag av förhandlingar mellan
gemensamma. parterna. Kvinnornas utträde på arbetsmarknaden kan också ha ändrat styrkeförhållandena i sådana förhandlingar inom äktenskapet.
Marknadsproduktion och hushållsproduktion mot
ökad interaktion
Den utvidgning av den ekonomiska teorin som tidsallokerings- och hushållsmodellen representerar har gett bättre möjligheter att analysera det arbete som sker utanför marknaden och interaktionen mellan marknadsarbete och hushållsarbete. Fortfarande gäller emellertid att ekonomer i sin analys oftast ägnar sig endast marknadsproduktionen. l de fall då hushållssektorn och marknadssektorn fungerar oberoende av varandra kan resultaten ändå bli korrekta. l många fall kan dock den ensidiga inriktningen på marknadsproduktionen leda till missbedömningar genom att man förbiser eller utelämnar viktiga effekter på hushållsproduktionen av den ekonomiska utvecklingen eller av ekonomisk-politiska åtgärder. Eftersom kvinnorna står för en så stor del av icke-marknadsproduktionen leder detta till att det ofta ärjust kvinnornas produktiva insatser och bidrag till välfärden som försummas i den ekonomiska analysen, till att kvinnors
Bilaga 23 s. 23Figur 2.2 Faktorer bakom ökat beroendemellan marknadsproduktion och hushållsproduktion
Män Kvinnor
z/ørä
Marknadsproduktion Hushållsproduktion
Män Kvinnor Män kvinnor
i Hushållspmduktim
Marknadsproduktion
" Nära SUbStitUt Offentligt ingripande som
M ti" hushålls- behandlar marknads- och
i
produktion hushållsarbete olika
ekonomiska handlande missförstås och till att ofullständigheten i analysen ger resultat som är särskilt allvarliga urjämställdhetsperspektiv.
Det finns flera skäl till att ofullständigheten i ekonomiska analyser som inte konsekvent tar hänsyn till effekterna på både marknadssektorn och hushållssektorn förändringar i ekonomiska variabler efterhand kommit
av att framstå som alltmer markant se Figur 2.2. Ett första skäl är att kvinnornas utträde på arbetsmarknaden och den i viss mån förändrade arbetsfördelningen mellan könen inneburit att en allt större andel av arbetskraften kommit att använda sin tid till både marknadsarbete och hushållsarbete istället för att främst vara specialiserade till endera. Så länge män och kvinnor i huvudsak arbetade inom var sitt område var det
Bilaga 23 s. 24troligen mindre missvisande att i analyser av marknadssektorn bortse från återverkningar på hushållsproduktionen. De två sektorerna skötte då sina respektive resursfördelnings- och tidsallokeringsproblem förhållandevis oberoende av varandra. Idag får förändringar i ex. löner, relativa priser, socialförsäkringssystem, skattesystem eller andra ekonomisk-politiska åtgärder mer omedelbara effekter på hushållens tidsfördelning och produktionsinriktning.
Ett andra skäl är att kvinnornas utträde på arbetsmarknaden inneburit att en stor mängd produktion med mycket nära substitut i hushållsproduktionen illustrerande exempel kan vara barnomsorg, Skolmåltider, åldringsvård lyfts över till marknaden. Beroendet mellan de båda sektorerna är större mer utbytbara de varor som produceras i de två sektorerna är i konsumtionen och mindre produktivitetsskillnaderna är mellan de två sektorerna. Beroendeförhållandet mellan hushållsproduktion och marknadsproduktion har sannolikt förstärkts även av detta skäl.
Ett tredje skäl är att fått fler och mer omfattande system av offentliga ingripanden som skapat en olika behandling av marknadsarbete och ickemarknadsarbete. Exempel är skattesystem, socialförsäkringssystem, subventioner till marknadsproducerade tjänster, t.ex. barnomsorg, vilka alternativt skulle kunna produceras av hushållen själva osv.. Detta medför att valet mellan att förlägga sitt arbete till marknaden eller till hemmet, eller valet av produktionsform för olika varor och tjänster inte längre blir neutralt, dvs. bestämt enbart av var det sker samhällsekonomiskt elfektivast. Ändringar i politiska åtgärder kan då snabbt förändra hushållens bedömning av lämplig tidsallokering. Analyser av offentliga ingripanden bör uppmärksamma både effekterna på marknadsproduktionen och på hushållsproduktionen om de ekonomiska konsekvenserna skall kunna bedömas rätt. En försummelse på denna punkt kan få särskilt allvarliga konsekvenser ur jämställdhetsperspektiv. Den ekonomiska politiken, dvs. stabiliseringspolitiken, skattepolitiken, socialförsäkringspolitiken, näringspolitiken etc. utformas i allmänhet utifrån andra överväganden än jämställdhetsaspekter. Samtidigt kommer de ofta att få skilda konsekvenser för kvinnor och män, bl. a. beroende på att kvinnors och mäns andel av produktionen inom hushålls- och marknadssektorn skiljer sig åt.
3¶Hur utnyttjas mäns och kvinnors
Bilaga 23 s. 25resurser
Den teoretiska utgångspunkten För denna studie är att kvinnor och män Fördelar sin tid på olika aktiviteter på det sätt som maximerar deras välfärd. Såväl tid använd på marknaden som tid använd i verksamheter utanför marknaden, i denna studie benämnt hushållssektorn, bidrar till familjens och individernas välFárd. Tidens förläggning och utformningen av olika aktiviteter är en organisationsfråga. Sättet att organisera aktiviteterna, och därmed tidsFördelningen, beror på var och hur den sker effektivast ur individens eller hushållets synvinkel. Detta påverkas teknisk
av och ekonomisk utveckling och av politiska åtgärder.
De senaste decennierna har inneburit stora Förändringar i mäns och kvinnors Fördelning sin tid. Ännu För 25 år sedan rådde omfattande
av en specialisering mellan män och kvinnor, så att männen huvudsakligen arbetade på arbetsmarknaden med betalt Förvärvsarbete och kvinnorna huvudsakligen i hemmet med obetalt omsorgsarbete. Det gällde i särskilt hög grad Föräldrar med små barn.
Dagens situation är annorlunda. Förvärvsarbete självklar del av
är en den vuxna kvinnans liv, även under perioder då barnen är små. Männen Förlägger en allt större del av sin tid till verksamheter utanFör arbetsmarknaden. Män och kvinnor bidrar båda, om än i olika utsträckning, till hushållens inkomster och i hushållsarbetet. Samtidigt har det skett Förskjutningar i tidsanvändningen mellan män och kvinnor även inom marknadssektorn och hushållssektorn.
Syftet med detta kapitel är att ge en övergripande empirisk beskrivning av de Förändringar i mäns och kvinnors Fördelning av sin tid som ägt rum under det senaste kvartsseklet. Analysen sker på aggregerad nivå med bearbetningar av i huvudsak arbetskraftsundersökningarna. Avsikten är att illustrera de överFöringar av mäns och kvinnors tidsresurser som skett mellan olika verksamheter. I Första hand analyserar hur män och kvinnor som grupp Förändrat Fördelningen av sin tid mellan marknadssektor och hushållssektor. I andra hand belyser Fördelningen av mäns och kvinnors tid inom marknadssektorn. Vilka verksamheter har tagit emot de ökade kvinnliga tidsresurserna respektive lämnat ifrån sig mäns resurser l tredje hand illustrerar så långt möjligt tidsFördelningen och Förändringarna i denna inom hushållssektorn. Hur Fördelas den tid män och kvinnor inte Förvärvsarbetar på andra aktiviteter
Bilaga 23 s. 26Tidsfördelningen mellan marknads- och hushållssektor
För illustrera Förändringarna i Fördelningen av tid mellan marknadsatt och hushållssektor utnyttjar vi tre mått grundade på arbetskraftsundersök-
ningarna.
Antalet i arbetskraften/befolkningen relativa arbetskraftstalet personer Årsmedeltalen För det relativa arbetskraftstalet anger hur stor andel av
befolkningen under genomsnittlig vecka innehar Förvärvsarbete som en eller har sökt arbete. Utvecklingen detta tal ger en bild av Förändringarav i andelen den kvinnliga och manliga befolkningen som har en na av anknytning till både marknads- och hushållssektor. Det är det mått som
vanligen används För att illustrera kvinnornas utträde på arbetsmarkna-
den.
i/örvärvsarbete/be/blkningen relativa förvärsarbetsta- Antal personer
Iet° Personer finns i arbetskraften kan vara arbetslösa eller frånvarande som från sitt arbete hela veckan på grund av sjukdom, semester eller tjänstle-
dighet. Den faktiska Förändringen i antalet personer verksamma i mark-
nads- eller hushållsproduktion mäts därför bättre av andelen av befolk-
ningen faktiskt utfört något Förvärvsarbete under en genomsnittlig som vecka.
Antal faktiskt förvärvsarbetade timmar/befolkningen relativa timar-
betstalet" Vi är i första hand intresserade överföringen av mäns och kvinnors av mellan sektorerna i form faktiska antalet timmar i förvärvsarresurser av bete respektive utanför marknadssektorn. Förändringar i den lagstadgade
arbetstiden, i korttidsfrånvaro från Förvärvsarbetet kortare än en vecka
° Vår benämning. Denna och i den tid i arbetskraften väljer att Förvärvsarbeta gör att personer andel benämnsibland ändringar i antalet i arbete inte återspeglar de Förändringar som närvarotalet se personer ex. Vi och kvinnor ägnar åt Förvärvsarbete. Överföringen Björklund m.fl. l989. skett i den tid män av vill inte använda denna mellan hushållssektor och marknadssektor kan mäns och kvinnors resurser benämningav två skäl. sammanfattas i det mått Förändringar i antalet timmar som män För det Förstager den in- som anger trycket avatt det normala och kvinnor faktiskt finns i Förvärvsarbete en genomsnittlig vecka. beteendetär att ägnasig Den aggregerade tidsanvändningen ger en bild av hur män och kvinnor åt marknadsarbete.Samtidigt Förvärvs- kollektiv Fördelar sina tidsresurser mellan marknadssektor och hussomman som arbetar är man dock från- hållssektor. Den givetvis ingen bild hur ett enskilt hushåll Fördelar ger av varandefrån en annan sin tid. Mäns och kvinnors tidsanvändning varierar beroende på om de är sektor. hushållssektorn. Dessutomkan måttet samboende eller ensamstående, har barn eller inte, är hög- eller lågutbildamed dennabenämning Vi särskilt intresserade de tidsöverföringar skett de m. m. är av som genom lat misstolkaseftersom ändrad arbetsfördelning i hushållen och begränsar därför ofta redovisett merväletablerat mått. en frånvarotalet. angeran- ningen till den vuxna befolkningen 20-64 år. delenfrånvarande från Förvärvsarbeteti Förhållandetill antalet sysselochalltså har Relativa arbetskraftstalet satta en annan basånvårt mått. där Från 1963 till 1988 steg det relativa arbetskraftstalet För kvinnor i åldern basenär befolkningen. benämning. 20-64 år från 54 till 85% och ligger nu bara fem procentenheter under " Vår
Bilaga 23 s. 27männens som är 90 %. Se Tabell Männens arbetskraftstal har samtidigt fallit något. huvudsakligen beroende på minskat förvärvsdeltagande bland de yngre och äldre i arbetskraften.
Tabell 3.1 Relativa arbetskraftstal och relativa lörvärvsarbetstal. 20-64 år. 1963- 1988
| Relativa | Relativa |
| arbetskraftstal | förvärvsarbetstal |
| Är män kvinnor kvinnor med män kvinnor kvinnor med | barn 0-6 år barn 0-6 år |
| 1963 93.2 54.0 37.9 | 84.9 46.8 34.2 |
| 1968 91.3 56.7 41.8 | 80.5 48.3 30.4 |
| I973 89.9 63.9 53.8 | 77.5 52.5 39.1 |
| 1978 90.6 73.5 68.7 | 75.9 58.5 48.7 |
| 1983 90.2 80.6 82.0 | 75.4 62.8 54.0 |
| 1988 90.0 84.7 85.8 | 76.3 64.1 55.2 |
Källa."Arbetskraftsundersökningarna.
Utflödet till arbetsmarknaden har varierat något mellan de tre decennierna. Kvinnorna stod för hela nettotillskottet av antalet personer i arbetskraften under såväl 1960- som 1970-talet och för den övervägande delen även i åldersgrupperna 20- 64 år. Under 1960-talet ökade antalet kvinnor på arbetsmarknaden i huvudsak beroende på tillväxt av befolkningen i förvärvsaktiv ålder. Se Tabell 3.2 Benägenheten att förvärvsarbeta, mätt med relativa arbetskraftstalet, varierade under 1960-talets början över konjunkturcykeln. Sedan 1967 har det relativa ärbetskraftstalet för kvin-
stadigt klättrat uppåt. Ökningen i antalet kvinnor i arbetskraften nor under de senaste två decennierna har i huvudsak berott på en ökad benägenhet att förvärvsarbeta bland kvinnor.
Tabell 3.2 Befolkningens ocharbetskraftensstorlek. 20-64 år, 1963-1988
Befolkningen Arbetskraften miljoner miljoner
År män kvinnor kvinnor med män kvinnor kvinnor med
barn 0-6 år barn 0-6 år l 1987skeddeen om-
läggningav arbetskrafts- 1963 2,22 2.20 0,50 2.06 1.19 19 undersökningarna. Den- 1968 2.33 2,30 naomläggningmedför att
0,59 2.13 1.30 0,24 1973 2.39 2.34 0.58 2,15 uppgifterna för 1988inte
1,49 0,31 1978 2.40 2.35 0.56 2.17 1,73 0.38 ärheltjämförbara med ti- 1983 2.41 2,37 0.50 2,18 1,91 0,41 digare år. Enligt ett PM 1988 2.47 2,41 0,50 2,22 2.04 0.43 från SCBsavdelning för
arbetsmarknadsstatistik Källa: Arbetskraftsundersökningarna. 1987uppskattadesom-
läggningengeen ökning av kvinnors relativa ar- Även den snabba ökningen småbarnsmödrarnas Förvärvsintensitet betskraftstal med av ca 0.70/0.av totala antalet
tog sin början 1968. Denna utveckling präglade särskilt l970-talet. Som
arbetstimmar med ca exempel kan nämnas att under perioden 1973-78, då det relativa arbets- 2%. i arbete
av personer kraftstalet för denna ökade mest, tillfördes arbetsmarknaden med ca0.5%. Uppgifter-
grupp som
nai textenöverskattar såytterligare 235 000 kvinnor i åldern 20-64 år varav 30% var mödrar med
ledesförändringarna melförskolebarn. lan 1983och 1988något.
Bilaga 23 s. 28De relativa arbetskraftstalen för kvinnor har fortsatt att öka under 1980-
i långsammare takt. Kvinnorna står fortfarande för merparten talet men
inte längre för hela nettotillflödet till arbetskraften. Småbarnsmödrarmen
andel tillflödet är numera lägre än deras andel av arbetskraften. nas av
Totalt sett tillfördes arbetsmarknaden ytterligare ca 1 miljon personer i åldern 20-64 år mellan 1963 och 1988. Av dessa var 84% kvinnor.
Vi kan således tillbaka på 20 års oavbruten, ökad benägenhet att delta
se i arbetskraften för kvinnor. Att ha ett arbete på arbetsmarknaden är idag näst intill lika vanligt för kvinnor för män. Kvinnor väljer inte längre
som antingen hemarbete eller marknadsarbete. De har liksom männen en förankring i båda sektorerna. Valet gäller, som skall se, istället hur stor omfattning marknadsarbetet skall ha.
Kvinnors förvärvsdeltagande har traditionellt varierat med åldern, då denna är förbunden med giftermål och barnafödande. 1Sverige före 1960 och i länder med lågt förvärvsdeltagande uppvisar förvärvsdeltagandet efter ålder topp i 20-25 årsåldern med fallande nivåer därefter. Figur
en 3.1 visar förvärvsdeltagande efter ålder enligt arbetskraftsundersökningar-
1963 88. Kurvorna for 1963 73 visar det M-mönster med två toppar, na - -
fore de barnafödande åren och en efter, som är typiskt för ekonomier en med gifta kvinnor som återinträder i arbetskraften efter avbrott i förvärvsverksamheten då barnen är små. Förskjutningen uppåt i kurvorna visar att alla åldersgrupper utom de allra yngsta har ökat sitt deltagande på arbetsmarknaden. Ökningen tar först fart för kvinnor över 35 år. Tillväxten i de
åldrarna sker efter 1968. 1978 hade nedgången i förvärvsarbete i yngre 25-35-årsåldern nästan försvunnit. 1988 är andelen kvinnor som i någon grad förvärvsarbetar ungefär densamma, ca 90 %, i åldern 25 55 år.
-
Figur 3.1 Relativaarbetskraftstal för kvinnor i olika åldersgrupper1963-88
Procent 100
Är 90
39 I 1963
131968 70
O :L978 eo
k 1983 SO 1988
30 l i l 1 l l i l | u 16-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64
Åldersgxupper
Bilaga 23 s. 29Figur 3.2 Relativa arbetskraftstal för män i olika åldersgrupper1963-88
Procent 100
I 1953
D 1968
-A1983
50 1988
30 . l l l i l l l I
I
16-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 5054 55-59
Aldexsgruppez
Mönstret för kvinnornas relativa arbetskraftstal efter ålder liknar därmed alltmer männens, vilket framgår av Figur 3.2. Männens mönster är i stort detsamma idag som för 25 år sedan, med undantag för de yngsta och äldsta åldersgrupperna. En liten avvikelse från männens mönster kvarstår i det att kvinnornas förvärvsfrekvens kulminerar i något högre åldersgrupper än männens. Just i detta avseende finns en svag tendens hos männen att närma sig kvinnornas mönster. Från att tidigare ha kulminerat i åldersgrupperna 30-34 år når det manliga forvärvsdeltagandet sin höjd-
nu punkt först i åldersgruppen 35-39 år. För kvinnorna förvärvsfrekven-
var sen högst för 40-44 åringarna 1988.
Figur 3.2 bygger på tvärsnittsdata, dvs. data som beskriver förvärvsdeltagandet för olika åldersgrupper ett visst år. Kurvornas utseende är resultatet av flera generationers arbetsmarknadsbeteende och beskriver inte erfarenheterna för någon viss generation kvinnor. Samma data som ovan kan dock användas för att ge en översiktlig bild också av olika kohorters erfarenheter genom att utnyttja att respektive femårsgrupp är fem år äldre i arbetskraftsundersökningen fem år senare.
Figur 3.3 illustrerar förvärvsdeltagandets utveckling för kvinnor i olika ålderskohorter. Varje kohort har befunnit sig på arbetsmarknaden i större utsträckning än den föregående. Ärskullarna födda i mitten och slutet på 1940-talet var de första som sökte kombinera barn och förvärvsarbete och samtidigt verka i både hushälls- och marknadssektor. De yngsta årskullarna visar inga tecken på avbrott i förvärvsverksamheten i barnafödande åldrar. Det förhärskande mönstret är att fördela sin tid mellan båda sektorerna under hela Iivscykeln.
Den beskrivna utvecklingen har medfört att arbetskraftens sammansättning genomgått markanta förändringar under efterkrigstiden. Inte bara andelen kvinnor i arbetskraften har ändrats utan också de förvärvsarbe-
Bilaga 23 s. 30Figur 3.3 Relativa arbetskraftstal lör kvinnor i olika kohorter 1963-88 Procent 100 Födelseår
I1928-32
01938-42
O 1943-47
A194a-52
A1953-s7
X 1958-62
K 1963-67 40 --
30 l 1 l l l 4 15 19 2024 25-29 3034 3539 40-44 45-49 50-54
Åldersgrupper
tande kvinnornas bakgrund. Ännu på 1950-talet den typiska
var yrkeskvinnan ogift och obunden familj och barn att fullfölja sina yrkes-
av ambitioner. Därefter skedde en ökning av andelen gifta och så småningom även andelen kvinnor med barn och av andelen kvinnor med allt yngre
av barn.
Vid 1970-talets slut minst 60% kvinnorna i arbetskraften gifta
var av eller samboende, cirka 45% hade barn under 17 år och 20% barn under 7 år. Under 1980-talet har dessa andelar legat nära nog stabilt, snarast har andelen kvinnor med ansvar för barn minskat. Nära hälften av kvinnorna på dagens arbetsmarknad arbetar således under villkor där de delar sitt
mellan yrkesarbete och familj. För den överväldigande majoengagemang
de inte har denna arbetssituation idag, att de redan riteten gäller, även om har förvärvsarbetat eller under sin yrkesverksamma period kommer att förvärvsarbete under sådana villkor.
jörvärvsarbetszalet Relati va Beskrivningen utvecklingen kvinnors relativa arbetskraftstal
ovan av av kan intrycket att kvinnor numera alltmer liknar männen i sitt
ge av arbetsmönster. Likaså har den legat till grund for uppfattningen att det är kvinnor stått för de stora förändringarna i arbetsmönster medan mäns
som arbetsengagemang föga ändrats. Iakttagelsen att både män och kvinnor
finns i arbetskraften säger emellertid föga om den tid man faktiskt numera lägger på förvärvsarbete. Man kan inneha ett arbete men vara frånva-
ner rande från detta, på grund semester eller tjänstledighet för vård av
ex. av barn. Olika arbeten har också mycket olika tidsmässig omfattning.
Kvinnor har gått in på arbetsmarknaden på helt andra villkor än män. Under den tid kvinnorna strömmat ut på arbetsmarknaden har såväl andelen frånvarande bland de förvärvsarbetande som deltidsarbetet ökat kraftigt. De relativa arbetskraftstalen då en missvisande bild av för-
ger
Bilaga 23 s. 31skjutningen av kvinnors arbete från hushållssektorn till arbetsmarknaden.
Under 1970-talet utvidgades rätten att vara frånvarande från arbetet på flera sätt. Föräldraledigheten förlängdes i flera etapper från 6 till 12 månader med varierande regler och ersättning. Rätten till obetald ledighet för vård av barn utvidgades också. Möjlighet till ledighet för studier infördes. Den allmänna semestern förlängdes från 4 till 5 veckor 1978. Sammantaget ledde dessa förändringar till kraftiga ökningar av andelen frånvarande från förvärvsarbetet för alla grupper, men särskilt bland kvinnor med småbarn. Samtidigt utgjorde de utvidgade möjligheterna till förvärvsfrånvaro förutsättningen för att dessa kvinnor skulle förbli i arbetskraften och behålla sin anknytning till arbetsmarknaden istället för att helt lämna den.
Under 1980-talet har frånvaron från förvärvsarbetet, mätt i AKU-termer. dvs. frånvaro längre än en vecka, upphört att öka. Några nya ledighetsreformer tillkom inte förrän l989 då föräldraledigheten utvidgades till 12 fullt betalda månader samt tre månader med garantibelopp. Arbetskraftens sammansättning med avseende på kvinnor med barn i olika åldrar har inte heller ändrats. Beroende på det ökade antalet födda barn sedan 1983 har dock frånvaron bland kvinnor i åldern 25-34 år fortsatt att stiga. En genomsnittlig vecka är inte mindre än var tredje kvinna i arbetskraften med barn under 7 år frånvarande från arbetet en hel vecka enligt arbetskraftsundersökningarna 1988.
Om syftet är att en bild av i vad mån kvinnor och män faktiskt förvärvsarbetar under en genomsnittlig vecka så redovisas detta bättre av andelen ar befolkningen som faktiskt befunnit sig iförvärvsarbete. Se Tabell 3.1. Siffrorna över andelen i förvärvsarbete visar att överflyttningen av kvinnors arbete från hem till arbetsmarknad varit långt ifrån så stor som de relativa arbetskraftstalen ger sken av. En genomsnittlig vecka ägnar
Figur 3.4 Relativa förvärvsarbetstalför kvinnor i olika åldersgrupper1963-88
Procent 80
I 1963
El 1968
-1973
t 1983
30 --
2O i i
x l 16719 2024 25r34 35-44 4554 55764
Bilaga 23 s. 32nästan hälften av alla småbarnsmammor hela veckan åt annat än förvärvsarbete sannolikt huvudsakligen åt sina barn. Skillnaden i förvärvsarbete
gentemot männen blir också betydligt större när jämför andelen i arbete. Bland männen med barn under 7 år var 84 i arbete 1988. Vård av barn svarar för 21 °/0av den totala frånvaron bland kvinnor, men endast för 3% av männens förvärvsfrånvaro.
Ålderskurvorna över de relativa förvärsarbetstalen uppvisar ett helt annat mönster än det för de relativa arbetskraftstalen. Se Figur 3.4. Efter uppgången efter skolåldern ligger de på en platå i åldern 20-34 år för att först därefter stiga. Ålderskurvan 1988 för de relativa förvärvsarbetstalen påminner starkt om den för de relativa arbetskraftstalen 1973 och 1978.
Männens ålderskurva över de relativa förvärvsarbetstalen har däremot ungefär samma mönster som för de relativa arbetskraftstalen, vilket framgår av Figur 3.5. Andelen i arbete har dock sjunkit betydligt över tiden.
En del av ökningen av kvinnors relativa arbetskraftstal beror således på att kvinnor som i tidigare generationer fick, och i andra länder fortfarande i stor utsträckning får, lämna arbetsmarknaden för att föda och vårda barn, idag kan behålla sin anställning ta tjänstledigt. Även dessa
men om kvinnor är hemma för att ta hand om sina barn är deras livssituation ur individuellt perspektiv dock klart annorlunda än för tidigare generationer. De har ett förvärvsarbete att återvända till när hemarbetsperioden är över och deras hemarbetsperioder är kortare. Ur resursallokeringssynpunkt kan dock konstatera att en stor del av den produktion som tidigare ägde rum utanför arbetsmarknaden fortfarande äger rum där. Särskilt gäller detta kvinnor i barnafödande och barnafostrande åldrar. En annan fråga, som belyses i kapitel är att finansieringen av hemarbetsperioderna idag delvis sker på ett annat sätt än tidigare.
Figur 3.5 Relativa lörvärvsarbetstalför män i olika åldersgrupper1963-88
Procent
- 1963 U 1968 - 1973
1978 A 1983
25-34 35-44 45-54 55-64
Bilaga 23 s. 33Relati va timarbetstalet
En aspekt på marknadsarbetet gäller arbetstiden. Ökningen av
annan kvinnors sysselsättning under 1960- och 1970-talen kom huvudsakligen till stånd genom en ökning av det s. deltidsarbetet. Enligt arbetskraftsundersökningarna är deltidsarbetande personer som vanligen förvärvsarbetar kortare tid än 35 timmar. Under perioden 1970- 1980 utgjordes 75 °/0av sysselsättningstillväxten bland kvinnor av deltidsarbete. Andelen deltidsarbetande bland de sysselsatta kvinnorna växte brant, från 38 1970 till 47 °/0 1982 då den nådde sitt maximum Sundström 1987 a, 1987 b.
Om syftet är att studera överföringen av mäns och kvinnors tidsresurser mellan hushållssektor och marknadssektor bör man följa uppgifterna över ,faktiskt arbezad tid. De fångar den sammanlagda effekten av förändringar i förvärvsdeltagande, frånvaro och arbetstider. Hur återspeglas då kvinnors och mäns ändrade förvärvsmönster i det antal timmar som respektive kön ägnar åt marknadsarbete Detta kan beräknas genom att den totala arbetsvolymen av faktiskt arbetade timmar för respektive kön relateras till befolkningen.
Tabell 3.3 redovisar antalet arbetade timmar för kvinnor i olika åldrar och Tabell 3.4 redovisar motsvarande för män. Låt först studera hela
oss gruppen 20- 64 år. Av tabell 3.3 framgår att den stora ökningen av antalet kvinnor på arbetsmarknaden sedan 1963 resulterat i en ökning av det antal timmar kvinnor i genomsnitt ägnar åt marknadsarbete med 6 timmar
ca per vecka, eller 7,5 40 timmars arbetsveckor per år. Ungefär hälften av denna ökning har tillkommit enbart under 1980-talet. Under 1960-talet uppvägdes i stort sett det ökade förvärvsdeltagandet bland kvinnor av de kortare arbetstiderna och den ökade frånvaron från arbetet. Ingen reell resursöverföring skedde. Under 1970-talet blev nettoresultatet endast en ökning av tiden på arbetsmarknaden med tre timmar per person och vecka, trots den mycket kraftiga ökningen i antalet kvinnor på arbetsmarknaden som redovisats ovan.
Tabell 3.3 Relativa timarbetstalet: Antal arbetadetimmar perkvinna i befolkningen i olika åldersgrupper1963 1988
- Ålder 1963 1968 1973 1978 1983 1988 1995 1963-88
16-19 22,2 17,3 14,1 14,3 11,0 11,4 10,6 -10,8 20-24 22,6 20,0 19,3 20,5 20,7 22,6 23,2 0,0
- 25-34 16,2 15,4 16,3 18,0 19,4 21,3 22,2 + 5,1 35-44 16,6 16,8 18,3 20,1 22,5 25,2 28,5 + 8,6 45-54 17,0 16,8 18,7 20,7 22,7 25,4 29,6 + 8,4 55-64 12,1 11,9 11,6 12,4 13,8 15,7 19,1 + 3,6
"Deltidsarbete" i en 20-64 16,4 sektorinnebär vanligen
15,9 16,6 18,0 19,8 22,2 24,0 + 5,9
att personengör en mer
omfattande arbetsinsatsi l prognos
en annansektor. Vi före- Källa: Egnaberäkningar baseradepå arbetskraftsundersökningar. tala förvärvs-
drar att om
arbete avolika omfatt-
ning. Begreppenheltids-
och deltidsarbetehar för-
Männen har i genomsnitt överfört 8 timmar per vecka, eller 10 ar- lorat sin innebörd takti betsveckor år från marknadsarbete till verksamhet. Överföring- med att flexibiliteten i ar-
per annan
betstider ökat och att en från marknads- till hushållssektor ägde rum under 1960- och 1970-
frånvaron från arbetetav talen. Under 1980-ta1et har strömmen vänt för männen och marknadsar- olika skäl ökat.
3-10-0723.LU 90.Bil 23
Bilaga 23 s. 34Tabell 3.4 Relativa timarbetstalet: Antal arbetadetimmar per man i befolkningen i olika åldersgrupper1963- 1988 Ålder 1963 1968 1973 1978 1983 1988 1995 1963-88
16-19 23.5 19.6 15.7 15,0 11.5 12.0 11,2 -11,5 20-24 33.4 27.8 25,3 25,2 25,3 27.0 27.9 4 4
- 25-34 40.8 37,4 33.8 32,6 31,7 33,3 35.4 75
- 35-44 42.4 38.8 35,4 34.4 34,7 35.8 39.0 6,6
- 45-54 42.1 37.9 34.9 33.8 33,8 34,8 37,8 7 3
- 55-64 36.7 33.8 29.2 25,8 24,4 24,2 26,3 12 5
- 20-64 39,6 35,7 32,3 31,0 30,7 31,9 32,7 7 7
a prognos Källa: Egnaberäkningar baseradepå arbetskraftsundersökningarna.
betet ökar åter. Ökningen är dock från 31 timmar 1983 till 32 timmar
svag, fem år senare.
I motsats till den konventionella bilden är Förändringarna i arbetsutbud för männen minst lika stora, om inte större än för kvinnorna. Genom förkortad arbetstid och förlängd semester, men även minskat förvärvsdeltagande i de yngre och äldre áldersklasserna har männens arbetsinsatser på arbetsmarknaden minskat med nästan en fjärdedel. Ur resursallokeringsperspektiv har männen som grupp genomfört den största förändringen i sin tidsanvändning.
Tabellerna 3.3 och 3.4 liksom Figur 3.6 och Figur 7 visar också antal timmar i förvärvsarbete efter ålder. Kvinnornas åldersprofil för antal arbetade timmar har tvâ toppar en i 20-24 årsâldern och i 45-54
- en årsåldern. Antalet förvärvsarbetade timmar har ökat i alla åldersgrupper över 24 år. De största ökningarna har skett i åldrarna 35-54 8
år där ca tim per vecka har överförts från hushållssektor till marknadssektor. De kraftigaste förändringarna har skett under l980-talet.
Figur 3.6 Relativa timarbetstal för kvinnor i olika åldersgrupper1963-88
Antal timmarper vecka 30.00
I 1963
E1958
- 1973
t 1983
I V V 16-19 20-24 25-34 35-44 415-54 55-64
Åldexsgruppex
Bilaga 23 s. 35Figur 3.7 Relativa timarbetstal lör män i olika åldersgrupper1963-88 Antal timmar per vecka 50.00 45.00 40.00 35.00 I 1953
Clwsa 30.00
v 1973 25.00
01978 20.00 A 1983 15.00 1988
5.00 0.00 . 1 1 i e
1619 2024 25-34 35-44 45454 55-64
Åldersgrupp
Männens förvärvsarbete har minskat i alla åldrar, men mest i de äldsta och yngsta åldersgrupperna. l medelåldern ligger minskningarna omkring 7 timmar och motsvarar ungefär ökningarna i kvinnornas förvärvsarbete. 1980-talets utveckling är annorlunda. Antal arbetade timmar ökar i alla åldersgrupper utom den allra äldsta.
Tabellerna 3.3 och 3.4 visar att 1980-talets mönster avviker markant från tidigare decenniers. Under detta decennium har såväl män som kvinnor överfort tid från hushållsproduktion till marknadsproduktion. Medan de tidigare decennierna karaktäriserats av en sysselsättningsökning i termer av personer har 1980-talet karaktäriserats av en sysselsättningsökning i antalet arbetade timmar.
Resultatet för hela befolkningen sammantaget framgår av Figur 3.8. 1988 är antalet timmar i marknadsarbete per person i befolkningen i åldrarna 35 54 högre än 1963. Det har också skett en stark omfördelning
av tiden på arbetsmarknaden över livscykeln. Insatserna på arbetsmarknaden har fått en koncentration till mellanåldrarna 35-54 år.
1 tabell 3.3 och tabell 3.4 redovisas också en prognos grundad på långtidsutredningens arbetsutbudsprognoser. Dessa förutsäger ytterligare ökningar i marknadsarbetet under 1990-talet, för kvinnor såväl som män. Kvinnor väntas 1995 i genomsnitt ha överfört ca två timmar och män ca en timme till marknadsarbete jämfört med 1988. I huvudsak härrör dessa timmar från mellanåldrarna och koncentrationen av marknadsarbetet till dessa åldrar förstärks.
Bilaga 23 s. 36Figur 3.8 Relativa timarbetstal för befolkningen i olika åldersgrupper1963-88
Antal timmarpel vecka 35.00
7 1963
E1968
A 1983
l l lI
1 s 16-19 20-24 25-34 35-44 4554 55-64
Åldersgrupp
Kvinnors andel marknadsarbetet
av Kvinnors andel marknadsarbetet har ökat oberoende mått. Se Tabell
av av 3.5. Kvinnorna utgör idag nästan hälften av arbetskraften. En ännu snabbare Förändring har skett i kvinnornas andel av totala antalet arbetstim-
Som framgått beror detta i högre grad på att männens arbetstimmar mar. minskat än på att kvinnornas ökat. Omvänt har männen ökat sin andel av tiden utanför arbetsmarknaden även i de mest förvärvsaktiva åldrarna. Mätt med dessa mått har det skett en betydande utjämning i arbetsfördelningen mellan män och kvinnor.
Tabell 3.5 Kvinnorsandelavmarknadsarbetet.Procent.
| År | Arbets- kraften | Personer i arbete | Totala antalet arbetstimmar |
| 1963 | 36 | 35 | 29 |
| l968 | 37 | 37 | 30 |
| l973 | 41 | 40 | 33 |
| l978 | 44 | 43 | 36 |
| 1983 | 47 | 45 | 39 |
| 1988 | 48 | 46 | 4l |
| 1995 | 49 | 42 |
a prognos Källa: Egnaberäkningar baseradepåarbetskraftsundersökningarna.
Slutsatser
Vilka slutsatser kan dra ovanstående beskrivning För det Första,
av redovisningen och oklara sambandet mellan ändringar-
ovan av det svaga
Bilaga 23 s. 37na i kvinnornas relativa arbetskraftstal och ändringarna i den faktiska överföringen arbetstid till marknaden visar att de relativa arbetskrafts-
av talen i samband med ett kvinnligt förvärvsmönster ger en missvisande bild av arbetsutbudet och arbetsfördelningen mellan könen. Ett bättre mått på arbetsutbudet och olika gruppers tidsallokering är arbetstimmar per person i befolkningen.
För det andra, kvinnorna fördelar idag sin tid mellan arbete i hemmet och arbete på marknaden under hela livscykeln. Kvinnorna har inte lämnat hem- och barnansvaret utan bär det med sig ut på arbetsmarknaden. Vi har fortfarande ett förvärvsarbetsmönster för kvinnor som är anpassat till familj och barn även om ett sådant mönster idag tar sig uttryck i
barntjänstledighet och deltidsarbete istället för avbrott i förvärvsverksamheten.
För det tredje, männen har också förändrat fördelningen av sin tid mellan arbete och hushållsproduktion. Den tid män lyft över till fritid och obetalt arbete är i själva verket totalt sett mer omfattande än den tid kvinnorna flyttat till förvärvsarbete. I medelåldern är förändringen för männen något mindre. Den statistik har tyder inte på att männens tid utanför arbetsmarknaden är knuten till barnen på samma sätt som kvin-
Trots det har dock sannolikt de stora förändringarna i mäns nornas. förvärvsarbetstid varit en viktig förutsättning för kvinnornas ändrade arbetsmarknadsbeteende. Om inte annat har de ökat möjligheterna för gemensam fritid.
För det fjärde, utvecklingen under 1980-talet avviker klart från tidigare decennier. Båda parter ökade då sina arbetstider. Denna utveckling väntas fortsätta under l990-talet.
För det femte, fördelningen av arbetsinsatserna på marknaden över livstiden har förändrats kraftigt. En allt större andel av marknadsarbetet utförs i medelåldern. Förvärvsarbetet tar också i anspråk en allt större andel av den tillgängliga tiden för personer i denna ålder.
För det sjätte, en allt större del av arbetskraften använder sin tid till både marknadsarbete och hushållsproduktion. Detta innebär att beroendet mellan olika beslut i hushållssektor och marknadssektor bör ha ökat. Till detta bidrar att kvinnornas utträde på arbetsmarknaden inneburit att en stor mängd produktion med nära substitut i hemproduktionen t.ex.
barnomsorg lyfts över till marknaden.
-
Utnyttjandet av kvinnors resurser på arbetsmarknaden
Kvinnor och män har som framgick ovan genomfört omfattande omallokeringar av sin tid mellan arbete på marknaden och arbete i hushållssektorn. Hur ser det då ut vad gäller fördelningen av tid mellan olika verksamheter på marknaden Det finns inga studier som analyserar mäns och kvinnors fördelning av tid mellan olika områden. Analyser av arbetsmarknaden har istället fokuserats på kvinnors och mäns antalsmässiga fördelning på arbetsmarknaden. Denna kan studeras utifrån flera perspektiv: fördelningen över arbetsgivare privat, statlig, kommunal, egen företagare, över näringsgrenar, över yrken och över befattningsnivåer. Oberoende
Bilaga 23 s. 38av vilket perspektiv som tillämpas finner vi att kvinnor i genomsnitt lägger sin arbetstid inom helt andra områden än män. Arbetsdelningen mellan hem och arbetsmarknad har ersatts av en arbetsdelning inom arbetsmarknaden. Kvinnor har i mycket burit med sig sina traditionella uppgifter ut på arbetsmarknaden, de vårdar, undervisar och arbetar i olika serviceyrken.
Fördelningen efter sektor och näringsgren De kraftiga ökningarna i kvinnors förvärvsarbete har i stor utsträckning varit ett gensvar på en växande efterfrågan på kvinnlig arbetskraft. Expansionen i sysselsättningstillfállen under de senaste decennierna har kommit inom områden som sedan länge utgjort kvinnors verksamhetsfált, framförallt undervisning, sjukvård och socialvård i offentlig regi. Den offentliga sektorns betydelse för kvinnors sysselsättning har stadigt ökat. Sedan mitten av 1970-talet återfinns mer än hälften av de anställda kvinnorna i den offentliga sektorn. Den överväldigande delen av dessa har kommunerna som arbetsgivare. Nära 90% av kvinnornas sysselsättningsökning under de senaste två decennierna har tillkommit genom den kommunala expansionen.
Under l980-talet har den offentliga sektorns andel av totala antalet sysselsatta varit stabil. Utvecklingen ser i viss mån olika ut för män och kvinnor. Sedan 1982 har andelen av männen verksamma inom privat sektor ökat något. Antalet män inom offentlig sektor ligger stabilt eller minskar. Antalet kvinnor sysselsatta i kommunerna har däremot fortsatt att tillta kraftigt. Samtidigt har antalet kvinnor anställda i privat sektor, som låg på samma nivå 1982 som 1965, också uppvisat en kraftig ökning. Det samlade resultatet är att andelen av kvinnorna som är anställda i offentlig tjänst legat stabilt på ca 57% under hela l980-talet.
Den offentliga sektorns betydelse för kvinnors sysselsättning återspeglas också i fördelningen över näringsgrenar. Över hälften av kvinnorna 56% finns i den näringsgren som betecknas offentlig förvaltning och andra tjänster. Det är också detta område som uppvisat stora ökningar i antalet kvinnor. Mindre ökningar av antalet kvinnor skedde under l970-talets början inom verkstadsindustrin, från l970-talets mitt inom området samfárdsel, post och tele och under l980-talet inom bank- och försäkringsområdet.
Andelen kvinnor av totala antalet sysselsatta inom de olika näringsgrenarna beräknade på en aggregerad nivå har förhållit sig anmärkningsvärt stabil. Det enda område där kvinnorna starkt ökat sin andel är offentliga tjänster, såsom undervisning, sjukvård och socialvård, där tre fjärdedelar
de anställda är kvinnor. Även inom verkstadsindustrin och samfárdav nu sel, post och tele har kvinnoandelen ökat något. Inom bank- och försäkringsväsende som varit ett av de mest expansiva områdena på l980-talet har kvinnorna visserligen ökat i antal, men inte ökat sin andel.
Ur arbetskraftsundersökningarna är det möjligt att beräkna hur kvinnors och mäns faktiska arbetstimmar i förvärvsarbete fördelar sig över näringsgrenar och hur detta förändrats över tiden. Tabell 3.6 visar hur kvinnors och mäns faktiskt utförda arbetstimmar fördelade sig över nä-
Bilaga 23 s. 39Tabell 3.6 Antal faktiskt arbetadetimmar för kvinnor ochmänfördeladeöver näringsgrenar, 1963 och 1988
1963 1988
Relativ Fördelning Andel Relativ fördelning Andel
| män 1% | kvinnor kvinnor män °/0 | 1% °/0 | kvinnor kvinnor °/0 °/0 | |
| Jordbruk. skogsbruk m. m, | 17,3 | 9,3 19,0 | 7,3 | 2,4 18,4 |
| Gruvor- tillverknings | 37,6 | 2,3 21,1 | 30,5 | 14,2 23,6 |
industri m. m.
| därav Verkstadsindustri | 11,4 | 4,1 13,5 | 15,0 | 5,4 19,8 |
| Byggnadsindustri | 12,4 | 1,2 | 4,2 11,0 | 1,2 6,8 |
| Handel. restaurang. hotell | 12,3 | 24,2 46,3 | 14,5 | 1,5 42,1 |
| Samfárdsel. post. tele | 8,6 | 4,0 16,9 | 9,0 | 4,7 26,4 |
| Bank 0 försäkringsverksamh. | 2.8 | 4,7 42,8 | 8,6 | 8,2 39,7 |
Offentlig. förvaltning och andratjänster 9,0 33,5 61,9 19,1 54,5 66,3 därav offentlig förvaltning undervisn.. sjukv..socia1v. 7,7 24,5 72,1 13,1 48,3 71,7 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0
Källa: Egna beräkningar baseradepå arbetskraftsundersökningarna.
ringsgrenar 1963 och 1988 samt hur stor andel av dessa arbetstimmar
som utförts av kvinnor. Nära hälften av kvinnornas marknadsarbete utförs inom området offentlig förvaltning, undervisning, sjukvård och socialvård. Expansionen av antalet arbetstimmar i detta område täcker än
mer väl hela nettoexpansionen av kvinnors marknadsarbete. Kvinnornas andel av antalet timmar 66 °/0 är dock något lägre än deras andel antalet
av sysselsatta 75% beroende på kvinnors deltidsarbete. Männens marknadsarbete är mer spritt över näringsgrenarna, men nästan en tredjedel äger rum inom tillverkningsindustrin m.m.. Männen har minskat sitt marknadsarbete inom framförallt jord- och skogsbruk och tillverkningsindustri och också ökat det inom den offentliga förvaltningen
m. m.
Kvinnliga företagare Företagarverksamhet bland kvinnor har under 1980-talet rönt stark uppmärksamhet. Ett skäl till detta är det allmänt ökade intresset för företagande och näringsliv, men ett annat är att kvinnor stått för större delen av nyföretagandet under 1980-talet och kraftigt ökat sin andel bland egen företagarna. Enligt arbetskraftsundersökningarna ökade de kvinnliga företagarna med 94 000 från 1980 till 1986. Deras andel bland egenföretagarna ökade därmed från 24 till 32%. I arbetskraftsundersökningarna 1988 kan även företagare med aktiebolag räknas som egen företagare. Eftersom eget aktiebolag är så vanligt bland kvinnor är kvinnoandelen då endast 26 °/0. Totalt var de kvinnliga företagarna då 97 500.
En undersökning Sundin Holmquist, 1989 som grundar sig på Folkoch bostadsräkningen 1980 fann 64 420 kvinnor som egen företagare. De kvinnliga företagarna är således en stor grupp på arbetsmarknaden. Sundin och l-lolmquists undersökning visar att det finns en stor variation inom gruppen med avseende på bakgrund, motiv och inriktning av verk-
Bilaga 23 s. 40samheten. Generellt tycks dock gälla för kvinnlig företagarverksamhet, liksom för kvinnlig yrkesverksamhet i allmänhet, att den i mycket är anpassad till familjen. Kvinnliga Företagare är oftare än andra kvinnor gifta och har fler barn. Många har övergått direkt från hemarbete till egenföretagande och ser detta som en möjlighet att kombinera arbete och barn. Hälften är familjeföretagare, företagen är ofta små i omsättning och anställda och 30% är deltidsföretagare. Bildandet av företagen har ibland ett samband med svårigheter att en anställning på orten och att flytta.
Fördelningen efter yrke Den yrkesmässiga fördelningen av män och kvinnor är den som mest uppmärksammats i ekonomisk teori och empiri. För det första har styrkan och stabiliteten i yrkesfördelningen efter kön varit så stark att det i sig motiverat ett sökande efter orsaker och konsekvenser. För det andra har det visat sig att många andra skillnader mellan män och kvinnor, ex. vad gäller löner, arbetslöshet och frånvaro, sammanhänger med det yrke de befinner sig Det är emellertid inte klargjort huruvida yrket i sig bidrar till dessaskillnader eller om det finns gemensamma orsaker bakom olikheter-
beträffande såväl yrke som andra arbetsvillkor se analysen som redovina sasi Tabell 4.3. För det tredje är yrke av intresse vad gäller diskriminering på arbetsmarknaden. En metod att diskriminera är nämligen att förhindra eller försvåra inträdet för män och kvinnor på olika områden på arbetsmarknaden.
Det är välkända fakta att arbetsmarknaden är könsuppdelad på så sätt att l kvinnorna är koncentrerade till ett fåtal yrken och 2 arbetsmarknaden är uppdelad i manliga och kvinnliga yrken. Yrkesområden som rekryterat många kvinnor och i vilka kvinnorna är överrepresenterade är utbildningsarbete, sjukvårdsarbete, socialarbete, kontorsarbete och servicearbete. I folkräkningen 1985 fanns inte mindre än 42 °/0av kvinnorna inom de åtta vanligaste yrkena för kvinnor av totalt ca 320 yrken, nämligen kontorister, sjukvårdsbiträde, añärsbiträde, städare, barnsköterskor, hemvårdare, sekreterare och restaurangbiträden. l samtliga dessa utom affärsbiträden låg kvinnoandelen runt eller över 90%. Motsvarande starka koncentration finns inte bland männen se även Figur 4.6 som bygger på folkräkningen 1980.
Vad gäller yrken finns inte möjlighet som för näringsgrenar att i arbetskraftsundersökningarna hur antalet arbetstimmar fördelar sig. Utveck-
se lingen antalet sysselsatta ger dock en god bild av till vilka arbetsuppgif-
av ter kvinnorna överfört sin tid. Förändringar i yrkesklassificeringen 1985 Setidigare beskrivningar i Jonung 1983. gör det lämpligt i första hand jämföra åren 1983 och 1963. Ökningen
att av 1984och 1985.Seockså antalet sysselsatta inom området hälso- och sjukvårdsarbete yrkesområde Leiniö 1988för en analys såvälkönsmässig på två-siffersnivån i yrkesklassiñceringen motsvarade 33%, annat konav som etnisk yrkessegregering. torsarbete 25%. pedagogiskt arbete 16% och husligt arbete innehåller i En sådanstark koncen- bl.a. hemvårdare 16% nettoökningen i kvinnors sysselsättning under
av tration kan dock väckaen föreligger dessa tjugo år. undran om det systematiskaskillnader i Kvinnor har således i huvudsak överfört sin tid till marknaden för sättet att klassificera kvinnliga. Några arbete i uppgifter som redan tidigare betraktades som manliga och kvinnliga yrken. stora förändringar i arbetsfördelningen inom marknadsarbetet har inte
Bilaga 23 s. 41skett. Detta kan illustreras genom ett sammanfattande mått, ett segregeringsmått, som mäter graden av olikhet i mäns och kvinnors yrkesfördelning. Framställningen bygger på bearbetningar av folkräkningarna 1960- 80 för befolkningen i arbete halvtid eller mer, där stor omsorg lagts på att göra data jämförbara mellan åren. De kompletteras med beräkningar grundade på arbetskraftsundersökningarna 1963-88 för alla sysselsatta samt med beräkningar på 1985 års folkräkning.
Finns det några tendenser i riktning mot en ökad integrering av mäns och kvinnors arbetsmarknad Tabell 3.7 visar resultatet av beräkningar av segregeringsmått med lättförståelig tolkning. Måttet kan tolkas som den andel kvinnorna skulle behöva byta yrke för att kvinnorna skullefå
av som samma yrkesfördelning som männen alternativt den andel av männen som skulle behöva byta yrke för att männen skulle få samma yrkesfördelning som kvinnorna. Beräkningarna redovisas på såväl en- och två- som tre-siffersnivån i yrkesklassificeringen.
Tabell 3.7 Könssegregeringsindexenligt folkräkningarna och arbetskraftsundersökningarna 1960-88.
| År | FoB 1 | 2 | 3 | AKU 1 2 |
| 1960 | 49,2 | 66,8 | 74,5 |
| , | . | ||||
| 1970 | 44,5 | 61,3 | 70,6 | 46,0 | 66,2 |
| 1973 | 45,3 | 66,3 | |||
| 1975 | 43,6 | 59,3 | 69,5 | 43,8 | 64,4 |
| 197g | 43,4 | 61,9 | |||
| 1980 | 43,0 | 58,2 | 67,9 | 43,1 | 60,8 |
| 1983 | 42,3 | 60,7 | |||
| 1985 | 42,0 | 58,0 | - | - | - |
| 1985" | 40,0 | 52,9 | 65,02 | 44,2 | 61,8 |
| 19331 | 43,8 | 61,4 |
Standarden för yrkesklassificering NYK reviderades1985. SCB 1990 finns yrkesuppgifter för en-och två-silfersnivå enligt den tidigare klassificeringen. Uppgifterna i denna rad grundar sig på dessadata med tidigare år. b Beräkningargrundade på nya NYK.
Källa: Folkräkningarna och arbetskraftsundersökningarna,egnaberäkningar.
Beräkningarna visar att den svenska arbetsmarknaden är kraftigt segre-
gerad. 1960 skulle 75 °/0av den kvinnliga arbetskraften behövt byta yrke for
Måttet är förhållandeatt få männens fördelning. 1970 gällde detta 71 °/0, 1980 68% och 1985 vis känsligt för ändringar 65 °/0,Arbetsmarknaden framträder segregerad detaljerad i kategoriseringenav yr-
som mer mer ken ochjämförelser över
yrkesnivå man studerar siffrorna är högre på tre-siffersnivå än på en- tiden försvåras att
- av yrsiffersnivå. Sannolikt är arbetsmarknaden än uppdelad än vad kesklassificeringenhela
mer som
tiden ändrasi statistiken. framgår här även inom varje yrke i folkräkningarnas klassificering finns
- Genom sammanslagningmän och kvinnor på olika befattningsnivåer och i olika arbetsuppgifter. yrken där klara klas-
ar av
Oberoende vilken detaljnivå uppgifterna sificeringsändringar skett
av studerar och av om
har försökt görajämfökommer från folkräkningarna eller arbetskraftsundersökningarna med
relser över tiden såsäkra undantag av en-siffersnivån i arbetskraftsundersökningarna visar beräk- sommöjligt. 1985års
uppgifter är dock inte på ningarna en klar trend i riktning mot minskad segregering under 1960- och
sammasättjämförbara 1970-talen. 1980-talets utveckling är osäkrare att bedöma. 1985 infördes med tidigare år.
Bilaga 23 s. 42nordisk yrkesklassificering som försvårar jämförelser bakåt i tiden.
en ny
Även under denna period tycks dock segregeringen ha minskat enligt
folkräkningen, medan arbetskraftsundersökningarna inte visar på samma
positiva förändring. Det är också svårt att dra några klara slutsatser om
skillnader i förändringstakt mellan decennierna.
Är förändringarna att betrakta stora eller små Ett sätt att
som
perspektiv är att tänka igenom hur lång tid det skulle ta innan man når en
utjämning mäns och kvinnors yrkesfördelning med denna förändrings-
av takt Indexets minimivärde är motsvarande en exakt likadan Fördelning för män och kvinnor. Antag att accepterar en viss olikhet, motsvarande ungefär ett index på 20. l så fall skulle det ta ganska exakt hundra år innan
man når dit.
Är det så att segregeringen minskat genom att haft tillväxt av yrken
med relativt jämn fördelning av män och kvinnor Eller har män och
en
kvinnor ökat sina andelar inom det motsatta könets typiska yrken Studier
för 1960- och l970-talen visar att förändringar i yrkesstrukturen har upp-
vägt varandra och inte i större utsträckning bidragit till förändring i
någondera riktning segregeringen. Den minskning av segregeringen som
av
skett beror istället på att män gått in i kvinnornas yrken och kvinnorna i
männens. För 1980-talet finns ännu ingen motsvarande undersökning.
Sverige framställs ofta som ett land med mycket hög grad av segregering
jämfört med andra länder. Internationella jämförelser av yrkessegregering
är emellertid mycket svåra att göra, eftersom yrkesstatistiken och sättet att
klassificera yrken skiljer sig åt mellan länder och olika länder har olika
yrkesstruktur och olika stor andel kvinnor i arbetskraften. Studier av
OECD t.ex. OECD, 1988 visar att även på en starkt aggregerad nivå
visar de flesta industriländer en hög grad av segregering och har en övergri-
pande yrkesfördelning som påminner om den i Sverige. Sverige avviker på
denna nivå varken i positiv eller negativ riktning.
Komparativa undersökningar på mer detaljerad nivå ger dock visst stöd
för att segregeringen i Sverige snarare ligger något över än under den i
jämförbara länder se genomgången i Jonung 1984. Amerikanska under-
sökningar se t.ex. Beller 1984, Fuchs 1989 ger värden på segregerings-
index som ligger ca sex procentenheter under de svenska, och då beräkna-
Observeraatt beräk-
de på ett större antal yrken. Förändringstakten över tiden är ungefär ningarna endastavser segregeringinom arbets- densamma. marknaden. Hemarbete finns med somyrke, och den minskade segregering som skett ochi
Utnyttjandet tid utanför marknaden
kvinnor bytt av med att hemarbetemot förvärvsarbetebeaktasalltså inte. Ovan har beskrivit hur marknadsarbetets omfattning och fördelning i OECD 1988 re- mellan män och kvinnor utvecklats sedan mitten l960-talet. Utveck-
av dovisar ovanligt låga vär-
lingen har inneburit utjämning i bemärkelsen att kvinnor flyttat över den för Sverigeår 1985 en och 1986.Vi måstesätta tid utanför marknaden till marknadsarbete och män flyttat över tid från ett frågeteckenför dessa tid utanför arbetsmarknaden. Men utjämningen är
marknadsarbete till siffror då de delsvisar en
långtifrån fullständig fortfarande är det faktiska marknadsarbetet per orimligt stor förändring i förhållande till föregåen- person i förvärvsarbetande ålder i befolkningen mer omfattande för män de år, delsstarkt avviker
än för kvinnor. Skillnaderna mellan män och kvinnor i marknadsarbete från våraberäkningar för motsvarandeår. har sin spegelbild i skillnader i tidsinsatser mellan män och kvinnor i
Bilaga 23 s. 43hushållsarbete. Vidare gäller att det i aktiviteterna i hushållsproduktionen, liksom i aktiviteterna i marknadsproduktionen, råder viss arbetsfördel-
en ning mellan könen. I det följande skall vi med hjälp av olika datakällor söka belysa hur tiden utanför marknaden används svenska hushåll,
av vilka tidsinsatser som görs i hushållsproduktionen och hur dessa fördelas mellan olika aktiviteter och mellan kvinnor och män. De data utnyttjar som underlag för vår beskrivning härrör från arbetskraftsundersökningarna AKU, från en tidsanvändningsstudie utförd SCB SCB 1988 samt
av från den s. HUS-undersökningen. Data från den senare analyseras ingående i Floods och Klevmarkens bidrag till denna bilaga och här kommer bara att sammanfatta huvuddragen i den bild de ger av de svenska hushållens tidsanvändning i hushållsproduktionen.
Den tillgängliga tiden för hushållsproduktion Vad gäller hushållsproduktionen har inte på samma sätt som för marknadsproduktionen tillgång till data som möjliggör för oss att beskriva förändringarna över tiden i hushållsarbetets omfattning, inriktning och fördelning mellan könen. Istället kommer vi därför inledningsvis att med hjälp av data från arbetskraftsundersökningarna beskriva förändringarna över tiden i den tillgängliga tiden för hushållsproduktion för män och kvinnor i olika åldersgrupper. Vad gäller de faktiska tidsinsatserna i hushållsproduktionen är däremot i huvudsak hänvisade till att ge en bild av förhållandena vid en viss tidpunkt under ett visst år.°
Ovan har beskrivit utvecklingen över tiden av antalet faktiskt arbetade timmar för olika grupper i befolkningen. Dessa uppgifter presenteras på nytt i Figur 3.9 och Figur 3.10 men nu ur omvänt perspektiv. Baserat på den tidsanvändning som HUS-data visar har gjort antagandet att sömn, egna måltider och personlig hygien måste ta 10 timmar per dygn i anspråk. Då återstår 98 timmar per vecka för andra aktiviteter. Från dessa har dragit det faktiska antalet arbetade timmar per vecka enligt arbetskraftsundersökningarna. På så vis har fått fram den tillgängliga tiden för hushållsarbete för män och kvinnor i olika åldrar och hur denna förändrats de senaste 25 åren.
För män i alla åldrar ökade den tillgängliga tiden för hushållsarbete kraftigt mellan 1963 och 1983 genom bl.a. längre semester och förkortad veckoarbetstid. Under 1980-talet ägde åter viss minskning För
en rum. kvinnorna har den tillgängliga tiden for hushållsarbete däremot minskat successivt så att den 1988 för åldersgrupperna 25-64 år låg på väsent-
en ligt lägre nivå än under 1960-talet. Påfallande är också den markanta minskningen av kvinnors tillgängliga tid för hushållsarbete under 1980talet.
Arbetstiderna i Sverige betraktas ibland korta jämfört med dem i
som andra länder. Av Figur 3.11 framgår emellertid att den tillgängliga tiden utanför marknadsarbete per person i befolkningen inte ökat påtagligt för
Utvecklingen av husmellanåldersgrupperna de senaste 25 åren. För åldersgrupperna 35-44 år
hållsproduktionen över och 45-54 år var den tillgängliga tiden utanför marknaden lägre tiden analyserasoch dis-
o. m.
kuteras i Sundström 1983 än vad den var 1963. Vad som inträffat är att denna tid blivit mer
I987a. s. 120-24 och i lika fördelad mellan kvinnor och män. Nyberg 1989.
Bilaga 23 s. 44Figur 3.9 Tillgänglig tid för hushâllsproduktion per kvinna i befolkningen i olika åldersgrupper,timmar 1963-88
Antal timmarper vecka
I 1963 D 1968 1973 O 1978 i 1983 1988
5 i l 50 | 1619 20-24 25r34 3544 45-54 55-64 Åldersgrupper
De SCB gjort för långtidsutredningen över utvecklingen prognoser som och kvinnors arbetsutbud under 1990-talet innebär att den tillav mäns gängliga tiden För hushållsproduktion kan förväntas minska ytterligare se 3.12. Minskningen blir enligt störst för män och kvin- Figur prognoserna nor i åldrarna 35-54 år.
Figur 3.10 Tillgänglig tid lör hushållsproduktion per man i befolkningen, timmar 1963-88
Antal timmar per vecka 90
I 1963 E1968 1973 1973 A 1983 1988
i i l I 50 16-19 2024 25-34 35-44 45754 55-64
Bilaga 23 s. 45Figur 3.11 Tillgänglig tid lör husliållsproduktion per personi befolkningen i olika åldersgrupper. timmar 1963-88
Antal timmarper vecka
I 1963 E 1968 V 1973 O 1978 i 1983 " 1988 60
50 i ir i| il . 16-19 20-24 25-34 35-44 45-54 55-64 Åldersgrupper
F örvärugfrån varans karaktär och omfattning Den tillgängliga tiden utanför marknadsarbete återspeglar att en del av befolkningen inte tillhör arbetskraften, att en del av dem som tillhör arbetskraften är arbetslösa samt att en del av dem som är sysselsatta arbetar deltid eller är tillfälligt frånvarande från sina arbeten. Via arbetskraftsundersökningarna kan man få en viss bild av hur den på detta sätt uppkomna tiden utanför marknadsarbete används.
Figur 3.12 Tillgänglig tid för hushállsproduktion för män och kvinnor 1988och 1995 prognos Antal timmarper vecka 90
85-
80-
75 " Kvinnor 1988 "- Kvinnor 1995 70- Oman 1988 65- Män1995
60-
50 l l l l 16-19 55-64
Bilaga 23 s. 461988 tillhörde i genomsnitt ca 480000 kvinnor och ca 375000 män i åldern 16-64 år inte arbetskraften. Av männen utanför arbetskraften var ca 50 antingen studerande eller gjorde värnplikten, 37 °/ovar pensionerade ålders-, tjänste- eller förtidspension, intagna för vård eller långvarigt sjuka och l var hemarbetande. Av kvinnorna utanför arbetskraften var 35 studerande, 27 % pensionerade, intagna för vård eller långvarigt sjuka och 29 hemarbetande. 16000 av männen och 19000 av kvinnorna utanför arbetskraften var latent arbetssökande, dvs. hade velat och kunnat arbeta på marknaden under mätveckan men hade inte aktivt sökt arbete och därför inte klassificerats som arbetslösa. En mer fullständig bild av antalet timmar utanför marknadsarbete som individerna egentligen skulle ha velat ägna åt marknadsarbete kan fås genom att summera det potentiel-
arbetsutbudet från de arbetslösa, de latent arbetssökande se ovan och de undersysselsatta sysselsatta personer som arbetar mindre antal timmar än de skulle vilja av arbetsmarknadsskäl. 1988 uppgick detta arbetsutbud till 3,19 miljoner timmar per vecka för kvinnor 16-64 år och till 2,38 miljoner timmar per vecka för män 16-64 år. Omräknat per person i befolkningen motsvarar det 1,2 timmar för kvinnorna och 0,9 timmar för männen.
Det är framförallt kvinnorna som inskränker sitt marknadsarbete och arbetar deltid för att få mer utrymme för hushållsarbete. Enligt arbetskraftsundersökningarna 1988 var den genomsnittliga normala veckoarbetstiden för sysselsatta män 16-64 år 40,9 timmar under det att den för sysselsatta kvinnor 16-64 år var 33,5 timmar. Kvinnor med förvärvsarbete avstod således jämfört med män vanligen från ca 7 timmars marknadsarbete och därmed förknippade marknadsinkomster för att istället ha möjlighet att utföra obetalt hushållsarbete. Men den vanligen arbetade veckoarbetstiden döljer de skillnader i faktiskt arbetsutbud som därutöver uppkommer genom att kvinnor i större utsträckning än män är tillfälligt frånvarande från sitt marknadsarbete för att utföra vårdarbete utanför marknaden. För en del av den tillfälliga frånvaron från det betalda marknadsarbetet erhåller individerna ekonomisk ersättning via socialförsäkringssystemet. T.ex. ersätts vård av barn via föräldraförsäkringen.
Andelen av de sysselsatta som är tillfälligt frånvarande från arbetet har ökat över tiden för såväl män som kvinnor. Arbetskraftsundersökningarna mäter hur stor andel av de sysselsatta som var frånvarande under hela den aktuella mätveckan, det s. relativa frånvarotalet. Medan frånvarotalet 1963 var 7,9% för män och 10,8% för kvinnor hade det 1988 ökat till 13.9 för män och 20,1% för kvinnor. Ökningen återspeglar bl.a. den utökade semestern, utbyggnaden av föräldraförsäkringen samt ökade möjligheter till tjänstledighet för t.ex. studier. Figur 3.13 och Figur 3.14 visar utvecklingen av frånvarotalet för olika åldersgrupper och hur frånvarotalet i nuläget varierar med åldern.
För kvinnornas del har frånvarotalet ökat kontinuerligt sedan 1963,
långsammare under senare år än tidigare. Frånvaromönstret efter men ålder har också förändrats, i riktning mot en allt kraftigare topp i de barnafödande åldrarna. Den svacka i förvärvsdeltagande som tidigare fanns för kvinnor i barnafödande åldrar har sedan 1970-talets början successivt ersatts av en topp i frånvarofrekvensen. Någon motsvarande
Bilaga 23 s. 47Figur 3.13 Relativa frånvarotal för kvinnor i olika åldersgrupper1963-88
Procent
I 1963
O 1978
t 19e:
0 Iu Iu lu l
20-24 25-34 35-44 45-54 55-64
Åldersgrupper
ändring av frånvaromönstret finns inte för män. Frånvaromönstret efter I ålder ser för dem ut ungefär som för 25 år sedan. Det är främst nivån
som l förändrats över tiden. l Emellanåt förflyttas alltså del den normala arbetstiden tillfälligt,
en av å såväl män kvinnor, till aktiviteter utanför Uppgifter
av som marknaden.
om frånvaroorsakerna visar hur denna tid fördelar sig mellan olika aktivi-
l
teter för män respektive kvinnor i olika åldersgrupper se Tabell 3.8.
l
Figur 3.14 Relativa frånvarotal för män i olika åldersgrupper1963-88
Procent i 1s .
12 I 1963
E1968
- -1973
t 1933
- 1988
0 . l l l l
20-24 25-34 35-44 45-54 55-64
Aldersgrupper
Bilaga 23 s. 48Andelen de sysselsatta är tillfälligt frånvarande från arbetet är
av som mycket högre för kvinnor än för män, detta gäller främst för den
men
åldersgruppen 25 34 år. Större delen av skillnaden i frånvarotalet yngre mellan kvinnor och män i åldern 25 34 år kan hänföras till att kvinnorna
är hemma för vård barn i betydligt större utsträckning än vad männen
av är. I åldersgruppen 35-54 år är skillnaden i frånvaro mellan kvinnor och
män mycket mindre och också merjämnt fördelad på alla typer av från-
varo.
Tabell 3.8 Frånvaro olika orsakerför kvinnor respektivemän, 25-34 och35-54
av år 1988.Relativafrånvarotalprocent
| Orsak | 25-34 år Män | Kvinnor Män | 35-54 år | Kvinnor |
| All frånvaro | 12.9 | 27.2 | 12,5 | 17.5 |
| Sjukfrånvaro | 3.0 | 4.6 | 3,8 | 5,6 |
| Semester | 6.9 | 6.6 | 7.4 | 8,3 |
| Tjänstledig för studier l 1.0 | 2.1 | 0,3 | l.l | |
| barn | l.0 | 12.8 | 0.3 | 1.4 |
Yård av Ovrigt 0.9 1.2 0.7 l.l
a exklusive tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring. Källa: Arbetskraftsundersökningarna 1988.
Numera redovisar arbetskraftsundersökningarna också uppgifter över antalet frånvarotimmar vecka fördelade på olika orsaker. Även frånva-
per
den normala arbetstiden varierar över livscykeln på olika rons andel av
för män respektive kvinnor. Om undantar männens frånvaro på sätt man
militärtjänstgöring är deras frånvaroandel relativt konstant fram grund av till 55-årsåldern. Därefter ökar den något. För kvinnorna däremot ökar
inte bara i de högre åldersgrupperna utan också, och framförallt, i den åldrarna 20-44 år. l de barnafödande åldrarna, 25-34 år. var 1988 kvinnorna frånvarande fjärdedel av sin normalarbetstid, medan
en männen endast borta under tolftedel av sin normalarbetstid.
var en
Tabell 3.9 sammanfattar hur antalet frånvarotimmar från marknadsarbetet fördelar sig mellan olika typer frånvaro för män respektive kvin-
av
Uppgifterna har erhållits att vi dividerat antalet frånvaronor. genom timmar för anställda i deras huvudsyssla efter olika orsaker med antalet
i befolkningen 16-64 år. På detta sätt får vi jämförbarhet med personer uppgifterna det relativa timarbetstalet. Det visar sig att sjuk-
ovan om
är de helt dominerande frånvaroorsakerna för män. frånvaro och semester Militärtjänstgöring, studier och vård barn tar vardera ungefär lika
av
i befolkningen i anspråk. Även för kvinnorna många timmar per man domineras frånvaron sjukfrånvaro och semester, men frånvaron för
av vård barn är nästan storleksordning. Frånvaron för vård av
av av samma
kan nästan helt tillskrivas föräldrar med barn under 7 år. 1988 ägnade barn män 510000 frånvarotimmar åt vård av barn och 470000 av dessa togs av män med barn under 7 år. För kvinnor uppgick antalet frånvarotimmar för vård barn till 3330000, 3160000 togs av kvinnor med barn
av varav under 7 år.
Bilaga 23 s. 49Tabell 3.9 Antal frånvarotimmar perveckalör anställda, i huvudsysslanper personi befolkningen. efter orsak
| Orsak | 16 64 år - Män | Kvinnor |
| Sjukfrånvaro | 1,57 | 1,78 |
| Semester | 2,37 | 2,09 |
| Vpl repövning | 0,24 |
- Vård av barn
| inkl Föräldraledighet | 0,19 | 1,27 |
| Studier | 0,22 | 0,36 |
| Annan tjänstledighet | 0,l3 | 0,15 |
| Arbetsmarknadsskäl | 0,09 | 0,09 |
Källa: Arbetskraftsundersökningarna 1988.
Hushâllsarbetets omfattning och inriktning
Som diskuterats ovan är hushållsarbete inte fundamentalt annorlunda än arbete på marknaden. Hushâllsproduktionen bidrar, liksom marknadsarbetet, till att ge hushållen tillgång till varor och tjänster ökar deras
som välfärd. Hur stora är då tidsinsatserna i hushållsproduktionen, hur fördelas de mellan olika produktionsaktiviteter och i vilken utsträckning är det kvinnor respektive män som utför dem Det är givetvis mycket svårt att avgränsa de aktiviteter som skall hänföras till hushållsproduktionen från dem som skall hänföras till fritid. Hur stor del av samvaron med barn är
omsorgsarbete och hur mycket är fritid Även den fritiden är ofta
ex. s. produktiv verksamhet som bidrar till att öka produktiviteten hos
personen själv eller andra. Generellt gäller att studier av hushållsproduktionen ofta gör en förhållandevis snäv avgränsning av hushållsarbetet och alltså
snarare underskattar än överskattar det.
Enligt SCB 1988 såg svenskens 20-64 år tidsbudget under vecka
en 1984- 85 i genomsnitt ut på det sätt som redovisas i Tabell 3.10 Förvärvsarbete inkluderar resor till och från arbetet och måltider i samband med arbetet upptog 33,20 timmar. Av den tillgängliga tiden utanför marknaden, som inte utnyttjas för personliga behov l68,00 33,20 69,30
- - 65,50 timmar användes 26,40 timmar 40 °/0 till hushållsarbete och 2,20 timmar 3°/0 till studier. Fritiden upptog 35,30 timmar 54%. De tidsinsatser som befolkningen 20-64 år gjorde under ett år kan för förvärvsarbetet uppskattas till 8350 miljoner timmar och för hushållsarbetet till mDentidsbudgetstudie 6690 miljoner timmar. Tidsinsatserna i hushållsproduktionen somdc redovisadesiff-
uppgick
rorna byggerpågenomdärmed till ca 80 °/0av tidsinsatserna i marknadsarbetet. fördes SCBunder peri-
av
oden oktober till maj Tabell 3.10 Tidsanvändning underen veckaför befolkningen 20-64 år. Timmar och 1985.dvs. utanför
semesminuter. terperioden. Hänsyn har
inte tagitstill detta vid Aktivitet Timmar och minuter uppräkningen vilket in-
nebäratt marknadsarbe- Förvärvsarbete 33.20 omfattning under
tets Hushållsarbete 26.40 året överskattatsi förhål- Personliga behov 69.30 till
lande hushållsarbetet. Studier 2.20 80% således
utgör en un-
| ljri tid | 35.30 | derskattning tiden i av |
| Ovrigt | 0.40 | hushållsproduktion rela- |
| Summa | 168.00 | tivt tiden marknadspro- i |
duktion. Källa: SCB 1988, s.31. 4-10-0723.LU90.Bil 23
Bilaga 23 s. 50Tabell 3.11 visar hur tiden i hushållsarbete under en vecka i genomsnitt fördelade sig mellan olika aktiviteter dels för hela befolkningen 20-64 år, dels för kvinnor respektive män. Per person i befolkningen 20-64 år är det matlagning, disk, tvätt och städning som tar mest tid i anspråk. De "maP-relaterade aktiviteterna matlagning, disk, dukning etc. ägnas 7 timmar i veckan och "rengörings-aktiviteter städning, tvätt, klädvård 5 timmar. Därnäst kommer underhållsarbete och omsorg om barn vilka vardera 3 -4 timmar i anspråk. Inköp av varor och tjänster samt resor
tar förknippade med hushållsarbetet kräver vardera uppemot 3 timmar per vecka.
Tabell 3.11 Medeltid timmar ochminuter per vecka för hushållsarbete
| Aktivitet | Män | Kvinnor Samtliga | |
| Matlagning, disk, tvätt, städning | 6 ll | 18.26 | 12.08 |
| Underhållsarbete | 5.01 | 2.34 | 3.51 |
| barn | 1.59 | 5.08 | 3.30 |
Omsorg om Omsorg 0.56 0.56 0.56
om vuxna Inköp och tjänster 2.13 3.16 2.4l
av varor
| Annat hushållsarbete | 0.42 | 0.35 | 0.42 |
| Resor i samband med hushållsarbete 2.41 | 3.09 | 2.55 | |
| Hushållsarbete totalt | 19.50 | 33.57 | 26.43 |
Källa: SCB1988, s. 54.
hushållsarbetet utförs kvinnor i genomsnitt ca 34
Det mesta av -
timmar vecka jämfört med 20 timmar för män. Det är kvinnors tid i
per ca
och rengöringsaktiviteter och i om barn som är mycket
mat- omsorgen
större än männens. Männen lägger däremot mer tid än kvinnor på under-
hållsarbete. Skillnaden kan främst hänföras till att män ägnar mer tid åt
byggarbeten och reparation bostad samt åt underhåll och reparation av
av
fordon än vad kvinnor gör. Fördelningen av mäns och kvinnors tidsinsat-
mellan olika aktiviteter är sådan att kvinnor i större utsträck-
ser typer av
ning kan antas utföra de aktiviteter som är relativt hårt bundna i tid och
måltider, barnomsorg under det att reparations- och under-
rum ex.
hållsarbeten lättare kan inplaceras i tiden efter eget val.
Uppgifterna tidsinsatserna i hushållsproduktionen kan också använ-
om
underlag för stiliserade livscykelkurvor över mäns respektive
das som
kvinnors hushållsarbete. Ca 85% av alla svenska kvinnor föder ett barn
och dessa föder 80 °/0ytterligare minst ett. Följaktligen har nästan alla 2 Figuren baseraspå av ca
tvärsnittsdata och visar svenska kvinnor för barn under någon period av sitt liv. Figur 3.15
ansvar alltså inte erfarenheterna livscykeln
visar hur tidsinsatserna i hushållsarbete kan tänkas variera över för en visskohort män och kvinnor. Förmodli- för kvinna respektive som får sitt första barn vid 30 års ålder
en en man geninnebär detatt tidsin- andra barn två år Figuren baseras på data över genomsnitt-
och ett senare. satsernai hushållspro-
liga tidsinsatser i hushållsproduktionen för samboende i olika åldersfaser duktionen i högreåldrar överskattasför kvinnor med respektive utan barn i olika åldrar. Figuren visar de genomsnittliga
och underskattasför kvinnor med varierande bakgrundska-
tidsinsatserna for män respektive män. eftersom det verkar
raktäristika och illustrerar främst att tidsinsatserna i hushållet förändras finnas en generationsskillnad vad gäller hus- får barn. Både män och kvinnor ökar då sitt hushållsarbete. När
då man hållsarbetetsomfattning
barnen når skolåldern minskas tidsinsatserna åter, för männen efterhand och fördelning. Seockså
och Klevmarkens tillbaka till ungefär den nivå de hade innan barnen föddes medan kvinnor- Floods bidrag till dennabilaga. tidsinsatser ligger kvar på högre nivå.
nas en
Bilaga 23 s. 51Figur 3.15 Hushållsarbetet över livscykeln för kvinnor respektivemän.Timmar per vecka Hushállsarbete Tim/vecka
60 t
50 "
..
L
Kvinna
30 -
20 stan
__
10"
25 35 45 55 Ålder Källa: SCB l988. s.57.
Floods och Klevmarkens analys av HUS-data ger en mer ingående bild av hur individernas tidsallokering varierar med olika faktorer såsom ålder, antal barn och yngsta barnets ålder. Deras data bekräftar att både mäns och kvinnors tidsinsatser i hushållsarbetet påverkas av antalet barn och av barnens ålder och att männens tidsinsatser främst påverkas då barnen är i forskoleåldern. Av deras analys framgår också att mannens tid i hushållsarbetet är relativt oberoende av kvinnans tid i marknadsproduktionen. Både vad gäller mat- och rengöringsaktiviteter i Floods och Klevmarkens bidrag benämnt hushållsarbete och barnomsorg tyder deras data på att mannen inte ökar sitt hushållsarbete då kvinnans tid i marknadsarbete ökar. Att ha små barn påverkar alltså männens tidsinsatser, men inte mer for dc män vars sambocnde gör större tidsinsatser i marknadsproduktionen än för andra. Det verkar alltså i huvudsak vara kvinnorna som anpassar sin tidsanvändning till ökat eget förvärvsarbete genom att bl.a. minska sin tid for matlagning och rengöring och barnomsorg. Den beräkning Flood och Klevmarken gjort av marginaleffekterna på kvinnors tidsanvändning av en ökning av tiden i marknadsarbete med en timme tyder på att det är främst fritid, vila och matlagningstid och städtid som kvinnorna minskar vid ökat marknadsarbete. Förmodligen sker en viss substitution mot ökade insatser av marknadsvaror och marknadstjänster, men också en minskning av kvantitet och kvalitet i hushållsproduktionen. Flood och Klevmarken visar också att ökad marknadslön for männens del leder till minskning av tiden i underhålls- och reparationsarbete, förmodligen också här genom viss ersättning med marknadssubstitut.
Ovan har sett att den tillgängliga tiden för hushållsproduktion minskade for kvinnor och ökade för män mellan 1963 och 1988. Per person i
Bilaga 23 s. 52befolkningen i åldrarna 25-54 år var den tillgängliga tiden för hushållsproduktion lika stor 1988 som l963. Vad har då hänt med de faktiska insatserna i hushållsproduktionen Har de ökat eller minskat totalt sett och har tidsinsatserna omfördelats mellan kvinnor och män
Nyberg 1989 har sökt kartlägga utvecklingen av hushållsproduktionen från 1930-talet och fram till 1980-talet genom att lägga pussel med de tidsstudier hushållsarbetet som genomförts vid olika tillfällen. Tabell
av 3.12 återger några av hennes resultat. Den visar att den totala hushållsarbetstiden, inklusive vård av barn, minskade något i hemarbetande kvin-
hushåll mellan 1950- och 1970-ta1en." I hushåll med deltidsarbetannors de hustru var hushållsarbetstiden lika lång på 1980-talet som på l950-talet. Mellan 1956 och 1982/83 Ökade männen i dessa familjer sin tidsinsats med i genomsnitt 7,5 timmar och kvinnorna minskade sin tidsinsats med i genomsnitt 7,1 timmar. I hushåll med heltidsarbetande hustru ökade hushållsarbetstiden med nästan 12 timmar mellan 1956 och 1982/83. Männen i dessa hushåll ökade sin tidsinsats med i genomsnitt 5,3 timmar och kvinnorna ökade sin tidsinsats i hushållsarbetet med i genomsnitt 6,6 timmar.
Tabell 3.12 Gifta kvinnors och mänshushâllsarbetstid inklusive vård av barn efter hustrunsförvärvsdeltagande,1956, 1976och 1982/83
Hustrun Hustrun Hustrun hem- deltids- heltidsarbetande arbetande arbetande
Män
| 1956 | 5.0 | 4.0 | 6,3 |
| 1976 | 8.3 | 7,4 | |
| 1982/83 | 11,5 | 11,6 |
Kvinnor
| 1956 | 53.5 | 41,4 | 24,4 |
| 1976 | 47,2 | 33,7 | |
| 1982/83 | 7 | 34,3 | 31,0 |
Kvinnor och män
| 1956 | 58,5 | 45,4 | 30,7 |
| 1976 | 55.5 | 41, l | |
| 1982/83 | l | 45,8 | 42,6 |
Källa: Nyberg 1989, s. 267. Data härrör från Konsumentinstitutets och Konsu-
mentverketstidsstudier.
Bakgrunden till ökningen av hushållsarbetstiden i de senare hushållen
kan förmodas vara att heltidsarbetande kvinnor under l950-talet i betyd-
ligt större utsträckning än vad som nu är fallet ersatte sitt hushållsarbete
med marknadssubstitut som hembiträde, städhjälp m.m. Påfallande är
också att den totala tidsåtgången i hushållsarbetet inte verkar ha föränd-
rats speciellt mycket trots den ökade kapitalvarutillgången och förbättrade
tekniken i hushållsproduktionen. Förklaringen till detta är enligt Nyberg
att hushållen utnyttjat den ökade produktiviteten i hushållsproduktionen
i 33 studie till att öka kvaliteten och kvantiteten av hushållsproducerade varor istället
l Nybergs används hushållsarbetesom för att minska tiden i hushållsarbete. beteckningenbart på matlagning. städning. diskning och tvätt.
4¶Det utfallet för kvinnor
Bilaga 23 s. 53ekonomiska
Som visats i kapitel 3 har de svenska kvinnorna i ökad utsträckning flyttat över tid till marknadsarbete. Samtidigt har en del av de produktionsaktiviteter som kvinnor tidigare utförde i hemmen flyttats över till marknadsproduktion antingen inom den privata sektorn eller i offentlig sektor.
- Den ökade konsumtionen av offentliga varor och tjänster har finansierats
ökade skatter på hushållen. En del av de tidigare transfereringarna genom inom familjen för barnavård och barntillsyn har på likartat sätt ersatts av skattefinansierade offentliga transfereringar inom ramen för ex. föräldraförsäkringen. Även rad andra transfereringssystem, med varierande
en
anknytning till individernas marknadsarbete, har byggts ut kraftigt grad av arbetslöshetsersättning, sjukförsäkring, pensionssystem, bostadsbidrag, barnbidrag, bidragsförskott etc.. På detta sätt har kvinnors ekonomiska beroende enskilda män minskat under de senaste decennierna. Samti-
av digt har dock deras direkta i motsats till indirekta, via männen beroende
arbetsmarknaden och av andra marknaders funktionssätt ökat, liksom av deras direkta beroende av politiska och fackliga beslutsprocesser se Figur 4.1. Kvinnors ekonomiska situation bestäms således idag av utfallet på en
Figur 4.1 Det ekonomiskautfallet för kvinnor
KVINNORSEKONOMISKA
RESURSER
INTRESSE-
ORGANISATIONEFI
/
A/ A
FAMILJ MARKNAD POLITIK
Byteoch Arbetsmarknad skattesystem
förhandlingar Kapitalmarknad Transfereringssystem
med enskilda i Marknaderför Offentligavaroroch män varoroch tjänster tjänster
Lagstiftning/Reglering
Bilaga 23 s. 54rad olika fördelningsarenor, såsom arbetsmarknaden, den offentliga sek-
torn och familjen och av hur dessa fördelningsarenor fungerar i samverkan
med varandra se också Persson 1990.
Arbetsdelningen mellan män och kvinnor vad gäller hushållsproduk-
tion/marknadsarbete och arbetsdelningen mellan män och kvinnor inom
marknadsarbetet respektive inom hushållsproduktionen medför att kvin-
nor och män får systematiskt olika utfall på arbetsmarknaden, i de offentli-
ga fördelningssystemen och i familjen vad gäller dimensioner som ekono- 3 Detta ärbl.a. motive-
misk ersättning, icke-pekuniära förmåner och makt och inflytande se rat av att ojämnlikheten mellan män och kvinnor Figur 4.2. För att utvärdera läget vad gäller jämställdheten mellan män genussystemet verkar och kvinnor behöver alla tre leden i Figur 4.2, dvs. arbetsdelning och upprätthållas via två bä-
segregering mellan män och kvinnor, konsekvenserna för utfallet på olika rande principer se Hird-
l990, Den är fördelningsarenor och det sammantagna slutresultatet i olika dimensioner, man ena just isärhållandet att beaktas. Här kommer inte kunna belysa allt detta på fullständigt
- att ett manligt och kvinnligt bör
isär sätt. Vi skall emellertid några steg på väg genom att utifrån befintliga hållas segregeras och inte blandas. Den data och studier illustrera hur den i kapitel 3 beskrivna arbetsdelningen andra principen. vilken i
och segregeringen mellan män och kvinnor påverkar det ekonomiska utfalsin tur byggerpåatt den
let för kvinnor på arbetsmarknaden och i de offentliga fördelningssyste- Förstaupprätthålls. är att det är mannen som är men.
att det man normen gör och är automatiskt tillskrivs ett större värde. Ennödvändig förutsätt-
Betydelsen av ett familje- och livscykelperspektiv
ning for att förändra och bryta genussystemetskul-
enligt denna analys Som sett ovan påverkas kvinnors tidsfördelning mellan marknads- och vara att man motverkar hushållsarbete familjesituationen gift/samboende,
mer än männens av och upphäver segregeringen mellan könen både skild, barn eller ej, antal barn, barnens ålder. Kvinnors marknadsinkomspå arbetsmarknadenoch ter kommer av detta skäl inte bara att lägre och variera med deras
vara mer inom samhälletsandra
aktuella familjesituation än mäns ett visst år, utan kvinnors marknadsininstitutioner och beslutsstrukturer. komster kan också väntas variera mer mellan olika perioder av deras
Figur 4.2 Arbetsdelningenmellan könen och desskonsekvenser
Olika utfall
4 på arbets
Arbetsdelning Olika ekonomiska
mellan kvinnor marknaden
una..
och ntän:
Olika utfall I icke-
Mellan hushållsarbete Ulla"
olik pekuniäü, förmåner
och marknadsarbete amllle
Olika utfall l makt
Inom mar kna sard b t te e
och -,nnytande
Olika Utfa" l
de Offentliga
inom hushållsarbetet
fördelnlngs-
systemen
Bilaga 23 s. 55livscykel. De stiliserade livscykelproñler över tidsanvändningen för kvinoch män konstruerade se Figur 3.15 kommer att ha sin nor som ovan motsvarighet i skilda livscykelproñler vad gäller marknadsinkomster För kvinnor och män. Figur 4.3 visar stiliserade livscykelkurvor konstruerade på sätt i Figur 3.15, över tidsanvändningen i marksamma som men nu nadsarbete for män respektive kvinnor. Vid lika timlöner skulle skillnaderna i livscykelprofiler vad gäller tiden i marknadsarbete ha sin direkta motsvarighet i skillnader i livscykelproñler mellan män och kvinnor vad gäller marknadsinkomster. Som strax skall se är emellertid kvinnors timlöner i genomsnitt väsentligt lägre än mäns. Vidare gäller att mäns löneutveckling över livscykeln i genomsnitt tenderar att skilja sig från kvinnors. Männen har sålunda brantare löneprofil, dvs. deras lön ökar en med åldern än vad kvinnors lön gör. Till del beror detta Förmodlimer en just på arbetsdelningen mellan kvinnor och män, där kvinnornas gen större tidsinsatser i hushållsarbetet medför att män har mer tid och ork än kvinnor investera i framtida karriär och löneutveckling. Till en del att återspeglar det kvinnor olika skäl redan i utgångsläget valt kvinnoatt av dominerade yrken vilka ofta har mindre brant löneutvecklingsprofil än en vad mansdominerade yrken har. Sammantaget innebär det emellertid att livscykelproñlerna över marknadsinkomster for kvinnor kommer att skilja från livscykelproñlerna över marknadsinkomster for män än vad sig mer livscykelproñlerna över respektive köns tidsinsatser i marknadsproduktionen gör och att skillnaden mellan marknadsinkomstproñlerna kan väntas öka med åldern.
Figur 4.3 Marknadsarbetet överlivscykeln för kvinnor respektive män. Timmar per vecka
Marknadsarbete Tim/vecka
60 ll
50 - -u___r--w 40 n Plan l j 30 . Kvinna 20
10 i
35 45 55 65 Ålder 25
Källa: Data erhållna från SCB,svarandemot SCB1988, s.57.
Bilaga 23 s. 56Figur 4.4 Marknadsinkomster överlivscykeln för heltidsanställda industritjänstemän och statsanställda 1985 Månadslön Månadslön 1 000-tal kr 1 000.32 kr 14 14
-
Män 72 12- Kvinnor
0-0-
10- 10
C
8- 3
lndustritjänstemän Statsanställda 6- s
/ r
/rJilllli/i/Lllllll
20- 25- 30- 35- 40- 50- so- 20- 25- 30- 35-
40- 50- so-
24 29 34 39 49 59 24 29 34 39 49
64A 59 54
Ider Källa: SCB 986b,l s. 68.
Figur 4.4 illustrerar detta. Den visar hur månadslönen for heltidsanställda varierar med åldern for kvinnor respektive män figuren är baserad på tvärsnittsdata och visar således inte löneutvecklingen över tiden för viss
en grupp kvinnor och män. Eftersom kurvorna avser heltidsarbetande skulle de, om lön och löneutveckling vore lika För kvinnor och män, i princip sammanfalla. Att kvinnorna i själva verket inte arbetar heltid i samma utsträckning som män medför att skillnaderna mellan marknadsinkomstkurvorna för kvinnor och män i verkligheten blir än större. I Figur 4.4 har
illustrerat detta genom att rita in kurvor som visar minskningen
av kvinnors månadslön om de antas arbeta bara 3/4 -tid med samma lön per timme som heltidsanställda kvinnor mellan 25 och 40 års ålder.
Figur 4.4 visar också att skillnaderna i marknadsinkomster mellan män och kvinnor ackumuleras över tiden. De streckade ytorna i figuren kan ses som ett mått på de totala skillnader i marknadsinkomster mellan män och kvinnor som uppkommer över livscykeln. Att ytan är större För industritjänstemän än för statsanställda illustrerar att skillnaden i ackumulerade marknadsinkomster över livscykeln mellan mannen och kvinnan i ett hushåll kan variera mycket mellan olika hushåll beroende på vilken sektor och vilken typ av arbete mannen respektive kvinnan arbetar inom, även om mannens och kvinnans respektive tidsinsatser i marknadsarbete ser likadana ut i hushållen.
Figur 4.4 illustrerar bara skillnaderna i marknadsinkomster mellan män och kvinnor fram till pensionsåldern. Men likartade kurvor kan ritas för resten av livscykeln. Folkpensionen utgår med samma belopp till både män och kvinnor, men den allmänna tjänstepensionen ATP och de avtalade pensionsformånerna är på olika sätt som återkommer till
Bilaga 23 s. 57nedan knutna till tidsinsatserna och inkomstnivåerna i marknadsarbete tidigare under livscykeln. De skillnader i ackumulerade marknadsinkomster mellan män och kvinnor som visas av de streckade ytorna i Figur 4.4 tenderar därmed att reproduceras i skillnader i pensionsinkomstkurvorna För kvinnor och män efter pensionsåldern. De bidrar ytterligare till de totala ackumulerade inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor över livscykeln. Även många andra transfereringar inom socialförsäkringssystemet, såsom sjukforsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och föräldraförsäkringen, är på olika sätt knutna till storleken på individens marknadsinkomster och kommer därmed även de att reproducera de inkomstolikheter som illustreras av Figur 4.4. Kurvorna i Figur 4.4 kan också användas för att illustrera betydelsen av transfereringar inom hushållen, och av deras upphörande, för kvinnor och för män. l Figur 4.5 utgår åter från inkomstkurvorna för industritjänstemän men låter dessa nu representera inkomstutvecklingen över livscykeln För en manlig respektive en kvinnlig industritjänsteman är som gifta med varandra. Vi antar först att de gifter sig vid 25 års ålder, att äktenskapet består och att de delar familjeinkomsterna och output från hushållsproduktionen lika mellan sig under äktenskapet illustrerat av vänstra figuren i Figur 4.5. Detta kommer att innebära att mannen överför marknadsinkomster till kvinnan bl. a. som kompensation för kvinnans större tidsinsatser inom hushållsproduktionen. Kvinnans totala inkomster fram till pensionsåldern kommer då att bestå ytan under av hennes egen lönekurva plus ytan A och minus ytan B mannen och kvinnan delar inkomstbortfallet pga. kvinnans kortare arbetstider. Mannens
Figur 4.5 lnkomstkonsekvenseravändrade familjeförhållanden. Industritjänstemän 1985 Månadslön Månadgön 1 OOO-talkr 1 090.nu kr 14- 14-
72 12+
10- 10
ø-F
Tqáçá
8- 3
° lndustritjänstemän lndustritjänstemän 6- e
/ /
f;
| l I l r 1 l l l 20- 25- 30- 35- 40- 50- eo- 20- 25- 30- 35- 50- 60- 24 29 34 39 49 59 64 24 29 34 39 59 64 Ålder Ålder
Bilaga 23 s. 58totala inkomster kommer att bestå ytan under hans egen lönekurva
av minus ytan A och minus ytan C.
Antag att äktenskapet istället slutar med skilsmässa vid 35 års ålder
nu illustrerat högra figuren i Figur 4.5. Fram till dess kommer transfere-
av ringarna inom hushållet att ut som tidigare, dvs. kvinnan erhåller ytan
se under sin lönekurva plus ytan E och minus ytan D. Då äktenskapet
egen upphör antas också transfereringarna mellan mannen och kvinnan upphö-
Kvinnans inkomster kommmer då att svara mot utrymmet under ra.
lönekurva minus hela ytan F om hon fortsätter att arbeta hennes egen deltid, t.ex. på grund att hon har vårdnaden om barnen. Mannens
av inkomster kommer efter skilsmässan åter att svara mot hela ytan under hans lönekurva. Kvinnans inkomster minskar alltså påtagligt då transfereringarna inom det tidigare äktenskapet upphör, under det att mannens inkomster ökar. Detta kommer att under en tidsperiod modifieras av eventuella underhållsbidrag knutna till parets barn. Detta exempel visar
transfereringarna inom familjen fortfarande har stor betydelse för att kvinnors "inkomstWförhållanden relativt mäns och att därför förändring-
i familjestrukturen mot äktenskap, fler skilsmässor osv.. kommer ar senare att påverka den ekonomiska situationen för kvinnor relativt män. Av detta följer också att utformningen familjelagstiftning, efterlevandepensioner
av
är viktig för kvinnors relativa ekonomiska utfall. etc.
Med detta avsnitt har velat illustrera betydelsen att man ser de
av ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män i ett livscykelperspektiv. Detta bör hållas i minnet då i de följande avsnitten främst granskar skillnaderna i ekonomiskt utfall mellan kvinnor och män såsom de ter sig i
tvärsnittsperspektiv. Vidare har velat illustrera de stora återverkett
förändringar i demografiska förhållanden och familjeförhålningar som landen kan väntas ha för kvinnors ekonomiska situation relativt mäns i
ett livscykelperspektiv.
Inkomster från marknadsarbete
Den i kapitel 3 beskrivna överflyttningen av kvinnors tid till marknadsarbete och mäns tid från marknadsarbete innebär att kvinnornas andel av
av marknadsarbetet ökat kraftigt. 1963 svarade kvinnorna för 29 % av totala antalet arbetstimmar på marknaden, 1973 hade andelen ökat till 33% och
den 41% se Tabell 3.5. Om kvinnors ersättning för marknadsar- 1988 var
lika hög mäns skulle deras andel marknadsinkomsterna bete vore som av 1988 också ha varit 41%, eller 70% av männens marknadsinkomster.
ca Skillnaderna i marknadsarbetets omfattning för kvinnor och män skulle
vid lika timersättning innebära att kvinnors inkomster från således även marknadsarbete blir väsentligt lägre än mäns. I själva verket uppgår kvin-
genomsnittliga lön i marknadsarbete bara till drygt 80% av männens nors genomsnittliga lön. Med hänsyn tagen både till skillnaderna i medellön och i marknadsarbetets omfattning mellan könen kan kvinnornas direkta marknadsinkomster beräknas uppgå till ca 550/0av männens. Dessa hypotetiska beräkningar kan jämföras med de data vi har om faktiska inkomst-
skillnader mellan kvinnor och män.
Bilaga 23 s. 59Enligt SCB:s inkomstfördelningsundersökningar hade anställda kvinnor i åldern 20-64 år 1987 en arbetsinkomst på i genomsnitt 92100 kr att jämföra med 131 600 kr för anställda män i åldern 20-64 år. En anställd kvinna hade därmed 1987 i genomsnitt ca 70 % av den manliga arbetsinkomsten. vilket var en ökning från 62% 1975 och 67% 1980. Skillnaden mot våra hypotetiska 55 ovan beror bl. a. på att begreppet arbetsinkomster inkluderar vissa transfereringar, såsom sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid militärtjänstgöring. Arbetsinkomster inkluderar därmed viss ersättning för icke-marknadsaktiviteter vård barn, kurerande
av av sjukdom, där Förvärvsarbetande kvinnor som vi sett ovan gör större tidsinsatser än män. Från eget marknadsarbete och till detta relaterade offentliga transfereringar erhåller alltså anställda kvinnor
idag i genomsnitt ca 70% av de inkomster en anställd man i genomsnitt får ut.
Skillnaderna i arbetsinkomster innebär att mäns Fördelning efter arbetsinkomster kommer att se mycket annorlunda ut än kvinnors fördelning efter arbetsinkomster se Tabell 4.1. Bland kvinnor över 20 år det
var 1987 uppemot 90 som hade arbetsinkomster under 120 000 kr under det att motsvarande andel bland männen var ca 60 °/0.Bara 20000 kvinnor
ca 0,6 % av kvinnorna hade arbetsinkomster över 200000 kr,
medan det var fallet för ca 210000 män 6,9°/0 männen.
av
Tabell 4.1 Befolkningen ZO-årfördelad efter arbetsinkomstkronor. Inkomstår 1987.
| 0 - 79900 | 80000 - 119900 159900 199900 | 120000- 160000- 200000 | - | ||
| Män | 40.9 | 20,3 | 23,3 | 8,5 | 6.9 |
| Kvinnor 63.4 | 25,7 | 8,8 | 1,5 | 0,6 |
Källa: Be20 SM 8902. s. 39.
Hur ser skillnaderna då ut om man jämför heltidsarbetande män och kvinnor 1987 hade helårs- och heltidsanställda kvinnor 20-64
år en arbetsinkomst på i genomsnitt 117 000 kr att jämföras med 146 300 kr för helårs- och heltidsanställda män 20-64 år. Även vid ungefär lika tidsallokering till marknadsarbete inklusive tid i ersättningsberättigad frånvaro erhåller kvinnor således idag väsentligt lägre ekonomisk kompensation än män. Detta gäller, om än i varierande grad, för anställda i alla socioekonomiska grupper se Tabell 4.2. Skillnaderna har dock minskat något mellan 1975 och 1987.
Jämförelsen av arbetsinkomsterna för helårs- och heltidsanställda män och kvinnor visar klart att det inte är bara skillnader i den tid kvinnor
som och män allokerar till marknadsarbete som gör att det ekonomiska utfallet för kvinnor blir sämre än för män. En utjämning av mäns och kvinnors tidsinsatseri marknadsarbete skulle, annat oförändrat, långt ifrån leda till att deras arbetsinkomster blev lika. En viktig orsak till att kvinnors marknadsinkomster är lägre än mäns är de löneskillnader som föreligger mellan könen. Skillnaderna i mäns och kvinnors tidsallokering inom arbetsmarknaden till olika sektorer och yrkesområden den horisontella segregeringen kommer att betydelse för det ekonomiska utfallet för kvinnor
Bilaga 23 s. 60Tabell 4.2 Arbetsinkomst Tkr: medelvärde 1987 lör helårs- och heltidsanställda 20-64 år
| Kvinnor | Män | ||
| 1975 | 1987 | 1975 | 1987 |
| Arbetare 35,3 | 102,1 | 45,0 | 123,1 |
| 78 | 83 |
Lägretjänstemän och
| tjänstemän på mellannivå 43,3 | 73 | 118,5 79 | 59,3 | 150,8 |
| Högre tjänstemän | 57,7 69 | 162,1 74 | 84,1 | 2 l 8,8 |
| Samtliga | 40,8 76 | 117,0 80 | 53,8 | 146,3 |
a Siffrorna inom parentesangerkvinnlig arbetsinkomst i procent av manlig, inom sammasocioekonomiskagrupp. Källa: Be 21SM 8901, s. 74 ochs. 79.
relativt den ekonomiska ersättningen för marknadsarbete skiljer
män om sig systematiskt åt mellan sektorer och yrkesområden dominerade av kvinnor respektive av män. Så är ofta fallet. Ekonomiskt har också den s. vertikala segregeringen, dvs. det faktum att männen ofta befinner sig i högre befattningar än kvinnorna inom olika yrken betydelse.
Ett sämre ekonomiskt utfall för kvinnor blir slutresultatet oberoende av vad det är som orsakar skillnaderna i mäns och kvinnors tidsallokering till olika sektorer, yrken och positioner. Ekonomer har två huvudansatser for att förklara löneskillnader och yrkessegregering efter kön. Den ena utgår från arbetsmarknadens utbudssida och arbetsfördelningen i familjen. Enligt denna ansats beror skillnaderna i löner mellan kvinnor och män på att kvinnor har lägre investeringar i kunskapskapital inriktat på marknaden,
ex. lägre formell utbildning, mindre arbetslivserfarenhet, lägre yrkeskvaliñkationer och mindre upplärning i arbetet. Skillnaderna i mäns och kvinnors yrkesinriktning beror då på att olika yrken skiljer sig i de krav de ställer på kunskapskapital och i andra avseenden ex. möjlighet till deltid, krav på övertid och resor, där män och kvinnor har olika preferenser bl. a. beroende på skillnader i hemansvar. Den andra ansatsen utgår från arbetsmarknadens efterfrågesida och menar att kvinnor är diskriminerade, t.ex. i form av att kvinnor betalas lägre lön än män för samma arbetsinsats och samma kvalifikationer eller i form av att kvinnors tillträde till vissa yrken och befattningar försvåras.
Utvecklingen i Sverige under 1960- och l970-talen kännetecknades av att löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskade. Utjämningen gällde såväl for arbetare för tjänstemän och såväl inom privat som
som offentlig sektor. Mellan 1973 och 1988 ökade kvinnornas lön i procent av männens för heltidsanställda från 84 °/0till 90°/0För industriarbetare, från 63 till 74% för industritjänstemän, från 81 till 90 °/0för statsanställda och från 74% till 85% för primärkommunalt anställda. Landstingsanställda kvinnor hade 1988 74% av de landstingsanställda männens lön.
Hur mycket löneskillnaderna kan tillskrivas skillnader i kunskapska-
av pital Siv Gustafsson har i ett flertal undersökningar ingående analyserat
Bilaga 23 s. 61löneskillnaderna mellan kvinnor och män Gustafsson 1976, l988a; Gustafsson Jacobsson 1984; Gustafsson Lantz 1985. l-Ion har funnit att en del alltifrån 15% till 70% beroende på undersökningspopulation, metod och år av löneskillnaderna kan förklaras av faktorer som utbildning, ålder och antal yrkesverksamma år. Enligt dessa studier bidrog ökningen av svenska kvinnors utbildning, arbetslivserfarenhet etc. till minskningen av löneskillnaderna mellan könen sedan slutet av l960-talet. De kvarvarande löneskillnaderna mellan könen tycks dock blott till ringa del kunna tillskrivas skillnader i kunskapskapital. Enligt en studie Löfström 1989 skulle endast ca 10% av löneskillnaden mellan könen för hela arbetsmarknaden 1984 kunna hänföras till skillnader i kunskapskapital. Om kvinnorna ökade sitt kunskapskapital ytterligare så att det blev lika stort som mäns skulle således, annat oförändrat, den idag kvarvarande löneskillnaden mellan kvinnor och män bara minska obetydligt. Svenska kvinnor har redan idag med sig på arbetsmarknaden i stort sett lika mycket kunskapskapital som svenska män. Men deras avkastning på utbildning och arbetslivserfarenhet är lägre än mäns se t.ex. Löfström 1989, 60-
s. 63.
Ytterligare en tänkbar förklaring till de kvarvarande löneskillnaderna mellan kvinnor och män skulle kunna vara att de arbeten som innehas
av kvinnor och de arbeten som innehas av män skiljer sig åt vad gäller de arbetskrav de ställer. l Johansson Selén 1988 studeras betydelsen för lönen av såväl individegenskaper kön, ålder, utbildning och anställningstid som arbetskrav utbildningskrav, ledningskrav, fysiska krav och psykiska krav. Deras studie baseras på data från levnadsnivåundersökningarna 1968, 1974 och 1981. Kvinnors timförtjänst som andel av mäns var enligt levnadsnivåundersökningama 1968 73%, l97476°/0 och 198182°/0. När man i studien konstanthöll för skillnader i de fyra arbetskraven mellan könen och för skillnader i andra individegenskaper än kön reducerades bruttoskillnaden i timförtjänst mellan män och kvinnor 1968 med 67 %, 1974 med 62% och 1981 med 50%. Hälften av löneskillnaden mellan könen år 1981 kvarstod således även efter hänsynstagande till skillnaderna i kunskapskapital och arbetskrav mellan könen.
Andra faktorer än utjämning av kunskapskapital mellan könen, såsom lönepolitik och sysselsättningens fördelning har enligt Gustafsson Jacobsson 1984 spelat större roll för löneutjämningen mellan svenska män och kvinnor under 1960- och l970-talen än vad utjämning av kunskapskapitalet gjort. Utvecklingen av löneskillnaderna mellan könen överensstämmer väl med utvecklingen för löneskillnaderna i allmänhet. Lönedilferenser efter yrke, ålder, utbildning och näringsgren har också utjämnats under motsvarande tidsperiod och lönespridningen inom olika sektorer har minskat markant Björklund 1986; Johansson
Selén 1988; Zetterberg 1990. Detta tyder på att den generella löneutjämningen till följd av låglönesatsningar etc. varit en starkt bidragande orsak till att kvinnornas genomsnittliga löner under 1960- och 1970-talen närmade sig männens. Detta styrks av att en generellt ökad lönespridning under 1980-talet också tycks ha tenderat att ge ökade löneskillnader mellan könen se också Gustafsson 1988 och Jansson 1990.
Bilaga 23 s. 62Figur 4.6 De 30 vanligasteyrkenaenligt Folk- ochbostadsräkningen1980grupperadeefter kvinnors ochmänsgenomsnittliga månadslöner1985 Kvinnor Män procent 100 80 60 40 20 0 20 40 60 80 100 Månadslön l I I I I l I i Månadslön Ingenjörer tekno medeI-o teleteknarbete 12 500 10 800 Ingenjörero tekn medmekanisktarbete 12 400 Ingenjörer tekn medbyggn.o tekn. arbete 12 200 11 200 Lärarei teoretiskaämnen12000
10 500 Handelsresande,inköparem 11 900 9 400Företagsadm. utomföretagsledare 13 400 m 9 800 Klasslärare 10 100 . 8 700 Allm. samhällsadministrativtarbete 10 200 . . . Betong-o byggarbetarem 9 400 Inst.-.drift- o maskinelektriker ; 9 300 Byggnadsträarbetare 9 300 Fastighetsarbetarern 8 900
| u | . . . | ||
| 8 700 | - -- ----- Svetsare,gasskärare m | Socialtjänstemän | 8 900 8 700 |
.. 8 500 " i" " Bokförareo kontorskassörer 9 100
i 7800 Motor-o maskinmontörer/-reparatörer 8 300 7 800 Verkstadsmekaniker 8 300
7 200 Lanta skogs-o trädgårdsbrukare 8 200
7 800 Motorfordons- spårvagnsförare 8 200
o 3 1°° Sjuksköterskor/skötare a 300
- -
7 900 Sekreterare,maskinskrivarem 8 000
...
7 300 Bänk-o möbelsnickarem 7 600 7 200 Lager-o förrädsarbetare 7 500
: 7 500 Hemvårdarem 7400 7 400 ° Barnsköterskorej sjukhus m l 7 200 7 400 Köksbiträden 7 100
7 100 Affärsbiträden 7 600
7 300 Detaljhandlare v - v- 7 500
i 7 300 Sjukvårdsbiträden 7 200
i Städare 7 000 7 300 1
I l I l I | I
I n I
100 80 G0 40 20 0 20 40 50 80 100
Summa,anta kvinnor 1 201 500 P°°° Summa.antal män 1 180 600
Källa: SCBl986b, s.
Bilaga 23 s. 63Att kvinnor förlägger sitt marknadsarbete till kvinnodominerade sekto-
och yrken kan tänkas vara en bidragande orsak till löneskillnaderna rer mellan könen. Figur 4.6 visar att lönerna i mansdominerade yrken ten-
derar att vara högre än lönerna i kvinnodominerade yrken med ungefär
samma utbildningslängd. Av detta följer inte automatiskt att en kvinna
skulle ha fått ett bättre utfall om hon istället hade allokerat sitt kunskaps-
kapital och sin tid till ett mansdominerat yrke. Figur 4.6 visar nämligen
också att de kvinnor som väljer mansdominerade yrken inte uppnår sam-
ma lönenivåer som männen gör inom dessa. Inom yrkena befinner sig
männen i högre befattningar och har en bättre karriär- och löneutveck-
ling." Det skulle o. m. kunna tänkas vara såatt en kvinnas lönsamhet av
en utbildningsinvestering av viss längd blir högre om hon väljer ett kvin-
nodominerat yrke än om hon väljer ett mansdominerat, även om den
genomsnittliga lönen i det senare yrket är väsentligt högre. Diskrimine-
ringen inom de mansdominerade yrkena kan starkare och göra att 3 En indikator påatt
vara
kvinnor jämfört med kvinnor de facto kommer att lägre avkastning på sina humankapita-
män innehar högreposilinvesteringar där än vad deras medsystrar som valt yrke mer traditionellt tioner i yrkeslivet utgör och därmed också blivit mindre diskriminerade inom sitt yrke får. Det kan fördelningen påarbetsin-
komster presenterad i också vara såatt de krav som de välbetalda yrkena ställer för att arbetsta-
Tabell 4.1. Högreposigaren skall ut avkastningen på sin kunskapsinvestering t.ex. övertid, tioner kan förmodas vara
kvinnor inte kan leva till dem på grund sitt starkt korrelerademed resor är sådana att upp av
inkomster. Av männen större hemansvar. Rangordningen av olika yrken efter avkastningen på % arbets-
hade1987ca 15 utbildningsinvesteringar behöver därmed inte se likadan ut för kvinnor inkomster överstigande
160000kr. under det att och män.
detta var fallet baraför
Betydelsen för lönen inom ett yrke av att yrket är kvinnodominerat och 2,1% kvinnorna. Ar-
av
det har andel sina utövare i den privata sektorn har sökt betsinkomster över av att en stor av
200000 kr hadebara belysa genom en explorativ studie baserad på data om 17 SACO-organise-
0,6% av kvinn0rna,jämrade yrkesgrupper. Vi har därvid studerat hur medellönen inom yrket fört med 6.9%av
inom för kvinnor respektive för män männen. totalt sett samt medellönen yrket
25Studien baseraspå data varierar med utbildningskraven inom yrket, med andelen kvinnor inom
om l7 yrkesgruppereryrket samt med andelen inom yrket som arbetar i den privata sektorn. De hållna från SACO. Yr-
kesgruppernaär apotekaerhållna resultaten presenteras i Tabell 4.3. Det visar sig att medellönen
re, arkitekt. beteendeveinom SACO-yrkena påverkas på ett statistiskt signifikant sätt både av tare. bibliotekarie. civilandelen kvinnor inom yrket och andelen i privat sektor inom yrket. Om ekonom/ekonom. civilin-
av
genjör. gymnasieingenkvinnoandelen inom yrket ökar med 10% kan medellönen inom yrket
jör. humanist. inredväntas minska med knappt l °/0under det att en ökning av andelen i privat ningsarkitckt. jurist. sektor med 10% kan väntas öka lönen med drygt l %. Våra resultat pekar landskapsarkitckt. na-
turvetare. receptarie. emellertid också på att effekterna på medellönen inom SACO-yrkena ser sjukgym-
samhällsvetare. olika ut för kvinnor och män. För det första verkar ökad utbildningslängd, nast.skyddsingenjör och
socionom. SACO:s data annat givet, högre avkastning för män än för kvinnor. För det andra
ge antal
om medellönen om verkar den lönesänkande effekten av att tillhöra ett kvinnodominerat yrke män och kvinnor i yrket
markant högre för män än för kvinnor. Om kvinnoandelen inom de samtom antalet i privat vara
respektive i offentlig sekstuderade SACO-yrkena ökar med 10% kan detta väntas minska medel-
tor inom yrket har av oss lönen i yrket med 0,2 % för kvinnor men med 0,7 % för män. För både män kompletterats med data
inom yrket kan öka då andelen i om utbildningskraven och kvinnor gäller att medellönen väntas
antal akademiskapoäng. privat sektor inom yrket ökar, men den förväntade effekten är något högre omräknadetill studieår i
för kvinnor än för män. yrket baseradepå den nu
rådandeutformningen av
yrkcsutbildningen i de
studeradeyrkena.
Bilaga 23 s. 64Tabell 4.3 Bestämningsfaktorerbakom lönerna i SACO-yrken t-värden inom parentes
Beroendevariabler
| Oberoende variabler | Medellöna Medellön kvinnor Medellön måna | ||
| Konstant | 9,501 821046 | 9,580 l46,456 | 9.596 63395 |
| Log utbildningslängdb | 0.106 L492 | 0,016 0376 | 107 L066 |
| Log kvinnoandel | -0,093 3.l34 | -0,0l7 1930 | -0,069 L652 |
| Log andel i privat sektor 0.107 | 2,075 0,39 | 0,120 1855 0,44 | 0,1 10 L521 0,09 |
N l7 a Logmedellönen per månadinom yrket kr b Yrkesutbildningens längd 40 p 1,0år l Antalet kvinnor i yrket somandel avtotala antalet personeri yrket f Antalet personeri yrket inom privat sektor somandel av totala antalet personeri yrket. Källa: Data erhållna från SACO.
De redovisade resultaten bör betraktas som explorativa eftersom de baseras på ett begränsat dataunderlag och eftersom korrelationen mellan kvinnodominerade yrken och privatsektordominerade yrken förmodligen ger statistiska problem multikorrelation som gör att effekterna är svåra att särskilja. Studien visar dock två saker. För det forsta, stöder den hypotesen att ett yrkes kvinnoandel och sektonillhörighet har betydelse for medellönen inom yrket. För det andra visar den att effekterna ser olika ut för kvinnor och för män. Att befinna sig i ett kvinnodominerat istället for i ett mansdominerat yrke kostar män mer än vad det kostar kvinnor. Innebörden av detta är också att det lönar sig sämre för kvinnor än for män att befinna sig i ett mansdominerat istället för i ett kvinnodominerat yrke.
Betydelsen av sektortillhörigheten för lönen studeras mer ingående utifrån individdata från levnadsnivåundersökningarna 1974 och 1981 iZetterberg 1990. Han analyserar löneskillnaderna mellan individer med likvärdiga karaktäristika i privat och offentlig sektor. Hans studie visar att sektonillhörigheten privat sektor, statlig sektor, kommunal sektor har betydelse for individernas lön och att sambandet ser olika ut för kvinnor och för män. Män med likvärdiga kvalifikationer tenderade de studerade åren att tjäna mer i privat sektor än i offentlig sektor under det att lönen för kvinnor med likvärdiga kvalifikationer tenderade att vara högre i offentlig sektor. Att kvinnlig arbetskraft under den studerade perioden tenderade att allokera sitt kunskapskapital till den offentliga sektorn hade alltså en rationell ekonomisk grund. Bland kvinnliga arbetare med likvärdiga kvalifikationer var 1974 genomsnittslönen i den privata sektorn ca 14% lägre 1981 8% lägre än i den statliga sektorn och 9% lägre 1981 1% lägre än i den kommunala sektorn. Bland kvinnliga tjänstemän med likvärdiga kvalifikationer var 1974 genomsnittslönen i den privata sektorn
Bilaga 23 s. 65ungefär densamma som 1981 5% lägre än i den statliga sektorn och 6%
lägre 1981 2% högre än i den kommunala sektorn. De kommunalanställ-
da kvinnornas relativa löneposition försämrades således mellan 1974 och
1981.
Zl Beräkningarna har
gjorts påföljande sätt.
Uppgifterna i Jansson
Inkomstöverföringar via familjen
1990. s. 104 om hushål-
lensgenomsnittliga Som diskuterat ovan påverkar utvecklingen av familjestrukturen bety-
förvärvsgrad i procent
delsen av inkomstöverföringar inom familjen för kvinnors ekonomiska av heltid för båda makar-
na för olika socioekonosituation. 1975 var ca 56 % av de svenska hushållen i åldersgruppen 20-
miskagrupper 1975och 64 år sammanboende 32 % med, 24% utan barn och ca 45 °/oensamståen- 1988har kombinerats
de 5% med. 39% barn. 1987 hade familjesammansättningen änd- meduppgifterna om ar-
utan
betsinkomsternaför helrats så att ca 49 % var sammanboende 27% med, 23% utan barn och ca
tidsarbetande efter socio- 51% ensamstående 6% med, 45% utan barn SCB:Be 21 SM 8901. ekonomisk grupp i Tabell
Andelen sammanboende hushåll 20--64 år, där interna transfereringar 4.2ovan. Mannen haran-
tagits arbetaheltid, dvs. kan förmodas vara aktuella minskade således med ca 7 procentenheter för 50 procentenhe-
svara mellan dessa år. ter av hushålletsför-
värvsgrad.De redovisade
Samtidigt som familjestrukturen förändrades ledde de minskade löne-
siffrorna över transfereskillnaderna mellan könen och kvinnornas ökade marknadsarbete till att ringsbehovetsutveckling
kvinnans de totala arbetsinkomsterna i gifta/sammanboende bör närmastsessomillu-
andel av
strerandeexempelbasehushåll ökade. Även detta innebär jämför Figur 4.5 och diskussionen i
radepåvissadataom den anslutning till denna att kvinnans beroende av transfereringar från faktiska utvecklingen.
familjen för sina inkomster minskat. Några beräk- Det rör sig alltsåinte om mannen inom totala
en redovisningavfaktiskt ningar gjort kan illustrera detta. I en familj bestående av en manlig och utveckling för
uppmätt
kvinnlig arbetare kan kvinnan 1975 beräknas ha svarat för ca 30 %av de de två hushållstyperna en
mellan 1975och 1988. totala arbetsinkomsterna. 1988 hade andelen ökat till ca 33°/0. För lika
Att beräkningsmetoden inkomst brutto för mannen och hustrun skulle kvinnan i den familjen ganskarättvisande
ger en 1975 ha behövt erhålla transferering på 20% familjeinkomsten från bild av faktiska förhållan-
en av
den visasav att den som mannen. att jämföras med en transferering på 17% av familjeinkomsten
genomsnitt för samtliga
1988. len familj bestående av en manlig och en kvinnlig högre tjänsteman anställdageratt kvinnans
för 28% arbetsin- andel av familjeinkomskan kvinnan 1975 beräknas ha svarat ca av de totala
terna förändrades från komstc-rna och 1988 för ca 37%. För lika inkomst skulle kvinnan 1975 30% 1975till 34% 1987.
behövt transferering på 22% av familjeinkomsten från mannen, att där andelenför 1987kan
en
jämföras med att kvinjämföra med en transferering på 13% av familjeinkomsten 1988. Att
nornasandelav den totaminskningen av transfereringsbehovet var mindre i arbetarhushållet än i inkomstsumman
tjänstemannahushållet under denna tidsperiod återspeglar kvinnor i Sammanräknad in-
att
komst för samtaxerade arbetarhushåll ökade sin tid i marknadsarbete mindre än vad kvinnor i
1988var 36% SCB Be20
högre tjänstemannahushåll gjorde. SM 9001. tabell 6.
27Eftersom inkomstbe-
Transfereringsbehovets utveckling kommer att bestämmas utveck-
av greppeti Tabell 4.2 ar-
lingen av löneskillnaderna mellan könen, av förändringarna i tidsinsatsen i betsinkomster" inklude-
marknadsarbete och skattesystemets utseende och föränd- rar vissaoffentliga trans-
av eventuella
fereringar, såsomföräldring. Skattesystemet har både direkt och indirekt effekt. Ovan har
en en raförsäkringen kommer
sett på transfereringsbehovet utifrån mannens och kvinnans bruttoin- de här beräknadeföränd-
ringarna i transfereringskomster. Skillnader i den genomsnittliga skattesatsen på mannens och
behovet ocksåatt inklukvinnans inkomster förändrar emellertid direkt relationen mellan kvin- deraeventuellaeffekter
och inkomster före och efter skatt och därmed transferingen av förändringar i de i arnans mannens
betsinkomster inkluderainom hushållet. En indirekt effekt uppkommer genom att skattesystemets
de offentliga socialförsäkutformning påverkar arbetsutbudets fördelning inom familjen. Att skatte- ringssystemen.
5- 10-0733.LU 90,Bil 23
Bilaga 23 s. 66systemet har stor betydelse för kvinnors ekonomiska beroende visas i Gustafsson l988b genom en jämförande studie av Sverige och Västtyskland. Studien baseras på data från år 1984. Skattesystemen i de två länderna skiljer sig mycket vad gäller beskattningen av gifta/samboende. Sverige har obligatorisk särbeskattning och starkt progressiv inkomstskatt under det att Västtyskland har sambeskattning och beskattar gifta/samboende med lägre skattesats än ensamstående. Arbetsutbudet fördelas också mycket olika inom svenska och västtyska familjer. Det totala arbetsutbudet är ca 57 timmar per vecka och familj i båda länderna, men västtyska män arbetar väsentligt fler timmar och västtyska kvinnor väsentligt färre timmar än sina svenska motsvarigheter. I genomsnitt svarade västtyska kvinnor 1984 för 12% av familjeinkomsten efter skatt under det att motsvarande andel för svenska kvinnor var 39%. Vid oförändrat arbetsutbud skulle de västtyska kvinnorna om de och deras män beskattats enligt det svenska skattesystemet ha stått för 17°/0av familjeinkomsten efter skatt. På motsvarande sätt skulle svenska kvinnors andel av familjeinkomsten efter skatt ha minskat till 33% om de och deras män beskattats enligt det västtyska skattesystemet.
Inkomster via den offentliga sektorn
Samtidigt kvinnor blivit mindre beroende av transfereringar inom
som familjen har deras beroende av de offentliga transfereringssystemen ökat. För de svenska hushållen totalt sett ökade de offentliga transfereringarna kraftigt i betydelse under 1970- och l980-talen. 1967 härrörde 24% av hushållens disponibla inkomster från transfereringar, 1975 hade andelen transfereringar ökat till 34% och 1987 till 40% Jansson 1990, kap. 5. De ökade pensionsutbetalningarna vägde tyngst. 1967 svarade de för ca 15%
hushållens disponibla inkomster, 1987 hade andelen stigit till ca 25%. av 1988 uppgick de offentliga transfereringarna i samband med ålderdom till 121 miljarder kr, i samband med sjukdom till 32 miljarder kr, i samband med barn och föräldraskap till 23 miljarder kr och i samband med arbetslöshet till ll miljarder kr SCB 1990a, s. 47.
Transfereringarnas andel av den disponibla inkomsten varierar med familjetyp se Jansson 1990, kap. 5. Andelen är högst för ensamstående med barn: 60 % för ensamstående med förskolebarn och 43 % för ensamstående med barn i skolåldern. Motsvarande andelar för sammanboende med barn är 25 och 15%. För ensamstående med barn är det uppenbart att de offentliga transfereringarna fungerar som en ersättning för transfereringar inom familjen.
Även vad gäller de offentliga transfereringarna kommer utfallet för kvinnor relativt män att på olika sätt påverkas av arbetsfördelningen mellan könen. De offentliga transfereringarna till hushållen har olika karaktär och utformning. Flera transfereringarna syftar till att ersätta
av inkomstbortfall och har därmed oftast någon form av bindning till marknadsarbete och förvärvsinkomster. Dit hör socialförsäkringarna i form av pensioner, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. lnkomstbortfallet kan ha samband med att individen istället för att förvärvsarbeta tillfälligt är sysselsatt i olika slagsaktiviteter i hushållssektorn.
Bilaga 23 s. 67Transfereringen kan då också ses som en form ersättning för arbete i
av hushållssektorn. Föräldraförsäkringen utgör ett exempel på detta. Ett
annat exempel är ersättningen från ATP. Reglerna om att det endast krävs 30 inkomstår för full pension och att de 15 bästa inkomståren är pensionsgrundande se Ståhlbergs bidrag i denna bilaga, gör att kvinnor som varit frånvarande från arbetsmarknaden kortare tid och periodvis arbetat
en deltid på grund av hushållsarbete ändå kan fullvärdig pension. ATP
en ger också ett visst antal poängår för vård av barn.
Nivån på den ersättning individen får från socialförsäkringarna följer endera eller en kombination av två principer. Den ena är den om en minimistandard, oberoende av individens nuvarande eller tidigare marknadsinkomster. Folkpensionen är ett exempel, föräldrapenningens och sjukpenningens grundnivåer ett annat. Den andra principen är den om ersättning relaterad enligt bestämda regler till storleken på individens nuvarande eller tidigare marknadsinkomster. l de svenska socialförsäkringarna är t.ex. en vanlig regel att ersättningen är proportionell mot individens arbetsinkomster, men att ersättning bara utgår upp till en viss nivå på inkomsterna. Sjukpenningen, föräldrapenningen och arbetslöshetsunderstödet från arbetslöshetsförsäkringen har denna konstruktion. För ATP gäller mer komplicerade regler. Ersättningsnivån från ATP är knuten till utseendet på hela eller stora delar av livscykelkurvan över individens arbetsinkomster.
Sammanfattningsvis kompenseras både kvinnor och män via socialförsäkringarna för tillfällig frånvaro från sitt marknadsarbete ungefär i proportion till sina arbetsinkomster. Socialförsäkringarna kan därmed i stort sett väntas reproducera skillnaderna i arbetsinkomster mellan könen. I ATP-systemet reproduceras skillnaderna i livscykelinkomster och i de övriga socialförsäkringarna skillnaderna i arbetsinkomster under året. De faktorer som gör att kvinnor har lägre marknadsinkomster än män och som vi analyserat ovan medför således också att kvinnors ersättningar från socialförsäkringarna blir lägre än mäns. Grundnivåer och övre tak i socialförsäkringarna samt 15/30-årsregeln i ATP-systemet gör dock att proportionaliteten inte blir fullständig.
Socialförsäkringarna ersätter den tillfälliga frånvaron under det att kvinnors normalt mindre tid i marknadsarbete och längre tid i hushållsarbete inte ersätts av offentliga transfereringar. Detta kvinnoarbete är obetalt eller ersätts via transfereringar inom hushållen. I termer av Figur 4.4 innebär ex. föräldraförsäkringen att kvinnor i stort sett kan förbli kvar på sin inkomstkurva, men inte att kurvan lyfts relativt männens.
Vid sidan om socialförsäkringarna finns transfereringar som är knutna till förekomsten av barn, såsom barnbidrag och studiebidrag, samt transfereringar som utgår bara efter prövning av olika slag ex. mot individens/ hushållets inkomst- och förmögenhetssituation. Bostadsbidrag och socialbidrag utgör exempel på det senare. De kommer också att bli inkomstrelaterade men på ett annat sätt än ersättningarna från socialförsäkringarna. Kvinnors låga arbetsinkomster se Tabell 4.1 gör att de inkomstprövade bidragen kan väntas bli av större betydelse för dem än för män. Speciellt gäller detta i situationer som de som illustrerats av Figur 4.5, dvs. då transfereringarna inom familjen minskat eller upphört. Bidragsförskotten
Bilaga 23 s. 68är ett exempel på en offentlig transferering som direkt ersätter uteblivna privata transfereringar.
Även kvinnor och män formellt behandlas lika i socialförsäkrings-
om systemen kan kvinnors faktiska försäkringsförmåner, bl.a. på grund av arbetsfördelningen mellan könen och utformningen av reglerna, i praktiken skilja sig från mäns. Kvinnors ekonomiska utfall av socialförsäkringarna speciellt pensionssystemet relativt mäns belyses ingående i Ann-Charlotte Ståhlbergs bidrag till denna bilaga. Hennes studier är av flera slag.
Till en början jämför Ståhlberg medelpoängen i ATP för män och kvinnor i olika kohorter, antal intjänade år i ATP och hur stora pensionsförmåner män och kvinnor i olika kohorter har tjänat in vid viss ålder. Det visar sig att det fortfarande finns mycket stora skillnader mellan män och kvinnor vad gäller intjänade pensionsförmåner, även om skillnaderna är mindre för yngre kohorter. Kvinnors kortare arbetstider och lägre löner ger utslag i lägre ATP-poäng och deras perioder med inget eller föga omfattande marknadsarbete ger utslag i färre intjänade år. Vad gäller antalet intjänade år håller dock skillnaderna mellan könen på att försvinna. Skillnader-
i ATP-poäng och i intjänade år medför att kvinnor födda 1941 hade en na intjänad ATP-förmögenhet när de var 40 år som var 65 av männens, att kvinnor födda 1944 hade en ATP-förmögenhet när de var 35 år som var 62% av männens och att kvinnor födda 1950 hade en ATP-förmögenhet när de 30 år var 86% av männens. Den yngsta kohorten kvinnor
var som hade vid 30 års ålder ännu inte erfarit effekterna på ATP-poängen av att lönegapet mellan könen vidgas med åldern.
Även kvinnorna absolut sett får lägre pension från ATP än männen
om så kan deras ATP i förhållande till deras löner vara högre än männens och ATP i den meningen vara fördelaktigare för kvinnor än för män. I Ståhlbergs nästa studie ses de pensionspoäng individen erhåller genom sitt marknadsarbete under ett år som en löneförmån. Frågan är huruvida denna löneförmån relativt kontantlönen är högre för kvinnor än för män. Enligt de gjorda beräkningarna var ATP-pensionsrättens andel av kontantlönen år 1981 21°/0 för kvinnorna och 19% för männen. Då intjänad ATPrätt inkluderas i lönebegreppet blir kvinnornas timlön i procent av männens l -2 procentenheter högre än om bara kontantlönernajämförs.
Reglerna i de avtalsbestämda pensionssystemen ITP, STP, kommunal och statlig tjänstepension är mindre gynnsamma för kvinnor än vad ATPreglerna är. Beräkningar för den privata sektorn lTP+STP tyder på att
intjänade pensionsförmåner från avtalspensionerna i förhållanvärdet av de till kontantlönen är högre för män än för kvinnor. Avtalspensionsrättens andel av kontantlönen var 7% för män och 3% för kvinnor. I den privata sektorn blev därmed den totala pensionsrättens ATP+ ITP+STP andel av kontantlönen större för män 26% än för kvinnor 24%. Via de privata försäkringarna återställs således löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
På likartat sätt som för ATP-rätten kan värdet av sjukförsäkringsrätten beräknas och jämföras för kvinnor och män. Även i sjukförsäkringen är de formella reglerna lika för kvinnor och män men värdet av sjukförsäkringsrätten blir olika, främst på grund av att antalet sjukdagar är fler för kvinnor än för män. Ståhlberg gör beräkningar för den privata sektorn som
Bilaga 23 s. 69visar att den offentliga sjukforsäkringsrâttens andel av kontantlönen är större 7°/0 För kvinnor än för män 5°/0 men att det omvända förmodligen är fallet För den avtalade sjukforsäkringsrätten.
Sammanfattningsvis visar Ståhlbergs empiriska studier att skillnaderna i löner och arbetsinkomster mellan könen i sina huvuddrag reproduceras i skillnader i ersättningarna från socialförsäkringarna. Reglernas exakta utformning och skillnader i utnyttjandegraden kan dock göra att förmånernas storlek relativt kontantlönen kommer att skilja sig något mellan kvin-
och män. Generellt utformade regler geri praktiken män och kvinnor nor olika stora Förmåner. Detta innebär också att regeländringar kan väntas ha skilda konsekvenser för kvinnor och män.
Bilaga 23 s. 717l
5 Utvecklingens drivkrafter
Bilaga 23 s. 71Vi kan idag tillbaka på två decennier av kontinuerligt ökande kvinnligt
se förvärvsarbete. Överföringen kvinnors tid till marknadsarbete skedde
av under 1970-talet i första hand i form av ökat kvinnligt förvärvsdeltagande och under l980-talet i första hand genom ökade förvärvsarbetstider. Samtidigt har männen överfört tid till hushållssektorn genom minskat förvärvsdeltagande för och äldre åldersgrupper, genom allmän arbets-
yngre tidsförkortning och genom ökad semester. Under 1980-talet har denna utveckling avstannat och arbetstiderna ökar åter mest för mellanåldrar-
-
Överflyttningen kvinnors tid till arbetsmarknaden har kunnat ske na. av
att kvinnors sysselsättning eller löneutveckling drabbats. Tvärtom har utan kvinnors och mäns arbetslöshet och kvinnor och mäns löner under peri-
helhet utjämnats betydligt. Under 1980-talet har dock löneskilloden som naderna mellan män och kvinnor visat tecken på att åter vidgas.
Arbetsfördelningen mellan män och kvinnor inom respektive sektor visar betydligt mindre förändringar. Männen deltar visserligen i större utsträckning hushållsarbetet än tidigare, men specialiseringen är utbredd. Utbildningsinriktning och yrkesfördelning för män och kvinnor har förändrats i ringa grad. Inte heller detta tycks dock ha inverkat negativt på kvinnors sysselsättning och löner eftersom efterfrågan på arbetskraft hela tiden varit stark från de kvinnliga områdena.
Hur förklarar då ekonomiska forskare de stora förändringar som har ägt
i kvinnors förvärvsdeltagande och i mäns och kvinnors arbetsfördelrum ning Hur skall tolka den utveckling som varit Vilka ledtrådar ger den för att bedöma den framtida utvecklingen, de problem som väntar och de krav kvinnorna kan komma att ställa på jämställdhetspolitiken
Tidsallokeringsmodellen presenterades i kapitel två lyfter fram
som faktorer bör ha varit viktiga for utvecklingen. Jämställdheten mellan
som män och kvinnor har i diskussionen deñnerats som arbetsdelningen
ovan mellan män och kvinnor och de konsekvenser denna får för utbildning, yrken, löner och inkomster. Enligt ekonomisk teori påverkas arbetsdel-
den avvägning individerna gör mellan för- och ningen mellan könen av nackdelar hushållsarbete och intäkter och kostnader av marknadsarbe-
av te. Den tidsfördelning familj bestämmer sig för kommer då att, förutom
en dess preferenser t.ex. vad gäller egen och andras barnomsorg, bero på
och hustruns förtjänstmöjligheter på marknaden, deras produkmannens tivitet i hushållet t.ex. förekomsten av barn, pris och tillgång på mark-
Bilaga 23 s. 72nadssubstitut t.ex. barnomsorg på marknaden. Specialiseringens fördelar påverkas också av sannolikheten för skilsmässa. För- och nackdelarna av marknadsarbete och hushållsarbete påverkas av den allmänna ekonomiska utvecklingen ex. omfattningen och inriktningen av efterfrågan på arbetskraft, teknologisk utveckling, demografisk utveckling m. m., men också av politiska åtgärder. Det finns därför skäl att göra en kort översikt över den ekonomiska politiken ur jämställdhetssynpunkt.
Jämställdhetspolitiken
Jämställdhetssyn och jämställdhetsåtgärder har i hög grad präglats av kvinnors önskemål om förvärvsarbete och de problem de mött i detta sammanhang. Den ändrade sammansättningen av den kvinnliga arbetskraften innebär att de problem som mött kvinnorna på arbetsmarknaden varierat över tiden. När huvuddelen av kvinnorna på arbetsmarknaden bestod av ogifta kvinnor var de aktuella problemen sådana som kvinnans rätt till lika utbildning, tillträde till alla yrken och lika ersättning för lika arbete. I och med de gifta kvinnornas utträde på arbetsmarknaden betonades möjligheterna att kunna förena hemarbete och förvärvsarbete. Under perioden med småbarnsmödrarnas utträde accentuerades särskilt problem med barnomsorgen. Under 1980-talet, med större delen av kvinnorna redan anknutna till arbetsmarknaden, har arbetsvillkor, valmöjligheter och karriärmöjligheter för kvinnorna ute på arbetsmarknaden åter kommit i förgrunden. 1990-talets jämställdhetsfrågor kommer sannolikt i än högre grad än 1980-talets att präglas av att epoken med kvinnorna som arbetskraftsreserv går mot sitt slut. Liksom under tidigare perioder kommer de aktuella frågorna också att bero på demografiska förändringar i arbetskraftens sammansättning.
Den syn har på jämställdhetsfrågorna idag grundlades under 1960talet. l femtiotalets diskussioner om kvinnofrågan betonades konflikten mellan kvinnans två roller den som mor och den som förvärvsarbetan-
de. Kvinnor borde möjlighet att välja en av dessa eller båda utan allvarliga ekonomiska konsekvenser för familjen. Livscykeln var den med två perioder för förvärvsarbete, en före och en efter åren med barnen. Politiken skulle stimulera unga kvinnor att skalfa sig en yrkesutbildning, underlätta för kvinnor att återvända till arbetsmarknaden, öka möjligheterna till deltidsarbete och ge ekonomiskt stöd till mödrar med barn. Rätt till sex månaders obetald tjänstledighet i samband med barnafödande infördes i Sverige redan 1945. 1954 knöts den till sjukförsäkringen med viss ersättning under tre månader, och fr.o.m. 1962 utgick ersättning under sex månader Eklund, 1981.
I början av 1960-talet kom en reaktion mot denna så kallade villkorliga frigivning av kvinnorna. Kvinnorna fick gärna arbeta, men bara under förutsättning att de samtidigt tog det fulla ansvaret för familjen och anpassade sitt arbete på marknaden därefter. 1962 publicerades en forskningsrapport Kvinnors liv och arbete Dahlström m. 1962 som framförde synen att konflikten mellan arbete och familj inte bara var ett kvinnoproblem utan gällde män såväl som kvinnor och var en könsrolls-
Bilaga 23 s. 73fråga snarare än en kvinnofråga. Ett arbete för jämlikhet mellan könen krävde att mannens roll ändrades såväl som kvinnans.
Dessa tankegångar fick såsmåningom stort inflytande på svensk politik. 1en rapport till Förenta Nationerna 1968 formulerades målen för svensk jämställdhetspolitik på ett sätt som ännu äger giltighet. "The aim ofa longterm program for women must be that every individual, irrespective of sex, shall have the same practical opportunities, not only for education and employment, but also, in principle, the same responsibilities for his and her maintenance aswell as a shared responsibility for the upbringing ofthe children and the upkeep of the home The Status of Women in Sweden 1968, s. 5. Två principer som därefter legat till grund för politiken framhävs i rapporten: a Jämställdhet mellan män och kvinnor kräver att de är ekonomiskt oberoende, att var och en kan försörja sig själv. b Jämställdhet förutsätter att både mäns och kvinnors roller ändras och att lagstiftningen då utformas såatt samma regler gäller oberoende av kön.
Av dessa principer följer att den svenska politiken för att stödja kvinnor för det första kännetecknats av en inriktning på förvärvsarbete ekonomiskt oberoende, för det andra av en inriktning på jämställdhet likhet
mellan könen, för det tredje av en inriktning på individen. Kvinnofrågorna har haft en fokus på kvinnor i sin roll av arbetstagare och arbetskraftsresurs. Jämställdheten har ofta lyfts fram som en fråga om elfektivt resursutnyttjande, inte bara som en rättvisefråga och framförallt inte som en maktfråga. Denna starka roll för förvärvsarbetet i jämställdhetspolitiken är ingen självklarhet. I flera andra länder har man valt att stödja kvinnor i modersrollen eller hemarbetsrollen. En förklaring till den svenska inriktningen kan vara den höga efterfrågan på arbetskraft som gällt under en stor del av perioden, framförallt beroende på den offentliga sektorns expansion. Jämställdhetspolitiken har varit en del av en ekonomisk politik som syftat till full sysselsättning och tillväxt.
Den jämställdhetspolitik som växte fram under 1970-talet tog sitt
ursprung i familje- och sysselsättningspolitiken. l första hand var den inriktad på att stimulera och underlätta kvinnors förvärvsarbete, inte bara av jämställdhetsskäl utan också för att förse arbetsmarknaden med arbetskraft. Äktenskapslagstiftning, socialförsäkringar och skattelagstiftning
reformerades och utformades på grundval av att män och kvinnor skall dela såväl ekonomisk försörjning som vårdansvar. l97l infördes särbeskattning med individuell beskattning av inkomster en public choice ekonom skulle notera att dettta var samma år som kvinnornas förvärvsdeltagande passerade 50%. Utbyggnaden av den offentliga barnomsorgen tog sin början 1965, expanderade kraftigt under l970-talets efterfrågetryck från småbarnsmödrarna, men har ännu 1990 inte omfattning nog att täcka efterfrågan. 1974 infördes föräldraförsäkringen vilken föräldrarna rätt
gav att dela perioden med tjänstledighet sinsemellan. Den byggdes successivt ut under 1970-talet för att 1980 omfatta möjlighet till nio månaders ledighet med full betalning och tre månader med garantibelopp. Därutöver fick småbarnsföräldrar 1978 rätt till ytterligare arbetstidsförkortning utan betalning.
Sysselsättningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken har alltsedan
Bilaga 23 s. 741960-talet haft som ett av sina mål att stödja grupper utanför arbetsmarknaden vid inträdet till arbetsmarknaden. Till skillnad från vissa andra länder har hemarbetande kvinnor som sökt arbete och kvinnor som sökt deltidsarbete i Sverige räknats bland de arbetslösa och varit berättigade till arbetsmarknadsåtgärder. 1972 inrättades den statliga delegationen för jämställdhet. Dess främsta mål var att säkra kvinnors rätt till arbete och den initierade ett flertal arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med extra arbetsförmedlingsinsatser, lönesubventioner, kvoteringar i lokaliseringspolitiken, särskilda projekt för att stödja kvinnnor i otraditionella jobb m. m. har arbetsmarknadsverket sökt förbättra arbetssituationen för främst arbetslösa och lågutbildade kvinnor.
Den svenska jämställdhetspolitiken under 1970-talet var således i huvudsak inriktad på utbudssidan av arbetsmarknaden, framförallt genom den starka betoningen av familjepolitiken. Till utbudspolitiken kan man också räkna de åtgärder som gått ut på att undanröja hinder för och stimulera män att delta i hemarbetet, främst genom föräldraförsäkringarna.
Många andra länder har genom lagar mot diskriminering omfattande såväl förbud mot diskriminering vid lönesättning och anställning som krav på aktiva åtgärder och ändrad lönepolitik hos företagen inriktat sig mer på efterfrågesidan och på att förbättra villkoren för de kvinnor som finns ute på arbetsmarknaden, oberoende av befattningsnivå.Se Gunderson 1989 för utvärdering av politiken i USA. I Sverige infördes en lag mot
en könsdiskriminering först 1980. l980-talet har också inneburit en annan inställning både i den allmänna debatten och i politiken som i högre grad betonat kvinnors karriärmöjligheter. JÄMOs verksamhet för att följa upp lagen har fäst uppmärksamhet på att diskriminering förekommer. Kvinnor inom olika yrkesområden har arbetat såväl fackligt som inom informella nätverk för att förbättra sina villkor. På många arbetsplatser bedrivs ett aktivt jämställdhetsarbete. Det har blivit mer accepterat att hävda jämställdhetsaspekter vid tillsättningar. Fortfarande finns dock ett klart motstånd mot kvoteringar, till skillnad mot i våra nordiska grannländer vilka redan lagstiftat jämnare könsfördelning i offentliga beslutande organ.
om
Jämställdheten beror på beslut som fattas såväl på utbudssidan som efterfrågesidan på arbetsmarknaden. En politik inriktad på jämställdhet måste ut på att skapa sådana institutionella ramar att utfallen av besluten blir ökad jämställdhet mellan könen. Besluten påverkas av ett stort antal politiska åtgärder tillväxtpolitik, stabiliseringspolitik, social-
försäkringar, skattepolitik, arbetsmarknadspolitik, familjepolitik m. m. En utveckling mot jämställdhet kräver därför att jämställdhetsaspekterna beaktas vid utformningen all ekonomisk politik. Detta breda synsätt
av präglar regeringens proposition om jämställdhetspolitiken inför 1990-talet 1987/88: 105, vilken kräver att statliga utredningar granskar sina förslag
jämställdhetsperspektiv och att jämställdhetsfrågorna följs löpande i ur budgetarbetet.
Bilaga 23 s. 75Empiriska forskningsresultat
Det är lätt att peka på flera faktorer under de gångna decennierna vilka enligt ekonomisk teori bör ha verkat stimulerande på kvinnornas arbetsutbud. Stigande löner och en löneutjämning i förhållande till männen har gjort en omfördelning av tid till marknadsarbete för kvinnor lönsam. Detta har förstärkts av särbeskattningsreformen som innebar att kvinnors marginalskatt sänktes i förhållande till männens. Stigande marginalskatter förstärkte ytterligare lönsamheten av arbetsfördelning i familjen. Födelsetalen har sjunkit och därmed minskat produktiviteten av hushållsarbete. Sjunkande arbetstider för männen gör att männen bör ha kunnat substituera kvinnor i vissa hemaktiviteter. Utbyggnaden av offentligt subventionerad barnomsorg har ökat tillgången och minskat relativpriset på marknadssubstitut till barnomsorg i hemmet.
Flera socialförsäkringsreformer, ex. ATP och föräldraförsäkringen, vilka varit knutna till förekomsten av förvärvsinkomster har byggts ut kraftigt och detta har ytterligare Ökat den ekonomiska vinsten för kvinnor av förvärvsarbete. Samtidigt har dessa inte haft ett manligt arbetsmarknadsbeteende som norm. De har tillåtit variation i förvärvsarbetets omfattning över livscykeln. Föräldraförsäkringen har tillåtit stor flexibilitet i utnyttjandet. ATP har givit ett förhållandevis gynnsamt utfall vid ett kvinnligt förvärvsbeteende se Ståhlbergs uppsats i denna bilaga.
Flera av dessa faktorer har utvecklats så att de verkat i motsatt riktning under 1980-talet. Födelsetalen har ökat. Männen har åter ökat sina arbetstider. Löneutjämningen har avstannat.
Det finns flera studier som analyserat utvecklingen av kvinnors förvärvsdeltagande och arbetstider under 1960- och l970-talen ex. Gustafsson och Jacobsson 1984, Tegle 1985, Burtless 1987, Sundström 1987a, Gustafsson 1988b, Gustafsson och Stafford 1988. Samtliga dessa studier finner att förklaringen till kvinnors ökade arbetsutbud är att förvärvsarbete blivit mer lönsamt jämfört med hushållsarbete. Den främsta förklaringsfaktorn är ökade marknadslöner för kvinnor, även i relation till männens lön.
Samtliga framhåller också den incitamentsstruktur som skattesystemet skapat, där särbeskattning i förening med stigande marginalskatter för heltidsarbetande inneburit att det i de flesta hushåll varit mer lönsamt att kvinnan ökat sitt förvärvsarbete än att mannen gjort det. I en nyligen framlagd avhandling om familjebeskattningen och arbetsutbudet, vilken studerar de samlade effekterna av skatter, bidrag och avgifter, skriver Andersson 1989 att incitamentet för höginkomsttagaren att arbeta heltid och för låginkomsttagaren att arbeta deltid förefaller inbyggda i familjebeskattningens incitamentsstruktur". Hon finner bl. a. att de observerade värdena för genomsnittsinkomsten för gifta kvinnor 1981 ganska väl stämmer med det värde som minimerar en familjs genomsnittsskatt.
Ökningen deltidsarbetet bland förvärvsarbetande kvinnor beror i
av första hand på att sysselsättningen ökat bland kvinnor som redan tidigare hade en hög benägenhet att arbeta deltid, ex. gifta kvinnor med förskolebarn och med låg-medelhög utbildning. Enligt Sundström 1987a och l987b beror 65 °/0av deltidsökningen 1968 81 på sysselsättningsökning-
-
Bilaga 23 s. 76en. Men benägenheten att arbeta deltid har också ökat. Sundström hänför detta till stigande marginalskatter för heltidsarbetande i kombination med ökade möjligheter att variera sin arbetstid.
Orsakerna till männens överföring av arbetstid till hushållssektorn, vilken skett mer i kollektiva former genom arbetstidsförkortningar och ökad semester har inte analyserats lika noggrant. Ofta förklaras den utifrån ett individuellt perspektiv med en inkomsteffekt, dvs. med att stigande reallöner ökar efterfrågan på fritid. Stigande marginalskatter förstärker detta. Någon hopkoppling av ändringarna i mäns arbetstider med ändringarna i kvinnornas har såvitt vet inte tidigare gjorts.
1980-talets utveckling arbetsutbudet har avvikit markant från den
av under tidigare decennier. Ännu finns inga empiriska studier som analyse-
orsakerna bakom den arbetstidsuppgáng som ägt rum i alla åldersgruprar
Sannolikt finns det flera samverkande faktorer. Flera författare har per. framhävt marginalskattereformen 1982 som sänkte marginalskatten för majoriteten av de heltidsarbetande Björklund m.fl. 1989, Sundström, l987b. Studier av skattesystemet har visat att kvinnor, åtminstone på kort sikt, är känsligare än män för ändringar i löner och skatter. Se Ljones och Ström 1987 samt debatten i Ekonomisk Debatt nr l och nr 31990. Det verkar dock osannolikt med ett så kraftigt gensvar på förhållandevis blygsamma skatteändringar. Andra har hävdat att ökningarna skett för att löntagarna velat kompensera sig för reallönesänkningarna under 1980talets början. Mot detta talar resultaten av de undersökningar som redovisades vilka visade att det är ökade reallöner som stimulerar kvinnors
ovan, arbetsutbud.
Det ligger nära till hands att tolka utvecklingen så att de krafter som drog kvinnor in i arbetskraften nu fortsätter att verka och därmed ökar deras arbetskraftsutbud. De kvinnor som nu är i medelåldern och som fann det lönsamt att arbeta under perioden med barn, bör finna det än lönsammare sedan barnansvaret minskat och de kan öka avkastningen på den investering de tidigare gjorde genom att de behöll sin arbetsmarknadsanknytning. För de yngre kvinnnorna har barn inte längre samma återhållande effekt se Sundström l987a och l987b som tidigare, sannolikt beroende på att barnomsorgen byggts ut. Medan arbetskraftens sammansättning under 1970-talet ändrades såatt andelen personer med hög benägenhet att deltidsarbeta ökade, så har andelen kvinnor med barn minskat och andelen högubildade kvinnor ökat på 1980-talets arbetsmarknad vilket bör ha bidragit till de förlängda arbetstiderna. Yrkes- och tjänstestruktur har ändrats i riktning mot större flexibilitet i arbetstider, vilket då i högre grad medger att längre arbetstider och familjeliv kan förenas. Slutligen kan 1980-talets utveckling ge uttryck för att anpassat oss till ett tvåförsörjarsamhälle. Inte bara barnomsorg, utan även boende, kommunikai tioner, affárstider, livsstil och arbetsorganisation har sannolikt anpassat sig till att det är två som förvärvsarbetar i familjerna och därmed gett utrymme för ökade arbetstider, för män såväl som kvinnor, som gensvar på ökad efterfrågan och sänkta marginalskatter.
Sammantaget ger forskningen oss bilden att förändringar i arbetsfördelningen mellan hushållsarbete och förvärvsarbete har ägt rum genom att strukturella förändringar i ekonomin och ekonomisk-politiska åtgärder
Bilaga 23 s. 77gemensamt bidragit till att göra en sådan omfördelning lönsam. Medan lönsamheten av att överhuvudtaget inneha ett Förvärvsarbete blivit
mycket hög, har Fördelarna av att från deltidsarbete till heltidsarbete för många inte uppvägt kostnaderna. De överväganden styr Fördelningen
som av tid inom arbetsmarknaden vet vi mindre om, men de studier av lönestrukturen som vi redovisade i kapitel fyra antyder att även kvinnors val av sektorer och yrkesomrâden delvis kan vara styrda av ekonomiska skäl.
J ämställdheten på 1990-talet
Vad kan vänta oss av 1990-talet vad gäller jämställdheten mellan könen Enligt diskussionen ovan kommer utvecklingen av arbetsfördelningen mellan män och kvinnor att bero av den efterfrågan som kommer att finnas på hushållsproduktion som ex. barnomsorg, äldreomsorg och fritid i Förhållande till den avkastning som individerna kan få av marknadsarbete i form av lön, andra ekonomiska Förmåner och tillfredsställelse i arbetet och på hur avkastningen i de olika sektorerna förhåller sig för kvinnor i Förhållande till män. Det utbyte män och kvinnor får från arbete i den ena eller den andra sektorn beror i hög grad på de skatter, subventioner och regler som fastställs genom politiska åtgärder. Arbetsfördelningen mellan män och kvinnor får i sin tur konsekvenser För arbetstidsval, yrkesval, karriärvägar och löneutveckling.
En bedömning av jämställdhetens utveckling i framtiden och de problem som kan väntas uppstå kräver således en framtidsbedömning av en mängd faktorer. såsom t.ex. demografiska Förändringar, behovet av barn och äldreomsorg, efterfrågans utveckling, utvecklingen av reallöner och lönestruktur, politikens utveckling osv.. Svårigheterna att förutspå 1990talets utveckling förstärks av att våra kunskaper om orsakerna till förändringarna på kvinnors arbetsmarknad främst avser 1960- och l970-talen. Samtidigt har 1980-talet i flera avseenden som berör jämställdheten avvikit från tidigare decennier. Ökningarna i kvinnors arbetskraftsdeltagande och strömmen av kvinnor till arbetsmarknaden har av naturliga skäl avtagit. Samtidigt har arbetstiderna Förlängts för både kvinnor och män och den totala arbetstidsvolymen ökat för första gången sedan 1930-talet. Löneklyftorna mellan män och kvinnor, som krympt sedan 1960-talet, har åter tenderat att vidgas. Yrkessegregeringens utveckling är osäker. Barnafödandet har visat en oväntad och stark uppgång. Några klara besked om orsakerna till dessa nya trender har inte. Vi vill ändå lyfta fram ett antal faktorer som kan väntas vara av betydelse För jämställdhetens utveckling och För de krav som en jämställdhetsinriktad politik kommer att ställas inför.
Marknadsarbetezs lönsamhet Individens avkastning av marknadsarbete beror bl. a. på efterfrågans utveckling, löneutvecklingen och skatternas utformning. För närvarande kännetecknas arbetsmarknaden av arbetskraftsbrist och svårigheter med arbetskraftsförsörjningen till industrin och vården. Ännu finns inga tecken
Bilaga 23 s. 78pekar på att efterfrågan till det största kvinnliga området, vård och som
kommer att mattas under 1990-talet. Om den höga efterfrågan omsorg, håller i sig kan 1990-talet bli ett decennium då kvinnlig arbetskraft blir en bristvara.
Under flera decennier har haft en strid ström av kvinnor in på arbetsmarknaden. Det har funnits till outsinlig källa av kvinnlig
en synes arbetskraft att ta till i tider arbetskraftsbrist. Denna ström är nu sinande
av och kommer under 1990-talet att avta än mer. Prognoser över l990-talets arbetsmarknad se t.ex. SCB l990b förutsätter visserligen att förvärvsfrekvensen för kvinnor kommer att fortsätta att stiga för att nå männens nivå kring sekelskiftet, men ökningen blir inte lika stark som tidigare eftersom taket snart är nått. Befolkningsutvecklingen gör att antalet perso-
i de förvärvsaktiva åldrarna ökar och bidrar därför till att antalet ner
i arbetskraften sammantaget förväntas stiga med ca 200 000 personer under den närmaste 10-årsperioden.
Arbetskraften bör således öka under 1990-ta1et, men i betydligt långsam-
takt än under närmast föregående decennier. Tillskottet kommer inte mare heller längre att utgöras helt av kvinnor, utan att vara merjämnt fördelat mellan könen. Ökningen de relativa arbetskraftstalen är också förenad
av med viss osäkerhet, eftersom de relativt sett låga kvinnliga förvärvsfrekvenserna finns i regioner där tillgången på arbetstillfällen inom kvinnliga områden är låg.
Den kvinnliga arbetsmarknaden går således i en ny fas. I stort sett alla kvinnor finns ute på arbetsmarknaden. Efterfrågan på kvinnlig arbetskraft måste rikta sig till kvinnor som redan har förvärvsarbete, antingen genom att konkurrera med andra arbetsgivare eller genom att söka stimulera kvinnor att öka sina arbetsinsatser på marknaden. Tendenser till hårdnande konkurrens den kvinnliga arbetskraften har gjort sig märkbara
om redan på 1980-talets arbetsmarknad, bl.a. i form av svårigheter att rekrytera personal till barnomsorgen och skärpta lönekrav från speciella grup-
t.ex. vissa sjuksköterskor, i de regioner där taket för kvinnligt förper, värvsdeltagande redan är nått.
Kanske kommer vi att på 1990-talet få se en skärpt konkurrens om den kvinnliga arbetskraften och därmed en uppvärdering av kvinnliga arbetsuppgifter. En sådan konkurrens kommer ytterligare att förstärkas om kvinnor i allt större utsträckning manliga yrkesområden som möjliga
ser alternativ och söker sig dit för att bättre lön och befordringsmöjligheter. Kvinnliga egenskaper och kunskaper som tidigare betraktats som "självklara" eller naturliga kan komma att bli knappa resurser som arbetsgiva-
och kunder måste betala för. Utifrån denna bild kommer lönekrav och re karriärmöjligheter att stå i centrum för l990-talets jämställdhetsdebatt. Förbättras dessa möjligheter för kvinnor i förhållande till män kan man också ha skäl att vänta ytterligare förskjutningar i arbetsfördelningen mellan könen.
Det är dock motiverat att varna för alltför högt ställda förväntningar. En lärdom från 1980-talet är att det rådande arbetsmarknadsläget snabbt kan förändras från arbetskraftsbrist till sysselsättningsproblem. l en situation med arbetslöshet kan kvinnors förhandlingsstyrka snabbt försämras. Ytterligare ett orosmoln är de problem den offentliga sektorn står inför, vilka
Bilaga 23 s. 79ger begränsade möjligheter till expansion. Ovan har poängterats den stora betydelse den offentliga sektorn haft för kvinnor i sin egenskap av arbetsgivare inom bl. a. utbildning, vård och omsorg. Sålänge den offentliga sektorn expanderade gynnade det kvinnors löneutveckling. En stagnerande offentlig sektor verkar återhållande på kvinnors ekonomiska villkor. Om kvinnor skall kunna dra nytta av en expanderande efterfrågan på vård och omsorgstjänster krävs att de inte låses inne i en offentlig sektor som av finansieringsskäl inte kan hålla takt med efterfrågan.
Ytterligare ett problem som kan komma att accentueras är den ökade lönedilferentieringen. Ett möjligt scenario är att lönespridningen, som är lägre bland kvinnor än bland män, ökar bland kvinnorna så att får en grupp kvinnor som förmår dra nytta av den ökade arbetskraftskonkurrensen och en annan grupp för vilken löneutvecklingen blir mindre gynnsam. Flood och Klevmarken visar också i sin del av denna bilaga att det är välutbildade kvinnor som bäst lyckas förena barnomsorg och förvärvsarbete. Tendensen till lönedifferentiering, såväl mellan män och kvinnor som inom gruppen kvinnor, kan ytterligare förstärkas av en närmare anknytning till EG-Iänderna där lönespridningen är högre än i Sverige.
Lönsamheten av marknadsarbete kommer vidare att påverkas av den nya skattereformen. Effekterna av olika förslag på arbetsfördelningen mellan könen har endast i ringa grad berörts i analysen. Se dock Aaberge m. 1989 samt debatten i Ekonomisk Debatt nr l och 31990. Ett skäl är att det är mycket svårt att i empiriska skattningar fånga det inbördes beroende som finns mellan mäns och kvinnors arbetsutbud. Samtidigt har samtliga forskare som analyserat kvinnornas arbetsutbud se ex. Andersson 1989, Gustafsson Jacobsson 1984, Sundström l987a framhållit betydelsen av att det svenska skattesystemet uppmuntrat kvinnors förvärvsarbete.
Progressiviteten i den tidigare svenska skatteskalan har gjort att det i allmänhet lönat sig med arbetsdelning i hushållet och att det funnits incitament att öka låginkomsttagarens arbetsutbud snarare än höginkomsttagarens. Efter en skatteomläggning i enlighet med det lagda forslaget kommer skillnaderna i marginalskatt mellan man och hustru att utjämnas och i många hushåll kommer parterna att möta samma marginalskatt. Sänkta marginalskatter kan stimulera kvinnornas arbetsutbud och intresset för att satsa på högavlönade yrken, eftersom de är känsliga för ekonomiska incitament. Se dock Flood och Klevmarkens bidrag till denna bilaga, enligt vilket en marginalskattesänkning kan väntas minska kvinnors och mäns arbetsutbud. Men det finns en motverkande effekt genom att incitamentet att omfördela tid i marknadsarbete från höginkomsttagare till låginkomsttagare försvinner. Många hushåll förmår säkert inte öka sitt sammanlagda arbetsutbud. Incitamenten till hushållsarbete kan dessutom förstärkas av att reformen innebär att beskattningen på substitut till hushållsarbete, dvs. på olika hushållsinriktade tjänster, kommer att öka och dessa därmed fördyras. Resultatet kan bli ett ökat arbetsmarknadsengagemang för männen och ett minskat för kvinnorna, snarare än ett totalt sett ökat arbetsutbud.
Bilaga 23 s. 80Efterfrågan på vård och omsorg Ett genomgående tema i beskrivningen ovan är att kvinnors förvärvsdeltagande varit anpassat till familjens och framförallt barnens behov. Vi ser inga skäl att utvecklingen därvidlag skulle ändras under l990-talet. Vi har också hävdat att jämställdhetsfrågorna präglats av den kvinnliga arbetskraftens sammansättning. Två åldersgrupper kommer att öka bland kvin-
på 1990-talets arbetsmarknad. För det första ökar antalet kvinnor i norna de barnafödande åldrarna, 25-35 år. Eftersom barnafödandet är relativt högt bör andelen småbarnsmödrar öka och barnomsorgen således även fortsättningsvis vara en aktuell fråga. För det andra kommer den stora
40-talister in i övre medelåldern. Dessa kvinnor kommer under gruppen 1990-talet att vara mindre bundna av barn och har sannolikt både intresse
och utrymme för att öka sitt arbetsmarknadsengagemang. Samtidigt av ökar dock andelen mycket gamla och då mer vårdkrävande bland den äldre befolkningen, vilket kan komma att ställa krav på tid utanför marknaden på många i denna generation.
Efterfrågan på vård och omsorg kommer således att öka under 1990talet. Det är av stor vikt för möjligheterna att förvärvsarbeta att sådan service finns tillgänglig. Idag är omsorg på marknaden i huvudsak knuten till offentlig verksamhet. Önskemål besparingar i den offentliga sektorn
om kan leda till att man sparar genom att dra in på vården av barn och gamla. Men sådana kostnader måste bäras i alla samhällen. Sannolikt blir det kvinnorna som får ta över mycket av de arbetsuppgifter som rationaliseras bort, ex. när äldreomsorgen förbilligas genom hemmaboende. Kostnaderna för vården blir inte nödvändigtvis lägre för att de förflyttas från en sektor där de syns i företagens och det offentligas budgetar till hemmen och informell vård där de inte syns lika klart. Om detta innebär ett ineffektivt resursutnyttjande blir det i stället samhällsekonomiskt dyrare. Inskränkningar i den offentliga servicen får inte utformas så att arbetsuppgifterna måste lyftas över till hushållsarbete. Om kvinnorna skall ha möjligheter att förvärvsarbeta måste expansionsmöjligheter för denna typ av service skapas inom andra sektorer av ekonomin.
Ett sätt att ge ekonomisk ersättning för omsorg som utförs i hemmet är via föräldraförsäkringen. Under 989 har denna byggts ut ytterligare, för att omfatta 12 månaders ledighet för vård av barn med full betalning
nu och med planer på framtida utvidgning till 18 månader. Föräldraförsäk-
en ringen, den fungerat hittills, har säkert bidragit till att stärka kvinnor-
som
ställning på arbetsmarknaden och öka arbctsutbudet. För det första är nas den knuten till innehavet av ett förvärvsarbete. För det andra, har den gjort det möjligt för kvinnor att kombinera förvärvsarbete och barn. De har kunnat behålla sitt förvärvsarbete och haft incitament att uppehålla sina kunskaper för att återvända till arbetet efter ett halvt till ett år.
Samtidigt är föräldraförsäkringen en subvention av hushållsarbete. Idag finns i stort sett alla kvinnor på arbetsmarknaden. I detta läge kommer en utbyggd föräldraförsäkring att bidra till att kvinnorna är frånvarande längre tid från arbetsmarknaden. Statistiken över barnafödandet visar också att tidsavståndet mellan barnen har anpassat sig till reglerna om att
kan behålla sina föräldrapenning i 2,5 år. Sannolikheten för långa man
Bilaga 23 s. 81sammanhängande frånvaroperioder ökar. Forskningen visar att förvärvsfrånvaro har kostnader i form av lägre lön och missade karriärmöjligheter Gustafsson 1985.
De positiva effekter av föräldraförsäkringen på jämställdheten som uppstår genom att kvinnorna behåller sin arbetsmarknadsanknytning kan komma att uppvägas av de negativa effekterna på löner och avancemang av långa frånvarotider. De negativa effekterna kan dock minskas om utbyggnaden av Försäkringen får fler män att stanna hemma. Vidare måste effekterna på jämställdheten vägas mot eventuella positiva effekter på barnens eller familjens välfärd.
Medan införandet av betald barnledighet var en åtgärd som stimulerade utbudet av arbetskraft, är nya utbyggnader en åtgärd som sannolikt minskar utbudet av arbetskraft. Vare sig skatteomläggningen eller föräldraförsäkringen kan dock väntas slå på kvinnors arbetskraftsdeltagande, utan på de timmar de faktiskt är i arbete.
Slutord Långtidsutredningarna har hittills enbart analyserat utvecklingen av marknadsproduktionen i den svenska ekonomin. Utgångspunkten i denna bilaga är att produktion som bidrar till välfärdsutvecklingen också äger rum utanför arbetsmarknaden. Denna hushållsproduktion utförs av såväl män som kvinnor. men kvinnor har svarat och svarar alltjämt för merparten. En uppskattning av kvinnors bidrag till ekonomin och förståelse för de avvägningar främst kvinnor, men även hushållet som helhet, gör i användningen av sina tidsresurser kräver att analysen även tar hänsyn till hushållsproduktionen.
Såväl arbetsdelningen mellan män och kvinnor mellan hushållsproduktion och marknadsarbete som arbetsdelningen mellan män och kvinnor inom marknadsarbetet och inom hushållsproduktionen medför att kvinnor och män får systematiskt olika utfall på arbetsmarknaden, i de offentliga fördelningssystemen och i familjen vad gäller dimensioner som ekonomisk ersättning, icke-pekuniära förmåner och makt och inflytande.
Utvecklingen av den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män beror dels av vilka förändringar som äger rum i arbetsdelningen mellan könen, dels av hur de direkta och indirekta ersättningarna för olika arbetsinsatser förändras. Både arbetsdelningen mellan könen och de utgående ersättningarna och därmed jämställdheten påverkas såväl av den allmänna ekonomiska utvecklingen som av utformningen av olika ekonomisk-politiska och andra åtgärder.
Vår studie visar att kvinnornas andel av marknadsarbetet ökat kraftigt de senaste 25 åren. Detta beror på att kvinnorna ökat sina timmar i marknadsarbete, men i än högre grad på att männens timmar i marknadsarbete minskat. Slutsatsen av våra resonemang ovan är dock att inte kan förvänta oss att utjämningen mellan mäns och kvinnors tid i marknadsarbete automatiskt kommer att fortsätta under l990-talet. Det finns flera osäkra och motverkande faktorer. 1980-talet har kännetecknats av att både män och kvinnor förlängt sina arbetstider och enligt prognoserna förväntas detta bli fallet också under l990-talet. Utifrån de resultat
6- 10-0723. 90.LU Bil 23
Bilaga 23 s. 82presenterat ovan om marknadsarbetets och hushållsarbetets fördelning över livstiden och utifrån personliga erfarenheter ställer ossfrågan hur länge det är möjligt för arbetstidsökningarna att fortsätta utan att det leder till en orimlig arbetsbelastning för såväl män som kvinnor i mellanåldrarna. Kanske kommer 1990-talet åter att aktualisera frågan hur marknadstid och inkomster kan omfördelas över livscykeln för såväl kvinnor som män.
Det ekonomiska utfallet av kvinnors arbete, såväl via marknaden som via den offentliga sektorn, har också förstärkts i förhållande till männens under det senaste kvartsseklet. Resonemangen ovan visar att även här finns krafter som kan väntas verka i olika riktningar under 1990-talet. Tendensen till stagnerande eller t.o.m. ökande löneskillnader under 1980talet tyder på att en ökad löneutjämning mellan könen inte är något som automatiskt kan förväntas under kommande decennnium. Utvecklingen kan dessutom komma att se väsentligt olika ut för olika grupper av kvinnor.
Prognosen för den ekonomiska jämställdhetens utveckling under 1990talet är således osäker och förändringarna ijämställdhet mellan män och kvinnor kan knappast väntas bli lika omvälvande som de som förekommit under de närmast föregående decennierna. Liksom då gäller dock att utvecklingen också kommer att bero av vad vi, kvinnor och män, fattar för beslut, individuellt och gemensamt.
Bilaga 23 s. 83Referenser
Aaberge,R., Ström,S. Wennemo,T.l989, Skatt, arbeidstilbud og in-
tektsfordelning i Sverige." Bilaga 2 i del IV av SOU 1989:33, Refor-
merad inkomstbeskattning. Andersson, I.A. 1989, Familjebeskattning, konsumtion och arbetsutbud,
Ekonomiska studier, Handelshögskolan, Göteborg. Becker, G. 1965, A Theory of the Allocation of Time, Economic Jour-
nal, vol. 75, September. Beller, A. 1984, "Trends in Occupational Segregation by Sex and Race,
1960- 81" i Reskin, B. red., Sex Segregation in the Workplace, Natio-
nal Academy Press. Björklund, A. 1986, "Assessing the Decline of Wage Dispersion in Swe-
den i Eliasson, G. red., The IUI Yearbook 1986-1987, IUI, Stock-
holm. Björklund, A. m.fl. 1989, Den svenska modellen inför 90-talet, SNS
förlag, Stockholm. Blaug, M. 1980, The Methodology of Economics, Cambridge. Burtless, G. 1987, Taxes, Transfers and Swedish Labor Supply i
Bosworth, B. Rivlin, A.M., The Swedish Economy, Brookings Institu-
tion, Washington D.C. Chadeau, A. 1985, "Measuring Household Activities: Some Internatio-
nal Comparisons, The Review of Income and Wealth, vol. 31, s.237-
253. Dahlström, E. m. fl. 1962, Kvinnors liv och arbete, SNS, Stockholm. Eduards, M. 1988, Gender Politics and Public Policies in Sweden,
-
Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Eisner, R. 1988, Extended Accounts for National Income and Pro-
duct, Journal ofEconomic Literature, vol. 26, s. 1611- 1684. Eklund, R. 1981, Ledighetslagar i lag och kollektivavtal, SNS Occasional
Papers nr. 12, Stockholm. Ferber, M. Birnbaum, B. 1980, "Houseworkz Priceless or Valueless,
The Review of Income and Wealth, vol. 26, s. 387-400. Flanagan, R. 1987, "Eñiciency and Equality in Swedish Labor Markets
i Bosworth, B. Rivlin, A.M., The Swedish Economy, Brookings Insti-
tution, Washington D.C. Fuchs, V. 1989, Womens Quest for Economic Equality, Journal of
Economic Perspectives, nr Goldschmidt-Clermont, L. 1982, Unpaid Work in the Household, ILO,
Geneve.
Bilaga 23 s. 84Gronau, R. 1977, Leisure, Home Production and Work The Theory
of the Allocation of Time Revisited, Journal of Political Economy, nr December. Gronau, R. 1986, Home Production A Survey in Ashenfelter O.C.
-
Layard, R. red., Handbook of Labor Economics, vol. North- Holland. Gunderson, M. 1989, "Male-Female Wage Differentials and Policy Responses", Journal of Economic Literature, nr Gustafsson, 1976, Lönebildning och lönestruktur, IUI, Stockholm. Gustafsson, 1988a, "Löneskillnader mellan kvinnor och män gapet
ökar igen", Ekonomisk Debatt, nr Gustafsson, l988b, "Income Taxes and Womens Economic Dependency: A Comparison of West Germany and Sweden", CEPR Discussion Paper Series, nr 281, London. Gustafsson, Jacobsson, R. 1984, Trends in Female Labor Force Participation in Sweden, Journal of Labor Economics, vol.2, no.4, part
Gustafsson, Lantz, P. 1985, Arbete och löner, IUI och Arbetslivscentrum, Stockholm. Gustafsson, Statford, F. 1988, "Day-Care Subsidies and Labor Supply in Sweden, stencil, Arbetslivscentrum, Stockholm. Hegeland, H. 1975, Barn, kvinnor, hemarbete, Borås. Hirdman, Y. 1990, The Gender System Theoretical Reflections on the
- Social Subordination of Women, Report no. 40, English Series, Uppsala: Maktutredningen. Jansson, K. 1990, Inkomst- och förmögenhetsfördelningen 1967- 1987, Bilaga 19 till Långtidsutredningen 1990. Johansson, Selén, 1988, Minskad lönespridning 1968- 1981, Levnadsförhållanden nr 57, SCB, Stockholm. Jonung, C. 1982, Kvinnoma i svensk ekonomi i Södersten, B. red., Svensk ekonomi, Stockholm. Jonung, C. 1983, Kvinnors och mäns yrken i Lundahl, M. Persson- Tanimura, Kvinnan i ekonomin hem, yrke, karriär, Liber, Stock-
holm. Jonung, C. 1984, Patterns of Occupational segregation by Sex in the Labor Market i Schmid, G. Weizel, R. eds., Sex Discrimination and Equal Opportunity, Gower. Jonung, C. 1985, Den könsdelade arbetsmarknaden, Nordiskt seminar om likestilling, Nordiska ministerrådet. Jonung, C. 1989, Jämställdhet på arbetsmarknaden i Arbetsmarknad och arbezsmarknadspolitik 1988, Arbetsmarknadsdepartementet, Ds 1989:44. Jonung, C. Persson-Tanimura, l 981, "Tar den ekonomiska politiken hänsyn till jämställdhetsmålet i Kvinnor och ekonomi, Stockholm: Añärsforlaget. Jonung, C. Persson-Tanimura, 1987, Nationalekonomisk forskning ur kvinno- och jämställdhetsperspektiv, Kvinnovetenskaplig Tidskrift, nr
Bilaga 23 s. 85Krantz, O. 1987, Husligt arbete i nationalräkenskaperna i Krantz, O.
Ohlsson, R. red., Ekonomisk-historiska Vings/ag, Lund. Leiniö, T. 1988, Sex and Ethnic segregation in the 1980 Swedish
Labour Market, Economic and Industrial Democracy, nr Ljones, O. Ström, 1987, Tilbud av arbeid i Sverige, Bilaga 15 till LU
87. Lundahl, M. Persson-Tanimura, red. 1983, Kvinnan i ekonomin
-
hem, yrke, karriär, Liber. Löfström, 1989, Diskriminering på svensk arbetsmarknad, Umeå Eco-
nomic Studies, nr. 196, Umeå. Nyberg, A. 1989, Tekniken kvinnornas befriare, Linköping Studies in
-
Arts and Science, Linköping. OECD, Employment Outlook, 1987 och 1988. Persson, 1990, "The Third Dimension Equal Status between Swe-
-
dish Women and Men i Persson ed, Generating Equality in the
Welfare State The Swedish Experience, Oslo: Norwegian University
-
Press fonhcoming. Regeringens proposition 1987/88: 105, Jämställdhetspolitiken infor 90-ta-
let. Schettkat, R. 1985, "The Size of Household Production: Methodological
Problems and Estimates for the Federal Republic of Germany in the
Period 1964 to 1980, The Review of Income and Wealth, v01. 31, s.
309-321. SCB 1963 1989, Arbetskrañsundersökningarna, årsmedeltal.
- SCB 1986a, Kvinno- och mansvärlden. SCB 1986b, Kvinnors och mäns löner, Information om arbetsmarknaden
1986: SCB 1988, Så använder tiden, Levnadsförhållanden, nr. 59. SCB 1990a, Offentliga sektorn. Utveckling och nuläge. SCB 1990b, Trender och prognoser. Sundin, E. Holmquist, C. 1989, Kvinnor som företagare, Liber. Sundström, M. 1987a, A Study in the Growth of Part-time Work in
Sweden, Stockholm: Arbetslivscentrum. Sundström, M. l987b, Deltidsarbetets utveckling, Ekonomisk Debatt,
nr Tegle, S. 1985, Part-Time Employment. An Economic Analysis of Week-
Working Hours in Sweden 1963- 1982, Lund Economic Studies. Zetterberg, 1990, Essays on Inter-sectoral Wage Diferentials, Depart-
ment of Economics, Uppsala University.
Bilaga 23 s. 87Del II
Tidsanvändningen i Sverige 1984
av Lennart Flood och Anders Klevmarken Nationalekonomiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Bilaga 23 s. 89Innehållsförteckning
| 1 Inledning | 91 |
| Varför studera hushållens tidsanvändning | 91 |
| Arbetsutbudet | 91 |
| Tidsanvändningen och konsumtionen av varor och tjänster | 91 |
| Tidsanvändningen och välfárdsfordelningen | 92 |
| 2 Hushållens tidsanvändning, en överblick | 95 |
| Den genomsnittliga tidsanvändningen | 95 |
| Tidsanvändningen efter kön och ålder | 95 |
| Barnfamiljernas tidsanvändning | 97 |
| Att köpa en tjänst eller gör det själv | 99 |
| 3 Internationella jämförelser | l0l |
| Kvinnors och mäns tidsanvändning i sex olika länder | 101 |
| Marknadsarbete och hushållsarbete | 102 |
| 4 Arbetsdelning och komplementaritet | i hushål- |
| lens tidsanvändning | 105 |
| Teorin för hushållets arbetsfördelning | 105 |
. . . . . . . . . . Empirisk belysning av arbetsfördelning och samarbete i hushållet 106
5¶En analys av tidsanvändningen i Sverige 1984 119
Bilaga 23 s. 89En modell För tidsanvändningen ll9
. . . . Empirisk analys av hushållens tidsanvändning 121
6 Utbudet av arbetskraft 135
Inkomst- och substitutionseffekterna av en löneförändring efter
skatt 135
. . . . . Två sätt att mäta arbetad tid 136
. . . Små barn påverkar även männens arbetsutbud 144
.4
Bilaga 23 s. 90| Sammanfattning | 147 |
| Appendix: Modellbeskrivning | 149 |
| Referenser | 151 |
1 Inledning
Bilaga 23 s. 91Varför studera hushållens tidsanvändning
Vilka kunskaper kan vi om hushållens ekonomiska beteende och välfärd genom att studera hur de använder sin tid Den del av hushållens tidsanvändning som hittills studerats grundligast är andelen som användes för förvärvsarbete. Hushållens utbud av arbetskraft har mycket stor samhällsekonomisk betydelse och har under senare år varit föremål för intensiva studier, inte minst i samband med diskussionerna om de förestående reformerna av inkomstskatterna. För många människor är förvärvsarbetet den dominerande sysselsättningen, som i hög grad bestämmer villkoren för hur resten av den disponibla tiden användes. Det finns emellertid också många människor, som inte alls förvärvsarbetar eller som endast arbetar deltid. Som vi kommer att visa nedan, utgör därför den tid, som genomsnittligt och över livscykeln användes till förvärvsarbete en betydligt mindre del av den totalt tillgängliga, än vad man möjligen skulle kunna tro.
Arbetsutbudet
Studierna av arbetskraftsutbudet har i regel baserats på intervjuundersökningar i vilka uppgifter lämnats om normal veckoarbetstid" och eventuellt även om arbetsintensiteten under året. Frågorna har endast gällt förvärvsarbetet, medan övrig tidsanvändning inte tagits med i undersökningarna. Några jämförelser med fullständiga tidsanvändningsundersökningar, i vilka man redan i frågekonstruktionen byggt in en konsistenskontroll mot dygnets 24 och veckans 168 timmar, visar att de vanliga intervjuundersökningarna tenderar att överskatta den arbetade tiden Flood 1989, StalTord Duncanl985 och även underskatta förändringen i den arbetade tiden Statford Duncan 1985. Betydelsen av att använda tidsanvändningsdata för arbetskraftsutbudsstudier kommer att diskuteras mera i det följande.
Tidsanvändningen och konsumtionen av varor och
tjänster
Analys av hushållens tidsanvändning kan också ge oss bättre kunskaper om hushållens efterfrågan på varor och tjänster. En del av de tjänster, som
Bilaga 23 s. 92behöver utförda, kan antingen välja att göra själva eller att köpa. Exempel är barnomsorgstjänster, transporttjänster, reparations- och städtjänster. Det finns även substitutionsmöjligheter mellan egenproduktion av tjänster i hushållet och inköp av varor. Vi kan således t.ex. antingen välja att köpa maten färdiglagad eller att själva laga till den hemma. Förändringar i tidsanvändningen medför förändringar i konsumtionsbeteendet. Den ökade förvärvsaktiviteten utanför hemmet, särskilt för kvinnorna, har t.ex. bidragit till att efterfrågat livsmedel med allt högre förädlingsgrad, att efterfrågan på konfektionerade kläder i stort sett ersatt hemsömnad, att efterfrågan på barnomsorgstjänster ökat och likaså efterfrågan på transpontjänster. De förändringar i efterfrågan på varor och tjänster, som beror på ökat arbete utanför hemmet, höjda realinkomster, och ökad efterfrågan på fritid, har endast delvis kanaliserats direkt till varu- och tjänstemarknaderna. Till stor del har behovet av tidsbesparingar i hushållsarbetet med bibehållen konsumtionsvolym tillgodosetts genom att produktiviteten har ökat i hemarbetet tack vare nya arbetsbesparande varaktiga hushållskapitalvaror. Det finns en långa lista av sådana kapitalvaror som kommit på marknaden under efterkrigstiden, såsom tvättmaskiner, tumlare, matberedare, mikrovågsugnar, etc. Till de tids- och arbetsbesparande hushållskapitalvarorna måste vi även räkna bilen, även om den också är ett exempel på en kapitalvara vars användning i sig själv kan bidra till vår välfärd. Det finns således även varaktiga kapitalvaror vars användning direkt ger oss behovstillfredställelse. Uppenbara exempel är TV, video, Sportutrustning, nöjesbåtar, etc. Till skillnad från de konsumtionskapitalvaror som användes som produktionsfaktorer i hemmet är dessa inte arbets- och tidsbesparande utan i stället tidskonsumerande.
Tidsanvändningen och välfärdsfördelningen
Det viktigaste skälet att studera hushållens tidsanvändning är dock att skillnaderna däri säger något om välfárdsfördelningen. Vissa aktiviteter finner vi ett nöje i att utföra och kan därför säga att själva utförandet av aktiviteten bidrar till vår välfärd, medan andra aktiviteter huvudsakligen utföres därför att resultatet är en vara eller tjänst, som ger oss nytta De flesta av oss tycker förmodligen att det är relativt tråkigt att städa, men gör det därför sätter värde på ha och hem. Även
att att ett rent snyggt om preferenserna för olika aktiviteter varierar mellan människor på samma sätt som preferenserna för varor och tjänster är olika, finns det en ganska stor överenstämmelse i värderingen av breda grupper av aktiviteter. Det är därför av intresse att studera vilka grupper av individer som är hänvisade Thomas Justerhar till att använda mycket tid till sådana aktiviteter som anses ge utövama myntat termen "process lite välfärd och vilka som kan ägna mycket tid åt direkt välfárdshöjande benfit" för dennytta eller aktiviteter. l de tidsanvändningsundersökningar som gjorts i olika länder, behovstillfredställelse individen får från ut- har man särskilt intresserat sig för jämförelser mellan män och kvinnor. som förandet av en aktivitet l de amerikanska tidsanvändningsundersökningar, utförts
som av oavsettresultatet,seJus- Survey Research Center, University of Michigan Juster Stañbrd ter Stafford 1985 ch 13. 1985 och i den svenska tidsanvändningsundersökning, som ingår i det
Bilaga 23 s. 93s. HUS-projektet Klevmarken Olovsson 1989 och som utgör den huvudsakliga databasen för denna studie, har man frågat de intervjuade om deras värdering av olika aktiviteter. För vissa specificerade aktiviteter uppmanades de att ange hur "roligt de tyckte det var att utföra aktiviteten oavsett hur nyttigt eller viktigt resultatet av aktiviteten var. Svaret gavs i form av en poäng mellan O och 10. De som tyckte att aktiviteten var mycket rolig att utföra skulle ge 10 poäng, och de som tyckte att den var mycket tråkig Opoäng. 5 poäng skulle ges för en aktivitet som varken var rolig eller tråkig att utföra. Tabell l visar de genomsnittliga poängen för ett antal aktiviteter. Rangordningen mellan aktiviteterna är praktiskt taget den samma i de två länderna. Samvaron med de egna barnen ger den största välfärden. Det mest förvånande resultatet är dock att förvärvsarbete i genomsnitt anses vara roligare än de flesta aktiviteter speciellt avsedda för nöje och fritid. Detta resultat ger anledning till revision av traditionell ekonomisk teori, enligt vilken vi vanligen antar att det endast är fritiden tillsammans med de varor och tjänster som konsumeras, som ger oss nytta. Förvärvsarbete ger således inte enbart inkomster, som kan användas för konsumtion och sparande, utan även andra nyttovärden Häri kan vi kanske finna del av förklaringen till att kvinnor i så stor utsträckning
en sökt sig ut på arbetsmarknaden och bort från hemarbetet. Som framgår av figur l har kvinnor samma höga värdering av förvärvsarbete som män.
Genomsnittligt över alla aktiviteter ger kvinnor något högre poäng än män. Även med hänsyn till detta finner vi vissa små könsskillnader eller könsroller i svaren. Kvinnorna värderar barnomsorg, läsning, matlagning och städning något högre än männen, medan dessa har något större prefe-
Tabell 1 Preferenserför vissa aktiviteter i USA och Sverige
| U.S.A. | Sverige | |||
| Aktiviteter | 1975 Medel Std Medel Std Medel Std poäng | 1981 poäng | 1984 poäng | |
| Leka med barnen | 8.9 | 8.3 2.1 | ||
| Ta hand om barnen 8.9 | 8.7 1.5 8.3 2.1 | |||
| Förvärvsarbeta | 8.0 2.1 7.8 2.0 7.7 2.0 | |||
| Läsa böcker etc | 7.6 2.5 7.5 2.4 6.6 2.7 | 2 Juster 1985 gjorde | ||
| Idrotta, sporta | 6.8 3.2 6.2 3.1 | 5.3 3.4 | även en uppdelning av | |
| Laga mat | 6.2 3.0 6.1 2.7 | 5.7 2.7 | svaren efter yrke för att se | |
| Titta på TV | 5.9 2.5 6.0 2.4 | 5.5 2.0 |
om svarensamvarierade Rep., underh. bostad 5.1 3.0 4.9 2.8 5.4 2.9
med den typ av arbete Städahemma 4.2 3.0 4.2 2.7 4.0 2.5
respondentenhade. En viss samvariation fann Frågan endast besvaradav dem somhar barn under 16 år.
han. De somhadefria yr-
Fråganendast besvaradav dem somförvärvsarbetar eller är arbetssökande.
ken eller yrken, somkräv- Källa för de amerikanska uppgifterna är Table 13.1 i Juster 1985. Alternativet deen kvalificerad utbildleka med bamen är en sammanvägningav "Talking with children. Trips with ning, gav en något högre children" och "Games with children". Antalet respondenter som givit poäng för värdering av förvärvsaraktiviteterna att leka med och ta hand om barnen är drygt 300, för förvärvsarbeta beteän desomhaderu- 397och för övriga aktiviteter mellan sexoch sju hundra. tinarbeten. Aven dessa
Antalet respondenter den svenskai undersökningen var ca l 100för frågorna om senaregrupperfann dock bam, ca l 900 för fråganom förvärvsarbeteoch 2 530för de övriga frågorna. förvärvsarbete minst lika
Std avser standardavvikelse urvalet,i för de redovisademedeltalen. Standard- roligt somde flesta nöjes avvikelserna för medeltalen erhålles genom att dividera Std med roten ur antalet och underhållningsaktivirespondenter. teter.
Bilaga 23 s. 94Figur l referenser för valdaaktiviteter
| Lekamed | 8.2 |
| barnen | 8.4 |
| Ta handom | 7.8 |
| barnen | 8.9 |
|
| Förvärvsarbete | 7.8 |
| Läsa böcker | 6.2 |
| etc. | 7.0 4.9 |
| Lagamat | 6.6 5.5 |
| SepåTV | 5.5 I 5.9 |
Reparera,
| underhålla | 5.0 5.7 |
| Idrotta,sporta | 4.9 3.4 |
| Städahemma | 4.7 |
| Genomsnittlig | 5.8 |
| poäng | 6.2 |
0 2 4 6 8 10 D
Män Kvinnor Anm: Respondentenombadsatt väljaen poängmellan 0 och 10för varje aktivitet för att angehur roligt han/hon tyckte att det var att utföra aktiviteten och därvid bortse från hur nyttigt eller värdefullt resultatet avaktiviteten var.
renser för underhålls- och reparationsaktiviteter och för sportaktiviteter. Om svaren på dessa frågor verkligen är ett uttryck för respondenternas preferenser är detta förklaring till att det finns motsvarande könsskill-
en nader i tidsanvändningen, se nedan
I denna studie kommer först att ge en översiktlig beskrivning av tidsanvändningen i Sverige. Därefter följer en kortfattad jämförelse med fem andra länder. Den visar bl. a. att männens specialisering på marknadsarbete och kvinnornas på hushållsarbete minskat. Det föranleder oss att i avsnitt 4 närmare undersöka arbetsdelningen och komplementariteten i tidsanvändningen i svenska hushåll, innan redovisar resultaten av en multivariat analys av tidsanvändningen i Sverige. Den sista delen av studien utgör en diskussion av hur arbetskraftsutbudet, mätt med hjälp av den svenska tidsanvändningsundersökningen, påverkas av lön, marginal- 3Man kan inte utesluta skatt, barnens ålder m. m. Vi har däremot förhållandevis lite att säga om att kausaliteten ärden motsatta, nämligenatt samspelet mellan tidsanvändning och konsumtion av varor och tjänster, människor lär sigatt tycdå det ännu inte finns något lämpligt datamaterial med vars hjälp detta ka om de aktiviteter de håller på med. kan belysas.
2¶Hushållens en överblick
Bilaga 23 s. 95tidsanvändning,
Den genomsnittliga tidsanvändningen
Figur 2 visar hur den vuxne genomsnittssvensken använder sin tid. 33 procent av dygnets 24 timmar användes för sömn och vila och ytterligare 10 procent till andra vård och omsorgsaktiviteter. 23 procent användes till nöjen och rekreation och endast 15 procent till förvärvsarbete och 8 procent till hushållsarbete. Dessa uppgifter är genomsnitt för alla i åldrarna 18-74 år, förvärvsarbetande såväl som studerande och pensionärer, och de är även genomsnitt över vardagar såväl som sön- och helgdagar.
De data som ligger till grund för denna studie har erhållits genom intervjuer med ett slumpmässigt urval av individer från Sveriges befolkning i åldrarna 18-74 år vid slutet av 1983. Intervjuerna genomfördes under 1984. Varje individ intervjuades två gånger, en gång avseende sin tidsanvändning under en vardag och en gång avseende tidsanvändningen under en lördag/söndag/helgdag. Dessa uppgifter har senare vägts samman till en skattning av tidsanvändningen under en genomsnittlig vecka. Dagarna lottades ut bland årets alla dagar med undantag för jul- och nyårshelgerna. Intervjuerna genomfördes dagen efter eller någon av dagarna närmast efter respektive utlottade dag och respondenten fick redogöra för alla sina aktiviteter under denna dagf
Tidsanvändningen efter kön och ålder
I tabell 2a har tidsanvändningen, uttryckt i timmar per vecka, redovisats efter kön och ålder. Den största skillnaden mellan män och kvinnor består i fördelningen mellan förvärvsarbete och hushållsarbete. Medan männen i genomsnitt förvärvsarbetar närmare 30 timmar per vecka och endast arbetar sju timmar i hushållet, förvärvsarbetar kvinnorna 18 timmar och använder nästan 20 timmar för hushållsarbete. Kvinnorna använder dessutom mer tid i omsorgsarbete, bl. a. barnomsorg, och för inköpsaktiviteter, medan männen utför underhålls- och reparationsaktiviteter under tre och en halv timme mer per vecka än kvinnorna. Männen kan även avsätta ca två timmar mer per vecka för nöjen och rekreation.
f För en mer detaljerad
Tidsanvändningen är även åldersberoende. För medelålders män tar redogörelseför undersökförvärvsarbetet ganska stor del deras tid. De arbetar i genomsnitt ningensdesign,bortfall
en av
m. m. seKlevmarken drygt 37 timmar per vecka. Både yngre och äldre män arbetar mindre, män
Olovsson1989. Seäven i 55 -64 års åldern i genomsnitt endast 21 timmar. Yngre och medelålders Klevmarken 1985.
Bilaga 23 s. 96Figur 2 Genomsnittlig tidsanvändning.Tiden angesi timmar. minuter per dygn.
KUSNÅLLSAIUETE
/ VÅRD ARIETE
/ / FEIVIIVS- |o.26 ill Alllll
i
sann I vILA 7.53 1131
NUJENIEIIEATIOI ,
Tabell 2a Tidsanvändningen 1984 efter ålder; samtliga respondentertimmar per vecka Aktivitet 18-29 30-54 55-64 65-74 Alla
MÄN
| Marknadsarbete | 32,2 37,4 21,0 | 4,0 29,5 | |||
| Hushållsarbete | 4,7 | 7,2 | 6,8 | 9,3 | 6,9 |
| Underhåll, reparation | 3,7 | 5,1 | 5,6 | 7,3 | 5,2 |
| Utbildning | 2,9 | 0,5 | 0,1 | 0,2 | 0,9 |
| Nöje, rekreation | 41,3 35,0 49,4 54,8 41,1 | ||||
| Resor | 10,5 | 9,3 | 8,0 | 6,9 | 9,1 |
| Vila, Hygien, måltid | 67,4 66,7 72,0 79,1 69,3 | ||||
| Aktiv barnomsorg | 1,5 | 2,3 | 0,5 | 0,3 | 1,6 |
KVINNOR
| Marknadsarbete | 22,3 22,0 | 13,6 | 0,8 | 18,1 | |
| Hushållsarbete | 12,6 20,6 23,5 24,7 | 19,8 | |||
| Underhåll, reparation | 1,5 | 1,4 | 2,8 | 2,1 | 1,7 |
| Utbildning | 2,0 | 0,8 | 0,3 | 0,2 | 0,9 |
| Nöje, rekreation | 40,0 35,2 42,7 47,4 | 38,9 | |||
| Resor | 9,4 | 7,4 | 6,5 | 6,3 | 7,5 |
| Vila, Hygien, måltid | 70,4 70,8 72,8 77,9 71,9 | ||||
| Aktiv barnomsorg | 4,1 | 4,4 | 0,5 | 0,2 | 3,2 |
Exklusive aktiv barnomsorg.
Bilaga 23 s. 97Tabell 2b Tidsanvändningen1984efterålder; samboendetimmar per vecka Aktivitet 18-29 30-54 55-64 65-74 Alla MÄN
| Marknadsarbete | 33.7 37,1 25,0 | 3,3 30,0 | |||
| Hushållsarbete | 6,7 | 7,3 | 6,1 | 8,6 | 7,2 |
| Underhåll .reparation | 2,8 | 5,9 | 5,6 | 7,7 | 5,8 |
| Utbildning | 1,8 | 0,7 | 0,0 | 0,0 | 0,6 |
| Nöje, rekreation | 37,7 33,9 44,3 53,5 38,7 | ||||
| Resor | 10,5 | 8,7 | 8,7 | 5,6 | 8,5 |
| Vila. Hygien. måltid | 67,4 68,1 73,1 83,7 70,9 | ||||
| Aktiv barnomsorg | 4,1 | 2,5 | 0,8 | 0,2 | 2,1 |
KVINNOR
| Marknadsarbete | 18,9 20,5 | 15,5 | 5,4 | 17,6 | |
| Hushållsarbete | 14,5 21,4 22,6 26,6 21,6 | ||||
| Underhåll. reparation | 0,9 | 1,4 | 3,1 | 2,3 | 1,8 |
| Utbildning | 1,1 | 0,7 | 0,4 | 0,1 | 0,6 |
| Nöje. rekreation | 38,6 33,7 39,0 43,5 36,3 | ||||
| Resor | 8,8 | 7,5 | 6,2 | 6,2 | 7,2 |
| Vila, Hygien, måltid | 71,2 73,1 74,8 78,1 73,8 | ||||
| Aktiv barnomsorg | 7 9 | 4 6 | 1,0 | 0 3 | 3 8 |
Exklusive aktiv barnomsorg.
kvinnor arbetar bägge i ca 22 timmar. Mellan dessa två grupper finns det således ingen skillnad. Arbetstiden för äldre kvinnor är ca 8-9 timmar kortare. Det finns flera förklaringar till denna samvariation med åldern. Studier i unga år, särskilt bland männen, bidrar till att den genomsnittliga arbetstiden är låg då. Bland äldre män finns en tendens att lämna arbetsmarknaden och gå i pension före 65 års ålder. Kvinnornas åldersmönster bör nog i första hand ses som kohorteffekter, dvs. yngre generationer
av kvinnor har en betydligt starkare anknytning till arbetsmarknaden än äldre. För både män och kvinnor kan även löneskillnader bidra till förklaringen av samvariationen mellan arbetad tid och åldern, då lönen uppvisar en áldersproñl som liknar den arbetade tidens.
För kvinnorna ökar arbetsinsatsen i hemmet med åldern. Även detta är förmodligen delvis en generationseffekt. Medelålders män och pensionerade män utför mer hushållsarbete än unga män och män i 55-64 års åldern.
Åldersskillnaderna i förvärvsarbetet
och i hushållsarbetet har sin spegelbild i aktiviteten nöje och rekreation. Medelålders män och kvinnor avsätter endast 35 timmar per vecka för detta ändamål. Yngre män och kvinnor nästan 5-6 timmar mer, äldre kvinnor ca 8 timmar och äldre män ca 14 timmar mer per vecka. Pensionerade män är den grupp som ägnar mest tid åt nöje och rekreation, närmare 55 timmar per vecka. Pensionerade kvinnor använder omkring 47 timmar.
Barnfamiljernas tidsanvändning
Familjens tidsanvändning påverkas i ganska stor utsträckning hur
av många barn familjen har. Tabell 3 visar att i familjer med ett barn använder kvinnan nästan 5 timmar per vecka för barnomsorg utöver allt annat
7- 10-0733,LU 90,Bil 23
Bilaga 23 s. 98Tabell 3 Tidsanvändningen1984efter antal barn timmar per vecka
Antal barn Aktivitet 0 1 2 merän 2 MÄN
| Marknadsarbete | 23,7 | 35,7 | 35,9 | 40,3 |
| Hushållsarbete | 7,1 | 6,3 | 6,6 | 8,1 |
| Underhåll, reparation | 4,9 | 5,3 | 5,6 | 6,1 |
| Utbildning | 1,1 | 0,3 | 0,9 | 1,3 |
| Nöje, rekreation | 45,9 | 36,0 | 35,7 | 31,3 |
| Resor | 8,8 | 10,6 | 8,5 | 8,7 |
| Vila, Hygien, måltid | 71,2 | 67,5 | 67,3 | 63,8 |
| Aktiv barnomsorg | 0,2 | 2,3 | 3,8 | 4,4 |
KVINNOR
| Marknadsarbete | 15,6 | 21,8 | 20,4 | 19,4 |
| Hushållsarbete | 19,0 | 18,4 | 21,4 | 25,1 |
| Underhåll, reparation | 2,1 | 1,3 | 1,4 | 1,2 |
| Utbildning | 0,9 | 1,4 | 0,5 | 0,7 |
| Nöje, rekreation | 43,0 | 35,3 | 34,1 | 34,3 |
| Resor | 7,5 | 8,6 | 6,6 | 7,5 |
| Vila, Hygien, måltid | 73,1 | 71,0 | 71,3 | 68,0 |
| Aktiv barnomsorg | 0,6 | 4,8 | 6,6 | 7,2 |
Exklusive aktiv barnomsorg.
hushållsarbete, som också kommer barnet till godo. l familjer med två barn ökar denna tidsinsats med ca 40 procent, medan ytterligare ett barn ökar tiden för barnomsorg med endast 10 procent. Ungefär samma mönster gäller för männen men på en lägre nivå. De använder i genomsnitt ca två och en halv timmar mindre per vecka. Den tid som användes för barnomsorg varierar naturligtvis även med barnets ålder. I tabell 4 har tidsanvändningen redovisats efter yngsta barnets Födelseår. I familjer med spädbarn använder kvinnan i genomsnitt 13,4 timmar per vecka åt aktiv barnomsorg och män 8,2 timmar. Tidsåtgången minskar äldre barnen blir. I familjer med tonåringar använder vardera maken endast omkring en halvtimme per vecka. Fäder till spädbarn förvärvsarbetar ca 8 timmar mindre per vecka än fäder till tonåringar och de har ca 2 timmar kortare tid för vila, måltider och personlig hygien. Förutom med barnomsorg arbetar spädbarnsföräldrar relativt mycket med hushållsarbete. För detta använder de ca 2 timmar mer än tonårsföräldrar. Kvinnor med spädbarn har reducerat sitt marknadsarbete betydligt mer än männen. De förvärvsarbetar i genomsnitt ca 12timmar per vecka, vilket kan jämföras med 25
- 26 timmar för mödrar med tonårsbarn. Även tiden för vila och vård är något mindre. Däremot föreligger ingen skillnad beträffande hushållsarbetet och spädbarnsmödrar har o. m. något längre tid för nöjen och rekreation än mödrar till tonårsbarn.
Om familjen har ett eller två barn påverkar det varken mannens eller kvinnans tid i förvärvsarbete i någon större utsträckning. l familjer med tre eller fler barn förvärvsarbetar däremot mannen 4 timmar mer och kvinnan ca 1-2 timmar mindre per vecka. Det är således först i familjer med många barn som arbetsdelningen mellan man och kvinna resulterar i att mannen ökar sitt förvärvsarbete och kvinnan minskar sitt. Detta beror förmodligen dels på att kostnaderna för barnomsorg blir så höga med
Bilaga 23 s. 99Tabell 4 Tidsanvändningen1984efteryngstabarnetsfödelseårtimmar per vecka Aktivitet barn Yngsta barnetsFödelseår
82-84 78-81 72-77 67-71 MÄN
| Marknadsarbete | 22,9 31,7 34,4 38,4 40,3 | ||||
| Hushållsarbete | 7,1 | 8,2 | 6,9 | 6,7 | 6,4 |
| Underh.. reparation 5,1 | 4,9 | 5,9 | 5,7 | 5,2 | |
| Utbildning | 0,9 | 0,7 | 0,7 | 1,0 | 0,3 |
| Nöje, rekreation | 46,0 35,6 36,8 33,2 35,0 | ||||
| Resor | 8,6 | 8,4 | 9,1 10,5 | 8,9 |
Vila, hygien,måltid 72,0 65,8 64,9 67,0 67,4 Aktiv barnomsorg 0,3 8,2 5,6 1,9 0,4 KVINNOR
| Marknadsarbete | 15,8 11,8 20,9 22,1 25,5 | ||||
| Hushållsarbete | 19,3 21,5 | 19,0 23,1 21,4 | |||
| Underh., reparation 2,2 | 0,5 | 1,2 | 1,2 | 1,7 | |
| Utbildning | 0,8 | 0,5 | 0,7 | 0,9 | 1,3 |
| Nöje, rekreation | 43,0 36,7 34,6 33,4 33,2 | ||||
| Resor | 7,5 | 8,3 | 7,5 | 6,8 | 7,2 |
Vila, hygien,måltid 72,6 69,6 68,1 71,8 71,3 Aktiv barnomsorg 0,6 13,4 10,6 4,1 0,6
Exklusive aktiv barnomsorg.
många barn att det för många kvinnor inte lönar sig att förvärvsarbeta, dels på att andelen kvinnor som har föräldraledigt är större i flerbamfamiljer.
Kvinnans insats i hushållsarbetet ökar med drygt tre timmar per vecka för varje barn. medan männens insats är ca 6-7 timmar både i en- och tvåbarnsfamiljer. Det är först när barnen blir ännu fler som männens tid i hushållsarbetet ökar.
Den mertid som familjer med många barn måste lägga på barnen och hushållsarbetet måste kompenseras med en neddragning av andra aktiviteter. Tabell 3 visar att i familjer med många barn använder både män och kvinnor förhållandevis lite tid åt nöjen och rekreation samt åt vila och personlig hygien. Det är dock inte kvinnorna, utan männen som använder minst tid i dessa båda aktiviteter. l familjer med ett barn använder männen nästan en timma längre tid åt nöjen och rekreation än kvinnorna, men i familjer med tre eller fler barn tre timmar mindre per vecka.
Att köpa en tjänst eller gör det själv
Även själva utövandet ett förvärvsarbete direkta nyttovärden
om av ger finns det ingen anledning att frångå hypotesen att lönens storlek också bestämmer hur mycket tid lägger på olika aktiviteter. Enbart med hjälp
ekonomisk teori kan man inte säga vilken effekt en löneökning har på av tidsanvändningen. Ju högre lön efter skatt desto större blir inkomsten. Ju större en aktivitets inkomstelasticitet är desto mer tid avsätter vi för den när inkomsten ökar. Normalt antar att fritidsaktiviteterna är mer elastiska än andra aktiviteter. En ökning av realinkomsten bör därför leda till att efterfrågan på fritid ökar medan tiden för bl. a. förvärvsarbete minskar.
Bilaga 23 s. 100Men samtidigt som lönen ökar blir fritiden förhållandevis mer dyrbar och den s. subsitutionseffekten verkar i riktning mot mer förvärvsarbete. För aktiviteter som inte är inkomstelastiska, dvs. som vi inte finner speciellt roliga att utföra, och som har klara marknadsaltemativ, dvs. om
inte vill utföra dem själva kan motsvarande tjänster köpas, bör en löneökning leda till att vi i större utsträckning köper tjänsten. Vårt datamaterial medger att vi undersöker hur tidsanvändningen i några aktiviter som har marknadsaltemativ samvarierar med timlönen. De tre aktiviteterna är "underhåll och reparation av eget hem, "trädgårdsarbete" och "underhåll och reparation av den egna bilen. Lönen uttryckes i kronor
timme före skatt. En analys med hänsyn till marginalskatteskillnaderper na följer nedan. Tabell 5 visar resultaten. För underhåll och reparation av det hemmet och den egna bilen finner en samvariation med
egna bruttolönen. Ju större lönen är desto mindre tid användes åt dessa aktiviteter. För trädgårdsarbete finner däremot inte denna samvariation. En tänkbar tolkning är att trädgårdsarbete för många är så lustbetonat att inkomsteffekten dominerar.
Tabell 5 Mäns tidsanvändningefter bruttolön i underhåll och reparationsamt i trädgårdsarbeteminuter per dag Aktivitet Lön per timme Alla
-34 35-49 50-64 65-
Underhåll, repara-
tion av egethem 48 15 23 9 18 Trädgårdsarbete 6 20 34 20 22 Underhåll, repara-
tion av egenbil 10 17 5 5 12
3¶Internationella jämförelser
Bilaga 23 s. 101Kvinnors och mäns tidsanvändning i länder
sex
Det är svårt att göra jämförelser av tidsanvändningen mellan olika länder då undersökningarna skiljer sig åt i flera avseenden. Populationsavgränsningarna är olika liksom även sättet att samla in data och definitionerna av aktiviteterna. Trots de svårigheter som finns har försökt att sammanställa data för män och kvinnor från sex olika länder i tabell I vissa avseenden framgår det källorna att det finns väsentliga skillnader
av mellan undersökningarna. Det gäller ex. åldersavgränsningen som gjorts
Tabell 6 Enjämförelse avtidsanvändningenmellannågra länderTim.min
Män Kvinnor Land År Markn Hush Trans Vila Fri- Markn Hush. Trans Vila Fri-
arb. arb. port etc tid arb. arb. port etc tid Sverige 1984 4.16 2.34 0.51 10.08 6.11 2.39 4.22 0.48 10.23 5.48 Norge 1971/72 5.24 2.12 10.24 6.00 1.54 5.54 10.36 5.36 Norge 1980/81 4.42 2.18 0.36 10.12 6.12 2.24 4.36 0.36 10.18 6.06 Danmark 1964 5.46 0.28 0.30 9.50 7.26 1.50 4.14 0.21 10.24 7.11 Danmark 1975 4.41 1.11 0.33 10.17 7.19 2.10 3.38 0.24 10.43 7.04 Danmark 1987 4.28 1.37 1.03 9.36 7.14 2.46 3.06 0.58 10.03 7.05
| Finland 1979 | 4.46 1.47 0.51 10.20 6.18 3.25 3.43 0.46 10.20 5.36 |
| Ungern 76/77 | 6.01 1.39 1.14 10.36 4.30 3.57 4.45 0.57 10.29 3.52 |
| USA 1975 | 4.53 1.40 0.59 10.53 5.34 2.25 3.55 1.04 10.53 5.43 |
Källor, definitioner m m: Sverige HUS-undersökningen 1984,Göteborgs Universitet. Populationen är helabefolkningen i åldrarna 18-74 är med undantag för dem som bor på institution och för dem som talar svenska. Fältarbetet täckte hela 1984. Norge Tidsnyttingsundersökelsen 1980-81, Norges Oñisielle Statistikk B378, Statistisk Sentralbyrå 1983.Population ärbefolkningen 16- 74 år. Fältarbetet utfördes underperioden oktober 1980till och med september1981.Uppgifterna för Norge äravrundade till en noggrannhetom 6 minuter. Tidsanvändningen för transporter ingår i de övriga aktiviterna. Danmark Schmidt, E.l., et al, 24 timmer i dögnet. Tidsanvendelseogforbrugsmänrtrt siden 60erne. Tabell 2,2 Systime a/s, Herning 1989.Populationen avserbefolkningen ålderni 16-74 år. Fältarbetet genomfördesunderfebruari månad respår. Föratt kompenseraför bortfall och definitionsskillnader mellan de tre undersökningarna har uppgifterna viktats. Finland Andorka, R. Harcsa, Economic Development and the useof time in Hungary, Poland and Finland, in Time UseStudies: DimensionsandApplications ed. by Dagfinn Ås Statistikcent-
m ralen, Helsingfors 1986.Populationen avser befolkningen 15-64 år. Undersökningen utfördes under perioden september-november 1979. Ungern För källa seFinland. Populationen avserbefolkningen 15-64 år. Undersökningen gjordes november l976-oktober 1977, men endastuppgifter från månadernaseptember-november har använts. USA Juster,T. Stafford, F., Time. Goods Well-Being, Ch. Table 7.A.1, lSR University of Michigan, Ann Arbor 1985.
Bilaga 23 s. 102i respektive land. För Sverige gäller data personer 18-74 år, i de
men finska och ungerska undersökningarna är intervallet 16 64 år, och för de
flesta andra länder har man valt åldrarna 16-74 år. För Finland och Ungern bör således uppgifterna om tidsanvändningen i marknadsarbete vara något större och om fritiden vara något mindre än även ålders-
om grupperna 65-74 år varit med i undersökningarna. En annan skillnad är att flera undersökningar endast gäller en del av året. De danska undersökningarna ex. gäller endast februari månad respektive år vilket borde leda till att man överskattar tiden i marknadsarbete något och underskattar fritiden. Det finns dock inget i uppgifterna som visar att sådana skevheter finns. Danska män och kvinnor har större fritid än i något annat land som är med i vårjämförelse.
Marknadsarbete och hushållsarbete
För marknadsarbete och hushållsarbete har tidsuppgifterna även plottats i figurerna 3 respektive 4 mot det år respektive undersökning gjordes för att det ska bli lättare att sevilka förändringar som ägt rum i tidsanvändningen och för att i jämförelsen mellan länderna ska kunna ta hänsyn till att undersökningarna gjorts vid olika tidpunkter. Figurerna visar hur kvinnorna ökat sin tid i marknadsarbete och minskat den i hushållsarbete, medan omvändningen gäller för männen. Med några undantag finner vi att människor i dessa sex länder fördelar sin tid ungefär på samma sätt. I Ungern använder dock både män och kvinnor förhållandevis mycket tid åt förvärvsarbete och de har liten fritid. Finska kvinnor arbetar också ganska mycket. De svenska kvinnornas tid i marknadsarbete framträder i denna jämförelse som relativt normal. Det höga arbetskraftsdeltagandet motverkas således av att deltidsarbete är betydligt vanligare i Sverige än i andra länder.
Spridningen mellan länderna är något större när det gäller hushållsarbete. Möjligen kan det bero på definitionsskillnader. Enligt diagrammet skulle norska män och kvinnor använda förhållandevis mycket tid hushållsarbete medan motsatsen skulle gälla danskar. l jämförelse med andra länder arbetar svenska män relativt mycket i hushållet och det gäller i någon mån även svenska kvinnor.
I alla de europeiska länderna har kvinnorna genomsnittligt något mindre fritid än männen, medan amerikanska kvinnor har något mer fritid än amerikanska män.
Bilaga 23 s. 103Figur 3 Marknadsarbetei sexolika länder MÄN d - 9 KVINNOR
Sverigg,/Q
ZRZZ Danmark
vvlvvvvv 11171 Tvvlvvv 7771.. .vvuulrrvvvvuuuT 65 70 75 80 85 90 AR
Bilaga 23 s. 104M4
Figur 4 Hushållsarbete i sexolika länder MÄN 6 d 9 KVINNOR
Ungern
Norge
Sverige sL
4- Q \ USA
-g\ Finland
9Danmurk
j
aSverige
No1ge
H i U5 Finland
d JUMW
///ODanm0rk
,zcfø/
ÃZ I //// Z
ZZ OJ
i 0- . ., mr , 50 65 70 75 80 85 90
4¶Arbetsdelning och komplementaritet i
Bilaga 23 s. 105hushållens tidsanvändning
Teorin för hushållets arbetsdelning
I sin banbrytande bok A treatise on the family diskuterar Gary Becker 1981 hur två makar delar marknadsarbete och hushållsarbete mellan sig. Han visar att i en modell i vilken både marknadsarbete och hushållsarbete bidrar till familjens samlade välfärd i boken kallad familjens totala konsumtion, måste makarna specialisera sig för att hushållet ska bete sig effektivt. Med de antaganden som användes visar Becker att högst en av makarna arbetar både med marknadsarbete och hushållsarbete. Detta resultat bygger bl. a. på det viktiga antagandet att produktiviteten i marknadsarbete respektive i hushållsarbete ökar mer man sysslar med respektive typ av arbete. Genom att arbeta på marknaden får man den typ av erfarenheter och kunskaper som behövs just för marknadsarbete. Motsvarande antages gälla för hushållsarbete.
Beckers modell kan ses som en analog till den traditionella modellen för internationell handel. Varje land specialiserar sig på den produktion i vilken man har en komparativ fördel. Därigenom ökar den totala produktionen utan att något land behöver samarbeta med något annat land i själva produktionen av varor. Denna modell är dock en väl enkel representation av vad som sker i ett hushåll. Där samarbetar makarna normalt i själva produktionen av nyttigheter. Vissa nyttigheter fordrar o. m. att makarna samarbetar, samtidigt ägnar sig åt att producera dem, för att de över huvud taget ska komma till stånd. Exempel som brukar nämnas är t.ex. kamratskap, kärlek och barn. Denna typ av komplementaritet är kanske vanligare i nöjes- och rekreationsaktiviteter än i hushållsarbetet. l andra fall kompletterar makarna varandra så att de genom samarbete kan åstadkomma mer än vad var och en skulle kunna. Under dessa förhållanden följer inte längre nödvändigtvis den extrema specialiseringen mellan makarna som blev resultatet av Beckers modell. Hur mycket tid var och en använder i respektive aktivitet beror på utbytesförhållandet mellan makarnas tid i hushållsarbetet och på deras löner. Ju effektivare kvinnan är i hushållsarbetet och lägre lön hon har i förhållande till sin man, desto mer tid kommer hon att använda i hushållsarbete och han i marknadsarbete.5 5För en utförlig diskus-
sion avdenna modell for
I det föregånde avsnittet såg att det skett en utjämning mellan kvin- hushållsproduktion och nors och mäns tidsanvändning. Kvinnorna har ökat sitt marknadsarbete dessresultat beträffande
hushållsmedlemmarnas och männen sitt hushållsarbete. Denna utveckling kan förstås med hjälp
tidsanvändning seCigno av ovanstående modell. Genom att höjningen av den allmänna utbild- 1990.
Bilaga 23 s. 106ningsnivån kommit kvinnorna till del och genom att jämnställdheten i
utbildningsväsendet ökat har kvinnorna ökat sin produktivitet i mark-
nadsarbete och därmed sin lön i förhållande till männen. Detta har med-
fört att de använder större andel sin tid i marknadsarbete. Övergång-
en av
en från sambeskattning till särbeskattning har förstärkt denna effekt. Man
kan förmodligen också hävda att männens relativa produktivitet i hus-
hållsarbetet har Ökat. Genom den mekanisering av hushållsarbetet som
skett under efterkrigstiden, har humankapital för hushållsproduktion er-
satts med maskiner. Resultatet har inte bara blivit en allmän produktivi-
tetshöjning i hushållssarbetet utan även att kvinnornas relativa fördel
minskat. Även detta har bidragit till att männens tid i hushållsarbete ökat
och kvinnornas minskat.
I hushållsproduktionsmodellen brukar man vanligen anta att marknads-
arbete endast ger nytta eller välfärd genom de varor och tjänster man kan
köpa för arbetsinkomsterna och att tidsanvändningen i hushållsarbetet
endast är en insatsvara för att producera de nyttigheter vill ha såsom
vällagade måltider, ren tvätt och en städad bostad. Om man i stället antar
att även själva utförandet av en aktivitet bidrar till hushållsmedlemmar-
nas välfärd kan även detta medföra att arbetsdelningen mellan makarna
blir mindre utpräglad. Vi kunde redan inledningsvis konstatera att både
kvinnor och män tycker att förvärvsarbete är r0ligt, dvs. förvärvsarbetet
ger positiva nyttovärden utöver den lön det ger. Man kan således tänka sig
att även en lågavlönad person kan ägna mycket tid åt förvärvsarbete om
han eller hon tycker det är roligt att arbeta, eller annorlunda uttryckt man
är beredd att arbeta flera timmar i ett jobb, som är roligt, stimulerande och
utvecklande än i ett jobb som inte har dessa kvaliteten I ett hushåll i
vilket kvinnan trots att hon är lågavlönad finner det mycket roligt att
förvärvsarbeta och mannen trots att han är högavlönad inte är särskilt
förtjust i sitt arbete, kommer kvinnan förmodligen att förvärvsarbeta mer
och mannen mindre än om enbart relativlönerna och utbytesförhållandet i
hushållsarbetet vore avgörande. Några starka och entydiga resultat, som
l enperfekt fungerande
bygger på skillnader preferenser, kan man dock inte utan att i modellen marknad skullesådana
i specificera hur de två makarna respekterar och beaktar varandras prefeskillnader arbetets egenskaperavspeglasig i Möjligen skulle kunna hävda att kvinnornas preferenser för-
renser. man lönen.Arbetsgivarna
ändrats under efterkrigstiden i riktning mot förvärvsarbete och bort från skulle varatvungna att betalalite högre lön dei hushållsarbete, vilket i såfall bidragit till den utveckling erfarit. tråkiga ochointressanta jobben. Forskningenom de s. kompenserande löneskillnaderna har Empirisk och samarbete i
belysning av arbetsdelning
emellertid inte givit entydiga resultat. Arbets- hushållet marknadenfungerar inte perfekt dettai avseende. För få empirisk beskrivning arbetsdelning och komplementaritet
att en av Dessutom kan man note-
i hushållens tidsanvändning har sorterat bott ensamstående och sådana raatt ävenom dengjorde det, skulle lönernaav- samboende par i vilka mannen inte lämnat tidsanvändningsuppgifter för speglagenomsnittet avde
samma dagar som kvinnan och studerat de återstående parens tidsanvändarbetssökandesvärdering
jobbens karaktäristi- ning. Tabell 2b visar hur de fördelar sin tid på de åtta huvudaktivitetema. av ska,vilket lämnar utrym- En jämförelse med tabell 2a gäller alla hushåll visar att det inte är
som meför individuella avvi-
några stora skillnader. Samboende använder mer tid för hushållsarbete, kelseri preferenseroch beteende. barnomsorg och måltider, hygien och vila än ensamstående. Unga sambo-
Bilaga 23 s. 107ende män och samboende män i övre medelåldern förvärvsarbetar något mer än ensamstående män i samma åldrar och samboende kvinnor i övre medelåldern förvärvsarbetar också något mer än lika gamla ensamstående kvinnor.
Figurerna 5- 10 visar hur tidsanvändningen i hemmet beror på hur mycket makarna förvärvsarbetar. Varje diagram visar tidsanvändningen i en aktivitet för fyra olika typer av hushåll: hushåll i vilka ingen av makarna förvärvsarbetar, mannen förvärvsarbetar men kvinnan, bägge makarna förvärvsarbetar men kvinnan endast deltid och slutligen hushåll i vilka bägge makarna arbetar heltid. Heltid har därvid definierats som minst 30 timmar per vecka.
I figur 5 kan vi se, att deltidsarbetande kvinnor använder ungefär lika mycket tid till hushållsarbete, som de som inte förvärvsarbetar. Det är först när marknadsarbetet blir ett heltidsarbete, som hushållsarbetet minskar från ca 25 timmar till knappt 15 timmar. Det som är mest anmärkningsvärt är att männens tid for hushållsarbete inte påverkas nämnvärt av hur mycket kvinnan förvärvsarbetar. Männen hushållsarbetar drygt 5 timmar per vecka oavsett om kvinnan arbetar heltid, deltid eller inte alls. Endast i hushåll där ingen av makarna förvärvsarbetar finner man en liten antydan till arbetsdelning. Bilden äri stort sett densamma för barnomsorg figur 6. Mannens bidrag till barnomsorgen i hemmet påverkas mycket litet av hur mycket kvinnan arbetar. Hennes egen insats minskar däremot
mer hon förvärvsarbetar. Underhåll och reparation figur 7 är en aktivitet huvudsakligen för män. Inte heller i denna aktivitet påverkas deras tidsanvändning av hur mycket kvinnan förvärvsarbetar. Hon minskar däremot sin egen insats mer omfattande hennes förvärvsarbete blir. Utbildning är en mycket liten aktivitet och skattningarna därför relativt osäkra. Figur 8 antyder dock att kvinnor använder mer tid i utbildning än män oavsett hur mycket kvinnorna förvärvsarbetar. Kvinnor som deltidsarbetar eller inte arbetar alls använder mer tid för studier än heltidsarbetande kvinnor. När det gäller tid för vila, hygien och måltider figur 9 finner vi att den minskar för både män och kvinnor mer kvinnan förvärvsarbetar. I detta diagram finns således en antydan om en komplementaritet i tidsanvändningen, men reduktionen i männens tid för vila, hygien och måltider när kvinnan använder mer av sin tid för förvärvsarbete är betydligt mindre än kvinnornas egen reduktion. Figur 10 antyder att det även finns en viss komplementaritet i tidsanvändningen för nöje och rekreation. I hushåll där bägge makarna förvärvsarbetar heltid använder dock männen ca 4 timmar mer per vecka åt dessa aktiviter än kvinnorna.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera, att när kvinnorna ökar sitt förvärvsarbete, medför detta en minskning av deras egen tid i andra aktiviteter inklusive hushållsarbete och barnomsorg, däremot finns det ingen antydan i dessa diagram att männen ökar sin insats i hushållet för att kompensera för bortfallet i kvinnornas hushållsarbete. Deras tid i hushållsarbete, barnomsorg och underhållsarbete är i stort sett opåverkad av hur mycket kvinnorna förvärvsarbetar. Däremot har vi kunnat konstatera en viss komplementaritet i tidsanvändningen för måltider, vila, rekreation och nöjen.
Bilaga 23 s. 108Figur 5 Hushållsarbeteefter arbetsstatus
SWE Timmar/vecka 30
25-
20-
15-
10-
5.
O
Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man
I-1-4 l-2-4 F-a-i I-4-4
kma/nmmüiøvsatm
Zámmñnxâvsawanmqkvim
Háymømñámüzwirmw
küâynüamfxámbázfüñ
Bilaga 23 s. 109Figur 6 Barnomsorgefter arbetsstatus
SMHI Timmar/vecka 5.
5-
4-
O
Kvinna Man Kv1nna Man Kvinna Man Kvinna Man
f- 1 -i F- 2 -1 i- 3 -l i- 4 -l
Hmammñrämtøa
hmmmnmqm
:kaággemømmmmmm
hüâpmümüxâmümw
Bilaga 23 s. 110Figur 7 Underhåll och reparation efter arbetsstatus
WHEN
Timmar/vecka 7.
Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man f-i-J l-ê-f i-3-i I-á-l
kiganmmmbsâvabüz
Mhrmñrwrixmbaanmejkxim
Háyømømüvâmümkümw
kaâpmømüxámüáaw
Bilaga 23 s. 111Fim., Q h: bnGW enemg rar hglsstatus
T.lmmgh/ VQQk
1 1 1 0 GQ Q Q 7 S
S O.ê 5 .1 I I I on KVlmms Män Kvin e Mår KVlnmä Män kV ln a Mån K 14 K EN K 3{ K QN
u mwmâm m
Nää hm:M
knän I % .
k. mäta m
Bilaga 23 s. 112Figur 9 Vila, hygien, måltid efter arbetsstatus
Timmar/vecka
| 65 | 00 00 0 0 00 | 0 0 | . |
| 60 | 0 0 | 0 0 | 0 |
0 0
0 0 55
0 0
0 0
0 0 0 50 0
0 A5 0
0 0
0 A0
| 0 0 | 0 0 | ||
| 35 | 0 0 | 0 0 0 | |
| 30 | 0 0 | 0 0 0 |
0 25 . 0 0 0 20
0 0 0 15 0 0 0 . 0 10- 0 . 0 0 0 0
| 5 | u o 0 | 0 0 0 | 0 0 0 0 0 0 0 | 00 0 0 |
| 0 | . |
Kv1nna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvznna Man l-i-i r-e-i i-a-i A
khpwaznámabøilmbáa
2:0 mvsanaamqm
kñâgnáømüvâmüøzkxâmw
4Bäpmam M11
Bilaga 23 s. 113Figur 10 Nöjen, rekreation efter arbetsstatus
SMHI! Timmar/vecka 60-
40-
10-
O
Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man
|-1-{ F24 l-B-á i-á-i
kiganarnáamürkøsaw
bmmmnmqm
kñâggemømñwâxsammmcüñ
kügmørøüxámbøaw
8-10-0723.LU 90.Bil 23
Bilaga 23 s. 114c 114
De diagram just studerat har visat den genomsnittliga tidsanvändningen i några utvalda aktiviteter efter arbetsstatus. För att ytterligare belysa frågan specialisering respektive komplementaritet har vi tagit
om fram några diagram, som visar hur mannens och kvinnans tidsanvändning samvarierar och hur stor spridningen i beteendet är. På den vågräta axeln i figurerna l l 14 har kvinnans timmar per vecka avsats och på den lodräta
axeln timmar. Varje kors i diagrammen representerar i princip
mannens ett hushåll. Om en aktivitet skulle karaktäriseras av en utpräglad specialisering eller arbetsdelning kommer punktsvärrnen antingen att ligga utefter eller i anslutning till axlarna eller möjligen beskriva en figur med negativ lutning. Om makarnas tidsanvändning däremot är komplementär bör punktsvärmen ligga kring linje kurva genom origo med positiv lut-
en ning.
Figur l l som avser förvärvsarbete ger ett blandat intryck. En stor del av observationema ligger utefter axlarna vilket antyder en specialisering mellan makarna, men i de hushåll där kvinnan arbetar men inte mannen är denne i de flesta fall pensionär. I detta fall är således specialiseringen institutionellt betingad. För övrigt visar figuren en stor spridning i beteen-
viss koncentration till 40-50 timmar i veckan för män och det med en 25 50 timmar för kvinnor. För att föra analysen vidare och dra slutsatser
-
lönernas och andra faktorers betydelse för makarnas utbud av arbetsom
multivariat analys. Se nästa avsnitt kraft behövs en
Figuren för hushållsarbete, figur 12, visar en viss koncentration till den vågräta axeln och därmed en specialisering. I många hushåll svarar kvinnorna för nästan hela hushållsarbetet oavsett hur mycket tid de lägger ner på detta. Spridningen är dock stor. I barnomsorgen figur l3 finns det en liten tendens till koncentration vid axlarna, dvs. endera maken svarar for barnomsorgen, men spridningen är i övrigt mycket stor utan uppenbar systematik i beteendet.
Figur 14 slutligen visar tidsanvändningen under fritiden nöje och rekreation. Vi finner en tydlig positiv samvariation, vilket antyder en starkt komplementaritet. Fritiden tillbringar man i stor utsträckning tillsammans.
Bilaga 23 s. 115Figur ll Mannens och kvinnans arbetstid
SNHHII
130-
+ 120-+ + +
110-
100 J + +
90 + + " + +
80+4 +
+ + + +
i +
+ +++ 70-++ $:+ + i i + ++ ++ + ++ i + 50- r +
+ att +i+++
+
h
i M3 +
50 + +
+++++++gg+.++ti i
á+§+++üç++Jä + # +++;Hi
+++ ++ig++++++ei+fogi+i
40- + m, ++++ m ++
r
+ +
+H1+++++++++
3O. + +++ + J + + + + 30. +
+ + # ++ 4 + 10 + + ++ i + +
0 + + +++++++++++i++++++++++++r++i++++mn++++++++ + ++
IlllVIIIIIIVTIIIVIVIIIYVYIIITTjTTTTrIIIIIIIITIIllll|llll|illllllll
0 10 20 30 40 50 50 70 80 90 100 110 120 130
kvinna
Timmar per vecka
Bilaga 23 s. 116Figur 12 Mannens och kvinnans hushållsarbete
WKHI
30-
+ 50
+
+ + 40- + + + + + + ++ + 30 . + +#++" + + + ,,+ +
+ +1+ +
+ + + 20 ++
2+ 3,3
+ ,,+ + ++ ++ + M +++ + +
+++1;3++§+++§*++++å f
J t
43" k
J31 +
10 i f+
ü +ftH++ät+i + +
ångra +
#I#+ $+fih**$++++ 9+
# f+ +§ ++h ;+4 +
f H3; E +
+ J
H
+ +
I+,+3å*°*:+ +
0-+a+++1§#+#J aeääeêggcwtrvnHÃMJ- M+#u#i+w+# +
+ TTTIIIIIIIIlitvvllrflllllllIIIIIIIIIIIIIITIIVIIIIIIVIIIIITIIIIIIVI||ITr1I1I l I I 0 10 20 30 40 50 50 70 80
kvinna
Timmar per vecka
Bilaga 23 s. 117Figur 13 Mannens och kvinnans barnomsorg
SNHBII
50-
+
+
30- + + M + 3 + n + + N 20- +
+ f
+ i H +
+ + +
+ + +
+ + + + + +
++ i + + + + + +
i++ 4
+ + ämm + +o++ ++ + IIITYUYVIII|III|T|IIIIIIIVITVTYVTTTVYVIIITTIIII1Y{
0 10 20 30 40 50
kvinna
Timmar per vecka
Bilaga 23 s. 118Figur 14 Mannensoch kvinnans fritid
SNMP
160 +
150- +
+ 140- +
i
+ 1 1 130- + +
+ 120-
+ 110-
100- + +
+
M 90 + + + a 1+ 80 ++ + 1+ n 1 1 +++ +++ + W 1 1 I + + +
70 + +++Hg+++++
Bilaga 23 s. 118+ + + + + + +++++ V
+ +
vagnHP1++
+ + åäâçiüng i
+ HH
50 raiiiåaüu
Bilaga 23 s. 118i +
n å
uøfhgg
++ 1 + + 40. + +
figâüi.
HH; + pH + +
aoj üåêåhhh+ 1
äfáiáâ i + +
+ +
++H+ii+ 1+
1 i 20 w + §+f +1g+
i i
U
,áçñiii 1
J
10++1+++11p Ht +
+ + i 0-+ + + Illlll.VTTIYYIVIFTTYTIITIIIY!lIlI!TT11Y1.:lnITTY Ivvvrivv1rIi||vI|rrvI|.vv
O 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 110120 1301410150160
kvinna
Timmar ner vecka
5¶En analys av tidsanvändningen i Sverige
1984 En modell för tidsanvändningen
Bilaga 23 s. 1197Modellen specificerasi
detalj i appendix. Para- Som vi kunnat konstatera redan i inledningen är det många förhållanden meterskattningarnaredobestämmer hur vi använder vår tid. En svaghet med den typ av analys visasi Flood Klevmarsom
hittills ägnat är, att bara kan hur tidsanvändningen ken 1989. som oss man se Standardisering för andra BLöneuppgifterna avser varierar med en eller två variabler i taget utan förhållandena vid inter-
variablers påverkan. Vi har därför genomfört en s. multivariat analys i vjutillfället, i regelunder
tidsanvändningen större antal första delen av 1984,mevilken de partiella eñekterna på av ett dan marginalskattenär
variabler har skattats. gällderespektiden, som
l vårt urval finner vi både dem, som utfört en viss aktivitet, veutvald individ för inav personer aktivitet komståret 1983.Att anoch dem inte utfört den. Det kan finnas flera skäl till att en som vända 1983årsmarginal-
inte utförts under de dagar, intervjuerna avsåg. Det kan bero på att skatt förenklar estimasom
intervjuade överhuvud inte ville eller kunde utföra aktiviteten tionen väsentligt.Alterden taget nativet att använda 1984 utan föredrog att göra något annat, eller att vederbörande mer eller mindre årsmarginalskatt,som är slump inte utfört den under just de två dagar som våra intervjuer endogenvariabel, av en en s. tidsanvändningen i då denberor på arbetstigällde. För att på ett korrekt sätt kunna uppskatta hur denslängd, dvs. tidsangenomsnitt varierar med olika förklaringsfaktorer måste ta hänsyn till vändningen 1984,skulle
de flesta aktiviteter endast utförts en del av de personer som ingår i ledatill helt andra och att av betydligt svårareestimaurvalet, dvs. vi behöver uppskatta sannolikheten för att aktiviteten ska tionsförfaranden, utan utföras. Den modell använt innehåller därför två relationer för varje estimatensegenskaper att aktivitet, förklarar sannolikheten att utföra den, och som säkertblir särskilt mycket en som en bättre. Förfarandet kan förklarar hur lång tid går åt för den under förutsättning att den som ocksåmotiveras med att
utförs Beräkningarna har gjorts för både män och kvinnor. den marginalskatt, män-
tidsanvändningen indivi- niskor kändetill vid in- Enligt traditionell ekonomisk teori bestäms av tervjutillfället, förmodlidens preferenser, den budgetrestriktion som individen ställs inför samt av kungen var den, somde
det faktum att tiden är begränsad till 24 timmar per dygn och 365 dagar nat beräknavid deklara-
tionstillfället i februari år. Budgetrestriktionen kan ta olika form beroende på människors per 1984,dvs. densomgällde
framförhållning, planeringsförmåga och lånemöjligheter. Sett över en hel för 1983års inkomster.
livscykel är det nuvarande tillgångar och förväntade framtida En undersökningav summan av svenskaskattebetalares tillgångar, bestämmer i hur stor utsträckning man kan följa sina som medvetenhetom margi-
preferenser. l praktiken är det svårt att mäta förväntade framtida till- nalskatterna i samband
variabler med skattereformerna gångar och man brukar låta budgetvillkoret representeras av 1983-85 redovisad i lön, förmögenhet eller inkomster av kapital, transfereringar samt som Wahlund 1987 ger stöd
utbildning och arbetsmarknadserfarenhet. De två sistnämnda för detta. även av ° förmögenhetsbegrep-l variablerna ska som indikatorer på en långsiktig förmåga att generera ses ingår finansiella tillpet inkomster, humankapital. l denna studie använder således en s. gångar,fastigheteroch s. livscykelansats för förklara tidsanvändningen och de variabler som varaktiga kapitalvaror, att men däremot inte peningår i modellen är nettolön, dvs. lön efter marginalskattf familjens nettosionsrättigheter. Skulder
förmögenhet° samt utbildning, yrkeserfarenhet och ålder. De tre senare är fråndragna.
Bilaga 23 s. 120variablerna användes alla för att mäta produktivitetsskillnader i marknadsarbetet, dvs. i normal lön, medan enbart utbildning och ålder får representera produktivitetsskillnader i andra aktiviteter. Preferensskillnader mellan människor är stora och svåra att fånga med ett fåtal förklarande variabler. Det är dock rimligt att anta att preferenserna förändras över livscykeln, vilket är ytterligare ett motiv att ta med åldersvariabeln. Även den sociala bakgrund från vilken kommer. och den utbildning vi genomgått, formar våra preferenser för olika aktiviteter. Något mått på social bakgrund har inte med, däremot, som redan nämnts, en utbildningsvariabel. Tidsanvändningen bestämms även vilka familjeförhållanden lever av under. Den som lever tillsammans med andra människor, måste ta hänsyn till dem och samverka med dem. I flerpersonshushåll kan det finnas utrymme för arbetsdelning och utnyttjande stordriftsfördelar i husav hållsarbetet, men det kan också vara aktuellt att utföra särskilt tidskrävande aktiviteter som att ge barn omsorg och uppfostran eller gamla och sjuka vård. De variabler använt är en indikator på om individen är samboende eller ej, antalet hushållsmedlemmar samt antalet barn i olika åldrar. Mot detta variabelval skulle man möjligen kunna invända att människor själva bestämmer, delvis under inflytande ekonomiska förhållanden, av om de ska leva ensamma eller samboende och hur många barn de ska ha. Dessa variabler är därför endogena, dvs. man beslutar samtidigt sin om framtida tidsanvändning och om sina familjeförhållanden. Å andra sidan kan man konstatera, att den som en gång fött barn till världen, kan inte göra detta ogjort, och beslut om samboende är i regel något som endast med svårighet ändras. Då familjeförhållandena dessutom i hög grad påverkar familjens tidsanvändning, har valt att betinga på dessa variabler. Med analog argumentering har även tagit med variabler, som anger vilken typ av bostad hushållet har eget hem eller ej, samt bostadsytan, samt för att förklara vissa aktiviteter, variabler som anger om hushållet har fritidshus, bil eller båt. I regel har alla dessa variabler använts både för att förklara sannolikheten för att en aktivitet ska utföras och tidsåtgången under förutsättning att den utförs. Sannolikheten har dessutom förklarats med variabler som representerar säsong och veckodag. Exakt vilka variabler som använts för respektive aktivitet finns redovisat i Flood Klevmarken 1989. Då tidsåtgången för alla aktiviteter under ett dygn måste till 24 summera timmar är tidsåtgången i de olika aktiviteterna inte oberoende. Väljer man att använda mer tid för ett ändamål måste minska tidsåtgången för man andra ändamål. Detta leder till att modellens alla relationer för alla aktiviteter borde skattas tillsammans så att hänsyn kan tas till detta beroende. Då antalet aktiviteter är relativt stort har det inte varit praktiskt möjligt. I stället har valt att införa beroendet mellan tidsåtgången i olika aktiviteter på ett annat sätt. För många människor är förvärvsarbete prioriteen rad aktivitet efter vilken andra aktiviteter får sig. Vi har därför anpassa antagit att hushållen först bestämmer hur mycket de ska förvärvsarbeta och därefter hur de ska fördela återstoden av tiden på andra aktiviteter. Tidsåtgången för förvärvsarbete ingår därför förklarande variabel i som relationerna for de Övriga aktiviteterna.
Bilaga 23 s. 121l2l
Den Förväntade effekten på tidsanvändningen av en marginell förändring i en förklarande variabel kan delas upp i två komponenter, dels effekten på sannolikheten att utföra aktiviteten och dels effekten på tidsåtgången när aktiviteten utförs. Som ett exempel kan se vilken effekt en reallönehöjning för män har på den tid de i genomsnitt använder för underhåll och reparation. Lönehöjningen medför enligt de skattningar fått dels, att den frekvens med vilken aktiviteten utförs och antalet män som utför den minskar, dels att de män som faktiskt utför reparations- och underhållsarbete minskar antalet timmar per vecka för detta ändamål. Av totaleffekten på den genomsnittliga tidsanvändningen belöper sig i detta fall ca 30% på den första komponenten och 70% på den andra. I det följande kommer huvudsakligen att studera och kommentera den genomsnittliga marginella totaleffekten av respektive förklarande variabel och endast i undantagsfall kommentera uppdelningen i de två komponenterna.
En empirisk analys hushållens tidsanvändning
av I figur l5 åskådliggörs hur en ökning av tiden i ñrvärvsarbete med l timme per vecka förändrar den genomsnittliga tidsanvändningen i de övriga huvudgrupperna av aktiviteter. De svarta staplarna avser män och de grå kvinnor. De som förvärvsarbetar en timme mer per vecka har ca 0,4 timmar kortare fritid och 0,2 timmar mindre tid för sömn, vila, personlig hygien och måltider. I figuren är denna aktivitet endast benämnd "Vila". Män och kvinnor är lika i dessa avseenden. Förvärvsarbetande kvinnor drar däremot ner mer på tiden i hushållsarbete än männen, och männen drar ner mer på tiden i underhålls- och reparationsarbete, dvs. man minskar tidsåtgången i den aktivitet man ägnar förhållandevis mycket tid åt. Figur 16 visar vilka effekterna blir av ett ökat förvärvsarbete på de olika delaktiviteterna inom hushållsarbetet och på barnomsorgen. Ett ökat förvärvsarbete medför att både kvinnor och män, men framför allt kvinnor, drar ner på den tid som användes för matlagning och städning, medan effekterna på diskning, tvättning och barnomsorg är små.
På motsvarande sätt finner från figur 17 att inom nöje och rekreation är det främst tid för samvaro med vänner och bekanta och för TV och radio som minskar. Skillnaden mellan könen är små.
Figur l8 visar att en ökning av timlönen," eller motsvarande sänkning av marginalskatten, har en mycket kraftig negativ effekt på utbudet av arbetskraft men små eller inga effekter på övriga aktiviteter. Med reservation för den osäkerhet som finns i våra skattningar, visar de att med en ° SeFlood Klevmarkronas ökning timlönen efter kvinnor ken 1989 appendix ta-
av skatt, reducerar både män och
bell A10. den faktiskt arbetade tiden med närmare 0,4 timmar per vecka. Då
För de individer, som männen i genomsnitt arbetar flera timmar per vecka och har högre lön än inte har ett arbete,har en kvinnorna, medför dessa resultat översatta till löneelasticiteter, löne- uppskattning avderas
att
s. "reservationslön" elasticiteten för män är -0,23 och för kvinnor -O,38. Dessa resultat minsta
använts, dvs. den avviker från vad som erhållits i andra studier. Vanligen får små lön till vilken deskulle
man
kunna tänka sigatt förpositiva men insignifikanta elasticiteter för män och något större positiva
värvsarbeta.Sevidare elasticiteter för kvinnor. Visserligen finns det en viss osäkerhet i våra avsnitt 6
Bilaga 23 s. 122å m
Bilaga 23 s. 123o
Bilaga 23 s. 124W
I
G M
x 5
Bilaga 23 s. 125I m
i
Bilaga 23 s. 126skattningar, men den är ändå inte större än att vi kan förkasta hypotesen om positiva elasticiteter. En uppdelning av den totala effekten på marknadsarbetet i de två komponenterna visar, att för männens del är effekterna av en reducering av förvärvsfrekvensen och av en neddragning av antalet timmar per vecka ungefär lika stora, medan den minskade förvärvsfrekvensen svarar för ca 75% av totaleffekten för kvinnorna. Dessa resultat kommer att diskuteras utförligare i avsnitt
Skillnader i nettoförmögenhet har som regel inga signifikanta effekter på tidsanvändningen. Undantag är att i förmögna hushåll använder kvinnorna förhållandevis mycket tid åt att läsa tidningar, tidskrifter och böcker, medan motsatsen gäller för männen. Förmögna män sitter inte heller så länge framför TV:n. I stället ägnar de sig åt förvärvsarbete. Detta resultat strider mot konventionellt ekonomiskt tänkande Enligt denna borde
arbetsinsatsen minska och tiden för nöje och rekreation öka med ökad förmögenhet. En tänkbar förklaring till det resultat fått är att förmögna personer vanligen har intressanta arbeten som de tycker är roligt att utföra. De använder därför relativt lång tid åt förvärvsarbete.
Ålderskillnader betyder ganska mycket för förklaringen skillnaderna i
av tidsanvändning, vilket framgår av figur 19. Datamaterialet har indelats i fyra ålderklasser och staplarna anger hur mycket tidsåtgången i respektive åldersklass skiljer sig från tidsåtgången för de äldsta. När det gäller förvärvsarbete är jämförelsenormen tidsåtgången i åldersklassen 45-65 år, då de som är över 65 år vanligen inte arbetar. Den vänstra stapel för respektive aktivitet och kön i figuren gäller de yngsta, den andra stapeln från vänster åldersklassen 31 -45 år och den tredje 46-65 år.
De som är över 45 år arbetar betydligt mindre än de som är yngre. För män är skillnaden dock inte signifikant, då det är svårt att särskilja effekter av åldersskillnader från effekter av skillnader i erfarenhet. Om yrkeserfarenhet inte togs med som en förklarande variabel skulle skillnaden mellan dem som är yngre än 45 år och dem som är äldre bli så stor som 9- 10 timmar per vecka. Samvariationen mellan ålder och yrkeserfarenhet är inte lika stark för kvinnor varför det är lättare att separera effekterna för dem. I en jämförelse mellan två kvinnor med lika lång yrkeserfarenhet, finner att den yngre arbetar betydligt mer. Sambandet mellan yrkeserfarenhet och arbetad tid visar att arbetstiden ökar men i en avtagande takt med ökande erfarenhet. Arbetsinsatsen i hushållet är betydligt mindre bland unga kvinnor än bland äldre medan skillnaderna mellan yngre och äldre män är liten.
Unga män använder ungefär lika mycket tid som gamla män till sömn, vila och personlig hygien, medan medelålders män har 3-4 timmar kortare vila. Bland kvinnorna är det de unga som använder mest tid för detta ändamål och kvinnor i övre medelåldern minst. Skillnaden är 4- 5 timmar per vecka.
Åldersberoendet i TV-tittandet är ungefär detsamma för män och kvinnor. Pensionärer tittar mest på TV och de yngsta minst. Tiden for samvaro med andra uppvisar det omvända åldersberoendet. De yngsta umgås 5 7
- Z figuren har endastI timmar mer per vecka med vänner och bekanta än vad pensionärerna gör. medtagitsaktiviteter med
Utbildning är en variabel som klassindelats på följande sätt: Till kort någoneffekt, somär signifikant skild från noll. utbildning räknas folkskola, realskola och grundskola, till medellång räk-
Bilaga 23 s. 127m..
u a
m 0
E 9
Bilaga 23 s. 128yrkesutbildning och studentexamen eller motsvarande och till lång nas utbildning räknas högskoleutbildning och annan utbildning utöver studentexamen. Staplarna i figur 20 visar hur tidsanvändningen bland personer med kort utbildning den vänstra stapeln och medellång utbildning den högra stapeln skiljer sig från tidsanvändningen bland personer med lång utbildning nollinjen. Vi finner att de, som har kort utbildning, använder 3-5 timmar mindre i marknadsarbete än övriga. Effekten är något större för kvinnor än för män. Däremot är det praktiskt taget ingen skillnad mellan personer med medellång och lång utbildning. Ju kortare utbildning kvinnan har desto mer tid använder hon i hushållsarbete medan skillnader i utbildning inte betyder något for männens beteende i hushållsarbetet. För kvinnorna stämmer dessa resultat relativt väl med vad man skulle förutsäga med hjälp av ekonomisk teori. Outbildade kvinnor har en relativ fördel i hushållsarbetet, medan detta inte tycks gälla män. Bland övriga resultat kan notera att längre utbildning desto mindre tid användes for vila och personlig hygien. Män har ungefär lika lång fritid oavsett utbildning, medan det är stora skillnader mellan kvin-
med kort och lång utbildning. Kvinnor med lång utbildning har 4-6 nor timmar längre fritid än övriga kvinnor. Det förefaller således som om välutbildade kvinnor inte bara har hög produktivitet i marknadsarbetet utan även i hushållsarbetet så att de får mer tid över för nöjen och rekreation. Undersöker tidsanvändningen i mer specialiserade aktiviteter finner att både män och kvinnor med lång utbildning använder ca 3/4 timme mer per vecka åt barnomsorg än de som har en kort utbildning. De använder också ungefär lika mycket mer tid åt utbildningsaktiviteter och de läser mer än de som har en kort utbildning. Däremot ser de inte på TV lika länge. Deras TV-tittande är ca 3 timmar kortare per vecka.
Hushållets sammansättning har också stor betydelse för tidsanvändningen. Ensamstående kvinnor förvärvsarbetar i genomsnitt 7 timmar mer per vecka än samboende. Ensamstående mäns förvärvsarbete skiljer sig inte signifikant från de samboendes, däremot använder de ca 4 timmar mer än samboende for hushållsarbete. Såväl ensamstående kvinnor som män tittar mindre på TV än samboende. Skillnaden är 4,5 timmar för män och 2 timmar för kvinnor.
I familjer med små barn reducerar både kvinnan och mannen sitt förvärvsarbete. För varje barn i åldern 0-3 år minskar kvinnan i genomsnitt sitt förvärvsarbete med 12 timmar och mannen sitt med 6,5 timmar, se figur 21. För kvinnans del beror effekten till 60 på att hon jobbar färre veckor eller helt avstår från förvärvsarbete och till 40% att hon reducerar antalet timmar per vecka. För männen är motsvarande siffror 80% och 20 %. Ju äldre barnen blir desto mindre blir totaleffekterna. Antalet barn har inga stora effekter på den tid som går åt för hushållsarbete. Totala antalet hushållsmedlemmar ingår också i modellen och ska i princip fånga 3 För varje aktivitet och kön avserden vänstra upp effekterna av hushållets storlek, jfr nedan. Däremot påverkar det stapelnförändringen i naturligtvis den tid användes för barnomsorg. För varje barn i åldern
som tidsanvändning per barn i åldern 0-3 år. De föl- 0-3 år använder kvinnan i genomsnitt 4 timmar per vecka för aktiv jande staplarnaavser barnomsorg och mannen 2,5. För barn i åldern 4-7 år är motsvarande barn åldrarna 4- 7 år,i uppgifter 2,5 respektive 1,5 timmar per vecka och för barn i åldrarna 8- 8- 12år respektive 13- 18år. 12 år omkring en timme för både män och kvinnor.
Bilaga 23 s. 129I
9- I0-0723,LU90.Bil23
Bilaga 23 s. 130å
Bilaga 23 s. 131l3l
Punktskattningarna indikerar även att män sover mindre fler barn de har och att kvinnor med små barn använder mer tid för sömn, vila och personlig hygien än övriga kvinnor. Det är dock endast den senare effekten som är signifikant. Resultaten indikerar också att barnföräldrar har mind-
fritid än övriga inte heller den effekten är signifikant, dock med re men undantag för att Föräldrar med små barn läser mindre än övriga. Den tid
avsättes för TV-tittande, som kan uppfattas som en mindre krävansom de fritidssyssla, påverkas däremot inte.
Några starka utslag för att hushållets storlek, sedan vi standardiserat för antalet barn i olika åldrar, skulle påverka tidsanvändingen finner vi inte. Resultaten dock viss indikation på att både män och kvinnor förvärvs-
ger arbetar i stora hushåll än i små, att kvinnor använder mer tid för
mer hushållsarbete och mer tid för sömn, vila och hygien men mindre
mannen tid för samvaro med vänner och bekanta.
Både män och kvinnor som bor i eget hem förvärvsarbetar mer än de
bor i hyrd bostad. För mannens del är det fråga om en så stor skillnad som
omkring 6 timmar vecka. Då låneräntoma för bostaden var som per avdragsgilla mot arbetsinkomsterna vid självdeklarationen 1984 och då mannen i regel hade den högsta marginalskatten, var det lönsamt, och då särskilt för att finansiera kostnaderna för räntorna med ökat
mannen, förvärvsarbete. I hushåll som bor i eget hem använder kvinnan inte bara
tid för förvärvsarbete utan även for hushållsarbete, särskilt för matlagmer ning, medan männen städar mer än i andra hushåll. Både män och kvinnor arbetar ett par timmar meri veckan med underhåll och reparation, men de
mindre på TV och läser mindre än de som bor i hyrd bostad. ser
Man kan förvänta sig att de som har fritidshus, bil och båt ska använda
tid för underhåll och reparationer än de som inte har dessa kapitalvamer
Resultaten motsäger inte detta, men den enda signifikanta effekten är ror. att män, är bilägare, använder omkring 2 timmar mer per vecka för
som detta ändamål än icke bilägare.
De regionala skilladerna i tidsanvändningen framgår av figur 22 i vilken tidsanvändningen i skogslänen Norrland och Värmland jämföres med tidsanvändningen i storstadslänen och i övriga län. Den vänstra stapeln i varje stapelpar avser storstadslänen och den högra övriga län. Diagrammet visar således hur mycket tidsanvändningen i dessa båda regioner avviker från skogslänens. Vi har inte funnit några signifikanta regionala skillnader i den tid som användes för barnomsorg och utbildning. Dessa aktiviteter har därför inte tagits med i figuren.
De största regionala skillnaderna finner i marknadsarbete. I skogslänen arbetar män 7-9 timmar mindre i veckan än i andra delar av Sverige och kvinnor omkring tre timmar mindre.
I storstäderna använder kvinnorna mindre tid för hushållsarbete än i skogslänen. Det är framför allt tiden för matlagning och diskning som är kortare. Beträffande männens hushållsarbete finner vi inga signifikanta skillnader mellan regionerna. Män i skogslän använder omkring 2 timmar mindre per vecka för sömn, vila, måltider och personlig hygien än i övriga län. Däremot finner vi inga skillnader i detta avseende mellan kvinnor i olika regioner. I storstäderna använder både män och kvinnor mer tid för inköp än vad de gör i de övriga regionerna. Skillnaden är omkring en
Bilaga 23 s. 132:
H
lllllllllll|lllll lllllllll
Bilaga 23 s. 133timme vecka. Reparationer och underhåll tar mindre tid i skogslänen
per än i övriga områden. Stora regionala skillnaderna finner i männens fritidsaktiviteter. l storstäderna och i de områden som inte hör till skogslänen har mellan 3 och 4 timmar mindre fritid per vecka än i
man skogslänen. Skillnaden beror troligen framför allt på att man använder mer tid för inklusive semesterresor i skogslänen än i övriga Sverige.
resor Bland övriga resultat kan man notera att det inte är några signifikanta regionala skillnader i tid för sportaktiviteter. Däremot tittar man mer på TV i storstäderna än i övriga landet, skillnaden är omkring en och en halv timme vecka mellan storstäderna och skogslänen. Kvinnor i storstä-
per derna läser också något mer än genomsnittligt. l stället umgås de mindre med andra människor och de använder förmodligen även mindre tid för hobbies.
Tidsanvändningen i storstäderna karaktäriseras således av förhållandevis lite hushållsarbete, lite tid for fritidsresor och umgänge med andra, samt mycket vila, TV, inköp och reparations- och underhållsarbete, medan motsatsen karaktäriserar skogslänen.
Bilaga 23 s. 134äüät V
%
. Ifff.å3ik32á asiat,
-
6¶Utbudet av arbetskraft
Bilaga 23 s. 135Inkomst- och substitutionseffekterna av en löne-
förändring efter skatt
I det föregående avsnittet studerade tidsanvändningen uppdelad på flera aktiviteter, här kommer att koncentrera oss på den tid som använts till förvärvsarbete. I åtskilliga studier har man försökt att förklara vad som bestämmer hur mycket arbetar. Utmärkta Översikter finns bl. a. i Pencavel 1986, Hausman 1985, Killingsworth 1983 och Blomqvist 1985. Ett huvudsyfte med flera av dessa studier har varit att analysera hur arbetstiden påverkas av förändringar i marginalskattesatsen, dvs. leder sänkning marginalskatten till att arbetar mer eller mindre
en av
Som redan nämnts tidigare har en sänkning av marginalskatten tvâ effekter, sk inkomsteffekt och substitutionseñekt. lnkomsteffekten
en en innebär marginalskattesänkning ökar inkomsten efter skatt, utan att
att en
behöver arbeta Vi har därför råd med mer fritid. Substitutionsman mer. effekten innebär att fritiden blir relativt sett dyrare, i den alternativa tidsanvändningen arbete får högre ersättning, vilket kan motive-
man en
att arbeta Inkomsteffekten och substitutionseffekten av en ra oss mer. marginalskattesänkning motverkar således varandra och den ekonomiska teorin har inga klara förutsägelser om nettoetfekten. Det är därför i högsta grad intressant att göra empiriska studier av nettoeffekterna av marginalskatteförändringar på arbetsutbudet.
Killingsworth 1983 delar in studierna av arbetsutbudet i två olika
En kallas den första generationens studier, dessa genomfördes grupper. under 1960 och 1970-talen med relativt enkla metoder. Ett genomgående resultat från dessa studier var att man inte fann några nettoeffekter av förändringar i lönen efter skatt på männens arbetstid medan däremot kvinnans arbetstid troligen skulle öka något om lönen efter skatt höjdes. Den andra generationens studier som kännetecknades av en mer modellmässig representation skattesystemet, gav däremot relativt starka posi-
av tiva nettoeffekter även för män. l USA har framförallt Jerry Hausman Hausman 1981 visat att det kan bli förhållandevis stora höjningar av arbetsutbudet på grund lönehöjning eller en marginalskattesänkning
av en och i Sverige har Sören Blomqvist Blomqvist 1983 kommit fram till liknande resultat. I nyligen genomförd studie av MaCurdy m. fl. 1989,
en har emellertid dessa resultat ifrågasatts, framför allt på metodologiska grunder.
För en diskussionav
Med detta bakgrund kan nu mer detaljerat studera de resultat
som dessafrågor Ekono-
se
vi här har erhållit beträffande arbetsutbudets känslighet för löne- misk Debatt l 1990. som nr
Bilaga 23 s. 136respektive marginalskatteförändringar. Av avsnitt 5 framgår att en ökning
av den s. marginallönen, dvs. lönen efter marginalskatt, medför mins-
kad arbetstid för både män och kvinnor. En höjning av marginallönen med
en procent medför en sänkning av mannens arbetstid med 0.23 procent
och av kvinnans med 0.38 procent. En sänkning marginalskatten den av av storleksordning som diskuterats i inkomstskatteutredningen skulle således
medföra en kraftigt minskad arbetstid. Det finns dock skäl att vara skep-
tisk till detta resultat, framför allt beträffande kvinnorna. I de flesta andra
studier har man funnit en positiv effekt på kvinnornas arbetsutbud. Då
kvinnorna i stor utsträckning arbetar deltid borde det vara kvinnorna, som har den största potentialen för ett ökat utbud av arbetstimmar. Ett delsyfte
med detta avsnitt är därför att närmare studera hur robusta de resultat är
som presenterade i avsnitt
I tabellerna 7- 10jämförs resultatet av ett flertal olika versioner av den
modell för arbetsutbudet som användes i det föregående avsnittet. I tabell
7 ges de marginella effekterna från en i förhållande till avsnitt 4 något mer generell modellspecifikation.
För männen är resultatet praktiskt taget identiskt med det, som tidigare har diskuterat, medan det skiljer sig något åt för kvinnorna, dock
inte beträffande effekten av en marginallöneförändring. De största skillna-
derna erhålles i stället för ålderseffekten. Enligt de nya resultaten skulle
kvinnor i åldern 18 30 år arbeta 19 timmar mer per vecka i stället för 16 timmar mer än åldersgruppen 46-65. Kvinnor med barn i den yngsta
åldersgruppen skulle arbeta nästan 15 timmar mindre per vecka och barn,
i stället för 12 timmar mindre enligt det tidigare resultatet. 5 Den s. Double Hurd- I traditionella studier arbetsutbudet ingår arbetsfri inkomst av som en modellen, seappendix förklaringsvariabel. När denna tas med i vår model finner vi att den har " På grund av progres- en siviteten i inkomstskat- stark negativ effekt på arbetsutbudet, se tabell Vi anser dock att det är tenär budgetvillkoret tveksamt om den variabeln bör ingå som Förklaringsvariabel i den modell icke linjärt. ett försök att beaktadetta har som diskuteras här. Ett problem med denna variabel är att det kausala även skattat en modell i sambandet åtminstonde delvis är det motsatta, dvs. vissa transfereringar vilken lönen ingår netto betalas till dem inte kan arbeta väljer ut som eller att inte göra det. Sålunda både efter marginalskatt och efter genomsnitts- får studenter studielån, arbetslösa arbetslöshetsunderstöd och sjuka sjukskatt. Resultaten redovi- penning. Det är därför inte förvånande erhållit att en så pass stark sasi Flood Klevmarnegativ effekt. Om tar med arbetsfri inkomst eller påverkar dock inte ken 1989 appendix tabell A 39. De skattade den skattade effekten av lönevariabeln. marginaleffekterna av en förändring i lön efter marginalskatt blev -O.49 och 1.22för män re- - Två sätt att mäta arbetad tid spektive kvinnor. Motsvaranderesultat av en förändring i lön efter En intressantare förklaring till att har erhållit resultat är ovanliga, som genomsnittsskatt blev kan använder ovanliga data. Såvitt vara att vet har aldrig tidsanvänd- 16 respektive 0.82 med ningsdata använts tidigare vid arbetsutbudsstudier. I HUS-projektet har standardavvikelser på ca 0.15. Detta innebär att så information om arbetstiden samlats in på två helt olika sätt. För det första länge marginalskatteför- frågat har respondenterna om deras genomsnittliga arbetstid vecka ändringen är större än per förändringen i och för det andra har samma individer intervjuats sin tidsanvändning genom- om snittsskatt geräven den- under föregående dag. Dessa två metoder mycket olika resultat. I ger na modelen minskning tidsanvändningsstudien får betydligt variation i arbetstiden än i de arbetsutbudet vid mer av en skattesänkning. traditionella intervjuerna. Den frågan önskar besvara, är huruvida nu
Bilaga 23 s. 137Tabell 7 Skattade marginalelfekter påarbetsutbudetfrån Double Hurdle modellen
| Män | Kvinnor | |||
| Variabel | Total Standard Effekt på Total marginell fel effekt | arbetstid/ marginell fel total effekt effekt | Standard Effekt på arbetstid/ total effekt | |
| Marginallön | -O.3695 0.0850 | 0.4720 | 0.4l7O 0.0755 - | 0.224O |
| Förmögenhet | 0.6969 0.2929 | 0.4248 | 0.2376 0.23l0 - | 0.8753 |
| Civilstånd | 2.9144 3.2692 | 0.2088 | 8.7713 2.5278 | 0.l322 |
| Ålder 18- 30 | 62111 5.3931 | 1.0492 19.2459 2.8001 | 0.3097 | |
| Ålder 31- 45 | 5.1029 32196 | 0.5427 | 5.9021 2.0564 | 04500 |
| Utbildning låg | -28261 2.7256 -01337 | 6.4785 2.0893 - | 05532 | |
| Utbildning medel | 0.8146 2.6761 -0.4779 | 0.5868 2.1675 | 10473 - | |
| Barn 0-3 år | -6.5976 2.7284 | 01847 -14.7279 22829 | 0.3124 | |
| Barn 4-7 år | -2.8144 2.449O 0.0l00 | 4.8880 19090 - | 02027 | |
| Barn 8- 12 år | -3.6992 2.3099 -0.l948 | 3.4256 l.8023 - | 0.6388 | |
| Barn 12- 18 år | 0.3968 2.3664 | 4.0793 | 4.8957 l.8531 - | 0.383l |
| Husägare | 6.2511 2.1729 | 0.l850 | 52092 1.8015 -0.3462 | |
| Hushállsstorlek | 2.3458 1.6485 0.0457 | 4.7377 1.3277 0.1353 | ||
| Storstadslän | 68699 2.4245 | 04653 | 3.6597 1.9833 0.7394 | |
| Ovriga län | 9.5277 2.1197 | 0.3218 | 3.3818 1.7462 0.3307 | |
| Yrkeserfarenhet | 0.6398 0.4358 | 0.3974 | 2.3647 02734 | 0.3229 |
| Erfarenh. kvadr. | -0.0162 00073 | 02503 | 00491 00064 | 03228 |
- Tabell 8 Skattade marginalelfekter påarbetsutbudetfrån Double Hurdle modellen,inklusive variabeln arbetsfri inkomst
| Män | Kvinnor | |||
| Variabel | Total marginell fel effekt | Standard Effekt på Total arbetstid/ marginell fel total effekt effekt | Standard Effekt på | arbetstid/ total effekt |
| Marginallön | -03517 00825 | 04964 | 03774 00781 - | 02764 |
| Förmögenhet | 06902 02912 | 0.4219 | 02261 02357 - | 09912 |
| Civilstånd | 2.5422 3.l958 | 02389 | 7.8863 2.5943 | 01747 |
| Ålder 18-30 | 4.4576 52768 | 1.4530 l4.1536 2.9276 | 04263 | |
| Ålder 31-45 | 3.8406 3.1593 07205 | 3.5131 2.1207 | 07364 | |
| Utbildning låg | 12318 2.6699 -0.3779 - | 4.7344 2.1383 - | 07594 | |
| Utbildning medel | 1.0563 2.5928 -03651 | 09759 22070 -0.5479 | ||
| Barn 0- 3 år | 5.4726 2.6603 - | 02080 | 100996 2.4204 - | 04335 |
| Barn 4-7 år | -2.1827 2.3792 | 00054 | 3.5919 1.9473 02854 - | |
| Barn 8- 12år | -3.2627 22511 -0.2351 | 3.l773 1.8223 07066 - | ||
| Barn 12-18 år | 12088 22988 | 1.3878 | 42012 1.8807 04663 - | |
| Husägare | 5.0005 2.1462 | 02092 | 2.8670 1.8590 -05991 | |
| Hushållsstorlek | 1.5204 1.6140 00906 | 3.5969 1.3504 0.1885 | ||
| Storstadslän | 6.4733 2.3685 | 04869 | 2.3609 2.0333 | 1.0880 |
| Ovriga län | 9.5277 2.0754 | 03205 | 2.0999 1.790l | 04956 |
| Yrkeserfarenhet | 05423 04257 | 04950 | 1.9487 02820 | 0.4118 |
| Erfarenh. kvadr. | -0.0l29 00075 | 02990 | 00406 00066 - | 0.4118 |
| Arbetsfri inkomst | -4.6265 08672 | 01123 | 3.815l 08584 | 01995 |
-
Bilaga 23 s. 138Tabell 9 Skattade marginaleffelrterpå arbetsutbudet.Intervjudata för normalarbetstid
Män Kvinnor
Variabel Total Standard Effekt på Total Standard Effekt på
marginell fel arbetstid/ marginell fel arbetstid/
effekt total effekt effekt total effekt
Marginallön -0.4377 0.0483 0.6649 -0.6345 0.0455 0.5692 Förmögenhet 0.2775 l 788 0.0337 -0.0640 0.1427 l.66l7 Civilstånd l.1658 l.78l9 0.6563 2.2506 l.6346 0.0422
- Ålder 18- 30 3.6l29 3.3135 0.l0l0 l7.0672 l.7038 0.3307 Ålder 31-45 4.1420 1.8951 O.1153 7.7854 1.2809 0.2498
| Utbildning låg | -4.0323 l.7245 -0.0187 -9.0928 l.38l3 0.3592 | ||
| Utbildning medel | l.6228 l.72l2 -0.3533 - | 5.92l0 l.4464 0.3028 - | |
| Barn 0-3 år | l.6447 1.7757 -0.0577 -8.7l03 1.4404 0.1422 | ||
| Barn 4-7 år | l.3609 1.44l0 - | 0.6607 -5.l069 1.2382 0.0252 | |
| Barn 8-12 år | -0.l412 1.3317 -6.6765 -3.8749 1.2049 0.0007 | ||
| Barn 12 18 år | -0.4148 1.3133 0.6767 -1.7790 1.2952 0.4338 | ||
| - | |||
| Husägare | 4.3005 1.2158 0.4755 0.4920 l.10l2 3.2107 | ||
| l-lushållsstorlek | 0.2028 0.8781 | 0.2797 3.0095 0.9260 0.1929 | |
| Storstadslän | 2.485l 1.4082 0.6166 0.4897 1.2284 2.7947 | ||
| Ovriga län | 2.2075 1.2194 07870 | 00145 1.079 3.1521 | |
| Yrkeserfarenhet | 06928 02693 | 03059 | 1.490 0.1607 03373 |
| Erfarenh. kvadr. | -0.0150 00045 | 03396 -0.0243 00038 02494 |
Tabell 10 Skattademarginaleñekterpå arbetsutbudet.Tidsanvändningsdataför faktisk arbetstid
| Män | Kvinnor | |||
| Variabel | Total Standard Effekt på Total marginell fel effekt | arbetstid/ marginell fel total effekt effekt | Standard Effekt på arbetstid/ total effekt | |
| Marginallön | -0.3266 00883 | 02229 | 03840 00713 03525 - | |
| Förmögenhet | 06531 02618 | 03233 | 0.1278 02159 1.4788 - | |
| Civilstånd | 5.l583 2.9l83 | 03185 | 6.8737 2.3668 0.1457 | |
| Ålder 18-30 | 1.8396 4.7914 | 2.0473 | 15.8054 2.6605 03462 | |
| Ålder 31-45 | 4.4719 2.8570 | 05302 | 5.0925 1.9262 04442 | |
| Utbildning låg | -0.2762 2.4302 101764 | 3.8538 l.952O 04422 - | ||
| Utbildning medel | 2.1389 2.3816 | 06934 | 1.6513 2.0215 04706 | |
| Barn 0-3 år | -6.l861 2.4357 | 02583 -11.4804 2.1527 03579 | ||
| Barn 4-7 år | -3.6995 2.1814 | 02501 | 3.7831 1.7836 02990 - | |
| Barn 8- 12år | -4.2025 2.0552 -0.0740 | 3.2421 1.6732 05954 - | ||
| Barn 12-18 år | -1.1557 2.1005 -0.4371 | 3.8954 1.7250 03957 - | ||
| Husägare | 4.9281 1.9385 0.l0l0 | 2.6966 l.6971 07530 | ||
| Hushállsstorlek | 3.4088 1.4698 021 19 | 4.0419 1.2342 02074 | ||
| Storstadslän | 4.4185 2.1652 | 03659 | 2.55l9 l.8538 08036 | |
| Övriga län | 8.0248 1.8910 02884 | 2.7757 l.6382 04478 | ||
| Yrkeserfarenhet | 02999 03868 -0.0330 | 1.8854 02595 03697 | ||
| Erfarenh. kvadr. | -00091 00061 | 00368 | 00385 00062 03780 |
-
Bilaga 23 s. 139de skattade effekterna av socioekonomiska variabler på utbudet av arbetskraft beror på vilken av de två mätmetoderna som använts. För att besvara denna fråga behöver modifiera vårt mått på arbetstiden. Hittills har arbetstiden definierats som all den tid individen tillbringar såväl på sitt huvudsakliga arbete som på ett eventuellt extraarbete. För att uppnå jämförbarhet med de två sätten att mäta, definierar nu arbetstiden, som den tid, tillbringas på det huvudsakliga arbetet.
som
Skillnaderna mellan de två metoderna att mäta arbetstiden framgår av
jämförelse mellan figurerna 23 och 24 samt 25 och 26. Figur 24 visar att en drygt 55% av männen rapporterade en arbetstid i intervallet 37.5-42.5 timmar/vecka. Motsvarande resultat från tidsanvändningsstudien, i figur 23, är enbart 12%. Dessutom redovisade 43% av männen exakt 40 timmar/vecka enligt intervjufrågan jämfört med 1°/0enligt tidsanvändningsundersökningen. Av tabell ll framgår att arbetstiden i genomsnitt är 36 timmar/vecka enligt intervjufrågan och enbart 31 timmar/vecka enligt tidsanvändningsundersökningen. Skillnaden i variationen framgår också av spridningsmåtten i tabell 1 Intervjusvaren uppvisar en standardavvikelse på 15 timmar/vecka jämfört med ungefär 23 i tidsanvändningsdata.
Motsvarande jämförelse för kvinnor visar ett något annorlunda mönster. Vi finner inte samma koncentration av arbetstiden när intervjudata användes. Ca 26 av kvinnorna har uppgett en arbetstid i 40-timmars intervallet och ca 15% i 20-timmars intervallet, även 25 och 30-timmars intervallen har en relativt stor andel nämligen 9 respektive 11°/0.Tidsanvändningsdata visar en relativt jämn fördelning av kvinnornas arbetstid i hela intervallet från 20 till 40 timmar/vecka, varje intervall har en andel på 4-8%. Genomsnittstiden från intervjufrågan är ca 24 timmar/vecka och från tidsanvändningsdata ca 20 timmar/vecka.
Tabell ll Deskriptiv statistik
| Män | Kvinnor | ||||
| Variabel | Medel Standard Medel Standard värde avvikelse värde avvikelse | 7 Tidsanvändningsdata har erhållits genom att in- tervjua individerna om | |||
| Normal arbetstid | 36.06 15.57 | 24.17 16.03 | hur de tillbringat den fö- | ||
| Faktisk arbetstid | 31.32 23.22 | 20.22 20.98 | regåendedagen från kloc- | ||
| Marginallön efter skatt | 22.71 | 9.81 | 24.55 | 9.05 | kan 0.00 till 24.00. Varje |
| Nettoförmögenhet 100000 kr 4.06 | 3.33 | 4.08 | 3.38 | individ har utfrågats be- | |
| Civilstånd | 0.11 | 0.32 | 0.13 | 0.33 | träffande två slumpvis |
| Ålder 18-30 | 0.16 | 0.37 | 0.21 | 0.41 | utvalda dagar. Ett vägt |
| Ålder 31 45 | 0.43 | 0.49 | 0.43 | 0.49 | medelvärde har sedanbe- |
| Utbildning låg | 0.50 | 0.50 | 0.53 | 0.50 | räknats av dessa tvâ in- |
| Utbildning medel | 0.30 | 0.46 | 0.32 | 0.47 | tervjudagar, där vikten är |
| Barn 0-3 år | 0.17 | 0.41 | 0.15 | 0.38 | 2 om intervjun avseren |
| Barn 4-7 år | 0.22 | 0.49 | 0.33 | 0.49 | helg och 5 om den avser |
| Barn 8- 12 år | 0.30 | 0.57 | 0.29 | 0.56 | en vardag. Det andra sät- |
| Barn 13- 18år | 0.33 | 0.62 | 0.34 | 0.61 | tet att mäta arbetstiden |
| Husägare | 0.70 | 0.46 | 0.69 | 0.46 | har varit att ställa följan- |
| Hushållsstorlek | l 5 | 1.31 | 3.12 | 1.23 | de fråga: Hur många |
| Storstadslän | 0.29 | 0.46 | 0.30 | 0.46 | timmar per vecka arbetar |
| Ovriga län | 0.48 | 0.50 | 0.47 | 0.50 | du för närvarande i ge- |
| Yrkeserfarenhet | 23.55 12.47 | 14.11 | 9.83 | nomsnitt på ditt huvud- |
sakligaarbeteinklusive Anm. Uppgifterna avserde individer mellan 18-65 år för vilka har uppgifter om bådebetaldoch obetald bådefaktisk och normal arbetstid. övertid.
Bilaga 23 s. 140l40
Figur 23 Mannensmarknadsarbete
TIDSANVÄNDNINGSDATA
Antal % lnnmor/vecka 251 za 49 0 3 13 1.w 5 å ns |.m I0 20 2.u 15 16 1,52 20 la 2.04 25 20 2.u 30 43 4.u 35 gççå 109 12.37 40 150 20.43 45 es 7,m 50 46 s.H 55 äêâ 32 3.M 60 §5 26 2.M 65 Q 13 1.u 70 J 5 0 H 75 3 6 0,68 80 1 0.l1 55 3 4 0.45 90 5 io 15 20 25 30 35 40 45 50 55 0
Procent
En orsak till att det rapporterade medelvärdet är mindre for tidsanvändningsdata är att en relativt hög andel av såväl män som kvinnor inte rapporterat något arbete alls. Enligt tidsanvändningsstudien gäller det nästan 28% av männen och 44% av kvinnorna, jämfört med ca 13% respektive 24 enligt det traditionella intervjuförfarandet. Jämförs istället medelvärdena enbart för dem som rapporterade att de arbetade, visar det sig att tidsanvändningsstudien ger en något längre arbetstid både för män och kvinnor än de vanliga intervjufrågorna om genomsnittligt arbetad tid. Orsaken till att så många inte redovisat någon arbetad tid i tidsanvändningsstudien är att även om en respondent är anställd så kan han ha varit ledig just de två dagar som tidsanvändningsundersökningen täckte. Detta problem kan emellertid hanteras med lämpliga statistiska metoder. Ett allvarligare problem är bristen på variation i data från intervjufrågan. Det är väsentligt att förstå skillnaderna i de data som fås från tidsanvändningsundersökningen jämfört med ett mer traditionellt intervjuförfarande. Tidsanvändningsdata innehåller visserligen mer slumpmässig va-
Bilaga 23 s. 141l4l Figur 24 lntervjudata
Antal 6 lämnar/vecka
| o | 109 12.4: |
| 5 | o 0.00 |
| 10 | 3 0.34 |
| i | 3 0.34 |
| N §5 | 24 2 73 |
| g | 12 1.37 |
| jag | 20 2.25 |
| E | 36 4.10 |
| .o gggg | 486 55 35 |
| .5 | 74 3.43 |
| 50 | 66 7.52 |
| 55% | 2I 2.39 |
| sag | n 1,25 |
| ggg | s 0.68 |
| 70 | 1 0.1: |
| 75 | 2 0.23 |
| 50 | 1 0.11 |
| 35 | 2 0 23 |
| gg | 1 0.21 |
| w rr | I |
o s 10 15 20 25 30 .s .0 45 50 ss
Procent
riation, men också mer information. För att illustrera Fördelarna med dessa data betrakta till exempel de resultat som visar hur Förekomsten av barn påverkar utbudet av arbetskraft. Om genomsnittlig arbetstid används i analysen, kommer effekterna av att ha barn att bli underskattade. Antag
ex. att ett barn är sjukt en dag när föräldrarna normalt skulle förvärvsarbeta. Då måste förmodligen en av föräldrarna stanna hemma den dagen. Om man frågar föräldrarna om deras arbetstid under normal arbetsvec-
en ka, då kan inte vänta oss att de tar hänsyn till att de någon gång då och då stannat hemma för vård av sjukt barn. Om de emellertid intervjuades om sin tidsanvändning den speciella dagen så skulle de rapportera mindre tid för marknadsarbete och mer tid för vård av bam.
Estimationsresultaten har summerats i tabellerna 9 och 10 för intervjudata respektive tidsanvändningsdata. Kolumn ett visar vilka de förklarande variablerna är. Kolumnerna två och fem visar de totala marginella effekterna så som de definierats tidigare, motsvarande standardavvikelser presenteras i kolumnerna tre och sex. Slutligen redovisas i kolumnerna fyra och sju den andel av den totala marginella effekten som kan tillskrivas
s De estimeradeparaen förändring i arbetstiden under förutsättning att individen arbetar. metrarna finns presente-
Marginallöneñekten har estimerats rade etti appendix till
med en hög precision. Den är nega-
Flood Klevmarken tiv och den skattade elasticiteten för männen är ungefär .25 oavsett hur 1989.
-
Bilaga 23 s. 142Figur 25 Kvinnans marknadsarbete
T I D S A N V Ä N D N I N G S D A T A
Antal %
tinnar/vecka
| 0 | 432 41 se |
| 5 | 15 1.52 |
| 10 | 22 2.24 |
| 15 | 29 2.95 |
| 20 | 44 4.47 |
| 25 | 59 6.00 |
| 30 | 4a 4.88 |
| 35 | ss 5.40 |
| 40 | 72 7.32 |
| 45 | ga 9.95 |
| 50 | 43 4.37 |
| 55 | 21 2.34 |
| 60 | 15 1.52 |
| 65 | a 0.31 |
| 70 | 10 1.02 |
| 75 | 1 0.10 |
| 80 | 1 0.10 |
| 85 | 0 0.00 |
| 90 | 1 0.10 |
10 |5 20 25 30 35 40 45 50 55
Procent
arbetstiden har mätts. Intervjudata indikerar att ca 66% av den totala effekten beror på en minskning i antalet arbetade timmar, motsvarande resultat från tidsanvändningsdata är enbart 22 °/o.För kvinnorna skiljer sig resultatet något åt beroende på hur vi mäter arbetstiden. Den skattade löneelasticiteten är -0.42 för tidsanvändningsdata och -0.64 för intervjudata. Slutsatsen är således att vår negativa skattning inte härrör sig från användningen av tidsanvändningsdata.
Vi har tidigare sett att även andra variabler än löner är väsentliga för att förklara utbudet av arbetskraft. Det kan därför vara av intresse att jämföra huruvida skattningarna för övriga variabler påverkas beroende på om tidsanvändningsdata eller intervjudata används. De variabler som uppvisar de största skillnaderna är förmögenhet, civilstånd, utbildning, hushållsstorlek, region och antalet yngre barn.
En förmögenhetsökning tenderar att öka männens arbetstid. Den skattade elasticiteten uppgår till ca 0.03 för intervjudata och 0.08 för tidsanvändningsdata. Den huvudsakliga eñekten är en ökning i sannolikheten att börja arbeta snarare än en ökning i antalet arbetade timmar, givet att
Bilaga 23 s. 143Figur 26 intervjudata
Antal % tinnar/vecka
0 234 2, U8
53 .82
IO a 13 .33
Q
15 23 ,35
20 142 .49
25 89 ,08
30 109 .12
35 §88 55 .61
4a 257 .22
nä 21 N.14
50 g IB .84
55 l .41
G0 5 .61
65 .lO
70 .00
75 .00
80 .OG
85 .00
90 .00
ru-rwrvr Yrvv
0 5 IO 15 20 25 JO 35 40 45 50 55
Procent
man arbetar. Detta mot teorin stridande resultat kan förklaras av att de individer som arbetar i vårt urval, som exempelvis studenter och arbetslösa har så stor förmögenhet. Förmögenhetsvariabeln har ingen signifikant effekt på kvinnornas arbetsutbud, oavsett hur arbetstiden mätts. När intervjudata använts så erhålls kraftiga effekter av utbildning på arbetsutbudet. Av tabell 9 framgår att män med den lägsta utbildningen arbetar 4 timmar mindre per vecka jämfört med dem som har den högsta utbildningen, motsvarande skattning för kvinnorna är 9 timmar mindre. Denna effekten förklaras främst av en minskning i sannolikheten att arbeta. Effekten av civilstånd visar ett motsatt mönster jämfört med utbildningsvariablen. När intervjudata används fås enbart små effekter och när tidsanvändningsdata används så erhålls kraftiga effekter. Ensamstånde män eller kvinnor arbetar mellan 5-7 timmar mer per vecka jämfört med gifta/samboende. Även i detta fall beror detta huvudsakligen på skillnader i sannolikheten att arbeta. Vi drar slutsatsen att hushållstorleken har
en viss positiv betydelse för männens arbetsutbud då vi använt tidsanvändningsdata, annars finner ingen effekt. Ett liknande resultat erhålles även för regionens betydelse. Män som bor i storstadsområde eller i övriga län arbetar betydligt mer, enligt tidsanvändningsdata, än de som bor i gles-
Bilaga 23 s. 144byggdsområdena. Slutligen, finner intressanta skillnader vad gäller effekten bam på arbetsutbudet. I regel erhålles starkare negativa effekter
av när tidsanvändningsdata används, detta gäller fr. a. för männen.
Små barn påverkar även männens arbetsutbud
I figurerna 27 och 28 har vi summerat den totala marginella effekten av barn i olika åldersgrupper. Resultaten för kvinnorna visar på en stark negativ effekt på arbetstutbudet av yngre bam, oavsett hur vi mäter arbetstiden. Den största skillnaden erhålles för de yngsta barnen. Kvinnor med små barn arbetar ca 9 timmar mindre per vecka enligt intervjudata jämfört med ca ll timmar mindre enligt tidsanvändningsdata. Effektema på mannens arbetstid av att ha barn är betydligt mer beroende av mätmetoden. Enligt tidsanvändningsdata arbetar män med barn betydligt mindre än de utan bam. Som väntat avtar denna elfekt när barnen blir äldre. Ett barn under 4 år medför att mannen arbetar ca 6 timmar mindre per vecka. Motsvarande resultat Förbarn över 12 år är något mindre än l timma. Den
Figur 27 Betydelsenavbarn lör männensbenägenhetatt arbeta 31mm afnavp ot
TIMMAR/VECKA
-a -9 -ao -11 -12 I N T E P V J U
barnets ålder 0-3 4-7 3-12 13-18
Bilaga 23 s. 145sista effekten är emellertid signifikant. Till största delen är dessa effekter minskningar i sannolikheten att arbeta. För de två yngsta åldersgrupperna består ca 80% av den totala effekten i en minskad sannolikhet att arbeta.
När arbetstiden erhållits från intervjufrågan om genomsnittligt arbetad tid så får ett helt annat resultat. Det är nu inte möjligt att finna några signifikanta effekter överhuvudtaget. För den yngsta åldersgruppen erhålles till och med en positiv effekt. Slutsatsen är alltså att enligt tidsanvändningsdata så har små barn starkt negativ effekt på mannens arbetstid,
en medan effekten är mycket liten enligt data från en vanlig intervjufråga om genomsnittligt arbetad tid.
Resultaten med tidsanvändningsdata visar utan tvekan en mycket starkare effekt på mannens utbud av arbetskraft av att ha barn än vad vanligen finner i den ekonomiska litteraturen. Detta är ett resultat som följer att tidsanvändningsmetoden mäter den faktiska tiden vi arbetar
av snarare än den avtalsenliga eller normala tiden. Tidsanvändningsdata fångar upp alla effekter av att ha barn på föräldrarnas tidsanvändning, inklusive den tid som går åt för att vårda barnen vid sjukdom.
Enligt officiell statistik avseende ersättning till svenska hushåll 1984 för tillfällig vård av barn Riksförsäkringsverket 1986, så svarade männen för
Figur 28 Betydelsenavbarn ñr kvinnors benägenhetatt arbeta
Enjanlorelseavrteivpodindsawarümgsxfata
TIMMAR/VECKA
zu
1 -1
, .
2.
3.
-..
s
,.
5.
-94
-1°.
,, .
-12
I T I T I T T
N I N I N I N I
T D T D T D T D
E S E S E S E S
n A Q A R A R A
V N V N V N V N
.J V .J V .J V J V
U U U U
barnets ålder
0-3 4-7 8-12 13-18
l0- 10-0723. 90.Bil 23LU
Bilaga 23 s. 146stor del, 44%, det totala antalet ersatta dagar. Männen har alltså i en av stor utsträckning tagit hand om den tillfälliga vården av barnen vid sjukdom. Anledningen till detta kan vara relativt generösa ersättningsregler och kanske även att männen i sina befattningar vanligen har större grad av flexibilitet än kvinnorna.
Ytterligare ett stöd för vårt resultat, att små barn medför en minskning av mannens arbetstid, fås från en nyligen presenterad rapport från Arbetstidskommitten, se Pettersson 1988. Ett urval av nästan 23 000 svenskar tillfrågades om arbetstider och barnomsorg under en utvald mätvecka vintern 1987/88. Denna studie visar att 16- 17% av männen med små barn var hemma från arbetet åtminstone någon gång under mätveckan. Motsvarande uppgift för män med äldre barn var 12%. Uttryckt i timmar per vecka innebär detta, att män med små barn arbetar ungefär 3-4 timmar mindre jämfört med män med äldre barn.
Sammanfattningsvis, små barn tycks ha en avsevärd effekt på mannens arbetstid, men för att upptäcka dessaeffekter är det väsentligt att mäta den faktiska variationen i arbetstiden. Ett sätt att göra detta är att använda en tidsanvändningsundersökning istället för en mer traditionell intervju om genomsnittliga arbetstider.
Bilaga 23 s. 147Sammanfattning
Våra resultat visar att de traditionella skillnaderna mellan mäns och kvin-
tidsanvändning ännu i hög grad består. Kvinnor har en betydligt nors större del av sin arbetstid förlagd till hemmen, sysselsatta med hushållsarbete och barnavård, medan männen förutom till förvärvsarbete använder relativt mycket tid till reparations- och underhållsaktiviteter. Svenska hushålls tidsanvändning framstår i detta avseende som relativt normal i en internationell jämförelse.
Nedbrytningen datamaterialet på åldersgrupper visar dock att det
av finns betydande generationsskillnader. Yngre kvinnor arbetar betydligt
utanför hemmet än äldre kvinnor. Vi har också funnit att kvinnor mer med kort utbildning i högre grad än kvinnor med lång utbildning följer de traditionella könsrollerna. De förvärvsarbetar mindre och hushållsarbetar
Man bör således kunna förvänta sig att när fler välutbildade kohorter mer.
kvinnor kommer ut på arbetsmarknaden så minskar skillnaderna i av tidsanvändning mellan könen. Det är också intressant att notera att välutbildade kvinnor inte bara har större produktivitet i arbetslivet utan de
en tycks också ha det i hushållsarbetet. Den gamla bilden av husmodern som lägger ner nästan hela sin tid på familjeomsorger försvinner således. Männen har visserligen tagit en större del av hushållsarbetet och av arbetet med barnen än tidigare, och i en internationell jämförelse använder svenska män förhållandevis mycket tid i hushållet, men trots det är det till största delen kvinnan minskat sin egen arbetsinsats i hemmet för att
som
utrymme för förvärvsarbete. Antalet timmar mannen arbetar i
mer hemmet påverkas mycket litet av hur mycket kvinnan förvärvsarbetar. Den totala tiden i hushållsarbetet har således minskat. Det har varit möjligt därför att produktiviteten i hushållsarbetet har ökat, och kanske också därför att valt att minska kvaliteten i de tjänster som hushålls-
man arbetet ger till förmån för köpta varor och tjänster och mer fritid.
Våra resultat visar också, vad varje förälder vet, nämligen att barnom-
mycket tidskrävande aktivitet och särskilt gäller det när barnen sorg är en är små. Vi har dessutom kunnat konstatera att välutbildade föräldrar lägger något längre tid i barnomsorg än föräldrar med en kortare
ner utbildning. Det förefaller således som om den välutbildade, unga kvinnan klarar både att förvärvsarbeta och att med mannens hjälp sköta barn
av och hushåll och ändå tid över för rekreation. Skulle vi dra ut dessa trender är således på väg mot ett samhälle där könsrollerna i tidsan-
Bilaga 23 s. 148vändningen så småningom raderas ut. Det finns emellertid även resultat som kan tolkas så att det finns bromsar på denna utveckling mot ökad jämnställdhet.
Även förvärvsfrekvensen bland svenska kvinnor mycket hög
om är så är deltidsarbete betydligt vanligare i Sverige än i andra länder. Den potential för ökat kvinnligt förvärvsarbete som finns är således att kvinnorna övergår till längre deltid eller heltidssysselsättningar. En viss utveckling i denna riktning har också kunnat observeras under 1980-talet SOU 1989:53. Möjligheterna att dra ner ytterligare på hushållsarbetet, måltider, sömn och vila är dock begränsade och det är inte självklart att hushållen föredrar en sådan utveckling. Våra skattningar av elfekterna av en lönehöjning respektive en marginalskattesänkning indikerar att kvinnorna i stället väljer att minska sin arbetstid snarare än att öka den. När ekonomin tillåter, föredrar man således barn och fritid framför en lång arbetsdag utanför hemmet. När det gäller den tid som behövs för omsorg om barnen är det visserligen numera så att både män och kvinnor minskar sin arbetsinsats när barnen är små, men kvinnornas minskning är betydligt större än männens. Man kan även spekulera över vad som kommer att hända med fruktsamheten. Om den under de senaste åren observerade ökningen
av fruktsamheten kommer att vara bestående, och om den kommer att medföra att antalet flerbarnsfamiljer ökar, kan det leda till ökad arbetsspeci-
en alisering i hemmen. Vi har nu kunnat konstatera att i familjer med många barn tar mannen en större del av förvärvsarbetet och kvinnan en större del av hemarbetet jämfört med familjer med endast ett eller två barn. Det finns således flera förhållanden kan bromsa utvecklingen mot ökad
som likhet mellan mäns och kvinnors tidsanvändning.
Förmodligen kommer den framtida skatte- och socialpolitiken att ha
en viss styrelTekt på hushållens tidsanvändning. De resultat fått gäller 1984 och speglar de institutionella förhållanden som rådde då, exempelvis hur långa köerna till daghemmen var, vilka avgifter som föräldrarna fick betala för att ha sina barn i barnomsorgen och vilka förmåner föräldrar och barn kunde tillgodogöra sig från socialförsäkringarna. En studie på samma urval av hushåll som använts i denna undersökning har visat att föräldrarnas efterfrågan på barnomsorg inte är okänslig för taxestrukturen Gustafsson Stafford 1988. En förändring i tillgången på barnomsorgstjänster och i föräldraavgifterna kan således påverka hur hushållen väljer att fördela sin tid mellan förvärvsarbete, barnomsorg och hemarbete. l denna studie har vi dock inte kunnat uppskatta hur mycket skillnader i kommunala taxor och i utbudet av barnomsorgstjänster betyder för tidsallokeringen.
Förutom de indirekta effekterna på tidsanvändningen i hemmet och på fritiden som förändringar i lön och i marginalskatt har via den tid
som allokeras till marknadsarbete, och som därmed inte kan användas för andra aktiviteter, har dessa förändringar relativt små direkta effekter. Den enda direkta substitutionsetfekt kunnat observera är att personer med höga marginallöner använder förhållandevis lite tid för underhålls- och reparationsaktiviteter. En rimlig tolkning är att de köper motsvarande tjänster i stället för att göra dessa aktiviteter själva.
Bilaga 23 s. 149Appendix: Modellbeskrivning
Cragg 1971 generaliserade den välbekanta tobit modellen till flera mindre restriktiva alternativ. Ett av dessa, vanligen kallad double hurdle modellen", har använts i avsnitt Double hurdle modellen kan skrivas,
y"axn/.+ua uwN0,a
dTXziB2+Vi Vi"N0| 1
,lomdT0annarsd,0
yTomd,lochy",0
,..
i omd,0ochyT0,eller§/iO
y är en icke observerbar eller latent, variabel och är motsvarande observerade variabel, dvs arbetstid. är noll antingen individen arbetar eller arbetstiden, någon anledning, har observerats. Även är
om av en latent variabel. Den bestämmer sannolikheten att arbetstiden observerats för den izte individen. Den binära variabeln tar värdet 1 d0, dvs
om om arbetstiden observerats, och annars Vi antar att denna variabel kan modelleras med hjälp av en Probit specifikation. De exogena variablerna ges av x., och och de okända koefficienterna av och 5,.
xz,
Loglikelihoodfunktionen har härletts under antagandet att u, och v, är oberoende. Den ges därför av,
1X2i/32+
-§Ina1+§1nøy,-x,,/2./a+§1n
;in n 1xnl./61xzal2l 2
- Där + under summatecknet betecknar att summeringen görs över de R observationerna med ett positivt värde på och O under summatecknet betecknar summering över de återstående observationerna med värdet noll på y,. ø och betecknar frekvens respektive fördelningsfunktionen.
1 avsnitt 5 har använt en liknande modell, som också den kan betraktas som en generalisering av tobit modellen. Denna modell fås som ett specialfall av double hurdle modellen". Vi antar nu att "nollorna"
på ett något annorlunda sätt. I "double hurdle modellen" kan genereras förekomsten av en nolla förklaras på i princip två olika sätt. Antingen har individen inget arbete och följaktligen är det korrekt att ingen arbetstid har uppgetts, eller också arbetade han men de dagar då tidsanvändningsintervjun gjordes. I den modell som använts i avsnitt 5 skiljer vi inte på dessa två olika orsaker till att arbeta. Modellen kan nu skrivas,
Bilaga 23 s. 150l5O
YTX1iBi+ui UiNNwMJ
diX2iB2+Vi ViN0l
dil dT0 diO 3 om annars y om dil 0 omdi0 Loglikelihoodfunktionen ges nu av,
1 1X2i/32+
-%1n02+§1f1øi-XiiB|/U)+§ln
§1" 1 $X2i/32 4 " Som vanligt, för modeller av det här slaget, så har de estimerade koeñicienterna ingen naturlig tolkning. För att erhålla tolkningsbara resultat så har beräknat marginella effekter, dvs öEy,/öx.,k. Där k betecknar den kzte variablen i x., vektom. Det förväntade värdet av är definierat som Py, 0Ey,|y, O. För double wrdle modellen detta ges av, Eya dxii,3i/ølxzalzxiilfi 5 och för den andra generaliserade tobit modellen av, Eya Mxzilizlxiab. 6 Den marginella effekten för double hurdle modellen är, ÖEOG åøX2i/32B2k ®XiiB1X|iI3i ÖXi + Nzi/zmik øxliBl/øxliBl i CNXiiBi/U 7 och för den andra modellen, ÖEQ/i 5øX2i.32B2kX1iI3i+ cNxzi/zmik ÖXiik 8 Där ö0 om den kzte exogena variablen inte ingår i xzi, annars är 6 McDonald Moffit 1980 visade att för tobit modellen, kan den totala marginella effekten dekomponeras i två delar. ÖEQG ÖPOG 0 ÖEYi|Yi O Eyly 0+ Pya 0 9 aÖxnk ÖXiik i i Öxiik
Den första termen på högersidan visar förändringen i sannolikheten att arbetstiden är större än noll, vägt med det förväntade värdet av givet att det är positivt. Den andra termen visar förändringen i det förväntade värdet av betingat av att är positivt, vägt med sannolikheten att få av en observation som är större noll.
Bilaga 23 s. 151Referenser
Becker, G. S.,1981,A treatise on the family, Harvard University Press Blomqvist S.,l983, The Effect of Income on Male Labor Supply in Sweden. Journal of Public Economics, 22. Blomqvist S.,1985, Skatter och Arbetsutbud. Rapport till expertgruppen för studier i ojfentlig ekonomi, Ds Fi 1985: 10, Finansdepartementet. Blundell R Meghir C., 1987, Unemployment and Female Labour Supply. The Economic Journal, 97. Cigno, A., 1990, Home-Production and the allocation of time, in Current Issues in Labour Economics ed. by D.Sapsford and Z.Tzannatos, Macmillan Cragg G 1971, Some Statistical Models for Limited Dependent Vari-
., ables with Applications to the Demand for Durable Goods. Econometrica, vol. 39. Deaton A Irish M.,l984, Statistical Models for Zero Expenditures in Household Budgets. Journal of Public Economics, 23. Flood, L., 1988, Measurement and Estimation of Male Labour Supply, Working Paper, Department of Economics, University of Gothenburg Flood, L. Klevmarken, N.A., 1989, Tidsanvändningen i Sverige 1984, Memorandum nr 127, Nationalekonomiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet Gustafsson, Stafford, F., 1989, Daycare Subsidies and Labor Supply in Sweden, Uppsats presenterad vid HUS-konferensen i Billdal, Augusti 1989 Hausman, J., 1981, Labor Supply, in How Taxes Afect Economic Behavior, H. Aaron and Pechman, eds., Washington, D.C: Brookings. Hausman, J., 1985, Taxes and Labor Supply, Handbook of Public Economics, A.J. Auerbach and M. Feldtstein, eds., North Holland. Juster, T., 1985, Preferences for Work and Leisure, in Juster Stalford 1985 op.cit. Juster, T. Stafford, F. eds, 1985, Time, Goods, and Well-Being, SRC, Institute for Social Research, The University of Michigan, ISBN O- 87944-293-X Killingsworth, M. R.,l983, Labor Supply, Cambridge University Press. Klevmarken, N. A., 1985, Collecting Data for Micro Analysis: Experiences from the HUS-pilot study, in Microanalytic Simulation Models to Support Social and Financial Policy ed. by G. Orcutt, Merz and H. Quinke, North-Holland, ISBN-0-44d-87876-9
Bilaga 23 s. 152Klevmarken, N. A. Olovsson, P., 1989, Hushållens ekonomiska levnadsförhållanden. Teknisk beskrivning och kodbok. 2:a upplagan. Nationalekonomiska institutionen, Göteborgs Universitet MaCurdy T., Green D Paarsch H., 1988, Assessing Empirical Approaches for Analyzing Taxes and Labor Supply. Working Paper, The Hoover Institution, Stanford University. McDonald J.F Moñit R.A.,1980, The Uses of Tobit Analysis, Review of Economics and Statistics. Pencavel, J 1986, Labor Supply of Men, Handbook of Labor Economics,
., O. Aschenfelter and R. Layard, eds., North Holland. Pettersson L., 1988, Hushållens Arbetstider, Rapport Arbetstidskommittén. Riksförsäkringsverket.,1986, Föräldrarpenning for tillfällig vård av barn 1984, Statistisk Rapport, Is-R 1986:3 SOU 1989:53, Arbetstid och välfärd. Betänkande av arbetstidskommittén, Statens Offentliga Utredningar Statford, F., Duncan, G., 1985, The Use of Time and Technology by Households in the United States, in Juster Stañbrd 1985 op. cit. Wahlund R., 1987, Does Lowering the Marginal Tax Rates Matter, in Understanding Economic Behavior, 12th Annual Colloquium of IAREP, Volume Aarhus School of Business, Denmark.
Bilaga 23 s. 153Del III
Skillnader i forsäkringsförmåner
eller
icke-kontanta löneskillnader mellan
kvinnor och män
av
Ann-Charlotte Ståhlberg
Institutet för social forskning, Stockholms universitet
Finansiellt stöd har erhållits från DelegationenFörsocialforskning.
Bilaga 23 s. 155Innehållsförteckning
| 1 Inledning | 157 |
| 2 Kvinnor, män och ATP 1960-1989 | 159 |
| 3 Icke kontanta löneskillnader | 167 |
| Lönen | 167 |
. . . . . . . . . Kvinnors och mäns försäkringsförmåner 167
Pensionsförmânerna 168
. . . . . Värdet av intjänad ATP-rätt 169
. . . . . . . . . . . . . Värdet av intjänad pensionsrätt i de avtalsbestämda pensionssyste-
| men | 174 |
| . | |
| Slutsatser | 177 |
| 4 Kvinnor och pensioner i framtiden | 179 |
| Taket i ATP | 179 |
| 15- och 30-årsrege1n | 180 |
| 5 Änkepensionerna | 181 |
| Före 1990 | 181 |
| Efter 1990 | 181 |
| 6 Sjukförsäkringsrätten | 183 |
| Den offentliga sjukpenningförsäkringen | 184 |
. . . . . . . . . Den avtalsbestämda sjukförsäkringen För privatanställda arbetare
och tjänstemän 184
. . . . . .
| Kvinnor och män i sjukförsäkringen | 184 |
| Beräkning av sjukförsäkringsrätten | 184 |
| 7 Kommentar | 187 |
| Appendix | 189 |
| Referenser | 191 |
1 Inledning
Bilaga 23 s. 157Socialförsäkringarna ger ekonomiskt skydd vid sjukdom, arbetsskada, invaliditet, ålderdom, arbetslöshet m. m. Därutöver finns avtalsbundna försäkringar och individuella privata som kompletterar de offentliga.
Formellt behandlas alla lika i de olika försäkringssystemen. Så har det emellertid inte alltid varit. Till exempel var reglerna i 1913 års folkpensionsreform olika för män och kvinnor. På grund av att kvinnor levde längre och hade högre invaliditetsfrekvens fick de ett mindre belopp än männen. Dessa könsregler avskaffades 1935.
Trots att män och kvinnor idag möter samma regler kan i praktiken kvinnornas forsäkringsförmåner skilja sig från männens. Det finns flera skäl till detta:
l Kvinnor har i genomsnitt lägre löner än män varför ersättningar som är inkomstrelaterade är lägre för kvinnor.
2 Kvinnornas arbetsmarknadsbeteende är annorlunda än männens. Om man väljer hel- eller deltidsarbete, hur många år man arbetar, organisations- och branschtillhörighet m. m. är exempel på faktorer som påverkar ersättningen och där män och kvinnor beter sig olika.
3 Sannolikheten att ersättning från försäkringarna kan vara olika för män och kvinnor.
Försäkringarnas konstruktion liksom ändringar i konstruktionen kan därför, trots att de är generella, olika konsekvenser för män och kvinnor. 1 denna studie analyserar jag delar av de offentliga och de avtalsbestämda försäkringssystemens ekonomiska betydelse för män och kvinnor. I ett inledande avsnitt jämför jag medelpoängen i ATP för män och kvinnor i olika kohorter, antal intjänade är i ATP och hur stora pensionsförmáner som män och kvinnor i olika kohorter har tjänat in.
Även kvinnorna får lägre pension från ATP än männen så kan deras
om ATP i förhållande till deras löner vara högre än männens och i den meningen vara fördelaktigare för kvinnor än för män. I avsnitt 3 beräknar jag värdet av ett års intjänade pensionsförmåner för män resp kvinnor och jämför det med den kontant utbetalade lönen. Pensionsförmånerna är dels ATP, dels de avtalsbestämda ITP och STP. l följande avsnitt 4 diskuterar jag dels nuvarande reglers effekter på mäns och kvinnors framtida situation, dels effekterna av olika regeländringar. I avsnitt 6 gör jag motsvarande beräkningar för den offentliga och den avtalsbestämda sjukförsäkringen. Dessförinnan har jag kort berört borttagandet av änkepensionen i avsnitt
2¶Kvinnor, män och ATP 1960- 1989
Bilaga 23 s. 159l januari 1963 betalades de första ATP-pensionerna ut. Av de ca 2 500 âlderspensionärema i ATP var 13 procent kvinnor. Deras medelpension var 58 procent av männens medelpension. Sju år senare, år 1970, hade antalet ålderspensionärer i ATP stigit till närmare 225 000. Kvinnornas andel av ATP-pensionärema var nu 21 procent och deras medelpension var 60 procent av männens. Efter ytterligare 10 år, år 1980, hade kvinnornas andel stigit till 34 procent, men deras medelpension var nu bara 48 procent av männens. I december 1986 som är de senast publicerade uppgifterna utgjorde de kvinnliga ATP-pensionärema 42 procent av det totala antalet på drygt 1 miljon. Kvinnorna hade nu en pension som i genomsnitt var 46 procent av männens genomsnittliga ATP. Detta framgår av tabell
Tabell 2.1 Män och kvinnor med ålderspension från ATP. Antal och medelbelopp olika år. Kvinnors medelpensioni procentavmäns.
1963 1970 1980 1986
jan jan jan dec Antal män med ATP 2 141 177269 498 834 604 850 Antal kvinnor med ATP 333 47 271 257 875 431960 Samtliga med ATP 2 474 224 540 756 709 l 036 810 Medelbelopp för män. Kronor 541 2 288 17482 43 637 Medelbelopp för kvinnor. Kronor 316 1372 8374 20006 Kvinnors andel av antalet ATPpensionärer. Procent 13 21 34 42 Kvinnors medel-ATP i procent av mäns 58 60 48 46 Källor: Allmän Försäkring,egnaberäkningar.
Allt fler kvinnor får ATP, eftersom allt fler kvinnor arbetar och tjänar in ATP-poäng. Kvinnornas medelpension är dock fortfarande låg jämfört med männens. Deras medelpension i procent av männens är o. m. lägre i dag än för 20 år sedan. Det behöver emellertid inte innebära att ATP har blivit sämre för kvinnor. Kvinnor lever i genomsnitt längre än vad män gör, varför de mycket låga pensionema hos de allra äldsta ATP-pensionärerna drar ned genomsnittet för kvinnor. Vill ha reda på hur kvinnornas
Bilaga 23 s. 160ATP har utvecklats i relation till männens, bör vi i stället studera utvecklingen för olika kohorter. Det skall jag göra på tre sätt.
Det ena är att jag jämför antalet pensionspoäng som personer födda olika år har tjänat in fram till och med en viss ålder. Pensionsstorleken beror av pensionspoängen. Pensionspoängen, som kan tjänas in fr. o. m. 16 års ålder, baseras på arbetsinkomster mellan 1 och 7,5 basbelopp. Basbeloppet för år 1989 är 27 900 kr. 7,5 basbelopp är 209 250 kr. ATP-poängen ett år fås genom att dividera den pensionsgrundande inkomsten med basbeloppet för året. Högsta möjliga ATP-poäng under ett år är 6,5.
Det andra är att jag jämför antalet intjänade år i ATP som personer födda olika år har vid en viss ålder. Pensionsstorleken beror på antalet intjänade år. Det krävs normalt 30 år för att få full pension från ATP. Har man bara hälften så många år, får man halv pension osv. För personer födda före 1924 krävs ett mindre antal år än 30 för full pension. Se tabell 2.2.
Tabell 2.2 Antal år somkrävsför full pensioni ATP
| Födelseår | Antal år för full ATP | Födelseår | Antal år för full ATP |
| 19 l 4 | 20 | 1920 | 26 |
-
| 19 5 l | 21 | 1921 | 27 |
| 1916 | 22 | 1922 | 28 |
| 19 l 7 | 23 | 1923 | 29 |
| 19 8 l | 24 | 1924- | 30 |
| 1919 | 25 |
Det tredje är att jag jämför hur stor intjänad pensionsrätt personer födda olika år har vid en viss ålder. intjänad pensionsrätt är detsamma som nuvärdet av de pensionsförmåner som de ATP-poäng som individen har tjänat in berättigar henne eller honom till.
Det datamaterial som används vid beräkningen är 1981 års Levnadsnivåundersökning LNU vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet. LNU bygger på intervjuer av närmare 7 000 individer i åldern 15 till 75 år och innehåller bl. a. uppgifter om olika individuella karakteristika som kön, ålder, utbildning, typ av anställning, arbetstid, lön m.m. Därutöver finns registeruppgifter på individemas årliga inkomster HINK-undersökningama, årliga ATP-poäng ATP-registret, årliga antal sjukdagar med sjukförsäkringsersättning sjukförsäkringsregistret m. rn., i de flesta fall under varje år perioden 1960- 1981. I min studie är intresset begränsat till dem som fått lön i samband med någon form av anställning. Efter ett sådant urval finns observationer för närmare 3 400 individer.
l tabell 2.3, tabell 2.4 och tabell 2.5 kan studera utvecklingen av kvinnors och mäns medelpoäng i ATP. En persons medelpoäng i en viss ålder är medelvärdet av hans eller hennes samtliga ATP-poäng i den åldern. Inte oväntat stiger medelpoängen med ålder och födelseår hos både kvinnor och män. Yngre generationers kvinnor har mycket högre medelpoäng i förhållande till män än äldre generationers kvinnor i samma ålder. Basbeloppetföljer kon- Till exempel hade kvinnor födda 1935 i genomsnitt en medelpoäng när de sumentprisindex och gör var 30 år som var knappt 25 procent av männens medelpoäng i samma pensionernavärdebeständiga. generation och ålder, medan kvinnor som var födda 15 år senare i genom-
Bilaga 23 s. 161snitt hade en medelpoäng när de var 30 år som var 66 procent av männens. Kvinnor födda i början av 1950-talet hade i 25-årsåldem en medelpoäng som var drygt 80 procent av männens i samma ålder. I 30-årsåldem hade deras andel av männens poäng sjunkit till ca 65 procent, förmodligen på grund av att de förvärvsarbetade mindre i barnafödande åldrar. Troligen stiger andelen igen efter ett antal år. Tidigare generationers kvinnor ökade sin andel från 35-årsåldern och uppåt.
Tabell 2.3 Genomsnittlig ATP-poäng i olika åldrar och kohorter. Kvinnor. Födel- Genomsnittlig ATP-poäng för kvinnor i åldern seår 25 30 35 40 45 50 55 60
| 1917 | 0,27 0,93 1,40 | ||
| 1920 | 0,88 1,51 1,94 5 , | ||
| 1923 | 0,91 1,45 1,88 | ||
| 1926 | 0,58 1,33 1,75 2,00 | ||
| 1929 | 0,41 0,65 1,20 1,75 | ||
| 1932 | 1,15 1,72 2,17 | ||
| 1935 | 0,55 0,89 1,43 1,90 | ||
| 1938 | 0,89 1,36 1,88 |
1941 0,83 1,30 1,73 2,23 1944 1,02 1,60 1,86 1947 1,39 1,93 1950 1,62 1,97 1953 1,97 1956 2,09
Anm. Det finns inte så mångaobservationer i varje kohort, varför slumpfelen kan vara stora.Oregelbundenheternai tabellen beror sannolikt på slumpfel. Källa: Egnaberäkningar på LNU.
Tabell 2.4 Genomsnittlig ATP-poäng i olika åldrar och kohorter. Män.
Födel- Genomsnittlig ATP-poäng för män i åldern seår 25 30 35 40 45 50 55 60
| 1917 | 3,16 3,37 3,73 | ||
| 1920 | 3,08 3,62 3,87 4,12 | ||
| 1923 | 3,37 3,62 3 81 | ||
| 1926 | 3,12 3 55 3,88 4,06 | ||
| 1929 | 2,60 3,08 3,47 3,73 | ||
| 1932 | 2 66 3,48 3 82 | ||
| 1935 | 2,23 2,79 3,50 3 89 | ||
| 1938 | 2,23 3,18 3,72 |
1941 1,38 2,43 3,21 3,59 1944 1,81 2,88 3,43 1947 2,03 2,96 1950 1,99 2,97 1953 2,40 1956 2,85
Anm. SeTabell 2.3 Källa: Egnaberäkningar på LNU.
ll- 10-0723. 90.Bil 23LU
Bilaga 23 s. 162Tabell 2.5 Genomsnittlig ATP-poäng i olika åldrar och kohorter. Kvinnors poängi procent avmäns. Födel- Kvinnors ATP-poäng i procent av mäns ålderni seår 25 30 35 40 45 50 55 60
| 1917 | 8,5 27,6 37,5 | ||
| 1920 | 28,6 41,7 50,1 54,6 | ||
| 1923 | 27,0 40,1 49,3 | ||
| 1926 | 18,6 37,5 45,1 49,3 | ||
| 1929 | 15,8 21,1 34,6 46,9 | ||
| 1932 | 43,2 49,4 56 8 | ||
| 1935 | 24,7 31,9 40,9 48 8 | ||
| 1938 | 39,9 42,8 50,5 |
1941 60,1 53,5 53,9 62,1 1944 56,4 55,6 54,2 1947 68,5 65,2 1950 81,4 66,3 1953 82,1 1956 73,3 Anm. SeTabell 2.3 Källa: Egnaberäkningar på LNU.
Mönstret är likartat när det gäller antalet ATP-år, vilket kan studeras i tabell 2.6, tabell 2.7 och tabell 2.8. Med antal ATP-år menas det antal år en person har haft ATP-grundande inkomster. Antalet ATP-år hos 1935 års kvinnor vid 30 års ålder var 35 procent av männens. Men 1956 års kvinnor hade lika många ATP-år vid 25 års ålder som männen. l tabell 2.9 och tabell 2.10 visas också genomsnittligt antal ATP-år i procent av vad som är möjligt i en viss ålder. Till exempel hade 1929 års män 96 procent av antalet möjliga ATP-år vid 50 års ålder. 1929 års kvinnor hade 53 procent av antalet möjliga ATP-år i den åldern. 1950 års män hade 73 procent av vad som var möjligt vid 30 års ålder. 1950 års kvinnor hade 66 procent. Skillnaderna var inte längre lika stora.
Tabell 2.6 Genomsnittligt antal intjänade år i ATP i olika åldrar och kohorter. Kvinnor. Maximalt antal möjliga år angesinom parentes. Födel- Genomsnittligt antal ATP-år för kvinnor i åldern seår 25 30 35 40 45 50 55 60
| 1917 | 2,28 5,613 9,618 | ||
| 1920 | 3,06 7,101 11,516 16,321 | ||
| 1923 | 4,39 8,114 12,609 | ||
| 1926 | 2,50 5,812 10,107 14,822 | ||
| 1929 | 0,95 3,100 6,21510,620 | ||
| 1932 | 3,48 6,613 10,808 | ||
| 1935 | 1,86 3,701 7,21611,421 | ||
| 1938 | 3,89 6,614 10,509 |
1941 3,87 6,712 l0,6l7 l5,322 1944 5,0l0 8,2l5 l2,020 1947 5,0l0 8,915 1950 5,4l0 9,9l5 1953 5,2l0 1956 6,710
Anm. SeTabell 2.3 Källa: Egnaberäkningar på LNU.
Bilaga 23 s. 163Tabell 2.7 Genomsnittligt antal intjänade år i ATP i olika åldrar och kohorter. Män. Maximalt antal möjliga år angesinom parentes. Födel- Genomsnittligt antal ATP-år för män i åldern seår 25 30 35 40 45 50 55 60
| 1917 | 7,48 11,91316,918 | ||
| 1920 | 5,46 10,111 14,916 19,921 | ||
| 1923 | 8,69 13,5l418,519 | ||
| 1926 | 6,97 11,712 16,417 21,222 | ||
| 1929 | 4,85 9,610 14,415 19,220 | ||
| 1932 | 6,48 10,9l3 15,718 | ||
| 1935 | 5,26 9,511 14,416 19,221 | ||
| 1938 | 7,09 11,414 16,119 |
1941 4,77 9,212 14,217 19,122 1944 5,910 10,715 15,620 1947 6,410 11,315 1950 6,210 11,015 1953 6,510 1956 6,710
Anm. SeTabell 2.3 Källa: Egna beräkningar på LNU.
Tabell 2.8 Genomsnittligt antal ATP-år olika åldrar och kohorter.i Kvinnors ATP-år i procent avmäns.
Födel- Kvinnors antal ATP-år i procent av mänsi åldern seår 25 30 35 40 45 50 55 60
| 1917 | 29,7 47,1 56,8 | ||
| 1920 | 55,6 70,3 77,2 81,9 | ||
| 1923 | 50,0 60,0 68,1 | ||
| 1926 | 36,2 49,6 61,6 69,8 | ||
| 1929 | 18,8 32,3 43,1 55,2 | ||
| 1932 | 53,1 60,6 68,8 | ||
| 1935 | 34,6 38,9 50,0 59,4 | ||
| 1938 | 54,3 57,9 65,2 |
1941 80,9 72,8 74,6 80,1 1944 84,7 76,6 76,9 1947 78,1 78,8 1950 87,1 90,0 1953 80,0 1956 100,0
Anm. SeTabell 2.3 Källa: Egnaberäkningar på LNU.
Bilaga 23 s. 164Tabell 2.9 Genomsnittligt antal ATP-år i procent av maximalt möjligt antal. Olika åldrar och kohorter. Kvinnor.
Födel- Kvinnors antal ATP-år i procent avantalet möjliga i åldern seår 25 30 35 40 45 50 55 60
| 1917 | 27,5 43,1 53,3 | ||
| 1920 | 50,0 64,5 71,9 77,6 | ||
| 1923 | 47,8 57,9 66,3 | ||
| 1926 | 35,7 48,3 59,4 67,3 | ||
| 1929 | 18,0 31,0 41,3 53,0 | ||
| 1932 | 42,5 50,8 60,0 | ||
| 1935 | 30,0 33,6 45,0 54,3 | ||
| 1938 | 42,2 47,1 55,3 |
1941 54,3 55,8 62,4 69,5 1944 50,0 54,7 60,0 1947 50,0 59,3 1950 54,0 66,0 1953 52,0 1956 67,0
Anm. SeTabell 2.3 Källa: Egnaberäkningar på LNU.
Tabell 2.10 Genomsnittligt antal ATP-âr i procent av maximalt möjligt antal. Olika åldrar och kohorter. Män.
Födel- Mäns antal ATP-år i procent av antalet möjliga i åldern seár 25 30 35 40 45 50 55 60
| 1917 | 92,5 91,5 93,9 | ||
| 1920 | 90,0 91,8 93,1 94,8 | ||
| 1923 | 95,6 96,4 97,4 | ||
| 1926 | 98,6 97,5 96,5 96,4 | ||
| 1929 | 96,0 96,0 96,0 96,0 | ||
| 1932 | 80,0 83,8 87,2 | ||
| 1935 | 86,7 86,4 90,0 91,4 | ||
| 1938 | 77,8 81,4 84,7 |
1941 67,1 76,7 83,5 86,8
1944 59,0 71,3 78,0
1947 64,0 75,3
1950 62,0 73,3
1953 65,0
1956 67,0
Anm. SeTabell 2.3
Källa: Egnaberäkningar på LNU.
l tabell 2.11, tabell 2.12 och tabell 2.13 redovisas kvinnors och mäns
genomsnittliga ATP-förmögenhet i olika åldrar och åldersgrupper ATP-
förmögenheten är nuvärdet av de pensionsförmåner de ATP-poäng
som
som individen har tjänat in berättigar henne eller honom till. lntjänade
ATP-fordringar ökar med ålder och Födelseår hos både kvinnor och män. 2 jag Till exempel hade 1917 års män då de var 50 år samlat på sig en ATP- Av kostnadsskälkan barata hänsyn till att förmögenhet på i genomsnitt 138000 kr i 1989 års priser, medan 1929 års livslängden är olika för vid
män samma ålder hade en ATP-förmögenhet på 349000 kr i 1989 års män och kvinnor, inte att denocksåär det för olika priser. Kvinnornas ATP-förmögenhet var betydligt lägre. 1917 års kvinnor kohorter. Det göratt hade tjänat in en ATP-förmögenhet när de 50 år i genomsnitt bara
var som ATP-förmögenheten i de
var 10500 kr och kvinnor födda 1929 hade en ATP-förmögenhet på allra äldsta kohorterna blir något överskattad. 131000 kr 1989 års priser.
Bilaga 23 s. 165Vid 35 års ålder hade kvinnor födda 1929 en ATP-förmögenhet som bara var 10 procent av vad männen i samma ålder och med samma Födelseår hade. Senare födda kvinnor har ökat sin andel. Så hade till exempel kvinnor födda 1944 en ATP-förmögenhet när de var 35 år som var 62 procent av männens.
Tabell 2.11 Genomsnittlig intjänad ATP-rätt i olika åldrar och kohorter. Kvinnor. 1989årspriser. Födel- Genomsnittlig intjänad ATP-rätt för kvinnor i åldern seår 25 30 35 40 45 50 55 60
| 1917 | 10566 56095 164688 | ||
| 1920 | 24677 88289 192635 373602 | ||
| 1923 | 38029 92411 200578 | ||
| 1926 | 14678 51643 126501 247643 | ||
| 1929 | 4095 21010 56185 131156 | ||
| 1932 | 30751 72542 156427 | ||
| 1935 | 8942 22743 58708 133210 | ||
| 1938 | 20178 46186 113203 |
1941 12957 38528 85369 181275 1944 21601 54272 108075 1947 26 505 69048 1950 31529 77675 1953 38008 1956 47319
Anm. Den realadiskonteringsräntan är 2procent. Källa: Egnaberäkningar på LNU.
Tabell 2.12 Genomsnittlig intjänad ATP-rätt i olika åldrar och kohorter. Män. 1989årspriser. Födel- Genomsnittlig intjänad ATP-rätt för män i åldern seår 25 30 35 40 45 50 55 60
| 1917 | 138439 274720 516330 | ||
| 1920 | 80210 191501 352334 612412 | ||
| 1923 | 117497 221760 388224 | ||
| 1926 | 74476 160415 291136 480428 | ||
| 1929 | 39152 102750 193709 349039 | ||
| 1932 | 63889 137164 258824 | ||
| 1935 | 36481 88263 177964 329152 | ||
| 1938 | 51851 118513 238696 |
1941 17184 63298 145031 279556 1944 26318 82151 175054 1947 33198 90 321 1950 30960 90866 1953 39859 1956 47 163
Anm. Den realadiskonteringsräntan är 2procent. Källa: Egnaberäkningar på LNU.
Bilaga 23 s. 166Tabell 2.13 Genomsnittlig intjänad ATP-rätt i olika åldrar och kohorter. Kvinnors ATP-rätt i procentavmäns. Födel- Kvinnors intjänade ATP-rätt i procent avmäns ålderni
| seår 25 | 45 50 55 60 | ||
| 1917 | 7,6 20,4 31,9 | ||
| 1920 | 30,8 46,1 54,7 61,0 | ||
| 1923 | 32,4 41,7 51,7 | ||
| 1926 | 19,7 32,2 43,5 51,5 | ||
| 1929 | 10,5 20,4 29,0 37,6 | ||
| 1932 | 48,1 52,9 60,4 | ||
| 1935 | 24,5 25,8 33,0 40,5 | ||
| 1938 | 38,9 39,0 47,4 |
1941 75,4 60,9 58,9 64,8 1944 82,1 66,1 61,7 1947 79,8 76,4 1950 101,8 85,5 1953 95,4 1956 100,3
Anm. Den reala diskonteringsräntan är 2procent. Källa: Egnaberäkningar på LNU.
Pensionen från ATP är 60 procent av den pensionsgrundande inkomsten under de 15 bäst betalda inkomståren i fasta priser. 30 intjänade år krävs normalt för full pension. Vid ATP-starten 1960 skillnaderna i
var lön och arbetstid mellan män och kvinnor större än vad de är idag, varför kvinnornas AIP-förmåner i förhållande till männens måste större
vara nu än tidigare.
Pensionen är emellertid inte en fullständig spegling arbetsinkomster-
av na, eftersom bara en viss del av lönen och bara lönen under vissa år har betydelse för pensionsstorleken. Även kvinnorna får lägre pension från
om ATP än männen så kan deras ATP i förhållande till deras löner högre
vara än männens och i den meningen vara fördelaktigare för kvinnor än för män. I avsnitt 3 beräknar jag värdet av ett års intjänade pensionsförmåner för män resp. kvinnor och jämför det med den kontant utbetalade lönen.
3¶Icke kontanta löneskillnader
Bilaga 23 s. 167Lönen
Den ersättning arbetstagaren får för sitt arbete är inte bara den kontant utbetalade lönen. Den totala lönen är för arbetstagaren värdet av alla förmåner han eller hon, både och i framtiden, får till följd av sitt som nu förvärvsarbete anställd. Omedelbart får arbetstagaren kontant betalsom ning och vissa naturaförmåner. Utöver detta får han eller hon försäkringsoch ledighetsförmåner, rätt till ATP, ITP, sjukpenning och avgångssom vederlag. I lönen ingår även personliga förmåner som arbetstagaren har av sin anställning, t ex arbetets meritvärde. Sefigur 3.1. som
Figur 3.1 lönen för arbetstagaren
Inkomst av anställning
kontant- natura- försäkrings- personliga förmån förmån förmåner etc förmåner
Det är inte så enkelt att relationen mellan de icke-kontanta löneförmåoch kontantlönen är densamma för alla löntagare. Det gör att nerna jämförelser enbart den kontanta lönen inte ger någon korrekt beskrivav de faktiska löneskillnaderna i samhället. Idealt skulle vid löning av nejämförelser behöva ett mått på den anställdes totala ersättning3. Ett sådant mått bör då inkludera ersättningar i form av både kontant lön och andra förmåner semestervillkor, sjukersättningsvillkor och pensom sionsvillkor. För värdera dessa förmåner måste nuvärdesberäkning av förvänatt en tade utbetalningar göras se Ståhlberg 1985. Arbetstagarens ålder, hälsa och personliga läggning har då betydelse. I vissa fall är emellertid schablonberäkningar ofrånkomliga, som vid val av räntesats och vid uppskattning arbetstagarens sannolika pensionärstid o. dyl. av Här beräknar jag det individuella värdet av vissa förmånsrättigheter, nämligen rätten till pensioner och sjukersättning, och studerar deras betydelse för löneskillnaderna mellan män och kvinnor. 3Ehrenberg Schwarz 1986 konstaterar att det lönebegreppsom nästan och undantagslösthar an-
Kvinnors mäns försäkringsförmåner
vänts i amerikanskastudier inte tar hänsyntill De offentliga socialförsäkringarna ekonomiskt skydd vid sjukdom, ger olika sidoförvärdet av arbetsskada, invaliditet, ålderdom, arbetslöshet m.m. Därutöver finns måner.
Bilaga 23 s. 168l68
avtalsbundna försäkringar och individuella privata kompletterar de som offentliga. Det offentliga transfereringssystemet bygger på två skilda principer: grundtrygghetsprincipen och inkomstbortfallsprincipen. Med grundtrygghetsprincipen garanteras alla given standard vid inkomsten bortfall till följd av ålderdom dyl. Folkpensionen är ett sådant exempel. o. Det årliga belopp som folkpensionären får är för alla som har lika samma civilstånd. Inkomstbonfallsprincipen garanterar tidigare personens standard. Ersättningsbeloppet är i det fallet beroende av personens tidigare inkomst. Så är fallet bl. a. i ATP och sjukförsäkringssystemet. Högre inkomst berättigar till högre ersättning från socialförsäkringssystemet. De avtalsbestämda försäkringsformånerna ITP, STP, statliga och kommunaförsäkringsförmåner bestäms enligt inkomstboitfallsprincipen. Rätten till de inkomstrelaterade försäkringarna löneförmån. är en Formellt behandlas alla lika i de olika försäkrmgssystemen. Män och kvinnor möter samma regler. I praktiken skiljer sig emellertid kvinnornas försäkringsförmåner från männens. Det finns flera skäl till detta. För det första har kvinnor i genomsnitt lägre löner än män, varför ersättningen till kvinnor enligt inkomstbortfallsprincipen blir lägre. För det andra är kvinnornas arbetsmarknadsbeteende annorlunda, varför reglerna vilka inom komster som skall ligga till grund för ersättningsbeloppet har olika konsekvenser för kvinnor och män. För det tredje kan sannolikheten att få sjukersättning etc. skilja sig mellan könen. T. är den sannolika livslängex. den större för kvinnor än för män, varför kvinnor förväntas pension i fler år än män.
Pensionsförmånerna
Löntagaren får pension baserad på tidigare arbetsinkomster, dels från det offentliga tilläggspensionssystemet ATP, dels från de avtalsbestämda kompletteringspensionerna ITP, STP, statlig och kommunal tjänstepension. ITP är privattjänstemännens tilläggspension, STP de privatanställda arbetarnas, medan statlig och kommunal tjänstepension betalas ut till statligt resp. kommunalt anställda arbetare och tjänstemän. Rätten till ATP kan intjänas fr. o.m. 16 års ålder, rätten till statlig tjänstepension fr. o. m. 20 års ålder men diskussioner pågår att höja gränsen till 28 år om och rätten till ITP, STP och kommunal tjänstepension fr. 28 års o.m. ålder. Som tidigare nämnts är full pension från ATP 60 den procent av genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten de l5 bäst betalda inkomståren i fasta priser, enbart inkomster mellan l och 7,5 basbelopp är ATP-grundande och 30 år krävs normalt för att få full ATP. De avtalsbestämda pensionema kompletterar den offentliga pensionen. Dels fyller de på ATP-pensionen så att de samlade pensionsförmånerna utgör ungefär 70 procent av en persons tidigare inkomster till ATPupp taket, dels med undantag av STP fyller de på för inkomster över ATPtaket. För full pension krävs 30 intjänandeår. Jämfört med de avtalsbestämda kompletteringspensionema är i vissa avseenden reglerna i ATP mera generöst utformade. För att få ett helt
Bilaga 23 s. 169STP-år de privatanställda arbetarnas avtalspension måste man ha arbetat minst 832 timmar under året 40 procent av heltid. Har man arbetat mindre räknar man ut sitt STP-år genom att dela antalet arbetade timmar med 832. Har man arbetat mindre än 208 timmar 10 procent av heltid, får man inget STP-år alls.
Rätten till ATP däremot är inte knuten till arbetstiden utan till inkomsten. Om arbetstiden under året är mindre än 208 timmar för en privatanställd arbetare, men årsinkomsten är större än vad som motsvarar golvet i ATP, får personen tillgodogöra sig ett helt ATP-år for detta, men inget STP-år alls. Och om personen arbetat 416 timmar under året får han eller hon for detta ett halvt STP-år, men kan ett helt ATP-år om bara årsinkomsten överstiger golvet i ATP.
Full pension från ITP privattjänstemännens avtalspension får man om man kan uppnå 360 månaders pensionsgrundande tjänstetid. Om tjänstetiden blir kortare, minskar pensionsformånema motsvarande. Har man
ex. 180 månader får man 180/360 av full pension. Deltidsanställda måste arbeta minst 16 timmar i veckan 40 procent av heltid for att vara med i ITP-planen. Frånvaro från arbetet på grund av barnafödande, militärtjänst och liknande ger pensionsrätt.
För att tillgodoräkna sig intjänandeår för statlig och kommunal tjänstepension måste man arbeta minst 40 procent av heltidstjänst. I så fall får man tillgodoräkna sig intjänandeår i förhållande till hur stor procent av heltidstjänst man har arbetat.
För de flesta av dagens löntagare är ATP den huvudsakliga tilläggspensionen. För dem vars inkomster inte överstiger taket i ATP ger avtalspensionerna omkring 10 procent av slutlönen. För närvarande har 13,1 procent av männen och 1,7 procent av kvinnorna inkomster över ATP-taket. Om reallönerna stiger i framtiden kommer allt fler att inkomster över taket och avtalspensionemas betydelse kommer då att öka.
Värdet av intjänad ATP-rätt
ATP är ett fordelningssystem, vilket innebär att pensionema finansieras av de samtida förvärvsarbetandes inkomster. ATP-avgiften betalas formellt in av arbetsgivaren och är for närvarande ll procent av lönesumman. Någon fullständig koppling, såsom i ett icke obligatoriskt premiereservsystem, mellan vad en person betalar till ATP och vad han eller hon förväntas i pension finns inte. Värdet av ett års intjänad pensionsrätt kan därför inte beräknas utifrån ATP-avgiften, utan en nuvärdesberäkning av förväntade pensionsutbetalningar måste göras.
Eftersom ATP både beror på forvärvsinkomstemas storlek och på antalet år med förvärvsinkomster kan varje inkomstår bidra till att öka den pension man får från ATP i framtiden. Nuvärdet av ett års bidrag till framtida pensionsutbetalningar är lika med värdet av det årets intjänade pensionsrätt. Det är en del av det årets löneformåner, men utbetalningen är skjuten på framtiden. En persons ATP-rätt ett bestämt år beräknas som skillnaden mellan nuvärdet av de pensionsförmåner som personens samlade ATP-poäng berättigar till och nuvärdet i samma priser av de pensions-
Bilaga 23 s. 170förmåner som personens samlade ATP-poäng ett år tidigare berättigar till. Värdet av ett års intjänad ATP-rätt DPi for en person i är således
T Drama z Hix, a1+r"x65 T
Pia-l z nix,a-11+r--“ 1
x65
där a är person i:s ålder undersökningsåret. Hix, a är sannolikheten För i att bli x år gammal då han eller hon är a år. T är maximal livslängd, r är realräntesatsen. aär det årliga pensionsbelopp i fasta priser som person i tjänat in fram till och med a års ålder och Pi,a| det belopp som tjänats in fram till och med året dessförinnan. PM och Pm bestäms av reglerna i 1 ATP enligt Följande:
P;,a0,60°-øi,..*Bu
N a-1 Piya,O,60 ñLa-l Bu N 1 3 StLSN s 1
E
N varierar med födelseåret enligt tabell 2.2.
är genomsnittet av is ATP-poäng de 15 bästa åren om det finns 15 år med ATP-poäng, annars genomsnittet av samtliga år och pifBu är is genomsnittliga pensionsgrundande inkomst i undersökningsårets priser. BUär det s. basbeloppet undersökningsáret, u." är antalet intjänandeår i ATP år med pensionspoäng. I tabell 3.2 visas med ett enkelt räkneexempel från Ståhlberg 1979 hur värdet av intjänad ATP-rätt kan variera över livscykeln. Den intjänade pensionsrätten har beräknats för varje inkomstår för en man som börjar arbeta när han är 20 år och vars reallön, yt, utvecklas enligt mönstret
ytal-be-°l-';t l- -45 -
al -b är begynnelselönen. Lönen närmar sig asymptotiskt sitt högsta värde a. Ju större värde på c, desto högre tillväxttakt. I exemplet har agetts värdet 80000, b värdet 0,6 och c värdet 10. ° ATP-poängenbestäms av arbetsinkomsten och basbeloppet.ATP-poängen ett år fåsgenomatt minska den del avarbetsinkomstensominte överstiger 7,5 basbeloppmed basbeloppetför året Bu och sedandividera skillnaden med basbeloppct. Basbeloppetför år 1989är 27900 kr.
Bilaga 23 s. 171l7l Tabell 3.2 Intjänad pensionsrättolika år. Ett räkneexempel.
| Ålder | Den under året in- tjänade pensions- rättens andel av kontantlönen. Procent | Ålder | Den under året in- tjänade pensions- rättens andel av kontantlönen. Procent |
| 20 | 5,0 | 45 | 14,7 |
| 21 | 5,5 | 46 | 14,9 |
| 22 | 5,9 | 47 | 15,1 |
| 23 | 6,2 | 48 | 15,3 |
| 24 | 6,5 | 49 | 15,5 |
| 25 | 6,8 | 50 | 3,2 |
| 26 | 7,0 | 51 | 3,0 |
| 27 | 7,3 | 52 | 2,8 |
| 28 | 7,5 | 53 | 2,6 |
| 29 | 7,7 | 54 | 2,4 |
| 30 | 7,9 | 55 | 2,2 |
| 31 | 8,2 | 56 | 2,0 |
| 32 | 8,4 | 57 | 1,9 |
| 33 | 8,6 | 58 | 1,8 |
| 34 | 8,8 | 59 | 1,6 |
| 35 | 12,9 | 60 | 1,5 |
| 36 | 13,1 | 61 | 1,4 |
| 37 | 13,3 | 62 | 1,3 |
| 38 | 13,5 | 63 | 1,3 |
| 39 | 13,7 | 64 | 1,2 |
| 40 | 13,9 | ||
| 41 | 14,0 | ||
| 42 | 14,2 | ||
| 43 | 14,4 | ||
| 44 | 14,5 |
Anm. Den realadiskonteringsräntanär 2 procent. Källa: Ståhlberg1979
Pâ grund av att pensionen bestäms av inkomsten under 15 år och 30 år är tillräckligt för full pension sker en kraftig ökning i pensionsrätten efter 15 år och bara en mindre ökning efter 30 år.
ATP-rätten i exemplet är som mest ca 2 månadslöner. Värdet varierar, dels med lönen, dels med var man befinner sig i arbetscykeln. Personer som är lika gamla och har lika kontantlön kan således ha olika stora pensionssidoformåner.
Undersökningen och resultaten
5Valet av diskonterings- All information som behövs for att beräkna en individs ATP-rätt, som
faktor kanalltid ifrågapensionspoängens storlek olika år och antal år med pensionspoäng, finns sättas Det är knappast tillgänglig i Riksförsäkringsverkets ATP-register. möjligt att bestämmaen
korrekt realränta för en
I undersökningen är over differentierad med
tidsperiod på60-70 år, avseende på kön. Den reala diskonteringsfaktorn har värdet 2 procentf vilket det här är frågan
Individens enligt l Ståhl- om. Jagtror att ensätet
ATP-rätt år 1981 har beräknats ekv se även
ränta på 2 procent, vilket berg 1989a. Individens kontanta bruttotimlön och antal årsarbetstimmar ungefär varit den
har gefinns i LNU. Årsarbetstimmarna behövs for att räkna ut ATP-rätten/tim- nomsnittliga räntan och
tillväxttakten underde ma. Pensionsrättens andel av kontantlönen har beräknats. Genomsnittlig
senaste100åren, är ett kontant timlön för män och kvinnor år 1981, beräknad genomsnittlig total rimligt antagande.
Bilaga 23 s. 172timlön, då med total lön menas kontant lön plus värdet av pensionsrätten, samt pensionsrättens andel av kontantlönen, visas i tabell 3.33
Tabell 3.3 Medelvärde år 1981av mäns och kvinnors kontanta och totala timlön, ATP-rätt/tim samt,ensionsrättens andelavkontantlönen. Totallön är kontant lön inkl sidoförmånen ATP- rätt.
Genomsnitt- Genomsnitt- Genomsnitt- Pensionslig kontant lig ATP- lig total rättensandel
| timlön Kronor | rätt/tim Kronor | timlön Kronor | av kontant- lönen. Procent | |
| Män | 40,6 | 7,9 | 48,6 | 19,4 |
| Kvinnor | 33,0 | 7,0 | 39,9 | 2l,l |
| Samtliga | 37,0 | 7,5 | 44,4 | 20,2 |
Kvinnors lön i procent av mäns 81.1 87,9 82,2
Pensionsrättens andel av kontantlönen var år 1981 20 procent. Andelen var högre för kvinnor än för män, 21 procent for kvinnorna och 19 procent för männen. Fler män än kvinnor har inkomster över taket och fler kvinnor än män deltidsarbetar. Det är skäl till att ATP-rättens andel av kontantlönen i genomsnitt bör vara större för kvinnor än for män. Kvinnornas kontanta timlöner var 81 procent av männens, men värdet av deras intjänade ATP-rätt var 88 procent av männens. Kvinnornas högre ATPrätt gör att deras totala timlön i procent av männens är högre än om enbart den kontanta lönen jämförs. Kvinnornas totala timlön är 82 procent av männens totala timlön, vilket är en procentenhet mera än om bara kontantlönen jämförs.
I tabell 3.4 redovisar jag värdet av ATP-rätten och dess betydelse för löneskillnaderna mellan män och kvinnor anställda i privat, statlig och kommunal tjänst.
Statligt anställda kvinnor har i tabellen en högre ATP-rätt i förhållande till kontantlönen än andra grupper. Det kan bero på slumpfel, men också på att deltid är vanligt bland kvinnor i statlig tjänst liksom i kommunal tjänst.
Om skattesatsenpå framtida pensionsutbetalningar skiljer sig från skattesatsenpå kontantlönen blir resultatenefter skatt annorlunda.
Bilaga 23 s. 173Tabell 3.4 Medelvärdetår 1981avintjänad ATP-rätt/tim, kontant och total timlön lör manliga och kvinnliga arbetareoch tjänstemän i privat, statlig och kommunaltjänst. Total lön är här kontant lön inkl. sidoförmånenATP-rätt.
Kategori Genomsnitt- Genomsnitt- Genomsnitt- ATP-rättens
lig kontant lig ATP-rätt lig total andel av timlön per tim timlön kontantlönen Kronor Kronor Kronor Procent
Män
| Priv tjm | 49.6 | 9.3 | 58.9 | 18,7 |
| Statl tjm | 46.3 | 9,7 | 56.0 | 21,0 |
| Komm tjm | 49.7 | 9,6 | 59,3 | 19,3 |
| Samtl tjm | 48,8 | 9.4 | 58,2 | 19,4 |
| Priv arb | 35.1 | 6,8 | 41,9 | 19,4 |
| Statl arb | 37.1 | 7,4 | 44,5 | 19,8 |
| Komm arb | 33.2 | 7.0 | 40,2 | 21,0 |
| Samtl arb | 35.1 | 6.9 | 42,0 | 19,6 |
| Tjm + arb | 40.6 | 7.9 | 48,6 | 19.5 |
Kvinnor
| Priv tjm | 33.8 | 7,2 | 41,0 | 21,3 |
| Statl tjm | 40.2 | 9.2 | 49,4 | 22,9 |
| Komm tjm | 36,6 | 7,3 | 43,9 | 19,9 |
| Samtl tjm | 36.5 | 7,8 | 44,3 | 21,2 |
| Priv arb | 28,8 | 6,0 | 34,9 | 20,9 |
| Statl arb | 33.4 | 9,1 | 42,5 | 27,2 |
| Komm arb | 30.6 | 6,2 | 36,8 | 20,1 |
| Samtl arb | 30.0 | 6,3 | 36,3 | 21,0 |
| Tjm + arb | 33.0 | 7.0 | 39,9 | 21,1 |
| Män + Kv | 37.0 | 7,5 | 44 4 | 20,2 |
Kvinnors kontanta timlön, ATP-rätt/tim och totala timlön i procent av männens beräknas För arbetare och tjänstemän i privat, statlig och kommunal tjänst. Resultaten visas i tabell 3.5.
Tabell 3.5 Kvinnorslön och ATP-rätt/tim i procentavmäns. Total lön är kontant lön plus sidoformånen ATP-rätt.
| Kategori | Kvinnors lön i procent av mäns då med lön menas kontant timlön | ATP-rätt per tim | total timlön |
| Priv tjm | 68,1 | 77,4 | 69,5 |
| Statl tjm | 86.8 | 94,5 | 88,1 |
| Komm tjm | 73.7 | 76,1 | 74,1 |
| Samtl tjm | 74,9 | 82,1 | 76,1 |
| Priv arb | 82.2 | 88,7 | 83,3 |
| Statl arb | 89,9 | 123.3 | 95.4 |
| Komm arb | 92.2 | 88.3 | 91,5 |
| Samtl arb | 85.6 | 91,4 | 86.5 |
| Tjm + arb | 81.1 | 87.9 | 82,2 |
Då intjänad ATP-rätt inkluderas i lönebegreppet är kvinnornas timlön i procent av männens i de flesta fall 1-2 procentenheter högre än om bara kontantlönerna jämförs. Kvinnliga arbetare i statens tjänst har en ATPrätt som är 123 procent av männens i samma grupp. Det medför att kvinnornas totala lön i procent av männens blir 95 procent i stället för de 90 procent som gäller om bara kontantlönen avses. Däremot blir de kommunalt anställda kvinnliga arbetarnas lön i procent av männens lägre när ATP-rätten räknas in. Jag är osäker på vad det kan bero på, förmodligen är det slumpfel.
Bilaga 23 s. 174Värdet av intjänad pensionsrätt i de avtalsbestämda
pensionssystemen
Det har framgått att reglerna i de avtalsbestämda pensionssystemen är mindre fördelaktiga för deltidsarbetande än reglerna i det offentliga ATPsystemet. Eftersom deltidsarbete är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män, kan vi vänta oss att kvinnornas pensionsrätt i ITP etc. är mindre än männens. Vidare är inkomster över ATP-taket pensionsgrundande i de avtalsbestämda pensionssystemen med undantag för STP. Betydligt fler män än kvinnor har inkomster över taket, varför också på grund av detta kan vänta oss att kvinnornas pensionsrätt i de avtalsbestämda pensionssystemen är mindre än männens.
Under förutsättning att ATP-taket ligger kvar på nuvarande nivå kommer, om reallönerna stiger, värdet av pensionsrätten i de avtalsbestämda pensionssystemen att öka i Förhållande till pensionsrätten i ATP. Se vidare tabell 4.1
Eftersom pensionsrätt kan tjänas in redan från 20 års ålder i det statliga tjänstepensionssystemet, men inte fore 28 års ålder i ITP, STP och det kommunala tjänstepensionssystemet, har statsanställda möjlighet att sam-
pensionsår i 8 år mer än privat och kommunalt anställda. Det gagnar i synnerhet kvinnorna. Många kvinnor arbetar nämligen full tid i 20-25årsåldem, vilket ger dem hela intjänandeår, och går först senare över på deltid.
För att korrekt kunna beräkna värdet av den individuella pensionsrätten i ITP, STP etc behövs uppgifter på intjänandetiden i resp. system. Dessa uppgifter har jag emellertid inte tillgång till. I denna studie måste jag därför begränsa mig till att beskriva hur den avtalsbestämda pensionsrätten idealt skall beräknas samt med schablonmässiga beräkningar ge en grov uppskattning av värdet.
I TP-rä tten ITP, som är de privata tjänstemännens tilläggspension, är organiserat som ett premiereservsystem. Premien som betalas in av arbetsgivaren är för närvarande i genomsnitt ca 8 procent på lönesumman premien varierar för olika företag. Pensionen från ITP beräknas på slutlönen och är 10 procent på lönedelar upp till 7,5 basbelopp, 65 procent på lönedelar mellan 7,5 och 20 basbelopp och 32,5 procent på lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp. På lönedelar därutöver ges ingen pension.
För rätt till ITP krävs att man arbetar minst 40 procent av heltid. 30 intjänandeår krävs för full pension. Halvtids tjänstgöring ger ett halvt intjänandeår osv.
Värdet av löntagarens intjänade ITP-rätt under året beräknas på liknande sätt som för ATP, dvs. jag beräknar nuvärdet av årets bidrag till framtida ITP-förmåner se appendix.
Bilaga 23 s. 175STP-rätten
STP är de privatanställda arbetarnas avtalspension, och är organiserat som ett mellanting mellan premiereservsystem och fördelningssystem. Premien som betalas in av arbetsgivaren är för närvarande ca 3 procent av lönesumman. Pensionen beräknas på genomsnittsinkomsten av de 3 bästa inkomståren mellan 55 och 59 års ålder. Inkomster över 7,5 basbelopp är inte pensionsgrundande i STP. Normalt krävs 30 år för full pension. För rätt till STP krävs en arbetsinsats på minst 10 procent av heltid och for ett helt intjänandeår i STP krävs 40 procent av heltid. Se appendix för beräkningarna.
Pensionsrätten i det statliga och det kommunala tjänstepensionssystemet Tjänstepensionema från stat och kommun är organiserade enligt fördelningsprincipen. De är samordnade med de offentliga pensionssystemen folkpensionen och ATP på så sätt att en viss pensionsnivå alltid är garanterad. Individen får alltid minst de förmåner som tjänstepensionssystemet berättigar till. Pensionen beräknas i princip på slutlönen och är i huvudsak 65 procent på lönedelar upp till 20 basbelopp och 32,5 procent på lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp. Lönedelar över 30 basbelopp är inte pensionsgrundande.
Beräkningarna
Jag har inga uppgifter på hur många intjänandeår en person har i de olika systemen, utan har uppskattat antalet bl. a. på basis av antalet inkomstår för en person. Denna uppgift finns bara från 1960 och framåt och fås från ATP-registret där varje år med ATP-grundande inkomst registreras. Det har framgått att deltidsarbete som är mindre än 40 procent av heltid inte berättigar vare sig till ITP, statlig eller kommunal pension och att deltidsarbete mindre än 10 procent av heltid inte ger pensionsrätt i STP. Når man upp till dessa gränser, men arbetar mindre än heltid, fås intjänandetid i förhållande till hur stor procent av heltidstjänst man arbetat. Detta gör att framförallt kvinnornas pensionsrätt skulle bli kraftigt överskattad med ovanstående sätt att räkna intjänandeår.
Därför beräknar jag enbart männens pensionsrätt i ITP etc. Kvinnornas pensionsrätt uppskattar jag i stället på basis av den genomsnittliga arbetsinkomsten för kvinnor och män 1981. Kvinnornas andel av pensionsrätten i de avtalsbestämda pensionssystemen antas vara densamma som deras andel av arbetsinkomsten vilket sannolikt är en överskattning.
Jag har begränsat beräkningarna av avtalspensionsrätten till den privata sektorn, dvs ITP och STP. För varje privatanställd tjänsteman i undersökningen har dennes intjänade ITP-rätt 1981 beräknats och för varje privatanställd arbetare har dennes STP-rätt beräknats.
I tabell 3.6 har den avtalsenliga pensionsrätten ITP och STP beräknats, se även Ståhlberg l989a. Genomsnittlig kontant timlön jämförs med det beräknade värdet av ATP-rätten/tim, den avtalsenliga pensionsrätten/tim och den totala timlönen, då med total lön menas kontant lön plus värdet
Bilaga 23 s. 176av pensionsrätten ATP, ITP eller STP. Pensionsrättens andel av kontantlönen redovisas.
År 1981 kvinnornas andel arbetsinkomsten 38 procent. I tabellen
var av har antagits att deras andel av den avtalsbestämda pensionsrätten är lika stor.
Tabell 3.6 Medelvärdetår 1981avkontant timlön, ATP-rätt per tim, ITP-rätt pertim och STP-rätt per tim lör manliga och kvinnliga privat anställda tjänstemän och arbetare.Total lön är kontant lön inkl. sidoförmånenATP-rätt och avtalsenlig pensionsrätt. Kategori Genom- Genom- ATP- Genom- Avtals- Pen- Total
snittl snittl rättens snittl rättens sions- lön
kontant ATP- andel avtals- andel rättens per tim
timlön rätt/ av rätt/ av andel Kronor
Kronor tim kontant tim kontant av
Kronor timlön Kronor timlön kontant
Procent Procent timlön
Procent
Män Priv tjm 49.6 9,3 18,7 3,9 7,9 26,7 62,8 Priv arb 35.1 6,8 19,4 2,2 6,2 25,5 44,0 Samtl priv 40,1 7,7 19,1 2,8 6,9 26,0 50,6 Kvinnor Priv tjm 33,8 7,2 21,3 1,5 4,4 25,7 42,5 Priv arb 28,8 6.0 20,9 0,8 2,8 23,8 35,7 Samtl priv 30.9 6,5 21.1 1,1 3,4 24,5 38,5 Män+kv pr 36,9 7,3 19,7 2,2 5,9 25,6 46,3
Avtalsrätten är mycket lägre än ATP-rätten. Medan ATP-rättens andel av kontantlönen i genomsnitt är 20 procent, är andelen bara 6 procent for avtalsrätten. Avtalsrätten är högre för männen än för kvinnorna. ITPrätten är högre än STP-rätten. Den totala pensionsrättens andel av kontantlönen blir nu större for män än för kvinnor. Männens högre ITP- och STP-rätt upphäver att kvinnorna har en högre ATP-rätt än männen.
Beräkningar av kvinnors lön i procent av mäns presenteras i tabell 3.7. I lönen ingår både ATP-rätt, ITP-rätt eller STP-rätt. Vi ser att for privata tjänstemän är kvinnornas kontanta timlöner 68 procent av männens. Deras totala timlöner är också 68 procent av männens, trots att ATPrätten är 77 procent av männens. ATP utjämnar visserligen löneskillnaderna mellan könen, men ITP och STP förstärker dem. För privatanställda arbetare är kvinnornas kontantlön i procent av männens 82 procent och deras ATP-rätt 89 procent, men deras totallön bara 81 procent av männens, dvs. en procentenhet lägre än om jämförelsen gällt enbart kontantlönen. De privatanställda kvinnorna har en kontantlön/tim som är 77 procent av männens, men en totallön/tim som är lägre, 76 procent av männens. Om enbart kontant lön plus ATP-rätt hade ingått i totallönen hade de privatanställda kvinnorna haft en timlön som varit 78 procent av männens.
Bilaga 23 s. 177Tabell 3.7 Kvinnors timlön, ATP-rätt/tim, lTP-rätt/tim ochSTP-rätt/tim i procentav männens.Total lön är kontant lön plus sidoförmånernaATP-rätt och avtalsbestämd pensionsrätt.
| Kategori | Kvinnors lön i procent av mäns då med lön menas kontant ATP-rätt avtalsrätt total timlön | per tim | per tim timlön | |
| Priv tjm | 68,1 | 77,4 | 38,0 | 67,7 |
| Priv arb | 82,2 | 88,7 | 38,0 | 81,1 |
| Tjm + arb | 77,0 | 85,0 | 38,0 | 76,1 |
Beräkningarna av STP- och ITP-rätten bygger på schabloner. Det behövs andra data än de jag har haft tillgång till för att göra en exakt beräkning.
Slutsatser
Formellt behandlas alla lika i ATP. Män och kvinnor möter samma regler. Att kvinnor i genomsnitt har lägre löner än män är ett skäl till att i praktiken kvinnornas ATP-förmåner skiljer sig från männens, men det finns också andra orsaker. Kvinnornas arbetsmarknadsbeteende antal årsarbetstimmar, antal år på arbetsmarknaden är annorlunda än män-
varför reglerna om vilka inkomster som skall ligga till grund för nens, pensionsbeloppet t.ex. 15- och 30-årsreglerna i ATP har olika konsekvenser för kvinnor och män.
Rätten till ATP är inte knuten till arbetstiden utan enbart till arbetsinkomsten. För att tillgodoräkna sig ett intjänandeår i ATP räcker det med att ha haft inkomst under året som överstiger golvet i ATP. Det är till
en fördel för deltidsarbetande, som till största delen består av kvinnor. Sannolikheten att pension är också olika för kvinnor och män. Den förväntade livslängden och därmed förväntat antal år som pensionär är större för kvinnor än för män.
I motsats till skillnaderna i löner är skillnaderna i arbetsmarknadsbeteende och medellivslängd till fördel för kvinnorna. För att få reda på hur stor den fördelen är har jag jämfört hur stor procent av kontantlönen som årets intjänade ATP-förmån utgör för kvinnor resp. män.
Mina beräkningar visar att trots att kvinnorna får lägre pension från ATP än männen så är deras ATP i förhållande till deras löner högre än männens. I den meningen är ATP fördelaktigare för kvinnor än för män.
Pensionsreglerna är olika i det offentliga och de avtalsbestämda pensionssystemen. l de avtalsbestämda pensionssystemen finns särskilda regler för deltidsarbetande. Det förekommer inte i ATP. I alla systemen krävs 30 intjänandeår för full pension. Men reglerna för hur ett intjänandeår bestäms är olika. I ITP ex., som är privattjänstemännens avtalspension, kan bara heltidsarbete ge ett helt intjänandeår och de som arbetar mindre än 40 procent av heltid ges ingen pensionsrätt alls. I ATP är motsvarande regler mycket generösa, vilket gynnar deltidsarbetande, som till största delen är kvinnor.
Värdet av intjänade pensionsförmåner under året pensionsrätten är
12-10-0723.LU 90.Bil 23
Bilaga 23 s. 178annorlunda fördelat än kontantlönerna, något som normalt inte beaktas vid studier av löneskillnader. Mina beräkningar visar att den offentliga pensionsrättens ATP-rättens andel av kontantlönen är större för kvinnor än för män, vilket något utjämnar skillnaderna i de kontanta lönerna mellan män och kvinnor. I mina beräkningar är den avtalsbestämda pensionsrättens andel av kontantlönen däremot större för männen vilket medför att löneskillnaderna förstärks.
4¶Kvinnor och pensioner i framtiden
Bilaga 23 s. 179Taket i ATP
Som pensionsreglerna ut idag är det ATP som har de mest fördelaktiga
ser reglerna för deltids- och korttidsarbetande och därmed för kvinnor. Vissa bestämmelser i STP och i det statliga pensionssystemet gör att dessa i praktiken kan bli något fördelaktigare for kvinnor än ITP och pensionssystemet för kommunalt anställda. I det statliga pensionssystemet är det den längre intjänandeperioden som gynnar kvinnor, I STP är det det lägre kravet på pensionsgrundande tjänstgöringstid.
Det finns idag önskemål att höja åldersgränsen for intjänanderätt i
om det statliga pensionssystemet från 20 till 28 år. Den fördel som främst kvinnorna har den längre intjänandeperioden skulle då försvinna.
av
Eftersom inkomster över 7,5 basbelopp inte är pensionsgrundande i ATP kommer, reallönerna stiger, allt fler personer att inkomster
om över ATP-taket. Enligt Riksförsäkringsverkets 1987 beräkningar kom-
75 procent männen och 50 procent av kvinnorna att ha inkomster mer av över taket år 2025 vid en årlig tillväxt i reallönerna på i genomsnitt 2 procent. Blir tillväxten lägre, l procent, kommer 40 procent av männen och 10 procent av kvinnorna att ha inkomster över taket år 2025. Se tabell 4.1.
Tabell 4.1 Andel aktiva medinkomster över7,5 basbeloppvid olika antagandenom tillväxt. Procent. År Män Kvinnor Män och Kvinnor
Realårlig procentuell tillväxt i BNP
0 1 2 3 0 1 2 3 0 1 2 3
1985 9,2 9,2 9,2 9,2 0,7 0,7 0,7 0,7 5,0 5,0 5,0 5,0 1995 9,0 17,2 21,3 30,1 0,6 2,0 2,9 6,2 4,9 9,7 12,2 18,4 2005 7,5 23,0 41,5 62,3 0,5 3,4 10,9 31,1 4,1 13,3 25,4 46,9 2015 6,9 29,5 60,6 77,6 0,4 6,1 29,8 58,7 3,7 17,9 45,4 68,2 2025 6,8 39,5 74,2 83,8 0,5 11,2 50,2 74,7 3,7 25,5 62,3 79,3 2035 8,0 50,4 80,6 87,0 06 19,4 663 81,7 4,4 351 736 844
Källa: Riksförsäkringsverket1987
Idag kompenserar ITP samt de statliga och kommunala pensionssyste-
inte STP, for inkomster över ATP-taket. Om ATP-taket ligger men, men kvar på nuvarande nivå och reallönen stiger kommer den avtalsbestämda pensionsrättens andel lönen att öka och ATP-rättens andel att minska.
av
Bilaga 23 s. 180Det gör kvinnornas situation sämre, eftersom ATP, inte avtalspensio-
men
nerna, är fördelaktigare för kvinnor än för män. Den del kvinnornas lön
av
som pensionsrätten utgör minskar i förhållande till männens. Ett sätt att
undvika detta är att höja taket i ATP. En höjning av ATP-taket kan
emellertid, förutom att den i sig är kostsam, dra med sig kostsamma krav
på motsvarande åtgärder på andra områden. Till exempel kan det resas
krav på att taket för den sjukpenninggrundande inkomsten, är
som nu
samma som i ATP, följer med en eventuell förändring uppåt i ATP-taket.
Det finns också andra skäl som talar mot höjt ATP-tak se Ståhlberg
l989b.
15- och 30-ársregeln
l5- och 30-årsreglema i ATP är regler som systemet ärvde från det
gamla tjänstepensionssystemet. Det ansågsatt även kvinnor hem-
som var
ma då barnen var små och akademiker med lång utbildningstid skulle
hinna få ihop 30 år. Eftersom arbetarna, till skillnad från tjänstemännen,
normalt inte hade sina bästa inkomstår strax före pensioneringen, bestäm-
des att ATP inte som tjänstepensionerna skulle beräknas på slutlönen utan
på de l5 bästa åren.
I den nu aktuella politiska debatten har ändringar i l5- och 30-årsregler-
na föreslagits. Från elfektivitetssynpunkt och från kostnadssynpunkt kan
det finnas skäl till att ändra reglerna att mer än 30 år krävs for full
pension och pensionen beräknas på fler än 15 år. Det incitament till
ger ökat arbetsutbud, den som väljer ökad fritid kan inte längre subventioneras i systemet och pensionsutbetalningarna blir lägre. Deltidsarbetande och de som inte arbetar i så många år skulle emellertid missgynnas
av en
sådan ändring i 15- och 30-årsreglerna. I praktiken skulle främst kvinnorna drabbas.
I vårt grannland Norge, som har ett pensionssystem likt vårt, bestäms
pensionen av de 20 bästa åren och det krävs 40 år for full pension. De
norska kvinnorna har betydligt lägre pensioner än de svenska. Till en del
förklaras det av deras lägre arbetsmarknadsdeltagande, men i övrigt av de
annorlunda reglerna.
Någon liten inblick i vad sådana regler skulle kunna innebära av minska-
de ATP-förmåner kan om jämför den faktiskt intjänade ATP- 7Dessaberäkningar finns
förmögenheten i tabell 2.1 l och 2.12 med beräkningar ATP-förmögentillgängliga hosförfatta- av
Eftersom väldigt i heten då l5- och 30-årsreglema ersatts med en 20- och 40-årsregel. Penren. mitt material kan hatjä- sionsfordringama skulle då minska med till 25-30 procent i vissa
upp nat ATP-poäng i mer
kohorter.7 än l5 år kanjag inte beräknaeffekten för- Oförändrad taknivå tillsammans med utvidgningar 15- och 30-årsreg-
av en av ändring i 15-och 30-års- lerna missgynnar i första hand kvinnorna på arbetsmarknaden. Frågan är reglerna påkvinnornas
om det finns andra sätt att kompensera dem på. framtida ännu intjänad ATPjämfört med männens.För detta räckerinte historiska pensionspoängutan det behövsuppgifter på ytterligareett 20-tal år framåt.
Bilaga 23 s. 181l8l
5¶Änkepensionerna
Bilaga 23 s. 181Före 1990
Från och med den l jan 1990 avskaffades den tidigare änkepensionen. Enligt de gamla bestämmelserna fick i de flesta fall den kvarlevande makan eller maken änke- eller änklingspension. Det var nästan bara män kvinnor varit LO-arbetare eller aldrig förvärvsarbetat som inte fick en vars sådan pension. Det lagstadgade skyddet från folkpensionen och ATP gällde enbart änkorna. Arbetsmarknadens parter hade emellertid träffat avtal om ett efterlevandeskydd utöver det lagstadgade i form av änklingspensioner och vidgade pensionsförmåner. Undantaget LO/SAF-kollektivet där det var varken fanns änke- eller änklingspension. I det fram till den l januari 1990 gällande systemet fick således änklingkvinnor tillhört ITP eller varit statligt eller kommunalt anställda, ar, vars änklingspension från de avtalsbestämda försäkringarna, medan änkor fick änkepension både från den allmänna försäkringen och från de avtalsbestämda. För båda parter gällde att de fick pension som motsvarade en ungefär 30 procent av den avlidnes tidigare inkomster.
Efter 1990
Lagändringen innebär att den lagstadgade efterlevandepensionen avskaffas och ersätts med omställningspension som både män och kvinnor får en under ett år. Efter detta omställningsår skall den efterlevande själv kunna försörja sig. Kvinnor redan är änkor när de nya reglerna träder i kraft som och kvinnor födda före 1930 berörs emellertid inte, utan får änkepension enligt det gamla systemet. Vissa övergångsregler gäller för kvinnor födda 1930- 1944. Vad händer i de avtalsbestämda systemen är i skrivande stund som ovisst. Det troliga är dock att det i dessa system sker en harmonisering med den lagliga delen. Skillnaderna mellan män och kvinnor är fortfarande stora vad gäller arbetstider och löner. Kvinnornas genomsnittliga pensionspoäng är låga. De kvinnor i dag är mellan 45 och 60 år har inte vuxit upp i det som jämlika samhälle med lika lön och lika möjlighet till utbildning och karriär, är utgångspunkten för reformen. När de en gång i framtiden blir som änkor, vilket de flesta kvinnor blir, får de en mycket mindre pension än
Bilaga 23 s. 182vad de har haft anledning att räkna med och deras möjligheter
att nu kompensera sig För detta är små. Se SOU 1987:55.
15- och 30-årsreglerna har stor betydelse för särskilt kvinnornas möjligheter att tjäna in en hygglig nivå på egenpensionen. Egenpensionen från avtalsförsäkringarna är ännu lägre för kvinnor än för
män än egenpensionen från ATP. En försämring av 15- och 30-årsreglerna i ATP kan göra det ekonomiskt kärvt för de många änkor inte haft arbets-
som samma marknadsbeteende som flertalet män.
6¶Sjukförsäkringsrätten
Bilaga 23 s. 183Beräkningarna pensionsrätten kan utvidgas till att gälla också sjukförav säkringsrätten och andra försäkringsförmåner knutna till lönen. Sjukförsäkringsformånema, liksom pensionsformånerna, är dels lagfási det offentliga sjukforsäkringssystemet, dels avtalsbestämda, där varje ta avtalsområde har sina regler. Värdet rätten till sjukförsäkring bestäms av dels sannolikheten för utfallen, dels av storleken på det utbetalade av beloppet. Då vi känner reglerna, den sjukpenninggrundande inkomsten och sjukfallsfrekvensen i olika grupper, kan det individuella värdet av sjukforsäkringsrätten beräknas och dess andel av den kontant utbetalade lönen bestämmas. I Riksförsäkringsverkets sjukförsäkringsregister finns uppgifter på hur många sjukdagar med sjukersättning från den obligatoriska sjukpenningförsäkringen den försäkrade har haft under året. l tabell 6.1 har medelvärantalet sjukpenningdagar år 1981 for privat anställda män och det av kvinnor i olika åldersgrupper beräknats.
Tabell 6.1 Genomsnittligt antal sjukdagar1981 medersättningfråndenobligatoriska sjukförsäkringen. Ålder Genomsnittligt antal sjukdagar Män Kvinnor Priv Priv Priv Priv Priv Priv
| tjm arb anställda tjm arb anställda | |
| 16-25 | 3,8 14,4 12,8 15,1 36,2 29,4 |
| 26-35 | 4,4 25,0 18,0 12,5 39,7 27,0 |
| 36-45 | 8,9 31,8 21,9 16,3 56,8 34,8 |
| 46-55 | 10,7 53,4 33,7 17,0 35,0 28,9 |
| 56-64 | 19,0 37,8 31,2 15,5 50,0 39,4 |
| 16-64 | 9,0 29,6 22,4 15,0 42,5 31,1 |
Till år 1981hänförs alla sjukpenningdagarsomingår i sjukskrivningspe- Anm. ovan riod somavslutats under året. Källor: Riksförsäkringsverkets sjukförsäkringsregister, Levnadsnivåundersökningen 1981.egnaberäkningar.
Kvinnor har i genomsnitt fler sjukdagar än män. Medeltalet för privat anställda kvinnor år 1981 3 l dagar och för privatanställda män 22,4.
var Arbetare har i genomsnitt fler sjukdagar än tjänstemän. Kvinnliga arbetare i privat tjänst hade i genomsnitt 42,5 sjukdagar under året medan kvinnli-
privattjänstemän bara hade 15 dagar. Bland männen hade arbetarna ga
Bilaga 23 s. 184l84
29,6 dagar, tjänstemännen Det positiva sambandet mellan ålder och sjuktal är tydligare hos männen än hos kvinnorna.
Den offentliga sjukpenningförsäkringen
Sjukpenninggrundande inkomst i den offentliga sjukförsäkringen är arbetsinkomster upp till 7,5 basbelopp. Försäkringen ersätter 90 procent av det sjukpenninggrundande inkomstbortfallet vid sjukdom. År 1981, som är undersökningsåret, gav den offentliga sjukförsäkringen ingen ersättning för insjuknandedagen. Med dagens regelsystem ges däremot ersättning även för insjuknandedagen.
Den avtalsbestämda sjukförsäkringen för privatanställda arbetare och tjänstemän
Genom avtal har de privatanställda tjänstemännen rätt till sjuklön. Avtalsförsäkringen kompletterar den offentliga så att sjukpenningen från den offentliga försäkringen tillsammans med sjuklönen från avtalsförsäkringen i princip motsvarar den vanliga lönen. Avtalsforsäkringen ger full lön även under insjuknandedagen. De privatanställda arbetarnas avtalssjukförsäkring AGS lämnar ersättning för en sjukperiod som varar utöver en karenstid på 30 dagar. Då lämnas ersättning fr. o. m. åttonde dagen beräknat från insjuknandedagen. År 1981 var dagersättningen 3 kr.
Kvinnor och män i sjukförsäkringen
Reglerna är lika för män och kvinnor, men värdet sjukförsäkringsrätten av är olika. Det beror dels på skillnader i lön, dels på skillnader i förväntat utfall. Kvinnor har i genomsnitt lägre löner än män, varför sjukpenningen, som är inkomstrelaterad, i genomsnitt är lägre för kvinnor än för män. Av tabell 6.l har det framgått att förväntade utfall av försäkringen däremot är större för kvinnor än för män. Det gör att enbart empirisk analys kan avgöra om sjukförsäkringsrättens andel kvinnornas kontanta löner är av annorlunda än männens.
Beräkning av sjukförsäkringsrätten
Avsikten är att beräkna värdet den offentliga och den avtalsbestämda av sjukförsäkringsrätten år 1981 för manliga och kvinnliga arbetare och tjänstemän i privat tjänst se även Ståhlberg 1990. Förväntade utfall under året baseras på sjuktalsstatistiken i sjukförsäkringsregistret. Uppgifterna där är emellertid inte tillräckliga för att bestämma förväntade utfall från avtals-
Bilaga 23 s. 185försäkringen. Jag har inga uppgifter om antalet karensdagar som ersätts av tjänstemännens avtalsförsäkring. Jag vet inte vilka arbetare som är sjuka mer än 30 dagar i följd och därmed har rätt till AGS-ersättning. Dessa avtalade förmåner kan jag därför inte ta hänsyn till i mina beräkningar. Det gör att sjukförsäkringsrätten underskattas. Resultaten från de beräkningar jag gör skall därför inte tas ad notam, utan skall mer ses som indikationer på hur försäkringsförmånema är fördelade.
l tabell 6.2 redovisas det beräknade värdet av den offentliga och den avtalade sjukförsäkringsrätten.
Tabell 6.2 Medelvärdet år 1981avoffentlig och avtalad sjuklörsâkringsrätt/tim ñr manliga och kvinnliga privat anställda tjänstemän och arbetare. Totallön är här kontant lön inkl. offentlig och avtalad sjukiörsäkringsrätt. Kategori Kontant OlT 011 Avt Avt Total Total
timlön sjukförs sjukförs sjukförs sjukförs sjukförs lön/
Kronor rätt/ andel rätt/ andel andel tim
tim av kont tim av kont av kont Kronor
Kronor lön Kronor lön lön
Procent Procent Procent
Män
| Privtjm 49,6 1,0 | 2,0 0,3 0,5 | 2,5 50,9 | ||
| Priv arb 35,1 2,5 | 7,2 | - | - | 7,2 37,6 |
| Samtl 40,1 2.0 | 5,0 | - | - | 5,0 42,1 |
Kvinnor
| Priv 33,8 1,2 | 3,6 0,1 0,4 | 4,1 35,1 | ||
| Priv arb 28,8 3,0 10,4 | - | - | 10,4 3l,8 | |
| Samtl 30,9 2,3 | 7,3 | - | - | 7,3 33,l |
| Män+Kv 36.9 2,1 | 5,7 | - | - | 39,0 |
Värdet av den offentliga sjukförsäkringsrätten är större för kvinnor än för män och den är större för arbetare än för tjänstemän. Dess andel av kontantlönen är 7 procent för kvinnor, men 5 procent för män. Värdet av den avtalade sjukförsäkringsrätten så långt den här har kunnat beräknas är däremot större för män än för kvinnor och sannolikt också större för tjänstemän än för arbetare. Dess andel av kontantlönen är låg för både män och kvinnor, ungefär en halv procent.
Kvinnors "lön" i procent av mäns beräknas nedan i tabell 6.3.
Tabell 6.3 Kvinnors lön och sjuklörsäkringsrätt per timma i procentav mäns. Total lön är kontant lön plus sidolörmånernaoffentlig och avtaladsjukiörsäkringsrätt. Kategori Kvinnors lön i procent av mänsdå med lön menas
| kontant timlön | oñ"sjukförs avt sjukför rätt/tim | rätt/tim | Total timlön | |
| Priv tjm | 68,1 | 121,8 | 51,9 | 69,0 |
| Priv arb | 82,1 | 119,0 | - | 84,6 |
| Tjm+arb | 77,1 | 113,0 | 78,6 |
-
Då värdet av sjukförsäkringsrätten ingår i lönen blir kvinnornas andel av männens löner något högre än vad som gäller för kontantlönerna.
Både ATP och den offentliga sjukförsäkringen är fördelaktigare för kvinnorna än de avtalsbestämda pensions- och sjukförsäkringarna. l ATP beror det på att reglerna är gynnsammare för kvinnor, i den offentliga
Bilaga 23 s. 186sjukförsäkringen på att kvinnorna oftare än männen utnyttjar försäkringen. Privattjänstemännens avtalsförsäkringar är också mindre fördelaktiga för kvinnor eftersom Försäkringen kompenserar för inkomster över 7,5 basbelopp och sådana inkomster är vanligare bland män än bland kvinnor.
l tabell 6.4 harjag sammanställt det beräknade värdet av pensions- och sjukförsäkringsrätten för män och kvinnor i privat tjänst.
Tabell 6.4 Medelvärdetår 1981av kontant och total timlön for privatanställda män och kvinnor. Total lön är kontant lön inkl. sidoförmånernapensionsrätt och sjukförsäkringsrätt. Kronor
Kategori Kont ATP Avt Off Avt Pens+ Total
timlön rätt/ pens- sjukförs sjukförs sjukförs lön/
tim rätt/ rätt/ rätt/ rätt/ tim
tim tim tim tim
Män Priv tjm 49,6 9,3 3,9 1,0 0,3 14,5 64,1 Priv arb 35,1 6,8 2,2 2,5 11,5 46,6
- Samtl 40,1 7,7 2,8 2,0 l2,4 52,6
- Kvinnor
| Priv tjm 33,8 7,2 1,5 1,2 0,1 | 10,1 43,8 | |
| Priv arb 28,8 6,0 0,8 3,0 | - | 9,9 38,7 |
| Samtl 30,9 6,5 1,1 2,3 | - | 9,8 40,7 |
| Män+Kv 36,9 7,3 2,2 2,1 | 11,5 48,4 |
-
I tabell 6.5 anges kvinnors lön i procent av mäns då i lönen även ingår värdet av under året intjänade försäkringsförmåner från ATP, ITP, STP, allmän sjukförsäkring och tjänstemännens sjuklöneförsäkring.
Tabell 6.5 Kvinnors lön i procent av mänsdå med total lön menaskontant lön plus sidoförmånernapensionsrättochsjukförsäkringsrätt.
| Kategori | Kvinnors lön i procent av mäns då med lön menas kontant timlön | total timlön enl tab 6.4 |
| Priv tjm | 68,1 | 68,3 |
| Priv arb | 82,1 | 83,0 |
| Tjm+arb | 77,1 | 77,4 |
För de här redovisade beräkningarna är den sammanlagda effekten på lönerelationen mellan kvinnor och män liten; positiva och negativa effekter tar ut varandra.
Bilaga 23 s. 187l87
7¶Kommentar
Bilaga 23 s. 187Med dessa beräkningar på pensions- och sjukförsäkringssystemen har jag dels visat hur kan tillväga för att bestämma och jämföra värdet på
man andra löneförmåner än de som betalas kontant, dels visat hur icke-k0ntanta löneförmåner påverkar löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Eftersom jag inte haft tillgång till alla nödvändiga uppgifter bygger beräkningarna i vissa fall på schabloner och skall då mera ses som indikationer
exakta uppgifter på hur förmånerna skiljer sig mellan män och än som kvinnor.
Det är uppenbart att generellt utformade regler i praktiken ger män och kvinnor olika förmåner. Ibland kan det vara en medveten politik som 15och 30-årsreglerna i ATP, ibland inte som i det allmänna sjukförsäkringssystemet.
Bilaga 23 s. 189Appendix
Värdet ett års intjänad pensionsrätt i ITP Dli, beräknas enligt av följande: T
Dlilia 2 Hix,a1+r(X")-
" x65 T
-1ia,. z Hix,a-11+r(x+
x65
där a- H och r har samma innebörd som i ekv 1. La är det årliga a, pensionsbelopp i fasta priser i ITP som person i tjänat in fram till och med a års ålder. bestäms av reglerna i ITP enligt följande. a t. Ii.a0l0yi.a för ytas 7,5Bu
O,107,5Bu+0,65*yia-7,5
aprii
For7,5BuyiaS20Bu
0,10 7,5 Bu+O,65 20-15 Bu+0,325
för 20Buyias30Bu
yta-zmntgräâ
O,10 7,5 20-7,5 Bu+0,325
Bu+0,65
OO-ZOVBUF-äögför30Buyia
si
och motsvarande för a| y, och yia, är person is inkomst av tjänst år 1981 och 1980. Inkomstuppgifterna är deklarationsuppgifter från Statistiska centralbyråns HINKregister. är antalet år med intjänad ITP-rätt, vilken kan tjänas in från 28 års ålder. BUär basbeloppet undersökningsåret.
Bilaga 23 s. 190Värdet av ett års intjänad STP-rätt DLj, beräknas enligt följande:
E M1-
DL, LU, n-,x, a 1+ r
. .
x65
T
z Hix,a-1l+r -x-a+l
Li,,,
x65
W445i s75B
där Lia0,lOyia °° h-y
30° 30
in, är genomsnittsinkomsten de 3 bästa inkomståren mellan 55 och 59 års ålder.
Enligt reglerna i de olika pensionssystemen räknas år som personen varit anställd i ex. statlig eller kommunal tjänst även som intjänandeår i ITP eller STP. Den som byter arbete från kommunal eller statlig tjänst till privat eller tvärtom, får tillgodoräkna sig den sammanlagda arbetstiden. Frånvaro från arbetet på grund av barnafödande, militärtjänst och liknande ger pensionsrätt.
Då jag beräknar ITP-rätten antar jag att en man som undersökningsåret klassificeras som privatanställd tjänsteman, har lika många intjänandeår i ITP som han haft eller kan ha haft arbetsinkomster sedan 28 års ålder. Således gäller vid beräkningarna att
i antalet intjänandeår i för personer födda 1954 och
ITP är lika med senare
antalet intjänandeår i ATP från
28 års ålder för personer födda mel-
lan 1932 och 1953
1960 minus födelseåret minus 28
plus antalet poängår i ATP för per-
soner födda mellan 1917 och 1931
Reglerna i STP är sådana att det inte är möjligt att ha tjänat in pensionsrätt i STP före år 1965. Men från det året antas personens
intjänandeår i STP vara antalet intjänandeår i ATP för per-
lika med soner födda mellan 1917 och 1937
antalet intjänandeår i ATP från
28 års ålder för personer födda
1938 och senare
Bilaga 23 s. 191Referenser
Ehrenberger, R G Schwarz, J L 1986, "Public-Sector Labor Markets, i Aschenfelter, 0 R, Layard ed, Handbook of Labor Economics. North-Holland. Riksförsäkringsverket, 1987, ATP och dessfinansiering i det medel- och långsiktiga perspektivet. RFV ANSER 1987: SOU 1987:55. Efterlevandepension. Allmänna Förlaget, Stockholm. Ståhlberg, A 1979, Kreditrestriktioner och ATP-systemet", Meddelande 1979: 61, Nationalekonomiska institutionen, Lunds universitet. Ståhlberg, A 1985, "On Misleading Income Comparisons between Societies with Social Insurance Sectors of Different Sizes, Meddelande 18/1985, Swedish Institute for Social Research, Stockholm University. Ståhlberg, A 1989a, "Fringe Beneñts. An Empirical Study on Wage Differences." Paper presenterat vid EALEs symposium, Turin, sept 1989. Ståhlberg, A l989b, Problemen med ATP", Ekonomisk Debatt, Årg 17, nr Ståhlberg, A 1990, Non-Wage Labour Costs. A Calculation of Pension Rights and Sickness Insurance Rights in Sweden", i Rencontre européenne les salaires, Paris, 22 24 mars 1990. Actes du colloque. Paris:
sur - Centre dEtude des Revenus et des Coüts et Service des Etudes et de la Statistique du ministére du Travail, de lEmploi et de la Formation professionnelle, 1990.
Bilaga 23 s. 192Bilagor till långtidsutredningen 1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet Ekonomiska konsekvenserfor Sverige Harry Flarn och Henrik Htorrrn av EG:s inre marknad Institutet för internationelll elekonomi, Stockholms universitett Svenskt näringsliv och den europeiska Lars Lundberg . integrationen Industrins utredningsinstittut t
Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . het mellan Sverigeoch EG Industrins utredningsinstitiut t
Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . och penningpolitik Institutet for internationell eltkonomi, Stockholms universitet Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån . Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån . % Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och . framtidsutsikter Sören Wibe
Lantbruksuniversitet i Umxeåi .Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman konflikter Handelshögskolani Sthlm Den internationella utvecklingen Kjell Andersenoch Derek Chaambers . Svenskhälso-och sjukvård i ett interna- Åke Blomqvist . tionellt perspektiv University of Western Ontarico, Ca-
nada .Det omedvetna valet nationell politik - Expertgruppen för forskning om reoch regional obalans gional utveckling Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson . else
Landsting för välfärd Landstingsförbundet . Bostadsmarknaden under 1990-talet Bengt Turner m. . Statensinstitut for byggnadsforskning Samhällsekonominstransport- och Folke Snickars . kommunikationsförsörjning
l7. Privat tjänstesektor Statensindustriverk 18. Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium 19.lnkomst- och formögenhetsfordelningen Kjell Jansson 1967-1987 Statistiska centralbyrån 20. Kommunerna på 90-talet Svenskakommunförbundet krav och restriktioner
21. Energi miljö ekonomi Statensenergiverk - - 22. Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin och Bengt Christer Ysander 23. Kvinnors roll i ekonomin Christina Jonung och Inga Persson red. Lunds universitet 24. Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund politik Uppsala universitet 25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m. Naturvårdsverket 26.Den offentliga sektorn Stefan Fölster
Bilaga 23 s. 194ALLMÄNNA FÖRLAGET
BEsTÃLLNlNGAkiALLMÄNNAFÖRLAGET.KUNDTJÄNST.0647 STOCKHOLM.
TEL:08-7399630.FAX:08-7399548. INFORMATIONSHOKHANDELÅ.MALMTORGSGATANvn BRUNKEBERGSTORG.STOCKHOLM.i
Bilaga 24 s. 6Långtids utredningen
V
Förord
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.
Föreliggande bilaga har utarbetats av professor Bertil Holmlund vid Uppsala universitet.
I bilagan analyseras lönebildningen i Sverige. Inledningsvis presenteras den ekonomiska teorin på området frân den s. Phillips-kurvan till dagens förhandlingsmodeller. Därefter görs en genomgång av de empiriska studier som finns. l det fjärde kapitlet presenterar Författaren egna empiriska resultat. Slutligen förs en diskussion om olika ekonomisk-politiska åtgärder och deras tänkbara effekter på lönebildningen.
Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av den kommande huvudrapportcn framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit departementssekreteraren Thomas Olofsson.
Stockholm ijanuari 1990
Lars Heikensten Depanementsråd
l0-0l79
Bilaga 24 s. 7.fhklkåjiqlyg
111.2éfrmüégfâsiysçwi
" - fäinâüei; w g"vii 794W
ifiñåüêüas
su H gffliågigwwq:
Innehållsförteckning
Bilaga 24 s. 8l Inledning
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Teoriutvecklingen
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning
Vad vill facket
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad förhandlar man om
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lönepåverkande faktorer
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Jämviktsarbetslöshetens bestämning
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förhandlingssystemens betydelse
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hysteresis
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ElTektivitetslönehypotesen
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Från teori till empiri
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Vad visar de empiriska studierna 29
. . . . . . . . . . . . Inledning 29
Arbetslöshetens effekter på lönesättningen 30
. . . . . . . . . . . . . . . . . . Skatter och lönebildning
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Andra lönepáverkande faktorer 34
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Löneglidning och avtalsmässiga lönestegringar
. . . . . . . . . . . . . . . Förhandlingssystemens betydelse 36
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Löneskillnader mellan branscher 39
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Den svenska lönebildningens drivkrafter 43
. . . . . . Inledning 43
Lönebildningen i det privata näringslivet 44
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Samspelet mellan privat och offentlig sektor 54
. . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattning
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Appendix 59
Kan politik påverka löneutvecklingen 63
. . . . . . . . Inledning 63
Avvägningen mellan arbetslöshet och inflation 64
. . . . . . . . . . . . . . . Skatteomläggningar och lönebildning 67
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetsmarknadspolitikens roll 68
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Konfliktkostnader 71
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Bilaga 24 s. 9Skattebaserad inkomstpolitik 72
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lönepolitik i den offentliga sektorn 74
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattning 75
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..
Referenser
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
1 Inledning
Bilaga 24 s. 10Lönebildningsfrågor har stått i centrum för den stabiliseringspolitiska debatten i Sverige under lång tid. Lönebildningen har också alltmer kommit att uppmärksammas i långtidsutredningamas arbete. Stor enighet har rått om att en återhållsam löneutveckling är av central betydelse för att uppnå och varaktigt bibehålla full sysselsättning. I Finansplanen 1989 konstateras sid. l att den höga pris- och lönestegringstakten utgör ett allvarligt hot mot sysselsättningen och den ekonomiska stabiliteten.
Intresset för lönebildningsproblem torde i Sverige främst ha sin grund i att vår ekonomi i stor utsträckning arbetar i konkurrens med omvärlden. De svenska pris- och lönekostnadsstegringama i förhållande till motsvarande utveckling i de viktigaste konkurrentländema blir därför avgörande för våra möjligheter att upprätthålla konkurrenskraft och extern balans. Även stabil prisnivå eller låg inflationstakt regelmässigt
om anges som ett av huvudmålen för den ekonomiska politiken så torde det väsentligen vara fråga om mål för inflationsutvecklingen relativt omvärldens prisstegringar. lnflationsmålet har knappast status av ett högprioriterat självständigt mål på samma sätt som kravet på full sysselsättning. I Sverige hatar vi inte inflationen lika mycket som vi hatar arbetslösheten.
1987 års långtidsutredning LU 87 kalkylerade i sitt "balansaltemativ med nominell lönestegringstakt på 3 procent år under perioden
en per mellan 1988 och 1990. Alternativet med snabbare pris- och lönestegringstakt det s. katastrofaltemativet innebar däremot lönestegringar på 6 procent per år, vilket skulle medföra en arbetslöshet på 3 procent 1989 och närmare 4 procent 1990.
Löneinflationen i näringslivet har under åren 1987-89 varit närmare 8 procent, dvs. högre än vad katastrofaltemativet kalkylerade med. Arbetslösheten har samtidigt minskat till rekordlåga nivåer. En viktig faktor bakom den gynnsamma sysselsättningsutvecklingen har varit att den internationella tillväxten har blivit betydligt starkare än vad som förutsågs i LU 87. Denna starka tillväxt har i sin medfört snabb ökning världs- Författaren är professor
tur en av
i nationalekonomi vid handeln, som dragit upp tillväxten av svensk export trots stigande relativ-
Uppsalauniversitet. Värpriser och fallande marknadsandelar. defulla synpunkter har
Inflationstakten lämnatsav Reinhold
i Sverige har under 1989 legat kring 6,5 procent, ett par
Bergström, Lars Calmprocentenheter över inflationen i våra konkurrentländer. Lönema har fors, Åke Dahlberg, Henunder 1989 ökat med 9 procent, vilket är 3-4 procentenheter snabbare ry Ohlsson och Per Ske-
ca
dinger. PerSkedingerhar än löneökningama i konkurrentländema. Den eftersträvade anpassningen
ocksåtagit fram delar av till omvärldens pris- och lönestegringstakt verkar inte vara i sikte. det empiriska materialet.
Bilaga 24 s. 11Parallellt med den aktuella stabiliseringspolitiska debatten om lönebildningsfrågor har det i den akademiska världen ägt rum en omfattande forskning kring lönebildningens mekanismer. Här har intressanta perspektivförskjutningar ägt rum inom såväl teoretisk som empirisk forskning. l den teoretiska litteraturen har forskarna alltmer intresserat sig för olika former av ofullständig konkurrens på varu- och arbetsmarknaden. På arbetsmarknaden har således fackföreningarnas roll uppmärksammats i ökad utsträckning; i själva verket har under 80-talet bevittnat en formlig explosion av teoretiska och empiriska lönebildningsstudier som mer eller mindre explicit tar sin utgångspunkt i modeller för fackforeningsbeteende och löneförhandlingar. Ett parallellt forskningsprogram har istället betonat företagens agerande, och argumenterat for att decentraliserad foretagsstyrd lönesättning mycket väl kan leda till permanent arbetslöshet. I båda dessa program har reallönernas bestämningsfaktorer stått i centrum for intresset, medan löneinflationens drivkrafter ägnats mindre uppmärksamhet.
I denna rapport kommer en del av denna forskning att ges en översiktlig belysning. Kapitel 2 behandlar utvecklingsdrag i den teoretiska forskningen och kapitel 3 presenterar empiriska resultat. Vad vet vi ex. om sambanden mellan löner och arbetslöshet och hur påverkas lönerna av skattehöjningar Kapitel 4 innehåller en empirisk analys av löneutvecklingen i det svenska näringslivet. Uppläggningen av den empiriska analysen skiljer sig här från tidigare svenska studier vad gäller valet av modellspeciñkationer. De skattade lönesambanden karaktäriserar såväl den långsiktiga reallönebanan som de kortsiktiga avvikelserna kring huvudfåran. I kapitel 4 presenteras också beskrivningar och analyser av löneutvecklingen i den offentliga sektorn. Vi undersöker bl.a. vilken sektor som har varit löneledande, samt studerar lönerelationernas kortsiktiga svängningar. Kapitel slutligen, diskuterar olika ekonomisk-politiska alternativ för att åstadkomma löneuppgörelser på en samhällsekonomiskt rimlig nivå.
2¶Teoriutvecklingen
Bilaga 24 s. 12Inledning
År 1958 upptäckte A.W. Phillips vad kom att betecknas
som senare Phillipskurvan. Phillips studerade sambandet mellan arbetslöshet och nominella löneförändringar i Storbritannien under perioden 1861-1957. Mönstret i data var tydligt; under perioder med låg arbetslöshet inträffade större löneökningar än under perioder med hög arbetslöshet. Phillips artikel blev startskottet för en mycket omfattande empirisk forskning om löneförändringarnas bestämningsfaktorer. Forskare i ett stort antal länder Försökte, ibland på grundval av mycket korta tidsserier, kvantifiera sambanden mellan arbetslöshet och lönestegringstakt. I viss utsträckning sökte
också fastställa om andra faktorer, ex. produktivitets- och vinstutman vecklingen, påverkade löneinf1ationen.
Den ursprungliga Phillipskurvan var alltså en beskrivning av Iöneinjlationens arbetslöshetsberoende, men den kom snart att utvecklas till en pris-Phillipskurva som beskrev sambandet mellan arbetslöshet och prisstegringstakt. Övergången från den ursprungliga löneekvationen till
en modell för prisförändringar kräver inte mer än en hypotes om att företagen tillämpar påläggsprissättning med konstanta påläggsprocent på lönekostnaderna per produktenhet unit labor cost". De nominella prisförändringarna ges då av skillnaden mellan löneökningar och produktivitetsökningar. Eftersom arbetslösheten bestämmer löneökningarna får därmed också ett samband mellan prisstegringar och arbetslöshet.
Det faktum att Phillipskurvan anger ett samband mellan arbetslöshet och prisstegringstakt två centrala målvariabler för den ekonomiska
politiken förklarar mycket av det intresse som kurvan rönt bland
forskare och beslutsfattare. Det blev på 60-talet vanligt att beskriva Phillipskurvan i termer av en valmängd meny för ekonomisk-politiska beslutsfattare. En stabil Phillipskurva indikerade att lägre arbetslöshet kunde uppnås till priset av en högre inflationstakt, och skillnader mellan länder i inflationstakt kunde delvis tillskrivas olika politiska preferenser. Medborgare/politiker i vissa länder antogs fästa relativt stor vikt vid målet
låg inflationstakt, medan man i andra länder i större utsträckning om prioriterade sysselsättningsmålet.
Phillipskurvan kunde också passas in i den då förhärskande keynesian- Santomero Seater ska makroteorin. l gängse keynesianska läroboksmodeller den nomi- 1978 ger en översikt av
var
60- och 70-taletsinternanella lönenivån oförklarad, vilket som en första approximation skulle
tionella litteratur om kunna svara mot hypotesen om kortsiktigt trögrörliga löner. Med Phillips- Phillipskurvan.
Bilaga 24 s. 13kurvan kunde nu löneförändringar förklaras inom vedertagna makromodeller. En mer expansiv finans- och penningpolitik ökade produktion och sysselsättning men ökade samtidigt också löne- och prisstegringstakten. Den makroekonomiska consensus som rådde under 60-talet vilade därmed på två pelare, Keynes och Phillips. Samförståndet överlevde emellertid inte 70-talets turbulenser i världsekonomin.
l slutet av 60-talet steg inflationstakten i många länder. Den ursprungliga Phillipskurvan blev därmed en allt sämre beskrivning sambandet
av mellan inflation och arbetslöshet; inflationen ökade utan att arbetslösheten minskade, eller också ökade både inflation och arbetslöshet. Samtidigt korn Phillipskurvan i sin ursprungliga naiva form att utsättas för avgörande teoretisk kritik från bl.a. Milton Friedman och Edmund Phelps. Den naiva Phillipskurvan innebär att det skulle möjligt att
vara med hjälp av hög inflation hålla sysselsättning och produktion på
en varaktigt högre nivå än vad som skulle gälla vid låg inflationstakt. Det är svårt att acceptera denna tes med utgångspunkt från gängse föreställningar om att individer och företag saknar s. penningillusion. Enskilda löntagare, liksom deras organisationer, fäster rimligtvis avseende vid rea/löner snarare än nominallöner. Om den förväntade inflationstakten stiger kommer därför löneanspråken med all sannolikhet att revideras uppåt. På samma sätt kommer enskilda lönesättande företag att sätta löner på grundval av bl.a. den lön som de förväntar sig att andra företag sätter. Om ett enskilt företag förväntar sig att alla andra företag kommer att höja lönerna kommer företaget också att höja sina löner för att kunna konkurrera
om arbetskraften.
Den teoretiska underbyggnaden för Phillipskurvan var heller inte helt övertygande vad gäller de mekanismer som gör att högre arbetslöshet leder till lägre lönestegringar. l de ursprungliga motiveringarna förlitade man sig på traditionella föreställningar om prisanpassningar i ojämviktssituationer. Lönestegringarna antogs öka med större efterfrågetryck på arbetsmarknaden, och arbetslösheten kunde på goda grunder antas samvariera med efterfrågetrycket. Under 60-talet fanns dock inte någon genomarbetad mikroteori för denna anpassningsprocess. l slutet decenniet liksom i
av början av 70-talet sökte många forskare utifrån bl.a. sökteori
ge en mer fullständig beskrivning av de mikroekonomiska sambanden. Dessa modeller, av vilka flera finns representerade i den Phelps redigerade volymen
av Microeconomic Foundations of Employment and Inflation Theory 1970, hade emellertid ingen plats för fackliga organisationer. Det enskilda företaget var lönesättare och/eller prissättare och arbetade under ofullständig information om andra företags beteende.
Den naiva Phillipskurvans empiriska och teoretiska svårigheter banade väg för den förväntningsutvidgade Phillipskurvan expectations-augmented Phillips curve". De nominella lönestegringarna antas här
vara beroende av arbetslöshetens nivå, men däutöver även av den förväntade prisstegringstakten och/eller den förväntade lönestegringstakten. Ett samband mellan inflation och arbetslöshet existerar endast på kort sikt, inte på lång sikt. Arbetslösheten kan visserligen kortsiktigt
minskas av en expansiv politik, men om den drivs under en viss kritisk nivå den
- "naturliga arbetslösheten i Friedmans terminologi kommer inflations-
-
takten att öka. Föreställningen om att det i ekonomin finns en viss jämviktsarbetslöshet, eller vad som ofta också kallas NAIRU the nonaccelerating inflation rate of unemployment", var i slutet av 70-talet etablerad i makroteorin, omfattad av såväl nyklassiska ekonomer som ekonomer med keynesiansk inriktning.
En stor del av 80-talets lönebildningsforskning har mer eller mindre explicit syftat till att utveckla teorier för jämviktsarbetslöshet. Härvid har man särskilt sökt förklara Förekomsten av icke-marknadsklarerande löner, till skillnad från äldre keynesianska modeller där stela och icke-marknadsklarerande löner togs som givna och oförklarade fakta. NAIRU-hypotesen har ingenting att göra med frågan om arbetslösheten är frivillig eller ofrivillig. Friedmans teori för den naturliga arbetslösheten, liksom många sökteoretiska arbetslöshetsmodeller, kan kanske sägas gälla frivillig, friktonsbetingad, arbetslöshet. Det senaste decenniets forskning har emellertid också utvecklat modeller för ofrivillig jämviktsarbetslöshet, om vi med ofrivillig arbetslöshet avser en situation där de arbetslösa inte kan
anställning trots att de är villiga att arbeta till en lägre lön än vad sysselsatta arbetare har.
Under 80-talet har intresset för fackföreningarnas roll i lönebildningen ökat markant, och fackförenings- och förhandlingsmodeller har kommit att integreras i makroekonomiska modeller. Detta kapitel ger en kortfattad översikt av en del av den teoretiska forskningen om löneförhandlingar och fackföreningsbeteendez. Parallellt med intresset för fackföreningar har emellertid också ett tämligen väsensskilt forskningsprogram vuxit fram, där företagens agerande i lönesättningen står i förgrunden. I dessa efektivitetslöneteorier betonas företagens incitament att använda lönen som ett instrument för att påverka personalrekrytering och de anställdas produktivitet.
Den betydande enighet som har rått kring NAIRU-hypotesens rimlighet är idag inte längre lika uppenbar. Erfarenheterna av långvarigt hög arbetslöshet i Västeuropa ligger bakom ideerna om hysteresis". Dessa går förenklat går ut på att hög arbetslöshet i sig kan leda till högre jämviktsarbetslöshet. Hypotesen har viktiga implikationer för den ekonomiska politiken, i synnerhet sådan politik som påverkar arbetslöshetens storlek.
80-talets lönebildningsforskning speglar ett generellt intresse för olika former av imperfekt konkurrens på arbetsmarknaden. Läroboksmodellen, enligt vilket lönen bestäms som skämingspunkten mellan utbud och efterfrågan, har ersatts av modeller for fackföreningar, löneförhandlingar och företagslönesättning. Också forskningen om prisbildningen har följt denna utveckling i riktning mot ofullständig konkurrens.
Vad vill facket I modellformuleringar av fackliga organisationers beteende antas i regel fackföreningens medlemmar eller de fackliga ledarna fästa avseende vid reallönen efter skatt och vid medlemmarnas sysselsättningsmöjligheter. 2Mer utförliga Översikter
återfinns hos Oswald Dessa mål kan i populära specialfall uttryckas som att fackföreningen
l985, Pencavel 1985 söker maximera den enskilde medlemmens förväntade inkomst eller och Holmlund 1989.
T2 10-0179
förväntade nytta. Fackföreningen beaktar medlemmarnas sysselsättningsmöjligheter därför att arbetslöshet innebär en inkomstförlust i Förhållande till alternativet med löneinkomst. I de flesta modeller antas också att företagen beslutar om antalet anställda efter det att löneáma har bestämts i förhandlingar. Företagets efterfrågekurva för arbetskraft kommer därmed att spegla valmöjlighetema mellan reallön och sysselsättning; högre lön, desto lägre sysselsättning. Den vikt fackföreningen fäster vid sysselsättningen kommer att bestämma nivån på lönekraven.
Antagandet om att fackföreningen tar hänsyn till sysselsättningen är emellertid inte alldeles okontroversiellt. Å
ena sidan är det klart att personalinskränkningar normalt leder till välfärdsförluster för dem som drabbas, vilket borde föranleda fackföreningar att beakta sysselsättningskonsekvenserna sin lönepolitik. Å andra sidan är det vanligt tillämpa
av att senioritetsprinciper sist in, först ut vid uppsägningar. Anställda som
- har varit anställda under lång tid löper liten risk att förlora arbetet, vilket gör att deras primära önskemål kommer att gälla den egna reallönen snarare än den allmänna sysselsättningsgraden bland medlemmarna i fackföreningen. Om fackets lönepolitik dikteras av personer som löper liten arbetslöshetsrisk, och dessa personer agerar utifrån strikt egoistiska kriterier, kommer därför sysselsättningshänsyn att spela en underordnad roll för de fackliga lönekraven. Fackföreningens incitament att beakta sysselsättningen försvagas också av det faktum att måttliga personalinskränkningar kan ske genom naturlig avgång, varför sysselsättningsminskningar kan ta formen av färre nyanställningar snarare än uppsägning av arbetskraft.
Med all sannolikhet spelar också relativa löner en viktig roll för facklig lönepolitik. Fackliga organisationer med en heterogen medlemssammansättning tvingas till ställningstaganden om den önskvärda interna relativlönestrukturens utseende, och enskilda fackföreningar och fackföreningsmedlemmar kommer att jämföra sitt löneläge med löneläget för grupper i andra fackföreningar. I den teoretiska forskningen har relativlöneaspekterna i viss utsträckning beaktats, ex. i form av ett antal bidrag belyser
som samspel mellan fackföreningar som bevakar sina respektive relativa lönelägen. Man antar då regelmässigt att det föreligger inslag av avundsjuka i de fackliga målfunktionema så att medlemmarnas välfärd avtar högre lönerna blir för grupper i konkurrerande fackföreningar Oswald 1979, Gylfasson Lindbeck 1984, Uddén-Jondal 1989.
Vad förhandlar om
man Om en facklig organisation inte faster något avseende vid sysselsättningen så har den heller inga skäl att föra in sysselsättningsfrågor i förhandlingarna. Dessa kommer att gälla lönerna, och företagen har full frihet att besluta om antalet anställda vid given lön. Om emellertid fackförening fäster
en avseende vid sysselsättningen föredrar högre sysselsättning framför
lägre vid given lön kommer detta, direkt eller indirekt, att återspeglas i
förhandlingarna. Det kan indirekt komma in via modesta lönekrav
mer från fackets sida, men sysselsättningen skulle i princip också kunna göras till föremål för direkta förhandlingar mellan arbetsgivaren och fackför-
eningen. I själva verket har båda parter anledning att eftersträva sådana förhandlingar sysselsättningen. Figur 2.1 illustrerar ett efterfrágesam-
om band för arbetskraft ND, ett antal indifferenskurvor för fackföreningen samt isovinstkurvor för företaget llo, ll,. lndifferenskurvan för fackföreningen svarar mot kombinationer av lön och sysselsättning som ger lika hög välfärd; högre sysselsättning vid given lön, liksom högre lön vid given sysselsättning, innebär välfárdsförbättringar för medlemmarna. Företagets isovinstkurva mot kombinationer av lön och sysselsättning som ger
svarar företaget lika stor vinst. Företagets vinst ökar i sydlig riktning i figuren, dvs. lägre lön vid given sysselsättning ökar vinsten.
Figur 2.1 Effektiva ochinelfektiva förhandlingar.
D
sysselsättning
Den för fackföreningen optimala lönen ges av tangeringspunkten mellan
indifferenskurva och efterfrâgekurvan punkten A. Det är lätt att seatt en
sådan lösning inte kan vara effektiv ur parternas synvinkel; båda kan en förbättra sin position genom att välja en lön/sysselsättningskombination utanför efterfrågekurvan. I punkten E., har fackföreningens situation förbättrats utan att företagets vinst har minskat; i punkten har företagets vinst ökat utan att fackföreningens situation försämrats. Punkterna E0och
representerar alternativa efektiva förhandlingslösningar; det är omöjligt att förbättra situationen för en part utan att försämra situationen för den andra parten. Effektiva lösningar kräver att parterna på något sätt gör sysselsättningen till föremål för förhandlingar. Exakt vilken kombination
lön och sysselsättning därvid etableras beror på parternas relativa av som styrka. Ökad facklig styrka kan här leda till ökad sysselsättning, till skillnad från de konventionella modellerna där ökad facklig styrka leder till
högre lön och därmed via efterfrågekurvan för arbetskraft till lägre
- sysselsättning.
Är det rimligt att utgå från att förhandlingarna inbegriper sysselsättningen Utan tvekan har parterna incitament att åstadkomma effektiva lösningar, men några direkta belägg för att förhandlingar om sysselsättningen äger rum finns knappast, från Sverige lika litet som från utlandet. Centrala och lokala uppgörelser brukar stipulera lönesatser och möjligen arbetstider, inte antal anställda. l Sverige förekommer visserligen MBL-förhandlingar i samband med större personalinskränkningar, men det är en öppen fråga vilken reell betydelse dessa förhandlingar har.
Det finns ett växande antal ekonometriska studier som, med mer eller mindre sofistikerade metoder, söker svar på frågan huruvida förhandlingsuppgörelsema respekterar arbetsgivarens suveränitet vad gäller beslut om antalet anställda. Resultaten är inte entydiga, och låter sig inte kortfattat sammanfattas. Det är emellertid anmärkningsvärt att många studier förkastar den modell enligt vilken företagen ensidigt beslutar om sysselsättningen
Modellerna för effektiva förhandlingar har ingen direkt relevans för centrala avtalsuppgörelser. Möjligheterna att i centrala förhandlingar komma överens om sysselsättningen torde vara minimala, eftersom det då skulle krävas överenskommelser om sysselsättningens fördelning på enskilda företag, vilket lär vara ogörligt. Huruvida det på företagsnivå i Sverige förekommer explicita eller implicita förhandlingar om sysselsättningen återstår i allt väsentligt att undersöka.
Lönepåverkande faktorer
Fackförenings- och förhandlingsmodellema kan skilja sig åt bl.a. vad avser den vikt som tilldelas den fackliga förhandlingsstyrkan. Ett populärt men inte särskilt realistiskt specialfall karaktäriserar fackföreningen
som monopolist med suverän makt att sätta lönen; den enda bromsen mot lönehöjningar kommer då från de kostnader som facket tillmäter en minskad sysselsättning. En mer realistisk modellvariant tilldelar parterna någorlunda symmetriska maktpositioner. Den "familj modeller vi här
av har att göra med ger dock relativt likartade hypoteser om de lönebestämmande faktorerna, oavsett vilken vikt som tillmäts parternas relativa styrka. I allmänna termer handlar det om faktorer som påverkar fackföreningens och företagets marginella kostnader för och intäkter att höja
av lönerna.
Tabell 2.1 ger en sammanställning av ett antal lönebestämmande faktorer enligt modem teori för fackföreningsbeteende och löneförhandlingar. Vi har utgått från en situation där fackföreningen fäster avseende vid såväl reallön som sysselsätning. Lönerna antas bestämmas på bransch- eller 3Skedinger1989 pre- företagsnivå, till skillnad från fullständigt centraliserade förhandlingar där senteraren studie baserad på svenskadata, lönerna för hela arbetsmarknaden sätts i en och förhandling. I samt samma en geren sammanfattning situation med åtminstone någon grad av decentralisering i lönebildningav resultaten från ett an- kommer fackliga en den organisationen att beakta förtjänstmöjlighetema tal amerikanska och engelskastudier. utanför det aktuella egna förhandlingsområdet. Kostnaderna för att driva
Tabell 2.1 liinepåverkande faktorer. Arbctslöshet Arbetslöshetscrsättning Alternativlön + Inkomstskatt Konsumentpris Producentpris Arbetsgivaravgift/löneskatt Produktivitet Arbetstid
Anm.: Minustecken plustecken betyderatt nominallönen minskar ökar till följd av ökat värde på en lönepåverkande faktor. Parentesernaindikerar att effekten framstår som"sannolik". ävenom den inte är teoretiskt entydig.
upp lönerna blir lägre om medlemmar som förlorar sina arbeten har goda alternativ att tillgå utanför den ursprungliga sektorn.
Högre arbetslöshet verkar lönenedpressande därför att fönjänstalternativen utanför den aktuella sektorn försämras; högre arbetslöshet, desto lägre sannolikhet att finna arbete i ett annat företag. Fackföreningens marginella kostnad för att driva upp lönen ökar med skillnaden mellan lönen i företaget/sektorn och den förväntade lönen utanför det egna förhandlingsområdet. Lägre arbetslöshetsersättning och lägre alternativlön lön i andra företag/sektorer har liknande effekter. Lägre arbetslöshetsersättning, liksom lägre alternativlön, försämrar förtjänstalternativen för personer som inte får arbete i den egna sektorn. Lönerna i andra sektorer kan också verka via avundsjukeeffekter, under det rimliga antagandet att fackföreningen och dess medlemmar faster avseende vid relativa löner.
En annan mekanism kan verka genom vad som i förhandlingsteorin kallas fackföreningens hotpunkt, vilket svarar mot inkomster tillgängli-
under konflikt. Med högre lön utanför sektorn blir inkomstförlusterna ga under strejk mindre kännbara, förutsatt att strejkande personer kan ta tillfälliga arbeten i andra sektorer. Högre arbetslöshet, liksom lägre alternativlöner, tenderar att dämpa lönekraven eftersom möjligheterna att finna välbetalda extraarbeten under konflikt försämras.
Effekterna av högre proportionella inkomstskatter och högre konsumentpriser kan förefalla intuitivt självklara, men är i själva verket komplicerade. Å sidan innebär högre inkomstskatter, liksom högre konsu-
ena mentpriser, en lägre reallön efter skatt, vilket motiverar högre nominella lönekrav för att bibehålla reallönen. Å andra sidan kan avvägningen mellan reallön och sysselsättning påverkas; högre skatter innebär att det på marginalen blir dyrare att prioritera reallönemålet i förhållande till sysselsättningsmålet. Nettoeffekten är teoretiskt obestämd.
Sänkta arbetsgivaravgifter påverkar lönerna på samma sätt som högre producentpriser. Effekterna verkar via efterfrågekurvan för arbetskraft som förskjuts utåt och via effekten på företagets vinst. Det plausibla resultatet är att lönerna ökar; denna effekt kan dock inte i allmänhet teoretiskt säkerställas. Samma obestämdhet vidlåder i allmänhet effekten
förbättrad produktivitet via kapitalbildning och tekniskt framåtskriav dande; under rimliga antaganden kan man emellertid räkna med att lönen ökar.
Eftersom lönesättarna fäster avseende vid reala löneinkomster och reala lönekostnader kommer lönesättningsfunktionen att utmärkas av homogenitet av grad ett i de nominella förklaringsvariablerna. Om således den nominella alternativlönen, den nominella arbetslöshetsersättningen, konsumentpriset och producentpriset samtidigt ökar med 10 procent kommer också nominallönen i sektorn att öka med 10 procent. En allmän inflation kommer inte att påverka de reala eller relativa lönerna.
Frågan om hur exogena förändringar i arbetstider påverkar lönesättningen har diskuterats i ett antal teoretiska uppsatser, t.ex. Hoel 1984. Calmfors 1985 och Holmlund 1989. Arbetstiden kan påverka lönesättningen genom flera olika kanaler. Fackföreningsmedlemmarnas välfärd påverkas genom att arbetstiden påverkar inkomsterna vid given timlön. genom att ökad arbetstid innebär minskad fritid och genom att arbetstiden kan påverka efterfrågan på antal arbetare. Även företagets vinst påverkas av arbetstidsförändringar. Effekten på lönen är i allmänhet teoretiskt obestämd, men för vissa specialfall kan man visa att förkortad arbetstid leder till ökade lönekrav, eventuellt i en utsträckning som helt eliminerar tendensen till sysselsättningsökning.
Fackliga lönekrav har också samband med det sätt som arbetslöshetsersättningen finansieras; i allmänhet gäller attju större andel av ersättningen som fackföreningarna själva betalar, desto lägre blir lönekraven Holmlund Lundborg 1988, 1989. Anledningen är att fackföreningen måste beakta ytterligare en kostnad förknippad med höga lönekrav, nämligen högre egenavgifter till följd av ökad arbetslöshet bland medlemmarna. Om lönesättningen är helt centraliserad kommer de centrala fackliga löneförhandlarna att tvingas beakta att ökad arbetslöshet föranleder behov av ökade skatter för att finansiera utgifter för arbetslöshetsunderstöd och arbetsmarknadspolitik. Ett centraliserat löneförhandlingssystem har därför likheter med ett system med decentraliserad lönesättning inom vilket parterna själva finansierar den arbetslöshet de bidrar till. l ett senare avsnitt som behandlar förhandlingssystemens betydelse kommer dessa mekanismer att diskuteras mer ingående.
J ämviktsarbetslöshetens bestämning Med hjälp av förhandlingsmodellerna kan härleda ett negativt samband på aggregerad nivå mellan reallön och arbetslöshet, eller ett positivt samband mellan reallön och sysselsättningsgrad. Denna aggregrerade lönesäittningsfunktion, avbildad med positiv lutning i figur 2.2, ersätter utbudskiurvan från gängse teori för fri konkurrens på arbetsmarknaden. Lönesäittningsfunktionen påverkas av de faktorer som diskuterades i föregående avsnitt. Exempelvis kommer högre arbetslöshetsersättning, liksom sannolikt produktivitetsförbättringar, att förskjuta lönesättningskurvan uppåt, dvs. löneanspråken stiger vid given sysselsättningsgrad.
Lönesättarnas reallöneanspråk måste i jämvikt bringas i överensstä.mmelse med den sysselsättning som företagen är villiga att erbjuda vid given reallön. Företagens efterfrågan på arbetskraft, avbildad med negativ lsutning i figur 2.2, bestämmer tillsammans med lönesättningsfunktiomen
Figur 2.2 Jämviktsarbetslöshetensbestämning. reallön
efterfrågan
på
arbetskraft
lönesättning
b
syssel-
sättningsgrad
jämviktsarbetslöshetens nivå eller jämviktssysselsättningsgraden. l skärningspunkten mellan de två kurvorna är löne- och sysselsättningsbesluten konsistenta.
Vid ofullständig monopolistisk konkurrens på varumarknaden kommer efterfrågekurvan för arbetskraft att motsvaras av en prissättningsfunktion, som beskriver hur företagens pålägg på lönekostnaden beror av efterfrågan och produktionsvolym. Lutningen på prissättningsfunktionen beror på hur pålägget varierar med efterfrågan. I specialfallet med konstanta pålägg på lönekostnaden kommer prissättningsfunktionen att bli horisontell figur 2.3. Reallönen bestäms följaktligen helt av företagens prissättningsbeteende. Om lönesättningsfunktionen förskjuts, t.ex. till följd av mer militanta fackföreningar som kräver högre reallöner vid given arbetslöshet, kommer slutresultatet i jämvikt att innebära högre arbetslöshet men oförändrad reallön. Arbetslösheten fungerar här som en jämviktsskapande mekanism som tvingar fram konsistens mellan löne- och prissättningsbeslutenf
Hur kan då arbetslösheten avvika från sin jämviktsnivå Inom ovanstående teoriram är svaret inflationsäverraskningar. Antag att lönesättarna baserar sina beslut på förväntade priser, dvs. de sätter egentligen en förväntad reallön eftersom de inte känner den aggregerade prisnivån. Den faktiskt realiserade prisnivån kan emellertid komma att avvika från den 4The NAlRU bringspe-
acein the battle ofthe förväntade, vilket i sin tur medför att reallönen blir högre eller lägre än vad
mark-ups. Layard som ursprungligen förväntades. Om prisnivån blir högre än den förvänta- Bean1989.
Figur 2.3 Jämviktsarbetslöshetensbestämningvid påläggsprissättning. reallön A
lönesättning
prissättning
sysselsätt-
ningsgrad
de kommer reallönen Följaktligen att bli lägre, och sysselsättningen högre, än vad som förväntades; arbetslösheten sjunker under sin jämviktsnivå. Det motsatta förloppet inträffar om prisnivån i efterhand visar sig oväntat låg. Begreppet jämviktsarbetslöshet eller NAIRU är således också förknippat med ett krav på korrekta inflationsförväntningar.
För en öppen ekonomi tillkommer faktorer som gör NAIRU-begreppet mer problematiskt. Det är ex. inte orimligt att anta att den aggregerade efterfrågefunktionen för arbetskraft bl. a. beror på realinkomster och ekonomisk aktivitet i konkurrentländerna. En högre aktivitetsnivå i omvärlden innebär högre real efterfrågan riktad mot svenska produkter, vilket kan påverka Företagens prissättningsbeteende. Om företagens påläggsmarginaler faller med ökad efterfrågan kommer också efterfrågan på arbetskraft att öka, vid given real lönekostnad. Omvärldsaktiviteten verkar här via efterfrågeelasticiteten på varumarknaden; efterfrågan på arbetskraft kommer att öka i den utsträckning som ökad real efterfrågan leder till ökad efterfrågeelasticitet och därmed lägre påläggsprocent på vanimarkna-
- den.
Det synes osannolikt att de variationer observerar i svensk arbetslöshet enbart, eller ens till största delen, skulle vara resultatet av inflationsöverraskningar. Om vi släpper Förutsättningen om fullständig löneflexibilitet öppnas nya kanaler genom vilka ekonomisk-politiska åtgärder och exogena störningar kan påverka arbetslösheten. En annan möjlighet är den
mekanism som diskuterats ovan, och som alltså ger en länk mellan den svenska jämviktsarbetslösheten och den reala efterfrågan i konkurrentländerna. Empiriska studier av efterfrågan på arbetskraft finner ofta att variabler som representerar aggregerad real efterfrågan har signifikanta effekter vid given real lönekostnad, vilket tyder på att mekanismen inte enbart är en teoretisk kuriositet Bruno 1986, Layard Nickell 1986, Holmlund 1989.
Den ekonomiska aktiviteten i omvärlden, liksom inhemsk finanspolitik, kan också påverka svensk jämviktsarbetslöshet
via relationen mellan producent- och konsumentpris. Ökad efterfrågan på inhemskt producerade varor tenderar öka producentpriset i relation till konsumentpriset, vilket bidrar till ökad efterfrågan på arbetskraft. Den slutliga effekten på sysselsättningen beror på hur lönesättama reagerar; för att sysselsättningen ska öka krävs att den reala lönekostnaden produktlönen faller, dvs. att nominallönen ökar mindre än producentpriset. Hittillsvarande empiriska studier motsäger inte att denna mekanism kan viss betydelse Ander-
vara av sen 1990.
Slutligen bör påpekas att i en öppen ekonomi uppträder kravet på extern balans som en ytterligare restriktion, i varje fall på lång sikt. l vissa NAlRU-modeller för öppna ekonomier har man därför valt att definiera den långsiktiga jämviktsarbetslösheten som den arbetslöshet är för-
som enlig med extern balans Layard Nickell 1986.
Förhandlingssystemens betydelse
Forskningen om lönebildning och arbetslöshet har under senare år ägnat ökad uppmärksamhet åt institutionella förhållanden, särskilt betydelsen av skilda löneförhandlingssystem och graden "korporatism" i samhälls-
av ekonomiskt beslutsfattande Begreppet korporatism kan definieras på olika sätt. De två mest frekventa kriterierna är i centraliserade löneförhandlingssystem samt ii inslag av regeringsmedverkan vid löneuppgörelserna. Defmitionerna har emellertid inte en sådan precision att de möjliggör otvetydiga klassificeringar och rangordningar av olika länder som mer eller mindre korporatistiska. I den teoretiska forskningen har därför i
man första hand studerat vilken betydelse graden centralisering i lönebild-
av ningen har för lönenivå och jämviktsarbetslöshet. Den följande diskussionen gör också denna avgränsning.
För att på ett meningsfullt sätt kunna jämföra centraliserade och decentraliserade lönebildningssystem är det naturligt att utgå från att lönerna i båda fallen kommer att sättas genom förhandlingar mellan fackföreningar och arbetsgivare. Vi bortser också från möjligheten att parternas relativa förhandlingsstyrka kan komma att påverkas av graden av centralisering.
Decentraliserade löneförhandlingar är förenade med ett antal indirekta effekter externaliteter som varje enskild lönesättare saknar incita-
- ment och möjlighet att påverka. En skatteexternalitet verkar via behovet av att skattefinansiera arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitis-
5SePohjola 1989 för en ka åtaganden Mulder 1988. En fackförening som endast organiserar
en översikt och diskussion liten del av löntagarkollektivet kan bortse från sambanden mellan de egna litteraturen.
av
T3 10-0179
lönekraven och den totala arbetslösheten, och därmed också från skattekonsekvenserna den egna lönepolitiken. För den stora nationella fackli-
av
organisationen är perspektivet annorlunda. Sambanden mellan den lön ga
lyckas genomdriva, den totala arbetslösheten och utgifterna för arman betslöshetsersättning blir här uppenbara. Den stora fackföreningen måste, i sitt eget intresse, beakta att sysselsättningsminskande lönehöjningar nödvändiggör skattehöjningar som drabbar de egna medlemmarna.
I extremfallet med en enda löneförhandlande fackförening på arbetsmarknaden uppkommer i själva verket starka incitament att välja full sysselsättning Calmfors Driflill 1988, Jackman, Layard, Nickell Wadhwani 1989. Förekomsten av skatteexternaliteter ger alltså ett starkt stöd för hypotesen att mer centraliserade system karaktäriseras av större lönemoderation och lägre arbetslöshet. Den centraliserade fackföreningen internaliserar de externa effekter som uppkommer vid decentraliserad lönebildning.
En typ av externalitet verkar via arbetskraftens rörlighet mellan
annan olika sektorer Jackman 1989, Hoel l989a. En fackförening i ett företag kan betrakta den totala arbetslösheten som oberoende av de egna lönekra-
När den enskilda fackföreningen driver upp lönerna kommer den ven. också att försämra anställningmöjligheterna för personer i andra sektorer
bidrar till att förlänga arbetslöshetskön. Den decentralisegenom att man rade lönesättningen beaktar inte att minskad sysselsättning i en sektor påverkar samtliga arbetslösa personers chanser att få arbete.
Med centraliserad lönesättning kan denna arbetslöshetsexternalitet internaliseras. För den stora nationella fackliga organisationen är arbetslösheten i hela ekonomin primärt intresse, till skillnad från lokala fackför-
av eningar endast beaktar sysselsättningen i den egna sektorn. Om fack-
som föreningen organiserar betydande del av löntagarkollektivet kommer
en den att ta hänsyn till att högre löner inte endast påverkar sysselsättningen i den sektorn, utan också den totala arbetslösheten och därmed även
egna anställningsmöjlighetema för de personer som inte får arbete i den egna sektorn. Ju högre grad av centralisering i lönesättningen, desto starkare blir dessa incitament att beakta arbetslöshetskonsekvenserna av lönepolitiken. Högre grad centralisering innebär därför större moderation i
av lönesättningen och lägre arbetslöshet.
En tredje mekanism har att göra med relativlönekonkurrens mellan fackliga organisationer. Om relativlönehänsyn avundsjukeeffekter är viktiga, vilket torde högst realistiskt, kan högre lön för en grupp
vara medföra minskad välfärd för andra därför att de senare får en
grupper lägre relativ lön. En liten fackförening, som driver upp lönerna för den
beaktar inte att den därmed också sänker relativlönerna för egna gruppen, andra Den stora fackliga organisationen kan emellertid internali-
grupper.
denna relativlöneexternalitet, eftersom den beaktar att högre lön för sera
leder till lägre relativlön för annan grupp. Denna internaliseen grupp en ring leder till större grad lönemoderation och till högre sysselsättning
en av Uddén-Jondal 1989.
En fjärde typ externalitet aktualiseras om de enskilda fackföreningar-
av
är organiserade efter yrkeskriterier. Antag att det finns två slags arbetsna kraft, arbetare och tjänstemän. Arbetare och tjänstemän kan vara komple-
mentära produktionsfaktorer i den meningen att ökad lön för arbetare tjänstemän leder till minskad efterfrågan på tjänstemän arbetare. Grupperna kan alternativt vara substitut, så att ökad lön för ena kategorin leder till ökad efterfrågan på den andra kategorin.
En fackförening för arbetare kan i sin lönepolitik påverka efterfrågan på såväl arbetare som tjänstemän. Om yrkesgrupperna är komplement leder löneökning för en grupp till sysselsättningsminskning för båda grupperna. Är kategorierna å andra sidan substitut leder löneökning för till
en grupp att sysselsättningen ökar för den andra gruppen. Fakzorsubstitutionsexternaliteten kan alltså vara positiv eller negativ, beroende på vilka substitutionsförhållanden som råder mellan de två grupperna. Effekten av samordnad lönepolitik beror på vilken slags externalitet som är aktuell Uddén- Jondal 1989. Om arbetare och tjänstemän är komplement leder samordning till lägre lön och högre sysselsättning, eftersom den gemensamma fackföreningen beaktar att lönehöjning för en grupp leder till minskad sysselsättning för båda Är yrkesgrupperna substitut leder
grupperna. samordningen istället till en mer aggressiv lönepolitik. Samordning ger större anledning att höja lönerna eftersom minskad sysselsättning för en grupp motverkas av ökad sysselsättning för den andra gruppen. Förekomsten av externaliteter via faktorsubstitution talar således inte generellt till förmån för något visst förhandlingssystem.
En femte mekanism verkar via prisexternaliteter Calmfors Driffill 1988. Här antas decentraliserade fackföreningar vara företags- eller branschvis organiserade. Löneökningar i en sektor kan påverka efterfrågan på arbetskraft i andra sektorer via konsumenternas anpassning till förändrade relativpriser på olika varor. En löneökning i en viss bransch minskar sysselsättning och produktion i denna sektor, vilket i sin tur medför att sektorproduktens relativpris ökar. Konsumenterna tenderar därför öka efterfrågan på närliggande substitutvaror tillverkade i andra sektorer, vilket ökar efterfrågan på arbetskraft i dessa sektorer. Externaliteten är alltså positiv; ökad lön i en sektor leder till ökad efterfrågan på arbetskraft i andra sektorer. Samordnad lönesättning skulle här förstärka lönekraven, analogt med det tidigare diskuterade fallet med positiva externaliteter via faktorsubstitution.
Prisexternaliteterna verkar emellertid också via den aggregerade konsumentprisnivån. En liten fackförening kan bortse från sambanden mellan egna lönekrav och den aggregerade prisnivån, medan den stora nationella fackföreningen har anledning att beakta sambandet mellan egen lönepolitik och aggregerat konsumentpris. Länken mellan lön och konsumentpris innebär att samordning leder till ökad lönemoderation genom den centrala lönesättningens internalisering av negativa externaliter. Förekomsten av prisexternaliteter talar således inte entydigt till förmån för vare sig centraliserade eller decentraliserade löneförhandlingar. Det kan visas att sambandet mellan lön och centraliseringsgrad här kan bli puckelformigt. Såväl fullständig centralisering som fullständig decentralisering ger större lönemoderation och därmed högre sysselsättning än intermediära fall
- med löneförhandlingar på branschnivå. Om skatteexternaliteter beaktas kommer emellertid centraliserade förhandlingar att ge ett bättre sysselsättningsutfall än fullständig decentralisering Calmfors Driñill 1988.
En sjätte externalitet i lönebildningen kan sammanhänga med företagens köp av insatsvaror från varandra. Lönekostnaderna svarar för en förhållandevis liten del av det enskilda Företagets totala kostnader, vilket bidrar till att göra Företaget relativt okänsligt för löneförändringar. Denna omständighet stärker det lokala fackets förhandlingsposition; mindre elastisk efterfrågan på arbetskraft är, desto högre blir fackföreningens lönekrav. l hela näringslivet svarar lönekostnaderna för en avsevärt mycket större del av de totala kostnaderna. En central fackförening konfronteras därför sannolikt med en mer elastisk efterfrågekurva än vad som gäller vid företagsvis lönesättning. Detta bidrar till ökad lönemoderation vid centraliserade förhandlingar.
Frågan om förhandlingssystemens betydelse rör, som framgår av diskussionen ovan, en rad olika aspekter. Det finns goda teoretiska skäl att utgå från att graden av centralisering i lönebildningen har effekter på lönesättning och jämviktsarbeslöshet. Det finns också starka teoretiska skäl för hypotesen att centralisering leder till en lönepolitik som är mest förenlig med kravet på full sysselsättning.
Hysteresis
De kraftigt stigande arbetslösheten i Västeuropa sedan mitten av 70-talet har rest nya frågor om arbetslöshetens mekanismer. NAIRU-hypotesen utesluter inte att det kan förekomma stora svängningar i arbetslösheten, men efter hand kommer arbetslösheten att återgå till sitt långsiktiga jämviktsläge. I många länder i Västeuropa har dock arbetslösheten uppvisat en tröghet i anpassningen "persistence, som tyder på att en ökning av arbetslösheten kan leda till en permanent högre arbetslöshet. En möjlig förklaring till de iakttagna trögheterna kan vara att NAIRU har ökat till följd av olika strukturella förändringar, t.ex. högre arbetslöshetsersättning och stigande anställningskostnader. En annan möjlighet, förknippad med uttrycket "hysteresis, tar istället fasta på mekanismer i lönebildningen som gör att en nedgång i sysselsättningen kan bli permanent.
Blanchard Summers 1986 utgår från att de i företaget redan anställda insiders har det avgörande inflytandet över lönebildningen. Lönerna sätts under osäkerhet om arbetskraftsefterfrågan, och en tänkbar målsättning för insiders är att söka uppnå en förväntad sysselsättning som svarar mot den rådande nivån. När efterfrågan realiseras kan dock sysselsättningen komma att minska, vilket leder till att insider-gruppens storlek krymper. Ju färre antal kvarvarande anställda, desto högre lön kan sättas utan att de anställda riskerar en minskning av sysselsättningen; vid given lön och given förväntad arbetskraftsefterfrågan blir arbetslöshetsrisken mindre lägre det aktuella antalet anställda är. Liknande modeller har utvecklats av Gottfries Horn 1987 samt Lindbeck Snower 1988.
Arbetslöshet kan bli permanent i en sådan modell därför att inga självreglerande mekanismer finns. De arbetslösa 0utsiders kan inte påverka lönesättningen, utan de redan anställda kontrollerar i varje tidpunkt lönesättningen och agerar uteslutande i sitt eget intresse. Jämviktsarbetslösheten blir helt enkelt lika med arbetslösheten i föregående period;
högre sysselsättning i föregående period, desto lägre lön sätter insiders för den innevarande perioden.
Hysteresis-modellerna antar, i varje fall i sin extrema form, att de arbetslösa saknar inflytande över lönebildningen. De empiriska resultaten se vidare kapitel 3 ger dock vid handen att arbetslöshetens nivå har en påtagligt lönenedpressande effekt. Långa historiska serier tyder också på att antalet arbetslösa på lång sikt utgör en någorlunda konstant andel av arbetskraften, vilket snarast tyder på att hypotesen om jämviktsarbetslöshet har en viss rimlighet.
Hysteresis-hypotesen kan knappast förklara de accentuerade matchningsproblem, som har karaktäriserat flertalet arbetsmarknader i Västeuropa. Matchningsproblemen har bl. a. yttrat sig som stigande arbetslöshet vid givet antal lediga platser, dvs. som en förskjutning av den s. Beveridge-kurvan utåt. Beveridge-kurvan visar sambandet mellan relativa arbetslöshets- och vakanstal. Enligt hysteresis-modellen, med egoistiska insiders som driver upp lönerna så länge detta inte äventyrar deras förväntade sysselsättning, bör ökad arbetslöshet åtföljas av minskad efterfrågan på arbetskraft, dvs. färre antal vakanser en rörelse utmed Beveridge-kurvan.
En alternativ hypotes för att förklara trögheter i arbetslöshetsanpassningen har framförts av engelska ekonomer t.ex. Layard Bean 1989. Hypotesen går ut på att långvarig arbetslöshet påverkar individernas beteende på ett sätt som minskar deras anställningssannolikhet och leder till mindre tryck nedåt på lönerna. De långvarigt arbetslösa kan ex. minska sitt arbetssökande och/eller förlora en del av sina yrkesfardigheter, vilket leder till längre arbetslöshets- och vakanstider, dvs. en förskjutning av Beveridge-kurvan.
Diskussionen om hysteresis har delvis förts med utgångspunkt från extrema modellformuleringar, ex. om total insider-dominans i lönebildningen. Dessa modellers förutsättningar framstår inte som särskilt realistiska för svenskt vidkommande. Det är t.ex. osannolikt att stora nationella fackliga organisationer helt skulle kunna ignorera de arbetslösas intressen; i själva verket har den stora organisationens sysselsatta medlemmar anledning att 1 sitt eget intresse ta hänsyn till att hög arbetslöshet medför kostnader för arbetslöshetsunderstöd och arbetsmarknadspolitiska
ex. insatser. Trots detta har ändå hysteresis-modellerna identifierat mekanis-
genom vilka makroekonomiska störningar, t.ex. oljeprischocker eller mer kraftiga efterfrågeåtstramningar, kan leda till långvariga arbetslöshetseffekter.
Effektivitetslönehypotesen
Parallellt med intresset för fackföreningar och löneförhandlingar har helt andra lönebildningsteoretiska perspektiv utvecklats under 80-talet. Här betonas företagens motiv för lönehöjningar och en grundhypotes är att det finns ett samband mellan företagets lönesättning och de anställdas produktivitet Akerlof Yellen 1986. Mekanismerna kan vara flera. Företaget kan t.ex. söka begränsa sin personalomsättning, och därmed förknippade anställningskostnader, genom att höja sin relativa lön, dvs. lönen i relation
till andra företags lön. Om alla företag uppvisar ett sådant beteende kan slutresultatet emellertid bli en allmän lönenivä som leder till arbetslöshet. Arbetslösheten bidrar här till att hålla nere personalomsättningen, och därmed anställningskostnaderna. Företagen har inga incitament att sänka lönerna trots att det kan finnas personer som är villiga att bjuda under sina sysselsatta kamrater.
En intressant implikation av etTektivitetslönehypotesen är att den leder till lönestelhet av ett visst slag. Produktivitets- och produktprisstegringar, liksom höjda löneskatter, har inga direkta effekter på lönerna. De leder däremot till att sysselsättning och arbetslöshet påverkas, vilket i sin tur påverkar lönerna.
Effektivitetslöneteorierna innebär att lika lön för lika arbete inte längre behöver gälla. Lönespridning för arbetskraft med identiskt lika kvalifikationer kan uppstå till följd av skillnader i teknologi mellan olika företag eller branscher. Skillnader i teknologi kan leda till varierande incitament att via lönesättningen påverka de anställdas avgångsbenägenhet eller ansträngning i arbetet.
Från teori till empiri Effektivitetslönemodellerna har ungefär samma implikationer i reducerad form som förhandlingsmodellerna, dvs. ungefär förkla-
samma ringsfaktorer påverkar lönerna i de två modelltyperna. Båda modellerna levererar således rea/löneekvationer, där reallönenivån bl.a. är beroende av arbetslöshetens nivå. Etfektivitetslöneaspekter kan utan störe problem integreras i förhandlingsmodellerna. Empiriska analyser lönebildning-
av en på aggregerad nivå torde ha små utsikter att kunna diskriminera mellan de olika lönebildningsteorierna.
Vi ska det följande illustrera hur de diskuterade modellerna kan formu-i leras som ekonometriska löneekvationer. Vi utgår från att ekonomin består av ett antal identiska sektorer, och introducerar följande beteckningar för en enskild sektor
nominell lön
genomsnittlig lön, alla sektorer
konsumentpris
producentpris
inkomtskatt
löneskatt/arbetsgivaravgift
real konsumtionslön efter skatt, WdEWi l r/Pc
-
real produktlön real lönekostnad, wpigwi 1 +s/P.,;
-
pris/skattekil, 49;EWpi/Wci Pc l +s/P0i l-r
arbetslöshetsgrad
index för produktivitetsutvecklingen
En förhandlingsmodell ger vägledning vilka variabler påverkar
om som löneutfallet men den säger inget om funktionsformen. En konventionell och bekväm form är den log-linjära. Det är också viktigt att skilja mellan aggregerade löneekvationer och ekvationer för enskilda sektorer bran-
scher eller företag. En reallöneekvation för enskild sektor kan ha en formen 2,1 log WC, + a,log W§+ log 0 + log U + a4log a., a; a, där W: är den förväntade genomsnittliga reallönen i ekonomin. De förväntade tecknen för koeñicientema i ekvationen är: a, 0, a20, a, 0 och a40. Reallöneekvationen bestämmer reallönen som en funktion av ett antal reala förklaringsvariabler. Här har elfektema av skatter, liksom effekterna av ändrade producent- och konsumentpriser, representerats av variabel pris/skattekilen som uttrycker kvoten mellan produktlön en - och konsumtionslön. Denna specifikation följer direkt av de teoretiska förutsättningarna, vilka utesluter att reallönen kan påverkas av en inflationsutveckling höjer producent- och konsumentpriser i samma grad. som Ju högre lön utanför sektorn, desto högre lönekrav och löneuppgörelser kan vi räkna med i den aktuella sektorn. Arbetslöshetsersättningen har för enkelhets skull här utelämnats. Arbetslösheten tenderar dämpa lönekraav ungefär samma skäl som ett förbättrat allmänt löneläge driver upp ven lönekraven. Högre konsumentpris innnebär lägre reallön, och detta söker sannolikt kompensation för genom högre nominella lönekrav. En man högre proportionell skattesats har exakt effekt ett högre samma som konsumentpris. Ett högre producentpris eller en lägre löneskatt innebär ökad efterfrågan på arbetskraft, och fackföreningens lönekrav stiger sannolikt i sådan situation. Detsamma gäller lönereaktionema till följd av en produktivitetsstegringar sammanhängande med kapitalbildning och teknisk utveckling. Löneekvationen ovan gäller för en enskild sektor, ex. en bransch eller ett företag. Om vi antar att sektorerna är identiska kommer lönerna att i jämvikt lika överallt, dvs. W;W°W. Vi kan följaktligen skriva den vara aggregerade i löneekvationen som 2.2 log WC + Bzlog 0 + B3l0g U + blog Q där /ija.,-/l-a,. Reallöneekvationen kan också skrivas som ett samband gällande produktlönen 2.3 log Wp + B2+ llog 0 + B,log U + B4log Q
Hur kommer då förändringar i skatter att påverka löner och jämviktsarbetslöshet För att NAIRU inte ska påverkas krävs, allt annat lika, att skatterna fullständigt övervältras på löntagarna, dvs. Bz- l måste gälla i ekvation 2.2 ovan. Olika ekonometriska studier se vidare kapitel 3 ger här i regel resultatet att övervältringen bakåt är ofullständig, dvs. lönekostnaderna skulle stiga till följd av ett skärpt skattetryck. Dessa ekonometriska resultat strider emellertid mot elementära empiriska observationer, nämligen den samtidiga förekomsten av stigande skattetryck, frånvaro av stigande arbetslöshet och frånvaro av märkbara trendmässiga förändringar i löneandelen. Detta mönster är tydligt inte minst i Sverige. I modellformaliseringar av löneförhandlingar är det lätt att resultat innebär fullständig lönestelhet, dvs. skatteändringar skulle inte alls som påverka nominallönema varför lönekostnadema skulle öka. Dessa resultat gäller emellertid för partiell jämvikt, och kan inte utan vidare användas för
slutsatser om effekterna i allmän jämvikt. Skillnaden kan beskrivas utifrån en modell där lönerna i en sektor beror av lönerna i andra sektorer och av arbetslöshetens storlek. Den direkta effekten av en skattehöjning blir en lönekostnadshöjning. Denna medför i sin tur tendenser till arbetslöshet, vilket i nästa steg modifierar lönekraven. När lönerna generellt
anpassas nedåt kommer också lönen i den enskilda sektorn att reduceras, eftersom den enskilda sektorns lön är en växande funktion av de förväntade lönerna i andra sektorer. När alla anpassningar ägt rum kan lönerna ha fallit i en utsträckning som motsvarar hela skattehöjningen. Genom att lönerna i en enskild sektor är beroende dels av arbetslösheten, dels av det allmänna löneläget, kan skattehöjningar till slut komma att i sin helhet bäras av löntagarna.
Hur påverkas då reallöner och arbetslöshet av produktivitetsstegringar De historiska sambanden är ganska klara; arbetslösheten uppvisar ingen långsiktig trendmässig ökning eller minskning trots de dramatiska produktivitetsförbättringar som ägt rum under det senaste seklet. I termer figur
av 2.2 handlar det om att produktivitetsvinster påverkar efterfråge- och utbudssidan på ett arbetslöshetsneutralt sätt; efterfrågekurvan förskjuts
uppåt lika mycket som lönesättningsfunktionen förskjuts.
Förhandlingsmodellema ger till skillnad från Phillipskurvan ett samband mellan reallönenivå och arbetslöshet, inte ett samband mellan nominallöneförändringar och arbetslöshet. Skillnaderna bör dock inte överdrivas. Reallöneekvationen kan dynamiseras för att fånga olika slags trögheter i anpassningen. Vi kan därmed också skriva reallöneekvationen 23 som en löneförändringsekvation, ex. enligt följande:
2.4 Dlog W. 70 +7.D10g Pa. + 72102;Ul-l
+ amg WpJ-l + W108Qt-l-
Dlog W. och Dlog Pm betecknar logaritmiska relativa förändringar Dlog W,logW,/W,,, etc.. Vi har för enkelhets skull bortsett från pris- /skattekilen. Skillnaden gentemot den traditionella Phillipskurvan
är variablerna log Wp,. och log Q.1, dvs. produktlönens och produktivitetens nivåer tidsförskjutna en period; koefñcientemas förväntade tecken är y30 och y40. Produktlönens nivå ingår inte i traditionella löneinflationsmodeller, inte heller något mått på produktivitetsnivån.
Teorin implicerar nominell neutralitet i den meningen att inflationstakten inte ska påverka reallönen. Detta innebär att kan anta y,l i ekvation 2.2. Den långsiktiga reallönenivån ges då av följande uttryck:
2.5 log W; konstant y2/y3 log U y4/y3 log Q.
- - Insatt i 2.4 fär vi 2.6 Dlog WP konstant + log WW-. log W; H.
y; -
Löneförändringama kan nu uppfattas som bestående av två komponenter. På lång sikt bestäms reallönen av arbetslösheten och produktiviteten, medan det på kort sikt kan förekomma avvikelser från huvudfåran. I varje period sker en anpassning mot den långsiktiga lönebanan och
parametern y3, som alltså förväntas ha negativt tecken, fungerar som "felkorrigeringskoeñicienW; högre absolut värde på desto snabbare sker
yg, anpassningen mot den långsiktiga banan. Den engelske ekonomen Sargan
formulerade Phillipskurvan som en reallöneekvation i betydelsefull,
en men i Sverige föga uppmärksammad uppsats, från 1964. De ekonometriska analyserna i kapitel 4 kommer att bygga på dynamiska reallöneekvationer som på lång sikt ger ett samband mellan reallön, arbetslöshet och produktivitet.
5Normann 1983 utgör ett undantag.
T4 10-0179
3¶Vad visar de empiriska studierna
Inledning
empiriska lönebildningsforskningen dominerades under 60- och 70- Den talen byggde på Phillipskurvan. Forskarna studerade de av ansatser som nominella lönestegringarnas beroende arbetslöshet och andra mått på av arbetsmarknadsläge, liksom betydelsen av den förväntade prisinflations- De empiriska studierna under 80-talet har i allt större utsträckning takten. kommit baseras på reallönemodeller, ofta underbyggda av mer eller att mindre explicit formulerade fackförenings- och förhandlingsmodeller. Un- 80-talet har även mikrodata i viss utsträckning börjat komma till der användning, dels i form individdata och dels också i begränsad utav sträckning data från enskilda företag. Individdatabaser har använts för lönebildningsstudier under hela 70-talet, men frågeställningarna har tidiinte knutits till makroekonomiska lönebildningsproblem. gare Ekonomisk teori har i de empiriska studierna utnyttjats främst som vägledning for val förklaringsvariabler och restriktioner. Det är t.ex. av ovanligt förutsättningen nominell neutralitet tas som given inte att om dvs. förutsätter att inflationstakten inte varaktigt kan utan att testas, man påverka reallönen. De modeller därvid konfronterats med data har som varit reducerade former, inte någon information om underligs. som ger djupa t.ex. fackföreningarnas målfunktioner och gande parametrar, företagens teknologi. viss utsträckning har dock forskare även sökt blottlägga fackförening- I preferenser, vad gäller avvägningen mellan reallöner och sysselarnas ex. komma fram till kvantitativa resultat i detta avseende sättning. För att emellertid mycket starka priori antaganden om hur lönesättningen krävs a går till och vilken slags målfunktion som fackföreningen har. detta kapitel kortfattad översikt några resultat från de senaste I ges en av årens empiriska lönebildningsstudier på makro- och mikrodata. Leder ökad arbetslöshet till lönenedpressning Vad betyder skatterna för lönebildningen vi forhandlingssystemens effekter på lönebildning Vad vet om och arbetslöshet Vilka samband finns mellan branschlöneskillnader och
företagens lönebetalningsformåga
Arbetslöshetens effekter på lönebildningen Reallöneekvationer, med mer eller mindre rik dynamisk struktur, har estimerats för ett stort antal länder. Tabell 3.1 redovisar skattningar från tre jämförande länderstudier. Mönstret är tämligen entydigt; ökad arbetslöshet tenderar att pressa ned reallönerna. De för Sverige redovisade koefñcienterna innebär att en procentenhets ökning arbetslösheten
av minskar reallönerna med mellan 5 och 8 procent.
Tabell 3.1 Reallönernasarbetslöshetselasticiteti olika länder.
| BLN | AM | EUP | |
| Australien | -0,03 | ||
| Belgien | -0,02 | -0,02 | -0,004 |
| Danmark | -0,005 | -0,009 | -0,01 |
| Finland | -0,02 | -0,04 | |
| Frankrike | -0,03 | -0,02 | |
| Holland | -0,008 | -0,03 | |
| Irland | -0,03 | -0,01 | |
| Italien | #0 | -0,007 | -0,0l |
| Japan | -0,41 | 0,15 | |
| Kanada | -0,008 | ||
| Norge | 0,06 - | -0,07 | |
| Nya Zeeland | -0,008 | ||
| Schweiz | -0,23 | -0,05 | |
| Spanien | -0,07 | -0,01 | |
| Storbritannien | -0,005 | -0,0l | |
| Sverige | 0,08 - | -0,05 | |
| USA | -0,003 | -0,009 | |
| Yästtyskland | -0,03 | -0,02 | -0,004 |
| Osterrike | -0, 10 | -0,04 | -0,03 |
Anm.: De tre studierna är: Bean, Layard Nickell BLN, 1986, Alogoskouñs Manning AM, 1988, samt European Unemployment Programme EUP. sammanfattat av Dreze Bean 1989. Koeñicienterna avserreallöneeffekterna på ett års sikt av enprocentenhetsökad arbetslöshet.
l studierna finns en viss tendens att lönebildningen i länder med centraliserade förhandlingar Sverige, Norge, Finland och Österrike uppvisar starkare lönereaktioner på arbetslöshet än t.ex. Storbritannien och USA, som har decentraliserade förhandlingar. Se vidare diskussionen nedan
om olika förhandlingssystem.
Phillipskurvan brukar avbildas som krökt på ett sådant sätt att arbetslöshetsökningar får svagare lönedämpande effekt högre arbetslösheten är. Blanchflower Oswald 1989 har presenterat resultat baserade på mikrodata från Storbritannien och USA och funnit stöd för hypotesen att "lönekurvan" sambandet mellan reallönenivá och arbetslöshet har
- en liknande form. Se figur 3.1 och figur 3.2. Dessa studier utnyttjar tvärsnittsdata över individer och kontrollerar för ett stort antal individspecifika faktorer, t.ex. kön, ålder, hälsa, utbildning, anställningstid och fackföreningstillhörighet. Sambandet mellan lön och regional arbetslöshet gäller alltså for individer med identiska mätbara egenskaper.
31 Figur 3.1 Lönekurvan i Storbritannien. log lön -0.1 -0,2 -0,3 -0,4 -0,5
l l l I l l l L l I l L J l
2 4 6 8 10 12 14 16 Källa: Blanchflower Oswald 1989. arbetslöshet°/o Figur 3.2 Lönekurvan i USA. log lön -0,2 -0,3 -0,4 -O,5 -0,6
l l l | i l l l l l
2 4 6 8 10 12 Källa: Blanchflower Oswald1989. arbetslöshet%
Om lönekurvan blir flack vid höga arbetslöshetsnivåer har detta viktiga implikationer för hur ekonomin reagerar på störningar. En minskad efterfrågan på arbetskraft vid given reallön, ex. till följd av en oljeprisstegring, innebär i termer av figur 2.2 i kapitel 2 en förskjutning inåt av efterfrågefunktionen för arbetskraft. Ju Hackare lönesättningskurvan är, desto lägre grad av löneflexibilitet utmärker ekonomin och desto större del
anpassningen kommer därför att falla på sysselsättningen. av
Frågan är emellertid om tvärsnittsresultaten utan vidare kan användas för makroekonomiska slutsatser. De observerade sambanden mellan arbetslöshet och regionalt löneläge återspeglar inte endast arbetslöshetens effekt på lönesättningen, utan också eventuella kompenserande löneskillnader svarande mot olika arbetslöshetsrisker. Hög lön och låg arbetslöshet innebär incitament för ökad inflyttning till en region liksom motiv för minskad utflyttning. l jämvikt kan de förväntade inkomsterna
vara någorlunda utjämnade, dvs. regioner med hög arbetslöshet kan samtidigt vara regioner med ett högt löneläge. Kompenserande löneskillnader kan krävas för att få arbetskraft till regioner med hög arbetslöshetsrisk. Dessa mekanismer finns belysta i detalj i olika modeller för segmenterade eller duala arbetsmarknader t.ex. Harris Todaro 1970.
En del amerikanska studier tyder på att sambandet mellan lön och regional arbetslöshet skulle vara positivt snarare än negativt, vilket ger visst stöd för hypotesen om kompenserande löneskillnader Hall 1972. Preliminära resultat baserade på svenska mikrodata ger också vid handen att lönekurvan har en positiv lutning över ett brett intervall Edin Holmlund 1989.
Layard Nickel 1986 har uppmärksammat frågan om vilka effekter arbetslöshetens sammansättning har på lönesättningen. De finner visst stöd i engelska data för hypotesen att långtidsarbetslöshet har obetydlig lönedämpande effekt. Orsaken kan vara att de långtidsarbetslösa har svårt att få erbjudanden på grund av att deras yrkesfárdigheter försämrats, eller på grund av att deras sökintensitet har avtagit med ökad arbetslöshetstid. Det effektiva arbetskraftsutbudet sjunker, vilket innebär att ett ökat antal långtidsarbetslösa får begränsad effekt på lönesättningen. Liknande resultat har erhållits i en finsk studie Eriksson m. fl. 1990.
Svenska studier som behandlat sambanden mellan arbetslöshet och reallöner är Holmlund 1989, Holmlund Skedinger 1990 samt Calmfors Forslund 1990. I samtliga studier finner man att högre arbetslöshet leder till lägre lönenivå. Skattningarna av sambandets styrka varierar dock mellan de olika studierna. Calmfors och Forslund studerar lönebildningen i hela näringslivet och redovisar den kraftigaste effekten; enligt deras skattningar skulle en procentenhets ökning av arbetslösheten från 2 till 3 procent på lång sikt leda till en sänkning av reallönerna med mellan 5 till 10 procent.
Calmfors och Forslund studerar också effekterna på lönebildningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten m.m.. Enligt skattningarna uppkommer ingen lönedämpning alls om en ökning av den öppna arbetslösheten helt elimineras av sysselsättningsskapande arbetsmarknadspolitik. Liknande resultat presenteras i en finsk undersökning av Eriksson m. fl. 1990. Effekten kan tolkas som ett resultat av att kostnaderna för sysselsättningsreducerande lönehöjningar minskar när staten eliminerar en del av arbetslöshetsökningen. Effekten är principiellt likartad den som uppkommer om arbetslöshetsersättningen höjs; även i detta fall minskar kostnaderna att höja lönerna för fackföreningarna.
Skatter och lönebildning
l förhandlingsmodellemas reallöneekvationer spelar skatter en viktig roll. Den totala skattekilen innefattar alla typer av skatter på arbete och konsumtion, dvs. inkomstskatter, löneskatter/arbetsgivaravgifter och indirekskatter. Det bör noteras att skatterna i sådana modeller kan påverka ta reallönema, men inte inflationstakten. Den traditionella föreställningen att skatter på arbete ytterst bärs av löntagarna innebär att skattekilen på lång sikt inte påverkar de reala lönekostnadema produktlönen, medan konsumtionslönen skulle reducemed skattens hela belopp. Det har dock varit svårt att finna starkt stöd ras för denna hypotes i aggregerade tidsseriestudier. Det vanligaste resultatet från svenska och utländska undersökningar är att högre skatter faktiskt leder till högre lönekostnader. hur arbetsgivaravgifterna påverkar lönebildningen i Sverige Frågan om har behandlats i ett antal studier. Av dessa bygger Normann 1983, Holmlund 1983, LU 84 samt Bosworth Lawrence 1987 på ansatser baserade på Phillipskurvan. Andra studier Bean m. fl. 1986, Pencavel - Holmlund 1988, Holmlund 1989 och Calmfors Forslund 1990 har fackförenings- och förhandlingsmodeller referensram. Tabell 3.2 som sammanfattar resultaten i form intervall för skattade övervältringsav koefficienter", den andel av en skattehöjning som övervältras som anger bakåt på löntagarna. Resultaten tyder genomgående på att en viss övervältring kommer till stånd, men denna tycks inte vara fullständig.
Tabell 3.2 Skatteövervältringi lönebildningsstudier.
Phillipsekvationer
| Normann 1983 | -0,5 | 0 |
| Holmlund 1983 | -0,6 | -0,3 |
| LU 84 | -0,1 | |
| Bosworth Lawrence 1987 -0,7 | 0,1 |
Reallöneekvationer Bean, Layard Nickell
| l986 | -0,5 |
| Pencavel Holmlund 1988 | -0,4 |
| Holmlund 1989 | -0,5 |
| Calmfors Forslund 1990 | -0,5 |
Anm.: l reallöneekvationema ingår den totala pris/skattekilen som argument. En koeñicient lika med -0,5 innebär att hälften av en enskatteökning övervältras bakåt på löntagarna.
De empiriska studiernas resultat i detta avseende är på sätt och vis förbryllande. Löneandelen av forädlingsvärdet verkar vara tämligen konstant på lång sikt, vilket innebär att den reala produktlönen växer i takt med arbetsproduktiviteten. Detta tyder på att skatterna ändå ytterst bärs
löntagarna. 1de empiriska analyserna i kapitel 4 återvänder vi till denna av problematik.
Vad gäller skattekilens övriga komponenter är resultaten mer varierande. Ofta inkluderas endast den totala pris/skattekilen i löneekvationema, och elfekten på produktlönen är i regel positiv. Bean m. fl. 1986 esti-
produktlöneekvationer för 18 OECD-länder, och för 12 av dessa merar finner att pris/skattekilen uppräder med positiv koeñicient.
man
Skattesystemets progressivitet antas i den allmänna debatten ofta bidra till högre lönekrav. Frågan har dock knappast alls varit föremål för empiriska studier i Sverige. Ett undantag är Normann 1983, som utgår från en Phillipskurva modifierad för att beakta skatteelfekter. Normann använder elasticiteten i nettoinkomst med avseende på förändringar bruttoinav komsten som progressivitetsmått; högre marginalskatten är i förhållande till genomsnittsskatten, desto lägre värde antar detta progressivitetsmått. Något överraskande finner Normann att högre progressivitet leder till lägre lönestegringar. Ett sådant resultat är dock inte teoretiskt orimligt; en högre marginalskatt gör att löneökningar blir mindre värda på marginalen, vilket kan föranleda en fackförening att prioritera högre sysselsättning framför högre löner.
Andra lönepåverkande faktorer
l fackförenings- och förhandlingsmodellema spelar arbetslöshetsersättningen en viktig roll som bestämningsfaktor för lönesättningen. Resultaten från de empiriska studierna är dock inte alls lika samstämmiga de som redovisade resultaten vad gäller sambandet mellan löner och arbetslöshet. l engelska studier finns exempel på skattningar som tyder på att lönerna skulle vara extremt känsliga för förändringar i arbetslöshetsersättningen Minford 1983, medan andra studier finner eller inga effekter. På svaga svenska data har Holmlund 1989 funnit ett visst positivt kvanti- - men tativt svagt samband, medan Calmfors Forslund 1990 inte finner någon signifikant effekt av arbetslöshetsersättningen. Man kan konstatera att den empiriska kunskapen på detta område är ytterst osäker. Ett problem har att göra med att arbetslöshetsersättningsnivån tenderar följa den allmänna lönenivån med viss tidseftersläpning. Ersättningsnivån är följaktligen en variabel med stark trend "konkursom rerar med andra variabler med trendkomponenter. Ett annat problem är att arbetslöshetsersättningen har fler dimensioner än ersättningsbeloppet, ex. ersättningstiderna, vilka inte beaktats i hittillsvarande studier. Det är vidare osäkert om arbetslöshetsersättningens nivå spelar någon roll överhuvudtaget för en facklig organisation som är så stor att den beaktar indirekta, samhällsekonomiska och statsfinansiella, verkningar sin löav nepolitik. En organisation som omfattar hela eller större delar löntagarav kollektivet tvingas att ta hänsyn till att arbetslöshetsersättningen måste finansieras med höjda skatter, vilka kommer att drabba de medlemegna marna. Ersättningsnivån blir då mindre intressant, eftersom medlemmarna själva via skatterna får betala en betydande del arbetslöshetsersättav ningen. Jämför diskussionen om förhandlingssystemens betydelse i föregående kapitel. Frågan om hur en förkortad arbetstid påverkar lönebildningen har varit föremål för ett antal teoretiska studier, i regel baserade på effektivitetslönehypoteser eller fackföreningsmodeller. Arbetstiden verkar både via individemas nyttofunktioner och företagens produktionsfunktioner. De teoretiska resultaten är inte särskilt entydiga; möjligen kan sägaatt de visar man att stigande timlöner kan vara ett ganska plausibelt utfall arbetstidsom en
förkortning genomförs. Om en fackförening fäster avseende vid medlemmarnas inkomster blir kompensationskrav naturliga om arbetstiden minskar. De empiriska studierna på svenska data har dock inte kunnat faststäl-
något samband mellan arbetstidsförändringar och löner Holmlund 1989, Calmfors Forslund 1990. Danska och finländska studier ger dock stöd för hypotesen att förkortad arbetstid driver upp lönekostnaderna per timme Andersen Risager 1990, Eriksson m. fl. 1990.
Vad gäller produktivitetsutvecklingens effekter på reallönerna visar de empiriska studierna föga överaskande på positiva samband. De
- löneekvationer som estimerats för ett antal EG-länder inom ramen för European Unemployment Programme indikerar i flertalet fall att produktlönens elasticitet med avseende på arbetsproduktiviteten på lång sikt ligger i närheten av ett Dreze Bean 1989. Detta implicerar konstant löneandel av förädlingsvärdet vid given arbetslöshetsnivå. För Sverige rapporterar Calmfors Forslund 1990 skattningar av motsvarande elasticitet ligger väsentligt under ett. Återigen har att göra med
som en variabel som uppvisar en stark trend, högt korrelerad med andra variabler,
ex. arbetslöshetsersättningen och skattesatserna. Svårigheterna att erhål-
tillförlitliga skattningar är här betydande.
Löneglidning och avtalsmässiga lönestegringar
I tidigare svenska lönebildningsstudier har det funnits en tradition att söka efter delvis skilda förklaringsfaktorer till löneglidning och avtalsmässiga lönestegringar, varvid separata ekvationer estimerats för de två lönestegringskomponentema. Ett vanligt resultat har varit att arbetsmarknadsläget har kraftigare effekt på löneglidningen än på de avtalsmässiga lönestegringarna.
Hur ser då samspelet mellan löneglidning och avtalsmässiga lönestegringar ut Leder återhållsamhet i centrala avtal till högre löneglid-
ex. ning Kunskaperna är här mycket begränsade, även om frågeställningen berörts i några studier. En studie av sent datum är Holmlund Skedinger l990, utgår från att den lokala lönesättningen styrs av förhandlingar
som mellan en fackförening och den enskilde arbetsgivaren. Modellen estime-
på ett kombinerat tidsserie-tvärsnittsmaterial för svensk träindustri ras 70 A-regioner för perioden 1969-85. Den lokala löneglidningens bestämningsfaktorer inkluderar bl. a. det regionala arbetsmarknadsläget, det allmänna löneläget i regionen och de avtalsmässiga lönestegringama. Resultaten tyder på ett relativt starkt samband mellan avtalsmässiga lönestegringar och löneglidning, enligt vilket högre avtalsmässiga lönestegringar skulle leda till lägre löneglidning. Detta samband på lokal nivå kan dock inte utan vidare generaliseras till att gälla för hela ekonomin.
Frågan om hur avtalslöneökningama påverkar löneglidningen har också berörts av bl. a. Schager 1988, Holden 1990 och Flanagan 1990. I dessa studier har man inte kunnat finna något stöd för hypotesen att högre avtalsökningar leder till lägre löneglidning. Det finns dock besvärliga statistiska problem förknippade med aggregerade tidsseriestudier av samspelet mellan löneglidning och avtalsmässiga lönestegringar. I princip kan
T5 10-0179
det råda ett ömsesidigt samband mellan de två lönestegringskomponenterna; avtalsökningarna påverkar sannolikt löneglidningen, men den förväntade löneglidningen beaktas säkert också när parterna sluter avtal på central nivå. Vi har Förmodligen inte tillräcklig a priori information om de två lönestegringsprocessernas drivkrafter för att kunna klarlägga det ömsesidiga beroendet mellan löneglidning och avtalsmässiga lönestegringar.
Förhandlingssystemens betydelse
Den teoretiska forskningen om hur olika förhandlingssystem påverkar lönebildningen har utformats parallellt med och delvis föregåtts av
- jämförande empiriska länderstudier. De empiriska studierna har följt olika linjer. En naturlig utgångspunkt är att genomföra några enkla sambandsanalyser av indikatorer på makroekonomiska prestationer och graden av centralisering. l vissa studer har man också introducerat mått på centralisering och/eller "korporatism" i ekonometriska pris- och löneekvationer. En genomgående tendens i varje fall i de tidigaste studierna
- har varit att högre grad av korporatism är förenad med bättre makroekonomiska utfall vad gäller inflation och arbetslöshet.
Begreppet korporatism är emellertid vagt och svårt att kvantifiera, något som gör denna typ av studier sårbara för kritik. Calmfors Driffill 1988 har istället sökt rangordna olika länder med avseende på en aspekt av korporatismbegreppet, nämligen graden av centralisering i löneförhandlingarna. För Europas vidkommande kan de nordiska länderna liksom Österrike klassificeras länder med centraliserade förhandlingssystem,
som medan länder som Frankrike, Irland, Italien, Spanien, Schweiz och Storbritannien har i huvudsak decentraliserade förhandlingar. Tre länder
- Belgien, Holland och Västtyskland bildar en mellangrupp med huvud-
sakligen branschvisa förhandlingar.
Tabellerna 3.3 till 3.5 redovisar dessa 14 länders makroekonomiska prestationer beträffande arbetslöshet, inflation och ekonomisk tillväxt. Skillnaderna i arbetslöshet mellan de olika länderna är, som framgår av tabell 3.3, mycket stora. Arbetslösheten stiger överallt efter den första oljekrisen; ökningen är dock relativt begränsad i länder med centraliserade förhandlingar, medan den är mycket kraftig i de övriga länderna. Under 80-talet har arbetslösheten varit ca 4 procent i länder med centraliserade förhandlingssystem, vilket ska jämföras med en arbetslöshet på ca 10 procent i länder med mer decentraliserade förhandlingar.
Länder som Japan och Schweiz har både decentraliserade löneförhandlingar och låg arbetslöshet. Även arbetslösheten i USA framstår rela-
som tivt låg under 80-talet i förhållande till arbetslösheten i många västeuropeiska länder. De nämnda länderna har emellertid också låg facklig organisationsgrad; gängse förhandlingsteorier implicerar att ökad facklig styrka leder till högre jämviktsarbetslöshet vid decentraliserade förhandlingar.
De mycket tydliga skillnaderna vad gäller arbetslöshet motsvaras inte av lika markanta skillnader beträffande inflationstakten. Som framgår av tabell 3.4 ökar inflationen i slutet av 70-talet snabbare i gruppen med
Tabell 3.3 Arbetslöshet i Europa1960-87.
1960-67 1968-73 1974-79 1980-87
Cenlra/iserat/e.syxslwn Danmark Fi landn Norge Sverige Osterrike Genomsnitt - . x
intermediära .vysrlwn Belgien 2 Holland Västtyskland O Genomsnitt l DecenIra/zlveradesystem
| Frankrike | l l |
| lrland | 4 9 |
| Italien | 4 9 |
| Spanien | 2,3 |
| Schweiz | 0 O |
| Storbritannien | l 5 |
| Genomsnitt | 2 5 |
Källa: JackmanI990.
Tabell 3.4 Inflation i Europa1960-87.
1960-67 1968-73 1974-79 1980-87 Centraliserade.system Danmark 6 Finland 6 Norge
| Sverige | 4 |
| Osterrike | 3 |
| Genomsnitt | 4 |
intermediära system
| Belgien | 3 2 |
| Holland | 5,0 |
| Västtyskland | 3 1 |
| Genomsnitt | 3 8 |
Decentraliszlrade.vystem
| Frankrike | 4 0 |
| lrland | 4 5 |
| ltalien | 4 3 |
| Spanien | 6,5 |
| Schweiz | 4 5 |
| Storbritannien | 3 7 |
| Genomsnitt | 4 6 w w |
Källa: Jackman1990.
Tabell 3.5 Produktivitetstillväxt i Europa 1960-86.
1960-68 1968-73 l973-79 1979-86
Centraliseradesystem
| Danmark | 3 |
| Finland | 4 |
| Norge | 3 |
Sverige Osterrike 4 Genomsnitt 3 intermediära system Belgien 4 Holland 3 Västtyskland Genomsnitt 4 Decentraliseradesystem
| Frankrike | 4 9 |
| Irland | 4 l |
| ltalien | 6 3 |
| Spanien | 6,8 |
| Schweiz | 2 9 |
| Storbritannien | 2 7 |
| Genomsnitt | 4 6 |
Källa: Jackman 1990.
decentraliserade förhandlingar än i gruppen med centralisering; under 80talet faller däremot inflationen snabbare i den förra I genomsnitt
gruppen. har inflationen under de två senaste decennierna varit högre i länder med decentraliserade löneförhandlingar än i länder med centraliserade forhandlingssystem.
I tabell 3.5 jämförs produktivitetsutvecklingen i de olika länderna. Skillnaderna mellan de olika ländergruppema är små, även om det finns viss
en tendens till att gruppen med decentraliserade system har haft något
en gynnsammare utveckling. För att ytterligare undersöka förekomsten
av eventuella samband kan länderna rangordnas enligt det centraliseringsindex som har konstruerats av Calmfors Driñill l 988. Det visar sig då att korrelationerna mellan centraliseringsgrad och ländernas produktivitetstillväxt under de olika perioderna är och aldrig statistiskt signifi-
svaga kanta. Förklaringar till skillnader i produktivitetstillväxt mellan olika länder får sökas på andra områden än löneförhandlingssystemens institutionella ram.
Ekonometriska studier av Phillipssamband har i några fall baserats på observationer från flera olika länder och därvid inkluderat mått på korporatism som en ytterligare förklaringsvariabel Bruno Sachs 1985, McCallum l983,l986. Resultaten tyder på att en högre grad av korporatism leder till lägre inflation vid givet resursutnyttjande i ekonomin, eller att NAIRU skulle minska med ökad korporatism. Resultaten förefaller emellertid vara känsliga för hur begreppet korporatism definieras och operationaliseras. Calmfors Drifñll 1988 visar att resultaten inte står sig när korporatism definieras som graden av centralisering i löneförhandlingssystemet.
En alternativ ansats representeras av en studie av Bean, Layard Nickell 1986. Här estimeras reallöneekvationer för ett stort antal länder, varefter länderskillnader beträffande skattade parametervärden relateras till ländernas grad av korporatism. Jämför också Newell Symons 1987. Resultaten tyder på att mer korporatistiska system utmärks av större reallöneflexibilitet. Således är reallönens anpassning till högre arbetslöshet kraftigare i korporatistiska länder, och detsamma gäller konsum-
mer tionsreallönens anpassning till Förändringar i pris/skattekilen. Den högre reallöneflexibiliteten i korporatistiska system skulle således innebära att sådana länder lättare klarar ekonomiska störningar utan stor ökning av arbetslösheten. Dessa resultat står sig när den variabel som mäter korporatism ersätts med ett index för graden centralisering av löneförhandling-
av arna Calmfors Driñill 1988.
Den i kapitel 2 förda teoretiska diskussionen om olika förhandlingssystems effekter pekade på att decentraliserad lönebildning är förenad med ett antal externaliteter tillsammantagna kan leda till att jämviktsar-
som betslösheten blir högre än vid centraliserad lönesättning. Den europeiska arbetslöshetsutvecklingen ger stöd för denna hypotes; länderna med decentraliserade förhandlingar har under närmare tre decennier haft genomsnittligt högre arbetslöshet än länderna med centraliserade förhandlingssystem. Skillnaderna är mest markanta under 80-talet, vilket tyder på att det kan finnas viktiga olikheter i systemens förmåga att möta ekonomiska störningar. Det finns dock veterligt inte någon genomarbetad teoriram
närmare utreder på vilket sätt förhandlingssystemets utformning påsom verkar ekonomins förmåga att hantera chocker.
Löneskillnader mellan branscher Under senare år har kunnat bevittna ett nyvaknat intresse för studier av löneskillnader mellan branscher. Forskningen har dragit nytta av nya teoretiska bidrag liksom av ökad tillgång till individbaserade databaser. En huvudfrågeställning i denna forskning har varit om individer med likartade kvalifikationer produktivitetsegenskaper kommer att betalas olika beroende på vilken näringsgren de tillhör. Flertalet amerikanska studier ger vid handen att det finns påtagliga branschlöneskillnader även sedan man kontrollerat för ett stort antal individspecifika faktorer. Dessa resultat är kanske inte överraskande, men de utgör ett grundskott mot föreställningen om att decentraliserad lönebildning automatiskt leder till att arbetskraft med likvärdiga produktivitetsegenskaper betalas lika mycket.
Lönespridningen mellan branscher inom tillverkningsindustrin har utvecklats mycket olika i Sverige jämfört med t.ex. USA. Figur 3.3 visar lönespridningen i fem länder: Sverige, Norge, Finland, Västtyskland and USA. Speciellt USA avviker från övriga länder med en påtaglig ökning av lönespridningen sedan slutet av 60-talet. l Sverige finns snarast det motsatta mönstret, och lönespridningen i Västtyskland uppvisar en svag ökning sedan mitten av 60-talet. Trots den olikanade lönespridningsutvecklingen finns det betydande likheter mellan länderna vad gäller lönestrukturens utseende. Höglönebranscher i Sverige tenderar att vara höglönebranscher även i andra länder.
I IT T TT I l I l-l
m-. USA
K 1 U-Tgsklnnd
--
-- Finland
Norge
-- Suurigu
1968 1985 1967 1969 1971 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 Anm.: Figuren visar standardavvikelser för logaritmerade
timlöner i närmare 30 branscher i tillverkningsindustrin. Källa: Holmlund Zetterberg 1989.
Vad ligger då bakom olikhetema beträffande lönespridningens utveckling En studie av Holmlund Zetterberg 1989 söker fastställa vad branschspecifika faktorer betyder för löneutvecklingen i de olika sektorerna i respektive land. Resultaten pekar på att lönerna i USA, med det mest decentraliserade förhandlingssystemet, är de som är mest känsliga för branschspecifika pris- och produktivitetsförbättringar. I de nordiska länderna fmns å andra sidan inga eller endast svaga kopplingar mellan lönebetalningsförmågan i den enskilda branschen och branschlönen. Resultaten visar, som man kan förvänta sig, att mer centraliserade förhandlingssystem ger mindre utrymme för sektorspecifika faktorer. Men resultaten för USA ger också vid handen att decentraliserad lönebildning ingalunda behöver innebära att lönebildningen följer frikonkurrensmodellens förutsägelser. Decentralisering kan ge ökat spelrum för rent sharing; starka lokala fackföreningar kan t.ex. söka utnyttja produktivitetsförbättringar till lönehöjningar för egen del.
En studie på mikrodata av Edin Zetterberg 1989 pekar i samma riktning. Denna studie utnyttjar svenska individdata från 1984 och undersöker i vad mån individuella löneskillnader förklaras av individkaraktäristika respektive näringsgrenstillhörighet. Edin och Zetterberg finner dels att lönespridningen mellan branscher är betydligt mindre i Sverige än i USA, dels att en förhållandevis stor del av den svenska lönespridningen förklaras av skillnader mellan branscherna beträffande arbetskraftens kvalifikationer. Lönedilferentiering tycks i USA baseras inte bara på individuella kvalifikationer, utan återspeglar också företagens betalningsförmåga.
lönestrukturens bestämningsfaktorer är För närvarande Före-
Frågan om mål För livaktig forskning. Ett växande antal studier ifrågasätter den grundläggande frikonkurrensmodellens relevans För lönebildningen. Härvid anknyter modern forskning till en äldre litteratur som betonar betydel-
företags- och branschspeciñka faktorer. sen av
4 Den
svenska lönebildningens drivkrafter
Inledning
Svenska empiriska lönebildningsstudier har huvudsakligen baserats på Phillipsrelationen, och har följaktligen i första hand studerat sambanden mellan nominella löneförändringar, förväntad prisstegringstakt och arbetslöshet. I många av de tidigaste studierna gjorde också uppdel-
man en ning mellan avtalsmässiga lönestegringar och löneglidning. Framförallt har löneutvecklingen inom industrin studerats, medan lönebildningen i andra sektorer har ägnats mindre intresse. Lätt tillgängliga dataserier för industriarbetamas löner har kommit att styra mycket av den empiriska lönebildningsforskningens inriktning.
l det fåtal studier som har baserats på fackförenings- och förhandlingsmodeller har reallönemas utveckling stått i förgrunden. De ekonometriska löneekvationema har här i regel haft en sparsam dynamisk struktur, dvs. effekterna av en förändring i t.ex. arbetslöshet eller skatter har verkat under den aktuella perioden och utan tidsfördröjning.
De ekonometriska lönemodeller som skattas i detta kapitel kan beskrivas som dynamiserade reallöneekvationer. Modellerna karaktäriserar den långsiktiga reallöneutvecklingen huvudfåran", samtidigt som de beskriver de kortsiktiga lönevariationerna kring huvudfåran. Det visar sig att huvudfåran utmärks av att den reala produktlönen växer i ungefär samma takt som arbetsproduktiviten. Det långsiktiga sambandet innebär följaktligen att läneandelen är en avtagande funktion av arbetslösheten. På kort sikt kan lönerna avvika från huvudfåran. Avvikelsema tenderar emellertid att efterhand elimineras via en felkorrigeringsmekanism", som relaterar den aktuella löneökningen till graden av avvikelse från huvudfåran i föregående period.
Kapitlet består av två huvudavsnitt. l det första avsnittet analyseras löneutvecklingen i det privata näringslivet från mitten av 60-talet och fram till slutet av 80-talet. Fyra för ekonomisk politik centrala frågor kommer därvid att belysas: Leder högre öppen arbetslöshet till större moderation i lönesättningen Har sysselsättning i arbetsmarknadspolitiska åtgärder samma återhållande effekt på lönesättningen som öppen arbetslöshet Finns det någon avgörande skillnad mellan korttidsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet vad gäller elfektema på lönebildningen Vilka effekter har högre skatter på reallönema
I kapitlets andra huvudavsnitt studeras samspelet mellan lönebildning- SeBergström Holm-
lund 1990 för merutfören i privat och olfentlig sektor. I vad mån har den privata sektorn varit
liga statistiska analyser.
löneledande i förhållande till stat och kommun Vad bestämmer de kortoch långsiktiga relativlöneförändringarna mellan privat och offentlig sektor
Lönebildningen i det privata näringslivet
Bakgrund De nominella lönestegringarna i det svenska näringslivet har i genomsnitt uppgått till drygt 9 procent per år sedan mitten av 60-talet medan konsumentprisernas ökningstakt uppgått till drygt 7 procent per år figur 4.1. Löntagarnas reallöner före skatt har alltså ökat med i genomsnitt ca 2 procent per år. Reallönema efter skatt har dock endast ökat med drygt l procent i genomsnitt under perioden.
I figur 4.2 visas årliga förändringar av reala produktlöner och reala konsumtionslöner. Den reala produktlönen är definierad som den nominella lönekostnaden deflaterad med produktpriset deflatom för förädlingsvärdet, medan den reala konsumtionslönen är lika med lön efter inkomstskatt deflaterad med konsumentpriset. Skillnaden i förändringstakt mellan de två reallönevariablerna bestäms av pris/skattekilens utveckling, dvs. av Förändringar i inkomstskatter och arbetsgivaravgifter liksom av hur relationen mellan producent- och konsumentpris utvecklats. Skatter och relativprisförändringar har tillsammantagna medfört att den reala produktlönen i genomsnitt ökat 2 procentenheter snabbare än den reala konsumtionslönen.
Figur 4.1 Löner i näringslivet samt konsumentpriser, 1964-87. Årlig procentuell förändring. 20
löner ,° 10 4- 1 |
I1
l
u-x II
l ,
I ." ,
0 5 r p
x I
, priser ,
r l
I
,a
68 I I l |
64 80 82 84 86 Källor: SeAppendix.
figur 4.2 Realaprodukt- ochkonsumtionslöner, 1964-87. Årlig procentuell förändring.
7 .5
produktlön
/
2.5 X
I ü T T i I r T T T w I I l
64 66 68 70 72 74 76 78 80 82 84 86
Källor: SeAppendix.
Vi kommer i det följande att redovisa skattningar av löneekvationer som baseras på kvartalsdata. l ett appendix till kapitlet redovisas också resultat av estimationer baserade på årsdata. Tabell 4.l sammanfattar utvecklingen för ett antal centrala variabler för perioden 1966-88. Se vidare appendix för närmare beskrivning av data. Under andra hälften av
Tabell Variabelkaraküristika för näringslivet medelvärden, 1966-88.
4.l
66:1-73:4 74:l-8l:4 82:1-88:4 66:l-88:4
D log W 0,083 0,104 0,076 0,088 nominallön D log Pc 0,052 l00 0,065 0,073 konsumentpris D logl T -0,0l l -0,005 -0,003 -0,006
inkomstskatt D l0gW 1/ Pc 0,020 0,001 0,008 0,009
l - real konsumtionslön D log Pc 0,043 0,097 0,069 0,070 producentpns D l0g l + s 0,007 0,022 0,00l 0,0 0l
arbetsgivaravgift D logW l + s/Po 0,046 0,029 0,006 0,028 real produktlön D log 0 0,025 0,030 0,002 0,0 9l
pris/skattekil D log Q 0,047 0,019 0,016 0,028 produktivitet U % 2,1 2,0 2,8 2,2 arbetslöshet
Anm.: D log W 5 logWg/W... , DIog Pc: l0gPc,./Pc.4 etc. ProducentprisetP0 avserdellatorn Förnäringslivets Förädlingsvärdeenligt nationalräkenskapernasårsdata. Källor: SeAppendix.
70-talet ökar produktlönen snabbare än arbetsproduktiviteten, vilket innebär att löneandelen stiger. Under 80-talet sker istället en motsatt utveckling, dvs. produktlönen stiger långsammare än produktiviteten och löneandelen faller. Under hela perioden har produktlönen i genomsnitt ökat i ungefär samma takt som produktiviteten.
Löneekvationer Det samlade löneutfallet for hela näringslivet kan ses som resultatet av ett stort antal löneuppgörelser, i olika sektorer samt på central och lokal nivå. Den aggregerade lönesättningsfunktionen kommer att innehålla huvudsakligen tre argument, nämligen i ett mått på produktiviteten, ii arbetslösheten samt iii pris/skattekilen. Vi bortser då från faktorer som arbetslöshetsersättning och arbetstider, vilka inte visat sig betydelsefulla i tidigare studier. Om skriver modellen på log-linjär form har vi följaktligen 4.l log Wp + B.log Q + Bzlog U + log 0 där W, är produktlönen, Q är produktiviteten, U är arbetslöshetsgraden och 0 är pris/skattekilen. Pris/skattekilen ges av kvoten mellan produktoch konsumtionslön, dvs. BEWP/Wc Pc l +s/P° l t, där Pcär kon-
sumentpriset, s är löneskatten/arbetsgivaravgiften, P., är producentpriset detlatorn för forädlingsvärdet, och t är inkomstskatten.
Ekvation 4.l beskriver huvudfåran, den långsiktiga relationen mellan produktlönen och dess bestämningsfaktorer. På kort sikt kan emellertid avvikelser från huvudfåran uppkomma. Vi har inga starka teoretiska kriterier for att karaktärisera dessakortsiktiga avvikelser, utan låter väsentligen data avgöra den exakta dynamiska specifikationen. En tänkbar dynamisk formulering av löneekvationen kan vara 4.2 D4log WN 00+ a,D log Q. + a2D log
+ 47-3108Wp.t-4 + 14108Q.-4 + aslog U.4 + 101080.-.: där D log X log X,/X,4, dvs. vi arbetar med årliga förändringar. En
E lätt omskrivning av 4.2 gör att fel-korrigeringstermen framträder explicit: 4.3 Dlog WN konstant + a,{log Wp.4 + a4/a,log Q,-..
+ a5/a,log U.4 + a6/a,log 0.-.. + dilTerenstermer.
Koefficienterna B., och i ekvation 4. 1 svarar mot -a../a,, -as/ a, och -a,,/a, i ekvation 4.3 och anger således lönenivåns långsiktiga beroende av produktivitet, arbetslöshet och pris/skattekil. Produktlönen kommer på lång sikt att växa i takt med produktiviteten under förutsättning att a; a4,vilket implicerar en långsiktigt konstant löneandel. Om ag
0 har skattekilen ingen permanent effekt på produktlönen. Koeificienten 13, som antas vara negativ, anger hur stor andel av avvikelsen från huvudfåran som elimineras under ett år. Vi noterar också att ekvation 4.2 har den traditonella förväntningsutvidgade Phillipskurvan som ett specialfall om a3a4a6=0; arbetslöshetens nivå kommer då att bestämma löneökningarnas storlek tillsammans med förändringar i skatter och produktivitet.
Eszimationsresultat I tabell 4.2 redovisas olika skattningar av löneekvationerna. Ekvationema i tabellen är resultatet av ett visst, men ganska begränsat, experimenterande med tidsfördröjningsstruktur och förändringstenner. Den laggade beroende variabeln är således genomgående signifikant. Det visar sig också att löneförändringarna under loppet av fyra kvartal, mellan period t och t-4, påverkas i något starkare utsträckning av arbetslöshetsnivån i period t-5 än av arbetslösheten i period t-4. Två förändringstermer för pris/skattekilen bidrar till att reducera ekvationens standardfel. Inga signifikanta effekter av arbetslöshetsförändringstermer har kunnat påvisas i kvartalsdata.
I kolumn l uppträder pris/skattekilen endast i form av förändringstermer, medan kolumn 2 också inkluderar pris/skattekilens nivå i ekvationen. Kolumn 3 inkluderar produktprisförändringstakten för att testa om reallönerna påverkas av inflationstakten. I kolumn 4 görs ett försök att testa om skattesystemets progressivitet påverkar löneutvecklingen. Som mått på skatteprogressivitet används elasticiteten i inkomst efter skatt med avseende på Förändringar i inkomst före skatt för en person med genomsnittlig industriarbetarlön. Det gäller att dlogY., l-m
dlogY l-r där Y., och Y är netto- respektive bruttoinkomst, m är marginalskatt och är genomsnittsskatt. Elasticiteten är lika med ett om skattesystemet är proportionellt, och minskar högre marginalskatten blir i förhållande till genomsnittsskatten. Den sista kolumnen lägger på restriktionen a, + a., 0 så att produktlönen växer i takt med produktiviteten på lång sikt. Huvudfåran innebär då konstant löneandel.
Av estimationsresultaten framgår att pris/skattekilen inte har någon effekt på produktlönen på lång sikt kolumn 2. På kort sikt ett till två år leder dock skattehöjningar till höjda lönekostnader motsvarande ca 40 procent av skattehöjningen. Dessa resultat skiljer sig från huvudtendensen i tidigare studier, enligt vilka skatterna påverkat lönekostnaderna även på lång sikt. Jämför tabell 3.2 i kapitel 3. Man bör dock tolka alla resultat i detta avseende med viss försiktighet; såväl pris/skattekilen som produktiviteten har starka trendkomponenter, vilket gör det svårt att få robusta skattningar. Vad gäller effekterna av ökad skatteprogressivitet har ingen signifikant effekt på löneutvecklingen kunnat fastställas kolumn 4.
De skattade koefficienterna framför log Wat-tt och log Q14 är båda signifikant skilda från noll och ligger nära varandra i absoluta tal. Produktlönen växer således långsiktigt i ungefär samma takt som produktiviteten, dvs. löneandelen är approximativt konstant. När löneandelen är ovanligt stor kommer lönestegringstakten att avta. Felkorrigeringskoeñicienten är ca 0,45, innebärande att nära hälften av avvikelser från huvudfåran kommer att elimineras under loppet av ett år.
Av kolumn 3 i tabell 4.2 framgår att inflationstakten inte påverkar den långsiktiga reallöneutvecklingen, dvs. hypotesen om nominell neutralitet kan inte förkastas. Några experiment med att inkludera förändringar i inflationstakten i löneekvationen för att fånga inflationsöveraskningar
-
har inte gett några signifikanta effekter. -
Tabell 4.2 Estimeradelöneekvationerför näringslivet, kvartalsdata 1967:1 1988:4.
-
Beroendevariabel: D°log WN.
| 1 | 2 | 3 4 5 | |
| Dlog WN-. | 0,267 0,246 0,272 0,265 0,266 2.91 2,60 2.92 233 2.91 | ||
| Dl0g Q.1 | 0,406 0,425 0,408 0,423 0,351 235 234 2134 2.95 329 | ||
| D log | 0,234 0,230 0,247 0,247 0,224 2,08 2,04 2,l0 2,l9 2,02 | ||
| Dlog 0.4 | 0,177 0,2 3 l 0,192 0,163 0,167 L70 0,90 L72 L55 L153 | ||
| log Wp,4 | -0,468 -0,450 -0,468 -0,487 -0,455 6,l8 5,73 6,14 6,28 6,32 | ||
| log Q.4 | 0,481 0,5 l 3 0,478 0,500 0,455 5,66 5,56 5,56 5,78 6,32 | ||
| log U.5 | -0,060 -0,054 -0,057 -0,059 -0,056 333 3,12 3,23 3.72 400 | ||
| log 01-4 | 0,072 0,90 | ||
| Dlog Pm.-. | 0,044 |
-0,040 l -m
U2 l t
| R | 0,639 0,643 0,640 0,645 0,637 |
| S.E. | 0,023 0,023 0,023 0,023 0,022 |
| DW | 1,98 1,99 1,98 2,05 1,96 |
| LM6 | 0,41 0,44 0,42 0,41 0,48 |
Anm.: Absolutvärden av t-kvoter i parentesema.LM6 är ett testFörautokorrelerade residualer Lagrange Multiplier Test upptill sexperioder F 6, 69 respF 6, 70; i inget fall indikeras autokorrelation. l kolumn 5 har en restriktion pålagts så att koetiicientema för log Wp,:-4 och log Q,-.. summerar till noll, innebärande att produktlönen växer i takt med produktiviteten på lång sikt. l ekvationema ingår ocksåintercept och säsongdummyvariabler.
Högre arbetslöshet leder till lägre löneökningar. Koeñicienten framför log U är skattad med relativt hög precision för denna typ av data. Koeüicientskattningen 0,06 innebär att en ökning av arbetslöshetgraden från 2 till 3 procent kommer att leda till att löneökningama under det första året faller med närmare 3 procentenheter. Långsiktskoeflicienten är ca 0,12, vilket innebär att ökning av arbetslösheten från 2 till 3 procent leder till
en
6 procents lägre reallönenivå i förhållande till den reallön som skulle ca gälla i altemativfallet med lägre arbetslöshet. Den skattade långsiktselfekten ligger nära de skattningar redovisats av Bean, Layard Nickel
som 1986 och Calmfors Forslund 1990.
Vad gäller formen på lönekurvan har i engelska studier gjorts gällande att ökad arbetslöshet har svag lönedämpande effekt om arbetslöshetsnivån i utgångsläget är hög Nickell 1987, Blanchflower Oswald 1989. Lönekurvan skulle alltså bli allt flackare högre arbetslösheten är. I tabell 4.2 uppträder arbetslöshetsvariabeln i logaritmerad form, vilket innebär att en procentenhets ökning arbetslösheten har större effekt vid låg arbetslös-
av het än vid hög. Exempelvis är långsiktseffekten på lönenivån ca 8 procent
arbetslösheten i utgångsläget är 1,5 procent, medan motsvarande löneom effekt är 4 procent vid 3 procents arbetslöshet. På kvanalsdata ger en specifikation med logaritmerad arbetslöshet bättre anpassning än en specifikation med linjär arbetslöshetsterm. Experiment med ytterligare alter-
nativa icke-linjära arbetslöshetstermer ger inte några tydliga resultat. Förmodligen har den svenska arbetslösheten varierat alltför lite för att man ska kunna mer precisa skattningar av lönekurvans form.
De resultat som redovisas i tabell 4.2 är förhållandevis robusta med avseende på Förändringar i skattningsperiod. I appendix presenteras skattningar för de två överlappande perioderna 1967-80 respektive 1975- 88, med relativt likartade koeñicientskattningar. Resultaten stämmer i huvudsak med skattningar på årsdata för perioden 1965-87 se appendix. Det finns dock en viss tendens till att produktlöneökningarna efter omkring 1981-82 varit något lägre än vad som följer av tidigare historiska samband. Det är oklart hur det senare resultatet ska tolkas; kanske återspeglar det en av opinionsbildning och två kraftiga devalveringar förstärkt lönemoderation.
Arbetsmarknadspolitikens efekter En fråga som uppmärksammats i andra studier gäller vilka effekter arbetsmarknadspolitiska åtgärder har på löneutvecklingen Calmfors Forslund, 1990. Har t.ex. sysselsättning i beredskapsarbeten samma återhållande effekt på lönesättningen som öppen arbetslöshet Eller kommer lönerna att öka om arbetslösa personer slussas över till beredskapsarbeten eller andra sysselsättningsskapande åtgärder
Vi har estimerat några ekvationer som är identiska med specifikationen i kolumn l så när som på arbetslöshetsvariabeln. Vi beaktar nu också arbetsmarknadspolitiska åtgärder AMP, inkluderande i antal sysselsatta i beredskapsarbete, ii hälften av antalet sysselsatta i ungdomslag, iii antalet sysselsatta med rekryteringsstöd samt iv antalet under utbildning till följd av risk för perrnittering eller uppsägning, allt i procent av arbetskraften. Ytterligare åtgärdstyper skulle naturligtvis kunna beaktas, ex. den reguljära arbetsmarknadsutbildningen. Vårt mått torde dock ganska väl fånga arbetsmarknadspolitikens kontracykliska ambitioner; som framgår av figur 4.3 finns en tydlig samvariation mellan den öppna arbetslösheten och de fyra åtgärdstyper vi har beaktat. AMP varierar mellan 0,1 och 2 procent under den aktuella perioden, med ett medelvärde på 0,8 procent av arbetskraften. Den reguljära arbetsmarknadsutbildningen har inte på samma sätt använts för att parera variationer i den öppna arbetslösheten Edin Holmlund, 1989.
Tabell 4.3 redovisar estimationsresultat för tre alternativa specifikationer. I den första kolumnen ingår AMP som en separat variabel tillsammans med den "totala arbetslösheten U+AMP, dvs. summan av antalet öppet arbetslösa och antalet i åtgärder i procent av arbetskraften. I den andra kolumnen har dessa två arbetslöshetsvariabler logaritmerats. Den tredje kolumnen inkluderar i logaritmerad form dels den öppna arbetslösheten, dels andelen i åtgärder.
Resultaten indikerar att en överflyttning av personer från öppen arbetslöshet till arbetsmarknadspolitiska åtgärder medför snabbare lönestegringar på kort sikt och högre lönenivå på lång sikt. Effektema är inte kvantitativt försumbara. Enligt skattningama i den första kolumnen medför en överflyttning av en procent av arbetskraften från öppen arbetslöshet till
.50
Figur 4.3 Öppen
arbetslöshetU och sysselsättningi arbetsmarknadspolitiskaåtgärder AMP, 1965-88. Procentav arbetskraften. 4
U
i u
66 68 70 72 74 76 78
80 82 84 86 88 Källor: SeAppendix.
åtgärder en ökad lönestegringstakt på ca 3 procent det första året, och 6
ca procents högre lönenivå på sikt. Resultaten vad gäller långsiktseffekten ligger väl i linje med vad Calmfors Forslund 1990 redovisar. Calmfors
Forslund använder ett vidare mått på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Specifikationer med logaritmerade arbetslöshetsvariabler ger något bättre anpassning till data. Skattningama i den andra kolumnen innebär att en överflyttning av en procent av arbetskraften från öppen arbetslöshet till åtgärder medför 6 procentenheters högre löneökning under det första året om antalet personer i åtgärder i utgångsläget motsvarar 0,5 procent av
Tabell 4.3 Ãineutveckling och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, kvartalsdata 1967:1 1988:4.Beroendevariabel: D°log WN.
-
1 2 3 U +AMP|5 -0,027
| AMP,5 | 0,034 3,l2 | ||
| log U +AMP.5 | -0,083 4.03 | ||
| log U.5 | -0,065 4.09 | ||
| log AMP,5 | 0,032 0,44 | 0,009 l ,50 | |
| R2 | 0,636 | 0,648 | 0,649 |
| S.E. | 0,023 | 0,022 | 0,022 |
Anm.: Absolutvärden t-kvoter i parentesema.Övriga variabler enligt kolumn l,
av tabell 4.2. Enfullständig resultattabell återfinns i appendix.
arbetskraften. Motsvarande effekt är endast 2 procentenheter andelen i om åtgärder är 2 procent. Man bör emellertid inte hårdra dessa implikationer; det är tänkbart att mer ihärdiga experiment med funktionsformer kan ge en delvis annorlunda bild. Det kan vara instruktivt att genom några enkla simuleringar illustrera löneekvationernas dynamiska egenskaper, och samtidigt belysa effekterna av två alternativa former för åtstramningspolitik leder till som permanent högre arbetslöshet. Vi utgår från en situation med l,5 procents öppen arbetslöshet och med 0,5 procent av arbetskraften i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Åtstramningen innebär den totala arbetslösheten, att dvs. summan av öppen arbetslöshet och andelen i åtgärder, ökar från 2 till 3 procent av arbetskraften under loppet av ett år för att därefter kvarstå på den högre nivån. Det första politikalternativet Uackommodationspolitiken" innebär att den öppna arbetslösheten och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ökar i samma takt, dvs. till 2 respektive l procent av arbetskraften. Det andra alternativet "icke-ackommodationspolitiken innebär oförändrad-volym på arbetsmarknadspolitiken och ökning en av den öppna arbetslösheten från 1,5 till 2,5 procent. Figur 4.4 illustrerar utfallen av de två åtstramningsalternativen. Simuleringarna är baserade på skattningar av specifikationer motsvarande den andra kolumnen i tabell 4.3 med restriktionen att löneandelen ska vara konstant på lång sikt. Produktivitetsstegringen antas uppgå till 2 procent per år, och pris/skattekilen antas oförändrad. I huvudfåran växer vara följaktligen den reala produktlönen med 2 år. procent per
Figur 4.4 Åtstramningspolitikens effekter Årlig på produktlönens utveckling. procentuell förändring. 3
-3 kvartal I r p 1 I I 5 10 15 20 25 30 Anm.: Ackommodationsaltemativet innebär att den öppna arbetslöshetenoch sysselsättningen i arbetsmarknadspolitiska åtgärder vardera ökar med en halv procentenhetavarbetskraften under de fyra första kvartalen. lcke-ackommodation innebär att hela åtstramningen verkar genom högre öppen arbetslöshet en ökning med en procentenhet under de fyra första kvartalen.
Åtstramningspolitiken har under några år kraftiga effekter på lönestegringarna. I slutet andra året är produktlöneförändringen negativ i ickeav ackommodationsalternativet. Under tredje året efter arbetslöshetsstegringen tilltar emellertid löneökningstakten, via felkorrigeringstermen i löneekvationen. Femte året efter åtstramningen har lönestegringarna återgått till huvudfåran, som nu utmärks av en lägre löneandel. Skillnaderna mellan löneutvecklingen i fallen med ackommodation respektive ickeackommodation är betydande. Om hälften av arbetslöshetsökningen sugs i arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir skillnaden i löneökningstakt upp mellan de två politikalternativen som mest 2 procentenheter. Effekterna åtstramningen kan synas osannolikt kraftiga. Resultaten av beror delvis på att åtstramningspolitikens genomslag på arbetsmarknaden förutsätts ske med osedvanlig snabbhet. Resultaten beror också på att utgångsläget har antagits utmärkas extrem högkonjunktur med mycav en ket låg öppen arbetslöshet och få personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med logaritmerade arbetslöshetsvariabler kommer effekterna att bli starkare lägre nivåerna i utgångsläget är. Om simuleringarna baseras på skattningarna i den första kolumnen i tabell 4.3 blir effekterna mindre, skillnaden mellan löneutvecklingen i de två politikalternativen påvermen kas inte nämnvärt i förhållande till vad som illustreras i figur 4.4. Oavsett den exakta specifikationen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska av insatser är resultaten robusta: åtstramningspolitikens lönedämpande effekär starkare mindre den sysselsättningsskapande arbetster pareras av marknadspolitiska åtgärder. Om hela ökningen av den öppna arbetslösheelimineras arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppkommer ingen ten genom lönedämpning överhuvudtaget. De utvecklingsförlopp illustrerats i figur 4.4 säger inte direkt något som de nominella lönestegringarna och naturligtvis heller inte något om om prisstegringstakten. Löneekvationerna kan emellertid också skrivas med nominella löneförändringar beroende variabel och med förväntad som prisstegringstakt oberoende variabel. Åtstramning med ökad arbetssom löshet påverkar således på kort sikt de nominella lönestegringarna, varvid prisstegringstakten kommer att avta via företagens prissättningsbeteende, vilket i sin tur påverkar lönesättningen i återhållsam riktning.
Arbetslöshetstider och vakanstider En i engelska studier uppmärksammad fråga gäller om långtidsarbetslöshet har andra effekter på lönebildningen än korttidsarbetslöshet Layard Nickell 1986. Hypotesen är att ökad långtidsarbetslöshet har liten eller ingen lönemodererande effekt, vilket skulle göra det möjligt att vidta minskar långtidsarbeslösheten utan att detta bidrar till snabåtgärder som bare lönestegringar. För att belysa denna frågeställnings relevans för svenska förhållanden har en ekvation av formen D4l0g wa. konstant + alogU,55 + BUL5 4.4 + övriga termer estimerats. U5 och UL representerar antalet korttidsarbetslösa l -26 veckor i arbetskraften, respektive antalet långtidsarbetslösa 27 procent av
53 Tabell 4.4 Iñneefekter avkorttlds- och långtidsarbetslöshet.
| Estimat | a0 | t-värden p0 Bl | |
| á | -0,058 | 3,518 | |
| 1 | 0,712 | - | 0,701 -0,283 |
Anm.: Parametrarna är estimerade med icke-linjär minsta kvadratmetod. Övriga variabler enligt kolumn l, tabell 4.2.
veckor eller fler i procent av arbetskraften. Om Bl finns ingen skillnad mellan kort- och långtidsarbetslöshetens effekter på lönebildningen. Resultaten i tabell 4.4 gör det inte möjligt att förkasta hypotesen Bl men kan
, heller inte förkasta hypotesen ,B0. De två arbetslöshetskomponenterna följer varandra väl i data, och inga någorlunda precisa skattningar har kunnat erhållas för annat än den totala arbetslösheten. Det bör i
sammanhanget noteras att engelska studier har studerat effekterna arbetslöshet
av med över ett års varaktighet, en mycket liten del av arbetslösheten i Sverige.
Tidigare svenska lönebildningsstudier har ofta undersökt betydelsen av ett antal olika mått på arbetsmarknadsläget, t.ex. arbetslöshet, vakanser och vakanstider Schager 1981, 1988. l de specifikationer som här är aktuella finns inget som tyder på att ex. vakanstiderna skulle dominera" arbetslösheten som förklaringsvariabel; ekvationens standardfel ökar om arbetslösheten ersätts med ett mått på vakanstider. En åtstramning på arbetsmarknaden kommer att öka arbetslösheten och minska såväl antalet vakanser som vakansernas varaktighet. Data tillåter inga säkra slutsatser om hur lönerna skulle påverkas av t.ex. arbetsmarknadspolitiska åtgärder som förkortar vakanstiderna utan att öka arbetslösheten.
NAIR U i Sverige De skattade lönekvationer som ovan presenterats ger ingen information om vid vilken arbetslöshetsnivå som inflationstakten är konstant, dvs. vid vid vilken nivå som NAIRU ligger. För att utifrån reallöneekvationen komma fram till uppskattningar av NAIRU krävs fler modellingredienser, inklusive en aggregerad efterfrågefunktion för arbetskraft. Därav följer också att resultaten vad gäller löneeffektema av arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte säger något om sådana åtgärders slutliga effekter på jämviktsarbetslösheten.
Istället för att estimera en fullständig makromodell för att bestämma NAIRU i linje med t.ex. Layard Nickell 1986 ska vi här
- presentera en ytterst förenklad beräkning. Vi undersöker vid vilken arbetslöshet som inflationstakten är konstant genom att estimera en ekvation med inflationstaktens förändring som beroende variabel och med arbetslösheten som förklaringsvariabel. Jämför Wadensjö 1987. Resultaten framgår av tabell 4.5. En specifikation med logaritmerad arbetslöshetsvariabel ger även här något bättre förklaringsgrad, och enligt skattningarna i kolumn 3 skulle NAIRU ligga vid ca 2,2 procent enligt den arbetslöshetsdefmition som gällde före 1987. De insigniñkanta trendkoefñcienter-
Tabell 4.5 Inflationsförändring och arbetslöshet, årsdata 1965-87. Beroende vari-
abel: DlogPc./Pc,_
| 1 | 2 | 3 | 4 | |
| Konstant | 0,041 104 | 0,042 2.36 | 0,032 143 | 0,032 235 |
| U | -0,018 2,42 | -0,02l 106 | ||
| log U | -0,040 0,53 | -0,048 220 | ||
| Trend | 0,0004 0,43 | 0,0004 O, 51 | ||
| NAIRU | 2,3 | 2,2 | ||
| R | 0,218 | 0,225 | 0,234 | 0,244 |
| DW | 2,34 | 2,32 | 2,34 | 2,32 |
Anm.: Absolutvärden av t-kvoter i parentesema.NAIRU beräknassomden arbetslöshetsom ger konstant inflationstakt, dvs. D1ogPc,,/Pc..
na ger ingen anledning att tro att NAIRU skulle ha ökat eller minskat över tiden. Vi noterar också att koeñicienten framför log U implicerar att en ökning av arbetslösheten från 2 till 3 procent skulle minska inflationstakten med ca 2 procentenheter.
De NAIRU-skattningar som dessa förenklade kalkyler ger bör tolkas med försiktighet. Skattningama framstår dock inte som orimliga. Arbetslösheten har i Sverige pendlat i ett ganska smalt intervall över och under 2 procent, utan att inflationstakten tenderat öka eller minska i nämnvärd grad.
Samspelet mellan privat och offentlig sektor
Lönebildningen i den offentliga sektorn har alltmer kommit att uppmärksammas i den stabiliseringspolitiska diskussionen. De under senare år prövade försöken med utgiftsramar för lönekostnadsökningarna i den statliga sektorn får väl antas bygga på en föreställning om att den totala löneutvecklingen kan påverkas genom styrning av de statliga lönerna. Utvecklingen mot mer decentraliserad lönebildning i offentlig sektor har dock knappast drivits fram av stabiliseringspolitiska överväganden, utan är sannolikt ett uttryck för personalpolitiska strävanden hos arbetsgi-
mer varna.
Lönerelationernas utveckling Hur har då lönerna i stat och kommun utvecklats i förhållande till lönerna i den privata sektorn sedan 60-talet Med hjälp av nationalräkenskapernas serier över lönesummor och arbetade timmar kan beräkna genomsnittliga timlöner för de olika sektorerna. Relativlönerna i stat och kommun, dvs. kvoten mellan lönerna i stat respektive kommun och lönerna i det privata näringslivet, har fallit trendmässigt sedan 60-talet. Som framgår av figur 4.5 låg de offentliga lönerna 10-20 procent högre än lönerna i näringslivet i slutet av 60-talet, ett övertag som helt eliminerats i mitten på
Figur 4.5 Lönerelationer mellan privat och olfentlig sektor, 1963-87. 1.3
kommun/när.liv 1.1 -
Y Anm.: Figuren angerkvoter mellan genomsnittliga timlöner i respektive sektor. Källa: Egna bearbetningar av nationalräkenskapemas serier över lönesummor och arbetade timmar årsdata.
80-talet. Kring den långsiktiga trenden finns betydande kortsiktiga variationer. I genomsnitt för perioden har lönerna i den privata sektorn ökat med drygt 9 procent per år, medan de ökat med drygt 8 procent i stat och kommun. Något överraskande är att löneförändringama i den offentliga sektorn snarast uppvisat större fluktuationer än löneökningama i näringslivet tabell 4.6. Standardavvikelserna for de nominella löneförändringarna är större för stat och kommun än vad de är för den privata sektorn.
Det är inte alldeles lätt att Förklara dessa långsiktiga relativlöneförändringar till den offentliga sektorns nackdel. Den närmast till hands liggande hypotesen är att utvecklingen återspeglar förändringar i arbetskraftens sammansättning i de olika sektorerna. Det finns dock inget tyder på
som att den offentliga sektorn alltmer skulle kommit att sysselsätta mindre välutbildad arbetskraft. Som framgår av tabell 4.7 har den genomsnittliga
Tabell 4.6 Nominella lönelörändringar i privat och offentlig sektor, 1964-87. Medelvärden standardavvikelser inom parentes.
Privat Stat Kommun 1964 73 0,085 0,078 0,082
-
0,0l0 0,0 9l 0,03 l 1974 87 0,095 0,085 0,087
-
| 0,028 | 0,032 | 0,029 |
| 1964- 87 0,091 | 0,082 | 0,085 |
| 0,022 | 0,027 | 0,029 |
Anm.: Siffroma avserlogaritmiska Förändringar, log W./W.
Tabell 4.7 Genomsnittligt antal utbildningsår i privat ochoffentlig sektor.
| Privat | Offentlig | |
| 1971 | 9,2 | 10.6 |
| 1975 | 9,3 | 1 1.0 |
| 1980 | 9,9 | l 1.5 |
| 1985 | 10.5 | 1 1,9 |
Källa: Egna bearbetningar AKU februariundersökningarna. Offentlig sektor
av
"Offentlig Förvaltning och andra tjänster", privat sektor av övriga motsvaras av näringsgrenar.
utbildningsnivån räknat i antal skolår ökat i såväl privat som offentlig sektor. Under hela perioden sedan 70-talets början har de offentliganställda haft genomsnittligt längre utbildningstid.
Inte heller arbetskraftens ålderssammansättning i de olika sektorerna har, enligt arbetskraftsundersökningarna, utvecklats på ett sätt som bidrar till att förklara relativlönernas utveckling. Genomsnittsåldern för statligt anställda har ökat något medan den har minskat i kommunerna. l det privata näringslivet har ålderssammansättningen i stort sett varit oförändrad
Mönstret i relativlöneutvecklingen är sådant att det är osannolikt att den offentliga sektorn skulle ha varit löneledande i förhållande till det privata näringslivet. sådan hypotes ska kunna förenas med de fallande
För att en relativlönema måste man anta att den privata sektorns anställda systematiskt lyckas uppnå överkompensation for löneökningarna i den offentliga sektorn. En sådan hypotes framstår aning långsökt. En närmare till
som en hands liggande möjlighet är att den privata sektorn har varit löneledande, och att de offentliganställda inte förmått uppnå full följsamhet.
Ett antal statistiska test Granger kausalitetstest bekräftar i huvudsak hypotesen att den privata sektorn har varit löneledande i förhållande till löneutvecklingen i stat och kommun. Metoden innebär i princip att man försöker fastställa vilket tidsmässigt samband som finns mellan löneförändringarna i olika sektorer. Den privata sektorn kan sägas vara lönele-
löneökningar i denna sektor tidsmässigt föregår löneökningar i dande om den offentliga sektorn. I litteraturen talar man i sådana sammanhang om att det föreligger Granger-kausalitet.
Det mönster framträder i årsdata är att löneökningarna i näringsli-
som vet föregår löneökningarna i staten, vilka i sin tur föregår löneökningarna i kommunerna Holmlund Ohlsson 1990. Kausalitetskedjan är alltså:
Löneökningar näringsliv Löneökningar stat
-
Löneökningar kommuner
-
De empiriska resultaten är svåra att förena med hypotesen att den offentliga sektorn skulle ha varit löneledande i förhållande till det privata näringslivet. Löneseriemas utveckling stämmer också med det faktum att avtalen i den privata sektorn i regel har slutits före avtalen inom den 2Zetterberg 1988 prein- offentliga sektorn. senteraranalyserpå dividdata av löneutvecklingen i privat ochoffentlig sektorunder perioden 81. 1974-
Relaåtivlöneförändringar och arbetslöshet
För att ytterligare belysa relativlöneförändringarna mellan sektorerna har följande modell estimerats på årsdata:
4-5 Dl°8Wo/wnt U0+ GIDIOÄWo/WnX-l + azUz-Ux-i
+ a,l0g Wok. + a..log Wn.1.
Wo är timlönen i offentlig sektor W,,W, för staten och W° Wk för kommunerna och W.. är timlönen i näringslivet. Ekvationens exakta dynamiska form har inte utsatts för mer än ett begränsat antal experiment. Förändringar i relativlönema relateras till Förändringar i arbetslösheten och till lönenivåema i föregående period felkorrigeringstermen. Om lönerna i sektorerna växer i samma takt på lång sikt gäller a,
a4.Koeñicienten a, antas vara negativ och anger hur stor del av avvikelsen från den långsiktiga utvecklingsbanan som elimineras under loppet av ett år.
Resultaten i tabell 4.8 framstår rimliga. Ökad arbetslöshet leder till
som att den offentliga sektorn förbättrar sitt relativa löneläge; en procentenhets ökning av arbetslösheten leder på kort sikt till att lönerna i stat och kommun ökar med 3-4 procent i förhållande till lönerna i näringslivet. Mekanismen verkar med all sannolikhet via den för arbetsmarknadsläget känsliga löneglidningen i den privata sektorn. Observera att den specifikation som har valts inte tillåter att arbetslöshetens nivå påverkar relativlönema på lång sikt.
Värdena på de skattade koeflicientema framför lönenivåema i offentlig sektor innebär att ca 45-50 procent av avvikelsen från den långsiktiga lönebanan elimineras inom ett år. Som visats ökar lönerna i näringslivet snabbare än lönerna i offentlig sektor under den aktuella perioden. I regressionsskattningama leder detta till att koefficientema framför de två lönenivåvariablerna inte summerar till noll; en ökning av lönerna i näringslivet åtföljs inte på lång sikt av motsvarande ökning av lönerna i stat och kommun. Tabell 4.8 Relativlöneanpassningari stat och kommun,årsdata 1964-87. Beroende variabel: DlogW.,/W,...
Stat Näringsliv Näringsliv
- Kommun -
| Konstant | l 76 2,76 | l 67 320 |
| Dl0gW°/W,,,1 | 0,444 258 | 0,282 0,54 |
| U. U.| | 0,035 | 0,040 |
-
| 3,08 | 3,09 | |
| log Wax-l | -0,458 3.32 | -0,484 3.57 |
| log Wnvh, | 0,412 335 | 0,446 3,55 |
| R | 0,539 | 0,598 |
| S.E. | 0,021 | 0,021 |
| DW | 2,23 | 2,16 |
| LM2 | 0,77 | 0,22 |
Anm.: Absolutvärden avt-kvoter i parentesema.LM2 ärett F-testför autokorrelerade residualer Lagrange Multiplier Test upp till två perioder, F 2,l6. WoWs stat i kolumn l, och W°Wk kommun i kolumn 2.
De skattningar som redovisas i tabell 4.8 bygger naturligtvis på en ytterst enkel modell. Framförallt har vi ingen kausal Förklaring till de långsiktiga relativlöneförändringarna. Ändå resultaten plausibel stiliserad bild
ger en av hur den offentliga sektorns löner anpassar sig till den privata löneutvecklingen. Löneinflationens motor finns i det privata näringslivet. Näringslivets relativa löneläge förbättras i konjunkturuppgångar då arbetslösheten faller, och försämras i konjunkturnedgångar då arbetslösheten ökar.
Sammanfattning
Resultaten från kapitlets empiriska analyser kan sammanfattas i följande punkter:
Lönebildningen i det svenska näringslivet kan karaktäriseras av en modell som på kort sikt ger ett samband mellan arbetslöshet och lönestegringstakt, och på lång sikt ett samband mellan arbetslöshet och reallönenivå. Högre arbetslöshet leder på kort sikt till långsammare reallönestegringar, men på lång sikt är reallönens tillväxttakt bestämd av produktivitetstillväxten och oberoende av arbetslöshetens nivå.
Lönerna i den privata sektorn är förhållandevis känsliga för arbetslöshetsförändringar. Om den öppna arbetslösheten ökar med en procentenhet minskar löneökningstakten med ca 3 procentenheter på ett års sikt. På lång sikt leder en procentenhets högre arbetslöshet till ca 6 procents lägre reallönenivå.
De lönedämpande effekterna av en åtstramningspolitik är starkare mindre arbetslöshetsökningen pareras med sysselsättning i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ingen lönedämpning alls uppkommer om arbetslöshetsökningen helt elimineras via arbetsmarknadspolitiska insatser.
4. Inga säkra slutsatser kan dras om eventuella skillnader mellan långtidsarbetslöshet och korttidsarbetslöshet vad gäller effekterna på lönebildningen.
Högre skatter leder på kort sikt till högre lönekostnader. På lång sikt påverkas inte de reala lönekostnaderna av skattetrycket, dvs. skatterna övervältras i sin helhet på löntagarna. Förändringar i skattesystemets progressivitet har inga säkerställda effekter på lönebildningen.
NAIRU, eller den arbetslöshet som är förenlig med konstant inflationstakt, torde i Sverige ligga vid drygt 2 procent.
Lönerna i stat och kommun har trendmässigt ökat i långsammare takt än lönerna i det privata näringslivet. Den privata sektorn har varit löneledande i förhållande till den offentliga sektorn. Den offentliga sektorns relativa löneläge förbättras om arbetslösheten stiger och försämras om arbetslösheten faller.
APPENDIX
Alternativa estimationer
I tabell 4A.l redovisas skattningar för perioderna 1967-80 respektive 1975-88. Koefñcientskattningarna är relativt likartade, det kan
men noteras att arbetslöshetskoeñicienten är större för den perioden. Koef-
senare ficienten för pris/skattekilens nivå är inte signifikant skild från noll.
Tabell 4A.2 redovisar estimerade löneekvationer baserade på årsdata för perioden 1965 87. Arbetslöshetens förändring har här statistiskt signi-
- en fikant effekt på löneökningarna; en procentenhets ökning arbetslöshe-
av ten dämpar löneökningarna påföljande år med 3 procentenheter. På
ca lång sikt leder en ökning av arbetslösheten med procentenhet till
en att lönenivån blir 7-8 procent lägre. Resultaten ligger väl i linje med skattningarna på kvartalsdata. I kolumn 2 inkluderas inflationstaktensförändring, DDl0g Pc, som en ytterligare förklaringsvariabel i löneekvationen. Variabeln skulle kunna fånga inflationsöverraskningar lönesättarna
om har adaptiva förväntningar. Hypotesen är uppgång i inflationstakten
att en leder till en temporär reallönesänkning i förhållande till situation med
en konstant inflationstakt. Estimationsresultaten dock inte något stöd for
ger denna hypotes.
Tabell 4A.3 presenterar skattningar ekvationer inkluderar
av som arbetsmarknadspolitiska åtgärder AMP. De tre första kolumnerna
svarar mot tabell 4.3 i huvudtexten. l den fjärde kolumnen har koefficienterna för log Wp.x-4 och log Q,4 pålagts restriktionen att till noll så att
summera produktlönen på lång sikt växer i takt med produktiviteten. Skattningarna i den fjärde kolumnen ligger till grund för de simuleringar illustreras i
som figur 4.4.
Tabell 4A.l Estimerade löneekvationer för näringslivet, kvartalsdata 1967:1- 1980:4 respektive 1975:1- 1988:4. Beroendevariabel: D10g WPJ.
| 1967:1- 1 | 1980:4 2 | 1975:1 1988:4 - 3 | 4 | |
| D10g W,,.. | 0,242 1,96 | 0,261 2,07 | 0,135 1,03 | 0,129 O,949 |
| D10g Q: | 0,263 1,47 | 0,232 1,26 | 0,562 2,49 | 0,570 2,45 |
| D10g0. | 0,275 1,94 | 0,300 2,05 | 0,189 1,13 | I 89 l,116 |
| D10g0.4 | 0,264 2,02 | 0,218 1,53 | 0,023 0,15 | 0,038 0,212 |
| log WN-, | -0,423 4,29 | -0,487 3,85 | -0,571 5,35 | -0,56I 4,67 |
| log Qt-â | 0,441 3,91 | 0,421 3,64 | 0,568 3,84 | 0,581 3,47 |
| log U.5 | -0,053 2,62 | -0,057 2,73 | -0,l01 2,85 | -0,098 2,44 |
| log 0,-, | 0,144 0982 | -0,026 0,18 | ||
| R2 | 0,577 | 0,584 | 0,680 | 0,680 |
| S.E. | 0,024 | 0,024 | 0,023 | 0,023 |
| DW | 2,04 | 2,03 | 1,83 | 1,83 |
| LM6 | 0,13 | 0,07 | 0,84 | 0,91 |
Anm.: Absolutvärden avt-kvoter i parenteserna.l ekvationerna ingår ocksåinlercept och säsongdummyvariabler.
Tabell 4A.2 Estimerade löneekvationer för näringslivet, årsdata 1965-87. Beroende variabel: Dlog Wpyt.
| l | 2 | 3 | |
| Konstant | -0,333 2,72 | -0,315 2,09 | -0,271 2,43 |
| Dlog WWF, | 0,406 2,71 | 0,392 2,35 | 0,382 2,47 |
| Dlog Q: | 0,733 2.93 | 0,763 2330 | 0,646 260 |
| Dlog | 0,253 2,27 | 0,263 2,11 | 0,246 2,12 |
| U.-. U12 | -0,034 | -0,035 | -0,033 |
-
| 321 | 3,07 | 3,03 | |
| log W,,,, | -0,474 3,96 | -0,458 3,22 | -0,389 3,87 |
| log Qz-x | 0,528 3,74 | 0,508 2,97 | 0,428 3,65 |
| U.2 | -0,036 167 | -0,034 2yl3 | |
| log U.2 | -0,064 |
146 DD1og Pc -0,036
| R2 | 0,842 | 0,842 | 0,833 |
| S.E. | 0,012 | 0,012 | 0,012 |
| DW | 1,86 | 1,82 | 1,89 |
| LM2 | 0,38 | 0,31 | 0,19 |
Anm.: Absolutvärden av t-kvoter i parenteserna.
61 Tabell 4A.3 Arbetsmarknadspolitikens etfekter enligt löneekvationerlör näringslivet, kvartalsdata1967:l- 1988:4. Beroende variabel: D log WW.
| l | 2 | 3 | 4 | |
| Dlog Wp,,, | 0,269 2,90 | 0,264 2,89 | 0,260 2,84 | 0,267 2,95 |
| Dl0g Ql | 0,387 2,61 | 0,370 2,56 | 0,368 2,56 | 0,421 3,76 |
| Dlog | 0,251 2,21 | 0,266 2,40 | 0,246 2,20 | 0,273 2,48 |
| D°log0.4 | 0,185 1,76 | 0,192 l,86 | 0,180 l,74 | 0,200 l,96 |
| log Wp.4 | -0,492 6,2l | -0,469 6,2l | -0,491 6,40 | -0,473 6,33 |
| log Q.4 | 0,491 5,6l | 0,454 5,51 | 0,481 5,71 | 0,473 6.33 |
| U+AMP.5 | -0,027 |
| AMP.5 | 0,034 3,12 | |||
| log U +AMP,5 | -0,083 4,03 | -0,086 4,23 | ||
| log AMP.5 | 0,032 3,44 | 0,009 1,50 | 0,030 3.43 | |
| log U.5 | -0,065 |
| R2 | 0,636 | 0,648 | 0,649 | 0,646 |
| S.E. | 0,023 | 0,022 | 0,022 | 0,022 |
| DW | 2,01 | 2,03 | 2,03 | 2,03 |
| LM6 | 0,45 | 0,43 | 0,41 | 0,41 |
Anm.: Absolutvärden avt-kvoter i parenteserna.I ekvationerna ingårocksåintercept ochsäsongdummy-variabler.l kolumn 4 har enrestriktion pålagtssåatt koefñcienterna för log Wp.4 och log Q.4 summerartill noll.
Datamaterialet W nominell timlön beräknad utifrån nationalräkenskapernas serier
över arbetade timmar och lönesummor. Källor: SCB och SNEPQ. konsumentprisindex. Källa: SCB.
P0 deflator för näringslivets förädlingsvärde beräknad utifrån national-
räkenskapernas serier över förädlingsvärden i fasta och löpande priser. Endast årsdata. Källor: SCB och SNEPQ.
r genomsnittlig inkomstskatt for heltidsarbetande person med ge-
nomsnittlig industriarbetarlön beräknad utifrån preliminärskattetabellerna. Endast årsdata. Källor: SCB löner for industriarbetare och Riksskatteverket skattetabeller.
m genomsnittlig marginalskatt för person med genomsnittlig industri-
arbetarlön. Endast årsdata. Källa: SNEPQ. s arbetsgivaravgift beräknad utifrån nationalräkenskaperna som kvo-
ten mellan kollektiva avgifter och egentliga löner i näringslivet. Endast årsdata. Källa: SCB.
SNEPQ är en ekonometrisk kvartalsmodell av svensk ekonomi som utvecklats vid FIEF och Uppsala universitet. De variabler som endast finns på årsbasis har använts utan korrigering i kvartalsmodellema.
produktivitet beräknad utifrån nationalräkenskapema som kvoten mellan förädlingsvärdet i fasta priser och antalet arbetade timmar for anställda. Källor: SCB och SNEPQ. arbetslöshet i procent av arbetskraften enligt arbetskraftsundersökningama. För 1987 och 1988 har den officiella arbetslösheten ökats med halv procentenhet for att beakta det nya mätförfarandet
en fr. o.m. 1987. Källa: SCB. AMP antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i procent av arbetskraften. AMP inkluderar i antalet sysselsatta i beredskapsarbete, ii hälften av antalet sysselsatta i ungdomslag, iii antalet sysselsatta med rekryteringsstöd samt iv antalet under utbildning till följd av risk för permittering eller uppsägning. Källor: AMS arbetsmarknadspolitiska åtgärder och SCB antal personer i arbetskraften.
5¶Kan politik påverka
lönebildningen
Inledning
Den teoretiska och empiriska lönebildningsforskningen har under det senaste decenniet alltmer avlägsnat sig från frikonkurrensmodeller för arbetsmarknaden. Föreställningen att lönerna på olika delarbetsmarknader alltid skulle anpassa sig så att jämvikt uppstår mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft är populär i elementära läroböcker, men den har ingen riktigt övertygande empirisk förankring. Det är ofta mer fruktbart att betrakta lönebildningen som resultatet av ett samspel mellan arbetsgivare och fackliga organisationer, där full sysselsättning är ett möjligt men ingalunda självklart utfall. De "marknadslöner" som etableras av arbetsmarknadens institutioner är inte nödvändigtvis marknadsklarerande, dvs. förenliga med full sysselsättning.
Även existensen starka fackliga organisationer kan bidra till icke-
om av marknadsklarerande lönebildning är fackföreningar varken nödvändiga eller tillräckliga för att ofrivillig arbetslöshet ska uppkomma. Effektivitetslöneteoriema har lärt oss att företagens konkurrens om arbetskraften kan leda fram till en generell lönenivå som skapar utbudsöverskott på arbetsmarknaden. "Insider-outsider" modellerna har pekat på att de anställda kan utöva inflytande på lönesättningen utan att detta tar sig fackliga organisationsformer.
Med ovan skisserade teoretiska perspektiv på lönebildningen är det närmast självklart att offentliga interventioner i princip skulle kunna förbättra lönebildningsprocessens realekonomiska utfall. Från en sådan principslutsats är dock steget långt till konkreta åtgärdsrekommendationer. Entusiasmen för interventioner försvagas av att vi har begränsade kunskaper om hur ekonomin fungerar, och av att vissa ekonomisk-politiska medel kan ha icke önskvärda effekter på andra områden. Ett stort antal traditionella ekonomisk-politiska instrument har emellertid konsekvenser också for lönebildningen. Detta gäller naturligtvis finans- och penningpolitik, men också skatte- och arbetsmarknadspolitik. Staten måste också i egenskap av arbetsgivare fastlägga en lönepolitik för de statsanställda. Frågan gäller således inte om staten ska söka påverka lönebildningen, utan i vilka former detta bäst sker.
Detta kapitel innehåller en diskussion av problem och möjligheter förknippade med olika ekonomisk-politiska strategier mot inflation och arbetslöshet. Ett genomgående tema är att politiken bör utformas så att en rimlig balans mellan inflations- och sysselsättningsmål uppnås. En ensidig
inriktning på inflationsbekämpning torde, i varje fall på kort sikt, vara svår att förena med den höga prioritering som i Sverige traditionellt har getts önskemålet om full sysselsättning. Det framstår som osannolikt att en väsentlig dämpning av den svenska pris- och kostnadsstegringstakten ska kunna ske utan en viss temporär ökning av den öppna arbetslösheten.
Avvägningen mellan arbetslöshet och inflation
Inflationens kostnader
Hög svensk inflation torde ganska allmänt i första hand uppfattas som ett potentiellt hot mot konkurrenskraften i det system med fasta växelkurser som statsmakterna sagt sig vilja upprätthålla. Ytterst blir inflationsproblemet ur denna synvinkel närmast ett hot mot målet om låg arbetslöshet. En relativt hög svensk inflationstakt fordras med jämnmod så länge samma gissel drabbar våra viktigaste konkurrentländer.
Inflationens självständiga reala kostnader är tämligen svårfångadeR Verkningarna beror bl. a. på om inflationen är förväntad eller oväntad och på i vilken grad skattesystemet vilar på nominalistiska eller reala principer. Den kostnad av förväntad inflation som uppträder i en indexerad ekonomi brukar kallas skoläderkostnader och sammanhänger med att kontanter inte ger någon ränteavkastning. Inflationen fungerar här som en skatt på kassahållning, vilket bör leda till minskad kassahållning och fler bankbesök för att inte gå miste om ränteavkastningen om inflationen stiger. Det är emellertid mycket osannolikt att dessakostnader är av någon väsentlig kvantitativ betydelse så länge inflationstakten håller sig kring de nivåer som varit aktuella for svensk del.
Eftersom inflationen fungerar som skatt på kassahållning aktualiseras frågan om den optimala nivån på inflationsskatten. Denna fråga bör lämpligen analyseras inom ramen for en modell som beaktar olika slags skatter. Veterligt finns det inget klart stöd i den teoretiska litteraturen för fullständig prisstabilitet, dvs. för att inflationsskatten skulle vara lika med noll; bl. a. Phelps 1972 har istället utvecklat en välfärdsekonomisk analys till stöd för tesen att den optimala förväntade inflationstakten är positiv.
l en ekonomi med stabil prisnivå och långsam tillväxt kan relativlöneförskjutningar mellan olika grupper innebära nominallönesänkningar för vissa kategorier. Om det finns nominallönemotstånä ovilja att sänka
nominella löner är det förmodligen lättare att åstadkomma relativlöne-
förändringar i en ekonomi med måttlig inflation än i en ekonomi med stabil prisnivå; relativlöneforändringar kan i en inflationsekonomi ske utan att någon grupp behöver drabbas av nominella lönesänkningar.
Inflationen antas ofta ha fordelningskonsekvenser som framstår som orättvisa. Några övertygande belägg för att inflationen skulle öka inkomstskillnaderna i samhället finns dock knappast. Empiriska studier från USA SeFischer Modigliani och Sverige tyder snarast på att inflationens omfördelningseffekter är till 1978 för en relativt ut- fördel för inkomster Björklund
grupper med lägre Blinder Esaki 1978, förlig diskussion av inflationens kostnader. 1989. Dessa effekter är emellertid små och inte alltid skattade med hög -
precision. Vad gäller effekterna på jörmögenhetsfordelningen av icke förväntad inflation är de kvantitativa utslagen betydelsefulla. Åter-
mer igen är det dock problematiskt att uttala sig om hur omfördelningarna mellan låntagare och långivare påverkar olika inkomstklasser. Vissa resultat baserade på amerikanska förhållanden tyder på att omfördelningen går från med låga respektive höga inkomster till mellaninkomstskik-
grupper ten Fischer Modigliani 1978. Sammanfattningsvis har de fördelningspolitiska argumenten för en anti-inflationspolitik ett tämligen svagt empiriskt underlag.
Inflationsbekämpning har i praktiken verkat via en viss, åtminstone tillfällig, ökning av arbetslösheten. De fördelningspolitiska effekterna av ökad arbetslöshet är mer entydiga än effekterna av högre inflationstakt. Högre arbetslöshet bidrar, enligt såväl utländska som svenska undersökningar, till att inkomstfördelningen blir ojämnare. Effekten på inkomstspridningen före skatt tycks snarast vara starkare i Sverige än i andra undersökta länder England, USA, Canada, medan effekten på spridning-
de disponiblainkomsterna är mindre accentuerad i Sverige Blinder en av
Esaki 1978, Björklund 1989.
Ett argument till stöd för ett mål om fullständig prisstabilitet skulle kunna vara att en positiv inflationstakt i sig tenderar att leda till successivt stigande inflation, dvs. det skulle vara omöjligt att hålla inflationstakten på en stabil nivå. Det är dock inte lätt att finna teoretiskt eller empiriskt stöd för en sådan tes. Enligt modern makroekonomisk teori föreligger inget samband på lång sikt mellan arbetslöshet och inflation. Inflationstakten kan hållas konstant vid en viss jämviktsarbetslöshet NAIRU och det är först när arbetslösheten hamnar under NAIRU som inflationstakten kommer att öka. Det faktum att inflationstakten är positiv ger i sig ingen anledning till farhågor för att inflationen kommer att öka.
Låt oss sammanfatta: Inflationens kostnader är svårfångade och förmodligen lägre än vad man ofta föreställer sig i den allmänna debatten. Empiriska undersökningar av inflationens effekter på inkomstfördelningen tyder inte på att inflationen systematiskt skulle gynna grupper med höga inkomster och drabba hushåll med låga inkomster. Ekonomisk teori ger inget stöd för tesen att fullständig prisstabilitet är att föredra framför en positiv inflationstakt.
Inflationsnedväxlingens problem Även inflationens kostnader är svårbedömda är det uppenbart att
om önskemålet om låg inflation har bred förankring. En allmän inriktning hos stabiliseringspolitiken har varit att söka nedbringa den svenska inflationstakten till omvärldens, och därmed avaktualisera behovet av fortsatta devalveringar för att upprätthålla konkurrenskraften. En fråga som härvid uppkommer är vilka möjligheter det finns att åstadkomma inflationsnedväxling utan nämnvärd ökning av arbetslösheten.
Det skulle kunna hävdas att någon ökning av arbetslösheten inte behö-
inträffa staten på ett trovärdigt sätt markerar sin beslutsamhet att ver om inte fortsättningsvis använda växelkurspolitiken för att ackommodera alltför stora löneökningar. Deklarationer med denna innebörd har också
utfärdats under 80-talet, men effekterna på de faktiska löneuppgörelserna
är svåra att upptäcka. Ett alternativ som eventuellt skulle kunna öka
trovärdigheten vore att genom en anslutning till EMS European Monetary
System reducera möjligheterna att föra en självständig svensk växelkurs-
politik.
Växelkurssamarbetet inom ramen för EMS innebär en överenskommel-
semellan EG-Iändernas centralbanker om gemensam växelkurspolitik och
gemensamt uppträdande på valutamarknaderna. Växelkurserna kan vari-
era inom ett smalt intervall plus/minus 2,5 procent. En inte ovanlig
uppfattning är att EMS har bidragit till att sänka den genomsnittliga
inflationstakten i medlemsländerna, och även minskat spridningen i infla-
tionstakter mellan de olika länderna Svensson 1989. Genom EMS skulle
Västtyskland, med dess prioritering av restriktiv penningpolitik och låg
inflation, ha kunnat dra med sig höginflationsländerna ned mot lägre
inflationstakter.
Det är tänkbart att denna inflationsdämpning har kunnat ske till lägre
arbetslöshetskostnad än vad som annars skulle varit fallet, men några
starka empiriska belägg för denna hypotes finns veterligt inte. En jämförel-
se mellan utvecklingen i Frankrike och Storbritannien härvidlag belysan-
de. Frankrike deltar i Växelkurssamarbetet inom ramen för EMS den s.
växelkursmekanismen, medan Storbritannien står utanför detta samarbe-
te. Både Frankrike och Storbritannien hade kring 1980 tvåsiffriga infla-
tionstal och arbetslöshet på 6 procent. År 1986 hade inflationen fallit
en ca
till 3-4 procent i båda länderna samtidigt som arbetslösheten ökat till
lO-ll procent. Frankrikes deltagande i växelkurssamarbetet har inte
kunnat förhindra en betydande ökning av arbetslösheten i samband med
inflationsnedväxlingen.
Det förefaller sannolikt att en svensk EMS-anslutning skulle förstärka
växelkurspolitikens trovärdighet Därav följer emellertid inte att en ned-
växling till västtysk inflationstakt kan ske utan kostnader. Fullständigt centraliserade förhandlingar skulle rimligtvis underlätta en nedväxling utan nämnvärda arbetslöshetskostnader. Med fullständig centralisering
bestämmer parterna egentligen samtidigt löner och arbetslöshet, och ar-
betslösheten spelar här ingen självständig roll för att disciplinera lönesät-
tarna. Det finns ingen anledning att räkna med att den fackliga organisa- ZSeVredin 1989 för en tionens avvägning mellan reallöner och arbetslöshet skulle påverkas av en diskussionav eventuell förändrad växelkurspolitikà svenskEMS-anslutning
olika Lönebildningen i Sverige kan idag inte rimligen beskrivas som fullstänoch aspekterpå växelkurspolitiken. digt centraliserad, även om inslaget av förhandlingar på nationell nivå är l Man kan naturligtvis
större än vad som gäller i många andra länder. I den svenska lönebildningfråga sig varför en facklig organisation omfat- en finns ett stort mått av relativlönekonkurrens mellan olika grupper,
som tar helalöntagarkollek- vilket bidrar till bränsle åt löneinflationen. En koordinerad nedväx-
att ge tivet skulle driva en löne-
ling av de nominella lönestegringarna är svår att åstadkomma i en sådan politik somtvingar fram kontinuerliga devalve- miljö; varje grupp som väljer lägre löneökningar riskerar att försämra sitt ringar. Behovet av EMS- relativa löneläge. Det framstår därför osannolikt
som mycket att enbart anslutning för att åstad-
den ökade trovärdighet som EMS kan ge växelkurspolitiken skulle kunna komma moderation i lönesättningentorde vara dämpa lönestegringarna utan kostnader i form av högre arbetslöshet. mindre vid starkt centra- Föreställningen växelkursmål, för penningmängdens
att eller mål ökningsliserade löneförhandling-
takt, direkt skulle påverka lönesättningen har veterligt inget empiriskt ar.
stöd. Den monetära åtstramningens effekter på löner och priser verkar via de åtföljande reala effekterna på produktion och sysselsättning.
Under förutsättning av att EMS även fortsättningsvis kommer att domineras av västtyska prisstabiliseringsmål blir slutsatsen eventuell
att en svensk anslutning kommer att utsätta vårt lönebildningssystem för stora påfrestningar. Följden kommer med all sannolikhet att bli högre arbetslöshet, åtminstone under en övergångsperiod. Frågan är då EMS-med-
om lemskap kan kombineras med andra åtgärder för att möjliggöra över-
en gång till lägre inflationstakt utan betydande kostnader i form arbetslös-
av het och produktionsbortfall. lnkomstpolitiska åtgärder, t.ex. i form
av temporär pris- och lönekontroll, skulle här kunna aktualiseras. I själva verket finns, just i denna hypotetiska situation, goda argument för inkomstpolitiska ingripanden för att underlätta inflationsnedväxling utan stor ökning av arbetslösheten. Lönekontrollen tvingar fram de lägre lönestegringar som de olika lönesättarna har svårt att klara på hand på
egen grund av risken att försämra det relativa löneläget. Priskontrollen kan skapa acceptans för lägre nominella lönestegringar eftersom dessa inte behöver leda till sämre reallöneutveckling.
Erfarenheterna av priskontroller är inte sådana att de uppmuntrar till efterföljd. Det finns dock avgörande skillnader mellan, å sidan, pris-
ena kontroller som mer eller mindre slentrianmässigt tillgrips utan uppbackning av den allmänna efterfrågepolitiken och, å andra sidan, pris- och lönekontroller som används för att komplettera regimförändringar i växelkurspolitiken. Syftet med inkomstpolitiska ingripanden det
av senare slaget är inte att söka påverka den långsiktiga inflationstakten, utan att möjliggöra en inflationsdämpning till ett minimum arbetslöshetsök-
av ning.
Det bör också återigen noteras att den svenska lönebildningcn, av resultaten i kapitel 4 att döma, tycks vara förhållandevis känslig för förändringar i arbetslöshetens storlek. En ökning av arbetslösheten med en procentenhet leder enligt dessa resultat till att löneökningstakten faller med 3
ca procentenheter på ett års sikt. Detta talar för att den arbetslöshetsökning som skulle krävas för att åstadkomma en inflationsnedväxling sannolikt är relativt begänsad, i synnerhet om regimförändringen kombineras med en kraftfull inkomstpolitik.
Skatteomläggningar och lönebildning
Ett i debatten ofta anfört motiv för sänkta marginalskatter har varit att sådana förändringar skulle skapa förutsättningar för lägre nominella lönestegringar. Tesen att löneökningarna skulle bli lägre vid minskad progressivitet i skattesystemet vilar emellertid på bräcklig teoretisk och empirisk grund. Som visades i kapitel 3 finns det empiriska resultat, från Sverige och andra länder, som tyder på att ett högre totalt skattetryck skulle kunna leda till högre lönekostnader. De resultat som presenterades i kapitel 4 innebär emellertid att skatterna på lång sikt inte alls påverkar lönekostnaderna, dvs. skatterna övervältras i sin helhet på löntagarna. Det är ett
resultat som framstår som rimligt i ljuset av decenniers stigande skattetryck utan nämnvärd trendmässig Förändring av arbetslösheten.
Vad gäller effekter av skatteomläggningar i riktning mot minskad progressivitet finns mycket få empiriska undersökningar. Resultaten från kapitel 4 tyder inte på att minskad progressivitet skulle ha några nämnvärda effekter på lönebildningen. Det är ett resultat fullt förenligt med den teoretiska forskningen om löneförhandlingamas mekanismer. l själva verket kan man utfrån tämligen konventionella och plausibla antaganden om lönesättarnas beteenden få resultatet att minskad progressivitet leder till högre lönekostnader och högre jämviktsarbetslöshet Hoel l989b. Anledningen till att sådana resultat kan uppkomma är, något oprecist uttryckt, att progressiva skatter kan uppfattas som en skatt på löneökningar; minskad progressivitet innebär därför lägre kostnader för att höja lönerna.
Det är en öppen fråga vilken praktisk betydelse dessa mekanismer kan ha. Mot eventuella lönekostnadsdrivande konsekvenser bör naturligtvis ställas de utbudsstimulerande effekter som kan bli resultatet av sänkta marginalskatter. Ökat arbetskraft, och kanske ökad stimulans till
utbud av rörlighet mellan olika områden, bör kunna vidga löneinflationsdrivande flaskhalsar på arbetsmarknaden.
Sammanfattningsvis finns det inga starka skäl att räkna med ökad lönemoderation till följd av den i Sverige aktuella skattereformen, eller av andra reformer med mer långtgående ambitioner att sänka marginalskatterna. I den mån sänkta skatter inte finansieras med kompenserande skattehöjningar eller utgiftsminskningar blir resultatet i första hand ett ökat inflationstryck från efterfrågesidan.
Arbetsmarknadspolitikens roll
Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har traditionellt setts som ett sätt att lösa upp målkonflikter mellan arbetslöshet och inflation. l modern makroekonomisk terminologi skulle arbetsmarknadspolitiken kunna bidra till att reducera NAIRU, den arbetslöshet som är förenlig med konstant inflationstakt. Detta kan ske genom att politiken förbättrar arbetsmarknadens anpassningsförmåga i olika avseenden, ex. genom att underlätta yrkesmässig och geografisk rörlighet. Det är också tänkbart att ett välutvecklat arbetsförmedlingssystem kan förbättra matchningen mellan arbetslösa och lediga platser och leda till kortare arbetslöshets- och vakanstider.
Hur har då arbetsmarknadspolitiken lyckats i dessa avseenden Vissa indikatorer på arbetsmarknadens anpassningsförmåga tyder på en anmärkningsvärd stabilitet i grundläggande samband. Således har den s. Beveridge-kurvan, dvs. sambandet mellan arbetslöshet och vakanser, huvudsakligen rört sig i invanda banor sedan slutet av 60-talet figur 5.1. Det är främst överbryggningspolitikens år i slutet av 70-talet som markant avviker; här handlar det då om att arbetslösheten är lägre vid givna vakanstal än vad som gällt för andra perioder. Stabiliteten i den svenska Beveridge-kurvan avviker från de mönster vi finner i flertalet andra länder i Västeuropa; där har den höga arbetslösheten regelmässigt varit förknip-
Figur 5.1 Den svenskaBeveridge-kurvan.
2 0
. vakanser °/0
IIIIllllllllllllllllllTlllflllfllllllIIIIIIIIIVIIIIIIIIIIlII
1.0 1.5 2.0 2.5 3.0 3.5
Anm.: Antalet vakanserkvarstående lediga platser har liksom arbetslöshetenrelate- arbetslöshetom rats till antalet personeri arbetskraften. Källa: Edin Holmlund 1989.
pad med förskjutning utåt Beveridge-kurvan, dvs. arbetslösheten har
en av ökat vid givet antal lediga platser.
Andra indikatorer på arbetsmarknadens anpassningsförmåga ger en något mindre ljus bild av den svenska utvecklingen. En viss trendmässig ökning arbetslöshetstidema har skett, även om konstanthåller för
av tillgången på lediga platser Björklund Holmlund 1989. Tillsättningen
lediga platser går heller inte riktigt lika snabbt som tidigare, vid givet av antal vakanser och arbetslösa Edin Holmlund 1989. Förändringarna är dock relativt små, särskilt i jämförelse med den dramatiska arbetslöshetsutvecklingen i många andra länder.
Det är svårt att ge några kvantitativa uppskattningar av vad arbetsmarknadspolitiken har betytt för NAIRU, men det finns inget som tyder på att NAIRU i Sverige skulle ha minskat i takt med arbetsmarknadspolitikens expansion. Det finns av resultaten i kapitel 4 att döma heller inga direkta belägg för att NAIRU skulle ha ökat, vilket framstår som unikt i ett internationellt perspektiv. Arbetsmarknadspolitiken kan ha bidragit till denna för Sverige gynnsamma utveckling, men det är inte säkert att det är de traditionella matchningsunderlättande åtgärderna som därvidlag har varit avgörande.
De västeuropeiska erfarenheterna ger vid handen att en stark arbetslöshetsökning inte utan vidare åtföljs av en snabb återgång till de ursprungli-
arbetslöshetsnivåerna. Den svenska arbetsmarknadspolitiken har säkert ga medverkat till att förhindra att ekonomiska störningar fått ett kraftigt genomslag på arbetslöshetstiderna, och därmed sannolikt också förhindrat hysteresis-effekter. Arbetsmarknadspolitiken kan alltså ha förhindrat uppkomsten långvarig arbetslöshet och därigenom också bidragit till att
av arbetslösheten har kunnat minska i snabb takt under 80-talets konjunkturuppgång.
De empiriska resultaten i kapitel 4 aktualiserar emellertid nya frågor om arbetsmarknadspolitikens roll. Enligt dessaresultat skulle en överslussning av öppet arbetslösa till arbetsmarknadspolitiska åtgärder leda till ökad lönestegringstakt på kort sikt och högre lönenivå på lång sikt. Resultatet är förenligt med hypotesen att personer i åtgärder, t.ex. beredskapsarbete, upplever sig som sysselsatta snarare än som arbetslösa, och därför ägnar mindre tid och energi åt arbetssökande. En del data tyder på att personer i beredskapsarbete ägnar avsevärt mindre tid åt arbetssökande jämfört med personer som är öppet arbetslösa Edin Holmlund 1989.
Det borde finnas utrymme för förändringar av åtgärdernas sätt att fungera ökar programdeltagarnas sökintensitet. En möjlighet är att
som
i ex. beredskapsarbeten ges en ersättning som understiger avpersoner talsenlig lön. Detta skulle öka incitamenten att söka efter reguljär sysselsättning, men skulle å andra sidan samtidigt minska viljan att acceptera beredskapsarbeten. Särskilda ekonomiska stimulanser for att acceptera arbetserbjudanden skulle också kunna aktualiseras för personer i åtgärder likaväl för personer i öppen arbetslöshet. Behovet av sådana stimu-
som lanser är naturligtvis i stor utsträckning beroende av vilka inkomstskillnader sig kunna acceptera mellan personer som har reguljär
man anser sysselsättning, är sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller är arbetslösa. Den kritiska variabeln är den relativa inkomsten, inkomsten i förhållande till vad som skulle kunna erhållas i vanlig sysselsättning.
7l
Det borde också finnas utrymme för insatser bidrar till att
som personer i åtgärder i ökad utsträckning arbetssökande. Jobb-
engageras som klubbar för arbetslösa har prövats ett antal år med till god fram-
synes gång. l dessa jobbklubbar engageras de arbetslösa själva mycket aktivt i sökprocessen. Denna verksamhet kan utökas till att även omfatta personer i vissa typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Konfliktkostnader
Styrkeförhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare i lokala förhandlingar påverkas av parternas konfliktkostnader i vid mening. Kostnaderna för att tillgripa vilda strejker beror t.ex. på risken för uppsägning
att en från anställningen ska ske, risken för att det sker anmälan till Arbets-
en domstolen, och på bötesbeloppens storlek i händelse fällande dom.
av en Benägenheten att gå ut i vild strejk påverkas också gällande
av normsystem för lönebildningen, av den grad legitimitet det centrala
av som förhandlingssystemet åtnjuter på lokal nivå.
Antalet personer involverade i vilda strejker har uppvisat stora variationer mellan olika år SCB 1989. Under högkonjunkturåren 1970, 1975 och 1980 var ca 30 000 arbetstagare berörda olovliga strejker. Under åren
av med relativt hög arbetslöshet i början av 70-talet och i början 80-talet
av var antalet strjekberörda endast ca 5000. Det verkar finnas ett negativt samband mellan antalet vilda strejker och arbetslöshetens storlek, men arbetslösheten förklarar bara en liten del variationema i strejkfrekven-
av sen. Från mitten av 70-talet går utvecklingen snarast i riktning mot minskad omfattning av vilda strejker. Under treårsperioden 1986-88 har mellan 10000 och 15000 arbetstagare år varit inblandade i vilda
per strejker. Vilda strejker är i regel kortvariga, med genomsnittlig varaktig-
en het på ca en dag.
Faktiskt realiserade strejker ger nu ingen korrekt bild den effekt
av som hot om strejk kan ha. Det finns veterligt ingen säker grund för några slutsatser i frågan om det skett trendmässiga förändringar i benägenheten att, explicit eller implicit, utnyttja hot om vild strejk i den lokala lönekam-
pen.
Kostnaderna för att genomföra utomfackliga stridsåtgärder påverkas också av sjukförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringssystemens utformning. Benägenheten att artikulera missnöje med lönerna att tillgri-
genom pa massjukskrivningar är säkert inte oberoende sjukpenningens nivå
av och graden av kontroll i systemet. Arbetslöshetsersättningens nivå, och reglerna för avstängning i samband med arbetslöshet förorsakad av uppsägning på egen begäran, kan påverka arbetstagarnas vilja att tillgripa uppsägningshot för att påverka lönesättningen. Kollektiva uppsägningshot blir mer trovärdiga om arbetstagarna har goda alternativa inkomstkällor att tillgå. En överhettad arbetsmarknadssituation bidrar också till att öka uppsägningshotens trovärdighet.
Sammanfattningsvis bör alltså åtgärder försvårar och fördyrar ut-
som omfackliga stridsåtgärder kunna bidra till ökad återhållsamhet i lokala löneuppgörelser.
Höjda bötesbelopp för deltagande i vilda strejker har en
direkt påverkan på kostnaderna för strejker och kan kanske också påverka normbildningen rörande vilka medel som är acceptabla i lönekampen. Det finns dock knappast anledning att vänta sig betydande effekter på löneglidsådana Förändringar, eftersom löneglidningen främst drivs av ningen av efterfrågesituationen på arbetsmarknaden.
Skattebaserad inkomstpolitik
Skattebaserad inkomstpolitik, eller TlP tax-based incomes policy, är huvudsakligen oprövad metod för att påverka lönebildningen. l sin en kanske kända form innebär TlP skatt på lönestegringar, eller skatt mest en på lönestegringar utöver viss norm. Men TIP skulle också kunna ta en andra former; det har t.ex. inom för vissa modeller visats att en ramen löneskatt kombinerad med sysselsättningssubvention är ekvivalent med en en lönestegringsskatt. lämpligt skilja dels mellan Makro-TIP och Mikro-TIP, dels Det är att mellan temporära och permanenta system. Makro-TIP lanserades redan Hansen 1955 ett medel för indirekt styrning av penningav Bent som lönen. statsmakterna skulle för den genomsnittliga lönestegange en norm ringen i ekonomin, och samtidigt förbinda sig att maximera löntagarnas disponibla inkomster precis vid den målsatta löneökningen. Om löneökningsnormen överskreds skulle löntagarna bestraffas genom högre skatter. Alternativt skulle kunna tänka sig att bestraffa företagen genom ex. man högre vinstskatter. Makro-TlP ska ha påtagliga incitamentseffekter krävs en hög För att centralisering i lönebildningen. Varje lönesättare måste kunna se grad av klart samband mellan sitt eget beteende och ekonomins totala löneökett ning för hotet bestraffning ska bli verkningsfullt. Vid decentraliseatt om rad lönebildning har varje enskild lönesättare ett försumbart inflytande på genomsnittliga löneökningen i ekonomin, och kan följaktligen inte den själv påverka sannolikheten för att överskrids och straffbeskattnormen ningen utlöses. g svenska lönebildningen i återhållsam Kan då Makro-TIP påverka den riktning Det är tänkbart, knappast sannolikt. Ett problem gäller men trovärdigheten hos regeringsutfástelser om en löneökningsberoende skattepolitik. I praktiken kommer med all sannolikhet skatteanpassningen att ske diskretionärt, från fall till fall; regering och riksdag torde vara obenägi förväg låsa sin skattepolitik till parterna bestämda löneökningar. na att av problem är svensk lönebildning inte torde vara centraliserad i Ett annat att den utsträckning krävs för att Makro-TIP ska ha nämnvärda incitasom mentseffekter. Förekomsten flera centrala arbetsmarknadsorganisaav tioner, och betydande inslag lokal löneglidning, gör att Makroav ett av TIP knappast är framkomlig väg för att påverka den svenska löneuten vecklingen. innebär skatt på lönestegringar i de enskilda företagen. Inci- Mikro-TIP tamentsstrukturen är här okomplicerad såtillvida som det skapas ett direkt samband mellan lönesättarnas agerande och utfallande skattebelastning. verkningarna Mikro-TIP har analyserats i en rad teoretiska modeller av
for decentraliserad lönesättning. Ett genomgående resultat är att konstruktionen kan väntas leda till lägre jämviktsarbetslöshet genom att bidra till moderation i lönesättningen. Det är alltså här fråga om reala effekter av TlP, inte en fråga om effekter på den långsiktiga inflationstakten Layard
Jackman 1989.
En tredje variant av skattebaserad inkomstpolitik har lanserats av L0ekonomerna 1989. LO-TIP innebär att en extra vinstskatt drabbar alla företag om den genomsnittliga läneökningen i ekonomin eller möjligen branschen överstiger de avtalsmässiga lönestegringarna. Förslaget innebär alltså en skatt på den genomsnittliga löneglidningen, utan någon koppling mellan skattebelastning och faktisk löneglidning i det enskilda företaget. Det uppkommer därför inget incitament för det enskilda företaget eller dess anställda att begränsa löneglidningen; den genomsnittliga löneglidningen är ur den enskilde arbetsgivarens och det lokala fackets synvinkel en storhet som inte kan påverkas.
lncitamentseffekterna i LO-TIP antas verka via arbetsgivarnas kollektiva organisationer. Förslaget syftar till att skapa ett så starkt internt tryck på arbetsgivarna att de inom sina organisationer utformar bötesregler och ser till att de är så effektiva att löneökningarna hålls inom ramen LOekonomerna 1989. Det kan också noteras att konstruktionen bygger på förutsättningen att de centrala avtalen alltid ger ett samhällsekonomiskt rimligt utfall. Denna utgångspunkt är naturlig om lönebildningen sker i fullständigt centraliserade former, där den nationella fackliga organisationen internaliserar alla indirekta effekter av sin lönepolitik. Den aktuella svenska institutionella ramen, liksom erfarenheterna från bl.a. 70-talet, visar dock att föreställningen om de centrala avtalsuppgörelsernas samhällsekonomiska rimlighet inte är alldeles självklar.
Av de tre TIP-modellerna framstår Mikro-TIP som mest intressant. Mikro-TIP gäller de totala löneökningarna, inte bara en del av löneökningarna som i LO-TIP. Mikro-TIP har också en klar incitamentsstruktur, likartad miljöavgifter; de lönesättare som bidrar till att sprida löneinflation drabbas själva av sanktioner i form av högre skatt.
Invändningarna mot Mikro-TIP gäller både dess principer och dess praktiska tillämpbarhet. Det är klart att beskattning av den genomsnittliga lönestegringen i ett företag ökar kostnaderna för att ändra personalsammansättningen i riktning mot mer högutbildad arbetskraft. Likaså kan Mikro-TIP göra det svårare för expansiva företag att genom relativlönehöjningar locka till sig arbetskraft. Sådana aspekter har inte behandlats på ett tillfredsställande sätt i de teoretiska analyser som hittills har presenterats.
Osäkerheten om eventuella negativa allokeringseffekter av Mikro-TIP gör att en permanent konstruktion av denna typ framstår som mindre aktuell, i synnerhet som svensk jämviktsarbetslöshet förefaller ligga på en låg nivå. Det hindrar inte att en temporär lönestegringsskatt, i kombination med andra åtgärder, skulle kunna övervägas for att underlätta en nedväxling av inflationstakten. Det naturliga tillfället är i så fall vid en eventuell anslutning till EMS, som kan komma utsätta de svenska lönebildningsinstitutionerna for stora påfrestningar. Någon form av inkomstpolitiska ingrepp synes vara oundgängliga i denna situation för att begrän-
sa kostnaderna i form av högre arbetslöshet. Huruvida lönestegringsskatter därvidlag är att föredra framför direkta pris- och lönekontroller är en praktisk fråga som väsentligen får avgöras på grundval av de olika alternativens administrativa kostnader.
Lönepolitik i den offentliga sektorn
har redovisats för samordnade löneförhandlingar i den De argument som privata sektorn gäller i allt väsentligt också för lönebildningen i den offentliga sektorn. Vid decentraliserade löneförhandlingar på myndighetsnivå
i den statliga sektorn eller i enskilda kommuner har lönesättarna svaga
incitament att beakta de indirekta, samhällsekonomiska, verkningarna av sina överenskommelser. För den lokala fackliga organisationen finns ex. inga motiv för att beakta sambanden mellan de egna lönekraven och det skatteuttag krävs för att finansiera utgifter för arbetslöshetsersättning
som och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För arbetsgivaren i kommunen eller myndigheten kan det ofta finnas ett motiv att höja lönerna för att underlätta personalrekryteringen. Men alla arbetsgivare kan inte samtidigt höja relativlönerna för att därigenom förbättra sin personalförsörjning.
För den offentliga sektorn aktualiseras en ny typ av skatteexternalitet sammanhängande med att de offentliganställdas löner finansieras via skatter. En liten fackförening kan betrakta den totala skatten som oberoende
den lön lyckas genomdriva för sina medlemmar. En stor fackförav man ening tvingas däremot beakta det direkta sambandet mellan lönekrav och de skatter ska finansiera löneökningarna, oberoende av om lönepoliti-
som ken leder till ökade utgifter för arbetslöshetsersättning eller inte.
Om decentraliseringen av lönebildningen drivs tillräckligt långt kommer kraven på lokal strejkrätt självklart att aktualiseras, i privat likaväl som i offentlig sektor. En sådan lokal strejkrätt torde komma att etableras via praxis innan den kodifierats i lagregler; större förhandlingsutrymme
finns på lokal nivå, desto starkare är incitamenten att genom lokala som aktioner påverka fördelningen av detta utrymme.
Mot bakgrund det synsätt som utvecklats ter sig en ökad samordning
av
de offentliga förhandlingarna som angelägen. De offentliga arbetsgivarav
i stat och kommun skulle ex. kunna bilda en gemensam förhandlingsna kartell med förankring i brett sammansatta palamentariska organ med långsiktiga mandat. Det finns ingen anledning att begränsa samordningen till stat och kommun; de offentliga arbetsgivarna kan aktivt eftersträva
med de privata arbetsgivarna vad gäller löneökningarnas totalram samsyn och lönedifferentieringens grunder.
Den naturliga utgångspunkten för lönedilferentiering är den ursprungliga solidariska lönepolitikens krav på "lika lön för lika arbete. Möjligheterna att praktiskt tillämpa denna princip är emellertid betydande i en ekonomi med hög grad arbetsfördelning och yrkesdifferentiering. Det
av mest hållbara kriteriet för att lönesättningen är riktig är att det inte råder permanent brist på arbetskraft inom vissa områden och arbetslöshet 4SeElvander 1988 och Sjölund 1989 för detal- inom andra. Brist på arbetskraft kan dock inte definieras i snävt kvantitajerade beskrivningar och kraven på kvalitet i offentlig tiva termer, utan måste också svara mot analyseravbl.a. den statliga lönepolitiken. service.
Lönema måste alltså vara tillräckligt flexibla för att uppnå tillfreds-
en ställande personalrekrytering i den offentliga sektorn. Detta betyder inte att ökad löneflexibilitet är helt oproblematisk. Någorlunda stabila lönerelationer har ett egenvärde. Arbetstagare liksom arbetsgivare se Blinder Choi 1989 har föreställningar om vad utmärker "rättvisa" löner. Det
som finns med all sannolikhet inslag av "hysteresis" i dessa rättviseföreställningar; lönerelationer som varit rådande under lång tid har större chanser att accepteras som rimliga och rättvisa. Kraftiga relativlönesvängningar stör de invanda rättviseföreställningarna, vilket kan verka demoraliserande för grupper som för tillfället inte råkar ha marknadsvinden i Ett
ryggen. lönebildningssystem som ger stort utrymme för kortsiktiga lönevariationer tvingar fram en permanent relativlönebevakning från de enskilda arbetstagarnas, fackföreningarnas och företagens sida; en sådan utveckling torde vara tids- och resurskrävande snarare än produktivitetsbefrämjande. En viss stabilitet i lönerelationema kan också ha positiva välfardseffekter genom åtföljande minskad inkomstosäkerhet för löntagarna.
Under 1988 tillämpades utgiftsramar cash limits i den statliga
- sektorn. Cash limits innebär att varje myndighet tilldelas ett visst nominellt belopp vars fördelning avgörs genom förhandlingar. Möjligheterna att genom cash limits styra löneökningarna i offentlig sektor torde emellertid vara begränsade. I princip betyder cash limits att de förhandlande parterna tvingas respektera ett konstantelastiskt efterfrågesamband för arbetskraft; 10 procents högre lön innebär 10 procents lägre sysselsättning vid given produktivitet. Det är från teoretiska analyser väl känt att löneförhandlingar under sådana förutsättningar i vissa fall leder till lönestelhet; ett lägre nominellt belopp tillgängligt för förhandlingar leder då till lägre sysselsättning utan att påverka lönen Leslie 1985. l allmänhet kan man räkna med att cash limits har effekter både på löner och sysselsättning. Staten avhänder sig i viss utsträckning bestämmanderätten över den offentliga sektorns reala omfattning.
En konsekvent tillämpning av cash limits kommer lätt i konflikt med kravet på en väl fungerande offentlig service. Det kravet förutsätter
senare i huvudsak följsamhet i löneutvecklingen mellan privat och offentlig sektor. Frågan om denna följsamhet ska uppnås genom automatiska följsamhetsklausuler, kontrollstationsförhandlingar eller på annat sätt är knappast central. Den avgörande frågan ur stabiliseringspolitisk synvinkel är vilken löneökningstakt som råder i den privata sektorn. Försök att via statlig lönepolitik styra löneutvecklingen i näringslivet har små utsikter att lyckas. Tumregeln för de offentliga arbetsgivarna bör vara att eftersträva den grad av följsamhet med den privata löneutvecklingen krävs för att
som säkerställa en god personalförsörjning.
Sammanfattning
Diskussionen i detta kapitel kan kortfattat sammanfattas i följande punkter:
Det svenska inflationsproblemet är väsentligen fråga vår rela-
en om tiva inflationstakt, dvs. svenska pris- och kostnadsstegringar i förhållande
till konkurentländemas inflationstakt. Det är svårt att finna övertygande belägg för att en inflationstakt på nuvarande svensk nivå skulle medföra stora självständiga skadeverkningar. Empiriska undersökningar tyder inte på att inflationen systematiskt skulle gynna höginkomsttagare och missgynna låginkomsttagare. Ekonomisk teori ger inte stöd för hypotesen att fullständig prisstabilitet är att föredra framför en positiv inflationstakt.
En regimförändring i svensk växelkurspolitik genom anslutning till EMS skulle sannolikt förstärka växelkurspolitikens trovärdighet. Det framstår dock ytterst osannolikt att enbart den ökade trovärdigheten
som skulle möjliggöra en inflationsnedväxling utan en period av högre arbetslöshet. Arbetslöshetskostnadema kan begränsas om regimförändringen kombineras med en kraftfull, temporär, inkomstpolitik. Denna inkomstpolitik kan ta formen av pris- och lönekontroller eller lönestegringsskatter.
Det finns inget starkt teoretiskt eller empiriskt stöd för uppfattningen att sänkta marginalskatter leder till ökad moderation i lönesättningen. De i Sverige aktuella skatteomläggningama torde ha obetydliga effekter på lönebildningen.
4. Empiriska resultat tyder på att en överslussning av arbetslösa personer till sysselsättning i arbetsmarknadspolitiska åtgärder leder till ökad lönestegringstakt på kort sikt och till högre lönenivå på lång sikt. Dessa resultat understryker behovet av att förstärka incitamenten till aktivt arbetssökande bland personer i åtgärder.
Argumenten för samordnade centrala förhandlingar gäller för offentlig sektor likaväl för privat sektor. Decentralisering av lönebildningen
som till enskilda kommuner och myndigheter minskar lönesättamas incitament att beakta de övergripande samhällsekonomiska verkningarna av sina avtalsuppgörelser.
Referenser
Akerlof, G.A. och Yellen, red., 1987, Ejficiency Wage Models ofthe
Labor Market. Cambridge University Press. Alogoskoufis, G.S. och A. Manning, 1988, "On the Persistence of
Unemployment. Economic Policy Andersen, T. och O. Risager, 1990, Wage Formation in Denmark, i L.
Calmfors red., Wage Formation and Macroeconomic Policy in the
Nordic Countries. SNS och Oxford Economic Press. Andersen, T., 1989, Macroeconomic Strategies Towards Internal and
External Balance in the Nordic Countries. Under publicering i Scandi-
navian Journal of Economics, 1990. Bean, C., R. Layard och Nickell, 1986, The Rise in Unemployment:
A Multi-Country Study". Economica 53, Supplement. Bergström, R. och B. Holmlund, 1990, Error Correction Models of
Wage Determination in Sweden. Nationalekonomiska institutionen,
Uppsala universitet. Björklund A. och B. Holmlund, 1989, Effects of Extended Unemploy-
,
ment Compensation in Sweden, i B. Gustafsson A. Klevmarken
red., The Political Economy of Social Security. North-Holland. Björklund, A., 1989, Unemployment and Income Distribution: Time-
Series Evidence from Sweden". Uppsats för EALE-konferens i Turin, September. SOFI, Stockholms universitet.
Blanchard, O. och L. Summers, 1986, Hysteresis and the European
Unemployment Problem, i S. Fischer red., NBER Macroeconomics
Annual. MIT Press. Blanchflower, D. och A. Oswald, 1989, The Wage Curve. Discussion
Paper No 340, Centre for Labour Economics, London School of Econo-
mics. Under publicering i Scandinavian Journal of Economics, 1990. Blinder, A. och H. Esaki, 1978, Macroeconomic Activity and Income
Distribution in the Postwar United States. Review of Economic Studies
60. Blinder, A. och D. Choi, 1989, A Shred of Evidence on Theories of
Wage Stickiness". NBER Working Paper No 3105. Bosworth, B.P. och R.Z. Lawrence, 1987, Adjusting to Slower Econo-
mic Growth: The Domestic Economy, i B.P Bosworth och A. Rivlin red., The Swedish Economy. Brookings Institution.
Bruno, M. och Sachs, 1985, The Economics of Worldwide Stagflation.
Basil Blackwell.
Bruno, M., 1986, "Aggregate Supply and Demand Factors in OECD
Unemployment: An Update. Economica 53, Supplement. Calmfors, L., 1985, Work Sharing, Employment and Wages. European
Economic Review 29. Calmfors, L. och Driñill, 1988, Bargaining Structure, Corporatism
and Macroeconomic Performance". Economic Policy Calmfors, L. och A. Forslund, 1990, Wage Setting in Sweden", i L.
Calmfors red., Wage Formation and Macroeconomic Policy in the
Nordic Countries. SNS och Oxford Economic Press. Dreze, J.H. och C. Bean, 1989, European Unemployment: Lessons
From a Multi-Country Econometric Exercise. Under publicering i
Scandinavian Journal of Economics, 1990. Edin, P.A. och B. Holmlund, 1989a, "The Unemployment Elasticity of
of Pay: Evidence from Microdata. Nationalekonomiska institutionen,
Uppsala universitet. Edin, P.A. och B. Holmlund, l989b, "Unemployment, Vacancies, and
Labor Market Programs. Uppsats for CEPR-konferens i Venedig. Na-
tionalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Edin, P.A. och Zetterberg, 1989, "Inter-Industry Wage Differentials:
Evidence from Sweden and a Comparison with the United States".
Working Paper 1989:8, Nationalekonomiska institutionen, Uppsala
universitet. Elvander, N., 1988, Den svenska modellen. Publica. Eriksson, T., Suvanto, A. och P. Vartia, 1990, Wage Setting in Fin-
land, i L. Calmfors red., Wage Formation ana Macroeconomic Policy
in the Nordic Countries. SNS och Oxford University Press. Fischer, S. och F. Modigliani, 1978, Towards an Understanding of the
Real Effects and Costs of Inflation". Weltwirtschaftliches Archiv 114. Flanagan, R., 1990, Centralized and Decentralized Pay Determination
in the Nordic Countries", i L. Calmfors red., Wage Formation and
Macroeconomic Policy in the Nordic Countries. SNS och Oxford Econo-
mic Press. Gottfries, N. och H. Horn, 1987, Wage Formation and the Persistence
of Unemployment". Economic Journal 97. Gylfason, T. and A. Lindbeck, 1984, "Union Rivalry and Wages: An
Oligopolistic Approach. Economica 51. Hall, R., 1972, Tumover in the Labor Force. Brookings Papers on
Economic Activity Hansen, B., 1955, Finanspolitikens ekonomiska teori. SOU 1955:25. Harris, J.R. och Todaro, M., 1970, "Migration, Unemployment and
Development: A Two-sector Analysis. American Economic Review 60. Hoel, M., 1984, "Short- and Long-Run Elfects of a Reduced Working
Time in a Unionized Economy. Memorandum from Department of
Economics, University of Oslo. Hoel, M., 1989a, Union Wage Policy: The Importance of Labour Mobi-
lity and the Degree of Centralization. Memorandum from Department
of Economics, University of Oslo. Hoel, M., l989b, Income Taxes and Non-Market Clearing Wages.
Memorandum from Department of Economics, University of Oslo.
Holden, S., 1990, Wage Drift in Norway: a Bargaining Approach, i L. Calmfors red., Wage Formation and Macroeconomic Policy in the Nordic Countries. SNS och Oxford Economic Press. Holmlund, B., 1983, "Payroll Taxes and Wage Inflation The Swedish
- Experience. Scandinavian Journal of Economics 85. Holmlund, B., 1989 "Wages and Employment in Unionized Economics: Theory and Evidence", i B. Holmlund, K.G. Löfgren och L. Engström, Trade Unions, Employment and Unemployment Duration. Oxford University Press. Holmlund, B. och P. Lundborg, 1988, Unemployment Insurance and Union Wage Setting. Scandinavian Journal of Economics 90. Holmlund, B. och P. Lundborg, 1989, "Unemployment Insurance Schemes for Reducing the Natural Rate of Unemployment. Journal of Public Economics 38. Holmlund, B. och Zetterberg, 1989, Insider Effects in Wage Determination: Evidence from Five Countries". Working Paper 1989:1 Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Holmlund, B. och P. Skedinger, 1990, Wage Bargaining and Wage Drift: Evidence from the Swedish Wood Industry, i L. Calmfors red., Wage Formation and Macroeconomic Policy in the Nordic Countries. SNS och Oxford Economic Press. Holmlund, B. och H. Ohlsson, 1990, Intersectoral Wage Linkages in Sweden: Evidence from Causality Tests. Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Jackman, R., R. Layard, Nickell och Wadhwani, 1989, Unemployment. Centre for Labour Economics, London School of Economics. Jackman, R., 1990, Wage Formation in the Nordic Countries Viewed from an International Perspective, i L. Calmfors red., Wage Formation and Macroeconomic Policy in the Nordic Countries. SNS och Oxford University Press. Layard, R. och Nickell, 1986, "Unemployment in Britain. Economica 53, Supplement. Layard, R. och C. Bean, 1989, Why Does Unemployment Persist Scandinavian Journal of Economics 9 Layard, R. och R. Jackman, 1989, The Real Effects of Tax-Based Incomes Policies". Discussion Paper No 360, Centre for Labour Economics, London School of Economics. Under publicering i Scandinavian Journal of Economics. Leslie, D., 1985, The Economics of Cash Limits as Method of Pay Determination. Economic Journal 95. Lindbeck, A. och D. Snower, 1988, The Insider-Outsider Theory of Employmenl and Unemployment. MIT Press. LO-ekonomerna, 1989, Ekonomiska utsikter. McCallum, 1983, Inflation and Social Concensus in the Seventies. Economic Journal 93. McCallum, 1986, "Unemployment in the OECD Countries in the 19805. Economic Journal 96. Minford, P., 1983, Labour Market Equilibrium in an Open Economy. Oxford Economic Papers 35, Supplement.
Mulder, C.B., 1988, Wage Moderating ElTects of Corporatism: Decent-
ralized versus Centralized Wage Setting in a Union, Firm, Government
Context. Department of Economics, Tilburg University. Newell, A.T. och Symons, 1987, Corporatism, Laissez-faire and the
Rise in Unemployment. European Economic Review 31. Nickell, S.J., 1987, Why Wage Inflation in Britain so High Oxford
Bulletin ofEconomics ana Statistics 49. Normann, G., 1983, Skatter, löner och räntor. Forskningsrapport nr 21,
Industriens Utredningsinstitut. Oswald, A.J., 1979, "Wage Determination in an Economy with Many
Trade Unions. Oxford Economic Papers 31. Oswald, A.J., 1985 The Economic Theory of Trade Unions: An lntro-
ductory Survey. Scandinavian Journal of Economics 87. Pencavel, J., 1986 Wages and Employment under Trade Unionism:
Microeconomic Models and Macroeconomic Applications. Scandi-
navian Journal ofEconomics 87. Pencavel, och B. Holmlund, 1988, The Determination of Wages,
Employment and Work Hours in an Economy with Centralized Wage
Setting: Sweden 1950-83. Economic Journal 98. Phelps, E.S. m.ll., 1970, Microeconomic Foundations of Employment
and Inflation Theory. Norton. Phelps, E.S., 1972, Inflation Policy ana Unemployment Theory. Norton. Phillips, A.W., 1958, "The Relation Between Unemployment and the
Rate of Change of Money Wage Rates in the United Kindgdom, 1861-
1957. Economica 25. Pohjola, M., 1989, Corporatism and Wage Bargaining. Labour Institu-
te for Economic Research, Discussion Paper 85. Helsingfors. Santomero, A.M. och J.J. Seater, 1978, The lnflation-Unemployment
Trade-OH: A Critique of the Literature". Journal ofEconomic Literature
16. Sargan, J.D., 1964, Wages and Prices in the United Kingdom: A Study
in Econometric Methodology, i EconometricAnalysis/or National Eco-
nomic Planning. Butterworths. SCB 1989, Arbetsmarknaden isifror. SCB förlag. Schager, N.H., l98l,The Duration of Vacancies as a Measure of the
State of Demand in the Labour Market. The Swedish Wage Drift Equa-
tion Reconsideredj i G. Eliasson, B. Holmlund och F. Stafford, Studies
of Labour Market Behaviour: Sweden ana the United States. IUI Confe-
rence Report 1981:2, Stockholm. Schager, N.H., 1988, "Causes of Wage lncreases in Swedish Manufactu-
ring: A Remarkable Case of Regular Behavior". Working Paper No 195,
Industriens Utredningsinstitut. Sjölund, M., 1989, Statens lönepolitik 1966-1988. Publica. Skedinger, P., 1989, Studies of Wage and Employment Determinazion in
the Swedish Wood Industry. Economic Studies 1989:4, Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet.
Svensson, L.E.O., 1989, "Finansiell integration, resursfördelning och
penningpolitik", i Svensk ekonomi och Europaintegrationen. Bilaga 5 till
LU 90. Allmänna förlaget.
8l
Uddén-Jondal, E., 1989, Wage Formation in a Unionized Economy
with Two Groups of Workers. Seminar Paper No 435, Institutet för
internationell ekonomi, Stockholms universitet. Vredin, A., 1989, Vägval i valutapolitiken: EMS eller autonomi Eko-
nomisk Debatt 17. Wadensjö, E., 1987, "Labour Market Policy and Employment Growth
Sweden. Labour Zetterberg, J., 1988, Lönestruktur i privat och ofentlig sektor. Ekonomis-
ka studier 1988:2, Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universi-
tet.
Bilagor till långtidsutredningen1990 Nr Namn Författare Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flam och Henrik Horn av EG:s inre marknad Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet Svenskt näringsliv och den europeiska Lars Lundberg integrationen Industrins utredningsinstitut Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg het mellan Sverigeoch EG Industrins utredningsinstitut Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson och penningpolitik Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiska centralbyrån Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån Skogsnäringcn:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och framtidsutsikter SörenWibe Lantbruksuniversitet i Umeå Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman konflikter Handelshögskolani Sthlm l0. Den internationella utvecklingen Kjell Andersen och Derek Chambers l Svenskhälso- ochsjukvård i ett interna- Åke Blomqvist tionellt perspektiv University of Western Ontario, Canada 12.Det omedvetnavalet nationell politik Expertgruppen for forskning om re- och regional obalans gional utveckling l3. Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennan Ohlsson else 14.Landsting för välfärd Landstingsförbundet 15.Bostadsmarknadenunder 1990-talet BengtTurner m. Statensinstitut for byggnadsforskning l6. Samhällsekonominstransportförsörj- Folke Snickars ning l7. Privat tjänstesektor Statensindustriverk 18.Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium 19.Den svenskainkomst- och förmögen- Kjell Jansson hetsfördelningen 1967- 1987 Statistiska centralbyrån 20. Primärkommuner Svenskakommunförbundet miljö ekonomi Statensenergiverk 21. Energi - - 22. Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin och BengtChrister Ysander 23. Kvinnor och ekonomi Inga Persson-Tanimura m. Lunds universitet 24. Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund politik Uppsala universitet 25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m. fl. Naturvårdsverket 26. Den offentliga sektorn StefanFölster
KUNGL. NorstedtsTryckeri,Stockholm1990 BlBL. 1990 0 5 0 9 - - .m - ...n-mmm
ALLMÄNNA FÖRLAGET
BESTÄLLNINGARZALLMÄNNAFÖRLAGET.KUNDTJÄNST.10647STOCKHOLM.
TEL:08-7399630.Fax: 08-7399548. lsrokMAT1oNsBoxHANDsLx.hAALMmmsGATANvm5 BRUNKEBERGSTORGLSmcxnouu.
Bilaga 25 s. 3Förord
Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom Finansdepartementets strukturpolitiska enhet. l samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.
Författare till Föreliggande bilaga är avdelningsdirektör Lars Lundgren, statens naturvårdsverk. Kommentarer till Lars Lundgrens arbete har skrivits av docent Gunnar Bengtsson statens strålskyddsinstitut, professor Arne Jernelöv Institutet för vatten- och luftvårdsforskning samt författaren Per Kågeson Svenska Naturskyddsföreningen.
l bilagan beskrivs och analyseras vad som bedöms vara de dominerande miljö- och naturresursproblem under de närmaste två-tre decennierna. En skillnad jämfört med flertalet andra bilagor till långtidsutredningen är att det perspektiv som anläggs inte är i huvudsak ekonomiskt utan i stället naturvetenskapligt. Samtidigt är det uppenbart att många av de problem som behandlas i bilagan kan komma att på ett avgörande sätt påverka samhällsutvecklingen under 2000-talet.
Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av den kommande huvudrapporten framgår hur bilagorna har använts i utredningens arbete.
Finansdepartementets kontaktman har varit departementssekreteraren Yvonne Fredriksson.
Stockholm i november 1989
Lars Heikensten Departementsråd
Bilaga 25 s. 4R váiâåüüüxuiat-
.J23rzrizá
Bilaga 25 s. 5Innehåll
Sid Förord statens naturvårdsverk
-
l Elementens tillstånd Luft/klimat
.
| Kustvatten och hav | 16 | |
| Sjöar och vattendrag | 22 | |
| Skog och mark | 26 | |
| Grundvatten | 29 | |
| 2 Verksamheter: | Miljökonsekvenser | 33 |
| Energiförsörjning | 33 | |
| Transporter | 35 | |
| lndustriproduktion | 38 | |
| Skogsbruk | 44 | |
| Jordbruk | . . | 46 |
| Kommunal VA-teknik | 54 | |
| Avfallshantering | 59 |
. . . . . . . . .
| Miljövänlig produktion miljövänliga produkter | 63 |
| - | |
| 3 Miljövårdsprogrammet: | då nu sedan 67 - - |
| Politiskt formulerade mål | 67 |
| Miljövårdsorganisationen | 69 |
| Miljövård och lönsamhet | 71 |
| Har det blivit bättre | 73 |
| Miljöproblemens karaktär | 76 |
| Verktyg och arbetssätt | 79 |
| Referenser | 85 |
| Kommentarer | 87 |
| Gunnar Bengtsson | 89 |
| Arne Jernelöv | 99 |
| Per Kågeson | l07 |
Förord statens naturvårdsverk
-
Från statens naturvårdsverks sida är glada för det allt större intresse
visas för miljövården i samband med långtidsutredningarna. som
Det här bidraget till LU 90 har utarbetats av fil dr Lars Lundgren, avdelningsdirektör på naturvårdsverket. Han svarar själv för innehållet,
extrem tidspress inte kunnat förankras fullt ut inom verket. som p. a. en Avsnitten 3.3-3.6 kan läsas som en sammanfattning av rapporten.
Vår förhoppning är att kunna återkomma i nästa LU med ett bidrag som i än högre grad tar upp miljövárdens roll i samhällsekonomin och de strategiska val vi står infor när det gäller den framtida miljövården.
Solna i oktober 1989 Statens naturvårdsverk
Valfrid Paulsson
1¶Elementens tillstånd
Bilaga 25 s. 9Luft/klimat Jordens atmosfär bidrar naturligt till att hålla årsmedeltemperaturen vid jordytan kring 15 plusgrader. Hade jorden saknat atmosfär skulle medeltemperaturen i stället varit så låg som 18 minusgrader. Denna s. växthuseifekt beror på att flera i luften bl. a. vattenånga och
av gaserna koldioxid absorberar värmestrålning från jordytan. Denna naturliga
växthuseffekt förstärks nu av människan.
Koldioxidhalten i atmosfären har stigit i takt med industrialiseringen och följd ändrad markanvändning uppodling, skogsskövling. Den
som av . är 25 procent högre än under förindustriell tid. De globala utsläppen
nu ca
koldioxid vid användning fossila bränslen kan i dag uppskattas till av av omkring 5,5 miljarder år figur 1. Nedhuggning av skogar och
ton per
förändring markanvändningen beträknas ge ett tillskott av 1-2 annan av miljarder ton kol per år.
Figur Årliga koldioxidutsläpp från förbränning avfossila bränslen.
Utsläpp, miljarder tonkol
1850 År 1935
Kol och olja ger upphov till lika stora utsläpp av koldioxid, vardera drygt 2 miljarder ton kol. Naturgasen svarar för mindre än l miljard ton tabell l.
Bilaga 25 s. 10Tabell Koldioxidutsläpp från olika fossilabränslen 1985.
Utsläpp,
miljoner ton kol
| Gas | 800 |
| Olja | 2 200 |
| Kol | 2 200 |
| Fackling av gas | 50 |
| Torv | 30 |
5280 Källa."EG-kommissionen m,fl.
För att kunna bromsa utvecklingen måste åtgärder vidtas nu. På grund
växthusgasernas långsamma omsättning i atmosfären tar det lång tid av innan begränsning utsläppen påverkar halterna i luften. Även
en av om utsläppen omedelbart kunde hållas på oförändrad nivå, skulle halterna fortsätta att öka under avsevärd tid.
Sett i relation till övriga industrialiserade länder har Sverige förhållandevis låga koldioxidutsläpp. Det beror bl.a. på en hög energieffektivitet i byggnadsbeståndet och i industrin jämfört med många andra länder. Naturligtvis har också vattenkraftens och kärnkraftens dominerande roll i elproduktionen stor betydelse.
Figur Antropogenakoldioxidutsläpp i Sverige 1950- 1987samttänkbar utveckling till år 2010 milj ton kol. Koldioxidutsläpp miljton kol
25 " ,
20 J
15 i /
i i i i i i i i i i i I
1935 45 55 es 70 75 ao es 90 95 2000 2010
År
De svenska koldioxidutsläppen från förbränning av fossila bränslen och industriprocesser kulminerade i början av 1970-talet. Sedan dess har de totala koldioxidutsläppen minskat med ungefär en tredjedel. Inom ramen för denna minskning har trafiken ökat sina utsläpp med ungefär en tredjedel. Trafiken svarar i dag för ca 30 procent av koldioxidutsläppen.
Framtidsbedömningarna tyder på att koldioxidutsläppen kommer att öka igen om inte motåtgärder vidtas. Det är framför allt kärnkraftavveck-
Bilaga 25 s. 11ll
lingen och trafikens tillväxt som kan leda till ökade koldioxidutsläpp med upp till 50 procent fram till år 2010.
Riksdagen har beslutat att koldioxidutsläppen i Sverige inte bör ökas utöver den nivå de har idag.
Figur 3. Antropogenakoldioxidutsläpp i Sverige 1987. Procentuell fördelning mellan olika källor.
Industrins
förbränning,
21°/-
Bostäder. Fjärrvärme
service20% 14%
Forskningsresultat tyder på att de globala koldioxidutsläppen måste
mer än halveras för att det skall vara möjligt att begränsa temperaturstegringen till en takt som människorna och naturen kan anpassa sig till. Vanligen antas att temperaturökningen högst får vara 0,1 grader per decennium, dvs. inte överskrida 1grad på 100 år.
Räknat per energienhet är koldioxidutsläppen från koleldning omkring 20 procent högre än från oljeeldning och omkring 60 procent högre än från gaseldning tabell 2. När biomassa, ex. skogsbränsle, eldas bildas ungefär lika mycket koldioxid som när kol eldas. Motsvarande mängd koldioxid binds emellertid när skogen växer upp, varför nettotillskottet till atmosfären kan sättas till noll i tabellen.
Tabell 2. Koldioxidutsläpp per energienhetför olika bränslen 1985:
| Bränsle | Nettotillskott av koldioxid till atmosfären |
| Kol | 25 |
| Torv | 28 |
| Olja | 21 |
| Naturgas | 15 |
| Biomassa | 0 |
Källa: Växthuseffekten, Statensnaturvârdsverk.
All den koldioxid som tillförs atmosfären genom förbränning av fossila bränslen och ändrad markanvändning stannar emellertid inte där. Ungefär hälften absorberas av växtligheten och haven.
Bilaga 25 s. 12Koldioxiden beräknas i dag svara för ungefär hälften av den ökade växthuseffekten medan CFC-föreningar freoner bedöms bidra med uppemot en fjärdedel. Metan, dikväveoxid, ozon och övriga växthusgaser svarar sammantaget för den resterande fjärdedelen. Utsläppen av dessa
liksom halterna i atmosfären har ökat kraftigt under 1900ämnen - talet.
Klorfiuorkarboner CFC är industriellt framställda produkter som används bl. a. som blås- och jäsmedel i skumplast, kylmedium, lösnings- och avfettningsmedel, tvättvätska i kemtvättar och drivmedel i sprayförpackningar. Bromerade fluorkarboner haloner används framför allt som brandsläckningsmedel.
Användningen av CFC och haloner har ökat kraftigt under efterkrigstiden. För närvarande destrueras varken CFC eller haloner på något kontrollerat sätt. Hela användningen kommer därför på sikt att motsvaras av utsläpp till atmosfären.
Metan bildas i olika naturliga processer, t.ex. i kärr och myrar sumpgas, av idisslande djur och av insekter. Det bildas också i botten av risfált, i avfallsdeponier, vid förbränning av biomassa och vid utvinning av natur-
Utsläppen är ofullständigt kända. gas. -
Dikväveoxid eller lustgas N20 medverkar dels till uttunningen av ozonskiktet, dels till att påverka jordens värmebalans. Dikväveoxid bildas naturligt av mikroorganismer i marken och i havet när nitrat omvandlas till kvävgas denitrifikation. Storleken av de naturliga flödena av dikväveoxid är mycket osäker.
Människan påverkar det naturliga kretsloppet for dikväveoxid i första hand genom odling och gödsling av mark, nedhuggning och bränning av skog och förbränning av fossila bränslen.
Ozon 03 skiljer sig från de övriga växthusgaserna genom att det bildas i atmosfären. Det finns således inga utsläpp av ozon. Ozonet förekommer både i atmosfärens nedersta skikt troposfáren och högre upp i stratosfáren. En ökning av ozonhalten i troposfáren är skadlig för skog och växter och också för människor. Det stratosfariska ozonskiktet utgör
ozonet - däremot ett skydd mot skadlig solinstrålning.
Människan påverkar ozonbildningen i atmosfären genom utsläpp av olika föroreningar. Utsläpp av i första hand kväveoxider, kolväten och koloxid leder till att det bildas mer ozon nära jorden i troposfáren.
De flesta av växthusgaserna har mycket lång uppehållstid i atmosfären och sprids jämnt i lufthavet. Effekterna är därför oberoende av var utsläppen sker. En viss mängd koldioxid har samma effekt på klimatet vare sig den släpps ut i Sverige eller i Kina.
Om utvecklingen inom energisystemen och andra delar av ekonomin skulle fortsätta i ungefär samma banor som hittills, måste man befara en kraftigt ökad växthuseffekt. Växthusgaserna skulle i så fall kunna en effekt motsvarande en fördubbling av den förindustriella koldioxidhalten redan under de närmaste 30- 50 åren.
Klimatmodellerna pekar mot en höjning av den globala medeltemperaturen med 1,5 till 4,5 grader. En sådan förändring av medeltemperaturen kan förefalla ganska liten. Den bör emellertid jämföras med att klimatet under de sista 1000 åren inte varierat med mer än halvannan grad. Den
Bilaga 25 s. 13globala medeltemperaturen under den senaste istiden var bara omkring 5 grader lägre än i dag.
Höjningen är inte jämnt fördelad över jordklotet. I vissa områden och vid vissa årstider skulle temperaturen kunna öka med 84 10 grader enligt modellberäkningama. Detta gäller t.ex. vintertemperaturen i Skandinavi-
Den ökade uppvärmningen väntas i sin tur förändra både nederbören. dens mängd och fördelning över jordklotet. I vissa områden blir det torrare, i andra beräknas nederbörden öka. I det inre av kontinentema i de tempererade områdena minskar markfuktigheten på lång sikt.
En höjd temperatur leder också till att havsytans nivå stiger. Uppskattningarna av hur mycket varierar mellan ett par decimeter vid en temperaturhöjning kring en grad och mer än en meter vid flera graders temperaturhöjning. Närmare tredjedel mänskligheten lever idag inom 60
- en av kilometers avstånd från kusterna.
De refererade modellberäkningama är behäftade med stora osäkerheter. Det är svårt att på ett tillförlitligt sätt bedöma slutresultatet av en kraftig störning av de komplicerade processer som bestämmer jordens klimat. En ökad uppvärmning kan exempelvis komma att påverka såväl de stora luftströmmarnas cirkulation som cirkulationen i haven med potentiellt mycket starka samtidigt svårförutsägbara effekter i olika delar av
men världen.
Utvecklingen under de närmaste tio åren blir avgörande. Om klimatmodellerna är tillförlitliga bör under denna tid kunna se tecken på en onormal temperaturstegring.
De beräkningar hittills gjorts talar för att de ekologiska konsekven-
som
ökad växthuseffekt blir mindre i Sverige än i många andra serna av en länder. Det finns dock stort utrymme för överraskningar. Om havsström-
tex Golfströmmen, skulle påverkas, kan konsekvenserna i Sverige marna, bli mycket dramatiska.
Modellberäkningar tyder på att O medeltemperaturen höjs med 3- 5 grader i nordligaste Sverige och 3-4
grader i södra Sverige 0 nederbörden ökar men även avdunstningen 0 vegetationsperioden förlängs med ca 50 dagar 0 den isfria perioden av året förlängs, dels med en månad på förvintem,
dels med en på våren.
En höjning havsytans nivå påverkar i första hand södra Sveriges
av kuster. Lågt liggande områden översvämmas, vissa områden eroderas, saltvatten tränger in och kan begränsa användbarheten av yt- och grundvatten, vissa strandängar förlorar sin betydelse som biotoper för
fåglar. Om nederbörden ökar påverkas vattenomsättningen i naturen bl. a.
också i tätbebyggda områden. Utlakningen av näringsämnen från men jordbruks- och skogsmark kan öka. Flödet av vatten i dagvattensystem och till behandlingsverk kommer att öka. Bräddningen från behandlingsverken kommer sannolikt att öka.
Skogens tillväxt kommer sannolikt att öka något. Klimatpåverkan kan skapa både problem och möjligheter för svenskt skogsbruk.
Jordbruk kommer att kunna bedrivas över större delar av landet där markegenskaperna tillåter odling. Många av de grödor som idag är bundna
Bilaga 25 s. 14till södra Sverige kommer att kunna odlas längre norrut. Övervintringen av t.ex. höstoljeväxter i mellansverige kommer sannolikt att förbättras. Det kommer att bli möjligt att införa nya arter i södra Sverige och odla dem där. Den förändrade klimatsituationen
kommer sannolikt i samverkan med en förhöjd koldioxidhalt att öka produktionen.
En ökad nederbörd jämfört med idag, kan medföra ökade skördeskador och svårigheter att bruka vissa ler- och mjälajordar, bl. i de mellansvens-
a. ka slättbygderna. En ökad temperatur kombinerad med högre luftfuktighet ökar risken för parasitangrepp. Koloradoskalbaggen kan ex. antas etablera sig i Sverige. Efterfrågan på bekämpningsmedel kan komma att öka. Kombinationen av ökad nitrifikation i mark och en ökad nederbörd kommer att öka nitratutlakningen. Den antagna klimatförändringen kan dock innebära ökade möjligheter för odling av fånggrödor, vilket skulle kunna motverka utlakningen.
Detta är högst preliminära slutsatser. Det är svårt att bedöma hur det svenska jordbruket påverkas om klimatet förändras.
Det finns två tänkbara strategier inför hotet om en dramatisk förändring av jordens klimat. Den ena innebär att man försöker avvärja eller i vart
fall dämpa den förväntade klimatändringen åtgärder hind-
- genom som rar halterna av olika växthusgaser från att fortsätta att öka i atmosfären. Den andra innebär att man accepterar att klimatet förändras och i stället inriktar sig på att underlätta anpassningen till ett ändrat klimat. En kombination av dessa strategier blir sannolikt ofrånkomlig genom att det tar lång tid innan utsläppsändringar medför någon effekt.
De klimatmodeller som finns i dag ger mycket osäkra förutsägelser om hur en temperaturändring skulle fördela sig över jorden. Det är dessutom mycket svårt att förutsäga förändringar i snötäcke, molnighet, nederbörd m. m. i olika regioner. .Det är också svårt att bedöma hur framgångsrika åtgärderna för att begränsa utsläppen av växthusgaser kommer att bli.
Det är således svårt att förorda några särskilda anpassningsåtgärder. Det mest ändamålsenliga synes nu och för den närmaste framtiden vara att koncentrera ansträngningarna till de åtgärder som syftar till att så långt som möjligt begränsa en klimatförändring.
Tabell 3. Koldioxidutsläpp från olika aktiviteter somförbrukar fossila bränslen. Utsläpp, kg kol/år Framställning och distribution av mat för en person 160 Uppvärmning av enmedelstorvilla med oljeeldning 2 700 Körning meden personbil i l 500 mil l 100 Enflygning o. r. Stockholm- Mallorca räknat per person I40 Källa: Växthuseffekten, Statensnaturvårdsverk.
Åtgärder för att begränsa koldioxidutsläppen berör i första
hand energiproduktionen och transporterna. Det finns inte några reningstekniska lösningar att tillgå. En kraftigt förbättrad energihushållning och över-
en gång till förnybara energislag, ex. biobränslen och vindkraft, framstår
Bilaga 25 s. 15som de viktigaste vägarna att minska utsläppen. De största svårigheterna är i detta fall knappast de tekniska. De ligger snarare i att kunna ändra attityder och institutionella förhållanden och att finna lämpliga styrmedel. Inom transportsektorn kan bränslesnålare fordon, förändringar i trafikens volym och sammansättning, övergång till alternativa bränslen, hastighetsbegränsningar m. m. bidra till att minska koldioxidutsläppen. Det är också av största vikt att den nuvarande skogsförstörelsen stoppas och ersätts med nyplanteringar och Förbättrad skötsel.
För att väsentligt minska nettotillskottet av koldioxid till atmosfären är det nödvändigt att minska användningen av fossila bränslen totalt sett. En viss omfördelning från kol till olja och naturgas kan ändå komma att spela en roll genom att bidra till att förskjuta de befarade klimatändringarna framåt i tiden.
Oavsett hur man bedömer kärnkraftens miljörisker, kan man konstatera att enbart mer kärnkraft inte räcker för att avvärja de befarade klimatförändringarna. Även kärnkraftkapaciteten i världen fördubblades skulle
om koldioxidutsläppen bara påverkas marginellt. Det beror på att kärnkraften
för en såliten andel av världens energiförsörjning ca 5 procent. svarar
finns i atmosfären närmast jorden troposfären verkar i
Det ozon som första hand som en växthusgas medan det stratosfariska ozonet ozon-
skiktet är jordens "solglasögon". Det skyddar människor, djur och
växter mot solens farliga ultravioletta strålning. Det stratosfäriska ozonskiktet produceras och bryts ner naturligt. Under perioden 1969-1986 har ozonskiktet runt jorden minskat i tjocklek.
Ett tunnare ozonskikt kommer att medföra en ökning av UV-strålningen. Det kan i sin tur få konsekvenser för hela det biologiska systemet på jorden. För människan innebär det bl. a. ett minskat immunförsvar och mer ögonsjukdomar. Dessutom tyder beräkningar på att en minskning av ozonskiktet med en procent kommer att medföra en ökning av antalet fall av hudcancer med närmare fyra procent. För växterna innebär en minskning av ozonskiktet en förändring av fotosyntesen, vilket bl. a. medför sämre skördar av vissa grödor. I haven kommer alger och fiskyngel att skadas. Eftersom de är grunden i näringskedjan i haven, kan hela ekosystemet rubbas.
Det finns ett samband mellan klimatpaverkan och uttunning av ozonskiktet genom att vissa växthusgaser i första hand CFC-föreningar men
också dikväveoxid kan tränga upp i stratosfáren och förbruka ozon.
- En liknande effekt på ozonskiktet har haloner.
CFC-föreningarna är stabila ämnen väl lämpade för sin användning vid olika industriprocesser och i vissa varor. Just deras kemiska stabilitet gör att de har lång livslängd i atmosfären, vilket i sin tur leder till att de ansamlas i troposfären och kan tränga upp i stratosfären och där reagera med ozon. En enda kloratom kan förstöra flera tusen ozonmolekyler.
Varje utsläpp bidrar med en viss tidsfördröjning till nedbrytningen av ozonskiktet. Det finns inget geografiskt samband mellan utsläpp och effekt. 99% av den mängd CFC som släppts ut finns fortfarande i de
nedre delarna i atmosfären.
CFC-föreningarna och halonerna är industriellt framställda produkter
används för ett begränsat antal ändamål. Erfarenheterna hittills liksom
Bilaga 25 s. 16som gjorda utredningar pekar mot att det går att finna substitut för CFC praktiskt taget överallt där det används. Det är alltså tekniskt möjligt att så gott helt sluta använda CFC. Även halonerna torde gå ersätta med
som att andra ämnen. Men det är, som såofta på miljövårdsområdet, en kapplöpning med tiden.
Uttunningen av ozonskiktet och växthuseffekten är globala miljöproblem. De kan bara lösas genom internationellt samarbete. M0ntreal-överenskommelsen från 1987 innebär att ett antal länder förbundit sig att minska årsförbrukningen av de fem viktigaste CFC-föreningarna med 20% 1986- 1993 och med 50% 1993- 1998. I Sverige har vi gått längre. Den svenska avvecklingsplanen för CFC innebär en minskning med 50°/0 till 1991 och en avveckling till 1995.
Eftersom de svenska utsläppen av olika växthusgaser bara svarar för en bråkdel av de globala utsläppen kan svenska åtgärder i sig lika lite som åtgärder i andra mindre länder påverka halterna av växthusgaser i atmosfären särskilt mycket.
Ett intensivt arbete för att få fram en konvention till skydd för atmosfären kan förutses under de närmaste åren. Siktet är inställt på att en konvention mot klimatförändringar skall kunna undertecknas vid den världskonferens om miljön som planeras till år 1992.
Kustvatten och hav Haven runt Sverige utsätts för många skilda slag av föroreningspåverkan både från Sverige och angränsande länder, dels som punktutsläpp och diffus avrinning, dels genom långväga transport via atmosfären och med havsströmmarna. Betydande lokal påverkan är vanlig i anslutning till större industrier, industrikomplex, kraftverk etc. Områdena utanför storstäderna är påverkade av tidigare och pågående kommunala utsläpp. Vissa kustområden påverkas av läckage av näringsämnen från jordbruksmarken.
Bohuskusten tillförs föroreningar från petrokemisk industri samt från skogsindustri och annan industri i södra Norge och också från andra länder, som England och Västtyskland, genom transport med havsströmmarna. Kattegatt har under senare år blivit så eutroñerat att vissa bottnar tidvis drabbats av syrebrist. Situationen i Laholmsbukten och Skälderviken är särskilt allvarlig. Öresund är relativt kraftigt förorenat både
av industriella och kommunala utsläpp närsalttillforsel från jordbru-
samt av ket. Situationen i Hanöbukten är likartad den i Laholmsbukten. Smålands och Östergötlands kust torde den minst föroreningspåverkade kust-
vara sträckan i landet. Bottniska vikens kust är starkt belastad främst av skogsindustrins utsläpp av bl.a. klorerade organiska ämnen och av några få, men stora punktutsläpp av metaller.
Kunskaperna om toxiska organiska ämnens förekomst och effekter i vattenmiljön är ofullständiga. De utsläpp i haven som nu bedöms som särskilt allvarliga och som kommer att utgöra de största problemen under överskådlig tid framöver är stabila organiska ämnen och närsalter. Även toxiska metaller och olja kan medföra allvarliga störningar.
Bilaga 25 s. 17Närsalter eutrofiering
- Ett tidigt uppmärksammat miljöproblem i sjöar och vattendrag var igenväxning och fiskdöd som en följd av utsläpp av avloppsvatten från industrier och samhällen. Genom den stora satsningen på behandlingsverk för kommunala och industriella avloppsvatten under 1960- och 1970-talen uppnåddes påtagliga förbättringar. Ett slående exempel är Stockholm vars vatten blivit badbara och fiskrika mitt i storstaden. Även sjöarna
- om inte alltid reagerade som man tänkt sig, betraktades övergödningen eutrofieringen i slutet av 1970-talet som ett problem på god väg att lösas. Problemet dök emellertid upp på nytt i början av 1980-talet denna gång
i kustvattnen.
Närsalter, framför allt fosfor och kväve, ingår i ekosystemet i mer eller mindre komplicerade kretslopp. En alltför stor tillförsel av närsalter medför såsmåningom förändringar i systemet på grund av övergödning. Vanliga symptom är syrebrist i bottenvattnet, algblomning och först ökande,
vid ökad övergödning, minskad eller död bottenfauna. Övergödning men kan också leda till fiskdöd genom syrebrist. Också andra förändringar anses vara orsakade av en tilltagande övergödning, ex. minskande förekomst av blåstång och yppigare grönalgsbårder längs klippstränderna liksom den allt vanligare förekomsten av giftiga planktonalger.
De symptom på övergödning nu ser är resultatet av en stadigt ökad tillförsel av närsalter under flera decennier. Redan under 50-60- och 70talen kunde man registrera kraftiga symptom på övergödning inom stora kustområden utanför många större städer, ex. Stockholm, Helsingfors, Leningrad, Gdansk, men också många mindre städer. Genom satsningen på fosforreduktion av avloppsvattnet har situationen i Stockholms och vissa andra områden därefter förbättrats. Men en rad förändringar i öppna Östersjön påminner dem i lokalt eutrofierade recipienter har
som om uppträtt i delar Östersjöområdet, än mildare karaktär. Öster-
av om av sjöns djupvattenmassor har under flera år uppvisat successivt försämrade syreförhållanden.
Övergödningen vissa marina miljöer, Laholmsbukten och under
av ex. senare år också Skälderviken, har lett till effekter som massutveckling av alger, syrebrist, utslagning av bottenfaunan, förekomst av giftalger, fiskdöd, förstörda badstränder och skador på fiskodlingar. Också Öresundsområdet och delar av Hanöbukten är kraftigt påverkade. Också i andra kustvattenområden har eutrofieringseffekter konstaterats t.ex. i Oslofjordens mynning och i vissa fjordar i Bohuslän. Tecken på eutrofiering finns också i de öppna havsområdena i Östersjön och Kattegatt.
I den yttre delen av Laholmsbukten och i Skälderviken har syrekoncentrationerna i bottenvattnet varit låga varje sensommar och höst under 1980-talet. Vid den svenska sidan av Kattegatt konstaterades hösten 1986 över stora områden l 200 km: låga syrekoncentrationer vid bottnen på djup över 22 m. Danska mätningar i södra Kattegatt tyder på att området kan ha varit minst dubbelt så stort.
Förändringar i närsalttillförseln ger endast långsamt genomslag i eutrofieringssituationen. Detta gäller i varje fall för fosfor. Under goda syreförhållanden läggs fosforn tämligen effektivt fast i bottensedimenten. Vid syrebrist fungerar dessa ställeti som gödningskälla till vattenmassan.
2- 19-950
Bilaga 25 s. 18När det gäller kväve är man mera osäker. Genom havets självreningsförmåga i fråga om kväve denitrifikationen lämnar en del kväve det produktiva systemet i havet och går i stället upp i atmosfären. Samtidigt kan vissa blågröna alger fixera kväve ur luften och därigenom Öka tillförseln av växttillgängligt kväve.
Tillförseln av närsalter till havet sker på flera olika vägar: direkta utsläpp från industrier och kommunala behandlingsverk, nedfall från atmosfären och transport med vattendrag. Den senare posten innehåller i sin tur såväl direktutsläpp till inlandsvatten som utlakning från skogs- och jordbruksmark.
Eutrofieringssituationen närmast kusten påverkas naturligtvis i hög grad av lokala källor. l öppna havet är däremot den totala tillförseln från strandstaterna avgörande. Det atmosfáriska nedfallet har ökat stadigt fram till mitten av l970-talet.
Den ökade användningen av gödselmedel ijordbruket tillsammans med ändrade brukningsformer har lett till ett ökat läckage av kväve. Jordbruket står för den dominerande tillförseln av kväve och för en avsevärd del av fosforn. Läckaget av kväve och fosfor från skogsmark är lågt per hektar räknat men medför ändå en ansenlig bakgrundsbelastning på haven på grund av den stora arealen.
För att inriktningen miljövårdsâtgärderna skall kunnna bedömas är
av det viktigt att känna till belastningens fördelning på olika källor och olika områden. l tabell 4 har ett försök gjorts att göra en källfördelning för fosfor- och kvävebelastningen från Sverige.
Tabell 4. Svenskakustvatten Totalfosfor Totalkväve
| ton/år | ton/år | |
| Kommunala reningsverk | 805 | 13100 |
| Skogsindustriutsläpp | 450 | l 400 |
| Ovriga industriutsläpp | 490 | l 350 |
| Transport med floder | 3410 | l 16050 |
| Totalt | 5 000 | 130000 |
Källa: Aktionsplan mot havsföroreningar, Statensnaturvårdsverk.
Bakom vattendragspostema döljer sig alltså både direkta utsläpp till inlandsvattnen och utlakning från skogs- och jordbruksmark. Det finns för närvarande inget underlag som utvisar hur vattendragsposten fördelar sig på dessa källor för landet i stort.
Praktiskt taget alla tätortsinnevånare i Sverige är anslutna till kommunala behandlingsverk med 90-95 fosforreduktion. Utsläppen av kväve från behandlingsverken är däremot förhållandevis stora. Utsläppen av avloppsvatten från glesbebyggelse är stora inom vissa områden. De
kommunala behandlingsverken är bristfälliga i vissa länder som gränsar till våra havsområden.
Närsaltutsläpp från industrin, särskilt fosfor, sker i första hand från de stora organisk-kemiska industrierna i södra Sverige. Betningsanläggningar vid järn- och stålverken, gruvavloppsvatten och skogsindustrin bidrar också till närsaltbelastningen av vissa områden.
Bilaga 25 s. 19Av de totala kväveoxidutsläppen till luften svarar energianläggningama för 20 °/o,trafiken för 70% och industrin för 10%.
Tabell 5 visar de totala utsläppen av fosfor och kväve från samtliga länder runt Östersjön, inklusive Öresund och Bälthaven. Tabellen
som avser både direkta utsläpp och tillförsel via vattendrag, men inte luftdeposition, baseras dels på data redovisade till Helsingforskonventionen, dels på beräkningar gjorda vid Askölaboratoriet. Det bör understrykas att uppgifterna är mycket osäkra och bara skall uppfattas som storleksordningar.
Tabell 5. Utsläpp fosfor och kvävetill Östersjön från samtliga strandstaterår 1985
av ton/år
| Källa | HELCOM-data Total- fosfor | Total- kväve | Askö-data Total- fosfor | Total- kväve |
| Sverige | 5 700 | 94000 | 5 200 | 78000 |
| Finland | 4400 | 69000 | 3300 | 51000 |
| Sovjet | 5 900 | 130000 | 8 500 | 150000 |
| ljolen | 12300 | 110000 43000 | 390000 | |
| Östtyskland | 400 | 3 600 | 1 700 | 5 400 |
| Västtyskland | 2 400 | 16000 | 3000 | 22000 |
| Danmark | 7 600 | 51000 | 6 700 | 49 400 |
| Summa | 38700 | 473600 71400 | 745400 |
Källa: Aktionsplan mot havsfororeningar, Statensnaturvårdsverk.
För Östersjön helhet uppgår det direkta atmosfársnedfallet till
som ca 30 av den totala kvävebelastningen och till ca 8°/ofor fosfor. För delområden kan atmosfársnedfallets andel av belastningen vara större. För Bottenhavet uppgår andelen ex. till ca 50 for kväve och ca 35 °/oför fosfor. Därtill kommer att en del av det kväve som till slut förs ut i haven via vattendragen eller som läcker ut från marken också ursprungligen är kväveföroreningar som släppts ut i luften.
Nedfallet från atmosfären sker till största delen i form av nitrat och ammonium. Genom att dessa kväveformer är direkt tillgängliga for växtproduktionen får det atmosfáriska nedfallet extra stor betydelse. Detta accentueras ytterligare genom den storskaliga spridningen, vilket medför att det atmosfáriska nedfallets relativa betydelse i det öppna havet kan vara större än vad nedfallsdata visar. Omvänt gäller att den relativa betydelsen
flodtillforseln är större vid kusterna. av
Stabila organiska ämnen Stabila organiska ämnen som tillverkats av människan ligger bakom flertalet av de allvarliga miljögiftproblem vi upplevt och upplever. Under nittiotalet kommer antagligen nya miljöhot av liknande slag att upptäckas. Så länge stabila organiska ämnen släpps ut i haven, direkt eller indirekt, kommer sådana långsiktiga miljöhot att kvarstå. Gemensamt för dessa ämnen är att de inte bryts ner alls eller mycket långsamt och att de anrikas genom näringskedjoma. Koncentrationen kan därför bli hög i rovdjur i slutet av näringskedjoma, där också människan befinner sig. Havsöm, säl
Bilaga 25 s. 20och utter befinner sig ex. på gränsen till utrotning. Skador på fenor och hud på fisk noteras allt oftare i områden med utsläpp av klorerade organiska ämnen. Osv.
Klorerade kolväten, typ DDT och PCB, är ett ston problem i vattenmiljön inte minst i Östersjön. Sedan användningen PCB och DDT
- av förbjudits eller starkt begränsats har halterna i biota av dessa ämnen minskat; för PCB dock inte genomgående. Det tyder på att Östersjön fortfarande tillförs dessa ämnen på ett eller annnat sätt.
Spridning av polyaromatiska kolväten, som främst har mutagena effekter är en annan potentiell miljöfara.
Dioxinerna och med dem besläktade ämnen är exempel på substanser
sprids i små kvantiteter, men som ändå inger oro på grund av sin som starka giftverkan. Trots att halterna i kontaminerad fisk och skaldjur är låga l absoluta tal, är nivåerna sådana att man börjar ifrågasätta om de är
livsmedel för människor. Än större är riskerna för fiskätande lämpliga som däggdjur.
De stabila organiska ämnena tillförs haven genom direkta utsläpp, via atmosfären och via vattendrag.
Massaindustrin svarar för de största utsläppen i Sverige av stabilt klorerat organiskt material till haven. Sedimentundersökningar indikerar en spridning över stora områden. Det har visat sig att dessa klorerade organiska ämnen ute i vattenmiljön kan omvandlas till ämnen med fysikaliska egenskaper liknande PCB och därför troligen ackumuleras på motsvarande sätt. Den allvarligaste föroreningseffekten i Östersjön är skadorna på sälar. Sälen är utrotningshotad och orsaken förefaller vara att fisken innehåller klorerade organiska ämnen. Kemiindustrin är internationellt sett liten, men inte utan betydelse när det gäller tillförsel av potentiellt miljöfarliga organiska ämnen.
Dioxiner och dioxinliknande ämnen tillförs miljön från många olika källor, framför allt från olika typer av förbränning däribland den i
bilmotorer. Förbränningsreaktioner ger också upphov till spridning av polyaromatiska kolväten PAH.
Användningen av kemiska produkter inom industri och hushåll är en stor och svärkontrollerbar källa. Stora kvantiteter bekämpningsmedel används inom lantbruket. Försök att åstadkomma en reduktion av utsläppen av stabila organiska ämnen bör prioriteras högt i det internationella arbetet.
Metaller Många metaller är nödvändiga i små kvantiteter for viktiga livsfunktioner hos människor och djur men skadliga i större kvantiteter. I många fall är skillnaden mellan nödvändig och skadlig dos liten. Andra metaller har inte någon känd biologisk betydelse, dvs. skadliga redan i mycket små doser.
Metaller är grundämnen och bryts inte ner i miljön. Många av dem har
stark benägenhet att anrikas i organismer. Tillförseln till haven av en metaller med giftverkan är därför ett allvarligt potentiellt miljöhot. De metaller utgör de största miljöriskerna är arsenik, bly, kadmium,
som koppar, krom, kvicksilver, nickel, tenn och zink. Skillnaderna mellan dem
Bilaga 25 s. 21i fråga om giftverkan och rörlighet i miljön är stora. Arsenik, kadmium, nickel och zink är relativt lättrörliga. De sprids över stora vattenområden, medan bly, koppar, krom och tenn binds relativt hårt till vattensediment. Därmed begränsas effekterna av dem till den närmaste omgivningen av ett punktutsläpp. Där kan i gengäld på lång sikt höga halter byggas upp. Kvicksilver binds också till bottensediment. Kvicksilvrets biologiska och kemiska utbytesmekanismer är komplicerade. Kvicksilvrets miljöfarlighet beror främst på att oorganiskt kvicksilver i naturen kan omvandlas till former som lätt tas upp av vattenlevande organismer.
Genom experiment och genom erfarenheter från hån belastade recipienter vet man att ex. kadmium, bly, zink och arsenik kan medföra fysiologisk stress hos bl.a. fisk, vilket yttrar sig i missbildningar i skelettet och förändringar i blodet. Tennorganiska föreningar som används i båtbottenfärger har en stark akut giftverkan på Växtplankton och bottenfauna. Koppar kan utgöra en risk för lägre organismer genom sin höga giftighet i jonform.
Tillgängliga uppgifter sediment från Östersjöns djupområden tyder
om på en väsentligt ökad belastning av ett flertal metaller under senare delen av l900-talet. I särskilt hög grad gäller detta kadmium och kvicksilver. Däremot är det osäkert halterna i Östersjöns vatten är förhöjda jämfört
om med ursprungliga bakgrundsnivåer. Även halterna mestadels är låga är
om de dock väsentligt högre än i Nordsjön och Nordatlanten. Vid en helhetsbedömning av situationen måste man emellertid beakta, att filtrerande och sedimentätande organismer påverkas av förhöjda metallhalter i suspenderat material och sediment. De bidrar i sin tur till ökad belastning på organismer längre upp i näringskedjan inklusive människan.
-
Metallerna tillförs havet genom direkta punktutsläpp, via atmosfären och via vattendrag. Försurningen av mark och vatten ökar rörligheten av många metaller, vilket också leder till en ökad transport till havet.
Inom bl. a. den svenska kloralkali- och järn- och stålindustrin har relativt långtgående åtgärder vidtagits för att minska metallutsläppen. Tillförseln till haven från motsvarande industrityper i andra länder är fortfarande mycket stor. I Sverige intar Rönnskärsverken, trots omfattande miljöskyddsåtgärder, en särställning när det gäller metallutsläpp. Metallutsläppen från de stora upplagen av ofyndigt berg inom gruvindustrin är betydande, särskilt av kadmium och zink. Via vattendragen når de utlakade metallerna förr eller senare haven. De kvicksilverhaltiga fiberbankar som fortfarande finns kvar utanför några skogsindustrier är också en stor källa till metallutsläpp. Även annat metallinnehållande fast avfall, i första hand från industriella processer, innebär långsiktiga miljöproblem på grund av läckage. Bland tungmetallkällor inom hushåll och jordbruk kan nämnas kvicksilver- och/eller kadmiumhaltiga batterier, kvicksilverhaltiga betmedel och båtbottenfärger med tennorganiska föreningar.
Trots att flera av de ur miljösynpunkt viktigaste metallerna diskuterats sedan länge inom olika internationella konventioner, kan man fortfarande bara göra grova uppskattningar av tillförseln.
Det långsiktiga målet är att minska belastningen på sedimenten av toxiska metaller från utsläpp, i första hand kvicksilver och kadmium men
Bilaga 25 s. 22också koppar och bly och i Bottniska viken dessutom arsenik, till samma storlek som den naturliga påverkan.
Olja Skador i marin miljö genom oljeutsläpp från fartyg har minskat under senare år. Färre oljetransponer, effektivare övervakning och hårdare sanktioner har bidragit till denna utveckling.
Effekterna av oljeutsläpp är relativt väl kända. I begränsade områden kan de kvarstå under decennier. Det är i första hand bottenorganismerna
påverkas under längre tid medan påverkan på frisimmande organissom mer är snabbt övergående. De kroniska effekterna av kontinuerlig tillförsel
kolväten genom olika utsläpp är relativt okända. Det finns farhågor att av oljan i sig själv eller genom samverkan synergism med andra förorenignar kan påvekra livet i havet redan vid de låga halter som finns i ytfilmen, i vattenmassan och i sedimenten.
Tillförseln av olja till haven kommer till största delen via floder och atmosfäriskt nedfall. Offshore-industrin medför stora och ökande utsläpp. Vidare bidrar utsläpp från industrier och kommunala behandlingsverk. Lagliga utsläpp från fartyg är relativt små, men illegala utsläpp och utsläpp vid fanygsolyckor ökar sjöfartens andel. Uppskattningarna av utsläppen från olika verksamheter är osäkra.
Sjöar och vattendrag
Av Sveriges ca 85 000 sjöar är ungefär 15000 försurade dvs. så sura att
det påverkar många organismers möjligheter att leva där. Också vattendragen är försurningsdrabbade. Mindre sjöar och vattendrag i marker med dålig neutraliseringsförmåga har på många håll i syd- och mellansverige fått en tiofalt eller rentav hundrafalt ökad surhet sedan 1940- eller 1950talet. l Kronobergs, Hallands och Värmlands län är mer än hälften av alla sjöar försurade, i Norrbottens län var tionde sjö. Bara i Malmöhus, Gotlands och Uppsala län saknas försurade sjöar.
Drygt l l % av sjöarna befinner sig över svartlistningsgränsen med avseende på kvicksilver l mg/kg fiskkött i l kg-gädda, och utvecklingen tyder på att halterna ökar. Med nuvarande trend beräknas 10400 sjöar hamna över gränsen 1995. Med samma gränsvärde för kvicksilver som i Kanada eller Västtyskland skulle ca 50% av Sveriges sjöar behöva svartlistas, däribland hela Vänern. Ett huvudstråk med sjöar med höga kvicksilverhalter, ibland 2-3 mg/kg, finns längs Norrlandskusten. Stråket fortsätter genom Vänern/Vätternområdet mot västkusten. Utanför detta huvudstråk finns det speciellt i Småland och norra Värmland/Dalarna många sjöar med fisk med höga kvicksilverhalter.
I många slättlandssjöar i jordbruksbygderna, inte minst i Skåne och längs västkusten, kvarstår eutrofieringsproblemen praktiskt taget oforminskade jämfört med förhållandena för ca 20 år sedan, framför allt på grund av ökad näringstillförsel från åkrarna.
Bilaga 25 s. 23Försurning
Tillförseln luftföroreningar, i första hand svavel- men också
av sura kväveoxider, har på några decennier radikalt förändrat vattnets kemiska sammansättning i många sjöar och vattendrag. Hur stark påverkan av syranedfallet blir beror i första hand på den omgivande markens och vattnets förmåga att neutralisera syran.
I försurade sjöar och vattendrag förändras växt- och djurlivet. Under en inledande fas med måttligt minskad alkalinitet och ingen eller liten pHsänkning förändras inte mycket. Även känsliga arter klarar sig. Sjunker alkaliniteten under 0,05 milliekvivalenter/l mekv/l inträder
mera - -
andra, kritisk fas. Endast tåliga växt- och djurarter överlever i längden. en Sjöar tillförts stora syramängder har i många fall nått en tredje fas
som med alkalinitet aldrig går över noll och pH-värde som sällan
en som överstiger Här överlever bara mycket tåliga växt- och djurarter. Sjöarna kan helt fisktomma och ett helt nytt ekosystem har utvecklats.
vara
Försurningen sjö eller ett vattendrag medför en rad kemiska
av en förändringar i vattnet. Dessa kan medföra betydligt större effekter för växter och djur än pH-minskningen i sig. Ett exempel är en drastiskt ökad halt aluminiumhydroxid, som har en stark giftverkan på många orga-
av nismer. Också järn kan lösas ut i stora mängder och avsättas som järnhydroxid på bottnarna och på djur och växter med skadlig eller dödlig verkan. Rörligheten hos tungmetaller kadmium, mangan och zink
som ökar också i surt vatten och halten av dessa metaller i vattnet stiger.
Utsläppen kvicksilver har minskat. Men effekterna av miljöstörande
av
upphör tyvärr inte i och med att utsläppen stryps. Ännu under lång utsläpp tid kommer onormalt stora kvicksilvermängder att vara i omlopp i sjöar och vattendrag. I takt med den ökande försurningen kommer alltmer av det kvicksilver, som man tidigare släppt ut och som nu till stor del är bundet, att mobiliseras och utgöra ett hot mot miljön.
l försurade sjöar är genomsnittshalten kvicksilver i gädda i allmänhet 0,1 -0,3 mg/kg högre än i andra sjöar inom samma område i vissa fall
så mycket l mg/kg högre. Det betyder att försurningen sannolikt har
som bringat fiskens redan förut höga kvicksilverhalter över gränsen för svartlistning i kanske tusentals svenska vatten. Att kvicksilverhalterna i gädda ökar med sjöarnas surhetsgrad beror i första hand på att gäddorna måste ändra sitt födoval från den försurningskänsliga mörten till abborre.
Det stora flertalet de sura sjöarna är små. Ca 21 500 av de svenska
av sjöarna är alltför för känsliga arter som mört och flodkräfta, och ca
sura 4 500 dem är så att endast mycket tåliga arter klarar sig. Närmare
av sura 15000 de 21 500 sjöarna bedöms vara försurade av luftförorening-
av sura
och drygt 1800 dessa kan betecknas som gravt försurade. Nästan ar, av 7000 de vattnen kan anses vara naturligt syrapåverkade.
av sura
I mindre vattendrag och i de större älvarnas översta lopp är försurningsproblemen väl så allvarliga som i de mindre sjöarna. Laxfiskbestånden
skadade eller helt utslagna längs 4000 km å- och älvsträckor. bedöms vara Skador på havsöringbestånden förekommer i närmare hälften av de ca 150 vattendrag där arten förekommer. Skadorna på fiskbestånden är särskilt påtagliga i västkustlänen. I Syd- och Mellansverige är det bara Malmöhus och Uppsala län samt Gotland som förefaller ha en helt opåverkad fisk-
Bilaga 25 s. 24fauna i de rinnande vattnen. l Bergslagen samt i Dala-, Härjedals- och Jämtlandsfjällen har vattendragens fiskfauna skadats eller försvunnit inom stora områden. I norr är det Norrbottens län som har klarat sig bäst. För några år sedan var ytterligare 1000 sjöar allvarligt försurade. De har kunnat återställas genom kalkning. Den minskning av svavelnedfallet med 25% som kan väntas under det kommande decenniet på grund aviseraav de utsläppsbegränsningar bör efter hand leda till att betydligt fler sjöar tillfrisknar även utan kalkning. Sjöarna dock relativt långsamt på svarar nedfallsförändringarna, troligen på grund att stora kvantiteter svavelav och kväveföreningar lagrats i marken och efterhand tillförs sjöarna. Tillfrisknandet kommer därför troligen att dröja till in på 2000-talet. Flertalet av de sjöar som bedöms kunna bli återställda sig själva ca 4500 är av relativt små. Många av de större sjöarna kommer att förbli eller sura försurningshotade även efter en ganska kraftig nedfallsminskning. De kommer att vara beroende av kalkning under åtskilliga år. Försurande ämnen tillförs sjöarna och vattendragen på flera olika sätt, dels som våtdeposition via nederbörden, dels genom torrt nedfall. Det gör att sjövattnet ibland kan ha lägre pH än regnet. Det nedfallet över sura omgivande mark torrt eller med nederbörden når via grundvattnet - också delvis sjöar och vattendrag. Hur stort bidraget till försurningen blir beror på hur stor markens syraneutraliserande förmåga är. Svavel- och kväveföreningar lagras också i marken och kan fungera källa till som en syrapåverkan även om det sura nedfallet upphör. Detta gäller inte minst för kväveföreningarna. De har hittills till största delen blivit kvar i marken och har därför bara givit ett begränsat bidrag till försurningen sjöar och av rinnande vatten. Emellertid finns det nu tecken på att deras betydelse i det avseendet håller på att öka.
Kvicksilver och andra metaller Oorganiskt kvicksilver kan i naturen omvandlas till bl.a. den mycket giftiga organiska föreningen metylkvicksilver som lätt tas upp av vattenlevande organismer. Metylkvicksilver har också mycket stor förmåga en att anrikas genom näringskedjorna. Trots de kraftiga begränsningarna av kvicksilverutsläppen under de senaste 20 åren minskar kvicksilverhalterna bara i de sjöar där det tidigare förekom direkta utsläpp till vattnet. Vänern har tillfrisknat i så måtto ex. att den tidigare svartlistningen av vissa områden kunnat hävas. Samtidigt ökar emellertid halterna i sjöar utan kända direkta utsläpp. Kvicksilverhalterna i fisk återspeglar bara delvis det nuvarande kvicksilvernedfallet, som är störst i Sydsverige. De stämmer bättre överens med hur kvicksilvret är fördelat i markens mårskikt. Kvicksilvrets uppehållstid i marken är mycket lång och de depåer av ämnet byggts som upp, genom den tidigare stora tillförseln och som alltjämt späds på, börjar efter hand att läcka ut i sjöar och vattendrag. Det finns därför skäl att vänta att kvicksilverproblemet kommer att förvärras. Även det atmosfäriska om nedfallet minskat, bidrar nedfallet fortfarande med en inte obetydlig andel av det kvicksilver som tillförs sjöarna. Kvicksilver är den tungmetall som hittills medfört de allvarligaste pro-
Bilaga 25 s. 25blemen i sjöar och vattendrag. Flertalet övriga tungmetaller förekommer dock i förhöjda halter, i varje fall i Syd- och Mellansverige.
En stor del av de metaller som tillförs en sjö via atmosfären eller från den omgivande marken hamnar i sedimentlagret på sjöns botten. Förändringar i sedimentens sammansättning på olika nivåer visar hur miljön påverkats av industrisamhället. På större djup i sedimentlagren är metallhalterna i stort sett likartade över hela landet. De kan betraktas som naturliga, ursprungliga halter. l de ytligare sedimentlagren finner man metallhalter som återspeglar metalltillförseln, främst nedfallets fördelning över landet. Jämfört med de mera ursprungliga halterna är kopparhalten ungefär fördubblad i syd- och mellansvenska sjöar, medan kvicksilver- och zinkhalterna är ungefär femdubblade och kadmiumhalten tiodubblad. Blyhaltens ökning har på många håll varit än större. Sjöarna fungerar delvis som metallfállor men om förhållandena ändras kan de bli metallkällor.
Det finns inga säkra tecken på att tungmetallerna i de svenska vattnen är skadliga för fauna och flora. Det kan dock inte uteslutas att de skador som uppträder i försurade vatten till en del beror på förhöjda halter eller ökad tillgänglighet av bly, koppar, kadmium eller andra tungmetaller, även om de kraftigt ökade aluminiumförekomsterna av allt att döma bär huvudansvaret.
De enda gränsvärden som finns för metallhalter i sötvatten är amerikanska och från 1970-talet. I förhållande till dessa ligger de halter som är vanliga i svenska sjöar oftast flera gånger lägre. I fråga om koppar och kadmium är marginalerna emellertid små. Det faktum att metallhalterna i de svenska sjöarna normalt ligger under dessa gränsvärden innebär inte någon garanti för att metallerna är oskadliga. Gränsvärden gäller ex. för ett ämne i taget. Kunskaperna om synergieffekter är bristfälliga.
Bakom de förhöjda metallhalterna i sjöarna ligger såväl nedfall av metaller via luft och nederbörd som försurning av mark och vatten. I fråga om bly är nedfallet utan tvivel den viktigaste orsaken och såförefaller det vara också för koppar, krom, kvicksilver och vanadin. För kobolt och mangan kan man klart peka ut försurningen som dominerande orsak, medan kadmium- och zinkhalterna påverkas starkt av både direkt nedfall och försurning.
Övergödning
Vid den nedbrytning av organiskt material som ständigt äger rum i sjöarna förbrukas syre i vattnet. I de sjöar där det finns gott om organiska ämnen till följd av utsläpp eller riklig växtproduktion kan nedbrytningen leda till syrebrist och i värsta fall till fiskdöd. Minskat siktdjup, dålig lukt till följd av svavelvätebildning och igenväxning kan också bli effekten av tillförsel av närsalter eller organiska ämnen.
Sådan övergödning, eutrofiering, till följd av utsläpp från tätorter och industrier var ett av de stora miljöproblem som började angripas på 1960talet. I allmänhet har reningsåtgärderna medfört påtagliga förbättringar i de åsträckor och sjöar som förut fick ta emot orenat avloppsvatten. Sett till vattensystemen som helhet har dock ingen förbättring inträtt. Fosforföre-
Bilaga 25 s. 26komsterna i vattnen har inte minskat, förekomsten av kväve har ökat. Utflödet av organiska ämnen har också ökat i flera områden.
Samtidigt som fosforutsläppen och i viss mån kväveutsläppen från kommuner och industrier minskat har tillförseln från andra källor ökat. Nederbörden och åkermarken tillför nu var för sig de svenska avrinningsområdena långt större mängder näringsämnen än avloppen från tätorter och industrier sammantagna.
Skog och mark Skogen i Sverige täcker 57 % av landytan. Den består till 85 °/0av barrträd och 15% av lövträd. Direkt och indirekt ger den sysselsättning åt ca 300000 personer inom skogsbruk, skogsindustri och därmed sammanhängande transport, handel och byggverksamhet.
Virkesförrådet i landets skogar har Ökat från 1,76 miljarder m3sk i mitten av 1920-talet till 2,74 miljarder m3sk i mitten av 1980-talet. Tillväxten i skogen har aldrig varit så hög som under l980-talet. Detta är enligt forskare och skogsfolk ett resultat av många års god skogsvård, beståndens åldersfördelning och den än så länge huvudsakligen positiva effekten av kvävedepositionen en gödslingselfekt. Tillståndet i de svens-
ka skogarna förefaller vara gott. Men det finns omfattande skogsskador. Var fjärde gran och var sjunde tall i södra Sverige har förlorat mer än 20 av barren, dvs. har en nedsatt vitalitet".
Marken i södra Sverige försuras och gränsen för kvävemättnad kan på många håll snart vara nådd. Försurningens inverkan på markkemin innebär ett hot mot skogsmarkens produktionsförmåga. Om luftföroreningarna inte minskas, räknar man med att trenden med god tillväxt bryts inom fem år, varefter man i stället får tilltagande skador. Erfarenheter från bl. a. Västtyskland och Nederländerna talar för det. En lO-procentig tillväxtminskning jämfört med nuvarande tillväxt skulle innebära ca 6,5 miljarder kronor i uteblivna exportintäkter och sysselsättningen för runt 40000 människor.
Skogsskador är inget nytt fenomen. Skog har länge farit illa i närheten av industrier med stora utsläpp. Även över större områden har skador
uppstått. Orsakerna har inte alltid kunnat klarläggas men extrema klimatförhållanden, dålig skötsel och insektsangrepp har angetts som troliga orsaker.
Den nya typen av skogsskador skiljer sig från de tidigare genom att de uppträder över större områden än tidigare, har utvecklats under bara några år, drabbar allt fler trädslag, uppträder under vitt skilda förhållanden vad avser marktyp, klimat och höjd över havet och uppvisar olika symptom och varierande grad av skador inom samma trädbestånd.
De nya skogsskadoma kan bero på att träden utsätts för alltför stor stress; vilket i sin tur kan bero på torka, frost och luftföroreningar. Luftföroreningarna kan skada skogen på tre olika sätt: direkta skador av gas, försurning och kvävemättnad.
Direkta gasskador på barr och blad förorsakas av ozon, svaveldioxid och kvävedioxid. Trädens vattenomsättning och fotosyntes påverkas, vilket
Bilaga 25 s. 27leder till brist på byggmatrial och sämre möjligheter för träden att förnya sina celler, växa, andas och cirkulera ämnen. Försurningen kan leda till frätskador av syror svavel och salpetersyra på barr- och bladytor.
Försurningen förändrar markkemin. Marken tillförs syra inte bara via atmosfären utan också genom naturliga biologiska processer och genom olika åtgärder inom jord- och skogsbruk. Uttaget av gröda och virke innebär nettotillförsel syra till marken. Försurningen av jordbruks-
en av och skogsmark är sålunda en följd både av det sura nedfallet och av olika brukningsformer.
För tio år sedan var den allmänna uppfattningen bland markexperter att marken skulle tåla nedfallet av syra under lång tid. Den s. buffrande förmågan ansågs stor. Nyare forskningsrön har visat att en kraftig markförsurning skett under de senaste årtiondena i södra och mellersta Sverige samt i vissa områden utomlands.
l södra Sverige har stora områden av mark försurats på kort tid 30-60 år. Det är inte bara markens övre delar som har påverkats utan också jordlagren på än en meters djup. Surhetsgraden har ökat två till tio
mer gånger.
Den ökade surhetsgraden i markens översta skikt humuslagret
- beror till en del på biologiska processer. De försurande processerna förstärks åtgärder helträdsutnyttjande och gödsling med försurande
av som gödselmedel. Långsiktigt är dock den ökande surhetsgraden på större djup
oroande. Den beror till mycket stor del på det sura nedfallet. mer
Försurningen innebär drastisk förändring av markprocesserna. Vikti-
en
näringsämnen som kalcium, magnesium och kalium lakas ut, medan ga andra fosfor binds hårdare andra ämnen. Ämnen alumi-
som ex. av som nium och kadmium frigörs i den allt surare miljön, till skada för såväl trädet självt viktiga mikroorganismer i marken. Markförsurning har
som hittills i första hand orsakats av att marken fått ta emot alltför stora mängder svavel men tillförseln av kväve bidrar nu i ökande omfattning till försurningen.
En långvarig hög tillförsel av kväve, ex. genom ammoniak- och kväveoxidutsläpp till olika ekosystem, leder till slut till kvävemättnad, dvs. systemen kan inte längre ta upp och använda allt kväve. I stället läcker detta ut och bidrar till markförsurningen och därmed till urlakning av näringsämnen. Mer nitrat förs ut till sjöar och hav och bidrar till ökad eutrofiering av vattnen. I träden leder kvävemättnaden till störd ämnesomsättning. Bl.a. minskas trädens reserv av kolhydrater, vilket minskar dess tålighet för påfrestningar av olika slag. Kvävetillförsel i överskott gör barren känsliga för insekts- och svampangrepp. Sjukdomsframkallande alger kan växa på ytorna på blad och barr som läcker kväve. Kvävemättnad i barr och antagligen också lövträdsblad gör träden mera frostkänsliga. Mykorrhizan och rotsystemet hos träden skadas vid för höga kvävehalter i marken.
Kvävemättnad av skogsmark är redan verklighet i Mellaneuropa, ex. i Nederländerna. Kvävemättnad förekommer också i Sverige. Om tillförseln kväve inte begränsas kommer relativt stora arealer i södra Sverige
av att vara drabbade inom 10- l5 år.
En nordisk expertgrupp har beräknat belastningsgränser för olika förore-
Bilaga 25 s. 28ningar med hänsyn till vad ekosystemen kan tåla. Man har angett dessa gränser som den högsta belastning som inte leder till långsiktiga, negativa effekter hos de mest känsliga naturtyperna. Tillförseln av svavel och av kväve bör inte överstiga 3-5 kg resp 10-20 kg per hektar och år.
Tillförseln av syra och svavel överstiger avsevärt dessa belastningsgränser i större delen av Sverige. l sydvästra Sverige beräknas belastningen till 15-20 kg svavel per hektar och år. Den behöver alltså minskas med ca 75% för att belastningsgränsen skall nås. Depositionen av svavel i
- Sverige beräknas minska med ca 35 % under perioden 1980- 1995.
Den totala tillförseln av kväve i form av kväveoxider, nitrat, ammo-
niak och ammonium är i sydvästra Sverige 15-25 kg per ha och år. I
utsatta lägen, t.ex. i skogskanter, kan depositionen uppgå till 40 kg eller mer. l dessa delar av landet behöver tillförseln minskas med mellan 30 och 50 °/o.De totala kväveoxidutsläppen i Sverige väntas minska med ca 20 °/0 mellan 1980 och 1995 för att därefter åter öka om inga ytterligare åtgärder vidtas. Minskningen i hela Europa beräknas bli obetydlig 1980- 1995, medan den i nordvästeuropa beräknas till ca 20%. Tillförseln av kväve härrör såväl från kväveoxider som från ammoniak. Ammoniaken kommer framför allt från stallgödsel. Räknade i ton kväve är ammoniakutsläppen i Europa ungefär lika stora som kväveoxidutsläppen medan de i Sverige är ungefär hälften så stora. Några länder planerar att begränsa ammoniakutsläppen. För Sveriges del har naturvårdsverket som mål satt upp en 30procentig minskning av ammoniakutsläppen jämfört med 1980 i Skåne och Halland. Sammantaget innebär detta att tillförseln av kväve kom-
mer att minska obetydligt fram till 1995.
Ozon är i stratosfären ett nödvändigt skydd mot solens ultravioletta strålning. När samma ämne förekommer i alltför höga halter i troposfären atmosfärens nedersta skikt utgör det ett hot mot såväl skog som annan växtlighet. Barrträd och troligen även lövträd skadas genom direkt
- påverkan på barr och blad av ozon och syra. De flesta svenska lantbruksväxter är känsliga för ozon. Skördens storlek, kvalitet och näringsvärde kan påverkas liksom växternas känslighet för växtsjukdomar, insektsangrepp och torka. Kunskaperna om effekterna på vilda växter är ännu inte så stor, men det finns ingen anledning att tro att inte också de skulle påverkas.
Normalt råder balans mellan kväveoxid, kvävemonoxid och ozon i atmosfären i den meningen att man inte får någon nettoproduktion av ozon. Detta blir däremot fallet när atmosfären också innehåller i första hand kolväten och i viss mål koldioxid. Tillförseln av ozon till den svenska skogen och marken sker dels genom att ozon bildas regionalt, framförallt sommartid i södra Sverige, dels genom långdistanstransport av ozon från källområden på kontinenten. Halterna av ozon i Sverige mätta som
medelvärde för sommarhalvåret- ligger på gränsen till den nivå där växtskador inträffar, dvs. 80 ug/m3 luft. Vid storregionala episoder som inträffar flera gånger varje år, uppmäts halter som är betydligt högre än det kritiska episodvärdet med hänsyn till såväl effekter på växter som hälsoeffekter. Varje episod varar ofta flera dagar. I södra och mellersta Sverige är det typiska sommärmedelvärdet 60-80 ;tg/mi medan episodvärdet ligger på 150-250 u/m3. Den kritiska nivån for episoder är 120 u/m3.
-
Bilaga 25 s. 29Belastningen av ozon behöver minskas de episodvisa höga halterna i
södra Sverige med 30 till 50%.
Dagens kunskaper räcker inte till för att ange hur stora kolvätenas och kväveoxidernas relativa bidrag är till den regionala ozonbildningen. Det går därför heller inte att ange de utsläppsminskningar som är nödvändiga för att just minska ozontillförseln i erforderlig omfattning.
Avverkningen av tropiska och subtropiska skogar sker i dag i en sådan takt att de riskerar att vara utplånade inom ett halvt sekel. Regnskogen
det mest produktiva ekosystemet som har existerat under miljoner år är
starkt hotad i delar av Afrika, Asien, Sydamerika och i Oceaniens övärld. Om regnskogen skulle försvinna, försvinner också mängder av växt- och djurarter.
Nedhuggning av skogar främst i tropiska områden, dränering av våtmarker och andra förändringar av markanvändningen har också bidragit till ett nettoflöde av koldioxid till atmosfären jämfört med förhållanden utan sådana ingrepp på l -2 miljarder ton kol per år.
Grundvatten Grundvattnet spelar stor roll för vattenförsörjningen både för kommuner-
och enskilda hushåll. Ungefär en fjärdedel av de kommunala vattenverna keñ utnyttjar naturligt grundvatten och ytterligare en fjärdedel konstgjort grundvatten genom infiltration. Ungefär en åttondel av Sveriges befolkning är beroende av vatten från enskilda vattentäkter. Därtill kommer ett stort antal fritidsboende.
Försurning Försurningen av marken påverkar också efter hand grundvattnet. Det ytliga grundvattnet är numera surt om man med surt menar att vattnets pH-värde understiger Värden kring 6 är vanliga och lokalt uppmäts också pH-värden på 5 och därunder. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att grundvattnet är försurat, dvs. att det blivit surare fått sänkt pH till följd av svavelutsläpp eller annan mänsklig påverkan.
De 20-åriga mätserierna från SGU:s grundvattenstationer visar varken på långsiktig försurning eller på långsiktig försumingspåverkan med ett undantag: de förhöjda sulfathalterna på vissa stationer. Grundvattnets sulfathalt är betydligt högre på de flesta håll i Götaland och på en del håll i Svealand än den är i Norrland. En annan parameter som vittnar om försumingspåverkan är alkaliniteten. Den är ett mått på vätekarbonathalten i vattnet. Man kan också säga att den anger vattnets förmåga att neutralisera dess motståndskraft mot försurning. I ett opåverkat
syra, vatten ligger alkaliniteten på ungefär samma nivå som hårdheten kalci-
och magnesiumhalten. I Sydsverige är alkaliniteten i allmänhet beumtydligt lägre än hårdheten, medan de längre norrut är ungefär lika höga. I Syd- och Västsverige finns också områden där alkaliniteten nu är nere i noll. Det finns all anledning att utgå ifrån att grundvattnet där inte bara är kraftigt försurningspåverkat utan också påtagligt försurat av de sura luftföroreningarna.
Bilaga 25 s. 30Grundvattnets försurningskänslighet beror framför allt på berggrundens och jordtäckets egenskaper, men vattnets omsättningstid har också betydelse. Den snabbare omsättningen i brunnar och liknande vattentäkter kan vara en förklaring till att försurningen där ofta verkar att ha gått längre än vid SGU:s provtagningsstationer. Analyser av vatten från grävda brunnar i Västsverige tyder på sänkt pH och alkalinitet jämfört med 1940- och 1950-talen. Många av Sydsveriges kommunala grundvattentäkter förefaller vara försurningspåverkade, om än inte i egentlig mening försurade. Direkt försurning har drabbat vissa enskilda väst- och sydsvenska vattentäkter. I omkring 70000 brunnar som används av permanentboende är vattnet nu så surt att det uppfyller kriterierna för statsbidrag till åtgärder för att höja pH-värdet.
Metaller Försurningen av mark och grundvatten innebär ökad metallrörlighet. Den viktigaste anledningen till att man oroar sig för grundvattenförsurningen är just att den kan leda till att halterna av skadliga metaller i konsumtionsvattnet ökar. Metaller finns dels naturligt i berggrunden, dels tillförs de ständigt mark, växtlighet och vatten via vindar och nederbörd. Lakvatten från avfallsupplag, infiltration av avloppsvatten och dagvatten, användning av kadmiumhaltig handelsgödsel och gödsling med slam från avloppsreningsverk bidrar också till att öka metallhalterna i mark och grundvatten.
Socialstyrelsen har angivit s. hygieniska gränsvärden för vissa tungmetaller i dricksvatten. De är för arsenik 200 ug/l, för bly 50 ug/l, för kadmium 5 ug/l, för krom 50 ;tg/l och för silver 50 pg/l. Dessa gränsvärden ligger långt över de normala metallhalterna i naturliga vatten. Också i försurningspåverkade och försurade grundvatten är metallhalterna ännu låga sett ur toxikologisk synpunkt. Ett undantag är kadmium. Visserligen tycks kadmiumhalten sällan över l lig/l ens under sura förhållanden, men med tanke på att kadmium förekommer på många andra håll i miljön, innebär även måttliga halter ett icke önskvärt tillskott. Koppar- och aluminiumhalterna kan också mycket höga i surt grundvatten. Ännu har
vara det dock inte bedömts som nödvändigt att sätta något hygieniskt gränsvärde för dessa metaller i dricksvatten.
Utsläppen av tungmetaller har minskat avsevärt, men fortsätter alltjämt. Samtidigt finns alla de metaller som under årens lopp tillförts naturmiljön kvar där eftersom de är oförstörbara. Till stor del finns de lagrade i mark och sjöbottnar. Därifrån kan de efterhand frigöras och nå bl.a. grundvattnet, särskilt om nedfallet av försurande ämnen fortsätter. Fortsätter utvecklingen i oförändrad takt kan dricksvattnet om ca 20 år komma att bli hälsofarligt på grund av för höga kadmium- och aluminiumhalter.
Det n. mest akuta problemet i fråga om metaller och surt grundvatten är dock inte halterna i själva vattentäkten, utan att de kan stiga drastiskt på vägen från täkt till tappställe genom metallutlösning från ledningarna. Ju surare vattnet är, desto större förmåga har det att angripa och lösa upp materialet i ledningsväggarna.
Bilaga 25 s. 31Nitrat I jordbruksområden med lätta jordar utgör också höga nitratkvävehalter ett hot mot grundvattnets kvalitet. Alltför höga kvävehalter i dricksvattnet innebär direkt hälsorisk för människor. Dels kan nitritjoner ge upphov
en till sjukdom hindrar blodets syreupptagning, dels kan de bilda
en som cancerframkallande nitrosaminer. Nitrithalten är visserligen normalt låg i grundvattnet i Förhållande till nitrathalten, men nitrat kan i mun och magsäck omvandlas till nitrit.
l de aktuella områdena överskrider grundvattnets nitratkvävehalt på många håll lO mg/l. Även socialstyrelsens hälsogränsvärde på 30 mg/l överskrids ofta i vatten från brunnar och andra enskilda vattentäkter i de svenska jordbruksområdena. Det finns sannolikt också områden där grundvattnet ännu inte påverkats, men där påverkan kommer att observe-
några år, även en stor del av kvävetillförseln skulle upphöra. ras om om
Den främsta orsaken till övergödningen av grundvattnet är den ökade gödselanvändningen inom jordbruket i kombination med de bruknings-
används. Ytterligare bidrag kommer från de ökande kvävemetoder som halterna i nederbörden och biltrañkens utsläpp av kväveoxider. Läckage från avlopps- och gödselanläggningar kan påverka ett begränsat område,
en olämpligt placerad och konstruerad brunn.
ex.
Stabila organiska ämnen och andra föroreningar På grund svårigheterna att analysera mycket låga halter av stabila
av organiska ämnen vet vi ännu inte mycket om grundvattnets kvalitet med avseende på sådana. Grundvattnets egenskaper bestäms emellertid i hög grad av nederbördens innehåll av olika ämnen, liksom också av vad som händer i marken under nederbördens väg till grundvattenmagasinen. Därför får räkna med att också stabila organiska ämnen som DDT, PCB
man och dioxin finner vägen dit. Numera uppfattas de höga kolvätehalterna i luften ett hot på sikt också mot grundvattnet. Det är bl.a. biltrafiken
som
bidrar med kolväten. Man kan också befara att användningen av som kemiska bekämpningsmedel i jord- och skogsbruket leder till att rester av sådana medel hamnar i grundvattnet. Dessutom kan lakvatten från avfallsupplag påverka grundvattnet och bidra med såväl organiska ämnen som metaller.
2¶Verksamheter:
Bilaga 25 s. 33miljökonsekvenser
Energiförsörjning
I 1985 års energipolitiska proposition konstateras att samhällets och industrins behov av en billig och säker energiförsörjning skall tryggas ett
genom energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helst Förnybara och inhemska, energikällor. Oljeberoendet skall reduceras ytterligare. En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning skall främjas inom ramen för en allmänt god hushållning med begränsade resurser. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik. Kärnkraften skall avvecklas. Utsläppen av försurande ämnen från energisystemet får inte öka till följd av att kärnkraften avvecklas.
Det första målet inom området energi-miljö är att genom effektivare tillförsel och användning minska energibehovet. Det andra målet är att åstadkomma ett energisystem som inte äventyrar hälsa och miljö sig
vare på kort eller lång sikt, lokalt eller globalt. Prop 1984/85: 120.
l regeringens proposition om energipolitiken inför 1990-talet konstaterades att energipolitikens huvuduppgift inför 1990-talet är att skapa de förutsättningar som behövs för att omställningen energisystemet skall
av kunna fullföljas. Kärnkraftsavvecklingen skall genomföras utan att landets elförsörjning äventyras och utan att samhällsekonomiska, sociala eller miljöpolitiska mål riskeras. Prop 1987/ 88:90.
Energiförsörjningen rymmer många miljöproblem. I avsnittet 1.1 riktades uppmärksamheten mot utsläppen av s. växthusgaser. Dessa hörrör i första hand från förbränning av fossila bränslen. Två tredjedelar av utsläppen av svaveldioxid och en tredjedel av utsläppen av kväveoxid i Sverige kommer från förbränning i fasta anläggningar av kol, olja, gas, torv och flis. Från det svenska energisystemet släpps ca 60 miljoner ton CO, ut per år; 2/3 av det totala svenska COz-utsläppet. 20% av kolväteutsläppen kommer från fasta energianläggningar. En stor del av freonutsläppen kan också kopplas till energisystemet: isoleringsmaterial, värmepumpar, kylapparater.
Energisystemet är således kopplat till försurnings- och klimatförändringsproblemen. Så som energisystemet nu är utformat påverkar det också produktionen av troposfariskt och uttunningen ozonskiktet i
ozon av stratosfären. Energisystemet kan också medföra avfallsproblem i samband med förbränning av sopor och fasta bränslen. Uttag bränslen torv
av som och ved har liksom odling och skörd av energigrödor sin speciella påverkan på miljön. Hanteringen av aska förutsätter upplagsplatser och depo-
19-950 3-
Bilaga 25 s. 34nier, vilka också påverkar miljön, bl.a. genom läckage. Samma sak gäller depåer för fasta restprodukter från avsvavlings- och denitrifieringsproces-
i samband med förbränning av traditionella bränslen. Kärnkraften ser medför också avfallsproblem fram till 2010 6000-8000 ton högaktivt
kärnbränsleavfall.
För att åstadkomma samlad bedömning av komplexet energiförsörj-
en ning-miljövård bör man laborera med en bubbla över hela energisystemet.
Energibesparande åtgärder utgör grunden för ett miljövänligt energisystem. Man bör sträva efter anläggningar med höga verkningsgrader. Av särskilt intresse i samband med avvecklingen av kärnkraften är hur ersättningskraften framställs. Konventionella kondenskraftverk har en verkningsgrad på 40 procent. I kombicykler kan verkningsgraden höjas
ca s. till 50 procent. Samproduktion av och värme i kraftvärmeverk kan ske med en verkningsgrad på 80-90 procent.
Svavelutsläppen från förbränning kan begränsas med åtgärder före, under och efter förbränningen. Den tekniska utvecklingen på området är snabb och åtgärdsmöjlighetema många såvida de inte begränsas av stelbenta regler. Rökgasavsvavling möter inga tekniska hinder vid oljeeldning utan är en internationellt etablerad teknik.
Tabell 6. Svaveldioxidutsläppi Sverige. Nuvarande utsläppsamt förväntadeutsläpp vid oförändrademiljökrav l 000 ton
1980 1985 1995 2010 Förbränning olja och 324 144 84 l 16
av gas
kol 5 30 21 38 Förbränning av Förbränning av övriga
| fasta bränslen | 4 | 8 | 9 | 13 |
| lndustriprocesser | 150 | 90 | 50 | 50 |
| Totalt | 483 | 272 | 164 | 217 |
Källa: Aktionsplan 87 mot luftföroreningar och försurning, Statensnaturvårdsverk.
minska svavelutsläppen kan kol och olja ersättas med biobräns-
För att len och Även kväveoxidutsläppen minskar med en sådan substi-
naturgas. tution än inte alls i lika stor omfattning. Vid anläggningar med stora
om kväveoxidutsläpp kan rökgaserna, oavsett val av bränsle, denitriñeras. Därigenom blir kväveoxidutsläppen desamma oavsett bränsleslag. I mind-
anläggningar torde dock sådana åtgärder kostnadsskäl inte vara re av aktuella. Att ersätta kolkondensverk med småskalig kraftvärme med-
ex. för därför inga reduktioner av kväveoxidutsläppen.
Bilaga 25 s. 35Tabell 7. Förväntadutveckling avkväveoxidutsläppeni Sverigevid nuvarandemiljökrav l 000 ton, mätt somkvävedioxid
1980 1985 1995 2010 Vägtralik 150 167 126 115
landning 2 2,5 3,5 4 Flyg start 0 Traktorer, arbetsredskap,
| fartyg, järnväg | 38 | 37 | 42 | 42 |
| Energiproduktion | 95 | 77 | 71 | 1 12 |
| lndustriprocesser | 34 | 19 | 19 | 19 |
| Summa | 319 | 303 | 262 | 292 |
| Flygtrañk hög höjd | 8 | 9 | 13 | 15 |
| Totalt inkl llygtrañk på hög höjd 327 | 312 | 275 | 307 |
Vi har inte kunnnat göra någonprognosför utvecklingen till år 2010 utan antagit sammautsläppsvärdensomför år 1995 Källa: Aktionsplan 87 mot luftföroreningar och försurning, Statensnaturvårdsverk.
Målet är fortfarande att utsläppen av svaveldioxid skall minskas med 65 och kväveoxid med 30 mellan 1980 och 1995. Kvävemålet lär uppnås först några år efter 1995.
De årliga kostnaderna för skärpta svavelkrav vid förbränning kan mycket preliminärt uppskattas till ca 200 miljoner kr. år 1995. Åtgärderna för att minska kväveoxidutsläppen beräknas medföra kostnader på drygt 150 miljoner kr. per år vid mitten av 1990-talet.
Transporter
Det övergripande målet för trafikpolitiken skall vara att erbjuda medbor-
och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och garna miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader.
Transportsystemet skall utformas så att: 0 medborgarnas och näringslivets grundläggande transportbehov kan till-
godoses, 0 ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet underlättas, 0 högt ställda krav på säkerhet i trafiken tillgodoses,
god miljö och hushållningen med naturresurser främjas, 0 en O det bidrar till regional balans.
Beträffande inriktningen trafikpolitiken i stort konstateras att konsu-
av menterna bör ha såstor valfrihet möjligt när det gäller utnyttjandet av
som olika trañkmedel.
För att stimulera utveckling trafiken i miljövänlig riktning bör alla
en av trañkslag belastas med kostnaderna för den miljöpåverkan de ger upphov till.
Ett delmål är att radikalt förbättra luftkvaliteten och begränsa bullerstömingama i tätorterna: 0 En strategisk uppgift är att sålångt möjligt befria tätorterna från genom-
fartstrañk. 0 Utveckling och anskaffande miljövänliga tätortsfordon för kollektiv-
av
trafik bör stimuleras.
Bilaga 25 s. 36Sverige bör arbeta internationellt för att minska trafikens miljöstörningar. Bl. a. bör även fortsättningsvis internationella bestämmelser eftersträvas när det gäller avgasutsläpp från flygplan och flygbuller.
Inriktningen på lång sikt när det gäller trafikens miljöeffekter skall vara att radikalt minska de skadliga utsläppen från transportsystemet. Utsläppen av Föroreningar skall begränsas, nationellt och internationellt, till vad naturen tål. Transportsektorn skall bidra till att målet om att minska kväveoxidutsläppen med 30% mellan 1980 och 1995 kan uppnås. I tätorterna skall luftkvaliteten radikalt förbättras och bullerstörningarna begränsas. Det är angeläget att en ny generation bilmotorer som uppfyller hårda miljökrav tas i bruk omkring sekelskiftet. Trafikpolitiken inför l990-talet. Prop 1987/88:50.
Persontransportarbetet har utvecklats mycket snabbt under efterkrigstiden. Särskilt markant är privatbilismens tillväxt fram till mitten av 1970talet. Efter ett avbrott på grund av energikrisen 1974 ökade transportarbetet åter fram till slutet av l970-talet. Då inträffade nästa energikris, nu i form av kraftiga prisökningar. Alltsedan början av 1980-talet har åter en ökning av biltrafiken kunnat noteras.
Både den långväga flyg- och järnvägstrafiken ökade kraftigt i slutet av l970-talet på grund av lågpriser och utbudsförbättringar. För flygets del har ökningen fortsatt även under 1980-talet, medan järnvägstrafiken stagnerat. En ökning av järnvägstrafiken torde ske i och med introduktionen av de nya snabbtågen.
När det gäller godstransportarbetet återtar järnvägen sannolikt en del av de marknadsandelar som man tidigare förlorat till lastbilarna på långa avstånd. Samtidigt tar lastbilen marknadsandelar från järnvägen på korta och medellånga avstånd. Järnväg och lastbil väntas ta marknadsandelar från utrikes sjöfart.
l utredningen Sveriges framtida transporter konstaterar utredarna bl. a. att 0 utvecklingen talar för att hushållens budget för kommunikationstjänster
kommer att motsvara en femtedel av de disponibla inkomsterna kring
2010, 0 bilinnehavet i Sverige troligen kommer att öka med 30 procent under
det kommande kvartsseklet medan bilanvändningen kan komma att
öka än mer, 0 den långsiktiga utvecklingen av hushållens standard och rörlighet talar
för att det genomsnittliga resandet per dag och invånare kan öka i
betydande grad, 0 huvuddelen av dagens och framtidens rörlighet i det svenska samhället
måste bygga på biltrafik.
Utsläppen från industri, uppvärmningsanläggningar och motorfordonstrafik bestämmer luftkvaliteten i en tätort. Deras relativa betydelse har förändrats markant sedan början av l970-talet. Utsläpp av svavelföreningar och stoft har minskat de senaste åren, vilket lett till en förskjutning i föroreningsbilden. Idag är motorfordonstrafiken den dominerande föroreningskällan åtminstone i större städer. Utsläppen från bilar är när det
gäller vissa ämnen så stora att utsläppen från industrin ter sig beskedliga.
Vägtrafiken svarar i runda tal för 70 % av utsläppen av kväveoxider, -
Bilaga 25 s. 3745 av kolväten, 80% av koloxid och 30 % av koldioxid. l tätorter svarar biltrafiken för ännu större andelar.
Generellt sett gäller för större tätorter att luftkvaliteten på grund av biltrafiken är sådan att vissa hälsoeffekter kan förväntas, åtminstone hos känsliga individer. Bilavgaser från såväl bensin- som dieseldrivna for-
don innehåller tusentals kemiska ämnen, varav ett trettiotal anses vara dokumenterat carcinogena.
Kväveoxidutsläppen från bilarna bidrar bl. a. till den ökade försurningen av mark och vatten. Kväveoxiderna och kolvätena i bilavgasema är den viktigaste av de mänskliga aktiviteter som ger upphov till bildning av ozon och andra oxidanter. Dessa ämnen, som sprids över stora områden på liknande försurande ämnen, medför både hälsorisker och skador
sätt som på växtligheten.
Bilavgasutsläppen bidrar också till korrosionen av metaller och en allmän nedsmutsning av omgivningen. Slitaget av vägytor och däck ger upphov till stora mängder föroreningar. Dagvatten som rinner av från vägar och gator förorenas av partiklar som bildats genom slitage av asfalt, gummidäck och däckdubbar. Oljespill från bilar bidrar också till dagvattnets förorening, särskilt när det gäller dagvatten som rinner från parkeringsplatser. Vintertid bidrar spridningen av vägsalt till dagvattnets förorening.
Buller är troligen den miljöstörning som för närvarande direkt påverkar störst antal människor. Såväl nationellt som internationellt har man uttalat att ca 55 dBA är den ljudnivå som man från hygienisk synpunkt inte bör överskrida. Med den utgångspunkten kan man konstatera att flera miljoner människor i Sverige är utsatta för ljudnivåer som är för höga. Bullret är i första hand ett tätortsproblem, där trafik bilar, tåg, flyg, industri och byggplatser ger upphov till höga bullemivåer. Fritidsbåtar, motorsport och skjutbanor påverkar också rätt stora områden såväl i som utanför tätonerna. Det börjar bli allt svårare att finna områden med tyst natur, i varje fall i södra Sverige.
Den mest påtagliga effekten av trafikbuller är sömnstörningar, som påverkar människor både medicinskt och socialt. De flesta klagomålen på buller rör svårigheter att kommunicera och obehagskänslor. Störningar från lågfrekvent buller från exempelvis tung trafik har ökat.
Det är förknippat med stora kostnader att eliminera buller speciellt från vägtrafik. Utvecklingen av höghastighetståg behöver åtföljas av studier på bullerområdet så att införandet av sådana tåg inte innebär ökade bullerproblem.
Inom energiområdet har miljöfrågorna i viss utsträckning varit styrande för energipolitikens utformning och energisystemets struktur. Miljöfrågornas ställning behöver stärkas avsevärt när det gäller utformning av trafikpolitik och transportsystemets struktur. Utvecklingen går när det gäller utsläppen från motorfordon fortfarande åt fel håll. Det handlar inte primärt om att minska transporterna. Det handlar om att klarlägga hur stora förorenande utsläpp och hur mycket buller som kan tolereras.
Utsläppen från biltrafiken måste minska, framför allt i de större städerna. Minskningen kan ske på olika sätt: med hjälp av ny teknik eller med hjälp förändrat beteende. Åtgärderna kan gälla föraren, fordonet/mo-
av
Bilaga 25 s. 38torn, bränslet, vägen, fördelningen av trafiken i tid och rum, fördelningen mellan olika trafikslag, lokalisering av bostäder, arbetsplatser etc, kostnaderna för olika trafikslag/fordonstyper.
På kort sikt är sannolikt utsikterna bäst när det gäller att förändra beteendet: sänk hastigheten, minska bilkörandet. På medellång sikt kan man räkna med nya motorer och nya bränslen. På längre sikt kan transportsystemet och transponbehovet förändras.
Naturvårdsverket har beräknat att kväveoxidutsläppen från vägtrafiken skulle minska med ca 9000 ton år 1995 om samtliga bilister följde hastighetsbestämmelserna. Från en bil med katalysator minskar kväveoxidutsläppen med 70%. Men också från en sådan bil är kväveoxidutsläppen hastighetsberoende.
En sänkning av tillåten hastighet på motorvägar och motortrafikleder skulle också medföra en kraftig minskning av kväveoxidutsläppen. Med hänsyn till kostnaderna för att reducera kväveoxidutsläppen inom andra områden anser naturvårdsverket att det vore befogat att sänka den högsta tillåtna hastigheten på sådana vägar med 10km/timme i södra och mellersta Sverige.
Varje procents minskning av vägtrafiken minskar kväveoxidutsläppen med l 500-2 000 ton. Naturvårdsverket har i sitt förslag till aktionsplan mot försurning och luftföroreningar pekat på behovet av åtgärder för att minska trafiktillväxten. En sådan minskning är nödvändig både av "globala miljövårdsskäl och av lokala skäl. Samtidigt utgår alla modeller, prognoser etc från vissa ibland obevisade samband mellan trafikarbete
- och ekonomisk tillväxt. Utan att göra allt för starkt våld på samhället i stort kan man ifrågasätta om inte viss trafik kan reduceras utan men. Som exempel kan tas reglerna för tjänstebil som direkt uppmuntrar till användning av bil även utanför det nödvändiga i stället för användning av
- andra trafikslag.
Det kan behövas ett stort redskapsbatteri för att minska miljöstörningarna från vägtrafiken: skatter, avgifter, tullar, subventioner, förbud, information, forsknings- och utvecklingsstöd, hastighetsbegränsningar. Järnvägar och annan kollektivtrafik bör förbättras.
Riksdagen har beslutat att nya avgaskrav skall införas för lätta lastbilar och bussar fr. o. m. 1992 års modeller och för tunga lastbilar och bussar fr. o.m. 1994 års modeller. Dessa krav kan tillsammans med de 1989 införda avgaskraven för personbilar medföra att vägtrafikens utsläpp minskar med ca 45% för kväveoxider och 70-75% för kolväten och koloxid under perioden 1985 -20l0. De nya kraven medför årliga kostnader på 300-600 miljoner kr. för köpare av lastbilar och bussar.
Industriproduktion
Svensk industri har gjort stora investeringar i miljövård. Det rör sig om en 15-20 miljarder kr. de senaste 20 åren. Därtill kommer långt ifrån obetydliga driftkostnader. Tre industrigrenar svarar för ungefär tre fjärdedelar av miljövårdsinvesteringarna, nämligen skogsindustrin, järn-, stål- och metallverken och den kemiska industrin.
Utsläppen från industrin av en rad olika föroreningar har minskat kraftigt samtidigt som produktionen har ökat. Se figur 4- 17
Bilaga 25 s. 39Figur 4-7. Utsläpp från industrin till luft ochvatten 1950-1985 och en bedömning lör tiden fram till 1995.
Utsläpptill Utsläpptill
lull ton/är Iull torv/ar
Svaveloxider Kväveoxider , 00°00° 40° om
| Totalt 30000° z Industri.bränslen
Industri,processer30°00°-
600000-
200000- 400000-
100000- 200000-
0- 0
195055 G0 65 70 75 80 85 90 95 195055 60 65 70 75 80 55 90 95
Utsläpptill Utsläpptill
nunton/ar tull ton/ar
Kolväten Stolt 50000° 600000
| 500000 | S00000- | |
| 400 0005 | 400000- | |
| 300000- | å---â | 300 000- |
| 200 000- | : 200 000. i i | |
| 100000. | i | 100 000- |
i
LM
0 0-
195055 60 65 70 75 BO 85 90 95 195055 60 65 70 75 80 85 90 95 Källa: Industrin går vidare i miljöfrågan, lndustriförbundet.
Miljöpåverkan från industriproduktion är beroende av tillverkningsprocesser, använda råvaror och kemikalier samt av produktionsvolymer och produktsortiment. I ett längre tidsperspektiv är strukturförändringar inom industrin av intresse.
Tungmetaller och svåmedbrytbara ämnen med giftelfekter, ex. klorerade kolväten, påverkar miljön på ett mycket allvarligt sätt. Tungmetallutsläpp förekommer från främst järn-, stål- och metallverk, giuterier och ytbehandlingsindustrier. Även vid förbränning fossila bränslen frigörs
av stora mängder tungmetaller.
Användning av kemikalier i industrin ger upphov till betydande miljövårdsproblem. Industrin är den verkligt stora kemikalieanvändaren. Det är svårt att reda på vilka ämnen som finns i olika kemiska produkter. Det stora antalet gör det också svårt att få ämnena testade och miljöelfektcma utrcdda. Inom textilindustrin används flera hundra och inom pappersindustrin omkring 700 olika kemikalier. De kommersiella
Bilaga 25 s. 40Figur 8- 13. Utsläpp från industrin till luft och vatten1950- 1985ochenbedömning lör tiden fram till 1995. Utsläppuu Utsläpplill lull ton/âr vallenton/ar l go Kvicksilver Kvicksilver Bo Totalt Industri
40-
ii:
0 0 195055 60 65 70 75 80 85 90 95 195055 60 65 70 75 80 85 90 95 Utsläpptill Utsläppnu lull ton/ar vattenton/ar
40. Kadmium Kadmium 40.
30- 30-
20-1
Hj
o 01950 195055 60 65 70 75 80 85 90 95 55 60 65 70 75 80 85 90 95
Utsläpplill Utsläpptill lult ton/âr vallenlen/âr Bly Bly 3000 3000-
2000.. 20004
195055 60 65 70 75 80 85 90 95 1950 55 so ss 70 75 ao es 90 95 Källa: Industrin går vidare i miljöfrágan, Industriförbundet.
namnen på kemikalierna är kända men inte alltid vilka kemiska ämnen som ingår. Att ta reda på vad verkstadsindustrins oljor egentligen består av och vilka tillsatser som används är ett mödosamt arbete. En stor andel av de stabila, organiska ämnen som finns i teknisk användning och i industriutsläpp är klorerade. Till dessa hör bl.a. PCB, DDT,
Bilaga 25 s. 41Figur 14-17. Utsläppfrån industrin till luft ochvatten1950- 1985ochenbedömning lör tiden fram till 1995.
Utsläppti" Utsläppuu vallenton/ar vattenton/ar
Lästaorganiska
1000000. ämnenBOD 400 Suspenderadeämnen
ma" 000.
Industri 800000-
300000- 500000
200000- 400000-l
100000- 200000-
A 0-
- 195055 so ss 70 75 ao as 90 95 195055 so es 70 75 80 85 90 95
Utsläpptill Utsläpptill
vallenton/är vallenton/ar
20 Fosfor 150 Kväve
- .
50-4
o s s
År
195055 60 65 70 75 BO 85 90 95 195055 60 65 70 75 80 85 90 95
Källa: Industrin går vidare i miljöfrågan, lndustrifdrbundet.
dioxiner och vissa bekämpningsmedel. Klorerade organiska ämnen ingår också i utsläppen från massa- och pappersfabriker med klorblekning. Större delen av den svenska användningen av CPC-föreningar sker inom industrin förpackningar, skumplast, rengöring. Se vidare s 12
Naturvårdsverket arbetar med två projekt, där man har påbörjat en branschvis genomgång av användningen av kemikalier. Ett projekt syftar till en allmän genomgång av användningen av kemiska produkter inom massa- och pappersindustrin för att identifiera potentiellt miljöfarliga kemikalier och för att successivt byta ut dessa miljösynpunkt bättre
mot ur kemikalier. I ett annat projekt om verkstadsoljor är målet att klorparaffiner om fem år bara skall finnas kvar inom ett fåtal användningsområden,
Bilaga 25 s. 42där man inte funnit godtagbara ersättningsprodukter eller processaltemativ. Naturvårdsverket och länsstyrelserna har också fått i uppdrag att kartlägga utsläppen av stabila organiska ämnen från den kemiska industrin.
Cellulosa- och pappersindustrin har kraftigt minskat utsläppen av suspenderat material och biologiskt nedbrytbart material. Trots detta är det den bransch i Sverige släpper ut mest restprodukter och betydande
som miljöproblem kvarstår i många recipienter trots att omfattande och kostnadskrävande åtgärder vidtagits. Ett stort antal tillsatskemikalier används inom skogsindustrin. Den fortgående utvecklingen mot mer kvalificerade
och pappersprodukter har medfört en ökad användning av tillsatsmassaämnen. Kunskapen om dessa tillsatsers miljöeffekter är bristfällig. Det är särskilt de omfattande utsläppen stabila och biologiskt aktiva klorerade
av organiska ämnen från blekeriprocessen utgör ett stort potentiellt
som miljöproblem.
l arbeten utförda såväl inom branschen som inom det av naturvårdsverket bedrivna projektområdet "Miljö- Cellulosa har resultat framkommit
indikerar att utsläppen till vatten från blekning av kemisk massa kan som ha allvarliga miljökonsekvenser med stor utbredning i tid och rum. Dessa effekter kan med stor sannolikhet härledas till den del av utsläppet som
klorerat organiskt material. består av
Utsläppen från tillverkning av blekt sulfatmassa kan minskas genom en kombination åtgärder, såsom förlängd kokning, förbättrad tvätt, syr-
av gasblekning, förbättrad processstyrning och ökad användning av klordioxid vid blekningen. Tekniken införs n. successivt vid svenska fabriker.
Riksdagen har beslutat att åtgärder för att minska utsläppen av organiska klorföreningar till nivå av 1,5 kg TOCl per ton massa bör ha
en påbörjats vid samtliga fabriker före utgången av år 1992. I den mån tekniska och andra förutsättningar finns, skall utsläppen minskas under den nivån. Målet är att på sikt i stort sett eliminera utsläppen av klorerat organiskt material.
Med hänsyn dels till att massaindustrins utsläpp innebär stora miljörisker, dels till att den svenska massaindustrin arbetar i internationell konkurrens är det angeläget att påverka myndigheter och industrier i andra länder med stor massaproduktion, i första hand USA, Kanada och Brasilien.
De allvarligaste miljöproblemen inom gruvindustrin är knutna till ut-
metaller främst koppar, bly, zink, kadmium, kvicksilver och släpp av arsenik till luft och vatten, fluorider till luft samt tiosulfater och flotationskemikalier till vatten. Det dominerande problemet, särskilt på längre sikt, är att avfallsupplagen läcker metaller. Det är framför allt utlakningen
kadmium och zink som kan leda till miljöstömingar, eftersom dessa av
sin lättrörlighet kan spridas över stora områden. Läckaget metaller genom
bly, kadmium, koppar och zink från avfallsupplagen kan av metaller som minskas med 90% avskärmningsåtgärder. Grova uppskattningar
genom tyder på att efterbehandlingsåtgärder kan bli aktuella på en yta av ca 4 kmz. Kostnaderna kan komma att uppgå till några hundra miljoner kr. Ungefär halva kostnaden gäller områden som saknar ansvarig ägare.
Lösningsmedel innehåller kolväten av olika slag raka kolväten, aro-
-
Bilaga 25 s. 43matiska kolväten och klorerade kolväten innebär hälsorisker och med-
för växtskador och luktstörningar. Användningen av lösningsmedel behö-
begränsas med hänsyn till såväl lokala förhållanden som till deras ver förmåga att bilda oxidanter genom reaktioner med kväveoxider i atmosfären.
Kolväteutsläppen från verkstads- och trävaruindustri härrör i första hand från målning och lackering. Inom verkstadsindustrin används också
mängder klorerade kolväten för avfettning. Utsläppen från dessa stora verksamheter kan minskas dels förändrad processteknik, ex.
genom övergång till vattenbaserade färger och lacker, dels extern reningsteknik,
adsorption, katalytisk eller termisk förbränning.
ex.
Inom den kemiska industrin förekommer flyktiga kolväten i ett stort antal kemiska t.ex. vid framställning av färgämnen, mjukgöra-
processer,
plaster, gummi De största kolväteutsläppen inom den kemiska re, m. m. industrin kommer från rañinaderierna.
Vid distribution bensin från producent till konsument förloras kolvä-
av
hanteringsled bl. avdunstning. Åtgärder för att minska ten i alla genom a. förlusterna syftar till att dels minska avdunstningen, genom ex. s. flytande tak på bensincisterner, dels i de olika överföringsleden samla upp och återvinna avdunstad bensin. Inom några år beräknas mer än 80% av bensinen kunna distribueras i slutna system.
Naturvårdsverket har regeringen fått i uppdrag att redovisa kolväte-
av utsläppen från olika verksamheter, kolvätenas spridning och atmosfárkemiska reaktioner, samla in och ställa samman data om halter och effekter på hälsan och miljön samt bedöma behov och möjligheter att vidta olika åtgärder och bedöma de ekonomiska konsekvenserna av dessa.
Stora mängder PCB finns fortfarande i omlopp i olika tekniska utrustningar och installationer, och ökande mängder tillförs avfallsdeponiema i takt med att gammal utrustning skrotas. Inom naturvårdsverket pågår ett arbete som syftar till att snabbare byta ut gamla PCB-installationer.
Energiomvandling i samband med industriella processer ger upphov till en tredjedel av svaveldioxidutsläppen i Sverige. Naturvårdsverket kom-
i 1990 års aktionsplan mot luftföroreningar och försurning att diskutemer
vad kan tillåtas i fråga om utsläpp av processvavel såväl i form av ra som svaveldioxid som andra svavelföreningar och andra försurande ämnen.
Sammanfattningsvis kan man säga att strukturella förändringar inte leder till någon väsentligt ändrad problembild inom den närmaste tioårsperioden. Ökade utsläpp större tillverkningsvolymer motverkas
genom sannolikt processändringar. Stora problem kommer att finnas kvar
av inom cellulosaindustri och gruvverksamhet samt vid hantering av kemikalier och lösningsmedel.
Det hävdas numera ofta att utsläppen av förorenande ämnen via skorstenar och avloppsrör från industrin är en typ av miljöproblem som håller på att sin definitiva lösning. Det är i stället den diffusa spridningen av föroreningar i produkterna, via fabriksportarna, som är det stora problemet. Vi har åstadkommit en miljövänlig produktion av miljöovänliga produkter.
Bilaga 25 s. 44Skogsbruk
Skogen är en nationell tillgång som skall utnyttjas för samhällets bästa. skogsbruket måste verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsmålen och i samspel med andra samhällssektorer. Det innebär bland annat att näringen måste bidra till att uppfylla målen om full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, regional balans och balans i utrikesbetalningarna men också målen for miljövårdspolitiken.
Som övergripande mål gäller att skogsmarken och skogen skall skötas så att virkesavkastningen varaktigt är hög och värdefull. Skogsmarkens produktionsförutsättningar skall utnyttjas på bästa sätt. Hänsyn till naturvården ingår som ett normalt led i skogsbruket.
Skogsbruket måste ta hänsyn till växternas och djurens livsmiljö, till skogens inverkan på vattenbalans och lokalklimat, till möjligheterna för friluftsliv och rekreation och till intresset av att bevara vissa inslag i kulturlandskapet. Skogsbruket måste alltså bedrivas så att en mångsidig användning av våra skogar inte hindras. Prop 1978/79: 110 om riktlinjer för skogspolitiken m. m. Prop 1981/82:177 om ändring i skogsvårdslagen m. m. Prop 1982/ 832145 om vissa skogspolitiska åtgärder m. m.
Avverkningsvolymen i det svenska skogsbruket ökade kraftigt från slutet av 1950-talet till början av 1970-talet. Därefter har en viss minskning skett. Ökningen sedan 1950-talet hänger med den snabba utbygg-
samman naden av skogsindustrin.
Strävan att hålla nere kostnaderna i skogsbruket medförde särskilt på 1960-talet att de biologiska kraven sköts i bakgrunden. Kraven på stora avverkningsenheter har i vissa fall lett till slutavverkning av växtlig skog. Skador på skog har orsakats av maskiner. Nya bestånd har ibland anlagts med alltför glesa förband och med förenklade planteringsmetoder. Röjning har skett vid felaktiga tider under året. l ett skogsbruk med kalavverkningar och svag lönsamhet i förstagallringar med stort lövinslag ställs stora krav på lövslybekämpning.
Under senare delen av 1970-talet kom olika biologiska krav mera i förgrunden. Detta kan ses som en reaktion på det schablonartade skogsbruk som började växa fram under 1960-talet. En annan viktig orsak till förändringen torde vara den lönsamhetsförbättring som uppkom i mitten av 1970-talet. Både för skogsbruket och skogsindustrin blev det viktigare att skogen sköttes så att den hög produktion. Även naturvårdsopin-
gav en ionen bidrog till att skogsbrukets inriktning förändrades under 1970-talet. "Hög och värdefull virkesavkastning samt "naturvårdens och andra allmänna intressen betonas i 1979 års skogsvårdslag.
Ökad virkesproduktion och avverkning är ett starkt samhällsintresse. Inhemsk efterfrågan på skogsindustriråvaror kan komma att konkurrera med behov av trädbränslen. En ökad efterfrågan kan mötas med försök att öka markens långsiktiga produktionsförmåga, ökad användning av virkessnåla processer eller ökad skogsmarksareal.
Det finns stora möjligheter att med intensivare skogliga skötselåtgärder öka produktionen i våra skogar. Effekterna av nya skogsbruksmetoder för ekosystem, fauna och flora och rekreationsintressen måste utvärderas. Det gäller sådant som kalavverkning, helträdsutnyttjande, hyggesplöjning, ska-
Bilaga 25 s. 45pandet av monokulturer, införandet av främmande trädslag, torrläggning av våtmarker, avverkningar i områden med besvärliga geografiska förhållanden, skogsenergiodling samt användning av olika gödselmedel. Man kan samtidigt konstatera att konflikterna mellan skogsbruk och miljövård erfarenhetsmässigt ökar när mark som inte tidigare varit skogsbärande tas i anspråk för skogsproduktion, när skogsbruksåtgärder leder till minskad diversitet hos fauna och flora monokulturer, när utbredningen av svenska trädslag minskar, när avverkning, vissa markberedningar och transporter utförs på marker som är känsliga för erosion, när skogsbruksåtgärder vidtas på impediment, inom fjällnära skogar och i skärgårdsområden, när skogsbruk bedrivs inom intensivt utnyttjade rekreationsområden, när kemiska bekämpningsmedel och gödselmedel används i skogsbruket,
kortare omloppstider som tillämpas, större enheter som behandlas samtidigt, tyngre mekaniserat skogsbruket blir och mer schabloniserat skogsbruket bedrivs. Kalavverkning bör inte ske på små öar och åkerholmar eller på impedi-
ment och andra marker, som har liten betydelse från virkesproduktionssynpunkt men stort miljövärde. Olönsam slutavverkning av skogsbestånd
-m är av riksintresse för naturvärden bör inte göras lönsam genom r ekonomiska bidrag från staten t.ex. genom bidrag till skogsbilväg och bör inte heller utföras på av staten ägd mark.
Hyggesstorlek och hyggesgränser skall anpassas till terrängens topografi och skala, liksom till omgivande bestånd och skogsmarkens användning för friluftsliv. Hyggesplöjning är den från miljösynpunkt minst önskvärda markberedningsmetoden. Alternativa metoder till hyggesplöjning och harvning bör utprovas på olika marktyper. Om dikningsföretaget från naturvårdssynpunkt kan genomföras, skall de åtgärder vidtas som behövs för att begränsa eller motverka negativa verkningar på flora, fauna, vattenbalans, Vattenkvalitet, friluftsliv och landskapsbild. Lövskog eller inslag av lövträd bör självklart ingå i skogslandskapet. Försurningen av mark och vatten orsakas visserligen huvudsakligen av luftburna föroreningar, men markanvändningen, ex. barrskogsodling, medverkar också. En ökad lövskogsandel i det svenska skogsbruket kan vara ett medel att i någon mån motverka markförsurning. De ekonomiska och praktiska förutsättningarna för ett sådant skogsbruk bör prövas.
Genom olika former av reservatsbildningar har förhållandevis stora skogsmarksarealer undantagits från skogsbruk. 1985 ingick naturvårdsverket och domänverket en överenskommelse om vissa fjällnära urskogsområden som innebär att ca 600000 ha har undantagits från avverkning.
All slutavverkning i de fjällnära skogarna kräver tillstånd av skogsvårdsstyrelsen. Om föryngring inte bedöms vara möjlig, tillåts inte avverkning.
I de fjällnära skogsområdena pågår en markanvändningsplanering i syfte att förebygga konflikter mellan i första hand rennäring, skogsbruk, turism och naturvård.
Bilaga 25 s. 46Statsbidrag till åtgärder inom skogsbruket får inte beviljas om de påtagligt skadar värden för natur- och kulturminnesvården. Programmet för avveckling av lågproducerande skogsbestånd, s. 5:3-skogar, har bantats. Bidrag får inte lämnas till beskogning av hagmarker och andra skyddsvärda miljöer.
Lars Hultkrantz och Sören Wibe vid SLU uppskattar att den totala kostnaden for olika naturvårdsrestriktioner i skogsbruket uppgår till omkring tre kvarts miljard kr. per år, förvisso ingen obetydlig summa.
- Naturvårdshänsynen medför naturligtvis också intäkter. Dessa är än svårare att beräkna än kostnaderna. Att de samhällsekonomiska intäkterna är betydande är emellertid helt uppenbart ex. bär, svamp, vilt, rekreation, fauna, flora, vattenhushållning.
Skogsvårdslagens hänsynsregler bör betraktas som minimikrav, som skogsbruket under alla omständigheter måste uppfylla. Det finns en
tendens att beakta hänsynsreglerna bara när det är ekonomiskt/tekniskt fördelaktigt att göra det.
Jordbruk Den svenska jordbrukspolitiken har sitt ursprung i de svårigheter som jordbruket utsattes för under den ekonomiska krisen under l930-talet. För att skydda jordbruket mot krisens verkningar starka prisfall och hård
internationell konkurrens av dumpningskaraktär infördes i Sverige
liksom i de flesta industriländer under 1930-talet reglering av priserna på jordbruksprodukter. Då utgjorde lantbrukarna med familjer omkring 40 °/o av befolkningen. Man kan säga att 30-talet gav inkomstmålet, 40-talet
beredskapsmålet, 60-talet effektivitets/rationaliseringsmålet och 80-talet miljömålet.
Huvudmålet för den samlade livsmedelspolitiken och därmed också för jordbrukspolitiken är att trygga landets livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärrning och krig. Detta bör ske genom en långsiktig och planerad hushållning med de naturresurser som utnyttjas i jordbruket och under hänsynstagande till miljön. Som likställda delmål under huvudmålet bör gälla att konsumenterna får tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga priser och att jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard.
Det finns således inom jordbrukspolitiken flera olika mål. Det finns en dynamisk målhierarki bestående av huvudmål, delmål och övriga mål. Målen är tämligen vaga och delvis motstridiga.
1985 års riksdagsbeslut visar hän mot en livsmedelspolitik där livsmedlens kvalitet och hänsynen till fauna, flora och miljö står i förgrunden på ett annat sätt än tidigare. Målen har blivit fler och målkonflikterna. De
redskap som använts for att vrida in livsmedelspolitiken på den miljövänliga vägen har hittills varit tämligen svaga.
Den nuvarande jordbrukspolitiken innehåller fortfarande huvudsakligen incitament for intensiv och storskalig produktion. De jordbrukare som vill ta ökad hänsyn till miljön ökar sitt risktagande. Regelsystemet är kopplat till den gamla jordbrukspolitiken och det gamla jordbruket.
Bilaga 25 s. 47Stödet ti.ll jordbruket uppgår till 6 miljarder kr. Det betalas av producenterna slaktdjursavgiften, konsumenterna förmalningsavgiften och skattebetalarna budgetmedel. Av de 6 miljarderna går 2 till jordbrukama, medan 4 läcker ut på vägen, huvuddelen till utländska konsumenter.
Förändringar i struktur, teknik och intensitet i jordbruket föregås inte
offentliga utredningar eller debatt. De behöver inte särskilt motialltid av
Företagsekonomiska och ibland samhällsekonomiska motiv kan veras. medföra förändringar i jordbruksdriften som leder till att miljöproblem uppstår. Det krävs ofta ett mycket omfattande utredningsarbete för att av miljö- eller hälsoskäl lägga restriktioner på existerande teknik.
I det korta perspektivet kan miljöstömingarna minskas genom restriktioner, eventuellt med hjälp av avgifter på användningen av vissa produktionsmedel, i första hand handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Ett miljövänligt jordbruk skall medföra ett betydligt mindre kväveläckage än i dag, ett betydligt mindre läckage av stabila ämnen från bekämpningsmedel till livsmedel, mark och vatten, en betydligt minskad upplagring av kadmium i marken, ett mer varierat odlingslandskap.
Det moderna jordbruket Jordbruket har under efterkrigstiden blivit allt effektivare; utbytet av varje insatt resursenhet har blivit allt högre. Den totala odlingsarealen har minskat. Åkerarealen, minskade kraftigt under 1950- och l960-talen,
som har i stort sett varit oförändrad de senaste tio åren, 2,9 miljoner hektar. Gårdarna har blivit färre och större.
Det finns idag 110000 jordbruksföretag i Sverige. Lantbrukarna utgör knappt 4% av det totala antalet sysselsatta i landet. Dessa företag har mer än väl kunnat försörja den svenska marknaden med de livsmedelsråvaror
kan produceras i Sverige. Ökad effektivitet i kombination med minssom kad efterfrågan på jordbruksprodukter har lett till stora överskott.
Gårdar med grovfodersbaserad nötkreaturshållning är generellt sett miljövänligare än gårdar med bara svin och fjäderfä. Där finns ett mer variationsrikt jordbrukslandskap, där använder man inte såmycket kemiska bekämpningsmedel, där finns det arealer att sprida stallgödsel på. Vallen läcker måttligt och kräver inga eller obetydliga mängder bekämpningsmedel. Vall och betesmark har ett positivt inflytande på markens bördighet.
Den minskade nötkreaturshållningen och den ökade svin- och fjäderfäproduktionen har medfört mindre vallareal och ökad fodersädareal. Andelen vársâdda grödor är större på svindominerade och kreaturlösa gårdar än på gårdar med nötkreatur. Större arealer ligger nu utan växttäcke under höst och vinter. Djurhållningen och därmed stallgödselproduktionen
- har koncentrerats till vissa regioner som ex. Halland. Stora djurbesättningar har byggts upp på gårdar med alltför liten areal att sprida stallgödseln på. Den koncentrerade djurhållningen har också lett till att stora arealer inte stallgödslas. På dessa arealer är hög handelsgödseltillförsel nödvändig för att man skall få goda skördar; det rör sig om en femdubbling
Bilaga 25 s. 48under efterkrigstiden. Allt detta har ökat läckaget av växtnäringsämnen, särskilt kväve. I södra och mellersta Sveriges slättbygder har specialiseringen på spannmål och andra ettåriga grödor gått mycket långt. Specialiseringen har underlättats av tillgången på effektiva och billiga kemiska bekämpningsmedel.
Styrande för den här beskrivna utvecklingen har varit företagsekonomiska och tekniska faktorer samt jordbrukspolitiken. Strukturrationaliseringen inom industrin har varit positiv ur miljövårdssynpunkt. Strukturrationaliseringen inom jordbruket har hittills varit negativ för miljön.
Jordbruket ger upphov till fyra större miljöproblem: 0 läckage av växtnäringsämnen från åkermark, vilket kan leda till över-
gödning av sjöar, vattendrag och kustområden och till förhöjda nitrat-
halter i grundvatten, O spridning av kemiska bekämpningsmedel, vilket innebär ett hot mot yt-
och grundvatten och mot en mångformig flora och fauna, 0 spridning av vissa tungmetaller via handelsgödsel och slam, vilket inne-
bär ett latent hot mot hälsa och miljö, 0 förändringar i markanvändningen vilket innebär att flora och fauna
utarmas/ett hot mot vissa växter och djur.
Växtnäringsläckage Det är inte den totala mängden tillförd växtnäring som avgör hur mycket kväve som läcker ut från en åker. Det avgörande är tidpunkt, jordartsa temperatur- och nederbördsförhållanden, grödor och inte minst brukningsformer. Om man ökar precisionen i sättet att tillföra näring, kan man tillföra stora mängder växtnäring utan besvärande miljöeffekter. Växtnäringstillförseln måste anpassas till grödornas behov. Särskilt på djurtäta gårdar skulle en sådan anpassning innebära en betydligt minskad gödsling. Anpassad gödsling är lönsam, i genomsnitt 150 kr./har. Särskilt de stallgödslade åkermarkerna får ofta en alltför hög gödslingsdos i förhållande till grödornas behov. Stallgödselanvändningen kan i många fall mer jämföras med en avfallshantering än ett effektivt utnyttjande av en resurs. Gödselhanteringen medför dessutom utsläpp av kväveföreningar di-
som rekt eller efter atmosfärsom vandlingar kan bidra till försurningseffekter på skog.
Växtnäringsinnehållet i stallgödsel varierar. Spridningsutrustningen medger ingen jämn och exakt fördelning. Stallgödseln sprids olika skäl
av ofta vid ur miljösynpunkt olämpliga tidpunkter hösten och vintern, då risken är stor att en avsevärd del av växtnäringen förs bort med avrinnande vatten på markytan, antingen med regn eller vid snösmältningen. Att stallgödsel sprids under dessa årstider, beror bl. a. på otillräckliga lagringsutrymmen för gödseln. Erfarenheterna från tillsynen visar dessutom att gödsel- och ensilagehanteringen i många fall är otillfredsställande.
De eutrofieringssymptom vi nu ser i vissa kustområden är resultatet
av att tillförseln av näringsämnen under flera decennier stadigt ökat. Situationen är mer svårbedömd när det gäller de öppna havsområdena. Klart är dock att halterna av fosfor och kväve ökat även där. Att syreförhållandena
Bilaga 25 s. 49i Östersjöns djupvattenmassor
under flera årtionden successivt försämrats är en varningssignal.
Såväl i ett nationellt som i ett internationellt perspektiv måste konstateras att jordbruket står for större delen tillförseln kväve och for
av av en avsevärd del av tillförseln av fosfor till haven. Huvuddelen tillforseln
av av närsalter till haven kommer via vattendragen. Bakom denna transport döljer sig både direkta utsläpp till inlandsvatten och läckage från skogsoch jordbruksmark. Inom den Åtgärdsgrupp Väst har gjort
s. man en uppskattning av åkermarkens betydelse för närsalttransporten via vattendrag för hela Västerhavets tillrinningsområde.
Tabell 8. Åkermarkensandel det totala utsläppet kväveochfosfor via vattendrag
av av till Västerhavet%.
Län i Andel Andel
| Kväve | Fosfor | |
| Malmöhus län | 80 | 55 |
| Kristianstads län | 70 | 45 |
| Hallands län | 65 | 30 |
| Göteborgs- och Bohus län | 30 | 20 |
| Genomsnittligt for Västerhavet | 48 | 28 |
Källa: Rapport ll. ÄtgärdsgruppVäst, 1988.
Som framgår av tabellen varierar bidragen från jordbruket mellan olika regioner. I norra Götaland och i Mälardalen kan kväveläckaget uppskattas till 10-20 kg per ha och år. I norra Sverige är utlakningen under 10 kg per ha och år. I södra Götaland har från forsöksfalt uppmätts kväveutlakning på närmare 50 kg per ha och år som ett genomsnitt under perioden 1976- 1983.
Höga nitratkävehalter har uppmätts i grundvatten, särskilt i områden med sandjordar i södra Sverige. Eftersom vattnet rör sig med en hastighet av högst ett par meter per år i en sandjord, och avsevärt långsammare i en lerjord, kan det dröja upp till flera årtionden innan ett ökat kväveläckage eller effekter av avlastningsåtgärder återspeglas i nitrathaltförändringar i djupare liggande grundvatten. Mot denna bakgrund och utifrån det faktum att gödslingsintensiteten ökade under 1960-talet och fram till mitten av 1970-talet kan man förvänta att nitrathalterna i grundvatten med stor sannolikhet kommer att öka de närmaste åren, såväl areellt som på djupet.
All mark läcker kväve. De miljövårdande insatserna måste alltså gå ut på att begränsa läckaget.
De två viktigaste åtgärderna på kort sikt för att minska läckaget är att förbättra stallgödselhanteringen lagring, vårspridning och att öka andelen höst- och vinterbevuxen mark. Åtgärderna gäller i första hand Götaland och Svealands slättbygder.
Spridning av stallgödsel, rötslam o.d. är numera bara tilllåtet under perioden december-februari bara om nedbrukning sker samma dag. Spridning av stallgödsel under perioden augusti-november bör i södra Sverige ske bara i växande gröda vall etc eller före sådd av höstgröda. Detta kan träda i full kraft 1998 då lagringsutrymmena bör vara utbyggda,
4- 19-950
Bilaga 25 s. 50dock i K, M och N län fr.o.m. 1994. Samma regler böri princip gälla for andra organiska gödselmedel, avloppsslam. En behovsanpassad
ex. tillförsel växtnäring skall i första hand åstadkommas med hjälp av
av rådgivning.
Målet är att minska användningen av handelsgödselkväve med 20 °/otill sekelskiftet. Riksdagen har höjt miljöavgiften med 30 öre per kg kväve och 60 öre kg fosfor fr. den 1 juli 1988, dvs. en fördubbling. Om
per o.m. utvecklingen tyder på att målet inte kan nås, kommer regeringen att överväga ytterligare avgiftshöjning. Målet är att 60% av åkermarken är höstbevuxen 1995.
Om dessa åtgärder och framför allt de verktyg som står till förfogande
-
är tillräckliga for att halvera kväveutlakningen från jordbruket fram till sekelskiftet återstår att se.
l olika sammanhang diskuteras s. kvävefállor: rekonstruktion av våtmarker, diken fångar upp kväve inte bara från jordbruksmark
osv. som utan också från skogsmark och dessutom luftburet kväve. På köpet skulle
kunna få tillbaka viktig biotop for många hotade djur och växter. man en
Det kan mycket väl bli aktuellt att köpa "miljövårdstjänster av olika slag av jordbrukarna.
De svenska utsläppen kväve och fosfor utgör 10- 20 °/oav den samla-
av de belastningen på Östersjön. Åtgärder i Sverige mot dessautsläpp har stor betydelse särskilt för kustvattnen. För att långsiktigt komma tillrätta med problemen i centrala Östersjön är det nödvändigt att också de andra länderna runt Östersjön skärper kraven på de verksamheter som svarar för utsläppen eller läckagen.
Försurning av åkermarken
l åkermark utgör de surgörande gödselmedlen i kombination med skördeuttaget och syranedfallet från atmosfären den helt dominerande försurningsorsaken. För att kompensera denna försurning har man inom jordbruket sedan länge kalkat åkermarken.
Försurningen jordbruksmarken kan leda till att mer kadmium tas upp
av i grödorna. Såväl från produktionssynpunkt som med hänsyn till kadmiumupptaget bör pH-värdet hållas vid lägst 6,5 för lerjordar och 6,0 för övriga jordar. Under i stort sett hela efterkrigstiden har kalkningen av åkermarken i praktiken varit helt otillräcklig for att neutralisera de olika syratillskotten. Vid pH-värden under 5,5 -6,0 är kalkning förmodligen en
produktionsbefrämjande åtgärd än att exempelvis tillföra de sista mer kilona den rekommenderade mängden gödselkväve per hektar.
av
Ammoniak Man har beräknat att de totala utsläppen ammoniak i Europa är ca 6,5
av milj. ton år. Ammoniak som släpps ut till luften härrör framför allt
per från stallgödsel. Ammoniak avgår inne i stallet, när gödseln lagras och när den sprids. Man räknar med att mellan 40 och 50 procent av det totala kväveinnehållet i gödseln avgår till luften.
Räknat i ton kväve är kväveoxidutsläppen i Europa ungefär lika stora
Bilaga 25 s. 51som ammoniakutsläppen. I Sverige är kväveoxidutsläppen ungefär dubbelt så stora som ammoniakutsläppen. Ammoniakutsläppen är särskilt stora i Skåne och Halland, ca 30 procent av de totala utsläppen från stallgödsel. I Sydsverige har åtgärder mot ammoniakutsläppen minst lika stor effekt på kvävedepositionen som åtgärder mot kväveoxidutsläppen.
Ammoniakutsläppen från stallarna kan påverkas dels genom tätare utgödslingsintervall och andra enklare åtgärder, dels genom rening av ventilationsluften. Utsläppen av ammoniak från lagringen av gödsel är beroende av bl. a. hur gödseln läggs upp och hur lagringsbehållama är utformade. Utsläppen från spridning av gödsel kan minskas bl.a. om gödseln myllas ned snabbt samt sprids i växande grödor.
Kemiska bekämpningsmedel Användningen av kemiska bekämpningsmedel sammanhänger bl.a. med den ökade specialiseringen i växtodlingen mot mera ensidig odling av stråsäd. Med dagens odlingsteknik och odlingssystem skulle det medföra stora konsekvenser om kemisk ogräsbekämpning inte vore möjlig.
Användningen av bekämpningsmedel medför såväl hälsorisker, främst i samband med hanteringen, som miljörisker. Den innebär ett hot mot arterna i de växtsamhällen som finns i skogsbryn och i anslutning till åker-, dikes- och vägkanter. Den viktigaste effekten av kemiska bekämpningsmedel på den vilda högre faunan är indirekt: insekter och ogräs som utgör viktiga födokällor för vissa djur slås ut.
Man har upptäckt bekämpningsmedel i olika vatten. Många planktonarter är mycket känsliga för kemikalier och genom bioackumulation kan vattenlevande organismer drabbas. Kunskaperna om de kemiska medlens beteende i jordlagret under de klimatförhållanden som råder i Sverige är begränsade. Det gäller sådant som utlakning och risker för förorening av yt- och grundvatten, resthalter i spannmål.
Riksdagen har beslutat att användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket skall halveras på fem år fram till år 1990. Prop 1987/88:85. Miljöavgiften på kemiska bekämpningsmedel höjdes med 4 kr. per kg aktiv substans fr. o. m. den l juli 1988, dvs. en fördubbling av avgiften.
Kemikalieinspektionen bör utveckla sin risknyttovärdering inkl behovsprövning i samband med att man prövar nya bekämpningsmedel och vid omprövning av medel som redan är i bruk. Kraven på dokumentation av miljöeffekter bör skärpas successivt.
Det är en allmän uppfattning att det förekommer en överdosering av kemiska bekämpningsmedel. Undersökningar vid SLU har visat att mängden ogräsmedel vid bekämpning i vårsäd kan minskas med en tredjedel eller mer utan skördeförlust.
Den behovsanpassade bekämpningen måste utvecklas och främjas. Kemisk bekämpning bör ske bara när det är nödvändigt. Dosen bör vara sådan att man uppnår acceptabel effekt.
Alternativ till kemisk bekämpning bör alltid övervägas. SNV förordar integrerad bekämpning, dvs. att man med hjälp av odlingsteknik, utsädes-
Bilaga 25 s. 52kontroll, växtföljd, förädling etc. försöker förebygga ogräsförekomst och angrepp av skadedjur och växtsjukdomar.
Odling helt utan kemiska bekämpningsmedel förutsätter en övergång till odlingssystem med allsidiga och omväxlande växtföljder där vall och träda upptar en betydande del av arealen.
Resultaten av genomförda tester av utrustningen för spridning av bekämpningsmedel är nedslående. Forskare på SLU räknar med att den mängd aktiv substans som sprids skulle kunna minskas med 25% inom 10 år om spridningsutrustningen förbättrades.
Tungmetaller Kadmium är giftigt för allt liv. Det svenska intaget av kadmium är ca 1/4
det av WHO rekommenderade högsta intaget 60 mikrogram per perav son och dag.
Handelsgödsel och slam som sprids på åkrarna har bidragit till en ökande halt av kadmium i jorden. Riskerna med tungmetaller i jordbruket är att man på lång sikt får högre halter i marken och därmed via grödorna också högre halter i livsmedlen. Mycket grovt kan man räkna med att om jordens kadmiumhalt ökar med x°/0 så ökar också kadmiumhaltema i grödorna med x%. Grödornas kadmiumupptag är emellertid också i hög grad beroende av markens pH-värde. Jorden bör därför kalkas så att dess pH-värde ligger över
Kadmiumtillförseln till åkermarken var tidigare 15 ton/år vilket innebar att kadmiumhalten i matjorden då ökade med 1% årligen. Tillförseln har
minskat till 7 ton/år. De största källorna är fosforgödselmedel 4 ton/år nu och nedfall 3 ton/år, huvudsaklignen från utsläpp i andra länder. Kadmiumförlusterna från åkermarken är mycket små. På längre sikt är denna tillförsel av kadmium till åkermarken oacceptabel.
Kadmiet i fosforgödsel härrör från råvaran råfosfat. Alla fosforgödselmedel innehåller därför något kadmium. Olika råfosfat innehåller olika mycket kadmium och tillverkare av fosforgödselmedel kan därför begränsa kadmiumhaltema i sina produkter genom att välja råfosfat med låg kadmiumhalt. Man räknar emellertid med att en varaktig sänkning av kadmiumhaltema i handelsgödsel förutsätter att kadmium tas bort under tillverkningsprocessen. För detta krävs emellertid en ny teknik vid framställningen av gödselmedlen. Utveckling av sådan teknik pågår n. med statligt stöd.
Ett särskilt reningssteg för kadmium fördyrar produkten. Om tillverk
kadmiumfattig handelsgödsel kommer till stånd i Sverige, kommer ning av därför styråtgärder något slag att behövas för att säkerställa att den
av produkten inte trängs undan av billigare men kadmiumrikare produkter.
Det är i överensstämmelse med biologiska principer att återföra växtnäringsämnena i avloppsslammet till åkermarken. Detta förutsätter dock att slammet inte innehåller föroreningar av sådant slag att åkermarkens långsiktiga produktionsförmåga och livsmedlens kvalitet äventyras.
Det behandlingsverksslam som årligen sprids över åkermark innehåller cirka 0,3 ton kadmium. Slammet bidrar således ganska obetydligt till den totala kadmiumtillförseln till åkermarken, men kan vara den största källan
Bilaga 25 s. 53för de åkrar som mottar slam. Det s. riktvärdet för högsta kadmiumhalt i slam som skall användas i jordbruket har därför sänkts.
Naturvårdsverket anser att tillförseln av kadmium till den svenska åkerjorden måste minskas. På sikt
måste tillförseln nedbringas till en sådan nivå att kadmiumhaltema i -
åkerjorden upphör att stiga,
måste vart och ett av de nuvarande flödena av kadmium till åkermar- -
ken minskas i den takt det är tekniskt och ekonomiskt möjligt, kan inte några nya kadmiumtillflöden av betydelse accepteras.
-
Förändringar i markanvändningen Jordbruket har under århundraden bidragit till att forma det svenska kulturlandskapet med dess öppna och ljusa karaktär; en knappast avsedd effekt av en markanvändning som ansetts som nödvändig. Samtidigt är det uppenbart att vissa moderna produktionsformer i jordbruket inneburit en radikalt Förändrad markanvändning.
Statsmaktemas krav på ett effektivt och rationellt jordbruk förutsätter en kontinuerlig anpassning till den tekniska utvecklingen. Större och effektivare maskiner har medfört krav på större brukningsunderlag, större och
. mera regelbundna fält utan brukningshinder. Många företag har lagts ner och jordbruksmarken överförts till andra enheter eller planterats med skog. Detta har påverkat landskapsbilden och naturmiljön och växt- och djurlivet och inneburit att kulturlandskapets karaktär har förändrats.
Odlingslandskapet domineras av åker. Strukturomvandlingen, mekaniseringen och specialiseringen i jordbruket har lett till att vissa brukningsformer och miljöer i stort sett försvunnit. Av hagmarksarealen återstår bara en bråkdel. Denna vegetationstyp har successivt återgått till skog. Ängsbruket har i princip upphört, likaså fáboddriften. Specialiserade växtodlingsföretag med ett fåtal kulturväxter, kreaturslös drift, ökad mekanisering, renare utsäde, handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel har tillsammans med att jordbrukslandskapets restmiljöer "odlingshinder" försvinner inneburit att odlingslandskapet blivit enformigare och artfattigare. Det intensiva jordbruket har haft en stor inverkan på de olika biotoper som är ett resultat av tidigare odlingsformer och djurhållning betesmarker, slåttermaskiner, bryn, impediment, gårdsområden och som är av stor betydelse för fauna och flora.
Vissa områden domineras numera av ett tvådelat produktionslandskap: ett renodlat skogsproduktionslandskap kant i kant med ett åkerlandskap. De många, små enheterna med flera markslag har avlösts av färre, större enheter med mera specialiserad odling på enbart åker. Växtodling och djurskötsel har dessutom blivit mera fristående från varandra.
De konflikter som finns mellan jordbruk å ena sidan och naturvård och kulturminnesvård å den andra sidan gäller bl. a. borttagning av s. odlingshinder åkerholmar, odlingsrösen, stenmurar, träd- och buskridåer, småvatten m. m., dikning, bevattning, uppodling eller beskogning av ängs- och hagmark. Vissa landskaps- och naturtyper krymper stadigt i omfattning. De kvarvarande resterna blir alltmer isolerade från varandra och växt- och djurpopulationernas reproduktion försvåras.
Bilaga 25 s. 54Jordbruket bör bedrivas så att variationen och odlingslandskapet upprätthålls. Därigenom skapas Förutsättningar för ett art- och individrikt växt- och djurliv samt för ett bibehållet brett register av biotoper med inhemsk flora och fauna. Odlingsformer som innefattar kreaturshållning med bete måste finnas kvar och utvecklas. Det är av stor betydelse för flora, fauna och landskapsbild att en viss del av den betade arealen utgörs av naturlig betesmark.
Naturvårdsverket anser att nötköttproduktionen bör öka på fläskproduktionens bekostnad. Det skulle innebära en ökad vallodling och minskad spannmålsodling och därmed minskat kväveläckage och minskad användning av bekämpningsmedel. Och man skulle kunna behålla ur naturvårdssynpunkt värdefulla betesmarker.
Bidraget till skogsplantering kommer att direkt motverka intentionerna med pågående arbeten för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet. Detta s. NOLA-stöd syftar till att bevara biologiskt och kulturhistoriskt värdefulla naturtyper i odlingslandskapet. Sådana skyddsvärda områden finns i första hand i övergången mellan skog och åker. Skogsplantering i sådana bygder skulle innebära ödeläggelse av ur naturvårdssynpunkt värdefulla
en marker.
Naturvårdsverket anser att landskapsvårdsskäl och markvårdsskäl talar för att skogsplantering på åker till övervägande del bör ske med lövträd.
Under 1990-talet kan energiskog bli ett nytt inslag i det svenska odlingslandskapet. Anspråken kommer i första hand att riktas mot nedlagd och marginell åkermark. Dessutom innebär överskottsproduktionen av spannmål att ytterligare jordbruksmark är intressant ur skogsenergisynpunkt. Överskottsarealen beräknas 1990 uppgå till 400 000 ha och 2000 till 500000- 900 000 ha.
Utvecklingen kan komma att innebära en ökad användning av bekämpningsmedel och behov av resistensförädling mot växtsjukdomar och andra parasitangrepp, med motsvarande risk för genetisk utarmning. Miljökonsekvenser kan uppträda i hela hanteringskedjan vid transport, förädling
och deponering.
Kommunal VA-teknik Fyra viktiga framtidsfrågor kan utskiljas på VA-området
dricksvattenkvalitet och hälsa bl.a. mot bakgrund av försurning av - -
mark och grundvatten och intensiv jordbruksproduktion
VA-systemens åldrande i kombination med dåligt underhåll och korro- -
sion, bl. a. orsakad av försurning
optimering av existerande behandlings- och processteknik samt utveck- -
ling av ny teknik
förbättring av slamkvaliteten. -
De större tätorternas Vattenförsörjning baseras nästan uteslutande på ytvatten, som också utnyttjas som recipienter för industriellt avloppsvatten. Hälsoriskerna med detta dubbla utnyttjande är okända men bör uppmärksammas. Grundvatten har normalt ansetts ha sådan kvalitet att
Bilaga 25 s. 55hälsorisker uteslutits, men höga nitrathalter i intensivt odlade jordbruksområden, höga metallhalter i försurade grundvatten och lokal påverkan från olika typer avfall medför ett behov av dricksvattenforskning.
av
I landets tätorter finns idag mer än 130 000 km vatten- och avloppsledningar. Ledningsnäten är idag i stort sett utbyggda. Det utbyggda ledningssystemet måste drivas och underhållas så att det kan nyttjas under lång tid. Nyanskaffningsvärdet har uppskattats till mellan l50 och 200 miljarder kr.
Driftkostnaderna för de kommunala VA-näten speglar inte det verkliga behovet underhållsåtgärder. Det vore ekonomiskt fördelaktigt att redan
av
satsa på förebyggande underhåll för att undvika akuta problem på nu 1990-talet och framöver och därmed stora kostnadskrävande insatser.
Syftet med avloppsvattenbehandling är att avskilja fasta och lösta föroreningar i sådan utsträckning att avloppsvattnet kan ledas ut i ett vattenområde utan att olägenheter uppstår.
Praktiskt taget alla tätortsinvånare i Sverige är anslutna till behandlingsverk med kemisk fállning. Normalt leder detta till 90-95 °/0reduktion av organiskt lättnedbrytbart material och fosfor samt ca 20% reduktion av kväve. Behandlingsverken medför också minst 90% reduktion av suspenderat material, 70-90 % reduktion av de vanligaste metallerna samt mer än 99% reduktion av de flesta bakterietyper.
Ur miljösynpunkt har stora förbättringar skett i och med den omfattande utbyggnaden behandlingsverken. Men ungefär en tredjedel av ver-
av
uppfyller inte stipulerade utsläppsvillkor. Även i de fall behandlingsken verken fungerar tillfredsställande sker ofta bräddning av obehandlat vat-
på ledningsnäten före behandlingsverken. Utsläppen från ledningsten ute system via bräddning har annan karaktär än de från ett behandlings-
en verk. Det sker periodvis och i recipienter som inte valts på miljömässiga grunder. Tätorternas dagvatten blir ofta starkt förorenat av trafiken: partiklar biladas slitage asfalt, gummidäck och däckdubbar,
som genom av oljespill från bilar, vägsalt, blypartiklar, sot och vissa komplexa kolväten. Några de problem kan uppkomma på recipienten är akut toxisk
av som och bakteriell påverkan, övergödning och syrebrist. Dessutom uppkom-
problem i form sämre behandlingsresultat till högre kemikalie- och mer av energikostnad. Den långsiktiga målsättningen bör vara att ingen brädd-
ning skall ske.
Den höga kvävebelastningen på svenska kustvatten är en kombination
diffusa utsläpp från intensiv jordbruksproduktion, atmosfärisk deposiav tion, utsläpp från industri och kommunala avloppsbehandlingsverk.
Kvävereduktionen i behandlingsverken uppgår som nämnts normalt till
20%. Genom vissa förändringar kan kväveutsläppen minskas med upp ca till 50%. Genom utbyggnad verken med ytterligare behandlingssteg
av bedöms reduktionen kunna öka till ca 75 °/o.En stor satsning på långtgående kvävereduktion kräver ytterligare teknikutveckling, där förutsättningarna i de enskilda verken beaktas.
Vid kustområden är särskilt påverkade bör en 50-procentig kväve-
som reduktion ske före utgången av år 1992. Ambitionsnivån bör vara att
50-procentig kvävereduktion för övriga kustavsnitt före år 1995. uppnå en Prop 1987/88:85
En 40-60 procentig reduktion av kvävet från de kommunala behand-
Bilaga 25 s. 56Figur 18. Behandling avkommunalt avloppsvattentätorter 100 90 Utan rening Biologisk reni Q 80 16° isk 70 Slomovskilining 60 50 Biologisk-kemisk rening 40
30 20 10 0 Komplementeronde rening filter 1965 1970 1975 1980 1985 År
Fig 19-21. Tätortshushållensutsläppavnäringsämnenoch organiska ämnen ton/år ton/år tons/yr tons/yr 80000 6000 60000 4000 40000 2000 Fosfor P 20000 Organiska ämnen BOD; 0 r - v v o 1940 1950 1960 1970 1980 I V 1 r r 1940 1950 1960 1970 1980
ton/år tons/yr 20000
Kväve N
o. . . . . 1940 1950 1960 1970 1980
Bilaga 25 s. 57lingsverken skulle för hela landet behandlingsverk för mer än 10000 inv., belägna utefter kusten eller efter vattendrag högst 2 mil från kusten kosta 1,0- 1,5 miljarder. En 75-procentig kvävereduktion skulle kosta ca 5 miljarder.
En kvävereduktion till 50% kostar genomsnittligt ca 50kr./kg kväve men kommer att variera mycket mellan olika verk. En kvävereduktion på 70-80°/0 genom tvåslamsteknik skulle kosta ca 100 kr./kg kväve. "Aktionsplanen mot havsföroreningar och det som hänt i aktionsplanens spår tyder på att man är mer benägen att satsa på kvävereducerande åtgärder vid behandlingsverken än ijordbruket trots att kostnaden per reducerat kg kväve knappast talar för behandlingsverken.
Våra grannländers närsaltutsläpp bidrar självfallet till belastningen i svenska havsområden. Särskilt uttalat är detta för Västerhavet där inte bara Danmark utan också den eurpeiska kontinenten bidrar till belastningen genom den nordgående strömmen.
Sverige arbetar internationellt inom för bl.a. Öresundskommi-
ramen sionen, Bottniska Viken-kommittén, Pariskommissionen och Helsingforskommissionen med målsättningen att minska utsläppen av såväl fosfor som kväve från kommunala avloppsanläggningar.
Vid de kommunala behandlingsverken produceras knappt l miljon ton slam per år. Detta motsvarar ungefär 180000 ton torrsubstans. Under 1988 deponerades ca 40 °/oav slammet och användes ca 35% inom jordbruket. 1988 gödslades ca 1,5°/0av åkerarealen med slam.
Tabell 9. Slamanvändningi Sverige 1988%
| Slamanvändning 1988 | °/0 |
| Jordbruk | 35 |
| Skogsbruk | 0 |
| Deponering | 40 |
| Återställning mark markbyggnad | 15 |
| av | |
| Grönområden markbyggnad | 10 |
Källa: Slam. hantering och miljöproblem, Statensnaturvårdsverk.
Deponering av slam bör avvecklas på sikt: det är brist på deponeringsytor, produktionen av metan i deponiema ökar, vilket bidrar till växthuseffekten, kvävet i slammet läcker ut.
Återtransport näringsämnen och organiskt material i avloppsvatten
av till jordbruket har mycket lång tradition inom så gott som alla kulturer. Det har varit och är ett sätt att sluta det naturliga kretsloppet när det gäller transporten av näringsämnen till tätorter näringsämnen i livsmedel från
jordbruksmark.
Slam från kommunala behandlingsverk innehåller förutom organiskt material också mikronäringsämnen, ex. kväve, fosfor och kalium samt för växterna nödvändiga mikronäringsämnen, t.ex. vissa metaller. Men slam innehåller oftast högre metallhalter än vad växterna behöver och dessutom ett stort antal syntetiska kemikalier, varav flera är svåmedbrytbara. Återtransport slamspridning på åkermark kan därför ifråga-
genom sättas.
Osäkerheten om långsiktiga effekter av små doser, den bristande kun-
Bilaga 25 s. 58skapen om eventuella synergistiska effekter och den möjliga uppkomsten av skadliga nedbrytningsprodukter gör det angeläget att begränsa tillförseln till åkermarken ämnen som kan vara potentiellt skadliga för män-
av niskan och marken.
Statens livsmedelsverk har konstaterat att riskerna för människors hälsa genom tillförsel av föroreningar i slam via livsmedel är små vid nuvarande användning av svenskt normalslam". Upptaget av tungmetaller och stabila organiska ämnen i växterna är obetydligt. Samma bedömning beträffande riskerna för markens långsiktiga produktionsförmåga har gjorts av expertis vid Sveriges lantbruksuniversitet. Dessa bedömningar stöds av synen på slamanvändning i andra länder. l USA har EPA nyligen februari 1989 presenterat ett utkast till nya slamregler i vilka det konstateras att människans hälsa inte äventyras genom användning av slam på jordbruksmark. l USA är både slamgivorna och slammets tungmetallinnehåll
betydligt högre än i Sverige. Svenskt slam har i ett internationellt perspektiv låga tungmetallhalter.
Något omdelebart förbud eller moratorium mot användning av slam på jordbruksmark är inte motiverat. En förutsättning för en långsiktig användning är dock att innehållet av tungmetaller kan sänkas ytterligare och att svårnedbrytbara syntetiska kemikalier kan avlägsnas. Om detta inte är möjligt bör användningen av slam på jordbruksmark upphöra så snart ur miljösynpunkt bättre alternativa metoder fmnns tillgängliga.
Två typer av åtgärder måste vidtas utan dröjsmål. Dels måste arbetet med att begränsa tillförseln tungmetaller och svårnedbrytbara syntetis-
av ka kemikalier intensifieras. Dels måste miljövänliga alternativa metoder för att ta hand om slam utvecklas.
Naturvårdsverket har föreslagit att riktvärdena för tungmetaller skärps successivt tills målet balans mellan till- och bortförsel har nåtts. Som
- ett led i det arbetet vill verket att riktvärdena för bly, kadmium och kvicksilver skall halveras från och med 1995. Enligt gällande rekommendationer bör en jordbrukare bara slamgödsla sina åkrar vart femte år. Man kan hinna med två gödslingar innan de nya reglerna träder i kraft. Därefter måste halterna av bly, kadmium och kvicksilver sänkas, för att marken inte skall bli oanvändbar för jordbruksproduktion i ett mycket långsiktigt perspektiv. Högsta tillåtna värde blir då för bly 100 mg, för kadmium 2 mg och för kvicksilver 2,5 mg, allt per kilo torrsubstans.
De kommunala behandlingsverken är inte avsedda att fungera som behandlingsanläggningar för metaller och kemikalier. Tillförseln av svårbehandlade metaller och svårnedbrytbara syntetiska kemikalier måste angripas vid källan.
En stor del av de riskämnen som via behandlingsverken förs ut i miljön kommer från hushållen. Förhoppningsvis kan en intensifierad information till konsumenterna och miljömärkning av produkter minska den tillförseln.
Naturvårdsverket avser att i samarbete med kemikalieinspektionen förstärka det pågående arbetet med inventeringar, karakterisering och bedömning av kemiska ämnen i syfte att identifiera sådana föroreningar som är särskilt miljöstörande. Ett mål för verksamheten är en lista på miljöfarliga ämnen som inte alls bör användas eller endast användas i mycket små
Bilaga 25 s. 59kvantiteter. Avsikten är att ämnena på denna lista skall bytas ut mot sådana är mindre miljöfarliga. En del i arbetet är flödesstudier och
som branschutredningar för att klarlägga var miljöfarliga ämnen tar vägen och med ledning av dessa föreslå och genomföra åtgärder.
Det är en särskild svårighet att Sverige genom egna beslut bara har möjlighet att reducera del av den samlade belastningen på åkermarken.
en Den del som genom luftnedfall härrör från utländska utsläpp ligger i allt väsentligt utanför vår direkta kontroll. Kunskapen om den luftburna transporten av toxiska och svårnedbrytbara organiska ämnen är fortfarande bristfällig.
Avfallshantering
All mänsklig verksamhet ger upphov till avfall. Före industrialiseringen
avfallsmängderna små. Avfallet bestod huvudsakligen av organiskt var material och skrot. Det avfall man inte kunde ta vara på deponerades.
Från hushållen kommer idag drygt 2 1/2 miljon ton avfall per år 300
kg exkl. avlopp. Den samlade mängden industriavfall har
per person beräknats till 4 l/2 miljon ton. I det ingår då inte restprodukter från
mineralberedning, skogsindustri och byggnads- och rivningsverkgruvor, samhet. Kommunala behandlingsverk för avloppsvatten och andra behandlingsanläggningar ger upphov till l l/2 miljon ton avfall.
Hushållsavfall är ett besvärligt material. Det kan innehålla vad som helst, alltifrån skadliga och miljöfarliga produkter till harmlöst material. Detta påverkar naturligtvis möjligheterna att behandla avfallet utan miljöstörningar. Vid behandlingen inkl. deponering frigörs eller omvandlas komponenter som ingår i avfallet och tillförs i olika grad miljön. Den heterogena blandning avfallet utgör underlättar inte en centrali-
som serad uppdelning avfallet i olika fraktioner för ex. återvinning.
av
Uppgifterna avfallsmängderna är tämligen osäkra. Men att det totalt
om sett rör sig stora mängder är helt klart, ca l 700 miljoner kubikmeter på
om 50 år. Om sådana mängder avfall skall deponeras, behövs det stora markarealer. Risken för läckage av olika föroreningar är dessutom stor.
Det miljöfarliga avfallet uppgår till l/2 miljon ton per år. Det kan röra sig oljeavfall olika slag från rengöring av utrustning och från
om av bearbetning metaller, kasserade lösningsmedel, rester av färger, lacker,
av lim, PCB-produkter och bekämpningsmedel, förbrukade cyanidhaltiga ytbehandlingsbad, kvicksilver- och kadmiumhaltiga batterier, kemikalierester och biprodukter från den kemiska industrin osv., osv.
Avfallets sammansättning och innehåll är en spegel av produktion och konsumtion i det moderna industrisamhället. Det får därmed en komplex sammansättning och innehåller alla de produkter som vi som konsumenter vill bli med. Det är också ofrånkomligt att hushållsavfallet kommer att
av
förorenaf med stora mängder ämnen som är negativa från hälsovara och miljösynpunkt.
Så länge stabila organiska miljögifter finns i produkter och varor eller kan bildas vid behandling av avfallet och om ämnena inte kan förhindras komma ut i miljön kommer ett långsiktigt miljöhot att finnas kvar.
Bilaga 25 s. 60Det är svårt att beräkna metallinnehållet i hushållsavfallet för fyra men metaller har man kommit fram till följande närmemedelvärden för den årliga tillförseln: kvicksilver 8 lO ton, kadmium 25 ton, bly 2 000 ton och zink 4000 ton. Till detta skall läggas innehållet dessa metaller från av andra avfallsslag. Av siffrorna inses lätt vilka problem byggs i som upp avfallsupplagen. Det är i detta perspektiv närmast självklart att hanteringen och omhändertagandet av dessa mycket stora mängder avfall utgör ett stort miljöproblem, som kräver betydande insatser for att kunna lösas. Men samtidigt som avfallet är ett miljöproblem utgör det potentiell en resurs med tanke på innehållet av såväl material energi. som Den grundläggande strategin när det gäller avfallsfrågorna är att så långt möjligt tillvarata restprodukter och material. System för återanvändning av produkter är etablerade och fungerar i stort sett bra för bl. återvinning a. av papper, glas och nu senast aluminiumburkar, miljösynpunkt dock ur tämligen harmlösa produkter.
För industriavfall dominerar deponering behandlingsmetod med som undantag för avfall även miljöfarligt med högt kalorivärde och metalliska avfall från järn- och stålindustrin. Fr. o. m. den l januari 1986 har kommunerna för insamling och ansvaret transport av miljöfarligt avfall. Men varken de lokala regionala eller centrala tillsynsmyndigheterna har idag tillfredsställande kunskaper om mängderna miljöfarligt avfall, vid vilka arbetsplatser sådant avfall uppstår och vart det tar vägen. De lokala och regionala inventeringar har som gjorts tyder på att stora mängder miljöfarligt avfall fortfarande går vid sidan av de kontrollerade vägarna. Paradoxalt är hanteringen nog av hushållsavfall betydligt hårdare reglerad, styrd och kontrollerad än hanteringen av det från miljö- och hälsosynpunkt betydligt riskablare miljöfarliga avfallet. Behandlingsföretaget SAKAB har inte tillräckliga behandlingsresurser och tillräcklig behandlingsteknik för alla de svårdestruerade, icke kommersiellt intressanta avfallsslag som vid ett fullt fungerande kommunalt ansvar samlas in i landet. Som exempel på detta kan nämnas avsaknaden av behandlingsresurser för kvicksilverhaltigt avfall. SAKAB har heller inte byggt ut någon resurs for återvinning återvinningsbara avfallsslag, av ex. lösningsmedelsavfall. Hela kedjan produktion, produkt, restprodukt/ återvinning, avfall måste fungera. För att förbättra hanteringen av hushållsavfallet och öka återvinningen anlades under 1970-talet med hjälp av statsbidrag ett antal s. separerings/komposteringsanläggningar. l dessa skulle framställas bränsleen fraktion för förbränning, en kompostfraktion för mark- och anläggningsarbeten och en skrotfraktion metaller för omsmältning i stålverk. Det har emellertid visat sig svårt att få avsättning för de olika fraktionerna. En annan avfallsprodukt för vilken avsättningsproblem kan uppstå är slam från kommunala behandlingsverk. Både slam och kompost husur hållsavfall har genom sitt innehåll av tungmetaller, bl. kadmium, ifrågaa. satts som jordförbättrings- och gödselmedel på åkermark. Se 57D s Det finns inga enkla lösningar på avfallsproblemen. Detta gäller oavsett vilka behandlingsmetoder eller kombinationer metoder väljs. Risav som ker för negativa effekter på hälsa och miljö kan sannolikt inte helt undvi-
Bilaga 25 s. 61kas. Men problemen kan begränsas och minimeras genom miljövårdsinsatser. Det finns också skäl att stryka under att betydande insatser härvidlag redan har gjorts. Men trots de åtgärder som vidtagits återstår en rad problem med anknytning till och i samband med avfallshanteringen. Problemen hänger samman med avfallsmängderna, karaktären på avfallet, behandlingsmetoderna m. m. Problemen är inte kopplade till något enstaka avfallsslag.
Idag identifieras miljöproblem i samband med produkter och varor ofta först i samband med avfallshanteringen. När problemet upptäcks har produkterna oftast introducerats på marknaden i sådan utsträckning att det är svårt att vidta radikala åtgärder mot dem inte minst för ett enskilt
land. Åtgärderna får i stället inriktas på minska olägenheterna vid
att avfallsbehandlingen.
Arbetet måste gå ut på att i ökad utsträckning förebygga att avfall uppkommer, att se till att avfallet inte innehåller hälso- och miljöfarliga ämnen och att ta om hand det avfall som ändock uppkommer på ett ur hälso- och miljösynpunkt godtagbart sätt.
En förebyggande miljöskyddsstrategi syftar till att minimera avfallets kvantitet och innehåll av hälso- och miljöfarliga ämnen samt att anpassa produkter och restprodukter till en ökad återanvändning. Det är helt nödvändigt att denna strategi vinner insteg i miljöskyddsarbetet. Vi har alltför länge givit problemen ett onödigt stort försprång.
På sikt måste strävan vara att byta ut skadliga produkter mot mindre skadliga. En första uppgift blir att identifiera vilka varor som kan orsaka miljöproblem och var dessa varor produceras. Aktuella produktsortiment att studera är de som innehåller kvicksilver, kadmium, PCB, asbest, svårnedbrytbara organiska föreningar m. m. Området är stort och arbetsamt.
Naturvårdsverket har gjort en lista på kemikaliegrupper som innehåller särskilt miljöstörande ämnen, nämligen:
halogenerade alifatiska föreningar -
halogenerade aromatiska föreningar -
klorerade parañiner -
bromerade aromatiska flamskyddsmedel -
aryl- och alkylfosfater -
nonylfenoletoxylater -
ftalater -
Naturvårdsverket anser att det finns tillräckligt med data om de här kemikalierna och metallerna med avseende på hälso- och miljörisker att åtgärder bör vidtas för att användningen av dem skall begränsas.
Mot bakgrund av att batterier med mycket låg kvicksilverhalt är på väg att introduceras på marknaden har naturvårdsverket också föreslagit att batterier med större kvicksilvermängder förbjuds.
Naturvårdsverket anser att lagen om kemiska produkter bör göras tillämplig även på varor. Naturvårdsverket har också föreslagit att regeringen bör överväga att i renhållningslagen eller i en ny lag om återvinning införa regler som gör det möjligt att öka återvinningen och begränsa avfallet.
Som ett led i insatserna är det viktigt att den offentliga sektorn stat, kommun, landsting i sin konsumentroll på olika sätt försöker vara ett
Bilaga 25 s. 62föredöme och så långt som möjligt väljer de mest miljövänliga alternativen.
Miljömärkning kan också bidra till att Förbättra kvaliteten på avfallet.
Avfallsdeponering kommer under överskådlig tid att utgöra en bas för avfallshanteringen och ett komplement till övriga behandlingsmetoder. Hur man än behandlar avfallet, kommer man alltid att få en rest som måste deponeras. Vi har idag ingen bra kontroll över eller kunskap om utsläpp av Föroreningar från avfallsdeponier i ett längre tidsperspektiv. Vi vet inte vad som händer i ett upplag. Vi vet inte hur olika uppbyggnadssätt och förbehandlingar påverkar processerna i upplagen. På samma sätt som i fråga strålning bör vi i samband med riskanalysen ta hänsyn till
om utsläpp och effekter under mycket lång tid, fram till nästa istid.
Det behövs säker avfallshantering även av icke radioaktivt material.
en För markdeponering finns två principiellt olika alternativ. Enligt det ena alternativet kan avfallsupplag placeras på tätt underlag och lakvattnet samlas upp och behandlas. Detta förutsätter ett ansvarstagande för avfallsupplags skötsel under kanske hundratals år om upplaget avger miljö- och hälsofarliga ämnen. Det andra alternativet är att minimera bildningen av lakvatten genom lämplig täckning av deponin. Mängden lakvatten får inte vara större än att den kan tas upp av grundvattnet utan att detta förorenas. Denna princip har fördelen att avfallsupplaget kan lämnas utan särskild tillsyn. l projektet Depå 90 räknar naturvårdsverket med att fram ett sådant underlag gör att upplagens miljöpåverkan skall kunna beräk-
som nas.
Efter oljekrisen har förbränning av avfall med värmeåtervinning ökat stadigt. Idag förbränns drygt 50% av hushållsavfallet eller ca 1,4 milj. ton. Avfallsförbränningen levererar 3 TWh till kommunernas fjärrvärmeverk.
Tabell 10. Relativ fördelningavolika behandlingsmetoderför hushållsavfallo.d.
| Behandlingsmetod | Andel vikt- % av avfallet 1970 1975 1980 1985 1987 | ||||
| Deponering | 76 | 66 | 58 | 40 | 35 |
| Kompostering | 1 | 2 | 8 | 10 | lO |
| Förbränning | 23 | 32 | 34 | 50 | 55 |
Källa: Avfallet och miljön, Statensnaturvårdsverk.
Hushållsavfallet och det brännbara industriavfallet utgör tillsammans en energitillgång som beräkningsmässigt skulle kunna ge 14 TWh per år, motsvarande 2 miljoner ton kol.
En förutsättning för att avfallsförbränning skall kunna utnyttjas är givetvis att de krav som ställs från hälso- och miljösynpunkt kan tillgodoses. Det gäller i första hand utsläppen till luft, dels av vissa tungmetaller som kvicksilver och kadmium, dels av dioxiner och andra organiska föroreningar.
Det är möjligt att väsentligt reducera utsläppen av föroreningar från avfallsförbränning. Det kan ske genom en kombination av åtgärder: produktkontroll o. d. för att få ett "renare" avfall, förbättrad och effektivare förbränning vid anläggningarna och avancerad rökgasrening. Åtgärder för att minska avfallsmängderna och få ett renare avfall är viktiga och i
Bilaga 25 s. 63några fall nödvändiga för att klara hälso- och miljöproblemen. Det finns
starka skäl att fortsätta med aktiva insatser av olika slag för att få bort
ex. kvicksilverhaltiga batterier. 1985 beräknades kvicksilverutsläppen i samband med avfallsförbränning svara för mer än hälften drygt 3 ton/år av den totala mängden kvicksilver som emitterades till atmosfären i Sverige. Glädjande har det fortsatta arbetet för att minska kvicksilverutsläppen
nog från avfallsförbränningsanläggningama givit resultat. Naturvårdsverket beräknar att utsläppen idag uppgår till ca l ton och räknar med en fortsatt minskning.
Miljövänlig produktion miljövänliga produkter
- Teknosfären biosfären
- Politikerna, myndigheterna, miljöorganisationema och de miljöintresserade medborgarna har länge förknippat miljöförstöring med produktion, med tillverkning av varor. Miljövårdskraven har i första hand riktats mot företagen. Kraven har riktats mot utsläppen, inte mot produkterna.
Hur långt kommer man med att minska utsläppen i samband med produktion De stora volymerna av många föroreningar kommer inte den vägen.
Exemplet krom. För inte så länge sedan använde man 21 kg krom per ton läder vid garveriema. Av det gick 8,5 kg ut med avloppsvattnet. Numera tillsätter man 10 kg per ton läder och bara l/2 kg, högst, hamnar i avloppsvattnet. Sedan 1970 har utsläppen av krom från danska garverier minskat från 50 till 5 året. Men krominnehållet i den färdiga
ton om produkten har inte minskat särskilt mycket. Var tar det kromet vägen
Exemplet kadmium. 1979 beslöt den svenska regeringen att förbjuda användningen kadmium för vissa ändamål: för ytbehandling, som
av stabilisator i plast och som fárgämne. Förbudet, med många undantag, kom att gälla från l juli 1982.
Kadmium har ingen känd positiv funktion för något levande. Kadmium är ett grundämne och bryts därmed aldrig ned. Spridningen av kadmium leder därför alltid till bestående och irreversibel ökning av kadmium-
en halten någonstans i miljön.
Hos människan är njuren det kritiska organet, dvs. det som skadas först
tillförseln kadmium skulle öka. Detta innebär att om människan om av
inte uppstår, såskyddas hon sannolikt också mot skyddas såatt njurskador alla andra skador som kadmium kan orsaka.
Kadmium i miljön kan orsaka många olika störningar på det levande, från direkt död till störd fortplantning, hämmad tillväxt, minskad bildning
vita blodkroppar, minskad syreupptagning etc. etc. av
Nästan hela vårt kadmiumintag kommer med maten och där svarar vegetabilier bröd, rotfrukter, grönsaker etc. för cirka tre fjärdedelar. Huvuddelen intaget är direkt beroende av hur mycket kadmium grö-
av doma tar åkerjorden. Kadmiumhalten i en gröda som odlats i sur
upp ur jord kan flera gånger högre än i en gröda som odlats i mindre sur jord.
vara
De direkta utsläppen kadmium i Sverige från fabriker m. m. är för
av närvarande cirka 10 ton/år. Det totala nedfallet av kadmium över Sverige
Bilaga 25 s. 64huvudsakligen utländskt är cirka 30 ton/år. Åkerjorden - av ursprung tillförs cirka 4 ton/år med handelsgödseln. Den nuvarande kadmiumtillförseln är betydligt större än den naturliga bortförseln, vilket innebär att kadmium ackumuleras inte bara i åkerjorden utan i hela den svenska miljön.
Det industriavfall som årligen deponeras innehåller drygt 100 ton kadmium, huvudsakligen från gruvor och metallverk. Den totala mängden i det som hittills deponerats kan uppskattas till över 2000 ton. Hur mycket av detta kadmium som så småningom kommer att läcka ut till den omgivande miljön är inte känt och inte heller i vilken takt det kommer att ske.
Under ett år tillförs det svenska samhället, teknosfaren, ungefär 150 ton kadmium i en mångfald olika produkter fargämne, stabilisator i plast, ytskikt på metall, komponent i nickel/kadmiumbatterier, komponent i legeringar m.m.. Kadmiumförbudet och andra kadmiumrestriktioner har hittills medfört att detta årliga kadmiumtillskott till teknosfáren nu är cirka 50 ton lägre än det annars skulle varit. Denna minskning kommer att fortsätta.
Kadmium förekommer dessutom som oönskad beståndsdel i många produkter, framför allt i zink för galvanisering. Denna tillförsel är inte känd med någon noggrannhet men kan uppgå till flera tiotal ton per år.
Ingen kan säga vart det kadmium som spridits inom teknosfären till sist kommer att ta vägen. Ett är dock säkert: allt detta kadmium kommer inte att samlas in och läggas i täta upplag, där metallen hålls skild från biosfáren för all framtid. Det är tvärtom sannolikt att en betydande andel av de cirka 5000 ton kadmium som nu finns inom teknosfáren förr eller senare kommer att nå den yttre miljön.
Om inte kadmiumförbudet kommit emellan och om förbrukningen fortsatt att öka som den gjort under de senaste 50 åren, skulle de 5000 tonnen ha vuxit till kanske 10000 ton före nästa sekelskifte; hundra år senare skulle den samlade kadmiummängden ha vuxit till kanske 50 000 ton osv. osv.
Om en betydande del av den kadmiummängd som hittills samlats inom teknosfären verkligen kommer att läcka ut till miljön så småningom och ställa till obotligt elände för oräkneliga generationer, kommer ingen av oss som lever nu att få veta. Vi kan alltid hoppas på det bästa.
Miljövänlig konsumtion Vi fattar dagligen en rad beslut som påverkar miljön. Allting kommer någonstans ifrån. Allting tar vägen någonstans. Konsumenten kan ofta välja mellan mer eller mindre miljövänliga varor.
Det enskilda bidraget är ofta litet. Men det skall multipliceras med 10000, 100000, l 000 000 osv. Det obetydliga, enskilda bidraget kan snabbt växa till väldiga volymer när många var för sig obetydliga bidrag adderas över tiden. De sammanlagda effekterna av många enskilda aktörers handlande skiljer sig ofta från vad var och en avsett.
Det finns ett samband mellan miljö och varukonsumtion, mellan miljö och livsstil. Vissa människor konsumerar mycket, andra lite. Vissa människors konsumtion påverkar miljön mer än andras. Miljövården rymmer
fordelningspolitiska aspekter.
Bilaga 25 s. 65l vårt samhälle är ett konsumtionssnålt beteende dysfunktionellt, illojalt, ett sabotage mot sysselsättning och välfärd. De stora målen har nått: rösträtt, yttrandefrihet, religionsfrihet, föreningsfrihet. Det är inte heller längre normalt att vara fattig och sjuk. Men konsumtionsmålet har vi inte nått. Eftersom vi måste konsumera, vore det bra om undvek de miljöur synpunkt sämsta varorna och valde de relativt sett miljövänliga alternativen. Det är ett sätt att minska miljöförstöringen, ett sätt bedriva att miljövård. Man brukar säga att industriägaren bara bryr sig sina privata kostnaom der. Han betraktar miljöeffekterna sin verksamhet externaliteter, av som någon annans huvudvärk. Men vi konsumenter behandlar miljöeffekter av vår konsumtion som just externaliteter. Vi fattar våra konsumtionsbeslut utifrån sådana individuella kortsiktiga intressen som att spara pengar, tid och möda. Miljövård är också kamp medborgarnas tid: miljöen om hänsyn kan innebära minskad bekvämlighet och mer arbete. Om varor och tjänster i ökad utsträckning skulle belastas med sina olika miljökostnader, skulle det sannolikt inträffa förskjutningar i konsumtions- och produktionsmönstret. Hur mycket skulle belastningen på miljön kunna minska om stat, landsting och kommuner konsumerade miljövänligt Det skulle innebära en stor efterfrågan på miljövänliga En del miljövänliga är visservaror. varor ligen dyrare än de miljöfarliga, men för de miljöfarliga tillkommer varorna miljövårdskostnaderna betalas på annat sätt än via varupriset. - som Om någon bör internalisera miljökostnaderna sin konsumtion så är det av stat, landsting och kommuner. Men vilka varor är relativt sett miljövänliga Vi behöver kunskap om det. Utgångspunkten vid bedömningen olika miljövänlighet bör av varors vara att jämföra olika varor inom samma varugrupp. Informationen kan inte och bör knappast vara heltäckande. Det handlar att - - om ner konsumtionen av de umbärliga och miljösynpunkt sämsta och ur varorna peka ut de relativt sett miljövänliga alternativen. Och redan det inte är nog alltid så lätt: hur skall man ex. ställa sig till en miljövänlig energikrämen vande vara Man kan utgå ifrån att de företag som producerar miljövänliga på varor ett miljövänligt sätt i ökad utsträckning kommer att utnyttja detta i sin marknadsföring. De företag vars produktion prickas miljöovänlig som torde komma att reagera. Den debatt som uppstår kan fungera som en reklam för miljöhänsyn och miljövård. Man kan och bör - - tjäna pengar på miljövänlighet.
5- 19-950
3¶Miljövårdsprogrammet:
Bilaga 25 s. 67då nu sedan
- -
Miljöproblemen är ett resultat av vårt sätt att producera, bo, konsumera, förflytta oss. Miljöproblem är samhällsproblem. Miljöproblemen beror på en rad, var för sig rationella beslut, som medför oönskade, ibland oförutsedda, konsekvenser.
Miljöproblemen är i första hand en följd av en viss samhällsutveckling: industrialisering, urbanisering, kemikalisering, specialisering. Hög materialomsättning, hög energiomsättning.
Politiskt formulerade mål
Övergripande mål
De politiska organen, regeringen och riksdagen, lägger fast miljöpolitiska mål i en lång rad olika beslutsdokument: propositioner, utskottsbetänkanden, riksdagsbeslut; preciseringar och tolkningar kan göras i interpellations- och frågesvar. Riksdagens och regeringens intentioner kommer i regel att passera flera besluts- och transformationspunkter innan den sista miljöstörande eller miljövårdande åtgärden vidtas.
De politiska organen får tillfälle att recensera myndigheternas och de berördas agerande i samband med överklaganden och utredningar. "Den tredje statsmakten deltar också i granskningsarbetet liksom forskarsamhället och miljövårdsorganisationerna. De politiska organen kan på så sätt få en uppfattning om i vilken utsträckning intentionerna förverkligas.
I den proposition, som regeringen presenterade våren 1988, Miljöpolitiken inför 90-talet", konstateras att miljöpolitiken syftar till att trygga alla människors rätt till en god livsmiljö, nu och i framtiden, genom att begränsa och förebygga miljöstörningar och återställa skadad miljö. Varje samhällssektor har ett ansvar för att förhindra att nya miljöskador uppstår och att lösa de problem som redan finns. Kostnaderna för att minska miljöskadorna och att åtgärda redan uppkomna skador bör bäras av den som har orsakat eller orsakar skadorna.
Man framhåller att en aktiv miljöpolitik har en avgörande betydelse för vår samlade välfärd, ekonomi och sysselsättning. Även
kommande generationer måste kunna garanteras rätten till en god miljö, vilken är grundläggande för en hög levnadsnivå och god livskvalitet. Prop 1987/88: 85.
I naturvårdslagens första paragraf konstateras att naturen är en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Envar skall visa hänsyn och var-
Bilaga 25 s. 68samhet i sitt umgänge med naturen. Kan vid arbetsföretag eller eljest skada å naturen undvikas, skola de åtgärder vidtagas som behövas för att begränsa eller motverka skadan.
Miljöskyddslagen syftar till att så långt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt förebygga vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar Prop 1969: 28 med förslag till miljöskyddslag m. m..
Syftet med lagen om kemiska produkter SFS 1985: 426 är att Förebygga att skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper.
Sparsamhet, hushållning och återanvändning bör vara grundläggande för användningen av naturresurser och för inriktningen av varuproduktionen Prop 1975: 32 om återvinning och omhändertagande av avfall. Se också naturresurslagen.
Olika slags mål Vissa mål anger vilka problem som skall bearbetas, andra anger en mer eller mindre preciserad fardriktning. En del innehåller dessutom någon typ av tidtabell.
En typ av mål handlar om att ta hänsyn till eller beakta miljön inom olika verksamheter. Sådana målformuleringar finns ex. i jordbrukspolitiken och skogspolitiken. Hänsynen till miljön är i sådana sammanhang i regel sekundära mål och har karaktär av allmän restriktion i förhållande till det primära målet. De allmänna hänsynsreglerna preciseras i skogsvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark med tillämpningsföreskrifter.
Hänsynen till miljön har fått varierande genomslag inom olika samhällssektorer. Miljöaspekterna har ex. under senare år påverkat energisektorn mer än trafiksektorn.
En annan typ av mål handlar om att särskilt skydda eller bevara vissa områden eller biotoper, vilket i sin tur innebär inskränkningar i vilka verksamheter som kan tilllâtas inom de aktuella områdena.
En tredje typ av mål handlar om förorenande utsläpp: att de inte skall öka, att de skall minska, att de skall minska med eller till en viss volym eventuellt inom ett visst område, kanske o. m. inom en viss tid, att de skall upphöra. Det bör påpekas att det i vissa fall kan vara besvärligare att bibehålla status quo än att åstadkomma radikalt minskade utsläpp. Det kan ex. vara lättare att minska utsläppen av freoner än att hålla utsläppen av koldioxid konstanta.
En fjärde typ av mål handlar om innehållet i vissa produkter, till exempel fossila bränslen svavelhalt, handelsgödsel kadmiumhalt, slam tungmetaller m. m., bensin blyhalt och batterier kvicksilverhalt.
En femte typ av mål handlar om användning av vissa miljöfarliga ämnen och produkter, under vilka villkor och på vilket sätt vissa ämnen och produkter får användas. Det kan vara alltifrån ingen användning alls förbud; PCB och DDT ex., avveckling CFC, haloner, minskad användning handelsgödsel, kemiska bekämpningsmedel till försiktighet spridning av bekämpningsmedel.
En sjätte typ av mål är formulerade i termer av miljökvalitet, dvs. "vad
Bilaga 25 s. 69människan och naturen tål", t.ex. att viss mark tål ett visst antal kilo svavel per hektar och år. Av liknande karaktär är de riktvärden som gäller för luftkvaliteten i tätorter.
Mål, målkonflikter och resultat Allt oftare anges målen i kvantitativa termer. Ett entydigt, precist forrnulerat politiskt mål leder emellertid inte automatiskt till att målet uppnås. Det finns tydliga bullerriktlinjer men måluppfyllelsen är låg. När det gällde kvicksilverhaltiga batterier formulerade statsmakterna ett väl preciserat mål för sänkta kvicksilverutsläpp, inklusive tidtabell, och överlät åt branschen att utforma medlen. Men branschen klarade inte sin del i programs met.
En av fördelarna med mål formulerade i kvantitativa termer är att det i regel uppstår debatt när målen missas.
Det är stor skillnad mellan att formulera mål och att arbeta för att uppnå mål. För att målen accepteras behöver inte medlen accepteras. Genomförandet beror på hur programmet är utformat, om målen accepteras, hur de tolkas, hur tillämpningsföreskrifter utformas, om medlen är elfektiva, om medlen accepteras, om målgrupperna är välvilliga eller ñentliga, om den ursprungliga signalen når den som håller i spaden, yxan, ratten osv. Det kan också bero på resurstilldelning, på det sätt verksamheten finansieras, på det politiska stödet för genomförandet, opinionstrycket etc.
De politiskt formulerade målen är sällan entydiga och precisa utan tvärtom ofta mångtydiga och vaga, ett normalt resultat politiska kom-
av promisser i en demokrati. Målen inom ett och samma område kan mycket väl vara motsägelsefulla. Myndigheterna måste tolka och precisera dem. Det är inte säkert att olika myndigheter tolkar ett visst mål på samma sätt.
Målkonfliktema mellan olika politikområden är legio. Ju mer sektoriserat och specialiserat ett samhälle är, desto större är sannolikheten för att mål och åtgärder inom en sektor motverkas av mål och åtgärder inom andra sektorer. Ett exempel. Regeringen försöker minska det svenska spannmålsöverskottet. Ett medel för att nå det målet är bidrag till träda. Samtidigt försöker regeringen också minska kväveläckaget från åkerjorden. Den utformning som trädesbruket fick, medförde ett ökat kväveläckage.
Det som är medel i ett sammanhang kan bli ett mål i ett annat. Mål inom ett område kan bidra till måluppfyllelsen inom ett annat. Energibesparing kan ex. innebära en miljövårdande insats: den minst förorenande kilowattimmen är den som aldrig producerats".
Miljövårdsorganisationen
På regeiingsnivån är det i första hand miljö- och energidepartementet som ansvarar för miljöfrågoma. Regeringen har också en informerande och rådgivande miljövårdsberedning till sitt förfogande.
Naturvårdsverket är den centrala statliga myndigheten på miljövårdsområdet. Verkets huvuduppgifter är att
Bilaga 25 s. 70O följa, kontrollera och redovisa tillståndet och utvecklingen i miljön,
samt 0 ta initiativ till Förbättringar av miljövården, 0 tillsammans med en rad andra myndigheter verkställa riksdagens och
regeringens beslut på miljövårdsområdet. Naturvårdsverket har ca 600 anställda.
Länsstyrelserna har huvudansvaret för den regionala miljövården. De är beslutsmyndigheter i de flesta ärenden enligt miljöskyddslagen, regional tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen. Länsstyrelserna fungerar som regionala sektorsorgan. De skall bl.a. företräda miljövårdsintressena. Samtidigt skall de bl.a. främja den ekonomiska utvecklingen i regionen. Konflikter torde uppstå, avvägningar måste göras. Vid länsstyrelsernas miljövårdsenheter arbetar knappt 600 personer.
Landets 284 kommuner och deras miljö- och hälsoskyddsförvaltningar
för miljöskyddsarbetet på lokal nivå. Vid dessa arbetar ca 1250 svarar miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Bara en mindre del av resurserna används för miljöinriktat arbete. Under senare år har en rad uppgifter helt eller delvis överförts till länsstyrelser och kommuner.
Den statliga miljövårdsorganisationen arbetar över alla samhällssekto-
och med alla näringar. Inte bara med olika industriers miljöproblem rer utan också med kommunala miljöproblem, trafik, energiproduktion, avfallsfrågor, miljöproblem i jordbruket och skogsbruket. Den arbetar med naturvårdsfrågor och har hand om en rad frågor som har med jakt att göra. Det innebär en mycket stor kontaktyta mot en rad politikområden och centrala myndigheter, mot kommuner, branschorgan, företag och allmänhet.
Miljövård kan inte betraktas som en särskild samhällssektor. Miljöhän-
och miljövård kommer in som en aspekt i alla verksamheter i samhälsyn let. Miljöproblemen genereras på en rad olika punkter, inom en rad olika sektorer, i samhället. Miljöproblem är samhällsproblem.
Även naturvårdsverket är den centrala statliga myndigheten på
om miljövårdsområdet, bör det observeras att beslut om miljövårdsåtgärder enligt miljöskyddslagen, naturvårdslagen, vattenlagen och kemikalielagen i regel fattas koncessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspek-
av tionen, domstolar, länsstyrelserna eller i vissa fall av regeringen som första instans. Verkets arbete måste därför i hög grad bedrivas indirekt.
Miljövård handlar till stor del om konsten att förmå andra, myndigheter, kommuner, företag och andra att i sina verksamheter ta hänsyn till miljön eller göra miljövårdande insatser. Man måste manipulera marknaden med hjälp av ekonomiska verktyg som avgifter och bidrag, skatter och subventioner eller komplettera den med hjälp av administrativa metoder
information och förbud, tillståndsprövning och villkor. som
De tidiga debatterna om arbetarskydd, arbetslöshet och miljövård uppvisar föga överraskande stora likheter. Det handlade om nya problem, produkter industrialiseringen. Men medan arbetarskyddsorganisa-
av tionen och arbetsmarknadsorganisationen båda relativt tidigt försågs med
regionala och lokala har miljövårdsorganisationen släpat efter egna organ, i det avseendet.
Bilaga 25 s. 71Miljövård och lönsamhet Företagen klagar ibland över att de miljövårdande myndigheternas krav fördyrar produktionen och varorna. Och visst är det så: det är en av de miljövårdande myndigheternas uppgifter att se till att den produktion och den konsumtion är miljöstörande utsätts för betalningsföreläggan-
som de". Det finns ingen gratis miljöförstöring. Någon får alltid betala.
Industrin har inte något direkt intresse av att producera föroreningar och avfall, man är å andra sidan inte särskilt intresserad av att
men frivilligt betala sina miljökostnader. Någon måste ställa krav på åtgärder mot miljöförstöringen, någon måste kräva betalning för miljökostnaderna,
till att det externaliserade internaliseras. Man kommer inte ifrån någon se form av tvingande och kontrollerande moment.
Anledningen till att har miljövårdslagar är rimligen att frivilliga åtgärder inte är tillräckliga. statsmakterna har genom att utforma en miljöpolitik åtagit sig att bedriva miljövård, att se till att verkligheten gestaltar sig på ett sätt som den annars inte skulle ha gjort.
Det är ständig avvägning mellan ödesdigra men osäkra miljöhot åena
en sidan och konkreta nackdelar och kostnader för samhället och enskilda på grund miljövårdsåtgärder. På miljöområdet handlar det ofta om att
av väga miljörisker mot ekonomiska risker.
Företagsekonomiskt finns det i regel men ingalunda alltid en klar motsättning mellan lönsamhet och miljöhänsyn. Industrin har ett legitimt intresse av att hålla nere sina kostnader.
I en rapport från en OECD-konferens 1984 om Environment and Economics redovisas bl.a. några företagsekonomiska studier av företag
miljövårdsåtgärder. Resultaten är inte helt entydiga. som särskilt berörs av I några fall ledde investeringarna i behandlingsanläggningar med åtföljande produktionsändringar till effektivare produktion med lägre produktionskostnader och minskade utsläpp. I andra fall uppstod inga kostnadsbesparingar. Ofta ledde dock miljövårdsinvesteringarna till snabbare förnyelse av föråldrad utrustning.
I rapport refereras resultaten från makroekonomiska modeller i
samma
länder: Finland, Frankrike, Nederländerna, Norge, USA och Österrisex ke. Undersökningarna innebär summariskt att miljövården hade relativt små makroekonomiska effekter. Inga klara effekter på produktionen kan konstateras. Inflationen ökade något, medan sysselsättningen stimulerades
åtminstone på kort sikt. Det innebär samtidigt att produktiviteten produktion per anställd sjönk, eftersom fler personer arbetar för att producera ungefär lika mycket. Miljövården sägs dock inte ha varit någon väsentlig faktor bakom produktivitetsminskningarna under l970-talet.
I tidigare rapport har OECD dessutom hävdat att de olika ländernas
en miljöpolitik inte har medfört några störningar i den internationella handeln eller några betalningsbalanselfekter. Däremot har naturligtvis vissa industrier eller branscher påverkats. Det är i regel ett fåtal branscher som svarat för stor del av de samlade investeringarna i miljövård.
en
Bättre miljö kostar i regel, inte alltid pengar men ofta. Miljövårdsarbetet är bl. kamp om företagens investeringar mellan företagen och de
a. en miljövårdande myndigheterna. En så gott som ständig motsättning, en evig balansgång.
Bilaga 25 s. 72Investeringar som medför dåhg god lönsamhet dålig l 2 miljö 3 4 god
Företagen hamnar inte sällan i ruta de miljövårdande myndigheterna inte sällan i ruta Ruta 4 är den idealiska. Ruta l kan vi bortse ifrån här. Den svenska miljövårdens utgifter uppgick l985 till ca 8,5 miljarder kr., vilket motsvarade ca en procent av BNP. Härav var 3,3 miljarder kr. investeringsutgifter och 5,2 miljarder driftutgifter. Den offentliga sektorn svarade för merparten av utgifterna: 6,1 miljarder kr., varav åtgärder för behandling av vatten och avfall stod för 5,4 miljarder kr. Massaindustrins kostnader för behandlingsåtgärder uppgick till ca 900 miljoner kr. varav 500 miljoner kr. för investeringar, medan järn-, stål- och metallverkens samt verkstadsindustrins kostnader uppgick till 400 miljoner kr. vardera varav l50 resp 240 miljoner kr. för investeringar. Internationellt ligger Sverige inte i topp. Således använder Nederländerna l,34 procent av BNP, Västtyskland drygt en procent, USA 0,8 procent och Japan 0,69. Skillnaderna är dock svårtolkade: dels är det statistiska underlaget svagt, dels kom Sverige igång med stora miljövårdssatsningar under 1970-talet, medan andra länder startat på allvar först under 1980talet. Olika länder har också olika miljöproblem: Nederländernas problem är sannolikt värre än Sveriges. Beräkningar av investeringar i miljövårdsåtgärder rymmer självfallet en betydande osäkerhet. Det är ex. svårt att dra en gräns mellan vad som är normala" investeringar i processutrustning o. d. och tekniska miljöskyddsåtgärder. Sådana indirekta kostnader uppkommer då någon får avstå från som att utnyttja en naturtillgång, en produkt eller dylikt på grund hänsyn till av miljön är också svåra att beräkna. Många krav och önskemål från de miljövårdande myndigheterna tillgodoses ofta just på det sättet: olika aktörer måste begränsa sin användning av vissa insatsvaror eller måste använda insatsvaror av viss kvalitet. Observera att hänsynen till naturvården i skogsbruket beräknas till 770 miljoner kr. år, dvs. i nivå med per utgifterna för miljövård inom Tunga industrigrenar. Om miljövårdskostnaderna ofta är svåra att urskilja och beräkna bl.a. för att de allt högre grad integreras i andra åtgärder,i så är det i allmänhet än svårare att beräkna miljövårdens intäkter. Dvs. hur man skall beräkna sådant som att man kunnat undvika eller begränsa miljöstörningar, återställa miljö och skydda områden. Ett amerikanskt försök att ange vad folk skulle vilja betala för att slippa miljöstörningar visade att befolkningen år 1978 var beredd att betala motsvarande 1,2 procent av BNP att jämföra med de svenska miljö- vårdskostnaderna på ca en procent. Den amerikanska siffran kan dock vara väl låg, bl. a. därför att buller inte uppmärksammades. Att kostnaderna för miljöskador är svåra att uppskatta visar en tysk och holländsk en skattning från mitten av 1980-talet: den förra pekar på nästan 6 procent av
Bilaga 25 s. 73BNP som ett minimum och den senare på en tiondel härav: 0,7 procent av BNP.
De samhällsekonomiska beräkningarna av kostnader och intäkter på miljöområdet har hittills avkastat resultat som ligger inom besvärande vida intervall. De kan emellertid inte bli säkrare än de naturvetenskapliga data de bygger på. Ortodox kostnads- och intäktsanalys att försöka
uttrycka alla faktorer i monetära termer lämpar sig dessutom över
huvud taget mindre väl för vissa typer av miljöproblem: sådana där avståndet i tid och rum mellan exponering och effekt är långt, sådana där sannolikheten för skador är liten men om de uppstår katastrofala och sådana där skadorna är irreversibla.
K/1-analys bygger på förutsättningen att ekonomiska värden och kriterier är avgörande. En verksamhet är berättigad om den är lönsam, inte berättigad om de ekonomiska kostnaderna är for höga.
Det är tyvärr sällan som miljöproblem kan lösas med hjälp av enkla balansräkningar. De olika aspekterna av problemen är ofta svåra att jämföra och de belopp man sätter på dem är ofta osäkra. Penningen är till för att mäta värden som kan kvantifieras. Det finns många värden som inte alls eller bara bristfälligt låter sig kvantifieras.
Det finns fall då högre rankade värden tar över och då det ekonomiska imperativet inte tillåts komma in. Konflikter om sådant som sällsynta växter och djur, vackra hagar och skönheten i landskapet är huvudsakligen politiska. De innebär värdekrock. De bör eller måste lösas på politisk
en väg. Teknokrater försöker avpolitisera sådana frågor genom att reducera dem till ett moment i en ekonomisk kalkyl. Andra anser att skönhet inte kan kvantifieras. Teknokrater avfärdar detta som för lite information och för mycket känslor och därmed som ett uttryck för irrationalitet. Rationalitet definieras på ett sådant sätt att det reduceras till en ekonomisk kalkyl. Det finns rimligen inget självklart skäl varför ett värde skall vara kriteriet på rationalitet. Värden är inte rationella. Men det innebär inte att de är irrationella.
Har det blivit bättre Under de senaste 20- 25 åren har vi bedrivit ett ambitiöst miljövårdsarbete i det här landet. Miljövårdsåtgärder har vid något tillfälle utnyttjats i sysselsättningsskapande syfte, men miljövården har klarat sig väl igenom skiftande ekonomiska konjunkturer. Den har varit mer utsatt for politiska och opinionsmässiga konjunkturer.
Som redan framgått har industrins utsläpp till vatten och luft minskat kraftigt. Utbyggnaden av kommunala behandlingsverk under 1970-talet innebar kraftigt minskade utsläpp av organiskt material och fosfor. 1970 uppgick de svenska utsläppen av svaveldioxid till drygt 900 000 ton. Nu är de under 250000 ton, dvs. under 1950-talets nivå. Detta är bara några
nere
de stora framgångarna när det gäller minskade utsläpp de senaste 20 av åren. Men hur det ut i naturen: har miljökvaliteten förbättrats
ser
Bilaga 25 s. 74Figur 22 Svaveldioxidutsläppi Sverige 1950- 1985
1000 ton
1000 -
900 -
800 -
700 å 8 600- 3 ci få 500 å L 1.00o V1
200 -
100 -
I I I I I I r
1950 SS 60 65 70 75 80
Figur 23 Utsläpp avkväveoxideri Sverige 1955-1985
1000 ton, mätt somkväveoxid
300 -
8 8
200 -
D. 553 V3 u å X o z
100 -4
Bilaga 25 s. 75Svavelhalten i nederbörden har minskat med grovt räknat l0-20% sedan början av l970-talet. Eftersom nederbördsmängderna ökat sedan dess har dock ned/alle svavel minskat mindre än så. Nedfallet av av försurande kväveföreningar har fortsatt att öka, om än inte lika snabbt som under l960-talet. Svavelinnehållet i sjöar och vattendrag har minskat påtagligt sedan l970-talet. Surheten i icke kalkade vatten har dock i allmänhet inte avtagit. Det är möjligt att nedgången i svavelhalten i första hand är en klimateffekt. Genom kalkning har ursprungliga livsbetingelser nu helt eller delvis återställts i 5 000 landets drygt 15000 påtagligt försurade sjöar. Dessa ca av sjöar omfattar tillsammans tre fjärdedelar av den totala försurade sjöarealen. Det totala nedfallet bly och kadmium över Sverige har halverats av sedan mitten l970-talet. I landets södra delar har minskningen varit av ännu kraftigare. Räknat från slutet 1960-talet har också järn-, krom-, av ungefär halverats i Götaland och Svealand. Än nickel- och zinknedfallet drastiska nedfallsminskningar har noterats lokalt kring metallindumer Fortfarande ökar dock allt att döma blyhalterna i marken, strier. av eftersom blyet binds mycket effektivt där. Skadorna på skog ökade märkbart i samband med de torra somrarna de våtare åren 1984-87. Även 1982-83 men avtog sedan under om klimatet således inverkar på förekomsten skogsskador, torde luftföroreav ningarna ha medfört att risken för skogsskador sett etti längre tidsperspektiv har ökat, särskilt i södra delen av landet. Halterna DDT i Östersjö- och insjöfaunan har minskat markant av sedan l960-talet. Även PCB-halterna har avtagit, men inte i lika hög grad. På år har såväl DDT- som PCB-halternas nedgång i stort sett senare avstannat. Många av de fågelarter som tidigare var starkt hotade av miljögifter har återhämtat sig. Kvävetransporterna från mark till vatten har ökat sedan mitten av 1970talet, vilket bl. avspeglas i ökande kvävehalter i vattendragen, speciellt i a. södra Sverige. Fosfortransporterna, som på många håll minskade markant i början av 1970-talet på grund av kemisk behandling av kommunalt avloppsvatten, har under senare år ökat i flertalet vattendrag. Delvis torde detta vara en effekt av den ökade nederbörden. Halterna av oorganiskt kväve och fosfor har ökat kraftigt i flertalet vattenområden utanför Sveriges kuster. I delar egentliga Östersjön stora av har halterna nästan tredubblats vintertid sedan l960-talet. Ökade problem med syrebrist och svavelväte har noterats i Östersjöns djupaste delar liksom i Hanöbukten, södra Kattegatt och andra grundare områden som tillförs stora mängder av näring från bl. a. jordbruksmark. I Östersjöns mellanskikt, dvs. på djup mellan 70 och 130 m, har dock en ca smärre förbättring av syreförhållandena kunnat skönjas på senare år. l många industri- och tätortsrecipienter är förbättringen påtaglig. Goda resultat har alltså uppnåtts på många områden av de senaste tjugo årens miljövårdsarbete. Somt har blivit bättre, men somt har blivit sämre. De gamla problemen har blivit mer komplexa. Vi får föroreningar via
Bilaga 25 s. 76vindar och havsströmmar från andra länder. Miljöproblem har alltid flyttats i tid och rum. Nu är det inte industrierna i Västeuropa och USA är de stora förorenarna; är det industrierna i Östeuropa, Sovjet och som nu NIC-länderna. De besvärliga problemen är nu risken för klimatförändringar genom utsläpp växthusgaser, - av uttunningen av det stratosfäriska ozonskiktet genom utsläpp i första - av hand CPC-föreningar och haloner, föroreningen av kustvatten och hav, försurningen av mark och vatten, kvävemättnaden i marken, kemikaliehanteringen i samhället, fordonstrafiken, framför allt i tätorterna, - - de areella näringarnas påverkan på landskap, mark och vatten. Redan en sådan här uppräkning av de viktigaste miljöproblemen ger en uppfattning om hur komplexa och besvärliga de är. De berör alla samhällssektorer, alla verksamheter. En framgångsrik miljöpolitik kräver framförhållning och långsiktighet. Arbetet med miljöproblemens lösningar kan påverka allehanda förutsättningar för vårt moderna samhälle. Givetvis blir det en rad målkonflikter i det här arbetet. Det går inte att åstadkomma nollutsläpp omedelbart. Miljöskyddet måste bedrivas genom en serie successiva anpassningar och åtgärder. Omsorgen om miljön måste få en central plats inom alla samhällsområden. Analysteknikens utveckling under de senaste 30 åren har gjort det möjligt att upptäcka utomordentligt små mängder av olika kemiska ämnen i miljön. ldentifieringen kan vara ett veritabelt detektivarbete. Men framstegen när det gäller att avgöra vilka effekterna är i miljön av små halter av olika ämnen har inte varit lika påtagliga. Forskarna upptäcker allt fler farliga ämnen i miljön, men de kan sällan sägahur farliga de är. Och sedan finnns det en tredje, ännu besvärligare fråga: hur stora risker bör ta Detta är den avgörande frågan, själva kärnpunkten: hur vetenskap, politik och etik smälts samman i varje enskild bedömning.
Miljöproblemens karaktär
Miljöproblemen har ändrat karaktär. l början seklet låg industrin av huvudsakligen på landsbygden. Järnverken, massafabrikerna, sockerbruken, mejerierna, stärkelsefabrikerna många och små utsläppen etc var men var stora per producerad enhet. De förorenande utsläppen till vatten och luft medförde lokala problem, nog så besvärliga. De var väl synliga, ganska lätta att koppla till en utsläppskälla. Tiden mellan utsläpp och effekt var tämligen kort. Liksom avståndet i rummet. Man talade inte "miljöproom blem utan om vattenförorening, luftförorening, förgiftning osv. Miljöproblemen visade sig som ett stort antal problemöar: ett vattenföroreningsproblem här, ett annat där, ett luftföroreningsproblem här, ett annat där. Det räckte att ingripa i varje särskilt fall mot de värsta olägenheterna. Generella, förebyggande åtgärder skulle i alltför hög grad drabba industrin, hämma dess utveckling och minska välståndet.
Bilaga 25 s. 77Kunskapen om såväl föroreningssituationen som om behandlingstekniken måste betecknas som god. Men behandling var en dyr och tämligen besvärlig teknik som i det längsta borde undvikas. Och det fanns alternativ: utspädning. Längre ut, högre upp. Det var billigare. Om inget annat, så vann man tid. Man kunde skydda sig mot fororeningarna, ex. genom att flytta sin vattentäkt, behandla råvattnet, gå över till grundvatten.
Sverige var för de flesta svenskar kallt, mörkt och skitigt. Sverige var ett fattigt land. Sverige var ingen demokrati. Makthavarna kunde i regel strunta i dem som drabbades av förorenande utsläpp.
De ekonomiska och politiska förhållandena motverkade en bred folklig uppslutning kring "miljövårdsarbetefü Lagstiftning för att minska de förorenande utsläppen var ett hot mot den ekonomiska tillväxten och exporten. De förorenande utsläppen uppfattades som ett mindre allvarligt hot. Många människor accepterade i stor utsträckning de förorenande utsläppen eller tvingades acceptera dem. De var utvecklingens pris.
- Rykande skorstenar innebar arbete och välstånd, ett hopp om en bättre framtid, ett bättre liv. Sverige hade inte råd med miljövård. Det fick vänta. Om man bara hade tålamod, så skulle den tekniska utvecklingen och marknadskrafterna lösa föroreningsproblemen.
De förorenande utsläppen var inget av de primära hoten mot överlevnaden. Om de blev alltför påfrestande kunde man, som sagt, flytta dem en bit. Eller flytta ifrån den dåliga miljön; vissa utnyttjade den möjligheten.
Under 1960-talet var det allt fler människor som vägrade acceptera de lokala föroreningsproblemen. De tyckte att priset för industrialisering och materiell standard började bli väl högt. Man började räkna in miljökvaliteten i levnadsstandarden.
Det en tämligen vanlig uppfattning på 1960-talet att bristen på
var kunskap hade stor del i att miljösituationen kunnat bli som den blivit.
en
sanning ligger det säkert i det. Men antagligen handlade det i En nypa mycket större utsträckning om brist på kunskap om kunskapen och om en viss preferensordning. Det handlade snarare om brist på insikt än brist på kunskap. Och allra mest om brist på pengar. Det satsades mycket på miljövård i Sverige efter 1965 för att miljöproblemen ansågs viktiga att bearbeta, for att det fanns kunskap och kunnande. Men också för att hade råd att göra det. Preferensordningen påverkades av den materiella standardutvecklingen. Tidigare fanns det inget större opinionstryck som kunde förmå politikerna att ta upp miljöfrågor. Det fanns heller inget samlande begrepp för företeelsen.
Miljöfrågorna lyftes upp från övriga frågor och fick en egen rubrik på den politiska dagordningen. Genombrottet kom med kvicksilverdebatten under l960-talets första del: man använde kvicksilverhaltiga betmedel i jordbruket och kvicksilverhaltiga bekämpningsmedel inom cellulosaindustrin och man släppte ut kvicksilver från kloralkaliindustrin.
Kvicksilverdebatten visade att användningen och utsläppen av små kvantiteter förorenande ämnen kunde medföra otrevliga effekter långt ifrån utsläppspunkten, lång tid efter användningen. Effekterna dök upp på överraskande ställen. Problemen var inte längre lokala utan regionala, nationella. Man började tala miljo --ss asmiljöproblem 9a nmiljövård. Pro-
, ,
Bilaga 25 s. 78blemen var inte en samling problemöar: det var en hel problemkontinent. Naturen hänger ihop: luft, mark, vatten. Denna insikt fick ett admini-
strativt uttryck i Statens naturvårdsverk SNV 1967.
De miljöproblem som stod i fokus för intresset från slutet av 1960-talet och mer än tio år framåt var utsläpp av syreförbrukande ämnen och fosfor till sötvatten, utsläpp av stoft till luft, biocider i första hand kvicksilverpreparat, bilavgaser, bensinblyet, oljeutsläpp och buller. Upptäckten av försurningen visade snart på ytterligare dimensioner hos miljöproblemen: storskaligheten och nödvändigheten av internationella åtgärder. Men flertalet av de problem som diskuterades var möjliga att lösa inom landets gränser.
De miljövårdande åtgärderna sattes i första hand in mot punktkällor industriutsläpp, utsläpp av kommunalt avloppsvatten, i andra hand mot vissa "miljögifter". Miljöskyddet inriktades i första hand mot utsläpp i sötvatten, i andra hand mot utsläpp i luft.
Riktningen på samhällsbyggandet behövde inte ändras, farten behövde inte sänkas nämnvärt. Men det behövdes vissa justeringar. Vissa avarter, onödiga utsläpp, skulle förhindras med hjälp av teknik. Det var inte fråga om några grundläggande förändringar. Vi kunde fortsätta att leva som förut. Vi behövde inte ändra livsstil, inte ens beteende. Vi stödde politikernas krav på industri och kommuner. Miljövården märktes knappast i medborgarnas plånböcker; bara lite högre skatt, lite högre varupriser.
Vi hamnar i paradoxen att samma välstånd som ger upphov till problemen också tycks vara en förutsättning för att lösa dem. Den ekonomiska tillväxten har lett till miljöproblem. Miljövården har blivit möjlig till stor del på grund av den ekonomiska tillväxten. Den ekonomiska tillväxten har medfört resurser och opinion för miljövård. Det moderna genombrottet kom under en för industrin expansiv period. Med hjälp av behandlingsteknik och så småningom processändringar i samband med modernisering och strukturomvandling minskade punktutsläppen, trots ökade produktionsvolymer.
Men de förorenande utsläppen upphörde inte. Nedfallet av förorenande ämnen över Sverige upphörde inte. Miljöproblembilden har förändrats under l980-talet. Det har inträffat en tyngdpunktsförskjutning. Utsläppen från punktkällor har minskat kraftigt i Sverige. De diffusa utsläppen, utsläpp från många, små källor, har ökat i betydelse: många små och upprepade utsläpp ger upphov till stora föroreningsvolymer. Det gäller inte minst föroreningar i olika produkter och varor.
Miljövården har i stor utsträckning handlat om miljöstörningar i samband med produktion. Man har i Sverige varit förhållandevis framgångsrik när det gäller att producera olika varor på ett miljövänligt sätt. Men produkterna är ofta fortfarande miljöovänliga, vid användningen, vid skrotningen. Ett tillstånd enligt miljöskyddslagen kan alltså innebära en relativt miljövänlig produktion av ofta miljöovänliga produkter. De förorenande utsläppen" genom fabriksportarna har ökat i betydelse.
Utsläppen av kolväten från bensinmackarna är större än från ett antal stora industrianläggningar. Utsläppen från biltrafiken på Sveavägen i
Bilaga 25 s. 79Stockholm hade antagligen inte accepterats vid en prövning enlig miljöskyddslagen om de kommit från en industrianläggning.
Men det handlar inte bara om en tyngdpunktsförskjutning i problembilden. Det handlar också om en dimensionsförändring: de lokala och nationella miljöproblemen har blivit storskaliga och internationella. Miljösituationen i Sverige påverkas i hög grad av utsläpp i andra länder. Många föroreningar ackumuleras och sprids över långa avstånd. Ur effektsynpunkt spelar det ibland ingen roll om utsläppet sker i Mora eller Hongkong.
De problem som nu står i fokus för miljödebatten och miljövårdsarbetet är storskaliga, kontinentala eller globala, och berör således flera eller många länder: risken för klimatförändringar på grund av utsläpp av s. växthusgaser, uttunningen av det stratosfäriska ozonskiktet på grund av utsläpp av bl. a. s. freoner, Försurning av mark och vatten bl. a. på grund av utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider, föroreningen av haven utsläpp närsalter, tungmetaller, organiska klorföreningar, kemikaliehan-
av teringen. Detta är problem som inte kan lösas på nationell nivå.
Det finns skäl att tro, att produktionstillväxten över tiden kan komma att innebära en avtagande belastning på den yttre miljön. Det innebär inte att miljöproblemen totalt sett kommer att minska, och det av flera skäl. För det första har dagens och morgondagens miljöproblem ackumulerats under lång tid och kommer också att ta lång tid att lösa; inte minst på grund av att det finns så många otrevliga produkter och ämnen lagrade i teknosfären många av miljöproblemen är effekter av de fördelar vi
beviljat oss under ett antal decennier. För det andra är kunskaperna om många problem begränsade vissa problem känner vi inte till ännu. För
det tredje är flera av de återstående problemen internationella, vilket i sig försvårar snabba och effektiva insatser. För det fjärde ökar flera folkrika länder sin produktion och konsumtion.
Tillväxten skulle antagligen öka på kort sikt om man struntade i att ta hänsyn till miljön. Men tillväxtmöjligheterna på lång sikt skulle antagligen minska.
Verktyg och arbetssätt I fokus står ett antal storskaliga, kontinentala och globala, miljöproblem. I flera industriländer har utsläppen från punktkällor minskat kraftigt trots ökad produktion. De diffusa föroreningarna har ökat i betydelse.
Problembilden har förändrats liksom miljövårdsorganisationen. Samti-
uppmärksamheten på de storskaliga internationella miljöprobledigt som
och de diffusa föroreningarna har ökat, har en rad uppgifter på men miljövårdsområdet decentraliserats till länsstyrelser och kommuner under l980-talet. Det har skett en viss förskjutning från produktion till produkter, från producenter till konsumenter, från de relativt få utsläppen till de många, från teknik till beteende. Miljövårdsarbetet kan inte bedrivas på samma sätt nu som 1970 eller 1980.
När det gäller åtgärder mot diffusa utsläpp och mot föroreningar i
Bilaga 25 s. 80"teknosfären finns inte samma tradition ifråga åtgärder mot
som om punktutsläpp.
Sveriges autonomi på miljövårdsområdet är begränsad. Dels ärde stora miljöproblemen internationella till sin karaktär. Dels arbetar en dsl av vår förorenande industri på en internationell marknad och är därmed beroende av priset på miljö i sina konkurrentländer. Dels kan miljövårdande åtgärder mot produkter klassas som handelshinder. lnternatimellt ar-
bete är arbetskrävande och tålamodsprövande. Det är viktigt att hålla igång dialogen: genombrotten kan komma plötsligt.
Miljövårdsarbetet har i vissa avseenden kommit så långt i Sverige, att vi av effektivitetsskäl borde lämna bidrag till åtgärder i vissa grannländer. Det skulle visserligen vara ett brott mot PPP, Polluter Pays Principle. Men i Sverige användes bidrag i stor skala under det inledande govstäd-
s. ningsskedet.
Ju mer sektoriserat och specialiserat ett samhälle är, desto större är sannolikheten för att mål och åtgärder inom en sektor motverkas mål
av och åtgärder inom andra sektorer. För att ett program på ett visst område skall bli framgångsrikt är det nödvändigt att det inte i alltför hög grad krockar med program på andra områden. Skall miljöpolitiken 0d1 miljökraven på central nivå, regional nivå och lokal nivå underordnas nål inom andra politikområden eller är miljökraven överordnade
Det finns politiska signaler, t.ex. i den nya verksförordningen och den stora miljöpolitiska propositionen, som innebär att sektorsmyndigheterna skall setill att verksamheterna inom deras respektive områden skäl bedrivas med hänsyn till miljöpolitiken, t.o. m. att hänsynen till miljön skall genomsyra alla sektorer.
Miljövård kan inte betraktas som en särskild samhällssektor. lvliljöhänsyn och miljövård kommer in som en aspekt i alla verksamheter isamhället. Miljöproblemen genereras på en rad olika punkter, inom rad olika
en sektorer, i samhället.
De stora miljöproblemen är alla av den karaktären att de måste angripas på bred front. Miljöproblemen blir allt mer komplexa och tenderar att smälta ihop. Det är inte oberättigat att tala om ett behov av systemåtgärder och omställningsplaner. Ett framgångsrikt arbete förutsätter insatser från flera departement och myndigheter på olika nivåer. Den särskilda aktionsgrupp bestående av företrädare för sju myndigheter som tillsattes av regeringen på naturvårdsverket initiativ 1984 för att samordna och ytterligare intensifiera insatserna mot försurningen av mark ocl vatten visade sig vara en effektiv arbetsform. Den har fått en efterföljare, aktionsplanen mot havsföroreningar, och bör få ännu fler. Det skule också behöva utarbetas ett antal omställningsplaner: hur skall man åstackomma miljövänligare transporter, hur skall man åstadkomma ett miljövänligare jordbruk Naturvårdsverket har tillsammans med statens energiverk
fått i uppdrag av regeringen att skissera en miljövänlig svensk energiförsörjning. Resultatet redovisas i december 1989.
Man kan sägaatt man numera söker lösningar på miljöproblemen längs hela spektrumet, från den individuella till den internationella nivån. Beteendeförändringar och ändrad livsstil diskuteras intensivt än förr. Det
mer
Bilaga 25 s. 81handlar om en ökad decentralisering: det regionala och kommunala miljövårdsarbetet breddas. De särskilda regionala projekten, ex. Hisingen, Västra Skåne och Sundsvall, är nya, kompletterande instrument i miljövårdsarbetet. Och sektorisering": miljöaspekterna skall beaktas inom alla politikområden.
Det står inget om utsläppsnivåer eller miljökvalitet i miljövårdslagama. De säger inget om hur miljön skall se ut. De innehåller huvudsakligen spelregler för hur beslut om miljöstörannde verksamheter och produkter skall fattas. Även individuell prövning förblir fundamenten i det
om ett av svenska miljövårdsarbetet, bör det i ökad utsträckning stagas upp av generella föreskrifter, utsläppsriktlinjer och miljökvalitetsriktlinjer. Detta förstärks rimligen av att de diffusa utsläppen numera spelar en större roll än tidigare.
Under så gott som hela 1970-talet dominerade motståndarna till ekonomiska verktyg. De använde ett effektivt men tvivelaktigt slagord: Man skall inte köpa sig rätten att förorena. I själva verket innebar i princip den rådande politiken att utsläppen upp till en viss nivå, restutsläppen, var gratis. Och i realiteten också överutsläppen. Det är ingen självklarhet att det skall vara så.
Ekonomiska verktyg är av intresse som komplement till regleringar därför att de åtminstone teoretiskt bör göra det möjligt att minska de förorenande utsläppen till en lägre kostnad och därför att de driver fram en ny teknik och nya metoder som ger lägre utsläpp än de utsläppsgränser som fastställts i lagar eller prövningsbeslut. Nu tyder mycket på att ett
genombrott för ekonomiska verktyg kan komma på 1990-talet. De är ett lämpligt medel för att göra något åt många och små föroreningskällor,
ex. bilar och produkter som innehåller miljöfarliga ämnen.
Miljövårdsorganisationen lär behöva en rad olika verktyg i sitt arbete.
bubblor och överförbara utsläppsrätter kan bli aktuella även i Sverige. Det gäller särskilt om miljölagstiftningen ändras i riktning mot mer generella riktlinjer för miljöpåverkan och/eller utsläpp.
Miljövårdsorganisationen bör också arbeta mer med avtal med markägare om landskapsvård och andra skötselåtgärder, om odlingssystem
ex. fånggrödor och miljöskydd ex. närsaltfallor. Arbete för att åstadkomma en särskild märkning av miljövänliga varor pågår. Detta kommer att medföra nya arbetsuppgifter för miljövårdsorganisationen. Incitament för miljövänliga beteenden bör skapas. Alla vill ha god miljö. Alla vill helst slippa betala för det. Det är bra om miljövänligt beteende belönas.
Miljövårdsorganisationen behöver göra mer analyser, synteser kunskapssammanställningar och prognoser. Och det både i ett naturperspektiv och ett samhällsperspektiv. Det behövs en ökad perspektivkonkurrens.
Det är ett viktigt strategiskt övervägande hur mycket man skall arbeta med förebyggande åtgärder och hur mycket man skall arbeta med reaktiva åtgärder. Hur miljöproblemen och miljövårdsproblemen egentligen ser ut beror bl. a. på mot vilken punkt i orsakskedjan man fokuserar. Miljöproblemen kan s. a. s.dyka upp i olika förklädnader. Man behöver inte flytta sig särskilt långt bakåt i kedjan, innan man har lämnat miljövårdsomrâdet i snäv, traditionell mening och kommer in på åtgärder som påverkar förut-
6- 9-950
Bilaga 25 s. 82sättningarna för naturresursanvändning, systemåtgärder. En sådan mer offensiv inriktning på miljövården är i regel mer konfliktfylld och därmed
arbetsam. Den är rimligen mer politisk än byråkratisk. mer
nom miljöpolitiken har den uttalade intentionen länge varit att förebygga miljöproblem. Det kan innebära allt mellan att förebygga att oönskade effekter uppstår i miljön till att hindra mindre eller större delar av miljön från att kollapsa. Det vanliga är att man upptäcker effekter av ett utsläpp eller ämne i miljön och det kan nog såbesvärligt och
ett - vara -
sedan vidtar åtgärder mot den verksamhet eller de produkter som att man givit upphov till miljöeffekten. Man Förebygger att utsläppen ökar, man ser
upplagringen förorenande ämnen inte ökar på ett oroväckande till att av
inträffad miljöförstöring inte förvärras, att miljökvaliteten hålls sätt, att en inom rimliga gränser.
Förebyggandet bygger på att känner till eller kan ana problemet. l
kan också ingå vi gör regelbundna kontroller och inrättar förebyggandet att samhället och vårt leverne på ett något så när miljövänligt sätt. l en
strategi ingår också att ta reda på vad som stoppas in i förebyggande fabrikerna; inte bara vad kommer ut genom avloppsrör, skorstenar
som
fabriksportar, vet det. Var kommer det ifrån Vart tar det och om man nu vägen
Miljövårdsorganisationens spaning riktas idag primärt mot miljön. Denna miljöspaning bör kompletteras med en samhällsspaning, som kan utgöra en bas för åtgärder. Det handlar om att ta reda på vad som händer
kan hända i samhället och vilka miljöimplikationer detta kan och vad som få. Samhällsspanarna skall uppmärksamma och bedöma olika slags utvecklingstendenser som kan påverka miljöförhållandena i Sverige. Det handlar om att göra prognoser och formulera villkorliga påståenden. Det kan handla om att spana mot andras spaning. Det är en verksamhet som har beröringspunkter med teknikbedömning, miljökonsekvensbedömning och riskbedömning.
När ny teknik skall introduceras eller har introducerats, framhäver den nya teknikens bärare den nya teknikens fördelar och den gamlas nackdelar. Det omvända förhållandet skulle vara förvånande. Man glömmer däremot ofta den gamla teknikens goda egenskaper och den nyas dåliga. Samhällsspaningen ställer förhoppningsvis de impertinenta frågorna.
Man har inom miljövården och miljövårdsforskningen varit mer intresserad av företeelser och mekanismer i naturen än av företeelser och mekanismer i samhället. Miljöspaning och samhällsspaning är inget antingen eller. Det handlar om att något öka och systematisera samhällsspaningen.
Det är svårt att upptäcka miljöproblem. Det är svårt att planera upptäckter. Men de samhälleliga betingelserna för att upptäcka kan vara mer eller mindre goda.
l967 tydde mycket på att sjöarna i västra Sverige var allvarligt försurade. Varför hade inte förebyggt det För att man inte kände till
man problemet. Det var inte upptäckt.
Nya problem kommer att upptäckas, gamla kommer att göra sig påminda på nytt. Vissa problem kommer att ändra karaktär, andra att bli mer komplexa. Vi kommer att råka ut för fler överraskningar typ DDT och CFC: nyttiga kemikalier visar sig ha obehaglig sida. 1948 belöna-
som en
Bilaga 25 s. 83des DDT med Nobelpris, på 60-talet blev det miljölarm. Om det hade funnits miljömärkning för 20 år sedan hade sannolikt CFC fått en "ängel: de är inte brännbara och inte explosiva, de är stabila, de har låg giftighet, de kan smörja och tvätta, de är billiga, de är bra ur arbetsmiljösynpunkt. CFC har egentligen bara ett fel.
Det kan ta tid att upptäcka miljöproblem. Man måste kunna upptäcka. Miljöproblem är ofta tvärvetenskapliga. Sambanden är svåra att klara ut och att bevisa. Tolkningen av data är besvärlig. Det blir allt svårare att hitta opåverkbara referensområden. Föroreningarna är numera spridda i rummet på ett helt annat sätt än tidigare. Det rumsliga och tidsmässiga sambandet mellan utsläpp och effekt är inte som förr.
Vi får nog räkna med att problemen ofta har ett stort försprång i förhållande till åtgärderna, miljövården. Problemen utvecklas ofta smygande, långsamt och tämligen odramatiskt. Tiden spelar under täcket med oss, i flera bemärkelser.
Kunskap är inte tillräckligt. Det är skillnad på att veta och att göra. Man har en tendens särskilt bland forskare att överskatta forskningsresul-
- tatens omedelbara betydelse för miljövårdsarbetet och underskatta svårigheterna att tolka forskningsresultaten och omsätta dem i handling. Vad betyder det Måste göra något Vad Hur
Men trots allt: ett effektivt upptäckande är vår bästa garanti mot att en hotande utveckling passerar den punkt där ingen återvände finns. Förhållandet mellan problemutveckling och åtgärder kan ses som en kapplöpning på en spiralformad bana. När samhället anpassat sig efter ett nytt problem, har problemutvecklingen ofta skruvats upp några steg i spiralen. l denna kapplöpning har samhället sina starkaste vapen i förmågan att upptäcka och handla i tid. Upptäckten kan i bästa fall ge tid för att diskutera problem och åtgärder, tid för eftertanke, och därigenom större handlingsutrymme såatt en negativ utveckling kan hejdas och vändas. Hela kedjan upptäckt handling resultat och tillbaka till den ursprungliga upp-
- täckten för kontroll att man formulerat problemet på rätt sätt måste fungera om ett hot skall kunna avvärjas. Kedjan måste hänga ihop. Men vet att den ideligen brister.
Det är svårt att förebygga, det är svårt att upptäcka. Utan ett obundet frågande och forskande kommer man ingenstans. Frågandet måste vara fritt. Problemen måste formuleras i en öppen diskussion. Problemformuleringarna styr sökandet efter lösningar. Monopolisering leder lätt till ineffektivitet, till att nyfikenheten begränsas.
Det blir allt dyrare att upptäcka miljöproblem. Det blir allt dyrare att bedriva miljövård. Om man skall vidta dyra miljövårdande åtgärder, vill man vara tämligen säker på att problemet verkligen är ett problem. Alla har inte samma problemuppfattning. Det tar tid att övertyga, det tar tid att bli något så när överens. Särskilt i det internationella samhället.
Introduktionen av ny teknik och nya substanser sker ofta utan att några politiska beslut behöver fattas. Den verksamhet som omsider ger upphov till miljöproblem kan ha fått det självklaras prägel. Institutioner och intressen kan ha knutits till den. Och den kan innebära billigare produktion, billigare varor och ökad bekvämlighet. Det finns både en kostnadssi-
Bilaga 25 s. 84da och en nyttosida. Om den verksamhet som ger upphov till miljöproblem var helt onödig eller umbärlig, vore det ingen konst att bedriva miljövård.
Denna invävning miljöproblemen i samhället leder till en rad svårig-
av heter:
att upptäcka substanser och pågående skadeprocesser -
att handla politiskt och administrativt -
att åstadkomma snabba, genomgripande resultat -
att tolka resultatens innebörd -
att bestämma hur stor risken bör vara. -
Den tid samhället förlorat medför att kostnaderna för att avlägsna icke önskvärda trådar i väven ökar, konflikterna mellan olika intressen spetsas till, samhällets kontrollorgan kan bli benägna att acceptera en högra risknivåju mer invävt bruket av en substans är.
Om analys-, syntes- och prognosverksamheten i första hand är ett försök att lyfta blicken för att i tid upptäcka faror, nya problem, längre fram, så innebär uppföljningsverksamhet att ta en titt i backspegeln så att inte vägen kantas av olösta problem. Lösningar på gamla problem medför dessutom ofta nya problem. Lösningarna innebär ofta att problemen flyttas i tid och rum.
Uppföljning bör bedrivas som en kontinuerlig verksamhet med varierande inriktning. I naturvårdsverkets uppgifter bör också ingå ett ansvar för uppföljning och utvärdering av olika åtgärder för att förhindra eller begränsa miljöstörningar. prop 1987/88285 Naturvårdsverket bör
-
följa tillsynsarbetet vid övriga myndigheter samt hämta in och ställa
de uppgifter om tillsynsverksamheten som behövs för uppföljsamman ning eller utvärdering. prop 1987/88: 85.
Naturvårdsverket bör se till att de olika kedjor som finns på miljövårdsområdet, t.ex. prövning tillstånd villkor kontroll, inte brister.
- - - Naturvårdsverket bör rimligen också ha ett fortsatt ansvar för att kontinuerligt följa och redovisa tillståndet i miljön.
Vilka är ambitionerna på miljövårdsområdet Vilken miljökvalitet är det som eftersträvas Det är rimligt att med hänsyn till de senaste årens politiska signaler tro att hänsynen till miljön nu skall väga tyngre än tidigare vid olika avvägningar. Men hur tungt Hur miljökvaliteten skall avvägas mot produktionen och konsumtionen av olika varor och tjänster är naturligtvis en politisk fråga.
Innebörden av de övergripande miljövårdsmålen är inte helt klar. Handlar det om att återställa naturen till ett tidigare bättre tillstånd Eller att setill att inte förstör de naturliga processer som vi är beroende av eller vill utnyttja under överskådlig tid Handlar det om miljövård som intensivvård Att setill att naturen inte kollapsar Vad tål naturen Ge naturen vad den tål Eller skall vi försöka avgifta naturen; en nödvändighet till följd av ett syndfullt leverne de senaste decennierna. Och sedan satsa på friskvård, åstadkomma en välmående natur fram till det oundvikliga slutet: nästa istid. Till dess kommer miljövårdsorganisationen inte att sakna arbetsuppgifter; möjligen personal.
Bilaga 25 s. 85Referenser
Aktionsplan mot havsföroreningar. SNV 1987 Aktionsplan 87 mot luftföroreningar och försurning. SNV 1987 Avfallet och miljön. SNV 1988 Biologisk kemisk rening av kommunalt avloppsvatten. SNV, VAV 1987
- O. Bolin, P.-M. Meyerson, Ståhl, Makten över maten. SNS 1984 K. Eckerberg, Environmental Protection in Swedish forestry. 1987 Energi ur avfall. Statens energiverk, Statens naturvårdsverk. 1986 Energipolitiken infor 90-talet. Regeringens proposition 1987/88:90 Environment and Economics Vol. Background Papers. OECD 1984 Environmental Policy and Benefits: Monetary Valuation. OECD 1989 L. Hultkrantz, Wibe, Skogsnäringen: miljöfrågor, avreglering, framtids-
utsikter. Bilaga 8 till LU 90 Industrins investeringar och kostnader för yttre miljöskydd. 1985 SCB Na
23 SM 8701 Intensiteten i jordbruksproduktionen. Miljöpåverkan och spannmålsöver-
skott. DsJo 1987:3 Jordbruket och miljön. SNV 1986 Klimatet och naturmiljön. Monitor 1989. L. Lundberg, Från lag till arbetsmiljö. 1982 L. Lundgren, Miljöpolitik på längden och tvären. SNV 1989 Miljöpolitiken infor 90-talet. Regeringens proposition l987/88:85 Miljöprogram för kadmium. SNV 1987 Ozon och klimatförändringar. SNV 1989 Skogsbruket och miljön. Handlingsprogram. SNV 1984 Slam. Hantering och miljöproblem. SNV 1989 Sura och försurade vatten. Monitor 1986 Sveriges framtida transporter. DsK 1987: 16
Thelander, L. Lundgren, Nedräkning pågår. Hur upptäcks miljöpro-
blem Vad händer sedan 1989 Trafikpolitiken inför 90-talet. Regeringens proposition l987/88:50 Tungmetaller förekomst och omsättning i naturen. Monitor 1987
- Tungmetaller och organiska miljögifter i svensk natur. Monitor 1982 C.-O. Wene, Miljö och energi. Värdera miljön Lars Bergman red. SNS
1989 Växthuseffekten. Orsak effekter och möjliga åtgärder. SNV 1989 Östersjön och Västerhavet livsmiljöer i förändring. Monitor 1988
-
Bilaga 25 s. 86,Gym an; erkaawxåsáxs;man:gear:â§$.§:3§1eüså: 433g; säâezeaetxifeåxsv§åg;, ålngasr:kzazsxi f7ii'.3'§i
ne 33533
emsrzaågeaçzvr;øiñarnålxñizkWêåiåâ-âiülintim m
.arsxs.z:rLäS-ü fêêâlldüääfflkiwâäåT áieåsálzzy
e..
5¶Wfü$Wå$ü
Bilaga 25 s. 86agg frsisjiááâañás -mmrsr assqeaoásm
Lamese:asaasaawsfåá{. . VAse r §§;3
far %t3s.a$9. .sy
#53ááixágaâaâçfåâxáa 4.; f
% f
L ihøgnøxaáüøñ IVJOV OJ ams på"
memmpigtáâ
;
. ag.2:a :aa: i V. a 1 . - i
a vâaâ
fááwüwêwáåigxáiw
ü âfgvrágá.rsa3,nsaâz;Gina".yhemyz m . . . 3 s r
.Wñ3ê1ä§§ü§§$%{å§å§§§
k " L . . me.m: vçzåá w
W081" ä
mâzyámâtâåøm. i
§°L.
as rsáysêd
ä *%#W$
Å ,Mim
j #3 v - - 7
ü. -e . T - .gg.
§§% % g
AAtIâm-ásasaåg
Ãñáüsv ;
§35svnasâedei
nüêêrfyxflyâu
y
Bilaga 25 s. 87Kommentarer till Lars Lundgrens arbete
av
Gunnar Bengtsson
Arne J ernelöv
Per Kågeson
Bilaga 25 s. 89Gunnar Bengtsson
I
Miljövård: Hur mycket och till vad
Ovanstående bilaga innehåller en förnämlig beskrivning av tillståndet i miljön och av hur mycket detta beror på människan. Jag tror att beskrivningen i stort sett väl avspeglar nuvarande vetenskapliga kunnande. Det avspeglar däremot inte nödvändigtvis verkligheten eftersom kunnandet är ofullständigt. Jag återkommer senare till ett exempel på oväntad nytillkommen kunskap när det gäller ozon.
Bilagan redovisar också miljövårdsarbetets framsteg och problem. Tyvärr sätter den stopp just när det börjar bränna till. I företalet utlovas en fortsättning nästa långtidsutredning. Den skall behandla miljövârdens roll i samhällsekonomin och de strategiska val vi står inför när det gäller den framtida miljövården. Med andra ord: Gör tillräckligt mycket och gör det på rätt områden Jag är besviken att dessa centrala frågor behandlas så knapphändigt. Därför väljer jag att i min kommentar huvudsakligen skriva om miljövârdens strategi och ekonomi.
En lekmans värderingar
Ingen kan vara expert på alla miljöfrågor som presenteras i detta dokument. Jag skriver inte heller denna kommentar som expert utan som politiskt intresserad lekman. Det är mest mina personliga värderingar av miljöarbete som jag skriver om. Huvuddragen i mina grundvärderingar kan fångas i ord som demokratisk kontroll, klassfrihet, internationell solidaritet. Jag vill förstärka dessa reservationer genom att påpeka att många av tankarna inte förut har varit utsatta för någon kritisk granskning. De kan därför innehålla motsägelser.
I vissa stycken har jag mer än lekmannakunskaper. Jag har vetenskapligt sysslat med vissa frågor om energi, särskilt kärnenergi, om strålning, om miljökostnader och om beslutsfattande i miljöfrågor. Även här uttalar jag dock personliga värderingar som inte skall kopplas med min expertroll.
Jag är övertygad om att vi har dålig kunskap när det gäller de flesta större miljöfrågor. Det betyder att övergripande ställningstaganden inte kan grundas på kända fakta. De är därför alltid politiska. Jag delar därmed den uppfattning som framförs i slutet av avsnittet Miljövård och lönsamhet att miljöfrågorna inte skall teknokratiseras eller avpolitiseras.
Bilaga 25 s. 90Mål och värderingar
l kapitel 3 ovan behandlas olika mål för miljövården. Min egen värdering är att miljövårdsmålen skall vara underordnade andra mål. De skall utgöra begränsningar i förhållande till andra mål, t ex mål i jordbruks- eller skogspolitiken.
Denna värdering grundar jag bl.a. på att miljövårdsfrågorna når långt utanför Sveriges gränser och långt in i framtiden. Jag tror att de nödvändiga internationella lösningarna måste grundas på värderingar som så långt som möjligt är gemensamma för alla människor påjorden. De måste också
hållbara långt in i framtiden. kunna vara
Läran om värderingar som styr handlandet hos grupper av människor kallas etik. Diskussioner om etik finns upptecknade sedan årtusenden. värderingarna är ytterligt skiftande hos olika grupper av människor i olika tider Edsberg 1989. Frihetsidealen hos de gamla atenarna och George Washington ansågs förenliga med att de höll slavar. l dagens Indonesien och Guatemala ges arbetarna den minimilön som håller dem vid liv så att de ger maximal avkastning åt sina proñterande kapitalister. Under en kort tid av det spanska inbördeskriget praktiserades det klasslösa samhället.
Den enda värdering som är gemensam för grupper genom tid och rum gäller främjandet av gruppens överlevnad. Jag anser därför att allt långsiktigt miljöarbete skall ha denna värdering som grund. Det innebär att man analyserar vad gemensamt gör i samhället för att överleva. Miljövården inriktas så att den främjar denna överlevnad.
Jag menar att denna tanke går igen i Brundtlandrapporten och i den svenska naturresursutredningen. Målet för miljövården är att främja de ekologiska systemens bärkraft så att mänsklighetens förmåga att överleva maximeras. Detta mål behöver sedan utvecklas i delmål. Jag återkommer till några sådana delmål.
I en miljövårdsanalys bör produktionsmålen ligga till grund. Produktionen kan skada miljön långt bort i tid och rum. Miljöskadorna måste då avvägas mot produktionen så att maximal överlevnad främjas. Målkonflikterna kan vara oerhörda. Avverkning av regnskog i dagens Guatemala kan tillåta att fattiga människor i denna generation överlever på bekostnad av barns och barnbarns utkomstmöjligheter. Självklara avvägningar finns inte. Enligt mina värderingar bör de svenska avvägningarna ta stor hänsyn till följderna för människor som är långt från oss i tid och rum.
När det gäller våra samtida finns starka skäl att hantera föroreningar vi skickar utanför landets gränser efter samma principer som inom landet. Gör inte det kan inte heller kräva att andra skall göra det motsvarande. Därmed kan bädda för ett stort inllöde av föroreningar över vårt lands gränser.
Däremot kan inte våra efterkommande skicka föroreningar tillbaka till oss. Men det normala är att älskar våra barn och barnbarn och vill dem väl. Att skydda dem efter samma principer som vi skyddar osssjälva är därför naturligt. De därpå följande generationerna är mer anonyma för oss. Skall vi behandla dem bättre än vi behandlar våra samtida som bor långt ifrån oss Jag tycker inte det. För mig är det viktigare att säkra en överlevande i dagens Guatemala än en i Sverige år 3000. Anledningen är
Bilaga 25 s. 91att jag vill ta det säkra före det osäkra. Överlevandet i dagens Guatemala kan något så när säkert bedömas. Om Sverige år 3000 vet vi inte ens med säkerhet att det härbärgerar några människor. Istid råder måhända.
Miljöskador skall alltså avvägas mot produktion. Därför tycker jag det är bra att i bilagan produktionsmålen diskuteras för transporter, skogsbruk och jordbruk. Det är en allvarlig brist att motsvarande inte görs för energi och industri. Man kan inte avväga dessa sektorers miljövård utan att analysera vad sektorerna är bra för och hur viktig deras produktion är i förhållande till de begränsningar som behövs av miljöskäl.
I det följande diskuterar jag miljöstömingars verkan på överlevnad och ekonomi. Jag tar också upp frågan om hantering av osäkerheter i kunskap.
Miljöstörningar och hälsa
Överlevnaden är ojämnt fördelad mellan fattiga och rika länder. Spädbarnadödligheten är 20 gånger högre i fattiga än i rika länder, bamadödligheten 50 gånger och mödradödligheten 500 gånger Mahler 1989. Medellivslängden är dubbelt så lång i rika som i fattiga länder diagram l.
I mycket breda kretsar finns gemensamma värderingar att överlevnad mätt i mått som dessa är angelägen. Förmodligen finns gemenskap också kring vissa grundläggande livskvaliteter, ex. frånvaro av sjukdom. Men värderingarna bryts med säkerhet om hur man skall tolka världshälsoorga-
Diagram Sambandmellan väntadmedellivslängdvid födelsenoch bruttoinrikesprodukten engelska Gross Domestic Product per personför 131 ländersomdelatsuppi 6grupper beroendepå medelinkomsteni landet.
år Medellivslängd,
Åk
8G
____---;-----+---
- -. s
,øøø 60 I
:/+
J uo
20 "
Oljlllllllljllll
0 5 D00 10 UUO 15 000
Årsinkomst USD
, Anm. Den genomsnittliga årsinkomsten per person för invånarna i alla länder i en inkomstgrupp angesi USA-dollar i 1984års kostnadsläge.Plusteckenmarkerar män, mörka punkter kvinnor. Den streckadelinjen har anpassatstill markeringarna. Den heldragna linjen är ur en annan rapport som gäller mer utvecklade länder. Från Bengtsson1984
Bilaga 25 s. 92nisationens mål för år 2000 : alla mäniskor skall ha ett sådant hälsotillstånd att de kan leva ett socialt och ekonomiskt produktivt liv.
Vilka faktorer är viktigast för hälsan Mellan fattiga och rika länder förklaras en lång medellivslängd främst av god tillgång på energi och utbildning Sagan och Afifi 1978. Detta belyses i diagram Inom rika länder gäller sannolikt samma som i USA enligt Alameda- studien i Kalifornien Berkman och Breslow 1983. Hälsotillståndet mätt bl.a.
som dödlighet, sjuklighet, handikapp och välbefinnande hade nära samband med att O äta måttligt, äta regelbundet, äta frukost O dricka måttligt eller ingen alkohol O inte röka 0 motionera, åtminstone måttligt 0 sova 7-8 timmar.
Den som vill främja överlevnad i utvecklingsländer bör därför underlätta tillgång till energi och utbildning. Hälsan i rikare länder främjas bäst av en sund livsstil. Att nå dessa mål kräver väsentliga resursinsatser från samhället. Om målet skall vara bästa möjliga överlevnad i bred bemärkelse
Diagram 2. Samband mellan väntad medellivslängd vid födelsen och tillgången på elektrisk energi för olika länder. Den genomsnittliga eltillgången angesi kilowatttimmar per personoch år. Medellivslängd, år 80
E a
m ma E
E . a ,EEE m mm
En EIEI 70- EP E1 :se J 60 G .IEJEI E 5042. E
40 r r . . o l0000 20000 30000
Eltillgång, kWhper person och år
Anm. Sverigeangesmed x. Data kommer huvudsakligen från Statistisk årsbok 1989. Livslängden ökar starkt med eltillgången upp till ca3000 kilowattimmar per invånare och år. Over detta är sambandetsvagaremen det finns en antydan om att varje dubbling av eltillgången hör hop med 2 års ytterligare livslängd. Från Bengtsson 1989c.
Bilaga 25 s. 93måste resurserna för yttre miljövård avvägas. De får inte dra för stor andel av tillgängliga ekonomiska resurser. Då kan det bli för litet resurser över åt de väsentligaste insatserna för hälsan.
Det går att grovt uppskatta vad som är rimliga insatser för att främja hälsan Carlsson m.fl. 1979, Lindell 1988. Uppskattningarna bygger på hur många förtida dödsfall som teoretiskt skulle kunna förhindras i Sverigeoch hur stor andel av BNP som skulle kunna avsätts för detta. Om några procent av BNP skulle kunna avsättas för att hindra förtida dödsfall så skulle detta räcka till några miljoner kronor per fall. Väsentligt större satsningar på ett enstaka område kan leda resursbrist på ett annat område så att folkhälsan faktiskt försämras. Detta gäller naturligtvis också satsningar på att hindra hälsoelfekter av miljöstörningar.
Hot mot ekonomin
I propositionen Miljöpolitiken inför 90-talet ges värderingen att den som orsakar miljöskador också skall betala dem. Jag delar denna värdering. I min värdering tolkas detta som att skadorna skall betalas fullt ut i den mån de drabbar människor, ekosystem eller döda föremål som finns nu och under de närmaste generationerna. Att hindra eller kompensera dessa skador sätter jag före att hindra eller kompensera skador som ligger längre fram i tiden.
Betalningsprincipen måste dock ställas mot den övergripande principen om bästa möjliga överlevnad. I bilagan förs ett resonemang om investeringar beträffande deras lönsamhet och deras miljöeffekter. Investeringar
är dåliga för miljön och dåligt lönsamma görs inte. Är de lönsamma som och bra för miljön görs de utan konflikt. Är de dåligt lönsamma bra
men för miljön eller har god lönsamhet men är dåliga för miljön måste samhället garantera att perspektivet vidgas utanför det snävt företagsekonomiska. Enligt min mening bör samhället då verka för bästa möjliga överlevnad. Detta blir kontroversiellt om bästa möjliga överlevnad fås vid god lönsamhet och dålig miljö. Jag sympatiserar med de fattiga länder som väljer sådana alternativ.
Räcker pengarna till alla betalningar Jag har ovan pekat på att det inte finns resurser till att skydda för alla hälsoskador som kan uppkomma i ett modernt samhälle. Principen om bästa möjliga överlevnad leder till att förebyggande av hälsoskador eller kompensation för dem endast kan ske upp till en viss kostnadsnivå. På motsvarande sätt finns naturligtvis en gräns för hur långt man kan skydda produktionsförmågan i ekosystemen.
Ekonomisk vetenskap kan hantera samhällsekonomi över en tidsperiod av en generation, inte längre. Om betalningsprincipen tillämpas och verkningarna på ekosystemen är kända och inträffar inom en generation kommer inte olönsamma investeringar att göras. Alla investeringar kommer att främja bästa möjliga överlevnad.
Investeringar som motarbetar syftet om bästa möjliga överlevnad kan göras om betalningsprincipen inte tillämpas, om verkningarna på ekosystemen inte är kända eller om de inträffar efter mer än en generation. För det senare fallet vore det önskvärt att ekonomiska metoder utvecklades.
Bilaga 25 s. 94Innan så blivit fallet anserjag att investeringarna bör behandlas restriktivt.
Samhället kan välja att inte tillämpa betalningsprincipen, t.ex. i en desperat situation. Man väljer att skjuta problemen på framtiden så som fallet är med avverkningen av regnskogar. Enligt principen om maximal överlevnad borde i sådana situationer bättre lottade samhällen hjälpa det som befinner sig i en desperat situation. Ett konkret exempel är det planerade svenska stödet till miljöåtgärder i Polen. l detta fall leder stödet till bästa möjliga överlevnad både i Polen och Sverige. Jag är emellertid inte personligen beredd att nämnvärt minska min chans till överlevnad även om någon annan långt borta fick mångfalt ökade chanser. Detta tror jag är en brett delad värdering. Jag tror därför inte att medvetna brott mot betalningsprincipen i vissa nationer i någon större utsträckning kommer att förhindras genom internationellt stöd.
Ställningstaganden i situationer när kunskap saknas behandlas i nästa avsnitt.
Den osäkra kunskapen
l bilagan betonas att kunskapen om miljöverkningar i många stycken är mycket dålig. Det betyder att man inte kan bedöma vilka handlingsalternativ som leder till bästa möjliga överlevnad. Ett exempel gäller skadorna på ozonskiktet. När bilagan skrevs var den allmänna uppfattningen att dessa skador leder till ökad ultraviolett instrålning mot jordytan. Denna uppfattning har nu ifrågasatts Penkett 1989. I själva verket minskar den ultravioletta strålningen. Detta beror på att föroreningen med ozon har ökat i lägre luftlager och därmed överkompenseras minskningen av ozonet i högre luftlager.
l bilagan ges andra exempel på osäkerheter i kunskapsunderlaget. Hur gör man när man inte vet säkert Detta har behandlats av Douglas och Wildavsky 1982 och jag har diskuterat dess tillämpning på vissa miljöfrågor Bengtsson 1989 a. Svaret är att man eftersträvar största möjliga handlingsfrihet och satsar intensivt på forskning. Jag skall ge två exempel på hur man kan bevara handlingsfriheten.
Det första gäller den biologiska variationen. Arter av växter och djur dör ut i förskräckande fart. Därmed minskar handlingsfriheten att ersätta arter som drabbas av miljöskador med andra arter. Att bevara den biologiska variationen är därför en viktig försäkring mot effekter av bristande kunskap
Det andra exemplet gäller att ta naturligt förekommande belastningar som riktmärke för vad människan kan tillföra. Principen har många namn, däribland anpassning till vad naturen tål vilket jag kritiserat i andra sammanhang Bengtsson 1989 d. Men jag tror att om man bara tillåter måttlig höjning av naturligt förekommande halter av farliga ämnen har man en bra försäkring mot katastrofala miljöverkningar.
Bilaga 25 s. 95En skiss till svensk tillämpning Bilagan har visat att många framgångar nåtts i miljöarbetet. Samtidigt pekar den på stora återstående problem. Principen om bästa möjliga överlevnad kan på lång sikt vara hotad av avverkningarna av regnskogar och utsläppen växthusgaser. Och har långt ifrån tecknat de försäk-
av ringar ligger i bevarande av artrikedomen och inriktning mot små
som tillskott till naturliga nivåer av farliga ämnen.
Bilagan visar också på att ungefär en procent av BNP satsas på miljövården. Detta är enligt min värdering uppenbart för litet. Utgångspunkten for
svensk miljöstrategi bör vara en större satsning. Hur långt behöver och en kan på sikt komma I bilagan diskuteras en tioprocentig tillväxt-
man minskning i skogen. Brundtlandkommissionen diskuterar att försurningen kostar något lägre procentsats elproduktionsvärdet i form av korro-
en av sion och minskat fiske. På flera viktiga samhällsektorer diskuteras alltså
storleksordningen 10% från miljöstörningar. Då ekonomiska förluster av är det inte orimligt att anta att så mycket som 10% av BNP kan behöva satsaspå förebyggande och lindrande miljövårdsåtgärder. Detta kan alltså
långsiktig ledstjärna för resursinsatsen. Om man formulerar det vara en
att större delen produktionstillväxten under ett decennium plöjs som av
i miljövården och får stanna där inser man att insatsen inte är orealisner tiskt stor.
På vilka områden skall detta satsas Enkelt uttryckt där det ger bästa möjliga chanser till överlevnad. l praktiken måste hänsyn tas till en läng rad avvägningar vilka jag berört en del ovan, främst gentemot männi-
av skor är långt borta från i tid och rum. Besluten måste naturligtvis
som oss också bedömas i förhållande till vilka alternativ som kan finnas. Bra exempel på detta i bilagans diskussion om rötslamdeponering avsnitt
ges 2.
Jag skall två exempel på vad som internationellt bedömts som de
ge viktigaste miljöproblemen. Kanske kan de ge oss någon vägledning inför svenska prioriteringar Det första hämtar jag från en rad Översikter under den sista dagen den stora miljömässan i Göteborg i augusti 1989.
av Följande områden nämndes tre eller fler talare som de viktigaste:
av 0 Befolkningsökningen, som ibland nämndes tillsammans med obalansen
mellan rika länder i norr och fattiga länder i söder 0 Gränsöverskridande föroreningar av luft och vatten med deras hot mot
ex. klimat och ozonskikt 0 Förekomsten av gifter i miljön inklusive i avfall 0 Hotet mot mångfalden, både mot den biologiska genom att arter av djur
och växter utrotas och mot den kulturella genom att vi får en likriktning
och många gamla kulturer försvinner 0 Bristen på kunskap och motstånd mot förändringar. Dessa hindrar att
nödvändiga åtgärder kommer igång.
Det andra exemplet kommer från en amerikansk studie av prioriteringar inom miljövården EPA 1987. En stor grupp kvalificerade experter granskade miljöproblemen vilka indelades i 31 problemområden. De granskades i fyra dimensioner: cancerrisker, andra hälsorisker, påverkan på ekosystemen samt välfärdspåverkan. Inga problem visade sig ligga högt i alla fyra dimensionerna. Däremot fanns det några som låg högt i tre av de fyra dimensionerna:
Bilaga 25 s. 960 en grupp av luftföroreningar med svaveldioxid, partiklar, koloxid,
kväveoxider, ozon och bly 0 uttunningen av stratosfárens ozonskikt 0 bekämpningsmedelsrester i mat 0 användning och avrinning av bekämpningsmedel och andra
kemikalier. i
Jag tror det finns några lärdomar att dra. En av dem är att pengarna kan göra mycket mer nytta utanför Sveriges gränser än inom landet. Vi borde alltså aktivt leta efter projekt utomlands som kombinerar god effekt där med viss effekt också i Sverige. Reningsåtgärder i Polen är ett utmärkt exempel. Att satsa på att övertyga andra länder om att de bör sätta mycket resurser till miljövård är ett annat.
En annan lärdom är att mycket pengar för närvarande satsas på områden som har begränsad betydelse för överlevnaden. Den amerikanska studien EPA 1987 visar att miljöproblemen visserligen kan rangordnas i var och en av vissa dimensioner, i deras fall cancerrisk, andra hälsorisker, påverkan på ekosystem samt välfärdspåverkan. Men rangordningen ser olika ut berorende på vilken dimension det är fråga om. Jag vågar därför inte generellt peka ut områden som får för mycket i USA är ett
resurser av de tydliga exemplen gamla avfallsdeponier. Men visst borde i Sverige kunna ta fram en motsvarande genomgång och därmed få underlag för en debatt om vad kan prioritera ner
Däremot vågar jag föra en sådan diskussion på mitt expertområde, strålning. Människans användning av strålning ger ingen praktiskt betydelsefull påverkan på döda föremål och påverkar ekosystemen bara i omedelbar närhet kilometrar av stora kärnkraftolyckor och kärnvapenprov. För Sveriges del finns bara hälsoverkningar och de välfardsförluster som insatser för att förebygga hälsoverkningar orsakar. Hälsoverkningarna domineras enligt nuvarande kunskap av cancerrisker. En genomgång av cancerrisker Bengtsson 1988, 1989 b visar att riskerna för både individens hälsa och folkhälsan är små och kostnaderna för att förebygga ett cancerfall stora för följande områden: 0 Joniserande strålning i arbetslivet kärnkraftarbetare, röntgensköter-
skor, gruvarbetare osv O Radioaktivt nedfall från Tjernobyl och kärnvapenprov 0 Tandröntgen, både för patienter och personal.
Om man skulle följa principen om bästa möjliga överlevnad skulle mycket små resurser satsas på skydd inom dessa områden. Istället kunde insparade resurser gå till att förebygga hudcancer från solstrålning eller minska utsläpp från östtyska förbränningsanläggningar.
Enligt principen om bästa möjliga överlevnad skulle inte heller tiotals miljarder satsas på hantering av radioaktivt avfall. Enligt min mening är det mycket ansvarsfullt att dimensionera denna avfallsförvaring såatt inga eller obetydliga utläckage sker under tiden fram till nästa istid några
om tusen år. Att därutöver förhindra små utsläpp miljontals år framåt har ingen motsvarighet i annan avfallsverksamhet och strider enligt min bedömning starkt mot principen om bästa möjliga överlevnad.
Jag tror alltså att principen om bästa möjliga överlevnad skulle gagnas av en öppen debatt om tydliga prioriteringar i miljövårdsarbetet.
Bilaga 25 s. 97Referenser
Bengtsson G. 1984: Lifetime and cost benefit analysis. Rapport money SSla 84-20. Statens strálskyddsinstitut, Box 60204, S-l040l Stockholm. Bengtsson G. 1988: Att förebygga strålningsorsakad cancer. Miljö och Hälsa No. 1988. G. 1989 a: Integration of economic and other aspects in deci- Bengtsson sions to regulate genotoxic substances. I Proceedings of Symposium on Management of risk from genotoxic substances in the environment, Stockholm 3-5 Oktober, 1988. Bengtsson G. 1989 b: Prevention of radiation induced cancer. I Radiation risk Eds. T Brustad, F Langmark and J B Reitan. Hemisand cancer phere Publishing Corporation, New York Bengtsson G. 1989 c: How risky production in Sweden and why energy accepted Rapport SSI 89-5. Statens strålskyddsinstitut, Box 60204, S-10401 Stockholm G. l989 d: Tankar kring vad naturen tål med utgångspunkt i Bengtsson strålskyddsresonemang. Föredrag vid seminarium på naturvårdsverket 24 oktober 1989. Kommer att publiceras Statens naturvårdsverk, av Solna Berkman L. och Breslow L. 1983: Health and ways of living. Oxford University Press, New York och Oxford. Carlsson G., Arvidsson O., Bygren L.-0. och Werkö L. 1979: Liv och hälsa. En kartläggning hälsoutvecklingen i Sverige. Liber Kontenta av Douglas M. och Wildavsky A. 1982: Risk and culture. University of California Press, Berkeley. Edsberg E. 1989: Ethica considerations on nuclear power production ana waste handling. Scandpower, Kjeller, Norge EPA 1987: Unfinished business: A comparative assesment of environmental problems. Overview report. PB88- 127048. U.S. Environmental Protection Agency, Washington D. C. Lindell B. 1988: How safe safe enough. The 12th Lauriston S Taylor lecture. NCRP Publicatons. Bethesda. Mahler H. 1989: The Health-For-All movement-A role for a public health school. I Folkhälsovetenskap. Ett nordiskt perspektiv. Nordiska hälsovårdshögskolan, Göteborg Penkett A. 1989: Ultraviolet levels not down. Nature 341, 283-284 up Sagan L. A. och Aññ A. 1978: Health and economic development II: Longevity. Research Memorandum 78-41. International Institute for Applied Systems Analysis, Laxenburg, Österrike
7- 19-950
Bilaga 25 s. 99Arne J ernelöv
Miljöproblem i framtiden tankar om
-
åtgärder och policy
Inledning
I en tidigare uppsats med titeln Blir det bättre eller sämre gjordes en genomgång av miljöproblemens utveckling under de senaste decennierna och ett försök att förutse vad som blir det tidiga 2000-talets dominerande miljöproblem i Sverige. Slutsatserna var att de industriella miljöproblemen, i betydelsen utsläpp från industrins produktionsanläggningar, vid sekelskiftet kommer att vara i stort sett lösta, men att andra frågor som avfall dvs. slutlig kvittblivning av industrins produkter miljöeffekter
- av transporter, energiomvandling och jordbruk samt alla de frågor som sammanhänger med samhällets kemikaliehantering, kommer att toppa listan av miljöstörande verksamhet i Sverige och andra avancerade länder.
Bland de kvardröjande industriella miljöproblemen märks främst tre: l Cellulosaindustrins utsläpp av klororganiska ämnen. 2 Gruvindustrins speciellt den sulñdmalmsbaserade utsläpp och
- -
läckage av metaller. 3 Kemi- och verkstadsindustrins utsläpp av kolväten, speciellt klorerade
lösningsmedel.
l en nu föreliggande studie utförd för Finansdepartementets långtidsutredning gör Lars Lundgren en liknande genomgång av de framtida svenska miljöproblemen. Hans utgångspunkt och ambition är i många avseenden olika dem jag hade för ovan nämnda uppsats. Slutsatserna är dock i väsentlig grad sammanfallande. De skillnader som finns hänför sig framför allt till den större roll som miljögifter, som han ger även andra tungmetaller och metalloider än Cd och Hg, samt att han bland framtida problem inkluderar underhåll av de kommunala avloppsledningsnäten och reningsverken.
Lars Lundgren går dock i sin studie avsevärt längre än jag gjorde i min uppsats genom att han diskuterar framtida åtgärdsstrategier, målkonflikter och avvägningsproblem sedda ur SNVs perspektiv.
Syftet med denna kria är att komplettera mitt eget tidigare alster med konkreta förslag avseende tänkbar policy för att komma till rätta med de olika problemen och om ekonomiska styrmedels användbarhet. Därigenom kommenterar och hoppas jag kompletterar Lars Lundgrens studie. Syftet är också att något närmare diskutera de ovan nämnda skillnaderna i våra slutsatser.
Bilaga 25 s. 100Fem framtida viktiga miljöproblem. Åtgärdsförslag
Avfall
Volymerna av avfall hushålls och miljöfarligt växer. Den pågående
- och accelererande utvecklingen av nya material, ofta med revolutionerande egenskaper, gör återvinning allt svårare då de nya materialen ofta är sammansatta, t.ex. plastat papper, ett mycket tunt metallskikt på annan metall eller glas och armerade plaster.
Plats for deponier blir allt svårare att uppbringa och förbränning av avfall har kommit i miljömässigt vanrykte bl. a. på grund av emissioner av kvicksilver och dioxiner.
Vad göra
Inför ett principiellt pant/återtagande system. Producenten görs i princip ansvarig for varans kvittblivning och for kostnaden härför. Priset till konsument kommer då att innefatta kostnaden för avfallshantering. Den praktiska delen av arbetet kan producenten sedan mot betalning
- överlåta till kommun eller annat bolag.
Transporter Transportsektorn, inklusive personbilstrañken, är idag den dominerande luftföroreningskällan i storstäderna och en stor källa nationellt och internationellt for emissioner av koldioxid och kväveoxider.
För närvarande talar inget för att samhällets transportbehov skulle minska eller att personbefordran skulle komma att ske med annat än bil.
Vad göra l Gör den rörliga kostnaden för personbilsanvändning hög genom om-
läggning av skatte- och avgiftssystemet. Stoppa foretagsbetald privat-
användning av leasingbilar. 2 Ta fram och inför katalytisk rening eller motsvarande för dieselavga-
ser. 3 Förbjud användning av bensin- och diesel- drivna fordon i Stock-
holm, Göteborg och Malmö från en bestämd framtida tidpunkt som i
Los Angeles. 4 Låt planera ett "låg-transport-samhälle som idéskiss for arkitekter och
samhällsbyggare. 5 Färjor, särskilt sådana med tilläggsplatser i stadskärnor, skall omfattas
av samma strikta emissions- och bränsleanvändningsregler som mot-
svarande landbaserade fasta eller mobila källor. Detta gäller speciellt
emissioner av SO; och NOX.
E nergiom vandli ng En stor del av de totala försurande utsläppen till luft, SO; och NOX, emanerar från energiomvandling. Likaså är användningen av fossilt bräns-
den viktigaste orsaken till atmosfärens ökande COZ-halt. Kärnkraftsavvecklingen kommer förutom omfattande energibesparing att förutsätta ökad användning av förbränningsgenererad elektricitet.
Bilaga 25 s. 101Vad göra l Sustainabilitetspaket där förbrukningen av förnyelsebara energiresurser kopplas till uppbyggnad av motsvarande förnyelsebara. 2 Stoppa i internationellt samarbete subventionerna av den elinten- - siva industrin då detta leder till snedvriden konkurrens mellan olika material. 3 Om kärnkraftsavvecklingen genomförs: Planera utfasningen speciav ellt elintensiv industri som är baserad på specifika svenska resurser typ aluminium, ferro-chrom och klorattillverkning. 4 Gör genomgående marginalkostnaden för energiutnyttjande hög.
Jord- och sk0gs- bruk Nuvarande jordbrukspraxis och -politik leder till närsaltsläckage till sjöar och vattendrag, kontaminering av grundvatten med biocidrester, nitrit och nitrat samt ett stort bidrag till luftkvävet i form av ammoniak. Dessutom utarmas på humus och anrikar kadmium medan artdiversiteten i odlingslandskapet minskar. Samtidigt är ersättningen per arbetad timme for jordbrukarna låg och odlingsinriktningen ger överproduktion av spannmål som exporteras till priser långt under kostnaden för produktion. Vad göra Omforma stödet till ett arealbidrag vars storlek ökar jordarnas om humushalt och vattenkvarhållande förmåga ökar och som är avhängig av koldioxidfixering och artdiversitet. Gör avdrag för närsaltsläckage och ammoniakavgång. Ge arealbidrag också för tillgänglighet så att det öppna landskapet blir öppet för tillträde och inte bara en vacker kuliss.
Kemikaliesamhället Antalet kemiska substanser som används i samhället ökar snabbt. Huvuddelen av de redan idag använda kemikalierna är mycket ofullständigt kända vad gäller miljörelevanta egenskaper och av de nya testas och förhandsbedöms endast en mindre del. Nya upptäckta miljöhot, typ CFCs effekter på stratosfariskt ozon, kommer med största sannolikhet att komkulor på ett radband. Ökande allergifrekvenser kan sammanhänga ma som med samhällets kemikaliehantering. Vad göra Den relativt nya myndigheten Kemikalieinspektionen har gjort till upp synes mycket relevanta handlingsprogram. Relationen mellan resurser och uppgifter är dock totalt absurd. Öka myndighetens med faktor resurser en 10 Mer specifikt måste förhandstester och -bedömningar införas för alla nya kemikalier och kriterielistan for miljöfarlighet bör ämnen toppas av med effektkatalytisk verkan, dvs. ämnen utövar sin effekt i miljön som utan att själva förbrukas eller inaktiveras.
8-19-950
Bilaga 25 s. 102Tre kvarvarande industriproblem
Cellulosaindustrin. Utsläpp av kloroganiska ämnen De genomsnittliga utsläppen av klororganiska ämnen mätt som adsorberbar organisk bunden klor AOX uppgick för ca tio år sedan till ca 5 kg/ton massa. Dagens motsvarande siffra är ca 2 kg.
Utsläppsreduktionen har åstadkommits genom en kombination av processinterna åtgärder i form av modifierade blekningsförfarande och reningstekniska insatser. Kostnaderna för rening kan beräknas till ungefär 100 kr./ton massa.
Under de närmaste åren skärps reglerna genom politiska beslut. Utsläp-
AOX maximeras till 1.5 kg/ton massa och avgifter införs på pen av kloranvändning. Utformningen avgiften på insatsvaran i stället för
av utsläppet medför att processtekniska åtgärder kan väntas dominera
över reningstekniska när det gäller att åstadkomma ytterligare reduktion av utsläppen.
Det mått på klororganiska ämnen som används för utsläppsreglering AOX samlingsparameter där ämnen med högst olika biologiska och
är en miljömässiga egenskaper ingår t.ex. 2,3,7,8 TCDD och monoklorättiksy-
Generellt kan sägas att polyklorerade ämnen i gruppen är miljömässigt ra.
problematiska än oligoklorerade. När den specifika kloranvändningen mer minskas, dvs. mängden klor i förhållande till mängden organiskt material pappersmassa minskar bildningen av de polyklorerade ämnena mycket snabbare än den totala mängden organisk bunden klor. Miljöbelastningen har alltså redan och kommer framdeles att reduceras snabbare än utsläp-
AOX förskjutning av AOX-innehållet mot mindre miljöpen av genom en farliga ämnen.
l internationellt perspektiv är den svenska cellulosaindustrins utsläpp små i förhållande till produktionsvolym. Konkurrentländer som Finland, Sovjet, Canada och USA ligger alla på betydligt större AOX-utsläpp per ton massa och därmed på lägre reningskostnader.
Hur långt behöver utsläppen reduceras När har gjort nog
Ett på frågan är att utsläppen av klororganiska ämnen av alla slag
svar måste minskas åtminstone tills sälen i Östersjön kan leva i välmåga och fortplanta sig. Cellulosaindustrins utsläpp misstänkts bidraga till sälproduktionens katastrofala tillstånd tillsammans med bl. a. PCB.
IVL har beräknat att till en kostnad av ca 250 kr./ton massa kan AOXutsläppen med reningstekniska åtgärder reduceras med 90% av dagens utsläpp, dvs. till 0.2 kg/ton massa.
Vad göra Sätt som tillståndskrav ytterligare reduktion av AOX-utsläppen med 5
- 10% per år tills nivån 0.2 kg/ton massa är nådd. Sök internationell överenskommelse med de viktigaste konkurrentländerna, dels eftersom isolerade svenska åtgärder sannolikt är otillräckliga i Östersjösammanhang och dels för konkurrensneutralitet. Om detta går: reducera andra avgifter/ skatter med motsvarande 150 kr./ton massa.
Bilaga 25 s. 103l03
Gruvindustrin. Metalläckagefrån självförsurande upplag l sin uppsats konstaterar Lars Lundgren att läckaget från gamla slagghögar och deponier kan minskas med 90%; att en sammanlagd yta av ca 4 km kan vara aktuell för sådana efterbehandlingsåtgärder och att kostnaderna härför beräknas till några hundra miljoner kronor.
Nuvarande och framtida gruvdrift kommer eller kan komma att ge upphov till motsvarande långvarig miljöbelastning.
Vad göra
Genomför de föreslagna åtgärderna för de gamla försyndelserna. Gör återställande till ett villkor för tillstånd för pågående och framtida gruvverksamhet.
Kemi- och Verkstadsindustri. Utsläpp av kolväten, speciellt klorerade lösningsmedel Utsläppen av kolväten bidrar till förhöjda halter av marknära ozon. Klorerade lösningsmedel kan bidra till förstöring av stratosfariskt ozon och misstänks bidra till akvatiska organismers halter av oidentifierad organisk bunden klor.
Vad göra
Genomför Kemikalieinspektionens program för reduktion av användning av klorerade lösningsmedel med målet att de ska vara bort till år 2000 Reducera utsläppen av övriga kolväten till luft med 80 °/0till sekelskiftet Sök internationell samverkan.
Miljöfrågor från Lars Lundgrens prioritetslista
Tungmetaller Min egen uppfattning är att kvicksilver i fisk och kadmium ijordbruksmark och viltnjurar bör prioriteras högt bland miljöfrågor, men att övriga metaller och metalloider är mindre viktiga föroreningsproblem.
Kvicksilverproblemet är mycket nära kopplat till försurningsproblemet och därmed till områdena energiomvandling och transporter. l viss mån kan emissioner från avfallsförbränning även vara relevanta för dagens kvicksilverproblem.
Vad gäller kadmium är jordbruksmarkens ökande halter främst beroende av konstgödningsanvändning. Försurningens roll kan även här komma att bli av avgörande betydelse för kadmiumhalterna i livsmedel.
Vad göra
Enligt min mening bör dessa tungmetallproblem ingå i det som åtgärdsförslagen inom de angivna verksamheterna bör anvisa lösningar på.
Kommunala avloppssystem Det vattenburna avfallet, dvs. de kommunala avloppsvattensystemen är miljömässigt ett systemfel. Vatten, och i synnerhet sötvatten, är ett olämpligt transportmedium för avfall.
Bilaga 25 s. 104Vad göra lnom ramen för det befintliga kommunala avloppssystemet bör
1 Industriella utsläpp av tungmetaller och persistenta ämnen allra
-
viktigast kadmium renas innan vattnet eventuellt leds till det kom-
-
munala systemet så att slammets kontamineringsgrad minskar. 2 Kvävereduktion införas vid kustlokaliserade reningsverk söder om
Sundsvall. 3 VA-avgifterna höjas så att finansiell beredskap byggs upp för framtida
stora underhållskostnader eller för systembyte. 4 Nya system tas fram där vatten inte är transportmedel för avfall
Några globala miljöfrågor
l den tidigare presentationen har ett antal miljöstörande aktiviteter diskuterats i kort och Förslag till åtgärder presenterats i telegramform. Några globala miljöfrågor kan som sådana vara värda en motsvarande diskussion.
Påverkan på szratøsfäriskt ozon Den svenska utfasningen av CFC sådan riksdagen beslutat är föredömligt snabb och radikal.
Vad göra ytterligare Fatta motsvarande beslut för koltetraklorid utom för syntesändamål,
metylkloroform och haloner när alternativa effektiva brandskyddskemikalier tagits fram.
Växth usgaser Gällande politiska beslut avser endast CO; och innebär tillsammans med andra energipolitiska beslut en bekymmersam låsning.
Vad göra
Omformulera beslutet att omfatta den totala nettoemissionen från Sverige växthusgaser och fastställ en långsiktig minskningstakt, t.ex. 1%
av per år.
Övriga frågor
Hur formulera miljöpolitiska mål och ambitioner En betydande svårighet inom miljövårdsarbetet och kanske allra främst för folkrörelser och politiker föreligger när det gäller att rangordna miljöfrågor. Vilket är värst kolera eller pest för att tala med Palme. Vilket är värst försurning och växthusgaser eller förstörda älvar, för att ta ett exempel från energi/miljöområdet.
En rationell approach till detta fordrar att det eller de grundläggande målet för miljövård är formulerat. Beroende på hur det formuleras hamnar olika miljöfrågor på olika plats på prioriteringslistan.
Bilaga 25 s. 105Vad göra Formulera ett övergripande mål för miljövården av typen Syftet är att skydda människors hälsa, bevara arter inom deras huvudsakliga utbredningsområden, skydda högre djur från lidande och bevara växtlighet av betydelse för ett områdes karaktär". För olika delområden kan sedan mer specifika ekologiska delmål formuleras, ex. Sälar ska kunna leva och föröka sig i Östersjön." Lax ska kunna vandra upp i och fortplanta sig i Rhen. Åkerjordarnas humushalt ska öka, men inte kadmiumhalten." Artdiversiteten ska bibehållas eller öka."
Vad göra med kloren Klororganiska ämnen är ofta riskkemikalier i miljösammanhang. En sträär därför att minska deras användning vare sig det gäller insekticider, van lösningsmedel eller plaster såväl som bildning av dem som biprodukter, t.ex. vid blekning pappersmassa. Vid framgång för dessa strävanden av kommer den totala efterfrågan på klor att minska. l produktionsledet framställs klorgas och natriumhydroxid genom elekkoksalt varvid de bildas i bestämda och likartade proportioner. trolys av Efterfrågan på natriumhydroxid är ökande och inga kända miljöargument talar mot ämnet i processammanhang. Vid ett stort bortfall av efterfrågan på klor kommer prisbilden att förskjutas så att natriumhydroxiden får bära hela produktionskostnaden och kanske mer till medan kloren kan komma att bli helt gratis eller kanske o. m. får ett negativt värde. Givetvis uppstår då starka ekonomiska incitament för en ökad klorgasanvändning, i sin tur sannolikt medför bildning av klororganiska ämnen med som nya eller nygamla miljörisker. Vad göra Satsapå utveckling alternativ produktionsteknologi för natriumhydrav oxid, ex. via ammoniak.
Bubbelprincipen med auktionsförfarande Bubbelprincipen är, efter dess etablering som legalt koncept i USA, ett välkänt begrepp. l korthet innebär det att myndigheterna fastställer ett totalt utsläppsutrymme för ett område bubblan och fördelar ut- - släppsrätter på befintliga emittenter. Dessa och nytillkommande kan sedan köpa och sälja utsläppsrättigheter sinsemellan. Syftet är att åstadkomutsläppsreducerande åtgärder till lägsta kostnad. ma En variant på temat att försälja utsläppsrätten genom ett auktionsvore förfarande. Om rätten tidsbegränsas, ex. till fem år skulle detta kunna metodik att åtstadkomma en successiv utsläppsreduktion till lägsta vara en kostnad att nästa gång auktionera ut färre utsläppsrätter. Man kan genom också tänka sig att miljörörelser, villaföreningar eller andra som vill ha striktare utsläppsregler än de myndigheterna bedömer erforderliga ur som hälso- och miljösynpunkt, själva köper utsläppsrätter som sedan inte utnyttjas.
Bilaga 25 s. 106I ett komplext fall som C02 kunde även ersättning för COz-bindning genom biomassetillväxt inkluderas i en bubbla.
Vad göra
Utred frågan ordentligt
Belasta projekt med återställandekostnad Naturen är inte något vi ärvt av våra föräldrar utan något lånat av våra barn. Från denna devis borde logiskt följa att också ska kunna återbetala lånet helst i samma valuta. Inom några områden har vi försiktigt
börjat tillämpa en återställande filosofi med vidhängande ekonomiska implikationer. För kärnkraft räknar in skrotning av reaktorer i elpriset. För grustäkter ingår oftast ett kosmetiskt återställande av täkten. I andra sammanhang har kostnader beräknats men befunnits förskräckande höga, t.ex. 2 miljarder pund for att avlägsna bomorn och andra oljerelaterade strukturer i brittiska Nordsjön; 2 miljarder dollar om året för återplantering av skogar i tropiska Asien eller 26 miljarder dollar om året for att vända ökenutbredning.
Vad göra
Acceptera principen med återställandekostnad. Belasta successivt alla verksamheter med kostnaden for praktiskt möjligt återställande och fondera medlen på lämpligt sätt
Bilaga 25 s. 107Per Kågeson
Att leva över sina tillgångar inte i går längden
Vi har i flera årtionden levt över våra tillgångar. Produktionens och konsumtionens omfattning och inriktning har under de fyra senaste årtiondena medfört mycket omfattande skador på miljön. En del av kostnaderna har emellertid internaliserats genom krav på förändrade processer och förbättrad reningsteknik. Som ett resultat av detta har, som Lars Lundgren visar, utsläppen av svavel, stoft, kvicksilver, kadmium, fosfor och BOD minskat med mellan 60 och 90 procent under de senaste lO åren. Andra utsläpp har också minskat men i mindre omfattning.
Men allt detta innebär inte att situationen är tillfredsställande. De historiska utsläppen av försurande ämnen har lett till att naturens buffringsförmåga är uttömd eller nästan uttömd i en stor del av landet. Detta medför att utrymmet för ytterligare belastning i många fall är noll och att våra och grannländernas utsläpp av kväveoxider och svavel skulle behöva minska med 80-90 procent i jämförelse med situationen 1980. Eftersom en sådan reduktion av nedfallet inte är att vänta under överskådlig tid, fortsätter vi att förbruka eller minska värdet av det naturliga kapitalet, dvs. våra skogar, sjöar och vattendrag.
På motsvarande sätt förhåller det sig med våra och grannländernas utsläpp av giftiga tungmetaller och persistenta organiska föreningar. Halterna i biosfären ökar för tungmetaller som kadmium, koppar, zink och kvicksilver. l existerande installationer och produkter samt i våra soptippar finns tiotusentals ton av tungmetaller, som till större delen förr eller senare kommer att frigöras. Såtrots att användningen av vissa tungmetaller minskar, växer den ackumulerade mängden.
Användningen av kvicksilver har minskat drastiskt sedan 60- och 70talen, men vi kommer under årtionden och kanske århundranden att belastas av de mycket stora utsläpp som ägde rum under främst 50- och 60talen. Det beror på att kvicksilver är lättrörligt i sura miljöer. Hälften av landets sjöar skulle idag vara svartlistade, om tillämpade samma gränsvärde för kvicksilver i fisk som gäller i flertalet industriländer.
Vi lider även av de historiska utsläppen av närsalter och biologisk nedbrytbart material. En stor del Östersjöns bottnar är döda, och
av vattnet är syrefritt ända upp till 60-80 meters djup. Den torra våren och sommaren 1989, då läckaget av närsalter till Kattegatt genomgick en mycket drastisk men tillfällig minskning, visar emellertid att åtminstone Västerhavet med dess snabba vattenomsättning kan tillfriskna snabbt. Återkoloniseringen de förödda bottnarna gick snabbare än vad forskar-
av
Bilaga 25 s. 108tidigare trott. Övergödningen havet kan alltså bringas att upphöra na av bara tillförseln av närsalter minskar till nivåer som inte överstiger den naturliga belastningen med mer än kanske 100 procent. Men dit är vägen lång. Idag tillförs Östersjön fyra gånger kväve och åtta gånger
mer mer fosfor än vad som är naturligt.
Vårt sätt att utnyttja marken tär också på det naturliga kapitalet och bidrar till läckage av närsalter, metaller och humusämnen. Lars Lundgren påpekar med hänvisning till en forskarrapport att skogsbrukets hänsynstagande till naturen smärre restriktioner kan uppskattas motsvara 750 miljoner kr. per år i uteblivna nettointäkter. Det betyder att en liten del av kostnaderna naturvärden har internaliserats. Men den samhällsekonomiska kostnaden för skogsbrukets markavvattning och läckage drabbar inte de berörda företagen och inte heller den art- och biotoputarmning samt påverkan på landskapet som det moderna skogsbruket medför.
Att skjuta problemen framför sig blir dyrt l flera fall har företagens motstånd och politikernas tvekan medfört att processen från upptäckt av ett problem till restriktioner, förbud eller andra åtgärder tagit orimligt lång tid. Följden har blivit betydande samhällsekonomiska merkostnader. När det gäller asbest och radon kan förlusterna avläsas direkt i form av miljardkostnader för sanering. Men i de flesta fall kostnadsförs inte den ökade belastningen. I fallet med den 10-15 år Försenade introduktionen av katalytisk avgasrening på bensindrivna fordon i västeuropa kan skadorna avläsas i naturen, i negativa hälsoeffekter och i skador på byggnader och fordon. Om katalytisk avgasrening införts i nord- och Centraleuropa för lO- 12 år sedan, skulle markförsurningen och skadorna på skogen varit väsentligt mindre än vad som är fallet. Nu är marginalerna istället så små, att de nödvändiga åtgärderna måste bli mycket långtgående. Det kan leda till en högre marginalkostnad än vad som blivit fallet, om man satt in åtgärder i tid.
På samma sätt förhåller det sig med tungmetallbelastningen. Ju lägre användning/utsläpp i dag, desto längre tid tar det innan den ackumulerade belastningen på ex. åkermark blir sådan att mycket långtgående restriktioner med höga marginalkostnader blir nödvändiga. Att under en kort tid tillåta stora utsläpp till miljön kan alltså långsiktigt visa sig vara mycket kostsamt.
Svårt att sätta pris på miljön Man talar ofta om att kostnaden för miljöförstöringen internaliseras genom att man sätter pris på miljön. Det är emellertid bara undantagsvis möjligt att sätta sådana prislappar. Det beror dels på att en del av de välfárdsförluster som miljöförstöringen medför bara kan prissättas subjektivt, dels på att skadorna till stor del drabbar framtida generationer, som kan förväntas se mer eller mindre kritiskt på en diskontering av dessa för oss framtida kostnader.
Bilaga 25 s. 109Men svårigheten beror framförallt på osäkerheten i bedömningarna. De skador som ser idag är i många fall ett resultat 1950-, 60- och 70-
av talens industriutsläpp och nyttjande mark och vatten. Hur dagens
av utsläpp av CFC, svavel, NOX, C02, tungmetaller och persistenta organiska föreningar kommer att påverka vår hälsa, skogsmarkens produktivitet och de olika eko-systemen vet vi inte förrän än om några år eller i del fall
en några årtionden. Att sätta pris på miljön att bara titta i backspe-
genom geln, är alltså utomordentligt vanskligt. Till detta kommmer att kunskapen om de exakta sambanden fortfarande är osäker, och många potentiellt farliga organiska föreningar är förmodligen fortfarande oidentifierade.
Vi har ständigt underskattat problemen
Om man ser tillbaka på de senaste årtiondenas debatt olika miljöprob-
om lem, kan man konstatera att t.o. miljörörelsens organisationer
m. och de mest kritiska forskarna i hög grad underskattat problemen. Det gäller synen 1970, 1975 och 1980 på t.ex. markförsurning, oxidantbildning, skogsskador, övergödning av kusthaven, kvicksilverproblemet, läckaget
av närsalter och humus, effekten av bilavgaser på hälsa och natur, riskerna med bekämpningsmedel, förekomsten toxiska, persistenta föreningar,
av CFC och nedbrytningen av ozonskiktet samt människans påverkan på klimatet. Om man bortser från enstaka domedagsprofeter
och möjligen en del av kärnkraftsdebatten, är det överhuvudtaget svårt finna exempel
att på att forskare och kritiker överskattat något miljöproblem. Däremot
är exemplen på hur företag och branchorganisationer samt dem närstående forskare förnekat och bagatelliserat problemen många.
Vad nu upplever är i hög grad en kapplöpning med tiden CFC och
ozonskiktet, klimateffekterna, kvävemättnad och det finns knappas
etc. någon anledning att förmoda att vi just 1989/90 har upphört med att underskatta problemen. Tvärtom måste vi vara beredda på nya, negativa, överraskningar. Allt detta talar för att vi bör inrikta vårt arbete på att begränsa utsläppen av olika ämnen till nivåer som långt underskrider dem, där vet eller kan befara att allvarliga skador kommer att uppstå. Den förebyggande precautionary principen borde alltså vara vägledande för miljöpolitiken, men så är ännu långt ifrån fallet.
Kostnaderna underskattade
Flera studier från olika länder har sökt uppskatta kostnaden för miljövården. Bland de som utförts på senare år hör Lutz Wickes bedömning att miljöförstöringen i Västtyskland kostar 100 miljarder DM år eller
ca per närmare 6 procent av BNP. Men då bör tilläggas att Wicke bara tagit
upp direkt mätbara kostnader i sin kalkyl.
Lester Brown m.fl. gör i World Watch Institute State of the World 1988 bedömningen att man till en årlig kostnad 150 miljarder dollar
av ca skulle kunna återställa jordklotets miljö till en någorlunda acceptabel nivå. Summan utgör mindre än 2 procent OECD-ländernas BNP och motsva-
av rar på ett ungefär l års tillväxt per capita i den rika världen.
9- 19-950
Bilaga 25 s. 110Min uppfattning är att inte bara World Watch Institute utan också Lutz Wicke underskattar kostnaderna. Lundgren diskuterar den svenska industrins investeringar i miljövård påpekar även driftskostnaderna är omfattande. Men han gör inget och att definiera vad är att betrakta miljöinvesteringförsök att närmare som som Man måste konstatera att det inte bara är reningsåtgärder som är av ar. intresse. Hur bör på processinterna åtgärder och byten av man t.ex. se insatskemikalier leder till att mängden farliga föroreningar minskar som Även sådana åtgärder bör enligt min mening betraktas som miljökostna-
der. Det är uppenbart att redan dagens kostnader för miljövård ligger långt över den World Watch Institute föreslagna nivån, om man till av miljövård räknar: Framställning av renvatten, behandling av avloppsvatten, bortledning, filtrering och/eller kemisk behandling eller återvinning rökgaser och kemiska föroreningar i gasform från fasta anläggningav ar, processinterna åtgärder tillkomna i syfte att minska uppkomsten av farliga föroreningar, bullerbekämpning, omhändertagande och destruktion, deponering eller återvinning av
avfall. krav på avgasrening och bullerbekämpning på fordon och fartyg, förbud eller restriktioner mot viss kemikalieanvändning, restriktioner eller förbud mot viss använding av skogsmark och våt-
mark, lO. åtgärder för förebyggande skador på människor arbetsmiljö, traav fikmiljö, hemmiljö, ll. Myndighetskostnader för forskning och utveckling, övervakning, till-
syn och kontroll, l2. Åtgärder för återställande skadad eller förstörd natur kalkning, av sanering, nyplantering. troligt dessu kostnader i Sverige redan uppgår till 30-40 Det är att miljarder kr. år. Och då har inte kostnaden för lönsamma investeringar per hushållning med och värme materialåtervinning räknats in. i resp. de skador uppkommer trots de hittills vidtagna Att uppskatta som redan påvisats inte möjligt annat än i mycket begränåtgärderna, är som Vad däremot kan göra är att räkna fram marginalsad utsträckning. man för omställningsåtgärder mot olika långtgående kostnaden som svarar ambitioner. Då kan konstatera att marginalkostnaden för att man t.ex. inhemska åtgärder begränsa svavelnedfallet med ytterligare ca 30 genom kr./kg svavel eller att med den miljöavgiftstusen ton/år är ca 30 man av föreslagna koldioxidavgiften 25 öre/kg eller snarare en i kommittén om koldioxidanpassad energiskatt räknat kg koldioxid någon mån som per 33 för bensin, och kol och omkring 44 öre för uppgår till ca öre naturgas eldningsolja kan hålla koldioxidutsläppen nästan oförändrade med unför eventuella effekter den beslutade kärnkraftsavvecklingen. dantag av Det borde också möjligt att räkna fram vad det kommer att kosta vara
Bilaga 25 s. 111lll
att ex. reducera utsläppen av lösningsmedel med 80 procent, att så gott som helt få bort de klorerade lösningsmedlen, att avveckla CFC-användningen, att sanera varphögarna, att minska jordbrukets läckage av närsalter med 50 procent, att införa kaliforniska avgaskrav på nya fordon, att förbättra ventilationen i våra bostäder utan att annat än marginellt öka energiförbrukningen, att kraftigt minska trafikbullret, etc, etc.
Om man gör sådana beräkningar och verkligen beaktar principen om att förebygga skador, kommer man att finna att de totala kostnaderna blir mycket stora och marginalkostnaden i en del fall blir oerhört hög. Vad det i grunden handlar om är dels att bygga om samhället, dels att sanera gamla skador. Det är rimligt att tänka sig att kostnaden sett över tre decennier totalt kommer att uppgå till mellan l och 2 biljoner kr. Det innebär årliga kostnader utöver dagens nivå på gissningsvis 40-60 miljarder kr. Det är mycket pengar men motsvarar ändå inte mer än 2-3 års tillväxt i ekonomin. Förutsatt att andra ioch för sig angelägna behov får stå tillbaka,
- skulle man alltså ganska snart kunna nå den nivå som långsiktigt behövs för att skapa en hållbar hushållning med våra naturliga resurser. Om en ensidig svensk satsning på miljön finansieras på ett sätt drastiskt
som försämrar vissa företags eller branschers konkurrenskraft, kan emellertid anpassningskostnaderna bli mycket stora och komma att påverka den ekonomiska tillväxten negativt.
Två problem
Men det finns två hakar. Den ena är att kostnaden blir betydligt större om inte omvärlden samtidigt vidtar ungefär samma åtgärder. Den andra är förhållandet att tillväxten i sig skapar nya miljöproblem och i vissa fall tenderar att höja marginalkostnaden för att uppnå respektive vidmakthål-
en långsiktigt hållbar utveckling.
Det första problemet sammanhänger dels med förhållandet att det är svårt och mycket kostsamt för ett enskilt land att på egen hand införa långtgående restriktioner, när det gäller kemikalieanvändning och produkters sammansättning. När det gäller utsläpp från egna anläggningar har man stor frihet även om kostnaderna inte alltid kan tas ut av den som ger upphov till föroreningen, men beträffande belastningen av förorenande ämnen som i väsentlig grad härrör från utländska källor t.ex. fosfor,
kväve och tungmetaller till havet samt svavel, kväveoxider och ammoniak till luften blir marginalkostnaden mycket stor om man med hjälp av
enbart eller huvudsak inhemska åtgärder skall försöka nå nivåer som ekosystemen långsiktigt tål. I många fall främst NOX, CO; och fosfor hjälper inte ens en 100-procentig reduktion, om inte omvärldens utsläpp samtidigt minskar radikalt. Det kan då vara kostnadseffektivt för Sverige att bidra till reningsåtgärder i grannländer med lägre marginalkostnder än våra, men den genomsnittliga kostnaden kan ändå bli mycket hög.
Det andra problemet är mer komplicerat och sammanhänger med tillväxtens materiella innehåll. Om det växande ekonomiska utrymmet i huvudsak används till omsorg, vård, utbildning och kultur, skulle påfrestningen på miljön bli obetydlig. Men dessa områden tillhör inte längre de
Bilaga 25 s. 112ll2
mest expansiva. Det växande konsumtionsutrymmet används i stället i hög grad till resor, dubbelboende, större lokalytor och fler fritidsprylar. Biltrafiken har sedan mitten av 80-talet vuxit med 4- 6 procent per år och flyget med ca 10 procent per år. Att med en sådan tillväxt uppnå en betydande minskning av användningen av fossila bränslen, kämkraftsel eller tungmetaller är naturligtvis inte lätt. Inom de uppräknade områ-
nyss dena tenderar tillväxten att i mycket snabb takt öka marginalkostnaden för ett långsiktigt hållbart samhälle sustainable development. Man kan också konstatera att skatteomläggningen med undantag för att energi moms-
beläggs inte påverkar den marginella konsumtionen i miljövänlig rikt-
ning.
Att bygga om Sverige
Det sägsofta att utsläppen från fabriker och andra större punktkällor snart är ett avklarat problem, och det kan nog vara en riktig bedömning, om man tänker på situationen år 2000 eller 2010 och bortser från koldioxidproblematiken. Många bedömare pekar på att det nu allt mer blir de diffusa utsläppen som kommer att stå i fokus för uppmärksamheten och de framhåller ofta problemet med att produkterna innehåller tungmetaller och svårnedbrytbara kemikalier som förr eller senare kommer att hamna i naturen eller i bästa fall på någon soptipp. Till de diffusa utsläppen hör också jord- och skogsbrukets utsläpp/läckage av närsalter, metaller och bekämpningsmedel samt trafikens och motorredskapens utsläpp. Vad som mindre ofta framhålls är att försöken att begränsa utsläppen från de diffusa källorna kräver delvis andra styrmedel och framförallt långt större insatser av information, rådgivning och övervakning än utsläppen från de stora punktkällorna. Det betyder att arbetsbördan hos myndigheterna ökar och att miljökunnande måste byggas upp hos en rad sektorsorgan.
Mot bakgrund av vad idag vet förfaller det rimligt att anta
att belastningen på miljön redan i flera avseenden är allt för hög, -
att ny kunskap kan komma att visa att problemen är avsevärt allvarliga- -
re än vad nu med säkerhet känner till, att nya negativa effekter, inklusive kombinationseffekter synergism,
-
kommer att upptäckas,
att de ändliga naturresurserna kommer att långsiktigt betinga allt högre -
priser,
att möjligheterna till fortsatt snabb tillväxt kan komma att begränsas av -
bristande produktivitetsutveckling, högre råvaru- och energipriser samt
växande miljökostnader.
Om dessa antaganden är korrekta eller i huvudsak riktiga, förefaller det mycket motiverat att avsätta betydande resurser för en ombyggnad eller rekonstruktion av samhället, så att det i olika sammanhang får en utformning som gör att vi kan överleva med en bibehållen hög levnadsstandard. Till de nödvändiga omställningsprojekten hör:
En omläggning av jordbruket till naturenlig odling med god balans
även inom olika regioner mellan växtodling och animalproduktion, litet läckage av närsalter och mycket liten användning av kemikalier.
Bilaga 25 s. 113ll3
En omläggning av skogsbruket med innebörd att man bl. a. begränsar
hyggesstorlekar och möjligheterna till markavvattning samt undantar
betydligt större arealer än idag från "storskogsbruk.
En ombyggnad alternativ nybyggnad av en mycket stor del av lokal-
och bostadsbeståndet så att vi får bostäder och lokaler med bra venti-
lation och inomhusklimat samt ett så litet uppvärmningsbehov som
möjligt.
Ett ersättande av onödigt elkrävande apparater och maskiner av ny
utrustning med betydligt lägre elåtgångstal svarande mot marginal-
-
kostnaden för ny elproduktion inklusive kostnaderna för miljöav-
-
gifter.
En praktisk taget total Förnyelse av avloppsnäten i svenska tätorter i
sikte att åstadkomma lokala nät eller enskilda anläggningar for om-
händertagande av VC-avlopp och separata system för s. BDT-vatten eller gråvatten samt separata reningssystem för alla anläggningar med miljöfarliga utsläpp av någon betydelse. En radikal omläggning av storstädernas trafiksystem avseende främst
persontrafiken men också nya system för varudistribution som be-
gränsar fordonstrafiken och utnyttjar vätgas- eller eldrivna fordon.
Ett överförande av alla mera omfattande långväga godstransporter till
järnväg eller fartyg.
En omläggning av persontrafiken på medellånga sträckor från bil och
flyg till järnväg och en begränsning av långväga arbetsresor genom
utveckling av moderna system för telekommunikation.
En omläggning av värme- och kraftproduktionen så att den så långt
möjligt baseras på inhemska, förnyelsebara energislag. l0. En mycket kraftig begränsningen av användningen av hälsovådliga
tungmetaller som kadmium och kvicksilver samt persistenta och tox-
iska organiska föreningar, något som dessvärre bara kan göras fullt ut
inom ramen för ett internationellt samarbete. l System för källsortering och återvinning av avfall såatt såväl volymen
som farligheten hos det avfall som måste deponeras eller förbrännas
minskar till ca l tiondel av dagens.
Man kan konstatera att från miljösynpunkt vid uppbyggnaden av dagens samhälle gjort oss skyldiga till nästan alla tänkbara systemfel, och att det är dessa misstag som gör det nödvändigt att under de närmaste 50 åren bygga om en stor del av våra bostäder och vår infrastruktur. Projektet kommer att ta en betydande del av våra resurser i anspråk, men allt talar för att detta långsiktigt kommer att visas sig vara i hög grad samhällsekonomiskt riktigt.
Hur finansiera projektet De mycket omfattande kostnaderna för miljövârden kommer naturligtvis att upplevas som en stor belastning av de generationer som måste betala kalaset. Vi blir tvungna att under några decennier betala inte bara för våra egna förseelser utan också i hög grad för våra föräldrars och farföräl-
Bilaga 25 s. 114drars misstag. Allt för att våra barn och barnbarn skall en bättre miljö och förutsättningar att lämna en beboelig värld efter sig.
För att skall kunna genomföra ett sådant projekt krävs att en majoritet av medborgarna är upplysta och motiverade. Strategiskt i det avseendet är att integrera miljökunskap i all grundutbildning liksom i yrkesutbildningar av olika slag. Det fordrar i sin tur en satsning på miljövård i skolan, som vi ännu inte sett mycket av.
Av stor vikt är också att hitta nya finansieringsvägar och i synnerhet sådana som upplevs som rättvisa och som inte bidrar till ökade standardklyftor. Miljöavgifter kan vara ett sådant instrument, men då krävs att pengarna i hög utsträckning används i syfte att begränsa föroreningarna/ problemen i de sektorer vars verksamhet blir föremål för avgiftsbeläggning. Att i enlighet med riksdagens upprepade beslut belasta varje
- trafikslag med dessfulla kostnad utgör ett annat viktig instrument. För att komma ifrån villfarelsen om bilismen som mjölkko är det i sammanhanget nödvändigt att låta vägverket och kommunerna kollektivt debitera bilisterna kostnaderna för infrastrukturen. Att dela upp bensinskatten i väghållningsavgift, trafikövervakningsavgift, olycksfallsavgift och miljövårdsavgift skulle göra sambandet mellan kostnader och avgifter uppenbart. Momsen, som är en allmän konsumtionsskatt, ska tas ut på hela kostnaden, inklusive avgifter.
Med tanke på att frågan om skattetryckets relativa storlek har blivit en betydande politisk stridsfråga, kan det vara klokt att specialdestinera en del vägtrafikens avgifter så att de får samma utformning som flygplat-
av sernas start- och landningsavgifter och förlorar karaktär av skatt. Om miljömålen ska uppnås, bör man överhuvudtaget söka lägga en så stor del av kostnaderna som möjligt på priserna.
De ökade myndighetskostnaderna och behovet av stöd till insatser i
de ekonomiskt mindre framgångsrika grannländerna talar emelnågra av lertid för att också skattefinansiering måste bli ett huvudalternativ. Investeringar i infrastruktur med mycket lång teknisk-ekonomisk livslängd
ny
ex. järnvägar och nya VA-nät bör kunna finansieras genom långsik- - tig upplåning och avskrivas genom ökad beläggning respektive högre VAavgifter. Det bör också noteras att de uppskattningar av de framtida kostnaderna för en ambitiös miljövård som presenterats ovan utgör merkostnader i förhållande till dagens system.
En kostnadseffektiv miljövård
En mycket viktig fråga för 90-talet blir avvägningen mellan insatser i Sverige och av oss helt eller delvis bekostade insatser i några av grannländerna. Med tanke på de mycket stora kostnaderna är det viktigt att insatserna utförs på ett kostnadseffektivt sätt. Om man kan vara säker på att vissa åtgärder inte annars kommer till stånd i Polen, DDR och Sovjetunionen, kan det, om marginalkostnaden är väsentligt lägre än här hemma, vara kostnadseffektivt för oss att vidta åtgärder utomlands. Detta sett med snävt egoistiska ögon. Men samtidigt bidrar i så fall förstås till att våra mindre lyckligt lottade grannar får en bättre miljö.
Bilaga 25 s. 115ll5
Jag har i ett särskilt yttrande till miljöavgiftskommitténs betänkande "Sett värde på miljön visat hur de nordiska länderna, Västtyskland, Nederländerna och Österrike på ett för dem själva kostnadseffektivt sätt gemensamt skulle kunna finansiera den del av kostnaden för rökgasavsvavling i vissa anläggningar i DDR och Polen som behöver upphandlas i västvaluta mot att de berörda länderna själva bekostar den övriga utrustningen och insatsvarorna. Sett från svensk utgångspunkt skulle det vara lönsamt att stå för upptill 45 procent av kostnaden, men i normalfallet kan säkert åtgärderna komma till stånd vid ett väsentligt lägre bidrag.
Även beträffande fosfor och i någon mån beträffande kväve till Östersjön bör det bara kostnadseffektivt för Sverige att bidra åtgärder i främst Sovjetunionen och Polen framför att ytterligare skärpa kraven på svenska anläggningar. Men inom detta område är inte ens de inhemska åtgärderna prioriterade på ett sådant sätt att de genomförs på ett kostnadseffektivt sätt. Så utgör alla fiskodlingar i Östersjön samhällsekonomisk
t.ex. en belastning med tanke på den mycket höga marginalkostnaden för ytterliga-
reduktion av fosfor i svenska reningsverk. Och en rad ännu icke genomre förda åtgärder i syfte att minska utsläppen av kväve från jordbruket har lägre kostnad än de krav som redan ställts på kustkommunernas reningsverk. Därtill kommer att kostnadsbilden varierar en hel del mellan olika reningsverk, vilket med tanke på att det rör sig om en regional förorening talar för att man borde använda ett styrmedel som gör att de billigaste åtgärderna utnyttjas först, ex. överlåtelsebara utsläppsrättigheter.
Även beträffande utsläppen tungmetaller till luft och vatten bör det
av finnas många projekt i Östeuropa skulle kunna stimuleras svenska
som av bidrag och där vår insats skulle vara kostnadseffektiv vid jämförelse med ytterligare åtgärder i Sverige. Resonemanget gäller främst tungmetallbelastningen på Östersjön, ganska säkert också utsläpp till luften av
men kvicksilver.
Sverige bör naturligtvis internationellt liksom nationellt hävda förore-
betalningsansvar polluters pays principle, men vara öppen för att narens victim pays principle ibland kan vara en nödvändig utväg.
Att styra tillväxtens innehåll Till de viktigaste frågorna för 90-talet hör att med hjälp av skatter och avgifter styra tillväxten till varor och tjänster som begränsar energianvändningen och som inte ökar påfrestningarna på miljön. Som påpekats ovan leder den aktuella skatteomläggningen i allt väsentligt till motsatt
nu resultat. Vad behöver är sänkta arbetsgivaravgifter samt ett system av punktskatter, miljöavgifter och differentierad moms som styr i riktning mot miljövänlig konsumtion, dvs. relativt sett förbilligar konsumtion av t.ex. utbildning, kultur, vård, telekommunikationer, restaurangbesök, friluftsliv och hemmaturism samt investeringar i en ny och miljövänlig infrastruktur. Verksamheter som kräver mycket energi eller på något annat sätt påtagligt inverkar på miljön bör i motsvarande grad hållas tillbaka genom höga skatter och avgifter.
På sikt bör Sverige i samarbete med omvärlden också söka införa
Bilaga 25 s. 116avgifter på ändliga råvaror utöver energi, för att på det sättet öka intresset för återvinning och med särskilt höga avgifter motverka användningen av t.ex. toxiska metaller. Fördelningspolitiska och regionalpolitiska mål bör beaktas inom ramen för den samlade skattepolitiken och statsbudgeten och inte tas till utgångspunkt för en rad undantag från en miljöriktig skatte- och avgiftspolitik. Idag tycks de flesta bejaka införandet av miljöavgifter, så fort avgiften men sätts till en nivå där de kan styrande verkan, uppkommer kraftiga protester från dem som drabbas. Men avgifter på en icke-styrande nivå är meningslösa. Syftet med avgifterna är att det skall kännas Vill man ha allmänheten acceptans, bör avgifterna i så hög grad som möjligt användas för att bekosta omställningen till mera miljövänliga former för boende, transporter och annan konsumtion. Först i andra hand bör intäkterna användas som en delfinansiering av skattereformen.
Prioritering av åtgärder inom energipolitiken
Avslutningsvis vill jag något beröra frågan om hur man bör på avvägse ningen mellan de tre mål för energiförsörjningen riksdagen satt som upp, nämligen att avveckla kärnkraften till 2010 med början 1995, att sätta ett tak för koldioxidutsläppen och att avstå från fortsatt utbyggnad vatav tenkraften. Låt mig inledningsvis säga att det kan mycket svårt att parallellt vara uppfylla alla tre målen. Osäkerheten gäller främst hur framgångsrika försöken med bättre elhushållning kan komma att bli. Den tekniska potentialen för hushållningen är betydande redan vid dagens elpriser och mycket stor vid ett pris baserat på den långsiktiga marginalkostnaden, den som om baseras på gaskombikondens som är belastad med spillvärmeskatt och koldioxidavgift 25 öre/kg skulle uppgå till drygt 40 öre kWh obeskatper tad högspänd el. Osäkerheten om den framtida prisbilden är emellertid stor. Miljöavgiftskommittén föreslår att kraftproduktionen skall befrias från såväl spillvärmeskatt som koldioxidavgift, vilket på ett icke samhällsekonomiskt sätt begränsar potentialen för elhushållning till åtgärder som kostar mindre än ca 30 öre baserat på priset för råkraft. Därtill kommer osäkerheten om kraftindustrin och eldistributörerna kommer att basera de framtida elpriset på den långsiktiga marginalkostnaden eller på den genomsnittliga produktionskostnaden eller de möjliom gen för vissa kunder kommer att introducera ett tvåprissystem gör att som abonnenterna får betala ett pris som motsvarar den långsiktiga marginalkostnaden för en del av sin konsumtion får ett lägre pris baserad på men genomsnittskostnaden på merparten av förbrukningen. - Man bör också ha klart för sig att den praktiskt tillgängliga potentialen är mindre än den teoretiska och att den i hög grad är beroende på hur väl myndigheter, kraftföretag och eldistributörer lyckas i sina försök att vägleda kunderna till goda lösningar. Det stora flertalet abonnenter tillsam- mans motsvarande drygt 50 procent av efterfrågan har låg eller mycket låg elkostnadsandel och saknar i allt väsentligt egen kompetens när det gäller eleffektivisering. Detta talar för att samhällets kostnader för att
Bilaga 25 s. 117genom rådgivning, information m. m. utnyttja potentialen kan bli betydande.
En annan osäkerhet sammanhänger med de elkrävande företagens priskänslighet. Flera av dem hotar med nedläggning, om elpriset ökar till vad som motsvarar den långsiktiga marginalkostnaden. Men det är inte alls säkert att det blir så. Flertalet av deras konkurrenter i Europa, USA och Japan betalar redan ett elpris som motsvarar eller ligger nära den långsiktiga marginalkostnaden, som i så gott som samtliga länder baseras på kolkondens eller kärnkraft. EG-kommissionen gör vad den kan för att få bort kvardröjande subventioner till elkrävande företag och kommissionen försöker också skapa en gemensam elmarknad i centrala Europa. Detta talar for att elpriserna i sågott som hela OECD-området inom 10 år kommer att ligga på ungefär samma nivå exklusive skatt och eventuella miljöavgifter.
Handelshögskolan räknar i ENMARK-modellen med en priselasticitet på -0,3 och en omedelbar anpassning. Det senare är naturligtvis inte realistiskt, men långsiktigt kan det vara rimligt att räkna med en genomsnittlig priselasticitet på -0,3 till -0,6. Den högre siffran förutsätter dock att hushållningen hos de mindre abonnenterna blir lyckosam och att man därvid också utnyttjar en stor del av den potential som är tillgänglig redan vid dagens pris.
Med tanke på att ledtiden för ett fullständigt utbyte av maskiner och hushållsapparater ligger kring 15 år, kan man vänta sig att fullt ut kunna utnyttja den praktiskt tillgängliga potentialen först en bit in på 2000-talet. Eftersom en stor del av det nödvändiga förarbetet i form av lagstiftning, normer, rådgivning, försöksverksamhet etc. ännu inte kommit igång, bör man nog räkna med att målet inte kan uppnås förrän omkring år 2010.
Om man antar att den genomsnittliga prisökningen inklusive punktskatt och, för hushållen, moms uppgår till 60 procent, skulle nuvarande efterfrågan i bästa fall minska med 36 procent eller ca 45 TWh. Det skulle innebära att dagens nettoförbrukning i skulle reduceras till en nivå kring 80 TWh, men utfallet kan vid ett sämre resultat för elhushållningen mycket väl bli 90 eller 100 TWh.
Men till detta kommer att den ekonomiska tillväxten kommer att skapa ny efterfrågan på el. Om man därvid antar att efterfrågan på för första gången stadigvarande växer långsammare än ekonomin, vilket möjligen kan vara ett rimligt antagande, om man beaktar den höga marginalkostnaden, vissa mättnadstendenser och fortsatta strävanden till förbättrad hushållning, kan man kanske anta att man vid en ekonomisk tillväxt om 2 procent per år får en tillväxt av elförbrukningen på 1,5 procent. Det ger på 20 år 1990-2010 en ökad efterfrågan om ca 35 TWh räknat på 100 TWh som naturlig förbrukning år 1990.
Totalt sett skulle alltså efterfrågan vid tidpunkten för kärnkraftens
avveckling uppgå till i bästa fall 115 TWh. Vid en efterfrågan på 115 TWh krävs en produktion av ca 125 TWh. Mellanskillnaden utgörs av överföringsförluster. Dagens produktionssystem kan exklusive kärnkraft och
oljekondenskraft generera ca 70 TWh. Ny produktionskapacitet mot-
svarande 55 TWh måste följaktligen tillkomma. Vindkraften kan kanske bidra med 10 TWh och fliseldad kraftvärme med 20. Återstår 25 TWh,
ca som i bästa fall produceras i gaskombikondenskraftverk med ca 50 pro-
Bilaga 25 s. 118cents elverkningsgrad, i värsta fall till en del i kolkondenskraftverk mec ca 40 procent verkningsgrad.
Om vi antar att all kondensproduktion sker i gaskombikondenskraftverk. åtgår 50 TWh naturgas, vilket ökar koldioxidutsläpp med 9,5 miljoner ton. Samtidigt minskar emellertid koldioxidutsläppen något ge-
förbättrad hushållning med bränslen och genom att biobränslen nom ersätter olja. I motsatt riktning verkar konvertering från till naturgas len del bebyggelsen samt förhållandet att en del avkopplingsbara pannor
av återgår till fossila bränslen. Troligen blir det totalt sett fråga om en rr.arkant ökning koldioxidutsläppen särskilt som miljöavgiftskommit-
av tens analys visar att trafiksektorns utsläpp av koldioxid under samma period ökar med ca l miljon ton trots de nya avgifterna och skatterna.
Jag vill betona att osäkerheten i denna kalkyl är stor. Men, om man för att testa känsligheten i antagandena. istället utgår från att två tredjedelar
elvärmen kan ersättas av inhemska bränslen, solvärme och naturgas av samt att 40 procent övrig efterfrågan kan sparas in och att tillväxten
av
efterfrågan bara uppgår till en procent per år baserat på en naturlig ny förbrukning 80 TWh år 1990, får man ett produktionsbehov av ca lOO
av TWh, vilket under de förutsättningar som angivits ovan under normalår normal tillrinning. normala vindstyrkor och normal temperatur skulle kunna klaras med enbart inhemska, förnybara kraftslag. Dock skulle även i detta fall del elvärme och en del avkopplingsbara pannor behöva
en konverteras till olja eller naturgas. Möjligen skulle en sådan ökning av användningen av fossila bränslen kunna uppvägas av en fortsatt, förbättrad hushållning. Dock bör man i det sammanhanget komma ihåg att även efterfrågan på fossila bränslen kan komma att stimuleras av den fortsatta ekonomiska tillväxten.
Förutsättningarna att parallellt klara alla de tre av riksdagen uppsatta målen finns, men om uppdraget ska lyckas krävs en mer aktiv energipolitik än dagens. Mot bakgrund av 80-talets energipolitik med svåra motsättningar kring valet av energiformer och styrmedel är risken stor för ett misslyckande. Frågan är då, vilken inbördes prioritet till olika målen bör få
Prioritetsrätt Mycket talar, enligt min mening, för att målet om oförändrade koldioxidutsläpp bör tillmätas lägre prioritet. Målet fastställdes av en oenig riksdag och utan att ha föregåtts någon utredning eller konsekvensanalys.
av De både övriga målen har däremot blivit föremål för åtskilliga utredningar och vad kärnkraftverken beträffar har beslutet dessutom föregåtts av en folkomröstning. Mot detta kan dock anföras att klimatproblematiken var mindre väl känd vid tiden för folkomröstningen.
Mot en prioritering av koldioxidmålet talar emellertid också att Sveriges andel de globala koldioxidutsläppen bara uppgår till ca 0,3 procent och
av att ensidiga åtgärder hos oss får mycket ringa verkan så länge inte de stora förbrukarna fossila bränslen följer efter. Vid den nyligen avhållna
av klimatkonferensen i Haag motsatte sig såväl USA som Japan och Sovjet-
Bilaga 25 s. 119unionen kravet på en frysning av utsläppen vid nuvarande nivå. Enligt EA kan användningen av fossila bränslen förväntas öka med 50 procent till år 2010, och världsenergikonferensen i Montreal räknade med en fördubbling av utsläppen från bl. a. Kina och Sovjetunionen.
Sverige bör ställa sig bakom kravet på en frysning, men så länge inte OECD-länderna kan enas om en sådan politik, är det inte rimligt att Sverige den frågan högre prioritet än avvecklingen av kärnkraften och
ger bevarande av våra ännu orörda älvar.
De politiska partierna har egentligen redan genom sina ställningstaganden i Miljöavgiftskommittén bekräftat, att de inte avser att fullt ut tillämpa principen om att frysa koldioxidutsläppen vid 1988 års nivå. De gör nämligen undantag för den energikrävande industrin dels genom att tillämpa nedsättningsreglerna för energiskatt på koldioxidavgiften, dels
att hänsyn till företagen föreslå att kraftproduktionen ska befrias genom av från koldioxidavgift. l konsekvens med detta borde Sverige meddela omvärlden att vårt land står för sitt åtagande när det gäller övriga samhällssektorer, men att vi är beredda att frysa den tunga industrins utsläpp respektive utsläppen från den nya kraftproduktion som behövs för att tillgodose industrins behov först när övriga OECD-länder eller merparten av dem vidtar samma åtgärd.
Ingenting talar för att beslutet att bevara de fyra orörda älvarna och en del andra skyddade älvsträckor bör överges. Vid nuvarande efterfrågeökning motsvarar utbyggd norrlandsälv bara l-2 års konsumtionsök-
en ning. Den långsiktiga marginalkostnaden och industrins långsiktiga elpris påverkas inte alls, medan den genomsnittliga kostnaden för hela kraftproduktionen bara blir marginellt lägre. Att inleda kärnkraftsavvecklingen
älvutbyggnad är således meningslöst. Skulle den framtida eleftermed en frågan efter omfattande hushållningsåtgärder stagnera kring 100 TWh, kan det emellertid rimligt att väga ännu en offrad älv mot effekterna
vara
koldioxidutsläppen från gaskombikondenskrafverk med motsvarande av årsproduktion detta under förutsättning att omvärlden vid den tidpunk-
ten verkligen anstränger sig att minska koldioxidutsläppen.
Dagens riskvärdering kärnkraften skiljer sig inte märkbart från 1980
av års värdering. Tjernobyl visar att en omfattande markbeläggning kan
där några få härden sprids. Å uppkomma efter en större olycka, procent av andra sidan har de svenska reaktorerna under 80-talet fått konsekvenslindrande system i form tryckavlastning via filter. Inga avgörande framsteg
av eller bakslag kan noteras för de övriga av kärnbränslecykelns led.
Om valet stått mellan ny kärnkraftsproduktion i reaktorer med s. inherent säkerhet och fossilbränsle-baserad kraftproduktion, skulle valet bli svårare. Men som läget nu är står valet främst mellan å ena sidan långtgående elhushållningsátgärder och en satsning på biobränslen och å andra sidan ett bibehållande av dagens reaktorer.
Det enda i sammanhanget möjligen skulle kunna tala för ett bibe-
som hållande kärnkraften är det faktum att mera befolkningstäta länder med
av sämre förutsättningar att utnyttja inhemska bränslen och kraftslag sannolikt tvingas använda kärnkraft för att inte komma i ett mycket stort beroende kol. Det betyder att reaktorer sämre än våra med stor
av - sannolikhet kommer att utnyttjas även i framtiden och finnas i vår ome-
Bilaga 25 s. 120delbara omgivning. Vi kan alltså inte bli kvitt kärnkraftens problem bara genom att avveckla våra egna reaktorer. Att förbättra säkerheten i
grannländernas reaktorer och bidra till att de förses med konsekvenslindrande system borde därför vara en primär uppgift för Sverige.
Hur åstadkomma en bättre hushållning med el Om det tre målen för energipolitiken skall kunna uppnås, måste hushållningen med bli mycket framgångsrik. För detta krävs förändring i
en ellagen alt. ny lag som ålägger kraftbolag, eldistributörer och kommuner att aktivt arbeta med elhushållning. Om den fossilbränslebaserade kraftproduktionen inte beläggs med spillvärmeskatt och koldioxidavgift, behövs sannolikt också ekonomiska incitament gör det intressant för
som såväl kraftbolag och distributörer som de slutliga användarna att satsa på hushållning med el. i
Hushållens och servicesektorns omfattande användning i kylar,
av frysar, disk- och tvättmaskiner m. m. bör effektivt kunna begränsas
genom normer för elåtgång i nya maskiner och apparater. Eftersom åtgångstalen för nya och beträffande prestanda fullt jämförbara apparater uppvisar stor variation, skulle ett införande av sådana normer spara åtskilliga miljarder kronor över en tioårsperiod. Alternativet att styra med obligatorisk märkning samt offentlig information leder till en lägre måluppfyllelse och medför en högre kostnad.
Det framtida elpriset är av stor betydelse för möjligheterna till såväl hushållning som införande av kraftslag som utnyttjar förnybar energi. Om man av hänsyn till hushållen främst beträffande elvärme och till industrins konkurrenskraft tvekar att belasta elproduktionen med kostnaden för de fossila kraftslagens miljöpåverkan, och om man dessutom tvekar att basera elpriset på den långsiktiga marginalkostnaden, bör man allvarligt överväga att introducera ett tvåprissystem. Om kraftindustrin och eldistributörerna inte inom den allra närmaste framtiden bestämmer sig för ett sådant system, bör regeringen föreslå riksdagen att stifta lag med den innebörden.
En sådan lag skulle kunna utformas såatt kraftbolagen och eldistributörerna måste låta den långsiktiga marginalkostnaden baserad på antingen
kolkondens eller gaskombikondens inklusive miljöavgifter slå igenom på
ex. 10 procent av den nuvarande förbrukningen. Andelen kan senare höjas i några steg till dess man når en punkt där efterfrågan kan hållas på rimlig nivå.
Systemet skulle kunna utföras så att större kunder får köpa 90 procent av 1989 års förbrukning till det lägre priset, att elvärmekunder får köpa samma andel av sin normalårsförbrukning och att hushållen indelade i några storleksklasser får köpa ett visst antal kWh timmar till det förmånligare priset. Nya hushåll med elvärme kan tillåtas köpa ex. max 10000 kWh till det lägre priset, och nya företag och verksamheter borde kunna slussas in i systemet via bestämmelser som t.ex. anger att de får köpa 50 procent av förbrukningen till lågpris första året och att de därefter i några steg får öka kvoten till dess den når samma procentsats som för de äldre
Bilaga 25 s. 121företagen. Konsumtionsrättigheterna bör också kunna göras överlåtelseba-
så att de kan bli föremål för handel. Det innebär att företag som efter ra, hushållningsåtgärder får ledig kapacitet skall kunna sälja sina konsumtionsrättigheter till andra företag. Detta medverkar till ett kostnadseffektivt utnyttjande av elenergin.
All elförbrukning som inte rymms inom de i lagen fastställda kvoterna eller konsumtionsrättigheterna skulle alltså säljas till långsiktig marginalkostnad inklusive miljöavgifter. Det betyder att marknaden kommer att få en mycket tydlig signal om det samhälliga priset för en utökad elförbrukning. l takt med att kärnkraftverken tas ur bruk och måste ersättas av alternativ elproduktion eller en radikalt förbättrad hushållning kan kvoterna och konsumtionsrättigheterna skäras ner, så att de i genomsnitt uppgår till 80, 70 respektive 60 procent av 1989-års förbrukning. Det lägre pris
konsumtionsrättigheterna avser förutsätts här vara baserat på den som kortsiktiga marginalkostnaden och aldrig överstiga genomsnittskostnaden för årsproduktionen. För att man också skall kunna styra belastningen effektuttaget kan systemet behöva utformas så att de förmånliga kvoterna eller konsumtionsrättigheterna får utnyttjas med en viss fördelning över året. Ett stort antal kommuner har redan debiteringssystem som utnyttjar olika tariffer för dag och natt respektive sommar- och vinterförbrukning.
En ytterligare fördel med tvåprissystemet är att några egentliga övervinster p. a. skillnaden mellan kostnaden för gammal vattenkraft och ny kraftproduktion inte uppkommer. Vid en strikt tillämpning av långsiktig marginalkostnadsprissättning kommer däremot kraftbolagen att göra övervinster i storleksordningen 20 miljarder kronor per år, och vinsterna blir ännu större om kraftproduktionen beläggs med miljöavgifter och dessa tillåts påverka marginalkostnadspriset.
Bilaga 25 s. 122KUNGL. BIBL.
1990-02-1 2
STOCKHOLM
Bilaga 25 s. 126ALLMÄNNA FÖRLAGET
BESTÄLLNilNGAR:ALLMÄNNAFÖRLAGET.KUNDTJÄNST,106 STOCKHOLM,47
TEL:08-7399630, FAX:08-7399548. INFORMATIONSBOKHANDELN,MALMTORGSGATAN5v10 BRUNKEBERGSTORG,STOCKHOLM.
Bilaga 26 s. 3Långtids utredningen
V
Förord
Bilaga 26 s. 3Långtidsutredningen 1990 utarbetas inom Finansdepartementets strukturpolititiska enhet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrappon.
Föreliggande bilaga har utarbetats av f1l.dr. Stefan Fölster. Den offentliga sektorn utgör i dag en stor del av den svenska ekonomin.
Den har därmed betydande effekter på den ekonomiska utvecklingen. Finansieringen av de offentliga utgifterna påverkar ekonomins funktionssätt. Samtidigt spelar de offentliga transfereringssystemen och den verksamhet som bedrivs av stat, kommuner och landsting stor roll både för människors välfärd och for den ekonomiska utvecklingen.
I denna bilaga till Långtidsutredningen 1990 belyses den offentliga sektorns omfattning och utveckling. De mål som satts upp for verksamheten analyseras liksom de medel som används. Författaren diskuterar olika sätt att organisera den verksamhet som i dag sker inom den offentliga sektorn och lämnar därutöver konkreta förslag på åtgärder inom fyra olika områden nämligen; skolan, barnomsorgen, sjukvården och de inkomstomfördelande transfereringarna.
Ansvaret for långtidsutredningens bilagor och for de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete.
Stockholm i november 1990
Lars Heikensten Finansråd
lO-l067
Bilaga 26 s. 5Innehållsförteckning
l Bakgrund och syfte
Bilaga 26 s. 51.1 Inledning
. . . . . . 1.2 Problemen 1.3 Syfte
2 Den offentliga sektorns utveckling
Bilaga 26 s. 52.1 Inledning
. . . . . . . . . . . 2.1 En internationell jämförelse 2.2 Varför växte den offentliga sektorn 2.3 1980-talets åtstramning
. . . . . . . . 2.4 Den offentliga sektorns omfattning i framtiden
3¶Mål och medel 27
Bilaga 26 s. 53.1 Inledning 27 3.2 Målen 27
. . . 3.3 Har vi de bästa medlen 32
4¶Organisationsformer 39
Bilaga 26 s. 54.1 Inledning 39
. 4.2 Konsekvensansvar 39
. . . . . . . . . . . . 4.3 Reglering, offentlig finansiering, eller produktion i offentlig
4.4 Kontraktsformer och konkurrens 47
. . 4.5 Statlig styrning av myndigheter och kommuner 56 4.6 Fördelningspolitikens effektivitet 61
5¶Fyra exempel 65
Bilaga 26 s. 55.1 Inledning 65 5.2 Skolan 65 5.3 Sjukvården 69 5.4 Barnomsorgen 75
. . . . . . . .
| 5.5 lnkomstomfördelande transfereringar | 78 |
| 6 Sammanfattning och rekommendationer | 83 |
| Litteratur | 85 |
l Bakgrund och syfte
1.1¶Inledning
Bilaga 26 s. 7Den offentliga sektorn sysselsätter en tredjedel av den arbetande befolkningen, den producerar 20 av den registrerade bruttonationalprodukten, och dess totala resursförbrukning tar 27 av BNP i anspråk. Den fördelar ytterligare 30 % BNP i form transfereringar. Dessutom står den för
av av
regelverk och samordningsfunktioner som bestämmer livsvillkoren för ett det privata näringslivet och för enskilda.
Den offentliga sektorn omfattar en mångfald institutioner och organ med varierande uppgifter och organisationsformer. Förutom riksdagen och regeringskansliet finns närmare 400 statliga myndigheter. Var och en
de sammanlagt 307 kommunerna och landstingskommunerna omfattar av tiotals nämnder, styrelser och förvaltningsavdelningar som i sin tur styr tusentals sjukhus, skolor, daghem, bolag för elverk, Vattenförsörjning, renhållning m. m.
Mångfalden gör att det finns enkla sanningar om den offentliga sektorn. Ändå finns det gemensamma drag för offentlig verksamhet som ofta skiljer den från privat. Den är underställd ett demokratiskt valt
Ofta har den inte vinstmaximering som mål utan samhälleliga styrorgan. värden. Den är sällan konkurrensutsatt. I många fall har den en övervakningsfunktion som kan utövas med tvång.
De speciella villkor som gäller för den offentliga sektorn skapar emeller-
, tid också särskilda problem.
1.2¶Problemen
Bilaga 26 s. 7Ett tillstånd uppfattas problematiskt när det finns ett glapp mellan
som förväntningar och faktiska förhållanden. Skall man tro på opinionsundersökningar har genomförts de senaste åren finns ett sådant glapp och i
som
omfattning att kan tala förtroendekris för den offentliga en man om en sektorn. En undersökning beställd av SIPU Statens institut för personalutveckling visar till exempel att allmänheten har en reserverad inställning till åtminstone delar av den offentliga sektorn se diagram 1.1.. Den negativa inställningen till statliga myndigheter är markant starkare än till det privata näringslivet. Den blir dessutom mer negativ med åren.
Sådana siffror måste naturligtvis tolkas med försiktighet. Det kan tänkas att den myndighetsfunktion offentlig verksamhet ofta utövar i sig
som skapar negativ inställning oavsett hur väl verksamheten fungerar.
en
12 10-1067
Bilaga 26 s. 8Diagram 1.1.Allmänhetens synpå offentliga sektorn I Andel Procent positiva 1984
Andel positiva 1988
å Andel negativa 1984
Andel negativa 1988
Statliga Kommunen Privata näringslivet myndigheter
Källa: SlPU.
Förtroendegapet bekräftas också av andra undersökningar de som ger tillfrågade möjlighet att välja mellan realistiska alternativ. Ett exempel är en Sifo undersökning SIFO, 1988 där slumpmässigt utvalda personer tillfrågades om de ansåg att det är bra med privata företag inom vården och barnomsorgen. Tabell 1.1. visar att stödet för enbart offentlig vård och barnomsorg är svagt. Flera andra undersökningar pekar på liknande resultat. Den negativa inställningen till offentlig verksamhet undersökningsom arna visar gäller inte nödvändigtvis omfattningen av de tjänster som produceras eller finansieras offentligt. Flera undersökningar t.ex. Hadenius, 1986 visar till exempel att de flesta svenskar är nöjda med den rådande nivån på de offentliga utgifterna eller vill ha ökade resurser även om detta innebär mindre privata konsumtionsmöjligheter.
Tabell 1.1.Anser du att det är bra med privata företag inom vårdenoch barnomsorgen"
Bra med privata företag 63% Enbart bra med privata företag Till exempelSCB inom vården 1% 1987: 84, SCB, Holm- Enbart bra med privata ber och Gilljam företag inom barnomsorgen 3% 1987: 27, Sifo Dåligt med privata företag 20% 1987: 81, 1987:84, Tveksam, vet 12% 1987291985: 100, 1988:26. Källa: Sifo, 1988.
Bilaga 26 s. 9Missnöjet verkar snarare röra den offentliga verksamhetens prestatio-
Tabell l.l. uttrycker också bristande tilltro till den offentliga sektorns ner. förmåga att bedriva vissa verksamheter i egen regi. Det kan tänkas att det offentliga organisationssättet bedöms skapa ett antal problem.
Ett av de mest uppmärksammade problemen är de köer som idag finns till vissa offentliga tjänster. Köerna är inte bara irriterande för den som drabbas. De skapar också orättvisor och minskar därför förtroendet för det generella välfärdssystemet. Resursstarka personer kan undkomma köerna genom att ex. köpa privat sjukvård eller själva anlita privata dagmam-
har också vanligtvis större kontaktnät och insyn i mor. Samma personer det offentliga regelverket och därmed större möjligheter att påverka sin plats i kön. Detta riskerar att leda till ökad segregation.
Ett annat problem är det begränsade utrymmet för valfrihet och medborgarinflytande. En studie som publicerats av maktutredningen, visar att
hög andel befolkningen känner en vanmakt inför offentliga byråkraen av tier, särskilt inom skolans och sjukvårdens område, en vanmakt som de i mindre utsträckning känner på arbetsplatsen eller inför privata företag Maktutredningen, Petersson m.fl., 1989.
Ytterligare ett problem är dålig trivsel i arbetet med en hög personalomsättning följd. Inom t.ex. vårdsektorn kan det vara förödande om
som människor ständigt tvingas möta nya ansikten. Tecken finns på att de fåtaliga privata arbetsgivare som finns lyckas bättre med att få personalen att trivas och stanna Undersökningar visar också att klart fler tror att trivseln i arbetet är större inom den privata än inom den offentliga sektorn
ex. Sifo 87235.
Ett mer grundläggande problem är hur väl den offentliga sektorn lyckas nå de fördelningspolitiska målen. Trots en mycket snabb ökning av de fördelningspolitiskt motiverade utgifterna har enligt flera indikatorer fördelningspolitiken varit mindre framgångsrik under 1980-talet än förut: lnkomstfördelningen mätt t.ex. med gini-koeffcienten har blivit mer
- ojämn för förvärsarbetande. Antalet hemlösa och utslagna ungdomar har ökat.
Utöver dessa problem kan missnöjet rikta sig mot kvaliteten av de tjänster som erbjuds. Att dra generella slutsatser om kvaliteten är emellertid inte lätt. Ibland är det svårt att mäta kvaliteten objektivt. Ofta bedrivs offentlig verksamhet i monopolform vilket ger jämförelsemöjligheter.
Kvaliteten kan dessutom inte bedömas isolerat från de resurser som står till förfogande. Det kan i själva verket vara så att alla ovan nämnda problem ådrar sig missnöje främst därför att många anser att resultaten borde vara bättre givet de resurser som står till förfogande. Alla dessa
2 Ett exempel påen sådan problem kan därför också uttryckas som effektivitetsproblem; med bättre undersökning somvisar effektivitet skulle problemen kunna lösas inom givna budgetramar. detta är Kommunal
verksamhet pånytt sätt"
Av flera skäl måste det dock betraktas som omöjligt att lösa problemen
BFR R46: 1989. Där
att tillföra ökade resurser. De offentliga utgifterna kan komma att undersöksåtta förändgenom
ringsprojekt. l de fall där öka från ca 62 av BNP 1990 till någonstans mellan 65% och 73% av
en privat entreprenör tog BNP under 1990-talet beroende på den ekonomiska utvecklingen och över ansågsentreprenödetta endast redan beslutade reformer och demografiska änd- ren gepersonalenstörre
p.g. a. av
spelrum, inflytande och ringar Långtidsutredningen 1990, kap. 8. Samtidigt tyder empiriska un-
ansvar än de hade under dersökningar på att ytterligare skattehöjningar kan medföra väldigt höga kommunal drift.
Bilaga 26 s. 10samhällsekonomiska kostnader ex. Hansson, 1984 i form bl. a. av minskade motiv att investera och arbeta. Av detta skäl har riksdagen t.0.m. uttalat en ambition att på sikt sänka skattetrycket.
En bättre kvalitet i den offentliga sektorn, mindre köer, och ökad rättvisa måste därför åstadkommas med nuvarande eller o. m. lägre resursinsats. Detta kan endast lyckas om effektiviteten höjs betydligt. Denna bilaga diskuterar olika sätt att organisera den offentliga sektorn kan
som öka effektiviteten utan att sänka nuvarande standard eller avkall på
ge fördelningspolitiska ambitioner. i
1.3¶Syfte med bilagan
Bilaga 26 s. 10Det finns idag en omfattande litteratur om den offentliga sektorns funktionssätt. De olika grenarna inom litteraturen är dock ofta inte kopplade till varandra särskilt väl. Tablån nedanför visar de huvudsakliga litteraturområdena.
Fyra litteraturområdenomdenoffentligasektorn
A. Denbeskrivandelitteraturen
Beskriverdenoffentligasektorns utveckling och söker förklara tillväx-
ten. T. ex.OECD 1986, Tarschys 1975.
B, Denempiriska litteraturen
Undersöker effekten och effektiviteten av offentliga åtgärder. T. ex.
flera skrifter av Statskontoret, Murray 1987, Jönsson 1983, och
utländska undersökningar, ex. Domberger Piggot 1986.
C. Den teoretiska litteraturen
Undersöker, ofta grundad i nationalekonomisk teori, de informa-
tions- och incitamentsproblem som offentliga ingripanden kan lösa
eller skapa.sammanfattningar finns t.ex. i Stiglitz 1988 och Atkin-
son Stiglitz 1980.
D. Den ideologiskalitteraturen
Undersöker den offentliga sektorns roll utifrån ideologiska premisser,
oftast grundad inom ett parti eller särintresse.LO 1986, detsocialde-
mokratiska 1990-talsprogrammet 1990, MAS-rapporten 1985.
Syftet med denna skrift är att dra nytta av insikter från de fyra litteraturgrenarna och med dem som utgångspunkt undersöka strategier för förnyelse inom den offentliga sektorn. Betoningen ligger på följande frågeställning. Vilka organisatoriska principer kan tänkas bidra till att öka effektiviteten i offentlig verksamhet utan att ge avkall på de fördelningspolitiska målen Med utgångspunkt från en diskussion av målen för offentlig verksamhet undersöks organisationsformer som skulle kunna öka effektivitet och rättvisa. Exempel på hur dessa principer skulle kunna tillämpas ges sedan från fyra av den offentliga sektorns viktigaste områden: skolväsendet, sjukvården, barnomsorgen och de inkomstfördelande transfereringarna.
Bilagan begränsar sig till ett urval av frågor som både spelar en viktig roll i stora delar av den offentliga sektorn och där det dessutom finns intressanta uppslag om organisationsförändringar i litteraturen. Det senare betyder
Bilaga 26 s. 11teoretiska koncept har utarbetats, att de har undergått en viss empirisk att prövning, och det finns relevanta praktiska tillämpningar som inte till
att fullo utnyttjats i den nuvarande organisationen.
De flesta organisationsprinciper behandlas här kan sammanfattas
som med begreppet konsekvensansvar. Konsekvensansvar innebär att beslutsfattare i ökad utsträckning får bära konsekvenserna av sina beslut, samtidigt de får ökade befogenheter. Mycket av bilagan handlar
som
hur konsekvensansvar kan införas i praktiken och vilka empirisåledes om ska erfarenheter liknande tillämpningar har gett.
Kapitel 2 börjar med beskrivning av den offentliga sektorns storlek,
en orsaken till dess tillväxt, och sannolika omfattning i framtiden. I kapitel 3 behandlas den offentliga sektorns målsättning och måluppfyllelse. Kapitel 4 presenterar under rubriken konsekvensansvar styrrnekanismer och
- organisationsformer kan tänkas uppfylla målen bättre. Kapitel 5 ger
som exempel på dessa organisationsforrner på fyra områden, sjukvården, barn-
skolväsendet, och inkomstfördelande transfereringar. omsorgen,
Bilaga 26 s. 12skxrszlz."w
2 Den offentliga sektorns utveckling
2.1¶Inledning
Bilaga 26 s. 13Den offentliga sektorns organisation måste ses mot bakgrund av dess utveckling och orsakerna bakom den utvecklingen. Detta kapitel försöker
att teckna en sådan bakgrund. Avsnitt 2.1. börjar med internationell jämförelse av den offentliga en sektorns storlek och struktur. Det några Förklaringar till den förhållanger devis snabba tillväxten i Sverige. I avsnitt 2.2. redogörs för diskussionen orsakerna till den offentliga sektorns tillväxt. Avsnitt 2.3. beskriver om hur de besparingar gjorts under 1980-talet har gått till och vilka som kan dras från denna I avsnitt 2.4. redovisas kortfatlärdomar som process. för de offentliga utgifterna under 1990-talet. tat en prognos
2.2¶En internationell jämförelse
Bilaga 26 s. 13Under år har undersökningar publicerats som jämför välfárdsprosenare i olika länder. De visar att den svenska standarden på vissa områden gram inte ligger långt över, eller till och med under, den i flera andra länder. Mot denna bakgrund kan det verka som ett mysterium att de totala offentliga utgifterna i Sverige är så höga. De är till synes större än i något annat OECD-land. Tabell 2.1. visar de samlade offentliga utgifter i några olika länder. De siffror redovisas omfattar statens, kommunernas och som Socialförsäkringens utgifter. Utgifterna anges i Förhållande till BNP, dvs. utgiftskvot. Skattekvoten visas också. som Att jämföra offentliga utgifter mellan olika länder är emellertid vanskde största skillnaderna mellan länder är i vilken utsträckning det ligt. En av finns fondering socialförsäkringsavgiftema. Sverige har förhållandeen av vis höga ränteintäkter från sådana fonder samtidigt som ränteutgiftema för statskulden är ungefär lika höga. Ett land hade kvittat socialförsom säkringsfondema mot statsskulden hade på pappret haft betydligt lägre
offentliga utgifter. Ett bättre mått på vad de offentliga utgifterna faktiskt kostar samhället till skatteintäktema också lägga budgetunderskottet eftersom det är att måste återbetalas med framtida skatter. Detta kan kallas för utgiftstryck. Skillnaden mellan utgiftskvoten och utgiftstrycket är att den senare bortser från ränteintäkter och andra mindre intäkter som exempelvis kapitalvinster på fastigheter. Utgiftstrycket visas också i tabell 2.1. Enligt detta mått låg Sverige på andra plats i utgiftsligan 1986.
Bilaga 26 s. 14l4
Tabell 2.1. Totala offentliga utgifter och skatter i relation till BNP i ett antal OECD-
länder 1986.
| Utgiftskvot Skattekvot | Utgiftstryck | ||
| Sverige | 63.6 | 53.5 | 54.2 |
| Danmark | 56 | 50.6 | 47.5 |
| Norge | 49.9 | 49.8 | 43.8 |
| Finland | 41.9 | 38.2 | 39.2 |
| Holland | 59.4 | 45.5 | 51.4 |
| Belgien | 53.5 | 45.4 | 54.6 |
| Frankrike | 51.8 | 44,2 | 47.1 |
| Irland | 54.7 | 40.2 | 52.7 |
| England | 45.5 | 39 | 41.4 |
| Västtyskland | 46.9 | 37.5 | 38.8 |
| Italien | 50.9 | 36,2 | 47.6 |
| Spanien | 41.7 | 30.4 | 36.5 |
| USA | 36.9 | 28.9 | 32.3 |
| Japan | 33.1 | 28.8 | 29.9 |
Källa: OECD, Revenue Statistics 1965-87, Paris 1988. OECD, Economic Outlook 44, december 1988.
Direkta jämförelser mellan länderna försvåras också skillnader i
av utgiftemas struktur. Transfereringar till hushållen är till
exempel oftast skattepliktiga i Sverige. Även de statliga transfereringama
till kommunerna kommer delvis tillbaka i form och arbetsgivaravgifter
av moms som kommunen betalar. I andra länder bland andra Västtyskland,
- England och Irland är det vanligare att transfereringar är befriade från skatt. Om
transfereringar höjs samtidigt de görs skattepliktiga ökar skattetrycket
som i motsvarande grad utan att detta innebär någon reell skillnad.
I tabell 2.2. jämförs utgiftstrycket är korrigerat för beskattning
som av transfereringar. Beräkningarna är i vissa avseenden.
grova De baseras på uppskattningar av den genomsnittliga beskattningen transfereringar i
av varje land. Som synes ändras rangordningen ordentligt korrigeringen
av och Sverige ligger nu på fjärde plats.
Tabell 2.2. Utgiftstryck korrigerad ñr beskattningen av transfereringar. Andel
av BNP 1986.
Korrigerad utgiftstryck
| Belgien | 52.1 | |
| 3Den genomsnittliga be- Irland | 51.6 | |
| skattningen av transfere- Sverige | 49.9 | |
| ringar är uppskattad med Holland | 48.3 | |
| hjälp av beskrivningar av Danmark | 45.5 | |
| skattesystemetoch en Italien | 45.3 | |
| metod för beräkningar av Frankrike | 45. l | |
| de skatter som betalas England | 40.9 | |
| mellan olika nivåer inom Norge | 40.1 | |
| den offentliga sektorn Västtyskland | 38.2 | |
| enligt Messereoch | Finland | 37.6 |
| Owens, 1987. l tabell Spanien | 35.3 | |
| 2.2. har skatten på trans- USA | 32 | |
| fereringama dragits ifrån Japan | 29.4 |
det okorrigcrade utgiftstrycket. Källa: Egnaberäkningar.
Bilaga 26 s. 15De två korrigeringar gjordes ovan var rent beräkningstekniska. I det
som följande påvisas några faktiska skillnader mellan länder som påverkar nivån på de offentliga utgifterna. Länder med ex. en hög andel äldre tenderar att ha högre offentliga utgifter, i synnerhet för pension och sjukvård. Sverige tillhör de länder har högst försörjningsbörda. Samti-
som digt ökar forsörjningsbördan även i andra länder. På längre sikt beräknas andelen äldre bli likartad i de utvecklade länderna. Det är därför
mer intressant att belysa hur stora offentliga utgifter olika länder skulle ha haft
de hade försörjningsbörda som Sverige Detta visas i tabell om samma 2.3.
Tabell 2.3. Utgiftstryck korrigerad för beskattningenavtransfereringar ochskillnader i andelenäldre. Andel avBNP 1986.
andel utgiftstryck
bidrag av
äldre
| Belgien | + 1,6 | 53.7 |
| Holland | +4.6 | 52.9 |
| Irland | +3.l | 52.7 |
| Sverige | 0 | 49.9 |
| Italien | + 2.1 | 47.4 |
| Frankrike | + 1.2 | 46.3 |
| Danmark | +0.7 | 46.2 |
| Norge | + 0.5 | 40.6 |
| England | +0.3 | 41.2 |
| Västtyskland | +0.6 | 38.8 |
| Finland | +1.2 | 38.8 |
| Spanien | + 3.3 | 38.6 |
| USA | + 2.8 | 34.8 |
| Japan | + 4.9 | 34.3 |
Källa: Egnaberäkningar. OECD, Ageingpopulations, the social policy implications,
Paris 1988.
4 Beräkningenär baserat
på en baskalkyl för fram-
Skillnader i befolkningsstrukturen verkar således förklarar en del av de
tida offentliga utgifter i jämförelsevis höga svenska offentliga utgifterna. Samtidigt måste betonas OECD-länderna OECD,
höga offentliga utgifter till följd åldersstrukturen belastar ekonomin. Hageman Nicoletti, att av
1989. Där beräknashur Det kan mycket väl vara bättre att möta en sådan belastning med att sänka
offentliga utgifter i varje andra offentliga utgifter. Det är därför inte säkert att andra länders utgifter land beror påändringar i
blir lik den svenska. befolkningsstrukturen. stiger så mycket när deras åldersstruktur mer
Dessauppskattningar har
Ytterligare en aspekt som är viktig för jämförelsen är i vilken mån här använtsför beräk-
att offentliga utgifter finansierar tjänster som finansieras privat i andra län- nade offentliga utgifter
ett land skulle ha om de der. Ett de områden där skillnaden är störst är sjukvården och sjukför-
av redanidag hadeSveriges säkringen. l vissa länder finansieras de helt och hållet offentligt; i andra befolkningsstruktur.
länder finansieras de privat, men ofta av arbetsgivare. En intressant fråga 5Beräkningen har gjorts
utifrån OECD siffror om kan hur offentliga utgifter skulle påverkas om alla länder hade ett
vara totala och offentliga
utenhetligt system för sjukfmansiering. I tabell 2.4. visas det utgiftstrycket gifter för hälsovård och
länderna skulle ha alla hade grad offentlig sjukfinansiering sjukförsäkring. För de
om samma av
andraOECD länderna som SverigeF I beräkningen bortses från effekter på effektiviteten eller
har offentliga utgifter fördelningen som en annan sjukfinansiering skulle ha. ökats meddet somskulle
behövasom de finansi-
eradeen lika stor andel
avde totala utgifterna of-
fentligt somSverigegör.
T3 10-1067
Bilaga 26 s. 16Tabell 2.4. Utgiftstryck korrigerad för beskattningenavtransfereringar och skillnader i andelenäldre och skillnader i sjukvårdsfinansieringen.Andel avBNP 1986.
bidrag av utgiftstryck
sjukvårdsñnansiering
| Belgien | + l.4 | 55.1 |
| Holland | + 1.6 | 54.5 |
| Irland | + 1.3 | 54 |
| Sverige | 0 | 49.9 |
| Italien | + l.9 | 49.3 |
| Frankrike | + l.l | 47.4 |
| USA | + 10.7 | 45.5 |
| Danmark | +0.4 | 45.5 |
| England | + l.6 | 42.8 |
| Västtyskland | + 3.2 | 42 |
| Finland | +3.l | 41.9 |
| Norge | +0. | 41.3 |
| Spanien | + 3 | 38.3 |
| Japan | + 5.1 | 34.5 |
Källa: Egnaberäkningar. OECD, Ageing populations, the social policy implications, Paris l988.
Sammanfattningsvis har offentliga utgifter korrigerats för två beräkningstekniska problem. Detta bilden de svenska offentliga
nyanserar av utgifter något, men Sverige ligger kvar bland de länder med de högsta utgifterna. Genomgående i tabellerna ligger förutom Sverige även Holland, Belgien och Irland ett steg över de övriga länderna.
Därutöver visades två skäl till de höga offentliga utgifterna i Sverige vara åldersstrukturen och den offentliga finansieringen sjukvård och
av sjukförsäkringen. Det innebär att den börda dessa två faktorer lägger
som på Sveriges offentliga utgifter måste bäras antingen lägre offentliga
av utgifter för andra saker eller av höga skatter med de samhällsekonomiska kostnader som dessa för med sig.
2.3 Varför växte den offentliga sektorn
Det har inte varit lätt att avgöra varför den offentliga sektorn vuxit så snabbt. Det är lätt att peka på många plausibla förklaringar till den snabba expansionen men avsevärt svårare att veta vilken betydelse de olika förklaringarna har.
En rimlig utgångspunkt är iakttagelsen att den offentliga sektorn har vuxit mycket i alla länder med hög levnadsstandard. Det som skiljer Sverige från andra länder är dels att expansionen skedde något kraftigare och dels att uppbyggnaden av välfårdssystemet lägger en större vikt på generalitet och offentlig produktion än i de flesta andra länder. En teori om den offentliga sektorns expansion måste alltså förklara både den allmänna expansionen och Sveriges särdrag.
Tillväxten av utgiftstrycket i Sverige jämfört med andra länder visas i diagram 2.1. när korrigeringen för beskattningen av transfereringar beaktas. l början av 60-talet var den svenska utgiftsandelen hög inte så
men mycket högre än andra länders. Under 60- och 70-talet ökade dock Sveriges utgiftsandel mer än i de flesta länder även efter korrigeringarna. Detta är ett problem särskilt i den mån som de mekanismer som drev fram de höga utgiftsökningar lever kvar och driver fram ytterligare ökningar.
Bilaga 26 s. 17Diagram 2.1. Utgiftsftrycket 1960-1990, korrigerad för beskattningenav transfereringar. OECD ochSverige. Procentav BNP i löpande priser
50 W""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""
20 I I
|
1980 1970 1980 1990
Källa: Egnaberäkningar, OECD.
I föregående avsnitt påpekades redan två förklaringar till Sveriges särställning. den höga andelen äldre i befolkningen; den andra
Den ena var
tendensen att producera tjänster offentligt som i större utsträckning var produceras privat i andra länder.
Tablån nedan visar den kontinuerliga utbyggnaden av välfárdstaten. Går tillbaka till välfärdsstatens vagga så finner man ett brett spekt-
man rum av ideer om hur välfärden borde förverkligas. Dagens system är utfallet tidvis hårda debatter och åsiktsskillnader om bl.a. socialise-
av ringsgraden, generaliteten i välfárdsystemet, avvägningen mellan jämlikhet och valfrihet, och mellan kontant- och naturalinjen.
Vältärdstatensreformer
De tidiga välfárdsprogram inriktades påen grundläggandeskydd mot fattigdom. På 1930-och 1940-taletbörjande man införa den förebyggandesocialpolitiken. Annu senare infördes inkomstrelaterade transfereringsprogram som ATP. Tabellen visar endast införandet av välfárdsprogram och speglar därför inte att en stor del av utgiftsökning ägderum under 1970-ta1et.
1913 Folkpension reform 1935och 1946 1934 Arbetslöshetsförsäkringreform 1941 1935 Barnbidrag1937, 1947 1937 Förebyggandehälso- ochsocialvård samt 1938, 1943 1940 Inrättandet av arbetsmarknadsstyrelseoch 1948 1941 Bostadsbidragl942, 1948 1955 Obligatorisk sjukförsäkring införs 1959 ATP 1973 Tandvårdsförsäkring
Bilaga 26 s. 18Ett sätt att beskriva välfärdsstatens uppbyggnad är Esping-Andersens 1988 uppdelning av den svenska utveckling i två tydliga faser. Den första fasen sträcker sig ända in på 50-talet och kan betecknas som folkhemsmodellen. Den utmärktes av en minimalistisk jämlikhet: ingen skulle behöva vara eftersatt. Dess grundidé var att komma till rätta med fattigdom och nöd bland småbönder, lantarbetare och arbetare i städerna. Bidragen var blygsamma och många sociala rättigheter underställdes inkomstprövning, även om man sökte minimera den sociala stigmatiseringen.
Den andra fasen går fram till i dag och betecknas av Esping-Andersen som medelklassmodellen. Det är två reformer vid 50-talets mitt som bryter med det gamla: den allmänna sjukförsäkringen och ATP. De gamla systemen var ofta negativt inkomstrelaterade, dvs gav mer till dem med särskilda behov. De nya är tvärtom positivt inkomstrelaterade.
I Esping-Andersens beskrivning förklaras skiftet i välfardsfilosofin som ett resultat av ideer, personligheter och politiska koalitioner. Många andra teorier om den offentliga sektorns framväxt har i stället hävdat betydelsen av olika gruppers strävan att försvara egna intressen. Med den utgångspunkten skulle skiftet i välfárdsfilosofin kunna tolkas som en följd av en allmänt ökande levnadsstandard. l början av seklet utgjorde småfolket majoriteten av befolkningen. Småfolkets främsta oro var att överleva. Senare växte medelklassen och blev den största klassen. Medelklassens främsta behov på 50-talet var inte att överleva utan att jämna ut temporära inkomstbortfall.
Ändringen i refonnemas karaktär i själva verket nödvändig för att
var bibehålla principen att reformema skall täcka de främsta önskemålen som majoriteten har på offentlig service. Enligt den hypotesen drivs utvecklingen av majoritetens intresse som konsumenter av offentliga tjänster.
Teorier som beskriver den offentliga sektorns framväxt i termer av olika intressegruppers krav och deras möjligheter att driva genom kraven är sammanfattade i tablån nedanför. Teoriema kan delas in i två grupper. Den ena betonar faktorer som ökar befolkningens efterfrågan på olTentliga tjänster. Ett exempel är att intresseorganisationer tvingar fram ökade utgifter som gynnar medlemmarna.
Den andra gruppen av teorier betonar utbudet som expanderar till följd av producentintresset. Ett av de mest kända exemplen på en teori kring producentintresset är Parkinsons lag om tillväxten av offentliga organisationer. Den är baserad på två hypoteser: En byråkrat vill öka antal underställda; byråkrater skapar arbete åt varandra. Den ansatsen utvecklades sedan av Niskanen 1971 som postulerar att byråkrater maximerar storleken av sina byråer. De är intresserade av lön, förmåner, rykte, och makt vilka alla är relaterade till byråns storlek. 5 Den konstitutionella Krav från olika intressegrupper både från efterfråge- och från utbudssistrukturen kan också pådan kan naturligtvis tillbakavisas av en stark regering. En viktig fråga är verka finanspolitiken genom gradenav oberoen- därför vilket stöd den konstitutionella strukturen ger för att motstå sådana desomRiksbankentillåts ofta till minoritetsregeringar krav. Ett system som leder eller koalitionsreha. En oberoendeRiksföra geringar kan ex. tänkas ge vika för krav oftare. Den konstitutionella bank kan hota att en stram penningpolitik strukturen kan också bromsa utgiftsökningar rösträttsregler
genom som med högaräntor om rege- begränsar riksdagens möjligheter öka utgifter
att ringen för en alltför expansivfinanspolitik.
Bilaga 26 s. 19Teorier omdenoffentligasektornsexpansion
Efterfrågesidan: Wagnerslag: Den offentliga sektorn ökar p. a. a Modernisering samhälletoch specialiseringmedför ökat omfattning av av sjukvård och åldringsvård sominte sällantillhandahålls offentligt. egg. b Okade inkomster tillåter mer inkomstelastiska varor och tjänster som kultur, högreutbildning och inkomstomfördelning. c Ekonomisk utveckling kräver offentliga investeringar i infrastruktur och offentlig drift naturliga monopol somtelekommunikation ochjärnvägar. av
Starkaintresseorganisationerartikulerar enefterfrågansomgynnardeegna medlemmarna.
"Fiscal illusion. Konsumenter kan tendera att underskatta den verkliga skattebördan offentliga utgifter. Den kan vara mindre synlig p. a. budav getunderskott, källskatt och automatiska skattehöjningar i samband med inflation.
4. Majoriteten kan röstaför inkomstomfördelningar från minoriteter.
Utbudssidan: Baumofs sjukdom: Lågproduktivitetstillväxt i tjänstesektorn, i kombination med att lönerna ökar ungefär lika snabbt i hela ekonomin gör att tjänstesektoms andel BNP i kronor räknat tenderar att öka även om av volymen inte ökar snabbareän BNP. Aven den offentliga sektorn, somär en tjänstesektom, ökar då i omfattning. del av
De offentliganställda är tung väljargrupp och har ofta ett informationsen överläge gentemot politikerna. De kan av eget intresse verka för ökade offentliga utgifter.
Regeringarkan öka offentliga utgifter av ideologiska skäl.
Denkonstitutionella strukturen: Den konstitutionella strukturen kan gynna utgiftsökningar. En struktur ofta ledertill minoritetsregeringar ex.kan tänkasbegränsamöjligheten som att genomföra besparingar.
Empiriska resultat
Många empiriska undersökningar har koncentrerat sig på skillnader mellan länder. De hittar del intressanta korrelationer, dock ofta utan att en kunna tränga särskilt djupt bakom orsakssambanden. Resultaten tyder på att länder med högre inkomstnivå per capita har en högre andel ex. en statliga och kommunala utgifter. Detta skulle kunna tolkas så att offentliga tjänster i högre grad efterfrågas när per capita inkomsten stiger. Men en viktigare faktor visar sig om landet i fråga redan tidigt etablerade en vara hög offentlig utgiftsnivå. Länder vid 60-talets början hade en hög nivå som har höjt denna snabbare än andra. Det har således inte funnits någon tydlig strävan att hinna ifatt länder med högre offentliga utgifter. Flera undersökningar finner emellertid att det inte är en ökande inkomst i sig är korrelerad med en högre andel offentliga utgifter ex. Lowery som Berry, l983 utan faktorer befolkningstillväxt, en ökande andel som äldre, och ökande urbanisering. I en svensk undersökning finner t.ex. en Murray 1981 högre offentliga utgifter i urbaniserade områden med hög
befolkningstäthet.
Bilaga 26 s. 20Diagram 2.2. Offentliga utgifters andelavBNP.
Index 19701 OO
24o ------------------------------------------------------------------------------- --
220- ----------- ---;-T--7--5:-71;-;
------- -- ---/-----_-_-/-"- 2oo- ------------------------------- ---------------------------------- --
180- --g-r-"u
Bilaga 26 s. 20------------------------ ---------------------------------------------- -- 150 """"""""""" """"""""" konsumtion
Offentlig i
140- ------------- --------------------------------------------------------- -ø,
1970 1975 1980 1985 1990
Källa: Finansdepartementet.
Några undersökningar försöker mer systematiskt att testa de olika teorierna i länderjämförelser. En av de sofistikerade studierna är mer en nyligen utkommen avhandling Henrekson, 1990. Där skattas simultana ekvationer för utbuds- och efterfrågefaktorer. Ett problem i den studien och liknande studier är emellertid att många variabler måste approximeras med grova mått. Ofta är det oklart om det låga förklaringsvärde som många variabler verka ha i dessa studier beror på variabeln i sig eller på den grova approximationen som används i den statistiska beräkningen. En hjälp med att identifiera orsaker till den offentliga sektorns tillväxt kan också erhållas genom att se närmare på utvecklingen i Sverige. Under de senaste 20 åren har utgiftsökningen varit störst för transfereringar. Offentlig konsumtion har ökat i betydligt långsammare takt. Detta visas i diagram 2.2. Den ökning av den offentliga konsumtionen har ägt mellan som rum 1970 och 1980 kan delvis förklaras med Baumols hypotes. Vid en löneutveckling, som är lika snabb i alla sektorer stiger kostnaderna kontinuerligt i den offentliga sektorn. Tablån nedan visar kalkyl för att kvantien ge en tativ uppfattning om storleken på denna effekt.
Den offentliga sektorns ökning pågrundavlåg produktivitetsutveckling Baumols tes illustreras med ett räkenexempel.Antag att den offentliga pro duktionen utgör enfjärdedel av den totala; den privata tjänstesektom producerar hälften av BNP och industrin en fjärdedel. Den offentliga sektorn och den privata tjänstesektom antas ha en produktivitetstillväxt på noll och industrin har en produktivitetstillväxt på 4%. Reallönema i alla sektorer följer BNP-utvecklingen. Kostnadenav den offentliga sektorn stiger då med 0.25°/0per år om produktionen skall hållas oförändrad. Detta är mindre än tillväxttakten har varit under desenaste20 åren. I Långtidsutredningen 1990beräknasoffentliga utgifter öka från 55,7% av BNP år 1990till 63,1%av BNP år 2025 vid 2% årlig produktivitetstillväxt i näringslivet till följd av denna automatik och redan beslutade reformer.
Bilaga 26 s. 21En del, inte hela, ökningen av den offentliga konsumtionen kan men förklaras med Baumols hypotes. Mycket ökningen i den offentliga av konsumtionen beror på reformer också har ökat antalet anställda som inom den offentliga sektorn. Samtidigt är det främst transfereringama som ökat. Det är också ökningen transfereringar skiljer Sverige mest från de länder som haft av som långsammare expansion den offentliga sektorn. En ökad volym av en av transfereringar är svårare att förklara med utbudsfaktorer. Det är en förhållandevis liten offentligt anställda som administrerar transgrupp av fereringsprogrammen och kan tänkas utgöra en påtryckningsgrupp på som utbudssidan. På efterfrågesidan är frågan ökningen av de offentliga utgifterna var om befolkningen. Surveyundersökningar tyder på det. önskad av Flera intervjuundersökningar verkar visa att den svenska befolkningen, under den tid då utgifterna ökade mest, helt enkelt ville ha mer av de som det offentliga tillhandahåller Zetterberg Busch, 1975. l en tjänster som undersökning ombads de intervjuade att fördela inkomstökningar under de fem åren fram till 1980 på rad olika användningsområden. en Tabell 2.5. visar intervjupersonemas fördelning av resurstillskottet till olika sektorer. Social service omfattar åldringsvård, sjukvård, barnsom omsorg m. m. prioriterades. Diagram 2.3. visar prioritering offentligt eller privat huvudmannaav skap.
Tabell 2.5.Allmänhetensfördelning resurstillskottet 1975-1980till olika sektoreri av %. Socialservice Fritid Miljövård Utbildning Kommunikationer Skyddstjänster Bostäder U-hjälp Föreningsliv, kyrka Kläder, mat Sparande Summa s
Källa: Zetterberg Bush, 1975.
Denna prioritering har till synes ändrats under 1980-talet. Opinionsökningar under år se kapitel 1.2. visar en mycket större tillit till senare tjänster tillhandahållna privat. En jämförelse intervjuundersökningen med det faktiska utfallet indiav utvecklingen den offentliga sektorn tydligen mycket väl motkerar att av allmänheten efterfrågade. Det finns därmed inget stöd för svarade det som politiker eller intressegrupper skall ha gått emot majoritetens tanken att krav. Hadenius 1986 kommer fram till liknande resultat. I hans undersökning krävdes minskningar endast den offentliga administrationen. av En möjlig invändning mot dessa resultat är att intervjupersonerna kan utgå ifrån att de offentliga tjänsterna tillhandahålls kostnadsfritt och ser
Bilaga 26 s. 22Diagram 2.3. Prioritering avoffentligt eller privat huvudmannaskapför ökadsatsning.
Bostddar
Kultur lå I Mer stat, landsting Vuxenutbildning i ä kommun Bornilllsyn i D Summa - i som nu Grundutbildning --_ å W Frltldsonlaggnlngor a. enskilda. Kommunikationer f°°°9 organis- Sjukvårdnundvdrd °h°n°r
Åldrlngsvbrd o tim Procent in 2a 40 so ao 7a au
Källa: Zetterberg Bush, 1975.
dem som ett sätt att omfördela från höginkomsttagare till sig själv. Även i andra länder som inte har haft expansion offentliga utgifter samma av ställer sig intervjupersoner ofta fast inte lika ofta positiva till utbyggen nad av offentlig service. Samtidigt har det i dessa länder Lex. USA funnits en kraftig politisk rörelse mot höjda skatter. En liknande rörelse har inte vunnit lika mycket gehör i Sverige, vilket tyder på att allmänhetens efterfrågan på offentliga tjänster och beredskap att betala för dessa via skatterna faktiskt har varit större i Sverige. Det finns också stöd för tanken att utgiftsökningen hade varit lägre med en annan konstitutionell struktur. De senaste åren har burit vittnesmål om en minoritetsregerings svårigheter att begränsa utgifterna. Även under 1970-talet skedde en stor del av utgiftsökningen under tid då inget parti en ensamt kunde driva en konsistent politik. Sammanfattningsvis tyder intervjuundersökningar samt det faktum att det är transfereringarna som ökat mest på att efterfrågefaktorer har varit viktiga. Detta understrycks också av att politiska rörelser för att begränsa skattetrycket har fått mindre anslutning i Sverige än i många andra länder. Det finns dock inga säkra empiriska resultat förklarar bakomliggande som orsaker till den ökade efterfrågan på offentliga utgifter. Utbudsfaktorer och producentintresse kan naturligtvis också ha spelat en roll i den meningen att de bestämt inriktning, organisationssätt, servicenivå på de offentliga utgifterna på ett sätt kanske inte tillfredställer som allmänhetens efterfrågan. Slutligen har förmodligen den konstitutionella strukturen tidvis gynnat efterfråge- och utbudsfaktorer verkat för som ökade utgifter.
Bilaga 26 s. 232.4 1980-talets åtstramning
Ett engelskt talessätt lyder:
Old agencies die. They dont even fade away they only grow at
never three per cent a year.
Även i Sverige är det sällsynt händelse att en offentlig verksamhet
en läggs Tillväxten dock på många håll betydligt snabbare än tre
ner. var procent under 1970-ta1et. Under 1980-talet sänktes emellertid ökningstakten i ett flertal länder och inte minst i Sverige. Den direkta orsaken till detta att utgifternas expansion i avsevärd omfattning hade finansierats
var med upplåning under lågkonjunkturåren. Många länder belastades under 1980-talet både hög statsskuld och ett högre skattetryck än någonsin
av en tidigare.
Tabell 2.6. visar de reala förändringarna i den offentliga sektorns utgif-
Tillväxten minskade märkbart under 1980-talet. Fortfarande växte ter. dock de flesta poster realt sett. Som andel av BNP har offentlig konsumtion och investeringar till och med sjunkit något medan transfereringar har hållit sin andel.
En del nedgången i ökningstakten är emellertid artificiell. Den åstad-
av koms att vissa poster lyftes ur statsbudgeten. Exempel är affärsver-
genom kens investeringar och statliga bostadslån.
Besparingsmetoder och dess ejekzer Att sänka de offentliga utgifterna eller bara deras ökningstakt är ofta en svår uppgift.
Alla OECD-länder använder varianter av tre principer: Så kallade "cash-limits for utgifter eller utgiftsökning, löpande kontroll av utgifter och effektivitetshöjande åtgärder OECD, 1987.
Vissa länder har även tillgripit radikala åtgärder. Så kallade "sun-
mer set regler föreskriver automatiskt gallring eller nedläggning av ut-
som
Tabell 2.6. Realaförändringar avoffentliga utgifter. Index 1980 100.
1970 1980 1987
Offentlig konsumtion 72.9 100 111.5 Hälso-,sjukvård 70 100 l 19 Socialvård
| socialförsäkring | 50 | 100 | 120 |
| Kultur rekreation | 60 | 100 | 108 |
| Allmänna tjänster | 65 45 | 100 1 00 | 118 1 5 2 |
Transjêreringar
| Hushållen | 48 | 100 | 122 |
| Räntor | 31 | 100 | 179 |
| Ovriga | 35 | 100 | l 10 |
Ojjêntliga
| investeringar | l 13 | 100 | 98 |
| Statl. Myndigh. | 97.2 | 100 | 89.5 |
| Statl. Añärsverk | 88.5 | 100 | 131.2 |
| Kommun. Myndigh. | 119.2 | 100 | 83 |
| Kommun. Aktiebolag | 146.7 | 100 | 114.3 |
Källa: SCB T4 10-1067
Bilaga 26 s. 24giftsprogram och regelsystem används till exempel några länder. Ett av särskilt intressant exempel är Japans scrap and build regel tillåter som uppbyggandet av en ny verksamhet eller ett subventionsprogram bara om ett existerande avskaffas. I Sverige har en vanlig metod varit att försöka minska reala utgifter till myndigheter med 2% om året. Detta formulerades ett produktivisom tetskrav snarare än en ren besparingsåtgärd. Det betyder att ambitionen var att myndigheterna skulle kunna sänka sina kostnader med 2°/0utan att dra ner på verksamheten. Det finns endast några systematiska undersökningar besparingsav metoders effekter. slutsatserna måste därför tolkas med försiktighet. Brunsson 1988 undersöker utfallet av den två-procentiga nedskärningsregeln för statliga myndigheter utifrån analyser av hur utgiftsmönstren förändrats. Hennes slutsats är att det i efterhand närmast är omöjligt att avgöra hur stor två-procentaren blev. Efterfrågan, kostnader, och intäkter för myndigheters verksamheter varierar så mycket från år till år att det är svårt att jämföra myndigheternas faktiska utgifter med det hade hänt som utan tvåprocentsregeln. Den kan därför ha fungerat mer som ett uttryck för viljan att spara, och kanske som utgångspunkt för förhandlingar, än som en fast regel. En annan undersökning har följt hur sparkraven verkställts i flera myndigheter. Hammarström och Ivarsson 1982 delar en myndighets reaktion till sparkraven i tre faser: Marginella eller inga förändringar, koncentration på luft i budgeten. Rationalisering och/eller övervältring av kostnader, framför allt minskning av icke-personella kostnader. Strategier för verksamhetsförändring, avveckling. Prioritering sker inte på politisk grund. Problem med befogenheter och regler service. om Ofta dåliga kontakter med sina departement. I sitt urval av myndigheter finner de också att konstruktiv verksamen hetsförändring ofta sker bara på initiativ av regeringskansliet. Försök att utgå från interna utredningar stöp oftast. Bilden som denna undersökning ger stämmer väl med den tidigare observationen att offentliga investeringar har dragits speciellt mycket ner när besparingskraven ökat. En undersökning som kommer till något annorlunda slutsatser belyser åtta kommuners strategier att hantera underskott i budgeten Lindgren och Brunsson, 1983. En slutsats är att statliga indragningar från av pengar kommunerna oftast kompenserades med skattehöjningar. De kommuner som inte kunde höja skatterna utan blev tvungna att skära ner lyckades göra detta utan att försämra verksamheten gentemot allmänheten i någon större grad. Dessa kommuner hade gjort prioriteringar som synbarligen hade ökat effektiviteten i verksamheten. En möjlig förklaring till de olika slutsatserna i de två sista undersökningarna är att sparkravet har varit mindre hårt i kommunerna som alltid kunnat höja kommunalskatten som sista utväg. Besparingar skedde därför främst på det sätt som Hammarström och Ivarsson beskriver fas l där som man koncentrerar sig på att jaga luft i budgeten.
2.5¶Den offentliga sektorns omfattning i framtiden
Bilaga 26 s. 25Långtidsutredningen 1990 beräknar möjliga utvecklingsvägar för offentli-
utgifter enligt så kallad baskalkyl. Den utgår ifrån att inga reformer ga en utöver redan beslutade genomförs. Med det antagandet förblir den statliga konsumtionen ungefär oförändrad. Den kommunala konsumtionen väntas däremot öka med 1,9% under första halvan av 1990-talet och något mindre därefter fram till år 2000. Utbyggnaden av barnomsorgen, omstruktureringen äldreomsorgen och ökade sjukvårdskostnader förklarar
av större delen konsumtionsökningen. Efter år 2000 är det risk för en
av snabbare ökning den offentliga konsumtionen som andel av BNP.
av Anledningen är främst att arbetskraftsutbudet väntas öka mindre snabbt efter år 2000 så att den offentliga sektorn kommer att ta en större andel av den totala arbetskraften.
Transfereringar beräknas öka under 1990-talet i reala termer, dock mindre än BNP så länge BNP växer med 2% per år.
Diagram 2.4. visar två olika utvecklingsvägar. Den ena utgår från en BNP tillväxt på två procent, den andra från en tillväxt på en procent.
Diagram 2.4. antyder även möjligheten att hamna i en "produktivitetsfälla. Ett högt skattetryck kan hämma produktivitetstillväxten, och det i sin tur kan medföra att skattetrycket som andel av BNP ökar ännu mer.
Tidigare baskalkyler har oftast underskattat tillväxten i de offentliga utgifterna. Reformer genomförts under perioden har lett till större
som ökningar än beräknat. Ett antagande i baskalkylen som är speciellt känsligt är att del transfereringar som ex. pensioner kan minska som andel av
en BNP produktivitetstillväxten är snabb. Även den årliga uppräk-
om om
Diagram 2.4.Offentliga utgifter 1990-2025.
Procent av BNP i löpande priser
80 ------------------------------------------------------------------------------- --
l
. .
1990 2000
Källa: Långtidsutredningen 1990.
Bilaga 26 s. 26ningen av pensionema sker i takt med konsumentprisindex är det troligt att utgiftsutvecklingen på sikt följer lönernas och företagarinkomstemas utveckling se t.ex. Tarschys, 1990. Detta beror dels på att ökade löner efter en lång fördröjning leder till ökade pensioner, även denna effekt
om begränsas något av taket i ATP-systemet. Därtill kommer att de politiska kraven att inte låta pensionema och andra transfereringar släpa efter löneutvecklingen kan väntas bli starka. Detta kan betyda att transfereringarna inte minskar mycket som andel av BNP även produktivitets-
om utvecklingen är snabb. Tillsammans med den ökande offentliga konsumtionen betyder detta att den offentliga sektorn riskerar att öka kraftigt
som andel av BNP under de närmaste decennierna oavsett hur snabb produktivitetsutvecklingen i den privata sektorn är.
3¶Mål och medel
3.1¶Inledning
Bilaga 26 s. 27klar målformulering är förutsättning för att kunna jämföra olika En en organisationsformer för den offentliga sektorn. Detta kapitel belyser den offentliga sektorns mål, den politiska målforrnuleringsprocessen och gra-
den av måluppfyllelse. Avsnitt 3.2. behandlar målen och den politiska process i vilken målen formuleras. En naturlig fråga är sedan i vilken utsträckning målen uppnås. l avsnitt 3.3. presenteras ett urval undersökningar om olika offentliga av ingrepp pekar på att dessa inte alltid verkar främja de uppsatta målen. som visar det finns för val medel i den offentliga sektorn Detta att utrymme av både kostar mindre och är önskvärda ur fördelningspolitisk synpunkt. som översikt undersökningar lägger också en grund för diskussionen Denna av principer för målinriktad oñentlig sektor i nästa kapitel. om en mer
3.2 Målen
Mål kan förekomma på olika nivåer och vara mer eller mindre konkreta. För effektiv styrning kan väl genomtänkt målformulering vara en en avgörande. Här skall vi emellertid på de överordnade mål som rättfärse digar offentliga ingripanden i samhället. Man skulle kunna uttrycka det i frågan: Vad vill uppnå med den offentliga sektorn som människor inte
klarar på egen hand Utgångspunkten är att samhällets insatser skall höja den allmänna välfärden. I detta sammanhang används bred definition av välfärd där en faktorer miljö och rättvis fördelning av resurser självklart som en ren en beaktas. Ekonomers traditionella argument för offentliga verksamheter tar sin utgångspunkt i situationer där marknader av olika skäl inte fungerar. Det kan handla försvar, rättskipning där alla i samhället har glädje av om osv. tjänsterna oberoende betalar för dem. Det kan också vara av vem som problem med naturliga monopol eller med vad som brukas kallas externa effekter dvs. att ett företags eller en individs handlande får konsekvenser för andra utan att de automatiskt får kompensation eller får betala senare för detta. Därutöver kan offentlig styrning behövas för att bedriva en stabiliseringspolitik att upprätthålla sysselsättning och produktion. - Den största delen de offentliga utgifterna används emellertid idag av
Bilaga 26 s. 28inte för dessa effektivitetshöjande ändamål. I stället har de fördelningspolitiska målen att skapa en jämn och rättvis fördelning välfärden, av att undvika segregation och att skapa goda förutsättningar för alla medborgare att utvecklas efter bästa förmåga, fått en allt större vikt.
Resursallokeringsmål
Ekonomisk teori behandlar resursallokeringsproblemen med utgångspunkt från två så kallade fundamentala välfärdsteorem.7 De säger att fria marknader under vissa villkor kan leda till resursfördelning med en den speciella egenskapen att ingen kan det bättre utan att någon annan får det sämre. Denna egenskap är vad ekonomer vanligtvis menar med effektivitet eller så kallad pareto-effektivitet. Pareto-effektiviteten kan i princip uppnås oavsett vilka omfördelningar av resurser som samhället bestämmer, förutsatt att omfördelningsmekanismen inte stör marknadens funktionssätt. Det finns dock fem villkor som måste vara uppfyllda för att fria marknader skall effektiva. Är vara dessa villkor inte uppfyllda kan ett offentligt ingripande öka effektiviteten förutsatt att den offentliga insatsen inte skapar ännu större ineffektivi- teter. De fem villkoren visas i tablån nedan.
Fem möjliga effektivitetsproblem på fria marknader BRIST PÅ KONKURRENS. En ökande skalavkastning i produktion av vissa varor och tjänster kan till exempel ge ett företag möjlighet att bli monopolist. Ett offentligt ingripande kan i vissafall förhindra de höga priser somett monopol kan ta ut.
EXTERNA EFFEKTER. En organisations ellerpersonshandling påverkar andrasvälfärd utan att det får några återverkningar för den agerande.Marknaden beaktartill exempelinte miljökonsekvenser tillräckligt.
KOLLEKTIVA VAROR. Kollektiva varor eller nyttigheter utmärks av två drag. Dels kan ytterligare individer dra nytta av dem utan att påverka kostnaderna, dels är det svårt att utesluta personer som inte betalar från användning av tjänsterna. Exempel är försvaret och i viss utsträckning järnvägs och vägnätet. Utan ett offentligt ingripande kan investeringen i kollektiva nyttigheter bli mycket lägre än vad somär samhällekonomiskt bäst.
INFORMATlONSBRlST. Information kan vara en kollektiv nyttighet, vilket gör att detfinns för svagaincitament för enskilda att sökaden informationen. Detta är ett vanligt argument för till exempel offentligt finansierad forskning. Det kan också vara i människors intresseatt dölja information som är till stor nytta för andra. Att motverka detta är till exempel motivet bakom konsumentlagstiftning.
AVSAKNADEN AV FULLSTÄNDIGA MARKNADER. Marknaden erbjuder till exempel inte vissa typer av försäkringar. Vissa marknader kan kräva en storskalig samordning somenskilda aktörer inte kan åstadkomma. Aven i dessafall kan ett offentligt ingripande skapaförutsättningar för att dessamarknader kan uppstå. 7Dessateorem kan ses som enutveckling av Adam Smiths beskrivning avden "osynliga F ördelningsmål handen somkan skapa en samhällsekonomiskt Försöken hitta absolut för att en norm en godtagbar fördelning av tillgångeffektiv ekonomi även individerna självi- ar sträcker sig från Rawls l97 l jämlikhetssyn till Benthams nyttotänkannär är ska. de som strävar efter att utjämna nyttan marginella omfördelningar av
Bilaga 26 s. 29mellan eller till att fördelningspolitiken bör begränsa sig personer, synen till att upprätthålla konkurrens på lika villkor Noczick, 1974. Ytterst är dock utgångspunkten för all fördelningspolitik att varje individ har preferenser for vad och hur mycket skall omfördelas, till vem som och från omfördelningen skall ske, och hur mycket omfördelning får vem Samhällets fördelningspolitiska mål grundar sig på de individuella kosta. preferensema. Omfördelning kan ske inkomstomfördelning. De som får transferesom ringar tillåts då själva välja hur de används. En stor del av den omfördelning sker i Sverige kan dock betecknas paternalistisk. Samhället som som tvingar eller förbjuder individer att konsumera vissa varor därför att några inte kunna fatta de beslut gagnar dem själva i längden. Exempel anses som skolplikt eller plikt att bära säkerhetsbälte. En tredje fördelningspolitisk är ligger mellan paternalistisk tvång och kontantbidrag är att strategi som offentligt tillhandahålla och tjänster till lågt pris. Alla tvingas delta i varor finansieringen dessa tjänster skattesystemet. Konsumtion är av genom däremot frivillig. Exempel är sjukvård och barnomsorg. En utpräglad tanketradition, förekommer inte minst i den nationalsom ekonomiska litteraturen är att fördelningspolitiken syftar till att utjämna individers Tror dessutom att människor i hög grad kan fatta nytta. man beslut den nyttan blir slutsatsen vanligtvis att kontantbisom gagnar egna drag är att föredra. Förutom invändningen att vissa människor inte är rationella och inte fattar förnuftiga beslut finns emellertid ett mer allvarligt problem med Fördelningspolitikens mål grundar sig på befolkningens detta resonemang. fördelningspolitiska preferenser och dessa behöver inte alls prioritera en jämn nyttofördelning. I stället kan preferensema avse konsumtionsmöns- Som ett exempel finns det ingen motsägelse i att vilja sänka en ter. fängelsestraff och samtidigt vilja höja den genom brottslings nytta genom att tillhandahålla god standard på sjukvård, mat m. m. en Befolkningens preferenser fördelning konsumtion kan hänföras om av till olika orsaker. En kan paternalistisk omsorg om människor tre vara en inte kan fatta kloka beslut själva. En orsak kan vara att en viss som annan konsumtion också kan externa effekter påverkar samhället i generera som En tredje orsak kan att ojämn fördelning av viss konsumtion stort. vara en direkt påverkar befolkningens nytta. Som ett exempel kan det uppfattas betydligt kränkande har råd med bättre sjukvård som mer om grannen än han har råd med bättre bil En ransonering eller annan offentlig om en fördelning möjligheterna att konsumera viss vara eller tjänst kan av en således ha stöd i allmänhetens fördelningspolitiska preferenser. Det är dock viktigt att skilja dessa fall från konsumtionsomfördelningar som olika intressegrupper föreslår för att de egna medlemmar som inte gynna grundar sig på allmänhetens preferenser om fördelning av specifik kon-
sumtion. De fördelningspolitiska refonnema på 1930-talet tog ofta formen av inkomstprövade kontantstöd. Avskaffandet av fattigdom var då det främmålet. Först i ett skede utvecklades den preventiva socialpolitista senare 3Detta argument har utken med sin inriktning på minskning av klassklyftor och en mer rättvis en vecklatskraftfullt i bl.a. fördelning livschanser. Arbetslöshetsstöd utgör till exempel en förhål- Grankvist 1987. av
i
Bilaga 26 s. 30landevis liten andel av socialutgifterna, medan en stor del investeras i sysselsättning, omskolning och yrkesutbildning, arbetsmarknadsrörlighet, vuxenutbildning, förebyggande av sjukdom och olyckor, och i familjestöd. Sammanfattningsvis kan sägasatt den offentliga sektorns mål är att rätta till eventuella resursallokerings- och fördelningsproblem. Samtidigt är offentliga insatser ofta dyra och de kan dra med sig nya ineffektiviteter eller fördelningsproblem. Därför är inte alla problem uppstår på fria marksom nader värda att lösa med offentliga insatser. De fyra svårigheter måste som beaktas innan ett offentligt ingripande förordas är sammanfattade i tablån nedan. De följande kapitlen handlar om olika sätt att minska dessa problem.
Fyra problem medoffentliga ingripanden BEGRÄNSAD INFORMATION om effekternaav en offentlig insats.
BEGRÄNSAD KONTROLL ÖVER MARKNADER. Personer kan ofta anpassasig till offentliga ingripanden på ett sätt som förhindrar de avsedda effekterna.
BEGRÄNSAD KONTROLL ÖVER BYRÅKRATlN. lmplementeringen av offentliga insatserkan utformas av offentliga institutioner på ett sätt som motverkar intentionerna.
BEGRÄNSNINGAR l DEN POLITISKA PROCESSEN. Den politiska processenger ibland upphov till inkonsistenta beslut eller beslut som inte representerarmajoriteten Mer om detta sägsnedan.
Mål och val av medel i den politiska processen Den offentliga sektorns mål är i allmänhet föga kontroversiella så länge de beskrivs i principiella termer som ovan. Kontroversen börjar när de abstrakta skälen översätts till konkreta politiska mål eller val medel. Olika av bedömningar kan göras på grund av informationsunderlag och värderingar. Ett problem är att konkreta mål ofta redan implicit bygger på ett val av medel eller en avvägning mot andra mål som kan stå i konflikt med det första. Val av mer konkreta mål kan därför kräva betydande fackkunskap och fördjupning på ett område. Detta illustreras väl studie av en av samspelet mellan politiker och tjänstemän i en kommunal nämnd Jönsson, 1982. Tjänstemännen visade sig ha svårt att konkreta riktlinjer att arbeta efter och de måste avlocka politikerna måluttalanden genom att presentera skisser och möjliga alternativ. Tjänstemännen avlyssnade därvid riktlinjer i politikernas reaktioner och frågor. Svårigheten att formulera mål är emellertid inte endast kunskapsfråen ga. Även taktiska övervägningar kan ligga bakom oklara målformuleringar. Politiker eller partier kan försöka att undvika att formulera klara mål för att inte stöta sig med någon väljargrupp. Även när enskilda politiker kan formulera mål och bestämma lämpliga medel kan det vara svårt för politikerna att dessa. En svårighet enas om utgör de mekanismer rotade i den demokratiska principen majoritetsom styre som kan förhindra att en politiskt vald grupp kan enas om entydiga målsättningar:
Bilaga 26 s. 31Ett exempel på detta är den så kallade väljarparadoxen som först uppmärksammades av den franska l800-tals filosofen Condorcet. Väljarparadoxen kan illustreras av ett exempel med tre röstande skall välja
som mellan tre alternativa mål A, och C.
Person l föredrar A framför B framför C Person 2 föredrar C framför A framför B Person 3 föredrar B framför C framför A
En omröstning mellan alternativen A och B leder till en majoritet för A. På samma sätt finns en majoritet för B över C. Paradoxen är emellertid att det även finns en majoritet för alternativ C över A.
I detta dödläge är en utväg att undvika målformuleringen eller att acceptera en inkonsistent målsättning, exempelvis antas både A och B som är motstridiga mål. Beslutsfattandet sker då utan målformulering direkt i form av val mellan olika medel.
Antag att det för varje mål A, B och C finns passande medel a, och c. Omröstningen avseende val av medel ger samma dödläge som omröstningen om målen. Detta kan emellertid lösas genom att koalitioner bildas. Person l kan till exempel stödja person 3 och röstar för B framför A och C i gengäld för motsvarande stöd i någon annan fråga. Effekten är emellertid att alternativ väljs som inte egentligen föredras av majoriteten och inte nödvändigtvis är lämpliga lösningar på majoritetens önskemål. Risken finns också att koalitioner enas om kompromisser mellan medlen som inte är lämpliga för att nå något av målen.
Även politiska partier kan ses som sådana koalitioner. Få medlemmar håller med partilinjen i allt men partiet ses som ett dugligt instrument att implementera åtminstone en del av det varje medlem önskar. Ett partis huvudsakliga funktion är således att bestämma en gemensam linje och att försäkra sig om att alla medlemmar stödjer den linjen utåt. Detta kräver ofta ett väldigt opininionsarbete och ett tryck på medlemmarna att inte kritisera den gemensamma linjen. Risken finns att ett partis mål blir oflexibla.
När missnöjet med den officiella partilinjen når en kritisk gräns är det ofta väldigt bråttom att finna en ny gemensam linje. Eftersom kritiken och diskussionen om alternativ tystades ner i det tidigare skedet finns ibland dåliga underlag for att göra ett genomtänkt val av ny linje.
Av dessa olika skäl kan den demokratiska processen hindras från att formulera entydiga mål. Även valet medel kan i den demokratiska
av processen bli inkonsistent och följa motstridiga mål. Det är därför inte sagt att det går att härleda den politiska ledningens mål utifrån de val av medel som gjordes.
Resonemangen innebär också att den demokratiska processen innehåller element som inte tillgodoser allmänhetens önskemål. Det i sin tur innebär att samhället antagligen inte är bäst betjänt av ett system där politiskt valda representanter styr på alla nivåer. En del debattörer hävdar
o. m. att detta är den offentliga sektorns främsta systemfel. Bröms 1989 ex. lanserar som viktigaste reform i den offentliga sektorn att politikerns
roll i styrningen av offentlig verksamhet minskas.
T5 lHO67
Bilaga 26 s. 32Ett sådant resonemang accepteras som självklart i rättsväsendet, där domstolar ges möjlighet och plikten att fatta enskilda beslut oberoende av någon direkt politisk kontroll. I styrningen av offentlig verksamhet är den vanliga föreställningen däremot fortfarande att valda politiker skall, genom att sitta i styrelser och nämnder, utöva ett direkt inflytande över hur verksamheten sköts. Hur den politiska kontrollen kan skötas utan att mynna ut i en mindre lyckad detaljstyming återkommer som en central fråga i kapitel
3.3 Har vi de bästa medlen
I de föregående avsnitten har övergripande mål för offentliga ingrepp diskuterats. Frågan är nu om de medel som används uppfyller målen. Den frågan är ibland svår att besvara. Av de skäl som diskuterades i föregående avsnitt kan det vara svårt att veta vad målen med en offentlig insats egentligen är. Är målet för bostadssubventionema till exempel fördelningspolitiskt eller skall det endast öka det totala utbudet av bostäder Hur stora effektivitetsförluster får en inkomstomfördelning föra med sig utan att strida mot politikernas eller allmänhetens värdering av en jämnare fördelning Utöver osäkerheten om målen är det i bland svårt att mäta effekterna av den offentliga verksamheten. i Trots dessa svårigheter finns det ett tusental aktuella undersökningar av effekter av offentliga insatser i Sverige. Detta kan låta mycket, men är en liten siffra i sammanhanget. De flesta offentliga insatser prövas aldrig eller sällan med avseende på effektiviteten. Det är naturligtvis omöjligt att ge ett uttömmande svar på frågan om graden av måluppfyllelse med dagens offentliga medel. Frågeställningen skall dock belysas med två exempel på områden där effektstudier ofta visar att de medel som en del politiker regelbundet förespråkar inte verkar uppfylla målen. Det första området handlar om effekten av subventioner, och det andra om inkomstomfördelningsåtgärder.
Efekten av subventioner Både stat och kommun håller sig med ett rikt utbud av subventioner med varierande syften. Att stödja sysselsättningen, stimulera investeringar och FoU i företagen eller spara energi är vanliga mål. Dessa subventioner är avsedda att nå en viss effekt. I många fall är det inte så svårt att mäta 9Till exempel verkar det ytterst ovanligt att hurudvida effekten har uppnåtts, särskilt om mätningen planeras vid vara subventioner till företag införandet subventionen. En del osäkerhet finns naturligtvis av i mätleder till ökadeutgifter sysselsättning ningarna. Den osäkerheten behöver emellertid inte vara större än utvärdeför ex. eller FoU somär större ringar som ligger till grund för investeringar i allmänhet. än självasubventionen. En granskning av den empiriska litteraturen leder till den anmärknings- Det vanliga verkar snaraföretagenlyc- värda slutsatsen att det varit svårt att belägga att någon subvention haft en re varaatt kasbehållaen stor del av betydande effekt De undersökningar finns visar med ovanlig som samsubventionenutan att stämmighet att subventioner ofta har en tveksam grad av måluppfyllelse. satsaden på det avsedda ändamålet. Sysselsättningssubventioner till exempel skapar till synes nya jobb i
Bilaga 26 s. 33förhållande till subventionens samhällekonomiska kostnad. Tablån nedan visar några av de undersökningar som kommer fram till dessa slutsatser. Det bör noteras att subventioner här definieras som både offentliga bidrag och som motsvarande skatteavdrag.
Några empiriska undersökningaravsubventioner Sysselsättningsstödhar undersöktsi flera studier. Ett exempelär en undersökning av sänkt arbetsgivaravgift i Norrbotten. sysselsättningenbefanns inte öka alls till följd av stödet Bohm Lind, 1989.
Mansfield 1986 och Granstrand 1985 fann att det gynnsammaskatteavdragetför FoU inte ökade FoU nämnvärt. Avdraget avskaffadessenareoch ersattesdelvis av ökade specifika FoU subventioner. Aven dessahar dock visats stimulera nyFoU till ett värdesommotsvarar baraenbråkdel avsjälva subventionen Fölster, 1989.
Mångaundersökningar har gjorts omjordbruksubventioner. Engenomgående slutsats är att subventionerna är dåligt lämpade att uppfylla effektivitets-och fördelningsmålen ex. Ds 1988: 54.
4. Även bostadssubventionernahar undersöktsav många med slutsatsenatt måleninte uppfylls ex. Ds 1989: 39.
Ett exempelfrån den rika floran av små stöd är fraktstödet till kvalitetsfilmer. Statskontoret visar i en undersökning att andelen kvalitetsfilmer inte ökadetill följd avsubventionen Statskontoret, 1990b.
Enutvärdering avbidragen till energisparandepekademot ingen effekt alls eller möjligen t.0. m. ennegativeffekt Statens energiverk 1984:2.
Trots de tydliga resultaten från undersökningarna förespråkas liknande stöd fortfarande av vissa politiker. Så kommer man t.ex. antagligen att i Västerbotten införa det stöd som i Norrbotten befanns inte ha någon sysselsättningseffekt punkt 1 i tablån. Ett skäl till detta kan vara att undersökningarna inte har fått särskilt mycket publicitet. Det finns också en tendens hos politiker att kategoriskt avfärda utvärderingar som bottnar i en bristande förmåga att skilja mellan mer eller mindre trovärdiga utvärderingsmetoder. En mer cynisk tolkning är emellertid att sådana subventioner är lockande just p.g. a. att utvärderingar sker förhållandevis sällan. Ofta kan en politiker visa sin handlingskraft med att bevilja subventioner utan att behöva stå till för deras bristande effekt. svars
Efekten avfördelningspolitiska insatser
lnkomstomfördelning sker till stor del med subventioner till hushållen. ° På kommunal nivå Dessa inkomstomfördelande transfereringar utgjorde 1987 19% BNP. förvärras detta problem av avatt de somsökerbi- En viktig fråga är hur väl de lyckas med att uppfylla de fördelningspolitisdragur de olika kommuka målen. nalafonderna ofta även undersökningar inkomstfördelningen helhet är med och beredereller Ett antal som ser på som beslutar om huruvida biväcker misstanken att omfördelningen skulle kunna ske effektivare. Nedan draget skall godkännas sammanfattas några sådana undersökningar på hela transfere- revisionsrapport,S. som ser Holmberg 1989, ringssystemet. Därefter behandlas några specifika fördelningspolitiska insammanfattad i Svenska satser. Dagbladet l1.juni 1989.
Bilaga 26 s. 34I grunden gäller frågan trälfsäkerheten i transfereringssystemet. Trätfsäkerheten i det svenska systemet kan illustreras med frågeställningen hur stor andel av BNP skulle behöva omfördelas om man hade sådan
en träffsäkerhet att endast de fick bidrag som man verkligen ville
gynna samtidigt som man undvek att beskatta dessa personer.
storleksordningen på omfördelningen som skulle behövas i ett system som undviker att både beskatta och ge bidrag till samma person och ändå nå samma fördelning av disponibel inkomst som dagens system kan uppskattas enligt följande. Jansson 1990 uppskattar att 0,8 °/0 BNP skulle
av behöva flyttas om för att alla skulle få en inkomststandard som motsvarar nivån för skälig levnadsstandard enligt socialbidragsnormema år 1987. Samtidigt beräknar Söderström 1987 Ricci-Lindahls maximala utjämningskvot som anger hur stor andel av den totala inkomstsumman som behöver flyttas från hög- till låginkomsttagare för att alla skall precis lika stora inkomster till 12.6% av inkomsterna. Detta motsvarar ungefär 5% av BNP år 1984.
Trots att dessa siffror är något osäkra indikerar de att dagens inkomstfördelning skulle kunna åstadkommas med en omflyttning av inkomster någonstans mellan 0,8 och 5% av BNP. Detta skall jämföras med de 19% av BNP som transfereringar till hushållen idag ligger på.
Att det svenska transfereringssystemet inte utjämnar mycket i förhållande till den volymen som omfördelas får också stöd från andra studier.
Ringen 1986 ex. visar i en studie över inkomstfördelningen i Sverige och andra länder att Sverige har de högsta skatte- och transfereringsnivåerna och den jämnaste inkomstfördelningen. I en jämförelse med Norge har Sverige betydligt högre transfereringar och något högre skatter.
Tabell 3.1. Transfereringar och skatter i NorgeochSverige1982. Procent av bruttoinkomst.
| Norge | Sverige | |
| Bruttoinkomst | 100 | 100 |
| Marknadsinkomst | 87.7 | 83.4 |
| Transfereringar | 12.3 | 16.6 |
| Inkomstskatt | 31 | 44.3 |
| Disponibel inkomst | 69 | 55.7 |
Källa: Ds Fi 1986: 12, Svenskinkomstfördelning i internationell jämförelse.
Sedan simulerar Ringen vilken omfördelningselfekt det norska systemet skulle haft om skatter och transfereringar hade legat på den svenska nivån. Detta visas i Tabell 3.2. Till synes är det norska systemet betydligt
mer omfördelande i förhållande till transfereringamas omfattning än det svenska. Resultatet är naturligtvis behäftat med viss osäkerhet eftersom det norska systemet i praktiken kanske inte skulle ha samma effekt i Sverige som det har i Norge.
Den stora diskrepansen mellan vad som faktiskt omfördelas och vad som i bästa fall skulle behöva omfördelas väcker misstanken att en del välfárdsprogram överhuvudtaget inte omfördelar på ett fördelningspolitiskt önskvärt sätt. Till detta kommer tvâ andra problem. Det första är många transfereringar omfördelar i huvudsak mellan olika livsperioder
Bilaga 26 s. 35Tabell 3.2. Simuleradinkomst med densvenskanivån på transfereringar och skatter fördeladenligt norsk modell. Kvintil l 2 3 4 5
Faktiskt fördelning: Marknadsinkomst 0.8 6.1 18.6 28.9 45.6 Disponibel inkomst 14.8 14.3 17.3 22.5 3l.l
Simulerad fördelning: Marknadsinkomst 0.8 6.1 18.l 28.9 45.6 Disponibel inkomst 18.3 13.9 17.5 22.1 28.3
Källa: Ds Fi 1986:12,Svenskinkomstfördelning i intemationelljämförelse.
än mellan människor. Den uppgiften skulle många människor snarare bättre klara själv. Det andra problemet är att omfördelningar för med sig kostnader i form elfektivitetsförluster till följd av den beskattning som av behövs för att finansiera omfördelningen. Som tablån nedan visar kan detta betyda mycket färre människor av en omfördelning än att gynnas som var tänkt.
Omfördelning ocheffektivitet Edin 1990 har gjort en kalkyl som uppskattar hur många personer som vinner på omfördelning givet att omfördelningen skaparmarginaletfekter en ledertill etTektivitetsförluster. Utgångspunkten äratt en skatt införs som som är proportionell mot inkomsten. Den skatteintäkten fördelas sedanlika på alla inkomsttagare,dvs. i form av ett klumpsummebidrag. Kalkylen är grundad på 1987årsinkomststatistik. Diagram 3.1.visar antal inkomsttagarevid olika årsinkomstnivåer. Skulleman antaatt omfördelninginte leder till någon etfektivitetsförlust så ligger brytpunkten ovanför en förlorar påomfördelningen vid 64 tusenkronor. vilken man Om ineffektivitetsfaktom däremot är 50% vilket innebär att detskeren minskning dentotala inkomsten motsvarande50% avskatteintäkten är av det betydligt färre somvinner påen omfördelning.
Empiriska undersökningar tyder på att inelfektivitetsfaktom mycket väl kan ligga på höganivåer Hansson, 1984. En hög ineifektivitsfaktor betyder inte nödvändigtvis att inga omfördelningar bör göras. Däremot är det en faktor måsteingå i avvägningenav hur och hur mycket omfördelning som sombör ske. En slutsats kalkylen är att de somvinner på en sådanomfördelning är av nästan enbart deltidsarbetande eftersom brytinkomsten ligger under även mycket lågaheltidslöner. En nyckelfrågaär därför i vilken mån man avseratt subventionera deltidsarbetandesom grupp snarareän t.ex. heltidsarbetande med lågainkomster.
problem möter även i studier specifika transfererings- Dessa tre man av
program: ATP gång lanserades vår tids största jämlikhetssystemet som en som reform har undersökts i flera studier enbart ser på inkomstfördelningsom under visst år. ATP systemet ser då ut som att det har ökat en ett jämlikheten i inkomstfördelningen. Detta är emellertid en missvisande
Bilaga 26 s. 36Diagram 3.1. Antal inkomsttagaresomvinner på enomñrdelning. IOOO-tal 10000 kr intervall. Inkomst efter skatt. Åldersgrupp25-64. per Brytinkonmvid 100% 50%
o 8
Källa: Edin 1990.
effekt." Utan ATP systemet skulle sparandet i ökad utsträckning ske privat. En pensionär med privat sparande har låg inkomst som höjs när det privata sparandet ersätts med ett ATP system. Detta betyder dock inte att levnadsstandarden för pensionären höjs. Om man ser till livstidsinkomsten verkar ATP systemet snarare omfördela från låginkomsttagare till de som har högre inkomster under en tid. Villkoret att bara de femton bästa åren räknas kunde till en början åberopas för kvinnorna och för de tjänstemannagrupper man var intresserad av att locka in i ATP-systemet. Med de förändrade förvärvsmönstren har emellertid kvinnoargumentet förlorat i tyngd. I praktiken har de femton bästa åren därmed blivit något som alltmer gynnar dem med höga löner under en kortare tid, ex. efter att ha kommit upp i karriärstegen. Tillsammans innebär dessa effekter att en lâginkomsttagare som arbetat i 30 år och är pensionär i 10 år betalar in tre gånger såmycket han får som ut Söderström, 1988. För en höginkomsttagare som arbetat i 30 år med huvuddelen av inkomsten koncentrerad till 15 år är systemet bättre. Utfallet blir bäst för den som tjänar omkring 150 000. Endast för de med dem allra högsta inkomsterna blir systemet mindre förmånligt på grund av det så kallade taket. " Dessastudier fångar Den relevanta jämförelsen är därför ATP-systemets effekt på livtidsinocksåen verklig omfordelning mellan generatio- komsten. En undersökning av Ståhlberg 1986 stöder slutsatsen att ATPner under införandet av systemet är regressivt avseende livtidsinkomsten. I studien kombineras ATP systemet.Den effekinformation från ATP-registret, SCBs inkomstuppgifter och levnadsnivåten avtar emellertid efter tid. undersökningarna så att inkomstutvecklingen under människors livstid en
Bilaga 26 s. 37har kunnat konstrueras. En slutsatserna är att ålderspensionssystemet av helhet inte har någon tydlig utjämnande elfekt. Den progressiva som tendensen i folkpensionen neutraliseras praktiskt taget helt av den regressiva tendensen i ATP-systemet. I tidigare undersökning Ståhlberg, en 1985 undersöks enbart ATP systemets fördelningsetfekter. Slutsatsen är ATP-systemet utan pensionstillskott är mindre förmånligt för bl.a. att kvinnor och för de tillhör en lägre socioekonomisk grupp. som grupp som Bostadskostnadsutredningen konstaterar att bostadssubventioner årligen slukar 40 miljarder år 1989 inte bidrar till någon jämlikhet som Ds 1989: 39. I utredningen konstateras visserligen att bostadsbidragen 7,2 mdr SEK under 1989 har hög fördelningspolitisk precision, bidraen går alltså till hushåll med låga inkomster och stor lörsörjningsbörda. gen bostadsbidragens progressiva fördelningselfekt uppvägs av en lika Men regressiv fordelningseffekter räntebidragen och underskottsavdrag. stor av Det är idag svårt att bygga ut systemet med bostadsbidrag därför att marginalelfektema med nuvarande skattesatser är så pass höga. Både räntebidrag och underskottsavdrag tillfaller, som tablån visar, de med inkomster över genomsnittet. Som ett exempel fick ett hushåll som tjänade 210000 eller året nästan tre gånger mer i subventionen än ett mer om tjänade under 100000. hushåll som
Bostadsstödetsfördelningsprofil Diagram 3.2. visar såkallade Lorenzkurvor över Fördelningenav bostadsbidrag, räntebidrag,ochunderskottsbidrag.Diagrammet visar hur storandel av tillfaller hushåll med olika nivåer på disponibel inkomst. subventioner som Det kan utläsasatt de 20 procentenav hushållenmed de lägstainkomsex. terna får 50% av bostadsbidragen.
Diagram 3.2. Fördelningavbostadssubventioneri lnrenzkurvor.
subventionerno Procent av
------------------------------------------------------------------------ --
100 Bostadsbidro 90 _________ _____
Bilaga 26 s. 3780-
70-
50- ---------- --l --------- --
50- --------------------------------------------------------- --7 -------------- --
---/- 40- --------------------------------------- --7 ----------- ----------------- --
30-
I Detta betyderatt den Underskottsavd progressivalördelningsra v elTektensomtaket i ATP- I systemetåstadkommer v I I v 100 50 60 70 80 domineras av regressiva hushållen effekterav andra regleri Proclnl av efter disp. inkomst systemet. Källa: StatensInstitut FörByggnadsforskning.
Bilaga 26 s. 38Liknande exempel finns för produktion i offentlig regi motiverats
som av fordelningspolitiska hänsyn. Subventionen barnfamiljer får
av som plats i den kommunala barnomsorgen är till exempel det viktigaste fördelningspolitiska inslaget i det offentliga stödet till barnfamiljer. En familj som får plats subventioneras med mellan 50000 och 100000 kronor
medan den som inte får plats oftast får avstå från förvärsarbete. En undersökning Ds Fi 1983: 30 visar att den ojämna fördelningen daghemplatser
av skapar större ekonomisk ojämlikhet än inkomstskillnadema mellan barnfamiljer. En annan undersökning LO, 1986 visar att endast 37
procent av LO-medlemmarnas barn har plats på daghem eller familjedaghem medan motsvarande siffra för Saco/SR:s medlemmar är 71 procent. Subventionen gynnar alltså akademiker mer än arbetare.
Utnyttjandet av många andra offentliga tjänster visar mönster.
samma Snedrekryteringen till universitet och högskolor har till exempel ökat kraftigt under 70- och 80-talet. LO, Heta siffror och kalla fakta. Subventioner till Dramaten, Operan, tennishallar, föreningslivet, bibliotek, fritidsgårdar, ishockeyarenor och annan fritids- och kulturverksamhet går i första hand till över- och medelklassen.
Ett exempel på en studie som tar fasta på kostnaden omfördelning
av är en undersökning av televerkets taxesättning. Televerket subventionerar idag kortdistanssamtal på bekostnad långdistanssamtal. Regeringen
av tillåter inte en korrekt kostnadsprissättning eftersom subventioneringen anses gynna pensionärer. Bergendorff 1986 uppskattar att omfördelningen till pensionärer låg i storleksordningen 500-600 milj. SEK, att
men effektivitetsförlusten av att alla får betala felaktiga priser uppgår till ungefär lika mycket.
Sammanfattningsvis har i detta avsnitt valet av medel granskats på två områden. Empiriska studier pekar på att subventioner i ett flertal fall inte har uppnått målen. Även flera transfereringsprogram och andra offentliga åtgärder som använts för att nå fördelningspolitiska mål har enligt undersökningarna inte heller varit särskilt ändamålsenliga.
4¶Organisationsformer
4.1¶Inledning
Bilaga 26 s. 39Det finns vanligtvis ett stort antal sätt på vilka den offentliga sektorn kan nå sina mål. Ofta är alternativens duglighet osäker och valet blir därför svårt. Samtidigt finns det en hel del empiriska undersökningar som ger en ledtråd om vad som fungerar och vad som inte fungerar. Detta kapitel försöker att summera några av de viktigaste slutsatserna. Tonvikten ligger på frågan vilka organisatoriska lösningar som kan väntas vara bäst för att nå målen.
Ur sammanställningen av resonemang och empiriska resultat framkommer att det finns en gemensam nämnare för de organisatoriska lösningar som det finns anledning att tro fungerar väl. De utmärks av någonting som här kallas för konsekvensansvar. Begreppet innebär att beslutsfattare ges förhållandevis stor handlingsfrihet samtidigt som de själva utsätts för konsekvenser deras beslut har för samhället. l avsnitt 4.2. förklaras begreppet konsekvensansvar. De resterande avsnitten analyserar organisationsprinciper som utmärks av konsekvensansvar i olika sammanhang.
En grundläggande organisationsfråga är om det offentliga ingripandet skall ske i form av regleringar. offentlig finansiering, eller offentlig produktion. Den avvägningen behandlas i avsnitt 4.3. Avsnitt 4.4. visar hur konsekvensansvar kan införas genom kontrakt mellan beställaren och utföraren och genom konkurrens mellan utförare. l avsnitt 4.5. behandlas konsekvensansvarets betydelse for budgetprocessen och statens förhållande till kommunerna. Slutligen visas i avsnitt 4.6. hur införandet av konsekvensansvar även kan tänkas öka fördelningspolitikens effektivitet.
4.2 Konsekvensansvar
Organisationers effektivitet betraktas ofta i termer av hur väl de klarar sina nuvarande uppgifter. Det är då lätt hänt att strukturer byggs som är lämpliga för ögonblicket men som inte förmår att anpassa sig själv till ändrade omständigheter. Organisationsformer måste därför i hög grad utvärderas med hänsyn till deras förmåga att förnya och anpassa sig. Organisationer som klarar detta kommer också att hitta det för tillfället mest effektiva arbetssättet.
I ekonomisk jargong talas om organisationers förmåga till "dynamisk optimering". I praktiken betyder detta att de bästa organisationsformerna
T6 l0-l067
Bilaga 26 s. 40är de som bäst främjar förnyelseprocessen, som skapar en grogrund för nya ideer, som uppmuntrar att experiment genomförs och utvärderas, och där framgångsrika experiment leder till implementering och spridning av nya metoder.
Att offentlig verksamhet är stelbent och ger för lite utrymme för experiment är en vanlig kritik. Den yttras t.o. m. av de som på det stora hela försvara nuvarande organisationsformer i den offentliga sektorn. LO 1986 skriver ex.: "Men inte ens på det sociala området bör den offentliga sektorn ha ett absolut monopol. I vissa lägen kan rent av vinstbaserad privat verksamhet på marginalen användas som en del i samhällets totallösningar. Den kan vara viktig som inspiratör och foregångare.s.70
Till viss del brottas alla stora organisationer med sina rigida strukturer. För offentlig verksamhet försvåras experiment dessutom ofta den de-
av mokratiska processen, lagstiftning och strävan att i rättvisans namn erbjuda en jämn servicenivå. Trots dessa problem är det vid genomgång
en av olika offentliga verksamheter slående hur många försök med metoder
nya faktiskt pågår t.ex. Statskontoret, 1989. På det sociala området finns t.ex. knappt någon verksamhet där inte försök med privata alternativ pågår. Lika slående är emellertid hur sällan försöken utsätts for en grundlig utvärdering. Försöken tar t.ex. mer sällan formen av experiment där jämförelse med en kontrollgrupp tillåter handfasta slutsatser.
Utöver sådana allmänna observationer finns emellertid ekonomiska analyser av förnyelseprocessen i offentlig verksamhet och dess samband med organisationsformen. En parallell
kan dock dras med analyser av företagens förnyelse. De har kretsat kring två frågor. Den är vilka
ena motiv som finns att utveckla nya metoder eller produkter. Den andra är vilken roll informations- och kompetensfördelningen spelar. Ett exempel på den första frågan är att företagens utveckling kan vinstförvänt-
styras av ningar for olika strategier. Ett exempel på den andra frågan är vilken kompetens ägare av privata företag har att tillsätta kompetenta företagsledare. Även i den offentliga sektorn kan organisationsformer utvärderas i termer av motiven och av informations- och kompetensstmkturer.
Motiven till förnyelse i ofentlig verksamhet Motiven i offentlig verksamhet skiljer sig från de i den privata sektorn på så sätt att det finns direkta ekonomiska belöningar for framgångsrika utvecklingar i den offentliga sektorn. Däremot existerar indirekta belöningar som t.ex. karriärmöjligheter. I avsaknad av direkta ekonomiska motiv blir också andra personliga motiv viktiga. Det kan handla om tillfredställelse med ett väl utfört arbete, strävan att öka sitt inflytande eller annat.
Ett problem är att dessa motiv inte sällan avviker från det som är i samhällets bästa intresse. Som ett exempel har en sjukhusdirektör med ansvar for sjukhusets budget idag ofta motiv att fylla sjukhuset med förhållandevis billiga långvårdspatienter i stället for andra patienter som kräver dyra operationer.
Det grundläggande problemet i den situationen och många liknande är
Bilaga 26 s. 41offentliga beslutsfattare åläggs att fatta beslut i samhällets intresse att
samtidigt som det är budgetuppfyllelse som är den prestation som är mest
synlig för huvudmännen. En beslutsfattare som vill tillfredställa sina hu-
vudmän frestas därför att koncentrera sig på de prestationer som huvud-
männen främst kan observera snarare än det som bäst uppfyller samhällets
intresse. En slutsats som kan dras av dessa problem är att en organisation
tenderar att fungera bättre om konsekvenserna av besluten återfaller på
beslutsfattaren, ex. att de besparingar en sjukhusdirektör kan åstadkom-
ma kan tillgodogöras budgeten och därmed bli synlig även för huvudmän-
nen. Organisationsformer som lyckas med detta präglas av konsekvensan-
svar.
Även när det inte finns motiv direkt leder offentlig verksamhet
som en
att ta initiativ som strider mot samhällets intresse är frågan vilka motiv
som finns att genomföra de experiment med nya metoder som samhället
kan bli betjänt av.
Samhällets nytta av att experiment med olika nya lösningar genomförs
kan vara mycket större än den enskilda organisationens. Problemet har
FoU. 3 SedanArrow 1962 diskuterats mycket i samband med företagens motiv av bedriva
har det hävdatsatt företa- Det gäller dock offentliga organisationer i lika stor eller större utsträck- forskar för lite därför
gen ning. Problemet kan beskrivas följande. Antag att viss verksamhet att mångauppfinningar
som en bedrivs på flera håll. På ställe har kommit på idé för har mycket större sam-
ett man en ny en ny hällsekonomiska värden
form för verksamheten. Nyttan av idén är osäker och kostnaderna för än det uppfmnande före-
experiment höga. Om idén fungerar skulle den dock kunna spridas till tagetkantillgodogöra sig.
är
4 En intressant fråga är de andra organisationerna. Värdet av idén för alla organisationer tillsam-
om benägenhetenatt ex-
kan därför hög och kan rättfärdiga de höga experimentkostna- perimentera och sökanya mans vara
lösningar ökar när budgederna trots osäkerheten. Organisationen som har idén räknar dock enbart
tenär stram. Lindgren på dess värde för den egna verksamheten och beslutar därför att inte och Brunsson1983 be-
experimentera. kräftar den hypoteseni
;viss mån i sin utredning Kostnaden av experiment består inte minst av de risker, extraarbete, om besparingari kom-
och den strid som ofta krävs för att kunna inleda försök med nya metoder. .munema. Aven under-
sökningar avföretag visar En individ som står för avvikande åsikter blir mindre respekterad av
att kriser kan stimulera gruppen, utsätts kanske för tryck att byta åsikt, försämrar sina karriärrnöj- experi-
benägenhetenatt ligheter, eller riskerar till och med att bli utesluten ur gruppen. menteramed nya lös-
ningar.
Ofta görs detta av såkallade intraprenörer, eldsjälar som kanske får en
5 Även i ett fall där personlig tillfredsställelse av förbättringar eller i bästa fall och förutsatt
- mångaindivider har en att de lyckas på sikt kan få bättre karriärmöjligheter. Om intraprenören avvikande åsikt är det
-
tänkbart att alla håller lyckas övertyga resten av gruppen ökar kanske gruppens respekt för honom
tyst troni att gruppen anoch karriärmöjlighetema förbättras. En offentlig intraprenör som driver tagligen inte kan överty-
ett försök med metod har sedan starka personliga motiv att gas.Psykologerhar studegenom en ny
rat situationer där grupframställa försöket som lyckat. Motiven att genomföra en objektiv utvär-
per har enatsom beslut dering kan däremot vara måttliga såvida inte sådana krav ställs av de som sedanvisat sigvara
som
kostnader och motivationen till förnyelse finns grova misstagAllison, skall övertygas. Både av
1971;Janis, 1972. Ofta således ofta på ett psykologiskt eller organisatoriskt plan. de funnit
har en gruppro-
Sammanfattningsvis är motiven att förnya i den offentliga sektorn fram- cesssom dekallar för
"groupthink. Kärnan i förallt icke-ekonomiska. I stället kommer motiven att förnya från intrapre-
den är att många,ibland nörers strävan att utveckla verksamheten och eventuella karriärmöjlighe- sig
majoriteten, anpassar
Samtidigt finns starka motiv att inte ta den risken att misslyckas utan protestertill grupter. som
pensåsikt trots att de på experiment för med sig. Även för intraprenören kan motiven att utvärdera
egenhand hadehaft en experiment vara små. helt annan åsikt.
Bilaga 26 s. 42Kompetens- och informationsfördelning
Den nuvarande organisationen av offentlig verksamhet brottas ofta med krångliga informationsstrukturer. Politiker, som har svårt att skaffa sig en specialiserad kompetens eftersom de måste bevaka många områden tvingas bestämma detaljerade direktiv baserad på information som ofta har förmedlats via flera nivåer av tjänstemän. Av skäl kan det kan samma vara svårt för politiker att tillsätta kompetenta tjänstemän. Den offentliga sektorn präglas ofta av situationer där information om en ändrad situation måste förmedlas upp genom hierarkien innan ett generellt beslut fattas som sedan vandrar samma rväg ner igen till den skall som rätta sig efter beslutet. Ett exempel på en sådan beslutsgång är att icke en försumbar del av landstingens byråkrati är sysselsatt med att värdera och kommunicera information om befolkningens sjukvårdsbehov och önskemål, information som sedan leder till beslut hur bör fördelas i om resurser sjukvården. l ett mer informationseffektivt system skulle läkare eller sjukhuschefer direkt ges motiv att fatta de rätta besluten. En politiker eller offentlig tjänsteman som är kompetent och har tillgång till information som skulle göra det möjligt att förbättra verksamheten kan inte, som i den privata sektorn, köpa verksamheten och förverkliga upp idéerna. Istället måste han övertyga en majoritet värdet hans om av insikter innan de ens kan prövas. Detta gör det naturligtvis svårare att förverkliga experiment. Väljare har dessutom ofta svårt att avgöra politikers kompetens. Till och med för initierade politiska bedömare är det ofta svårt att avgöra ex. om en politikers ståndpunkt är självvald och därmed reflekterar på - som hans kompetens eller om den är påtvingad av politiska omständigheter. - Sammanfattningsvis finns i den offentliga organisationen informationsproblem som försvårar utval av kompetenta tjänstemän och politiker, som försvårar beslutsfattande, och som hindrar försök med metoder. nya
Konsekvensansvar
Att förmedla information kostar tid och för med sig fel och förvrängningar i den information som förmedlas. Ett decentraliserat beslutsfattande har således fördelen av att beslutsunderlaget inte behöver förmedlas i samma utsträckning. Ett traditionellt motargument inom Organisationsteori är att ett centraliserat beslutsfattande i gengäld har fördelen att information av från flera verksamheter samlas i centrum och kan leda till bättre beslut för alla. En tredje, ofta överlägsen, variant är emellertid ett decentraliserat beslutsfattande där information förmedlas mellan de decentraliserade enheterna. En väl fungerande marknad är ett exempel på sådan organisaen tion. Priserna förmedlar information om andras kostnader och efterfrågan så bra att en central samordning av produktion och distribution inte behövs. " Pelikan 1989 ut- I den offentliga sektorn, där priser ofta inte kan utöva funktion, samma vecklar sambandenmel- löper decentralisering risken beslut fattas i de olika en att enheterna som lan Organisationsform inte gagnar helheten eller samhället. Därför måste decentraliserade enheoch allokering av kompetens. ter utsättas för någon form av kontroll. Kontrollen behöver dock inte ta
Bilaga 26 s. 43formen detaljstyrning från högre nivåer. I stället kan beslutsfattare i
av en viss mån utsättas för konsekvenserna av sina beslut. Därmed skulle beslutsfattaren på låg nivå ett eget intresse att fatta de beslut som bäst uppfyller målet. Denna allmänna princip kan benämnas konsekvensan-
svar.
En organisation med konsekvensansvar präglas dels av en effektiv informationsstruktur. Information behöver inte förmedlas utan besluten kan fattas decentraliserade enheter. Samtidigt innebär en sådan organisa-
av tion ofta att kompetens blir lättare att utvärdera eftersom konsekvenserna
beslut kan bli synliga för utomstående. Konsekvensansvar skapar av mer också motiv för beslutsfattare att göra det som är i samhällets intresse.
Konsekvensansvar innebär mycket mer än decentraliserat budget-
Det innebär även att konsumenternas bedömning av kvaliteten ansvar. och externa effekter på andra verksamheter tillåts inverka på beslutsfatta-
Detta minskar behovet överordnad administration som kontrolren. av en lerar och förmedlar information mellan beslutsfattare och mellan konsumenter och beslutsfattare.
På teoretisk nivå har konsekvensansvar således en rad fördelar. Vilka
en praktiska möjligheter finns att införa ökat konsekvensansvar behand-
som las i följande avsnitt. Generellt kan sägas att två typer av problem måste
beaktas.
Konsekvenserna måste mätas rätt. Att betala en läkare per behandling
fel när den konsekvens samhället egentligen är intresserad av är vore ex. patientens långsiktiga hälsa.
Konsekvensansvaret måste justeras till rätt nivå. Är ansvaret för litet saknas motiv. Är beslutsfattaren i för stor omfattning personligen ansvarig för konsekvenserna kan det motverka benägenheten att utsätta sig för risker, att experimentera med innovationer. Den ersättningen som
t.ex. beslutsfattaren kräver drivs också upp av för höga risker.
4.3 finansiering, eller produktion i Reglering, offentlig offentlig regi
Bilaga 26 s. 43När offentlig insats övervägs för att uppnå en viss effekt måste några
en grundläggande val medel göras. En möjlighet är att införa regleringar.
av En är att införa offentlig finansiering, ex. en subvention för att
annan en nå den önskade effekten. Slutligen kan verksamhet i offentlig regi
en upprättas. Dessa tre alternativ beskrivs ibland också som olika grader av
offentlig inblandning.
Ett exempel på hur medlen kan användas för att lösa ett och samma problem är försöken att göra sjukvård tillgänglig för låginkomsttagare. Offentlig produktion sjukvård är den svenska lösningen. I andra länder
av används emellertid både offentlig finansiering och regleringar. l Förenta Staterna t.ex. finansieras vård för äldre och socialbidragstagare genom
Medicaid och Medicare fastän produktionen sker privat. program som Samtidigt regleras dock att sjukhusen måste behandla de som varken är försäkrade eller får offentligt stöd. Ungefär 15% av befolkningen får sjuk-
vård tack vare denna reglering.
Bilaga 26 s. 44Detta avsnitt behandlar i huvudsak effektiviteten av regleringar jämfört med en verksamhet som finansieras offentligt eller bedrivs i offentligt regi. Nästa avsnitt fördjupar sig sedan i avvägningen mellan offentlig finansiering och offentlig regi. Det visas att avvägningen mellan regleringar och offentlig verksamen het eller finansiering i grunden är en fråga hur konsekvensansvaret om fördelas. Regleringar föreskriver ett visst beteende, ofta till låg kostnad en för det offentliga. Ansvaret för konsekvenserna i kända och termer av okända kostnader hamnar däremot hos aktörer på den reglerade marknaden. Med en offentlig verksamhet eller finansiering förhåller det sig tvärtom. Kostnaderna bärs av det offentliga, medan konsekvenserna i termer av varierande beteende eller standard bärs aktörer på marknaden. av Den skillnaden mellan regleringar och verksamhet kan utgöra grunden för en bedömning om det bästa tillvägagångssättet för ett offentligt ingripande. Det bör noteras att med offentlig finansiering både subventioner menas och offentlig upphandling från privata leverantörer. Även avgifter och skatter faller under den kategorien. Dessa kan "negativa" subvenses som tioner. l praktiken finns det inte alltid en klar gräns mellan reglering och offentlig finansiering. Skall parkeringsförbud reglering ex. ses som en eller är parkingsböter en avgift mot vilken kan köpa sig rätten man att parkera fritt I det följande talas reglering i de fallen där straffet om en eller kostnaden för överträdelse är så högt att regleringen är bindande för nästan alla. Om däremot böterna är så låga att människor regelbundet väljer att betala i stället för att följa föreskrifterna betraktas det som en avgift. Den grundläggande skillnaden mellan regleringar och offentlig verksamhet eller finansiering ligger i den informationstillgången de kräver av beslutsfattaren. Om beslutsfattaren vore fullständigt informerad så att medlen kunde utformas på det optimala sättet skulle oftast ett mål kunna uppnås lika effektivt med alla tre av de offentliga medlen. Fullständig information innebär i detta sammanhang följande: Beslutsfattaren vet hur högt individer och samhället värderar viss en tjänst. Beslutsfattaren vet kostnaderna för att producera tjänsten. Utifrån en avvägning av kostnader och samhällets värdering kan beslutsfattaren bestämma vilken standard varje individ helst bör få. I regleringsfallet kan beslutsfattaren reglera så att varje individ får den optimala standarden och kan dessutom övervaka så att regleringen efterföljs. l finansieringsalternativet kan beslutsfattaren köpa tjänsten åt individer eller justera subventioner och skatter så att varje individ får den optimala nivån. I det tredje alternativet offentlig produktion kan - beslutsfattaren utifrån sin kunskap vad viss tjänst bör kosta om en att producera övervaka att varje individ får den optimala standarden till rimlig kostnad. Tablån nedanför visar ett läroboksexempel över en situation där samma utfall kan nås med regleringar, offentlig finansiering, och offentlig produktion.
Bilaga 26 s. 45Likhet mellanregleringar, offentlig finansiering och offentlig produktion under fullständig information
Anta att tjänst, som enskola, kan producerasoffentligt eller privat. Utan en offentliga insatserskulle vissaföräldrar vara bereddaatt betalaför skolgång- Detta kan uttryckasmed enefterfrågekurvasom i diagram Antal barn en. i skolan bestäms hur många Föräldrar är beredda att betala mer än av skolkostnaden. Samhället sätter dock ett högt värde på skolgång, så högt att värdet av skolgångär högre än kostnadenför alla barn. En möjlighet är då att reglera, dvs. att införa skolplikt. Alla barngårdå skolani ochföräldrar tvingas betala. Den andra möjligheten är att subventionera skolgångensåmycket såatt alla föräldrar det förmånligt att skicka sina barn till skolan. Den tredje anser som möjligheten, att bedriva skolan offentligt, är likvärdigt med den offentliga finansieringen, givet att det offentliga med fullständig information kan driva en skola lika effektivt somen privat skola. Alla tre medlen når således mål att alla barn i skolan.De skiljer samma sig dock i finansieringssättet. En skola i offentlig regi, eller offentligt finansierad, betalas med skattemedel. l regleringsalternativet är det föräldrarna betalar. Fortfarande underantagandetavfullständig information är det som emellertid möjligt att kompenseraföräldrar för skolutgifterna genomskattesystemetsåatt deraslevnadsstandard är densamma somi de andra alterna-
tiven. Att de flesta länder valt kombination skolplikt och en viss offentlig en av finansiering skolväsendeteller produktion i egenregi kan sessom ett sätt av delakostnadenför barnensskolgångmellan familjen och det offentliga. att
på den teoretiska slutsatsen i fallet med fullständig infor- Vänder man mation är innebörden att skillnader mellan medlen i praktiken beror på att
olika förutsättningar för beslutsfattarna att skaffa sig kunskap om de ger eventuella glapp mellan mål och utfall, en kunskap som krävs för en
effektiv justering av medlet. Ofullständig information innebär att det ofta är väldigt svårt att bedöma
kostnader regleringen för de drabbas. Dessutom är det vanligtvis av som omöjligt att ta hänsyn till enskilda omständigheter. I stället måste en
Diagram 4.1. Samhälletsvärderingavskolgång.
Värde. kostnad
Samhällets värde skola | av
Kostnad er barn
10 ---_.§___ ...a-:t-ø- .§§ f u- EP-Gr i - i --.-§r 4 §-1nt "- J i -ø
| Föräldrarnas efterfrågan
i
Bilaga 26 s. 45o 100 Antal barn I SKOR gkolbgrn 1 procent utan offentligt ingripmde av alla
Bilaga 26 s. 46enhetlig reglering tillämpas på bred samtidigt. Reglering en grupp av
miljöfarligt utsläpp ex. kan vara lätt att följa för vissa företag medan
andra med mindre flexibel teknik kan slås ut. En sådan reglering kan också
vara ineffektiv i den mening att vissa företag tvingas minska utsläppen till
höga kostnader medan samma utsläppsminskning hade kunnat göras i
andra företag till en mycket lägre kostnad. Slutsatsen är reglering att en ger
goda möjligheter att åstadkomma ett visst beteende den totala kostnamen den förblir ofta mycket osäker och den önskade effekten nås ofta inte på
det för samhället billigaste sättet. 3
l alternativet med offentlig finansiering förhåller det sig precis tvärtom. Denna egenskapav regleringarhar behandlats Kostnaderna syns i form av utgifter eller intäkter från statskassan men utförligt i den national- effekten förblir ofta osäker. I många fall där har subventionerat för man att ekonomiska litteraturen. Där föreslåsäven regle- ex. öka sysselsättningen eller åstadkomma andra mål har undersökningar
ringsformer inte har efteråt visat att effekten var obetydlig. När den offentliga finansieringen som de nämnda nackdelar. En används för upphandling tjänster kan möjligheten bedöma effekten av att sådanärsåkallade säljbavara något bättre. Ofta är det emellertid så att de upphandlade tjänsterna ra rättigheter. Som ett ex-
empel skulle regeringen konsumeras av konsumenter. Det är då svårt att konsumenters veta om kunna begränsautsläpp önskemål uppfylls. Det är också svårt att ta hänsyn till skilda önskemål. av ett miljöfarligt ämne
till en viss total mängd
men låta företagenköpa Tabell 4.1. Jämförelse avinformationstillgång vid användningavolika medel. rättigheten att släppa ut den mängden varand- Reglering Finansiering Produktion av ra. f Problemet har också information om
uppmärksammats i prak- Kostnaden svår lätt lätt Effekt ofta lätt ofta svår ofta svår tiken. Sedan 1970har det funnits Värde för en begränsningskungörelse konsumten svår svår svår sombegränsar myndighets rätt att med-
delaföreskrifter, anvis-
ningar och råd. Den har Tabell 4.1. kan tolkas så att det är bäst att skapa konsekvensansvar för dock inte haft avsedd verde konsekvenser som är mest graverande. Det betyder kostnader kan, bl.a. därför att stö- att om av
det från regeringskansliet att nå en effekt är mycket osäkra med risk för att de blir höga och slår
har varit svalt. Därför ojämt kan det bättre den offentliga vara att beslutsfattaren tar konsekvensupprättade regeringenen begränsningsförord- ansvaret i form av en offentlig finansiering. Däremot konsekvenserna i ny om ning somträdde i kraft form av en varierande standard är mest graverande kan det lämplig vara 1988.Förordningen ålägatt den offentliga beslutsfattaren reglerar standarden. Därmed står de ger en myndighet att ge de berörs berörda parterna själva för kostnaderna. parter som kostnadsmässigttillfälle Ett ofta anfört exempel är miljöreglering att en kan vara påkallad i fall att yttra sig innan enregel där ex. även ett litet utsläpp kan ha förödande miljökonsekvenser. Detta meddelas.Dessutom skall det göras kon- är ett fall där det är viktigare att hålla standarden inga utsläpp än en att sekvensutredning.Om minimera kostnader. Däremot i ett fall där variationer i utsläpp inte har kostnadernaantasblir förödande följder men kostnaderna att minska utsläppen kan variera storamåste regeringens av
medgivande inhämtas. mycket kan en miljöavgift vara mer motiverad.
Regelnskonsekvenser På miljöområdet börjar det har utvecklats här också resonemang som skall dessutomföljas upp sålängedengäller. Riks- genomsyra politiska beslut. På många andra områden däremot styrs beslu-
revisionsverket har fått i ten logik. Tydligast är det i fallen där regleringar, av en annan ofta uppdragatt ansvaraför prisregleringar, har införts i omfördelningssyfte. Exempel på sådana är metodutveckling och utbildning i samband med delar av jordbruksregleringen, hyresregleringen, delar bostadsregleringav förordningen. Det åter- Gemensamt för många en m.m. av dessa regleringar är att en något ståratt seom dennya förvarierande nivå på omfördelningen inte kan sägasha drastiska konsekvenordningen har ett större
genomslagän den gamla. ser samtidigt som regleringama ofta för med sig höga kostnader för sam-
Bilaga 26 s. 47hället och inte sällan drabbar andra mindre priviligierade grupper. Jordbruksregleringen ex. for med sig högre matutgifter for bl. a. barnfamiljer. Samtidigt är effektivitetsförlusten så stor att bönderna får ut endast en liten del av den matprishöjningen som regleringama åstadkommer. Hyresregleringen har lett till ett system där låginkomsttagare oftare betalar höga hyror i nybyggda områden eller ha svårt att hitta bostad, medan höginkomsttagare oftare bor i äldre, mer attraktiva, områden med låga hyror.
Resonemanget som har förts i detta avsnitt tyder på att flera av dessa fordelningspolitiskt motiverade regleringar antagligen är mindre lämpliga än ex. direkta subventioner.
Sammanfattningsvis har visats att regleringar, offentlig finansiering och offentlig produktion kan ses som tre typer av offentliga insatser som ofta kan användas for att nå samma mål. Regleringar kan vara lämpliga när det anses viktigt att uppnå en viss effekt oavsett kostnader. Offentlig verksamhet eller finansiering däremot ger bättre grepp om kostnader men effekten kan variera något mer.
4.4 Kontraktsformer och konkurrens
Indelningen av offentliga medel i kategorier som reglering och offentlig finansiering är mycket grov. I detta kapitel beskrivs mer detaljerad hur medlen kan utformas for att stärka konsekvensansvar. Tonvikten ligger därvid på rätt val av kontrakt och möjligheten att införa konkurrens. Båda frågor är viktiga för verksamhet i offentlig regi, offentligt finansierad verksamhet och avvägningen mellan dessa. Även vid utformning regle-
av ringar är det emellertid viktigt att beakta hur de påverkar kontraktsformer och konkurrensförhållanden.
Konsekvensansvar genom val av kontrakt Vid en decentralisering med konsekvensansvar måste det bestämmas hur en beslutsfattare skall utsättas för konsekvenserna av sina beslut. Detta regleras ofta i någon form av kontrakt.
Principiellt skiljer man mellan tre olika kontraktsforrner.
En kontraktsforrn är ett prestationsrelazerat kontrakt. Storleken på ersättningen beror på prestationen. I den privata sektorn är detta en vanlig kontraktsform. I den offentliga sektorn finns några exempel. Försök med resultatlöner görs på sina håll. Lönesättningen har i allmänhet blivit något
flexibel och tillåter skillnader beror på prestation. Även leveranmer som ser mellan offentliga verksamheter intemdebiteras allt oftare och får därmed karaktären av prestationsrelaterade kontrakt.
Det vanligaste kontraktet inom den offentliga sektorn är emellertid fortfarande en fast ersättning. De flesta offentligt anställda får en fast lön som inte är knuten till prestation. De flesta myndigheter får fastlagda budgetar som inte är beroende av deras prestation.
Slutligen förekommer kostnadsrelaterade kontrakt. Vid byggkontrakt eller annan upphandling är det inte ovanligt att ersättningen bestämms vara kostnaden plus en viss procentsats.
Bilaga 26 s. 48l verkligheten är naturligtvis många kontrakt blandningar av dessa olika kontraktsformer. Tandläkare får exempelvis en ersättning är fastlagd som för varje form av behandling. Ersättningen är därmed kopplad till prestationen som utgörs av antalet behandlingar. Däremot finns inget motiv att utföra varje behandling så bra som möjligt. För varje behandling i sig liknar kontraktet en fast ersättning. Samtidigt finns inget motiv att spara med antalet behandlingar. På det sättet liknar kontraktet ett kostnadsrelaterat kontrakt. Ett annat exempel är det kontrakt som vissa privata läkarmottagningar har med landstinget. De får ett fast belopp per patient, oavsett behandlingen. Denna kontraktsform skapar motiv att ta emot så många patienter som möjligt. Det i sig kan ge upphov till korta köer och bra service. Samtidigt kan det finnas motiv att övervältra behandlingskostnader att remitgenom tera fler patienter än kanske nödvändigt till sjukhus och specialister. Dessa exempel visar att prestationsrelaterade kontrakt fungerar bättre bättre prestationsmåtten är. Ersättningar till tandläkare och akutmottagningar skulle fungera bäst om de kunde knytas till patientens långsiktiga hälsa, den prestationen som i slutändan är avgörande. I kapitel 5.3. diskuteras organisationsformer för sjukvården som bygger på sådana kontrakt. Vårdcentraler ges ex. ett kostnadsansvar för patientens långsiktiga sjukvårdskostnader. Det finns två tänkbara invändningar mot prestationskontrakt. Det första är att den som utför arbetet kan utsättas för mycket stora risker hon om ensam skall bära det ekonomiska ansvaret. I praktiken innebär det att prestationskontrakt ofta bara delvis belastar utföraren. I ett resultatlönesystem ex. tillåts enbart en del av den totala lönen variera med resultatet. Det andra argumentet är att det kan vara svårt att finna lämpliga prestationsmått som ger helt korrekta incitament. Detta argument har ofta använts felaktigt för att rättfärdiga en fast ersättning eller kostnadsrelaterade kontrakt. Den relevanta frågan är nämligen om ett bristfälligt prestationsmått ger sämre eller bättre incitament än den alternativa kontraktsformen. Detta kan variera från fall till fall. l privata företag är den ex. kortsiktiga vinsten ett mycket bristfälligt mått på företagsledarens kapacitet. Ändå har aktieägare lärt sig att en bedömning av företagsledaren på basis av bl. a. vinsten är överlägsen ingen bedömning alls. Prestationskontrakt kan skilja sig åt vad gäller graden konsekvenser av som utföraren utsätts för. Förhållandevis lite konsekvensansvar finns vid decentraliserat budgetansvar och uppdelning offentlig verksamhet i av beställar- och utförarroller. I båda fallen har den utför arbetet ett som formellt ansvar men han får oftast inga personliga fördelar ett väl utfört av arbete utöver den egna tillfredställelsen och eventuella karriärmöjligheter. Empiriska studier Ds 1989: 10 av försök med beställar-och utförarroller ger inte en odelat positiv bild. I några fall fungerade försöken, kostnadsmedvetandet ökade och strukturella förändringar underlättades. I andra fall misslyckades försöken därför att personalen inte var beredd att axla nya roller och därför att det inte fanns möjlighet att välja andra utförare om beställaren var missnöjd med resultaten. Ett starkare konsekvensansvar finns i ett resultatlönesystem. Konkurrensen ökar konsekvensansvaret genom möjligheten att gå i konkurs och
Bilaga 26 s. 49förlora arbetet. Starkast är konsekvensansvaret emellertid vid en konkurrens där utföraren är ekonomiskt självständig, som ex. ett entreprenadföretag.
Resultatlönesystem har införts vid en rad offentliga organisationer. Som exempel kan nämnas televerket, Vattenfall, vägverket, lokalvården vid länsarbetsnämnden i Malmö m. m. Statskontoret och Statens arbetsgivarverk 1989 har utvärderat ett antal försök. I flera av dessa fall fanns från början ett motstånd som grundade sig i farhågor om att opartiskhet vid myndighetsutövningen skulle äventyras. Även fackföreningarna var tveksamma. Utvärderingarna visar emellertid att förändringen i efterhand bedömdes positiv de allra flesta. Kostnaderna sjönk och pioduk-
som av tiviteten ökade, i vissa fall med så mycket som 20%. I sin helhet måste dessa försök bedömas som mycket lyckade.
Ett ännu starkare konsekvensansvar än genom resultatlönesystem kan erhållas när en riktig konkurrens införs som i extremfall kan innebära att dåliga prestationer kan leda till konkurs och förlust av arbetsplatsen.
Konsekvensansvar genom konkurrens Ett sätt att implementera principen om konsekvensan.svar är att skapa konkurrens. När konkurrensen fungerar behöver en kund inte förmedla sin upplevelse eller tillfredställelse med en tjänst via en politisk eller administrativ apparat. Kvalitetskontrollen flyttas från de politiska organen till användaren. För den som producerar tjänsten leder felaktiga beslut direkt till minskade kundbesök. Under konsekvensansvar leder minskade kundbesök till nedskäming av verksamhet eller andra sanktioner.
Att konkurrens, när det fungerar, är ett kraftfullt sätt att säkerställa både effektivitet och kvalitet accepteras i vida kretsar för den delen av vår ekonomi som producerar varor och privata tjänster. Få likställer dock en fungerade konkurrens med ett fritt härjande av ohämmade marknadskrafter. Snarare kräver en fungerande konkurrens en miljö som inte sällan måste skapas eller upprätthållas offentliga ingrepp. Äganderegler
genom måste övervakas, monopolbildningar och konkurrenshinder måste avlägsnas, marknadsmisslyckanden som miljöförstöring, otillräcklig utbildning och otillräcklig produktinformation måste korrigeras. En fungerande konkurrens är således inte sällan ett resultat av en ofta ganska komplicerad konstruktion av regler och incitamentsstrukturer.
Konkurrens är också mycket mer omstridd i delar av den sociala sektorn. På ett ideologiskt plan förs argumentationen ofta i termer av att vård och omsorg inte skall styras av vinstintresse utan skall likna familjen i sin ovillkorliga pålitlighet. Det är emellertid sällan tydligt uttryckt varför konkurrens väntas öka effektivitet och kvalitet för de flesta privat produ-
och tjänster men inte för många sociala tjänster. Det följande cerade varor är ett försök att formulera en lista av tänkbara skäl som man skulle kunna anföras.
Konkurrens fungerar inte i den sociala sektorn därför att kvalitetsbedömning där är svårare. Om kunderna inte kan jämföra kvaliteten kan den försämras med konkurrens. Det kan också föra med sig att verksamheter konkurrera med marknadsföring som inte gagnar samhället i stället för att konkurrera med kvalitet.
Bilaga 26 s. 50Konkurrens som leder till konkurser kan utsätta de som vårdas för oacceptabla trångmâl.
Den valfrihet som följer med konkurrens kan öka segregeringen.
Alla tre invändningarna måste tas på allvar in den meningen att en oreglerad konkurrens kan ge upphov till dessa problem. Samtidigt är invändningar som tar fasta enbart på effekterna av en helt oreglerad konkurrens tämligen ointressanta. Det finns knappt någon marknad i Sverige idag som inte är reglerad i viss mån, och det är inte heller en oreglerad konkurrens som föreslås för någon av de sociala verksamheter som idag bedrivs som offentliga monopol.
Som ett exempel är det mycket svårt för konsumenten att bedöma en bils säkerhetsprestanda, antagligen betydligt svårare än att bedöma kvaliteten av barnomsorg eller skolundervisning. Detta har dock avhjälpts genom säkerhetsregler och bilbesiktning, som bestämmer villkor för konkurrensen utan att hindra den.
Den relevanta frågan är således om konkurrens som är reglerad för att undvika de ovan nämnda problemen fortfarande leder till effektivitetsvinster. Problemen med en sådan reglerad konkurrens måste sedan ställas emot de problem som kan drabba offentlig verksamhet utan konkurrens. Offentlig verksamhet kritiseras ofta just för dålig kvalitet, bristande hänsyn till individen, segrerande effekter och höga kostnader, dvs. samma problem som kan uppstå på en oreglerad marknad.
l den nationalekonomiska litteraturen har det också visats, åtminstone teoretiskt, under senare år att det under många olika omständigheter är möjligt att utveckla regler och villkor som förhindrar konkurrensens avigsidor utan att offra dess fördelar. l slutändan är det dock en empirisk fråga som måste prövas från fall till fall i vilken utsträckning och för vilka verksamheter konkurrensen kan fås att fungera bättre än en monopolverksamhet i offentlig regi.
Den empiriska litteraturen om sambandet mellan konkurrens och effektivitet kommer i huvudsak från utlandet. Tablån nedanför ger några exempel av svenska och utländska studier.
l Sverige finns visserligen en viss erfarenhet av att ge offentlig verksamhet ökad självständighet och att utsätta den för konkurrens, dock utan att sambanden har undersökts grundligt. Flera av de statliga affársverken har t.ex. i samband med ökad självständighet reformerat sig själva över förväntan trots att de till synes ofta har sin monopolställning kvar. I flera fall kan det bero på en stark förväntan om att konkurrensen kommer att öka. Televerket till exempel anses av många bedömare vara minst lika effektiv som de amerikanska telefonbolagen som är betydligt mer konkurrensutsatta.
En intressant insikt kan också vinnas från den i England nyligen genomförda reformen för upphandling av kommunala tjänster. Ett stort antal kommunala tjänstemän tvingas nu konkurrera i ett anbudsförfarande med privata företag. Av de kontrakt som hittills slutits har de kommunala tjänstebolagen vunnit ungefär 80%. Den höga andelen förklaras av tre skäl. För det första ökade de kommunala tjänstebolagen sin produktivitet avsevärt innan den nya upphandlingslagen kom. Förväntan om konkurrens räckte tydligen för att bli i stort sett lika effektiv som privata företag.
Bilaga 26 s. 51Några empiriska studieraveffektenavkonkurrens
Enjämförelse av tandvård i landstingensoch i privata tandläkares regi
görs av Jönsson1983. Jönssonsresultat indikerar att den privata tandvår-
den haren produktivitet somär nästandubbelt så högsomdenoffentliga.
Enengelskstudie ger ett visst underlag för påståendetatt självständighet
och konkurrens förbättrar produktiviteten Parker Hartley, 1989. l studi-
en undersökerman produktiviteten i tio statliga verksamhetersomändrade
sin statusfrån till exempelaffärsverk till aktiebolag, eller från myndighet till
affärsverk. l genomsnitt ökade produktiviteten betydligt när verksamheten
fick större självständighet och gradenav konkurrens ökade.
Enannan undersökninggörs av Domberger och Piggot 1986 som grans-
kar 54 studier somjämför någon privat verksamhet med en motsvarande
offentlig. Av dessafinner Domberger och Piggot l3 stycken där de privata
företageninte var mer effektiva. l sexav dessabedömdesdata varatillförlitli-
ga. l samtliga dessafall var det offentliga företaget konkurrensutsatt. Dom-
berger och Piggot drar därför slutsatsenatt det snarareär konkurrensförhål-
landen änägarförhållandensomharbetydelseför produktivitet och kostnads-
nivåer.
Liknande slutsatserdras i en litteraturgenomgång av Borcherding et al.
l982.
För det andra var många privata företag inte beredda att ta de risker som följer den stora kapitaluppbyggnaden som ett kommunalt kontrakt hade krävt. För det tredje fuskade kommunfullmäktige i flera fall för att gynna de kommunala tjänstebolagen.
Studier effekterna konkurrensen kommunala bolag utsätts för
av av som i England är inte avslutade än. Enligt preliminära uppgifter har dock de kommunala tjänstebolagen ökat sin produktivitet avsevärt under de senaste åren som förberedelse för konkurrensen Economist, 1989.
Även del empiriska resultat tyder på att konkurrens kan leda till
om en ökat produktivitet är det mindre tydligt vilken av konkurrensens egenska-
är viktigast. Räcker det ex. med att väcka människors tävlingsper som instinkt, eller är nyetablering och konkurser det viktigare elementet
institutionell konkurrens och etableringsfrihet En helt fri konkurrens innebär att nya produktionsenheter kan etableras och slå ut existerande. Det finns emellertid förslag om en mildare form av konkurrens som kallas för institutionell konkurrens t.ex. von Otter, 1986. Tanken är att offentliga institutioner kan konkurrera om kunder
har olika alternativ att välja emellan. Kundernas val kan fungera som som signal till beslutande politiker i budgetprocessen. Alternativt kan pengarna följa kunden automatiskt. Det senare liknar ett så kallat voucher system.
Den avgörande frågan är hur viktigt hotet om konkurser och den omda-
följer på nyetableringar är för konkurrensens förmåga att höja ning som effektiviteten.
Möjligheten till nyetableringar är särskilt viktig när verksamheten kan förbättras genom att nya ideer prövas och det finns risk för att existerande institutioner är trögrörliga i detta avseende. I sådana fall kan även ett fåtal nyetableringar fungera som en experimentell verkstad från vilken hela branschen hämtar insikter om hur nya metoder fungerar.
Bilaga 26 s. 52I vissa verksamheter finns farhågor fri etableringsrätt skall att en uppmuntra oseriösa eller ur samhällets ögon olämpliga personer att etablera sig. Etableringsrätt skall dock inte förväxlas med frånvaro etableringsav regler. Etableringsregler är vanliga på många marknader utan att etableringsrättens fördelar olfras. Det visar erfarenheten från advokatsamex. fundet som övervakar vissa etableringsregler. Det finns inga entydiga belägg om att ett visst bestämt antal konkurrenter behövs for att skapa en fungerade konkurrens. l vissa fall kan det räcka med väldigt få konkurrenter. Ibland räcker det till och med att endast en verksamhet är etablerad, men att det finns åtminstone en potentiell konkurrent som är beredd att träda om den etablerade verksamheten inte sköter sig Baumol m. fl., 1982. Å andra sidan kan konkurrensen undergrävas även när det finns ett stort antal konkurrenter. Detta kan bero på att höga sökkostnader är förenade med att leta bland konkurrenterna. Det kan också bero på samarbete mellan företagen. Samarbete förutsätter inte ens ett aktivt samarbete, utan det kan bli ett naturligt utfall av en process där ingen vågar vara den första att konkurrera aggressivt. Många små konkurrenter kan till och med minska konkurrensen. Dels har varje enhet sämre möjlighet att gardera sig mot riskerna och kräver därför högre riskpremier. Dels är det svårare för konsumenter att hitta de företag som har bäst kvalitet och lägsta priser. Sökkostnaderna ökar med antal konkurrenter. Mot bakgrund av den ekonomiska litteraturen kan de nackdelar som institutionell konkurrens har jämfört med riktig konkurrens beskrivas som följande: Institutionell konkurrens där kundernas val endast fungerar som signal till politiker förutsätter att politikernas styrfunktion upprätthålls. Man missar därmed möjligheten att minska den överordnade byråkratin genom att decentralisera styrning längre ner i verksamheten. För politiker kan det vara svårt att fatta beslut om nedläggning. Nedläggningar möter ofta massivt politiskt motstånd från mindre grupper som ofta kan hävda sig mot ett mer utspritt allmänintresse. Hotet om konkurs eller neddragning av verksamheten kan därför vara mindre vid institutionell konkurrens. Även nyetableringar har sämre förutsättningar under institutionell konkurrens. institutionell konkurrens förutsätter vanligtvis att nyetablering kontrolleras på den politiska nivån. Detta minskar förutsättningar för sådana som vill pröva nya former för verksamheten. Risken finns att också de existerande insitutioner därmed inte utsätts för stimulanser att förnya sig. 9 Det är emellertid viktigt att etableringsregler inte kan användasgod- Konkurrens genom entreprenad tyckligt för att förhindra konkurrensen. Ett sådant Även om en offentlig verksamhet inte själv konkurrerar kan den ändå exempelär kommunerplanmonopol utnyttja konkurrens genom att acceptera konkurrerande anbud för delar nas som har använtsför att skyd- den verksamheten. Om anbuden är lägre än de kostnader kan av egna egna da denexisterande livsen arbetsuppgift läggas ut på entreprenad. I praktiken köper många oifentmedelhandelfrån konkurrens. liga verksamheter entreprenadtjänster även från andra offentliga organisa-
Bilaga 26 s. 53tioner. Det är alltså inte nödvändigtvis så att entreprenad är liktydig med privatisering.
Entreprenadens mest uppmärksammade aspekt är att entreprenörens vinstintresse kan leda till en ökad arbetsinsats. Det finns dock två andra konsekvenser av att bryta ut verksamhet och lägga den på entreprenad som kan vara mer betydelsefull. Det ena är att den avknoppade verksamheten inte behöver lyda under den stora organisationens regler och detaljstyrning. många gånger möjlighet till speciallösningar och experiment
Det ger med andra sätt att producera som inte hade varit möjliga som del av den stora organisationen. Det andra är att det, från den stora organisationens synvinkel, kan vara en lika stor fördel att slippa styrning av den avknoppade verksamheten. Det ger möjlighet till specialisering i managementkunnande till ett mindre antal områden.
Av intresse i sammanhanget är att privata företag i västvärlden har genomgått en stor organisatorisk förändring under de senaste 15 åren. Den vanliga organisationsformen är idag att en koncern är uppdelad i ett stort antal nästan helt oberoende dotterbolag som knyts ihop av en mycket liten koncemstab. Dotterbolagen köper allting som inte tillhör deras kärnverksamhet från andra dotterbolag eller från bolag utanför koncernen. Företag
är organiserade på det sättet betonar ofta betydelsen av specialisering som i managementkunnande samt resultatansvar för de enskilda företagen som de viktigaste fördelarna med denna Organisationsform.
l det Följande sammanfattas teoretiska och empiriska insikter om upphandlingsmetoder Mer utförliga redovisningar finns i Pyddoke, 1989, och Statskontoret, 1990 b. En återkommande slutsats är att upphandling kräver en viss kunskap för att de vanligaste fallgropama skall undvikas. l den teoretiska litteraturen om upphandling och kontraktsproblem ex. Sappington Stiglitz, 1987; Tirole, 1988 pekas på ett antal problem som kan förhindra att ett anbudsförfarande auktion leder till ett optimalt utfall för uppdragsgivaren. Fyra huvudskäl anförs.
A Det kan vara svårt att återvinna övervinster från företagen. Det ena
2°Det hävdasibland att skälet är att konkurrensen kan vara begränsad. Det andra skälet är att
entreprenadoch konkurföretaget måste ingå risker som man inte är beredd att ta utan övervinster rensstår i motsatstill
företaget inte kan återförsäkra sig Ett exempel är "sambruk". dvs. att ofoch som emot. att
fentliga verksamhetergeföretaget tvingas till stora kapitalinvesteringar för att kontraktet. En utnyttjar
mensamt resurmöjlig lösning är i så fall att uppdragsgivaren tillhandahåller kapitalföre- ser. Detta är emellertid
enmissuppfattning. Enmål. Ett exempel är att bilföretag inte sällan tillhandahåller verktygsmaski-
treprenad är snarareen ner till sina legotillverkare. På samma sätt tillandahåller många större form sambruk där
av företag datorutrustning till konsultföretagen driver deras ADB-sy- kostnads-ochansvars-
som
fördelningen hargjorts stem. tydligt. Somett exempel
B Kostnaden för att upprätta ett bindande kontrakt kan vara orimligt kan en myndighet med
inträffa möjligheterna hålla företag ansvarigt överkapacitet i någon hög. Det kan om att ett är
sektorsäljaden somenbegränsade t ex kärnkraft, försvaret. Det kan också vara så att möjlighe- treprenadtjänst till
en anter för regeringen att binda sig kan vara inskränkta. Till exempel kan en nan myndighet. Konkur-
rensmellan offentliga efterföljande regeringen ändra beskattningen av en verksamhet som änd-
verksamheterinnebär
förutsättningarna för den. Slutligen kan osäkerhet om framtida möjlig- främst motiven ökar rar att heter göra det svårt att fastlägga snäva målbeskrivningar. att sökasambruksmöjlig-
heter och annat somkan
C Implementering av kontrakt kan fördyras av ett antal problem. Bland
sänkakostnaderna eller annat kan det vara svårt att mäta och utvärdera produktionsresultaten. förbättra kvaliteten.
Bilaga 26 s. 54Aggregering av prestationsmått kan leda till snedvridningar i Företagets produktion. Det kan finnas begränsade och snedvridna incitament till FoU och förnyelse.
D Kontraktet i sig kan ge felaktiga incitament trots att produktionsresultaten mäts riktigt. Antag att man har kontrakt över en lång tid där fördelarna med samarbetet är förknippade investeringar som är relationsspecifika, dvs de har inget värde utanför samarbetet mellan uppdragsgivaren och företaget. Förekomsten av relationsspecifikt kapital kan t.ex. innebära att det råder konkurrens på förhand men att ett bilateralt monopol ändå uppstår i efterhand. Om det finns en risk att en part då försöker kapa åt sig hela överskottet i efterhand kan det leda till for små investeringar i förhand.
Sammanfattningsvis pekar den teoretiska litteraturen på ett antal möjliga problem samt kontraktsformer som kan minska problemen.
Ett stort antal empiriska undersökningar belyser entreprenadproduktion. Mot bakgrund av dessa måste det anses tämligen väl belagt att kostnader ofta kan sänkas när en verksamhet utsätts för konkurrerande anbud, utan att kvaliteten äventyras. De följande är några exempel av studierna.
Några empiriska studieravoffentlig upphandling
I McAfee och Mcmillan 1988 presenterasen studie där man med data från faktiskt genomförda upphandlingar simulerar vilka kostnaderman skul-
fått med ett incitamentskontrakt, dvs. ett kontrakt som belönar kostnadsbesparingar.Det visar sigatt mandå troligen skulle kunnat sänka kostnaderna med ca 10%.
Rapporten Kommunal verksamhet på nytt sätt BFR R46: 1989 beskriver en undersökning av åtta forändringsprojekt som alla bedömdes som lönsamma för kommunen. Entreprenören använde mer flexibla lösningar, gav personalenstörre spelrum, hadefler ideer och var beredd att satsamer pengarpå projekten.
Ascher 1987 behandlar brittiska erfarenheter av främst den offentliga sjukvårdensupphandling av städning, tvätt och catering. Oftast kan en kostnadssänkingkonstateras.
Trots att studier ofta finner kostnadssänkningar i samband med entre-
prenad finner de också att möjligheterna ofta inte utnyttjas till fullo. Följande fel framhålls som de vanligaste och viktigaste se Pydokke, 1989:
A Möjligheterna till konkurrens otillräckligt utnyttjade. B Vagt formulerade uppdrag och kravspecifikationer C Svag styrning och kontroll av uppdragstagaren D Olämplig ersättningsform E Olämpligt anbudsförfarande
Bilaga 26 s. 55l Tablån nedan återges rekommendationer for avtal där förhandskonkurrens och uppsägningsmöjligheter finns från Pyddoke, 1989:
Att införa entreprenad
Uppsök och underlätta konkurrens
Annonsera
-
Getillräcklig tid till anbudsförbcredelser
-
Förenkla kraven och dela upp uppdraget
-
Låt avdelningar konkurrera med varandra och entreprenörer
-
Publicera information om ny teknik
-
Renodla uppdraget.
Undvik avanceradekrav
-
Dela upp uppdraget
-
Etappupphandla
-
Avdela resurserför styrning och kontroll
Välj incitamentskontrakt när såär lämpligt.
Använd rätt anbudsforfarande
Slutna anbud
-
Hemligt antal budgivare
-
Enligt en undersökning K-konsult, 1989 köper kommuner på entreprenad for 10,3 % av sina externa kostnader medan landstingen köpte för 13°/0 av sina externa kostnader. Användningen av entreprenad kommer förmodligen att öka både i kommunerna och i statliga myndigheter. En genomgång av verksamheter i Motala kommun under år 1985 visade ex. att många fler verksamheter i princip skulle kunna läggas ut.
En spridning av entreprenad i kommunerna stöter dock idag på tre typer av hinder från statens sida. Den första är att lagstiftningen om kommunernas rätt att lägga ut verksamhet ofta är oklar. Det andra är att statsbidragsregler ofta förhindrar entreprenad. Det tredje är att skattesystemet kan motverka entreprenader. Som ett exempel kan det vara oekonomiskt för kommunen att lägga ut personalintensivt arbete på entreprenad eftersom de då tvingas att betala moms.
Även på kommunal nivå finns hinder for entreprenad. Ett hinder är att det kan vara svårt att beräkna kommunens kostnad för den egna verksamheten många resurser används gemensamt av flera verksamheter. Kostnadsjämförelsen underlättas betydligt om den kommunala verksamheten bolagiseras. Ett sådant kommunalt bolag borde sedan ha möjlighet att konkurrera på lika villkor, ex. att sälja sina tjänster till flera kommuner.
l detta avsnitt har konstaterats att ett visst empiriskt stöd finns för att entreprenad och konkurrens i allmänhet kan öka elTektiviteten. Den teoretiska genomgången pekar samtidigt på att det krävs professionalism och flexibilitet i urval av kontraktsforrner för att konkurrensen skall fungera rätt. Kontrakten måste fördela konsekvensansvaret rätt.
4.5¶Statlig styrning myndigheter och kommuner
Bilaga 26 s. 56av
Under år har reformering av budgetprocessen skett både i staten
senare en och i många kommuner. Ett syften är att underlätta övergången från
av detaljstyming till resultatstyming av myndigheter och nämnder. l följande avsnitt analyseras hur den reformprocessen påverkar graden av konsekvensansvar i offentlig verksamhet. Detta kräver ett klargörande av de olika styrningsbegreppen.
Om styrning skedde med perfekt kunskap om hur en verksamhet
en fungerar skulle den styrande kunna utfärda direktiv som täcker alla detaljer. Detaljbesluten skulle vara effektiva eftersom de är grundade på perfekt kunskap. Detaljstyrning skulle därmed fungera bra.
I brist på information om verksamheten finns dock ett alternativ som kallas för resultatstyming. I stället för att detaljreglera verksamheten kan
låta besluten fattas mycket decentraliserat. Sedan belönar man verkman samhetens produktion för att ge de decentraliserade beslutsfattarna ett intresse att fatta "rätt" beslut. Rent principiellt kan sägas att resultat-
av styming är det som ger mest konsekvensansvar.
Man kan beskriva problemet i matris där verksamheter delas in
en beroende på hur väl den styrande kan bedöma prestation eller resultat och hur detaljerad kunskap den styrande har om orsakssammanhang i verksamheten.
Om resultaten är svåra att bedöma men den styrande har bra information orsakssammanhang är en detaljstyming befogad. Om däremot
om resultatbedömning är möjlig kan resultatstyming vara mer fördelaktig.
en Vissa verksamheter kännetecknas av att resultat är svåra att bedöma samtidigt orsakssambanden är osäker. Styrningen i
som kunskapen om dessafall kallas ibland för målstyrning, dvs. styrning sker endast genom att ett mål upprättas. Det är emellertid viktigt att notera att målstyrning endast är en nödlösning.
Motståndet mot att släppa detaljstyming grundar sig oftast på två argument. Det första är att detaljstyming behövs oavsett möjligheter till resultatstyming därför att vissa rättigheter måste garanteras som kan hamna i farozonen. Det andra är att offentlig verksamhet ofta inte tillåter resultatbedömningar. Därför finns inga alternativ till detaljstyming.
Dessa två argument hänger naturligtvis ihop. Om rättigheternas upprätthållande kan mätas tillräckligt noga så torde inte resultatstyming äventyra rättsäkerhet mer än detaljstyming. Det grundläggande problemet med argumenten är emellertid att de förbiser att en detaljstyming baserad på dålig information kan vara betydligt sämre än en resultatstyming baserad 2 Begreppetmålstyming på osäkra resultatmått. användsofta på ett tvetydigt sätt.Av vissaanvändsmålstyming som Tabell 4.2 Detaljstyrning, resultatstyming eller målstyrning liktydig medresultatstyrning. Vid detspråkbruket Kunskap om orsakssammanhang hamnar dock behovetav finns finns resultatuppföljning ofta i skymundan. Här menas Resultatbedömning med målstyming en styr- möjlig Detalj- eller Resultatbegränsarsig resultatstyming styrning ning som till att formulera mål för
möjlig Detaljstyrning Målstyrning en verksamhet.
Bilaga 26 s. 57Budgetreformen l syfte att underlätta resultatstyrning har en försöksverksamhet med en förändrad budgetprocess pågått under 1980-talet i vilken flera myndigheter har deltagit. Det viktigaste inslaget i den nya budgetprocessen är en Fördjupad prövning vart tredje år hela den verksamhet, dvs. förvalt-
av ning, transfereringar, regelsystem, tillsyn, m. m., som myndigheterna administrerar eller ansvarar för. Formellt skall regeringen i myndighetsspecifika direktiv ge olika planeringsriktlinjer för verksamheten, beställa särskilda redovisningar eller analyser inom något område, ange avgränsning och inriktning den fördjupade analysen för stora och komplicerade
av verksamheter m. m.
Myndigheterna i sin tur skall vart tredje år lämna en fördjupad anslagsframställning skall innehålla analyser av verksamhetens prestationer
som och effekter.
Statskontoret och RRV har utvärderat försöksverksamheten och pekar i huvudsak på positiva erfarenheter. Modellen utvidgas därför successivt till alla myndigheter.
Denna budgetreform är inte den första under de senaste decennierna. Flera försök har gjorts med bland annat programbudgetering som till stora delar misslyckades. En tolkning av misslyckanden med programbudgetering är att formell stymingsprocedur adopterades men att den i prakti-
en ken inte möjlighet att styra, ex. att sanktionera inelfektiv verksam-
gav het. Detta kan ha berott på att programbudgetering inte gav tillräcklig information verksamheters effektivitet. Det kan också ha berott
om ex. på att den politiska viljan inte fanns för en resultatinriktad styrning. Man måste därför fråga sig under vilka förutsättningar en budgetreform kan lyckas.
De andra nordiska länderna ligger något före Sverige med liknande budgetreformer liknar den som Sverige nu inför. En viktig erfarenhet
som har varit att reformerna lyckades på de områden där departementen var engagerade och aktivt beställde meningsfulla produktivitets- och effektivitetsstudier och använde resultaten i budgetprocessen. Däremot lyckades reformerna mindre bra där departementen inte visade tillräckligt engagemang.
Empiriska undersökningar bekräftar denna slutsats. Bengt Jacobsson l984 konstaterar i omfattande undersökning av den svenska budget-
en
att processens formella organisation spelar en förhållandevis processen liten roll. Det avgörande är i stället de krav som den politiska ledningen faktiskt ställer.
Alla dessa erfarenheter tyder på att en lyckad budgetreform kräver ett starkt engagemang från regeringskansliet, att man vågar ställa krav på specifika resultatmått och att den politiska viljan finns att reagera på dåliga prestationer.
Inledningsarbetet med budgetreformen är i dessa avseenden inte problemfritt. Fortfarande sker kommunikationen för ofta med anonyma direktiv än direktkontakt och informerat engagemang. Detta
snarare genom illustreras följande beskrivning från en departementsanställd:
av
Bilaga 26 s. 58Vi äralldelesför fastlåsta i direktivmetoden. Vi får självasomhandläggareständiga direktiv-PM från finansdepartementet. ochl för sig är de ibland utsända till sakdepartementenför förhandsynpunkter. Men delningenäroftast helt rutinmässig och handläggarehar märkt att lämnade synpunkter harbeaktats.Vi sitter såledesalldeles för ofta med direktiv som ibland inte ens vet avsikten med, standardiserade formulär somärdåligt anpassadetill vår verklighet, ochtidsschemansomär orealistiska.
Påfackdepartementenarbetar likadant gentemot våra myndigheter. Vi skickar standardiseradedirektiv i stället för att ta en personlig kontakt och diskutera frågorna. På ett tidigt stadium går det fortfarande att påverka uppläggningenav en uupiftsinsamling, ett utredningsuppdragetc. Vi sitter och väntar påsvar i stället för att ta underhandskontakter och därigenom kanske undvika missförstånd och misstag." Hultinger, 1989
De myndighetsspecifika direktiv avseende myndigheters fördjupade anslagsframställande präglas i viss mån av ett sådant arbetssätt. Alltför sällan ställs i direktiven krav på specifika utvärderingar. Kraven som ställs i direktiven är ofta inte mer konkreta än den allmänna vägledningen för fördjupad anslagsframställan. Införandet av mer konkreta utvärderingskrav har o. m. i vissa fall kunnat avstyras av myndigheterna själva med argumentationen att detaljstyming skall undvikas.
Bristen på konkreta krav i de myndighetsspecifika direktiven innebär att myndigheterna har stor frihet att välja själva hur de vill utvärdera sin egen verksamhet. I åtskilliga fall har detta lett till klagomål att utvärderingarna inte varit objektiva utan har utformats för att nå önskade resultat.
Risken finns att budgetreformen kan misslyckas i sin ambition att öka resultatstyrning om uppfattningen sprider sig att resultatmåtten är betydelselösa därför att de alltför lätt manipuleras av myndigheterna.
För att undvika den risken finns anledning att fundera på en förstärkning av resultatuppföljningen som kan bygga på mer konkreta krav på resultatmått och mer inblandning av extern kompetens för att utveckla dessa krav och bedöma utvärderingarnas objektivitet.
Kommunal eller statlig styrning Även statens förhållande till kommuner är på väg att ändras mot riktning av ett ökat konsekvensansvar, ex. i äldreomsorgen och skolväsendet. Staten fyller två funktioner i sitt förhållande till kommunerna, finansieringsfunktionen och styrfunktionen. l sin roll som finansiär drar staten in skatt som sedan fördelas på kommunerna i form av statsbidrag. l sin styrande roll försöker staten att påverka kommunernas beslut genom regler och riktade bidrag.
Tre principiella skäl kan anföras för en statlig styrning av kommunernas beteende. Det första är att kommunernas beteende påverkar stabiliseringspolitiken. Det kan beskrivas i termer av externa elTekter. Om en kommun ökar sina utgifter och finansierar de med lån stiger räntan och prisnivån i hela landet. l allas intresse har staten en funktion i att begränsa kommunernas lånefmansiering och beskattningsrätt. Detta sker genom ett tillfälligt stopp för kommunalskattehöjningar och förbud att lånefinansiera löpande utgifter.
Det andra skälet för statlig styrning är statens allokeringsfunktion. Den innebär ett ansvar för en effektiv allokering av resurser, inte enbart ur den enskilda kommunens synvinkel, utan även for landet som helhet. Det
Bilaga 26 s. 59betyder att staten kan behöva utöva ett inflytande på kommunernas miljövård eller andra områden där kommunens beslut har konsekvenser även utanför kommunen. Staten kan också spela en roll genom att stödja innovationer i kommunerna.
Det tredje skälet till en statlig styrning är statens fördelningspolitiska funktion. Kommunens utbud av offentliga tjänster har en fördelningspolitisk effekt sin inriktning på olika grupper. Avvägningar måste göras
genom mellan äldreomsorgen och ishockeybanor, eller mellan barnomsorg och kulturevenemang. Kommunens prioriteringar kan då skilja sig från statens. Det finns ingen självklar lösning på frågan vems preferenser skall få företräde i ett sådant fall. För kommunalt bestämda beslut talar att de lokala önskemålen kan uppfyllas bättre. För en central styrning talar att
inte har samma skydd i den kommunala demokratin som på svaga grupper riksnivå. Dessutom finns det en viss risk för att kommuner kan tjäna på att
dålig service genom att dessa grupper att flytta till ge svaga grupper andra kommuner.
Statlig styrning sker med två medel, lagstiftning och statsbidrag. Statsbidragen kan i sin tur delas in i generella bidrag och specialdestinerade bidrag. Storleken på de generella bidragen kan ha ett inflytande på kom-
totala utgifter genom de mekanismer som beskrevs tidigare. De munens påverkar dock inte kommunens allokering mellan olika tjänster.
De specialdestinerade bidragen kan vara av tre typer. Den ena är vad
kallas för matchande bidrag. l den gruppen faller bidrag där staten som betalar viss andel kostnaderna för den service kommunerna till-
en av handahåller. l Sverige är bidragen till färdtjänst, ungdomslag och regionala och lokala kulturinstitutioner exempel på kostnadsrelaterade bidrag. Des-
bidrag sänker kommunens kostnad för att tillhandahålla en tjänst. sa
Empiriska undersökningar tyder på att matchande bidrag har mycket varierande effekter på kommunernas beteende. Det vanligaste resultatet är dock att bidraget leder till en ökning av kommunala utgifter med ett mindre belopp än själva bidraget utgör. Den till synes låga effektiviteten har använts som argument mot specialdestinerade bidrag.
Den andra typen av specialdestinerade bidrag utgörs av så kallade klumpsummebidrag. De är avsedda att användas till vissa bestämda verksamheter eller sociala program, men de är inte av matchande typ. Sådana bidrag sänker kommunens kostnad av att erbjuda en tjänst till noll så länge tjänsten i sin helhet kostar mer än bidragsbeloppet. Om
som kommunen vill satsa mer bär de själva hela kostnaden. Den typen av bidrag innebär en väldigt stor subvention för tjänster som kommunen egentligen inte är intresserad av. För bidrag som understiger det som kommunen ändå hade satsat på skiljer de sig inte från generella bidrag.
Mellan de två typer av bidragen ligger den tredje varianten, prestationsrelaterade bidrag. Barnomsorg och hemtjänst är exempel på sådana. Kom-
får viss summa i bidrag per barnomsorgsplats. Därigenom sänks muner en kommunens kostnad av att skapa en ny dagisplats men inte kostnaden av att anslå utökade resurser per existerande daghemsplats.
Många stödjer idag tanken att specialdestinerade bidrag bör överges till förmån för generella bidrag. Argumenten är dels att det inte finns några starka skäl för staten att styra den kommunala konsumtionen och dels att bidragen endast har svaga styreffekter.
Bilaga 26 s. 60Dessa argument grundas på de alternativen som finns i dagens system. Andra alternativ kan emellertid utvecklas som har en kraftig, styrande funktion. Ett exempel är systern där bidragen inte bara tillåts vara positivt relaterade till kostnader eller prestation, utan även negativt relaterade till kommunala beslut som strider mot riksdagens. Att det finns instrument som kan användas för att styra betyder inte att de bör användas. På flera områden kan hävdas att den statliga styrningen har lett till allvarliga felsatsningar. Ett sådant exempel är äldreomsorgen. Kring mitten av 1960-talet markerade statsmakterna en stark prioritering av hemtjänsten framför ålderdomshem genom att statsbidrag på 35% infördes för hemtjänsten samtidigt som det avskaffades för ålderdomshemmen. Under 1980-talet har flera utredningar dragit slutsatsen att den prioriteringen var ett samhällsekonomiskt misstag Edebalk och Peex. tersson, 1990. Hemtjänsten orsakar kostnader för samhället ofta som överstiger kostnaderna för ålderdomshem utan att i många fall erbjuda ett mer attraktivt alternativ för individen. Flera undersökningar av statsbidragssystemet förespråkar en övergång till generella bidrag ex. Pedersen, DS 1989: 29. I Norge genomfördes en liknande reform som bedöms ha lett till ökad rättvisa mellan kommunerna och mer kommunal handlingsfrihet och effektivitet. Det generella bidraget kan, för att ge största rättvisa, till anpassas kommunens ålderssammansättning och geografiska läge. Ett generellt bidrag ger kommunen större handlingsfrihet vilket är en förutsättning för konsekvensansvar. Principen om konsekvensansvar innebär dessutom att de statliga kraven skall formuleras som resultatkrav och övervakningen skall ske i termer av resultat. Den planerade skolreformen se avsnitt 5.2. är ett bra exempel på detta. Vid formuleringen av dessa resultatkrav finns flera överväganden att göra. Det kan ex. vara svårt att mäta slutgiltiga prestationer som välutbildade vuxna så att man blir tvungen att mäta etapprestationer i stället ex. testresultat efter varje årskurs. Ju mer man fjärmar sig från den slutgiltiga prestationen mindre blir kommunens handlingsutrymme. Samtidigt finns i vissa avseenden skäl att ge kommuner handlingsutrymme för åtgärder som inte får stöd i landet som helhet. Anledning till det kan finnas dels med hänsyn till kommuninvånarnas preferenser och dels därför att sådana experiment kan ge insikter som är till nytta för hela landet. Att ge kommuner stor handlingsfrihet betyder naturligtvis att man förutsätter att de skall välja det mest effektiva. Precis som resultatstyming förutsätter detaljerade krav på resultatmätning kan det finnas skäl för statliga ingrepp som stödjer både resultatstyming av kommuner och kommunens resultatstyming av sin egen verksamhet. Ett sådant ingrepp kan vara stöd och/eller krav på godtagbara utvärderingar av försök som kommuner genomför. Ett annat sådant statligt ingrepp skulle kunna vara krav på att kommuner öppnar sin verksamhet för konkurrens från entrepenörer kommer som med bättre erbjudanden. Hittils har kommunerna accepterat konkurrerande bud för endast ett fåtal av sina verksamheter. Till del kan det bero på en att det i flera fall är oklart i vilken omfattning de statliga reglerna tillåter entreprenad. Som ett minimum borde därför de statliga reglerna göras tydligare.
Bilaga 26 s. 61Därutöver är det tänkbart att kommunala beslutsfattare försätts i en svår sits om de förespråkar en konkurrens mot de egna arbetskollegoma. Det kan således till hjälp för kommunen om det föreskrivs att konkur-
vara rerande anbud måste övervägas. l England har erfarenheten med en motsvarande lagstiftning varit positiv. Över 80% anbudsförfaranden
av vanns
de kommunala bolagen. Under förberedelseperioden lyckades de komav munala bolagen höja sin produktivitet betydligt.
Sammanfattningsvis betyder konsekvensansvar i förhållandet mellan stat och kommuner att de statliga kraven formuleras i termer av resultat samtidigt kommuner får en ökad handlingsfrihet att organisera verk-
som samheten. Det är helt i resultatstymingens anda om staten ställde krav på utvärdering kommunal verksamhet, bl. a. genom att kräva att kommu-
av
jämför kostnader för sin verksamhet med konkurrerande bud. ner
4.6¶Fördelningspolitikens effektivitet
Bilaga 26 s. 61Fördelningspolitik för ofta med sig en risk att individers möjligheter att förbättra sin ekonomiska situation genom mer arbete eller sparande minskar. Till viss del minskar även individens möjligheter att bestämma över sin egen konsumtion.
Uttryckt i termer av konsekvensansvar betyder detta att individernas
för konsekvensen av en minskad arbetsinsats eller minskat sparanansvar de är lägre med en ambitiös fördelningspolitik. Frågan är emellertid hur fördelningssystemet kan utformas så att fördelningsmålen nås samtidigt
konsekvensansvaret förblir så högt som möjligt. som
Accepterar sanningshalten i de undersökningar som visades i kapi-
man tel 3.3. är ett väsentligt problem att flera välfárdsprogram minskar individernas konsekvensansvar, och sänker därmed effektiviteten i ekonomin, samtidigt som de har tvivelaktiga eller inga fördelningspolitiska effekter. Som exempel kan nämnas ATP-systemet som enligt flera undersökningar kostar för låginkomsttagare än de får ut. Samtidigt blir arbetskraften
mer dyrare för arbetsgivare och anställda får antagligen ut mindre lön själv. Detta minskar både efterfrågan och utbud av arbetskraft.
Ett minimikrav på offentliga insatser bör naturligtvis vara att de inte skall påverka både effektiviteten och fördelningen negativt. Därutöver är det önskvärt att få så effektiv omfördelning som möjligt, att flytta
en
från de privilegierade till de behövande med så små negativa resurser samhällsekonomiska sidoeffekter som möjligt.
Ett argument som framförs ibland är att den låga effektiviteten i fördelningspolitiken speglar den generalitet som finns i många välfárdsprogram. l den mån generalitet positiv skulle den låga effektiviteten i det
anses svenska transfereringssystemet till och med kunna uppfattas som en fördel. Detta skulle vara fallet ex. om generalitet innebar minskad stigmatisering av bidragstagare.
Generalitetsbegreppet förtjänar närmare uppmärksamhet eftersom dess innebörd inte alltid är uppenbart. Ett tydligt exempel är att socialbidragen är mindre generella än barnbidragen. l den jämförelsen är det uppenbart att det kan vara förnedrande och stigmatiserande att söka socialbidrag
Bilaga 26 s. 62även om det också ger den kontakt med sociala myndigheter som eventuellt kan hjälpa en bidragstagare att förbättra sin livssituation.
I andra fall är generalitetsbegreppet mycket otydligare. Är till exempel ett system där alla betalar skatt och får bidrag mer generellt än ett system där man antingen betalar skatt eller får bidrag beroende på inkomsten Förutsatt att bidraget kan erhållas utan krånglig ansökan eller personlig framställan är det oklart om det senare systemet generalitetssynpunkt är
ur mycket sämre. En tänkbar risk skulle kunna vara att vissa blir stämplade som bidragstagare. Sådana farhågor uttrycks dock sällan i samband med inkomstrelaterade bostadsbidrag eller daghemsavgifter.
Ett annat argument är att generella välfärdsprogram har Fördelen att de stöds av stora grupper eftersom alla får utbetalningar av systemet. Därmed finns det mindre risk att de successivt urholkas. Detta argument måste undersökas i två olika situationer. Den ena rör transfereringar mellan generationer. Sådana transfereringsystem innehåller ett anspråk som en generation ställer på efterföljande. Eftersom inte alla från efterföljande generation är röstberättigade kan det vara så att det alltid finns en politisk majoritet för bibehållandet av transfereringssystemet.
För transfereringar som inte främst sker mellan generationer är läget däremot annorlunda. Med rimliga antaganden om skattemas marginaleffekter är det inte sannolikt att en majoritet kan vinna på en sådan transferering se tablå s. . Därför håller det politiska argumentet för generalitet endast om tillräckligt många felaktigt tror att de utbetalningar de får innebär att de tjänar på systemet.
I båda de fall där det politiska argumentet håller vid transfereringar
mellan generationer och om människor felaktigf tror att de tjänar på systemet utnyttjas svagheter i den demokratiska processen för att vinna
stöd åt ett generellt system. Man kan fråga sig om det verkligen skall betraktas som en fördel. Risken är nämligen att samma svagheter i den demokratiska processen hjälper transfereringssystem att leva kvar även när de inte omfördelar enligt de fördelningspolitiska målen längre.
Ett problem med en ambitiös fördelningspolitik är däremot individernas minskade konsekvensansvar som uppstår om transfereringar görs mer omfördelande genom att de knyts till inkomsten. Problemet betecknas av ekonomer också som att marginalelfektemä är höga, dvs. på marginalen är det är stor skillnad mellan bruttoinkomsten och nettoinkomsten efter skatt. Detta kan illustreras i följande diagram som visar förhållandet mellan marknadsinkomsten och den disponibla inkomst som kvarstår efter skatt och transfereringar.
Linje A i diagrammet visar förhållandet som gäller med 20
en proportionell skatt vars intäkt sedan delas ut som ett lika stort bidrag till alla. Samma omfördelning som sker i detta fall skulle kunna åstadkommas med en bråkdel av de 20% som omfördelas enligt linje A om transfereringar gjordes inkomstberoende. Poängen är emellertid att marginaleffektema skulle vara precis lika höga om man ämnar uppnå samma fördelning
av disponibel inkomst. I stället för en hög marginalskatt skapas höga marginaleffekter av avtagande transfereringar.
Marginalelfekterna kan visserligen minskas för en del befolkningen.
av Följden blir dock att marginalelfektema blir desto högre för andra. Proble-
Bilaga 26 s. 63Diagram 4.2. Marginalskatt medolika transfereringssystem. Disponibel inkomst 100-
80 -
Ä so.
40-
20-
o
llnrknadslnkomst
met belyses med linje B i diagrammet. Marginaleffekten har där minskats för dem med högre inkomster. Om man vidhåller samma bidragsnivå för dem utan inkomster måste de med låga inkomster utsättas för mycket höga marginaleffekter. En sådan fördelning av marginaleffektema kan i och för sig vara befogad om det anses att marginaleffektema skapar större effektivitetsförluster i de högre inkomstintervallen. För ett sådant påstående finns emellertid inga empiriska belägg.
Vid en jämförelse enbart i termer av disponibel inkomst förefaller det således som om storleken på transfereringssystemet är mindre viktigt. Även ett mycket mindre transfereringssystem leder till fördel-
som samma ning av disponibla inkomster orsakar samma marginaleffekter. Denna slutsats måste dock revideras drastiskt när hänsyn tas till att större delen av transfereringarna omfördelar mellan olika livsperioder i människors liv snarare än att omfördela mellan människors livstidsinkomster.
Få människor förblir lâginkomsttagare under hela sin livstid. En studie DsFi 1984: 17 visar att en tredjedel av alla inkomsttagare bytte den kvintil de befann sig i mellan 1980 och 1981. Särskilt stort var bytet till och från den lägsta kvintilen. Detta tyder på att transfereringssystemet till stor del är ett tvångssparande. Jämför man detta med ett system där människor i större utsträckning tillåts spara själva framstår två problem:
I den mån omfördelningar under en människas livstid tas ut som en proportionell eller progressiv skatt och betalas tillbaka som ett klumpsummebidrag som folkpension eller barnbidrag uppstår helt onödiga
- marginaleffekter. Även är knutet till inkomsten, ATP-
ett system som som systemet, introducerar onödiga marginaleffekter därför att reglerna begränsar proportionaliteten mot inkomsten.
Eftersom transfereringar i viss mån ersätter privat sparande är en konsekvens att många hushåll inte sparar mycket själv. Det betyder att den väntade disponibla inkomsten i många hushåll intecknas för baskonsum-
Bilaga 26 s. 64tion och lånekostnader på hus och varaktiga konsumtionsvaror. Dessa hushåll motsätter sig ofta ändringar i skatte- och transfereringssystem som tillfälligt minskar den disponibla inkomsten just därför att den inkomsten redan är intecknad och konsumtionen kan sänkas endast genom att sälja hus eller bil. Med ett större privat sparande i stället för sparande genom offentliga system ökar hushållens flexibilitet betydligt och reformer av skatte- och transfereringssystemet torde vara lättare att genomföra.
Ett tvängssparande har emellertid inte bara nackdelar. En viktig fördel är att de inte är förutseende nog att spara själva eller som räknar med
som att tas hand av staten i alla fall när de mister inkomsten tvingas att
om
Målet måste emellertid vara att samtidigt bibehålla ett starkt konspara. sekvensansvar. I kapitel 5.5. skall transfereringssystem behandlas som bibehåller dessa Fördelar och utan att drabbas av nackdelarna i samma utsträckning.
5¶Fyra exempel på organisationsformer
nya
5.1¶Inledning
Bilaga 26 s. 65I föregående kapitel diskuterades den offentliga sektorns mål och organisationsformer som kan tänkas Förbättra måluppfyllelse. I det följande diskuteras hur organisationsformer med en hög grad av konsekvensansvar skul-
kunna införas på fyra områden. De fyra områden är skolväsendet, sjukvården, barnomsorgen, och det inkomstomfördelande transfereringssystemet.
Utrymmet i denna bilaga tillåter naturligtvis inte någon detaljerad undersökning hela den offentliga verksamheten på dessa områden. Syftet
av är snarare att redovisa de skäl som talar för och emot några grundläggande organisationsprinciper.
5.2¶Skolan
Bilaga 26 s. 65Tre skäl talar för en offentlig insats på skolområdet. Barn och föräldrar är inte alltid förmögna att förstå värdet av utbildning för den egna utvecklingen. Det finns alltså ett paternalistiskt skäl till skolplikt och en subventionerad skola. Utbildning kan också ha positiva externa effekter. En utbildad människa skapar värden som är långt större än den egna vinsten av utbildningen. Slutligen är en gemensam skola också ett medel att utjämna livschanser och att motverka segregering.
Målsättningen att lösa dessa problem kräver troligen en viss grad av offentlig finansiering av skolväsendet. Det är dock mindre klart varför de även skulle förutsätta en offentlig och ofta centralistisk styrning av
- var barn skall i skolan, vilka resurser som skall avdelas till undervisning, vilka lärare barnen skall ha och vilken inriktning undervisningen skall ha.
Utgår man från diskussionen i kapitel 4.4. så uppstår två frågeställningar:
Finns det konsekvensansvar i dagens system Är beslutsrätten hos staten, kommuner, rektorer, lärare, föräldrar och barnen fördelad så att de som fattar besluten också får stå för konsekvenserna
Vilka skulle effekterna vara av ökat konsekvensansvar genom ökad konkurrens och valfrihet mellan skolor
Den första frågan har i viss mån präglat politiska beslut under senare tid, efter en lång period tidigare av ökad centralisering. Kommunaliseringen
Bilaga 26 s. 66av lärarna som beslutades i riksdagen 1989 är ett försök att lägga konsekvensansvaret på kommuner för kommunala beslut som påverkar behovet av lärare. Utbildningsdepartementet arbetar också med förslag om att statsbidragssystemet skall bli mindre detaljreglerat. Kommunerna skall på detta sätt kunna väga ex. behov av specialundervisning mot behov av skolunderháll eller satsning på läromedel. Det nya statsbidragssystemet skall kopplas till den utvärdering av skolan som redan påbörjats. Om en kommun spar in alltför mycket på undervisning för att lyxrestaurera sina skolor räknar man med att det kommer att synas på resultaten i utvärderingen. I värsta fall dras statsbidraget in.
Utöver dessa förslag skulle konsekvensansvaret dock kunna förstärkas ytterliggare.
En möjlighet är att konsekvensvaret flyttas ännu längre ner till skolorna och rektorerna." Rektorernas möjligheter att hushålla med resurser är starkt inskränkta idag. Situationen skulle antagligen ändras betydligt om en utvidgad rambudget och marknadshyror för skolor infördes. Rektorer-
skulle få starka motiv att hushålla med resurser om de fick behålla na möjliga besparingar för andra angelägna ändamål. Som ett exempel skulle det finnas motiv att hyra ut lokalytor när de inte används.
Under ett sådant system kan även eleverna ett betydligt utökat konsekvensansvar. Ett exempel är ett försök i Täby där skolor och andra kommunala inrättningar skall betala marknadshyra för sina lokaler från en rambudget DN 900210. När de betalat hyran skall skolorna själva få välja vilken service de vill ha och vad de vill betala för den. Det betyder att de kan välja andra entreprenörer än kommunen. De kan också sköta en del själva och pengar för det. Skolklasser skall exempelvis kunna städa det egna klassrummet och använda pengarna till skolresor. Förutom kostnadsbesparingen kan detta leda till en bättre skolmiljö och minskad vandalisering.
I England pågår försök med rambudgetering för ett antal skolor i närheten av Birmingham. En utvärdering Andersson Olsson, 1990 konstaterar att försöken i huvudsak varit framgångsrika. Fördelarna sammanfattas som följande:
Prioriteringar bestämdes där konsekvenserna av dem kändes. -
Man fick ut mer för pengarna, både i skolan och fastighetsförvaltning- -
en.
Flexibiliteten i planeringen ökade. -
Rektorer, lärare och elever fick och ansvar för sko- - större engagemang
lan, ex. mindre skadegörelse. Andersson Olsson, 1990, s. 81.
Som nackdelar nämnde rektorerna en ökad arbetsbörda och att de kände 27Bilaga 22 till Långtids- sig otillräckligt utbildade för att omedelbart ta detta ekonomiska ansvar. utredningen Andrén Dessa problem väger dock enligt utredningen lätt jämfört med fördelarna. m.m., 1990 sombe-
I Sverige torde det finnas ett betydande utrymme att öka konsekvenshandlar utbildningssystemet förespråkar ocksåen ansvaret genom delegering av beslutsfattandet liknande de försök som långtgåendedecentralisebeskrevs ovan. Utbildningsdepartementets förslag om delegering av anring avansvarettill enskilda skolor. Skolorna svar till kommunerna kan bli en viktig upptakt till en sådan utveckling om föreslåsorganiserasi kommunerna i sin tur delegerar till skolorna.
ansvar form avstiftelser med
Den andra frågan är vilka följderna skulle bli av konkurrens och valfristor frihet att bestämma arbetsformerna. het mellan skolor. Valfrihet betyder i detta sammanhang att elever eller
Bilaga 26 s. 67föräldrar med jämna mellanrum får välja skola och i mån av plats får gå i den skolan. Valfriheten stärker "konsumentintresset" i den meningen att det blir uppenbart vilka skolor som uppfattas som attraktiva av Föräldrar och elever. De attraktiva skolorna får en överefterfrågan medan de mindre attraktiva får en överkapacitet. Skolor med låg efterfrågan får signaler att snarast ändra förhållanden inom skolan.
Kent countyförsöket medvalfria skolor "Kent County Council i England har infört utvidgad frihet för föräldrar att välja sina barns skolainte bara inom utan också mellan kommunerna i Kent. Dock är valfriheten begränsad.Valet måstegörasen termin i förväg. Populära skolor behöver endastöka sin kapacitet med vissa procent. Detta för att inte tappa kvalitet genom för snabbutbyggnad. Elever på kölista" får då accepteraskola nr 2 på sin rankinglista.
Skolor med lågefterfråganansesfå signaleratt snaraständra förhållandena inom skolan.Skolledningen får först chansenatt med hjälp av skolinspektör åstadkommaförbättringar. Ibland ersättsrektorer. Sedansystemetinförts har ca l0 rektorer bytts ut. Ar förhållandena extremt dåliga stängsskolan. Detta är naturligtvis illa för rektorerna, men på sikt bra för eleverna, som då hänvisastill skolor medbättre undervisning.Andersson Olsson, 1990.
Ett system med fritt val av skola kan organiseras med varierande grad av konkurrens. En möjlighet som har diskuterats mycket fast inte prövats
ofta är att låta en skolpeng följa eleven till den valda skolan." Ett sådant
system medför att en mer attraktiv skola automatiskt tillförs mer medel. En dålig skola kan i värsta fall tvingas stänga utan att ett politiskt beslut behöver fattas om detta.
Ett problem med ett sådant system är att kostnaden per elev kan variera mycket mellan skolorna av skäl som inte beror på skolans effektivitet eller kvalitet. Lokalkostnader varierar och elevunderlaget i olika områden ger varierande möjligheter att utnyttja skalfördelar. Dessa problem kan i princip lösas genom att skolpengen differentieras både beroende på elever-
ålder och geografiska och andra omständigheter. Frågan är emellertid nas om de förhandlingar som då krävs med varje skola om skolpengens storlek i praktiken kommer att skilja sig så mycket från de budgetförhandlingar
skolor för idag. l England försökte man att införa ett voucher system som som efter övervägande av de praktiska problemen omvandlades till ett blandat system. Lokala skolmyndigheter måste fördela pengar till skolorna i huvudsak beroende på antal elever, där äldre elever får en större summa. Därutöver kan de lokala myndigheterna dock ta hänsyn till skolans storlek och den sociala sammansättningen. Kommuner som Cambridgeshire och Salihull som tidigt började pilotprojekt med detta system var tillräckligt belåtna för att snabbt utvidga systemet till alla skolor i kommunen.
En något mildare form av konkurrens skulle tillåta valfrihet mellan skolor men lämna bestämmandet av budgetens storlek i ex. kommunernas händer som då kan ta hänsyn till individuella omständigheter. Detta följer den tidigare diskuterade modellen för institutionell konkurrens med dess svagheter.
Ett bra förena viss budgetmässig flexibilitet med fördelarna 23Systemmed utbild-
sätt att en av
ningscheckardiskuteras konkurrens skulle vara att ge skolor som tillkommer på enskilt initiativ
t.ex. i Friedman 1962,
i stiftelseform en lagfást rätt att bidrag per elev i samma höjd som och Seldon1986.
ex.
Bilaga 26 s. 68genomsnittskostnad per elev i samtliga skolor i kommunen. I Danmark har goda erfarenheter gjorts med oberoende skolor som konkurrerar med de offentliga.
En principiell invändning mot valfrihet är att välutbildade föräldrar är duktigare på att flytta sina barn till de bästa skolorna. Det uppstår därför en segregering där priviligierade elever är överrepresenterade i de bästa skolorna. Detta är dock inte en självklar effekt. Argumentet bortser från att en betydande segregering redan förekommer på flera håll i Sverige till följd av att bostadsområden är segregerade. Under sådana förhållanden är det mycket möjligt att valfrihet minskar segregeringen genom att varje skola kan locka till sig elever från ett större upptagningsområde.
Ett huvudmotiv för experiment med valfria skolor i flera amerikanska städer har just varit att öka integreringen mellan folkgruppema. Detta har man gjort genom att låta såkallade magnetskolor skapa sin egen profil med specialiserade program. Föräldrarna får ansöka om att få sina barn placerade i en magnetskola med en viss intresseorientering. Elever kan alltså dras till en skola i ett fattigare grannskap därför att de är intresserade av inriktningen. Vid överefterfrågan lottas tillgängliga platser ut till de sökande. I vissa fall finns dessutom ett kvoteringssystem for att säkerställa en blandad sammansättning av elever.
Försök medmagnetskolor i Montclair, New Jersey "l Montclair, New Jersey,är numera alla skolor magnetskolor. Montclair är väsentligenen så kallad sovstad.Störredelenav ortens arbetandebefolkning pendlar till New York eller Newark för sitt arbete. Bostadsmönstret i Montclair har till helt nyligen varit ganskasegregerat,vilket medfört en obalans mellan i skolan. Systemetmed magnetskolor startade år 1976.År l982
raser avskaffadessystemetmed grannskapsskolorhelt. Istället infördestotal valfrihet.
Magnetprogrammenhar lite olika fokusering i skilda skolor, t.ex. på "begåvade", "grundläggande", "intemationell inriktning", naturvetenskap och teknik etc. Alla skolor har dock en vissgemensamkärna av program.
Man har funnit vid en utvärdering att rasblandningen Montclairs skolori blivit "nästan perfekt genom att systemetmed magnetskolorgenomförts. Att haen lärarstab med representanterför olika raserär ocksåett viktigt mål för Montclairskolorna. Bådeföräldrarna och lärare har anammat den stora variation när det gäller elevernas bakgrund som en positiv erfarenhet för eleverna, något som förväntas hjälpa dem att bli väl förberedda för "det verkliga livet.
Förmågan att läsa och räkna har förbättrats i Montclairs skolor sedan magnetskolsystemetinfördes. Av betydelse i detta sammanhangär att varje rektor har rätt att välja sin egenlärarkår.
Såväl föräldrar, rektorer somlärare stödjer magnetskolsystemet,eftersom valmöjligheterna medgeren mångfald alternativ. Valfriheten skapar dessutom ett visst mått avkonkurrens mellan skolorna. Om föräldrar inte är nöjda meden skola, står andraalternativ till buds. Därför måsterektorema försäkrasigom att derasprogramfungerarbra ochgerresultat. Om elevanslutningen sjunker måste rektorn och lärarkåren göra något åt det för att vända på utvecklingen. Andersson Olsson, 1990
En viss kritik mot magnetskolor har förekommit i fall där enbart vissa skolor har blivit magnetskolor och som därmed ofta fått fler begåvade elever än de ordinarie grannskapsskoloma. Dessa problem kan dock tydligen undvikas om alla skolor görs om till magnetskolor. Utvärderingen i Montclair visade att övergången från grannskapsskolor till magnetskolor
Bilaga 26 s. 69medförde att skolorna från att ha varit förhållandevis starkt segregerade fick nästan perfekt rasblandning. Än så länge verkar det inte finnas
en motsägande erfarenheter från andra områden.
slutsatserna av diskussionen är följande. Långtgående förslag om ökad kommunal självständighet på skolområdet bearbetas för närvarande. Kommunerna skulle sedan kunna stärka skolornas och rektorernas konsekvensansvar. Det kan ta formen av budgetansvar och ökad frihet att bestämma resursallokering, anställning, och undervisningens innehåll. Därutöver är det i princip möjligt att tillåta konkurrens mellan skolor. Amerikanska erfarenheter med konkurrerande magnetskolor är goda och tyder på att även segregeringen kan minska. Detta är viktigt eftersom en betydande segregering finns även i Sverige. Till detta kommer att ett sådant system förhållandevis lätt kan kompletteras med en ransonering som undanröjer segregeringseffekter om sådana skulle uppstå.
Konkurrensen kan ske mellan kommunala skolor. Ett starkare konsekvensansvar skulle dock erhållas om oberoende skolor tilläts konkurrera på lika villkor.
5.3¶Sjukvården
Bilaga 26 s. 69l-lälso- och sjukvården svarar för en mycket stor del av den offentliga verksamheten. Exempelvis arbetar inte mindre än 32% av de offentligt sysselsatta i hälso- och sjukvården. Det är därför naturligt att välja ut just den delen den offentliga sektorn för en fördjupad diskussion om princi-
av per för förnyelse.
l sjukvårdsdebatten har man ofta jämfört den offentligt tillhandahållna sjukvården med privata alternativ. Den privata vårdens förespråkare har skyllt problemen på den offentliga styrningen medan motsidan ofta har pekat på det till stora delar privata systemet i Förenta Staterna och hävdat att det är både dyrt och orättvist. Båda parter gör det då alltför lätt för sig. Det går att finna system som förenar mycket av det bästa i offentliga och privata system.
Det finns ett tydligt samband mellan BNP per capita och sjukvårdskostnaderna i olika länder för sjukvårdsanställda, se diagram 5.1. Det beror bl. a. på att lönerna för sjukvårdsanställda är högre i länder med högre per capita inkomst, men också på att sjukvårdskonsumtionen ökar med stigande inkomst.
I diagrammet avviker Förenta Staterna tydligt med mycket höga sjukvårdskostnader även när hänsyn tagits till landets höga per capita inkomst.
En jämförelse mellan olika länder visar att marknadsstyrda sjukvårdssystem är långtifrån oproblematiska. Till en del beror det på att patienten befinner sig i ett informationsunderläge gentemot läkaren. Det är väldigt svårt för en patient att bedöma kvaliteten i behandlingen. Det hämmar konkurrensen och försvårar för patienter att välja de bästa läkarna.
Ett annat problem är att fördelningsfrågoma inte är lösta i ett helt privat system. Vissa grupper har för låga inkomster för att kunna betala en privat sjukförsäkring. Även de har råd kan emellertid komma att välja att ha
som
Bilaga 26 s. 70Diagram 5.1. Sambandmellan sjukvårdskostnaderoch BNP. Sjukvårdskostnaderper capita US dollar
-------------------------------------- --------------------- "gugg ---------
180%
| 1500- | ------------------------------------- | -------------------------------- -- |
| 1400- | ------------------------------------- | --------------------- -- |
| 1200- | ------------------------------------ -- |
--------------------------------------
°
Frankrike snuva 1°°° -..-..-. nd ä .. . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . .. . . .. ° -3732- . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . ..
Hämtat."
o :tunika o : 8°° """""""""" vädret minut; """"""""""""""""
o Iullch i aoo- notan ---------------------------------- --. ------------------- -- -
o Ny Zdclund E 400- ------------------------------- --------------------------------------
200- ----------------------------------- --------------------------------------
E BNP O i capita
per 5000 12000 19000
a. Uppgifter ärjusterade medhänsyn till valutans köpkraft. Källa: OECD, 1985. ett lågt försäkringsskydd. Det ökar segregationen i sjukvården. Dessutom finns risken att den offentliga sektorn till slut ändå får träda in för att förhindra sociala katastrofer. En differentierad premiesättning från försäkringsbolagens sida skulle också kunna som följd att grupper med höga sjuktal utsätts för högre kostnader än andra grupper.
Ett tredje problem är att en privat hälso- och sjukvård använder resurser till marknadsföring och urval av lönsamma kunder. Dessa insatser må vara motiverade för det enskilda bolaget, men gagnar inte alltid samhället som helhet.
Men den offentliga sjukvården har också sina problem. Patienterna har ofta små valmöjligheter. Därmed har patienternas uppfattning om vårdkvaliteten inte något inflytande på resursfördelningen.
Ett annat problem är att den politiska styrningen av sjukvården kan komma i konflikt med läkarnas beslut. Köer uppstår om läkarna beslutar om operationer samtidigt som inte landstingen ställer nödvändiga resurser till förfogande. Förutom det lidande detta kan medföra kan höga kostnader i sjukersättning och produktionsbortfall uppkomma.
Ett tredje problem är att det i praktiken ofta varit svårt att experimentera med olika organisationsformer för att anpassa vården till ändrade förhållanden eller individuella önskemål.
Den grova länderjämförelsen i diagram 5.1. visar också att ett offentligt sjukvårdssystem ingalunda alltid är billigare än ett privat. Både Västtyskland och Japan med starka inslag av privat vård i sjukvårdsystemet
- har lägre kostnader än Sverige, även om detta delvis kan bero på Sveriges större andel äldre.
Bilaga 26 s. 717l
Kontraktsformen avgörande
Problemen med den traditionella privata och offentliga sjukvården sammanhänger med de "kontraktsformer som tillämpas. l vanlig privat sjukvård är ersättningen till läkare eller sjukhus kostnadsrelaterad. Läkarna har därför egentligen inga skäl att ta hänsyn till kostnaderna när de bestämmer behandlingsform. Detta kan leda till "överbehandlingT
I offentlig sjukvård får läkare eller sjukhus normalt en fast ersättning i form lön eller en fast budget. Det systemet premierar å sin sida inte
av goda prestationer. Det kan ge felaktiga signaler och t.ex. leda till att patienter skickas vidare till andra sjukhus bara för att det skall gå att hålla sig inom budgetramarna. Det vore i stället önskvärt med prestationsrelaterad ersättning, argument för att på ett kostnadseffektivt sätt
som ger förbättra patientens hälsa så mycket som möjligt.
Ett exempel på prestationsrelaterade ersättningssystem är de amerikanska Health Maintenance Organisations HMO. Patienter, eller patienternas arbetsgivare, betalar i dessa system en fast årlig premie. HMO:n är sedan ansvarig för alla sjukvårdsbehov. En HMO har därmed starka motiv för att ge en behandling som är effektiv. Det kan bl.a. ske i form av förebyggande hälsovård. Ibland hävdas att det finns risk för fusk i dessa system, men en HMO måste akta sig för att inte förlora kunder till följd av dåligt rykte.
Det går naturligtvis att utforma ett prestationsrelaterat system för svenska förhållanden på många olika sätt. En utgångspunkt kan dock vara att primärvården någon läkare eller vårdcentral bär huvudansvaret för
- patienten och har motiv att förbättra patientens hälsa så mycket som möjligt.
En variant på detta tema är de engelska allmänläkarna som fungerar
gate keepers". Patienter är inskrivna hos en allmänläkare som har som samlad kunskap om deras hälsoläge och som har auktoritet och kunskap
att kritiskt pröva andras diagnoser och behandlingsråd. Dessa allmännog läkare har också ett ansvar för att välja den specialist- och sjukhusvård som patienten kan behöva. För denna uppgift får allmänläkarna en klumpsumma per inskriven patient. Patienterna har möjlighet att byta allmänläkare. Därmed är det viktigt för läkarna att upprätthålla en god servicenivå.
Det engelska systemet kan sägas vara svagt prestationsrelaterat. Allmänläkarna har motiv att behandla patienter och sända dem vidare till mer avancerad vård efter bästa förmåga, men de har inga motiv att göra ekonomiska avvägningar när de skickar patienter till sjukhus eller till specialister. En utveckling av det systemet vore därför att låta allmänläka-
ta för åtminstone del av kostnaderna för specialist- och re ansvar en sjukhusvård. Samtidigt borde de få möjlighet att utnyttja olika sjukhus för att välja den billigaste och bästa vården åt patienten.
Ett alternativ införts bl. a. i Holland är att låta privata försäkrings-
som bolag ta huvudansvaret för patienter se ex. Van de Ven, 1990. I detta system konkurrerar försäkringsbolagen om kunder. Kunderna betalar 10l5% försäkringskostnadema själva medan resten täcks av ett fast of-
av fentligt bidrag per person. Försäkringskostnaden är således reglerad men bolagen konkurrerar genom att köpa in så bra vård åt sina kunder som
Bilaga 26 s. 72möjligt. En kund är missnöjd med vården kan byta försäkringsbolag
som och därmed tillgång till annan vård.
En möjlig fördel med det holländska systemet är att den politiska kontrollen över sjukvården kan reduceras till regleringen av försäkringskostnaderna.
Några förslag till ett svenskt system Under tid har flera förslag lagts fram för en reform av det svenska
senare sjukvårdssystemet. l socialdemokraternas 90-talsprogram föreslås att kommuner tar över ansvaret för primärvården. En annan tanke, nämligen att sjukvårdsdistrikten skall ta ansvar för primärvården, utvecklas mer konkret i det så kallade Dalaprogrammet som har antagits av Kopparbergs läns landsting. I båda förslagen är tanken att primärvården skall kunna välja sjukhus- och Specialistvård åt sina patienter på en marknad med konkurrerande sjukhus.
I Dalaprogrammets förslag ingick att sjukhusen skulle göras om till fristående stiftelser. Detta förbjuds emellertid av sjuk- och hälsovårdslagen föreskriver att sjukhusen måste vara underställda en politisk
som ledning. Däremot skall vårdcentraler kunna köpa från privata sjukhus.
I både förslagen är det möjligt att flytta rollen som gate keeper till Vårdcentralerna, se diagram 5.2. Detta är också kärnan i ett förslag som
i bilaga till långtidsutredningen Å. Blomkvist, presenteras en annan 1990.
Patienterna skulle kunna erbjudas ett val mellan olika vårdcentraler. Vårdcentralerna får i sin tur en klumpsumma per patient som kan vara differentierad efter diagnoser eller patienttyp. Vårdcentralen måste sedan försöka undvika övervård, eftersom det ger förluster till följd av höga
kostnader och dyra sjukhusräkningar. Allt för små vårdinsatser leder egna å andra sidan till att dyrare vårdinsatser kan komma att krävas i ett senare skede. Dessutom riskerar Vårdcentralerna att förlora patienter till konkurrenter de inte erbjuder en fullgod vård. Ett system av detta slag kan
om naturligtvis kompletteras med kvalitetskontroll från någon form av central myndighet. I allvarliga fall kan Vårdcentralerna o. m. göras skadeståndsansvariga.
En vanlig invändning mot system är att Vårdcentralerna skulle kunna tänkas välja de mest "lönsamma" patienterna. Vårdcentralernas motiv kan emellertid påverkas genom att den klumpsumma som Vårdcentralerna
patient justeras med hänsyn till patienters ålder och andra egenskafår per
så att det inte skall gå att tjäna på att locka en viss grupp till sig. per, Dessutom är det rimligt att inskränka vårdcentralers möjligheter att avvisa patienter. Ett förbud mot selektion av patienter eliminerar visserligen inte helt risken vårdcentral försöker skrämma bort" olönsamma patien-
att en
kan kräva dyra behandlingar. De empiriska erfarenheter som ter, som finns från HMO:s emellertid inget stöd för en sådan oro. Egentligen är
ger det inte så förvånande om man betänker hur svårt det måste vara att värva
patienter till en vårdcentral ifall det finns skäl att misstänka att man nya kan bli bortskrämd när man väl behöver vård.
Bilaga 26 s. 73Diagram 5.2. Reformförslagför sjukvårdenbaseratpå prestationsrelateradekontrakt.
Specialister Sjukhus
konkurrerar på
en fri marknad
Vårdcentraler
Ensklldo-
För: Klumpsumma patient
per Läkare
Betalar: Del av kostnad för
sjukhus och specialister
konkurrerar om
PATIENTER
En fråga som behöver övervägas noga är hur de kontrakt bör ut
se som skall slutas med vårdcentralerna. Skall de bara ha ansvar för den vård de själva står för eller även för den sjukvård och specialvård de erbjuder patienterna Skall de en klumpsumma tänkt att täcka de egna vårdkostnaderna, en del av specialistvården eller kanske rent av hela Specialistvården och eventuella mediciner etc. Ur etfektivitetssynpunkt talar det mesta för det senare, men kostnaderna för en enskild vårdcentral kan då bli mycket stora särskilt om den bland sina kunder råkar ett par svåra vårdfall. Det senare behöver emellertid inte vara något större problem om vårdcentralerna är relativt stora eller om de erbjuds ett försäkringsskydd för svårare vårdfall.
En jämförelse mellan dessa förslag och även det nuvarande systemet kan göras i termer av konsekvensansvar. I dagens system fattas beslut om resursallokeringen i landstingets förvaltning och därmed långt ifrån sjukvårdspersonalen eller patienterna som drabbas av besluten. Graden av konsekvensansvar är liten. Vid en överföring av ansvaret för primärvården till kommunen eller sjukvårdsdistrikten är risken att resursallokeringsbesluten fortfarande fattas av en överordnad byråkrati, långt ifrån den läkare som måste avväga vilka behandlingar som skall genomföras.
Graden av konsekvensansvar är störst om enskilda läkare eller små grupper av läkare själva måste bedöma vilka behandlingar som är mest angelägna inom ramen för den budget som de har till förfogande för varje patient. Så fort budgetramen sträcks över en större enhet kommer läkarna främst att ta hänsyn till de egna patienterna och förordna fler behandlingar än budgeten rymmer. I stället krävs då en överordnad byråkrati som ransonerar.
Bilaga 26 s. 74Detta argument talar för att rollen som gate keeper" flyttas till vårdcentraler eller ännu mindre enheter. Försök med kvartersakuter i Stockholm indikerar att ännu mindre enheter än vårdcentraler kan vara effektiva. Detta skulle också ge människor större valmöjlighet.
Den andra möjligheten är att göra sjukvårdsdistrikt eller kommuner till huvudmän för primärvården och att dessa i sin tur delegerar ansvaret till vårdcentraler och läkare genom att tilldela dessa en budget per patient. För en sådan lösning talar att det då skulle finnas en lokal instans som tar ansvar för att det finns sjukvård tillgänglig. Mot denna lösning talar att kommunen eller distriktet kan hindra nyetablering och därmed hindra en förnyelse som kan gagnar befolkningen. Det är inte heller helt klart att en sådan byråkratisk instans behövs. I Dalamodellens nuvarande form finns risk för att både landstingen och sjukvårdsdistrikten etablerar behåller en omfattande byråkrati samtidigt som en fullgod konkurrens med etableringsrätt för nya primärvårdsformer och konkurs för dåliga vårdcentraler inte tillåts uppstå. l så fall förblir reformens förtjänster antagligen marginella.
Eftersom det råder en viss osäkerhet om hur ett system med konsekvensansvar och konkurrens bäst bör utformas är det angeläget att experiment genomförs med olika varianter och att tillräckligt mycket flexibilitet byggs in i systemen så att förändringar kan ske kontinuerligt.
Detta skulle i ett första skede innebära att ett landsting som förbereder en reform som Kopparbergs läns landsting skulle kunna, eventuellt med statligt stöd, lägga ansvaret som planerat på sjukvårdsdistrikten i några distrikt. I andra distrikt däremot borde ansvaret läggas direkt på nivån vårdcentraler och de allmänläkare som vill etablera primärvård i distrikten.
På samma sätt skulle några av sjukhusen kunna få regeringens tillstånd att omvandlas till stiftelse medan andra drivs vidare i landstingets regi. Ett annat försök vore att även göra vårdcentralerna ansvariga för läkemedelskostnader. Läkemedelskostnader varierar enormt mellan vårdcentraler Procope, 1989 och ett fullgott konsekvensansvar skulle ge vårdcentraler möjligheter att väga behandlingar med mycket läkemedel mot andra som för med sig andra kostnader.
Samtidigt som dessa försök pågår kan en variant av det holländska systemet prövas. Försäkringsbolag kan tillåtas överta vårdansvaret för personer som väljer försäkringsbolaget. För varje sådan person kan försäkringsbolaget debitera ut en fast summa från landstinget där personen är bosatt. Ersättningen från landstinget kan naturligtvis variera beroende på ålder och andra egenskaper. Försäkringsbolagen kan erbjuda vård genom egna vårdinrättningar eller sluta avtal med andra. Liksom i det holländska systemet är det rimligt att reglera de avgifter som försäkringsbolagen kan
från sina kunder. Även ett förbud mot selektion kunder förefaller ta av rimligt. Det är viktigt att notera att det redan idag finns privata ukförsäkringar som erbjuder bättre vård och kortare operationsköer till de som kan betala avgifterna. En konkurrens mellan försäkringsbolagen med en kostnadsreglering som i det holländska systemet innebär betydligt mindre risk för klassdilferentiering än de privata sjukförsäkringar som redan finns.
En sådan uppläggning tillåter så småningom jämförelser som kan vara
Bilaga 26 s. 75oerhört värdefulla för hela landet. Medan vissa av experimenten kan utföras i landstingens regi skulle en möjlighet för försäkringsbolag att överta vårdansvaret innebära att även landstingens styrning av sjukvården utsätts för konkurrens. I ett sådant system skulle antagligen Riksförsäk-
för reglering av de ersättningar privata försäkringsboringsverket ansvarar lag kan av landstingen och de avgifter de kan ta av sina kunder.
Empiriska undersökningar av liknande system, ex. de amerikanska HMO:s Health Maintenance Organisations har inte kunnat påvisa några större problem eller nackdelar. Tvärtom verkar kostnaderna ofta ligga lägre än i sjukvård utan att någon kvalitetsskillnad kan påvisas. I ett
annan experiment beskriven i Reinhardt, 1987 till exempel, där 1580 patienter fördelades slumpmässigt mellan HMOs och vanlig fee-for-service sjukvård visades att kostnaderna för HMO låg 25 % under det för den vanliga sjukvården utan att patienters hälsa utvecklades sämre."
Den skissade reformen av hälso- och sjukvården försöker att dra nytta
det bästa från offentligt och marknadsmässigt styrda system. Reformen av bygger på principer konsekvensansvar för vårdcentraler, valfrihet för
om patienter och konkurrens mellan sjukhus. Det finns goda ekonomiska argument och empiriska erfarenheter som gör troligt att en reform i denna riktning kan öka effektiviteten i hälso- och sjukvårdssystemet. Men den kan även leda till en ökad rättvisa genom att minska köerna och fördela resursinsatsema per patient mer jämnt över landet.
5.4¶Barnomsorgen
Bilaga 26 s. 75Barnomsorgen lider av både kortsiktiga och långsiktiga problem. På kortare sikt fattas ett stort antal daghemsplatser till följd av personal- och resursbrist. De långa köerna låser in föräldrar hemma, framförallt kvinnor. Ett annat problem är att den kraftiga subventioneringen av barnomsorgen gör att barnfamiljers ekonomi påverkas kraftigt av valet av eller tillgång till barnomsorg. Enligt en undersökning bidrar den orättvisa fördelning daghemsplatser med lika mycket till ojämlikhet i familjers 2 Även i Sovjetunionen
av
inkomstskillnader Ds Fi 1983: 30. pågårförsök liknande de konsumtionsmöjligheter som
ovan diskuterade. 1 Le-
På lång sikt, då antalet daghemsplatser förhoppningsvis motsvarar efter- fråntogs
ningrad Lex. frågan, uppstår andra frågor. Hur kan barnomsorgen organiseras på ett sjukhusensinabudgetar.
Pengarnagavsi stället till kostnadseffektivt sätt Kan den kommunala byråkratin och detaljregle-
primärvårdens polikliniringen minskas Kan föräldrar ges ökad valfrihet utan risk för segregering kersomenligt enfasttaxa
grundläggande problem i barnomsorgsdebatten är också besit- liknande det amerikans-
Ett att
ka DRG systemetköper ter mycket dåliga kunskaper om hur barnomsorgen påverkar barnen. En- från sjukhusen.
tjänster ligt en undersökning Andersson, 1990 gynnas barnens utveckling av tidig Samtidigt infördes bonus
för personalen.Enligt barnomsorg, även under tre-års åldern. Kontrollvariablerna i studien är
rapporter har bådekvaliemellertid förhållandevis grova och det finns internationella studier som och effektiviteten
teten pekar åt motsatt håll. Samtidigt vet vi nästan ingenting vilken effekt ökat drastiskt Svenska
om
Dagbladet, sept, 1989. en tidigare inskolning skulle ha, om förhållandevis dyra daghemsinstitu-
25Dessaresultat kan möjtioner verkligen ger barnen mer än enskilda dagmammor, eller en mer ligtvis förklaras med att skolmässigt organiserad förskola. barnomsorgenhöll en
lägreutbildningsmässig
Även från ett snävt ekonomiskt perspektiv finns Öppna frågor. Visserli-
standard dei undersökta gen finns ett par undersökningar från början av 1980-talet som tyder på fallen.
Bilaga 26 s. 76utbyggnaden av barnomsorgen är samhällsekonomiskt lönsam ex. Gustavsson, 1979. Barnomsorg som ger föräldrar möjlighet att arbeta kostar mindre än dessa producerar. På grund av skatten och arbetsbelastningen skulle föräldrar dock inte alltid välja att arbeta om inte barnomsorgen vore kraftigt subventionerad. Dessa studier är emellertid inte helt färska och de säger heller inte vilken grad av utbyggnad som är samhällsekonomiskt lönsam.
Enligt principen om konsekvensansvar skall kvalitetskontrollen utföras av den som drabbas av en varierande kvalitet. Mycket av bamomsorgsorganisation i Sverige grundar sig på tankegångar från 30-talets sociala ingenjörskonst. Den utgår ifrån att samhället kan bli bättre genom att ge barnen en annan barnomsorg än den som föräldrar själva skulle välja. Idag är det dock svårt att argumentera att det finns någon motsättning mellan vad föräldrarna vill för sina barn och vad som är bäst ur samhällets synvinkel. Samtidigt finns det trots femtio års forskning inga överväldigande belägg för att en barnomsorgsforrn generellt är överlägsen en annan. Slutsatsen av detta måste vara att det inte finns några starka skäl för samhället att kräva annan barnomsorg än den som föräldrarna finner lämplig bortsett från extremfall där föräldrar inte är kapabla att fylla sin
roll eller där missbruk av barn befaras. Principen om konsekvensansvar innebär således att föräldrar skall tillåtas bedöma kvaliteten i bamomsorgen och kunna ge uttryck för sina bedömningar genom att t.ex. byta daghem.
Samtidigt borde varje daghem ha omfattande befogenheter att allokera resurser och i konkurrens med andra daghem möta föräldrarnas önskemål. Många kommuner experimenterar idag med olika sätt att ge daghemmen större handlingsfrihet. Dessa experiment har dels inriktat sig på olika organisationsformer för daghem. Föräldrakooperativa daghem är numera vanliga. Några kommuner försöker sig på entreprenadlösningar med privata daghem. Dels har experimenten inriktat sig på hur kommunen styr daghemmen. Man har till exempel decentraliserat budgetansvaret, eller försökt att renodla beställare-producent förhållandet mellan kommunen och daghemmet.
Regeringen förbereder också en ändring av reglerna för statsbidrag som öppnar möjligheten för personaldrivna dag- och fritidshem.
Kommunernas försök med ökad självständighet för daghemmen verkar ofta föra med sig en rad positiva effekter. Daghemspersonalen blir
mer motiverad, daghemsstymingen blir mer rationell och flexibel, och den kommunala byråkratin kan i vissa fall minskas. Ett problem har dock varit att experimenten med till exempel decentraliserat budgetansvar inte har fört med sig ett fullgott konsekvensansvar. Daghemmen har inte premierats för kvalitetsförbättringar eller kostnadsbesparingar. Kvalitet har helt enkelt inte kunnat mätas av de styrande kommunalpolitikema.
Ökad valfrihet för föräldrar skulle dock kunna hjälpa kommunerna att styra sin barnomsorg. Om föräldrar är missnöjda med ett kommunalt daghem syns det direkt i att fler väljer den alternativa omsorgen. Med den automatiska kvalitetskontrollen behöver kommuner inte i egentlig mening " Ändringen beräknas förvalta daghemmen längre, utan de kan beställarroll och sluta dock inte träda i kraft anta en förrän tidigast 1991. avtal med enskilda daghem som sedan får stor handlingsfrihet så länge de
Bilaga 26 s. 77håller sig till den kontrakterade budgeten och föräldrar inte tar sina barn till den alternativa omsorgen.
l den svenska debatten de senaste åren har det blivit en principiell fråga om kooperativ skall vara mer acceptabla än privata företag. Empiriska undersökningar på andra marknader ger inga belägg för att kooperativ, vare sig konsument- och producentkooperativ, skulle vara mer effektiva eller ha bättre kvalitetskontroll än motsvarande privata företag. Delvis sammanhänger detta med storleken. Ett stort företag kan kosta på sig en
kvalitetskontroll av enskilda verksamheter." Man kan alltså noggrann ställa frågan om det är rätt att förbjuda privat verksamhet direkt i stället för att låta den konkurrera med de andra verksamhetsfonnema.
Även valfriheten kan öka kvaliteten i barnomsorgen kvarstår frågan
om hur den påverkar segregering. Eftersom barnomsorgen vanligtvis ligger nära bostaden går det knappast att undvika den segregeringen som redan är befást i bostadssegregeringen. Snarare är det som befaras en "mikrosegregering inom ett grannskap. En sådan kan uppstå om daghem kan välja sina barn eller om vissa daghem är dyrare än andra. Ett sätt att effektivt motverka en sådan är att föreskriva att daghem måste ta in anmälda barn i turordning utan att kunna avvisa vissa och att fasthålla vid lika daghemsavgifter för alla daghem.
Den andra segregeringsfrågan är i vilken mån olika frnansieringsformer för daghem leder till att det sker en segregering av de föräldrar som väljer att stanna hemma och vårda sina egna bam. Det är helt klart att med en ökande självfinansiering av barnomsorgen blir det ekonomiskt mest fördelaktigt för dem med låga inkomster att stanna hemma. Frågan är emellertid beslutet att själv vårda sina barn skall ses som en påtvingad
om restriktion eller ett uttryck för valfriheten att göra det man bedömer vara bäst.
Segregeringsargumentet kan knappast grunda sig på föreställningen att deltagandet i arbetslivet är ett mål i sig. Argumentet måste snarare vara att vissa föräldrar som motiveras att stanna hemma av höga bamomsorgskostnader skulle dra nytta att arbeta, antingen av en arbetsglädje på
av kort sikt eller av bättre karriärmöjligheter på längre sikt. En avvägning mellan dessa faktorer leder antagligen till slutsatsen att någon del av bamomsorgsavgiften borde betalas av föräldrar. Här finns ett betydande utrymme för experiment med olika taxor som kartlägger vilka föräldrar som tenderar att stanna hemma och vilka eventuella segregeringseñekter som kan uppstå. En viktig funktion som självfrnansiering skulle kunna uppfylla är också att taxor differentieras mellan olika typer av barnomsorg
27Det är intressantatt beroende på de faktiska kostnaderna. Därmed ges föräldrar ett visst motiv daghems-
noteraatt stora
välja det billigaste de alternativ de uppfattar kvalitativt kedjor i Förenta Staterna att av som som
har erövrat en stor del av likvärdiga. Samtidigt skall skillnaderna naturligtvis inte vara så stora att
marknadenjust p. a. de leder till segregering. denjämna kvaliteten de
Sammanfattningsvis har argumenterats att konsekvensansvar skulle lyckas hållai enskilda
daghem. kunna införas i form av valfrihet för föräldrar och konkurrens mellan olika
3 Trots dessaregleringar barnomsorgsformer. Prissättning kan förmodligen ske på ett sätt som kan naturligtvis fri-
en håller segregering till ett minimum utöver det redan är befást i villig" segregeringupp-
som
komma. En sådanföresegregeringen mellan bostadsområden.
faller dock inte lika ange-
En fråga kvarstår är hur förhållandet mellan stat, kommun, och lägenatt motverka.
som
Bilaga 26 s. 78daghem bör organiseras i ett sådant system. Två problem måste lösas i ett sådant system. Det första är att fast kommunen är mest lämplig som övervakande organ for kvaliteten i enskilda bamomsorgsverksamheter måste det samtidigt undvikas att kommuner inför onödiga etableringshinder eller sänker kvalitetskraven for att spara kostnader. Detta kan kräva någon statlig inblandning i kvalitetskontrollen.
Det andra problemet är hur storleken bestäms för ersättningen som daghemmen får. En möjlighet är att följa en voucher princip som ger en fast summa per barn. Detta skulle emellertid betyda att både daghem och familjedaghem skulle få samma ersättning trots att de har väldigt olika kostnader. Ett sätt att lösa detta problem vore att skilja mellan driftskostnader och lokalkostnader. En voucher skulle kunna utgå for driftskostnader medan daghem får en ersättning för lokalkostnader separat. l längden måste naturligtvis dessa kostnadsskillnader kunna motiveras med kvalitetsskillnader.
5.5¶Inkomstomfordelande transfereringar
Bilaga 26 s. 78Transfereringar till hushållen har undersökts i flera hundra utredningar under det senaste decenniet. Ändå vet vi förhållandevis lite hur omfor-
om delande många program egentligen är, särskilt med avseende på livstidsinkomsten. Det beror bl. a. på att väldigt undersökningar ser på annat än inkomstfördelningen under ett år.
I avsnitt 3.3 refererades ett antal empiriska undersökningar som indikerar att vissa transfereringsprogram inte är särskilt effektiva. De omfördelar åt fel håll eller så är inkomstomfördelningen liten i förhållande till skattebelastningen som krävs.
Det visades också i avsnitt 4.6. att transfereringar mellan människors livsperioder kan vara onödigt höga i det nuvarande systemet. En större effektivitet och rättvisa borde kunna uppnås i ett system som koncentrerar sig till omfördelning mellan personer snarare än mellan livsperioder.
År 1967 kom 25 procent av hushållens inkomster från transfereringar och resten, 75 procent, från eget arbete och kapital. Tjugo år senare får hushållen 33 procent av sina inkomster via transfereringssystemet. Tabell
Tabell 5.1. Transfereringar från offentlig sektor till hushåll efter huvudsakligfunktion 1988. l milj. kr.
| Huvudsaklig funktion | Belopp i milj. kr. | % |
| Ålderdom | 121050 | 56 |
| Sjukdom | 316l0 | IS |
| Barn och föräldraskap | 22990 | l l |
| Arbetslöshet | l0 560 | 5 |
| Risker i arbetslivet | 7 360 | |
| Bostadskonsumtion | 8 590 | 4 |
| Studier | 3 lO l | 1 |
| Socialbidrag | 3 960 | 2 |
| Övriga | 7000 | 3 |
| Summa | 216230 | 100 |
Källa: SCB, Nationalräkenskapema.
Bilaga 26 s. 795.1. visar storleken på de olika transfereringar. Det framgår att pensioner, som främst representerar omfördelningar under ens livstid, utgör mer än hälften. Även andra transfereringar barnbidrag omfördelar till största
som delen mellan livsperioder. Därutöver måste man komma ihåg att även en stor del av offentlig konsumtion som barnomsorg, skolor, sjukvård m. m. omfördelar resurser under en persons livstid.
När folkpensionen infördes arbetade en stor del av befolkningen utanför den officiella arbetsmarknaden, ex. i hushållet. Att skydda dessa personers åldersförsörjning rättfärdigade ett brett transfereringssystem som också var generellt i den meningen att det inte krävde en individuell behovsprövning.
Idag är situationen emellertid Över 85% människorna i
en annan. av arbetsför ålder deltar på arbetsmarknaden. Av dem som inte arbetar är de flesta endast tillfälligt lediga för studier och liknande. Det innebär att nästan alla människor som är förmögna att arbeta deltar på den officiella arbetsmarknaden under en stor del av sitt liv och förfogar därmed över inkomster som kan avsättas till åldersförsöijningen. Det är således inte längre självklart att en generell folkpension är det mest lämpliga systemet.
Utifrån liknande tankegångar utvecklades ATP-systemet i stället som ett inkomstrelaterat system. En fråga är om ATP systemet fyller en uppgift som människor lika väl kan ta hand om själva. Utan offentliga pensionssystem skulle de flesta människor spara på ett motsvarande sätt i privata pensionsfonder. Detta skulle dessutom ha fördelen jämfört med dagens system att allt pensionssparande skulle fonderas och stå till förfogande för investeringar i ekonomin.
Mot detta kan sägas att en viss andel av befolkningen antagligen inte skulle tillräckligt till sin pension p. a. till exempel bristande plane-
spara ringsförmåga. Andelen äldre fattiga skulle antagligen öka. Sverige har en mycket jämn inkomstfördelning bland äldre jämfört med andra länder. Att upprätthålla den utan ett tvingat pensionssparande skulle kräva en kraftig förstärkning av inkomstskyddet för pensionärer med litet eget sparande. Ett sådant inkomstskydd skulle emellertid minska motiven att frivilligt spara till pensionen betydligt. Det kan visa sig svårt att utjämna inkomster bland äldre utan ett inslag av tvångsmässigt pensionssparande.
ATP-systemet var ursprungligen tänkt som ett utjämnande system. Genom taket för utbetalningar sattes en gräns för hur mycket höginkomsttagare kan ut. Beräkningen av ATP-poängen pâ basis av de 15 åren med högst inkomst och upp till en maximal gräns på 30 år var också avsedd att
låginkomsttagare med korta perioder av arbete. Enligt de empiriska gynna studier som redovisades tidigare innebär dock dessa regler en kraftig överföring av resurser från låginkomsttagare till medelinkomsttagare.
Detta reser farhågor att även en ändring av reglerna som diskuteras i vissa sammanhang t.ex. 20 + 40 år inte eliminerar dessa oönskade inkomstfördelningar, åtminstone inte för alla låginkomsttagare. Dessutom är det svårt att förutse vilka fördelningseffekter sådana regler får när inkomstprofilerna ändras i framtiden.
Ett sätt att säkerställa att låginkomsttagare får ut sina inbetalningarna är att etablera ett individuellt konto för varje person. lnbetalningar och avkastningen skulle fonderas på detta konto och redovisas. Varje kund kan
Bilaga 26 s. 80därmed betrakta inbetalade medel som egen förmögenhet. Detta har två fördelar mot dagens system.
Den första är att fördelningsproblemen i dagens system kan undvikas. En låginkomsttagare kommer då inte längre att betala in mycket mer än han får ut. Dessa oplanerade omfördelningar undviks samtidigt som planerade omfördelningar, t.ex. från höginkomsttagare till alla andra, kan byggas in som en avgift från höginkomsttagares inbetalningar.
Den andra fördelen är att ATP-avgifterna i mindre utsträckning än idag betraktas som en skatt. Skattekilen minskar av två anledningar. En är att det skulle öka motiven att arbeta efter maximalgränsen på 30 år för att få högre inkomster även under de år som inte är ATP grundande. Den andra anledningen är mer psykologisk. Ett individuellt konto där besked om förmögenhetsökningen erhålls löpande gör kopplingen mellan arbetsinsats och ersättningen för den avsevärt tydligare än dagens svårgenomträngliga ATP system.
Det är inte heller svårt att kombinera ett systern med individuella konton med den försäkringsfunktion som pensionsystem utövar. Privatpensioner gör detta redan idag.
I förlängningen är det inte självklart att detta pensionssparande skall ske i offentlig regi. Motsvarande inbetalningar till privata försäkringsbolag skulle kunna tillåtas. Därmed skulle en konkurrens till den offentliga kapitalförvaltningen skapas.
Även dagens folkpension skulle kunna inbegripas i detta För
system. dem som vid pensioneringen inte har tillräckligt på sina individuella konton för att trygga försörjningen skulle samma behovsprövade system kunna träda ikraft som idag skyddar icke-pensionärer. Behovsprövningen i detta fall kräver endast en kontroll av pensionskonton. Detta kan göras utan en integritetskränkande undersökning.
Detaljreglerna i detta systern kan utformas så att fördelningen blir som idag eller bättre. Omfördelningarna mellan personer skulle vara mycket klarare än idag eftersom de endast förekommer genom explicita omfördelningar mellan konton. Därmed skulle systemet antagligen vara mer rättvist än dagens. Dessutom skulle pensionsutgifter motsvarande 10% av BNP som i dagens system betalas via skatter omvandlas till individuella inbetalningar som är mycket mindre likt skatter och leder till mindre effektivitetsförluster.
Utöver pensionssystemet finns även en rad andra transfereringar som omfördelar mellan livsperioder. Vissa, som socialbidrag och arbetslöshetsstöd, utbetalas efter individuell kontroll av mottagarens omständigheter och arbetsförmåga. Andra är knutna till inkomsten som bostadsbidrag. En tredje grupp ges till alla inom ett visst befolkningsskikt. Folkpension, barnbidrag och kommunala bostadstillägg är exempel på detta.
Mångfalden i sig medför vissa problem. Det är svårt att överblicka fördelningseffekterna av det samlade systemet. Det händer att enskilda hamnar i kläm mellan olika program och får ut alldeles för lite. Oklar ansvarsfördelning mellan programmen kan leda till byråkratiskt krångel. Det uppdelade ansvaret förhindrar ibland långsiktiga initiativ att hjälpa bidragstagare att förbättra sin egen situation.
Ett problem är att marginaleffektema blir svåra att överblicka. För vissa
Bilaga 26 s. 81kan de bli så höga att de sänker inkomsten genom att börja arbeta.
Dessutom omfördelar även dessa transfereringar till stor del mellan perioder i människors liv. Frågan är om det går att undvika dessa omfördelningar och utveckla ett system som endast omfördelar mellan personer.
Tanken att undvika omfördelningar mellan livsperioder är inte helt främmande i det nuvarande transfereringssystemet. Studiemedel ges ex. som subventionerade lån som måste återbetalas i ett senare skede om inkomsten tillåter. På ett liknande sätt skulle man i princip kunna förfara även vid andra bidrag. Ett sådant system kräver dock ett noga övervägande av de marginaletfekter som skapas och de sociala konsekvenserna. Det kan ex. bedömas som oacceptabelt att låta de som har varit bidragstagare under en tid sitta med lån under resten av sina liv som dem inte kan återbetala.
Ett sätt att minska oacceptabla sociala konsekvenser vore att särbehandla behovsprövade transfereringar och dem som är av försäkringskaraktär. Där ingår socialbidrag, arbetslöshetsstöd och sjukpenning. Dessa transfereringar garanterar en levnadsstandard över existensminimum. Anta att dessa stöd betalas ut villkorslöst som idag.
Resterande inkomststöd kan tänkas ersättas med ett schablonbelopp som människor kan välja att ta ut i gengäld för en motsvarande minskning av beloppet på det individuella pensionskontot. Jämfört med dagens system skulle detta främst ha fördelen av att en mångfald av inkomststöd ersätts med ett enda, att marginalelfektema till följd av omfördelningar mellan livsperioder avskaffas, och att stödet blir betydligt mer flexibelt än idag. Schablonbeloppet som det är möjligt att ta ut kan ex. vara större än dagens bidrag och därmed ge människor möjlighet att täcka kortfristiga högre kostnader. Brist på flexibilitet är ett tydligt problem i dagens system.
Omfördelningen mellan personer kan åstadkommas på två sätt. Främst garanteras en viss levnadsstandard med socialbidrag och grundpension för dem som inte har inkomster eller sparade medel på pensionskontot. Därutöver kan en utjämning mellan personer ex. organiseras så att en engångsjustering av pensionskontot görs vid pensionstillfállet så att de som har sparat mycket delar med sig en del till dem som har sparat lite. Alternativt kan denna omfördelning göras löpande under inbetalning till pensionskontot.
En fördel med systemet är också att det kan införas gradvis. Mest angeläget är antagligen en reform av ATP-systemet som mycket enkelt kan göras om till ett system med individuella konton. Anslutningen av folkpensionen till detta system kräver en längre övergångstid där de som inte har haft möjlighet att spara på individuella pensionskonton kompenseras. En sådan övergång till individuella pensionskonton bör helst ske tillsammans med en fondering av dessa konton. Därmed kan den låga sparkvoten i Sverige på sikt höjas betydligt. Ersättningen av de övriga bidragen med frivilliga uttag från pensionskontot kan ske bitvis så fort ATP-systemet är omvandlat till ett systern med individuella konton.
Bilaga 26 s. 82EEE
.:-uawxsmpüdâw-sgaøxwxünagøaagremuakwrgzszzärx.äamvmsgzssgéidiåas:Led:fela:Jul
. rffs.fiftzåilx§âbs.-lü3ügliifitäanåwanaáianwa am wzfobwtünm musuassax zâsmø man zsiêmmxmatn-wáaøswbv-møv ;U5 øvçwleáünâámLexezburawxx grxzønmzrgm.mäklar: mümüüømøsüaøksxzâ-nwáxâanyway m :x-ájacwáu;sim :stsgamä224, :samüåniøüäâmühâizágáarásigwâmämzügrjz-ålal§äzährxáê:zzâsáuhgangm;xmá4;.a4§-. ;mxus2zâlüaüäømüxáâäurøm$§lüi53§1åê"mpr§iirñawaaütwmvüwäâüååäuwâiêxätrfhb Rilüngüiiåâåaamma ,izüåüåâiâifäââåugaâgxxaCäüäl-átêåáizxhmwágsianuw
mr. : m.m ;manage-mm :mess: øiiuäáa25%;aâwmtxzfgf; áäxvrziáilársügááämnáráxm amäärxavärstggmsltiümiamvmäâmmâlâüaEMM øâiøäüåiâewhztn 135:.:-;mt-ist m: fmxmmwxmøüâmáaâaøwøbvdmjwmøløamsw szsiaåhvlaaimáiasm wsevrztø wmasaamhiaâ:áxrgv-uiøssizuxøzhcøhxaräsaatárzsacmmzzuaxsauümmmxxübrøâfw ;rand nøâsäaøømmøtøsaüm:väx-ma: nam: aüåâåüiåêüâbâmgâsâwkiâåfnøilsüfnâhtiá fin. á2..§xäurrJ-;W" W .av-iisa-rst.JáEwWWa-if
. u.
p mmømmnåqzøaølmmmmtammmymwámumimzrtmaägäws
Bilaga 26 s. 82u V .v-smâtâtfmlâaiâiiâaaöivs xiâ:ma mi dm amøåwauálâxtaaxiabewâwqzjvodâd aâanmtssnaâä m:.Mmktáøsâaâmmm;atátbêdiaêâxmäâam:nä: xáarøatügamrmüühmüüüiümübvääzlxmkamnmmnwa ggøzmzxslaaaxaggzáguiw
sgirila acfåláä ,gstei :smeiaüiaxmüitø :u adam bmx 13.3.2533 ;av qqbimwmmgtaxø: mwgmáäiáámsmüiknäx.çwstasbärssmøálm xâbiñmüâiáuáåé åtxáüxâmä-m lziägzxmxiaaøsmm aâlivrmssüñøáaâanxçgm:ute: mmasatm mmüüñâuzâil mxmmlamâanm ;Bliaührâhmâ :ab: Müsqsiülaái
.us üámvggüiø-øfsüiâärzaatzánásøâmøna;m vis rrsäabxü sd szmäü mot: eiiuuêe.masa aâgümâ-øwâmø fázxátslyäm-vüxünmäiüâfåüf-Røågwmçááeassbtwätñ Lgmyvzaxâøezáe näniaødâmüuümâaázlâágmdmwJawa naøimwâaxdøvwaøtyáüaâmøzikxssáámü nömraârzanszavz.xmxgmxüzwüsasbwxzümxxünmmüa .Mm amiuâmxgøeøaâiøsømácáiáámvâaüaiønâuymmm nmmwemem tmaszwamwmiüm lsüwhâmâlämzzgtüdâiøütâfäviøiüü .summan nya :Mitä: .mtåtsgám-Maktumøaümamamstxâkmgzgüqv:ramen nøgnmlakvütmo wzimimmmmmmázøømmzn Whüaáeâmüwlâaâhámvøzømtnøm
wmüáaüwâatgmntåøabømzgüsømøzzgaøvünüawmxmsánámiâøsuáruaøgagmüzs HâzømøBa ;wøuøiáaxgeamiâømraâamáámzäømaøügsáxáaáaø
memüüiüümfeülü mgçiaxximümáiazümgmzzjârüuürzzøümtsm mia: lmülgguii mmsmübazuimâiøäámyqgw www
:smak ummammm
fi§$$xa7iå%§ü§v;rf år nvyerrzázárá: åiká. êüümüäaüimü; aaâátüwüråmüui :uni mb m: åmioo iamwca mm labüñ nå
y f immmmmøvmawmwmm
, y . .
rmünauäbwâamühøm åmwbøiwezâhtmiäømøüüswmäâtdâüâsâaâx
him :va: z 1 "ámáüwzüâsüütühümøaâümüäøüiülâaáäüeá
:vi
WWWWMäiâlüöåiütümütüsâñáêâüiüåühüâifnüüñüüñüñüh
1,. Ht. u ;mg:ma:
.. -
åøwühá. naøágöcøüåüw:mät-tik Mmâöüä
wwzá-mammá mura
Bilaga 26 s. 82ánswagri ktåámznaesâêøeâamáhønáiánâáløiüwiátá
;asvrsramL§åEnzä.a;.vamggynnsamiwâégâziâäááxtüéáiäkan âváâuxiáâåâvxáçáâzäfâisâåátflçgángçcâ.
L§$Mø1üvr;.say y êángsikñvgraViguçåsnáám: iüäâm
Bilaga 26 s. 82; âvâdáâaáwwmm: än SYWQ-ÅXWFTi' A
i
får .
Bilaga 26 s. 82til âiriülz áääát-gâeâsâlzêi§ztåçtqxa.ävsssriágficáa-a;äs-sm
av: L i
6¶Sammanfattning och rekommendationer
Bilaga 26 s. 83En betydande omorganisation av den offentliga sektorn kommer förmodli-
att ske i framtiden. För detta talar att möjligheterna att finansiera mer gen offentlig verksamhet är starkt inskränkta samtidigt som kraven växer. Enligt opinionsundersökningar finns också ett växande missnöje med offentlig verksamhet. Det finns därför en risk att opinionen kan svänga till förmån för en långtgående avveckling av offentlig verksamhet om inte orsakerna till missnöjet kan botas genom reformer och omorganisation.
En offentlig sektor som bättre uppfyller samhällets krav kommer antagligen att präglas av utökat konsekvensansvar. Detta innebär att beslutsfattande i större utsträckning decentraliseras samtidigt som beslutsfattare i högre grad själva får bära konsekvenserna av sitt handlande. Därmed ges offentligt anställda både möjligheter och motiv att fatta beslut som är i samhällets intresse. I motsvarande grad kan centraliserad kontroll och detaljstyming avvecklas.
I denna bilaga till Långtidsutredningen 1990 undersöks olika sätt att organisera offentlig verksamhet utifrån den vetenskapliga litteraturen och empiriska erfarenheter. En slutsats av detta är att offentlig verksamhet i sin nuvarande form ofta är varken särskilt effektivt organiserad eller särskilt rättvis. Samtidigt finns det skäl att tro att även helt oreglerade marknadslösningar är förknippade med inetfektiviteter och fördelningsproblem.
Ofta är det emellertid möjligt att förena den dynamik som en fri marknad kan ge med offentliga regleringar och finansieringssätt som skapar incitament för den enskilde att göra det som är i samhällets bästa intresse. Avgörande i dessa lösningar är att skapa konsekvensansvar, dvs. att flytta beslutsrätten till de som påverkas av beslutens konsekvenser. Konsekvensansvar kan främjas framför allt på två sätt, genom konkurrens och genom rätt val av kontrakt mellan beställande och utförande parter.
Konkurrens innebär att människor som drabbas av dålig service får beslutsrätten att söka tjänsten på annat håll. Samtidigt drabbas de som utför ett dåligt arbete av de konsekvenser som ett vikande kundunderlag för med sig. Konkurrens är emellertid ingen enkel mirakelmedicin. För att fungera rätt kräver den en noggrann utformning av de villkor under vilka konkurrensen äger rum. Om dessa villkor som det offentliga bestämmer genom lagar och finansieringssätt är dåligt anpassade undergrävs konkurrensen med höga kostnader eller dålig service som följd. Empiriska undersökningar tyder emellertid på att konkurrensen kan leda till betydande förbättringar och kostnadssänkningar när villkoren sätts rätt.
Bilaga 26 s. 84Stöd finns också för tanken att det avgörande inte nödvändigtvis är att verksamhet bedrivs i privat regi. Däremot är det mycket viktigt att nya konkurrenter har möjlighet att etablera sig och att ineffektiva konkurrenter läggs ner eller övertas av andra med bättre förutsättningar. Empiriska studier av införandet av sådan konkurrens t.ex. inom sjukvården eller skolväsendet tyder på att den inte behöver öka segregeringen. Med rätt organisation verkar segregering o. m. kunna minskas. Den andra viktiga faktorn för skapandet av konsekvensansvar är rätt utformning av kontrakt. De flesta offentliga verksamheter och anställda kan sägasarbeta under kontrakt som ger fasta ersättningar oavsett prestation. På senare år har emellertid mycket goda erfarenheter gjorts med kontrakt som är relaterade till prestationen. Som ett exempel har försök med resultatlönesystem och att lägga ut verksamheter på entreprenad i allmänhet varit mycket framgångsrika. Det avgörande-är att välja rätt prestation som ersättningen knyts till. Som ett exempel kan antal utförda behandlingar vara ett mindre bra prestationsmått för en läkare när prestationen som samhället är intresserad av är bevarandet patientens långav siktiga hälsa. De principiella resonemangen illustreras till slut med en diskussion av hur konkreta organisationsformer som bygger på konsekvensansvar skulle kunna se ut på fyra områden. Områdena är skolväsendet, sjukvården, barnomsorgen och inkomstfördelande transfereringar. På skolområdet finns erfarenheter från andra länder som tyder på att konkurrens mellan skolor kan tillåtas på ett sätt förbättrar elTektivitesom ten och engagemang samtidigt som segregeringen kan minska. På sjukvârdsområdet diskuteras lösningar som liknar den så kallade Dala-modellen. Ett intressant komplement till en sådan modell skulle vara en variant av den holländska modellen. Det skulle innebära att försäkringsbolag tillåts konkurrera om sjukvårdsefterfrågan med landstingen under former som upprätthåller principen om jämlikhet i sjukvården. På bamomsorgsområdet skulle konsekvensansvar innebära ökad frihet för föräldrar att välja mellan barnomsorgsformer. Detta kan organiseras utan att negativa fördelningseffekter uppstår. Som ett exempel på hur konsekvensansvar kan ökas i transfereringssystemet undersöks ATP-systemet. Empiriska undersökningar tyder på att ATP-systemet är regressivt med avseende på livstidsinkomst. Låginkomsttagare betalare in betydligt mer än de får ut under sin livstid medan de med genomsnittliga inkomster får ut mer än de betalar in. Samtidigt minskar tröskeleffekterna motiven att arbeta för t.ex. de har än som mer 30 års intjänat tid. Ökat konsekvensansvar och ökad rättvisa skulle kunna erhållas med ett system som bygger på individuella pensionskonton. Ett sådant system undviker ATP-systemets tröskelelfekter samtidigt som en eventuell omfördelning kan ske med större träñsäkerhet.
Bilaga 26 s. 85Litteratur
Allison 1971, The of decisionmaking: Explaining the cuban miss-
essence
ile crisis, Boston: Littlebrown. Andersson, R. och Olsson, A. 1990, Skolor och Samhällsekonomi, Bygg-
forskningsrådet. Andrén, C., Wallin, E., Ysander, B. 1990, Utbildning för 2000-talet,
Bilaga 22 till Långtidsutredningen 1990. Ascher, K. 1987 The politics of privatization Contracting out public
-
services, London: MacMillan. Arrow, K. 1962, Economic welfare and the allocation of resources for
invention, i The rate and direction of inventive activity, Princeton: Prin-
ceton university press. Atkinson, A. och Stiglitz, 1980 Public economics, McGraw-Hill. Baumol, W., Panzar, och Willig, R. 1982, Contestable markets and the
theory of industry structure, New York: Harcourt Brace Jovanovich. Bergendorff, H. 1986 Socialpolitik genom telepriser, Televerket. Bohm, P. och Lind, H. 1989, Regionala arbetskraftsubventioner har
-
de någon effekt Ekonomisk Debatt, nr.5, 342 350.
- Borcherding, T.E., Pommerehne, W.W.,Schneider, F. 1982, Comparing
the ejñciency of private and public production: the evidence from five
countries. Institute for Empirical Research in Economics, University of
Zurich, Schweiz. BFR R46: 1989, Kommunal verksamhet på nytt sätt. Blomkvist, 1990 Svensk hälso- och sjukvård i ett internationellt per-
spektiv, Bilaga till Långtidsutredningen 1990. Bröms, 1989, Vår ofentliga sektor, SACO/SR och författaren. Brunsson, K. 1988 Hur stor blev tvåprocentaren ESO, Ds 1988: 34. Carrick, P. 1988, New evidence government efficiency, Journal of
on
Policy Analysis,7, 518 528.
- Domberger, och Piggot, 1986, Privatization policies and public
enterprise, Economic Record. Ds 1988: 54, Alternativ i jordbrukspolitiken, Rapport till ESO. Ds 1989: 39, Studier av bostadssektorn
. Ds Fi 1983: 30, Fördelningsejfekter av kommunal barnomsorg. Ds Fi 1984: 17, Transfereringar och inkomstskatt samt hushållens materi-
ella standard. Economist 1989, Competitive tendering, 890909. Edebalk, P. G., Petersson, J.1990, Äldreomsorg och avgiftsproblematik,
Bilaga 26 s. 86Rapport till Nationalekonomiska föreningens symposium Offentlig produktion under konkurrens prissättningsfrågoma. - Esping-Andersen, G. 1988, Jämlikhet, effektivitet och makt, Socialdemokratisk välfärdspolitik. i Misgeld, K., Molin, K., och Åkermark, K. red., socialdemokratins Samhälle, Tiden. Fölster, 1989, The ejfectiveness of innovation subsidies, IUl Working Paper, Stockholm. Friedman, M. 1962, The role of government in education, Capitalism and Freedom, University of Chicago Press, Chicago. Granqvist, R. 1987, Ekonomer behandlar sjukvården, Arbetslivscentrum, Stockholm. Granstrand, O. 1985, Stimulans av immateriella investeringar genom skattebidrag. Working paper, Institution for industriell organisation, Chalmers Tekniska Högskola. Gustavsson, 1979, Daghem och samhällsekonomi, i Specialstudier för I UIs långtidsbedömning, del Hadenius, 1986, A crisis of the welfare state Opinions about taxes and public expenditure in Sweden, Almkvist Wicksell, Stockholm. Hageman, R. och Nicoletti, G. 1989, Ageing populations: Economic efects and implications for public finance, OECD working papers no. 6 Hammarström, R. och Ivarsson, O. 1982, Nedskärning och besparing i statlig verksamhet, Arbetslivscentrum. Hansson, 1984, Marginal cost of public funds for different tax instruments and government expenditures, Scandinavian Journal of Economics, 375-379. Henrekson, M. 1990, An economic analysis of swedish government expenditure, Ekonomiska Studier 30, Nationalekonomiska Institution, Handelshögskolan vid Göteborg universitet. Hirschman, A. O. 1970 Exit, Voice and loyalty: Responses to decline in firms, organizations, and States, Cambridge, MA: Harvard university press. Holmberg, 1989, Svenska Dagbladet 89061 Hultinger, E. 1989, Rapport från verkligheten, Klara Posten, nr.4. Janis, L. 1972, Victims of groupthink, Boston: Houghton Mifflin. Jansson, K. 1990, Inkomst- och förmögenhetsfördelningen 1967 1987, bilaga till LU. Jönsson, B. 1983, Produktivitet i privat och oøentlig tandvård, DsFi 1983: 27. Jönsson, 1982, Ledningsproblem i olfentlig sektor, i Persson, K. red. Ojfentlig Sektor, Timbro, 1982. K-konsult 1989, Alternativa regiformer i kommunal verksamhet. Lindgren, C. och Brunsson, N. 1983, Staten och kommunernas expansion några olika styrmedel, Ds Fi 1983: - LO 1986, Fackföreningsrörelsen och välfárdsstaten. LO 1987, Heta stfror och kalla fakta. LO 1986, LO-medlemmar i välfärden, rapport Lowery, D. och Berry, W.D. 1983, The growth of government in the United States: An empirical assessment of competing explanations, American Journal of Political Science, 27.
Bilaga 26 s. 87Lybeck, A. 1986, Long-run causes for the growth of government: A cross-country empirical study, University of Gothenburg. Mansfield, E. 1986, The R D tax credit and other technology policy issues, American Economic Review, 76, 190- 194. MAS-rapporten 1985, Arne Thimerdal red. Stiftelsen Marknadsekonomiskt alternativ for Sverige, Stockholm. McAfee, P. och Mcmillan, 1988, Incentives in government contracting, Toronto: University of Toronto Press. Messere, K.C. Owens, J.P. 1987, International comparisons of tax levels: Pitfalls ana insights, OECD Economic Studies nr. Murray, R. 1981 om offentliga utgifter Murray. R. 1987, Den ofentliga sektorn produktivitet och efektivitet, bilaga till Långtidsutredningen 1987. Niskanen, W. A. jr. 1971, Bureaucracy and representative government, Chicago: Aldine. Noczick, R. 1974, Anarchy, state and utopia, Oxford: Basil Blackwell, OECD 1986, The control and management of public expenditure, Paris. OECD 1987, F inancing and delivering health care, Paris. Otter, C. 1986, Kan man rationalisera folkhemmet, Landsorganisavon tionen. Parker, D. and Hartley, K. 1989, Organisational status ana performance: Some empirical results, Institute of Social and Economic Research, University of York. Parkinson, C. 1955, Parkinsons law, The Economist. Pedersen, 1989, Statsbidrag till kommuner: allt på en check eller lite av varje, DS 1989: 26. Pelikan, P. 1989, Evolution, economic Competence, and the market for corporate control, Journal of Economic Behavior and Organization, 12, 279 303. - Petersson, O., Westholm, A. och Blomberg, G. 1989, Medborgarnas makt, Carlssons Bokförlag. Procope, M. 1989, Vårdkrisen kan lösas, Dagens Nyheter, 891102. Pyddoke, R. 1989, Förutsättningar för ejektiv offentlig upphandling en planerad forsknings och litteraturöversikt, PM Statskontoret. Rawls, 1971, A theory of justice, Cambridge, MA: Harvard University Press. Reinhardt, U. 1987, Health maintenance organization in the United States: Recent developments and performance, Princeton university, mimeograph. Ringen, S. 1986, Svensk inkomstfordelning i internationell jämförelse, Ds Fi 1986: 12. RRV 1985, Egen regi och entreprenad exempel från statlig verksamhet. - RRV 1986, Bestämmelser för statlig upphandling. RRV 1988, Goda råd eller bara dyra 1988: 41. Sappington, D. och Stiglitz, 1987, Privatization, Information and lncentives. Journal of policy analysis and management, 567 582. - SCB 1987: 84. SCB 1987: 27 Holmber och Gilljam. Sifo 1987:81, 1987:84, 1987:9, 1985: 100, 1988:26, 1987:235.
Bilaga 26 s. 88Seldon, A., 1986, The riddle of the voucher, The institute of economic affairs. Smith, A. 1937, The wealth of nations, New York: Modern library. Original publicerades 1776. Statens Arbetsgivarverk 1989, Statlig resultatdelning introduktion. - en Statens Energiverk 1984, Energihushållningsprogrammets efekter, 1984: Statskontoret 1980, Att regeringens anvisningar och myndighespara ters erfarenheter, 1980: 35. Statskontoret 1989, FoU en resurs för utveckling ofentliga tjänster - av 1989: 39. Statskontoret 1990, Entreprenad eller egen regi En handledning i egen regi-kalkylering och kostnadsjämförelse. Statskontoret 1990 b, En ejfektanalys avfraktstöd till biografer. Stiglitz, 1988, Economics of the public sector, New York: Norton Company. Ståhlberg, A-CH. 1986, Socialförsäkringar är inkomstomfördelande, Ekonomisk Debatt, 481 -488. Ståhlberg, A-CH. 1985, Socialpolitiken transfereringar eller Försäk- ring Ekonomisk Debatt, 507-514. Söderström, L. 1988, lnkomstfdrdelning och fördelningspolitik, SNS. Tarschys, D. 1975, De offentliga utgifternas tillväxt: nio Förklaringstyper, i SNS, Ofentlig sektor i tillväxt, SNS. Tarschys, D. 1990, Skattekvotsfállan, Ekonomisk Debatt 4/ 1990, 356- 360. Therborn, G. 1988, Nation och klass, tur och skicklighet, Vägar till ständig makt. i Misgeld, K., Molin, K., och Åkermark, K. red. Socialdemokratins Samhälle, Tiden. Tirole, 1988, The theory of industrial organization, Cambridge: Harvard University Press, 1988. Van de Ven, W. 1990, From regulated cartel to regulated competition in the Dutch health care system. European Economic Review, 34, 632- 645. Vogel, 1988, Social rapport om ojämlikheten i Sverige, Stockholm: SCB, Levnadsförhållanden 22. Zetterberg, H. och Busch, K. 1975, Allmänhetens prioritering av offentlig och privat konsumtion, i Offentlig sektor i tillväxt, SNS.
Bilaga 26 s. 89Bilagor till lángtidsutredningen1990
Nr Namn Författare
Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet
Ekonomiska konsekvenserför Sverige Harry Flam och Henrik Horn EG:sinre marknad Institutet för internationell ekonoav mi, Stockholmsuniversitet
Svensktnäringsliv och deneuropeiska Lars Lundberg . Industrins utredningsinstitut integrationen Konsekvenserav fri arbetskraftsrörlig- Per Lundborg . Sverigeoch EG Industrins utredningsinstitut het mellan Finansiell integration, resursfördelning Lars Svensson . penningpolitik Institutet för internationell ekonooch mi, Stockholmsuniversitet
Det framtida arbetskraftsutbudet Statistiskacentralbyrån
Sverigesframtida befolkning Statistiska centralbyrån . Skogsnäringen:Miljöfrågor, avreglering, Lars Hultkrantz och . SörenWibe framtidsutsikter Lantbruksuniversitet i Umeå
Tillväxt och miljö en studie av mål- Lars Bergman . konflikter Handelshögskolani Sthlm
10. Den internationella utvecklingen Kjell AndersenochDerek Chambers Il. Svenskhälso-och sjukvård i internatio- Åke Blomqvist nellt perspektiv University of Western Ontario, Canada Det omedvetnavalet nationell politik Expertgruppenfor forskning om re- . och regionalobalans gional utveckling
Kunskapsbildning för strukturell förny- Lennart Ohlsson . else
Landsting för välfärd Landstingsförbundet . Bostadsmarknadenunder 1990-talet BengtTurner m.fl. . Statensinstitut för byggnadsforskning
Samhällsekonominstransport- och Folke Snickars . kommunikationsforsörjning
17.Privat tjänstesektor Statensindustriverk
18.Industrin till år 2000 ett tillväxtde- Statensindustriverk cennium l9. lnkomst- och formögenhetsfördelningen Kjell Jansson 1987 Statistiska centralbyrån 1967- 20. Kommunerna på90-talet Svenskakommunförbundet krav och restriktioner 21. Energi miljö ekonomi Statensenergiverk - - 22. Utbildning för 2000-talet Karl-Gustav Andrén, Erik Wallin och BengtChrister Ysander
23. Kvinnors roll i ekonomin Christina Jonungoch Inga Persson red. Lunds universitet
24.Svensklönebildning teori, empiri, Bertil Holmlund politik Uppsala universitet
25. Miljöproblemen i framtiden Lars Lundgren m. fl. Naturvårdsverket
26. Den offentliga sektorn Stefan Fölster
Bilaga 26 s. 90y -iakia2 vara;Emm x
iäuåzñrüI
.
#72:;me: 025,
Bilaga 26 s. 94ALLMÄNNA FÖRLAGET
BESTÄLLNINGARZALLMÄNNAFÖRLAGET.KUNDTJÄNST.106 STOCKHOLMQ47 4
WL: 08-7399630.Fax 08-739 48.z 95 lnnmmAnonsnoxHANDELN,MALMTORGSGATANvw BRUNKQBERGSTORG.STOCKHOLM..