SOU 1990:22
Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen
indu
Den elintensiva industrin under
kärnkraftsavvecklingen
Bilagedel _ S©M1990z22 '
wifi? 199o:22
Miljö— och energidepartementet
& Statens offentliga utredningar
Den elintensiva industrin under käm- kraftsavvecklingen
Bilagedel
' I , . fik/iwmf/rwn'f 514» 5771 ,är f; Lågt-%& »; »! cl,/Ö'irwf” * &
. f , , , _ €-"(4 -' [Lf—89 pär-u— :; åtrå-::; u" "'; ,;
Betänkande från EL — 90 Stockholm 1990
Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981 — 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr 38—12078-X.
Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress:
Regeringskansliets förvaltningskontor
SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 810 - 1200 08/763 10 05 1200 - 1600 (endast beställare inom regeringskansliet)
GRAPHIC SYSTEMS ISBN 91—38—10532-2 Stockholm 1990 ISSN 0375—250X
3 INNEHÅLL ! !
Bilagor 1 Utredningens direktiv 5 2 Statistik över elanvändningen i Sverige 11 3 Strukturomvandling och teknikanpassning
inom industrin 59 4 Beroendet av elintensiv produktion i
lokala arbetsmarknader 105 5 Konkurrentländernas elmarknader 137 6 Uppskattningar av kapacitetsutvecklingen 203
7 Energienheter m. m. 209
Kommittédirektiv
Konkurrensvillkoren för elintensiv industri
Dir. l988z75
Beslut vid regeringssammanträde l988-l2—22
Chefen för miljö- och energidepartementet. statsrådet Dahl. anför.
Mitt förslag
En särskild utredare tillkallas för att undersöka hur konkurrensförhållan- dena för den elintensiva industrin påverkas under kärnkraftsavvecklingen samt redovisa eventuella behov av åtgärder för att behålla rimliga internatio- nella konkurrensvillkor för denna industri samtidigt som kärnkraftsavveek- lingen genomförs. Utredaren bör även kartlägga behovet av särskilda insat- ser inom arbetsmarknads-. regional- eller industripolitiken i orter och regio- ner som är särskilt beroende av elintensiv industri.
Riktlinjer för kärnkraftsavvecklingens inledning, m.m.
Energipolitikens huvuduppgift inför 1990-talet är att skapa de förutsätt- ningar som behövs för att omställningen av energisystemet skall kunna ge- nomföras. Kåirnkraftsavveeklingen har en central betydelse i omställnings- processen. Kiirnkraftsavecklingen skall genomföras utan att landets elför- sörjning äventyras och utan att samhiillsekonomiska. sociala eller miljöpoli- tiska måil riskeras. Denna mitlsiittning giiller hela avvecklingsperioden.
I juni l9b'h' beslutade riksdagen om ett handlingsprogram för kärnkraftsav- vecklingens inledning (prop. I987/Sh':9(l_ NU 40. rskr. 375). Beslutet innebär bl. a. att en första reaktor—skall tas ur_drift ar l995 och en andra ar I99ö — en i Ringhalsverket och en i Barsehacksverket. Regeringen kommer ar I99fl att förelägga riksdagen förslag om vilka tva reaktorer i dessa verk som skall tas ur drift aren IWS oeh |99o.
litt program för elhushallning och en rad atgärder för tillförselplanering skall i enlighet med riksdagens beslut genomföras. Vid behov skall ytterli- gare atgiirder vidtas för att till mitten av 1990—talet astadkomma en nödvåin-
&&
Dir. ”88:75
dig elhushällning och säkerställa kraftsystemets leveransförmåga. En första avstämning av vilka ytterligare åtgärder som kan behövas skall göras är 1990.
I propositionen anförde jag att kärnkraftsavvecklingens inledande skede hörde preciseras och att statsmakterna därför nu bör besluta att två reakto— rer skall tas ur drift vid mitten av 1990—talet och därvid även ange vilka kärnkraftverk som berörs. Jag konstaterade också att energipolitiken måste ha en i huvudsak långsiktig inriktning men att det finns en betydande osäker- het inom flera viktiga områden. Energipolitiken bör därför utformas så att tillräcklig handlingsfrihet och handlingsbcredskap kan behållas. Riktlin— jerna för den fortsatta karnkraftsavveeklingen. efter det att de två första re- aktorerna har tagits ur drift. bör preciseras senare.
I propositionen konstaterades vidare bl. a. att kärnkraftsavvecklingen in- nebär att en del av eltillförseln måste ersättas med annan elproduktion. Be- hovet av ny elproduktionskapacitet kommer att medföra ökade samhälls— ekonomiska kostnader. Det är önskvärt att dessa ökade kostnader tillåts på- verka prisnivån. Endast dä ges ekonomisk stimulans till en ökad energihus- hållning.
Den svenska elmarknaden karaktäriseras bl.a. av att någon statlig regle- ring av priset inte förekommer. I ett internationellt perspektiv anses den svenska elmarknaden fungera väl när det gäller att effektivt utnyttja de sam— manlagda produktions- och distributionsresurserna. Det finns. som jag an- förde i propositionen. inga skäl att ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt. Jag konstaterade att det inte finns något behov av att påverka prisbildningen genom direkta ingripanden från regeringen eller riksdagen.
Till den elintensiva industrin räknas främst gruv-. järn- och stål och övrig metallindustri. massa- och pappersindustri samt kemisk basindustri. Dessa branscher sysselsätter för närvarande ca 100000 personer i Sverige. Företa- gen är i stor omfattning lokaliserade till Bergslagen och norra Sverige. I dessa områden svarar de för upp emot 40 '/i av den totala industrisysselsätt- ningen. Den clintensiva industrin har en mycket stor exportandel och dess exportvärde uppgår till ca en tredjedel av industrins totala nettoexportvärde.
! propositionen anfördes att en mycket snabb ökning av den svenska elin- tensiva industrins elkostnader i förhållande till den internationella prisut- vecklingen på el skulle komma att leda till en allvarlig försämring av dessa branschers konkurrensvillkor. Jag anmälde därför att en särskild arbets- grupp skullc tillsättas med uppgift att till är |990 redovisa förslag till åtgärder som syftar till att rimliga konkurrensvillkoi för den clintensiva industrin kan bibehållas. Speciella regionalpolitiska atgärder kan därutöver bli nödvän- diga i särskilt utsatta orter och regioner.
Näringsutskottet tillstyrkte i allt väsentligt regeringens förslag till riktlin- jer för hur kärnkraftsavveeklingcn hör inledas. Utskottet underströk att pris- höjningar pa el pa sikt är ofränkomliga när ny produktionskapacitet. med
.._._..-._E_u_m_,. . —__.—._ q—nw—f—ar—w—rm—f .v-—.——-—ur——-——-—-=w mmm—".*—
högre produktionskostnader. tas i drift. Den framtida elprisutvecklingen be- ror på flera faktorer. varav kärnkraftsavvecklingen år en. Enligt utskottet stiger elpriserna snabbare ju mer ell'orbrukningen ökar och ju snabbare kärnkraften avvecklas. Utskottet framholl att en kraftig elhushallning är det bästa sättet att hålla tillbaka behovet av produktionsutbyggnad och därmed de kommande elprishöjningarna. Vidare är elprisutvecklingen beroende av de prissättningsmetoder som tillämpas. Utskottet framhöll att principerna för prissättning bör underordnas övriga övergripande samhällsmål. Detta gäller enligt utskottet även tillämpningen av det höjda avkastningskravet på Vattenfall.
Utskottet anförde vidare som sin mening att det är viktigt att den omställ- ning av energisystemet som nu förestår sker på samhällsekonomiskt ratio- nella grunder. När det gäller prissättningen på el anförde utskottet att elpri- serna skall möjliggöra ett effektivt utnyttjande av befintliga investeringar på såväl produktions— som användningssidan. De skall också ge förutsättningar för nya investeringar. I likhet med vad som anfördes i propositionen ansåg utskottet att det inte finns skäl för regering och riksdag att inför den förestå- ende omställningen av energisystemet ändra på elmarknadens grundläg- gande funktionssätt. Direkta statliga regleringar äv pn'set bör följaktligen undvikas som styrmedel i denna omställning. Principen om prissättning en- ligt långsiktig marginalkostnad bör enligt utskottet underordnas andra sam- hällsmål. exempelvis att den elintensiva industrins internationella konkur- renskraft skall bevaras.
Utskottet anförde att det var väl medvetet om att en fortsatt strukturom- vandling är att vänta inom industrin. ! detta sammanhang borde dock, enligt utskottet. särskilt beaktas att den elintensiva industrin är väsentligt känsli- gare för förändringar i elpriset än övrig industri. Utskottet markerade bety- delsen av att det inför den första kontrollstationen år 1990 redovisas förslag till åtgärder som syftar till att vidmakthålla rimliga arbetsvillkor för den elin- tensiva industrin. Utskottet betonade särskilt vikten av att regering och riks- dag värnar om den elintensiva industrins långsiktiga överlevnadsmöjlighe- ter. inte minst mot bakgrund av att denna industri har sin tyngdpunkt i Bergs- lagen och norra Sverige som kännetecknas av svåra sysselsättningsproblem.
Den elintensiva industrins situation
De kommande prishöjningarna på el kan komma att innebära påfrest- ningar för bl.a. den elintensiva industrin. Detta gäller särskilt om de reala elprishöjningarna blir avsevärt större i Sverige än i våra viktigaste konkur- rentländer. Industrins strukturomvandling kan därmed öka i takt och ges en annan inriktning, Det är emellertid angeläget att svensk industris internatio-
nella konkurrenskraft bibehålls och att strukturomvandlingen sker i en sam- hällsekonomiskt acceptabel takt. Härvid bör även risken för regionala oba- lanser och andra problem uppmärksammas.
Jag vill i detta sammanhang understryka att andra faktorer än elprisut- vecklingen har betydelse för industrins konkurrenskraft. Även skatter och avgifter påverkar industrins energikostnader. Ny teknik och nya processer i tillverkningen kan leda till att elprishöjningar inte får fullt genomslag i före- tagens produktionskostnader. En viss övervältring av kostnaderna på råva- rulevarantörer och andra leverantörer kommer troligen också att ske. Å andra sidan kan t.ex. effektivare miljöskyddsteknik ibland kräva mera el och medföra ökade svårigheter för industrin att göra betydande elbespa- ringar.
Uppbyggnaden av den elintensiva industrin har i Sverige underlättats av tillgången till vattenkraft med låga produktionskostnader. Under de senaste åren har det skett stora förändringar i den enskilda kraftindustrins ägande- förhållanden. Många företag som bedriver en industriell verksamhet har dock fortfarande en kraftverksrörelse eller kraftproduktion i företaget eller i närstående företag. Regeringen har uppdragit åt statens energiverk att kartlägga ägandet av den privata kraftproduktion som bedrivs i Sverige. Energiverket skall redovisa sin kartläggning senast den 1 mars 1989.
Energiskatternas utformning har betydelse för industrins konkurrens- kraft. 1 Sverige beskattas energi enbart med differentierade punktskatter. Sverige skiljer sig i detta avseende fran flertalet av våra huvudsakliga kon- kurrentländer — bl. a. länderna inom EG — där energi normalt beskattas med en kombination av mervärdeskatt och förhållandevis låga punktskatter. lav- sikt att ge den svenska industrin jämförbara konkurrensvillkor ges redan i dag möjligheter att genom avdrag och nedsättning av energiskatten begränsa kostnaderna för främst energiintensiv produktion. Möjligheterna att in— ordna energiområdet under mervärdebeskattningen prövas för närvarande av kommittén (Fi 1987206) för indirekta skatter. Av kommitténs direktiv (dir. 198730) framgår bl.a. att energibeskattningens karaktär av energipoli- tiskt styrmedel. liksom statsfinansiella skäl. talar för att någon form av sty- rande punktskatter torde få behållas även om energin omfattas av mervärde- skatt. Kommittén förväntas redovisa sina ställningstaganden beträffande ut- formningen av den framtida energibeskattningen under det första halvåret 1989.
Utredningsuppdraget
En särskild utredare bör tillkallas för att inför 1990 års energipolitiska be- slut undersöka hur konkurrensforhållandena för den elintensiva industrin
paverkas under kiirnkraftsavvecklingen. Utredaren bör redovisa eventuella behm av atgärder för att behalla rimliga internationella konkurrensvillkor för denna industri samtidigt som kärnkraftsavvecklingen genomförs. Utre- daren bör även kartlägga behovet av särskilda insatser inom arbetsmark- nads-. regional- eller industripolitiken i orter och regioner som är särskilt beroende av elintensiv industri,
Utredaren hör biträdas av en arbetsgrupp med företrädare för bl.a. indu- strin och de fackliga organisationerna och berörda myndigheter.
En viktig utgangspunkt för utredarens överväganden och förslag är de riktlinjer för kärnkraftsavvecklingens inledning som jag nu har redogjort för.
[in grundläggande uppgift för utredaren är att bedöma betydelsen av el- och energikostnaderna för den svenska elintensiva industrins internationella konkurrenskraft. Som grund för en sådan bedömning bör utredaren bilda sig en uppfattning om de faktiska elkostnaderna i de viktigaste konkurrentlän- derna och om utvecklingen av dessa kostnader. Utredaren bör undersöka och redovisa de system för prissättning av el som tillämpas i dessa länder. Utredaren hör även bedöma de anpassningsmöjligheter som företagen har vid ökade elpriser och därvid bl.a. uppmärksamma företagens möjligheter till en effektivare användning av el.
Utredaren bör redovisa förslag till åtgärder som leder till rimliga konkur- rensvillkor och värnar länsiktiga överlevnadsmöjligheter för den elintensiva industrin. De förslag som läggs skall syfta till att underlätta en anpassning till de elprishöjningar som mot bakgrund av högre kostnader i elproduktio- nen är nödvändiga och önskvärda av samhällsekonomiska skäl.
För utredaren bör vidare gälla att de föreslagna åtgärderna inte får inne- bära förändringar i de grundläggande funktionssätt med bl.a. prisbildning utan statlig reglering som kännetecknar den svenska elmarknaden.
De åtgärder som föreslås bör vara så utformade att de ger incitament till en effektiv användning av el och energi. Åtgärderna får inte leda till att en industristruktur baserad på förhållandevis låga elpriser konserveras. Utreda- ren bör redovisa kostnaderna för de föreslagna åtgärderna samt hur dessa kan fördelas i samhället. Förslag far inte läggas som står i strid med Sveriges grundläggande frihandelslinje.
Utredaren bör söka ange de regioner och orter som främst skulle påverkas av nedläggning av företag och arbetsställen där orsaken är försämrad lön- samhet till följd av elprishöjningar enbart i Sverige.
Vidare bör utredaren kartlägga behovet av särskilda insatser inom arbets— marknad.», regional- eller industripolitiken för att möta de problem som kan uppstå när det gäller bl. a. sysselsättningen i särskilt utsatta regioner och or- ter. Därvid bör utredaren överväga alternativa typer av åtgärder för att möta sadana problem. Utredaren bör dock ej lämna förslag till slutligt utformade
arbetsmarknadsinsatser. dä sådana är beroende av den aktuella arbetsmark- nadssituationen.
Utredaren bör utarbeta sina förslag med tyngdpunkten lagd på 1990-talet. Härvid bör utredaren ha ett perspektiv som omfattar perioden fram till år 2010.
Utredaren bör beakta de överväganden som görs i bl.a. kommittén (Fi 1987:06) med uppdrag att utreda den indirekta beskattningen och utred- ningen (Fi 198596) med uppdrag att göra en översyn av företagsheskatt- ningen.
Vidare bör utredaren beakta vad som framkommer i statens energiverks kartläggning av den privata kraftproduktionen.
Utredaren bör även ta del av statens encrgiverks rapporter (STEV 1987) Styrmedel att reglera särskilt elkrävande industriföretag samt (STEV 1988z7) Elpriser och svensk industri och göra de ytterligare överväganden som detta material ger anledning till.
Utredaren bör beakta innehållet i regeringens direktiv (dir. 198425) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Utredaren bör vidare beakta innehållet i regeringens direktiv (dir. 1988z43) angående EG-aspekter i utredningsverksamheten.
Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 mars 1991).
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen be- myndigar chefen för miljö- och energidepartementet
att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen (19761119) — med uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder så att rimliga in- ternationella konkurrensvillkor kan bibehållas för den elintensiva industrin.
att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt utre- daren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Miljö- och energidepartementet) REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL
Stockholm 1989
STATISTIK öven ELANVÄNDNINGEN I SVERIGE
Innehåll
Inledning
Statistikens innehåll Allmänt
Definitioner och begrepp
MN
Sekretessbestammelser
El- och fjärrvärmestatistiken Industristatistiken Utrikeshandelsstatistiken Sysselsättningsstatistiken
m tn » (» N ia H i»
övrigt dataunderlag Tillämpade definitioner Tabeller
waNNNNNNNNl—J
BILAGA 2
1 INLEDNING
I denna bilaga presenteras statistik för elanvänd— ningen i Sverige som tagits fram för utredningens arbete. Uppgifterna beskriver dels hur användningen av elkraft förändrats under de senaste årtiondena dels hur den är fördelad på olika samhällssektorer. Elan— vändningen inom industrin behandlas särskilt detalje— rat. Vidare redovisas ett antal nyckeltal, där elan— vändningen relateras till olika produktionsbegrepp.
I huvudsak har informationen hämtats från tre av statistiska centralbyråns (SCB:s) årliga statistik— redovisningar: el— och fjärrvärmestatistiken, industri statistiken samt utrikeshandelsstatistiken. Därvid har redan publicerat tabellmaterial sammanställts, men dessutom har särskilda bearbetningar av rådata gjorts
för att erhålla ytterligare information.
Uppgifterna från SCB har i några fall, när sekretess— bestämmelser hindrat publicering (se nedan), komplet- terats med data som hämtats direkt från berörda före—
tag eller från branschorganisationer.
Vidare diskuteras och redovisas den definition av elintensiv produktion som utnyttjats vid utredningens arbete, liksom den indelning av industrin som ligger till grund för de av utredningen använda begreppen
elintensiv industri och elkråvande arbetsställen.
2 STATISTIKENS INNEHÅLL OCH OMFATTNING
Till grund för redovisningen av elanvändningen inom landet har två huvudstatistikkällor använts, dels den årliga industristatistiken, dels den årliga el- UVM fjärrvärmestatistiken. Uppgifterna från dessa båu; statistikgrenar är (förutom olika detaljeringsnivåer) inte i alla avseenden jämförbara bl. a. på grund av olika indelningar och avgränsningar. Sålunda kan man t. ex. utläsa olika uppgifter om industrins elanvänd— ning från el— och fjärrvärmestatistiken resp. industristatistiken, Nedan ges därför en redovisning av bearbetnings— och avgränsningsaspekter som är vik— tiga att uppmärksamma vid användningen och tolkningen
av datamaterialet.
2.1 Allmänt om statistiken
Den befintliga statistiken över energianvändningen kan med avseende på datafångst/uppgiftslämnarkategori indelas i två typer. Dels finns (1) statistik baserad på uppgifter från producenter och distributörer av energivaror (s. k. leverantörsstatistik), dels (2) finns statistik baserad på uppgifter från energian—
vändare (s. k. användarstatistik).
Till den förstnämnda kategorin hör den årliga el— och fjärrvärmestatistiken, till den senare den årliga industristatistiken.
De olika kartläggningsteknikerna ger relativt stora skillnader för vissa mätvärden. Det finns flera
förklaringar till detta.
Industristatistiken täcker inte in all industriell
verksamhet (vilket el— och fjärrvärmestatistiken gör).
Sålunda ingår inte (definitionsmässigt):
* industriarbetsställen med färre än fem årssyssel— satta
* förlagsverksamhet * vissa områden inom SNI 2, t. ex. torvframställning
* vissa skyddade verkstäder o. d.
Den årliga el- och fjärrvärmestatistiken vidlådes också av vissa brister vid registreringen av energi—
användningen.
* Leverantören har inte alltid ett heltäckande underlag för korrekt SNI—klassning av mottagarens verksamhet och/eller inte möjlighet att statistiskt strikt hålla isär olika verksamheter hos en och
samma mottagare vid rapporteringen till SCB.
* den under viss period levererade energimängden till olika användare kan, för lagringsbara energivaror, ej oväsentligt avvika från den faktiska samtidiga
förbrukningen.
Detta senare gäller ju inte för energiformen elkraft, men här finns andra felkällor, dels tillämpas i vissa fall preliminär debiteringsteknik som grund för sta— tistikredovisningen av elanvändningen, dels föreligger förskjutningar i avläsningstillfällen mellan olika kalenderår med åtföljande felallokeringar av den redo—
visade årsförbrukningen.
En analys och utvärdering av ofullkomligheterna enligt ovan leder fram till följande allmänna slutsats: för industrisektorn totalt bör elstatistikens totalram användas. För branschvisa analyser bör industrista-
tistiken användas. I sammanhanget bör framhållas att
industristatistikens uppgifter om förbrukad elkraft kan bedömas ha mycket hög precision just för de el—
intensiva industribranscherna.
2.1.2 Definitioner och begrepp
I föreliggande tabellredovisning används ofta begrepp såsom bransch, arbetsställe, saluvärde, förädlings— värde, elintensiv verksamhet samt elkrävande arbets— ställen m. m. Bransch, arbetsställe, förädlingsvärde, och delvis också saluvärde har i statistiska sam— manhang noga definierade betydelser, vilka förklaras närmare nedan. Begreppen elintensiv och elkrävande däremot används vanligen utan exakta avgränsningar, men har här givits mer preciserade betydelser som
redovisas i avsnitt 3.
Arbetsstället
Uppgiftslämnarenhet till industristatistiken är arbetsstället. Detta definieras som en lokalt fri— stående produktionsenhet där, inom ramen för ett enda företag, bedrivs ett enda slag av verksamhet. Ett arbetsställe avgränsas således del genom ett geogra— fiskt lokalt kriterium, dels genom ett branschmässigt homogent kriterium. Avkall på dessa krav kan i det enskilda fallet acccepteras om underlag ej finns för en tillfredsställande redovisning. I praktiken samman— faller arbetsstället oftast med den lokala enheten (verksamhetsstället) hos ett företag. I regel samman— faller också arbetsställe och företag, dvs. de flesta företag bedriver rörelse endast inom gp lokal enhet och inom endast en näringsgren. Redovisningsproblem till statistiken föreligger dock beträffande den typ av arbetsställen som utför moment inom en integrerad
produktionsprocess och är underordnade ett annat
(större) arbetsställe (administrativt och redovis— ningsmässigt). Sådana arbetsställen (5. k. filial— arbetsställen) har ofta inte något bokfört saluvärde av produktionen. För dessa typer av arbetsställen in— går vanligen i statistiken uppgifterna om produktion, saluvärde och vissa kostnader i motsvarande uppgifter för huvudarbetsstället. Vissa data, bl. a. sysselsatta och förbrukningen av elkraft, redovisas dock särskilt för filialarbetsställena. Detta innebär bl. a. att en fullständig regional redovisning av data ur industri— statistiken inte kan göras för vissa variabler, t. ex. saluvärdet av produktionen, om filialarbetsstället
ligger på annan ort än huvudarbetsstället.
Branschbegreppet
Vid klassificering av produktionsenheter på närings— grenar tillämpas svensk standard för näringsgrensin— delning (SNI). Standarden används i bl. a. industri— statistiken för att ange ett arbetsställes huvudakti— vitet. En näringsgren (industribransch) utgör alla arbetsställen med en viss verksamhet som huvudaktivi— tet. Ett arbetsställes klassificering till en viss näringsgren sker med utgångspunkt från de produkter
som framställs vid arbetsstället.
Näringarna uppdelas enligt SNI i sex hierarkiska nivåer. Industrin (SNI 2—3) inkluderar totalt 194 detaljgrupper, dvs. den indelas på den mest detalje— rade nivån (6—siffernivån) i 194 aktivitetsarter. Tabell 1 är en förteckning över SNI:s näringsindelning på 4—siffernivå, utom vad gäller verkstadsindustrin där förteckningen begränsats till 3—siffernivån.
Produktionens saluvärde
Summa saluvärde av produktionen utgörs av det samman— lagda produktionsvärdet (fritt fabrik) av de för avsalu framställda produkterna samt ersättningar för utförda reparationer, lönebearbetning o. d. I regel utgörs saluvärdet av bruttobelopp utan avdrag för kostnader för råvaror m. m., men i de fall produkterna framställs mot lön ingår endast lönebeloppen. Om löne— arbete utförs åt annat industriföretag inom samma bransch föreligger en dubbelräkning för branschen ifråga beroende på att värdet av lönearbetet även ingår i det beställande företagets saluvärde. Produk— tionens saluvärde i industristatistiken innefattar därutöver betydande dubbelräkningar (totalt och på branschnivå) av det skälet att en vara, som produceras av ett arbetsställe inom en viss bransch, kan ingå som råvara i ett annat arbetsställe i samma bransch. Ett branschvist saluvärde påverkas sålunda bl. a. av dels varuströmmarna mellan arbetsställena inom branschen ifråga dels integrationsförhållandena hos ett företag/eller ägarkonstellationer av företag. Beroende på graden av integration kan halvfabrikat som tillver— kas vid ett arbetsställe antingen levereras för vidare förädling vid annat arbetsställe (inom eller utom ett företag) eller vidarebearbetas till mer förädlade produkter vid samma arbetsställe. Uppgifter om den för avsalu avsedda produktionen är sålunda inte enbart beroende av produktionens storlek utan också på
integrationsgraden.
Omfattningen av dubbelräkningarna är vidare beroende av hur precist uppgiftslämnarna till statistiken kan leva upp till kraven på "branschrenhet" resp. geo— grafisk avgränsning. De påverkas bl. a. också av hur detaljerat man vill driva en branschnedbrytning och/eller geografisk nedbrytning.
Förädlingsvärde
Som framgått ovan innefattar saluvärdet dubbelräk— ningar i ett antal avseenden. Förädlingsvärdet däremot anger endast den värdeökning som ernäs genom bearbet— ningen inom varje bransch. I industristatistiken har dessa förädlingsvärden erhållits genom att på arbets— ställenivå för varje bransch från saluvärdet subtra— hera kostnaderna för råvaror, halvfabrikat, energi— varor m. m. Förfarandet avser att eliminera ovannämnda dubbelräkningar. Förädlingsvärdet vid ett arbetsställe (för en bransch) är sålunda en restpost, som bl. a innefattar löner m. m. till den egna personalen, kapi— talkostnader samt företagsvinst. I det förädlings— värdebegrepp som tillämpas i industristatistiken (census value—added) inkluderas vidare vissa kostnader som i förekommande fall inte kan fördelas på arbets—
ställenivå.
2.1.3 Sekretessbestämmelser
Enligt sekretesslagen är möjligheten att redovisa uppgifter ur de aktuella statistikkällorna begränsad så att information om enskilda företag/arbetsställen inte skall röjas. I korthet innebär detta att alla statistiska uppgifter måste avse minst tre företag eller arbetsställen, samt att inte något företag/ arbetsställe får dominera uppgifterna (t. ex. genom att svara för mer än hälften av produktionsvärdet) så att uppgifterna speglar det dominerande företaget/ arbetsstället. sådana uppgifter skall inte heller kunna härledas ur materialet. I vissa fall, när sekretessbestämmelserna omöjliggjort uttag från IS, har industristatistikens data här kompletterats med information från branschorganisationer eller enskilda
företag.
2.2 El- och fjärrvärmestatistiken
Undersökningen genomförs årligen och omfattar praktiskt taget samtliga producenter och distributörer på området. Redovisningen omfattar bl. a. förbrukning av bränslen, produktion, energiförluster samt leve— ranser med fördelning på konsumentkategorier. I leve— ransuppgifterna förekommer inte någon nedbrytning på industribranscher utan endast en uppgift på leveranser till industrisektorn totalt. Som framgått av avsnitt 2.1 avviker denna från motsvarande redovisning i
industristatistiken.
2.3 Industristatistiken
Statistiken omfattar samtliga industriarbetsställen med minst fem årssysselsatta och kartläggningen avser bl. a. produktion, förbrukning av inköpta bränslen (ej egentillverkade såsom avlutar och vedrester), driv— medel samt elenergi. Energiförbrukningen fördelas branschvis för varje typ av energislag och anges såväl i värde som kvantitet. Kostnaderna inkluderar av förbrukare till staten inlevererade indirekta skatter.
2.4 Utrikeshandelsstatistiken
Uppgifterna i rubricerade statistik bygger på de export— och importanmälningar som insamlas av tullverket vid varornas gränspassage. I både export och import svarar ett relativt litet antal företag för höga andelar av utrikeshandeln. Datafångsttekniken för utrikeshandelsstatistiken innebär att exporten/im-
porten kan hänföras till varubranscher enligt SNI.
2.5 Sysselsättningsstatistik
Uppgifter om sysselsättning har inhämtats från två statistikredovisningar: arbetskraftsundersökningarna (AKU) och industristatistiken (IS). Dessa uppgifter är inte fullt jämförbara på grund av skillnader i under—
sökningsmetodik, definitioner och mättidpunkter.
Arbetskraftsundersökningarna utförs varje månad genom intervjuer med ett urval av ca 18 000 personer i åldrarna 16—64 år. Utifrån denna urvalsundersökning skattas uppgifter angående sysselsättning, närings— grenstillhörighet, etc. på nationell nivå. Uppgifterna i industristatistiken härrör från en totalundersökning
såsom beskrivits ovan i avsnitt 2.1.
Förutom de skillnader som kan uppkomma till följd av undersökningsmetodernn bör följande olikheter
understrykas:
* industristatistiken täcker inte in all industriell verksamhet (se ovan i avsnitt 2.1), medan urvals— ramen för arbetskraftsundersökningarna är registret
för totalbefolkningen.
* när uppgifter i industristatistiken baseras på data för arbetsställen exkluderas sysselsatta vid t. ex.
huvudkontor.
* årsdata från arbetskraftsundersökningarna är skatt— ningar som bygger på samtliga månatliga undersök— ningar under året. Industristatistikens sysselsätt— ningsuppgifter gäller beträffande tjänstemän den 1 augusti det aktuella året, beträffande arbetare medeltal under redovisningsperioden (vanligen
kalenderåret).
2.6 Övrigt dataunderlag
Genom de gemensamma varunomenklaturer som tillämpas i den svenska näringsstatistiken erbjuds möjligheter till jämförelser mellan olika statistikgrenar. Av speciellt intresse för EL 90 torde jämförelser mellan
produktionsstatistik och utrikeshandelsstatistik vara.
I industristatistikpublikationen (del 2) redovisas i sammanställd form och på varunivå (enligt SITC)
t. o. m. årgång 1987 uppgifter rörande produktion, import och export. Uppgifterna om produktionen har erhållits från industristatistiken. Uppgifterna rörande import och export är hämtade från utrikes— handelsstatistiken. Även om denna redovisning har utgått från en gemensam varunomenklatur är redovisade uppgifter beträffande värden inte helt jämförbara. Produktionsuppgifterna är redovisade fritt fabrik medan utrikeshandelsstatistikens värden bl. a. inne- fattar transportkostnader, samt lagrings. och försälj— ningskostnader efter produktionsstatistikens mätpunkt. Importuppgifterna anges därtill cif och exportuppgift— erna fob. Vid jämförelser mellan uppgifterna bör även beaktas att en viss kalendarisk tidsförskjutning före— ligger mellan produktionstillfälle och exporttill— fälle. I grova drag torde dock den aktuella samman— ställningen i Industri (del 2) avspegla relationerna produktion — import — export för olika här särredo—
visade varugrupper.
Av större intresse än ovan redovisad relation torde för EL 90 vara en branschvis redovisning av produk- tion, export samt/import — där importen avser import— delen i branschens input. Traditionell statistik över detta saknas men dylika beräkningar görs intermittent i form av input—output—matriser inom ramen för SCB:s nationalräkenskaper. I dessa input—output—matriser
ingår dels konsistent värdering av uppgifter om produktion och export—import, gglg avser importen den import som åtgått för produktionen inom olika bransch— aggregat. Det branschbegrepp som används i detta sam— manhang är dock något annorlunda än industristatisti- kens. I industristatistiken baseras produktionsredo— visningen för en bransch på uppgifter från arbets— ställen klassificerade till en viss bransch, i input—output redovisningen definieras en bransch på basis av produktion av varor klassade till viss bransch. För den redovisning av olika branschers export— och importhandel resp. nettoexport som ges i tabell 25 torde berörd distinktion inte innebära några större olägenheten. Uppgiften i tabellen avser situa— tionen år 1980. Uppgifter avseende år 1985 blir till— gängliga sommaren 1990.
3 TILLÄMPADE DEFINITIONER
Industriell verksamhet betecknas här som elintensiv när kostnaderna för elektricitet i branschen, eller vid arbetsstället, överstiger 3,5 % av saluvärdet. Det motsvarar ungefär den dubbla elkostnadsandelen för
hela industrin år 1987.
Andra kriterier för benämningen elintensitet är tänkbara. Ibland relateras elkostnaden till föräd— lingsvärdet i stället för till saluvärdet. Gränsen för elintensitet nås då när elkostnaderna ligger kring
8—9 % av förädlingsvärdet, vilket motsvarar ungefär det dubbla procenttalet för hela industrin (industrins elkostnader motsvarade under åren 1983—1987 mellan
3,9 % och 4,3 % av förädlingsvärdet). I många fall utpekas inte samma arbetsställen som elintensiva enligt de två kriterierna. Saluvärdet inkluderar som berörts ovan utöver förädlingsvärdet också inköp från
andra företag av t. ex. råvaror, el, bränslen, trans— porter och tjänster. Arbetsställen där kostnaderna för sådana inköp utgör en förhållandevis liten del av totalkostnaderna blir i större utsträckning elinten— siva enligt saluvärdesdefinitionen, medan arbetsstäl— len där dessa kostnader är betydande oftare blir el— intensiva enligt den alternativa definitionen. Produk— tionen vid de förstnämnda arbetsställena är vanligen mindre förädlad, medan motsatsen gäller för det andra
slaget av arbetsställen.
Oavsett de ovan berörda analysbegränsningar som ett användande av saluvärdet kan innebära kan båda krite— rierna för elintensitet försvaras. Det finns dock ett praktiskt skäl att välja det förstnämnda kriteriet före det andra. Konjunkturvariationerna slår igenom hårdare på förädlingsvärdet än på saluvärdet, varför elintensiteten vid olika arbetsställen (och därmed antalet elintensiva arbetsställen i en bransch) kommer att variera mycket är från år när elkostnadsandelen av
förädlingsvärdet används som definition.
I så gott som alla branscher och delbranscher finns
något elintensivt arbetsställe, och i några branscher är produktionen elintensiv vid nästan samtliga arbets— ställen. Man brukar av tradition sammanföra branscher med många elintensiva arbetsställen under beteckningen elintensiv industri. Det gäller gruvindustrin, massa— och pappersindustrin, järn— och stålindustrin samt den
kemiska basindustrin.
Inom dessa branscher finns dock delbranscher där produktionen är mindre elintensiv. Statens energiverk visar i en rapport (Effekter på industrin av stigande elpriser, 1987) att 15 delbranscher på SNI:s tre—, fem— eller sex—siffernivå var elintensiva år 1984
enligt kriteriet att delbranschens elkostnadsandel
översteg 3,5 % av saluvärdet. Dessa delbranscher, grupperade under samlande branschnamn, uppräknas nedan.
Gruvor och mineralbrott (SNI 2) — SNI 230 Malmgruvor — SNI 290 Andra gruvor och mineralbrott
Massa— och pappersindustri (SNI 3411)
— SNI 341111 Industri för mekanisk eller halvmekanisk massa — SNI 341112 Sulfatmassaindustri — SNI 341113 Sulfitmassaindustri — SNI 341121 Tidnings— och journalpappersindustri — SNI 341122 Kraftpapper— och pappindustri — SNI 341129 Övrig pappers— och pappindustri — SNI 34113 Träfiberplattindustri
Elintensiv kemisk industri (SNI 35111+35113) — SNI 35111 Industri för oorganiska kemikalier — SNI 35113 Industri för oxygen— och andra industrigaser
Järn—, stål— och ferrolegeringsverk (SNI 371)
- SNI 37101 Järn— och stålverk - SNI 37102 Ferrolegeringsverk - SNI 37103 Järn— och stålgjuterier
Ickejärnmetallindustri (SNI 37201—2) — SNI 37201-2 Industri för ickejärnmetaller ur malm och ur skrot
Den sista delbranschen, SNI 37201—2, är egentligen en sammanslagning av två delbranscher (näringsunder— grupper med industristatistikens terminologi). Dessa delbranscher har slagits ihop eftersom sekretess—
reglerna inte tillåter att de särredovisas.
Med den elintensiva industrin förstås de ovan upp— räknade 15 delbranscherna. Det är således ett sam— lingsnamn för ett antal delbranscher till vilka hör relativt många elintensiva arbetsställen (men där inte samtliga arbetsställen med nödvändighet är elinten— siva).
Med beteckningarna elkrävande arbetsställen samlas samtliga elintensiva arbetsställen i hela industrin, dvs. alla arbetsställen där kostnaderna för elkraft överstiger 3,5 % av saluvärdet. Till den gruppen hör således en stor andel av alla arbetsställen i den el- intensiva industrin samt dessutom ett antal elinten—
siva arbetsställen i andra branscher.
I avsnitt 2.1.2 ovan har redovisats definitionen av saluvärde samt diskuterats dess användbarhet i olika sammanhang. Som där framhållits är de branschvisa statistiska saluvärdena inte enbart beroende av pro- duktionen storlek utan också på branschens integra— tionsgrad och förändringar över tiden i denna. Beräk- ningsmässigt påverkas också detta saluvärde av krav på branschrenhet och eller regional detaljeringsnivå. Data ur industristatistiken redovisas dels i publika— tionen SOS Industri, dels — i bearbetad form — i olika Statistiska meddelanden. Ett sådant gäller den regio— nalredovisning av IS-data på kommunnivå som utnyttjats av EL 90 i analysen i kap. 2. Den sammantagna redovis— ningen för filial— och moderarbetsställen som till— lämpas vid redovisningen till SOS Industri gör det i vissa fall omöjligt att utan särskild omräkningar redovisa data på kommunnivå. Sådana omräkningar har genom s. k. central estimation utförts för att möjlig- göra kommunvisa redovisningar av bl. a. saluvärde och förädlingsvärde på industribranschnivå. Härvid bör uppmärksammas att i de fall ett filialarbetsställes hela produktion förbrukas vid moderarbetsstället kommer summan av filial— och moderarbetsställenas saluvärden att beräkningsmässigt överstiga det ini— tialt redovisade (med ett belopp motsvarande det till— räknade värdet av internleveransen). Detta är förkla— ringen till de avvikelser i vissa branschvisa salu—
värden som föreligger mellan olika tabeller i bilagan.
Som ovan påpekats omfattar saluvärdet alla varor som framställts för avsalu under en redovisningsperiod. Ett arbetsställe som framställer halvfabrikat skall ange Värdet av dessa och det arbetsställe som använder dessa halvfabrikat skall uppta motsvarande värde i sin råvarukostnad. I det för hela branscher aggregerade och redovisade saluvärdet kan dessa halvfabrikat komma att ingå flera gånger. Dessa förhållanden medför att de branschvisa saluvärdena även kan påverkas av för— ändringar i företagens redovisning till industri— statistiken (förädlingsvärdet blir dock detsamma). Det statistiska begreppet saluvärde, och nyckeltal baserade på detta, bör mot dessa bakgrunder hanteras med viss försiktighet vid analyser av utvecklingsten- denser och vid strukturjämförelser mellan olika
industribranscher.
TABELLFÖRTECKNING
1 Förteckning över industrins indelning i näringsgrupper enligt svensk standard för näringsgrensindelning (SNI)
2 Näringslivet inklusive anställda i hushållen: förädlings— värdet till producentpris 1971—1988
3 Näringslivet inklusive anställda i hushållen: förädlings— värdet till producentpris 1971—1988. Index
& Industrins saluvärde 1971—1987 fördelat på branscher
5 Industrins förädlingsvärde 1971—1987 fördelat på branscher i löpande priser och 1980 års priser
6 Den elintensiva industrin: saluvärde 1971—1987
7 Den elintensiva industrin: förädlingsvärde 1971—1987 i löpande priser och 1980 års priser
8 Sysselsatta efter näringsgren 1971—1988
9 Den elintensiva industrin: sysselsättning 1971—1987
10 Näringslivet inklusive anställda i hushållen: arbetade timmar efter näringsgren
11 Näringslivet inklusive anställda i hushållen: förädlings— värde per arbetad timme
12 Elanvändningen i samhällssektorer 1971—1988
13 Industrins inköp av elkraft 1971—1987 fördelad på branscher
14 Elförbrukningen i relation till förädlingsvärdet i olika industribranscher
15 Elkostnadens relation till saluvärdet och förädlingsvärdet i olika industribranscher 1971—1987
16 Industriproduktionsvolymindex 1971—1988
17 Den elintensiva industrin: antal arbetsställen och antal sysselsatta år 1987
forts.
18
19
20
21
22
23 24
25
Den elintensiva industrin: saluvärde, förädlingsvärde och inköpt elenergi år 1987
Övrig industri: antal arbetsställen och antal elkrävande arbetsställen
Övrig industri: saluvärde, förädlingsvärde och inköpt energi är 1987
Den elintensiva industrin: elkostnader och elförbrukning 1971—1987
Den elintensiva industrin: bränslekostnader och förbrukat bränsle 1971—1987
Industriproduktionsindex (1980=100) Export och import efter Varugrupp 1980—1987
Industriproduktion, export samt importinsats år 1980
Tabell 1 Förteckning över industrins indelning i näringsgrupper enligt svensk standard för
näringsgrensindelning (SNI).
SNI—kod Benämning 2 Gruvor och mineralbrott . 21 2100 Kolgruvor ( 22 2200 Råpetroleumverk ) 23 Malmgruvor 2301 Järnmalmsgruvor 2302 Ickejärnmalmsgruvor 29 Andra gruvor och mineralbrott 2901 stenbrott, sandtag 2902 Mineralbrott för kemiska råvaror 2903 Saltgruvor 2909 övriga gruvor och mineralbrott 3 Tillverkningsindustri 31 Livsmedels—, dryckesvaru— och tobaksindustri 3111 slakteri- och charkuteriindustri 3112 Mejeriindustri 3113 Frukt— och grönsakskonservindustri 3114 Fisk- och fiskkonservindustri 3115 Olje— och fettindustri 3116 Kvarnindustri 3117 Bageriindustri 3118 Sockerindustri 3119 Choklad— och konfektindustri 3121 övrig livsmedelsindustri 3122 Fodermedelsindustri 3131 Spritdrycksindustri 3132 Vinindustri 3133 Maltdrycksindustri 3134 Mineralvatten- och läskedrycksindustri 3140 Tobaksindustri 32 Textil—, beklädnads—, läder— och lädervaruindustri 3211 Garn- och vävnadsindustri, textilberednings— verk 3212 Textilsömnadsindustri 3213 Trikåvaruindustri 3214 Mattindustri 3215 Tågvirkes— och bindgarnsindustri 3219 övrig textilvaruindustri 3220 Beklädnadsindustri utom skoindustri 3231 Garverier 3232 Pälsberederier 3233 Lädervaruindustri 3240 Skoindustri
forts.
Tabell 1(forts.) Förteckning över industrins indelning i näringsgrupper enligt svensk standard för näringsgrensindelning (SNI).
SNI—kod Benämning 33 Trävaruindustri 3311 Trämaterial— och byggnadssnickeriindustri 3312 ?räförpackningsindustri 3319 Ovrig trävaruindustri 3320 Trämöbelvaruindustri 34 Massa—, pappers— och pappersvaruindustri,
grafisk industri
3411 Massa- och pappersindustri 3412 gappers— och pappförpackningsindustri 3419 Ovrig pappers— och pappvaruindustri 3420 Grafisk industri, förlag 35 Kemisk industri, petroleum—, gummivaru—,
plast— och plastvaruindustri
3511 Kemikalieindustri 3512 Industri för gödselmedel, ogräs— och bekämpningsmedel 3513 Konstfiber— och basplastindustri 3521 Färgindustri 3522 Läkemedelsindustri 3523 Tvättmedels— och toalettmedelsindustri 3529 Övrig kemisk industri 3530 Petroleumraffinaderier 3540 Smörjmedels—, asfalt— och kolproduktindustri 3551 Däck— och slangindustri, gummireparations— industri 3559 övrig gummivaruindustri 3560 Plastvaruindustri
36 Jord— och stenvaruindustri 3610 Poslins— och lergodsindustri 3620 Glas— och glasvaruindustri 3691 Tegelindustri 3692 ement— och kalkindustri 3699 övrig mineralvaruindustri
37 Järn—, stål— och metallverk 3710 Järn—, stål— och ferrolegeringsverk 3720 Ickejärnmetallverk
forts.
Tabell 1(forts.) Förteckning över industrins indelning i
näringsgrupper enligt svensk standard för näringsgrensindelning (SNI).
SNI—kod Benämning 38 Verkstadsindustri 381 Metallvaruindustri 382 Maskinindustri 383 Elektroindustri 384 Transportmedelsindustri 385 Industri för instrument, foto— och optik— varor, ur 39 Annan tillverkningsindustri 3901 Guld- och silvervaruindustri 3902 Musikinstrumentindustri 3903 gportvaruindustri 3909 Ovrig tillverkningsindustri
Tabell 2 närin livet inklusive anställda i hushållen: föridl' värdet till toducent ris 1971—1980 (.il'. kr. i 1900 års risar).
År _.________________________________________________________________________________________________________
SNI 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987
____________________________________________________________________________________________________________________________________
l Jordbruk, skogsbruk 18551 17853 18095 18916 17181 17189 16047 16327 16257 16829 17067 18165 18993 19707 18914 18936 18271 Gruvor och mineralbrott 3010 2948 3311 3315 2707 2631 2245 1858 2416 2449 2142 1793 1832 2073 2180 2129 2170 3 Tillverkninqsindustri 99413 100013 107091 112879 113255 113282 106789 103902 110588 111018 107398 106852 112342 119121 123075 122445 127290
N
därav: 31 Livsmedels—, dryckesvaru— och tobakssvaruindustri 11696 11754 11132 11639 11544 11839 11815 11365 11662 11650 11594 11756 11663 11829 11880 11791 12149 32 Textil—, beklädnads—, läder—
och lädervaruindustri 5223 5149 5402 5421 5218 5134 4572 3984 4019 3815 3452 3171 3102 3225 3193 3156 3222 33 Trävaruindustri 9390 10000 10805 10992 9856 10035 9613 9805 10261 9846 8761 8874 9301 9576 9044 9167 9750 34 Massa—, pappers— och pappers—
varuindustri, grafisk
industri, förlag 12925 12890 14581 14399 13637 14485 14476 14638 15542 15411 14865 14583 15707 16543 17137 17559 18187 35 Kemisk industri, petroleunh,
gummivaru—, plast— och
plastvaruindustri 8546 9151 10306 10679 9817 10068 9644 9884 10303 11053 10749 10982 11822 12158 12372 12180 13049 36 Jord— och stenindustri 4336 4194 4374 4345 4406 4339 3976 3836 4009 3875 3399 3446 3494 3484 3484 3469 3736 37 Järn—, stål— och metallverk 5673 5665 6274 6838 6220 5808 5272 5633 6502 6462 5931 6300 6578 7108 7201 6818 6838 38 Verkstadsindustri 40879 40385 43249 47519 51454 50342 46282 43626 47093 48153 47907 46956 50049 54569 57987 57498 59602 39 Annan tillverkningsindustri 745 825 968 1047 1103 1232 1139 1131 1197 753 740 784 626 629 777 807 757
4 El—, gas—, värme— och vattenverk 8367 9483 10185 9551 10592 10670 11302 12496 12929 13093 14098 13582 14335 16393 19224 19070 19918 Byggnadsindustri 35542 36704 36481 33874 36332 37916 37852 37651 38393 38675 37896 38578 38778 39770 39590 40653 41821 Varuhandel, restaurang— och hotellrörelse 48297 50235 52824 55834 56061 57895 56205 55290 57979 58297 57279 57474 58447 59476 60862 62491 65034 7 samfärdsel, post— och
televerk 21332 21774 23502 27470 26347 27036 27607 28180 29654 31727 31027 31149 31028 33026 33887 35447 37565 & Banker och försäkrings—
institut, fastighetsförvalt—
ning, uppdragsverksamhet 47994 49872 51283 52323 53812 54848 56009 56697 57522 58920 59689 60650 62717 64757 65956 66591 68884 9 övriga tjänster 17309 17833 18586 19122 20221 20558 20880 20721 20956 21090 20783 21297 21711 21641 22316 22712 23674
Into
Differens 3168 1658 1837 —516 2830 —3319 —6412 -181 -991 1186 3061 2732 2903 5239 3132 1640 —1983
sm FÖRÄDLINGSVÄRDE nu. pnooucsm-pms 302933 308373 323195 332750 339338 338706 328524 332941 345703 353284 350440 352272 363086 331203 309135 392114 402544
Källa: statistiska centralbyrån, Statistiska meddelanden (SM) N 10: Nationalräkenskaper.
Tabell 3 näringslivet inklusive anställda i hushållen: förädlingsvärdet till roducantpris 1971—1988 (fasta priser, index: 1971=100).
Ar
SNI 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987
1 Jordbruk, skogsbruk 100,0 96,2 97,5 102,0 92,6 92,7 86,5 88,0 87,6 90,7 92,0 97,9 102,4 106,2 102,0 102,1 98,5 Gruvor och mineralbrott 100,0 97,9 110,0 110,1 89,9 87,4 74,6 61,7 80,3 81,4 71,2 59,6 60,9 68,9 72,4 70,7 72,1 3 Tillverkningsindustri 100,0 100,6 107,7 113,5 113,9 114,0 107,4 104,5 111,2 111,7 108,0 107,5 113,0 119,8 123,8 123,2 128,0
därav: 31 Livsmede1s—, dryckesvaru— och
tobakssvaruindustri 100,0 100,5 95,2 99,5 98,7 101,2 101,0 97,2 99,7 99,6 99,1 100,5 99,7 101,1 101,6 100,8 103,9 32 Textil—, beklädnads—, läder—
och lädervaruindustri 100,0 98,6 103,4 103,8 99,9 98,3 87,5 76,3 76,9 73,0 66,1 60,7 59,4 61,7 61,1 60,4 61,7 33 Trävaruindustri 100,0 106,5 115,1 117,1 105,0 106,9 102,4 104,4 109,3 104,9 93,3 94,5 99,1 102,0 96,3 97,6 103,8 34 Massa—, pappers— och pappers—
varuindustri, grafisk
industri, förlag 100,0 99,7 112,8 111,4 105,5 112,1 112,0 113,3 120,2 119,2 115,0 112,8 121,5 128,0 132,6 135,9 140,7 tj 35 Kemisk industri, petroleunh,
gummivaru-, plast— och
plastvaruindustri 100,0 107,1 120,6 125,0 114,9 117,8 112,8 115,7 120,6 129,3 125,8 128,5 138,3 142,3 144,8 142,5 152,7 36 Jord— och stenindustri 100,0 96,7 100,9 100,2 101,6 100,1 91,7 88,5 92,5 89,4 78,4 79,5 80,6 80,4 80,4 80,0 86,2 37 Järn—, stål— och metallverk 100,0 99,9 110,6 120,5 109,6 102,4 92,9 99,3 114,6 113,9 104,5 111,1 116,0 125,3 126,9 120,2 120,5 38 Verkstadsindustri 100,0 98,8 105,8 116,2 125,9 123,1 113,2 106,7 115,2 117,8 117,2 114,9 122,4 133,5 141,9 140,7 145,8 39 Annan tillverkningsindustri 100,0 110,7 129,9 140,5 148,1 165,4 152,9 151,8 160,7 101,1 99,3 105,2 84,0 84,4 104,3 108,3 101,6
N
4 El—, gas—, värme— och
vattenverk 100,0 113,3 121,7 114,2 126,6 127,5 135,1 149,3 154,5 156,5 168,5 162,3 171,3 195,9 229,8 227,9 238,1 Byggnadsindustri 100,0 103,3 102,6 95,3 102,2 106,7 106,5 105,9 108,0 108,8 106,6 108,5 109,1 111,9 111,4 114,4 117,7 Varuhandel, restaurang— och ' hotellrörelse 100,0 104,0 109,4 115,6 116,1 119,9 116,4 114,5 120,0 120,7 118,6 119,0 121,0 123,1 126,0 129,4 134,7
7 samfärdsel, post- och televerk 100,0 102,1 110,2 128,8 123,5 126,7 129,4 132,1 139,0 148,7 145,4 146,0 145,5 154,8 158,9 166,2 176,1 8 Banker och försäkrings—
institut, fastighetsförvalt—
ning, uppdragsverksamhet 100,0 103,9 106,9 109,0 112,1 114,3 116,7 118,1 119,9 122,8 124,4 126,4 130,7 134,9 137,4 138,7 143,5 9 Övriga tjänster 100,0 103,0 107,4 110,5 116,8 118,8 120,6 119,7 121,1 121,8 120,1 123,0 125,4 125,0 128,9 131,2 136,8
mw
Differens 100,0 52,3 58,0 —16,3 89,3 -104,8 —202,4 —5,7 —31,3 37,4 96,6 86,2 91,6 165,4 98,9 51,8 —62,6
SUMMA FÖRÄDLINGSVÄRDE nu. pmwcsm'rms 100,0 101,a 106,7 109,8 112,0 111,a 108,4 109,9 114,1 116,6 115,7 115,3 119,53 125,8 128,4 129,4 132,9
2+3 Industrin 100,0 100,5 107,8 113,4 113,2 113,2 106,5 103,3 110,3 110,8 106,9 106,1 111,5 118,3 122,3 121,6 126,4
Källa: Statistiska centralbyrån, Statistiska meddelanden (SM) N 10: Nationalräkenskaper.
Tabell 4 Industrins saluvärde 1971—1987 fördelat & branscher (lil'. kr.).
Bransch/SNI—kod
övriga Summa Livs— Trä— Massa— o Jord- o Järn— o Verk— Malm— mineral— gruv— medels— Textil— varu pappers— Kemisk sten— stål— stads— Annan Summa gruvor brott industri industri industri industri industri industri industri industri industri industri industri
Ar 23 29 2 31 32 33 34 35 36 37 38 39 2—3
Löpande priser:
1971 1904 207 2111 17630 5165 8004 13643 9680 3545 9963 40496 475 110713 1972 1892 205 2097 19409 5479 8840 14323 10344 3709 9962 43808 509 118479 1973 2140 217 2357 20849 6057 11456 17329 12127 4033 12422 50359 596 137587 1974 2748 253 3001 23499 6938 15450 25068 18856 4636 16989 63899 728 179063 1975 2996 314 3310 25239 6959 14278 26148 19682 5108 16490 74951 807 192973
1976 3074 334 3408 28758 7580 16400 27441 23986 5672 16129 81413 953 211740 1977 2420 379 2799 31750 7361 17936 27426 25474 5963 15425 83446 965 218546 1978 2024 421 2445 34483 7028 19249 30393 28136 6303 17899 88542 1017 235495 1979 2748 474 3221 37250 7788 22152 36593 36429 7313 23937 103123 1148 278954 1980 3324 510 3834 41229 7896 24961 41742 47372 7999 26292 110869 1259 313453 1981 2997 560 3557 46052 7823 23564 45820 50066 8019 25275 121224 1204 332604 1982 3245 586 3831 53178 8173 24628 48879 56754 8750 28672 134755 1199 368818 1983 4113 652 4764 58370 9130 29092 57736 69329 9274 33724 153258 1315 425993 1984 4966 701 5667 65568 10052 32980 68913 75336 10076 38297 173371 1369 481630 1985 5694 731 6425 70801 10780 32876 71163 79105 10793 40191 193828 1456 517419 1986 5068 752 5820 74501 11046 34993 76161 70216 11309 38961 208657 1479 533142 1987 4867 735 5601 76453 11463 38224 85781 73669 12752 40040 220953 1538 566475 ___—___—
Källa: Statistiska centralbyrån, Sveriges officiella statistik, Industri.
Tabell 5 Industrins förädlingsvärde 1971—1987 fördelat på branscher (lilj. kr.). ___—____—_____
Bransch/SNI—kod ___—___—
övriga Summa Livs— Trä— Massa— o Jord— o Järn— o Verk— Malm— mineral— gruv- medels— Textil— varu pappers— Kemisk sten— stål— stads— Annan Summa gruvor brott industri industri industri industri industri industri industri industri industri industri industri
År 23 29 2 31 32 33 34 35 36 37 38 39 2-3 ___—___—
Lö ande priser: 1971 1429 166 1595 5205 2639 3793 6834 4520 2110 3801 21142 267 51908 1972 1421 165 1586 5636 2803 4153 7304 5031 2253 3958 23126 288 56138 1973 1621 175 1795 6107 3070 5520 8987 5881 2502 5075 26600 326 65863 1974 2065 200 2265 6028 3412 7431 12817 7404 2635 6679 32879 391 81941 1975 2117 233 2350 8655 3579 6386 13070 7559 3042 6038 38784 447 89909 1976 2051 246 2297 9339 3882 6876 13064 9003 3402 5550 43450 518 97381 1977 1461 275 1737 10069 3726 7341 12465 9852 3551 5494 45356 524 100115 1978 1144 305 1449 10995 3504 7919 13956 10825 3798 6116 47205 558 106324 1979 1716 337 2053 11748 3887 9493 17040 13388 4235 8191 53514 618 124167 1980 2179 368 2546 13366 3920 10790 18769 14571 4496 8636 55528 653 133274 1981 1887 402 2288 14727 3961 9777 20118 14123 4529 8867 61826 665 140881 1982 2197 421 2618 16150 4040 10061 22468 17042 5026 9911 68579 634 156529 1983 2891 471 3362 18086 4489 11972 27034 21235 5274 11492 76325 669 179938 1984 3537 492 4029 19078 4786 13420 32844 23586 5660 12799 85103 685 201990 1985 4061 517 4578 21214 5163 12375 32234 25893 6064 13054 93937 746 215258 1986 3312 523 3834 23110 5469 13023 34407 30717 6567 12953 102150 814 233044 1987 3231 520 3750 23623 5590 14458 40190 32473 7482 14243 108874 871 251555
1980 års priser: 1971 2555 364 2919 12369 5899 10600 16830 11298 5238 8214 48716 480 122564 1972 2548 342 2890 12457 5947 11263 17341 12004 5212 8211 49482 512 125319 ' 1973 2876 350 3226 12543 6162 12138 18676 13230 5381 8980 52545 587 133468 1974 2959 360 3319 12940 6150 12559 18661 13722 5276 9623 56414 625 139289 1975 2343 383 2726 12984 5692 11050 16939 12938 5009 8831 59574 652 136394 1976 2348 359 2707 13302 5564 11170 17279 13461 4848 8160 58282 730 135503 1977 2009 363 2373 13081 4867 10853 16829 12957 4514 7408 54722 622 128265 1978 1743 365 2108 13052 4138 10962 17720 13150 4355 7678 52018 637 125818 1979 2203 376 2579 13217 4123 11359 18895 13624 4561 8832 55445 661 133293 1980 2179 368 2546 13366 3920 10790 18769 14571 4496 8636 55528 653 133274
1981 1816 370 2187 13303 3627 9567 18459 14211 3929 8061 56154 623 130120 1982 1536 361 1897 13528 3418 9537 17878 14389 3940 8318 55770 570 129244 1983 1856 365 2221 13566 3403 10026 19157 15680 3879 8617 58025 553 135127 1984 2129 366 2495 13766 3452 10360 20330 16244 3952 9321 62279 536 142735 1985 2270 353 2623 13937 3411 9912 20414 16193 3968 9376 66453 558 146844 1986 2260 346 2606 13896 3297 10073 20903 16415 3910 8895 65792 547 146334 1987 2308 319 2627 13809 3297 10371 22132 17648 4162 9058 66467 560 150131
___—___— Källa: statistiska centralbyrån, Sveriges officiella statistik, Industri.
Tabell 6 Den elintensiva industrin: saluvärde 1971-1987 (lil'. kr. i 1" '
/SNI 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987
___—______—__—_————————
23 1904 1892 2140 2748 2996 3074 2420 2024 2748 3324 2997 3245 4113 4966 5694 5068 4867 29 207 205 217 253 314 334 379 4221 474 510 560 586 652 701 731 752 735
341111 168 176 236 419 359 307 262 289 425 484 412 459 581 711 749 830 895 341112 2511 2423 2763 4300 5177 4762 3868 3925 5295 6071 7369 6910 9072 11435 9188 9136 10899 341113 1022 945 1174 1883 1892 1725 1285 1375 1602 1552 1320 1188 1591 2143 1864 1882 2247 341121 907 961 1368 2241 2408 2444 2730 3134 3689 4089 4848 4851 5289 6266 7069 7727 8873 341122 1695 1854 2725 4340 3988 4256 4055 4518 5649 6583 6766 7724 9073 10700 11655 12041 13308 341129 1755 2021 2342 3488 2993 3428 3785 4510 5486 6218 6995 7641 8768 10869 11446 12503 13617 34113 341 379 447 511 434 484 482 494 530 587 542 543 666 697 672 761 769
35111 565 625 730 1085 1269 1252 1275 1402 2287 2733 3192 3756 4302 5109 5393 4934 5122 35113 109 123 143 177 183 208 217 227 260 299 359 405 489 581 559 517 675
37101—2 6686 6806 1103 11393 12060 11250 10174 11953 16342 17565 16781 19356 22004 25689 27701 26906 27232 37103 523 409 437 600 726 722 622 582 740 876 867 881 899 1063 1229 1310 1297
37201—2 806 785 1063 1494 1109 1234 1503 1773 2297 2794 2724 3216 4741 4939 4616 4388 4844
Elintensiv industri 19200 19605 16887 34932 35908 35478 33054 40427 47823 53683 55733 60761 72238 85869 88566 88753 95379
Källa: Statistiska centralbyrån, sveriges officiella statistik, Industri.
Tabell 7
Bransch /SNI 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987
Förädlin svärde, lö ande priser:
23 1429 1421 1621 2065 2117 2051 1461 1144 1716 2179 1887 2197 2891 3537 4061 3312 3231 29 166 165 175 200 233 246 275 305 337 368 402 421 471 492 517 523 520
341111 52 51 81 171 140 111 55 60 138 159 132 140 204 280 271 273 276 341112 1023 948 1152 1911 2252 1846 983 922 1855 2083 2313 2133 3288 5062 2923 2548 3880 341113 401 317 429 855 863 612 376 402 598 523 461 448 630 1018 717 623 856 341121 370 422 589 1061 1074 1057 1191 1364 1442 1371 1661 1878 2024 2328 2720 3207 3823 341122 654 796 1347 2183 1727 1589 1174 1411 1952 2329 2224 2842 3695 4329 4204 4215 4818 341129 731 864 1044 1489 1195 1311 1482 1834 2143 2288 2491 2969 3317 4203 4447 4932 5341 34113 178 222 278 279 219 222 215 228 222 241 215 203 259 290 243 311 356
35111 297 349 409 527 645 706 723 762 1068 1234 1438 1774 2108 2453 2640 2613 2868 35113 78 91 107 129 129 141 150 152 168 203 257 293 366 439 410 347 500
37101—2 2821 2947 3848 5171 4438 3824 3887 4406 6318 6475 6429 7302 8261 9237 9538 9044 9895 37103 311 269 283 370 456 448 383 348 423 508 493 493 499 590 666 735 735
37201—2 177 207 313 382 336 318 356 448 451 459 770 823 1253 1200 866 1142 1509
Elintensiv industri 8687 9069 11677 16793 15825 14482 12712 13787 18831 20419 21172 23918 29265 35459 34224 33824 38609
Förädlinqsvärde, 1980 års priser:
23 2555 2548 2876 2959 2343 2348 2009 1743 2203 2179 1816 1536 1856 2129 2270 2260 2308 29 364 342 350 360 383 359 363 365 376 368 370 361 365 366 353 346 319
341111 185 196 244 265 173 140 130 153 179 159 129 129 151 152 148 156 156 341112 2157 2249 2248 2339 2217 2074 1845 2033 2194 2083 2174 1922 2329 2347 2190 2216 2297 341113 687 711 815 852 709 685 543 601 613 523 408 332 428 480 459 459 477 341121 1066 1077 1219 1298 1184 1164 1112 1173 1342 1371 1406 1200 1238 1406 1469 1539 1695 341122 1554 1681 2192 2283 1776 2039 2000 2185 2408 2329 2170 2216 2355 2492 2574 2616 2768 341129 1910 2113 2118 2282 1728 1975 2017 2191 2315 2288 2314 2263 2365 2521 2565 2700 2793 34113 383 407 417 400 317 340 302 281 283 241 211 192 219 203 187 181 175 35111 775 862 997 1059 978 956 904 950 930 928 959 1029 1142 1256 1331 1267 1292 35113 216 229 251 270 230 218 208 185 194 203 218 226 248 279 268 215 261
37101—2 6020 6154 6762 7202 6668 6079 5467 5695 6701 6475 6046 6276 6533 7153 7208 6734 6879 37103 826 634 633 694 660 584 469 422 488 508 460 434 410 456 491 488 478
37101—2 378 374 400 416 367 373 407 425 428 459 449 492 547 524 512 513 509
Elintensiv industri 19076 19577 21522 22679 19733 19334 17777 18402 20654 20113 19131 18608 20186 21764 22025 21690 22407
___________________—___—
Källa: statistiska centralbyrån, Sveriges officiella statistik, Industri.
Tabell 8 Sysselsatta efter närin en 1971—1988 (1000—tll).
SNI 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 | 1986.) 1987 1988
1 Jordbruk, skogsbruk 297 284 273 266 263 254 248 250 242 237 237 236 230 218 208 204 197 189 189 2—4 Industri, inkl. e1—,
gas—, värme— och
vattenverk 1096 1088 1109 1160 1178 1155 1110 1070 1076 1077 1035 1000 995 1007 1024 1037 1018 1023 1025
5 Byggnadsindustri 344 323 309 294 290 294 297 290 284 287 288 277 267 260 260 260 266 280 281
6 Handel, restaurang—
och hotellrörelse 573 561 560 572 598 592 592 594 576 582 583 582 582 586 591 600 615 614 638 och televerk 266 266 267 269 270 275 279 277 290 295 293 300 295 294 300 303 316 311 310 & Banker, försäkr.inst.
fastighetsförvaltning,
uppdragsverksamhet 209 214 215 220 222 241 244 253 267 283 282 288 302 316 321 336 339 340 362 9 Offentlig förvaltning
och andra tjänster 1076 1127 1146 1182 1240 1276 1327 1382 1444 1472 1508 1536 1552 1574 1594 1588 1617 1641 1663
| | I | | | | | | | | | 7 samfärdsel, post—
| | | | | | | | | |
| 4361 4402 4473
1—9 Samtliga sysselsatta 3860 3862 3879 3962 4062 4088 4099 4115 4180 4232 4225 4219 4224 4255 4299 4332
') Justerade siffror med hänsyn tagen till förändringar i metod m.m. fr.o.m. 1987.
Källa: Statistiska centralbyrån, Statistiska meddelanden (SM) Am 12: Arbetskraftsundersökningarna (AKU).
Tabell 9 Den elintensiva industrin: selsittninq 1971—1987.
Ar
Bransch /SNI 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987
_____________—_____________.——————————_
23 11732 11642 12000 12492 13227 13563 12880 11639 12241 11799 11492 10862 10332 9375 9453 8942 7983 29 2080 1911 1861 1772 1812 1779 1694 1703 1608 1645 1596 1507 1458 1417 1435 1448 1405 2 13812 13553 13861 14264 15039 15342 14574 13342 13849 13444 13088 12369 11790 10792 10888 10390 9388
341111 1015 1046 1065 1138 1146 1144 1101 1035 993 993 888 807 822 836 810 800 807 341112 10562 10922 9433 9614 10128 10356 10429 10362 10406 9893 9874 8897 8587 7738 6981 6637 6898 341113 4571 4625 4706 4726 4359 4416 3991 3308 3244 2539 1755 1735 1497 1558 1583 1654 1655 341121 4631 4646 6059 6216 6254 6330 6405 6553 6719 7298 7466 7428 7205 7174 7088 6761 6770 341122 9704 9540 11209 11211 11681 13319 13455 12758 12701 12287 11551 11223 10486 10353 10949 10598 10353 341129 13525 14468 13146 13558 13438 14049 13978 13870 13930 13855 13983 13001 12771 13203 13556 13814 13505 34113 2909 2945 2929 2847 2746 2792 2599 2483 2458 2370 1833 1715 1750 1532 1412 1470 1170
3411 46917 48192 48547 49310 49752 52406 51958 50369 50451 49235 47350 44806 43118 42394 42379 41734 41158
35111 3112 3385 3526 3748 3929 4000 3899 3758 5134 5311 5169 5339 5448 5806 5510 5473 5373 35113 1189 1087 1042 895 833 808 793 663 724 766 690 695 679 714 683 759 1029 35111+ 35113 4301 4472 4568 4643 4762 4808 4692 4421 5858 6077 5859 6034 6127 6520 6193 6232 6402
37101—2 49143 48576 49690 51238 52585 52518 50038 47121 47427 46859 44737 40522 36692 33666 33061 31490 30137 37103 1235 5465 5118 5566 5618 5339 4662 3927 4281 4244 4117 3817 3444 3373 3548 3713 3349 371 50378 54041 54808 56804 58203 57857 54700 51048 51708 51103 48854 44339 40136 37039 36609 35203 33486
37201—2 2928 2948 2995 3066 3169 3245 3446 3386 3360 3487 3696 3627 3829 3975 3932 3968 3937
________________________________________________________________________________________________________________________________—____________________
Källa: Statistiska centralbyrån, Sveriges officiella statistik, Industri.
Tabell 10 ärin livet inklusive anställda i hushållen: arbetada ti-ar efter när"
SNI 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987
___________________________________________________________________________________________________________________—____________________
1 Jordbruk, skogsbruk 466.86 425.60 405.55 401.01 379.50 372.88 353.75 336.43 328.81 314.95 310.59 304.05 294.30 287.51 278.40 271.09 255.30 Gruvor och mineralbrott 31.36 29.45 29.50 29.24 29.19 29.28 27.02 23.46 24.82 23.75 22.99 21.35 21.29 20.33 20.16 18.81 16.98 3 Tillverkninqsindustri 1741.8 1669.2 1664.5 1682.5 1662.3 1637.6 1568.2 1484.5 1465.8 1448.7 1394.5 1350.3 1320.9 1338.5 1329.0 1319.7 1316.4
0
därav: 31 Livsmedels—, dryckesvaru— och
tobakssvaruindustri 158.85 147.52 140.33 139.19 137.76 136.06 133.26 128.54 127.49 126.06 120.69 117.52 116.28 117.20 113.45 112.44 114.81 32 Textil—, beklädnads—, läder—
och lädervaruindustri 133.23 124.30 119.36 114.31 106.57 99.04 90.67 79.42 74.57 71.60 64.00 59.64 57.36 57.03 55.34 51.46 48.45 33/34 Trävaruindustri, massa—,
pappers— och pappers—
varuindustri, grafisk
industri, förlag 371.02 360.13 363.52 360.59 345.92 343.04 331.91 318.88 318.08 315.43 298.49 288.58 288.96 291.19 283.48 285.61 279.51 35 Kemisk industri, petroleum—,
gummivaru—, plast— och plastvaruindustri 118.83 115.01 116.81 117.24 114.28 114.81 110.60 106.54 107.25 111.07 107.85 105.20 104.70 107.60 108.25 108.28 108.25 36 Jord— och stenindustri 70.94 64.77 62.80 60.43 58.05 56.01 52.82 48.88 48.09 45.84 42.31 41.01 38.79 37.57 37.57 37.10 35.32 37 Järn—, stål— och meta1lverk 121.85 114.63 115.06 118.79 118.17 115.90 108.28 98.82 98.24 96.13 91.96 86.73 80.62 76.44 74.32 69.24 68.37 38 Verkstadsindustri 733.07 707.84 709.92 734.48 744.01 736.11 704.57 667.35 656.00 639.88 628.32 610.62 592.91 609.41 614.66 613.01 618.37 39 Annan tillverkningsindustri 34.01 35.05 36.71 37.52 37.54 36.66 36.11 36.09 36.13 42.71 40.97 41.05 41.31 42.12 42.01 42.62 43.39
4 El-, gas—, värme— och vattenverk 55.97 55.43 56.12 56.08 56.32 56.46 56.89 55.81 57.32 57.95 58.30 60.88 60.15 58.17 59.23 58.69 59.40
5 Byggnadsindustri 573.32 578.10 563.03 528.45 518.63 523.69 490.63 473.05 457.33 471.54 472.11 465.58 445.45 440.78 432.95 441.61 449.12 6 Varuhandel, restaurang— och hotellrörelse 987.34 952.06 948.70 963.06 975.51 971.17 950.51 913.43 921.44 907.68 901.60 899.07 903.17 911.11 922.40 921.27 927.02
7 samfärdsel, post— och
televerk 465.52 454.00 456.06 458.74 464.62 466.30 464.52 457.16 458.75 467.43 470.56 477.08 468.43 466.59 479.52 486.43 490.99 8 Banker och försäkrings—
institut, fastighetsförvalt—
ning, uppdraqsverksamhet 284.48 283.91 286.40 289.87 297.36 298.89 303.15 304.31 311.87 311.20 313.34 323.76 339.59 356.02 364.26 385.55 406.76 9 övriga tjänster 451.43 441.45 425.69 416.05 412.69 408.16 406.57 407.63 396.88 385.79 382.54 392.44 392.54 391.41 399.13 404.62 415.93
SUMMA ARBETADE TIMMAR 5058.l 4889.3 4835.6 4825.1 4796.1 4764.5 4621.4 4455.8 4423.1 4389.0 4326.6 4294.6 4245.9 4270.5 4284.1 4307.8 4338.0 2+3 Industrin l773.2 1698.7 l694.0 1711.8 1691.5 1666.9 1595.2 1508.0 1490.7 1472.5 1417.6 1371.7 1342.2 1358.9 1349.2 1338.6 l333.5
offentliga myndigheter 1229.9 1269.0 1288.4 1348.1 1404.6 1464.7 1497.4 1535.7 1589.7 l635.0 1663.2 1696.6 1730.1 l771.3 1789.8 1804.9 1802.0
Källa: Statistiska centralbyrån, Statistiska meddelanden (SM) N 10: Nationalräkenskaper.
värde per arbetad ti-e (nilj. kr. i 1980 års riset).
Tabell 11 Näringslivet inklusive anställda i hushållen: förädl'
Ar
SNI 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988
______________________________________________________________________________________________________________________________________________
Jordbruk, skogsbruk 39.7 41.9 44.6 47.2 45.3 46.1 45.4 48.5 49.4 53.4 55.0 59.7 64.5 68.5 67.9 69.9 71.6 Gruvor och mineralbrott 96.0 100.1 112.2 113.4 92.7 89.9 83.1 79.2 97.3 103.1 93.2 84.0 86.0 102.0 108.1 113.2 127.8 Tillverkningsindustri 57.1 59.9 64.3 67.1 68.1 69.2 68.1 70.0 75.4 76.6 77.0 79.1 85.0 89.0 92.6 92.8 96.7 därav:
31 Livsmedels—, dryckesvaru— och
tobakssvaruindustri 73.6 79.7 79.3 83.6 83.8 87.0 88.7 88.4 91.5 92.4 96.1 100.0 100.3 100.9 104.7 104.9 105.8 32 Textil—, beklädnads-, läder—
och lädervaruindustri 39.2 41.4 45.3 47.4 49.0 51.8 50.4 50.2 53.9 53.3 53.9 53.2 54.1 56.5 57.7 61.3 66.5 33/34 Trävaruindustri, massa—,
pappers— och pappersvaru—
ind., grafisk ind., förlag 60.1 63.6 69.8 70.4 67.9 71.5 72.6 76.7 81.1 80.1 79.2 81.3 86.5 89.7 92.4 93.6 99.9 35 Kemisk industri, petroleum—,
gummivaru—, plast— och
plastvaruindustri 71.9 79.6 88.2 91.1 85.9 87.7 87.2 92.8 96.1 99.5 99.7 104.4 112.9 113.0 114.3 112.5 120.5 36 Jord— och stenindustri 61.1 64.8 69.6 71.9 75.9 77.5 75.3 78.5 83.4 84.5 80.3 84.0 90.1 92.7 92.7 93.5 105.8 37 Järn—, stål— och metallverk 46.6 49.4 54.5 57.6 52.6 50.1 48.7 57.0 66.2 67.2 64.5 72.6 81.6 93.0 96.9 98.5 100.0 38 Verkstadsindustri 55.8 57.1 60.9 64.7 69.2 68.4 65.7 65.4 71.8 75.3 76.2 76.9 84.4 89.5 94.3 93.8 96.4 39 Annan tillverkningsindustri 21.9 23.5 26.4 27.9 29.4 33.6 31.5 31.3 33.1 17.6 18.1 19.1 15.2 14.9 18.5 18.9 17.4
H N m
4 El—, gas—, värme— och vattenverk 149.5 171.1 181.5 170.3 188.1 189.0 198.7 223.9 225.6 225.9 241.8 223.1 238.3 281.8 324.6 324.9 335.3 Byggnadsindustri 62.0 63.5 64.8 64.1 70.1 72.4 77.1 79.6 84.0 82.0 80.3 82.9 87.1 90.2 91.4 92.1 93.1 Varuhandel, restaurang— och hotellrörelse 48.9 52.8 55.7 58.0 57.5 59.6 59.1 60.5 62.9 64.2 63.5 63.9 64.7 65.3 66.0 67.8 70.2 7 samfärdsel, post- och televerk 45.8 48.0 51.5 59.9 56.7 58.0 59.4 61.6 64.6 67.9 65.9 65.3 66.2 70.8 70.7 72.9 76.5 8 Banker och försäkrings-
institut, fastighetsförvalt—
ning, uppdragsverksamhet 168.7 175.7 179.1 180.5 181.0 183.5 184.8 186.3 184.4 189.3 190.5 187.3 184.7 181.9 181.1 172.7 169.3
9 Övriga tjänster 38.3 40.4 43.7 46.0 49.0 50.4 51.3 50.8 52.8 54.7 54.3 54.3 55.3 55.3 55.9 56.1 56.9
ln'o
NÄRINGSLIVET INKL. ANSTÄLLDA 1 HUSHÅLL 59.9 63.1 66.8 69.0 70.8 71.1 71.1 74.7 78.2 00.5 81.0 82.0 85.5 89.3 90.8 91.0 92.8
2+3 Industrin 57.8 60.6 65.2 67.9 68.6 69.5 68.3 70.1 75.8 77.1 77.3 79.2 85.1 89.2 92.8 93.1 97.1
Källa: Statistiska centralbyrån, Statistiska meddelanden (SM) N 10: Nationalräkenskaper.
Tabell 12 mmVEndnin i samällssektorer 1971—1988 (6911).
__________________________________________________________________________.______________________________________________
SNI 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988.)
___—M_—
Jordbruk, skogsbruk 1777 1903 1918 1877 1997 2165 2240 2360 2496 2477 2564 2730 2736 2949 3421 3392 3490 3269 Industri 34051 35629 38734 39361 38165 39533 38005 38804 40820 40085 40149 39368 42446 46216 48497 48538 51677 53712 El—, gas—, värme— o.
vattenverk 775 833 913 802 901 965 969 984 1086 1149 1880 2692 6067 7533 6622 5448 7866 8794 Byggnads— o. an1.verksamhet 745 764 757 665 754 816 870 836 885 857 893 839 815 866 915 854 887 1019 Handel 2219 2350 2492 2398 2715 2969 3157 3369 3442 3491 3505 3688 3773 3987 4287 4461 4677 4789 Kommunikationer 2396 2486 2615 2637 2566 2743 2756 2866 3022 3054 3068 3129 3264 3426 3728 3817 3514 3948 —9 övr. tjänster,service 6055 6782 7206 7043 7983 8871 9368 9913 10403 10739 11268 12101 12945 14281 16217 16906 18264 18922
'? HN'H'
mWFQ
Gatu- o. vägbelysning 743 828 882 871 973 1046 1069 1116 1129 1134 1134 1110 1113 1137 1140 1138 1163 1190 Enskilda hushåll 11704 12900 13978 14165 16123 18743 20044 21091 22660 22807 23889 26169 27557 30150 34599 35083 35425 33214
SUMMA SLUTLIG FÖRBRUKNING 60465 64475 69495 69819 72177 77851 78487 81339 85943 85793 88350 91826 100716 110545 119426 119637 127374 128857
Förluster 6290 6929 7668 6598 7363 8338 7064 7955 7857 8178 8576 7678 9945 9416 11379 9389 9977 9989 Export 3551 4858 5216 3742 5369 5766 5183 3417 4085 2834 6160 2603 5484 5336 6683 6494 6344 7671
SUMMA ANVÄNDNING 70306 76262 82379 80159 84909 91955 90734 92711 97885 96805 103086 102107 116145 125297 137488 135520 143695 146517
*) Preliminära data.
Källa: Statistiska centralbyrån, Statistiska meddelanden (SM) E 11.
Bransch/SNI—kod
________________—______._.__.__——————-—
övriga Summa Livs— Trä— Massa— o Jord- o Järn— o Verk— Malm— mineral— gruv— medels— Textil— varu pappers— Kemisk sten— stål— stads— Annan Summa gruvor brott industri industri industri industri industri industri industri industri industri industri industri
Ar 23 29 2 31 32 33 34 35 36 37 38 39 2—3
_—__—_—____.____—__—_——————
TWh:
1971 1670.0 77.4 1747.4 1078.9 384.8 1021.8 10833.7 4971.9 1254.0 7502.6 3598.3 28.5 32422.0 1972 1749.0 74.9 1023.9 1142.0 379.3 1105.0 11746.8 5037.0 1257.1 7587.5 3809.0 37.2 33924.9 1973 2013.7 77.3 2091.0 1200.6 402.3 1204.0 13149.5 5578.5 1296.3 8029.8 4104.5 30.0 37086.5 1974 2147.7 73.9 2221.5 1231.3 387.4 1261.4 13457.8 5722.4 1253.7 8168.6 4157.3 30.8 37892.2 1975 2228.4 80.6 2309.0 1290.9 371.8 1242.1 1244l.3 5606.4 1211.2 8034.5 4403.5 32.8 36943.4 1976 2417.0 62.2 2499.2 1382.0 391.2 l399.1 12950.7 5813.1 1188.2 7887.8 4618.7 38.3 38168.2 1977 2161.9 87.7 2249.6 1422.8 397.7 l461.1 12854.0 5240.0 1136.4 7234.6 4613.4 37.2 36646.8 1978 1810.4 84.8 1895.3 1470.0 BEE.! 1524.8 13792.8 5357.9 1132.1 7224.5 4621.1 39.7 37446.9 1979 2092.4 94.2 2186.6 1526.1 340.4 1569.2 14624.8 5507.7 1176.8 7479.6 4929.4 40.7 39381.2 1980 2065.9 83.7 2149.5 1575.6 326.6 1569.2 14207.2 5474.1 1217.7 7397.7 4788.5 39.0 38745.2 1981 1889.6 84.1 1973.7 1630.9 335.0 1508.5 14399.5 5303.l 1167.5 7301.0 4930.6 38.6 38588.3 1982 1793.1 87.5 1880.7 1659.1 34l.3 1498.l 13614.9 5292.l 1174.9 7134.9 5066.8 41.7 35823.7 1983 1904.6 88.8 1993.4 1786.7 363.1 l613.5 15180.0 5996.5 1187.8 7342.6 5300.l 42.2 40805.9 1984 2044.0 91.7 2135.7 1910.5 369.1 1719.5 16836.1 6454.9 1206.0 7903.l 5754.8 35.9 44325.6 1985 2329.8 90.4 2420.2 2029.8 415.3 l794.9 17213.6 6686.9 1237.0 7994.8 6346.3 41.6 46180.4 1986 2362.7 88.4 2451.0 2146.5 411.4 1786.9 17407.9 6819.8 1210.6 7510.9 6605.2 46.0 46396.2 1987 2368.9 83.1 2452.0 2269.8 443.8 1914.1 18952.5 7166.1 1254.5 7633.7 6755.6 48.3 48890.4
Milj.kr.'
1971 60.3 66.9 80.0 32.3 81.2 364.1 191.4 69.5 266.5 271.9 1972 63.5 70.3 87.3 33.6 88.2 406.4 209.0 72.4 275.8 274.5
6 7 1426.8 6 8
1973 76.5 7.5 04.1 98.3 37.1 100.1 472.2 240.5 79.5 301.1 322.3 9 0 1 0
1520.7 1738.5 2291.0 2573.5
1974 99.1 108.2 118.9 41.6 126.5 690.4 325.8 97.5 398.3 380.0 1975 117.1 1 128.1 140.4 44.4 140.7 731.2 351.8 109.3 473.2 449.8
oci—Nor— tumma-sr
1976 179.1 12.4 191.5 167.6 52.4 179.9 936.0 452.0 123.7 618.6 542.2 1977 177.7 14.3 192.1 195.7 58.3 206.0 1075.1 466.2 138.4 613.5 597.7 1978 190.2 15.2 205.5 229.1 64.0 243.1 1301.2 561.6 155.3 687.5 703.0 1979 250.3 19.0 269.3 267.0 65.6 277.8 1668.0 677.4 191.8 863.2 825.4 1980 268.9 19.2 288.1 312.6 70.0 315.2 1812.9 767.4 214.6 999.7 955.3
3270.0 3549.0 4237.8 5114.2 5745.0
NNlan total—com
1981 246.4 19.2 265.6 339.7 73.0 314.7 918.0 784.2 211.7 1003.8 1005.8 9.3 4925.8 1982 247.2 20.8 267.9 354.0 76.0 323.2 997.9 619.9 223.8 1082.0 1080.4 11.0 5236.1 1983 264.5 21.8 286.3 387.3 84.4 369.1 2358.9 967.7 238.2 1205.2 1186.4 11.1 7094.6 1984 330.0 24.1 354.1 434.6 09.5 411.2 2727.2 1131.5 252.0 1391.4 1331.4 10.3 8133.6 1985 386.8 25.7 412.4 512.0 110.1 470.6 3026.6 1264.8 287.1 1534.4 1617.6 12.9 9248.8 1986 415.2 25.2 440.4 554.3 114.5 490.5 3138.4 1343.l 304.0 1481.6 1756.1 14.5 9637.4 1987 407.1 24.6 431.8 586.8 123.4 516.5 3432.4 1433.1 312.6 1511.0 1854.5 15.5 10217.4
____________________—_____________———————————_
Källa: Statistiska centralbyrån, Sveriges officiella statistik, Industri.
Tabell 14 Elförbrukningen i relation till föridlin svärdet i olika industribranscher (Hub nilj.kr. i 1980 års priser).
Bransch/SNI—kod
________________________________________________________________________________________________ övriga Summa Livs— Tra— Hassa- o Jord— o Järn— o Verk—
Malm— mineral— gruv— nedels— Textil— varu pappers— Kemisk sten— stål— stads— Annan Summa
gruvor brott industri industri industri industri industri industri industri industri industri industri industri
Ar 23 29 2 31 32 33 34 35 36 37 38 39 2-3
___—_—__________
1971 653,6 212,7 598,6 87,2 65,2 96,4 643,7 440,1 239,4 913,4 73,9 59,3 264,5 1972 686,4 218,9 631,1 91,7 63,8 98,1 677,4 419,6 241,2 924,1 77,0 72,6 270,7 1973 700,2 220,9 648,2 95,7 65,3 99,2 704,1 421,7 240,9 894,2 78,1 51,1 277,9 1974 725,8 205,27 669,3 95,2 63,0 100,4 721,2 417,0 237,6 848,9 73,7 49,2 272,0 1975 951,1 210,4 847,0 99,4 65,3 112,4 734,5 433,3 241,8 909,8 73,9 50,3 270,9 1976 1029,4 229,0 923,2 103,9 70,3 125,3 749,5 431,8 245,1 966,6 79,2 52,4 281,7 1977 1076,1 241,6 948,0 108,8 81,7 134,6 763,8 404,4 251,7 976,6 84,3 59,9 285,7 1978 1038,7 232,4 899,1 112,6 94,0 139,1 778,4 407,4 259,9 940,9 88,8 62,4 297,6 1979 949,8 250,5 847,8 115,5 82,6 138,1 774,0 404,3 258,0 846,9 88,9 61,6 295,4 1980 948,1 227,4 844,3 117,9 83,3 145,4 757,0 375,7 270,8 856,6 86,2 59,7 290,7 1981 1040,5 227,2 902,5 122,6 92,4 157,7 780,1 373,2 297,1 905,7 87,8 62,0 296,6 1982 1167,4 242,5 991,4 122,6 99,8 157,1 761,5 367,8 298,2 857,8 90,9 73,2 277,2 1983 1026,2 243,3 897,5 131,7 106,7 160,9 792,4 382,4 306,2 852,1 91,3 76,4 302,0 1984 960,1 250,5 856,0 138,8 106,9 166,0 828,1 397,4 305,2 847,9 92,4 66,9 310,5 1985 1026,3 256,1 922,7 145,6 121,8 181,1 843,2 412,9 311,7 852,7 95,5 74,5 314,5
1986 1045,4 255,4 940,5 154,5 124,8 177,4 832,8 415,5 309,6 844,4 100,4 84,1 317,1 1987 1026,4 260,4 933,4 164,4 134,6 184,6 856,3 406,1 301,4 842,8 101,6 86,3 325,7 Index (197l=100) : 1971 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 1972 105,0 102,9 105,4 105,1 97,8 101,8 105,2 95,4 100,8 101,2 104,2 122,4 102,3 1973 107,1 103,8 108,3 109,7 100,1 102,9 109,4 95,8 100,6 97,9 105,8 86,1 105,0 1974 111,0 96,4 111,8 109,1 96,6 104,2 112,0 94,8 99,3 92,9 99,8 83,0 102,8 1975 145,5 98,9 141,5 114,0 100,1 116,6 114,1 98,5 101,0 99,6 100,1 84,8 102,4 1976 157,5 107,7 154,2 119,1 107,8 129,9 116,4 98,1 102,4 105,8 107,3 88,4 106,5 1977 164,6 113,6 158,4 124,7 125,3 139,7 118,7 91,9 105,2 106,9 114,1 100,9 108,0 1978 158,9 109,3 150,2 129,1 144,0 144,3 120,9 92,6 108,6 103,0 120,3 105,1 112,5 1979 145,3 117,7 141,6 132,4 126,5 143,3 120,2 91,9 107,8 92,7 120,4 103,8 111,7 1980 145,1 106,9 141,0 135,1 127,7 150,9 117,6 85,4 113,1 93,8 116,7 100,7 109,9 1981 159,2 106,8 150,8 140,5 141,6 163,6 121,2 84,8 124,1 99,2 118,9 104,5 112,1 1982 178,6 114,0 165,6 140,6 153,0 163,0 118,3 83,6 124,6 93,9 123,0 123,3 104,8 1983 157,0 114,4 149,9 151,0 163,6 167,0 123,1 86,9 127,9 93,3 123,7 128,7 114,2 1984 146,9 117,8 143,0 159,1 163,9 172,2 128,7 90,3 127,5 92,8 125,1 112,7 117,4 1985 157,0 120,4 154,1 167,0 186,6 187,9 131,0 93,8 130,2 93,4 129,3 125,5 118,9 1986 159,9 120,1 157,1 177,1 191,3 184,0 129,4 94,4 129,3 92,4 135,9 141,8 119,9 1987 157,0 122,4 155,9 188,4 206,3 191,5 133,0 92,3 125,9 92,3 137,6 145,4 123,1
___—___—
Källa: Statistiska centralbyrån.
relation till saluvärdet och förädlingsvärdet i olika industribranscher 1971—1987.
Tabell 15 Elkostnadens
Bransch/sNI—kod
Övriga Summa Livs— Trä— Massa— o Jord- o J"rn-— (: Verk— Malm- mineral— gruv— medels- Textil— varu pappers— Kemisk sten— stål— stads- Annan Summa gruvor brott industri industri industri industri industri industri industri industri industri industri industri
Ar 23 29 2 31 32 33 34 35 36 37 38 39 2—3
______________._—__————————
Elkostnad/saluvärde :
1971 3.17 3.21 3.17 0.45 0.63 1.01 2.67 1.98 1.96 2.67 0.67 0.63 1.29 1972 3.35 3.33 3.35 0.45 0.61 1.00 2.84 2.02 1.95 2.77 0.63 0.58 1.28 1973 3.58 3.47 3.57 0.47 0.61 0.87 2.73 1.98 1.97 2.42 0.64 0.54 1.26 1974 3.61 3.57 3.60 0.51 0.60 0.82 2.75 1.73 2.10 2.34 0.59 0.55 1.28 1975 3.91 3.51 3.87 0.56 0.64 0.99 2.80 1.79 2.14 2.87 0.60 0.58 1.33 1976 5.82 3.72 5.62 0.58 0.69 1.10 3.41 1.88 2.18 3.84 0.67 0.65 1.54 1977 7.35 3.77 6.86 0.62 0.79 1.15 3.92 1.83 2.32 3.98 0.72 0.65 1.62 1978 9.40 3.62 8.40 0.66 0.91 1.26 4.54 2.00 2.46 3.84 0.79 0.74 1.80 1979 9.11 4.01 8.36 0.72 0.84 1.25 4.56 1.86 2.62 3.61 0.80 0.75 1.83 1980 8.09 3.76 7.51 0.76 0.89 1.26 4.34 1.62 2.68 3.80 0.86 0.73 1.83 1981 8.22 3.43 7.47 0.74 0.93 1.34 2.00 1.57 2.64 3.97 0.83 0.77 1.48 1982 7.62 3.55 6.99 0.67 0.93 1.31 2.04 1.44 2.56 3.77 0.80 0.92 1.42 1983 6.43 3.34 6.01 0.66 0.92 1.27 4.09 1.40 2.57 3.57 0.77 0.85 1.67 1984 6.64 3.44 6.25 0.66 0.89 1.25 3.96 1.50 2.50 3.63 0.77 0.75 1.69 1985 6.79 3.51 6.42 0.72 1.02 1.43 4.25 1.60 2.66 3.82 0.83 0.89 1.79 1986 8.19 3.35 7.57 0.74 1.04 1.40 4.12 1.91 2.69 3.80 0.84 0.98 1.81 1987 8.37 3.35 7.71 0.77 1.08 1.35 4.00 1.95 2.45 3.77 0.84 1.01 1.80
Elkostnad/förädlingsvärde:
1971 4.22 4.00 4.20 1.54 1.22 2.14 5.33 4.24 3.30 7.01 1.29 1.12 2.75 1972 4.47 4.15 4.43 1.55 1.20 2.13 5.56 4.15 3.21 6.97 1.19 1.02 2.71 1973 4.72 4.32 4.68 1.61 1.21 1.81 5.25 4.09 3.18 5.93 1.21 1.00 2.64 1974 4.80 4.52 4.77 1.97 1.22 1.70 5.39 4.40 3.70 5.96 1.16 1.03 2.80 1975 5.53 4.74 5.45 1.62 1.24 2.20 5.59 4.65 3.59 7.84 1.16 1.05 2.86 1976 8.73 5.05 8.33 1.80 1.35 2.62 7.16 5.02 3.63 11.15 1.25 1.20 3.36 1977 12.16 5.19 11.06 1.94 1.56 2.81 8.62 4.73 3.90 11.17 1.32 1.19 3.54 1978 16.63 5.00 14.18 2.08 1.83 3.07 9.90 5.19 4.09 11.24 1.49 1.35 3.99 1979 14.59 5.64 13.12 2.27 1.69 2.93 9.79 5.06 4.53 10.54 1.54 1.39 4.12 1980 12.34 5.22 11.31 2.34 1.79 2.92 9.66 5.27 4.77 11.58 1.72 1.41 4.31 1981 13.06 4.78 11.61 2.31 1.84 3.22 4.56 5.55 4.68 11.32 1.63 1.39 3.50 1982 11.25 4.94 10.23 2.19 1.88 3.21 4.44 4.81 4.45 10.92 1.58 1.73 3.35 1983 9.15 4.62 8.51 2.14 1.88 3.08 8.73 4.56 4.52 10.49 1.55 1.66 3.94 1984 9.33 4.91 8.79 2.28 1.88 3.06 8.30 4.80 4.45 10.87 1.56 1.50 4.03 1985 9.52 4.96 9.01 2.41 2.13 3.80 9.39 4.88 4.74 11.75 1.72 1.73 4.30 1986 12.54 4.82 11.48 2.40 2.09 3.77 9.12 4.37 4.63 11.44 1.72 1.79 4.14 1987 12.60 4.74 11.51 2.48 2.21 3.57 8.54 4.41 4.18 10.61 1.70 1.78 4.06
_________________——————
Tabell 16 Industriproduktionsvolylindex 1971—1988.
________________________________________________________________________________________________________.____________.________—____________________ Bransch/SNI—kod ________________________________________________________________________________________________________________________________
Massa— o pappers— Livs— Trä— industri Kemisk industri Jord— o Järn—, stål— o metall Verk— Summa Gruv— medels— Textil— varu Inkl. gra— Bas— Annan sten— Järn— o Ickejärn— stads— Annan industri industri industri industri industri fisk ind. totalt industri industri industri Totalt stålverk metall industri industri
Ar 2+3 2 31 32 33 34 341 35 351 352 36 37 371 372 38 39
&
1980=100
1971 92 130 92,5 150,5 98,2 89,7 86,4 77,5 78,5 69,4 116,5 95,1 98 82,8 87,7 73,5 1972 94 129 93,2 151,7 104,4 92,4 90,1 82,4 87,1 74,4 115,9 95,1 97,2 86,1 89,1 78,4 1973 100,1 142 93,8 157,2 112,5 99,5 99,5 90,8_ 97,3 82,7 119,7 104 105,9 96 94,6 90 1974 104,5 148 96,8 156,9 116,4 99,4 105,3 94,2 105,8 84,6 117,3 111,4 113,1 104,5 101,6 95,7 1975 102,3 127 97,1 145,2 102,4 90,2 88,6 88,8 95,3 76,9 111,4 102,3 104,9 90,9 107,3 99,9 1976 101,7 124 99,5 142 103,5 92,1 91,9 92,4 99,4 77,3 107,8 94,5 95,4 90,6 105 111,9 1977 96,2 106 97,9 124,2 100,6 89,7 87,4 88,9 94 75,9 100,4 85,8 85 89,1 98,5 101,5 1978 94,4 93 97,7 105,6 101,6 94,4 93,9 90,2 99,1 76,8 96,9 88,9 87,6 94,5 93,7 97,6 1979 100 83 98,9 105,2 105,3 100,7 101,1 93,5 104,9 78,6 101,4 102,3 102,9 99,4 99,9 101,2 1980 100 101 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 1981 97,6 86 99,5 92,5 88,7 98,4 98,2 97,5 93,9 104,9 87,4 93,3 93,2 94,1 101 95,4 1982 97 74 101,2 87,2 88,4 95,3 92,8 98,8 98,7 104,9 87,6 96,3 96,1 97,3 100,4 87,3 1983 101,4 87 101,5 86,8 92,9 102,1 102,1 107,6 110,2 110,9 86,3 99,8 99,4 101,3 104,5 84,8 1984 107,1 98 103 88,1 96 108,3 107,7 111,5 112 112,6 87,9 107,9 109 103,6 112,2 82,2 1985 110,2 103 104,3 87 91,9 108,8 108,1 111,1 111,4 115 88,3 108,6 110,3 101,5 119,7 85,5 1986 109,8 102 104 84,1 93,4 111,4 111,4 112,7 108,8 110,1 87 103 103,4 101,2 118,5 83,8 1987 112,6 103 103,3 84,1 96,1 117,9 118 121,1 116,5 126,6 92,6 104,9 105,4 102,9 119,7 85,8 1988* 116,5 104 105,6 76,6 98,4 121,5 123 130,2 126,3 144,7 99,4 107,6 110,2 96,5 124,5 79,5
1971=100
1971 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 1972 102,2 99,1 100,8 100,8 106,3 103,0 104,3 106,3 111,0 107,2 99,5 100,0 99,2 104,0 101,6 106,7 1973 108,8 109,6 101,4 104,5 114,6 110,9 115,2 117,2 123,9 119,2 102,7 109,4 108,1 115,9 107,9 122,4 1974 113,6 114,0 104,6 104,3 118,5 110,8 121,9 121,5 134,8 121,9 100,7 117,1 115,4 126,2 115,8 130,2 1975 111,2 97,4 105,0 96,5 104,3 100,6 102,5 114,6 121,4 110,8 95,6 107,6 107,0 109,8 122,3 135,9 1976 110,5 95,6 107,6 94,4 105,4 102,7 106,4 119,2 126,6 111,4 92,5 99,4 97,3 109,4 119,7 152,2 1977 104,6 81,6 105,8 82,5 102,4 100,0 101,2 114,7 119,7 109,4 86,2 90,2 86,7 107,6 112,3 138,1 1978 102,6 71,6 105,6 70,2 103,5 105,2 108,7 116,4 126,2 110,7 83,2 93,5 89,4 114,1 106,8 132,8 1979 108,7 63,9 106,9 69,9 107,2 112,3 117,0 120,6 133,6 113,3 87,0 107,6 105,0 120,0 113,9 137,7 1980 108,7 77,7 108,1 66,4 101,8 111,5 115,7 129,0 127,4 144,1 85,8 105,2 102,0 120,8 114,0 136,1 1981 106,1 66,2 107,6 61,5 90,3 109,7 113,7 125,8 119,6 151,2 75,0 98,1 95,1 113,6 115,2 129,8 1982 105,4 57,0 109,4 57,9 90,0 106,2 107,4 127,5 125,7 151,2 75,2 101,3 98,1 117,5 114,5 118,8 1983 110,2 67,0 109,7 57,7 94,6 113,8 118,2 138,8 140,4 159,8 74,1 104,9 . 101,4 122,3 119,2 115,4 1984 116,4 75,4 111,4 58,5 97,8 120,7 124,7 143,9 142,7 162,2 75,5 113,5 111,2 125,1 127,9 111,8 1985 119,8 79,3 112,8 57,8 93,6 121,3 125,1 143,4 141,9 165,7 75,8 114,2 112,6 122,6 136,5 116,3 1986 119,3 78,5 112,4 55,9 95,1 124,2 128,9 145,4 138,6 158,6 74,7 108,3 105,5 122,2 135,1 114,0 1987 122,4 79,3 111,7 55,9 97,9 131,4 136,6 156,3 148,4 182,4 79,5 110,3 107,6 124,3 136,5 116,7 1988* 126,6 80,0 114,2 50,9 100,2 135,5 142,4 168,0 160,9 208,5 85,3 113,1 112,4 116,5 142,0 108,2
Källa: Statistiska centralbyrån, Sveriges officiella statistik, Industri.
Tabell 17
Den elintensiva industrin: antal arbetsställen och antal 5 sselsatta år 1987.
' Delbranschen Elkostnad >3,5% Elkostnad >9,09s av saluvärdet ) av förädlings— SNI—kod Bransch värdet )
A 5 P A 5 _a s
2 GRUVOR OCH MINERALBROTT 100 8 467 85 54 7 683 31 5 381
23 Malmgruvor 34 2301 Järnmalmsgruvor 7 2302 Ickejärnmalmsgruvor 27 297 122 23 3 037 18 2 549
29 Andra gruvor och mineralbrott 66 296 20 24 772 8 187 2901 stenbrott 50 976 20 20 618 5 44 2909 övriga gruvor och mineralbrott 16 320 20 4 154 3 143
171 211 30 6 911 23 5 194 874 553 7 874 5 645
N n hmm—_|
Andel gruvindustri av all industri (95) 1,10 1,12 10,02 9,44 6,24 6,70
3411 MASSA— OCH PAPPERSINDUSTRI 84 39 416 469 68 32 154 70 33 483 34111 Massaindustri 21 9 120 434 18 7 836 19 976 341111 Industri för mekanisk eller halvkemisk massa 5 807 161 5 807 5 807 341112 Sulfatmassaindustri 13 6 658 512 10 374 11 514 341113 Sulfitmassaindustri 3 1 655 552 3 655 3 655 34112 Pappers— och pappindustri 56 29 126 520 43 2 148 44 2 337 341121 Tidnings— och journalpappersindustri 7 6 099 871 7 099 7 099 341122 Kraftpapper- och —pappindustri 14 9 735 695 11 536 13 423 341129 Övrig pappers— och pappindustri 35 13 292 380 25 513 24 815
34113 Träfiberplattindustri 7 1 170 167 7 170 7 170
,1 machoman—( mansnamn.-(
Andel massa— och pappersindustri av all industri (95) 0,92 5,23 12,62 39,51 14,08 41,69 3511+3513 ELINTENSIV KEMISK INDUSTRI 45 5196 115 25 2683 23 2576
35111 Industri f" r oorganiska kemikalier 23 4167 181 14 2384 12 2277 35113 Industri for oxygen— och andra industrigaser 22 1029 47 11 299 11 299
Andel elintensiv kemisk industri av all industri (%) 0,49 0,69 4,64 3,30 4,63 3,21
Tabell 17(forts.) Den elintensiva industrin: antal arbetsställen och antal 5 ssalsatta år 1987.
Delbranschen Elkostnad >3,5% Elkostnad >9,0% av saluvärdet ) av förädlings- SNI—kod Bransch värdet )
A 5 P A S A 5 ___—___—
371 + 37201—2 JÄRN—, STAL— oca rsmorsosnmssvmx, ICKEJÄRNHETALLINDUSTRI 88 34987 398 42”) 17374”) 37 17749
371 Järn—, stål— och ferrolegeringsverk 80 31050 388 39 16293 34 16598 37101 Järn— och stålverk 40 27197 680 12 12829 17 13918 37102 Ferolegeringsverk 3 504 168 3 504 3 504 37103 Järn— och stålgjuterier 37 3349 91 24 2960 14 2176
37201—2 Ickejärnmetallindustri a 3937 492 3 1031") 3 1151
Andel järn—, stål- och ferrolegeringsverk samt
ickejärnmetallindustri av all industri (%) 0,97 4,64 7,79 21,35 7,44 22,10
DEN ELINTENSIVA INDUSTRIN 317 88066 194 59894 161 59189
Ej elintensiv industri 8795 665492 76 345 21479 336 21116 2—3 All industri 9112 753558 83 539 81373 497 80305 Andel elintensiv industri av all industri (%) 3,5 11,7 36,0 73,6 32,4 73,7 *) A = antal arbetsställen, 5 = antal sysselsatta, P = antal sysselsatta per arbetsställe.
**) Uppgifter för delbransch 37203, Valsverk, dragerier o dyl för ickejarnmetall ingår i uppgiften för SNI 37201—2, Ickejärnmetall— industri.
Källa: Statistiska centralbyrån, Sveriges officiella statistik, Industri.
Tabell 18
SNI—kod
23 2301 2302
29 2901 2909
3411
34111 341111 341112 341113
34112 341121 341122 341129
34113
35111+35113
35111 35113
Bransch GRUVOR OCH MINBRALBROTT
Malmgruvor Järnmalmsgruvor Ickejärnmalmsgruvor
Andra gruvor och mineralbrott stenbrott övriga gruvor och mineralbrott
Andel gruvindustri av all industri (%)
MASSA— OCH PAPPERSINDUSTRI
Massaindustri
Industri för mekanisk eller halvkemisk massa Sulfatmassaindustri
Sulfitmassaindustri
Pappers— och pappindustri
Tidnings— o journalpappersindustri Kraftpapper— och —pappindustri
Övrig pappers— och pappindustri Träfiberplattindustri
Andel massa— och pappersindustri av all industri (%)
ELINTENSIV KEMISK INDUSTRI
Industri för oorganiska kemikalier Industri för oxygen och andra industrigaser
Andel elintensiv kemisk industri av all industri (%)
Sa vä
6 5 2 2
50 14 10 2 35 8 13 13
lu— rde
462 728 781 946 735 621 113
1,12
599 041 895 899 247 789 871 308 610 769
8,80 4610 3934 675
Förädl.
värde
Milj.kr Milj.kr
3 808 3 278 005 1 273
N
531 448 83
1,51
19 350
5 013
276 3 880 856 980 826 820 335 356
m m v m
7,67 2843 2343 500 1,13
Den elintensiva industrin: saluvärde, för dlingsvärde och inköpt elener i år 1987.
GWh
2 452 2 369 1 454 915 83 72 11
5,06
18 177
4 101
711 2 611 779 772 318 556 899 303
m u v N
37,53
3248 2728 520 6,71 Inköpt elener i
Per
arb.st.
24,52 69,67 207,68 33,90
1,25 1,43 0,69
216,39 195,28 142,12 200,88 259,59 245,94 902,53 325,44
32,02 43,34 72,17
118,61 23,62
Milj. kr
432 407 244 163
25 21
4,27
3 208
761 120 497 145
2 387 1 033 777 577 59
31,70
520 417 103
5,14
öre
/kwh
17,6 17,2 16,8 17,8 29,7 29,0 28,8 17,6 18,6 16,9 19,0 18,6 17,3 16,4 17,1 19,9 19,4
A*)
6,68 7,11 0,77 5,54 3,34 3,43 2,81 6,34 5,42 13,44 4,56 6,43 6,67 11,65 5,34 4,24 7,65
11,28 10,61 15,22
B*)
11,33 12,42 12,17 12,02
4,62 4,76 3,85
16,58 15,19 43,52 12,80 16,88 17,08 27,02 16,12 10,01 16,50 10,29 17,31 20,54
forts.
Tabell 18(forts.)
SNI—kod
371 + 37201—2 JÄRN—, STÅL— ocn rsnnonscsnzussvsnx,
37101 37102 37103
37201—2
Bransch
ICKEJÄRNMETALLINDUSTRI
Järn—, stål— och ferrolegeringsverk
Järn— och stålverk
Ferolegeringsverk
Järn— och stålgjuterier
Ickejärnmetallindustri
Andel järn—, stål— och ferrolegeringsverk samt ickejärnmetallindustri av all industri (%)
DEN ELINTENSIVA INDUSTRIN
Ej elintensiv industri
All industri Andel elintensiv industri av all industri (%)
Källa: Statistiska centralbyrån, Sveriges officiella statistik, Industri.
Salu- värde
33 365 28 522 26 687 537 1297
4844 5,80
95 036
480 266 575 302
16,52
elkostnad i procent av saluvärde, B = elkostnad i procent av förädlingsvärde.
Den elintensiva industrin: saluvärde, föridlin svärde och inkö t elener
Förädl. värde Milj.kr Milj.kr
307 798 943 120 735
1509 4,90
15,19
Inköpt elenergi
GWh
6 966
#
913 830 793 290
m
2053
14,38
38 308 30 841 213 897 17 592 252 204 48 434
63,68
arb.st.
79,16 1349 61,42 95,75
264,43
7,84
1 060
256,59
13,33
5 508 5,80 4 611 0,96 5,32 10 119
54,43
19,4 21,6 22,3 16,2 26,6 14,0
14,38
2,16 20,9
4,04 10,96 3,72 3,20
23,95 5,94
9,82 6,60 107,59 10,46
5,95 19,11
Tabell 19 övri industri: antal arbetsställen och antal elkrävande arbetsställen.
Delbranschen Elkostnad 8,59; Elkostnad >9,0% av saluvärdet ) av förädlings— SNI-kod Bransch värdet”
A S P A S A S
31 Livsmedels—, dryckesvaru— och tobaksindustri 817 65656 60 21 494 39 1385 311+3121 Livsmedelsindustri 743 59485 80 17 410 23 976 3111 Slakteri— och charkuteriindustri 166 16286 98 2 62 82
3112 Mejeriindustri 100 8963 90 0 417
3113 Frukt— och grönsakskonservindustri 38 6462 170 3 170 181
3114 Fisk- och fiskkonservindustri 56 2429 43 4 51 71 3117 Bageriindustri 267 12584 47 8 127 34 3122 Fodermedelsindustri 36 1078 30 4 84 1 340 313—4 Dryckesvaru— och tobaksindustri 38 5093 134 0 69
mmmmmvm
32 Textil—, beklädnads—, läder— och lädervaruindustri 592 27839 47 18 1050 11 662 321 Textilindustri 267 14965 56 12 937 407 3211 Garn— och vävnadsindustri, textilberedningsverk 84 6441 77 8 530 *
322 Beklädnadsindustri utom skoindustri 253 9926 39 5 102 6 246
v- a
33 Trävaruindustri 1335 55354 41 52 2087 124 4435 331 Tr"varuindustri, utom möbelindustri 1052 43298 41 49 2039 123 4424 3311 Trämaterial— och byggnadssnickeriindustri 899 39552 44 41 1885 115 4196 3312 Träförpackningsindustri 36 860 24 2 19 4 46
3319 Övrig trävaruindustri 117 2886 25 6 135 4 182 332 Trämöbelvaruindustri 283 12056 43 3 48 1 11
3412—20 Pappers— och pappförpackningsindustri, övrig pappers— och pappvaruindustri, grafisk industri, förlag 993 55357 56 5 370 4 543
35 exkl. 35111+35113 Kemisk industri, petroleum—, gummivaru—, plast— och plastvaruindustri exklusive elintensiv kemisk industri 674 63703 94 351 exkl. 35111+35113 Ej elintensiv kemikalie—, gödselmedels— och plastindustri 116 12727 110 35112 Industri för organiska kemikalier 20 3460 173 3512 Industri för gödselmedel, ogräs— och insektsbekämpningsmedel 5 1163 233 3513 Konstfiber— och plastindustri 91 8104 89 352 Annan kemisk industri 154 25375 165 3529 Övrig kemisk industri 59 11397 193 353+355 Petroleumraffinaderier, gumnivaruindustri 86 9915 115 354 Smörjmedels—, asfalt— och kolproduktindustri 32 1663 52 95 120 356 Plastvaruindustri 286 14023 49 492 404
___—___.—
*)
0- G
3095
0 v
3847
-4
1973 586 500 887
80 80 455
-|
2365 939 500 926 238 111 720
innnNcomsl-WWN Nmthr—nmnn
v-l N
A = antal arbetsställen, S = antal sysselsatta, P = antal sysselsatta per arbetsställe. forts.
SNI—kod Bransch
36 3610 3620 3691 3692 3699
37203—4
38 381 3813 3819 382 3823 3824 3829 383 3832 3839 384 3842 3843 385 3851—2 39
*) A = antal
*
Jord— och stenvaruindustri Porslins— och lergodsindustri Glas— och glasvaruindustri Tegelindustri
Cement- och kalkindustri övrig mineralvaruindustri
Valsverk, dragerier och gjuterier för ickejärnmetall
Verkstadsindustri
Metallvaruindustri
Industri för metallkonstruktioner
övrig metallvaruindstri
Maskinindustri
Industri för metall— och träbearbetningsmaskiner Ind. för övr. varubearbetningsmaskiner, byggnadsmaskiner Övrig maskinindustri, maskinreparationsverkstäder Elektroindustri
Teleproduktindustri
övrig elektroindustri, elreparationsverkstäder Transportmedelsindustri Rälsfordonsindustri- och reparationsverkstäder Bil— och bilmotorindustri
Industri för instrument, foto, optik, ur Instrumentindustri, foto— och optikvaruindustri Annan tillverkningsindustri
SUMMA ICKE—ELINTENSIV INDUSTRI All industri
Andel icke-elintensiv industri av all industri (%) arbetsställen, 5 = antal sysselsatta, P = antal sysselsatta per arbetsställe.
Källa: Statistiska centralbyrån
368 16 41 19 11 281
73
3847 1578 508 834 1209 151 364 582 431 95 215 466 60 263 163 161 96 8795 9112 96,5
Tabell 19(forts.) ovri industri: antal arbetsställen och antal elkrävande arbetsställen.
20865 2679 4230
883 1083 11990
7694
356865 72283 18143 39597 102871
9512 25884 52817 66375 32021 17789
101637
7366 74543 13699 13536 12159
665492 753558
88,3
57 167 103 46 98 43
105
93 46 36 47 85 63 71 91 154 337 83 218 123 283 84 84 127 76 83
Elkostnad )3,5% Elkostnad >9,0% av saluvärdet.) värdet A S A
40 4301 21 4 62 6 1223 0 7 238 1 8 1019 3 15 1759 15
N
**) **)
498
146 9554 99 3745 4 107 92 3227 19 1848 3 431 2 140 14 1277 1 12 2931
3 1125
6 379
3 1005
4 139 5 676
3 25 3 2
» H # m w m m G H
25 30
o m m m a m m & w H H H
345 21479 336 539 81373 497
64,0 26,4 67,6
') Endast SNI 372040. Gjuterier för ickejärnmetall, SNI 372030, är inräknad i den elintensiva industrin.
')
av för dlings—
S
557 33
22 207 295 493
9178 2668 256 2113 3616 2833 783 1879 i
364 1010 4 702
16 21116 80305
26,3
övri
Tabell 20 industri: saluvärde, föridlin svirde och inköpt energi är 1987.
Salu— Förädl. Inköpt elenergi värde värde Per Milj. öre , SNI—kod Bransch Milj.kr Milj.kr own arb.st. kr nam A ) 8
__________—________———————————
31 Livsmedels—, dryckesvaru— och tobaksindustri 76390 23646 2254 2,76 581 25,8 0,76 2,46 311+3121 Livsmedelsindustri 64442 19149 1894 2,55 491 25,9 0,76 2,56 3111 Slakteri— och charkuteriindustri 21541 4492 391 2,36 104 26,5 0,48 2,31
3112 Mejeriindustri 14898 2848 448 4,48 106 23,7 0,71 3,73
3113 Frukt— och grönsakskonservindustri 4919 2227 143 3,78 39 27,5 0,80 1,77
3114 Fisk— och fiskkonservindustri 1710 677 35 0,62 11 30,9 0,63 1,59 3117 Bageriindustri 6468 3659 313 1,17 85 27,0 1,31 2,31 3122 Fodermedelsindustri 4342 488 122 3,39 35 28,9 0,81 7,23 313—4 Dryckesvaru— och tobaksindustri 7606 4009 239 6,28 56 23,2 0,56 1,11
32 Textil—, beklädnads—, läder— och lädervaruindustri 11706 5562 474 0,80 131 27,8 1,12 2,36 321 Textilindustri 7535 3565 394 1,48 107 27,2 1,42 3,00 3211 Garn— och vävnadsindustri, textilberedningsverk 3143 1621 181 2,15 49 27,4 1,57 3,05
322 Beklädnadsindustri utom skoindustri 2809 148 44 0,17 14 31,4 0,49 0,93 33 Trävaruindustri 38316 14444 1911 1,43 515 27,0 1,35 3,57 331 Trävaruindustri, utom möbelindustri 31946 11495 1730 1,64 456 26,4 1,43 3,96 3311 Trämaterial— och byggnadssnickeriindustri 30148 10707 1647 1,83 430 26,1 1,43 4,01 3312 Träförpackningsindustri 414 186 12 0,33 4 30,7 0,88 1,96
3319 övrig trävaruindustri 1384 602 71 0,60 22 31,5 1,61 3,70
332 Trämöbelvaruindustri 6370 2949 181 0,64 60 32,9 0,94 2,02
3412—20 Pappers— och pappförpackningsindustri, övrig pappers— och pappvaruindustri, grafisk industri, förlag 35228 20836 766 0,77 222 29,0 0,63 1,06
35 exkl. 35111+35113 Kemisk industri, petroleum—, gumivaru—, plast— och plastvaruindustri exklusive elintensiv kemisk industri 69375 29569 3916 5,81 912 23,3 1,31 3,08 351 exkl. 35111+35113 Ej elintensiv kemikalie—, gödselmedels— och plastindustri 16677 6980 1910 16,46 443 23,2 2,66 6,35 35112 Industri för organiska kemikalier 5416 2341 494 24,68 137 27,7 2,53 5,85 3512 Industri för gödselmedel, ogräs— och insektsbekämpningsmedel 1188 525 251 50,16 54 21,4 4,51 10,21 3513 Konstfiber— och plastindustri 10074 4113 1165 12,81 253 21,7 2,51 6,14 352 Annan kemisk industri 19142 11590 507 3,29 132 25,9 0,69 1,14 3529 övrig kemisk industri 7267 3629 232 3,93 59 25,7 0,62 1,55 353+355 Petroleumraffinaderier, gunnivaruindustri 21598 5050 723 19,53 134 18,6 0,62 2,66 354 Smörjmedels—, asfalt— och kolproduktindustri 3126 1127 101 3,17 27 26,2 0,85 2,36 356 Plastvaruindustri 7601 3683 479 1,68 132 27,5 1,73 3,57
____________._.__—__———_————
*) A = elkostnad i procent av saluvärde, B = elkostnad i procent av förädlingsvärde.
forts .
Tabell 20 övri
(forts . ) industri . saluv'a' rde ,
Salu— Förädl. Inkö t elenergi värde värda Per Milj. öre _ * SNI—kod Bransch 141151: Milj.kr own arb.st. kr /kWh n ) 5 ) 36 Jord— och stenvaruindustri 12740 7488 1253 3,40 312 24,9 2,45 4,17 3610 Porslins— och lergodsindustri 964 669 94 5,90 24 25,0 2,45 3,53 3620 Glas— och glasvaruindustri 2462 1479 197 4,81 52 26,5 2,12 3,53 3691 Tegelindustri 575 348 41 2,15 13 32,5 2,30 3,81 3692 Cement— och kalkindustri 1290 855 336 30,54 73 21,7 5,64 8,51 3699 övrig mineralvaruindustri 7449 4138 585 2,08 150 25,7 2,02 3,63
37203—4 Valsverk, dragerier och gjuterier för ickejärnmetall 6667 2104 426 5,84 116 27,3 1,74 5,53 38 Verkstadsindustri 228267 109348 6574 1,71 1813 27,6 0,79 1,66 381 Metallvaruindustri 38700 20251 1622 1,03 468 28,9 1,21 2,31 3813 Industri för metallkonstruktioner 9862 4795 260 0,51 80 30,9 0,81 1,67 3819 övrig metallvaruindstri 21064 10538 1079 1,29 308 28,6 1,46 2,92 382 Maskinindustri 57867 28726 1649 1,36 460 27,9 0,79 1,60 3823 Industri för metall— och träbearbetningsmaskiner 5060 2974 166 1,10 43 25,9 0,85 1,44
3824 Industri för övriga varubearbetningsmaskiner, byggnadsmaskiner 14172 7031 409 1,12 119 29,2 0,84 1,70 3829 Övrig maskinindustri, maskinreparationsverkstäder 27008 13685 866 1,49 236 27,2 0,87 1,72 383 Elektroindustri 39665 21136 1112 2,58 316 28,4 0,80 1,49 3832 Teleproduktindustri 20493 10843 452 4,75 129 28,5 0,63 1,19 3839 Övrig elektroindustri, elreparationsverkstäder 9231 5109 438 2,04 118 26,8 1,27 2,30 384 Transportmedelsindustri 85439 35315 2090 4,48 540 25,8 0,63 1,53 3842 Rälsfordonsindustri— och reparationsverkstäder 2987 1286 111 1,85 31 28,0 1,04 2,42 3843 Bil— och bilmotorindustri 68756 26351 1500 5,70 386 25,7 0,56 1,47 385 Industri för instrument, foto, optik, ur 6597 3920 101 0,62 29 29,1 0,45 0,75 3851—2 Instrumentindustri, foto— och optikvaruindustri 6508 3871 100 0,62 29 29,0 0,45 0,75 39 Annan tillverkningsindustri 1576 900 18 0,19 7 40,1 0,46 0,81
SUMMA ICKE—ELINTENSIV INDUSTRI 480266 213897 17592 2,00 4611 26,2 0,96 2,16 2—3 All industri 575302 252204 48434 5,32 10119 20,9 1,76 4,01 Andel icke—elintensiv industri av all industri (95) 16,52 15,19 63,68 54,43
*) A = elkostnad i procent av saluvärde, B = elkostnad i procent av förädlingsvärde.
Källa: Statistiska centralbyrån
__________________________________________________________________________________________________________________________________
1971 1972 1973
Elkostnader (1000—tal kr.):
23 29
3411 341111 341112 341113 341121 341122 341129
34113
3511 35111 35113
371 37101—2 37103 372 37201—2
23 29
3411 341111 341112 341113 341121 341122 341129
34113
3511 35111 35113
371 37101—2 37103 372 37201—2
_____________________________________________________________________._________________.______________________________________________________
Källa: Statistiska centralbyrån, Sveriges officiella statistik, Industri
60291 6652
337043
Elförbruknin , GWh
1670.0 77.4
10499.0 557.6 2419.4 986.7 2308.6 2334.4 1415.9 476.4
2874.9 1991.0 334.5 5422.1 5127.5 294.6 2080.5 1788.6
63469 6834
376870 105998 212360 1749.0 74.9
11397.3 659.5 2614.7 1094.5 2403.5 2521.5 1622.l 481.5
3218.5 2220.7 365.2 5456.3 5212.8 243.6 2131.l 1825.8
76513 7538
439228 126015 232151
68998
2013.7 77.3
12774.6 834.5 2543.9 1266.7 3031.3 3088.6 1512.l 497.5
3554.0 2401.7 436.0 5796.0 5544.0 251.9 2233.9 1908.0
1974
99131 9024
651054 182984 305162
93109
2147.7 73.9
1309l.3 883.2 2571.l 1237.9 3259.0 3132.9 1528.6 478.5
3667.5 2483.1 448.4 5912.2 5627.5 284.7 2256.4 1897.3
1975
117115 11011 684790 197553 376834
96382
2228.4 80.6
12054.3 609.7 2639.4 1075.5 3194.2 2799.2 1318.8 417.5
3638.4 2489.7 434.8 5863.4 5580.2 283.3 2171.0 1847.0
1976
179051 12423 880062 214214 492679 125888 2417.0 82.2
12533.3 558.1 2503.0 1082.9 3095.2 3304.2 1558.l 431.8
3180.9 2353.2 438.6 5617.8 5344.3 273.5 2270.0 1907.1
1977
177749 14303
1011931
217592 441168 172299 216l.9 87.7
12418.8 521.7 2401.8 952.2 3120.6 3315.7 1717.3 389.4
2763.0 1950.2 401.4 4986.6 4742.0 244.6 2248.0 1925.8
1978
190208 15247
1262023 52183 235346 92588 330504 345625 205777 43564
267321 171363 50138 503573 470837 32736 183911 134175 l810.4 84.8
13341.2 617.0 2574.6 953.0 3476.6 3464.1 1875.5 380.4
2854.9 2012.9 408.8 4951.8 4728.9 222.9 2272.7 1933.8
1979
250320 19001
1530485 67759 286519 97187 417974 425468 235578 47878
347874 229990 56491 637617 597029 40588 225566 168384 2092.4 94.2
14149.3 747.4 2716.2 932.3 3745.6 3740.0 1897.4 370.4
3122.4 2242.1 424.4 5221.3 496l.0 260.3 2258.3 1903.3
1980
268850 19212
1656886 75414 311182 98403 468115 444232 259540 45804
387634 260171 55432 740443 693030 47413 259285 191389 2065.9 83.7
13887.1 695.9 2559.5 829.5 3795.6 3795.6 1872.1 338.8
3061.8 2227.5 380.7 5136.2 4873.3 262.8 2261.6 1918.4
1981
246352 19214
1752369 58281 361906 94721 519559 434504 283398 42638
405442 274286 56082 742847 694100 48747 260985 193901 1889.6 84.1
l3835.7 547.3 2721.7 669.7 4245.7 3450.7 l911.7 288.9
3021.8 2190.6 379.4 5060.1 4810.4 249.7 2240.9 1922.6
247151 20782
1822963 67880 375123 88061 508398 494286 289215 42383
448704 308724 59725 802133 750610 51523 279904 208149 1793.l 87.5
13044.8 559.7 2451.2 628.8 3775.0 3623.4 1728.0 278.7
3174.4 2317.9 393.6 4855.7 4614.0 241.7 2279.2 1942.3
264488 21783
2153588 82844 442627 103869 614274 555668 354306 51397
527217 365413 67129 877270 824870 52400 327975 247952 l904.6 88.8
l4516.4 630.0 2779.9 703.8 4222.2 3834.0 2051.9 294.6
3605.5 2679.9 400.1 4957.9 4714.8 243.0 2384.7 2003.5
330002 24143
2499415 91795 469490 109292 737983 649308 441547 56034
591060 416717 79119
1042870 982138 60732
348530 259449 2044.0 91.7
16142.6 649.4 2776.7 803.1 4991.8 4042.2 2565.9 313.4
3821.0 2856.7 456.3 5439.5 5174.7 264.7 2463.7 2064.4
386751 25663
2763851 95038 462075 123325 823960 741739 517714 67612
643238 447757 96141
1145265 1072303 72962
389182 284320 2329.8 90.4
16497.2 646.1 2541.8 735.9 5220.9 433l.9 2683.6 337.0
3822.5 2854.7 500.3 5480.0 5188.3 291.7 2514.8 2095.8
415173 25195
2861568 111187 455076 125760 898766 762026 508753
65443
683925 460223 100680
1096188 1018915 77273
385431 275131 2362.7 88.4
16652.7 679.7 2538.6 732.7 5549.5 4310.0 2527.1 315.1
3899.7 2914.9 492.9 514Z.O 4840.9 301.1 2368.8 1956.5
407114 24639
3151718 120329 496541 144522 1035253 777978 577095
58821
710627 471030 102729
1106302 1029228 77074
404664 288387 2368.9 83.1
18186.3 710.6 2611.4 778.8 6322.9 4559.1 2900.l 303.4
3992.l 2979.0 519.6 5154.7 4864.6 290.1 2479.0 2052.7
Tabell 22 Dan elintensiva inåxstrin bränslekosmdnr cdl förbrukat bränsle 1971—1987 (exkl. reducerat bränsle).
/SNI 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987
&
Bränslekostnader (1000—tal kr . ): 23 48561 45187 51395 92427 127030 156701 147229 122664 179342 223268 185490 175965 191942 250952 320412 232812 203558 29 2793 2290 3149 4971 5650 7023 7537 8396 11866 17699 21621 25820 27820 29863 30905 25109 21506
3411 238907 211763 266564 695427 579333 684246 793739 884224 1264948 1547549 1743564 1742732 1746828 1836390 1866520 1506030 1408433 341111 — — — — — — — 13124 18231 26495 25688 19214 21451 24175 29380 21246 22407 341112 — — — — — — — 176412 223984 260072 338708 328727 345675 318953 298197 178653 183574 341113 — — — — — — — 69737 82273 96256 81660 76977 89786 100616 55685 37688 40566 341121 — — — — — — — 130012 218490 268180 299278 336237 305122 305775 326879 272010 243917 341122 — — — - — — — 249964 352557 451403 477169 433228 408796 464345 540853 453450 409490 341129 — — — — — _ — 199538 311064 380875 453024 481288 489761 545622 530464 467720 446380
34113 — — — — — - — 45437 58349 64268 68037 67061 86237 76904 85062 75263 62099
3511 25872 19394 26084 54025 58761 66936 87783 99374 183736 242608 307431 347719 368024 371627 345877 232132 227519 35111 - — — — — — — 27622 73050 103228 141046 179975 188253 207135 201928 117300 106890 35113 — — — — — — — 52601 3409 4750 7206 8709 8655 9533 9667 12998 12185
371 477617 423740 486731 993313 1195533 1079128 1011765 1144279 1438109 1530911 1473946 1601199 1877139 2147787 2257220 1917302 1628553 37101—2 — — - — — — — 1120795 1408387 1492553 1432031 1560792 1839019 2106511 2210198 1877092 1594448 37103 — — — — — — — 23484 29722 38358 41915 40407 38120 41276 47022 40210 34105
372 17886 19674 22502 450882 50489 65225 65402 282855 99890 135938 159780 176835 213688 205268 220832 181768 167534 37201—2 — — — — — — — 41888 56649 77730 92128 105197 135523 131263 138434 119860 115749
Bränsleförbrukning, TJ:
23 3374.8 3168.1 3443.0 3604.5 3680.2 3957.3 3363.8 2664.0 3056.3 2925.4 1899.8 1502.2 1494.6 1626.8 1897_8 1832.4 l727.9 29 112.9 107.0 116.9 116.3 120.4 135.5 129.7 132.8 128.9 130.9 128.1 122.0 129.2 124.9 124.8 132.1 117.9
3411 24142.2 25019.0 26824.8 21867_0 20106.2 21169.9 20703.2 20905.8 20752.2 15987.3 16436.3 14184.3 11895.3 11298.2 11376.1 11889.3 10010.0 341111 311.1 373.2 472.9 457.6 371.0 305.5 270.4 322.3 351.3 317.5 213.4 139.8 122.3 112.8 130.4 112.0 164.8 341112 6028.5 6228.6 5993.2 5439.6 4925.3 4683.9 4329.9 3920.6 3691.0 2830.2 2742.5 2318.2 1981.9 1535.1 1461.0 1040.7 1120.3 341113 3793.1 4019.8 4226.4 3563.5 2384.1 2541.9 1879.7 1740.5 1467.7 1095.3 721.5 494.2 488.2 363.4 301.7 290.7 285.7 341121 3260.3 3142.7 3913.8 634.2 2869.0 2737.9 2887.5 3101.1 3371.9 3237.9 2903.8 2908.7 2310.1 2204.5 2379.4 2446.4 2087.7 341122 4383.2 4430.3 5681.7 5288.3 4332.4 5081.5 5673.5 5927.6 5972.2 3152.5 4870.2 3784.9 2908.5 3085.5 3294.6 3705.3 3120.9 341129 4668.2 5064.6 4767.4 4594.2 3727.4 4183.2 4214.7 4477.3 4503.8 4176.9 4007.0 3731.3 3219.5 3341.8 3134.8 3669.4 3002.2
34113 1697.8 1759.9 1769.5 1879.7 1497.1 1636.1 l447.4 1416.5 1394.3 1176.9 977.9 807.1 864.8 655.2 674.3 624.8 228.4 3511 1224.9 1141.7 1139.5 1026.3 1084.9 1022.1 1558.4 1553.4 2256.5 2114.2 2089.4 2142.1 1939.3 1458.0 1195.7 693.8 547.2 35111 730.0 600.8 626.4 581.3 510.7 526.0 595.7 598.6 1167.3 1100.6 1133.8 1240.7 1114.5 1116.3 821.4 418.7 337.4 35113 22.5 26.6 31.6 38.3 31.5 34.9 33.5 31.5 35.5 30.3 38.6 34.0 1279.7 32.1 30.6 44.9 36.6
371 22222.6 21457.2 23340.9 25238.7 26531.7 24096.3 19525.4 19799.4 21253.8 18766.2 14771.9 13440.8 14155.7 l4828.4 15627.5 15269.8 14624.1 37101—2 21164.2 20927.9 22856.9 24731.9 26076.5 23672.0 19123.3 19446.8 20891.4 18444.4 14484.8 13203.4 13958.3 14652.8 15453.4 15088.9 14462.l 37103 1058.4 529.4 483.9 506.8 455.1 424.3 402.1 352.6 362.4 321.8 287.1 237.4 197.4 175.5 174.1 180.9 162.0
372 1205.4 1382.7 1401.9 1399.8 1378.1 1651.8 1477.4 1654.3 1624.5 1488.3 1456.2 1472.6 1484.8 l341.5 1213.9 1247.0 1216.1 37201—2 917.7 964.3 952.5 938.4 914.0 1151.6 1062.2 1196.9 1122.5 1062.3 1068.3 1106.1 1157.7 1049.5 1049.7 982.7 977.9
Källa: statiitlska centralbyrånLSlIiriLges officiella statistik, Ingustri.
SNI Näringsgren 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987
Export:
23 Malmgruvor 2163 2453 2398 2819 3991 4313 3485 3187 29 Andra gruvor och nineralbrott 306 344 362 430 499 535 525 559 2 Gruvor och mineralbrott 2529 2802 2851 3250 4503 5062 4121 3878
34111 Massaindustri 6041 6768 6402 8374 11188 9502 8669 10322 34112 Pappers— och pappindustri 10550 12104 13256 15774 18645 20686 22241 25044 34113 Träfiberplattindustri 265 281 283 339 328 336 387 365 3411 Massa— och pappersindustri 16857 19153 19940 24487 30161 30523 31297 35730 35111 Industri för oorganiska kemikalier 929 1084 1341 1756 2027 2148 2209 2428 35113 Industri för oxygen— och andra industrigaser 5 6 5 5 9 9 9 7
35111 + 35113 Elintensiv kemisk industri 934 1090 1346 1761 2036 2157 2218 2435 37101 Järn— och stålverk 8293 7728 9309 10452 13023 14311 13642 13608 37102 Ferro1egeringsverk 413 496 366 573 660 696 512 419
37103 J' rn— och stålgjuterier 39 34 47 53 80 78 84 86 371 Järn—, stål— och ferrolegeringsverk 8745 8258 9722 11078 13762 15085 14237 14112
37201 Industri för ickej rnmetaller ur malm 1764 1678 1912 2992 3071 2707 2505 2702
3 Tillverkningsindustri 125080 136723 161162 201761 232111 247989 256211 273074
Import :
23 Malmgruvor 830 776 876 992 1037 1171 827 569 29 Andra gruvor och mineralbrott 810 849 1018 1090 1272 1333 1165 1356 2 Gruvor och mineralbrott 20231 21609 23069 27171 27002 29071 15951 15986
34111 Massaindustri 106 198 251 329 460 436 484 506 34112 Pappers- och pappindustri 354 406 489 685 762 803 881 966 34113 Träfiberplattindustri 10 17 32 38 49 69 92 154 3411 Massa— och pappersindustri 470 620 771 1051 1271 1307 1456 1626
35111 Industri för oorganiska kemikalier 1888 2098 3335 3959 3536 4392 3146 3691 35113 Industri för oxygen— och andra industrigaser 13 12 16 17 24 26 31 31 35111 + 35113 Elintensiv kemisk industri 1902 2110 3351 3976 3560 4418 3177 3722
37101 Järn— och stålverk 3558 3159 3985 4013 4580 4409 4540 4577 37102 Ferrolegeringsverk 695 556 584 607 997 876 691 747 37103 Järn- och stålgjuterier 108 90 106 110 118 156 155 175
371 Järn—, stål— och ferrolegeringsverk 4361 3806 4675 4730 5695 5441 5386 5500 37201 Industri för ickejärnmetaller ur malm 2180 1803 2214 2810 2865 2752 2213 2078
3 Tillverkningsindustri 114344 116967 142040 163193 179459 202357 202456 226924
”___—___—
Källa : statistiska centralbyrån.
Tabell 25 Industrins produktion, export samt importinsats år 1980
(milj. kr.).
SNI—kod
2301 2302 2900
34111 34112
34113
3511
37101 37102 37103
37201/2
38
2+3
Bransch
Järnmalmsgruvor Ickejärnmalmsgruvor Andra gruvor
och mineralbrott
Massaindustri Pappers—
och pappindustri Träfiber— plattindustri
Kemikalieindustri Järn— och stålverk Ferrolegeringsverk Järn— och stålgjuterier
Industri för ickejärnmetaller
Verkstadsindustri
Industrin, totalt
Produk— tion
2009 1300 1340 8884 14375 569 4878
15734 565
911
3211 116265
325007
Källa: Statistiska centralbyrån.
Export
996 555
222 5936 9652
241 2044
8171 432
38
1745 60074
123261
Import
210 122
74 1124 1691
96 1438
3648 197
136
1084 27212
75529
Export— _import
786 433
148 4812 7961
145
606
4523 235
—98
661 32862
47732
39. 33.
11. 54. 55. 25. 12.
28. 41.
—10.
20. 28.
14. Netto— export— andel
59
STRUKTUROMVANDLING OCH TEKNIK— ANPASSNING INOM INDUSTRIN
Börje Johansson Nationalekonomiska institutionen och CERUM, Umeå Universitet
December 1989
INNEHÅLL Sida
SAMMANFATTNING: Strukturomvandling och industrins elkostnader .................................................................................................................... ii 1. STRUKTUROMVANDLINGSPROCESSEN: Växande energi-
priser i ett nytt näringsliv ................................................................................. 1 1.1 Varuhantering, tjänsteleveranser och kunskapsbantering ...................... 1 1.2 Utrikeshandel och sektorssubstitution .......................................................... 4 1.3 Produktivitetstrappor, teknikförnyelse och faktorsubstitution ............... 7 1.4 Principer för att beräkna effekten av höjda elkostnader .......................... 10 1.5 Teknikförnyelse genom tillkomst och avgång av produktions-
kapacitet .............................................................................................................. 16 1.6 Nedläggningstakter och avgångstsannolikheter under 1980-talet .......... 19 2. ELPRISKÄNSLIGHET l SEPARATA DELAR AV 1980-TALETS
INDUSTRI .......................................................................................................... 23 2.1 Konkurrensformer och produktområden i svensk industri .................. 24 2.2 Industrins elintensitet och elintensiv industri .......................................... 26 2.3 Priskonkurrerande industri med mogna produkter ................................ 31 2.4 Produktkonkurrerande och skyddad industri ............................................ 34 2.5 Höjda elkostnader under 1990-talet .............................................................. 37 DATAUNDERLAG OCH REFERENSER .............................................................. 39
BILAGA ........................................................................................................................ 40
SAMMANFATTNING: Strukturomvandling och industrins elkostnader
Elektricitet är en av de många insatsvaror som levereras till industrin. I genomsnitt uppgår värdet av alla insatsvaror till ungefär hälften av indust- rins saluvärde. Insatsvarornas kostnad påverkas av marknadspriset samt avgifter och skatter som läggs ovanpå priset. Förändrade priser på insats- varor leder till en förändrad struktur genom två processer. Den ena består i att ny teknik tillförs dels existerande, dels helt nya produktionsenheter. Den förutsätter att teknikinstallationen är tillräckligt lönsam för att förränta investeringen. Den andra processen gäller avgång av olönsam kapacitet. Förlustbringande kapacitet försvinner normalt under ett successivt ned- läggningsförlopp som kan vara utdraget 3-5 år. Olönsam kapacitet försvin- ner dessutom genom att arbetsställen förnyas på ett genomgripande sätt.
Under 1980—talet har den svenska industrin förändrats på två sätt. Produkt— konkurrerande områden där priskänsligheten är låg har vuxit på bekostnad av den priskonkurrerande produktionen som har priset som sitt viktigaste konkurrensvapen. Den senare delen av industrin har rationaliserats kraftigt de senaste 10 åren. Därmed har en robust struktur bildats under 1980-talets andra hälft, och 1987 fanns endast 7 procent av hela arbetskraften i förlust- arbetsställen mot ett genomsnitt på ca 15 procent under 1970—talets andra hälft. Den robusta strukturen har fått följande konsekvens:
0 En fördubblad elkostnad medför att andelen sysselsatta i förlustarbets— ställen ökar från 7 till 8 procent.
Den robusta strukturen innebär samtidigt att incitamenten att investera i bästa teknik förbli starka i alla industrigrenar även efter fördubblade elkost- nader. Som en generell observation gäller dessutom att
0 Elkostnaderna utgör inte en större andel av produktionsvärdet i bästa teknikgruppen än genomsnittet för övriga teknikgrupper.
Om konjunkturläget skulle försämras markant under 1990-talets första hälft blir avgångskonsekvenserna av ett högre elpris starkare än vid slutet av 1980-talet samtidigt som investeringsvillkoren försämras. Den aktuella strukturen vid 1980-talets slut är dock så robust att det behövs en mycket
kraftig nedgång innan elkostnaderna blir en avgörande faktor. För att hitta en industristruktur som var markerat känslig för höjda elkostnader, måste vi gå tillbaka till 1981.
Med blicken riktad bortom första hälften av nästa decennium är det andra villkor som blir avgörande. Om den produktkonkurrerande industrin kommer att utvecklas tillräckligt snabbt, kan den samhällsekonomiska balansen gynnas av en kostnadspress inom andra grenar av industrin. Det stora problemet för svensk ekonomi är att den produktkonkurrerande industrin för närvarande inte ökar tillräckligt snabbt för att kompensera den pågående reduktionen inom priskonkurrerande exportområden.
Vill man göra kalkyler som sträcker sig in på nästa sekel måste man ta hän— syn till vissa genomgripande anpassningar. Om kravet på exportintäkter blir starkt, kommer den allmänna kostnadsnivån i landet, inklusive reallöner- na, att hållas tillbaka av en elprishöjning. Samtidigt skall man då förvänta sig en tydlig förskjutning av produktion och export bort från elkänslig och priskonkurrerande industri, över mot en ökad andel för produktkonkurre— rande industri med lägre elanvändningstal. Denna typ av långsiktig jäm— viktsmekanism är kanske svår att numeriskt hantera när tidshorisonten är längre än 20 år, men den utgör samtidigt grundvalen för en marknads- ekonomi. Bortser man från positiva förbättringar i den industriella teknolo— gin blir slutsatsen således att exportvillkor mm kan klaras även om de höjda elpriserna medför ofrånkomliga uppoffringar för folkhushållet.
1. STRUKTUROMVANDLlNGSPROCESSEN: Växande energipriser i ett nytt näringsliv
Bakom industrins förändring och produktivitetsutveckling återfinns ett komplex av dynamiska samband som återverkar på varandra — teknisk utveckling, investeringar, ändrad produktionsskala samt omformning av organisationen av produktionsenheter och företag. Produktivitetsutveck- lingen bestämmer tillsammans med löneutvecklingen bruttovinsternas storlek. De senare anger i ett långsiktigt perspektiv hur stor del av produk- tionens värde som kan avsättas till ny- och återinvesteringar.
Produktivitetsnivån i en produktionsenhet kan mätas som förädlingsvärde per sysselsatt. Den påverkas av introduktion av ny teknik Och av förändrade kostnader på insatsvaror, t.ex. höjda energipriser. Teknikinförsel är ofta en produktionsenhets sätt att svara på nya insatspriser. Ett annat svar är att krympa eller helt lägga ner produktionen. Det budskap som förs fram i den- na första del gäller dessa två omvandlingsprocesser och hur de kan studeras. Den viktigaste observationen som vi gör är följande:
0 Industrin kan disaggregeras i delbranscher. Denna uppdelning kan fortsätta ända tills våra observationer gäller identifierbara produkt- typer Även på denna nivå gäller att produktionsenheterna skiljer sig åt vad gäller produktivitet och lönsamhet.
Ovanstående klargörande betyder att strukturomvandlingsanalys måste göras på grundval av information om produktivitetsfördelningen över en- heter i varje bransch. ] nästan alla branscher är skillnaderna mellan de bästa och de sämsta enheterna mycket stora. Analyser av aggregerade branschers produktivitet och lönsamhet riskerar därför alltid att närma sig det me— ningslösa. [ detta kapitel presenteras därför en väg att studera teknik- och produkt]vitetsfördelningar i branscher.
1.1 yarul1antgring,_tjänstgl_eyg ra user och kunskapshanlgring
lndustrisamhällets stadiga frammarsch i Sverige sedan mitten av förra sek- let kulminerade vid l970—talets början i en plågsam kostnadskris. Långt— gående rationaliseringar och en ihärdig teknikförnyelse medförde att
produktiviteten växte stadigt under hela efterkrigstiden. Därigenom möjlig— gjordes en fortlöpande överföring av resurser till offentlig verksamhet. Som en följd växte tjänsteproduktionen i ekonomin.
I samband med 1970-talets kris höjdes rösterna för att vidtaga sparåtgärder och dämpa sysselsättningstillväxten i den offentliga sektorn. Samtidigt blev de första tecknen på en genomgripande teknologiomvandling i världseko— nomin synliga. Ett nytt näringsliv visade sig bland annat genom att andelen tjänstesysselsatta i varuhanterande branscher växte, samt genom att ett antal "nya" näringslivstjänster började tillväxa i ett våldsamt tempo samtidigt som industrisamhällets varuhanterande och priskonkurrerande tjänster minskade sin sysselsättning i ett gradvis förlopp. Som helhet har andelen sysselsatta i handel samt privata och offentliga tjänster vuxit från drygt 30 procent 1950 till omkring 60 procent vid 1980—talets slut (figur 1).
50
40
30
' _l'"— ] dm» 1950 1960 1970 1980 1990
Eigurl Andelen sysselsatta i sektorerna handel, privata och offentliga tjänster
Huvuddelen av all varu- och tjänsteproduktion genomlöper produktcykler med en uppåtgående och en nedåtgående fas. En nations välstånd bygger på att nya produktcykler successivt fasas in och ersätter nedåtgående. De uppåt- gående delarna av förloppet kännetecknas av försprångsvinster, hög produktivitet och växande sysselsättning. För ekonomier som saknar exklu- siva råvaror som dansk gas och norsk olja måste välstånd bygga på kun- skapsbaserade försprång. Nedåtgående produktcykler har omvända för- tecken. De kännetecknas av kostnadsjakt som pressar priserna nedåt (pris- konkurrens) och växande överlevnadsproblem. Varu- och tjänsteproduk- tion i en nedåtgående fas är mer känslig för kostnadsökningar i form av växande energipriser än andra produkt- eller egenskapskonkurrerande verksamheter.
Enskilda produktcykler kan läggas samman och summeras till aggregerade förlopp som tydliggör viktiga delar av en ekonomis långsiktiga böljegång och geografiska omfördelningar av produktionen. Genom aggregering av detta slag kan man identifiera långa vågor för hela produktområden i likhet med klassiska ansatser hos ekonomer som Kutsnetz och Schumpeter. Med ett angreppssätt av denna typ kan man under 1980—talet identifiera ett just påbörjat teknologiskift i världsekonomin. Tre komponenter i detta skift är särskilt tunga:
0 Från 1970-talets mitt stiger näringslivets FoU-investeringar kraftigt i OECD-länderna.
0 Från 1970—talets början växer i samma ländergrupp andelen högskole- utbildade i en brant kurva.
0 Den datorbaserade informationsteknologin började spridas i snabb takt till ekonomins och samhällets olika delar från slutet av 1970-talet.
Omvandlingen belyses också av att den svenska arbetsmarknaden erhöll ett nettotillskott om en halv miljon sysselsatta med eftergymnasial utbildning mellan 1970 och 1985. Andelen högskoleutbildade i verkstadsindustrin mer än tredubblades under denna period. Figur 2 visar upp en än tydligare bild av hur andelen varuhanterande yrken minskat och hur andelen kunskaps- hanterare ökat under en tjugofemårsperiod.
50— ANDEL VARUHANTER—
INGSYRKEN 40
30
20
10 ANDEL KUNSKAPSHAN—
TERINGSYRKEN ___—__—T ' r"— V 1960 1970 1980 1990
Figur 2 Minskad andel varuhanterare och ökad andel kunskapshanterare
1.2 Utrikeshandel och sektorsubstitution
Internationaliseringen av svenskt näringsliv innebär inte i första hand för- storade varuflöden och därtill kopplade beroenden. De avgörande och lång- siktiga förändringarna gäller handels kvalitativa förskjutningar. Den inter— nationella konkurrensmiljön för svenskt näringsliv präglas i växande grad av kvalificerad konkurrens, dvs produktkonkurrens.
För Sveriges del har andelen produktkonkurrerande varor i exportflödet vuxit under 1980-talet. Det är varor med högt och växande kilopris. Över hälften av exporten har denna inriktning vid mitten av 1980-talet. Volym— mässigt spelar emellertid varor med lågt värde per viktsenhet stor roll i svensk utlandsförsäljning; dessa lågprisvaror har mycket större andel här än i andra europeiska länder med samma utvecklingsnivå som Sverige. Värdemässigt minskar [emellertid dessa exportflöden av varor med lågt och fallande kilopris. De verkar i en internationell miljö av pris,konkurrens där företagen är passiva pristagare eller inblandade i priskänsliga oligopolspel.
Företagen kan inte självständigt påverka marknadspriserna. Produkterna är standardiserade och bulkbetonade. En stor del av volymen omfattas av tunga basvaror som järn-, stål—, jordbruks—, skogs- och energiprodukter. Känsligheten för marknadens prisnivå är hög och kostnadspressen är ihål— lande eftersom relativpriset på dessa varor sjunker över tiden. Därför minskar också värdeandelen av denna export successivt på det sätt som be- skrivs i figurerna 3 och 4.
ANDEL AV TO— % TALT EXPORT— 30 VÄRDE 20, MASSA— OCH PAPPERS—
VAROR
10.
TRÄVAROR
1940 1960 1980
Figur 3 Den skogsbaserade exportens fallande värdeandel
mom.. Av 'l'O'l'AL't' ;, EXPORTVÄRIME 20 _ 10
"1 "1 1 ,_._ >— 1940 1960 1980
Figur 4 ]ärn- och stålindustrins minskande andel av total svensk export
Det budskap som förmedlas i figurerna 3 och 4 är att den svenska ekono- mins råvaruanknytning har blivit avsevärt mindre under de senaste 50 åren. Den markerade tillbakagången för den svenska basindustrin klargör också att nya områden med mindre inslag av priskonkurrens har kommit att uppta en större del av den svenska industriproduktionen och varuex-
porten.
Priskonkurrerande export med fallande relativpris domineras av varor med lågt kilopris. Det är också i hög grad varor med en stor kostnadsandel för el— användning. I tabell 1 redovisas kilopriset för branscher med särskilt hög elkostnadsandel. Deras genomsnittliga kostnad för elanvändning översteg under 1980—talets andra hälft 3,5 procent av saluvärdet, vilket i de flesta fall motsvarar 7-8 procent av förädlingsvärdet.
labell 1 Kilopris i svensk export för varor med hög andel elkostnader vid sin framställning 1985 Pris relativt verkstads-
Kilopris i industrins genomsnittliga kronor kilopris, % järnmalm 0,2 0,3 Annan malm 2,2 3,7 Massaprodukter 3,1 5,1 Pappersprodukter 4,0 6,7 Träfiberplattor 2,2 3,7 Oorganiska kemikalier 2,1 3,6 ]ärn- och stålprodukter 4,8 8,0 Ferrolegeringar 5,4 9,0 Gjutgods 13,6 22,7 Icke järnmetaller 12,8_ 21 ,4
De elintensiva branscher som i tabell 1 har de högsta kilopriserna når upp till ca en femtedel av det genomsnittliga exportpriset för verkstadsvaror. Verkstadsindustrins export innefattar också en stor andel produktkonkur- rerande varor med höga, växande kilopriser. Figur 5 visar att verkstads- produkterna i snabbt växande takt intar en dominerande ställning både i export- och importströmmarna. Det finns därtill ett tydligt mönster som innebär att verkstadsprodukter med ett stigande exportvärde och växande sysselsättning haft ett kilopris som hållit sig 40-50 procent över genom- snittspriset för övriga verkstadsprodukter.
E :VERKSTADSEXPORTENS
% ANDEL AV TOTAL EX—
PORT 110 /M = VERKSTADSIMPORTENS ANDEL AV DEN TOTALA IMPORTEN 20 | ] ' __,— » 1940 1960 1980
Figur 5 Verkstadsprodukternas export- och importcykel
Det finns flera intressanta samband mellan elanvändning, energikostnader och kilopriser i 1980-talets exportströmmar:
0 Produkter som kräver stora energiinsatser vid sin framställning har ofta lågt kilopris och fraktas i energisnåla bulklaster.
0 Produkter med höga kilopriser har låga energiåtgångstal vid sin fram- ställning men exporteras i tunna flöden med stor energiförbrukning per viktsenhet.
o Energiförbrukning per exportkrona är förmodligen i genomsnitt myc- ket lägre för varor med högt kilopris.
1.3 Produktivitetstrappor, teknikförnyelse och faktorsubstitution
Teknikförändring och faktorsubstitution äger ofta rum i delsystem av en produktionsenhet. Den lägsta nivån för vår analys är arbetsstället och spe- ciellt arbetsställen som är hopgrupperade i teknikklasser efter likhet med avseende på produktivitets— och lönsamhetsnivå. Förädlingsvärde och bruttovinst i ett arbetsställe beräknas enligt sammanställningen i figur 6. Arbetsställets produktivitet är definierad som förädlingsvärde per sysselsatt.
INSATSKOSTNADE R:
Löpande förbrukning av halv. fabrikat, råvaror, transporter och energi
PERSONALKOSTNADER: Löner och sociala avgifter __ _. FORAD— SALU- LINGS— VARDE BRUTTOVINST: VARDE Överskott för täckning av fas- ta företagskostnader, kapital- kostnader och förräntning av ägarkapital
___—___, ANTAL SYSSELSATTA
Ejgurj Samband mellan saluvärde, förädlingsvärde och bruttovinst
Konventionella analyser av industrins produktivitetsutveckling har som regel varit baserade på genomsnittsvärden. Problemet med denna ansats är att teknikförnyelse eller nedläggning inte är genomsnittsfenomen. Nedlägg- ning är främst en process som drabbar de lönsamhetsmässigt sämsta enhe- terna medan teknik- och produktförnyelse är mer frekvent bland de hög— produktiva arbetsställena.
Förädlingsvärde per arbetstimma eller sysselsatt får inte förväxlas med ett rent fysiskt mått på produktivitet som t.ex. antal ton pappersmassa per an- ställd. Förädlingsvärdet återspeglar både fysisk produktivitet och företagens prissättning i kombination med kostnadsutvecklingen för insatsvaror. Allt annat lika, när elkostnaderna stiger faller förädlingsvärdet.
Produktivitetens fördelning över arbetsställen i hela industrin beskrivs i figur 7 som för 1980 visar en rangordning med de mest produktiva enhet- erna längst till vänster av diagram (I). I trappstegsform faller sedan produk- tiviteten åt höger. Varje trappsteg representerar en grupp arbetsställen med samma produktivitet. Bredden på ett trappsteg återger antalet sysselsatta i
just den gruppen av arbetsställen. Med beteckningen (B) anges de tjugo mest produktiva procenten av industrin (bästa teknik). De tjugo procent som hade lägst produktivitet är angivna med (S). Produktiviteten i flertalet av dessa enheter understeg lönenivån W. Det medför negativa bruttovinster med nedläggning eller radikal omstrukturering som enda alternativ.
Diagraml Produktivitetskurva för tillverknings- industrin i Sverige 1980
Förädlingsvärde per sysselsatt
Lönenivå
(B) 15) Antalet sysselsatta
Diagramll Lönekostnadskurva för tillverknings- industrin i Sverige 1980 -
Lönekostnad per producerad enhet
HJJI Nollvtnstlinje
(Prisnivå)
(Bl (S)
Antalet sysselsatta
Eigur7 Fördelning av produktivitet och lönekostnader över sysselsätt- ningen i tillverkningsindustrin 1980
Diagram (II) i figur 7 beskriver samma struktur som diagram (1), men nu följer vi hur lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet ökar när produk- tionsenheter med allt mindre produktivitet inkluderas i diagrammet. Bok— stäverna (S) och (B) representerar på nytt sämsta respektive bästa teknik. När lönekostnadslinjen skär igenom prislinjen för förädlingsvärdet, P, uppträ- der förlustenheter.
En ökad kostnad för en insatsvara, t.ex. högre elpris, medför i diagram (1) att produktivitetskurvan sänks neråt så att ett större antal sysselsatta hamnar i enheter med negativa bruttovinster, dvs i arbetsställen där produktiviteten är lägre än lönenivån.
Samma förändring i diagram (II) får formen av att P—linjen sänks neråt. På nytt kan vi konstatera att ett ökat antal personer hamnar i förlustenheter.
När insatskostnader och lönekostnader växer över tiden läggs enheter med föråldrad teknik ned, kvarvarande enheter anpassar sin teknik till ändrade kostnadsvillkor och enheter med ny (bästa) teknik expanderar. Denna form av reaktion är industrins långsiktiga anpassning. Den medför att tekniken ändras så att användningen av dyra faktorer minskar i förhållande till rela— tivt sett billigare insatsfaktorer. Två exempel på långsiktig substitution i bästa teknik ges i figur 8 som visar hur åtgångstalet för energi blivit 20-falt större än för arbetskraft under en sjuttiofemårsperiod i två energikrävande processer.
1.4 Principer för att beräkna effekter av höjda elkostnader
Förändrade priser på insatsvaror leder som vi sett till en förändrad struktur genom två processer. Den ena består i att ny teknik tillförs existerande och helt nya produktionsenheter. Den förutsätter att den bruttovinst som uppnås efter teknikinstallationen är tillräckligt hög för att motivera investeringen. Den andra processen gäller avgång av olönsam kapacitet. Kapacitetsavgången är en mer kortsiktig process och medför att förlust- bringande kapacitet försvinner under 3-4 års förlopp. Olönsam kapacitet i ett arbetsställe försvinner också genom att arbetsstället förnyas på ett genom- gripande sätt.
För varje industristruktur kan vi beräkna kostnadselasticiteten som talar om hur stor andel sysselsatta som hamnar i förlustarbetsställen när priset på en insatsvara höjs med ett visst procenttal. I flera av de följande avsnitten beräknas hur många procent sysselsatta som hamnar i olönsamma enheter när elpriset höjs med - 100 procent, och
- 200 procent. Index i B= Atgångstal för / procent energi for E/A A= Åtgångstal för / arbetskraft FRAMSTÄUTNING FRAMSTÄLLNING AV 800 AV TACKJÄRN , MEKANISK MASSA
600 400 200 1 ————+— 1900 1920 1940 1960 1980 Ligg-j Kvoten mellan energi— och arbetskraftsinsatser vid framställning
av tackjärn och mekanisk pappersmassa. Sverige 1900-1980
Elpriselasticiteten och, mer allmänt, elkostnadseffekterna anger således hur stor del av en bransch som förskjuts mot förlustposition när elkostnaderna stiger; effekterna beräknas i sysselsättningstermer. Liknande beräkningar kan naturligtvis göras också med avseende på produktions— och exportvärde i varje bransch. Vi nöjer oss emellertid här med sysselsättningskonsekven-
ser. Elkostnadseffekterna beror framför allt på vilken form produktivitets— fördelningen har i en bransch. Vid en sårbar struktur blir effekterna stora och vid en robust struktur blir de små. Figur 9 återger schematiskt i diagram (I) och (11) en sårbar respektive en robust struktur. I båda diagrammen anger (B) andelen sysselsatta i förlustenheter, medan (A) beskriver hur stor andel som hamnar i förlustposition om produktivitetsnivån sänks genom en ök— ning av kostnaderna för elanvändning. Det som gör industristrukturen i fall (I) sårbar är att produktivitetskurvan är flack för ett stort antal enheter som befinner sig strax ovanför gränsen för positiv bruttovinst. Användbarheten av begreppen sårbar och robust följer av att en robust produktivitetskurva behåller sin form intakt under tidsintervall som normalt är längre än fem år. Även andra industristrukturer har en höggradig invarians. En sårbar struktur kan dock jämförelsevis snabbt bli mer robust genom att olönsam— ma, flacka och sårbara partier av fördelningen försvinner genom nedlägg— ning och annan kapacitetsavgång.
Produktivitet Produktivitet (I) SÅRBAR STRUK'I'UR (II) ROBUST STRUKTUR Lönenivå
Eiggr & Schematisk bild av en sårbar och en robust produktivitetsstruktur i en bransch
Begreppet robust branschstruktur har fått en särskild betydelse under 1980- talet. Under perioden 1975-1985 skedde en omfattande förändring av svensk tillverkningsindustri. Olönsamma och sårbara branscher och sårbara delar av industrin lades ned över ett brett fält av områden. Andra delar rustades upp till nivå av bästa teknik. Som en följd steg robustheten i de kvarvaran—
de delarna av industrin mycket kraftigt. En allmän lönsamhetsuppgång, bland annat genom sänkta lönekostnader, drev på i samma riktning. Resul— tatet av detta förlopp visas i tabell 1. Där framgår att följden av en tänkt el- kostnadshöjning successivt blivit allt lägre under perioden mellan 1975 och 1987. För det senare året gäller enligt tabellen att en fördubbling av elkostna- derna kommer att medföra att drygt en halv procent av alla sysselsatta i enheter med positiv bruttovinst hamnar i förlustarbetsställen. År 1975 var motsvarande siffra nära sex gånger så stor. Från denna observation kan vi direkt påstå:
0 De kortsiktiga konsekvenserna av en fördubbling av elkostnaderna är näst intill negligerbara i ett nationellt perspektiv.
o Konsekvenserna av elprishöjningar måste främst studeras i ett långsik- tigt tillväxtperspektiv.
Tabell 1 Elkostnadseffekt i hela industrin (SNI 2+3) år 1975, 1981 och 1987
Antal 5 sselsatta, 1000—tal __- 5
Andel sysselsatta i förlustenheter före en
ELKOSTNADSEFFEKT: Ökat antal syssel- satta i förlustenheter (1000—tal) efter en 31 elkostnadshöjnin_ med 100%
813 1 26
De långsiktiga konsekvenserna av höga elkostnader gäller vilken teknik in-
tänkt elkostnadshöjnin_
dustrin tvingas välja när den genomför kostnadsanpassande investeringar — och om man över huvud taget lyckas finna teknik med en räntabilitet (återbäring) som är tillräckligt hög för att ge incitament till investeringar. Figur 10 ger ett underlag för att precisera denna diskussion. Diagrammet re- fererar till massa— och pappersindustrin 1987 och anger bruttovinstens res-
pektive elkostnadernas andel av förädlingsvärdet i olika teknikklasser (ar- betsställegrupper). Vi ser att de bästa teknikklasserna hade en bruttovinst- andel som översteg 75 procent; det är mycket höga tal. Hela den vänstra halvan av diagrammet som omfattar ca 50 procent av branschens sysselsätt— ning hade en bruttovinstandel som översteg 60 procent. En fördubbling av elpriskostnaderna sänker förädlingsvärdet i mycket liten grad. I genomsnitt minskar för dessa teknikklasser bruttovinstandelarna med 2—5 procent— enheter. Det betyder att alla dessa teknikklasser bör uppfattas som lönsamma investeringsobjekt också efter en fördubbling av elkostnaderna - givet de internationella avsalupriser som rådde år 1987.
KOSTNADER I PRO— CENT AV FURÄDLINGS-
BRUTTOVINSTANDEL (Bruttovinst/förädlingsv)
TUSENTAL SYSSEL— SATTA
EjguLlQ Bruttovinstandel och elkostnader per förädlingsvärde i svensk massa- och pappersindustri 1987
Antag nu att en skatt införs 1987 som höjer elpriserna med 100 procent det året. En del kapacitet i sämsta teknikgruppen skulle då avgå i snabbare tem- po än vad som blev fallet med det lägre elpriset. I vilken grad skulle de höj-
da elkostnaderna ha avskräckt företagen från att investera i bästa teknik för att kompensera det elprisinducerade bortfallet av olönsam kapacitet? Slut- satsen är att med 1987 års struktur inom massa- och pappersindustrin fanns fortfarande tillräckligt goda möjligheter till lönsamma investeringar för att ge incitament till fortsatt förnyelse av branschens struktur. Vi belyser detta i tabell 2. Där låter vi den mest produktiva kvartilen av branschen represen- tera bästa teknik och den minst produktiva kvartilen motsvara sämsta teknik.
[abellz Förändrad lönsamhet i massa- och pappersindustrin 1987 vid en tänkt fördubbling av elkostnaderna
ENHETER I BÄSTA URSPRUNGLIG BRUTTOVINST- FÖRÄNDRAD TEKNIKGRUPPEN BRUTTOVINST- ANDEL EFTER EL- BRUTTOVINST- ANDEL, % KOSTNADSHÖJ— ANDEL I PROCENT- NING, % ENHETER
SÄMSTA TEKNIK- GRUPPEN
1 2 3 4 S 6 7 8 9
Från tabellen framgår att samtliga teknikklasser inom bästa teknikgruppen fortfarande når upp till bruttovinstandelsnivåer över 60 procent även efter att vi påfört dem höjda elkostnader. I genomsnitt minskar bruttovinst- andelen med ca 4 procentenheter i en teknikklass inom bästa teknikgrup- pen. Arbetsställena som tillhör den sämsta kvartilen får en sänkning av sina
bruttovinstandelar med ungefär samma antal procentenheter. I detta senare fall betyder emellertid procentenheterna mer, och man kan förutse en snab- bare avgång från den sämsta teknikgruppen i en situation med fördubblade elkostnader i massa— och pappersindustrin.
1.5 Teknikförnyelse genom tillkomst och avgång av produktionskapacitet
Industriell tillväxt och omvandling är en konsekvens av förlopp som följer två huvudvägar. Olika regioner och länder skiljer sig åt genom att utnyttja de två framkomststråken i olika proportioner. Den ena vägen förutsätter att en bransch i huvudsak håller fast vid ett etablerat produktmönster, med små förändringar av de enskilda produkterna. Samtidigt förbättrar företagen sin effektivitet genom att sänka sina insatskostnader och öka arbets- produktiviteten i företagens arbetsställen. Normalt råder priskonkurrens i branscher som domineras av denna strategi.
Den andra utvecklingsvägen innefattar framtagning av nya produkter och fortgående anpassning av produkternas egenskaper till efterfrågan och krav från skilda kundgrupper. Denna väg förutsätter investeringar i ny produk- tionsutrustning och nya framställningsmetoder som ger produkterna öns- kade egenskaper och rätt kvalitet. De avgörande investeringarna i detta fall är dock de FoU-investeringar som syftar till produktförnyelse. Efter den första huvudvägen, där produkternas förändring förblir måttlig över tiden, består investeringarna i högre grad av att ny utrustning successivt köps in och anpassas till produktionsprocessens effektivisering.
Ovanstående perspektiv betyder att höjda elkostnader skall väntas medföra följande två typer av omställningar:
0 Introduktion av ny produktionsteknik som vid givet varusortiment sänker elåtgångstalen.
o Byte av produktsortiment med utveckling av nya produkter som kan framställas med lägre energiåtgångstal.
I båda fallen kommer etablerad produktionskapacitet att skrotas och ersättas av ny. Det kan från vår observationspunkt sett ske på två sätt. I det ena fallet
byter man ut delar av ett arbetsställe - man förnyar produktionsenheten. Det handlar då om avgång av produktionskapacitet inom arbetsstället. I det andra fallet läggs arbetsstället ner; vi observerar detta som en avgång av produktionsenheter.
Avgången av produktionskapacitet är endast ena delen av industri- omvandlingen. Den andra består av att kapacitet tillkommer genom kapaci— tetsökning inom redan etablerade arbetsställen och genom att helt nya pro- duktionsenheter tillskapas. I det följande skall vi presentera några olika mått på tillkomst- och avgångsprocessernas omfattning i tillverknings- industrin. Därigenom blir det möjligt för oss att säga i vilken utsträckning som höjda elkostnader ökar intensiteten i den ständigt pågående kapacitets- förnyelsen inom industrin.
Tillkomst- och avgångsprocesserna i tillverkningsindustrin har studerats ingående för 1970-talet. Vi skall använda dessa observationer för att ge en översiktlig uppfattning om hur stor frekvensen av tillkomst och avgång är. Man skall då komma ihåg att hela andra hälften av 1970-talet var en period av fördröjd strukturomvandling. Med det i minnet gällde följande mellan 1968 och 1978: Årligen försvann ca 1,6 procent av sysselsättningen genom att arbetsställen avgick. Samtidigt tillkom ny sysselsättning som motsvarade 1,2 procent av hela industrin genom att nya arbetsställen etablerades. Tabell 3 ger motsvarande bild för två avsnitt av den nu behandlade perioden. Det mönster som återges i sysselsättningstermer bygger på genomsnitt där
- 5,6 procent av alla arbetsställen avgick årligen - 3,4 procent av beståndet av arbetsställen vid årets slut tillkommit under samma år.
tabell &Sysselsättningsförändringar i procent per år för tillverknings- industrin
GENOM AVGANG AV GENOM TILLKOMST ARBETSSTALLEN, % AV" NYA ARBETS- STALLEN, %
1968-74 -1,7 1,1 1974-78 -1,5 1,2
NETTOFÖRÄNDRING I BEFINTLIGA AR- BETSSTALLEN, %
Den sista kolumnen i tabellen återger nettoförändringarna i arbetsställen som finns kvar mellan år. Bakom denna nettosiffra finns ett bruttoflöde som återger hur en grupp arbetsställen expanderar medan en annan stor grupp förblir jämförelsevis oförändrad samtidigt som kapaciteten minskar kraftigt i en tredje. Dessa bruttoförändringar beskrivs i tabellerna 4 och 5. Den första tabellen visar att strukturomvandlingen inom arbetsställen är omfattande i sysselsättningstermer
label! & Sysselsättningsförändring i tre grupper av arbetsställen inom till— verkningsindustrin
ARBETSSTÄLLEN V ARS LÖNSAMHET
FÖRBÄTTRAS FÖRBLIR OFÖRÄND- FÖRSÄMRAS MEL- MELLAN ÅR RAD MELLAN ÅR
/o % %
1974-75 1 975—76 1 976-77 1 977-78
Tabell 5 visar att de enheter som under 1970-talet förbättrade sin lönsamhet mellan två år samtidigt ökade sin produktion till löpande priser med över 30 procent. För enheter vars lönsamhet minskade mellan två närliggande år minskade samtidigt produktionen i genomsnitt med över 20 procent. Det betyder att omvandlingsprocessen inom arbetsställen varit betydande. Mönstret är detsamma under alla åren under perioden 1968—1978.
TabellS Produktionsförändringar i tre grupper av arbetsställen inom till- verkningsindustrin 1968-1978
ARBETSSTÄLLEN MED:
Förbättrad lönsamhet 33% Oförändrad lönsamhet 4% Försämrad lönsamhet -21%
Vi har tidigare visat att en fördubbling av elkostnaderna under 1970-talet skulle ha förskjutit 4 procent av sysselsättningen till en förlustposition. Det skulle ha höjt avgångsfrekvensen för hela industrin från 1,5 till inte fullt 2 procent. Skälet till det är att förlustarbetsställena avgår i en process som är utdragen över flera år. En inte obetydlig del av förlustarbetsställena avgår inte alls utan förbättrar sin position genom investeringar i ny teknik, ny organisation och nya produkter. En bild av olika branschers avgångsfrek- vens under 1970-talet presenteras i tabell 6.
Tabell 6 Avgångsfrekvens för olika branscher under 1970-talet
AVGÅNGSFREKVENS NÄR BRUTTOVINSTANDELEN AR
()”/o -15% Teko—, gummivaru—, jord— och sten- varuindustri samt grafisk industri 5-6 8-10 Plastvaruindustri 4 10 Livsmedel-, järn- och stål— samt trävaruindustri 4 6—8 Kemisk industri, massa— och pappers-, och metallvaruindustri 3 4-7 Instrumentvaruindustri 2 6 Övrig verkstadsindustri 1 2-4 Hela industrin 2 4
Informationen i tabell 6 är följande: För arbetsställen som ett enskilt år hamnar i förlustposition är sannolikheten för avgång ungefär 5—10 procent. Vi skall i nästa avsnitt se att avgångssannolikheten blivit högre under 1980- talet.
1.6 Nedläggningstakter och avgångssannolikheter under 1980-talet
Den genomsnittliga nedläggningstakten i en bransch under en viss period är en funktion av två huvudfaktorer. Den ena faktorn gäller hur stor sanno—
likheten för avgång är när bruttovinsten antar negativa värden. Den andra faktorn är helt enkelt lönsamheten i branschen under perioden. Avgörande för hur stor avgången blir är hur stor sysselsättning i förlustarbetsställen som branschen haft. Mot denna bakgrund redovisas den genomsnittliga nedläggningstaken för skilda industrigrenar i tabell 7.
IahelLZ Procentuell genomsnittlig avgång av arbetskraft genom nedlägg- ning av arbetsställen i tillverkningsindustrin 1980-1983
NEDLÄGGNINGS- FREKVENS I PROCENT
Teko-, samt järn- och stålindustri 4
Trävaru-, båt- och skepps-, maskinvaru-,
samt övrig tillverkningsindustri 3 , Massa— och pappers-, kemisk, gummivaru-, J plastvaru-, jord- och stenvaru-, samt 2 ' metallvaruindustri
Gruv-, livsmedels-, grafisk, elektro-, samt instrumentvaruindustri 1
Petroleumraffinaderier samt transports- medelsindustri 0,5
Med nedläggningssannolikhet menar vi den sannolikhet för avgång av en- heter i en bransch som gäller vid olika nivåer på bruttovinsten i varje en- skild produktionsenhet. När vinstnivån sjunker ökar risken för nedlägg- ning och när bruttovinsten blir negativ växer avgångsfrekvensen snabbt. l figur 11 har vi samlat avgångs— eller nedläggningskurvor för alla industri- grenar som hade stor nedläggningssannolikhet under perioden 1976-1983. Den estimerade avgångsfunktionen för massa- och pappersindustri visar t.ex. att den årliga avgångsfrekvensen är
- ungefär 1,5 procent när bruttovinstandelen är 60 procent - ungefär 5,5 procent när vinstandelen är 0 procent
- nära 15 procent när bruttovinstandelen sjunkit till minus 20 procent.
(1)=Gruvindustrin (2)=Massa—o.pappersind. (3)=Grafisk industri (4)=Gummivaruindustrin (5)=Järn—o.stålindustrin AVGÅNGSFREKVENS VID
OLIKA VINSTNIVÄER Procent sysselsatta
(1) (2) (3) 16
12
_r—TV —40
BRUTTOVINST— ANDEL
5.1ng Industrigrenar med höga nedläggningssannolikheter. Årlig av- gångsfrekvens 1976-1983
Gruppen av industrigrenar med stor avgångssannolikhet är i huvudsak densamma som gruppen av elintensiv industri. För denna grupp gäller att när en elkostnadshöjning förskjuter 1000 sysselsatta till förlustposition, då försvinner ca 80 personer per år genom nedläggning av arbetsställen. Dess- utom skall vi förvänta oss att ytterligare 30-50 personer lämnar sina anställ- ningar per år på grund av att sysselsättningen reduceras i de arbetsställen som fortsätter sin drift trots att vinstnivån blivit negativ.
Den grupp av industrigrenar som har den lägsta avgångssannolikheten är - Livsmedelsindustri
- Kemisk industri - Elektroindustri - Transportmedelsindustri
- Instrumentvaruindustri - Ovrig tillverkningsindustri
Huvuddelen av dessa industrigrenar har också de lägsta elåtgångstalen. De har också avsevärt lägre kapitalintensitet än industrierna i figur 11. Det finns således ett mönster där stor avgångsbenägenhet samvarierar hög kaptalintensitet och stora elåtgångstal och därmed stora elkostnadsandelar.
Industrigrenar med en mellanposition när det gäller avgångssannolikheter har också i stort sett en medelhög kapitalintensitet och medelstora elåtgångstal. Dessa industrigrenar är
- Tekoindustri
- Trävaruindustri - Plastvaruindustri
— ]ord- och stenvaruindustri — Metallvaruindustri
- Maskinvaruindustri
När bruttovinstandelen blir -10 procent i denna grupp uppnår de en genomsnittlig avgångsfrekvens i storleksordningen 4—6 procent.
Det är flera saker man bör hålla i minnet från genomgången i detta avsnitt. Den första observationen är att nedläggningen av förlustenheter är en lång- sam process. Många av dessa byter till en arbetsbesparande teknik som ökar deras lönsamhet och minskar antalet sysselsatta. En annan observation är att en kostnadshöjning leder till teknikåtgärder även i lönsamma enheter. Sådan teknikförnyelse medför nästan alltid att åtgångstalen för olika kategorier av arbetskraft sjunker. Denna senare process är ungefär lika kraftig som den avgång av sysselsättning som sker i form av nedläggning av hela arbetsställen.
Den presenterade överblicken avseende egenskaper hos strukturomvand- lingsprocessen skall ses som en kunskapsbas som är användbar i nästa huvudavsnitt som undersöker hur lönsamheten förändras i olika branscher när elkostnaderna höjs. I det första huvudavsnittet har vi dokumenterat bå— de avgångs— och tillkomttempo, liksom hur dessa beror av lönsamhets- nivån.
2. ELPRISKÄNSLIGHET I SEPARATA DELAR AV 1990-TALETS INDUSTRI
Alla typer av stigande insatskostnader är illa sedda av den enskilde produ- centen. Speciellt gäller naturligtvis att ett svenskt företag ser med ogillande varje gång det får betala ett högre pris för en insatsvara än vad en utländsk konkurrent får. Generellt gäller emellertid att vissa typer av produktions- faktorer är speciellt dyra medan andra framstår som mycket billiga vid en internationell jämförelse. Exempel på det senare är t.ex. kostnaderna för en civilingenjör som under 1980-talet varit betydligt lägre i Sverige än i länder som Västtyskland och Schweiz.
En kraftig höjning av industrins elkostnader skall förväntas medföra en långsiktig substitution av två slag. Den ena består i att existerande produk- tionsprocesser byts ut mot mindre elintensiva processer i alla industri- grenar. Den andra substitutionen innebär en förskjutning av produktionen mot sådana varor som kräver liten elåtgång för sin tillverkning eller för vilka elåtgångskostnadernas nivå är av underordnad betydelse.
Vi skall belysa förutsättningarna för ovanstående typ av substitution genom att undersöka elkostnadernas kort- och långsiktiga betydelse för
- elintensiv industri
- produktkonkurrerande branscher inom vilka kostnadsnivån är mindre betydelsefull än för industrigrenar som är utsatta för stark kostnadspress - produktion som kännetecknas av åldrande produktårgångar och pris- konkurrens.
Vi inleder analysen med att måla upp villkoren för de två konkurrensför- merna produkt- och priskonkurrens. Därefter undersöks i följd elintensiv, pris- och produktkonkurrerande industri. Kapitlet avslutas med två scenarier som återspeglar betydelsen av det tempo i vilket framtvingade omställningar kan äga rum. Speciellt ställs frågan: Hur påverkas incitamen- ten att investera i ny teknik vid en elkostnadshöjning?
2.1 Konkurrensformer och produktområden i svensk industri
Ett produktkonkurrerande företag kan själv påverka sina marknadsvillkor. Att behålla och förnya denna förmåga är ett sådant företags särdrag. Sådana företag utmärks också av att fortgående söka sig till rätt marknadsmiljö och förnya sina kundlänkar. Vid produktkonkurrens kan man inte tala om ett entydigt marknadspris. Skälet är att varje leverantör strävar efter att ta fram produkter, inklusive tjänster, med en eller flera unika egenskaper och att avskärma marknadssegment där denna originalitet är attraktiv. En viktig produktionstaktor blir därför företagets utvecklings— och förnyelseförmåga med bas i teknologiskt kunnande och kompetens inom design- och system- området.
Den bild som tecknats ovan beskriver typfallet för produktkonkurrens. Den omvända bilden gäller för priskonkurrerande verksamhet. Det handlar då om en marknadsmiljö där företagen är passiva pristagare. De kan inte på något självständigt sätt påverka sina marknadsvillkor. De saknar förutsätt— ningar att bygga ut och underhålla kundlänkar. En speciell variant på pris— konkurrens är oligopolmarknader med pressade och instabila prisstruktu— rer. Återkommande drag på marknader med priskonkurrens är
0 Produkterna är standardiserade och bulkbetonade; deras värde per viktsenhet är normalt låg och fallande över tiden.
0 Känsligheten för marknadens pris är hög och prisbestämningen har sin utgångspunkt i globala, internationella marknader. Kan företaget inte hålla sig till det dikterade priset får det i princip inte sälja någonting.
o Teknikförnyelsen har form av specialisering efter exportcykler med inköp av färdig teknik för att reducera kostnaderna i produktionen.
Ett tydligt exempel på skillnaden mellan pris- och produktkonkurrens är att de förras förnyelsestrategi består i köp och försäljning av marknadsandelar. Den motsvarande strategin hos produktkonkurrerande företag är snarast köp och försäljning av "kunskapsandelar". Företagens FoU är orienterad mot produktförnyelse, de förnyar sig genom imitation, kunskapsimport och innovationer som ger "egna" marknader och nischer. Genomgående drag är följande:
o Marknaderna är kund- Och beställningsbetonade; de är avgränsade och har köpstarka kunder.
o Priskänsligheten vid internationell konkurrens är låg; produkternas värde per viktsenhet är normalt mycket högt, och kilopriset växer över tiden.
För att överföra ovanstående indelning till en empirisk beskrivning av industrin skall vi utnyttja en klassificerings— och analysmetod som utveck- lats vid CERUM. Den första grupperingen består i att skilja ut verksamheter som deltar i internationell konkurrens från den produktion som är skyddad. Som tumregel kan man klassificera produkter som skyddade när summan av deras export- och importvärde är mindre än hälften av det inhemska produktionsvärdet.
Följande uppställning är byggd på en analys av industri— och handelsstatistik från perioden 1975-1985. Det visar sig att produktkonkurrerande varu- grupper då blir identifierbara med hjälp av följande två enkla men samtidiga kriterier: - exportvärdet växer snabbare än importvärdet - exportpriset stiger relativt importpriset.
Ovanstående kriterium betyder i enkla ordalag att leverantören gradvis ökar sin försäljning samtidigt som han höjer sitt försäljningspris. Med denna ansats erhålls den gruppering av industrin som redovisas i tabell 8.
För att illustrera hur sammanställningen i tabell 8 kan användas, gör vi följande karakterisering av den elintensiva industrin:
0 De elintensiva kemibranscherna tillhör segmentet expansiv produkt- konkurrens. Detsamma gäller för den elintensiva framställningen av icke-järnmetaller.
0 Den elintensiva delen av massa- och papperstillverkningen innehåller i huvudsak enbart priskonkurrerande produkter. Detsamma gäller huvuddelen av järn- och stålindustrin (som genomgående är elinten- siv).
Ia_b_e_ll_& Marknadsvillkor och konkurrensformer för svensk industri 1985
ANDEL SYSSELSATTA I PROCENT AV HELA INDUSRIN
(I) Expansiv produktkonkurrens med växande sysselsättning
(II) Stagnerande produktkonkurrens
med minskande sysselsättning
(III) Växande priskonkurrens (med sysselsättningsökning)
(IV) Kontraktiv priskonkurrens (med sysselsättnin_sminsknin )
2.2 In ] rin lin nie och lin n iv in u r'
I kostnadstermer utgör elenergin hälften av industrins totala energiförbruk— ning. Det finns inte någon tydlig tendens som betyder att elintensiva industrigrenar har större elanvändning i förhållande till total energiför- brukning än andra branscher. För hela industrin var kvoten mellan elkost— nader och förädlingsvärde ca 3,6 procent 1987. I de elintensiva industri- branscherna var kvoten ungefär dubbelt så hög. Den allt betydelsefullare verkstadsindustrin hade däremot lägst kvot med en nivå klart under hälften av industrins genomsnitt.
En helt annan metod att utvärdera elkänsligheten är att undersöka elkost- nadselasticiteterna för industrins branschaggregat. Enligt beskrivningen i avsnitt 1.4 höjer vi hypotetiskt elkostnaderna med 100 procent och beräknar hur många sysselsatta som hamnar i förlustarbetsställen på grund av el- kostnadshöjningen. Det kallar vi elkostnadseffekten. Den senares andel av den samlade sysselsättningen i lönsamma arbetsställen utgör ett mått på elkostnadselasticiteten.
Tabell 9 Elkostnadsandel och elintensitet 1987
KVOTEN MELLAN EL- ELKOSTNADERNAS KOSTNADER o. FOR- ANDEL AV DE TOTA- ÄDLlNGSVARDE, % LA ENERGIKOSTNA-
DERNA, 72
ELINTENSIVA SEKTORER:
Massa- och papperstillverkning 13,8 69 Malmbrytning 12,8 67 Icke-järnmetaller 11,2 71 ]ärn- och stålframställning 9,8 40 Kemikalie-, gödselmedel och
plasttillverkning 9,8 72 Andra gruvor och mineral-
brott 4,6 54
ÖVRIGA BRANSCHAGGREGAT:
Hela kemisektorn (genomsnitt) 4,4 65 ]ord— och stenvaruindustri 4,2 35 Trävaruindustri 3,6 64 Livsmedelsindustri 2,5 44 Tekoindustri 2,2 47 Annan tillverkningsindustri 1,8 58 Verkstadsindustri 1,7 57 Hela industrin 3,6 52
En stor grupp av industrisektorer har under tolvårsperioden 1975-1987 haft så låg elkänslighet att elkostnadselasticiteten genomgående blivit noll vid elkostnadsökningar både med 100 och 200 procent. Dessa sektorer presente- ras i tabell 10 som anger dels hur stor andel sysselsatta varje sektor hade i förlustarbetsställen 1987, dels kvoten mellan elkostnader och förädlings- värde i respektive sektor.
För de industrisektorer som ingår i tabell 10 gäller således att den lönsamma delen av varje sektor under längre tid haft en robust struktur. Även vid en kraftig ökning av elkostnaderna skulle inte antalet förlustarbetsställen ha
ökat under perioden. Som helhet har dessa sektorer genomgående haft en låg elkostnadsandel.
IabeLLLQ Industrisektorer vars elkostnadselasticitet var noll samtliga åren 1975, 1981 och 19871)
KVOTEN MELLAN EL- ANDEL SYSSELSAITA KOSTNADER 0. FÖR- 1 FÖRLUSTARBETS— ÄDLINGSVÄRDE, STÄLLEN 1987, %
lm Grafisk industri 0,8 3,5 Petroleumindustri 2,7 0,0 Gummivaruindustri 3,2 8,5 Elektroindustri 1,5 14,7 Transportmedelsindustri 1,5 6,4 Skeppsvarv och båtbyggeri 1,5 38,5 Instrumentvaruindustri 0,8 4,8
1)För dessa sektorer var elasticitetcrna noll vid en elkostnadshöjning med både 100 och 200 procent.
För övriga aggergerade industrisektorer kan vi konstatera att elkostnaderna har minskat under perioden 1975-1987, med ett undantag. Kemikalieindust- rin hade en låg men positiv elkostnadselasticitet 1987, efter att ha uppvisat nollvärden såväl 1981 som 1975. Samtliga elkänsliga aggregerade sektorer redovisas i tabell 11, som återspeglar att robustheten har ökat i så gott som alla delar av industrin under 1980-talet. Tabellen tydliggör också att vi i den fortsatta behandlingen av elintensiv industri bör inkludera industrisektorn jord- och stenvaruindustri som visat sig ha en genomgående hög elasticitet under den studerade perioden.
Under 1980-talet har antalet sysselsatta i den elintensiva industrin minskat med omkring en fjärdedel för att 1987 omfatta omkring 95 000 sysselsatta. I jord- och stenvaruindustrin fanns samtidigt ytterligare 20 000 personer. År 1987 var andra sysselsatta i förlustenheter inom elintensiv industri endast något mindre än vid 1980-talets början. Däremot hade robustheten ökat kraftigt för hela uppsättningen enheter med positiva bruttovinster. För jord- och stenindustrin kan vi samtidigt notera att en fördelning med mycket stor andel sysselsatta i förlustenheter år 1981 hade förbytts i en struktur där mer än 95 procent av de sysselsatta fanns i enheter med positiva vinster.
IaheLlll Industrisektorer som uppvisat en känslighet för elkostnadshöj- ningar 1975-1987
ELKOSTNADSELASTICITET I PROCENTI) (vid fördubbling av elpriserna)
1975 1981 1987
ELINTENSIV INDUSTRI: Gruvor 2,7 0,0 0,0 Massa— och pappersindustri 8,1 5,4 0,0* Kemikalieindustri 0,0 0,0 1,7 ]ärn- och stålindustri
(inkl icke-järn) 7,6 14,4 0,0* ÖVRIGA SEKTORER: Livsmedelsindustri 3,0 3,7 1,3 Tekoindustri 1,3 3,8 1,3 Trävaruindustri 4,2 2,1 1,0 Plastvaruindustri 0,7 0,0* 0,0 ]ord- och stenvaruindustri 5,7 3,4 3,5 Metallvaruindustri 0,0 2,2 0,0* Maskinvaruindustri 0,0 1,0 0,0 Annan tillverkningsindustri 1,4 0,0 0,0
Anm: Med tecknet ' anges att sektorn för angivet år har en positiv kostnadselasticitet när elkostnaden höjs med 200 procent istället för 100. ]) Begreppet elkostnadselasticitet definieras i bilaga 2.
Budskapet i tabellerna 11 och 12 är tydligt: 0 År 1981 var elkostnadselasticiteten hög inom den elintensiva industrin. År 1987 hade elasticiteterna inom samma industri fallit till en låg nivå. ]ord- och stenvaruindustrin hade stora elkostnadselasticiteter under hela perioden 1981-1987.
Antag att vi får behålla samma internationella efterfrågebild och samma industristruktur som varit rådande under 1980-talets andra hälft. Under sådana villkor får en fördubblad elkostnad mycket måttliga sysselsättnings— konsekvenser inom den elintensiva industrin på en medellång sikt om 3—5 år. Kan vi med samma villkor säga något om den längre sikten? Är den bästa tillgängliga tekniken inom de olika elintensiva branscherna tillräckligt
IabeUJl Elkostnadselasticiteter i elintensiv industri 1981 och 1985
ELINTENSIV ]ORD- OCH STEN— INDUSTRI VARUINDUSTRI Elasticitet vid en elkostnads- höjning med 100 procent -1981 16 3 - 1987 1 4 Elasticitet vid en elkostnads- höjning med 200 procent ' 1981 42 =(» - 1987 4 4
" Uppgift saknas
attraktiv för att motivera investeringar och teknikanpassning efter en elkostnadshöjning? Lönsamhetsmönstret var 1987 sådant i samtliga del— branscher att man måste besvara den frågan med ett tydligt ja. Som framgår av tabell 13 hade stora delar av respektive industrigren en brottvinstandel som översteg 60 procent. Den största osäkerheten torde gälla gruvindustrin.
IabelLlQ Bruttovinstandel i de mest lönsamma delarna av den elintensiva industrins delbranscher 1987
ANTAL SYSSELSATTA l ARBETSSTÄLLEN MED EN BRUTTOVINSTANDEL SOM ÖVERSTEG 60 PROCENT
% Massa- och pappersindustri 53 Gruvindustri 37 ]äen— och stålindustri 25 Kemisk industri 25
]ord- och stenvaruindustri 25
2.3 ' r n 'n r' n
Den industri som under 1980-talet varit priskonkurrerande omfattar väsentliga delar av den elintensiva industrin. Ett viktigt skäl för att göra en uppdelning i pris- och produktkonkurrerande verksamhet är att de branschaggregat eller sektorer vi behandlat hittills är heterogena i den be- märkelsen att de alla innehåller både pris- och produktkonkurrerande segment. Eftersom de priskonkurrerande produktområdena definitions- mässigt är kostnadskänsliga innebär det en väsentlig informationsvinst att särskilja sådan industri från produktkonkurrerande. Vi skall samtidigt hålla i minnet att kostnadskänsligheten i priskonkurrerande industri har blivit kraftigt reducerad på grund av den robusta struktur som utbildats under det senaste decenniet. Det måste vidare påpekas att alla uppgifter som ges här om priskonkurrerande industri bygger på direktuppgifter från ca 40 enskilda delbranscher från industrins olika huvudsektorer.
Från figur 12 kan vi utläsa att perioden 1970-1985 har inneburit en stadig rörelse där andelen sysselsatta inom expansiv produktkonkurrens fortsatt att växa och där andelen kontraktiv priskonkurrens fallit från 50 procent ner mot 35 procent vid 1980-talets slut. I absoluta tal minskade antalet sysselsatta inom den kontraktiva priskonkurrensen från klart över 400 000 personer 1970 till väsentligt under 300 000 år 1985. När man betraktar utvecklingen i figur 12 gäller det slutligen att hålla en speciell tanke i minnet: Produktkon- kurrens är ett dynamiskt fenomen; merparten av all produktkonkurrerande verksamhet mognar på sikt och standardiseras eller förlorar på annat sätt sitt övertag som ett led i den ekonomiska utvecklingen. Det betyder att nya produktgrupper över tiden tillförs kategorin priskonkurrens.
En liten del av den priskonkurrerande industrin har under perioden 1975- 1985 haft sådana exportframgångar att antalet sysselsatta ökat. Under 1980- talets andra hälft hade dock andelen sysselsatta i förlustarbetsställen inom denna grupp blivit jämförelsevis stor. I gruppen ingår t.ex. konfektproduk- ter, petroleumbaserade produkter, verktygsprodukter och varubearbetnings- maskiner.
% 40 KONTRAKTIV PRISKONKURRENS 30
EXPANSIV PRO- DUKTKONKURRENS
1970 1980 1990
Figur 12 Andel sysselsatta inom pris- och produktkonkurrerande industri
Ovanstående, svagt växande del av priskonkurrerande industri sysselsatte drygt 60 000 personer 1987. Samma år sysselsattes över 230 000 i den kontrak- tiva delen av den priskonkurrerande industrin. I figur 13 återges hur pro- duktivitetsnivån i dessa delbranscher höjdes kraftigt mellan 1970 och 1984 samtidigt som antalet sysselsatta minskade med omkring 100 000 personer. Fördelningen hade 1984 blivit betydligt mer robust än 1978. Under efter- följande år tilltog robustheten ytterligare.
Inom den kontraktiva, priskonkurrerande industrin ingick 1987 en stor del av (men inte alla) gruv- mineralbrytningsbranscherna. Detsamma gäller för de malmförädlande industrierna. Vidare ingick alla de delar av jord- och stenvaruindustrin som inte var skyddade från konkurrens. Andra exempel är trä- och metallmöbler, delar av svensk industri för kontorsutrustning, fartygstillverkning, musik- och sportartiklar.
Tabell 14 visar att ungefär 7 procent av alla sysselsatta i priskonkurrerande industri fanns i förlustarbetsställen 1987. Det är snarast en gynnsam siffra för tillverkningsområden av detta slag. Som vi betonat tidigare vid analy— sen av mindre finfördelade aggregat har produktivitetsfördelningarna gradvis blivit mer robusta under 1980-talet. Som en följd är elkostnadselasti-
FÖRÄDLINGS— VÄRDE PER SYSSELSATT
Tusental kronor i
fasta priser
600
400 1984
200 #
# —7——-———w _m———————r4> 100 200 300 400 Tusental sysselsatta
Figur 13 Produktivitetsmönster inom kontraktiv, priskonkurrerande industri 1970 och 1984
citeten mindre än 2 procent för gruppen som helhet. Det betyder att under 1987 skulle
o en fördubbling av elkostnaderna i den priskonkurrerande industrin leda till att ytterligare 4 000 personer skulle befinna sig i förlustarbets- ställen. Det ursprungliga antalet sysselsatta i priskonkurrerande förlustenheter var drygt 21 000 personer.
Tabell 14 Elkostnadskänslighet 1987 inom priskonkurrerande industri
Procentuell andel sysselsatta i förlustarbetsställen före en elkostnadshöjning 7%
Antal sysselsatta som hamnar i förlustarbetsställen vid en fördubbling av elkostnaderna 4200
Elkostnadselasticitet vid fördubblade elkostnader 1,6%
2.4 Produktkonkurrerande och skyddad industri
I föregående avsnitt visas att den produktkonkurrerande tillverknings- industrin har ökat sin andel av industrisysselsättningen. Det förtjänar att betonas att denna ökning har varit allt för svag för att kunna kompensera den kraftiga reduktion som ägt rum inom industrins priskonkurrerande segment.
Vi behandlar den produktkonkurrerande tillverkningen åtskild från den priskonkurrerande, eftersom den förra arbetar under villkor av låg pris— känslighet, medan den senare måste brottas med höga priselasticiteter på den internationella marknaden. För den produktkonkurrerande tillverk— ningen har vi istället iakttagit hur man under 1980-talet med framgång förmått understödja egna prishöjningar med egenskapsutveckling och kundanpassning. På detta sätt blir industrin jämförelsevis kostnadsokänslig så länge som den behåller sina produktkonkurrerande karakteristika. Av helt andra skäl finner vi också att den skyddade industrin uppvisar en reducerad känslighet vid prishöjningar.
Vi har tidigare betonat att produktkonkurrerande varor över tiden kan glida över i priskonkurrens. Ibland kan sådana förskjutningar ske jämförelsevis snabbt. Det faktum att svensk personbilstillverkning tillhört kategorin expansiv produktkonkurrens under hela 1980-talet bör stämma till efter- tanke. Med denna reservation kan vi ändå se i figur 14 hur kategorin expan— siv produktkonkurrens höjt sin produktivitetskurva på ett markerat sätt samtidigt som sysselsättningen ökat med drygt 30 000 personer mellan 1970 och 1984.
För att tydliggöra den grundläggande skillnad som finns mellan pris- och produktkonkurrerande industri jämförs produktiviteten hos de två katego- rierna expansiv produktkonkurrens och kontraktiv priskonkurrens i tabell 15. Respektive grupp av branscher har delats in i kvartiler med avseende på sin produktivitet, där kvartil 1 anger högsta och kvartil 4 den lägsta produk- tivitetsgruppen. Det framgår att 1984 var produktionsnivån ca 25 procent högre i produktkonkurrerande industrigrenar över alla kvartiler. I den lägsta kvartilen var produktivitetsövertaget hela 34 procent. Dessa värden kan lätt uppfattas som mycket höga eftersom den produktkonkurrerande
Tusental kronor i fasta priser
800
600 1984
1970 400
FÖRÄDLINGSVÄRDE PER
SYSSELSATT
200
100 200 Tusentals sysselsatta
Figur 14 Produktivitetsfördelningar 1970 och 1984 för branscher med expansiv produktkonkurrens
industrin i genomsnitt har mycket lägre kapitalkvot än övrig industri. Å andra sidan är det kunskapskapital som bildat genom FoU-investeringar väsentligt högre än i de priskonkurrerande branscherna.
labslllå Arbetsproduktivitet i expansiv produkt— och kontraktiv priskon- kurrens 1984
_________________________________________________________
KVOTEN MELLAN PRODUKTIVITETEN I PRO- DUKT- OCH PRISKONKURRERANDE INDUSTRI
___________________________________________________________
Kvartil 1 124 Kvartil 2 122 Kvartil 3 125 Kvartil 4 134
Genomsnitt 125
Under 1984 fanns inom den produktkonkurrerande industrin omkring 5 procent av de sysselsatta i förlustarbetsställen. En fördubbling av elpriserna skulle samma år ha förskjutit strukturen så att ytterligare ca 3 000 personer hamnar i förlustposition. Det motsvarar ungefär en halv procent av syssel- sättningen.
Tabell 16 Elkostnadskänslighet i den produktkonkurrerande industrin 1987
Andel sysselsatta i förlustarbetsställen före en
elkostnadshöjning S% Antal sysselsatta som skulle hamna i förlustposition
vid en fördubbling av elkostnaderna 2.900 Elkostnadselasticitet 0,6%
De branscher som ingår i gruppen skyddad industri visar upp samma låga elkostnadskänslighet som inom områden med produktkonkurrens. Den skyddade industrin utmärks av att (i) importen till Sverige är mycket be- gränsad, samtidigt som (ii) endast en liten del av den svenska produktionen säljs på export. Huvuddelen av all livsmedelsproduktion fanns vid 1980- talets mitt inom gruppen som dessutom omfattade produkter som trä- och pappersförpackningar, grafiska produkter, cement-, kalk- och andra mine- ralprodukter, vissa metallkonstruktioner samt reparation av rälsfordon.
Tabell 17 Elkostnadskänslighet inom gruppen skyddade produktområden 1987
Andel sysselsatta i förlustarbetsställen innan en tänkt elkostnadshöjning 5%
Antal sysselsatta som hamnar i förlustarbets- ställen vid en fördubbling av elkostnaderna 600
Elkostnadselasticitet 0,4%
2.5 Höjda elkostnader under 1990-talet
Den omedelbara slutsats som följer av vår genomgång är att
0 Med den industristruktur och den marknadsbild som rått under 1980- talets andra hälft klarar industrin en stegring av elkostnaderna med 50- 100 procent (i) utan några betydande nedläggningseffekter och (ii) med tillräckligt lönsam bästa teknik för att investeringsviljan skall förbli intakt.
0 Med de villkor som rådde under perioden 1975—1981 gäller inte ovan- stående slutsats.
1980-talets förstärkta position visavi 1970-talet har sin grund i både för- bättrade internationella konjunkturvillkor och en markerad förbättring av den svenska industrins produktivitetsmönster, underblåst av det förbättrade kostnadsläge som åstadkoms av den stora devalveringen vid 1980—talets början.
Från ovanstående slutsatser kan vi också härleda scenariofrågor för 1990- talet. En fråga gäller hur djup en konjunktursvacka får bli under 1990-talets första hälft innan en elkostnadshöjning ger industrin verkliga bekymmer. En andra fråga gäller om trenden med en växande andel produktkonkur- rens och en fallande proportion för priskonkurrens blir bestående. Mer allmänt måste vi också ha en föreställning om hur bästa teknik kan förvän- tas utvecklas under decenniet.
Ett möjligt scenario (1) är att den produktkonkurrerande industrin fortsätter att växa i oförminskad takt och får en andel på ca 40 procent under seklets sista år samtidigt som industrisektorn behåller sin nuvarande omfattning. Med en sådan utveckling kan vi utgå från att den låga elkostnadskänslighe— ten under perioden 1985—1987 blir bestående under 1990-talet.
Ett tänkbart scenario (2) är att tillväxten av produktkonkurrerande industri bromsas upp. För att det skall bli en verklighet räcker det med att den svenska personbilsproduktionen hamnar i svårigheter och stagnerar. Om samtidigt en allmän lågkonjunktur inträffar under 1990-talets första hälft
och sänker industrins bruttovinstandel med ca 10 procent blir slutsatsen den
följande:
0 Med scenario (2) är varje kostnadshöjning ett bekymmer, även ett högre elpris. Å andra sidan är en halvering av elpriserna en alltför liten post för att vara till verklig hjälp.
Genom att bearbeta hela industrin kunde vi i tabell 1 uppskatta att en elkostnadsfördubbling skulle medföra att drygt fem tusen personer skulle hamna i förlustarbetsställen. Med den mer ingående strukturanalysen i ka— pitel 2 har den siffran höjts till ett övre tak på ungefär en procent av hela sysselsättningen och med följande fördelning av antalet personer:
- Skyddade produkter - 600 - Produktkonkurrerande varor — 2.900 - Priskonkurrerande varor - 4.200
Under 1987fanns ungefär 7 procent av hela industrins sysselsättning i enhe- ter med negativa bruttovinster. Med en fördubbling av elkostnaderna skulle denna siffra ha stigit till 8 procent. Som jämförelse kan vi nämna att motsvarande andel i genomsnitt låg över 10 procent under 1970-talets första hälft och över 15 procent under den andra.
När det gäller incitament till nyinvesteringar gäller på likartat sätt att 1980- talets andra hälft framstår i en särskilt gynnsam dager. Under flera av dessa år fanns närmare 20 procent av sysselsättningen i enheter med bruttovinst- andelar över 60 procent. Genomsnittet för 1970-talet var istället 10 procent.
Tabell 18 jämförelse mellan 1970- och 1980-talen. Hela industrin.
1969 1973 1977 1981 1987
Andel sysselsatta i förlustarbetsställen 11% 10% 17% 12% 7%
Andel sysselsatta i
enheter med en brutto- c: 8%* :> 11% 18% vinstandel över 60%
' Siffran 8% betecknar medelvärdet för perioden 1969-1977
Informationen i tabell 18 betyder med andra ord att strukturen var gynnsam 1987. Det betyder att även vid en lågkonjunktur finns den robusta fördel- ningen kvar. Det betyder samtidigt att elkostnadskänsligheten under 1990— talets andra hälft blir helt beroende av i vilken grad den svenska industrin förmår öka andelen produktkonkurrerande exportprodukter.
DATAUNDERLAG OCH REFERENSER
Huvuddelen av analysen bygger på ingående bearbetningar av (1) handels- statistik från SCB och (2) industristatistik från SlND:s databas. Andra viktiga källor har varit:
Elpriser och svensk industri: struktur, sysselsättning, styrmedel (1988), Sta-
tens energiverk 1988:7, Allmänna förlaget Forsund, F. och Hjalmarsson, L. (1987), Analyses of Industrial Structure: A Putty—Clay Approach, The Industrial Institute for Economic and Social Research, Almqvist & Wiksell International, Stockholm Johansson, B. och Strömqvist, U. (1980), Vinster och sysselsättning i svensk industri, SIND 198012 Liber Johansson, B. (1988), Innovation Processes in the Swedish Network of Export and Import Nodes, CWP—1988:5, CERUM, Umeå Universitet Karlsson, C. och Larsson, ]. (1989), Product and Price Competition: A Charac- terization, CWP-1989:3 Strömqvist, U. (1983), Lönsamhetsstruktur och investeringsmönster, SI_NQ & Liber
BILAGA
Bilaga 1
Indelningen av industrin i (1) produktkonkurrens, (2) priskonkurrens, och (3) produkter som är skyddade från internationell konkurrens är baserad på en analys av ca 150 varugrupper i handelsstatistiken som därefter inordnats i ett system för industristatistik med ca 100 branscher. Uppgifterna om el- åtgångstal har i vissa fall endast varit tillgängliga hos Industriverket (SIND) i ytterligare en aggregeringsnivå.
Förutom ovanstående databaser har analysen också utnyttjat SINDzs så
kallade 20-branschsystem. I det följande skall vi återge några karakteristika från detta system i två tabeller.
Tabell B.] Sysselsatta i förlustarbetsställen
ANDELEN _SYSSELSATTA 1 FÖRLUST— ARBETSSTALLEN %
1975 1981 1987 Gruvindustri 9 0 17 Livsmedelsindustri 5 2 2 Tekoindustri 23 28 11 Trävaruindustri 13 11 8 Massa och papper 3 9 4 Grafisk industri 7 3 2 Kemisk industri 7 13 3 Petroleumindustri 0 0 0 Gummivaruindustri 1 17 9 Plastvaruindustri 7 6 3 ]ord- och stenvaruindustri 14 16 4 ]ärn- och stålindustri 33 10 14 Metallvaruindustri 9 11 7 Maskinvaruindustri 17 14 14 Elektroindustri 7 27 15 Transportmedelsindustri 8 0 6 Varv och båtindustri * * 39 Instrumentvaruindustri 13 18 5 Annan tillverkning 13 7 8
Hela industrin
I—l CN
12
X]
label! B,2 Elkostnadselasticitet ELKOS'INADSELASTICITET I PROCENT
1975 1981 1987 Gruvindustri 3 0 0 Livsmedelsindustri 3 4 1 Tekoindustri 1 4 1 Trävaruindustri 4 2 1 Massa och papper 8 5 0* Grafisk industri 0 0* O Kemisk industri 0 0 2 Petroleumindustri 0 0 0 Gummivaruindustri 0 0 0 Plastvaruindustri 1 0* 0 ]ord- och stenvaruindustri 6 3 3 ]ärn- och stålindustri 8 14 0* Metallvaruindustri 0 2 5 Maskinvaruindustri 0 1 0 Elektroindustri 0 0 0 Transportmedelsindustri 0 0 0 Varv och båtindustri 0 0 0 Instrumentvaruindustri 0 0 0 Annan tillverkning 1 0 0
Hela industrin 4 4 1
Amn: Med ' anges att elkostnadselasticiteten är positiv om elkostnaden höjs med 200 procent
Bilaga 2
Beräkningen av elkostnadselasticiteter har följt följande steg för varje del- bransch.
(1)
(2)
(3)
(4)
(5)
Sysselsättningen S i branschen har delats in i två grupper S(+) och SH där SH) utgör antalet sysselsatta i arbetsställen med positiva brutto- vinster. Det gäller att 5 = 5”) + SH
Därefter har elkostnaden höjts med 100 procent i respektive teknik- eller lönsamhetsgrupp av arbetsställen. Vid dessa högre insatskostna- der kan antalet sysselsatta i förlustarbetsställen i vissa fall öka från SH till s(-->
Med hjälp av ovanstående steg kan elkostnadseffekten beräknas som A51 : 5(--) - s(-)
Elkostnadselasticiteten kan därmed beräknas som AS1/S(+). Den anger därmed antalet sysselsatta som hamnar i förlustarbetsställen på grund av elkostnadshöjningen. Elasticiteten är beräknad som procent av antalet syselsatta, S(+), i enheter med positiva bruttovinster.
Förutom ovanstående kalkyler har dessutom en beräkning gjorts av hur många sysselsatta S("') som hamnar i förlustarbetsställen om elkostnaden ökas med 200 procent. Därefter har A52 beräknats som ASZ = S("') - S('). I redovisningen har [152/SH) valts som mått på elasticitetskonstnaden i detta fall.
105
Statistiska centralbyrån 1 5390-02—05 Avdelningen för arbetsmarknadsstatistik Björn Tegsjö
Beroendet av elintensiv produktion i lokala arbetsmarknader
1 Indelningen i lokala arbetsmarknader, bakgrund och syfte
Lokal arbetsmarknad är vanligen benämningen på ett geografiskt begränsat område inom vilket arbetsmarknaden i viss mån fungerar självständigt. I praktiken används begreppet ofta i olika typer av studier av arbetsmarknaden eller bostadsmarknaden, då behov finns att avgränsa det geografiska området till en funktionell enhet. I allmänhet råder oklarhet över vad en lokal arbetsmarknad egentligen innebär eller hur den bör definieras. I många studier har man gjort egna försök att indela sitt undersökningsområde i en eller flera lokala arbetsmarknader.
Någon enkel och enhetlig indelning av landet i lokala arbetsmarlmader har hittills inte förelegat. Framtagningen av A-regioner och H—regioner har inte gjorts utifrån faktorer lämpade för avgränsning av lokala arbetsmarknader. En rikstäckande indelning med lämpliga kriterier skulle kunna användas exempelvis vid beskrivningar och jämförelser av regionala förhållanden på arbetsmarknaden eller bostadsmarknaden.
Vid indelning i delarbetsmarknader t ex genom avgränsning via yrkesgrupper, strävar man efter grupperingar som innebär att det föreligger restriktioner och tröghet i rörligheten mellan delarbetsmarknadema. Exempel på detta är krav på omskolning, vidareutbildning eller formell kompetens för tjänsterna, vilket begränsar rörligheten för personer som tillhör andra delarbetsmarknader. På motsvarande sätt bygger indelningen av lokala arbetsmarknader på geografiska restriktioner. Accepterandet av ett jobb utanför den egna lokala arbetsmarknaden kan exempelvis innebära att personen i fråga måste flytta till annan ort eller företa onormalt lån ga pendlingsresor. Personer som blivit erbjudna och accepterar arbeten inom den egna lokala arbetsmarknaden skulle däremot i normalfallet inte behöva flytta.
En rikstäckande indelning i lokala arbetsmarknader bör sträva efter att skapa regioner som i möjligaste mån fungerar som självständiga arbetsmarknader. Utbudet av arbetstillfällen bör vara lättillgängligt för den befolkning som bor i regionen. Indelningen bör således bygga på pendlingsrelationer. Genom att utnyttja tillgänglig statistik över de faktiska pendlingsströmmama avgränsas regioner där de sysselsatta i praktiken har sitt arbete vid arbetsplatser inom regionen. Arbetsplatsema utanför regionen är däremot relativt svårtillgängliga. Den avgränsningsmetod som redovisas nedan bygger på observerade pendlingsströmmar och speglar därmed de förvärvsarbetandes faktiska beteende.
2 Kriterier och regler för avgränsningen
Vid avgränsningen av lokala arbetsmarknader utgör kommunen den minsta byggstenen. Dessutom får varje kommun förekomma endast i en lokal arbetsmarknad. Dessa båda regler har ställts upp av två skäl. Det ena skälet är att det blir lättare att verbalt beskriva den lokala arbetsmarknadens geografiska utbredning. Det andra skälet är att tillämpningar av den regionala indelningen underlättas om byggstenarna utgörs av kommuner. En indelning som inte följer administrativa gränser får antagligen svårigheter att vinna gehör i t ex planeringssammanhang. Dessutom är det inte ovanligt att statistik inte kan brytas ner på lägre nivå än kommunnivå, åtminstone inte utan stora kostnader eller kvalitetsförsäm- ringar. Dessa argument väger tyngre än de nackdelar i form av sämre precision som föreligger i de fall delar av kommuneri strikt mening förs till "fel" lokal arbetsmarknad.
Avgränsningen av de lokala arbetsmarknadema bygger helt på pendlingsströmmar. Av- gränsningen görs i två steg. Först avgörs vilka kommuner som utgör centra i lokala arbetsmarknader och därefter bestäms till vilka centra övriga kommuner ska föras.
Steg ]. Bestämning av lokala arbetsmarknadscentra
Två relativt likartade och samvarierande självständighetskriterier ställs upp. Det ena kan betecknas som ett mått på kommunens generella självständighet eller oberoende gentemot andra kommuner i fråga om tillgången på arbetstillfällen för den egna befolkningen (kriterium a). Det andra kriteriet avser kommunens specifika självständighet eller oberoende gentemot den kommun till vilken den största utpendlingsströmmen är riktad (kriterium b). Vid bestämningen av vilka kommuner som ska klassas som centra skall båda "självständighetsvillkoren" vara uppfyllda enligt nedan redovisade formler:
Kommun i klassas som centrum i en lokal arbetsmarknad om båda kriterierna (a och b) är uppfyllda:
Kriterium 3: där E ij är flödet av sysselsatta från kommun i till kommunj och E i är antalet sysselsatta som bor ii
Kriterium b: där E i jmax är det största enskilda
flödet av sysselsatta från kommun i till en annan kommun (kommun jmax)
Villkoren för indelningen i lokala arbetsmarknader preciseras slutligen genom bestämning av värden på p] och pg. En kommun utgör centrum i en lokal arbetsmarknad i detta förslag om båda ovanstående kriterier uppfylls med föjande värden på p1 och p2: p 1 = 0,20 p2 : 0,075
Utöver ovanstående kriterier kan ett lokalt arbetsmarknadscentrum uppkomma om två kommuner, enligt steg 2 nedan, ömsesidigt förs till varandra. De två kommunerna bildar då ett gemensamt centrum. Något sådant fall har dock inte uppkommit med de värden på p1 och p2 som hittills prövats.
Steg 2 Bestämning av till vilka arbetsmarknadscentra övriga kommuner ska föras
En kommun som ej klassats som arbetsmarknadscentrum förs till den kommun till vilken den största pendlingsströmmen föreligger och ingår därmed i den kommunens lokala arbetsmarknad.
I de fall den största utpendlingen från kommunen är riktad mot en kommun som inte klassats som centrum och som i sin tur har sin största utpendling riktad mot ytterligare en kommun, uppstår en pendlingskedja mellan kommunerna. Kedjan upphör först när den största pendlingsströmmens destination utgörs av ett centrum. Vid bildandet av lokala arbetsmarknader tillåts att två länkari en sådan kedja förekommer inom en och samma lokala arbetsmarknad, d v s arbetsmarknaden kan innehålla kommuner som knutits till sitt centrum via en annan kommun. Om en pendlingskedja innehåller tre länkar eller fler, bryts dock kedjan vid den svagaste länken (lägsta andelen utpendlare i förhållande till kommunens förvärvsarbetande nattbefolkning). När ett sådant "brott" uppstår, beaktas i stället den näst största pendlingsströmmen från kommunen enligt samma kriterier som annars tillämpas för den största pendlingsströmmen.
De ovan beskrivna villkoren har preciserats efter tester med alternativa laiterier och värden. Ledstjäman för det slutliga valet har varit att få enhetliga regler med ett resultat som i stort överensstämmer med den allmänna uppfattningen om hur landets indelning i lokala arbetsmarknader bör se ut. Det visar sig att det krävs kraftiga förändringar av gränsvärdena för att de lokala arbetsmarlcnadernas antal, storlek och mönster ska påverkas i någon större grad. På motsvarande sätt är den föreslagna indelningen okänslig för måttliga förändringar i kommunernas pendlingsrelationer.
3 Lokala arbetsmarknader
Underlag för indelningen i lokala arbetsmarknader utgörs av SCBs årliga regionala sysselsättningsstatistik (ÅRSYS), som bl a bygger på information från de skatteadmi- nistrativa kontrolluppgifterna. Registret över kontrolluppgiftema innehåller i sin tur alla personers samtliga anställningar under ett år. ÅRSYS har hittills tagits fram för tre årgångar (1985-1987) och innehåller bl a uppgifter om kommunernas förvärvsarbetande nattbefolkning, dagbefolkning och pendling. Denna sysselsättningsstatistik är således en förutsättning för genomförandet av indelningen.
Indelningen i lokala arbetsmarknader framgår av bilaga. Antalet lokala arbetsmarknader är 123 stycken. Det mönster man får fram visar att antalet ingående kommuner per lokal arbetsmarknad är mycket stort i storstadsregionema. Ovriga folkrika kommuner innehåller i allmänhet en handfull kringliggande kommuner. I framför allt Norrlands inland och vissa jämförelsevis glest befolkade områden i södra Sverige utgörs de lokala arbetsmarknadema däremot i allmänhet av endast en kommun.
Det konstaterade mönstret beror på att pendlingen är mycket stor i vissa områden (storstadsområden och vissa större städer) men mycket liten i många övriga kommuner. Det ligger relativt få kommuner kring " gränsvärdena":
4 Tillämpning av indelningen i samband med bedömning av beroendet av elintensiv produktion
Syftet med avgränsningen i lokala arbetsmarknader äri första hand att skapa referensytor som är lämpliga vid jämförelser av arbetsmarknadens funktionssätt mellan regioner. Indelningen är också lämplig att använda för att belysa och avgränsa effekterna av viktiga händelser på arbetsmarknaden. Den lokala arbetsmarknad inom vilken händelsen äger rum kan sägas utgöra det område där händelsen får en direkt och relativt omfattande effekt.
Vid kartläggningen av vilka orter som ur sysselsättningssynpunkt är mest beroende av den elintensiva produktionen är det av vikt att man i bedömningen inte enbart refererar till administrativa indelningar som län eller kommuner. En företagsnedläggelse eller driftsinskränknin g i en kommun i en glesbygd får i allmänhet mycket allvarligare konsekvenser för kommuninvånarna jämfört med motsvarande händelse i en befolkningsmässigt lika stor kommun i ett tätbefolkat storstadsområde. För att bedöma de enskilda ortemas beroende av arbetstillfällen inom elintensiv produktion, måste man se detta ur ett rumsligt perspektiv, där hänsyn tas till alternativa möjligheterna inom pendlingsavstånd. Av detta skäl tillämpas indelningen i lokala arbetsmarknader i nedanstående resultatredovisnin g.
Det bör betonas att denna typ av kartläggning är av översiktlig karaktär. Innan man redovisar förhållanden i de enskilda fallen, bör redovisningen därför kompletteras med undersökningar av lokala förhållanden. Vid bedömningar i de enskilda fallen kan man komma till andra slutsatser om den elintensiva produktionen exempelvis är förlagd till perifera delar av kommunen. I enstaka fall är det också troligt att de rådande pendlingsrelationerna, och därmed den lokala arbetsmarknadens omfattning, kan påverkas av de händelser vars konsekvenser man vill mäta.
5 Resultat
Elintensiv produktion omfattas i denna redovisning av de arbetsställen, vid vilka elkostnaden översteg 3,5 procent av saluvärdet eller 9,0 procent av förädlingsvärdet.
Tabellema i bilaga 4 och kartan över Sverige med indelning i lokala arbetsmarknader visar i vilken grad olika arbetsmarknadsregioner är beroende av elintensiv produktion. Sverigekartan med indelning i lokala arbetsmarknader ger i stort sett samma helhetsintryck som redovisningen på kommunnivå. Lokala arbetsmarknader med stort beroende av elintensiv produktion är mest förekommande i Bergslagen i ett brett band från södra Värmland till Gästrikland. Därutöver finns sådana arbetsmarknader utspridda över hela landet med en viss övervikt för Norrland.
I fyra lokala arbetsmarknader (Hofors, Hällefors, Hagfors och Arjeplog) är mer än var femte person på arbetsmarknaden sysselsatt inom elintensiv produktion. Var och en av dessa lokala arbetsmarknader utgörs av endast en kommun. Kommunerna är befolknings- mässigt små och tre av de fyra kommunerna kan betecknas som typiska bruksorter. Den sammanlagda sysselsatta befolkningen i dessa regioner utgör endast ca 0,4 procent av rikets sysselsatta i arbetsför ålder (20 - 64 år). En sysselsättningsminskning inom elintensiv produktion skulle antagligen få allvarliga följder för nämnda kommuner. Utpendlin gen till andra kommuner var här lägre än 10 procent för alla fyra kommunerna år 1987, vilket indikerar praktiska svårigheter att nå alternativa sysselsättningar utanför kommunerna.
Bland de åtta lokala arbetsmarknader (se bilaga , tabell 2) där elintensiv produktion sysselsätter mellan 10 och 20 procent av de förvärvsarbetande utgörs sex lokala arbets— marknader av kommuner med bruksortskaraktär. För dessa är beroendet av den elintensiva produktioen av samma karaktär som för den första gruppen. De båda övriga lokala arbetsmarknadema i gruppen (Ludvika och Gävle) omfattar tillsammans sju kommuner med sammanlagt ca 90 000 sysselsatta. Trots att arbetsmarknadema är relativt folkrika med stort utbud av arbetstillfällen sysselsätter den elintensiva produktioen mer än 10 procent av arbetskraften. Problemet här är således kvantitativt större samtidigt som de två arbetsmarknademas storlek torde innebära större anpassningsförmåga och större möjligheter att skapa ersättningssysselsättning.
Drygt fyra procent av de sysselsatta i landet (ca 180 000 personer) arbetar och bori tolv lokala arbetsmarknader med mer än 10 procent av de förvärvsarbetande inom elintensiv produktion.
I sammanlagt 32 lokala arbetsmarknader är mer än 5 procent av de sysselsatta verksamma inom elintensiv produktion. Knappt 600 000 personer är totalt sysselsatta i dessa 32 regioner, vilket utgör 14,5 procent av den förvärvsarbetande befolkningen.
Avdelningen för arbetsmarknadsstatistik Björn Tegsjö
Lokal arbetsmarknad
01001
03001
04001
04003
05001
05002
05003
06001
06003
STOCKHOLM
UPPSALA
NYKÖPING
FLEN
KATRINEHOIM
ES KILSTU'NA
LINKÖPING
NORRKÖPING
MOTALA
GNOSJÖ GIS L.AVED JÖNKÖPING
NÄSSJÖ
LQKALA ARBETSMARKNADER 1237
Ingående kommuner
0114 0115 0117 0120 0123 0125 0126 0127 0128 0136 0138 0139 0160 0162 0163 0180 0181 0182 0183 0184 0186 0187 0188 0191 0192 0305
0360 0380 0381 0382 1917
0480 0481
0482
0428 0483
0484 0486
0509 0513 0560 0561 0580 0586
0562 0563 0581 0582
0583 0584
0617
0665 0680 1622 1623
0682
Upplands Väsby Vallentuna Österåker Värmdö
] irfa'lla Ekerö Huddinge Bork yrka Salan Haninge Tyresö Upplands-Bro Täby Danderyd Sollentuna Stockholm Södertälje Naåa Sundbyberg Solna Lidingö Vaxholm Norrtälje Sigtuna Nynäshamn l—Hbo
Tierp Uppsala Enköping Östhammar PH)!
Nyköping Oxelösund
Flat
Vingåker Katrineholm
Eskilstuna Strängnäs
Ödeshög
Kinda Boxholm Åtvidaberg unkna-s Mjölby Finspång Valdersmarsvik Norrköping Söderköping
Motala Vadstena Gnosjö Gislaved
Visseryd Jönköping Mullsjö Habo
Nässjö
1989-05-24
07001
07002 07003
07004 08001 08002
08%
08004
08005 08(X)6 09001 10(XII
10002
10003
HMI
111132
11003
HW
12001
VÄRNAMO SÄVSJÖ VETLANDA
EKSJÖ
ÄLMHULT
MARKARYD VÄXJÖ
IJUNGBY HULTSFRED EMMABODA
KALMAR
OSKARSHAMN
VÄSTERVK VIMMERBY GOTLAND OIDFS'I'RÖM KARLSKRONA
KARLSHAMN
PERSTORP
IGUSTIANSTAD
SIMRISHAMN
HÄSSLEHOLM
MALMÖ
0683 0684 0685 0686 0512 0687
0765 1163
0767
0760 0761 0763 0764 0780
0781 0860 0862
0834 0840 0880 0881 0885
0821 0861 0882
0883 0884 0980 1060
1080 1081
1082 1083
1165
1121 1162 1180
1160 1181
1183
1230 1231 1233 1261 1262 1263 1264 1265 1266 1267 1281 1280 1285 1286 1287
Värnamo Sävsjö Vetlanda I'lsjö
Ydre Aneby Tranås
Älmhult
Markaryd Uppvidinge
Tingsryd Alvesta Växjö
Ljungby Hultsfred Emmaboda
Tor—sla Mörbyllnga Kalmar Nybro Borgholm
”baby Mönster—ls Oskarshamn
Västervik Vimmerby Gotland Olofström
Karlskrona Ronneby
Karlshamn Sölvaborg
Perstorp
Östra Göinge Bromölla Kristianstad
Tanelilla Simrishamn
Hadeholm
Staffanstorp Bu rlöv Vellinge Kävlinge Lomma Svedala Skurup Sjöbo Hörby Höör Lund Malmö Eslöv Ystad Trelleborg
120172
13001
131112
13013 13004 14001 14(X)2
14000
14(X)4
14(X)5
14006 15001
15002
15003
15004
15005 16001 16002 16003
16004
16(X)5
16m6
16007
HELSINGBORG
HYLTE
HALMSTAD
FALKENBERG VARBERG SUTENÅS TANUM GUTEB ORG
LYSEKIL
UDDEVALLA
STRÖMSTAD TRANEMO
BENGTSFORS
TROLLHÄTTAN
ÅMÅL KARLSBORG GuusPANG
VARA
MARIESTAD
LIDKÖPING
SKÖVDE
TIDAHOLM
1137 1166 1167 1168 1182 1214 1260 1282 1283 1284
1315
1380 1381
1382 1383 1427 1435
1384 1401 1402 1407 1415 1419 1421 1480 1481 1482 1521 1524 1527 1563 1582
1484
1430 1485 1507
1486 1552
1504 1560
1561 1562 1580 1581 1602
1565 1566 1583 1584 1585 1637 1643
1603 1660
1663 1680
1661 1681
1662 1682 1683 1684
1685
Örkelljunga Klippan Åstorp Båstad Ängelholm Svalöv Bjuv Landskrona Helsingborg Höpnl:
Hylte
Halmstad Iaholm
Fllkenberg Varberg Sotemlis Tanum
Kungsbaåa le'ryda Partille Octet-o Slenungaund Tjörn
Orust Göteborg Mördal Kungnv Ale Lerum Vårgårda Mark Alingsås Lysekil Munkedal Uddevalla Färgelanda
Strömstad Tranemo
Dala-Ed Bengtsfors
Melluud Lills Edet Vlnenborg Trollhlttan Grästorp
Svatljunga Herrljunga Bor-ll Ulricehamn
Åmll
Karlsborg
Gullsvlns
Essunga Vara
Töreboda Mariestad
Götene Lidköping
Tibro Skuru Skövde "10
Tidaholm
16008 17001 17002 17003 17(X)4
171115
17% 17107 17008
l7(X)9
17010
13001
18002
1 8003
18004
18005
19(X)1
19002
19003
20001
20003
21001 21002 21003 21004
FALKÖPING TORSBY mum—oas ÅRJÄNG SUNNE KARLSTAD
KRISTINEHAMN FILIPSTAD HAGIORS ARVIKA
SÄFFLE
HÄLLEFORS ÖREBRO
KARLSKOGA
LINDESBERG VÄSTERÅS
FAGERSTA
KÖPING
VAN SBRO MALUNG ÅLVDALEN MORA
FALUN
HEDEMORA AVESTA
LUDVIKA
HOFORS OVANAKER UUSDAL GÄVLE
1686 1737 1762 1765 1766 1715 1761 1763 1764 1780 1781 1782 1783
1730 1784
1785 1860 1863
1861 1880 1881 1882 1884
1760 1862 1883
1885 1907 1961 1980 1981 1904 1962 1982 1960 1983 1984
MI
2139
2034 2062
2026 2029 2031 2080 2081 2082 2083 2084 1864 2061 2085 2104 2121 2161
17319
Falköping Torsby Munkfors A rang
Sunne
Fonhaga Karlstad
same Lax! Hillefon Hallabag Orebro Kumla Askersund Nora Storfon Degerfors Karlskoga Lindesberg
Sunhunmar
Vista—la
Skinnskatteberg Fagu'ata Kungpör Köpins Arboga Vansbro Malung Alvdalat
Glgrtd
Rättvik Falun Borllnge Säter Hedanen Avena Ljusnarsberg Smedjebaaen Ludvika Hofors Ovanåker Ljusdal Älvkarleby
211115 21006
21007
nom
MIDI
25(l)1 25002 25003 25004 25005 25006 25007 25008 25009
25012 25013
SÖDERHAMN BOLLNÄS
HUDIKSVALL
HÄRNÖSAND
SUNDSVAI .L
KRAMmRS SOLLEFTEÅ ÖRNSKÖLDSVIK
STRÖMSUND
HÄRIEDAIJZN
ÖSTERSUND
STORUMAN SORSELE mRUI'EA MLIIHNA
ASELE
LYCKSELE
SKELIJ—ZFI'EÅ
ARVIDSJAUR Awwc JOKKMOKK OVERKALIx KALIX OVERTORNFÅ PAIALA GÄLLIVARE LULEÅ
HAPARANDA
KIRUNA
2101 2181 2180 2182 2183
21 32 21 84
DSG
2252 228 1
283
23 1 3 2321 2361 2303 2305 2309 2326 2380 2421 71122
MZS
21163 71401 2403 2304 MO') 2480
2418 7481
”17 71382
2505 2506 2510 2513 2514 2518 2521 2523 2560 2580 2581 2582 2583
2584
Ockelbo Sandvikm Givle Söderhamn Bollnls
Nordanstig Hudiksvall
Härnösand
Timrl Sundlval]
Kramfon Sandie! Ömaköldavik
Strömaund
Are lejedalm Ragunda Bricka Krokom Burg Swruman Smack: Dorotea Vilhelmina Åsele Nordmaling Bjurholm Vindeln Robertsfors Wnnit Urnd
Mall Lycksele
Norsjö Skdluhd
Arvidsjaur Arjeplog Jokkmokk Överkalix Kalix Övenornd Pajala Gillivare Älvsbyn Lula! Pixel Budur
Haparanda
Kiruna
_u——nn——— Förv natt Antal MMTlllhor
Stockholm Stockholm Stockholm
7 Stockholm —*
Stockholm _]— _|
Stockholm [_ SStockholm "|__ Stockholm
Stockholm Stockholm Stockholm
Vallentuna Österåker
Järfälla
[10125 Ekerö ”0126 Huddinge 42170
luo127 Botkyrka 38020
m0128 Salem 7108
[um—GIHaninge nelssr resö 19925
__1 _|. 1_ 0 63 0 33 Stockholm 0_0 67 _0 41 Stockholm om 0 44 Stockholm 1 16 att”” Stockholm 356840 64303 Solna _17093m_0 05 -.- Södertäl'e mmmmm Stockholm Nacka MME” Stockholm Sundbmrg 1 2744 Stockholm 8295mm Stockholm Solna 18052 Stockholm mmm Stockholm ' ' ö mmm wmmmm mmm mmmm mmm Stockholm mmm Stockholm ' mmm Gävle mm U- osala _5031—0 1 om ..- 1404mm Uusala mmm U- osala 105 Bmw Katrineholm
mmm_
Sida 1
Täby_ Dandeld —I_Sollentuna
Stockholm
m
Norrtäl'e
Sigtuna N näshamn
Älvkarw
360 Tierp_ ElquLala Emine— Östhammar 1071 1 Vingar 4836 N körin-
1503 Katrineholm 7220 Södertäl'e
sassm
12760 3809 Eskilstuna 27703 M'ölb
Linköging Norrköoino Tranås 354” . .. . 0 2 mm
27021 omm
mmm Lmko-m-
20382 3031 Linkö-in.
380515”
mtmkÖ—m. .cn—am
mm Jönköoino man
15443 2121JÖnkö-ino
mmmm mmm-m o 15 o 06 Gislaved Hoes-Elma”
1 1 mamman-meal- mm -
17251
M
M
”
m-EEW
sesam
1206 1689
mmm WWW”
Jönköoin. 5 0 0 8 mmm-am mmm
Väx 0
mm mm
mm
mm
”&_ mmm-_ .. '
. | 0
la .. II 00 O (0 v— 0 O
6
010
_uumn—mmunu mm " mm Alvesta EWR-_
Hmmm Väx'ö 391 o 09 0 0335—— mm " mmmmmmw "MMMM-äämm mm Mörb lama assummm o 40 nmwmmm-m o 11 nmwmmmmm mmmmmmm- 1 umwmwmw mmwmmmm mmmmmmmm mmmmmwmm mmm- 1169 Hultsfred mm mm Boro holm 1081 Kalmar mm mmmw 1090 Stockholm
7978
mm Olofström 822 Karlshamn 330 0 10 mm Karlskrona 281 mmm-mm
Mmmm Karlskrona mmmw 082wmmmmmm—— 1 085M-mmmmmmm_
' " mm Kristianstad m Kristianstad _
,... ,.
mmrrmnun 3702-211 Hässleholm ”anna_ 7938 2451- . m 031 mm 6576 2875 Helsincboro Hummhelsimbon
mmm mmm Simrishamn mm Tome a
mm " mm Helsingborg mmwmm Kristianstad
mm Svalöv 61 54 2845 Landskrona 9913 6544 Malmö
|— 05
_un—n——nm-—-I- 8059 4968 Malmö mammorna-_—
9625 Malmö 2748 Helsingborg 6384 Lund
651 3 Malmö 5463 Malmö
3013 Malmö mamma”—— 2784 Lund 81 emmm—_ zssemmmm—— 2383 Eslöv ezommm—— 13986 Lund 3378mm3_—— 12426 Malmö damm—— 3468 Helsinoboro 0 mm Helsinobor. 7065 Landskrona summa-:.- 4143 Helsingborg 2991 mm Helsin-bor.
4272 Lund
& Malmö mm— 17821 4135 Malmö mm mma-_mmmm 1380 Halmstad 39478 3046 Falkenberg 515 0 1381 Laholm 10675 2892 Halmstad 1726 0I 71382 Falkenbgg_ 18110 2492 Varbero 834 0
1383| Varberg 24359 2690 Göteborg 845 14849 Göteborg 10724 1401 Härryg 14272 8305 Göteboro 6110 1402 Partille 16289 11327 Göteborg 9803 2807 Göteborg 2458
1415 Stenungssu und | 9706 3767 Göteborg. 2131 2944 Stenunosund 1263 1421 Orust 6429 2558 Götebor- 749
[5111427 Sotenäs 4256 250
M1430|Munkedal 5293 1730 Uddevalla 851 1435 Tanum 5456 1097 Strömstad
0 43 Göteboru
o 0.1 lx o v— 00 N % m .a U) : = )( sr co co .—
LD lx (") U) '0 r. 0.) 8 IN O Q 1—
132
(D [D (D (0 : r. '0 |— 05 ,_ är ,—
OOOOOOOOO
2
09 1480 Göteborg_ 223126 zssstmm-m 0 0 03 Egen 1481 Mölndal 28314 14669Mo- 12528
1 08 27 14 11 53 58 70 52 39 44 40 20 33 20 11 2
0, 5 0,44 Götebor-
Sida 4
_u-ä-m-I—mmn—n-r- 1482 Kungälv 6619” 0 37 Göteborg __ _—
m 1484 ngekil 358” 0 05 [mm Uddevalla 1226mm5'_ meningar.—_— mmmm—_
mm 1 4 86 Strömstad
[mm Far-elanda mmmm_— mg magnum-_— IIE 1524 Lerum mmmm-_— mmmm Alin-sås '
mmm __ mmmmwmmmm—— 151 1560 Bengtsfors 5913 mammmmm— Mellerud 5089 mem-mm w- ll—E 1562 Lilla Edet ozssmmm 0 om mmwmm-m o 23 0 MM- Svenl'unoa 5720mm mmmmmm ” mmm-mmm 335 m 4_ Ez-
% asnm- 187 16163 H&M- 236 o tom- 3
170 122
NV NO] 00
!I am ... .O lm
7
! . I lDl-DCOVOTQQQN NO) (00) INU) Vä"
QNIN Ov—O O O 000 O O Q' 1— 0
% mmm o 38 0 nu mmm Jönko-in- mmm Jönkö-in- mmwmammrza—_— o MMMLMKÖ-im mmm ' ' ' ” mmmmmmmm—— 2 Mmmwmmmw M M
_E- F nu:-__— 2525 mm 513 438 MW 611 674 MW enmmTldahoim 1617 mwmmmw Karlstad
Arvika 459 0 16 0 11 Arvika 59 karlstad mmm --n 117 Kanske-a 0 ”M_—
-. '
27 Karlstad
282 karlstad W—
140 M— W 0 o 0233-—
_ _ _ 105 m- 6 _a 2 0 03 -.— __ _ _ _
N 0 01 N v— 0 v—
1 6 83 Skövde 1 8 5 Tidaholm Falkö | In |
(0 h '-
oo
% 8 'x (1) v F 0 F n o
0 I 11” 00 (D v— |— |— !— ?CDINCDCDNCOv—Ncoowmv— (OOO 0 00 N IN U V V ,—
ON
oo
7 Torsb 1760 Storfors 7 1 Hammarö Munkfors Forsha-a Grums Fån. Sunne Karlstad
721 249 703 226 578 514
ä' 0 INNN VID
OO v—(O (V) Q'
lx !— N O
ING)
NCOIN 07 (D 0) (0100 God—mm (D (O(DININIX f_Y—Y—Y— v—
329 229
IN 0 V O O
NCO (010 [x v—
0)
1—
0 V O rx v—
,.
0 to (D rx 1—
(D (D rx 1—
656
,. C
C) 00 rx '—
13356
ma) tsm l—ls 0000 v—v— FF
1 3 8 Karlstad 5 2 7 2 Karlstad 2 3 7 9 W
97 51
279 m
480 W 116 0 04133.— .0'
120 IN IEI
N O v—L'OQ'LDCD w—rx '_'—(OMC QN 00 00000 00
(I)
! | V O O
'_'.
8037 1285 888 391 815
4 o I 0909 00 00
(T O O
275 6100 907 558 1740 498 1230 2449 565 640 413
N 7
(DIN N C 00 00
369 150 .
146 M 123 m 172 M 820 M www M
Köninc
_a m n n - ” mm —10 _.m sm 151 m.m m m m m - nam-m
m:- 0 0355—— 0 mm— 0 0755-— MM— _ _ _
O 0
El
14
3 0 MM o 3 0 larm mmm Kö-in-
0" com—.— N OO N NCO O') 050 ? MIN v—
B) (Omv—LONMOIN COCON ln ln Q'
1671
Sida 6
Halstahammar Norber.
mmwm 6 7 6 timmar:-
MME m 1822
1 1027 Falun
1 777 Ludvika
101 mmm 27155m Borlänoe zseoomm son-Emm 91 mmm-_ mmmw sammma Sandviken W mmm-mm mmmmmm Nordansti. mm Hudiksvall mmmm Hudiksvall mmm 3734 Sandviken mm 2111th 2674 Gävle wmmm m—t 3771—1 722Wm mmm-mm ' mmmmm aaoWMMW-mm 0,03
CO 0
| . | Ov—OOO
ln v—v—m C
M
. . l ooo (Dv— v—v—O oo
Sida 7
Ov— OO CONO) # OO OO vec (DN NN
,. O O')
O') N O
214 0 32 Öster5und
31
fx CO
O N N (O
CDNQN är? (')Ix lx O O (') N 0
14
689 Umeå 4
NGM 522
N
OOOO & N O
,. co.—F.-
O N N O O') O
Nv—
a . | (om 00 90 v—(D v—v—
OOO il
__,—
mmw 15 MEM M M mm % Umeå mm 1820 Umeå mm mmm mm mm 3 5 2 7 6 m 237 Luleå 1078 Luleå Övertorneå 320 Luleå
Pa'ala 6 392 Luleå Gällivare 806 Kiruna
,... .— O
Q'
v—
0 (O N Q'
0011) OC 000 vou) (om NW? (') O O CO 0— N 0— v—
O
,. ,— 0 CO 6)
Sida 8
4 easmmmmmm—— 2 6 5 ZBod mammas-__
mnemmm 014 010Lulea mmmmmm 184 o'so o'o1Egen -—=-=-———
&_ ___—__
m
Sida 9
Andel i elintens ind i kom 0 LA
"I— [flm 14 Uulands-Våsb "0115 Vallentuna 501 17 Österåker 50120 varmdö [_0125 Ekerö u"- III-.— _0128—_ [20136 Haninge [50138 T_yr_e_sö m0139 Unlands-Bro lla-__ lli-_l”— -1 7 mes—___ [&_—___" mmm—_=———— Elm-_ 32137 o———-a mmm—_m-l m_=———-a m--.'_ 19864 o-——-I m——— ___- m___ 20267 1527 7 534#### mm!—_——___a 01 92I_—___—_ m-— 7633_____ Mosse-'_— 862 9919#### Elm—==" 0 949 nr:-___ 0 o ###8 mean—__ 246 2487#### m--__= 18 2406#### saa-m— 31046 125 37675 372 0 403 0 987 Eli-_ sees—___— 4002 7709 7709 449 5,824 5324 Bli-__ 19170 847 5,627 45218 m- Eskilstuna 53423 3697 7 446 6 92 m- m— .. o # # # # m 0— m ' 6 782- m 5 193— mosst tv m- Finspång Valdemarsvik _
_
mosse 5001 59440_ 86667
821
Andel i elintens ind i kom 0 LA
"_E- "__- n.- 0581-I-___ 78430 3106 4,445 0582-'!- 0 ####
0,361#### 65145 1743 3 238 2 676 14181-E_ 032 0997 0.997 71
231 1,808 1808
2 253 2,253 Tranås 0 0 Unovidine 5117#### Lessebo 11 565#### Tinsr d _ 0 676#### Alvesta : 296 3 261#### 7001 Älmhult 7328 92 13467 161 1,255 1,196 Markar d 7002 4920 463 4920 463 9 411 9 411 Väx'ö 1203m 2 09 L'unb 1 019 Höosb 1141#### Torsås 2,495#### Mörb låna 1 724 # # # # Hultsfred 233 3,114 3114 861 Mönsterås 10 753#### Emmaboda 81 1 6 1 6 Kalmar 8003 26839 23 50270 344 0L086 0 684 N bro 9702 50 0 515#### Oskarshamn 8004 12763 157 21787 841—— Västervik 4 Vimmerb
Bor holm Gotland Olofström Karlskrona
'!
sl av 01 "' o sl *I —*
ooooooooo xlxlxlxlxlxlaaoam mmmmmcnmoom vmaw—Loumcn
NN _l 0 xl 00 O GN
5 0840
ii
la, o
Nä]
Nl
(om 00 0000 men om
& 00 N-*
00 03 12)
0 CD G) w 0 oo (» O (2) (I) 01 O (D 00 O _. O O? O
00 (D
__ Karlshamn Sölvesbor- Östra Göinge Örk_emunga Tommelilla Bromölla
[=E m- Perstor-
Andel i elintens ind i kom 0 LA
_uu—nnunnn
m1167Åstorp 6115 38 0621#### m1168 Båstad 5514 0 __#### 12 [551180 Kristianstad 147 1079 0 445 2,358 12 0,134 0,084 0 413#### Inl1181 Simrishamn Ängelholm 62 88 0.398 0 398 0 [[E1183 Hässleholm 8 8 [1111214 Svalöv m 1 2 3 0 Staffanstorp [531231 Burlöv 0 _1233Veiiine _ teamen—_ 0067- m12608'uv _ 6751 1151 _ 17 049
Im_ 10770 46 o427####
[[E1262 Lomma 8795 35 0,398####
8542 0 0 # # # #
[IE 1 2 6 4 ___—___- IIE1265 S'öbo 6950 23 _1266 l—lörpL 5899 0 0#### 551267 Höör 5352 0 man:-__— Lund 42265 215 __ [IE 1 2 8 2 ___-___- m-—————_- Ela-___EE—m— Ml-________ [mm—_— mmm—_— m-l—_—————— [EE-___- 46567 1227—— m-__———_—_ ___—M_E m--_____ 7 8 9—— [EE-______- Emm—_— lill-___IBIE____ lm 1 4 0 ___-___- E_n—___- E_n—mj_— mmm—.: E_n-__" ___-M_— E 1 4 3 5 m-—______— m-M___ [lll-___Huaz 0#### [IE-|__— 6683 o o o [IE-___— 30427 729 1 017 2 396 I!!! 1 4 8 6 ___—_i-d-d-il
Andel i elintens ind i kom 0 LA
_un—mnuu 2274 o o # # # # Färgelanda | 3464| 21 _ 0 606####
Ale 11885 944—___ ___—_j
Vårårda ___—___ 1552 Tranemo 6022-- 567—— IBI1560 Benatsfors 15002 5345 480 7619 480—_ Im1561 Mellerud ___—__- Im1562 Lilla Edel ___—___ E_n-___— [&_—"___- |namn—___- "___—___— m___———_— m.m—___— Inn-_15004 49452 171—__— [lil- Ullricehamn 10571 12—-—— En] 1 ses!-m [[il1602 Gräslor - 2707 __1_ 5111603 Essun-a 2714 —-a_ mmm—___a—__a mu-EE— Karlsbor 16001 3587 3587-__, E_n—___— mum—___a—m—a-l ___—"___- ___—ma 1 7 2 1663—M 1682 Skara WWE—___ _1683 Skövde 16006 23508 1684 % mes-___- m mama 1686 Falkögln-14794-E_— [1101715101 -__—_ m-181___- EEE 1 737=-=-___— [IE- Storfors 2325 201—-—- 1111761 Hammarö 1460—— 21 843- 0 2126 0 o-
41 0 758 # # # #
___—_ ___-ma—
240 5822 240 4,122 4_,_122 649 59961 3573 1,729 5 959 305 12491 305 2 442_2,442
36— 26-
Andel i elintens ind i kom 0 LA
_u-z-n-m-In-I-u
7527 1723 22,891 22,89 11925
864| 5,727 5,478
8151 820 10,06 10,06 Laxå 3659 328 8.964 8,964 Hallsberg 0 # # # #
13,991#### 1277 29,774 29,77
'Degerfors Hällefors
L'usnarsbero14,082 # # # #
Kumla _-1 0 #### 1882 Askersund 20 877#### Enl—___— 3108 6,083 ina—___”— Blåmes Lindesberg 18005 11396_" 1031 10,52 _1904 Skinnskatteber 229315 11,688#### Ela-Surahammar 5393 1348— 25135#### 1917 Heb 5909 0-—--31 BE1960 Kunsör 3951 17__ 0 441 #### M1—-___96111747#### ---J_———-a_—-a EE-______— mmm—— 513 1 9 82______ Eli-__m-m— ___-m 01387#### mfl-___” 3275 95 2,31 2 901 EE-m-"n 5276 o o 0 mm:—__ 14==L1L31#### mm—_— 7 0117#### m--————-—— Em- Orsa =- 196—___ MIM Älvdalen 20003 3563 34--- Em-Smed'ebacken __1125 18 914#### emm—___” 227 2080—__ Elm—__zom 21153#### EEE- ####
m- 5.233 511-10 09 511- m- _a— BII- &_ &_ Nordansti mana— EE-______ 23,51 6 # # # # EIE21B2_ 21005_—___ 6.934
Andel i elintens ind i kom 0 LA
BoHnäs Huddiksvall
Arne
Timrå
80 Härnösand 1 Sundsvall Kramfors Sollefteå
Örnsköldsvik _Fggunda Bräcke Krokom Strömsund
re Berg_ Hår'edalen Östersund
Vindeln Robertsfors NorsL mm 2418 Malå
2 1 Storuman Sorsele Dorotea Vännäs Vilhelmina
24001 24002 2400
M A O) 0
E!] E En 267 m EXE M q 0 M A O) 0
Umeå L cksele
2400
Skellefteå Arvids'aur
24008 2500 2500 2500 2500 2500 2500 2500 2500
_ _ __ -IAE_ _ __ MEE-
N O 0 (a) [0 -* x] 0) 01 & CA)
okkmokk verkalix alix vertorneå a'ala
25 23 Gällivare
[iii
NNNNN MNN UIU'IU'IUIUI 014533 N_A-A—A—L omm AQAQO CIN—* O (_
n n n n » n n n » q 4 & q » 4 4 N &
a>m & alm & u n — Ilii
7
ooo 000
..4 N
[N)—* NIOOJCO O'JNINIC) Om
01 mom—* mmm
_; J; G) (10 N (060 & cc 00) N 0 —A N N N -4 (D (O N N] O') NOG) Ul
Bilaga
Tabeller över lokala arbetsmarknader med hög andel sysselsatta inom elintensiv produktion
Tabell 1. Sysselsättning i lokala arbetsmarknader med mer än 20 procent sysselsatta i elintensiv produktion år 1987
Lokal Ingående Andel arbetsmarknad kommuner sysselsatta i elintensiv produktion Hofors Hofors 41,4 % Hällefors Hällefors 29,8 % Hagfors Hagfors 22,9 % Arjeplog Arjeplog 21,3 %
Summa lokala arbetsmarknader med mer än 20 % i elintensiv produktion
Totalt
antal sysselsatta i lokal arbetsmarknad
2 248 4 289 7 527 1 787
15 851
Andel totalt sysselsatta i lokala arbetsmarknaden av sysselsatta i riket
0,06 % 0,11 % 0,18 % 0,04 %
0,39 %
Tabell 2.
Lokal
Ingående
arbetsmarknad kommuner
Hylte Kiruna
Ludvika
Gällivare
Gävle
Lindesberg Säffle
Avesta
Hylte
Kiruna Ljusnarsberg Smedjebacken Ludvika Gällivare Älvkarleby Ockelbo Sandviken Gävle Lindesberg Säffle
Avesta
Andel sysselsatta i elintensiv produktion 19,7 % 16,0 %
15,4 %
13 0 % 10,6 %
10,5 % 10,1 % 10,1 %
Summa lokala arbetsmarknader med mellan 10 och 20 % i elintensiv produktion
Summa lokala arbetsmarknader med mer än 10 % i elintensiv produktion
Totalt antal sysselsatta i lokal arbetsmarknad 5 039 25 011
21 632
11 480 69 166
11396 8151 10 949
162 824
178 675
Sysselsättning i lokala arbetsmarknader med mellan 10 och 20 procent sysselsatta i elintensiv produktion år 1987
Andel totalt sysselsatta i lokala arbetsmarknaden av sysselsatta i riket
0,12 % 0,61 % 0,53 %
0,28 % 1,69 %
0,28 % 0,20 % 0,27 %
3,98 %
4,37 %
Tabell 3. Sysselsättning i lokala arbetsmarknader med mellan 5 och 10 procent sysselsatta i elintensiv produktion år 1987
Lokal Ingående Andel Totalt Andel totalt sysselsatta arbetsmarknad kommuner sysselsatta antal sysselsatta i lokala arbetsmarknaden ielintensiv i lokal av sysselsatta i riket produktion arbetsmarknad
Örnsköldsvik Örnsköldsvik 9,7 % 27 979 0,69 % Kalix Kalix 9,7 % 8 712 0,21 % Markaryd Markaryd 9,4 % 4 920 0,12 % Tranemo Tranemo 9,4 % 6 022 0,15 % Laxå Laxå 9,0 % 3 659 0,09 % Ånge Ånge 8,9 % 5 562 0,14 % Hudiksvall Nordanstig 8,6 % 22 328 0,55 % Hudiksvall Falun Gagnef 7,7 % 67 767 1,66 % Leksand Rättvik Falun Borlänge Säter Sundsvall Timrå 7,1 % 55 126 1,35 % Sundsvall Lycksele Malå 7,1 % 8 396 0,21 % Lycksele Eskilstuna Eskilstuna 6,9 % 53 423 1,31 % Strängnäs Söderhamn Söderhamn 6,9 % 13 671 0,33 % Bengtsfors Dals-Ed 6,3 % 7 619 0,19 % Bengtsfors Karlskoga Storfors 6,1 % 24 197 0,59 % Degerfors Karlskoga Karstad Kil 6,0 % 59 961 1,47 % Hammarö Forshaga Grums Karlstad
Tabell 3. (Fortsättning)
Lokal Ingående Andel arbetsmarknad kommuner sysselsatta i elintensiv produktion
Kramfors Kramfors 5,9 %
Flen Flen 5,8 %
Arvika Eda 5,5 %
Arvika Vilhelmina Vilhelmina 5,3 % Hedemora Hedemora 5,2 %
Summa lokala arbetsmarknader med mellan 5 och 10 % i elintensiv produktion
Summa lokala arbetsmarknader med mer än 5 % i elintensiv produktion
Totalt Andel totalt sysselsatta antal sysselsatta i lokala arbetsmarknaden i lokal av sysselsatta i riket arbetsmarknad 10 687 0,26 % 7 708 0,19 % 15 773 0,39 % 3 561 0,09 % 7 625 0,19 % 414 696 10,18 % 593 371 14,55 %
Andel sysselsatta i elinten produktion
Redovisning per kommun år 1987
KOMMUNERNA I STOR— GÖTEBORG
' KOMMUNERNA 1 STOR—STOCKHOLM
___—__, _
KOMMUNERNA 1 3,53 STOR—MALMÖ
Andel sysselsatta :i elintens'v Produktion .
Redovisning per lokal arbetsmarknad. Indelningen bygger på pendlingsströmma över kommungräns är 1987.
Procentuell andel av samtliga sysselsatta ; boende i regionen
— 0,99 % % 1.00 % — 4.99 % 5,00 % - 9.99 % ! 10.00 % — 19.99 % . 20,00 % —
BILAGA 5
KONKURRENTLANDERNAS ELMARKNADER
Innehåll
Inledning Elpriser och elprisjämförelser Elprisöversikt
NH
Att beakta vid jämförelser av elpriser Länderöversikt
Finland
Norge
Frankrike
9 ex m » La w H
storbritannien Västtyskland Kanada
USA
wwwwL—JWWNNNNH
Underbilaga: Elprisöversikt i resp. lands valuta
Referenser
1 INLEDNING
Denna bilaga behandlar elsituationen i några av Sveriges viktigaste konkurrentländer. Avsikten är att ge en överblick av den situation som gäller för den svenska elintensiva industrins konkurrenter och vilka förändringar som kan förutses beträffande deras kost- nader för elkraft. Intresset har därvid inriktats mot de närmaste grannländerna, de större konkurrentländer—
na i Europa samt Nordamerika. Följande länder behand—
las:
Finland Norge Frankrike Storbritannien Västtyskland Kanada
USA
***X-X-X-Ä—
För varje land tas bl. a. följande frågor upp:
Elförsörjningsläget
Elmarknad
Elpriser Kapacitetsutbyggnad
Framtida kostnader och priser
*$(-***
I ett första avsnitt ges en sammanställning av de eltariffer som redovisats officiellt i de berörda länderna. Sammanställningen är baserad på uppgifter dels från UNIPEDE (International Union of Producers and Distributors of Electrical Energy), dels från kraftföretag i USA. Avsnittet innehåller vidare en
diskussion om möjligheterna att jämföra elpriserna i
olika länder, och då särskilt de elpriser som gäller
för den elintensiva industrin.
2 ELPRISER OCH ELPRISJÄMFÖRELSER 2.1 Elprisöversikt
Nedan visas de officiella elpriserna den 1 januari 1989 för industrileveranser på vissa orter i de aktuella konkurrentländerna (utom USA), enligt UNIPEDE Economics and Tariffs study committee. Alla avgifts— element är inkluderade, även de fasta och effekt— beroende. Uppgifterna är omräknade till svensk valuta
efter valutakursen den 2 januari 1989.
Den högsta elförbrukningskategori som redovisas i tabellen är 175 000 MWh/år. För att ge en uppfattning om storleksordningen kan nämnas att det i Sverige finns ett fåtal företag med en årlig elförbrukning som överstiger 1 TWh = 1 000 000 MWh (dvs. sex gånger förbrukningen i tabellens högsta kategori). För de större kunderna saknas officiella uppgifter på grund av att dessa som regel har individuella kontrakt,
vilka är affärshemligheter.
Tabellens lägsta pris för den högsta förbrukarkate- gorin avser Kanada och Norge. I Finland och Sverige är priserna 20—50 % högre. Det högsta elpriset redovisas för Västtyskland där det är ca tre gånger så högt som i Kanada. I Frankrike och Storbritannien ligger
priserna omkring den dubbla kanadensiska nivån.
Officiella elpriser den 1 januari 1989 (örenghL
Storlek: kW 100 1 000 25 000 Utnyttjnings— tid: h/år 1 600 2 500 7 000 Förbrukning: MWh 160 2 500 175 000 Land Utan *)Med Utan *)Med Utan *)Med - område skatt skatt skatt skatt skatt skatt Västtyskland — högind. omr. 89,5 97,8 68,8 75,0 41,1 44,9 — södra delen 86,8 94,0 69,5 75 0 47 4 51,2 Kanada — Quebec 40,3 40,3 30,3 30,3 15,0 15,0 Finland - Helsingfors 50,6 50,6 39,1 39,1 19,9 19,9 — Uleåborg 46,9 46,9 39,1 39,1 — -
— Kotka 50,9 50,9 43,6 43,6 — — Frankrike 58,9 60,6 49,5 49,5 28,1 28,1 Norge
— Oslo 50,9 54,3 42,5 45,9 32,9 36,2 — Ardal 21,2 24,6 18,1 21,5 14,6 18,1 Storbritannien — Yorkshire 67,4 67,4 53,4 53,4 29,6 29,6 - s Skottland 74,3 74,3 54,5 54,5 29,7 29,7 Sverige — Sthlm Energi 42,0 47,0 32,5 37,5 19,6 24,6 — Vattenfall
Mellansverige 41,3 46,3 30,2 35,2 17,2 22,2
*) Exkl. avdragsgill moms. Anm. En prislista i resp. lands valuta finns i underbilaga 1.
I USA skiljer sig elpriserna mycket mellan delstater— na. Uppgifter har därför inhämtats från kraftföretag i ett par delstater som bedömts vara intressanta från den elintensiva industrins konkurrenssynpunkt.
Följande priser gällde år 1988:
Företag Hushåll Handel Industri Georgia Power 43,3 öre 43,6 öre 28,1 öre Ohio 47,1 öre 42,8 öre Indiana; aluminiumindustri 14,7 öre cementindustri 23,8 öre stålindustri 29,3 öre
För USA som helhet gällde att medelelförbrukningen för hushållskunder under år 1988 var 9 003 kWh och medelp— riset 47,5 öre/kWh.
2.2 Att beakta vid jämförelser av elpriser
De elpriser som betalas av storförbrukare - typ elintensiva företag - kan av olika anledningar skilja sig från de uppgifter som redovisats i den inledande tabellen. Ofta ligger de faktiska priserna för denna kategori något lägre än tabelluppgifterna. I den landsvisa genomgången nedan redovisas dock även pris— uppgifter som kraftigt avviker från de som redovisas i officiell statistik. Detta behöver inte innebära att någon av uppgifterna är felaktig utan har ett antal olika möjliga förklaringar redovisas i detta avsnitt.
I den allmänna debatten förekommer ofta uppgifter om mycket låga elpriser i andra länder. I några fall har dessa kunnat beläggas, i andra fall har uppgifterna visat sig vara ofullständiga eller felaktiga. Oftast kan de dock inte kontrolleras på grund av den kommer— siella sekretessen. Vid bedömningar av sådana upp— gifter är det viktigt att ha kännedom om de fullstän— diga förutsättningar som behövs för en korrekt jäm—
förelse. Eftersom detta ofta inte är fallet bör man vara något försiktig med slutsatser från ett begränsat underlag. Det är också av den anledningen väsentligt att känna till på vilket sätt enskilda prisuppgifter kan skilja sig från fullständiga uppgifter.
Därutöver bör också observeras att prisspridningen kan vara stor mellan olika områden och kraftföretag inom samma land. Detta illustreras exempelvis av de redo— visade prisuppgifterna för olika områden i Norge. Orsaken kan vara lokala produktionsöverskott i kombi—
nation med ett otillräckligt överföringsnät.
En terminologisk fälla bör dessutom uppmärksammas. I denna bilaga förstås med begreppet "elpris" kundens genomsnittliga totala kostnad för en kWh elkraft. Så är emellertid inte alltid fallet. I Vissa sammanhang används i stället begreppet "elpris" för kundens rör— liga kostnad, energiavgiften, medan man har någon annan beteckning för den totala kostnaden, t. ex. tariffnivån. så används exempelvis begreppen i be- tänkandet (SOU 1981:69) Pris på energi. Som det på— pekas i länderöversikterna nedan kan en sådan använd— ning av begreppet elpris lätt uppstå när de rörliga och fasta utgifterna för elleveranser inte är nära kopplade, t. ex. när en överenskommelse avser mer än
enbart köp av elkraft.
2.2.1 Olika kundkategorier och leverans—
kvaliteter
Prisskillnaderna är ofta stora mellan olika kund— kategorier; kunder med hög abonnerad effekt i kombination med lång utnyttjningstid har lägre
genomsnittspriser än andra.
Även inom samma kundkategori förekommer olika tariffer. Det sammanhänger med att överföring, transformering och distribution innebär kostnader som i olika mån belastar elpriset. Det pris en elkund får betala är beroende av bl. a. leveransspänningen och (i viss mån) kundens geografiska belägenhet i förhållande till produktionen. El vid stamnätsspänning är i mindre grad belastad med transformeringskostnader än sådan som tillhandahålles vid lägre spänning och därför först har nedtransformerats ett antal gånger.
Ett annat kvalitetsmått är leveranssäkerheten. Av stor betydelse för priset är dessutom vilken frihet kunden har att variera uttaget vid olika tidpunkter. En indu— strikund kan t.ex. träffa avtal om att bli bortkopp— lad, eller själv minska sin förbrukning, vid till— fällen då det är dyrt för leverantören att upprätt— hålla leveransen. Denna kund kan då erbjudas ett lägre pris än en kund, som inte kan eller vill göra några anpassningar till leverantörens aktuella
förutsättningar.
2.2.2 Specialavtal
För storkunder är uppgörelsen med elleverantören betydligt mer detaljerad än för småkunder. En sådan uppgörelse innehåller, utöver storleksuppgifter om leveransen, som regel detaljerade planer över hur elförbrukningen tidsmässigt skall vara fördelad över är och dygn. Vidare finns ofta uppgifter om elkundens uppskattade framtida elbehov samt därmed sammanhängan— de optioner till framtida förändringar i elabonne— manget. Uppgifter av detta slag kan, om de blir all— mänt kända, leda till kommersiell skada varför en
sådan uppgörelse görs i form av ett individuellt
avtal.
Själva den omständigheten att kunden har ett indivi— duellt avtal är således inte liktydigt med att avtalet inkluderar dolda subventioner. Den tariff som ligger till grund för ett sådant avtal kan mycket väl vara officiell, men de anpassningar den enskilda kunden gör för att utnyttja tariffen på mest förmånliga sätt för- blir en affärshemlighet och därmed även det pris som
betalas.
Ibland förekommer att vissa kunder eller kundgrupper erhåller mer fördelaktiga villkor än normalvillkoren. Orsakerna kan vara av mycket olika slag. Det finns exempel på avtal där en del av kostnaderna för elleve— ranserna betalats som en engångsavgift, t. ex. när kraftföretaget förvärvat en elproduktionsanläggning av kunden och i samband därmed gjort vissa förpliktelser angående den framtida elprissättningen, eller när kunden köpt in sig i en kraftproduktionsanläggning (se exempelvis avsnittet om Frankrike). Det finns också åtminstone ett exempel på att kraftföretaget (i detta fall EdF i Frankrike) erbjuder ett mycket lågt elpris, men då i stället får del i elkundens vinst från dennes affärsverksamhet. En annan förklaring till fördelak— tiga villkor kan vara att man önskar främja nyetable— ring av industri. Exempel finns i Norge, där staten föreskriver hur prissättningen mot vissa kundkatego- rier skall ske, och i Frankrike där kraftföretaget ger tidsbegränsat stöd till nyetablerade storkunder.
Under 1950— och 1960—talet pågick en kraftig utbyggnad av industriländernas elproduktion. Elintensiv indu— striproduktion gynnades då i många långsiktiga leve— ransavtal. Tanken bakom att speciellt gynna elintensiv
industri var vid den tiden att industrin, som svarade för en betydande baslastefterfrågan, bidrog till att positiva effekter t. ex. skalfördelar kunde utnyttjas vid elsystemets uppbyggnad. Därtill ansågs den el— intensiva industrins produkter (metaller, kemikalier, papper) vitala för ländernas ekonomiska utveckling. Giltiga kontrakt från denna tid finns fortfarande vilket innebär att vissa kunder betalar låga elpriser,
t. ex. i Norge.
Detta mönster kan sägas ha varit giltigt fram till den första oljekrisen 1973/74. I och med att energi plöts- ligt blev en bristvara förändrades inställningen, och förändringen accentuerades vid den andra oljekrisen i slutet av 1970—talet. Förnyade kontrakt och kontrakt om utökade leveranser prissattes då närmare normala villkor. Kontrakten fick också kortare löptider och mer verkningsfulla prisökningsklausuler.
Fortfarande löper dock några kontrakt från sextiotalet eller sjuttiotalets början, vilka slöts med för kunden mycket fördelaktiga villkor och som gavs en löptid på 20—25 år.
2.2.3 skillnader i redovisningssätt
Det kan även finnas skillnader i sättet att redovisa prisuppgifter. Inte sällan äger elintensiva industri— företag egen vattenkraft, som täcker en del av det egna elbehovet. Detta gäller både i Sverige och utom— lands. När ett sådant företag lämnar uppgift om sina elkostnader bör observeras att man i Sverige värderar den egna vattenkraftproduktionen till sin alternativ- kostnad, dvs. vad man annars skulle få betalt för att
sälja motsvarande mängd elenergi. Utomlands förekommer
det däremot att man bara räknar med kostnaderna för
drift, underhåll och nödvändiga reinvesteringar.
Orsaken är ofta att man på grund av regleringar av elmarknaden inte äger rätt att saluföra el men väl att generera för eget bruk (Frankrike är exempel på detta). I en sådan situation har inte den egna el— kraften något alternativvärde (om man vill behålla produktionsanläggningarna) varför det också blir naturligt att räkna elproduktionskostnaderna på nyss angivet sätt. Genom att kostnaderna för produktion från gamla vattenkraftverk är betydligt lägre än nor— mala kraftpriser blir elkostnader som räknas på detta
sätt ovanligt låga.
3 LÄNDERÖVERSIKT 3.1 Finland 3.1.1 Elförsörjningsläget
År 1987 användes ca 59 TWh (inkl. elproduktionsanlägg— ningarnas egenförbrukning) elkraft i Finland, dVS. ca 12 MWh per invånare. Konsumtionen per capita är därmed lägre än den svenska (ca 17 MWh/person), trots att den industriella elförbrukningen (ca 29 TWh) utgör en större andel av totalförbrukningen än vad den gör i
0
Sverige (49 6 resp. 36 %).
De mest elintensiva industribranscherna svarade för ca 38 % av elförbrukningen i landet. Fördelningen på
olika branscher framgår av nedanstående uppställning:
TWh Järn— och stålindustri 1,7 Kemisk industri 3,3 Ickejärnmetallindustri 1,4 Massa— och pappersindustri 15,6 Gruvindustri 0,6
Summa: 22,6
År 1988 ökade elförbrukningen kraftigt, med ca 4,2 %, trots att år 1988 var betydligt varmare än är 1987. Den temperaturkorrigerade ökningen uppgick till 6 %. Ökningen fördelade sig jämnt mellan industri och övrig förbrukning. Industriförbrukningen steg med ca 6 % till 30,9 TWh.
Elproduktionen år 1988 ökade med endast 0,5 TWh från föregående år. Konsumtionsökningen tillgodosågs till större delen genom ökad import.
Den installerade effekten vid utgången av år 1988 av olika slag av kraftverk, samt produktionen samma år visas nedan.
Effekt Produktion Kraftslag MW TWh Värmekraft 9 260 37,9 varav - mottryck, fjärrvärme (2 093) ( 7,1) — mottryck, industri (1 842) ( 6,8) — kondens, process ( 120) ( 0,4) — kondens, kärnkraft (2 310) (18,4) — kondens, konventionell* (2 428) ( 5,0) — gasturbin, diesel mm ( 827) ( 0,2) Vattenkraft 2 648 13,4 Summa 12 268 51,3**
* Inkl. kondensturbiner med uttag för fjärrvärme ** Exkl. elproduktionsanläggningarnas egenförbrukning (Källa NORDEL)
Genom NORDEL—samarbetet har Finland elutbyte med Norge och Sverige. Dessutom har Finland elutbyte med Sovjet— unionen. År 1988 importerades 7,8 TWh medan 0,4 Twh exporterades. Handelsmönstret framgår av uppställning— en nedan (GWh):
Imp till: Finland Norge Sverige Sovjet
Exp från: Finland * — 409 — " Norge 5 * 4 466 - " Sverige 3 058 1 138 * — " Sovjet 4 728 - — *
Under år 1988 undertecknades ett intentionsavtal om elimport från Norge, med transitering via det svenska nätet. Vidare slöts ett avtal om elimport till Finland från Sovjetunionen under 1990—talet. statsägda Imatran Voima (IVO) skall enligt avtalet importera 600 MW under åren 1990-1992 och 900 MW åren 1993-1999. Även Teollisuuden Voimansiirto (Industrins Kraftöverföring AB) har fått tillstånd till elimport från Sovjetunion—
en.
3.1.2 Elmarknad
Omkring 45 % av elektriciteten genereras av Imatran Voima (IVO). Resten produceras av industriföretag och kommunala bolag, av vilka några också äger andelar i
Ivo—anläggningar.
Industrins kraftbolag grundade i mars 1988 bolaget Teollisuuden Voimansiirto Oy. Bolaget som inledde sin verksamhet den 1 januari 1989 kommer att använda ägarnas kraftöverföringsnät samt svara för samkör— ningen av kraftverken. Bolagets verksamhet omfattar också elimport och engrosförsäljning, varför det nu
finns två landsomfattande nätbolag, som konkurrerar
med varandra.
I början av 1988 trädde en ny konkurrenslag i kraft, genom vilken övervakningen av monopol utvidgas till att också gälla el— och fjärrvärmeverk. Lagen har inverkan på energisektorn t. ex. vad gäller elverkens
prissättning.
3.1.3 Elpriset
Nedanstående officiella priser i svenska öre per kWh
gällde den 1 januari 1989 för industrileveranser, enligt UNIPEDE—statistiken.
Officiella elpriser den 1 januari 1989 (öreékWh)
Storlek: kW 100 1 000 25 000 utnyttjnings- tid: h/år 1 600 2 500 7 000 Förbrukning: MWh 160 2 500 175 000 Land Utan *)Med Utan *)Med Utan *)Med — område skatt skatt skatt skatt skatt skatt
— Helsingfors 50,6 50,6 39,1 39,1 19,9 19,9 — Uleåborg 46,9 46,9 39,1 39,1 — — — Kotka 50,9 50,9 43,6 43,6 — —
*) Exkl. avdragsgill moms.
Under år 1988 sjönk partipriset på el med ca 1 %, vilket främst var en följd av att priset på kärn— bränsle gick ned. Detaljpriset låg nästan stilla under året, vilket innebar en real sänkning med ca 5 %. Vid årsskiftet 1988/89 låg det genomsnittliga priset på hushållsel i flervåningshus kring 61 öre/kWh
(41,2 p/kWh). Storindustrins elpris var ca
19,3 öre/kWh (13,1 p/kWh).
3.1.4 Kapacitetsutbyggnad
Under senare år har utbyggnaden av produktionskapaci— tet främst skett i form av mindre enheter, vanligen för kombinerad kraft— och värmeproduktion (fjärr— värme). Omkring 300 MW ny produktionskapacitet färdig— ställdes år 1988. Den största enheten var ett natur— gaseldat kraftvärmeverk i Tammerfors, på 132 Mwel. Nästan 1000 MW ny produktionskapacitet är under byggnad, varav 630 MW beräknades bli färdigt år 1989.
De största enheterna i utbyggnaden under åren 1989 och 1990 är ett kolkondensverk i Björneborg på 550 MW och oljekondensverket i Kristina på 263 MW. Den totala utbyggnadens sammansättning för dessa år, samt de
beräknade kostnaderna därför framgår av nedanstående
sammanställning. Anläggn. Effekt Andel kostnad Kraftslag (Mwel) (%) (kr.ng) Oljekondens (toppkraft) 263 17 1 873 Naturgas 357 23 5 485 Kolkondens 550 35 6 702 Torvkondens 150 10 6 881 Torvmottryck (fjärrvärme) 192 12 9 392 Vattenkraft 38 3 16 918 Summa: 1 550 100 6 224
Enligt en prognos från Elproducenternas samarbets- organisation kommer elförbrukningen år 1995 överstiga 71 TWh och år 2000 uppgå till ca 77 TWh. Det senare innebär en höjning jämfört med tidigare prognos med 4 TWh. Huvudsakligen är det den privata elförbrukning— en och förbrukningen inom servicesektorn som antas öka
mer än i tidigare bedömningar.
Nära 40 % av den finska elkraften produceras i fyra kärnkraftverk. Innan Tjernobyl—olyckan inträffade planerades en femte reaktor, men den finska regeringen beslöt efter olyckan att inga beställningar av kärn— kraftverk skulle göras under dess innevarande mandat- period. Den snabba tillväxten i elförbrukningen under åttiotalet är ett starkt argument för en ny stor produktionsenhet, och från många håll krävs nu en för- ändrad politik vad gäller kärnkraften direkt efter nästa val som äger rum är 1991.
3.1.5 Framtida kostnader och priser
Det finska handels— och industriministeriet bedömer att elpriserna under 1990—talet främst kommer att påverkas av priserna på bränslemarknaderna. Prisut- vecklingen på kol och naturgas kommer främst att in— verka på elpriset, medan oljepriset i huvudsak antas inverka på alternativa energilösningars konkurrens— förmåga. Bränslepriset får större inverkan på elpro— duktionskostnaderna än tidigare, eftersom en större andel av kraftproduktionen kommer att vara baserad på importbränslen.
I Finland räknar man med att under 1990—talet minska
o
svavelutsläppen med ca 50 %.
Trots förutsebara ökningar i investeringskostnaderna för ny produktionskapacitet på grund av skärpta miljökrav, anses det osannolikt att realpriset för el
skall komma att stiga väsentligt under 1990-talet.
3.2 Norge 3.2.1 Elförsörjningsläget
Norge är en av världens mest elintensiva ekonomier, med omkring 44 % av energislutanvändningen i form av el. Elförbrukningen uppgick år 1987 till ca 104 TWh, vilket motsvarar ca 25 MWh per invånare (ca 8 MWh mer per invånare än i Sverige). Industrins elförbrukning (ca 44 TWh) utgjorde en större andel av totalförbruk—
o o
ningen än i Sverige, 42 6 jämfört med 36 6. De elintensiva industribranscherna svarade för ca 35 % av den totala elförbrukningen. Fördelningen på
branscher framgår av nedanstående uppställning:
TWh Järn— och stålindustri 9,0 Kemisk industri 6,0 Ickejärnmetallindustri 15,4 Massa— och pappersindustri 5,4 Gruvindustri 0,8
Summa: 36,6
Elförbrukningen ökade endast marginellt mellan år 1987 och år 1988.
De utomordentligt goda tillgångarna på vattendrag som lämpar sig för elproduktion gör att så gott som hela elproduktionen sker med vattenkraft. Mindre än 0,5 % av den totala produktionen sker med värmekraft. Norge
saknar kärnkraft.
Den installerade effekten vid slutet av år 1988 samt
elproduktionen år 1988 redovisas nedan.
Effekt Produktion
Kraftslag MW TWh Värmekraft 314 0,5
varav — mottryck, industri (201) (0,232) — kondens, process ( 54) ( — ) — kondens, konventionell ( 24) (0,121) — gasturbin, diesel mm ( 35) (0,132) Vattenkraft 25 647 109 6 Summa 25 961 110,1
Elproduktionen år 1988 var den högsta årsproduktionen någonsin. Totalproduktionen, 110,1 TWh, översteg 1987 års produktion med 5,8 TWh och låg 3,4 TWh över tidi- gare rekordnotering från år 1984.
Norge har genom NORDEL—samarbetet elutbyte med Dan— mark, Finland och Sverige. År 1988 var Norge netto— exportör av 5 593 GWh. Mönstret för elutbytet med
grannländerna framgår av nedanstående tabell (GWh):
Imp till: Finland Norge Sverige Danmark
Exp från: Finland * — 409 — " Norge 5 * 4 466 2 287 " Sverige 3 058 1 138 * 3 475 " Danmark — 27 189 * 3.2.2 Elmarknad
Den norska elförsörjningen sker huvudsakligen i statlig och kommunal regi med vissa privata inslag. Det statliga Statkraft äger nära 30 % av produktions— kapaciteten och säljer huvudsakligen till elintensiv tung industri. Drygt 50 % av produktionskapaciteten är kommunägd medan industrier och några små privata före—
tag svarar för återstoden. Distributionen sköts av
kommunala myndigheter genom 268 distributionsbolag.
Regeringen upprätthåller en sträng kontroll över el— sektorn, reglerar priser och prissättningsprinciper, samt samordnar utvecklingen av det nationella
systemet.
3.2.3 Elpriser
Elpriserna varierar kraftigt mellan Norges olika fylken (län), men även mellan olika kommuner. Elpriset har länge byggt på genomsnittskostnaden. Sedan år 1985 skall dock elpriset enligt regeringsbeslut sättas efter den långsiktiga marginalkostnaden. Detta har
medfört en kraftig prisökning.
För närvarande förekommer inte någon tidsdifferentie— ring av elpriserna till norsk industri, men det är
sannolikt att det kommer att införas.
Statkrafts pris vid engrosleverans till allmän för— brukning ökade den 1 maj 1988 från 18,2 till 20,5 norska öre/kWh och enligt stortingsbeslut med ytter— ligare 7 % till 21,9 norska öre/kWh den 1 maj 1989. Priset gäller vid 6000 timmars utnyttjningstid och nedtransformerat från stamnätsspänning. Genomsnitts- priset för hushålls— och jordbrukskunder, inkl. alla skatter och avgifter år 1988, var 41,5 norska öre/kWh.
År 1989 reglerades elpriserna. Den under året tillåtna ökningen av engrospriset begränsades till 0,9 norska öre/kWh och detaljprisökningen begränsades till
1,3 norska öre/kWh.
Den allmänna elskatten år 1988 var 3,6 norska öre/kWh. Elintensiv industri i allmänhet hade en reduktion till 3,4 norska öre/kWh och ferrolegeringsindustrin betala- de endast 2,8 norska öre/kWh. Fr. o. m. är 1989 är el— skatten 3,7 norska öre/kWh för alla kunder. Regeringen utreder förutsättningarna för att göra en del av el— skatten avlyftbar för industrin. Mervärdesskatt till— kommer med 7 norska öre/kWh.
Nedanstående officiella priser i svenska öre per kWh gällde den 1 januari 1989 för industrileveranser, enligt UNIPEDE:s statistik.
Storlek: kW 100 1 000 25 000 Utnyttjningstid: h/år 1 600 2 500 7 000 Förbrukning: MWh 160 2 500 175 000 Utan *)Med Utan *)Med Utan *)Med Område skatt skatt skatt skatt skatt skatt — Oslo 50,9 54,3 42,5 45,9 32,9 36,2 — Ardal 21,2 24,6 18,1 21,5 14,6 18,1
*) Exkl. avdragsgill moms.
Enligt ovanstående noteringar betalade norska indu—
strikunder ett elpris som låg ca 20 6 under motsvaran-
de svenska elpriser.
I genomsnitt har den elintensiva industrin i Norge ett mycket lågt elpris. Förklaringen är till stor del de mycket långfristiga kontrakt på billig kraft som alltjämt finns kvar.
Fortfarande gäller vissa kontrakt med en ursprunglig löptid på 50 år, som tecknades på 1950-talet, där kWh—priset är 3 norska öre plus blygsamma prissteg— ringsklausuler. Möjligen avser denna uppgift endast den rörliga delen av priset, varvid fasta och effektberoende avgifter tillkommer. Likaså finns från
1950—talet kontrakt med ett baspris på 6-7 norska öre/kWh. Priserna i dessa kontrakt är i stort sett realt konstanta, exkl. skatter. Tendensen pekar dock mot högre genomsnittliga elpriser eftersom priserna i nya kontrakt ligger omkring 19 norska öre/kWh.
Industrins huvudåtgärd för att motverka prisökningarna är att i allt högre grad förlita sig på inköp av s. k. tillfällig kraft. Den elintensiva industrin har sagt upp ett flertal kontrakt samtidigt som inga nya avtal ingåtts. Vid köp av tillfällig kraft varierar priset med aktuell tillgång och efterfrågan på el. Under de senaste åren, då vattentillrinningen varit god, har priserna på tillfällig kraft i allmänhet varit mycket fördelaktiga för kunderna. Den registrerade försälj— ningen av tillfällig kraft till storförbrukare var 4,5 TWh år 1988, vilket är en ökning med 0,4 TWh från år 1987.
Genom beslut i stortinget har under år 1989 två nya kontraktstyper, som är fördelaktiga för elintensiv industri, införts.
Båda typerna av kontrakt bygger på riskdelning mellan Statkraft och kunderna. Den åstadkoms genom att de kontrakterade låga priserna upphör att gälla när priset på kraftbörsen för tillfällig kraft överstiger en viss nivå. Kunden kan då köpa kraft enligt ordina— rie villkor för tillfällig kraft, endera från Stat— kraft eller frän Samkjoringen. Sammanlagt 3 TWh/år avses försäljas enligt dessa kontrakt vilka kommer att gälla t. o. m. april är 2000. Av dessa 3 TWh/år skall regeringen disponera 2 TWh/år för tilldelning till elintensiv industri och massa- och pappersindustri, till 1976 års kontraktspris. Statkraft skall disponera
återstående 1 TWh/år för kontraktsteckning, men med skillnaden att pris och riskdelning först förhandlas.
Kontrakt med 1976 års pris och riskdelning
Kraft som levereras skall användas till nya projekt. För elintensiv industri (8000 timmars utnyttjningstid per år) blir kontraktspriset inkl. elskatt 15,73 norska öre/kWh (exkl. elskatt 12,03 norska öre/kWh). Jämfört med 1983 års kontrakt innebär detta en prissänkning med 34 %. För massa— och pappersindustri (7000 timmars utnyttjningstid per år) blir kontraktspriset inkl. elskatt 16,54 norska öre/kWh (exkl. elskatt 12,83 norska öre/kWh). Detta är jämfört
9
med 1983 års kontrakt en prissänkning med 34 6.
Pristaket skall vara dubbla 1986 års kontraktspris inkl överföringstillägg men exkl. skatt. Varje år regleras pris och pristak enligt samma regler som i 1976 års kontrakt. När 1976 års kontrakt löpt ut år
1995 sker inga ytterligare prisjusteringar.
Kontrakt där priser och riskdelning fastställs efter
förhandling Statkraft får fullmakt att teckna kontrakt upp till (i
första hand) 1 TWh. Kontrakten skall ha ett pristak, som skall följa den allmänna prisutvecklingen. Kon— traktspriset och regleringen av detta skall vara kopp— lat till pristaket. Utnyttjningstid och uttagsmönster över året kommer också att påverka kontraktspriset. Kontraktsformen skall bara avse nya eller utökade leveranser. Härigenom ges nya industriprojekt en för— del. Erbjudandet skall dock rikta sig till alla kun— der. Kontrakten skall vara tecknade 1990—04—30 och gälla t. o. m. april är 2000. Statkraft skall för egen del eftersträva bästa möjliga villkor.
De 2 TWh som regeringen disponerar beräknas leda till en viss förlust för Statkraft. De kontrakt i vilka prisvillkoren fastställs efter förhandling förväntas
ge vinst för Statkraft, men innehåller en viss risk.
3.2.4 Kapacitetsutbyggnad
Det föreligger för närvarande koncessionsansökningar för ett antal vattenkraftsstationer. De som tillhör den s. k. kategori I i den samlade planen beräknas komma att ge en årsproduktion på 2 TWh. Dessutom finns föranmälda projekt i kategori I omfattande ca 780 GWh.
För närvarande bedöms det inte realistiskt att täcka hela elefterfrågan fram till sekelskiftet med vatten— kraftutbyggnad. Delvis beroende på miljöfrågornas ökade betydelse har man aktualiserat frågan att an—
vända nordsjögas för elproduktion.
Ökningen i elefterfrågan har dock varit svagare än vad som tidigare förväntats, varför Stortinget uttalat att
gaskraft inte är aktuell före år 1995.
3.2.5 Framtida kostnader och priser
De norska elpriserna har från sin tidigare låga nivå ökat betydligt under åttiotalet. Regeringen har med— vetet strävat efter att hålla tillbaka prisökningarna för den elintensiva industrin, och att utnyttja lan— dets goda vattenkrafttillgångar som ett industripoli- tiskt medel. Detta gäller särskilt under de senaste åren då den relativt låga industriaktiviteten i landet inneburit ökade krav på nya arbetstillfällen och
minskat tillväxten i elförbrukningen.
Förutsättningarna talar för ett, relativt flertalet andra länder, lågt elpris i Norge även om de nuvarande
särskilda villkoren upphör.
3.3 Frankrike
3.3.1 Elförsörjningsläget
År 1987 användes ca 349 TWh elkraft i Frankrike. Det innebär en per capita—förbrukning av ca 6 MWh, dvs. bara drygt en tredjedel av motsvarande svenska siffra. Den lägre siffran för Frankrike förklaras delvis av ett mildare klimat men också av en lägre andel indu— striell förbrukning. Den industriella elförbrukningen var ca 104 TWh år 1987, eller omkring 30 % av total— förbrukningen. Det kan jämföras med det svenska elför—
o
brukningsmönstret, där industrin svarar för ca 36 6.
De mest elintensiva branschernas förbrukning uppgick år 1987 till:
TWh Järn— och stålindustri 11,2 Kemisk industri 25,4 Ickejärnmetallindustri 10,0 Massa— och pappersindustri 8,3 Gruvindustri 3,7
Summa: 58,5
År 1979 var den totala elförbrukningen ca 247 TWh. Under de därpå följande 8 åren har den således ökat
med ca 4 % per år. Ökningen har möjliggjorts genom en
mycket snabb kraftutbyggnad. Nedan visas några
årsvärden för produktion, konsumtion och export av el.
1979 1982 1986 1987 1979-87
TWh TWh TWh TWh ökning,%
per år Produktion 241,4 279,2 362,8 378,3 5,8 Konsumtion 247,0 275,4 337,6 348,9 4,4 Nettoexport —5,6 3,8 25,2 29,4 —
Källa: IEA.
Industrins elförbrukning har ökat i långsammare takt än den totala förbrukningen. Industrins andel av landets elkonsumtion sjönk från 39 % år 1979 till ca 30 % år 1987.
Samtidigt som elproduktionen har ökat har en förskjut— ning skett från vattenkraft och konventionell värme—
kraft mot kärnkraft. År 1973 producerades 65 % av elen från olja och 8 % från kärnkraft. År 1982 var motsvar—
o
ande siffror 35 % resp. 39 % och år 1988 9,3 6 resp.
o
70 %. Vattenkraftens andel är ungefär 20 6.
Frankrike har drygt 50 kärnkraftreaktorer i drift och ytterligare några är under byggnad. De senaste åren har inga nya beställningar av kärnkraftanläggningar skett. De som är under byggnad kommer att tas i drift med en takt av ungefär en per år de närmaste åren. År 1991 kommer sannolikt nästa nybeställning av en reak-
tor att göras.
Motiven bakom den snabba kraftutbyggnaden har varit både politiska och ekonomiska. Dels har man, mot bakgrund av 70—ta1ets oljekriser, velat minska olje— beroendet i energiförsörjningen. Dels har man , genom en stabil och relativt billig elförsörjning, velat stärka den franska industrins konkurrenskraft. Den
huvudsakliga förklaringen till att man under 1980—
talet nått en överskottskapacitet är att man i början av decenniet felprognoserade industritillväxten. I stället för 5 % tillväxt per år i elförbrukningen, som man baserade kärnkraftbeställningarna på, blev för— brukningens faktiska tillväxt omkring 1,5 %. Kapaci- tetsöverskottet beror även på att kärnkraftverkens tillgänglighet varit högre än vad som ursprungligen
beräknades.
3.3.2 Elmarknad
statsägda Electricité de France (EdF) dominerar den ranska elmarknaden och svarar för 96 % av elförsörj— ningen. Bolaget bildades år 1946 när praktiskt taget all elproduktion och distribution i landet förstat— ligades. Vid sidan av EdF finns ytterligare två större kraftproducenter: Cie Nationale du Rhone (2 887 MW vattenkraft) och det statliga kolbolaget Charbonnages de France (3 754 MW i koleldade stationer).
3.3.3 Elpriset
Nedanstående officiella priser i svenska öre per kWh gäller den 1 januari 1989 för industrileveranser, enligt UNIPEDE Economics and Tariffs study committee.
Storlek: kW 100 1 000 25 000 Utnyttjningstid: h/år 1 600 2 500 7 000 Förbrukning: MWh 160 2 500 175 000 Utan *)Med Utan *)Med Utan *)Med Område skatt skatt skatt skatt skatt skatt
—Frankrike 58,9 60,6 49,5 49,5 28,1 28,1
*) Exkl. avdragsgill moms.
Grundläggande för prissättningen på den franska el— kraften är den långsiktiga marginalkostnaden i kraft— produktionen. Det är således kostnaden för ny kärn— kraft som bestämmer tariffnivåerna.
Tariffsystemet är synnerligen differentierat. För stora kunder finns i grundtariffen åtta tariffperio— der, som definieras av säsong, veckodag och tid på
dygnet:
Nummer Tariffperiod Timmar/år 1 Peak (vinter) 249 2 Vinter normallast 872 3 Mellansäsong normal 745 4 Vinter låglast 1039 5 Mellansäsong låglast 719 6 Sommar normallast 1870 7 Sommar låglast 1778 8 Juli-augusti 1488
Grundtariffen har en effektavgift, en avgift för reaktiv energi under de två dyraste perioderna samt ett energipris som är olika i de åtta
tariffperioderna.
PDW-tariffen (Peak Day Withdrawal) innehåller lika— ledes ett antal tariffperioder med varierande energi— avgifter. Kännetecknande för denna tariff är att det under den dyraste tariffperioden, Peak, råder ett mycket högt energipris jämfört med de övriga perio— derna. Peak infaller under 18 timmar per dag under
22 dagar i perioden november-mars. EdF varslar dagen innan en peak—dag infaller, kunden har därmed möjlig— het att vidta lämpliga anpassningsåtgärder. I ett exempel från år 1989, där denna tariffmodell använts, varierar tariffens rörliga del extremt kraftigt. Det lägsta rörliga kWh—priset gäller i juli—augusti och är
6,72 centimes. Det högsta kWh—priset som gäller under peak—dagarna är 139,79 centimes, vilket alltså är mer än 20 gånger så mycket som det lägsta priset. Under mellanperioderna kostar en kWh mellan 10 och 30 cen— times. Effektavgiften är i detta speciella fall 186,68 F/kW.
Ett tredje tariffalternativ för kunder med stora anpassningsmöjligheter är "Den experimentella real- tidstariffen". Här är tanken att kunden i huvudsak nöjer sig med att få leverans vid tider som leveran— tören avgör med utgångspunkt från de vid varje tid- punkt aktuella produktionskostnaderna.
Tariffsystemet erbjuder således ett flertal alternativ för den kund som har stora möjligheter att påverka sin
elanvändning.
Kontraktstiden är i regel tre år, men priset är inte
fast under denna tid utan ändras enligt vissa index.
Avtalen med de största elkunderna inom Frankrike utgår från en generell tariff även om de ibland, till följd av särskilda kundspecifika förhållanden, innehåller avvikelser från den aktuella tariffen. De är därför inte officiella. Avvikelserna bedöms dock inte vara omfattande, och har sin motsvarighet i storkundskon- trakt i andra länder.
I ett kontrakt med en storförbrukare (i storleksord— ning 1 TWh/år) som utredningen studerat har kunden på grund av särskilda förhållanden erhållit energi— avgifter som ligger ca 1 % under huvudtariffens av— gifter och en fast avgift som är ett par procent under tariffens nivå.
För exportaffärerna finns ingen tariff utan man för— handlar i varje särskilt fall med utgångspunkt från den långsiktiga marginalkostnaden. Man eftersträvar från fransk sida längre kontraktstider i dessa upp- görelser. Den normala kontraktstiden är 10 år men avvikelser finns. Avtalet med Schweiz löper på 20 år, med Portugal och Spanien på 5 år, medan avtalet med Italien omförhandlas varje år.
Ett avtal har ingåtts mellan EdF och franska staten angående EdF:s verksamhet under åren 1989-1992. Vad gäller elpriserna så föreskriver avtalet att dessa realt skall sjunka med 1,5 % per år under perioden. Den franska intresseorganisationen för de stora el— konsumenterna, UNIDEN, har under senare år drivit två huvudfrågor gentemot EdF. Den ena är att man anser det vara fel av EdF att basera priset på långsiktig margi- nalkostnad eftersom kraftsystemet innehåller ett antal anläggningar som helt eller delvis skrivits av. Den andra är att industrin under 1980—talet har haft en
relativt hushållen betydligt sämre prisutveckling.
Tre slag av särskilda storkundsavtal, som avviker från de principer som redovisats ovan, är kända och redo- visas här eftersom de givit upphov till många ofull— ständiga och felaktiga uppgifter i den allmänna debatten.
Ett exempel gäller det för någon tid sedan beslutade aluminiumsmältverket i Dunkerque. Investeringen görs av det statsägda företaget Pechiney, redan i dag en av världens största aluminiumtillverkare. Anläggningen kommer att konsumera 3 TWh/år. Enligt de uppgifter som kommit ut i pressen om avtalet mellan EdF och Pechiney skall kWh—priset knytas till de priser som gäller i Venezuela och Kanada. Enligt EdF betyder detta något
mer än 6 centimes/kWh. Priset skall följa den kortsik- tiga marginalkostnaden under 10 år. Därefter skall priset som andra elpriser följa den långsiktiga margi-
nalkostnaden. Avtalet löper på 25 år.
Konkurrenter till Pechiney har anmält avtalet mellan EdF och Pechiney till EG—kommissionen. Granskningen är nu klar och kommissionen fann att de priser som EdF debiterat Pechiney (och som enligt uppgift specifice— rats år för år i avtalstexten för hela avtalsperioden) låg ca 10 % under den förväntade kommersiella nivån för åren 1997, 1998 och 1999. Parterna ålades att ändra avtalet i enlighet med kommissionens beslut,
vilket godtagits av parterna.
Till bilden hör att EdF och Pechiney bildat ett gemen— samt bolag där EdF äger 49 %. Genom denna bolagsbild— ning får EdF del i vinsten från aluminiumproduktionen vilket ger en förklaring till det annars mycket för— månliga elpriset.
Uppgifter i pressen om franska elpriser på 6 öre/kWh bör ha sitt ursprung i detta avtal mellan Pechiney och EdF. Detta är exempel på en prisuppgift som utan full— ständig beskrivning av sammanhanget är direkt miss— visande.
Andra uppgifter om mycket fördelaktiga elpriser har en historisk förklaring. Före nationaliseringen 1946 var många elintensiva anläggningar, särskilt vad gäller aluminiumindustrin, uppbyggda kring egna vattenkraft— tillgångar. För att ersätta industrin för det real— värde som nationaliserades avtalades att EdF skulle överta industrins kraftproduktionsanläggningar mot att industrin under 50 år befriades från tariffens alla
fasta avgifter. Detta gäller dock bara för den energi—
mängd som motsvarar vattenkraftproduktionen i den nationaliserade anläggningen. Under senare år har EdF löst in ett antal av dessa avtal, men fortfarande är några av de avtal som tecknats med aluminiumindustrin giltiga. De prisuppgifter som anges för företag med denna typ av avtal avser således endast den rörliga
energiavgiften.
Ett tredje exempel avser de etableringserbjudanden som erbjuds av EdF. En särskild enhet inom EdF, Direction du Développement et de la Stratégie Commerciale, arbe— tar med att värva industri för etablering på vissa
orter i Frankrike. EdF riktar sig i sin marknadsföring såväl till företag i Frankrike som i utlandet. Exempel
på erbjudanden är:
— EdF ger subventionerade lån till företag som ämnar anskaffa elkrävande utrustning. För närvarande (januari 1990) erbjuds lån till en ränta på 6 %, att jämföra med marknadsräntan på ca 10 % för lån
med motsvarande löptid.
— Leasing av elförbrukande maskinell utrustning sker
till kunder, som inte vill öka sin skuldsättning.
— Industritomter och industrilokaler tillhandahålls
på förmånliga villkor.
Det finns två motiv för EdF:s erbjudanden. Ett är att man har ett produktionsöverskott som man önskar av— sätta till bästa möjliga Villkor. Det andra är att EdF, med 122 000 anställda över hela landet, på vissa orter vill minska sitt engagemang. Det är då man kan erbjuda industrimark m. m. för att ersätta de arbets— tillfällen man själv avvecklar. Vid dylika projekt ger
man alltid någon sorts etableringsbidrag, som är in—
kalkylerad i eltarifferna. Den ekonomiska hjälp som
ges har en varaktighet av högst sex år. 3.3.4 Kapacitetsutbyggnad Den produktionskapacitet som beräknas bli tagen i
drift under åren 1989 - 1993 har följande sammansätt-
ning.
Kraftslag
ärnkraft 10 790 97 Konventionell Värmekraft 200 2 Vattenkraft 131 1 Summa: 11 121 100
Kärnkraftstillskotten utgörs av sammanlagt åtta block i storleken 1 300 MW till 1 455 MW. Denna kapacitets—
utbyggnad innebär en ökning med ca 12 6 från 1988 års
produktionskapacitet på 90 800 MW.
Den senaste kärnkraftsbeställningen gjordes år 1987 och nästa beställning kommer enligt nuvarande plan att ske år 1991.
En tyngdpunktsförskjutning sker nu, från utbyggnad till ökade insatser på underhåll, service och moderni— sering av befintliga anläggningar. Man har bl. a. ut— vecklat system för att förlänga ett kärnkraftverks livslängd till 40 år genom olika uppgraderingsåtgärder och satsar mycket på att utveckla övervakningssyste—
men .
3.3.5 Framtida kostnader och priser
Frankrike har gjort stora ansträngningar för att genom ökad export minska överskottet i produktionskapacite— ten. Nettoexporten har som en följd härav stigit kraftigt de senaste åren och uppgick under år 1989 till 42 TWh. Om några år räknar man med att exporten skall stabilisera sig på en nivå omkring 50 TWh/år. Man har för närvarande inga ambitioner att därefter
ytterligare öka exporten.
I tabellen nedan visas de långsiktiga marginalkostna— der som man i Frankrike räknar med för en anläggning som tas i drift år 1995 (kalkylränta 8 %). Uppgifterna överensstämmer relativt väl med de beräknade kostnad— erna för drift av motsvarande slag av kraftverk i Sverige (vid en utnyttjningstid på 6000 — 7000 timmar per år).
Huvuddelen av den franska elkraften produceras i kärnkraftsanläggningar som anlagts till lägre kostna— der än de som redovisas i tabellen. Under nittiotalet kommer man att påbörja avställningen av de äldsta kraftverken. Uppgifterna indikerar att den utbyggnad som pågår kommer att höja de genomsnittliga produk-
tionskostnaderna.
Med prissättning enligt långsiktig marginalkostnad torde råkraftpriset komma att ligga mellan 25 och
30 öre/kWh i 1988 års prisläge. Mellan olika kunder kommer dock det genomsnittliga pris som betalas att kunna variera avsevärt beroende på resp. kunds möj— lighet att utnyttja tariffernas differentiering över året.
Beräknad elproduktionskostnad i en anläggning som tas i drift i Frankrike är 1995 centimes kWh 1986 års riser, 8 % kalkylränta)
Utnyttjningstid
8760 tim 4000 tim 2000 tim KÄRNKRAFT Investering 10,6—11,8 21,3—23,5 42,0—46,4 Drift 3,9 7,9 15,6 Bränsle 5,7—6,1 7,8—8,2 7,8—8,2 TOTALT 20,2—21,8 35,6—38,3 65,4-70,2 KOL Investering 8,0 15,3 30,3 Drift 3,1 6,4 12,7 Bränsle 13,6-19,o 13,6—19,0 13,6—19,o TOTALT 24,7-30,l 35,3—40,7 56,6—62,0 TOTALT inkl. avsvavling 26,8-32,2 38,8—44,2 60,8—66,2 OLJA Investering 6,7 12,9 25,4 Drift 2,8 5,8 11,4 Bränsle 35,0—57,5 35,0—57,5 35,0—57,5 TOTALT 44,5—67,0 53,7—76,2 71,8—94,3 TOTALT inkl. avsvavling 46,6—69,1 57,7-80,2 76,8-101,3
3.4 Storbritannien 3.4.1 Elförsörjningsläget
Den totala elförbrukningen uppgick år 1987 till ca
314 TWh. Det innebär en per capita—konsumtion av ca
5,5 MWh, dvs ungefär en tredjedel av den svenska (ca
17 MWh/person). Industrins elförbrukning var drygt
90 TWh), vilket är ca 29
Sverige ca 36 %).
av totalförbrukningen (i
De mest elintensiva industribranscherna svarade för ca 14 % av totalförbrukningen. Fördelningen på branscher
framgår av nedanstående uppställning:
TWh Järn— och stålindustri 9,2 Kemisk industri 18,3 Ickejärnmetallindustri 6,5 Massa— och pappersindustri 6,6 Gruvindustri 2,1
Summa: 42,7
Under åren 1979 — 1987 ökade den totala elförbruk—
ningen med omkring 0,5 6 per år. Samtidigt har indu— strins andel av totalförbrukningen minskat något.
Elproduktionen år 1988 fördelade sig på energislag enligt följande:
TWh % Kolkraft 228 72,0 Kärnkraft 59 18,5 Vattenkraft 30 9,5 Summa: 317 100,0
Skottland väntas i slutet av år 1989 få 60 % av sin elförsörjning från kärnkraft och blir därigenom nästan lika beroende av kärnkraft, som England och Wales är av kol. Januari 1990 hade Storbritannien sammanlagt
38 stycken kärnkraftreaktorer i bruk. I april 1989 stängdes en gammal anläggning.
Storbritannien har förbindelse med Frankrike genom en högspänningsledning under engelska kanalen. Denna var
ursprungligen avsedd som en toppbelastningssäkerhet
för båda ländernas elsystem, men har under senare år utnyttjats för import av stora kvantiteter elkraft till Storbritannien. Under år 1988 importerades ca 13 TWh.
3.4.2 Elmarknad
Den engelska energipolitiken har under de senaste åren kännetecknats av turbulens i samband med den privati—
sering som skall genomföras.
Elmarknadens hittillsvarande struktur innebär att Central Electricity Generating Board (CEGB) i England och Wales äger all statlig elproduktion och svarar för driften av högspänningsnätet, the national grid. Distributionen och detaljförsäljning sköts av
12 stycken 5. k. area boards, inom var sitt geogra— fiskt område.
The Electricity Council har en koordinerande uppgift för hela kraftindustrin, samt ansvar för finansiering och beskattning.
I Skottland svarar två vertikalt integrerade bolag, South of Scotland Electricity Board (SSEB) och North of Scotland Hydroelectricity Board (NSHEB), för gene— rering, transmission, distribution och försäljning. Skottland har ett överskott i generingskapacitet och har en förbindelse söderut på 1 000 MW. Det finns vissa tankar på att förstärka denna överföring för att möjliggöra export från Skottland till England.
CEGB säljer till area boards till ett offentligt pris, som kallas bulk supply tarriff (BST). Area boards kunder har tre generella tariffer, avsedda för hus—
håll, mindre affärsidkare respektive större industri. De allra största kunderna behandlas separat och har
individuella avtal.
I mars 1988 drogs riktlinjerna upp för en privatise— ring av den statliga kraftindustrin. Under 1989 har dock svårigheter uppstått med privatiseringen, främst beroende på att privata investerare ifrågasatt den officiella beskrivningen av de framtida kostnaderna inom kärnkraftssektorn. Regeringen har beslutat att kärnkraftindustrin skall undantas från privatise— ringen, men man har dock för närvarande inga planer på att minska eller avveckla kärnkraftproduktionen.
British Nuclear Fuels (BNFL), som är Englands stats— ägda bolag för kärnbränslefrågor, har fått i uppdrag att förklara "de enorma prisstegringarna" som skett de senaste tre åren. I en underhusrapport kritiseras BNFL för en del tidigare avtal med utländska kunder, där avfallslagring i England medges. I rapporten rekommen— deras regeringen, i egenskap av ägare till BNFL, att starta en fond för avveckling. Detta för att kunna täcka dessa kostnader, om inte BNFL eller dess kunder
då längre finns kvar.
Inför privatiseringen kommer CEGB:s kärnkraftsrelate— rade tillgångar, med en produktionskapacitet på 8 GW, att föras till ett nybildat ännu icke namngivet stat— ligt bolag. Övriga delar av CEGB delas upp i två
privata bolag:
National Power (ibland kallat "GEN 1" eller "Big G"), blir det större av två produktionsbolag och får 32 GW
fossileldad produktionskapacitet.
PowerGen (ibland kallat "GEN 2" eller "Little G"), blir det mindre av produktionsbolagen med ca 14 GW kol— och oljeeldad kapacitet.
Skötseln av högspänningsnätet och 2,1 GW pumpkraft överlämnas till ett privat bolag, National Grid Company.
De 12 distributionsbolagen, area boards, kommer att
säljas separat under privatiseringen.
Electricity Council försvinner i och med att dess
funktioner som kontrollorgan upphör. De två skotska bolagen SSEB och NSHEB kommer att för—
säljas som vertikalt integrerade bolag med 4 GW resp. 1,5 GW fossileldad kapacitet.
Tidtabellen för privatiseringen har ändrats flera gånger under det gångna året. Den nu aktuella planen
(från december 1989) innebär följande:
— Mars 1990, omstrukturering av industrin inför den
kommande försäljningen
— Hösten 1990, försäljning av de 12 area boards
— Våren 1991, försäljning av de båda produktions— bolagen National Power och PowerGen
För de skotska bolagen saknas ännu tidtabell.
3.4.3 Elpriser
Formellt har regeringen inte något inflytande över tariffsättningen men i praktiken har ändå inflytandet varit stort genom att man fastställt de ekonomiska ramarna för kraftföretagen. Elpriset har baserats på
den långsiktiga marginalkostnaden.
Nedanstående officiella priser i svenska öre per kWh gällde den 1 januari 1989 för industrileveranser, enligt UNIPEDEzs statistik.
Storlek: kW 100 1 000 25 000 Utnyttjningstid: h/år 1 600 2 500 7 000 Förbrukning: MWh 160 2 500 175 000 Utan *)Med Utan *)Med Utan *)Med Område skatt skatt skatt skatt skatt skatt
— Yorkshire 67,4 67,4 53,4 53,4 29,6 29,6 — S Skottland 74,3 74,3 54,5 54,5 29,7 29,7
*) Exkl. avdragsgill moms.
3.4.4 Kapacitetsutbyggnad
Utbyggnadsplanerna är svåröverskådliga i Storbritan— nien eftersom de är fördelade på olika aktörer och fortlöpande revideras i den förändringsprocess som
elmarknaden nu befinner sig i.
PowerGen har lagt beställning på ett 900 MW gaseldat kraftverk i Killingholme som avses att tas i drift i oktober 1992. Anläggningen som blir mycket miljövänlig
är den första i sitt slag i Storbritannien.
PowerGen har vidare planer på ytterligare 2 stycken gaseldade stationer, en i Ryehouse på 700 MW och en i South Dean på 330 MW.
National Power har tillstånd att bygga 2 000 MW gas— eldad produktion i Killingholme och Little Barford.
Lakeland Power är det senaste i raden av oberoende företag som lagt fram sina planer för hur man skall agera när elmarknaden öppnas. Tjugo projekt har nu presenterats som sammantaget skulle innebära ett kapacitetstillskott på 7 000 MW, motsvarande 13 % av elefterfrågan i England och Wales. Under de två år som gått sedan regeringen avslöjande sina planer på att öppna elmarknaden för konkurrens är Lakeland Power dock ensamma om att ha gått vidare från planerings— stadiet genom att teckna ett kontrakt.
Kontraktet innebär att man bygger om en tidigare CEGB—ägd koleldad station i Rooscote, till gaseldning. Effekten blir 225 MW och drifttagning sker våren 1992.
Endast en kärnkraftsreaktor är under uppförande, Sizewell B. Den påbörjades 1987 och skall vara färdig i maj 1994, strax innan Storbritannien skall besluta om kärnkraftens framtida roll. Sizewell B är den första tryckvattenreaktorn (PWR) och får en effekt på 1175 MW. Bygglovsansökningar har inlämnats för ytter— ligare tre PWR—reaktorer men för två av dessa har an— sökningarna dragits tillbaka i avvaktan på 1994 års beslut. Projekteringen går vidare för en reaktor, Hinkley Point C.
3.4.5 Framtida kostnader och priser
Den framtida prispolitiken och prisutvecklingen är osäker. Det är svårt att förutse hur elpriserna kommer att utvecklas efter privatiseringen, både vad gäller den totala elprisnivån och för olika typer av kunder, samt hur prisförändringarna i sin tur kommer att på— verka efterfrågan.
Enligt National Utilities Services (NUS), ett interna- tionellt analysföretag baserat i Croydon, Surrey, var elprishöjningen 1988—89 hela 7,7 %. I ett nyhetsbrev från NUS sägs att privatiseringen av elförsörjningen inte automatiskt ger kunderna möjlighet att välja leverantör. Individuellt förhandlade kontrakt mellan de två produktionsbolagen och distributörerna kommer att introduceras. Det blir dock distributörerna som
huvudsakligen får nytta av detta, inte kunderna.
Efter privatiseringen väntar sig NUS fler individuellt förhandlade kontrakt mellan kunder och leverantörer. För att gynna konsumenterna måste den utveckling fortgå som innebär att tarifferna i allt högre grad ansluter till elleverantörens kostnader för att möta
en viss industris specifika konsumtionsmönster.
Enligt EG:s mål för utsläppsminskningar av svavel och kväveoxider skall Storbritannien reducera utsläppen av 502 med 60 % fram till år 2003 och utsläppen av NOX med 30 % till år 1998, i båda fallen räknat från 1980 års utsläppsniväer. De nödvändiga investeringarna i anläggningar för svavelrening har beräknats till mot— svarande ca 20 000 milj. kr. Detta uppges innebära en elprishöjning på i genomsnitt ca 2 % för konsumenter—
na. När privatiseringen genomförts är det sannolikt
att ekonomiska styrmedel införs för att styra utveck—
lingen.
Utsläppen av koldioxid beräknas öka med ca 60 % från den nuvarande nivån kring 200 Mt till ca 330 Mt år 2005. Detta trots ökad användning av gas med högre verkningsgrad och lägre kolinnehåll än stenkol. Ett av de viktigaste medlen för att reducera utsläppen torde därför bli att söka begränsa elefterfrågans tillväxt.
Miljövårdande insatser samt ny dyrare kraft, kärnkraft eller fossilkraft, kommer sannolikt att pressa el- priserna uppåt under de närmaste åren. En dämpande effekt på prisutvecklingen kan dock förutses av att gamla lågeffektiva produktionsenheter läggs ned och andelen importerat, billigare kol ökar.
3.5 Västtyskland 3.5.1 Elförsörjningsläget
År 1987 användes ca 422 TWh elkraft i Västtyskland. Det innebär en förbrukning av ca 7 MWh per invånare vilket är mindre än hälften av den svenska elkonsum— tionen per capita. Industrins elförbrukning (ca 169 TWh) utgör ca 40 % av totalförbrukningen vilket är en något större andel än i Sverige (36 %).
De mest elintensiva industribranscherna svarade för omkring en fjärdedel av elförbrukningen i landet. Fördelningen mellan branscher framgår av nedanstående uppställning:
TWh Järn— och stålindustri 21,4 Kemisk industri 48,9 Ickejärnmetallindustri 18,7 Massa— och pappersindustri 13,5 Gruvindustri 2,7
Summa: 105,2
Elförbrukningen i Västtyskland har vuxit i långsammare takt under åttiotalet än tidigare. Under perioden 1970—1982 var den genomsnittliga ökningstakten ca
2,8 % per år, medan den från år 1982 varit ca 2,4 % per år. Minskningen reflekterar delvis en minskad ekonomisk tillväxttakt, men är också resultatet av
hushållningsåtgärder.
Produktionskapaciteten för olika kraftslag var är
1988:
MW Förnybara 7 200 Kärnkraft 20 500 Kol 45 600 Olja 11 800 Gas 12 200
Summa: 97 300
Elproduktionen fördelade sig år 1987 på primärenergi— bärare enligt följande:
TWh % stenkol 132,6 31,8 Brunkol 78,6 18,8 Naturgas 27,9 6,7 Eldningsolja 14,3 3,4 Vattenkraft 20,4 4,9 Kärnkraft 130,6 31,3 Övrigt 12,8 3,1
Summa: 417,2 100,0
Dagens produktionsmönster skiljer sig avsevärt från produktionens sammansättning för ett årtionde sedan. Den mest påtagliga förändringen har skett genom ut— byggnaden av kärnkraft, som år 1977 endast svarade för en blygsam andel av produktionen. Kärnkraftens be— tydelse ökade ytterligare under år 1988 i och med att tre nya reaktorer togs i drift. Antalet kommersiella kärnkraftsreaktorer i drift var vid 1988 års slut
21 stycken. Baslastproduktionen tillgodoses nästan helt med kärnkraft och brunkolsbaserad kondenskraft.
Den västtyska elförsörjningen är fortfarande till omkring hälften baserad på stenkol och brunkol. Västtyskland har en årlig stenkolsbrytning av nästan 80 milj. ton och över 100 milj. ton brunkol. Därtill kommer en inhemsk produktion av 4 milj. ton råolja och drygt 15 miljarder kubikmeter naturgas.
Med nuvarande förbrukning och självförsörjningsgrad finns stenkol för över 300 års förbrukning, medan tillgången på olja och naturgas är mer begränsad. Kolet har således en stor betydelse för det nationella oberoendet. stenkolsbrytningen är också av mycket stor betydelse för sysselsättningen. År 1987 arbetade nära 157 000 personer i stenkolsnäringen trots att årspro— duktionen per anställd i det närmaste fördubblats sedan 1950—talet.
3.5.2 Elmarknad
Jämfört med andra större västeuropeiska länder är den västtyska kraftförsörjningen mycket decentraliserad. Omkring 680 företag är verksamma, och av dem har om— kring hälften egen produktionskapacitet. Åtta större kraftproduktionsföretag, vilka tillsammans bildar
Deutsche Verbundgesellschaft (DVG), som har ett nära samarbete med internt kraftutbyte, dominerar dock marknaden. I särklass störst bland dessa är Rheinisch- Westfälisches Elektrizitätswerke AG, (RWE) i Essen. Därefter följer Preussenelektra AG, (PREAG) i Hannover, Vereinigte Elektrizitätswerke Westfalen AG (NVK) i Hamburg och Bayernwerk i Munchen. DVG—före- tagen är delägda av delstatsregeringarna och har
generellt ett komplicerat ägarmönster.
Distributionen sköts i huvudsak av kommunala bolag. Även om flera av dem också är engagerade i kraft— produktion köper de större delen av kraftutbudet från DVG. En stor del av industrisektorns elköp sker direkt från DVG—kraftverk, medan mindre kunder köper från
lokala distributionsföretag.
3.5.3 Elpriser
Nedanstående officiella priser i svenska öre per kWh gällde den 1 januari 1989 för industrileveranser, enligt UNIPEDE:s statistik.
Storlek: kW 100 1 000 25 000 Utnyttjnings- tid: h/år 1 600 2 500 7 000 Förbrukning: MWh 160 2 500 175 000 Land Utan *)Med Utan *)Med Utan *)Med - område skatt skatt skatt skatt skatt skatt —högindustri—
område 89, 97,8 68, 7 5 8 5 —södra delen 86,8 94,0 69,5 75,0 47,4 51,
*) Exkl. avdragsgill moms.
västtyska kunder måste utöver själva elpriset betala
ytterligare 23,69 %, som utgörs av dels en subventio—
neringsavgift på 8,5 % (se nedan), dels av mervärdes— skatt på 14,0 %. En verkstadsindustri i övre medel— klassen får därmed, i genomsnitt, betala mer än
60 öre/kWh för sin el medan hushållen får betala ca
1 kr./kWh.
Den nämnda subventionen härrör från en strävan att värna den inhemska stenkolsproduktionen. Redan under sextiotalet gavs skattefördelar vid nybyggnad av sten— kolskraftverk samt bidrag vid kolanvändning vid elpro— duktion.
En följd av den första oljekrisen blev att elproduk— tionslagstiftningen skärptes och Drittes Verstromungs- gesetz trädde i kraft år 1975. Ytterligare skärpningar har därefter genomförts åren 1977 och 1980.
Upp till en viss årlig mängd använt inhemskt stenkol, får elproducenterna kontant ersättning för sina mer— kostnader för användning av kol i stället för olja.
Ersättningens storlek beräknas med utgångspunkt från priserna på tung eldningsolja och importkol. De kon— tanta medlen tas ur speciella fonder som byggs upp
genom ett procentuellt påslag på elpriset, som kallas
Kohlepfennig.
Baserat på lagtexten träffade elproducenterna och stenkolsnäringen år 1980 ett lS—årigt affärsavtal, som är känt under namnet Jahrhundertvertrag. Där beslöts om en växande och kvoterad förbrukning av såväl in- hemskt som importerat kol. Enligt avtalet ökar för— brukningen av inhemskt kol stadigt, till 45 Mt år 1995.
Fram till år 1985 räckte det, tack vare höga olje—
priser, med en Kohlepfennig på i genomsnitt 4,5 %.
Under senare delen av 1980—talet har dock prisfall på olja och importkol, tillsammans med den oväntat svaga tillväxten i elförbrukningen, medfört markanta prob- lem. Trots en höjning av påslaget på elpriset till 7,5 % år 1987 så räckte inte de fonderade medlen till de lagstadgade ersättningarna, varför staten tvingades ta en kredit på nära 8 miljarder kr. (2,2 miljarder DM) hos kraftproducenterna för att klara åtagandena. Egentligen skulle påslaget behöva vara 9,5 %, men till följd av protester från i första hand industrin valde man att i stället sänka nivån till 7,25 % t. o. m. utgången av år 1988. Därefter är subventioneringsnivån satt till 8,5 %.
Avtalet har i praktiken fått till följd att den enda nya storskaliga elproduktion som blivit möjlig är den stenkolsbaserade. Medan användningen av inhemskt, dyrare stenkol har vuxit under åttiotalet har använd— ningen av billigare importerat kol halverats till
3,7 Mt år 1988.
Situationen är i längden ohållbar och lagförändringar medförande en stegvis sänkning av påslaget på elpriset är att vänta. Elproducenterna förväntas dock även fortsättningsvis få full ersättning för merkostnaderna för inhemskt stenkol under förutsättning att de an— vänder de hittills i "Jahrhundertvertrag" avtalade kolmängderna. Detta är inte möjligt annat än med en reduktion av produktionsvolymen i stenkolsgruvorna med mellan 13 och 15 miljoner ton till 1995, vilket kommer att fordra personalminskningar på upp till 30 000 man.
I Västtyskland pågår en reformering av elprissätt— ningen. Avsikten är att priserna tydligare skall anknyta till kostnaderna för produktion och distribu-
tion av elektriciteten och därigenom stimulera effek—
tiv elanvändning. Ett av inslagen för att avspegla produktionskostnaderna är tidsdifferentierad prissätt- ning. Detta antas leda till att en större andel av elförbrukningen flyttas till låglasttid, vilket i sin tur skulle innebära ett bättre kapacitetsutnyttjande av både produktionsanläggningar och kraftnät. Den nya tariffstrukturen planeras att införas under en
tvåårsperiod med början i januari år 1990.
Den allmänna prisnivån på el är i Västtyskland mycket hög jämfört med den svenska. Däremot är nuvarande elpriser för den elintensiva industrin, enligt vissa bedömare, orealistiskt låga. Detta är en följd av felaktiga bedömningar vid upprättandet av flera kontrakt i början av 1970—talet. Då de långa kontrakten med låga priser löper ut under de närmaste åren förväntas kraftiga reala elprishöjningar för dessa kunder. Ökade miljökrav bidrar även på sikt till fortsatta reala höjningar.
De höga elpriserna leder naturligtvis till återhåll— samhet i elanvändningen. Detta illustreras tydligt av elanvändningen per capita vilken, som tidigare nämnts, i Västtyskland ligger under halva den svenska nivån. Sveriges kallare klimat är en del av förklaringen men en bidragande orsak är också den starka utvecklingen
mot elsnålare apparater, som skett i Västtyskland.
3.5.4 Kapacitetsutbyggnad
Det västtyska elproduktionssystemets sammansättning kommer sannolikt inte att förändras särskilt mycket under det närmaste årtiondet. Mycket liten kapacitet (motsvarande ca 1 800 MW) är under byggnad eller projektering.
Orsakerna är flera, såväl den minskade förbruknings- tillväxten som osäkerhet vad gäller både kärnkrafts— och kolkraftsproduktion i framtiden. Beträffande kärnkraften är de stora politiska partierna oense, och beträffande kolkraften finns osäkerhet beträffande såväl stödet till inhemsk kolproduktion som kostnader för utsläppsbegränsningar.
3.5.5 Framtida kostnader och priser
Kostnaderna för framtida elproduktion i Västtyskland, baserade på material från västtyska elverksföreningen, redovisas nedan. De kraftslag som redovisas är kärn— kraft, kolkraft med inhemskt kol, samt kolkraft med importkol av tre olika kvaliteter nedan kallade 1, 2 och 3. Beräkningarna avser kolkraftverk med en netto— effekt på 698 MW och kärnkraftverk på 1298 MW. Drift— tagningsår är 1990 och kostnaderna är de genomsnitt— liga under driftåren 1990-2009.
Kraftslag Produktionskostnad* Kärnkraft 43,2 öre/kWh Kolkraft, inhemskt kol 58,1 öre/kWh Kolkraft, importkol 1 32,9 öre/kWh Kolkraft, importkol 2 37,2 öre/kWh Kolkraft, importkol 3 41,3 öre/kWh
* Omräkning till svensk valuta är gjord efter valuta— kursen 1989—01—02.
En jämförelse mellan de tidigare redovisade elpriserna indikerar att de västtyska elpriserna ligger i nivå med kostnaden för ny kraft. Andelen importkol är på grund av Jahrhundertvertrag mycket liten i kraftsyste—
met.
Det framgår av uppställningen att en avveckling av av den inhemska stenkolsbrytningens subventionering och en övergång till billigare importkol skulle sänka kostnaderna för kolbaserad elkraft. Det är dock sanno- likt att en sådan förändring, om den sker, skulle genomföras under en lång tidsperiod med tanke på kol-
industrins stora betydelse för sysselsättningen.
Västtyskland har infört strikta regler för svavel— och kväveoxidemissioner. De beräknas medföra en reduktion av svavelutsläppen med 70 % till år 1995, jämfört med 1980 års nivå. Större delen av detta mål har redan uppnåtts. Även begränsningar av koldioxidutsläpp diskuteras. Jämfört med övriga studerade länder är Västtysklands koldioxidemissioner per producerad kWh nu bland de högsta.
Vad gäller utbyggnad av kraftproduktionskapacitet så är läget i hög grad oklart. Möjligheterna att bygga ut kolkraften är, beroende på miljökraven, begränsade. En övergång till naturgas, som har många fördelar ur miljösynpunkt, blockeras av Jahrhundertvertrag, och en utbyggnad av kärnkraften hindras av politiska motsätt— ningar.
I augusti 1986 beslöt den socialdemokratiska parti— kongressen med stor majoritet, att avskaffa kärn- kraften i Västtyskland inom tio år. Den socialdemo— kratiskt styrda delstaten Saarland har redan ett komp— lett program för kärnkraftavveckling. Vidare har del— statsregeringen i Schleswig—Holstein - Västtysklands största kärnkraftdelstat, där elproduktionen idag till 70 % baseras på denna primärenergiform — beslutat att börja avveckla kärnkraften. Också i det socialdemokra- tiskt styrda Nordrhein—Westfalen kommer ett par kärn-
kraftreaktorer att stängas. Osäkerheten vad gäller den
politiska situationen gör att ingen kraftproducent
vill satsa på kärnkraftsutbyggnad för närvarande.
Elprisutvecklingen i Västtyskland är således mycket osäker. De ovan redovisade osäkerheterna samt den relativt svaga efterfrågetillväxten indikerar en lång- sam utbyggnad av produktionskapaciteten som i sig borde resultera i sakta stigande priser. För den elintensiva industrin kan däremot prishöjningarna i
många fall bli avsevärda då långtidskontrakt löper ut.
Till de ovan nämnda osäkerheterna måste läggas osäkerheten angående de framtida relationerna med DDR
och dess eventuella konsekvenser för elförsörjningen.
3.6 Kanada
3.6.1 Elförsörjningsläget
I Kanada var elanvändningen ca 452 TWh år 1987. Det motsvarar en konsumtion på ca 17 MWh per person och år, dvs. ungefär densamma som i Sverige. Industrin svarade för omkring 40 % av förbrukningen (ca
180 TWh). En stor andel av industrins elanvändning
ägde rum i de elintensiva branscherna (drygt 30 6 av
landets totala elanvändning).
Inom de elintensiva branscherna fördelades elförbruk—
ningen på följande sätt är 1987:
TWh Järn— och stålindustri 10,0 Kemisk industri 17,9 Ickejärnmetallindustri 36,2 Massa— och pappersindustri 53,2 Gruvindustri 23,8
Summa: l41,1
Under de senaste 10 åren har elenergianvändningen ökat
med 4,2 % per år i genomsnitt.
Elproduktionen år 1986 fördelade sig på kraftslag enligt följande:
Kraftslag TWh % Konventionell Värmekraft 89 19 Kärnkraft 70 15 Vattenkraft 310 66
Summa: 469 100
I provinserna Quebec och Ontario produceras mest el, tillsammans ca 66 % av Kanadas totala produktion. Produktionskapaciteten år 1986 var 98 400 MW och beräknas vid sekelskiftet ha ökat till 133 000 MW.
Under samma tid beräknas produktionen öka från 469 TWh/år till ca 660 TWh/år, dvs. 2,5 % per år.
Kanada har en betydande outbyggd vattenkraftspoten—
tial, samt stora reserver av kol och olja.
Kanada nettoexporterar alla viktiga former av energi. I januari 1988, undertecknades ett frihandelsavtal mellan USA och Kanada. I praktiken har man haft
handeln med el varit fri under många år.
3.6.2 Elmarknad
Elproduktion och distribution i Kanada är främst en provinsiell angelägenhet. De provinsiella kraftmono- polens elpriser baseras på den genomsnittliga elpro—
duktionskostnaden. Kapacitetstillskott, prisföränd—
ringar etc. skall generellt godkännas av en icke— politisk kommission som tillsatts av provinsen för att bevaka elkonsumenternas intressen på såväl kort som
lång sikt.
3.6.3 Elpriser
Prissättningen på el baseras på den totala produk- tionskostnaden för en provins. I de fall el exporteras till en annan provins delar de två provinserna på
nettovinsten.
Nedanstående officiella priser i svenska öre per kWh gällde den 1 januari 1989 för industrileveranser, enligt UNIPEDE:s statistik.
officiella elpriser den 1 januari 1989 (öre/kWh)
storlek: kW 100 1 000 25 000 Utnyttjnings— tid: h/år 1 600 2 500 7 000 Förbrukning: MWh 160 2 500 175 000 Land Utan *)Med Utan *)Med Utan *)Med - område skatt skatt skatt skatt skatt skatt — Quebec 40,3 40,3 30,3 30,3 15,0 15,0
*) Exkl. avdragsgill moms.
Beträffande elpriserna i den elintensiva industrins specialavtal förekommer många uppgifter, bl. a. beroende på att priserna varierar mellan olika del—
stater.
Hydro—Québec som har praktiskt taget hela sin elpro— duktion baserad på vattenkraft, har mycket konkurrens—
kraftiga elpriser. För kunder med en abonnerad effekt på minst 5 MW tillämpar företaget följande bastariff:
$4,47/kW i effektavgift för den abonnerade effekten 4,57c/kWh för de första 120 timmarna med abonnerad effekt 2,57c/kWh för därpå följande 2,4 GWh 1,77c/kWh för överskjutande konsumtion
Detta betyder för en kund med en abonnerad effekt på 10 MW och ett energiuttag på 70 GWh att han totalt får betala motsvarande 9,8 öre/kWh. En kund med en abonne— rad effekt på 50 MW och ett energiuttag på 350 GWh får med samma tariff betala 9,7 öre/kWh.
Till denna bastariff kan läggas speciella överenskom— melser som innebär ytterligare reduktioner av elpri— serna. Det kan gälla vinstdelning, dvs. att Hydro— Québec får del i kundföretagets vinst, eller avkopp- lingsmöjligheter. En vanlig reduktion från bastariffen
o
genom sådana överenskommelser kan uppgå 10—15 6.
Elpriset varierar mycket från provins till provins. Sålunda är den ovan refererade tariffen för Quebec, vars produktion till ca 97 % är baserad på vatten— kraft, ett exempel på ett lågt elpris. I exempelvis New Brunswick, som gränsar till Quebec och har en elproduktion baserad på kärnkraft och konventionell kondenskraft, ligger elpriserna betydligt högre.
Skatten på el för industrier är 5 % i Alberta och Prince Edwards Island. I övriga provinser förekommer
ingen skatt på el.
190 3.6.4 Framtida kostnader och priser
Fram till sekelskiftet bedöms elanvändningen i Kanada
o
öka med i genomsnitt 3 6 per år.
Elproduktionen och därmed elpriset beror mycket på lokala tillgångar. Quebec, Newfoundland, British Columbia och Manitoba har mycket vattenkraft medan kolkondens är dominerande i Alberta, Saskatchewan och Nova Scotia som har stora tillgångar av fossila bränslen. Kärnkraft finns framför allt i Ontario,
Quebec och New Brunswick.
På grund av de ölika lokala förhållandena samt typ och omfattning av produktionskapacitetstillskott kommer elprisutvecklingen att variera mellan provinserna. En allmän uppfattning är dock att elpriserna fram till år 1995 kommer att realt sjunka något för att sedan åter sakta öka. Ny vattenkraft måste byggas ut och ökad export till USA ökar konkurrensen om elkraften. Vissa företag är självförsörjande med äldre vattenkraft och har även fortsättningsvis realt sjunkande kostnader. På grund av nära förestående nyinvesteringar förväntas elpriserna stiga mer i provinserna Ontario, Manitoba och British Columbia.
Den federala regeringens energipolitiska mål är
marknadsorienterat och har inte ändrats. Målet är att:
— utveckla energitillgångarna som en del av nationell och regional utveckling
— förbättra energileveranssäkerheten
— öka den kanadensiska andelen i ägandet och kontrollen av inhemska energiindustrier.
Det tidigare nämnda frihandelsavtalet med USA är ett viktigt steg i riktning mot liberalisering i handeln mellan de båda länderna.
Sex av de östra provinserna har överenskommit med regeringen om att vidta åtgärder i syfte att sänka svaveldioxidemissionen med 50 % till år 1994 jämfört med 1980. Trots detta finns det inga federala gräns— värden för utsläpp av svavel, stoft och kväveoxider. Exempelvis saknar kolkondensverken i Nova Scotia (80 % av produktionen eller ca 6 TWh el) avsvavlingsutrust— ning, trots att högsvavliga lokala kol är dominerande
bränsletyp.
3.7 US
3.7.1 Elförsörjningsläget
År 1987 förbrukades ca 2 774 TWh elkraft i USA. Per
invånare och år uppgår konsumtionen till ca 11,5 MWh; ungefär två tredjedelar av motsvarande svenska värde. Industrins elförbrukning uppgick till ca 775 TWh. Den
0
svarade således för ca 28 6 av totalförbrukningen.
De mest elintensiva industribranscherna svarade för ca 16 % av USA:s elförbrukning. Fördelningen på branscher
framgår av nedanstående uppställning:
TWh Järn— och stålindustri 55,2 Kemisk industri 175,5 Ickejärnmetallindustri 79,6 Massa— och pappersindustri 106,5 Gruvindustri 26,0
Summa: 442,8
192 Elförbrukningen har under åttiotalet ökat med ca 2 % per år, vilket har varit långt under sjuttiotalets långsiktsprognoser. En bidragande orsak till den relativt låga ökningstakten har varit industrins långsamma utveckling. Dess andel av elförbrukningen
har sjunkit under samma period, från 34 % till 28 %.
På grund av USA:s storlek och den decentraliserade elförsörjningen har behandlingen i det följande begränsats till ett fåtal stater. Dessa stater har bedömts vara av särskilt intresse för den svenska elintensiva industrins konkurrensvillkor. De stater som studerats är Georgia, Indiana och Ohio. I Georgia finns flera stora anläggningar inom pappers— och massaindustrin, i Indiana produceras mer stål än i någon annan delstat medan staten Ohio kommer på andra plats i detta avseende.
3.7.2 Georgia
Staten Georgias största effektuttag under 1988 var
14 892 MW. Detta har överträffats under sommaren 1989 då 15 281 MW uppnåddes. Georgia Power är det domine- rande kraftföretaget i området och levererade mot— svarande 83 % av 1988 års effekttopp.
Produktionskapaciteten för olika kraftslag, var följande år 1988:
Kraftslag MW Konventionell Värmekraft 10 809 varav kol (9 246) olja & gas (355) ångturbiner (1 208) Vattenkraft 862 Kärnkraft 1 347
Summa: 13 018
De senast idrifttagna produktionsenheterna i Georgia är ett koleldat kraftverk med 818 MW effekt och ett kärnkraftverk med 1 160 MW effekt.
Georgia Power äger dessutom 25 % i ett pumpkraftverk (vattenkraft), som avses byggas år 1996 med 848 MW. I övrigt finns inga konkreta utbyggnadsplaner.
Bränslekostnaderna per producerad kWh var år 1988:
Fossila bränslen 1,734 cent = 10,6 öre Kärnbränsle 1,086 cent = 6,6 öre (enligt växelkursen 1989—01—02)
Elförsäljningen i Georgia fördelade sig år 1988 på
kundkategorier enligt följande:
Hushåll 20,5 % Handel 22,0 % Industri 31,8 % Gatubelysning 0,4 % Samkörande/Kommuner 15,2 % Övrigt inkl. försäljning
utanför staten ' 10,1 %
Summa: 100,0 %
o
Pappersindustrin svarade för 11,5 6 av industrins
elinköp.
Det genomsnittliga elpriset för Georgia Powers hus— hållskunder år 1988 var 43,3 öre/kWh. Priset är lägre än medelpriset för hushållskunder i hela USA, som år 1988 uppgick till 47,5 öre/kWh.
För handeln var det genomsnittliga priset i Georgia 43,6 öre/kWh och för industrikunder 28,1 öre/kWh.
Det genomsnittliga elpriset för industrin har
genomgått följande utveckling sedan år 1978:
År : 1978 1979 1980 1981 1982 1983 cent/kWh: 2,87 3,01 3,36 3,62 4,39 4,29 År : 1984 1985 1986 1987 1988 cent/kWh: 4,55 4,48 4,41 4,37 4,59
Georgia Powers prissättning är utformad med syfte att täcka kostnaderna och ge klara prissignaler som stimu— lerar till effektiv elanvändning. Priserna gynnar där— för elanvändning under låglasttid, lång utnyttjnings- tid och investeringar i energieffektiv utrustning. Ambitionen är vidare att priserna skall vara stabila, förutsebara och inte innebära några extrema höjningar eller sänkningar av kundernas elkostnader.
3.7.3 Indiana
Indiana är den största stålproducentstaten USA med en produktion av 14,3 milj. ton under perioden januari -
september 1989.
De största kraftbolagen i staten är:
TWh Public Service Co. of Indiana 17,0 Southern Indiana Gas & Electric Co. 5,5 Indiana Michigan Power Co. 12,9 Indianapolis Power and Light Co. 11,9 Nothern Indiana Public Service Company 12,5
Elproduktionens fördelning på kraftslag var år 1988:
Kraftslag___ % Kol 97 Kärnkraft 2 Vattenkraft och övrigt |__:
Summa: 100
De senast idrifttagna produktionsenheterna är tre stycken kolkraftverk med sammanlagt ca 1 900 MW effekt. Southern Indiana Gas & Electric Co. har vidare tillstånd för en 80 MW gasturbin, som är under upp-
förande.
66 % av elförsäljningen sker till kundgrupperna handel och industri.
Följande elpriser till stora kunder har noterats för år 1988 :
Kraftbolag Kund(typ) Elpris
SIGECO ALCOA 2,4 cent/kWh* PSI A.E. Staley 3,9 cent/kWh PSI Coplay Cement 3,9 cent/kWh NIPSCO stålföretag 4,8 cent/kWh
* Detta ligger långt under SIGECO:s genomsnittliga pris till industrikunder och kan därför antas vara förenat med en hög grad av anpassning från kundens sida.
Omräknat till svensk valuta ligger elpriserna mellan 15 och 29 öre/kWh.
3.7.4 Ohio
Ohio är den näst största stålproducents en produktion av 11,66 milj. ton under
januari—september 1989.
De största kraftbolagen i staten är:
Ohio Power Company Ohio Edison Company Cleveland Electric Illuminating Company Cincinnati Gas & Electric Company Dayton Power and Light Company Columbus Southern Power Company Toledo Edison Company
Elproduktionens fördelning på kraftslag
Kraftslag % Kol 92 Kärnkraft 7 Gas, vattenkraft och övriga 1
summa:100
De senast idrifttagna och närmast tillk
produktionsenheterna är:
taten i USA med
perioden
E_n 27,9 20,3 19,2 15,4 12,1 11,9 7,9
var år 1988:
ömmande
Anläggning I drift Effekt KraftshäL Perry I Nov 1987 1205 MW* Kärnkraft Beaver Valley II Nov 1987 833 MW** Kärnkraft Killen II Juni 1982 600 MW Kol Racine I+II l982+1983 48 MW Vattenkraft Zimmer 1991 1300 Mw Kol Woodsdale 1993 260 MW Gas(toppkraft)
* Varav Ohios kraftindustris andel är ** Varav Ohios kraftindustris andel är
977 MW 719 MW
Fördelningen på energislag av de ovan redovisade Ohio—ägda tillskotten (3904 MW) är:
Kraftslag % Kärnkraft 43 Kol 49 Vattenkraft 1 Gas 7
Summa: 100
Därmed är Ohio en av de stater där kärnkraften för närvarande svarar för den relativt sett största
ökningen.
Försäljningen fördelar sig på kundkategorier enligt följande:— Kundkategori % Hushåll 29 Handel 24 Industri 43 Gatubelysning m. m 4
Summa: 100
Det genomsnittliga elpriset för hushållskunder var 1988 i Ohio 7,70 cent/kWh = 47,1 öre/kWh. Totalt betalade man i genomsnitt $518,68 vilket innebär att medelelförbrukningen per kund var 9334 kWh.
För handeln var det genomsnittliga priset 7,01 cent/kWh = 42,8 öre/kWh och medelelförbrukningen per kund 71 474 kWh.
För industrikunder hänför sig tillgängliga prisupp— gifter till år 1986. De genomsnittliga elpriserna till industrin (inkl. effektavgiften) ligger för kraftföre—
tagen i Ohio mellan 4,4 och 6,1 cent/kWh, dvs. mellan 27 och 37 öre/kWh.
3.7.5 Förslag till nya miljöpolitiska styrmedel
Kol är det dominerande bränslet i USA:s elproduktion, i dag släpps ca 20 miljoner ton svavel ut i luften från förbränningsanläggningar i landet. Trots olika riktlinjer för utsläpp av stoft, svavel och kväve— oxider är rökgasreningsutrustningarna generellt mycket bristfälliga och kostnaderna för rökgasrening har haft
en ringa påverkan på elpriset.
USA:s president föreslog den 12 juni 1989 ett omfatt— ande program för att kommma tillrätta med luftförore- ningsproblemen. Förslaget, vilket innebär ändringar av Clean Air Act från 1977, syftar till att undanröja de tre största hoten mot miljön: försurning, städernas luftföroreningar och giftiga luftutsläpp. Programmet innehåller förslag om ekonomiska styrmedel, men ännu är inte alla delar utformade i detalj.
Förslaget syftar till att minska utsläppen av svavel— dioxid till hälften och kväveoxider med 2 milj. ton. I en första fas skall en reduktion ske med 5 milj. ton 302 till år 1995.
Det konstateras att varje begränsning av försurningen kommer att öka elpriserna, men att förslag som inne— håller större flexibilitet ger mindre prisökningar. Planen ger därför valfrihet när det gäller sättet att reducera utsläppen. Reduktionerna kommer att avse alla
anläggningar över en viss storlek.
Enligt förslaget kommer överlåtbara utsläppsrätter att införas så att minskningarna uppnås på det minst kost— samma sättet. I den första fasen kommer överlåtelse att tillåtas mellan elproduktionsanläggningar inom en stat eller inom ett system. Full överlåtelserätt över delstatsgränserna kommer att tillåtas i en andra fas.
ELCON (Electricity Consumers Resource Council), en sammanslutning av större industrielförbrukare, har i anslutning till förslaget om the Clean Air Act och
senare ändringar därav framhållit att:
— De nya förslagen får stora konsekvenser på el— priserna, det kan bli fråga om 15 — 20 % höjningar.
— Prishöjningarna kommer att slå särskilt hårt på de mest industrialiserade delstaterna.
— I USA betalar industrikunder genomsnittligen el— priser som ligger bland de högsta i de industria— liserade länderna. De är ungefär dubbelt så höga som i exempelvis Kanada och Sverige. Ett dyrbart program för reduktion av luftföroreningar kommer att öka denna prisskillnad.
UNDERBILAGA 1
Nedanstående officiella elpriser för industrileveran— ser, i repektive lands valuta gäller den 1 januari 1989, enligt UNIPEDE Economics and Tariffs study committee. (UNIPEDE = International Union of Producers and Distributors of Electrical Energy). Alla avgifts— element är inkluderade, även de som är fasta eller effektberoende.
Officiella elpriser den 1 januari 1989 i resp. lands valuta
Storlek: kW 100 1 000 25 000 Utnyttjnings— tid: n/år 1 600 2 500 7 000 Förbrukning: MWh 160 2 500 175 000 Land Utan *)Med Utan *)Med Utan *)Med -område/va1uta skatt skatt skatt skatt skatt skatt Västtyskland
pfennig —högind omr 25,9 28,3 19,9 21,7 11,9 13,0 —södra delen 25,1 27,2 20,1 21,7 13,7 14,8 Kanada cent —Quebec 7,86 7,86 5,90 5,90 2,92 2,92 Finland penni — Helsingfors 34,3 34,3 26,5 26,5 13,5 13,5 — Uleåborg 31,8 31,8 26,5 26,5 — — — Kotka 34,5 34,5 29,6 29,6 — — Frankrike
centime 58,1 59,8 48,9 48,9 27,7 27,7 Norge norska öre -Oslo 54,4 58,0 45,4 49,0 35,1 38,7 —Ardal 22,6 26,3 19,3 23,0 15,6 19,3 storbritannien penny - Yorkshire 6,10 6,10 4,83 4,83 2,68 2,68 — s Skottland 6,72 6,72 4,93 4,93 2 69 2,69 Sverige - sthlm Energi 42,0 47,0 32,5 37,5 19,6 24,6 - Vattenfall Mellansverige 41,3 46,3 30,2 35,2 17,2 22,2
*) Exkl. avdragsgill moms.
Referenser
UNIPEDE Economics and Tariffs study committee. (UNIPEDE = International Union of Producers and Distributors of Electrical Energy)
Energy policies and programmes of IEA countries, 1988 Energy statistics 1970—1985, 1986—1987 IEA
NORDELS årsberättelse 1988
"Sähkö 1990—luvulla" (El på 1990—talet), rapport från det finska handels— och industriministeriet
EDF 1988, årsberättelse Electricite de France
Resultats techniques d'exploition 1988, teknisk resultatrapport från EdF
Elproduktion och elpriser i Frankrike, promemoria från Sveriges ambassad i Paris av 1989—06—22
Konkurrentländernas elmarknader, Janne Sjödin, ÅF Energikonsult
Rapporter från de tekniska attachékontoren i Bonn och London under 1988 och 1989 till STEV, STU och SEU.
Uppdragsrapportering från det tekniska attachékontoret i Washington
Georgia Power Company annual report 1988
Electricity in Europe/Opening the market, Andrew Holmes, Financial Times Business Information
Meeting of the IEA Sub-Group on Energy Conservation, Paris 24-25 April 1989, protokoll
European Electric Power System in the 19905, WEFA Energy
Besök vid ELCON, IEA, NEA, UNIDEN, Franska Industriministeriet och Electricité de France
Bilaga 6
UPPSKATTNINGAR AV KAPACITETSUTVECKLINGEN
I denna bilaga redovisas i tabellform de översiktliga beräkningar av elproduktionskapacitetens utveckling
under åren 1991 — 2010 som utredningen utfört.
Kalkylerna har gjorts för femårsperioder och baseras på uppskattningar av kostnaderna för utbyggnad av olika kraftslag samt antaganden om olika restriktioner beträffande utbyggnadsmöjligheterna under varje period. De skilda utvecklingsalternativ som redovisas bygger på antaganden om dels avvecklingstakten för kärnkraft (scenarierna I - IV), dels elförbrukningens tillväxt (H-, M- och L—alternativen).
Kalkylunderlaget beskrivs i betänkandets avsnitt 9.1.3.
Tabell 1 Kapacitetsförändringar i elproduktionen vid hög tillväxt i elanvändningen (alt. H).
Scenario 1991—95 1996—00 2001—05 2006—10
I Vattenkraft 1,5 2,0 4,0 4,0 Kärnkraftl) —1,5 —20,3 —22,1 —22,1 Kraftvärme 1,5 5,0 5,0 5,0 Vindkraft — 1,0 2,0 3,0 Övr. kondenskraft —O,3 22,0 21,5 21,1 KapacitetZ) — totalt 166,2 175,8 186,2 197,2 — nettoförändring 1,2 9,6 10,4 11,0
II Vattenkraft 1,5 2,0 4,0 4,0 Kärnkraftl) 3,5 — —34,8 —34,8 Kraftvärme 1,3 5,0 5,0 5,0 Vindkraft — 1,0 2,0 3,0 Övr. kondenskraft —5,1 1,6 34,2 34,7 Kapacitet?) — totalt 166,2 175,8 186,2 197,2 — nettoförändring 1,2 9,6 10,4 11,0
III Vattenkraft 1,5 2,0 4,0 4,0 Kärnkraftl) —1,5 —5,0 — —59,5 Kraftvärme 1,5 5,0 5,0 5,0 Vindkraft — 1,0 1,4 3,0 Övr. kondenskraft —O,3 6,6 — 58,5 KapacitetZ) — totalt 166,2 175,8 186,2 197,2 — nettoförändring 1,2 9,6 10,4 11,0
IV Vattenkraft 1,5 2,0 4,0 4,0 Kärnkraftl) 3,5 — — —69,5 Kraftvärme 1,3 5,0 5,0 5,0 Vindkraft — 1,0 1,4 3,0 Övr. kondenskraft -5,1 1,6 — 68,5 Kapacitetz) — totalt 166,2 175,8 186,2 197,2 — nettoförändring 1,2 9,6 10,4 11,0
1) Inkl. ökat utnyttjande av befintliga kärnkraftverk. Zl Produktionsförmåga medelår vid slutet av resp. period.
Tabell 2 Kapacitetsförändringar i elproduktionen vid medelhög tillväxt i elanvändningen (alt. H).
Scenario
II
III
IV
Vattenkraft Kärnkraftl) Kraftvärme Vindkraft
Övr. kondenskraft
Kapacitet?) — totalt — nettoförändring
Vattenkraft Kärnkraftl) Kraftvärme Vindkraft Övr. kondenskraft
Kapacitetz) — totalt — nettoförändring
Vattenkraft Kärnkraftl) Kraftvärme Vindkraft Övr. kondenskraft
Kapacitet?) — totalt — nettoförändring
Vattenkraft Kärnkraftl) Kraftvärme Vindkraft Övr. kondenskraft
Kapacitetz) — totalt — nettoförändring
1990—95
| ov—w—l _ _ -
D—ll HUUI
|_- U'! XD NO
| p.: HI HUIUI
1996—OO
NIHLAON
H bb xlxl Hoowo
u:» _ _ | UIH
bb Ob
2001—05
053wa NOOHO
H
|.» ON UIKD
». _
Hm
(DNU'lbb
N CDOOWO
1) Inkl. ökat utnyttjande av befintliga kärnkraftverk. 2) Produktionsförmåga medelår vid slutet av resp. period.
2006—10
UleUle (door-JO
p—x U'IUI
»-
NO
melbb OOOODO
N
U'b le
U'l UIUI NL:—)Uikob MOOUIO
».
ON NUJU'be xIOOU'lO NO
Uib le
Tabell 3 Kapacitetsförändringar i elproduktionen vid låg tillväxt i elanvändningen (alt. L).
Scenario
IB
II
III
IV
Vattenkraft Kärnkraftl) Kraftvärme Vindkraft Övr. kondenskraft
KapacitetZ) — totalt — nettoförändring
Kärnkraftl) Kraftvärme Vindkraft Övr. kondenskraft
KapacitetZ) — totalt — nettoförändring
Vattenkraft Kärnkraftl) Kraftvärme Vindkraft Övr. kondenskraft
Kapacitet?) — totalt — nettoförändring
Vattenkraft Kärnkraftl) Kraftvärme Vindkraft Övr. kondenskraft
KapacitetZ) — totalt — nettoförändring
Vattenkraft Kärnkraftl) Kraftvärme Vindkraft Ovr. kondenskraft
Kapacitetz) — totalt — nettoförändring
1990—95
154,9 _10,1
154,9 _10,1
1996—00
OHLDONN mooooo
146,5
NHU'lON
»-»...
woooo
159,9
159,9
2001—05
(DNLDNb LDOOF—lo
».-qu
149,9
159,9
1) Inkl. ökat utnyttjande av befintliga kärnkraftverk. 2) Produktionsförmåga medelår vid slutet av resp. period.
kanmb OOOOO
U.)
140,8 49,0
Tabell 4 Beräknad utveckling av genomsnittskostnaden och den lång— siktiga marginalkostnaden i elproduktionen 1991 — 2010.
Genomsnittskostnad 1995 2000 2005 2010 Hög förbrukningstillväxt Scenario I 18,1 19,6 21,2 22,6 Scenario II 17,8 18,3 20,6 22,6 Scenario III 18,1 18,8 19,3 22,6 Scenario IV 17,8 18,3 18,8 22,6 Medelhög förbrukningstillväxt Scenario I 17,7 19,0 20,5 21,9 Scenario II 18,0 17,8 20,0 22,0 Scenario III 17,7 18,2 18,4 21,9 Scenario IV 18,0 17,8 18,0 22,1 Låg förbrukningstillväxt Scenario I 18,0 17,8 19,1 20,4 Scenario II 18,0 18,0 18,4 20,5 Scenario III 18,0 17,9 17,9 20,6 Scenario IV 18,0 18,0 18,0 20,6 Scenario IB 18,0 18,8 22,6 26,6
Långsiktig marginalkostnad
Hög förbrukningstillväxt
1991-95 1996—00 2001—05 2006—10
Scenario I 26,1 27,6 27,6 27,7 Scenario II 22,7 26,9 27,7 27,8 Scenario III 26,1 27,2 26,7 27,9 Scenario IV 22,7 26,9 26,7 27,9
Medelhög förbrukningstillväxt
Scenario I 20,4 27,6 27,6 27,7 Scenario II — 26,1 27,7 27,8 Scenario III 20,4 26,9 26,0 27,9 Scenario IV — 26,1 26,0 27,9
Låg förbrukningstillväxt
Scenario I — 26,7 27,4 27,5 Scenario II — — 27,3 27,7 Scenario III — — — 27,8 Scenario IV — — — 27,8
Scenario IB — 30,6 45,4 44,4
Bilaga 7
ENERGIENHETER M. M.
Energi
Grundenheten för energi enligt det internationellt fastställda SI—systemet är joule (J). Ännu används dock i Sverige ofta enheterna kalorier (cal) och wattimmar (Wh). Både kalorier och wattimmar används som beteckning för värmemängd. Wattimmar används som beteckning för elenergimängd.
1 000 Wh = 1 kWh = 3 600 000 J = 859,2 kcal.
Effekt
Effekt är energi per tidsenhet, dvs. energi =
effekt x tid.
Ett kraftverks eleffekt mäts i watt (eller multiplar därav). Även värmeeffekt kan mätas i watt.
Multipelenheter
Multipelenheter erhåller man genom att kombinera enheten med ett prefix, varvid enheten multipliceras
med en viss talfaktor (tiopotens).
k (kilo) = 103 = 1 000 M (mega) = 106 = 1 000 000 G (giga) = 109 = 1 000 000 000 T (tera) = 1012 = 1 000 000 000 000 P (peta) = 1015 = 1 000 000 000 000 000
Följande samband gäller således:
l PJ 1 TWh 3,6 PJ 0,2778 TWh
ungefärliga omräkningsfaktorer mellan vissa
energibärare
Råolja
Lätt eldningsolja Tung eldningsolja Naturgas
Kol
skogsbränsle Torv(50% fukthalt) Motorbensin
H (4 H 14 #* H 14 H
Mton= 1,16 Mm3= 11 TWh= 42 PJ Mton= 1,20 Mm3= 12 TWh= 43 PJ Mton= 1,06 Mm3= 11 TWh= 41 PJ Gm3 = 10,8 TWh= 39 PJ
Mton= 7—8 Twh= 25—30 PJ
Mton TS= 5—5,5 TWh= 18—20 PJ Mton= 2,5—3 TWh= 9—11 PJ Mton= 1,37 Mm3= 12 Twh= 43 PJ
Kronologisk förteckning
1. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I.
2. Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. S.
3. En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig
högskola på idrottens område. U. Transporträdet. K. Svensk säkerhetspoliuk i en föränderlig värld. Fö. Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. ldéskisser och bakgrundsmaterial. S.
9. Kostnader för fastighetsbildning m.m. Bo. 10. Strömgatan 18- Sveriges statsministerbostad. SB. 11. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelarrätt. Ju. 13. Översyn av sjölagen 2. Ju. 14. Långtidsutredningen 1990. Fi. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 16. Storstadstratik 5 - ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd. UD. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerna. SB. 21.Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveck- lingen. ME. 22. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveck- lingen. Bilagedel. ME.
909???
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20]
J ustitiedepartementet
Mcddelanätt. [12] Översyn av sjölagen 2. [13]
Utrikesdepartementet
Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbiständ. [ 17]
Försvarsdepartementet
Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15]
Socialdepartementet
Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. ldéskisser och bakgrundsmaterial. [8] Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. [19]
Kommunikationsdepartementet
Transportrådet. [4] Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. [16]
Finansdepartementet Långtidsutredningen 1990. [14] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18]
Utbildningsdepartementet
En idrottshögskolai Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. [3] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [1 l]
Bostadsdepartementet Kostnader för fastighetsbildning m. rn. [9]
Industridepartementet Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [1]
Miljö- och energidepartementet
Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. [21] Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen.
Bilagedel. [22]
ALLMÄNNA FÖRLAGET
_ BESTÄLLNlNGAR: ALLMÄNNA FÖRLAGET, KUNDTJÄNST. 10647 STOCKHOLM,
TEL: 08—739 9630, FAX: 08- 739 9548 lNFORMATlÖNSBOKHANDELN. MALMTORGSGATAN 5 (vn) BRUNKEBERGsroRG), STOCKHOLM.—'
7-7écn1 60-1: nam
vnc7-c I en RIQQI