NDxlUl-h

12

12 13

15 20

24 24 29 32 33 37

101

103 104 108 113 116 116 118 119

121

• Sida 8
•  Original

Kommittédirektiv Lönebikostnader Standard för jämförelse av lönebegrepp "SIAK" Vissa principiella frågor vid information om förmåner till arbetstagare Beställning till SCB

Överenskommelser på arbetsmarknaden 1980-1990

SÄRSKILDA YTTRANDEN

Särskilt yttrande av sakkunniga Sten Lovén och Ulf Lundberg Särskilt yttrande av sakkunniga Bengt Blomqvist och Hans Karlsson Särskilt yttrande av sakkunniga Arne Myrbeck och Kerstin Blomqvist Särskilt yttrande av sakunnige Tord W. Nilsson

• Sida 9
•  Original

AKU SCB:s arbetskraftsundersökningar

BAO Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation

CF Sveriges Civilingenjörsförbund

CFAR SCB:s centrala företags- och arbetsställeregister FAO Försäkringsbranschens Arbetsgivareorganisation

FTF Försäkringstjänstemannaförbundet KAB Sveriges Kooperativa och Allmännyttiga Bostadsföretags Förhandlingsorganisation KFO Kooperationens Förhandlingsorganisation

Kl Konjunkturinstitutet KTK Kommunaltjänstemannakartellen LO Landsorganisationen i Sverige PTK Privattjänstemannakartellen SACO Centralorganisationen SACO

SACO-S SACO förhandlingskartell för förbund med medlemmar som har statligt reglerade tjänster SACO-K SACO förhandlingskartell för anslutna förbund med kommunalt anställ- da medlemmar

SAF Svenska Arbetsgivareföreningen

SALF Sveriges Arbetsledareförbund SAV Statens arbetsgivarverk

SBmf Svenska Bankmannaförbundet

SCB Statistiska centralbyrån

SF Statsanställdas Förbund SFO Arbetsgivareföreningen SFO SKTF Svenska Kommunaltjänstemannaförbundet SNI Svensk standard för näringsgrensindelning SOU Statens offentliga utredningar TA Tidningarnas Arbetsgivareförening TCO Tjänstemännens Centralorganisation TCO-S TCOS:s statstjänstemannasektion

VF Sveriges Verkstadsförening

• Sida 10
•  Original

• Sida 11
•  Original

s_vmsx DÖNESTATISTIK SAMMANFATTNING

Information om löner och löneutveckling kan framställas med olika huvudsyften, bl.a. som

underlag för ekonomisk analys, information till allmänheten, samt underlag för avtalsförhandlingar.

l avsikt att åstadkomma ändamålsenlig information för dessa syften föreslår utred- ningen riktlinjer för hur informationen bör utformas och produceras.

För att informationen skall kunna bli ändamålsenlig och meningsfull är det självfallet viktigt att den ständigt utvecklas och anpassas till de aktuella krav och önskemål som olika användare av statistiken har. En viktig utgångspunkt för utredningens förslag har därför varit att Enna ansvarsformer som underlättar en sådan anpassning.

Mot bl.a. denna bakgrund bör ansvaret för den lönestatistik som utgör underlag för ekonomisk analys enligt förslaget ligga hos konjunkturinstitutet (KI). Resurserna för den föreslagna kortperiodiska lönestatistiken bör därför ges till KI som får upphand- la statistiken på ett ändamålsenligt sätt. Genom en sådan ordning skapas större möjligheter att successivt utveckla och anpassa statistiken till de krav som konjunktur— bedömare och andra ekonomiska analytiker har. Konjunkturinstitutet bör vidare ges resurser för att utveckla sina rutiner och metoder för att utvärdera och analysera effekterna av avtalsrörelserna. I det projekt, "Löneanalys och proggos", som utred- ningen initierat vid KI har detta arbete redan påbörjats. Utredningens metoder för kalenderårsperiodisering kan ligga till grund för projektet.

Utredningen föreslår också riktlinjer för hur informationen till allmänheten bör utfor— mas vid SCB. Informationen bör vara överskådlig och lättillgänglig varför föreslås att SCB lägger tonvikten vid en huvudpublikation om löner per år. Denna bör på ett samlat sätt redovisa utvecklingen inom alla de sektorer av arbetsmarlmaden som parternas lönestatistik omfattar. Den bör vidare innehålla specialstudier av lönestruk- tur och lönebildning inom olika delar av arbetsmarknaden. SCB bör också regelbun- det, men med några års mellanrum, undersöka och redovisa utvecklingen för de områden av arbetsmarknaden som inte omfattas av parternas lönestatistik.

Ansvaret för huvudpublikationen om löner bör som nämnts åvila SCB. I, fråga om produktion och publikation bör samarbete ske med parternas representanter i den av utredningen föreslagna och vid SCB nyligen inrättade lönestatistiknämnden.

• Sida 12
•  Original

Lönestatistik är självfallet ett betydelsefullt underlag för löneförhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden. Det är mot den bakgrunden parterna framställer sin omfattande lönestatistik. Det är enligt utredningens mening värdefullt för massmedia, allmänheten, konjunkturbedömare och inte minst för parterna själva om metoderna att jämföra och redovisa lönestatistik för olika sektorer så långt möjligt kan harmo- niseras. Utredningen tar här fasta på uttalanden från parterna med innebörden att parterna är inriktade på att vidareutveckla och intensifiera sitt tidigare inledda sam- arbete i dessa frågor. Utredningen avstår därför från att lägga konkreta förslag om partsstatistikens utformning utifrån ett offentlighetsperspektiv. Lönestatistiknämnden vid SCB bör kunna spela en viktig roll för att underlätta statistiksamarbetet mellan parter företrädande olika sektorer av arbetsmarknaden.

Underlaget för den officiella lönestatistiken och för konjunkturbedömningar härrör för närvarande i stor utsträckning från parterna och deras lönestatistik. Det är en ratio- nell ordning som bl.a. begränsar uppgiftslämnandet för företag och samhällsinsti- tutioner. Ordningen bygger emellertid på att parterna tillhandahåller och upprätthåller en statistikproduktion som tillgodoser det allmännas behov. Om parternas lönestati- stik begränsas eller avsevärt förändras bör därför berörda myndigheter ha stor bered- skap att bygga upp en egen basproduktion av lönestatistik.

Ekonomiska konsekvenser

SCB:s årliga kostnad för den nuvarande (88/89) lönestatistiken har av utredningen uppskattats till ca 14,6 miljoner kronor. Utredningens förslag innebär att den upp- dragsfinansierade delen av verksamheten ökar och att den anslagsfinansierade min— skar.

Kostnaderna, enligt förslagen, för den anslagsfinansierade verksamheten, som bl.a. omfattar den årliga huvudpublikationen samt särredovisningar av de olika arbets- marknadssektorerna, beräknar utredningen till ca 8,3 miljoner kronor per år. Den uppdragsfinansierade verksamheten - främst den kortperiodiska statistiken till KI samt lönestatistiken för SAV och Pastoratsförbundet - uppskattas till ca 9,1 miljoner kro- nor.

De föreslagna ändringarna i lönestatistiken bör således kunna ge en total resurs- förstärkning med ca 2,8 miljoner kronor, totalt ca 17,4 miljoner mot tidigare ca 14,6 miljoner kronor. Denna resursförstärkning är enligt utredningen nödvändig för att kvaliteten i lönestatistiken långsiktigt skall kunna tryggas.

Den över statsbudgeten anslagsfinansierade delen av verksamheten, exklusive even- tuella extra anslag till SAV, blir i princip oförändrat ca 15 miljoner kronor. SAV respektive Pastoratsförbundet bör framgent själva finansiera sin lönestatistik för för- handlingsändamål. Hur SAV i sin tur skall finansiera sin lönestatistik bör vara en fråga mellan dels SAV och de parter på arbetsmarknaden SAV möter i sina förhand- lingar, dels SAV och anslagsgivande departement.

• Sida 13
•  Original

Följande uppställning beskriver den föreslagna strukturen för produktion av löne- statistik.

Produkt Producent Ansvarig Ekonomisk statistik

Kortperiodisk lönestatistik KI Beräkningar om avtalsrörelser m.m. KI KI

Allmäninforrnativ statistik

Bearbetad partsstatistik . SCB SCB Avtalsstatistik Parternas lönestatistik Parterna Parterna

Uppgiftslämnande och arbetsmarknadsforskning

Utredningen har, som framgår av delbetänkandet SOU 1988:35 "Lönestatistik i fram- tiden", noga prövat om Scbs statistik om uppbördsdeklarationer (UBD) skulle kunna användas för att spegla den kortperiodiska löneutvecklingen. Som redovisats i del- betänkandet ger UED-materialet emellertid inte den information som krävs för att redovisa en kortperiodisk lönestatistik. I delbetänkanden föreslogs därför att en ny kortperiodisk lönestatistik skulle byggas upp. Denna statistik medför en viss ökning av uppgiftslämnandet för privata och offentliga arbetsgivare. Utredningen har dock bedömt att de totala samhällsvinsterna överstiger kostnadsökningen för uppgifts- lämnandet. Utredningens övriga förslag medför inga ökade krav på uppgiftslämnande.

I det nämnda delbetänkandet SOU 1988:35 behandlas också forskningens behov av lönestatistisk information. I utredningens förslag till kvartalsvis lönestatistik, utökade resurser för konjunkturinstitutets bevakning av lönebildningen samt förslaget om hur Scbs redovisningar bör utformas är det främst behoven för den makroekonomiskt inriktade forskningen om lönebildning och konjunkturpolitik som tillgodoses. För den arbetsmarknadsforskning som i större utsträckning är inriktad på att studera löne— strukturer och individers arbetsmarknadsbeteende finns delvis andra behov av löne- statistisk information. Det gäller bl.a. individrelaterade databaser om löner i kom- bination med annan information om utbildning, arbetsbyten etc. Det är angeläget att dessa informationsbehov sålångt som möjligt tillgodoses och att frågan behandlas vidare i bl.a. SCBs lönestatistiknämnd. Utredningen har mot denna bakgrund avstått från att lämna några precisa förslag i dessa anseenden.

• Sida 14
•  Original

INLEDNING

1.

1.1 Utredningsuppdraget

I maj 1987 beslutade regeringen att uppdra åt statsrådet Bengt K.Å. Johansson att tillkalla en särskild utredare för att dels redovisa hur löner, lönekostnader och anställ- ningsvillkor utvecklats inom olika delar av arbetsmarknaden, dels bedöma om den offentliga statistiken över löner m.m. kan behöva förändras.

Till utredningen knöts sakkunniga från arbetsmarknadens parter samt från SCB, konjunkturinstitutet och SPK.

I juni 1988 publicerade utredningen en delrapport, Offentlig lönestatistik - Behov och produktionsformer (SOU 1988:35).

I rapporten föreslogs att SCB på uppdrag av konjunkturinstitutet (KI) skulle produ- cera en ny kortperiodisk lönestatistik som omfattar hela arbetsmarknaden samt redo- visades en principskiss till ett fördjupat samarbete mellan arbetsmarknadens parter och SCB i lönestatistiska frågor inom ramen för en lönestatistisk nämnd.

Mot bakgrund av rapportens förslag har SCB tillsammans med KI på regeringens uppdrag utrett förutsättningama för en kortperiodisk lönestatistik. Detta arbete har lett till konkreta förslag om hur statistiken bör utformas. I regeringens budgetpro- position för 1990/91 föreslogs SCB erhålla medel för en kvartalsvis löneststatistik. Vid SCB har dessutom en lönestatistisk nämnd inrättats. Nämndens arbete syftar till att förbättra samarbetet i fråga om ändamålsenlig lönestatistik. Till nämnden har knutits representanter för arbetsmarknadens parter.

En stor del av utredningens arbete har kommit att koncentreras kring frågan om den framtida strukturen för produktionen och bearbetningen av lönestatistiken. Det gäller frågor om vilka typer av redovisningar som bör presenteras och var ansvaret för redovisningarna bör läggas. Den struktur som utredningen funnit angelägen att föreslå presenteras i avsnitt 1.3, Lönestatistik i framtiden.

För att kunna redovisa hur löneutvecklingen m.m. varit på arbetsmarknaden har utredningen dels gjort egna beräkningar baserade på bl.a. uppgifter från arbets- marknadens parter, dels lagt en beställning hos SCB avseende mer omfattande bear— betningar av parternas lönestatistik.

Utformningen och inriktningen av de egna beräkningarna redovisas i avsnitt 4, Beräk- ningar för ekonomisk analys.

I avsnitt 5 presenteras utformningen av den redovisning som beställts hos SCB. På grund av att beställningen inte kunnat levereras till utsatt tid kan den fullständiga

• Sida 15
•  Original

redovisningen inte presenteras i utredningens betänkande. Redovisningen bör dock kunna publiceras av SCB under 1990, uppdaterad med uppgifter om 1988 och 1989.

En viktig förutsättning för en förbättrad lönestatistisk information är att samarbetet mellan arbetsmarknadens parter fördjupas. Ett fördjupat samarbete skulle förbättra förutsättningama för en ökad samstämmighet i lönestatistiska redovisningar. Därmed skulle statistiken kunna göras mer jämförbar och därigenom lättare tolkningsbar. Utredningens syn i dessa frågor redovisas i avsnitt 6, Parternas förhandlingsstatistik. I detta avsnitt redovisas också utredningens principiella syn på hur information från arbetsmarknadens parter bör komma SCB och konjunkturinstitutet till godo.

De ekonomiska konsekvenserna av de förslag som utredningen för fram redovisas i avsnitt 7. Som en konsekvens av den föreslagna strukturen för den framtida löne- statistiken berörs också översiktligt SCB:s arbete och organisation. Efter avsnitt 7 redovisas slutligen bilagor till rapporten.

1.2 Rapportens syfte

I utredningens direktiv ingår bl.a. uppgiften att publicera en allsidig och saklig redo- visning av hur lönerna på svensk arbetsmarknad utvecklats. I direktiven framförs flera motiv för detta.

En konfliktfylld arbetsmarknad

Under den första hälften av 1980-talet intensifierades motsättningarna på arbets- marknaden. Det yttrade sig bland annat i den stora arbetsmarknadskonflikten 1980 och den utdragna konflikten inom den offentliga sektorn 1986. Förutom de traditio- nella motsättningarna mellan arbetsgivare och arbetstagare skärptes också under denna period motsättningarna mellan olika löntagargrupper. Som e_tt uttryck för detta fördes flera s.k. statistikkrig i massmedia mellan olika löntagargrupper. I dessa redo- visningar framfördes olika uppfattningar om hur löneutvecklingen varit för skilda gmpper-

Det är inte enkelt att analysera och identifiera alla de bakomliggande orsakerna till den här redovisade utvecklingen. Det går emellertid att urskilja vissa faktorer som troligen mer betydelsefulla än andra.

Det är rimligt att anta att de reallönesänkningar som stora löntagargrupper upplevt sedan 1970-talets mitt bidragit till att skärpa motsättningarna på arbetsmarknaden. Ett samhällsekonomiskt läge där samtidigt vikten av inflationsbekämpning ständigt upp- märksammas kan bidra till att skärpa motsättningarna, bl.a. genom att olika löntagar- grupper bevakar varandra för att inte hamna på efterkälken i löneutvecklingen.

• Sida 16
•  Original

Under 1980-talet Ökade efterfrågan på arbetskraft kraftigt samtidigt som arbetslös- heten och tillgången på arbetskraft minskat. Den uppkomna bristen på arbetskraft inom vissa sektorer och yrkesområden har inneburit en stimulans för löneutvecklingen som varierar mellan olika löntagarkollektiv. Det har därför blivit viktigt för grupper som står utanför/denna efterfrågestimulerade löneutveckling att bevaka sina positioner och relativa lönelägen. Även detta har bidragit till ökade motsättningar mellan lön-

tagargrupper.

Löneskillnader och relativa lönelägen för olika yrkes- respektive löntagargrupper kan bl.a. förklaras av skillnader i arbetsinnehåll och arbetsuppgifter. Strukturomvandlingen inom näringslivet medför att arbetsinnchåll, arbetsuppgifter, yrken och befattningar ständigt förändras. Denna omvandling leder i sin tur till ett tryck på ändrade löne- relationer mellan olika grupper och yrken. Den relativt snabba strukturomvandling som ekonomin genomgått sedan 1970-talets mitt kan ha bidragit till att accelerera in- citamenten till ändrade lönerelationer, vilket i sin tur bidragit till att skärpa motsätt- ningarna på arbetsmarknaden.

Det är viktigt att notera att bakom tendensen till en mer konfliktfylld arbetsmarknad ligger ändrade reala förutsättningar för lönebildningen, varav de ovan nämnda fak- torerna bara är exempel. Så kallade statistikkrig mellan olika grupper på arbetsmark- naden om hur löneutvecklingen varit för skilda sektorer och löntagarkollektiv är i sig bara uttryck för ökade motsättningar, inte någon grundorsak till dessa.

Ett viktigt syfte med utredningen är att försöka bidra till ett ökat samarbete mellan arbetsmarknadens parter om hur löneutvecklingen bör beskrivas och tolkas. Ett sådant samarbete skulle också kunna bidra till bättre möjligheter för arbetsmark- nadens parter att lösa de bakomliggande orsakerna till motsättningarna.

Underlag för samhällsekonomiska bedömningar

En gemensam och mer entydig information från parterna om hur löner och lönekost- nader utvecklas skulle ge den ekonomiska politiken bättre förutsättningar. De beräk- ningar och kalkyler som ligger till grund för bedömningar om efterfrågeutveckling och kostnadsutveckling i näringslivet respektive den offentliga sektorn är för närvarande relativt grova och ofullständiga. Säkrare och mer korrekta uppgifter i dessa avseenden skulle kunna innebära bättre bedömningar av den ekonomiska utvecklingen och därigenom främja en ändamålsenlig ekonomisk politik.

Ett allmängiltigt krav för att arbetsmarknaden skall kunna fungera som ett rationellt instrument att fördela arbeten och arbetskraft är en fri och öppen information om priser respektive kostnader på marknaden. Både arbetsgivare och arbetstagare har långsiktiga intressen av detta. För närvarande är informationen varken särskilt öppen eller lättillgänglig, speciellt inte över sektorgränserna.

Även kravet på allmän information i ett öppet samhälle motiverar en korrekt och lättillgänglig information om löner, löneutveckling m.m. Dagens information, främst

• Sida 17
•  Original

via massmedia, består ofta av olika parters skilda uppfattningar i frågan. Informa- tionen till allmänheten bör därför - i de avseenden det är möjligt - förbättras och göras mer lättillgänglig för en bredare publik.

1.3 Lönestatistik i framtiden

I uppdraget att bedöma huruvida den officiella lönestatistiken bör förändras eller kompletteras har utredningen funnit det nödvändigt att föreslå en delvis ny struktur för hur lönestatistik och bearbetningar av densamma bör produceras i framtiden. Förslaget syftar till att åstadkomma en ändamålsenlig ansvarsfördelning för den regel- bundna produktionen av lönestatistiska redovisningar.

Som en utgångspunkt för dessa awägningar har det visat sig lämpligt att beakta vilka syften som olika former av lönestatistiska redovisningar har samt vilka olika typer av källmaterial som finns att tillgå eller är möjliga att producera.

Man kan schematiskt urskilja tre olika syften, nämligen beräkningar för ekonomisk analys, information till allmänheten, samt

underlag för avtalsförhandlingar.

Karaktären av den information som bör produceras för dessa syften redovisas i av- snitten 4, 5 och 6. Det är emellertid inte möjligt att en gång för alla och i detalj bestämma hur en ändamålsenlig information bör se ut. Innehållet och utformningen av redovisningarna bör anpassas till hur den allmänna debatten utvecklas samt till hur underlaget och andra allmänna förutsättningar för redovisningen förändras. Om informationen inte på detta sätt kontinuerligt förändras och utvecklas riskerar den att förlora sitt värde. I de överväganden som föregått utredningens förslag om var an- svaret för redovisningarna bör läggas har stor vikt lagts vid detta argument. Målsätt- ningen har varit att finna sådana ansvarsformer för produktion och publicering att de som utnyttjar informationen skall kunna påverka inriktningen och utformningen.

Beräkningar för ekonomisk analys

Inriktningen och utformningen av den information som krävs som underlag för ekono— misk analys behandlas närmare i avsnitt 4. Den består dels av den planerade ggg periodiska statistiken, dels av beräkningar och bedömningar med främst parternas lönestatistik som grund. Denna typ av information utgör underlag för i första hand konjunkturbedömningar men också för olika former av samhällsekonomisk forskning.

• Sida 18
•  Original

Konjunkturinstitutets bedömningar av hur lönesummor och lönekostnader utvecklas är i stor utsträckning vägledande också för andra konjunkturbedömare i samhället. Det är därför rimligt att betrakta konjunkturinstitutet som en lämplig och kompetent be- dömare av hur den lönestatistiska informationen bör utformas. Mot denna bakgrund är det lämpligt att ge konjunkturinstitutet rollen som beställare av den kortperiodiska statistiken. Anslag för att producera statistiken bör följaktligen ges till konjunktur- institutet som i sin tur får upphandla statistiken, på ett ändamålsenligt sätt.

Konjunkturinstitutet grundar till viss del sina bedömningar av konjunktur- och kost- nadsutvecklingen på uppgifter från parternas lönestatistik samt på beräkningar och uppskattningar av de avtal som sluts på arbetsmarknaden. Det är angeläget att kon- junkturinstitutet ges resurser att förbättra sina dokumentationsrutiner och beräknings- modeller på detta område. Detta kan också bidra till att ge den ekonomiska forsk- ningen bättre källmaterial. Utredningen har därför initierat ett projekt "Löneanalys och prognos" vid konjunkturinstitutet för att vidareutveckla instituets rutiner och metoder i dessa avseenden.

Information till allmänheten

Karaktären av informationen till allmänheten beskrivs i avsnitt 5. Informationen bör enligt utredningen inriktas på att vara lätt tillgänglig med tonvikten på gj huvud- publikation per år. Den bör vidare inriktas på att ge översiktlig och jämförande information om hur löner m.m. utvecklas på arbetsmarknaden. Det naturliga käll- underlaget för informationen är den statistik som parterna producerar och de kom- pletteringar som SCB genomför.

I de allmäninformativa delarna har SCB:s redovisningar tidigare haft vissa brister. Informationen har inte redovisats så att den varit speciellt översiktlig, sammanfattande eller lättillgänglig för allmänheten eller massmedia. Inom SCB pågår för närvarande ett arbete för att försöka komma till rätta med dessa brister. Det är emellertid önsk- värt att SCB i framtiden ges bättre stöd och vägledning för att kunna utveckla sin allmäninformativa redovisning. Den av utredningen föreslagna och nyligen inrättade lönestatistiknämnden vid SCB bör ges resurser att stödja och vägleda den allmän- informativa produktionen av lönestatistik. I nämnden är representanter för arbets- marknadens parter företrädda. Resurserna bör administrativt knytas till den enhet inom SCB som närmast samarbetar med lönestatistiknämnden. Nämnden bör endast vara rådgivande men borde, genom sin breda sakkunskap och kompetens, kunna bidra till att inrikta och utforma statistiken på ett ändamålsenligt sätt.

Underlag för avtalsförhandlingar

Den omfattande lönestatistik som arbetsmarknadens parter producerar utgör ett för parterna viktigt underlag för avtalsförhandlingar. Statistikens inriktning och utformning är därför självfallet präglad av dessa ändamål och bör i grunden inte styras av andra

• Sida 19
•  Original

syften. På en fri arbetsmarknad är det naturligt att parterna själva ansvarar för sitt besluts- och informationsunderlag.

Mot bland annat denna bakgrund är det inte rimligt att SCB gratis producerar för- handlingsstatistik åt vissa arbetsmarknadsparter men inte åt andra. Staten bör i detta avseende behandla parterna likvärdigt. SCB bör därför fortsättningsvis inte producera lönestatistik åt SAV och Pastoratsförbundet på direkt anslag från staten. Det är rimligt att dessa parter själva finansierar sina förhandlingsunderlag.

SCB har tillgång till en stor del av det källmaterial som parterna producerar. Mellan vissa parter och SCB är detta reglerat i avtal. Ett viktigt motiv för detta samarbete är att undvika en omfattande uppgiftlämnarbörda för arbetsgivare i privat och offent- lig sektor. För att behålla giltigheten av detta argument bör självfallet tillgängligheten och parternas lönestatistik anpassas till de behov som SCB:s redovisningar har. Det ter sig också som naturligt att SCB bör få tillgång till de individuppgifter i LO/SAF:s lönestatistik som man har för alla andra områden. Anpassningen behöver inte in- kräkta på parternas specifika behov utan endast innebära en komplettering i riktning mot SCB:s behov. Detta ter sig än mer rimligt mot bakgrund av att SCB betalar viss ersättning till parterna för informationen.

Ett viktigt motiv för samarbetet mellan arbetsmarknadens parter och SCB är som nämnts att begränsa uppgiftslämnarbördan för företag och organisationer. Så länge parterna upprätthåller och tillhandahåller en lönestatistik som är tillräcklig för den officiella statistiken är detta en rationell ordning. Mot bakgrund av de diskussioner som förs på arbetsmarknaden om att begränsa parternas statistik, bör berörda myndigheter ha en stor beredskap att bygga upp en egen basproduktion av löne- statistik.

1.3.1 Vissa principiella frågor för SCB

Obundenhet och objektivitet är två grundläggande krav på statens officiella statistik. Den officiella informationen ska således kunna produceras oaktat olika intresse- gruppers åsikter (Obundenhet) och kunna presenteras sakligt (objektivt). Dessa kri- terier är betydelsefulla för statens officiella statistikprodution. Det lönar emellertid föga och är inte heller speciellt svårt att producera en statistik om endast objektivi- tetskriteriet eftersträvas. Ett minst lika viktigt krav är därför att informationen är relevant eller låt oss kalla det meningsfull för de som vill använda den. Användarna är självfallet de bäst skickade att utvärdera informationens meningsfullhet. För den officiella statistiken är det nödvändigt att förena båda dessa krav på objektivitet och meningsfullhet.

SCB har sedan 1960-talet successivt övertagit en allt större del av den officiella statistiken och därmed ansvaret för både utformning och produktion av statistiken. Den dubbla rollen att företräda både konsument-, och producentintressen i samma organisation kan vara svårt att förena för en så omfattande produktion som SCBs. Svårigheter med bl.a. att både identifiera och öppna kanaler till olika konsument-

• Sida 20
•  Original

grupper kan lätt medföra att producentintresset, dvs exempelvis frågor om obun- denhet eller statistisk noggrannhet etc, får större uppmärksamhet än frågor om statistikens innehåll och inriktning.

Utformningen av den allmäninformativa statistiken kan tjäna som en illustration av dessa problem. Målgruppen; allmänheten är visserligen lätt att identifiera men hur öppnar man kanaler som låter "allmänheten" påverka informationens inriktning? Om inte dessa kanaler finns, är det lätt hänt att andra intressen eller intressenter får råda. Utformningen av den officiella lönestatistiken om det statliga området illustrerar detta. Den officiella redovisningen har hittills varit mycket omfattande och deltaljrik men saknar tyvärr mycket av överblickbarhet som en bredare publik kan tillgodogöra sig. Statistiken är snarare utformad mycket snarlik förhandlingsunderlaget för parterna inom den statliga sektorn. Det motsvarande gäller i princip också för den officiella lönestatistiken om de kommunala sektorerna. I dessa fall har alltså en till syftet allmäninformativ statistik i alltför hög grad influerats av hur bl.a. parternas förhand- lingsunderlag utformats.

Även i den statistik som i första hand produceras som underlag för ekonomiska bedömningar finns vissa brister på anpassning till olika användarkrav. SCB publi- cerade tidigare en kvartalsvis statistik om sysselsättning och löner inom vissa delar av arbetsmarknaden. Sysselsättningen redovisades både som antalet sysselsatta och ar- betsvolym (antal arbetstimmar) för arbetare respektive tjänstemän. Sysselsättnings- volymen utgjorde underlag för bl.a. både nationalräkenskaperna och i konjunktur- institutets ekonomiska bedömningar. Nyligen omvandlades statistiken till en kvartalsvis sysselsättningsstatistik där endast antalet totalt sysselsatta men ej uppgifter om arbetsvolymer redovisas. För vissa konsumenter har den nya sysselsättningsstatistiken inneburit en förbättrad arbetsmarknadsinformation. Andra konsumenter bl.a. national- räkenskaperna och KI, anser däremot att omläggningen inneburit att ett centralt informationsunderlag gått förlorat.

Dessa exempel ger ingen heltäckande bild av verksamheten men kan tjäna som illustration till att det finns en faktisk och principiell svårighet att förena både konsu- ment- och producentintressen i en och samma organisation. Utredningen har mot bl.a. denna bakgrund funnit det angeläget att försöka öka konsumentinflytandet över den officiella lönestatistiken.

• Sida 21
•  Original

Utgångspunkten har varit att försöka identifiera de syften och de målgrupper som statistiken bör tjäna. Dessa beskrivs i avsnitt 1.3 som:

Syfte Målgrupp

Beräkningar för Konjunkturbedömare ekonomisk analys

Information till Allmänhet och mass- allmänhet media Underlag för Arbetsmarknadens

avtalsförhandlingar parter

Denna schematisering avser att identifiera huvudsakliga syften och målgrupper.

Konjunkturinstitutet har en naturlig roll som ansvarig för den ekonomiskt inriktade informationen och bör mot denna bakgrund kunna vara en god företrädare för dessa intressen.

Lönestatistiknämnden vid SCB har en sakkunskap om lönebildningen som SCB bör kunna dra fördelar av i sitt allmäninformativa arbete.

Den förhandlingsinriktade lönestatistiken är i sak redan en specialstatistik för olika intresseorganisationer. Det är därför av vikt att arbetsmarknadsparterna behandlas likvärdigt i detta avseende. Bekostar inte SCB lönestatistik åt SAF, LO, PTK etc så bör myndigheten inte heller producera lönestatistik åt de statliga parterna för anslags- medel.

Förslagen att ge olika konsumentgrupper ökat inflytande syftar inte till att ta bort SCBs inflytande över statistikens utformning. Syftet är att istället att skapa en klarare och tydligare relation mellan SCB och användarna. Det bör fortfarande stå SCB fritt att komplettera sina uppdrag med variabler som SCB anser vara viktiga för andra än beställarens syften. En sådan relation med olika användargrupper kan förhoppningsvis innebära att en mer kreativ och ändamålsenlig grund skapas för produktionen av lönestatistik.

• Sida 22
•  Original

2. LÖNESTRUKTUR ocn LÖNEJÄMFÖRELSER 2.1 Allmänt om statistisk redovisning

Målsättningen med all statistisk redovisning är att kunna erbjuda relevanta och sammanfattande mått på tillståndet och utvecklingen i en komplicerad värld. Att, som i ett extremt exempel, för arbetsmarknaden med dess fyra miljoner arbetstagare redovisa löneutvecklingen för varje individ vore självfallet orimligt. Förutom de prak- tiska svårigheterna med en sådan redovisning skulle den inte i någon väsentlig grad bidra till en användbar kunskap om löneutvecklingen. En korrekt sådan redovisning skulle visserligen vara "sann", men mångfalden av uppgifter skulle endast förvirra. För att erhålla en operationell, användbar information måste redovisningen sammanfattas och aggregeras på olika sätt. Det är viktigt att inse att man därigenom alltid också förlorar information och i viss mån förenklar verkligheten. För att anknyta till arbets- marknadens fyra miljoner arbetstagare så kan sannolikt flertalet enskilda arbetstagare hävda att inget annat arbete är exakt likt deras eget. Utifrån ett sådant synsätt skulle inga jämförelser över huvud taget kunna komma till stånd.

Statistiska redovisningar innebär således alltid förenklingar och schabloniseringar av verkligheten. Det blir därför en bedömningsfråga hur stora förenklingar och schabloni- seringar som är acceptabla för redovisningens syften. För att återigen anknyta till arbetsmarknaden så går det att konstruera ett enda sammanfattande mått på löneut- vecklingen för hela den svenska arbetsmarknaden. Ett sådant enda mått skulle emellertid vara för grovt för att bidra till en närmare förståelse av utvecklingen.

Verksamhet och yrkessammansättning inom olika sektorer av arbetsmarknaden är mycket varierad. Dessa skillnader motiverar självfallet en stor försiktighet vid jäm- förelser och tolkningar av lönenivåer och löneutveckling. Bakom genomsnittliga värden för olika sektorer eller grupper av löntagare kan stora enskilda eller gruppvisa varia- tioner dölja sig.

För arbetsmarknadens parter är lönestatistiska jämförelser trots de nämnda osäker- heterna ett värdefullt instrument för att dels utvärdera effekterna av marknadskrafter och slutna avtal, dels utgöra underlag för parternas ambitioner i kommande avtals- rörelser. De stora resurser som arbetsmarknadens parter satsar på en beskrivande lönestatistik är ett synligt exempel på detta. De i samband med avtalsrörelser före- kommande lönestatistiska jämförelser som parterna presenterar förstärker ytterligare detta intryck.

För konjunkturbedömare och ekonomisk-politiska beslutsfattare är lönestatistik ett betydelsefullt underlag för bedömningar av efterfråge- och kostnadsutveckling. Mot denna bakgrund är det av stor vikt att informationen i dessa sammanhang är

ändamålsenligt utformad.

I massmedia förekommer inte sällan jämförelser av lönenivåer och löneutveckling mellan olika löntagargrupper och arbetsmarknadssektorer. Dessa jämförelser är av

• Sida 23
•  Original

mycket varierad kvalitet. Ofta präglas redovisningarna av partsinlagor från enskilda ar- betsmarknadsparter eller saknar de i övrigt en allsidig och saklig betoning.

2.2 Arbetsmarknaden och dess parter

Lönebildningen på den svenska arbetsmarknaden styrs i hög grad genom förhand- lingar mellan stora fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer. Den institu- tionella ramen kring lönebildningen med centrala förhandlingar växte fram under 1950-talet. Då dominerades arbetsmarknaden av SAF och LO, vars samordnade centrala avtal var normbildande för hela arbetsmarknaden.

Den strukturkris som i mitten av 1970-talet drabbade de stora basindustrierna med- verkade till en kraftig minskning av industrisysselsättningen. Samtidigt skedde en övergång till tjänstenäringar och offentlig service. Sysselsättningen i den offentliga sektorn ökade kraftigt, ett förhållande som framför allt speglar kvinnornas ökade förvärvsverksamhet. Av arbetsmarknadens 3,4 miljoner anställda 1970 var enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) ca 640 000 kommunalt, 380 000 statligt och 2,42 miljoner privat anställda. 1989 har antalet anställda på arbetsmarknaden ökat till ca 4,1 miljoner. Praktiskt taget hela denna ökning är knuten till den kommunala sektorns expansion. 1989 fanns enligt AKU 1,26 miljoner kommunalt anställda, 384 000 statligt anställda samt 2,42 miljoner privat anställda.

Samhällets förändrade näringsstruktur avspeglar sig bl.a. i organisationernas styrka och tillväxt. Tjänstemannarörelsen, TCO, som 1960 hade 390 000 medlemmar har nu 1,2 miljoner medlemmar. Akademikerorganisationen SACO ökade under samma period från 40 000 till ca 300 000 medlemmar. Den offentliga sektorns tillväxt har även medfört en tyngdpunktsförskjutning inom organisationerna. På 1960-talet utgjorde de offentliganställda ca 20 procent av det totala medlemsantalet inom LO. Nu svarar de för närmare 40 procent. Av LO:s förbund med sammanlagt 2,3 miljoner medlemmar är nu Kommunalarbetarförbundet med 640 000 medlemmar det största förbundet. Andelen medlemmar yrkesverksamma i offentlig sektor uppgår idag till omkring 50 procent i TCO och till omkring 75 procent i SACO.

Förhandlingssystemen har under efterkrigstiden kännetecknats av en hög grad av centralisering. Tjänstemännen i den privata sektorn organiserade sig 1973 i en för- handlingskartell, PTK. I PTK ingår flertalet TCO- och SACO-förbund som organiserar privatanställda tjänstemän. Banktjänstemännen (SBmt) och Försäkringstjänstemännen (FTF) står dock utanför PTK. Även på den offentliga sidan sker förhandlingarna i karteller. På den kommunala sidan förhandlar TCO-förbunden i Kommunaltjänste- mannakartellen, KTK. De TCO-anslutna statstjänstemännen förhandlar i TCO-S. På den offentliga sidan förs förhandlingarna för SACO-förbunden i förhandlingskarteller- na SACO-S och SACO-K. Motparter på arbetsgivarsidan är Kommunförbundet och , Landstingsförbundet på den kommunala sidan och statens arbetsgivarverk, SAV, på den statliga.

• Sida 24
•  Original

Graden av samarbete mellan parterna inom den offentliga sektorn har varierat mellan åren. De senaste åren har SKAF, KTK och SACO-K haft gemensamma överlägg- ningar men slutit separata avtal. Inom den statliga sektorn har TCO-S, SACO-S och SF slutit gemensamt avtal med arbetsgivarparten fram t.o.m. 1988. I 1989-90 års avtal har respektive huvudorganisation slutit separata avtal med SAV.

Den första centrala förhandlingen mellan LO och SAF hölls 1952 och sedan 1956 har centrala förhandlingar regelbundet hållits fram till 1983. Detta år bröt sig VF och Metall ur samordningen mellan LO och SAF. Centrala förhandlingar mellan SAF och PTK har också hållits regelbundet sedan mitten av 1970-talet. Även här bröts dock samordningen 1983 genom att VF förhandlade separat med sina motparter på tjänste- mannasidan SIF, SALF och CF. Därefter har graden av samordning varierat mellan åren. 1986-87 återgick man till centrala förhandlingar både på SAF/LO- och SAF/PTK-området. 1988 däremot fördes decentraliserade förhandlingar på bägge om- rådena. Avtalsperioden 1989-1990 har återigen en återgång skett till centrala förhand- lingar även om VF-Metall samt VF/SIF, SALF och CF också denna gång stått utan- för samordningen. I bilaga finns en kortfattad sammanställning av ingångna avtalsöver- enskommelser för perioden 1980-1990.

De större avtalsområdena på den svenska arbetsmarknaden framgår av sammanställ- ningen nedan.

Större avtalsområden 1988

Antal berörda personer (1000-tal) Privat sektor SAF LO 75 1 KFO LO 65 SFO LO 68 SAF PTK 388 SFO PTK 45 KFO PTK 23

Statlig sektor SAV SF inom LO 157 TCO-S 249 SACO-S 120

Kommunal sektor Kommunförbundet SKAF inom LO 504

Landstingsfbd KTK 278 SACO-K 71

• Sida 25
•  Original

Arbetsmarknadens parter, inom både offentlig och privat sektor, producerar löne- statistik. Den officiella årliga lönestatistiken som publiceras av SCB baseras huvud- sakligen på underlag från arbetsmarknadens parter. Därutöver görs urvalsundersök- ningar för den del av den privata arbetsmarknaden som inte täcks av parternas statistik. På aggregerad nivå indelas den officiella statistiken i privat sektor, arbetare respektive tjänstemän, samt statlig sektor och kommunal sektor. Denna indelning följer den förhandlingsordning som råder på arbetsmarknaden och som huvudsakligen avser fyra stora avtalsområden; SAF/LO respektive SAF/PTK inom den privata sektorn och Kommunförbundet, Landstingsförbundet/SKAF, KTK, SACO-K samt SAV/SF, TCO-S, SACO-S inom den offentliga sektorn. För den privata sektorn har SCB tillgång till organisationsuppdelad statistik som sedan bearbetas till att avse arbetare och tjänstemän. Denna möjlighet till uppdelning saknas däremot för de offentliga sektorerna. För den del av den kommunala sektorn där det sluts separata avtal mellan arbetsgivarpart och KTK, SACO respektive SKAF har utredningen del- givits statistik som medger uppdelning i tjänstemanna- och LO-grupper. Motsvarande material har inte kunnat erhållas från den statliga sektorn, delvis beroende på att LO- förbundet SF och tjänstemannaorganisationerna slöt gemensamma avtal inom denna sektor. Fr.o.m. 1986 ändrades specialbestämmelserna för tjänster i kommun och landsting vilket nu gör det möjligt att direkt via statistiken kunna urskilja LO-grupper och tjänstemannagrupper. För tjänster som regleras i avtal med tjänstemannaorganisa- tionerna SACO samt KTK gäller specialbestämmelserna Befattningsområde Kommun (BOK) s_amt Befattningsområde Landsting (BOL). De tjänster som regleras i avtal med LO-förbundet SKAF följer däremot specialbestämmelserna Centralt reglerade Anställningar Kommun (CAK) samt Centralt reglerade Anställningar Landsting (CAL). I utredningens beställning till SCB ingår en redovisning enligt ovan nämnda indelning.

Förutom det faktum att den officiella redovisningen av lönestatistik avseende den offentliga sektorn omfattar både tjänstemannagrupper och vad som traditionellt benämns arbetargrupper finns även skillnader mellan sektorerna vad gäller verksam- het, yrkes- och befattningsstruktur, åldersstruktur m.m. Dessa skillnader motiverar stor försiktighet vad gäller tolkningar och jämförelser av genomsnittliga löner mellan sek- torerna. Bakom siffrorna kan ligga en mycket varierad verklighet där vissa gruppers bidrag till ett visst löneläge kan vara betydande medan andra grupper har ett betyd- ligt lägre relativt löneläge. För att ge en bakgrund till de genomsnittssiffror som presenteras för olika kollektiv i avsnitt 4.2 följer nedan en kort beskrivning av struk- turen i de olika sektorerna. Därefter ges en översiktlig beskrivning av lönestatistikens uppbyggnad och innehåll inom respektive sektor.

Privat sektor Den privata sektorn, som den definieras i SCB:s officiella statistik, omfattar företag enligt det centrala företags- och arbetsställeregistret. Av de ca 2 miljoner arbetstagare som registrerades som anställda inom den privata sektorn 1989 var omkring 1,5 mil-

• Sida 26
•  Original

joner, eller ca 70 procent, anställda i företag anslutna till någon arbetsgivarorganisa- tion. Den största arbetsgivarorganisationen är SAF vars anslutna företag sysselsätter ca 1,2 miljoner anställda. Därutöver finns Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO) som är verksam inom den fackföreningsägda och konsumentkooperativa sektorn samt arbetsgivareföreningen SFO som är organisation för främst statliga, kom- munalägda och löntagarägda företag. Tidningarnas Arbetsgivarförening (TA) och Bankinstitutens Arbetsgivarorganisation (BAO) samt Sveriges Kooperativa och All- männyttiga Bostadsföretags Förhandlingsorganisation (KAB) är andra större arbetsgi— varorganisationer. De dominerande arbetstagarorganisationerna på den privata sektorn är LO och PTK.

Statistikredovisningen av avtalsområdena SAF/PTK respektive SAF/LO omfattar 35 till SAF anslutna förbund. I SCBs officiella statistikredovisning sker branschklassificering i enlighet med de enskilda arbetsställenas näringsgrenstillhörighet. Branschklassifice- ringen görs efter Svensk standard för näringsgrensindelning (SNI) som grundats på den internationella, av FN, utarbetade näringsgrensstandarden ISIC.

Sedan 1950-talet har industrisidan inom den privata sektorn minskat till förmån för tjänstesektorerna. Idag arbetar ca 39 procent av de privatanställda inom tillverknings- industri, 10 procent inom byggnadsindustri, 23 procent inom varuhandel och 20 procent inom banker och övrig tjänsteverksamhet (Källa: CFAR 1989).

PTK består av sju TCO-förbund, däribland Handelstjänstemannaförbundet och Sveriges lndustritjänstemannaförbund, samt av fjorton SACO-förbund varav Civilingenjörsförbundet är störst. Lönestrukturen inom LO/SAF-området respektive PTK/SAF-området skiljer sig starkt. Lönespridningen, mätt som skillnaden mellan den tiondel av de anställda som har högst lön och den tiondel som har lägst lön ställt i relation till medianen, är t.ex. betydligt högre för tjänstemännen. Kvalifikations- och befattningsstrukturen inom PTK är följaktligen relativt heterogen. Inom PTK finns allt från ledande, kvalificerade befattningar till rutinarbete representerat.

På SAF/PTK-området finns ett system för klassificering av arbetets innehåll och svårighetsgrad, den s.k. befattningsnomenklaturen för tjänstemän (BNT). De olika befattningsfamiljerna delas in i 7 olika skikt som beskriver svårighetsgraden i arbetet. Följande större befattningsfamiljer redovisas på SAF/PTK-området.

Större befattningsfamiljer inom SAF/lj! K-området 1989 Marknadsföring/försäljning 70 100 Ekonomiförvaltning 49 400 Arbetsledning inom tillverknings-, repara- 36 000 tions-, transport- och underhållsarbete Konstruktionsarbete 31 500 Sekreterararbete, maskinskrivning och översättning 28 000 Totalt antal anställda 404 800

Källa: Löner för tjänstemän 1989 SAF, SIF, SALF, HTF, CF

• Sida 27
•  Original

Av SAF/PTK-områdets ca 400 000 medlemmar är ca 34 procent kvinnor. Den genom- snittliga sysselsättningsgraden för privattjänstemän inom tillverkningsindustrin ligger enligt SCB på omkring 95 procent för samtliga tjänstemän och på 87 procent för kvinnorna. Av samtliga anställda är 8 procent under 25 år. Bland kvinnorna är mot- svarande andel 16 procent.

LO består av 23 förbund. Det största privata förbundet är Metall som bl.a. organi- serar verkstadsarbetare. Andra stora förbund är Handelsanställdas förbund och Byggnadsarbetareförbundet. De privatanställda förbundens medlemmar är anslutna enligt industriförbundsprincipen vilket innebär att samtliga kollektivanställda inom ett företag är med i samma fackförbund oavsett yrke. TCO är i huvudsak uppbyggt enligt samma princip, dvs. man organiserar samtliga tjänstemän på en arbetsplats oavsett yrke. SACO är däremot huvudsakligen uppbyggt av olika examensförbund. Gränserna för arbetar- respektive tjänstemannatillhörighet är ibland oklara. Vissa yrkesgrupper inom industrin organiseras t.ex. av förbund inom både LO och PTK.

På SAF/LO-området redovisas yrkesgrupper för skilda avtalsområden. Stora yrkes- grupper är fräsare, svetsare och svarvare inom verkstadsavtalet, butiksbiträden inom butiksavtalet och betongarbetare samt byggnadssnickare inom byggavtalet. Av samtliga arbetade timmar på LO/SAF-området svarar kvinnorna för närvarande för ca 20 procent. Omkring 25 procent av både kvinnor och män inom LO/SAF-området är 25 år eller yngre.

Större avtalsområden inom SAF/LO

Antal arbetade timmar 23 kv 1989 (1000-tal)

Verkstadsindustri 69 921 Handel, butiksavtalet 18 798 Byggnadsindustri 17 285 Massa- och pappersindustri 9 942 Totalt antal arbetade timmar 242 827

Källa: Löner inom SAF/LO-området SAF/LO 2:a kvartalet 1989

Offentli sektor

Inom den offentliga sektorn produceras statistik för den statliga sektorn samt för primär— respektive landstingssektorema. Enligt respektive parts statistik fanns 1989 542 800 personer anställda i primärkommunerna (exkl. statligt avlönade lärare samt beredskapsarbetare o.dyl.). Landstingen hade samma år 374 900 anställda medan den statliga sektorn sysselsatte 581 600 personer (inkl. försäkringskassorna samt riksdagen och dess verk, som står utanför avtalsområdet). Utmärkande för den offentliga sek- torn är den snabba expansionen sedan 1960-talet, främst inom den kommunala verk-

• Sida 28
•  Original

samheten. Under den aktuella perioden mer än tredubblades antalet kommunalt anställda.

Inom den kommunala sektorn arbetar huvudsakligen kvinnor. I landstingen är ca 84 procent av de anställda kvinnor och i primärkommunerna ca 78 procent. Ungefär hälften av de anställda kvinnorna arbetar deltid eller är timavlönade. Den genomsnitt- liga sysselsättningsgraden för samtliga anställda är ca 78 procent för primär- kommunerna och ca 78 procent i landstingen. De kommunalanställda är relativt unga. I landstingen är 13 procent av de anställda under 25 år. Medianåldern för landsting är 38 år och för primärkommuner 39 år.

Den officiella lönestatistiken avseende offentlig sektor presenteras för närvarande inte näringsgrensuppdelad utan efter verksamhetsområde. Inom landstingen är det domi- nerande verksamhetsområdet hälso- och sjukvård. Inom detta område arbetar 85 pro- cent av de anställda. Det största området inom primärkommunerna är socialtjänst, som innefattar äldreomsorg och barnomsorg. Denna verksamhet omfattar drygt 50 procent av de anställda, undantaget de statligt avlönade lärarna.

Primärkommuner, större yrkesgrupper 1989, antal

Vårdbiträdespersonal 195 000 Förskollärare 50 400 Kontorspersonal 23 100 " Dagbarnvårdare 32 700 Städpersonal 27 000 " Totalt antal 542 800

Källa: Kommunal personal 1989, Svenska kommunförbundet ]) Exkl. Sthlm

Landsting, större yrkesgrupper 1989, antal

Läkare 17 200 Sjuksköterska 63 000 Undersköterska 48 600 Sjukvårdsbiträde 60 800 Totalt antal 374 900

Källa: Landstingsanställd personal 1989, Landstingsförbundet

Av statsförvaltningens 581600 anställda (exkl. beredskapsarb m.fl.) svarade civil statsförvaltning och försvar för 243 200. Affärsverken sysselsatte 160 600 anställda. Därtill kom övrig statlig reglerad verksamhet som innefattar bl.a. statligt avlönade lärare.

• Sida 29
•  Original

Medianåldern för statligt anställda är ca 40 år. Omkring 9 procent av både kvinnorna och männen är 25 år eller yngre.

Statlig sektor, större verksamhetsområden 1989I antal

Civil statsförvaltning, försvar 243 200 Affärsverken 160 600

därav Postverket 64 400

SJ 28 300

Televerket ' 42 400

Övrig statligt reglerad verksamhet 177 800

Totalt antal anställda 581 600 Källa: SCB

Inom det statliga området har tjänstebenämningar använts för att klassificera befatt- ningar. Dessa är emellertid inte enhetliga vad gäller att belysa yrkesstrukturen i staten, vilket bl.a. försvårar lönejämförelser. Från och med 1990 klassificeras samtliga befattningar enligt antingen BNT eller TNS (Tjänstegöringsnomenklatur staten) i staten.

Statlig sektor, vissa tjänstebenämningar 1989, antal

Adjunkt 31 400 Byrådirektör 9 100 Lågstadielärare 21 600 Mellanstadielärare 21 100 Postiljon 18 100 Teletekniker 19 700

Källa: SCB

• Sida 30
•  Original

2.4 lönestatistikens utformning

Lönestatistiken är inom respektive sektor uppbyggd för att i första hand kunna tjäna som underlag i löneförhandlingar mellan parterna. Skillnader i produktionsförut- sättningar, lönesystem, löneformer och förhandlingssystem mellan sektorerna har härigenom medfört skillnader i lönestatistikens uppbyggnad och innehåll. Skillnader i bl.a. lönebegrepp och mätperioder försvårar jämförelser mellan olika sektorer. Som underlag för en bedömning av svårigheterna vid jämförelser ges nedan en översiktlig beskrivning av lönestatistikens uppbyggnad och innehåll för respektive sektor. Inom den privata sektorn produceras som tidigare nämnts lönestatistik inom SAF/LO- området, SAF/PTK-området samt inom de områden där arbetsgivarföreningarna SFO, KFO, KAB, BAO, FAO och TA sluter avtal. Eftersom statistiken för de fem sist- nämnda sektorerna inte markant skiljer sig från de först nämnda har beskrivningen nedan främst koncentrerats till SAF/LO- respektive SAF/PTK-områdena.

Inom den offentliga sektorn produceras lönestatistik dels för primär- och landstings- kommuner, dels för statlig sektor. Inom de kommunala sektorerna produceras separat lönestatistik för förhandlingsändamål fördelad på organisationerna respektive för- handlingskartellerna SKAF, KTK och SACO-K. För den statliga sektorn produceras ingen organisationsuppdelad statistik. För kommunala bolag saknas en central riks- täckande lönestatistik.

Med lönesystem avses principerna för lönesättning och med löneform sätten på vilket lönen kommer löntagarna till del. Löneformen bestämmer vilken period som löne- sättningen skall omfatta, t.ex. dag-, vecko- eller månadslön, samt i vilken form lönen skall ges, t.ex. fast timlön, ackordslön eller premielön. Frågor som rör lönesystemen omfattar grunderna för lönesättningen; lön efter närvaro, utbildning, prestation, befatt- ning, yrkestillhörighet etc. Principerna för lönesättning, dvs. tillämpningen av olika lönesystem, har ett nära samband med bestämningen av löneformerna.

LOAF

LO/SAF-området omfattar löntagare inom skilda avtalsområden och i branscher med mycket varierande lönesystem och löneformer. Det är därför svårt att identifiera något enskilt lönesystem med anspråk på att vara representativt för hela LO/SAF- området. Olika former av individuella eller kollektiva prestationslönesystem är emel- lertid relativt vanliga. Det kan gälla allt ifrån enkla s.k. raka ackordssystem till mer komplicerade och företagsekonomiskt baserade lönsamhetskriterier. Prestationslöne- systemen syftar till att på olika sätt mäta arbetstagarnas insatser i produktionen utifrån vilka man sedan anpassar lönesättningen. Eftersom kollektivavtalen i förekom- mande fall också innehåller regler om minimilöner blir dock lönesättningen aldrig helt beroende av prestation. På LO/SAF-området tillämpas även s.k. normallöneavtal där angivna lönesatser för olika arbetarkategorier varken får under- eller överskridas.

• Sida 31
•  Original

Också löneformerna varierar stort inom LO/SAF-området med timlön, veckolön, tvåveckorslön, fyraveckorslön och månadslön som exempel. Till skillnad från övriga sektorer av arbetsmarknaden har begreppen lön per timme, fast lön eller ackordslön en relativt stor utbredning. Detta är sannolikt en effekt av sådana lönesystem där timnärvaro respektive prestation per arbetstimme varit viktiga för lönens storlek. I lönestatistiken för LO/SAF-området har redovisningen systematiserats till att avse löneersättningar per faktiskt arbetad tid (timme). Tid då arbetstagaren är sjuk eller frånvarande redovisas ej. Vissa ersättningar för ej arbetad tid redovisas dock.

Mätperioden för arbetarlönestatistiken är huvudsakligen det andra kvartalet varje år. Ett viktigt mått i statistiken är tidlön och ackordslön (T+A). Tidlön är i princip en fast lönesats per arbetad timme men kan ibland också ha samband med ackordsför- tjänster. Förutom dessa löneelement finns en mycket omfattande flora av tillägg. Vissa tillägg, de som i princip kan anses bero på speciella arbetsförhållanden eller speciella arbetstidsavtal, redovisas som tid- eller ackordslön. Exempel på sådana är höjdtillägg, smutstillägg, förmanstillägg, jourtillägg och skiftformstillägg. l tidlöne- och ackords- begreppet redovisas även lön som baseras på verksamhetens resultat mätt i t.ex. verk- samhetens omsättning eller vinst, s.k. resultatlön. Denna typ av lön kommer alltid med om den intjänats under statistikmättillfället. För en del avtalsområden redovisas per arbetsplats ett beräknat genomsnittligt belopp grundat på närmast föregående mätperiods utfall, om resultatlönesystemets intjänande period är längre än löne- statistikens redovisningsperiod. Vid sidan av tid- och ackordslönen redovisas skift/ob- tillägg (inom andra sektorer benämnt enbart ob-tillägg), övertidstillägg, helglön samt andra förmåner. I begreppet andra förmåner ingår dels naturaförmåner men även ersättning för förlorad arbetsinkomst vid exempelvis militärtjänst och sjukdom. Här redovisas även bidrag som semesterstipendier osv. Även beredskapsersättning ingår i begreppet andra förmåner och särredovisas således inte. Jourersättning räknas som tidigare nämnts till tidlönebegreppet.

Uppgifter om semesterlön samlas ej in men kan vid behov beräknas.

&

PTK/SAF-området omfattar löntagare inom många olika branscher, vilket medför att det finns många lönesystem och löneformer representerade. Lönesättningen är emellertid vanligtvis individuell och har sin utgångspunkt i den enskilde tjänsteman- nens arbetsuppgifter och kvalifikationer. Det finns få normeringar för lägstalöner eller andra lönetariffer. Till stöd för att klassificera och rangordna svårighetsgraden hos arbetstagarnas yrken och befattningar har parterna utvecklat ett system kallat Befattningsnomenklatur Tjänstemän (BNT). Systemet beskriver arbetets art och innehåll för 51 befattningsfamiljer. Befattningsfamiljema är vidare indelade i sju skikt vilka anger arbetets svårighetsgrad. Trots att det råder en viss osäkerhet vad gäller tillämpningen av BNT ute vid företagen kan klassificeringssystemet ses som det mest ambitiösa försöket hittills på arbetsmarknaden att systematisera redovisningen av

• Sida 32
•  Original

lönestatistik. Som en del av den individuella lönesättningen tillämpar många företag olika former av prestationslön.

Mätperiod för SAF/PTK-statistiken är augusti månad. Den dominerande löneformen är fast eller stipulerad månadslön. Dessutom tillkommer prestationsberoende löne- element som exempelvis provision, tantiem och premielön.

Grundlönebegreppet i förhandlingssammanhang är månadslön. Den definieras som summan av stipulerad månadslön för heltidsanställda tjänstemän och ett genomsnittligt värde av provision, tantiem o.dyl. samt naturaförmåner och andra förmåner. De en- skilda löneelementen särredovisas i grundmaterialet. Uppgifter om skift- och ob—tillägg insamlas och redovisas separat utanför de standardiserade lönetabellerna.

Uppgifter om jour— och beredskapsersättning, övertidstillägg och semesterlön insamlas inte. Viss övertid ingår i den ordinarie tjänsten i högre löneskikt.

De kommunala sektorerna

Inom de kommunala sektorerna var lönesättningen tidigare starkt centralt reglerad. l centrala och rikstäckande bestämmelser reglerades lönen eller löneintervallet för olika arbeten och befattningar och det fanns små möjligheter för lokala awikelser. Ett betydelsefullt inslag i lönesystemet var högre lön i takt med ökad tjänstetid.

I och med avtalen för 1986-1987 påbörjades en övergång mot friare lönesättning, med färre centrala och rikstäckande regler. I detta avtal ingicks en överenskommelse mellan arbetsgivarna och KTK samt SACO-K om att införa ett nytt förhandlings- och lönesystem med individuell och differentierad lönesättning. 1988-1989 års avtal innebar en ytterligare utveckling av systemet, bl.a. genom awecklingen av den centrala löne- planen fr.o.m. den 1 juli 1989. De nya löneavtalen gav de enskilda arbetsgivarna, landsting och kommuner, ett ökat ansvar för den egna lönepolitiken. Från och med 1988 ändrades också lönesystemet för SKAFzs område i riktning mot en friare löne- sättning.

Månadslön är den dominerande löneformen inom den kommunala sektorn. Denna kompletteras av olika former av tillägg. Prestationslöner förekommer dock i liten omfattning.

Mätperioden för lönestatistiken är den 1 mars. Det grundläggande lönebegreppet är månadslön. I förhandlingssammanhang definieras grundlön som summan av månatlig löneklasslön vägt med genomsnittlig sysselsättningsgrad samt beräkningar över avlön- ingsförstärkning, uppdragstillägg och befattningsarvode för läkare samt tantiem för tandläkare och tandtekniker. Därutöver redovisas genomsnittlig o_b—, jour-, beredskaps- och övertidsersättning samt övriga tillägg. Till övriga tillägg hänförs exempelvis vika- riatstillägg, kallortstillägg, färdtidsersättning o.dyl.

• Sida 33
•  Original

Semesterlön redovisas ej. Vad gäller ersättning för ob, jour och beredskap redovisas ett genomsnitt för februari månad. I och med att helger är ojämnt utspridda över året kommer uppgifterna om ob-tillägget inte att spegla ett årsgenomsnitt. Under februari månad då mätningen görs finns t.ex. inte några storhelger, vilket medför att ob- tillägget sett som ett genomsnitt för året underskattas. Inom den landstingskommunala sektorn, där ob-tilllägget för vissa grupper utgör en stor del av lönen, har detta betydelse. Landstingsförbundet gör därför vissa kompletterande teoretiska beräkningar över ob-tilläggets genomsnittliga storlek för året.

Statlig sektor

Även inom den statliga sektorn har det funnits en strävan bort från det tidigare starkt centralstyrda lönesystemet mot en friare lokal och individuell lönesättning. Fr.o.m. 1990 slopas det gamla lönegradssystemet för huvuddelen av statligt anställda. Endast en del av löneplan N används för vissa kategorier efter lokal överenskommelse. I övrigt tillämpas tarifflöner eller individuella krontalslöner. Tarifflöner anger normalt vilken lägsta lön som ska gälla för en tjänsteman med hänsyn till anställningstid eller levnadsår. För tjänstemän med individuella krontälslöner bestäms beloppen i lokala löneförhandlingar vid varje myndighet.

Efter den omfattande lönesystemförändringen som följer av ramavtalen 1989-90 beräknas drygt 3000 tjänstemän få chefslön, ca 250 000 tarifflön och ungefär lika många individuell krontalslön. Endast några tusen tjänstemän bedöms vara kvar i lönegradssystemet. Ett särdrag för de statliga lönesystemen och löneformerna har varit den rika floran av tillägg som funnits. Dessa inbakas nu i stor sträckning in i månads- lönen med det nya lönesystemet.

Mätperioden för den statliga lönestatistiken ändras från mars till september i och med 1990 års insamling. I lönestatistiken är lön per månad det centrala lönebegreppet. Innan lönesystemförändringen användes (beroende på vad som belystes) i huvudsak tre olika lönebegrepp, nämligen;

Löneplanslön Fast lön - löneplanslön plus fasta tillägg Total lön - fast lön plus övriga lönetillägg exkl övertidstillägg.

En översyn av lönebegreppen i statistiken pågår för närvarande mellan parterna med anledning av det nya lönesystemet.

Semesterlön redovisas inte i lönestatistiken för den statliga sektorn.

• Sida 34
•  Original

Lönestatistikens utformning är naturligtvis beroende av ändamålet med redovisning- arna. Parternas lönestatistik är speciellt uppbyggd för att utnyttjas som förhandlings- underlag. Inom varje sektor är lönestatistiken således anpassad för att kunna tjäna som underlag för bedömningar och ställningstaganden i löneförhandlingar mellan parterna. Eftersom produktionsförutsättningar, löneformer och lönesystem är olika mellan sektorerna skiljer sig också lönestatistikens uppbyggnad och innehåll.

I avsnitt 3.1 nedan görs en jämförelse av de olika sektorernas lönebegrepp. En redovisning av hur de olika lönebegreppen passar in i standarden för arbetskrafts- kostnader och arbetstider (SIAK/SIAT) görs i bilaga 3. Avsnitt 3.2 behandlar utred- ningens förslag till jämförande lönebegrepp inom nuvarande statistikförsörjning. Förslaget ligger till grund för utredningens beställning hos SCB (bilaga 5). I avsnitt 3.3 presenteras utredningens begrepp för beskrivning av löneutvecklingen. Avsnitt 3.4 be- handlar redovisningsperioder.

I avsnitten 3.3 och 3.4 föreslagna metoder och redovisningsperioder ligger till grund för den redovisning av löneutvecklingen mellan 1982 och 1989 som presenteras i avsnitt 4.2.

Avsnitt 3.5 behandlar slutligen utredningens förslag till redovisningsområden och kategorier.

3.1 Parternas lönebegrepp

Som framgår av avsnitt 2.4 skiljer sig lönebegreppen åt mellan sektorerna. SAF/PTK- området och den offentliga sektorn använder likartade begrepp vad gäller grundlön genom att man redovisar begreppet stipulerad lön per månad till skillnad från LO/SAF-området där redovisningen avser lön för faktiskt arbetad tid. För SAF/PTK- området särredovisas naturaförmåner. För LO/SAF-området däremot ingår natura- förmåner i ett betydligt vidare begrepp, "andra förmåner", som innefattar även andra ersättningar och bidrag, t.ex. sammanträdesarvoden, gratifikationer, ersättning vid militärtjänst, sjuklön o.dyl. Naturaförmåner i den offentliga sektorn redovisas ej och förekommer också i liten utsträckning.

För den offentliga sektorn redovisas ersättning för både jour på arbetsplatsen och beredskap i hemmet. För SAF/LO-området görs däremot ingen särredovisning av jour och beredskap. I SAF/PTK-statistiken förekommer inte heller begreppet.

I sammanställningen nedan lämnas en sammanfattande översikt av några för löne- statistiken centrala löneelement och hur de definieras och redovisas inom olika större avtalsområden.

• Sida 35
•  Original

Grundlön SAF/PTK -' Stipulerad lön SAF/LO - Tidlön, ackordslön och helglön (T+A+H) Stat - Löneplanslön

Kommun - Löneklasslön

Skift- och ob-tillägg SAF/PTK — Särredovisas

SAF/LO - Särredovisas Stat - Särredovisas Kommun - Särredovisas &

SAF/PT K - Ingår ej SAF/LO - Särredovisas ej Stat - Särredovisas Kommun - Särredovisas Beredskap SAF/PTK - Ingår ej SAF/LO - Särredovisas ej Stat - Särredovisas Kommun - Särredovisas Naturaförmåner

SAF/PTK - Särredovisas SAF/LO — Särredovisas ej Stat - Ingår ej Kommun - Ingår ej

3.2 Begrepp för jämförelser av lönenivåer

Som framgår av uppställningen ovan går ett fullständigt jämförbart lönebegrepp mellan sektorerna inte att finna inom nuvarande statistikförsörjning. Viss ersättning rapport- eras exempelvis inte för vissa sektorer, främst på grund av praktiska svårigheter eller för att löneelementet har liten betydelse. Som utgångspunkt för en redovisning har utredningen i en beställning till SCB (bilaga 5) låtit sammanställa olika samman- fattande mått för löner. Utredningen har även beställt en särredovisning av olika löneelement. Att de olika löneelementen redovisas separat bedömer utredningen som viktigt dels för att man därigenom kan bedöma betydelsen av olika former av tillägg, dels för att man kan ta fram andra sammanfattande mått än de av utredningen angivna om behov av detta föreligger.

Det bör särskilt framhållas att begreppet "grundlön" inte återfinns i arbetsmarknads- partemas lönestatistik. De "grundlöner" som utredningen arbetar med är betingade av

• Sida 36
•  Original

beräkninsmässiga skäl och ambitionen att försöka skapa så jämförbara lönebegrepp som möjligt.

Nedan presenteras de av utredningen tre föreslagna lönebegreppen.

Grundlön (A) Lön (B) Totallön

Begreppen är angivna i syfte att så långt som möjligt finna jämförbarhet mellan sektorerna. Någon absolut överensstämmelse går dock på grund av olikheterna i tillämpade lönesystem och därmed i parternas statistik inte att erhålla.

Grundlön [Al

Av både praktiska och principiella orsaker bör en redovisning utgå från ett gemensamt grundlönebegrepp, dvs. den ersättning som utgår för arbete på ordinarie tid (plus helglön för LO/ SAF-området). Begreppet omfattar löntagarnas grundläggande ersätt- ning för arbetet, och redovisas i parternas lönestatistik. I detta begrepp, Grundlön A" bör även innefattas av s.k. engångsbelopp som utbet- alats. Här avses sådana engångsbelopp till arbetstagarna som inte härrör från höjda lönesatser (höjda tim- eller månadslöner mm) och som således inte redovisas i lönesta- tistiken.

LO/SAF Grundlön = Genomsnittlig förtjänst vid tidlöne- och ackordsarbete + helglön (T+A+H), som den redovisas i andra kvartalsstatistiken respektive år. I avsnitt 4.2 har helglönen för åren fram till 1987 räknats om till att motsvara 10 helgdagar per år. För 1988 är helglönen redan beräknad på detta sätt i 2:a kvartalsstatistiken.

PTK/SAF

Grundlön = Stipulerad månadslön + ett genomsnittligt värde per månad av provision, . tantiem, premielön etc. samt ett genomsnittligt värde av naturaförmåner per månad. [ Primär- och landstingskommuner

Grundlön = Månatlig löneklasslön + avlöningsförstärkning, uppdragstillägg och befattningsarvode för läkare och tantiem för tandläkare och tandtekniker + övriga tillägg (dvs. kallortstillägg, vikariatsersättning o.dyl.).

• Sida 37
•  Original

Grundlön = Månatlig löneplanslön + vissa tillägg. Utredningen har bedömt att manga av de tillägg som finns inom den statliga sektorn är att betrakta som grundlön. Ger-rum SAV har utredningen erhållit en indelning av de olika tilläggen i arbetstidsberoende tillägg knutna till tjänstgöring utanför ordinarie arbetstid och tillägg som inte ar arbetstidsberoende utan knutna till viss tjänst. De senare har utredningen i beman- ningen till SCB låtit sammanställas med löneplanslön till ett grundlönebegrepp.

I ." [31

I beställningen till SCB anger utredningen ytterligare ett lönebegrepp (B), som för- utom grundlön även omfattar värdet av allmänna villkor i form av arbetstidsberoende element som skift- och ob-tillägg, jour- och beredskapstillgägg m.fl. tillägg.

Totallön

På det sätt som grundlön (A) och lön (B) definierats ovan omfattas inte alla löne- element som utgår till arbetstagarna. Vid sidan av ovan nämnda löneelement utgår således exempelvis övertidstillägg, olika former av semesterlön osv. Den praktiska orsaken till att alla tillägg inte tagits med är att de inte alltid redovisas i parts- statistiken. Rent principiellt borde emellertid ett totallönebegrepp även inkluderande dessa element redovisas. Totallönen skulle så långt möjligt beskriva arbetsersättningen för en bestämd arbetstid, dvs. per arbetad timme eller månad. Det innebär att even- tuella arbetstidsförkonningar som inte redan nu avspeglas i lönestatistiken skulle räknas med.

Ett sådant totallönebegrepp skulle spegla arbetstagarnas totala löneersättning per arbetad tidsenhet. Av praktiska skäl, dvs. brist på underlag, går dock detta för när- varande inte att göra vid lönenivåjämförelser. Att kontinuerligt insamla data som skulle göra en sådan analys möjlig skulle kräva stora resurser, inte minst för uppgifts- lämnama. Det är utredningens uppfattning att ett starkt utökat uppgiftslämnande på detta område inte skulle stå i rimlig relation till det ökade informationsvärdet. Ett önskvärt "totallönebegrepp" får tillsvidare därför representeras av begreppet "Lön B".

Jämförelse mellan tim- och månadslön

En majoritet av privatanställda organiserade i LO-förbunden har lönesatser satta per timme; timlöner. För majoriteten i offentlig sektor och inom PTK-förbunden avser lönesatserna kronor per månad, d v s månadslön. En direkt jämförelse kan inte därför heller göras av timlönebegreppen inom LO/SAF:s område med månadslönebegreppen inom övriga sektorer. För att kunna jämföra den genomsnittliga löneersättningens storlek mellan sektorerna måste antingen timlöneersättningen räknas upp till en

• Sida 38
•  Original

ersättning per månad eller omvänt. I båda fallen tvingas man utnyttja förenklingar eller schabloner som minskar exaktheten i jämförelsen. Med denna reservation har utredningen ändå funnit det väsentligt att försöka ge en ungefärlig bild av vilka genomsnittliga lönenivåer som råder inom de olika sektorerna.

I avsnitt 4.3 har i förekommande fall den genomsnittliga timlönen inom LO/SAF- området, tidlön, ackordslön samt helglön (T+A+H), räknats upp till en schabloniserad månadslön genom multiplikation med 167 timmar '.

Det bör observeras att denna beräkning inte tar hänsyn till att stora grupper av löntagare inom LO/SAF-området har kortare veckoarbetstider främst de grupper av skiftarbetare som har en avtalad kortare veckoarbetstid än 40 timmar.

Lönekostnad

Till arbetsgivarens kostnader för arbetskraften kommer, förutom den totala kontanta i lönen, också de s.k. lönebikostnaderna. Lönebikostnaderna är dels lagstadgade, dels mellan parterna avtalade kostnader för tilläggspension etc. I bilaga 3 redovisas nivåer- na för lönebikostnaderna under 1980-talet. Dessutom beskrivs i bilagan de skilda system och principer som råder inom olika sektorer av arbetsmarknaden.

Till begreppet lön/lönekostnad skulle också kunna räknas värdet av övriga ersättningar till arbetstagare som principiellt kan betraktas som ersättning för utfört arbete. Det gäller olika typer av s.k. fringe benefits och i förekommande fall också vissa former av resultatberoende lönetillägg. För närvarande finns det dock inte någon principiell samsyn på hur dessa ersättningar skall betraktas. De ersättningar som här avses varie- rar också i hög grad till sin karaktär, alltifrån mer renodlade prestationsersättningar till ersättningar i anslutning till riskkapitalförsörjning. I det senare fallet kan ersätt- ningen rimligen inte heller räknas som löneförrnån då det är en del av en kapital- avkastning.

” Beräkningen är gjord enligt följande: Antal veckor per år: 365,25/7 = 52,18 Antal dagar må-fr per år: 52,18 * 5 = 260,9

Antal arbetsdagar inkl sem 260,9 - 10 = 250,9 Antal arbetstimmar per månad 250,9 * 8 tim/12 mån = 167 timmar

• Sida 39
•  Original

Sammanfattningsvis fås följande lönenivåbegrepp: Grundlön A

De grundläggande lönebegreppen i parternas lönestatistik plus eventuella engånrJ- belopp (se sid 24) som utbetalats.

LönB

Ovanstående löneelement plus värdet av de allmänna villkor som är konsistent redovis— ad i parternas lönestatistik (ob—tillägg etc.) (Övertidstillägg ingår ej, därför att det inte redovisas i all lönestatistik.)

Totallön

Ett mer komplett lönebegrepp, lön B inklusive ersättningar och villkor som inte redovisas i lönestatistiken bl.a. kostnader för avtalade arbetstidsförkortningar.

Lönekostnad Totallön plus lönebikostnader och ersättningar vid sidan av direkt lön.

I bilaga 4 återfinns en principiell översikt av olika ersättningar till arbets- och uppdragstagare. Denna genomgång och analys bör enligt utredningen kunna ligga till grund för fortsatta diskussioner inom SCB:s lönestatistiska nämnd med målsättningen att succesivt hitta metoder att statistiskt mäta sådana förmåner som kan anses ligga inom löneområdet.

3.3 Begrepp för jämförelser av löneutvecklingen

Även vid beskrivningar av löneutvecklingen bör de ovan beskrivna begreppen grund- lön, totallön (lön B) och lönekostnad användas. Förändringar av grundlöner är själv- fallet relativt okomplicerade att beräkna. Redovisningen av hur totallönen (lön B) förändras måste emellertid baseras på uppskattningar av slutna avtal på arbetsmark- naden. Grunden för dessa uppskattningar är den framräknade förändringen av grund- lönen. Till denna förändring måste läggas beräknade effekter av de eventuella föränd- ringar som avtalats mellan parterna av allmänna villkor och ersättningar utöver grund- lönen. Även effekter av arbetstidsförkortningar, som inte registrerats i grundlönen, måste medräknas. Det bör återigen noteras att dessa typer av beräkningar aldrig kan göra anSpråk på att vara exakta utan är approximativa.

I avsnitt 4.3 redovisas utvecklingen för olika delar av arbetsmarknaden enligt i huvud- sak Grundlön A och Totallön.

• Sida 40
•  Original

Även parterna genomför sådana beräkningar som underlag för sina förhandlingar samt för jämförelser med andra avtalsområden.

Centralt avtalade förändringar respektive restpost

För redovisningar som avser en historisk period är det vanligtvis tillräckligt att den samlade utvecklingen redovisas. För att uppskatta de framtida effekterna av slutna avtal samt för genomförande av vissa typer av lönebildningsstudier är det dock nöd- vändigt att försöka dela upp den samlade utvecklingen under olika rubriker. De etab- lerade begreppen för en sådan uppdelning har tidigare varit avtalsmässig löneökning respektive löneglidning.

Under senare år har emellertid löneavtalens konstruktioner gjort det allt svårare att göra meningsfulla distinktioner mellan avtalade respektive icke avtalade löneökningar. Förekomsten av bland annat s.k. öppna potter och s.k. lägstpotter, dvs. centralt av- talade löneökningar som inte helt bestämts till sin storlek, har bidragit till detta. Det är emellertid ändå nödvändigt att försöka skapa ett hanterbart och operationellt begrepp i detta sammanhang. I föreliggande utredning avses således med begreppet avtal eller avtalsmässig höjning centralt, på lägst förbundsnivå, avtalade och till sin storlek bestämda löneökningar. Det innebär bl.a. att de ovan nämnda s.k. öppna pot- terna inte hanteras som avtalade löneökningar utan registreras som löneökningar vid sidan av avtal. Löneökningar vid sidan av avtal benämns fortsättningsvis restpost.

Strukturella förändringar

I den beräknade totala löneutvecklingen kan ligga förändringar som inte nödvändigtvis avspeglar verkliga förändringar av lönesatser och löneersättningar. Dessa så kallade strukturella förändringar kan gälla kvantitativa eller kvalitativa förändringar i den population som redovisas.

Med kvantitativa förändringar avses att grupper inom populationen bortfaller eller tillkommer mellan mätperioderna. Om det i en given population exempelvis bortfaller eller tillkommer ett stort avtalsområde med en avvikande genomsnittslön mellan mät- tillfällena påverkar detta självfallet den redovisade förändringen av genomsnittslönen. Under 1980-talet har flera sådana populationsförändringar förekommit. Effekterna av vissa av dessa har i utredningens beräkningar uppskattats, och befunnits påverka utvecklingen med högst 0,5 procent mellan enskilda år. Det har emellertid inte varit möjligt att beräkna effekterna inom alla sektorer. Mot denna bakgrund är utred- ningens redovisning i avsnitt 4.3 av löneutvecklingen under tiden 1982-1989 inte korrigerad för strukturella förändringar som orsakats av kvantitativa populationsföränd- ringar.

• Sida 41
•  Original

Med kvalitativa populationsförändringar avses förändringar i en befintlig populations arbetsuppgifter, arbetsförhållanden, yrkesstruktur etc. De kan avse förändrade arbets- villkor, t.ex. förändrad arbetstakt, förändrat arbetsinnehåll eller förändrade kvalifi- kationer. Dessa förändringar sker successivt inom alla sektorer. Genom att produk- tionen och produktionsapparaten förändras utvecklas också ständigt arbetsinnehåll och arbetsmetoder på hela arbetsmarknaden. Inom vissa områden har arbetsmarknads- parterna utvecklat egna metoder för att uppskatta storleken av sådana förändringar av arbetsuppgifter. Inom exempelvis SAF/PTKs områden uppskattar man storleken av de löneförändringar som man anser kan hänföras till förändringar av löntagar- kollektivens befattnings-, och yrkessammansättning. Inom LO/SAFs områden, i statliga och kommunala sektorer tilllämpas däremot inte motsvarande system. Det finns dock inte skäl att anta att storleken och effekterna av sådana förändringar på lång sikt i någon väsentlig omfattning skiljer sig åt mellan sektorerna. Dettta antagande går dock inte att leda i bevis. Andra antaganden skulle självfallet kunna göras. Vid en samlad bedömning har emellertid utredningen stannat för se det här gjorda antagandet som det mest realistiska. Jämförelser av utvecklingen i sektorerna skulle därmed inte heller påverkas nämnvärt. Mot den bakgrunden och med hänsyn till att det heller inte finns metoder att mäta dessa effekter inom alla sektorer beaktas inte denna typ av strukturella effekter i utredningens redovisning i avsnitt 4.3.

När löneutveckling för olika kollektiv diskuteras avses i allmänhet utvecklingen av den genomsnittliga lönen för personer i olika yrkeskategorier och åldersgrupper. Den löneutveckling som de enskilda personerna erhåller kan dock skilja sig från löneut- vecklingen i det kollektiv de tillhör, bl.a. därför att lönen ofta ökar i takt med stigande ålder och kvalifikation. Skillnaden mellan individuell och kollektiv löneutveckling beror på hur lönesystemen är utformade. För lönesystem med liten lönespridning, exem- pelvis inom SAF/LO-området, skiljer sig den individuella och den kollektiva löne- utvecklingen inte markant åt. För kollektiv med stor lönespridning, exempelvis inom SAF/PTK-området, kan däremot den individuella löneutvecklingen betydligt awika från den kollektiva. Speciellt privattjänstemännens lönesystem och lönestatistik beaktar att arbetstagarna gör karriär. De till karriären hörande s.k. icke nivåhöjande tilläggen är definitionsmässigt lika med skillnaden mellan slutlöner och nyanställningslöner. Redo- visningar av löneutvecklingen för kohorter, dvs. grupper bestående av identiska indi- vider, görs av arbetsmarknadens parter. Jämförelserna begränsar sig dock till föränd- ringar mellan närliggande år. De problem som uppträder vid redovisningar över längre tidsperioder är bl.a. att personer byter arbeten vilket gör det vanskligt att utifrån ett begränsat material dra slutsatser som avser en hel population. Utredningen har inte närmare utrett möjligheterna till jämförelse av individuell löneutveckling. Metoder för ett sådant förfarande borde dock bli föremål för analyser och utredningar inom den av SCB inrättade lönestatistiska nämnden.

• Sida 42
•  Original

3.4 Perioder i redovisningen

Mot bakgrund av bland annat en relativt splittrad bild vad gäller avtalens ikraft- trädande under 1980-talet är valet av utgångsår för lönejämförelser med bas i 1980- talet betydelsefullt. 1982 är det senaste år då avtalen inom alla sektorer i princip hade samma tidpunkt för ikraftträdande. Detta är ett skäl till att 1982 valts som utgångs- punkt för utredningens historiska jämförelser i avsnitt 4.3. Ett annat skäl är att skeen- den alltför långt bak i tiden löper risk att bli betraktade som ointressanta. Det för redovisningen valda utgångsåret kan dock inte ses som någon objektiv eller rättvisande utgångspunkt för alla jämförelser. För att testa känsligheten i beräkningarna med hänsyn till utgångsår har beräkningarna även gjorts med alternativa basår i avsnitt 4.3.

Arbetsmarknadens parter tillämpar som nämnts olika mättillfällen i sin lönestatistik. Eftersom mättillfällena inte sammanfaller riskerar jämförelser mellan sektorerna baserade på parternas statistik att inte bli rättvisande. I en sektors statistik kan ett års avtalsmässiga löneökningar ha registrerats men inte i en annan sektors. För längre tidsserier bör detta inte spela någon större roll, men för kortare perioder kan det avsevärt snedvrida jämförelser. I syfte att öka jämförbarheten mellan sektorerna liksom med annan ekonomisk statistik bör därför förändringar mellan kalenderår redovisas. Utredningen har för detta syfte och till grund för redovisningen i avsnitt 4.3 beräknat en genomsnittlig lön för varje kalenderår och sektor. Beräkningarna har skett med ut- gångspunkt från parternas lönestatistik och uppskattningar av hur stora de centralt av- talade löneökningarna varit respektive år och vid vilken tidpunkt dessa trätt i kraft. Till de beräknade effekterna av de centrala avtalen har lagts en beräknad effekt av den s.k. restposten.

De svårigheter som föreligger med att beräkna effekten av den s.k. restposten har sitt ursprung i bristande kunskap om när restposten uppkommer mellan mättillfällena. Å ena sidan kan restposten uppkomma vid samma tidpunkter och med samma mönster år från år. I dessa fall kan effekterna på utvecklingen mellan olika kalenderår relativt väl uppskattas genom att i modellen t.ex. anta att restposten är proportionellt uppdelad mellan statistikårets tolv månader. Om å andra sidan tidpunkterna för när restposten uppkommer varierar år från år ger ovanstående antagande en sämre ap- proximation av utvecklingen mellan kalenderår.

Mönstret för restpostens fördelning över året kan påverkas av säsongvariationer eller konjunkturvariationer. Dess fördelning över året kan också ha samband med tid- punkter för ikraftträdande av avtalade löneökningar, t.ex. tidpunkter för lokala löne- revisioner inom sektorn eller avtalsområdet. I avsaknad av trovärdiga modeller för säsong- eller konjunkturberoende restpost görs antagandet att mönstret för när rest— posten uppkommer påverkas av dels tidpunkten för ikraftträdande av centrala avtal, dels storleken på de centrala avtalen. I de redovisningar som återfinns i avsnitt 4.3 antas närmare bestämt att hälften av restposten beror på när centrala avtal träder i kraft - och att restposten då utgår i relation till storleken på de avtal som trätt i kraft under statistikperioden - medan återstående restpost faller ut löpande under året.

• Sida 43
•  Original

Det är viktigt att notera att detta modellantagande inte innebär någon prognos om restpostens totala storlek utan bara är ett antagande om tidpunkterna för när en faktiskt uppmätt restpost uppkommer. l redovisningen i avsnitt 4.2 görs inga antag- anden om restpostens storlek efter tidpunkterna för parternas lönestatistik 1988. Redovisningen i avsnitt 4.2 av förändringarna kalenderåren 1988, 1989 och 1990 omfattar därför endast effekterna av restpostens förändring fram till respektive stati- stiktillfälle 1988. Därefter avser redovisningarna avtalade löneökningar för respektive år.

I det närmast följande avsnittet ges en illustration till den av utredningen tillämpade metoden för kalenderårsperiodisering i avsnitt 4.3.

3.4.1 Kalenderårsberäkningar och överhäng

Ett problem med partsstatistiken, speciellt när det gäller att sätta löneutvecklingen i relation till andra variabler i det ekonomiska systemet, är att den som nämnts inte mäter genomsnittslönerna per kalenderår (eller per månad eller kvartal) utan bara vid ett enstaka kvartal eller under enstaka månader. Olika avtalsområden har dessutom olika mättillfällen, vilket inte minst försvårar jämförelser av löneutvecklingen mellan olika grupper och branscher. På LQ/SAF—området mäts lönerna som tidigare nämnts 2:a kvartalet respektive år, på PTK/SAF-området för augusti månad och inom den offentliga sektorn för mars månad. En enkel metod att omvandla dessa data till kalen- derårstal vore att anta att ökningen mellan mättillfällena skett med lika stora tal månad för månad (antingen i procent eller kronor). Man kan emellertid göra en bättre uppskattning av genomsnittslönerna genom att utnyttja kunskap om när avtalsuppgö- relserna trätt i kraft. Det är baserat på sådan kunskap utredningen beräknat de genomsnittliga lönerna per kalenderår.

Av diagram 3.1 nedan framgår utvecklingen inom ett hypotetiskt avtalsområde där lönenivåerna förutsätts mätas i september månad. Mellan september år 0 och sep- tember år 1 stiger lönerna från 100 till 110, alltså med 10 procent. Däremellan ligger en avtalsmässig höjning på 6 procent om man räknar från närmast föregående mättill- fälle; restposten är följaktligen ca 4 procent mellan de två septembermånadema. På motsvarande sätt kan man dela upp ökningarna mellan mättillfällena år 1 och 2 respektive år 2 och 3. Den avtalsmässiga löneökningen, år 1 på 6 procent träder ikraft den l:a februari. Löneökningen gäller därför bara 11 av årets 12 månader. Den för året genomsnittliga lönenivån (årsgenomsnittet) påverkas därför bara med 11/12-delar av den avtalsmässiga löneökningen. Under år 2 gäller däremot löneökningen under årets alla månader och slår igenom fullt ut på årsgenomsnittet. Härigenom kommer en del (1/12-del) av löneökningen de l:a februari år 1 att påverka förändringen av års- genomsnitten mellan år 1 och år 2. Denna del benämns fortsättningsvis för ett avtalsmässigt överhäng, eller bara överhäng från år 1. Detta ger i och för sig ingen fullständig kunskap om löneutvecklingens förlopp, men dock en viss hjälpinformation när man vill uppskatta löneökningarna mellan kalenderåren.

• Sida 44
•  Original

Diagram 3.1 Avtal och restpost inom ett hypotetiskt avtalsområde.

us _ Mättidpunkterenligtlönestatistiken no 1

. _ 1 - mettre t ras ,:

» > iso :

|

n 125 —_- d

' m 4

,, _

. ; — its _- 4 -- >

* i : no _"; ':; ..... ' stem ros ; ' """" examen:

., _ 4- """"sxm'evm” " -— -,- ,, .. too _ ”___—-. Manama 95'-- l'lla_ _r_*l "lll'l_,_i'*t|'lL_A_J

vsqmuizrzsassrs9iou|21214$s7ssionizi234567391011 Ano Am Ana Aas

Den andra faktorn som påverkar den kalenderårsvisa förändringen är hur restposten utvecklats under den period som ligger mellan mättillfällena. Om detta vet man som nämnts ingenting med säkerhet. Här kan tre hypoteser övervägas, två av dem extrema och den tredje en kompromiss. Den första är att restposten mellan mättillfällena är i procent räknat lika stor månad för månad och oberoende av när avtalshöjningama äger rum. Detta ger en löneutveckling i enlighet med den heldragna kurvan i diagram 3.2. Den andra extremen är att anta att restposten i sin helhet inträffar samtidigt som avtalshöjningama. Den totala löneutvecklingen kommer då att bli som den streckade kurvan visar. Om man beräknar kalenderårsgenomsnitt för de månadstal som fram- kommer enligt de två nu beskrivna metoderna är det uppenbart att de procentuella ökningarna mellan två sådana kalenderårsgenomsnitt inte blir lika stora. I praktiken visar det sig emellertid att skillnaderna oftast blir små, några få tiondels procenten- heter.

• Sida 45
•  Original

Diagram 3.2 Beräknad löneutveckling inom ett hypotetiskt avtalsområde.

Mättidpunkter enigt lönestatistiken

145,01 '? nom —- team —_ ...... 15.095

120.015

"sms

*

"0.093 ?

l$11$ '"

100.055 i —' *

gm L_-.. . . .. . . . . .. .. _ ..- - _....-..-__.---_. -.. . ..

'IKQIOHIZI134567X9IOIIIZI314567x9ltlll12lZJJ56789IOH Anu Am Anz Åns

Kompromissmetoden - den metod som används i utredningen och som tidigare beskrivits - är att anta att hälften av restposten uppstår samtidigt som avtalsrevision- ema och att den andra hälften är likformigt fördelad på de olika månaderna. Denna metod är rimlig med tanke på att en del av restposten faktiskt är resultatet av avtalsförhandlingar på lokal nivå i samband med att de centrala avtalen träder i kraft, medan en annan del är resultatet av strukturella förskjutningar i arbetskraftens sammansättning, ökad produktivitet vid prestationslönesystem, etc. Att dela restposten i två lika stora hälfter är givetvis godtyckligt, men eftersom som nämnts skillnaderna inte är särskilt stora ens mellan de båda extremmetodema, spelar det uppenbarligen mindre roll hur uppdelningen därvidlag görs.

• Sida 46
•  Original

Diagram 3.3 Procentuell löneökning mellan kalenderår för industriarbetare.

% ökning 20 % SCBs månadsstatistik 15 % _ : 10 % ' 5 %.L Bearbetad Dartstatistik ! . 1 | 1 l i _1 | 1 _] L | |_ i l [_ 197119721973ts741975197619771978197919801981198:498319641985198619871988 Ar

När det gäller löneutvecklingen för industriarbetare har man möjlighet att jämföra i beräkningar enligt den metod utredningen tillämpar med annan statistik för industri- arbetare, eftersom SCB sedan länge producerar månadsvis statistik över detta. Som framgår av diagram 3.3 är överensstämmelsen mellan de båda tidsseriernas kalender- årsvisa utveckling ganska god.

år för år däremot inte så stora men det skall påpekas att SCB:s månadsstatistik

l Några större avvikelser finns dock på 1970-talet. Vad gäller 1980-talet är awikelserna ' genomgående ger högst ökningstal.

• Sida 47
•  Original

Som underlag för ekonomisk analys är det i de flesta fall naturligt att redovisa löneut- vecklingen för områden och branscher enligt SNI (Svensk standard för näringsgrens- indelning) eller SNR (Svenska Nationalräkenskapssystemet). Som internt underlag fö» exempelvis konjunkturinstitutets analyser är emellertid också uppgifter för avtal?»- områden i många fall nödvändiga.

För ett allmäninformativt syfte gäller delvis andra förutsättningar. Liksom för en ekonomiskt inriktad information är en näringsgrensindelad redovisning intressant. Därutöver finns det dock ett intresse av att spegla lönenivåer och löneutveckling för olika yrkesgrupper, utbildningsgrupper och åldersgrupper.

Klassificering efter jake

Att jämföra lön för olika yrken kan bereda vissa svårigheter. Det finns ingen enhetlig yrkesnomenklatur för hela arbetsmarknaden. Dock är SAF/FTK-statistiken som nämnts uppbyggd enligt systemet Befattningsnomenklatur Tjänstemän (BNT) som klassar olika arbeten efter verksamhet och svårighetsgrad. Nackdelen med BNT som arbets- värderingssystem är emellertid att den inte är uppbyggd för att göra jämförelser mellan olika typer av arbeten. Det är således inte möjligt att med nomenklaturens hjälp utröna vad som skall avses med likvärdiga arbeten. Nomenklaturen tar heller inte hänsyn till arbetsmiljöfaktorer vid klassificering av arbeten. På SAF/LO-området finns för vissa avtalsområden uppgifter om yrke. Dessa är emellertid inte svårighets- graderade. LO har dock arbetat för att få fram en svårighetsgraderad nomenklatur för hela arbetsmarknaden.

För kommunalt anställda, vars lönevillkor regleras av Kommunförbundet/Landstings- förbundet och SKAF, fanns de tidigare nämnda specialbestämmelserna CAL och CAK, där yrkesgrupperna indelas efter kategoritillhörighet vad gäller landsting och CA-grupp vad gäller primärkommuner. För varje kategori angavs lönegrad eller lönegradslatitud. CA-grupp och kategori innebar för vissa befattningar en nivåindelning. För andra befattningar innebar indelningen endast en klassificering av arbetsuppgifter.

För kommunalt anställda, vars lönevillkor bestäms av Kommunförbundet/Landstingsför— bundet och SACO-K respektive KTK, regleras tjänsterna som tidigare nämnts fr.o.m. oktober 1986 av specialbestämmelserna Befattningsområde Kommun (BOK) samt Befattningsområde Landsting (BOL). Befattningarna har sammanförts i befattnings- grupper för vilka i vissa fall lägstlönegrader anges. Innebörden är att arbetstagare som utför arbetsuppgifter som överensstämmer med de definitioner som finns för en viss befattning är garanterad en lägstlönegrad. Utöver lägstlönegrad är lönesättningen fri. Till varje befattningsgrupp finns en finare indelning, statistikgrupp. Statikgrupp innebär för vissa befattningar en nivåindelning. För andra befattningar innebär indelningen endast en klassificering av arbetsuppgifter.

• Sida 48
•  Original

På det statliga området har man hittills använt ett system med tjänstebenämningar. Dessa är i många fall otillräckliga för att avgöra vad en person egentligen arbetar med. Dessutom tillämpar myndigheterna olika benämningar för likartade tjänster vilket ytterligare försvårar jämförelser med den övriga arbetsmarknaden. På det statliga området har därför en standard utarbetats, Tjänstenomenklatur S (TNS), som under 1989 använts på försök av 180 myndigheter. Fr.o.m. hösten 1990 kommer samtliga myndigheter att inrapportera löner enligt något av systemen, BNT eller TNS. De lokala parterna får välja något av systemen. Redan nu klassas ca 40 000 tjänstemän inom den statliga statistiken enligt ENT-systemet. Eftersom det finns en översättnings- nyckel mellan systemen kommer det att bli möjligt för en myndighet att inrapportera vissa tjänster enligt BNT och andra enligt TNS. Det möjliggör att samtliga befattningar kommer att kunna redovisas enligt TNS-systemetDen främsta skillnaden mellan TNS och BNT är för närvarande att det i TNS inte ingår någon svårighetsgradering.

Den officiella SCB—statistiken ansluter till parternas klassificeringar för privatanställda tjänstemän samt för statligt och kommunalt anställda. Statistiken över yrken på LO/SAF-området är emellertid inte officiell. Vad gäller tjänstemän inom privat sektor är BNTzs 51 befattningsfamiljer (=yrkesområden) och 7 befattningsnivåer(=yrkesnivåer) reducerade till 15 yrkesområden och 4 yrkesnivåer. Denna reducering gör det svårt att urskilja homogena yrken och arbetsuppgifter. För den kommunala sektorn saknar SCB tillgång till statistik över statistikgrupp.

Den officiella statistiken bör naturligtvis ge möjlighet till samma indelningar som den statistik som den är hämtad från. Detta gäller i hög grad uppgifter om yrken och befattningsnivåer. Ur den synvinkeln är den hos SCB tillgängliga summariska LO/SAF- statistiken otillfredsställande.

För att få en jämförbar yrkesnomenklatur över hela arbetsmarknaden behövs ett helt nytt system oberoende av parternas egna interna system. Genom ILO pågår en revidering av den internationella standarden för yrkesklassificering (ISCO). I den reviderade versionen används en form av svårighetsgradering, s.k. skill level, som kriterium för att avgränsa grupperna. Denna avgränsning är dock ganska grov. I Sverige kommer statistiska centralbyrån att undersöka förutsättningama för att anpassa standarden till svenska förhållanden. Hur en ny yrkesklassificering praktiskt skall kunna appliceras återstår att utreda. Nödvändigt är dock att klassning sker ute på företagen och i organisationerna. För att detta skall kunna ske krävs att både arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer är överens om nomenklatur och principer för klassificering. Ett lämpligt organ där ett samarbete kring nomenklaturfrågor bör kunna ske är inom den av utredningen föreslagna och vid SCB inrättade lönestatistiska nämnden.

Eftersom en enhetlig yrkesnomenklatur ännu inte finns att tillgå föreslår utredningen - i awaktan på detta - att ett antal relativt väldefinierade yrkesgrupper som är vanliga inom olika sektorer presenteras i den årliga av SCB producerade allmänna informativa statistiken (se vidare beställningen till SCB, bilaga 5). Flera av de utvalda yrkena i beställningen till SCB är hämtade från parternas egna förslag till s.k. stabila yrken.

• Sida 49
•  Original

Eftersom SCB saknar yrkesuppdelning för arbetare föreslår utredningen att LO/SAF:s förbundsstatistik används där detta medges.

Klassificering efter utbildning och ålder

Utbildning är en betydelsefull bestämmningsfaktor för lön. Idag finns dock ingen heltäckande och enhetlig insamling av variabeln utbildning i lönestatistiken. På senare år har möjligheter att samköra det centrala utbildningsregistret med det lönestatistiska materialet diskuterats inom SCB. Rent tekniskt är detta möjligt redan idag och ett sådant förfarande har fördelen av att man får en enhetlig klassificering av ut- bildningsvariabeln för hela arbetsmarknaden. Det är enligt utredningens mening angeläget att en sådan redovisning kan genomföras under förutsättning att kravet på personlig integritet kan säkerställas.

Det är bl.a. genom att kombinera uppgifter om utbildning och ålder som utbildnings- variabeln kan bli intressant för jämförelser av löner och löneutveckling. Jämförelser mellan individer/grupper med likvärdig utbildningsbakgrund i olika åldersklasser kan därvidlag bidra till att skapa i högre grad objektiva metoder för lönejämförelser. I avsaknad av tillgång till det underlagsmaterial som krävs för sådana jämförelser kan genomsnittslöner tills vidare klassificerade efter enbart ålder redovisas.

Framtida redovisning

Den av utredningen föreslagna redovisningen för allmänt informativt bruk som när- mare presenteras i kapitel 5 och i bilaga 5 speglar utredningens syn på innehållet i och utformningen av SCB:s årliga lönestatistiska redovisningar. Den närmare utformningen liksom presentationen av årsstatistiken bör bli föremål för diskussioner och ställnings- taganden inom den lönestatistiska nämnden.

• Sida 50
•  Original

4. BERÄKNINGAR FÖR EKONOMISK ANALYS

Lönebildningen har en framträdande roll i omvandlingen av samhällets produktions- resultat till inkomster av olika slag. Ungefär 50 procent av de samlade inkomsterna i Sverige består av löner och ca 20 procent av s.k. kollektiva avgifter. Resterande ca 30 procent består av bruttovinster. Beräkningar av hur löner m.m. förändras är därför av stor betydelse för bedömningar av den ekonomiska utvecklingen och utgör därige- nom ett viktigt beslutsunderlag för den ekonomiska politiken.

Lönestatistiskt underlag behövs dels för kortsiktiga bedömningar av konjunkturut- vecklingen, dels för den ekonomiska forskningen, bl.a. om lönebildningen. I ett appen- dix till utredningens delbetänkande Offentlig lönestatistik, SOU 1988135, redovisar Nils Henrik Schager forskningens behov av lönestatistik. Vad gäller behoven av underlag för den forskning som studerar lönestrukturer och individens arbetsmarknadsbeteende hänvisas till nämnda betänkande. Det gäller i dessa fall främst behovet av individre- laterade databaser om löner m.m. SCB:s lönestatistiknämnd bör vara ett lämpligt forum att diskutera dessa behov vidare. I detta kapitel berörs främst löneökningarnas bestämmningsfaktorer för större aggregat av branscher och arbetstagare.

Behovet av en god lönestatistik bör dock inte enbart förknippas med kortsiktiga ekonomiska analyser och med forskning omkring lönebildningen. Man får inte glömma det behov av sammanhängande lönestatistiska analyser som finns i anslutning till lång- siktiga ekonomiska bedömningar, t.ex. långtidsutredningar. För sådana mer långsiktiga överväganden är det självfallet av stor betydelse att kunna grunda presenterade kalky- ler på ett brett och representativt underlag i vilket en kortperiodisk statistik med bred bas kan vara en del.

För bedömningar av konjunkturutvecklingen är det främst beräkningar av den samlade efterfråge- och kostnadsutvecklingen inom olika delar av ekonomin som är av intresse. Som underlag för bedömningar av hushållens samlade inkomster är det främsta kravet på lönestatistisk information att den är heltäckande. Någon fördelning eller uppdelning på olika sektorer, näringsgrenar och branscher eller efter avtalade respektive icke avta- lade löneökningar är i princip inte nödvändig. För prognoser över utvecklingen kan den sistnämnda informationen däremot vara av stort intresse. För bedömningar av hur produktionskostnaderna utvecklas är det av större betydelse att kunna urskilja utveck- lingen inom skilda delar av ekonomin. För den internationella konkurrenskraften är således utvecklingen inom de konkurrensutsatta sektorerna mest intressant medan utvecklingen inom exempelvis offentlig sektor kan vara av betydelse som underlag för bedömningar av budgetutvecklingen.

Samhällsekonomisk forskning om lönebildning är en betydelsefull förutsättning för en långsiktigt effektiv utformning av den ekonomiska politiken. Genom ökad kunskap om och förståelse kring lönebildningens bestämningsfaktorer kan instrumenten för kon- junkturella bedömningar förbättras och den ekonomiska politiken utformas mer effektivt. Ett heltäckande underlag för studier och analyser av lönebildningsprocessen saknas för närvarande.

• Sida 51
•  Original

Utredningen har därför funnit det angeläget att föreslå två former för aggregerade tidseriedata om löner, nämligen

kortperiodisk lönestatistik enligt tidigare förslag (SOU 1988:35) samt en modell för "Löneanalys och prognos" (IAP) vid konjunkturinstitutet.

I avsnitt 4.2 behandlas lönekommitténs tidigare förslag (SOU 198835) till kortperiodisk näringsgrensindelad lönestatistik.

I avsnitt 4.3 behandlas metoder för att kunna använda information om löner och avtal på arbetsmarknaden i en modell för löneanalyser och prognoser (LAP) i konjunktur- bedömningssammanhang. Medan den kortperiodiska lönestatistiken avser att mäta den faktiska löneutvecklingen (ex post) för olika näringsgrenar så avser denna modell att också kunna beräkna och bedöma aktuella och avtalade förändringar på arbets- marknaden. De grundläggande metoderna för att beräkna kalenderårsvisa förändringar av löner för olika sektorer av arbetsmarknaden redovisas i detta avsnitt.

I avsnittet redovisas även utredningens beräkningar av löneutvecklingen för de stora kollektiven på arbetsmarknaden 1982 och framåt.

Med en löpande kortperiodisk lönestatistik samt kompletterande bearbetningar av parternas lönestatistik i den föreslagna modellen för löneanalyser och prognoser (LAP) vid KI erhålls enligt utredningens mening två goda tidsserieunderlag för konjunktur- bedömningar, ekonomisk politik och forskning.

Avsnitt 4.4 redovisar utredningens syn på hur ansvaret och formerna för den ekonomi- skt inriktade löneinformationen bör organiseras.

Inledningsvis ges i avsnitt 4.1 en översikt av den aktuella forskningen om lönebild- ningen. Avsnittet syftar till att underlätta förståelsen av hur lönestatistik och kunskap om lönebildningen kan användas i lönebildningsforskningen och stabiliseringspolitiken. Därmed illustreras också de informationsbehov om löner och löneutveckling på aggregerad nivå som ligger till grund för utredningens ställningstagande.

I avsnittet Mekanismer bakom lönebildningen som följer ges en översiktlig beskrivning av den aktuella forskningen kring löneökningars bestämningsfaktorer på aggregerade nivåer. Vad gäller studier av lönestrukturer och individers arbetsmarknadsbeteenden hänvisas liksom tidigare till betänkandet Offentlig lönestatistik, SOU 198855. I alla de studier som berörs har olika former av lönestatistiska aggregat och tidsserier utnyttjats.

• Sida 52
•  Original

4.1. Lönebildningen och korriukturpolitiken

Mekanismer bakom lönebildningen

De traditionella målen för den ekonomiska politiken brukar i allmänna termer formu- leras som hög och jämn tillväxt, full sysselsättning, (rimlig) prisstabilitet och balans i utrikeshandeln. De mer preciserade målsättningarna har skiftat något under olika tider och mellan olika politiska grupperingar. Detta gäller inte minst awägningen mellan olika mål när dessa - såsom ofta är fallet, åtminstone på kort sikt - riskerar att komma i konflikt med varandra.

Löneutvecklingen och de faktorer som ligger bakom lönebildningsprocessen spelar utomordentligt stor roll för uppnåendet av de samhällsekonomiska målen. Detta ter sig närmast självklart om man betänker att ungefär hälften av ekonomins produk- tionsresultat genererar inkomster i form av rena löner och att därtill kommer ca 20 procent i form av socialförskringsavgifter och andra avgifter som står i direkt propor- tion till lönerna.

Långsiktigt inverkar lönebildningen på resursallokeringen i ekonomin, dvs. på hur arbetskraft och kapital fördelar sig på olika typer av produktion. Det gäller härvid såväl förhållandet mellan kostnaden för arbetskraft och kapital generellt som mellan kostnaderna för olika typer av arbetskraft, mellan olika regioner, etc. En effektiv resursallokering är av stor betydelse för den långsiktiga tillväxten i ekonomin, bl.a. genom att inrikta arbetskraft och andra resurser på sådana verksamheter där Sverige har bäst förutsättningar att hävda sig i konkurrensen med andra länder.

Denna således i och för sig viktiga fråga om lönebildningens roll för resursallokeringen och en effektiv näringslivsstruktur skall här inte närmare beröras. I detta avsnitt skall i stället tonvikten läggas på lönebildningen och dess roll i det mer kortsiktiga, kon- junkturella perspektivet. I det perspektivet arbetar stabiliseringspolitiken, den del av den ekonomiska politiken som syftar till att utjämna kortsiktiga obalanser i ekonomin - givetvis med sikte på att underlätta uppnåendet av de mer långsiktiga samhälls- ekonomiska målen.

EPO-modellen

En naturlig utgångspunkt för en diskussion om lönebildningens roll i konjunkturför- loppet är EPO-modellen. EFG-modellen konstruerades i slutet av 1960-talet inom ramen för ett samarbete mellan utredningscheferna (Edgren, Faxén, Odhner) vid de tre största arbetsmarknadsorganisationerna (TCO, SAF och LO)'. Ungefär samtidigt utvecklades en liknande modell i Norge, varför modellen i internationella sammanhang

* Edgren, G, Faxén, K—O och Odhner, C-E, Lönebildning och samhällsekonomi, Stockholm 1970.

• Sida 53
•  Original

brukar kallas The Scandinavian Model. Modellen kan sägas vara normativ, vilket innebär att dess syfte inte främst är att förklara orsakssammanhangen bakom lönebild- ningen utan snarare att visa hur hög löneökningstakten bör och kan vara för att samhällsekonomisk balans skall vidmakthållas.

EPO-modellen utgår från att för den del av näringslivet som är utsatt för internationell konkurrens (K-sektorn, grovt räknat industrin) bestäms försäljningspriserna av pris- utvecklingen på världsmarknaden. Denna prisutveckling samt utvecklingen av arbets- kraftsproduktiviteten ger sammantaget den lönekostnadsökning i procent som är förenlig med en oförändrad bruttovinstmarginal i företagen. EPO-modellen utesluter inte att löneutvecklingen enstaka år kan bli annorlunda och att då vinstmarginalen faller eller stiger. Om vinstmarginalen faller antas att en efterfrågedämpning uppstår i ekonomin, vilket sänker lönestegringstakten och för tillbaka löneutvecklingen till modellens "huvudkurs". Omvänt, om vinstmarginalen stiger, antas efterfrågetillväxten i ekonomin öka, vilket höjer lönestegringstakten så att "huvudkursen" nås igen.

Den sektor som är skyddad för internationell konkurrens (Ssektorn, grovt räknat den privata tjänstesektorn plus den offentliga sektorn) förutsätts ha en löneutveckling som följer K-sektorns. Prisutvecklingen i denna sektor'- i den mån produkterna prissätts - antas vara kostnadsbestämd och blir lika med skillnaden mellan lönekningstakten och ökningstakten i produktiviteten.

EFO-modellen har som nämnts brister när det gäller att förklara orsakssammanhangen - den är främst en normativ modell. Lönebildningen tycks ändå ha fungerat ungefär i enlighet med modellen fram till 1970-talets mitt. Då bröts emellertid detta välartade mönster. Åren 1975 och 1976 steg den svenska industrins lönekostnader betydligt mer än i de viktigaste konkurrentländerna inom OECD-området. I detta läge ökade de svenska exportpriserna avsevärt mer än världsmarknadspriserna, vilket innebar en kraf- tig awikelse från vad EFG-modellen förutsätter. Denna relativa prisuppgång begrän- sade till en början vinstmarginalernas tillbakagång. Emellertid medförde den så kraftiga förluster av marknadsandelar - både på export- och hemmamarknaderna - att produk- tionsvolymen föll. Även produktivitetstillväxten gick härigenom tillbaka, eftersom ar- betskraften i stor utsträckning behölls kvar i företagen. Efter hand minskade därför vinstmarginalerna mycket kraftigt och 1977 nåddes en rekordlåg nivå. Löneutvecklingen hade då "kommit långt från EPO-modellens huvudkurs och visade sig ha svårt att återvända dit på det "automatiska" sätt modellen förutsätter. Lösningen blev att stats- makterna devalverade kronan. Återställningen av industrins konkurrenskraft blev emellertid bara temporär. Mycket snart började såväl lönekostnader som försäljnings- priser för den svenska industriproduktionen att återigen stiga snabbare än i omvärlden - om än inte lika markant som 1975 och 1976. Två nya stora devalveringar genomför— des hösten 1981 respektive 1982. Även efter dessa båda devalveringar har mönstret med högre pris- och kostnadsutveckling än i utlandet upprepats. Detta gäller särskilt på prissidan, vilket innebär att vinstmarginalerna ökat påtagligt. Under de senaste åren har också lönekostnadsutvecklingen blivit snabbare än i omvärlden.

• Sida 54
•  Original

Diagram 4.1 Relativpriser för Sveriges export av bearbetade varor och bruttovinst- marginaler i tillverkningsindustrin.

Index 1980=100 110 105 Relativpriser

100 95 90

% av förädlingsväxdet;

Bmttovinsbtarginaler

__i__r_|_._.r__x___|__|____x__s_l_.L_—_L_—l——l—-—— 72 73 74 75 76 77 78 79 60 81 82 83 84 85 86 87 88

Källor: Relativpriser konjunkturinstituet; bruttovinstmarginaler SCB:s nationalräken- skaper.

EPO-modellens förmåga att bestämma den svenska lönebildningen tycks alltså ha gått förlorad vid 1970-talets mitt. Man kan spekulera om flera orsaker till detta. En orsak skulle kunna vara att turbulensen i världsekonomin och svårigheterna att överblicka utvecklingen i samband med den s.k. oljekrisen blev mer än vad EPO-modellens förutsättningar tålde och att den sedan inte repat sig. Den har heller inte sedermera haft nämnvärd betydelse som utgångspunkt vid avtalsförhandlingarna. Andra faktorer bakom EFG-modellens sammanbrott skulle kunna vara stabiliseringspolitikens utformn- ing med stark inriktning på att vidmakthålla sysselsättningen under krisåren, den ökade decentraliseringen i lönebildningen samt att den offentliga sektorn ibland framstått som löneledande. Relativt nyligen presenterades en reviderad version av EFOrapporten, kallad FOS- rapporten efter sina upphovsmän (Faxén, Odhner, Spånt) vid samma organisationer

• Sida 55
•  Original

som låg bakom EFOrapporten (SAF, LO och TCO)*. Man konstaterar att den skyd- dade sektorns storlek i förhållande till den konkurrensutsatta ökat kraftigt sedan EPO-modellen konstruerades. Den skyddade sektorn delas därför upp i privat och offentlig skyddad sektor (PS- resp. OS-sektor). Det är emellertid fortarande K-sektorns utveckling som bestämmer utrymmet för löner och vinstökningar.

En viktig förändring, som gjorts mot bakgrund av den ovan beskrivna utvecklingen sedan 1970-talets mitt, är att man vid beräkningen av K-sektorns löneutveckling uttryckligen måste beakta de obalanser som råder i utgångsläget. Det gäller härvid främst vinstläget i företagen och balansen i utrikeshandeln. Om vinsterna är "över- normala" eller om utrikeshandeln visar överskott är utrymmet för lönehöjningar större än vad en traditionell EPO-kalkyl visar, och vice versa.

Trots dessa modifikationer i kalkyluppläggningen förefaller, åtminstone hittills, modellens betydelse vid avtalsförhandlingarna inte ha ökat. Ett särskilt skäl till detta - utöver de tidigare angivna - kan vara att modifikationerna tillför ytterligare stora osäkerhetsmoment vad gäller ekonomins funktionssätt. Hur stort avdrag från löne- utrymmet skall exempelvis göras för att ett bytesbalansunderskott av en viss storlek skall kunna elimineras? FOS-modellen förutsätter för sin tilllämpning i högre grad än den enkla EFO-modellen tillgång till en totalmodell över samhällsekonomin. Sådana modeller kan konstrueras på olika sätt och osäkerheten om alla de samband den innehåller är alltid stor.

I det följande ges en översikt av några modeller och studier som på ett - i motsats till EPO-insatsen - icke normativt sätt försökt förklara mekanismerna bakom lönebild- ningen. Framställningen börjar med den klassiska Phillipskurvan.

Phillipskurvan

Phillipskurvan är uppkallad efter en ekonom vid namn A.W. Phillips och är en klassisk och enkel modell för att förklara lönebildningsprocessen. Phillips studerade sambandet mellan arbetslöshet och löneökningstakt i Storbritannien under perioden 1861-1957, dvs. nära hundra år, och fann ett tydligt negativt samband mellan dessa båda variabler - ungefär så som diagram 4.2 visar. Den teoretiska förklaringen till att ett negativt samband bör föreligga är dubbel: för det första är företagen vid hög efterfrågan på arbetskraft (dvs. låg arbetslöshet) benägna att erbjuda högre löneökningar än annars för att dra till sig eller behålla arbetskraft; för det andra kan fackföreningarna gå ut med hårdare lönehöjningskrav när arbetslösheten är liten. Den första effekten kan antas slå igenom främst på löneglidningen. Den andra effekten påverkar sannolikt mest avtalsdelen i löneökningarna.

* Faxén, K-O, Odhner, C-E och Spånt, R, Lönebildningen i 90-talets samhälls- ekonomi, Stockholm 1989.

• Sida 56
•  Original

Phillipskurvan förutsätts oftast teoretiskt vara krökt på det sätt som framgår av diagrammet, inte vara en rät linje. Detta innebär att en minskning i arbetslsheten successivt medför en accelererande ökningstakt för lönerna. Denna teoretiska krök- ning av kurvan har ofta också kunnat beläggas vid analyser med faktiska data.

Diagram 4.2. Phillipskurvans principiella utseende.

löneökning &

arbetslöshet 4 l

Under 1960-talet kunde man med hjälp av Phillipssambandet någorlunda väl förklara lönestegringstakterna både i Sverige och i ett flertal andra industrilnder. Sambandet l föreföll tämligen stabilt. Sedan 1970-talets början har emellertid Phillipskurvan i sin , enkla form blivit nästan omöjlig att urskilja. Delvis kan detta bero på att det data- ' material man använder är felbemängt eller på annat sätt olämpligt. Det arbetslös- hetsmått som brukar användas, antalet öppet arbetslösa i procent av arbetskraften, kan exempelvis vara en dålig indikator på efterfrågeläget på arbetsmarknaden. Ibland har därför i stället antalet lediga platser använts. Denna variabel är förmodligen mer knuten till företagens agerande och därmed till löneglidningen. Sambandet blir emeller- tid även då otydligt under 1970- och 1980-talen. En ytterligare precisering av måttet ' på arbetsmarknadsläget torde man få genom att använda arbetslösheten minus lediga , platser. På detta sätt tar man också viss hänsyn till att efterfrågan på arbetskraft kan avse andra kategorier arbetskraft eller gälla andra branscher än där arbetslösheten finns. Vidare är det möjligen så att den "dolda" arbetslösheten i olika former (be- redskapsarbeten, etc.) kan ha betydelse för lönebildningen. En begränsning vad gäller i den statistiska sidan är att tillförlitliga och på ett användbart sätt periodiserade data över löner per tidsenhet hittills endast funnits för arbetare inom industrin, vilket gör analysen ofullständig. (Se vidare avsnitt 3.4.)

• Sida 57
•  Original

Ett mer principiellt problem är att orsakssambandet inte bara går från arbetsmark- nadsläge till löneökningstakt utan att det finns en påverkan också i den motsatta riktningen. En "för" hög löneökningstakt kan som tidigare visats föranleda prishöj- ningar av en storlek som ger företagen avsättningsproblem, inte minst på den inter- nationella marknaden. Detta leder till minskad efterfrågan på arbetskraft och ökad arbetslöshet. Man kan då komma att observera ett svagt arbetsmarknadsläge samtidigt med en hög löneökning - i skenbar strid med hypotesen bakom Phillipskurvan. Nu skall detta problem inte överdrivas. Phillipskurvan är en kortsiktsmodell som avser att förklara löneutvecklingen under ett år (eller kortare period), inte den mer långsiktiga utvecklingen. Sannolikt kommer den ovan antydda orsakskedjan från lönehöjning via prisstegring och försvagad efterfrågan till arbetslöshet att ta så pass lång tid att effek- ten inte hinner synas under samma år. I så fall skulle Phillipskurvans utseende inte störas, utan effekten skulle bli att man efterhand rörde sig nedför själva kurvan.

I diagram 4.3 har inritats observationer avseende timlöneökningen för industriarbetare (enligt SCB:s månadsstatistik) och skillnaden mellan arbetslöshet och lediga platser för perioden 1970-1988. Som synes är det negativa sambandet utomordentligt svagt. Det är egentligen bara 1975 och 1976, med höga löneökningar och relativt gott arbets- marknadsläge, som gör att man får en antydan till negativ samvariation.

Det har förts fram ett flertal hypoteser för att förklara varför Phillipssambandet upphörde att gälla från 1970-talets början. Man har ofta formulerat det så att struk- turella och andra förändringar medfört att kurvan ideligen flyttats uppåt eller nedåt. Phillipssambandet skulle då bara gälla vid en viss given tidpunkt, när alla andra faktorer tänks vara konstanta.

• Sida 58
•  Original

Diagram 4.3. Timlönehöjningar för industriarbetare och arbetsmarknadsläge].

te — [75 17 —- IG " 85 - 14 st n l76 T 12 '70 174 [72 "' " [71 I 1 ; to 8 '84 n 9 leo ; B "#79 173 las la!-82 .[ , |77 ISB les n [87 | 6 " 5 s . 3 2 | , -*'-""£"'"'EE'."'!'!' -- 0 0,5 i 1.5 2 2.5 3 *

Amund-lm lr delirium som arbetsmetod nm- ledig- platur ! % av ”banvallen. Mmm av nu tar aktuellt lr och året Inn-n.

Källor: SCB och AMS.

Inflationen och inflationsförväntningarna

En faktor som torde påverka Phillipskurvans läge är inflationstakten och förväntning- arna om denna. Diagram 4.4 visar de procentuella förändringarna i för det första de nominella timlönehöjningarna för industriarbetare, för det andra konsumentprisema och för det tredje de reala timlöneökningarna, dvs. efter avdrag för inflationstakten för tiden 1970-1988. Reallöneutvecklingen kan förtjäna en särskild kort kommentar. Som framgår steg reallönerna relativt kraftigt under åren 19701976, inte minst 1975 och 1976, "kostnadskrisens" år. Reallönetillväxten översteg dessa båda år väsentligt produktivitetstillväxten och bidrog till en prisutveckling i industrin som ledde till

* Definierat som arbetslöshet minus lediga platser i procent av arbetskraften, medeltal av data för det aktuella året och året dessförinnan.

• Sida 59
•  Original

försvagad internationell konkurrenskraft och svag försäljningsutveckling under en följd av år. Under åren 1977-1982 var reallöneutvecklingen i huvudsak negativ - en konse- kvens av den anpassning som skedde till ett bättre konkurrensläge. ] teknisk mening bidrog devalveringarna 1977, 1981 och 1982 starkt härtill genom att åstadkomma extra inflationsimpulser på konsumentpriserna. Från och med 1984 har reallönerna återigen ökat isamband med den förbättrade industrikonjunkturen, dock inte i samma takt som under åren 1970-1976.

Diagram 4.4 Timlöner för industriarbetare och konsumentprisindex 1970-1988.

% ökning från föregående år

nominella timlöner

lx konsumentpriser

, N , .xr

() ___—___L__—l——-—— — '.J' ___—x'——.—-——

, _._ r . : ', * ,

reala timlöner

VMI—# 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 '82 83 84 85 86 87 88

Källa: SCB

Det finns således en länk mellan reallöneutvecklingen och konjunkturläget som delvis går via inflationstakten i ekonomin. Frågan är då om man genom att beakta inflations- förväntningarna skulle kunna visa att ett samband mellan lönebildning och arbets- marknadsläge ändå finns. Om både arbetsgivare och arbetstagare är inställda på stora

• Sida 60
•  Original

prishöjningar blir - vid givet arbetsmarknadsläge - såväl betalningsviljan för lönehöj- ningar som kraven på sådana rimligen starkare än om man väntar sig låga prishöj- ningar. Att möta inflationsförväntningarna är givetvis inte lätt: problemet kompliceras dessutom av att arbetsgivare och arbetstagare kan hysa olika uppfattningar om den framtida prisutvecklingen och att det kan vara olika priser som är relevanta (produ- centpriser respektive konsumentpriser). När det gäller konsumentpriserna finns i Sverige en möjlighet att mäta prisförväntningarna direkt, genom en fråga som ställs i SCB:s enkätundersökning om hushållens inköpsplaner (HIP). En vanligare utväg i empirisk nationalekonomisk forskning är emellertid att mäta dern indirekt, genom att utnyttja historiska data om prisutvecklingen. En sådan ansats ligger till grund för diagram 4.5. Timlönehöjningstalen har där reducerats med inflationstakten under föregående år, mått som konsumentprisindex. Tanken är att den inflation man hi- storiskt sett upplevt är den man också väntar under den närmaste framtiden. Genom att på detta sätt beakta inflationen under det föregående året kan metodiken i viss mån också ta hänsyn till de extra löneökningskrav som kan uppkomma om inflations- takten då var oväntat hög och reallöneutvecklingen därigenom oväntat låg.

Diagram 4.5. Inflationsförväntningsreducerade timlöner' för industriarbetare och arbetsmarknadslägez.

timlönehöjning %

B'i

93

arbetsmarknads

läge

'——1————r————r————-1————F——'—-—r— 1,0 2,0 3,0

' Timlöner enligt diagram 4.3 reducerade med ökningen i konsumentprisindex före- gående kalenderår.

2 Se not 1 diagram 4.3.

• Sida 61
•  Original

Inte heller efter denna korrigering blir det negativa sambandet mellan lönehöjningar och arbetsmarknadsläge i och för sig särskilt starkt. Man kan emellertid göra den iakttagelsen att om man exkluderar perioden 1977-1982 kommer de kvarvarande åren att präglas av ett betydligt stabilare sådant samband. Detta har tydliggjorts genom att i diagrammet punkterna för perioderna 1970-1976, 1977-1982 och 1983-1988 var för sig sammanbundits. (Det kan nämnas att detta tillvägagångssätt inte ger något liknande resultat om det tillämpas på diagram 4.3). 1980 är det enda är under perioden 1977-1982 som inte ligger avsevärt under den Phillipskurva som synes gälla för de båda andra delperioderna.

Frågan är nu varför perioden 1977-1982 skulle vara så speciell från lönebildnings- synpunkt. Olika försök till förklaring innebär givetvis att man riskerar att framföra konstlade argument i efterhand. Några omständigheter skall ändå anföras.

En måhända dubiös sådan omständighet är att den awikande perioden exakt överens- stämmer med tiden för det borgerliga regeringsinnehavet. Hypotesen skulle vara att det under perioder med socialdemokratisk regim skulle vara lättare att genomföra lönehöjningar. Även om den politiska regimens "färg" ibland framförts som en förkla- ringsfaktor i lönebildningssammanhang, kan ett mer trovärdigt försök till förklaring vara att företagens motstånd mot lönehöjningar stärktes till följd av de dåliga vinsterna under denna period, såsom tidigare påvisats.

Det skall också nämnas att inflationsförväntningarna sannolikt underskattade utfallen under devalveringsåren. Detta kan utgöra en särskild förklaring till att punkterna i diagram 4.5 för just dessa år ligger mycket lågt.

Den dolda arbetslösheten

Karaktäristiskt för "krisen" i den svenska ekonomin i slutet av 1970-talet var att den inte tog sig uttryck i någon omfattande ökning i arbetslösheten. Denna var under dessa år klart lägre än exempelvis åren 1971-1973. Delvis berodde detta på att produk- tionsvolymen hölls uppe med hjälp av industristödspolitiken. Härtill kom emellertid att antalet personer som var föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder - i form av t.ex. beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning - ökade tämligen kraftigt. Man brukar säga att den "dolda" arbetslösheten ökade. I diagram 4.6 har utvecklingen av just antalet personer i beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning, i procent av den totala arbetskraften, redovisats tillsammans med den "öppna" arbetslösheten. Det var som synes först under konjunkturnedgångcn 1981-1982 som den senare steg mer påtagligt och kom att överträffa talen i början av 1970-talet.

• Sida 62
•  Original

Diagram 4.6 Öppen och dold arbetslöshet.

% av arbets—

kraften 5 - Summa . /'x X , . / x 1 x 3 ! x(&pr I x, / * | _/ /N N / XX / X / , / X =_ / '.

rs)

arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete

70 7] 72 73 74 75 76 77 78 79 80 Bl 82 83 84 85 86 87 "R

Källa: AMS.

Den totala arbetslösheten (här definierad som summan av de båda kurvorna) var däremot redan 1978 i nivå med det tidigare toppåret 1972.

Att den dolda arbetslösheten genom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna varierar med konjunkturen innebör att variationerna i det vanliga arbetslöshetsmåttet begrän- sas. Även den dolda arbetslösheten kan emellertid tänkas påverka lönebildningen. De som är sysselsatta i exempelvis beredskapsarbetc står ju i princip till den reguljära arbetsmarknadens förfogande som en del av arbetskraftsutbudet. En ökning av detta antal skulle då kunna verka tillbakahållande på lönehöjningarna. Effekten kan göra sig gällande på två sätt: dels genom det faktiska utbudstryck som dessa personer utgör på arbetsmarknaden, dels genom att de fackliga organisationernas lönekrav dämpas när de nås av statistisk information om den dolda arbetslösheten.

• Sida 63
•  Original

Den dolda arbetslösheten kan i och för sig definieras på andra sätt än som i diagram 4.6 och inkludera mer än beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning. För det första finns det fler slag av arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom Samhall, arbets- marknadsinstituten, arkivarbeten och ungdomslag. För det andra finns det personer som är latent arbetssökande, dvs. som vill ha arbete men inte anser det löna sig att aktivt söka. För det tredje kan den förtidspensionering som sker av arbetsmarknads- skäl anses vara uttryck för dold arbetslöshet.

Gör man experimentet att inkludera dold arbetslöshet i arbetsmarknadsmåttet blir Phillipskurvan dessvärre inte mycket tydligare. Att på detta enkla sätt dra några slutsatser om den dolda arbetslöshetcns effekter på lönebildningen låter sig alltså inte göra.

Avtal och löneglidning

Hittills har diskussionen om Phillipskurvan och modifikationer av denna förts i termer av den totala lönehöjningen utan att någon distinktion gjorts mellan avtals- och löneglidningskomponenter. Om man tror att den totala lönehöjningen kan förklaras inom ramen för en Phillipsansats - eller för den delen någon annan förklaringsmodell - har man som inneboende förutsättning antingen att avtals- och löneglidnings- komponenterna bestäms enligt ungefär samma mönster eller att löneglidningen har en utfyllnadsroll ovanför avtalskomponcnten så att den totala lönehöjningen överens- stämmer med vad "totalmodellen" föreskriver. Det senare betyder strängt taget att de centrala avtalsslutande parterna skulle sakna all kontroll över löneutvecklingen. Det alternativa synsättet är givetvis att avtal och löneglidning har väsentligt skilda bestämningsfaktorer. Nära till hands ligger att betrakta avtalshöjningama främst som utslag av vilka styrkeförhållanden som råder parterna emellan, avtalsrörelsernas uppläggning och andra institutionella förhållanden, medan det är löneglidningen som på ett mer marknadsmässigt sätt bestäms av arbetsmarknadsläget. Man kan också tänka sig att arbetsmarknadsläget visserligen har betydelse för avtalsuppgörelsernas resultat, men att effekterna gör sig gällande med annan styrka eller annan tidsefter- släpning än vad gäller löneglidningen. I åtskilliga av de lönebildningsstudier som gjorts har därför komponenterna analyserats var för sig.

Om avtals- och löneglidningskomponenterna bestäms av skilda faktorer bör man vänta sig att löneglidningskomponenten kan förklaras bättre än den totala löneökningen i en statistisk analys av sambandet med marknadsläget. Om löneglidningskomponenten har något av en utfyllnadsroll bör man vänta sig ett negativt samband med avtals- komponenten om den sistnämnda tas med som förklaringsfaktor i en modell för löneglidningen. De undersökningar som gjorts av detta har inte givit entydiga resultat. I en äldre undersökning av Jacobsson och Lindbeck' drogs slutsatsen att det var fråga

') Jacobsson, L och Lindbeck, A, Labour Market Conditions, Wages and Inflation - Swedish Experiences 1955-67, Swedish Journal of Economics, 2, 1969.

• Sida 64
•  Original

om skilda bestämningsfaktorer. Till samma resultat har Flanaganl kommit helt nyligen. Samme Flanagan kom däremot i en rapport från Brookingsinstitutet2 1983 fram till att löneglidningen hade den nämnda utfyllnadsrollen. Holmlund och SkedingerJ har i en helt färsk undersökning funnit samma sak.

Vinsternas bet delse för företa rens arbetskraftsefterfrå '

En faktor som rimligtvis kan påverka lönestegringstakten är vinstutvecklingen i företag- en. För det första har löntagarna vid ett gott vinstlägc större motivation att kräva stora löneökningar, dels av "rättviseskäl", dels därför att risken på kort sikt för negativa återverkningar på sysselsättningen är liten. För det andra är företagen dessutom vid ett gott vinstlägc mer benägna att låta lönerna stiga. En orsak till detta är kanske att rättviseargumentet är svårt att motstå. Det finns emellertid också ekonomiskt rationella skäl för företagen att betala högre löner när vinstmarginalerna är höga. Nils Henrik Schager4 har nyligen presenterat en analys där detta på ett speciellt sätt utvecklas närmare.

Schager tillämpar en s.k. sökteorctisk ansats och utgår från det enskilda företagets agerande. Styrkan i företagets arbetskraftefterfrågan antas bero på dels hur många lediga platser företaget har, dels hur stor ytterligare vinst företaget kunde göra om platserna kunde besättas. Genom att höja lönen förutsätts företaget kunna reducera arbetskraftsbristen. Avgångarna från företaget blir lägre och det går snabbare att nyrekrytera. Företagets åtgärd medför att vinstbcloppet ökar; samtidigt minskar emellertid vinstmarginalen när lönen successivt höjs. liinehöjningsprocessen avsaktar därför så småningom, såvida inte företaget kan eliminera vinstmarginalens minskning genom att höja försäljningspriset.

Denna modell kan ses som en modifikation av Phillipssambandet där arbetsmarknads- läget mäts mcd antalet obesatta lediga platser och där detta mått multipliceras med vinstmarginalen. Schager anser att modellen främst bör vara tillämplig för att förklara löneglidningskomponenten, vilket skulle vara förenligt med hypotesen att avtalshöjning- arna påverkas av institutionella förhållanden, såsom nämnts tidigare. Schager lyckas också i en statistisk analys avseende industriarbetare tämligen väl förklara löneglidning- en. Intressant nog lyckas han emellertid med ännu något bättre statistiska resultat

' Flanagan, R, Ccntralized and Decentralized Pay Determination in Nordic Countries, Stanford University 1988.

! Flanagan, R, Soskice, D and Ulman, L, Unionism, Economic Stabilization and Income Policy: European Experiences, Brookings Institution 1983.

* Holmlund, B och Stredinger, P, Wage Bargaining and Wage Drift: Evidence from Swedish Wood Industry, FIEF Stockholm 1988.

' Schager, N H, Causes of Wage Increases in Swedish Manufacturing, IUI Stockholm 1988.

• Sida 65
•  Original

förklara den totala lönehöjningen. Härvid bygger han in ett års tidsförskjutning mellan arbetskraftsbrist och lönehöjning i sin modell. Hans försiktiga teoretiska tolkning är att "de centrala avtalsslutande parterna sluter avtal som om de reagerade på arbets- marknadsläget på samma sätt som företagen gjorde ett år tidigare". Även avtalskom- ponenten skulle alltså i allt väsentligt vara marknadsstyrd, men med ett års eftersläp- ning. Schager påpekar att det sistnämnda resultatet till viss del kan ha kommit till med slumpens hjälp. Den ekonomiskpolitiska slutsatsen är annars - liksom av ett par tidigare refererade undersökningar - att det endast är genom att påverka arbetskrafts- bristen som löneutvecklingen kan påverkas. Försök att påverka de centrala avtals- j slutande parterna skulle vara meningslösa.

Stabiliseringsgolitikens inverkan på lönebildningen

I samband med diskussionen om Phillipskurvan nämndes parentetiskt att det finns ett samband i omvänd riktning mot huvudhypotesen bakom kurvan: en stor löneökning kan medföra ökad arbetslöshet till följd av försämrad internationell konkurrenskraft i näringslivet, av att sämre lönsamhet föranleder företagen att minska produktion och sysselsättning eller att företagen väljer en mer kapitalintensiv produktionsteknik. Dessa effekter - i synnerhet den sistnämnda — gör sig inte gällande omedelbart utan med större eller mindre efterslpning.

De fackliga organisationerna är rimligen medvetna om att sådana mekanismer finns och tar hänsyn till dem när de formulerar sina Iönekrav. EPO-modellen i dess tänkta tillämpning bygger ju för övrigt på just denna medvetenhet. På mer decentraliserad organisationsnivå och på arbetsplatsnivå är det mindre sannolikt att dessa hänsyn slår igenom på lönebildningen och att i stället det aktuella arbetsmarknadsläget, vinstläget etc. är styrande. Särskilt torde detta gälla de för internationell konkurrens skyddade verksamheterna, där kostnadsutvecklingen spelar mindre roll för företagens försälj- nings- och produktionsutveckling.

Den följande teoretiska och starkt förenklade analysen avser att belysa möjligheten av att stabiliseringspolitiken på ett ogynnsamt sätt kan inverka på lönebildningsprocessen.

Den räta linjen i diagram 4.7:a anger det samband som antas råda mellan reallön och sysselsättning. Ju högre reallön desto lägre sysselsättning — på sikt. Att sambandet har formen av en rät linje är i och för sig inte självklart; inom begränsade intervall för reallön och sysselsättning kan detta dock vara en rimlig approximation.

En facklig organisation antas ha den dubbla målsättningen att å ena sidan åstadkomma en hög (real)lön åt sina medlemmar, å andra sidan undvika arbetslöshet. I diagrammet åskådliggörs awägningen mellan dessa mål med s.k. indifferenskurvor. Varje sådan kurva sammanbinder kombinationer av sysselsättning och reallön som organisationen anser likvärdiga. Kurvan förutsätts vara krökt: å ena sidan kan en mycket låg

• Sida 66
•  Original

sysselsättning inte accepteras ens vid mycket höga reallöner, å andra sidan finns ingen anledning att sänka lönen ytterligare för att öka sysselsättningen när arbetslösheten är mycket liten eller obefintlig. Ju längre uppåt och åt höger kurvan ligger, desto större är givetvis den samlade "välfärden" enligt organisationens uppfattning.

Om vi gör det mycket förenklade antagandet att det bara finns en facklig organisation och att denna själv kan bestämma reallönenivån, kommer organisationen att välja wO vid vilken sysselsättningslinjen i punkten A tangerar en indifferenskurva.1

Det kan emellertid inträffa att organisationen missbedömer situationen - t.ex. genom att överskatta den internationella pris- eller efterfrågeutvecklingen - och tror att sysselsättningslinjen befinner sig högre upp än den faktiskt gör. Antag att den väljer reallönen wl i stället för wO (se diagram 4.7:b). Sysselsättningen kommer att falla från E0 till E1 och man kommer att hamna på en sämre indifferenskurva, vid punkten B.

EFG-modellen utesluter — eller uteslöt - inte uppkomsten av störningar av detta och andra slag. EPO—tanken är emellertid att lönebildningen skall fungera så att utveck- lingen i ett längre perspektiv håller sig till en huvudkurs, inom en "korridor", som är förenlig med balans på arbetsmarknaden utan att för den skull svårbemästrade obalanser uppstår på andra håll i ekonomin och i förhållande till utlandet. Staten kan temporärt gå in med sysselsättningsstödjande åtgärder i awaktan på att huvudkursen återuppnås. Detta illustreras i diagram 4.7:c. Sysselsättningslinjen flyttas med hjälp av statliga ingripanden tillfälligt åt höger och det blir möjligt att vid den höga lönenivån wl hålla en högre sysselsättning, E2, och lägre arbetslöshet än annars.

* Man tänker sig att det finns oändligt många indifferenskurvor oändligt nära varandra, så att en sådan tangeringspunkt alltid existerar.

• Sida 67
•  Original

b Effektmaveniörhöqmuön

Diagram 4.7

Saha-det mallan reallön och sysselsämum cdi iaduiqa mans.-stimulera unifiezensktm det

reallön

malibu

c utektm av ett Mätt statligt

sysselsä "tm" . tå!

&

El EJ

• Sida 68
•  Original

Vad som hände i mitten av 1970-talet var att lönekostnadsutvecklingen kom så långt bort från EPO-modellens huvudkurs att det blev svårt att återvända till den. Lars Calmforsl har framfört hypotesen att staten bidrog till "kostnadskrisens" utdragna förlopp genom det sätt på vilket de sysselsättningspolitiska åtgärderna inverkade på lönebildningen. I och med att kostnadsanpassningen dröjde fick de sysselsättningsfräm- jande åtgärderna en alltmer permanent karaktär, dvs. förskjutningen av sysselsättnings— linjen blev inte temporär som den skulle blivit om ekonomin någorlunda snabbt återvänt till EFG-modellens huvudkurs. Sysselsättningspolitiken skall här ses i vid mening och inte bara avse beredskapsarbete och liknande, utan även de ökade industrisubventionema, sysselsättningsökningar i den offentliga sektorn som annars inte ägt rum, etc.

Calmfors beskriver den nya situationen som i diagram 4.7:d. Den fackliga organisation- en har nu lärt sig att regeringen inte accepterar att sysselsättningen faller till E1. Organisationen förlitar sig på att åtgärder vidtas som gör att sysselsättningslinjen böjer av uppåt om lönen stiger ovanför wO. Sysselsättningens känslighet för reallönehöjningar har alltså minskat. Detta kan uttryckas så att staten "ackomoderar" lönehöjningar som är större än vad balansen på arbetsmarknaden tål. Från facklig synpunkt nås nu den högsta "välfärden" i punkt D, där lönen är w2 och sysselsättningen E3.

Statens "ackomodationspolitik" medför alltså att den fackliga organisationen kan pressa upp lönen kraftigt till priset av en förhållandevis måttlig ökning av arbetslösheten.

I ett vidare välfärdspolitiskt perspektiv är det dock osannolikt att det nya läget är att föredra framför det gamla. Det nya läget innebär sannolikt att inflationen är högre. Inflationen har många skadeverkningar, bl.a. försvagas företagens internationella konkurrenskraft och produktionsvolymen blir därmed lägre. Den ökade köpkraft som de högre reallönerna ger upphov till medför därför troligen underskott i bytesbalansen. Vidare är sysselsättningen trots allt lägre i punkt D än i punkt A. Ackomodations- politiken drar också med sig ökade statsutgifter, vilka utan kompenserande skatte- höjningar leder till budgetunderskott. Slutligen kan nämnas att politiken kan få lång- siktiga negativa effekter på tillväxten till den del den utformas som en industristöds- politik som konserverar en icke konkurrenskraftig näringslivsstruktur.

Frågan är i vad mån den ovanstående mycket förenklade och rent teoretiska analysen är relevant för den mer komplicerade verkligheten, där det finns fler än en arbets- tagarorganisation, där arbetstagarna inte ensidigt bestämmer lönerna, där löneglidning förekommer på det lokala planet osv. Den teoretiska modellen är svår att pröva mot den statistiska verkligheten. Kurvorna i diagram 4.8 är avsedda att ge viss illustration till resonemangen. Illustrationen har dock inte den styrkan att den kan bevisa eller motbevisa modellens riktighet.

' Se t.ex. artikeln Stabiliseringspolitik med starka löntagarorganisationer i Ekonomisk Debatt 1982/7 där hela den ovanstående teoretiska anlysen återfinns.

• Sida 69
•  Original

Diagram 4.8. Reallön i förhållande till produktivitet inorn tillverkningsindustrin.

Index 1974=100 110

100

90

80

70

/ ——1———|——|—|———r——1———v——7'__1—__1—_—'—T_'_I__T

74 75 .76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87

1) De nio största OECD-länderna sammanvägda med deras betydelse som kon- kurrenter till Sveriges export av bearbetade varor (konjunkturinstitutets s.k. kon- kurrensvikter).

Källa: Bearbetningar av nationalräkenskapsdata, delvis utfärda U.S Department of Labor.

Under 1975 steg, som framgår av diagram 4.8, reallönerna betydligt mer än produk- tiviteten. Detta gällde - om än i mindre grad än i Sverige - även för OECD-ländema som genomsnitt. Bakgrunden var den kraftiga internationella lågkonjunkturen, i hög grad förstärkt av den första s.k. oljekrisen som OPEC-ländernas oljeprishöjningar ledde till. Löneutvecklingen anpassade sig inte omedelbart till den konjunkturellt betingade nedgång i produktiviteten som uppstod. Under 1976 skedde emellertid en betydande anpassning i OECD-området som genomsnitt och relationen mellan reallön och produktivitet gick tillbaka till samma läge som 1974. Detta var dock inte tillräckligt för att betala oljeprishöjningama och eliminera de underskott i bytesbalansema som uppstått: för detta krävdes en lägr_e reallön i förhållande till produktiviteten, jämfört

• Sida 70
•  Original

med läget före oljeprishöjningarna. En sådan anpassning ägde också rum under de följande åren och sedan också i anslutning till de nya oljeprishöjningar som inträffade i 1980-talets början.

Den svenska utvecklingen har sett annorlunda ut efter 1975. Även 1976 steg real- lönerna mer än produktiviteten. Först med hjälp av devalveringen l977 fördes kurvan tillbaka till samma läge som för de övriga OECD-länderna. Devalveringen verkade i detta avseende på två sätt: för det första genom att via höjda importpriser reducera lönernas reala värde, för det andra genom att via förstärkt internationell kon- kurrenskraft hos industrin förbättra produktivitetsutvecklingen. Den förstnämnda effekten av en devalvering inträder snabbast, medan den sistnämnda gör sig fullt ut gällande efter en längre period, kanske flera år. Devalveringarna 1981 och 1982 medverkade till en ytterligare sänkning av reallön/produktivitetsrelationen. En faktor bakom sänkningen av relationen har dessutom varit höjningar av arbetsgivaravgifterna; dessa höjningar har inkräktat på utrymmet för reallöneökningar. Under senare år, från 1984 och framåt, har relationen inte förändrats nämnvärt: reallönerna har alltså i stort sett ökat i takt med produktiviteten.

För att återknyta till den teoretiska analysen ovan, framstår det inte som orimligt att den omfattande svenska stödpolitiken, inriktad på att upprätthålla sysselsättningen, kan ha varit åtminstone en delförklaring till att reallöneanpassningen inte blev lika snabb som i det övriga OECD-området efter "urspårningen" 1975. I flertalet OECD-länder lät man arbetslösheten öka i samband med lågkonjunkturen. Devalveringarna av kronan blev de nödvändiga alternativen för den svenska ekonomiska politiken. Från och med 1982 blev stödpolitiken mer restriktiv, statens budgetunderskott började minska och den öppna arbetslösheten blev större än tidigare.

Detta kan tolkas som att politiken i minskad utsträckning "ackomoderat" löne- höjningarna. Huruvida det härigenom blivit någon ytterligare press nedåt på reallön/produktivitets-relationen är svårt att bedöma.

Några säkra slutsatser om den ekonomiska politikens roll i lönebildningsprocessen är svåra att dra. Avslutningsvis skall också varnas för brister i jämförbarhet mellan de båda kurvorna i diagram 4.8, som baseras på nationalräkenskapsdata för de olika länderna. Särskilt bör man akta sig för nivåjämförelser över långa perioder. Att den svenska kurvan 1987 låg något lägre än OECD-kurvan om man jämför med utgångs- läget 1974 är sålunda en mycket osäker iakttagelse. Däremot bör beräkningarna kunna ge en någorlunda korrekt bild av de mer kortsiktiga förändringarna.

Inkomstpolitik

Staten kan naturligtvis påverka lönebildningen på helt annat sätt än som nyss dis- kuterats, nämligen genom s.k. inkomstpolitik. Inkomstpolitik kan utövas i mer eller mindre hårda former. Det mest långtgående är att lagstifta om hur höga lönehöjning- arna får bli. Det har det skett i Norge under senare år. Inte ens om man använder

• Sida 71
•  Original

sig av lagstiftning är det emellertid säkert att löneökningen blir den åsyftade, bl.a. eftersom vissa former av löneglidning är svåra att kontrollera och bestraffa.

En mildare form av inkomstpolitik är att staten sluter avtal med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna om storleken på lönehöjningarna. En svårighet med en sådan inkomstpolitik är att det ju finns ett flertal stora avtalsområden, där förutsätt- ningama i utgångsläget kan vara starkt skiftande och att det därför blir svårt att åstadkomma uppgörelser. Problemet med löneglidningen finns dessutom här på samma sätt som i fallet med lagstadgade löneökningar. Inte heller denna form av inkomstpoli- tik har förekommit i Sverige i den meningen att skriftliga avtalsuppgörelser .orts.

Ett viktigt ytterligare motiv för staten att avstå från inkomstpolitik har självfallet varit det traditionella eller ideologiska: att lönebildningen i landet sker mellan fria organisa- tioner under självständigt samhällsekonomiskt ansvar - den tradition som manifestera- des i den s.k. Saltsjöbadsandan i slutet av 1930-talet.

Likväl har mer informella uppgörelser av inkomstpolitisk karaktär gjorts vid ett par tillfällen. Det första tillfället var Hagauppgörelserna 1974, som omfattade avtalsåren 1975 och 1976. Löntagarorganisationerna utlovade då måttfullhet i sina Iönekrav parallellt med att inkomstskatterna sänktes och arbetsgivaravgifterna höjdes. Uppgörelsema var emellertid av allmän karaktär utan några kvantitativa preciseringar.

Det andra tillfället var de s.k. Rosenbadssamtalen 1984. Vid dessa korn regeringen och de större organisationerna på arbetsmarknaden informellt överens om att lönehöjning- arna 1985 skulle stanna vid 5 procent. För att ge löntagarna motivation till att begrän- sa sina Iönekrav infördes dels en engångs skatterabatt, dels bestämmelser om att företagen skulle göra obligatoriska avsättningar till s.k. förnyelsefonder. De sistnämnda skulle företagen sedan få använda i samband med investeringar som kunde medföra förbättringar i arbetsvillkoren.

Under 1990 gjorde den socialdemokratiska regeringen flera inkomstpolitiska ansatser. Först i form av överläggningar med arbetsmarknadens parter som anmodades att själva bl.a. finna former för en lägre löneökningstakt och en i högre grad reglerad konflikträtt. Efter att de berörda arbetsmarknadsparterna inte kunde enas, framlade regeringen ett lagförslag om pris-, och lönestopp kombinerat med bl.a. fredsplikt på arbetsmarknaden och vissa samhällsekonomiska åtgärder. Förslaget föll i samband med regeringens avgång. Därefter tillsattes en särskild medlargrupp som med Bertil Rehnberg i spetsen uppdrogs att försöka ena arbetsmark— nadens parter om löneavtalen för 1990 och 1991. Alla parter svarade inte positivt till medlargruppens förslag varför regeringen föreslog vissa samhällsekonomiska åtgärder av åtstramande karaktär.

Man skulle i och för sig kunna gå längre och definiera alla åtgärder som regeringen anser kunna påverka avtalsuppgörelsemas resultat - t.ex. marginalskattesänkningar - som inkomstpolitik. En så vid definition är emellertid svårhanterlig; snart sagt varje ekonomiskpolitisk åtgärd skulle i förlängningen kunna kallas inkomstpolitik.

• Sida 72
•  Original

En väsentlig fråga är naturligtvis vilken effekt som eventuellt uppnåtts genom de mer tydliga inkomstpolitiska uppgörelserna. En sådan utvärdering försvåras självklart av det enkla faktum att man inte vet vilken lönehöjning som skulle ha uppstått om uppgörel- serna inte gjorts. Med hjälp av statistiska tekniker för att analysera tidsserier av löneutvecklingen, främst regressionsanalys, har man vissa möjligheter att göra sådana uppskattningar. Lars Calmfors och Anders Forslund' har nyligen presenterat omfatt- ande studier av detta slag och därvid bland mycket annat undersökt inkomstpolitikens effekter. Resultaten blev mycket förvånansvärda: lönehöjningarna synes ha blivit högre vid tillfällena med inkomstpolitik än om uppgörelserna inte funnits. Detta resultat är naturligtvis svårt att förklara från logiska och sakliga utgångspunkter. Snarast får väl resultaten tillskrivas slumpens inverkan. Författarna påpekar också att man skall vara försiktig vid tolkningen av deras resultat. Man kan tillägga att det kan finnas stora brister i själva tidsseriematerialet. Calmfors/Forslund använder timlöner som härletts från nationalräkenskaperna - en metod som inte ger särskilt tillförlitliga data. För närvarande finns emellertid inga tillfredsställande heltäckande tidsseriedata om löner.

I alla händelser ger undersökningen inga belägg för att inkomstpolitik av Hagauppgörelsernas/Rosenbadssamtalens typ skulle verka dämpande på löneutveck-

lingen.

Avtalsförhandlingarnas uppläggning

I den mån man inte accepterar slutsatsen att den totala lönehöjningen bestäms av arbetskraftsbrist eller andra marknadsförhållanden (såsom bl.a. Schagers tidigare refererade undersökning tyder på) är det av intresse att undersöka olika institutionella faktorers eventuella inverkan. Hit hör avtalsförhandlingarnas uppläggning i olika avseenden. I Calmfors och Forslunds nyss åberopade undersökning diskuteras ett antal faktorer och görs också försök att med statistiska metoder undersöka deras betydelse.

Avtalsförhandlingarnas grad av decentralisering är en faktor. Med hjälp av s.k. spel- teoretiska modeller kan man visa att decentraliserade förhandlingar ger upphov till större löneökningar än centraliserade. Dessa modeller är relativt komplicerade och ändå innehåller de starkt förenklande förutsättningar. Mer allmänt formulerat kan hypotesen motiveras bl.a. med att det uppstår rivalitet mellan organisationerna och att benägenheten att ta samhällsekonomiska hänsyn är svagare på decentraliserad nivå.

Ett steg mot ökad decentralisering togs 1983 då den centrala LO/SAF-uppgörelsen inte omfattade verkstadsindustrin, en ordning som sedan upprepats flera gånger. De centrala uppgörelserna fick dessutom formen av ramavtal och de förbundsvisa förhand- lingarna har inte förts under fredsplikt. För 1984 och 1988 slöts över huvud taget inga centrala avtal utan förhandlingarna drevs helt på förbundsnivå.

' Återges i Wage Setting in Sweden, seminar Paper No. 430 Institute for International Economic Studies, Stockholm.

• Sida 73
•  Original

Vid sina statistiska analyser fann Calmfors/Forslund - tvärtemot hypotesen enligt den spelteoretiska ansatsen - att reallönerna ökade mindre under åren med mer decentrali- serade avtal. En förklaring till detta skulle kunna vara att arbetsgivarsidans förhand- lingsstyrka relativt löntagarsidans är lägre på central nivå. En annan förklaring som anges är att låglönesatsningar genomförs effektivare vid centrala avtal och att sådana satsningar utlöser extra stor löneglidning för övriga grupper.

Det kan emellertid också vara så att man i den statistiska analysen fångar upp en helt annan faktor, nämligen det ökade krismedvetande som följde på den stora devalvering- en hösten 1982 och statsmakternas deklaration att man i fortsättningen inte skulle parera kostnadsökningar med återkommande devalveringar. Detta råkade i tiden sammanfalla med övergången till mer decentraliserade förhandlingar. Tolkningen av resultaten är därför besvärlig och det är svårt att dra några slutsatser om decentra- liseringens effekter, eller ens i vilken riktning de kan tänkas gå.

Calmfors/Forslund undersökte vidare om det hade någon betydelse för löneöknings- takten om avtalen var ettåriga eller fleråriga och om löneökningarna varit lägre under det (eller de) senaste året i flerårsavtal. Några statisktiskt säkra effekter av detta slag fann de emellertid inte, men de osäkra resultaten gick i och för sig i den riktning man förväntade sig.

Slutligen skall nämnas en speciell aspekt på avtalsförhandlingarnas uppläggning som kan förmodas ha betydelse för lönehöjningarnas storlek, nämligen om den privata eller den offentliga sektorn sluter avtal först. Hypotesen är att lönehöjningarna blir högre om den offentliga sektorn är först, därför att de offentliga arbetsgivarna har mindre motståndskraft mot lönehöjningar och att den privata sektorn sedan använder det offentliga avtalet som jämförelsenorm. Att de offentliga arbetsgivarna har mindre motståndskraft skulle i sin tur bl.a. bero på att det är politiskt mer känsligt att ha en konflikt i den offentliga sektorn. Härtill skulle kunna nämnas att den offentliga sektorn är skyddad mot internationell konkurrens, vilket också kan minska motståndet mot lönehöjningar.

Det är vid tre tillfällen som den offentliga sektorn har slutit avtal först: 1975, 1980 och 1984. Calmfors/Forslund fann, med sin statistiska metodik, ett visst men statistiskt osäkert stöd för hypotesen att lönehöjningarna inom den privata sektorn under de är dessa uppgörelser omfattat blev högre än de annars skulle blivit.

Avslutning

Med tanke på löneutvecklingens stora betydelse för samhällsekonomin är det viktigt för den ekonomiska politiken att ha så god kunskap som möjligt om de faktorer som bestämmer lönebildningen. Likaså är det viktigt att känna till hur löneutvecklingen i sin tur återverkar på t.ex. inflationstakt och internationell konkurrenskraft. Kunskapen om samband av sådana slag behöver förbättras.

• Sida 74
•  Original

Ett nödvändigt inslag i en sådan kunskapsuppbyggnad är lönestatistik av god kvalitet, som dessutom omfattar så långa perioder som möjligt. Läget är i dag på denna punkt inte tillfredställande. Olika forskare respektive konjunkturbedömare använder olika slags bearbetningar av skilda typer av statistik, t.ex. partsstatistiken, nationalräken- skapsstatistiken och månadsstatistiken för industriarbetare. Såväl korrektheten som jämförbarheten i dessa olika beräkningar kan ifrågasättas. Detta kan vara en bidra- gande orsak till att de empiriska forskningsresultaten ofta är osäkra och ibland också motstridiga.

Det är i dessa sammanhang betydelsefullt att erhålla stabila tidsseriedata om den historiska utvecklingen över hela arbetsmarknaden men också en god information om den aktuella utvecklingen och slutna avtal på arbetsmarknaden.

I delbetänkandet "Officiell lönestatistik SOU 1988:35" undersöktes olika vägar att erhålla en ändamålsenlig kortperiodisk lönestatistik. Utredningen övervägde att använda Scbs statistik om uppbördsdeklarationer men fann att denna inte uppfyllde de krav som bör ställas på en kortperiodisk lönestatistik. (Se vidare betänkandet.) Utredningen förordade därför att bygga upp den urvalsbaserade kortperiodiska löne- statistik som f.n. planeras av konjunkturinstitutet och Seb.

Avsikten med den planerade kortperiodiska statistiken är att främst tillfredsställa behoven av aggregerade tidsseriedata om löneutvecklingen som beskrivs närmare i avsnitt 4.2 som följer.

I det därpå följande avsnittet 4.3, Löneanalyser och prognoser, behandlas metoder för att bättre utnyttja information från arbetsmarknadsparternas lönestatistik och kunskap om slutna avtal för att bygga upp nödvändiga tidsserier.

4.2. Kortperiodisk lönestatistik

I delbetänkandet Offentlig lönestatistik - behov och produktionsformer (SOU 1988:35) framlade utredningen ett förslag om en kortperiodisk lönestatistik, avsedd att omfatta hela arbetsmarknaden. I förslaget redovisades också de riktlinjer som utredningen förordade för statistiken.

Riktlinjerna anger att 23 branscher med i förekommande fall uppdelning på arbetare och tjänstemän bör redovisas. Statistiken avser en urvalsbaserad undersökning med kvartalsvis redovisning. Vidare anges i förslaget de löneelement för respektive sektor som är önskvärda som redovisningsgrund. Utredningen föreslog också ett utvecklingar- bete inom SCB för att närmare bestämma utformning och variabelinnehåll i statis- tiken.

• Sida 75
•  Original

Riktlinjerna i förslaget sammanfattades i betänkandets appendix 3 enligt följande:

Population

Hela arbetsmarknaden.

Indelningsgrunder

23 branscher enligt svensk näringsgrensindelning (SNI) samt uppdelning på arbetare och tjänstemän.

Undersökningsmetod

Urvalsundersökning med arbetsställen som urvalsbas för privat sektor och totalunder— sökning för offentlig sektor.

Periodicitet

Kvartalsundersökning med månadsvisa urval.

Variabler

Som mål uppställdes att undersöka och redovisa lönebegrepp som på bästa sätt möjliggör jämförelser mellan olika sektorer. Detta angavs bl.a. kräva att variablerna för respektive sektor utformas så enhetligt som möjligt, samt att olika lönebegrepp sär- redovisas i rimlig utsträckning.

Precisionskrav

Som mål uppställdes att det rätta värdet mellan fyra kvartal eller för 12 månader med 95 procents sannolikhet skulle ligga inom ett intervall på :l: 0,5 procentenheter, om den uppskattade förändringen var 6 procent.

I 1989 års budgetproposition redovisade statsrådet Bengt K.A. Johansson ett förslag i linje med utredningens bedömningar och anförde att statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet av regeringen skulle få ett gemensamt uppdrag att snarast utreda de närmare förutsättningama för att utforma en kortperiodisk lönestatistik.

Konjunkturinstitutet har därefter tillsammans med SCB utrett de närmare förutsätt— ningama för en kvartalsvis lönestatistik. Arbetet har resulterat i ett förslag under hösten 1989.

• Sida 76
•  Original

4.3. Löneanalyser och prognoser

Beräkningar utifrån parternas statistik

För konjunkturbedömningsändamål är det viktigt att snabbt kunna registrera och utvärdera i vilken riktning efterfrågan och produktionskostnaderna utvecklas. Uppskattningar av hur ingångna avtal påverkar kostnadsutvecklingen och den samlade inkomstutvecklingen är därför ett viktigt instrument i dessa sammanhang.

För ekonomisk forskning - och däribland speciellt forskning om lönebildningen — finns vanligtvis inte motsvarande behov av snabb information. Tyngpunkten ligger i stället på tillgången till långa sammanhängande tidsserier samt på att kunna identifiera olika aktörer respektive olika operationella element i lönebildningen. Med aktörer menas i detta sammanhang avtalsslutande parter och med operationella element de olika löneelement - centralt avtalade löneökningar, restposter etc. - som konstituerar den totala löneutvecklingen.

I detta avsnitt redovisas de typer av beräkningar och tidsserier som utredningen funnit önskvärda för konjunkturbedömningsändamål och för ekonomisk forskning samt vilka källmaterial dessa beräkningar erfordrar. Det bör noteras att denna typ av redovis- ningar inte är avsedda att vara offentliga i sin helhet utan till stor del utgör arbetsun- derlag för ekonomer och forskare.

Den kortperiodiska lönestatistiken kommer sannolikt på sikt att vara ett fullgott historiskt källmaterial för konjunkturbedömningar och nationalräkenskaper. För bedömningar av den aktuella utvecklingen och för prognoser för framtiden finns dock ytterligare behov av information.

Prognos och analysinstrument

För all forskning och ekonomisk analys är det självfallet nödvändigt med hanterbara och identifierbara verktyg som underlag för att studera och tolka utvecklingen. Sådana verktyg skapas vanligtvis genom att man dels etablerar en begreppsapparat för de olika fenomen som skall studeras, dels identifierar och bestämmer vilka aktörer som deltar i det skeende som skall studeras.

I lönebildningsprocessen har det utvecklats en relativt väletablerad begreppsapparat. Begrepp som avtalade löneökningar, löneglidning etc. har befunnits vara relativt ändamålsenliga för dessa syften. Emellertid finns det ständigt behov av att anpassa eller förtydliga de begrepp som används till de ändrade förutsättningar som uppkommer. Som redan framgått gäller detta exempelvis begreppet "löneglidning", som genom nya former av avtalsskrivningar förlorat mycket av sin tydlighet.

I lönebildningen är även aktörerna på marknaden relativt väl identifierbara sammanslutningar och organisationer. Det är olika fackförbund och arbetsgivarförbund

• Sida 77
•  Original

som sluter avtal för sina olika avtalsområden. Till dessa kommer även sammanslut- ningar av förbund i centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Även i dessa sammanhang kan en förändrad verklighet ändra inriktningen på vilka aktörer som bör studeras. Tidigare ansågs det exempelvis tillräckligt att mäta industriarbetamas löneut- veckling för att kunna bedöma löneutvecklingen inom industrin. I takt med att industritjänstemännens andel av industrisysselsättningen ökat och att deras själv- ständighet i lönebildningen fått större betydelse är detta inte längre tillräckligt. Det sistnämnda är ett av motiven bakom den föreslagna omfattningen av den kortperio- diska lönestatistiken.

De flesta begrepp som används i lönebildningsstudier kan inte generellt tillämpas för hela arbetsmarknaden utan är vanligtvis specifikt förknippade med det förhandlings- system med centrala parter som råder. Begreppet "centralt avtalade lönehöjningar" har uppenbarligen ingen mening för de områden av arbetsmarknaden som saknar centrala avtalsslutande parter. Även begreppen restpost och löneglidning förlorar då sin mening. Den makroekonomiskt inriktade arbetsmarknadsforskning som vill utnyttja denna typ av begrepp måste också använda ett källunderlag som ger begreppen täckning, dvs. den typ av källmaterial som härrör från arbetsmarknadens parter i form av bearbetad lönestatistik. '

Inom den mikroekonomiskt inriktade forskningen är behoven i högre grad inriktade på uppgifter om lön och löneutveckling för individer och olika aggregat av individer. På denna nivå är det självfallet inte möjligt att särskilja centralt bestämda löneök- ningar och restpostens storlek. Värdet av informationen ligger i stället i möjligheten att kunna följa utvecklingen för individer eller specifika grupper genom analys av tidsserier eller tvärsnittsdata. Det gäller exempelvis tvärsnitts- och tidseriedata som underlag för studier av arbetsmarknadsbeteenden eller mikroinriktade lönebildnings— studier. Här är de enskilda löntagarna eller arbetsgivarna i högre grad aktörer än arbetsmarknadens parter. Denna typ av underlag behandlas närmare i betänkandet Offentlig lönestatistik, SOU 1988:35.

Konjunkturbedömningens analysinstrument

Alla prognoser om den framtida ekonomiska utvecklingen är naturligtvis vanskliga och behäftade med viss osäkerhet. Det beror bl.a. på att underlaget för bedömningarna i de flesta prognossammanhang är både litet och osäkert.

En vanlig metodik är att som grund för prognosen uppskatta effekterna av olika centrala beslut, dvs. skeenden som i något avseende bestäms av de centrala aktörerna på en marknad. Prognossvårigheterna tenderar därför att öka ju mer decentraliserad den studerade marknaden är, dvs. ju fler aktörer det finns på marknaden. Förfaringssättet vid bedömningar av utvecklingen av löner och lönekostnader innebär i princip att de kända eller uppskattningsbara faktorerna beräknas först. Därefter görs olika bedömningar av hur andra faktorer kan påverka utvecklingen. Dessa andra delar av prognosen är självfallet de mest osäkra. Prognosen blir på så sätt summan av

• Sida 78
•  Original

många delprognoser, där man går från säkrare till mer osäkra bedömningar och uppskattningar.

De centralt avtalade löneökningarnas andel av den totala löneutvecklingen på arbetsmarknaden varierar från avtalsområde till avtalsområde, från sektor till sektor. För arbetargrupper inom industrin har de utgjort i storleksordningen hälften ( ca 56 procent under perioden 1971-1985) av de totala löneökningarna, med relativt små avvikelser under enskilda år. Inom den offentliga sektorn har de centralt avtalade höjningarna utgjort drygt 90 procent av de totala löneökningarna under 1970-och 1980— talen. En grov uppskattning ger vid handen att omkring tre fjärdedelar av den totala löneutvecklingen på arbetsmarknaden utgörs av centralt avtalade löneökningar. För ekonomisk prognosverksamhet är detta en ovanligt hög andel centralt beslutade förändringar, vilket således utgör en gynnsam grund för prognoser. Även om de totala löneökningarna till sin storlek ytterst bestäms av marknadsprocesser kan de centralt bestämda höjningarna utgöra en god indikation på den totala utvecklingen.

En naturlig utgångspunkt för konjunkturbedömningar är därför att försöka uppskatta effekterna av de avtal som sluts på arbetsmarknaden. I takt med de avtal som sluts för olika avtalsområden kan successiva och allt mer heltäckande prognoser göras. Som underlag för dessa är det nödvändigt med dels uppgifter från parternas lönestatistik, dels stöd från parterna om deras egna beräkningar och uppskattningar av avtalens effekter det senare av skälet att parterna själva är de som bäst behärskar denna typ av uppskattningar.

Som framgått ovan är informationsbehoven för konjunkturbedömningar och för samhällsekonomisk forskning relativt likartade. Det gäller inte minst uppgifter från arbetsmarknadens olika parter och möjligheten att kunna särskilja centralt avtalade lönehöjningar från de totala höjningarna.

Som exempel på de typer av beräkningar som är angelägna för bl.a. konjunkturbedöm— ningar redovisas i avsnitt 4.3.1 nedan löneutvecklingen för olika sektorer från 1982 och framåt. Utvecklingen beskrivs som förändringar mellan kalenderår i syfte att likställa mätperioderna med dem som är vanliga för annan ekonomisk statistik. Principerna för kalenderårsredovisningen har berörts i avsnitt 3.4.1.

Det är utredningens mening att konjunkturinstitutet bör ges möjligheter att systemati- sera informationsinhämtningen och vidareutveckla medtoderna för att kontinuerligt följa upp avtalen och löneutvecklingen på arbetsmarknaden. Utredningens metoder för att kalenderårsperiodisera kan utgöra grunden för detta arbete. På intiativ av utred- ningen har det därför under hösten 1989 startats ett projekt "Löneanalys och prog- noser" (LAP) vid institutet som beräknas vara klart under 1990.

• Sida 79
•  Original

Tabellblock A

Grundlön A Grundlön och engångsbelopp

Tabell Al Genomsnitt och förändringar mellan kalenderår i kronor/månad respektive öre/timme.

Tabell A2 Genomsnitt och förändringar mellan kalenderår i procent.

Tabell A3 Index över utvecklingen med 1982, 1983,... 1987 = 100.

Tabellblock B

Totallön Grundlön A plus beräknade effekter av förändringar av allmänna villkor (lönetillägg) och arbetstider.

Tabell Bl Förändringar mellan kalenderår i kronor/månad respektive öre/timme.

Tabell BZ Förändringar mellan kalenderår i procent.

Tabell BS Index över utvecklingen med 1982, 1983, 1987 = 100.

Utvecklingen t.o.m 1988 med olika basår.

I detta avsnitt redovisas utredningens beräkningar av löneutvecklingen för olika sektorer av arbetsmarknaden från 1982 och framåt. Redovisningen avser förändringar mellan kalenderåren (se vidare nedanstående förklaringar) och bygger på två käll- material:

1) Parternas lönestatistik som redovisar ett genomsnitt för en tidsperiod (2:a kvartal, mars, augusti) under respektive år.

2) Uppskattningar av storleken på de avtal som slutits inom respektive sektor under åren.

Genom att redovisa utvecklingen mellan kalenderår gör man redovisningen jämförbar och användbar tillsammans med annan ekonomisk statistik. Dessutom förbättras möjligheterna att jämföra utvecklingen mellan olika sektorer på arbetsmarknaden.

• Sida 80
•  Original

Begrepp och beräkningsmetoder.

Skillnader i arbetsmarknadsparternas lönestatistik medför att jämförelser av lönenivåer och löneutveckling mellan olika partsområden alltid blir behäftad med en viss osäker- het.

Denna osäkerhet orsakas främst av skillnader i de perioder som redovisningen avser, de lönebegrepp som redovisas, samt sammansättningen och omfattningen av de grupper som parternas lönestatistik omfattar.

I syfte att förbättra jämförelsemöjligheterna och överskådligheten i redovisningen har utredningen valt att arbeta med två konstruerade lönebegrepp; Grundlön A och Totallön. Grundlön A syftar till att spegla arbetstagarnas löner exklusive eventuella tillägg för obekväma arbetstider, övertid etc. Totallön syftar till att spegla hur löne- kostnaderna inklusive eventuella kostnadsökningar för Iönetillägg och arbetstidsförkort- ningar, men exklusive s.k. lönebikostnader, förändras. Vi har vidare valt att göra beräkningar av, och redovisa utvecklingen mellan kalenderårsvisa genomsnitt, i stället för utvecklingen mellan de tidpunkter som redovisas i parternas lönestatistik Dessa begrepp förklaras senare i detta avsnitt.

Det bör framhållas att dessa konstruerade lönebegrepp och metoder inte åstadkommer någon absolut jämförbarhet eller exakthet i redovisningen. Grundläggande skillnader vad gäller lönesystem och lönestatistik mellan de olika sektorerna medför att alla jämförelser blir behäftade med osäkerhet. Det gäller speciellt vid jämförelser av lönenivåer, där genomsnittslönerna inte alltid omfattar samma eller likartade löne- element. Det gäller i mindre grad jämförelser av hur genomsnittslönerna utvecklats.

IönebegLepp

Parternas olika lönebegrepp skiljer sig åt både vad gäller de löneelement som mäts och redovisas och vad gäller den tidsperiod (månad, timme) som de genomsnittliga löneelementen avser. Det förekommer fyra olika uppsättningar av lönebegrepp inom de studerade sektorerna en för respektive PTK/SAF—området, LO/SAF-området, det statliga området och ett för de kommunala områdena. Genomsnittslöner redovisas per timme inom LO/SAF-området medan övriga sektorer redovisar lönbelopp per månad. Det medför att direkta jämförelser av lönenivåer inte kan göras mellan dessa områd— en. Lönehegreppen i parternas lönestatistik har tidigare berörts i avsnitt 3.1.

I utredningens redovisning har ambitionen varit att:

1) Redovisa nivåer och utveckling i så likartade och homogena lönebegrepp som möjligt. 2) Spegla utvecklingen av arbetstagarnas "grundläggande" löneersättning för

arbete, exklusive löneersättningar för speciella arbetstider, arbetsvillkor etc (ob-, övertidstillägg mm). Ambitionen har varit att åstadkomma ett löne-

• Sida 81
•  Original

3) Spegla utvecklingen av löneersättningens totala storlek, dvs inklusive olika lönetillägg och kostnader för eventuella arbetstidsförkortningar. Detta begrepp avser att spegla utvecklingen av en total löneersättning, dvs en lönekostnad exklusive s.k. lönebikostnader.

Skillnader mellan lönebegrepp och omfattningen av de löneelement som parternas lönestatistik innehåller begränsar självfallet möjligheterna att fullt ut nå upp till dessa ambitioner. Den praktiska målsättningen har därigenom blivit att åstadkomma det "bästa möjliga", med hänsyn till dessa begränsningar.

Grundlön A

I all lönestatistik redovisas ett lönebegrepp som kan anses vara den "grundläggande" ersättningen för arbete och som alltså inte betraktas som ett tillägg till lön eller motsvarande.

För respektive sektor är dessa begrepp:

LO/SAF Tidlön + ackordslön + helglön (T+A+H)

PTK/SAF Stipulerad månadslön +genomsnitt av provision,tantiem etc, samt natura- och andra förmåner.

Kommunal sektor Månatlig löneklasslön + avlöningsförstärkning, uppdragstillägg, befattningsarvode för läkare samt tantiem för tandläkare och tandtekniker. Statlig sektor Löneplanslön

Dessa lönebegrepp är inte symmetriska och därigenom inte direkt jämförbara. Exempele ingår löneelementet "andra förmåner" i PTK/SAPs lönebegrepp men inte i alla övriga sektorers. Den statliga lönestatistikens begrepp "löneplanslön" omfattar vidare inte alla fasta lönetillägg (lön/arvode enl. chefslöneplan, kallortstillägg etc) som i annan lönestatistik vanligtvis ingår i respektive sektors "grundläggande" lönebegrepp.

Betraktar man storleken på awikelserna är det framförallt lönebegreppet för den statliga sektorn som är värt att uppmärksammas. På grundval av de bearbetningar som SCB gjort för utredniongens räkning kan de fasta tillägg som inte redovisas under begreppet löneplanslön uppskattas till drygt 4 % (1987) av löneplanslönen. De "andra förmåner" som redovisas i LO/SAF-statistiken utgör mindre än 1 % av T+A+H. Redovisade naturaförmåner i PTK/SAF-statistiken utgjorde också mindre än 1 % av den sektorns "grundläggande lönebegrepp" och de kommunala sektorernas " övriga tillägg" utgjorde mindre än 0,8 % av dessa sektorers "grundläggande" lönebegrepp (1987).

• Sida 82
•  Original

Med denna reservation för skillnader i lönebegreppens art och omfattning benämns de ovan beskriva lönebegreppen fortsättningsvis Grundlön. Grundlönen för olika sektorer, såsom den redovisas i parternas lönestatistik, utgör basen för de beräkningar som redovisas i tabellblocken A och B. I de fall där det varit möjligt har grundlönen justerats för retroaktiva höjningar av månads- eller timlöner som inte registrerats i lönestatistiken.

Vid sidan av denna grundlön bör också s.k. engångsbelopp som utbetalats ingå. Grundlön inklusive sådana engångsbelopp kallas i redovisningen Grundlön A. Här avses sådana engångsbelopp som inte härrör från höjda lönesatser (höjda tim— eller månadslöner) och som inte heller registreras i lönestatistiken. Dessa engångsbelopp höjer därför genomsnittslönerna endast under det år de utbetalas.

Summan av "grundlönerna" enligt parternas lönestatistik och eventuella engångsbelopp benämns således Grundlön A i den fortsatta framställningen och i tabellblock A. I tabellblocket redovisas både nivåerna och förändringen av Grundlön A.

Totallön ;

För att spegla hur lönekostnaderna utvecklats inklusive kostnaderna för förändringar av olika lönetillägg och eventuella arbetstidsförkortningar (men exklusive s.k. lönebi- kostnader) redovisas utvecklingen av Totallönen i tabellblock B. För att beräkna kostnadseffekter av förändrade allmänna villkor och arbetstidsförkortningar har parternas lönestatistik befunnits vara mindre lämpad. För det första så saknas redovis- ningar av vissa lönetillägg (semesterlönetillägg, övertidstillägg mm) i delar av parts- statistiken och i andra kan kvaliteten på redovisningen diskuteras. Vidare är karak- tären av en del av de i statistiken redpovisade lönetilläggen sådan att de är beroende av tillfälliga konjunktur- eller säsongvariationer, som beroende på bl.a. vilken period som lönestatistiken redovisar, kan ge en skev bild av utvecklingen. Utredningen har därför valt att göra beräkningar av de kostnader som förorsakats av avtalade föränd- ringar av allmänna villkor. I de fall som eventuella arbetstidsförkortningar inte regi- strerats i lönestatistiken har motsvarande kostnadsberäkning gjorts också i dessa fall.

Beräkningsunderlaget för utvecklingen av Totallönen är således "Grundlön A" plus beräknade kostnadseffekter av avtalade förändringar av olika lönetillägg och arbetstids- förkortningar.

• Sida 83
•  Original

i statistiken registrerade förändringar av "Grundlönen" plus

eventuella engångsbelopp samt

beräknade kostnadseffekter av förändrade allmänna villkor och arbetstids- förkortningar.

Med den valda metoden blir det inte möjligt att redovisa genomsnittliga nivåer för "Totallönen" i tabellblock B, varför endast beräkningar av hur denna utvecklats under tidperioden redovisas.

Kalenderårsgenomsnitt

Inom de partsområden och under den period som utredningen studerat används som tidigare beskrivits tre olika redovisningsperioder i parternas statistik; mars, 2:a kvar- talet samt augusti månad. Det medför bl.a. att en löneökning som inträffar samtidigt inom alla sektorer ett visst år, inte nödvändigtvis kommer att registreras i all löne- statistik detta år. En samtidig löneökning den l:a juni ett visst är kommer inte att registreras i den offentliga sektorns mars-statistik, att registeras till en del i LO/SAFs 2:a kvartalsstatistik men registreras fullt ut i PTK/SAPs augustistatistik samma år.

Detta begränsar möjligheten att använda partsstatistikens uppmätta genomsnittslöner som jämförelsegrund. Inom vissa partsområden kan en löneökningen ha registrerats men inte inom andra. Detta är speciellt problemfullt när jämförelserna avser kortare perioder då en given enskild löneökning kan vara mer avgörande för jämförelsen än under längre jämförelseperioder. För att i möjligaste mån minska effekterna av detta problem har utredningen valt att göra beräkningar av genomsnittslönerna för hela kalenderår, och redovisa förändringarna mellan dessa kalenderårsgenomsnitt. Däri- genom tas hänsyn till och redovisas alla löneökningar som inträffar under året och inte bara de som hunnit registreras i lönestatistiken. Sättet att beräkna kalenderårsgenom- snitt har redan tidigare berörts i avsnitt 3.4.1.

Det finns flera syften med att beräkna och redovisa genomsnittslöner under ett helt kalenderår i stället för att endast redovisa de skilda perioder som parternas löne- statistik avser.

Jämförbarheten och användbarheten med annan ekonomisk statistik har nämnts tidigare. Konjunkturbedömare och de som framställer nationalräkenskaperna har alltid beräknat effekterna av löneökningar omräknat till kalenderår. Emellertid så har ingen allmän metod etablerats för hur dessa beräkningar ska genomföras. Det metoder som utredningen använt bör ses som ett steg i att försöka etablera sådana metoder.

Grundlönerna enligt parternas lönestatistik är utgångspunkten för de kalenderånrisa beräkningarna. För den fortsatta framställningen tjänar mars-statistiken som exempel. För att kunna beräkna genomsnittliga grundlöner för månaderna mellan mars ett år

• Sida 84
•  Original

och mars året därpå måste kunskap finnas om storleken och tidpunkten för alla löneökningar som skett under denna period. Med en sådan fullständig kunskap kan genomsnittslönerna för de aktuella månaderna, april det första året t.o.m. februari året därpå, successivt beräknas.

I praktiken saknas emellertid en fullständig kunskap om löneökningarna under period- en. Den mest tillgängliga kunskapen består av tidpunkterna för och storleksberäkningar av de avtalsmässiga löneökningar (se särskild rubrik i detta avsnitt) som inträffat under perioden. Genom att subtrahera den totala avtalsmässiga löneökningen under perioden från den totala löneökningen under perioden erhålles också storleken på den löneökning som skett vid sidan av träffade avtal. Sådana löneökningar benämns restposter i redovisningen. (Total löneökning = avtalad löneökning + restpost). Det saknas dock fullständig kunskap om när dessa restposter inträffar under perioden. Efter att ha prövat effekten av olika antaganden har utredningen valt (se avsnitt 3.4.1) att anta att hälften av restposten inträffar samtidigt som avtalsrevisioner medan den andra hälften är likformigt fördelad på de olika månaderna under perioden.

Genom att därefter tillämpa

kunskap om genomsnittliga grundlöner enligt lönestatistiken, kunskap om när avtalade löneökningar träder ikraft, beräknade effekter av centrala avtal,

kunskap om restpostens storlek, samt

antagande om när restposten inträffar

har de genomsnittliga grundlönerna för månaderna mellan lönestatistikens årligt återkommande mätperioder beräknats från 1980 och framåt. Ur de beräknade mån- adsgenomsnitten för åren från 1982 och de eventuella engångsbelopp som utbetalats har sedan genomsnittslönerna för varje kalenderår och förändringar mellan åren beräknats och redovisas i tabellblock A- Grundlön A.

Vidare har de beräknade kostnadseffekterna av avtalade förändringar av allmänna villkor och arbetstidsförkortningar adderats till grundlön A för att bilda utgångspunkten för redovisningen i tabellblock B - Totallöner.

Centralt avtalade löneökningar och restposter

I tabellerna redovisas den totala löneökningen uppdelad i en avtalad del och i en restpost. I traditionellt språkbruk brukar de totala löneökningarna uppdelas i en del som bestämts genom centrala avtal mellan parterna medan resterande del har brukat benämnas löneglidning. Under senare tid har emellertid avtalens utformning delvis urholkat dessa begrepp. Främst har förekomsten av centralt avtalade löneökningar, som inte har storleksbestämts på central nivå, bidragit till detta. I det tidigare ofta

• Sida 85
•  Original

använda begreppet löneglidning återfinns alltså också löneökningar som beslutats på central nivå. För att erhålla hanterbara och entydiga begrepp i redovisningen har utredningen använt följande definitioner:

-De avtalsmässiga löneökningarna (benämnt avtal i tabellerna) avser löneökningar som till sin storlek bestämts av de centrala parternaRestposten avser resterande del av de totala löneökningarna.

-Storleken av restposten i redovisningen har beräknats med utgångspunkt från föränd- ringar av grundlönerna i lönestatistiken. De lönebegrepp och beräkningsmetoder som utnyttjas för beräkningarna medför att kostnadseffekter av förändrade allmänna villkor och arbetstider per definition hänförs till avtalsmässiga förändringar.

Uppdelningen av de totala löneökningarna i en avtalsmässig del och i en restpost är praktisk och samtidigt analytiskt intressant. Det praktiska motivet illustreras av bl.a. den modell för att beräkna kalenderårsgenomsnitt som beskrivits tidigare. Genom att beräkna effekterna av centralt ingångna avtal ökar kunskapen om hur genomsnitts- lönerna förändrats mellan olika år varigenom jämförbarheten mellan sektorer med skilda system för lönestatistik ökar. Uppdelningen är analytiskt intressant mot bak- grund av de skilda roller som avtalsmässiga löneökningar respektive restposter spelar inom olika delar av arbetsmarknaden. Inom bl.a. "offentlig sektor och i privat handel har restposten, beroende på tradition och lönesystem, endast utgjort en mindre del av de totala löneökningarna. Inom bl.a. industri— och byggsektorna har däremot restposten utgjort en relativt stor del av de totala löneökningarna. Dessa förhållanden är själv- fallet viktiga förutsättningar för de olika avtal som sluts inom olika områden. Inom områden med en traditionellt stor andel restpost av den totala löneökningen förutsätts de centrala avtalen kompletteras med andra relativt stora löneökningar medan de centrala avtalen för exempelvis handelsanställda förutsätts uppfylla betydligt större del av den totala löneökningen. Det är mot denna bakgrund rimligt att redovisa restposter och avtalsmässiga lönekomponenter var föär sig, för att ge läsaren en möjlighet att kunna bilda sig en uppfattning om vilka totala löneökningar som ett avtal inom ett speciellt område kan resultera i.

Över-häng

När en avtalsmässig löneökning träder i kraft efter kalenderårets början kommer löneökningen kostnadsmässigt inte att omfatta alla månader under året. Den genoms- nittliga ökningen under det aktuella året kommer därigenom att understiga den nominella höjning som ägt rum, per månad eller per timme. Det är först året därefter som höjningen slår igenom helt på ett beräknat årsgenomsnitt. Angivna överhäng i redovisningen avser därför den genomsnittliga del av de avtalsmässiga löneökningarna som får fullt genomslag först året efter höjningen. Om lönerna exempelvis ökar med 300 kronor den 1/10 ett år så kommer den beräknade genomsnittslönen under det året endast att påverkas med en fjärdedel av de 300 kronororna, dvs. 75 kr. Resterande del, som ger effekt på genomsnittslönen först året därefter, benämns då överhäng och motsvarar 225 kronor.

• Sida 86
•  Original

Uppgifter om genomsnittliga grundlöner i parternas lönestatistik bildar basen för beräkningarna i tabellblocken A och B. Uppgifterna har hämtats ur parternas befintliga/kommande publikationer eller baseras på uppgifter som kommer från parterna.

Beräknade effekter av slutna avtal har utförts inom utredningens kansli, ibland med hjälp av och kunskap från utredningens sakkunniga inom det berörda området. Det gäller främst de sakkunniga från de kommunala sektorerna och från den statliga sektorn.

Redovisade områden

I tabellerna redovisas:

Arbetare i privat sektor som omfattas av LO/SAFs statistik. Tjänstemän i privat sektor som omfattas av PTK/SAPs statistik.

Kommunal sektor totalt och uppdelat i Svenska Kommunalarbetareförbundet (SKAF inom LO) resp. Kommunaltjänstemannakartellen (KTK inom TCO) sammantaget med SACO-K.

Landstingssektorn totalt och uppdelat i Svenska Kommunalarbetareförbundet (SKAF inom LO) resp. Kommunaltjänstemannakartellen (KTK inom TCO) sammantaget med SACO-K.

Statlig sektor totalt.

Inklusive undergrupper i de kommunala sektorerna redovisas alltså utvecklingen för sammanlagt sju sektorer av arbetsmarknaden. Den uppdelning som gjorts i privat sektor och inom de kommunala sektorerna motsvarar de traditionella arbetare- res- pektive tjänstemannabegrepp som organisationstillhörigheten anses innebära. En motsvarande uppdelning av statlig sektor har inte gjorts p.g.a. rent praktiska problem med att få tillgång till historiska data. En bidragande faktor är att de traditionella arbetare- och tjänstemannabegreppen inte har samma giltighet inom den statliga sektorn som inom andra sektorer.

Vid sidan av de redovisade områdena ligger de sektorer där andra arbetsgivaro- rganisationer än SAF, SAV, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet fram- ställer lönestatistik. Dessa områden redovisas alltså ej.

Genomsnittsuppgifter som avser stora löntagarkollektiv ger självfallet endast en grov bild av hur utvecklingen varit. Det gäller speciellt om löntagarkollektivet har en heterogen yrkessammansättning och stor lönespridning. Det hade därför varit önskvärt att redovisningen kunnat presenteras för mindre grupper än de som nu redovisas. Primärt är en särredovisning av olika grupper inom det statliga området och inom

• Sida 87
•  Original

Att så inte skett beror till vissa delar på att underlag saknas och till andra delar på att utredningen inte haft tillgång till erforderliga grunduppgifter om avtal. I framtida lönestatistiska redovisningar bör ambitionen vara att presentera en avsevärt mer sektoruppdelad information än vad som nu varit möjligt.

Redovisningsperiod

Tabellerna omfattar åren fr.o.m. 1982 fram till 1991. För åren fram till och med 1989 har uppgifter från parternas lönestatistik kunnat utnyttjas. Det medför att tabellerna efter respektive sektors lönestatistik 1989 endast redovisar de löneökningar som överenskommits i centrala avtal.

Parternas statistik avser följande period varje år:

LO/SAF 2:a kvartal PTK/SAF augusti Offentlig sektor mars

Löneökningar utöver vad som fastställts centralt - restposter -har alltså inte registrerats efter dessa tidpunkter 1989 eller för 1990 och 1991.

1982 har valts som utgångspunkt för redovisningen bl.a. därför att avtalen inom de olika sektorerna trädde i kraft ungefär samtidigt detta år. För att inte fixera jämförel- serna till 1982 som basår redovisas alternativa basår för utvecklingen.

Avtalsperioder

För åren efter 1988 finns det skäl att peka på vilka centrala avtal som redovisningen omfattar.

LO/SAF Centrala avtal på lägst förbundsnivå för åren fram t.o.m. 1990.

PTK/SAF Centrala avtal på lägst förbundsnivå för åren fram t.o.m. 1990.

Kommunal och landstingssektor Avtal frarn t.o.m. 1990

Statlig sektor

Avtal t.o.m. 1990 Det innebär att 1988 blir det senaste året i redovisningen där alla områden omfattas av centrala avtal och där dessutom löneökningar utöver centrala avtal registrerats fullt ut. Detta är betydelsefullt att notera vid tolkningar av utvecklingen åren därefter, dvs. 1989-1991.

• Sida 88
•  Original

I tabell Cl redovisas beräknade genomsnittslöner för de olika områdena 1988. Beräk- ningen av genomsnittslönen per månad för LO/SAF—området har gjorts på det sätt som tidigare beskrivits.

Bakom de genomsnittliga nivåerna döljer sig betydande variationer med stora grupper lågt eller högt avlönade. Eftersom genomsnittsredovisningen omfattar så stora områden och lönespridningen är betydande inom många av dessa går det inte att dra entydiga slutsatser av typen "att statsanställda tjänar mer än LO-arbetare". Redovisningen kan dock tjäna som en indikator på lönenivåerna inom respektive sektor.

Tabell C1

Beräknade genomsnittslöner under år 1988. Grundlön och engångsbelopp - Grundlön A. Kronor per månad.

LO/SAF 10040 kr PTK/SAF 13479 kr Kommuner 9584 kr varav SKAF 8898 kr KTK/SACO/SR-K 10891 kr Landsting 10214 kr varav SKAF 8886 kr KTK/SACO/SR-K 11963 kr Staten 11192 kr

I tabellblock A redovisas genomsnitt och utveckling av "Grundlön A" från 1982 och framåt. l tabellblock B redovisas utvecklingen av "Totallön" från 1982 och framåt. Ett närmare studium av enskilda år och perioder, med all den varsamhet och försiktighet som tidigare rekommenderats, överlåtes åt läsaren. Några övergripande kommentarer till utvecklingen ska dock ges.

Fram till 1987 är utvecklingen (från alla tidigare år) i stort sett likartad för alla sektorer. De procentuella skillnader som finns är relativt små. Löneutvecklingen är, oavsett vilket lönebegrepp som studeras, i stort sett lika i de olika sektorerna fram till detta år.

För utvecklingen åren därefter är det viktigt att notera vilka förutsättningar som gäller för redovisningen. 1988 är det sista året i redovisningen som fullt ut beaktar utveck- lingen inklusive restposter. Tidsserierna är sålunda endast jämförbara fram t.o.m. 1988. I genomsnitten för 1989 återfinns restpostutvecklingen t.o.m. mars för offentligt sektor, t.o.m. 2:a kvartalet för LO/SAF-området och t.o.m. augusti för PTK/SAF-området. I de genomsnittsvärden som redovisas återfinns dock beräknade effekter av de centrala avtal som slutits t.o.m. 1990. För att kunna göra bedömningar av löneutvecklingen efter 1988 är det således nödvändigt att också uppskatta hur restposten kommer att utvecklas från 1989 i olika sektorer.

• Sida 89
•  Original

Tabellbloek A 1 Lönen FöR DE STORA KOLLEKTIVEN 1932-

Förändring mellan kalenderår av grundlön och engångsbelopp - Grundlön A.

Förändring i kronor per månad resp. öre per timme. För åren 1989, 1990 och 1991 är endast avtalade förändringar medräknade.

Begynnelseår 1982

LO/SAF, PTK/SAF, SKAF, KTK och SACO och KTK i kommunal sektor Statlig sektor

Tabell A1

Berlknade genomsnitt under åren 1980 - Grundlön och engångsbelopp exkl. tillägg - grundlön A

PRIVAT SEKTOR

.— LOlSAF Grundlön och engångsbelopp

Öre per timme Inklusive restggst Exklusive restm

1982 1983 1984 198511986)1 1987 1988 (1989)1*1990"1991*

Genomsnitt 3932 41 86 4548 4853 5206 5565 601 4 6633 6822 6832 Ökning i öre 254 362 305 353 359 449 619 1 89 10 varav Avtal 211 151 178 281 157 10 varav överhäng 36 31 17 65 54 10 Restpost" 141 208 271 338 31 0

' Efter 2:a kv 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade, dvs ingen restpost ar beaktad etter 2:a kv 1989. 1 Pga att vissa avtalshöjningar ei redovisats i 2:a kvartalsstatistiken 1986 och 1989 redovisar panama ei ngt genomsnitt dessa år.

PIMSAF Grundlön och engångsbelopp

Kronor per månad Inklusive restmst Exklusive restm

1982 1983" 1984” 1985" 1986 1987 1988 1989* 1990' 1991'

Genomsnitt 8779 9324 10253 10916 11753 12517 13479 14815 15193 15193 Ökning 1 kr 545 929 663 837 764 962 1336 378 0 varav Avtal 483 265 341 605 301 0 varav överhäng 110 41 0 94 0 0 Restpost* 353 499 621 731 77 0

" Efter augusti 1988 är endast avtalade löneökningar medräknade, dvs ingen restpost ar beaktad efter augusti 1989. "' Endast vissa tjänstemän omfattades av avtal 1983-1965.

• Sida 90
•  Original

KOMMUNER, totalt eemt uggdelat I SKAF resg. KTKlSACOlSR

Kommuner Totalt Grundlön och engångsbelopp

Kronor per månad Inklusive restggst Exklusive restmst 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989*1990*191*

Genomsnitt 6452 6942 7436 7819 8601 9066 9584 10069 1 1203 1 1394

Ökning 1 kr 490 494 382 782 466 518 485 1 134 191

varav Avtal 737 391 409 385 1 132 1 91 varav överhäng 376 391 0 198 584 191 Restpost' 46 74 1 09 99 2 0

' Etter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989 Kommuner

SKAF Grundlön och engångsbelopp

Kronor per månad Inklusive restmst Exklusive restast 1982 1983 1984 1985 1986 1987 188 1989*1990*1991*

Genomsnitt 6014 6489 6979 7316 8044 8469 8898 9333 10504 10665

Ökning i kr 475 490 337 728 425 429 435 1171 161

varav Avtal 706 367 364 359 1 170 161 varav överhäng 353 367 0 187 606 161

Restpost' 22 58 65 76 1 0

* Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989

I Kommuner

KTK och SACO[K Grundlön och engångsbelopp

Kronor per månad Inklusive restht Exklusive restpost 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989*1990"1991*

Genomsnitt 7267 7757 8264 8732 9626 10183 10891 11476 12562 12798

Ökning i kr 490 507 468 894 558 708 584 1086 236 varav Avtal 799 439 482 424 1083 236 varav överhäng 419 439 0 206 558 236 Restpost' 95 1 19 226 226 161 o

* Etter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost år beaktad efter mars 1989

• Sida 91
•  Original

| 81 l 5 Landotlng, totalt samt uggeiat l SKAF reeg. KElSACOlSR uuosnne Totalt Grundlön och engångsbelopp

Kronor per månad Inklusive restw Exklusive restm 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989* 1990' 1991'

Genomsnitt 6730 7283 7793 8217 9071 9648 10214 10727 1 1932 12109

Ökning 1 kr 553 510 423 855 576 567 512 1205 177

varav

Avtal 750 434 443 414 1204 177 varav överhäng 380 434 0 21 1 606 177 Restpost' 105 142 123 98 2 0

* Etter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost ar beaktad efter mars 1989.

Landsting SKAF

Grundlön och engångsbelopp

Kronor per månad Inklusive restagt Exklusive rostat

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989*1990*1991*

Genomsnitt 5955 6447 6926 7294 8093 8459 8886 9295 10466 10626

Ökning i kr 493 478 369 744 420 427 409 1170 161

varav Avtal 675 374 380 376 1170 161 varav överhäng 338 374 0 203 607 161

Restpost' 69 46 47 33 1 0

' Etter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989.

Landsting

KTK och SACOlK Grundlön och engångsbelopp

Kronor per månad Inklusive restmst Exklusive restM

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989'1990*1991"

Genomsnitt 8013 8506 9034 9495 10468 11231 11963 12593 13816 14033

ökning i kr 492 528 461 973 764 731 630 1224 216 varav Avtal 858 554 529 460 1220 216 varav överhäng 441 554 0 222 605 216 Restpost* 115 210 202 170 3 0

' Etter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989.

• Sida 92
•  Original

Statllg sektor Lots! Grundlön och engångsbelopp

Kronor per månad Inklusive restgost Exklusive restast

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989*1990*1991*

Genomsnitt 7597 8118 8658 9224 10018 10668 11192 12464 13333 13333

Ökning 1 kr 521 540 566 794 650 524 1272 869 0

varav

Avtal 702 550 471 1272 869 0 varav överhäng 312 437 32 224 169 0 Restpost' 92 99 53 1 0 0

' Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 198

• Sida 93
•  Original

Tabellblock A 2 LÖNER rön DE STORA KOLLEKTIVEN 1982-

Förändring mellan kalenderår av grundlön och engångsbelopp - Grundlön A. Förändring i procent. För åren 1989, 1990 och 1991 är endast avtalade förändringar medräknade.

LO/SAF, PTK/SAF, SKAF. KTK och SACO och KTK i kommunal sektor Statlig sektor

Tabell Az Förändringar av beräknade genomsnitt under åren 1982 -

Grundlön och engångsbelopp exkl. tillägg - Grundlön A

PRIVAT SEKTOR

LOlSAF

Grundlön och engångsbelopp Genomsnitt 1 öre per timme Förändring i procem Inklusive restpggt Exklusive restggst 1982 1983 1984 1985 (1986)1 1987 1988 (1989)'*1990* 1991"

Genomsnitt 3932 4186 4548 4853 5206 5565 6014 6633 6822 6832

Ökning i % 6,5 8,6 6,7 7,3 6,9 8,1 10,3 2,8 0,1

varav

Avtal 4.4 2.9 3.2 4.7 2.4 0,1 varav överhäng 0.7 0,6 0,3 1.1 0.8 0,1 Restpost* 2.9 4.0 4.9 5.6 0,5 0,0

" Efter 2:a kv 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade, dvs ingen restpost är beaktad etter 2:a kv 1989. 1 Pga att vissa avtalshöjningar ej redovisats i 2:a kvartalsstatistiken 1986 och 1989 redovisar parterna ei ngt genomsnitt dessa år.

P ! EISAF

Grundlön och engångsbelopp Genomsnitt 1 kr per månad Förändring i procem Inklusive testat Exklusive restm

1982 1983**1984'*1985"1986 1987 1988 1989'1990'1991'

Genomsnitt 8779 9324 10253 10916 11753 12517 13479 14815 15193 15193

Ökning i % 6,2 10,0 6,5 7,7 6,5 7,7 9,9 2,6 0,0

varav

Avtal 4,4 2,3 2,7 4,5 2,0 0,0 varav överhäng 1.0 0,3 0,0 0,7 0,0 0,0 Restpost' 3,2 4,2 5,0 5,4 0,5 0,0

' Etter augusti 1988 är endast avtalade löneökningar medräknade. dvs ingen restpost är beaktad efter augusti 1989. ** Endast vissa tjänstemän omfattades av avtal 1983—1985.

• Sida 94
•  Original

Kommuner Totalt och därav SKAF och KTM SACOlK

Kommuner Totalt

Grundlön och engångsbelopp Genomsnitt i kr per månad Förändring i procent Inklusive restast

1982 1983 19 1985 1986 1987 1988

Genomsnitt 6452 6942 7436 7819 8601 9066 9584

ökning % 7,6 7.1 5.1 10,0 5,4 5,7

varav Avtal 9,4 4,5 4,5 varav överhäng 4,8 4,5 0,0

Restpost' 0,6 0,9 1,2

Kommuner SKAF

Grundlön och engångsbelopp Genomsnitt i kr per månad Förändring i procent Inklusive restast 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Genomsnitt 6014 6489 6979 7316 8044 8469 8898

ökning % 7,9 7,5 4,8 9,9 5,3 5,1

varav

Avtal 9.6 4.6 4.3 varav överhäng 4,8 4,6 0,0 Restpost* 0,3 0.7 0.8

Kommuner KTK och SACO K

Grundlön och engångsbelopp Genomsnitt i kr per månad Förändring I procent Inklusive restht 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Genomsnitt 7267 7757 8264 8732 9626 10183 10891

ökning % 6,7 6.5 5.7 10,2 5,8 7,0

varav

Avtal 9,1 4,6 4,7 varav överhäng 4,8 4,6 0,0 Restpost* 1,1 1,2 2,2

Exklusive restast

1919" %* E&F 10069 11203 11394 5,1 11,3 1,7 4,0 11,2 1,7 2,1 5,8 1,7 1,0 0,1 0.0

Exklusive restpost

%* %* 1921" 9333 10504 10665 4,9 12,6 1,5 4,0 12,5 1,5 2,1 6,5 1,5 0,9 0,0 0,0

Exklusive restgost %* %* Ei” 11476 12562 12798 5,4 9,5 1,9 3,9 9,4 1.9 1.9 4,9 1,9 1,5 0,1 0,0

* Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989

• Sida 95
•  Original

Landetlng Totalt och därav SKAF och K SACO K

Llndctlng Totalt

Grundlön och engångsbelopp Genomsnitt i kr per månad Förändring i procent Inklusive restgo_s_t Exklusive restgg 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989'1990'1991*

Genomsnitt 6730 7283 7793 8217 9071 9648 10214 10727 1 1932 121 09

Ökning % 8.2 7.0 5,4 10.4 6.4 5.9 5,0 11,2 1,5

varav

Avtal 9,1 4.8 4.6 4,1 11,2 1,5 varav överhäng 4,6 4,8 0,0 2.1 5.6 1,5 Restpost* 1.3 1.6 1,3 1,0 0,0 0,0

" Etter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989.

Landsting SKAF

Grundlön och engångsbelopp Genomsnitt 1 kr per månad Förändring i procent Inklusive restht Exklusive res—teg

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989'1990*1991*

Genomsnitt 5955 6447 6926 7294 8039 8459 8886 9295 10466 10626

ökning % 8,3 7.4 5,3 10,2 5,2 5,1 4,6 12.6 1.5

varav

Avtal 9,3 4,7 4,5 4,2 12,6 1,5 varav överhäng 4,6 4,7 0,0 2.3 6.5 1.5 Restpost' 0.9 0.6 0.6 0,4 0,0 0,0

Landsting KTK och SACO K

Grundlön och engångsbelopp Genomsnitt i kr per månad Förändring I procem Inklusive restm Exklusive testas; 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989' 1990* 1991"

Genomsnitt 8013 8506 9034 9495 10468 11231 11963 12593 13816 14033 ökning % 6.1 6.2 5.1 10.2 7.3 6,5 5,3 9,7 1,6 varav Avtal 9.0 5,3 4.7 3.8 9.7 1.6 varav överhäng 4.6 5.3 0,0 1,9 4,8 1,6 Restpost' 1,2 2,0 1,8 1,4 0,0 0,0

• Sida 96
•  Original

Grundlön och engångsbelopp Genomsnitt i kr per månad Förändring i procent Inklusive restm Exklusive restpost 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989'1990*1991*

Genomsnitt 7597 81 1 B 8658 9224 1 0018 1 0668 1 1 1 92 1 2464 13333 13333

Ökning % 6,9 6,7 6,5 8,6 6,5 4,9 11,4 7,0 0,0

varav

Avtal 7,6 5,5 4,4 11,4 7,0 0,0 varav överhäng 3,4 4,4 0,3 2,0 1 ,4 0,0 Restpost* 1.0 1,0 0,5 0,0 0,0 0,0

' Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 198

• Sida 97
•  Original

Tabellbloclt A & LÖNER FÖR DE STORA KOLLEK11VEN 1962 - Index för utveckling olika basår 1982, ..... 1988 = 100 av

Grundlön och engångsbelopp exklusive tillägg - Grundlön A. För åren 1989, 1990 och 1991 är endast avtalade förändringar medräknade.

LO/SAF, PTK/SAF, SKAF, KrK och SACO och KTK i kommunal sektor Statlig sektor

Tabell Aa Löneutveckllng med åren 1982, ..... 1987 som han

Grundlön och engångsbelopp exkl. tillägg - Grundlön A

Grundlön och engångsbelogg

1982 = 100 Index Inklusive restmst Exklusive restm' & & & 1282 & Eli & && & 1_1 Sektorlomräde LO/SAF 100,0 106,5 115,7 123,4 132,4 141,5 152,9 168,7 173,5 173,7 PTK/SAF 100,0 106,2 116,8 124,3 133,9 142.6 153,5 168,8 173,1 173,1 Kommuner 100,0 107,6 115,3 121,2 133,3 140,5 148,5 156,0 173,6 176,6 SKAF 100,0 107,9 116,0 121,6 133,7 140,8 147,9 155.2 174,7 177,3 KTK/SACO/K 100,0 106,7 113,7 120,2 132,5 140,1 1499 157,9 172,9 176,1 Landsting 100,0 108,2 115,8 122,1 134,8 143,4 151,15 159,4 177,3 179,9 SKAF 100,0 108,3 116,3 122,5 135,0 142,1 149,2 156,1 175,8 178,4 KTK/SACO/K 100,0 106,1 112,7 118,4 130,6 140,2 149,3 157,2 172,4 175,1 Staten 100,0 106,9 114,0 121,4 131.9 140,4 147,3 164.1 175,5 175,5

' Endast avtalade löneökningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989.

Grundlön och engångsbelopp 1983 = 100

Index Inklusive restpost Exklusive restm

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991

Senorlomräde

LO/SAF 100.0 108,6 115,9 124,3 132,9 143,7 156,4 163.0 163,2 PTKISAF 100.0 110,0 117.1 126,0 134,2 144.6 158,9 162.9 162.9 Kommuner 100,0 107,1 112,6 123,9 130,6 138.1 145,0 161,4 164.1 SKAF 100,0 107,5 112,7 124,0 130,5 137,1 143,8 161,9 164,13 KTK/SACO/K 100,0 106.5 112.6 124,1 131 ,3 140.4 147,9 161,9 165,0 Landsting 100,0 107,0 112,8 124,6 1325 1402 147,3 163,8 166,3 SKAF 100,0 107,4 113,1 124,7 131,2 137,8 144.2 162,3 164,8 KTK/SACO/K 100.0 106.2 111.6 123,1 132,0 140,6 148.1 162,4 165,0 Staten 100.0 106,7 113,6 123.4 131,4 137,9 153,5 164,2 164,2

" Endast avtalade löneökningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989.

• Sida 98
•  Original

Grundlön och engångsbelopp 1984 = 100

Index Inklusive restpost Exklusive restpost

1987 1988 1989 1990 191

1982 1983 1984 1985 1986

Sektorzområde

LO/SAF 100.0 106,7 114,5 12,4 1322 145.9 150,0 1502 PTK/SAF 100,0 106,5 114,6 122,1 131,5 144,5 1482 1482 Kommuner 100,0 105,1 115,7 121,9 128,9 135,4 150,6 1532 SKAF 100,0 104,8 115,3 121,4 127,5 133,7 150,5 152.8 KTK/SACO/K 100,0 105.7 116,5 123,2 131.8 138.9 152,0 154,9 Landsting 100,0 105,4 116,4 123,8 131,1 137,6 153,1 155,4 SKAF 100,0 105,1! 116,1 122,1 128,3 1342 151,1 153,4 KTK/SACO/K 100,0 105,1 115,9 124,3 132,4 139,4 1529 155,13 Staten 100,0 106,5 115,7 1232 129,3 144,0 154,0 154,0

* Endast avtalade löneökningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989.

Grundlön och engångsbelopp

1 985 = 1 00 Index Inklusive restpost Exklusive restpost 1 82 1983 1984 1985 1 86 1987 1988 1989 1990 1 991 Sektorlomräde LO/SAF 100,0 107,3 114,7 123,9 136,7 140,6 140,8 PTK/SAF 100,0 107,7 114,7 123,5 135,7 1392 1392 Kommuner 100,0 110,0 116,0 122.6 128,8 143,3 145,7 SKAF 100,0 109,9 115,8 121,6 127,63 143,6 145,8 KTK/SACO/K 100,0 1102 116,6 124,7 131,4 143.9 146,6 Landsting 100,0 110.4 117,4 124,3 130,5 1452 147,41 SKAF 100,0 1102 116,0 121,8 127,4 143,5 145,7 KTK/SACO/K 100,0 1102 118,3 126,0 132,6 145,5 147,8 Staten 100,0 108,6 115,7 121,3 135,1 144,5 144,5

* Endast avtalade löneökningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989.

Grundlön och engångsbelopp

1 986 = 1 00 Index Inklusive restast Exklusive restpost & & 1.294; && & 1221 1.93 &) 19.92 &

Sektorzomräde

LO/SAF 100,0 106,9 115,5 127,4 131,0 1312 PTK/SAF 100,0 1065 1 14,7 126,0 129,3 129,3 Kommuner 100,0 105,4 111,4 117.1 1302 1325 SKAF 100,0 105,3 110,6 116,0 130,6 132.6 KTK/SACO/K 100,0 105,8 113,1 1192 130,5 133,0 Landsting 100,0 106,4 112,6 1182 131,5 133,5 SKAF 1000 1052 110,5 115,6 1302 1322 KI'l(/SACOIK 100,0 107,3 114.3 120,3 132,0 134,1 Staten 100,0 106,5 111,7 124,4 133.1 133,1

* Endast avtalade löneökningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989.

• Sida 99
•  Original

1 987 = 1 00 Index Inklusive resta

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 Sektorlomräde LO/SAF 100,0 108,1 PTK/SAF 100,0 107,7 Kommuner 100,0 105,7 SKAF 1 00,0 1 05,1 KTK/SACO/K 100,0 107,0 Landsting 100,0 105,9 SKAF 100,0 105,1 KTK/SACO/K 100,0 106,5 Staten 100,11 104,51

" Endast avtalade löneökningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989.

Grundlön och engångsbelopp

1 m=1 00 Index Inklusive restmst

1322. 133. & Bä & 192 LSE Sektorlområde LO/SAF 100,o PTK/SAF * 100.0 Kommuner 100,0 SKAF 100,0 KTK/SACO-K 100,0 Landsting 100,0 SKAF 100,0 KTK/SACO-K 1oo,o Staten 100,0

' Endast avtalade löneökningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989.

Utveckllng t o m 1988, från ollka basår

Index - 1988 =100 Inklusive resta

Sektorlområde

LO/SAF 152.9 143,7 1322 123,9 115.5 108,1 100,0 PTK/SAF 1535 144,6 131,5 123,5 114,7 107,7 100,0 Kommuner 148,5 138,1 128.9 12.6 111.4 105,7 100.0 SKAF 147,9 137,1 127,5 121,6 110,6 105,1 100,0 KTK/SACO-K 149.9 140,41 131,8 124.7 113,1 107.0 100,0 Landsting 151 ,8 1402 131,1 124,3 112,6 105,9 100,0 SKAF 1492 137,8 128,3 121,8 110,5 105,1 100.0 KTK/SACO-K 149,3 140,6 132,4 126,0 114,3 106,5 100,0 Staten 147,3 137.9 129,3 121,21 111,7 104,9 100.0

* Endast avtalade löneökningar etter resp. sektors statistiktidpunkt 1989.

Exklusive restm

1 989

1192 118,4 111,1 110,2 112,7 1112 109.9 112,1 116,8

1990

12,6 121,4 123,6 124,0 123.4 123,7 123,7 123,0 125,0

1 1

122,8 121,4 125,7 125,9 125,7 125.5 125,6 124.9 125.0

Exklusive restast

1 989

1 10,3 109,9 105,1 104,9 105,4 105,0 104,6 105,13 1 1 1 ,4

1990

113,4 112,7 116,9 118,1 115,3 116,8 117,8 115,5 119,1

1291

113,6 112,7 118,9 119,9 117.5 118,6 119,6 117,3 119,1

Exklusive restpo__s_t

1989 1990 1 1

• Sida 100
•  Original

Tebellblock B 1 LÖNER FÖR DE STORA KOLLEKTIVEN 1962 -

Förändring mellan kalenderår av totallön = grundlön, engångsbelopp, lönetillägg och arbetstider.

Förändring i kronor per månad resp. öre per timme. För åren 1989, 1990 och 1991 är endast avtalade förändringar medräknade.

Begynnelseår 1 982 LO/SAF, PTK/SAF, SKAF, KTK och SACO och KTK i kommunal sektor Statlig sektor

Tabell B1 Beräknade förändringar från 1982 -

Totallön - grundlön, engångsbelopp, lönetillägg och arbetstider.

PRIVAT SEKTOR ,

LOLSAF , Totallön ' Ore per timme Inklusive restwt Exklusive restpgst 1982 1983 1 1965 19661 1967 1966 (1969)'* 1990* 1991"

Ökning i Öre 258 376 333 367 364 488 630 191 10 varav Avtal 25 156 217 292 160 10

varav överhäng 45 31 17 65 56 10 Restpost* 141 208 271 338 31 0

" Efter 2:a kv 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade, dvs ingen restpost är beaktad etter 2:a kv 1989. 1 Pga att vissa avtalshöjningar ej redovisats i 2:a kvanalsstatistiken 1986 och 1989 redovisar panerna ei ngt genomsnitt dessa år. [

FT_QSAF Totallön Kronor per månad Inklusive restast Exklusive restmst I 1982 1983" 1984" 1985” 1986 1987 1988 1989* 1990* 1991* , ökning i kr 545 929 663 837 764 962 1340 376 0 varav Avtal 483 265 341 610 301 0 varav överhäng 110 41 0 94 0 0 Restpost' 353 449 621 731 77 0

" Efter augusti 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter augui 1989 "" Endast vissa tjänstemän omfattades av avtal 1983-1985.

• Sida 101
•  Original

E ENTLIG sexton mmuner, totalt samt upgelat I SKAF och KMSACOlK

mmuner !!

lallön anor per månad Inklusive restpg Exklusive resta 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989" 1990" 1991'

ming i kr 495 494 393 793 466 579 532 1134 191 & tal 748 391 470 433 1132 191 rarav överhäng 388 391 0 245 584 191 tstpost " 46 74 109 99 2 0

'Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989.

; mmuner

SAE

lallön Ionor per månad Inklusive resta Exklusive restm 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989' 1990' 1991'

kning 1 kr 481 490 347 738 425 522 519 1171 161 av nal 716 367 457 444 1170 161 varav överhäng 363 367 0 272 606 161 Bstpost ' 22 56 65 76 1 0

Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter ritats 1989.

ommuner

TK och SACOlK

mallön ronor per månad lnklusive restast Exklusive restm 1982 1988 1984 1985 1986 1987 1988 1989" 1990" tg?

lkning i kr 497 507 481 906 558 723 589 1086 236

era.! lvtal 811 439 498 429 1083 236

varav överhäng 432 439 0 211 558 236

lestpost " 95 119 226 161 3 0

Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989.

• Sida 102
•  Original

Landstln

Landsting Totalt

Totallön Kronor per månad

Ökning i kr varav Avtal

varav överhäng Restpost *

Landsting SKAF

Totallön Kronor per månad

Ökning i kr varav Avtal

varav överhäng Restpost'"

Landsting

Totallön Kronor per månad

Ökning i kr varav Avtal

varav överhäng Restpost *

totalt samt u elat ! SKAF och KT SACO K

KTK och SACOZK

lnklusive restpost 185 1986 & 1988

1 982 1 983 1 9 560 51 0 435 866 576 669

762 434 546 392 434 0 1 05 1 42 1 23

Inklusive restpost 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

499 478 379 755 420 586 686 374 539 348 374 0 69 46 47

Inklusive restast

871 554 574 454 554 0 1 1 5 21 0 202

Exklusive rest ost

1989* 1990' 1991' 660 1205 177 562 1204 1 77 359 606 177 98 1 0

" Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad eller mars 1989,]

Exklusive restmst

%* %* %* 647 1170 161 614 1170 161

441 607 161 33 1 0

* Efter mars är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter augusti 1989

Exklusive restpost 1989" 1990* 991"

664 1224 216

494 1220 216 256 605 216 170 4 0

" Efter mars är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter augusti 1989

i

• Sida 103
•  Original

Inklusive restppst Exklusive restm

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989'1990'1Q1'"

581 540 570 803 650 545 1305 869 0

ivtal 711 550 492 1304 869 0 : varav överhäng 31 7 437 32 246 1 69 0 iastposv 92 99 53 1 o 0 I i Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter augusti

1989 i

• Sida 104
•  Original

Tabellblock e 2 LÖNER FÖR DE STORA KOLLEK'HVEN 1662 -

Årsvis förändring av totallön = grundlön, engångsbelopp, lönetillägg och arbetstider. För åren 1989. 1990 och 1991 är endast avtalade förändringar medräknade. Siffror i procent.

Förändring mellan kalenderår i procem.

LO/SAF, PTK/SAF, SKAF, KTK och SACO och KTK i kommunal sektor Statlig sektor

Tabell 82 Förändringar av beräknade genomsnitt under åren 1982 -

Totallön

PRIVAT SEKTOR

LO[SAF Totallön 1 Förändring i procent Inklusive restmst Exklusive restmst I 1982 1983 1984 1985 (1986)' 1987 1988 (1981—))" 1990* 91* % ökning i % 6.6 9,0 7,3 7,5 6,9 6,7 10,3 2,8 0,1 varav _ Avtal 4,6 3,0 3,9 4,8 2,4 0,1 , varav överhäng 0,9 0,6 0,3 1,1 0,8 0,1 ' Restposr' 2,9 3,9 4,8 5,5 0,5 0,0

" Efter 2:a kv 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade, dvs ingen restpost är beaktad efter 216 kt 1989. i 1 Pga att vissa avtalshöjningar ej redovisats i 2:a kvartalsstatistiken 1986 och 1989 redovisar panerna ej ngt

genomsnitt dessa är. , I,

PT SAF Totallön Förändring i procent Inklusive restpost Exklusive restmst 1982 1983" 1984" 1985" 1986 1987 1988 1989" 1990' 1991"

Ökning i % 6,2 10,0 6,5 7,7 6,5 7,7 9,9 2,6 0,0 * varav * Avtal 4,4 2,3 2,7 4,5 2,0 0,0

varav överhäng 1,0 0,3 0,0 0,7 0,0 0,0 Restpost * 3,2 4,2 5,0 5,4 0.5 0.0

* Efter augusti 1988 är endast avtalade löneökningar medräknade, dvs ingen restpost är beaktad efter augusti 1989. ** Endast vissa tjänstemän omfattades av avtal 1983-1985.

• Sida 105
•  Original

Inklusive restm

1982 1983

7,7

026 029 122

Exklusive restht 5,5 11,1 1,7 4,5 11,1 1,7 2,5 5,7 1,7 1 ,0 0.0 0.0

Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989.

lnklusive restgait

1982 1983

8.0

varav överhäng . . Restpost " 0,3 0,8

Exklusive resta

%* %* ål" 5.8 12,3 1,5 4,9 12,2 1,5

3.0 6.3 1,5 0.8 0.1 0,0

," Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars

1989.

*Kommuner KTK och SACO K

' Totallön

, Förändring i procent inklusive restast

1 988

Ökning ! % 6,8 7,1

varav

Avtal 4,9 varav överhäng 4,9 4,5 0,0 Restpost * 1,1 1.2 2.2

1982 1983

Exklusive resultat

19_89_" %* Lä? 5,4 9.4 1.9 3.9 9.4 1.9

1.9 4.8 1.9 1,5 0.0 0.0

" Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars

1989.

• Sida 106
•  Original

Landstln totalt samt u delat i SKAF och KT SACO K

Landsting Toten

Totallön Förändring i procent

1982 1983 1984 1985 1986

lnklusive restpost

* Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars Ökningi% 8,3 7,0 5,5 10,5

varav

Avtal 9,2 varav överhäng 4,7

Restpost " 1,3 1989.

Landsting

SKAF

Totallön Förändring i procent

1982 1983 1984 1985 1986

ökning i % 8.3 7.4 5,4 10,3

varav

Avtal 9,3 varav överhäng 4.7 Restpost " 0,9

" Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars

1 989.

m KTK och SAcozk

Totallön Förändring i procent

1982 1983 1984 1985 1986

1.6

0,6

113

Inklusive restmst

6,3 0,0 0,6

Inklusive restpost

ökning i % 6,2 6,2 5,2 10,3

varav Avtal 9,1 varav överhäng 4.7 Restpost " 1,2

" Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars

1 989.

230

Exklusive restmst LEE? %* &”

6,4

5,4 3,5 0,9

10,9

10,9 5,5 0,0

1,4

1,4 1,4 0,0

Exklusive rest ost

1989* 1990* 7,1 12,0 6,7 12,0 4,8 6,2 0,4 0,0

91'

1,5

Exklusive restpgst

%* %* &?

5.5

4,1 2,1 1,4

9,6

9,6 4,7 0,0

1,5

1,5 1,5 0,0

• Sida 107
•  Original

lnklusive restpoit Exklusive & 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989'1990"1991"

7,6 6,6 6,5 8.6 6.4 5,1 11,6 6,9 0,0

Avtal 7,7 5,5 4,6 1 1 ,5 6.9 0,0 ¹ varav Övemang 3,4 4.3 0.3 2.2 1,3 0,0 jRestpost " 1,0 1,0 0,5 0,0 0,0 0,0

'" Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989.

• Sida 108
•  Original

Tabellbloclt B 3 LÖNER FöR DE STORA KOLLEKTIVEN 1962 -

Index för utveckling olika basår 1982, ..... 1988 = 100 av Totallön = grundlön, engångsbelopp, lönetillägg och arbetstider

För åren 1989, 1990 och 1991 är endast avtalade förändringar medräknade. LOISAF. PTK/SAF, SKAF, KTK och SACO och KTK i kommunal sektor Statlig sektor ;

Tabell Ba Utveckling av beräknade genomsnitt: 1982, 1981, ..... 1988 = 100

1 982 = 100 Index - Totallön Inklusive resta Exklusive restpoit & & & & & 1.98_7 & & 1299 g ( Sektor[omräde , LOISAF 100,0 106,6 116,1 124,6 1332 1432 155,6 171,6 176,5 176,8 PTK/SAF 100,0 1062 116,8 124,3 1339 1426 1535 168,13 173,1 1731 I Kommuner 100,0 107,7 115,3 121,4 133,7 140,9 149,8 158,0 175,6 178,5 Ä SKAF 100,0 108,0 116,1 121,9 134,1 1412 149,8 158,4 177,9 180,5 , KTK/SACO/K 100,0 106,8 113,8 1204 1328 140,5 150,4 158,5 173,4 176,6 I Landsting 100,0 108,3 1158 1222 135,0 143,6 153,4 1632 181 ,0 183,6 ; SKAF 100,0 108,3 116,11 1226 1352 1423 1520 1629 1824 185,1 KTK/SACO/K 100,0 1062 1128 118,6 130,9 140,3 150,0 1582 173,4 176,0 Staten 100,0 107,6 114,7 12,2 132,8 141,4 148,5 165,7 177,1 177,1

" Endast avtalade löneökningar är medräknade efter resp. sektors statistikperiod 1989

M i

index — Totallön lnklusive restpost Exklusive restppst ,

& 1.923 & QLS & 1282 && & 1292 132 Sektorlområde LO/SAF 100,0 109,0 116,9 125,7 134,4 146,0 161,1 165,6 165,9 PTK/SAF 100,0 110,0 117.1 126,0 1342 144,6 158.9 163,0 163,0 , Kommuner 100,0 107,1 112,7 124,1 130,8 139,1 1468 163,1 1658 i SKAF 100,0 107.5 1129 1242 130,7 138,8 146.7 164,7 1672 ' KTK/SACO/K 100,0 106,5 112,7 124,3 131,5 140,8 148.4 1623 165,4 Landsting 100.0 107,0 112,9 124,7 132,6 141,7 150,7 1672 169.6 SKAF 100,0 107,4 1132 124,9 131,3 140,4 150,3 168,4 170,9 KTK/SACO/K 100,0 1062 111,7 1232 1321 1412 148,9 163,2 165,7 * Staten 100,0 106,6 113,6 123,4 131,3 138,0 153.9 164,5 164.5 '

" Endast avtalade löneökningar är medräknade efter resp. sektors statistikperiod 1989

• Sida 109
•  Original

ex - Totallön Inklusive restmst Exklusive restht

& & &! & & &81 & 1329; & &91 100,0 107,3 115,3 123.3 134.0 147,8 1520 152,2 100,0 106,5 114,6 122,1 131,5 144,5 1452 146,2 100,0 1053 1159 1222 129,9 137,0 152,2 154,6 100,0 1050 115,5 121,6 1290 1355 1552 15,5 100,0 1056 116.7 1255 132,2 139,3 152,4 15,2 100,0 1055 116,6 124,0 132,5 140,9 156,3 158,6 100,0 1054 1153 122,3 130,7 1450 15,6 159,1 100,0 1052 116,1 124,5 1350 140,3 153,7 1551 100,0 106,5 115,7 1232 1294 144,4 154,4 154,4

Inklusive restmst - Exklusive restppgt

19_82 & 1284; && & 1.92 & && & & 100,0 107.5 114,9 124,9 137,7 141,6 141,9 100,0 107,7 114,7 1255 1356 1392 139,2 100,0 110,1 1150 123,4 130,2 144,6 147,1 100,0 1150 1156 1229 1350 1450 146,1 100,0 1153 1157 124,9 131,7 144,0 1457 100,0 110,5 117.4 1255 133,5 148,1 150,2 100,0 1153 1150 124,0 1328 1457 150,9 100,0 1103 1153 1254 1353 146,1 1454 100,0 106,6 1156 1215 1355 144,91 1449

Endast avtalade löneökningar är medräknade efter resp. sektors statistikperiod 1989

986=100

lnklusive restppst Exklusive restm 1989 1990 1991

1282 131,8 132,0

100,0 126,1 129,3 129,3 100,0 1182 131.3 133,6 100,0 118.1 132,6 134,6

KTK/SACO/K 100,0 1 19,3 130.6 133.0 . ndsting 100,0 120,8 134,0 136.0 SKAF 100,0 120.4 134,9 136,8 KTK/SACO/K 100,0 1 20,9 132,5 134.5 100,0 124,8 133,4 133,4

Endast avtalade löneökningar är medräknade efter resp. sektors statistikperiod 1989

• Sida 110
•  Original

1987 = 100

Index — Totallön lnklusive restggst 122 & & & EB! Leg & Sektorlomrade LOISAF 100,0 108,7 PTK/SAF 100,0 107,7 Kommuner 100,0 106,4 SKAF 100,0 106,1 KTK/SACO/K 100,0 107,1 Landsting 100,0 106,9 SKAF 1 00.0 106.9 KTK/SACO/K 100,0 106,9 Staten 100,0 105,1

Exklusive restgost

1 989

119,9 118,4 1122 1122 112,8 113,7 114,5 112,7 1172

' Endast avtalade löneökningar är medräknade efter resp. sektors statistikpericd 1989

1988 = 100 Index - Totallön lnklusive restast

& Båt? EQ & & EQ"! &88. Sektorzområde LOISAF 100,0 PTK/SAF 100,0 Kommuner 100,0 SKAF 100,0 KTK/SACO/K 100,0 Landsting 100,0 SKAF 100,0 KTK/SACO/K 100,0 Staten 100,0

1 990

123,13 121 .4 124,6 126,0 123,4 126,1 1282 1235 125,23

& 1253 121 ,4 1257 1279 1257 127,9 1301 1254 1253

Mast—

1 989

1 10,3 109,9 105,5 105,8 105,4 106.4 107,1 105,5 1 1 1,6

* Endast avtalade löneökningar ar medräknade efter resp. sektors statistikperiod 1989

Utveckllng fram 1 o m 1988 från ollke basår

Index - Totallön lnklusive restpost 1988 = 100

& 193 & E% 1326 & & Sektorlomräde LOISAF 155,6 146.0 134,0 124.9 1162 108,7 100,0 PTK/SAF 153,5 144,6 131,5 123.5 114.7 107,7 100,0 Kommuner 149,8 139,1 129,9 123.4 1 12,1 106,4 100,0 SKAF 149,13 138,15 129,0 122,9 111,7 106,1 100,0 KTK/SACO/K 150,4 140,8 1322 124,9 1 13,2 107,1 100,0 Landsting 153,4 141,7 1325 125,5 113,6 106.9 100.0 SKAF 152,0 140,4 130,7 1240 1124 1069 100,0 KTK/SACO/K 150.0 1412 133.0 126,4 114,6 106.9 100,0

Staten

1990

113,4 112,8 1172 118,7 115,3 118.0 120.0 115,6 1192

& 113,6 1128 1192 1125 117.4 119.7 121,7 117.4 1192

Exklusive restm

1989 1990 1991

• Sida 111
•  Original

4.4 Former för framtida infomation

Den information som behövs som underlag för ekonomisk analys och forskning är primärt avsedd för en relativt liten krets av ekonomer och forskare. KI har som tidigare nämnts en central ställning i denna krets och är sannolikt den enda institution som genomför helt självständiga bedömningar om löneutvecklingen. Dessa bedömning- ar och prognoser är relativt tidsödande och resurskrävande. Andra konjunkturbe- dömare utnyttjar vanligtvis därför konjunkturinstitutets bedömningar som grund för de egna awägningarna.

Det förefaller som en rationell ordning att konjunkturinstitutet även i framtiden kan spela en central roll för informationen i dessa frågor. Konjunkturinstitutet besitter för det första kompetensen att bedöma vilken typ av information som bör eftersträvas. Det innebär bl.a. att KI har möjlighet att efter hand anpassa innehållet i och utform- ningen av informationen till en förändrad verklighet. Det bör för det andra vara en fördel för informationsgivarna att slippa frågor och informationsönskemål från alltför många konjunkturbedömare och forskare.

Konjunkturinstitutet bör därför vara huvudman för den kortperiodiska lönestatistik som för närvarande är under planering. Det innebär bl.a. att anslaget för produktionen av statistiken bör gå till konjunkturinstitutet, som därefter får upphandla statistiken. Upphandlingen bör inte vara bunden till någon speciell producent men det ter sig naturligt att SCB är ett förstahandsalternativ. Genom en sådan ordning kan den kortperiodiska lönestatistiken erhålla en kompetent och välmotiverad styrning. För SCB bör det medföra att man fortlöpande ges möjlighet att utforma statistiken på ett ändamålsenligt och efterfrågat sätt.

Information som härrör från arbetsmarknaden parter om avtal o.dyl. inhämtas redan idag av konjunkturinstitutet. Denna information ligger sedan till grund för bedömnin- gar av och prognoser över utvecklingen. Det är dock angeläget att utveckla och för- bättra dokumentationsrutinerna och täckningsgraden i detta arbete. Det projekt "Löneanalys och prognos" som under hösten 1989 påbörjades vid konjunkturinstitutet syftar till detta och beräknas bli klart under 1990. En bättre dokumentation kan också bidra till att ge den makroekonomiskt inriktade forskningen en bredare basstatistik och ett i dessa avseenden bättre källmaterial.

För den mikroekonomiskt inriktade forskningen är den typ av analyser och de under- lag som konjunkturinstitutet arbetar med vanligtvis av mindre intresse. Denna forsk- ning har jämfört med andra användare relativt sett strängare krav på informationens innehåll och detaljrikedom. För att partstatistiken skall kunna vara användbar för denna typ av forskning är det angeläget att den kompletteras med information om statistikens innehåll och utformning. Den vid SCB nyligen inrättade lönestatistik- nämnden bör här kunna spela en viktig roll i att etablera kontakter mellan forskare och basproducenter av statistik. Eftersom det hos SCB finns en samlad tillgång till den partsstatistik som produceras på arbetsmarknaden är det också naturligt att SCB används som bas för utnyttjandet av primärrnaterialet.

• Sida 112
•  Original

Det är angeläget att arbetsmarknadens parter visar stor förståelse och öppenhet för de behov som konjunkturbedömare och forskare har av uppgifter om avtal och lönestatistik. Det är ett vitalt nationellt intresse att dessa behov tillgodoses. I annat fall riskerar ett betydelsefullt underlag för den ekonomiska politiken - och för förståelsen av den ekonomiska utvecklingen - att förloras.

• Sida 113
•  Original

5. DÖNESTATISTIK FÖR ALLMÄNHETEN

Man brukar ibland indela information och statistik i en å ena sidan informativ funktion och en å andra sidan instrumentell funktion. I sin instrumentella funktion utgör informationen underlag för beslut inom den ekonomisk politiken.

Den informativa funktionen för lönestatistiken kan sägas bestå i ett allmänintresse av information om lönerelationer m.m. Det som händer på arbetsmarknaden vad gäller löneutveckling och kostnadsutveckling är av intresse för alla, bl.a. som underlag för debatt i ett öppet samhälle.

Med denna indelning som grund är det relativt sett enklare att bestämma omfatt- ningen och inriktningen av den instrumentella informationen än av den allmän- informativa. Det beror i sin tur på att användarna av den instrumentella informa- tionen, regering och riksdag respektive arbetsmarknadens parter, är väldefinierade och hanterbara målgrupper för informationen. För en allmäninformativ redovisning är det däremot svårare att fånga in och beskriva behoven av information.

Det kan därför vara fruktbart att också i ett allmäninformativt sammanhang utgå från informationens instrumentella roll för allmänheten, dvs. den information allmänheten behöver som beslutsunderlag och för enskilda awägningar. Informationen för allmän- heten kan då utgå från de olika roller som enskilda medborgare har i samhället. Det är i detta sammanhang speciellt tre roller som bör beaktas, nämligen rollen

som medlem i en politisk demokrati, som medlem i en intresseorganisation, samt som enskild aktör på eller vid sidan av arbetsmarknaden.

En demokrati förutsätter möjligheter för allmänheten att granska och ifrågasätta de beslut som fattas av regering och riksdag. I här aktuella sammanhang avses främst de beslut om ekonomisk politik som grundas på bedömningar om löne- och lönekostnads- utveckling. Detta informationskrav tillfredsställs i huvudsak av konjunkturinstitutets offentliga rapporter om hur löner m.m. utvecklas. Det vore emellertid önskvärt att göra delar av dessa redovisningar mer tillgängliga för en bredare allmänhet. Det är dock knappast konjunkturinstitutets uppgift, utan en uppgift som bör utföras av SCB.

Självfallet är det arbetsmarknadens intresseorganisationer som har rättigheten att informera sina medlemmar om det beslutsunderlag som ligger till grund för respektive organisations awägningar och handlande. Detta är i grunden en intern fråga för alla organisationer. Samtidigt finns det emellertid ett legitimt allmänintresse av att med- lemmarna i organisationerna också skall kunna ges möjlighet att granska och värdera den information organisationen tillhandahåller. Det gäller information som avser den egna och andra organisationer eller sektorer och som avser exempelvis jämförelser och redovisningar för olika yrkesgrupper. Mellan detta allmänintresse och intresseorgani-

• Sida 114
•  Original

sationernas rättmätiga krav på integritet och skydd mot insyn kan det alltså uppstå en konflikt. Det finns emellertid inga objektiva kriterier för hur denna konflikt kan eller bör lösas. En naturlig utgångspunkt är dock att all information bör vara så fri som

möjligt.

Den allmänna informationen har slutligen en viktig roll som beslutsunderlag för arbetsmarknadens enskilda aktörers beslut som rör val av yrke, utbildning, arbetsbyten, rekrytering etc. Även i detta sammanhang kan arbetsmarknadens organisationer spela en viktig roll för att sprida information. Emellertid saknar de för närvarande möjlig- heter att göra informationen heltäckande för arbetsmarknaden. Det bör därför ankomma på SCB att redovisa information om löner m.m. som griper över hela arbetsmarknaden.

En öppenhet i redovisningen av lönenivåer och löneutveckling i olika näringsgrenar och yrken är dock inte bara av intresse för arbetstagare vid val av utbildning och arbetsställe. Även för en effektiv konkurrens är det av betydelse med en öppenhet och en genomlysning av strukturer och kostnadsrelationer. En utifrån ett allmänt perspektiv väl utvecklad statistik bör således även beakta det konkurrensteoretiska kravet på insyn. Den senare inriktningen kommer dessutom troligen att få successivt ökad betydelse genom den pågående utvecklingen mot ökad integration med den väst- europeiska marknaden. De förestående förhandlingama mellan EFl'A-ländema och EG kan bl.a. leda till enklare regler för arbetssökande att nå anställningar i olika länder. Det finns således mycket som talar för att en ökad rörlighet bland arbets- tagare, och därmed en breddning av arbetstagarkollektivet för det enskilda företaget, kräver en utvecklad lönestatistik och en bättre statistisk samordning internationellt.

5.1. Redovisningens innehåll och utformning

Följande citat från SCB:s skrift Introduktion till arbetsmarknadsstatistiken ger en god beskrivning av de allmänna förutsättningar som bör gälla för SCB:s redovisning.

"SCB:s primära roll kan sägas vara att producera en basstatistik, som ger en grund- läggande överblick över arbetsmarknaden. För att fullgöra den uppgiften bör tre krav ställas på statistiken:

a) Den bör eftersträva få och enkla mått, som fångar in de viktigaste dragen i utvecklingen. Risken är att detta innebär en förenkling och mot kravet på enkla mått måste ställas önskemålet om flerdimensionella mått, som fångar in en

komplicerad verklighet...

b) Den bör eftersträva en god precision (tillräckliga urval) och en god täckning av arbetsmarknaden så att den blir representativ. Enskilda och mer sporadiska data har föga intresse i sig men blir intressanta när de sätts in i ett helhets- perspektiv. Av samma skäl bör man eftersträva enhetlighet i statistikredo- visningen och jämförbarhet mellan olika informationskällor...

• Sida 115
•  Original

e) Den bör eftersträva en hög aktualitet, dock kan kraven på aktuell information vara olika stor på olika områden..."

Till denna beskrivning kan läggas ett önskemål om att redovisningen bör ge möjlig- heter till jämförelser mellan olika arbetsmarknadssektorer och med annan ekonomisk statistik. Det faktum att parternas statistik utgör källmaterialet för redovisningen minskar dock möjligheterna till jämförelser.

Med dessa allmänt hållna ambitioner som utgångspunkt bör utformningen av SCB:s redovisning bestämmas. De awägningar som måste göras kan sorteras in under fem rubriker, nämligen

redovisningens omfattning,

redovisningsområden och kategorier,

yrkesgrupper,

lönebegrepp, samt

redovisningens form.

Rgdovisningens omfattning

Källmaterialet för SCB:s årliga lönestatistik utgörs som nämnts av partsstatistiken. SCB genomför dessutom kompletterande undersökningar för vissa av de områden som inte täcks av partsstatistiken. Kompletteringama är angelägna för att utvecklingen på hela arbetsmarknaden skall kunnna speglas. SCB har önskat att utvidga undersökningarna inom främst tjänstenäringama för att erhålla en bättre täckning av arbetsmarknaden. Av kostnadsskäl har detta ännu inte skett.

Med tanke på att områden utanför partsstatistiken i framtiden kommer att kunna speglas av den föreslagna kortperiodiska lönestatistiken minskar behovet av årligen genomförda kompletteringar. De årliga resurser som kompletteringama krävt bör enligt utredningen i stället satsas på regelbundet genomföra kompletteringar över den del av arbetsmarknaden som inte täcks av partsstatistiken med några års intervall. De kompletterade undersökningarna kan då göras mer fullständiga utan att ytterligare resurser behöver tillföras.

Följaktligen föreslås att partsstatistiken blir kärnan i SCB:s årligen återkommande redovisningar, medan utvecklingen inom övriga delar av arbetsmarknaden kan sär- redovisas med några års mellanrum.

Eedovisningsongåden och kategorier

• Sida 116
•  Original

De awägningar som måste göras för att bestämma vilka områden som skall omfattas av den årliga statistiken avser dels principerna för indelningen, dels vilken detaljerings- nivå som är av allmänt intresse.

Områden som bör redovisas kan bestämmas antingen utifrån organisationsmönstret på arbetsmarknaden och/eller utifrån i ekonomisk statistik vedertagna begrepp, såsom bransch eller verksamhetsområde.

Det bör först konstateras att inom den privata sekten medför olikheter i både lönebegrepp och mätperioder att arbetare och tjänstemän måste särredovisas.

Vidare kan konstateras-att en indelning enbart enligt SNI-koder principiellt inte är oantastlig eftersom redovisningen, enligt utredningens förshg, inte kommer att omfatta hela arbetsmarknaden annat än med vissa års mellanrum En SNI-indelning riskerar att ge sken av att hela arbetsmarknaden omfattas. Det ter sig mot den bakgrunden logiskt att arbetsgivar- eller arbetstagarförbund skulle utgöra principiella byggstenar i den årliga redovisningen.

Både arbetsgivare och arbetstagare inom den privata sektorn är emellertid i hög utsträckning organiserade efter industriförbundsprincipen vilket ger en viss men inte fullständig överenstämmelse med svensk näringsgrensindelning. En redovisning utifrån SNI-indelning speglar därför relativt väl utvecklingen för olika arbetsgivarförbund. Utredningen förordar därför att SNI-områden redovisas på sätt som framgår av avsnitt 5.2. Redovisningen kommer därvid att bygga på aggregat där byggstenama är SNI- områden inom respektive avtalsområden.

Organisationsprincipema inom den offentliga sektorn skiljer sig som nämnts från den privata sektorns. Arbetsgivarsidan organiseras utifrån Vilken del av den offentliga verksamheten som omfattas; statlig, primärkommunal eller landstingskommunal verksamhet. På arbetstagarsidan styr i stor utsträcknirg yrkestillhörigheten också organisationstillhörigheten, främst för tjänstemannagruppema. Varken en redovisning efter arbetsgivar- eller arbetstagartillhörighet skulle därför i något avseende spegla utvecklingen för olika verksamheter inom den offentliga sektorn. En uppdelning i olika verksamhetsgrenar för respektive sektor bör därför göras för att en viss symmetri i redovisningen skall erhållas.

Yrkesgrupper

Olika utgångspunkter kan styra valet av yrkesgrupper i en redovisning av lönenivåer och löneutveckling. Å ena sidan kan man försöka redovisa jämförbara uppgifter för lika yrken inom olika sektorer. För en rättvisande jämförelse krävs då att de utvalda yrkena är väldefinierade och likartade inom sektorerna. Antalet löntagare inom de yrken eller grupper inom olika yrkeskategorier och sektorer som kan uppfylla sådana krav på likhet i arbetsuppgifter (homogena yrken) är relativt få. Man kan säga att ju högre krav som ställs på homogent och jämförbart arbesinnehåll för en yrkesgrupp

• Sida 117
•  Original

desto färre blir löntagarna som omfattas av ett sådant homogenitetskrav. Samtidigt minskar också allmänintresset av att redovisa yrkesgrupper som bara omfattar ett fåtal löntagare. I avsaknad av en för hela arbetsmarknaden gemensam yrkesnomenklatur bör därför redovisningen primärt inte inriktas på denna typ av jämförelser.

Man kan å andra sidan försöka finna grupper som ändå på något sätt är represen- tativa för en sektor eller ett område av arbetmarknaden. Det kanske främsta måttet på en yrkegrupps representativitet blir då andelen eller antalet löntagare inom en sektor. Denna princip för val av yrkesgrupper är långt ifrån invändningsfri, men praktisk användbar. '

bönebeggepp

I kapitel 3.2 har utredningen redovisat förslag till indelning av lönebegreppen i en A-del (grundlön), ersättning för arbete på ordinarie tid, samt en B—del som utöver grundlön innehåller löneelement som skift- och ob—tillägg, jour, beredskap m.fl. tillägg. I lönebegreppen A och B som de definierats ovan ingår inte all den ersättning som utgår till arbetstagare, vilket främst beror på brist på statistikunderlag. Möjligheterna att i framtiden kunna inhämta en mer heltäckande bild av ersättningen till löntagare bör dock närmare utredas, vilket borde bli en uppgift för den vid SCB inrättade lönestatistiknämnden.

Redovisningens form

Allmäninformativa redovisningar bör självfallet utformas så att de lätt kan förstås av en bredare allmänhet och av massmedia. Det ställer krav på överskådlighet och sammanfattande slutsatser. Kraven på enkelhet i redovisningen får vägas mot komple- xiteten hos den verklighet som skall speglas så att förenklingen inte blir alltför grov.

Det är vidare önskvärt att redovisningarna sker i så sammanhängande form som möjligt. Antalet publikationer bör i detta syfte begränsas så att konsumenetema lätt kan hitta informationen. I en huvudpublikation per år från SCB bör sammanfattande och SNI-grupperad lönestatistik redovisas. Redovisningen bör kunna publiceras under första kvartalet varje år. Då har den partstatistik som ligger senast under tidigare kalenderår - privattjänstemännens - vanligtvis färdigställts.

Innehållet i den årliga huvudpublikationen bör enligt utredningens mening omfatta dels ett år från återkommande avsnitt som redovisar grundläggande fakta om utvecklingen på arbetsmarknaden, dels ett avsnitt där mer djuplodande och specialiserade studier av lönestrukturer och löneutvecklingen inom avgränsade delar av arbetsmarknaden kan presenteras.

Utgångspunkten för utformningen av huvudpublikationens första del - grundläggande fakta — bör vara de områden och sammanfattningar som framgår av utredningens

• Sida 118
•  Original

beställning till SCB och som redovisas i avsnitt 5.2. Ambitionen bör vara att varje år publicera en till utformning och innehåll likartad och översiktlig redovisning av hur utvecklingen varit på arbetsmarknaden. Bl.a. bör uppgifter om löneutveckling, avtalsrörelser, avtalsperioder och beskrivningar av avtalens inriktning och innehåll redovisas.

Huvudpublikationens andra de] bör reserveras för i högre grad noggranna och speciali- serade studier av lönebildningen på arbetsmarknaden. Sådana studier är - om de skall vara meningsfulla - resurskrävande och kan därför varje år endast omfatta delar av arbetsmarknaden och/eller delproblem i lönebildningen. Specialstudier av lönestruk- turen inom en sektor, utbildningssektom, industrisektom etc., eller lönestrukturen för vissa yrkesgrupper inom offentlig respektive privat sektor är exempel på studier som kan göras. Inom denna del av huvudrapporten bör också kompletterande undersök- ningar av områden utanför parternas lönestatistik genomföras med några års mellan- rum.

Vidare bör i serien statistiska meddelanden sammanfattningar av bearbetad och SNI- grupperad lönestatistik redovisas tre gånger per år, efter november månad för offentlig sektor, efter andra kvartalet för privatanställda arbetare och efter augusti för privat- anställda tjänstemän. I dessa publikationer bör något mer detaljerade särredovisningar kunna presenteras för varje område.

5.2 Beställning från SCB

] avsikt att genomföra en redovisning enligt de ovan angivna riktlinjerna gjorde utredningen hos SCB en beställning under hösten 1988. Leveransen av beställt material har dock skett så sent att det inte kan redovisas i föreliggande betänkande. Beställ- ningen till SCB redovisas i sin helhet i bilaga 5.

Eftersom den planerade redovisningen är viktig, bl.a. som ett test av utredningens förslag och föreslagna måtts tillämplighet, bör SCB skyndsamt sammanställa och publicera det beställda materialet. Redovisningen bör ligga till grund för ett slutligt ställningstagande till utredningens förslag.

I det följande sammanfattas rubrikerna för den redovisning som omfattas av utred- ningens beställning till SCB.

• Sida 119
•  Original

Redovisade områden och löntagarkategorier

Privat sektor:

LO/SAF,ID/KFO,LO/SFOochLO/TA PTK/SAF, PTK/KFO, PTK/SFO ochP'I'K/TA BAO

FAO KAB SCBs kompletteringar.

Samtliga näringar, varav SNI-koder enligt bilaga 5.

Offentlig sektog

Statlig sektor:

TCO-S, SACO/SR-S / SAV SF (LO) ISAV Övriga

Statsanställda inkl. riksdagen och dess verk, försäkringskassor och AST-R

varav I

Statsanställda, exkl. riksdagen och dess verk, AST-R, och försäkrings- kassor

Riksdagen och dess verk Försäkringskassor

AST-R anställda

varav II

Affärsverk, varav Postverket SJ Televerket

Civil statsförvaltning

• Sida 120
•  Original

Försvar Skolväsendet, varav Grundskolor

Gymnasieskolor

Övrigt

Primärkommuner Totalt, varav KTK, SACO/SR-K / Kommunförbundet SKAF (LO) / Kommunförbundet, varav Gemensam kommunadministration Social tjänst, varav Barnomsorg Aldreomsorg Sjukvård Utbildning (exkl. statligt anställda) Kultur

Övrigt

landstingskommuner

Totalt, varav KTK, SACO/SR-K / Landstingsförbundet

SKAF (LO) / Landstingsförbundet, varav Hälso— och sjukvård Social verksamhet och omsorg Central förvaltning Utbildning och kultur Övrigt

• Sida 121
•  Original

Knkokommugalt anställa

Totalt

Redovisning efter kön I flertalet tabeller sker redovisnng uppdelat på:

Män Kvinnor Män och kvinnor

Redovisning efter smlsättningggrad I flertalet tabeller sker redovisring uppdelat på:

Heltidsanställda Deltidsanställda ' Hel- och deltidsanställda.

Redovisningsår Utvecklingstal redovisas för perioden 1981-1987.

Uppgifter om genomsnittliga lönenivåer sker för året 1987 och för ett utvalt år där- innan.

1 Inklusive timanställda

• Sida 122
•  Original

lönebegrepp för redovisning av utvecklingstal och för genomsnittliga lönenivåer framgår nedan. För områden där lönestatistiken redovisar lön per arbetad timme beräknas lönenivåerna per månad schablonmässigt.

! Arbetare i Öre per timme resp schablonberäknade månadslöner l

Grundlön A Tidlön l +Ackordslön

+ Helglön =Grundlön

Totallön Grundlön

+Skifttillägg = Totallön

Privatanställda Tjänstemän ,

Grundlön A Stipulerad månadslön +provision, tantiem etc. ,- +naturaförmåner = Grundlön

Totallön Grundlön

+Skifttillägg = Totallön

Statsanställda (exkl. AST-R)

Grundlön A Månatlig löneplanslön +Arvode/lön på chefslöneplanet +Avlöningsförstärkning för läkare och tandläkare +Kallortstillägg +MLT

+Övriga tillägg =Grundlön

Totallön Grundlön | +Ob-tillägg +Jourtillägg , +Beredskapstillägg '

+Övriga arbetstidsberoende tillägg =Totallön

• Sida 123
•  Original

Grundlön A Månatlig löneklasslön +Avlöningsförstärkning för läkare etc.

+Övriga tillägg =Grundlön

Totallön Grundlön +Ob-tillägg +Jourtillägg +Beredskapstillägg +Ersättn. särskild arbetstid =Totallön

Redovisning av nkesgmpjår

De yrkesgrupper som bör redovisas framgår av bilaga 6, Beställning till SCB.

5.3 SCB:s arbete och organisation

Det ligger i och för sig inte inom utredningsuppdragets ram att ge förslag till hur SCB bör organisera sitt arbete med lönestatistiken. Eftersom de förslag till redovis- ningar som utredningen lagt fram i hög grad berör SCB finns det dock enligt utred- ningen motiv att presentera några allmänna synpunkter på det framtida arbetet.

Som tidigare berörts bör SCB ha ett likartat förhållande till alla arbetsmarknadens parter. Det finns därför inga motiv för att SCB i framtiden skall producera lönestati- stik utan ersättning åt vissa parter, såsom SAV och Pastoratsförbundet. Produktion av lönestatistik åt enskilda arbetsmarknadsparter bör därför i framtiden ske endast mot ersättning och på direkta uppdrag från respektive parter.

Den lönestatistik som SCB för närvarande publicerar och som rör den statliga, men även den kommunala, sektorn kan i många stycken betraktas som en förhandlings- och sysselsättningsstatistik av endast ringa allmänintresse. Att den ändå publiceras kan till viss del bero på en sammanblandning av olika syften från SCB:s sida. Ett mer direkt och klart uppdragsförhållande mellan parterna och SCB bör underlätta för SCB att skilja mellan sina olika roller som dels officiell statistikproducent, dels uppdrags- tagare på en marknad för statistikproduktion.

Det är liknande motiv som ligger bakom utredningens förslag att låta konjunktur- institutet vara beställare av den kortperiodiska lönestatistiken. Denna statistik är specialdestinerad för konjunkturanalyser. Statistiken bör i första hand därför inte be- arbetas och redovisas för andra ändamål än konjunkturbedömningssyften. I detta fall tillkommer också ett intresse av att ge konjunkturinstitutet i egenskap av kompetent användare av statistiken ett stort inflytande över dess utformning.

• Sida 124
•  Original

För allmäninformativa syften är som nämnts en sammanhängande rapport för hela arbetsmarknaden ett viktigt medel för att kunna ge en övergripande och lättillgänglig redovisning. Eftersom redovisningen grundar sig på parternas statistik är det naturligt att SCB har nära samarbete med parterna, företrädesvis genom lönestatistiknämnden. Nämnden bör kunna spela en viktig roll för informationsutbyte mellan SCB och par- terna. Den föreslagna sammanhängande redovisningen bör ses som en huvudrapport för officiell lönestatistik. Det är då naturligt att arbetet med rapporten ges hög priori- tet och att nödvändiga resurser knyts till aktuella enheter eller funktioner inom SCB. Grundarbetet med data kring privata respektive offentliga löner kan ske inom nuva- rande befintliga funktioner. Publiceringsansvaret bör emellertid finnas där huvud- publikationen utarbetas.

SCB:s arbete med lönestatistik skulle med de lagda förslagen komma att omfatta dels en anslagsfinansierad verksamhet, dels en uppdragsfinansierad.

Den anslagsfinansierade delen skulle primärt omfatta allmäninformativ statistik och SCB skulle inom denna ram ge ut följande publikationer:

Huvudpublikation löner Bearbetat partsmaterial en gång per år i en översiktlig och lättillgänglig

publikation.

Löner offentlig sektor Särredovisning av offentlig sektors marsstatistik en gång per år.

Löner privatanställda arbetare Särredovisning av privatanställda arbetare en gång per år.

Löner privattjänstemän Särredovisning av privatanställda tjänstemän en gång per år.

Löner för vissa områden Särredovisning av övriga partsområden en gång per år (i huvudpublika- tionen).

Tyngdpunkten i den uppdragsbaserade verksamheten skulle ligga i följande uppdrag:

Kortperiodisk lönestatistik, löner för statsanställda, samt löner för kyrkokommunalt anställda.

Verksamheten vid SCB:s avdelning för arbetsmarknadsstatistik är för närvarande uppdelad i funktioner. Vid funktionen för offentliga löner (OL) bearbetas partstatistik från offentlig sektor. Vid funktionen för privata löner (PL) bearbetas partsstatistik från privat sektor samt genomförs kompletteringar av denna. Vid funktionen för sysselsättning och löner produceras månadsstatistiken för industriarbetare. Med en i

• Sida 125
•  Original

framtiden större betoning på en gemensam publikation om löner för hela arbets- marknaden följer också ett naturligt krav på större integration av verksamheten inom SCB:s arbetsmarknadsavdelning. En funktion, eller motsvarande grupp, bör därför få ansvaret för den årliga huvudpublikationen. Ansvaret för planeringen och publice- ringen bör ligga inom funktionen, som enligt utredningens mening skulle ha ett nära samarbete med lönestatistiknämnden. Bearbetningar av grundmaterial för huvud- publikationen skulle ske på beställning av denna funktion.

Det förefaller naturligt att den del av den kortperiodiska lönestatistiken som omfattar privat sektor får mycket gemensamt med den verksamhet som är inriktad på att bearbeta partsmaterial från samma sektor. Motsvarande gäller självfallet också den verksamhet som rör den offentliga sektorn. Två funktioner, en för offentliga löner samt en för privata löner, skulle därför kunna svara för basproduktionen av lönestatis- tik. Inom dessa funktioner bör finnas kompetens att producera uppdrag för bl.a. konjunkturinstitutet, för den funktion som ansvarar för huvudpublikationen inom Am- avdelningen samt för andra externa uppdragsgivare, exempelvis SAV och Pastoratsför- bundet. Ett viktigt motiv för en organisation av här skisserad innebörd är att klarare linjer skapas för de olika intressen som ligger i producent- respektive beställarrollema.

• Sida 126
•  Original

• Sida 127
•  Original

6. PARTERNAS FÖRHANDLINGSSTATISTIK 6.1 Statistiksamarbete inom sektorerna

Möjligheterna att göra lönestatistiska jämförelser mellan olika sektorer på arbetsmark- naden har, som nämnts, under 1980-talet kommit att uppmärksammas mer än tidigare. Skillnader i tolkningen av den relativa löneutvecklingen mellan olika löntagargrupper har vid några tillfällen varit så stora att detta har uppfattats som ett problem. Olika parter på arbetsmarknaden har mot denna bakgrund tagit initiativ till statistiksam- arbete - i första hand för att undersöka möjligheterna att göra lönestatistiken mera jämförbar mellan olika sektorer.

Hösten 1984 genomförde SAF, LO och PTK ett gemensamt utredningsarbete som våren 1985 resulterade i en rapport, den s.k. gröna boken. I rapporten beskrevs grundbegreppen i lönesystemen, lönestatistikens uppbyggnad och vissa statistiska ana- lysmetoder inom de fem "stora" avtalsområdena (SAF/LO, SAF/PT K samt det stat- liga, primärkommunala respektive landstingskommunala området). Vidare belystes löneutveckling, lönestruktur och utveckling av andra avtalsvillkor fr.o.m år 1973. En uppdatering av rapporten redovisades våren 1986.

I december 1986 träffade SAF, LO och PTK en överenskommelse om att den utredningsgrupp som tagit fram gröna boken skulle fortsätta sitt arbete. Enligt över- enskommelsen skulle det fortsatta arbetet resultera i en ny rapport under år 1987 av- seende bl.a. uppföljning av 1986 års avtal, analyser av löneutvecklingen och kartlägg- ning av parternas behov av officiell lönestatistik. Parterna enades också om att - efter det att detta arbete hade avslutats - diskutera i vilken utsträckning utredningsgruppen skulle permanentas.

Överenskommelsen mellan SAF, LO och PTK innefattade också ett åtagande att inbjuda parterna inom den offentliga sektorn att delta i utredningsarbetet. På statens område fanns vid denna tidpunkt ett gemensamt statistikarbete mellan parterna som var etablerat sedan många år. Genom en överenskommelse i februari 1987 konsta- terade SAV, SF, TCO-S och SACO/SR-S att det fanns ett intresse av att ansluta till fortsättningen på det utredningsarbete som bedrivits av SAF, LO och PTK. Parterna på det statliga området beslöt mot denna bakgrund att tillsätta en utredningsgrupp med uppgift att i första hand bl.a. analysera löneutvecklingen och kartlägga parternas behov av officiell lönestatistik. Utredningsgruppen skulle redovisa denna första etapp av arbetet senast under våren 1987. I en andra etapp inriktades arbetet på en mer djupgående analys av löneutvecklingen samt lönestatistiska jämförelser med övriga sektorer på arbetsmarknaden. Vissa resultat av utredningsarbetet på den statliga sidan har redovisats för parterna i en s.k. blå bok.

Också parterna inom de kommunala sektorerna tillsatte en särskild arbetsgrupp med uppgift att bedriva utredningsarbete motsvarande det som utfördes av grupperna inom den privata respektive statliga sektorn. Arbetsgruppen omfattade representanter för KTK, SACO/SR-K, SKAF, Landstingsförbundet och Kommunförbundet och hade till

• Sida 128
•  Original

uppgift att i en första etapp beskriva den kommunala sektorns personalstruktur, avtalssystem och lönestatistik. Arbetets andra etapp syftade till att tillsammans med arbetsmarknadens parter söka åstadkomma de lönestatistiska jämförelser som är möjliga att göra mellan arbetsmarknadens olika sektorer. Vissa resultat har redovisats i en orange bok.

Det utredningsarbete som sålunda har etablerats inom de privata, statliga respektive kommunala sektorerna har medfört en utveckling av samarbetet - inte bara mellan parterna inom respektive sektor utan också över sektorgränserna. Utredningsarbetet har resulterat i olika rapporter rörande lönesystem och lönestatistik samt uppgifter om löneutveckling och lönestruktur m.m. Arbetet har i övrigt successivt avrapporterats till huvudmännen. Det enligt lönekommitténs mening viktigaste resultatet av parternas utredningsarbete är dock att en grund har lagts för en närmare samverkan mellan olika sektorer i syfte att underlätta och främja möjligheterna till korrekta lönesta- tistiska jämförelser och värderingar av avtalsuppgörelser mellan olika sektorer på ar- betsmarknaden.

6.2 Samarbete mellan sektorerna

Behoven av en gemensam, allsidig och öppen redovisning av utvecklingen av löner, lönekostnader och anställningsvillkor i övrigt har tidigare redovisats i delbetänkandet Offentlig lönestatistik — behov och produktionsformer (SOU 1988:35). Dessa behov torde knappast kunna tillgodoses utan stöd och aktiv medverkan från arbetsmarkna- dens parter, ett samarbete som också innefattar en samverkan över sektorgränserna.

Som ovan redovisats har ett lönestatistiskt samarbete redan etablerats mellan parterna inom den privata sektorn, den statliga sektorn respektive de kommunala sektorerna. Av uppläggningen av detta utredningsarbete framgår att man också från arbetsmarkna- dens parter sett ett behov av samarbete över sektorgränserna. Utredningsarbetet inom de offentliga sektorerna synes sålunda ha anknutit till det s.k. gröna-boken-arbetet och kan ses mot bakgrund av överenskommelsen mellan SAF, LO och PTK att inbjuda parterna inom den offentliga sektorn att delta i utredningsarbetet på den privata sidan.

Utredningen har erfarit att parterna inom respektive samarbetsgrupp avser att permanenta utredningsarbetet och intensifiera samarbetet genom att bl.a. avsätta ökade resurser. Det har vidare framgått att förutsättningar nu föreligger för att öka informationsutbytet mellan grupperna. Arbetsgrupperna inom de olika sektorerna får därmed möjlighet att successivt öka jämförbarheten i den statistiska redovisningen genom att ställa nödvändig information till varandras förfogande. Det är utredningens förhoppning att SCB:s lönestatistiknämnd kan spela en viktig roll för det fortsatta samarbetet.

En ökande öppenhet och jämförbarhet i de lönestatistiska redovisningarna som svarar mot allmänhetens och statens behov synes sålunda stå i samklang med parternas egna

• Sida 129
•  Original

ambitioner i det pågående utvecklingsarbetet. Lönekommittén kan därmed konstatera att en viktig förutsättning föreligger för att tillgodose behoven av offentlig lönestatistik.

6.3 Infomation till SCB och KI

SCB:s produktion av officiell lönestatistik utgår bl.a. från parternas lönestatistik. Kraven på den officiella lönestatistiken är bl.a. att den skall vara allsidig, korrekt och meningsfullt utformad samtidigt som den bör vara så lättillgänglig som möjligt för allmänhet och massmedia. Parternas stöd och medverkan är av väsentlig betydelse för att den officiella lönestatistiken skall kunna svara mot dessa krav. Det gäller såväl till- gången till statistiskt grundmaterial som möjligheten att utnyttja parternas sakkunskap i frågor rörande statistikens utformning m.m.

Vid SCB har som nämnts en lönestatistiknämnd inrättats i vilken arbetsmarknadens parter är representerade. Utredningen har erfarit att parterna inom ramen för löne- statistiknämndens verksamhet är beredda att stödja den officiella produktionen av lönestatistik genom att lämna SCB den information och de råd som behövs för bear- betningen och publiceringen av denna statistik. Inom ramen för samarbete i lönestati- stiknämnden kommer parterna också att behandla och stödja forskningens behov av tillgång till uppgifter och information på löneområdet.

Även KI har viktiga uppgifter som producent av underlag för samhällsplanering och politiska beslut. Den ekonomiska politikens utformning bygger bl.a. på bedömningar av hur löner och lönekostnader utvecklas i skilda delar av ekonomin. KI:s möjligheter att utveckla snabbare och säkrare informationsunderlag i dessa avseenden är beroende av att institutet tillsammans med arbetsmarknadens parter kan finna rutiner för att tillföra KI nödvändiga uppgifter. Utredningen har erfarit att parterna delar denna uppfattning och kommer att medverka i KI:s arbete med att utveckla sådana rutiner.

Behoven av en officiell lönestatistik är således bl.a. beroende av en utvecklad sam- verkan mellan arbetsmarknadens parter över sektorgränserna. Dessa behov är också beroende av att parterna i olika avseenden stödjer och bidrar till det arbete på om- rådet som utförs av SCB och Kl. Arbetet i lönekommittén har givit vid handen att parterna delar detta synsätt. Utredningen saknar därmed anledning att i detta avseende föreslå några ensidiga och tvingade åtgärder från statens sida.

Den rådande ordningen bygger således på att arbetsmarknadens parter tar ett stort ansvar för produktionen av basstatistik om löner samt att denna statistik ställs till SCB:s och konjunkturinstitutets förfogande. Om parterna i framtiden skulle begränsa eller avsevärt försämra sin lönestatistik bör övervägas att ge berörda myndigheter möjligheter att bygga upp en egen motsvarande produktion.

• Sida 130
•  Original

• Sida 131
•  Original

Den nuvarande produktionen av lönestatistik vid SCB sker inom funktioner som också framställer annan statistik, däribland sysselsättningsstatistik. I denna blandade verksam- het är det inte möjligt att exakt ange kostnaderna för den verksamhet som publika- tionerna om löner m.m. omfattar. Utredningen har dock försökt uppskatta kostna- derna för produktionen av lönestatistik inom de berörda funktionerna.

Tabell 7.1 Uppskattade kostnader för lönestatistiken vid SCB, 1000-tal kronor budgetåret 1988/89

Enhet - Funktion Utfall 1988/89

AM - Privata Löner (PL) Gemensam administration och

publikation 175 Centrala företagsreg.(CFAR) 143 Arbetskraftsindex (AKI) 118

Ersättning till parterna 1778 Arbetarstatistik 2905 Tjänstemannastatistik

Summa - avrundat 5100

AM - Offentliga löner (OL) Gemensam administration och

publikation 389 Ersättning till parterna 1169 Statlig personal 3177 Kyrkokommunal personal 519 Primärkommunal personal 278 Landstingspersonal 213 Summa — avrundat 5700

AM - Sysselsättning löner (SL) Industriarbetarstatistiken 2322 Retroaktiva löner 104 Sysselsättning och löner 363 Summa - avrundat 2800

AM - Analyser, publikationer och metoder Metod och utveckling 958

lönestatistik totalt - avrundat (jämnt 100.000 kr) 14600

• Sida 132
•  Original

Uppställningen kräver några förklaringar.

För privata löner (PL) har kostnader som är gemensamma för löne- och sysselsätt- ningsstatistiken fördelats mellan dessa under rubriken gemensamma kostnader för administration och publikation. Vidare har vissa för arbetar- och tjänstemannastati— stiken gemensamma kostnader fördelats lika mellan tjänstemanna- respektive arbetare- statistiken. För offentliga löner (OL) har också gemensamma kostnader för löne- och sysselsättningsstatistiken fördelats schablonmässigt.

Tabell 7.1 ger trots vissa osäkerheter en ungefärlig bild av hur kostnaderna för löne- statistiken vid SCB fördelas på olika ändamål.

De förslag som lönekommittén lagt för produktion av lönestatistik kan sammanfattas enligt följande:

Anslagsfinansierad lönestatistik

Huvudpublikation löner. Löner offentlig sektor. Löner privatanställda arbetare. Löner privattjänstemän.

Löner för vissa områden.

Uppdragsfinansierad lönestatistik

Kortperiodisk lönestatistik. Löner för statsanställda. Löner för kyrkokommunalt anställda.

Det är naturligt att kostnadsberäkningarna utgår från de publikationer som föreslås och inte från den befintliga eller diskuterade organisationen av verksamheten. Publika- tionerna är ju målet för verksamheten.

Kostnaderna kan beräknas utifrån två vitt skilda utgångspunkter. Å ena sidan kan de uppskattas utifrån detaljerade riktlinjer för hur publikationerna skall vara utformade. Å andra sidan kan kostnadsberäkningarna ses som riktlinjer för verksamhetens om-

fattning.

En viktig utgångspunkt för lönekommitténs förslag har varit att inte en gång för alla försöka lägga en mall eller form för redovisningen. En sådan skulle snabbt löpa risken att bli föråldrad och inte motsvara de aktuella krav på information som allmänhet, massmedia, konjunkturbedömare etc. kommer att ha i framtiden. Förslagen har bl.a. därför syftat till att ge verksamheten aktiva och välmotiverade intressenter som kan påverka och bidra till kontinuerligt förbättrade publikationer.

Kostnadsberäkningarna nedan bör därför i första hand ses som ramar för de verksam- heter som föreslås.

• Sida 133
•  Original

Beräknade kostnader för utredningens förslag, 1000-tal kr i 1987/88 års penningvärde

Anslagsfinansierad verksamhet

Huvudpublikation 5100 böner, privat sektor 1900 böner, offentlig sektor 1300 Summa anslag 8300

Uppdragsfinansierad verksamhet

Kortperiodisk statistik-KI 6400 Statlig personal 2100 Kygkokommunal personal 600 Summa uppdrag 9100

Summa totalt 17400

Varav inom statlig budget(exkl SAV) 15300

För huvudpublikationen har beräknats en årlig kostnad på 5,1 miljoner kronor. Inom denna ram ligger en uppskattad kostnad för tre anställda, den ersättning som parterna kräver för att låta SCB bearbeta respektive parts lönestatistik samt kostnaderna för de kompletterande undersökningar som SCB bör göra inom privat och offentlig sektor.

Principerna för ersättningen till arbetsmarknadens parter är oklara och inte likartade för de olika sektorerna. Ersättningarnas andel av den totala produktionskostnaden är dock relativt höga. Det är angeläget att SCB inleder diskussioner med parterna i syfte att nedbringa dessa ersättningar. Det bör ligga också i parternas intresse att SCB kan utnyttja tilldelade medel i så stor utsträckning som möjligt till ändamålsenliga beskriv- ningar av erhållet basmaterial och inte till inköp av detta material.

För produktionen av publikationen löner, privat sektor har beräknats en kostnad på 1,9 miljoner kronor. Inom denna ram ligger en uppskattad kostnad för tre anställda samt kostnader för systemering och databearbetning. De senare kostnadspostema om- fattar bl.a. SNI-kodning av partsmaterialen samt en grundbearbetning av basmaterialen i enlighet med den redovisning som utredningen beställt av SCB.

Inom ramen på 1,3 miljoner kronor för produktionen av publikationen Löner, offentlig sektor ligger två anställda samt bearbetning av partsmaterialet motsvarande löne- kommitténs beställning hos SCB.

Den beräknade kostnaden för den kortperiodiska lönestatistiken på 6,4 miljoner kronor bör anslås till konjunkturinstitutet för beställning hos SCB. Den uppgivna

• Sida 134
•  Original

kostnaden bör ses som en ram för statistikens omfattning och utformning.

Den beräknade kostnaden för den statliga lönestatistiken om 2,1 miljoner kronor bör bäras av parterna inom den statliga sektorn. Formellt så överlät Statens arbetsgivar- verk (dåvarande statens avtalsverk) 1969/1970 sina anslag för lönestatistik åt Scb för att i samarbete med SAV producera lönestatistik om den statliga sektorn. Den beräk- nade kostnaden på 2,1 miljoner kronor avser den del av den statliga lönestatistiken som är nödvändig för SAV och dess motparter i förhandlingsarbetet. D.v.s. att summan inte avser att täcka kostnader för andra konsumenters behov av information. l—Iur kostnaderna fördelas mellan parterna är en intern fråga för dessa. Mot denna bakgrund har kostnaden för den statliga lönestatistiken exkluderats i den nedan redo— visade summan för statliga anslag. Kostnaden för att producera lönestatistik för Pastoratsförbundets ca 18 000 anställda har uppskattats till ca 519 000 kronor per år. Denna kostnad bör enligt lönekommitténs mening bäras av berörda arbetsmarknads-

parter.

Med de givna förutsättningama innebär utredningens förslag en anslagsfinansierad verksamhet vid SCB om ca 8,3 miljoner kronor och en uppdragsfinansierad verksam- het om ca 9,1 miljoner kronor, summa ca 17,4 miljoner kronor.

Det statliga anslaget för lönestatistik, inklusive anslaget till konjunkturinstitutet på 6 miljoner kronor, men exklusive eventuella budgetförstärkningar till SAV för den statliga lönestatistiken, skulle alltså enligt utredningens förslag bli ca 15,3 miljoner kronor. Det motsvarar ett Ökat anslag på ca 700 000 kronor bortsett från eventuella anslagsökningar till SAV.

• Sida 135
•  Original

BILAGOR

• Sida 136
•  Original

• Sida 137
•  Original

KOMMI'I'I'EDIREKTIV

Offentlig lönestatistik

Dir 1987:27

Beslut vid regeringssammanträde 1987-05-27. Statsrådet Johansson anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att efter samråd med arbetsmarkna- dens parter, konjunkturinstitutet (Kl) och statistiska centralbyrån (SCB) publicera en allsidig redovisning av hur löner, lönekostnader och anställningsvillkor utvecklats inom olika delar av arbetsmarknaden. Utredaren bör dessutom bedöma i vilken utsträck- ning den löpande statistiken om löner m ni kan behöva förändras och kompletteras.

Bakgrund

Lönebildningen är av avgörande betydelse för möjligheterna att åter uppnå samhälls- ekonomisk balans och full sysselsättning i den svenska ekonomin. Det är inte endast nivån på lönekostnaderna och takten i kostnadsökningen som är viktig, utan också hur de totala kostnadsökningarna fördelas mellan olika grupper, dvs lönerelationema.

Om lönestrukturen inom en sektor utvecklas på ett sätt som leder till att den avsevärt skiljer sig från andra sektorer, förändras sektorns möjlighet att konkurrera om arbetskraft. Skillnader i lönestruktur, och svårigheter att ändra den, kan då lätt bli hinder för en rationell och effektiv användning av arbetskraften.

Nya förutsättningar

Under 1980-talet har arbetsmarknaden visat sämre förmåga än tidigare att lösa motsättningar utan konflikter och stridsåtgärder. Flera orsaker har bidragit till att arbetsmarknadens sätt att fungera har försämrats.

Efter 1970-talets mitt ställdes arbetsmarknadens parter inför nya uppgifter. Tidigare hade uppgiften varit att i förhandlingar fördela en ökning av köpkraften. Nu blev istället uppgiften för stora delar av den svenska arbetsmarknaden att fördela en minskning av köpkraften. Tyngdpunkten för lönebildningen i Sverige har av tradition legat i den konkurrensutsatta sektorn. Inom denna sektor är samarbetet mellan löner,

• Sida 138
•  Original

internationell konkurrenskraft och sysselsättning mer direkt än inom andra sektorer. Under de senaste årtiondena har storleksrelationerna mellan sektorerna på arbets- marknaden förändrats. Medan sysselsättningen i industrisektom har minskat har sysselsättningen inom den privata och främst den offentliga tjänstesektorn ökat. Därmed har den konkurrensutsatta sektorns inflytande på lönebildningen minskat.

Omvandlingen av produktionsteknik och verksamhetsinriktning medför också föränd- ringar i arbetskraftens sammansättning och krav på förändrade lönerelationer. Då sådana processer sker snabbt kan de i kombination med invanda kompensationskrav från andra gruper lätt leda in i en ond löneökningsspiral med ständiga och ömsesidiga följsamhetskrav.

Detta leder till att jämförelser av löner, löneutveckling och andra anställningsvillkor tillmäts större betydelse, samtidigt som det blir svårt att enas om hur den faktiska kostnadsutvecklingen för olika grupper varit. Oenigheten har varit och är stor mellan olika organisationer om tekniken och formerna för hur jämförelser skall göras mellan lönekostnadsutveckling och anställningsvillkor för olika grupper.

Befintlig lönestatistik

Det förekommer en omfattande produktion av lönestatistik på arbetsmarknaden. Insamlandet och bearbetningen av denna statistik sker huvudsakligen av parterna. Även myndigheter som SCB och KI publicerar lönestatistik eller gör bearbetningar av statistik. Sammanställningarna baseras i huvudsak på uppgifter från arbetsmarknadens

parter.

Det är i första hand en uppgift för parterna på arbetsmarknaden att åstadkomma statistikredovisning som underlag för löneförhandlingar. Det pågår för närvarande ett sådant samarbete mellan vissa av arbetsmarknadens parter.

Utredarens arbete

Det allmänna samhällsintresset motiverar att statsmakterna underlättar en öppen och lättillgänglig redovisning som täcker in så stora delar av arbetsmarknaden som möjligt. En gemensam, allsidig och öppen redovisning av utvecklingen av löner, lönekostnader och anställningsvillkor i övrigt är ett nödvändigt instrument för att arbetsmarknaden skall kunna fungera rationellt. En sådan redovisning saknas för närvarande. Jag föreslår därför att en särskild utredare utses med uppgift att publicera en allsidig redovisning av utvecklingen av löner, lönekostnader och anställningsvillkor inom olika branscher och avtalområden på den svenska arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens parter bör bjudas in att medverka i utredningens arbete. Därigenom kan nya uppgiftsskyldigheter för företag och organisationer undvikas. Utgångspunkten bör vara att utredningen skall redovisa sitt arbete senast den 1 juli 1989. En delredovisning bör

• Sida 139
•  Original

ske inför 1988 års avtalsrörelse. Det bör ankomma på utredaren att närmare överväga formerna för redovisningen.

SCB publicerar i dag lönestatistik som i huvudsak baseras på parternas statistik- produktion. Problemen med den nuvarande ordningen är emellertid bristen på samordning, publiceringstider samt att delar av arbetsmarknaden inte redovisas. I utredarens uppdrag bör det därför också ingå att överväga i vilken utsträckning SCB:s lönestatistik kan behöva förändras och kompletteras. Denna del av utredningsarbetet bör inriktas på att redovisas under november månad 1987.

SCB och KI bör bidra med underlag för utredarens arbete. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har uppgiften att föredra frågor om löner och allmänna anställnings- villkor inom det statligt reglerade avtalsområdet.

- att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att publicera en allsidig redovisning av utvecklingen av löner, lönekostnader och anställningsvillkor inom olika delar av arbetsmarknaden samt att lämna förslag till en offentlig lönestatistik i enlighet med vad jag ovan anfört samt

- att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för utredningen skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m m.

Beslut

Regeringen ansluter sid till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Finansdepartementet)

• Sida 140
•  Original

• Sida 141
•  Original

DÖNEBIKOSTNADER

Lönebikostnader, eller de s.k. arbetsgivaravgifterna, består av lagstadgade samt avtalsenliga avgifter. De lagstadgade avgifterna är lika för samtliga arbetstagare. De avtalsreglerade avgifterna däremot har beslutats genom avtal mellan arbetsmarknad- ens parter och skiljer sig åt mellan kollektivavtalsområdena.

De lagstadgade avgifterna har ökat från 33,1% 1982 till 37,1% 1988 vilket motsvarar 0,7 procentenheters förändring per år. För 1989 sker en höjning till 37,5% genom att tilläggspensionsavgiften höjs med 0,4 procentenheter.

Sätten att finansiera de avtalsenliga avgifterna skiljer sig mellan privat och offentlig sektor. För privatanställda sker finansieringen genom att arbetsgivaren betalar premier till olika försäkringssystem. Fonderingssystemen är olika vad gäller kompletterings- pensioner för arbetare (STP) och för tjänstemän (ITP). STP är ett s.k. kapitaltäck- ningssystem vilket innebär att en fond skall täcka utbetalningar till de personer som vid varje tidpunkt är pensionerade. STP beräknas på lönesumman och är beräknad så att fonden skall upprätthållas vid denna storlek. ITP är däremot ett rent premiere- servsystem där premier betalas för de arbetande tjänstemännen. Storleken på premien bestäms av tjänstemannens ålder, kön och löneläge. Den procentsats som redovisas i beräkningarna utgör ett beräknat snitt av samtliga premier vilka kan variera mellan 5-30% av en enskilds tjänstemans lön. Den sänkning som kunnat ske av premien under senare år beror bl.a. på avkastningen av de fonderade medlen.

De avtalsenliga avgifterna för den primär- och landstingskommunala sektorn finan- sieras med premier. Dessutom tillkommer avtalad kompletteringspension som finan- sieras genom direkta utbetalningar till förmånstagare.

För den statliga sektorn regleras arbetsgivaravgifterna direkt genom statsbudgeten.

I tabellen nedan görs en jämförelse av lönebikostnaderna mellan sektorerna. Redovis- ningen avser att visa förändringen av de faktiska kostnaderna för arbetsgivaren vid en given tidpunkt, till skillnad från studier som avser utbetalningar för den totala livs- cykeln för förmånstagama.

Vad gäller de lagstadgade avgifterna, som i vissa fall närmast kan betraktas som en skatt, finns inget direkt samband mellan de procentuella påslagen och de förmåner som arbetstagarna faktiskt erhåller. Utbetalningar för arbetsskador är t.ex. ca dubbelt så stora som de intäkter som de lagstadgade arbetsgivaravgifterna inbringar.

Vad gäller de avtalsenliga avgifterna motsvaras arbetsgivarens kostnader för den privata sektorn av utbetalda premier vilka anges som påslag på lönesumma respektive stipulerad lön.

• Sida 142
•  Original

För den offentliga sektorn har en metod använts som bland annat grundas på de utbetalda beloppen för kompletteringspension. För primär- och landstingskommuner gäller att de kollektiva avtalsenliga försäkringarna (gruppliv, avtalsgruppsjukförsäkring samt trygghetsförsäkring vid arbetsskada) fått representeras av de fastställda premier- na för respektive år i procent på lönesumman. Som ett mått på kostnaden för kompletteringspensioner har de utbetalda beloppen ställts i relation till total löne- summa. För statliga myndigheter gäller att kostnaden för kompletteringspensioner samt yrkesskadeersättningar och ersättningar från grupplivförsäkringar beräknats genom att summa utbetalade belopp relaterats till lönesumman. De på ovan sätt beräknade talen för kompletteringspension o.dyl. är naturligtvis känsliga för tillfälliga förändringar både i utbetalat belopp och lönesumma.

För perioden 1982 till 1988 har de avtalsenliga avgifterna ökat med 0,4 procenten- heter för arbetare inom privat sektor. För kommunal sektor har avgifterna ökat med 0,7 procentenheter. För tjänstemän inom privat sektor har kostnaderna minskat med 2 procentenheter. Utbetalningarna inom statlig sektor har också minskat något, ca 0,2 procentenheter.

• Sida 143
•  Original

LÖNEBIKOSTNADER 1982-1988

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 Privat sektor

Arbetare 38,755 42,055 42,055 42,355 42,35 43,176 43,17 därav enligt avtal 5,7 5,8 5,9 5,9 5,9 6,1 6,1 Tjänstemän 43,955 47,155 47,055 46,255 45,65 46,276 45,97

därav enligt avtal 10,9 10,9 10,9 9,8 9,2 9,2 8,9

Offentlig sektor Kommunal sektor 35,995 39,055 38,955 39,335 39,61 40,746 40,74 därav enligt avtal 2,94 2,80 2,80 2,88 3,16 3,67 3,67 Stat 42,155 45,505 45,505 45,555 45,25 46,026 46,14

därav enligt avtal 9,60 9,75 9,85 9,6 9,3 9,35 9,75

ÅRLIGA FÖRÄNDRINGAR AV mmsctvmvctma ENLIGT LAG oca AVTAL (procentenheter)

198218?» 1983184 1984Z85 1985186 1986187 1987188

Statlig sektor 3,35 0,0 0,050 -0,305 0,776 0,114

Kommunal sektor 3,06 -0,1 0,380 0,275 1,136 -0,006

Privat sektor Arbetare 3,3 0,0 0,3 -0,005 0,826 -0,006

Tjänstemän 3,2 -0,1 -0,8 -0,605 0,626 -0,306

• Sida 144
•  Original

ARBETSGIVARAVGIFI'ER 1981 - 1989

&

1981 1982 1983 1984 1 85 1986 1987 19

Sjukförsäk- ringsavgift 10,50 9,50 9,50 9,50 9,30 9,30 10,10 10,10 Folkpensions- avgift 8,45 9,45 9,45 9,45 9,45 9,45 . 9,45 9,45 ! Tilläggspen- % sionsavgiftl 9,40 9,60 10,00 10,00 10,00 10,20 10,60 1 1,00 : ! Delpensions- * avgift 0,50 0,50 0,50 0,50 0,50 0,50 0,50 0,50 Barnomsorgs- - avgift 2,20 2,20 2,20 2,20 2,20 2,20 2,20 2,20 Arbetsskade- ; avgift2 0,60 0,60 0,60 0,60 0,60 0,60 0,90 0,90 i Arbetsmark- nadsavgift 0,80 1,30 1,30 1,60 1,586 2,006 2,16 2,16 i Arbetarskydds- i avgift 0,155 0,155 0,155 0,155 0,35 0,35 0,35 0,35 : ] Vuxenutbild- 1 ningsavgift 0,25 0,25 0,25 0,25 0,264 0,27 0,27 0,27 i & Lönegaranti- * avgift 0,20 0,20 0,20 0,20 0,20 0,20 0,20 0,20 '; & Allmän löne- ! avgift - 2,50 2,00 2,00 2,00 2,00 0,34 0,34 1 Totalt 33,055 36,255 36,155 36,455 36,45 37,076 37,07 37,47 ' Avgiftsunderlaget för tilläggspensionsavgifter omfattade t o ut år

1981 endast lön mellan 1 och 7.5 basbelopp. Fr o m år 1982 omfattas hela lönesumman.

2 Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

• Sida 145
•  Original

STANDARD FÖR INDELNING AV ARBETSKRAFI'SKOSTNADER MM (SIAK)

Som framgår i betänkandet skiljer sig lönebegreppen mellan avtalsområdena. Som utgångspunkt för en närmare jämförelse av parternas lönebegrepp kan den av arbetsmarknadsparterna och SCB utarbetade standarden för indelning av arbetskrafts- kostnader vara till vägledning. 1966 ingick arbetsmarknadens parter ett ramavtal som innebär att de ska tillämpa enhetliga regler vid produktion och utveckling av arbetsmarknadsstatistik. 1974 slöts ett tilläggsavtal som innebar en överenskommelse att tillämpa de av statistiska centralbyrån (SCB) fastställda standarderna för arbets- kraftskostnader m.m. (SIAK) och för arbetstidsbegrepp (SIAT) i de delar och med den detaljrikedom som i varje särskilt fall erfordras. Enligt avtalet omhändertas vården av standarden av en till SCB knuten nämnd. I nämnden ingår representanter från LO, SAV, SAF, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, SACO samt TCO.

SIAK är en mycket detaljerad standard. Den av parterna publicerade lönestatistiken använder endast aggregerade sammanslagningar av standardens begrepp. Totalt finns indelning upp till två- och tresiffe'rnivåer och i vissa fall även på fyr- och femsiffer- nivå. Standarden (SIAK89) har föjande indelning på huvudområden och ensiffernivå.

1. LÖN FÖR ARBETAD TID 1.1 Tidlön för timme 1.2 Tidlön per period (dag, vecka, månad etc) 1.3 Prestationslön och övrig lön rörlig efter arbetsresultatet 1.4 Tillägg för speciellt eller tillfälligt arbete 1.5 Tillägg vid skiftarbete samt obekväm och förskjuten arbetstid 1.6 Tillägg och ersättning vid övertidsarbete 1.7 Restidsersättning, väntetidsersättning m.m. 1.8 Jourtidsersättning

2. LÖN FÖR EJ ARBETAD TID 2.1 l-Ielglön, helgersättning 2.2 Semesterlön, semesterersättning, semesterrnedel 2.3 Ersättning utöver försäkringskassans förmåner vid sjukdom och olycksfall (inkl arbetsskador) 2.4 Ersättning utöver försäkringskassans förmåner vid ledighet för vård av barn m.m. 2.5 Ersättning vid militär- och annan totalförsvarstjänst 2.6 Ersättning vid utbildning 2.7 Permitteringslön 2.8 Beredskapsersättning m.m. 2.9 Annan lön/ersättning för ej arbetad tid

• Sida 146
•  Original

3. ANDRA KONTANTA ERSÄTTNINGAR, NATURAFÖRMÅNER , 3.1 Ersättning (arvode) för sammanträden .! 3.2 Ersättning för förslagsverksamhet, uppfinningar 3.3 - 3.6 - 3.7 Andra kontanta ersättningar 3.8 Naturaförmåner i

4. KOLLEKTIVA AVGIFTER, PENSIONSKOSTNADER (EXKLUSIVE LAG- STADGADE ARBETSGIVARAVGIFI' ER) i 4.1 - , 4.2 Kostnader för kompletterande pensionsförmåner (pensionskostnader j utöver ATP-, folkpension- och delpensionsavgiften) , 4.3 Andra kollektiva avgifter

5. KOSTNADER FÖR UTBILDNING, SJUK- OCH HÄLSOVÅRD, ÖVRIG PERSONALSOCIAL VERKSAMHET ( 5.1 Kostnader för utbildning, sjuk- och hälsovård samt övrig personalsocial verk- i samhet som bestrids direkt av arbetsgivaren. * 5.2 Avsättningar till personalstiftelser (exkl ev gottgörelser från sådana stiftelser)

6. LAGSTADGADE ARBETSGIVARAVGIFTER 7. BLAN K

| i i | i 8. KOSTNADERSERSÄ'ITNINGAR 8.1 Ersättning för faktiska kostnader för kost och logi m.m. vii tjänsteresa. 8.2 Schablonersättningar för kost och logi m.m. vid tjänsteresa. 8.3 Resekostnadsersättningar. 8.4 Ersättning för arbetsmaterial och arbetsverktyg. ( i 8.5 Ersättning för föreskrivna arbetskläder. 8.6 Felräkningspengar 8.7 Representationsersättning 8.8 - * ' 8.9 Övriga kostnadsersättningar. l

9. VISSA ANDRA, SPECIELLA KOSTNADER AVSEENDE AN STÄLLD PER- SONAL

Samtliga begrepp som rör kostnader för arbetskraften ska vara mt'jliga att hänföra till någon av rubrikerna i standarden. Ersättningar till arbetskraftet som inte redovis- ningstekniskt enligt skattelagstifningen är att hänföra som kostnaier ingår dock inte i standarden. Hit hör exempelvis den vinstdelning som enligt ligstiftningen är att betrakta som disposition av vinsten. Enligt standardens anvisningar har klassificeringen

• Sida 147
•  Original

utarbetats med hänsyn till såväl arbetsmarknadsstatistikens som skatte- och social- försäkringsadministrationens behov. Vidare har vid utformningen den ekonomiska analysens behov och en internationell rekommendation om klassificering av arbets- kraftskostnader beaktats liksom även olika lönesystems krav på indelningar.

Lön för arbetad tid (SIAK 1)

Under lön för arbetad tid sorterar ersättning för all den tid som arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogan. Hit hör tidlön samt prestationslön och övrig lön rörlig efter arbetsresultatet (11, 12, 13). Här ingår även s.k. periodlön som huvudsakligen inne- fattar lön för arbetad tid, men också löne för ej arbetad tid , såsom lön för helg- och fridagar samt beredskapsersättning.

I lönebegreppet redovisas även lön som baseras på verksamhetens resultat t.ex. mätt i form av verksamhetens omsättning eller vinst. Denna typ av lön kommer dock endast automatiskt med i redovisningen om den utbetalas vid statistikmättillfället dvs. andra kvartalet för arbetare eller augusti för tjänstemän privat sektor. Vanligt är dock att resultatlön utbetalas i slutet av året. För LO/SAF-statistiken gäller att de enskilda förbundspartema själva bestämmer hur redovisningen ska ske. En del förbund har exempelvis avtalat att man ska reovisa ett beräknat genomsnittligt belopp grundat på det föregående årets resultatlön. Hur många företag som följer denna inrapporterings— rutin är emellertid oklart.

Tillä för s eciellt eller tillfälli arbete SIAK 14

Detta lönebegrepp ingår i LO/SAF-statistikens tidlöne- och ackordsbegrepp. På SAF/PTK-området redovisas inte denna ersättning. Begreppet finns specificerat för olika typer av speciellt eller tillfälligt arbete för statlig sektor. För kommunal sektor ingår lönebegreppet under rubriken övriga tillägg.

Tillägg vid skiftarbete samt vid obekväm och förskjuten arbetstid (SIAK 151

Ob-tillägg och skifttillägg ingår i statistiken för samtliga avtalsområden. På LO/SAF- området redovisas genomsnittligt utbetalt skifttillägg per arbetstimme under andra kvartalet. För tjänstemän redovisas ett genomsnitt för augusti månad. I den statlig och de kommunala sektorerna har ett genomsnitt redovisats för februari månad. I och med att helger är ojämnt utspridda över året kommer beräkningen av ob-tillägget inte att spegla ett genomsnitt över året. Under februari månad då mätningen 'om i offentlig sektor finns t.ex. inte några storhelger vilket gör att ob-tillägget sett som ett genomsnitt för året underskattas. Inom den landstingskommunala sektorn där ob- tillägget för vissa grupper utgör en stor del av lönen har detta betydelse. Landstings-

• Sida 148
•  Original

förbundet gör dock kompletterande teoretiska beräkningar över ob-tilläggets storlek som ett genomsnitt för året.

Tillä och ersättnin vid övertidsarbete SIAK 16

Övertidsersättning är ett löneelement som är svårt att mäta på grund av övertid ofta tas ut i form av ledig tid och inte som övertidsersättning. Övertidstillägg utslaget på totalt antal arbetade timmar redovisas i SAF/LO-statistiken. För tjänstemannastati- stiken, SAF/PTK, redovisas inte övertid bl.a. beroende på att en viss övertid ingår i den ordinarie tjänsten för högt avlönade tjänstemän. Statistiken för kommunal och statlig sektor innehåller uppgifter om övertidsersättning.

Jourtidsersättning (SIAK 181

Jourtidsersättning redovisas inte i SAF/PTK-statistiken. I SAF/LO-statistiken särredo- visas den inte man ingår under tidlönebegreppet. I statistiken för statlig och kommunal sektor redovisas jour separat.

Lön för ej arbetad tid (SIAK 2)

lön för ej arbetad tid är ersättning för tid då att arbetstagaren ej står till arbetsgiva- rens förfogande.

Helglön (SIAK 21 )

Löneelementet beräknas för såväl timavlönade som månadsavlönade, men särredo- visas inte alltid för månadsavlönade.

Semesterlön semesterersättnin semestermedel SIAK 22

Semesterlönetillägg och semestertillägg för statlig sektor betalas ut i januari och kommer ej med i marsstatistiken. Semesterlön redovisas ej. I den kommunala stati- stiken redovisas semesterlön (semesterdagslön) och semesterersättning ej separat utan ingår i övriga tillägg. För övriga avtalsområden redovisas ej semester. Semesterlön, lön som betalas ut i anslutning till när semesterdagar tas ut, avser inte hela året utan endast mätperioden vilket gör att uppgifterna inte blir användbara som jämförel- semått.

• Sida 149
•  Original

Ersättnin utöver försäkrin skassans förmåner vid s'ukdom föräldraledi het militär- t'änst örin utbildnin ermitterin SIAK 23 24 25 26 27 29

Löneelementen ingår i SAF/LO-statistken under begreppet andra förmåner. För tjänstemän och offentligt anställda mäts stipulerad lön utan avdrag för sjukdom etc. Särredovisning av denna ersättning görs därför inte.

Beredska sersättnin SIAK 28

Beredskapsersättning redovisas separat för statlig och kommunal sektor. På SAF/LO- området sker ingen särredovisning utan ersättning förs in under begreppet andra förmåner. Beredskap redovisas ej för SAF/PTK-området.

Andra kontanta ersättningar, naturaförmåner (SIAK 3)

Ersättnin för naturaförmåner fri bil risnedsatta måltider SIAK 382 arvoden för sammanträde m.m. SIAK 31 ersättnin för försla verksamhet SIAK 32 andra

kontanta ersättningar (SIAK 37)

I begreppet ingår inga kostnadsersättningar. Natura- och andra förmåner redovisas separat i SAF/PTK-statistiken. I SAF/LO-statistiken ingår naturaförmåner m.m. i ett mycket vidare begrepp, andra förmåner. I "andra förmåner" ingår förutom natura- förmåner även ersättningar utöver försäkringskassan vad gäller sjukdom m.m., bered- skapsersättning, gratifikationer och sammanträdesarvode o.dyl. Begreppet är således ej helt jämförbara. För statlig och kommunal sektor redovisas ej naturaförmåner o.dyl.

• Sida 150
•  Original

• Sida 151
•  Original

Håkan Arnelid

VISSA PRINCIPIELLA FRÅGOR VID INFORMATION OM FÖRMANER TILL ARBETSTAGARE

]. Inledning

3. Anställningsförmåner och övriga förmåner

7. Löneförmåner med privatekonomiskt utbyte

Bilaga 8.5:1. Använt tillvägagångssätt vid klassificering av förmåner.

• Sida 152
•  Original

1. INLEDNING

Denna rapport behandlar vissa principiella frågor vid klassificering och värdering av förmåner till arbetstagare. Frågorna är betydelsefulla i ett arbete för att åstadkomma en mer heltäckande och rättvisande information om löner m.m. Särskild uppmärksam- het ägnas därför vissa svårbedömda förmånstyper.

Rapportens syfte är däremot inte att behandla praktiska lönestatistiska problem. Inte heller har avsikten varit att behandla löneförmånemas skattemässiga aspekter.

1. Skall varje vidgning av förmånstagarkretsen utöver arbetstagarna innebära att en förmån förlorar sin karaktär av anställningsförmån?

2. Skall även mycket små fördelar i de förmånsvillkor som erbjuds arbetstagarna jämfört med en vidare krets innebära att förmånen anses kopplad till anställ- ningen?

3.1. Förmånstagarkretsen

Många uppdragstagare har arbetsförhållanden och -villkor som liknar arbetstagares. Därför är gränsdragningen mellan kategorierna inte heller lika entydig i fråga om arbetsgivares skyldighet att betala preliminärskatt och arbetsgivaravgifter som i arbetsrättsliga sammanhang. En utvidgning av förmånstagarkretsen till sådana uppdragstagare som skatte- och avgiftsmässigt likställs med arbetstagare kan, mot denna bakgrund, inte anses upphäva en förmåns koppling till anställningsförhållandet.

Ett näraliggande fall är om arbetstagarna är en av flera preciserade och avgränsade kategorier mottagare av en viss förmån. Förutom arbetstagarna erbjuds kanske ägare och vissa uppdragstagare förmånen. För arbetstagarnas del kan i sådana fall konsta- teras att det just är anställningsförhållandet som berättigar till förmånen. Det faktum att även andra kategorier kan erhålla förmånen bör inte ändra denna bedömning. Det handlar, för arbetstagarnas del, om en anställningsförmån.

När avtalsreglering saknas är det svårt att se några andra naturliga gränser för att särskilja anställningsförmåner från ett utbyte av andra relationer. Endast mer allmänt hållna bedömningar av totala antalet förmånstagare i förhållande till antalet anställda förmånstagare torde kunna göras.

• Sida 154
•  Original

3.2 Förmånsvillkoren

Den andra frågan gällde om även mycket små fördelar i de förmånsvillkor, som erbjuds anställda jämfört med andra, skall innebära att förmån hänförs till anställ- ningsförhållandet. Frågan bör ges ett jakande svar. Det faktum att förrnånsvärdet - här definierat som skillnaden mellan å ena sidan anställdas och å andra sidan övrigas villkor - är lågt saknar principiell betydelse i sammanhanget.

3.2.1. Kan aktier, konvertibler och optioner utgöra anställningsförmåner?

För vissa slag av förmåner till arbetstagare är frågan emellertid svårare att avgöra. Skall t.ex. konvertibler, aktier eller optioner som erbjudits till arbetstagare betraktas som anställningsförmåner? Frågan kan prövas i två steg:

!

beloppsmässigt samband mellan arbetsgivarens ekonomiska åtagande och förmåns- värdet.

Även försäljningspriset har, liksom de faktiska kostnaderna, emellertid nackdelen att variera mellan distributionsleden. Dessutom kan alternativkostnaden - och därigenom också förmånsvärdet - variera kraftigt över tiden beroende på marknadsläget. Saknas alternativ avsättning utgörs alternativkostnaden inte av försäljningspriset utan av marginalkostnaden, förutsatt att produktionsvolymen kan anpassas. Vid differentiering av priset på en viss vara eller tjänst mellan olika marknadssegment f'nns risk för att förmånsvärdet bestäms godtyckligt.

Arbetstagarens privatekonomiska utbne

- Konsumentpriset eller realisationspriset

En helt annan utgångspunkt vid beräknandet av direkta naturaförmåners värde är arbetstagarens privatekonomiska utbyte. Detta utbyte kan för varor och tjänster definieras som differensen mellan marknadspriset i detaljistledet och det av arbetstag- aren betalade priset. För värdepapper skulle förmånsvärdet kunna utgöras av realisa- tionsvinsten vid första möjlighet till omsättning. Med dessa normalprismått undviks att en viss naturaförmåns värde varierar från arbetsgivare till arbetsgivare och mellan olika branscher.

Med undantag för värdepapper är de principiella problemen emellertid betydande. Det viktigaste är att förmånsvärdet skulle sakna samband med något mått på arbetsgivarens ekonomiska åtagande. I vissa fall skulle förmånsvärden Jppstå utan ett sådant åtagande. Detta skulle t.ex. ske när en arbetstagare hos ett producent- eller grossistföretag får köpa en vara till normalt försäljningspris, vilket understiger mark- nadspriset i detaljistledet med t.ex. 15 procent. Ingen faktisk kostnad :ller alternativ- kostnad skulle uppstå hos arbetsgivaren.

Till detta problem kan läggas att marknadspriset i detaljistledet sällan ir enhetligt och att försäljning till slutliga konsumenter kan ske i alternativa former genom postorder och direkt från lager. Det skulle i praktiken vara nödvändigt att genomgående fastställa schablonvärden.

Vilket normalprismått bör användas?

Information om löner m.m. bör avspegla såväl kostnadsförhållanden som olika arbetstagargruppers villkor. För direkta naturaförmåner är det av redovisade skäl omöjligt att fullt ut uppnå bådadera. Fokuseras uppmärksamheten på det privat- ekonomiska utbytet så försvinner sambandet mellan förmånsvärden och arbetsgivares ekonomiska åtaganden. Betonas i stället sambandet mellan kostnade' och förmåns-

• Sida 159
•  Original

värden blir beräkningarna mindre upplysande i, fråga om det privatekonomiska utbytet.

I föregående avsnitt har sagts att en förmån skall bero på arbetsgivar-arbetstagar- förhållandet för att ses som en anställningsförmån och att en anställningsförmån ska vara följden av ett ekonomiskt åtagande av arbetsgivaren för att ses som en löne- förmån. Marknadspriset i detaljistledet uppfyller som normalprismått vid beräkning av varu— och tjänsterabattens förmånsvärde det första men inte det andra kravet.

Arbetsgivarens faktiska'kostnader har som normalprismått den stora nackdelen att de fastställs på grundval av mycket varierande kalkylmetoder som var och en väl kan motiveras med hänsyn till förutsättningama. Förmånsvärdesberäkningen blir dock god- tycklig. Dessutom likställs kontant- och naturaförmåner med detta mått visserligen kostnadsmässigt men inte resultatmässigt.

- Försäljningspriset

Det normalprismått som, trots stora brister, förefaller mest lämpligt vid beräkning av varu- och tjänsterabatters förmånsvärde är arbetsgivarens försäljningspris. Det kom- binerar egenskaperna att dels vara i princip marknadsbestämt, dels ha ett starkt samband med arbetsgivarens ekonomiska åtagande. I de flesta fall torde måttet också vara relativt enkelt att tilllämpa.

- Självkostnaden

Om naturaförmånen utgörs av en vara eller tjänst, som inte säljs av arbetsgivaren på en marknad, saknas alternativ till de faktiska kostnaderna som normalprismått. Det är dock svårt att generellt bedöma vilket kostnadsbegrepp som är tillämpligt. I de flesta fall torde dock genomsnittlig beräkning av totalkostnaden per enhet vara tillfredsställande.

- Realisationspriset

För löneförmåner i form av förmånliga villkor vid förvärv av nyemitterade aktier, konvertibler eller optioner i företaget är frågan principiellt enklare. Det pris som arbetstagaren skulle erhålla vid första möjliga försäljning kan anses motsvara såväl arbetsgivarens alternativkostnad som marknadspriset. Både den privatekonomiska nyttan och arbetsgivarens ekonomiska åtaganden avspeglas av realisationsvinsten.

• Sida 160
•  Original

4.2 Indirekta transaktioner mellan arbetsgivare och arbetstagare

En indirekt transaktion innebär att det finns en förmedlande part mellan arbets- givaren och arbetstagaren. Indirekta transaktioner kan, liksom direkta, vara såväl enkel-, som dubbelriktade. Enkelriktade transaktioner avser även i dessa fall normalt sett kontantförmåner medan dubbelriktade avser naturaförmåner.

De dubbelriktade transaktionerna kan dock ha olika tekniska lösningar, När arbets- tagaren gör sin motprestation utöver arbetsinsatsen kan den riktas både till arbets- givaren och till mellanledet. I det första fallet förutsätts, om det råder en affärsmäs- sig relation till mellanledet, att arbetsgivaren betalar ett marknadspris för varan eller tjänsten och därefter eventuellt får ett bidrag av arbetstagaren. I det andra fallet gör arbetsgivaren en delbetalning till mellanledet, varefter arbetstagaren gör en komp- letterande betalning. Principiellt har det i detta sammanhang självfallet ingen betyd- else vilken av de båda betalningsformema som tillämpas.

Det har vid bedömningen av om en anställningsförmån skall anses vara en löne- förmån inte heller någon betydelse om den betalas direkt eller indirekt. Om en kontantförmån betalas direkt eller via t.ex. en personalstiftelse eller ett försäkrings- bolag är i princip egalt. Om en naturaförmån, som subventionerade luncher, erhålles direkt i arbetsgivarens matsal eller indirekt genom att arbetsgivaren bekostar riks- kuponger som berättigar till motsvarande förmån på andra näringsställen saknar också

principiell betydelse. Skillnaderna mellan direkta och indirekta löneförmåner har endast att göra med olika problem vid den beloppsmässiga värderingen.

4.2.1 Kontantförmåner

Det principiella problemet vid värdering av indirekta kontantförmåner är att avgöra vilket belopp som vid en viss tidpunkt skall anses motsvara förmånsvärdet: Det belopp som arbetsgivaren utbetalar eller det belopp som arbetstagaren erhåller. Arbetsgivarens kostnad kan avse t.ex. försäkringar för arbetstagare.

Skäl talar för att förmånsvärdet skal] beräknas med utgångspunkt i arbetsgivarens kostnader vid en given tidpunkt. Endast då uppnås ett starkt samband mellan för- månsvärdet och arbetsgivarens ekonomiska åtagande. Dessutom omfattas då även för- måner som beror på arbetsgivar-arbetstagarförhållandet men erhålles av arbetstagaren efter anställningens slut. Om arbetsgivarens kostnader saknar tydlig individuell anknyt- ning kan genomsnittliga förmånsvärden fastställas.

• Sida 161
•  Original

4.2.2 Naturaförmåner m.m.

Indirekta naturaförmåner kan, liksom direkta, ses som rabatter med varierande rabattsatser. Skillnaden är att arbetsgivaren i ett första led betalar kontant.

I båda fallen gör arbetsgivaren ett ekonomiskt åtagande. Den viktigaste skillnaden är att förmånsvärdet är lättare att fastställa om naturaförmånen ges indirekt. Kostnaden motsvarar arbetsgivarens betalning till exempelvis rikskuponger eller annan som tillhandahåller naturaförmånen. Arbetsgivarens kostnad kan i sådana fall anses motsvara marknadsvärdet. Ett normalpris som utgångspunkt för fastställande av förmånsvärdet av rabatten fås utan principiella problem.

4.2.3 Indirekta transaktioner via närstående mellanled

Som ovan berörts är värderingen av indirekta naturaförmåner enklare att genomföra än motsvarande värdering av direkta naturaförmåner. Inte heller erbjuder värderingen av indirekta kontantförmåner några svårlösta principiella problem. En förutsättning är dock i båda fallen att det första ledet i transaktionen - från arbetsgivaren till mellan- ledet — sker på marknadsmässiga grunder. Endast då kan hävdas att arbetsgivarens ekonomiska åtagande sammanfaller med ett marknadsbestämt normalpris.

Integrerat mellanled

I vissa fall har emellertid mellanledet inte alls denna oberoende ställning i förhållande till arbetsgivaren. Personalstiftelser eller motsvarande kan istället ofta ses som en inte- grerad del av arbetsgivar-arbetstagarrelationen. Endast nuvarande och ibland före detta arbetstagare har rätt till förmåner från personalstiftelsen, vilket innebär att en anställningsförmån föreligger. Personalstiftelsen har dessutom tillkommit genom ett ekonomiskt åtagande av arbetsgivaren, vilket innebär att kravet på löneförmåner kan anses uppfyllt.

I stället för att vara en affärsmässig motpart till arbetsgivaren kan personalstiftelsen ses som en metod för att hantera transaktioner från arbetsgivare till arbetstagare. Två frågor av betydelse vid förmånsvärderingen gör sig gällande:

1. Hur bör arbetsgivarens ekonomiska åtagande i förhållande till personalstiftelsen definieras? 2. Kan detta ekonomiska åtagande, på samma sätt som vid andra indirekta transaktioner, utgöra en grund för beräkning av förmånsvärdet?

• Sida 162
•  Original

Hur skall arbetsgivarens ekonomiska åtagande definieras?

Den första frågan gäller hur arbetsgivarens ekonomiska åtagande i förhållande till personalstiftelsen bör definieras. Skall t.ex. alla transaktioner från arbetsgivaren till personalstiftelsen medräknas.

Enligt resonemanget i avsnitt 3.2.1 bör avkastning på värdepapper, till skillnad från förmånliga villkor vid förvärv, inte betraktas som en anställningsförmån. Med detta synsätt borde inte heller avkastning som personalstiftelsen erhåller kunna inräknas i förmånsvärdet. Endast förmånliga villkor vid förvärvet eller finansiella bidrag till förvärvet borde inräknas i arbetsgivarens ekonomiska åtagande.

Starka skäl finns att upprätthålla denna princip. Oavsett om personalstiftelsen eller arbetstagarna har rätt att realisera värdepapperen eller ej så skulle ett avsteg från principen leda till anmärkningsvärda konsekvenser. Då skulle först ett finansiellt bidrag till förvärvet inräknas i förmånsvärdet och därefter dessutom avkastningen, som i sådana fall sannolikt avser värdepapper som förvärvats på marknadsmässiga grunder.

Dessutom skulle personalstiftelsens placeringsregler påverka beräkningen av värdet på de förmåner som erhålles av arbetstagarna. Om personalstiftelsens innehav av värde- papper helt eller delvis är reserverat för arbetsgivaren blir förmånsvärdet högre än om placeringsreglerna är friare. I det senare fallet kommer ju en större del av avkastningen från andra än arbetsgivaren och utgör överhuvudtaget ingen transaktion - direkt eller indirekt - mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

En ofrånkomlig nackdel när avkastningen borträknas är att förmånernas privatekono- miska utbyte underskattas. Inte heller om avkastningen medräknades skulle detta emellertid kunna undvikas. Om de finansiella resurser som personalstiftelsen i ett tidi- gare skede erhållit från arbetsgivaren inte används till förvärv av värdepapper utan av t.ex. fritidshus uppstår också en undervärdering. Den självkostnad som arbetstagare i sådana fall måste täcka avser ju endast driftskostnader och inte kapitalkostnader.

Kan arbetsgivarens ekonomiska åtagande ligga till grund för förmånsvärderingen?

Mot bakgrund av de svårigheter som föreligger vid förmånsvärdeberäkning av grund- val av arbetsgivarens ekonomiska åtagande kan alternativa metoder diskuteras. När personalstiftelser ses som en integrerad del av arbetsgivar-arbetstagarrelationen är principen att utgå från det första ledet i transaktionen vid beräkningen av förmånsvär- det kanske inte lika självklar.

Istället skulle i sådana fall transaktionen från personalstiftelsen till arbetstagaren kunna betraktas på samma sätt som en direkt transaktion från arbetsgivaren. Då skulle undvikas att förmånsvärdet underskattas såsom ovan har beskrivits.

• Sida 163
•  Original

En nackdel med detta tillvägagångssätt är emellertid att det tidsmässiga sambandet mellan arbetsgivarens ekonomiska åtagande och det förmånsvärde som erhålls av arbetstagaren bryts. Mot detta kan invändas att personalstiftelsen skall ses som arbets- givarens verktyg för transaktioner till arbetstagarna. Det första ledet i transaktionen betraktas då som en intern angelägenhet för arbetsgivaren.

Detta resonemang förutsätter dock att arbetsgivaren kontrollerar personalstiftelsen. Om kontrollen är delad eller rent av ligger hos arbetstagarna så måste det första ledet i transaktionen anses vara den relevanta vid beräkning av förmånsvärdet. Såväl praktiska som principiella argument talar således emot denna beräkningsgrund.

När personalstiftelsen tillkommit på grund av ett finansiellt engagemang av arbets- givaren kan ännu en beräkningsgrund övervägas. I dessa fall kan personalstiftelsens totala inkomster ses som en alternativkostnad för arbetsgivaren. Även avkastningen - såväl från arbetsgivaren som från andra - skulle med detta synsätt ligga till grund för beräkningen av förmånsvärdet. Avkastningen skulle ju ha tillfallit arbetsgivaren om inte det räntabla kapitalet hade överförts till personalstiftelsen. Ett samband mellan arbetsgivarens ekonomiska åtagande och förmånsvärdet kan anses föreligga.

Även med denna beräkningsgrund skulle dock förmånsvärdet underskattas om personalstiftelsen investerar i t.ex. fritidshus för arbetstagarna. Hyran behöver bara täcka driftskostnadema. En annan invändning är att arbetsgivarens räkenskaper med denna modell inte skulle kunna ligga till grund för förrnånsvärdeberäkningen. I stället skulle personalstiftelsen få ge underlag för information om löner rn m.

Vilken beräkningsgrund bör tillämpas?

Samtliga redovisade ansatser för värdering av förmåner som erhålles via närstående mellanled är således förenade med nackdelar. Det största problemet har att göra med förekomsten av historiska överlåtelser av kapital till personalstiftelsen. Detta kapital kan antingen ha placerats på ett sådant sätt att dess avkastning finansierar förmåner till arbetstagarna eller på ett sätt som innebär att arbetstagare inte behöver täcka kapitalkostnader när de tar del av personalstiftelsens erbjudande.

Det förhållandet att vissa löneförmåner underskattas på grund av att arbetstagarna kollektivt disponerar ett kapital som erhållits i ett tidigare skede kan knappast motivera helt avvikande principer vid värdering av dessa löneförmåner.

Det är dock mycket svårt att fastställa en enhetlig beräkningsgrund. Mer ingående studier av dessa förmåner är nödvändiga för att ta ställning till om en lämplig enhetlig beräkningsgrund föreligger och vilken det i så fall är.

• Sida 164
•  Original

4.3 Direkta och indirekta naturaförmåner - vissa grånsdragningsfrågor

Oberoende av hur transaktionen av den direkta eller indirekta naturaförmånen tekniskt genomförs rör det sig i princip om en lönefömån. Men finns det ändamål som motiverar undantag från denna bedömning? Skall t.ex. fri tillgång till en motions- anläggning, som ur arbetsgivarens synvinkel kanske är en lönsam investering genom att sänka sjukfrånvaron, betraktas som en löneförmån? Skall fri tillgång till bastu anses vara en löneförmån medan dusch ses som ett självklart inslag i en god arbetsmiljö? Går gränsen istället kanske mellan en bastu och ett solarium? Skall fritt kaffe bedömas som en löneförmån medan långt högre kostnader för husgeråd, spis, kylskåp, möbler, kaffebryggare, etc i fikarummet ses som naturliga inslag i arbets- miljön?

4.3.1 Enhetliga och restriktiva kriterier

En principiellt grundad gränsdragning mellan å ena sidan löneförmåner och å andra sidan rimliga inslag i arbetsmiljön och företagshälsovårdcn är i dessa fall svår att göra. Bedömningen måste göras med utgångspunkt i sedvänjor och behov. Viktigt i sammanhanget är dock att denna bedömning görs med stöd av rimligt enhetliga kriterier. För otvivelaktigt utgör standarden på arbetsmiljö, hälsovård, hygienanord- ningar och rekreationsmöjligheter faktorer, vilkas förmånsvärde varierar mycket från arbetsplats till arbetsplats.

Inte ens med helt enhetliga kriterier skulle dock informationen om löner m.m. i detta sammanhang bli rättvisande. Om området för ändamål som bedöms vara naturliga inslag i arbetsmiljön och företagshälsovården tänjs ut blr jämförelser mellan olika ar- betstagargrupper missvisande. Bedöms t.ex. en motimsanläggning som ett sådant ändamål kommer jämförelser mellan de som har respektive inte har tillgång till motionsanläggning att halta. Jämförbarhetsskäl talar således för att kriterierna, förutom att vara enhetliga, bör vara restriktiva och sättas med utgångspunkt i för- hållande på arbetsmarknadsområden som är relativt svagt utvecklade i dessa avseen- den.

4.3.2 Samma syn på direkta och indirekta förmåner

Om en naturaförmån som erhålles direkt av arbetsgvaren, bedöms som t.ex. ett rimligt inslag i företagshälsovården och inte som en .öneförmån, bör motsvarande bedömning göras om förmånen erhålles indirekt. Det finns inget rimligt skäl till att förmåner till arbetstagaren i ett litet företag, som irte har råd att investera i en motionsanläggning, skall bedömas annorlunda än förmåner till arbetstagare i ett större som har denna möjlighet.

• Sida 165
•  Original

Att det i vissa fall kan göras gällande att naturaförmåner utgör lönsamma investering- ar för arbetsgivare genom förbättrad hälsa och minskad sjukfrånvaro bland arbets- tagarna bör i detta sammanhang helt sakna betydelse för bedömningen av en förmån. Åtskilliga av ett hushålls privata utgifter har betydelse för hälsan. Näringsriktig mat, god hygien och varma kläder kan med samma logik ses som lönsamma investeringar.

4.4 Arbetsgivaren förmedlar

I vissa fall är anställningsförmåner inte resultatet av någon direkt eller indirekt transaktion mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, utan arbetsgivarens roll är förmedlande. Ingen identifierbar kostnad på grund av förmånen uppstår i arbetsgiva- rens räkenskaper.

Detta är fallet t.ex. när arbetsgivaren med sin bankförbindelse avtalar att anställda skall få särskilt förmånliga lånevillkor. Aven personalrabatter kan bygga på en sådan förmedlande insats från arbetsgivarens sida.

4.4.1 Har varje förmån en kostnad?

Det kan med visst fog hävdas att varje förmån har ett pris och att arbetsgivaren på ett eller annat sätt får betala. Kostnader uppstår i något annat sammanhang eller så intecknas utrymmet för framtida favörer. Arbetsgivaren skulle, med detta synsätt, genom sin förmedlande roll, alltid ådra sig en kostnad motsvarande förmånens värde, definierad som awikelsen från marknadens villkor.

Vissa undantag skulle dock förekomma. Vid t.ex. kvantitetsrabatter kan hävdas att fördelen är ömsesidig. Pris- eller räntesänkningen för arbetstagaren motsvaras av en kostnadssänkning för säljaren. Det rabatterade priset utgör med andra ord ett skäligt marknadspris med hänsyn till kvantitet och övriga köpevillkor.

Förmånliga lånevillkor kan, liksom andra slag av rabatter, bedömas på olika sätt beroende på omständigheterna. För bankanställda utgör rabatten en följd av en direkt transaktion och kan därför ses som en löneförmån. När andra arbetsgivare förmedlar lånen blir frågan svårare. Bortsett från kvantitetsrabatter och motsvarande talar dock starka skäl för att arbetsgivarens insats sällan är enbart förmedlande. Någon form av kostnad torde i de flesta fall uppkomma. Svårigheterna att beloppmässigt fastställa denna kostnad, som indikation på förmånsvärdet, förefaller dock avsevärda.

• Sida 166
•  Original

4.5 Vissa andra anställningsförmåner

Ett särskilt fall är när en förmån har samband med anställningsförhållandet, men inte är resultat av en direkt eller indirekt transaktion mellan arbetsgivaren och arbets- tagaren och inte heller av en förmedlande insats av arbetsgivaren.

Detta är fallet t.ex. vid vissa rabatterbjudanden. Det är vanligt att anställda i tjänsten lockas att anlita vissa hotellkedjor, eftersom de privat erbjuds rabatter i relation till antalet fullt betalda övernattningar.

Självfallet har även denna form av förmån en kostnad. Här är emellertid värdet ännu svårare att fastställa. Hotellkedjan kan hävda att rabatterna bara får utnyttjas då kapacitetsutnyttjandet ändå är lågt. I stället för en nettokostnad uppstår kanske en nettointäkt, i synnerhet som den gynnade hotellgästen kan förväntas betala vissa av hotellets tjänster till normalpris. Alternativet till rabatten skulle kanske vara sämre konkurrenskraft, beläggning och resultat. 4.5.1 Stort utbyte utan identifierbar kostnad

Trots detta är det uppenbart att dessa förmåner totalt sett kan få en prishöjande effekt när de får stor spridning. De höjda kostnaderna för kunderna kan emellertid i de flesta fall varken fastställas beloppsmässigt eller hänföras till någon enskild arbetsgivare. Det förfaller därför inte möjligt att betrakta anställningsförmåner av detta slag som löneförmåner.

Samtidigt kan konstateras att dessa former av anställningsförmåner, liksom sådana som beror på arbetsgivarens förmedlande insats, kan representera ett stort privat- ekonomiskt utbyte för arbetstagare. De växer av allt att döma dessutom i betydelse. Det är därför otillfredsställande att dessa förmåner inte beaktas vid jämförelser av olika arbetstagargruppers villkor.

• Sida 167
•  Original

6. LÖNEFÖRMÅNER UTAN PRIVATEKONOMISKT UTBYTE SAMT LAGSTADGADE ARBETSGIVARAVGIFI'ER

6.1. Kostnadsersåttning

Merparten av alla löneförmåner används av arbetstagare för att betala kostnader. Därför måste en gränsdragning göras mellan å ena sidan kostnader som har samband med arbetstagarens arbete och å andra sidan kostnader som är privata. Endast löneförmåner som avser kostnader som uppkommer på grund av arbetet bör be- traktas som kostnadsersättningar.

Följande huvudkategorier av kostnadsersättningar kan urskiljas: 1. Kostnader för att utföra arbetet

2. Privata merkostnader till följd av arbetet.

6.1.1 Kostnader för att utföra arbetet

Många kostnadsersättningar har samband med utgifter som utgör en förutsättning för att överhuvudtaget utföra arbetet. Det kan handla om arbetsverktyg, bilkostnader, etc. Samtliga dessa fall kan betraktas på ett enhetligt sätt: Arbetstagaren betalar för arbetsgivarens räkning till en tredje part och ändamålet för betalningen har ett preciserat och klart samband med arbetsuppgifterna. Ersättningen skall kompensera för kostnader som uppkommer för arbetstagaren. Något privatekonomiskt utbyte skall i princip inte föreligga.

Privat användning

Arbetstagarens utlägg kan emellertid avse inköp av varor och tjänster som ge_ls utgör en förutsättning för arbetet, (lLls har en privat nytta. Motsvarande gränsdragnings— problem uppkommer när t.ex. en tjänstebil tillhandahålles av arbetsgivaren, men ar- betstagaren har rätt till privat användning.

Vilka krav bör då ställas på en vara eller tjänst för att den skall anses som en förutsättning för att utföra arbetet? Med en vidsträckt tillämpning skulle en stor del av hushållets normala utgifter kunna täckas av kostnadsersättningar. Hälsoriktig mat, en anständig bostad och ofta privata transportmedel utgör förutsättningar för att kunna utföra arbetet. En gräns måste dras.

Ett exempel på problemet utgörs av arbetskläder. Ibland är dessa närmast att se som ett inslag i den personliga skyddsutrustningen. För vissa yrkesgrupper krävs av identifikationsskäl särskild uniformering. Kostnaderna beror i båda fallen på arbets-

• Sida 169
•  Original

uppgifterna. Det finns emellertid också exempel på att arbetsgivare ger kostnads- ersättningar till arbetstagares inköp av allmänt representativa kläder med full privat användning.

Slutsatser rörande gränsdragningar

Tre slutsatser rörande gränsdragningen mellan å ena sidan kostnadsersättningar och kan, mot denna bakgrund, dras:

1. Behovet av en viss vara eller tjänst som förutsättning för att utföra arbetet bör vara odiskutabelt för att ersättningen till arbetstagare skall betraktas som kost- nadsersättning. Motsvarande synsätt bör gälla när arbetstagare har privat nytta av utrustning, tjänstebil, utbildning, etc som arbetsgivaren tillhandahåller.

2. När en viss vara eller tjänst är en odiskutabel förutsättning för arbetet, men dessutom används privat, får bedömningen av förmånsvärdet göras schablon- mässigt med utgångspunkt i kostnaderna och i möjligheterna till privat använd- ning. Råder tveksamhet om huruvida någon privat nytta överhuvudtaget föreligger bör ersättningen i sin helhet betraktas som kostnadsersättning.

3. Även om en vara eller tjänst utgör en odiskutabel förutsättning för arbetet bör den i vissa fall anses falla inom ramen för hushållets normala utgifter. Detta bör endast med begränsade och väl motiverade undantag gälla för föda, bostad och kläder.

6.1.2. Ersättning för privata merkostnader till följd av arbetet

Vissa ersättningar avser kostnader som naturligen kan hänföras till hushållets eko- nomi. Sambandet med arbetsuppgifterna är inte lika direkt. Ersättningen avser de privata merkostnader som uppkommer som en konsekvens av arbetet.

Det skulle kunna hävdas att detta slag av kostnader lika gärna kan beaktas vid lönesättningen och att särskilda kostnadsersättningar är omotiverade. Levnads- omkostnaderna varierar ju också mellan olika orter och beroende på avstånd mellan bostad och arbetsplats utan att för den skull kompenseras i form av särskilda kost- nadsersättningar. Mot detta kan invändas att det, inte minst ur jämförbarhetssyn- vinkel, vore olyckligt om en större del av lönen inte skulle motsvaras av ett privat- ekonomiskt utbyte utan utgöra kostnader till följd av arbetet.

En central förutsättning för att uppnå jämförbarhet mellan olika arbetstagargruppers löneförmåner är att schablonbelopp för detta slag av kostnadsersättningar fastställs på grundval av enhetliga och restriktiva kriterier.

• Sida 170
•  Original

6.2 lagstadgade arbetsgivaravgifter

Dessa personalkostnader är lagreglerade och varierar inte med hänsyn till olika gruppers ställning på arbetsmarknaden. Vid jämförelser mellan olika arbetstagares villkor saknar denna kategori därför betydelse trots att ett privatekonomiskt utbyte av avgifterna föreligger.

• Sida 171
•  Original

7.4. Löneförmåner, vilkas belopp är relaterade till arbetstagarens utnyttjande eller förvärv

Till denna kategori hör löneförmåner som är knutna till arbetstagares förvärv, hyra eller disposition och som ger ett privatekonomiskt utbyte till följd av ett ekonomiskt åtagande av arbetsgivaren. Två underkategorier kan urskiljas:

1. Samband med arbetsuppgifterna föreligger. - utnyttjande av utrustning, fordon etc som tillhandahålles av arbetsgivaren - förvärv eller hyra av motsvarande utrustning, fordon etc som ersätts av arbetsgivaren

2. Samband med arbetsuppgifterna saknas. - köp av andra varor och tjänster samt av värdepapper som subven- tioneras av arbetsgivaren.

Rätten till dessa löneförmåner kan i vissa fall grundas enbart på anställningsförhåll- andet. Inget hindrar dock att villkoren skärps genom att dessutom t.ex. knytas till något mått på verksamhetens utfall. Det finns skäl som talar för att sådana förmåner borde hänföras till kategorin utfallsrelaterade förmåner oberoende av betalningens form. En klassificering på denna grund skulle emellertid bli mycket komplicerad. Dessutom kännetecknas dessa löneförmåner av en mindre grad av automatik än övriga, eftersom arbetstagaren i de flesta fall förutsätts göra en ekonomisk motpresta- tion utöver arbetsinsatsen. Trots att det rör sig om löneförmåner finns, utöver arbets- givare-arbetstagareförhållandet, ofta inslag av en annan marknadsrelation. Detta motiverar en särskild kategori oberoende av hur rätten till löneförmånen, utöver kravet på ett anställningsförhållande, definieras.

Som tidigare berörts, kan dessa löneförmåner betraktas som rabatter. Rabattsatsen kan vara allt från 100 procent - om varor, tjänster eller värdepapper erhålles gratis - och nedåt. I samtliga fall motsvaras löneförmånens belopp av rabattbeloppet, definierat som differensen mellan ett normalpris (se avsnitt 4.1.2, 4.2.2 och 4.2.3) och det faktiskt betalade priset.

• Sida 176
•  Original

7.5. Löneförmåner som utgörs av arbetstagares intjänade rättigheter

Till denna kategori bör hänföras löneförmåner som inte erhålles i tidmässigt samband med arbetsgivarens ekonomiska åtagande och som dessutom har samband med arbetstagarens sociala trygghet vid ålder, sjukdom, olycksfall etc. Det handlar således om olika slag av försäkrings- och pensionsåtaganden som i normalfall görs i enlighet med kollektivavtal. Till kategorin kan hänföras både förmåner som erhålles indirekt och förmåner som erhålles på grund av ett direkt åtagande av arbetsgivaren.

Den närmare kategoriseringen av dessa förmånstyper möter knappast några principi- ella problem utan kan göras med utgångspunkt i de olika former av intjänade pensions- och försäkringsrättigheter som förekommer.

• Sida 177
•  Original

SCHEMATISKT TILLVÄGAGÅNGSSÄTI' vm KLASSIFICERING AV FÖRMÅNER TILL ARBETSTAGARE

Förmåner till

arbetstagare Anställningsförmåner Övriga förmåner - beror på arbets- - beror inte på givare-larbetstagare- arbetsgivar- » förhållandet arbetstagarför- i hållandet bönelörmåner Anställningsförmåner som ej är lönelörmåner - beror på ett eko- nomiskt åtagande - inget identifier- av arbetsgivaren bart ekonomiskt åtagande av arbets- - ett förmånsvärde givaren kan fastställas Löneförmåner Löneförmåner Anställningsförmå- utan privateko- med privat- ner som ej är Iöne- nomiskt utbyte ekonomiskt ut- mrmåner byte Ekonomiskt åtagan— Privatekonomiskt de av arbetsgivaren utbyte för arbets-

tagare

• Sida 178
•  Original

• Sida 179
•  Original

jBESTÄLLNING TILL scn

,

fUppdragsgivare: 1987 års lönekommitté. Uppdragets art: Lönestatistik

Resultatet skall ges dels i form av "byggstenar" dels i form av sammanfattande mått, dvs lönebegreppet skall tas fram på ett sådant sätt, att grundlönen tillsammans med olika löneelement "byggs upp" så att det bildar det önskvärda lönebegreppet. P s s ' görs med populationen.

Nedan följer en detaljerad plan av uppdraget. Lönebegrepp och näringsområde/verk- j samhetsområde definieras samt tabellemas innehåll och lay-out fastställs så långt det i är möjligt. Detta skall utgöra underlag för en kostnadsberäkning.

• Sida 180
•  Original

INNEHÅLL

Näringsområde/verksamhetsområde, privat sektor, arbetare tjänstemän

Näringsområde/verksamhetsområde, offentlig sektor Lönebegrepp, privat sektor bönebegrepp, offentlig sektor

Redovisning efter kön sysselsättningsgrad .

Redovisningsår Tabell la-c Genomsnittlig lön statistikåren 1981-1987 13

Tabell 2 Antal personer inom kolletiven samt syssel- sättningsgrad statistikåren 1981-1987

Tabell 3a-c Lönespridning för hela arbetsmarknaden samt för olika kollektiv 1987

Tabell 4a-c bönespridning för hela arbetsmarknaden samt för olika kollektiv åren 1981-1987. Deciler och kvartiler

Tabell 5a-b Genomsnittlig lön, medianer och kvartiler efter yrkesgrupp statistikåret 1987

Figur 1 Ålders- och lönekurvor för olika kollektiv 1987 Bilaga 1 Indelning av lönetilläggskoder för den

statliga sektorn

Bilaga 2 Några yrkesgrupper. Används i tabell 5

10 11

12 12

12

16

18

26

29

30

35

• Sida 181
•  Original

mlnasoumelvanxsmnmouma

HSM

arna

mmm ll lll

mamma-_a

SM Nanngsområde N

Mainau!

341. Massa-, pappers- o pappersvaruindustri

342. Grafisk industri, förlag

³⁵ Kemisk industri, petroleum-, gummi-

36. Jord- och stenvaruindustri

37. Järn-, stål- och metallverk

38. Verkstadsindustri

39. Annan tillverkningsindustri

83. Fastighetsförvalming o -förmedling

951. Reparation av hushållsvaror m m Resterande nårimar

• Sida 182
•  Original

NÅRINGSOMRÅDENERKSAMHETSOMRÅDE

&ktor Löntagarkägori Näringsområde (antal 1987)

| || lll N

% Arbetare T|änstemån LO-omr TCO.SACO/SR omr

Staten SF SACO/SR-S Statsanställda exkl riksdagen TCO-S och dess verk. försäkrings- Mga kassor och AST-R-anställda

Totalt (550.000)

Riksdagen och dess verk (1.800) Försäkringskassor (20.000) AST-R-anställda (18.000)

Statsanställda inkl riksdagen därav Affärsverk (176.000)

och dess verk, försåkrings- Postverket (66.000)

kassor och AST-R-anställda Statens järnvägar (38.000)

(590.000) Televerket (47.000) Civil statsförvaltning (200.000) Försvar (49.000) Skolväsendet (130.000) Grundskolor (104.000) Gymnasieskolor (20.000) Ovrigt (40.000)

• Sida 183
•  Original

MarnesounÅoENeaxsmuersounÅoE '

Sektor Löntagarkatggori Näringsområde (antal 1987) Arbetare Tjänsteman LO-omr. TCO-.SACO/SFI— område Il III IV

Primär- Lönepl ALönepI B Primärkommunalt anställda (540.000) därav: Gemensam kommunadministration (41.000)

kommuner

Totalt

Landstings—Lönepl ALönepl B Landstingsanställda (421.000) kommuner Totalt

Kyrko- Lönepl ALönepI B Kyrkokommunalt anställda (17.000) kommuner Totalt

Social tjänst (294.000) därav: Sjukvård (37.000)

Utbildning och kultur därav (exkl statligt anst lärare) Övrigt

Hälso- och sjukvård (358.000) Social verksamhet och omsorg om psykiskt utvecklingsstörda (42.000) Central förvaltning (7.000) L_ltbildnings- och kulturverksamhet Ovrigt

• Sida 184
•  Original

LÖNEBEGREPP Privat sektor Arbetare

bönen avser förtjänst per arbetad timme enligt följande:

Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete Skift- och ob-tillägg

Övertidstillägg

Helglön (standardräknad)

Andra förmåner (kolumn 14 i SAF/LO-statistiken)

9:55”???

Sammanfattande mått

A. Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete + helglön (1+4) B. Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete + skift- och ob-tillägg + helglön

(1+2+4) Individens genomsnittliga veckoarbetstid ska anges. (Gäller delvis SCB-materialet.)

Tjänstemän

omega?

Sammanfattande mått

A. Månatlig löneplanslön + vissa tillägg (1+2+3+4+5+12) B. Månatlig löneplanslön + ob + vissa tillägg (1+2+3+4+5+6+ 7+8+10+ 12)

Landstingskommunalt anställda Primärkommunalt anställda Kygkokommunalt anställda

Månatlig löneklasslön (löneplanerna K, A, B) Avlöningsförstärkning för läkare samt tantiem för tandläkare och tandtekniker Ob Faktiskt utbetald (beräknas av SCB) Teoretisk beräkning Jour Beredskap

Övertidsersättning, fyllnadslön

Ersättning för särskild arbetstid S_emesterdagstillägg, särskilt semesterlönetillägg (beräknas teoretiskt, ej av SCB) Övriga tillägg

pmsawewwwwr N_-

• Sida 186
•  Original

Sammanfattande mått

A. Månatlig löneklasslön + övriga tillägg (1+2+9) B. Månatlig löneklasslön + avlöningsförstärkning + ob + övriga tillägg (1+2+3+4+5+7+9)

Redovisningen exkluderar tjänstlediga.

• Sida 187
•  Original

REDOVISNING EFTER KÖN

I flertalet av tabellerna sker redovisning enligt följande: Kvinnor Män Kvinnor och män

REDOVISNING EFTER SYSSELSÄTTNINGSGRAD

I flertalet av tabellerna sker redovisning enligt följande:

a Heltidsanställda b Deltidsanställda c Heltids- och deltidsanställda

Omräkning av deltidslön till heltidslön kan göras enligt tre metoder:

Metod 1 Varje anställds lön räknas upp till en lön som motsvarar en heltidsanställning. Genomsnittet över dessa heltidslöner beräknas genom division med antalet anställda.

Metod 2 Summan av de utbetalda lönerna för de anställda räknas ut. Genomsnittet beräknas genom division med summan av de faktiska arbetstiderna.

För tjänstemän inom privat sektor gäller följande vid omräkning: Uppgift om den anställdes veckoarbetstid för en genomsnittlig industritjänsteman (39,6 timmar/vecka) används tillsammans med uppgift om individens veckoarbetstid för att erhålla en uppgift om sysselsättningsgrad.

Metod 3 Uppräkning av deltidslön till heltidslön, men syselsättningsgraden oförändrad.

REDOVISNINGSÅR

Där inget annat anges redovisas uppgifterna för resp år 1981-1987. För landstingsanställda gäller att samtliga löneelement redovisas för åren 1983-1987. För åren 1981 och 1982 gäller att vissa löneelement inte kan särredovisas (ev uppskattning med hjälp av indexkedjning).

• Sida 188
•  Original

Tabell la Genomsnittlig lön statistikåren 1981 - 1987. Heltidsanställda

För varje delpopulation, se föregående sidor, redovisas grundlön respektive de olika löneelementen och sammanslagning enligt sammanfattande mått, se följande sidor.

Tabellen kan betraktas som en grundtabell.

Kön Sektor År Population

Lönebegrepg 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Kvinnor och män Privat sektor Arbetare

Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete Skift- och ob-tillägg

Övertidsersättning Helglön (standardräknad)

Andra förmåner Förtjänst vid tidlöns- och ackrodsarbete+helglön (1+4) Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete+skift+ob+helglön +andra förmåner (1+2+4)

m>m4>wtopo

• Sida 189
•  Original

. Tabell la Genomsnittlig lön statistikåren 1981 - 1987. Hel- . (forts) tidsanställda

. ______——_———————,——7——' Kön Sektor År

Population lönebegrepp 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Tjänstemän

SAF Stipulerad månadslön Provision, tantiem, premielön Naturaförmåner Skift

Stipulerad månadslön (1+2+3) Stipulerad månadslön (1+2+3+4) .

m>J>WNH

Motsvarande tabell görs för kvinnor respektive män. Tabell lb avser deltidsanställda (deltidslönen omräknad enligt metod 1 och metod 2, se sid 11). Tabell lc avser heltids- och deltidsanställda (deltidslönen omräknad enligt metod 2).

• Sida 190
•  Original

Tabell 2 Antal personer inom kollektiven samt sysselsättningsgrad statistikåren

1981 - 1987 Kön Sektor År Population Antal 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Sysselsätt-

ningsgrad

Kvinnor och män Privat sektor Arbetare

Antal

Sysselsättningsgrad

Industri totalt Antal

Sysselsättningsgrad

• Sida 191
•  Original

Tabell 2 Antal personer inom kollektiven samt sysselsätt- (forts) ningsgrad statistikåren 1981 - 1987

_______________—————— Kön

Sektor År _ __

Population Antal 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Sysselsätt- ningsgrad Tjänstemän SAF Antal Sysselsättningsgrad

__________________———————— Motsvarande tabell görs för kvinnor respektive män.

• Sida 192
•  Original

Tabell aa Lönesprldnlng för hela arbetsmarknaden samt för olika kollektiv 1987. Heltldsanstillda

Vinster Antal personer I ollka lönelntervall. Frekvenstabell. Lönebegreppet avser lönebegrepp A. Omräknlng från tlmförtjänst tlll månadslön enllgt metod från lönekommittén

Kön Sektor Population

Månadslön. kr

under 8 000- ⁸ 000 8 499

8500- 8999 9000- ⁹ 499 9500- 9999

10 000- 10 499 10 500— 10 999

11000- 11499 11500- 11999

12 000- 12 499 12 500- 12 999 13 000 13 499 13 599— 13 999

Kvlnnor och män Prlvat sektor Arbetare Antal

Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procem

nänetemän Antal

Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procent

Omräknln från tlmtört inst tlll månadslön enll

Kön Trmtörtianst, kr Sektor

Population

metod från lönekommlttén.

under

Kvlnnor och män

Privat seiner Arbetare

Antal

Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procent

• Sida 193
•  Original

Tabell 3: Löneepridning för hela arbetsmarknaden samt för olika kollektiv 1987. Heltidsanställda

Höger Amal personer I olika lönelntervall. Frekvemtabetl.

Lönebegreppet anor lönebegrepp A, ae tiderna 9 och 10. Omröknlng från tlmtörtjlmt tlll månadslön enligt metod frin iönekommlttén.

Kön Månadslön, kr

Population 14000-14500- 15000- 15500- 16000— 16500- 17000- 17500-18000— 18500- 19000- 19599— över 1449914999 15499 15999 16499 16999 17499 17999 18499 18999 19499 19999 20000

Kvlnnor och mln Privat aetttor Arbetare

Antal

Pmcentavsamttiga

Ackumulerat antal Ackumulerat procent

• Sida 194
•  Original

Tabell 3: Löneeprldnlng för hela arbetsmarknaden samt för olika kollektiv 1987. Heltidsanställda (forte) Vinster

Kön Månadslön,"

Sektor

Population under 8000- 8500- 9000- 9500- 10000- 10500- 11000-11500- 12000- 12500— 13000 13599- 8000 8499 8999 9499 9999 10499 10999 11499 11999 12499 12999 13499 13999

Kvinnor och min Offentlig uktor Statunetlllda

Li)—grupper Antal Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procem

Statsanställda

Gwion GNPPOT Antal

Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procem

Landstingsanställd-

Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procem

Landstingsanställd:

Gwion urupper Antal Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procem

• Sida 195
•  Original

Tabell Sa Löneoprldnlng för hela arbetsmarknaden samt för olika kollektiv 1987. Heltidsanställda (forte) Hånet

_______?__________——-—————————————

Population 14000—14500- 15000- 15500- 16000- 16500- 17000- 17500-18000- 18500- 19000 19599— Över 1449914999 15499 15999 16499 16999 17499 17999 18499 18999 19499 19999 20000

x_f—___—

Kvinnor och min Offentlig auktor Statcanetlllda LO-grupper Antal

Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procem

Statsanställda

Ovriga grupper Antal Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procent

Landotlngcanötllldl

LO-grupper Antal Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procent

Landstingsanställd. Övriga grupper Antal Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procem

• Sida 196
•  Original

Tabell aa Löneaprldnlng lör hela arbetsmarknaden samt lör olika kollektiv 1987. Heltidsanställda (torts) Vinster

Kön Månadslön. kr

Population under 8000— 8500- 9000- 9500- 10000- 10500- 11000— 11500- 12000— 12500— 13000 13599— 8000 8499 8999 9499 9999 10499 10999 11499 11999 12499 12999 13499 13999

Kvinnor och min Ollentllg sektor (forts) Primirkommunalt anstailda LO-grupper

Antal

Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procent

Primarkommunalt anatlllda Övriga grupper

Antal

Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procem

Kyrkokommunalt anatlllda

LO-grupper Antal Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procent

Kyrkokommunalt anatallda Övriga grupper

Antal

Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procem

• Sida 197
•  Original

Tabell aa Löneaprldnlng för hela arbetsmarknaden samt för olika kollektiv 1987. Heitidaanstlllda

Population 14000-14500— 15000- 15500-16000— 16500- 17000- 17500-18000—18500— 19000 19599— över 1449914999 15499 15999 16499 16999 17499 17999 18499 18999 19499 19999 20000

/

Kvinnor och man Offentlig sektor (forte) Prlmlrkommunalt anat.

LO-grupper Antal Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procem

Primlrkornmunait anat. Övriga grupper Antal

Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procent

Kyrkokommunalt anat.

Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procem

Kyrkokommunalt anat. Ovriga grupper

Antal

Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procent

• Sida 198
•  Original

Tabell 3a Låneepridning för hela arbetsmarknaden samt för olika kollektiv 1987. Heltidsanställda

(forts) Vänster

Kön Månadslön, kr Sektor

Population under 8000- 8500— 9000- 9500— 10000- 10500- 11000- 11500- 12000- 12500- 13000 13599- 8000 8499 8999 9499 9999 10499 10999 11499 11999 12499 12999 13499 13999

Kvinnor och män

Hela arbetsmarknaden Samtliga grupper Antal Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procent

• Sida 199
•  Original

M_—

Tabell sa Löneaprldnlng för hela arbetsmarknaden samt för olika kollektiv 1987. Heltidsanställda (lotta) Höger

1449914999 15499 15999 16499 16999 17499 17999 18499 18999 19499 19999 20000

_________________————_-——_—-——

Kvlnnor och män

Hela arbetsmarknaden Samtliga grupper Antal Procent av samtliga

Ackumulerat antal Ackumulerat procem

________________________———ä—

Motsvarande tabell görs för kvinnor respektive man. Tabell ab avser deltidsanställda ej omräknade och tabell ac avser hel- och deltidsanställda. se sidan 11.

• Sida 200
•  Original

Tabell 4a Lönespridning för hela arbetsmarknaden samt för olika kollektiv åren 1981 - 1987. Deciler och kvartiler. Heltidsanställda

Tabellen örs med löne re A. Kön

Population År Decii/ 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

kvartil Kvinnor och mlin

Privat sektor Arbetare

P10 P25 P50 P75 P90

Tjänsteman P10 P25 PSO P75 P90

Offentlig sektor Statsanställda LO-grupper

P10 P25 P50 P75 P90

Statsanställda Övriga grupper P 10 P25 P50 P75 P90

landstingsanstiillda LO-grupper

P10 P25 P50 P75 P90

Landstingsanställda Övriga grupper P10 P25 P50 P75 P90

• Sida 201
•  Original

Tabell 4a IAnespridning lör hela arbetsmarknaden samt för olika (forts) kollektiv åren 1981 - 1987. Deciler och kvartiler. Heltidsanställda Kön Population År

Decil/ 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 kvartil Kvinnor och man

Offentlig sektor (forts) Primärkommunalt anställda 110-empir"

P10 P25 PSO P75 P90

Primärkommunalt anställda Övriga grupper

P 10 P25 PSO P75 P90

Kyrkokommth anställda LO-grupper

P10 P25 PSO P75 P90

Kyrkokommunalt anställda Övriga grupper

P10 P25 PSO P75 P90

Hela arbetsmarknaden Samtliga grupper

P10 P25 P50 P75 P90

____________.____——————-

Motsvarande tabell görs för kvinnor respektive man. Tabell 4b avser deltidsanställda och tabell 4c avser heltids- och deltidsanställda.

• Sida 202
•  Original

Tabell Sa Genomsnittlig lön, medianer och kvartiler efter yrkesgrupp lör heltids- anställda statistikåret 1987

Tabellen görs med samtliga sammanfattande lönebegrepp som redovisas på sidorna 9 och 10. Dessutom görs särredovisning av det aritmetiska medelvärdet för samtliga löneelement.

Kön Antal Aritmetiskt Undre Median Övre Sektor medelvärde kvartil kvartil Yrkesgrupp kr kr kr kr Kvinnor och män

Statlig sektor Undervisning

Adjunkt

Månatlig löneplanslön

Arvode

Avlöningsförstärkning

Kailort MLT Ob Jour

Beredskap

Övertidsersättning

Övriga arbetstidsberoende tillägg Semesterlönetillägg, semestertillägg övriga tillägg Månatlig löneplanslön+vissa tillägg (1+2+3+4+5+12) Månatlig löneplanslön+ob+vissa tillägg (1+2+3+4+5+6+7+8+10+12)

_OXOOOxleUIAWN—n

__

_ m>N

Privat sektor Arbetare Betongarbetare, yrkesarbetare (Byggavtalet) 1 Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete Skift- och ob—tillägg Övertidsersättning Helglön (standardräknad) Andra förmåner Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete+helglön (1+2) Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete+skift- och ob—tiliägg+helglön (1+2+4)

w>m£sz

Motsvarande tabell görs för kvinnor respektive män. Tabell Sb avser deltidsanställda med en lön omräknad enligt metod 1, sidan 11.

• Sida 203
•  Original

Figur la Ålders- och lönekurvor för heltidsanställda 1987. Olika kollektiv

Diagram och tabeller görs för åren 1981 och 1987. Population: se tabell 4 Ettårsklasser

lb avser deltidsanställda. lc avser hel- och deltidsanställda.

• Sida 204
•  Original

”EO'UTUUÖW >””

Indelning av tilläggskoder för den statliga sektorn

Med utgångspunkt från SAVs indelning av arbetstidsberoende och ej arbetstidsbero- ende tillägg har följande sammanställning gjorts.

Följande indelning gäller:

Ej arbetstidsberoende 2 = Ej arbetstidsberoende tillägg. Tillägget ingår under övriga tillägg (12) i beställningen till SCB (se sid 10). Ob

Jour

Beredskap

Kallort Semester Övertid, mertid (utom anknytning till speciell tjänst) Övrig arbetstidsberoende tillägg (med anknytning till tjänsten)

194. Bilaga 5:1 26 (32) Arbetstidsberoende (beroende av tjänstgöring utanför ordinarie arbetstid) % MLT

• Sida 205
•  Original

LÖNETILLÄGGSKODER 1988 Beteckning se föregående sida

Anmärkning Här redovisas även prestationsberoende avlöningsförmån samt arvode för tilläggs- timmar inom undervisningsväsendet. Kostnadsersättningar, t ex traktamenten medtas

inte.

Fasta lönetillägg m ut Med fasta lönetillägg menas här tillägg som för individ utgår med ett för månad

eller för längre period fastställt belopp.

Typ av tillägg/tillägg till Kod Står omnämnt bl a i Gäller för Bibliotekarie .................. 2 005 AST 295 2 mom Undervisningsväsendet Dykartillägg ................... 2 032 AST 295 4 mom Enslighetstillägg ................ 2 080 AST 295 6 mom Sjöfartsverket Finskspråktillägg ................ 2 037 AST 295 4 mom Underv'mningsväsendet Fiygelevtiliägg ................. 2 038 AST 295 4 mom Flygingenjörstillägg .............. 2 033 AST 295 4 mom Försvaret Flygledare, diff-lön .............. 2 050 Avtal, flygledareLuftfartsverket Hygmätartillägg ................ 2 039 AST 295 4 mom Luftfartsverket Flygtekniker/armétlygteknikertillägg . . . 2 034 AST 295 4 mom Försvaret Flygtillagg .................... 2 040 AST 295 4 mom Flygplanstillägg ................. 2 049 AST 295 4 mom Sjöfartsverket Färdmekanikcrtillägg ............. 2 044 AST 295 4 mom Försvaret Föreståndare, annan än prefekt vid högskola .................. 2 023 AST 295 2 mom Undervisningsväsendet Handledare, klass- 0 ämneslärarut- bildn, fast mån.tiilägg ............ 2 068 AST 295 4 mom Undervisningsväsendet Helikopterteknikertiilägg .......... 2 035 AST 295 4 mom Försvaret Hemmatiilägg .................. 2 071 AST 295 5 mom Hopptiliägg ................... 2 057 AST 295 4 mom Försvaret Huvudhandledare, förord hel termin (industri, hantverk m m) .......... 2 064 AST 295 4 mom Undervisningsväsendet Huvudlarare ................... 2 006 AST 295 2 mom Undervisningsväsendet lnkomsttrygghetstiliägg/kompensa- tionstillägg/omplaceringstillägg ...... 2 085 inkomsltrygghetsavtal (lTA) Institutionsföreståndare ........... 2 007 AST 295 2 mom Undervisningsvasendet lnstruktörstillägg ............... 2 008 AST 295 2 mom Försvaret Isbrytarchefstillagg .............. 2 021 AST 295 2 mom Kallortstillägg ............... E 2 001 AST 225 Kustbevakningstillägg ............ 2 063 AST 295 4 mom Tullverket Luftfartstillägg ................. 2 055 AST 295 4 mom Försvaret Marknadsiönetiliägg (MLT, MLT-L) . . 2 081 AST 295 7 mom Operatörs-lta':tisk ledaretillägg ...... 2 036 AST 295 4 mom Försvaret

Personlig lönefyllnad/personligt

lönetillägg .................... 2 088 Prefekt vid högskola ............. 2 017 AST 295 2 mom Undervisningsväsendet Prosttillägg ................... 2 009 AST 295 2 mom Kyrkoväsendet Provflygningstillägg .............. 2 065 AST 295 4 mom Luftfartsverket Radarjaktledartiliagg . . . ., ......... 2 041 AST 295 4 mom Försvaret Ramptjänsttiliagg ............... 2 066 AST 295 4 mom Luftfartsverket Rektor, deltidstjänstgörande ........ 2 011 AST 295 2 mom Undervisningsväsendet Risktiliägg .................... 2 060 AST 295 4 mom Kriminalvårdsanstaitema Räddningsledartiliägg ............ 2 056 AST 295 4 mom Luftfartsverket

• Sida 206
•  Original

Typ av tillägg/tillägg till Kod Står omnämnt bl a i Gäller lör Samelärartillägg ................ 2 059 AST 295 4 mom Undervisningsväsendet Samiska, undervisning i ........... 2 058 AST 295 4 mom Undervisningsväsendet Sjömätartiilägg ................. 2 069 AST 295 4 mom Försvaret, Sjöfartsverket Sjötillägg ..................... 2 067 AST 295 4 mom Försvaret, Sjöfartsverket Skolkantorslillägg ............... 2 061 AST 295 4 mom Kyrkoväsendet Skolledartillägg (SLT) ............ 2 082 AST 295 7 mom Undervisningsväsendet Spräklillägg ................... 2 062 AST 295 4 mom Kyrkoväsendet Studierektor ................... 2 013 AST 295 2 mom Undervisningsväsendet Ställföreträdartillägg ............. 2 030 AST 295 3 mom Särskild llygförarpremie (SFP) ...... 2 079 Försvaret Särskild llygingenjörspremie (SFIP) . . . 2 042 Försvaret

Särskild löneplanstilläggl-

avlöningsförstärkning ............. 2 004 AST 295 1 mom Särskilt lönetillägg .............. 2 031 AST 295 4 mom Polisväsendet, Luftfartsverket Teknikertillägg ................. 2 048 AST 295 4 mom Försvaret Tillsynslärare .................. 2 014 AST 295 2 mom Undervisningsväsendet Tillsynstiilägg ................. H 1 003 AST 285 4 mom Trupputbildningslillägg ........... 2 047 AST 295 4 mom Försvaret Utbildningstillägg ............... 2 016 AST 295 2 mom Försvaret Yrkesvalslärare ................. 2 022 AST 295 2 mom Undervisningsväsendet Yrke..tiliägg ................... 2 043 AST 295 4 mom Försvaret

Övriga uppdragstillägg

ej särskilt nämnd ............... 2 029 AST 295 2 mom

Övriga fasta lönetillägg

ej särskilt nämnda .............. 2 090

Övriga lönetillägg !

Ammunitionsröjningstillägg ........ 2 178 AST 295 4 mom Försvaret, Affärsverket FFV

Anmälningslillägg (Utgår 1/8—88) ..... 2 172 AST 295 4 mom SJ [

Arbetstidstillägg ............... H 1 110 AST 295 4 mom

Arbetsskadetiliägg ............... 2 186 AST 265 icke'slatlig tjänsteman (Undervisningsväsendet m m) Beredskapstillägg till

isbrytarpersonal ............... D i 181 _AST 255 *

Beredskapstillägg, övriga ......... D 1 104 AST 255 ,

Driftdispositionstillägg ............ 2 119 AST 295 4 mom Statens vattenfallsverk i

Dykningstillägg ................. 2 113 AST 295 4 mom Enmanstillägg ................. 2 114 AST 295 4 mom Statens vattenfallsverk Extra kallortstillägg ............. E 2 100 AST 225 Flygrisktillägg .................. 2 117 AST 285 2 mom Fridagsersättning .............. H 1 118 AST 295 4 mom F..agstillägg .................. H 1 185 AST 24d5 Friställningstillägg .............. H 1 130 AST 295 4 mom Försvaret Förbandsövningstillägg ............ 2 120 AST 295 4 mom Försvaret Grupprekiamtiiiägg .............. 2 122 AST 295 4 mom Postverket | Handledartillägg ................ 2 160 AST 295 4 mom SJ, Televerket. Veterinärstatenl Kyrkoväsendet [ Hemvaktstilla'gg ............... H 1 121 Avtal. flygledare Luftfartsverket | Höjdrisktillägg ................. 2 124 AST 295 4 mom ( innerstadstillägg ................ 2 190 AST 295 4 mom Televerket ]

Instruktörstillägg, '

instruktionstiliägg ............... 2 125 AST 295 4 mom Postverket, Luftfartsverket

resp SJ I-tiilägg ..................... H 1 123 AST 295 4 mom Försvaret, Luftfartsverket Jourtillagg till isbrytarpersonal ..... C 1 180 AST 255

• Sida 207
•  Original

Typ av tillägg/tillägg tlll Kod Jourtillägg, övriga .............. C 1 103 Järnvägsposttillägg .............. 2 126 Kammardykningstillägg .......... H 1 133 Kollektivt lärararbete (K-tid), särskild ersättning .............. H 1 198 Konduktörstjänstetillägg ........... 2 127 Krigsförbandsövningstillägg ........ H 1 128 Kvällsundervisning, lördags— och söndagsundervisning ......... H 1 108 Kurstillägg .................... 2 129 Lagbastillägg .................. 2 183 Lokledartillägg ................. 2 131 Loktjänsttillägg ................ 2 132 Läranillägg ................... 2 173 Försvaret Lärarutbildning. handledning m m (om fast tillägg per män, se kod 064 rep 068) ............. 2 134 Lärarutbildning, auskultation ....... 2 162 Maskinanläggningstillägg .......... 2 107 Mertidstillägg ................. G 1 169 Mertidstillägg ................. G 1 170 Motorskötartillägg .............. 2 135 Obehagstillägg ................. 2 136 Obekvämtidstillägg ............. B 1 102 Patrulleringstillägg .............. 2 138 ............................ 139 Prestationsberoende avlöningsförmån . . 2 200 Prövningar .................... 2 115 Restidstillägg ................. H 1 191 Resultattillägg ................. 2 179 Risktillägg .................... 2 141 Segelfartygstillägg .............. H 1 143 Semesterlönetillägg ............. F 2 189 Semestertillägg ................ F 2 106 Särskilt tjänstedubbleringstillägg ..... 2 194 Särskilt tjänstledighetstillägg ....... H 1 187 Särskola särskolklass, fyllnadstjänstgöring 2 165 Tidförskjutningstillägg ........... H 1 171 Tjänstedubbleringstillägg .......... 2 150 Tjänsteresetillägg .............. H 1 140 Tjänsteledighetstillägg ........... H 1 105 Tolktillägg .................... 2 152 Turbintillägg .................. 2 195 Tägklarerartillägg ............... 2 153 Tågledartillägg ................. 2 154 Underjordstillägg ............... 2 155 Undervisningstillägg ............. 2 173 Uppsikt över elev (kvarsittning) . . . . H 1 156 Utryckningstillägg .............. H 1 157 Utsjöbevakningstillägg ............ 2 193 Utsjölotsningstillägg ............. 2 188 Vikariatstillägg ................. 2 101 Vänsterrattstillägg ............... 2 192 Växlingstillägg ................. 2 159

Står omnämnt l

AST AST AST

TFU AST AST

AST AST AST AST AST AST

AST AST AST

255 295 4 mom 295 4 mom

6 kap 15 295 4 mom 295 4 mom

295 295 295 295 295 295

4 mom 4 mom 4 mom 4 mom 4 mom 4 mom

295 4 mom 29å 4 mom 295 3 mom

l-avtal, 65 AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST AST

2435 295 295 296 29å 295 295 296 295 295 295 295 2635 275 295 4 mom 265 2 mom 295 4 mom 24bå 295 4 mom 24cå 265 295 295 295 295 29å 295 295 295 295 295 235 295 295

4 mom 4 mom

4 mom 4 mom 4 mom 4 mom 4 mom 4 mom 4 mom 4 mom

1 mom 4 mom 4 mom 4 mom 4 mom 4 mom 4 mom 4 mom 4 mom 4 mom 4 mom

4 mom 4 mom

Gäller lör

Postverket Försvaret

Undervisningsväsendet SJ

Försvaret

Undendsningsväsendet Polisväsendet

SJ SJ SJ Televerket, Luftfartsverket,

Undervisningsväsendet Undervisningsväsendet

Försvaret

Tullverket Tullverket

Polisväsendet

Undervisningsväsendet Statens vattenfallsverk Televerket Polisväsendet, SJ Försvaret

Kronofogdemyndighetema

Undervisningsväsendet

Polisväsendet, Tullverket Statens vattenfallsverk SJ

SJ Televerket, Statens vattenfallsver SJ

Undervisningsväsendet

SJ Tullverket

Sjöfartsverket

Postverket S

• Sida 208
•  Original

Typ av tillägg/tillägg tlll Kod Står o-nämnt bl a i Gäller för

Övriga lönetillägg

ej särskilt nämnda .............. 2 199 Övriga tjänstgöringstillägg ......... 2 161 AST 295 4 mom

Extratidstillägg ................ G 1 204 ABL 295 4 mom Statliga läkare Övertidstillägg. enkel övertid ...... G 1 202 AST 329 Övertidstillägg, kvalificerad övertid . . G 1 203 AST 325 Övertidstillägg, enkel övertid ...... G 1 205 I-avtal, 5-6å5 Försvaret Övertidstillägg. kvalificerad övertid . . G 1 206 I-avtal, 5-655 Försvaret Övertidstillägg, enkel övertid ...... G 1 208 Avtal, flygledare Luftfartsverket Övertidstillägg, kvalificerad öi/ertid . . G 1 209 Avtal, flygledare Luftfartsverket

Arvoden m m

Arvode för tilläggstimmar ........ H 1 099 Undervisningsväsendet Gottgörelse för särskild arbetstid . . . . 2 098 ABL 265 Statliga läkare

• Sida 209
•  Original

Några yrkesgrupper. Används i tabell 5 Statlig sektor

Undervisning Adjunkt Lågstadielärare

Polisväsendet Polisinspektör Polisassistent

Televerk Telefonist Teletekniker

Järnvägar Järnvägsexpeditör i exp tjänst Lokförare

Primärkommunal sektor (specialbestämmelser)

Socialvård Kontorist Förskollärare/fritidspedagog (BOK 306/20)1

Övrig personal

Arkitekt (BOK 521/20) Bibliotekarie (BOK 408/30.1, 40.1) Vaktmästare (CAK/CA 213)

Landstingskommunal sektor

Hälso- och sjukvård Distriktsläkare (BOL 4/10.2 Kat.kod 10108) Sjuksköterska/assistent/barnmorska (BOL 27/30.1-4 Kat.gruppkod 06) Sjukvårdsbiträde, vårdbiträde (Katkod 16127-16130, 36148-36150, 36153-36154)

Övrig personal Städerska (Katkod 66831)

' Med uppehållslönefaktor = 100. Den faktiskt utbetalda lönen är något lägre p.g.a. arbetstiden.

• Sida 210
•  Original

Privat sektor

Arbetare Avtal Betongarbetare, yrkesarbetare (Byggavtalet) Butiksbiträde (Butiksavtalet) ByggnadSsnickare (träarbetare) (Byggavtalet) Chaufförer (lastbilsförare) (Åkeriavtalet) Fräsare, yrkesarbetare (Verkstadsavtalet) Konfektionsarbetare (sömmerska) (Konfektionsavtalet) Svetsare, yrkesarbetare (Verkstadsavtalet) Tjänstemän (Befattningstyp) Sekreterare (0256) Programmerare (0705) Konstruktionsledare (3102) Konstruktör (3105) Försäljningschef (8003)

Inköpare (8705) Vaktmästare (9857)

• Sida 211
•  Original

" verenskommelser 1980-1990 å arbetsmarknaden

,Avtalsuriod Kommentar Privat sektor Offentlig sektor 1980 1980 1980 Efter tio dagars storkon- flikt slöts den 11 maj 1980 ettårsavtal * mellan LO och SAF samt för den offentliga sektorn. SAF och PTK slöt ett ettårsavtal en månad senare. 1981 1981-1982 1981-1982 Tvåårsavtal slöts för hela arbetsmarknaden. 1983 L0 1983, 1983 Modellen med samordnade löneförhandlingarna _ VF/SIF, SALF CF bröts. VF bröt sig ur 1/1-83 30/6-84 samordningen med SAF och ' SAF/PTK separatförhandlade med ' 1/1-83 31/5-85 Metall och slöt ett 13-

månadersavtal. VF separatförhandlade också med SIF, SALF och CF och slöt ett 18 månaders avtal. PTK ingick ett avtal med SAF för 29 månader.

• Sida 212
•  Original

Avtalsmriod Kommentar

Privat sektor Offentlig sektor

L0 1984, 1984/85 1984-1985 Förbundsförhandlingar VF/SIF, SALF CF fördes 1984 inom LO/SAF- 1/7 1984-31/12 1985 området. Förbunden slöt SAF/PTK ettåriga eller tvååriga 1/6 1984-31/5 1985 avtal. För den offentliga sektorn slöts ett tvåårigt avtal med e omförhandlingsklausul med avseende på industriarbetamas löneökningar. Efter VF/SIF,SALF och CFs förhandlingar slöts avtal för perioden 1/7 1984 31/12 1985. SAF/PTKs omförhandlingar resulterade i ett nytt avtal för perioden 1/6 1984 31/5 1985.

LO 1985 Efter överläggningar SAF/PTK mellan regering och 1/6 1985-31/12 1985 parterna träffades en ramöverens- kommelse mellan LO/SAF på S% följ 1985. PTK/SAPs förhandlingar resulterade ett nytt avtal för perioden 1/6 1985 31/12 1985. Efter omförhandlingar enligt klausul i 1984/85 års offentliga avtal strejkade TCO-s varefter SAV lockoutar lärargrupper. Konflikten löstes efter medling.

• Sida 213
•  Original

ID och PTK samordnade sina för- handlingar med SAF och sluter tvååriga avtal. Efter långa förhandlingar mellan de offentliga parterna går SACO/SR-K ut i strejk i maj 1986. På medlings- kommissionens begäran uppskjuts för- handlingarna till augusti 1986. Under hösten utlöser TCO-s, SF och KTK strejker. Den 30—e oktober 1986 sluts en preliminär tvåårsöverenskommelse. Det slutliga avtalet slöts den l-a november.

Inom LOISAF-området förs

Avtalsp_eriod Kommentar m'vat sektor Offentlig sektor I 1986

_ 1986/87 1986/87

1988

1988

Kommunal sektor 1988-1989

Statlig sektor 1988

förbundsförhandlingar som resulterar i ettårsavtal för de flesta avtalsom- råden. Transportarbetareförbundet träffar ett tvåårsavtal. Efter förhandlingar mellan VF och SIF utlöser SIF strejk för vissa tjänstemannagrupper och VF svarar med en lockout. Ett ettårigt avtal slöts i början av februari och följdes av ettåriga avtal för de övriga PTK- förbunden

Tvåårsavtal sluts inom kommuner och landsting.

Ettårsavtal sluts.

• Sida 214
•  Original

Avtalsgriod Kommentar

Privat sektor Offentlig sektor 1989 . ! LOISAF Statlig sektor LO/SAF och PTK/SAF . 1989-1990 1989-1990 sluter ramavtal som f PTK/SAF respektive förbund ' 1989-1990 förbundsanpassar. Transportarbetareförbundet omfattas av avtalet för 1990. VF/Metall träffar egen överensk- ommelse. Avtalet för 1989-1990 i den statliga sektorn träffas i slutet 1989. 1990 ! Kommunal sektor Kommuner och landsting 'i. 1990 sluter avtal för 1990 i början av 1

• Sida 215
•  Original

• Sida 216
•  Original

• Sida 217
•  Original

Särskilt yttrande av sakkunniga Sten Lovén och Ulf Lundberg

Tillgång till parternas lönestatistik

Lönekommittén förutskickar att Statistiska Centralbyrån (SCB) skall ha full tillgång till parternas lönestatistik, och att denna statistik anpassas till de behov som SCBs redovisningar har.

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) har - tillsammans med LO - sedan många år tillbaka överenskommelse om samarbete med SCB vad gäller utnyttjande av parternas gemensamma lönestatistik som underlag till den offentliga lönestatistiken. Några principiella skäl att ändra inställning till detta samarbete finns ej på SAF så länge den för parterna ändamålsenliga lönestatistiken accepteras av SCB. Om SCB däremot ställer krav på förändringar som innebär kostnadsökningar för företagen eller att lönestatistiken får en för föreningens användning olämplig utformning kan inställning- en till samarbete komma att omprövas.

Jämförelse mellan tim- och månadslön

Lönekommittén anvisar en metod att jämföra tim och månadslöner. Man föreslår även att SCB löpande skall redovisa tabeller i vilka man för timavlönade konstruerat månadslöner via omräkning.

Vår uppfattning är att denna typ av tabeller dels ger intryck av att månadslöneformen är helt förhärskande på arbetsmarknaden, dels inte ger en korrekt jämförelse av lönelägen mellan olika arbetsmarknadssektorer. Jämförelserna blir beroende av den valda metoden för omräkning av timlöner till månadslöner.

Varje lönesystem måste avspeglas i en lönestatistik som är uppbyggd enligt löne- systemets förutsättningar. Omräkningar av grundelementen i lönesystemen bör endast göras i specifika analyssituationer, varvid val av metod anpassas till syftet med analysen. Att löpande publicera lönestatistik som inte avspeglar grundelementen i tillämpade lönesystem utan en omvandling av dessa till konstruerade värden är inte att rekommendera. Det kan dessutom ifrågasättas om det är förenligt med SCBs roll som statens statistikproducent att redovisa lönestatistik, som inte avser verkliga löner.

Centralt avtalade löneökningar och restposter

Lönekommittén förordar att vid redovisning av löneökningar skall dessa även delas upp på avtalsmässig ökning och restpost "för att ge läsaren en möjlighet att kunna bilda sig en uppfattning om vilka totala löneökningar som ett avtal inom ett speciellt område kan resultera i".

Denna motivering år något svårförståelig. Då ett avtal träffas finns endast den avtalade ökningen. Att utifrån denna bilda sig en uppfattning om vad den totala

• Sida 218
•  Original

ökningen kommer att bli kräver kunskap om det speciella området av sådant slag att det endast är ett fåtal experter som har möjlighet att göra denna bedömning. Med facit i hand är det däremot ofta av underordnat intresse att dela upp den totala ökningen i avtalsmässig ökning och restpost. Det är den totala ökningen som ökar kostnaden för arbetskraften. Det är den totala ökningen som ger arbetstagarna högre lön.

Givetvis finns analyssituationer då uppdelning på avtalad ökning och restpost är av intresse. En sådan situation är exempelvis vid tillämpning av den av lönekommittén föreslagna metoden (för övrigt en bland många) att beräkna genomsnittslöner för ett helt kalenderår med utgångspunkt från kortare redovisningsmetoder. När väl denna beräkning är gjord saknar emellertid uppdelningen intresse. Det är till och med så, att uppdelningen kan ge upphov till felaktiga slutsatser eftersom varken de avtals- mässiga ökningarna eller restpostema är jämförbara mellan olika sektorer och avtalsområden eller ens som tidsserier inom sektorer och avtalsområden.

Lönelägen och löneutveckling

I betänkandet redovisas uppgifter om lönelägen och löneutveckling 1982 och framåt. Redovisningen görs för de stora löntagarkollektiven och helt riktigt påpekas att bakom dessa grova nivåer döljer sig betydande variationer.

Vi vill understryka detta påpekande. Lönekommitténs redovisningar ligger på en för hög aggregeringsnivå för att meningsfulla jämförelser mellan olika gruppers lönenivå och löneutveckling skall kunna göras. Å andra sidan har man genom dessa grova tal undgått de svårigheter som uppstår då redovisningen görs på låga detaljeringsnivåer. Ju lägre nivå dess viktigare att beakta speciella bransch- och avtalsförhållanden.

Lönestatistiknämnden

I betänkandet förutsätts den på initiativ av lönekommittén inrättade lönestatistik- nämnden (LSN) vid SCB få mycket långtgående inflytande. Den förväntas inte endast åstadkomma enhetlig och jämförbar lönestatistik utan även fördjupa och utvidga samarbetet vad beträffar lönestatistik mellan olika sektorer av arbetsmarknaden.

Enligt vår mening är LSN ett forum för diskussioner av olika lönestatistiska problem och för rådgivning till SCB om utformning av den officiella lönestatistiken. Att söka ge LSN andra roller är knappast realistiskt.

Parterna kan inte påtvingas samarbete, som inte upplevs som ett behov. Samarbete - med eller utan överenskommelser - uppstår, då en eller flera parter av fri vilja finner samarbete fruktbart eller nödvändigt.

• Sida 219
•  Original

Särskilt yttrande av sakkunniga Bengt Blomqvist och Hans Karlsson Svensk lönestatistik

I inledningskapitlet konstaterar utredningen att arbetsmarknadens parter i stor utsträckning tillhandahåller uppgifter som underlag för den officiella lönestatistiken och att detta är en rationell ordning, eftersom uppgiftslämnarbördan för företagen därigenom kan begränsas. Men utredningen noterar även att beredskap hos berörda myndigheter bör finnas att bygga upp lönestatistik i egen regi om arbetsmarknads- parterna inte längre skulle tillhandahålla erfordeligt underlag.

Vi delar utredningens uppfattningar i dessa avseenden, men saknar en mer detaljerad beredskapsplan för att någon lämplig myndighet snabbt skulle kunna producera användbar lönestatistik i stället för det som arbetsmarknadens parter framställer och tillhandahåller. En sådan planering är nämligen av behovet påkallat eftersom SAF i flera olika sammanhang gett uttryck åt uppfattningen att både LO- och PTK- statistiken är för kostnadskrävande och därför bör skäras ner. Enligt LOs mening är de allmänna behoven av en heltäckande och detaljerad lönestatistik så stora att någon myndighet borde ges uppdraget att planera för att omedelbart ta över om det skulle visa sig att parterna inte mäktar med denna uppgift.

Enligt vår bestämda mening måste en lönestatistik bygga på totalundersökningar för att exempelvis möjliggöra olika slag av longitudinella studier. De ideér om löne- statistik grundad på urvalsundersökningar som framförts från SAF kan bidra till att göra kostnaderna för partsstatistiken lägre men begränsar användbarheten i så hög grad att en sådan lönestatistik inte är tillfyllest.

Om det skulle gå därhän att någon myndighet skulle ta över parternas insamling och produktion av lönestatistik, så utgår vi från att statistiken läggs upp i nära samarbete med arbetsmarknadens parter och att dessa parter också erbjuds goda möjligheter att göra beräkningar av statistikmaterialet.

Vi vill slutligen ytterligare understryka vikten av att beredskapen hos berörd myndighet är så hög att ett övertagande av parternas statistikroll kan ske utan tidsdräkt. I många sammanhang är det nämligen av stor betydelse med obrutna tidsserier.

• Sida 220
•  Original

Särskilt yttrande av sakkunniga Kerstin Blomqvist och Arne Myrbeck

I det förslag till kortperiodisk lönestatistik som SCB tagit fram i samråd med KI klargörs inte hur detaljerade uppgifter som behövs för att tillgodose KIs behov ekonomisk statistik. Alternativa möjligheter till insamling/produktion har heller inte utretts. Utredningen utgår ifrån att insamlingsrutinerna för årsstatistiken som dock måste kompletteras med en ny rutin för retroaktiva löner, även är bäst för uppgifts- lämnarna. I förslaget bortses också ifrån att årsstatistiken ju insamlas och granskas av de båda förbunden innan ett färdiggranskat beståndsband levereras till SCB. Det är därför troligt att de krav på kvalitet och inte minst aktualitet som förutsätts kommer att bli svåra att uppfylla".

Föreliggande utredning för den kommunala sektorn bör därför kompletteras med förslag till alternativa lösningar och kostnadskonsekvenser för såväl uppgiftslämnare som statistikproducent.

Lönekommitténs sätt att beräkna löneutvecklingen per kalenderår och att fördela restposten kalenderårsvis awiker från praxis på den kommunala sektorn. De kalenderårsuppgifter som redovisas överensstämmer därför inte med de värden som är avstämda mellan parterna. Föreliggande redovisning kan därför komma att avvika från parternas egna redovisningar.

I avsnitt 4.3.1 redovisas löneutvecklingen på arbetsmarknaden 1982 och framåt. I löneutvecklingen ingår den s.k. restposten för åren 1982 t.o.m. 1988 men inte för åren 1989 t.o.m. 1991. Det är olyckligt att i samma sifferserie blanda ihop skilda begrepp. Inte minst med tanke på att restposten i och med det nya lönesystemet på den kommunala sektorn ändrat karaktär. Storleken på restposten varierar också mellan olika sektorer. Löneutvecklingstalen för 1989 - 1990 bör därför utgå ur

redovisningen.

Beträffande den redan inrättade lönestatistiska nämnden ser vi detta organ som ett forum för att i första hand diskutera övergripande samordningsfråpgor, jämförbarhets- frågor och publiceringsfrågor kopplade till SCBs roll som officiell statistikproducent. Parterna kan på olika sätt underlätta för SCB att producera erfordelig lönestatistik, men SCB måste självklart stå som ensam ansvarig för vad som publiceras.

• Sida 221
•  Original

Särskilt yttrande av sakkunnig Tord W Nilsson

1 avsnitt 7 " Ekonomiska konsekvenser av förslagen" föreslår lönekommittén att SAVs förhandlingsstatistik bör produceras av SCB på uppdragsbasis från SAV. Kostnaden för förhandlingsstatistiken har lönekommittén beräknat till 2,1 miljoner kr som enligt förslaget i stället bör bäras av SAV och dess motparter. Lönekommittén bortser då helt ifrån, trots SAVs tidigare påpekande, att SAV (dåvarande statens avtalsverk) i samband med den samordning som skedde 1969 av SAVs förhandlingsstatistik och SCBs officiella statistik över statsanställda överlät sina anslag för lönestatistiken åt SCB. Lönekommitténs förslag innebär således att SAV ska betala två gånger för samma statistik till SCB.

Detta är naturligtvis inte acceptabelt ur SAVs synvinkel. Om statistikproduktionen ska ske på uppdragsbasis bör medlen därför först återföras till SAV. Dessutom aktualise- ras frågan om ersättning till SAV för SCBs tillgång till statistiken enligt samma principer som för övriga parter.

I avsnitt 4.3.1, "Utvecklingen på arbetsmarknaden 1982 och framåt", redovisas löne- utvecklingen för de olika arbetsmarknadssektorema fram t.o.m. 1991. I löne- utvecklingen ingår den s.k. restposten för åren 1982 - 1988 men inte för åren 1989 - 1991. Enligt SAVs mening är det enbart förvirrande att i samma sifferserie blanda två helt skilda begrepp. Inte minst med tanke på att storleken på restposten varierar så kraftigt mellan olika sektorer. Löneutvecklingstalen för 1989, 1990 och 1991 bör därför utgå ur redovisningen.

• Sida 222
•  Original

• Sida 223
•  Original

Kronologisk förteckning

... Företagsförvärv i svenskt näringsliv. l.

2. Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. S.

3. En idrottshögskolai Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig

högskola på idrottens område. U. Transponrådet. K. Svensk säkerhetspolitiki en föränderlig värld. Fö. Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättiylde bam. ldéskisser och bakgrundsmaterial. S.

9. Kostnader för fastighetsbildning m.m. Bo.

10. Strömgatan 18- Sveriges stirtsministerbostad. SB. 11. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelanätt. Ju. I 13. Översyn av sjölagen 2. Ju. ; 14. Längtidsutredningen 1990. Fi. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö.

16. Storstadstraf'tk 5 - ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbiständ. UD. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerna. SB. 21.Den elintensiva industrin under kärnlaaftsavveck- lingen. ME. 22. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveck- lingen. Bilagedel. ME

23.Tomträttsavgäld. Bo. 24. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 26. Förmånssystemet för värnpliktiga rn. fl. Fö.

27.Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. K. 28. Att följa upp kommunal verksamhet - En internationell utblick. C. 29. Tobakslag. S.

30.Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Ju. 3 1. Perspektiv på arbetsförmedlingen. A.

32. Staden. SB. 33. Urban Challenges. SB. 34. Stadsregioner i Europa SB. 35. Storstädernas ekonomi 1982-1996. SB. 36.Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. SB.

90.495”?

37.Förfatmingsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 38. Översyn av naturvårdslagen m.m. ME 39. Konstnärens villkor. U. 40.1(ämkraftsaweckling - kompetens och sysselsätt- ning. ME.

41. Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. C. 42.1ntemationellt ungdomsutbyte. C. 43.Förenklad statistikreglering: med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. C. 44.Demokrati och makt i Sverige. SB. 45. Kapitalavkasutingen i bytesbalansen. Fi. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fi. 47. Beskattning av stipendier. Fi. 48. Samhällsstöd till underhållsbidragsberåttigade bam, del 111. S. 49. Arbete och hälsa. A. 50. Ny folkbokföringslag. Fi. 51. SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personal- kontroll och meddelarfrihet. C. 52. Utbyte av utländska körkort. K. 53.1 skuggan av de stora- De mindre partiernas villkor l kommunalpolitiken. C. ! 54.Arbetslivsforskning-1nnktnmg,organlsanon. finansiering. A. 55.Flygplats 2000 - De svenska flygplatsema i framtiden. K. 56. Skatt på lotterier och spel. Fi. 57. Personalutbildning inom totalförsvaret. R). 58. Konkunens i inrikesflyget. C. 59. Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. M. 60. Skada av vilt. Jo. 61.Skärpt tillsyn — huvuddrag i en reformerad damlag. Ju. 62. Konkurrensen inom bygg/bosektom. C. 63. Svensk lönestatistik. C.

___—___—

• Sida 224
•  Original

• Sida 225
•  Original

Statsrådsberedningen

Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] Staden. [32]

Urban Challenges. [33] Stadsregioner i Europa. [34] Storstädemas ekonomi 1982-1996. [35] Storstadsliv. Rika möjligheter— härda villkor. [36] Demokrati och makt i Sverige. [44]

J ustitiedepartementet

Meddelarratt. [12] Översyn av sjölagen 2. [13] Översyn av upphovsrättslagstiftningen. [30] Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad datalag. [61]

Utrikesdepartementet

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklirlgsbiständ. [17]

Försvarsdepartementet

Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Förrnånssystemet för värnpliktiga m. fl. [26] Personalutbildning inom totalförsvaret. [57]

Socialdepartementet

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. ldéskisser och bakgrundsmaterial. [8] Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. [19] Tobakslag. [29] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. del III. [48]

Kommunikationsdepartementet Transportrådet. [4]

Storstadslrafik 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. [27] Utbyte av utländska körkort. [52] Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. [551

Systematisk förteckning

Finansdeparfementet Långtidsutredningen 1990. [14]

Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] Kapitalavkasmingen i bytesbalansen. [45] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Beskattning av stipendier. [47]

Ny folkbokföringslag. [50] Skatt pä lotterier och spel. [56]

Utbildningsdepartementet En idrottshögskolai Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens

område. [3] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda [ll] Konstnärens villkor. [39]

J ordbruksdepartementet Skada av vilt. [60]

Arbetsmarknadsdepartementet

Perspektiv pä arbetsförrnedlingen. [31] Arbete och hälsa.[49]

Arbetslivsforslcning - Inriktning, organisation. finansiering. [54]

Bostadsdepartementet

Kostnader för fastighetsbildning m. rn. [9] Tomträttsavgäld. [23]

Industridepartementet Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [l]

Civildepartementet

Ny kommunallag. [24] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25]

Att följa upp kommunal verksamhet — En internationell utblick [28] Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. [41]

Internationellt ungdomsutbyte. [42]

• Sida 226
•  Original

Systematisk förteckning

Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkon- troll och meddelarfrihet. [51] I skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [53] Konkurrens i inrikesflyget. [58] Konkurrensen inom bygg/bosektom. [62] Svensk lönestatistik. [63]

Miljö- och energidepartementet

Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveckling- en.[21] Den elintensiva industrin under kämkraftsavveckling- en. Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Kämkraftsavveckling - kompetens och sysselsättning. [40]

Miljödepartementet

Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. [59]

• Sida 227
•  Original

• Sida 228
•  Original