1. Sammanfattning

Bakgrund

Den föreliggande rapporten inleds med en sammanfattning av den svenska debatten om undervisningens meritvärde under de senaste decennierna. En rad utredningsbetänkanden har framhållit vikten av en grundligare bedömning av de pedagogiska meriterna vid tillsätt- ning av lärartjänsteri högskolan. Motsvarande synpunkter här också framförts av SFS.

Utredningsförslagen har också medfört att bestämmelser om be- aktande av pedagogiska meriter har förts in i högskoleförfattningarna. I ett cirkulär från februari 1987 har UHÄ utfärdat vissa normer och re— kommendationer för meritvärdering vid tillsättning av lärartjänster. I cirkuläret hänvisades bl a till en mall för redovisning av pedagogiska meriter, som publicerats 1 skriften Pedagogisk meritering (UHÄ- FoU skriftserie 1987:1).

Bakgrundsbeskrivningen innefattar också ett par exempel på hur pedagogiska meriter värderas i andra länder.

Riktlinjer för meritvärdering

Högskoleutredningen har genom en enkät till högskolorna gjort en kartläggning av hur tjänsteförslagsnämndema bedömer och värderar pedagogisk meritering vid tjänstetillsättningar. Enkätsvaren visar att rekommendationema från 1987 bara har fått en begränsad effekt, även

• Sida 7
•  Original

om svaren tyder på en ökande medvetenhet om de pedagogiska meritemas betydelse. Utredningen anser att den pedagogiska skicklig- hetens tyngd bör understrykas ytterligare, och har därför utarbetat ett förslag till riktlinjer för redovisning och bedömning av pedagogiska meriter till ledning för både sökande och sakkunniga. Riktlinjerna återfinns i bilaga 1.

' Skickligheten viktigast

Riktlinjerna bygger bl a på de rekommendationer som återgavs i den nämnda UHÄ-skriften från 1987. Idet föreliggande förslaget har listan över kriterier på pedagogisk skicklighet kompletterats med exempel på hur meriterna kan dokumenteras. I utredningens förslag har också den kvalitativa aspekten - den pedagogiska skickligheten - fått en starkare betoning. Omfattningen och bredden av den pedagogiska erfarenheten är visserligen inte oviktiga, men dock sekundära från meritsynpunkt.

Att bedöma pedagogisk skicklighet är ingen lätt uppgift. Bedöm— ningen är lika svår och grannlaga — och lika viktig — som värderingen av de vetenskapliga meriterna. Men lika väl som en noggrann gransk- ning av de sökandes vetenskapliga kompetens krävs som underlag för en rangordning, lika nödvändigt är det att den pedagogiska kompeten- sen blir föremål för bedömning.

' Dokumentationen är den sökandes ansvar

I riktlinjerna framhålls att det är den sökandes ansvar att dokumentera sina meriter på ett sätt som medger en saklig och allsidig bedömning.

Att den pedagogiska skickligheten spelar en så förhållandevis under- ordnad roll vid tjänstetillsättningar beror till stor del på att det som dokumenteras i ansökningshandlingarna ofta bara är tjänstgörings- tiden som lärare. En förutsättning för en förändring är att tjänste—

• Sida 8
•  Original

förslagsnämnder, högskolestyrelser och institutioner börjar ställa bestämda krav på dokumentation av de pedagogiska meriterna och inte accepterar bristfälliga ansökningshandlingar. Detta kommer i sin tur att medföra att de sökande strävar efter att dokumentera sina peda- gogiska meriter på liknande sätt som forskningsmeritema.

' Former för bedömning av pedagogisk skicklighet måste utvecklas

En förutsättning för att den pedagogiska skickligheten skall kunna bedömas är att den kan dokumenteras i ansökningshandlingarna. Det understryks därför att varje lärare har rätt att begära tjänstgöringsinty g från sin institution med en bedömning av lärarskickligheten. Det är institutionens prefekt som har ansvaret för att sådana intyg utfärdas, och för att det skapas former för en löpande bedömning av lärarnas undervisningsinsatser.

Utredningen kommer att utarbeta en stomme till instrument för åter- kommande bedömning på institutionsnivå av en lärares arbetsskick- lighet. Utredningen är också beredd att stödja försöksverksamhet vid olika högskolor med löpande kollegial bedömning av lärarnas insatser.

' Pedagogisk skicklighet skall beaktas för alla lärartjänster

Utredningen påpekar att den pedagogiska skickligheten är en beford— ringsgrund som skall beaktas vid tillsättning av alla tjänster som lärare i högskolan, men att dess tyngd varierar med hänsyn till tjänstens karaktär. Det betonas särskilt att den pedagogiska skickligheten inte får försummas vid tillsättning av professurer.

' Pedagogiskt behörighetskrav Enligt högskoleförordningen krävs en miniminivå av pedagogisk

kompetens för behörighet till lärartjänst. Otillräcklig pedagogisk meritering kan alltså medföra att en sökande förklaras obehörig till

• Sida 9
•  Original

tjänsten. Hittills har denna miniminivå inte definierats. Högskole- utredningen arbetar f 11 på att formulera en generell definition av behörighetskravet. Konsekvensen av att man definierar ett peda- gogiskt behörighetskrav blir att sökande som saknar denna behörighet inte kan få fast anställning som högskolelektor eller högskoleadjunkt förrän behörighetsvillkoret är uppfyllt.

Riktlinjerna är provisoriska

De föreliggande riktlinjerna skall tills vidare ses som provisoriska. Utredningen tar gärna emot synpunkter och förslag i anslutning till riktlinjerna. Vi räknar med att en reviderad version skall föreligga i samband med att utredningens slutbetänkande publiceras i december 1991.

Dessförinnan avser utredningen att genom en ny enkät under 1991 be att få del av högskolornas erfarenheter av tillämpningen av dessa riktlinjer.

• Sida 10
•  Original

2. Bakgrund

Frågan om värderingen av pedagogiska meriter vid tillsättning av lärartjänster har diskuterats i många sammanhang under de senaste decennierna. Det kan vara lämpligt att ta utgångspunkt i universitets— pedagogiska utredningen ( UPU), som tillsattes 1965 av dåvarande universitetskanslersämbetet. UPU betonade i sitt slutbetänkande ”Den akademiska undervisningen” 1970 (UKÄ:s skriftserie 10) både kraven på ämnesmässig kompetens och behovet av pedagogisk utbildning (avsnitt 7.6, s 78—80). När det gäller meritvä rderingen underströk UPU vikten av att universitetspedagogiskt arbete, avseende t ex läro- medelskonstruktion, ges ”ett avsevärt större konkurrensvärde än vad som nu sker”. Härigenom kan, påpekade UPU, en rimligare avvägning mot forskningsmeriter uppnås och det pedagogiska arbetet göras mer lockande.

Denna ökning av de pedagogiska meritemas konkurrensvärde borde enligt UPU gälla akademiska lärare på alla nivåer, även om relationer— na blir något annorlunda i fråga om tjänster som innefattar forskar- handledning. UPU föreslog därför att den utredning som hade tillsatts angående förfarandet vid tillsättning av tjänst som professor eller biträdande professor skulle utvidgas till att omfatta alla akademiska lärartjänster.

Redan 1963 års forskarutredning hade i sitt betänkande ”Forskar- utbildning och forskarkarriär” (SOU 1966:67) påpekat att undervis- ningsskickligheten traditionellt har spelat en mycket underordnad roll vid tillsättningen av professurer. Till stor del beror det enligt utred— ningen på att undervisningsskickligheten inte räknats som en särskild

• Sida 11
•  Original

befordringsgrund utan förutsatts ingå i den vetenskapliga skicklig- heten.

Utredningen ansåg det nödvändigt att ta väsentligt större hänsyn till de sökandes pedagogiska meriter vid tillsättning av forskarkarriärens tjänster än vad man dittills gjort. För att göra detta möjligt borde bl a institutionsprefektema åläggas att kontinuerligt ”övervaka och bedö- ma” den undervisning som meddelas av institutionens lärare och på begäran av respektive lärare avge motiverade utlåtanden om undervis- ningsskickligheten. Vidare borde väsentligt större avseende fästas vid pedagogisk meritering i form av läroboks- eller kompendieförfattan- de, vilket enligt utredningen varit en alltför litet beaktad del av den pedagogiska meriteringen.

De förslag till ändringar i tillsättningsproceduren för professurer som forskarutredningen lade fram bedömdes emellertid som alltför kom- plicerade, och regeringen tillsatte därför en särskild utredning för att se över tillsättningsförfarandet. Frågan om ändrade principer för meritvärdering hänsköts också till denna utredning.

Någon ändring av universitetsstadgäns regler blev det därför inte förrän professorstillsättningsutredningen lagt fram sitt betänkande (SOU 1973:54). Den reform som därefter genomfördes (1975) innebar bl a att tjänsteförslagsnämndema kom till som förslagsställande organ för tillsättning av professurer och ordinarie universitetslektorat. Sena- re har möjlighet skapats att lokalt bestämma att även andra lärartjänster skall handläggas i tjänsteförslagsnämnd.

I fråga om behörighet infördes ett generellt krav på ”sådan pedago- gisk skicklighet som behövs för att fullgöra tjänsten väl” (högskole- förordningen 19 kap 21 å). Detta behörighetskrav gäller alla lärar- tjänster i högskolan.

När det gäller värderingen av den pedagogiska skickligheten konsta-

• Sida 12
•  Original

terade professorstillsättningsutredningen att några verkligt tillförlit- liga metoder eller system för detta inte finns och knappast heller är att vänta inom överskådlig framtid. Utredningen framhöll vidare följan- de:

Liksom i fråga om den vetenskapliga skickligheten är man i hög grad hänvisad till en skönsmässig värdering av olika egenskaper och andra komponenter. Utgångspunkten måste i båda fallen vara vad vederbörande sökande faktiskt åstadkommit. Värderin gen av pedagogiska insatser ställer också större krav på de bedömande myndigheternas sakkunskap och omdöme. Även graden av peda- gogisk skicklighet bör i princip anses som en kvalitativ mått- stock. Det får inte bli så att det ökade beaktandet av sådan skicklighet på en bakväg för med sig att antalet tjänsteår tillmäts betydelse som merit (SOU 1973 :54 s 72).

För att underlätta bedömningen av såväl vetenskapliga som peda- gogiska och andra meriter infördes genom 1975 års reform en regel om att sökande till lärartjänster skall lämna en redogörelse för sin veten- skapliga och pedagogiska verksamhet. Forskarutrednin gen hade före— slagit en ”vetenskaplig självdeklaration”, men professorstillsättnings- utredningen ansåg det minst lika viktigt med en motsvarande redogö- relse för pedagogiska insatser, där sökanden får dokumentera sin peda- gogiska förmåga och sitt pedagogiska intresse, och ange vad han uträttat som lärare, handledare och läroboksförfattare.

I anslutning till professorstillsättningsutredningens betänkande utar- betades inom universitetskanslersämbetet ( UKA ) en diskussionspro- memoria om befordringsgrunder för tjänst som universitetslektor, som sändes ut till remissinstanserna samtidigt med utredningens betänkan— de (PM 1973-12-06, dnr 6825/73 Pu). Denna PM innehöll bl a ett förslag till definition av begreppet pedagogisk skicklighet, som enligt promemorian kan sägas avse

• Sida 13
•  Original

' lärarskicklighet

- visad förrnågai utbildningsplanering och utbildningsadministration ' pedagogisk utbildning

' kvalificerad erfarenhet av att undervisa.

Promemorian gav också exempel på hur dessa olika faktorer borde kunna bedömas. I fråga om lärarskicklighet borde t ex bedömningen omfatta

a) förmågan atti undervisningen samverka med de studerande och där- vid förmedla kunskaper och färdigheter samt utveckla de studeran- des kreativitet och förmåga till kritiskt tänkande och konstruktiv analys,

b) utveckling och förnyelse av det ämnesmässiga innehållet i den med— delade undervisningen,

c) utveckling och förnyelse av formerna för den meddelade undervis- ningen.

Lärartjänstutredningen (LÄTU ) underströk i sitt betänkande ”Lärare i högskolan” (SOU 1980:3) att pedagogisk skicklighet är en bedöm— ningsgrund som bör tillämpas vid tillsättning av alla lärartjänster. Utredningen uppehöll sig relativt utförligt vid frågan om den pedago— giska meriteringen och anförde bl a följande:

I debatten kring tillsättningsärenden framhålls ofta behovet av strikta tolkningar av begreppet pedagogisk skicklighet och be- hovet av utveckling av säkra metoder för mätning och bedömning av sådan skicklighet. Det anförs vidare att pedagogisk skicklighet — på grund av bristen på säkra mätmetoder — i realiteten ofta bedöms enbart med utgångspunkti en sökandes tjänstgöringstid som lärare elleri omfattningen av vederbörandes undervisnings- insats mätt i andra kvantitativa termer. Kvalitetskriterier skulle

• Sida 14
•  Original

således spela en underordnad eller obefintlig roll.

Med den syn på lärarnas arbetsfält som vi tidigare redovisat kan vi inte acceptera vare sig att pedagogisk skicklighet bedöms enbart med ledning av tjänsteår c d eller att begreppet begränsas till att endast avse ren undervisning (SOU 1980:3 s I 35 ).

Bl a med hänsyn till att sambandet mellan forskning och grundutbild- ning bör främjas är det enligt utredningen naturligt att ställa upp ett generellt krav på pedagogisk skicklighet för alla lärartjänster.

LÄTU gav också följande förslag till precisering av de faktorer som bör beaktas vid bedömning av den pedagogiska skickligheten:

(1) Pedagogisk utbildning och undervisningsskicklighet: Utbild- ning som bedöms relevant för den aktuella tjänsten. Tidigare verksamhet som lärare, varvid hänsyn bör tas till tjänstgöringens omfattning och graden av självständigheti och ansvar för utbild- ningen. Härvid bör man även bedöma sökandens förmåga att strukturera och presentera ett lärostoff respektive att förmedla kunskaper och färdigheter. Likaså bör man bedöma sökandens förmåga att genom olika former av undervisning och handledning utveckla de studerandes kreativitet och förmåga till kritiskt tänk- ande och konstruktiv analys.

(2) Utbildningsplanering och administration: Skicklighet visad i kvalificerad utbildningsplanering och utbildningsadministration genom t ex verksamhet som prefekt, självständiga insatser i utarbetande av undervisnings- och kursplaner m m, arbete som studierektor eller kursansvarig.

(3) Pedagogiskt utvecklingsarbete och läromedelsframställning; Skicklighet visad genom initiativ till och medverkan i pedago- giskt utvecklingsarbete avseende organisation av, formerna för

• Sida 15
•  Original

och innehållet i utbildningen, däribland urval av ämnesstolf. Författande av läroböcker och kompendier, framställning av audiovisuellt undervisningsmaterial m m (SOU 1980:3 s 136).

LÄTU påpekade att ett sätt att stimulera pedagogisk skicklighet skulle vara att ställa krav på praktisk-pedagogisk utbildning för behörighet till lärartjänster i den statliga högskolan. Denna tanke avvisades dock eftersom det inte fanns någon grundläggande praktisk-pedagogisk utbildning som riktade sig främst mot verksamhet inom högskolan. LÄTU ansåg det heller inte realistiskt att räkna med att någon sådan skulle kunna utvecklas. I stället framhöll man vikten av pedagogisk och ämnesmetodisk skolning i form av befattningsutbildning för högskolans lärare.

I propositionen ( 1 984/85 :5 7) om ny arbets- och tjänsteorganisation för lärare i den statliga högskolan hänvisade föredragande statsrådet till LÄTUzs diskussion om innebörden av begreppen vetenskaplig respektive pedagogisk skicklighet. Propositionen innehöll dock inget ställningstagande i dessa frågor, utan konstaterade endast att utred- ningens framställning var ett värdefullt bidrag till diskussionen och borde kunna utgöra ett stöd för högskolemyndighetemas handlägg- ning av tillsättningsärenden.

På grundval av meritutredningens betänkande (Ds C 1983: 16) skedde 1985 en ändring av de generella reglerna om tillsättning av statliga tjänster. Ett väsentligt inslag i denna förändring var en tydlig marke- ring av att det numera är lämpligheten - skickligheten för arbets- uppgifterna i tjänsten — som skall vara den främsta grunden för tillsätt- ningen. Förtjänsten - dvs den tidigare tjänstgöringens längd - skall enbart vara en sekundär befordringsgrund.

Denna förändring föranledde universitets- och högskoleämbetet ( UHÄ ) att i februari 1987 sända ut en cirkulärskrivelse (reg nr 700-419-87) till alla högskolor, där man utförligt diskuterade de olika grunderna för

• Sida 16
•  Original

tillsättning av tjänster i högskolan. I ett särskilt avsnitt behandlades reglerna för tillsättning av lärartjänster. UHÄ påpekade att den peda- gogiska skickligheten ofta inte bedöms på ett tillfredsställande sätt:

Vad avser den pedagogiska skickligheten är UHÄ av uppfatt- ningen att den sakkunnige eller andra bedömare nästan undan- tagslöst inskränker sig till att redogöra för omfattningen av undervisning, ibland uttryckt i exakt antal undervisningstimmar, för förhållandet att den sökande varit t ex studierektor under angiven tid och att ett antal läromedel producerats. Graden av skicklighet bedöms sällan, så att de kvalitativa aspekterna på de skilda komponenterna inom pedagogisk skicklighet tillbörligen beaktas och värderas.

UHÄ framhöll att det inte längre kan accepteras att pedagogisk skicklighet redovisas enbart med ledning av förtjänst- och kvantitets- kriterier.

I skrivelsen hänvisades slutligen till skriften ”Pedagogisk meritering - underlag för diskussion och åtgärder” (UHÄ-FoU skriftserie 1987: 1), som bl a innehåller ett förslag till riktlinjer för bedömning av peda— gogiska meriter. Enligt UHÄ borde dessa riktlinjer - med viss anpass- ning beroende på ämne och utbildning - kunna användas inom hela högskolan.

Skriften innehåller ett antal diskussionsinlägg om de pedagogiska meritemas värde, en preliminär studie från Uppsala av hur peda- gogiska meriter värderats vid tillsättning av ordinarie lektorat och en redogörelse för Karolinska institutets erfarenheter av en försöks- verksamhet med en kriterielista för bedömning av pedagogiska meri- ter. Skriften avslutas med ett förslag till bedömning av pedagogiska meriter, som bygger på förarbeten inom Nordisk federation för medi- cinsk undervisning, Karolinska institutet och Nordiska jordbruksfor- skares förening.

• Sida 17
•  Original

Denna skrift har fått tämligen stor spridning under de senaste åren, och har vid många högskolor används som underlag vid utbildningsdagar för tjänsteförslagsnämnder m m.

Vikten av att de pedagogiska meriterna får tillräcklig tyngd vid tjänstetillsättningar har också uppmärksammats från studenthåll. Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) ingav i juni 1988 en skrivelse till regeringen om ” den pedagogiska miljön i högskolan" , där man bl a gav ett förslag till förteckning över de pedagogiska meriter som kan betraktas som relevanta och hur de bör värderas sinsemellan. Delar av innehållet i skrivelsen återges också i skriften ”Konsten att få bättre lärare” (SFS-SMAK 1989).

Skrivelsen från SFS har genom regeringsbeslut 1989-03-30 överläm- nats till högskoleutredningen för beaktande.

Nyligen har ännu en översyn av förfarandet vid professorstillsättning gjorts. Utredaren, professor Tore Sigeman, avlämnade i maj 1989 betänkandet "Professorstillsättning” (SOU 1989:30). Denna utred- ning har emellertid i allt väsentligt varit inriktad på de formella aspekterna av tillsättningsproceduren och inte på bedömningsgrun- dema.

I betänkandet konstateras att några förändringar avseende behörig- hetskrav och befordringsgrunder inte är aktuella. Det poängteras atti fråga om professurer skall som hittills den vetenskapliga skicklig- heten vara den främsta befordringsgrunden. Samtidigt understryks det dock att detta inte får uppfattas så att andra meriter än vetenskapliga skulle ges betydelse först då det blir fråga om att särskilja två sökande som är jämbördigai vetenskapligt avseende. Synsättet böri stället vara att det gäller att göra en helhetsbedömning av de sökandes meriter av olika relevanta slag, varvid de olika meriterna (vetenskapliga, pedago- giska etc) ges större eller mindre vikt med hänsyn till tjänstens krav.

• Sida 18
•  Original

I 1990 års forskningspolitiska proposition (prop 1989/90:90) före- slogs att högskolelektorat inte längre skall få tillsättas på enbart pedagogiska meriter. Hittills har (med utgångspunkt i LÄTU:s förslag) gällt att meritbedömningen vid tillsättning av tjänst som högskolelek- tör kunnat ske enligt ettdera av följande alternativ: (1 ) särskild vikt vid vetenskaplig skicklighet, (2) särskild vikt vid pedagogisk skicklighet, (3) vetenskaplig och pedagogisk skicklighet i lika mån, samt (4) särskild vikt vid sådan skicklighet av betydelse för tjänsten som har erhållits genom verksamhet utanför högskolan.

Fr ö rn 1 juli 1990 gäller — i enlighet med vad som föreslogs i forskningspölitiska propositionen - att det andra alternativet inte längre skall tillämpas, eftersom forskning nu ingåri högskolelektörer- nas tjänsteåligganden. I avsnitt 5.3 i det följande ger utredningen en kommentar till denna förändring.

• Sida 19
•  Original

3. Internationell utblick

Utredningen har inte gjort några försök till systematisk översikt över hur pedagogiska meriter värderas i andra länder. I det följande redo- visas i huvudsak endast - som en illustration till förslagen i det följande - hur dessa frågor behandlats dels i ett nordiskt grannland, dels i USA, vid Harvard Medical School.

I Norge har Det norske universitetsrådet - som är ett samarbetsorgan mellan universiteten, närmast motsvarande den svenska akademiska rektorskönferensen - fastställt ”Regler for vurdering ög vektlegging av pedagogisk kompetanse ved tilsetting i faste vitenskapeli ge stilling- er som er tillagt undervisning”.

Förutom riktlinjer för värdering av de pedagogiska meriterna inne— håller de norska reglerna ett krav på en minsta pedagogisk kompetens för behörighet till lärartjänster. Sökande som inte uppfyller detta krav åläggs att dokumentera sin pedagogiska behörighet inom en viss tid (två år) efter tillsättningen.

Reglerna består av följande fem punkter:

1. I utlysingen skal det stå at det vil bli lagt vekt på både vitenska- pelig ög pedagogisk kompetanse.

2. För å bli erklaert kompetent, kreves det både en vitenskapelig og en pedagogisk basiskömpetanse. Dersom sokere ved vurde— ring ög tilsetting ikke kan dokumentere pedagogisk basiskömpe— tanse, kan de likevel tilsettes, men de tilpliktes da å dokumentere

• Sida 20
•  Original

slik kompetanse innen en periöde på 2 år etter tilsetting.

3.Pedagögisk kompetanse ut över basiskompetansen teller med ved rangordning av de sökere som er funnet kompetente.

4.Sökemes pedagogiske kompetanse vurderes av bedömmelses- kömiteen. I spesielle tilfeller, og hvis kömiteen ber om det, kan det oppnevnes spesialsakkyndige.

5.En veiledning öm dokumentasjon og vurdering av pedagogisk kompetanse skal sökeme kunne få fra den instans ved laerestedet der man også får betenkningen/stillingsbeskrivelsen. Veiledning- en sendes også de sakkyndige.

Universitetsrådets regler tillkom efter förslag av Det nasjönale kön- takt- og informasjonsorgan för universitetspedagogikk (KIUP), som är ett rådgivande organ till universitetsrådet. KIUP:s förslag finns refe— rerat och kommenterat i tidskriften UNIPED (nr 3/1987).

I universitetsrådets beslut ingår också en rekommenderad lydelse av de anvisningar för sökande och sakkunniga som nämns i punkt 5 i reglerna. Vissa högskolor - t ex Universitetet i Oslo - har fastställt en egen version av dessa anvisningar.

Vid Harvard Medical School i USA har nyligen en helt ny studiegång införts, med tonvikt på problembaserade studier. I samband härmed har man särskilt understrukit att en sådan undervisningsmodell förut— sätter att utbildningsinstitutiönen ger större meritvärde åt insatser inom undervisningen än vad man traditionellt gjort. I en artikel i Journal ofMedical Education (Vol 63, December 1988, p 898) har man uttryckt problemet på följande sätt (kursiveringarna är våra):

”Although a personal interest in teaching, a desire för colleague- ship, and a commitment to reform may be powerful motivators for

• Sida 21
•  Original

initial involvement in a time-intensive teaching program, suc- cessful recruitment and development of faculty members must be accompanied by attention to institutional rewards for teaching. In most medical schools, teaching effort and effectiveness in the medical student curriculum are perceived by faculty members to have little or no value för promotion and tenure.

Any school considering a faculty-intensive teaching program such as problem-based learning should combine early curri- culum-planning efforts with the development of rewards for effec- tive teaching."

I planläggningen inför den nya Studiegången ingick att man inrättade en särskild kommitté för ”faculty development and evaluation”. Som ett resultat av kommitténs arbete har man infört ett system med meritdossierer (teaching portfolios), vilket innebär att yngre lärare kan få en dokumentation av sin undervisningserfarenhet och en bedöm- ning av sin pedagogiska skicklighet, som kan användas som merit vid befordran. Institutionschefen och läraren ansvarar gemensamt för meritdossiem, som skall innehålla

(a) lärarens redovisning av sin undervisningserfarenhet samt interna och externa uppdrag i samband härmed,

(b) en publikationsförteckning där pedagogiskt relevanta publikatio- ner upptas,

(c) dokumentation av kvalitetsbedömningar (upprättad i samråd med institutionschefen och innehållande t ex sammanfattningar av kurs- värderingsdata från studenter, bedömningar från kolleger, kursvär- deringar från externa kurser etc, data om de egna studenternas in— lärningsresultat, beskrivning av pedagogiska belöningar).

Institutionschefen är ansvarig för att meritdossiem upprättas och finns

• Sida 22
•  Original

arkiverad på institutionen. Varje institution är skyldig att samla in studentvärderingar av undervisningen och att utveckla ett system för kollegial bedömning av lärarnas undervisningsinsatser. Bedömningen kan göras av enskilda kolleger som observerar lärarens undervisning, av en ad hoc-kommitté som utses för varje särskilt fall, eller av en fast bedömningsgrupp inom institutionen. Bedömningen görs skriftligt och fogas till lärarens meritdossier.

Vid. bedömningen skall följande faktorer beaktas:

- Målet för utbildningen eller undervisningsmomentet ' Undervisningens organisation ' Kunskap om och entusiasm för ämnesinnehållet ' Attityder till undervisningen och till studenterna ' Utvärdering och återkoppling till studenterna

' Undervisningsmetodema ' Lärarens kommunikationsförmåga

För att understryka den pedagogiska meriteringens betydelse har man infört en särskild karriärstege för lärare i kliniska ämnen, som har undervisningen som främsta uppgift. Vid Harvard Medical School har man således numera tre parallella karriärstegar (”tracks”): en för laboratorieforskare, en för kliniska forskare och en för kliniska under- visare. Inom varje ”track” kan man avancera från assistant professor till associate professor och slutligen till full professor. Vilken ”track” som varje lärare skall tillhöra fastställs i hans meritdossier efter hörande av en central fakultetskömmitté.

Utredningen bedömer båda dessa exempel som intressanta. De norska anvisningarna till sökande och sakkunniga har influerat det förslag till riktlinjer som utredningen nu lägger fram. Exemplet från Harvard Medical School har delvis tjänat som förebild för tankarna på en fortlöpande bedömning av lärarskicklighet inom institutionen.

• Sida 23
•  Original

Utredningen kommer därför att ta del av de erfarenheter som gjorts av dessa ansatser. Vi räknar med att publicera någon form av rapport om dessa erfarenheter före slutbetänkandet.

• Sida 24
•  Original

4. Nuvarande praxis

För att få en uppfattning om praxis beträffande värderingen av peda- gogiska meriter vid tillsättning av lärartjänster har utredningen sänt ut en enkät till samtliga högskoleenheter.

Svar har inkommit från alla enheter med fasta forskningsresurser (utom Handelshögskolan i Stockholm), från 8 av de 16 mindre och medelstora högskolorna och från en av de konstnärliga högskolorna i Stockholm.

Enkäten avsåg i första hand tjänsteförslagsnämndemas verksamhet. I svaren frnns redogörelser för praxis vid 59 av 76 tjänsteförslags- nämnder vid de berörda universiteten och högskolorna (dvs en svars- frekvens på 78 %).

4.1. Anvisningar till sökande och riktlinjer för sakkunniga

Av de 59 tjänsteförslagsnämnder vilkas praxis redovisas i svaren är det endast en dryg tredjedel (21) som regelmässigt sänder ut någon form av anvisningar till de sökande. I 9 fall innehåller dessa anvisningar rekommendationer om de punkter som bör tas upp i redogörelsen för pedagogiska meriter. I regel bygger anvisningarna på den av UHÄ rekommenderade kriterielistan (UHÄ-FoU skriftserie l987:1), men den har i samtliga fall bearbetats i större eller mindre grad.

• Sida 25
•  Original

Flera tjänsteförslagsnämnder anser att det finns ett behov av en för högskolorna gemensam lista över de kriterier som bör beaktas vid bedömning av pedagogiska meriter. Den pedagogiska skicklighetens betydelse som befordringsgrund har enligt flera yttranden ökat under senare tid, särskilt efter UHÄ:s cirkulärskrivelse i februari 1987 om normer för meritvärdering.

Med hänsyn härtill påpekar bl a rektorsämbetet vid Stockholms universitet att det är nödvändigt att man finner ändamålsenliga former för bedömningen av den pedagogiska meriteringen. En genomarbetad kriterielista för sökande och sakkunniga skulle enligt rektorsämbetet göra såväl redovisningen som bedömningen av meriteringen mera systematisk. Flera yttranden ger emellertid uttryck är farhågor för att riktlinjer av detta slag tenderar att överbetöna den kvantitativa aspek- ten av undervisningserfarenheten, medan den kvalitativa - lärar— skickligheten - försummas. Kritiken mot detta slag av anvisningar är särskilt påtaglig i yttrandena från de tekniska högskolornas tjänsteför- slagsnämnder. Dessa är också kritiska mot att UHÄ:s checklista inte tar hänsyn till pedagogiska meriter utanför det traditionella utbild- ningssystemet.

I flera yttranden påpekas att UHÄzs kriterielista överbetonar värdet av ”ett vetenskapligt förhållningssätt till undervisningspröcessen”. Detta är, framhåller sektion M vid CTH, en allvarlig felsyn: ”Man kan bli en utomordentlig lärare helt utan vetenskaplighet i relation till pedagogik. Det finns uppenbarligen också väl meriterade vetenskapsmän inom pedagogiken som är urusla lärare.”

Rektorsämbetet vid Stockholms universitet varnar för att låta en lista av detta slag utgöra underlag för någon sorts poängberäkning av pedagogiska meriter.

Odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet menar att större vikt bör läggas vid erfarenhet av forskningsinformation. När det gäller

• Sida 26
•  Original

avvägningen mellan olika meriter bör enligt fakulteten dokumenterat pedagogiskt utvecklingsarbete ge en särskild tyngd.

4.2. Lokala anvisningar och riktlinjer

En kriterielista av det slag som rekommenderas i skriften Pedagogisk meritering (UHÄ-FoU skriftserie 1987: 1) används f n bara av ett litet fåtal tjänsteförslagsnämnder. Anvisningar till de sökande av detta slag förekommer vid Karolinska institutet (beträffande tjänster som hög- skolelektör eller klinisk lärare), vid de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt vid farmaceutiska fakulteten i Uppsala. Vid Linköpings universitet avser man att använda en motsvarande kriterie— lista, vilket framgår av ett aktuellt förslag till riktlinjer för tjänste- förslagsnämndemas arbete.

Anvisningar till de sakkunniga angående bedömningen av peda- gogiska meriter förekommer lika sällan. I några fall sänds dock UHÄzs cirkulärskrivelse från februari 1987 ut till de sakkunniga.

Flera högskolor har dock lagt ned ett betydande arbete på att definiera pedagogiska meriter och utveckla former för en kvalitativ bedömning av meriterna. De mest långtgående försökeni denna riktning har gjorts vid KTH och Linköpings universitet.

Vid KTH har rektorsämbetet tillsatt en arbetsgrupp för pedagogisk meritering, som har lagt fram ett förslag till rekommendationer till tjänsteförslagsnämndema beträffande bedömning av pedagogiska meriter. Dokumentet har remissbehandlats inom KTH, och avses bli fastställt av rektorsämbetet. KTH:s riktlinjer innehåller såväl anvis— ningar för sökande om hur meriterna skall dokumenteras som rekom- mendationer till tjänsteförslagsnämnden om bedömningen av meriter- na. Bl a påpekas att man bör utse någon sakkunnig som har erfarenhet och intresse av pedagogiska frågor eller anlita särskild expertis inom

• Sida 27
•  Original

pedagogikområdet (t ex pedagogiska konsulter från andra högskolor eller lärare vid KTH som visat stort intresse för pedagogiska frågor). Man rekommenderar vidare att tjänsteförslagsnämnden antingen låter den sökande ge en förberedd muntlig framställning eller anordnar en intervju. Som ledning för intervjun ges ett antal exempel på frågor som berör den sökandes inställning och erfarenhet i pedagogiska frågor.

Linköpings universitet har fastställt ett par omfattande personal- politiska dokument — ”Att vara lärare vid universitet i Linköping — yrkesroller och grunder för prestationsbedömning” samt ”Riktlinjer och rekommendationer för personalplanering och arbetsledning av- seende lärarpersona ”. Nyligen har också utarbetats ett förslag till mot— svarande riktlinjer beträffande tillsättning av tjänster som professor och vissa tjänster som högskolelektor, som beräknas bli formellt fastställt under hösten 1990. Det sistnämnda dokumentet innehåller en utförlig genomgång av de flesta aspekter av tillsättningsförfarandet. När det gäller bedömningen av den pedagogiska skickligheten poäng— teras att tjänsteförslagsnämnden bör skaffa sig tillgång till pedagogisk expertis på i princip samma sätt som man disponerar sakkunniga för bedömning av den vetenskapliga skickligheten. Någon utförligare diskussion av bedömningskriteriema ges däremot inte i detta doku- ment.

Ett dokument som används vid flera tekniska högskolor är skriften ”Professorskuben - en metod att bedöma sökande till professur vid teknisk högskola” av professor Bengt Åkesson vid institutionen för hållfasthetslära vid CTH. Författaren påpekar där att meritvärderingen måste ske i tre dimensioner - kunskaper och forskning, undervisning och administration respektive omvärld och tillämpning. Skriften inne- håller en hel del intressanta definitioner av de olika kompetenskraven.

Ett motsvarande dokument, med särskilt inriktning på de pedagogiska meriterna, är Leif Lindbergs skrift ”Ohållbara argument mot pedago— gisk meritering?” (Pedagogiska institutionen Umeå, januari 1990).

• Sida 28
•  Original

Denna skrift är, såvitt kan bedömas, den hittills mest kvalificerade analysen av problem och möjligheter beträffande bedömning av peda- gogisk skicklighet. Ett genomgående tema i skriften är att alla olika slag av pedagogiska meriter bör och kan dokumenteras.

Bland enkätsvaren finns även ett intressant exempel på kriterier för be- dömning av pedagogisk skicklighet på institutionsnivå från national- ekonomiska institutionen i Uppsala.

4.3. De pedagogiska meritemas tyngd

När det gäller värderingen av pedagogiska meriter i de enskilda tillsättningsärendena anser flera tjänsteförslagsnämnder att den peda- gogiska skickligheten har fått ökad tyngd under senare år och att tjänsteförslagsnämndemas diskussioner om värderingen av peda- gogiska meriter har blivit mer kvalificerad. Rektorsämbetet vid Karo- linska institutet menar dock att större vikt bör läggas vid pedagogiska meriter än vad som sker i dag, vilket förutsätter en attitydändring.

Fortfarande är det emellertid i flertalet fall så - särskilt i fråga om professurer - att vetenskapliga meriter väger tyngst; det är sällsynt att de pedagogiska meriterna avgör en tjänstetillsättning. Juridiska fakul- teten i Stockholm anser t ex att otillräcklig vetenskaplig kompetens aldrig kan vägas upp av pedagogisk skicklighet även om den är påtaglig. Samhällsvetenskapliga fakulteten i Uppsala menar dock att det skett en utjämning mellan vetenskapliga och pedagogiska meriter, medan man från tekniska högskolan i Lund anser att UHÄ:s praxis i besvärsärenden visar en tendens att ställa större krav på forsknings- meriter för högskölelektörat under senare tid. Matematisk—fysiska sektionen vid Stockholms universitet anser att den pedagogiska meri- teringen - i vid mening - kan vara utslagsgivande även vid professors- tillsättningar om de sakkunniga är oeniga eller då det inte är möjligt att

• Sida 29
•  Original

rangordna de sökande enbart på grundval av deras vetenskapliga skicklighet.

I åtskilliga av enkätsvaren påpekas att rekryteringssituationen t ex i tekniska ämnen ofta är sådan att problemet inte är att väga olika sökandes meriter mot varandra utan att avgöra om den pedagogiska skickligheten är tillräcklig för behörighet till tjänsten. Vid de mindre och medelstora högskolorna kan, som högskolan i Karlstad beskriver, situationen vara den, att tillgången på sökande med god pedagogisk skicklighet är tillfredsställande, medan det råder knapphet på sökande med vetenskapliga meriter. Då blir den senare meritfaktom ofta avgörande.

Många framhåller att det saknas metoder för en kvalitativ bedömning av de pedagogiska meriterna.

Några tjänsteförslagsnämnder refererar aktuella tillsättningsärenden där de pedagogiska meriterna har fått spela en mer eller mindre avgörande roll. Juridiska fakulteten i Uppsala nämnder t ex att man i fråga om en tjänst som högskolelelektör föreslog en sökande utan doktorsexamen trots att det fanns en annan sökande med doktors— examen (men i ett annat ämne). Avgörande för ställningstagandet var bl a att den senare saknade undervisningserfarenhet i tjänstens ämne. Överklagande till UHÄ medförde ingen ändring av beslutet.

Ett annat ärende refereras av samhällsvetenskapliga fakulteten i Lund, där tjänsteförslagsnämnden i sin bedömning hade låtit pedagogiska meriter väga tyngre än vetenskaplig skicklighet. Efter överklagande av två medsökande, som var vetenskapligt mer meriterade, beslöt UHÄ att ändra beslutet med motiveringen att ”alla tre sökandena har uppnått en så omfattande pedagogisk skicklighet och erfarenhet att detta kriterium knappast kan vara särskiljande”. I enkätsvaret från Lund påpekas att UHÄ:s beslut förefaller innebära att pedagogisk skicklighet aldrig kan väga upp vetenskapliga meriter.

• Sida 30
•  Original

4.4. Vissa övriga frågor

Provanställning

I ett par yttranden tar man upp frågan om provanställning av akade- miskalärare. Samhällsvetenskapli ga fakultetens tjänsteförslagsnämnd vid Stöckhölms universitet pekar på att det, även med en noggrann värdering av de sökandes undervisningsmeriter, sannolikt är omöjligt att undgå att bedömningen av den pedagogiska meriteringen förblir behäftad med en betydande osäkerhet. Tjänsteförslagsnämnden pekar därför på möjligheten till provanställning. Tjänsteförslagsnämndema skulle, menar man, kunna få möjlighet att föreslå att en sökande ges provanställning upp till sex månader. Mot slutet av denna period skulle nämnden så ha möjlighet att ta ställning till om den ville förslå vederbörande till innehavare av tjänsten.

En motsvarande inställning har styrelsen för musikhögskolan och teaterhögskolan i Malmö, som beklagar att man saknar möjligheter till provanställning under begränsad tid, vilket enligt yttrandet vore det enda någotsånär säkra sättet att avgöra frågan om undervisnings- skicklighet.

Rektorsämbetet vid Stockholms universitet konstaterar att meningar- na i denna fråga är delade inom tjänsteförslagsnämndema. Rektorsäm- betet menar för sin del att prövtjänstgöring i många fall ”torde vara opraktiskt, bl a med hänsyn till schemaläggning”.

Sakkunnig för bedömning av undervisningsmeriter

I KTH:s förslag till generella anvisningar pekas, som ovan nämnts, på möjligheten att anlita en särskild expert för bedömning av de sökandes pedagogiska meriter. Tjänsteförslagsnämnd K vid KTH använder i regel utländska sakkunniga, som oftast gör en ganska ytlig analys av

• Sida 31
•  Original

de sökandes pedagogiska meriter. Av detta skäl har nämnden på senare tid utsett en av lärarrepresentantema som ansvarig för en utvärdering av de sökandes pedagogiska meriter. Systemet har enligt yttrandet hittills visat sig ha praktiska fördelar.

I förslaget till generella rekommendationer för tjänsteförslagsnämn- dema i Linköping påpekas att det är lämpligt att en erfaren lärare inom fakulteten utses att biträda tjänsteförslagsnämnden med pedagogisk sakkunskap. Det kan vara lämpligt att definiera en mindre krets av lärare inom varje fakultet ur vilken experterna hämtas till olika ärenden. På detta sätt skapas inom varje fakultet ”ett forum som ter sig särskilt lämpat för erfarenhetsöverföiing och metodutvecklande dis- kussioner om innehållet i begreppet pedagogisk skicklighet och om hur skilda komponenter bör mätas och värderas i förhållande till varandra”. Den pedagogiska experten bör enligt dokumentet få inter- vjua de sökande i nämndens närvaro med möjlighet för nämndens ledamöter att ställa kompletterande frågor.

Även odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet anser att pedagogisk expertis bör kallas till tjänsteförslagsnämnden för att markera att pedagogisk och vetenskaplig skicklighet skall ha lika värde vid bedömningen.

Sakkunniga vid tillsättning av högskolelektorstjänster

Vid tillsättning av tjänst som högskolelektör ingår i tjänsteförslags- nämnden tre ledamöter som utses för varje ärende. En av de tre skall vara särskilt förtrogen med tjänstens ämne. Ofta torde denna person hämtas från en annan högskola eller t o m från ett annat land. Samhällsvetenskapli ga fakulteten i Uppsala har emellertid som praxis att låta prefekt och studierektor vid den institution där tjänsten är placerad ingå som ”sakkunniga”i tjänsteförslagsnämnden. Härvid har studierektorn ett särskilt ansvar för att en utredning om de sökandes pedagogiska skicklighet görs.

• Sida 32
•  Original

Kvalitetsbedömning av lärare

Flera av enkätsvaren tar upp frågan om möjligheterna att skapa former för en kvalitativ bedömning av undervisningsinsatsema.

Juridiska fakulteten i Stockholm framhåller vikten av rättssäkerhet: tjänsteförslagsnämndens avgörande bör inte få grundas på icke åbe- ropat material eller ”obestyrkta underhandsuppgifter om hur en sök— ande fungerar som lärare eller administratör”. Samhällsvetenskapliga fakulteten vid samma universitet finner det också tveksamt att basera ett tillsättningsbeslut på ”något som riskerar att bli betecknat som löst grundade subjektiva intryck eller rent av som korridörskvaller”. Bättre förutsättningar för bedömning av de sökandes pedagogiska skicklig- het skulle man enligt yttrandet få om institutionsledningama fort- löpande gjorde rutinmässiga värderingar av den undervisande perso— nalens prestationer. Dessa värderingar kunde sedan vid behov använ- das för meritbedömning.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anser att bedömning av pedagogisk skicklighet bör kunna dokumenteras genom ”fortlöpande utvärderingar av de studerande samt genom betyg utfärdade av studie- rektor”. Sektion M vid CTH meddelar att man numera låter kursvär— deringar och mer informella värderingar av undervisningsinsatser i ökande utsträckning ingåi tjänsteförslagsnämndens beslutsunderlag.

Vid medicinska fakulteten i Göteborg har man under de senaste åren arbetat med att ta fram underlag för system för kvalitetsbedömning av lärare (baserat på enkätsvar från studenterna). Varje lärare bedöms i en femstegsskala från ”utrnärkt” till ”dålig”, i en sammanvägning av intresse och engagemang, skicklighet, förmåga att stimulera, fömyel- se av läromedel och administration när det gäller grundutbildningen. Resultaten är samlade i ett datoriserat system.

• Sida 33
•  Original

Provföreläsningar, intervjuer m m

Flertalet tjänsteförslagsnämnder synes numera regelmässigt använda intervjuer som ett instrument för bedömning av de sökande, åtminsto- ne när det gäller professurer. Åtskilliga har också behållit eller åter- infört ett system med provföreläsningar eller någon annan form av demonstration av undervisningsinsatser. Tjänsteförslagsnämnd M vid KTH påpekar att en intervju ofta är ”mer pedagogiskt avslöjande än en vanlig provföreläsning”.

Vid Linköpings universitet är avsikten att varje sökande till professur skall lämna en avsiktsförklaring - ”Letter of intent” - beträffande såväl undervisning som forskning. En sådan ”programförklaring”, fast muntlig, avkrävs också de sökande vid högskolan i Luleå i samband med anställningsintervjun.

• Sida 34
•  Original

5. Utredningens överväganden

Svaren på utredningens enkät till tjänsteförslagsnämndema tyder på en stigande medvetenhet om de pedagogiska meritemas vikt. Det före- faller som om de pedagogiska meritemas betydelse som befordrings- grund har ökat under senare år. UHÄ:s rekommendationer från 1987 tycks ha påskyndat denna utveckling.

Fortfarande spelar dock den pedagogiska skickligheten en obetydlig roll vid flertalet tjänstetillsättningar. Detta beror säkerligen inte på en principiell motvilja hos tjänsteförslagsnämnder och tillsättningsmyn- digheter mot att väga in pedagogisk kompetens i bedömningen. Skälet är oftast att det inte finns något underlag för en mer ingående värde- ring av de pedagogiska meriterna. Ansökningshandlingama innehåller som regel enbart en mycket kortfattad redovisning av undervisningens omfattning, medan forskningsmeritema finns utförligt dokumente- rade både i sökandens redogörelse för sin verksamhet och genom bilagda publikationer.

5.1. Dokumentation av pedagogiska meriter

En nödvändig förutsättning för en förändring är att de pedagogiska meriterna finns dokumenterade i ansökningshandlingarna bättre än vad som nu sker.

Det ankommer naturligtvis i första hand på den sökande att se till att meriterna finns dokumenterade. Men om inte tjänsteförslagsnämnder och högskolestyrelser kräver en fullständig redovisning av de peda-

• Sida 35
•  Original

gogiska meriterna kommer heller inte de sökande att bemöda sig om att dokumentera dem. Det bör också framhållas att tjänsteförslags- nämnden och tillsättningsmyndigheten är skyldiga att göra en jäm- förelse mellan de sökandes pedagogiska meriter, vilket samtidigt innebär en skyldighet att vid behov kräva in kompletterande underlag.

I utredningens förslag till riktlinjer för sökande och sakkunniga (bilaga I ) ges på varje punkt exempel på dokumentation som kan bifogas ansökningen.

Utredningen vill i detta sammanhang betona vikten att de sökande får klara upplysningar om hur meriterna skall redovisas och vad som räknas som meriter. Det material som tillställs de sökandei samband med ledigkungörandet måste innehålla information av detta slag.

5.2. Former för bedömning och dokumentation av lärarskicklighet

Liksom i fråga om vetenskapliga meriter är det främst kvaliteten som skall bedömas vid värderingen av de pedagogiska meriterna.

Att värdera kvaliteten i undervisningsinsatsema — lärarskickligheten — är givetvis den vanskligaste delen av bedömningen. Hittills har under- lag för en sådan bedömning ofta saknats helt. Men samtidigt är det detta som är den viktigaste aspekten av den pedagogiska meriteringen.

Flera av svaren på utredningens enkät tar upp frågan om möjligheterna att skapa former för en kvalitativ bedömning av undervisningsinsatser- na. I yttrandena framhålls bl a att bedömning av lärarskicklighet måste ske med respekt för rättssäkerheten och dokumenteras på ett tillfreds- ställande sätt.

• Sida 36
•  Original

Utredningen instämmer i att tjänstetillsättningar inte får grundas på ”röbestyrkta andrahandsuppgifter”, ”löst grundade subjektiva intryck” eller ”korridorskvaller”. Det är viktigt att bedömningen kan baseras på dokumentation i ansökningshandlingarna.

Sådan dokumentation måste i huvudsak komma från den institution där läraren varit verksam. Enligt utredningens uppfattning måste prefekten i sin egenskap av personalansvaiig vid institutionen anses ha ett ansvar för att kontinuerligt följa och bedöma lärarnas, särskilt de yngre lärarnas, undervisningsinsatser. Redan 1963 års forskarutred- ning ansåg att institutionsprefektema borde åläggas att kontinuerligt ”övervaka och bedöma” den undervisning som meddelas av institutio- nens lärare och på begäran av respektive lärare avge motiverade utlåtanden om undervisningsskickligheten.

Som redovisats i det föregående finns det exempel på sådana bedöm- nirigssystem i andra länder. Högskoleutredningen kommer i sitt slut- betänkande att ta ställning till om särskilda regler om detta behövs också i den svenska högskolan. Men redan nu kan man konstatera att högskolans lärare liksom andra statsanställda har rätt att få intyg om sin tjänstgöring från sin arbetsgivare. Det är också uppenbart att det ankommer på den närmast ansvarige arbetsledaren, dvs prefekten, att utfärda sådana intyg.

Rutiner för kvalitetsbedömning av lärare måste sannolikt utvecklas inom varje fakultetsområde (mötsv) - elleri vissa fall institution — med hänsyn till områdets särart. Utredningen kommer emellertid att ut- arbeta en stomme till instrument för återkommande bedömning på institutionsnivå av en lärares arbetsskicklighet. Utredningen är också intresserad av att försöksverksamhet med löpande kollegial bedöm- ning av lärarnas insatser kommer igång vid några olika högskolor.

De flesta prefekter och studierektorer har naturligtvis en uppfattning om hur institutionens lärare fungerar i sin undervisningsverksamhet.

• Sida 37
•  Original

Vad som kan behövas är en komplettering med rutiner som engagerar fler kolleger i bedömningen. Exemplet från Harvard Medical School kan enligt utredningens uppfattning t v tjäna som förebild i detta avseende.

Det förtjänar kanske att påpekas att denna bedömning av tjänstgöring- en bör vara ett normalt, löpande inslag i institutionens verksamhet och att en kollegial bedömning endast är avsedd att vara ett underlag för prefektens omdöme om läraren. Det är inte meningen att kolleger i en konkurrenssituatiön skall betygssätta varandra.

5 .3 Värderingen av pedagogiska meriter

För bedömning av den vetenskapliga skickligheten vid tjänstetillsätt— ningar finns en väl etablerad praxis som utvecklats under lång tid. Inom varje vetenskapsområde råder i huvudsak consensus om hur denna bedömning bör ske. Sökande till akademiska tjänster är väl förtrogna med denna praxis och kan anpassa sin meritering och sin ansökan till den.

När det gäller värdering av pedagogiska meriter finns inte samma etablerade praxis. Utredningens förslag till riktlinjer innehåller därför också en vägledning för de sakkunnigas och tjänsteförslagsnämnder- nas bedömning av de sökandes pedagogiska skicklighet. Som huvud- regel bör härvid gälla att det är kvaliteten som skall bedömas, medan omfattningen och bredden av den pedagogiska erfarenheten visser- ligen är betydelsefulla faktorer i meriteringen men inte bör väga lika tungt vid totalbedömningen.

Vilken vikt den pedagogiska skickligheten skall tillmätas i förhållande till den vetenskapliga skickligheten varierar givetvis med hänsyn till tjänstens karaktär och inriktning. Allmänt kan sägas att den peda-

• Sida 38
•  Original

gogiska skickligheten bör väga tyngre ju mer undervisning som är förenad med tjänsten. För alla tjänster gäller dock att den pedagogiska skickligheten är en av de befordringsgrunder som skall beaktas (hög- skoleförordningen 19 kap 30 5).

I fråga om tjänst som högskoleadjunkt bör i princip den pedagogiska skickligheten väga tyngst, medan vetenskaplig skicklighet är den främsta befordringsgrunden för förskarassistenttjänster.

Vid tillsättning av tjänst som högskolelektör skall i regel pedagogisk och vetenskaplig skicklighet väga lika. I vissa fall - då det gäller t ex tjänster som finansieras med forskningsmedel - kan dock lektorat ledigförklaras med företräde för vetenskaplig skicklighet. Det innebär dock inte att man vid tillsättningen kan bortse från de pedagogiska meriterna. Men den vetenskapliga skickligheten skall givetvis väga särskilt tungt i ett sådant fall.

Fr 0 nr 1 juli 1990 gäller att tjänst som högskolelektör inte längre kan ledigförklaras med pedagogisk skicklighet som enda befordrings- grund. I debatten har detta på flera håll tolkats så att regeringens intention nu är att pedagogiska meriter allmänt skall ges mindre vikt vid tillsättning av lektorstjänster. Från utredningens synpunkt är det angeläget att framhålla att så inte är fallet: pedagogisk skicklighet skall fortfarande alltid beaktas i den omfattning den är relevant för tjänsten, och om det vid ledigkungörandet angetts att vetenskaplig och peda- gogisk skicklighet skall beaktas i lika mån måste de pedagogiska meriterna väga lika tungt som den vetenskapliga skickligheten.

När det gäller professorstjänstema vill utredningen betona att den pedagogiska skickligheten inte får försummas vid sammanvägningen av meriterna. Även om den vetenskapliga skickligheten i regel väger tyngst, måste tjänsteförslagsnämnder och sakkunniga beakta att en professor har ett omfattande pedagogiskt ansvar som vetenskaplig ledare och främste företrädare för sitt ämne. I denna egenskap skall

• Sida 39
•  Original

han kunna handleda forskarstuderande och yngre lärare, och han måste också själv kunna ansvara för undervisning på alla stadier i sitt ämne.

Slutligen måste det påpekas att UHÄ:s praxis i besvärsärenden kan ha en betydelsefull styrande inverkan på de. lokala organens värdering av meriterna. Det finns, som framgår av de redovisade enkätsvaren, exempel på fall där tjänsteförslagsnämnden har prioriterat de peda- gogiska meriterna och föreslagit en sökande till lektorat som varit mindre vetenskapligt meriterad än sina medsökande, men där UHÄ senare underkänt denna värdering. Det är viktigt att UHÄ vid hand- läggning av överklaganden accepterar att pedagogiska meriter kan väga tyngre än vetenskapliga, om tjänsteförslagsnämnden har bedömt att tjänstens karaktär motiverar det. Däremot bör en omfattande pedagogisk meritering givetvis inte kunna kompensera för brister i fråga om vetenskaplig behörighet.

5.4. Pedagogisk behörighet

Enligt högskoleförordningen (19 kap 21 &) krävs för behörighet till lärartjänst i högskolan att man har ”den vetenskapliga och peda- gogiska skicklighet som behövs för att fullgöra tjänsten väl”.

Behörighetskravet i fråga om vetenskaplig skicklighet definieras för vissa tjänster (högskolelektor, förskarassistent) som ett krav på dök- torsexamen, medan det i fråga om professurer är odefinierat. Ändå råder det i regel enighet om vad som bör krävas av vetenskapliga meriter för behörighet till professur.

När det gäller den pedagogiska skickligheten finns överhuvud taget ingen definition av behörighetskraveti författningstexten. I Norge har man, som vi ovan redogjort för, fastställt ett krav på en ”pedagogisk basiskompetanse” för behörighet till lärartjänster. T v kräver man en

• Sida 40
•  Original

universitetspedagogisk utbildning motsvarande 3—4 veckors kurstid (på heltid).

Enligt utredningens uppfattning kan det vara lämpligt att även i SVerige fastställa en klart definierad pedagogisk behörighetsnivå för lärartjänsteri högskolan (en ”akademisk lärarbehörighet”), och even- tuellt också en påbyggnadsnivå (som kanske kunde kallas ”pedago- gisk docentkömpetens”). Konsekvensen av att man definierar ett pedagogiskt behörighetskrav kommer att bli att sökande som saknar denna behörighet inte kan få fast anställning som högskolelektör eller högskoleadjunkt, utan endast ettårsförördnande, till dess att behörig— hetsvillkoret är uppfyllt. Enligt högskoleförordningen ( 19 kap 43 &) gäller nämligen för dessa tjänster att förordnande får meddelas för högst ett år om innehavaren saknar föreskriven behörighet.

Utredningen avser att återkomma till dessa frågor i slutbetänkandet.

Avslutningsvis vill utredningen framhålla vikten av att man redan med nuvarande regler upprätthåller kravet på en miniminivå av pedagogisk kompetens för behörighet till lärartjänster i högskolan. Om tjänste- förslagsnämnden eller tillsättningsmyndigheten finner att de sökande inte har tillräcklig kompetens skall tjänsten inte tillsättas med fast inne- havare.

5.5. Provanställning

Några av svaren på utredningens enkät tar upp frågan om provanställ- ning av högskolelärare. Man framhåller att det även med en noggrann bedömning av undervisningsmeriterna sannolikt är omöjligt att undgå att bedömningen av den pedagogiska skickligheten blir behäftad med betydande osäkerhet. En provanställningsperiöd på t ex sex månader skulle ge högskolan möjlighet att i praktiken bedöma den sökandes lämplighet som lärare.

• Sida 41
•  Original

Meningarna är dock delade i denna fråga, som f ö torde kunna få vitt- gående arbetsrättsliga konsekvenser. Utredningen anser för sin del att systemet med provanställningar knappast kan tillämpas i fråga om tjänster på denna nivå, särskilt när tillsättningsproceduren är så nog- grann som för lärartjänsteri högskolan.

Däremot kan, som nyss nämnts, införandet av ett klart definierat pedagogiskt behörighetskrav innebära att de som ej är fullt behöriga endast får tillfälligt förordnande till dess att kravet uppfyllts.

5.6. Sakkunniga

På flera håll, t ex vid KTH och vid Linköpings universitet, har man pekat på möjligheten att knyta en särskild expert - en ” pedagogisk sakkunnig” - till tjänsteförslagsnämnden för att bedöma de sökandes pedagogiska meriter. Tanken framfördes också i UHÄ:s skrift Peda- gogisk meritering (UHÄ-FoU skriftserie 198711). Utredningen menar att en sådan åtgärd kan vara befogad i en hel del fall. Men de ”vanliga” sakkunniga har alltid till uppgift att bedöma alla aspekter av den sökandes meriter, såväl vetenskaplig och pedagogisk skicklighet som andra relevanta meriter.

Vid tillsättning av tjänst som högskolelektor ingår i tjänsteförslags- nämnden tre ledamöter som utses för varje ärende. En av de tre skall vara särskilt förtrogen med tjänstens ämne. En tjänsteförslagsnämnd har i sitt enkätsvar redovisat att man vid tillsättning av lektorat som sakkunniga konsekvent anlitar prefekt och studierektor vid den insti— tution där tjänsten är placerad. Från utredningens synpunkt finns det anledning att ifrågasätta denna praxis. Rörligheten i den svenska högskolesystemet är redan alltför liten; vad som behövs är i stället stimulans till ökad rörlighet.

• Sida 42
•  Original

Vid professorstillsättningar gäller numera (fr o rn 1 juli 1990) att högst en av de sakkunniga får hämtas från den egna fakulteten. Denne får inte tillhöra den institution där tjänsten är placerad, om inte särskilda skäl föreligger.

På motsvarande sätt bör enligt utredningens mening vid tillsättning av lektorat den ledamot som är ”särskilt förtrogen med tjänstens ämne” alltid väljas utanför den egna högskolan. Däremot kan det vara lämpligt att en företrädare för institutionen ingår bland de två andra tillfälliga ledamöterna i tjänsteförslagsnämnden.

5.7. Anställningsintervjuer m rn

Det framgår av enkätsvaren att ett flertal tjänsteförslagsnämnder numera använder intervjuer som ett instrument för bedömning av de sökande, särskilt när det gäller professurer.

Det bör understrykas att sådana intervjuer kan vara ett mycket viktigt instrument för en kvalitativ bedömning av de sökande, som bör användas betydligt oftare än nu. Enligt utredningens uppfattning bör ett sammanträffande med den eller de sökande som närmast kommer i fråga till tjänsten vara ett normalt inslag i tillsättningsproceduren. I de fall någon förrn av undervisningsprov anordnas kan intervjun lämp- ligen förläggas i omedelbar anslutning till detta.

Det är viktigt att intervjun förbereds i förväg och att samtalet under intervjun tar sikte på såväl den pedagogiska som den vetenskapliga skickligheten. Under intervjun kan den sökande bl a få tillfälle att precisera sin syn på ämnet och sina planer för ämnets utveckling beträffande såväl grundutbildning som forskning och förskarutbild- ning. Intervjuerna kan, så som redan sker t ex i Linköping, komplette- ras med en skriftlig ”programförklaring”, ett ”letter of intent”.

• Sida 43
•  Original

J ustitiedepartementet

Meddelarrätt. [12] Översyn av sjölagen 2. [13] Översyn av upphovsrättslagstiftningen. [30] Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad datalag. [61] Skuldsaneringslag. [74] Språkbyte och språkbevamnde. [84]

Utrikesdepartementet

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd. [17]

SIPRI 90 - om SIPRIs finansiering och arbetsformer. [69]

Försvarsdepartementet

Svensk säkerhetspolin i en föränderlig värld. [5] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [ 15] Fönnånssystemet för värnpliktiga m. 11. [26] Personalutbildning inom totalförsvaret. [57] Sekretess för landskapsinfonnation. [71] Vapenfriprövningens effekter. En undersökning av tillståndsärenden 1980 - 1989. [81] En ny vämpliktslag. [89]

Socialdepartementet

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8]

Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. [19] Tobakslag. [29] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn, del III. [48]

Allmän pension. [76] Allmän pension. Bilagor. [77] Allmän pension. Expert rapporter. [78] h ; Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? [80]

Kommunikationsdepartementet Transportrådet. [4]

Storstadstrafrk 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. [27] Utbyte av utländska körkort. [52] Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. [55]

Transportstöd. [73]

Finansiering av vägar och järnvägar. [86]

Finansdepartementet

Långtidsutredningen 1990. [14]

Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. [45] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Beskattning av stipendier. [47]

Ny folkbokföringslag. [50]

Skatt på lotterier och spel. [56] Återbetalning av mervärdeskatt nu utländska företagare. [67]

Utbildningsdepartementet

En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. [3] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7]

Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [11] Konstnärens villkor. [39] Folkhögskolan i framtidsperspektiv. [65] Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66] Lokalt ledd närradio. [70]

Utvärdering av försöksverksamhet enmed treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra året [75] Pedagogiska meriter i högskolan. [90]

J ordbruksdepartementet

Skada av vilt. [60] Den nya centrala jordbruksmyndigheten. [87]

%

adsdepartementet

• Sida 56
•  Original

Systematisk förteckning

Arbete och hälsa.]49] Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation, finansiering. [54] Utlänningsnämnd. [79]

Bostadsdepartementet

Kostnader för fastighetsbildning rn. m. [9] Tomträttsavgäld. [23]

Industridepartementet Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [1]

Civildepartementet

Ny kommunallag. [24]

Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25]

Att följa upp kommunal verksamhet - En intemationell utblick. [28] Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. [41]

Internationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkon- troll och meddelarfrihet. [51]

I skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [53] Konkurrens i inrikesflyget. [58]

Konkurrensen inom bygg/bosektom. [62]

Svensk lönestatistik. [63]

Årlig revision i statsförvaltningen. [64] Vad kostar ett statsbidrag? [68] Lokalkontor. [72]

Vad kostar begravningar - vem betalar? [82]

Ny budgetproposition. [83]

Mil jö- och energidepartementet

Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveekling- en.[21] Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveckling- en. Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Kämkraftsavveckling - kompetens och sysselsättning. [401

Mil jödepartementet

Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. [59] Översyn av skatten på dryckesförpaclmingar. [85] Nya mål och nya möjligheter. [88]

• Sida 57
•  Original

• Sida 58
•  Original

ALLMÄNNA FÖRLAGET

_ BESTÄLLNINGAR: ALLMÄNNA FÖRLAGET, KUNDTJÄNST. 10647 STOCKHOLM, Tnt: 08-739 96 30, FAX: 08-739 95 48. INFORMATIONSBOKHANDELN. MALMTORGSGATAN 5 (VID BRUNKEBERGSTORG), STOCKHOLM.

XOSZ'SLSO NSSI X—8990 11??? LG NHS]