SOU 1995:8

Pensionsrättigheter och bodelning betänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Pensionsrättigheter

och

bodelning

Betänkande av

Utredningen om makars pensionsrättigheter vid

bodelning

1995:8

Krim

Statens offentliga utredningar

1995:8

w Justitiedepartementet

Pensionsrättigheter

och

bodelning

Betänkande av

Utredningen om makars pensionsrättigheter vid bodelning

Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor. av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten boschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och infonnationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-763 24 81

ISBN 91-38-13873-5 Malmö ISSN 0375-250X GraphicSystemsAB, 1995

Till statsrådet och chefen för

Justitiedepartementet

Genom beslut den 23 juni 1994 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Gun Hellsvik, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över äktenskapsbalkens regler om bodelning för att anpassa dem till principerna för det reformerade ålderspensionssystemet. Den 5 augusti 1995 förordnades generaldirektören Hans Jacobson till utredare. Utredningen har antagit namnet Utredningen om makars pensionsrättigheter vid bodelning.

Som sakkunniga förordnades den 14 november 1994 hovrättsassessor Mats Dahl och departementssekreteraren Kerstin Stridsberg t.0.m. den 19 december 1994 samt den 19 december 1994 kanslirådet Mona Wildig. Chefaktuarien Bengt von Bahr och försäkringsjuristen Anders Nehrman förordnades som experter den 14 november 1994.

Sekreterare har fr.o.m. den 1 september 1994 varit hovrättsassessor Ylva Norling Jönsson.

Härmed överlämnas utredningens betänkande Pen-

sionsrättigheter och bodelning.

Experterna Bengt von Bahr och Anders Nehrman har avgett särskilt

yttrande.

Utredningens arbete är härmed slutfört.

Stockholm i januari 1995

Hans Jacobson

Ylva Norling Jönsson

Innehåll

Förkortningar 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1 Inledning 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Allmänt om pensionsrättigheter 19 . . . . . . . . . . . . . 2.1 Det allmänna pensionssystemet 20 . . . . . . . . . . . . . 2.2 Tjänstepensioner 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Andra pensionsrättigheter 22 . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Försäkringar 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Individuellt pensionssparande 24 . . . . . . .. 2.3.3 Vissa skatterättsliga regler 25 . . . . . . . . . .

2.4¶Pensionssystemens kapitalbehállning 30

. . . . . . . . . . 2.5 Ett reformerat pensionssystem 30 . . . . . . . . . . . . . 2.5.1 Huvuddragen i reformen 30 . . . . . . . . . . . 2.5.2 Delning av pensionsrätt mellan makar 34 . . . 2.6 Särskilt om kvinnors pensionsrättigheter 35 . . . . . . .

3 Huvuddragen i regelsystemet vid bodelning m.m. 39 . . Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad 39 . . 3.1.1 Likadelningsprincipen 39 . . . . . . . . . . . .. 3.1.2 Vederlagsregeln 40 . . . . . . . . . . . . . . .. 3.1.3 Jämkningsreglerna 42 . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.4 Avtalsutrymmet 46 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Pensionsrättigheter och bodelning 49 . . . . . . . . . . . 3.2.1 Vad som ingår i bodelning 49 . . . . . . . . . . 3.2.2 Värdering av försäkring 54 . . . . . . . . . . . 3.3 Underhåll efter äktenskapsskillnad 55 . . . . . . . . . . . 3.3.1 Principerna för bestämmande av under-

hállsbidrag 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Jämkning av underhallsbidrag 59 . . . . . . . .

6 Innehåll

4 överväganden och förslag 63

. . . . . . . . . . . . . . . .

4.1¶Allmänna utgångspunkter 63

. . . . . . . . . . . . . . . .

4.2¶Vilka pensionsrättigheter skall ingå i bodelning 67

. .

4.2.1¶Bodelning efter äktenskapsskillnad 67

. . . . .

4.2.2 Bodelning efter dödsfall 70

. . . . . . . . . . . 4.3 Jämkning i särskilda fall 72

. . . . . . . . . . . . . . . . ..

4.3.1 Jämkning beträffande vilka pensions-

rättigheter som skall ingå i bodelningen 74

. .

4.3.2 Jämkning av likadelningen vid bodelning 74

. 4.4 Underhällsbidrag 75

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Korrigeringsmöjlighetemas tillämpnings-

områden m.m. 78

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.6¶Värdering av pensionsrättigheter 80

. . . . . . . . . . . . 4.7 Reformens genomförande 82

. . . . . . . . . . . . . . . .

4.7.1 Kostnadsmässiga konsekvenser 82

. . . . . . .

4.7.2 Förslagets konsekvenser ur ett jämställd-

hetsperspektiv 83

. . . . . . . . . . . . . . . . .

4.7.3 Ikraftträdande 84

. . . . . . . . . . . . . . . . .

5¶Specialmotivering 87

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilt yttrande 95

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga l Utredningens direktiv 99

. . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Brev från Genomtörandegruppen för pensionsreformen S l994:G 107

. . . . . . . . . .

Förkortningar 7

Förkortningar

ATP Allmän tilläggspension

Dir. Regeringens direktiv

Ds Departementsserien

GB Giftermålsbalken ITP Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän och

arbetsledare KL Kommunalskattelagen 1928:370 NJA Nytt juridiskt arkiv, avd l

Prop. Proposition Rskr. Riksdagsskrivelse

SOU Statens offentliga utredningar

STP Särskild tilläggspension för privatanställda arbetare

SvJT Svensk Juristtidning

ÄktB Äktenskapsbalken

Sammanfattning 9

Sammanfattning

Utredningen har haft till uppgift över äktenskapsbalkens regler

att se om bodelning för att anpassa dem till principerna för det reformerade ålderspensionssystemet. Utredningen har också bedrivit sitt arbete mot bakgrund av dessa principer. Det bör emellertid anmärkas att utredningens förslag är oberoende av om det i det kommande reformerade allmänna pensionssystemet införs en möjlighet för makar att dela pensionsrättigheter eller inte.

Mera konkret kan utredningens uppdrag sammanfattas så, att utredningen skall utforma bodelningsregler som får till följd att pensionsrättigheter i större utsträckning än för närvarande beaktas vid en bodelning med anledning av äktenskapsskillnad.

Det finns åtminstone två olika sätt att se på makars pensionsrättigheter i samband med en äktenskapsskillnad.

Enligt det ena synsättet är pensionsrättigheter rättigheter av ekonomisk art som i princip bör delas lika mellan makarna på samma sätt som andra tillgångar av ekonomiskt värde.

Enligt det andra synsättet är en makes pensionsrättigheter en större eller mindre del av makens förmåga att försörja sig efter äktenskapets upplösning, och utjämning mellan makarna av pensionsrättigheter bör därför komma i fråga bara i överensstämmelse med de princper som gäller om underhållsskyldighet efter äktenskapsskillnad.

Det går enligt utredningens mening inte att entydigt säga att det ena synsättet är riktigt och det andra felaktigt. För att ett rimligt resultat skall kunna uppnås i så många enskilda fall som möjligt måste i stället accepteras att frågor om brister i den ena makens pensionsskydd eller om snedfördelning av pensionsrättigheterna mellan makarna kan komma upp både som rena underhållsfrågor och vid flera olika bodelningsregler. Fördelningen av makarnas pensionsrättigheter kan inte heller ses isolerat utan måste betraktas som en del makarnas

av ekonomiska förhållanden. Bedömningen av om ett bodelningsresultat är oskäligt eller inte bör därför grundas på det samlade ekonomiska utfallet för respektive make, varvid makarnas pensionsskydd bör vara en av de omständigheter som vägs in.

Enligt nuvarande regler ingår rätt till pension på grund av privat pensionstörsäkring eller individuelltpensionssparande inte i bodelning,

10 Sammanfattning

om det inte med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelning.

Utredningens förslag kan för dessa pensionsrättigheters del förenklat

sägas innebära att vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad nuvarande undantagsregel görs till huvudregel, medan nuvarande huvudregel görs till undantagsregel. Vid bodelning med anledning av dödsfall innebär förslaget att nuvarande huvudregel behålls och att möjligheten att undantagsvis dra in pensionsrättigheten i bodelningen tas bort.

Övriga former av pensionsrättigheter, t.ex. tjänstepensioner och

ATP enligt nuvarande regler, skall inte heller i framtiden ingå i bodelning. Om det föreligger en snedfördelning av makarnas pensionsskydd anvisar utredningen i första hand tre vägar för att jämna ut olikheterna och förbättra situationen efter äktenskapsskillnad för en

make som har dåligt pensionsskydd och otillräckliga möjligheter att själv förbättra skyddet. Om maken har en pensionsrättighet på grund av privat pensionsförsäkring eller individuellt pensionssparande, kan

pensionsrättigheten tas undan från bodelning med stöd av den tidigare nämnda undantagsregeln. Vidare kan jämkning tillämpas för att

nya låta den maken behålla sitt giftorättsgods och på så sätt få

mer av

större möjligheter att själv bättra på sitt pensionsskydd. Slutligen kan

den andra maken förpliktas utge underhållsbidrag, ofta i form av engångsbelopp, som kan användas för anskaffande av pensionsskydd.

Vad gäller möjligheten att förstärka den ekonomiskt svagare makens

pensionsskydd genom ett underhållsbidrag måste man enligt ut-

redningens mening i allt väsentligt acceptera de principer som gäller efter 1978 års reform av underhållsreglerna. En sådan princip är att varje make huvudregel svarar för sin försörjning efter äkten-

som skapsskillnad. Utredningen anser emellertid att det finns utrymme för att inom ramen för dessa principer fästa större vikt vid den ekonomiskt svagare makens behov av pensionsskydd och tillgodose detta

att

behov underhållsbidrag, särskilt i den mån det finns möjlighet

genom att göra detta genom ett engångsbelopp som räknas av från den andra makens andel i boet.

SOU 1995: 8 Författningsjörslag ll

Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken

dels att 13 kap. 4 § skall upphöra att gälla,

dels att 6 kap. 7 och 8 §§, 9 kap. 11 10 kap. 3 och 4 §§ samt

11 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

7 §

Efter äktenskapsskillnad svarar varje make för sin försörjning.

Om den maken behöver bidrag till sitt underhåll under en

ena övergångstid, har den maken rätt att få underhållsbidrag av den andra maken efter vad är skäligt med hänsyn till dennes förmåga och

som övriga omständigheter.

Har den ena maken svårigheter att försörja sig själv sedan ett långvarigt äktenskap har upplösts eller finns det andra synnerliga skäl, har den maken rätt till underhållsbidrag av den andra maken för längre tid än som anges i andra stycket.

Vid prövning enligt tredje

stycket skall hänsyn även tas till

den ena maken behöver

bidrag för anskafande av pen-

sionsskydd.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§

Underhållsbidrag efter äkten- Underhällsbidrag efter äktenskapsskillnad skall betalas skapsskillnad skall betalas fortlöpande. Finns det särskilda fortlöpande. Skall underhållsskäl, fär domstolen dock be- bidraget användas för anskafstämma att bidraget skall be- fande av pensionsskydd eller talas med ett engängsbelopp. finns det andra särskilda skäl,

fär domstolen dock bestämma

att bidraget skall betalas med ett

engängsbelopp.

9 kap.

l1§

Om en make dör när ett mal Om en make dör när ett mål om äktenskapsskillnad pågår, om äktenskapsskillnad pågår, skall de föreskrifter som avser skall de föreskrifter som avser bodelning med anledning av bodelning med anledning av

äktenskapsskillnad tillämpas. äktenskapsskillnad och bestäm-

melserna i 10 kap. 3 § andra

stycket tillämpas.

10 kap.

3§

Rättigheter som inte kan över- Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av låtas eller som i annat fall är av personlig art skall inte ingå i personlig art skall inte ingå i bodelning om det skulle strida bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättig- mot vad som gäller för rättigheten. heten. Härutöver gäller följan-

Även det inte följer de.

om av första stycket, skall ratt till Vid bodelning med anledning pension pd grund av en för- av en makes död skall rätt till

Senaste lydelse 1993:933.

Författningsförslag 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

säkring någon makarna pension som tillkommer den

som av äger inte ingå i bodelning, om efterlevande maken på grund av utfallande belopp skall beskat- pensionssparavtal enligt lagen tas som inkomst och försök-- 1993:931 om individuellt ringen gäller rätt till pensionssparande inte ingå i

ålderspension eller in- bodelningen. Detsamma gäller validpension, eller rätt till pension som tillkommer

efterlevandepension i fall den efterlevande maken på då rätt till utbetalning av pen- grund av en försäkring, om utsionen föreligger vid bodelning- fallande belopp skall beskattas en. som inkomst. Om pensionsspar-

Rätt till pension som tillkom- kontot eller försäkringen ägdes mer någon av makarna på av den avlidna maken, tillämpas grund av pensionssparavtal i stället bestämmelserna i lagen enligt lagen 1993:931 om in- om individuellt pensionssparandividuellt pensionssparande de eller lagen 1927:77 om förskall inte ingå i bodelning. säkringsavtal.

Rätt till pension som avses i Vid bodelning med anledning andra och tredje styckena skall av äktenskapsskillnad skall rätt dock helt eller delvis ingå i till pension som tillkommer bodelning, om det med hänsyn någon av makarna på grund av till äktenskapets längd, makar- pensionssparavtal enligt lagen nas ekonomiska förhållanden om individuellt pensionsspaoch omständigheterna i övrigt rande helt eller delvis undantas skulle vara oskäligt att undanta från bodelningen, om det med pensionsrätten från bodelning. hänsyn till makarnas ekono-

miska förhållanden och om-

ständigheterna i övrigt skulle

vara oskäligt att pensionsrätten

ingick i bodelningen. Detsamma

gäller rätt till pension på grund

av en försäkring om utfallande

belopp skall beskattas som

inkomst och försäkringen gäller

rätt till

ålderspension eller sjuk-

pension, eller

eperlevandepension i fall

då rätt till utbetalning av pen-

sionen föreligger vid bodelning-

en.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§2

Egendom som har gjorts till Egendom som har gjorts till

enskild genom äktenskapstör- enskild genom äktenskapsför-

ord, liksom vad som har trätt i 0rd, liksom vad som har trätt i stället för sådan egendom samt stället för sådan egendom samt avkastning av denna som är avkastning av denna som är enskild egendom, skall ingå i enskild egendom, skall ingå i bodelning om makarna kommer bodelning om makarna kommer överens om det vid bodelning- överens om det vid bodelningen. Detsamma gäller sådan rätt en. Detsamma gäller sådan rätt till pension på grund av försäk- till pension på grund av försäk-

ring eller pensionssparavtal som ring eller pensionssparavtal som

avses i 3 § andra och tredje avses i 3 § andra stycket. styckena. Har makarna kommit överens

Har makarna kommit överens om att enskild egendom skall om att enskild egendom skall ingå i bodelningen, skall sådan ingå i bodelningen, skall sådan egendom vid bodelningen anses

egendom vid bodelningen anses utgöra giftorättsgods.

utgöra giftorättsgods. Sådan ratt till pension pd

grund av försäkring eller pensionssparavtal som avses i 3 §

tredje stycket skall inte inga i

bodelning, om makarna kommer

överens om det vid bodelningen.

ll kap.

4§°

Har den ena maken utan den andra makens samtycke inom tre år

innan talan om äktenskapsskillnad väcktes i inte obetydlig omfattning

genom gåva minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till att öka värdet av sin enskilda egendom, skall den andra makens

andel vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas

som om gåvans värde eller värdet av det använda giftorättsgodset alltjämt hade ingått i den förstnämnda makens giftorättsgods. Dennes

Senaste lydelse 1993:933.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

del i det sammanlagda giftorättsgodset skall minskas i motsvarande mån.

Vad sägs i första stycket Vad som sägs i första stycket

som

enskild egendom skall även om enskild egendom skall även om gälla sådana rättigheter gälla sådana rättigheter som

som enligt 10 kap. 3 § inte skall enligt 10 kap. 3 § första stycket ingå i bodelning. Därvid skall inte skall ingå i bodelning. med ökning av värdet av en Därvid skall med ökning av

sådan rättighet jämställas för- värdet av en sådan rättighet

värv av rättigheten. Vidare jämställas förvärv av rättigskall, om en makes användning heten.

sitt gijtordttsgods har med-

av fört att värdet av egen pensionsförsäkring eller eget pensionssparkonto ökat eller att maken

förvärvat förmån pd grund av sådan försäkring eller på grund av pensionssparavtal, bestäm-

melserna i första stycket tilllämpas även om den andra maken har samtyckz till åtgärden.

Denna lag träder i kraft den l januari 1996.

Inledning 17

l Inledning

Regeringen beslutade den 23 juni 1994 att tillkalla en särskild utredare för att se över äktenskapsbalkens ÄktB:s regler om bodelning för att

anpassa dem till principerna for det reformerade ålderspensionssyste-

met. Till utredningen har sakkunniga och experter varit knutna.

Enligt de av regeringen meddelade direktiven bilaga l skulle

utredningen ha följande inriktning.

Rätt till pension på grund av frivillig, individuell pensionsför-

säkring skall i regel ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad. Detsamma skall gälla medel på pensionssparkonto enligt lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande.

Övriga former av pensionsrättigheter, t.ex. tjänstepensioner och

- ATP enligt nuvarande regler, bör jämkningsvis kunna beaktas vid en bodelning efter äktenskapsskillnad, om det med hänsyn till makarnas förhållanden i det enskilda fallet är uppenbart oskäligt att undanta rättigheterna från bodelningen. Detsamma skulle även, om det bedömdes lämpligt, kunna gälla pensionsrättigheter enligt det reformerade pensionssystemet för situationer där makarna inte använt sig av möjligheten att dela pensionsrätt.

Utredningen har haft tre sammanträden. Resultatet av utredningens arbete redovisas i detta betänkande.

Innan utredningen kommer in på sina överväganden och förslag redogörs bl.a. for huvuddragen i det allmänna pensionssystemet och det framtida reformerade pensionssystemet. Vidare lämnas upplysningar om tjänstepensioner och andra pensionsrättigheter. I ett följande avsnitt redogörs för ÄktB:s regelsystem vid bodelning

m.m.

Utredningen berör också förslagens kostnadsmässiga konsekvenser samt förslagens konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv.

Allmänt om pensionsrättigheter 19

2¶Allmänt om

pensionsrättigheter

De flesta som i dag pensioneras kan räkna med att få pension..förmåner från olika håll. Grundläggande för den enskildes pensionsskydd är den allmänna pensioneringen, som innefattar folkpensioneringen och försäkringen för allmän tilläggspension ATP. Vid sidan av den allmänna pensioneringen finns tjänstepensionssystem, som för de flestas del grundas på kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter och som nu omfattar i stort sett alla löntagare i Sverige. Med åren har också allt fler personer valt att på eget initiativ teckna frivilliga pensionsförsäkringar och på detta sätt tillförsäkrat sig kompletterande pensionsförmåner för álderdomen. Vidare förekommer sparande i olika andra former som ett medel för att bygga upp ett ekonomiskt skydd inför álderdomen.

I detta kapitel beskrivs huvuddragen i det allmänna pensionssystemet. Vidare berörs översiktligt de stora tjänstepensionssystemen, varjämte det lämnas en redogörelse för sådana pensionsrättigheter som inte har något samband med tjänst närmast privata pensions-

försäkringar och individuellt pensionssparande. Ytterligare lämnas en beskrivning av förslaget om ett reformerat pensionssystem, varefter kapitlet avslutas med ett särskilt avsnitt om kvinnors pensionsrättigheter.

Fr.0.m. den 1 januari 1995 kan två personer av samma kön låta registrera sitt partnerskap enligt lagen 1994:117 om registrerat partnerskap. Enligt 3 kap. 1 § nämnda lag tillämpas bestämmelser i lag eller annan författning med anknytning till äktenskap och makar med vissa undantag på motsvarande sätt på registrerat partnerskap och registrerad partner. Familjerättens regelsystem tillämpas således i huvudsak även vid registrerat partnerskap. Vad som i den följande framställningen sägs om äktenskap och makar avser alltså även registrerat partnerskap och registrerade partner. Registrerat partnerskap och registrerad partner nämns särskilt bara när det är påkallat av sammanhanget.

2.1¶Det allmänna pensionssystemet

De allmänna pensionerna omfattar i princip alla som bor eller arbetar här i landet. Huvudförmåner utges inom både folk- och tilläggspensioneringen i form av ålders-, förtids-, och efterlevandepension. Vid sidan härav fimis de s.k. särskilda folkpensionsfömiånema handikappersättning och Vårdbidrag. Vidare utbetalas pensionstillskott till pensionärer saknar eller har låg ATP. Dessutom finns bostads-

som tillägg för pensionärer BTP, som är inkomstprövat och kan utges

ett bidrag till pensionstagarens bostadskostnader. som

Genom folkpensioneringen ges en grundtrygghet vid ålderdom,

sjukdom, handikapp Ålders- och förtidspensiolångvarig gravt m.m. ner utges här med i princip enhetliga belopp som är desamma för alla och således oberoende av den försäkrades tidigare inkomster eller

avgiftsbetalning. Däremot är folkpensionerna fr.o.m. år 1993

avhängiga av den berättigades försäkringstid i så måtto att det för rätt till oavkortad folkpension krävs bosättning i Sverige under minst 40 år mellan 16 och 65 års ålder eller minst 30 år med intjänade ATPpoäng. Vid kortare tids bosättning respektive kortare tids förvärvsarbete här i landet reduceras folkpensionen proportionellt.

En ålderspension från folkpensionering som tas ut från 65 års ålder motsvarar för pensionstagare för år räknat 96 % av basbe-

en ensam loppet 34 272 kr år 1995. För en gift pensionär, vars make uppbär folkpension i form av hel ålders- eller förtidspension, utgör ålderspensionen 78,5 % av basbeloppet 28 025 kr år l995. Pensionstillskott utges till ålderspensionärer med maximalt 55,5 % av basbeloppet. Den

garanterade minipensionen för en ensamstående pensionstagare utgör

därmed 151,5 % av basbeloppet, dvs. år 1995 motsvarande 54 086 kr

år eller 4 507 kr i månaden. Härtill kommer bostadstillägg som per täcker den helt dominerande delen av bostadskostnaderna upp till en viss nivå.

Av betydelse för många pensionstagare är även de särskilda skatteförmånerna i form särskilt grundavdrag SGA vid beskattningen.

Dessa innebär att en ålderspensionär som har enbart folkpension jämte pensionstillskotti praktiken är befriad från inkomstskatt. Vid stigande

inkomst, t.ex. ATP, avtrappas det särskilda grundavdraget arman successivt.

Dagens ATP-system är uppbyggt enligt den s.k. inkomstbortfallsprincipen, vilken innebär att pensionsförmånerna i princip bestäms

l regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 199596 prop. 199495: 100, bilaga 6 76 uttalas att folkpension för gilt ålderspensionär from. den 1januari

s. 1996alltid bör 78 % av basbeloppet, oavsett om maken år pensionär eller inte.

vara

de inkomster den försäkrade haft under den- yrkesverksamma av som delen av livet och av det antal år under vilka han förvärvsarbetat. Inkomsten är pensionsgrundande för ATP till den del den överstiger det s.k. förhöjda basbeloppet för året 36 000 kr för år 1995 och uppgår till högst 7,5 gånger detta basbelopp 270 000 kr år 1995.

ATP-pensionen utgör 60 % av genomsnittet av den pensionsgrundande

inkomsten för de 15 bästa inkomståren den s.k. 15-årsregeln. Enligt huvudregeln krävs 30 år med pensionsgrundande inkomst för att rätt skall föreligga till oavkortad tilläggspension den s.k. 30-årsregeln. Vid färre år med pensionsgrundande inkomst reduceras pensionen

proportionellt.

Pensionsgrundande för ATP är i första hand inkomster av förvärvsarbete. Sådana kan härröra från anställning eller från annat förvärvsarbete, t.ex. aktiv näringsverksamhet som bedrivs i Sverige. Med anställningsinkornster likställs dessutom olika förmåner som ersätter sådan inkomst, t.ex. sjukpenning, föräldrapenning, arbetsskadeersättning, arbetslöshetsersättning, Vårdbidrag, utbildningsbidrag, vuxenstudiebidrag och delpension. För att uppfylla SO-årsregeln får dessutom fr.0.m. år 1982 föräldrar räkna år då de vårdat barn som är yngre än tre år. Däremot ger sådana år inga ATP-poäng.

2.2¶Tjänstepensioner

Som nämnts inledningsvis finns vid sidan av den allmänna pensioneringen tjänstepensionssystem, som för de flestas del grundas på kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter och som omfattar i stort

sett alla löntagare i Sverige avtalspensioner. Avtalspensionerna har

många drag gemensamma med den allmänna pensioneringen. De är

obligatoriska på det aktuella avtalsområdet. intjänade pensionsrättig-

heter är överförbara från arbetsgivare till en annan och ofta från ett

en arbetsmarknadsområde till ett annat, om arbetstagaren skulle byta anställning.

Avtalspensionerna finansieras i allt väsentligt genom avgifter från arbetsgivarna, men principerna för finansiering av de faktiska pensionsåtagandena varierar påtagligt. Systemen för privatanställda är helt eller

delvis fonderade för arbetare dock först i och med pensioneringen, och åtagandena är i stor utsträckning tryggade genom försäkring. De

offentliganställdas avtalspensioneringar bygger däremot på fördelnings-

principen, och här sker i huvudsak inte någon fondering alls.

Dessa system fullgör i huvudsak tre funktioner. För det första ger de rätt till pensionsförmåner i vissa situationer när sådan rätt inte föreligger inom den allmänna pensioneringen, t.ex. inom yrkesområden med lägre pensionsålder än 65 år eller i form av ett utökat efter-

22 Allmänt om pensionsränigheter

levandeskydd. För det andra utbetalas ofta ett tillägg till de allmänna pensionerna. I genomsnitt kan detta tillägg till den som varit yrkesverksam under en längre tid sägas motsvara 10-15 % av den pensionsberättigades slutlön. För det tredje ger avtalspensionssystemen med

undantag för STP-systemet som gäller privatanställda arbetare rätt

till pension också för inkomstdelar som överstiger 7,5 basbelopp.

2.3¶Andra

pensionsrättigheter

2.3.1¶Försäkringar

Under senare årtionden har antalet frivilligt tecknade livförsäkringar i privata försäkringsbolag ökat kraftigt. I början av 1980-talet var banksparandet, uttryckt i procent av hushållens disponibla inkomster, omkring sju gånger större än det frivilliga försäkringssparandet, men under senare år har försäkringssparandet tidvis legat på en jämförbar

nivå. Beloppsmässigt uppgick sparandet i P- och K-försäkringar till omkring 22 miljarder kr år 1990. Under tioårsperioden 1978-1988 var den genomsnittliga ökningstakten i nytecknade P-försäkringar så

hög som 25 %. Räknat i antal ökade nyteckningarna från ca 40 000 i början av 1980-talet till över 500 000 år 1990 se Ds 1992:45, Individuellt pensionssparande, s. 90 ff, samt avsnitt 2.4 nedan. För den som inte omfattas av något tjänstepensionssystem och som har ingen eller liten ATP är privat försäkring ett effektivt sätt att trygga sin försörjning vid ålderdom eller långvarig sjukdom. Fördelen med försäkringar, jämfört med annat privat sparande, är att en försäkring kan ge fullt skydd vid allvarlig sjukdom eller dödsfall redan från tecknandet. Vidare ger rätt till livränta en livsvarig pension vars

varaktighet är oberoende av pensionskapitalets storlek.

Livförsäkringar delas civilrättsligt in i kapitalförsäkringar och livränteförsäkringar se 102 och 118 lagen 1927 :77 om försäkringsavtal; jfr Agell, Förmånstagareforordnanden vid livförsäkring. En föreläsning i familjerätt, SvJT 1976 s. 321 ff. Skillnaden består i att det utfallande försäkringsbeloppet vid kapitalförsäkring är på förhand bestämt genom försäkringsavtalet, medan det vid livränteförsäkring faller ut ett visst belopp vanligen per månad under persons livstid

en eller under viss tid. Inom skatterätten sker en uppdelning efter andra

grunder i pensionsförsäkring P-försäkring och kapitalförsäkring K-

försäkring, som redovisas i avsnitt 2.3.3. Redan nu skall anmärkas dels att det är den skattemässiga uppdelningen som är bestämmande för behandlingen enligt ÄktB:s regler, dels den ojämförligt största

att delen av alla premier som under de senaste årtiondena har betalats för privata försäkringar i svenska livförsäkringsbolag har avsett P-försäk-

ringar. De årliga premierna för livbolagens nyteckning år 1993 var för P-försäkringar och tjänstepensionsförsälcringar närmare 2 miljarder kr mot omkring 260 miljoner kr för K-försäkringar se SCB, Statistiska meddelanden, Försäkringsbolagen under fjärde kvartalet 1993 I många fall privat pensionsförsäkring mer som en förmånlig ses en

kapitalplacering än som ett sätt att tillgodose ett pensioneringsbehov.

Som framgått i föregående avsnitt är många tjänstepensionsåtaganden tryggade försäkring. I många andra fall är det klart att en genom rätt till pensionsförmåner från försäkring inte har något konkret samband med tjänst. I åtskilliga fall kan det emellertid vara svårt att avgöra förmånerna har karaktären av änstepensionering eller inte, om framgår i avsnitt 3 kan denna distinktion ha stor betydelse och som när det gäller den äktenskapsrättsliga behandlingen av förmånerna.

Sedan länge har försäkringsbolagen tillhandahållit pensionsförsäk-

ringar till som saknar kollektivavtalad tjänstepension. Dessa personer är bl.a. aktieägare i fåmansbolag, delägare i handelsbolag och grupper kommanditbolag, innehavare enskild firma samt anställda tillav hörande den så kallade frikretsen hos kollektivavtalsbundna arbetsgivaoch anställda hos arbetsgivare inte är bundna av kollektivavtal. re som Av dessa kan delägare i aktiebolag, kommanditdelägare och grupper är anställda få tjänstepension, medan ägare av enskild personer som firma, delägare i handelsbolag och komplementärer i kommanditbolag är hänvisade till privat pensionsförsäkring. I detta sammanhang bör noteras, att make till delägare i handelsbolag kan ha tjänstepension,

medan delägaren själv måste ha privat pensionsförsäkring.

På tid har användningen frivilliga pensionsplaner för senare av tjänstepensionering ökat markant. Härmed avses såväl sådana pensionsplaner inte är knutna till något kollektivavtal som som särskilda planer för tjänstemän med högre årsinkomst än 10 basbelopp, vilka enligt ett kollektivavtals bestämmelser får rätt att själva bestämma hur den del arbetsgivarens pensionskostnad, som hänför av sig till lönedelar över 7,5 basbelopp skall disponeras. Dessa planer är så konstruerade att inom för en lämplig standardplan kan man ramen göra anpassningar till såväl företaget individens önskemål och som förhållanden. Planerna är ofta premiebaserade, men även förmånsbaserade planer kan förekomma. Vid förmånsbaserade planer består pensionslöftet i att den anställde tillförsäkras förmån på viss nivå, medan premiebaseen rade planer kännetecknas att arbetsgivaren utfáster sig att årligen av

ZUppgifiema således svenska livförsâkringsbolag. Intresset för utländska avser livförsäkringsbolag har emellertid ökat under senareår. Enligt Riksbankens statistik uppgick premiebetalningama för K-försäkringar i utländska livförsäkringsbolag till omkring 4 miljarder kr år 1993.

24 Allmänt om pensionsrürtigheter

betala en premie som ofta är relaterad till den anställdes lön. Framför allt inom premiebaserade planer är det vanligt att den anställde själv har stor rådighet över hur hans pensionsskydd utformas. Anställda med bestämmande inflytande i företaget har härutöver möjlighet att påverka fördelningen mellan lön och pension.

Försäkringarna inom dessa planer är oftast ägda arbetsgivaren

av under anställningstiden, men till följd planernas flexibilitet i

av ges regel den anställde rätten att inom ramen för premieåtagandet ingå det enskilda försäkringsavtalet för arbetsgivaren. Vid anställningens slut eller senast vid pensionsåldern brukar försäkringarna övergå i den anställdes ägo.

3.2¶Individuellt pensionssparande

Den 1 januari 1994 infördes lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande. Tidigare hade det långsiktigt bundna sparande

som får ske enligt särskilda, gynnsamma Skatteregler varit förbehållet sparande genom pensionsförsäkring. Sådana försäkringar innehåller normalt såväl ett sparmoment som ett försäkringsmoment. Den

nya lagen innebär att sparande enligt motsvarande skatteregler skall kunna ske även helt utan försäkringsinslag, inom för ett individuellt

ramen pensionssparande. Enligt förarbetena prop. 199293:l87 94 är ett

s. grundläggande motiv för att bredda pensionssparandet att öka konkurrensen om detta sparande. En utveckling med fler aktörer och sparprodukter bör innebära bättre anpassning till kundernas skiftande behov samt bättre kostnadseffektivitet.

De Skatteregler som redan tidigare gällde för sparande i pensionsförsäkring gäller även för det nya individuella pensionssparandet

även avsnitt 2.3.3. Avdrag för sparandet ges således det år då sparandet sker. Avdragsutrymmet gäller gemensamt för pensionsförsäkring och det individuella pensionssparandet. Inkomstbeskattning sker först när pensionsbeloppen betalas ut. Vidare beskattas

avkastningen av pensionsförsäkringskapital till en lägre skattesats än den som gäller generellt för kapitalinkomster. Reglerna för det individuella pensionssparandet har även i övrigt utformats efter förebild de be-

av stämmelser som gäller för pensionsförsäkring. Det innebär bl.a. att utbetalningar av ålderspension enligt huvudregeln får ske tidigast då spararen uppnått en ålder av 55 år och att utbetalningarna normalt skall ske under minst 5 år.

Också de civilrättsliga regler som gäller för pensionsförsäkring har i största möjliga utsträckning överförts till att gälla även för det individuella pensionssparandet. Det innebär möjlighet att förordna

om förmånstagare samt förbud mot överlåtelse, belåning och pantsättning, m.m. Enligt 2 kap. l § lagen om individuellt pensionssparande får

Allmänt om pensionsrättigheter 25

sparandet ske i en eller flera av sparformerna inlåning, andelar i värdepappersfond och allemansfond samt aktier och andra fondpapper.

2.3.3¶Vissa skatterättsliga regler

Inom skatterätten skiljer man mellan pensionsförsäkring P-försäkring och kapitalförsäkring K-vförsäkring. Den skatterättsliga indelningen medför en helt annan gränslinje kring begreppet kapitalförsäkring än den ovan redovisade civilrättsliga indelningen Agell, a.a.. Kommunalskattelagen KL tillhandahåller en definition av vad som är P-försäkring. All annan livförsäkring är i skatterättslig mening K-försäkring. ÄktB:s bodelningsregler anknyter till KL:s definition be-

av greppet pensionsförsäkring.

Som tidigare nämnts var en av utgångspunkterna vid utformandet av den nya sparformen individuellt pensionssparande att reglerna så långt möjligt skulle vara lika de regler som gäller för P-försäkring se Ds 1992:45 och l992l93zl87. Genom prop. l99394z85, Vissa

prop. skattefrågor rörande livförsäkring, har också vissa Skatteregler som tidigare gällde för P-försäkringar ändrats i syfte att utjämna omotiverade skillnader mellan de båda pensionsformerna.

Definitionen av P-försäkring har uppställts med tanke på försäkringens syfte. P-försäkring föreligger enligt anvisningarna till 31 § KL om andra försäkringsbelopp inte skall utgå än ålderspension, sjukpension före den 1 januari 1994 användes termen invalidpension eller efterlevandepension. Efterlevandepension får tillkomma endast försäkringstagarens make, sambo och barn samt makes eller sambos barn.

Skillnaden mellan försäkringskategorierna visar sig naturligtvis i beskattningsreglerna. Vid P-försäkring är den inbetalade premien för försäkringen principiellt avdragsgill vid försäkringstagarens inkomstbeskattning samma år, under det att utfallande försäkringsbelopp beskattas som inkomst av tjänst 46 § 2 mom. KL. Avdragsrätten är för de flesta inkomsttagare begränsad till ett basbelopp per år. För egenföretagare och personer med högre årsinkomst än 10 basbelopp gäller särskilda avdragsregler. Vid kapitalförsäkring K-försäkring är betalning av försäkringspremierna inte avdragsgill vid beskattningen

försäkringstagarens inkomster, men utfallande försäkringsbelopp är av å andra sidan skattefria. Tanken bakom den uppskjutna beskattningen för P-försäkring är att utfallande försäkringsbelopp, pensionen, bör beskattas enligt vanliga regler om inkomst av tjänst, men att premierna då också bör få vara avdragsgilla.

26 Allmänt om pensionsräzzighezer

Avdrag för premie för annans försäkring medges inte

När det gäller frivillig, individuell P-försäkring godtas med ett undantag inte annan än försäkringstagaren som försäkrad. Undantaget innebär att P-försäkring kan tecknas på makes eller med make jämförlig sambos liv till förmån för barn under 20 år. Syftet med detta undantag är att öppna en möjlighet till kompensation för den ökning av kostnaderna för barns skötsel som uppkommer om maken avlider.

Avdragsrätten för P-försäkringspremie bygger på synsättet att pension är en från den aktiva verksamhetstiden uppskjuten förvärvsinkomst. Från försäkringsbranchens sida har efterlysts en avdragsrätt för försäkring ägd av make. Motsvarande krav har under senare år även framförts i riksdagsmotioner. I prop. 199394:85, Vissa skattefrågor rörande livförsäkring, avvisas tanken på en ändrad avdragsordning med följande uttalande 37.

Pensionsskyddet för hem- och deltidsarbetande makar har i viss

utsträckning försva ats genom den år 1988 beslutade avvecklingen av den allmärma än epensionen. Den nya äktenskapslagstiftningen som började gälla samma år medförde förändrin ar för samma

grupp. Den innebar ett frångående av den tidigare uvudregeln att

privata P-försäkringar skulle bli föremål för bodelning vid äkten-

skapsskillnad. Huvudregeln är nu i stället att värdet av e en P-

försäkrin i huvudsak inte skall ingå i bodelning mellan m arna.

Den ful ständiga särbeskattningen av inkomst innebär i sin nuvarande utformning bl.a. att endast den make som är försäkrin stagare

är berättigad till avdrag för Som ett l i 1970

års särbeskattningsreform sloförsäkringäirtlgiften.ades n igen år 1973 rätten till avdrag för premier för P-försä ing som ägs av den skattskyldiges make. Genom ändringen hindrades ett utnyttjande av makarnas

skilda marginalskattesatser.

Regeringen konstaterar att det finns ett behov av förbättrad ålders-

pension för makar med ingen eller låg förvärvsinkomst. Enligt re e-

ringens mening utgör detta dock inte skäl att nu lägga fram förs a om en ändrad avdragsordning. Avdragsfrå an kan inte ses isolera

och de fortsatta överväganden som kan b i aktuella bör ske med

utgångspunkt från principen om särbeskattning av makar.

Skattskyldigheten följer pensionsrän som överlåts genom bodelning i samband med äktenskapsskillnad

P-försäkring får under den försäkrades livstid överlåtas endast till följd av anställningsförhållande, utmätning, ackord, konkurs eller genom bodelning. En P-försäkring kan således överlåtas från ena maken till den andra i samband med bodelning. Under makarnas livstid kan överlåtelsen ske vid såväl bodelning under äktenskapet som med anledning

av älctenskapsskillnad. I syfte att motverka skatteplanering genom

överföring P-försäkring till make med låg marginalskatt infördes

1975 regel innebar att beskattningen av utfallande pension en som skulle ske hos överlåtaren även för tiden efter överlåtelsen, om inte överlåtaren berättigad till avdrag för periodiskt underhåll till var förvärvaren. Vid den tidpunkten förelåg sådan avdragsrätt om makarna levde åtskilda.

Fr.0.m. den l januari 1994 gäller regeln om kvarstående skattskyl-

dighet endast vid bodelning under bestående äktenskap. Som ett komplement till denna bestämmelse gäller vidare att avdrag inte medges för premier betalas efter det att äganderätten till försom säkringen övergått bodelning under bestående äktenskap, och genom detta gäller även makarna skiljer sig. l det individuella om senare

pensionssparandet gäller den ordningen att ytterligare inbetalningar

inte får göras efter överlåtelse av kontot genom bodelning. en

Ökat för efterlevandepension

utrymme

Före den 1 januari 1994 gällde att efterlevandepension kunde betalas ut antingen efterlevandepension eller som en s.k. försom en ren

sörjningsränta. En efterlevandepension kan vara antingen livsvarig

ren eller temporär. Om barn mottog efterlevandepension skulle den en ren dock temporär och upphöra senast när barnet fyllde 20 år. Den vara betalades ut till särskilt angiven förmånstagare inom den tillåtna en kretsen. Försörjningsränta utgick, under vissa villkor, så länge någon i den tillåtna kretsen levde. Regleringen innebar att det oftast fanns större möjlighet till en pensionsutbetalning när pensionen utgick som försörjningsränta än i de fall då efterlevandepension betalades ut. Förutom själva en ren konstruktionen med kollektivt medförsäkrade berodde detta på att försörjningsränta kunde utgå till barn utan någon övre åldersgräns.

statsmakterna har intagit restriktiv inställning till försörjnings-

ränta på grund de möjligheter till skatteanpassning en sådan

av utbetalning kunnat Utan inskränkande regler skulle den försäkrades ge. kapital kunna föras över till hans närstående utan arvsskatt och utan

att syfte förelåg att tillgodose den försäkrades behov av ålderspension.

Samtidigt skulle inkomstskattefördelar kunna uppnås. För att en försäkring med försörjningsränta skulle godtas P-försäkring ställdes som därför vissa krav angående utbetalning av försäkringsersättning upp

och premieinbetalning.

I 199394:85 39 konstateras att P-försäkringar under prop. s. år har kommit att innehålla allt sparande och mindre av senare mer av försäkringsskydd. Förutsättningarna att utnyttja en efterlevandepension i syfte att uppnå skattelättnader har vidare förändrats, heter det vidare i propositionen. Förändringar i skattesystemet, bl.a. sänkningar av högsta marginalskatt för inkomstskatten, införandet av en avkastnings-

28 Allmänt om pe nstions rätttiglzerer SOL 1995:8

skatt på P-försäkringskapitalet och sänkning av arvsskatten i kombination med den alltjämt gällande avdragsramen för frivillig Pförsäkring har kraftigt minskat möjligheterna att utnyttja P-försäkringssystemet i skatteundandragande syfte.

Från försäkringsföretagens sida framhölls att den komplicerade försörjningsränteregleringen fordrar mycket kostnadskrävande kontrollfunktioner och andra betungande administrativa göromål. Företagen har också pekat på att reglerna gav ett begränsat utrymme för valfrihet och flexibilitet och därför hämmade produktutvecklingen på pensionsområdet.

Med hänsyn till de ovan redovisade skälen samt till att den pensionsform som lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande erbjuder medger att barn oavsett ålder kan förmånstagare till

vara efterlevandepension ansåg departementschefen att kravet att pension till efterlevande barn skall upphöra när barnet fyller 20 år borde slopas. Samtidigt infördes ett krav på minst fem års utbetalningstid även för pension till barn och en möjlighet att begränsa utbetalningstiden till den tidpunkt då barnet fyller 20 år för såväl P-försäkring

som individuellt pensionssparande. Departementschefen övervägde i propositionen om vissa begränsande regler borde behållas för efterlevandepension till barn för att hävda syftet med skattelättnaderna, dvs. att ett pensioneringsändamål skall föreligga. Tanken avvisades emellertid med motiveringen att starka skäl talar mot att behålla sådana begränsande regler som enbart skall gälla på försäkringsområdet. För att neutralitet skall råda mellan P-försäkring och det in-

nya dividuella pensionssparandet bör de begränsningar som gäller för sparformerna vara lika, uttalade departementschefen. Reformen innebar att de särskilda reglerna om försörjningsränta vid P-försäkringar slopades fr.o.m. den 1 januari 1994.

Återköp av P-försäkring

Ett återköp innebär att försäkringsbolaget frigörs från sina förpliktelser mot försäkringstagaren genom en utbetalning av det aktuella återköpsvärdet på en i förtid annullerad livförsäkring. Vid utbetalningen tillkommer återbäring. Om P-försäkringens tekniska återköpsvärde uppgår till högst ett basbelopp och premier för försäkringen inte har betalats under den senaste IO-årsperioden får den utan hinder

skattereglerna återköpas. För övriga fall får Skattemyndigheten, om

det föreligger synnerliga skäl, genom dispens medge återköp av P-försäkring. Samma regler gäller för det individuella pensionssparandet.

Skattemyndighetens dispens är i sig inte tillräcklig för att ett återköp skall komma till stånd. Det krävs också en prövning av återköpsfrågan hos försäkringsbolaget. Denna prövning görs bl.a. på försäkringstek-

niska grunder. Utformningen grunderna hos det enskilda för-

säkringsföretaget påverkar därvid utgången av prövningen. Skatte-

myndighetens prövning skall därför ske först när det hos försäkrings-

bolaget klarlagts att försäkrings- och avtalsmässiga hinder mot återköp

inte föreligger. Före den l januari 1994 fick Skattemyndigheten medge återköp om

det förelåg särskilda skäl. När kravet på synnerliga skäl infördes

uttalade departementschefen i lagtörarbetena bl.a. följande prop.

199394:85 s. 52:

Uppstranmingen reglerna för återköp markerar att pensionsspa-

av randet är långsikti bundet sparande genom inskränkett som ningarna i rätten att fö över medlen motiverar skattesubventiooga Skärpningen återköpsreglerna kan till del sägas balansera nen. av en liberaliseringen reglerna efterlevandepension m.m. Samtidigt av om innebär de nya regler som föreslås en förenkling. Enligt regeringens menin är dock det tyngst vägande skälet för skärpning återköpsvi koren det allmänna intresset att återköen av inte får sådan omfattning att förutsättningarna för livförpen en

säkringsföretagens kapital laceringar rubbas.

Rekvisitet sk innebär att dispensprövningen skall vara

synnerli a

starkt restriktiv. U andena i motiven till motsvarande dis ensregel för det individuella pensionssparandet bör även gälla ör P-försäkring. Det där att dispensregeln kräver synnerliga skäl och är avsedd att angavstil äm när utebliven närmast framstår as en arnhölls det inte utbetalningär tillräc igt för dispens att som stötande. Det att den skattskyldige hamnat i allvarli ekonomiska svårigheter och a förhållandena är ömmande pro 1 9293:187 s. 205. . för bör

De omständigheter som kan igga till grund en dispens

sådana risken för att de skulle uppkomma rimli en inte vara att kunnat förutses försäkringstagaren. Ekonomiska trångm är i sig av inte skäl för dis ens.

För närvaran e medges dispens för näringsidkare när återköpet

bedöms säkerställa fortsatt drift i närin sverksarnheten. Sådana en omständigheter, ofta är svåra att klar ägga, bör inte anses utsom

göra synnerliga skäl för dispens. Den dispensgrunden är i

nya stället avsedd säkerhetsventil i fall då mer säregna som en förhållanden medför ett penbart och trängande behov av ensionsu Dis ensmöjlig eten syftar således till att av jälpa en kåpitalet.i åsning italet framstår direkt stötande. av a som armars som Förutsättningar ör dispens kan förelig om försäkringstagaren kan a visa han är på obestånd och att ett terköp är helt avgörande för att möjligheten att undvika personlig konkurs.

Försäkringsgivaren har vidare ur skatterättslig synvinkel generell

en rätt återköpa P-försäkringar avser små belopp. Denna rätt att som

gäller försäkringar tekniska återköpsvärde understiger 30 % av

vars basbelopp. En motsvarande rätt till engångsutbetalning gäller för ett

pensionssparinstitut vid det första pensionsutbetalningstillfállet såvitt

avser små belopp på pensionssparkonto.

30 Allmänt om pensionsrzmigheter

2.4 kapitalbehållning

Pensionssystemens

Enligt en redovisning av Pensionsberedningen beräknades år 1989 totalt 3,3 miljoner arbetstagare ha varit försäkrade för någon form av avtalspension. Av dessa var 555 000 statligt anställda, l miljon kommunalt anställda drygt 13 hos landstingen och knappt 23 hos

kommunerna, 600 000 privatanställda tjänstemän, 1 miljon privatan-

ställda arbetare och 200 000 tillhörande andra tjänstepensionssystem. Enligt uppgifter från Kommun- och Landstingsförbundens pensionsutredning utbetalades år 1990 sammanlagt omkring 21,5 miljarder kronor till knappt 1,2 miljoner förmånstagare inom privat och offentlig sektor. Avtalspensionssystemens kapitaltillgångar uppskattades samtidigt till ca 360 miljarder kronor inkl. vad enligt ITP-

som systemet för privatanställda tjänstemän avsatts i balansräkningar. Den totala pensionsskulden i alla avtalspensionssystem på privat och offentlig sektor beräknades år 1990 utgöra ca 600 miljarder kronor.

Vid samma tidpunkt beräknades fonderna för privata pensionsförsäkringar uppgå till omkring 200 miljarder kronor. Den samlade kapitalbehållningen för AP-fonden 426 miljarder kronor år 1990, avtalspensioner och individuellt tecknade pensionsförsälcringar kan sålunda beräknas ha uppgått till närmare 1 000 miljarder kronor år 1990. Härefter har tillgångarna i fonderna vuxit ytterligare

angående uppgifterna i detta och föregående stycke SOU 1994:20 s. 25

2.5¶Ett reformerat

pensionssystem

2.5.1 Huvuddragen i reformen

Riksdagen har den 8 juni 1994 beslutat om genomgripande ändringar

i reglerna för ålderspension bet. 199394:SfIJ24 och rsk. 199394: 439. Beslutet innebär att riksdagen i allt väsentligt godkänt de

riktlinjer för ett reformerat ålderspensionssystem som föreslagits i regeringens propositionen Reformering av det allmänna pensionssystemet prop. 199394:250. Förslagen i propositionen bygger i sin tur på Pensionsarbetsgruppens betänkande Reformerat pensionssystem

SOU 1994:20 och den uppgörelse som träffades inom arbetsgruppen mellan företrädare för de dåvarande fyra regeringspartierna och socialdemokraterna.

Propositionen upptar inga lagförslag utan anger de riktlinjer som bör vägleda reformeringen av ålderspensioneringen. Enligt vad

som uttalas i propositionen har regeringen för avsikt att senare återkomma

till riksdagen med förslag till den närmare utformningen av reformen jämte lagförslag, konsekvenser för anslagsposter på statsbudgeten m.m. Enligt propositionen syftar den föreslagna reformen till att skapa ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt inkomstrelaterat ålderspensionssystem. Detta pensionssystem skall vara mer robust för samhällsekonomiska och demografiska förändringar än vad som är fallet med dagens ordning. Vidare skall det reformerade pensionssystemet i högre grad försäkringsmässig karaktär samtidigt som de fördelningsges en politiska inslagen tydliggörs, heter det vidare i propositionen. Reformeringen pensionssystemet syftar även till att öka dess bidrag av till det samhälleliga sparandet och till att det i högre grad än dagens system skall stimulera arbetsutbudet. I det följande redovisas huvuddragen i reformen. De inkomster i dag är pensionsgrundande och förenade med som pensionsrätt skall vara det även i det reformerade systemet. Därtill skall pensionsrätt kunna även för fiktiva inkomster för s.k. barnår, ges

värnpliktstjänstgöring m.m.

Pensionsrätten skall utgöra 18,5 % av pensionsgrundande inkomster och andra pensionsgrundande belopp, upp till ett förmänstak. Motsvarande belopp skall betalas in till pensionssystemet i form av en ålderspensionsavgift, som kan utgå som arbetsgivaravgift, egenavgift eller allmän egenavgift. Därutöver skall en arbetsgivaravgiftegenavgift uppgår till halva ålderspensionsavgiften tas ut på de inkomstsom delar överstiger förmånstaket. Intäkterna från denna senare avgift som förs till statsbudgeten. Alla pensionsgrundande inkomstslag skall, till skillnad från i dag, vara avgiftsgrundande. Av inbetalda avgifter används huvuddelen 16,5 procentenheter till att finansiera utgående pensioner inom ramen för ett för- -

delningssystem. En summa motsvarande 2 procentenheter av ålders-

pensionsavgiften avsätts till individuell premiereserv. Dessa medel en förvaltas den kapitalförvaltare den enskilde själv utser eller, om den av enskilde inte själv gör något aktivt val förvaltare, av någon statlig av förvaltare. På fiktiva inkomster för bl.a. barnår och värnpliktstjänstgöring skall

staten betala ålderspensionsavgift. Avgiftsbetalningama finansieras

med allmänna skattemedel och fördelas på fördelnings- och premiereservkontona enligt de allmänna reglerna härför. Dagens s.k. 15- och 30-årsregler avsnitt 2.1 vid beräkning av

inkomstrelaterad pension föreslås bli ersatta av livsinkomstprincipen. En bestämd del av livsinkomsten, utslagen på den förväntade åter-

stående medellivslängden, utgör pensionen. Livsinkomstprincipen

innefattar också att alla pensionsgrundande inkomster skall väga lika

32 Allmänt om pensiønsrättigherer

tungt vid beräkning av ålderspensionen oavsett när under livet de

tjänats in.

Värdet av intjänad pensionsrätt inom tördelningssystemet skall ackumuleras successivt. Denna behållningen räknas årligen med ett upp

index som följer den allmänna inkomstutvecklingen. Vid ålderspensioneringen skall det årliga pensionsbeloppet från för-

delningssystemet fastställas genom att summan av de indexerade pensionsrättema divideras med ett s.k. delningstal. Vid bestämmande av delningstalet skall enligt propositionen beaktas återstående medellivslängd vid pensioneringstillfallet, befolkningsdödligheten under förvärvsåren, inkomstskillnader mellan män och kvinnor och viss en diskonteringsränta. Ett definitivt delningstal fastställs för varje årsklass vid ingången av det år då personerna i fråga fyller 65 år. Utgående pensioner från fördelningssystemet skall årligen räknas upp med nyss nämnt index med avdrag eller tillägg för så många procentenheter som den reala förändringen i indextalet avviker från en tillväxtnorm, s.k. pris- och följsamhetsindexering. Följsamhetsindexe-

ringen innebär att prisuppräkningen pensionerna justeras efter hand

av med hänsyn till den faktiska samhällsekonomiska utvecklingen. Vid en tillväxt som uppgår till normen räknas pensionerna i takt med upp prisförändringarna. Om tillväxten är högre, får pensionärerna utöver prisuppräkningen ett extra påslag på pensionen. Om å andra sidan tillväxten är lägre, utges inte full kompensation för prisökningarna. En pris- och följsamhetsindexerad pension innebär förhållandevis en högre pension i början av pensionärstiden än rent löneindexerad en pension. Skillnaden mellan förvärvsinkomst och pensionsinkomst blir inte lika Å andra sidan kommer den standardnivå pensionästor. som ren uppnått inte att i samma utsträckning som vid en ren löneindexering att höjas med tiden. Med en rent löneindexerad pension skulle

standardsänkningen för den nyblivne pensionären bli större

men äldre pensionären blir, desto högre skulle också hans standardnivå bli, vid en fortsatt allmän standardhöjning i samhället.

Pension från premiereservsystemet skall bestämmas avkastningen

av på fonderade medel och utgå enligt försäkringsmässiga grunder. Det

kapitalbelopp som de till premiereservsystemet avsatta avgifterna gett

upphov till jämte den faktiska avkastningen på dessa medel skall alltså fördelas över det antal år under vilka pensionen kan beräknas komma att utbetalas. De utgående pensionerna från premiereservsystemet kommer inte att pris- och följsamhetsindexeras eller indexeras på annat sätt enligt några fastställda regler. I stället kommer uppräkningen av den premiereservbaserade pensionen under pensionärstiden att vara beroende av den faktiska avkastningen kapitalet i premiereservsyav

stemet. De försäkrade skall kunna välja att ta ut sådan pension antingen livsvarigt eller under fem eller tio år.

Riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet omfattar vidare ett separat garantipensionssystem som skall ge alla pensionärer en

grundtrygghet. Garantipensionen skall enligt förslaget prop. 19934:

250 s. 163 ff ersätta nuvarande folkpension och pensionstillskott. Samtidigt skall det särskilda grundavdraget för folkpensionärer vid beskattning slopas. Garantipensionen skall vara skattepliktig på samma

sätt som förvärvsinkomster och inkomstrelaterad ålderspension.

Beträffande det kommunala bostadstillägget numera ersatt av bostadstillägg för pensionärer uttalas i propositionen att ett särskilt bostadsstöd riktat till pensionärer kommer att vara i princip oundgängligt under överskådlig tid framöver. Bostadstilläggen bör därför, enligt vad som uttalas i propositionen, tills vidare ,kvarstå i princip oförändrade.

Garantipensionen skall vara konstruerad som en utfyllnad till den inkomstrelaterade pensionen för att garantera en viss lägsta nivå samt att tillförsäkra pensionstagare med begränsad inkomstrelaterad pension ett reellt tillskott till pensionen. För den som har tjänat in rätt till en viss inkomstrelaterad pension, skall utgående pension beräknas utifrån en viss basnivå som fylls på med hänsyn till den inkomstrelaterade pensionen så att den totala pensionen ökar högre inkomstrelaterad pension som pensionären har. Utfyllnaden skall upphöra när den inkomstrelaterade pensionen överstiger en viss angiven högsta nivå.

För den som inte har rätt till någon inkomstrelaterad pension alls, utges garantipension som en fast lägstagaranti på en nivå som något överstiger den basnivå som garantipensionens utfyllnad utgår från. För år räknat skall denna nivå enligt förslaget vara 2,1 basbelopp för ensamstående och 1,87 basbelopp för gift pensionär. De angivna

lägstagarantinivåerna motsvarar brutto 74 970 kr respektive 66 759 kr

om året eller ca 6 240 kr respektive 5 560 kr i månaden år 1995 och innebär således en viss höjning av grundskyddsnivån om man jämför med utfallet från det nuvarande grundskyddet. En ensamstående pensionär utan pensionsinkomster i övrigt kommer enligt förslaget vid en kommunalskattesats om 31 % att ha en garanterad årlig pensionsnivå som netto ligger ca 2 000 kr högre än med dagens regler SOU 1994:20 s. 216 och prop. 199394:250 s. 167 ff.

Övergången till det reformerade pensionssystemet föreslås ske gradvis. Personer födda före 1935 berörs i princip inte av det reformerade systemets regler för inkomstrelaterad pension. De som är födda år 1935 fram till och med år 1953 får sin ålderspension beräknad med ett successivt ökande antal 20-delar enligt det nya systemets regler och resterande del enligt nuvarande system. För personer födda år 1954 eller senare skall det nya systemets regler tillämpas fullt ut. För alla

i någon utsträckning berörs av det reformerade systemets regler som beaktas även inkomster i förgången tid vid beräkning av pensionsrätt inom det nya systemet. Inom premiereservsystemet väljs en något

avvikande övergångslösning.

2.5.2¶Delning av pensionsrätt mellan makar

Makar båda är födda 1954 eller senare skall kunna dela pensions-

som rättigheter, som framöver tjänas in inom det reformerade pensionssystemet prop. 1993942250 s. 129 ff. Delning skall vara frivillig och ske fortlöpande, år för år under tiden för äktenskapets bestånd så länge utträde ur systemet inte

Förslaget innebär att de ålderspensionsrättigheter som två makar intjänat i det reformerade pensionssystemet ett år läggs samman och delas på så sätt att vardera maken som pensionsrätt för året tillgodoförs i princip hälften. Det värde som överförs från en man till en kvinna räknas ned med hänsyn till kvinnors längre medellivslängd. Pensionsrätt Överförd från kvinna till en man räknas upp i

en motsvarande mån.

Anmälan om delning skall göras gemensamt av makarna och får till följd att delning börjar äga rum fr.o.m. året därefter. Anmälan om utträde kan göras ensidigt en make med verkan fr.o.m. året

av därefter.

I propositionen anförs också att det bör övervägas om inte också makar födda under åren 1935 1953 skulle kunna omfattas av

delningssystemet. Denna fråga har därefter beretts inom ramen för arbetet i Genomförandegruppen för pensionsreformen S l994:G, som består av företrädare för de fem partier som står bakom överenskommelsen reformering av det allmänna ålderspensionssystemet och

om en som har i uppdrag att medverka i den fortsatta beredningen av pensionsreformen. Gruppen har därvid intagit den preliminära ståndpunkten att delningsinstitutet inte skall stå öppet för gifta par där en

eller båda makarna är födda före år 1954 se bilaga 2. av

Bakgrunden till de diskussioner om delning av pensionsrätt som har förts under de gångna decennierna är, enligt vad som sägs i propositionen prop. 199394:250 s. 132 i huvudsak följande. Den traditionella fördelningen av arbetsuppgifterna inom familjen som

sarmolikt kommer att gälla även viss tid framöver, om än i successivt allt mindre utsträckning innebär att kvinnan oftast är den som tar

det huvudsakliga ansvaret för barnen och hemmet. Hon avstår kanske från förvärvsarbete helt eller delvis under en ibland rätt lang tid. I sin tur kan detta medföra att hon även senare i livet får lägre inkomster än hon från början satsat på en egen yrkeskarriär. Kvinnan tjänar

om härigenom inte in pensionsrättigheter i sådan omfattning att hennes

ålderspension motsvarar marmens. Att kvinnan avstår från inkomster under vissa tider för att ta hand om barn och hem förutsätter i allmänhet att mannen förvärvsarbetar i full utsträckning.

Under den förvärvsaktiva tiden fungerar familjeekonomin, trots att kvinnan avstår från inkomster, genom att mannen bär en förhållandevis större del av försörjningsbördan. Dessutom utgår säkerligen de flesta kvinnor och män i denna situation om de alls funderar över

det framtida pensionsutfallet från att makarna även efter ålderspen-

sioneringen skall leva på samma standard och dela på de ekonomiska resurser som finns. Om makarna sedan skiljer sig kanske efter ett

långvarigt äktenskap har kvinnan generellt sett relativt små möjlig-

heter att bättra på sitt eget pensionsskydd. Detsamma gäller för det fall att mannen avlider före kvinnan. Att de nuvarande reglerna inte tillåter att pensionsrättigheter kan föras över från den ena maken till den andra ens om de är överens om det innebär alltså att kvinnan vid en äktenskapsskillnad eller ett dödsfall går miste om den ekonomiska trygghet på ålderdomen som hon kan ha sett fram emot.

I propositionen framhålls vidare att det med ett reformerat pensionssystem är uppbyggt enligt de principer som föreslås i propositio-

som nen, ur teknisk synvinkel inte längre föreligger några avgörande hinder mot ett system för delning av pensionsrätt.

Det är alltså enbart pensionsrättigheter inom det allmärma reformerade pensionssystemet som skall kunna delas renodlat mellan makar. Pensionsrätt inom ATP, tjänstepensioner, frivilliga individuella

pensionsförsäkringar och rätt till pension på grund av pensionssparav-

tal skall således inte kunna delas. l propositionen framhålls dock att

de principiella synpunkter som ligger bakom förslaget om delning av

pensionsrätt inom det reformerade pensionssystemet delvis bör föras över på dessa andra former av pensionsrättigheter prop. 199394:250

138 Detta föreslås ske genom en ändring av reglerna i ÄktB om s.

behandling av makars pensionsrättigheter vid bodelning på grund av

äktenskapsskillnad.

2.6¶Särskilt om kvinnors

pensionsrättigheter

I prop. l993l94z250 s. 32 uttalas att förvärvsfrekvensen bland kvinnor ökat under de drygt 30 år som gått sedan ATP infördes. Andelen kvinnor med pensionsgrundande inkomst är nu nästan lika hög som för märmen i så gott som samtliga åldersklasser. Det gäller både kvinnor med och kvinnor utan minderåriga barn. Skillnaden i förvärvsfrekvens är störst bland de äldsta, 55 64-åringarna, där 83 % av kvinnorna

jämfört med 92 % av männen tjänade in ATP-poäng år 1992. Denna skillnad återspeglar det förhållandet att kvinnor i de äldre generatio-

nerna har haft ett helt annat förvärvsmönster än yngre kvinnor. Jämförelser i övriga åldersklasser visar på en skillnad mellan män och

kvinnor på högst ett par procentenheter.

Den successivt ökade förvärvsfrekvensen bland kvinnor visar sig också i en växande andel ATP-pensionärer bland yngre ålderspensionärer, heter det vidare i propositionen. Statistiken över intjänad ATPrätt bland de förvärvsarbetande pekar mot att andelen kvinnliga ålderspensionärer med ATP kommer att fortsätta att öka och alltmer närma sig männens nivå, dvs. så gott som samtliga ålderspensionärer framöver kan förväntas uppbära ATP.

Nästan lika många kvinnor som män tjänar således numera in egen ATP, men kvinnornas ATP-rätt är fortfarande lägre än märmens. Iden nyss citerade propositionen anges att kvinnors årliga lägre ATP-poäng återspeglar det faktum att kvinnor har lägre årsinkomst i genomsnitt än män. Lönenivån inom kvinnodominerade yrken är oftast relativt

sett lägre än inom typiskt manliga yrkesområden. Därtill arbetar

kvinnor deltid i större utsträckning än män. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning AKU år 1992 har 43 % av kvinnorna på arbetsmarknaden deltidsarbete jämfört med endast 9 % av männen.

Docenten Ann-Charlotte Ståhlberg vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet har i en expertrapport jämfört kvinnors och

mäns pensioner från ATP och vissa avtalsförsäkringar Enligt

rapporten har kvinnors lägre löner och kortare tid i arbetslivet resulterat i lägre ATP och lägre avtalspensioner än för män. År 1990 hade kvinnorna enligt rapporten i genomsnitt en pension från ATP och avtalsförsäkringarna som bara var 35 % av vad männen hade. Skillnaderna mellan mäns och kvinnors pensioner är störst bland de äldsta pensionärerna. De kvinnor som år 1990 var 75-79 år gamla hade i genomsnitt en inkomstrelaterad pension som var 34 % av vad männen hade, medan de som var tio år yngre ñck en pension som var 42 % av männens.

Enligt rapporten är skillnaderna mellan mäns och kvinnors pensionsrättigheter mindre i de yngre generationerna. För att få en uppfattning om hur ATP-pensionen för de kvinnor som nu förvärvsarbetar kan komma att utvecklas har deras intjänade ATP-poäng jämförts med männens. Senare generationer har fler pensionspoäng och fler poängår i en bestämd ålder än vad tidigare generationer har haft. Enligt rapporten har kvinnorna ökat sin andel vad gäller både antal poäng och antal poängår, men de ligger fortfarande betydligt under märmens. Till exempel hade år 1990 kvinnor som var födda

Rapporten har publicerats bilaga till Pensionsarbetsgruppensbetänkande

som en SOU 1994:20 Reformerat pensionssystem med beteckningen SOU 1994:22, Reformerat pensionssystem, Kvinnors ATP och avtalspension.

1944 i genomsnitt tjänat ungefär 60 % av vad de lika gamla männen tjänat in i ATP.

.mregelsystemet vid bodelning m.m. 39

3 i vid

Huvuddragen regelsystemet bodelning m.m.

I detta kapitel redogörs för gällande bestämmelser angående bodelning

vid äktenskapsskillnad och underhåll efter äktenskapsskillnad.

Reglerna pensionsrättigheter och bodelning har så långt det varit om möjligt samlats i ett särskilt avsnitt. Redogörelsen är på intet sätt uttömmande har begränsats till de delar har betydelse för utan som

utredningens uppdrag. Avsnittet underhåll efter äktenskapsskillnad

om är främst inriktat på möjligheten att använda underhållsbidrag som

bodelningskorrektiv.

3.1 för bodelning vid

Principerna äktenskapsskillnad

1¶Likadelningsprincipen

ÄktB:s bodelningsregler bygger på den nordiska likadelningsregeln. Huvudprincipen för bodelning i anledning av äktenskapsskillnad är

således sedan tilldelning för gäld ägt återstoden av makarnas att, rum, giftorättsgods skall delas lika mellan dem ll kap. 3 § ÄktB. I 10 kap. ÄktB vilken egendom som kan eller skall ingå i en anges bodelning mellan makarna. Huvudregeln återfinns i kapitlets första

paragraf säger att giftorättsgodset, alltså i princip all egendom

som gjorts till makes enskilda, skall ingå i bodelningen. Huvudsom regeln modifieras emellertid i åtskilliga hänseenden i följande I 2-3 görs undantag för vissa slag egendom som i

paragrafer. av

och för sig utgör giftorättsgods. Hit hör bl.a. viss egendom av

personlig art samt pensionsrättigheter angående pensionsrättigheter

och bodelning, avsnitt 3.2. Bestämmelsen i 4 § öppnar å andra se sidan möjligheten att dra in enskild egendom, pensionsförsäkring eller pensionssparande i bodelningen. I 5 slutligen, hänvisas till försäkringsavtalslagen och lagen 1993:931 individuellt pensionsom

såvitt verkan förmånstagarförordnanden i vissa fall. sparande avser av

mm.

Hur storleken av makarnas andelar av det giftorätts-

gemensamma godset skall beräknas regleras i första avsnittet 11 kap. ÄktB. I det

av andra avsnittet klargörs hur egendomen i boet skall fördelas på de andelar som beräknats for makarna.

Bestämmelserna om täckning för skuld finns i ll kap. 2 I paragrafen uttalas att från en makes giftorättsgods skall avräknas så mycket att det täcker de skulder den maken hade vid den

som strategiska tidpunkten, vilket vid bodelning i anledning äktenskaps-

av skillnad är när talan om äktenskapsskillnad väcktes. Syftet med bestämmelserna om täckning för skuld är att för vardera maken få fram vad som utgör hans behållna nettoförmögenhet. Från principen

att en skuld skall täckas med giftorättsgods görs i andra stycket undantag för vissa fall då den make som for skulden också har enskild

svarar egendom. Täckning för skuld som har en särskild anknytning till den enskilda egendomen skall då i första hand ske den enskilda

ur egendomen. I tredje stycket föreskrivs att undantaget även skall gälla sådan rättighet som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelningen, således bl.a. pensionsförsäkringar. För att undantagsbestämmelsen skall vara tillämplig krävs som ovan nämnts att skulden har särskild

en anknytning till den enskilda egendomen. I lagtexten nämns först det fallet att borgenärens fordran mot make är förenad med särskild

en förmånsrätt i den makens enskilda egendom. Därefter nämns skulder som maken har ådragit sig för underhåll eller förbättring den

av enskilda egendomen eller som på annat sätt är att hänföra till denna.

3.1.2¶Vederlagsregeln

Enligt giftermålsbalken GB var vardera maken pliktig att så vårda sitt giftorättsgods, att det otillbörligen minskade andra maken till förfång. Till denna skyldighet, som gällde under hela äktenskapet,

var knutna ett antal vederlagsregler vid bodelningen. I ÄktB finns varken någon allmän vårdplikt eller några vederlagsregler den typ

av som fanns i giftermålsbalken. Reglerna i 11 kap. 4 § ÄktB har emellertid till syfte att söka neutralisera verkningarna sådana förfoganden

av som en make under tiden närmast före upplösningen av äktenskapet vidtar över sitt giftorättsgods i avsikt att minska eller omintetgöra den andra makens giftorättsanspråk i denna egendom. Bestämmelsen innebär att bodelningen skall korrigeras maken inom tre år före ansökan

om ena om äktenskapsskillnad förfogat över sitt giftorättsgods på ett sådant sätt som angetts i paragrafen. Korrigeringen skall göras så,

att man vid bodelningen beräknar den andra makens andel i boet det

som om ifrågavarande giftorättsgodset alltjämt hade ingått i boet.

I paragrafens första stycke behandlas det fallet maken

att ena genom gåva minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till att

...Jegelsystemet vid bodelning m.m. 41

öka värdet av sin enskilda egendom. För att bestämmelserna skall bli tillämpliga skall följande rekvisit vara uppfyllda. Det skall vara fråga

bodelning med anledning av äktenskapsskillnad, transaktionen skall om ha ägt rum inom tre år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes, transaktionen skall ha avsett giftorättsgods i inte obetydlig omfattning och transaktionen skall ha vidtagits utan den andra makens samtycke.

Genom bestämmelsen i paragrafens andra stycke gäller reglerna om kompensation också om ena maken använt giftorättsgods till att öka värdet av en rättighet som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelningen, således bl.a. pensionsrättigheter. Beträffande en ökning av värdet eller förvärv av förmån på grund av pensionsförsäkring eller individuellt pensionssparande gäller att sådan ökning eller sådant förvärv alltid ger rätt till kompensation, således oberoende av om den andra maken har samtyckt till åtgärden. Den bakomliggande orsaken

är att premiebetalningar för egen pensionsförsäkringj regel ingår som

ett normalt led i familjeekonomin, och att det skulle framstå som egendomligt att göra vederlagsregelns tillämplighet beroende av om samtycke förelåg eller inte. De åtgärder som i första hand är avsedda att föranleda en justering av andelarna är betalning av försäkringspremier och numera inbetalning på konto för individuellt pensionssparande. I förarbetena till ÄktB prop. 198687:1 s. 173 ff framhålls att varje premiebetalning oavsett om den gäller en gammal eller en

-nytecknad försäkring som sker under den kritiska tiden faller in

under bestämmelsen. Det förtjänar att anmärkas att det är värdet av

det använda giftorättsgodset som skall anses alltjämt ingå i den förfogande makens giftorättsgods. Beloppet för en erlagd premie skall

alltså tas med. Därvid skall man beakta att premier för pensionsför-

säkringar är avdragsgilla vid inkomstbeskattningen. Man skall med

andra ord utgå från hur situationen skulle ha varit om försäkringspremien inte hade betalts.

En annan åtgärd som åsyftas med bestämmelserna i andra stycket är att en make begagnar den möjlighet han har som försäkringstagare

att ändra en pensionsförsäkring som innehåller ett efterlevandeskydd för make till en ålderspension för försäkringstagaren. Genom en sådan

åtgärd kommer försäkringen inte längre att ingå i en framtida bodelning. Förfarandet är att likställa med det fallet att försäkringstagaren tecknar en ny försäkring. Om ändringen gjordes inom tre år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes, skall därför andra makens andel

vid bodelningen beräknas som om försäkringen alltjämt hade ingått i

bodelningen, vilket torde innebära att försäkringstagarens egendom skall ökas med det beräknade tekniska återköpsvärdet på efterlevande-

delen av försäkringen före ändringen Tottie, Äktenskapsbalken och

promulgationslag m.m., 1990, s. 365 not 21.

42 ...Jegelsystemet vid bodelning m.m.

Även i det fall försäkringen har ändrats skall hänsyn tas till

att skattereglerna, dvs. till den latenta inkomstskatteskulden, vid beräkningen av det värde med vilket giñorättsgodset skall ökas när andelarna fastställs. Här får man utgå från försäkringstagarens tillgodohavande hos försäkringsbolaget, dvs. det tekniska återköpsvär-

det hos Även befintligt återbäringskapital torde pensionsförsäkringen.

böra beaktas. Vad giftorättsgodset har minskat med är värdet på det upphävda efterlevandeskyddet, så som detta värde hade varit att ta upp i bodelningen om skyddet fortfarande existerat. Hur den latenta skatteskulden skall beräknas är inte fastlagt i förarbetena. Departementschefen anförde, i likhet med familjelagssakkunniga, att skatteskulden får beaktas på annat sätt än i fall av ren premiebetalning och nämnde rättsfallet NJA 1975 s. 288 SOU 1981:85 s. 377 och prop. 198687 s. 174. I rättsfallet var fråga om beräkning av värde på en fastighet vid bodelning, varvid den latenta skatteskulden bestämdes med ledning den realisationsvinst som kunde beräknas vid en

av omedelbar försäljning. Lagrådet ansåg att något motsvarande syntes främmande vid hänsynstagande till skatteregler i den situationen att giftorättsgods skall ökas med värdet av en pensionsförmån. Pensionsförmånen är inte omsättningsbar på samma sätt som en fastighet.

Departementschefen bekräftade i slutprotokollet att den latenta

skatteskulden skall beaktas men att denna fråga inte lämpade sig för en generell reglering. Den måste avgöras med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet och borde därför överlämnas till rättstillämpningen prop. 198687:1 s. 390.

3.1.3¶Jämkningsreglema

De bestämmelser behandlar möjligheterna att vid bodelningen

som göra avsteg från likadelningsprincipen har samlats i 12 kap. I l § finns

regler om jämkning vid bodelning med anledning av äktenskaps-

skillnad när tillämpning av likadelningsprincipen skulle leda till ett

en oskäligt resultat. Genom bestämmelsen i 2 § ges möjlighet för efterlevande make att vid bodelning med anledning av den andra makens död begära att vardera sidan skall behålla sin egendom, och i 3 § finns regel om jämkning av villkor i äktenskapsförord i

en samband med bodelning samt motsvarande jämkningsregel beträffande

s.k. föravtal om bodelning. Utredningen behandlar i det följande

endast de järnkningsregler kan bli aktuella vid en bodelning med

som

anledning av äktenskapsskillnad. Enligt den allmänna regeln jämkning vid bodelning i l § kan en

om make vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad, i den mån

en likadelning av makarnas giftorättsgods skulle framstå som oskälig

med hänsyn särskilt till äktenskapets längd men även till makarnas

...Jegelsystemet vid bodelning m.m. 43

ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt, få behålla sitt giftorättsgods än en tillämpning av likadelningsprincipen mer av skulle medföra. I förarbetena till bestämmelsen framhålls att den i första hand är avsedd att tillämpas på de kortvariga äktenskapen prop. 198687:1

184 Departementschefen uttalade i lagstiftningsärendet att det är

s. framförallt vid sådana äktenskap som en likadelning kan komma att te sig oskälig och att det gäller särskilt om den ena maken vid äktenskapets ingående har fört in egendom till stort värde i boet. I motiven framhålls emellertid att det skall göras helhetsbedömning av makaren frågan prövas. Även äktennas förhållanden när om jämkning om skapets längd och makarnas ekonomiska förhållanden talar för en jämkning kan det ibland finnas alldeles särskilda omständigheter som verkar i motsatt riktning, t.ex. det sätt på vilket den ekonomiska situationen i äktenskapet har uppstått, makarnas hälsotillstånd eller

deras utbildnings- och yrkesstatus. Departementschefen tillade att

någon gång kan kanske i stället äktenskapets längd och makarnas ekonomiska förhållanden tala mot jämkning andra omständigen men heter medföra att jämkning trots allt bör ske.

De olika jämkningsfaktorernas betydelse för paragrafens tillämpning

behandlas relativt utförligt i motiven prop. 198687:12 s. 185 ff. Följ ande uttalande departementschefen 188 vara av intresse

av kan

för bedömningen järnkningsregelns betydelse vid en ojämn förav

delning av makarnas respektive pensionsskydd.

Om make behöver få behålla sin egendom eller viss del därav en för att sin framtida försörjning medan den andra maken har goda tryåga kunna försörja sig själv utan att erhålla denna utst er att egendom, bör det kunna utgöra skäl att en likadelning. Den förstnämnda makens större nettogiftorätts frånååkan t.ex. bero på att o s han eller hon har livränta inte tas undan från bodelen som ningen därför att den inte utgår på grund av en pensionsförsäkring i kommunalskattelagens mening men som fullföljer samma syften som en sådan Vid bedömningenförs ekonomi skall hänsyn tas även till

av amiljens

sådana tillgångar inte ingår i bodelnin en. Om den make som som enligt likadelningsregeln skall erhålla de i den andra makens har stora tillgångar är enskild egendom eller som som

lgliftorättsgodsplacerats i pensionsförsäkringar eller andra ersonliga rättig-

ar heter, kan det ett skäl att Det är särs ilt fallet om den

vara jämka.

ekonomiskt maken i vasentlig grad har bidragit till att öka svagare värdet den andra makens enskilda egendom. av

Jämkningsregeln i 12 kap. 1 § ÄktB hade en föregångare i 13 kap. 12 § GB under sin giltighetstid allt att döma sällan kom till a som av användning. Man kritiserade regeln dels för att den var alltför restriktiv och därför begränsade möjligheterna att jämka, dels för att

den inte lämnade tillräcklig vägledning för hur jämkningen skulle gå

44 ...regelsystemet vid bodelning m.m.

till SOU 1981:85 s. 168. Att söka utforma lämpligare jämkningsregler var således en viktig uppgift för familjelagssakkunniga. De sakkunniga föreslog en särskild delningsprincip vid kortvariga äkten-

skap som innebar att utgångspunkten vid bodelning vid helt kortvariga

äktenskap var att vardera maken fick behålla sin egendom med en successivt växande rätt till likadelning. Vidare föreslogs en jämkningsregel som i huvudsak överensstämmer med den nuvarande jämkningsregeln i 12 kap. l § ÄktB. Beträffande omfattningen det s.k. av jämkningsutrymmet, dvs. den ram inom vilken jämkning kan ske uttalade familjelagssakkunniga följande SOU 1981:85 s. 174.

Vi finner det naturligt och riktigt att bibehålla mölighet att en avvika från huvudprincipen i särskilda fall, vare sig är a om upplösning av ett kortvarigt eller långvari äktenskap. T1 l huvudprincipen för egendomsordnin en i vårt örslag bör räknas också den bestämda avvikelsen likadelningen enligt vad vi som, utvec ade i avsnitt, skall göras vid upplösningen av ett äktensföregåendemake rkar det. ap, om Den jämkning vi här kortvariåtsärskilt iskuterar bör i samtli all innebära make får behålla a att

mer av sin egendom än som öljer av huvudprincipen. Självfallet

skall en jämkning inte kunna innebära att make får avstå mer egendom till andra maken än som blir földen av en generell likadelning. Med en sådan mölighet skulle adelningsprincipen lätt kunna komma att framträ a som blott från vilken en man skönsmässi skulle kunna avvika i utgån andra riktningen. Men ena er samma sk talar vår mening för att en awikelse från den föreslagna särskildaenligtelnings rincipen för kortvariga äktenskap

också bör kunna ske bara på et sättet att make får behålla mer av sin egendom. Syftet med den särskilda delningsprinci skulle en annars äventyras. Vidare skulle det vara vanskligt att sö a dra upp sådana riktlinjer för en jämknin att bestämmelsen kunde tillämpas

praktiskt, om så motstridiga sy en skulle tillgodoses med en och samma lagregel.

Även departementschefen framhöll att en jämkning aldrig kan medföra

att en make kan få mer av den andra makens egendom än vid en likadelning. Om det någon gång är nödvändigt att åstadkomma en överföring av egendom till den andra maken, får detta därför ske antingen genom engångsunderhåll eller genom jämkning av äktenskapsförord, heter det i propositionen till ÄktB prop. l98687:l s. 185. Slutligen bör framhållas att jämkning inte skall vidtas regelmässigt.

Visserligen saknar jämkningsregeln i ÄktB det i GB:s jämkningsregel

intagna kravet på att en delning enligt huvudreglerna skall leda till ett

uppenbart orimligt resultat. Även i

om man därigenom avsett att förhållande till GB ge en mer liberal regel i ÄktB, är det klart utsagt att jämkning skall förekomma bara i undantagsfall prop. 19868721 s. 184.

.mregelsystemet vid bodelning m.m. 45

Enligt bestämmelsen i 12 kap. 3 § ÄktB får ett villkor i ett äktenskapsförord jämkas eller lämnas utan avseende vid bodelningen, det är oskäligt med hänsyn till förordets innehåll, omständigom heterna vid förordets tillkomst, senare inträffade förhållanden och

omständigheterna i övrigt. Enligt paragrafens andra stycke gäller

detsamma även villkor i föravtal. Avtalslagens ogiltighetsregler däribland generalklausulen i 36 § är i och för sig analogt tillämpliga också på familjerättsliga avtal, såsom äktenskapsförord prop. 197576:81 s. 113. En regel om jämkning äktenskapsförord har emellertid ansetts vara av sådan av betydelse att den bör återfinnas i ÄktB och inte grunda sig enbart på analog tillämpning av allmänna avtalsrättsliga regler prop. en 198687:1 77. Regeln har därvid utformats med generalklausulen s. som förebild.

Jämkning enligt paragrafen kan bara avse villkor i ett äktenskapsför-

0rd. Tredjemansföreskrifter, dvs. sådana föreskrifter som en givare eller testator har uppställt om att från honom erhållen egendom skall mottagarens enskilda egendom, har avsiktligt hållits utanför. vara Dessa föreskrifter kan följaktligen inte bli föremål för jämkning enligt ÄktB. Om sådan föreskrift medför ett oskäligt bodelningsresultat, en kan ett engångsunderhåll i vissa fall användas som bodelningskorrektiv, se avsnitt 3.3.1. I motiven till bestämmelserna i 12 kap. 3 § ÄktB har starkt betonats att jämkning enligt nämnda paragraf skall vara en utpräglad undantagsföreteelse. Eftersom grundprincipen att avtal skall hållas inte får undermineras flitigt bruk av jämkningsregler, skall den genom oskälighet kan följa ett äktenskapsförord enligt motivuttalandesom av na i första hand botas genom jämkning enligt de föregående paragraferna i 12 kap. En jämkning enligt dessa paragrafer avser att medge undantag från den lagbestämda likadelningen och övriga förekomman-

de regler andelsbestänmingen, medan bestämmelserna i 12 kap.

om 3 § att åstadkomma jämkning i ett föreliggande avtal mellan avser makarna. I vissa fall kan emellertid jämkning enligt 12 kap. l § ÄktB inte en

bota en oskälighet som följer av ett äktenskapsförord. Departements-

chefen uttalade i lagstiftningsärendet prop. 198687:1 s. 192 att det gäller främst sådana fall då det finns endast enskild egendom i äktenskapet och fall där den värdemässigt helt övervägande delen av egendomen utgörs enskild egendom. Om det därvid är så att den av enskilda egendomen huvudsakligen tillhör den ena maken kan det vara oskäligt mot den andra maken att denne efter ett kanske långvarigt äktenskap står helt eller nästan helt utan egendom efter bodelningen, fortsatte departementschefen. Han vidare att jämkning borde ske angav endast egendom i större omfattning gjorts till enskild och detta om

46 ...Jegelsystemer vid bodelning m.m.

ledde till en påtaglig snedfördelning av makarnas samlade egendom. Hur stora skillnader som kunde tolereras fick bero på makarnas ekonomiska förhållanden. Hade de levt under tämligen enkla förhållanden, kunde en jämkning kanske böra ske även den enskilda

om egendomen inte hade så högt värde, räknat i absoluta tal. Hade makarna däremot en mycket god ekonomi, kunde den enskilda egendomen tillåtas uppgå till större belopp utan att man ñr den skull kunde anse att den ojämna fördelningen dem emellan var oskälig mot den som hade de mindre tillgångarna, relativt sett. Departementschefen konstaterade att en helhetsbedömning av makarnas ekonomiska situation måste göras prop. 198687:1 s. 192 ff.

Jämkning får göras antingen så att man helt bortser från villkoret och behandlar den enskilda egendomen som giftorättsgods eller så att villkoret endast tillämpas delvis, dvs. att viss del av den enskilda egendomen alltjämt anses som enskild medan återstoden betraktas som giftorättsgods. Den senare lösningen kan, uttalade departementschefen, ofta vara tillräcklig för att undanröja den oskälighet som villkoret medfört.

Följden av jämkningen blir att värdet av den delningsbara

egendomen ökar och därmed även storleken av den ekonomiskt svagare makens andel vid bodelningen. Genom att den i bodelningen införda egendomen blir att behandla som giftorättsgods, skall den tas med också vid gäldstäckning enligt 11 kap 2 § ÄktB. Först det på

om ägarmakens sida uppkommer en ökad nettobehållning vid delningen får jämkningen effekt. Hänsynen till ägarmakens borgenärer går här före, dvs. borgenärer vilkas fordringar förelåg vid den kritiska tidpunkten skall inte behöva se gäldenärsmakens egendom minska deras bekostnad som följd av järnkningen. Vid bedömning hur omfattande

av jämkning som bör ske, får hänsyn tas såväl till storleken av ägarmakens skulder som till det förhållandet att den andra makens andel normalt ökar med endast hälften av det nettotillskott den i

som bodelningen indragna egendomens värde kan representera Tottie, a.a., s. 451.

3.1.4¶Avtalsutrymmet

Enligt svensk rätt ankommer det i första hand på makarna själva att komma överens om hur egendomen skall fördelas mellan dem vid bodelningen. Först om de inte kan enas blir det aktuellt att låta en särskild skiftesman förrätta bodelningen, varvid en make som är missnöjd med den kan väcka talan hos domstol om ändring av bodelningen s.k. klandertalan.

Makarnas befogenhet att avtala om fördelningen egendomen

av avser alla frågor som kan aktualiseras vid en bodelning. Makarna kan

t.ex. bli att egendom som är enskild till följd av äktenskaps-

ense om förord och alltså enligt huvudregeln skall hållas utanför delningen i stället skall ingå i bodelningen. Detsamma gäller rättigheter på grund

pensionsförsäkring eller individuellt pensionssparande. De kan

av också komma överens i vad mån deras skulder skall täckas med

giftorättsgods eller med enskild egendom, hur egendomen skall

värderas samt hur andelarna i boet skall bestämmas och egendomen fördelas på lotter.

Makarna har genom sin rätt att träffa avtal om fördelningen av egendomen möjlighet att i flera hänseenden påverka utfallet av

bodelningen. Härigenom kan det farniljerättsliga förvärv som bodelningen ger upphov till delvis övergå till att bli ett förrnögenhetsrättsligt

förvärv. Överförs egendom vederlagsfritt från den maken till

t.ex. ena den andra i omfattning som saknar stöd i den familjerättsliga

en regleringen, föreligger i själva verket gåva. I förarbetena till ÄktB

en uttalade departementschefen att ett visst ansvar mot makarnas borgenärer måste finnas i dessa fall och kunna aktualiseras, om borgenärsintressena har kränkts avtal som makarna har ingått

genom vid bodelning prop. 198687:1 s. 196.

Det väsentliga skyddet för makes borgenärer består i att maken

ett led i andelsbestämningen vid bodelningen skall tilldelas

som egendom till täckning sina skulder och att det är endast det fram-

av räknade nettogiftorättsgodset som skall delas mellan makarna. Detta skydd gäller för de borgenärer vilkas fordringar har uppkommit före den för bodelningen avgörande tidpunkten i skillnadsfallet dagen då talan äktenskapsskillnad väcktes. Under förutsättning att egen-

om domen inte har värderats för högt vid bodelningen riskerar dessa borgenärer vid ett lojalt delningsförfarande från makarnas sida inte annat än att den ytterligare säkerhet som borgenärerna kan ha haft i form av

överskjutande utmätningsbara tillgångar hos make minskar med

en högst hälften överskottet prop. 198687:1 s. 196

De borgenärer vilkas fordringar har uppkommit efter den för bodelningen avgörande tidpunkten men före själva bodelningen befinner sig i ett annat läge. Dessa borgenärer skall stå tillbaka för makens bodelningsanspråk. För dem blir det därför av stor betydelse hur bodelningen genomförs. Det sagda innebär enligt uttalanden i förarbetena att det behövs bestämmelser vilken verkan det skall ha

om att make vid bodelningen efterger sin rätt prop. 198687:1 s. 197.

en Sådana bestämmelser kan också till fördel för borgenärer som har

vara

äldre fordringar. På grund härav har i 13 kap. 1 § ÃktB intagits

bestämmelser verkan att make vid en bodelning har eftergett

om av en sin rätt till skada för sina borgenärer genom att låta enskild egendom ingå i bodelningen, att utöver vad följer ÃktB

genom - som av avstå i delningen ingående egendom eller genom att vid fördelningen

48 ...Jegelsystemet vid bodelning SOU 1.995: 8

m.m.

på lotter avstå utmätningsbar egendom i utbyte mot utmätningsfri. Ett undantag har dock ställts upp för makarnas gemensamma bostad och bohag. För sådan egendom gäller särskilda bestämmelser om övertaganderätt 11 kap. 8 § ÄktB, varför det inte ansetts kunna bedömas vara illojalt mot borgenärerna att makarna tillämpar dessa bestärnmelser. Reglerna om eftergift innebär i korthet att den andra maken kan göras ansvarig intill värdet av vad gäldenärsmakens utmätningsbara egendom obehörigen har minskat med vid bodelningen. Den andra makens ansvar gäller i förhållande till varje borgenär, vars fordran uppkommit före bodelningen. Existensen av eftergiftsreglerna har möjliggjort en enkel lösning såvitt avser bodelningsförvärvares skydd

gentemot den tidigare ägarmakens utmätningsborgenärer: den

nye ägaren vinner skydd från bodelningstidpunkten, dvs. -från den tidpunkt då en formenlig bodelning föreligger. Fram till den tidpunkten kan å andra sidan utmätning ske hos förre ägaren. Denna ordning gälla

anses oavsett eljest gällande krav för sakrättsligt skydd i motsvarande fall, såsom tradition av lösöre eller denuntiation vid övergång av enkel fordran Tottie, a.a., s. 463 med där gjorda hänvisningar. Vid konkurs och offentligt ackord finns regler om återvinning av bodelning, vilka kan sägas motsvara eftergiftsreglerna 4 kap. 7 § konkurslagen och 16 § ackordslagen.

Beträffande frågan om vilka specifika åtgärder som kan grunda

ansvar för eftergift kan till en början anföras att redan makarnas överenskommelse om värderingen av den egendom som ingår i

bodelningen och hur en makes redovisning av förvaltningen denna

egendom skall fullgöras är av stor betydelse för bodelningsresultatet.

Att en skuldsatt make på sin lott har mottagit egendom blivit för

som högt värderad eller avstått egendom som värderats för lågt kan vara till skada för borgenärerna. Sådana överenskommelser bör följaktligen kunna prövas enligt bestämmelserna eftergift prop. 198687

om s. 199

Enligt ÄktB:s förarbeten kan i princip detsamma makars

sägas om avtal om hur deras skulder skall täckas vid bodelningen. Om en make har medgett att en skuld som inte hänför sig till enskild egendom skall täckas med denna egendom får det betraktas eftergift. Frågan

som en om det erforderliga sambandet förelåg mellan skulden och den enskilda egendomen får prövas när den andra makens görs

ansvar gällande. Det sägs vidare givetvis innebära en eftergift, om en make helt underlåter att avräkna tillgångar för täckning sina skulder

av prop. 198687:1 s. 200.

Praktiskt betydelsefullt är konstaterandet i motiven att det normalt bör vara så att dispositioner som makarna företar inom de ramar som lagstiftningen drar upp inte bör betraktas som eftergift. Det sagda innebär att makarna vid bodelning har frihet att själva komma överens

i vilken utsträckning ÄktB:s jämkningsregler skall medföra om att likadelningen åsidosätts. Makarna får dock inte gå utanför den ram som består i att en jämkning aldrig får innebära att en make förvärvar mer av den andra makens egendom än vid en likadelning. Om makarna kommer överens om en jämkning inom derma ram, kan det enligt uttalanden i förarbetena prop. 198687: 12 s. 188 inte bedömas som en eftergift om en skuldsatt make sedermera försätts i konkurs eller fråga därom armars uppkommer.

3.2¶Pensionsrättigheter och bodelning

3.2.1¶Vad som ingår i bodelning

Som tidigare närrmts skall enligt huvudregeln makarnas giftorättsgods ingå i bodelning. Huvudregeln modifieras emellertid i åtskilliga hänseenden, se avsnitt 3.1.1.

Undantagsbestämmelsen i 10 kap. 3 § ÄktB avser rättigheter och kan sägas utgöra en motsvarighet till bestämmelserna i 2 § om undantagande från bodelning av personlig egendom. De rättigheter som åsyftas kan betecknas som personliga rättigheter men betecknas också som egendom av särskilt slag se Tottie, a.a., s. 295. I första stycket stadgas att rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art inte skall ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. En direkt motsvarighet till bestämmelsen fanns i GB. Motiven till förevarande stycke går alltså i huvudsak tillbaka till lagberedningens betänkande från 1918. Av vad som där sades framgår att principen om att vissa rättigheter skulle hållas utanför den ekonomiska gemenskapen mellan makarna gällde redan tidigare. Beredningen framhöll att det fanns vissa förmögenhetsrättigheter, som på grund av sin natur eller om dem givna föreskrifter var så knutna vid den berättigades person, att hans make eller allenast under vissa förutsättningar kunde få del i dem lagberedningens Förslag till giftermålsbalk m.m., 1918, s. 222.

Lagrummet skiljer således på två olika fall; egendomen kan vara oöverlåtbar eller av personlig art. En viss rättighet kan mycket väl samtidigt vara så väl oöverlåtbar som av personlig art. De rättspolitis-

ka skälen till de begränsningar i giftorättens verkningar som uppställs

genom den aktuella regeln är följande. Eftersom giftorätt genom bodelning kan leda till att make övertar egendom från den andra maken, bör giftorättsanspråk inte kunna förverkligas i egendom som är oöverlåtbar för maken själv. Inte heller när en rättighet på grund av sin konstruktion är knuten till den berättigades person, passar den för

50 .mregelsgvstemer vid bodelning m.m.

övergång till andra maken genom bodelning Agell, Äktenskaps- och samboenderätt enligt 1987 års lagstiftning, 3 uppl. 1989, s. 58.

I fråga om rättigheter som inte kan överlåtas kan en indelning ske med ledning av om oöverlåtbarheten grundar sig på a sociala hänsyn till den berättigade, b den förpliktades intresse eller c överlåtelseförbud i villkor genom testamente eller gåva av tredje man. Bland de rättigheter som anses vara överlåtbara av sociala skäl bör i första hand nämnas rätten till lön och till pension från tidigare arbetsgivare. Såvitt avser pension gäller detta vare sig fordran härpå riktar sig direkt mot arbetsgivaren, mot en av honom för ändamålet bildad stiftelse eller mot ett försäkringsbolag, vari arbetsgivaren tecknat

försäkring till tryggande av pensionen. Det förtjänar att understrykas

att det är rättigheten som sådan som får hållas utanför bodelningen medan vid den kritiska tidpunkten för lyftning tillgänglig lön eller pension på vanligt sätt omfattas av denna.

Såvitt avser offentligt-rättsligt reglerade förmåner har det i en del fall meddelats en uttrycklig bestämmelse i lag om rättighetens oöverlåtbarhet. Enligt 20 kap. 6 § lagen 1962:381 om allmän försäkring får försäkrads fordran på ersättning enligt lagen, som

innestår hos Riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa inte

överlåtas innan ersättning är tillgänglig för lyftning. Detta gäller i lagen reglerad rätt till ersättning inom ramen för sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggspension. I 6 § lagen 1962:205 om pensionstillskott hänvisas till vad som gäller för folkpension.

Som framgått kan rätten till pension på grund av en försäkring vara en sådan rättighet av personlig art som inte skall ingå i bodelning,

vid kollektivavtalsgrundad tjänstepensionsförsäkring. Även t.ex. om den anställde själv är försäkringstagare, kan det tänkas att förfoganderätten är utesluten på grund av bestämmelser i anställningsavtalet och att försäkringen därför faller under första stycket.

Genom 10 kap. 3 § andra stycket, som innebar en saklig förändring

vid ÄktB:s tillkomst, utsträcks undantaganderätten till att i viss

omfattning gälla också rätten till pension på grund av privata pensionsförsäkringar som inte har samband med tjänst.

Motivet för utvidgningen av undantaganderätten har varit att många har sin pensionering ordnad på sådant sätt att förmånen inte ingår i bodelning samt att pensionsförsäkringar bör följa samma regler som annan pension. Om en make har sin pensionering ordnad genom en privatägd pensionsförsäkring såsom ofta kan vara fallet när denna

-make är egen företagare och den andra maken har rätt till tjänste-

pension, har det inte ansetts tilltalande att den senare pensionen får tas undan medan den förra skall ingå i den bodelning som försäkringstagaren gör med sin make. Inte heller har det varit lyckligt att en efter-

levande makes rätt enligt en pensionsförsäkring kunnat öka den avlidnes arvingars andel eller tas i anspråk för tillgodoseende av deras laglottsanspråk. En särskild svårighet har bestått i att en pensionsförsäkring vid bodelningen upptagits till sitt tekniska återköpsvärde utan att det varit klart den latenta inkomstskatteskulden skolat beaktas

SOU 1981:85 s.271 ffoch prop. 198687:1 s. 161 ff.

Undantaganderätten för rätten till pension på grund av en försäkring gäller under förutsättning att ufallande belopp skall beskattas som

inkomst. Därmed anknyter lagrummet till det skatterättsliga pensions-

försäkringsbegreppet se avsnitt 2.3.3. Kommunalskattelagen indelar livforsäkringarna i pensionsförsäkringar med rätt till avdrag för

erlagda premier och skyldighet för mottagaren att skatta för utfallande belopp och kapitalförsäkringar utan avdragsrätt för premier men

- i stället med för mottagaren inkomstskattefri utbetalning. För att en försäkring skall klassas pensionsförsäkring måste den uppfylla

som vissa villkor, vilka återfinns i punkt 1 anvisningarna till 31 §

av kommunalskattelagen 1928:370. För avdragsrätten gäller vidare vissa

beloppsbegränsningar. En pensionsförsäkring kan ge rätt till försäkringsbelopp av tre olika slag: ålderspension, sjukpension eller efterlevandepension. Enligt 10

kap. 3 § ÄktB gäller undantaganderätten ålderspension och sjukpension i stadgandet används alltjämt den gamla beteckningen invalid-

pension utan närmare begränsning. I fråga om efterlevandepension

däremot är det ett villkor för undantaganderätten att rätt till utbetalning

pensionen föreligger vid bodelningen. Det sagda innebär att en törav säkrings olika förmåner måste behandlas olika beroende på av vilken orsak bodelning sker. En pensionsförsäkring med ålderspension och ett efterlevandeskydd för den andra maken skall undantas endast såvitt gäller ålderspensionen vid en bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Då bodelning sker därför att försäkringstagaren har avlidit, blir däremot ålderspensionen inte aktuell. Den efterlevande makens

förmånstagare uppbära försäkringsbelopp enligt pensionsrätt att som försäkringen blir att betrakta egen pension. Makens rätt till egen

som pension skall därför undantas från den bodelningen prop. 198687:1 s. 163; se också specialmotiveringen till 10 kap. 3 § nedan.

Bestämmelserna i 3 § fjärde stycket ÄktB gör det möjligt att i bodelningen dra in sådan rätt till pension som avses i andra och

en tredje styckena mot ägarmakens bestridande. Om makarna är ense om åtgärden kan försäkringen dras in i bodelningen med stöd av 4 §

kapitel. Enligt ÄktB:s ursprungliga lydelse någon tvångssamma var mässig indragning inte möjlig. Den 1 januari 1990 infördes emellertid

möjlighet att jämka så att pensionsförsäkringen helt eller delvis

en skall ingå i bodelningen. Bakgrunden till jämkningsregeln var att det i det praktiska rättslivet visat sig föreligga ett behov av att vid

bodelning kunna beakta att den ena maken ägde en pensionsförsäkring som mer hade karaktär av kapitalplacering än av anordning för normal pensionering. Den rikare maken hade vidare möjlighet att placera sina pengar i en pensionsförsäkring i syfte att undandra den andra maken del i denna. Det framhölls också att makarna kunde ha byggt upp en pensionsförsäkring hos den ena maken under den tidigare lagstiftningens tid i medvetande om att den enligt vad som då gällde skulle komma att delas mellan dem i händelse av bodelning.

För att jämkning skall medges krävs att det skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelning. Det har under förarbetena prop. 198990:30 s.14 f betonats att jämkningsregeln är avsedd att vara en undantagsregel som skall tillämpas restriktivt. Huruvida ett undantagande av pensionsrätten är oskäligt skall bedömas med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. I propositionen framhålls att ingen av de särskilt angivna omständigheterna är viktigare än någon arman. Man skall göra en helhetsbedömning av makarnas förhållanden. Framför allt vid långvariga äktenskap kan det framstå som oskäligt att den make som inte äger pensionsförsäkringen inte får del av dess värde vid bodelningen. Vad gäller makarnas ekonomiska förhållanden finns det, enligt förarbetena, skäl att beakta värdet av pensionsförsäkringen i förhållande till makarnas övriga nettotillgångar. Är värdet talar

stort detta för att försäkringens värde bör åtminstone delvis ingå i bodelningen. Vidare bör beaktas om den make som inte äger försäkringen kommer att stå egendomslös eller nästan egendomslös efter bodelningen om försäkringen inte ingår. Av särskild betydelse för bedömningen har sagts böra vara hur makarna har sitt pensionsskydd ordnat. Är det fråga pensionsförsäkring inte balanse-

om en stor som ras av en motsvarande pension på den andra makens sida, kan det finnas skäl att överväga en indragning helt eller delvis av försäkringen.

Bland omständigheterna i övrigt bör enligt motiven se prop. 198990:30 s. 14 f kunna beaktas om pensionsförsäkringen helt eller delvis framstår som en kapitalplacering mer än ett normalt

som

pensionsskydd. Vidare bör kunna beaktas hur uppbyggnaden av

försäkringen har finansierats och om den make som äger försäkringen kan antas av sociala skäl ha ett särskilt behov som kan tillgodoses

genom pensionsförsäkringen. Slutligen har den omständigheten att försäkringen enligt de regler som gällde före ÄktB införande skulle ha

ingått i bodelningen sagts böra vara en omständighet som talar för att med stöd av jämkningsregeln låta försäkringen åtminstone delvis ingå i bodelningen.

Som nämnts ovan kan makarna själva komma överens om att en sådan pensionsförsäkring som kan träffas av jämkningsregeln skall

.mregelsystemet vid bodelning m.m. 53

ingå i bodelningen. Denna möjlighet har stort praktiskt värde och kan exempelvis syfta till att tillförsäkra frånskild make del i andra makens ålderspension såsom ett sätt att fullgöra underhållsplikten. Det bör anmärkas att makarna också har möjligheten att ändra själva försäkringen, så att förhållandet mellan den del som utgör efterlevan-

depension och ålderspensionsdelen förändras angående sådana

ändringar, se prop 198687:1 bilaga 3 s. 233, 239 och 266.

I 10 kap. 5 § erinras om de begränsningar i principen att varje makes egendom ingår i bodelningen som följer av lagen l927:77 om försäkringsavtal och lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande. Vad som åsyftas är bestämmelserna om att försäkring eller

försäkringsbelopp vid försäkringstagarens död kan komma att tillfalla

en förmånstagare. I korthet innebär detta att när förmånstagare är

insatt, skall försäkringsbelopp som utfallet efter försäkringstagarens

död ingå i dennes kvarlåtenskap. Beloppet tillfaller alltså förmånstagaren direkt. Är förmånstagare inte insatt, kommer utfallande belopp att ingå i kvarlåtenskapen som andra tillgångar efter den avlidne.

Om en makes andel med stöd av undantagsbestämrnelsen i 11 kap. 4 § har beräknats som om värdet av en pensionsförsäkring eller tillgångar på ett pensionssparkonto hade ingått bland tillgångarna, och försäkringstagarens make inte kan få ut sin andel vid bodelningen, har han enligt 13 kap. 4 § rätt att vända sig direkt mot försäkringsgivaren, som är skyldig att återbetala vad som fattas. Återbetalningen skall

göras från försäkringstagarens tillgodohavande, varför försäkrings-

givarens eget anspråk på täckning för kostnader går före. När

försäkringsgivaren återbetalar premier skall beloppet till be-

tas upp

skattning. Tekniskt sett är återbetalningen en form av återköp, varför beskattningen skall ske hos försäkringstagaren. Detta gäller även om

beloppet betalas ut direkt till försäkringstagarens make.

Som framgår av beskrivningen av det individuella pensionssparandet enligt lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande avsnitt

2.3.2 har en strävan vid utformningen av bestämmelserna för den nya

sparformen varit att så nära som möjligt anknyta till reglerna för för-

säkringssparande. Under det remissförfarande som föregick regeringens proposition om individuellt pensionssparande anvisade Försäk-

ringsförbundet beträffande bodelningsreglerna en lösning som innebär en försäkringstekniskt grundad beräkning av den andel av sparmedlen

som kan anses som ålders- respektive efterlevandepension. En sådan beräkning skulle därvid bygga på antaganden om dödlighet och framtida kapitalavkastning. I propositionen prop. 1992932187 s. 121 f påpekades att härigenom skulle kunna uppnås en i princip fullständig

överensstämmelse med regleringen för pensionsförsäkringar. Metoden

avvisades emellertid av departementschefen på den grunden att det är

54 ...Jegelsystemet vid bodelning m.m.

metod framstår främmande i ett system som är helt utan en som som

försäkringsinslag. Sparandet skall också, fortsatte departementschefen,

administreras institut saknar kompetens på detta område. av som Departementschefen föreslog i stället prop. 199293: 187 s. 122 att all rätt till pension tillkommer en make på grund av pensionssparsom avtal skall undantas från bodelning. Detta skall gälla oavsett om förmånstagare förordnats eller inte. Resultatet av detta blir vid bodelning

med anledning äktenskapsskillnad att hela pensionsrätten blir att

behandla ålders- eller invalidpension enligt försäkring, fortsatte

som departementschefen. En sådan bestämmelse har tagits in i 10 kap. 3 §

tredje stycket ÄktB. Departementschefen påpekade emellertid att den

valda lösningen i del fall kommer att innebära att rätt till nu en pension enligt pensionssparandet undantas från bodelning i större utsträckning än vid försäkring. I de fall detta skulle medföra resultat

framstår oskäliga bör, anförde departementschefen vidare,

som som jämkning kunna ske med tillämpning av regeln i 10 kap. 3 § sista stycket. I sistnämnda regel har därför tagits in en hänvisning så att det framgår att den jämkningsregeln också skall gälla för det individuella

pensionssparandet.

I lagstiftningsärendet har vidare makarnas rätt att med stöd av 10

kap. 4 § ÄktB avtala om att rätt till pension på grund av pensionsför-

säkring skall ingå i bodelningen utvidgats till att också omfatta rätt till pension på grund pensionssparavtal. På motsvarande sätt har av vederlagsregeln i ll kap. 4 § ÄktB se avsnitt 3.1.2 kommit att omfatta också det fallet att en make använt sitt giftorättsgods för inbetalningar enligt ett pensionssparavtal.

3.2.2¶Värdering av försäkring

Som framgår avsnitt 3.2.1 skulle privata pensionsförsäkringar före av ÄktB:s tillkomst regel ingå i bodelning. Sådana försäkringar uppsom togs till sitt tekniska återköpsvärde, vilket motsvarar viss andel i för-

säkringsbolagets s.k. premiereserv, eller summan av inbetalade

premier plus beräknad avkastning minus kostnader. Till detta läggs

beräknad upplupen återbäring. Beträffande värdering av försäkring i

allmänhet gjorde familj i sitt betänkande SOU 1981:85 Äktenskapsbalk följande uttalande 264

En försäkring kan bli föremål för olika anspråk.Det kan röra sig borgenärer, förmånstagare, arvingar eller make som har intresom skall tillgodoses. Anspråken riktar sig mot det värde som sen som försäkringen representerar. Om försäkrin sfallet har inträffat utgör det utfallande försäkrin sbeloppet jämte terbäring försäkringens värde. Skall försäkrings -

.mregelsystemet vid bodelning m.m. 55

loppet utbetalas i rater får värdet av framtida utbetalningar dis-

konteras om man skall räkna fram ett nuvärde på försäkringen.

Redan under försäkringstiden kan dock försäkrin en representera

ett värde som skall beaktas i olika sammanhang. etta äller dock

inte om s.k. rena riskförsäkringar såsom gruppliv- er

Det bortses då här från det värde tjänste-kan

rupplivförsäkringar. som et

i a i att äga en gammal individuell risktörsäkring med rätt att

h a den Vld makt med låga premier och det värde som en

försäkring kan av förväntningar om ett nära förestående

försäkringsfall. hzåpågrundörsäkrings värde byggs den del

n upp av av

remiema som innefattar ett sparande och utgörs av en andel i

örsäkrin sbolagens s.k. premiereserv. Denna andel brukar beteck-

örsäkringens tekniska återköpsvärde. Ett sådant värde kan

nas som

man ha anledning att räkna med även om försäkrin stagaren på

grund av försäkrin svillkoren saknar möjlighet att alla återköp

av försäkringen. m försäkrin stagaren har en s dan möjlighet

brukar återkö svärdet dvs. det elop som försäkrin aren er-

håller vara etsamma som det tekms a återköpsvärdet. ärjämte

brukar det föreligga en rätt till återbäring som uppstår genom att

bolagen har en viss mar inal vid premiesättningen.

En särskild svårighet oreligger när är en pensions-

försäkring enligt försäkrinDe utfal ande beloppen skall

då i sinom tid inkomstbeskattas.kommunalskattelagen.tekniska återköpsvärdet blir

et här inte nå on rättvisande mätare å försäkringens värde eftersom

det inte b den latenta skatttes lden. Det är dock förenat med

stora svårigheter att i olika situationer ta hänsyn till denna skuld-

börda. Det är också en öppen fråga i vilken omfattning den skall

beaktas enligt gällande rätt.

3.3¶Underhåll efter äktenskapsskillnad

3.3.1 Principema för bestämmande av underhållsbidrag

Bestämmelserna om underhåll efter äktenskapsskillnad fick sin nuvarande utformning i sak vid 1978 års översyn av reglerna om underhåll till barn och make se härom prop. l97879:12 s. 139 Endast smärre redaktionella jämkningar vidtogs i samband med att reglerna i ÄktB. Med stöd i den restriktiva praxis

upptogs som utbildat sig och med anslutning till principen att äktenskapets rättsverkningar såvitt möjligt inte borde utsträckas till att gälla efter en äktenskapsskillnad slogs fast att huvudregeln borde vara att frånskilda betraktades ekonomiskt oberoende av varandra. Detta borde

som komma till klart uttryck i lagen. I enlighet härmed innehåller 6 kap. 7 § första stycket ÄktB huvudregeln att varje make efter äktenskapsskillnad svarar för sin försörjning. Huvudregeln antogs kunna bidra till att makar inrättar sina förhållanden så att de är ekonomiskt oberoende varandra. Den ansågs på så sätt kunna främja strävanden

av mot jämställdhet mellan könen.

56 ...Jegelrsystemet vid bodelning m.m. SOU 1995

Departementschefen konstaterade emellertid vidare att det inte gick att bortse från att också i framtiden främst de frånskilda kvinnorna ofta skulle komma att ha en påtagligt svag ekonomisk ställning. Särskilt gällde detta efter upplösningen av äldre äktenskap, som i högre grad präglats av den traditionella rollfördelningen mellan män och kvinnor. Men också i nyare äktenskap måste man räkna med att ena maken kunde ha ägnat avsevärd tid skötseln av hem och barn och därför kunde få svårt att efter en äktenskapsskillnad ge sig ut i förvärvslivet. Äktenskapslagstiftningen borde med tanke på dessa fall innehålla bestämmelser som till skydd för den svagare parten

- modifierade den uppställda huvudregeln. Man kunde också uttrycka saken på det sättet att en viss underhållsskyldighet mot frånskild make var motiverad när äktenskapet begränsat möjligheterna för maken att försörja sig på egen hand.

Bestämmelserna om underhållsskyldighet efter äktenskapsskillnad borde i första hand utformas så, att den frånskilda maken fick möjlighet att skaffa sig den ekonomiska självständighet som är eftersträvansvärd. Bidrag borde därför i allmänhet utgå bara under en omställningsperiod och syfta till att ge den behövande maken möjligheter att genom utbildning och omskolning skaffa förvärvsarbete eller förbättra inkomsterna.

Departementschefen ansåg emellertid att underhållsbidrag efter äktenskapets upplösning undantagsvis borde komma i fråga för längre tid än övergångstid prop. 197879: 12 s. 140. Efter ett långvarigt

en äktenskap kunde det i bland vara svårt för den part som ägnat all sin tid åt skötseln av barn och hem att komma in i förvärvslivet. Till detta kunde ålder och sjukdom medverka. Även denna make kunde

om skaffa sig en mindre egen inkomst, kunde det någon gång vara berättigat att den andra betalade ett visst bidrag för längre tid. Departementschefen hänvisade till fall då den ena maken grund av

den sneda arbetsfördelningen i hemmet hade lyckats nå en god

position i förvärvslivet, medan den andra, som ägnat sin tid hus och hem, har förlorat motsvarande möjligheter. Han framhöll emellertid att man borde vara restriktiv med att bestämma underhållsbidrag för

tid utöver en omställningsperiod.

Eftersom underhållsbidrag i första hand är tänkt att tillgodose frånskild makes löpande behov av pengar till försörjningen, är den naturliga huvudregeln den att bidraget skall utgå periodiskt. Makarna kan själva komma överens om för vilka perioder bidrag skall utgå, månadsvis, kvartalsvis eller for arman bestämd tidsrymd. Några motsvarigheter till föräldrabalkens föreskrifter om betalningsperioder beträffande underhållsbidrag till barn finns inte i ÄktB. Det är emellertid vanligt att även bidrag till make utgår förskottsvis för kalendermånad.

.mregelsystemet vid bodelning m.m. 57

Underhållsbidrag kan emellertid utgå med ett engångsbelopp om det finns särskilda skäl. Ett sådant skäl kan att makarna en gång for vara alla önskar reglera samtliga sina ekonomiska mellanhavanden. Mot den underhållsskyldiges bestridande kan man tänka sig att ett engångsbidrag bedöms lämpligt, när det med fog kan antas att det möter svårigheter få periodiska bidrag i framtiden. En omständighet att att ut beakta kan vidare att underhållsplikten upphör vid den undervara

hållsskyldiges död.

Liksom GB medger ÄktB att bidrag utgår såväl periodiskt som med engångsbelopp. Engångsbeloppet kan då avsett att täcka särett vara skilda kostnader i samband med skilsmässan, t.ex. kostnader för ny bostad, möbler, flyttning och det periodiska bidraget löpande m.m., underhåll. Ett engångsbidrag utgör i sådana fall ett slags etableringshjälp den underhållsberättigade maken. udda syfte med underhållsbidrag är att bidraget skall kunna Ett mera

tjäna bodelningskorrektiv när egendomsfördelningen efter

som äktenskapets upplösning blir mycket ojämn. Så kunde ske redan enligt GB det engångsbidrag då skulle kunna utdömas gick väl in men som under lagens vida rekvisit, enligt vilka man skulle beakta den ena makens behov och den andras förmåga och övriga omständigheter. I litteraturen T ottie, 142 har anförts att tanken på underhållsa.a., s. bidrag bodelningsregulator inte är lika väl förenlig med den snäva som utformning underhållsreglerna erhöll 1978 och med kravet på ett orsakssamband mellan det föreliggande behovet av ett underhåll och förhållandena under äktenskapet. I förarbetena till ÄktB uttalade

departementschefen emellertid prop. 198687:1 s.l76 att eftersom några regler jämkning villkor i gåva eller testamente inte fors om av in i ÄktB, bör även i fortsättningen engångsunderhåll kunna användas för korrigera orimliga bodelningsresultat i vissa fall. Enligt vad att uttalades i motiven prop. 198687:1 190 är denna möjlighet som s. avsedd utnyttjas främst i de sannolikt mycket sällsynta fall då en att make efter bodelningen skulle komma att stå helt eller nästan helt utan egendom medan den andra maken främst på grund av att merparten dennes egendom har varit enskild till följd av villkor vid gåva eller av i testamente skulle ha kvar egendom till betydande värde. l detta sammanhang pekade departementschefen på de i västnordisk lagstift-

ning förefintliga s.k. orimligt-ringa-reglerna, vilka medger jämkning

bodelningsresultatet när egendomsfördelningen blir mycket sned på av grund förekomsten enskild egendom. Dessa regler kan medföra av av egendom förs över från den ekonomiskt starkare till den ekonoatt miskt maken. Samma syfte har, framhöll departementschefen, svagare

bestämmelsen om engångsunderhåll.

Den bestämmelse departementschefen närmast synes syfta på som

är den danska urimeligt-ringe-reglen i § 56 aegteskabsloven, dvs.

58 ...Jegelsystemet vid bodelning m.m.

1969 års lov om aegteskabs indgåelse och oplösning Tottie, a.a., s. 143. Den ger en möjlighet att i samband med separation motsvarande GB:s hemskillnadsinstitut eller skilsmässa i ett äktenskap där det finns saereje enskild egendom tilldöma den ekonomiskt svagare maken ett belopp i pengar. De omständigheter paragrafen särskilt som framhäver såsom talande för sådan utjämning är makarnas en egendomsförhållanden och äktenskapets varaktighet. Paragrafen förutsätter för sin tillämpning att det föreligger väsentlig skillnad mellan en de värden som makarna var för sig äger hålla utanför bodelningen och

att det inte finns delningsbar egendom i tillräcklig omfattning till-

som faller den ekonomiskt maken. Det huvudsakliga syftet är svagare att

trygga ett slags etableringshjälp till en make som efter ett äktenskap

med goda ekonomiska villkor finner sig ryckt sin invanda tillvaro ur och berövad sina tidigare förmåner. Pengar kan behövas för att skaffa ny bostad och möbler samt betala flyttningskostnader. En annan faktor som sägs kunna få betydelse är den make flyttar har vårdnaom som den om barn som följer med till det hemmet. Vidare kan det nya finnas behov av ett engångsbelopp för utbildning eller arbetsträning

som komplement till eller i stället för underhållsbidrag Danielson

m.fl., Aekteskabsloven, 2 udg., Köpenhavn 1984 294 ff. Det har sagts att en viss ledning för tillämpningen de svenska av reglerna om jämkning äktenskapsförord och engångsunderhåll av om som bodelningskorrektiv bör kunna hämtas från dansk rätt Eriksson i SvJT 1989 s. 333 Såvitt avser engångsunderhåll är dock att märka att det inte torde främmande för svensk rätt att ibland vid vara sidan om ett periodiskt bidrag bestämma ett engångsbidrag - utan att detta på något sätt behöver stå i samband med bodelningsutfallet. Det bör vidare noteras att den danska regeln direkt syftar till att korrigera

bodelningsutfallet, varvid underhållsläget för makarna

endast är en av flera omständigheter som kan beaktas. Enligt doktrinen Tottie, a.a., s. 144 är det inte helt klart vad kopplingen till underhållsreglema i

ÄktB betyder för möjligheten att fastställa engångsbidrag

som bodelningskorrektiv. Det har anförts att det någonstans måste gå en gräns bortom vilken den underhållskrävande makens förvärvsförmåga

lägger hinder i vägen för varje utjänmingsförsök hur oskälig

egendomsfördelningen än ter sig i det enskilda fallet. Engångsunderhåll har också nämnts som en möjlighet att eliminera

oskäliga verkningar av undantaganderätten enligt ÄktB 10:3 andra

stycket. I samband med att möjligheten att i vissa fall i bodelning dra in en sådan rätt till pensionstörsäkring normalt skall hållas som

utanför bodelning infördes uttalade departementschefen prop.

198990:30 s. 15 f bl. a. följande.

...Jegelsystemet vid bodelning m.m. 59

bör oskäliga verknin regeln i 10 kap. Slutligen att ar av påpekasofta kan elimineras på sätt än enom att den 3 § andra styc et an ra odelnin 12

nya regeln 1 tredje stycket av

utrâitttjas.Jämkninå12 kap. 3 och

kap. l § AktB, jämknin av enskapsföror

sunderhållsbidrag 6 kap. 8 § är exempel på sådana sätt. engån

igare berörda övergångsproblemet bör uppmärksammas även

Det i detta Att de nu diskuterade

AktB dpensionsförsäkringarnaingick i bodel-

undantassammanhanfrån bode ning enligt men aremot

GB kan i vissa fall leda till ett dramatiskt förändrat utfall

nin enligt

I sådana fall kan det kanske i den mån

av odelningsreglema. -

inte kan rättas till ett av den nu föreslagna saken genom

skäl utnyttjandel i 12

finnas att pa

-g jämkningsreigeln

jämkningsregelneller 3 § AktB eller tillgripa ett engångsun erhåll ap. l att kanske även när den ekonomiskt maken inte står

I egendoms-all borde

lös eller nästan egendomslös eftersvagare vart under övergångstidodelningen.efter ktBts ikraftträdande. detta kunna gälla en

betala engångsunderhåll till den andra maken vid Om en make skall ett bodelningen, skall makarnas andelar i det gemensamma giftorätts-

11 kap. 6 § ÄktB beräknas med hänsyn härtill. Bidrags-

godset enligt

inte ingå i delningen utan principen är att hela bebeloppet skall alltså från den bidragspliktiges andel och läggs till den andra

loppet tas

makens andel. Eftersom rätten till underhållsbidrag är kopplad till skillnadsreglerna

bodelningskorrektiv inte komma i fråga kan ett engångsunderhåll som

efter makens död. Den efterlevande maken får anses vid bodelning ena skyddad reglerna i 3 kap. ärvdabalken. genom bestämmelser underhåll finns i 14 kap. ÄktB, Processuella om §§, frågan kommer i samband med äktenfrämst i 5 och 7 när upp och 16 §§, när underhållsfrågan handläggs för sig.

skapsmål, och i 15

underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad kan

Ett yrkande om

framställas i samband med äktenskapsskillnaden eller senare. Det finns

föreskrift talan måste väckas inom viss tid från inte någon om att Har frånskild make lyckats klara sin egen

äktenskapets upplösning. en

tid efter skilsmässan, kan det dock minska utsik-

försörjning under en

vinna framgång med underhållstalan som väcks i ett senare terna att en skede.

3.3.2¶Jämkning av underhållsbidrag

vad har blivit bestämt underhåll regleras i 6 kap. Järnkning av som om ÄktB. behandlar två olika jämknihgsfall, nämligen

11 § Paragrafen

föranledd förhållandena har ändrats första dels jämkning av att på grund att ett avtal är oskäligt mot endera

stycket dels jämkning av

Sitt nuvarande innehåll i sak erhöll bestämmel-

maken andra stycket.

underhållsreglerna. De upptogs då i 5 serna vid 1978 års översyn av blev sammanförda i ÄktB. kap. 9 § och 11 kap. 15 § GB men

60 ...Jegelsystemet vid bodelning m.m.

Jämkning med hänsyn till att förhållandena har ändrats kan göras vare sig bidraget blivit fastställt i dom eller det har bestämts i avtal mellan makarna. Jämkning kan ske också domen eller avtalet gick om ut på att något bidrag skulle utgå. Det är inte endast bidragsbeloppen som kan jämkas utan även andra villkor, såsom angående

betalningsperiodema.

Jämkning skall i första hand avse framtida periodiska bidrag. För tid innan talan har väckts får jämkning s.k. retroaktiv jämkning - mot en parts bestridande göras endast på det sättet obetalda

att bidrag

sätts ned eller tas bort. En skyldighet att efter jämkning på grund av ändrade förhållanden betala tillbaka redan erhållna bidrag för förfluten

tid kan således inte åläggas den underhållsberättigademot dennes vilja.

Inte heller kan den underhållsskyldige åläggas för tid innan talan att väcktes utge ett förhöjt bidrag. Möjligheten att höja framtida periodiska bidrag utgår efter som

äktenskapsskillnad är vidare begränsad. För höjning utöver det

en högsta belopp till vilket bidraget tidigare har varit bestämt krävs synnerliga skäl. Det kan t.ex. när bidraget bestämdes ha skett en

allvarlig felbedömning av den underhållsberättigade makens möjlig-

heter att själv bidra till sin försörjning. Har bidrag gång jämkats ett en nedåt, krävs inte synnerliga skäl för att i jämkningsprocess åter en ny

höja beloppet till det som ursprungligen utgick.

Kravet på synnerliga skäl för jämkning gäller alltså när

ett bidrag

tidigare har blivit bestämt. Däremot behöver synnerliga skäl inte föreligga för att bidrag skall dömas ut när det tidigare har bestämts att bidrag inte skall utgå. Behov att fastställa ett bidrag under av en

övergångsperiod, torde när bidrag inte varit bestämt från början,

förekomma bara undantagsvis. Om det då är skäligt döma

att ut bidrag

har något ytterligare hinder ansetts inte böra ställas upp se prop. 197879: 12 s. 143. Blir det fråga att döma för

om ut ett bidrag längre tid fordras enligt 6 kap. 7 § tredje stycket att det föreligger synnerliga

skäl. Redan häri ligger således bestämd begränsning. en

Underhållsbidragi form av engångsbelopp får inte jämkas på grund

av ändrade förhållanden mot parts bestridande. Inte heller får en ett nytt engångsbelopp fastställas eller ett periodiskt bidrag bestämmas utöver engångsbeloppet 197879:l2 144. Däremot torde se prop. s. det inte finnas något hinder att på grund ändrade förhållanden av jämka ett periodiskt bidrag ursprungligen bestämdes utgå vid som att sidan om ett engångsbidrag SOU 1977:37, 115. s. Bestämmelsen i 6 kap. 11 § andra stycket pd grund

om jämkning

av oskälighet tar sikte endast på underhåll fastställt i avtal. Når domstolen har prövat frågan tillräckliga garantier för

anses föreligga

att utgången inte skall bli oskälig mot någondera maken. I

enlighet

därmed anses en underhållsfråga bestämd avtal vara genom även om

.mregelsystemez vid bodelning m.m. 61

avtalet givits in till rätten och denna fastställt underhållsskyldigheten i enlighet med vad makarna överenskommit. Någon rättens prövning sker inte heller om den underhållskrävande makens yrkande medges av den andra maken. Också i sådant fall anses underhållet bestämt

avtal se Beckman-Höglund, Svensk familjerättspraxis, genom Norstedts laghandböcker, A IV d 1 med anförda rättsfall.

Järnkning på grund oskälighet kan till skillnad från jämkning

av på grund ändrade förhållanden även avse ett avtal om under-

av hållsbidrag i form av ett engångsbelopp.

Formuleringen av 6 kap. 11 § andra stycket ansluter till den s.k. generalklausulen i 36 § avtalslagen. Bestämmelserna i andra stycket talar dock inte oskälighet på grund av senare inträffade för-

om hållanden det sägs i generalklausulen i avtalslagen. Sådana om-

som ständigheter skall beaktas enligt första styckets regler om jämkning vid ändrade förhållanden. Enligt förarbetena innebär regleringen att möjligheterna att få ett underhåll jämkat på grund av omständigheter

har förelegat redan när avtalet slöts blir desamma som gäller för som rent förmögenhetsrättsliga avtal. I prop. 197879: 12 uttalade departementschefen s. 118 att vid prövningen sålundakan beaktas om motparten har fått igenom avtalet genom aggressivt uppträdande, överraskningstaktik eller annat missbruk av förhandlingsläget. Det bör också möjligt, fortsatte departementschefen, att jämka ett avtal

vara som har grundats på oriktiga uppgifter, oavsett om dessa har lämnats i god tro eller inte, om avtalet med hänsyn till omständigheterna även i övrigt är oskäligt.

Har underhållsbidrag betalats i enlighet med ett avtal som varit oskäligt alltsedan det tillkom, kan det tänkas att retroaktiv jämkning i vissa fall behöver kunna tillgripas. Eftersom det här gäller förhållanden som förelåg redan när avtalet slöts, har det ansetts att möjlighet bör finnas både att låta bidragsskyldigheten helt upphöra eller sätta ner den och att bestämma att bidrag skall utgå med högre belopp än som framgår av avtalet se prop. 197879:12 s. 120 och 144.

Giltigheten ett avtal underhåll kan prövas även med analog

av om tillämpning allmänna principer om avtals ogiltighet. Domstolarna

av torde vid tillämpning av sådana principer anse sig ha något friare händer när fråga är om familjerättsliga avtal se härom Tottie, a.a., s. 156 med där gjorda hänvisningar.

4 och förslag

överväganden

4.1¶Allmänna utgångspunkter

Det finns åtminstone två olika på makars pensionsrättigheter

sätt att se

i samband med en äktenskapsskillnad. Enligt det ena synsättet är pensionsrättigheter rättigheter av

ekonomisk art som i princip bör delas lika mellan makarna på samma sätt som andra tillgångar av ekonomiskt värde.

Enligt det andra synsättet är en makes pensionsrättigheter en större eller mindre del makens förmåga att försörja sig efter äktenskapets

upplösning, och utjämning mellan makarna av pensionsrättigheter bör

därför komma i fråga bara i överensstämmelse med de princper som

gäller om underhållsskyldighet efter äktenskapsskillnad. Det första synsättet innebär alltså att pensionsrättigheter är

rättigheter av ekonomisk art som i princip bör delas lika mellan makarna på samma sätt som andra tillgångar något som uppfattas

särskilt naturligt till den del pensionsrättigheten har förvärvats som under äktenskapet. Ett sådant synsätt underlättas av att det går relativt enkelt att beräkna det matematiska nuvärdet av en framtida pensionsrättighet; när det gäller privata försäkringar lämnar försäkringsbolagen regelmässigt sådana uppgifter minst en gång per år. Som angetts i avsnitt 3.2.1 gäller visserligen sedan länge i svensk rätt att pensionsrättigheter oftast hålls utanför bodelning, men detta görs i stor utsträckning av skäl som i och för sig inte skulle hindra att rättigheterna makarna emellan beaktades åtminstone så långt det var möjligt utan att rättigheterna fördes över till den andra maken.

Mot detta synsätt kan invändas att det ekonomiska värdet av en framtida pensionsrättighet är osäkert för innehavaren genom att han inte vet om han kommer att leva så länge att han får uppbära någon pension och att rättighetens värde i varje fall är oåtkomligt för honom fram till dess att de individuella pensionsbeloppen förfaller till betalning. Att det ekonomiska värdet av en tillgång är i någon bemärkelse osäkert utgör visserligen allmänt sett inte något hinder mot

att tillgången tas med i bodelning. Speciellt för pensionsrättigheter är

emellertid att osäkerheten finns där bara för den berörda individen

statistiskt och matematiskt är värdet säkert och att individen oftast

inte kan undanröja osäkerheten genom att flytta sitt tillgodohavande till någon annan placering.

Ytterligare kan med en annan typ av argumentering invändas

- att det kapitaliserade värdet av framtida pensionsrättigheter ofta är mycket stort i förhållande till värdet av tillgångarna i övrigt i ett genomsnittligt bo se avsnitt 4.6. Om pensionsrättigheten

- av sociala skäl och av hänsyn till den förpliktade ändå i sin helhet

skulle läggas på den make som hade pensionsrättigheten, skulle det ofta betyda att den andra maken fick all övrig egendom i boet. Med tanke på att pensionsrättigheten är oåtkomlig för den berättigade till dess att de enskilda pensionsbeloppen förfaller till betalning skulle ett konsekvent genomförande av det nu diskuterade synsättet i många fall leda till resultat som skulle framstå som uppenbart orimliga.

För det andra synsättet alltså att makarnas pensionsrättigheter

utgör en större eller mindre del av deras förmåga att försörja sig efter äktenskapet och att utjämning av pensionsrättigheterna bör komma i

fråga bara i enlighet med principerna om underhållsskyldighet efter

äktenskapsskillnad talar bl.a. en jämförelse med hur man behandlar

makarnas förmåga att skaffa sig inkomster genom förvärvsarbete. Om arbetsfördelningen mellan makarna under äktenskapet har varit sådan att t.ex. mannen har kunnat skaffa sig en position i förvärvslivet med goda framtida inkomstmöjligheter, medan kvinnan gått miste

om denna möjlighet genom att hon ägnat sin tid barnen och hemmet, kan det utgöra skäl för underhållsbidrag även efter en övergångstid

avsnitt 3.3.1 ovan. Däremot har det såvitt utredningen känner till inte hävdats att man borde beräkna nuvärdet framtida

av marmens förvärvsinkomster och låta detta nuvärdesbelopp påverka bodelningen. Att sådana resonemang inte har förts behöver inte betyda att tanken skulle helt sakna berättigande makes framtida förvärvsmöjlig-

- en heter är ofta inte mer osäkra än hans utsikter att få uppbära intjänad pension men det framstår som främmande för den svenska äkten-

skapsrätten, där giftorättens verkningar inte ansetts omfatta egendom som är oöverlåtbar för ägarmaken eller på grund av sin konstruktion knuten till den berättigades person.

Bärigheten av resonemanget att pensionsrättigheter principiellt skall behandlas inom ramen för reglerna om underhållsskyldighet beror naturligtvis till stor del på innehållet i underhållsreglerna och på hur dessa tolkas och tillämpas.

Om man vid tillämpningen av 6 kap. 7 § ÄktB inte tar hänsyn till hur förhållandena kommer att gestalta sig när parterna uppnår pensionsåldern, även när denna ligger kanske tio-femton år framåt i tiden, kan följden lätt bli att underhållsbidrag inte bestäms trots att ett sådant skulle ha varit befogat för tiden efter den aktiva förvärvsperioden. Vid 1978 års reform av äktenskapsrättens underhållsregler

Överväganden och förslag 65

uttalades att en viss underhållsskyldighet mot frånskild make är motiverad när äktenskapet har begränsat möjligheterna för maken att försörja sig på egen hand prop. 197879:12 s. 139, och detta bör enligt utredningens mening gälla även om bristerna i den ekonomiskt svagare makens försörjningsförmåga eller bristen på balans mellan

makarnas försörjningsförmåga inte avser tiden närmast efter

äktenskapsskillnaden.

Tanken att den ena maken skulle behöva ta ansvar för den andra makens försörjning så långt som kanske femton år efter äktenskapets upplösning kan visserligen tyckas stå alltför mycket i strid med gällande principer på området. Vid 1978 års reform framhölls att äktenskapets rättsverkningar såvitt möjligt inte borde utsträckas till att gälla efter en äktenskapsskillnad. Rätten att få ett äktenskap upplöst skulle i annat fall vara ofullständig. Motiven för regeln synes emellertid ha flera sidor, utan att detta utsagts klart i lagförarbetena. Ett syfte med regeln angavs vara att bidra till att makar inrättar sina förhållanden så att de blir ekonomiskt oberoende av varandra och på detta sätt strävandena efter jämställdhet mellan könen främjas. Samtidigt är det uppenbarligen ett syfte med reglerna att makarna i samband med äktenskapsskillnaden skall kunna slutreglera Sina förhållanden och inte i fortsättningen vara sammanhållna av ekonomiska band. Och det senare av dessa syften kan tillgodoses även om hänsyn skall tas till hur den ekonomiskt svagare makens förhållanden kommer att gestalta sig efter en framtida pensionering, nämligen om makens underhållsbehov tillgodoses genom tillämpning av någon av reglerna om jämkning av bodelning eller genom att maken tillerkänns ett underhållsbidrag i form av engångsbelopp.

Hur man ställer sig till de olika synsätt som nu har angetts påverkas också i stor utsträckning av vilka exempel som ställs upp. Om man tänker sig ett fall där en make blir tvungen att avstå all övrig egendom i boet för att behålla sin pensionsrättighet och att han sedan avlider ett år innan pensionen skall börja betalas ut, blir man benägen att hålla med om att pensionsrättigheter är en del av den framtida försörjningsförmågan och inte har något egentligt värde innan pensionen börjar betalas ut. Tänker man sig å andra sidan ett fall där två makar skiljer sig efter ett långvarigt äktenskap och den ena maken får behålla sin pensionsrättighet och därutöver får halva bobehållningen samt att den maken sedan lyfter en väl tilltagen pension i tjugo år, medan den andra maken under samma tid lever på en betydligt mera spartansk nivå, framstår det som rimligt att makarna på något sätt hade delat på

pensionsrättigheten.

Det går enligt utredningens mening inte att entydigt säga att det ena av de båda diskuterade synsätten är riktigt och det andra felaktigt. Utredningen ser dock frågorna om vardera makens framtida försörj-

ningsmöjligheter de både praktiskt och principiellt viktigaste. Det

som betyder dock inte att frågor beaktande av pensionsrättigheter i

om varje situation bör prövas enligt kriterierna i 6 kap. 7 § ÄktB. För att ett rimligt-resultat skall kunna uppnås i så många enskilda fall som möjligt måste i stället accepteras att frågor om brister i den ena makens pensionsskydd eller om snedfördelning av pensionsrättigheterna mellan makarna kan komma upp både som rena underhållsfrågor och vid flera olika bodelningsregler. Utredningens direktiv tar också i första hand sikte på bodelningsreglerna.

bodelning med anledning äktenskapsskillnad. Eftersom ÄktB:s en av bodelningsregler utgör helhet måste emellertid enskilda regler

en komplettera varandra. Fördelningen av makarnas pensionsrättigheter kan inte isolerat utan måste betraktas som en del av makarnas

ses ekonomiska förhållanden. Bedömningen av om ett bodelningsresultat är oskäligt eller inte bör därför grundas på det samlade ekonomiska utfallet för respektive make, varvid makarnas pensionsskydd bör vara

de omständigheter som vägs in. en av

Även förvärvsfrekevensen bland kvinnor ökat under de drygt 30

gått sedan ATP infördes, och kvinnorna ökat sin andel vad år som gäller både antal poäng och antal poängår, så har kvinnorna alltjämt

ett betydligt sämre pensionsskydd inom det allmänna pensionssystemet

än vad männen har se avsnitt 2.6 ovan. Det kan på goda grunder antas att skillnaderna mellan mäns och kvinnors pensionsrättigheter är ännu större inom tjänstepensionssystemen. En undersökning av mäns

och kvinnors pensionsrättigheter på grund av privata pensionsfor-

säkringar och individuellt pensionssparande skulle utan tvekan visa att männens andel översteg kvinnornas. Utredningen har övervägt om detta motiverar bodelningsregler som till sin formella utformning är särskilt inriktade på att stärka kvinnornas ställning vid en skilsmässa

inte kunnat finna några fördelar med en sådan ordning. Detta men syfte kan tillgodoses lika bra med könsneutrala regler om skydd för den ekonomiskt svagare maken. Dessutom är det naturligtvis ibland

är den ekonomiskt svagare maken, och reglerna måste mannen som fungera också i sådana fall. Det sagda hindrar inte att reglerna under överskådlig framtid i praktiken oftast kommer att verka som ett skydd för kvinnan vid en bodelning se avsnitt 4.7.2.

Som tidigare nämnts är ÄktB:s bodelnings- och underhållsregler fr.o.m. den 1januari 1995 även tillämpliga två personer av samma

har låtit registrera sitt partnerskap enligt lagen 1994:1117 kön som

registrerat partnerskap. Även utredningens förslag till ändringar om i ÄktB är avsedda att tillämpas på sådana personer. En förutsättning

Överväganden och förslag 67

for detta är emellertid att de förslagna reglerna är könsneutrala till sin formella utformning jfr 3 kap. 3 § lagen 1994:1117 om registrerat

partnerskap.

4.2¶Vilka skall ingå i

pensionsrättigheter

bodelning

4.2.1¶Bodelning efter äktenskapsskillnad

Enligt gällande rätt undantas pensionsrättigheter på grund av privat

pensionsförsäkring och pensionssparande enligt lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande från bodelning efter äktenskapsskillnad genom bestämmelserna i 10 kap. 3 § andra och tredje styckena ÄktBf Av skäl som anförts i utredningens direktiv bör dessa bestämmelser inte längre gälla i äktenskapsskillnadsfallen. En särskild fråga är om bestämmelserna skall finnas kvar vid bodelning med anledning av dödsfall. Utredningen återkommer till detta spörsmål under närmast följande rubrik. Redan här bör dock nämnas att utredningens överväganden mynnar ut i att nuvarande undantaganderegel bör fortsätta att gälla för dödsfallssituationerna.

När det gäller övriga pensionsrättigheter innebär direktiven att utredningen inte skall föreslå några bestämmelser som leder till att

sådana pensionsrättigheter i framtiden skall ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad. Utredningen skall emellertid utarbeta förslag som

innebär att sådan rätt till pension kan beaktas om det med hänsyn till makarnas förhållanden i det enskilda fallet är uppenbart oskäligt att undanta rättigheterna från bodelningen. Hur dessa rättigheter skall kunna beaktas behandlas i avsnitt 4.3 och 4.4.

ställningstagandet att sådana pensionsrättigheter som nu undantas från bodelning enligt 10 kap. 3 § andra och tredje styckena i framtiden

regel skall ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad kan i vissa

som fall leda till oskäliga konsekvenser. Som framgår av beskrivningen av gällande rätt var det starkaste skälet till att undantagandebestämmelserna infördes den kritik som riktats mot att pensionsförsälcringar tidigare inte följde samma regler som annan pension. Kritiken mot att

I det följande används beteckningen privat pensionsförsâlcring för sådana Pförsäkringar i kommunalskattelagens mening som inte omfattas av 10kap. 3 § första stycket. Angående denna gränsdragning sespecialmotiveringen till nämndaparagraf. När uttrycket individuellt pensionssparande används utan precisering, förutsätts det att rätten på grund sådant sparande faller utanför tillämpningsområdet för samma

av stycke.

pensionsförsäkringar beaktades vid bodelning efter äktenskapsskillnad framträdde med särskild styrka i det fallet att den andra maken hade en rätt till pension vars värde inte ingick i bodelningen. Om undantagandebestämmelserna i 10 kap. 3 § andra och tredje styckena upphävs utan att någon annan bestämmelse införs, kan motsvarande kritik med fog komma att riktas mot de nya reglerna.

I många fall skulle en jämkning enligt 12 kap. 1 § ÄktB kunna förhindra orättvisor i ett sådant fall där den ena makens pensionsrättigheter skulle ingå i bodelningen medan den andra makens rätt till pension skulle falla utanför. Korrigering med hjälp av jämkningsregeln i 12 kap. 1 § är emellertid bara möjlig på så sätt att en make får behålla mer av sitt giftorättsgods än vad som skulle bli följden vid en likadelning. Om den make vars rätt till pension faller utanför bodelningen också äger merparten av giftorättsgodset är en jämkning enligt 12 kap. l § alltså inte aktuell. I enskilda fall kan något av ÄktBzs övriga bodelningskorrektiv i första hand jämkning av äktenskaps-

förord eller underhållsbidrag i form av engångsbelopp tillhandahålla

en lösning, men det är enligt utredningens mening ändamålsenligt att också införa en undantagsregel som tar sikte direkt på privata

pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande.

Utredningen föreslår att sådana pensionsrättigheter skall kunna helt eller delvis undantas från bodelningen om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt framstår som oskäligt att de ingår i denna. Beträffande den närmare innebörden av den föreslagna regeln hänvisas till specialmotiveringen. En viss ledning för tillämpningen kan hämtas i de uttalanden som gjordes vid tillkomsten av det nuvarande fjärde stycket i 10 kap. 3 § AktB.

Enligt svensk rätt ankommer det i första hand på makarna själva att komma överens om hur egendomen skall fördelas mellan dem vid bodelningen se avsnitt 3.1.4. Makarnas befogenhet att avtala om fördelningen av egendomen avser alla frågor som kan aktualiseras vid en bodelning. Om makarna är ense bör de i överensstämmelse härmed också kunna komma överens om att pensionsrättigheter till följd av

privat pensionsförsäkring eller individuellt pensionssparande inte skall ingå i bodelningen.

Utredningen har också övervägt ytterligare lagändringar för att öka makarnas handlingsutrymme vid bodelning som omfattar pensionsrättigheter. Pensionsförsäkring och individuellt pensionssparande får under den försäkradespensionsspararens livstid överlåtas endast till följd av ändrat anställningsförhållande pensionsförsäkring, utmätning, ackord, konkurs eller bodelning. Före den l januari 1994

gällde beträffande pensionsförsäkring vid bodelning att försäkringsta-

garen överlåtaren även efter överlåtelsen var skattskyldig för

överväganden och förslag 69

utfallande belopp såvida överlåtaren inte skulle ha varit berättigad till avdrag för periodiskt understöd till förvärvaren av försäkringen. Numera har emellertid regeln om kvarstående skattskyldighet utmönstrats utom såvitt gäller överlåtelse genom bodelning under bestående äktenskap.

Beträffande individuellt pensionsparande medges endast avdrag för

inbetalning på eget pensionssparkonto. Om rätten enligt pensionsspar-

avtalet i sin helhet övergår till den andra maken övertar denne också pensionssparkontot. Har rätten enligt avtalet delats skall pensionssparinstitutet upprätta ett pensionssparavtal även för den andra maken och fördela tillgångarna mellan kontona i enlighet med som bestämts vid bodelningen. Genom en hänvisning till vad som gäller för förmånstagare anges att den som genom bodelning förvärvat rätt enligt ett pensionssparavtal inte får göra egna inbetalningar på kontot 4 kap. 12 och 16 §§ lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande.

Lagstiftaren ställer således inte upp några hinder i fråga om att

överlåta pensionsförsäkringar genom bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Möjligheten att använda pensionsförsäkring som

ett led i den ekonomiska uppgörelsen i samband med en äktenskapsskillnad skulle emellertid bli ännu större om ursprunglig ägare tilläts göra avdrag även för premie avseende pensionsförsäkring som tillhör frånskild make. Från försäkringsbranschens sida har flera gånger efterlysts avdragsrätt för försäkring ägd av make. Detta branschkrav avvisades i prop. 199394:85 s. 37 med motiveringen att avdragsfrågan inte kan ses isolerad och att de fortsatta överväganden som kan bli aktuella för att förbättra ålderspension för makar med ingen eller låg förvärvsinkomst bör ske med utgångspunkt från principen om

särbeskattning av makar. Ställningstagandeti propositionen godtogs av

riksdagen. Mot denna bakgrund bör inte nu läggas fram något nytt förslag om avdragsrätt för ursprunglig ägare för premie avseende försäkring som överlåtits till tidigare make. Utredningen föreslår därför inte några ändringar i de bestämmelser som gäller vid överlåtelse genom bodelning av rätt till pension på grund av pensionsförsäkring eller individuellt pensionssparande. Det kan dock ifrågasättas om inte en make som har förvärvat en försäkring genom bodelning borde medges avdragsrätt för egen premiebetalning åtminstone om

äktenskapet senare upphör.

Utredningens förslag att rätt till pension på grund av privat

försäkring eller individuellt pensionssparande som regel skall ingå i

bodelning med anledning av äktenskapsskillnad innebär att vederlagsregeln i 11 kap. 4§ ÄktB skulle få ett snävare och annorlunda tillämpningsområde såvitt avser sådana rättigheter. Regeln skulle bli tillämplig bara om den föreslagna nya undantagsregeln i 10 kap. 3 §

som tillåter att en make vid äktenskapsskillnad trots allt får hålla -

sin pensionsförsäkring eller sitt individuella pensionssparande utanför

bodelningen är tillämplig. Det skulle enligt utredningens mening

inte vara rimligt att tillämpa vederlagsregeln i en sådan situation. Om ett fullständigt undantagande av pensionsrättigheten utan tillämpning

av någon vederlagsregel skulle ge ett alltför gynnsamt resultat för

den make som har pensionsrättigheten, finns alltid möjligheten att bara

ta undan pensionsrättigheten delvis.

Utredningen föreslår alltså att vederlagsregeln i 11 kap. 4 § andra stycket begränsas till att omfatta sådana rättigheter som anges i 10

kap. 3 § första stycket. Det kan visserligen ifrågasättas om regeln

fyller någon praktisk funktion för dessa rättigheter. Ett exempel som nämnts är dock när en make innehar viss bestämd egendom med fri förfoganderätt Tottie, Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m.

, 1990, s. 348. Utredningen vill därför inte föreslå att vederlagsregeln upphävs för dessa rättigheters del.

En motsvarande fråga uppkommer när det gäller skuldtäckningsregeln i ll kap. 2 § tredje Även det inte är särskilt

stycket. om

praktiskt att någon har dragit på sig betydande skulder för att skaffa

sig en pensionsförsälcring eller ett individuellt pensionssparande,

föreslår utredningen inte någon ändring här. Bestämmelsen blir i första hand tillämplig i den situationen att den efterlevande maken vid bodelning med anledning av dödsfall har skulder för en sådan

pensionsrättighet; som nämnts föreslår utredningen att pensionsrättig-

heter på grund av privata pensionsförsäkringar eller individuellt pensionssparande i den situationen skall vara undantagna från bodelning även i fortsättningen se nästa avsnitt.

Genom den föreslagna begränsningen av tillämpningsområdet för 11 kap. 4 § kommer bestämmelsen i 13 kap. 4 § att sakna tillämpningsområde. Utredningen föreslår därför att den bestämmelsen

upphävs.

4.2.2 Bodelning efter dödsfall

Utredningens uppdrag omfattar inte att lämna förslag beträffande pensionsrättigheter vid bodelning med anledning av dödsfall. Eftersom de nuvarande undantagandebestämmelserna i 10 kap. 3 § andra och tredje styckena ÄktB gäller vid såväl äktenskapsskillnad som dödsfall, bör emellertid reglernas betydelse vid dödsfall något belysas.

I förarbetena till ÄktB angavs att behovet av reformer angående pensionsförsäkringar vid bodelning ansetts vara störst vid bodelning efter försäkringstagarens makes död. De regler som gällde före ÄktB ledde då till att den efterlevandes förmåner enligt pensionsförsäkringen ingick i den sammanlagda bobehållningen. De påverkade därmed bodelningen, arvskiftet och arvsskatten. Om den avlidne hade

bröstarvingar, kom i princip halva värdet av den efterlevandes förmåner enligt försäkringen att tillfalla bröstarvjngarna. Om i stället den efterlevande maken arvinge, medförde dessa förmåner en var ökning den arvsskatt maken skulle betala prop. 198687:l s. av som 162. Problem kunde också uppstå det den avlidne som haft en om var

pensionsförsäkring och denna innehöll ett efterlevandeskydd. För-

säkringen föll då utanför kvarlåtenskapen. Eftersom en efterlevandeförmån för make ofta är värd betydande belopp var det dock inte en ovanligt den enligt de regler gällde då kränkte laglotten se att som 104 § lagen 1927 :77 försäkringsavtal i dess dåvarande lydelse. om Den efterlevande kunde i sådana fall komma att få avstå en betydande pensionen till den avlidnes bröstarvingar. andel av ändringar vid ÄktB:s införande i Övrigt gjordes i äkten- De som skaps- och arvslagstiftningen minskade visserligen de problem som förelåg beträffande förmåner från pensionsförsäkring. Efterlevande en make fick arvsrätt framför bröstarvingar och ñck gemensamma också rätt bestämma att delning makarnas giftorättsgods inte att av skall ske vardera sidan sin andel skall behålla sitt utan att som giftorättsgods. Som påpekas i motiven till ÄktB innebar dessa ändringar dock inte problemen försvann helt. Sammantaget ansåg att departementschefen det inte längre borde göras någon skillnad vid att

bodelning mellan vanlig pension och pensionsförsäkring.

De skäl redovisats torde alltjämt ha samma styrka. Enligt som ovan utredningens mening saknas därför anledning att ändra reglerna så att

pensionsrättigheter på grund pensionsförsäkring eller pensionsspa-

av rande skall ingå i bodelning med anledning av dödsfall. De principer gäller enligt 10 kap. 3 § andra och tredje styckena ÄktB bör som därför fortsätta gälla vid bodelning på grund makens död. att av ena Lagtekniskt bör emellertid regleringen förenklas, så att bestämmelseri ÄktB bara reglerar det fallet att det är den efterlevande maken na

har pensionsrättighet på grund av privat pensionsförsäkring

som en eller individuellt pensionssparande, medan det fallet att försäkringen

eller pensionssparkontot ägts den avlidna maken i fortsättningen bör

av regleras uteslutande försäkringsavtalslagen och lagen om inav

dividuellt pensionssparande.

Regeln i nuvarande lO kap. 3 § fjärde stycket, enligt vilken de

pensionsrättigheter i andra och tredje styckena i vissa fall

som avses ändå skall ingå i bodelningen, gäller vid både äktenskapsskillnad och dödsfall. Utredningen har kommit fram till att den regeln kan tas bort

själva undantaganderegelns tillämpningsområde begränsas till

när dödsfallssituationerna. Vid införandet undantaganderegeln var det av just dödsfallssituationerna från praktisk synpunkt vägde tyngst, som och när bestämmelsen i fjärde stycket infördes motiverades den bara

72 överväganden ochförslagz

med argument som hänför sig till förhållandena vid äktenskapsskillnad. Utredningen har inte kunnat finna något behov att kunna

av tvångsvis dra in en efterlevande makes pensionsforsäkringar eller individuella pensionssparande i bodelning med anledning dödsfall.

När det gäller pensionsrättigheter som ägts av den avlidna maken med den efterlevande maken som förmånstagare finns visserligen jämkningsregler i 104 § försäkringsavtalslagen respektive 4 kap. 7 § lagen om individuellt pensionssparande. I praktiken torde det emellertid sällan bli aktuellt att jämka förordnanden detta slag jfr

av prop. 198687:86 s. 105 och prop. 199293:187 118 f och 190.

s. Situationen är också delvis än när det gäller ett pensionsspa-

en annan rande som den efterlevande maken skaffat själv.

Av 10 kap. 4 § jämförd med 9 kap. 5 § ÄktB följer att den efterlevande maken och den avlidne makens arvingar och universella testamentstagare kan komma överens om att sådana pensionsrättigheter som enligt lO kap. 3 § skall hållas utanför bodelningen ändå skall ingå i denna. Även denna möjlighet bör bestå såvitt gäller pensionsrättigheter som tillkommer den efterlevande maken. I fråga

om försäkringar eller individuellt pensionssparande ägts den

som av avlidna maken med den efterlevande maken som förmånstagare kan samma resultat oftast uppnås genom att den efterlevande maken avstår helt eller delvis från sin rätt enligt förmånstagarförordnandet.

4.3¶Jämkning i särskilda fall

Som tidigare angetts skall utredningen ta fram förslag och tekniska lösningar med inriktningen att pensionsrättigheter inom det hitillsvarande allmänna pensionssystemet och inom tjänstepensionssystemet framöver skall kunna beaktas vid bodelningen, om det med hänsyn till makarnas förhållanden i det enskilda fallet är uppenbart oskäligt att undanta rättigheterna från bodelningen. En sådan ordning skulle också enligt direktiven, om det bedöms lämpligt, kunna ta sikte på det reformerade pensionssystemet för situationer där makarna inte har använt sig av delningsmöjligheten.

Enligt direktiven skall utgångspunkten vara att sådana pensionsrättigheter som i regel inte ingår i bodelning endast i undantagsfall skall kunna beaktas makarnas vilja. Det bör kunna ske bara

mot en av när fördelningen av makarnas respektive pensionsskydd sammantaget framstår som uppenbart orimlig, bl.a. med hänsyn till makarnas förhållanden under äktenskapet och de framtida möjligheterna att påverka pensionsskyddet.

Beträffande frågan om hur dessa pensionsrättigheter i praktiken skall påverka bodelningen anförs i direktiven att dessa rättigheter i

princip bör inverka endast på fördelningen av arman egendom. Pensionsrättighetema som sådana bör alltså inte kunna föras över från

make till En sådan överföring torde, heter det vidare i en en annan. direktiven, för övrigt ofta inte gå att genomföra på grund av rättighetens utformning. Direktiven ger inga anvisningar om på vilket sätt

pensionsrättighetema skall kunna inverka på egendomsfördelningen.

Utredningens uppdrag gäller alltså i denna del att utforma regler

innebär att snedfördelning av makarnas pensionsskydd i vissa som en fall kan leda till att egendom överförs från den make som har det bästa pensionsskyddet till den andra maken. Det har inte varit möjligt att hitta enhetlig regel för korrigering av bodelningsresultatet i

en samtliga de situationer som utredningen haft i åtanke. Utredningen föreslår därför tre olika vägar att komma till rätta med ett bodelningsresultat i det enskilda fallet framstår som oskäligt. Dessa är

som möjlighet att i vissa fall från bodelning undanta pensionsrättigheter på

grund pensionsförsäkring eller pensionssparande, jämkning enligt

av den nuvarande bestämmelsen i 12 kap. 1 § ÄktB samt underhåll som

Det bör dock ånyo påminnas ÄktB:s

bodelningskorrektiv. om att

bodelningsregler utgör helhet och att enskilda regler skall komplet-

en tera varandra. Fördelningen makarnas pensionsrättigheter kan inte

isolerat utan måste betraktas del av makarnas ekonomiska ses som en förhållanden. Bedömningen av om ett bodelningsresultat är oskäligt eller inte bör därför grundas på det samlade ekonomiska utfallet för

respektive make.

Genomförandegruppen för pensionsreformen har i ett brev till utredningen bilaga 2 påpekat att det under lång tid framöver kommer att finnas fall där makars pensionsrättigheter inom det allmänna pensionssystemet är sådan art att de över huvud taget inte kan bli

av föremål för delning. Utredningens förslag är emellertid oberoende av

det i det kommande reformerade allmärma pensionssystemet införs om

möjlighet för makar att dela pensionsrättigheter eller inte. De föreen

slagna bodelningskorrektiven kan nämligen tillämpas i alla situationer

där fördelningen makarnas respektive pensionsskydd framstår som

av orimlig med hänsyn till makarnas förhållanden under äktenskapet och

de framtida möjligheterna att påverka pensionsskyddet. Det saknar

härvid större betydelse makarna underlåtit att utnyttja en möjlighet

om att dela intjänade pensionsrättigheter, även om ett gemensamt beslut

makarna att avstå från denna möjlighet naturligtvis måste vägas in av

helhetsbedömning. i en

4. 3 1 Jämkning beträffande vilka pensionsrättigheter skall

som

ingå i bodelningen

Som redovisats i avsnitt 4.2.1 kan ställningstagandet att sådana pensionsrättigheter som enligt gällande rätt undantas från bodelning enligt 10 kap. 3 § andra och tredje styckena ÄktB i framtiden skall ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad i vissa fall leda till ett oskäligt resultat. Utredning föreslår därför att sådana pensionsrättigheter helt eller delvis skall kunna länmas utanför bodelning om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att pensionsrätten ingick i bodelningen eller om makarna är ense om att pensionsrättigheterna inte bör ingå i bodelningen se avsnitt 4.2.1.

4.3.2¶Jämkning av likadelningen vid bodelning

Enligt 12 kap. l § ÄktB skall i den mån det med hänsyn särskilt till äktenskapets längd men även till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheter i övrigt är oskäligt att en make vid bodelning skall lämna egendom till den andra maken i den omfattning som följer av likadelningsprincipen, bodelningen i stället göras så att den förstnänmda maken får behålla mer av sitt giftorättsgods. En redogörelse för bestämmelsen och dess förarbeten har lämnats i avsnitt 3.1.3.

Utredningen anser att vid bedömningen av om det är oskäligt att den ena maken till följd av likadelningsprincipen skall lämna egendom till den andra maken bör kunna beaktas om den mottagande maken har rätt till pension av sådant slag som inte heller i framtiden kommer att ingå i bodelningen. Föreligger en snedfördelning mellan makarnas pensionsskydd som inte korrigeras på annat sätt, bör jämkning enligt 12 kap. 1 § kunna komma ifråga.

Enligt utredningens uppfattning stämmer en sådan tillämpning

jämkningsregeln väl överens med såväl paragrafens ordalydelse som

tidigare motivuttalanden. Frågan är om det behövs någon lagändring för att understryka att innehav av pensionsrättigheter skall tillmätas betydelse i detta sammanhang Vid en närmare granskning av paragrafen är det svårt att se vari en sådan ändring skulle bestå. Makarnas ekonomiska förhållanden nämns redan som en sådan omständighet som kan utgöra skäl för jämkning. Att ytterligare lyfta fram

fördelningen av makarnas respektive pensionsrättigheter skulle nog

vara att gå alltför långt. Det skulle nämligen innebära att denna

Angående frågan om möjligheten att styra rättstillämpningcn genom att skriva nya motiv till bestämmelser som inte ändras, se prop. 198990:42 s. 25 f och 27.

Överväganden och förslag 75

fördelning skulle tillmätas lika stor betydelse som äktenskapets längd, något i de flesta fall inte kan motiverat. Enligt utredningens som anses kan innehav sådana pensionsrättigheter som faller

uppfattning av

utanför bodelning påverka andra makens möjligheter att slippa dela

med sig sitt giftorättsgods även paragrafens lydelse inte ändras.

av om har övervägt snedfördelning av makarnas

Utredningen om en

pensionsskydd borde leda till att jämkningsutrymmet utsträcktes så att

den make hade det bästa pensionsskyddet i vissa fall fick lämna som ifrån sig egendom till den andra maken än som följer av likamer delningsprincipen. Det skulle kunna åstadkommas på flera sätt. En skulle vid beräkningen makarnas andelar i boet

möjlighet vara att av

låta pensionsrättigheter ingå fiktiv tillgång. En arman möjlighet som en skulle att tillåta jämkning enligt 12 kap. 1 § som innebar att ena vara maken tvingades avstå egendom till den andra maken än som blir mer följden likadelning. Utredningen har emellertid avstått från att av en lägga fram sådana förslag. Enligt utredningens uppfattning är en

snedfördelning makarnas personliga pensionsrättigheter inte ett

av skäl för frångå principen likadelning. Det är bl.a. tillräckligt att om varför fördelningen makarnas pensionsrättigheter skulle svårt att se av kunna få sådan effekt när fördelningen av makarnas förvärvsen förmåga inte kan det. I många fall kan skillnader i makarnas nuvarande och förväntade inkomster förklaras med att den ena maken tagit ett

för hem och familj än den andra maken. Som angetts större ansvar tidigare detta dock inte utgöra skäl att ändra eller frångå de anses principer som gäller för bodelning.

4.4¶Underhållsbidrag

En bodelningen enligt 12 kap. 1 § ÄktB kan endast leda

jämkning av

till make får behålla sitt eget giftorättsgods än som att en mer av skulle följa likadelning. Det s.k. jämkningsutrymmet begränsas av en således å sidan likadelningsprincipen, vilken innebär att en ena genom make aldrig behöver avstå egendom till andra maken än som blir mer följden generell likadelning, och å andra sidan av att jämkning av en kan innebära vardera maken behåller sin egendom. I som mest att fall kan korrigering bodelningen genom jämkning enligt många en av lagrum inte råda bot på oskälighet består i att ena maken detta en som faller utanför bodelningen medan den

har pensionsrättigheter som

maken inte har någon betydande rätt till pension. I en sådan andra mer nämligen krävas egendom överförs från den i situation kan att bäst tillgodosedda maken till den andra maken i

pensionshänseende större omfattning än följer av likadelningsprincipen.

som

I speciella fall kan ett sådant resultat uppnås jämkning genom av äktenskapsförord med stöd av 12 kap. 3 Annars är engångsunderhåll den möjlighet som lagstiftaren anvisar för att i större omfattning än vad en likadelning leder till överföra egendom från den maken ena till den andra. Enligt vad uttalades i motiven är denna möjlighet som avsedd att utnyttjas främst i de sannolikt mycket sällsynta fall då en make efter bodelningen skulle komma att stå helt eller nästan helt utan egendom medan den andra maken främst på grund - av att merparten av dennes egendom har varit enskild till följd villkor vid gåva eller av i testamente skulle ha kvar egendom till betydande värde

- se

närmare i avsnitt 3.3.1 ovan.

Med den ordning som nu föreslås, nämligen att pensionsrättigheter

på grund av privat pensionsförsäkring eller pensionssparande skall ingå i en bodelning, medan övriga pensionsrättigheter även i framtiden

skall falla utanför, kan innehav av sådana pensionsrättigheter inte som ingår i bodelningen jämföras med innehav enskild egendom. Om av

en korrigering av bodelningsresultatet är påkallad men inte kan ske på

annat sätt, är det enligt utredningens mening naturligt att undersöka

om det föreligger skäl för ett engångsunderhåll bodelningssom korrektiv i enlighet med de uttalanden gjordes vid ÄktB:s som tillkomst.

Härj ärnte bör underhållsreglerna kompletteras med bestämmelse

som lyfter fram pensionsskyddets betydelse för underhållsfrågan. Som framhållits i inledningen till detta kapitel kan enligt utredningens

man mening vid prövningen av underhållsbehovet för den ekonomiskt svagare maken inte bortse från hur förhållandena kommer gestalta att sig efter pensioneringen, även denna inte är nära förestående. om

Detta bör komma till tydligt uttryck i lagtexten.

Eftersom underhållsbidrag i första hand är tänkt att tillgodose frånskild makes löpande behov till försörjningen är av pengar

huvudregeln den att bidraget skall utgå periodiskt. Underhållsbidrag

kan emellertid utgå med ett engångsbelopp det finns särskilda skäl. om Enligt utredningens uppfattning torde det i de flesta fall vara

lämpligast att bidraget utgår med ett engångsbelopp, under-

om hållsbidraget är avsett att användas för anskaffande pensionsskydd. av Det gäller särskilt om det finns utrymme för att beakta ett underhålls-

bidrag vid bodelningen i enlighet med 11 kap. 6 I sådan

en situation är det fullt tänkbart att den underhållsberättigade maken till-

erkäns dels ett engångsbelopp för anskaffande pensionsskydd, dels av vid behov ett löpande underhåll för viss tid. - -

I detta sammanhang bör också de skatterättsliga reglerna

uppmärksammas. Huvudregeln beträffande beskattningen periodiska av understöd är att mottagaren beskattas för understödet i den mån utgivaren medges avdrag. Avdragsrätten för periodiskt underhåll har

successivt begränsats under år. Enligt punkt 5 i anvisningarna senare till 46 § KL medges emellertid fortfarande avdrag för periodiska utbetalningar till make eller tidigare make, under förutsättning att makarna

lever åtskilda och att underhållsskyldigheten har reglerats. Med uttrycket att underhållsskyldigheten mellan makarna skall ha reglerats

åsyftas att den skall fast och normalt ha kommit till uttryck i vara

skriftligt avtal eller dom. Någon beloppsmässig gräns för avdrags-

rätten finns inte. I konsekvens härmed sker beskattning hos mottagaren

för hela beloppet.

Om ett engångsbelopp utges till make i samband med bodelning sker däremot inte någon inkomstbeskattning. Detsamma gäller om rätten till underhållsbidrag avlöses med ett engångsbelopp se Inkomstskatt läro- och handbok i Skatterätt, Sven-Olof Lodin m. fl., 3 - en uppl. 1993, 451 och Riksskattenämndens förhandsbesked RN 1957 s.

3:4. Angående möjligheterna för den underhållsberättigade att göra

skatteavdrag mot andra inkomster om engångsbeloppet används för

inbetalning på P-försäkring eller ett pensionssparkonto, se punkt 6

i anvisningarna till 46 § KL.

Underhållsbidrag i form engångsbelopp får mot en parts beav stridande jämkas endast bidraget har blivit bestämt genom avtal om och avtalet är oskäligt mot makarna. Tanken bakom förbudet en av mot jämkning på grund av ändrade förhållanden är att makarna en gång för alla skall kunna ordna sina mellanhavanden genom att komma överens ett engångsbidrag därefter inte kan jämkas på om som grund att förhållandena har ändrats. Inte heller får ett nytt enav gångsbelopp fastställas eller ett periodiskt bidrag bestämmas utöver engångsbeloppet. Om ett engångsbelopp har blivit bestämt är alltså möjligheten att därefter använda underhållsbidrag som bodelningskorrektiv mycket begränsad. Utredningen har övervägt om denna möjlighet bör vidgas. Eftersom det torde vara synnerligen ovanligt att makarna redan före bodelningen slutgiltigt reglerar sina mellanhavanden ett engångsbidrag anser utredningen emellertid inte genom

att det föreligger något lagstiftningsbehov i denna del.

380mnämnts torde det däremot inte finnas något hinder mot att på grund av ovan ändrade förhållanden jämka enperiodiskt bidrag som ursprungligen bestämdesatt utgå vid sidan om ett engångsbidrag.

78 Överväganden och förslag

4.5¶Korrigeringsmöjligheternas

tillämpningsområden m.m.

Som tidigare angetts anvisar utredningen i första hand tre vägar för att jämna ut olikheter mellan makars pensionsskydd och förbättra situationen efter äktenskapsskillnad för en make som har dåligt pensionsskydd och otillräckliga möjligheter att själv förbättra skyddet. Om maken har

en pensionsrättighet på grund av privat pensionsförsäkring eller in-

dividuellt pensionssparande, kan pensionsrättigheten tas undan från bodelning med stöd av en ny regel i 10 kap. 3 Vidare kan jämkningsregeln i 12 kap. 1 § tillämpas för att låta den maken behålla

mer av sitt giftorättsgods och på så sätt få större möjligheter att själv bättra på sitt pensionsskydd. Slutligen kan den andra maken förpliktas utge

underhållsbidrag, ofta i form av engångsbelopp, som kan användas för

anskaffande av pensionsskydd. Frågan uppstår då om det skall gälla samma kriterier för att ta dessa olika korrigeringsmöjligheter i anspråk eller om det skall krävas starkare skäl för något av demf

Enligt 12 kap. 1 § gäller som kriterium för jämkning av likadelningen att denna skulle vara oskälig. Samma krav på enkel oskälighet, dvs. utan tillägg av ordet uppenbart eller liknande, bör enligt utredningens mening gälla enligt den nya regel i 10 kap. 3 § som gör det möjligt att hålla en pensionsrättighet på grund av privat

pensionsförsäkring eller individuellt pensionssparande utanför bodelning med anledning av äktenskapsskillnad.

Detta framstår som relativt självklart i den situationen att den make vars ställning i bodelningen behöver förstärkas ändå är den make

som har det mesta giftorättsgodset. Det bör då inte ställas högre krav för att maken skall få ta undan en pensionsrättighet från bodelningen än för att han skall få behålla mer av annat giftorättsgods som kan användas för att förbättra pensionsskyddet.

Situationen blir delvis en arman om den make som totalt sett är den ekonomiskt svagare av makarna också har det minsta giftorättsgodset och 12 kap. 1 § alltså inte kan användas för att stärka makens ställning. Om maken i den situationen får hålla en privat pensionsrättighet utanför bodelningen, kan det sägas i praktiken ha samma effekt som om han hade fått mer av den andra makens giftorättsgods än vad en likadelning skulle leda till. Trots detta anser utredningen att det även i den situationen bör gälla bara ett krav på enkel oskälighet

Situationen för den ekonomiskt svagaremaken kan ibland också förbättras genom jämkning av äktenskapsförord med stöd av 12 kap. 3 För tillämpning av den bestämmelsen gäller emellertid speciella kriterier, somdet enligt utredningens mening inte skulle vara rimligt att ändra av de skål som nu är aktuella.

för pensionsrättigheten skall få tas undan från bodelningen. Skälet att för detta är att framhållits i inledningen till detta kapitel - som allt har ett osäkert värde för innehavaren och

pensionsrättigheter trots

oåtkomliga för honom fram till dess att pensionsbeloppen successivt är förfaller till betalning. Trots att det går att beräkna ett matematiskt värde rättigheten, kan den alltså inte i praktiken helt

riktigt av

likställas med tillgångar i form t.ex. banktillgodohavanden. av Härmed är naturligtvis inte sagt att i ett enskilt fall av det man sistnämnda slaget automatiskt skall hålla den privata pensionsrättigheten utanför bodelningen bara därför att det i hypotetisk situation en där den maken hade haft det mesta giftorättsgodset skulle ha varit befogat enligt 12 kap. 1 Prövningen måste alltid göras

att jämka

utifrån total bedömning omständigheterna i det enskilda fallet en av och vardera makens ekonomiska situation efter bodelningen. Ju längre resultatet bodelningen ligger från det resultat som skulle ha av uppnåtts bara lagens huvudregler tillämpats, desto starkare måste om förstås skälen för avvikelsen vara. Härefter återstår möjligheten att förstärka den ekonomiskt svagare makens pensionsskydd ett underhållsbidrag. Här måste man genom enligt utredningens mening i allt väsentligt acceptera de principer som gäller efter 1978 års reform underhållsreglerna. Utredningen anser av emellertid det finns utrymme för att inom ramen för dessa prinatt ciper fästa större vikt vid den ekonomiskt svagare makens behov av pensionsskydd och att tillgodose detta behov genom underhållsbidrag, särskilt i den mån det finns möjlighet att göra detta genom ett eni enlighet med 11 kap. 6 § räknas av från den andra

gångsbelopp som

makens andel i boet. Även underhållsskyldigheten efter äktenom skapsskillnad utvidgas något, kommer det att krävas betydligt starkare skäl för underhållsbidrag än för tillämpning bestämmelserna i ett av 10 kap. 3 § och 12 kap. l Detta gäller särskilt om ett engångsbelopp inte kan avräknas enligt 11 kap. 6 Det sagda leder till frågan hur långt utjämningen av makarnas pensionsskydd kan drivas med stöd de regler utredningen föreslår. av Utredningens förslag kan visserligen sägas gå något längre än som direktiven, det föreslås det skall räcka med enkel förutsetts i när att

för undan privata pensionsrättigheter från bodelning oskälighet att ta

enligt 10 kap. 3 § eller för att jämka likadelningen enligt 12 kap. 1 I direktiven sägs nämligen att pensionsrättigheter som formellt faller utanför bodelningen skall kunna beaktas vid bodelningen om det med till makarnas förhållanden i det enskilda fallet är uppenbart

hänsyn

oskäligt att undanta dem från bodelningen. Ändå innebär utredningens förslag inte att några avsteg från vanliga

bodelningsregler skall ske vid alla eller ens flertalet äktenskapsskillna-

der eller utjämningen, när sådan är påkallad, skall vara att en

fullständig. Detta beror i allt väsentligt på att uppdraget har varit att

anpassa bodelningsreglema till principerna för det reformerade pensionssystemet. När man i det reformerade pensionssystemet inte

ens för makar som träder in i både förvärvslivet och äktenskapet efter det nya systemets införande går längre i fråga utjämning än att om makarna får en möjlighet att dela sina pensionsrättigheter och så om länge de är ense om det, framstår det inte rimligt att som genom

äktenskapsrätten framtvinga en mycket långtgående utjämning.

4.6¶Värdering av pensionsrättigheter

Utredningen föreslår att pensionsrätt på grund av privat pensionsförsäkring eller individuellt pensionssparande regel skall ingå i

som

bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Detta innebär att

värdet av sådana rättigheter måste kunna bestämmas. Andra pensionsrättigheter, dvs. sådana som förvärvats inom det hitillsvarande allmärma pensionssystemet eller det föreslagna reformerade pensionssystemet eller något av tjänstepensionssystemen, skall inte heller i

framtiden ingå i bodelning. Utredningens förslag innebär emellertid

att sådana pensionsrättigheter indirekt skall kunna få betydelse för bodelningsresultatet se avsnitt 4.3 och 4.4. För att kunna jämföra bodel-

ningsresultatet enligt de vanliga bodelningsreglerna med ett tänkt utfall om pensionsrättighetema hade ingått i bodelningen, är det nödvändigt

att kunna värdera även dessa rättigheter, även värderingen inte om behöver vara lika exakt som när det gäller rättigheter skall ingå som

i bodelningen.

De grundläggande principerna för värdering pensionsrättigheter av bör enligt utredningens mening vara följande. Värdet bör bestämmas utifrån den pensionsrätt som är intjänad vid

värderingstillfället. Eventuellt tillkommande framtida intjänande

av pensionsrätt beaktas således inte. Om den framtida pensionen baseras på ett uppsamlat pensions-

kapital, är värdet av pensionen lika med pensionskapitalets storlek.

Om pensionsrätten avser ett årligt pensionsbelopp utan att något

pensionskapital har uppsamlats, bör pensionsrätten värderas till kapitalvärdet av de framtida pensionsbeloppen. Kapitalvärdet beräknas

med aktuariella metoder med hänsyn till framtida ränta och dödlighet. Vid värderingen bör hänsyn tas till pensionen såsom är fallet om t.ex. med ATP är indexbunden eller inte. I övrigt bör någon hänsyn inte tas till eventuella framtida höjningar pensionen. av Vidare bör den latenta skatteskulden beaktas. Denna bör beräknas utifrån antaganden grundade på faktiska förhållanden och vid bodel-

ningstillfället kända regler beskattning utfallande belopp och om av

utgå från rättighetsinnehavarens förhållanden.

Finns det speciella omständigheter som kan komma att påverka omfattningen pensionen, t.ex. i form av allvarlig ohälsa hos den av pensionsberättigade, bör detta kunna inverka vid värderingen av

pensionsrättigheterna. Vilken betydelse sådan omständighet skall

en tillmätas måste avgöras från fall till fall. Utifrån de angivna principerna kan följande sägas om- de nu

vanligaste formerna av pensionsrättigheter.

Som framgår beskrivningen av gällande rätt avsnitt 3.2.2 av

värderas privata pensionsförsdkringar redan i dag till pensionskapita-

let, dvs. försäkringens tekniska återköpsvärde jämte allokerade återbäringsmedel .

Värdet pensionsrättigheter på grund av individuellt pensionsspa-

av rande är helt enkelt lika med behållningen på pensionssparkontot. Värdet pensionsrättigheter på grund av nuvarande AIP bör av bestämmas kapitalvärdet den framtida pension som skulle utgå som av i fråga inte skulle ha någon framtida inkomst. Den årliga om personen pensionen bör alltså beräknas med hittills registrerade antal intjänandeår och med tillämpning 30-årsregeln samt medeltalet av de av 15 hittills högsta registrerade årsinkomsterna. Folkpension behöver ofta inte värderas, eftersom sådan tillkommer båda makarna. Om någon makarna saknar rätt till folkpension eller av endast har rätt till reducerad sådan, bör folkpensionen dock värderas på samma sätt som ATP.

Tjänstepension enligt kollektivavtalsgrundade pensionsplaner tryggas antingen i försäkringsbolag eller i pensionsstiftelse eller genom

skuldföring i arbetsgivarens balansräkning. Om det är fråga om försäkring, görs beräkningen på samma sätt som när det gäller privat

pensionsförsäkring. I de båda andra fallen utgör pensionsskulden

värdet av pensionsrätten.

När det gäller det reformerade allmänna pensionssystemet får den

del pensionsrätten härrör från fördelningssystemet värderas till

av som

kapitalvärdet av de framtida pensionsbeloppen, medan den del som

härrör från premiereservsystemet värderas till storleken av pensionska-

pitalet. Det kan tilläggas att förslaget till ett reformerat pensionssystem

innehåller förslag årlig information som kommer att göra det om lättare att beräkna värdet varje individs pensionsrättigheter inom det av allmänna pensionssystemet. För att något illustrera hur stort värdet av olika pensionsrättigheter kan kan följande exempel nämnas. Samtliga beräkningar avser vara

pensionsvärden före skatt.

82 överväganden och förslag

A1 enligt det nuvarande allmänna pensionssystemet

En man som börjar arbeta vid 25 års ålder med en inkomst motsvarande 5 s.k. förhöjda basbelopp 180 000 kr år 1995 och vars inkomst ökar med ett halvt sådant basbelopp per år till 30 års ålder har vid 40 års ålder en pensionsrätt vars kapitalvärde med ett ränteantagande på 2 % kan beräknas till 429 600 kr. Den pension som skulle utgå vid 65

års ålder om personen inte tjänar in ytterligare pensionspoäng blir

5 248 krmånad. Vid 50 års ålder skulle motsvarande värden vara 971 000 kr respektive 9 475 krmånad och vid 65 års ålder 1 810 500 kr respektive 11 370 krmånad.

ZIP-systemet

En tjänsteman som intjänar pension enligt IIP-planen och vid 40 års

ålder har 200 000 kr i årsinkomst kan vid det tillfället ha ett pensionskapital på omkring 35 000 kr motsvarande en ålderspension från 65 års ålder på omkring 580 krmånad. Om årsinkomsten vid 50 års ålder är 300 000 kr är motsvarande värden vid det tillfället 205 000 kr respektive 2 400 krmånad. Är årsinkomsten vid 60 års ålder 400 000 kr blir motsvarande värden vid det tillfället 1 000 000 kr respektive 7 800 krmånad.

Privat pensionsförsäkring

Om en egenföretagare tecknar en pensionsförsäkring med efter-

levandeskydd på 10 % av sin årsinkomst, som uppgår till 7,5 basbelopp 267 750 kr år 1995, när han är 30 år uppgår pensionskapitalet till omkring 82 000 kr och intjänad pension till omkring 1 300 krmånad när personen fyllt 40 år. Motsvarande belopp är vid 50 års ålder 250 000 kr respektive 2 600 krmånad och vid 65 års ålder 901 000 kr respektive 4 800 krmånad. Återbäringsräntan har antagits vara 8 % före skatt och omkostnader.

4.7¶Reformens genomförande

4.7.1 Kostnadsmässiga konsekvenser

För utredningen gäller regeringens direktiv till samtliga kommittér och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23. Utredningens förslag innebär inte något offentligt åtagande. Däremot kan

förslaget att frivilliga individuella pensionsförsäkringar och individuellt

pensionssparande enligt lagen 1993:931 om individuellt pensionsspa-

rande regel skall ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad bidra som till makarna efter äktenskapsskillnaden kommer att ha relativt att likartade ekonomiska villkor. Härigenom kan den ekonomiskt svagare makens behov att i framtiden utnyttja offentliga åtaganden inom det av allmänna pensionssystemet komma att bli mindre än det skulle ha varit vid ojänmare bodelningsutfall. Förslaget att en makes innehav av ett

sådana pensionsrättighetet inte heller enligt utredningens förslag

som skall ingå i bodelningen i vissa fall skall kunna utgöra skäl för

jämkning likadelningen eller utgöra grund för underhållsskyldighet

av kan komma att verka i samma riktning.

4.7.2¶Förslagets konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv

I utredningens direktiv erinras att utredningen bör analysera om konsekvenserna sina förslag ur ett jämställdhetsperspektiv. De av tillkomna direktiven till samtliga kommittéer och särskilda senare utredare att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124 föreskriver att alla förslag läggs fram skall föregås av som

analys och innehålla redovisning av de jämställdhetspolitiska

en en effekterna. Om kommittéen eller utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall detta anges och av särskilt motiveras. I de sistnämnda direktiven uttalas vidare att det

råder politisk enighet de övergripande målen för jämställdhetspoli-

om tiken, nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i samhället. Utredningens förslag är könsneutrala och ger således kvinnor och

män formella rättigheter och skyldigheter. På grund av de

samma skillnader alltjämt finns beträffande kvinnors och mäns genomsom snittliga arbetstider och inkomstförhållanden kommer förslagen emellertid inom överskådlig tid i praktiken oftast att tillämpas i situationer där den ekonomiskt svagaste maken är en kvinna. Det bör därför övervägas vilka effekter förslagen kan förväntas få.

Utredningens förslag innebär i korthet att pensionsrättighetet på

grund frivillig individuell pensionförsäkring eller individuellt av

pensionssparande skall ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad och

övriga pensionsrättighetet i vissa fall skall kunna påverka föratt delningen makarnas övriga egendom. Förslaget kan sägas utvidga av området för den likadelningsprincip ligger till grund för ÄktBzs som bodelningsregler. I förarbetena till ÄktB diskuterades om likadelningsprincipen borde överges till fördel för det system som kallas för återgångsdelning och innebär att egendom som make hade före som äktenskapet eller förvärvat under äktenskapet genom arv, gåva eller

testamente inte ingår i någon delning mellan makarna, medan däremot

giftorätt tillämpas i besparingar och i allmänhet

i det gemensamma

bohaget. Familjelagssakkunniga uttalade i denna del bl.a. följande

SOU 1981:85 s. 102.

Ett särskilt skäl mot en övergång till återgångsdelnin u

att denna reform skul generellmissgynna kvinnorna. Trots ba

e sna

förändringar under de senaste decennierna i förhållandet mellan män

och kvinnor å arbetsmarknaden har ännu icke sådan balans

u pnåtts att e är ekonomiskt likställda. Kvinnorna har alltjämt

s om grupp betraktade en lägre inkomst än män och riskerar att få

ett ringare utbyte i ett på återgångsdelning grundat system.

för makars måste detta hänseende följa den faktisReglerna

1 a ut-

vecklin egendomägnar sig inte särskilt väl såsom hävstång

en; e en att

påskyn a denna.

Utredningen delar uppfattningen att likadelningsprincipen är den

delningsprincip som är mest gynnsam för kvinnor som grupp betraktade. De förslag som utredningen nu lägger fram är därför närmast ägnade att stärka kvinnornas ställning.

I detta sammanhang vill utredningen också fästa uppmärksamhet på den remisskritik riktats mot förslaget delning pensionsrätt

som om av

mellan makar i Pensionsarbetsgruppens förslag till ett reformerat

pensionssystem se ang. remissinstansernas synpunkter prop. 199394: 250 s. 129 ff. Förslaget har kritiserats ñr att det skulle kunna riskera att driva utvecklingen mot minskad ekonomisk självständighet för kvinnor. Det bör emellertid påpekas att del kritiken riktats mot

en av det förhållandet att maken när helst kan bestämma att

ena som

delningen skall upphöra för framtiden. Enligt utredningens mening kan

motsvarande kritik inte riktas mot de nu föreslagna reglerna, vilka dels är tillämpliga endast när ett äktenskap upphör på grund skilsmässa

av och dels kan komma att verka oberoende av makarnas överenskom-

melser under äktenskapet. Sammantaget anser utredningen att förslagen är till sin formella

utformning könsneutrala. I den mån de påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män sker detta i riktning stärker kvinnors

en som ställning.

De nu förda resonemangen saknar relevans för registrerade partner enligt lagen 1994:1117 om registrerat partnerskap, eftersom registrerade partner måste vara av samma kön.

4.7.3 Ikraftträdande

I enlighet med direktiven har arbetet bedrivits med sikte ikraftträdande av förslagen den 1 januari 1996. I regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 199596 prop. 1994952100 bilaga 6 80

överväganden och förslag 85

föreslås att det formella ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemets intjänanderegler skall flyttas fram ett år till den ljanuari 1997. Enligt utredningens uppfattning behöver detta emellertid inte innebära att ikraftträdandet av utredningens förslag också senareläggs.

Specialmotivering

Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

6 kap. 7 och s §§

Reglerna i dessa paragrafer har två syften: dels att göra parter och domstolar medvetna än vad kanske är fallet i dag om att det mer som vid prövning underhållsfrågorna är nödvändigt att också uppav märksamma eventuella brister i den ekonomiskt svagare makens

pensionsskydd, dels att lyfta fram engångsunderhållet som en praktisk

möjlighet att tillgodose makens behov av pensionsskydd. Det är viktigt att understryka att utredningens förslag inte är avsett rubba de grundläggande principerna för underhållsbidrag efter att

äktenskapsskillnad och att det fjärde stycket i 7 § bara tar sikte på

nya det fallet att det finns skäl för en förbättring av just pensionsskyddet för den underhållskrävande maken. Har den maken möjlighet att försörja sig själv och anskaffa ett pensionsskydd som är godtagbart både i absoluta tal och med hänsyn till makarnas förhållanden under äktenskapet och den andra makens pensionsskydd, saknar den nya bestämmelsen betydelse även korrigering av bodelningen i och för om en sig skulle framstå motiverad. Detta hindrar naturligtvis inte att som engångsunderhåll i enstaka fall kan tillgripas rent bodelningssom

korrektiv med stöd tredje stycket, i enlighet med de principer som

av vid ÄktB:s tillkomst. angavs Enligt 8 § är huvudregeln att underhållsbidrag skall utgå periodiskt. Om det finns särskilda skäl kan det emellertid bestämmas att bidraget skall utgå med ett engångsbelopp. Om underhållsbidraget är avsett att användas för anskaffande pensionsskydd torde det i de allra flesta av fallen lämpligt att bidraget utgår med ett engångsbelopp. Detta vara gäller särskilt pensioneringen inte är omedelbart förestående utan om kommer att inträffa först någon tid efter äktenskapsskillnaden. Paragrafen har därför i förslaget kompletterats så att det klart framgår den omständigheten att bidraget skall användas för anskaffande av att pensionsskydd utgör skäl för domstolen att bestämma att bidraget skall

betalas med ett engångsbelopp.

88 Svecial.m0tivering SOU 1995 8:

Av särskild betydelse vid prövningen blir naturligen om det finns möjlighet att i enlighet med 11 kap. 6 § ta ut ett engångsunderhåll vid bodelningen; om så är fallet bör det vara lättare för domstolen att döma ut ett underhåll som den bidragskrävande maken behöver för att kunna anskaffa ett godtagbart pensionsskydd.

Emellertid förekommer det naturligtvis fall där det inte finns utrymme för ett engångsunderhåll vid bodelningen och där den bidragsskyldiges ekonomiska situation är sådan att han saknar förmåga att utge ett engångsbidrag men väl har förmåga att utge periodiska underhållsbidrag i skälig omfattning. Om domstolen över huvud taget finner det befogat med ett underhållsbidrag, får detta då regel

som dömas ut i form av periodiska bidrag. Inte heller i sådana situationer bör man dock omedelbart överge tanken på ett engångsunderhåll. Som framgått tidigare har ett engångsunderhåll bl.a. de fördelarna att parterna genom ett engångsbelopp reglerar sina mellanhavanden en gång för alla och att risken för att den bidragsskyldiga maken avlider lyfts av den bidragsberättigade maken. Om det har klarlagts att ett underhållsbidrag för anskaffande av pensionsskydd bör utgå, kan det därför vara av intresse för parterna att diskutera lösning

en som innebär t.ex. att den bidragsskyldiga maken lånar det belopp

upp som behövs för ett engångsunderhåll. En annan möjlighet, som skyddar den bidragsberättigade maken mot den bidragsskyldiga makens död, är att det bestäms ett periodiskt bidrag som används för att betala

premier för en pensionsförsäkring den bidragsberättigade maken och

att den försäkringen kombineras med en riskförsäkring på den bidragsskyldiga makens liv, som betalar resterande premier om han skulle avlida under premiebetalningstiden.

Det bör anmärkas ÄktB:s regler medger bidrag utgår såväl

att att periodiskt som med ett engångsbelopp. Om den bidragsberättigade maken är i behov av bidrag till sitt underhåll såväl före efter

som pensionering, kan det ibland vara lämpligt att bestämma ett periodiskt underhåll för tiden fram till den beräknade pensionsåldern och ett engångsbelopp avsett för anskaffande av ett pensionsskydd. Härvid måste hänsyn också tas till den bidragsskyldiga makens förväntade inkomstutveckling och ekonomiska förhållanden i övrigt.

9 kap. 11 §

I förevarande paragraf ges en regel för det blandade fallet när först talan om äktenskapsskillnad har väckts och den ena maken därefter avlider när målet ännu pågår. l ett sådant fall blir reglerna om bodelning med anledning av äktenskapsskillnad tillämpliga. Det får betydelse bl.a. för fastställandet av makarnas andelar vid bodelningen

och för möjligheten till jämkning. Paragrafen får dock inte läsas så, att det skulle råda fullständigt åtskilda regelsystem vid dödsfall som

sker under pågående äktenskapsskillnadsmål och övriga dödsfall. För-

farandet präglas givetvis alltid att det på ena sidan står en avliden av makes arvingar och universella testamentstagare, se t.ex. 9 kap. 5 och 6 §§ och 13 kap. 2 Vissa bodelningsförmåner är vidare av den personliga karaktären att de inte ansetts böra gälla till förmån för arvingar och universella testamentstagare, se 10 kap. 2 § och ll kap. 8 § tredje stycket. Av skäl redovisats i avsnitt 4.1.2 bör rätt till pension på grund som

privat pensionsförsälcring eller individuellt pensionssparande även

av i framtiden undantas från bodelning med anledning av ena makens död. För att undvika att sådana pensionsrättigheter ingår i bodelningen den maken avlider under det att det pågår mål om äktenskapsom ena skillnad, föreslår utredningen att bestämmelserna i 10 kap. 3 § andra stycket skall gälla i sådant fall.

10 kap. 3 §

Enligt nuvarande regler ingår rätt till pension på grund av privat

pensionsförsäkring eller individuelltpensionssparande inte i bodelning,

det inte med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska om förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelning. Utredningens förslag innebär för dödsfallssituationerna att nuvaran-

de huvudregel behålls och att möjligheten att undantagsvis dra in pensionsrättigheten i bodelningen tas bort. För äktenskapsskillnads-

fallen kan förslaget förenklat sägas innebära att nuvarande undantagsregel görs till huvudregel, medan nuvarande huvudregel görs till

undantagsregel.

Första stycket är oförändrat utom att det har tillagts en ny mening, som ersätter de inledande orden i nuvarande andra stycket. Som framgått i avsnitt 3.2.1 kan det inte sällan vara svårt att avgöra rätt till pension på grund av försäkringar som tagits i anslutning om till förvärvsverksamhet faller under detta stycke, och frågorna får

naturligtvis större praktisk betydelse när privata försäkringar som

regel skall ingå i bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Utredningen föreslår emellertid inte någon ändring såvitt gäller gränsdragningen runt första stycket, utan sådana frågor måste liksom hittills avgöras i det praktiska rättslivet. Enligt utredningens mening förefaller det dock naturligt att ta äganderätten till försäkringen som utgångs-

punkt vid prövningen.

Om försäkringen ägs av den försäkrades arbetsgivare, och alltså inte tillhör någon av makarna, kan försäkringen som sådan inte ingå i bodelningen. Och r1är försäkringen ägs av arbetsgivaren, skapar det enligt utredningens mening också en presumtion för att den försäkrades rätt enligt försäkringen faller under första stycket. Om den försäkrade t.ex. i egenskap aktieägare har det bestämmande

av ensam inflytandet över arbetsgivaren, så att han i praktiken bara behöver

samtycke av sig själv för att förfoga över försäkringen, faller hans rätt

enligt försäkringen dock troligen utanför detta styckeK Detsamma gäller om arbetsgivaren har medgett den anställde så stor frihet att bestämma om försäkringen, att någon begränsning i förfoganderätten till förmån för arbetsgivaren inte föreligger.

Om å andra sidan försäkringen ägs den försäkrade, blir ut-

av gångspunkten att försäkringen faller utanför detta styckes tillämpningsområde. Även här kan emellertid undantag förekomma,

närmast i form av villkor i anställningsavtalet som innebär att den anställde inte kan förfoga över försäkringen.

Som nyss angetts ökar betydelsen denna gränsdragning när

av privata pensionsförsäkringar regel skall ingå i bodelning. Å andra

som sidan måste rimligen svårigheterna minskas av undantagsbestämmelsen i det föreslagna nya tredje stycket i paragrafen. Om bedömningen

av en viss försäkring av detta slag skulle utmynna i att försäkringen trots allt faller utanför tillämpningsområdet för första stycket,

så är omständigheterna förmodligen ofta sådana att det finns goda skäl att hålla försäkringen utanför bodelningen med stöd av tredje stycket förutsatt

att det är fråga om en P-försäkring.

Andra stycket behandlar dödsfallssituationerna, och här behålls regeln att pensionsrättigheterna skall hållas utanför bodelningen, om inte parterna enligt 4 § kommer överens om att de skall ingå. En olikhet i förhållande till gällande rätt är att pension på grund av en försäkring eller ett pensionssparkonto som ägts den avlidna maken

av inte omfattas av bodelningsreglerna. Om den avlidna maken har haft

en pensionsförsäkring, har ålders- och sjukpensionsmoment försvunnit

i och med dödsfallet, och vad som gäller för ett eventuellt efter-

levandemoment i försäkringen regleras i fortsättningen uteslutande

av försäkringsavtalslagen. Även den efterlevande maken är för-

lOm försäkringen undantagsvis har ett ekonomiskt värde också för arbetsgivarenbolaget kan dock i vissa fall en begränsning av förfogandemöjligheten följa av aktiebolagslagens kapitalskyddsregler.

20m en makes rätt enligt P-försäkring ägs hans arbetsgivare enligt det

en som av nu sagda skall ingå i bodelning, måsterättigheten av hänsyn till skattelagstiliningen ändå läggas ut på den makens lott i bodelningen. Pensionsrättigheten påverkar alltså bara fördelningen av annan egendom i boet.

1995:8 Specialmotivering 91 SOU

månstagare till efterlevandemomentet och försäkringen på så sätt tillfaller honom eller henne, innebär reglerna i den lagen att försäkringen på grund förmånstagarförordnandet ändå faller utanför av bodelningen. Motsvarande regler gäller enligt lagen om individuellt

pensionssparande, förutsatt att det finns ett förmånstagarförordnande.

Tredje stycket innehåller undantaget från den huvudregeln att nya

privat pensionsförsäkring och individuellt pensionssparande skall ingå

i bodelning med anledning äktenskapsskillnad; huvudregeln framgår av bara bestämmelsen i 10 kap. 1 § att makarnas giftorättsgods skall av ingå i bodelning. Beskrivningen de rättigheter som omfattas av den av regeln överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande nya beskrivning i nuvarande andra och tredje styckena. Det bör emellertid observeras att förslagets begränsning till äktenskapsskillnadsfallen innebär att punkten 2 sist i förslaget blir tillämplig bara om någon av makarna har rätt till efterlevandepension efter en tidigare avliden förälder eller make i ett tidigare äktenskap. Samtidigt har person, t.ex. kravet på försäkringen skall ägas någon av makarna tagits bort; att av regeln omfattar alltså också situationen när den ena maken som förmånstagare har rätt till efterlevandepension från försäkring där en förmånstagarförordnandet är utformat så att äganderätten till t.ex. försäkringen är svävande.

Den nuvarande jämkningsregeln i paragrafens fjärde stycke innebär

de aktuella pensionsrättigheterna kan dras in i bodelning om det att nu med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelningen. I förarbetena till bestämmelsen prop. 198990:30 s.l5 uttalas bl.a. att det kan finnas skäl att överväga en indragning helt eller delvis försäkringen om det är fråga om en stor av försäkring inte balanseras motsvarande pension på den som av en andra makens sida. Enligt motivuttalandet gäller detta särskilt om det är fråga ett långvarigt äktenskap och i synnerhet om pensionsförom säkringen dessutom utgör mycket stor del av tillgångarna på den en makes sida där försäkringen finns. Har makarna, om pensionsförsäkringen hålls utanför bodelningen, ett någorlunda likartat pensionsfinns det däremot sällan anledning att över huvud taget

skydd,

överväga en indragning. När utredningen föreslår att de aktuella pensionsrättigheterna nu regel skall ingå i bodelning vid äktenskapsskillnad bör det inte som komma i fråga frångå den huvudregeln i sådana fall som att nya med den gamla jämkningsregeln. Det bör i stället kunna bli

åsyftades

aktuellt främst i de fall ursprungligen motiverade att nuvarande som huvudregel in i ÄktB, dvs. när makarna i övrigt är relativt jämtogs bördiga i ekonomiskt hänseende och den maken har sitt pensionsena ordnat privat pensionsförsäkring eller ett individuellt skydd genom en

pensionssparande, medan den andra maken har ett motsvarande

pensionsskydd genom pensionsrättigheter intjänade inom det allmänna

pensionssystemet och tjänstepensionssystemet.

Normalt bör det inte bli aktuellt att tillämpa undantagsregeln på

pensionsñrsäkringar eller pensionssparkonton i första hand har

som

karaktär av kapitalplacering och skatteplaneringsinstrument och

som inte fyller något uttalat pensionsbehov. I vissa fall kan det dock finnas

skäl att undanta en pensionsrättighet på grund pensionsförsäkring

av eller pensionssparande som representerar ett relativt sett begränsat värde och som tillkommer den makarna är av som sammantaget ekonomiskt svagast. Så bör kunna bli fallet när den andra maken har annan egendom som inte ingår i bodelningen och till sitt värde som klart överstiger den första makens egendom, pensionsrättigheterna inräknade.

Vid bodelning efter ett relativt kortvarigt äktenskap bör make

en med stöd av regeln i 12 kap. 1 § kunna få behålla sina pensionsrättigheter genom en jämkning likadelningen. Detta framstår särskilt av som angeläget om pensionsrättighetema till största del förvärvats före

äktenskapet. Samma argument kan naturligtvis åberopas för

att en

make skall få hålla sin pensionsrättighet utanför bodelningen enligt

10 kap. 3 § tredje stycket. Som framhållits är det i stort ovan sett likgiltigt vilken av dessa två bestämmelser tillämpas i det fallet som att den make vars ställning i bodelningen behöver förstärkas både har

en pensionsrättighet på grund av privat pensionsförsälcring eller pensionssparande och är den make som äger mest giftorättsgods.

10 kap.4§

Första stycket handlar om parternas möjligheter att dra in sådan egendom i bodelningen skulle falla utanför denna. Här har som armars

hänvisningen till 3 § begränsats till den paragrafens andra stycke,

som

rör behandlingen av den efterlevande makens pensionsrättigheter vid bodelning med anledning av en makes död.

Som en konsekvens av makarnas generella befogenhet att själva komma överens om hur bodelningen skall göras och för det inte att skall råda någon oklarhet avtalsutrymmets omfattning, har i om ett nytt tredje stycke tagits in en bestämmelse om att makarna kan komma

överens om att pensionsrättigheter till följd av privat pensionstör-

säkring eller individuellt pensionssparande inte skall ingå i bodel-

ningen. Bestämmelsens tillämpningsområde är inte formellt begränsat

till äktenskapsskillnadsfallet, det är bara i dessa fall den kan men som

få betydelse.

SOU 1995: 8 Specialmotivering 93

11 kap.4§

Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen avsnitt 4.2.1. Den innebär att premiebetalning för privat pensionsförsäkring och insättning på pensionssparkonto inte längre kan utlösa vederlagskrav.

En situation där förfoganden över en försäkring enligt utredningens mening kan utlösa vederlagskrav är däremot när en make inom treårsfristen har överlåtit en försäkring, som annars skulle ingå i bodelning, till sin arbetsgivare. Om makens rätt enligt försäkringen i samband med överlåtelsen har förvandlats till en sådan rättighet som omfattas av 10 kap. 3 § första stycket, får maken anses ha använt sitt giftorättsgods till förvärv av rättigheten.

Övergångsbestämmelser

Utredningens förslag innebär beträffande rätt till pension på grund av privat pensionsförsäkring vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad i huvudsak en återgång till den ordning som gällde före ÄktB:s ikraftträdande år 1988. Beträffande rätt till pension på grund av pensionssparavtal enligt lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande innebär förslaget en nyordning jämfört med de regler som gäller sedan den nya sparformen infördes den 1 januari 1993. Det är således under en relativt kort period som pensionsrättigheter på grund av frivilliga individuella sparåtgärder hållits utanför en bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Utredningen anser därför inte att det är nödvändigt att föreslå några särskilda Övergångsbestämmelser.

Har ett pensionsförsäkringavtal eller ett pensionssparavtal slutits vid

en tidpunkt då gällande rätt föreskrev att rätt till pension på grund av avtalet skulle falla utanför en bodelning med anledning av äktenskapsskillnad bör detta kunna utgöra ett argument för att enligt 12 kap. 1 § låta ägarmaken få behålla mer av sitt giftorättsgods än vad en likadelning skulle leda till, liksom för att ta undan pensionsrättigheten

med stöd av 10 kap. 3 § tredje stycket.

Särskilt yttrande 95

Särskilt av Bengt von Bahr och

yttrande

Anders Nehrman

Pensionsrättigheter olika slag representerar i regel mycket stora

av värden. Om samtliga pensionsrättigheter skulle redovisas i en bodelning skulle de sannolikt dominera tillgångssidan i flertalet bodelningar. Om bodelningsreglerna ska vara utformade på ett sätt som i normalfallet ger en skälig fördelning även av pensionskapitalet anser vi att detta syfte bäst uppnås om alla pensionsrättigheter behandlas på samma sätt.

Utgångspunkten för pensionsrättighetema i det reformerade pensionssystemet är att de inte ska beaktas i bodelningssammanhang, dvs. samma regel som idag gäller för privat ålderspensionsförsäkring.

Vi kan inte förstå varför möjligheten till en framtida frivillig delning

den obligatoriska och regelmässigt största pensionsrättigheten ska

motivera obligatorisk delning av en frivillig och betydligt mindre

pensionsrättighet i form privat förstärkning av pensionsskyddet. Det

av hade varit mer logiskt om en utnyttjad frivillig delning, såsom ett uttryck för makarnas vilja, skulle leda till en delning även av privat pension. Vi anser att direktiven är motsägelsefulla och vill bland annat peka på att det där angivits att det finns anledning att ändra bestämmelserna just för att åstadkomma en fortsatt parallellitet mellan

olika pensionsformer. Som framgår av utredningens förslag måste en huvudregel av innebörd att privat pensionskapital ska ingå i bodelning med anledning äktenskapsskillnad, kombineras med jämkningsregler för att uppnå

resultat i enskilda fall. Även dagens huvudregel att

skäliga ålderspensionskapital hålls utanför bodelningen kan jämkas då

skäligheten så fordrar. Den nya huvudregeln kan enligt vår uppfattning

inte sägas ge skäligt resultat i fler fall än den nuvarande. Resultatet skulle i huvudsak bli att en jämkningstalan skulle få föras från andra utgångspunkter än för närvarande.

Vi är av den uppfattningen att denna effekt inte motiverar att bodelningsreglerna och förfarandet kompliceras genom den föreslagna åtskillnaden mellan olika slag av pensionsrättigheter, se exempelvis avsnitt 4.3.2 och 4.5. I det följande illustreras några av de nya obalanser som skulle uppkomma.

96 Särskilt yttrande

En inte ovanlig situation är att ena maken har en ITP-pension och den andra privat pension från handelsbolag, enskild firma eller jordbruk. ITP-kapitalet på exempelvis 200 000 kr skulle till skillnad från den privata pensionen inte ingå i bodelningen. Till bilden hör också att egenföretagarens pensionskapital sarmolikt är lägre än den andra makens, eftersom tryggande av ålderspension regelmässigt får stå tillbaka för konsolidering av verksamheten.

Även olika former för tryggande av tjänstepension skulle enligt den föreslagna huvudregeln leda till olika resultat vid bodelning. Om pensionen tryggats med hjälp av konto eller stiftelse ska pensionsrättigheten inte ingå i bodelning. Detsamma gäller vid så kallad direktpension, där den anställdes rätt till pension säkerställts genom att arbetsgivaren pantsatt egendom till den anställde, till exempel en kapitalförsäkring, som tecknats och ägs av arbetsgivaren.

Om tryggandet däremot skett genom pensionsförsälcring kommer pensionskapitalet ofta att ingå i bodelning, nämligen om försäkringen

ägs av den försäkrade. Särskilt otillfredsställande effekter skulle uppstå då pensionsrättigheten byter karaktär. Det är inte så ovanligt att tjänstepensionsutfástelser är utformade så att äganderätten till

pensionsförsäkringen övergår från arbetsgivaren till den anställde i

samband med anställningens upphörande; vid pensioneringen eller annat tillfälle. Skälet till en dylik föreskrift är erfarenheten att förekomsten av arbetsgivarägda tjänstepensionsförsälcringar inte alltid observeras vid ett företags upplösning. När sedan den försäkrade önskar anpassa försäkringens utformning till ändrade förhållanden uppdagas att han eller hon inte har rätt att förfoga över den, såvida inte sådan föreskrift finns.

Ibland kan för en sådan äganderättsövergång fordras att den försäkrade till försäkringsbolaget anmäler att han eller hon inträder som ägare. Denna rättighet att på begäran inträda som ägare behöver inte vara knuten till anställningens upphörande. Frågan är om en sådan

dispositionsmöjlighet ska föranleda att pensionsrättigheten eller dess

värde ska ingå i bodelningen.

Vi vill i detta sammanhang peka på 25 § lagen 1967:531 om tryggande av pensionsutfástelse m.m., enligt vilken en pensionsutfästelse vilken varit tryggad genom stiftelse eller kontoavsättning

fortsättningsvis ska tryggas genom en pensionsförsäkring som ägs av

den anställde. Bestämmelsen tar sikte på situationen att en arbetsgivare

upphör med näringsverksamheten utan att ansvaret för pensionsut-

fästelsen överflyttas på arman.

Ytterligare ett fall där den föreslagna huvudregeln skulle kunna ge slumpartade resultat är de så kallade alternativa pensionslösningarna inom ITP-planens ram för anställda med högre lön än 10 basbelopp.

De tjänstepensionsförsäkringar som tecknas för pensionsavgifter

Särskilt yttrande 97

grundade på lönedelar över 7,5 basbelopp kan vara ägda av arbetsgi-

eller den anställde efter parternas val. varen

Det skulle kunna sägas att otillfredsställande följder av den föreslagna huvudregeln i stor utsträckning skulle kunna undvikas

beträffande tjänstepensionsförsäkring genom äganderättens placering.

Erfarenheten visar dock att det är andra hänsyn än en eventuell framtida bodelning avgör arbetsgivaren eller den anställde ska

som om

ägare till försäkringen. vara

Den föreslagna huvudregeln kommer otvivelaktigt att leda till att äktenskapsförord upprättas för att i förväg säkerställa den avsedda

fördelningen pensionskapitalet, vilket knappast torde kunna

betraktas som en positiv effekt av lagstiftningen.

Vi konstaterar emellertid att utredningen med tanke på direktivens utfomming inte ansett sig kunna diskutera och föreslå någon annan principlösning. Vad vi anfört måste dock enligt vår mening beaktas i

det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Bilaga 1 99

Kommittédirektiv

Makars pensionsrättigheter vid bodelning

Dir. 1994:56

Beslut vid regeringssammanträde den 23 juni 1994

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall se över äktenskapsbalkens regler om bodelning för att anpassa dem till principerna för det reformerade

ålderspensionssystemet. Utredningen skall ha följande inriktning.

Rätt till pension på grund av frivillig, individuell pensionsförsäkring skall i regel ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad. Detsamma skall gälla medel på pensionssparkonto enligt lagen 1993:931 om

individuellt pensionssparande. Övriga former av pensionsrättigheter, t.ex. tjänstepensioner och

ATP enligt nuvarande regler, bör jämkningsvis kunna beaktas vid en bodelning efter äktenskapsskillnad, om det med hänsyn till makarnas förhållanden i det enskilda fallet är uppenbart oskäligt att undanta rättigheterna från bodelningen. Detsamma skulle även, om det bedöms lämpligt, kunna gälla pensionsrättigheter enligt det reformerade pensionssystemet för situationer där makarna inte använt sig av möjligheten att dela pensionsrätt.

Bakgrund

Nu gällande bestämmelser om bodelning

I bodelning skall makarnas giftorättsgods ingå 10 kap. 1 § äkten-

skapsbalken. Giftorättsgodset skall efter avdrag för gäldstäckning i

princip delas lika mellan makarna vid bodelningen 11 kap. 3 §. I vissa fall kan emellertid hälftendelningen frángás se ll kap. 4-6 §§ och 12 kap.; jfr 11 kap. 8 §.

100 Bilaga

Det finns dock vissa undantag från regeln att makarnas giftorättsgods skall ingå i bodelningen. Ett sådant undantag gäller för vissa

rättigheter se 10 kap. 3 § äktenskapsbalken. Enligt 10 kap. 3 § första stycket skall rättigheter som inte kan

överlåtas eller som i annat fall är av personlig art inte ingå i bodelningen, om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Som exempel på egendom som avses med detta undantag kan anges rätt till lön eller pension från arbetsgivare. Såvitt avser pension gäller undantaget oavsett om fordringen riktar sig direkt mot arbetsgivaren, mot en av honom för ändamålet bildad stiftelse eller mot ett försäkringsbolag, som arbetsgivaren tecknat försäkring i för att trygga pensionen. Tjänstepensionsförsäkringar kan tecknas genom kollektivavtal eller individuellt. Även den anställde själv tecknat försäk-

om ringen, kan det tänkas att förfoganderätten är utesluten på grund av

bestämmelser i anställningsavtalet och att försäkringen därför skall

betraktas som en personlig rättighet. Beträffande i lag reglerade förmåner har det i en del fall meddelats en uttrycklig bestämmelse om att en rättighet inte får överlåtas. Det gäller t.ex., enligt 20 kap. 6 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, fordran på ersättning inom ramen för sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggspension. I andra författningar görs hänvisning till nämnda bestämmelse i lagen om allmän försäkring.

Även det inte följer 10 kap. 3 § första äktenskaps-

om av stycket

balken, skall enligt andra stycket i samma paragraf rätt till pension på grund av en försäkring som någon av makarna äger inte ingå i bodelningen, om utfallande belopp skall beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt till

ålderspension eller invalidpension, eller

efterlevandepension i fall då rätt till utbetalning av pensionen

föreligger vid bodelningen.

Bestämmelsen i första stycket farms även i giftermålsbalken, medan bestämmelsen i andra stycket var en nyhet i äktenskapsbalken. Bakgrunden till den nya bestämmelsen var bl.a. kritik mot att pensionsförsäkringar inte följde samma regler som andra pensioner, som undantogs från bodelning se SOU 1981:85 s. 269 f.. Departementschefen framhöll att pensionsförsäkringar i kommunalskattelagens bemärkelse var inskränkta till sådana former av försäkring som

tillgodoser ett pensioneringsbehov, medan försäkringar som mer har

karaktär av kapitalplacering skatterättsligt inte behandlades som pensionsförsäkringar prop. 198687:1 s. 163. Vidare framhölls att försäkringstagaren med vissa i sammanhanget betydelselösa undan-

saknar möjligheter att disponera över det förmögenhetsvärde tag -som pensionsförsäkringen representerar. Med hänsyn till det anförda ansåg departementschefen att det vid bodelning inte längre borde göras

Bilaga 1 101

någon skillnad mellan vanlig pension och pensionsförmåner från

pensionsforsäkring. Vid riksdagsbehandlingenföranledde de föreslagna

reglerna privata pensionsförsäkringar inte några särskilda uttalan-

om den jfr bet. 198687:LU 18.

Den l januari 1990 infördes en bestämmelse som gör det möjligt att i bodelningen helt eller delvis dra in en sådan pensionsförsäkring som avses i 10 kap. 3 § andra stycket prop. 198990:30, bet. 198990: LUll, rskr. 198990:51, SFS 1989:925. Enligt bestämmelsen som

numera finns i 10 kap. 3 § fjärde stycket äktenskapsbalken skall

jämkning sålunda ske om det med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelning.

vara Bakgrunden till bestämmelsen var bl.a. att det i det praktiska rättslivet hade visat sig ett behov att vid bodelning kunna ta hänsyn till att

av den ena maken ägde en pensionsförsäkring som mer hade karaktär av

kapitalplacering än av anordning för normal pensionering. I för-

arbetena framhölls även att den rikare maken genom äktenskapsbalkens regler fått en möjlighet att undandra tillgångar från den andra maken genom att placera sina pengar i en pensionsförsäkring se prop. 198990:30 s. 11 f..

Sedan den l januari 1994 finns det också en möjlighet till in-

dividuellt pensionssparande utan försäkringsinslag. Enligt lagen

1993:931 individuellt kan en enskild genom att

om ingå ett avtal med ett pensionssparinstitut spara enligt lika gynnsamma Skatteregler som gäller för sparande genom pensionsförsäkring prop. 199293:l87, bet. l99293:SkU3l, rskr. 1992932359. Eftersom syftet med bestämmelserna är att skapa ett alternativ till det traditionel-

försäkringssparandet farm man det naturligt att de civilrättsliga reglerna så långt som möjligt utformades efter mönster av vad som gäller för försäkringssparandet prop. 1992:93 187 s. 117. De civilrättsliga regler som därvid berörs är bl.a. de som angår för-

månstagarförordnanden och bodelning. Enligt en ny bestämmelse i 10 kap. 3 § tredje stycket äktenskapsbalken SFS 1993:933 skall rätt till

pension som en make har på grund av ett pensionssparavtal inte ingå

i bodelning. En pensionsrätt på grund av ett pensionssparavtal skall

dock på samma sätt som vid försäkring helt eller delvis ingå i bodelning, det skulle vara oskäligt att undanta den 10 kap. 3 §

fjärde stycket. Även andra regler i äktenskapsbalken ändrades så att

rätt till pension på grund av ett pensionssparavtal jämställs med rätt till pension på grund försäkring; här kan nämnas möjligheten for

av makarna att genom överenskommelse dra in pensionsrätten i bodelning 10 kap. 4 § första stycket och den s.k. vederlagsregeln i 11 kap. 4 Se även 7 kap. 2 10 kap. 5 11 kap. 2 § och 13 kap. 4 §

äktenskapsbalken.

Det reformerade allmänna dlderspensionssystemet

Riksdagen har den 8 juni 1994 beslutat om genomgripande ändringar

i reglerna för ålderspension bet. 199394:SflJ24 och rskr.

199394:439. Beslutet innebär att riksdagen i allt väsentligt godkänt de riktlinjer för ett reformerat ålderspensionssystem som föreslagits i regeringens proposition Reformering av det allmänna pensionssystemet prop. 199394:250. Propositionen tar inte upp några lagförslag.

Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen med förslag till den närmare utformningen av reformen jämte lagförslag m.m. Till

grund för propositionen låg Pensionsarbetsgruppens betänkande

Reformerat pensionssystem SOU 1994:20 och den uppgörelse som träffats inom arbetsgruppen mellan företrädare för de fyra regeringspartiema och socialdemokraterna.

Reformen syftar bl.a. till att skapa ett från andra socialförsäkringsgrenar avskilt inkomstrelaterat ålderspensionssystem. Vidare skall det reformerade systemet i högre grad än det nuvarande ges en försäk-

ringsmässig karaktär samtidigt som de fördelningspolitiska inslagen tydliggörs.

I korthet innebär reformen ñljande. Pensionsrätten skall utgöra 18,5 % av pensionsgrundande inkomster upp till ett förmånstak. Motsvarande belopp skall betalas in till pensionssystemet i form av en ålderspensionsavgiñ. Huvuddelen av de inbetalade avgifterna används till att finansiera utgående pensioner inom ramen för ett fördelnings-

system. Dagens s.k. 15 och 30-årsregler vid beräkningen av in-

komstrelaterad pension ersätts med en livsinkomstprincip. Värdet av

intjänad pensionsrätt inom ñrdelningssystemet skall ackumuleras

successivt på ett individuellt konto.

Övergången till det reformerade pensionssystemet skall ske gradvis. Systemet skall träda i kraft den I januari 1996 men i vissa delar kommer reformen att ha betydelse för den enskilde redan under år 1995. Personer födda före år 1935 berörs i princip inte av det reformerade systemets regler. De som är födda under åren 1935

- 1953 får sin ålderspension beräknad delvis enligt det nya systemets regler, delvis enligt det nuvarande systemet. Det nya systemet får därvid successivt större betydelse. För personer födda år 1954 eller senare skall de nya reglerna tillämpas fullt ut.

Reformen innefattar också ett system för delning av intjänad pensionsrätt mellan makar se prop. 199495:250 s. 129 och bet. 199394:SfIJ24 s. 25 f.. Makar som är födda år 1954 eller senare skall kunna dela pensionsrättigheter som framöver tjänas in inom det

reformerade pensionssystemet.

Inriktningen är vidare att även makar som är födda under åren 1935

1953 enligt särskilda regler bör kunna dela pensionsrättigheter -

Bilaga 1 103

intjänade inom det reformerade systemet. Delning skall vara frivillig och ske fortlöpande, år för år under tiden för äktenskapets bestånd så länge utträde ur systemet inte Makarnas pensionsrättigheter läggs och delas på så sätt att vardera maken som pensionsrätt samman för året tillgodoförs i princip hälften. Anmälan om delning skall göras gemensamt makarna och får till följd att delning börjar äga rum av fr.0.m. året därefter. Anmälan om utträde kan göras ensidigt av en av makarna med verkan fr.0.m. året därefter. Pensionsrättigheter intjänade före ikraftträdandet skall inte kunna delas. Ett fritt val för förfluten tid skulle enligt propositionen öppna möjligheter till oönskad spekulation med kostnadsökningar som följd. Det är alltså enbart pensionsrättigheter inom det allmänna reformerade pensionssystemet skall kunna delas renodlat mellan makar. som Pensionsrätt inom ATP, tjänstepensioner, frivilliga individuella

pensionsförsäkringar och rätt till pension på grund av pensionsspar-

avtal skall således inte kunna delas. I propositionen framhålls dock att de principiella synpunkter ligger bakom förslaget om delning av som pensionsrätt inom det reformerade pensionssystemet delvis bör föras över på dessa andra former pensionsrättigheter 138 f.. Detta av föreslås ske ändring reglerna i äktenskapsbalken om genom en av behandling makars pensionsrättigheter vid bodelning på grund av av

äktenskapsskillnad.

Uppdraget

Riksdagen har beslutet den 8 juni 1994 godkänt även den genom

inriktning för anpassning äktenskapsbalkens bodelningsregler till

av principerna för det reformerade pensionssystem som föreslagits i prop. 199394:250. Riksdagsbeslutet innebär att frågan skall utredas med utgångspunkt från angivna riktlinjer. Utredaren skall utarbeta förslag till de ändringar i äktenskapsbalken bedöms nödvändiga. Arbetet som skall bedrivas med sikte på ikraftträdande den l januari 1996.

Följande riktlinjer skall ligga till grund för utredningsarbetet jfr

199394:25O 139 och bet. 199394:SfU24 s. 27f. prop. s. Ett väsentligt syfte med den ändring som gjordes vid tillkomsten av

äktenskapsbalken i reglerna pensionsförsäkringars behandling vid

om bodelning att åstadkomma likformighet med andra former av var pensioner, dvs. folk- och tilläggspension samt tjänstepension. När nu reglerna för den allmänna pensioneringen avses bli ändrade och delning mellan makar får ske pensionsrätt intjänad inom det av reformerade ålderspensionssystemet, finns inte längre detta skäl att

hälla frivilliga, individuella pensionsförsäkringar utanför bodelningen.

Tvärtom finns anledning att ändra bestämmelserna just för att

104 Bilaga 1

åstadkomma en fortsatt parallellitet mellan olika pensionsformer. Samma synsätt bör anläggas på det individuella pensionssparandet.

Utredningsarbetet skall syfta till att utarbeta regler som innebär att

rätt till pension på grund av frivillig, individuell pensionsförsäkring fortsättningsvis i regel skall ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad, i huvudsak enligt de regler för pensionsförsäkringar gällde före

som år 1988. Detsamma skall gälla för medel på pensionssparkonto enligt lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande.

När det gäller övriga former av pensionsrättigheter skall förslag och tekniska lösningar utarbetas med inriktningen att rättigheterna framöver skall kunna beaktas vid en bodelning, om det med hänsyn till makarnas förhållanden i det enskilda fallet är uppenbart oskäligt att undanta rättigheterna från bodelningen. En sådan ordning skulle alltså kunna gälla för pensionsrättigheter inom det hittillsvarande allmänna

pensionssystemet och inom tjänstepensionssystemet. Den skulle även,

om det bedöms lämpligt, kunna ta sikte på det reformerade pensionssystemet för situationer där makarna inte har använt sig delnings-

möjligheten. Utgångspunkten skall vara att sådana pensionsrättigheter i regel

som inte ingår i bodelning endast i undantagsfall skall kunna beaktas mot en av makarnas vilja. Det bör kunna ske bara när fördelningen

av makarnas respektive pensionsskydd sammantaget framstår

som uppenbart orimlig, bl.a. med hänsyn till makarnas förhållanden under

äktenskapet och de framtida möjligheterna att påverka pensionsskyd-

det.

Frågan om hur pensionsrättighetema i praktiken skall påverka bodelningen skall undersökas närmare. I princip bör dessa rättigheter inverka endast på fördelningen av annan egendom. Pensionsrättigheterna som sådana bör alltså inte kunna föras över från make till

en en arman. En sådan överföring torde för övrigt ofta inte gå att

genomföra på grund av rättighetens utformning.

Lagutskottet har framhållit i ett yttrande till socialförsäkringsutskottet 199394:LUSy att utredaren kommer att ställas inför lagtekniskt svårlösta problem, inte minst när det gäller sådana situationer där makarna inte har använt sig av det frivilliga delningssystemet. En annan fråga som kräver särskilda överväganden gäller

hur pensionsrättigheterna skall värderas vid bodelning.

Som lagutskottet också framhållit, med instämmande av socialför-

säkringsutskottet, är det angeläget att framlagda förslag såvitt gäller äktenskapsbalken inte leder till att regelsystemet ytterligare komplice-

ras.

Utredaren skall i första hand behandla de frågor angivits

som ovan. Utredaren skall dock även ta upp andra närliggande frågor i den

utsträckning som behövs för att uppnå utredningsarbetets syfte.

Bilaga 1 105

Sålunda kan det bli nödvändigt att genomföra ändringar i andra regler i bl.a. äktenskapsbalken än de som berörts i dessa direktiv för att

åstadkomma behövliga anpassningar av regelsystemet.

För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23,

att beakta EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43 och

att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50. Vidare erinras om att utredaren bör analysera konsekvenserna av sina förslag

ett jämställdhetsperspektiv jfr prop. 199394: 147 s. 80.

ur Uppdraget skall redovisas före den l februari 1995.

Justitiedepartementet

Bilaga 2 107

Socialdepartementet

Genomförandegruppen för pensionsreformen

1994- 12-21

makars pensionsrättigheter vid bodelning Utredningen om

delning pensionsrätt för makar födda före år 1954, m.m.

Angående av

Genomtörandegruppen S 1994:G tillsattes regeringsbeslut den genom 23 juni 1994 och består företrädare för de fem partier som står av bakom överenskommelsen reformering av det allmänna om en ålderspensionssystemet enligt de riktlinjer som riksdagen godkänt bet. 199394:SfU24 och rskr. 199394:439. Gruppen har i uppdrag att medverka i den fortsatta beredningen av pensionsreformen och att vårda den träffade överenskommelsen. En de frågor tagits under gruppens hittillsvarande av som upp arbete rör delning pensionsrätt mellan makar. Därvid har behandav lats bl.a. spörsmålet vilka åldersgrupper som bör omfattas av om delningsinstitutet. I detta sammanhang har vi även diskuterat vissa ligger inom för arbetet i utredningen Ju 1994:07 frågor som ramen

makars pensionsrättigheter vid bodelning. En del ståndpunkter som

om vi har intagit kan det finnas anledning att bringa till utredningens kärmedom, för de i möjligaste mån skall kunna bli beaktade under att utredningens fortsatta arbete. Som framgår betänkandet Reformerat pensionssystem SOU av 1994:20 ansåg Pensionsarbetsgruppen att möjligheten att ansluta sig till det föreslagna systemet för delning pensionsrätt borde förbeav hållas makar båda är födda år 1954 eller senare. Skälen härtill som återfinns huvudsakligen i det förhållandet att det anses vara tekniskt rimligt sätt dela pensionsrätt inom det nuvarande omöjligt att på ett ATP-systemet. Därmed utestängs från delningsmöjligheten personer är födda år 1934 eller tidigare och som till följd av övergångssom

regleringen inom ålderspensioneringen även framöver kommer att helt

omfattas av de nu gällande älderspensionsreglerna.

födda åren 1935 1953 kommer, på grund den s.k. 20- Personer - av delsinfasningen på övergångsregleringens område, att få sin ålderspension delvis beräknad enligt de nuvarande reglerna. I fall där en make

eller båda tillhör denna övergångsgeneration uppstår därför vissa särskilda problem vid en delning, eftersom endast ett visst antal 20-delar av makarnas pensionsrättigheter under ett år skulle kunna ingå i delningen. Pensionsarbetsgruppen menade att dessa problem skulle kunna lösas tekniskt. Lösningen skulle emellertid så vara tekniskt komplicerad och så svår att informera på ett rättvisande om sätt att Pensionsarbetsgruppen, bl.a. med hänsyn härtill, inte ansåg sig kunna förorda en lösning som skulle innebära att makar födda före år 1954 skulle omfattas av delningssystemet. I propositionen 199394:250 reformering det allmänna om av

pensionssystemet konstaterades, på av Pensionsarbetsgruppen anförda

skäl, att det skulle bli komplicerat att tillåta delning i fall där en av eller båda makarna tillhör övergångsgenerationen. Inte desto mindre ansåg regeringen att det borde övervägas om inte också makar i dessa åldersklasser skulle kunna omfattas delningssystemet. Huvudinav riktningen borde därför vara att införa ett system för delning av pensionsrätt också för makar födda åren 1935 1953, under förut- sättning att det inte skulle visa sig att ett sådant system skulle innebära

betydande tekniska komplikationer.

Frågan om delning av pensionsrätt mellan makar i övergångsgenerationen har därefter beretts vidare inom för arbetet i ramen

Genomförandegruppen.

Efter en närmare genomgång av frågan har Genomförandegruppen funnit starka skäl tala för att låta delningssystemet omfatta alla till som någon del kommer att få sin ålderspension beräknad enligt de reformerade reglerna. Samtidigt kan emellertid inte bortses från att en sådan lösning av olika skäl blir så tekniskt och administrativt komplicerad att den svårligen kan motiveras och förklaras närmare för dem som skulle beröras av den. Genomförandegruppen har efter noggranna överväganden intagit

den preliminära ståndpunkten att delningsinstitutet inte kommer att

kunna stå öppet för gifta där eller båda makarna tillhör par en av övergångsgenerationen. I den stora grupp makar därmed skulle utestängas från som delningsinstitutet återfinns många kvinnor som typiskt sett kan ha ett intresse av det ekonomiska tillskott på ålderdomen delning som en

skulle kunna innebära för dem. Genomförandegruppens uppfattning är

att dessa gruppers intresse av ett skydd mot att drabbas hårt ekonomiskt efter upplösning ett långvarigt äktenskap på grund äktenav av

skapsskillnad i viss mån bör kunna tillgodoses genom ändamålsenliga regler inom ramen för bodelningsinstitutet. Utredningen om makars pensionsrättigheter vid bodelning har enligt

direktiven Dir. 1994:56 i uppdrag bl.a. att utforma förslag och

tekniska lösningar med inriktningen att pensionsrättigheter inom det

Bilaga 2 109

hittillsvarande allmänna pensionssystemet och inom tjänstepensionssystemet framöver skall kunna beaktas vid en bodelning, om det med hänsyn till makarnas förhållanden i det enskilda fallet är uppenbart oskäligt att undanta rättigheterna från bodelningen. I direktiven anges att en sådan ordning, om det bedöms lämpligt, skulle kunna ta sikte också på det reformerade pensionssystemet för situationer där makarna inte har använt sig av delningsmöjligheten.

Det valda uttryckssättet såvitt avser pensionsrättigheter inom det

reformerade pensionssystemet kan leda tankarna till att all sådan pensionsrätt kan bli föremål för delning på frivillig väg. Så är emellertid inte fallet.

Genomförandegruppen vill fästa uppmärksamheten på att bara personer som är mycket unga när det reformerade pensionssystemet träder i kraft kommer att ha möjlighet att dela pensionsrätt under alla år som de tjänar in sådan rätt. Eftersom delning kan ske endast beträffande pensionsrätt inom det reformerade systemet som intjänas efter ikraftträdandet av pensionsreformen, dvs. år 1996 eller senare, kommer många av dem som kommer att hela sin ålderspension beräknad enligt reformerade regler, dvs. personer födda år 1954 eller senare, att kunna dela pensionsrätt under bara en viss del av sin förvärvsaktiva tid. En person som är född år 1954 kommer sålunda

om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda att kunna dela pen-

sionsrätt fr.o.m. 42-årsåret men inte för tid dessförinnan.

Genomförandegruppen vill alltså påtala att det föreligger ett allmänt behov av att i bodelningssamrnanhang ta hänsyn till pensionsrättigheter som har tjänats in under vid ikraftträdandet förfluten tid och som på grund av övergångsregleringens konstruktion kommer att registreras inom det reformerade pensionssystemet.

På grund av vårt preliminära ställningstagande att inte tillåta makar i övergångsgenerationen att dela pensionsrätt uppstår vidare ett allmänt behov av att vid en bodelning ta hänsyn till pensionsrättigheter som framöver kommer att tjänas in inom det reformerade systemet av personer födda åren 1935 1953 och av personer som är yngre men

som är gifta med någon som tillhör denna övergångsgeneration.

Härutöver kvarstår naturligtvis det i direktiven angivna behovet av att det genom en utvidgad jämkningsregel vid bodelningen skall kunna

tas i beaktande pensionsrätt i det nuvarande allmänna-pensionssystemet

och pensionsrätt inom tjänstepensioneringen. Som en följd av övergångsregleringens utformning kommer de gällande reglerna inom den allmänna ålderspensioneringen att vara tillämpliga under lång tid framöver och till större eller mindre del fortsatt beröra även personer som nu är i förvärvsverksam ålder.

Den i direktiven särskilt nämnda frågan om det vid en bodelning jämkningsvis skall kunna tas hänsyn till situationer där makar inte har

använt sig av delningsmöjligheten fastän de har kunnat, liksom spörsmålet om rekvisiten för tillämpningen av en jämkningsregel då

skall vara strängare än eljest, anlägger Genomförandegruppen inga

synpunkter på. För var del har vi enbart velat fästa uppmärksamheten på att det under lång tid framöver kommer att finnas fall där makars

pensionsrättigheter inom det allmänna pensionssystemet är av sådan art

att de över huvud taget inte kan bli föremål för delning.

Stockholm som ovan

För Genomtörandegruppen

Anna Hedborg

KUNGL. BIBL.

2995 02-1 5

STOCKHOLM

1995 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ett renodlatnäringsförbud.N. .

möjlighetför arbetslösa.A. Arbetstöretag En ny- . Gröndiesel miljö- ochhälsorisker.Fi. . - Långtidsutredningen1995.Fi. . Vårdenssvåraval. S.

Muskövarvetsframtid. Fö.

Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa.A. . Pensionsrättigheterochbodelning.Ju. .

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

,Justitiedepartementet

Pensionsrättigheterochbodelning.[8] Försvarsdepartementet Muskövarvetsframtid. [6]

Socialdepartementet

Vårdenssvåraval. [5]

Finansdepartementet

Gröndiesel- miljö- ochhälsorisker.[3] Långtidsutredningen1995.[4] Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.[2]

- Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa.[7]

Näringsdepartementet

Ett renodlat nâringsförbud.[l]