SOU 1977:37

Underhåll till barn och frånskilda : delbetänkande

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 15 augusti 1969 tillkallades numera regeringsrådet Eskil Hellner, ordförande, samt riksdagsledamöterna Torsten Gustafsson, Lena Hjelm-Wallén, Lisa Mattson, Gabriel Romanus, Ingrid Sundberg och Bertil Zachrisson att såsom sakkunniga verkställa utredning angående den familjerättsliga lagstiftningen. Sedan Hellner entledigats från sitt uppdrag förordnades från den 1 juli 1972 hovrättspresidenten Björn Kjel- lin såsom ordförande. Efter entledigande av Zachrisson, Hjelm-Wallén och Gustafsson förordnades såsom sakkunniga riksdagsledamoten Evert Svens- son från den 9 november 1973, riksdagsledamoten Lilly Hansson från den 14 februari 1974 och riksdagsledamoten Martin Olsson från den 1 december 1976. Utredningen har antagit benämningen familjelagssakkunniga.

Till sekreterare förordnades från den 1 november 1969 numera hovrätts- rådet Lars Tottie, från den 1 november 1971 hovrättsassessorn Lena Ekman och från den 18 juni 1972 hovrättsfiskalen Lars-Göran Engström.

De sakkunniga har tidigare avgivit delbetänkandet (SOU 1972241) Familj och äktenskap I innehållande förslag till ändringar i giftermålsbalkens regler om äktenskaps ingående och upplösning m. m.

Efter hemställan av riksdagen (LU 1975/76:33 och riksdagens skrivelse 1975/76:397) har regeringen den 23 juni 1976 uppdragit åt familjelagssak- kunniga att göra en skyndsam översyn av reglerna om underhållsbidrag till barn och lägga fram förslag i ett delbetänkande. De sakkunniga har funnit det lämpligt att i samband därmed behandla även övriga familje- rättsliga underhållsfrågor.

I arbetet med nu föreliggande delbetänkande har såsom experter deltagit numera hovrättslagmannen Johan Lind (t. o. m. den 27 januari 1974), do- centen Jan Trost, advokaten Bror Wahlström (fr. o. m. den 3 januari 1973), numera rättschefen Staffan Magnusson (fr. o. m. den 28 januari 1974), de- partementssekreteraren Birgitta Wittorp (fr. o. m. den 28 januari 1974) samt försäkringsdirektören Gerhard Grabe (fr. o. rn. den 11 mars 1974).

För statistiska sammanställningar har familjelagssakkunniga biträtts av fil. kand. Kerstin Landfeldt.

Familjelagssakkunniga har under nu förevarande del av utredningsarbetet låtit utföra två undersökningar som tillsammans med en rapport om sam- manboende ogifta personer publicerats i (SOU 1975:24) Tre sociologiska rap- porter. Undersökningarna berörs närmare i kap. 1.

Vidare har de sakkunniga avgivit PM (Ds Ju 1976:4) angående frågan om preskription av rätt till arv efter utomäktenskapligt barn.

De sakkunniga har efter remiss yttrat sig över följande betänkanden och promemorior: barnavårdsmannautredningens betänkande (SOU 1972:65) Barnavårdsmannafrågan, familjepolitiska kommitténs betänkande (SOU 1972:34) Familjestöd, betänkandet (SOU 1972:87) Periodiskt understöd vid beskattningen, avgivet av skatteutredningen om periodiskt understöd, fos- terbarnsutredningens betänkande (SOU 1974:7) Barn- och ungdomsvård, socialutredningens betänkande (SOU l974:39) Socialvården — mål och me- del, promemorian (Ds Ju 197526) Dödsboanmälan, med förslag till ändringar i lagstiftningen om bouppteckning m. m., PM med förslag till lag om er- kännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhålls- skyldighet m. m. (Ds Ju 197512), promemorian Rättshjälp för skiftesman vid bodelning (Ds Ju 1975:15) samt promemorian (Ds Ju 1975: 1 7) Faderskap och vårdnad.

De sakkunniga har till justitiedepartementet yttrat sig över förslag till konvention om tillämplig lag beträffande makars egendomsförhållanden.

Yttranden har vidare avgivits dels till riksdagens justitieutskott över mo- tioner väckta vid 1975 års riksdag'angående rättegångskostnader i vård- nadsmål och dels till dess lagutskott över en motion väckt vid 1975/76 års riksmöte om rätt för utländsk medborgare att efter kyrklig vigsel även få borgerlig vigsel.

Familjelagssakkunniga får härmed överlämna delbetänkandet (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda.

Till betänkandet har fogats reservationer av Olsson och Sundberg. Utredningsarbetet fortsätter med de övriga frågor som ingår i familje- lagssakkunnigas uppdrag.

Stockholm i maj 1977

Björn Kjellin Lil/y Hansson Martin Olsson Ingrid Sundberg Lisa Mattson Gabriel Romanus Evert Svensson

/ Lars Tottie Lena Ekman

Lars-Göran Engström

Förkortningar

F ö rfattningsförslag

Sammanfattning

Summary

1. Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande 1.1 Direktiven m.m. . 1.2 Utredningsarbetet

1.3 Nordiskt samarbete .

2. Allmänna överväganden

3 Underhållssky/digheten mot barn 3.1 Gällande rätt 3.1.1 3.1.2 31.3 3.14

7 kap. FB8 kap. ÄB . . . Lagen (1964. 143) om bidragsförskott Lagen (1966: 680) om ändring av vissa underhållsbidrag

3.2. Familjelagssakkunniga. 3.2.1

3.2.2 3.2.3 3.2.4

3.2.5

3.2.6 3.2.7 3.2.8 3.2.9

De grundläggande bestämmelserna om underhållsskyl- digheten

Underhållskyldigheten vid gemensam vårdnad Periodiska bidrag och engångsbidrag

Fullgörelse av bidragsskyldigheten genom återbetal-

ning av bidragsförskott Organisations- och kostnadsfrågor vid ett nytt åter-

kravssystem . Den underhållsskyldiges egna utgifter för barnet Jämkning av underhållsbidrag. . . Indexändringama och underhållsbidrag till barn . Preskription av fordran på underhållsbidrag

4 Underhållsskyldigheten mellan makar . 4.1 Gällande rätt _ .

11

35

41

47 47 49 50

53

63 63 63 65 67 68 69

69 75 80

82

87 89 92 95 98

101 101

4.1.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 4.1.2 5 kap. GB . . . . . . . . . . . . . . . . 101 4.1.3 11 kap. GB . . . . . . . . . . . . . . . . 104 4.2 Familjelagssakkunniga . . . . . . . . . . . . . . . 105 4.2.1 Inledning. . . . . . . 105 4.2.2 Underhållsskyldigheten under äktenskapet . . . . 106 4.2.3 Underhållsskyldigheten efter äktenskapsskillnad . . 108 4.2.4 Periodiska bidrag och engångsbidrag . . . . 111 4.2.5 Underhållsskyldigheten vid den underhållsberätti- gades omgifte . . . . . . . . . . . . . . 111 4.2.6 Jämkning av underhållsbidrag. . . . . . . . 113 4.2.7 Preskription av fordran på underhållsbidrag . . . 115 4.2.8 1966 års lag om ändring av vissa underhållsbidrag 116 5 Underhållssky/digheten mot föräldrar . . . . . . . . . . . 117 5.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117 5.2 Familjelagssakkunniga . . . . . . . . . . . . . . . 117 6 Specialmotivering . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 6.1 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken . . . . . . 119 6.2 Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken . . . . . 133 6.3 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken . . . . . . 147 6.4 Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen . . . . . 149 6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om bidragsförskott . 150 6.6 Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring av vissa un- derhållsbidrag . . . . . . . . . . . . . . . 155 6.7 Förslaget till lag om ändring i införsellagen . . . . . . 157 Reservationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159

Bilaga 1 Riktlinjer för försäkringskassans bedömning av den under-

hållsskyldiges förmåga att återbetala utgivna förskott . . . . . 165 1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . 165 . 2 Den underhallssky/diges inkomst . . . . . . . . . . . . 167 3 Förbehållsbelopp . . . . . . . . . . . . .. . . . . 168 3.1 Nivåer inom andra rättsområden . . . . . . . . . . 168 3.2 Överväganden . . . . . . . . . . . . . . 170 3.2.1 Andra utgifter än bostadskostnader . . . . . . 170 3.2.2 Bostadskostnaden . . . . . . . . . . . . . 174 4 Underhållsbidragets storlek . . . . . . . . . . . . . . 177 5 Övriga frågor . . . . . . . . . . . . . . . 178 5.1 Inverkan av underhåll till make . . . . . . . 178 5.2 Begränsningar av systemet för underhållsskyldig med hem- mamake . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 5.3 Olika samboendeformer . . . . . . . . . . . . . . 181 5.4 Jämkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 6 Tabe/Idel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185

Bilaga 2 Förmåner enligt social- och skatteförfattningarna m. m. (in- verkan av civilstånd och samboendeförhållanden) . . . . . . 193

1. Inledning .

2. Lagen om allmän jörsäkring

2.1 Sjukförsäkring . 2.2 Folkpensionering . .

2.3. Försäkring för tilläggspension (ATP) . 3. Hustrun/lägg och kommunal! bostadstillägg till folkpension 4. Pensionstil/skott

5. Ersättning för yrkesskada

6. Stat/ig tjänstepension

7. Statens grupplivförsa'kring

8. Studiestöd . .

8.1 Studiehjälp . 8.2 Studiemedel . .

8.3 Särskilt vuxenstudiestöd

9. Familjebidrag vid värnplikt m.m. .

10. Bostadsbidrag 11. Daghemsp/ats och daghemsavgift

12. Bosättningslan . . . . . . 13. Arbetsmarknadsstöd och stöd vid arbetslöshet 14. Soda/hjälp . . . .

15. Skadestånd för förlust av underhall

16. Skattelagstiftningen . . 16.1 Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen 16.2 Arvs- och gåvobeskattningen

Bilaga3 Underhåll och socialförmån .

Bilaga 4 Beräkning av antalet underhållsberättigade barn, av Jan Trost och Kerstin Landfeldt

Bilaga 5 Statistik om äktenskapliga förhållanden, av Kerstin Land- feldt

Bilaga 6 Den ekonomiska och sociala situationen för föräldrar som lever åtskilda, av Birgitta Wittorp

193 193 193 194

197 197 198 199 199 200 200 201 202 204 205 207

208 208 209 210 210 210 213

215

225

231

243

Förkortnlngar

Beckman = Nils Beckman, Svensk familjerättspraxis, 5 uppl. 1972 Ds Ju = departementsstencil, justitiedepartementet FB = föräldrabalken

GB = giftermålsbalken LB 1918 = lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken IV. Förslag till giftermålsbalk m.m. 1918 LU = lagutskottets betänkande NJA = Nytt juridiskt arkiv avd. 1 prop. = (kungl.) proposition

Schmidt = Folke Schmidt, Äktenskapsrätt, 5 uppl. 1973

SFS = svensk författningssamling SOU = statens offentliga utredningar SvJT (rt) = Svensk Juristtidning (rättsfallsavdelningen) Walin = Gösta Walin, Kommentar till föräldrabalken och därtill an- slutande Iagar m.m., 2 uppl. 1971

Westring = Hjalmar Westring, Den nya giftermålsbalken jämte dithö—

ÄB

rande författningar med förklaringar, 2 uppl. 1933 ärvdabalken

'1 11111 .-1.._-1'l 11.1. ! l".1 EFI

.'l i; %

ill'lil' 1,1 i

'J 1

_I. 1 ?.

.fi-_l Ml- lbim'll lZ d'T—å

Författningsförslag

1. Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrives i fråga om 7 kap. föräldrabalken dels att 1, 2 och 6—12åå skall ha nedan angivna lydelse, dels att 3 och 4583 skall upphöra att gälla, dels atti kapitlet skall införas en ny paragraf. 5 &, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

1 .

Föräldrarna vare skyldiga att vid- kännas kostnaden för barnets uppe— hälle och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar.

Underhållsskyldigheten upphör ej innan barnet erhållit den utbildning som med hänsyn till föräldrarnas vill- kor och barnets anlag må ,Hnnas till- börlig och ej i någotfa/lförrän barnet ,är/lt sexton år.

I kostnaden för barnets underhåll skall var och en av föräldrarna taga del efter sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag. Äro föräldrarna gifta med varandra men tillkommer vårdnaden om barnet endast den ene av dem och leva de ej åtskilda, gäller

7/2

Föräldrarna skola efter sina ekono- miska förhållanden svara _/ör kostna— derna för barnets uppehälle och ut- bildning, iden mån ej barnet på annat sätt erhåller bidrag till kostnaderna el- ler har egna tillgångar.

Underhållsskyldigheten upphör när barnetfvllt arton år. För tid efter det barnet fyllt arton år kvarstår dock underhållsskyldig/teten så länge bar— nets ska/gång ej avslutats. Till skolgång hän/öres grundskola och gymnasiesko- la eller annan grundläggande utbild- ning som är jämförlig därmed.

I kostnaderna för barnets underhåll skall var och en av föräldrarna taga del efter sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet eller som har del i vårdnaden men ej varaktigt sam- manbor med barnet, skall betala un- derhållsbidrag.

Nuvarande lydelse

dock 5 kap. giftermålsbalken.

Det åligger barnavårdsnämnd, som enligt 2 kap. 1 5)" skall sörja för attfa- derskapet til/ barnfastställes, att tillse att barnet tillförsäkras underhåll.

3 Ö Är barnet, sedan dess rätt till un- derhåll enligt 155 upphört, ifö/jd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, vare för- äldrarna i mån av förmåga skyldiga att giva barnet skä/igt underhåll. Enahanda underhållsskyldighet åligge barnet emot,/ader eller moder, som av sjukdom eller annan dylik or- sak är ur stånd att själv försörja sig.

4 ä

Har make under sin vårdnad barn som ej är även andra makens barn, är andra maken jämte honom skyldig att efter sin förmåga bidraga till bar- nets underhåll, så länge äktenskapet består.

Vad nu sagts med/ör ej ändring i den underhållsskyldighet som må ålig- ga den andre av barnets föräldrar.

6 % Betalning av underhållsbidrag skall erläggas i förskott för kalender- månad, om ej på grund av särskilda omständigheter annorlunda bestäm- mes av rätten eller genom avtal som i 7 & andra stycket sägs. Förskottsbe- talning utöver vad nu sagts medför ej befrielse från att gälda underhålls- bidrag för den tid sådan betalning av-

561".

Föreslagen lydelse

Har den bidragssky/dige vid utövan- de av sin rätt till umgänge med barnet haft kostnader som varit nödvändiga för barnets uppehälle under en icke

obetydlig del av bidragstiden, skall un- derhållsbidraget nedsättas iskälig om—

fattning.

5 Ö Betalning av underhållsbidrag skall erläggas i förskott för kalen- dermånad. Föreligga särskilda om- ständigheter/"år dock annorlunda be- stämmas av rätten eller genom avtal som i 755 sägs. Förskottsbetalning utöver vad nu sagts medför ej be- frielse från att betala underhållsbi- drag för den tid sådan betalning av-

ser. Fordran på underhållsbidrag som

förfallit till betalning får ej göras gäl- lande sedan tre år förflutit från för- fallodagen. Har, före utgången av den-

Nuvarande lydelse

Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet som ovan sägs utgör ej hinder för den un- derhållsberättigade att göra gällande rätt till högre underhållsbidrag.

Gäller avtalet underhåll enligt 1 5)" till barn vars. föräldrar varken vid dess födelse voro eller därefter ha varit gifta med varandra, är det dock bindande för den underhållsberättigade, om av— talet slutits genom skriftlig, av två personer bevittnad handling och godkänts av barnavårdsnämnden. Vårdnadshavare får sluta avtal som nu har angetts, även om vårdnads- havaren ej har uppnått myndig ålder. Inne/artar avtalet åtagande att till bar- nets underhåll utge visst belopp en gång för alla, skall beloppet betalas till barnavårdsnämnden, och skall med beloppet så./örfaras som i 4 kap. 6 s) sägs med avseende på där nämnt engångsbelopp.

Föreslagen lydelse

na tid utmätning skett på grund av ford/ingen eller har den underhålls- skyldige blivit_försatt i konkurs på an- sökan som gjorts före tidens utgång, får dock betalning för fordringen ut- tagas ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen.

6 &

Färska/teras underhållsbidrag av allmänna medel, skall den underhålls- skyldige ful/göra sin bidragsskyldighet genom att till det allmänna återbetala utgivna förskott eller så stor del därav som fastställes i särskild ordning. Är underhållsbidraget större än förskot- tet, skall överskjutande belopp erläg- gas direkt till barnet.

&

Avtal som innefattar åtagande att till barnets underhåll utge visst belopp en gång för alla eller eljest i förskott betala underhållsbidrag för längre tid än kalendermånad skall slutas genom skriftlig, av två personer bevittnad handling och, om barnet är under- årig/, godkännas av barnavårds- nämnden. Vårdnadshavare får på barnets vägnar sluta avtal som nu har angetts, även om vårdnadshavaren ej har uppnått myndig ålder. Belopp som skall utges en gång./ör alla skall, om barnet är underårigt, betalas till barnavårdsnämnden. Nämnden skall så förfara med beloppet som sägs i 4 kap. 6 31" med avseende på där nämnt engångsbelopp.

Avtal angående underhållsbidrag till barn kan slutas även före barnets födelse.

Nuvarande lydelse

Utan hinder av vad genom dom el- ler genom avtal, som enligt 7 _(5 är bin- dande jämväl/ör den underhållsberät- tigade, blivit bestämt om underhålls- bidrag äger rätten annorlundaförord- na därom, när ändrade förhållanden påkalla det. Under samma förutsätt- ning må ock avtal om underhållsbi- drag, som enligt 7 j" icke är bindande

för den underhållsberättigade, på ta- lan av den underhållsskyldige jämkas av rätten. Är underhåll som avses i 1 & fastställt att utgå till dess barnet nått viss ålder, vare det ej hinder att göra gällande rätt till bidrag för tid därefter, ändå attfal/ ej ärför handen som nyss är sagt.

Talan som avses i första stycket må ejföras ifråga om avtal, varigenom underhållsskyldig, i den ordning som stadgas i 7; andra stycket, åtagit sig att till fullgörande av underhållsskyl- dighetsom där avses utgiva visst belopp en gång för alla.

Ar avtal, som makar med avseende å, förestående äktenskapsskillnad slutit om underhåll till barn, uppenbart obil- ligt, för ena maken, må avtalet på hans talan av rätten jämkas. Har talan ej väckts inom ett årfrån det äktenskaps- skillnaden meddelades, är rätten till talan förlorad.

10

Talan om underhåll till barn upp- tages av rätten i den ort där svaran— den har sitt hemvist. Sådan fråga kan väckas även i samband med mål rö- rande fastställande av faderskapet till barn.

ä'

Föreslagen lydelse

Dom eller avtal om underhållsbi- dragfårjämkas, när ändrade förhål- landen påkalla det. Avtal om under- hållsbidrag får jämkas också när av- talet är oskäligt med hänsyn till om- ständigheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter. Jämkning kan även innebära att obetalda bidrag nedsättas eller bort/alla.

Är underhåll som avses i l ;" fast- ställt att utgå till dess barnet nått viss ålder, utgör det ej hinder att göra gäl- lande rätt till bidrag för tid därefter, även om anledning till jämkning enligt

första stycket ej föreligger.

Försummar fader eller moder sin underhållsskyldighet, förordnar rätten hur den skal/fullgöras. Talan därom eller om underhållsbidrag ifall som av- ses i 2 5) andra stycket får till den del den avser förfluten tid ej bifallas för längre tid än tre årfire dagen för ta- lans väckande.

Talan om underhåll till barn upp- tages av rätten i den ort där svaran- den har sitt hemvist. Sådan fråga kan väckas även i samband med mål rö- rande fastställande av faderskapet till barn eller, om parterna äro ense ifrågan, genom ansökan i samband med ärende angående vårdnaden om barn.

Första stycket utgör ej hinder att upptaga fråga om underhåll i samband med äktenskapsmål.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finns ej behörig domstol enligt vad som sägs i första eller andra stycket, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Har rätten att avgöra vilken av flera män som är fader till barnet, får talan om underhållsbidrag ej prövas slutligt innan faderskapsfrågan har av- gjorts genom dom som vunnit laga kraft.

11

I mål om underhåll till barn får vårdnadshavare föra talan för barnet, även om vårdnadshavaren ej har uppnått myndig ålder. Är särskild förmyndare förordnad för barnet, har han samma rätt att föra talan för bar- net. A'ven barnavårdsnämnd som en- ligt 2 _j tredje stycket ska/l tillse att bar- net tillförsäkras underhåll , fårföra så- dan talan. Var och en som kan föra talan för barnet skall beredas tillfälle att yttra sig i målet.

s)"

1 mål eller ärende om underhåll till barn får vårdnadshavare föra ta- lan för barnet, även om vårdnads- havaren ej har uppnått myndig ålder. Är särskild förmyndare förordnad för barnet, har han samma rätt att föra talan för barnet. Var och en som kan föra talan för barnet skall be- redas tillfälle att yttra sig i målet eller ärendet.

På begäran av den underhållsberät- tigade äger rätten utan att fastställa beloppet förklara att den underhålls- skyldige skall utge underhållsbidrag.

Underhållsbidrag får bestämmas till olika belopp för särskilda delar av underhållstiden.

Underhåll till barn får ej mot den underhållsskyldiges bestridande be- stämmas för tid efter det barnet fyllt aderton år, innan det kan tillförlitligen

bedömas huruvida underhållsskyldighet föreligger därefter.

12

I mål om underhåll till barn kan rätten för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna om underhållet efter vad som finnes skäligt. Skyldighet att utge bidrag . får dock ej åläggas någon, om icke sannolika skäl föreligga att han är bidragsskyldig. Har fråga om un- derhåll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn, får förordnande som nu nämnts ej meddelas, om flera män äro instämda i målet.

&

I mål eller ärende om underhåll till barn kan rätten för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna om underhållet efter vad som finnes skäligt. Åläg- gande e/lerförklaring att någon skall utge underhållsbidrag får dock ej med- delas. om icke sannolika skäl före- ligga att han är bidragsskyldig. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål om fastställande av fader- skap till barn, får förordnande som nu nämnts ej meddelas, om flera män äro instämda i målet.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvud- förhandling. Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar— rätten när

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

målet avgöres, om åtgärden skall bestå. Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

]. Denna lag träder i kraft den

2. Är mål om underhåll anhängigt vid ikraftträdandet, prövas målet enligt äldre lag.

3. Bidragsskyldighet som ålagts någon med tillämpning av äldre lag skall bestå men fullgöras och vid jämkning omprövas enligt de nya bestäm- melserna. 4. Den tid efter vilken fordran på underhållsbidrag, som förfallit till be- talning, enligt de nya bestämmelserna i 7 kap. Sä andra stycket ej får göras gällande skall utgå tidigast vid utgången av månad l9xx.

5. Har någon enligt 7 kap. 7 å andra stycket i dess äldre lydelse slutit avtal, som innefattar åtagande att till barns underhåll utge visst belopp en gång för alla, får talan om jämkning enligt 7 kap. 855 första stycket första punkten i dess nya lydelse ej föras i fråga om avtalet.

6. Har före ikraftträdandet rätten att väcka talan om jämkning av avtal om underhåll gått förlorad enligt 7 kap. 9 &" i dess äldre lydelse, får talan om jämkning enligt 7 kap. Sä första stycket andra punkten i dess nya lydelse ej föras.

7. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya be- stämmelsen.

2. Förslag till Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrives i fråga om giftermålsbalken dels att 5 kap. 3—6, 12, 13 och 15 55 samt 7 kap. 3—5 åå skall upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 1, 2, 7—11 och 14 ä, 7 kap. 2 &, 11 kap. 1 och 14—16äå', 13 kap. 108 samt 15 kap. 24% skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 1 ?.

Man och hustru äro skyldiga va- Man och hustru skall visa varandra randra trohet och bistånd; de hava att lojalitet och hänsyn. De skall gemen- i samråd verka för familjens bästa. samt vårda hem och barn och i samråd

verka för familjens bästa.

2 & Makarna äro pliktiga att, var efter Makarna skall tillsammans svara sin förmåga, genom tillskott av pen- för den gemensamma hushållningen ningar, verksamheti hemmet eller om och vardera makens personliga kost-

Nuvarande lydelse

nor/edes bidraga till att bereda famil- jen det underhåll, som med avseende å makarnas villkor må anses tillbörlig/. Till familjens underhåll skall räknas vad som erfordrasfo'r den gemensam- ma hushållningen och barnens upp- _ fostran sam/_ för tillgodoseende av var- dera makens särskilda behov.

3 &

Lämnar vad ena maken enligt 2 _11' har att til/skjuta icke tillgång till be- stridande av utgifterna för hans sär- skilda behov och de utgifter, han eljest med hänsyn till makarnas levandsför- hå/landen enligt sed har att ombesörja för familjens underhåll, vare andra maken pliktig att i lämpliga poster till- handahålla honom erforderliga pen- ningmedel. Rätt till sådant bidrag till- komme dock ej make, som visar oför- måga att handhava medel eller av än- nan särskild orsak icke bör äga om- besörja utgifterna.

4 & Vad med tillämpning av 2 och 3 5151" av ena maken överlämnats till den andre för tillgodoseende av hans sär- skilda behov vare hans egendom.

5 Ä

Gör make sig skyldig till uppenbar försummelse av sin underhållsplikt, varde han, om andra maken det yrkar, av rättenjörpliktad att till denne utgiva bidrag till de utgifter/örfamiljens un- derhåll, vilkas ombesörjande enligt sed ankommer på honom eller rätten med hänsyn till omständigheterna ,nnner skäligen böra anförtros honom.

6 % Har ena maken under ett kalender- år för familjens tillbärliga underhåll haft utgifter, som uppenbarligen över- stiga vad enligt 2 51" ålegat honom för

Föreslagen lydelse

nader sdmt sig emellan fördela utgifter och sysslor. Räcker vad make har att til/skjuta icke till för de gemensamma och personliga utgifter som han om- besörjer, ska/I andra maken lämna honom pengar.

Om underhåll till barn. finns bestäm- melser i föräldrabalken.

Nuvarande lydelse

underhållet til/skjuta, äge han, om ej annat avtalats eller med hänsyn till omständigheternafår antages vara av- sett, av andra maken uifå ersättning för vad av sagda utgifter må anses be- Iöpa på denne.

Talan om ersättning må ej väckas, sedan ett år förflutit efter kalender- årets utgång.

Rätt till ersättning må ej göras gäl- lande av annan än den ersättnings- berättigade själv, ej heller i den er- sättningsskyldiges konkurs.

Lever makar på grund av söndring åtskilda, skall make ändå bidraga till andra makens underhåll enligt de grunder som anges i 2 &.

Om bidrag till barnens underhåll ] fall, som avses iförsta stycket, stadgas i föräldrabalken.

1 fall, som avses i 7 Q', må, såvitt det med hänsyn till vardera makens levnadsförhållanden och omständig- heterna i övrigt finnes skäligt, make förpliktas att till nyttjande lämna andra maken lösören, vilka vid sam- manlevnadens hävande ingingo i det för makarnas gemensamma begag- nande avsedda bohaget eller utgjor- de andra makens arbetsredskap. Har ena maken tillhörig egendom sålun- da lämnats den andre till nyttjande, skall avtal, som ägaren må med tred- je man träffa angående egendomen, ej lända till inskränkning i andra ma- kens nyttjanderätt.

Utan hinder av vad rätten beslut/t om bidrag, som i 5 eller 7 3)" sägs, äge rätten på endera makens yrkande an- norlunda förordna därom, när änd- rade förhållanden påkalla det.

Föreslagen lydelse

Sammanbor ej makarna, skall make utge underhållsbidrag till andra maken enligt de grunder som anges i 2 &.

1 fall, som avses i 7 ;,får, såvitt' det med hänsyn till vardera makens levnadsförhållanden och omständig- heterna i övrigt finnes skäligt, make förpliktas att till nyttjande lämna andra maken lösören, vilka vid sam- manlevnadens hävande ingick i det för makarnas gemensamma begag- nande avsedda bohaget eller utgjor- de andra makens arbetsredskap. Har ena maken tillhörig egendom sålun- da lämnats den andre till nyttjande, skall avtal, som ägaren träffar med tredje man angående egendomen, ej lända till inskränkning i andra ma- kens nyttjanderätt.

Dom eller avtal om underhållsbi- drag får jämkas när ändrade förhål- landen påkal/ar det. Avtal om under- hål/sbidrag får jämkas också när av- talet är oskäligt med hänsyn till om-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ständigheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter. Jämkningen kan även innebära att obetalda bidrag nedsättes eller bortfaller.

Vad iförsta stycket sägs om jämk- ning av avtal om underhåll äger mot- svarande tillämpning ifråga om avtal om nyttjanderätt som avses i 851.

IOå

Avtal ifråga, som avses i 2, 3, 7 eller 8 31, må på ena makens yrkande av rätten jämkas, om avtalet finnes uppenbart obilligt eller ändrade för- hållanden påkalla det.

Försummar make sin underhålls— skyldighet, förordnar rätten hur den skal/fullgöras. Talan därom eller om underhållsbidrag ifall som avses i 7 5)"

får till den del den avser förfluten tid

ej bifallasför längre tid än tre år,/öre dagen för talans väckande.

Fordran på underhållsbidrag som förfallit till betalning får ej göras gäl- lande sedan tre år förflutit från för- fallodagen. Harföre utgången av den- na tid utmätning skett på grund av _fordringen eller har den underhålls- skyldige blivit,/örsatt i konkurs på an- sökan som gjorts före tidens utgång, får dock betalning för _fordringen ut- tagas ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen.

llä

Makarna vare pliktiga giva va- randra de upplysningar rörande sina ekonomiska förhållanden, som er- fordras för bedömande av varderas underhållsskyldighet.

Makarna är pliktiga att giva va- randra de upplysningar rörande sina ekonomiska förhållanden, som er- fordras för bedömande av varderas underhållsskyldighet.

12å

En var av makarna äge att/ör den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran med _förpliktande verkan jämväl för den andra maken ingå så- dana rättshandlingar, som sedvanligen företagas för dessa ändamål. Rätts- handlingen skall anses vara ingången i syfte att/örplikta jämväl andra ma— ken, såvida ej annatframgår av om- ständigheterna.

Rättshandling, varom iförsta styck-

Nuvarande lydelse

et sägs, vare ejförp/iktandefir andra maken, om den, med vilken rätts- handlingen slöts, insåg eller bort inse, att det, som anskaffades genom rätts- handlingen, ej var erforderligt.

Vad sålunda är stadgat skall ej äga tillämpning, om makarna på grund av söndring leva åtskilda.

13 Missbrukar make den honom enligt 12 51" til/kommande behörighet, må han kunna på yrkande av andra ma- ken av rätten förklaras behörigheten

förlustig.

Sådant beslut varde av rätten upp- hävt. om makarna enas därom eller

förändrade förhållanden visas hava in-

trätt.

Om rättens beslut, som i denna pa- ragraf avses, skall ofördröjligen genom rättens försorg anmälan göras till äk- tenskapsregistret samt kungörelse in- föras i allmänna tidningarna och tid- ning inom orten.

14

Är ena maken för bortovaro eller sjukdom ur stånd att själv ombesörja sina angelägenheter; har han ej nämnt fullmäktig, och är ej heller för- myndare eller god man för honom förordnad, äge andra makenföreträ- da honom, när angelägenhet yppar sig, som ej utan olägenhet kan upp- skjutas, uppbära avkastningen av hans egendom och annan hans inkomst samt, om det för anskaffande av medel till familjens underhåll oundgängligen tarvas, pantsätta eller avyttra honom tillhörig egendom. Ej må i något fäl/ fast egendom avyttras eller intecknas eller i sådan egendom upplåten rät- tighet inskrivas, med mindre rätten. efter inhämtande av yttrande från hans närmaste _fränder, som vistas i riket, medgiver det.

%"

Föreslagen lydelse

Är ena maken på grund av sjukdom eller bortovaro ur stånd att själv om- besörja sina angelägenheter, och fin- nes ej fullmäktig, förmyndare eller god man för honom, äger andra ma- ken, om det behövs/örfamiljens un— derhåll, uppbära hans inkomst och av- kastningen av hans egendom samt ut- kvittera banktillgodohavanden och andra penningmedel.

Nuvarande lydelse

Vad nu är stadgat äge ej tillämp- ning, om makarna på grund av sönd- ring leva åtskilda.

Föreslagen lydelse

Vad nu är stadgat äger ej tillämp- ning, om makarna ej sammanbor.

15.5

Om makes släktnamn är särskilt stadgat.

7 kap. 2 1

Är i äktenskapet gäld gjord av bägge makarna, svare de en för bägge och bägge för en för gälden, såvida ej annat avtalats.

Samma lag vare, där ena maken gjort gäld/ör vilken enligt 5 kap. 12 s) jämväl andra maken svarar.

Häftar hustrun jämte mannen för gäld, som båda makarna eller endera gjort genom rättshandling av den i 5 kap. 12 _(1' avsedda beskaffenhet, och vill borgenären söka hustrun för gäl- den, skall han anhängiggöra sin talan inom två år från förfallodagen eller, om gä/den skall betalas vid anfordran, från dess uppkomst," försittes denna tid, vare rätt till talan mot henne,/ör- lorad.

Varder hustrun försatt i konkurs, vare han ej pliktig attför dessförinnan gjord gäld av beskaffenhet, som iförsta stycket avses, ansvara med egendom, som hon under konkursen eller där- efter förvärvar.

Har bodelning verkställts i anled- ning av boskillnad eller äktenskapets upplösning, svarar hustrun för gäld, som avses i 3 _l" och som uppkommit _äire boskillnadsansökningen eller, om äktenskapet upplösts genom mannens död utan att talan om äktenskapsskill- nad då var anhängig, före dödsfallet eller, om äktenskapet upplösts i annat . fall, _ före ansökningen om äktenskaps- skillnad, endast intill värdet av dels den enskilda egendom han ägde vid

3.' 1

:l]:

Nuvarande lydelse

den tillämpliga tidpunkten, dels den egendom som tillades henne vid bo- delningen. Vad nu sagts ska/li tillämp- liga delar gälla även för det fall att bodelning ej skall äga rum i anledning av äktenskapets upplösning. Häftade egendom, som i första stycket sägs, på grund av inteckning eller eljest särskilt för annan gäld än där avses, varde motsvarande del av egendomens värde ej medräknad.

Vad i 3 och 4 515)" är stadgat skall ej äga tillämpning, om hustrun iklätt sig vidsträcktare betalningsansvar.

Föreslagen lydelse

11 kap.

Är makar ense om att äktenskapet skall upplösas, har de rätt till äkten- skapsskillnad. Har make barn under sexton år som står under hans vård- nad, skall äktenskapsskillnaden dock föregås av betänketid.

Är makar ense om att äktenskapet skall upplösas, har de rätt till äkten- skapsskillnad. Har make barn under sexton år, som står under hans vård- nad och varaktigt sammanbor med honom, ellerframställer makarna be- gäran därom hos rätten, skall äkten- skapsskillnaden dock föregås av be- tänketid.

14ä

Om ena maken efter äktenskaps- skillnaden är i behov av bidrag till sitt tillbörliga underhåll, kan rätten ålägga andra maken att utge sådant bidrag efter vad som är skäligt med hänsyn till hans förmåga och övriga omstän- digheter. Vid prövningen skall beaktas att make kan ha särskilt behov av bi- drag för tiden närmast efter äkten- skapsskillnaden.

Bidraget kan, om den underhålls- skyldiges förmögenhetsförhållanden och omständigheterna i övrigt föran- leder det, bestämmas till visst belopp att utges en gångför alla. År bidraget bestämt att utgå på särskilda tider och

Efter äktenskapsskillnad svarar var- dera maken för sin försörjning.

Är make under en övergångstid i be- hov av bidrag till sitt underhåll, skall dock andra maken utge underhållsbi- drag efter vad som är skäligt med hän- syn till hans förmåga och övriga om— ständigheter.

Nuvarande lydelse

ingår den underhållsberättigade nytt äktenskap, skall bidrag ej vidare utgå.

Föreslagen lydelse

Har make svårigheter att försörja sig själv efter upplösning av ett lång- varigt äktenskap eller föreligger eljest synnerliga skäl, skall underhållsbidrag utgå för längre tid än i andra stycket sägs.

15ä

U tan hinder av vad som genom rät- tens beslut eller genom avtal blivit be— stämt om bidrag till frånskild makes underhåll kan rätten på endera ma- kens yrkande förordna på annat sätt därom, när ändradeförhållanden på- kallar det. Endast om synnerliga skäl föreligger får dock underhållsbidrag utdömas, om sådant bidrag icke tidi- gare skolat utgå, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt.

Första stycket äger ej tillämpning om någonförpliktats eller åtagit sig att til/frånskild makes underhåll utge visst belopp en gång för alla.

Underhållsbidrag efter äktenskaps- skillnad utgår på bestämda tider eller, om makarna är ense därom eller eljest särskilda skäl föreligger, med ett be- lopp som utges en gång för alla.

Vad i 5 kap. 99 första stycket sägs äger motsvarande tillämpning ifråga om underhåll efter äktenskapsskill- nad. Endast om synnerliga skäl fö- religger får dock underhållsbidrag höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt. Underhållsbidrag, som erlagts en gång

för alla, får jämkas endast om sådant underhållsbidrag bestämts genom av- tal och avtalet är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter. Bestämmelserna i 5 kap. 10,6 om den tidför vilken talanfår bifal/as eller förfallet underhållsbidrag sist kan gö- ras gällande äger motsvarande till- lämpning ifråga om fordran på un- derhåll efter äktenskapsskillnad.

lbä

Är avtal, som makar med avse- ende på förestående äktenskapsskill- nad träffat om bodelning eller vad därmed äger samband eller om bidrag

Är avtal, som makar med avse- ende på förestående äktenskapsskill- nad träffat om bodelning eller vad därmed äger samband, uppenbart

Nuvarande lydelse

till makes underhåll, uppenbart obil- ligt för ena maken, skall det på hans talan jämkas av rätten. Har talan ej väckts inom ett år från det äkten- skapsskillnaden meddelades, är rät- ten till talan förlorad.

Föreslagen lydelse

obilligt för ena maken, skall det på hans talan jämkas av rätten. Har ta- lan ej väckts inom ett år från det äk- tenskapsskillnaden meddelades, är rätten till talan förlorad.

13 kap. ios'

Till betalning förfallet underhålls- bidrag, som make jämlikt 11 kap. 14 5)" har att en gång för alla utge till andra maken, skall vid bodelningen utgå av vad därvid tillkommer andra maken utöver egendom till täckning av denne åvilande gäld.

Till betalning förfallet underhålls- bidrag, som make jämlikt 11 kap. 15 _(l'fo'rsta stycket har att en gång för alla utge till andra maken, skall vid bodelningen utgå av vad därvid till- kommer andra maken utöver egen- dom till täckning av denne åvilande gäld.

15 kap. 24 &

Har make yrkat åläggande för and- ra maken att utgiva underhållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 755 eller, efter det till äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 14 ä', eller har make påkallatjämkning i vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om sådant bidrag, kan rät- ten på yrkande för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger för- ordna därom efter vad som finnes skäligt.

1. Denna lag träder i kraft den

Har make yrkat åläggande för and- ra maken att utgiva underhållsbidrag enligt 5 kap. 7 & eller 10 _(X'första styck- et eller, efter det till äktenskapsskill- nad blivit dömt, enligt 11 kap. 14 &, eller har make påkallat jämkning i vad som genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om så- dant bidrag, kan rätten på yrkande för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna därom efter vad som finnes skäligt.

2. Är mål om underhåll anhängigt vid ikraftträdandet, prövas målet enligt äldre lag. Bidragsskyldighet som ålagts någon med tillämpning av äldre lag skall bestå men fullgöras och vid jämkning omprövas enligt de nya bestäm- melserna. Vad i 11 kap. 14%" andra stycket i dess äldre lydelse är fö- reskrivet om att bidrag skall upphöra att utgå, om den underhållsbe- rättigade ingår nytt äktenskap, skall dock fortfarande gälla om bidrag bestämts före ikraftträdandet. Den tid efter vilken fordran på underhållsbidrag, som förfallit till be- talning, enligt de nya bestämmelserna i 5 kap. 105 andra stycket eller 11 kap. 15% tredje stycket ej får göras gällande skall utgå tidigast vid utgången av månad l9xx. Har någon före ikraftträdandet genom sådan rättshandling som avses

i 5 kap. 12 eller 14 & förpliktat sin make får rättshandlingen göras gällande mot denne enligt äldre lag.

6. Har före ikraftträdandet rätten att väcka talan om jämkning av avtal om underhåll gått förlorad enligt 11 kap. 16% i dess äldre lydelse, får talan om jämkning enligt de nya bestämmelserna om jämkning av avtal ej föras på den grund att avtalet är oskäligt med hänsyn till omstän- digheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter.

7. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya be- stämmelsen.

3. Förslag till Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrives att 7 kap. 6 ;" och 8 kap. ärvdabalken skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den Har arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet, skall bestämmelserna i 7 kap, 6? och 8 kap. fortfarande äga tillämpning.

Vad i punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1969:621) om änd- ring i ärvdabalken förordnats om fortsatt tillämpning av 8 kap. 1055 samma balk skall fortfarande gälla. Vid sådan tillämpning gäller fortfarande även 7 kap. 65 ärvdabalken.

4. Förslag till Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. ])

Härigenom föreskrives att 54a55 utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5421;

På grund av skriftlig, av två per- soner bevittnad förbindelse får ut- mätning äga rum för bidrag, som nå- gon enligt förbindelsen skolat utgiva till fullgörande av underhållsskyl- dighet jämlikt giftermåls- eller för- äldrabalken eller skolat erlägga till barnavårdsnämnd såsom ersättning för barns vård jämlikt barnavårdsla- gen. Beträffande underhållsbidrag till make skall dock vad nu sagts ej äga tillämpning, med mindre makar- na under den tid bidraget avser levde och alltjämt leva åtskilda på grund av söndring eller efter hemski/lnad.

På grund av skriftlig, av två per- soner bevittnad förbindelse får ut- mätning äga rum för bidrag, som nå- gon enligt förbindelsen skolat utgiva till fullgörande av underhållsskyl- dighet jämlikt giftermåls- eller för- äldrabalken eller skolat erlägga till barnavårdsnämnd såsom ersättning för barns vård jämlikt barnavårdsla- gen. Beträffande underhållsbidrag till make och makarnas barn skall dock vad nu sagts ej äga tillämpning, med mindre makarna under den tid bidraget avser levde och alltjämt leva åtskilda.

Nuvarande lydelse

Har bidrag som avses i 1 mom. för- fallit till betalning tidigare än tre år innan ansökan gjordes, får utmätning på grund av förbindelsen ej ske, om gäldenären påstår att bidraget guldits och invändningen ej kan med hänsyn till omständigheterna i övrigt lämnas utan avseende.

Föreslagen lydelse

Är talan om förbindelsen anhängig vid domstol, äger denna förordna, att utmätning på grund av förbindelsen tills vidare ej får äga rum. Den som vill erhålla utmätning skall ingiva förbindelsen i huvudskrift till utmätningsmannen.

Denna lag träder i kraft såvitt avser den ändrade lydelsen av första stycket den

5. Förslag till

och såvitt avser upphävandet av andra stycket den

Lag om ändring i lagen (l964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964:143) om bidragsförskott att 1, 2, 4, 7, 15, 17 och 18 56” skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Tillkommer vårdnaden om barn, som är svensk medborgare och bo- satt i riket, endast en av föräldrarna eller står barnet icke under föräld- rarnas vårdnad, utgår enligt vad ne- dan stadgas av allmänna medel bi- dragsförskott till barnet i förhållande till fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet.

Föreslagen lydelse

Tillkommer vårdnaden om barn, som är svensk medborgare och bo- satt i riket, endast en av föräldrarna eller står barnet icke under föräld- rarnas vårdnad, utgår enligt vad ne- dan stadgas av allmänna medel bi- dragsförskott till barnet i förhållande till fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet. Står barnet under vårdnad av bägge föräldrarna men sammanbor med endast en av dem, gäller detsamma i förhållande till den som ej varaktigt sammanbor med barnet, och skall den andre vid till- lämpning av denna lag anses såsom vårdnadshavare.

Bidragsförskott utgår även till här i riket bosatt barn som icke är svensk medborgare om vårdnadshavaren är bosatt i riket och antingen barnet eller vårdnadshavaren sedan minst sex månader vistas i riket.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, benämnes i denna lag underhållsskyldig.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet eller som har deli vårdnaden men ej varaktigt sam—

Nuvarande lydelse

Bidragsförskott utgår icke därest a) barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige;

Föreslagen lydelse

manbor med barnet. benämnes i den- na lag underhållsskyldig.

a) barnet varaktigt bor tillsam- mans med den underhållsskyldige;

b) det föreligger grundad anledning antaga att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag icke understigande vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4?" första och andra styckena;

c) det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller sörjer för att barnet erhåller motsvarande underhåll;

d) vårdnadshavaren uppenbarli- gen utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller fader— skap till barnet fastställt.

d) vårdnadshavaren uppenbarli- gen utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få faderskap till barnet fast- Ställt;

e) barnet har egna tillgångar eller eljest uppenbarligen saknar behov av bidragsförskott.

4 &

Bidragsförskott utgör för år räknat fyrtio procent av det basbelopp som enligt 1 kap. 655 lagen (1962:381) om allmän försäkring har fastställts för månaden före den som bidragsförskottet avser.

Skall bidragsförskott utgå i förhållande till såväl fader som moder eller är barnet berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 & lagen om allmän för- säkring, utgör dock bidragsförskottet trettio procent av det basbelopp som anges i första stycket, i förra fallet i förhållande till varje underhållsskyldig.

Föreligger grundad anledning antaga att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskotts- belopp enligt första eller andra stycket samt underhållsbidragets belopp.

Bidragskirskott utgår ej med högre belopp än underhållsbidraget, därest vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få un- derhållsbidraget höjt.

Sedan bidragsförskott sökts skall, under förutsättning att den under- hållsskyldiges vistelseort är känd el- ler kan utrönas, omedelbart till hon— om avsändas meddelande om an- sökningen med föreläggande att, därest han har något att anföra i an-

Sedan bidragsförskott sökts skall, under förutsättning att den under- hållsskyldiges vistelseort är känd el- ler kan utrönas, omedelbart till hon- om avsändas meddelande om an- sökningen med föreläggande att, därest han har något att anföra 1 an-

Nuvarande lydelse

ledning av ansökningen, inom viss kort tid muntligen eller skriftligen yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om stadgan- dena i 2 å a). b) och c) samt 4 å tredje stycket.

När försäkringskassan meddelat beslut i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare skriftligen underrät- tas om beslutet. Beslutet skall skrift- ligen delgivas den underhållsskyldi- ge. Har ansökan om bidragsförskott ej bifallits eller bifallits endast till viss del, skall beslutet delgivas även sökanden och vårdnadshavaren. Har förskott beviljats, skall därvid under- rättelse lämnas sökanden och vård- nadshavaren om stadgandena i 12 och 13 åå samt, i annat fall än som avses i 4å tredje stycket, den un- derhållsskyldige om föreskrifterna i 2å a), b) och c) samt 16 å.

Föreslagen lydelse

ledning av ansökningen, inom viss kort tid muntligen eller skriftligen yttra sig. [ meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om stadgan— dena i 2å a), b), c) och e) samt 4å tredje stycket.

När försäkringskassan meddelat beslut i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare skriftligen underrät- tas om beslutet. Beslutet skall skrift- ligen delgivas den underhållsskyldi- ge. Har ansökan om bidragsförskott ej bifallits eller bifallits endast till viss del, skall beslutet delgivas även sökanden och vårdnadshavaren. Har förskott beviljats, skall därvid under- rättelse lämnas sökanden och vård- nadshavaren om stadgandena i 12 och 13 åå samt, i annat fall än som avses i 4å tredje stycket, den un- derhållsskyldige om föreskrifterna i 2å a), b), c) och e) samt 16 å.

15å

I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträ- der den försäkringskassa hos vilken den underhållsskyldige är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4å lagen (1962:381) om allmän för- säkring i barnets rätt till underhålls- bidrag gentemot den underhållsskyl- dige. Är den underhållsskyldige ej inskriven och skulle han ej heller un- der angiven förutsättning ha varit in- skriven hos allmän försäkringskassa, inträder Stockholms läns allmänna försäkringskassa i barnets rätt.

Har bidragsförskott utgått inträder den försäkringskassa hos vilken den underhållsskyldige är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4å lagen (1962:381) om allmän försäk- ring i barnets rätt till underhållsbi- drag gentemot den underhållsskyl- dige. Är den underhållsskyldige ej inskriven och skulle han ej heller un- der angiven förutsättning ha varit in- skriven hos allmän försäkringskassa, inträder Stockholms läns allmänna försäkringskassa i barnets rätt.

F örsäkringskassan _ fastställer enligt vad särskilt är föreskrivet i vad mån den underhållsskyldige skall återbetala utgivna bidragsförskott. Återkrav får dock ej ske om den underhållsskyldige enligt 7 kap. 7 åförsta stycketföräld- rabalken åtagit sig att till barnets un- derhåll utge visst belopp en gång för

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

alla. Av _ki/'säkringskassan fastställt belopp gäller såsom fastställt under— hållsbidrag vid tillämpning av denna lag men kan ändras närhelst försäk- ringskassanfinner skäl därtill. Harför- fallodag ej bestämts av rätten eller genom avtal som i nyssnämnda lagrum sägs, skall av försäkringskassan fast— ställt belopp erläggas _ förskottsvis för kalendermånad.

Av rätten eller parterna fastställt underhållsbidrag skall, i den mån det motsvarar bidragsförskottet, återbeta- las till dess försäkringskassan finner skäl besluta om annat återkravsbe- Iopp. Nedsättes av försäkringskassan _ fastställt återkravsbelopp efter besvär, äger den underhållsskyldige återfå vad han erlagt för mycket. Om återbetal— ning när någon i mål omfastställande av faderskap icke funnits underhålls- skyldig eller när erkännande avfäder- skap förklarats ogiltigt/inns särskilda bestämmelser.

17 å Det ankommer på försäkringskassa som avses i 15 å att, där ej den un- derhållsskyldige efter förmåga fullgör den honom enligt l6å åvilande be- talningsskyldigheten, utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för ford- ringens indrivande.

Försäkringskassan bör bereda den, som äger föra talan för barnet, till- fälle att i samband med återkrävande av bidragsförskott utkräva den del av oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta bidragsförskottets be-

lopp.

Försäkringskassan bör bereda den, som äger föra talan för barnet, till- fälle att i samband med återkrävande av helt bidragsförskott utkräva den del av oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta bidragsförskot- tets belopp.

18 %

Försäkringskassa som avses i 15 å får besluta att återkrav gentemot den underhållsskyldige för det allmännas räkning skall eftergivas. Eftergift får meddelas om det är skäligt med hänsyn till att den underhållsskyldige varit sjuk, arbetslös, omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift får också meddelas om det av annan anledning framstår som skäligt.

Återkrav som till beloppetfastställts av försäkringskassa får ej göras gäl-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lande sedan tre år förflutit från för— fallodagen. Harföre utgången av den— na tid utmätning skett på grund av återkravet eller har den underhålls- skyldige blivit försatt i konkurs på an— sökan som gjorts före tidens utgång, får dock betalning för återkravet ut— tagas ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen.

1. Denna lag träder i kraft den

2. De nya bestämmelserna i 15å andra stycket äger ej tillämpning om den underhållsskyldige före ikraftträdandet enligt 7 kap. 7å andra stycket föräldrabalken i dess intill ikraftträdandet gällande lydelse slutit avtal, som innefattar åtagande att till barns underhåll utge visst belopp en gång för alla.

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhålls- bidrag

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (19662680) om ändring av vissa

underhållsbidrag

dels att 1 och 2 åå skall ha nedan angivna lydelse, dels att nuvarande 4å skall betecknas 6 å, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 4—5 åå, av nedan angivna

lydelse,

dels att före 2, 4 och 6 åå skall införas rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Är någon skyldig att till fullgöran- de av lagstadgad underhållsskyldig- het på särskilda tider utge bidrag i svenskt mynt till make, förutvaran: de make, barn, makes barn, fader el- ler moder, ändras bidragets belopp enligt denna lag med hänsyn till pen- ningvärdets förändring.

Föreslagen lydelse

Är någon skyldig att till fullgöran— de av lagstadgad underhållsskyldig- het på särskilda tider utge bidrag i svenskt mynt till make, förutvaran- de make eller barn, ändras bidragets belopp enligt denna lag med hänsyn till penningvärdets förändring.

Lagen äger ej tillämpning, om dom eller avtal varigenom bidraget bestämts innehåller föreskrift om att bidraget skall vid ändring i penningvärdet eller den bidragspliktiges inkomster utgå med ändrat belopp enligt grunder som anges i domen eller avtalet.

Nuvarande lydelse

Har bidragsbelopp senast bestämts genom dom som meddelats eller av- tal som slutits före utgången av år 1965 höjes beloppet enligt följande. Höjningen utgör när bidragets be- lopp bestämts under år 1940 eller ti- digare etthundrafyrtio procent, un- der något av åren 1941—1946 ett- hundrafemton procent, under något av åren 1947—1950 etthundra pro- cent, under år 1951 sjuttio procent, under något av åren 1952—1955 femtiofem procent, under något av åren 1956 och 1957 fyrtio procent, under något av åren 1958 och 1959 trettio procent, under något av åren 1960 och 1961 tjugofem procent, un- der något av åren 1962 och 1963 fem- ton procent, under år 1964 tio pro- cent samt under år 1965 fem procent av beloppet.

Föreslagen lydelse

Underhållsbidrag till make och för- utvarande make.

&?

Har bidragsbelopp till make eller förutvarande make senast bestämts genom dom som meddelats eller av- tal som slutits före utgången av år 1965 höjes beloppet enligt följande. Höjningen utgör när bidragets be- lopp bestämts under år 1940 eller ti- digare etthundrafyrtio procent, un- der något av åren 1941—1946 ett- hundrafemton procent, under något av åren 1947—1950 etthundra pro- cent, under år 1951 sjuttio procent, under något av åren 1952—1955 femtiofem procent, under något av åren 1956 och 1957 fyrtio procent, under något av åren 1958 och 1959 trettio procent, under något av åren 1960 och 1961 tjugofem procent, un- der något av åren 1962 och 1963 fem- ton procent, under år 1964 tio pro- cent samt under år 1965 fem procent av beloppet.

Bidrag, vars belopp efter höjningen slutar på öretal, utgår med närmast lägre krontal.

Underhållsbidrag till barn.

4 &

Har bidragsbelopp till barn senast bestämts genom dom som meddelats eller avtal som slutitsföre utgången av mars månad I 9xx skall bidragsbelop- pet höjas för tiden till och med den I april samma år enligt vad som i 2—3 M är, föreskrivet om bidragsbelopp till make och förutvarande make.

5 ?

Bidragsbe/opp som höjts enligt 4 _å' samt bidragsbelopp som genom dom eller avtal bestämts eller bestämmes efter utgången av mars månad l9xx skall ändras i anslutning till bidrags-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förskottet enligt lagen (I964:l43) om bidragsförskott.

Ändring enligt vad nu sagts sker så. att den del av bidragsbeloppet som motsvarar bidragsförskottet för april månad 19xx eller den senare månad då bidragsbeloppet blivit bestämt följer ändringarna av bidragsförskottet, un- der det att överskjutande del utgår utan ändring.

Utgår bidragsbeloppet, för annan tid än månad, skall vid beräkning av den del därav som skall ändras bidrags- förskottet minskas eller ökas i motsva- rande mån. Uppkommer därvid öre- tal. nedsättes beloppet till närmast läg- re krontal.

Gemensamma bestämmelser.

4 så 6 å Utan hinder av bestämmelserna i denna lag äger rätten efter yrkande förordna på annat sätt om bidragsskyldigheten, när de i giftermålsbalken eller föräldrabalken givna reglerna om underhållsbidrag föranleda det. Blir bidraget slutligt bestämt till lägre belopp än som följer av denna lag, äger rätten förordna om återbetalning helt eller delvis av utgiven för- höjning, om särskilda skäl föreligga.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Har underhållsbidrag bestämts till fader eller moder med tillämpning av 7 kap. 3å föräldrabalken i dess lydelse före ikraftträdandet av denna lag, skall bidragsbeloppet ändras enligt vad i lagen är föreskrivet om un- derhållsbidrag till make och förutvarande make.

3. Har underhållsbidrag till makes barn fastställts före utgången av mars månad 19xx skall bidragsbeloppet höjas enligt vad i 4å sägs men därefter utgå utan ändring enligt denna lag.

7. Förslag till Lag om ändring i införsellagen (1968z621)

Härigenom föreskrives att 16ä införsellagen (1968z621) skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

16

Om underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5 51" giftermålsbalken överstiger vad som skäligen bör tillkomma fa- miljen, får underhållsbidraget vid tillämpning av 15 & jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken införsel samtidigt äger rum. Är det påkallat av särskilda skäl får jämk- ning ske även av annat underhålls- bidrag, om detta uppenbart översti- ger vad som skäligen fordras för den underhållsberättigades försörjning.

&

Föreslagen lydelse

Om underhållsbidrag till make och makarnas barn i annat./all än då ma- karna lever åtskilda överstiger vad som skäligen bör tillkomma famil- jen, får underhållsbidraget vid till- Iämpning av 15 & jämkas med hän- syn till annan fordran för vilken in- försel samtidigt äger rum. Är det på- kallat av särskilda skäl fårjämkning ske även av annat underhållsbidrag, om detta uppenbart överstiger vad som skäligen fordras för den under- hållsberättigades försörjning.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om skatteavdrag eller ut- mätning ej kan äga rum till följd av införsel för underhållsbidrag, som avses dar.

Denna lag träder i kraft den

8. Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (l942:421) om efterlysning av vissa underhållsskyldiga

Härigenom föreskrives att l & kungörelsen (194214le om efterlysning av vissa underhållsskyldiga skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Är någon enligt rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet ut- giva underhållsbidrag till barn,/ör- äldrar eller den, med vilken han är eller varit gift, och underlåter han att betala förfallet belopp, då må, där upplysning saknas var han uppehål- ler sig, efterlysning erhållas på sätt nedan sägs.

Föreslagen lydelse

Är någon enligt beslut av rätten el- ler allmänjörsäkringskassa eller enligt skriftligt, av två personer bevittnat avtal pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet ut- giva underhållsbidrag till barn eller den, med vilken han är eller varit gift, och underlåter han att betala förfallet belopp, då må, där upplys- ning saknas var han uppehåller sig, efterlysning erhållas på sätt nedan sägs.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad nu är stadgat gäller även beträffande enskild försörjningsskyldig, vilken enligt myndighets beslut är pliktig att till fullgörande av ersättnings- skyldighetjämlikt lagen om socialhjälp till kommun utgiva bidrag till hjälp- tagarens försörjning för tid efter beslutets meddelande, så ock beträffande den, som enligt myndighets beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av ersättningsskyldighet jämlikt barna- vårdslagen till kommun utgiva bidrag till barns vård för tid efter det beslutet meddelades eller avtalet träffades.

Efterlysning må ock kunna äga rum av den. om vilken upplysning saknas var han uppehåller sig och som på grund av honom åliggande försörjnings- plikt är skyldig att utgiva ersättning till kommun för socialhjälp, som enligt 12% lagen om socialhjälp vid tiden för begäran om efterlysning lämnas den försörjningsskyldiges make eller hans barn under sexton år, eller ock för kostnad i anledning av samhällsvård, som vid berörda tid beredes hans barn under sexton år.

Denna förordning träder i kraft den

Sammanfattning

Familjelagssakkunniga lägger i detta delbetänkande fram förslag till lagänd- ringar angående den familjerättsliga underhållsskyldigheten och behandlar alltså frågorna om underhåll till barn, make och förutvarande make samt föräldrar. Som ett huvuosyfte har framstått att bringa underhållsreglerna, vilkas grundläggande principer och huvudsakliga utformning går tillbaka på lagstiftning från början av seklet, i överensstämmelse med därefter skedda förändringar i familjemönstret och samhällsstrukturen. Därvid har särskild uppmärksamhet ägnats åt samspelet mellan lagstiftningen om underhåll, å ena, och den socialförsäkringslagstiftning och sociallagstiftning i övrigt som vuxit fram, å andra sidan. Särskilt gäller detta vilken återverkan fö— rekomsten av olika sociala förmåner bör ha på underhållsskyldigheten.

Underhållsskyldighet mot barn

Föräldrars underhållsskyldighet mot barn enligt 7 kap. FB skall enligt för- slaget alltid bedömas med hänsyn tagen till deras ekonomiska förhållanden. Det ges följaktligen inte längre något underlag för att beteckna underhålls- plikten mot underåriga barn såsom ovillkorlig i den bemärkelsen att bi— dragsplikt skulle kunna bestämmas oavsett den underhållsskyldiges förmå- ga. Hänsyn skall vidare tas till bidrag som barnet på annat sätt erhåller till kostnaderna för uppehälle och utbildning, exempelvis socialförmåner av olika slag, samt till barnets egna tillgångar.

Underhållsplikten föreslås i princip upphöra när barnet fyllt arton år. Myn- diga barn förutsätts kunna sörja för underhållet själva eller med samhällets hjälp. Underhållsskyldigheten kvarstår efter det barnet fyllt arton år endast om barnets skolgång ännu ej avslutats. Till skolgång hänförs därvid grund- skola och gymnasieskola eller annan grundläggande utbildning som ärjäm- förlig därmed. Förslaget innebär alltså att underhållsskyldighet enligt nu- varande bestämmelser mot barn, som bedriver högre studier, eller mot vuxna barn, som i följd av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själva försörja sig, inte längre skall föreligga. Likaså föreslås att förpliktelsen att utge underhåll till styvbarn avskaffas. Som en följd av begränsningarna av underhållsskyldigheten föreslås även att 8 kap. ÄB med dess bestäm- melser om underhållsbidrag ur kvarlåtenskap helt upphävs.

Särskilda bestämmelser föreslås för att lösa frågan om underhåll när för- äldrar som inte bor samman ändock har gemensam vårdnad om barnet. Skyldighet att betala underhållsbidrag skall sålunda åvila inte bara som nu

fader eller moder som inte har vårdnaden om barnet utan också fader eller moder som visserligen har del i vårdnaden men ej varaktigt sammanbor med barnet. Rätten till bidragsförskott föreslås anpassad härtill, så att bi- dragsförskott skall kunna utgå till barnet i förhållande till den bidrags- pliktiga föräldern.

När bidragsförskott utgått inträder det allmänna i barnets rätt till un- derhållsbidrag eller motsvarande del därav. Den nuvarande bundenheten till det genom dom eller avtal fastställda underhållsbidraget medför som närmare utvecklas i betänkandet åtskilliga nackdelar. I förslaget har den förändringen vidtagits att den återkrävande myndigheten - från hösten 1977 de allmänna försäkringskassorna — äger självständigt pröva den bidrags- pliktiges återbetalningsförmåga och avgöra vad han skall återbetala till det allmänna. Denna prövning förutsätts ske generellt med jämna mellanrum och individuellt däremellan om anledning uppkommer, exempelvis när den bidragspliktige anmäler att hans ekonomiska förhållanden ändrats. Genom att återbetalningarna hela tiden kan göras beroende av den bidragsskyldiges ekonomiska förhållanden blir bl.a. talan om jämkning eller fråga om in- dexändring av ett genom dom eller avtal fastställt underhållsbidrag utan betydelse i den mån bidraget inte överstiger det utgivna förskottets belopp. Förslaget möjliggör t. o. m. för den underhållsberättigade att låta bli att yrka fastställelse av underhållsbidrag och i stället låta frågan om den underhålls- skyldiges betalningsförmåga bli en angelägenhet helt mellan den under- hållsskyldige och den allmänna försäkringskassan. Denna möjlighet kan få praktisk betydelse när den underhållsskyldige inte har förmåga att betala högre underhållsbidrag än som motsvarar bidragsförskottet.

Angående försäkringskassornas återkravsverksamhet bör särskilda rikt- linjer utfärdas till ledning för bedömandet av den underhållsskyldiges be- talningsförmåga. I särskild bilaga redovisas ett förslag till sådana riktlinjer. Dessa bygger på tanken att den underhållsskyldige skall förbehållas ett belopp för sin egen och sin familjs försörjning samt att en andel av överskottet skall tas i anspråk för återbetalningar. Dessa riktlinjer förutsätts kunna tjäna som vägledning också när underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal att erläggas direkt till barnet.

Den bidragsskyldige fadern eller modern ges i förslaget en rätt att få underhållsbidrag nedsatt med hänsyn till kostnader som varit nödvändiga för barnets uppehälle under tid då han eller hon utövat sin rätt till umgänge med barnet. Har parterna inte själva kunnat komma överens om det belopp med vilket underhållsbidraget skall nedsättas, får rätten fastställa beloppet efter en skälighetsbedömning. Som riktpunkt föreslås i betänkandet att ned- sättning skall medges endast för varje längre sammanhängande period, var- vid menas en tid om minst tre dagar. Vanliga veckoslut berättigar därmed inte till nedsättning.

Jämkning av avtal om underhållsbidrag till barn på grund av en redan vid avtalets ingående föreliggandejämkningsanledning skall enligt förslaget kunna avse alla avtal och inte som nu bara avtal som ingåtts av makar med avseende på förestående äktenskapssskillnad. Språkligt och sakligt har bestämmelserna i viss utsträckning utformats efter mönster av generalklau- sulen i 365 avtalslagen, varför bl. a. någon särskild frist inom vilken talan om jämkning måste väckas inte uppställts. Jämkning så att äldre obetalda

bidragsbelopp nedsättes eller bortfaller föreslås kunna äga rum även när jämkning sker på grund av ändrade förhållanden.

Vid sin översyn har de sakkunniga sökt avlägsna ännu kvarstående rester i den äldre lagstiftningen som gjort skillnad mellan barn till gifta föräldrar och barn vars föräldrar varken vid barnets födelse var eller därefter har varit gifta med varandra. Bestämmelserna har därigenom också kunnat för- enklas. Reglerna angående avtal om engångsbidrag vilka enligt förslaget alltså gäller också barn till gifta föräldrar — kräver fortfarande, för att avtalet skall få den effekten att den underhållsskyldige äger tillgodoräkna sig be- talningen för framtiden, att avtalet ingåtts skriftligen med två vittnen och godkänts av barnavårdsnämnden. En nyhet är emellertid att också avtal om engångsbidrag skall kunna jämkas vid ändrade förhållanden och alltså inte befriar den bidragsskyldige från all framtida underhållsplikt. Denna ståndpunkt är en följd av de sakkunnigas allmänt restriktiva syn på möj- ligheten att avtala om engångsbidrag till barn. De sakkunniga föreslår att barnavårdsnämnd inte längre skall vara skyldig att i samband med fast— ställelse av faderskap tillse att barnet tillförsäkras underhåll.

Förslaget innebär att de nuvarande årliga indexhöjningarna enligt 1966 års lag om ändring av vissa underhållsbidrag inte längre får direkt betydelse i de fall då bidragsförskott utgår. Anpassning till ett ändrat penningvärde sker då genom ändring av bidragsförskottet och regelbunden omprövning av återkravsbeloppet. När det gäller underhåll som betalas direkt till barnet, föreslås att den del av underhållsbidraget som motsvarar bidragsförskottets belopp skall följa ändringarna av förskottet, under det att överskjutande del inte skall ändras utan utgå som ett fast belopp. Vid ändrade förhållanden skall dock även detta kunna jämkas. Förslaget i denna del innebär en viss dämpning av indexhöjningarna.

Fordran på underhållsbidrag föreslås bli preskriberad efter tre år. Är bi- draget ej fastställt avbryts preskriptionen genom att den underhållsberät- tigade väcker talan om fastställelse av bidragsplikten. Till betalning förfallna men obetalda underhållsbidrag preskriberas tre år efter förfallodagen utan möjlighet till preskriptionsavbrott.

Underhållsskyldighet mot make och förutvarande make

Vid översynen av reglerna om underhåll till make och förutvarande make, vilken i detta skede av de sakkunnigas arbete fått göras inom ramen för den i GB gjorda dispositionen med uppdelning av bestämmelserna på två skilda kapitel (5 och 11 kap.), har i balken behållits särskilda regler om underhållsskyldigheten under äktenskapet och under samlevnaden. Flera av de nuvarande reglerna har emellertid kunnat utelämnas såsom överflödiga eller otidsenliga. I systematiskt hänseende har vidare den ändringen vidtagits att samtliga regler om underhåll till barn upptagits i FB, varför ur GB utgått de bestämmelser, enligt vilka underhåll till make under äktenskapets bestånd i vissa fall skall omfatta familjens, dvs. även barnets underhåll.

De grundläggande bestämmelserna om underhållsskyldigheten har därför blivit färre och mindre detaljerade än hittills och dessutom kunnat redak- tionellt förenklas. Även den allmänna deklarationen i 5 kap. 1 & om makarnas inbördes förhållande har formulerats om i syfte att i sitt sammanhang med

underhållsreglerna betona makarnas gemensamma och likvärdiga ansvar för hemmet och familjen.

Äktenskapets rättsverkningar bör såvitt möjligt inte utsträckas att gälla efter dess upplösning. Förslaget intar därför den principiella ståndpunkten att vardera maken efter äktenskapsskillnad svarar för sin egen försörjning. De situationer då underhållsskyldighet skall kunna komma i fråga har ka- raktären av undantagssituationer och avser i första hand att medge un- derhållsbidrag under en begränsad tid. Är ena maken under en övergångstid i behov av bidrag till sitt underhåll, skall andra maken enligt förslagets avfattning utge underhållsbidrag efter vad som är skäligt med hänsyn till hans förmåga och övriga omständigheter. Bidrag skall alltså kunna utgå under en omställningsperiod, som behövs för att maken skall kunna ordna för sin försörjning. Någon i lag bestämd tidsgräns anges inte.

I särskilda undantagsfall medger förslaget även utdömande av underhåll för längre tid. Har make efter upplösning av ett långvarigt äktenskap svå- righeter att försörja sig själv eller föreligger eljest synnerliga skäl, skall un- derhållsbidrag utgå för längre tid än blott en övergångstid. Även ett livsvarigt underhåll kan då bestämmas.

Med förslagets principiella ståndpunkt i fråga om underhåll efter äkten- skapets upplösning är det inte längre självklart att en fastslagen skyldighet att bidraga till frånskild makes underhåll ovillkorligen skall upphöra vid den berättigades omgifte. Förslaget ställer sig på den motsatta ståndpunkten men det framhålls därvid att frågan vilken inverkan det nya äktenskapet liksom ett samboende utan äktenskap - bör ha får bedömas enligt reglerna om jämkning av underhållsbidrag. Jämkning kan ske om de ändrade för- hållandena påkallar det. Liksom vid jämkning enligt motsvarande bestäm- melser i FB skall förfallna, obetalda bidrag vid jämkning kunna nedsättas eller bortfalla. Fortfarande skall för höjning av ett fastställt bidrag fordras att synnerliga skäl föreligger och har underhåll erlagts såsom ett engångs— bidrag får jämkning på grund av ändrade förhållanden ej alls äga rum.

Bestämmelserna om jämkning av avtal om underhållsbidrag på grund av en redan vid avtalets ingående föreliggande jämkningsanledning har ut- formats sakligt och redaktionellt i överensstämmelse med motsvarande be- stämmelser i FB. Detsamma gäller reglerna om preskription av fordran på underhållsbidrag. När det gäller indexändringarna enligt lagen om ändring av vissa underhållsbidrag föreslås dock ej någon ändring såvitt avser un- derhållsbidrag till make eller förutvarande make.

Ytterligare ett antal bestämmelser med anknytning huvudsakligen till underhållsreglerna har setts över. Bl. a. föreslås att bestämmelserna i 5 kap. om den s.k. hushållsfullmakten och därtill anslutande regler om makars gäld i 7 kap. skall upphävas.

Underhållsskyldighet mot föräldrar

De nuvarande bestämmelserna om barns skyldighet att bidra till underhållet av fader eller moder, som av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig, föreslås upphävda. Bestämmelserna har numera med hänsyn till samhällets åtgärder vid sjukdom m.m. mycket liten praktisk betydelse.

lnledd översyn av lagen om bidragsförskott

Sedan betänkandet i huvudsak färdigställts har en ny utredning avise— rats med uppgift att göra en översyn av lagen om bidragsförskott ur samhällsekonomiska och familjepolitiska synpunkter. Den nya utred- ningen kan komma att ta lång tid och det kan inte nu bedömas om den kommer att få någon inverkan på vad som nu föreslås. Åtskilligt i de sak- kunnigas förslag är angeläget och brådskande, något som har föranlett riks- dagen att begära ett delbetänkande om underhåll till barn. De sakkunniga anser att förslaget bör genomföras utan att den nya utredningen avvaktas. Det får ankomma på denna att föreslå de ytterligare ändringar som den kan finna anledning till.

Summary

ln its first Report (SOU l972:4l) the Committee recommended reforms mainly in marriage and divorce law. On the basis of the Report new rules were enacted from January 1, 1974.

The Committee has now come to the legal provisions governing family support and maintenance. This Report deals with questions of maintenance in regard to children, husband and wife, and parents.

The basic principles of the present rules were laid down during the early decades of this century. ln its work on the revision of these rules it has been the aim of the Committee to adapt them to the changes in Swedish society and in family structure that have taken place since that time.

An important change is that the number of women who are gainfully employed has increased. In the 19205 a married woman usually did not work outside the home. In 1975 more than two thirds of all married women (68 % ) were gainfully employed. Another important factor is the rapid growth in the field of social insurance and other social benefits. The result ofthese developments is that fewer and fewer people are financially dependent on their relatives. At the same time the divorce rate has increased. In the 19205 about 1,800 marriages yearly ended in divorce, i.e. a little more than one per 1,000 existing marriages. In 1975 there were more than 25.000 divorces, corresponding to 14 per 1,000 existing marriages. ln two thirds of these marriages there were children under 18 years of age. Thus the number of cases where questions of maintenance are to be decided has increased considerably. According to an assessment the number of children entitled to maintenance allowance from one of its parents was about 414.000 in 1975.

Even if many women earn their own living, their income, as a group, is considerably lower than that of men. This is a consequence of the fact that many of them work only pan-time and in low-paid professions. In 1975 50 per cent of all men had an income of less than Skr 40.900 while 50 per cent of the women had an income of less than Skr 20,900.

The number of men and women living together without being married has increased in the last decades. In 1969. 6—7 per cent of all couples living together were not married. In 1974 the number had increased to approx- imately 12 per cent. About halfofthese families have one or more children.

The Committee has given special attention to how the growing legislation in the field of social insurance and other social benefits affects questions of maintenance. Thus it has considered to what extent the existence of

social benefits on the part of the recipient should influence the obligation of the payer to pay a maintenance allowance.

Child support

According to the law as it is today. parents have a legal obligation to support their children regardless ofability. In accordance with this rule a maintenance allowance (underhållsbidrag) can be fixed even if it is clear that the parent is unable to pay such a sum, at least as long as it is a question of the basic needs of the child. The Committee recommends, however, that the obligation ofthe parent should always depend on the ability to pay. Further, if the child receives a social benefit of some kind, e.g. for its upbringing or education, the obligations ofthe parent should be reduced. This is already to a great extent done in practice but the Committee finds that the principle should be stated in the law. Also the resources of the child itself should be taken into account.

The Committee suggests that the legal obligation of parents to support their children should cease when the child reaches majority at 18 years of age. After this age the parents should be obliged to support their children only in case their basic education (the 9 year compulsory schooling and the 2 or 3 year upper secondary schooling) is not completed. This means that children who pursue higher education or who on account of illness or similar reasons cannot make their own living will not be able to claim support from their parents. lnstead of support from parents, study grants and other economic assistance from the community or. in case of illness and the like, social insurance benefits are considered sufficient. The Com- mittee also recommends that the legal obligation to support stepchildren. which in any case does not continue if the marriage to the parent ends in divorce, should cease. However, the Committee emphasizes that, even ifthe legal rule is abolished, parents and step-parents should treat all children in the family alike and give them the same standard of living.

According to the law as it is today only a parent who does not have legal custody of a child is obliged by law to pay a maintenance allowance. Such an allowance, usually a periodic amount, can be decided by the court or fixed by agreement between the parents. If the parent does not pay as required, the child is entitled to a monthly maintenance advance (bidrags- förskott) payable by the Child Welfare Committee (from October 1977 the Social Insurance Office). The maintenance advance is tied to the cost-of- living index. Consequently the advance amount is adjusted upwards as prices go up. At the moment (March 1977) the monthly advance is Skr 356. Ifthe monthly maintenance allowance is less than the advance amount for the same period the child is entitled to the difference. This system is designed to keep the child at a guaranteed level. When an advance has been paid to the child, the Child Welfare Committee has a claim toward the parent and the right to recover a sum corresponding to the maintenance allowance but not more than the advance. ln case the advance sum is only the difference between the allowance and the current advance amount the parent is naturally not required to pay the difference.

According to the custody rules in force up until the end of 1976, in

case of divorce only one of the parents was given custody of the child and the other one was usually required to pay a maintenance allowance. ln case ofa child whose parents were not married to each other, the mother was generally the custodian.

From January 1, 1977, these rules have been changed. Now parents who are not married to each other can have joint custody of their children, This means that parents who get a divorce can keep joint custody and parents who are not married to each other can obtain a court decision to the same effect. Ifthe rules on support are not changed, a settlement reached by the parents on account of a child cannot, in these cases, be enforced and the child is not entitled to a maintenance advance ifone ofthe parents, presumably one who does not live with the child, does not meet with his/her obligations to support the child. The Committee now suggests that a parent who shares the legal custody but does not permanently live with the child should be required to pay a maintenance allowance and that correspondingly, when the allowance is not duly paid, or in case it is lower than the current amount of the advance, the child should be entitled to the benefit of a maintenance advance,

More than half of the 414,000 children mentioned at the beginning of this summary received a maintenance advance during at least part of 1975. Even if in principle the full amount of the fixed maintenance allowance can be recovered from the parent this is not possible in practice, the main reason being that the amount of the allowance is too high for his/her ability and should have been reduced. However, the court procedure for varying a maintenance allowance is considered costly and complicated and people often do not take their case to court. The Committee recommends a different procedure for recovering money from a parent whose child has received a maintenance advance. The community should only claim what the parent is able to pay regardless of the amount that has been fixed by the court or by agreement between the parents. The financial ability of the parent should be reviewed from time to time, when he/she reports that his/her economic circumstances have changed or when there is reason to believe that this is the case. The proposed procedure should make it much easier than now to adjust the payments to changes in the economic circumstances ofa parent, e.g. when his/her income increases or decreases or when he/she gets a new family to support. According to the proposal it is not necessary to determine the amount of the maintenance allowance. This should be a practical solution when it is clear that the parent can pay no more than the maintenance advance.

Appendix ] of the Report contains guidelines for the calculation of how much the parent is able to pay. The main principle is that out of his/her income the parent shall be allowed a certain amount for his/her own living and for the support of family members in his/her own household. A certain share of the Sl'l'plUS should be used to repay what has been advanced to the child. It is thought that these principles can also be used to decide how much the parent should pay when paying directly to the child.

Not only the amount of the maintenance advance but also the periodical maintenance allowances are automatically adjusted to the rising cost-of- living index. The special rules governing this adjustment are based on the

assumption that the earnings of the payers also rise correspondingly. Even if this were the case, the result of the progressive income tax and of the rules on tax deductions is that the adjustments (increases) are not always reasonable. The Committee now recommends that only the amount cor- responding to the guaranteed level, e.g. the amount of the maintenance advance should follow the cost-of—living index. Amounts above this level should not be automatically increased. Thus a certain mitigation of the present increases should be achieved.

When a maintenance allowance has been fixed the payer has no right, according to the present rules, to get a reduction if he/she takes care of the child for some time. The Committee recommends that a reduction should be possible and sets down certain principles, in case the parents cannot agree on the terms for reduction. The allowance should be reduced when the paying parent takes care of the child for a continuous period ofat least three days. Consequently no reduction should be made for ordinary weekends but only for longer periods.

The rules on variation of an agreement or a court decision on the subject of child support have been greatly simplified in the proposal. One of the results is that the remaining differences in the legal position between children whose parents are married and children whose parents have never been married to each other, have been practically removed. (The terms "barn i äktenskap" and "barn utom äktenskap" = child born in or out of wedlock, were abolished in the Swedish laws in 1976). The rule on variation on the ground that the terms of an agreement are improper has been patterned on a new general provision in the Contracts Act, empowering the court to set aside unreasonable contract terms.

An important change in this respect is proposed regarding the payment of a Iump sum for the support of a child whose parents have never been married to each other. At present such an agreement cannot be varied on the ground that conditions have changed. The Committee recommends the opposite rule. In this way it will no longer be possible for a parent to be relieved from all future claims on account of the child.

When a court decision or an agreement on child support is varied it should be possible, according to the Committee, to discharge the payer, wholly or partly, from the obligation to pay any amount that is unpaid at that moment. This is now the case when the variation occurs on the ground that an agreement is unreasonable, but it is not possible when va- riation occurs because of altered circumstances.

A period oflimitation is recommended for support obligations. According to the proposal support cannot be claimed for a longer period than three years before the date of the claim. When the amount of the allowance has been settled, in or out of court, arrears cannot be enforced when they are more than three years old.

Spouses

The Marriage Code of 1920 contains, inter alla, rules on the duties ofhusband and wife to support each other during the marriage and rules on maintenance after a divorce.

According to the official instructions to the Committee it was to consider the abolition of rules on maintenance during the marriage. The Committee has found that, though it is true that spouses hardly ever go to court to claim maintenance while they are still married, the present rules have a practical purpose. They can be resorted to in disputes out of court to get an agreement between husband and wife who disag'ree about the family economy. For a spouse who has little or no money of his/her own it is also important to have protective rules ifthe marriage starts to break down. Furthermore, it would be difficult to justify rules on maintenance after a divorce if there were no rules of this kind for a married couple.

Accordingly, the Committee has kept the fundamental rules concerning the obligation of husband and wife to support each other. A systematical change is that all rules regarding the upkeep ofchildren have been transferred to the Code on Parenthood and Guardianship. Thus the rule that main- tenance to a spouse includes what is needed for the children is removed.

The Committee recommends a different wording of the rule concerning the general duties of husband and wife. The aim is to emphasize that both spouses are to take part in looking after the home and caring for the children.

The Committee is of the opinion that, as far as possible, there should be no legal ties between the spouses once the marriage has been dissolved. The present rule says that if either spouse is in need of an allowance for his/her reasonable maintenance the court can order the other spouse to pay such an allowance according to what is deemed reasonable in view ofhis/her ability and other circumstances. The Committee now recommends the main ruletobethatafteradivorceeachspouse shouldsupport him-/herse|f. Two exceptions from this rule are proposed. Often one of the spouses needs an allowance during a transition period in orderto study, find abetterjobor arrange forthe careofthechildren. ln thiscasetheotherspouse should beobliged to pay a maintenance allowance according to his/her financial circumstances. The pe- riod should be fixed to a certain length oftime, but no maximum is decreed in the law.

In exceptional cases it should be possible to get a maintenance allowance for a longer or even unlimited period of time. This is envisaged for cases when the marriage has lasted for many years and one of the spouses, usually the wife, has difficulties to earn a living, or when there are other exceptional circumstances.

To a great extent the rules mentioned now are already practised by the Swedish courts. This is in part a consequence of the increasing percentage of women who are gainfully employed and partly an effect of the measures taken by society to provide for people in case of illness, old age etc., which has greatly reduced the need for maintenance allowances. With the proposed rules, however, the Committee foresees a further development in this di- rection.

The existing law stipulates that a periodical maintenance allowance shall cease automatically on the remarriage of the recipient. The Committee pro- poses the abolition of this rule. However, the financial situation in the new marriage, just as in a case ofcohabitation without marriage, should be taken into consideration, if the question ofvarying the allowance arises. The Com- mittee does not propose any changes in the existing rules on variation on

account of altered circumstances. This means that a maintenance allowance can be varied ifaltered circumstances on either side call for it. The amount can be reduced on this ground but if it is a question of increase there have to be exceptional reasons, just as in the existing law.

Maintenance in the form ofa lump sum cannot be varied on the ground that circumstances have changed. The Committee does not propose a change in this rule.

The change in the rules on variation of a maintenance agreement on the ground that it is unreasonable are the same as the proposed changes regarding child support. The same is the case with the proposed rules on limitation.

As is the case with periodic allowances for children periodic maintenance allowances to a spouse or a former spouse are subject to automatic ad- justments to the cost-of—living index. The Committee has not found a pos- sible way to limit the increases as is recommended in the case of children. Because of the relatively short duration of most maintenance allowances to a former spouse it has not been considered necessary. In the few cases where a maintenance allowance runs for a long period of time it is often called for to vary the amount on other grounds and when this happens the decrease of money value can be taken into account at the same time.

Some rules related to the rules on maintenance are abolished in the pro- posal. This is the case with a special provision that either spouse has the right to make also the other liable for debts incurred when buying provisions for the household or for the children. The rule is considered to be of little practical value nowadays, when food is generally paid for in cash and the credit card system, with rules of its own, is used to an increasing extent.

Parents

In the existing law there are rules on the obligation of children to maintain their parents when these are unable to support themselves because of illness or similar reasons. ln view of the measures taken by society to provide for people in case of illness, old age etc., in the form of sickness insurance benefits and under the National Pension Scheme and the Sup- plementary Pension Scheme the rules have little practical importance no- wadays. The Committee recommends their abolition.

1 Utredningsuppdraget

1.1. Direktiven m.m.

Direktiven för vårt utredningsuppdrag, såvitt gäller underhållsskyldigheten, finns till att börja med i anförande till statsrådsprotokollet den 15 augusti 1969 av dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling. Di- rektiven tar först upp frågan om underhållsskyldighet under bestående äk- tenskap och vid upplösning av äktenskap:

i 5 kap. giftermålsbalken finns vissa allmänna bestämmelser om makars personliga och ekonomiska förpliktelser emot varandra under äktenskapets bestånd. Det är myck- et ovanligt att dessa bestämmelser åberopas i rättegång mellan makar utan att det är aktuellt att upplösa äktenskapet. Det händer visserligen någon gång att makar som lever åtskilda på grund av söndring utan att ha begärt hemskillnad eller äk- tenskapsskillnad processar om rätt till underhåll. Även sådana processer är dock säll- synta. Det kan ifrågasättas, om det finns anledning att i lagen behålla regler som endast i rena undantagsfall ligger till grund för rättsliga avgöranden och bedömningar.

När äktenskapet upplöses genom skilsmässa kan den ena maken bli ålagd att utge bidrag till den andras underhåll.

Detta förekommer främst om den ena maken på grund av sjukdom eller invaliditet har särskilt behov av underhållsbidrag eller om äktenskapet varat lång tid. Det fö- rekommer emellertid även annars att en frånskild hustru får underhållsbidrag av mannen efter äktenskapsskillnad om hon har vårdnaden om små barn och inte kan ta förvärvsarbete på grund av att tillfredsställande tillsyn över barnen inte kan ordnas.

Frågan om underhållsbidrag efter skilsmässa måste ses i samband med frågan om rätt till upplösning av äktenskapet. Skyldighet för en make att utge underhållsbidrag till den andra maken kan i praktiken innebära att han hindras från att begära skilsmässa därför att han inte kan klara av underhållsbördan. Enligt min uppfattning bör ut- gångspunkten för utredningsarbetet vara, att underhållsbidrag mellan makar inte skall komma i fråga efter upplösning av äktenskapet. Det kan dock vara svårt att genomföra denna princip fullt ut. Jag vill erinra om vad jag inledningsvis anförde om att ut- vecklingen i fråga om makars försörjningsmöjligheter gått olika fort i skilda delar av landet och att det finns stora skillnader mellan olika generationer. Praxis beträffande rätt till underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad är redan nu jämförelsevis restriktiv. Utvecklingen mot allt större återhållsamhet kommer sannolikt att fortsätta och den bör kunna få stöd i en ny lagstiftning. Men jag räknar knappast med att det skall bli möjligt att helt utesluta rätt till underhållsbidrag för frånskild make. Detta skulle i vissa fall kunna leda till obilliga konsekvenser. Om makarna har små barn är det

visserligen naturligt att knyta underhållsbidragen enbart till barnen. Men det kan förekomma fall där barnen är vuxna när skilsmässan äger rum och frånskild make ändå rimligen bör få ett visst underhåll under kortare eller längre tid. Ett exempel kan vara att han eller hon saknar yrkesutbildning och av en eller annan anledning har särskilda svårigheter att få förvärvsarbete.

Vad beträffar föräldrabalken påminde departementschefen om att refor- marbete pågick i andra sammanhang och att de sakkunnigas arbetsuppgifter inom balkens område därför kunde hållas inom jämförelsevis snäva gränser. Som exempel på bestämmelser som kunde behöva revideras nämndes barns skyldighet att bidra till sina föräldrars underhåll om dessa är ur stånd att försörja sig:

Som jag förut nämnde innebär gällande rätt att barn kan åläggas att bidra till sina föräldrars underhåll om dessa är ur stånd att försörja sig. Tilläggspensioneringen och de förbättrade folkpensionerna har avsevärt reducerat behovet av en sådan under— hållsskyldighet. Processer om barns skyldighet att utge bidrag till föräldrarnas un- derhåll är mycket sällsynta. Mot bakgrund härav synes de sakkunniga böra överväga om det finns något behov av att behålla lagregler om barns skyldighet att bidra till föräldrarnas underhåll.

Beträffande föräldrars underhållsskyldighet mot barn anförde departe- mentschefen:

I fråga om omfattningen av föräldrars skyldighet att bidra till barns underhåll råder en viss oklarhet med hänsyn till den kraftiga utbyggnaden under senare år av det statliga studiestödet. Vid utformningen av nya regler i ämnet bör de sakkunniga ta hänsyn till att barns behov av bidrag från föräldrar för högre studier reducerats genom åtgärder från samhällets sida. En detalj i det nuvarande regelsystemet som också bör uppmärksammas är den särreglering som finns i fråga om underhållsbidrag till utomäktenskapliga barn. Avtal om framtida underhållsbidrag till barn utom äk- tenskap kan under vissa förutsättningar bli bindande för barnet. medan för barn i äktenskap gäller, att sådana avtal aldrig utgör hinder för barnet att senare göra gällande rätt till högre underhållsbidrag. Denna särreglering kan medföra en viss risk för att det utomäktenskapliga barnets intressen blir lidande. Det finns knappast någon anledning att behålla den.

Avslutningsvis underströks att den föregående redogörelsen inte var full- ständig utan att de sakkunniga borde ha fria händer att inom ramen för de allmänna riktlinjerna för utredningsarbetet ta upp även andra familje- rättsliga frågor till övervägande.

Riksdagens lagutskott har i betänkandet 1975/76:33 med anledning av två motioner tagit upp frågor om underhållsbidrag till barn. Enligt utskottets mening fanns starka skäl som talade för en reform på området men en sådan borde inte lämpligen anstå till dess familjesakkunniga avslutat hela sitt uppdrag. Utskottet ansåg det vara en möjlig utväg att familjelagssak- kunniga fick i uppdrag att lägga fram ett delbetänkande och begärde att riksdagen skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört om en skynd- sam översyn av reglerna om underhållsbidrag "m. m. Riksdagen biföll ut- skottets hemställan.

Regeringen har därefter den 23 juni 1976 uppdragit åt familjelagssak- kunniga att göra en skyndsam översyn av reglerna om underhållsbidrag till barn och att lägga fram förslag i ett delbetänkande.

Vi har funnit det lämpligt att behandla samtliga familjerättsliga under- hållsfrågor i ett sammanhang. Utredningsarbetet i nu förevarande del om- fattar därför även frågor om underhållsskyldigheten mellan makar samt mot föräldrar och vuxna barn.

1.2. Utredningsarbetet

Som tidigare nämnts har vi låtit utföra två undersökningar vilka bland annat belyser vissa underhållsfrågor. Den första undersökningen gäller allmän- hetens inställning i några familjeekonomiska frågor bl. a. när det gäller un— derhållsbidrag till frånskild make. Den har på vårt uppdrag utförts under våren 1974 av Marknadstest AB i anslutning till annan undersökning. Rap- porten har sammanställts av Jan Trost. Den andra är en undersökning av dels tingsrätternas domar i instämda hem- och äktenskapsskillnadsmål under andra halvåret 1973 och dels gemensamma ansökningar om hem— och äk- tenskapsskillnad handlagda av allmän advokatbyrå under samma tid. Un- dersökningen tar främst sikte på vårdnads- och underhållsfrågor. Materialet har insamlats genom tingsrätterna och de allmänna advokatbyråerna med hjälp av Kerstin Landfeldt. Rapporten har utarbetats av Trost. De två undersökningsrapporterna ingår i (SOU 1975233) Tre sociologiska rapporter, där vi också kunnat publicera en av sociologiska institutionen vid Uppsala universitet utförd sammanställning av vad som hittills är känt inom ämnet "sammanboende ogifta”. För sistnämnda rapport svarar Trost tillsammans med fil. kand. Ulla Jergeby och fil. kand. Agnethe Nordlund.

I fråga om det allmännas återkrav för utgivna bidragsförskott föreslås i betänkandet regler som mera omedelbart än nu beaktar den underhålls- skyldiges ekonomiska förhållanden. Vårt förslag till riktlinjer för återkravs- verksamheten finns i bilaga 1.

För att belysa hur civilstånd och samboendeförhållanden, med och utan barn, inverkar på förmåner inom social- och skattelagstiftningen har vån sekretariat i samarbete med vederbörande departement eller myndighet gjort en sammanställning av de viktigaste sociala förmånerna m. m. samt av vissa skatterättsliga regler, huvudsakligen avdragsreglerna. Sammanställ- ningen ingår i betänkandet som bilaga 2. Vidare har vi undersökt hur en del viktiga sociala förmåner f.n. beaktas vid bestämmande av underhålls- bidrag till barn och till make. En sammanställning härav samt våra över- väganden i frågan återfinns i bilaga 3.

I bilaga 4 finns vidare en beräkning av antalet barn som år 1975 var berättigade till underhållsbidrag. Beräkningarna har utförts av Trost och Landfeldt.

I bilaga 5 har intagits en av Landfeldt gjord sammanställning av statistik om äktenskapliga förhållanden m.m.

Birgitta Wittorp har bl. a. med anledning av en av riksdagen till oss över- lämnad motion bearbetat i andra sammanhang insamlade uppgifter om de underhållsskyldigas situation. Bearbetningen har intagits som bilaga 6 till detta betänkande.

Bilden av de underhållsskyldigas situation har kunnat kompletteras genom att vi fått ta del av en rapport över en undersökning som på uppdrag av

Uppsala kommun utförts inom sociala centralnämnden i kommunen av socialassistenten Margareta Eriksson angående den ekonomiska situationen för föräldrar med bidragsskyldighet mot barn.

Vid en "hearing" med representanter för socialstyrelsen, kommunför- bundet och barnavårdsnämnder/sociala centralnämnder har vi fått syn- punkter på hur nu gällande regler om underhållsbidrag till barn, bidrags- förskottslagstiftningen och de automatiska höjningarna enligt 1966 års lag om ändring av vissa underhållsbidrag fungerar i praktiken samt synpunkter på hur ett framtida system skulle kunna utformas.

Genom sekretariatet har vi hållit kontakt med den arbetsgrupp inom RAFA-utredningen (utredningen ang. användningen av ADB inom den allmänna försäkringen) som arbetar med överförande av bidragsförskotts- verksamheten till riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassor- na.

För att beaktas under utredningsarbetet har till oss överlämnats ett flertal framställningar som såvitt nu är i fråga rör underhållsbidrag till frånskild make, underhållsbidrag till barn, jämkning av underhållsbidrag, 1966 års lag om ändring av vissa underhållsbidrag m.m.

Därjämte har sammanslutningar och enskilda personer inkommit med synpunkter på behovet av lagändringar i flera hänseenden.

En i direktiven berörd fråga om den underhållsskyldighet som åligger fader till barn utom äktenskap gentemot barnets moder har tagits upp i en redan avgiven proposition och behandlats av riksdagen, varigenom den utgått ur vårt uppdrag.

1.3. Nordiskt samarbete

Arbete med översyn av äktenskapsrättens regler om bl. a. underhållsskyl- dighet har under nu ifrågavarande etapp i vårt utredningsarbete bedrivits i övriga nordiska länder. Arbetet har ännu inte i något land lett till lagändringar.

De kommittéer i de övriga nordiska länderna som ser över äktenskaps- rätten har däremot inte i uppdrag att överväga ändringar i underhållsskyl- digheten mot barn och någon sådan översyn tycks inte heller i annat sam- manhang vara aktuell i Danmark, Island eller Norge. I Finland däremot har genom lagstiftning på senare tid en omfattande modernisering av reglerna om barns ställning ägt rum, varigenom Finland i detta hänseende närmat sig de övriga nordiska länderna.

Vi har fortlöpande underrättat oss om arbetet i övriga nordiska äkten- skapslagskommittéer. Kontakterna har skett vid överläggningar med del- tagande av ordförandena och sekreterarna i kommittéerna. Vad som fö- rekommit vid överläggningarna har därefter redovisats för den svenska kom- mittén i dess helhet. Sådana överläggningar har hållits i Oslo den 27 och 28 februari 1973, i Köpenhamn den 22 november 1974, i Malmö den 17 och 18 april 1975, i Helsingfors den 8 och 9 december 1975, i Oslo den 26 och 27 april 1976 och i Köpenhamn den 2 och 3 december 1976. Vid tre av tillfällena var även Island representerat.

Beträffande innehållet i nu gällande lagstiftning kan nämnas att övriga

nordiska länders lagar innehåller familjerättsliga underhållsregler som i stora drag överensstämmer med våra regler. Vissa skillnader finns naturligt nog. Därjämte måste framhållas att reglernas tillämpning i praxis i hög grad är beroende av samhällsförhållandena i de olika länderna, däribland kanske framför allt av utformningen och omfattningen av sociallagstiftningen. Med hänsyn härtill har vi inte ansett det påkallat att närmare redogöra för in- nehållet i övriga nordiska länders lagstiftning om underhåll.

. Håll” "'... . '.'-'ihr4.'ri|'h;3w .'. lux .) ..I FFl-Mimi alltå 'å' L"" r'1gE.|"l --:' lJ'iul- I' ... ,. _Fejgil- " [wil-um rirl'ilifitär'rr- ..'.- '_l' '_'r li.i ..l,ii-

I 'i.- '. I' är. Hf+llm1lrllrl?IW1W1lHäIFkFilllnllI1r-II ". "" ' ' ,är—"f . hi .., .fi-l.; w ihr-Nr T' .. '.'i.'-"" .i ""

hihi!..jiiul "ru till' ""..I .".,il' .l.' i"??? .'|'. till. .I

| .ilirll T s_lwlårihiul

. v., . . HMHFIF ,. '."-i." " .. tu.,gi. ' " i'i' -. Ju... , .

2 Allmänna överväganden

Vårt uppdrag att lägga fram ett delbetänkande avser reglerna om under- hållsbidrag till barn. Trots denna begränsning kan det emellertid övervägas om inte betänkandet bör få en något vidare ram. I den översyn av fa- miljelagstiftningen som vi håller på med ingår också andra underhållsfrågor: underhåll till make och till frånskild make samt skyldigheten för barn att svara för föräldrarnas underhåll. Även om i viss mån olika synpunkter kan anläggas på underhållet till barn och till make, är de förhållanden som nu ger anledning till en översyn och reformer desamma. Praktiskt sett finns ofta ett samband mellan samtidigt uppkommande frågor om underhåll till barn och till make. Reglerna om underhåll i giftermålsbalken och i för- äldrabalken hänvisar i viss utsträckning till varandra. De redaktionella olä- genheterna av att en delreform göres, utan att den slutliga översynen av familjerätten avvaktas, blir inte större om den får omfatta samtliga un- derhållsfrågor. Snarare undvikes därigenom risken för oavsiktliga motsätt- ningar i uttalandena. Om man skall göra lagändringar i etapper synes det alltså vara lämpligast att nu behandla alla underhållsfrågor samtidigt. Även för vårt eget arbete är det en fördel att nu kunna i sak slutbehandla un- derhållsfrågorna, för att därefter i ett sammanhang behandla den famil- jerättsliga egendomsordningen. På grund av nu anförda synpunkter har vi ansett lämpligast att låta delbetänkandet omfatta den familjerättsliga un- derhållsskyldigheten i dess helhet.

De grundläggande lagreglerna om underhållsskyldigheten tillkom som ett viktigt inslag i det omfattande lagstiftningsarbetet på familjerättens om- råde under första hälften av 1900-talet. Förhållandet mellan föräldrar och barn reglerades i första hand genom lagar om äktenskaplig börd, barn utom äktenskap, adoption, barn i äktenskap och makes underhållsskyldighet mot andra makens barn, vilka lagar tillkom åren 1917 och 1920 och sedermera efter ytterligare bearbetning sammanfördes i 1949 års föräldrabalk. Av viss betydelse i detta sammanhang är också de lagar om förmynderskap, arv, testamente samt boutredning och arvskifte, vilka tillkom under åren 1924—1933 och som sedermera på samma sätt bearbetades och sammanfördes i 1958 års ärvdabalk. Flera partiella lagreformer har därefter direkt eller indirekt haft betydelse för underhållsskyldigheten mot barn. Särskilt kan nämnas 1969 års arvsrättsreform, 1974 års översyn av fönnynderskapsreg- lerna samt 1973 och 1976 års ändringar av vårdnadsreglerna. Underhålls- skyldigheten mellan makar och mellan frånskilda reglerades genom 1915 års lagstiftning om äktenskaps ingående och upplösning, såvitt gäller un-

' SOU 197617]. Roller i omvandling.

derhåll under hemskillnad och efter äktenskapsskillnad. När dessa regler sedermera i huvudsak oförändrade upptogs i 1920 års giftermålsbalk, tillkom även regler om underhåll under äktenskapets bestånd. Reglerna om un- derhåll mellan makar och mellan frånskilda har därefter bestått utan andra ändringar än att möjligheterna till jämkning av underhållsbelopp något vid- gats genom senare lagändringar. Av stor praktisk betydelse är emellertid att, både i fråga om underhåll till barn och beträffande underhåll mellan makar och mellan frånskilda, den fortgående penningvärdeförsämringen för- anlett särskilda lagar om ändring av underhåll. Den senaste av dessa, till- kommen år 1966, innehåller sålunda bestämmelser om regelbundna index- uppräkningar i syfte att anpassa underhållsbidrag till ändringar i prisnivån.

Betydelsen av den lagstiftning som sålunda under lång tid har byggts upp om den familjerättsliga underhållsskyldigheten ligger däri att regler har skapats där det tidigare icke fanns skriven lag, regler som ger uttryck åt föräldrars ansvar för sina barn och makars ansvar mot varandra. När det gäller barn har en utvecklingslinje också varit att skillnaden mellan barn i äktenskap och barn utom äktenskap efter hand kunnat avlägsnas. Genom den senaste lagändringen år 1976 har själva dessa beteckningar kunnat helt utrensas.

Vad som nu emellertid ger anledning att på nytt i ett sammanhang över- väga bestämmelserna om underhållsskyldighet i giftermålsbalken och för- äldrabalken är att förutsättningarna i väsentliga hänseenden har ändrats sedan dessa bestämmelser kom till. Detta gäller både familjemönstret och samhällsstrukturen. De familjerättsliga underhållsreglerna är icke i lika hög grad som vid sin tillkomst grundläggande för den enskildes trygghet. Den uppgiften har i väsentliga delar övertagits av den socialförsäkringslagstiftning och sociallagstiftning i övrigt som därefter har vuxit fram. Samspelet mellan dessa nytillkomna rättsområden och de ursprungliga, familjerättsliga un- derhållsreglerna har inte alltid beaktats i tillräcklig grad. Särskilt gäller detta vilken återverkan förekomsten av olika sociala förmåner har på underhålls- skyldigheten. Även skattereglerna återverkar på den enskildes ekonomiska situation och måste därför beaktas vid en översyn av underhållsskyldigheten.

Förändringarna i familjemönster och samhällsförhållanden är uppenbara för var och en som kan överblicka den tidsperiod det här gäller. Det är inte lika lätt att ge en fullständig och invändningsfri beskrivning av deras innebörd. Det är en mycket sammansatt händelseutveckling man då måste skildra. Den kan te sig olika beroende på vilken utsiktspunkt man väljer. I olika sociala miljöer, i olika delar av landet kan förhållandena ha utvecklats på skilda sätt. Det är likväl tydligt att det finns vissa gemensamma drag i de förändringar som skett under ett halvsekel. Endast delvis kan de dock beläggas med statistiskt Säkerställda fakta. Befolkningstal, äktenskapsfrek- vens, födelsetal, ekonomi, sysselsättning, bosättnings- och bostadsförhål- landen kan redovisas. För att tolka dem och förstå den levnadsmiljö de beskriver måste man också ta med andra faktorer i bilden, faktorer som inte är lika fria från subjektiva värderingar. Det är inte bara en fråga om yttre förändringar. Man måste också ta hänsyn till hur människor upplever sin situation, vilka strävanden och förhoppningar de har. I en nyligen pu- blicerad rapport1 skriven på uppdrag av delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor redovisas en familjesociologisk undersökning, en fallstudie

över femtio familjer med anknytning till pågående försöksverksamhet i Kris- tianstads län med kvinnor i industriarbete som av tradition utförts av män. Rapporten innehåller också en historisk tillbakablick på de ekonomiska och politiska förändringar som format relationerna mellan kvinnor och män, vuxna och barn, familj och samhälle. Den utmynnar i en analys där de utfrågade familjerna betraktas som bärare av sociala mönster, av mer ge- nerella samhällsförändringar. Utredarna säger att den bild de fått vittnar om ”en dramatisk social omvandling från modernäringen jord till industri, från ett förutbestämt slitsamt liv till aspirationer på utbildning och me- ningsfulla arbetsuppgifter, från täta barnsängar till att fruktsamheten inte längre uppfattas som ett blint och opåverkbart öde, från idealet om ett folk- hem till drömmen om egna hem, från kollektiv kamp till individuell rör- lighet" (s. 210). Det måste erkännas att denna beskrivning i sin expressiva koncentration, som knappast kan överträffas, ger uttryck åt något av det allmängiltiga som man gärna vill få fram när man söker analysera vari skillnaderna består mellan dagens samhälle och förhållandena ett halvsekel tillbaka. Den kan kompletteras med en hänvisning till den svenska rapport2 som utarbetades med anledning av Förenta nationernas internationella kvin- noår 1975. I denna beskrives hithörande förhållanden tämligen utförligt och lämnas en omfattande källförteckning.

Med hänsyn till dessa rapporter och till den litteratur i övrigt som finns i ämnet har vi inte ansett det vara behövligt att såsom bakgrund till våra överväganden försöka teckna en mera allmän bild av de ändrade samhälls- förhållandena. Vi utgår från att dessa är väl kända och begränsar vår fram- ställning till sådana förhållanden som är av mera direkt betydelse för de Iagstiftningsfrågor som vi har att utreda.

En omständighet som det då finns anledning att peka på är att äktenskapets varaktighet har ändrats. När giftermålsbalken och barnlagarna kom till om- kring år 1920 var det livsvariga äktenskapet i princip det enda socialt ac- cepterade familjemönstret. Äktenskapsskillnader var väl möjliga men lagen uppställde begränsande regler som hade till syfte att motverka förhastade skilsmässor och till detta kom säkerligen i många fall ett utbrett socialt ogillande. Antalet äktenskapsskillnader var också väsentligt lägre än idag. Under de första åren av giftermålsbalkens giltighetstid upplöstes årligen i runt tal 1 800 äktenskap genom äktenskapsskillnad, vilket motsvarar något mer än en promille av samtliga äktenskap. År 1975 meddelades drygt 25 000 äktenskapsskillnader motsvarande 14 promille av samtliga äktenskap. I 2/ 3 av dessa fall fanns barn under 18 år. Dessa siffror visar sålunda att alltjämt flertalet äktenskap är livsvariga men att de som upplöses genom äkten- skapsskillnad, även sådana där det finns barn, stigit till en betydande andel. Av de äktenskap som upplöstes genom äktenskapsskillnad år 1975 hade halva antalet bestått en varierande tidslängd upp till ungefär 11 år, medan andra hälften varat längre (medianen för äktenskapets varaktighet vid äk- tenskapsskillnad var 11,2 år). Genom att antalet äktenskapsskillnader blivit flera har också de fall då underhållsfrågan aktualiseras blivit många fler än tidigare. Enligt uppskattning (se bilaga 4) uppgick antalet underhålls- berättigade barn är 1975 till ungefär 414000.

I början av giftermålsbalkens giltighetstid torde väl fall av ett mera var- ZSOU 1975158. Målet är aktigt samboende utan äktenskap ha förekommit men de kan sägas ha jämställdhet.

varit relativt ovanliga. Möjligen kan de ha varit accepterade på grund av lokala sedvänjor (se SOU 197671 5. 27 om föräktenskaplig sexualitet i nordsvenska bygder). Därefter har familjebildningen överhuvud taget ökat. Tiden från 1940-talets början präglades av en starkt ökad äktenskapsfrekvens. Efter mitten av 1960—talet har häri skett en betydande tillbakagång, men i stället har det i ökad omfattning blivit vanligt att män och kvinnor mer eller mindre varaktigt sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden utan att vara gifta. Andelen ogifta av samtliga sammanboende par uppgick 1969 till 6 a 7 procent och 1974 till omkring 12 procent. I ungefär hälften av dessa familjebildningar beräknas det ha funnits barn. Åtskilliga sam- boendeförhållanden blir inte bestående. En del upplöses genom att parterna flyttar från varandra. I många fall gifter sig parterna efter en tid.

Av stor betydelse när det det gäller att överväga reglerna om under- hållsskyldighet är de ändrade förhållanden som i olika hänseenden inträtt i fråga om makars ekonomi. I början av giftermålsbalkens giltighetstid var det vanliga att den gifta kvinnan var verksam i hemmet. Man bör dock hålla i minnet att därmed avsågs något annat än vad det gör idag. Sedan gammalt har hemmet varit en viktig arbetsplats och hushållsarbetet den nödvändiga grundvalen för familjeekonomin. Genom industrialiseringen och moderna bostäder har hushållsarbetet ändrat karaktär och till stor del förlorat sitt tidigare innehåll. Denna utveckling hade väl börjat långt tidigare men hade ännu omkring år 1920 inte hunnit längre än att hemarbetet gav full sysselsättning, ofta åt mer än en person. Man bör också komma ihåg att vid denna tidpunkt jordbruket alltjämt var den dominerande närings- grenen, som sysselsatte en större del av befolkningen än industrin. Nedärvda föreställningar om kvinnors och mäns åtskilda sysslor kunde inte med fram- gång ifrågasättas i det gamla bondesamhället. Detta var å andra sidan baserat på en naturahushållning och gav varken den ene eller den andre den större personliga frihet som följer med en kontant arbetsinkomst. Inom andra näringsgrenar, där de sysselsattas familjeekonomi byggde på regelbundna kontanta inkomster, medförde hustruns bundenhet vid hemmet en under- lägsenhet i förhållande till mannen såsom familjeförsörjare. Vid 1920-talets början hade endast några få procent gifta kvinnor en kontant egen arbets- inkomst värd namnet. Underbetalda kvinnor, mest ogifta, fanns på många områden.

Den viktiga förändring som därefter skett är att kvinnorna i stigande grad blivit självförsörjande. Den ekonomiska krisen i början av 1930-talet verkade återhållande på denna utveckling men från tiden omkring andra världskriget har den steg för steg fortsatt. Av samtliga kvinnor med barn under 17 år tillhörde 1975 mer än två tredjedelar (69 % ) arbetskraften (= sys- selsatta och arbetssökande). De gifta kvinnorna företrädde härvid ett något lägre procenttal (68 %) än de icke gifta kvinnorna (75 %). Både bland gifta och icke gifta kvinnor förekom deltidsarbete i stor utsträckning. Den senare gruppen visar dock högre tal för heltidsarbete än den förra. Jämför man dem inom båda grupperna som har barn blir skillnaderna mindre.

En effekt av att kvinnorna i stor utsträckning arbetar deltid och av att låglöneyrkena fortfarande främst rekryteras bland kvinnor är att kvinnorna som grupp betraktade har betydligt lägre arbetsinkomster än männen. År 1975 hade av männen 19 procent en inkomst om 100—19 900 kr, 29 procent

20 000—39 900 kr och 52 procent 40000 kr eller mera. För kvinnorna såg fördelningen något annorlunda ut. Av kvinnor hade 48 procent en inkomst om 100—19 900 kr, 37 procent 20 000—39 900 kr och 15 procent 40000 kr eller mera. Hälften av alla män hade en inkomst av högst 40 900 kr medan motsvarande siffra för kvinnorna var 20900 kr.[

Det behövs inte mycken fantasi för att inse att kvinnornas ökade del- tagande i förvärvslivet under de senaste 30 åren har inneburit en revolu- tionerande förändring i familjen, i förhållandet mellan män och kvinnor och mellan föräldrar och barn. Har man en arbetsinkomst så har man framför allt en helt annan trygghet och självkänsla. Man behöver inte be någon om pengar till den minsta utgift. Man kan med gott samvete bestämma vad man vill göra med sina pengar och man får en helt annan självständighet och känsla av egenvärde, när man försörjer sig själv och vet att man kan klara sig på egen hand tillsammans med sina barn.

De nyss angivna uppgifterna om mäns och kvinnors genomsnittliga in- komster ger dock en upplysning om att det är lång väg kvar, innan man kan tala om full jämställdhet mellan män och kvinnor. Undersökningen av försöksverksamhetens resultat i Kristianstads län visar att det finns många hinder att övervinna innan man när så långt. Framför allt måste man räkna med att en omställning tar tid. Det är inte enbart fråga om en förändring av yrken, arbetsuppgifter och arbetsvillkor. Jämställdhet på arbetsplatsen förutsätter en ändrad rollfördelning i familjen. Även denna förändring har ett eget värde. Numera är man väl i stort sett ense om att faderns roll i familjen också är viktig för barns utveckling och familjepolitiken är inriktad på att avlägsna äldre ensidighet i detta hänseende. Men det är lätt att inse att man även här möter nedärvda föreställningar som endast långsamt kom- mer att kunna ändras.

Det är mot bakgrunden av det nu beskrivna, delvis motsägelsefulla läget som lagreglerna om underhållsskyldighet måste övervägas. Vi anser att de strävanden mot jämställdhet mellan män och kvinnor som kommit till ut- tryck på många andra områden bör tillmätas avgörande betydelse även i detta sammanhang. Även om andra åtgärder, sådana som rör sysselsättning, utbildning, bostadsmiljö och inflytande i samhället, har större praktisk be- tydelse i sådant hänseende, bör man icke bortse från att de familjerättsliga lagreglerna om underhållsskyldighet också inverkar på människors hållning till varandra och därför bör få ett innehåll som främjar utvecklingen till jämställdhet. Härvid måste man emellertid också ta hänsyn till att dessa regler är tillkomna för att skydda den ekonomiskt svagare parten. Man tvingas att bestämma reformtakten så att inte detta syfte i alltför hög grad åsidosätts.

När det gäller underhåll till barn kan förhållandena sägas vara väsentligt ändrade genom samhällsreformer som tillkommit under de senaste decen- nierna. En stor del av de kostnader som förut måste täckas genom un- derhållsbidrag ersättes nu av samhällsåtgärder. Delvis är det härvid fråga om förmåner som tillkommer alla barn. Hit kan räknas föräldrapenning vid barns födelse, allmänna barnbidrag, fri sjukvård och tandvård, fri skol- utbildning med fria läroböcker och Skolmåltider, möjlighet till olika former av fritidsverksamhet. I något högre ålder är studiehjälp och möjligheten att få studiemedel av betydelse för att var och en skall kunna få lämplig

' Inkomst- och förmö- genhetsfördelningen år 1975. Rapport 1976-09-27 från statistiska centralby- rån.

'Den ekonomiska situa- tionen för föräldrar med bidragsskyldighet mot barn. Stencil 1976.

utbildning. Andra stödformer tar mera sikte på att utjämna villkoren för olika barnfamiljer. Hit kan räknas olika former av bostadsbidrag och de ekonomiska insatser som görs för att barntillsynen kan ordnas till en rimlig kostnad för den enskilde. Av central betydelse i detta hänseende är vidare de bestämmelser som finns om bidragsförskott. Bestämmelserna härom har ursprungligen tillkommit som en samhällsgaranti för utgående underhålls- bidrag men har sedan 1964 fått en mera självständig utformning både i fråga om de barn till vilka det utgår och beträffande beloppet. Bidrags- förskottet fungerar därigenom som en minimistandard för underhållsbe- rättigade barn, en grupp i samhället som allmänt sett eljest skulle ha en svag ekonomi.

Olika reformer genom vilka samhällsstödet åt barn har byggts ut har inneburit att en allt större del av föräldrarnas förpliktelser mot barn fullgöres genom samhällsinsatser i kollektiva former och att därigenom den direkta underhållsskyldigheten praktiskt sett begränsas. Någon principiell motsätt- ning mellan den familjerättsliga underhållsskyldigheten och olika samhäl- leliga stödformer uppkommer väl inte härigenom. Föräldrarnas direkta och samhällets kollektiva insatser för barnet kan sägas komplettera varandra. Man kan likväl fråga sig om denna utveckling bör leda till en omvärdering av föräldrarnas underhållsskyldighet. En sådan omvärdering förutsätter emellertid avsevärt större samhällsinsatser för barnen än de som förekommer idag. Fortfarande är föräldrarnas ekonomiska insatser för barnen av stor betydelse. De utgör en viktig del av det större ansvaret att sörja för barnets person. Strävandena har här under senare år varit att på allt sätt främja att barnet får kontakt med och stöd av bägge föräldrarna, strävanden som tagit sig uttryck i, bland annat, de nya reglerna om gemensam vårdnad. Vi anser det fortfarande vara av stor betydelse att lagen ger ett klart uttryck åt bägge föräldrarnas skyldighet att sörja för sina barn till dess barnen är tillräckligt gamla för att klara sig själva.

Under år 1975 beräknas antalet barn som var berättigade till underhålls- bidrag ha uppgått till ungefär 414000. Av dessa fick drygt hälften eller 211 000 bidragsförskott. I vilken utsträckning detta berodde på egentlig be- talningsoförmåga hos de bidragsskyldiga framgår inte omedelbart av dessa siffror. Även andra faktorer kan ha medverkat till att bidragsförskott begärts för barnen. Antalet barn som får bidragsförskott har starkt ökat under det senaste årtiondet från 107 500 år 1966 till 211 000 år 1975 och det ut- betalade beloppet har därvid stigit från 120 miljoner till 650 miljoner. En viss inverkan hade det väl att den ålder till vilken bidragsförskott utgår år 1971 flyttades upp från 16 till 18 år. Men i övrigt synes utbetalningarna förete en kontinuerlig stegring.

Endast omkring en tredjedel av de utgivna bidragsförskotten eller för år 1975 ungefär 216 miljoner återbetalades av de underhållsskyldiga till det allmänna. Detta ger en upplysning om att de underhållsskyldigas situation i många fall är pressad. Uppgifter som belyser detta förhållande redovisas även i bilaga 6 till detta betänkande. Vad där anföres bestyrkes av en rapport från en undersökning av de underhållsskyldigas situation som nyligen fram- lagts av socialförvaltningen i Uppsala kommun.1 Denna rapport visar att de underhållsskyldiga ofta befinner sig i en mycket svår ekonomisk och social situation, att underhållsbidragen många gånger är höga, att skuld

på obetalda underhållsbidrag därför lätt uppstår och att de underhållsskyldiga har svårt att även på sikt betala uppkomna skulder.

I den mån underhållsskyldiga såsom social grupp betraktade befinner sig i ett utsatt läge av andra orsaker än utkrävandet av underhållsbidraget, tex av psykiska orsaker, faller det utanför vad vi sysslar med. Men tydligt är att de ekonomiska krav som ställs på grund av underhållsskyldigheten i många fall innebär en tung börda och kan skapa en ekonomisk och social misär. Vissa undersökningar tyder på att en del av orsakerna härtill ligger i svårigheten att enhetligt bedöma de underhållsskyldigas ekonomiska bär- kraft. Undersökningar vid domstolar, hos advokater och barnavårdsnämnder tyder på att så är förhållandet.2 Även om man försöker finna mera enhetliga normer och riktlinjer för fastställandet av underhållsbidrag till barn, torde detta dock icke vara tillräckligt för att avlägsna de underhållsskyldigas pro- blem. De kommer trots ett sådant förbättrat bedömande att vara en pressad grupp. En mera radikal utväg att lätta deras situation erbjuder sig emellertid tack vare reglerna om bidragsförskott. Genom att minska återkraven kan samhället lätta på bördan för den underhållsskyldige utan att barnets in- tresse blir lidande. En fördel med att på detta sätt utnyttja bidragsförskotten är att därigenom en fortlöpande anpassning till den underhållsskyldiges betal- ningsförmåga kan åstadkommas betydligt lättare än genom jämkningsbeslut meddelade av domstol. Av betydelse är självfallet vilka kostnader en reform i denna riktning skulle medföra. Det allmännas totalkostnad för bidragsförskott bestäms av två faktorer, dels i vilken omfattning rätten att få bidragsförskott anlitas och dels hur stor del av utgivna förskott som återbetalas. I det förra hänseendet kan det väl antagas att en viss liberalisering av återkravet för med sig en ökad benägenhet att anlita bidragsförskott i stället för direktbetalning från den underhållsskyldige till barnet. Det är dock svårt att förutse i vilken utsträckning detta kan verka kostnadsfördyrande. Statistiken visar att antalet barn med bidragsförskott fortlöpande stigit under en tioårsperiod. Ytterst bestäms väl denna stegring av att hela antalet underhållsberättigade barn har stigit men det är i övrigt knappast möjligt att klarlägga vilka omstän— digheter som är avgörande när man bestämmer sig för att begära bidrags- förskott. Det kan antagas att delvis samma omständigheter medverkar som allmänt sett talar för en liberalisering av återkravet. När det sedan gäller hur stor del av utgivna bidragsförskott som återbetalas, innebär det nu- varande läget att endast en tredjedel av utgivna belopp återbetalas till det allmänna. I den mån en liberalisering av återkravet hänför sig till de belopp som ändå inte betalas medför den ingen kostnadsfördyring utan endast en administrativ förenkling. Snarare skulle den kunna medföra den psyko- logiska effekten i en del fall att ett mera rimligt belopp lojalt betalas. Det avgörande för om en liberalisering av återkravet medför en kostnadsfördyring eller ej är emellertid vilken nivå man bestämmer för vad som skall förbehållas den underhållsskyldige och vad som skall tas ut av honom.

Utöver de allmänna överväganden av grunderna för underhållsbidrag som nu angivits har en huvudsaklig uppgift vid utarbetandet av detta betänkande varit att finna lösningar på de problem som visat sig vara förenade med de år 1976 antagna reglerna om gemensam vårdnad och som har angivits i lagutskottets betänkande och riksdagens beslut1 i ärendet därom. Vi har

2 Uppsatser vid tilläm- pade studier i familjerätt vid Uppsala universitet 1975—1976 av Erik Acke- bo, Sten Burman och Anders Lindberg.

lLU 1975/76:33, riksda- gens protokoll nr 142, & 7, och 143, & 3.

ansett att en given utgångspunkt för våra överväganden i denna del bör vara att barn för vilka föräldrarna efter särskilt beslut har gemensam vårdnad icke skall komma i en ogynnsammare situation än andra barn. Detta för- utsätter att skyldigheten att utge underhållsbidrag i dessa fall anknytes till andra faktorer än vårdnaden.

I det förslag vi utarbetat om anpassning av återkravet för utgivna bi- dragsförskott till den underhållsskyldiges betalningsförmåga har vi haft att utgå från gällande lag om bidragsförskott, som vi inte haft uppdrag att ompröva i något väsentligt hänseende. Vi har därför, utan att ingå på lagens principer, utarbetat förslag till de nödvändiga tekniska ändringarna i lagen och de mindrejämkningar i övrigt som vårt förslag ger anledning till. Nyligen har emellertid chefen för socialdepartementet meddelat att regeringen äm- nade tillsätta en utredning med uppgift att göra en översyn av lagen om bidragsförskott. Vårt betänkande var vid detta tillfälle i huvudsak färdigt, varför betydelsen av denna översyn inte kunnat närmare beaktas. Vi har emellertid funnit det nödvändigt att här något beröra hur denna nya ut- redning kan tänkas inverka på våra förslag.

Den tillämnade utredningen torde syfta till att göra en samhällsekonomisk och familjepolitisk översyn, föranledd av de snabbt stigande kostnaderna för bidragsförskottet och det samband som ur skilda synpunkter finns mellan bidragsförskottet och andra former för samhällsstöd åt barn och barnfamiljer. Det är icke möjligt att nu säga vad en sådan översyn kan resultera i eller bedöma hur snart den kan bli färdig.

Om den nya utredningen endast leder till en ändrad ekonomisk avvägning mellan olika samhälleliga stödinsatser, t. ex. en omfördelning av de an- slagsmedel som går till allmänna barnbidrag, bidragsförskott och bostads- bidrag, och därvid icke gör någon väsentlig ändring i reglerna för bidrags- förskott kommer den alls inte att ha någon inverkan på våra förslag. För- utsättningarna för dessa består också om den nya utredningen väl leder till en omarbetning av bidragsförskottet men likväl bibehåller en likartad förskottsbetalning till barn med återbetalningsskyldighet förden underhålls- skyldige. De riktlinjer som vi utarbetat för återkrav — vilka bygger på att den underhållsskyldige måste förbehållas en viss levnadsstandard för sig själv och sin familj medan det överskott han kan hagdärutöver kan tas i anspråk för återbetalning enligt bestämda normer— har i viss mån generell giltighet. De klargör även i en ändrad situation vilka principer man måste bygga på för att komma till ett för den underhållsskyldige rimligt resultat vid återkrav.

Endast om den nya utredningen skulle leda till att bidragsförskott helt avskaffas utan att ersättas av någon motsvarighet därtill skulle underlaget för vårt förslag mera väsentligt rubbas. Det finns i dagens läge ingen an- ledning räkna med att den nya utredningen skulle leda till ett sådant resultat.

Den utredningsuppgift vi haft att utföra har i vissa delar ansetts vara brådskande. Riksdagen har särskilt begärt att ett delbetänkande skulle ut- arbetas om underhåll till barn. I dessa hänseenden är en reform lika moti- verad, trots tillkomsten av den nya utredningen, särskilt som det inte går att nu bedöma när denna kan bli färdig. Härtill kommer att lagen om bl- dragsförskott endast berör ett begränsat avsnitt av våra förslag, metoden för fortlöpande anpassning till den underhållsskyldiges betalningsförmåga.

Våra förslag innehåller i övrigt en allmän Översyn av underhållsreglerna i giftermålsbalken och föräldrabalken. Denna översyn är på intet sätt be- roende av hur bidragsförskottet är utformat.

På grund av det nu anförda anser vi att våra förslag bör behandlas och genomföras utan att den nya utredningen avvaktas. Det får ankomma på denna att föreslå de ytterligare ändringar som den kan finna anledning till.

3 Underhållsskyldigheten mot barn

3.2.1. De grundläggande bestämmelserna om underhållsskyldigheten

Faders eller moders underhållsskyldighet enligt 7 kap. 1—2 åå FB är prin- cipiellt grundad på föräldraskapet. Lagbestämmelserna nämner inte föräld- rarnas förmåga såsom en förutsättning för underhållsskyldigheten såsom sådan. Bortsett från det fallet att barnet har egna tillgångar anges ej heller' barnets behov såsom förutsättning härför. Underhållsskyldigheten mot barn skiljer sig därigenom från underhållsskyldigheten mellan frånskilda makar enligt GB, där behovet å ena och förmågan å den andra sidan är avgörande. Nu angivna förhållanden har gjort att underhållsskyldigheten mot barn enligt 1 och 2 åå ibland betecknats som ovillkorlig i motsats till den såsom villkorlig karakteriserade underhållsskyldigheten mot make. Föräldrarnas förmåga får emellertid enligt den här återgivna distinktionen betydelse dels när det gäller omfattningen av underhållsskyldigheten — i l ä 2 st. hänvisas sålunda till föräldrarnas "villkor" — dels när fråga är om fördelningen av under- hållsbördan mellan föräldrarna enligt Zå 1 st.

Vi skall inte här närmare granska orsakerna till lagens uttryckssätt eller de olika synpunkter som kan anföras på den gjorda distinktionen. I den mån ovillkorligheten inte innebär annat än att en standardsänkning inte får ensidigt gå ut över barnet eller att föräldrarna inte får tvinga barnet att försörja sig genom eget arbete innan det erhållit lämplig utbildning, 2Kungöffajlse" (1967363) ger uttryckssättet ingen anledning till erinran. Ibland har dock ovillkor- g$t(2?tzäligngz igår?; ligheten kunnat tolkas på ett sätt som leder till mindre tillfredsställande gen om ändring,” vissa resultat. Den har sålunda ansetts medföra att en betalningsoförmögen för- underhållsbidrag, m.m.

' NJA 1972 s. 419.

' Jfr SvJT 1961 rf s. 17 och Beckman s. 174 f. Se även Walin s. 138 och Agell, Barnrätt, Kompen- dium 1976 s. 38 ff.

2Walin s. 136 f.

älder kunnat åläggas bidragsplikt därför att även den andra föräldern saknat förmåga att ensam bidraga till barnets underhåll och det således gällt att fördela bristen.l

Uppfattningen om underhållsskyldighetens ovillkorlighet bör i dagens samhälle överges. Genom olika sociala stödformer går samhället in och tryggar såväl föräldrarnas som framför allt barnens ekonomiska standard. Genom främst allmänna barnbidrag och bidragsförskott säkras en mini- mistandard för barnet. Det måste anses självklart att om föräldrarna har förmåga att ge barnet en högre standard, denna standardhöjning också får komma barnet till del. Däremot finns det ingen anledning att av den förälder som saknar medel till annat än sitt eget uppehälle utdöma underhållsbidrag till barnet. Beloppet kan inte tas ut exekutivt till följd av reglerna om vad som skall förbehållas gäldenären för eget underhåll. Följden kan bara bli en växande underhållsskuld.

Vi anser det naturligt att föräldrarnas ekonomiska förhållanden tillmäts avgörande betydelse för deras underhållsskyldighet och att detta bör komma till uttryck redan i de grundläggande bestämmelserna i 1 $. Likaså bör därav framgå att föräldrarnas underhållsskyldighet avser vad som erfordras för att täcka underhållskostnaderna sedan därifrån avräknats till barnet utgående allmänna och särskilda socialförmåner av sådan karaktär att de skall beaktas i sammanhanget. Bestämmelserna i l ä 1 st. bör formuleras om i enlighet med vad nu sagts.

Enligt gällande rätt upphör underhållsskyldigheten först när barnet fått "den utbildning som med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finns tillbörlig och ej i något fall förrän barnet fyllt sexton år". I princip kan följaktligen föräldrarna få svara för barnets underhåll även sedan barnet blivit myndigt och så lång tid därefter som behövs för dess utbildning.2 Sedan bestämmelserna tillkom har emellertid läget förändrats till följd av det samhällsstöd till studerande som numera finns. 1 praxis har förhållandet beaktats såtillvida att barn som bedriver eftergymnasiala studier ansetts skyl- diga att i första hand bekosta sina studier med statliga studiemedel (NJA 1967 s. 401) under det att för studier till och med gymnasienivå föräldrarna i första hand ansetts böra svara för underhållskostnaderna (NJA 1968 s. 434).

Utformningen av samhällsstödet vid utbildning, såsom den redovisas i bilaga 3 till vårt betänkande, visar att det fortfarande kan vara av stor be— tydelse för barnet att erhålla underhåll vid studier t.o.m. gymnasienivå under det att man kan säga att för studier över denna nivå ingen längre är beroende av sina föräldrar. Vi anser att man nu bör anpassa underhålls- skyldigheten efter detta och precisera föräldrarnas underhållsplikt till att gälla barnets studier t. o. m. gymnasienivå. I princip bör barnet inte behöva skuldsätta sig för att kunna avsluta sin skolgång. Den grundutbildning det här är fråga om avser främst utbildning vid grund- och gymnasieskola men även exempelvis särskola och folkhögskola i den mån utbildningen motsvarar gymnasieskolans. För högre studier vid universitet och högskolor bör där- emot föräldrarna inte vara underhållspliktiga.

I 7 kap. 1 5 2 st. FB anges underhållsskyldigheten ej i något fall upphöra förrän barnet fyllt sexton år. Därutöver utgår underhåll till dess barnet erhållit tillbörlig utbildning. Enligt 11 ä 3 st. får dock ej mot den underhållsskyldiges

bestridande underhåll bestämmas för tid efter det barnet fyllt arton år, innan det kan tillförlitligen bedömas huruvida underhållsskyldighet föreligger där- efter. Den angivna sextonårsgränsen torde i allmänhet överskridas i praxis under det att den sist angivna bestämmelsen medför att underhållsbidrag normalt utdöms till dess barnet fyller arton år.1 Barnet kan då begära ny prövning av föräldrarnas underhållsskyldighet (8.5 1 st. 3 p.).

Det faller sig enligt vår mening naturligt att anknyta till den tidpunkt då barnet blir myndigt. Många slutar eller har slutat sin grundläggande utbildning vid fyllda arton år. Därefter bör barnet kunna svara för sin egen försörjning. Vid sjukdom, arbetslöshet osv. får det myndiga barnet som andra vuxna lita till samhällets stöd. Vi anser därför att underhållsskyl- digheten i princip bör upphöra när barnet fyllt arton år.

Föräldrarnas underhållsskyldighet gentemot underårigt barn bör bestäm- mas med hänsyn till de bidrag till kostnaderna som barnet kan erhålla på annat sätt. Förutom samhällsinsatser såsom studiehjälp och andra sådana bidrag bör beaktas de egna inkomster barnet kan ha. Även om barnet slutat skolan och tagit arbete innan det fyllt arton år, är det inte säkert att in- komsterna räcker till för uppehållet. Ofta kan den första tiden i förvärvsarbete ge förhållandevis låga inkomster därför att den mer eller mindre är att be- trakta som en utbildningstid. Det är då rimligt att föräldrarna bidrar till kostnaderna för uppehållet i den mån barnets egna inkomster inte räcker till.

I en del fall är barnets grundutbildning inte avslutad när barnet fyller arton år. Förhållandevis många lämnar gymnasieskolan först i nittonårs- åldern. I enlighet med vad vi nyss anförde i fråga om föräldrarnas skyldighet att svara för underhållet under studier t. o. m. gymnasienivå bör i sådana fall underhållsplikten kvarstå till dess barnets skolgång avslutats. Till skol- gång bör hänföras, förutom grundskola och gymnasieskola, annan grund- läggande utbildning som är jämförlig därmed. En möjlighet att låta un- derhållsskyldigheten kvarstå bör tillämpas restriktivt och endast då en för- längd underhållsplikt under barnets grundläggande utbildning är motiverad.

Ett annat fall där föräldrarna enligt de nuvarande reglerna i FB kan bli underhållspliktiga mot barnet även sedan det nått vuxen ålder är enligt 3.5 1 st. om barnet ”i följd av sjukdom eller annan dylik orsak" inte kan försörja sig själv (FB 7:3 1 st.). Denna bestämmelse tari motsats till gällande bestämmelser om underhåll till barnets utbildning uttrycklig hänsyn till föräldrarnas förmåga att utge underhåll.2

Även när det gäller ansvaret för sjuka anhörigas underhåll har läget av- sevärt förändrats genom samhällets insatser. Sjukförsäkringen lämnar er- forderligt ekonomiskt skydd under sjukdomstiden och leder sjukdomen till nedsättning av arbetsförmågan kan den sjuke erhålla förtidspension eller sjukbidrag. Bestämmelserna om underhållsplikt mot sjukt barn kan därför enligt vår mening avskaffas.

14 & avhandlas underhållsskyldigheten mot styvbarn. Bestämmelsen gäller enbart vid äktenskap, dvs. ena makens barn har rätt till underhåll av andra maken. Såsom förutsättning anges att ena maken har under sin vårdnad barn som ej är även andra makens barn. Underhållsskyldigheten är beroende av andra makens förmåga att bidraga till underhållet och varar endast så länge äktenskapet består. Underhållsplikten är subsidiär i förhållande till

' NJA 1970 s. 498. Walin s. 137 och Agell a.a. s. 37.

2Walin s. 142 och Agell a.a.s. 32.

' Ang. 4 å, se Walin s. 143 f. och Agell a.a. s. 46.

2LB1918 s. 455.

underhållsskyldig biologisk förälders underhållsplikt.1

Bestämmelserna i 4å infördes ursprungligen genom en särskild lag av år 1920 om makes underhållsskyldighet mot andra makens barn. Under- hållsplikt mot andra makens barn och även föräldrar härleddes tidigare ur mannens målsmanskap över hustrun. När målsmanskapet föreslogs bli av- skaffat genom 1920 års GB anförde lagberedningen att det ofta framstod som en etisk plikt att bidraga till underhållet av styvbarn och svärföräldrar. Endast när det gällde styvbarn fann beredningen dock att det förelåg sociala skäl för en i lag angiven underhållsplikt och att en lagstadgad underhålls- skyldighet bara i detta fall torde äga erforderligt stöd i det allmänna rätts- medvetandet. Viss försiktighet borde också iakttagas med hänsyn till att underhållsskyldighet enligt de nya principerna i GB kom att åvila hustrun i lika mån som mannen.2

Reglerna har i dagens läge berättigande såtillvida att de ger uttryck för den självklara principen att alla barn i en och samma faktiska familjebildning skall leva på samma standard. Genom att de bara avser det fallet att barnets förälder är gift med styvfadern eller styvmodern ger de dock i dagens sam- hälle inte fullständigt uttryck för denna princip. Vi finner det självklart att i samma familj barnen skall behandlas lika. Skall några regler om un- derhållsskyldighet mot styvbarn bibehållas i lagen bör de därför helst ut- vidgas att omfatta också barn i en familj där föräldrarna inte är gifta med varandra.

Frågan är emellertid om utvidgade regler om underhållsplikt mot styvbarn skulle ha någon praktisk betydelse. Så länge föräldrarnas sammanlevnad varar torde de själva i regel anse det naturligt att barnen behandlas lika. Skulle tvist om underhållet uppstå är det troligast att sammanlevnaden upp- löses. En utvidgning skulle därför närmast få en normbildande funktion genom att den bakomliggande tanken om lika behandling av barnen kom till uttryck.

Inte heller de nuvarande reglerna i 4 & torde utöver en viss normbildande funktion ha någon praktisk betydelse så länge föräldrarna sammanbor. Där- emot kan reglerna få betydelse om sammanlevnaden upphör utan att äk- tenskapet upplöses, dvs. främst under en betänketid när sådan skall föregå äktenskapsskillnaden. Frågan är emellertid om det finns tillräcklig anledning att föreskriva någon underhållsskyldighet när sammanlevnaden väl upplösts. Ibland kan läget vara det att en annan man är fader till hustruns sist födda barn och att äktenskapet av den anledningen upplöses. Ofta lär då hustrun avstå från att yrka underhållsbidrag för detta barn men lagbestämmelserna är i och för sig tillämpliga. Viss risk för missbruk av bestämmelserna finns därför.

Reglernas praktiska betydelse har minskat också därigenom att barnet i förhållande till sin primärt underhållsskyldige förälder numera är berättigat till inte bara underhållsbidrag utan också bidragsförskott. Har föräldern av- lidit kan barnpension utgå. Styvfaderns eller styvmoderns bidragsplikt kom- mer därför normalt att avse endast att tillförsäkra barnet en nivå ovanför bidragsförskottet resp. barnpensionen.

Vi finner med hänsyn till vad som här anförts att bestämmelserna i 4ä bör upphävas. Detta innebär givetvis inte att den bakomliggande principen skulle upphöra att gälla. Vi anser att föräldrarna fortfarande självklart har

så länge de sammanlever en moralisk plikt att hålla barnen i familjen på samma ekonomiska standard.

En begränsning av rätten till underhåll i enlighet med vad här sagts får givetvis återverkningar utanför föräldrabalkens område. Främst berörs så- dana bestämmelser som vid den underhållsskyldiges död ger barnet vissa rättigheter. Dessa rättigheter kan rikta sig utåt. mot tredje man som vållat dödsfallet, eller mot kvarlåtenskapen i konkurrens med övriga dödsbodelä- gare.

Enligt 5 kap. 2 & skadeståndslagen(l972:207)gäller att ersättning för förlust av underhåll tillkommer efterlevande som "enligt lag" hade rätt till underhåll av den avlidne eller som eljest var beroende av honom för sin försörjning, om underhåll utgick vid tiden för dödsfallet eller om det kan antagas att underhåll skulle ha kommit att utgå inom en nära framtid därefter. Be- stämmelserna bygger i första hand på den familjerättsliga underhållsplikten. då hänvisning sker till underhåll "enligt lag". Upphävs underhållsplikten mot barn som bedriver högre studier eller mot sjuka barn blir dessa inte längre heller berättigade till ersättning såvitt härför krävs lagstadgad un- derhållsplikt. Emellertid kan ersättning enligt 5 kap. 25 skadeståndslagen som nämnts utgå också om den efterlevande ”eljest var beroende av" den avlidne för sin försörjning. Bestämmelserna i skadeståndslagen medger alltså ersättning till en vidare krets av efterlevande. Barn som inte längre har rätt till underhåll enligt FB:s bestämmelser men som vid dödsfallet var beroende av den avlidne för sin försörjning kan fortfarande få ersättning. Detsamma gäller "om det kan antagas att underhåll skulle ha kommit att utgå inom en nära framtid därefter". Begränsas den legala underhållsskyl- digheten är det emellertid möjligt att antalet fall som faktiskt erhåller un- derhåll på sikt kommer att minska. Därigenom kan även bedömningen av vad som kan antagas om framtida underhåll från den avlidnes sida komma att påverkas i begränsande riktning.

Bestämmelser om underhållsbidrag ur kvarlåtenskap finns i 8 kap. ÄB.' Bestämmelserna tillförsäkrar i första hand barn. ”vars uppfostran icke är avslutad", ett engångsbidrag ur kvarlåtenskapen innan egendomen delas mellan arvingar och testamentstagare (1 ©). Grunden för denna rätt angavs på sin tid vara att besparingar som arvlåtaren gjort avsåg att säkerställa, förutom hans egen och hans makas försörjning på ålderdomen, minderåriga barns uppfostran och att endast i den mån han ägde tillgångar utöver vad som erfordrades för detta det tedde sig riktigt och billigt att egendom av honom lämnades till vuxna barn.2 Bakom bestämmelserna ligger även tan- ken att man i viss mån bör utjämna orättvisor mellan barn i olika åldrar. mellan dem som under arvlåtarens livstid hunnit få sin utbildning bekostad och dem som vid dödsfallet ännu inte avslutat sin utbildning.3 Rätten till underhållsbidrag går sålunda före andra bröstarvingars rätt till laglott. Här bör anmärkas att avliden faders barn utom äktenskap när dessa bestämmelser kom till ej hade rätt till arv efter honom men väl rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen.

Vid bedömningen av barnets behov av underhållsbidrag ur kvarlåten- skapen i konkurrens med andra barn efter den avlidne skall hänsyn tas till den arvslott som tillfaller barnet. Endast om arvslotten inte räcker till för att täcka barnets beräknade behov av underhåll skall underhållsbidrag

' Se även 18 kap. Sä ÄB.

2sou 1925:43. Lagbered—' ningens förslag till revi- sion av ärvdabalken 11. Förslag till lag om arv

rn. m. 5. 339.

3 A.a.s. 340 ff.

* A.a.s. 348.

2Walin, Kommentar till ärvdabalken del I, 2 uppl.

1973 s. 137.

3 SOU 1925z43. Lagbe- redningens förslag till re- vision av ärvdabalken 11. Förslag till lag om arv m. m. 5. 339.

utgå. Man går härvid så tillväga att det beräknade underhållsbehovet dras av från kvarlåtenskapen, varefter återstoden delas lika mellan övriga bröst- arvingar och utgör deras arvslotter. Samma belopp som var och en av dem erhåller utgör också det underhållsberättigade barnets arvslott och över- skjutande del av vad som sammanlagt tillkommer barnet motsvarar un- derhållsbidraget. Förutom arvslottens storlek skall vid beräkningen av un- derhållsbehovet beaktas vilka möjligheter barnet har att "annorledes njuta uppehälle och utbildning" (1 5). Bl. a. skall efterlevande makes förmåga att bidraga till underhållet samt barnpension som utgår till barnet verka re- ducerande på det beräknade underhållsbehovet. Finns flera underhållsbe- rättigade barn får jämkning dem emellan ske.

När det gäller andra barn än sådana vars uppfostran inte är avslutad gäller inte lika förmånliga regler. Enligt 8 kap. 2 & ÄB äger emellertid arvlåtaren under motsvarande förutsättningar genom testamente förordna att barn "som i följd av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig", skall erhålla underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen. Också denna på tes- tamente grundade rätt tillåts inkräkta på andra bröstarvingars laglott men vissa spärrbestämmelser finns. Att vuxna sjuka barn inte fick någon legal rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen motiverades med att detta skulle innebära en överflyttning av vårdkostnaderna från det allmänna på sys- konen.1 En legal rätt har dock tillerkänts sjukt barn gentemot testaments- tagare enligt 8 kap. 3 & ÄB, varigenom den borttestamenterade egendomen kan bli belastad med en till barnets förmån gällande rätt till viss avkastning därav.

Här återgivna bestämmelser synes inte kunna lämnas i oförändrat skick om de grundläggande bestämmelserna om underhållsskyldigheten ändras på sätt här föreslagits. Såvitt avser sjukt barn föreslås underhållsskyldigheten bli avskaffad, varigenom grunden för bestämmelserna i 8 kap. 2 och 3 åå bortfaller. Samhällets insatser till förmån för den som blir sjuk eller in- validiserad kan sakligt motivera att också dessa bestämmelser upphävs.

När det gäller barn vars uppfostran inte är avslutad innebär vårt förslag att underhållsskyldigheten i princip skall upphöra när barnet fyller arton år och i vart fall därefter inte skall kvarstå längre tid än som erfordras för att barnet skall kunna avsluta sin grundutbildning. Ursprungligen gällde enligt 8 kap. l & ÄB en åldersgräns vid tjugoett år men denna gräns av- skaffades då myndighetsåldern i en första etapp år 1969 sänktes till tjugo år. Skall bestämmelserna i 1 & finnas kvar måste de i vart fall anpassas till vad som kommer att gälla enligt 7 kap. lå FB.

Det kan ifrågasättas om bestämmelserna i l & har någon verklig betydelse i dagens samhälle. Utgående barnpensioner kan antagas ha väsentligt re- ducerat deras betydelse?. Enligt villkoren för tjänstegrupplivförsäkring utgår särskilda tilläggsbelopp till den avlidnes barn. Kostnaderna för barnets grund- utbildning, såvitt dessa skulle ha fallit påarvlåtaren, kan antagas i huvudsak bli kompenserade genom vad som sålunda tillfaller barnet jämte dess arvslott. Till skydd för barnet gäller vidare laglottsreglerna, vilka enligt lagberedningen har som ett huvudsyfte att trygga oförsörjda barns underhåll och uppfostran.3 Des- sa regler ger skydd mot testamentariska förfoganden från arvlåtarens sida. Där- emot finns inom arvsrätten i övrigt inte några bestämmelser som verkar utjäm- nande mellan barnen inbördes på sätt reglerna om underhållsbidrag ur kvarlå-

tenskap haft till syfte. Numera har dock samtliga barn till den avlidne samma rätt till arv. oavsett om denne var gift med den andra föräldern eller inte.1

Även om det i vissa fall kan finnas ett behov av underhållsbidrag är det tveksamt om detta behov kan bli tillgodosett enligt bestämmelserna i 8 kap. ÄB. Rör det sig om en större kvarlåtenskap kan många gånger redan barnets arvslott i förening med barnpensionen och ev. tilläggsbelopp enligt tjänstegrupplivförsäkring antagas täcka barnets behov. Sin största be- tydelse skulle därför rätten till underhållsbidrag ha i mindre bon. I dessa leder emellertid den s.k. basbeloppsregeln i 13 kap. 12% 2 st. GB till att efterlevande make ofta övertar hela behållningen.

Enligt vår mening bör 8 kap. ÄB i sin helhet kunna upphävas om vårt förslag till ändring av de grundläggande underhållsbestämmelserna antages.2 Detta hindrar inte att en utjämning kommer till stånd olika barn emellan på arvlåtarens initiativ. Fortfarande kommer det att vara möjligt för en fader eller moder att genom testamente tillse att ett barn. vars utbildning inte avslutats eller som är sjukt, får viss kompensation härför ur kvarlå- tenskapen.

3.2.2. Underhållsskyldigheten vid gemensam vårdnad

Föräldrar som har vårdnaden om barnet gemensamt och som sammanbor kan sig emellan fördela underhållsbördan som de finner bäst. Vi anser att de grundläggande bestämmelserna om underhållsskyldigheten och plikten för vardera föräldern att taga del däri efter sin förmåga i och för sig bör kunna läggas till grund för en talan mot den som påstås försumma denna sin skyldighet. Den försumlige bör därvid kunna förpliktas att utge bidrag i pengar. varvid hänsyn får tas till de kostnader i övrigt som han kan ha för barnets uppehälle. Någon praktiskt användbar utväg att lösa underhålls— frågan under sammanlevnaden lär dock inte denna möjlighet bli, eftersom man kan räkna med att en rättegång förvärrar förhållandet mellan föräldrarna och lätt leder till att sammanlevnaden upplöses. Reglerna kan däremot vara av betydelse när det gäller att godvilligt komma till en uppgörelse mellan föräldrarna eller att i samband med en upplösning av samlevnaden åstad- komma en utjämning av underhållskostnaderna under tiden före upplös- ningen.

Läget blir ett annat när föräldrarna inte sammanbor. En av dem kommer att ha den omedelbara omsorgen om barnet och svarar på så sätt direkt för underhållskostnaderna. Den andre skall i stället fullgöra sin del av un- derhållet genom att utge underhållsbidrag. Skyldigheten att utge under- hållsbidrag är enligt reglerna i 7 kap. 258 2'st. 1 p. FB ställd i relation till vårdnaden om barnet. Det sägs att den som ej har vårdnaden om barnet skall betala underhållsbidrag. Före 1976 års reformering av vårdnadsreglerna gällde att gifta föräldrar — vilka då var de enda som kunde ha vårdnaden om sina barn gemensamt — vid särlevnad förutsattes utverka rättens beslut angående vem av dem som skulle ha vårdnaden, och att i samband med äktenskapsskillnad det ålåg rätten att tillse att sådant beslut meddelades. Ogifta föräldrar kunde överhuvudtaget ej ha vårdnaden om sina barn ge- mensamt. Genom att vårdnadsbegreppet sålunda väl täckte de faktiska si- tuationer då underhållsbidrag skulle utgå, kunde man genom anknytningen

1 Se dock 3 p. övergångs- bestämmelserna till lagen (19691621) om ändring i ÄB enligt lydelsen den erhållit genom SFS 1974223 8. Se avsnitt 6.3. nedan.

2 Enligt 18 kap. 5 & 2 st. ÄB har efterlevande make och oförsörjda barn fortfarande rätt till nödigt underhåll ur boet under 3 månader från dödsfal- let.

till vårdnaden få ett enkelt och klart rekvisit för bidragsplikten.

De nya vårdnadsreglerna innebär till en början att också ogifta samman- boende föräldrar kan få vårdnaden om barnet gemensamt. Detta fall har vi inte anledning att här närmare behandla. Av större intresse i förevarande sammanhang är den nu öppnade möjligheten för frånskilda föräldrar och för tidigare sammanboende ogifta föräldrar med gemensam vårdnad att trots upplösningen av familjegemenskapen behålla den gemensamma vårdnaden. Även ogifta föräldrar som aldrig bott tillsammans kan numera få gemensam vårdnad om sitt barn. Den nya ordningen innebär därför att anknytningen i 2ä 2 st. till vårdnadsbegreppet inte längre slår rätt. Bestämmelserna ändrades dock inte i samband med genomförandet av den gemen- samma vårdnaden i de angivna fallen. Det förutsattes att föräldrar som väljer att utöva vårdnaden gemensamt följer huvudprincipen i 255" och ge- mensamt tar del i kostnaderna för barnens underhåll, var efter sin förmåga. Skulle någon av föräldrarna undandra sig sin skyldighet att bidra, sades detta kunna vara ett skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden (prop. 1975/76:170 s. 147).

Vid reformeringen av vårdnadsreglerna uppmärksammades vidare frågan om bidragsförskott. Gällande lag om bidragsförskott förutsätter för rätt till bidragsförskott att vårdnaden om barnet tillkommer endast en av föräldrarna eller att barnet inte står under föräldrarnas vårdnad. Söker föräldrarna ge- mensam vårdnad om barnet kan följden bli att bidragsförskott som utgår faller bort och i vart fall att rätt till förskott ej föreligger. Enligt depar- tementschefens mening var det inte möjligt att lösa de problem i detta avseende som kan uppkomma vid gemensam vårdnad genom en enkel ändring av bidragsförskottslagen. Den aktuella frågan om gemensam vård- nad kunde inte heller föranleda ändring av de grundläggande reglerna för bidragsförskotten. Frågan om bidragsförskott vid gemensam vårdnad hade ett direkt samband med reglerna om underhållsbidrag eftersom bidrags- förskottens funktion är att ersätta eller komplettera ett underhållsbidrag. Viktigt var också att inte skapa orättvisor i förhållande till samboende för- äldrar med låga inkomster. Det var därför angeläget att frågan om eko- nomiskt stöd vid delad bosättning och gemensam vårdnad fick ingå i en mer allsidig prövning av de frågor rörande bidragsförskott m. m. som an- knyter till reglerna om underhållsbidrag.

Departementschefen konstaterade att familjelagssakkunniga enligt sina direktiv har i uppdrag att bl. a. se över reglerna om underhållsbidrag. Detta kunde synas tala för att man lät de sakkunniga pröva även den nyss angivna frågan. Mot detta kunde emellertid invändas att man här kommer in på ett område som ligger utanför den civilrättsliga lagstiftningen som de sak— kunniga annars har att syssla med. Det var dessutom angeläget att de sak- kunnigas arbete inte försenades. Departementschefen kom med hänsyn till det sagda fram till att det inom justitiedepartementet borde tillsättas en särskild arbetsgrupp med representanter för berörda departement och med uppgift att i nära samråd med familjelagssakkunniga och socialpolitiska sam- ordningsutredningen pröva de frågor rörande bidragsförskott m. m. som an— knyter till reglerna om underhållsbidrag och att därvid även överväga frågan om ekonomiskt stöd i de situationer som kan uppkomma vid delad bO— sättning och gemensam vårdnad (prop. s. 148).

Riksdagens lagutskott underströk att bidragsförskotten utgör ett bety- dande ekonomiskt stöd för ett stort antal barn som har endast en förälder som vårdnadshavare. Ett bortfall av detta stöd skulle i många fall innebära en försämrad ekonomi för dem. Utskottet såg därför med tillfredsställelse att en särskild arbetsgrupp — som då hade tillsatts — skulle pröva frågorna om bidragsförskott och ekonomiskt stöd i fall föräldrarna har gemensam vårdnad och inte sammanbor. Med hänsyn till att en tillfredsställande lösning av dessa frågor utgör en viktig förutsättning för att institutet gemensam vårdnad inte skall begränsas till en viss krets, ansåg utskottet det angeläget att erforderliga reformer om möjligt kunde genomföras redan i samband med ikraftträdandet av de nya vårdnadsreglerna. Utskottet ville därför fram- hålla vikten av att arbetsgruppen med skyndsamhet behandlade de spörsmål som uppdraget avser, så att förslag till lagändringar snarast kunde föreläggas riksdagen (LU 1975/76:33 s. 92).

Arbetsgruppen har under våren och hösten 1976 insamlat material och övervägt olika alternativ för lösning av berörda frågor. Med hänsyn till det nära sambandet med familjelagssakkunnigas arbete och då eventuella åt- gärder ändå inte skulle kunna genomföras samtidigt med ikraftträdandet av de nya vårdnadsreglerna, har arbetsgruppen inte lagt fram något eget förslag utan i stället överlämnat sitt material till familjelagssakkunniga.

Frågan är om det går att finna en lösning på problemet utan att reglerna om underhållsbidrag i föräldrabalken ändras. Tydligt är att det då inte är möjligt att i full utsträckning göra bidragsförskottslagen tillämplig också på denna grupp av barn, eftersom anknytningspunkten, det fastställda un— derhållsbidraget, här saknas. Däremot kan man tänka sig att införa ett ut- fyllnadsbidrag. Vill man inte basera detta på en helt skönsmässig behovs- prövning, något som knappast kan komma ifråga för en liten isolerad grupp, när en dylik prövning inte tillämpas för alla andra barn, återstår blott att anknyta till de ekonomiska villkor som den ene eller den andre av föräldrarna kan uppvisa. Anknyter man till den av föräldrarna som har den lägsta in- komsten, blir barnet väl tillgodosett. Det blir dock i en del fall överkom- penserat. Vill man förhindra detta tvingas man att anknyta till den av för- äldrarna som har den högsta inkomsten. Då blir å andra sidan en del av barnen sämre ställda än om de haft en förälder som vårdnadshavare. Man har då för dessa fall inte löst det av riksdagen angivna problemet, hur barn i de olika fallen skall få samma stöd. I viss män kan dessa olägenheter minskas genom att man tar hänsyn till båda föräldrarnas inkomster. Samma invändningar fast i mindre grad kan riktas också mot en sådan lösning, vilken dessutom väl mycket avviker från principerna i lagen om bidrags- förskott. En avgörande olägenhet med samtliga nu diskuterade utvägar är att barn vars föräldrar har gemensam vårdnad kommer att sakna den be- talningsgaranti som är bidragsförskottets ursprungliga och alltjämt viktiga uppgift. Om förälder med vilken barnet inte sammanbor väl bedömes kunna betala underhållsbidrag men inte gör det, kommer detta barn sålunda, till skillnad från alla andra grupper av barn i samma ställning. inte att få sam— hällets stöd genom en månatlig utbetalning som samhällsorganen återkräver av den betalningsskyldige. Det innebär vidare att man bortser från hur för- äldrarna faktiskt i det enskilda fallet har ordnat för barnet.

Som ett resultat av dessa överväganden kan alltså sägas att det är den

bästa lösningen på det av riksdagen angivna problemet att utvidga skyl- digheten att utge underhållsbidrag också till fall av gemensam vårdnad. Även mera allmänt sett talar starka skäl härför. Det är ännu inte möjligt att överblicka hur de nya bestämmelserna om gemensam vårdnad kommer att användas. Syftet därmed har varit att möjliggöra att barnets relationer till båda föräldrarna kan bevaras och att den förbättring i förhållande till den tidigare ordningen som kan förväntas i fråga om relationen mellan föräldrarna inbördes indirekt kan komma även barnet till del. Endast en längre tids erfarenhet av de nya bestämmelserna kan dock visa om syftet kommer att infrias.

Viktigt är naturligtvis att reglerna om underhållsbidrag inte har ett sådant innehåll att de motverkar syftet med den gemensamma vårdnaden. [ detta hänseende vill vi hänvisa till vad vi i det följande säger om den under- hållsskyldiges egna utgifter för barnet.

Vi vill inte ifrågasätta möjligheten av att föräldrar som vill ha gemensam vårdnad om sitt barn också i stor utsträckning kan komma överens i un- derhållsfrågan. Vill man gardera sig mot att den gemensamma vårdnaden blir förbehållen en viss krets människor och ser man den som en möjlighet tillkommen i barnets intresse finns det emellertid anledning för lagstiftaren att tillse att underhållsfrågan kan lösas utan att man äventyrar den ge- mensamma vårdnaden. Vill föräldrarna ha gemensam vårdnad men kan de inte enas om storleken av det underhållsbidrag den ene skall utge till barnet förefaller det rimligare att rättsordningen tillhandahåller en modell för lösandet av underhållsfrågan utan att föräldrarna för den skull först måste ge upp den gemensamma vårdnaden.

En tänkbar lösning är att helt överge anknytningen till vårdnadsbegreppet och söka ett helt nytt rekvisit, till vilket skyldigheten att utge underhålls- bidrag skulle knytas. Eftersom det inte finns någon med vårdnadenjämförbar rättslig relation som kan sättas i stället återstår att utifrån den faktiska si- tuation man vill beskriva välja de karaktäristiska omständigheter som fö- religger. Dessa omständigheter är att föräldern i fråga inte bor tillsammans med barnet och därför inte på motsvarande sätt som vårdnadshavaren enligt gällande ordning svarar för de direkta kostnaderna för barnet. Bakom skulle alltså fortfarande ligga samma faktiska situation som man tidigare kunnat ange genom anknytningen till vårdnadsbegreppet.

Givetvis blir ett rekvisit som anknyter till bosättningen svårare att tillämpa än det nuvarande. Huruvida barnet bor tillsammans med den ene av för- äldrarna eller ej låter sig inte lika lätt konstateras som förekomsten av ett rättens beslut om vårdnaden. Denna olägenhet kan begränsas om man inte helt avskaffar anknytningen till vårdnadsbegreppet utan nöjer sig med att vid sidan därav såsom alternativt rekvisit vid gemensam vårdnad införa anknytningen till boendeförhållandena. Detta skulle innebära att så fort rät- ten meddelat beslut varigenom vårdnaden tillagts en av föräldrarna ensam eller om vårdnaden redan från början tillkommer endast en av dem, dvs. modern när föräldrarna inte är gifta, den andre kan förpliktas utge un- derhållsbidrag utan att boendeförhållandena behöver utredas. Så långt bi- behålls gällande rätt. Har däremot föräldrarna vårdnaden om barnet ge- mensamt skulle, för att en av dem skall bli skyldig betala underhållsbidrag, fordras att han eller hon inte bor tillsammans med barnet. För att inte

ge upphov till den missuppfattningen att barnets mer eller mindre tillfälliga uppehållsort skall vara avgörande kan bidragsplikten anges avse den förälder som inte "varaktigt" sammanbor med barnet.

Även om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet kommer barnet normalt att kunna anses varaktigt boende hos en av dem. Man bör kunna räkna med att den frågan är en med överenskommelsen om den gemen- samma vårdnaden så intimt förenad fråga att föräldrarna i allmänhet redan tagit ställning till den när de beslutat sig för att ha gemensam vårdnad. Även om den andre har barnet hos sig i mycket stor omfattning kommer barnet att under den övervägande delen av året vistas hos den ene. Förutom föräldrarnas avsikt vid överenskommelsen om gemensam vårdnad och den tid barnet faktiskt vistas hos vardera föräldern kan barnets folkbokföring ge en anvisning om var det är att anse som bosatt. Barnet måste vara skrivet någonstans och hos den av föräldrarna hos vilken barnet enligt folkbok- föringen är bosatt kan man i regel anse att barnet också i FB:s mening är varaktigt bosatt. Det bör här anmärkas att hemvistsakkunniga nyligen avgivit sitt betänkande med förslag till bl. a. ändringar i folkbokförings- förordningen (SOU 1976139) och att de förändringar som kan följa därav får uppmärksammas när slutlig ställning tagits till det förslaget.

Ändras reglerna om skyldigheten att utge underhållsbidrag på sätt här angivits skulle man också få en naturlig utgångspunkt för följdändringar när det gäller bidragsförskotten. Sådant förskott kunde alltjämt utgå i för- hållande till underhållsskyldig fader eller moder. Såsom förutsättning för bidragsförskott bör på motsvarande sätt anges att, förutom när vårdnaden tillkommer endast en av föräldrarna eller barnet icke står under föräldrarnas vårdnad, förskott kan vid gemensam vårdnad utgå i förhållande till den som ej varaktigt sammanbor med barnet.

Vi är medvetna om att anknytningen av rätten till bidragsförskott till ' boendeförhållandena i en del fall kan tänkas komma till användning för att uppnå större fördel av bidragsförskottet än vad hittillsvarande ordning medgivit. Föräldrarna kan exempelvis se till att barnet blir att anse som varaktigt bosatt hos den av dem som har den högsta inkomsten. Åter- betalningsskyldigheten för utgivna förskott åvilar då den underhållsskyldige föräldern, vilken är den som har den lägsta inkomsten. Problemet är inte nytt. Samma effekt kan föräldrarna uppnå redan idag genom att förlägga vårdnaden hos den som har den högsta inkomsten. Vad som tillkommer med den av oss föreslagna ordningen är att ingen av föräldrarna för att uppnå detta resultat behöver avstå från sin del i vårdnaden. Som framhölls av riksdagens lagutskott är det emellertid angeläget se till att de föräldrar som väljer gemensam vårdnad inte råkar ut för ekonomiska försämringar. Gör man begränsningar i rätten till bidragsförskott vid gemensam vårdnad utöver dem som följer av de generella kraven för bidragsförskott löper man risken att den gemensamma vårdnaden som utskottet befarade skall komma att förbehållas en viss krets, en krets som är ekonomiskt oberoende av samhällets stöd. Vill man undvika ett obehörigt utnyttjande av samhällets stöd i form av bidragsförskott bör det ske genom generellt verkande åtgärder och inte inrikta åtgärderna så att de drabbar bara en viss grupp människor.

Man kan tänka sig att i lagen om bidragsförskott införa en generellt verkande begränsning, som kan komma till användning bl. a. i fall då rätten

' Walin s. 146.

till bidragsförskott klart missbrukas av föräldrar med gemensam vårdnad. En sådan begränsning skulle kunna utformas så att bidragsförskott förklaras inte skola utgå om barnet har egna tillgångar eller eljest uppenbarligen saknar behov av bidragsförskott. Är det uppenbart med hänsyn till båda föräldrarnas ekonomiska förhållanden att barnet saknar behov av bidragsförskott borde detta kunna indragas eller ansökan om förskott avslås.

Föräldrar som har gemensam vårdnad om sitt barn är i lika mån behöriga att företräda barnet och tillvarata dess intressen. En av fördelarna med den gemensamma vårdnaden är bl. a. att vid förfall för den ene den andra för- äldern kan utöva bestämmanderätten, om det gäller ett beslut som inte utan olägenhet kan uppskjutas (6 kap. Så FB). Dessa principer torde bli tillämpliga också såvitt avser den vårdnadshavare i 7 kap. FB tillagda rätten att föra barnets talan i underhållsmål. Av allmänna principer följer att den förälder som är underhållsskyldig inte äger företräda barnet gentemot sig själv. Den andre får då i stället ensam företräda barnet. Några särskilda föreskrifter som reglerar talerätten vid gemensam vårdnad torde därför inte erfordras i 7 kap. FB.

3.2.3. Periodiska bidrag och engångsbidrag

Det är naturligt att underhållsbidrag, som avser barnets löpande försörjning, också betalas fortlöpande. Enligt huvudregeln i 7 kap. 6 ;” FB skall sålunda underhållsbidrag erläggas i förskott för kalendermånad. Regeln kan sägas tillgodose barnets intresse av att bidrag inte förbrukas i förtid utan står till förfogande när behov därav successivt uppkommer. Regeln anses vara till fördel även för den underhållsskyldige, som därigenom befrias från det betungande alternativet att omedelbart utge underhåll för hela bidragstiden eller en längre del därav. Men även om den underhållsskyldige skulle betala ett månatligt förfallande bidrag flera månader i förskott, kan han inte där- igenom undgå betalningsskyldighet för de bidrag som enligt huvudregeln förfaller till betalning först vid en senare tidpunkt. Detta framgår av sista punkten i 6 &, som alltså kan leda till att den underhållsskyldige får betala beloppet en gång till.I Denna bestämmelse har givetvis också till syfte att tillgodose barnets behov av fortlöpande underhåll.

Vi finner det naturligt att såsom huvudregel i lagen behålla bestämmelsen om att underhållsbidrag skall betalas månadsvis och att beloppen förfaller till betalning förskottsvis för kalendermånad. Från denna huvudregel bör emellertid liksom nu undantag kunna medges. Något skäl varför betalning i annan ordning inte alls skulle kunna medges finns inte. Såväl kortare som längre perioder bör kunna bestämmas. Kortare perioder kan bli aktuella exempelvis om den underhållsskyldiges inkomster utbetalas med kortare mellanrum än en månad. Har däremot den underhållsskyldige inkomster som fördelar sig mycket ojämnt över en längre tid, kan det ligga i hans intresse att få längre betalningsterminer än en månad. Detta utgör dock ej något skäl att utan vidare frångå huvudregeln. 1 och för sig måste den underhållsskyldige räkna med att fortlöpande ha medel tillgängliga för såväl sin egen som anhörigas försörjning. Enligt vår mening bör betalning för längre period än en månad bestämmas bara när starka skäl talar för detta, starkare ju längre period betalningen skall avse. Det nuvarande kravet på

"särskilda omständigheter” för avvikelse från huvudregeln bör därför kvar- stå.

Vid tvist bör domstol äga pröva om sådana särskilda omständigheter fö- religger som motiverar en avvikelse från huvudregeln. I gällande rätt kan dessutom föräldrarna genom avtal bestämma om betalning i annan ordning, förutsatt att de varken vid barnets födelse eller därefter varit gifta med varandra och förutsatt att avtalet sker i viss form (7 kap. 79” 2 st. FB). Ett avtal som ingåtts enligt dessa regler får verkningar som är gynnsammare för den underhållsskyldige än vad som annars blivit fallet. Vi anser inte att det finns skäl att göra någon skillnad i fråga om avtalsmöjligheten be- roende på om föräldrarna varit gifta med varandra eller ej. Också när för- äldrarna varit gifta kan behov föreligga att bestämma om betalningen med avvikelse från huvudregeln.

Den längst gående möjligheten är att bestämma att underhållet skall full- göras en gång för alla genom ett s.k. engångsbidrag. Bakom avtalsmöj— ligheten för ogifta föräldrar låg ursprungligen tanken att frivillig överens- kommelse med barnafadern skulle underlättas. Bestämdes ett engångs- bidrag kunde förfarandet emellertid lätt få karaktären av att fadern "köpte sig fri” från framtida följdverkningar av faderskapet? Utvecklingen mot ett stärkande av barnets rätt och en däremot svarande ökning av föräldrarnas ansvar har medfört att några sådana tankar inte längre bör utöva något som helst inflytande på valet av bidragsform.

Avgörande för frågan om ett engångsbidrag skall erläggas bör vara barnets intresse. Härvid kommer inte enbart ekonomiska överväganden in i bilden utan hänsyn måste också tas till möjligheten av att bibehålla eller skapa en god kontakt mellan barnet och den underhållspliktige föräldern. Det bör sålunda inte komma i fråga att mot den underhållsskyldiges bestridande bestämma att underhållet skall utgå såsom ett engångsbidrag. Givetvis bör det heller inte komma i fråga om den underhållsberättigade motsätter sig det. Ibland kan underhållsfrågan lösas på det sättet att den underhålls- skyldige tecknar en försäkring som ger barnet ett månatligt utfallande belopp under den tid underhållsskyldigheten består. Oftast torde parterna vara överens om ett sådant arrangemang men ingenting hindrar att den un- derhållsskyldige på eget initiativ tecknar en försäkring, som ger ett periodiskt utfallande belopp motsvarande underhållsbidraget. Förfarandet kan vara till fördel för den underhållsberättigade, som får viss säkerhet för de periodiska bidragen, och för den underhållsskyldige, som slipper bekymra sig om be- talningarna. Även om viss återbäring kan utfalla på försäkringen är det dock inte säkert att de utfallande beloppen för hela bidragstiden kommer att motsvara vad den underhållsskyldige skall betala. Ändrar sig förhål- landena så att den underhållsskyldige rätteligen bör betala mer, kan un- derhållsbidraget jämkas uppåt och den underhållsskyldige få betala mer än vad som utfaller på försäkringen.

Ett engångsbidrag i FB:s mening är ett sådant som skall erläggas till barnet och som utgår enligt avtal mellan parterna. För avtal om engångs- bidrag krävs enligt gällande rätt barnavårdsnämndens godkännande. Där- igenom kan kravet på att det skall föreligga särskilda omständigheter iakt- tagas. Eftersom vi anser att avtalsmöjligheten bör gälla lika för alla barn, blir det möjligt att bestämma engångsbidrag också när föräldrarna är eller

lGenom avtal om en- gångsbidrag avseende underhåll enligt l & har dock ej den villkorliga underhållsskyldigheten enligt 3 & kunnat avtalas bort. Se Walin s. 156.

varit gifta med varandra. Är barnet underårigt bör, såsom nu gäller, bidraget inbetalas till barnavårdsnämnden, som enligt 4 kap. éä FB har att hos riksförsäkringsanstalten eller svenskt försäkringsbolag inköpa en efter un- derhållsskyldigheten lämpad livränta åt barnet, om ej enligt avtalet hinder möter eller nämnden finner att beloppet får på annat lämpligt sätt användas för barnets underhåll.

När barnavårdsnämnden bedömer om det föreligger sådana särskilda om- ständigheter som talar för ett engångsbidrag, har den att beakta att barnet i regel torde vara berättigat till bidragsförskott. Har den underhållsskyldige inte förmåga att betala ett belopp som ger barnet ett bidrag som minst motsvarar bidragsförskottet, är det inte så mycket barnets som det allmän- nas intresse som skall bevakas. Det återkravssystem för utgivna förskott som vi föreslårinnebär bl. a. att ett i vederbörlig ordning slutet avtal om engångsbidrag befriarden underhållspliktige från framtida återkrav,även om hans betalnings- förmåga skulle förbättras. Innebär avtalet att barnet kommer att kunna förvär- va rätt till ett periodiskt bidrag som väl överstiger bidragsförskottets nivå får en samlad bedömning göras där inte bara parternas ekonomiska förhållanden till- mäts betydelse utan också möjligheterna att bevara en god kontakt mellan bar- net och den underhållsskyldige. Är dessa möjligheter begränsade—exempelvis om det rör sig om en fader som inte haft någon familjesamhörighet med mo- dem och barnet och som saknar hemvist i riket — kan det dock många gånger vara bättre att låta ett engångsbidrag utgå än att bestämma ett periodiskt bidrag eller lita till återkravsmöjligheten, dådet kan visa sig svårt eller omöjligt att dri- vain dessa fordringar. Enligt vår mening böremellertid principiellt stor restrik- tivitet iakttas när det gäller att godkänna avtal om engångsbidrag.

De formkrav som för närvarande uppställs för avtal om betalning i annan ordning än huvudregeln medger bör fortfarande gälla. Avtalet skall alltså slutas skriftligen, bevittnas av två personer och godkännas av barnavårds- nämnden. Åsidosätter parterna formföreskrifterna, bör detta alltjämt få till följd att erlagd betalning inte befriar den bidragspliktige från skyldigheten att enligt huvudregeln utge underhållsbidrag på nytt för kommande må- nader.

3.2.4 Fullgörelse av bidragsskyldigheten genom återbetalning av bidragsförskott Bidragsförskott lämnades ursprungligen såsom ett förskott på ett fastställt underhållsbidrag. Numera utgår emellertid bidragsförskott också utan att motsvaras av något underhållsbidrag. Har något underhållsbidrag inte alls blivit bestämt, t. ex. därför att faderskapet till barnet inte kunnat fastställas eller den underhållsskyldige inte har förmåga att utge något bidrag, är trots detta barnet berättigat till bidragsförskott. Motsvarande gäller om den un- derhållsskyldige inte har förmåga att utge ett underhållsbidrag som uppgår till bidragsförskottets belopp, då vad som fattas kan utgå som s. k. utfyll- nadsbidrag. Även om bidragsförskottet kan sägas ha fått karaktären av en minimi- standard som garanteras barnet av det allmänna, är rätten till förskott fort- farande i viktiga hänseenden beroende av att underhållsbidrag till barnet blivit fastställt. Eftersom regressrätten mot den underhållsskyldige bestäms

av dennes bidragsskyldighet, måste samhället såsom villkor för utbetalning av förskottet kräva att den underhållsberättigade gjort vad han kunnat för att få underhållsbidrag fastställt och dessutom fastställt till ett skäligt belopp. Även senare inträffade förändringar som kan medföra att den underhålls- skyldige kan betala ett högre underhållsbidrag och följaktligen återbetala en större del av bidragsförskottet till det allmänna skall beaktas och föranleda den underhållsberättigade att begära jämkning uppåt av underhållsbidraget vid äventyr att bidragsförskottet annars sätts ned till det ursprungligen be- stämda bidragsbeloppet.

Detta bidragsförskottets beroende av underhållsbidraget har flera nack- delar. Det har sagts att man för att inte äventyra rätten till bidragsförskott ogärna bestämmer ett underhållsbidrag som — i vart fall alltför mycket understiger bidragsförskottets belopp. Är detta riktigt kan det till en del förklara förhållandet att så stor del av de med regressrätt förenade bidrags- förskotten aldrig återbetalas. Att bidragen i en del fall bestäms till en nivå över den underhållsskyldiges förmåga bidrar givetvis också till uppkomsten av de stora underhållsskulderna. Även om man kan vidtaga åtgärder som syftar till att bringa underhållsbidragen mer i nivå med den underhålls- skyldiges betalningsförmåga måste med gällande ordning det allmänna än- dock utöva en viss kontroll över hur den privaträttsliga bidragsskyldigheten fastställs. Detta innebär att partsställningen i underhållsmål kan bli konstlad, något som särskilt framträder i jämkningsprocesser. Den underhållsberät- tigade, som uppbär bidragsförskottet, har bortsett från risken av att för— skottet annars sätts ned — inget ekonomiskt intresse av att föra talan om höjning av underhållsbidraget, än mindre av att vara verksam i rättegången för att uppnå en höjning. Vi förutsätter givetvis att det här inte rör sig om ett fall då bidraget kan höjas utöver förskottets belopp. Inte heller har den underhållsberättigade någon anledning motsätta sig att bidraget jämkas nedåt, om det är den underhållsskyldige som för talan om jämkning.

Genom att det allmänna inträder i barnets rätt till underhållsbidraggent- emot den underhållsskyldige kommer, i den mån bidragsförskottet svarar mot ett fastställt underhållsbidrag, den underhållsskyldige att fullgöra sin bidragsplikt genom återbetalningar. För återkravsverksamheten gäller sär- skilda bestämmelser. För närvarande handhas den av barnavårdsnämnderna, som också beslutar om utbetalning av bidragsförskott. Enligt den ordning som skall gälla från och med den 1 september 1977 och tillämpas första gången i fråga om bidragsförskott avseende oktober månad samma år skall de allmänna försäkringskassorna administrera bidragsförskotten, varvid frå- gan om utbetalning skall skötas genom lokalkontoren och återkravsverk- samheten genom centralkontoren.l

Enligt 17 & lagen om bidragsförskott i dess antagna nya lydelse ankommer det på försäkringskassan att utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande, där ej den underhållsskyldige efter förmåga fullgör den honom åvilande betalningsskyldigheten. För att kassan skall kunna bedöma om den underhållsskyldige handlat ”efter förmåga” har kassan att taga kontakt med honom för att så omsorgsfullt som möjligt utreda hans betalningsförmåga. Också kontakter med andra institutioner och myndig- heter kan tagas för att utreda den underhållsskyldiges ekonomiska och sociala situation. Till återkravsverksamheten hör bl. a. även att bedöma om be-

] SFS 1976:277. Ang. centralkontorens uppgif- ter, se förslag 1976-06-09 till Riksförsäkringsverket ang. Organisation av Försäkringskassornas Centralkontor (stenc.) av— givet av en särskild ar- betsgrupp (Fk-gruppen).

2Ang. kravverksamheten, se bl. a. Administration av bidragsförskott m. m., förslag av RAFA-utred- ningen 1974, s. 44 f., samt i föregående not angivna rapport 5. 43 f.

3 Se i not 1 angiven rap- port s. 17 f.

talningsplan skall upprättas och i samråd med den underhållsskyldige upp- rätta sådan plan. Finns anledning därtill kan kassan bistå den underhålls- skyldige vid upprättandet av ansökan om jämkning av underhållsbidraget.2 Enligt vad vi erfarit kommer kassan att vid bedömningen av den under- hållsskyldiges betalningsförmåga ta hänsyn till vissa normerande minimi- nivåer, som avser att tillförsäkra den underhållsskyldige en skälig standard för egen del.

Finner kassan det nödvändigt kan den skrida till indrivning i exekutiv väg av fordringen, genom införsel eller utmätning. Kassans bedömning av den underhållsskyldiges situation kan emellertid också utmynna i ett beslut om eftergift. Enligt 18% lagen om bidragsförskott kan kassan för det all- männas räkning efterge återkrav gentemot den underhållsskyldige, om det är skäligt med hänsyn till att han varit sjuk, arbetslös, omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift kan meddelas också om det av annan anledning framstår som skäligt.

Det anförda visar att försäkringskassan har att rätt ingående bedöma den underhållsskyldiges ekonomiska och sociala situation i alla de fall då åter- betalning av utgivna bidragsförskott inte fullgöres i vederbörlig ordning. Bidragsförskott lämnas i över 200 000 fall årligen. Som vi tidigare konstaterat är det bara omkring en tredjedel av utgivna förskott som återbetalas, varför utredning torde få göras i ett inte obetydligt antal fall. Ytterligare uppgifter av liknande karaktär kan komma att läggas på kassorna. Enligt det av so- cialutredningen aviserade förslaget om socialförsäkringstillägg skall kassan sålunda från den kommunala socialförvaltningen övertaga vissa socialhjälps- ärenden, varvid det skall åligga kassan att bedöma sökandens behov av tillägget mot bakgrunden av vissa normbelopp, varierande med familjens storlek, och sökandens bostadskostnad.3

De uppgifter som inom bidragsförskottssystemets ram redan åvilar för- säkringskassan ger naturligen upphov till frågan om inte en tänkbar lösning av de föreliggande problemen skulle vara att frigöra bidragsförskotten från deras nuvarande beroende av ett fastställt underhållsbidrag och i stället ge kassan en möjlighet att självständigt pröva vad den underhållsskyldige kan återbetala till det allmänna av utgivna förskott. Om bidragsförskott sökts och beviljats skulle försäkringskassan, så länge förskott utgår, kunna be- stämma återbetalningsskyldigheten oberoende av vad som genom dom eller avtal bestämts om underhållsbidrag. Återkrav och återbetalning skulle bli en angelägenhet helt mellan kassan och den underhållsskyldige. Såvitt avser underhållsbidrag som förskotteras av allmänna medel skulle man alltså slippa jämkningsprocessen vid domstol, eftersom återbetalningsskyldigheten hela tiden kunde anpassas efter växlingarna i den underhållsskyldiges betalnings- förmåga. Den konstlade partsställningen i många av de nuvarande jämk- ningsprocesserna skulle försvinna. Uppkomsten av stora underhållsskulder skulle i stor utsträckning kunna undvikas. Man skulle vidare undgå risken för att ett för lågt underhållsbidrag bestäms i syfte att minska den un- derhållsskyldiges återbetalningsskyldighet.

Vi anser att så stora fördelar står att vinna med den diskuterade ordningen att den bör genomföras. De angivna principerna för återkrav bör liksom f.n. gälla när fråga är om periodiska bidrag men ej om ett engångsbidrag bestämts i behörig ordning. För att klara återkravsverksamheten bör för-

säkringskassorna erhålla riktlinjer när det gäller att fastställa återbetalnings- skyldigheten. Ett önskemål är därvid att så långt det är möjligt komma fram till vissa normer eller schabloner som skulle kunna tillämpas. Ett förslag till riktlinjer för kassorna har vi tagit in som bilaga 1 till vårt betänkande. Vad det gäller är dels att komma fram till hur mycket den underhållsskyldige har kvar när levnadskostnader och andra nödvändiga utgifter betalts, dels hur mycket av överskottet som bör få tas i anspråk för underhållsskyl- dighetens fullgörande. När det gäller det förra ledet vill vi framhålla att olika beräkningsgrunder givetvis kan användas och att, oavsett hur utfärdade anvisningar en gång kommer att se ut, avvikelser därifrån måste kunna göras i det individuella fallet. ] det senare ledet är det väsentligen fråga om en socialpolitisk bedömning. Ju mindre man avkräver den underhålls- skyldige, desto större blir det sammanlagda sociala stödet till föräldrarna. Vi är medvetna om att våra beräkningar av återkravens storlek kan diskuteras och att ytterligare överväganden krävs innan definitiva riktlinjer kan fast- ställas av den instans som slutligen anförtros uppgiften.

Genomförs den föreslagna ändringen beträffande återkrav av bidragsför- skott bör ett tillägg göras till föräldrabalkens underhållsregler, varav framgår att om underhållsbidrag förskotteras av allmänna medel, återbetalning i sär- skild ordning av utgivna förskott är det sätt på vilket den underhållsskyldige fullgör sin bidragsplikt samt att, om underhållsbidraget är större än bidrags- förskottet, det överskjutande beloppet skall erläggas direkt till barnet. Åter- betalningarna till det allmänna bör alltså fortfarande vara att betrakta såsom ett sätt att fullgöra bidragsskyldigheten. Försäkringskassan bör vidare allt- jämt anses inträda i barnets rätt till underhåll såvitt avser de förskotterade beloppen. I fråga om betalning och indrivning bör av kassan fastställda belopp anses jämställda med underhållsbidrag som fastställts genom dom eller avtal.

I övrigt föranleder det föreslagna nya systemet för återkrav av bidrags- förskott inga ändringar i 7 kap. FB. Att det nya systemet i skilda hänseenden kommer att få stor betydelse i sak är emellertid klart. Vi har redan nämnt att jämkningsprocesser när bidragsförskott utgår kommer att bli onödiga i den mån underhållsbidraget ligger under bidragsförskottets nivå. På mot- svarande sätt borde det, om det redan från början står klart att den un- derhållsskyldige inte kan betala mer än högst vad som motsvarar bidrags- förskottet, bli onödigt att söka rättens avgörande av underhållsfrågan eller att sluta avtal därom. I sådant fall torde det oftast vara mest förmånligt för den underhållsberättigade att direkt söka bidragsförskott och låta stor- leken av underhållsbidraget bli en sak mellan den underhållsskyldige och försäkringskassan. Rättens medverkan skulle strängt taget bli erforderlig endast om bidragsförskott lagligen inte kan utgå till barnet eller om den underhållsskyldige kan utge ett underhållsbidrag som överstiger förskottets nivå.

Det sagda innebär inte att rätten skall vägra att till prövning uppta ett yrkande om underhållsbidrag som understiger bidragsförskottets nivå. Vi anser att man inte bör tvinga den underhållsberättigade att söka bidrags- förskott. Tvärtom bör parterna, om de så önskar, kunna klara upp under- hållsfrågorna utan att blanda in det allmänna. Det bör då också fortfarande vara möjligt att föra en tvist om underhållsbidrag till rätten, även om bi-

dragsförskott i och för sig kan utgå eller utgår och yrkat underhållsbidrag ej är högre än förskottet. Med hänsyn härtill har vi övervägt att låta de riktlinjer som skall läggas fast för återkrav av utgivna bidragsförskott bli gällande också för domstolarnas prövning av underhållsbidrag i den mån bidragen kommer att ligga på eller under förskottets nivå. Vi har emellertid funnit att det inte skulle vara lämpligt att uttryckligen binda domstolarna i deras fria prövning av underhållsbidragens storlek. I vissa typer av mål där bidragsförskott inte lagligen kan utgå torde det i regel finnas skäl att avvika från de principer som föreslås gälla för återkrav av förskott, vilka principer endast beaktar den underhållsskyldiges ekonomiska situation. Ett sådant fall är underhållsbidrag till studerande barn över arton år, där barnets rätt till studiestöd, egna inkomster och de speciella omständigheterna i övrigt kan få stor betydelse för bidragets storlek.

När läget är det att bidragsförskott kan utgå eller det står klart att barnet inom en nära framtid blir berättigat till bidragsförskott är det emellertid önskvärt att samma principer kommer till användning för bestämmande av underhållsbidragets storlek som för återkrav av utgivna förskott. Det är angeläget att få en enhetlig praxis på området. Vi förutsätter också att dessa principer kommer att bli vägledande för domstolarna när de bedömer den underhållsskyldiges förmåga att utge underhållsbidrag. En generell fö- reskrift härom, vilken ändå hade fått förses med en reservation för undantag i det särskilda fallet, vill vi däremot inte ta upp i vårt förslag.

Även i ett annat hänseende kan underhållsbidrag inom bidragsförskottets nivå få betydelse. Vi anser nämligen att man bör behålla de s.k. utfyll- nadsbidragen, alltså bidragsförskott som har till syfte att fylla ut skillnaden mellan helt bidragsförskott och det underhållsbidrag som betalas direkt till barnet.

Det torde av en del föräldrar upplevas som värdefullt att kunna erlägga underhållsbidraget direkt till barnet. Möjligheten härtill bör därför finnas kvar. I den mån underhållsbidrag erläggs direkt till barnet minskar också den ekonomiska och administrativa belastningen på det allmänna. Fort- farande skall den förutsättningen gälla att det föreligger grundad anledning antaga att den underhållsskyldige betalar underhållsbidrag i vederbörlig ord— ning. Eftersom kassan inte skall vara bunden av vad som kan ha avtalats eller utdömts måste den emellertid själv pröva om ett avtalat eller domfäst underhållsbidrag kan enligt de riktlinjer kassan har att tillämpa anses mot- svara den underhållsskyldiges betalningsförmåga. I praktiken torde därför utfyllnadsbidrag oftast bli beroende av en överenskommelse mellan kassan och den underhållsskyldige om vad denne skall erlägga direkt till barnet. Föreligger ett färskt domstolsavgörande, där domstolen prövat betalnings- förmågan, lär kassan emellertid i regel vid beslut om utfyllnadsbidrag kunna godtaga det sålunda bestämda bidragsbeloppet.

När utfyllnadsbidrag utgår kommer alltså det fastställda underhållsbidrag som den underhållsskyldige enligt 455 3 st. lagen om bidragsförskott har att erlägga direkt till barnet att motsvara vad kassan funnit att den un- derhållsskyldige skulle återbetala om helt förskott utgått. Det av oss angivna systemet för bestämmande av återkraven innebär att kassan sedan regel- bundet omprövar den underhållsskyldiges betalningsförmåga och därmed också utfyllnadsbidragets storlek. Denna omprövning av betalningsförmågan

har kassan redan enligt gällande rätt att utföra. Vägrar i förekommande fall den underhållsberättigade att begära höjning av underhållsbidraget kan kassan enligt gällande ordning dra in utfyllnadsbidraget. Med den av oss föreslagna ordningen blir sådana påtryckningsmedel mot den underhålls- berättigade onödiga. Kassan fastställer själv vad den underhållsskyldige skall betala. Skulle den underhållsskyldige trots detta vägra att direkt till barnet erlägga det högre belopp som kassan vid sin omprövning funnit att han skall betala, brister förutsättningarna för fortsatt utfyllnadsbidrag. Kassan bör då betala ut helt bidragsförskott och själv återkräva det högre beloppet.

Mellan tidpunkterna för den omprövning av betalningsförmågan som kas- san har att göra då underhållsbidrag förskotteras eller utfyllnadsbidrag utgår bör också den underhållsskyldige själv kunna påkalla omprövning och med förebringande av utredning om försämrade ekonomiska förhållanden begära nedsättning av underhållsbidraget. Återkravssystemet bör som redan fram- hållits medge ett smidigarejämkningsförfarande än det nuvarande. Samma skäl för jämkning bör emellertid kunna åberopas också i jämkningsprocess vid domstol. Utgår inte bidragsförskott bör den underhållsskyldige ändå ha rätten att vid ändrade förhållanden få motsvarande nedsättning av un- derhållsbidraget.

Vad som bör uppmärksammas utöver FB och lagen om bidragsförskott är främst de exekutionsrättsliga reglerna. Nuvarande ordning innebär att det allmänna inträder i den underhållsberättigades rätt gentemot under— hållsgäldenären så långt som förskottet motsvarar ett fastställt underhålls- bidrag. Detta medför bl. a. att införsel och utmätning kan beviljas för åter- kraven, eftersom dessa är att jämställa med obetalda underhållsbidrag. I sak bör denna ordning bibehållas och uppnås genom att, som nämnts, för— säkringskassan fortfarande bör anses inträda i barnets rätt till underhålls- bidrag såvitt avser utgivna bidragsförskott.

3.2.5. Organisations-och kostnadsfrågor vid ett nytt återkravssystem

Administrationen av bidragsförskotten ligger som vi nämnt i föregående avsnitt från och med oktober 1977 på riksförsäkringsverket och försäkrings- kassorna. Därvid är avsikten att utbetalningarna av bidragsförskott skall skötas av lokalkontoren och återkraven av centralkontoren. Vid våra över- väganden har vi utgått från den sålunda gjorda fördelningen av uppgifterna mellan kontoren. Vi har ej heller bedömt det som lämpligt att i detta skede gå närmare in på arbetsformerna. Om våra principer för återkrav av bi— dragsförskott godtas torde det dock bli nödvändigt att göra en särskild ut- redning av organisationsfrågorna och därvid överväga hur reformen praktiskt skall genomföras. Försäkringskassorna kommer att behöva ökade och bättre resurser för att klara de nya och grannlaga uppgifter som det innebär att bedöma den underhållsskyldiges betalningsförmåga. Den interna fördelning- en av uppgifterna mellan kontoren torde få omprövas med beaktande av de krav som den föreslagna ordningen ställer på samarbete med andra myn— digheter. Det torde sålunda vara lämpligt att organisera verksamheten så att kontakt lätt kan upprätthållas med sådana myndigheter som kan ha värdefull information att lämna, främst social centralnämnd och krono- fogdemyndighet. Frågan om fullföljd av talan i försäkringsärenden och om

Isou 1976z53.

riksförsäkringsverkets befattning därmed har nyligen utretts.l Också den frågan får ägnas fortsatt uppmärksamhet. Hur i ett återkravsärende utred- ningsmaterialet skall inhämtas och behandlas får närmare klarläggas vid utredningen av organisationsfrågorna. Vårt förslag i övrigt kan emellertid genomföras utan att det i tiden behöver sammanfalla med resultatet av den utredningen.

Det är svårt att beräkna vad den föreslagna reformen kommer att kosta i ökade utgifter för bidragsförskott. En blick på utvecklingen under det senaste årtiondet visar en stegring av antalet utgivna förskott från 107 500 år 1966 till 211000 år 1975 och av det utbetalade beloppet från 120 till 650 miljoner kr. Till denna stegring torde flera orsaker finnas. En orsak kan vara att de underhållsskyldiga av sociala och ekonomiska skäl i ökande omfattning misslyckats med att fullgöra sin genom dom eller avtal fastställda bidragsplikt. Under perioden har vidare antalet familjeupplösningar och där- med antalet underhållsberättigade barn ökat. Bidragande orsaker kan sökas också i de generösare regler som under perioden börjat tillämpas. Sålunda höjdes det ordinära bidragsförskottet från 25 till 30 % av basbeloppet från och med januari 1969 och från 30 till 40 % från och med januari 1971. Vid sistnämnda tillfälle höjdes även den övre åldersgränsen från 16 till 18 år. När det gäller sammanlagda beloppet av utbetalade förskott bör också framhållas den ökning av levnadskostnaderna och därmed höjning av bas- beloppet som ägt rum under perioden. Det är sannolikt att det allmännas kostnader för bidragsförskotten kommer att fortsätta att öka oavsett om den av oss föreslagna reformen genomförs eller ej.

Det av oss föreslagna återkravssystemet kan i och för sig innebära att fler bidragsförskott kommer att utgå och att det allmännas kostnader där- igenom ökar. För vissa kategorier underhållsskyldiga kan reformen förmod- ligen också i förhållande till nuläget medföra en minskning av det belopp som skall återbetalas. I vad mån detta kommer att innebära en reell ut- giftsökning för det allmänna är emellertid svårt att säga. Återbetalningarna av utgivna förskott uppgick under perioden 1966—1975 till i huvudsak blott mellan 30 och 40 % av den summa som utbetalts i bidragsförskott. En minskning av återbetalningsskyldigheten behöver därför inte medföra att det allmännas nettoutgifter ökar med samma belopp. I ett hänseende kan reformen tvärtom leda till en förbättring av det allmännas möjligheter till återkrav. Genom att återbetalningsskyldigheten kan anpassas efter fortlö-' pande förändringar i den underhållsskyldiges betalningsförmåga kommer även förbättringar däri att beaktas och medföra att återkravsbeloppet höjs utan att den underhållsberättigade som nu först skall behöva påkalla jämk- ning av underhållsbidraget.

Viktigt för kostnadsutvecklingen är givetvis hur stor andel som man bestämmer sig för att ta ut av den underhållsskyldiges överskott sedan förbehållsbeloppen frånräknats. Skall reformen innebära några lättnader för de underhållsskyldiga utan att motsvarande börda läggs på barnen måste den dock medföra ökade kostnader för samhället. Utöver de faktorer som inom bidragsförskottssystemets ram i viss mån uppväger de väntade kost— nadsstegringarna bör framhållas att reformen bör kunna få positiva effekter på andra områden. Av den i kap. 2 omnämnda rapporten om den ekonomiska situationen för föräldrar med bidragsskyldighet mot barn, vilken lagts fram

av socialförvaltningen i Uppsala kommun, framgår bl. a. att det finns ett klart samband mellan återbetalningar av bidragsförskott och beviljande av socialhjälp. Om återbetalningsskyldigheten anpassas bättre efter de under- hållsskyldigas ekonomiska situation så att dessa har en rimlig utväg att klara sin egen försörjning, bör samhällets utgifter för socialhjälp i motsva- rande mån kunna minska. Samma effekt kan reformen få inom den allmänna försäkringens område, exempelvis när det gäller utbetald sjukpenning, i den mån reformen motverkar den sociala utslagning som en alltför stor un- derhållsbörda annars lätt leder till. Vi anser det viktigt att man vid be- dömningen av kostnaderna för reformen inte bara ser till de ökade utgifterna för bidragsförskotten utan också beaktar de vinster som reformen bör med- föra från samhälleliga och samhällsekonomiska synpunkter.

3.2.6. Den underhållsskyldiges egna utgifter för barnet

Den av föräldrarna som skall betala underhållsbidrag för barnet har ofta också andra, mera direkta utgifter för barnet. Då den underhållsskyldige utövar sin umgängesrätt eller, vid gemensam vårdnad, annars har den direkta tillsynen av barnet kan han eller hon komma att ha barnet boende hos sig under ibland långa perioder såsom skollov och semestrar. Den under- hållsskyldige måste då betala de omedelbara utgifterna för barnets uppehälle. Om barnet och den underhållsskyldige föräldern bor långt ifrån varandra kan det bli kännbara kostnader för resor. Vidare kan den underhållsskyldige ha behov av utrymme och viss utrustning för barnet i sin bostad. En del av dessa kostnader men inte alla innebär att den andra föräldern i sin tur får minskade kostnader för barnet.

Det har särskilt på senare år gjorts gällande att den underhållsskyldige borde ha rätt att vid betalningen av underhållsbidraget tillgodoräkna sig åtminstone en del av de utgifter han på detta sätt har för barnet. Man har påpekat hur otillfredsställande det är att den underhållsskyldige, som ofta redan är hårt pressad av sin betalningsskyldighet, inte på något sätt får tillgodoräkna sig ens de nödvändiga utgifter han har för barnet när det bor hos honom. I extrema fall har den underhållsskyldige inte råd att ha barnet hos sig i någon större utsträckning. Resultatet blir att kontakten med barnet i själva verket försvåras.

Frågan har bl. a. tagits upp i en motion till 1975/76 års riksmöte.l Med hänvisning till att den underhållsskyldige under umgängestiden bidrar med ytterligare insatser i form av arbete och kostnader yrkas i motionen att om de