SOU 1977:37

Underhåll till barn och frånskilda : delbetänkande

2. Lagen om allmän jörsäkring

2.1 Sjukförsäkring . 2.2 Folkpensionering . .

5 Ä

Gör make sig skyldig till uppenbar försummelse av sin underhållsplikt, varde han, om andra maken det yrkar, av rättenjörpliktad att till denne utgiva bidrag till de utgifter/örfamiljens un- derhåll, vilkas ombesörjande enligt sed ankommer på honom eller rätten med hänsyn till omständigheterna ,nnner skäligen böra anförtros honom.

6 % Har ena maken under ett kalender- år för familjens tillbärliga underhåll haft utgifter, som uppenbarligen över- stiga vad enligt 2 51" ålegat honom för

Föreslagen lydelse

nader sdmt sig emellan fördela utgifter och sysslor. Räcker vad make har att til/skjuta icke till för de gemensamma och personliga utgifter som han om- besörjer, ska/I andra maken lämna honom pengar.

Om underhåll till barn. finns bestäm- melser i föräldrabalken.

• Sida 18
•  Original

Nuvarande lydelse

underhållet til/skjuta, äge han, om ej annat avtalats eller med hänsyn till omständigheternafår antages vara av- sett, av andra maken uifå ersättning för vad av sagda utgifter må anses be- Iöpa på denne.

Talan om ersättning må ej väckas, sedan ett år förflutit efter kalender- årets utgång.

Rätt till ersättning må ej göras gäl- lande av annan än den ersättnings- berättigade själv, ej heller i den er- sättningsskyldiges konkurs.

Lever makar på grund av söndring åtskilda, skall make ändå bidraga till andra makens underhåll enligt de grunder som anges i 2 &.

Om bidrag till barnens underhåll ] fall, som avses iförsta stycket, stadgas i föräldrabalken.

1 fall, som avses i 7 Q', må, såvitt det med hänsyn till vardera makens levnadsförhållanden och omständig- heterna i övrigt finnes skäligt, make förpliktas att till nyttjande lämna andra maken lösören, vilka vid sam- manlevnadens hävande ingingo i det för makarnas gemensamma begag- nande avsedda bohaget eller utgjor- de andra makens arbetsredskap. Har ena maken tillhörig egendom sålun- da lämnats den andre till nyttjande, skall avtal, som ägaren må med tred- je man träffa angående egendomen, ej lända till inskränkning i andra ma- kens nyttjanderätt.

Utan hinder av vad rätten beslut/t om bidrag, som i 5 eller 7 3)" sägs, äge rätten på endera makens yrkande an- norlunda förordna därom, när änd- rade förhållanden påkalla det.

Föreslagen lydelse

Sammanbor ej makarna, skall make utge underhållsbidrag till andra maken enligt de grunder som anges i 2 &.

1 fall, som avses i 7 ;,får, såvitt' det med hänsyn till vardera makens levnadsförhållanden och omständig- heterna i övrigt finnes skäligt, make förpliktas att till nyttjande lämna andra maken lösören, vilka vid sam- manlevnadens hävande ingick i det för makarnas gemensamma begag- nande avsedda bohaget eller utgjor- de andra makens arbetsredskap. Har ena maken tillhörig egendom sålun- da lämnats den andre till nyttjande, skall avtal, som ägaren träffar med tredje man angående egendomen, ej lända till inskränkning i andra ma- kens nyttjanderätt.

Dom eller avtal om underhållsbi- drag får jämkas när ändrade förhål- landen påkal/ar det. Avtal om under- hål/sbidrag får jämkas också när av- talet är oskäligt med hänsyn till om-

• Sida 19
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ständigheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter. Jämkningen kan även innebära att obetalda bidrag nedsättes eller bortfaller.

Vad iförsta stycket sägs om jämk- ning av avtal om underhåll äger mot- svarande tillämpning ifråga om avtal om nyttjanderätt som avses i 851.

IOå

Avtal ifråga, som avses i 2, 3, 7 eller 8 31, må på ena makens yrkande av rätten jämkas, om avtalet finnes uppenbart obilligt eller ändrade för- hållanden påkalla det.

Försummar make sin underhålls— skyldighet, förordnar rätten hur den skal/fullgöras. Talan därom eller om underhållsbidrag ifall som avses i 7 5)"

får till den del den avser förfluten tid

ej bifallasför längre tid än tre år,/öre dagen för talans väckande.

Fordran på underhållsbidrag som förfallit till betalning får ej göras gäl- lande sedan tre år förflutit från för- fallodagen. Harföre utgången av den- na tid utmätning skett på grund av _fordringen eller har den underhålls- skyldige blivit,/örsatt i konkurs på an- sökan som gjorts före tidens utgång, får dock betalning för _fordringen ut- tagas ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen.

llä

Makarna vare pliktiga giva va- randra de upplysningar rörande sina ekonomiska förhållanden, som er- fordras för bedömande av varderas underhållsskyldighet.

Makarna är pliktiga att giva va- randra de upplysningar rörande sina ekonomiska förhållanden, som er- fordras för bedömande av varderas underhållsskyldighet.

12å

En var av makarna äge att/ör den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran med _förpliktande verkan jämväl för den andra maken ingå så- dana rättshandlingar, som sedvanligen företagas för dessa ändamål. Rätts- handlingen skall anses vara ingången i syfte att/örplikta jämväl andra ma— ken, såvida ej annatframgår av om- ständigheterna.

Rättshandling, varom iförsta styck-

• Sida 20
•  Original

Nuvarande lydelse

et sägs, vare ejförp/iktandefir andra maken, om den, med vilken rätts- handlingen slöts, insåg eller bort inse, att det, som anskaffades genom rätts- handlingen, ej var erforderligt.

Vad sålunda är stadgat skall ej äga tillämpning, om makarna på grund av söndring leva åtskilda.

13 Missbrukar make den honom enligt 12 51" til/kommande behörighet, må han kunna på yrkande av andra ma- ken av rätten förklaras behörigheten

förlustig.

Sådant beslut varde av rätten upp- hävt. om makarna enas därom eller

förändrade förhållanden visas hava in-

trätt.

Om rättens beslut, som i denna pa- ragraf avses, skall ofördröjligen genom rättens försorg anmälan göras till äk- tenskapsregistret samt kungörelse in- föras i allmänna tidningarna och tid- ning inom orten.

14

Är ena maken för bortovaro eller sjukdom ur stånd att själv ombesörja sina angelägenheter; har han ej nämnt fullmäktig, och är ej heller för- myndare eller god man för honom förordnad, äge andra makenföreträ- da honom, när angelägenhet yppar sig, som ej utan olägenhet kan upp- skjutas, uppbära avkastningen av hans egendom och annan hans inkomst samt, om det för anskaffande av medel till familjens underhåll oundgängligen tarvas, pantsätta eller avyttra honom tillhörig egendom. Ej må i något fäl/ fast egendom avyttras eller intecknas eller i sådan egendom upplåten rät- tighet inskrivas, med mindre rätten. efter inhämtande av yttrande från hans närmaste _fränder, som vistas i riket, medgiver det.

%"

Föreslagen lydelse

Är ena maken på grund av sjukdom eller bortovaro ur stånd att själv om- besörja sina angelägenheter, och fin- nes ej fullmäktig, förmyndare eller god man för honom, äger andra ma- ken, om det behövs/örfamiljens un— derhåll, uppbära hans inkomst och av- kastningen av hans egendom samt ut- kvittera banktillgodohavanden och andra penningmedel.

• Sida 21
•  Original

Nuvarande lydelse

Vad nu är stadgat äge ej tillämp- ning, om makarna på grund av sönd- ring leva åtskilda.

Föreslagen lydelse

Vad nu är stadgat äger ej tillämp- ning, om makarna ej sammanbor.

15.5

Om makes släktnamn är särskilt stadgat.

7 kap. 2 1

Är i äktenskapet gäld gjord av bägge makarna, svare de en för bägge och bägge för en för gälden, såvida ej annat avtalats.

Samma lag vare, där ena maken gjort gäld/ör vilken enligt 5 kap. 12 s) jämväl andra maken svarar.

Häftar hustrun jämte mannen för gäld, som båda makarna eller endera gjort genom rättshandling av den i 5 kap. 12 _(1' avsedda beskaffenhet, och vill borgenären söka hustrun för gäl- den, skall han anhängiggöra sin talan inom två år från förfallodagen eller, om gä/den skall betalas vid anfordran, från dess uppkomst," försittes denna tid, vare rätt till talan mot henne,/ör- lorad.

Varder hustrun försatt i konkurs, vare han ej pliktig attför dessförinnan gjord gäld av beskaffenhet, som iförsta stycket avses, ansvara med egendom, som hon under konkursen eller där- efter förvärvar.

Har bodelning verkställts i anled- ning av boskillnad eller äktenskapets upplösning, svarar hustrun för gäld, som avses i 3 _l" och som uppkommit _äire boskillnadsansökningen eller, om äktenskapet upplösts genom mannens död utan att talan om äktenskapsskill- nad då var anhängig, före dödsfallet eller, om äktenskapet upplösts i annat . fall, _ före ansökningen om äktenskaps- skillnad, endast intill värdet av dels den enskilda egendom han ägde vid

3.' 1

:l]:

• Sida 22
•  Original

Nuvarande lydelse

den tillämpliga tidpunkten, dels den egendom som tillades henne vid bo- delningen. Vad nu sagts ska/li tillämp- liga delar gälla även för det fall att bodelning ej skall äga rum i anledning av äktenskapets upplösning. Häftade egendom, som i första stycket sägs, på grund av inteckning eller eljest särskilt för annan gäld än där avses, varde motsvarande del av egendomens värde ej medräknad.

Vad i 3 och 4 515)" är stadgat skall ej äga tillämpning, om hustrun iklätt sig vidsträcktare betalningsansvar.

Föreslagen lydelse

11 kap.

Är makar ense om att äktenskapet skall upplösas, har de rätt till äkten- skapsskillnad. Har make barn under sexton år som står under hans vård- nad, skall äktenskapsskillnaden dock föregås av betänketid.

Är makar ense om att äktenskapet skall upplösas, har de rätt till äkten- skapsskillnad. Har make barn under sexton år, som står under hans vård- nad och varaktigt sammanbor med honom, ellerframställer makarna be- gäran därom hos rätten, skall äkten- skapsskillnaden dock föregås av be- tänketid.

14ä

Om ena maken efter äktenskaps- skillnaden är i behov av bidrag till sitt tillbörliga underhåll, kan rätten ålägga andra maken att utge sådant bidrag efter vad som är skäligt med hänsyn till hans förmåga och övriga omstän- digheter. Vid prövningen skall beaktas att make kan ha särskilt behov av bi- drag för tiden närmast efter äkten- skapsskillnaden.

Bidraget kan, om den underhålls- skyldiges förmögenhetsförhållanden och omständigheterna i övrigt föran- leder det, bestämmas till visst belopp att utges en gångför alla. År bidraget bestämt att utgå på särskilda tider och

Efter äktenskapsskillnad svarar var- dera maken för sin försörjning.

Är make under en övergångstid i be- hov av bidrag till sitt underhåll, skall dock andra maken utge underhållsbi- drag efter vad som är skäligt med hän- syn till hans förmåga och övriga om— ständigheter.

• Sida 23
•  Original

Nuvarande lydelse

ingår den underhållsberättigade nytt äktenskap, skall bidrag ej vidare utgå.

Föreslagen lydelse

Har make svårigheter att försörja sig själv efter upplösning av ett lång- varigt äktenskap eller föreligger eljest synnerliga skäl, skall underhållsbidrag utgå för längre tid än i andra stycket sägs.

15ä

U tan hinder av vad som genom rät- tens beslut eller genom avtal blivit be— stämt om bidrag till frånskild makes underhåll kan rätten på endera ma- kens yrkande förordna på annat sätt därom, när ändradeförhållanden på- kallar det. Endast om synnerliga skäl föreligger får dock underhållsbidrag utdömas, om sådant bidrag icke tidi- gare skolat utgå, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt.

Första stycket äger ej tillämpning om någonförpliktats eller åtagit sig att til/frånskild makes underhåll utge visst belopp en gång för alla.

Underhållsbidrag efter äktenskaps- skillnad utgår på bestämda tider eller, om makarna är ense därom eller eljest särskilda skäl föreligger, med ett be- lopp som utges en gång för alla.

Vad i 5 kap. 99 första stycket sägs äger motsvarande tillämpning ifråga om underhåll efter äktenskapsskill- nad. Endast om synnerliga skäl fö- religger får dock underhållsbidrag höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt. Underhållsbidrag, som erlagts en gång

för alla, får jämkas endast om sådant underhållsbidrag bestämts genom av- tal och avtalet är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter. Bestämmelserna i 5 kap. 10,6 om den tidför vilken talanfår bifal/as eller förfallet underhållsbidrag sist kan gö- ras gällande äger motsvarande till- lämpning ifråga om fordran på un- derhåll efter äktenskapsskillnad.

lbä

Är avtal, som makar med avse- ende på förestående äktenskapsskill- nad träffat om bodelning eller vad därmed äger samband eller om bidrag

Är avtal, som makar med avse- ende på förestående äktenskapsskill- nad träffat om bodelning eller vad därmed äger samband, uppenbart

• Sida 24
•  Original

Nuvarande lydelse

till makes underhåll, uppenbart obil- ligt för ena maken, skall det på hans talan jämkas av rätten. Har talan ej väckts inom ett år från det äkten- skapsskillnaden meddelades, är rät- ten till talan förlorad.

Föreslagen lydelse

obilligt för ena maken, skall det på hans talan jämkas av rätten. Har ta- lan ej väckts inom ett år från det äk- tenskapsskillnaden meddelades, är rätten till talan förlorad.

13 kap. ios'

Till betalning förfallet underhålls- bidrag, som make jämlikt 11 kap. 14 5)" har att en gång för alla utge till andra maken, skall vid bodelningen utgå av vad därvid tillkommer andra maken utöver egendom till täckning av denne åvilande gäld.

Till betalning förfallet underhålls- bidrag, som make jämlikt 11 kap. 15 _(l'fo'rsta stycket har att en gång för alla utge till andra maken, skall vid bodelningen utgå av vad därvid till- kommer andra maken utöver egen- dom till täckning av denne åvilande gäld.

15 kap. 24 &

Har make yrkat åläggande för and- ra maken att utgiva underhållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 755 eller, efter det till äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 14 ä', eller har make påkallatjämkning i vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om sådant bidrag, kan rät- ten på yrkande för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger för- ordna därom efter vad som finnes skäligt.

1. Denna lag träder i kraft den

Har make yrkat åläggande för and- ra maken att utgiva underhållsbidrag enligt 5 kap. 7 & eller 10 _(X'första styck- et eller, efter det till äktenskapsskill- nad blivit dömt, enligt 11 kap. 14 &, eller har make påkallat jämkning i vad som genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om så- dant bidrag, kan rätten på yrkande för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna därom efter vad som finnes skäligt.

2. Är mål om underhåll anhängigt vid ikraftträdandet, prövas målet enligt äldre lag. Bidragsskyldighet som ålagts någon med tillämpning av äldre lag skall bestå men fullgöras och vid jämkning omprövas enligt de nya bestäm- melserna. Vad i 11 kap. 14%" andra stycket i dess äldre lydelse är fö- reskrivet om att bidrag skall upphöra att utgå, om den underhållsbe- rättigade ingår nytt äktenskap, skall dock fortfarande gälla om bidrag bestämts före ikraftträdandet. Den tid efter vilken fordran på underhållsbidrag, som förfallit till be- talning, enligt de nya bestämmelserna i 5 kap. 105 andra stycket eller 11 kap. 15% tredje stycket ej får göras gällande skall utgå tidigast vid utgången av månad l9xx. Har någon före ikraftträdandet genom sådan rättshandling som avses

• Sida 25
•  Original

i 5 kap. 12 eller 14 & förpliktat sin make får rättshandlingen göras gällande mot denne enligt äldre lag.

6. Har före ikraftträdandet rätten att väcka talan om jämkning av avtal om underhåll gått förlorad enligt 11 kap. 16% i dess äldre lydelse, får talan om jämkning enligt de nya bestämmelserna om jämkning av avtal ej föras på den grund att avtalet är oskäligt med hänsyn till omstän- digheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter.

7. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya be- stämmelsen.

5. Förslag till

och såvitt avser upphävandet av andra stycket den

Lag om ändring i lagen (l964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964:143) om bidragsförskott att 1, 2, 4, 7, 15, 17 och 18 56” skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Tillkommer vårdnaden om barn, som är svensk medborgare och bo- satt i riket, endast en av föräldrarna eller står barnet icke under föräld- rarnas vårdnad, utgår enligt vad ne- dan stadgas av allmänna medel bi- dragsförskott till barnet i förhållande till fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet.

Föreslagen lydelse

Tillkommer vårdnaden om barn, som är svensk medborgare och bo- satt i riket, endast en av föräldrarna eller står barnet icke under föräld- rarnas vårdnad, utgår enligt vad ne- dan stadgas av allmänna medel bi- dragsförskott till barnet i förhållande till fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet. Står barnet under vårdnad av bägge föräldrarna men sammanbor med endast en av dem, gäller detsamma i förhållande till den som ej varaktigt sammanbor med barnet, och skall den andre vid till- lämpning av denna lag anses såsom vårdnadshavare.

Bidragsförskott utgår även till här i riket bosatt barn som icke är svensk medborgare om vårdnadshavaren är bosatt i riket och antingen barnet eller vårdnadshavaren sedan minst sex månader vistas i riket.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, benämnes i denna lag underhållsskyldig.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet eller som har deli vårdnaden men ej varaktigt sam—

• Sida 27
•  Original

Nuvarande lydelse

Bidragsförskott utgår icke därest a) barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige;

Föreslagen lydelse

manbor med barnet. benämnes i den- na lag underhållsskyldig.

a) barnet varaktigt bor tillsam- mans med den underhållsskyldige;

b) det föreligger grundad anledning antaga att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag icke understigande vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4?" första och andra styckena;

c) det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller sörjer för att barnet erhåller motsvarande underhåll;

d) vårdnadshavaren uppenbarli- gen utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller fader— skap till barnet fastställt.

d) vårdnadshavaren uppenbarli- gen utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få faderskap till barnet fast- Ställt;

e) barnet har egna tillgångar eller eljest uppenbarligen saknar behov av bidragsförskott.

4 &

Bidragsförskott utgör för år räknat fyrtio procent av det basbelopp som enligt 1 kap. 655 lagen (1962:381) om allmän försäkring har fastställts för månaden före den som bidragsförskottet avser.

Skall bidragsförskott utgå i förhållande till såväl fader som moder eller är barnet berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 & lagen om allmän för- säkring, utgör dock bidragsförskottet trettio procent av det basbelopp som anges i första stycket, i förra fallet i förhållande till varje underhållsskyldig.

Föreligger grundad anledning antaga att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskotts- belopp enligt första eller andra stycket samt underhållsbidragets belopp.

Bidragskirskott utgår ej med högre belopp än underhållsbidraget, därest vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få un- derhållsbidraget höjt.

Sedan bidragsförskott sökts skall, under förutsättning att den under- hållsskyldiges vistelseort är känd el- ler kan utrönas, omedelbart till hon— om avsändas meddelande om an- sökningen med föreläggande att, därest han har något att anföra i an-

Sedan bidragsförskott sökts skall, under förutsättning att den under- hållsskyldiges vistelseort är känd el- ler kan utrönas, omedelbart till hon- om avsändas meddelande om an- sökningen med föreläggande att, därest han har något att anföra 1 an-

• Sida 28
•  Original

Nuvarande lydelse

ledning av ansökningen, inom viss kort tid muntligen eller skriftligen yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om stadgan- dena i 2 å a). b) och c) samt 4 å tredje stycket.

När försäkringskassan meddelat beslut i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare skriftligen underrät- tas om beslutet. Beslutet skall skrift- ligen delgivas den underhållsskyldi- ge. Har ansökan om bidragsförskott ej bifallits eller bifallits endast till viss del, skall beslutet delgivas även sökanden och vårdnadshavaren. Har förskott beviljats, skall därvid under- rättelse lämnas sökanden och vård- nadshavaren om stadgandena i 12 och 13 åå samt, i annat fall än som avses i 4å tredje stycket, den un- derhållsskyldige om föreskrifterna i 2å a), b) och c) samt 16 å.

Föreslagen lydelse

ledning av ansökningen, inom viss kort tid muntligen eller skriftligen yttra sig. [ meddelandet skall tillika lämnas underrättelse om stadgan— dena i 2å a), b), c) och e) samt 4å tredje stycket.

När försäkringskassan meddelat beslut i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare skriftligen underrät- tas om beslutet. Beslutet skall skrift- ligen delgivas den underhållsskyldi- ge. Har ansökan om bidragsförskott ej bifallits eller bifallits endast till viss del, skall beslutet delgivas även sökanden och vårdnadshavaren. Har förskott beviljats, skall därvid under- rättelse lämnas sökanden och vård- nadshavaren om stadgandena i 12 och 13 åå samt, i annat fall än som avses i 4å tredje stycket, den un- derhållsskyldige om föreskrifterna i 2å a), b), c) och e) samt 16 å.

15å

I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträ- der den försäkringskassa hos vilken den underhållsskyldige är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4å lagen (1962:381) om allmän för- säkring i barnets rätt till underhålls- bidrag gentemot den underhållsskyl- dige. Är den underhållsskyldige ej inskriven och skulle han ej heller un- der angiven förutsättning ha varit in- skriven hos allmän försäkringskassa, inträder Stockholms läns allmänna försäkringskassa i barnets rätt.

Har bidragsförskott utgått inträder den försäkringskassa hos vilken den underhållsskyldige är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4å lagen (1962:381) om allmän försäk- ring i barnets rätt till underhållsbi- drag gentemot den underhållsskyl- dige. Är den underhållsskyldige ej inskriven och skulle han ej heller un- der angiven förutsättning ha varit in- skriven hos allmän försäkringskassa, inträder Stockholms läns allmänna försäkringskassa i barnets rätt.

F örsäkringskassan _ fastställer enligt vad särskilt är föreskrivet i vad mån den underhållsskyldige skall återbetala utgivna bidragsförskott. Återkrav får dock ej ske om den underhållsskyldige enligt 7 kap. 7 åförsta stycketföräld- rabalken åtagit sig att till barnets un- derhåll utge visst belopp en gång för

• Sida 29
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

alla. Av _ki/'säkringskassan fastställt belopp gäller såsom fastställt under— hållsbidrag vid tillämpning av denna lag men kan ändras närhelst försäk- ringskassanfinner skäl därtill. Harför- fallodag ej bestämts av rätten eller genom avtal som i nyssnämnda lagrum sägs, skall av försäkringskassan fast— ställt belopp erläggas _ förskottsvis för kalendermånad.

Av rätten eller parterna fastställt underhållsbidrag skall, i den mån det motsvarar bidragsförskottet, återbeta- las till dess försäkringskassan finner skäl besluta om annat återkravsbe- Iopp. Nedsättes av försäkringskassan _ fastställt återkravsbelopp efter besvär, äger den underhållsskyldige återfå vad han erlagt för mycket. Om återbetal— ning när någon i mål omfastställande av faderskap icke funnits underhålls- skyldig eller när erkännande avfäder- skap förklarats ogiltigt/inns särskilda bestämmelser.

17 å Det ankommer på försäkringskassa som avses i 15 å att, där ej den un- derhållsskyldige efter förmåga fullgör den honom enligt l6å åvilande be- talningsskyldigheten, utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för ford- ringens indrivande.

Försäkringskassan bör bereda den, som äger föra talan för barnet, till- fälle att i samband med återkrävande av bidragsförskott utkräva den del av oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta bidragsförskottets be-

lopp.

Försäkringskassan bör bereda den, som äger föra talan för barnet, till- fälle att i samband med återkrävande av helt bidragsförskott utkräva den del av oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta bidragsförskot- tets belopp.

18 %

Försäkringskassa som avses i 15 å får besluta att återkrav gentemot den underhållsskyldige för det allmännas räkning skall eftergivas. Eftergift får meddelas om det är skäligt med hänsyn till att den underhållsskyldige varit sjuk, arbetslös, omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift får också meddelas om det av annan anledning framstår som skäligt.

Återkrav som till beloppetfastställts av försäkringskassa får ej göras gäl-

• Sida 30
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lande sedan tre år förflutit från för— fallodagen. Harföre utgången av den— na tid utmätning skett på grund av återkravet eller har den underhålls- skyldige blivit försatt i konkurs på an— sökan som gjorts före tidens utgång, får dock betalning för återkravet ut— tagas ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen.

1. Denna lag träder i kraft den

2. De nya bestämmelserna i 15å andra stycket äger ej tillämpning om den underhållsskyldige före ikraftträdandet enligt 7 kap. 7å andra stycket föräldrabalken i dess intill ikraftträdandet gällande lydelse slutit avtal, som innefattar åtagande att till barns underhåll utge visst belopp en gång för alla.

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhålls- bidrag

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (19662680) om ändring av vissa

underhållsbidrag

dels att 1 och 2 åå skall ha nedan angivna lydelse, dels att nuvarande 4å skall betecknas 6 å, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 4—5 åå, av nedan angivna

lydelse,

dels att före 2, 4 och 6 åå skall införas rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Är någon skyldig att till fullgöran- de av lagstadgad underhållsskyldig- het på särskilda tider utge bidrag i svenskt mynt till make, förutvaran: de make, barn, makes barn, fader el- ler moder, ändras bidragets belopp enligt denna lag med hänsyn till pen- ningvärdets förändring.

Föreslagen lydelse

Är någon skyldig att till fullgöran— de av lagstadgad underhållsskyldig- het på särskilda tider utge bidrag i svenskt mynt till make, förutvaran- de make eller barn, ändras bidragets belopp enligt denna lag med hänsyn till penningvärdets förändring.

Lagen äger ej tillämpning, om dom eller avtal varigenom bidraget bestämts innehåller föreskrift om att bidraget skall vid ändring i penningvärdet eller den bidragspliktiges inkomster utgå med ändrat belopp enligt grunder som anges i domen eller avtalet.

• Sida 31
•  Original

Nuvarande lydelse

Har bidragsbelopp senast bestämts genom dom som meddelats eller av- tal som slutits före utgången av år 1965 höjes beloppet enligt följande. Höjningen utgör när bidragets be- lopp bestämts under år 1940 eller ti- digare etthundrafyrtio procent, un- der något av åren 1941—1946 ett- hundrafemton procent, under något av åren 1947—1950 etthundra pro- cent, under år 1951 sjuttio procent, under något av åren 1952—1955 femtiofem procent, under något av åren 1956 och 1957 fyrtio procent, under något av åren 1958 och 1959 trettio procent, under något av åren 1960 och 1961 tjugofem procent, un- der något av åren 1962 och 1963 fem- ton procent, under år 1964 tio pro- cent samt under år 1965 fem procent av beloppet.

Föreslagen lydelse

Underhållsbidrag till make och för- utvarande make.

&?

Har bidragsbelopp till make eller förutvarande make senast bestämts genom dom som meddelats eller av- tal som slutits före utgången av år 1965 höjes beloppet enligt följande. Höjningen utgör när bidragets be- lopp bestämts under år 1940 eller ti- digare etthundrafyrtio procent, un- der något av åren 1941—1946 ett- hundrafemton procent, under något av åren 1947—1950 etthundra pro- cent, under år 1951 sjuttio procent, under något av åren 1952—1955 femtiofem procent, under något av åren 1956 och 1957 fyrtio procent, under något av åren 1958 och 1959 trettio procent, under något av åren 1960 och 1961 tjugofem procent, un- der något av åren 1962 och 1963 fem- ton procent, under år 1964 tio pro- cent samt under år 1965 fem procent av beloppet.

Bidrag, vars belopp efter höjningen slutar på öretal, utgår med närmast lägre krontal.

Underhållsbidrag till barn.

4 &

Har bidragsbelopp till barn senast bestämts genom dom som meddelats eller avtal som slutitsföre utgången av mars månad I 9xx skall bidragsbelop- pet höjas för tiden till och med den I april samma år enligt vad som i 2—3 M är, föreskrivet om bidragsbelopp till make och förutvarande make.

5 ?

Bidragsbe/opp som höjts enligt 4 _å' samt bidragsbelopp som genom dom eller avtal bestämts eller bestämmes efter utgången av mars månad l9xx skall ändras i anslutning till bidrags-

• Sida 32
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förskottet enligt lagen (I964:l43) om bidragsförskott.

Ändring enligt vad nu sagts sker så. att den del av bidragsbeloppet som motsvarar bidragsförskottet för april månad 19xx eller den senare månad då bidragsbeloppet blivit bestämt följer ändringarna av bidragsförskottet, un- der det att överskjutande del utgår utan ändring.

Utgår bidragsbeloppet, för annan tid än månad, skall vid beräkning av den del därav som skall ändras bidrags- förskottet minskas eller ökas i motsva- rande mån. Uppkommer därvid öre- tal. nedsättes beloppet till närmast läg- re krontal.

Gemensamma bestämmelser.

4 så 6 å Utan hinder av bestämmelserna i denna lag äger rätten efter yrkande förordna på annat sätt om bidragsskyldigheten, när de i giftermålsbalken eller föräldrabalken givna reglerna om underhållsbidrag föranleda det. Blir bidraget slutligt bestämt till lägre belopp än som följer av denna lag, äger rätten förordna om återbetalning helt eller delvis av utgiven för- höjning, om särskilda skäl föreligga.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Har underhållsbidrag bestämts till fader eller moder med tillämpning av 7 kap. 3å föräldrabalken i dess lydelse före ikraftträdandet av denna lag, skall bidragsbeloppet ändras enligt vad i lagen är föreskrivet om un- derhållsbidrag till make och förutvarande make.

3. Har underhållsbidrag till makes barn fastställts före utgången av mars månad 19xx skall bidragsbeloppet höjas enligt vad i 4å sägs men därefter utgå utan ändring enligt denna lag.

• Sida 33
•  Original

7. Förslag till Lag om ändring i införsellagen (1968z621)

Härigenom föreskrives att 16ä införsellagen (1968z621) skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

16

Om underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5 51" giftermålsbalken överstiger vad som skäligen bör tillkomma fa- miljen, får underhållsbidraget vid tillämpning av 15 & jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken införsel samtidigt äger rum. Är det påkallat av särskilda skäl får jämk- ning ske även av annat underhålls- bidrag, om detta uppenbart översti- ger vad som skäligen fordras för den underhållsberättigades försörjning.

&

Föreslagen lydelse

Om underhållsbidrag till make och makarnas barn i annat./all än då ma- karna lever åtskilda överstiger vad som skäligen bör tillkomma famil- jen, får underhållsbidraget vid till- Iämpning av 15 & jämkas med hän- syn till annan fordran för vilken in- försel samtidigt äger rum. Är det på- kallat av särskilda skäl fårjämkning ske även av annat underhållsbidrag, om detta uppenbart överstiger vad som skäligen fordras för den under- hållsberättigades försörjning.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om skatteavdrag eller ut- mätning ej kan äga rum till följd av införsel för underhållsbidrag, som avses dar.

Denna lag träder i kraft den

1 Utredningsuppdraget

2 Allmänna överväganden

Vårt uppdrag att lägga fram ett delbetänkande avser reglerna om under- hållsbidrag till barn. Trots denna begränsning kan det emellertid övervägas om inte betänkandet bör få en något vidare ram. I den översyn av fa- miljelagstiftningen som vi håller på med ingår också andra underhållsfrågor: underhåll till make och till frånskild make samt skyldigheten för barn att svara för föräldrarnas underhåll. Även om i viss mån olika synpunkter kan anläggas på underhållet till barn och till make, är de förhållanden som nu ger anledning till en översyn och reformer desamma. Praktiskt sett finns ofta ett samband mellan samtidigt uppkommande frågor om underhåll till barn och till make. Reglerna om underhåll i giftermålsbalken och i för- äldrabalken hänvisar i viss utsträckning till varandra. De redaktionella olä- genheterna av att en delreform göres, utan att den slutliga översynen av familjerätten avvaktas, blir inte större om den får omfatta samtliga un- derhållsfrågor. Snarare undvikes därigenom risken för oavsiktliga motsätt- ningar i uttalandena. Om man skall göra lagändringar i etapper synes det alltså vara lämpligast att nu behandla alla underhållsfrågor samtidigt. Även för vårt eget arbete är det en fördel att nu kunna i sak slutbehandla un- derhållsfrågorna, för att därefter i ett sammanhang behandla den famil- jerättsliga egendomsordningen. På grund av nu anförda synpunkter har vi ansett lämpligast att låta delbetänkandet omfatta den familjerättsliga un- derhållsskyldigheten i dess helhet.

De grundläggande lagreglerna om underhållsskyldigheten tillkom som ett viktigt inslag i det omfattande lagstiftningsarbetet på familjerättens om- råde under första hälften av 1900-talet. Förhållandet mellan föräldrar och barn reglerades i första hand genom lagar om äktenskaplig börd, barn utom äktenskap, adoption, barn i äktenskap och makes underhållsskyldighet mot andra makens barn, vilka lagar tillkom åren 1917 och 1920 och sedermera efter ytterligare bearbetning sammanfördes i 1949 års föräldrabalk. Av viss betydelse i detta sammanhang är också de lagar om förmynderskap, arv, testamente samt boutredning och arvskifte, vilka tillkom under åren 1924—1933 och som sedermera på samma sätt bearbetades och sammanfördes i 1958 års ärvdabalk. Flera partiella lagreformer har därefter direkt eller indirekt haft betydelse för underhållsskyldigheten mot barn. Särskilt kan nämnas 1969 års arvsrättsreform, 1974 års översyn av fönnynderskapsreg- lerna samt 1973 och 1976 års ändringar av vårdnadsreglerna. Underhålls- skyldigheten mellan makar och mellan frånskilda reglerades genom 1915 års lagstiftning om äktenskaps ingående och upplösning, såvitt gäller un-

• Sida 54
•  Original

' SOU 197617]. Roller i omvandling.

derhåll under hemskillnad och efter äktenskapsskillnad. När dessa regler sedermera i huvudsak oförändrade upptogs i 1920 års giftermålsbalk, tillkom även regler om underhåll under äktenskapets bestånd. Reglerna om un- derhåll mellan makar och mellan frånskilda har därefter bestått utan andra ändringar än att möjligheterna till jämkning av underhållsbelopp något vid- gats genom senare lagändringar. Av stor praktisk betydelse är emellertid att, både i fråga om underhåll till barn och beträffande underhåll mellan makar och mellan frånskilda, den fortgående penningvärdeförsämringen för- anlett särskilda lagar om ändring av underhåll. Den senaste av dessa, till- kommen år 1966, innehåller sålunda bestämmelser om regelbundna index- uppräkningar i syfte att anpassa underhållsbidrag till ändringar i prisnivån.

Betydelsen av den lagstiftning som sålunda under lång tid har byggts upp om den familjerättsliga underhållsskyldigheten ligger däri att regler har skapats där det tidigare icke fanns skriven lag, regler som ger uttryck åt föräldrars ansvar för sina barn och makars ansvar mot varandra. När det gäller barn har en utvecklingslinje också varit att skillnaden mellan barn i äktenskap och barn utom äktenskap efter hand kunnat avlägsnas. Genom den senaste lagändringen år 1976 har själva dessa beteckningar kunnat helt utrensas.

Vad som nu emellertid ger anledning att på nytt i ett sammanhang över- väga bestämmelserna om underhållsskyldighet i giftermålsbalken och för- äldrabalken är att förutsättningarna i väsentliga hänseenden har ändrats sedan dessa bestämmelser kom till. Detta gäller både familjemönstret och samhällsstrukturen. De familjerättsliga underhållsreglerna är icke i lika hög grad som vid sin tillkomst grundläggande för den enskildes trygghet. Den uppgiften har i väsentliga delar övertagits av den socialförsäkringslagstiftning och sociallagstiftning i övrigt som därefter har vuxit fram. Samspelet mellan dessa nytillkomna rättsområden och de ursprungliga, familjerättsliga un- derhållsreglerna har inte alltid beaktats i tillräcklig grad. Särskilt gäller detta vilken återverkan förekomsten av olika sociala förmåner har på underhålls- skyldigheten. Även skattereglerna återverkar på den enskildes ekonomiska situation och måste därför beaktas vid en översyn av underhållsskyldigheten.

Förändringarna i familjemönster och samhällsförhållanden är uppenbara för var och en som kan överblicka den tidsperiod det här gäller. Det är inte lika lätt att ge en fullständig och invändningsfri beskrivning av deras innebörd. Det är en mycket sammansatt händelseutveckling man då måste skildra. Den kan te sig olika beroende på vilken utsiktspunkt man väljer. I olika sociala miljöer, i olika delar av landet kan förhållandena ha utvecklats på skilda sätt. Det är likväl tydligt att det finns vissa gemensamma drag i de förändringar som skett under ett halvsekel. Endast delvis kan de dock beläggas med statistiskt Säkerställda fakta. Befolkningstal, äktenskapsfrek- vens, födelsetal, ekonomi, sysselsättning, bosättnings- och bostadsförhål- landen kan redovisas. För att tolka dem och förstå den levnadsmiljö de beskriver måste man också ta med andra faktorer i bilden, faktorer som inte är lika fria från subjektiva värderingar. Det är inte bara en fråga om yttre förändringar. Man måste också ta hänsyn till hur människor upplever sin situation, vilka strävanden och förhoppningar de har. I en nyligen pu- blicerad rapport1 skriven på uppdrag av delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor redovisas en familjesociologisk undersökning, en fallstudie

• Sida 55
•  Original

över femtio familjer med anknytning till pågående försöksverksamhet i Kris- tianstads län med kvinnor i industriarbete som av tradition utförts av män. Rapporten innehåller också en historisk tillbakablick på de ekonomiska och politiska förändringar som format relationerna mellan kvinnor och män, vuxna och barn, familj och samhälle. Den utmynnar i en analys där de utfrågade familjerna betraktas som bärare av sociala mönster, av mer ge- nerella samhällsförändringar. Utredarna säger att den bild de fått vittnar om ”en dramatisk social omvandling från modernäringen jord till industri, från ett förutbestämt slitsamt liv till aspirationer på utbildning och me- ningsfulla arbetsuppgifter, från täta barnsängar till att fruktsamheten inte längre uppfattas som ett blint och opåverkbart öde, från idealet om ett folk- hem till drömmen om egna hem, från kollektiv kamp till individuell rör- lighet" (s. 210). Det måste erkännas att denna beskrivning i sin expressiva koncentration, som knappast kan överträffas, ger uttryck åt något av det allmängiltiga som man gärna vill få fram när man söker analysera vari skillnaderna består mellan dagens samhälle och förhållandena ett halvsekel tillbaka. Den kan kompletteras med en hänvisning till den svenska rapport2 som utarbetades med anledning av Förenta nationernas internationella kvin- noår 1975. I denna beskrives hithörande förhållanden tämligen utförligt och lämnas en omfattande källförteckning.

Med hänsyn till dessa rapporter och till den litteratur i övrigt som finns i ämnet har vi inte ansett det vara behövligt att såsom bakgrund till våra överväganden försöka teckna en mera allmän bild av de ändrade samhälls- förhållandena. Vi utgår från att dessa är väl kända och begränsar vår fram- ställning till sådana förhållanden som är av mera direkt betydelse för de Iagstiftningsfrågor som vi har att utreda.

En omständighet som det då finns anledning att peka på är att äktenskapets varaktighet har ändrats. När giftermålsbalken och barnlagarna kom till om- kring år 1920 var det livsvariga äktenskapet i princip det enda socialt ac- cepterade familjemönstret. Äktenskapsskillnader var väl möjliga men lagen uppställde begränsande regler som hade till syfte att motverka förhastade skilsmässor och till detta kom säkerligen i många fall ett utbrett socialt ogillande. Antalet äktenskapsskillnader var också väsentligt lägre än idag. Under de första åren av giftermålsbalkens giltighetstid upplöstes årligen i runt tal 1 800 äktenskap genom äktenskapsskillnad, vilket motsvarar något mer än en promille av samtliga äktenskap. År 1975 meddelades drygt 25 000 äktenskapsskillnader motsvarande 14 promille av samtliga äktenskap. I 2/ 3 av dessa fall fanns barn under 18 år. Dessa siffror visar sålunda att alltjämt flertalet äktenskap är livsvariga men att de som upplöses genom äkten- skapsskillnad, även sådana där det finns barn, stigit till en betydande andel. Av de äktenskap som upplöstes genom äktenskapsskillnad år 1975 hade halva antalet bestått en varierande tidslängd upp till ungefär 11 år, medan andra hälften varat längre (medianen för äktenskapets varaktighet vid äk- tenskapsskillnad var 11,2 år). Genom att antalet äktenskapsskillnader blivit flera har också de fall då underhållsfrågan aktualiseras blivit många fler än tidigare. Enligt uppskattning (se bilaga 4) uppgick antalet underhålls- berättigade barn är 1975 till ungefär 414000.

I början av giftermålsbalkens giltighetstid torde väl fall av ett mera var- ZSOU 1975158. Målet är aktigt samboende utan äktenskap ha förekommit men de kan sägas ha jämställdhet.

• Sida 56
•  Original

varit relativt ovanliga. Möjligen kan de ha varit accepterade på grund av lokala sedvänjor (se SOU 197671 5. 27 om föräktenskaplig sexualitet i nordsvenska bygder). Därefter har familjebildningen överhuvud taget ökat. Tiden från 1940-talets början präglades av en starkt ökad äktenskapsfrekvens. Efter mitten av 1960—talet har häri skett en betydande tillbakagång, men i stället har det i ökad omfattning blivit vanligt att män och kvinnor mer eller mindre varaktigt sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden utan att vara gifta. Andelen ogifta av samtliga sammanboende par uppgick 1969 till 6 a 7 procent och 1974 till omkring 12 procent. I ungefär hälften av dessa familjebildningar beräknas det ha funnits barn. Åtskilliga sam- boendeförhållanden blir inte bestående. En del upplöses genom att parterna flyttar från varandra. I många fall gifter sig parterna efter en tid.

Av stor betydelse när det det gäller att överväga reglerna om under- hållsskyldighet är de ändrade förhållanden som i olika hänseenden inträtt i fråga om makars ekonomi. I början av giftermålsbalkens giltighetstid var det vanliga att den gifta kvinnan var verksam i hemmet. Man bör dock hålla i minnet att därmed avsågs något annat än vad det gör idag. Sedan gammalt har hemmet varit en viktig arbetsplats och hushållsarbetet den nödvändiga grundvalen för familjeekonomin. Genom industrialiseringen och moderna bostäder har hushållsarbetet ändrat karaktär och till stor del förlorat sitt tidigare innehåll. Denna utveckling hade väl börjat långt tidigare men hade ännu omkring år 1920 inte hunnit längre än att hemarbetet gav full sysselsättning, ofta åt mer än en person. Man bör också komma ihåg att vid denna tidpunkt jordbruket alltjämt var den dominerande närings- grenen, som sysselsatte en större del av befolkningen än industrin. Nedärvda föreställningar om kvinnors och mäns åtskilda sysslor kunde inte med fram- gång ifrågasättas i det gamla bondesamhället. Detta var å andra sidan baserat på en naturahushållning och gav varken den ene eller den andre den större personliga frihet som följer med en kontant arbetsinkomst. Inom andra näringsgrenar, där de sysselsattas familjeekonomi byggde på regelbundna kontanta inkomster, medförde hustruns bundenhet vid hemmet en under- lägsenhet i förhållande till mannen såsom familjeförsörjare. Vid 1920-talets början hade endast några få procent gifta kvinnor en kontant egen arbets- inkomst värd namnet. Underbetalda kvinnor, mest ogifta, fanns på många områden.

Den viktiga förändring som därefter skett är att kvinnorna i stigande grad blivit självförsörjande. Den ekonomiska krisen i början av 1930-talet verkade återhållande på denna utveckling men från tiden omkring andra världskriget har den steg för steg fortsatt. Av samtliga kvinnor med barn under 17 år tillhörde 1975 mer än två tredjedelar (69 % ) arbetskraften (= sys- selsatta och arbetssökande). De gifta kvinnorna företrädde härvid ett något lägre procenttal (68 %) än de icke gifta kvinnorna (75 %). Både bland gifta och icke gifta kvinnor förekom deltidsarbete i stor utsträckning. Den senare gruppen visar dock högre tal för heltidsarbete än den förra. Jämför man dem inom båda grupperna som har barn blir skillnaderna mindre.

En effekt av att kvinnorna i stor utsträckning arbetar deltid och av att låglöneyrkena fortfarande främst rekryteras bland kvinnor är att kvinnorna som grupp betraktade har betydligt lägre arbetsinkomster än männen. År 1975 hade av männen 19 procent en inkomst om 100—19 900 kr, 29 procent

• Sida 57
•  Original

20 000—39 900 kr och 52 procent 40000 kr eller mera. För kvinnorna såg fördelningen något annorlunda ut. Av kvinnor hade 48 procent en inkomst om 100—19 900 kr, 37 procent 20 000—39 900 kr och 15 procent 40000 kr eller mera. Hälften av alla män hade en inkomst av högst 40 900 kr medan motsvarande siffra för kvinnorna var 20900 kr.[

Det behövs inte mycken fantasi för att inse att kvinnornas ökade del- tagande i förvärvslivet under de senaste 30 åren har inneburit en revolu- tionerande förändring i familjen, i förhållandet mellan män och kvinnor och mellan föräldrar och barn. Har man en arbetsinkomst så har man framför allt en helt annan trygghet och självkänsla. Man behöver inte be någon om pengar till den minsta utgift. Man kan med gott samvete bestämma vad man vill göra med sina pengar och man får en helt annan självständighet och känsla av egenvärde, när man försörjer sig själv och vet att man kan klara sig på egen hand tillsammans med sina barn.

De nyss angivna uppgifterna om mäns och kvinnors genomsnittliga in- komster ger dock en upplysning om att det är lång väg kvar, innan man kan tala om full jämställdhet mellan män och kvinnor. Undersökningen av försöksverksamhetens resultat i Kristianstads län visar att det finns många hinder att övervinna innan man när så långt. Framför allt måste man räkna med att en omställning tar tid. Det är inte enbart fråga om en förändring av yrken, arbetsuppgifter och arbetsvillkor. Jämställdhet på arbetsplatsen förutsätter en ändrad rollfördelning i familjen. Även denna förändring har ett eget värde. Numera är man väl i stort sett ense om att faderns roll i familjen också är viktig för barns utveckling och familjepolitiken är inriktad på att avlägsna äldre ensidighet i detta hänseende. Men det är lätt att inse att man även här möter nedärvda föreställningar som endast långsamt kom- mer att kunna ändras.

Det är mot bakgrunden av det nu beskrivna, delvis motsägelsefulla läget som lagreglerna om underhållsskyldighet måste övervägas. Vi anser att de strävanden mot jämställdhet mellan män och kvinnor som kommit till ut- tryck på många andra områden bör tillmätas avgörande betydelse även i detta sammanhang. Även om andra åtgärder, sådana som rör sysselsättning, utbildning, bostadsmiljö och inflytande i samhället, har större praktisk be- tydelse i sådant hänseende, bör man icke bortse från att de familjerättsliga lagreglerna om underhållsskyldighet också inverkar på människors hållning till varandra och därför bör få ett innehåll som främjar utvecklingen till jämställdhet. Härvid måste man emellertid också ta hänsyn till att dessa regler är tillkomna för att skydda den ekonomiskt svagare parten. Man tvingas att bestämma reformtakten så att inte detta syfte i alltför hög grad åsidosätts.

När det gäller underhåll till barn kan förhållandena sägas vara väsentligt ändrade genom samhällsreformer som tillkommit under de senaste decen- nierna. En stor del av de kostnader som förut måste täckas genom un- derhållsbidrag ersättes nu av samhällsåtgärder. Delvis är det härvid fråga om förmåner som tillkommer alla barn. Hit kan räknas föräldrapenning vid barns födelse, allmänna barnbidrag, fri sjukvård och tandvård, fri skol- utbildning med fria läroböcker och Skolmåltider, möjlighet till olika former av fritidsverksamhet. I något högre ålder är studiehjälp och möjligheten att få studiemedel av betydelse för att var och en skall kunna få lämplig

' Inkomst- och förmö- genhetsfördelningen år 1975. Rapport 1976-09-27 från statistiska centralby- rån.

• Sida 58
•  Original

'Den ekonomiska situa- tionen för föräldrar med bidragsskyldighet mot barn. Stencil 1976.

utbildning. Andra stödformer tar mera sikte på att utjämna villkoren för olika barnfamiljer. Hit kan räknas olika former av bostadsbidrag och de ekonomiska insatser som görs för att barntillsynen kan ordnas till en rimlig kostnad för den enskilde. Av central betydelse i detta hänseende är vidare de bestämmelser som finns om bidragsförskott. Bestämmelserna härom har ursprungligen tillkommit som en samhällsgaranti för utgående underhålls- bidrag men har sedan 1964 fått en mera självständig utformning både i fråga om de barn till vilka det utgår och beträffande beloppet. Bidrags- förskottet fungerar därigenom som en minimistandard för underhållsbe- rättigade barn, en grupp i samhället som allmänt sett eljest skulle ha en svag ekonomi.

Olika reformer genom vilka samhällsstödet åt barn har byggts ut har inneburit att en allt större del av föräldrarnas förpliktelser mot barn fullgöres genom samhällsinsatser i kollektiva former och att därigenom den direkta underhållsskyldigheten praktiskt sett begränsas. Någon principiell motsätt- ning mellan den familjerättsliga underhållsskyldigheten och olika samhäl- leliga stödformer uppkommer väl inte härigenom. Föräldrarnas direkta och samhällets kollektiva insatser för barnet kan sägas komplettera varandra. Man kan likväl fråga sig om denna utveckling bör leda till en omvärdering av föräldrarnas underhållsskyldighet. En sådan omvärdering förutsätter emellertid avsevärt större samhällsinsatser för barnen än de som förekommer idag. Fortfarande är föräldrarnas ekonomiska insatser för barnen av stor betydelse. De utgör en viktig del av det större ansvaret att sörja för barnets person. Strävandena har här under senare år varit att på allt sätt främja att barnet får kontakt med och stöd av bägge föräldrarna, strävanden som tagit sig uttryck i, bland annat, de nya reglerna om gemensam vårdnad. Vi anser det fortfarande vara av stor betydelse att lagen ger ett klart uttryck åt bägge föräldrarnas skyldighet att sörja för sina barn till dess barnen är tillräckligt gamla för att klara sig själva.

Under år 1975 beräknas antalet barn som var berättigade till underhålls- bidrag ha uppgått till ungefär 414000. Av dessa fick drygt hälften eller 211 000 bidragsförskott. I vilken utsträckning detta berodde på egentlig be- talningsoförmåga hos de bidragsskyldiga framgår inte omedelbart av dessa siffror. Även andra faktorer kan ha medverkat till att bidragsförskott begärts för barnen. Antalet barn som får bidragsförskott har starkt ökat under det senaste årtiondet från 107 500 år 1966 till 211 000 år 1975 och det ut- betalade beloppet har därvid stigit från 120 miljoner till 650 miljoner. En viss inverkan hade det väl att den ålder till vilken bidragsförskott utgår år 1971 flyttades upp från 16 till 18 år. Men i övrigt synes utbetalningarna förete en kontinuerlig stegring.

Endast omkring en tredjedel av de utgivna bidragsförskotten eller för år 1975 ungefär 216 miljoner återbetalades av de underhållsskyldiga till det allmänna. Detta ger en upplysning om att de underhållsskyldigas situation i många fall är pressad. Uppgifter som belyser detta förhållande redovisas även i bilaga 6 till detta betänkande. Vad där anföres bestyrkes av en rapport från en undersökning av de underhållsskyldigas situation som nyligen fram- lagts av socialförvaltningen i Uppsala kommun.1 Denna rapport visar att de underhållsskyldiga ofta befinner sig i en mycket svår ekonomisk och social situation, att underhållsbidragen många gånger är höga, att skuld

• Sida 59
•  Original

på obetalda underhållsbidrag därför lätt uppstår och att de underhållsskyldiga har svårt att även på sikt betala uppkomna skulder.

I den mån underhållsskyldiga såsom social grupp betraktade befinner sig i ett utsatt läge av andra orsaker än utkrävandet av underhållsbidraget, tex av psykiska orsaker, faller det utanför vad vi sysslar med. Men tydligt är att de ekonomiska krav som ställs på grund av underhållsskyldigheten i många fall innebär en tung börda och kan skapa en ekonomisk och social misär. Vissa undersökningar tyder på att en del av orsakerna härtill ligger i svårigheten att enhetligt bedöma de underhållsskyldigas ekonomiska bär- kraft. Undersökningar vid domstolar, hos advokater och barnavårdsnämnder tyder på att så är förhållandet.2 Även om man försöker finna mera enhetliga normer och riktlinjer för fastställandet av underhållsbidrag till barn, torde detta dock icke vara tillräckligt för att avlägsna de underhållsskyldigas pro- blem. De kommer trots ett sådant förbättrat bedömande att vara en pressad grupp. En mera radikal utväg att lätta deras situation erbjuder sig emellertid tack vare reglerna om bidragsförskott. Genom att minska återkraven kan samhället lätta på bördan för den underhållsskyldige utan att barnets in- tresse blir lidande. En fördel med att på detta sätt utnyttja bidragsförskotten är att därigenom en fortlöpande anpassning till den underhållsskyldiges betal- ningsförmåga kan åstadkommas betydligt lättare än genom jämkningsbeslut meddelade av domstol. Av betydelse är självfallet vilka kostnader en reform i denna riktning skulle medföra. Det allmännas totalkostnad för bidragsförskott bestäms av två faktorer, dels i vilken omfattning rätten att få bidragsförskott anlitas och dels hur stor del av utgivna förskott som återbetalas. I det förra hänseendet kan det väl antagas att en viss liberalisering av återkravet för med sig en ökad benägenhet att anlita bidragsförskott i stället för direktbetalning från den underhållsskyldige till barnet. Det är dock svårt att förutse i vilken utsträckning detta kan verka kostnadsfördyrande. Statistiken visar att antalet barn med bidragsförskott fortlöpande stigit under en tioårsperiod. Ytterst bestäms väl denna stegring av att hela antalet underhållsberättigade barn har stigit men det är i övrigt knappast möjligt att klarlägga vilka omstän— digheter som är avgörande när man bestämmer sig för att begära bidrags- förskott. Det kan antagas att delvis samma omständigheter medverkar som allmänt sett talar för en liberalisering av återkravet. När det sedan gäller hur stor del av utgivna bidragsförskott som återbetalas, innebär det nu- varande läget att endast en tredjedel av utgivna belopp återbetalas till det allmänna. I den mån en liberalisering av återkravet hänför sig till de belopp som ändå inte betalas medför den ingen kostnadsfördyring utan endast en administrativ förenkling. Snarare skulle den kunna medföra den psyko- logiska effekten i en del fall att ett mera rimligt belopp lojalt betalas. Det avgörande för om en liberalisering av återkravet medför en kostnadsfördyring eller ej är emellertid vilken nivå man bestämmer för vad som skall förbehållas den underhållsskyldige och vad som skall tas ut av honom.

Utöver de allmänna överväganden av grunderna för underhållsbidrag som nu angivits har en huvudsaklig uppgift vid utarbetandet av detta betänkande varit att finna lösningar på de problem som visat sig vara förenade med de år 1976 antagna reglerna om gemensam vårdnad och som har angivits i lagutskottets betänkande och riksdagens beslut1 i ärendet därom. Vi har

2 Uppsatser vid tilläm- pade studier i familjerätt vid Uppsala universitet 1975—1976 av Erik Acke- bo, Sten Burman och Anders Lindberg.

lLU 1975/76:33, riksda- gens protokoll nr 142, & 7, och 143, & 3.

• Sida 60
•  Original

ansett att en given utgångspunkt för våra överväganden i denna del bör vara att barn för vilka föräldrarna efter särskilt beslut har gemensam vårdnad icke skall komma i en ogynnsammare situation än andra barn. Detta för- utsätter att skyldigheten att utge underhållsbidrag i dessa fall anknytes till andra faktorer än vårdnaden.

I det förslag vi utarbetat om anpassning av återkravet för utgivna bi- dragsförskott till den underhållsskyldiges betalningsförmåga har vi haft att utgå från gällande lag om bidragsförskott, som vi inte haft uppdrag att ompröva i något väsentligt hänseende. Vi har därför, utan att ingå på lagens principer, utarbetat förslag till de nödvändiga tekniska ändringarna i lagen och de mindrejämkningar i övrigt som vårt förslag ger anledning till. Nyligen har emellertid chefen för socialdepartementet meddelat att regeringen äm- nade tillsätta en utredning med uppgift att göra en översyn av lagen om bidragsförskott. Vårt betänkande var vid detta tillfälle i huvudsak färdigt, varför betydelsen av denna översyn inte kunnat närmare beaktas. Vi har emellertid funnit det nödvändigt att här något beröra hur denna nya ut- redning kan tänkas inverka på våra förslag.

Den tillämnade utredningen torde syfta till att göra en samhällsekonomisk och familjepolitisk översyn, föranledd av de snabbt stigande kostnaderna för bidragsförskottet och det samband som ur skilda synpunkter finns mellan bidragsförskottet och andra former för samhällsstöd åt barn och barnfamiljer. Det är icke möjligt att nu säga vad en sådan översyn kan resultera i eller bedöma hur snart den kan bli färdig.

Om den nya utredningen endast leder till en ändrad ekonomisk avvägning mellan olika samhälleliga stödinsatser, t. ex. en omfördelning av de an- slagsmedel som går till allmänna barnbidrag, bidragsförskott och bostads- bidrag, och därvid icke gör någon väsentlig ändring i reglerna för bidrags- förskott kommer den alls inte att ha någon inverkan på våra förslag. För- utsättningarna för dessa består också om den nya utredningen väl leder till en omarbetning av bidragsförskottet men likväl bibehåller en likartad förskottsbetalning till barn med återbetalningsskyldighet förden underhålls- skyldige. De riktlinjer som vi utarbetat för återkrav — vilka bygger på att den underhållsskyldige måste förbehållas en viss levnadsstandard för sig själv och sin familj medan det överskott han kan hagdärutöver kan tas i anspråk för återbetalning enligt bestämda normer— har i viss mån generell giltighet. De klargör även i en ändrad situation vilka principer man måste bygga på för att komma till ett för den underhållsskyldige rimligt resultat vid återkrav.

Endast om den nya utredningen skulle leda till att bidragsförskott helt avskaffas utan att ersättas av någon motsvarighet därtill skulle underlaget för vårt förslag mera väsentligt rubbas. Det finns i dagens läge ingen an- ledning räkna med att den nya utredningen skulle leda till ett sådant resultat.

Den utredningsuppgift vi haft att utföra har i vissa delar ansetts vara brådskande. Riksdagen har särskilt begärt att ett delbetänkande skulle ut- arbetas om underhåll till barn. I dessa hänseenden är en reform lika moti- verad, trots tillkomsten av den nya utredningen, särskilt som det inte går att nu bedöma när denna kan bli färdig. Härtill kommer att lagen om bl- dragsförskott endast berör ett begränsat avsnitt av våra förslag, metoden för fortlöpande anpassning till den underhållsskyldiges betalningsförmåga.

• Sida 61
•  Original

Våra förslag innehåller i övrigt en allmän Översyn av underhållsreglerna i giftermålsbalken och föräldrabalken. Denna översyn är på intet sätt be- roende av hur bidragsförskottet är utformat.

På grund av det nu anförda anser vi att våra förslag bör behandlas och genomföras utan att den nya utredningen avvaktas. Det får ankomma på denna att föreslå de ytterligare ändringar som den kan finna anledning till.

• Sida 62
•  Original

• Sida 63
•  Original

3 Underhållsskyldigheten mot barn

3.2.1. De grundläggande bestämmelserna om underhållsskyldigheten

Faders eller moders underhållsskyldighet enligt 7 kap. 1—2 åå FB är prin- cipiellt grundad på föräldraskapet. Lagbestämmelserna nämner inte föräld- rarnas förmåga såsom en förutsättning för underhållsskyldigheten såsom sådan. Bortsett från det fallet att barnet har egna tillgångar anges ej heller' barnets behov såsom förutsättning härför. Underhållsskyldigheten mot barn skiljer sig därigenom från underhållsskyldigheten mellan frånskilda makar enligt GB, där behovet å ena och förmågan å den andra sidan är avgörande. Nu angivna förhållanden har gjort att underhållsskyldigheten mot barn enligt 1 och 2 åå ibland betecknats som ovillkorlig i motsats till den såsom villkorlig karakteriserade underhållsskyldigheten mot make. Föräldrarnas förmåga får emellertid enligt den här återgivna distinktionen betydelse dels när det gäller omfattningen av underhållsskyldigheten — i l ä 2 st. hänvisas sålunda till föräldrarnas "villkor" — dels när fråga är om fördelningen av under- hållsbördan mellan föräldrarna enligt Zå 1 st.

Vi skall inte här närmare granska orsakerna till lagens uttryckssätt eller de olika synpunkter som kan anföras på den gjorda distinktionen. I den mån ovillkorligheten inte innebär annat än att en standardsänkning inte får ensidigt gå ut över barnet eller att föräldrarna inte får tvinga barnet att försörja sig genom eget arbete innan det erhållit lämplig utbildning, 2Kungöffajlse" (1967363) ger uttryckssättet ingen anledning till erinran. Ibland har dock ovillkor- g$t(2?tzäligngz igår?; ligheten kunnat tolkas på ett sätt som leder till mindre tillfredsställande gen om ändring,” vissa resultat. Den har sålunda ansetts medföra att en betalningsoförmögen för- underhållsbidrag, m.m.

' NJA 1972 s. 419.

• Sida 70
•  Original

' Jfr SvJT 1961 rf s. 17 och Beckman s. 174 f. Se även Walin s. 138 och Agell, Barnrätt, Kompen- dium 1976 s. 38 ff.

2Walin s. 136 f.

älder kunnat åläggas bidragsplikt därför att även den andra föräldern saknat förmåga att ensam bidraga till barnets underhåll och det således gällt att fördela bristen.l

Uppfattningen om underhållsskyldighetens ovillkorlighet bör i dagens samhälle överges. Genom olika sociala stödformer går samhället in och tryggar såväl föräldrarnas som framför allt barnens ekonomiska standard. Genom främst allmänna barnbidrag och bidragsförskott säkras en mini- mistandard för barnet. Det måste anses självklart att om föräldrarna har förmåga att ge barnet en högre standard, denna standardhöjning också får komma barnet till del. Däremot finns det ingen anledning att av den förälder som saknar medel till annat än sitt eget uppehälle utdöma underhållsbidrag till barnet. Beloppet kan inte tas ut exekutivt till följd av reglerna om vad som skall förbehållas gäldenären för eget underhåll. Följden kan bara bli en växande underhållsskuld.

Vi anser det naturligt att föräldrarnas ekonomiska förhållanden tillmäts avgörande betydelse för deras underhållsskyldighet och att detta bör komma till uttryck redan i de grundläggande bestämmelserna i 1 $. Likaså bör därav framgå att föräldrarnas underhållsskyldighet avser vad som erfordras för att täcka underhållskostnaderna sedan därifrån avräknats till barnet utgående allmänna och särskilda socialförmåner av sådan karaktär att de skall beaktas i sammanhanget. Bestämmelserna i l ä 1 st. bör formuleras om i enlighet med vad nu sagts.

Enligt gällande rätt upphör underhållsskyldigheten först när barnet fått "den utbildning som med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finns tillbörlig och ej i något fall förrän barnet fyllt sexton år". I princip kan följaktligen föräldrarna få svara för barnets underhåll även sedan barnet blivit myndigt och så lång tid därefter som behövs för dess utbildning.2 Sedan bestämmelserna tillkom har emellertid läget förändrats till följd av det samhällsstöd till studerande som numera finns. 1 praxis har förhållandet beaktats såtillvida att barn som bedriver eftergymnasiala studier ansetts skyl- diga att i första hand bekosta sina studier med statliga studiemedel (NJA 1967 s. 401) under det att för studier till och med gymnasienivå föräldrarna i första hand ansetts böra svara för underhållskostnaderna (NJA 1968 s. 434).

Utformningen av samhällsstödet vid utbildning, såsom den redovisas i bilaga 3 till vårt betänkande, visar att det fortfarande kan vara av stor be— tydelse för barnet att erhålla underhåll vid studier t.o.m. gymnasienivå under det att man kan säga att för studier över denna nivå ingen längre är beroende av sina föräldrar. Vi anser att man nu bör anpassa underhålls- skyldigheten efter detta och precisera föräldrarnas underhållsplikt till att gälla barnets studier t. o. m. gymnasienivå. I princip bör barnet inte behöva skuldsätta sig för att kunna avsluta sin skolgång. Den grundutbildning det här är fråga om avser främst utbildning vid grund- och gymnasieskola men även exempelvis särskola och folkhögskola i den mån utbildningen motsvarar gymnasieskolans. För högre studier vid universitet och högskolor bör där- emot föräldrarna inte vara underhållspliktiga.

I 7 kap. 1 5 2 st. FB anges underhållsskyldigheten ej i något fall upphöra förrän barnet fyllt sexton år. Därutöver utgår underhåll till dess barnet erhållit tillbörlig utbildning. Enligt 11 ä 3 st. får dock ej mot den underhållsskyldiges

• Sida 71
•  Original

bestridande underhåll bestämmas för tid efter det barnet fyllt arton år, innan det kan tillförlitligen bedömas huruvida underhållsskyldighet föreligger där- efter. Den angivna sextonårsgränsen torde i allmänhet överskridas i praxis under det att den sist angivna bestämmelsen medför att underhållsbidrag normalt utdöms till dess barnet fyller arton år.1 Barnet kan då begära ny prövning av föräldrarnas underhållsskyldighet (8.5 1 st. 3 p.).

Det faller sig enligt vår mening naturligt att anknyta till den tidpunkt då barnet blir myndigt. Många slutar eller har slutat sin grundläggande utbildning vid fyllda arton år. Därefter bör barnet kunna svara för sin egen försörjning. Vid sjukdom, arbetslöshet osv. får det myndiga barnet som andra vuxna lita till samhällets stöd. Vi anser därför att underhållsskyl- digheten i princip bör upphöra när barnet fyllt arton år.

Föräldrarnas underhållsskyldighet gentemot underårigt barn bör bestäm- mas med hänsyn till de bidrag till kostnaderna som barnet kan erhålla på annat sätt. Förutom samhällsinsatser såsom studiehjälp och andra sådana bidrag bör beaktas de egna inkomster barnet kan ha. Även om barnet slutat skolan och tagit arbete innan det fyllt arton år, är det inte säkert att in- komsterna räcker till för uppehållet. Ofta kan den första tiden i förvärvsarbete ge förhållandevis låga inkomster därför att den mer eller mindre är att be- trakta som en utbildningstid. Det är då rimligt att föräldrarna bidrar till kostnaderna för uppehållet i den mån barnets egna inkomster inte räcker till.

I en del fall är barnets grundutbildning inte avslutad när barnet fyller arton år. Förhållandevis många lämnar gymnasieskolan först i nittonårs- åldern. I enlighet med vad vi nyss anförde i fråga om föräldrarnas skyldighet att svara för underhållet under studier t. o. m. gymnasienivå bör i sådana fall underhållsplikten kvarstå till dess barnets skolgång avslutats. Till skol- gång bör hänföras, förutom grundskola och gymnasieskola, annan grund- läggande utbildning som är jämförlig därmed. En möjlighet att låta un- derhållsskyldigheten kvarstå bör tillämpas restriktivt och endast då en för- längd underhållsplikt under barnets grundläggande utbildning är motiverad.

Ett annat fall där föräldrarna enligt de nuvarande reglerna i FB kan bli underhållspliktiga mot barnet även sedan det nått vuxen ålder är enligt 3.5 1 st. om barnet ”i följd av sjukdom eller annan dylik orsak" inte kan försörja sig själv (FB 7:3 1 st.). Denna bestämmelse tari motsats till gällande bestämmelser om underhåll till barnets utbildning uttrycklig hänsyn till föräldrarnas förmåga att utge underhåll.2

Även när det gäller ansvaret för sjuka anhörigas underhåll har läget av- sevärt förändrats genom samhällets insatser. Sjukförsäkringen lämnar er- forderligt ekonomiskt skydd under sjukdomstiden och leder sjukdomen till nedsättning av arbetsförmågan kan den sjuke erhålla förtidspension eller sjukbidrag. Bestämmelserna om underhållsplikt mot sjukt barn kan därför enligt vår mening avskaffas.

14 & avhandlas underhållsskyldigheten mot styvbarn. Bestämmelsen gäller enbart vid äktenskap, dvs. ena makens barn har rätt till underhåll av andra maken. Såsom förutsättning anges att ena maken har under sin vårdnad barn som ej är även andra makens barn. Underhållsskyldigheten är beroende av andra makens förmåga att bidraga till underhållet och varar endast så länge äktenskapet består. Underhållsplikten är subsidiär i förhållande till

' NJA 1970 s. 498. Walin s. 137 och Agell a.a. s. 37.

2Walin s. 142 och Agell a.a.s. 32.

• Sida 72
•  Original

' Ang. 4 å, se Walin s. 143 f. och Agell a.a. s. 46.

2LB1918 s. 455.

underhållsskyldig biologisk förälders underhållsplikt.1

Bestämmelserna i 4å infördes ursprungligen genom en särskild lag av år 1920 om makes underhållsskyldighet mot andra makens barn. Under- hållsplikt mot andra makens barn och även föräldrar härleddes tidigare ur mannens målsmanskap över hustrun. När målsmanskapet föreslogs bli av- skaffat genom 1920 års GB anförde lagberedningen att det ofta framstod som en etisk plikt att bidraga till underhållet av styvbarn och svärföräldrar. Endast när det gällde styvbarn fann beredningen dock att det förelåg sociala skäl för en i lag angiven underhållsplikt och att en lagstadgad underhålls- skyldighet bara i detta fall torde äga erforderligt stöd i det allmänna rätts- medvetandet. Viss försiktighet borde också iakttagas med hänsyn till att underhållsskyldighet enligt de nya principerna i GB kom att åvila hustrun i lika mån som mannen.2

Reglerna har i dagens läge berättigande såtillvida att de ger uttryck för den självklara principen att alla barn i en och samma faktiska familjebildning skall leva på samma standard. Genom att de bara avser det fallet att barnets förälder är gift med styvfadern eller styvmodern ger de dock i dagens sam- hälle inte fullständigt uttryck för denna princip. Vi finner det självklart att i samma familj barnen skall behandlas lika. Skall några regler om un- derhållsskyldighet mot styvbarn bibehållas i lagen bör de därför helst ut- vidgas att omfatta också barn i en familj där föräldrarna inte är gifta med varandra.

Frågan är emellertid om utvidgade regler om underhållsplikt mot styvbarn skulle ha någon praktisk betydelse. Så länge föräldrarnas sammanlevnad varar torde de själva i regel anse det naturligt att barnen behandlas lika. Skulle tvist om underhållet uppstå är det troligast att sammanlevnaden upp- löses. En utvidgning skulle därför närmast få en normbildande funktion genom att den bakomliggande tanken om lika behandling av barnen kom till uttryck.

Inte heller de nuvarande reglerna i 4 & torde utöver en viss normbildande funktion ha någon praktisk betydelse så länge föräldrarna sammanbor. Där- emot kan reglerna få betydelse om sammanlevnaden upphör utan att äk- tenskapet upplöses, dvs. främst under en betänketid när sådan skall föregå äktenskapsskillnaden. Frågan är emellertid om det finns tillräcklig anledning att föreskriva någon underhållsskyldighet när sammanlevnaden väl upplösts. Ibland kan läget vara det att en annan man är fader till hustruns sist födda barn och att äktenskapet av den anledningen upplöses. Ofta lär då hustrun avstå från att yrka underhållsbidrag för detta barn men lagbestämmelserna är i och för sig tillämpliga. Viss risk för missbruk av bestämmelserna finns därför.

Reglernas praktiska betydelse har minskat också därigenom att barnet i förhållande till sin primärt underhållsskyldige förälder numera är berättigat till inte bara underhållsbidrag utan också bidragsförskott. Har föräldern av- lidit kan barnpension utgå. Styvfaderns eller styvmoderns bidragsplikt kom- mer därför normalt att avse endast att tillförsäkra barnet en nivå ovanför bidragsförskottet resp. barnpensionen.

Vi finner med hänsyn till vad som här anförts att bestämmelserna i 4ä bör upphävas. Detta innebär givetvis inte att den bakomliggande principen skulle upphöra att gälla. Vi anser att föräldrarna fortfarande självklart har

• Sida 73
•  Original

så länge de sammanlever en moralisk plikt att hålla barnen i familjen på samma ekonomiska standard.

En begränsning av rätten till underhåll i enlighet med vad här sagts får givetvis återverkningar utanför föräldrabalkens område. Främst berörs så- dana bestämmelser som vid den underhållsskyldiges död ger barnet vissa rättigheter. Dessa rättigheter kan rikta sig utåt. mot tredje man som vållat dödsfallet, eller mot kvarlåtenskapen i konkurrens med övriga dödsbodelä- gare.

Enligt 5 kap. 2 & skadeståndslagen(l972:207)gäller att ersättning för förlust av underhåll tillkommer efterlevande som "enligt lag" hade rätt till underhåll av den avlidne eller som eljest var beroende av honom för sin försörjning, om underhåll utgick vid tiden för dödsfallet eller om det kan antagas att underhåll skulle ha kommit att utgå inom en nära framtid därefter. Be- stämmelserna bygger i första hand på den familjerättsliga underhållsplikten. då hänvisning sker till underhåll "enligt lag". Upphävs underhållsplikten mot barn som bedriver högre studier eller mot sjuka barn blir dessa inte längre heller berättigade till ersättning såvitt härför krävs lagstadgad un- derhållsplikt. Emellertid kan ersättning enligt 5 kap. 25 skadeståndslagen som nämnts utgå också om den efterlevande ”eljest var beroende av" den avlidne för sin försörjning. Bestämmelserna i skadeståndslagen medger alltså ersättning till en vidare krets av efterlevande. Barn som inte längre har rätt till underhåll enligt FB:s bestämmelser men som vid dödsfallet var beroende av den avlidne för sin försörjning kan fortfarande få ersättning. Detsamma gäller "om det kan antagas att underhåll skulle ha kommit att utgå inom en nära framtid därefter". Begränsas den legala underhållsskyl- digheten är det emellertid möjligt att antalet fall som faktiskt erhåller un- derhåll på sikt kommer att minska. Därigenom kan även bedömningen av vad som kan antagas om framtida underhåll från den avlidnes sida komma att påverkas i begränsande riktning.

Bestämmelser om underhållsbidrag ur kvarlåtenskap finns i 8 kap. ÄB.' Bestämmelserna tillförsäkrar i första hand barn. ”vars uppfostran icke är avslutad", ett engångsbidrag ur kvarlåtenskapen innan egendomen delas mellan arvingar och testamentstagare (1 ©). Grunden för denna rätt angavs på sin tid vara att besparingar som arvlåtaren gjort avsåg att säkerställa, förutom hans egen och hans makas försörjning på ålderdomen, minderåriga barns uppfostran och att endast i den mån han ägde tillgångar utöver vad som erfordrades för detta det tedde sig riktigt och billigt att egendom av honom lämnades till vuxna barn.2 Bakom bestämmelserna ligger även tan- ken att man i viss mån bör utjämna orättvisor mellan barn i olika åldrar. mellan dem som under arvlåtarens livstid hunnit få sin utbildning bekostad och dem som vid dödsfallet ännu inte avslutat sin utbildning.3 Rätten till underhållsbidrag går sålunda före andra bröstarvingars rätt till laglott. Här bör anmärkas att avliden faders barn utom äktenskap när dessa bestämmelser kom till ej hade rätt till arv efter honom men väl rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen.

Vid bedömningen av barnets behov av underhållsbidrag ur kvarlåten- skapen i konkurrens med andra barn efter den avlidne skall hänsyn tas till den arvslott som tillfaller barnet. Endast om arvslotten inte räcker till för att täcka barnets beräknade behov av underhåll skall underhållsbidrag

' Se även 18 kap. Sä ÄB.

2sou 1925:43. Lagbered—' ningens förslag till revi- sion av ärvdabalken 11. Förslag till lag om arv

rn. m. 5. 339.

3 A.a.s. 340 ff.

• Sida 74
•  Original

* A.a.s. 348.

2Walin, Kommentar till ärvdabalken del I, 2 uppl.

1973 s. 137.

3 SOU 1925z43. Lagbe- redningens förslag till re- vision av ärvdabalken 11. Förslag till lag om arv m. m. 5. 339.

utgå. Man går härvid så tillväga att det beräknade underhållsbehovet dras av från kvarlåtenskapen, varefter återstoden delas lika mellan övriga bröst- arvingar och utgör deras arvslotter. Samma belopp som var och en av dem erhåller utgör också det underhållsberättigade barnets arvslott och över- skjutande del av vad som sammanlagt tillkommer barnet motsvarar un- derhållsbidraget. Förutom arvslottens storlek skall vid beräkningen av un- derhållsbehovet beaktas vilka möjligheter barnet har att "annorledes njuta uppehälle och utbildning" (1 5). Bl. a. skall efterlevande makes förmåga att bidraga till underhållet samt barnpension som utgår till barnet verka re- ducerande på det beräknade underhållsbehovet. Finns flera underhållsbe- rättigade barn får jämkning dem emellan ske.

När det gäller andra barn än sådana vars uppfostran inte är avslutad gäller inte lika förmånliga regler. Enligt 8 kap. 2 & ÄB äger emellertid arvlåtaren under motsvarande förutsättningar genom testamente förordna att barn "som i följd av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig", skall erhålla underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen. Också denna på tes- tamente grundade rätt tillåts inkräkta på andra bröstarvingars laglott men vissa spärrbestämmelser finns. Att vuxna sjuka barn inte fick någon legal rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen motiverades med att detta skulle innebära en överflyttning av vårdkostnaderna från det allmänna på sys- konen.1 En legal rätt har dock tillerkänts sjukt barn gentemot testaments- tagare enligt 8 kap. 3 & ÄB, varigenom den borttestamenterade egendomen kan bli belastad med en till barnets förmån gällande rätt till viss avkastning därav.

Här återgivna bestämmelser synes inte kunna lämnas i oförändrat skick om de grundläggande bestämmelserna om underhållsskyldigheten ändras på sätt här föreslagits. Såvitt avser sjukt barn föreslås underhållsskyldigheten bli avskaffad, varigenom grunden för bestämmelserna i 8 kap. 2 och 3 åå bortfaller. Samhällets insatser till förmån för den som blir sjuk eller in- validiserad kan sakligt motivera att också dessa bestämmelser upphävs.

När det gäller barn vars uppfostran inte är avslutad innebär vårt förslag att underhållsskyldigheten i princip skall upphöra när barnet fyller arton år och i vart fall därefter inte skall kvarstå längre tid än som erfordras för att barnet skall kunna avsluta sin grundutbildning. Ursprungligen gällde enligt 8 kap. l & ÄB en åldersgräns vid tjugoett år men denna gräns av- skaffades då myndighetsåldern i en första etapp år 1969 sänktes till tjugo år. Skall bestämmelserna i 1 & finnas kvar måste de i vart fall anpassas till vad som kommer att gälla enligt 7 kap. lå FB.

Det kan ifrågasättas om bestämmelserna i l & har någon verklig betydelse i dagens samhälle. Utgående barnpensioner kan antagas ha väsentligt re- ducerat deras betydelse?. Enligt villkoren för tjänstegrupplivförsäkring utgår särskilda tilläggsbelopp till den avlidnes barn. Kostnaderna för barnets grund- utbildning, såvitt dessa skulle ha fallit påarvlåtaren, kan antagas i huvudsak bli kompenserade genom vad som sålunda tillfaller barnet jämte dess arvslott. Till skydd för barnet gäller vidare laglottsreglerna, vilka enligt lagberedningen har som ett huvudsyfte att trygga oförsörjda barns underhåll och uppfostran.3 Des- sa regler ger skydd mot testamentariska förfoganden från arvlåtarens sida. Där- emot finns inom arvsrätten i övrigt inte några bestämmelser som verkar utjäm- nande mellan barnen inbördes på sätt reglerna om underhållsbidrag ur kvarlå-

• Sida 75
•  Original

tenskap haft till syfte. Numera har dock samtliga barn till den avlidne samma rätt till arv. oavsett om denne var gift med den andra föräldern eller inte.1

Även om det i vissa fall kan finnas ett behov av underhållsbidrag är det tveksamt om detta behov kan bli tillgodosett enligt bestämmelserna i 8 kap. ÄB. Rör det sig om en större kvarlåtenskap kan många gånger redan barnets arvslott i förening med barnpensionen och ev. tilläggsbelopp enligt tjänstegrupplivförsäkring antagas täcka barnets behov. Sin största be- tydelse skulle därför rätten till underhållsbidrag ha i mindre bon. I dessa leder emellertid den s.k. basbeloppsregeln i 13 kap. 12% 2 st. GB till att efterlevande make ofta övertar hela behållningen.

Enligt vår mening bör 8 kap. ÄB i sin helhet kunna upphävas om vårt förslag till ändring av de grundläggande underhållsbestämmelserna antages.2 Detta hindrar inte att en utjämning kommer till stånd olika barn emellan på arvlåtarens initiativ. Fortfarande kommer det att vara möjligt för en fader eller moder att genom testamente tillse att ett barn. vars utbildning inte avslutats eller som är sjukt, får viss kompensation härför ur kvarlå- tenskapen.

3.2.2. Underhållsskyldigheten vid gemensam vårdnad

Föräldrar som har vårdnaden om barnet gemensamt och som sammanbor kan sig emellan fördela underhållsbördan som de finner bäst. Vi anser att de grundläggande bestämmelserna om underhållsskyldigheten och plikten för vardera föräldern att taga del däri efter sin förmåga i och för sig bör kunna läggas till grund för en talan mot den som påstås försumma denna sin skyldighet. Den försumlige bör därvid kunna förpliktas att utge bidrag i pengar. varvid hänsyn får tas till de kostnader i övrigt som han kan ha för barnets uppehälle. Någon praktiskt användbar utväg att lösa underhålls— frågan under sammanlevnaden lär dock inte denna möjlighet bli, eftersom man kan räkna med att en rättegång förvärrar förhållandet mellan föräldrarna och lätt leder till att sammanlevnaden upplöses. Reglerna kan däremot vara av betydelse när det gäller att godvilligt komma till en uppgörelse mellan föräldrarna eller att i samband med en upplösning av samlevnaden åstad- komma en utjämning av underhållskostnaderna under tiden före upplös- ningen.

Läget blir ett annat när föräldrarna inte sammanbor. En av dem kommer att ha den omedelbara omsorgen om barnet och svarar på så sätt direkt för underhållskostnaderna. Den andre skall i stället fullgöra sin del av un- derhållet genom att utge underhållsbidrag. Skyldigheten att utge under- hållsbidrag är enligt reglerna i 7 kap. 258 2'st. 1 p. FB ställd i relation till vårdnaden om barnet. Det sägs att den som ej har vårdnaden om barnet skall betala underhållsbidrag. Före 1976 års reformering av vårdnadsreglerna gällde att gifta föräldrar — vilka då var de enda som kunde ha vårdnaden om sina barn gemensamt — vid särlevnad förutsattes utverka rättens beslut angående vem av dem som skulle ha vårdnaden, och att i samband med äktenskapsskillnad det ålåg rätten att tillse att sådant beslut meddelades. Ogifta föräldrar kunde överhuvudtaget ej ha vårdnaden om sina barn ge- mensamt. Genom att vårdnadsbegreppet sålunda väl täckte de faktiska si- tuationer då underhållsbidrag skulle utgå, kunde man genom anknytningen

1 Se dock 3 p. övergångs- bestämmelserna till lagen (19691621) om ändring i ÄB enligt lydelsen den erhållit genom SFS 1974223 8. Se avsnitt 6.3. nedan.

2 Enligt 18 kap. 5 & 2 st. ÄB har efterlevande make och oförsörjda barn fortfarande rätt till nödigt underhåll ur boet under 3 månader från dödsfal- let.

• Sida 76
•  Original

till vårdnaden få ett enkelt och klart rekvisit för bidragsplikten.

De nya vårdnadsreglerna innebär till en början att också ogifta samman- boende föräldrar kan få vårdnaden om barnet gemensamt. Detta fall har vi inte anledning att här närmare behandla. Av större intresse i förevarande sammanhang är den nu öppnade möjligheten för frånskilda föräldrar och för tidigare sammanboende ogifta föräldrar med gemensam vårdnad att trots upplösningen av familjegemenskapen behålla den gemensamma vårdnaden. Även ogifta föräldrar som aldrig bott tillsammans kan numera få gemensam vårdnad om sitt barn. Den nya ordningen innebär därför att anknytningen i 2ä 2 st. till vårdnadsbegreppet inte längre slår rätt. Bestämmelserna ändrades dock inte i samband med genomförandet av den gemen- samma vårdnaden i de angivna fallen. Det förutsattes att föräldrar som väljer att utöva vårdnaden gemensamt följer huvudprincipen i 255" och ge- mensamt tar del i kostnaderna för barnens underhåll, var efter sin förmåga. Skulle någon av föräldrarna undandra sig sin skyldighet att bidra, sades detta kunna vara ett skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden (prop. 1975/76:170 s. 147).

Vid reformeringen av vårdnadsreglerna uppmärksammades vidare frågan om bidragsförskott. Gällande lag om bidragsförskott förutsätter för rätt till bidragsförskott att vårdnaden om barnet tillkommer endast en av föräldrarna eller att barnet inte står under föräldrarnas vårdnad. Söker föräldrarna ge- mensam vårdnad om barnet kan följden bli att bidragsförskott som utgår faller bort och i vart fall att rätt till förskott ej föreligger. Enligt depar- tementschefens mening var det inte möjligt att lösa de problem i detta avseende som kan uppkomma vid gemensam vårdnad genom en enkel ändring av bidragsförskottslagen. Den aktuella frågan om gemensam vård- nad kunde inte heller föranleda ändring av de grundläggande reglerna för bidragsförskotten. Frågan om bidragsförskott vid gemensam vårdnad hade ett direkt samband med reglerna om underhållsbidrag eftersom bidrags- förskottens funktion är att ersätta eller komplettera ett underhållsbidrag. Viktigt var också att inte skapa orättvisor i förhållande till samboende för- äldrar med låga inkomster. Det var därför angeläget att frågan om eko- nomiskt stöd vid delad bosättning och gemensam vårdnad fick ingå i en mer allsidig prövning av de frågor rörande bidragsförskott m. m. som an- knyter till reglerna om underhållsbidrag.

Departementschefen konstaterade att familjelagssakkunniga enligt sina direktiv har i uppdrag att bl. a. se över reglerna om underhållsbidrag. Detta kunde synas tala för att man lät de sakkunniga pröva även den nyss angivna frågan. Mot detta kunde emellertid invändas att man här kommer in på ett område som ligger utanför den civilrättsliga lagstiftningen som de sak— kunniga annars har att syssla med. Det var dessutom angeläget att de sak- kunnigas arbete inte försenades. Departementschefen kom med hänsyn till det sagda fram till att det inom justitiedepartementet borde tillsättas en särskild arbetsgrupp med representanter för berörda departement och med uppgift att i nära samråd med familjelagssakkunniga och socialpolitiska sam- ordningsutredningen pröva de frågor rörande bidragsförskott m. m. som an— knyter till reglerna om underhållsbidrag och att därvid även överväga frågan om ekonomiskt stöd i de situationer som kan uppkomma vid delad bO— sättning och gemensam vårdnad (prop. s. 148).

• Sida 77
•  Original

Riksdagens lagutskott underströk att bidragsförskotten utgör ett bety- dande ekonomiskt stöd för ett stort antal barn som har endast en förälder som vårdnadshavare. Ett bortfall av detta stöd skulle i många fall innebära en försämrad ekonomi för dem. Utskottet såg därför med tillfredsställelse att en särskild arbetsgrupp — som då hade tillsatts — skulle pröva frågorna om bidragsförskott och ekonomiskt stöd i fall föräldrarna har gemensam vårdnad och inte sammanbor. Med hänsyn till att en tillfredsställande lösning av dessa frågor utgör en viktig förutsättning för att institutet gemensam vårdnad inte skall begränsas till en viss krets, ansåg utskottet det angeläget att erforderliga reformer om möjligt kunde genomföras redan i samband med ikraftträdandet av de nya vårdnadsreglerna. Utskottet ville därför fram- hålla vikten av att arbetsgruppen med skyndsamhet behandlade de spörsmål som uppdraget avser, så att förslag till lagändringar snarast kunde föreläggas riksdagen (LU 1975/76:33 s. 92).

Arbetsgruppen har under våren och hösten 1976 insamlat material och övervägt olika alternativ för lösning av berörda frågor. Med hänsyn till det nära sambandet med familjelagssakkunnigas arbete och då eventuella åt- gärder ändå inte skulle kunna genomföras samtidigt med ikraftträdandet av de nya vårdnadsreglerna, har arbetsgruppen inte lagt fram något eget förslag utan i stället överlämnat sitt material till familjelagssakkunniga.

Frågan är om det går att finna en lösning på problemet utan att reglerna om underhållsbidrag i föräldrabalken ändras. Tydligt är att det då inte är möjligt att i full utsträckning göra bidragsförskottslagen tillämplig också på denna grupp av barn, eftersom anknytningspunkten, det fastställda un— derhållsbidraget, här saknas. Däremot kan man tänka sig att införa ett ut- fyllnadsbidrag. Vill man inte basera detta på en helt skönsmässig behovs- prövning, något som knappast kan komma ifråga för en liten isolerad grupp, när en dylik prövning inte tillämpas för alla andra barn, återstår blott att anknyta till de ekonomiska villkor som den ene eller den andre av föräldrarna kan uppvisa. Anknyter man till den av föräldrarna som har den lägsta in- komsten, blir barnet väl tillgodosett. Det blir dock i en del fall överkom- penserat. Vill man förhindra detta tvingas man att anknyta till den av för- äldrarna som har den högsta inkomsten. Då blir å andra sidan en del av barnen sämre ställda än om de haft en förälder som vårdnadshavare. Man har då för dessa fall inte löst det av riksdagen angivna problemet, hur barn i de olika fallen skall få samma stöd. I viss män kan dessa olägenheter minskas genom att man tar hänsyn till båda föräldrarnas inkomster. Samma invändningar fast i mindre grad kan riktas också mot en sådan lösning, vilken dessutom väl mycket avviker från principerna i lagen om bidrags- förskott. En avgörande olägenhet med samtliga nu diskuterade utvägar är att barn vars föräldrar har gemensam vårdnad kommer att sakna den be- talningsgaranti som är bidragsförskottets ursprungliga och alltjämt viktiga uppgift. Om förälder med vilken barnet inte sammanbor väl bedömes kunna betala underhållsbidrag men inte gör det, kommer detta barn sålunda, till skillnad från alla andra grupper av barn i samma ställning. inte att få sam— hällets stöd genom en månatlig utbetalning som samhällsorganen återkräver av den betalningsskyldige. Det innebär vidare att man bortser från hur för- äldrarna faktiskt i det enskilda fallet har ordnat för barnet.

Som ett resultat av dessa överväganden kan alltså sägas att det är den

• Sida 78
•  Original

bästa lösningen på det av riksdagen angivna problemet att utvidga skyl- digheten att utge underhållsbidrag också till fall av gemensam vårdnad. Även mera allmänt sett talar starka skäl härför. Det är ännu inte möjligt att överblicka hur de nya bestämmelserna om gemensam vårdnad kommer att användas. Syftet därmed har varit att möjliggöra att barnets relationer till båda föräldrarna kan bevaras och att den förbättring i förhållande till den tidigare ordningen som kan förväntas i fråga om relationen mellan föräldrarna inbördes indirekt kan komma även barnet till del. Endast en längre tids erfarenhet av de nya bestämmelserna kan dock visa om syftet kommer att infrias.

Viktigt är naturligtvis att reglerna om underhållsbidrag inte har ett sådant innehåll att de motverkar syftet med den gemensamma vårdnaden. [ detta hänseende vill vi hänvisa till vad vi i det följande säger om den under- hållsskyldiges egna utgifter för barnet.

Vi vill inte ifrågasätta möjligheten av att föräldrar som vill ha gemensam vårdnad om sitt barn också i stor utsträckning kan komma överens i un- derhållsfrågan. Vill man gardera sig mot att den gemensamma vårdnaden blir förbehållen en viss krets människor och ser man den som en möjlighet tillkommen i barnets intresse finns det emellertid anledning för lagstiftaren att tillse att underhållsfrågan kan lösas utan att man äventyrar den ge- mensamma vårdnaden. Vill föräldrarna ha gemensam vårdnad men kan de inte enas om storleken av det underhållsbidrag den ene skall utge till barnet förefaller det rimligare att rättsordningen tillhandahåller en modell för lösandet av underhållsfrågan utan att föräldrarna för den skull först måste ge upp den gemensamma vårdnaden.

En tänkbar lösning är att helt överge anknytningen till vårdnadsbegreppet och söka ett helt nytt rekvisit, till vilket skyldigheten att utge underhålls- bidrag skulle knytas. Eftersom det inte finns någon med vårdnadenjämförbar rättslig relation som kan sättas i stället återstår att utifrån den faktiska si- tuation man vill beskriva välja de karaktäristiska omständigheter som fö- religger. Dessa omständigheter är att föräldern i fråga inte bor tillsammans med barnet och därför inte på motsvarande sätt som vårdnadshavaren enligt gällande ordning svarar för de direkta kostnaderna för barnet. Bakom skulle alltså fortfarande ligga samma faktiska situation som man tidigare kunnat ange genom anknytningen till vårdnadsbegreppet.

Givetvis blir ett rekvisit som anknyter till bosättningen svårare att tillämpa än det nuvarande. Huruvida barnet bor tillsammans med den ene av för- äldrarna eller ej låter sig inte lika lätt konstateras som förekomsten av ett rättens beslut om vårdnaden. Denna olägenhet kan begränsas om man inte helt avskaffar anknytningen till vårdnadsbegreppet utan nöjer sig med att vid sidan därav såsom alternativt rekvisit vid gemensam vårdnad införa anknytningen till boendeförhållandena. Detta skulle innebära att så fort rät- ten meddelat beslut varigenom vårdnaden tillagts en av föräldrarna ensam eller om vårdnaden redan från början tillkommer endast en av dem, dvs. modern när föräldrarna inte är gifta, den andre kan förpliktas utge un- derhållsbidrag utan att boendeförhållandena behöver utredas. Så långt bi- behålls gällande rätt. Har däremot föräldrarna vårdnaden om barnet ge- mensamt skulle, för att en av dem skall bli skyldig betala underhållsbidrag, fordras att han eller hon inte bor tillsammans med barnet. För att inte

• Sida 79
•  Original

ge upphov till den missuppfattningen att barnets mer eller mindre tillfälliga uppehållsort skall vara avgörande kan bidragsplikten anges avse den förälder som inte "varaktigt" sammanbor med barnet.

Även om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet kommer barnet normalt att kunna anses varaktigt boende hos en av dem. Man bör kunna räkna med att den frågan är en med överenskommelsen om den gemen- samma vårdnaden så intimt förenad fråga att föräldrarna i allmänhet redan tagit ställning till den när de beslutat sig för att ha gemensam vårdnad. Även om den andre har barnet hos sig i mycket stor omfattning kommer barnet att under den övervägande delen av året vistas hos den ene. Förutom föräldrarnas avsikt vid överenskommelsen om gemensam vårdnad och den tid barnet faktiskt vistas hos vardera föräldern kan barnets folkbokföring ge en anvisning om var det är att anse som bosatt. Barnet måste vara skrivet någonstans och hos den av föräldrarna hos vilken barnet enligt folkbok- föringen är bosatt kan man i regel anse att barnet också i FB:s mening är varaktigt bosatt. Det bör här anmärkas att hemvistsakkunniga nyligen avgivit sitt betänkande med förslag till bl. a. ändringar i folkbokförings- förordningen (SOU 1976139) och att de förändringar som kan följa därav får uppmärksammas när slutlig ställning tagits till det förslaget.

Ändras reglerna om skyldigheten att utge underhållsbidrag på sätt här angivits skulle man också få en naturlig utgångspunkt för följdändringar när det gäller bidragsförskotten. Sådant förskott kunde alltjämt utgå i för- hållande till underhållsskyldig fader eller moder. Såsom förutsättning för bidragsförskott bör på motsvarande sätt anges att, förutom när vårdnaden tillkommer endast en av föräldrarna eller barnet icke står under föräldrarnas vårdnad, förskott kan vid gemensam vårdnad utgå i förhållande till den som ej varaktigt sammanbor med barnet.

Vi är medvetna om att anknytningen av rätten till bidragsförskott till ' boendeförhållandena i en del fall kan tänkas komma till användning för att uppnå större fördel av bidragsförskottet än vad hittillsvarande ordning medgivit. Föräldrarna kan exempelvis se till att barnet blir att anse som varaktigt bosatt hos den av dem som har den högsta inkomsten. Åter- betalningsskyldigheten för utgivna förskott åvilar då den underhållsskyldige föräldern, vilken är den som har den lägsta inkomsten. Problemet är inte nytt. Samma effekt kan föräldrarna uppnå redan idag genom att förlägga vårdnaden hos den som har den högsta inkomsten. Vad som tillkommer med den av oss föreslagna ordningen är att ingen av föräldrarna för att uppnå detta resultat behöver avstå från sin del i vårdnaden. Som framhölls av riksdagens lagutskott är det emellertid angeläget se till att de föräldrar som väljer gemensam vårdnad inte råkar ut för ekonomiska försämringar. Gör man begränsningar i rätten till bidragsförskott vid gemensam vårdnad utöver dem som följer av de generella kraven för bidragsförskott löper man risken att den gemensamma vårdnaden som utskottet befarade skall komma att förbehållas en viss krets, en krets som är ekonomiskt oberoende av samhällets stöd. Vill man undvika ett obehörigt utnyttjande av samhällets stöd i form av bidragsförskott bör det ske genom generellt verkande åtgärder och inte inrikta åtgärderna så att de drabbar bara en viss grupp människor.

Man kan tänka sig att i lagen om bidragsförskott införa en generellt verkande begränsning, som kan komma till användning bl. a. i fall då rätten

• Sida 80
•  Original

' Walin s. 146.

till bidragsförskott klart missbrukas av föräldrar med gemensam vårdnad. En sådan begränsning skulle kunna utformas så att bidragsförskott förklaras inte skola utgå om barnet har egna tillgångar eller eljest uppenbarligen saknar behov av bidragsförskott. Är det uppenbart med hänsyn till båda föräldrarnas ekonomiska förhållanden att barnet saknar behov av bidragsförskott borde detta kunna indragas eller ansökan om förskott avslås.

Föräldrar som har gemensam vårdnad om sitt barn är i lika mån behöriga att företräda barnet och tillvarata dess intressen. En av fördelarna med den gemensamma vårdnaden är bl. a. att vid förfall för den ene den andra för- äldern kan utöva bestämmanderätten, om det gäller ett beslut som inte utan olägenhet kan uppskjutas (6 kap. Så FB). Dessa principer torde bli tillämpliga också såvitt avser den vårdnadshavare i 7 kap. FB tillagda rätten att föra barnets talan i underhållsmål. Av allmänna principer följer att den förälder som är underhållsskyldig inte äger företräda barnet gentemot sig själv. Den andre får då i stället ensam företräda barnet. Några särskilda föreskrifter som reglerar talerätten vid gemensam vårdnad torde därför inte erfordras i 7 kap. FB.

3.2.3. Periodiska bidrag och engångsbidrag

Det är naturligt att underhållsbidrag, som avser barnets löpande försörjning, också betalas fortlöpande. Enligt huvudregeln i 7 kap. 6 ;” FB skall sålunda underhållsbidrag erläggas i förskott för kalendermånad. Regeln kan sägas tillgodose barnets intresse av att bidrag inte förbrukas i förtid utan står till förfogande när behov därav successivt uppkommer. Regeln anses vara till fördel även för den underhållsskyldige, som därigenom befrias från det betungande alternativet att omedelbart utge underhåll för hela bidragstiden eller en längre del därav. Men även om den underhållsskyldige skulle betala ett månatligt förfallande bidrag flera månader i förskott, kan han inte där- igenom undgå betalningsskyldighet för de bidrag som enligt huvudregeln förfaller till betalning först vid en senare tidpunkt. Detta framgår av sista punkten i 6 &, som alltså kan leda till att den underhållsskyldige får betala beloppet en gång till.I Denna bestämmelse har givetvis också till syfte att tillgodose barnets behov av fortlöpande underhåll.

Vi finner det naturligt att såsom huvudregel i lagen behålla bestämmelsen om att underhållsbidrag skall betalas månadsvis och att beloppen förfaller till betalning förskottsvis för kalendermånad. Från denna huvudregel bör emellertid liksom nu undantag kunna medges. Något skäl varför betalning i annan ordning inte alls skulle kunna medges finns inte. Såväl kortare som längre perioder bör kunna bestämmas. Kortare perioder kan bli aktuella exempelvis om den underhållsskyldiges inkomster utbetalas med kortare mellanrum än en månad. Har däremot den underhållsskyldige inkomster som fördelar sig mycket ojämnt över en längre tid, kan det ligga i hans intresse att få längre betalningsterminer än en månad. Detta utgör dock ej något skäl att utan vidare frångå huvudregeln. 1 och för sig måste den underhållsskyldige räkna med att fortlöpande ha medel tillgängliga för såväl sin egen som anhörigas försörjning. Enligt vår mening bör betalning för längre period än en månad bestämmas bara när starka skäl talar för detta, starkare ju längre period betalningen skall avse. Det nuvarande kravet på

• Sida 81
•  Original

"särskilda omständigheter” för avvikelse från huvudregeln bör därför kvar- stå.

Vid tvist bör domstol äga pröva om sådana särskilda omständigheter fö- religger som motiverar en avvikelse från huvudregeln. I gällande rätt kan dessutom föräldrarna genom avtal bestämma om betalning i annan ordning, förutsatt att de varken vid barnets födelse eller därefter varit gifta med varandra och förutsatt att avtalet sker i viss form (7 kap. 79” 2 st. FB). Ett avtal som ingåtts enligt dessa regler får verkningar som är gynnsammare för den underhållsskyldige än vad som annars blivit fallet. Vi anser inte att det finns skäl att göra någon skillnad i fråga om avtalsmöjligheten be- roende på om föräldrarna varit gifta med varandra eller ej. Också när för- äldrarna varit gifta kan behov föreligga att bestämma om betalningen med avvikelse från huvudregeln.

Den längst gående möjligheten är att bestämma att underhållet skall full- göras en gång för alla genom ett s.k. engångsbidrag. Bakom avtalsmöj— ligheten för ogifta föräldrar låg ursprungligen tanken att frivillig överens- kommelse med barnafadern skulle underlättas. Bestämdes ett engångs- bidrag kunde förfarandet emellertid lätt få karaktären av att fadern "köpte sig fri” från framtida följdverkningar av faderskapet? Utvecklingen mot ett stärkande av barnets rätt och en däremot svarande ökning av föräldrarnas ansvar har medfört att några sådana tankar inte längre bör utöva något som helst inflytande på valet av bidragsform.

Avgörande för frågan om ett engångsbidrag skall erläggas bör vara barnets intresse. Härvid kommer inte enbart ekonomiska överväganden in i bilden utan hänsyn måste också tas till möjligheten av att bibehålla eller skapa en god kontakt mellan barnet och den underhållspliktige föräldern. Det bör sålunda inte komma i fråga att mot den underhållsskyldiges bestridande bestämma att underhållet skall utgå såsom ett engångsbidrag. Givetvis bör det heller inte komma i fråga om den underhållsberättigade motsätter sig det. Ibland kan underhållsfrågan lösas på det sättet att den underhålls- skyldige tecknar en försäkring som ger barnet ett månatligt utfallande belopp under den tid underhållsskyldigheten består. Oftast torde parterna vara överens om ett sådant arrangemang men ingenting hindrar att den un- derhållsskyldige på eget initiativ tecknar en försäkring, som ger ett periodiskt utfallande belopp motsvarande underhållsbidraget. Förfarandet kan vara till fördel för den underhållsberättigade, som får viss säkerhet för de periodiska bidragen, och för den underhållsskyldige, som slipper bekymra sig om be- talningarna. Även om viss återbäring kan utfalla på försäkringen är det dock inte säkert att de utfallande beloppen för hela bidragstiden kommer att motsvara vad den underhållsskyldige skall betala. Ändrar sig förhål- landena så att den underhållsskyldige rätteligen bör betala mer, kan un- derhållsbidraget jämkas uppåt och den underhållsskyldige få betala mer än vad som utfaller på försäkringen.

Ett engångsbidrag i FB:s mening är ett sådant som skall erläggas till barnet och som utgår enligt avtal mellan parterna. För avtal om engångs- bidrag krävs enligt gällande rätt barnavårdsnämndens godkännande. Där- igenom kan kravet på att det skall föreligga särskilda omständigheter iakt- tagas. Eftersom vi anser att avtalsmöjligheten bör gälla lika för alla barn, blir det möjligt att bestämma engångsbidrag också när föräldrarna är eller

lGenom avtal om en- gångsbidrag avseende underhåll enligt l & har dock ej den villkorliga underhållsskyldigheten enligt 3 & kunnat avtalas bort. Se Walin s. 156.

• Sida 82
•  Original

varit gifta med varandra. Är barnet underårigt bör, såsom nu gäller, bidraget inbetalas till barnavårdsnämnden, som enligt 4 kap. éä FB har att hos riksförsäkringsanstalten eller svenskt försäkringsbolag inköpa en efter un- derhållsskyldigheten lämpad livränta åt barnet, om ej enligt avtalet hinder möter eller nämnden finner att beloppet får på annat lämpligt sätt användas för barnets underhåll.

När barnavårdsnämnden bedömer om det föreligger sådana särskilda om- ständigheter som talar för ett engångsbidrag, har den att beakta att barnet i regel torde vara berättigat till bidragsförskott. Har den underhållsskyldige inte förmåga att betala ett belopp som ger barnet ett bidrag som minst motsvarar bidragsförskottet, är det inte så mycket barnets som det allmän- nas intresse som skall bevakas. Det återkravssystem för utgivna förskott som vi föreslårinnebär bl. a. att ett i vederbörlig ordning slutet avtal om engångsbidrag befriarden underhållspliktige från framtida återkrav,även om hans betalnings- förmåga skulle förbättras. Innebär avtalet att barnet kommer att kunna förvär- va rätt till ett periodiskt bidrag som väl överstiger bidragsförskottets nivå får en samlad bedömning göras där inte bara parternas ekonomiska förhållanden till- mäts betydelse utan också möjligheterna att bevara en god kontakt mellan bar- net och den underhållsskyldige. Är dessa möjligheter begränsade—exempelvis om det rör sig om en fader som inte haft någon familjesamhörighet med mo- dem och barnet och som saknar hemvist i riket — kan det dock många gånger vara bättre att låta ett engångsbidrag utgå än att bestämma ett periodiskt bidrag eller lita till återkravsmöjligheten, dådet kan visa sig svårt eller omöjligt att dri- vain dessa fordringar. Enligt vår mening böremellertid principiellt stor restrik- tivitet iakttas när det gäller att godkänna avtal om engångsbidrag.

De formkrav som för närvarande uppställs för avtal om betalning i annan ordning än huvudregeln medger bör fortfarande gälla. Avtalet skall alltså slutas skriftligen, bevittnas av två personer och godkännas av barnavårds- nämnden. Åsidosätter parterna formföreskrifterna, bör detta alltjämt få till följd att erlagd betalning inte befriar den bidragspliktige från skyldigheten att enligt huvudregeln utge underhållsbidrag på nytt för kommande må- nader.

3.2.4 Fullgörelse av bidragsskyldigheten genom återbetalning av bidragsförskott Bidragsförskott lämnades ursprungligen såsom ett förskott på ett fastställt underhållsbidrag. Numera utgår emellertid bidragsförskott också utan att motsvaras av något underhållsbidrag. Har något underhållsbidrag inte alls blivit bestämt, t. ex. därför att faderskapet till barnet inte kunnat fastställas eller den underhållsskyldige inte har förmåga att utge något bidrag, är trots detta barnet berättigat till bidragsförskott. Motsvarande gäller om den un- derhållsskyldige inte har förmåga att utge ett underhållsbidrag som uppgår till bidragsförskottets belopp, då vad som fattas kan utgå som s. k. utfyll- nadsbidrag. Även om bidragsförskottet kan sägas ha fått karaktären av en minimi- standard som garanteras barnet av det allmänna, är rätten till förskott fort- farande i viktiga hänseenden beroende av att underhållsbidrag till barnet blivit fastställt. Eftersom regressrätten mot den underhållsskyldige bestäms

• Sida 83
•  Original

av dennes bidragsskyldighet, måste samhället såsom villkor för utbetalning av förskottet kräva att den underhållsberättigade gjort vad han kunnat för att få underhållsbidrag fastställt och dessutom fastställt till ett skäligt belopp. Även senare inträffade förändringar som kan medföra att den underhålls- skyldige kan betala ett högre underhållsbidrag och följaktligen återbetala en större del av bidragsförskottet till det allmänna skall beaktas och föranleda den underhållsberättigade att begära jämkning uppåt av underhållsbidraget vid äventyr att bidragsförskottet annars sätts ned till det ursprungligen be- stämda bidragsbeloppet.

Detta bidragsförskottets beroende av underhållsbidraget har flera nack- delar. Det har sagts att man för att inte äventyra rätten till bidragsförskott ogärna bestämmer ett underhållsbidrag som — i vart fall alltför mycket — understiger bidragsförskottets belopp. Är detta riktigt kan det till en del förklara förhållandet att så stor del av de med regressrätt förenade bidrags- förskotten aldrig återbetalas. Att bidragen i en del fall bestäms till en nivå över den underhållsskyldiges förmåga bidrar givetvis också till uppkomsten av de stora underhållsskulderna. Även om man kan vidtaga åtgärder som syftar till att bringa underhållsbidragen mer i nivå med den underhålls- skyldiges betalningsförmåga måste med gällande ordning det allmänna än- dock utöva en viss kontroll över hur den privaträttsliga bidragsskyldigheten fastställs. Detta innebär att partsställningen i underhållsmål kan bli konstlad, något som särskilt framträder i jämkningsprocesser. Den underhållsberät- tigade, som uppbär bidragsförskottet, har — bortsett från risken av att för— skottet annars sätts ned — inget ekonomiskt intresse av att föra talan om höjning av underhållsbidraget, än mindre av att vara verksam i rättegången för att uppnå en höjning. Vi förutsätter givetvis att det här inte rör sig om ett fall då bidraget kan höjas utöver förskottets belopp. Inte heller har den underhållsberättigade någon anledning motsätta sig att bidraget jämkas nedåt, om det är den underhållsskyldige som för talan om jämkning.

Genom att det allmänna inträder i barnets rätt till underhållsbidraggent- emot den underhållsskyldige kommer, i den mån bidragsförskottet svarar mot ett fastställt underhållsbidrag, den underhållsskyldige att fullgöra sin bidragsplikt genom återbetalningar. För återkravsverksamheten gäller sär- skilda bestämmelser. För närvarande handhas den av barnavårdsnämnderna, som också beslutar om utbetalning av bidragsförskott. Enligt den ordning som skall gälla från och med den 1 september 1977 och tillämpas första gången i fråga om bidragsförskott avseende oktober månad samma år skall de allmänna försäkringskassorna administrera bidragsförskotten, varvid frå- gan om utbetalning skall skötas genom lokalkontoren och återkravsverk- samheten genom centralkontoren.l

Enligt 17 & lagen om bidragsförskott i dess antagna nya lydelse ankommer det på försäkringskassan att utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande, där ej den underhållsskyldige efter förmåga fullgör den honom åvilande betalningsskyldigheten. För att kassan skall kunna bedöma om den underhållsskyldige handlat ”efter förmåga” har kassan att taga kontakt med honom för att så omsorgsfullt som möjligt utreda hans betalningsförmåga. Också kontakter med andra institutioner och myndig- heter kan tagas för att utreda den underhållsskyldiges ekonomiska och sociala situation. Till återkravsverksamheten hör bl. a. även att bedöma om be-

] SFS 1976:277. Ang. centralkontorens uppgif- ter, se förslag 1976-06-09 till Riksförsäkringsverket ang. Organisation av Försäkringskassornas Centralkontor (stenc.) av— givet av en särskild ar- betsgrupp (Fk-gruppen).

• Sida 84
•  Original

2Ang. kravverksamheten, se bl. a. Administration av bidragsförskott m. m., förslag av RAFA-utred- ningen 1974, s. 44 f., samt i föregående not angivna rapport 5. 43 f.

3 Se i not 1 angiven rap- port s. 17 f.

talningsplan skall upprättas och i samråd med den underhållsskyldige upp- rätta sådan plan. Finns anledning därtill kan kassan bistå den underhålls- skyldige vid upprättandet av ansökan om jämkning av underhållsbidraget.2 Enligt vad vi erfarit kommer kassan att vid bedömningen av den under- hållsskyldiges betalningsförmåga ta hänsyn till vissa normerande minimi- nivåer, som avser att tillförsäkra den underhållsskyldige en skälig standard för egen del.

Finner kassan det nödvändigt kan den skrida till indrivning i exekutiv väg av fordringen, genom införsel eller utmätning. Kassans bedömning av den underhållsskyldiges situation kan emellertid också utmynna i ett beslut om eftergift. Enligt 18% lagen om bidragsförskott kan kassan för det all- männas räkning efterge återkrav gentemot den underhållsskyldige, om det är skäligt med hänsyn till att han varit sjuk, arbetslös, omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift kan meddelas också om det av annan anledning framstår som skäligt.

Det anförda visar att försäkringskassan har att rätt ingående bedöma den underhållsskyldiges ekonomiska och sociala situation i alla de fall då åter- betalning av utgivna bidragsförskott inte fullgöres i vederbörlig ordning. Bidragsförskott lämnas i över 200 000 fall årligen. Som vi tidigare konstaterat är det bara omkring en tredjedel av utgivna förskott som återbetalas, varför utredning torde få göras i ett inte obetydligt antal fall. Ytterligare uppgifter av liknande karaktär kan komma att läggas på kassorna. Enligt det av so- cialutredningen aviserade förslaget om socialförsäkringstillägg skall kassan sålunda från den kommunala socialförvaltningen övertaga vissa socialhjälps- ärenden, varvid det skall åligga kassan att bedöma sökandens behov av tillägget mot bakgrunden av vissa normbelopp, varierande med familjens storlek, och sökandens bostadskostnad.3

De uppgifter som inom bidragsförskottssystemets ram redan åvilar för- säkringskassan ger naturligen upphov till frågan om inte en tänkbar lösning av de föreliggande problemen skulle vara att frigöra bidragsförskotten från deras nuvarande beroende av ett fastställt underhållsbidrag och i stället ge kassan en möjlighet att självständigt pröva vad den underhållsskyldige kan återbetala till det allmänna av utgivna förskott. Om bidragsförskott sökts och beviljats skulle försäkringskassan, så länge förskott utgår, kunna be- stämma återbetalningsskyldigheten oberoende av vad som genom dom eller avtal bestämts om underhållsbidrag. Återkrav och återbetalning skulle bli en angelägenhet helt mellan kassan och den underhållsskyldige. Såvitt avser underhållsbidrag som förskotteras av allmänna medel skulle man alltså slippa jämkningsprocessen vid domstol, eftersom återbetalningsskyldigheten hela tiden kunde anpassas efter växlingarna i den underhållsskyldiges betalnings- förmåga. Den konstlade partsställningen i många av de nuvarande jämk- ningsprocesserna skulle försvinna. Uppkomsten av stora underhållsskulder skulle i stor utsträckning kunna undvikas. Man skulle vidare undgå risken för att ett för lågt underhållsbidrag bestäms i syfte att minska den un- derhållsskyldiges återbetalningsskyldighet.

Vi anser att så stora fördelar står att vinna med den diskuterade ordningen att den bör genomföras. De angivna principerna för återkrav bör liksom f.n. gälla när fråga är om periodiska bidrag men ej om ett engångsbidrag bestämts i behörig ordning. För att klara återkravsverksamheten bör för-

• Sida 85
•  Original

säkringskassorna erhålla riktlinjer när det gäller att fastställa återbetalnings- skyldigheten. Ett önskemål är därvid att så långt det är möjligt komma fram till vissa normer eller schabloner som skulle kunna tillämpas. Ett förslag till riktlinjer för kassorna har vi tagit in som bilaga 1 till vårt betänkande. Vad det gäller är dels att komma fram till hur mycket den underhållsskyldige har kvar när levnadskostnader och andra nödvändiga utgifter betalts, dels hur mycket av överskottet som bör få tas i anspråk för underhållsskyl- dighetens fullgörande. När det gäller det förra ledet vill vi framhålla att olika beräkningsgrunder givetvis kan användas och att, oavsett hur utfärdade anvisningar en gång kommer att se ut, avvikelser därifrån måste kunna göras i det individuella fallet. ] det senare ledet är det väsentligen fråga om en socialpolitisk bedömning. Ju mindre man avkräver den underhålls- skyldige, desto större blir det sammanlagda sociala stödet till föräldrarna. Vi är medvetna om att våra beräkningar av återkravens storlek kan diskuteras och att ytterligare överväganden krävs innan definitiva riktlinjer kan fast- ställas av den instans som slutligen anförtros uppgiften.

Genomförs den föreslagna ändringen beträffande återkrav av bidragsför- skott bör ett tillägg göras till föräldrabalkens underhållsregler, varav framgår att om underhållsbidrag förskotteras av allmänna medel, återbetalning i sär- skild ordning av utgivna förskott är det sätt på vilket den underhållsskyldige fullgör sin bidragsplikt samt att, om underhållsbidraget är större än bidrags- förskottet, det överskjutande beloppet skall erläggas direkt till barnet. Åter- betalningarna till det allmänna bör alltså fortfarande vara att betrakta såsom ett sätt att fullgöra bidragsskyldigheten. Försäkringskassan bör vidare allt- jämt anses inträda i barnets rätt till underhåll såvitt avser de förskotterade beloppen. I fråga om betalning och indrivning bör av kassan fastställda belopp anses jämställda med underhållsbidrag som fastställts genom dom eller avtal.

I övrigt föranleder det föreslagna nya systemet för återkrav av bidrags- förskott inga ändringar i 7 kap. FB. Att det nya systemet i skilda hänseenden kommer att få stor betydelse i sak är emellertid klart. Vi har redan nämnt att jämkningsprocesser när bidragsförskott utgår kommer att bli onödiga i den mån underhållsbidraget ligger under bidragsförskottets nivå. På mot- svarande sätt borde det, om det redan från början står klart att den un- derhållsskyldige inte kan betala mer än högst vad som motsvarar bidrags- förskottet, bli onödigt att söka rättens avgörande av underhållsfrågan eller att sluta avtal därom. I sådant fall torde det oftast vara mest förmånligt för den underhållsberättigade att direkt söka bidragsförskott och låta stor- leken av underhållsbidraget bli en sak mellan den underhållsskyldige och försäkringskassan. Rättens medverkan skulle strängt taget bli erforderlig endast om bidragsförskott lagligen inte kan utgå till barnet eller om den underhållsskyldige kan utge ett underhållsbidrag som överstiger förskottets nivå.

Det sagda innebär inte att rätten skall vägra att till prövning uppta ett yrkande om underhållsbidrag som understiger bidragsförskottets nivå. Vi anser att man inte bör tvinga den underhållsberättigade att söka bidrags- förskott. Tvärtom bör parterna, om de så önskar, kunna klara upp under- hållsfrågorna utan att blanda in det allmänna. Det bör då också fortfarande vara möjligt att föra en tvist om underhållsbidrag till rätten, även om bi-

• Sida 86
•  Original

dragsförskott i och för sig kan utgå eller utgår och yrkat underhållsbidrag ej är högre än förskottet. Med hänsyn härtill har vi övervägt att låta de riktlinjer som skall läggas fast för återkrav av utgivna bidragsförskott bli gällande också för domstolarnas prövning av underhållsbidrag i den mån bidragen kommer att ligga på eller under förskottets nivå. Vi har emellertid funnit att det inte skulle vara lämpligt att uttryckligen binda domstolarna i deras fria prövning av underhållsbidragens storlek. I vissa typer av mål där bidragsförskott inte lagligen kan utgå torde det i regel finnas skäl att avvika från de principer som föreslås gälla för återkrav av förskott, vilka principer endast beaktar den underhållsskyldiges ekonomiska situation. Ett sådant fall är underhållsbidrag till studerande barn över arton år, där barnets rätt till studiestöd, egna inkomster och de speciella omständigheterna i övrigt kan få stor betydelse för bidragets storlek.

När läget är det att bidragsförskott kan utgå eller det står klart att barnet inom en nära framtid blir berättigat till bidragsförskott är det emellertid önskvärt att samma principer kommer till användning för bestämmande av underhållsbidragets storlek som för återkrav av utgivna förskott. Det är angeläget att få en enhetlig praxis på området. Vi förutsätter också att dessa principer kommer att bli vägledande för domstolarna när de bedömer den underhållsskyldiges förmåga att utge underhållsbidrag. En generell fö- reskrift härom, vilken ändå hade fått förses med en reservation för undantag i det särskilda fallet, vill vi däremot inte ta upp i vårt förslag.

Även i ett annat hänseende kan underhållsbidrag inom bidragsförskottets nivå få betydelse. Vi anser nämligen att man bör behålla de s.k. utfyll- nadsbidragen, alltså bidragsförskott som har till syfte att fylla ut skillnaden mellan helt bidragsförskott och det underhållsbidrag som betalas direkt till barnet.

Det torde av en del föräldrar upplevas som värdefullt att kunna erlägga underhållsbidraget direkt till barnet. Möjligheten härtill bör därför finnas kvar. I den mån underhållsbidrag erläggs direkt till barnet minskar också den ekonomiska och administrativa belastningen på det allmänna. Fort- farande skall den förutsättningen gälla att det föreligger grundad anledning antaga att den underhållsskyldige betalar underhållsbidrag i vederbörlig ord— ning. Eftersom kassan inte skall vara bunden av vad som kan ha avtalats eller utdömts måste den emellertid själv pröva om ett avtalat eller domfäst underhållsbidrag kan enligt de riktlinjer kassan har att tillämpa anses mot- svara den underhållsskyldiges betalningsförmåga. I praktiken torde därför utfyllnadsbidrag oftast bli beroende av en överenskommelse mellan kassan och den underhållsskyldige om vad denne skall erlägga direkt till barnet. Föreligger ett färskt domstolsavgörande, där domstolen prövat betalnings- förmågan, lär kassan emellertid i regel vid beslut om utfyllnadsbidrag kunna godtaga det sålunda bestämda bidragsbeloppet.

När utfyllnadsbidrag utgår kommer alltså det fastställda underhållsbidrag som den underhållsskyldige enligt 455 3 st. lagen om bidragsförskott har att erlägga direkt till barnet att motsvara vad kassan funnit att den un- derhållsskyldige skulle återbetala om helt förskott utgått. Det av oss angivna systemet för bestämmande av återkraven innebär att kassan sedan regel- bundet omprövar den underhållsskyldiges betalningsförmåga och därmed också utfyllnadsbidragets storlek. Denna omprövning av betalningsförmågan

• Sida 87
•  Original

har kassan redan enligt gällande rätt att utföra. Vägrar i förekommande fall den underhållsberättigade att begära höjning av underhållsbidraget kan kassan enligt gällande ordning dra in utfyllnadsbidraget. Med den av oss föreslagna ordningen blir sådana påtryckningsmedel mot den underhålls- berättigade onödiga. Kassan fastställer själv vad den underhållsskyldige skall betala. Skulle den underhållsskyldige trots detta vägra att direkt till barnet erlägga det högre belopp som kassan vid sin omprövning funnit att han skall betala, brister förutsättningarna för fortsatt utfyllnadsbidrag. Kassan bör då betala ut helt bidragsförskott och själv återkräva det högre beloppet.

Mellan tidpunkterna för den omprövning av betalningsförmågan som kas- san har att göra då underhållsbidrag förskotteras eller utfyllnadsbidrag utgår bör också den underhållsskyldige själv kunna påkalla omprövning och med förebringande av utredning om försämrade ekonomiska förhållanden begära nedsättning av underhållsbidraget. Återkravssystemet bör som redan fram- hållits medge ett smidigarejämkningsförfarande än det nuvarande. Samma skäl för jämkning bör emellertid kunna åberopas också i jämkningsprocess vid domstol. Utgår inte bidragsförskott bör den underhållsskyldige ändå ha rätten att vid ändrade förhållanden få motsvarande nedsättning av un- derhållsbidraget.

Vad som bör uppmärksammas utöver FB och lagen om bidragsförskott är främst de exekutionsrättsliga reglerna. Nuvarande ordning innebär att det allmänna inträder i den underhållsberättigades rätt gentemot under— hållsgäldenären så långt som förskottet motsvarar ett fastställt underhålls- bidrag. Detta medför bl. a. att införsel och utmätning kan beviljas för åter- kraven, eftersom dessa är att jämställa med obetalda underhållsbidrag. I sak bör denna ordning bibehållas och uppnås genom att, som nämnts, för— säkringskassan fortfarande bör anses inträda i barnets rätt till underhålls- bidrag såvitt avser utgivna bidragsförskott.

3.2.5. Organisations-och kostnadsfrågor vid ett nytt återkravssystem

Administrationen av bidragsförskotten ligger som vi nämnt i föregående avsnitt från och med oktober 1977 på riksförsäkringsverket och försäkrings- kassorna. Därvid är avsikten att utbetalningarna av bidragsförskott skall skötas av lokalkontoren och återkraven av centralkontoren. Vid våra över- väganden har vi utgått från den sålunda gjorda fördelningen av uppgifterna mellan kontoren. Vi har ej heller bedömt det som lämpligt att i detta skede gå närmare in på arbetsformerna. Om våra principer för återkrav av bi— dragsförskott godtas torde det dock bli nödvändigt att göra en särskild ut- redning av organisationsfrågorna och därvid överväga hur reformen praktiskt skall genomföras. Försäkringskassorna kommer att behöva ökade och bättre resurser för att klara de nya och grannlaga uppgifter som det innebär att bedöma den underhållsskyldiges betalningsförmåga. Den interna fördelning- en av uppgifterna mellan kontoren torde få omprövas med beaktande av de krav som den föreslagna ordningen ställer på samarbete med andra myn— digheter. Det torde sålunda vara lämpligt att organisera verksamheten så att kontakt lätt kan upprätthållas med sådana myndigheter som kan ha värdefull information att lämna, främst social centralnämnd och krono- fogdemyndighet. Frågan om fullföljd av talan i försäkringsärenden och om

• Sida 88
•  Original

Isou 1976z53.

riksförsäkringsverkets befattning därmed har nyligen utretts.l Också den frågan får ägnas fortsatt uppmärksamhet. Hur i ett återkravsärende utred- ningsmaterialet skall inhämtas och behandlas får närmare klarläggas vid utredningen av organisationsfrågorna. Vårt förslag i övrigt kan emellertid genomföras utan att det i tiden behöver sammanfalla med resultatet av den utredningen.

Det är svårt att beräkna vad den föreslagna reformen kommer att kosta i ökade utgifter för bidragsförskott. En blick på utvecklingen under det senaste årtiondet visar en stegring av antalet utgivna förskott från 107 500 år 1966 till 211000 år 1975 och av det utbetalade beloppet från 120 till 650 miljoner kr. Till denna stegring torde flera orsaker finnas. En orsak kan vara att de underhållsskyldiga av sociala och ekonomiska skäl i ökande omfattning misslyckats med att fullgöra sin genom dom eller avtal fastställda bidragsplikt. Under perioden har vidare antalet familjeupplösningar och där- med antalet underhållsberättigade barn ökat. Bidragande orsaker kan sökas också i de generösare regler som under perioden börjat tillämpas. Sålunda höjdes det ordinära bidragsförskottet från 25 till 30 % av basbeloppet från och med januari 1969 och från 30 till 40 % från och med januari 1971. Vid sistnämnda tillfälle höjdes även den övre åldersgränsen från 16 till 18 år. När det gäller sammanlagda beloppet av utbetalade förskott bör också framhållas den ökning av levnadskostnaderna och därmed höjning av bas- beloppet som ägt rum under perioden. Det är sannolikt att det allmännas kostnader för bidragsförskotten kommer att fortsätta att öka oavsett om den av oss föreslagna reformen genomförs eller ej.

Det av oss föreslagna återkravssystemet kan i och för sig innebära att fler bidragsförskott kommer att utgå och att det allmännas kostnader där- igenom ökar. För vissa kategorier underhållsskyldiga kan reformen förmod- ligen också i förhållande till nuläget medföra en minskning av det belopp som skall återbetalas. I vad mån detta kommer att innebära en reell ut- giftsökning för det allmänna är emellertid svårt att säga. Återbetalningarna av utgivna förskott uppgick under perioden 1966—1975 till i huvudsak blott mellan 30 och 40 % av den summa som utbetalts i bidragsförskott. En minskning av återbetalningsskyldigheten behöver därför inte medföra att det allmännas nettoutgifter ökar med samma belopp. I ett hänseende kan reformen tvärtom leda till en förbättring av det allmännas möjligheter till återkrav. Genom att återbetalningsskyldigheten kan anpassas efter fortlö-' pande förändringar i den underhållsskyldiges betalningsförmåga kommer även förbättringar däri att beaktas och medföra att återkravsbeloppet höjs utan att den underhållsberättigade som nu först skall behöva påkalla jämk- ning av underhållsbidraget.

Viktigt för kostnadsutvecklingen är givetvis hur stor andel som man bestämmer sig för att ta ut av den underhållsskyldiges överskott sedan förbehållsbeloppen frånräknats. Skall reformen innebära några lättnader för de underhållsskyldiga utan att motsvarande börda läggs på barnen måste den dock medföra ökade kostnader för samhället. Utöver de faktorer som inom bidragsförskottssystemets ram i viss mån uppväger de väntade kost— nadsstegringarna bör framhållas att reformen bör kunna få positiva effekter på andra områden. Av den i kap. 2 omnämnda rapporten om den ekonomiska situationen för föräldrar med bidragsskyldighet mot barn, vilken lagts fram

• Sida 89
•  Original

av socialförvaltningen i Uppsala kommun, framgår bl. a. att det finns ett klart samband mellan återbetalningar av bidragsförskott och beviljande av socialhjälp. Om återbetalningsskyldigheten anpassas bättre efter de under- hållsskyldigas ekonomiska situation så att dessa har en rimlig utväg att klara sin egen försörjning, bör samhällets utgifter för socialhjälp i motsva- rande mån kunna minska. Samma effekt kan reformen få inom den allmänna försäkringens område, exempelvis när det gäller utbetald sjukpenning, i den mån reformen motverkar den sociala utslagning som en alltför stor un- derhållsbörda annars lätt leder till. Vi anser det viktigt att man vid be- dömningen av kostnaderna för reformen inte bara ser till de ökade utgifterna för bidragsförskotten utan också beaktar de vinster som reformen bör med- föra från samhälleliga och samhällsekonomiska synpunkter.

3.2.6. Den underhållsskyldiges egna utgifter för barnet

Den av föräldrarna som skall betala underhållsbidrag för barnet har ofta också andra, mera direkta utgifter för barnet. Då den underhållsskyldige utövar sin umgängesrätt eller, vid gemensam vårdnad, annars har den direkta tillsynen av barnet kan han eller hon komma att ha barnet boende hos sig under ibland långa perioder såsom skollov och semestrar. Den under- hållsskyldige måste då betala de omedelbara utgifterna för barnets uppehälle. Om barnet och den underhållsskyldige föräldern bor långt ifrån varandra kan det bli kännbara kostnader för resor. Vidare kan den underhållsskyldige ha behov av utrymme och viss utrustning för barnet i sin bostad. En del av dessa kostnader men inte alla innebär att den andra föräldern i sin tur får minskade kostnader för barnet.

Det har särskilt på senare år gjorts gällande att den underhållsskyldige borde ha rätt att vid betalningen av underhållsbidraget tillgodoräkna sig åtminstone en del av de utgifter han på detta sätt har för barnet. Man har påpekat hur otillfredsställande det är att den underhållsskyldige, som ofta redan är hårt pressad av sin betalningsskyldighet, inte på något sätt får tillgodoräkna sig ens de nödvändiga utgifter han har för barnet när det bor hos honom. I extrema fall har den underhållsskyldige inte råd att ha barnet hos sig i någon större utsträckning. Resultatet blir att kontakten med barnet i själva verket försvåras.

Frågan har bl. a. tagits upp i en motion till 1975/76 års riksmöte.l Med hänvisning till att den underhållsskyldige under umgängestiden bidrar med ytterligare insatser i form av arbete och kostnader yrkas i motionen att om den underhållsskyldige utövar den faktiska tillsynen av barnet under perioder omfattande mer än tre sammanhängande dagar det månatliga un- derhållsbidraget skall nedsättas med 1/30 för varje sådan dag.

Vi anser det angeläget att barnets möjligheter att hålla god kontakt med båda sina föräldrar på allt sätt underlättas. Om det på antytt sätt uppstår problem med umgängesrätten därför att nuvarande bestämmelser om un- derhållsbidrag inte i tillräcklig grad beaktar den underhållsskyldiges kost- nader för barnet under umgängestiden måste man försöka finna en lösning som tillgodoser dennes berättigade intressen samtidigt som den beaktar att vårdnadshavaren har huvudansvaret för att barnet oavsett vistelseort har sin försörjning. Motsvarande problem föreligger vid gemensam vårdnad så- 1 Motion 1975/76:675.

• Sida 90
•  Original

vitt avser kostnader som den bidragspliktige föräldern har.

Man kan beakta umgängeskostnaderna på två olika sätt. Antingen kan man redan från början räkna med att barnet i viss utsträckning kommer att vistas hos den underhållsskyldige och bestämma underhållsbidraget till ett lägre belopp än man annars skulle göra. Eller också bestäms ett visst avdrag som den underhållsskyldige får i efterhand göra från underhålls- bidraget för den tid han rent faktiskt sörjt för barnets uppehälle.

Föräldrar som reglerar underhållsskyldigheten i avtal kan använda den metod de själva anser lämplig. För att undvika tvist i framtiden kan det vara lämpligt att i avtalet uttryckligen tala om hur bidraget beräknas. Ad- vokater och barnavårdsnämnder som medverkar vid upprättande av avtal bör fästa parternas uppmärksamhet på problemet. Om föräldrarna inte kan komma överens om hur umgängeskostnaderna skall inverka på underhållsbidraget bör de ha möjlighet att vända sig till rätten. När i lagen skall ges regler till ledning för rätten står valet mellan de två ovan skisserade lösningarna. Den första, som innebär att bidraget från början bestäms med utgångspunkt från en viss umgängesrätt, har den fördelen att den inte orsakar några problem vid indrivning. Beloppet är ju bestämt och kan bara ändras genom nytt avtal eller ny dom. Den har emellertid också avgjorda nackdelar. Om den underhållsskyldige undandrar sig sitt åtagande att ta hand om barnet, har man utgått från felaktiga för- utsättningar när man reducerat bidraget och de ekonomiska konsekvenserna av detta går ut över barnet. Det kan vara särskilt vanskligt att vid tvist mellan föräldrarna fastställa bidraget på detta sätt. Att en fastställd um- gängesrätt inte utnyttjas är ingen helt ovanlig situation. En reduktion fram- står kanske för den underhållsskyldige inte heller som en tillräckligt påtaglig följd av hans utgifter för barnet. Det är inte heller säkert att barnet finner sig i den fördelning av umgänget som fastställs, utan förhållandena kan utveckla sig på annat sätt.

Den andra lösningen, med avdrag i efterhand i förhållande till det faktiska umgänget, kan visserligen leda till tvister mellan föräldrarna i det enskilda fallet men innebär inte samma risker för barnets försörjning som den förra lösningen. Den leder till det för den underhållsskyldige omedelbart märkbara resultatet att underhållsbidraget minskar när han har hand om barnet. Om man begränsar avdragsrätten till sådana kostnader som också leder till en minskning i vårdnadshavarens kostnader för barnet bör det inte finnas någon risk för att denne blir mindre angelägen än förut att medverka till att um- gängesrätten utövas.

Vi anser att lösningen bör sökas efter det senare av de båda alternativen. I första hand bör föräldrarna själva kunna träffa avtal om villkoren för avdrag, antingen redan när de avtalar om underhållsbidragets storlek eller senare när fråga om avdrag uppkommer. Kan de inte i efterhand enas om vilket avdrag som bör tillkomma den underhållsskyldige får tvisten avgöras av rätten. Avdrag får därefter göras från senare till betalning förfallande bi- dragsbelopp. Själva vill vi anföra följande om de riktlinjer som i avsaknad av överenskommelse om annat enligt vår mening bör följas vid avgörande av fråga om avdragsrätt.

Som föreslagits i motionen bör rätt till avdrag inte föreligga vid kortare besök som barnet gör hos den underhållsskyldige. Ett sådant kan visserligen

• Sida 91
•  Original

innebära viss kostnadsminskning för vårdnadshavaren men man bör und- vika en alltför detaljerad reglering. Vi anser det skäligt att avdrag medges bara när barnet vistats hos den underhållsskyldige en längre sammanhäng- ande tid. Avdrag bör få ske i den mån tiden uppgår till minst tre dagar. Besök över ett vanligt veckoslut skulle därmed inte berättiga till avdrag.

Perioder om minst tre dagar bör däremot kunna föranleda avdrag från det bestämda underhållsbidraget. När det gäller att bestämma avdragets storlek får en avvägning göras mellan de motstående intressena. Man får här beakta att en del andra bidrag utgår till vårdnadshavaren oavsett att barnet tillfälligt vistas hos den underhållsskyldige. Så berörs t. ex. inte det allmänna barnbidraget och inte heller bostadsbidraget. Med hänsyn härtill och till att kortare bortavistelser inte leder till avdrag, samt till att naturligtvis även vårdnadshavaren skall bidraga till barnets underhåll finner vi den i motionen föreslagna avdragsrätten vara lämplig som riktpunkt vid bedöm- ningen. Detta bör i vart fall gälla underhållsbidrag som inte överstiger bi- dragsförskottets nivå. Avdraget bör då kunna utgöra 1/30 för varje dag utöver de två första av perioden. Är underhållsbidraget högre, kan denna norm medföra ett för stort avdrag. Avdraget får då bestämmas efter en skälighetsbedömning.

Vad här sagts om underhållsbidrag och avdragsrätt har närmast haft av- seende på förhållandet mellan föräldrarna. Avdragsrätten måste emellertid också passas in i vårt system för bidragsförskott och återkrav av sådant förskott. Antag att den underhållsskyldiges betalningsförmåga är 250 kr/mån. och att underhållsbidraget därför fastställts till detta belopp. Be- talningen till barnet kan ske på två sätt. För det första kan den under- hållsskyldige betala 250 kr direkt till barnet, som därutöver får ett belopp från försäkringskassan som utfyllnad upp till bidragsförskottets nivå. Den underhållsskyldige har då ingen betalningsskyldighet till kassan. Eventuellt avdrag bör i så fall ske från det belopp han betalar till barnet. Bidrags- förskottsdelen bör däremot vara oförändrad, vilket innebär en viss över- kompensation för barnet, men genomsnittligt sett så liten att man bör godta denna effekt.

För det andra kan fullt bidragsförskott utgå till barnet och den under- hållsskyldige betala 250 kr till försäkringskassan. Vid återkrav av detta belopp bör försäkringskassan kunna ta hänsyn till att den underhållsskyldige haft barnet hos sig och därför reducera återkravsbeloppet. Det är däremot normalt inte påkallat och skulle komplicera systemet att med hänsyn till detta förhållande minska utgående bidragsförskott. Även i dessa fall blir det alltså en viss överkompensation för barnet, något som får accepteras eftersom det rör sig om tämligen små belopp. Uppmärksammas bör emel- lertid att det för barnets del är förmånligare om, i de fall där avdragsrätt görs gällande, den underhållsskyldige inte betalar direkt till barnet utan låter fullt bidragsförskott utgå.

Om avdraget vid återkommande tillfällen blir så högt att något återkrav inte blir aktuellt, kan detta tyda på att rätten till bidragsförskott missbrukas. Närmast kan då komma i fråga att dra in förskottet med stöd av 29” c) lagen om bidragsförskott eller enligt den nya punkt som vi tidigare funnit böra tas in i nämnda lag till skydd mot missbruk. Bedömer man risken för missbruk såsom betydande är det ett argument emot de föreslagna av- dragsreglerna.

• Sida 92
•  Original

1 Om gränsdragningen mellan underhållsbidrag bestämt genom dom resp. avtal, se Agell, Barnrätt, kompendium 1976 s. 35 med hänv.

2.1fr Walin s. 147 f. 3 Walin s. _154.

3.2.7. Jämkning av underhållsbidrag

Har underhållsbidrag till barn blivit fastställt för framtiden genom dom, kan bidraget enligt gällande rätt jämkas på grund av ändrade förhållanden. Detta är efter det en tvist om underhåll avgjorts genom dom den enda grunden som på parts enskilda initiativ kan åberopas och leda till ändring. Vid sidan därav ändras underhållsbidraget regelbundet jämlikt 1966 års lag om ändring av vissa underhållsbidrag med hänsyn till förändringar i pen- ningvärdet.

Har underhållsbidrag bestämts genom avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet gäller flera bestämmelser.l Utgångspunk- ten är den oskrivna grundsatsen att avtal är bindande. FB gör omedelbart den inskränkningen att den underhållsberättigade, dvs. barnet, sägs vara trots avtalet oförhindrad att göra gällande rätt till högre underhållsbidrag (7 kap. 7å 1 st. FB). Regeln ger alltså uttryck för tanken att barnets rätt till underhåll inte skall kunna avtalas bort.2 Undantag härifrån medges dock om barnets föräldrar varken vid dess födelse eller därefter varit gifta med varandra och avtalet slutits i den särskilda form som lagen anvisar (755 2 st.). Avtalet sägs då vara bindande även för den underhållsberättigade. Undantaget är avsett att underlätta ett avtal med barnafadern.3

Men även om avtalet avser barn till ogifta föräldrar och slutits i föreskriven form kan det bli jämkat. Generellt gäller nämligen att avtal, också sådana som är bindande jämväl för den underhållsberättigade, kan jämkas när änd- rade förhållanden påkallar det (8 & 1 st.). Men också denna regel är försedd med ett undantag. Avser avtalet engångsbidrag till barn, vars föräldrar inte var gifta med varandra, och har avtalet ingåtts i föreskriven form, får avtalet inte jämkas.

Denna lagens uppbyggnad med en kedja av undantag från undantagen är ej lätt att överskåda. Inte heller är de valda uttryckssätten väl ägnade att klargöra sambanden, då i en paragraf talas om förutsättningarna för att ett avtal skall vara "bindande" även för den underhållsberättigade, varefter av nästa paragraf framgår att avtalet trots detta kan jämkas. Det bör un- dersökas om inte reglerna kan förenklas.

Så länge det var en förutsättning för jämkning att förhållandena var "vä- sentligen" ändrade var det motiverat att i lagtexten uttryckligen beskriva avtalet som bindande och att mot den bakgrunden ge barnet en rätt att trots avtalet erhålla högre underhållsbidrag. Efter 1976 års ändringar i FB erfordras för jämkning blott att sådan påkallas av att förhållandena ändrats. Redan denna nya bestämmelse gör det avsevärt lättare också för den un- derhållsberättigade att få avtalet ändrat. Antas vårt förslag rörande återkrav av bidragsförskott kommer vidare i samtliga fall där bidragsförskott utgår till barnet den underhållsskyldige med vissa undantag att bli skyldig att återbetala utgivna förskott med belopp som bestäms oberoende av vad som avtalats mellan parterna om underhållsbidrag. Ett avtal som missgynnar barnet skulle alltså inte få någon effekt såvitt avser underhållsbidrag upp till bidragsförskottets nivå. I den stora majoritet av fall där barnet är berättigat till bidragsförskott är barnet ändock garanterat detta belopp. Vi anser därför att bestämmelsen att den underhållsberättigade oberoende av avtal kan göra gällande rätt till högre underhållsbidrag kan utgå. Detta innebär att regeln om jämkning vid ändrade förhållanden skulle bli tillämplig i lika mån för

• Sida 93
•  Original

den underhållsberättigade och den underhållsskyldige.I Vårt ställningstagande innebär att 7 kap. 7å 1 st. FB skulle kunna utgå och att vad som i andra stycket beskrivs såsom undantag därifrån — då där anges när avtal är bindande även för den underhållsberättigade — också kunde utgå. Andra stycket skulle därefter komma att reglera huvudsakligen formkravet för avtal om avvikelse från regeln om att underhållsbidrag skall betalas månadsvis i förskott. Denna bestämmelse har vi i samband med diskussionen om periodiska bidrag och engångsbidrag funnit böra gälla lika för alla oberoende av civilstånd och att följaktligen avtal om engångsbidrag bör kunna ingås också när barnets föräldrar är eller varit gifta med varandra. Möjligheten att jämka ett underhållsbidrag på grund av ändrade förhål- landen skulle efter dessa ändringar uttömmande regleras av 8 &. Där gjorda hänvisningar till de fall då avtal är bindande för den ene eller den andre enligt vad som för närvarande anges i 79" skulle utgå. Fråga uppkommer i stället om undantag fortfarande skall göras för engångsbidrag, så att avtal därom inte skall kunna jämkas. Som vi anfört bör möjligheten att sluta avtal om engångsbidrag inte för- behållas de fall då föräldrarna inte vid barnets födelse eller därefter varit gifta med varandra. Möjligheten bör komma till användning endast i undan- tagsfall men bör dock stå öppen för alla föräldrar. Den nuvarande orubb- ligheten av avtal om engångsbidrag har kunnat begagnas som lockbete för att förmå en barnafader att frivilligt göra upp med den underhållsberättigade. Sådana synpunkter vill vi för vår del inte lägga på utformningen av jämk- ningsreglerna. Tvärtom anser vi att avtal om engångsbidrag i och för sig inte bör uppmuntras. Kommer den underhållsskyldige sedermera i en bättre ekonomisk situation kan det många gånger vara stötande att inte barnet får komma i åtnjutande av det högre bidrag som skulle ha utgått om ut— vecklingen kunnat förutses. Vår restriktiva syn på engångsbidragen leder oss alltså fram till ställningstagandet att avtal om sådant bidrag bör kunna jämkas vid ändrade förhållanden. Det sagda innebär att ett avtal om engångsbidrag endast skulle få den betydelsen att den underhållsskyldige kan tillgodoräkna sig betalningen så- som förskottsbetalning, allt givetvis under förutsättning att formföreskrifter- na för avtalet iakttagits. Möjligheten att sluta avtal om engångsbidrag blir alltså en väg attgå fören underhållsskyldig som med befriande verkan vill betalai för- skott. Den underhållsskyldige skulle emellertid få räkna med att kunna bli av- krävd ytterligare underhållsbidrag—eventuellt i form av periodiska bidrag—om förhållandena ändrarsig. Däremot bördet knappast kunna bli tal om attden un- derhållsskyldigeskulle kunna krävaendel av bidragetåterförden händelse för- hållandena ändrar sig till hans nackdel. Det får anses följa av rättsförhållandets natur att i behörig ordning utgivna bidrag inte kan återkrävas. Avtal om underhållsbidrag kan förutom vid ändrade förhållanden jämkas också när avtalet är uppenbart obilligt. Bestämmelserna härom i 9 & är dock begränsade till avtal som makar med avseende på förestående äktenskaps- ! Jämkning anses kunna skillnad slutit om underhåll till barn. Vidare gäller en ettårig preskriptionstid avse också underhållS- räknat från det äktenskapsskillnaden meddelades. Tanken bakom bestäm- kosmadens fördelning melserna är att ena maken inför förestående upplösning av äktenskapet &;lllågåvieucäfgåsns kan vara särskilt mottaglig för obehörig påverkan från andra makens sida. 158 f_ méd citat ur lagbe- Aven när föräldrarna inte är eller varit gifta med varandra kan det finnas redningens motiv.

• Sida 94
•  Original

behov av en regel som innebär att ett obilligt avtal kan jämkas. En regel om jämkning med hänsyn till omständigheter som förelåg redan då avtalet slöts bör därför enligt vår mening gälla generellt, oberoende av föräldrarnas civilstånd. Det finns vidare anledning ifrågasätta om inte preskriptionsregeln bör upphävas. För ett bibehållande kan anföras att ju längre tid som går utan att endera parten reser anspråk på jämkning, desto större skäl finns det antaga att omständigheterna i själva verket inte varit sådana att jämkning är påkallad. Vidare kan en preskriptionsregel sägas ge parterna en viss trygg- het såtillvida att de efter fristens utgång inte behöver räkna med att avtalet av här diskuterad anledning kommer att rivas upp. Det kan diskuteras vilken betydelse sådana argument bör tillmätas när det gäller avtal som reglerar en ofta långvarig underhållsrelation. För barnets del behöver en talan om jämkning från den underhållsskyldiges sida inte medföra några katastrofala verkningar med hänsyn till den miniminivå som garanteras barnet genom bidragsförskotten.

Nyligen har på förmögenhetsrättens område införts en general- klausul, enligt vilken avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt (365 avtalslagen). Jämkning kan ske även dithän att avtalet i sin helhet lämnas utan avseende. Denna jämkningsregel, för vilken ingen sär- skild preskriptionstid uppställts, är inte formellt tillämplig på rättshandlingar utanför förmögenhetsrättens område men har förutsatts kunna vinna analog tillämpning exempelvis inom familjerätten (prop. 1975/76:81 s. 113).

Det finns alltså redan en allmän jämkningsklausul som skulle kunna tillämpas analogt också när det gäller avtal om underhållsbidrag. Det kan emellertid anmärkas att generalklausulen avser också jämkning på grund av ”senare inträffade förhållanden". Denna situation, som vi här nyss be- tecknade som ”ändrade förhållanden", måste dock regleras särskilt i FB, eftersom vi anser att det för jämkning vid ändrade förhållanden inte bör uppställas något krav på att avtalet skall vara ”oskäligt”. Detta skulle kunna tolkas som om man i något ändrad form återinförde det nyligen upphävda kravet på att förhållandena ändrat sig "väsentligen”. En särskild regel i FB om jämkning vid ändrade förhållanden skulle kunna skapa osäkerhet om i vilken mån generalklausulen i övrigt ägde tillämpning på avtal om underhållsbidrag. Också med hänsyn till att jämkning av uppenbart obilliga avtal hittills upptagits i FB finns det enligt vår mening skäl att göra reg- leringen i FB fullständig.

Vid utformningen av jämkningsreglerna bör man söka ledning i avfatt- ningen av generalklausulen i avtalslagen. Med hänsyn till att de båda jämk- ningsfallen — på grund av omständigheter vid avtalets tillkomst resp. ändrade förhållanden — har ett nära samband med varandra och behandlas gemensamt i generalklausulen bör reglerna om jämkning sammanföras i en paragraf, lämpligen 8 &. Är det fråga om ändrade förhållanden bör jämkning få ske när dessa ändrade förhållanden påkallar det. Vid sidan därav bör jämkning i likhet med vad som anges i generalklausulen i avtalslagen kunna ske ”när avtalet är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter". Resultatet bör bli att istort sett samma principer som genom detta ordval kommit till uttryck i generalklausulen också skall

• Sida 95
•  Original

vinna tillämpning vid jämkning av avtal om underhållsbidrag.

När en talan om jämkning av underhållsbidrag på grund av ändrade för- hållanden bifalles kan jämkningen ej avse bidrag som förfallit till betalning innan jämkningsfrågan aktualiserades.l Detta framstår i dagens läge som en brist med tanke på de olägenheter som följer med förekomsten av stora underhållsskulder. De regler vi i det följande föreslår om preskription av underhållsskulder hoppas vi kommer att väsentligt minska problemen med de växande underhållsskulderna. Trots detta anser vi emellertid att det finns skäl att redan ijämkningsmålet ställa den möjligheten till förfogande att äldre, obetalda underhållsbidrag kan nedsättas eller helt jämkas bort. Detta kan vara praktiskt redan med hänsyn till att den underhållsskyldiges skuld- börda är en väsentlig faktor då det gäller att bedöma hans betalningsförmåga, varför de båda frågorna hänger samman. Det kan vidare finnas fall då ett dröjsmål med att väcka frågan om jämkning inte bör gå ut över den un- derhållsskyldige. Vi anser därför att bland jämkningsbestämmelserna bör tas upp en regel som innebär attjämkningen skall kunna göras med retroaktiv verkan såvillvida att obetalda bidrag får nedsättas eller bortfalla. Denna retroaktiva jämkning bör kunna göras såväl då jämkning sker på grund av ändrade förhållanden som, enligt vad nu kan ske, då ett avtal jämkas på grund av att det är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och övriga omständigheter. Som vi nyss anförde bör jämkning inte få ske på det viset att redan i behörig ordning erlagda bidrag kan åter- krävas.2 Jämkningen skall avse endast obetalda bidragsbelopp.

3.2.8 lndexändringarna och underhållsbidrag till barn

De regelbundet återkommande höjningarna av underhållsbidragen har med hänsyn till försämringen av penningvärdet under senare tid blivit betungande för de underhållsskyldiga, vilkas ekonomiska situation många gånger inte förbättrats i samma takt. Eftersom lagen bygger på den förutsättningen att det övervägande flertalet av de underhållspliktiga fått sina egna inkomster i motsvarande mån förhöjda kan, om förhållandet mellan inkomst och bidrag väsentligen rubbats, bidraget jämkas nedåt enligt 4 & indexlagen och 7 kap. 8 & FB (NJA 1974 s. 126). Lagen som ursprungligen tillkom för att i första hand den underhållsberättigade skulle slippa ständigt återkommande jämk- ningsprocesser kan numera kritiseras för att den i ökande omfattning tvingar den underhållsskyldige att söka jämkning.

Att bidragsbeloppen på något sätt påverkas av förändringarna i penning- värdet måste emellertid på sikt vara till fördel för båda sidor. Det bör därför inte gärna komma i fråga att helt avskaffa indexregleringen. En sådan åtgärd skulle strida mot de strävanden som i andra liknande sammanhang görs för att anknyta till pris- och kostnadsutvecklingen och som bl. a. kommer till uttryck i bestämmandet av bidragsförskotten.

Att lämna indexlagen helt oförändrad i samband med den pågående över- synen av underhållsreglerna är inte heller någon god lösning.3 Visserligen kan det sägas att de nya möjligheterna till jämkning vid ändrade förhållanden gör det väsentligt lättare för den av parterna som är missnöjd med utfallet av indexuppräkningarna att få bidraget ändrat. Vidare kommer med vårt förslag dessa uppräkningar att spela en underordnad roll för den grupp un-

' Enligt 4é 2 st. lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag kan rätten i jämknings- mål förordna om återbe- talning helt eller delvis av utgiven förhöjning enligt lagen, om särskilda skäl föreligger. Se Walin s. 175.

2 Se föregående not. 3 Ang. problem med la- gen, se även Agell, Barn- rätt, kompendium 1976 s. 47 ff.

• Sida 96
•  Original

derhållsskyldiga som skall fullgöra sin bidragsplikt helt genom återbetalning av utgivna bidragsförskott. Dessa synpunkter mildrar dock ej i sak den kritik som kan riktas mot gällande ordning.

Man kan diskutera olika metoder att med bibehållande av principen om indexreglering på något sätt söka begränsa storleken av de årliga ändringarna. Eftersom det under lagens giltighetstid varit fråga enbart om höjningar talar vi i fortsättningen om sådana, om inte annat särskilt utsågs. Man kan t. ex. tänka sig att sätta ett övre tak så att höjningarna, som flera år legat omkring 10 %, inte något år skulle tillåtas överstiga en viss lägre procentsats. Lös- ningen skulle innebära att penningvärdeförsämringar under ett år upp till det angivna taket skulle slå igenom helt men därutöver inte alls. Det skulle under år då förändringen i penningvärdet motiverat en större höjning upp- komma en outnyttjad del, ett slags balans, som möjligen skulle kunna ut- nyttjas ett senare år då höjningen eljest skulle blivit mer blygsam. Man kan här göra tankeexperimentet att penningvärdet förbättras ett år men att detta inte alls får slå igenom därför att äldre ”outnyttjade” höjningar ännu står kvar. En annan variant är att ändra indexlagen bara så, att höj- ningarna skulle beräknas på det ursprungligen bestämda bidragsbeloppet och inte på det senast utgående. En sådan ändring ger dock i allmänhet en alltför blygsam förbättring för de underhållsskyldiga.

Att sätta ett tak för de årliga procentuella höjningarna är enligt vår mening en stel och opraktisk lösning. Den största svårigheten ligger i att finna ett tak, en lämplig gräns, som man redan på förhand, oavsett hur utvecklingen blir, kan säga vara ändamålsenlig. Lösningen skulle kunna modifieras där- igenom att taket kunde relateras till de nuvarande årliga höjningarna och avse bara en del därav. Men också att bestämma denna andel innebär svå- righeter.

Vi vill här föra fram en annan lösning, som innebär att man låter den del av underhållsbidraget som kan sägas motsvara de nödvändiga kost- naderna för barnet följa förändringarna i penningvärdet och följa dessa helt, under det att till den del bidragen ligger ovanför denna nivå någon förhöjning inte skulle göras enligt lagen. Vi finner det naturligt att här anknyta till bidragsförskotten, så att den del av ett underhållsbidrag som motsvarar förskottet skulle ändras i anslutning till detta. Vad som när bidragsbeloppet bestäms ligger ovanför bidragsförskottet skulle däremot utgå för framtiden som ett fast belopp.

Lösningen innebär sedd isolerad inte någon lättnad för de underhålls- skyldiga som betalar ett underhållsbidrag som uppgår till eller understiger bidragsförskottets nivå. Vårt förslag till ett nytt återkravssystem innebär emellertid för denna grupp att deras betalningsskyldighet alltid skulle ställas i relation till deras betalningsförmåga. De kommer alltså överhuvudtaget aldrig att beröras av indexhöjningarna i den mån de betalar via det allmänna. För den grupp i jämförbara inkomstlägen som ej kan eller vill utnyttja bidragsförskottssystemet skulle det visserligen bli nödvändigt att begära jämkning om indexhöjningarna blir alltför betungande, men dels torde denna grupp bli förhållandevis liten, dels skulle de för försäkringskassans återkrav utfärdade normerna, som förutsätts vinna tillämpning också vid domsto- larna, göra prövningen i jämkningsmålet enklare än hittills.

Under det att det föreslagna återkravssystemet löser problemet med in-

• Sida 97
•  Original

dexhöjningarna för den grupp underhållsskyldiga, som inte har förmåga att betala högre underhållsbidrag än som motsvarar bidragsförskottet, skulle den här diskuterade ändringen av indexlagen innebära en rimligare anpass- ning till prisnivån för andra grupper. Man bör här också hålla i minnet att underhållsbidrag till barn vid inkomsttaxeringen är avdragsgilla endast med visst begränsat belopp. De belopp som utgår utöver bidragsförskottets belopp är därför i och för sig mer betungande för den underhållsskyldige. Möjligheten att få underhållsbidraget i denna del jämkat uppåt vid ändrade förhållanden skall givetvis fortfarande stå den underhållsberättigade till buds.

Vi vill föreslå att indexlagen ändras på sätt här angivits. Om vårt förslag antages skulle, om därefter ett underhållsbidrag bestäms till exempelvis 500 kronor i månaden och bidragsförskottet då uppgår till 400 kronor, den sist angivna summan i framtiden bli föremål för automatisk uppräkning men överskjutande del, 100 kronor, utgå utan förhöjning. I det praktiska rättslivet bör man i ett sådant fall för enkelhetens skull kunna ange bidragets belopp så, att det skall utgå med bidragsförskottets belopp jämte 100 kronor i må- naden.

För underhållsbidrag som bestämts innan de nya uppräkningsreglerna skall börja tillämpas måste särskilda bestämmelser ges. Höjningar som ägt rum enligt hittills gällande ordning måste givetvis beaktas. De bidragsbelopp som utgår efter verkställda höjningar får tas som utgångspunkt och jämföras med det bidragsförskott som gällde vid senaste förhöjning. Den del av bi- dragsbeloppet som motsvarar förskottet skall i fortsättningen ändras automatiskt enligt indexlagen under det att överskjutande del i fortsättningen utgår utan ändring.

För närvarande ändras underhållsbidragen endast en gång om året, den 1 april, om penningvärdet ändrat sig i viss minsta omfattning sedan senaste omräkning. Bidragsförskottet däremot kan ändras från ena månaden till den andra beroende på ändringarna av basbeloppet. Sker en samordning på sätt som här föreslagits uppkommer frågan hur ofta underhållsbidragen skall ändras i framtiden. Helst bör underhållsbidrag och bidragsförskott änd- ras samtidigt. Med den föreslagna ordningen för indexändringarna skulle det annars kunna vara lockande för den underhållsberättigade att söka bi- dragsförskott också när underhållsbidraget är högre än förskottet, eftersom överskjutande belopp hela tiden utgår utöver förskottet. Höjs bidragsför- skottet men inte underhållsbidraget erhålls på så sätt ett sammanlagt högre belopp än om underhållsbidraget i dess helhet betalas direkt till barnet. Den ordning som väljs bör inte innebära risk för att bidragsförskottssystemet onödigtvis kommer att tas i anspråk.

En möjlighet är att fortfarande ändra underhållsbidragen endast en gång om året och alltså låta också bidragsförskottet i framtiden ändras bara en gång årligen samtidigt med underhållsbidragen. En sådan ordning skulle i och för sig vara enkel att tillämpa. Men mot lösningen talar att den i tider av starkt vikande penningvärde innebär att barnet inte lika snabbt som nu skulle erhålla kompensation för penningvärdets fall. Den har dess- utom samma tröskeleffekter med sig som nuvarande ordning, enligt vilken hela det gångna årets penningvärdeförsämring slår igenom på höjningen av underhållsbidraget även om detta fastställts kort tid före höjningen. Den motsatta lösningen — att ändra underhållsbidragen lika ofta som bidrags-

• Sida 98
•  Original

] Walin s. 135.

2NJA 1912 s. 519 och Rodhe, Obligationsrätt, 1956, & 57 not 65.

3 Propositionen har den 20 april 1977 avslagits av riksdagen, se LU 1976/77:24 och riksda- gens snabbprotokoll nr 114 s. 70 ff.

förskottet — skulle däremot innebära att denna tröskeleffekt försvinner sam- tidigt som barnet omedelbart kompenseras för penningvärdets fall. Kvar står endast invändningen att ändringarna kan bli rätt täta och att det kan bli svårt för enskilda parter att hålla reda på det aktuella förskottsbeloppet. Det torde emellertid numera vara så allmänt känt att basbelopp och bi- dragsförskott fortlöpande ändrar sig i takt med penningvärdet att dessa nack- delar inte behöver ges avgörande betydelse. Men lösningen kräver att all- mänheten fortlöpande informeras om ändringarna av bidragsförskotten. Med framhållande härav vill vi föreslå att underhållsbidrag till barn i framtiden ändras samtidigt med bidragsförskottet.

3.2.9. Preskription av fordran på underhållsbidrag

Själva underhållsskyldigheten som sådan är ej föremål för preskription. Där- emot preskriberas enligt gällande rätt fordran på underhållsbidrag efter tio år från förfallodagen.l Gällande rätt tillåter emellertid i stor utsträckning preskriptionsavbrott, vilket kan ske exempelvis genom indrivningsförsök, krav eller blott en erinran om skulden. Har underhållsbidrag ej fastställts finns inga förfallodagar. I sådant fall torde underhållsbidrag kunna utkrävas för tio år före dagen för framställande av kravet.2

I en till 1976/77 års riksmöte lämnad proposition (nr 5) med förslag till preskriptionslag föreslås såsom huvudregel en bestämmelse som innebär en förkortning av den allmänna preskriptionstiden från tio till tre år, räknat från den dag fordringen tidigast kan göras gällande. Den längre preskrip- tionstiden om tio år föreslås emellertid fortfarande gälla bl.a. i fråga om fordran som grundar sig på skriftligt fordringsbevis med vissa undantag som ej här är av intresse. Den tioåriga preskriptionstiden skall alltså bibehållas för fordran på underhållsbidrag enligt dom eller skriftligt avtal. Endast den ändringen skall enligt förslaget inträda för dessa fordringars vidkommande att kraven på preskriptionsavbrott generellt skärps något. I fråga om avbrott genom borgenärens åtgärder skall det sålunda inte längre räcka med ett krav eller en erinran utan i princip fordras att borgenären söker verkställighet för fordringen. Av åtgärder från gäldenärens sida räknas exempelvis av- betalning eller annat erkännande av skulden som preskriptionsavbrott. När det sedan gäller fordran på underhållsbidrag för förfluten tid och fordringen ej blivit fastställd genom dom eller skriftligt avtal, följer av förslagets upp- byggnad att huvudregeln torde bli gällande, dvs. preskriptionstiden bli tre år i sådana fall. I denna del innebär förslaget en förkortning av preskrip- tionstiden i förhållande till vad som för närvarande anses gälla.3

Underhållsbidrag har till syfte att tillgodose borgenärens behov av medel till sin löpande försörjning. Redan av den anledningen har man skäl att ställa sig restriktiv till krav på bidrag för förfluten tid, vare sig bidraget blivit fastställt eller ej. Preskriptionsbestämmelserna får emellertid inte vara så utformade att de gynnar en gäldenär som avsiktligt söker undgå betalning. Meningen kan inte vara att borgenären skall i första hand förbruka alla egna tillgångar eller skuldsätta sig. Ett visst utrymme för krav i efterhand och av rättviseskäl påkallade utjämningar mellan parterna bör medges. När det gäller underhåll till barn gäller oftast, i den mån bidragsförskott inte utgår, att det blir den som har den omedelbara omsorgen om barnet som

• Sida 99
•  Original

fårlägga ut pengarna. I sådana fall kan man från mer formella utgångspunkter säga att det inte rör sig om krav på underhållsbidrag utan om ett regress- anspråk från den ena föräldern mot den andra.] Hur man än vill beteckna anspråken finns det skäl att behandla dem lika i här förevarande samman- hang. De skäl som anförts till stöd för förslaget att en längre preskriptionstid skall gälla för fordringar som grundar sig på skriftligt fordringsbevis tar alla sin utgångspunkt iden omständigheten att skulden blivit dokumenterad (prop. s. 123). Det sägs sålunda att parternas avsikt ofta är att skuldför- hållandet skall bestå under längre tid. Bevissvårigheterna sägs minska och risken för tvist om fordringen därför bli mindre än annars. Det är vidare när det föreligger ett skriftligt fordringsbevis lättare att förebringa erforderlig utredning. De skäl för en kort preskriptionstid som hänger samman med att oklara fordringsförhållanden så snart som möjligt bör klaras upp sägs i stor utsträckning falla bort. De anförda skälen har inte samma omedelbara betydelse när det gäller fordran på underhållsbidrag. Det grundläggande rättsförhållandet — under- hållsskyldigheten grundad på föräldraskapet — preskriberas inte, bortsett från det fallet att den underhållsskyldige avlidit, då en yttersta utgångspunkt för preskription av fordringar grundade på underhållsskyldigheten förelig- ger? För de periodiskt förfallande bidragsbeloppen är det tvärtom så att lagen genom uttryckliga föreskrifter om betalning och förfallotid betonar det kortvariga inslaget, vilket allt hänger samman med underhållsbidragets angivna syfte att avse den löpande försörjningen. Det förefaller svårt att motivera att fordran på underhållsbidrag som fastställts genom dom eller avtal skulle preskriberas efter en så väsentligt mycket längre tid än fordran på underhållsbidrag som ännu ej blivit fastställd. Samma tid för preskription av underhållsfordringar bör i princip gälla över hela linjen. Vi finner den i förslaget till preskriptionslag angivna huvudregeln om en treårig preskriptionstid väl avvägd och lämpad för preskription av fordran på underhållsbidrag. Eftersom huvudregeln enligt förslaget ej blir gällande för fastställda underhållsbidrag erfordras en särskild preskriptionsregel i FB. När det gäller fordran på ej fastställda bidrag skulle däremot preskriptions- lagens huvudregel i och för sig vara tillämplig. Vi anser dock att en be- stämmelse om preskription också av sådana fordringar bör tas upp i 7 kap. FB. Det är enligt vår mening av värde inte bara att det klart slås fast att fordran på underhållsbidrag preskriberas efter tre år, även när dom eller skriftligt avtal ej föreligger, utan också att det i balken kommer till klart uttryck att talan om bidrag i sådana fall i och för sig kan föras. Också ett annat skäl talar för en uttömmande reglering i FB av preskrip- tionsfrågan. Vi har nämnt problemet med de stora underhållsskulderna och det förhållandet att de kan hållas vid liv genom att bl. a. försök till indrivning görs med jämna mellanrum. Förslaget till preskriptionslag innebär att allt- jämt preskriptionsavbrott kan ske i vid omfattning. Vi anser att man har lw ]. 132 ” __v n anledning att ifrågasätta om överhuvudtaget preskriptionsavbrott bör tillåtas Walinlrl än. "1943an när det gäller fordran på underhållsbidrag. Har den underhållsberättigade 497 ff. och Agell, Bam- inte under den angivna treårstiden lyckats utverka betalning frivilligt eller rätt, kompendium 1976 i exekutiv väg, är det mycket som talar för att rätten att göra fordringen 5- 53- gällande helt bör upphöra. Vi föreslår därför att rätten att göra fordringen 2Walin s. 135,

• Sida 100
•  Original

på fastställt underhållsbidrag gällande skall upphöra tre år efter förfallodagen. Endast i några speciella situationer bör undantag medges från denna absoluta regel. Har nämligen före treårstidens utgång utmätning verkställts till be- talning av underhållsfordringen, bör det sålunda inledda förfarandet inte avbrytas utan betalning i anledning av verkställigheten äga rum. På samma sätt bör, om den underhållsskyldige blivit försatt i konkurs på ansökan som gjorts inom treårstiden, betalning kunna utfalla på underhållsfordringen i konkursen, även om den pågår efter treårstidens utgång. I den mån betalning inte erhålles efter utmätningen eller i konkursen preskriberas ford- ringen. Det bör alltså vara fråga om en förlängning av preskriptionstiden såtillvida att fordringen fortfarande får göras gällande i utmätningsärendet elleri konkursen, inte om preskriptionsavbrott med verkan att ny tid skulle börja löpa.

När det gäller fordran på ej fastställt underhållsbidrag finns som nämnts ingen förfallodag och här måste preskriptionstiden räknas bakåt från den dag krav framställts. Förslaget skulle alltså när det gäller sådan fordran innebära att en form av preskriptionsavbrott tillåts. Här bör preskriptionen avbrytas endast genom att talan väcks. I målet kan underhållsbidrag utdömas högst för en tid som ligger tre år före dagen för talans väckande. Givetvis kan parterna före treårstidens utgång träffa avtal om underhållsbidrag, var- efter avtalet och den förfallodag som framgår därav bildar utgångspunkten för den treårspreskription vi nyss behandlade avseende fastställda bidrag. Ingår parterna ej avtal måste den underhållsberättigade väcka talan före treårstidens utgångs. Av domen i målet kommer att framgå när förfallodagen inträffar och från den löper ny treårig preskriptionstid. Såtillvida kommer ej fastställda underhållsbidrag för förfluten tid att kunna hållas levande mer än tre år som den valda ordningen innebär att de båda preskriptionstiderna kumuleras. Den skillnaden föreligger dock att rätten, när den slutligen be- stämmer vad som skall utgå såsom bidrag för förfluten tid, fullt ut kan beakta samtliga förliggande omständigheter, såsom hur den underhållsbe- rättigade rent faktiskt klarat underhållet under den förflutna tiden och vilka möjligheter den underhållsskyldige har att betala bidrag för denna tid, even- tuellt vid sidan av bidrag för framtiden. Risken för uppkomsten av en oskäligt stor underhållsskuld kan alltså motverkas.

• Sida 101
•  Original

4 Underhållsskyldigheten mellan makar

5 Underhållsskyldigheten mot föräldrar

6 Specialmotivering

1. Av Olsson och Sundberg i anslutning till avsnitt 3.2.1 i betänkandet

Barn i samma familj skall ha rätt att leva på samma ekonomiska standard och även i övrigt bli likabehandlade. Rätt för styvbarn till samma standard kan anses fastslagen i nuvarande 7 kap. 4å FB där underhållsskyldighet mot styvbarn behandlas.

Bestämmelserna gäller enbart vid äktenskap, dvs. ena makens barn har rätt till underhåll av andra maken. Såsom förutsättning anges att ena maken under sin vårdnad har barn som ej är även andra makens barn. Underhålls- skyldigheten är beroende av andra makens förmåga att bidra till underhållet och varar endast så länge äktenskapet består. Denna styvförälders under- hållsskyldighet minskar ej den underhållsskyldighet barnets andra biologiska förälder har.

Ogifta samboende omfattas ej av denna bestämmelse. De sakkunniga har därför övervägt en utvidgning av bestämmelsen till att även gälla ogifta samboende. Någon sådan utvidgning föreslås dock ej, eftersom den ansetts komma att sakna praktisk betydelse. För egen del vill vi snarare framhålla svårigheterna med att i lagtexten klart ange under vilka förutsättningar ett samboendeförhållande med underhållsplikt skulle föreligga.

Majoriteten bland de sakkunniga har i stället valt att föreslå att denna paragraf skall utgå ur FB.

Utan tvekan har samhälls- och familjeförhållandena ändrats sedan lag- bestämmelsen tillkom 1920. På grund av den ekonomiska och sociala ut- vecklingen, reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott m. ni. har den— na lagbestämmelses praktiskt-ekonomiska betydelse förmodligen minskat. Även om alltså styvbarnens ekonomiska situation har förbättrats sedan den- na tid, kvarstår dock risken för att de skall särbehandlas i en familj. Lagens normbildande funktion kan vi inte bortse ifrån i lagstiftningsarbetet. Att vi i utredningsarbetet ej funnit det lämpligt att utvidga bestämmelsen till att även gälla barn i alla samboendeförhållanden bör följaktligen ej leda till att bestämmelsen tas bort.

Några nackdelar med denna bestämmelse i rättstillämpningen har ej på- talats, men däremot har omvittnats att lagregeln fyllt en uppgift ur norm- bildningssynpunkt.

Vi är i utredningen eniga om att den bakomliggande principen om barnens rätt till likabehandling i familjen bör gälla. Att nu som majoriteten föreslår ta bort nämnda paragraf måste uppfattas som om samhället på annat sätt

• Sida 160
•  Original

försäkrat sig om att styvbarnen ej kan anses vara i behov av det skydd lagen tidigare gett dem.

Med den risk för särbehandling som styvbarn löper anser vi starka skäl tala för att i lagen ha kvar 7 kap. 4å FB, varpå deras formella rätt till likabehandling är grundad.

Med hänsyn till de från den ljanuari 1977 gällande reglerna om gemensam vårdnad behöver dock paragrafen ändras så att den avser barn som make har under sin vårdnad och varaktigt sammanbor med honom/henne.

Vi föreslår alltså att 7 kap. 4 å FB behålls och får följande utformning:

Har make under sin vårdnad barn som varaktigt sammanbor med honom men ej är även andra makens barn, är andra maken jämte honom skyldig att efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll, så länge äktenskapet består.

Vad nu sagts medför ej ändring i den underhållsskyldighet som må åligga den andre av barnets föräldrar.

2. Av Sundberg i anslutning till avsnitt 3.2.6 i betänkandet

En förälder som betalar underhållsbidrag för sitt barn har enligt gällande ordning ingen rätt att få bidraget reducerat av den anledningen att han tidvis har barnet hos sig. Även om sålunda den underhållsskyldige står för barnets löpande kostnader under en lång helg eller en semester skall det i dom eller avtal bestämda underhållsbidraget betalas till barnets vård- nadshavare. Detta kan naturligtvis vara betungande för den underhållsskyl- dige.

Majoriteten föreslår nu en viss avdragsrätt för den underhållsskyldige. Enligt förslaget skall i 7 kap. 2å 3 st. FB införas en regel enligt vilken underhållsbidraget skall nedsättas i skälig omfattning om den bidragsskyl- dige vid utövande av sin rätt till umgänge med barnet under en icke obetydlig del av bidragstiden haft kostnader som varit nödvändiga för barnets uppe- hälle. För de fall där föräldrarna inte kan komma överens om en reduktion ges i den allmänna motiveringen riktlinjer för hur avdrag bör ske.

Jag är givetvis ense med majoriteten om att barnets möjligheter att hålla kontakt med den underhållsskyldige föräldern på allt sätt måste tillvaratas. Umgänget får inte försvåras av att den underhållsskyldige helt enkelt inte har råd att ha barnet hos sig. Jag anser det därför rimligt att den under- hållsskyldige får göra avdrag från underhållsbidraget för de nödvändiga kost- naderna för barnet och ansluter mig till de av majoriteten skisserade rikt- linjerna när det gäller avdrag från underhållsbidrag som inte överstiger bi- dragsförskottet. Avdrag bör i så fall få göras med 1/30 för varje dag utöver de två första av umgängesperioden. När det gäller högre underhållsbidrag kan jag emellertid inte gå med på förslaget att avdraget får bestämmas efter en skälighetsbedömning. Detta kan få till följd att avdraget blir alltför högt. Jag anser att avdraget även i dessa fall endast skall hänföra sig till de nödvändiga kostnaderna för barnet. Eftersom bidragsförskottet är avsett att täcka den underhållsskyldiges del i grundläggande kostnader för barnet är det lämpligt att anknyta avdragsrätten till just detta belopp. Avdraget

• Sida 161
•  Original

bör därför enligt min mening inte heller i dessa fall överstiga 1/30 av bl- dragsförskottet.

Min ståndpunkt motiveras av samma intresse som ligger bakom avdrags- rätten. nämligen att underlätta för barnet att ha god kontakt med båda sina föräldrar. Systemet med en viss avdragsrätt innebärju en svår avvägning mellan föräldrarnas motstående intressen. Lämnar man utrymme för ett högt avdrag kan detta i en del fall innebära att den förälder som barnet bor hos blir obenägen att lämna barnet ifrån sig för längre perioder, därför att det helt enkelt kostar för mycket. En sådan konsekvens måste undvikas och detta sker enligt min mening enklast genom att avdraget maximeras.

3. Av Olsson i anslutning til/förslaget om ändring av 5 kap. 1 9" GB (se specialmotiveringen till nämnda paragraf)

Majoriteten bland de sakkunniga föreslår att 5 kap. l &" GB enligt vars nu- varande lydelse makar "är skyldiga varandra trohet och bistånd" skall ändras till att makar "skall visa varandra lojalitet och hänsyn".

Inför och under behandlingen av den reform av giftermålsbalken som beslutades 1973 diskuterades borttagande eller ändring av denna, i vart fall efter reformen osanktionerade paragraf, vilken inleder lagbestämmelserna om makars rättsförhållanden.

I familjelagssakkunnigas betänkande "Familj och äktenskap 1” (SOU 1972:41) framförde majoriteten tanken att en sådan osanktionerad inled- ningsparagraf var obefogad. Åtskilliga remissinstanser uttalade sig dock för bibehållande av stadgandet bl. a. eftersom det ansågs ha ett värde för sam— manhållningen i äktenskapet. Föredragande statsrådet fann ej heller an— ledning att i propositionen (l973z32) föreslå borttagande eller ändring av nämnda paragraf. Riksdagen följde på lagutskottets förslag propositionen även på denna punkt.

Det har diskuterats vad som kan anses ligga i orden trohet och bistånd. Föredragande statsrådet framhöll i propositionen att det mot formuleringen kunde invändas att den är något ålderdomlig och till synes tillmäter den sexuella troheten i äktenskapet alltför stor vikt, men att trohetskravet emel— lertid i själva verket här har en vidsträcktare innebörd och närmast är lik- tydigt med lojalitet och ömsesidig hänsyn. Mot ett allmänt krav av det slaget kunde, enligt statsrådet, knappast någon ha invändningar i sak.

Skall vi i giftermålsbalken ha kvar en allmänt hållen osanktionerad pa- ragraf, som anger det speciella förhållandet mellan två människor som ingått äktenskap med varandra, är det, enligt min uppfattning, svårt att finna formuleringar som dels bättre än den nuvarande täcker vad man vill uttrycka, dels inte leder till missuppfattningar beträffande samhällets värderingar i vår tid.

Att byta ut det nuvarande uttrycket mot "lojalitet och hänsyn” vilket föreslås av majoriteten, skulle kunna uppfattas som om samhället nu har ändrat syn på den djupa samhörighet och uppriktighet som bör råda mellan två makar.

Uttryck om förhållandet mellan två makar måste ange något djupare och mer ömsesidigt än de relationer som egentligen bör råda mellan alla män-

• Sida 162
•  Original

niskor som har att samarbeta eller samverka med varandra eller det stöd, den hjälp och den hänsyn vi bör visa mot alla medmänniskor.

Inom varje äktenskap tillkommer det självklart makarna att själva utforma etiska regler gällande sitt äktenskap utan samhällets inblandning. Även om tolkningen av innebörden av orden "trohet och bistånd" är omtvistad in- nehåller dock uttrycket värderingar som torde omfattas av det stora llertalet människor. Säkerligen anser även idag en majoritet av svenska folket att man bör visa sin make/maka något som kan benämnas trohet.

Mot denna bakgrund finnerjag inte anledning att i samband med ändring av reglerna om underhåll mellan makar ändra första delen av paragrafen. Däremot ansluterjag mig till majoritetens förslag till ändring av paragrafens senare del, varför jag föreslår att 5 kap. l &" GB får följande utformning:

Man och hustru är skyldiga varandra trohet och bistånd. De skall ge- mensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa.

4. Av Sundberg i anslutning til/förslaget om ändring i 5 kap. 1 9" GB (se specialmotiveringen till nämnda paragraf)

lfamiljelagsakkunnigas betänkande ”Familj och äktenskap [" (SOU 1972141) framförde kommittén som sin åsikt att lagstiftningen om äktenskapet inte bör innehålla några regler av specifik etisk art om hur makarna bör förhålla sig till varandra på det personliga området. I ett särskilt yttrande fogat till betänkandet lade jag fram mina synpunkter på de etiska regler som bör gälla för äktenskaplig samlevnad. Mot bakgrund av att utredningsmajo- riteten i det nu föreliggande betänkandet föreslår ändrad lydelse av 5 kap. l ä' GB vill jag motivera varför jag inte biträder detta ändringsförslag. Äk- tenskapet är en samlevnadsform som skiljer sig från alla andra samlev- nadsformer. Genom att ingå äktenskap har makarna stadfäst en personlig samhörighet som sträcker sig över hela deras livssituation. I äktenskapets regelsystem finns inbyggt lagar som reglerar denna deras gemenskap på det ekonomiska området. De flesta makar torde därtill hysa en vilja till gemensamt ansvarstagande och djup samhörighet också på det känslomäs- siga området. För brott mot lagar som reglerar parternas ekonomiska för- hållande kan domstolarna döma på sedvanligt sätt; för brott mot en lag som reglerar makarnas personliga förhållande till varandra finns däremot inga sanktioner. Man kan då givetvis diskutera i vad mån en lag som den sistnämnda har något berättigande. Kommitténs tidigare förslag om att äk- tenskapslagstiftningen inte bör innehålla några regler om gestaltningen av samlevnaden på det personliga området innebar ett klart ställningstagande för att lagar utan sanktioner inte bör förekomma. Åtskilliga remissinstanser ställde sig emellertid negativa till förslaget om att 5 kap. l ;" skulle avföras från giftermålsbalken.

I detta betänkande föreslår utredningsmajoriteten inte att den nämnda paragrafen skall utmönstras men väl att paragrafen skall ändras så att kravet på trohet försvinner och i stället skall införas att makarna skall visa varandra lojalitet och hänsyn.

Även om vi lever i ett pluralistiskt samhälle uppfattar de flesta människor

• Sida 163
•  Original

äktenskapet som ett i princip livsvarigt förbund där kravet på trohet och bistånd makar emellan är en förutsättning för och en följd av deras käns- lomässiga gemenskap. Nuvarande lydelsen av 5 kap. l & GB torde i sin djupaste innebörd vara väl förenlig med den uppfattning som majoriteten av vårt folk har. Trohetskravet uttrycker i första hand en etisk värdering och omfattar mycket mer än den sexuella samlevnaden. Det är makarna själva som lägger sin egen innebörd i äktenskapet och det är deras vilja och förmåga som utgör grunden för utvecklingen av deras personliga ge- menskap. Ett borttagande av trohetskravet från äktenskapslagstiftningen skulle kunna påverka människor till uppfattningen att det räcker med lojalitet och hänsyn och därmed bidra till att försvåra samlevnaden makar emellan. Enskilda makars möjlighet att positivt gestalta sina personliga relationer är beroende inte enbart av den inställning de själva har till äktenskapet utan också av den syn på äktenskapet som de möter hos omgivningen. Paragrafen skall inte uppfattas som moraliserande utan bör ses som ett uttryck för samhällets värdering av en regel som har till syfte att underlätta ett harmoniskt förhållande mellan makarna.

Lojalitet och hänsyn är dessutom inte för äktenskapet specifika yttringar utan utgör företeelser som borde återfinnas i alla relationer oss människor emellan. Om sådana allmänna handlingsregler finner jag inte skäl att lag- stifta.

Att inledningen till 5 kap. l ä i GB bibehålles oförändrad finner jag vara väsentligt också ur en annan synpunkt. Enligt de nya reglerna för fader- skapsfastställande skall faderskap fastställas också för barn som föds efter ett äktenskaps upplösning även om barnet är avlat under äktenskapets be- stånd. För barn som föds av föräldrar som är gifta med varandra sätts däremot inte faderskapet i fråga. Den s.k. äktabörds-presumtionen förutsätter att mannen i äktenskapet är far till barnet. En sådan presumtion torde vara helt utan förankring om inte i lagen uttrycks att äktenskapet förutsätter trohet mellan makarna.

Kommittén föreslår dessutom i den nya utformningen av 5 kap. l & GB ett tillägg innebärande att i lagen införs skyldighet för makarna att gemen- samt vårda hem och barn. Jag biträder detta förslag med de motiveringar som framförs i betänkandet.

Jag föreslår alltså att 5 kap. lå GB får följande lydelse:

Man och hustru är skyldiga varandra trohet och bistånd. De skall ge- mensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa.

• Sida 164
•  Original

r.. . l . Lil'l- Jiäligu |||—|—

J

1 Inledning

1 kap. 3 har vi föreslagit att försäkringskassan. så länge bidragsförskott utgår, skall kunna bestämma vad som skall återkrävas av den under- hållsskyldige oberoende av vad som gäller om underhållsbidrag enligt dom eller avtal. Denna bilaga innehåller förslag till riktlinjer för för- säkringskassans verksamhet. Som beteckning på återkravet används i bilagan termen underhållsbidrag.

Eftersom bidragsförskott utgår kommer kassans beslut att sakna be- tydelse för det underhållsberättigade barnet. Detta gör att den under— hållsskyldiges förmåga att betala underhållsbidrag kan bedömas enbart utifrån hans egna ekonomiska förutsättningar. I andra situationer, såsom när det gäller att fastställa ett underhållsbidrag över bidragsförskottets nivå eller det saknas lagliga förutsättningar för bidragsförskott, finns det anledning att göra en mer nyanserad bedömning och även beakta den andre förälderns förmåga att försörja barnet. Det bör därför understrykas att riktlinjerna formellt endast gäller för försäkringskassorna.

Meningen är att det skall kunna ske fortlöpande ändringar av under- hållsbidragets storlek med hänsyn till variationerna av den underhålls- skyldiges betalningsförmåga. Detta gör att man måste beakta marginal- effekterna så att exempelvis inte en omprövning av bidraget vid en högre inkomst leder till att hela inkomstökningen tas i anspråk för ökad skatt och barntillsynsavgift, högre underhållsbidrag samt minskat bostadsbi- drag. I förhållande till gällande rätt innebär detta en ändring såtillvida att man idag ofta torde med ledning av lämnade uppgifter fastställa ett skäligt underhållsbidrag utan att på ett mer genomtänkt sätt ta ställning till hur stort underhållsbidraget skulle ha varit vid andra inkomstför- hållanden. Det förekommer att man som utgångspunkt för bedömningen räknar med att den underhållsskyldige bör betala en viss andel av brutto- eller nettoinkomsten. Ett mer genomtänkt system tillämpas försöksvis bl. a. av familjerättsassistenter i norra Stor-Stockholm på initiativ från socialförvaltningen i Järfälla kommun.

Till grund för kassornas beslut bör ligga den underhållsskyldiges eko- nomiska förhållanden och den försörjningsbörda som han har gentemot sin familj. Det gäller att fastställa vad som behövs för levnadsomkost- nader och andra nödvändiga utgifter samt att ta en andel av överskottet i anspråk för underhållsbidrag.

Det belopp som förbehålles den underhållsskyldige bör ligga över exi- stensminimum och socialhjälpsnivåerna. Det är meningslöst att förplikta någon att utge underhållsbidrag om han därigenom blir berättigad att uppbära socialhjälp. Det bör vidare finnas en viss marginal för skuld- sättning så att den underhållsskyldige bl. a. har möjlighet att göra av- betalningar på gamla underhållsbidrag som han kanske p. g. a. tillfälliga betalningssvårigheter inte kunnat erlägga. Som framhållits i kap. 3 är vi medvetna om att våra beräkningar av bidragens storlek kan diskuteras och att ytterligare överväganden krävs-innan definitiva riktlinjer kan fast- ställas.

När den underhållsskyldige inte kan betala ett underhållsbidrag som svarar mot bidragsförskottet utan samhället träder in och svarar för mel- lanskillnaden utgår en form av samhällsstöd för barnet som ersättning för den underhållsskyldiges bristande förmåga att svara för sin del av barnets grundförsörjning.

I den mån våra förslag leder till en minskning av underhållsbidrag som betalas innebär således reformen ökade samhällsinsatser för de un- derhållsskyldiga inom ramen för bidragsförskottssystemet.

Vi vill här framhålla att våra överväganden om underhållsbidragets storlek inte är helt knutna till att bidragsförskotten finns. Även om dessa ersättes av annat samhällsstöd för barnfamiljer kvarstår den grundläg- gande regeln i föräldrabalken att föräldrarna efter förmåga skall ta del i kostnaderna för barnets underhåll.

Det innebär att den underhållsskyldige under alla förhållanden måste garanteras en miniminivå för sin egen och sin familjs försörjning samt att underhållsbidraget måste bestämmas till en andel av överskottet över denna nivå. Härvid är det ofrånkomligt att systemet tillsammans med vad som gäller ifråga om skatter och behovsprövade bidrag leder till kraftiga marginaleffekter. För att det inte skall ske orättvisor mellan olika underhållsskyldiga eller uppstå orimliga marginaleffekter måste man på ungefärligen det sätt vi föreslår beakta det skattesystem som finns och de sociala förmåner som utgår.

Vi vill kraftigt understryka att det är angeläget att snabbt lätta bördorna för de underhållsskyldiga. Det är därför viktigt att det fastställs realistiska underhållsbidrag. Våra förslag till beräkning av bidragens storlek upp till bidragsförskottets nivå kan i sina huvuddrag tillämpas utan att det utfärdas några detaljerade anvisningar och utan att reformen beträffande försäkringskassans handläggning av återkrav behöver avvaktas. Särskilt angeläget är det att i anslutning till bestämmelsen i 7 kap. 2; FB, där det bl. a. slås fast att underhållsbidrag skall betalas efter förmåga, snarast anges riktlinjer för vilka belopp som den underhållsskyldige och hans familj behöver för olika ändamål så att inte underhållsbidraget inkräktar på det nödvändiga Iivsuppehället.

Frågan om ett vårdnadsbidrag för barn har då detta betänkande av- slutats ännu inte föranlett proposition till riksdagen. Vi har därför inte kunnat ta ställning till hur ett sådant bidrag skulle påverka de föreslagna riktlinjerna.

• Sida 167
•  Original

2 Den underhållsskyldiges inkomst

Den underhållsskyldiges inkomst utgör en viktig faktor vid bedömningen av hans förmåga att betala underhållsbidrag.

Det finns olika inkomstbegrepp som man kan utgå från. Ett alternativ är att i likhet med vad som gäller i fråga om bostadsbidrag välja den taxerade inkomsten. Det har den fördelen att inkomsten går lätt att konstatera. En uppenbar olägenhet skulle emellertid vara att beslutet om underhållsbidrag kom att grundas på en inaktuell betalningsförmåga, eftersom den taxerade inkomsten grundas på inkomstförhållanden som ligger längre än ett år tillbaka i tiden. Vi anser därför att det inte är möjligt att utgå från detta inkomstbegrepp.

Vi har övervägt att låta den underhållsskyldiges förväntade brutto- inkomst ligga till grund för bedömningen av hans betalningsförmåga. Detta skulle vara naturligt eftersom det anknyter till vad som gäller ifråga om skatter. daghemsavgifter och rättshjälp. Ett sådant system kan tänkas uppbyggt på det sättet att en viss bruttoinkomst. bestämd med hänsyn till försörjningsbördan gentemot hemmavarande barn och even- tuellt även make, alltid förbehålles den underhållsskyldige. Av över- skjutande beIOpp tas underhållsbidrag ut enligt en viss procentsats. Det skulle vara möjligt att upprätta tabeller av vilka underhållsbidragets stör- lek vid en viss inkomst och försörjningsbörda omedelbart framgår.

Det visar sig emellertid vara förenat med betydande olägenheter att utgå från bruttoinkomsten. Man beaktar inte då de ganska stora skill- naderna i betalningsförmåga som föreligger till följd av att den kom- munala utdebiteringen varierar i storlek. Det förutsätter också att sådana utgifter som den underhållsskyldige har för bostad och barntillsyn scha- bloniseras. Eftersom kostnaderna varierar kraftigt får detta till konsek- vens att de som har låga utgifter överkompenseras samtidigt som det kommer att finnas en grupp som har så höga faktiska utgifter att det måste ske någon form av jämkning.

En ökning av bruttoinkomsten behöver i många inkomstlägen inte betyda någon nämnvärd ökning av förmågan att betala underhållsbidrag. Detta sammanhänger med de samlade marginaleffekter som uppstår till följd av ökning av skatter och daghemsavgifter samt bortfall av bo- stadsbidrag. Särskilt när den underhållsskyldige har stor familj att försörja och hans förmåga att betala underhållsbidrag börjar vid en förhållandevis hög inkomst måste det inträffa ofta att det underhållsbidrag som fast- ställes med ledning av bruttoinkomsten behöver jämkas.

För att avgöra om ett underhållsbidrag är så oskäligt att det finns anledning att frångå tabellerna måste man se till den summa pengar som den underhållsskyldige disponerar sedan skatt och hyra betalats. Eftersom jämkning skulle behöva företas relativt ofta blir det därför konstlat att utgå från bruttoinkomsten.

Vi anser det bättre att bedöma den underhållsskyldiges ekonomiska bärkraft utifrån den förväntade nettoinkomsten, dvs. bruttoinkomsten minskad med skatt. Utgångspunkten bör vara att man fastställer den underhållsskyldiges förväntade årsinkomst, delar upp denna per månad samt drar ifrån skatten, beräknad med ledning av tabellerna för pre-

• Sida 168
•  Original

liminärskatt. Det sålunda fastställda beloppet motsvarar vad den under- hållsskyldige rent faktiskt disponerar i pengar och bör därför vara den bästa utgångspunkten för bedömningen av hans förmåga att utge un- derhållsbidrag. Ett sådant system anknyter också till de metoder som domstolar och andra idag vanligen tillämpar för att få underlag till be- dömningen av vilket underhållsbidrag som kan vara skäligt.

Det bör utfärdas närmare anvisningar för beräkningen av inkomsten. Liknande anvisningar finns utfärdade av domstolsverket för beräkning av allmän rättshjälp och av bostadsstyrelsen för fastställande av bo- stadsbidrag. Dessa föreskrifter kan tjäna till viss ledning.

Den underhållsskyldige bör åläggas att redovisa sina inkomstförhål- landen på en för ändamålet särskilt utarbetad blankett. I beslutsunderlaget bör även ingå uppgifter om sjukpenninggrundande och taxerad inkomst, vilka finns tillgängliga för försäkringskassan.

Till inkomst bör räknas intäkter från de i kommunalskattelagen upp- tagna förvärvskällornajordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst. tillfällig förvärvsverksamhet och kapital.

För inkomst och utgift som hänför sig till sådan fastighet för vilken schablonmässig inkomstberäkning skall ske enligt bestämmelserna i 24 ä 2 mom. kommunalskattelagen bör gälla särskilda regler. Vi återkommer till denna fråga nedan under avsnittet om bostadskostnad.

I princip bör inkomsten minskas med sådana utgifter för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla enligt bestämmelserna i kommunalskat- telagen. Det bör dock finnas möjlighet att bortse från mindre belopp.

När det gäller inkomst av rörelse. jordbruksfastighet och sådan annan fastighet som inte schablontaxeras lär det inte kunna undgås att denna uppskattas efter skönsmässiga bedömningar. Man får utgå från netto- intäkten enligt senaste taxering och göra en eventuell avvikelse från den- na med hänsyn till den utveckling som kan förväntas i förvärvskällan.

I likhet med vad som gäller ifråga om allmän rättshjälp och bostads- bidrag bör det finnas vissa restriktioner beträffande avdrag för underskott i förvärvskälla.

Förvärvsavdrag och skattereduktion bör beaktas vid bestämmande av den underhållsskyldiges preliminärskatt genom val av kolumn i skat- tetabellen.

Förmögenhetsinnehav bör kunna påverka underhållsbidragets storlek. Detta kan i likhet med vad som gäller i fråga om bostadsbidrag och allmän rättshjälp ske genom att en viss andel av förmögenheten läggs till inkomsten.

3 Förbehållsbelopp

3.1 Nivåer inom andra rättsområden

Den underhållsskyldige bör förbehållas ett visst belopp för sin egen och sin familjs försörjning. Beloppet bör räcka till alla vanliga utgifter in- klusive bostadskostnaden.

När det gäller att avgöra vad som skall anses vara rimliga förbehålls—

• Sida 169
•  Original

Tabell 1. Normalbelopp för existensminimun

I % av basbeloppet Kr per månad 1977 Ensamstående 95 847 Samboende 165 1 471 Barn 40 356

belopp tjänar reglerna inom andra rättsområden till viss vägledning.

Med stöd av bestämmelserna om existensminimum kan skattskyldig få nedsättning av den taxerade inkomsten p. g. a. nedsatt skatteförmåga (505 2 mom kommunalskattelagen).

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av nor- malbelopp som utgör andelar av basbeloppet enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring för december månad före det kalenderår som föregår taxeringsåret (se tabell 1). Beloppen, som i viss utsträckning anpassats till socialhjälpsnormerna i Stockholms kommun, är avsedda att täcka alla vanliga levnadskostnader, utom bostadskostnaden. som beräknas sär- skilt och lägges till normalbeloppen.

Bestämmelserna om existensminimum har också betydelse vid införsel i lön. Enligt 10.5 införsellagen (l968:62l) skall utmätningsmannen för- behålla gäldenären ett belopp för eget underhåll och familjens behov. Förbehållsbeloppet bestämmes med ledning av de nämnda bestämmel- serna i kommunalskattelagen.

Införsel får bara ske för vissa typer av fordringar såsom underhålls- bidrag, skatter, böter och viten (] ä' införsellagen). För andra fordringar kan det ske utmätning i lön. Här gäller en rad restriktioner. Bl. a. får utmätning normalt inte avse längre tid än tre månader per år och omfattar då endast belopp som ”uppenbart överstiger vad som åtgår för gäldenärens och hans familjs försörjning samt till fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom " (67 bä UL). Riksskatteverket utfärdar an- visningar om utmätningsfritt belopp. vilka är avsedda att gälla för ka- lenderår (se tabell 2).

De flesta kommunerna använder sig av basbeloppsanknutna normer för den behovsprövade socialhjälpen. Bostadskostnaden innefattas inte i normerna utan beaktas särskilt. Normerna varierar i storlek mellan kom- munerna liksom de utgifter de är avsedda att täcka. Många kommuner tillämpar s. k. bruttonormer som innefattar det mesta av livsuppehället.

Tabell 2. Utmätningsfritt belopp vid utmätning i lön 1977

__... Kr Ensamstående 980 Samboende ] 640 Barn 395

.4 Källa: Riksskatteverkets föreskrifter. Dnr 792/76—91.

• Sida 170
•  Original

1 8 kap. öå lagen (19621381) om allmän försäkring.

Tabell 3. Kommunernas socialhjälpsnormer 1 oktober 1975 i procent av basbelop- peta

Lägsta/högsta Stockholm Ensamstående 64— 93 90 Samboende 99—150 150 Barn 0—9 år 20— 54 30 Barn 10—15 år 20— 64 45 Barn 16—19 år 20— 90 55

a Familjelagssakkunniga har även tagit del av de nivåer som övervägs av social- utredningen inom ett framtida stödsystem för socialhjälpen.

Källa: Statistiska meddelanden 5 19762. Anmärkning: Siffrorna är inte utan vidare jämförbara. Endast ett mindre antal kom- muner har högre normbelopp än Stockholm.

I tabell 3 har sammanställts de normer kommunerna tillämpade 1 oktober 1975. Varken när det gäller existensminimum, utmätning i lön eller social- hjälpsnormerna ingår barnbidraget i ersättningsnivåerna. Däremot av- räknas från normalbeloppet för barn — utom när det gäller socialhjälpen i ett litet antal kommuner — vad som erhålles för barnet i form av un— derhållsbidrag och bidragsförskott.

Ersättningsnivåerna utgör i samtliga fall normalbelopp från vilka det i det enskilda fallet görs de avvikelser som finnes påkallade. Ifråga om införsel har riksskatteverket angivit de vanligaste situationerna då av- vikelse kan förekomma. Som exempel kan här nämnas naturaförmåner som gäldenären erhåller, vissa underhållsbidrag som han är skyldig att betala, kostnader för resor till och från arbetsplatsen. betalning på skuld enligt vissa typer av avbetalningskontrakt och hyreskontrakt samt utgifter till följd av nödvändig barntillsyn eller till följd av sjukdom.

Av visst intresse för bedömningen av barnkostnaderna är även be- stämmelserna om bidragsförskott och barnpension. Bidragsförskottet ut— gör för år 40 % av basbeloppet. Utgår förskott i förhållande till bägge föräldrarna eller är barnet berättigat till barnpension utgör det dock 30 % av basbeloppet, i förra fallet i förhållande till var och en av föräldrarna. Nivåerna för barnpension anknyter till vad som gäller vid bidragsförskott, dock att beloppet kan sättas ned till lägst 25 % av basbeloppet i de fall barnet erhåller pension från ATP eller bor samman med någon som uppbär folkpension i form av änkepension.l

3.2 Överväganden

3.2.1 Andra utgifter än bostadskostnader

Den underhållsskyldige bör tillförsäkras ett belopp för vanliga levnads- kostnader. Hit räknas utgifter för kost, kläder, tvätt, hygien, tidningar,

• Sida 171
•  Original

gas. elektricitet, telefon, radio— och TV—licens, försäkringsavgifter, fack- föreningsavgifter och andra medlemsavgifter, smärre utgifter för tillfälliga behov, samt ordinära utgifter för hälso- och sjukvård, tandvård och för resor till och från arbetet.

Beloppet bör göras värdebeständigt genom anknytning till basbeloppet. Nivåerna bör ligga över existensminimum och socialhjälpsnivåerna.

Det är ett önskemål att göra systemet enkelt. De föreskrifter som är erforderliga om förbehållsbeloppens storlek i det enskilda fallet bör därför om möjligt inte föranleda komplicerade uträkningar. En svårighet ligger emellertid i att systemet skall gälla för många olika situationer. Den underhållsskyldige kan vara ensamstående, ha hem mamake' eller bo sam- man med någon som med sina inkomster kan bidra till de gemensamma nödvändiga utgifterna. Har den underhållsskyldige också hemmavarande barn skall ett belopp förbehållas för detta barn. Barn i de lägsta åldrarna anses inte kosta lika mycket som äldre barn. Å andra sidan kan barn- tillsynskostnaderna för de yngsta barnen uppgå till betydande belopp. Är den underhållsskyldige ensamstående erhåller det hemmavarande barnet ett obeskattat underhållsbidrag, bidragsförskott eller barnpension. Detsamma gäller om den underhållsskyldige lever samman med någon annan än den andra föräldern till det hemmavarande barnet.

Har den underhållsskyldige hemmamake får han ensam stå för de nöd- vändiga utgifterna för det hemmavarande barnet. Om partnern däremot arbetar kan även dennes inkomster användas för barnets försörjning.

Vad först angår ensamstående utan barn anser vi att ett belopp som svarar mot 1.2 basbelopp per år bör förbehållas den underhållsskyldige. Omräknat i kronor innebär detta 1070 kr per månad vid basbeloppet 10 700(basbeloppet för december 1976). Nämnda basbelopp kommer även i fortsättningen i denna bilaga att tas som utgångspunkt för omräkning till kronor om inget annat framgår av sammanhanget.

För hemmamake bör den underhållsskyldige vara berättigad till ett tillägg till förbehållsbeloppet med 0,6 basbelopp (535 kr). Tillsammans med vad han förbehålles för egen del innebär detta I 605 kr i månaden. Vi vill här förutskicka att vi nedan (avsnitt 5.2) kommer att diskutera vissa begränsningar när det gäller beaktande av hemmamake.

De situationer när den underhållsskyldige bor samman med någon som förvärvsarbetar vållar särskilda problem. Idag torde partnerns ekono- miska förhållanden endast i begränsad omfattning påverka underhålls- bidragets storlek. Har denne inga eller obetydliga inkomster beaktas detta i allmänhet. Förhållandena redovisas av den underhållsskyldige som har ett intresse av att påvisa att han har en ökad försörjningsbörda. Har part- nern mycket höga inkomster kan detta komma att redovisas av den un- derhållsberättigade som vill visa att den underhållsskyldige har en större förmåga att utge underhållsbidrag än som direkt framgår av hans in- komster. Ofta är emellertid utredningen om partnerns ekonomiska för- hållanden bristfällig. Och ibland saknas upplysning huruvida det alls fö- religger ett samboendeförhållande. Har ett underhållsbidrag en gång fast- ställts för en ensamstående omprövas det inte av den anledningen att den underhållsskyldige upptar samlevnad med någon som har egna in- komster. En sådan omprövning sker heller inte om partnern får kraftigt

1 Beteckningen hemma- make användes här och i den fortsatta framställ— ningen för make som saknar egna inkomster.

• Sida 172
•  Original

ökade inkomster.

Samboende med någon som förvärvsarbetar innebär otvivelaktigt kost- nadsbesparingar. Det blir två inkomster som kan användas till gemen- samma nödvändiga utgifter och till barnkostnader. Fäster man stor vikt vid samboendepartnerns ekonomi kommer även smärre ändringar av den- nes inkomstförhållanden att påverka underhållsbidragets storlek i höjande eller sänkande riktning. En sådan ordning är mindre lycklig. Om den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden vid en omprövning av bi- draget är oförändrade men partnerns inkomster ökats och detta leder till att bidraget höjs, kan det komma att uppfattas som om underhålls- skyldigheten utsträckts till samboendepartnern. Det finns därför anled- ning att visa återhållsamhet beträffande den betydelse som man skall tillmäta partnerns ekonomiska förhållanden.

Vad avser nödvändiga utgifter för uppehället har vi nyss föreslagit att en ensamstående skall förbehållas 1,2 och en underhållsskyldig med hemmamake 1,8 basbelopp per år, vilket svarar mot 1070 resp. 1605 kr i månaden. Det innebär att var och en av makarna får klara uppehället med ca 800 kr, vilket är ca 270 kr mindre än vad en ensamstående har att röra sig med. Om bägge förvärvsarbetar uppstår det normalt vissa merkostnader exempelvis i form av resor till och från arbetsplatsen och beroende på att de inte erhåller någon kostnadsbesparande service i hem- met. Med hänsyn härtill och till de betänkligheter som nyss anförts mot att tillmäta samboendepartnerns ekonomiska förhållanden betydelse fö- reslår vi att en underhållsskyldig skall förbehållas 1.2 basbelopp per år även i fall då hans make arbetar och bidrar till de gemensamma nöd- vändiga utgifterna.

När det sedan gäller barn utgår vi — med hänsyn till vad som gäller inom andra rättsområden — från att det går att klara ett barns grund- försörjning med ett belopp motsvarande 0,6 basbelopp per år (= 535 kr i månaden)jämte barnbidraget. För de yngsta barnen är möjligen beloppet för högt. Vi anser emellertid att systemet skulle bli alltför invecklat om man räknar med olika nivåer för barn i olika åldrar och föreslår därför ett enhetligt förbehållsbelopp för barn.

Även om utgångspunkten tas i det nämnda beloppet. 535 kr. kom- pliceras bilden av att systemet skall gälla för olika hushållstyper. Det är ett allmänt önskemål att göra det så enkelt som möjligt och undvika komplicerade bedömningar och uträkningar.

Den enklaste och mest schematiska lösningen skulle vara att alltid förbehålla den underhållsskyldige 535 kr i månaden för hemmavarande barn. Man skulle då bortse från vad barnet eventuellt erhåller i form av underhållsbidrag, bidragsförskott eller barnpension och, i fall då den underhållsskyldige sammanbor med den andra föräldern till det hem- mavarande barnet, från partnerns förmåga att med sina inkomster bidra till barnets grundförsörjning. Det betyder att det belopp som disponeras för barnet i ett stort antal fall skulle väsentligt överstiga förbehållsbe- loppet, 535 kr. Det nämnda beloppet skulle strängt taget endast passa för de fall då den underhållsskyldiges partner saknar inkomst eller har låg inkomst och därför saknar förmåga att bidra till barnets underhåll.

Vi anser att konsekvenserna av den berörda lösningen inte är accep-

• Sida 173
•  Original

tabla. För att få tillfredsställande resultat måste man beakta vad den andre föräldern till den underhållsskyldiges hemmavarande barn har för- måga att bidra med.

Är den underhållsskyldige ensamstående eller bor samman med någon annan än den andre föräldern till det hemmavarande barnet erhålles un- derhållsbidrag, bidragsförskott eller barnpension för barnet. Dessa tillskott bör få den inverkan att förbehållsbeloppet för barnet sänks.

En motsvarande regel bör gälla när den underhållsskyldige bor samman med den andra föräldern till det hemmavarande barnet. vilken med sina inkomster direkt bidrar till barnets försörjning. Det belopp som erfordras för barnets grundförsörjning bör m.a.o. fördelas mellan föräldrarna.

Man kan här gå olika långt och tillämpa olika principer. Den mest långtgående lösningen är att låta den andra förälderns bidrag fullt ut minska förbehållsbeloppet för det hemmavarande barnet. Om barnet er- håller underhållsbidrag med ett så högt belopp som 535 kr eller. om den underhållsskyldige sammanbor med den andre föräldern, vilken har hög inkomst och således ensam kan svara för barnets grundförsörjning skulle den underhållsskyldige föräldern inte förbehållas något belopp för barnet.

Ett så långtgående hänsynstagande till den andre förälderns förmåga att bidra till barnet får emellertid anses som olyckligt. Både enligt gällande rätt och enligt vårt förslag till ny lydelse av föräldrabalken ankommer det på bägge föräldrarna att efter förmåga ta del i kostnaderna för barnets underhåll. För den underhållsskyldige föräldern måste det te sig egenartat att hans förmåga att sörja för sina barn i första hand tas i anspråk för barn som han inte bor samman med. Härtill kommer att ordningen skulle kräva ingående utredning om partnerns ekonomiska förhållanden i samt- liga fall som föräldrarna bor ihop. Eftersom ärendet inte rör partnern annat än indirekt kan redan införskaffandet av erforderligt beslutsun- derlag vara förenat med svårigheter.

En annan utväg är att alltid dela upp förbehållsbeloppet för barnet efter föräldrarnas inkomster. De nyss nämnda svårigheterna av teknisk art talar med full styrka även mot denna lösning.

Det återstår dålatt utgå från att den underhållsskyldige alltid skall anses svara för hälften av den nödvändiga försörjningen av de barn han bor tillsammans med. Den underhållsskyldige skulle alltid förbehållas 0,3 basbelopp per barn (= 267 kr i månaden).

Genom att den underhållsskyldige alltid förbehålles halva barnkost- naden kommer den summa pengar som är avsedd för barnet i många fall att överstiga 535 kr i månaden.

Många barn kommer förutom förbehållsbeloppet att erhålla bidrags- förskott, tillhopa 0,7 basbelopp (= 624 kr i månaden). Utgår underhålls- bidrag som är högre än bidragsförskottet är den summa pengar som barnet får i motsvarande mån större.

En liknande situation uppkommer när den underhållsskyldige bor sam- man med den andre föräldern till barnet vilken har hög inkomst och således kan svara för mer än hälften av barnets grundförsörjning.

I de flesta fallen då sålunda ett högre belopp än 535 kr kommer att kunna disponeras för barnet rör det sig om måttliga summor. Den över-

• Sida 174
•  Original

kompensation i jämförelse med andra fall som man här kan tala om är ofrånkomlig om man vill beakta att den underhållsskyldige har ett ekonomiskt ansvar också mot sina hemmavarande barn. Motsvarande situation uppkommer för övrigt för det underhållsberättigade barnet i då fall då den förälder barnet vistas hos har höga inkomster.

Det tänkta systemet skulle alltså innebära att den underhållsskyldige alltid skulle förbehållas ett belopp som svarar mot vad som behövs för det egna uppehället och halva barnkostnaden. Därtill kommer enligt vad som framgår av nästa avsnitt hela eller halva bostadskostnaden för en- samstående resp. samboende.

Självfallet finns det fall då föräldrarna bor samman och den under— hållsskyldiges partner inte har förmåga att svara för sin egen försörjning och sin del av bostads- och barnkostnaden. Den underhållsskyldige skulle i dessa fall vara berättigad att förbehållas ett högre belopp. För att komma i åtnjutande av denna förmånligare behandling bör det krävas att de samboende presterar en redogörelse för sina ekonomiska förhållanden.

Det behövs riktlinjer för hur dessa fall skall bedömas. Tidigire har antagits att den underhållsskyldige skulle vara berättigad att göra tillägg för förbehållsbeloppet för hemmamake med 0,6 basbelopp (= 535 kr) samt att maken skulle klara sin försörjning om han har en inkorrst som svarar mot 1,2 basbelopp (= 1 070 kr). Om maken har en inkomst un- derstigande detta belopp bör därför det maximala tillägget på 535 kr re— duceras. En riktpunkt kan vara att tillägget reduceras med hälften av partnerns nettoinkomst. Det blir då en jämn avtrappning av tilägget.

Om partnern har en inkomst motsvarande 1,2 basbelopp per år skall sålunda inget hemmamaketillägg göras. Den underhållsskyldiges förbe- hållsbelopp bestämmes genom en addition av vad som behövs för hans egen försörjning, bostadskostnaden och barnens försörjning.

Har partnern högre inkomst än 1,2 basbelopp kan den underhålsskyl- diges förbehållsbelopp reduceras i motsvarande mån. dock inte längre ned än till vad som svarar mot den nivå vid vilken han har förmåga att klara sitt uppehälle samt hälften av bostads- och barnkostntderna.

Systemet innebär att när två samboende är underhållsskyldiga, var och en mot sitt barn, deras ärenden får handläggas gemensamt av försäkrings- kassan.

Förslaget innebär att det i vissa fall får göras relativt invecklade beräk- ningar. Vi anser emellertid att det innefattar en lämplig avvägning av de hänsyn som måste tas samt att det i det stora flertalet fall leder till rättvisa resultat. I denna bilagas tabelldel (avsnitt 6) redovisas närmare hur systemet slår i några exempel.

3.2.2 Bostadskostnaden

Den underhållsskyldige bör förbehållas ett belopp för bostadskostnader.

Motsvarande förmån tillerkänner man vederbörande när det gäller so- cialhjälp, införsel och utmätning i lön. Här beaktas den faktiska bo- stadskostnaden, dvs. den nominella kostnaden minskad med bostacsbidra-

get. När det gäller införsel och utmätning i lön finns föreskrifter som för-

• Sida 175
•  Original

hindrar att gäldenären förbehålles alltför stora bostadskostnader. En re- ducering äger rum om kostnaden är oskäligt hög med hänsyn till kost- nadsläget på orten, dock inte vid mindre avvikelser. Bostadskostnaden minskas också om bostadsstandarden är väsentligt högre än vad som kan anses svara mot gäldenärens och familjens behov. Standarden anses väsentligt överstiga hushållets behov om hushåll med en boende dis- ponerar större utrymme än tre rum och kök eller om annat hushåll dis- ponerar större utrymme än tre rum och kök med tillägg av ett rum för varje person som tillkommer utöver en.

Bestämmelserna om statskommunala bostadsbidrag innehåller motsva- rande spärregler.l Här gäller också att bidrag endast utgår för viss del av bostadskostnaden mellan vissa kostnadsnivåer. som varierar med hän- syn till hushållets storlek.

Vi har övervägt att schablonisera bostadskostnaden på så sätt att den underhållsskyldige skulle vara berättigad till ett bestämt belopp i stor- leksordningen 600 kr. Därmed skulle man slippa att ta hänsyn till extrem bostadsstandard och ändringar i bostadskostnaden. Det kan också sägas att de som väljer att bo dyrt får vara beredda till ekonomiska uppoffringar samt att de som väljer att bo billigt inte på grund härav skall belastas med ett högre underhållsbidrag.

Det kan emellertid riktas vägande invändningar mot en så hård scha- blonisering av bostadskostnaden. Bostadsmarknaden är inte sådan att människor har ett fritt val att välja sina kostnader för bostaden. Det blir konstlat att systematiskt utgå från en fiktiv kostnad. Det strider mot de principer man tillämpar inom socialhjälpen och ifråga om bo- stadsbidrag, införsel och utmätning i lön. Den som har lägre hyra än 600 kr kommer att förbehållas ett tilläggsbelopp som svarar mot skill- naden mellan 600 kr och den faktiska bostadskostnaden. Har den un- derhållsskyldige högre kostnader kommer merkostnaden att inkräkta an— tingen på det förbehållsbelopp som är avsett för andra utgifter eller på den andel av överskottet som är avsett för den underhållsskyldige och hans familj.

Härtill kommer att en schematisering av bostadskostnaden leder till höga marginaleffekter när underhållsbidraget omprövas. När inkomsten ökar minskar bostadsbidraget vilket leder till en ökad bostadskostnad. I de vanligaste inkomstlägena avtrappas bidraget med 15 % av den taxe- rade inkomsten. Är denna högre än 54000 kr är procentsatsen 24 %. Om den underhållsskyldige förbehålles ett lixt belopp för bostadskost- naden kommer ökningen av denna inte till någon del att påverka un- derhållsbidragets storlek. Av inkomstökningen går vidare en stor del bort i skatt och för underhållsbidrag. Sammantaget blir marginaleffekten allt- för hög.

Vi anser det rimligt att som utgångspunkt räkna med de faktiska bo- stadskostnaderna.

I de fall den underhållsskyldige inte hyr lägenhet eller innehar bostad med bostadsrätt måste det ske en uppskattning av kostnaden. När det gäller jordbruksfastigheter kan det värde som utgör familjens bostads- förmån vid taxeringen tjäna till vägledning. Ett tillägg får dock göras för bränslekostnaden.

' 655 förordningen (1976:262) om statskom- munala bostadsbidrag jämte föreskrifter utfär- dade av bostadsstyrel- sen.

• Sida 176
•  Original

När det gäller egnahem finns normer för uppskattning av bostadskost- naden utfärdade av bostadsstyrelsen vilka ligger till grund för beräkningen av bostadsbidrag. Bränslekostnader och övriga driftskostnader uppskattas enligt särskilda schabloner. Vidare tar man hänsyn till den skatteminsk- ning som fastighetsägaren får åtnjuta genom att vissa ränteutgifter är avdragsgilla vid taxeringen. Detta kräver att vederbörande lämnar uppgift om sina räntekostnader. Uträkningen av skatteminskningen på statsskat- ten sker med hjälp av tabell. Minskningen av kommunalskatten beräknas med ledning av riksgenomsnittet för den kommunala utdebiteringen.

De nu redovisade normerna för beräkningen av bostadskostnaden för egnahem bör kunna vara vägledande även för försäkringskassorna vid uträkning av förbehållsbelopp för bostadskostnad.

Den skatteminskning som villaägare kommer i åtnjutande av till följd av att ränteutgifterna är avdragsgilla vid beskattningen skall sålunda be— aktas vid beräkningen av bostadskostnaden. Däremot skall den inte in- verka på beräkningen av den underhållsskyldiges förväntade bruttoin- komst och preliminärskatt.

Det bör finnas bestämmelser som förhindrar att den underhållsskyldige förbehålles alltför höga belopp. Detta kan ske på olika sätt. Bostadskost- naden kan, i likhet med vad som gäller ifråga om införsel och bostads- bidrag, reduceras med hänsyn. till om den är för stor i förhållande till kostnadsläget på orten eller till om standarden är för hög i förhållande till hushållets behov.

Vi anser det möjligt att göra bedömningen enklare genom att införa beloppsgränser som varierar med hushållets storlek. När det gäller bo- stadsbidrag finns övre beloppsgränser med en likartad funktion. I tabell 4 anges vilka belopp som gäller.

De angivna gränserna passar inte riktigt när det gäller att bestämma övre förbehållsbelopp för bostadskostnaden. De är anpassade för systemet med bostadsbidrag. Detta stödsystem är till väsentlig del inriktat på barn- familjer. När barn finns börjar det maximala bidraget att trappas av vid en högre inkomst och det spelar ingen roll om en eller två vuxna ingår i hushållet. De övre gränserna vid de olika hushållstyperna måste också ses mot bakgrund av att det utöver det statskommunala bostadsstödet utgår ett

Tabell 4 Övre kostnadsgränser enligt 8 5 förordningen (1976:262) om statskommu- nala bostadsbidrag”

Hushållstyp Kostnad Ensamstående utan barn 600 Makar utan barn 700 Familj med ett eller två barn 825 Familj med tre eller fyra barn 975 Familj med fem eller flera barn 1 125

(: Enligt prop. 1976/77:100 (Bilaga 16) föreslås generösare bestämmelser om bostads— bidrag för dem som har umgängesrätt med barn. Bidraget blir inte lika stort som för hushåll i vilka barn vistas stadigvarande.

• Sida 177
•  Original

TabelIS Förslag till maximala förbehållsbelopp för bostadskostnad

Personer i hushållet Bostadskostnad En 600 Två 700 Tre 800 Fyra 900 Fem 1 000 Sex eller flera ] 100

statligt bostadsbidrag per barn helt oberoende av den faktiska bo- stadskostnaden. En tvåbarnsfamilj erhåller sålunda ett högre bostadsbidrag än en enbarnsfamilj trots att den övre hyresgränsen är densamma för dessa bägge hushållstyper.

*Vi anser att de övre hyresgränserna bör göras beroende av antalet per— soner i hushållet och att man därvid inte bör fästa avseende vid om de är vuxna eller barn. Vi är medvetna om att olika synpunkter kan anläggas på beloppsgränserna och att våra överväganden är preliminära. De övre gränserna som vi anger i tabell 5 skall ses som underlag för fortsatt diskussion.1

I de fall ett förhållandevis högt bostadsbidrag utgår kommer belopps- spärrarna att sakna betydelse. Främst gäller detta hushållstypen ensam- stående med barn. Sin största roll kommer gränserna att ha när två vuxna ingår i hushållet, särskilt om de är relativt välavlönade. Också många ensamstående kan antagas ha en högre hyra än 600 kr i månaden.

Ett visst minsta belopp bör alltid förbehållas den underhållsskyldige i bostadskostnad. Detta belopp bör ligga i storleksordningen 350 kr.

När den underhållsskyldige sammanbor med någon som förvärvsar- betar bör det ske en uppdelning av bostadskostnaden. Utgångspunkten bör kunna vara att den underhållsskyldige alltid, oavsett hur hög part- nerns inkomst är, förbehålles halva kostnaden med den begränsningen att högsta tillåtna belopp utgöres av halva den maximumkostnad som gäller för hushållet. 1 de fall partnern inte har förmåga att svara för sin del av kostnaden bör den underhållsskyldige vara berättigad till ett högre förbehållsbelopp på sätt tidigare redogjorts för beträffande förbehållsbe- lopp för barn. Möjligen bör den tidigare nämnda lägsta beloppsgränsen sättas något lägre när två förvärvsarbetande ingår i hushållet.

4 Underhållsbidragets storlek

Sedan förbehållsbeloppet fastställts för den underhållsskyldige skall en viss andel av överskjutande nettoinkomst tas i anspråk för underhålls- bidrag.

Den underhållsskyldige bör tåla större uppoffringar ju fler barn han är underhållsskyldig mot. Detta ansluter till vad som gäller för de föräldrar som har barnen hos sig. Däremot har vi inte funnit det erforderligt att

' Jfr även avsnitt 6 om jämkning.

• Sida 178
•  Original

variera uttaget av underhållsbidrag med hänsyn till storleken av den underhållsskyldiges familj. Grundtryggheten för den är säkrad genom systemet med förbehållsbelopp.

Vi har övervägt uttag med olika procentsatser. 1 första hand anser vi att uttaget för ett barn bör bestämmas till 50 %. Vi har dock velat lämna öppet om uttaget kan bestämmas något lägre, varvid det dock bör uppgå till minst 40 %. I denna bilagas tabelldel (avsnitt 6) redovisas resultatet i olika exempel om uttaget bestäms till 40 och 50 % för den som är un- derhållsskyldig mot ett barn, till 60 % för den som skall betala underhåll till två barn och till 65 % om underhållsskyldigheten omfattar tre barn. Den sistnämnda procentsatsen kan gälla även om underhållsskyldigheten gäller fler än tre barn. För att systemet skall ge rättvisa resultat krävs att man 'beaktar den Skattelättnad som det innebär att underhållsbidrag är avdragsgilla vid beskattningen med högst 2 500 kr per barn och år. Detta kan göras på så sätt att preliminärskatten beräknas på inkomsten minskad med un- derhållsbidraget upp till ett belopp om 208 kr (= 2 500:12) per barn och månad. Man kommer då att få ett högre överskott över förbehållsbeloppet och därmed ett högre underhållsbidrag. En svårighet ligger i att man inte från början kan avgöra hur stor preliminärskatten skall vara eftersom denna blir beroende av underhållsbidragets storlek. Normalt skall det dock inte behöva ta så lång tid att få fram den riktiga skatten och underhållsbidraget.

En klar fördel med det skisserade systemet jämfört med nuvarande ordning är att man kan fastställa underhållsbidrag för den som är un- derhållsskyldig mot flera barn med olika mödrar i ett ärende.

I detta sammanhang vill vi understryka att de nämnda procentsatserna är avsedda för underhållsbidrag upp till bidragsförskottets nivå. När det kommer ifråga att bestämma högre bidrag, vilket inte ankommer på för- säkringskassan, får man normalt nöja sig med att ta betydligt mindre andelar av nettoinkomsten över förbehållsbeloppet i anspråk. Som tidigare nämnts måste man i sådana fall också beakta den andre förälderns förmåga att försörja barnet. Det är naturligt att denna bedömning sker enligt samma normer som för den underhållsskyldige.

5 Övriga frågor

5.1 Inverkan av underhåll till make

När underhåll utgår till både make och barn kan man välja olika lösningar vid fastställandet av underhållsbidraget till barnet. Man kan utgå från den underhållsskyldiges inkomst minskad med underhållsbidraget till maken eller lämna detta underhållsbidrag obeaktat. Tre olika situationer kan föreligga. För det första kan den underhålls- skyldige redan betala underhåll till förutvarande make när det blir aktuellt att betala underhållsbidrag till barn. För det andra kan bidrag bestämmas samtidigt till både barn och make i en skilsmässosituation. Slutligen kan underhåll redan utgå till barn när det skall bestämmas underhåll till make.

Väljes den lösningen att underhåll till make skall dras av från den

• Sida 179
•  Original

underhållsskyldiges inkomst uppstår komplikationer i det sistnämnda fal- let. Sedan bidraget till maken bestämts kan den underhållsskyldige göra gällande att hans förmåga att betala underhåll till barnet nedgått. Om barnets underhåll uppgår till högre belopp än bidragsförskottet går en minskning ut över barnet. I övriga fall minskas det belopp som den underhållsskyldige återbetalar till statsverket av utgivna bidragsförskott. Om underhållet till make utgår under en övergångsperiod blir det aktuellt med omprövning av bidraget till barnet när övergångsperioden är till ända.

Om den motsatta lösningen Väljes kan det bli aktuellt att ompröva ett sedan tidigare utgående underhållsbidrag till make när storleken av underhållet till barnet bestämts. Omprövningen kan gälla ett bidrag som utgår övergångsvis eller under en mer obestämd framtid.

1 en skilsmässosituation bör domstolen oavsett valet av lösning kunna förutse storleken av underhållsbidrag som försäkringskassan kan bestäm- ma och anpassa bedömningen därefter. Blir det aktuellt att döma ut högre belopp än bidragsförskottet kan domstolen precis som nu göra en samlad bedömning.

Det argument som starkast talar för att räkna av underhållsbidrag till make vid bedömningen av den underhållsskyldiges förmåga att betala underhållsbidrag till barn är att man genom att bidraget till maken är fullt ut avdragsgillt vid beskattningen kommer att utgå från de faktiska förhållandena och inte från en fiktiv högre inkomst.

Vi anser emellertid att övervägande skäl talar för att lämna underhåll till make obeaktade.

Den motsatta lösningen öppnar möjligheter för makar att avtalsvis bestämma obehörigt stora underhåll som går ut över barnet eller det allmänna. Den ger dessutom intryck av att underhåll till make i princip går före underhåll till barn. Detta strider mot vår grundsyn att vardera maken efter en skilsmässa skall svara för sin egen försörjning medan däremot ansvaret för barn inte upphör förrän de blivit vuxna.

Vi föreslår därför att underhållsbidrag till barn bestäms utan hänsyn till underhållsbidrag till make. Förslaget innebär att utgående underhålls- bidrag till make kan komma att omprövas när storleken av ett underhåll till barn bestämts. Denna fråga får avgöras med tillämpning av be- stämmelsen om jämkning vid ändrade förhållanden.

5.2 Begränsningar av systemet för underhållsskyldig med hemmamake

I den föregående framställningen har systemet antagits vara fullt ut till- lämpligt när den underhållsskyldiges make helt saknar inkomst. I denna framställning kallas sådan make för enkelhets skull hemmamake. De argument som talar för ett generellt system som beskrivits i det föregående är följande. Underhållsskyldiga som lever i en familjesituation med hemmamake bör i likhet med andra underhållsskyldiga vara ga- ranterade att utgående underhållsbidrag inte inkräktar på det som är nöd- vändigt för familjens livsuppehälle. Det belopp som den underhållsskyl- dige förbehålles för hemmamaken är inte särskilt stort. Det utgör 535

• Sida 180
•  Original

kr i månaden eller samma belopp som förbehålles för barn. Tillsammans skall de bägge vuxna sålunda klara sina nödvändiga gemensamma utgifter exklusive hyra med ett belopp på 1 605 kr. De skäl som talar för att underhållsskyldiga skall få behålla en andel av nettoinkomsten över för- behållsbeloppet för egen och familjens konsumtion gäller även i fråga om underhållsskyldiga med hemmamake. Systemet är enkelt och det bör uppfattas som rättvist att samtliga underhållsskyldiga får erlägga un- derhållsbidrag med samma procentsats av behållningen över förbehålls- beloppet.

Det argument som främst talar mot att beakta en hemmamake fullt ut är att det ur principiell synpunkt är tvivelaktigt att låta underhåll till hemmavarande make gå före underhåll till barn. Särskilt gäller det fall då maken har möjlighet att försörja sig själv. Härtill kommer att underhållsskyldig med hemmamake måste ha mycket höga inkomster innan han kan betala bidragsförskottet (jfr avsnitt 6).

Det sagda talar enligt vår uppfattning för att det måste införas vissa begränsningar av de hänsyn som skall tas till underhållsskyldig med hemmamake. Det går dock inte att bortse från att det finns godtagbara skäl för maken att vara hemma. I sådana fall bör de vanliga reglerna om beräkning av underhållsbidrag gälla.

Det är självfallet svårt att finna en sakligt motiverad och samtidigt lätt tillämpbar regel som avgränsar dessa fall. Den vanligaste situationen torde vara att en make är hemma för att sköta ett eller flera barn. Vi har övervägt en regel som skulle innebära att man alltid beaktar hem- mamake fullt ut när det finns hemmavarande barn i förskoleåldern samt när det finns flera barn som är något äldre. Vi har emellertid med en viss tvekan stannat för att föreslå att det skall räcka om makarna har hemmavarande barn under 18 år. Det bör härvid inte spela någon roll om endast den ene av makarna är förälder till barnet.

Det finns även andra fall då hemmamaken bör beaktas fullt ut. På grund av ålder, hälsotillstånd eller arbetsmarknadsmässiga skäl kan det föreligga hinder eller särskilda svårigheter att erhålla förvärvsarbete. Ofta torde fiera sådana faktorer föreligga samtidigt. Det är ofrånkomligt att man i dessa fall måste göra en bedömning med skönsmässiga inslag. Klart är emellertid att hemmamaken bör beaktas fullt ut om lämpligt förvärvsarbete inte kan erhållas trots anmälan hos den offentliga arbetsförmedlingen. Vid bedöm- ningen av vad som skall anses som lämpligt arbete kan bestämmelserna i lagen (1973z370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (19732371) om kön- tant arbetsmarknadsstöd tjäna till vägledning. Av störst intresse i detta sam- manhang är stadgandet enligt vilket erbjudet arbete skall anses lämpligt om "inom ramen för tillgången av arbetstillfällen skälig hänSyn tagits till den arbetssökandes yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden” (5 så" nämnda lagar).

När hemmamaken inte skall beaktas bör förbehållsbeloppet beräknas till summan av vad som behövs för den underhållsskyldiges egen för- sörjning (=] 070 kr) samt för den gemensamma bostadskostnaden. Något tillägg för hemmamaken skall m.a.o. inte göras.

Eftersom denna metod kan leda till ett underhållsbidrag som inkräktar på vad som behövs för familjens grundförsörjning bör underhållsbidraget

• Sida 181
•  Original

i vissa fall jämkas. Vid jämkningen bör man knyta an till de miniminivåer som angivits i det föregående. Den underhållsskyldige skulle därmed under alla omständigheter få behålla 1070 kr för egen del. 535 kr för hemmamaken samt medel för bostadskostnaden. Överskottet över denna nivå skulle i sin helhet tas i anspråk för underhållsbidrag. Det kan nämnas att det belopp som sålunda vid jämkningen kommer att förbehållas ma- karna endast med en mindre summa överstiger existensminimum.

Vi föreslår sålunda att hemmamaketillägg till den underhållsskyldiges förbehållsbelopp skall göras när makarna har hemmavarande barn under 18 år eller andra särskilda skäl föreligger.

Vi är i sak ense om detta förslag. En av de sakkunniga anser dock att principen bör uttryckas så att försäkringskassan har möjlighet att un- derlåta att göra hemmamaketillägg till den underhållsskyldiges förbe- hållsbelopp, när särskilda skäl talar härför. Genom att uttrycka principen på detta sätt vill den sakkunnige markera att beräkning med hemma- maketillägg bör vara det normala.

5.3 Olika samboendeformer

Enligt vån förslag tillmätes samboende betydelse i två hänseenden. Un- derhållsskyldig med hemmamake föreslås i vissa fall erhålla ett tillägg till förbehållsbeloppet för maken och underhållsskyldig som sammanbor med förvärvsarbetande partner föreslås få förbehållsbeloppet reducerat för gemensamma barn och bostadskostnader.

De nämnda reglerna skall självfallet gälla för personer som är gifta med varandra. Frågan är i vilken utsträckning de skall vara tillämpliga på andra samboendeförhållanden. I vårt uppdrag ingår att pröva frågan om lagstiftning för dessa grupper även inom andra familjerättsliga om- råden. Våra överväganden i dessa delar är ännu inte avslutade. Våra förslag till regler som rör hänsynstagande till samboende vid bestäm- mande av underhåll till barn kan därför komma att omprövas under det fortsatta utredningsarbetet.

Beräkningen av den underhållsskyldiges utgifter för bostadskostnaden skiljer sig från övriga frågor vid vilka hänsyn skall tas till en samboende. Det är här rimligt att inte enbart beakta vad en utomstående inneboende erlägger i form av hyra utan också vad andra personer med inkomst och som bor i bostaden bidrager med. Det behöver inte röra sig om någon med vilken den underhållsskyldige sammanlever under äkten- skapsliknande förhållanden. Det kan vara vuxna barn, föräldrar, syskon, kamrater eller andra personer som ingår i_ hushållet. Motsvarande be- stämmelser finns vid beräkning av den bostadskostnad som ligger till grund för bestämningen av bostadsbidrag och vid bestämmande av det belopp som skall förbehållas gäldenären vid införsel i lön. Vid bedöm- ningen av med vilket belopp som andra personer bidrar med bör man beakta förhållandena i det enskilda fallet. I en del fall kan det finnas avtal mellan parterna om hyrans storlek. Normalt bör då avtalet kunna respekteras. När avtal saknas kan det i en del fall vara befogat att beakta hur stor del av bostaden som disponeras av andra inkomsttagare än den underhållsskyldige eller beräkna kostnaden med hänsyn till det totala

• Sida 182
•  Original

antalet medlemmar i hushållet. Sådana bedömningar blir aktuella när det rör sig om vuxna barn eller andra släktingar till den underhålls- skyldige. När det kan sägas att parterna delar bostad såsom vid samboende under äktenskapsliknande former är det, som nämnts i avsnittet om bo- stadskostnad, naturligt att utgå från att de står för hälften var av kostnaden.

Vad sedan gäller hemmamaketillägg och barnkostnader anser vi att man bör utgå från den skatterättsliga definitionen och med gifta likställa samboende som tidigare varit gifta eller som har eller har haft gemen- samma barn. Det innebär att underhållsskyldig inte skall vara berättigad att göra tillägg för hemmavarande partner som han inte är eller har varit gift med och inte har barn tillsammans med. Inte heller skall partnerns barn med annan person beaktas. I dessa fall saknas också anledning att i analogi med vad som föreslagits i avsnitt 5.2 jämka underhållsbidraget för att familjen skall leva på en viss minimistandard.

När de samboende tidigare har varit gifta eller har eller har haft ge— mensamma barn skall den underhållsskyldige vara berättigad till ett till- lägg för hemmavarande partner om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda härför (jfr avsnitt 5.2). Det kan visserligen sägas att någon formell skyl- dighet att försörja den hemmavarande inte föreligger för den underhålls- skyldige i dessa fall och att det därmed kan synas inkonsekvent att beakta partnern när det gäller att fastställa omfattningen av den lagstadgade underhållsskyldigheten mot barn. Enligt vår uppfattning går det emel- lertid inte att i dessa fall bortse från den faktiska situationen. 1 de flesta fallen rör det sig om samboende som har barn tillsammans och om var- aktiga förhållanden. I samma utsträckning som ifråga om gifta bör man respektera den arbetsfördelning i hushållet som dessa samboende har valt eller exempelvis på grund av bristande arbetstillfällen är tvungna att ha.

Gemensamma barn till samboende ogifta bör självfallet bedömas på samma sätt som barn till makar. Barn som den underhållsskyldiges part- ner har tillsammans med annan person och som ingår i hushållet saknas det däremot normalt anledning att beakta. Försörjningen av sådant barn ankommer i första hand på partnern och den andre föräldern till barnet. Indirekt kommer barnet med i bedömningen på så sätt att det påverkar partnerns förmåga att bidra till de gemensamma utgifterna.

] en del fall måste man emellertid räkna med att försörjningen av styvbarnet delvis direkt kommer att åvila den underhållsskyldige. Det rör sig om olika fall. Den underhållsskyldige och hans partner kan vara eller ha varit gifta och ha eller sakna gemensamma barn. De kan också vara ogifta och ha barn tillsammans. Fallen har det gemensamt att den underhållsskyldiges partner har inga eller så låga inkomster att de inte tillsammans med vad som erhålles i form av underhållsbidrag, bidrags- förskott eller barnpension förslår till att garantera barnets grundförsörj— ning. Vid bedömningen av den underhållsbörda gentemot styvbarnet som rent faktiskt åvilar den underhållsskyldige i dessa fall måste man beakta de nämnda tillskotten som barnet erhåller utifrån. Det saknas här an- ledning att, i parallellitet med vad som föreslås för gemensamma barn, anse att den underhållsskyldiges partner skall svara för hälften av styv- barnets grundförsörjning. Om sålunda underhållsbidrag, bidragsförskott

• Sida 183
•  Original

eller barnpension ensamt eller tillsammans med vad den underhållsskyl- diges partner kan bidra med täcker barnets behov dvs. uppgår till 535 kr i månaden skall man bortse från styvbarnet. Rör det sig om barn under tio år bör man alltid kunna lämna barnet obeaktat. Bidragsförskottet för sådant barn ligger på en nivå som normalt överstiger vad som kan erhållas för barnet i socialhjälp. Den underhållsskyldiges lagstadgade för- pliktelse att sörja för sin del av försörjningen av barn utom hushållet bör i sådana fall väga tyngre än intresset av att beakta den merkostnad som det kan innebära att ett styvbarn ingår i hans familj.

5 .4 Jämkning

Ett med hjälp av schablonreglerna framräknat underhållsbidrag skall upp- fattas som ett normalbelopp, avsett för de vanligaste situationerna. Det måste dock vara möjligt att bestämma underhållsbidraget till annat belopp om detta framstår som motiverat med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Det är nämligen omöjligt att schematisera alla de faktorer som kan inverka på den underhållsskyldiges betalningsförmåga.

Den speciella jämkningssituation som kan uppkomma när den un- derhållsskyldige inte är berättigad att erhålla tillägg till förbehållsbeloppet för hemmamake har behandlats i avsnitt 5.2.

En strikt tillämpning av bestämmelserna om de övre hyresgränserna kan inte godtagas. Dessa gränser har till syfte att motverka att den un- derhållsskyldige förbehålles alltför höga bostadskostnader. I en hel del fall kan det dock tänkas att kostnader som överstiger de nämnda grän- serna får godtagas. En utgångspunkt för bedömningen av dessa fall bör vara att den underhållsskyldige inte bör åläggas underhåll som inkräktar på hans möjligheter att ha en bostad med en utrymmesstandard som överensstämmer med den aktuella bostadspolitiska målsättningen. Den standard som accepteras för utfående av bostadsbidrag och vid införsel måste m.a.o. godtas.

Vidare kan den underhållsskyldige ha en bostad — eget hem eller bo- stadsrätt — som är svår att avyttra eller en hyreslägenhet som är svår att byta mot en billigare inom rimligt avstånd. Bostaden kan ha blivit för stor till följd av dödsfall. skilsmässa eller att barn har flyttat hemifrån. Också i sådana fall kan det vara befogat med jämkning.

Barntillsynskostnader för hemmavarande barn kan föranleda till jämk- ning. Här måste man dock beakta att barn i de lägsta åldrarna inte kostar lika mycket som äldre barn samt att, när föräldrarna sammanbor, den andre föräldern skall vara med och betala. Det finns här inte anledning att tillmötesgå den underhållsskyldige så långt att han skall anses svara för hälften av tillsynskostnaderna. För det fall den underhållsskyldiges partner har förmåga att ensam stå för kostnaderna bör dessa inte påverka underhållsbidraget. Vidare bör normalt inte högre kostnader godtas än vad som gäller ifråga om kommunal barntillsyn. Ibland påverkas till— synskostnaden för den underhållsskyldiges hemmavarande barn av part- nerns inkomst även om denne inte är förälder till barnet. I dessa fall är det inte rimligt att hela kostnaden anses belöpa på den underhålls- skyldige.

• Sida 184
•  Original

Det föreslagna förbehållsbeloppet för hemmavarande barn tar närmast sikte på underåriga barn. Enligt vårt förslag kvarstår underhållsskyldig- heten gentemot barn som fyllt 18 år till dess barnets skolgång avslutats. I sådana fall bör självfallet den underhållsskyldige vara berättigad till sedvanligt tillägg till förbehållsbeloppet för barnet. Man får emellertid räkna med att det kommer att förekomma en hel del fall då föräldrar tar på sig ett ekonomiskt ansvar för barn som ännu inte försörjer sig själva utan att de enligt lag är skyldiga att göra det. I vissa sådana fall är det rimligt att beakta den faktiska ekonomiska belastning som för- sörjningen av barnet innebär. Frågan får avgöras genom en bedömning i det enskilda fallet. Det bör dock inte komma ifråga att ta hänsyn till exempelvis bidrag som barnet erhåller för att det skall slippa ta stu- diemedel eller till försörjning av barn som är betydligt äldre än 18 år och som kan försörja sig eller erhålla erforderligt samhällsstöd för sitt uppehälle.

Självfallet kan det finnas en hel rad andra omständigheter som bör leda till att det framräknade underhållsbidraget börjämkas. Som exempel kan nämnas betalning av studiemedelsskulder, bilamorteringar om bilen är oundgängligen nödvändig i arbetet samt i viss utsträckning amor- teringar på egnahem.

Även andra situationer kan tänkas då den underhållsskyldige har så svag ekonomi att ett utkrävande av underhållsbidraget enligt reglerna inte går att genomföra utan endast leder till att han får en växande skuld- börda. Syftet med förslaget är att motverka denna skuldbildning och det bör därför ligga inom ramen för försäkringskassans befogenheter att utöva en viss skälighetsbedömning i dessa fall.

Jämkning kan ske på olika sätt. Ett alternativ är att öka förbehålls- beloppet med den extrakostnad för den underhållsskyldige som man vill ta hänsyn till. Ett annat sätt är att göra en mer skönsmässig bedömning där man beaktar att extrakostnaderna inte får inkräkta på förbehålls- beloppet men väl på den andel av överskottet som är avsedd att tillfalla den underhållsskyldige och hans familj. Systemet vinner i fasthet och konsekvens om man väljer det förra alternativet. Vi vill därför förorda att detta används i så stor utsträckning som möjligt.

Den jämkning som vi hittills diskuterat har avsett fall då den un- derhållsskyldige p. g. a. extrakostnader av vissa slag bör erhålla en gynn- sammare behandling än vad som följer av de tidigare behandlade generella reglerna. Det återstår att behandla fall då försäkringskassan bör ges möj- lighet att jämka åt andra hållet dvs. fastställa ett högre underhåll. Det ligger i sakens natur att en sådan möjlighet måste finnas om de uppgifter som den underhållsskyldige lämnar saknar trovärdighet. Likaså måste kassan kunna fastställa ett bidrag som man tror att den underhållsskyldige förmår betala i fall då han vägrar att lämna erforderliga uppgifter om sin ekonomi och sina familjeförhållanden.

Därutöver förekommer det en del fall då den underhållsskyldige har inga eller låga inkomster p. g. a. att han saknar inkomst eller har del- tidsarbete. Vissa sådana underhållsskyldiga har möjlighet att skaffa hel- tidsarbete men vill inte beroende exempelvis på att de vill vara tillsam- mans med sina barn. Andra kan inte få något arbete. En del lever på

• Sida 185
•  Original

en god standard genom att de försörjs helt eller delvis av en partner med höga inkomster. Andra lever under knappa omständigheter.

Vissa av dessa underhållsskyldiga har förmåga att betala underhålls- bidrag i den meningen att de kan skaffa arbete och därigenom erhålla erforderliga inkomster.

En utgångspunkt för bedömningen av dessa fall bör enligt vår mening vara att man normalt inte bör ålägga någon som saknar inkomst att betala underhållsbidrag. Vissa undantag får göras för sådana personer som har möjlighet att skaffa lämpligt förvärvsarbete. Det vanligaste fallet är att den underhållsskyldige är hemmamake. Dessa fall bör be- dömas på samma sätt som när det gäller att avgöra om den underhålls- skyldige skall vara berättigad till tillägg till förbehållsbeloppet för hem- mamake. Finns det hemmavarande barn bör det sålunda respekteras att den underhållsskyldige inte kan betala underhållsbidrag. När det anses att den hemmavarande bör kunna förvärvsarbeta måste man vid bedöm- ningen av förmågan att utge underhållsbidrag utgå från en tänkt inkomst. Det är angeläget att uppskattningen av denna blir realistisk. När den underhållsskyldige går ut på arbetsmarknaden bör underhållsbidraget an- passas till de faktiska inkomstförhållandena. Skulle det visa sig att den underhållsskyldige när ärendet prövas på nytt fortfarande inte förvärvs- arbetar utgör det en omständighet som talar för att underhållsbidrag inte bör utgå.

Motsvarande bedömning bör ske om den underhållsskyldige har del- tidsarbete. I sådana fall bör man också i vissa situationer kunna ta ut ett visst underhållsbidrag när det finns hemmavarande barn. Här bör dock inte möjligheterna att skaffa heltidsarbete vara avgörande. I stället anser vi att man skall se till de faktiska inkomstförhållandena. Har den underhållsskyldige en inkomst. som överstiger vad som behövs för det egna uppehället (= 1070 kr), och lever på en god ekonomisk standard på grund av makens inkomstförhållanden bör ett visst underhållsbidrag kunna utgå ur överskottet även om detta inte följer av de vanliga reglerna. Denna möjlighet bör dock utnyttjas restriktivt och det bör beaktas att den underhållsskyldige har ett ekonomiskt ansvar mot de hemmavarande barnen. Det får inte vara så att förpliktelsen att betala underhåll över- vältras på den underhållsskyldiges partner.

6 Tabelldel

I detta avsnitt redovisas resultatet av de föregående övervägandena i några exempel. Vi förutsätter att det kommer att införas bestämmelser enligt vilka inkomst och underhållsbidrag avrundas till lämpliga belopp. Sådana bestämmelser har vi inte funnit erforderligt att tillämpa.

Tabell 6—10 anger underhållsbidrag för underhållsskyldiga som är en- samstående resp. har en försörjningsbörda gentemot hemmavarande make och barn.

Beräkningen omfattar fall då underhåll skall erläggas till ett och två barn samt i tabell 6 och 7 till tre barn. Skall underhåll betalas till ett barn har resultatet angivits både för ett uttag om 40 och ett uttag om

• Sida 186
•  Original

Tabell 6. Underhåll för ensamstående underhållsskyldig med bostadskostnaden 600 kr. Förbehållsbelopp: 1 670 kr.

Brutto- inkomst

Underhåll till

¹ barn

Prel. skatta

Netto— in komst

Över- skottb

Därav 40 %C

Behåll- ning

] barn 50 %C

Behåll— ning

² barn 60 %c

Behåll- ning

³ barn 65 %C

² 200 ² 400 ² 600 ² 800 ³ 000 ³ 200 ³ 400 ³ 600 ³ 800 ⁴ 000 ⁴ 200 ⁴ 400 4 600

524 565 609 667 726 805 889 999

1676 1835 1991 2133 2274 2395 2511 2601

6 165 321 463 604 725 841 931

”Beräknad enligt skattetabell 1977/27 kolumn 1.

b Överskott över förbehållsbeloppet.

”Av överskottet över förbehållsbeloppet.

dAnger den underhållsskyldiges behållning över förbehållsbeloppet sedan underhållsbidraget erlagts.

2 66 128 185 241 290 336 372 4

99 193 278 363 435 505 559 82 167 239 302 362

3 82 167 239 302 362

105 207 303 406 482 555 624 678 741

3 70 139 203 272 322 370 417 453 494

114 224 338 450 550 652 731 806 865 932 998 ¹ 059

Behåll- ning

62 122 183 243 297 352 394 435 466 503 538 571

• Sida 187
•  Original

50 % av den underhållsskyldiges överskott över förbehållsbeloppet. Mot- svarande procentsatser når underhåll skall betalas till två och tre barn är 60 resp. 65 %.

Tabellerna utgår från bruttoinkomsten och stannar vid en nivå då den underhållsskyldige har förmåga att betala ett belopp som ungefärligen motsvarar bidragsförskottet, dvs. 356 kr till ett barn, 712 kr till två barn och 1 068 kr till tre barn. I texten till tabellerna beträffande underhålls- skyldig med hemmamake anges också vid vilken inkomst som bidrags- förskottet kan erläggas om maken arbetar och har förmåga att svara för hälften av de gemensamma barn— och bostadskostnaderna.

Preliminärskatten har beräknats enligt skattetabell 27/1977. varvid har beaktats att underhåll till barn är avdragsgillt vid beskattningen med upp till 208 kr per barn och månad. Bruttoinkomsten har minskats med preliminärskatten och den sålunda erhållna nettoinkomsten har jämförts med förbehållsbeloppet. Underhållsbidraget har med tillämpning av de angivna procentsatserna beräknats på överskottet över förbehållsbeloppet. Vidare redovisas den underhållsskyldiges överskott över förbehållsbe- loppet sedan underhållsbidraget erlagts. De fullständiga siffrorna har en- dast angivits i tabell 6 för den som är underhållsskyldig mot ett barn med ett 40 %-igt uttag. För övriga fall har endast underhållsbidragets storlek och behållningen över förbehållsbeloppet redovisats.

Tabell 11 illustrerar effekten av en inkomstökning för den underhålls- skyldiges partner när denne saknar förmåga att svara för hälften av barn- och bostadskostnaden.

I tabell 6 anges underhåll för ensamstående underhållsskyldig med den maximalt tillåtna bostadskostnaden 600 kr. Förbehållsbeloppet utgör 1670 kr (1070 + 600).

Det visar sig att förmågan att alls betala underhållsbidrag inträder vid bruttoinkomsten 2 200 kr. Vid ett 40 %-igt uttag kan den som är un- derhållsskyldig mot ett barn betala bidragsförskottet vid en inkomst på ca 3 500 kr. Det överskott över förbehållsbeloppet som han disponerar för egen del blir ca 535 kr. Är uttaget 50 % inträder motsvarande förmåga vid inkomsten 3 200 kr och överskottet blir lika stort som bidragsför- skottet. Den som är underhållsskyldig mot två barn kan betala dubbla bidragsförskottet när han tjänar ca 3 700 kr och hans överskott blir 475 kr. Skall underhåll betalas till tre barn inträder förmågan att erlägga tre bidragsförskott vid inkomsten 4600 kr och överskottet blir då 575 kr. De nämnda överskotten uppgår — oavsett förbehållsbeloppets storlek — alltid till angivna belopp när den underhållsskyldige kan betala bidrags- förskottet.

l tabell 7 anges underhållsbidragen för den som har hemmamake och har en bostadskostnad på 700 kr. Förbehållsbeloppet utgör 2 305 krtl 070 + 535 + 700). Det förutsättes alltså att den underhållsskyldige är berättigad till tillägg till förbehållsbeIOppet för hemmamaken.

Förmågan att överhuvud betala bidrag inträder vid inkomsten 3 000 kr. Om underhåll skall betalas till ett barn kan den underhållsskyldige betala bidragsförskottet när han tjänar 4600 kr och 4 100 kr vid uttag på 40 resp. 50 %. Om underhåll skall betalas till två eller tre barn inträder motsvarande förmåga vid inkomsterna 5000 kr och 5 800 kr.

• Sida 188
•  Original

Tabell 7. Underhåll för underhållsskyldig med hemmamake. Bostadskostnad 700 kr. F örbehållsbelopp 2 305 kr.

Brutto- Underhåll till inkomst

1 barn Behåll- ] barn Behåll- 2 barn Behåll- 3 barn Behåll- 40 %” ningb 50 %” ningb 60 %” ningl7 65 %” ningb

3 000 16 24 20 20 24 16 26 14 3 200 70 107 88 88 118 80 128 70 3400 117 176 146 146 188 126 231 125 3 600 168 254 223 223 282 188 320 173 3 800 220 330 275 275 373 249 419 227 4 000 260 391 325 325 450 300 518 280 4 200 298 447 372 372 510 341 617 333 4 400 333 501 567 378 683 368 4 600 364 546 620 414 744 401 4 800 666 444 802 432 5 000 711 475 851 459 5 800 1 054 568

a Av överskottet över förbehållsbeloppet. b Avser behållningen över förbehållsbeloppet sedan underhållsbidraget erlagts. Anmärkning: Vid uträkningen av beloppen har preliminärskatten beräknats enligt skattetabell 27/1977 kolumn 2.

Tabell 8. Underhåll för underhållsskyldig med hemmamake och ett hemmavarande barn. Bostadskostnad 750 kr. Förbehållsbelopp 2890 kr.

Bruttoinkomst Underhåll till

1 barn Behåll- ] barn Behåll- 2 barn Behåll- 40 %” ningb 50 %” ningb 60 %” ningb

4 200 19 30 24 24 29 20 4 400 62 94 78 78 1 12 75 4600 105 158 131 131 176 118 4 800 135 203 185 185 240 161 5 000 177 267 237 237 322 216 5 200 219 330 274 274 386 258 5 400 254 383 318 318 449 300 5 600 283 426 354 354 502 335 5 800 311 468 545 364 6 000 339 510 587 392 6 200 364 547 629 420 6 400 666 445 6 600 702 470

a Av överskottet över förbehållsbeloppet. b Avser behållningen över förbehållsbeloppet sedan underhållsbidraget erlagts. Anmärkning: Vid uträkningen av beloppen har preliminärskatten beräknats enligt skattetabell 27/1977 kolumn 2.

• Sida 189
•  Original

Om exemplet varieras på så sätt att hustrun antages försörja sig själv och svarar för hälften av bostadskostnaden, vilket är fallet om hon har en nettoinkomst som uppgår till 1 420 krtl 070 + 350). minskas mannens förbehållsbelopp till samma belopp. Hans förmåga att betala underhålls- bidrag börjar då vid bruttoinkomsten ca 1 800 kr. Han kan betala bi- dragsförskottet till ett barn vid inkomsterna 3 100 kr och 2 800 kr vid ett uttag på 40 resp. 50 %. Skall han betala till två eller tre barn har han förmåga att betala fullt bidragsförskott vid inkomsterna 3400 kr och 4100 kr.

Tabell 8 anger underhållsbidraget för den som har hemmamake och ett barn samt en bostadskostnad på 750 kr. Förbehållsbeloppet blir här 2890 kr (= 1070 + 535 + 535 + 750).

Den underhållsskyldiges förmåga att betala bidrag börjar vid inkomsten 4 200 kr. Bidragsförskott till ett barn kan han betala vid inkomsterna 6 200 kr och 5 600 kr vid uttag på 40 resp. 50 %. Underhållsbidrag till två barn motsvarande bidragsförskottet har han förmåga att betala vid inkomsten 6600 kr.

Om hustrun antages kunna försörja sig själv och svara för hälften av barn- och bostadskostnaden. vilket hon gör vid nettoinkomsten 1 712 kr, (1 070 + 535 : 2 + 750 : 2) sjunker förbehållsbeloppet till motsvarande nivå.

Den underhållsskyldiges förmåga att betala underhållsbidrag börjar då vid en inkomst på ca 2 200 kr. Om det antages att partnern har den lägre inkomsten och får åtnjuta förvärvsavdrag inträder förmågan att

Tabell 9. Underhåll för underhållsskyldig med hemmamake och två hemmava- rande barn. Bostadskostnad 800 kr. Förbehållsbelopp 3475 kr.

Bruttoinkomst Underhåll till

1 barn Behåll- 1 barn Behåll- 2 barn Behåll- 40 %0 ningb 50 %" ningb 60 %a ningb

5 800 25 39 32 32 38 26 6 000 50 76 63 63 75 51 6 200 74 112 93 93 153 103 6 400 95 144 157 157 188 126 6 600 145 219 182 182 263 176 6 800 165 249 244 244 338 226 7 000 215 324 269 269 413 276 7 200 235 354 294 294 443 296 7 400 255 383 319 319 473 316 7 600 274 412 343 343 502 336 8400 351 527 618 412 9 000 704 470

” Av överskottet över förbehållsbeloppet. b Avser behållningen över förbehållsbeloppet sedan underhållsbidraget erlagts. Anmärkning: Vid uträkningen av beloppen har preliminärskatten beräknats enligt skattetabell 27/1977 kolumn 2.

• Sida 190
•  Original

betala bidragsförskottet till ett barn vid inkomster på ca 3600 kr och 3 300 kr om uttagen är 40 resp. 50 %. Bidragsförskott till två barn kan den underhållsskyldige betala om han tjänar 4 000 kr. Dessa siffror gäller oavsett hur höga partnerns inkomster är med den reservationen att den underhållsskyldiges förmåga att betala bidragsförskott inträder vid en något lägre inkomst om han istället för partnern får göra förvärvsavdrag.

Tabell 9 redovisar underhållsbidragen för den som har hemmamake och två barn samt en bostadskostnad på 800 kr. Förbehållsbeloppet uppgår här till 3475 kr (1070 + 535 x 3 + 800).

Förmåga att alls betala underhållsbidrag har den underhållsskyldige först vid inkomsten 5 800 kr. Bidragsförskottet kan han här erlägga till ett barn om han tjänar 8400 kr resp. 7 700 kr vid de olika uttagen. Två bidragsförskott kan han betala vid inkomsten 9 000 kr. Som framgår av tabellen är marginaleffekterna kraftiga.

Om den hemmavarande i stället antages försörja sig själv och kunna svara för hälften av barn- och bostadskostnaderna sjunker förbehålls- beloppet till 2005 kr (1070 + 535 + 400).

Den underhållsskyldige kan då börja betala underhållsbidrag vid in- komsten ca 2 700 kr. Han kan betala ett bidragsförskott om han tjänar ca 4 200 kr resp. 3 800 kr vid de olika uttagen. Två bidragsförskott kan han erlägga vid inkomsten 4 600 kr. Liksom i föregående exempel gäller dessa siffror med där angiven reservation oberoende av hur hög inkomst partnern har.

Tabell IO anger underhållsbidrag för en ensamstående med ett barn, som uppbär bidragsförskott med 356 kr. Den nominella hyran uppgår

Tabell 10. Underhåll för ensamstående med ett hemmavarande barn. Barnet er- håller bidragsförskott, 356 kr. Bostadskostnad 350 kr. Förbehållsbelopp 1687 kr.

Bruttoinkomst Underhåll till

1 barn Behåll- 1 barn Behåll 2 barn Behåll— 40 %& ningb 50 %0 ningb 60 %a nmgb 2000 27 130 34 122 41 116 2 200 89 222 115 203 144 185 2 400 153 318 197 285 247 253 2.600 213 409 267 355 345 318 2 800 268 491 335 423 440 382 3 000 319 568 399 487 522 437 3 200 370 643 599 488 3 400 675 538 3 600 746 586

G Av överskottet över förbehållsbeloppet. b Avser överskottet över 1 955 kr (:| 070 + 350 + 535) sedan underhållsbidraget erlagts. Anmärkning: Vid uträkningen av beloppen har preliminärskatten beräknats enligt skattetabell 27/1977 kolumn 4.

• Sida 191
•  Original

till 700 kr och den faktiska till 350 kr. Det kan antagas att uppskattningen av bostadsbidraget är relativt realistisk med hänsyn till avdragsmöjlig- heterna för bl. a. periodiska understöd och till att storleken av bostads- bidraget grundas på gamla inkomstförhållanden. Den underhållsskyldige får förbehålla sig halva barnkostnaden. 267 kr. trots att detta belopp jämte bidragsförskottet överstiger den vanliga barnkostnaden 1535 kr). med 88 kr. Förbehållsbeloppet uppgår därför till 1 687 kr (1 070 + 267 + 350). För att få siffror som är jämförbara med dem i de andra tabellerna har behållningen över minimistandarden beräknats så att den anger den sum- ma pengar inklusive bidragsförskottet som den underhållsskyldige dis— ponerar över den nivå som svarar mot vad som behövs för den egna försörjningen, hyran och en normal barnkostnad. dvs 1955 kr (1070 + 535 + 350).

Det visar sig att den underhållsskyldiges förmåga att börja betala un- derhållsbidrag börjar redan vid en inkomst på ca 2 000 kr. Han kan betala bidragsförskott till ett barn när han tjänar ca 3100 kr resp. 2 900 kr vid de olika uttagen. Två bidragsförskott kan han betala vid inkomsten 3 500 kr.

Tabell ]] illustrerar det fallet att den underhållsskyldiges partner har förmåga att klara sin egen försörjning men inte hälften av barn- och bostadskostnaden samt vad som inträffar om partnerns inkomst ökar.

Det antages att paret har ett gemensamt barn samt en bostadskostnad på 750 kr. Mannen är underhållsskyldig mot ett barn.

Eftersom hustrun kan försörja sig själv utgör mannens maximala för- behållsbelopp. dvs när han svarar för sin egen försörjning och hela barn-

Tabell ll. Underhåll för man med förvärvsarbetande hustru och ett hemmavarande barn. Hyra 750 kr- Effek- ten av inkomstökning för hustrun, när hon saknar förmåga att svara för hälften av den gemensamma försörj- ningen

Hustrun Mannen

Brutto- Netto- Över— Förbehålls- Brutto— Underhåll Behåll- Underhåll Behåll- inkomst inkomst skotta beloppb inkomst 40 %C ningd 50 %6 ningd 1600 1313 243 2112 3000 33 50 50 50 1 800 1 460 390 1 965 3 000 104 158 139 139 2 000 1 596 526 1 829 3 000 172 258 222 222 2 200 1 731 661 1 7129 3 000 224 357 281 300

1 600 1 313 243 2 112 3 400 134 202 178 178 1 800 1 460 390 1 965 3 400 218 328 273 273 2 000 1 596 526 1 829 3 400 272 410 341 341 2200 1731 661 1712? 3400 319 499

"Överskott över beloppet 1070 kr som är avsett för hustrun. bMannens maximala förbehållsbelopp 2 355 (1070 + 750 + 535) minskat med hustruns överskott. cAv överskottet över förbehållsbeloppet. dFamiljens behållning över 3425 (1070 + 1070 + 750 + 535) sedan underhållsbidraget erlagts. e Mannens lägsta förbehållsbelopp. Anmärkning: Preliminärskatten har beräknats med ledning av skattetabell 27/1977, för hustrun enligt kolumn 3 och för mannen enligt kolumn 1.

• Sida 192
•  Original

och bostadskostnaden, 2 355 krtl 070 + 750 + 535). Vid stigande inkomst för hustrun reduceras mannens förbehållsbelopp, dock inte längre ned än till en nivå vid vilken han förbehålles ett belopp för sin egen försörjning samt hälften av barn- och bostadskostnaden. dvs 1 712 kr (1 070 + 375 + 267).

Tabellen anger resultatet för det fall mannen tjänar 3 000 eller 3 400 kr. När hustrun har en bruttoinkomst på 1 600 kr har hon efter skatt 1313 kr i nettoinkomst. Hon förfogar därmed över 243 kr utöver de 1070 kr som behövs för hennes egen försörjning. Mannens maximala förbehållsbelopp. 2 355 kr, skall därför minskas med 243 kr för att man skall få fram det tillämpliga förbehållsbeloppet. Underhållsbidraget räknas sedan ut på vanligt sätt med beaktande av avdragsmöjligheten för pe- riodiska understöd. Har mannen inkomsten 3 000 kr kan han betala 33 kr vid ett 40 %-igt uttag och 50 kr vid ett 50 %-igt uttag. I tabellen anges också familjens behållning över det belopp som förbehålles familjen för olika utgifter dvs 3425 kr (1070 + 1 070 + 750 + 535) och sedan underhållsbidraget erlagts.

Det visar sig att hustrun kan svara för hälften av barn- och bostads- kostnaden vid inkomsten 2200 kr. Mannens förbehållsbelopp har då reducerats till 1 712 kr och kan inte bli lägre. Ytterligare inkomstökningar för hustrun har därför ingen inverkan på underhållsbidragets storlek. Dock gäller att när hustrun passerar mannen i inkomsthänseende blir mannen i stället för hustrun berättigad till förvärvsavdrag, vilket leder till en minskning av preliminärskatten och därmed en viss ökning av underhållsbidraget.

Om mannen tjänar 3000 kr kan han med angiven reservation som mest betala 224 kr vid ett 40 %-igt uttag och 281 krom uttaget är 50 %-igt. Är hansinkomst i stället 3 400 kr kan han erlägga319 krom uttagetär40 % . Vid ett 50 %-igt uttag har han förmåga att betala bidragsförskottet när hustrun tjänar ca2000 kr.

• Sida 193
•  Original

1 Inledning

I enlighet med ett uttalande av lagutskottet vid behandlingen av 1973 års ändringar i giftermålsbalkenI har familjelagssakkunniga gjort följande sam- manställning av vissa regler på det sociala området samt inom skattelag- stiftningen. Bilagan avser att belysa i vilka avseenden makar. ensamstående och sammanboende ogifta behandlas olika i här redovisade sammanhang. Uppgifterna har granskats av det departement eller annan myndighet som handlägger frågor på respektive område.

Reglerna på dessa områden ändras delvis mycket snabbt. Bilagan har sammanställts i oktober 1976. Ändringar som vid samma tidpunkt beslutats men ännu inte trätt i kraft redovisas också. Beträffande bostadsbidrag re- dogörs bara för vad som gäller från den 1 januari 1977.

Åtskilliga sociala förmåner uttrycks i andelar av basbeloppet. Om deta begrepp se 65 lagen om allmän försäkring. Basbeloppet var 10400 kr 1 oktober 1976.

Några förmåner har behandlats särskilt utförligt. Detta gäller förmåner enligt lagen om allmän försäkring samt studiestöd och bostadsbidrag.

2 Lagen (1962:381) om allmän försäkring med därefter vidtagna ändringar

Den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggspension (ATP).

2.1 Sjukförsäkring

Sjukförsäkringen omfattar sjukvårdsersättning, sjukpenning och föräldra- penning. Sjukvårdsersärmingen är oberoende av civilståndet.

1 LU 1973120 5. 73—74.

Sjukpenning

Grundregeln är att en försäkrad har rätt till sjukpenning om hans sjuk- penninggrundande inkomst uppgår till minst 4 500 kr. Även om inkomsten inte uppgår till detta belopp kan rätt till sjukpenning finnas.

”Hemmamake/örsäkring” innebär nämligen att försäkrad, vars inkomst av förvärvsarbete inte uppgår till 4 500 kr för år, skall vara berättigad till sjuk- penning om åtta kr/dag om han antingen är gift och stadigvarande sam- manbor med sin make, eller stadigvarande sammanbor med barn under 16 år till honom eller hans make, eller med någon med vilken han varit gift eller har eller har haft barn (3 kap. 1 & 2 st. och 455 1 st.).

Föräldrapenning

Föräldraförsäkringen innebär att hel föräldrapenning utgår med en garan- tinivå av 25 kr per dag under f. n. sju månader i anslutning till barns födelse. Till försäkrad som har rätt till högre sjukpenning än nämnda belopp utgår föräldrapenningen med samma belopp som sjukpenningen och motsvarar därvid 90 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten. För- äldrapenningen utgår till den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet.

En förutsättning för att fadern skall få uppbära föräldrapenning som över- stiger 25 kr per dag är att också modern har en sjukpenninggrundande inkomst som motsvarar en sjukpenning på mer än 25 kr per dag eller studerar, förvärvsarbetar, är sjuk eller på annat sätt förhindrad att vårda barnet.

Rätt till föräldrapenning föreligger också vid adoption. Ersättningstidens längd är emellertid beroende av barnets ålder.

Enligt nuvarande regler har förälder under vissa förutsättningar rätt till sjukpenning vid vård av sjukt barn under tio år m.m. Ersättningstiden är högst tio dagar varje år. Denna förmån byggs ut från den 1 januari 1977 och benämns föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Den kommer att omfatta sjukdom hos barnet, sjukdom hos barnets ordinarie vårdare. besök i samhällets förebyggande barn-hälsovård, annat barns födelse i familjen samt besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken bar- net deltar. Ersättningstiden är beroende av antalet barn under tio år i familjen och är högst 18 dagar per år.

När det gäller rätt till föräldrapenning eller sjukpenning vid vård av sjukt barn skall med förälder likställas den med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, under förutsättning att de stadigvarande sam- manbor (20 kap. 255" 2 st.).

Detsamma kommer att gälla föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

2.2 F olkpensionering

Såväl ålderspension som full förtidspension utgår med lägre belopp till gift försäkrad, vars make åtnjuter ålders- eller förtidspension. än till ensam- stående pensionär. Två gifta pensionärer erhåller enligt huvudregeln 77 1/2 procent av basbeloppet vardera, medan ensamstående erhåller 95 procent av basbeloppet (6 kap. 2 &, 7 kap. 4 ä). Två pensionärer som är gifta med

• Sida 195
•  Original

varandra erhåller alltså tillsammans 155 procent av basbeloppet medan två ensamstående tillsammans erhåller 190 procent av basbeloppet.

Gift pensionsberättigad, som stadigvarande lever åtskild från sin make, skall likställas med ogift pensionsberättigad vid tillämpning av 6 och 7 kap., om inte särskilda skäl föreligger (10 kap. lä 1 st.). Vidare skall pen- sionsberättigad, som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn, likställas med gift pensionsberättigad vid tillämpning av 6 och 7 kap. (10 kap. 1; 2 st.).

Barntillägg till ålders- eller förtidspension utgår för varje barn under 16 år till försäkrad förälder. Har en av föräldrarna avlidit har även pensions- berättigad make till den efterlevande föräldern rätt till barntillägg om den efterlevande har vårdnaden om den avlidnes barn under 16 år.

Om båda föräldrarna har folkpension får de i första hand själva bestämma om barntillägget skall betalas till en av föräldrarna eller om det skall delas upp mellan dem.

Barntillägget utgör 25 procent av basbeloppet för år räknat. Om barnet är berättigat till barnpension är barntillägget 10 procent av basbeloppet (9 kap. lå 2 st.).

Regler om vissa inkomstprövade förmåner, som utgår som tillägg till folkpensionen, återfinns i en särskild lag om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension (se under 3).

Familjepension

Rätt till änkepension från folkpensioneringen tillkommer änka, som inte åtnjuter ålderspension, för tid före den månad då hon fyller 65 år, om hon a) har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan; eller b) vid makens död fyllt 36 år och varit gift med honom minst fem år.

Om rätt till änkepension enligt a) upphör, t.ex. på grund av att barn fyller 16 år, skall vid bedömande om i stället rätt till pension enligt b) föreligger anses som om mannen avlidit då rätten enligt a) upphörde och äktenskapet varat till den tidpunkten (8 kap. 1 å).

Med änka likställs i fråga om rätt till änkepension ogift eller frånskild kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har eller har haft barn med honom (8 kap. 2 55).

Däremot äger kvinna inte rätt till änkepension efter man, från vilken hon levde åtskild vid hans död, om kvinnan efter det sammanlevnaden med mannen upphörde, stadigvarande sammanbott med annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn (8 kap. 355" 1 st.).

Änkepension skall indras om änkan ingår äktenskap eller stadigvarande sammanbor med man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Om äktenskapet eller sammanboendet upphör inom fem år, börjar pensionen ånyo utgå (8 kap. 355 2 st.).

Änkepension utgör för änka, som vid mannens död eller den därmed jämställda tidpunkten fyllt 50 år, 95 procent av basbeloppet för år räknat. För annan änka minskar pensionen med 1/15 för varje år. varmed hennes

• Sida 196
•  Original

ålder vid mannens död eller den tidpunkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år (8 kap. 435 1 och 2 st.).

Rätt till barnpension från folkpensioneringen tillkommer barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit och som inte fyllt 18 år. För barn- pension gäller en garantinivå. I det fall att barnpension skall utgå efter en av föräldrarna innebär garantinivån att om inte barnpension från ATP eller änkepension från folkpensioneringen utgår uppgår barnpensionen till 40 pro- cent av basbeloppet. När sistnämnda förmåner utgår tillsammans med barn- pension från folkpensioneringen, reduceras de i den omfattning som er- fordras för att barnpensionen, 25 procent av basbeloppet, med tillägg av reduktionen skall uppgå till 40 procent av basbeloppet. Om alltså barnpension till ett barn och änkepension utgår samtidigt reduceras änkepensionen med 15 procent av basbeloppet, vilken del tillförs barnpensionen 25 procent, så att änkepensionen i själva verket blir 80 procent och barnpensionen 40 pro- cent av basbeloppet. I detta sammanhang räknar man med änkepension som utgår till kvinna som är mor till barnet eller som varit gift med barnets far eller har eller har haft barn med denne. Som ytterligare förutsättning för reduktion av änkepensionen gäller att barnet och kvinnan skall sta- digvarande sammanbo.

Vårdbidrag vid vård av handikappat barn

Förälder som vårdar barn under 16 år har rätt till vårdbidrag om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp för avsevärd tid är i behov av särskild tillsyn och vård. Vidare skall beaktas merutgifter som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp. Vårdbidraget utgår allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och mer- utgifternas storlek med belopp motsvarande hel eller halv förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott (9 kap. 48).

Med förälder likställs den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller haft barn, om de sammanbor stadigvarande (20 kap. 25)" 2 st.).

2.3 Försäkring för tilläggspension (A TP)

För älderspensionen och,/örtidspensionen, som är knutna till basbeloppet och utgår i förhållande till intjänade pensionspoäng, har civilståndet ingen be- tydelse. '

För rätt till änkepension förutsätts att legalt äktenskap förelegat. Tilläggs- pensioneringen saknar motsvarighet till bestämmelserna inom folkpensio- neringen om änkepensionsrätt i vissa fall vid samboende utan att äktenskap föreligger. I konsekvens härmed saknas motsvarighet till stadgandet be- träffande folkpension om upphörande av rätt till änkepension i vissa fall då änkan sammanbor med en man utan att vara gift med honom.

Änkepension tillkommer änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år. Även om dessa förutsättningar inte är uppfyllda får änkan ändå änkepension om i äktenskapet finns gemensamma barn. Änkepension indras om änkan gifter om sig. Om det nya äktenskapet upplöses inom fem år, skall än- kepensionen börja utgå på nytt (14 kap. 2 s*").

• Sida 197
•  Original

Änkepension utgör för år räknat, om det finns pensionsberättigat barn efter den försäkrade, 35 procent och i annat fall 40 procent av den försäkrades egenpension (14 kap. 3 9).

Rätt till barnpension tillkommer den försäkrades barn under 19 år (14 kap. 455 1 st.). Om även änkepension utgår, utgör barnpensionen för ett barn 15 procent och i annat fall 40 procent av den försäkrades egen- pension. Om det finns flera pensionsberättigade barn ökas ovannämnda procenttal med tio procent för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet delas lika mellan barnen (14 kap. Så).

3 Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Hustrun/lägg tillkommer hustru till den som åtnjuter folkpension i form av ålders- eller förtidspension, om hustrun fyllt 60 år och själv ej åtnjuter sådan folkpension samt makarna varit gifta minst fem år. När särskilda Skäl föreligger kan hustrutillägg utgå även om hustrun ej fyllt 60 år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år, lä 1 st. lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Hustrutilläggets maximibelopp utgör skillnaden mellan å ena sidan sam- manlagda årsbeloppet av ålderspension till två makar jämte två pensions- tillskott till ålderspension (205 procent av basbeloppet) och å andra sidan ålderspension till ogift jämte ett pensionstillskott (120 procent av basbeloppet) (1 & 2 st.). Skillnaden = hustrutillägget för år är alltså 85 procent av bas-

beloppet. Med gift resp. ogift pensionsberättigad jämställs i lagen samma kategorier

som när det gäller folkpension (9 8).

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen själv be- stämmer. Avvikelse från de i lagen fastställda inkomstprövningsreglerna får dock ej göras (2 8).

Reglerna om inkomstprövningen när det gäller hustrutillägg och bostads- tillägg innebär, att förmånen minskas med pensionärens inkomst vid sidan av folkpensionen, således bl. a. med eventuellt utgående tilläggspension.

Överstiger sidoinkomsten för den som är gift 1 500 kr för år räknat (alltså för makar tillhopa 3000 kr) minskas tillägget med en tredjedel av sido- inkomsten däröver. För ogift är motsvarande belopp 2 000 kr(4å 1 st. jämfört med Så 4 st.).

Inkomstprövningen innebär alltså att bostadstillägget minskas vid lägre sammanlagd sidoinkomst för två makar och därmed jämställda personer än för två ensamstående personer.

4 Pensionstillskott

Till folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension utgår tillskott enligt en särskild lag (l969:205) om pensionstillskott. Pensionstillskott till ålderspension eller änkepension utgör från ljuli 1981 45 procent av basbeloppet. Under tiden dessförinnan skall pensionstillskottet utgöra

• Sida 198
•  Original

] juli 1976—30 juni 1977 25 procent 1 juli 1977—30 juni 1978 29 procent 1 juli 1978—30 juni 1979 33 procent 1 juli 1979—30 juni 1980 37 procent ljuli 1980—30 juni 1980 41 procent av basbeloppet (255 1 och 2 st.).

Till förtidspension utgår dubbla pensionstillskott (Zaå' 1 och 2 st.). För pensionstillskottets storlek har civilstånd eller samboendeförhållanden ingen betydelse.

Pensionstillskott utgår inte om den försäkrade har rätt till ATP i form av ålders-, förtids- och änkepension uppgående till viss storlek (3 ä).

5 Ersättning för yrkesskada enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Från försäkringen undantas arbetstagare som är gift med arbetsgivaren. Det- samma gäller f. ö. arbetstagare som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag med arbetsgivaren eller dennes make och som varaktigt lever i hushållsgemenskap med arbetsgivaren, dock endast såvida arbetstagarens inkomst av förvärvsarbete för år räknat ej uppgår till 1800 kr.

Änka efter den som avlidit till följd av yrkesskada äger uppböra livränta så länge hon lever ogift. Med änka likställs ogift kvinna som sedan avsevärd tid sammanlevde med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden, och kvinna som var trolovad med honom och som hade eller hade haft barn med honom eller var havande med barn till honom (20% 1 och 2 st.).

Rätten till livränta upphör om den efterlevande avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden (2055 3 st.).

Livräntebeloppet är satt i relation till den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Även änkling kan erhålla livränta om han genom dödsfallet kommer att sakna erforderligt underhåll. Livräntan, som skall utgå efter vad som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt, upphör vid omgifte (2055 4 st.).

Den avlidnes barn äger uppbära livränta enligt särskilda regler. Om den avlidne var gift utgår livränta även till makens barn om maken hade vård- naden om barnet. Livränta till andra makens barn utgår emellertid inte efter kvinna såvida inte barnet genom hennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll (21 55).

Ny lag (1976:380) om arbetsskadeförsäkring träder i kraft den 1 juli 1977. Den nya lagen omfattar varje arbetstagare. Släktskap skall således inte längre vara hinder för försäkringsskydd. Efterlevandeskyddet har anpassats till de regler som gäller inom folkpensioneringen. Änkling och frånskild man ges sålunda inte någon rätt till efterlevandelivränta, och efterlevande kvinna utan minderåriga barn måste för att få sådan livränta ha uppnått 36 års ålder vid mannens död.

• Sida 199
•  Original

6 Statlig tjänstepension

Den statliga tjänstepensioneringen regleras i huvudsak genom allmäint pen- sionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän. Enligt avtalet gäller statens allmänna tjänstepensionsreglemente med anslutande föreskrifteri väsentliga delar som kollektivavtal.

De statliga pensionsförmånerna är bruttoförmåner från vilka förmånerna enligt den allmänna försäkringen helt eller delvis skall avräknas.

Familjepension tillkommer normalt efterlevande make (änka, änkliing) och barn under 19 år. Dock utgår i regel inte familjepension till efterllevande make om äktenskapet ingåtts efter det att den anställde fyllt 60 år. Firånskild make har rätt till familjepension under förutsättning, att denne äger rätt till underhållsbidrag enligt dom eller skriftligt avtal, att underhållen utgick vid frånfället, att makarna levt tillsammans i minst fem år och att den frånskilde maken fyllt 30 år vid sammanlevnadens hävande.

Pensionsrätten upphör vid nytt äktenskap.

Familjepensionens storlek för en efterlevande är hälften av storleken av en beräknad egenpension. Om två efterlevande finns höjs familjepensionen med 40 procent och sedan med 20 procent för varje ytterligare efterlevande. Då både efterlevande make och frånskild make finns, delar dessa på vad som eljest tillkommer efterlevande make. Till frånskild utgår dock högst ett belopp som svarar mot vad som fastställts i underhållsbidrag. var sista underhållsbidraget lägre utgår i stället detta belopp.

Beträffande frånskild make som den 30 november 1974 ägde rätt. till fa- miljepension genom domstolsförordnande gäller vissa övergångsbestämmel- ser.

Som framgår av ovanstående föreligger rätt till familjepension för efter- levande make endast vid legalt äktenskap. Det förekommer emellertid att regeringen beviljar familjepension i särskild ordning i fall då äktenskap inte ingåtts, nämligen i fall då vederbörande under en längre tid (minst fem år) sammanlevt under äktenskapslika förhållanden och den efterlevandes ålder, hälsotillstånd, möjlighet till förvärvsarbete samt ekonomiska oclh andra omständigheter är sådana att denne bedöms vara beroende av pensionen för sin försörjning.

7 Statens grupplivförsäkring

Som exempel på ytterligare efterlevandeskydd kan nämnas statens grupp- livförsäkring (SFS 1970:389 och l972:159 m.fl. författningar). Försäikrings- tagare är alla arbetstagare i statens tjänst samt vissa andra.

F örsäkrings/b'rmäner'

a) helt grundbelopp högst 58 200 och lägst 9 700 kr 12) halvt grundbelopp högst 29100 och lägst 4 850 kr c) helt tilläggsbelopp högst 19400 och lägst 9700 kr (1) halvt tilläggsbelopp högst 9 700 och lägst 4850 kr e) begravningshjälp högst 9700 och lägst 4850 kr

1 Nya belopp gäller från den 1 januari 1977.

• Sida 200
•  Original

Helt grundbelopp utgår efter arbetstagare som efterlämnar I) make, 2) barn under 20 år, 3) föräldrar/förälder, 4) sammanboende ogift person. som är ensam efterlevande.

Halvt grundbelopp utgår efter arbetstagare som efterlämnar 1)barn över 20 år, 2) sammanboende ogift person då även andra efterlevande finns. 3) för- äldrar/förälder till arbetstagare under 18 år.

Helt tilläggsbelopp utgår till vart och ett av arbetstagarens efterlämnade barn under 20 år (i undantagsfall syskon). Finns ej make men efterlevande barn delar dessa på utgående grundbelopp.

Man/hustru eller sammanboende ogift person som inte har försäkrings- skydd på grund av egen anställning är medförsäkrad om det finns hem- mavarande barn under 17 år. Försäkringsskyddet är i dessa fall begrav- ningshjälp 4 850 kr jämte halvt tilläggsbelopp med 9 700 kr för varje barn under 17 år.

Begravningslziä/p utgår inte samtidigt som helt eller halvt grundbelopp. Helt grundbelopp är beroende av arbetstagarens ålder vid frånfället. Om arbetstagaren var under 55 år utgår 58 200 kr. Efter 55 år minskas beloppet successivt. Helt grundbelopp med 58 200 kr utgår dock alltid då arbetstagaren efterlämnar såväl make eller sammanboende som gemensamt barn under 17 år eller endast barn varav minst ett under 17 år.

Helt tilläggsbelopp är också beroende av barnets ålder. Halvt tilläggsbelopp vid makeförsäkring är alltid 9 700 kr.

Grundbelopp till sammanboende ogift person prövas för varje särskilt fall av grupplivnämnden.

Basbeloppet i november året innan är avgörande för storleken på kom- mande års försäkringsbelopp.

8 Studiestöd

Beträffande studiestöd gäller studiestödslagen (1973z349) omtryckt 1975 1359, därefter ändrad 1975:805 och 1186, 19762174, 445 och 627, samt studie- stödsförordningen (1973z418) omtryckt 1975z390, därefter ändrad 1976:437 och 630.

Studiestöd för längre studier utgår i form av studiehjälp, studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd. De olika formerna av studiestöd består av olika slag av bidrag samt av återbetalningspliktiga studiemedel.

8.1 S tudiehjälp

Bestämmelserna om studiehjälp återfinns främst i 3 kap. studiestödslagen (L) och 3 kap. studiestödsförordningen (F).

Studiehjälpen avser studier vid gymnasieskolan och utgår under läsåret. Studiehjälpen utgår normalt fr. o. m. kvartalet efter det då den studerande fyllt sexton år och t.o.m. det läsår som börjar under det kalenderår då den studerande fyller högst nitton år (1 och 3951) L).

Studiehjälp utgår i form av studiebidrag jämte tillägg samt återbetalnings- pliktiga studiemedel (1 kap 29' L). Tilläggen utgår i form av inackorde-

• Sida 201
•  Original

ringstillägg, resetillägg, inkomstprövat tillägg och behovsprövat tillägg.

Studiebidraget utgår med 150 kr i månaden (6 & L). lnackorderingstillägget utgör 190 kr i månaden samt utgår dessutom i form av fria hemresor (7 & L). Resetillägget utgår med varierande belopp beroende på avståndet mellan bostaden och skolan. Det varierar för närvarande mellan 95 och 235 kr per månad (8 ?; F). Det inkomstprövade tillägget utgår med högst 75 kr i månaden. (10 5 L). Inkomstprövningen sker med hänsyn till den studerandes och hans föräldrars sammanlagda inkomst och förmögenhet. Därvid gäller följande. Har båda föräldrarna vårdnaden om barnet skall deras inkomster och förmögenhet beaktas. Har endast en av föräldrarna vårdnaden om barnet beaktas denne förälders inkomst och förmögenhet. Dessutom beaktas den andre förälderns inkomst och förmögenhet i ett sådant fall, om denne förälder stadigvarande lever tillsammans med vårdnadshavaren. Är vårdnadshavaren gift med annan person än med den andre föräldern beaktas denne persons — dvs styvförälderns — inkomst och förmögenhet (28 & L och 10—1985 F). Den 1 januari 1977 har nya regler om gemensam vårdnad trätt i kraft. Om det med stöd av dessa beslutas om gemensam vårdnad i fall då för- äldrarna inte lever tillsammans, kan ett sådant beslut få konsekvenser för rätten till inkomstprövat tillägg. Inkomstprövningen skall i sådant fall ske mot båda föräldrarnas sammanlagda inkomst i stället för mot den ensamme vårdnadshavarens och hans ev. makes sammanlagda inkomster. Om den studerande är gift beaktas hans makes inkomst och förmögenhet i stället för föräldrarnas. Bestämmelserna om gift studerande gäller också studerande som utan att vara gift lever tillsammans med annan person med vilken han tidigare har varit gift eller med vilken han gemensamt har eller har haft barn (10—19555 F).

Behovsprövat tillägg utgår med högst 130 kr i månaden (l l & L). Tillägget utgår till den som har synnerligen stort behov av studiehjälp utöver vad han har fått i studiebidrag och annat tillägg (20 & F).

Den som är i behov av ytterligare studiehjälp kan få återbetalningspliktiga studiemedel. Sådana studiemedel utgår med högst 4200 kr för ett läsår. Högre belopp kan dock utgå om den studerande har vårdnaden om barn eller är underhållsskyldig till barn (21 _SF). Vid prövning av behovet av återbetalningspliktiga studiemedel skall den studerandes och, om han är gift, hans makes ekonomiska förhållanden beaktas. Om han inte är gift, skall hänsyn också tas till hans föräldrars ekonomiska förhållanden (12 & L). Som gift betraktas även den som utan att vara gift, lever tillsammans med annan person med vilken han tidigare varit gift och med vilken han ge- mensamt har eller haft barn (26 & L).

8.2 Studiemedel

Bestämmelserna om studiemedel återfinns främst i 4 kap. studiestödslagen (L) och 4 kap. studiestödsförordningen (F).

Studiemedlen avser studier vid universitet och högskolor samt, om den studerande är äldre än nitton år. studier vid gymnasieskolan (1 och 2 åå L, 1 & F). Studiemedlen utgår under läsåret (10 & L).

Studiemedlen består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studieme-

• Sida 202
•  Original

del (1 kap. 3 55 L).

Studiemedel för heltidsstudier beräknas för varje hel period om femttn dagar under vilken den studerande bedriver studier (13 & L).

För ett läsår om nio månader utgår Studiemedlen med ca 140 proceit av basbeloppet (13 & L).

Om den studerande har vårdnaden om barn som inte har fyllt sextcn år, eller om han är skyldig att utge underhållsbidrag till barn som inte har fyllt sexton år har han rätt till barntillägg (14åL).

Om den studerande eller hans make har egen inkomst och förmögenhet reduceras Studiemedlen enligt särskilda regler (16, 17, 19, 21 och 22 åå L). Om den studerande bedriver studier på heltid under en termin under 4,5 månader reduceras Studiemedlen, om hans egen inkomst under kalender- halvåret överstiger 55 procent av basbeloppet. Reduceringen sker med hälften av den överstigande inkomsten. För den som bedriver deltidsstudier re- duceras Studiemedlen om inkomsten överstiger 140 procent av basbeloppet. Reduceringen sker, om han bedriver studierna under fyra månader, med i det närmaste hälften av den överstigande inkomsten. För den som studerar under kortare tid på heltid eller deltid sker en motsvarande reduktion.

Prövningen mot makes inkomst under kalenderhalvåret medför reduktion av Studiemedlen när inkomsten överstiger 250 procent av basbeloppet såvitt gäller heltidsstuderande och 350 procent av basbeloppet såvitt gäller del- tidsstuderande. Reduktionen sker därvid med 2/5 av det överstigande be- loppet förstuderande som bedriver studier under4,5 månader. För den som be- driver studier på kortare tid sker en motsvarande reduktion.

Reducering p. g. a. förmögenhet skall ske, om förmögenheten överstiger sex basbelopp för den som är ogift. Om den studerande är gift skall reducering ske om den studerandes och hans makes sammanlagda förmögenhet över- stiger nio basbelopp. För den som studerar under 4,5 månader skall 1/5 av det överskjutande beloppet beaktas. Vid ett basbelopp om 10 400 kr (1 okt. 1976) utgör fribeloppet till förmögenhet för gifta således för närvarande 93 600 kr.

Studerande räknas som gift om han lever tillsammans med maken (17 och 19 åå L). Som gift räknas också den som lever tillsammans med annan person med vilken han tidigare har varit gift eller med vilken han gemensamt har eller har haft barn (39 & L).

Barntillägget utgör för den som studerar under nio månader 25 procent av basbeloppet (1415 L). Barntillägget är avsett att komma den tillhanda som har vårdnaden om barnet. Den som är skyldig att utge underhållsbidrag till ett barn kan få tillägget endast om han visar att han har betalt ut tidigare tillägg till den som har vårdnaden om barnet eller medger att det nya tillägget betalas ut direkt till den som har vårdnaden om barnet (40 & L).

Studiebidraget utgår med ett fast i kronor angivet belopp. För den som studerar på heltid under 4,5 månader är studiebidraget för närvarande 1 089 kr (24 5 L).

8.3 Särskilt vuxenstudiestöd

Bestämmelserna om särskilt vuxenstudiestöd återfinns främst i 7 kap. sttu- diestödslagen (L) och 7 kap. studiestödsförordningen (F).

• Sida 203
•  Original

Särskilt vuxenstudiestöd kan utgå till studerande på grundskole- och gym- nasieskolenivå samt till studerande vid yrkesteknisk högskola (] _ki L, 1 & F). Stödet utgår under läsåret. Antalet stöd är begränsat (jfr 10, 12 och 13 55 L).

Det särskilda vuxenstudiestödet består av vuxenstudiebidrag och åter- betalningspliktiga studiemedel (4 ;" L).

Vuxenstudiestödet är knutet till utbildningsbidraget inom arbetsmark- nadsutbildningen (7 & L). Den studerande skall i vuxenstudiestöd efter av- drag för skatt få samma belopp som han kunnat få i utbildningsbidrag efter avdrag för skatt. Av vuxenstudiestödet är vuxenstudiebidraget skattepliktigt. Vuxenstudiestödet utgår i princip utan hänsyn till egen och makes inkomster och förmögenhet. Något särskilt barntillägg såsom inom studiemedelssys- temet finns inte.

Återbetalning av återbetalningspliktiga studiemedel

Bestämmelserna om återbetalning av återbetalningspliktiga studiemedel återfinns främst i 8 kap. studiestödslagen.

Den återbetalningsskyldige skall varje år återbetala ett visst belopp. Detta belopp reduceras om den återbetalningsskyldiges inkomst och förmögenhet ej uppgår till viss nivå. Om den återbetalningsskyldige är gift beaktas också makens inkomst och förmögenhet. Med gift likställs därvid den som utan att vara gift lever tillsammans med annan person med vilken han tidigare har varit gift eller med vilken han gemensamt har eller har haft barn (82 5). Vidare beaktas om den studerande har vårdnaden om barn som är under tio år eller om han har eget barn som är under tio år och lever tillsammans med barnets vårdnadshavare (32 å).

Kortfattat innebär reglerna om hänsynstagande till inkomst och förmö- genhet följande. Om den egna inkomsten understiger 3,5 basbelopp behöver den återbetalningsskyldige inte betala något belopp under året. Återbetal- ningsbeloppet får inte heller utgå med högre belopp än som motsvarar högst 1/5 av den del av inkomsten som överstiger 3,5 basbelopp. Av den åter- betalningsskyldiges förmögenhet beaktas den del som överstiger sex bas- belopp. Av makes inkomst beaktas, om inkomsten uppgår till högst 20 000 kr, 40 procent och, om inkomsten överstiger 20 000 kr 40 procent ökat med en procentenhet för varje helt tusental kronor i inkomst över 20 000 kr, dock högst 65 procent. Av makens förmögenhet beaktas hälften av den del av förmögenheten som överstiger sex basbelopp.

Pågående utredning

En ny studiesocial utredning har tillkallats 1975. I direktiven för utredningen sägs bl. a. rörande prövningen mot makes inkomst och förmögenhet att utredningen bör överväga att på sikt gradvis avveckla sambandet mellan makarnas ekonomi i samma omfattning som detta sker inom skattelag- stiftningen.

• Sida 204
•  Original

9 Familjebidrag vid värnplikt m.m.

Regler om understöd åt den värnpliktiges familj finns i familjebidragslagen (1946:99) och familjebidragskungörelsen (19461101) med senare vidtagna ändringar. I huvudsak samma bestämmelser gäller även civilförsvarspliktiga under 48 år, vapenfria tjänstepliktiga elever i bistånds- och katastrofutbild- ning samt under vissa förhållanden hemvärnspersonal och annan frivilligt tjänstgörande personal.

Som medlem av den värnpliktiges familj betraktar familjebidragslagen (3 &) följande personer

a) den värnpliktiges hustru. med vilken han sammanlever, samt hans barn under 16 år som står under hans vårdnad;

b) den värnpliktiges hustru och barn i annat fall än under a) sägs, hans frånskilda hustru m. fl. under förutsättning att han var underhållsskyldig och i väsentlig mån bidrog till underhållet;

c) den värnpliktiges husföreståndarinna under förutsättning att den värn- pliktige sammanbor med egna eller hustrus barn under 16 år samt, om han därjämte sammanlever med hustru, att hustrun är oförmögen till arbete.

Annan värnpliktigs anhörig samt husföreståndarinna i annat fall än som avses under c) får när synnerliga skäl föreligger jämställas med familje- medlem efter särskilt medgivande.

Med husföreståndarinna avses bl. a. kvinna som den värnpliktige sam- manbor med under äktenskapsliknande förhållanden.

Förmånerna enligt familjebidragslagen är behovsprövade. Behovspröv- ningsreglerna är mer förmånliga för hustru än för sammanboende kvinna i de fall vederbörande har egen arbetsinkomst.

Familjepenning (6 552

Familjepenning utgår med högst 21 kr/dag till hustru och frånskild hustru samt, under vissa förutsättningar, till annan familjemedlem, som förestår hemmet åt värnpliktig med hemmavarande barn under 16 år.

Till annan familjemedlem utgår familjepenning med högst 9 kr/dag. Dessa regler innebär att kvinna som sammanbor med den värnpliktige åtnjuter familjepenning med högst 21 kr/dag, om hon förestår hemmet åt honom och annan familjemedlem under 16 år. Efter prövning i varje särskilt fall kan kvinna, som stadigvarande sammanbor med den värnpliktige under äktenskapsliknande förhållanden, jämställas med familjemedlem även om det inte finns barn under 16 år i hemmet, men hon får då uppbära högst 9 kr/dag.

Bostadsbidrag (9—12 559)

Om den värnpliktige sammanbor med familjemedlem utgår bostadsbidrag för bestridande av kostnaderna för bostaden. Om den värnpliktige vid tjänst- göringens början inte sammanbodde med familjemedlemmen får bidrag utgå endast om synnerliga skäl föreligger.

Vidare finns näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag. Nytt förmånssystem för värnpliktiga m. fl. träder i kraft den 1 januari

• Sida 205
•  Original

1977. Detta innebär bl. a. att värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsövning samt civilförsvarspliktiga inte skall erhålla familjebidrag (utom i form av näringsbidrag) utan 5. k. dagpenning (= sjukpenning) från försäkringskassan. För värnpliktiga under grundutbildning gäller dock fort- farande reglerna om familjebidrag i full utsträckning.

10 Bostadsbidrag

Till ensamstående och familjer med låga inkomster utgår ett förstärkt stöd i form av löpande inkomstprövade bidrag, kallat bostadsbidrag. Bostads- bidraget består av dels en statlig del, statligt bostadsbidrag, dels en kommunal del, statskommunalt bostadsbidrag, till vilken statsbidrag utgår. Bestäm- melserna återfinns i förordningarna 1976:262 om statskommunala bostads- bidrag och 1976:263 om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer. Här nedan anges de bestämmelser som gäller från den 1 januari 1977.

Allmänna bidragsvi/lkor

Statliga bostadsbidrag kan beviljas familj med ett eller flera barn under 17 år. Bidraget utgår utan bostadsvillkor och är alltså ett rent konsumtionsstöd (46; 1976:263).

Det statskommunala bidraget däremot är bostadsanknutet och utgår endast om vissa villkor är uppfyllda beträffande bostaden. Det kan beviljas både barnfamiljer och hushåll utan barn. Statskommunalt bostadsbidrag till barn- familjer utgår i likhet med det statliga bostadsbidraget till familjer med barn under 17 år. Det kan under vissa förutsättningar även beviljas för barn som fyllt 17 år och som fortsätter att studera (28 1976:262).

För att statskommunalt bostadsbidrag till hushåll utan barn skall kunna utgå krävs att sökanden eller när ansökan gäller makar en av dem fyllt 18 år. Bidraget kan inte beviljas i samband med folkpension. Skälet härtill är att folkpensionärer erhåller särskilt stöd genom de regler som gäller för kommunalt bostadstillägg till folkpension (3 & 1976:262). Däremot kan folk- pensionärer med bidragsberättigande barn beviljas statskommunalt bostads- bidrag som övriga barnfamiljer. Vissa bestämmelser är gemensamma för statliga och statskommunala bostadsbidrag. Som exempel härpå kan nämnas principerna för inkomstprövning.

Kommunerna beslutar själva om statskommunalt bostadsbidrag skall utgå i kommunen och med vilket belopp. Under förutsättning att bidraget beviljas enligt här nedan angivna regler utgår statsbidrag med 72 procent av kost- naderna medan kommunen själv svarar för 28 procent. Vissa kommuner lämnar extra kommunala bidrag utöver statsbidragsnormen (88 19732379).

Bl. a. följande krav har uppställts beträffande bostaden och bostadskost- naden.

Egen bostad

En av förutsättningarna för att bostadsbidrag skall kunna beviljas är att sökanden har egen bostad. Med egen bostad avses att sökanden innehaft

• Sida 206
•  Original

bostaden med äganderätt, bostadsrätt eller hyresrätt. Bostad som hyres i andra hand anses som egen bostad om hela bostaden hyres (6 & 1976:262).

Bostadskostnad

Bostadskostnaden per månad måste uppgå till lägst 375 kr. Samma gräns gäller för ensamstående och för makar. Särskilda regler finns för beräkning av bostadskostnaden i olika fall. Några krav på att bostaden skall ha viss utrustning och minimistorlek har inte uppställts. Däremot kan den bidragsgrundande bostadskostnaden reduceras om sökande har inneboende eller om bostadskostnaden är oskäligt hög med hänsyn till familjens behov och kostnadsläget på orten.

Delad bostadskostnad

Om bostaden bebos av mer än en familj delas bostadskostnaden lika efter antalet familjer om ej förmedlingsorganet beslutar om annan fördelning.

Inkomstprövning (5—7 åå 1976:263; 4é 1976:262)

Som ovan nämnts är bostadsbidragen inkomstprövade. Som grund för beslut om statliga och statskommunala bostadsbidrag läggs följande inkomster.

Taxerad inkomst. Hänsyn skall tas till familjeförsörjarens och i förekom- mande fall båda makarnas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxeringen året före bidragsåret. Med makar jämställs man och kvinna som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och har gemen- samt hushåll.

Underskattsavdrag. Dessa avdrag kan gälla räntor på låneskulder (ex. för Villafastighet eller sommarstuga och vissa typer av rörelseunderskott). I de fall underskottsavdragen för sökanden eller makarna gemensamt överstiger 4 000 kr skall det överskjutande beloppet läggas till den taxerade inkomsten.

Förmögenhet. Om familjen dvs. sökanden och i förekommande fall båda makarna och hemmavarande barn under 17 år har en förmögenhet som överstiger 75 000 kr skall 1/5 av det överskjutande beloppet läggas till den taxerade inkomsten (65 1976:263).

Undantag från ovannämnda bestämmelser om inkomstprövning kan göras i följande fall. Har inkomsten ökat eller minskat väsentligt i förhållande till den taxerade inkomsten kan bostadsbidraget grundas på den aktuella inkomsten. Dessutom kan i undantagsfall bidragstillägg förvägras om det är uppenbart att sökanden saknar behov av särskilt stöd (75 1976:263).

Bostadsbidragets storlek

Det statliga bostadsbidraget kan beviljas med högst 75 kr i månaden för varje barn (10% 1976:263).

• Sida 207
•  Original

Det statskommunala bidraget utgår enligt följande tabell.

Hushållstyp Bostadskostnad Statskom. per mån. bidrag Ensamstående utan barn 350— 600 20—200 Makar utan barn 350— 700 20—280 Familj med ett eller två barn 350— 825 20—380 Familj med tre eller fyra barn 350— 975 20—500 Familj med fem eller flera barn 350—1 125 20—620

Bostadskostnad utöver ovan angiven kostnadsgräns får beaktas om bi- dragstagaren eller hushållsmedlem är handikappad. Förutsättning härför är dock att socialnämnden eller sociala centralnämnden tillstyrkt att bidrag kan beviljas till den högre kostnaden (8å 1976:262).

Reducerade belopp med hänsyn till inkomsten

De härovan angivna beloppen kan beviljas under förutsättning att den bi- dragsgrundande inkomsten inte överstiger 32 000 kr för barnfamiljer och 26 000 kr för hushåll utan barn. Är inkomsten högre kan tillägget reduceras med viss procentuell andel av den överskjutande inkomsten. Vid redu- ceringen skall det statliga och det statskommunala bidraget läggas samman och det statliga bidraget reduceras först.

Ansökan och beslut om bostadsbidrag

Bostadsbidrag söks hos och beviljas av förmedlingsorganet i den kommun där sökanden är bosatt.

11 Daghemsplats och daghemsavgift

Vid intagningen till daghem har i många kommuner barn till ensamstående förälder förtur. Detta framgår bl. a. av familjepolitiska kommitténs och barn- stugeutredningens barntillsynsundersökning, för vilken redogörs i betän- kandet (SOU 1972:34) Familjestöd s. 103 ff. — I ansökan om plats på daghem får sökanden redogöra för civilstånd, samboendeförhållanden m.m.

Svenska kommunförbundet har utfärdat rekommendationer angående daghemsavgifter och inkomstprövningen. Rekommendationerna följs av flertalet av de kommuner som har daghemsverksamhet. Enligt rekommen- dationerna sammanläggs vid inkomstprövningen inkomsterna för gifta. Med gifta likställs sammanboende personer som inte är gifta men som har ge- mensamt barn. För de fall där ensamförälder sammanbor med person med vilken han inte har gemensamt barn kan kommunen fastställa ett skäligt belopp med vilket förälderns avgiftsgrundande inkomst skall ökas. Kom- munförbundet föreslår att man exempelvis som inkomst kan ta upp ett belopp motsvarande normalt gällande hyra för möblerad bostad på orten. 1 underlaget vid inkomstprövningen ingår eventuella underhållsbidrag och bidragsförskott.

• Sida 208
•  Original

Familjepolitiska kommittén föreslår i Familjestöd (s. 300 ff) en övergång till enhetliga avgifter för barntillsyn. Avgiften för heldagstillsyn av ett barn föreslås bli 14 kr/dag för gifta eller samboende föräldrar och 7 kr/dag för ensamstående samt 7 resp. 4 kr/dag för vart och ett av de därpå följande barnen.

F.n. är det dock inte aktuellt att införa enhetliga taxor.

12 Bosättningslån

Bosättningslån beviljas av riksbanken med högst 10000 kr.

Lån kan utgå till makar, man och kvinna som sammanbor under äk- tenskapsliknande förhållanden, man och kvinna som avser att ingå äkten- skap eller att sammanbo under äktenskapsliknande förhållanden. ensam- stående som sammanbor eller avser att sammanbo med eget barn under 16 år samt ensamstående handikappad utan barn. Med eget barn jämställs barn som mottagits för adoption.

Samboende anses föreligga då sökandena visar antingen att de gemensamt förhyr eller äger sin bostad eller att de båda varit kyrkobokförda på samma adress i sex månader.

Lånen är borgensfria och löper med relativt låg ränta. Inkomstgränsen för län är f. n. 90 000 kr oavsett om inkomsten intjänas av en eller två lånesökande.

13 Arbetsmarknadsstöd och stöd vid arbetslöshet

Arbetsmarknadsutbildning enligt arbetsmarknadskungörelsen (19661368) jämte senare vidtagna ändringar kan under vissa förutsättningar beviljas den som är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbets- marknaden (13 a 5).

Reglerna om utbildningsbidrag vid sådan arbetsmarknadsutbildning har nyligen ändrats. I det nya systemet som gäller från den 1 januari 1976, saknas bestämmelser om civilstånd och samlevnadsförhållanden. Utbild- ningsbidrag och lån utgår alltså oberoende av dessa förhållanden.

Utbildningsbidrag består av dagpenning, Stimulansbidrag och särskilt bi- drag (15 å). Dagpenning utgår med högst 130, lägst 45 kr/dag (16 å). Sti- mulansbidrag utgår med 10 kr/dag (16 å). Särskilt bidrag kan utgå för kurs- avgifter och vissa andra kostnader (21 ä).

I anslutning till utbildningens slutförande kan ett mindre lån beviljas den utbildade (25 a 5).

Under utbildningstiden har bidragstagaren i vissa fall rätt till resekost- nadsersättning för resor mellan den ordinarie bostaden och utbildningsorten. Även familjemedlem har rätt till viss ersättning för sådan resekostnad (22 8). Vilka som är att anse som familjemedlemmar framgår av 11558 som de- finierar begreppen familjeförsörjare och familjemedlem. Med familjeförsör- jare avses den som bor tillsammans med 1) sin make, 2) eget eller makes barn under 16 år, 3) annan till vars försörjning han under längre tid och i väsentlig mån bidragit och fortfarande bidrager. Med familjemedlem avses

• Sida 209
•  Original

den som familjeförsörjare sålunda bor samman med.

Familjeförsörjarbegreppet enligt 115 & används f. ö. bara beträffande flytt- ningsbidrag, som kan utgå till den som är eller löper risk att bli arbetslös och som kan antas inte kunna få arbete på hemorten.

Handikappad som är beroende av motorfordon för att få sin utkomst av arbete eller för att få utbildning med yrkesinriktning kan få bidrag eller län till anskaffandet av sådant fordon (62 å). Hänsyn tas numera bara till sökandens egen inkomst och förmögenhet medan prövningen mot makes inkomst och förmögenhet avskaffats.

Enligt lagen (1973:37) om arbetslöshetsförsäkring är medlem i erkänd arbetslöshetskassa på i lagen angivna villkor tillförsäkrad stöd vid arbets- löshet. Ersättningen utgår i form av dagpenning. Kassan beslutar om den försäkrades placering i dagpenningklass. Ersättningen är oberoende av ci- vilstånd och samboendeförhållanden.

Enligt lagen (1973z371) om kontant arbetsmarknadsstöd kan sådant stöd utges vid arbetslöshet tili den som inte är försäkrad enligt lagen om ar- betslöshetsförsäkring samt vissa andra kategorier arbetslösa (] é).

Helt kontant arbetsmarknadsstöd utgår med 45 kr/dag till den som hade heltidsarbete innan han blev arbetslös och som också söker heltidsarbete. Halvt stöd, 23 kr/dag, utgår till den som hade deltidsarbete av viss om- fattning (18 och 19 åå).

Stödet reduceras bland annat med hänsyn till stödtagarens och hans makes förmögenhet över 150000 kr. Med gift stödtagare likställs stödtagare som stadigvarande sammanbor med person med vilken han varit gift eller har eller har haft barn (22 G).

14 Socialhjälp

Bestämmelser om socialhjälp finns i lagen (195612) om socialhjälp med senare vidtagna ändringar.

Den som är under 16 år eller som på grund av ålderdom, sjukdom e. dyl. inte kan försörja sig genom arbete, kan av kommunen erhålla socialhjälp till sitt uppehälle och till erforderlig vård, i den mån han själv saknar medel och hans behov inte tillgodoses på annat sätt (12 ä).

1 andra fall kan socialhjälp meddelas enligt vad kommunen själv be- stämmer ( 13 å).

Individuell behovsprövning sker efter utredning av socialnämnden (16 5). Stockholms socialnämnd utger numera normalbelopp enligt följande upp- ställning.

Grundbelopp Andel av basbelopp % Ensamstående 90 Makar eller sammanboende 150 Barn 0—9 år 30 Barn 10—15 år 45 Ungdom 16—19 år 55

Därtill kommer generella tilläggsbelopp. Så utgår t.ex. bidrag till bo- stadskostnad med det faktiska hyresbeloppet.

• Sida 210
•  Original

Kommunen har i vissa fall rätt till ersättning av enskild för utgiven so- cialhjälp. Make är sålunda skyldig att utge ersättning för socialhjälp som enligt 12% lämnats åt andra maken. Detta gäller dock inte om makarna, då hjälpen utgick, levde åtskilda efter vunnen hemskillnad och den av ma- karna som erhållit socialhjälp inte var berättigad till underhåll av andra maken. För socialhjälp som utgivits till make för tid då andra maken varit häktad eller intagen i anstalt och därför inte kunnat fullgöra sin under- hållsskyldighet, finns inte heller ersättningsskyldighet för andra maken. Om båda makarna erhållit socialhjälp har ingen av dem ersättningsskyldighet för socialhjälp som lämnats enligt 12% (35 5).

Någon motsvarande regel finns inte beträffande samboende. Socialutredningen beräknas under år 1977 lägga fram lagförslag rörande socialvården.

15 Skadestånd för förlust av underhåll

Enligt skadeståndslagen (1972z207) skall var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada ersätta skadan, om inte annat följer av lagen. Den som enligt lag hade rätt till underhåll eller som eljest var för sin försörjning beroende av någon som blivit dödad skal] av den skadeståndsskyldige erhålla ersättning för förlusten av underhåll (5 kap. 3 5). Förlusten _ersätts i den omfattning som är skälig med hänsyn till den efterlevandes förmåga och möjligheter att genom eget arbete eller eljest själv bidraga till sin försörjning. Det är inte nödvändigt att underhåll utgick vid tiden för dödsfallet utan det beaktas också om underhåll skulle komma att utgå inom en nära framtid efter dödsfallet.

Skadeståndsskyldigheten gäller alltså inte bara gentemot den som hade rätt till lagstadgat familjerättsligt underhåll utan också den som på annat sätt var beroende av den avlidne för sin försörjning. Den som sammanbott med annan under äktenskapsliknande förhållanden har därmed möjlighet att få sin försörjning tryggad genom skadestånd.

16 Skattelagstiftningen

16.1 Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

Paragrafhänvisningarna i det följande gäller kommunalskattelagen (1928:370) om inte annat anges.

Efter 1970 års skattereform behandlas makar i princip som självständiga skattesubjekt. En del sambeskattningsregler finns dock kvar.

De för gift skattskyldig gällande bestämmelserna tillämpas även i fråga om personer som lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn (65% 5 st.).

Makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, anses som av varandra oberoende skattskyldiga (528 2 mom.).

Följande bestämmelser visar de viktigaste skillnaderna mellan gift och ensamstående i beskattningshänseende.

För gifta och jämställda gäller att 5. k. B-inkomster (främst inkomst av

• Sida 211
•  Original

kapital) sambeskattas vid statstaxeringen. Skatten på B-inkomst beräknas därvid enligt den procentsats som gäller "på toppen" av den högsta A- inkomsten.

Gift skattskyldig har från 1977 års taxering rätt att göra avdrag vid in- komsttaxeringen för lön som utbetalats till maken (se prop. 1976/77:41). Reglerna gäller vare sig verksamheten drivs i direktägd form (enskild firma) eller i bolagsform.

Gift inkomsttagare och jämställd har rätt att utnyttja vissa allmänna av- drag som maken ej kunnat utnyttja (52% 1 mom. 2 st.).

Skattskyldig får göra avdrag för underhåll till eget barn under 18 år, som inte varit hemmavarande, med högst 2 500 kr för varje barn. Är barnet äldre medges detta avdrag bara om underhållet utgår p. g. a. domstolsbeslut (46 & 2 mom. 4).

Avdrag för försäkringspremier får åtnjutas av ensamstående med högst 250 kr och av makar och jämställda med högst 500 kr gemensamt (465 2 mom. 4 st.). Ogift skattskyldig (varmed jämställes änka. änkling eller från- skild), som under beskattningsåret haft hemmavarande barn under 18 år, får också göra avdrag med högst 500 kr.

Realisationsvinstavdrag får göras av ensamstående med högst 500 kr och av makar och jämställda med högst 500 kr gemensamt (35% 3 mom. 2 st.).

Avdrag från intäkt av kapital (sparavdrag) får göras av ensamstående med högst 800 kr och av makar och jämställda med högst 1 600 kr gemensamt (39 ä 3 mom.).

För förvärvsavdrag gäller följande. Om makar (och jämställda) med hemmavarande barn under 16 är båda haft A-inkomst, får avdrag göras av den make som haft den lägsta inkomsten med högst 2000 kr. Skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år som under beskattningsåret antingen varit gift men inte levt tillsammans med sin make eller också varit ogift (änka, änkling, frånskild) har också rätt till förvärvsavdrag med högst 2000 kr från sin A-inkomst.

Avdrag för nedsatt skatteförmåga bestäms med hänsyn till båda makarnas (och därmed jämställdas) inkomst- och förmögenhetsförhållanden. I fråga om det extra avdrag som kan medges folkpensionär inverkar emellertid bara den andra makens förmögenhetsförhållanden (5055 2 mom. och 5255 1 mom.).

Skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt inträder för ensamstående vid 200 000 kr och för makar och jämställda vid 200000 kr sammanlagt (1055 1 st. och 125 3 st. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt). Ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, samt gift skattskyldig och jämställd, vars make saknar taxerad inkomst, åtnjuter skat- tereduktion med 1 800 kr. Gift skattskyldig, vars make har statligt taxerad inkomst som understiger 4 500 kr, åtnjuter skattereduktion med lägre belopp (25 4 mom. lst. uppbördslagen).

Makar och jämställda ses som en enhet i vissa fall vid tillämpning av förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning, lagen (1951:763) om ackumulerad inkomst och lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall.

Nedanstående uppställning åskådliggör de väsentliga skillnaderna i be-

• Sida 212
•  Original

skattningshänseende mellan å ena sidan gifta och därmed jämställda och å andra sidan ensamstående.

Gifta Ensamstående a. Gifta som sammanlever a. Ej sammanboende gifta (om särlevnaden är stadigvarande) b. Personer som sammanlever b. Övriga (antingen samlevnad

och som tidigare varit gifta med va- förekommer eller inte) randra eller som har eller har haft barn tillsammans

A Barnlösa

1. B-inkomsten sambeskattas —

2. viss begränsning i avdragsrätten för lön till make och jämställd —

3. realisationsvinstavdrag 500 kr 500 kr 4. sparavdrag ] 600 kr 800 kr 5. premieavdrag 500 kr 250 kr 6. rätt att utnyttja andra makens

outnyttjade allmänna avdrag — 7. avdrag för nedsatt skatteförmåga bestäms med hänsyn till båda makarnas inkomst— och förmö- genhetsförhållanden utom i fråga om folkpensionärer där endast den sammanlagda förmögenhe- ten inverkar — 8.skattereduktion 1800 kr — 9. makar ses som en enhet i vissa fall i fråga om rätt till förlustut- jämning, beräkning av skatt på ackumulerad inkomst och be- gränsning av skatt i vissa fall - 10.skatteplikt till förmögenhets- skatt inträder vid 200 000 kr för makarna sammanlagt 200000 kr

B Med hemmavarande barn under 16 år = A jämte = A jämte [. förvärvsavdrag, högst 2000 kr 1. förvärvsavdrag högst 2000 kr 2. premieavdrag 500 kr 3. skattereduktion 1800 kr

C Med hemmavarande barn under 18 men över 16 år = A = A jämte l. premieavdrag 500 kr 2. skattereduktion 1800 kr

• Sida 213
•  Original

16.2 Arvs- och gåvobeskattningen

Till den förmånligaste skatteklassen vid arv hänförs förutom bl.a. make den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne, om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn (28,5 lagen /1941:416/ om arvsskatt och gåvoskatt). Någon legal arvsrätt föreligger emellertid inte, utan testamente eller förmånstagareförordnande angående försäkring erfordras. Vidare gäller att från lott som tillkommer efterlevande make eller likställd får såsom skattefritt avdragas 30000 kr. Motsvarande belopp för samlevande som är inte är jämställd med make är 3000 kr.

Även gåva mellan dylika närstående beskattas enligt dessa regler. Be- träffande skattefrihet gäller dock andra belopp.

Pågående utredningsarbete

Beskattningen av fysiska personer behandlas f. 11. av 1972 års skatteutred- ning. ] Utredningsuppdraget ingår även en översyn av de bestämmelser som nämnts i det föregående.

Försäkringsbeskattningen utredes vidare av livförsäkringsskattekommit- ten.

• Sida 214
•  Original

,,,. ,1,: . _....,,, , ,. . ..,., .,...t_.. '. - . .- - . . f l l _ i”!" .. ' 1 — — -.. _l _ Fi . _ * ' .* * '. .. * _ _ ' l _ l _ 1.1-1 _ 1 ' | ., " ' 1. ..L,. ., ,, -. | _ , l , , "., I , _ _J | __..' _ II . _J .' . _. . _u. ,. _ l . . .- . . _ .a ,1 ., , ... "'i-,1,,, _

. =- ' .. ***-.1 | . _ '='! , *'_ , ,, ' -,'._' _ -.*',,', ', —*_Ä_-C*' ,*,,', ,* ,*_ .,' '* :_1__*|_ .1_ .j'uw ”Ulli Nu?-EÅ: ”nu 235431? __ _a ' * * * _ _ '-_ ' .- -...'*'.* '_l *** ..1 .— _. ;.1.':***|. . T'T_1(.*,,_*',', ""-i"» h'uailll'l'ln1m'111' - - - - ' ' » 1.1.3. 1141. v...-'wis- ...... lä ri1s.-,111_1=_|1*Jjj , "Il',-lll'- mun?. " '#' |” _E'. "kl-"";," -'ru' "f_" 11. !lIl-1'-'?.H-l-""i.:' I "l _"'l *ut'l . ulf_l' "b..""..-'-" "' - 1-1111:t

.! r'llllm 1.'l. luft )

' M'l'1""l|.'1l '1'- 211111 fria.":

"|. [.Hmnullltr Fujii

tuna-Jul .ru.

.l' lin-11.1 Hr' dan !

(my

• Sida 215
•  Original

Bilaga3 Underhåll och socialförmån

Inledning

Enligt direktiven skall familjelagssakkunniga vid utformningen av nya regler om föräldrars skyldighet att bidra till barns underhåll ta hänsyn till att barns behov av bidrag för högre studier reducerats genom åtgärder på senare år från samhällets sida. Härmed åsyftas det statliga studiestödet. Vid över- vägande av denna fråga har de sakkunniga funnit det påkallat att såvitt möjligt göra en genomgång av hela fältet av sociala förmåner. Detta har skett för att man skall kunna bilda sig en uppfattning om huruvida reglerna om underhållsskyldighet skall kunna ges en mera generell avfattning i detta hänseende.

I denna bilaga redogörs för de viktigaste sociala förmånerna och i vad mån förekomsten av en sådan förmån på den underhållsberättigades sida enligt nuvarande rättstillämpning inverkar på underhållsskyldigheten. Det bör dock påpekas att det är ganska sällsynt att sådana frågor ställs på sin spets inför domstol. Det vanligaste är att underhållsfrågor löses i samför- stånd, ofta efter förhandlingar mellan parterna och deras ombud. Vid sådana förhandlingar måste man emellertid ofta bedöma hithörande frågor. Be- träffande förmåner som inte förekommer så ofta kan man knappast tala om någon praxis.

Översikten gäller underhållsbidrag som utgår när den underhållsskyldige och den underhållsberättigade inte bor tillsammans. Underhållsbidrag såväl till barn, som den underhållsskyldige inte har vårdnaden om, som till frånskild make skall behandlas. Översikten görs för de båda underhållsrelationerna för sig. Under vardera tas upp de förmåner som kan förekomma.

Det bör i detta sammanhang nämnas att ett forskningsprojekt, kallat un- derhåll och socialförmån, f. n. bedrivs vidjuridiska institutionen vid Uppsala universitet. Syftet med projektet är att undersöka sambandet mellan un- derhåll och socialförmån och vilken funktion underhållsbidragen fyller. Re- sultaten är avsedda att redovisas i samlad form först när hela projektet avslutats.

Delvis samma frågor har redan tidigare blivit föremål för en undersökning.1 Under den tid som förflutit därefter har emellertid på detta område skett en snabb utveckling, varför vi finner det angeläget med en kompletterande genomgång.

Det är vid bedömandet av den underhållsberättigades behov som frågan uppkommer om och i så fall på vilket sätt olika sociala förmåner inverkar

' Sundberg, Familjerätt i omvandling, Studier kring äktenskap och soci- alförmån, 1969.

• Sida 216
•  Original

216

1Se Hamdahl m. fl. La- gen om allmän försäk- ring, 2 uppl. 1972 s. 59.

2 Se Hamdahl m. fl. a.a. S. 111.

på bedömningen. Vissa förmåner såsom alltmänt barnbidrag utgår utan be- hovsprövning i det enskilda fallet, medan andra utgår först efter inkomst- eller behovsprövning. Frågan blir då om ett familjerättsligt underhållsanspråk minskas därför att den underhållsberättigade har rätt till en social förmån. Eller påverkas rätten till socialförmån av att den underhållsberättigade i första hand har rätt till underhåll. Det senare kan bara gälla rätten till in- komst- och behovsprövade förmåner.

En närmare redogörelse för dessa förmåner i vad gäller belopp, ålders- gränser och inkomstprövning m.m. finns i bilaga 2.

Underhåll till make

Följande förmåner kan bli aktuella när det gäller att bedöma makes behov av underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad.

Förmåner enligt lagen om allmän försäkring (A FL ) Sjukförsäkring

.Sjukvårdsersättningen är inte behovsprövad och behöver inte närmare beröras. Sjukpenning utgår i förhållande till vederbörandes inkomst av förvärvsarbete, varjämte hemmamakeförsäkringen i dessa fall ger sjukpenning åt den från- skilde maken under förutsättning att vederbörande sammanbor med barn under 16 år (eller med någon med vilken han varit gift eller har eller haft barn). Hemmamakeersättningen är med andra ord avsedd som ersättning för hemmamakens arbete för familjen.1

Sjukdom åberopas ofta som grund för underhållsskyldighet efter äkten- skapsskillnad och bidrag utdöms ofta om läkarintyg styrker att det föreligger bestämt hinder mot förvärvsarbete.

En person som på grund av förvärvsarbete på heltid uppbär sjukpenning får i princip anses självförsörjande så att utrymmet för underhållsbidrag finns endast om sjukpenningen inte räcker för ”tillbörligt" underhåll. En hemmamake däremot som på grund av sjukdom inte kan börja förvärvs- arbeta och endast uppbär låg sjukpenning kan ha behov av underhåll. En domstol torde beakta sjukförsäkringsförmånerna vid bestämmande av un- derhållsbidrag, varvid hemmamakeersättningen reellt sett spelar liten roll. En hemmamake som på grund av sjukdom inte kan förvärvsarbeta bör därför få ett i det närmaste oreducerat underhållsbidrag.

Förtidspension och sjukbidrag

Vid sjukdom finns också andra förmåner än sjukpenning. Sjukförsäkrings- förmånerna utgår visserligen i princip utan någon begränsning till visst antal dagar. Avsikten är emellertid inte att sjukpenning skall vara en långtids- förmån.2 Vid varaktig nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom skall den försäkrade få sin försörjning i förrn avfo'rtidspension och om ned- sättningen inte anses varaktig men kan antas bli bestående avsevärd tid har den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag (7 kap. l ; AFL).

• Sida 217
•  Original

Sjukbidrag skall vara begränsat till viss tid men i övrigt skall reglerna om för- tidspension gälla beträffande sjukbidrag.

Familjerättskommittén2 uttalar i fråga om underhåll till make som lider av psykisk sjukdom: Vid prövningen av den sjuka makens behov skall också hänsyn tagas till föreliggande möjligheter att erhålla förtidspension och andra sociala förmåner.

Detsamma får anses gälla vid sjukdom överhuvudtaget. Om en person erhåller hel förtidspension eller helt sjukbidrag torde den förutvarande maken bli underhållsskyldig bara i den mån pensionen eller sjukbidraget inte räcker till "tillbörligt" underhåll. Då är att märka att till förtidspensionen kommer vissa tillägg såsom pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg. (Beträf- fande bostadstillägg se vidare nedan under Bostadsstöd.) Genomsnittligt sett borde dock dessa sammanlagda förmåner vara så stora att de räcker till full försörjning. Om en person emellertid åtnjuter exempelvis halvt sjuk- bidrag, innebärande att arbetsförmågan är nedsatt till ungefär hälften, bör den återstående hälften av försörjningen kunna tillgodoses med ett un- derhållsbidrag, om förutsättningarna i övrigt föreligger.

Sammanfattningsvis kan sägas att vid beräkning av underhållsbidrag till sjuk make tar man hänsyn till sjukpenningen. Huruvida en person som åtnjuter hel sjukpenning för ett heltidsarbete dessutom skall ha rätt till underhållsbidrag får avgöras från fall till fall med hänsynstagande till de många olika faktorer som kan ha betydelse, bl. a. den standard som den underhållsberättigade maken anses böra leva på. Om sjukpenningen utgör ersättning för ett halvtidsarbete, medan återstoden av arbetsinsatsen under samlevnaden ägnats det gemensamma hemmet, finns det större utrymme för ett kompletterande underhållsbidrag. Liknande synpunkter kan anläggas på övrig ersättning vid sjukdom såsom förtidspension och sjukbidrag.

Ålderspension

Folkpension i form av ålderspension utgår utan behovsprövning. Den anses i princip ha intjänats av pensionären under hans arbetsföra period. I vissa fall utgår också pensionstillskott.

1 NJA 1965 A 39 bedömde HD ålderspensionens inverkan på underhålls- skyldigheten och föreskrev att underhållsbidrag (200 kr/mån) till en frånskild hustru skulle upphöra då hon fått full ålderspension. Av notisen framgår inte om denna tidpunkt var relativt avlägsen eller nära förestående. Det är dock troligt att ett sådant förordnande i dom bara görs i fall när pen- sionsåldern inte är alltför avlägsen. Yngre personer får dessutom sällan un- derhåll för annat än en begränsad tid. Pensionsålderns inträde kan också för endera parten vara grund för jämkning av underhållsbidraget i sådana fall där ingenting finns bestämt härom i domen. Även om det allmänna genom ålderspensioneringen m.m. skapat en grundtrygghet för försörjningen av äldre personer. finns fonfarande utrymme för att utdöma underhållsbidrag från make om pensionen inte skulle räcka för "tillbörligt" underhåll. Vid bidragets bestämmande skall hänsyn tas till pensionsförmånerna. 2SOU 1964:35 s. 222.

• Sida 218
•  Original

lBeckman s. 78.

Bostadsstöd

Gemensamt för de olika formerna av bostadsstöd är att de är inkomst- prövade. En frånskild make kan vara berättigad till olika sorters bostadsstöd beroende på vilken situation han befinner sig i.

Statligt bostadsbidrag kan beviljas familj med barn under 17 år. Statskom- munalt bostadsbidrag kan därutöver beviljas både barnfamiljer och hushåll utan barn.

Reglerna om inkomstprövning innebär att bostadsbidraget reduceras när den bidragsgrundande inkomsten överstiger vissa belopp. Underhållsbidrag till make räknas in i dennes bidragsgrundande inkomst och kan därigenom komma att reducera bostadstillägget. Underhållsbidrag till barn ingår där- emot inte i den bidragsgrundande inkomsten.

Kommunalt bostadstillägg till folkpension kan beviljas vid ålderspension eller förtidspension. Bostadstillägget reduceras om pensionären har inkomst av viss storlek utöver pensionen. Underhållsbidrag från make betraktas som inkomst.

Bostadstilläggets inverkan på underhållsskyldigheten har prövats i NJA 1969 s. 360. Beträffande underhåll efter äktenskapsskillnad till hustru som uppbar full förtida folkpension skulle hänsyn tas till att hon också uppbar kommunalt bostadstillägg, i sådan mån att hustrun inte genom tilläggets åtnjutande kom i bättre ställning i underhållshänseende än om bostadstillägg inte utgått.

Rättsfallet visar att kommunalt bostadstillägg är en sådan social förmån, som beaktas vid bestämmande av underhållsbidrag till frånskild make ”trots att tillägget är behovsprövat och alltså kan sägas vara sekundärt i förhållande till mannens underhållsskyldighet."'

På samma sätt bör kommunalt bostadsbidrag som utgår till make utan barn beaktas vid bestämmande av underhållsbidrag till maken.

Beträffande de olika bostadsbidragen till barnfamiljer kunde det möjligen hävdas att stödet, som f. n. är avsett att komma barnen till del, inte borde inverka på underhållsbidraget till den förälder som har hand om makarnas barn. Emellertid inräknas detta underhållsbidrag i den bidragsgrundande inkomsten medan underhållsbidrag till barn inte inräknas. Dessutom är det otvivelaktigt så att vårdnadshavaren och barnet ses som en ekonomisk enhet. Detta gör att det inte helleri dessa fall är obefogat att vid bestämmande av underhållsbidrag till make beakta bostadsbidraget. I praktiken gäller det ju att göra en skälig avvägning mellan parterna, dvs. i detta fall mellan den underhållsberättigade maken och barnen å ena sidan och den under- hållsskyldige maken å den andra. Om domstol skall företa denna avvägning fordras dock att parterna för in materialet i målet vilket sker i ganska liten utsträckning. Parterna måste alltså visa hur stort bostadsbidraget blir vid olika kombinationer av underhållsbidrag. Därefter kan domstolen bestämma underhållsbidragen med beaktande av samtliga omständigheter i målet.

Utbildning

Det är ofta aktuellt för frånskild make att i samband med skilsmässa skaffa sig yrkesutbildning, eller avsluta eller komplettera tidigare påbörjad utbild- ning.

• Sida 219
•  Original

l praxis har ansetts att makes underhållsskyldighet kan böra omfatta tid då andra maken skaffar sig en yrkesutbildning. Samtidigt som det blivit allt vanligare att tidsbegränsa underhållsbidrag till make har de direkt knutits till den tid en viss utbildning beräknas pågå.

Samhälleligt ekonomiskt stöd under utbildning i vuxen ålder kan utgå i form av studiemedel (från 20 år) och särskilt vuxenstudiestöd. Hit kan också räknas bidrag vid arbetsmarknadsutbildning.

Studiemedel

Studiemedel kan i denna åldersgrupp avse såväl gymnasiestudier som högre studier.

Studiemedlen är med undantag för studiebidraget förknippade med åter- betalningsskyldighet för den studerande. Därigenom skiljer sig denna förmån från de flesta andra som behandlas i denna bilaga. Beträffande en make som skall börja studera efter en skilsmässa blir alltså frågan: skall han vara hänvisad till att utnyttja förmånen att få låna studiemedel och ådraga sig återbetalningsskyldighet under en följd av år, eller kan det anses rimligt att andra maken i stället åläggs en underhållsskyldighet? Härvid är att märka att det fordras särskilda skäl för att studiemedel skall utgå till studerande som uppnått 45 års ålder.

Återbetalningsskyldigheten medför att studiemedlens inverkan på un- derhållsskyldigheten mot make inte kan bedömas på samma sätt som sådana förmåner som inte är förenade med återbetalningsskyldighet. i praktiken måste man vid bedömningen av om underhållsbidrag skall utgå ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Det är många förhållanden som inverkar, parternas ekonomiska och personliga förhållanden, deras ålder, äktenskapets längd, förekomsten av barn och hur makarna inrättat sig under äktenskapet.

Erhåller den studerande maken ett underhållsbidrag kan detta i sin tur påverka rätten till studiemedel. Dessa börjar dock reduceras först vid ett relativt högt underhållsbidrag. Utgående studiemedel utgörs i förSta hand av studiebidrag medan återstoden utgör återbetalningspliktiga studiemedel.

Slutsatsen blir att huvudsakligen andra faktorer än möjligheten att erhålla studiemedel påverkar bedömningen av underhållsskyldigheten i det enskilda fallet. En faktor som naturligtvis inverkar är makens ålder. Återbetalnings- skyldigheten för lån som erhålles vid högre ålder blir ju mera betungande än för sådana som erhålles vid lägre ålder.

Särskilt vuxenstudiestöd

Det särskilda vuxenstudiestödet består av vuxenstudiebidrag och återbe- talningspliktiga studiemedel.

Bidragsdelen bör få inverka på andra makens underhållsskyldighet, varvid dock är att märka att den är skattepliktig. Beträffande möjligheten att få återbetalningspliktiga studiemedel och denna möjlighets inverkan på un- derhållsskyldigheten torde bedömningen bli densamma som vid vanliga studiemedel.

• Sida 220
•  Original

' Prop. 1947:220 5. 92 f.

Bidrag vid arbetsmarknadsutbildning

Konstruktionen av arbetsmarknadsutbildningen (se härom bilaga 2) som i stor utsträckning är avsedd för den som är eller riskerar att bli arbetslös, gör att utbildningsbidraget, som inte är förenat med återbetalningsskyldighet, i regel bör inverka på storleken av underhållsbidrag från make.

Arbetslöshet Kontant arbetsmarknadsstöd

Kontant arbetsmarknadsstöd är avsett som ersättning vid arbetslöshet i vissa fall. Därmed är också klart att beloppet bör påverka andra makens under- hållsskyldighet. En make som uppbär helt stöd kan därför tänkas få ett underhållsbidrag som utfyllnad om arbetsmarknadsstödet inte är tillräckligt för ”tillbörligt" underhåll.

Socialhjälp

Vid bestämmande av underhållsbidrag till frånskild make skall detta inte påverkas av möjligheten till socialhjälp. Socialhjälpen är nämligen subsidiär och utgår till behövande "i den mån han själv saknar medel och hans behov icke tillgodoses på annat sätt".

berättigade barn Av Jan Trost och Kerstin Landfeldt

Slutsats

Enligt nedan redovisade beräkning fanns i Sverige år 1975 ungefär 414 000 underhållsberättigade barn. Samtidigt utbetalades bidragsförskott till 211 000 barn. Detta motsvarar 51 procent av de 414 000 underhållsberättigade barnen. Uppskattningen är enligt våra bedömningar ganska säker och man skulle då kunna dra slutsatsen att hälften av de underhållsberättigade barnen får bidragsförskott. Alla dessa får dock inte fullt bidragsförskott utan en del får bara utfyllnadsbidrag. Vidare utgår bidragsförskott, helt förskott eller utfyllnad, i ett antal fall bara under en del av året.

Redovisning av beräkningar

Statistiska Centralbyråns statistik ger endast uppgift om antalet kvinnor som har noll, ett, två, tre och fyra eller fler barn under 18 år; finare diffe- rentiering vid högre barnantal framgår inte. Kvinnorna finns uppdelade på gifta samboende, gifta ej samboende, ogifta, frånskilda och änkor. Männen redovisas i detta sammanhang som ensamstående och de ensamstående männen med barn har tillsammans 30 056 hemmavarande barn under 18 år.

För att få fram en beräkningsmetod för de kvinnor som har fyra eller fler barn har vi utgått från nyblivna frånskilda kvinnor med barn under 18 år; för dem finns detaljerade uppgifter om antal med barnkullar av alla storlekar. Av de kvinnor som 1973—1975 hade fyra eller fler hade 76 procent fyra barn, 18 procent fem barn och 5 procent sex barn. Beträffande sju, åtta eller nio barn har vi gjort en sammanslagning och kalkylerar med att en pröcent har åtta barn. (Källor: Befolkningsförändringar, årgångarna 1973, 1974 och 1975, del 3).

Folkmängdstabellerna visar att vid utgången av 1975 hade

3,3 procent av de frånskilda kvinnorna fyra eller fler barn 2,9 procent av de gifta ej sammanboende kvinnorna fyra eller fler barn och 2,9 procent av änkorna fyra eller fler barn.

Vi har därför vågat använda den beskrivna beräkningsmetoden baserad på nyblivna frånskilda kvinnor på alla dessa tre kategorier (tabell 1).

• Sida 226
•  Original

226 Bilaga 4 SOU 1977:37 Tabell 1: Antal barn till frånskilda, gifta ej samboende. änkor och ogifta kvinnor 1975 Antal barn Frånskilda Gifta ej samboende Änkor Ogifta Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal kvinnor barn kvinnor barn kvinnor barn kvinnor barn ___—________ 1 39 987 39 987 10 206 10 206 10 645 10 645 92 223 92 223 2 27 156 54 312 6 899 13 798 4 683 9 366 25 474 50 948 3 8 768 26 304 1 970 5 910 1 531 4 593 3 648 10 944 4 eller ller (2 603) (561) (506) (702) 4 I 978 7 912 426 1 704 385 1 540 632 2 528 5 469 2 345 101 505 91 455 35 175 6 130 780 28 168 25 150 35 210 8 26 208 6 48 5 40 — — Totalt 78 514 131 848 19 636 32 339 17 365 26 789 122 047 157 028

Källa: Folkmängd 31.12.1975 del 3, gäller den övre delen av tabellen, den nedre delen är de uppskattningar vi gjort, se texten.

Endast en halv procent av de ogifta kvinnorna har fyra eller; fler barn. Vi har antagit att 90 procent av de ogifta med fyra eller fler barn har fyra barn, att fem procent har fem barn och att fem procent har sex barn samt att ingen har flera än sex barn. Detta ger, som framgår av tabell 1, 157 028 barn till ogifta mödrar.

Vid summering av hela antalet bam i tabell 1 får vi en uppgift om 348 004 barn och den siffra som finns i den offentliga statistiken är 347 992 barn, således en differens på tolv barn, vilket tyder på att vår uppskattning är

god.

Det totala antalet barn i Sverige vid utgången av 1975 fördelade sig som framgår av tabell 2.

Tabell 2: Barn under 18 år vid utgången av 1975

Barn till gifta samboende kvinnor Barn till gifta ej samboende kvinnor Barn till frånskilda kvinnor Barn till änkor Barn till ogifta kvinnor Barn till ensamstående män

Antal enligt Antal enligt våra % SCB" beräkningar ] 620 040 81.1 32 339 1,6 347 992 131 848 6,6 26 789 1,3 157 028 7,9 30 056 1,5 1 998 088 100,0

” Icke publicerad officiell statistik

• Sida 227
•  Original

Med ledning av uppgifterna i tabell 2 skall antalet underhållsberättigade barn beräknas. Sådana barn finns i varje i tabellen angiven grupp men kan utgöra en mindre eller större del av gruppens hela barnantal. När man upp- skattar antalet underhållsberättigade barn i varje grupp måste man därför göra klart för sig vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att barnet skall medräknas. Gemensamt för de underhållsberättigade barnen skall vara att de står under vårdnad av bara ena föräldern — dvs. i de första fem grupperna modern och i den sista fadern — samt att föräldrarna inte sam- manbor med varandra. Vidare måste den andra föräldern vara i livet, då det annars inte finns någon i förhållande till vilken barnet är underhålls- berättigat. En genomgång av varje grupp ger då följande beräkning.

Bland barnen till gifta samboende kvinnor finns ett visst antal som är underhållsberättigade, nämligen s. k. särkullbarn. Därmed menas barn till vilket nuvarande maken ej är far. Storleken av det antal barn det kan röra sig om är svår att beräkna men enligt en undersökning från år 1971 var 20 procent av barnen till makar som varit gifta i fem år särkullbarn (Trost, 1971). Den siffran är för hög när man räknar på alla gifta eftersom möjligheten till fler gemensamma barn ökar med äktenskapets längd. Dessutom är sär- kullbarnen äldre än de gemensamma och växer alltså upp ”snabbare”. En rimlig andel av barnen kunde därför vara tio procent, vilket skulle innebära att det fanns 162000 barn till gifta samboende kvinnor som var under- hållsberättigade. Denna uppskattning får betraktas som en maximering av antalet barn men ligger sannolikt inte alltför långt ifrån det verkliga värdet.

En hel del av barnen till gifta ej samboende kvinnor är ej underhållsbe- rättigade i den mening som här avses, därför att något beslut om vårdnad och underhåll inte meddelats utan kanske får anstå tills frågan om äkten- skapsskillnad blir aktuell. Vi antar på godtyckliga grunder att knappt hälften av barnen till gifta ej samboende kvinnor är underhållsberättigade och upp- skattar antalet till 15000.

Praktiskt taget alla barn till frånskilda kvinnor bör vara underhållsberät- tigade. Det bör noteras att ett visst antal är barn i tidigare äktenskap än det från vilket kvinnan räknas som frånskild och att en del av dessa tidigare äktenskap kan ha upplösts genom dödsfall. Vi antar dock att dessa är få och att de jämnas ut av felklassificeringen under rubriken barn till änkor, där vi för enkelhetens skull antar att samtliga barn är barn i det genom döden upplösta äktenskapet.

Vad gäller uppskattningen av barn till ogifta kvinnor så får vi där sortera bort de kvinnor som är samboende med barnafadern. Enligt data som Lieck (1974) presenterar tycks det vara uppenbart att i Danmark mer än hälften av alla ogifta mödrar är samboende ogifta. Sverige har en högre sambo- endefrekvens. 32 procent av de barn som föddes år 1975 var födda av icke gifta mödrar(Befolkningsförändringar 1975). Dock var många av dessa möd- rar samboende med barnets far. För ett par decennier sedan, då antalet och andelen samboende par var mycket ringa, var andelen barn födda av icke gift mor ca tio procent. Med förbättrade preventivmöjligheter bör rim- ligen andelen barn födda av icke gift och ej heller samboende mor ha minskat. Vi uppskattar därför andelen sådana barn till fem å sex procent av alla födda. Det innebär att vi uppskattar andelen barn födda av ogifta samboende mödrar till 80—85 procent av alla barn födda av icke gift mor. Det vore

• Sida 228
•  Original

dock förhastat förmoda att så många som 80—85 procent av mödrarna som formellt är icke gifta stadigvarande sambor med barnets far. Även bland samboende föräldrar förekommer upplösning av relationer. Vi antar därför att frekvensen samboende icke gifta mödrar är ungefär 2/3. Det i sin tur kan ge oss en uppskattning att 1/3 av alla barn till ogifta mödrar således är underhållsberättigade, dvs 52 290 barn under 18 år är barn till ej samboende ogifta kvinnor. Men om den återstående gruppen gäller att en del av de samboende ogifta kvinnorna sambor med annan än barnets far och av dessa 105000 barn antar vi att ungefär 25000 är barn till annan än den med vilken kvinnan sambor. Vi får i tabell 3 därför 77 000 underhållsberättigade barn till ogifta kvinnor.

Den officiella statistiken redovisar endast ensamstående män. Sålunda in- går såväl änklingar som gifta ej samboende män. Det finns 22 001 ensam- stående män med barn under 18 år och dessa män har totalt 30056 barn. Andelen änklingar och gifta ej samboende med barn under 18 år är sannolikt ganska liten; vi antar här att endast ungefär fem procent av alla barn är barn till änklingar eller gifta ej samboende män. Även om uppskattningen fem procent är för låg är det totala antalet barn det här rör sig om så litet att det i mycket ringa mån påverkar totalsiffrorna. Vi antar därför att, som framgår av tabell 3, i landet finns 28 500 underhållsberättigade barn som är barn till ensamstående män.

Således finner vi att vid utgången av 1975 fanns ungefär 414 300 barn som var underhållsberättigade.

Det finns fyra beräkningssätt för bidragsförskott:

1. 40 procent av basbeloppet då den underhållsskyldige ej betalar under- hållsbidrag — 87 procent av bidragsförskotten beräknas på denna grund.

2. 30 procent av basbeloppet i förhållande till varje underhållsskyldig eller tillsammans 60 procent då någon annan än föräldrarna har barnet i sin vård eller 30 procent av basbeloppet då barnet har barnpension — en procent av fallen.

3. Skillnaden mellan eljest utgående bidragsförskott samt underhållsbidra- gets belopp då det fastställda underhållsbidraget är längre än det bidrags- förskott som skulle utgå enligt huvudregeln och det kan antas att un-

Tabell 3: Beräkning av antalet underhållsberättigade barn.

Beräkning % Barn till gifta samboende kvinnor 162000 39,1 Barn till gifta ej samboende kvinnor 15000 3,6 Barn till frånskilda kvinnor 131800 31,8 Barn till änkor — — Barn till ogifta kvinnor 77000 18,6 Barn till ensamstående män 28500 6.9

414 300 100,0

• Sida 229
•  Original

derhållsbidraget betalas i vederbörlig ordning — 12 procent av bidrags- förskotten följer denna regel.

4. Ej högre belopp än underhållsbidraget då vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få under- hållsbidraget höjt. Det är mycket sällsynt att denna beräkningsgrund används i praktiken.

År 1975 utbetalades bidragsförskott till ungefär 211 000 barn, vilket utgör 10,6 procent av samtliga barn under 18 år. Av dessa 211 000 barn var 120 000 eller 57 procent barn till föräldrar som är eller varit gifta med varandra och 43 procent barn till föräldrar som varken vid barnets födelse eller senare varit gifta med varandra.

Ungefär 650 miljoner betalades ut i bidragsförskott 1975 och 228 miljoner återbetalades samma år, vilket utgör 35 procent (Statistiska Meddelanden 5 1976:25). De inbetalda beloppen är dock till stor del återbetalningar av förskott utgivna tidigare än 1975.

Tabell] Nyblivne gifta män efter ålder per 1000 icke gifta män 1951—1975

År 15—1 9 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 5 5—59 60— Samtliga” 1951 4,3 80,8 142,2 109,8 63,8 42,1 28,5 21,2 16,4 3,9 80,1 4,3 81,9 143,5 109,0 67,1 40,8 27,8 19,4 16,3 3,6 79,9 1953 4,5 87,0 145,7 106,5 71,3 41,1 27,3 19,5 14,9 3,9 81,1 4,8 88,9 149,3 108,8 66,4 42,7 27,9 17,9 14,7 3,7 81,3 1955 5,1 90,8 152,1 106,2 66,9 40,3 26,8 18,2 14,0 3,5 80,8 5,2 92,6 154,8 104,6 64,8 39,7 26,1 17,2 14,0 3,4 80,4 1957 5,3 94,7 161,2 108,1 67,1 39,8 27,2 17,4 13,2 3,3 82,0 5,1 96,1 155,3 105,9 62,1 37,9 24,7 16,5 12,7 3,3 79,4 1959 4,3 93,8 165,1 101,6 62,1 37,4 23,3 16,0 11,9 3,3 78,9 3,9 97,1 167,0 103,1 59,8 39,0 25,5 16,0 11,4 3,1 80,0 1961 4,5 102,9 171,1 111,0 61,0 41,9 26,0 17,8 11,3 3,0 83,8 4,9 105,1 179,5 108,4 63,7 40,4 24,2 15,8 12,0 3,0 85,3 1963b 5,3 103,2 175,9 105,8 58,8 35,6 23,8 16,0 10,7 2,9 83,2 6,1 110,7 188,2 108,9 61,4 35,8 25,4 16,5 11,7 3,1 89,1 1965 6,1 111,6 186,7 109,2 56,9 35,2 24,1 16,4 11,9 2,7 89,5 5,6 114,0 180,7 103,5 57,2 33,5 24,1 15,3 10,2 2,5 89,7 1967 4,4 103,1 162,1 95,2 51,2 29,6 21,0 14,5 10,1 2,6 81,9

3,2 91,3 144,5 84,8 47,6 28,3 21 ,0 14,6 9,9 2,5 74,3 1969 2,6 78,8 129,3 77,9 42,5 26,1 20,0 13,1 9,6 2,6 67,0 2,2 66,0 106,9 62,2 40,1 25,5 18,4 12,5 9,0 2,1 57,8 1971 1,7 56,8 95,8 60,6 35,9 21,7 15,4 12,0 8,4 1,9 52,0 1,3 51,2 89,0 57,8 34,9 21,1 16,4 10,8 8,0 2,0 48,9 1973 1,2 45,9 86,0 57,6 36,5 21,9 16,2 11,5 8,4 1,7 47,3 1,6 48,4 98,2 67,9 43,4 27,6 19,8 14,8 10,4 2,1 54,0 1975 1,5 42,2 92,4 68,3 43,9 31,3 21,4 15,3 11,2 2,4 51,5

”Räknat på icke gifta män 20—59 år b Värdena för 1963 är felaktiga. Korrekta data går ej att få fram

Källor: Befolkningsrörelsen 1951—1960. Folkmängdens förändringar 1961—1966. Befolkningsförändringar del 3 1967—

TabellZ Nyblivna gifta kvinnor efter ålder per 1000 icke gifta kvinnor 1955—1975

År 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60— Samtliga”

1951 33,3 168,3 173,4 103,4 57,3 30,6 16,9 8,5 3,9 0,6 83,0 32,6 169,0 177,0 102,9 56,4 30,2 18,2 8,4 3,6 0,6 82,9 1953 33,8 176,2 175,1 99,9 57,8 32,6 18,0 8,9 3,9 0,6 83,8 33,0 179,5 184,7 107,1 57,9 31,6 18,5 9,2 3,9 0,6 85,3 1955 33,5 181,3 186,8 104,9 59,7 31,3 18,3 9,5 4,2 0,6 85,1 34,2 182,9 186,3 104,4 59,2 31,8 18,8 9,7 4,0 0,6 84,9 1957 34,5 188,5 195,0 107,1 59,0 31,8 18,8 9,2 4,4 0,6 87,2 33,5 184,8 184,7 100,7 56,1 31,8 17,8 10,2 4,1 0,6 84,5 1959 34,2 184,5 183,5 101,2 54,8 31,0 19,3 9,3 4,4 0,6 84,8 29,0 185,4 185,8 97,0 54,9 31,9 18,8 9,3 4,3 0,7 85,7 1961 32,4 190,1 188,5 97,5 54,9 33,8 19,4 10,2 4,5 0,6 88,5 33,7 191,9 185,6 97,5 56,3 31,3 19,1 9,9 4,6 0,6 90,2 196317 35,0 180,8 177,9 91,3 50,7 29,9 17,6 10,0 4,5 0,6 87,6 38,0 191,8 184,3 94,1 51,9 29,9 18,8 10,3 4,4 0,6 94,8 1965 38,7 192,6 179,1 90,1 51,5 27,9 18,8 10,8 4,5 0,6 96,8 38,8 194,2 175,1 87,2 47,4 28,4 18,2 10,1 4,7 0,6 98,6 1967 33,8 177,6 159,6 81,4 42,0 25,9 16,7 9,4 4,0 0,6 91,8 27,1 161,4 146,1 73,7 39,6 26,5 18,6 9,3 4,0 0,6 86,0 1969 21,3 145,1 134,0 67,7 36,3 23,4 16,1 8,8 3,8 0,6 79,5 17,0 121,9 118,3 63,4 33,8 21,3 14,5 8,2 3,5 0,5 70,1 1971 14,2 105,6 107,0 58,8 34,1 19,2 12,8 6,3 3,1 0,5 63,1 12,2 96,7 101,9 56,4 29,9 19,2 13,1 7,0 3,2 0,4 59,8 1973 10,6 90,9 96,4 57,1 33,1 19,5 13,4 7,3 3,1 0,4 58,0 12,4 98,6 111,1 64,5 40,4 24,3 16,2 8,8 3,9 0,5 65,5 1975 11,4 88,7 106,3 67,5 41,3 27,1 17,5 9,4 4,0 0,5 62,3

”Räknat på icke gifta kvinnor 20—59 år bSe tabell 1 Källor.-Se tabell 1

• Sida 233
•  Original

2504

200

25—29 år

30—34

M_— 2549 år _" 20—24 30 —34 ax

Diagram I . Nyblivna gifta män per 1 000 icke gifta män 1951—1975. Logarit- miskt diagram (1963 se not tab. ])

Diagram 2. Nyblivna gifta kvinnor per 1 000 icke gifta kvinnor 1951—1975. Loga- ritmiskt diagram (1963 se not tab. l).

• Sida 234
•  Original

Tabell3 Nyblivna gifta män i första giftet efter ålder per 1000 ogifta män 1951—1975

År 15—1 9 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54" 55—59” 60—” Samtliga]? 1951 4,2 80,4 139,2 101,9 54,0 28,8 15,8 10,3 6,2 1,4 77,1 4,3 81,5 140,6 101,0 53,6 27,6 16,3 9,6 6,0 1,5 76,6 1953 4,5 86,6 142,6 97,9 52,3 28,0 15,9 9,1 5,2 1,7 78,0 4,8 88,4 146,6 100,1 53,7 28,5 16,6 8,4 5,4 1,6 78,3 1955 5,1 90,3 149,3 98,3 53,4 26,5 15,1 8,4 5,2 1,3 78,0 5,2 92,2 151,7 96,9 52,5 26,6 14,4 7,0 4,6 1,5 77,8 1957 5,3 94,3 157,6 100,4 54,4 26,6 15,3 8,0 5,0 1,4 79,6 5,1 96,1 152,7 99,2 49,8 25,7 13,1 8,0 4,9 1,4 77,6 1959 4,3 94,1 162,9 94,2 50,6 25,6 13,1 7,1 4,3 1,3 77,3 3,9 96,7 164,0 94,1 48,0 25,5 13,6 7,5 4,6 1,2 78,5 1961 4,5 102,6 168,5 102,1 48,3 28,2 14,4 8,0 3,6 1,2 82,3 4,9 104,8 176,9 98,7 49,9 26,5 13,0 6,7 4,2 1,1 84,5 19636 5,3 103,0 173,6 97,3 46,0 22,9 13,0 7,1 3,6 1,2 82,9 6,1 110,5 186,0 99,7 48,5 22,9 13,4 6,8 4,4 1,0 89,0 1965 6,1 111,3 185,1 100,0 44,9 23,5 13,0 6,8 4,6 0,9 89,9 5,6 113,7 179,1 95,4 44,1 21,7 12,5 5,9 3,6 0,9 90,2 1967 4,4 103,0 161,6 87,5 39,1 17,8 10,9 6,0 3,8 0,9 82,6 3,2 91,1 143,7 78,4 35,1 17,7 12,0 5,9 3,1 0,8 76,5 1969 2,6 78,6 128,6 71,3 30,8 15,6 8,5 4,8 3,4 1,0 68,5 2,2 65,8 105,8 61,5 29,4 14,0 7,9 4,6 3,0 0,7 58,8 1971 1,7 56,6 94,9 56,2 25,6 11,7 7,1 4,4 2,6 0,7 52,9 1,3 51,0 88,2 51,8 24,8 12,0 6,5 4,1 2,2 0,8 49,5 1973 1,2 45,8 85,0 51,9 25,7 11,7 5,9 3,4 2,6 0,7 47,4 1,6 48,2 97,1 61,2 28,7 13,6 7,7 4,6 3,1 0,6 53,6 1975 1,5 42,0 91,5 62,2 29,2 15,2 7,6 5,0 3,1 0,6 50,5

aBaserat på få observationer b Räknat på ogifta män 20—59 år CSe tabell 1 not b Källor: Se tabell 1

• Sida 235
•  Original

Tabelld Nyblivna gifta kvinnor i första giftet efter ålder per 1000 ogifta kvinnor 1951—1975

________________________________________________________________________________________________

År 1951 1953 1955 1957 ' 1959 1961 19636 1965 1967 1969 1971 1973

1975

15—1 9 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54” 55—59” 60—” Samtligab 33,3 167,0 169,2 92,4 47,0 23,2 13,3 6,5 3,0 0,6 91,8 32,6 167,7 171,5 92,6 46,8 23,2 13,4 6,4 2,5 0,7 92,0 33,8 174,9 170,9 89,3 47,7 23,4 12,8 6,6 2,9 0,6 93,5 32,9 178,0 178,9 95,6 46,6 23,3 13,4 6,7 3,0 0,7 95,6 33,5 179,9 182,8 92,1 48,2 22,9 12,6 7,0 2,7 0,6 96,0 34,2 181,4 182,1 95,4 46,8 22,3 13,0 6,9 3,3 0,5 96,8 34,4 187,1 189,7 95,4 46,4 23,0 12,5 6,6 3,4 0,7 100,1 33,4 183,5 181,0 92,6 44,8 23.5 12,6 7,6 3,0 0,7 98,2 30,2 184,2 181,1 91,0 42,8 22,4 13,2 6,1 3,5 0,6 99,4 29,0 184,4 181,5 87,5 44,4 22,0 11,9 7,3 3,1 0,7 101,5 32,4 188,8 186,0 85,8 44,9 23,6 12,8 7,4 3,3 0,5 1059 33,7 190,9 183,9 90,8 44,9 22,1 12,8 6,2 3,5 0,6 109,4 35,0 179,8 175,7 82,1 39,1 21,9 11,9 6,4 3,4 0,6 106,7 37,9 191,1 182,2 86,7 41,6 21,9 14,5 7,2 3,0 0,8 1169 38,7 191,9 178,0 82,0 40,0 20,4 12,7 7,1 3,4 0,6 119,8 38,8 193,7 173,0 77,6 37,9 19,5 11,8 6,9 3,5 0,6 1226 33,8 177,5 160,5 75,4 33,1 18,2 11,6 5,9 - 3,0 0,6 115,4 27,1 161,3 145,7 68,6 32,1 19,2 11,6 6,0 3,3 0,5 107,6 21,3 144,6 135,2 61,0 29,5 16,5 9,4 5,7 2,6 0,6 99,3 17,0 121,5 118,5 57,3 27,6 14,7 9,3 5,5 2,4 0,5 86,9 14,2 105,2 108,4 55,4 28,5 13,8 8,3 4,5 2,5 0,5 78,4 12,2 96,4 102,5 52,8 24,4 13,0 8,5 4,3 2,4 0,4 73,7 10,5 90,4 96,6 53,2 26,7 12,1 7,7 4,7 2,4 0,4 70,8 12,4 98,0 110,9 59,4 30,8 15,6 9,4 4,9 2,6 0,4 79,1 11,3 88,0 106,0 62,3 29,6 15,6 10,6 5,4 3,0 0,5 74,1

”och C. Se tabell 3 bRäknat på ogifta kvinnor 2059 år

Källor: Se tabell 1

Tabell 5 Relativa antalet nyblivna gifta efter kön och tidigare civilstånd 1960-1975

____________._——_———-——-—-———

År

1960 1962 1964 1966 1968” 1970 1972

1974 1975

Män Kvinnor

Ogift Änkl. Skild Basta] Ogift Änka Skild Bastal 87,6 2,5 9,9 50 149 88,7 1,7 9,6 50 149 87,9 2,4 9,7 52 449 89,0 1,7 9,3 52 449 88,2 2,2 9,6 53 913 89,6 1,7 8,7 53 913 88,8 2,1 9,1 53 480 89,9 1,5 8,5 53 480 89,2 2,0 8,8 58 439 90,8 1,3 7,9 58 439 89,8 1,8 8,4 59 963 90,9 1,2 7,9 59 963 90,2 1,6 8,2 61,101 91,0 1,1 7,9 61 101 90,1 1,6 8,3 56 561 91,1 1,1 7,7 56 561 89,4 2,0 8,6 52 016 90,3 1,1 8,5 52 291 88,7 2,0 9,3 48 188 89,8 1,1 9,1 48 357 87,9 1,8 10,3 43 092 89,0 1,2 9,8 43 278 87,6 1,7 10,6 39 819 88,8 1,0 10,2 39 918 86,6 1,9 10,4 38 336 87,8 0,9 11,3 38 636 85,5 1,7 12,8 37 856 86,6 0,8 12,6 38 251 83,7 1,8 14,5 44 498 85,0 0,9 14,1 44 864 81,6 1,7 16,7 43 784 82,7 0,9 16,4 44 103

” Före 1968 grundades uppgifterna enbart påi Sverige kyrkobokförda kvinnor. Fr. o. m. 1968 redovisas uppgifter för både kvinnor och män. Källor: Befolkningsrörelsen 1960, Folkmängdens förändringar 1961—66 och Befolk- ningsförändringar del 3 1967—.

• Sida 236
•  Original

Tabe116 Nyblivna frånskilda män efter ålder per 1000 gifta män 1951—1975

År 15—19” 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60— Samtligab 1951 4,7 9,4 10,6 8,9 7,4 5,9 4,7 3,2 2,1 0,9 6,2 1,6 9,0 10,0 8,7 7,2 5,8 4,5 3,2 1,9 0,8 6,0 1953 0 8,6 10,1 9,0 7,1 6,1 4,3 3,4 2,1 0,9 6,1 1,5 9,0 10,6 9,1 7,4 5,8 4,8 3,2 2,2 1,0 6,2 1955 1,2 8,3 10,8 9,1 7,5 5,8 4,9 3,6 2,5 1,0 6,2 1,1 7,8 10,3 8,8 7,2 6,4 4,7 3,3 2,6 0,9 6,1 1957 1,0 8,4 10,2 9,1 7,6 6,1 5,1 3,6 2,5 1,0 6,2 0 7,6 10,1 9,0 7,4 5,8 5,1 3,5 2,4 0,9 6,0 1959 1,0 8,2 10,3 8,7 7,4 6,0 4,8 4,0 2,5 0,9 6,1 0 9,1 10,1 9,4 7,3 6,2 5,0 3,7 2,5 0,9 6,2 1961 1,0 9,0 9,8 8,6 7,1 6,1 4,9 3,7 2,4 1,0 6,0 0,8 8,5 9,7 9,0 7,5 6,3 4,8 3,7 2,4 1,0 6,1 19639 0,8 7,7 9,6 10,6 5,4 5,8 4,7 3,5 2,4 0,9 5,8 1,5 7,8 10,7 9,0 7,4 6,6 4,9 3,8 2,6 0,9 6,2 1965 2,2 8,0 10,6 9,6 7,8 6,6 5,4 3,8 2,5 1,0 6,4 1,6 9,0 11,3 10,0 8,7 7,0 5,7 3,8 2,9 0,9 6,9 19670 8,9 12,8 11,5 9,8 8,5 7,6 5,5 4,2 2,5 0,9 7,2 1,4 9,4 11,5 10,7 9,0 7,7 6,4 4,1 2,7 1,0 7,3 1969 0 9,9 12,3 11,5 9,6 8,0 6,8 4,5 3,3 1,1 8,0 0 11,0 13,8 12,8 10,2 8,7 6,8 5,0 3,2 1,1 8,6 1971 2,5 11,6 14,7 13,2 10,9 9,3 7,3 4,8 3,2 1,1 8,9 3,3 13,3 16,4 15,1 12,9 10,7 8,1 5,7 3,6 1,0 10,2 1973 0 12,6 17,6 16,8 14,2 11,8 8,5 5,7 3,7 1,3 11,0 1974” 15,6 28,6 28,1 26,2 22,0 19,3 15,2 11,6 7,0 2,9 18,4 1975 19,8 28,5 25,7 24,7 23,0 19,9 15,1 10,4 6,7 2,2 18,1

” Baserat på mycket få observationer bRäknat på gifta män 20—59 år. ( Värdena för 1963 och 1967 är felaktiga. Största felen ligger 1963 i åldersklasserna 30—34 och 35—39 år. För 1967 ligger de största felen i åldersklasserna under 25 år. Korrekta data går ej att få fram. ”1974-01-01 trädde nya regler om äktenskapsskillnad i kraft. Källor: Se tabell 1

• Sida 237
•  Original

Tabell7 Nyblivna frånskilda kvinnor efter ålder per 1000 gifta kvinnor 1951—1975

År 15—19” 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60— Samtl igab 1951 2,3 9,7 9,7 8,0 6,6 5,3 3,5 2,2 1,5 0,5 5,9 3,0 9,0 9,7 7,9 6,1 4,9 3,7 2,2 1,3 0,6 5,7 1953 2,9 9,1 9,4 8,1 6,4 5,3 3,6 2,6 1,5 0,6 5,8 2,7 9,7 9,8 8,3 6,4 5,3 3,7 2,3 1,6 0,6 5,9 1955 2,5 9,6 9,8 8,1 6,8 5,4 4,0 2,6 1,7 0,7 5,9 1,9 9,4 9,4 8,1 6,4 5,5 4,0 2,6 1,6 0,6 5,8 1957 2,6 9,7 9,6 8,2 6,9 5,4 4,2 2,6 1,7 0,7 5,9 2,5 9,6 9,5 8,0 6,3 5,3 4,1 2,7 1,7 0,7 5,7 1959 2,5 9,7 9,6 7,8 6,6 5,5 4,1 2,8 1,8 0,6 5,9 2,9 9,9 9,9 8,1 6,8 5,4 4,2 3,0 1,6 0,7 5,9 1961 3,5 10,0 9,3 7,4 6,3 5,4 4,3 2.9 1,8 0,7 5,7 2,8 10,1 9,7 7,4 6,6 5,5 4,2 2,8 1,8 0,6 5,8 19636 3,3 9,4 9,2 9,1 4,7 5,3 3,9 2,9 1,7 0,6 5,5 3.6 10,3 10,1 7,6 6,6 5,8 4,3 3,1 1,8 0,6 5,9 1965 3,5 10,3 10,5 7,9 6,9 6,0 4.5 3,2 1,7 0,7 6,1 3,4 11,7 10,8 8,6 7,5 6,2 4.7 3.1 1,8 0,6 6,5 19679 11,7 13,3 10,3 9,6 7,7 6,3 4,6 3,2 1,7 0,6 6,6 4,1 11,5 11,8 9,6 8,2 6,7 5,2 3,1 2,0 0,7 7,1 1969 4,9 12,1 12,9 10,2 8,8 7,2 5,4 3,8 2,3 0,8 7,7 4,4 13,7 14,1 10,9 9,6 7,2 5,7 3,6 2,4 0,8 8,2 1971 7,0 14,7 15,1 11,7 9,9 7,7 5,5 3,8 2,2 0,9 8,2 7,4 16,1 17,0 14,0 11,6 8,9 6,8 3.8 2,5 0,9 9,8 1973 4,2 16,9 18,4 15,6 12,7 9,7 6,6 4,2 2,4 1,0 10,5 1974” 21,2 30,9 29,4 24,3 20,2 16,3 12,8 8.7 5,3 2,2 17,6 1975 30,6 28,7 27,4 24,5 21,3 17,2 12,0 7,6 4,3 1,7 17,1 ”» f och ”Se tabell 6 bRäknat på gifta kvinnor 20—59 år Källor: Se tabell 1 Tabe118 Relativa antalet frånskilda efter äktenskapets varaktighet 1961-1975 År Varaktighet Bastal

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10—14 15—19 20— ___—___— 1961 0,4 2,1 5,6 7,4 7,4 6,4 6,1 5,3 4,8 4,4 18,7 14,7 16,8 8 696

0,4 2,2 5,3 7,1 7,0 7,0 6,0 5,5 5,3 4,4 18,4 14,1 17,3 8 849 1963 0,4 2,6 5,8 7,4 7,3 6,4 6,0 4,9 5,0 4,7 17,8 14,0 17,7 8496

0,4 2,3 6,2 7,7 6,3 6,2 6,2 5,6 4,6 4,5 17,5 14,0 18,4 9 169 1965 0,4 2,5 6,3 7,7 7,1 6,1 5,6 5,1 5,1 4,3 17,5 13,5 18,7 9563

0,3 2,4 7,0 7,6 7,6 6,7 5,6 5,1 4,5 4,3 17,2 13,1 18,4 10 288 1967 0,2 2,4 6,0 7,8 7,2 6,5 5,8 5,4 4,7 4,0 17,2 13,1 19,7 10 722

0,4 1,9 6,8 7,6 8,0 6,9 6,1 5,1 4,1 4,2 17,2 13,1 18,6 11 288 1969 0,3 1,7 5,5 7,8 7,7 6,8 6,1 5,5 4,9 4,2 16,8 12,8 19,9 12 140

0,4 1,6 5,4 7,5 8,1 7,2 6,9 5,7 5,1 4,3 16,8 12,4 18,6 12 943 1971 0,4 1,7 4,6 7,0 7,7 7,7 7,2 6,0 5,3 4,5 17,0 12,3 18,5 13 540

0,4 1,8 4,6 6,3 7,2 6,6 6,9 6,4 5,7 4,9 18,3 12,8 18,1 15 179 1973 0,3 1,6 4,2 5,7 6,4 6,5 6,9 6,8 5,6 5,5 19,0 13,6 17,9 16021 19740 1,2 3,4 4,9 5,3 5,5 5,6 5,7 5,9 5,3 4,8 17,6 13,2 21,5 26802 1975 1,7 3,9 4,4 4,6 4,7 5,0 5,0 5,2 5,3 5,2 20,3 14,0 20,7 25 383 ___—___— ” 1974-01-01 trädde nya regler om äktenskapskillnad i kraft Källor: Folkmängdens förändringar 1961—1966, Befolkningsförändringar del 3 1967—

• Sida 238
•  Original

30_ 25—29 är 20-24 25 30 —34 i 35—39 20— 40—44 1 51

10— M— f***/_,

---"'_"// W- 5_

Diagram 3. Nyblivna/rån-

skilda män efter ålder per 1000 gifta män

1951—1975. Logaritmiskt diagram(l963och1967 '—1——111|1||1|l||11r[11|1|11y se nottab.6). -51 —55 -60 -63 -65 67 70 -75

30' 20—24år 25—29 25" 30—34 35—39 20" 40—44 1 5— Diagram 4. N yb/ivna, från- skilda kvinnor efter ålder per 1000 gifta kvinnor 1951—1975. Logaritmiskt diagram(l963och1967 _' ' ' '_' ' ' ' ' ' "*7 [_1_6f5'_i * ""—"l ' ' ' ' se not tab. 6). -63 6

• Sida 239
•  Original

Tabell 9 Relativa antalet äktenskapsskillnader med barn inom varje varaktighets- klass 1966—1975

År Antal år Samt- —4 135—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35— liga

1965 61,7 70,2 77,4 61 ,5 40,3 20,4 9,7 6,8 60,2 1966 59,1 72,4 77,0 63,2 38,1 19,8 6,6 2,3 61 ,1 1967 59,7 70,7 77,2 66,7 37,8 20,3 9,0 7,0 59,9 1968 60,0 73,5 79,9 65,4 38,1 19,4 8,1 3,7 61,1 1969 58,1 75,3 80,5 69,1 38,2 19,0 7,4 2,1 61,6 1970” 57,5 75,4 80,2 66,8 37,2 20,8 6,1 1,4 62,0 1971 52,6 76,7 83,0 83,9 59,6 36,4 18,6 3,6 67,7 1972 47,3 74,7 84,3 83,8 62,1 34,9 17,6 5,7 67,2 1973 47,7 75,8 86,0 84,7 65,3 36,0 19,1 5,6 69,1 197417 33,9 67,0 80,6 80,9 55,1 30,0 15,7 4,8 58,7 1975 43,1 77,3 87,4 87,2 65,1 37,4 19,2 5,2 68,0

”T.o.m. 1970 gäller det barn under 15 år och fr.o.m. 1971 barn under 18 år. 171974-01-01 trädde nya regler om äktenskapsskillnad i kraft. Källor: Folkmängdens förändringar 1965, 1966 och Befolkningsförändringar del 3 1967—.

Tabell 10 Relativa antalet äktenskapsskillnader i varaktighetsklasser med och utan barn under 15 resp. 18 år.

År =4 5—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35— Summa Med barn 1965 21,2 32,1 23,1 13,9 7,2 1,9 0,4 0,2 5 754 1966 21,4 33,2 22,9 13,8 6,5 1,9 0,3 . . 6282 1967 19,9 33,4 22,4 14,8 6,8 2,1 0,4 0,2 6 422 1968 20,6 33,3 22,7 14,5 6,7 1,9 0,3 . . 6 726 1969 18,1 35,6 22,7 14,7 6,5 1,9 0,5 . . 7 536 1970 17,5 37,7 22,7 14,0 5,8 2,0 0,2 . . 8 173 1971” 13,4 36,9 21,8 15,5 8,2 3, 0,7 0,1 9266 1972 11,7 35,2 23,9 16,7 8,6 3,1 0,7 0,1 10 203 1973 10,1 34,9 25,3 17,0 8,8 3,0 0,7 0,1 11 263 197419 10,1 31,8 25,5 18,5 9,6 3,4 0,9 0,2 15 971 1975 10,6 28,9 27,3 18,6 10,0 3,4 0,9 0,2 17 511 Utan barn 1965 20,0 20,6 10,2 13,3 16,2 11,2 5,1 3,6 3 809 1966 20,7 19,9 10,3 12,6 16,5 12,3 4,6 3,1 4 006 1967 20,0 20,6 9,9 11,1 16,7 12,1 6,1 3,4 4 300 1968 21,5 18,8 9,0 12,0 17,0 12,1 5,9 3,7 4 285 1969 20,9 18,7 8,8 10,5 16,8 13,2 9,0 2,0 4 702 1970 21,1 20,1 9,2 11,3 15,7 12,5 5,9 4,2 5 001 1971” 25,3 23,6 9,3 6,2 11,6 12,4 6,5 5,0 4 416 1972 26,7 24,4 9,1 6,6 10,8 11,8 6,7 4,0 4 986 1973 24,8 24,9 9,2 6,8 10,5 12,0 6,7 5,0 5 031 1974-[3 27,9 22,2 8,7 6,2 11,2 11,3 7,2 5,2 11 237 1975 29,9 18,1 8,3 5,8 11,4 12,1 8,4 6,0 8 240

"FFD. m. 1971 barn under 18 år. ” 1974-01-01 trädde nya regler om äktenskapsskillnad i kraft. Källor. Se tabell 8.

• Sida 240
•  Original

Tabell 11 Relativa antalet barn under 15 resp 18 år i upplösta och bestående äk- tenskap 1968—1975

1968 1969 1970 1971” 1972 1973 1974b 1975 Upp/ästa äktenskap 0 barn 38,9 38,4 38,0 32,3 32,8 30,9 41,3 32,0 1 33,2 32,8 32,2 32,0 31,0 31,3 26,6 29,5 2 20,1 20,4 21,9 25,2 25,2 26,9 23,0 27,0 3 5,9 6,3 6,0 7,7 8,0 8,6 6,9 8,8 4 eller fler 2,0 2,1 1,9 2,8 2,9 2,5 2,2 2,6 Bestående äktenskapc 0 barn 48,1 49,3 49,9 48,6 49,7 50,2 50,6 51,0 1 22,6 21,1 21,6 22,0 20,6 20,0 19,5 , 2 19,7 20,3 20,0 25,2 20,6 20,8 21,1 21,3 3 7,0 7,0 7,0 7,7 7,0 7,4 6,9 ,8 4 eller Det 2,6 2,3 2,4 2,8 2,1 2,0 1,9 1,7

aFr.o. m. 1971 barn under 18 år. b1974-01-01 trädde nya regler om äktenskapsskillnad i kraft. CVid årets slut. Källor: Befolkningsförändringar del 3 1968—, Statistiska meddelanden Be 1969 -

Tabell 12 Levande födda efter moderns ålder, absolut och procent 1960—1975

Moderns ålder

—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—

Totalt %

—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—

1 960

9 740 29311 29 752 19 515 10 506

3169

223 3

102219

9,5 28,7 29,1 19,1 10,3

3,1 0,2

Källor: Se tabell 4.

1961

10 883 30 524 30 168 19 426 10 220 3 049 230

1

104 501

10,4 29,2 28,9 18,6 9,8 2,9 0,2

Samtliga levande födda

1962

12 268 32 296 30 580 19 310 9 662 2 986 181

1

107 284

11,4 30,1 28,5 18,0 9,0 2,9 0,1

1963

13 178 34 670 32 658 19 627 9 644 2 932

194

112903

11,7 30,7 28,9 17,4 8,5 2,6 0,2

1 964

14 742 38 739 35 687 20 655 9 787 2 903 150

1

122 664

12,0 31,6 29,1 16,8 8,0 2,4 0,1

1965

14 904 40711 35 552 19515 9 273 2666

185

122 806

12,1 33,2 28,9 15,9 7,6 2,2 0,2

1966

14 949 42 688 35 588 18 795 8 804 2 352 178

123 354

12,1 34,6 28,9 15,2 7,1 1,9 0,1

1967

13 823 43 254 35 956 17 855 8 133 2 177 161

1

121360

11,4 35,6 29,6 14,7 6,7 1,8 0,1

• Sida 241
•  Original

Tabell 13 Levande födda efter legitimitet, på 1 000 av medelfolkmängden samt brutto— och net- toreproduktionstal

År Levande födda Brutto- Netto- - reproduk- reproduk- 1 äkten- Utom äk- Samtliga Andel uä På 1000 av medel— tionstal tionstal skap tenskap födda folkmängden

1 äkten- Utom äk-

skap tenskap 1955 96 631 10 674 107305 9,9 13,31 1,47 1090 1055 1956 96 910 11050 107 960 10,2 13,25 1,51 1,097 1,06] 1957 96318 10850 107168 10,1 13,08 1,47 1,111 1,073 1958 94 701 10 801 105502 10,2 12,78 1,46 1,084 1,049 1959 93 833 10910 104743 10,4 12,60 1,47 1,075 1,041 1960 90 684 11535 102 219 11,3 12,12 1,54 1,058 1,023 1961 92285 12216 104501 11,7 12,27 1,62 1,073 1,045 1962 93 987 13 297 107 284 12,4 12,43 1,76 1,092 1,064 1963 98 731 14172 112 903 12,6 12,98 1,87 1,126 1,098 1964 106547 16117 122664 13,2 13,91 2,10 1,206 1,177 1965 105586 16 950 122806 13,8 13,69 2,19 1,172 1,147 1966 105392 17962 123354 14,6 13,50 2,30 1,147 1,121 1967 103037 18323 121360 15,1 13.10 2.33 1,105 1082

1968 95196 17 891 113 087 15,8 12,03 2,26 1,014 0,992 1969 90105 17 517 107 622 16,3 11,31 2,20 0,938 0919 1970 89 895 20 255 110 150 18,4 11,18 2,52 0,943 0,924 1971 89 703 24 781 114 484 21,6 11,08 3,06 0,957 0,939 1972 84131 28 142 112 273 25,1 10,36 3,46 0,933 0,916 1973 78 549 31 114 109 663 28,4 9,65 3,82 0,913 0,896 1974 75 423 34 451 109 874 31,4 9,24 4,22 0,915 0,899 1975 70 089 33 543 103 632 32,4 8,56 4,09 0,865 0,851

Källor: Se tabell 1

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

11 585 9 560 9 180 9 283 8 943 8 205 8 384 7 520 40 489 38192 38 912 39 716 37 736 35611 34 714 31861 35 109 35 539 38 098 41 527 42 286 42 327 42 189 39 866 16829 16275 16383 16 774 16706 17275 18382 18719

7218 6277 6027 5769 5344 5180 5190 4817 1 765 1 669 1 446 1 338 1 198 989 969 809 91 1 10 103 76 60 76 46 39 1 - 1 1 — _ _ 1

113087 107622 110150 114484 112273 109663 109874 103632

10,2 8,9 8,3 8,1 8,0 7,5 7,6 7,3 35,8 35,5 35,3 34,7 33,6 32,5 31,6 30,7 31,0 33,0 34,6 36,3 37,7 38,6 38,4 38,5 14,9 15,1 14,9 14,7 14,9 15,7 16,7 18,1 6,4 5,8 5,5 5,0 4,8 4,7 4,7 4,6 1,6 ,6 1,3 1,2 1,0 0,9 0,9 0,8 1 0,1 0,1 0,1 .. . . 0,1

• Sida 242
•  Original

» Find-Wi : 116—+! ' :," I,.q-r-rr-uuul—mw

. LlJ-Å-r 1.1-111: '-'..'|l|r1"' . * H.." .

• Sida 243
•  Original

Av Birgitta Wittorp

Barn med föräldrar som lever åtskilda

1 Sverige finns ca 2 miljoner barn i åldern 0—18 år. Av dessa barn har ungefär 414 000 barn föräldrar (biologiska föräldrar, adoptivföräldrar) som lever åt- skilda (bilaga 4). Dessa barn utgör således ca 20 % av samtliga barn. Antalet skilsmässor har ökat markant de senaste åren. Många omstän- digheter talar för att samlevnaden mellan människor i framtiden kommer att vara mindre permanent, Många barn kommer att ha sociala relationer till och kontakt med föräldrar som lever åtskilda. Föräldrarna kommer i sin tur att bygga upp hushållsgemenskaper med nya partners. Antalet barn som växer upp tillsammans med sina föräldrar kommer att minska. Tidigare delades redovisningsgrupperna vid olika undersökningar alltid in efter det formella civilståndet. I dag börjar man allt mer att gå över till att försöka redovisa reella samlevnadsförhållanden. Så definieras t. ex. en ensamstående i 1974 års undersökning rörande levnadsförhållanden (ULF), utförd av SCB, som en person som inte sammanbor med annan under äktenskapsliknande former. I 1974 års undersökning återfinns följande redovisningsgrupper (vissa grupper är här sammanslagna):

Beteckning Antal i den vuxna befolkningen

Ungdomar (16—24 är) 878000 Yngre barnlösa (25—44 är) Samboende 294 000 Ensamstående 355 000 Småbarns/öräldrar (yngsta barnet 0—6 är) Samboende 1 080 000 Ensamstående 27 000 Föräldrar med enbart äldre barn (yngsta barnet 7—18 år) Samboende 1 017 000 Ensamstående 79 000 Äldre barn/ösa (45—64 är) + pensionärer (65—74 är) 2130000

Med samboende avses såväl gifta som ogifta.

SOU l977:37 Hushållstyp Beteckning Antal i den vuxna

befolkningen

Ensamstående med 1 hemmavarande barn 0—18 år 69000 Ensamstående med 2 hemmavarande barn 0—18 år 32000 Ensamstående med 3 eller flera hemmavarande barn 0—18 år 6 000 Samboende med 1 hemmavarande barn 0—18 år 904000 Samboende med 2 hemmavarande barn 0—18 är 794000 Samboende med 3 eller flera hemmavarande barn 0—18 är 400000

Anmärkning: Antalet ensamstående med barn är här betydligt lägre än i familje- lagssakkunnigas uppskattning av motsvarande grupper underhållsberättigade barn. Det beror bl. a. på att i familjelagssakkunnigas beräkning har av de ogifta och frånskilda kvinnorna som sammanlever med någon en hel del ogifta och samtliga frånskilda kvinnor bedömts inte ha barnen gemensamt med den de sammanlever med. På grund— val av SCB:s material går det att dra slutsatsen att det övervägande flertalet av barnen har vårdnadshavare som ingår i nya familjebildningar.

Den nuvarande statistiken tillåter inte att man bildar sig en mer noggrann uppfattning om fördelningen av barnen på olika kategorier av föräldrar som har underhållsskyldighet mot barn men inte har vårdnaden om dem. Dessa föräldrar återfinns i den officiella statistiken bland gifta samboende föräldrar, bland gifta ej samboende föräldrar och bland ensamstående föräldrar. Det är alltid bara den vårdnadshavande förälderns förhållanden som beskrivs och utgör grund för all kategoriindelning, oavsett om man har sökt efter formella eller reella samlevnadsförhållanden.

Den enda undersökning som kan ge någon vägledning är familjepolitiska kommitténs familjeundersökning (redovisad i SOU 1972:34). Materialet i familjeundersökningen är emellertid några år gammaltoch har låg tillför- litlighet för de grupper som är små, bl. a. ogifta fäder med barn som de inte har vårdnaden om. Det är därför svårt att göra beräkningar på hur barnen fördelar sig på underhållsskyldiga föräldrar. För att få en ungefärlig bild kan man se hur barnen fördelar sig på de vårdnadshavande föräldrarna. Familjeundersökningens material skulle dock i och för sig tyda på att antalet frånskilda underhållsskyldiga fader är färre (även om man tar hänsyn till den ökande skilsmässofrekvensen) än antalet frånskilda mödrar med vårdnad om barn och antalet ogifta underhållsskyldiga fäder betydligt färre än antalet ogifta mödrar med vårdnad om barn.

På grundval av familjeundersökningens material kan man — om man antar att antalet frånskilda underhållsskyldiga fäder fördubblats sedan 1970 — beräkna att ungefär 30 % av de underhållsberättigade barnen har en under- hållsskyldig far som är ogift eller frånskild.

Vad som med all säkerhet går att konstatera är att det övervägande flertalet av barnen har underhållsskyldiga föräldrar som lever i nya familjebildningar med ett varierande antal barn. Ett mindre antal av föräldrarna är ogifta eller frånskilda. Dessa förhållanden förändras sedan över tiden. De föräldrar som vid mättillfa'llet är ogifta eller frånskilda ingår nya äktenskap senare etc.

Lika litet som det finns någon information om hur barnen fördelar sig

• Sida 245
•  Original

på olika kategorier av underhållsskyldiga föräldrar. lika litet finns det (bortsett från familjeundersökningen) någon information om vilka betingelser som dessa underhållsskyldiga föräldrar lever under. Jag bortser då från smärre eller punktvisa undersökningar som det inte går att dra några allmängiltiga slutsatser från. Det är viktigt att hålla detta i minnet vid studium av de data som nu kommer att redovisas om olika familjetypers ekonomiska och sociala situation.

Fördelningen av föräldrar som lever åtskilda på olika socio— ekonomiska grupper

En fråga som är intressant är om föräldrar som lever åtskilda fördelar sig på olika socialgrupper i förhållande till de olika socialgruppernas storlek eller om någon grupp är överrepresenterad? Är det t. ex. vanligare att separera eller aldrig flytta samman om man är arbetare än om man är tiänsteman?

Den enda undersökning som något kan belysa detta är familjeundersök- ningen. Den visar att arbetare är kraftigt överrepresenterade bland de ogifta och frånskilda fäderna. Undersökningen konstaterar att det kan bero på att manliga arbetare oftare hamnar i skilsmässa än tjänstemän och/eller att manliga arbetare av ekonomiska och andra skäl har svårare än tjänstemän att finna en (ny) partner.

Antal barn i olika familjetyper

Antalet barn per familj är lägre i enförälder- än i tvåförälderfamiljerna.

Antal barn Civilstånd Gifta samboende Ensamstående kvinnor % föräldrar %

1 39 65 2 44 27 3 14 6 4 eller flera 3 2

Totalt 100 100

Källa: Statistisk årsbok 1976.

Barnantalet skiljer sig betydligt mellan olika kategorier av ensamstående. Av de ogifta kvinnorna har 76 % ett barn och 21 % två barn. Av de frånskilda kvinnorna har 51 % ett barn och 35 % två barn.

Olika kategorier av ensamstående föräldrar

Gruppen ensamstående föräldrar är en heterogen grupp. I gruppen ingår olika kategorier av föräldrar med ganska skilda ekonomiska och andra för- utsättningar.

Av familjepolitiska kommitténs familjeundersökning framgår att ålders- fördelningen för olika grupper av ensamstående föräldrar är mycket olika, vilket visas av följande tablå.

• Sida 246
•  Original

' Levnadsförhållanden, Rapport nr 2, Sysselsätt— ning och arbetsplatsför- hållanden 1974.

SOU l977:37 Familjetyp Medianålder, år Frånskilda män 42 Frånskilda kvinnor 37 Ogifta kvinnor 24

Skillnaderna i ålder påverkar sedan andra förhållanden. Familjeunder- sökningen visar bl. a. att ogifta kvinnor med barn har en förhållandevis god utbildning, vilket sannolikt sammanhänger med att den snabba ut- byggnaden av skolväsendet nått denna grupp bättre än andra grupper en- samstående föräldrar där genomsnittsåldern är högre.

Ogifta mödrar har en hög andel förskolebarn (familjeundersökningen). I drygt 80 % av dessa familjer är yngsta barnet i åldern 0—6 år. De frånskilda kvinnornas barn är betydligt äldre. Här är 70 % av de yngsta barnen i skol- åldern.

Förvärvsfrekvens för olika kategorier av föräldrar

Enligt 1974 års undersökning rörande levnadsförhållandenl är 76 % av de samboende mödrarna med barn i skolåldern och 57 % av de samboende småbarnsmödrarna sysselsatta, vilket kan jämföras med att 97—98 % av de samboende fäderna med barn i åldern 0—18 år är sysselsatta.

För ensamstående kvinnor med barn i åldern 7—18 år är andelen sysselsatta högre än för de samboende skolbarnsmödrarna, nämligen 84 %. Enligt ar- betskraftsundersökningen för år 1976 ingår 68 % av alla icke gifta mödrar med förskolebarn i arbetskraften.

Förvärvsfrekvensen för kvinnor med barn har ökat drastiskt under den senaste tioårsperioden. Numera förvärvsarbetar de förut gifta kvinnorna i åldrarna 35—54 år i storstadslänen t. o. m. i större utsträckning än de förut gifta männen (sysselsättningsutredningen).

Arbetskraftsundersökningen 1976 visar vidare att av de gifta mödrarna med förskolebarn som varit i arbete så arbetar 54 % mer än 35 timmar i veckan. Motsvarande andel bland de icke gifta kvinnorna med förskolebarn är 77 %.

Andelen sysselsatta bland de ensamstående "barnlösa” männen är enligt 1974 års undersökning låg, framför allt i åldersgruppen 45—64 år. Andelen är ungefär 86 % bland de yngre barnlösa (24—44 år) och ca 68 % bland de äldre barnlösa. Bland dessa män återfinns de ensamstående männen med underhållsskyldighet mot barn.

Sysselsättningsutredningen visar att i åldrarna över 35 år har andelen sysselsatta ej gifta män sjunkit snabbt åren 1965—1974, med 4—5 % i åldrarna 35—54 år och nära 10 % i åldersgruppen 55—64 år.

Uppgifter från folkräkningarna tyder också enligt sysselsättningsutred- ningarna på att minskningen i förvärvsfrekvensen har varit dramatisk för ej gifta — i synnerhet frånskilda — män. Särskilt har detta varit fallet i stor- stadsområdena.

Dessa män har enligt sysselsättningsutredningen kort och bristfällig grund- och yrkesutbildning. [ storstäderna har de ofta svåra sociala problem som antingen är en följd av eller orsaken till utslagningen från arbetsmark-

• Sida 247
•  Original

naden. Hälsoskäl är det dominerande förvärvshindret. Utslagningen på at- betsmarknaden och i samhällslivet i övrigt ökar.

len specialbearbetning av AKU som sysselsättningsutredningen låtit SCB genomföra bekräftas de tendenser som observerats i folkräkningsuppgifterna. Utvecklingen av de förut gifta männens sysselsättningsgrad är mycket ogynnsam.

Det är vanligare med extraarbete bland samboende än bland ensamstå- ende. Det finns, åtminstone bland samboende, ett samband mellan extra- arbete och antalet hemmavarande barn. Extraärbete är vanligare vid högre barnantal (enligt material från ULF).

Inkomster i olika f'amiljetyper Barnfamiljer i olika inkomstlägen

Institutet för social forskning (Sofi) visar i sin studie av barnfamiljernas inkomster (1972)1 att om man delar upp barnfamiljerna i tre antalsmässigt väl jämförbara grupper visar sig skillnaderna i disponibel inkomst mellan de tre grupperna vara påfallande stora. Den tredjedel av hushållen som tillhör höginkomstgruppen har till sitt förfogande för konsumtion inkomster som är mer än dubbelt så stora som den tredjedel av hushållen som är sämst ställd och i stort sett 50 % mer än mellaninkomstgruppen.

Orsaken till de stora inkomstskillnaderna mellan barnfamiljerna är enligt studien skillnader i arbetsinkomsterna. i första hand i timförtjänst och i andra hand i antalet vuxna inkomsttagare per hushåll och antalet arbetade timmar.

Det är enligt undersökningen slående att de sociala bidragen2 samman- tagna utgör i stort sett samma belopp för de tre inkomstgrupperna, 3 830, 4000 resp. 3 770 kr. Skillnaden i inkomst efter skatt mellan låginkomst- gruppen och höginkomstgruppen är 26 000 kr, en skillnad som finns kvar också i disponibel inkomst efterjustering för alla bidrag. Bidragen kan enligt studien sammantagna i första hand ses som ett medel att utjämna lev- nadsvillkoren mellan barnfamiljer och icke barnfamiljer och mellan barn- familjer med olika bamantal.

Vissa bidrag har emellertid enligt studien även vertikala utjämningsef- fekter. Bostadsbidragen tenderar att utjämna inkomstklyftan mellan å ena sidan de två lägsta grupperna och å den andra höginkomstgruppen. Ut- jämningseffekten är dock lägre än man med hänsyn till bostadsbidragens starka teoretiska inkomstberoende har anledning att förvänta sig.

Det finns enligt studien ett antal möjliga förklaringar till bostadsbidragens små utjämningseffekter. Bostadsstandarden och hyreskostnaden förändras bl. a. med stigande inkomst, dvs. ju högre inkomst man harju dyrare bostad törs man skaffa sig.

Samboende — ensamstående

Om man studerar den årliga arbetsinkomsten i 1974 års undersökning rö- rande levnadsförhållanden3 har samboende föräldrar genomgående högre inkomster än ensamstående föräldrar.

* Barnfamiljernas ekono- mi. Rapport från barn- miljöutredningen. SOU 1975:35.

2 Barnbidrag, underhålls- bidrag/bidragsförskott, bostadsbidrag, social- hjälp, övriga bidrag.

3 Materialet skall publice- ras under våren 1977. Levnadsförhållanden, Rapport nr 5, Ekonomi- ska förhållanden 1974.

• Sida 248
•  Original

Den genomsnittliga arbetsinkomsten är för samboende föräldrar med en- bart äldre barn 32 800 kr medan den för ensamstående föräldrar med barn i sam ma ålder är 28 900 kr. Ser man till arbetsinkomsten för heltidsarbetande anställda (alt. med en nettoarbetstid som överstiger 35 timmar) blir skillnaden betydligt större. Den är för samboende föräldrar med barn i samma ål- dersgrupp 44500 kr och för ensamstående föräldrar 34400 kr.

Anledningen till att arbetsinkomsten för samboende föräldrar stiger ra- dikalt bör vara att alla deltidsarbetande samboende mödrar försvinner ur den gruppen när man studerar de enbart heltidsarbetande.

Ensamstående mödrar förvärvsarbetar i högre grad heltid än samboende mödrar, men deras heltidsinkomster är väsentligt lägre än de heltidsarbe- tande fädernas. Undersökningen visar att heltidsarbetande män har en genomsnittlig arbetsinkomst på 41 000 kr medan kvinnornas är 29 000 kr. Nästan samtliga ensamstående föräldrar är kvinnor, ungefär 90 %.

Heltidsanställda, yngre barnlösa ensamstående (där vissa är underhålls- skyldiga mot barn) har en genomsnittlig arbetsinkomst på 36 200 kr. Den är ungefär lika stor för de yngre barnlösa samboende.

Familjecykel Medelvärde kr

Heltid Samtliga Yngre barnlösa (25—44 år) Samboende 36 700 32 700 Ensamstående 36 200 30 900 Smäbarnsförä/drar (()—6 är) Samboende 38 900 26 800 Ensamstående — —

Föräldrar med enbart äldre barn Samboende 44 500 32 800 Ensamstående 34 400 28 900

I 1974 års undersökning rörande levnadsförhållanden redovisas även de disponibla inkomsternal. Förvånande nog tillhör en betydligt större andel av de ensamstående föräldrarna med barn i skolåldern höginkomstgruppen2 än av de samboende föräldrarna med barn i samma ålder.

' Levnadsförhållanden, Rapport nr 3, Boendeförhållanden 1974.

? Höginkomstgruppen — den fjärdedel som har den högsta disponibla årsinkomsten per vuxen. Läginkomstgruppen—den fjärdedel som har den lägsta disponibla inkomsten per vuxen. Mellaninkomstgruppen — övriga. Den disponibla inkomsten har bildats genom summan av de samboendes samman- lagda arbetsinkomster, kapitalinkomster, pensioner, sjukpenning, arbetslöshetsunder- stöd, ersättning vid arbetsmarknadsutbildning, skattepliktiga periodiska understöd, barnbidrag och bostadstillägg minus underskott i förvärvskälla och skatt.

• Sida 249
•  Original

SOU 1977:37 Familjecykel Låg- Mellan- Hög- Summa inkomst- inkomst- inkomst— gruppen gruppen gruppen % % % % Yngre barn/ösa (25—44 år) __ Samboende 9 52 39 100 Ensamstående 17 31 52 100 Småbarns/örä/drar (()—6 år) Samboende ] 1 66 23 100 Ensamstående — — — — Föräldrar med enbart äldre barn Samboende 8 56 36 100 Ensamstående 10 22 68 100

Resultatet påverkas av att den disponibla inkomsten för personer som är samboende utgörs av hälften av makarnas sammanlagda disponibla in- komster. I den disponibla inkomsten ingår dock inte underhållsbidrag och bidragsförskott (och inte heller socialhjälp)'.

Om man i stället studerar den disponibla inkomsten per hushållz-3 har en ensamstående förälder i genomsnitt 25 200 kr medan de samboende föräldrarna med ett barn har 38 600 kr och samboende föräldrar med tre eller flera barn 40900 kr. Inte i något fall ingår som tidigare sagts un- derhållsbidrag/bidragsförskott.

Om man slutligen studerar hushållens disponibla inkomster för famil- jecykeln blir bilden så här:

Familjecykel Medelvärde kr

Yngre hushåll utan barn (25—44 år) Samboendehushåll 40 700 Ensamståendehushåll 21 000 Småbarnshushå/l (0—6 år) Samboendehushåll 38 000 Ensamståendehushåll — Hushåll med enbart äldre barn Samboendehushåll 41 200 Ensamståendehushåll 26 000

Det saknas således uppgifter om inkomsten för ensamstående och sam- boende underhållsskyldiga föräldrar. En viss bild av Ievnadssituationen för framför allt ensamstående föräldrar med underhållsskyldighet kan man i stället få genom att dels studera förvärvsförhållanden, dels den materiella situationen på en rad punkter, som kommer att redovisas senare.

Av inkomstfördelningsundersökningen 1973 går att utläsa att antalsmäs- sigt finns en nästan dubbelt så stor grupp barnfamiljer med två föräldrar som har lika låga inkomster som familjer med en förälder. Det finns enligt undersökningen drygt 76 000 barnfamiljer med två föräldrar som har dis- ponibla inkomster som understiger 20 000 kr. Motsvarande antal bland de

1 Bidragsförskottet är i mars 1977 4272 kr/år

2 Levnadsförhållanden, Rapport nr 5, Ekonomis- ka förhållanden 1974.

3 Här har hushållen inde- lats i låginkomst-, mel- laninkomst- och högin- komsthushåll. [ lågin- komsthushållen ingår de 20 % av hushållen som har de lägsta disponibla inkomsterna per hus- hållsmedlem.

• Sida 250
•  Original

ensamstående föräldrarna är drygt 42 000. I tvåförälderfamiljerna är det två vuxna, som skall leva på den inkomsten, vilket måste innebära en större belastning, även om ena maken i många av dessa fall är hemarbetande (familjen har bara en inkomsttagare) och kan bidra med eget arbete i hus- hållet.

Barnbidrag, underhållsbidrag, bidragsförskott, bostadsbidrag

För de ensamstående föräldrarna utgör enligt Sofis studie av barnfamiljernas ekonomi barnbidrag, underhållsbidrag och bidragsförskott 10 % av den dis- ponibla inkomsten om de har ett barn, och drygt 20 % om de har två barn. (Med en disponibel inkomst på 30000 kr utgör ett barnbidrag på 1800 kr ca 6 % av den disponibla inkomsten).

69 % av ensamstående föräldrar med ett barn uppbär bostadsbidrag och 76 % av ensamföräldrarna med två barn. Detta skall jämföras med de gifta samboende-hushållen, där 27 % av dem med ett barn har bostadsbidrag och 50 % av dem med två barn.

Bostadsbidragen utgör ungefär 4 % av den disponibla inkomsten för en- samstående med ett barn och ca 7 % av den disponibla inkomsten för en- samstående med två barn.

Socialhjälp

Bland de ensamstående med ett barn har 16 % haft socialhjälp och med två barn nästan en tredjedel eller 31 % (Sofis studie).

Den officiella statistiken visar att socialhjälpsberoende ensamstående kvinnor med barn är förhållandevis unga. Knappt hälften (48 %) av dem var år 1975 i åldern 16—29 år. Ser man till gifta par eller samboende med barn var motsvarande andel 36 %.

1968 års socialhjälpsundersökning har ganska ingående redovisat de so- cialshjälpstagande ensamstående mödrarnas situation i maj 1968. Uppgif- terna sammanställs i nedanstående tablå (det framgår inte fullt säkert hu- ruvida grupperna utesluter varandra eller om samma ensamstående mor kan förekomma i flera grupper).

Ensamstående kvinnor med barn %

N

N WWOÄNN—Nwä—

Stadigvarande arbete Tillfälligt arbete Arbetslösa, arbetssökande Arbetsmarknadsutbildning Aktuella för arbetsvård Sjukskrivna (inkl. sjukbidrag) Folkpensionärer Handikappade (enligt socialnämnd) Missbrukare (enligt socialnämnd) Annat (ej redovisat)

%

• Sida 251
•  Original

Det framgår inte hur omfattande förvärvsarbetet har varit (tim./vecka). Om man studerar gruppen frånskilda män som har barn men inte har vårdnaden om dem visar sig den gruppen ha en stor andel socialhjälpstagare enligt familjeundersökningen (1970). Andelen uppgår till ca en fjärdedel, lika stor som för de frånskilda mödrarna med vårdnad om barn.

Enligt samma undersökning har ungefär lika många tvåföräldersfamiljer, där minst ett av barnen inte är makarnas gemensamma, uppburit socialhjälp som gruppen ogifta kvinnor med barn, nämligen 8 %.

Utvecklingen av realinkomsten

Inom ramen för 1968 års Ievnadsnivåundersökning har inkomstutvecklingen för en 15-årsperiod (1951—1966) för ogifta, gifta och frånskilda män studerats. Materialet är unikt därför att man följt samma individ över tiden.

Det är en mycket liten andel av de ogifta männen som har underhålls- skyldighet mot barn. Spridningen i inkomstutveckling är mycket stor. Det är därför omöjligt att dra några slutsatser om inkomstutvecklingen för ogifta män med underhållsskyldighet mot barn som de inte sammanlever med.

Gruppen frånskilda män är mycket liten och lnga-Lill Eriksson som gjon studien konstaterar själv att antalet är så litet att det är synnerligen osäkert om de kommentarer som görs i utredningen kan generaliseras till hela po- pulationen frånskilda män. Antalet frånskilda män som skilt sig under un- dersökningsperioden är i undersökningen 26. Dessutom har bara en del av de frånskilda männen barn under 18 år som de har underhållsskyldighet mot. Men resultaten pekar på att det kan vara intressant att göra en studie av inkomstutvecklingen för gruppen föräldrar som separerar.

I början av undersökningsperioden ligger de frånskilda männen på en genomsnittlig inkomstnivå (när många av dem är gifta) men släpar efter så kraftigt i den nominella inkomstutvecklingen att de får vidkännas en ganska ordentlig realinkomstförsämring över perioden. Den genomsnittliga nominella inkomsten stiger men den låga ökningstakten är påfallande. De yngsta frånskilda männen (födda 1924—28) får en nominell ökning över pe— rioden på 11 900 kr medan ökningen i alla mäns genomsnittsinkomst ligger på 20300 kr i denna åldersgrupp. (Beloppen är inaktuella idag men visar det relativa förhållandet mellan de båda gruppernas inkomstutveckling.)

När man upprepat samma sorts undersökning på ett större material för perioden 1966—1969 (ej publicerat) blir bilden densamma för de frånskilda männens inkomstutveckling. Medan ogifta män i åldern 28—37 år har den snabbaste utvecklingen av realinkomsten under perioden, 46 %, har från- skilda män i samma ålder den sämsta. Deras realinkomster sjunker med nära 15 %. De gifta männens realinkomst ökar med 37 %. Även de från- skilda kvinnornas inkomstkurva pekar uppåt.

De frånskilda männens kurva är mycket ryckig. Gemensamt för de från- skilda männen i undersökningen är att deras inkomster, oavsett ålder, sjun- ker kraftigt omkring år 1967. Det året startade en lågkonjunktur.

• Sida 252
•  Original

Ekonomisk trygghet

För att ge en uppfattning om familjernas ekonomiska trygghet ställs i 1974 års undersökning följande fråga: "Om ni plötsligt skulle hamna i en oför- utsedd situation där Ni på en vecka måste skaffa fram 3000 kr, skulle Ni klara det?”

Det visar sig att andelen ensamstående föräldrar som inte kan skaffa fram 3 000 kr på en vecka är större än andelen samboende föräldrar. Andelen ensamstående föräldrar uppgår till 37 00 medan andelen samboende föräldrar varierar mellan 11—16 % beroende på antalet barn.

Även om man studerar hushållen fördelade på olika inkomstgrupper fram- går att de ensamstående föräldrarna i höginkomstgruppen (de andra grup- perna är för små för att tillåta någon redovisning)i betydligt lägre utsträckning kan skaffa fram 3000 kr än samboende föräldrar i samma grupp.

Även i familjeundersökningen (1970) ställs en liknande fråga. Beloppet är där begränsat till 2 000 kr. Andelarna är där genomgående högre. Bland tvåförälderfamiljerna med enbart gemensamma barn är det en tredjedel som inte anser sig kunna skaffa fram 2 000 kr. Mest utsatta visar sig de frånskilda underhållsskyldiga fäderna vara. Hela 71 % tror sig inte kunna skaffa fram 2 000 kr. Av de frånskilda vårdnadshavande mödrarna är det två tredjedelar.

Bostadsfo'rhållanden och bostadskostnader/ör olika familjetyper

1974 års undersökning rörande levnadsförhållanden visar att familjer med två föräldrar ofta bor i småhus. Andelen ökar med stigande barnantal och stigande ålder på barnen. Däremot är det ovanligt att ensamstående med barn bör så.

Familjecykel Småhus Högt fler—a familjshus % % Småbarns/öräldrar (0—6 år) Samboende 56 12 Ensamstående — —

Föräldrar med enbart äldre barn Samboende 68 11 Ensamstående 18 29

a Minst 4 våningar.

• Sida 253
•  Original

SOU l977:37 Hushållstyp Småhus Högt fler-a familjshus

% %

Ensamsläende Utan barn 42 21 Med 1 barn 18 36.

Med 2 barn — — Med 3 eller flera barn — —

Samboende Utan barn 50 17 Med 1 barn 52 14 Med 2 barn 69 9 Med 3 eller flera barn 70 11

” Minst 4 våningar.

Eftersom 1974 års undersökning inte redovisar situationen för föräldrar som inte har hand om sina barn kan det vara av intresse att gå tillbaka till familjepolitiska kommitténs familjeundersökning från år 1970.

Familjeundersökningen visar också att tvåförälderfamiljer ofta bor i villa eller radhus och att denna boendeform är ovanlig hos ogifta och frånskilda mödrar med barn.

Frånskilda fäder som inte har hand om sina barn bor mycket sällan i villa eller radhus, 9 %. Detta skall jämföras med att av tvåförälderfamiljerna med enbart gemensamma barn bor 1970 47 % i villa eller radhus och av övriga tvåförälderfamiljer (där minst ett av barnen inte är makarnas ge- mensamma) 38 %.

De frånskilda fäderna bor enligt familjeundersökningen ofta (17 %) i till- falliga bostäder som institutioner och andra storhushåll, husvagn, sommar- stuga, båt m. m. För 7 % av de frånskilda fäderna saknas uppgift om bo- stadsförhållanden och de bor sannolikt på motsvarande sätt. Det innebär att en fjärdedel av de frånskilda fäderna är hänvisade till onormala bo— stadsförhållanden.

En förhållandevis stor andel av de ogifta fäderna utan barn bor enligt familjeundersökningen hos sina föräldrar i villa eller radhus.

1974 års undersökning visar vidare att ensamstående föräldrar har nästan lika stora bostadskostnader som samboende med barn, trots att de sam- boende har betydligt högre inkomster. (l undersökningen har data endast kunnat redovisas för hyresrätts- och bostadsrättslägenheter.) En ensamstå- ende förälder har i genomsnitt en bostadskostnad på 6900 kr/år och de samboende föräldrarna mellan 6 700 och 7 600 kr/år, beroende på antalet barn. (Bostadskostnaden ärinte reducerad med bostadsbidragen,dådessa inne- håller två komponenter, dels ett bostadsstöd, dels ett rent inkomststöd.)

] familjeundersökningen redovisas hur vanligt det är i olika familjetyper att man har en månatlig bostadskostnad som överstiger 400 kr/mån (inkl. bränslekostnader). Siffrorna är delvis ganska osäkra (många av dem som bor i villa har inte kunnat eller inte velat ange sina bostadskostnader). Mer än hälften av tvåförälderfamiljerna med gemensamma barn i hyreslägenhet betalar mer än 400 kr. 1 de familjer där åtminstone ett barn har annan

• Sida 254
•  Original

'1 Vatten, avlopp, wc, centralvärme, bad/ dusch

2 Inte mer än två boende per rum, kök och var— dagsrum oräknat (norm 2).

förälder än någon av makarna — dvs. de fall där en andra familjebildning har skett — betalar nästan 90 % mer än 400 kr.

Den valda hyresgränsen saknar i och för sig aktualitet i dag. Men exemplet visar skillnaderna mellan familjer med enbart gemensamma barn och fa- miljer där föräldrarna har åtminstone ett barn med annan förälder. Den senare gruppen är bl. a. oftare hänvisad till dyrbarare nyproduktion av bo- städer (1970).

1974 års undersökning visar att de ensamstående föräldrarna i stort sett har en lika modern1 och rymlig2 bostad som de samboende föräldrarna. De ensamstående utan barn har något sämre förhållanden.

Hushållstyp Modernt Rymligt och Tvättmaskin modernt

% % % Ensamstående Utan barn 88 79 80 Med 1 barn 94 87 86 Samboende Utan barn 93 87 88 Med 1 barn 96 79 94 Med 2 barn 98 91 97 Med 3 barn eller flera 98 75 98

Familjeundersökningen visar att det är dåligt ställt med bostadens mo- dernitet för de frånskilda underhållsskyldiga fäderna. 13 % av dessa fäder saknar t. ex. kök och 18 % varmvatten (1970). Motsvarande andel för två- förälderfamiljerna med enbart gemensamma barn är i fråga om kök 0 % samt i fråga om varmvatten 2 %. Bostadsstandarden för de tvåförälder- familjer där ett av barnen inte är makarnas gemensamma är något sämre.

Utrustningsstandarden har generellt förbättrats de senaste åren. År 1968 (levnadsnivåundersökningen) har 82 % haft full standardutrustning och år 1974 93 %. Men de frånskilda fäderna släpar sannolikt fortfarande efter i fråga om bostadsstandard.

Barnomsorgskosmader

1974 års undersökning visar att en större andel av ensamstående föräldrar har kostnader för barnomsorg än samboende föräldrar.

Så gott som samtliga av de ensamstående föräldrarna har kostnader som ligger under 3 600 kr/år(årskostnaden har tagits fram genom att multiplicera månadskostnaderna med tolv). Ungefär 60 % av de samboende föräldrarna med ett barn som haft kostnader håller sig inom samma ram. Bara några få samboende föräldrar med ett barn har kostnader som överstiger 6000 kr/år. Genomsnittsbeloppet för två föräldrar som förvärvsarbetar heltid är 4 700 kr/år.

Genomsnittskostnaderna ökar med antalet barn, men inte i någon särskilt påfallande utsträckning.

• Sida 255
•  Original

Tillgång till bil

Så gott som samtliga samboende föräldrar har bil (1974 års undersökning). Det är betydligt mer ovanligt hos de ensamstående föräldrarna. Det är något vanligare hos de yngre barnlösa ensamstående där de underhållsskyldiga föräldrarna delvis återfinns.

Familjecykel Tillgång till bil % Yngre barnlösa (25—44 är) Ensamstående 55 Samboende 86 Småbarnsforäldrar (()—6 är) Samboende 92

Ensamstående —

Föräldrar med enbart äldre barn Samboende 94 Ensamstående 42

Även ensamstående föräldrar i höginkomstgruppen har liten tillgång till bil, endast 45 %.

1 låginkomstgruppen finns en markerad skillnad mellan samboende med och utan barn (82 % resp. 55 %). Samboende med barn upplever Sannolikt ett starkt behov axltbil och skaffar därför bil även om de måste begränsa sin konsumtion i andra avseenden starkt.

Tillgång till telefon och TV

Enligt 1974 års undersökning har så gott som samtliga samboende och något färre ensamstående telefon. I stort sett lika många har TV, i några fall 1. o. m. fler. Det är intressant att notera att ungefär hälften av de samboende med barn har färg-TV. Motsvarande andel bland de ensamstående är en knapp tredjedel.

Hushållstyp Telefon TV Därav färg-TV % % %

Ensamstående Utan barn 89 88 31 Med 1 barn 90 94 32

Samboende Utan barn 96 97 43 Med 1 barn 95 99 47 Med 2 barn 98 99 50 Med 3 barn eller flera 99 98 50

För att få en bild av förhållandena för föräldrar som inte har hand om sina barn får man återigen gå tillbaka till familjeundersökningen (1970). Den visar att nästan en fjärdedel av de frånskilda underhållsskyldiga fäderna

• Sida 256
•  Original

saknar telefon. Detta skall jämföras med att av de ogifta mödrarna saknar 22 %, av de frånskilda mödrarna 10 % och av tvåförälderfamiljerna med enbart gemensamma barn 4 % telefon. Något fler av tvåförälderfamiljerna där ett av barnen inte är makarnas gemensamma saknar telefon, 7 %.

Enligt familjeundersökningen saknar frånskilda underhållsskyldiga fäder ofta TV, 39 %, vilket skall jämföras med de ogifta mödrarnas 15 %, de frånskilda mödrarnas 5 % och tvåförälderfamiljernas 1—2 %.

Tillgång till fritidsbostad

1974 års undersökning visar att fler samboende föräldrar har tillgång till fritidsbostad än ensamstående föräldrar, om man bortser från samboende med tre barn och fler, där andelen är ungefär lika stor.

Hushållstyp Tillgång till fritidsbostad %

Ensamstående Utan barn 33 Med 1 barn 35

Samboende Utan barn 43 Med 1 barn 44 Med 2 barn 45 Med 3 barn eller flera 37

Familjeundersökningen (1970) visar att frånskilda underhållsskyldiga fä- der, frånskilda mödrar och ogifta mödrar har minst tillgång till fritidsbostad, ungefär hälften så ofta som tvåförälderfamiljerna med enbart gemensamma barn.

Sociala kontakter

1974 års undersökning visar att ensamstående är något mer isolerade än samboende.

Hushållstyp Utbyte av ord med grannar %

Ensamstående Utan barn 51 Med 1 barn 49

Samboende Utan barn 55 Med 1 barn 57 Med 2 barn 66 Med 3 barn eller flera 67

• Sida 257
•  Original

Vilken bild ger de redovisade kunskaperna om den ekonomiska situationen för föräldrar som lever i sär?

Den första slutsatsen är att det är svårt att få en bild av den ekonomiska och sociala situationen för olika grupper av föräldrar som lever isär.

Den officiella statistiken ger en bild av förhållandena för vissa kategorier av dessa föräldrar — de ensamstående föräldrar som har barnen hos sig — men inte för andra — de föräldrar som försörjer ett barn som är bosatt någon annanstans. Underlaget för den officiella statistiken brister också om man vill studera ensamstående föräldrar med barn i olika åldrar eller med olika antal barn. Det finns en undersökning — familjepolitiska kommitténs familjeundersökning — som har försökt beskriva även situationen för de föräldrar som inte har hand som sina barn, men materialet är nu gammalt och underlaget även här bristfälligt på vissa punkter.

Men en slutsats är säker. Förhållandena varierar mycket mellan olika föräldrar. En hel del föräldrar som lever isär har mycket bättre ekonomiska och sociala förhållanden än många föräldrar som lever tillsammans. Andra föräldrar som bor på olika håll har stora svårigheter. Sämst ställt har de grupper som inte kunnat ingå (nya) äktenskap utan finns kvar i grupperna ogifta och frånskilda föräldrar. Allra sämst förefaller frånskilda föräldrar ha det.

De ogifta föräldrarna är relativt unga och har ofta en anknytning till sitt föräldrahem. De har förhållandevis god utbildning. De frånskilda för- äldrarna är äldre. De har flera barn i genomsnitt. En allt högre andel av fäderna saknar förvärvsarbete. De är ofta sjukskrivna. De har dåliga bo- stadsförhållanden. En genomgång av bortfallet i familjeundersökningen visar att underhålls- skyldiga fäder som ingår i bortfallet oftare än vad som gäller för de i un- dersökningen redovisade grupperna har instabila bostadsförhållanden, saknar förvärvsarbete, har låga inkomster och är beroende av hjälp i form av 50- cialhjälp och sjukpenning. Detta talar enligt undersökningen för att de siffror som redovisas angående de underhållsskyldiga ensamstående föräldrarnas situation snarast förringar de problem dessa har.

En mycket intressant fråga är naturligtvis om just detta förhållande att föräldrarna lever åtskilda medför en sämre social och ekonomisk situation.

Vad skiljer i princip den ekonomiska situationen för de _;örä/drar som lever åtskilda från de föräldrar som bor tillsammans?

Kostnaderna för barnets omvårdnad ökar när föräldrarna lever isär, främst genom kravet på bostadsutrymme och utrustning för barnet på två håll (förutsatt att barnet och den icke vårdnadshavande föräldern upprättat och uppehåller en social kontakt). Förutom bostaden finns andra kostnadskrä- vande investeringar som bil, fritidshus etc. som två föräldrar inte längre kan dela på utgifterna för. 1974 års undersökning rörande levnadsförhål- landen visar också att trots att en ensamstående förälder i genomsnitt har en högre disponibel inkomst än en samboende förälder, så har den en- samstående föräldern en lägre materiell standard på flera punkter. Kost- naderna för barnets och föräldrarnas förflyttning sig emellan tillkommer

• Sida 258
•  Original

dessutom.

I den mån "nya” föräldrar kommer in i bilden förändras dock försörj- ningssituationen för föräldrarna.

Samhällets stöd till föräldrar som separerar skiljer sig i dag på en rad punkter i förhållande till stödet till föräldrar som lever tillsammans. Föräldrar som lever åtskilda har bl. a. särskilda skattelättnader. Genom den förmån- ligare inkomstprövningen gynnas föräldrar som lever åtskilda också vid be- räkningen av bostadsbidrag och daghemsavgifter. Skillnaderna kan i vissa fall bli stora.

Några kommentarer

Om samhällsstödet för många föräldrar borde kompenseras för merparten av de ökade utgifterna, vilka är då orsakerna till att framför allt de frånskilda föräldrarna har en så mycket sämre situation än de familjer där föräldrarna bor tillsammans?

En förklaring skulle kunna vara att föräldrarna redan före skilsmässan har haft en sämre ekonomisk situation än barnfamiljer i allmänhet. Detta skulle i sin tur ha bidragit till skilsmässan. En sådan slutsats stöds av in- tryck från socialarbetare.

En socialarbetare konstaterar i en intervju i Dagens Nyheter: ”Ar dessa män lågavlönade för att de skilt sig eller har de skilt sig för att de är låg- avlönade? Jag tror att det sista är vanligast. Det är män som redan före skilsmässan haft dåligt betalda jobb och kanske alkoholproblem, som drar ner statistiken. Vid en skilsmässa förstärks problemen. De super ner sig ännu mer, mister jobbet. Det faktum att de är frånskilda placerar dem inte automatiskt längst ner på löneskalan".

En annan förklaring skulle vara att skilsmässan som sådan skapar problem. Den förälder som inte får vårdnaden om barnen hänvisas till dåliga bo- stadsförhållanden, kanske långt bort från den plats där familjen i övrigt bor, kanske till en bostad med många störningsmoment omkring. Den bristfälliga bostadssituationen kan skapa svårigheter i arbetet.

Flera författare har beskrivit hur känslomässigt och socialt isolerade många män blir. Den enda riktiga samtalspannern har varit hustrun och så för- svinner hon vid skilsmässan.

Slutligen kan naturligtvis kostnaderna öka betydligt och i sådan mån att skattelättnader etc. inte förslår att täcka de merutgifter som uppstår.

En särskild situation uppstår om hustrun har varit hemarbetande. Även om samhällsstödet ökar något är marginalerna oftast så små att merutgifterna blir högst påtagliga. Om hustrun fortsätter att vara hemarbetande kommer mannen i den situationen att han får svara för hennes försörjning utan att få del i det värde hennes hemarbete skapar.

De här resonemangen har hela tiden gällt de föräldrar som skiljer sig/se- parerar och fortsätter att vara ensamstående. Hur situationen ser ut för de föräldrar som gifter om sig/flyttar tillsammans med någon ny partner, i synnerhet utan att ha vårdnaden om barnet/barnen, vet man inte idag. Det finns inga allmängiltiga undersökningar som belyser det. Den gruppen föräldrar finns med bland övriga samboende föräldrar.

En analys av orsakerna till den bristfälliga ekonomiska och sociala lev-

• Sida 259
•  Original

nadsnivån för vissa grupper föräldrar som lever åtskilda är naturligtvis av strategisk betydelse när samhället skall bestämma sig för en prioritering av olika samhällsinsatser.

Ett viktigt bidrag för att skapa ett bättre underlag för en sådan analys skulle vara om man i framtiden redovisade levnadsförhållanden inte bara för den grupp föräldrar som formellt har barnen boende hos sig utan även för den andre föräldern och då inte bara för föräldrarna då de är ensamstående utan även när de gifter om sig/flyttar tillsammans med någon ny partner.

Vad kostar ett barn?

För familjepolitiska kommitten har gjorts beräkningar av vad barn kostar på grundval av 1969 års hushållsbudgetundersökning. Hit har även räknats barnens del i den gemensamma konsumtionen, bostad, inventarier. bil, TV etc.

Barnkostnaderna stiger enligt dessa beräkningar rätt kraftigt med stigande inkomst. Den sammanlagda konsumtionskostnaden för ett barn i ettbarns- familjer varierar från 850 kr/mån. i den lägsta inkomstklassen till 1 770 kr/mån. i den högsta inkomstklassen (omräknat efter penningvärdet för februari 1977). Om man frånräknar bostadskostnaden blir beloppen 650 kr/mån. respektive 1 360 kr/mån. 1 tvåbarnsfamiljer varierar den från 810 kr/mån. till 1430 kr/mån. (inkl. bostadskostnaden).1

Barnkostnaden är således betydligt lägre i tvåbarnsfamiljer än i ettbarns- familjer. Förklaringen till detta är enligt utredarna inte att det andra barnet i och för sig skulle vara så mycket billigare än det första utan en följd av att inkomsten måste räcka till fyra personer i stället för tre. Familjen kan kosta på varje barn mindre ju fler barn som finns.

Bearbetningar av samma hushållsbudgetmaterial för barnmiljöutredning- en visar att matens andel av den totala konsumtionen minskar med stigande inkomst. Däremot ökar den andel som går till bostad och inventarier.

Genomsnittligt ungefär 40 % av ett hushålls konsumtionsutgifter går till mat och kläder enligt samma bearbetning. Andelen av konsumtionsutgif- tema för bostad och inventarier utgör ungefär 30 %.

Hushållsbudgetundersökningen har även bearbetats av familjepolitiska kommittén för att belysa konsumtionsförändringar som inträffar när barnen blir fler.

Om en familj får flera barn ökar matkostnaden, även den relativa andelen. Även konsumtionen av kläder ökar med stigande barnantal. För barn under sju år är klädkonsumtionen lägre för barn med syskon än utan syskon. För de äldre barnen finns ingen skillnad. De besparingar som kan göras genom att barn ärver kläder av äldre syskon förefaller små.

Familjepolitiska kommittén konstaterar vidare att hushållens kostnader för mat och kläder stiger med barnets ålder. Kostnaden för mat visar sig vara ungefär dubbelt så stor för ett barn i skolåldern som för barn under tre år. En kontinuerlig stegring av matkostnaden äger rum ju äldre barnen blir.

Bostadskostnaden är till skillnad från mat—klädkostnaden större för fa- miljer med yngre barn, vilket kommittén bedömer huvudsakligen hänga samman med att det finns kostnadsskillnader mellan äldre och yngre bo- städer.

' Samtliga belopp har av- rundats till jämnt tiotal kr.

• Sida 260
•  Original

Familjepolitiska kommittén redovisar också en rad bedömningar av bud- getkonsulenter m. fl. Bedömningarna varierar ganska kraftigt. För 0—1-åring- arna varierar beloppen mellan 200 kr/mån. och 380 kr/mån. (februari 1977). För 17—18-åringarna varierar beloppen från 440 kr/ mån. till 850 kr/mån. för flickor reSp. 960 kr/mån. för pojkar. (Bostadskostnader, ferieutgifter och tillsynskostnader är inte medräknade.)

&; '; i..... a.: 1977—074 1

• Sida 261
•  Original

Kronologisk förteckning

Totalförsvaret 1977v82. Fö. Bilarbetstid. K Utbyggd regional näringspolitlk. A. Sjukvårdsavfall. Jo. Kvunnlig tronföljd. Ju. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. B. Rätten till vapenfri tjänst. Fö. Folkhögskolan 2. U. Betygen i skolan. U.

10. Utrikeshandelsstatistiken. E. 11. Forskning om massmedier. U. 12. Kommunal och enskild väghållning. K. 13. Sveriges samarbete med u—länderna. Ud. 14. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. Ud. 15. Handelsstålsindustrin inför 1980—talet. 1. 16. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. 1. 17. Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. 18. Inflationsskyddad skatteskala. B. 19. Radio och tv 1978—1985. U. 20. Kommunernas ekonomi 1975—1985. B. 21. Svensk undervisning i utlandet. U. 22. Arbete med näringshjälp. A. 23. Psykiskt avvikande lagöverträdare. Ju. 24. Näringsidkarens avbetalningsköp m. m. Ju. 25. Båtliv 2. Registerfrägan. Jo. 28. Kvinnan och försvarets yrken. Fö. 27. Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. 28. Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. 29. Konkursförvaltning. Ju. 30. Elektronmusrk i Sverige. U. 31. Studiestöd. U. 32. Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. Ju. 33. Allmänflygplats—Stockholm. K. 34. Inrikesflygplats—Stockholm. K. 35. lnrikesflvgplats—Stockholm. Bilagor. K. 36. Ersättning för brottsskador. Ju. 37. Underhåll till barn och frånskilda. Ju.

WPHPWPPN.”

• Sida 262
•  Original

Systematisk förteckning