Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

(Avtalslagen, AvtL)

Departement
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1915-06-11
Ändring införd
SFS 1915:218 i lydelse enligt SFS 1994:1513
Ikraft
1916-01-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19

Huvudförfattare: Ellinor

Avtalslagen är stommen i svensk avtalsrätt och reglerar allt från när man handlar en mjölk på ICA till om ett stort bolag är bundet av avtalet som chefen slutit med en konkurrent. Avtalslagen fungerar som en defaultlag som rycker in då det inte finns annan lagstiftning som är mer specifik, speciell avtalsrätt. Ett exempel är avtal inom konsumentförhållanden som även regleras inom speciell avtalsrätt med lagen avtalsvillkor inom konsumentförhållanden. Avtalslagen berör bara själva avtalsslutandet. Om produkten man köpt är felaktig eller motsvarande är inte avtalslagen aktuell utan då gäller istället regelverken inom köprätten.

Avtalslagen är snart 100 år gammal och många delar av avtalsrätten har utvecklats betydligt i domstolarnas praxis. Christina Ramberg, professor i handelsrätt, har utarbetat en kodifikation ("restatement") av gällande avtalsrätt under namnet Avtalslagen 2010.

1 kap. Om slutande av avtal

Löftesprincipen är huvudregel för avtalsslutande i svensk rätt. Ett avtal sluts i två led. Först lämnar någon ett anbud sedan svarar motparten med en accept (ett godkännande svar) och så uppstår ett avtal.

Avtalslagens första kapitel är tillämpligt på all slags avtalsslutande i svensk rätt. Bestämmelserna är dock dispositiva. Har parterna bestämt något annat sätt att sluta sina avtal på gäller alltså det. Undantaget är avtal där det finns tvingande lagstiftning som kräver en annan form för avtalsslutande, exempelvis vid fastighetsköp. Vid fastighetsköp är man inte bunden vid sina bud enligt löftesprincipen utan först då man skrivit på kontraktet. När det finns tvingande lagstiftning kan parterna inte heller bestämma över hur de vill ingå sina avtal.

  • NJA 1992 s. 403:Fråga vid tolkning av ett återförsäljaravtal huruvida återförsäljaren kan anses ha lämnat en skadeståndssanktionerad garanti att köpa vissa i avtalet angivna minimikvantiteter.
  • NJA 1992 s. 130:Fråga om byggnadsentreprenör gjort sig skyldig till sådan grov vårdslöshet som avses i 5 kap 8 § i Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 72).
  • NJA 1992 s. 428:Tolkning av bestämmelser i avtal om barn- och ungdomsförsäkring beträffande värdesäkring av vårdbidrag som avser förfluten tid.

1 §  Anbud om slutande av avtal och svar å sådant anbud vare, efter ty här nedan i 2-9 §§ sägs, bindande för den, som avgivit anbudet eller svaret.

[S2]Vad i nämnda paragrafer stadgas skall lända till efterrättelse, så vitt ej annat följer av anbudet eller svaret eller av handelsbruk eller annan sedvänja.

[S3]I fråga om avtal, för vars giltighet enligt lag fordras iakttagande av viss form, gälle vad särskilt är stadgat.

Anbud och svar måste vara exakt lika för att ett bindande avtal ska uppkomma. Den som avger ett anbud är bunden av det och likaså den som avger accepten. Om svaret avviker från anbudet är den som svarat bunden av svaret som om han givit ett nytt anbud (se 6 § 1 st om så kallad oren accept). Man måste dock inte upprepa hela innehållet i anbudet för att svaret ska bli bindande. Det räcker med ett bekräftande svar för att anbud och svar ska anses vara lika. Kontrollera också att det rör sig om ett bindande anbud och inte om ett utbud (jfr 9 §).

Bestämmelserna i lagens första nio paragrafer är dispositiva.

Löftesprincipen gäller inte för formalavtal och inte heller för realavtal.

  • NJA 1991 s. 319:Fråga om tolkning av avtal, enligt vilket fastighetsmäklare under vissa förutsättningar var berättigad till provision i fall då försäljning inte kommit till stånd till följd av att fastighetsägaren valt att inte sälja fastigheten.
  • NJA 1990 s. 24:Ett i entreprenadavtal använt uttryck "samtliga arbeten" har ansetts omfatta även sådana arbeten som efter entreprenadens godkännande vid slutbesiktning skulle utföras för att rätta till de vid denna besiktning konstaterade felen och bristerna.
  • NJA 1992 s. 168:Frågor om tolkning av avtal med konkursbo samt om behörighet för tjänsteman vid finansföretag att lämna bindande utfästelse om ingå ende av leasingavtal.
  • NJA 1998 s. 364:Genom s k spärrförbindelse har en byggherre som likvid för leveranser överlåtit visst belopp av sin rätt enligt ett byggnadskreditivkontrakt till leverantören, varvid det för utbetalning ur kreditivet förutsatts att leverantören hos kreditgivaren kunde styrka sin rätt mot byggherren genom attest från denne eller på annat sätt. Fråga om leverantörens rätt enligt spärrförbindelsen, när kreditgivaren sagt upp kreditivet efter det att leverantören påkallat lyftning av beloppet men innan leverantören kunnat styrka sin rätt.
  • NJA 1989 s. 773:I avtal om byggnadsentreprenad, på vilket Allmänna bestämmelser för småhusentreprenader där enskild konsument är köpare (ABS 80) var tillämpliga, var bestämt att köpeskillingen skulle erläggas när bostadshuset var inflyttningsklart. I besiktningsutlåtande som avses i ABS 80 angavs, att huset var inflyttningsklart på avtalad tillträdesdag. Sedan köparen gjort invändning härom har frågan, om huset var inflyttningsklart vid angiven tidpunkt, ansetts kunna prövas av domstol. Vid sådan prövning har huset, emot besiktningsutlåtandet, ansetts till följd av ett stort antal smärre fel och brister inte vara inflyttningsklart.
  • NJA 1997 s. 27:I premieaviseringshandling avseende livförsäkring har lämnats uppgift om försäkringens kontantvärde inklusive återbäring. Detta har inte ansetts som ett anbud till försäkringshavaren att med frångående av villkoren i försäkringsavtalet återköpa försäkringen för det angivna beloppet.
  • RH 2005:47:Bättre rätt till handpenning vid avtal om köp av bostadsrätt.
  • NJA 1999 s. 71:Fråga om rätt för landsting att häva ett entreprenadavtal rörande ambulanssjukvård med hänvisning till att entreprenören i väsentlig omfattning åsidosatt skyldigheten att tillhandahålla god vård.
  • AD 1998 nr 149:Fråga om bindande avtal har träffats vid förlikningsförhandling.

2 §  Har anbudsgivaren bestämt viss tid för svar, skall han anses hava föreskrivit, att svaret skall inom den tid komma honom till handa.

[S2]Är i brev eller telegram, vari anbud göres, viss tidrymd utsatt för svaret, skall denna räknas från den dag brevet är dagtecknat eller den tid på dagen telegrammet är inlämnat för befordran.

Till handa innebär att svaret ska ha kommit fram till mottagaren. Det krävs inte att mottagaren ska ha läst det för att kriteriet ska vara uppfyllt.

Att tiden räknas från en viss dag innebär att man räknar från dagen efter då brevet är dagtecknat. Om anbudsgivaren exempelvis vill ha svar inom tio dagar och daterar sitt anbud den 31 januari börjar man alltså räkna acceptfristen den 1 februari.

3 §  Göres anbud i brev eller telegram utan att tid för svar däri utsättes, måste antagande svar komma anbudsgivaren till handa inom den tid, som vid anbudets avgivande skäligen kunde av honom beräknas åtgå. Vid beräkningen av nämnda tid äge anbudsgivaren, där ej annat föranledes av omständigheterna, förutsätta, att anbudet framkommer i rätt tid samt att svaret avsändes utan uppskov efter det anbudstagaren åtnjutit skälig betänketid och icke varder under vägen försenat; är anbudet gjort i telegram, äge anbudsgivaren tillika förutsätta att svaret befordras på enahanda sätt eller annorledes kommer honom lika tidigt till handa.

[S2]Anbud, som göres muntligen utan att anstånd med svaret medgives, måste omedelbart antagas.

Första stycket anger legal acceptfrist som gäller om anbudsgivaren inte har angivit en tid inom vilken han vill få svar från mottagaren. Avgörande är om svaret kommit inom skälig tid. Skälig tid är den tid som anbudsgivaren subjektivt rimligtvis kunde beräkna vara bunden av anbudet och den tid det tar att skicka anbudet och accepten.

Vid muntliga anbud gäller inte löftesprincipen. Anbudsgivaren är bara bunden av sitt anbud om han får ett omedelbart svar på sitt muntliga anbud. Man kan avtala om en acceptfrist i anslutning till det muntliga anbudet och då gäller att anbudsgivaren är bunden av anbudet under fristen enligt huvudregeln.

4 §  Antagande svar, som för sent kommer anbudsgivaren till handa, skall gälla såsom nytt anbud.

[S2]Vad nu är sagt äge dock icke tillämpning, där den, som avsänt svaret, utgår från att det framkommit i rätt tid och mottagaren måste inse detta. I ty fall åligger det denne, om han icke vill godtaga svaret, att utan oskäligt uppehåll giva avsändaren meddelande därom; underlåter han det, anses avtal hava genom svaret kommit till stånd.

För sen accept gäller som ett nytt anbud. Den som svarar är alltså bunden av sitt svar trots att den ursprungliga anbudsgivaren inte längre är bunden av sitt anbud. Angående begreppet till handa se 2 §.

Andra stycket är en reklamationsregel och är ett undantag från huvudprincipen att man inte kan bli bunden av avtal utan att vara aktiv (så kallad passivitetsbindning eller negativ avtalsverkan). Om den som avger svaret tror att han svarat inom acceptfristen och anbudsgivaren inser detta (dvs är i ond tro) har anbudsgivaren en skyldighet att meddela den som svarat att något avtal inte träffats. Annars blir anbudsgivaren bunden av sitt ursprungliga anbud som om svaret hade kommit inom rätt tid.


5 §  Avslås anbud, vare det förfallet, ändå att den tid, varunder det eljest skolat gälla, ej gått till ända.

När motparten tackat nej till anbudet är det inte längre bindande för anbudsgivaren.

6 §  Svar, som innehåller, att anbud antages, men som på grund av tillägg, inskränkning eller förbehåll icke överensstämmer med anbudet, skall gälla såsom avslag i förening med nytt anbud.

[S2]Vad nu är sagt äge dock icke tillämpning, där den, som avgav svaret, anser det överensstämma med anbudet och mottagaren måste inse detta. I ty fall åligger det denne, om han icke vill godtaga svaret, att utan oskäligt uppehåll giva meddelande därom; underlåter han det, skall avtal i enlighet med svarets innehåll anses hava kommit till stånd.

Första stycket rör de fall då accepten avviker från anbudet, så kallad oren accept. Anbud och accept måste ha exakt samma innehåll för att bindande avtal ska ha träffats. En oren accept är ett avslag på det ursprungliga anbudet och samtidigt ett nytt bindande anbud från den som svarat.

Andra stycket är en reklamationsregel och ett undantag från huvudprincipen att man inte kan bli bunden av avtal utan att vara aktiv (så kallad passivitetsbindning eller negativ avtalsverkan). Om den som svarar tror att accepten överensstämde med anbudet (är i god tro och den ursprunglige anbudsgivaren vet om detta (är i ond tro) måste anbudsgivaren meddela motparten om läget, annars blir han bunden av avtalet trots att accepten var oren.

  • AD 2016 nr 22:Fråga om en målare varit anställd tills vidare eller om hon haft upprepade tidsbegränsade anställningar (behovsanställningar). Även fråga om arbetsgivaren var bunden av kollektivavtal. Arbetsdomstolen har funnit att organisationernas talerätt enligt 4 kap. 5 § arbetstvistlagen inte omfattar tvister som enligt 1 kap. 1 § andra stycket arbetstvistlagen handläggs gemensamt med en arbetstvist.
  • NJA 2010 s. 600:En part återkallar i ett skiljeförfarande vissa yrkanden utan att motparten begär att yrkandena prövas. Därefter påkallar parten, sedan skiljedom meddelats beträffande återstående yrkanden, ett nytt skiljeförfarande med i huvudsak samma yrkanden som tidigare återkallats. Återkallelsen har inte ansetts innebära att skiljeavtalet förfallit. Skiljemännens förordnande om parts ansvar för motpartens kostnader i skiljeförfarandet och för skiljemännens arvoden har inte ändrats utan upphävts.
  • MD 2016:10:Affärsmetod som innefattat fakturering utan att avtal kommit till stånd har ansett stå i strid med god marknadsföringssed enligt 5 § marknadsföringslagen (2008:486), MFL. Även fråga om bl.a. förhållandet mellan 5 § och 10 § MFL.

7 §  Anbud eller svar, som återkallas, vare ej gällande, där återkallelsen kommer den, till vilken anbudet eller svaret är riktat, till handa innan han tager del av detta eller samtidigt därmed.

Ang begreppet till handa se 2 §. Återkallelsen måste inte ha någon speciell form dvs den kan vara både muntlig eller skriftlig.

  • NJA 2016 s. 1195:Vid en internetauktion har inga särskilda försäljningsvillkor utöver lägsta pris angetts. Avtal har ansetts uppkomma med den som lämnat högsta budet genom att den av säljaren angivna sluttiden för auktionen passerats.
  • NJA 2000 s. 747:När köp av fast egendom skett genom att parterna undertecknat köpehandlingen vid skilda tillfällen, har köpet inte ansetts fullbordat redan genom den andra underskriften. Köpet har dock blivit bindande genom att köpehandlingen utgivits till den anlitade mäklaren (I) men inte genom att den överlämnats till den sist undertecknande partens ombud (II).

8 §  Har den, som avgivit anbud, förklarat sig icke påfordra uttryckligt svar därå, eller utvisa omständigheterna, att han ej förväntar sådant, vare anbudstagaren ändock pliktig att på förfrågan giva besked, om han vill antaga anbudet; underlåter han det, anses anbudet förfallet.

[S2]Angående vissa fall, då underlåtenhet att avböja anbud anses såsom antagande, är särskilt stadgat.

Rör anbud som gäller tills vidare (s. k. stående anbud). Vid stående anbud kan anbudsgivaren kräva att få veta om motparten antar anbudet eller inte. Svarar motparten inte eller säger nej är anbudsgivaren inte längre bunden vid sitt anbud.

Andra stycket markerar än en gång att avtalslagens första kapitel är dispositivt och påminner om att det finns avsteg från principen om att man inte kan bli bunden av avtal utan att aktivt acceptera avtalet. (s.k. negativ avtalsverkan eller passivitetsbindning)

  • MD 2016:10:Affärsmetod som innefattat fakturering utan att avtal kommit till stånd har ansett stå i strid med god marknadsföringssed enligt 5 § marknadsföringslagen (2008:486), MFL. Även fråga om bl.a. förhållandet mellan 5 § och 10 § MFL.

9 §  Där någon i meddelande, som eljest vore att anse såsom anbud, använt orden "utan förbindelse", "utan obligo" eller liknande uttryck, anses meddelandet allenast såsom uppfordran att avgiva anbud av det innehåll meddelandet giver vid handen. Inkommer sådant anbud inom rimlig tid därefter från någon, vilken blivit sålunda uppfordrad att avgiva anbud, och måste mottagaren inse, att anbudet framkallats genom hans uppfordran, åligger det honom, där han icke vill antaga detsamma, att utan oskäligt uppehåll giva meddelande därom till anbudsgivaren; underlåter han det, skall han anses hava antagit anbudet.

Enligt löftesprincipen har man rätt att reservera sig mot att bindas av sitt anbud genom att tydligt markera att man inte anser sig bunden av det (s.k. utbud). Reservationen medför dock svarsplikt om någon skulle nappa på utbudet. Det krävs alltså ett svar för att avtal inte ska komma till stånd om någon skulle nappa på ett utbud.

I praktiken är det dock möjligt att det rör sig om ett utbud trots att man inte reserverat sig enligt paragrafen eftersom anbudet saknar någon av de kriterier som krävs enligt definitionen. Se anbud.

2 kap. Om fullmakt

Andra kapitlet utgör grunden för mellanmansrätten och reglerar då man ger någon i uppdrag att t.ex. sluta ett avtal å ens vägnar. Här framgår hur en man får till stånd en giltig fullmakt och förhållandet mellan huvudmannen/fullmaktsgivaren och tredje man. Kapitlet reglerar även vad tredje man kan kräva om fullmäktigen inte kan binda huvudmannen. Förhållandet mellan fullmäktig och huvudman regleras i 18 kap. 4 § handelsbalken.

  • NJA 2012 s. 328:En av ett aktiebolags styrelse utfärdad fullmakt att företräda bolaget upphör att gälla när bolaget träder i likvidation och likvidator är utsedd.

10 §  Den, som åt annan givit fullmakt att sluta avtal eller eljest företaga rättshandlingar, varder omedelbart berättigad och förpliktad i förhållande till tredje man genom rättshandling, som fullmäktigen inom fullmaktens gränser företager i fullmaktsgivarens namn.

[S2]Där någon såsom anställd i annans tjänst eller eljest i följd av avtal med annan intager en ställning, varmed enligt lag eller sedvänja följer viss behörighet att handla å dennes vägnar, anses han hava fullmakt att företaga rättshandlingar, som falla inom gränserna för denna behörighet.

En fullmakt är ett uppdrag att utföra någonting för en annans räkning. Fullmakten kan vara både skriftlig och muntlig och kan även grundas på en persons handlande utåt mot tredje man.

Första stycket beskriver den rättsliga verkan mellan huvudmannen/fullmaktsgivaren och tredje man av att man ingår exempelvis ett avtal eller andra rättshandlingar med fullmakt. Huvudmannen och tredje man binds medan fullmäktigen står utanför avtalet. Se 25 § angående då en fullmäktig inte håller sig inom fullmaktens gränser.

Andra stycket reglerar ställningsfullmakt.

  • NJA 1998 s. 304:En dödsbodelägare som bodde kvar på dödsboets jordbruksfastighet har inte ansetts behörig att upplåta mark på fastigheten för ett garage.
  • NJA 2004 s. 363:Fråga om omfattningen av en beställares användarrätt vid uppdrag att utföra fotografering.
  • NJA 2002 s. 244:En banktjänsteman har utfärdat två förbindelser betalbara på första skriftliga anmodan. Fråga om banktjänstemannen hade ställningsfullmakt att utfärda förbindelserna.
  • RH 1996:159:Behörighet för kommunal daghemsföreståndare att ingå avtal för kommunens räkning.
  • NJA 1992 s. 782:Enligt ett villkor för företagsförsäkring hade försäkringsgivarens ansvar upphört till följd av att premien inte betalats. Ansvar skulle emellertid enligt villkoret återinträda dagen efter den då betalning av premien ägt rum. Dagen efter det att betalningsorder till postgirot avsänts utbröt brand. En skadereglerare förklarade att försäkringsgivaren skulle svara för skadorna. Fråga om 1) när betalning i villkorets mening ägt rum, 2) skaderegleraren hade ställningsfullmakt, 3) villkoret skulle jämkas enligt 36 § avtalslagen, 4) en av försäkringstagaren anlitad försäkrings mäklare var skadeståndsskyldig gentemot försäkringstagaren.
  • RH 1996:96:A var anställd av ungdomsorganisationen B för att organisera ett ungdomsläger. A skrev på ett kontrakt angående hyra av tält mellan tältuthyrningsföretaget C och B. C överlät sedan sin fordran på grund av hyreskontraktet på en bank. Banken sände över överlåtelsehandlingen till B, där denna togs emot av A som skrev på handlingen. B erlade sedermera betalning till C för en faktura avseende hyra av tälten som C tillställt B. - Hovrätten fann, dels att A inte varit behörig att på B:s vägnar ta emot överlåtelsehandlingen, dels att B varit i god tro angående C:s rätt att uppbära betalning.
  • NJA 2014 s. 684:Fullmakt. En person i chefsställning för en väl avgränsad och självständig verksamhetsdel är i regel behörig att företa sådana rättshandlingar som normalt vidtas i och för verksamhetsgrenens vardagliga fortgång, om chefspositionen av företagsledningen har tydliggjorts utåt. Ett förlikningsavtal har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts vara av sådan vardaglig natur.
  • AD 2020 nr 12:Kyrkorådets ordförande har för ett pastorat undertecknat ett avtal med en präst om att prästens anställning skulle upphöra och att prästen skulle få ett avgångsvederlag. Arbetsdomstolen har funnit att pastoratet varit behörigen företrätt när avtalet träffades samt att avtalet inte är oskäligt. Vidare har domstolen funnit att pastoratet ska betala allmänt skadestånd till prästens arbetstagarorganisation för att inte ha betalat vederlaget sedan rättsverkan enligt 35 § medbestämmandelagen uppkommit.
  • NJA 2003 s. 194:Sedan en bank vilseletts att utbetala medel som innestått på ett aktiebolags konto, har en person som medverkat till vilseledandet inträtt som ställföreträdare för bolaget. Fråga, sedan bolaget försatts i konkurs, om rätt för konkursboet att gentemot banken hävda att utbetalningen skett utan samtycke av behörig ställföreträdare för bolaget.
  • NJA 2001 s. 191:Chefstjänsteman i bank har ansetts genom ställningsfullmakt vara behörig att ingå avtal om begränsningar i giltigheten av borgensförbindelse (I) samt avtal enligt vilket låntagares betalningsskyldighet begränsades till vad som kunde utfås ur en fastighet (II).
  • NJA 2013 s. 659:En representant för ett reseföretag har ingått avtal med företagets agent i ett land. Omständigheterna har sammantagna varit sådana att agenten inte har kunnat hysa befogad tillit i fråga om representantens behörighet att ingå avtalet. Avtalsbundenhet har därför inte uppkommit för reseföretaget.
  • NJA 2021 s. 1017:En man lämnade sin e-legitimation till sin sambo i avsikt att hon skulle använda den vid skötseln av hushållets utgifter. Utan mannens tillåtelse använde sambon e-legitimationen för att ta upp ett lån. Det har ansetts att en s.k. tillitsfullmakt har uppkommit genom överlämnandet av e-legitimationen och att mannen därför är bunden av låneavtalet.

11 §  Har fullmäktigen vid företagande av rättshandling handlat i strid mot särskilda inskränkande föreskrifter av fullmaktsgivaren, vare rättshandlingen ej gällande mot denne, såframt tredje man insåg eller bort inse, att fullmäktigen sålunda överskred sin befogenhet.

[S2]Är fullmakten av sådan beskaffenhet, som i 18 § avses, vare rättshandling, som fullmäktigen med överskridande av sin befogenhet företagit, icke gällande mot fullmaktsgivaren, ändå att tredje man var i god tro.

Första stycket rör självständiga fullmakter och fullmäktigensbefogenhet. Bestämmelsen aktualiseras då fullmäktigen handlat inom sin behörighet, men utanför sin befogenhet. Då gäller att han ändå bundit fullmaktsgivaren till rättshandlingen om tredje man är i god tro.

För § 18-fullmakter gäller istället att behörighet och befogenhet är samma sak.

  • NJA 2014 s. 684:Fullmakt. En person i chefsställning för en väl avgränsad och självständig verksamhetsdel är i regel behörig att företa sådana rättshandlingar som normalt vidtas i och för verksamhetsgrenens vardagliga fortgång, om chefspositionen av företagsledningen har tydliggjorts utåt. Ett förlikningsavtal har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts vara av sådan vardaglig natur.
  • NJA 2021 s. 1017:En man lämnade sin e-legitimation till sin sambo i avsikt att hon skulle använda den vid skötseln av hushållets utgifter. Utan mannens tillåtelse använde sambon e-legitimationen för att ta upp ett lån. Det har ansetts att en s.k. tillitsfullmakt har uppkommit genom överlämnandet av e-legitimationen och att mannen därför är bunden av låneavtalet.

12 §  Vill fullmaktsgivaren återkalla fullmakt, som avses i 13-16 §§, åligger det honom, även om han meddelat fullmäktigen, att han icke längre vill låta fullmakten gälla, att iakttaga vad i nämnda paragrafer för varje fall föreskrives; äro flera av dessa föreskrifter var för sig tillämpliga å samma fullmakt, skola de alla iakttagas.

[S2]Tredje man, hos vilken en fullmakt återkallats på det i 13 § angivna sätt, äge dock icke åberopa, att återkallelse ej skett på annat sätt.

Paragrafen reglerar återkallande av fullmakt.

Huvudregeln är att det berättas i respektive fullmaktstyps paragraf hur fullmakten återkallas.

13 §  Fullmakt, som bragts till tredje mans kännedom genom ett till honom särskilt riktat meddelande från fullmaktsgivaren, är återkallad, när särskilt meddelande från fullmaktsgivaren, att fullmakten icke vidare skall gälla, kommit tredje man till handa.

Fullmakt genom meddelande till tredje man.

14 §  Fullmakt, som blivit av fullmaktsgivaren i tidning eller annorledes allmänneligen kungjord, återkallas genom tillkännagivande, som kungöres i enahanda ordning.

[S2]Möter hinder häremot, skall återkallelsen på annat lika verksamt sätt tillkännagivas. Fullmaktsgivaren äge, där han det äskar, hos myndighet, som i 17 § sägs, erhålla anvisning, huru han i sådant avseende har att förfara.

Reglerar så kallad kungörelsefullmakt.

15 §  Fullmakt, som avses i 10 § andra stycket, återkallas därigenom att fullmäktigen avlägsnas från tjänst eller annan ställning, i kraft varav han varit befullmäktigad.

Ställningsfullmakter återkallas genom att man skiljer fullmäktigen från tjänsten. På grund av Lagen om anställningsskydd (LAS) kan det vara svårt att åstadkomma. Det räcker inte med en omplacering utan det krävs ett effektivt avskiljande från tjänsten för att ställningsfullmakten ska anses återkallad.

Tillitsgrundsatsen gäller!

16 §  Fullmakt, vilken innefattas i sådan skriftlig handling, som utgives till fullmäktigen för att av honom innehavas och företes för tredje man, återkallas därigenom att fullmaktsgivaren återtager eller låter förstöra handlingen.

[S2]Fullmäktigen är pliktig att på begäran av fullmaktsgivaren återställa fullmaktshandlingen.

Skriftlig fullmakt är en handling som överlämnas till fullmäktigen och som ofta är underskriven.

Fullmakten måste vara i original. Vid köp av fast egendom ska fullmäktigen ha en skriftlig fullmakt se 27 § för att köpet ska bli gällande.

17 §  Visar fullmaktsgivaren sannolika skäl, att handling, som i 16 § omförmäles, förkommit eller att han av annan orsak icke utan dröjsmål kan få den åter, må handlingen, efter ty här nedan sägs, förklaras kraftlös.

[S2]Ansökan härom göres hos tingsrätten i den ort, inom vilken fullmaktsgivaren bor. Finnes ansökningen kunna bifallas, skall tingsrätten utfärda och sökanden låta i Post- och Inrikes Tidningar införa kungörelse, att handlingen efter utgången av viss tid, som må bestämmas till högst fjorton dagar efter kungörelsens införande, skall vara kraftlös. Kungörelsen skall jämväl, där tingsrätten det föreskriver, införas i annan tidning, en eller flera gånger, innan den införes i Post- och Inrikes Tidningar. Lag (1981:799).

18 §  Fullmakt, som grundar sig allenast å fullmaktsgivarens meddelande till fullmäktigen, är återkallad, när meddelande från fullmaktsgivaren, att fullmakten icke vidare skall gälla, kommit fullmäktigen till handa.

Paragrafen reglerar så kallade § 18-fullmakter som också kallas uppdragsfullmakt. Uppdragsfullmakten grundas bara i förhållandet mellan fullmäktigen och huvudmannen och syns inte för tredje man i god tro. En återkallelse blir därför först gällande när huvudmannen meddelat fullmäktigen att fullmakten inte gäller längre.

  • NJA 2021 s. 1017:En man lämnade sin e-legitimation till sin sambo i avsikt att hon skulle använda den vid skötseln av hushållets utgifter. Utan mannens tillåtelse använde sambon e-legitimationen för att ta upp ett lån. Det har ansetts att en s.k. tillitsfullmakt har uppkommit genom överlämnandet av e-legitimationen och att mannen därför är bunden av låneavtalet.
  • AD 1994 nr 11:Fråga, i tvist där talan väckts mot Sveriges exportråd om ogiltigförklaring av påstått avskedande och om skadestånd, huruvida Sveriges exportråd blivit gentemot käranden bundet av ifrågavarande arbetsavtal. Bl.a. fråga, om handelssekreteraren i London kan anses ha haft behörighet att binda Sveriges exportråd vid arbetsavtalet på grund av allmän ställningsfullmakt, s.k. toleransfullmakt eller s.k. kombinationsfullmakt. - Vidare fråga huruvida Sveriges exportråd i efterhand godkänt arbetsavtalet såsom ett avtal mellan käranden och Sveriges exportråd eller eljest kommit att genom konkludent handlande ingå ett arbetsavtal med käranden.

19 §  I fall, då fullmaktsgivaren har särskild anledning att befara, att fullmäktigen, oaktat fullmakten återkallats eller fullmaktshandlingen förklarats kraftlös, kommer att på grund av fullmakten företaga rättshandling gent emot viss man, vilken kan antagas sakna vetskap om dess upphörande, åligger det honom att, där så ske kan, giva denne meddelande, att fullmakten icke vidare skall gälla. Underlåter han det, må han, såframt den, gent emot vilken rättshandlingen företagits, var i god tro, icke mot denne åberopa fullmaktens upphörande.

Om huvudmannen befarar att fullmäktigen kommer att missbruka en återkallad fullmakt måste han meddela en tredje man som är i god tro.

  • NJA 2014 s. 684:Fullmakt. En person i chefsställning för en väl avgränsad och självständig verksamhetsdel är i regel behörig att företa sådana rättshandlingar som normalt vidtas i och för verksamhetsgrenens vardagliga fortgång, om chefspositionen av företagsledningen har tydliggjorts utåt. Ett förlikningsavtal har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts vara av sådan vardaglig natur.

20 §  Har fullmaktsgivaren utan att i ovan stadgad ordning bringa fullmakten till upphörande tillsagt fullmäktigen att icke göra bruk av fullmakten eller annorledes givit till känna sin vilja, att fullmakten icke vidare skall gälla, vare rättshandling, som fullmäktigen företager, icke gällande mot fullmaktsgivaren, såframt tredje man ägde eller bort äga kännedom om förhållandet.

En fullmakt är återkallad om huvudmannen sagt till fullmäktigen att han vill återkalla fullmakten och tredje man vet om det.

  • NJA 1992 s. 168:Frågor om tolkning av avtal med konkursbo samt om behörighet för tjänsteman vid finansföretag att lämna bindande utfästelse om ingå ende av leasingavtal.

21 §  Dör fullmaktsgivaren, vare fullmakten ändock gällande, för så vitt ej särskilda omständigheter föranleda, att den skall vara förfallen. Ändå att sådana omständigheter äro för handen, vare dock rättshandling, som fullmäktigen företager, gällande mot dödsboet, där tredje man varken ägde eller bort äga vetskap om dödsfallet och dess betydelse för fullmäktigens behörighet att företaga rättshandlingen; är fullmakten sådan, som i 18 § avses, erfordras för rättshandlingens giltighet, att ej heller fullmäktigen ägde eller bort äga sådan vetskap, då han företog rättshandlingen.

[S2]Rättshandling, som, efter vad nu sagts, är gällande mot dödsboet, äge, där den dödes egendom varder avträdd till konkurs, icke mot borgenärerna större verkan än den skulle haft, om den företagits av stärbhusdelägarne.

Om huvudmannen dör är fullmakten fortfarande gällande om den används till dödsboets förmån

  • NJA 2020 s. 446:Med stöd av en fullmakt har fullmaktshavaren, efter fullmaktsgivarens död, instruerat en bank att betala fakturor med medel från den avlidnes bankkonto. Fullmaktshavaren har ansetts ha behörighet att ingå rättshandlingarna med stöd av fullmakten. Banken har med befriande verkan i förhållande till dödsboet kunnat betala fakturorna.

22 §  Om fullmaktsgivaren får en förvaltare enligt föräldrabalken, har en rättshandling som fullmäktigen företar och som omfattas av förvaltarens uppdrag inte större verkan än den skulle ha haft, om fullmaktsgivaren själv hade företagit rättshandlingen. Lag (1988:1264).

Fullmäktigen får bara företräda huvudmannen inom de områden där huvudmannen har full rättskapacitet. Aktualiseras exempelvis om huvudmannen lider av psykisk sjukdom och har förvaltare.

  • RH 2016:53:Bedömning av behovet av god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 § respektive 7 § föräldrabalken för en person med nedsatt hälsotillstånd. Även fråga om betydelsen av att personens make sedan tidigare har fullmakt att företräda denne.
Ändrad: SFS 1988:1264 (om god man och förvaltare)

23 §  Varder fullmaktsgivarens egendom avträdd till konkurs, har rättshandling, som fullmäktigen företager, icke större verkan mot konkursboet än den skulle haft, om fullmaktsgivaren själv företagit den. Är fullmakten sådan som avses i 18 §, kan rättshandlingen ej göras gällande mot boet, om fullmäktigen ägde eller bort äga kännedom om konkursen när han företog rättshandlingen. Lag (1975:246).

Reglerar om fullmaktsgivaren/huvudmannen är i konkurs.

  • NJA 2017 s. 1140:Fråga om när en betalningstransaktion ska anses ha skett vid tillämpning av 3 kap. 1 och 2 §§ konkurslagen när den utförts med utnyttjande av I) checkräkningskredit respektive II) innestående kontomedel.
Ändrad: SFS 1975:246 (Regeringens proposition om ändring i konkurslagen (1921:225) m.m.)

24 §  Utan hinder därav att fullmaktsgivaren icke vidare råder över sig och sitt gods, må fullmäktigen, intill dess erforderliga åtgärder kunna vidtagas av den, som enligt lag äger handla å fullmaktsgivarens vägnar, i kraft av fullmakten företaga sådana rättshandlingar, som äro nödiga för att skydda fullmaktsgivaren eller hans konkursbo mot förlust.

25 §  Den, som uppträder såsom fullmäktig för annan, ansvarar för att han har erforderlig fullmakt och är förty, där han ej förmår styrka, att han handlat efter fullmakt eller att den rättshandling, varom fråga är, blivit godkänd av den uppgivne huvudmannen eller ändock är gällande mot honom, pliktig att ersätta tredje man all skada, som denne lider därigenom att han icke kan göra rättshandlingen gällande mot huvudmannen.

[S2]Vad sålunda är stadgat skall dock icke äga tillämpning, där tredje man insåg eller bort inse, att fullmakt ej förefanns eller att förefintlig fullmakt överskreds; ej heller där den, som företog rättshandlingen, handlade på grund av fullmakt, vilken i följd av någon särskild omständighet, varom han icke ägde kunskap och varom tredje man ej heller kunde med fog förutsätta, att han skulle hava kännedom, icke kan göras gällande mot huvudmannen.

Reglerar förhållandet mellan fullmäktigen och tredje man om fullmakten inte gäller och fullmäktigens skadeståndsansvar.

Om fullmäktigen handlar utanför sin behörighet eller utan fullmakt och tredje man är i god tro har fullmäktigen ett strikt ansvar att ersätta tredje mans skada. Bestämmelsen kallas falsus procurator.

Vid ställningsfullmakter kan även fullmäktigens arbetsgivare bli skadeståndsansvarig om det finns synnerliga skäl se 4 kap 1 § skadeståndslagen.

  • RH 2012:31:En kommun som har beviljat försörjningsstöd för en familjs boende har ensam företagit de rättshandlingar gentemot ett bolag varigenom upplåtelsen av en hyreslägenhet för familjens boende inletts och avslutats samt erlagt hyra för boendet. Det har ansetts ankomma på kommunen, för att undgå att själv bli bunden av hyresavtalet, att klargöra för bolaget att kommunen handlat i familjens och inte i eget namn.

26 §  Vad här ovan i detta kapitel är stadgat om fullmakt att företaga rättshandlingar skall äga motsvarande tillämpning i fråga om fullmakt att företräda fullmaktsgivaren vid rättshandlingar, som företagas gentemot honom.

27 §  I fråga om återkallelse av prokura, som blivit till handelsregistret anmäld, skall vad i 13 och 19 §§handelsregisterlagen (1974:157) är stadgat lända till efterrättelse. Har återkallelsen blivit införd i handelsregistret och kungjord i Post- och Inrikes Tidningar, är firmans innehavare icke pliktig att jämväl på annat sätt återkalla fullmakten.

[S2]Fullmakt att sluta avtal om köp, byte eller gåva av fast egendom skall vara skriftlig. Har sådan fullmakt blivit, efter ty i 16 och 17 §§ sägs, återkallad eller för kraftlös förklarad, vare fullmakten utan verkan.

[S3]Genom vad här ovan i detta kapitel stadgas därom, att rättshandling av fullmäktigen i vissa fall icke är gällande mot fullmaktsgivaren, sker ej ändring i vad 18 kap. 3 § handelsbalken innehåller angående verkan därav att vad som genom sådan rättshandling åtkommits blivit använt till fullmaktsgivarens nytta. Lag (1977:672).

Tredje stycket rör behörighetsöverskridande till nytta för huvudmannen. Om fullmäktigen överskrider sin behörighet enligt fullmakten är huvudregeln att rättshandlingen inte blir gällande mot fullmaktsgivaren/huvudmannen. Bestämmelsen ger dock ett undantag till huvudregeln och innebär att huvudmannen ändå blir bunden av avtalet om det som fullmäktigen avtalat om har blivit använt till hans nytta.

Ett annat undantag till huvudregeln om att fullmäktigen inte kan binda huvudmannen om han agerar utom sin behörighet är om huvudmannen, ratihaberar en rättshandling. Ratihaberingen kan ske antingen explicit men som godkännande räknas även exempelvis konkludent handlande. Exempel: A har givit B en skriftlig fullmakt om att B ska köpa päron till A. När B kommer till C är päronen slut. Istället köper B jordgubbar till A trots att han inte får det enligt fullmakten. Enligt huvudregeln har B då inte bundit A. A tycker dock om jordgubbar och äter upp dem. Han har då ratihaberat avtalet genom konkludent handlande. Avtalet blir då bindande mellan A och C trots att det var utanför vad B fick göra enligt den skriftliga fullmakten.

Ändrad: SFS 1977:672 (med förslag till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.), 1970:1006 (('med förslag till lag om införande av nya jordabalken, m. m.',))

3 kap. Om rättshandlingars ogiltighet

Kapitlet är tvingande för alla slags rättshandlingar. Här regleras dels felskrivningar och misstag dels tveksamt beteende vid avtalsslutande från någondera parten. Vid bedömningen av om ett avtal är ogiltigt eller om man ska jämka avtalet tas speciell hänsyn till en eventuell svagare part (t.ex. en konsument)

  • NJA 1999 s. 793:Banken A har överfört ett belopp från företaget B:s konto i banken C till företaget D:s konto hos A samt krediterat sistnämnda konto med beloppet. Sedan C därefter vägrat att godta överföringen, har A debiterat D:s konto med beloppet samt vägrat att utbetala detta till D. Frågor om bl a betydelsen av kontots kreditering, A:s möjlighet att rätta denna och relevansen av bristande förutsättningar på A:s sida.

28 §  Rättshandling, den någon blivit rättsstridigt tvungen att företaga, vare, där tvånget utövats genom våld å person eller genom hot, som innebär trängande fara, icke gällande mot den tvungne.

[S2]Har tvånget utövats av annan än den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, och var denne i god tro, åligger det dock den tvungne, där han vill mot honom åberopa tvånget, att utan oskäligt uppehåll efter det tvånget upphörde giva honom meddelande därom vid äventyr, om sådant underlåtes, att rättshandlingen varder gällande.

En rättshandling är ogiltig om den som utfört den utsatts för råntvång. Det krävs ett mycket starkt hot mot den som tvingas för att bestämmelsen ska bli tillämplig jfr BrB 8 kap 4 §. Man säger att det inte ska finnas någon verklig vilja bakom handlingen. Ett exempel är att under pistolhot tvingas skriva på ett kontrakt.

När tvånget upphört är den tvingade dock skyldig att berätta för motparten att rättshandlingen är ogiltig för att den tvingade ändå inte ska bli bunden om motparten inte vet om hur rättshandlingen kom till. Dvs. han har reklamationsskyldighet till godtroende tredje man.

  • AD 2012 nr 37:En arbetsgivare har hävt ett anställningsavtal och åberopat avtalslagens ogiltighetsregler. Fråga om interimistiskt förordnande enligt 35 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • NJA 1999 s. 575:Sedan en bank har utfört en betalning för ett företags räkning under felaktigt antagande att det på företagets konto i banken fanns medel som täckte betalningen samt betalningsmottagaren tagit emot beloppet i god tro men innan detta disponerats underrättats om att banken blivit utsatt för bedrägeri, uppkommer fråga om betalningsmottagaren är skyldig att återbära beloppet a. enligt reglerna om condictio indebiti, b. på grund av att banken svikligen förletts till betalningen (39 § andra meningen avtalslagen), c. med hänsyn till bristande förutsättningar på bankens sida.

29 §  Rättshandling, den någon utan användande av sådana tvångsmedel, som i 28 § avses, rättsstridigt tvungit en annan att företaga, vare ej gällande mot den tvungne, där den, gentemot vilken rättshandlingen företogs, själv utövat tvånget eller ock insett eller bort inse, att rättshandlingen framkallats genom rättsstridigt tvång från annans sida.

En rättshandling är ogiltig om den som ingått den blivit tvingad till det av motparten eller om motparten inser att han blivit tvingad till det. Bestämmelsen rör så kallat lindrigt tvång som ogiltighetsgrund.

Tvånget måste ha orsakat rättshandlingen och hotet måste vara rättsstridigt. Exempelvis om man blivit utsatt för utpressning för att ingå ett avtal (jfr BrB 9 kap 4 §).

  • AD 2010 nr 9:En arbetstagare varslades om avskedande som därefter drogs tillbaka varefter arbetsgivaren och arbetstagaren ingick ett avtal om att arbetstagaren med bibehållna anställningsvillkor skulle erhålla nya arbetsuppgifter, som inte ingick i arbetsskyldigheten, som skulle utföras hos en underleverantör till arbetsgivaren. Arbetstagaren återkallade sin accept, men arbetsgivaren ansåg att parterna träffat ett giltigt avtal och att arbetstagaren skulle arbeta i enlighet med överenskommelsen. Huvudsakligen fråga om avtalet är ogiltigt enligt avtalslagens bestämmelser.
  • AD 2012 nr 10:Efter att stridsåtgärder vidtagits har två kollektivavtal, ITF Special Agreements, undertecknats vid två olika tillfällen mellan svenska fackliga organisationer och ett norskt bolag, avseende ett fartyg registrerat i Panamas skeppsregister. Målen rör bl.a. frågorna om kollektivavtalen är giltiga och därvid om stridsåtgärderna var lovliga. Arbetsdomstolen har, efter huvudförhandling i målen, beslutat att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen i frågan om regleringen i EES-avtalet om fri rörlighet för tjänster - sjötransporttjänster - och som har sin motsvarighet i EG-fördraget, gäller för ett bolag med säte i en EFTA-stat såvitt avser dess verksamhet i form av transporttjänster med ett fartyg som är registrerat i ett tredje land utanför EG/EES.
  • AD 2012 nr 37:En arbetsgivare har hävt ett anställningsavtal och åberopat avtalslagens ogiltighetsregler. Fråga om interimistiskt förordnande enligt 35 § andra stycket anställningsskyddslagen.

30 §  Där den, gent emot vilken en rättshandling företagits, framkallat densamma genom svikligt förledande eller ock insett eller bort inse, att den, som företog rättshandlingen, blivit svikligen förledd därtill av annan, vare rättshandlingen icke gällande mot den förledde.

[S2]Har den, gentemot vilken rättshandlingen företogs, svikligen uppgivit eller förtegat omständigheter, som kunna antagas vara av betydelse för rättshandlingen, skall han anses hava därigenom framkallat densamma, såframt det ej visas, att det svikliga förfarandet icke inverkat å rättshandlingen.

Ogiltighetsgrunden svek (jfr BrB 9 kap 1 §).

Två rekvisit ska vara uppfyllda:

  1. vilseledande genom lämnande av oriktiga uppgifter eller underhållande av information
  2. vilseledandet ska ha skett avsiktligen dvs. den som vilseleder ska ha uppsåt att göra det

Den som vilseleder kan antingen vara motparten eller någon annan. Det räcker att motparten är i ond tro om rättshandlingens tillkomst för att den ska vara ogiltig.

  • AD 2018 nr 49:Fyra arbetstagare vid ett låsföretag har sagt upp sig för att verka för ett konkurrerande företag. Fråga dels om två av arbetstagarna brutit mot en konkurrensklausul, dels om arbetstagarna brutit mot lojalitetsplikten och därför är skyldiga att betala ekonomiskt skadestånd till låsföretaget.
  • NJA 2007 s. 86:Köpare av fastighet har ansetts berättigad att åberopa ett fel (betydande buller från motocrossbana) som säljaren känt till men inte upplyst köparen om, trots att köparen bort upptäcka felet. Betalning till fastighetsmäklaren, som inte var behörig att ta emot denna för säljarens räkning, har blivit giltig mot säljaren sedan denne, efter vunnen kännedom om att beloppet betalats till mäklaren och att mäklaren tillgodogjort sig beloppet som provision, inte gjort invändning mot mäklaren och inte heller begärt att denne skulle vidarebefordra beloppet.
  • AD 2010 nr 9:En arbetstagare varslades om avskedande som därefter drogs tillbaka varefter arbetsgivaren och arbetstagaren ingick ett avtal om att arbetstagaren med bibehållna anställningsvillkor skulle erhålla nya arbetsuppgifter, som inte ingick i arbetsskyldigheten, som skulle utföras hos en underleverantör till arbetsgivaren. Arbetstagaren återkallade sin accept, men arbetsgivaren ansåg att parterna träffat ett giltigt avtal och att arbetstagaren skulle arbeta i enlighet med överenskommelsen. Huvudsakligen fråga om avtalet är ogiltigt enligt avtalslagens bestämmelser.
  • NJA 1985 s. 178:Sedan avtal om leverans av fartygsplåt ingåtts och leverans skett, har köparen försatts i konkurs. Säljaren har yrkat att avtalet förklaras ogiltigt på skilda grunder, bl a enligt 30 § avtalslagen (svek) eller i vart fall enligt förutsättningsläran, och att säljaren berättigas att återfå fartygsplåten. Konkursboet har invänt att säljaren - även om avtalet förklaras ogiltigt, vilket boet bestritt - inte äger separationsrätt i konkursen. HD har funnit avtalet ogiltigt enligt förutsättningsläran och bifallit säljarens talan.
  • AD 2011 nr 92:Ett avtal mellan en arbetstagare och dennes arbetsgivare om att arbetstagarens anställning mot viss ersättning skulle upphöra har förklarats ogiltigt med stöd av 30 § avtalslagen.
  • AD 1993 nr 43:En arbetstagares uppsägning av sitt anställningsavtal har med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet med tillämpning av 36 § avtalslagen funnits böra lämnas utan avseende och inte kunna av arbetsgivaren göras gällande mot arbetstagaren. I målet även frågor huruvida uppsägningen varit ogiltig enligt lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet eller enligt30 § eller 33 § jämförd med 39 § avtalslagen.
  • AD 2012 nr 37:En arbetsgivare har hävt ett anställningsavtal och åberopat avtalslagens ogiltighetsregler. Fråga om interimistiskt förordnande enligt 35 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • NJA 2003 s. 194:Sedan en bank vilseletts att utbetala medel som innestått på ett aktiebolags konto, har en person som medverkat till vilseledandet inträtt som ställföreträdare för bolaget. Fråga, sedan bolaget försatts i konkurs, om rätt för konkursboet att gentemot banken hävda att utbetalningen skett utan samtycke av behörig ställföreträdare för bolaget.
  • AD 2017 nr 10:En arbetstagare träffade en överenskommelse om att arbetstagaren mot ett avgångsvederlag sade upp sin anställning till upphörande visst datum. Domstol har funnit att arbetstagaren svikligen förletts att ingå överenskommelsen och därför ogiltigförklarat den. Ogiltigförklaringen innebar att arbetstagarens anställning inte upphört med anledning av överenskommelsen. Den huvudsakliga tvistefrågan avser om ogiltigförklaringen även innebär att arbetstagaren har rätt till löneförmåner från det att arbetstagaren lämnade anställningen med anledning av överenskommelsen till dess att överenskommelsen ogiltigförklarades, med avräkning för det avgångsvederlag arbetstagaren fått utbetalt.
  • AD 1997 nr 36:Fråga om en arbetsgivare haft grund för att häva ett anställningsavtal med stöd av allmänna avtalsrättsliga regler om avtals ogiltighet eller att skilja arbetstagaren ifråga från anställningen genom avskedande eller uppsägning när det framkommit att arbetstagaren på grund av ekonomiska oegentligheter avskedats från en tidigare anställning.
  • NJA 2012 s. 725:Två personer har undertecknat ett kontrakt avseende ett kreditköp av en båt som skulle levereras av annan än säljaren. Enligt en på framsidan förtryckt bestämmelse godkände köparen leveransen av båten, och enligt de förtryckta bestämmelserna på baksidan förbehöll sig säljaren äganderätten till båten. Frågor om köparnas ansvar mot säljaren för leveransuppgiften, sedan det visat sig att båten inte hade levererats.
  • NJA 1999 s. 575:Sedan en bank har utfört en betalning för ett företags räkning under felaktigt antagande att det på företagets konto i banken fanns medel som täckte betalningen samt betalningsmottagaren tagit emot beloppet i god tro men innan detta disponerats underrättats om att banken blivit utsatt för bedrägeri, uppkommer fråga om betalningsmottagaren är skyldig att återbära beloppet a. enligt reglerna om condictio indebiti, b. på grund av att banken svikligen förletts till betalningen (39 § andra meningen avtalslagen), c. med hänsyn till bristande förutsättningar på bankens sida.
  • AD 2014 nr 39:En kommun har hävt ett avtal om tillsvidareanställning efter att en lärare under anställningsförfarandet felaktigt angett att hon var behörig att undervisa i såväl svenska som engelska på högstadiet. Fråga om tillämpning av 30 § avtalslagen alternativt förutsättningsläran.
  • AD 2000 nr 81:Fråga om ett landsting haft rätt att med stöd av allmänna avtalsrättsliga regler om avtals ogiltighet häva ett avtal om tidsbegränsad anställning med en läkare alternativt om landstinget haft rätt att avskeda läkaren.
  • RH 1994:123:Ett försäkringsbolag har vägrat att utge ersättning enligt en tecknad lantbruksförsäkring under åberopande av, i första hand, att försäkringstagaren förfarit svikligt eller handlat mot tro och heder och, i andra hand, att bolaget är fritt från ansvar enligt bestämmelsen i 7 § försäkringsavtalslagen jämförd med 6 § samma lag. Försäkringen har tecknats genom förmedling av ett fristående ombud för försäkringsbolaget. I målet har bl.a. prövats om ombudets underlåtenhet att vidarebefordra upplysningar från försäkringstagaren till bolaget skall tillräknas försäkringstagaren.
  • NJA 2022 s. 82:Förhållandet mellan ogiltighet enligt avtalslagen å ena sidan och jordabalkens regler om övertaganderätt för makar och sambor å den andra.

31 §  Har någon begagnat sig av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att taga eller betinga sig förmåner, vilka stå i uppenbart missförhållande till det vederlag, som må hava blivit erlagt eller utfäst, eller för vilka något vederlag icke skall utgå, vare rättshandling, som sålunda tillkommit, icke gällande mot den förfördelade.

[S2]Lag samma vare, där sådant otillbörligt förfarande, som i första stycket avses, ligger annan till last än den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, och denne ägde eller bort äga kunskap därom.

[S3]Om avtal rörande bärgning gälle vad särskilt är stadgat. Lag (1987:329).

Reglerar ogiltighet genom ocker. Bestämmelsen tillämpas restriktivt och det krävs ett uppenbart missförhållande mellan förmånen för motparten och det vederlag som utbetalats eller utlovats.

Exempel på ocker kan vara oskäligt hög ränta för att låna ut pengar s.k. kreditocker eller att någon köper en väldigt värdefull tavla av en annan person mot en struntsumma s.k. sakocker. Se även BrB 9 kap 5 §

  • AD 2012 nr 37:En arbetsgivare har hävt ett anställningsavtal och åberopat avtalslagens ogiltighetsregler. Fråga om interimistiskt förordnande enligt 35 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • RH 2005:36:En kvinna har begagnat sig av en äldre mans oförstånd för att förmå honom till att lämna stora penninggåvor till henne. Gåvorna har ansetts ogiltiga enligt 31 § avtalslagen.
  • RH 2016:33:Vid påstående om innehållsförfalskning av gåvobrev har gåvogivaren ansetts ha bevisbördan för att handlingens text har ändrats efter undertecknandet och sålunda inte gett uttryck för någon gåvoavsikt. Beviskravet har utformats så att gåvogivaren ska göra detta övervägande sannolikt. Även fråga om ocker.
  • NJA 1981 s. 718:Allmän åklagare yrkade ansvar på A för ocker under påstående, att A hade utnyttjat B:s oförstånd genom att ta emot viss egendom som gåva av denne. Åklagaren gjorde inte gällande att A hade förmått eller påverkat B att ge honom egendomen. I samband med åtalet fördes även talan mot A om enskilt anspråk. Den åtalade gärningen har ansetts inte vara att hänföra till ocker. 9 kap 5 § BrB, jfr 31 § avtalslagen.
  • NJA 2020 s. 624:När grunderna för avtalslagens bestämmelser om ogiltighet och jämkning tillämpas på familjerättsliga avtal finns det anledning att ta hänsyn till de särdrag som utmärker olika slags avtal på detta område.
Ändrad: SFS 1987:329 (om ändring i räntelagen (1975:635) m.m.)

32 §  Den, som avgivit en viljeförklaring, vilken i följd av felskrivning eller annat misstag å hans sida fått annat innehåll än åsyftat varit, vare icke bunden av viljeförklaringens innehåll, där den, till vilken förklaringen är riktad, insåg eller bort inse misstaget.

[S2]Varder en avgiven viljeförklaring, som befordras genom telegram eller framföres muntligen genom bud, till följd av fel vid telegraferingen eller oriktigt återgivande genom budet till innehållet förvanskad, vare avsändaren, ändå att mottagaren var i god tro, icke bunden av förklaringen i det skick den framkommit. Vill avsändaren av anledning som nu sagts icke låta förklaringen gälla, åligger det honom dock att giva mottagaren meddelande därom utan oskäligt uppehåll efter det förvanskningen kommit till hans kunskap; underlåter han det, och var mottagaren i god tro, vare förklaringen gällande sådan den framkommit.

Första stycket är ett uttryck för tillitsgrundsatsen och reglerar så kallade förklaringsmisstag. Bestämmelsen används mest motsatsvis/e contrario dvs. har man skrivit fel och motparten är i god tro är man bunden vid sin felskrivning. Vid benefika rättshandlingar tolkas paragrafen inte e contrario.

Andra stycket reglerar när det inte beror på den som avger viljeförklaringen att det blir fel, förvanskning. I så fall är avgivaren inte bunden av felskrivningen. Felet ska ha uppstått under befordran av meddelandet (befordringsfel). Han måste dock reklamera felet om motparten inte har förstått att det blivit fel dvs är i god tro.

  • NJA 2016 s. 1195:Vid en internetauktion har inga särskilda försäljningsvillkor utöver lägsta pris angetts. Avtal har ansetts uppkomma med den som lämnat högsta budet genom att den av säljaren angivna sluttiden för auktionen passerats.
  • NJA 2012 s. 725:Två personer har undertecknat ett kontrakt avseende ett kreditköp av en båt som skulle levereras av annan än säljaren. Enligt en på framsidan förtryckt bestämmelse godkände köparen leveransen av båten, och enligt de förtryckta bestämmelserna på baksidan förbehöll sig säljaren äganderätten till båten. Frågor om köparnas ansvar mot säljaren för leveransuppgiften, sedan det visat sig att båten inte hade levererats.
  • NJA 2004 s. 69:Ändring av förmånstagarförordnande? Fråga om ett överklagande till HD innefattat yrkande om att bli befriad från skyldigheten att ersätta motpartens rättegångskostnad i HovR:n. (Jfr NJA 1979 s. 293 och där angivna rättsfall samt NJA 1981 s. 683.)
  • NJA 1993 s. 436:Den omständigheten, att en säljare tillbakavisat och bemött de anmärkningar köparen framställt rörande den överlåtna egendomens beskaffenhet, har inte ansetts hindra säljaren från att senare invända att köparen reklamerat för sent. Dessutom fråga om, dels vilken betydelse som skulle tillmätas en uppgift intagen i köpeavtalets ingress, dels huruvida säljaren skulle anses ha friskrivit sig från ansvar för uppgiftens riktighet. 52 § lagen (1905:38 s 1) om köp och byte av lös egendom. 32 § avtalslagen.
  • NJA 2020 s. 334:En borgenär som av misstag har instruerat sin gäldenär att betala till tredje man kan rikta krav mot den tredje mannen, när gäldenären genom betalningen med befriande verkan har betalat sin skuld till borgenären.
  • NJA 2020 s. 624:När grunderna för avtalslagens bestämmelser om ogiltighet och jämkning tillämpas på familjerättsliga avtal finns det anledning att ta hänsyn till de särdrag som utmärker olika slags avtal på detta område.
  • NJA 1989 s. 505:En lokalhyresgäst har sagt upp sitt hyresavtal i avsikt att få till stånd en förlängning av avtalet på ändrade hyresvillkor. Fråga om verkan av att hyresgästen inte i uppsägningen begärt sådan förlängning, när hyresvärden varit införstådd med syftet med uppsägningen. 12 kap 58 a § JB.
  • NJA 1986 s. 495:Sedan en kommun hade lämnat tomträttshavare en skriftligt förslag till ändring av tomträttsavgälden, tillställde tomträttshavarna kommunen ett skriftligt förslag som innebar en halvering av den av kommunen föreslagna avgälden. Kommunen undertecknade av misstag detta senare förslag. Fråga om en för kommunen bindande avtal om ändring av tomträttsavgälden hade ingåtts (32 § 1 st avtalslagen).

33 §  Rättshandling, som eljest vore att såsom giltig anse, må ej göras gällande, där omständigheterna vid dess tillkomst voro sådana, att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen, och den, gentemot vilken rättshandlingen företogs, måste antagas hava ägt sådan vetskap.

Kallas för lilla generalklausulen och när man tillämpar den blir hela avtalet ogiltigt.

  1. En omständighet vid avtalets tillkomst
  2. Som strider mot tro och heder (framförallt ohederliga affärstransaktioner)
  3. Motparten har insikt om omständigheten (dvs är i ond tro)

Tillämpas restriktivt, men skulle exempelvis kunna aktualiseras om förutsättningarna för svek enligt 30 § inte är uppfyllda. Exempelvis om man inte kan bevisa uppsåt hos motparten.

  • NJA 2007 s. 86:Köpare av fastighet har ansetts berättigad att åberopa ett fel (betydande buller från motocrossbana) som säljaren känt till men inte upplyst köparen om, trots att köparen bort upptäcka felet. Betalning till fastighetsmäklaren, som inte var behörig att ta emot denna för säljarens räkning, har blivit giltig mot säljaren sedan denne, efter vunnen kännedom om att beloppet betalats till mäklaren och att mäklaren tillgodogjort sig beloppet som provision, inte gjort invändning mot mäklaren och inte heller begärt att denne skulle vidarebefordra beloppet.
  • AD 2010 nr 9:En arbetstagare varslades om avskedande som därefter drogs tillbaka varefter arbetsgivaren och arbetstagaren ingick ett avtal om att arbetstagaren med bibehållna anställningsvillkor skulle erhålla nya arbetsuppgifter, som inte ingick i arbetsskyldigheten, som skulle utföras hos en underleverantör till arbetsgivaren. Arbetstagaren återkallade sin accept, men arbetsgivaren ansåg att parterna träffat ett giltigt avtal och att arbetstagaren skulle arbeta i enlighet med överenskommelsen. Huvudsakligen fråga om avtalet är ogiltigt enligt avtalslagens bestämmelser.
  • AD 2012 nr 10:Efter att stridsåtgärder vidtagits har två kollektivavtal, ITF Special Agreements, undertecknats vid två olika tillfällen mellan svenska fackliga organisationer och ett norskt bolag, avseende ett fartyg registrerat i Panamas skeppsregister. Målen rör bl.a. frågorna om kollektivavtalen är giltiga och därvid om stridsåtgärderna var lovliga. Arbetsdomstolen har, efter huvudförhandling i målen, beslutat att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen i frågan om regleringen i EES-avtalet om fri rörlighet för tjänster - sjötransporttjänster - och som har sin motsvarighet i EG-fördraget, gäller för ett bolag med säte i en EFTA-stat såvitt avser dess verksamhet i form av transporttjänster med ett fartyg som är registrerat i ett tredje land utanför EG/EES.
  • AD 1993 nr 43:En arbetstagares uppsägning av sitt anställningsavtal har med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet med tillämpning av 36 § avtalslagen funnits böra lämnas utan avseende och inte kunna av arbetsgivaren göras gällande mot arbetstagaren. I målet även frågor huruvida uppsägningen varit ogiltig enligt lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet eller enligt30 § eller 33 § jämförd med 39 § avtalslagen.
  • NJA 1996 s. 3:Ett bolag erbjöd bl a sina anställda att mot erhållande av konvertibla skuldebrev låna ut pengar till bolaget. En bank beviljade anställda hos bolaget kredit för att finansiera förvärvet av skuldebrev och betalade ut lånebeloppen direkt till bolaget. Detta utfärdade emellertid inte några konvertibla skuldebrev och försattes sedermera i konkurs. Fråga om låntagarna kan undgå betalningsskyldighet för lånen.
  • AD 1997 nr 36:Fråga om en arbetsgivare haft grund för att häva ett anställningsavtal med stöd av allmänna avtalsrättsliga regler om avtals ogiltighet eller att skilja arbetstagaren ifråga från anställningen genom avskedande eller uppsägning när det framkommit att arbetstagaren på grund av ekonomiska oegentligheter avskedats från en tidigare anställning.
  • RH 2001:44:Vid ett hembesök har en försäljare och en jordbrukare ingått leasingavtal om ett dokumentskåp, varvid ett vapenskåp ingått som bonus. Fråga om avtalet skall anses ha ingåtts huvudsakligen för enskilt bruk. 36 § avtalslagen har ansetts vara tillämplig på avtalet med beaktande av utformningen av en skadeståndsklausul i leasingkontraktet och omständigheterna vid avtalets ingående.
  • NJA 1989 s. 505:En lokalhyresgäst har sagt upp sitt hyresavtal i avsikt att få till stånd en förlängning av avtalet på ändrade hyresvillkor. Fråga om verkan av att hyresgästen inte i uppsägningen begärt sådan förlängning, när hyresvärden varit införstådd med syftet med uppsägningen. 12 kap 58 a § JB.
  • AD 2013 nr 73:En arbetstagare har kommit överens med arbetsgivaren om att anställningen ska upphöra. Fråga om arbetstagaren blivit provocerad av arbetsgivaren att träffa överenskommelsen på sådant sätt att den ska betraktas som en uppsägning från arbetsgivarens sida eller om den på annan grund inte kan göras gällande mot arbetstagaren. Vidare fråga om arbetstagaren har rätt till lön under tiden tvisten har pågått enligt reglerna i 34 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • NJA 1985 s. 373:Fråga om prövningstillstånd i HovR. Sedan två bilar sammanstött, förklarar föraren av den ena bilen skriftligen på olycksplatsen att han påtager sig ansvaret för skadorna på den andra bilen. När förklaringen i rättegång åberopas som grund för yrkande om ersättning, gör han gällande att förklaringen är ogiltig enligt 33 § avtalslagen då det skulle strida mot tro och heder att åberopa den. Det har ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att frågan prövas av högre rätt. 22 § 1 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
  • RH 1994:123:Ett försäkringsbolag har vägrat att utge ersättning enligt en tecknad lantbruksförsäkring under åberopande av, i första hand, att försäkringstagaren förfarit svikligt eller handlat mot tro och heder och, i andra hand, att bolaget är fritt från ansvar enligt bestämmelsen i 7 § försäkringsavtalslagen jämförd med 6 § samma lag. Försäkringen har tecknats genom förmedling av ett fristående ombud för försäkringsbolaget. I målet har bl.a. prövats om ombudets underlåtenhet att vidarebefordra upplysningar från försäkringstagaren till bolaget skall tillräknas försäkringstagaren.
  • AD 1996 nr 109:Fråga om en arbetsgivare genom att åsidosätta sitt rehabiliteringsansvar mot en anställd föranlett den anställde att själv säga upp sig från anställningen samt om arbetsgivarens vägran att godta den anställdes återtagande av uppsägningen strider mot god sed på arbetsmarknaden eller om uppsägningen under de förhållanden som är för handen skall lämnas utan avseende med tillämpning av bestämmelserna i 33 eller 36 § avtalslagen.
  • AD 1996 nr 68:Fråga om en arbetstagares egen uppsägning av ett anställningsavtal är ogiltig enligt 33 § avtalslagen och om den skall lämnas utan avseende enligt 36 § samma lag.
  • NJA 1986 s. 748:Efter en sammanstötning mellan två personbilar undertecknade föraren av den ena bilen på olycksplatsen en handling, enligt vilken han påtog sig hela ansvaret för krockskada åsamkad den andra bilen. Omständigheterna vid utfästelsens tillkomst har inte befunnits ha varit sådana att det ansetts strida mot tro och heder av ägaren till den skadade bilen att åberopa utfästelsen. 33 § avtalslagen. Tillika fråga om ersättningsgilla rättegångskostnader enligt 8 och 9 §§ lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden.
  • AD 2001 nr 55:En brevbärare rev sönder och slängde bort ett antal försändelser. Sedan detta upptäckts sade han upp sig själv. Han ville senare återta sin uppsägning med hänvisning till att uppsägningen skett oöverlagt och att han vid tidpunkten för uppsägningen varit deprimerad och inte kunnat bedöma sin situation. Fråga om uppsägningen kunde anses ha provocerats fram av arbetsgivaren eller om omständigheterna varit sådana att det skulle strida mot tro och heder att åberopa uppsägningen mot honom eller vara oskäligt att betrakta honom som bunden av densamma.
  • NJA 2020 s. 624:När grunderna för avtalslagens bestämmelser om ogiltighet och jämkning tillämpas på familjerättsliga avtal finns det anledning att ta hänsyn till de särdrag som utmärker olika slags avtal på detta område.

34 §  Har skuldebrev, kontrakt eller annan skriftlig handling upprättats för skens skull, må utan hinder därav fordran eller rättighet, som den enligt handlingens innehåll berättigade på grund av densamma överlåtit å annan, göras gällande av förvärvaren, såframt denne var i god tro vid sitt förvärv.

I linje med tillitsgrundsatsen kan en skenhandling bli bindande om den överlåts till en tredje man i god tro. Dvs om A och B har skrivit ett löpande skuldebrev för skens skull är det självklart inte gällande mellan dem. Skulle däremot B sälja skuldebrevet till C som inte har någon aning om att det är upprättat för skens blir det bindande mellan A och C.

  • AD 2020 nr 34:En arbetsgivare som påstår att ett skriftligt anställningsavtal har upprättats för skens skull, har ansetts ha bevisbördan för att parterna varit överens om att avtalet inte ska tillämpas dem emellan.
  • NJA 1995 s. 135:Vid köp år 1986 av fastighet lämnades i köpehandlingarna oriktig uppgift om köpeskillingen, varför köpet enligt dåvarande lydelse av 4 kap 1 § JB blev ogiltigt. Förvärvare i senare led har ansetts ha rätt att till skydd för sitt förvärv åberopa 34 § avtalslagen.

35 §  Har någon underskrivit skuldebrev eller annan handling, som är gällande i innehavarens hand eller eljest av löpande beskaffenhet, vare handlingen, ändå att den utan hans vilja kommit ur hans besittning, gällande mot honom, där den efter överlåtelse förvärvats av någon, som därvid var i god tro.

[S2]Är kvitto å ett penningbelopp utan borgenärens vilja kommet ur hans besittning, vare utan hinder därav betalning, som gäldenären, när fordringen är förfallen, i god tro erlägger mot bekommande av kvittot, gällande mot borgenären.

När det gäller löpande handlingar som exempelvis löpande skuldebrev kan man med bindande verkan överlåta dem utan att de är utgivna.

Bestämmelsen tolkas dock framförallt motsatsvis. En rättshandling måste vara utgiven för att vara gällande. Dvs om rättshandlingen inte givits ut spelar det ingen roll om tredje man är i god tro eller inte, någon bundenhet inträder inte.

  • NJA 2000 s. 747:När köp av fast egendom skett genom att parterna undertecknat köpehandlingen vid skilda tillfällen, har köpet inte ansetts fullbordat redan genom den andra underskriften. Köpet har dock blivit bindande genom att köpehandlingen utgivits till den anlitade mäklaren (I) men inte genom att den överlämnats till den sist undertecknande partens ombud (II).

36 §  Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.

[S2]Vid prövning enligt första stycket skall särskild hänsyn tagas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intager en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

[S3]Första och andra styckena äga motsvarande tillämpning i fråga om villkor vid annan rättshandling än avtal.

[S4]I fråga om jämkning av vissa avtalsvillkor i konsumentförhållanden gäller dessutom 11 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Lag (1994:1513).

Detta är en generalklausul, som gör det möjligt att jämka oskäliga avtalsvillkor. Villkoret behöver inte ha varit oskäligt vid avtalets ingående, (i motsats till exempelvis i 33 §) utan kan vara en effekt av ändrade förhållanden.

För tillämpning krävs att det rör sig om

  1. Ett eller flera oskäliga avtalsvillkor
  2. Villkoren ska vara oskäliga antingen vid avtalets tillkomst eller senare

Man kan både jämka avtalsvillkor och avtalet som helhet. En jämkning kan även få samma effekt som att avtalet ogiltigförklaras om det "jämkas till noll".Vid tillämpningen tar man hänsyn till partsställning.

Bestämmelsen används restriktivt, men är ändå omdebatterad. Det finns inga riktlinjer för vad som kan betecknas som oskäligt förutom domstolspraxis vilket kan göra det svårt att förutse effekterna av ett avtal. Några exempel på då paragrafen använts:

  • En skiljeklausul i ett entreprenadavtal mellan näringsidkare och konsument lämnades utan avseende även när näringsidkaren var ett mindre företag i NJA 1982 s. 800.
  • Avtal med skiljeklausul mellan två näringsidkare har skilt sig väsentligt från ett avtal mellan jämställda näringsidkare. Den svagare parten har ansetts vara i behov av samma skydd som en konsument mot ett skiljeavtal med åtföljande kostnadsrisker. Därför har skiljeklausulen lämnats utan avseende då den bedömts vara oskälig NJA 1987 s. 639.
  • En bank har tillämpat ett villkor i en borgensförbindelse så att det har ansetts oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst. Villkoret lämnades därför enligt 36 § avtalslagen utan avseende i NJA 1983 s. 332.
  • AD 2018 nr 49:Fyra arbetstagare vid ett låsföretag har sagt upp sig för att verka för ett konkurrerande företag. Fråga dels om två av arbetstagarna brutit mot en konkurrensklausul, dels om arbetstagarna brutit mot lojalitetsplikten och därför är skyldiga att betala ekonomiskt skadestånd till låsföretaget.
  • AD 2020 nr 12:Kyrkorådets ordförande har för ett pastorat undertecknat ett avtal med en präst om att prästens anställning skulle upphöra och att prästen skulle få ett avgångsvederlag. Arbetsdomstolen har funnit att pastoratet varit behörigen företrätt när avtalet träffades samt att avtalet inte är oskäligt. Vidare har domstolen funnit att pastoratet ska betala allmänt skadestånd till prästens arbetstagarorganisation för att inte ha betalat vederlaget sedan rättsverkan enligt 35 § medbestämmandelagen uppkommit.
  • AD 2005 nr 79:Fråga om en skiljeklausul i ett kollektivavtal kommit att utgöra avtalsinnehåll mellan parterna i ett anställningsförhållande och om klausulen utgör ett rättegångshinder.
  • NJA 1983 s. 510:Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare och konsument.
  • NJA 1983 s. 332:Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på villkor i samband med borgensåtagande i rembursförbindelse att banken ägde utan borgensmannens hörande medge ändring i de för rembursen stipulerade villkoren.
  • NJA 2007 s. 962:Ett avtalsvillkor om att krav med anledning av en utförd s.k. överlåtelsebesiktning av fastighet preskriberades två år efter uppdragets avslutande har inte ansetts oskäligt mot beställaren, som var konsument. Tillika fråga om bestämmelsen, som kommit till uttryck först i själva besiktningsutlåtandet, utgjort avtalsinnehåll.
  • AD 2017 nr 38:En redovisningskonsult har anställts av ett revisionsföretag och i samband därmed överlåtit sin egen rörelse och kundstock till arbetsgivaren. Anställningsavtalet innehöll en konkurrensklausul enligt vilken arbetstagaren under två år efter att anställningen hade upphört förbjöds arbeta med kunder som handlagts vid det kontor där arbetstagaren arbetade. Fråga om konkurrensklausulen är oskälig enligt 38 § avtalslagen, vari fråga ligger om klausulen i anställningsavtalet varit en del i ett affärsmässigt avtal. Om arbetstagaren anses bunden av klausulen, även fråga om det finns skäl att med stöd av 36 § avtalslagen jämka bestämmelsen om ersättning för brott mot klausulen.
  • AD 1996 nr 61:Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på en skiljeklausul i ett enskilt anställningsavtal mellan en idrottsklubb och en idrottstränare. Arbetsdomstolen finner att klausulen utgör ett rättegångshinder.
  • AD 2010 nr 9:En arbetstagare varslades om avskedande som därefter drogs tillbaka varefter arbetsgivaren och arbetstagaren ingick ett avtal om att arbetstagaren med bibehållna anställningsvillkor skulle erhålla nya arbetsuppgifter, som inte ingick i arbetsskyldigheten, som skulle utföras hos en underleverantör till arbetsgivaren. Arbetstagaren återkallade sin accept, men arbetsgivaren ansåg att parterna träffat ett giltigt avtal och att arbetstagaren skulle arbeta i enlighet med överenskommelsen. Huvudsakligen fråga om avtalet är ogiltigt enligt avtalslagens bestämmelser.
  • NJA 2000 s. 462:Ett avtalsvillkor om tvåårig preskriptionstid för en skadeståndstalan som grundas på uppsåt eller grov vårdslöshet har inte ansetts vara oskäligt enligt 36 § avtalslagen.
  • RH 2011:18:Fråga huruvida vitesklausul är oskälig enligt 36 § avtalslagen.
  • RH 2019:13:Hyresnämndsmål. En bostadsrättsförenings stadgar har innefattat ett villkor som innebär att till medlem i första hand får antas en person som fyllt 55 år. Hovrätten fann att villkoret var skönsmässigt utformat och att föreningen därmed saknat stöd för att vägra makar i 35-årsåldern medlemskap i föreningen.
  • AD 2012 nr 10:Efter att stridsåtgärder vidtagits har två kollektivavtal, ITF Special Agreements, undertecknats vid två olika tillfällen mellan svenska fackliga organisationer och ett norskt bolag, avseende ett fartyg registrerat i Panamas skeppsregister. Målen rör bl.a. frågorna om kollektivavtalen är giltiga och därvid om stridsåtgärderna var lovliga. Arbetsdomstolen har, efter huvudförhandling i målen, beslutat att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen i frågan om regleringen i EES-avtalet om fri rörlighet för tjänster - sjötransporttjänster - och som har sin motsvarighet i EG-fördraget, gäller för ett bolag med säte i en EFTA-stat såvitt avser dess verksamhet i form av transporttjänster med ett fartyg som är registrerat i ett tredje land utanför EG/EES.
  • NJA 1982 s. 853:Tillämpning av 36 § avtalslagen på skiljeklausul i ett fackförbunds stadgar.
  • NJA 1999 s. 304:En anställd i ett aktiebolag tog upp ett lån i en bank mot säkerhet av ett konvertibelt skuldebrev som bolaget skulle ge ut. Fråga huruvida gäldenären bör befrias från återbetalningsskyldighet på den grunden att banken beviljat krediten utan tillräckligt noggrann kreditprövning. 36 § avtalslagen och 5 § konsumentkreditlagen.
  • NJA 1994 s. 130:I ett avtal som ingåtts mellan en bostadsrättshavare och annan än bostadsrättsföreningen har intagits en klausul innebärande hembudsskyldighet. Fråga om klausulen är giltig och, då detta befunnits vara fallet, om den kan anses oskälig enligt 36 § avtalslagen.
  • NJA 2011 s. 67:Fråga om jämkning enligt 36 § avtalslagen i samband med kollektivavtal.
  • NJA 1999 s. 408:Till säkerhet för ett aktiebolags förpliktelser gentemot en bank ingick ägarna generell proprieborgen utan begränsning till belopp. Fråga om jämkning av betalningsskyldigheten enligt 36 § avtalslagen.
  • NJA 2009 s. 672:Fråga om återförsäljningsavtal slutet på obestämd tid och utan villkor om uppsägning kunnat sägas upp med omedelbar verkan eller endast med skälig uppsägningstid.
  • AD 2005 nr 28:Fråga om utdömande av vite på grund av överträdelse av avtalsbestämmelse om förbud mot konkurrens.
  • NJA 1992 s. 290:Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på skiljeklausul i franchiseavtal.
  • AD 1993 nr 43:En arbetstagares uppsägning av sitt anställningsavtal har med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet med tillämpning av 36 § avtalslagen funnits böra lämnas utan avseende och inte kunna av arbetsgivaren göras gällande mot arbetstagaren. I målet även frågor huruvida uppsägningen varit ogiltig enligt lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet eller enligt30 § eller 33 § jämförd med 39 § avtalslagen.
  • NJA 2009 s. 408:Frågor om tolkning och jämkning av försäkringsvillkor.
  • NJA 1994 s. 712:Frågor om giltigheten av sådana villkor för en på kollektivavtal grundad tjänstegrupplivförsäkring som innebär att försäkringsbolaget har förbehållits rätt att ensidigt avgöra om sammanboende förelegat i försäkringsvillkorens mening (I och II) och om tillräcklig bevisning åberopats för att en försäkrad arbetstagare under arbetslöshet efter anställningens upphörande stått till den allmänna arbetsmarknadens förfogande (III).
  • AD 2004 nr 52:Fråga om en uppsägning skett på grund av arbetsbrist eller av personliga skäl och om giltigheten av en genom lokalt kollektivavtal träffad turordningsöverenskommelse.
  • AD 1997 nr 35:Fråga om skiljeklausul i kollektivavtal utgör hinder för tingsrätt att pröva viss tvist.
  • NJA 2016 s. 1195:Vid en internetauktion har inga särskilda försäljningsvillkor utöver lägsta pris angetts. Avtal har ansetts uppkomma med den som lämnat högsta budet genom att den av säljaren angivna sluttiden för auktionen passerats.
  • NJA 1988 s. 230:Fråga huruvida friskrivningsklausuler i leasingavtal mellan näringsidkare var oskäliga för leasetagaren. 36 § avtalslagen.
  • AD 1997 nr 22:En arbetstagare har frånträtt sin anställning och i samband därmed träffat en överenskommelse med arbetsgivaren om erhållande av ett avgångsvederlag. Arbetstagaren hade före överenskommelsens träffande sökt anställning hos annan arbetsgivare och hade anledning att räkna med att han inom kort skulle erbjudas den sökta anställningen. Arbetstagaren informerade inte arbetstagaren om den sökta anställningen. Arbetsdomstolen har funnit att överenskommelsens villkor om avgångsvederlag inte kan anses oskäligt och att villkoret därför inte kan jämkas med stöd av 36 § avtalslagen.
  • RH 1995:10:En person har ingått en generell borgen för sin makes skulder till en bank. Fråga huruvida borgensansvaret helt eller delvis har bortfallit genom att borgensavtalet varit oklart och banken gjort en otillfredsställande kreditprövning av borgensmannen eller eftersatt sin informationsskyldighet gentemot borgensmannen.
  • AD 1994 nr 28:Arbetsdomstolen har ansett att en skiljeklausul i ett anställningsavtal angående en banktjänsteman inte är oskälig enligt 36 § avtalslagen. - Enligt 1 kap. 3 § arbetstvistlagen får i vissa fall tvister rörande könsdiskriminering inte hänskjutas till avgörande av skiljemän. Arbetsdomstolen har ansett att en skiljeklausul av detta skäl saknar verkan som rättegångshinder endast om part gör sannolikt att könsdiskriminering har ägt rum.
  • AD 1993 nr 118:En kommun anordnade undersköterskeutbildning för vårdbiträden. Fråga om arbetstagarna enligt regler om ledighet och, förmåner vid utbildning i det tillämpliga kollektivavtalet, Allmänna bestämmelser (AB 89), har rätt till bibehållen lön under utbildningen. å ven fråga om jämkning enligt36 § avtalslagen.
  • NJA 1981 s. 711:Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare och konsument.
  • AD 2002 nr 15:En flygförare med anställning vid Försvarsmakten har åtagit sig att under en tid av fem år stanna kvar i anställningen och att erlägga ett visst belopp (avtalsvite) i ersättning till arbetsgivaren, om han bryter detta åtagande och inom tre år från det att han lämnade anställningen vid Försvarsmakten går över till annan flygtjänst. Åtagandet har gjorts i överensstämmelse med bestämmelser i ett kollektivavtal mellan staten och de statligt anställdas huvudorganisationer. Sedan flygföraren lämnat sin anställning och gått över till annan flygtjänst, väckte staten genom Försvarsmakten talan vid tingsrätten och yrkade att han skulle förpliktas att utge det föreskrivna avtalsvitet till Försvarsmakten. Tingsrätten fastställde genom särskild dom - mellandom - att flygföraren var bunden av avtalsvillkoret, dvs. av sitt åtagande att för visst fall utge vite till Försvarsmakten. Den av tingsrätten valda handläggningsformen innebar att tingsrätten tills vidare inte tog ställning till frågan om beloppsmässig jämkning av vitet. Arbetsdomstolen har ändrat tingsrättens domslut endast på så sätt att flygföraren förklaras vara inte helt obunden av avtalsvillkoret.
  • NJA 1984 s. 280:Vid ett informationsmöte angående pågående småhusbyggande, vilket anordnats av det bolag som byggde husen, lämnade en företrädare för bolaget uppgifter om det beräknade framtida utfallet av en indexklausul som ingick i det kontraktsformulär bolaget använde vid försäljning av husen. En spekulant fick genom en av bolaget anlitad mäklare upplysningar om vad som vid mötet sagts om indexklausulen. Sedan spekulanten köpt en fastighet av bolaget och det visat sig att indexutfallet blev oförmånligare för honom än vad han med ledning av bolagets uppgifter haft anledning räkna med, har bolagets rätt att utkräva kompensation för inträffad indexhöjning begränsats i enlighet med de vid mötet lämnade uppgifterna.
  • RH 2002:17:Fråga om tillämpning av 28 § skuldebrevslagen på kvittningsvis åberopad motfordran som uppkommit och förfallit till betalning först efter det att gäldenären underrättats om överlåtelsen av huvudfordran. Även fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på s.k. cut off-klausuler i avtal mellan näringsidkare.
  • AD 2008 nr 11:Rättegångshinder? En arbetstagare har av sin arbetsgivare fått avslag på en begäran om förslagsersättning. Anspråket grundar sig på regler i kollektivavtal, som också innehåller en bestämmelse om att tvister ska hänskjutas till särskild skiljenämnd. Fråga om denna skiljeklausul ska tillämpas på tvist om ersättningen trots att kollektivavtalet upphört att gälla.
  • NJA 1992 s. 143:Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på skiljeklausul i entreprenadavtal mellan byggbolag och bostadsrättsförening. Tillika fråga om tillämpning av grunderna för 18 kap 3 § 2 st RB.
  • NJA 1996 s. 3:Ett bolag erbjöd bl a sina anställda att mot erhållande av konvertibla skuldebrev låna ut pengar till bolaget. En bank beviljade anställda hos bolaget kredit för att finansiera förvärvet av skuldebrev och betalade ut lånebeloppen direkt till bolaget. Detta utfärdade emellertid inte några konvertibla skuldebrev och försattes sedermera i konkurs. Fråga om låntagarna kan undgå betalningsskyldighet för lånen.
  • NJA 1983 s. 385:Arrendeavgift och indexklausul i ett år 1950 slutet arrendeavtal, avseende tomt för fritidsbostad och med en giltighetstid på 49 år, har jämkats med tillämpning av 36 § avtalslagen.
  • RH 2006:67:Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på ett ensidigt ändrat avtalsvillkor i ett tillsvidareavtal om telefonabonnemang.
  • AD 2000 nr 115:Företrädare för en ideell förening undertecknar ett avtal mellan föreningen och dess heltidsanställde generalsekreterare om att det vid uppsägning från föreningens sida skall gälla en uppsägningstid om 30 månader utöver uppsägningstiden enligt gällande kollektivavtal. Sedan föreningen sagt upp generalsekreteraren uppkommer tvist rörande i huvudsak följande frågor: a) är avtalet inte gällande mot föreningen därför att dess företrädare har saknat behörighet eller befogenhet att underteckna avtalet? - b) har rätten till ersättning enligt avtalet förfallit med anledning att den anställde avlidit? - c) är avtalet oskäligt enligt 36 § avtalslagen?
  • RH 2011:20:En konsument har ingått ett abonnemangsavtal på bestämd tid med en näringsidkare. I avtalet har föreskrivits att det förlängs med ett år om det inte sägs upp skriftligen av konsumenten senast två månader före avtalstidens utgång. Avtalsvillkoret har ansetts oskäligt och har lämnats utan avseende.
  • AD 2015 nr 70:Sedan två svenska fackförbund 2001 respektive 2003 vidtagit stridsåtgärder mot ett norskt bolag har kollektivavtal träffats för arbete ombord på fartyget Sava Star, som var registrerat i Panamas skeppsregister. - Tvist har uppkommit om stridsåtgärderna är otillåtna och om kollektivavtalen är ogiltiga eller oskäliga. Bolaget har yrkat att förbunden dels ska återbetala viss avgifter som bolaget i enlighet med kollektivavtalen betalat till förbunden, dels ska betala skadestånd för ekonomisk förlust som bolaget lidit till följd av stridsåtgärderna. Ett av förbundet har yrkat att bolaget ska betala allmänt skadestånd för att inte ha följt kollektivavtalen i vissa avseenden. - Arbetsdomstolen har inhämtat förhandsavgörande från EU-domstolen i frågan om EES-avtalets regler om fri rörlighet för tjänster, som motsvarar EU-rättens regler om fri rörlighet, är tillämpliga i en situation som den aktuella. - Arbetsdomstolen har, med beaktande av EU-domstolens förhandsavgörande, funnit att bolaget varit tillhandahållare av de sjötransporttjänster som utfördes med Sava Star och att sjötransporttjänsterna omfattades av reglerna om fri rörlighet för tjänster. Arbetsdomstolen har vidare funnit följande. Stridsåtgärderna, som syftade till att kollektivt reglera villkoren för arbetet ombord, försvårade för bolaget att utöva rätten till fri rörlighet för tjänster. Syftet med stridsåtgärderna - att i medlemmarnas intresse säkerställa att skäliga anställningsvillkor tillämpas på besättning i internationell sjöfart och därmed att konkurrerande företag som betalar en rimlig lön till sina anställda inte bestraffas i konkurrenshänseende - utgjorde berättigade mål som är förenligt med fördraget och som kan rättfärdiga begränsningar i den fria rörligheten för tjänster. De krav som förbunden framställde för att avsluta stridsåtgärderna har dock gått utöver vad som varit nödvändigt för att uppnå detta mål och stridsåtgärderna har därför stått i strid med EU-rätten.
  • RH 2001:44:Vid ett hembesök har en försäljare och en jordbrukare ingått leasingavtal om ett dokumentskåp, varvid ett vapenskåp ingått som bonus. Fråga om avtalet skall anses ha ingåtts huvudsakligen för enskilt bruk. 36 § avtalslagen har ansetts vara tillämplig på avtalet med beaktande av utformningen av en skadeståndsklausul i leasingkontraktet och omständigheterna vid avtalets ingående.
  • NJA 1982 s. 613:Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen beträffande bestämmelse i avtal om köp av fast egendom om förverkande av överenskommen handpenning.
  • NJA 1987 s. 553:I ett standardavtal, tillämpligt enligt ett avtal om köp av småhus mellan två sambor och ett husföretag, fanns en klausul om rätt för köparen att i vissa angivna undantagsfall häva köpeavtalet utan annan kostnad än erlagd handpenning. En av undantagssituationerna avsåg äktenskaps upplösning. Sedan samboförhållandet upplösts hävde samborna avtalet. Fråga om möjlighet för dem att - enligt avtalet eller med tillämpning av 36 § avtalslagen - undgå skadestånd utöver handpenningen.
  • AD 2004 nr 37:Fråga om en arbetsgivare haft rätt att frigöra sig från en av arbetstagaren ännu inte tillträdd tidsbegränsad anställning.
  • AD 2010 nr 53:En arbetstagare som arbetat som säljare av finansiella tjänster hade i sitt anställningsavtal en konkurrensklausul. Fråga bl.a. om arbetstagaren brutit mot konkurrensklausulen och om klausulen kan anses oskälig enligt 38 § avtalslagen.
  • RH 1998:13:Fråga om 36 § avtalslagen är tillämplig på gäldenärs skyldighet att återbetala ett banklån.
  • NJA 2012 s. 725:Två personer har undertecknat ett kontrakt avseende ett kreditköp av en båt som skulle levereras av annan än säljaren. Enligt en på framsidan förtryckt bestämmelse godkände köparen leveransen av båten, och enligt de förtryckta bestämmelserna på baksidan förbehöll sig säljaren äganderätten till båten. Frågor om köparnas ansvar mot säljaren för leveransuppgiften, sedan det visat sig att båten inte hade levererats.
  • AD 1995 nr 135:I ett avtal om anställning i en tjänst som innefattar telefonförsäljning till privatpersoner har tagits in en skiljeklausul. Fråga om klausulen utgör ett rättegångshinder.
  • AD 2013 nr 73:En arbetstagare har kommit överens med arbetsgivaren om att anställningen ska upphöra. Fråga om arbetstagaren blivit provocerad av arbetsgivaren att träffa överenskommelsen på sådant sätt att den ska betraktas som en uppsägning från arbetsgivarens sida eller om den på annan grund inte kan göras gällande mot arbetstagaren. Vidare fråga om arbetstagaren har rätt till lön under tiden tvisten har pågått enligt reglerna i 34 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • RH 2016:25:Fråga om utformningen av vitesförbud vid intrång i gemenskapsvarumärken. Hovrätten har begränsat vitesförbudet till den användning som var visad i målet och till sådana förfoganden av varor som omfattas av artikel 9.2 varumärkesförordningen. Vid fastställandet av vitesbeloppet har hovrätten, förutom varumärkeshavarens intresse av att varumärket inte används olovligen, beaktat även risken för att allmänheten missleds att köpa varumärkesförfalskade produkter.
  • AD 2018 nr 62:Fråga om förutsättningar för interimistiskt förordnande enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken föreligger avseende en s.k. värvningsklausul för dataspelsutvecklare.
  • AD 2013 nr 43:En anställd inom Försvarsmakten har väckt talan mot arbetsgivaren med yrkande om bl.a. skadestånd enligt skadeståndslagen under påstående att arbetsgivaren vållat honom en arbetsskada. Arbetsgivaren har invänt i första hand att arbetstagaren, enligt en bestämmelse i tillämpligt kollektivavtal om arbetsskadeförsäkring, inte får föra skadeståndstalan mot arbetsgivaren. Arbetstagaren har genmält att en tillämpning av bestämmelsen skulle dels strida mot artikel. 6.1 Europakonventionen, dels vara oskälig enligt 36 § avtalslagen. Fråga om bestämmelsen ska tillämpas eller inte.
  • AD 1998 nr 103:Enligt en bestämmelse i det kommunala pensionsavtalet kan arbetsgivaren för särskilt fall efter överenskommelse med arbetstagaren besluta att utge garantipension till arbetstagaren. Sedan det uppstått tvist huruvida ett antal kommunalt anställda lärare blivit berättigade till garantipension enligt denna bestämmelse väcker arbetstagarnas organisationer talan i arbetsdomstolen. Kommunen gör därvid invändning om rättegångshinder med hänvisning till att tvister om tolkning och tillämpning av pensionsavtalets bestämmelser enligt avtalet skall avgöras av en särskild skiljenämnd. I målet uppkommer följande frågor: - a) utgör den aktuella tvisten en sådan tvist om tolkning och tillämpning av pensionsavtalet som skall avgöras av skiljenämnden? - b) är kommunen på grund av bestämmelserna i 4 kap. 7 § arbetstvistlagen förhindrad att i rättegången åberopa skiljeklausulen? - c) har kommunen vid central förhandling i tvisten avstått från rätten att åberopa skiljeklausulen för den händelse talan väcks vid domstol? - d) är en tillämpning i detta fall av pensionsavtalets skiljeklausul att anse som oskälig enligt 36 § avtalslagen? - e) skall tvisten återförvisas till förnyade tvisteförhandlingar mellan parterna?
  • NJA 2012 s. 776:Ett avtalsvillkor om automatisk förlängning vid avtal om gymkort har ansetts oskäligt när avtalstiden och förlängningen löpte under ett år och konsumenten inte hade fått någon påminnelse om att uppsägning skulle ske.
  • NJA 1989 s. 614:Enligt ett avtal om underhåll m m, som träffats mellan makar i anledning av förestående äktenskapsskillnad, skulle hustrun erhålla hälften av mannens efterlevandepension från försäkringsbolaget SPP. Båda parter utgick utan någon undersökning från att mannen kunde disponera över SPP- försäkringen på angivet sätt. När det senare framkom att avtalet i den angivna delen aldrig hade kunnat förverkligas fullt ut, eftersom det stred mot de av SPP tillämpade försäkringsvillkoren, väckte hustrun talan mot mannen med yrkande att mannen skulle åläggas att teckna en pensionsförsäkring med hustrun som förmånstagare på ett belopp, som beräknats så att hustrun skulle få samma efterlevandeskydd som om det ursprungliga avtalet hade kunnat genomföras. Den förda talan har ansetts inte kunna bifallas vare sig med tillämpning av förutsättningsläran, 36 § avtalslagen eller allmänna kontraktsrättsliga grundsatser.
  • AD 1994 nr 111:I ett avtal om anställnings upphörande och om avgångsvederlag har tagits in en skiljeklausul. Fråga om klausulen kan anses oskälig mot arbetstagaren.
  • NJA 2004 s. 804:Ett villkor i ett standardavtal, som tillkommit som ett resultat av ett påstått förbjudet samordnat förfarande, har inte ansetts ogiltigt enligt 7 § konkurrenslagen (1993:20) när villkoret tagits in i ett följdavtal med tredje man. Tillika fråga om inhämtande av förhandsavgörande enligt artikel 234 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
  • AD 1993 nr 131:Den 1 september 1988 överlät SSAB Svenskt Stål AB dotterbolaget SSAB Profiler AB (Profilbolaget) med verksamhet i Borlänge och Luleå till Ovako Steel AB. I samband därmed träffades mellan bolaget i SSAB- koncernen och där företrädda arbetstagarorganisationer kollektiva överenskommelser om villkor som skulle gälla för de arbetstagare som vid överlåtelsen övergick från moderbolagsanställningar hos SSAB Svenskt Stål AB till anställningar inom Ovako-koncernen, nämligen hos det överlåtna Profilbolaget. I överenskommelserna intogs bl.a. bestämmelser om en återanställningsgaranti eller återanställningsrätt (här kallade återanställningsgarantin eller återanställningsgarantierna) under en tid av fyra är för de arbetstagare som sålunda lämnade sina anställningar inom SSAB-koncernen. - År 1990 beslöt Ovako-koncernen att flytta Profilbolagets verksamhet i Borlänge till Luleå. Flyttningen var genomförd i juni 1991. Sedan Profilbolaget därefter på grund av ekonomiska problem ställts inför nedläggningshot avyttrade Ovako- koncernen i början av år 1992 Profilbolaget och hela dess verksamhet för rekonstruktion. Med anledning av dessa händelser påfordrade först arbetstagare hos Profilbolaget i Borlänge och senare även arbetstagare hos bolaget i Luleå återanställning hos SSAB med åberopande av återanställningsgarantierna. Deras rätt till återanställning bestreds från SSAB s sida under påstående bl.a. att återanställningsgarantierna inte avsåg situationer av arbetsbrist hos Profilbolaget och dessutom förutsatte att det finns lediga befattningar hos SSAB. - I tvister om tolkning av återanställningsgarantierna i två av de kollektiva överenskommelserna finner arbetsdomstolen att SSAB genom återanställningsgarantierna får anses ha åtagit sig en, förpliktelse att återanställa sådana arbetstagare, som vid överlåtelsen av Profilbolaget övergick från anställningar hos SSAB till anställningar hos Profilbolaget och som därmed omfattas av garantierna, även för fäll av arbetsbrist hos Profilbolaget och oavsett huruvida det hos SSAB finns lediga befattningar eller inte. - En invändning från SSAB:s sida om att återanställningsgarantierna med denna innebörd skulle vara att anse som stridande mot anställningsskyddslagen - därför att följden av garantierna skulle kunna bli att SSAB efter en återanställning av ifrågavarande arbetstagare nödgas vidta uppsägningar på grund av arbetsbrist, varvid de återanställda i kraft av lång tidigare anställningstid hos SSAB skulle vid bestämmande av turordning för sådana uppsägningar i mänga fall slå ut andra arbetstagare hos SSAB - har inte godtagits. - Inte heller har godtagits en invändning från SSAB:s sida om att återanställningsgarantierna, tolkade i enlighet med det tidigare anförda, skulle utgöra ett med hänsyn såväl tillsitt innehåll som till efter överenskommelsen inträffade, förhållanden oskäligt avtalsvillkor och därför skall lämnas utan avseende med stöd av den förmögenhetsrättsliga generalklausulen i 36 § avtalslagen. - Beträffande en av de aktuella arbetstagarna fråga huruvida denne skall anses ha avstått från eller förverkat sin rätt enligt återanställningsgarantin genom. att han, efter det att han begärt återanställning hos SSAB, tagit anställning hos en annan arbetsgivare. - Genom domen förpliktas vissa bolag tillhörande SSAB-koncernen dels att omedelbart anställa de arbetstagare för vilka yrkande därom framställts (i Borlänge tre tjänstemän och i Luleå 206 arbetare och tjänstemän), dels att till arbetstagare för vilka yrkande därom framställts utge ekonomiskt skadestånd (i Borlänge, f yra tjänstemän och i Luleå 206 arbetare och tjänstemärr), dels att så väl till arbetstagare (i Borlänge fem tjänstemän och i Luleå 514 arbetare och tjänstemän) som till fackliga organisationer vilka på arbetstagarsidan är parter i de omtvistade kollektiva överenskommelserna utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott. Yrkandet om allmänt skadestånd till en av de nämnda fackliga organisationerna avslås dock. Med hänsyn till omständigheterna bestäms storleken av de allmänna skadestånden till betydligt lägre belopp än som yrkats.
  • AD 2018 nr 30:Fråga om en arbetstagarorganisations talan för egen respektive en medlems räkning ska avvisas på grund av en skiljeklausul i ett kollektivavtal som medlemmens anställningsavtal hänvisar till, men som arbetstagarorganisationen inte är bunden av. Även fråga om arbetsgivaren har haft skyldighet att på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisationen enligt 13 § medbestämmandelagen innan medlemmens enligt kollektivavtalet tidsbegränsade anställning avslutades.
  • NJA 1982 s. 230:Fråga om ogiltigförklaring eller jämkning av preliminärt bodelningsavtal med tillämpning av 11 kap 16 § GB eller grunderna för 36 § avtalslagen.
  • AD 2000 nr 81:Fråga om ett landsting haft rätt att med stöd av allmänna avtalsrättsliga regler om avtals ogiltighet häva ett avtal om tidsbegränsad anställning med en läkare alternativt om landstinget haft rätt att avskeda läkaren.
  • AD 1994 nr 120:Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på en skiljeklausul i ett enskilt anställningsavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagare. Arbetsdomstolen finner att skiljeklausulen i den föreliggande tvisten skall lämnas utan avseende.
  • NJA 1986 s. 388:Frågor huruvida tvist är att anse som arbetstvist och huruvida skiljeklausul är oskälig enligt 36 § avtalslagen.
  • AD 1996 nr 109:Fråga om en arbetsgivare genom att åsidosätta sitt rehabiliteringsansvar mot en anställd föranlett den anställde att själv säga upp sig från anställningen samt om arbetsgivarens vägran att godta den anställdes återtagande av uppsägningen strider mot god sed på arbetsmarknaden eller om uppsägningen under de förhållanden som är för handen skall lämnas utan avseende med tillämpning av bestämmelserna i 33 eller 36 § avtalslagen.
  • AD 2008 nr 29:Fråga om en skiljeklausul i ett enskilt anställningsavtal mellan ett taxiflygbolag och en pilot utgör rättegångshinder.
  • AD 1996 nr 68:Fråga om en arbetstagares egen uppsägning av ett anställningsavtal är ogiltig enligt 33 § avtalslagen och om den skall lämnas utan avseende enligt 36 § samma lag.
  • AD 2018 nr 61:Fråga om förutsättningar för interimistiskt förordnande enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken föreligger avseende en s.k. värvningsklausul för dataspelsutvecklare.
  • AD 1993 nr 40:I ett avtal som slutits i anledning av att en anställd direktör slutat sin anställning har intagits en konkurrensklausul. Fråga om arbetstagaren brutit mot konkurrensklausulen, om arbetstagarens åtagande sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt enligt 38 § avtalslagen och om det finns skäl att med stöd av 36 § avtalslagen jämka klausulen.
  • NJA 1984 s. 229:Ett avtal om företagsförsäkring innehåller villkor om att vid tvist om värdet av skada på egendom värderingen på begäran av part skall hänskjutas till avgörande av skiljemän. Fråga huruvida villkoret med tillämpning av 36 § avtalslagen skulle lämnas utan avseende.
  • NJA 1987 s. 639:Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare.
  • AD 1995 nr 34:Fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på en skiljeklausul i ett enskilt anställningsavtal. Arbetsdomstolen har funnit att klausulen inte är oskälig enligt bestämmelserna i detta lagrum.
  • NJA 1994 s. 359:Ett avtal med en kommun träffat år 1954 innehöll beträffande uppräknade fastigheter en bestämmelse om befrielse för all framtid från brukningsavgift för spillvattenavlopp. Bestämmelsen har jämkats med stöd av 36 § avtalslagen. - Tillika fråga om s k tredjemansavtal.
  • NJA 1992 s. 782:Enligt ett villkor för företagsförsäkring hade försäkringsgivarens ansvar upphört till följd av att premien inte betalats. Ansvar skulle emellertid enligt villkoret återinträda dagen efter den då betalning av premien ägt rum. Dagen efter det att betalningsorder till postgirot avsänts utbröt brand. En skadereglerare förklarade att försäkringsgivaren skulle svara för skadorna. Fråga om 1) när betalning i villkorets mening ägt rum, 2) skaderegleraren hade ställningsfullmakt, 3) villkoret skulle jämkas enligt 36 § avtalslagen, 4) en av försäkringstagaren anlitad försäkrings mäklare var skadeståndsskyldig gentemot försäkringstagaren.
  • NJA 1997 s. 645:En dom, varigenom en man förklarats ej vara far till ett barn som fötts i hans äktenskap, har inte ansetts böra medföra att ett tidigare arvskifte efter mannen, i vilket barnet deltagit som mannens bröstarvinge, skall förklaras ogiltigt.
  • AD 2002 nr 72:Fråga om en skiljeklausul kommit att utgöra avtalsinnehåll mellan parterna i ett anställningsförhållande och om en tillämpning av klausulen i en tvist mellan parterna är oskälig.
  • NJA 2017 s. 113:Frågan om en ansvarsbegränsning i ett avtal om en s.k. överlåtelsebesiktning av en bostadsfastighet är verksam har bedömts med tillämpning av 36 § avtalslagen. Med hänsyn till omständigheterna har tillräckliga skäl för jämkning inte ansetts föreligga.
  • NJA 1982 s. 800:Tillämpning av 36 § avtalslagen på skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare och konsument.
  • AD 2001 nr 55:En brevbärare rev sönder och slängde bort ett antal försändelser. Sedan detta upptäckts sade han upp sig själv. Han ville senare återta sin uppsägning med hänvisning till att uppsägningen skett oöverlagt och att han vid tidpunkten för uppsägningen varit deprimerad och inte kunnat bedöma sin situation. Fråga om uppsägningen kunde anses ha provocerats fram av arbetsgivaren eller om omständigheterna varit sådana att det skulle strida mot tro och heder att åberopa uppsägningen mot honom eller vara oskäligt att betrakta honom som bunden av densamma.
  • NJA 2020 s. 624:När grunderna för avtalslagens bestämmelser om ogiltighet och jämkning tillämpas på familjerättsliga avtal finns det anledning att ta hänsyn till de särdrag som utmärker olika slags avtal på detta område.
  • NJA 2022 s. 354:Jämkning av en ansvarsbegränsning i ett kommersiellt avtal om rådgivning med stöd av 36 § avtalslagen?
  • RH 2022:33:I ett avhysningsmål har en överenskommelse om avstående av besittningsskydd – ett s.k. avståendeavtal – lämnats utan avseende med stöd av 36 § avtalslagen.
Ändrad: SFS 1976:185 (med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m.m.), 1994:1513 (Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt av EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden)

37 §  Förbehåll att pant eller annan säkerhet skall vara förverkad, om den förpliktelse för vars fullgörande säkerheten ställts icke rätteligen fullgöres, är utan verkan. Lag (1976:185).

Bestämmelsen förbjuder förfallpant. Man kan inte avtala om att en pant ska vara förverkad om pantgivaren t.ex. inte kan betala tillbaka pengarna han lånat.

Exempel: Om A lämnar en klocka i pant för att få låna pengar av B får B inte ta klockan och använda den själv när han inser att A inte kan betala tillbaka pengarna. B måste sälja klockan och får pengarna från försäljningen istället. Detta gäller även om A och B har kommit överens om att B får klockan om A inte kan betala tillbaka pengarna.

38 §  Har någon för att förebygga konkurrens betingat sig av annan att denne icke skall bedriva verksamhet av visst slag eller icke taga anställning hos någon som bedriver sådan verksamhet, är den som gjort utfästelsen icke bunden därav i den mån utfästelsen sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt. Lag (1976:185).

Rör konkurrensbegränsande klausuler.

  • AD 2018 nr 49:Fyra arbetstagare vid ett låsföretag har sagt upp sig för att verka för ett konkurrerande företag. Fråga dels om två av arbetstagarna brutit mot en konkurrensklausul, dels om arbetstagarna brutit mot lojalitetsplikten och därför är skyldiga att betala ekonomiskt skadestånd till låsföretaget.
  • AD 2013 nr 24:En arbetstagare vid ett factoringbolag har sagt upp sig och tagit anställning hos en konkurrent. Fråga bl.a. om arbetstagaren är bunden av en konkurrensklausul samt om arbetstagaren och den nya arbetsgivaren är skadeståndsskyldiga enligt företagshemlighetslagen.
  • AD 2017 nr 38:En redovisningskonsult har anställts av ett revisionsföretag och i samband därmed överlåtit sin egen rörelse och kundstock till arbetsgivaren. Anställningsavtalet innehöll en konkurrensklausul enligt vilken arbetstagaren under två år efter att anställningen hade upphört förbjöds arbeta med kunder som handlagts vid det kontor där arbetstagaren arbetade. Fråga om konkurrensklausulen är oskälig enligt 38 § avtalslagen, vari fråga ligger om klausulen i anställningsavtalet varit en del i ett affärsmässigt avtal. Om arbetstagaren anses bunden av klausulen, även fråga om det finns skäl att med stöd av 36 § avtalslagen jämka bestämmelsen om ersättning för brott mot klausulen.
  • AD 2002 nr 15:En flygförare med anställning vid Försvarsmakten har åtagit sig att under en tid av fem år stanna kvar i anställningen och att erlägga ett visst belopp (avtalsvite) i ersättning till arbetsgivaren, om han bryter detta åtagande och inom tre år från det att han lämnade anställningen vid Försvarsmakten går över till annan flygtjänst. Åtagandet har gjorts i överensstämmelse med bestämmelser i ett kollektivavtal mellan staten och de statligt anställdas huvudorganisationer. Sedan flygföraren lämnat sin anställning och gått över till annan flygtjänst, väckte staten genom Försvarsmakten talan vid tingsrätten och yrkade att han skulle förpliktas att utge det föreskrivna avtalsvitet till Försvarsmakten. Tingsrätten fastställde genom särskild dom - mellandom - att flygföraren var bunden av avtalsvillkoret, dvs. av sitt åtagande att för visst fall utge vite till Försvarsmakten. Den av tingsrätten valda handläggningsformen innebar att tingsrätten tills vidare inte tog ställning till frågan om beloppsmässig jämkning av vitet. Arbetsdomstolen har ändrat tingsrättens domslut endast på så sätt att flygföraren förklaras vara inte helt obunden av avtalsvillkoret.
  • AD 2010 nr 53:En arbetstagare som arbetat som säljare av finansiella tjänster hade i sitt anställningsavtal en konkurrensklausul. Fråga bl.a. om arbetstagaren brutit mot konkurrensklausulen och om klausulen kan anses oskälig enligt 38 § avtalslagen.
  • AD 2001 nr 91:Fråga om giltighet av konkurrensklausul i anställningsavtal.
  • AD 2018 nr 62:Fråga om förutsättningar för interimistiskt förordnande enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken föreligger avseende en s.k. värvningsklausul för dataspelsutvecklare.
  • AD 2017 nr 57:En regionchef vid ett bolag som tillhandahåller hushållsnära tjänster hade en konkurrensklausul i sitt anställningsavtal. Arbetsdomstolen har funnit att klausulen är oskälig enligt 38 § avtalslagen.
  • AD 2015 nr 8:En revisor och hans arbetsgivare har träffat ett avtal med en konkurrensklausul. Enligt klausulen skulle revisorn under två år efter att anställningen hade upphört till sin tidigare arbetsgivare betala 35 procent av de intäkter som han, eller den som han arbetar för, haft från kunder för vilka han var kundansvarig hos den tidigare arbetsgivaren. Arbetsdomstolen har funnit att klausulen uppbars av ett berättigat intresse, att den innebar en begränsning av arbetstagarens möjligheter att verka som revisor som inte bara var marginell samt att revisorn inte fick någon kompensation under bindningstiden och att hans lön och anställningsvillkor inte heller hade bestämts med beaktande av den begränsning som konkurrensklausulen medförde. Domstolen har vid en helhetsbedömning ansett att klausulen är oskälig enligt 38 § avtalslagen.
  • AD 2018 nr 61:Fråga om förutsättningar för interimistiskt förordnande enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken föreligger avseende en s.k. värvningsklausul för dataspelsutvecklare.
  • AD 1993 nr 40:I ett avtal som slutits i anledning av att en anställd direktör slutat sin anställning har intagits en konkurrensklausul. Fråga om arbetstagaren brutit mot konkurrensklausulen, om arbetstagarens åtagande sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt enligt 38 § avtalslagen och om det finns skäl att med stöd av 36 § avtalslagen jämka klausulen.
  • AD 2009 nr 63:Tre arbetstagare hos ett bolag A, som är verksamt inom IT-branschen, slutade sina anställningar där och bildade ett annat bolag B som verkar inom samma bransch. Fråga om arbetstagarna och bolaget B obehörigen har röjt och utnyttjat bolaget A:s företagshemligheter. Vidare fråga om arbetstagarna handlat illojalt mot den tidigare arbetsgivaren och brutit mot sina anställningsavtal samt om de brutit mot konkurrensklausulerna i anställningsavtalen. Vid bedömningen prövas om konkurrensklausulerna är oskäliga och bör jämkas enligt 38 § avtalslagen.
  • AD 1994 nr 65:Fråga om tillämpning av konkurrensklausul i anställningsavtal. Klausulen har enligt 38 § avtalslagen inte ansetts bindande.
Ändrad: SFS 1976:185 (med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m.m.)

4 kap. Allmänna bestämmelser

Avtalslagens två sista paragrafer reglerar dels tidpunkten för ond tro dels vem som får stå risken för att en handling inte kommer fram i tid.

39 §  Är enligt denna lag giltigheten av avtal eller annan rättshandling beroende därav att den, gentemot vilken rättshandlingen företogs, icke ägde eller bort äga vetskap om visst förhållande eller eljest var i god tro, skall hänsyn tagas till vad han insåg eller bort inse vid den tidpunkt, då rättshandlingen blev honom kunnig. Dock må, där särskilda omständigheter sådant föranleda, hänsyn jämväl tagas till den insikt han vunnit eller bort vinna efter nämnda tidpunkt, men innan rättshandlingen inverkat bestämmande på hans handlingssätt.

Paragrafen rör den så kallade re integra-bestämmelsen och reglerar vid vilken tidpunkt motpartens goda eller onda tro är avgörande. I regel är det när parten får kännedom om rättshandlingen som är den tidpunkt som är avgörande för om han anses vara i god eller ond tro.

Ett exempel är när en fullmäktig handlar i strid med sin befogenhet enligt 11 §. Fullmäktigen B ska köpa en bil åt huvudmannen A. Med sig till bilhandlaren har B en skriftlig fullmakt där det står att B får köpa en röd bil åt A. Något pris framgår inte av fullmakten, men innan B kom till bilhandlaren ringde A och sa att den maximalt fick kosta 80 000 kronor. Hos bilhandlaren har B helt glömt bort vad A sagt och köper en röd bil för 160 000 kronor åt A. När papprena skrivs på (vid kunskapspunkten) har bilhandlaren ingen aning om att B egentligen inte fått köpa en så dyr bil, han är alltså i god tro. Därför är köpet bindande mellan A och bilhandlaren. Att bilhandlaren tio minuter senare får ett samtal från A som i insett att han just köpt en alldeles för dyr bil spelar ingen roll för bedömningen enligt huvudregeln.

I vissa fall kan man dock ta hänsyn till information som motparten fått efter kunskapspunkten om rättshandlingen inte inverkat bestämmande på motparten. Se t.ex. NJA 1999 s 575.

  • AD 1993 nr 43:En arbetstagares uppsägning av sitt anställningsavtal har med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet med tillämpning av 36 § avtalslagen funnits böra lämnas utan avseende och inte kunna av arbetsgivaren göras gällande mot arbetstagaren. I målet även frågor huruvida uppsägningen varit ogiltig enligt lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet eller enligt30 § eller 33 § jämförd med 39 § avtalslagen.
  • NJA 2016 s. 1195:Vid en internetauktion har inga särskilda försäljningsvillkor utöver lägsta pris angetts. Avtal har ansetts uppkomma med den som lämnat högsta budet genom att den av säljaren angivna sluttiden för auktionen passerats.
  • AD 2017 nr 17:En arbetssökande och en skolchef undertecknade ett anställningsavtal avseende en anställning som rektor och förskolechef. Fråga om arbetsgivaren blivit bunden av anställningsavtalet, och i så fall, om det funnits laglig grund att skilja arbetstagaren från anställningen.
  • AD 1996 nr 109:Fråga om en arbetsgivare genom att åsidosätta sitt rehabiliteringsansvar mot en anställd föranlett den anställde att själv säga upp sig från anställningen samt om arbetsgivarens vägran att godta den anställdes återtagande av uppsägningen strider mot god sed på arbetsmarknaden eller om uppsägningen under de förhållanden som är för handen skall lämnas utan avseende med tillämpning av bestämmelserna i 33 eller 36 § avtalslagen.
  • NJA 1999 s. 575:Sedan en bank har utfört en betalning för ett företags räkning under felaktigt antagande att det på företagets konto i banken fanns medel som täckte betalningen samt betalningsmottagaren tagit emot beloppet i god tro men innan detta disponerats underrättats om att banken blivit utsatt för bedrägeri, uppkommer fråga om betalningsmottagaren är skyldig att återbära beloppet a. enligt reglerna om condictio indebiti, b. på grund av att banken svikligen förletts till betalningen (39 § andra meningen avtalslagen), c. med hänsyn till bristande förutsättningar på bankens sida.

40 §  Skall någon enligt denna lag giva annan ett meddelande, vid äventyr att eljest avtal anses slutet eller anbud antaget eller rättshandling, som av honom eller å hans vägnar företagits, bliver mot honom gällande, och varder sådant meddelande inlämnat för befordran med post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänt, må ej den omständigheten, att meddelandet försenas eller icke kommer fram, föranleda därtill att avsändaren icke anses hava fullgjort vad honom åligger.

[S2]I fråga om återkallelse av anbud eller svar eller av fullmakt gäller vad i 7, 13 och 18 §§ är stadgat.

Reklamation sker på mottagarens risk.

Den som enligt reglerna blir bunden av en rättshandling om han inte meddelar motparten om motsatsen behöver bara bevisa att han skickat iväg ett meddelande till motparten för att han inte ska bli bunden. Ta exemplet med ett meddelande enligt 4 § 2 st om att man inte vill ingå avtal för att accepten var för sen. Skulle meddelandet försvinna i posten blir den ursprungliga anbudsgivaren ändå inte bunden av något avtal om han kan bevisa att han skickat meddelandet trots att motparten tror att han svarat i rätt tid.

I andra fall är huvudregeln att rättshandling sker på avsändarens risk.

41 §  Genom denna lag upphävas 1 kap. 1 § och 9 kap. 9 §handelsbalken, 2 och 3 §§ i lagen d. 14 juni 1901 angående ocker samt vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stadgat stridande mot här ovan givna bestämmelser.

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

    Ikraftträder
    1916-01-01

Ändring, SFS 1955:231

    Omfattning
    ändr. 31 §

Ändring, SFS 1955:629

    Omfattning
    ikrafttr. av 1955:231

Ändring, SFS 1970:1006

Ändring, SFS 1975:246

Lag (1976:185) om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Lag (1977:672) om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Lag (1981:799) om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Lag (1987:329) om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Har en rättshandling tillkommit före ikraftträdandet tillämpas 31 § i dess äldre lydelse.
    Förarbeten
    Prop. 1986/87:72
    Omfattning
    ändr. 31 §
    Ikraftträder
    1987-07-01

Lag (1988:1264) om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Lag (1994:1513) om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
    2. Den nya bestämmelsen tillämpas även på rättshandlingar som har företagits före ikraftträdandet.
    3. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol prövas enligt äldre bestämmelser.
    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:76, Prop. 1994/95:17, Bet. 1994/95:LU5
    Omfattning
    ändr. 36 §
    Ikraftträder
    1995-01-01