Miljö för en hållbar hälsoutveckling förslag till nationellt handlingsprogram : betänkande

Till statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Regeringen beslutade i april 1995 att tillsätta särskild utredare med

en uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för att minska miljörelaterade hälsoriskeri Sverige. Utredningens övergripande syfte är att identifiera de miljöproblem som är en risk för hälsan samt att ta fram ett nationellt handlingsprogram för att minska hälsoriskerna i miljön. Utredarens uppdrag preciseras i kommittédirektivet, Dir 1995:68 se bilaga.

Utredare har varit professor Christer Hogstedt, överdirektör vid Arbetslivsinstitutet och överläkare vid Stockholms läns landsting. Huvudsekreterare har varit docent Katarina Victorin, Institutet för miljömedicin. Övriga sekreterare halvtid har varit sektionschef Martin Eriksson, Socialstyrelsen, och dr med. vet. Titus Kyrklund, Naturvårdsverket. Utredningens sekretariat har under några månader biträtts

fil. lic. Ann Mari Skorpen for framtagande av underlagsmaterial, fil. av kand. Sara Victorin för språkbehandling och redigering och Barbro Nilsson assistent. översättningen av sammanfattningen har gjorts

som av Robert Crofts.

Utredningen består av detta huvudbetänkande SOU 1996: 124 och

två bilagor: Miljörelaterade hälsorisker och Aktörer och verktyg i

miljöhälsoarbetet. Huvudbetänkandets faktamaterial bygger underlagsmaterialet i bilagorna där många utöver utredaren och sekretariatet bidragit till texten vilket framgår förord i dessa bilagor. En förkortad

av version huvudbetånkandet kommer att publiceras engelska.

av

Utredningen har biträtts en expertgrupp med följ ande ledamöter:

av

Mona Blomdin till november 1995, Maria Delvin november 1995-juni 1996 och Eva Sandberg från juni 1996, Miljödepartementet, Leif Busk, Livsmedelsverket, Göran Enander, Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Ann-Sofie Eriksson januari 1996, Mona Åker-

till

ström från januari 1996, Svenska Kommunförbundet, Erik Jarmerfeldt/Margareta Mårtensson, SAF-Industriförbundet, Anders Jeppsson, Arbetsmarknadsdepartementet, Enn Kiviséikk, Strålskyddsinstitutet, Michael Kramers, Socialdepartementet t.o.m. december 1995, Sven- Åke Larsson, Landstingsförbundet, Lars Lindau, Naturvårdsverket,

Nils Gunnar Lindquist, Kemikalieinspektionen, Laila Linnergren-Fleck,

Socialstyrelsen, Göran Pershagen, Institutet för miljömedicin, Pia Stork, Kommunikationsdepartementet, Inger Sävenstrand-Rådö, F olkhälsoinstitutet och Kerstin Wennerstrand, Näringsdepartementet/ Inrikesdepartementet.

Därutöver har utredningen haft stöd vetenskaplig referensgrupp

av en och en referensgrupp med representanter för kommuner, länsstyrelser och landsting, för att diskutera uppläggningen, analyserna och förslagen. I den vetenskapliga referens gruppen ingick:

Prof. Anders Ahlbom, Institutet för Miljömedicin, prof. Olav Axelson, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping, doc. Jörgen Bäckström, Kemikontoret, prof. Erik Dybing, Statens Institutt for Folkehelse, Norge, doc. Carl-Gustav Elinder, Njurkliniken, Huddinge sjukhus, prof. Bo Jansson, Institutet för Tillämpad Miljöforskning, Stockholms Universitet, prof. Max Kjellman, Bamkliniken, Universitetssjukhuset i Linköping, prof. Tord Kjellström, Office of Global and Integrated Environmental Health, WHO, Geneve, prof. Roland Möllby, Mikrobiologiskt och Tumörbiologiskt Centrum, Karolinska Institutet, prof. Gunnar Nordberg, Institutionen för Miljömedicin, Umeå universitet, prof. Staffan Skerfving, Yrkes- och Miliömedicinska institutionen, Lunds universitet, dr Jan Sundell, Folkhälsoinstitutet och prof. Leif Svanström, Institutionen för Folhälsovetenskap, Karolinska Institutet.

I referensgruppen med representanter för kommuner, länsstyrelser och

landsting ingick:

Åke Larsson, Malmö stad, Kia Regnér, Miljö- och

Miljönämnden,

hälsoskyddsnämnden, Österåkers kommun, Rolf Wickström, Miljöoch byggnänmden, Kramfors kommun, Carl-Lennart Åstedt, Miljö- och hälsoskyddsnämnden, Uppsala kommun, Karin Andersson, Miljö- och stadsbyggnadsnämnden, Nynäshamns kommun, Bertil F ennstad, Miljöoch hälsoskyddsnämnden, Marks kommun, Göran Jansson, Miljövårdsenheten, Länsstyrelsen, Kristianstads län, Jan Johansson, Miljövårdsenheten, Länsstyrelsen, Östergötlands län, Christian Blücher, Miljövårdsenheten, Länsstyrelsen, Kalmar län, Lars-Göran Jonsson, Miljövårdsenheten, Länsstyrelsen, Jönköpings län, Gunnar Önnevall, Miljöskydd, Länsstyrelsen, Västerbottens län, Lars Hagmar, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Lund och Kjell

Andersson, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Regionsjukhuset i

Orebro.

Utredningen har presenterats för Nationalkommittén om Agenda 21, Miljöbalksutredningen, Kommunikationskommittén och Generaldirektörsgruppen för folkhälsofrågor vid Folkhälsoinstitutet. Utredningens förslag har också presenterats för styrelsen för Folkhälsoinstitutet, generaldirektören för Boverket Gösta Blücher, och föreståndaren för IMM professor Sten Orrenius med medarbetare. Utredningen var medarrangör till en nationell miljöhälsokonferens i Sundsvall 13-14 maj 1996. Utredningens sekretariat har också sarnrnanträtt med sekretariaten för olika utredningar Altemativbränsleutredningen, Kretsloppsdelegationen, Utredningen om Konsumenterna och miljön. Utredaren har samrått med överdirektör Olof Edhag, styrelseordförande för Institutet för Miljömedicin, generaldirektör Anders Johansson, Arbetslivsinstitutet och professor Hans Wigzell, rektor för Karolinska Institutet.

Förslaget till nationellt handlingsprogram för att minska miljörelaterade hälsorisker i Sverige presenteras i detta huvudbetänkande

ett eget kapitel, med beaktande av att förslaget ska kunna utgöra som grund för ett som efter remissbehandling kan behandlas av

program riksdagen och presenteras internationellt.

Stockholm den l oktober 1996

Christer Hogstedt

Katarina Victorin

Martin Eriksson

Titus Kyrklund

SOU 1996: 124

O

Innehåll

1 Sammanfattning ll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Summary 16 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2 Bakgrund 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Utredningens avgränsningar 24 . . . . . . . . . . 2.2 Hälsorelaterade nriljömål och åtgärdstyper25

2.3 Handlingsprogrammets och betänkandets

utformning samt utredningens

genomförande 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 En hållbar hälsoutveckling 28 . . . . . . . . . . . 3 Sjukdomar som kan vara miljörelaterade 31 . . . . . .

3.1¶Hjärt-kärlsjukdomar 31

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Cancer 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Allergiska besvär och luftvägssjukdomar 35 . . . . . . . 3.3.1 Luftvägssjukdomar 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Hudeksem och födoämnesallergi 38 . . . . . . 3.4 Påverkan på immunförsvaret 38 . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.5¶Reproduktionspåverkan 39

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Påverkan nervsystemet 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Mag-tarmsjukdomar till följd smittspridning 41 av . . 3.8 Slutsatser 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9 Litteratur 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4¶Riskanalys av miljöhälsofaktorer

-principer och exempel 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Riskbedömning 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Riskidentiñering 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Riskuppskattning 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1.3¶Exponeringsanalys 50

. . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Riskvärdering, riskhantering 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Gränsvärden 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Riskjämförelser 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Riskuppfattning riskperception 55 . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Riskklassiñcering inom utredningen 56 . . . . . . . . . . . 4.7 Risk-kostnad-nyttoanalyser 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8 Litteratur 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 A/Iiljörelaterade hälsorisker diskussion och -

8 Innehåll SOU 1996: 124

förslag till mål och åtgärder 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Utomhusluft 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Hälsorisker och prioriterade ärrmen. 61 . . . . 5.1.2 Befintliga nationella mål 64 . . . . . . . . . . . . . 5.1.3 Förslag till nationella mål 65 . . . . . . . . . . . . 5.1.4 Utsläppskällor och trender. Diskussion

av åtgärder 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.5 Förslag till åtgärder 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Inomhusluft 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Hälsorisker 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Befintliga mål 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Förslag till mål 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 Diskussion om läget och tidigare åtgärder80

5.2.5 Förslag till åtgärder 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Vatten 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Hälsorisker 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 Befintliga mål 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.3 Förslag till mål 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.4 Diskussion av åtgärder 92 . . . . . . . . . . . . . . 5.3.5 Förslag till åtgärder 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Föroreningar i föda 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Hälsorisker 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Befintliga nationella mål samt mål från

myndigheter 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.3 Förslag till nationella mål 103 . . . . . . . . . . . . 5.4.4 Diskussion av åtgärder 104 . . . . . . . . . . . . . 5.4.5 Förslag till åtgärder 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Förorenad mark 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Hälsorisker med kemikalier i hushållen 110 . . . . . . . . . 5.7 Buller 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.7.1 Bullerstömingar 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.2 Befintliga mål 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.3 Förslag till mål 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.4 Diskussion om läget och tidigare åtgärderl 14

5.7.5 Förslag till åtgärder 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8 Joniserande och icke-joniserande strålning samt

elektriska och magnetiska fält l 17 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.1 Hälsorisker 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.8.2 Mål 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.3 Diskussion om läget och tidigare åtgärderl 19

5.8.4 Förslag till åtgärder 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9 Skador 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.9.1 Befintliga mål 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.2 Förslag till åtgärder 122 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 9

5.10 Sektoremas insatser ..l24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10.1 Transport ..126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10.2 Energi ..l29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10.4 Industri ..l3l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10.5 Byggsektom ..l32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.l0.6 Jordbmk ..l33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6 Internationellt arbete diskussion och förslag 135 - .. 7 Den oflentliga sektorns roll diskussion och förslag 141 .. 7.1 De statliga myndigheterna och organen ..141 . . . . . . . 7.2 Kommunerna 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.3 Landstingen 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.4 Samverkan 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8 Verktyg för att minska miljörelaterade

hälsorisker diskussion och förslag ..149 ~ . . . . . . . . 8.1 Agenda 21 och andra måldokument 149 . . . . . . . . . . .. 8.2 Lagar ..l5l

8.3 Tillsyn och övrigt hälsofrämjande arbete ..l5l . . . . . . 8.4 Miljöövervakning ..153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Hälsoövervakning ..154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6 Näringslivets redskap 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.7 Informationsteknik, IT ..l55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8 Miljökonsekvensbeskrivningar MKB ..156 . . . . . . . 8.9 Fysisk planering ..157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.10 Bidrag och ekonomiska styrmedel 158 . . . . . . . . . . . .. 8.11 Forskning ..159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.12 Utbildning ..161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.13 Förslag 162 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9 Nationell handlingsplan för att minska

miljörelaterade hälsorisker 165 . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.1 Inledning ..165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.1 Mål, metoder och åtgärdsinriktningar i

miljöhälsoarbetet 166 . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.2 Riktlinjer för det nationella miljöhälsoarbetet 168 . . .. 9.2.1 Hälsoskyddets höga nivå bör bevaras 168 .. 9.2.2 Försiktighetsprincipen bör tillämpas i

miljöhälsoarbetet ..168 . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.3 Producentema och ägarna ska vidta de

försiktighetsmått som behövs för att

förhindra ohälsa 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.2.4 Det internationella miljöhälsoarbetet

kräver kvalificerade insatser 170 . . . . . . . . .. 9.2.5 Sysselsättningsmedel bör användas till

hälsorelaterade miljöförbättringar ..170 . . .

10 Innehåll SOU 1996: 124

9.2.6¶Hälsokonsekvensbedömningar av större

politiska beslut bör göras 171

. . . . . . . . . . . . 9.2.7 Miljöhälsoarbetet bör utvecklas tillsarn-

mans med miljö- och folkhälsoarbetet 171

. .

9.2.8¶Tillsyns- och ktmskapsorganisationen bör vara pluralistisk 172

. . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.9 Forskningen och utbildningen bör

förstärkas 173

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.10 Handlingsprogrammet bör följas upp och

den hälsorelaterade miljöövervakningen

bör förstärkas 174

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Miljörelaterade hälsorisker mål och åtgärds-

-

inriktningar 176

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.1 Utomhusluft 176

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.2 Inomhuslufl 178

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.3 Föroreningar i dricksvatten 181

. . . . . . . . . . . 9.3.4 Smitta och föroreningar i föda 182

. . . . . . . . 9.3.5 Buller 184

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.6 Strålning 185

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.3.7 Skador genom olycksfall 187

. . . . . . . . . . . . . Bilaga: Kommittédirektiv 189

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1996: 124 11

1

Sammanfattning

Sverige har en god miljö och ett gott hälsotillstånd bland befolkningen jämfört med många andra länder. De stora hygieniska riskerna åtgärdades tidigt. Vårt välfärdssamhälle och goda utbildningsnivå, lagstiftning-

omfattande tillsynsorganisation har bidragit till det fören och en hållandevis läget. En del åtgärder har emellertid varit svåra

gynnsamma att genomföra eller har inte finansierats i tillräcklig utsträckning. Föroreningar sprids också mellan olika länder, nya produkter och varor introduceras, forskningen utvidgar kunskapen och i vissa fall blir inte hälsoeffektema uppenbara förrän efter många decennier. Därför är den miljöbetingade ohälsan fortfarande betydande och påtaglig. Miljön måste förbättras och beredskapen inför nya risker måste vara hög.

De miljörelaterade hälsoriskema finns i många olika sektorer och hanteras många olika myndigheter och organisationer. Det behövs

av

samlad överblick av och gemensamma mål för denna del av miljöen och folkhälsoornrådena, vilket varit utredningens huvudsyften. Genom att underteckna "Declaration action for environment and health

on Europe", som antogs av miljö- och hälsoministrarna i Europa vid ett möte i Helsingfors 1994, har Sverige åtagit sig att senast 1997 ha utarbetat ett nationellt handlingsprogram för att minska hälsoriskema i miljön.

Utredningens uppgift har såldes varit att presentera ett översiktligt nationellt handlingsprogram, som också är jämförbart med andra handlingsprogram i Europa, för att minska den miljörelaterade ohälsan. I enlighet med direktiven har detta begränsats till kemiska, fysikaliska och vissa biologiska risker samt skador grund av olycksfall i miljöerna utanför arbetsplatserna. Utredningen har sammanfattat dagens kunskap om riskfaktorer i miljön som kan leda till ohälsa bilaga och även inventerat de myndigheter, lagar, mål, aktörer och verktyg som står till buds för att förebygga och undanröja dessa risker bilaga 2. Olika samhällssektorers inverkan på och ansvar för de milj hälsoriskema har beskrivits kortfattat.

I huvudbetänkandet sammanfattas det bakomliggande faktamaterialet och kompletteras med förslag till hälso- och miljökvalitetsmål samt åtgärdsinriktningar för olika miljöfaktorer och sektorer. Därutöver beskrivs kortfattat de sjukdomar som kan vara miljörelaterade

12 Sammanfattning SOU 1996: 124

och principerna bakom riskanalyser. Huvudbetänkandet avslutas med ett förslag till handlingsprogram.

Förslaget till handlingsprogram sammanfattar de viktigaste analyserna och förslagen i en delvis annorlunda struktur än bakgrundsmaterialet. Det inleds med 10 övergripande riktlinjer för arbetet med att minska de miljörelaterade hälsoriskema miljöhälsoarbetet, därefter föreslås mål och åtgärdsinriktningar för olika hälsorelaterade miljöfaktorer.

Utredningens uppdrag kan kondenseras till tre huvudfrågor.

Vilka är de viktigaste miljörelaterade hälsoproblemen

-

Vilka resurser och verktyg finns för att förebygga och åtgärda dessa -

hälsoproblem Vad kan göras ytterligare utan nya ekonomiska resurser

-

När faktamaterialet till utredningen hade sammanställts genomfördes ett seminarium där utredningens experter och medlemmarna i två referensgrupper diskuterade kunskapens kvalitet och klassificerade olika miljöfaktorers hälsorisker. Hänsyn togs till sjuklighetens allvarlighet, omfattning och befarade framtida betydelse. Med stöd av detta underlag har jag funnit att fem problemområden är särskilt viktiga:

Astma och luftvägsbesvär, som ökar i samhället och kan medföra -

livslångt lidande eller livshotande. Även inte orsakerna är

vara om

helt klarlagda är det uppenbart att föroreningar i utom- och

inomhusluft spelar stor roll.

Lungcancer, som i onödan drabbar många hundratals människor -

årligen grund av luftföroreningar, radon och miljötobaksrök.

Maligna melanom elakartade hudtumörer, som ökar i en mycket -

oroande utsträckning och där solvanor har

ogynnsamma stor

betydelse.

Olycksfall och skador, som fortfarande skördar många dödsfall och -

invalidiserande skador trots att det förbyggande arbetet varit framgångsrikt under senare decennier.

Upplagrin g av svårnedbrjytbara ämnen i människokroppen och i -

näringskedjor och som befaras påverka kommande generationer, även om kunskapen både om exponering och konsekvenser är ofullständig. Det finns misstankar om påverkan på bl.a. immunologiska mekanismer, honnonsystem, fortplantningen och fosterutvecklingen.

SOU l 996: 124 Sammanfattning 13

Därtill kommer många hälsobesvär, som inte är livshotande men berör stora delar av befolkningen, främst bullerstörningar och mag-tarmbesvär från födoämnes- och vattenföroreningar.

Omfattande resurser satsas att begränsa de miljörelaterade hälsoriskema, t.ex. av näringslivet, kommunerna, statliga myndigheter, länsstyrelser och landsting, universitet och högskolor, forskningsstiftelser och forskningsfonder samt genom frivilligt arbete inom t.ex. patientföreningar och Agenda 21-arbetet.

Grundprincipen för arbetet med att förebygga miljörelaterade hälsorisker är att hälsoaspektema tydliggörs och beaktas inom alla sektorer och i de många system och principer som finns för miljöarbetet. Det gäller t.ex. internationellt samarbete, producentemas ansvar, kommunal planering, livscykelanalyser och kvalitetssäkringsarbete, försiktighets- och substitutionsprincipema, miljölagstiftningen och tillsynen av denna, miljökonsekvensbeskrivningar, miljöövervakning, forskning och utbildning. Det är viktigt att hälsoaspektema fortsätter att ha en central roll även när andra miljöfrågor lyfts fram. De hälsoproblem som utredningen har prioriterat kräver att många olika verktyg kombineras. Vissa åtgärder kan vara kostsamma medan andra bygger personligt initiativ.

Utredningen har inte övervägt strukturella förändringar eftersom hälsoarbetet i allmänhet bara är en delaspekt av berörda myndigheters uppgifter. Utredningen föreslår dock förstärkning FoU-resursema

en av inom det miljömedicinska området, en utökad samverkan mellan arbets- och miljömedicinsk forskning och ett fast miljöhälsoprogram,

utgår från pågående verksamhet inom Folkhälsoinstitutet. som

För övrigt föreslås följande riktlinjer för det nationella miljöhälsoarbetet:

Hälsoskyddets höga nivå bör bevaras, trots ekonomiska åtstramningar inom privat och offentlig sektor, för att inte omfattande ohälsa ska bli följden och åtgärderna bli mer kostsamma.

Internationell samverkan är nödvändig för att minska de gräns-

överskridande föroreningama, åtgärder mot utturming av ozon-

skiktet, antagandet av förordningar och handelsregler som är

gynnsamma ur hälsosynpunkt m.m. och kräver kvalificerade insatser.

Producentema och ägarna ska vidta de försiktighetsmått som

behövs för att förhindra skada hälsan under produktionens, varomas och byggnademas hela livscykel. Hälsokonsekvensanalyser, som är en redan lagfäst del av miljö-

konsekvensbeskrivningar MKB, bör även genomföras inför strate-

giska, politiska beslut.

14 Sammanfattning SOU 1996: 124

Forskningen och riskvärderingen behöver förstärkas, särskilt om

samverkan mellan miljöfaktorer, levnadsvanor, arbets- och livs-

villkor samt de svåmedbrytbara ämnenas långsiktiga hälsopåverkan. Det lokala och regionala miljö- och folkhälsoarbetet behöver

tillgång till central kunskaps- och inforrnationsfönnedling samt stöd

för nätverk i folkhälsoarbetet.

Tillsyns- och kunskapsorganisationen bör vara pluralistisk, efter-

åtgärderna mot de miljörelaterade hälsoeffektema är integre-

som

rade delar av andra verksamheter, men också samordnad och

effektiv. Inom hälso- och sjukvården, där kunskapen om de miljörelaterade hälsoriskema utvecklas inom miljömedicinen, bör resurserna användas bättre genom regional samverkan.

Den hälsorelaterade miljöövervakningen behöver förbättras och

användas för fortlöpande analyser, bl.a. för att följa upp detta

handlingsprogram.

Utöver dessa riktlinjer föreslås också rad mål och åtgärdsinrikt-

en ningar för att minska ohälsan från luftföroreningar, inornhusmiljön, föroreningar i dricksvatten och föda, buller, strålning och skador genom olycksfall.

De övergripande hälsomålen har formulerats så att all förebyggbar ohälsa sikt bör elimineras. Målen för miljökvalitet anges som riktvärden for exponeringen och har huvudsakligen baserats medicinska data samt existerande dokumentation och överenskommelser.

Kostnader för vissa delområden har belysts. De kostnadsberäknade åtgärderna tar i allmänhet bara hänsyn till en förbättrad miljökvalitet men den medicinska nyttan har sällan beräknats. Skattningamas intervall är stora och analyserna har sällan kompletterats med beräkningar av kostnaderna för att inte sätta hälsoskyddande åtgärder. Kostnadsoch nyttoanalyser av åtgärder för att förbättra den miljörelaterade hälsan är ett viktigt utvecklingsornråde.

I stor utsträckning kan nödvändiga förbättringar genomföras inom ramen för nyinvesteringar, ombyggnader, kompetensutveckling, ökad medvetenhet och omprioriteringar. Sysselsättningsmedel kan användas för hälsorelaterade miljöförbättringar. I vissa fall kan verksamhet avgiñsbeläggas och andra åtgärder får hushållen lov att bekosta. Vissa mål kan nås omgående medan andra kommer att ta flera decennier att uppnå, t.ex. därför att internationella åtgärder krävs, kostnaderna för snabba ändringar skulle vara orimligt höga eller grund långsam

av nedbrytning i näringskedjor. När konkreta uppdrag formuleras måste noggranna ekonomiska konsekvensanalyser göras.

Detta programförslag överlämnas till regeringen för vidare behandling och eventuell presentation för riksdagen. Det är angeläget att

SOU 1996: 124 Sammanfattning 15

programmet utvärderas med avseende riktlinjer, mål och åtgärdsinriktningar, t.ex. efter ca fem år. Ett reviderat program kan inkludera nya kunskaper, utvärdera hur integreringen av hälsoaspektema lyckats i de offentliga och privata planerings- och kvalitetssystemen samt dra nytta erfarenheter som vunnits av samverkan mellan miljö- och

av folkhälsoarbetet. Dessutom bör forskning kring samverkan mellan miljöfaktorer och övriga livsvillkor ha utvecklats så att dessa aspekter kan integreras i ett reviderat program.

Utredningens förslag till handlingsprogram avser att stimulera till ökad medvetenhet om hälsokonsekvenserna av olika miljöfaktorer, långsiktiga planeringsinsatser för att upprätthålla och förbättra den höga hälsonivån, förbättringar av eftersatta områden och ökad kunskap

såväl misstänkta risker åtgärdemas effektivitet. Programmets om som uppgift ska vara att bidra till mobilisering för en god miljö för en hållbar hälsoutveckling.

16 Sammanfattning SOU 1996: 124

Summary

Compared with many other countries, both Swedens environment and its people are in good health. The classical sanitary risks were eliminated long time Our welfare system, our high level of education,

a ago.

legislation and our comprehensive system of administrative superour vision have contributed to this comparatively favourable situation. However, have proved difficult to implement finance

some measures or

full. Moreover, pollution spread from one country to another, new products brought onto the market, scientific progress constantly

are being made, and the impact on health of certain substances sometimes only becomes apparent after several decades. Consequently, several major environmental health problems remain to be addressed. The environment must be improved and we must see to that we are equipped to deal with new risks.

Environment-related health risks occur many different sectors and are dealt with by a variety of authorities and organizations. therefore essential to obtain an overall picture of this aspect of environmental and public health and agree on appropriate objectives, and this the primary task of the Commission on Environmental

was Health. By signing the "Declaration on Action for Environment and Health in Europe", which was adopted by the European ministers of health and the environment at a meeting in Helsinki 1994, Sweden has undertaken to present, by 1997, a national action plan designed to reduce environmental health risks.

The Commissions task thus to present coherent national

was a action plan, similar to those to be presented by other European countries, with the above objective view. In accordance with the Commissions terms of reference, the draft plan only covers chemical, physical and, to some extent, biological risks, as well as injuries, other than industrial injuries, caused by accidents. The report summarizes the research which the report based, and this followed up by

on

enviromnental and health quality objectives and indicative proposals on measures appropriate to various environmental factors and sectors. In addition, there brief description of diseases that may be caused by

a environmental factors and of the risk analysis method used. In conclusion, the proposed action plan presented.

These proposals, the structure of which differs somewhat from the presentation of the background material, outline the main analyses and measures. To start with, ten general guidelines are proposed for the task of reducing environmental health risks, after which objectives and indicative measures are proposed for various health-related environmental factors.

SOU 1996: 124 Sammanfattning 17

The Commissions task be summed in three crucial questions: may up

What the most significant environment-related health risks - are What and instruments exist to prevent and eliminate these - resources risks What be done without recourse to new financial re- — more can

sources

When all the background material for the report had been prepared, a workshop held at which the Commissions experts and members of was two reference discussed the quality of the information and groups classified the health risks associated with various environmental factors. The gravity, extent and anticipated future significance of their effects health considered. On the basis of these discussions I on were have identified the following five key problem areas:

Asthma and respiratory disorders, which the increase and are on — lead to lifelong suffering death. Although the causes are can or even not fully understood, clear that pollution indoor and outdoor environments plays a large part. Lung which claims hundreds of victims every year, on — cancer, many account of polluted air, radon and environmental tobacco smoke. Malignant melanomas skin tumours, which spreading at an - are alarming rate due, particular, to excessive exposure to sun. Accidents and injuries, which still deaths and dis- — cause many abilities despite the of preventive the last few success measures decades. Accumulation of persistent substances the body and the food chain, which affect future generations, although the processes may involved not fully understood. There thought to be a risk of are potential impact, inter alia, immunological mechanisms, hormone on systems, reproduction and foetal development.

In addition to these there health problems which, while not are many life-threatening, affect large numbers of people, in particular, annoyreactions caused noise and gastrointestinal problems caused ance by contaminated food and water. Substantial allocated for the purpose of reducing resources are environmental health risks, e.g. for measures implemented by the sectors concerned, industry, local and central authorities, county administrative boards and county councils, universities and research foundations, well for voluntary work done by patients associaas as tions and Agenda 21 groups.

18 Sammanfattning SOU 1996: 124

The key to preventing environmental health risks to define and address health concerns all the relevant sectors and in implementation of the various systems and principles which environmental

on activities are based, i.e. international cooperation, producer responsibility, community planning, life cycle analyses, quality the

assurance, precautionary principle and the substitution principle, environmental legislation and its enforcement, environmental impact assessments, environmental monitoring, research, and education and training. Health concerns must be accorded a central role even where other major environmental issues emerge. Addressing the priority health problems identified by the Commission will require a combination of

many different instruments. Some measures will be costly, while others will rely for their success on personal initiatives.

The Commission has not considered the need for structural changes, since public health generally only of the responsibilities of the

one authorities concerned. However, does propose that better use be made of the research and development in the field of environmental

resources medicine, a closer cooperation between research industrial medicine

on and on enviromnental medicine and the implementation of permanent

a environmental health programme by the National Institute of Public Health based on its existing operations.

In addition, the following guidelines proposed in the context of

are national environmental health activities:

The high level of health protection should be maintained, despite

cutbacks the private and public sectors, to avoid deterioration

a of public health which would require even more costly measures.

International cooperation essential order to reduce trans-

boundary pollution, take action to combat depletion of the

ozone

layer and adopt rules, including trade rules, that conducive to

are

health protection, and such cooperation requires expert knowledge

of high quality.

Producers should take the necessary to prevent health

measures

risks connection with the production and throughout the

process life cycles of their plants and the goods they produce. Health impact assessments should be carried out prior to strategic political decisions. Research and risk analysis should be given higher priority, particular as regards interaction between environmental factors, lifestyles, and work and living conditions and the long-term impact on health of persistent substances. Local and regional environmental and health workers

need access

to national sources of information and support for networks.

SOU 1996: 124 Sammanfattning 19

Since environmental health risks are the responsibility of several

sectors, supervision, research and educational activities should be

pluralistic, while at the same time coordinated, efficient and

effective.

should be made, through closer regional cooperation, of

Better use the allocated to environmental medicine.

resources

Enviromnental health monitoring should be improved and used for

the purpose of continuous analyses, in particular, of implementation of the proposed action plan.

In addition to these guidelines, a number of objectives and indicative measures are proposed with a view to reducing health problems caused

air pollution, indoor environments, contaminated drinking water and food, noise, radiation and injuries due to accidents.

The general health objectives are formulated with a view to eventual elimination of all health problems that can be prevented. The environmental quality objectives are expressed in terms of acceptable exposure, mainly on the basis of medical data and the existing documentation and conventions.

Estimates have also been made of the cost of measures proposed for certain specific areas. As a rule, the cost estimates only relate to

designed to improve environmental quality, without reference measures to the health benefits. These estimates are not very precise, and no estimates have been made of the cost of not implementing preventive

Cost-benefit analysis of measures designed to improve measures. environmental health an area that urgent need of further development.

Many of the improvements be made in connection

necessary can with investment, reconstruction, increased knowledge and re-

new allocations. Funds allocated under employment programmes can be used for health-related environmental improvement. Some measures

be financed by charges, others will have to be paid for by the can individual. Some objectives can be attained speedily, while others may take decades, either because they require concerted international action, because the cost of rapid changes would be too high or because of the slow degradation of certain substances the food chain.

The draft proposals will be submitted to the Government for further consideration and may subsequently be presented to the Parliament.

important that the plan should be evaluated with respect to guidelines, objectives and indicative measures; such an evaluation might be carried out after period of five years. A revised plan might take into

a account new research findings, an evaluation of the integration of health issues into public and private sector planning and quality systems and the experience gained of coordination between the environmental and

20 Sammanfattning SOU 1996: 124

health sectors. Furthermore, research on the connection between enviromnental factors and the living conditions should by that time have reached point where the findings be integrated into revised

a can a plan.

The plan of action proposed the Commission intended to heighten awareness of the impact on health of various environmental factors, to promote long-tenn planning measures that will maintain and further improve the high level of health this country, to achieve improvements neglected areas and to enhance knowledge both of suspected risks and of the effects of the measures taken. The plan should help to mobilize resources the interests of sound environ-

a ment for sustainable health development.

SOU 1996: 124

2¶Bakgrund

Sverige har god miljö och ett gott hälsotillstånd bland befolkningen

en jämfört med de många länder. Vi har sedan lång tid lagt stor vikt vid åtgärder för att förebygga ohälsa och reducera exponering för hälsorisker i miljön. Miljö- och hälsoskyddsnämndema inrättades på 1800talet för att arbeta med åtgärder mot kolera, TBC och andra infektionssjukdomar, till stor del var ett resultat av brister i den

som fysiska miljön. Åtgärder för förbättrad vatten- och avloppsförsörjning, bostadshygien, kost och utbildning, samt generellt högre levnadsstandard bidrog ett avgörande sätt till att dessa sjukdomar minskade i omfattning. Under decennier har också de stora industriella

senare utsläppen åtgärdats, och det olycksfallsförebyggande arbetet har varit framgångsrikt i flera sektorer.

De aktuella riskfaktorema i den fysiska miljön är därför delvis av annat slag i dag. Den ökade fordonstrafiken såväl i Europa som i Sverige samt bostadsuppvännning med fossila bränslen och ved bidrar till ett flertal luftföroreningar med både kort- och långsiktiga effekter. Byggnadsmaterialet innehåller olika tillsatsämnen och eftersom bostäd-

har gjorts tätare innebär detta att exponeras för en mängd olika erna kemiska föreningar inomhus. Den relativa betydelsen av de många, små, "diffusa" utsläppen har ökat. Vissa av dessa föroreningar ansamlas i miljön, växter och djur och hamnar så småningom i den föda

äter och dricker. Effekterna kan visa sig först efter flera decennier. Matförgiftningar och andra miljöbetingade infektionssjukdomar är fortfarande ett betydande problem. Nya risker kommer att uppstå på grund kemikalier, ny teknik, förändrade mikroorganismer och

av nya nya riskgrupper.

För många dessa föroreningar är hälsoeffektema dåligt kända.

av Ofta är exponeringen för enstaka förorening inte tillräckligt stor för

en att kurma förklara eventuella hälsoeffekter utan den sammanlagda effekten många olika riskfaktorer är avgörande. Ibland samverkar

av yttre riskfaktorer med livsstilsfaktorer, t.ex. radongas med tobaksrök. Därför krävs ofta kombination olika åtgärder för att minska en

en av viss typ av sjuklighet eller ohälsa.

Några de mest diskuterade hälsoeffektema i dag till följd av olika

av exponeringar i miljön är risken för utveckling av cancer och luftvägs-

22 Bakgrund SOU 1996: 124

besvär. För flera faktorer är sådana samband väl belagda. I andra fall finns misstankar om samband med olika grad sannolikhet av som behöver utredas.

Det är inte enbart effekter i form av sjuklighet och ohälsa annan som bör beaktas i dessa sammanhang. Störningar och olägenheter till följd av buller och lukt är inte lika allvarliga effekter utveckling som av cancer och allergier, men berör många människor och kan ha stor inverkan på välbefinnandet. Det finns också påtagliga brister i kunskaperna vad människor om faktiskt för i den allmänna miljön. Även miljöövervakexponeras om ning pågått i viss utsträckning under lång tid har den främst varit inriktad den allmänna miljön och inte särskilt studerat upptaget för människor. Individrelaterade mätningar är nödvändiga för att kunna bedöma sambandet mellan hälsotillstånd och de faktiska mängder som människor får i sig genom luften och födan eller huden. genom Även miljöarbetet alltid haft människors hälsa främsta om som målsättning är inte hälsoperspektivet alltid tydliggjort i det miljöpolitiska arbetet. Arbetet med att förebygga och minska de miljörelaterade hälsoriskerna -i fortsättningen kallat miljöhälsoarbetet spänner över hela skalan från ekonomisk politik och lagstiftning till hälsoupplysning och kan delas i följande åtgärdstyper:

generella hälsopolitiska åtgärder processintegrerade aktiviteter, dvs. hälsoaspektema integreras i -

produkt- och verksamhetsutveckling eller ornrådesplanering

föreskrivande åtgärder, t.ex. lagstiftning och andra regleringar institutionalisering verksamheter, t.ex. miljö- och hälsoskydds- — av förvaltning, folkhälsosekretariat, Agenda 21-enheter informationsinsatser och utbildningsinsatser aktiviteter av de som berörs verksamheten, t.ex. aktionsgrupper. - av

Utredningen har granskat och sökt beakta alla dessa olika typer av åtgärder i analysen och förslagen. Det finns inget "ramverk" som håller alla de aktiviteter samman som syftar till att förebygga och undanröja hälsorisker i miljön. Varje näringslivssektor transport-, industri-, energi-, jordbruks-, handelssektorn m.fl. har ett ansvar för att verksamheterna och produkterna inte orsakar ohälsa och olägenheter. Flera olika departement, centrala myndigheter och länsstyrelserna har att förebygga och undanansvar röja hälsorisker i rniljön. Lokalt har kommunerna för hälso- och ansvar miljöskyddet. Hälso- och sjukvården har också viktig roll, bl.a. en genom sin miljömedicinska verksamhet. Dessutom har varje enskild individ ansvar för det hon kan påverka.

SOU 1996: 124 Bakgrund 23

De befintliga resurserna bör kunna nyttjas effektivare om de inblandade aktörerna kan enas om gemensamma mål, åtgärder och former for samverkan. Ett viktigt syfte med detta handlingsprogram är att sammanfatta den aktuella kunskapen miljörelaterad ohälsa och om de verktyg finns för att förebygga sådan ohälsa för att samlat som kunna visa problembilden och därmed underlätta gemensamma upp åtgärder. En nationell samling kring en handlingsplan mot våra viktigaste hälsorisker i miljön bör också stimulera det lokala och

regionala åtgärdsarbetet.

Som ett gott exempel framgångsrikt miljöhälsoarbete kan nämnas den ökade uppmärksamheten kring allergi och överkänslighetsreaktioner som redovisas i bilaga 2 till utredningen. Där beskrivs hur ökningen astma och luftvägsbesvär började uppmärksammas i av mitten 80-talet för att i dag risk som de flesta är medvetna av vara en Som framgår beskrivningen det samspelet mellan bl.a. om. av var kvalificerat utredningsarbete i nära samarbete med berörda forskare och myndigheter, god massmedial bevakning med information, lokal och regional förankring, stöd för nätverksbygge, statliga åtgärdsmedel, förstärkta forskningsresurser och enstaka, massiva kampanjer som effektivt lyft "allergifrågan" dagordningen. Byggherrar, upp fastighetsägare och hyresgäster har vidtagit åtgärder mot bristfälliga byggmaterial, produktionsfel och låg ventilation. Nya forskningshar tillkommit för att belysa samspelet mellan olika faktorer resurser och mekanismer bakom allergi- och överkänslighetsreaktionema. Agenda 21-arbetet och det framgångsrika arbetet med att minska olycksfallen inom olika sektorer är andra exempel framgångsrikt rniljöhälsoarbete som använt andra kombinationer av verktyg men som också karaktäriserats samspel mellan de internationella, nationella, av regionala och lokala nivåerna, privat och offentlig sektor, forskning och åtgärder, information och frivilligarbete. Exemplen visar att det finns all anledning positivt möjligheterna till mobilisering för det att se förebyggande miljöhälsoarbetet i Sverige. Uppdraget att ta fram ett handlingsprogram mot hälsorisker i miljön är också ett led i en process där WHO:s Europakontor ursprungligen tog initiativet. 1984 antog WHO:s europeiska medlemsländer det hälsopolitiska programmet "Hälsa för alla 2000", där flera av de 38 målen berör hälsorisker i miljön. I Frankfurt 1989 genomfördes WHO:s "första konferens om miljö och hälsa". Där antogs den "Europeiska stadgan för miljö- och hälsa" gemensamt miljö- och av hälsoministrama i Europaregionens medlemsländer. I juni 1994 träffades återigen miljö- och hälsoministrama i Europa och antog "Declaration Action for Environment and Health on Europe". I deklarationen åtar sig varje land att senast 1997 ha utarbetat ett nationellt handlingsprogram för att minska hälsorisker i miljön.

24 Bakgrund SOU 1996: 124

Handlingsprogrammen ska baseras det enskilda landets behov och tas fram gemensamt av hälso- och miljödepartementen. Handlings-

ska inte enbart fokuseras hälsorisker utan också programmen inventera och bedöma den struktur och de verktyg behövs för

som åtgärdsarbetet.

WHO:s "tredje konferens om miljö och hälsa" planeras till år 1999 i London och syftar till att följa upp de nationella och internationella aktiviteter som initierats av Helsingforsdeklarationen.

2.1

Utredningens avgränsningar

Centralt för utredningen är hälsoeffekter faktorer i den fysiska

av miljön. Med fysisk miljö menas här fysikaliska, kemiska och vissa biologiska faktorer utomhus och inomhus. Begreppet fysisk miljö är dock mycket omfattande. Det har därför varit nödvändigt att göra vissa avgränsningar, varav flertalet återfanns redan i direktiven se bilaga.

Avgränsningar har gjorts så att frågor rör arbetsmiljö samt

som vissa livsstilsfrågor alkohol, tobak, kost, narkotika, läkemedel, hygieniska och kosmetiska produkter inte omfattas utredningen.

av Spridning av smitta mellan människor och mellan djur och människor ingår inte i utredningen. Däremot ingår smittspridning via vatten och föda.

Avgränsningen mot arbetsmiljön motiveras med att denna är välutredd samt att tillsyn, forskning och utveckling inom arbetsmiljöområdet är väl samlat inom Arbetsmarknadsdepartementet. I de fall

en arbetsmiljö sammanfaller med offentlig miljö, t.ex. i skolor och daghem, omfattas dock dessa av utredningen.

Avgränsningen mot livsstilsfrågor motiveras att dessa faktorer

av vanligtvis inte räknas till den fysiska miljön. Bruk av alkohol, tobak och narkotika bör främst ses som sociala frågor. När riskerna i den fysiska miljön samverkar med livsstilsfrågor beaktas dock dessa kopplingar i utredningen, t.ex. mellan radon och tobaksrökning. Även kosmetiska och hygieniska produkter har betraktats som livsstilsfaktorer och har därför inte behandlats.

Frågor som rör läkemedel och medicinska produkter har inte medtagits grund att dessa är välkontrollerade och vanligtvis inte

av räknas som fysiska miljöfaktorer.

Sociala och psykologiska frågor har inte behandlats eftersom utredningen annars blivit en folkhälsoutredning, vilket inte varit avsikten. Psykosociala effekter störningar i den fysiska miljön ingår

av

SOU 1996: 124 Bakgrund 25

i utredningen, men inte frågor som rör t.ex. arbetslöshet, sociala nätverk eller mobbing.

Avsikten med detta handlingsprogram har således varit att ge en sammanhållen bild av mål och åtgärdsinriktningar för att förbättra den miljörelaterade hälsan inte att föreskriva detaljplaner för att nå

men varje mål. Sådana detaljplaner finns för vissa områden och för andra kan de utarbetas berörda sektorer och myndigheter men det har inte

av varit möjligt inom utredningens ram, som koncentrerats på helheten.

2.2¶Hälsorelaterade och åtgärds-

miljömål

typer

hållbar utveckling står människan i centrum.

strävan mot en Hon har rätt till ett hälsosamt och rikt liv i samklang med naturen."

Riodeklarationens första paragraf

Riodeklarationen och Agenda 21 antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 där 150 statschefer deltog. Dessa dokument innebär ett viktigt steg för att internationellt och nationellt lägga ökad vikt vid och ökade för att lösa miljö- och

ge resurser utvecklingsproblem.

I Agenda 21 konstateras att det råder ett nära samband mellan människors hälsa och utveckling och ett särskilt kapitel berör människors hälsa. Ett antal delmål för att minska hälsorisker orsakade av olika rniljöfaktorer finns luftföroreningar i städer och inomhus,

antagna om vattenföroreningar, bekämpningsmedel, bostadsområden, buller, strålning samt industri- och energiproduktion.

Riodeklarationen, Agenda 21, Hälsa för alla-programmet samt Europeiska stadgan för miljö och hälsa innehåller övergripande principer, bör vägledande för och i samstämmighet med de

som vara

formuleras på olika nivåer i samhället. mål som

Riksdagen har angett ett stort antal mål för miljöarbetet i Sverige, både övergripande karaktär och konkreta mål inom olika

av mer områden. Många de antagna målen baseras regeringens proposi-

av tion "En god livsmiljö" 1990/9 l :90 där följande övergripande målsättningar i

anges:

skydda människors hälsa, -

bevara den biologiska mångfalden, -

hushålla med uttagen naturresursema så att de kan nyttjas - av

långsiktigt, samt att

skydda natur- och kulturlandskap. -

Riksdagen har också antagit vissa miljömål med särskild koppling till hälsan och dessa redovisas för respektive exponering i kapitlen 6 och

När det gäller nationella mål för folkhälsan överlämnade regeringen 1991 en folkhälsoproposition till riksdagen. Där betonades att folkhälsoarbetet måste bygga tre principer: lokalt engagemang, kunskap och samarbete över sektorsgränsema.

Regeringen har vidare i december 1995 fastställt direktiv

för en parlamentarisk kommitté som ska utarbeta förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen. Målen ska vara vägledande för samhällets insatser för att främja folkhälsan, förebygga ohälsa samt förhindra för-

tida och undvikbar funktionsnedsättning, sjuklighet och död.

Det kan finnas motsättningar mellan vissa åtgärder som förbättrar en typ av ohälsa men kan riskera att förvärra andra. Så t.ex. kan en förbättrad ventilation i samtliga bostäder kräva ytterligare energi och inget de viktigare energislagen är helt miljövänliga. Ökad cykling

av skulle minska motoravgaser men kan å andra sidan öka olycksfallsrisken om inte samtidiga åtgärder vidtas för att minska dessa risker. Ökad avfallsåtervinning kan medföra smittorisker att

nya genom matavfall förvaras i närheten av bostaden under längre tid. Det är således viktigt att beakta helheten vid miljöhälsoförbättringar liksom vid allt annat förbättringsarbete. I många fall kan ytterligare miljömedicinsk forskning behövas för att precisera vilka åtgärder är

som viktigast och vilka faktorer som samverkar eller motverkar varandra.

2.3 och

Handlingsprogrammets

betänkandets samt

utformning utredningens genomförande

Utredningens uppdrag har främst gällt att framställa ett nationellt handlingsprogram för att minska miljörelaterade hälsorisker. Målsättningen har varit att handlingsprogrammet skall vara mål-, problem- och åtgärdsinriktat, uppföljningsbart, relativt kortfattat och internationellt användbart. Förslaget har utformats så att det efter eventuell remissbehandling och revidering ska kunna föreläggas riksdagen.

Som ett första steg i utredningen färdigställdes inventering och

en beskrivning av miljörelaterade hälsorisker bilaga l och av de myndigheter, lagar, mål, aktörer och verktyg står till buds för att före-

som bygga dessa risker bilaga 2. I betänkandet har inte alla frågor som behandlats i bilagoma tagits med, utan enbart de frågor ansett bör prioriteras.

SOU 1996: 124 Bakgrund 27

Ett riskklassningsseminarium som utredningen arrangerade i februari 1996 har varit av stor betydelse för prioriteringen se vidare

kapitel

Det finns många olika slags mål, t.ex. övergripande mål,

process-, struktur-, produktions-, resultat-, effekt-, kvalitetsmål mfl. I ett miljöhälsoprogram är det naturligt att främst använda god hälsa som effektmål och en låg exponeringsnivå som skyddar mot ohälsa som resultatmål. Eftersom de önskvärda hälso- och exponeringsmålen miljökvalitetsmålen ofta ligger långt i framtiden och kan kräva internationell samverkan kan det ibland vara lämpligt med delmål som bör uppnås inom en överskådlig tid för att kurma utvärdera igångsättandet av förbättringen. Därmed skiljer sig målfonnuleringama i ett handlingsprogram från t.ex. organisationers och myndigheters målformuleringar, som i allmänhet är mer verksamhetsinriktade.

Alla mål och åtgärdsinriktningar har diskuterats tämligen ingående i kapitlen 5-8, som i sin tur bygger på faktamaterial från bilagoma. Därutöver finns flera förslag som berörs i huvudbetänkandet men som inte passar i formen för ett framtidsinriktat, nationellt handlingsprogram med internationell användbarhet. Det kan t.ex. gälla åtgärder som redan är beslutade och genomförs, förslag som berör specifika myndigheter m.m. Därför finns fler förslag i kapitlen 5-8 än vad

som återfinns i kapitel Skillnaden betingas således av handlingsprogrammets karaktär och inte av utredningens värdering av mer eller mindre betydelsefulla förslag och åtgärder.

I betänkandet har en del åtgärder behandlats flera olika ställen. Det beror på att har tagit upp frågor såväl i samband med olika miljöfaktorer, som i samband med beskrivning av de olika sektoremas betydelse för den miljörelaterade ohälsan. Handlingsprogrammet har, i enlighet med direktiven, baserats en genomgång och sammanställning av olika miljöfaktorers hälsoeffekter. Det har därför varit naturligt att relatera mål och åtgärdsinriktningar till dessa miljöfaktorer. Å andra sidan kommer huvuddelen

av åtgärderna att genomföras inom olika samhälls- och näringslivssektorer, varför ett avsnitt om angelägna åtgärder inom olika sektorer har inkluderats kapitel 5.10.

I kapitlen 5-8 föreslås åtgärdsinriktningar och uppdrag i vissa

som fall riktas till namngivna myndigheter, i sektorsavsnittet är

men förslagen i allmänhet inte riktade till enskilda verksamheter. Många samarbeten försiggår inom branscher av betydelse för de miljörelaterade hälsoriskema. I det nationella handlingsprogrammet har skrivningarna hållits mer principiellt och angivande av enskilda myndigheter undvikits i största möjliga utsträckning.

1 direktiven ingick önskemål om att utföra kostnads- och nyttoanalyser av de miljöåtgärder som behövs för att rädda liv, sänka

skadliga exponeringar eller minska antalet drabbade. Vissa åtgärder har kostnadsberäknats av olika myndigheter eller andra institutioner och dessa beräkningar återges i betänkandet och bilagoma. Erfarenheten visar att spridningen i de beräknade kostnadema är stor, vilket förklaras

att beräkningen av hälsoutfallet av olika åtgärder innehåller stora av osäkerheter och att de ekonomiska beräkningarna kan göras många olika sätt och grundas på skilda förutsättningar. När de närmare kostnaderna för de föreslagna åtgärderna bedöms är det viktigt att hänsyn tas till olika parters möjlighet att finansiera förslagen.

Analysema kompletteras sällan med beräkningar av kostnaderna för att inte sätta hälsoförebyggande åtgärder se vidare kap. 4.7. Sådana analyser försvåras av att det saknas gemensam grund för värdering av lidande och död i olika åldrar. När hälsoeffektema ska skattas i monetära former används antingen "statistiskt liv", medborgarnas betalningsvilja för olika förbättringar eller minskat produktionsbortfall, sjukvårdskostnader m.m. Det finns ingen värderingsfri skala för prioriteringarna och att människovärdet beräknas i pengar.

I bedömningen av kostnads- och nyttoanalyser är det viktigt att beakta att investeringar för en förbättrad hälsa ofta sammanfaller med investeringar av andra orsaker. Principen bör vara att kostnaderna i första hand ska belasta den som orsakar den skadliga exponeringen.

Kvalificerade analysmetoder för beräkning av kostnader och nytta med olika hälsoinriktade miljöåtgärder är ett angeläget utvecklingsområde miljöhälso- och folkhälsoarbetet inte i första hand

även om syftar till att undvika produktionsbortfall eller minska framtida sjukvårdskosmader utan till att minska sjukligheten och öka hälsan och välbefinnandet.

2.4¶En hållbar

hälsoutveckling

I rapporten från Världskommissionen för miljö och utveckling Brundtlandkomniissionen 1987 myntades begreppet "en hållbar utveckling". En hållbar utveckling definierades som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. På motsvarande sätt talade Folkhälsogruppens nationella strategi för "Hela folkets hälsa" 1991 om en hållbar utveckling i ett hälsopolitiskt perspektiv. Med det avsågs en utveckling som i ett långsiktigt perspektiv befrämjar möjligheterna for människan att leva ett hälsosamt liv. Även i vårt land måste ojärnlikheten i hälsa mellan olika sociala grupper minska för att skapa en hållbar utveckling.

SOU 1996: 124 Bakgrund 29

Utredningen har inte analyserat den miljörelaterade ohälsans utbredning i olika sociala grupper eller skillnader mellan män och kvinnor. Det beror att uppgifter inte funnits tillgängliga och att hela utredningen baserats känd kunskap eftersom resurser saknats för

forskningsinsatser. Sverige har inte längre några slumornråden och egna därför är de miljöbetingade hälsoskillnadema mellan olika sociala

mindre än i många andra länder. Det är emellertid troligt att de grupper som har låg utbildning och mindre personliga resurser har sämre möjligheter att tillgodogöra sig nödvändig information för att minska många miljörelaterade hälsoproblem. Tobaksrölming är mycket utbredd hos lågutbildade kvinnor och deras barn kommer därför att drabbas av miljötobaksrök i högre utsträckning än andra bam. Olycksfallsrisken för barn till föräldrar är större än för andra barn. Brist-

resurssvaga fälliga bostadsområden med dålig ljudisolering och dålig fritidsmiljö bebos av de utan valmöjlighet. Ekonomisk resursbrist ökar risken för sanne kosthåll. Det är således troligt att det råder en viss social snedfördelning den miljörelaterade ohälsan likaväl som av yrkesmässiga

av och sociala riskfaktorer.

Hur samhället beskyddar och sörjer för sina barn, mäter dess grad av civilisation och utvecklingsförmåga. Barnen ska vara de första som

mänsklighetens framgångar och de sista som drabbas av dess gynnas av misslyckanden. Ostimulerande utemiljö, nedslitna bostadsområden och dåliga skollokaler välkomnar inte de unga och ger inte optimala förutsättningar för en utvecklande uppväxtmiljö. Barns större känslighet än motiverar att gränsvärdesättning för att tillåta ämnen i

vuxnas miljön och olika produkter utgår från barn i större utsträckning än vad som i dag är fallet.

Den tilltagande upplagringen av giftiga ämnen som inte bryts ner och befaras påverka fortplantningen och fosterutvecklingen, liksom ökningen av luftvägsbesvär och elakartade hudtumörer är exempel hot mot en hållbar hälsoutveckling. Det behövs ett samlat program för en hälsosam utveckling, som skapar förväntningar om större hänsyn till hälsoeffektema i planerings- och kvalitetssystem, medborgarnas engagemang, ökad kunskap, långsiktig planering för att underhålla fungerande system, samordnade insatser, goda säkerhetsmarginaler, bättre miljö och en hållbar utveckling. Därför har kallat utredningen och förslaget till handlingsprogram Miljö för en hållbar hälsoutveckling".

3T5xi‘."..,., , w Afu jai-fääåáêâr

fi

f x

SOU 1996: 124

3 som kan vara

Sjukdomar

örelaterade

milj

I Sverige har den ekonomiska och sociala utvecklingen och fördelningen av välfärden haft avgörande betydelse för befolkningens hälsa. Folkhälsan har förbättrats bättre hygien och kost, förbättrade

genom livsvillkor och arbetsmiljöer, allmän skolgång, bättre boendemiljöer samt medicinskt förebyggande arbete. Även den allmänna kunskapsnivån har höjts inom områden av betydelse för att förebygga ohälsa. Hälsolägeti Sverige har i nästan alla avseenden förbättrats för

genomsnittssvensken medan däremot sociala skillnader i hälsa kvarstår eller ökar.

Många olika faktorer kan samverka vid uppkomst sjukdom. I

av detta kapitel kommer några sjukdomar att diskuteras utifrån förekomst och bidragande faktorer, och exemplifieras med vad man känner till

om

olika miljöföroreningars betydelse.

Till de stora folksjukdomama brukar räknas hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, psykisk ohälsa, skador, rörelseorganens sjukdomar samt

allergier och infektionssjukdomar. Några av dessa tas upp nedan.

Dessutom berörs lufivéigssjukdomar samt påverkan immunsystemet, nervsystemet och reproduktionen.

3.1 Hj

ärt-kärlsjukdomar

Årligen dör ca 50 000 i hjärt- och kärlsjukdomar,

personer varav omkring 30 000 i kranskärlssjukdom och l0 000 i slaganfall, och de är därmed den vanligaste dödsorsaken för både män och kvinnor. Hjärtkärlsjukdomama svarar för mer än hälften av alla dödsfall, ca 30 %

av

vårddagar i sluten vård och 10 % av alla förtidspensioneringar. Män

har ca 30 % högre dödlighet i hjärt-kärlsjukdom än kvinnor. Dödligheten har dock minskat med 23 % bland män och 31 % bland kvinnor under perioden 1975-199

Från att tidigare ha varit sjukdom vanligare bland

en som var högutbildade män har hjärt-kärlsjukdomar blivit vanligast bland

nu arbetare inom industri- och transportnäringama. Bland kvinnor har

32 Sjukdomar SOU 1996: 124

risken alltid varit högre i lägre socialgmpper. Att högutbildade män i ökad utsträckning slutat röka antas spela en stor roll. I alla åldrar har såväl risken insjukna att avlida i hjärtinfarkt minskat. Även

att som dödligheten i slaganfall har minskat.

De socioekonomiska skillnaderna i dödlighet i hjärt-kärlsjukdom har uppmärksammats under år. Härutöver finns regionala skillnader

senare i landet. Under de senaste decennierna har dödligheten i hjärt-kärlsjukdom genomgående varit högre i norra Sverige. Ur Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1994 kan dock utläsas att dödligheten i kranskärlssjukdom är hög även i t.ex. Värmland och Södermanland och lägst i Halland för både män och kvinnor.

.Förutom rökning är höga blodfetter kolesterol och högt blodtryck de viktigaste kända riskfaktorema. Andra riskfaktorer är faktorer i arbetsmiljön, låg fysisk aktivitet, övervikt, passiv rökning, diabetes, arbetslöshet, social utsatthet och brister i socialt stöd och nätverk. Ärftliga faktorer spelar också in. Dessa riskfaktorer kan naturligtvis samverka med varandra. Detta innebär att enskilda riskfaktorers bidrag inte ett enkelt sätt kan adderas.

Orsakerna till de regionala skillnaderna i Sverige har diskuterats. Kostvanoma har säkerligen bidragit till den höga dödligheten i Norrland, liksom andra riskfaktorer arbetslöshet, övervikt och

som diabetes. Värmlands höga dödlighet har dock inte kunnat förklaras med

sig rökning, högt blodtryck eller höga kolesterolvärden. vare

Beträffande miljöfaktorers betydelse för uppkomst av ärtkärlsjukdom, så är detta relativt lite utforskat. Man har dock påvisat samband mellan hjärt-kärlsjukdom och "mjukt" dricksvatten, dvs. vatten med lågt innehåll kalcium och magnesium, i epidemiologiska

av undersökningar i såväl Sverige som i andra länder. Några säkra slutsatser orsakssamband har dock inte kunna dras. Dessa studier

om diskuteras närmare i Bilaga kap. 4.13.

Förbränning organiskt material ger upphov till kolmonoxid och

av olika organiska förbränningsprodukter, i högre halter sämre förbränningen är. Kolmonoxid binder till blodets hemoglobin och bildar s.k. karboxyhemoglobin och försämrad syretransport till hjärta och

ger hjärna. Det är väl känt att personer med kärlkramp kan förvärrade besvär halten karboxyhemoglobin i blodet överstiger ca 2,5 %.

om av Detta kan inträffa vid vistelse i rökiga lokaler eller platser med höga avgashalter. Även kolmonoxid kan förvärra tillståndet hos

om personer

redan har hjärt-kärlsjukdom, så är det dock inte visat att det som medverkar i uppkomsten av sådan sjukdom.

Både rökning och s.k. passiv rökning rniljötobaksrök medför ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. I Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1994

att flera hundra dödsfall årligen kan ha samband med passiv anges rökning. Från yrkesepidemiologiska undersökningar är det visat att

SOU 1996: 124 Sjukdomar 33

vissa yrkesgrupper även i Sverige som t.ex. sotare, sopförbränningsarbetare, gasverksarbetare och arbetare på aluminiiunsmältverk haft en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Dessa yrkesgrupper exponeras för olika förbrämiingsprodukter. Bl.a. har det diskuterats om polycykliska aromatiska kolväten PAH skulle kunna vara av betydelse.

3.2¶Cancer

Cancer är den näst vanligaste dödsorsaken och svarar för ca 20 % av alla dödsfall. Årligen dör ca 20 000 människor i någon tumörsjukdom och dubbelt så många insjuknar. De vanligaste cancerfonnema är hos män prostatacancer följt lungcancer, och hos kvinnor bröstcancer

av följt i tjocktarmen. Risken att insjukna i cancer ökar kraftigt

av cancer med ökande ålder, varför de flesta cancerfallen inträffar i hög ålder. Detta gör att stor del av det ökade antalet cancerfall kan tillskrivas

en befolkningens ökade genomsnittsålder. Den resterande ökningen är ca 0,7 % totalt 1,7 %.

per av

Den cancerform som ökar snabbast är hudcancer, både malignt melanom och hudcancer som ökat med ca 3-4 % per år vardera

annan under de senaste 20 åren. Denna cancerfonn anses till största delen kunna hänföras till ökat solande både hemma och semesterresor söderut; särskilt överdrivet solande som leder till brännskador.

uppmärksammad ökning gäller lungcancer bland kvinnor,

En annan där ökningstakten för närvarande är 3,7 % per år. Lungcancer har tidigare ökat kraftigare bland män och är fortfarande drygt dubbelt så

bland kvinnor. Sedan mitten 80-talet visar dock vanlig hos män som lungcancer hos sjunkande trend. Den främsta anledningen torde

män en

att mäns och kvinnors rökvanor utvecklats olika. Både bland män vara och kvinnor är lungcancer vanligast i storstäderna.

Både bröstcancer och testikelcancer ökar med drygt l % respektive knappt 3 % år. Denna ökning har diskuterats i samband med

per horrnonliknande miljöföroreningar.

Olika riskfaktorers relativa betydelse för uppkomst av cancer har skattats den statliga cancerkommittén 1984. Cancerkommitténs

av bedömningar är visserligen mycket osäkra, några uppdaterade

men samlade svenska uppskattningar har inte presenterats. På grund av samverkanseffekter mellan de olika faktorerna kan angivna procenttal inte adderas för att få en rättvisande totalsumma.

Tobak bedöms allmänt den största säkert kända enskilda

vara riskfaktom för uppkomst Cancerkommittén angav ca 15 %

av cancer.

all cancer. Många epidemiologiska studier har visat ett klart av

34 Sjukdomar SOU 1996: 124

samband mellan antalet rökta cigaretter per dag och lungcancerrisk. Andra cancerfonner som har samband med tobaksbruk är i

cancer munhåla, svalg och sannolikt även njur- och annan urinvägscancer. Cancerkommittén bedömde att kostens orsaksandel till cancer är minst lika stor, t.ex. för magsäckscancer, grovtarms- och ändtarmscancer, bröstcancer och prostatacancer, men här är underlaget betydligt sämre. Riskfaktorer i kosten är högt intag animaliskt fett och lågt intag

av av fibrer, frukt och grönsaker. Osäkerheten i bedömningen mat-

av vanomas betydelse är dock mycket stor. Det kan t.ex. nämnas att

man tidigare har ansett att det finns ett samband mellan intaget av fett och risk för bröstcancer hos kvinnor. Nya stora epidemiologiska undersökningar ger dock inget stöd för detta samband Adami och Wolk, 1995.

Cancerkommittén uppskattade vidare att t.ex. allmärma luftföroreningar orsakar ca l % av antalet cancerfall, arbetsmiljöfaktorer 2 %, radon l %, övrig joniserande strålning 2 % och UV-ljus 5 %.

Av miljöfaktorers betydelse för canceruppkomst finns det bästa underlaget för lungcancer. Cirka 2 700 lungcancerfall inträffar årligen i Sverige. Av dessa uppskattas rökning orsaka 75-80 procent och radon 400-900 fall, dvs. 15-30 procent. De som både röker och bor i radonhus har mångdubbelt högre risk än de enbart bor i radonhus.

som Miljötobaksrök beräknas ge upphov till 40-80 fall lungcancer.

ca av Som nämnts är lungcancer vanligare i städer än landsbygden. En genomgång av epidemiologiska studier från olika länder visar sammantaget en relativ risk upp 1,5 efter justering för rökning. Detta skulle innebära att upp till en tredjedel lungcancerfallen är hänför-

av bara till tätortsboende, vilket i så fall motsvarar 300 fall i våra tre storstäder. Hur stor andel som beror luftföroreningar är svårt att uppskatta, men Cancerkommittén 100 fall år. Förhöjd

angav ca per lungcancexrisk har också påvisats för boende runt smältverk och vissa andra industrier.

Det finns också en ökad risk för cancer totalt i tätorter. Av denna ökade cancerrisk uppskattade Cancerkommittén att i storleksordningen 100-l 000 fall per skulle kunna hänföras till allmärma luftföroreningar.

Ett stort antal cancerfrarnkallande ämnen finns föroreningar i

som föda, luft eller vatten; både sådana som har en genotoxisk verkningsmekanism utan s.k. tröskelnivå och sådana som verkar indirekta

genom mekanismer och sannolikt har en tröskelnivå under vilken inga effekter uppkommer. Endast en del av dessa är identifierade kemiskt och än färre är undersökta toxikologiskt. Det är därför inte möjligt att göra någon uppskattning av hur stor betydelse de kan ha för cancerförekomsten. För ett fåtal ämnen gjordes försök till kvantitativ cancerriskupp-

SOU 1996: 124 Sjukdomar 35

skattning i Bilaga Detta visade att t.ex. eten, butadien och bensen i utornhusluft kan upphov till 10-100 cancerfall per år i Sverige.

ge

3.3 besvär och

Allergiska luftvägssjukdomar

Med allergi menas en immunologiskt grundad överkänslighet. Den atopiska allergin avser en ärftligt betingad benägenhet att bilda s.k. IgE-antikroppar. Ju mer uttalad denna benägenhet är, desto mindre doser allergen behövs för att sensibilisera individen, dvs. att initiera produktionen av allergenspeciñka IgE-antikroppar. De symtom som ofta uppträder vid atopisk sjukdom ögonkatarr och

är astma, snuva, eksem, Dessa symtom kan även förekomma vid annan överkänslighet, dvs. utan att någon allergi föreligger.

Atopisk allergi utlöses nästan enbart via slemhinnorna i luftvägama eller mag-tarmkanalen. Via mag-tarmkanalen utsätts redan tidigt för stora mängder olika födoärnnesproteiner, som det atopiskt benägna

av barnet snabbt utvecklar IgE-antikroppar mot. Dessa allergier, som uppträder i tidiga bamaår, har dock i sig en god prognos och immunologisk tolerans utvecklas i regel inom några år. Sådana tidiga allergier visar emellertid att individen har ärvt en allergibenägenhet och de följs oftast luftvägsallergi och astma senare under uppväxten. Luft-

av Vägarnas slemhinnor verkar inte ha samma förutsättningar att hantera immunogent material, och förmodligen bidrar detta förhållande till att sensibilisering och allergiutveckling lättast sker via luftvägama. Lokala skador, som t.ex. vid inflammation, gynnar uppkomsten av allergi.

Mycket tyder att allergiutvecklingen hos en individ till stor del bestäms under de första levnadsmånadema, när immunsystemet ännu inte är moget.

3.3.1¶Luftvägssjukdomar

Lufcvägssjukdomar har ett klart samband med rökning och exponering för höga halter av luftföroreningar. Dessa sjukdomar inkluderar kronisk bronkit, astma, lungemfysem, ökad känslighet i luftvägsslemhinnan för ospecifika stimuli s.k. hyperreaktivitet, ökad känslighet för akuta luftvägsinfektioner samt ospecifika luftvägssymtom som hosta, slembildning, pip i bröstet och andfåddhet. Även symtom från näsa och hals har relaterats till exponering för luftföroreningar. I epidemiologiska studier har effekten av luftföroreningar studerats med sådana

sjukdomsmått som nedsatt lungfunktion, symtom från luftvägarna, försämrat tillstånd hos astmatiker och personer med andra kroniska luftvägssjukdomar, luftvägsinfektioner och nedre luftvägssjukdomar hos bam, ökat intag på sjukhus i luftvägssjukdomar och till och med ökad dödlighet i samband med episoder med höga luftföroreningsa halter.

Förekomsten av astma diskuteras i avsnittet nedan. Förekomsten av kronisk bronkit varierar med ålder och rökvanor, och uppgick till 8,6 % bland vuxna män i en studie från Norrbotten 1991. Studier på förekomsten av bronkiell hyperreaktivitet i den allmänna befolkningen har inte gjorts i Sverige.

Rökning är den viktigaste orsaksfaktom för kronisk bronkit, men också andra luftföroreningar kan spela en roll. Att allmänna luftföroreningar kan ha betydelse för luftvägssjukdomar och -symtom har visats i epidemiologiska undersökningar och experimentella studier med enskilda ämnen både försöksdjur och människor. Luftföroreningar beräknas årligen förorsaka några hundra fall intag sjukhus för

av luftvägssjukdomar i landet, och betydligt fler fall med lindrigare effekter se Bilaga kapitel 2.

De ämnen som oftast ger upphov till allergi är pollen från gräs, lövträd och andra växter, epitel från pälsdjur i hemmet katt, hund

som eller marsvin, samt damrnkvalster. Mögelsporer innehåller tämligen svaga allergen, och därför drabbas endast starkt allergibenägna individer.

Problem med allergi och överkänslighet har ökat under de

annan senaste decennierna. På 1960-talet hade 2 procent den

av vuxna befolkningen astma. I dag har mellan 4 och 10 procent de

av vuxna astmabesvär. Av läkare diagnosticerad astma förekommer hos 5-7 % av svenska skolbam.

Undersökningar på värnpliktiga l7-20-åringar 1971, 1981 och 1992 visar att förekomsten av astma och allergisk rinit hösnuva under denna tid tredubblats, se tabellen nedan. Astmafrekvensen högst i

var norra Norrland, medan hösnuva var vanligast i mellansverige. Förekomsten av allergiska ögon- och näsbesvär har också ökat hos skolbarn, och är nu ca 7-10 %.

Tabell 3.1. Prevalensen av astma och allergisk rinit hösnuva bland värnpliktiga vid mönstringen Åberg m.fl., 1995

SOU 1996: 124 Sjukdomar 37

Flera internationella studier har visat att förekomsten astma och

av allergi är högre i städer än landsbygd. En undersökning på barn i Sundsvall visade att förekomsten av allergier, men inte av astma, var högre i tätorten än landsbygden. Barnen i Sundsvall var mer allergiska än barn i två städer i Estland och Polen, I både Väst- och Östeuropa tenderar dock allergiema att vara vanligare i städer än på landsbygd.

Både genetiska faktorer och miljöfaktorer har betydelse för att utveckla allergi och astma. Mellan 25 och 40 procent av befolkningen löper genetiska skäl en ökad risk att bli allergiska. Dessa förutsätt-

av ningar är tämligen konstanta, liksom förekomsten av vissa typer av allergiframkallande biologiskt material som pollen. Man tror därför att andra faktorer varit avgörande för ökningen allergier. Dit hör dåligt

av inomhusklimat där problem med fukt, dålig ventilation och kvalsterförekomst har ökat under det senaste decenniet. Rökning och virusinfektioner i luftvägama ökar risken för sensibilisering vid samtidig exponering för allergen, sannolikt grund av inflammation och skador

luftvägsslemhinnan. Barn som vistas på daghem får ofta luftvägsinfektioner, och kan därför i detta avseende tänkas utgöra en riskgrupp. Å andra sidan tycks trångboddhet skydda mot sensibilisering enligt

en jämförande studie i Sverige, Estland och Polen, och en hypotes har forrnulerats går ut att vissa tidiga infektioner kan verka

som skyddande mot allergier Bråbäck och Björkstén, 1995.

Exponering för tobaksrök och pälsdjur samt boende i hus med bristfällig ventilation utgör viktiga riskfaktorer för astma och luftvägsallergi hos små barn, medan amning mer än 3-4 månader har en skyddande effekt. En förstärkt effekt av kombinationen tobaksrök och fuktiga/dåligt ventilerade byggnader har iakttagits. Den andel av astma och/eller nedre luftvägskatarr hos små barn som kan förklaras av de nämnda Iiskfaktorerna har i olika undersökningar skattats till 20-33 % för föräldrarnas rökning; 11-21 % för kortvarig arrming; 6-26 % för pälsdjur i hemmet och 12-17 % för bristfälligt ventilerade bostäder. Wickrnan svensk enkätbaserad studie på

och Pershagen, 1994 I en ny 7-9-åringar befanns övre luftvägsinfektioner vara den viktigaste riskfaktom för astma och allergisk rinit, förutom ärftliga faktorer. Fuktproblem i bostaden ökade risken för såväl astma, allergisk rinit och eksem för övre luftvägsinfektioner. Åberg mfl., 1996.

som

Luftföroreningar utomhus som kvävedioxid och ozon kan påverka lungfunktionen och förorsaka en förhöjd känslighet i luftvägama och därmed utlösa astrnatiska besvär hos personer som redan har astma. Att dessa ämnen kan försämra tillståndet hos astmatiker och öka känsligheten för inandning av t.ex. kall luft eller allergen är således visat, men däremot saknas bevis för att de kan ge upphov till astmadebut. De kan dock framkalla inflammation i lungan och ge skador på luftvägsslem-

38 Sjukdomar SOU 1996: 124

hinnan, vilket kan tänkas underlätta upptag inandat allergen och

av därmed också öka risken för sensibilisering. I djurförsök är det visat att höga halter av ozon och svaveldioxid kan underlätta sensibilisering mot allergen via luftvägarna.

3.3.2¶Hudeksem och

födoämnesallergi

Cirka 3 procent av småbarn har allergiskt s.k. atopiskt eksem böjveckseksem, som ökar med åldern upp till puberteten och sedan minskar i förekomst. Mellan 7 och 18 % barn i åldern 7-14 har

av atopiskt eksem. Förekomsten av handeksem är hos vuxna ll %.

ca Nickelallergi utgör ca 20 % av kontakteksemen.

Många upplever sig ha besvär vid intag av vissa födoänmen. Bevisad födoämnesallergi är emellertid tämligen ovanligt utom under de första levnadsåren, medan icke-allergisk överkänslighet är vanligare. Cirka 8 procent av barn under 3 års ålder är allergiska/överkänsliga mot olika födoämnen, varav 2 procent mot mjölkprotein och 4 procent mot ägg. Födoämnesallergi föreligger hos l-2 % av 7-l0-åriga barn, och sannolikt i samma frekvens bland vuxna. Förekomsten

av födoärrmesöverkänslighet i vidaste bemärkelse uppskattas till 10-15 %.

3.4¶Påverkan immunförsvaret

på

Immunsystemet har som uppgift att försvara kroppen mot yttre och inre fiender såsom infektioner och canceromvandlade celler. Det måste dessutom reglera sin egen funktion så att det inte överreagerar mot ämnen i den yttre miljön allergi eller angriper kroppens vävnader

egna autoimmunitet. Rubbningar i immunsystemet kan därför resultera i ökad förekomst av infektioner och cancersjukdomar, i allergi och i autoimmun sjukdom, t.ex. reumatism. Immunsystemet har dock

normalt en stor reservkapacitet, och en något nedsatt funktion behöver därför inte medföra ökad infektionsrisk. Vid allvarliga sjukdomar

som cancer, HIV/AIDS eller diabetes kan dock immunförsvarets

reservkapacitet vara nedsatt.

Kemiska ämnen kan också påverka immunförsvaret. Från djurförsök är det visat att sådan påverkan kan annorlunda och

vara allvarligare om påverkan sker under fosterlivet och nyföddhetsperioden då immunsystemet fortfarande är omoget, jämfört med påverkan på vuxna individer.

SOU 1996: 124 Sjukdomar 39

Det finns djurexperimentella data som visar att olika kemiska ämnen kan skada immunsystemets funktion. För människor har irnmunosuppressiva effekter påvisats i situationer med oavsiktligt hög exponering för vissa kemiska substanser. När det gäller låggradig exponering under lång tid, som är den mest relevanta situationen för allmänhetens exponering för miljöföroreningar, så har mycket liten kunskap påverkan immunfunktionen, men det finns data som

om antyder att PCB och andra klorerade miljöföroreningar kan påverka immunsystemet i befolkningar äter mycket fisk från förorenade

som områden.

Djurexperimentella undersökningar har visat att luftföroreningar

och kvävedioxid minskad motståndskraft mot som ozon ger en luftvägsinfektioner, delvis kan hänföras till påverkan på immun-

som försvaret. Det finns också humandata som pekar på att luftföroreningar kan ha betydelse för förekomsten av luftvägsinfektioner, särskilt hos små bam.

En annan faktor, som indirekt har samband med miljöföroreningar, är den irnmunosuppressiva effekten av ultraviolett ljus både UV-A och UV-B. Denna effekt uppträder framför allt hos personer med ljus hudfärg, och kan vara i flera veckor efter exponeringen för solljus eller i solarium. Den irnmunosuppressiva effekten av solljus är sannolikt en bidragande faktor till den ökande hudcancerfrekvensen, som primärt beror på UV-ljusets DNA-skadande effekt. Uttunningen av det stratosfäriska ozonskiktet ger ökad UV-instrålning och beräknas komma att leda till såväl nedsatt immunförsvar som ökad förekomst av hudcancer.

Endast i undantagsfall och i samband med hög exponering kan en irnmunotoxisk sjukdomar. Snarare kan

påverkan förväntas leda till nya immunologiska effekter i en befolkning förväntas leda till en liten ökning av t.ex. infektionssjukdomar eller cancer, en ökning som kan vara svår att registrera.

3 5 åverkan

Reproduktionsp

.

Med reproduktionspåverkan menas en avvikelse från det normala biologiska förloppet i samband med befruktning, graviditet och barnets utveckling före och efter födseln. Sådana avvikelser kan bero skador

uppkommit i könscellen före befruktningen, eller i fostercellema som under graviditeten. Vid störningar reproduktionen kan man antingen få effekter på förmågan att alstra barn, uttryckt som förmågan att bli gravid och fullfölja graviditet, eller så kan man effekter som kan

40 Sjukdomar SOU 1996: 124

iakttas det framfödda barnet. Förmågan att alstra barn skulle kunna vara en funktion som är känslig för miljöpåverkan, och viktig

en funktion härvidlag är sperrniemas förmåga att befrukta ägg, samt det befruktade äggets förmåga till implantation och växt i livmodern.

Andelen graviditeter som slutar i missfall är så hög 10-15

som procent, och har inte ökat med tiden. Orsakerna till missfall kan

vara många. I omkring hälften av alla missfall som inträffar i början graviditeten kan grava kromosomrubbningar påvisas, och i fjärdedel

en föreligger missbildningar.

Kemikaliers eventuella påverkan fostrets naturliga utveckling har varit av stort intresse alltsedan neurosedynkatastrofen i början på 60talet. Frekvensen tidigt upptäckta missbildningar kan skattas till 2-3 procent, och totalt sett får 4-5 procent alla barn någon

av missbildningsdiagnos. Någon ökning med tiden har inte iakttagits. Lindrigare påverkan kan ge upphov till minskad födelsevikt och försenad utveckling.

För att en kemisk substans ska kunna vara fosterskadande måste det passera placentabarriären, dvs. nå fostret via moderns blodcirkulation. Risken för strukturella missbildningar är störst under andra till och med tolfte graviditetsveckan då de olika organen anläggs. Under den sista delen av graviditeten växer nervsystemet mycket snabbt, vilket gör att nervsystemet under detta stadium är mycket känsligt för toxisk påverkan. Motsvarande hög känslighet föreligger under barnets första levnadstid, eftersom nervsystemets snabba tillväxt fortsätter efter födelsen. Vissa miljöföroreningar som ansamlats i kroppen utsöndras med modersmjölken och kan även det sättet påverka det lilla barnet.

Orsakerna till fosterskador är till stor del okända. Alkoholmissbruk är dock en känd riskfaktor, liksom vissa infektioner och joniserande strålning. Rökning ökar risken för missfall och låg födelsevikt och har även satts i samband med nedsatt förmåga att alstra bam. Ett samband mellan låg födelsevikt och boende i förorenade områden har påvisats i några studier men inte i andra.

Efter epidemiologiska undersökningar på exponerade grupper

av människor är det känt att t.ex. bly, metylkvicksilver och PCB kan påverka den normala utvecklingen av fostret. Den känsligaste effekten av dessa ämnen tycks vara påverkan nervsystemet hos fostret eller det diande barnet som visar sig i försenad mental och motorisk utveckling. I övrigt är underlaget dåligt, och det är mycket svårt att skatta yttre miljöfaktorers betydelse för fosterpåverkan. Från djurförsök är det dock visat att många olika kemikalier kan ge fosterskador, men doserna i dessa försök är i allmänhet mycket högre än vad människor utsätts för i den allmärma miljön.

En annan typ av reproduktionspåverkan är den som hormonliknande ämnen kan utöva. Östrogenliknande effekter, som diskuteras nämnare

SOU 1996: 124 Sjukdomar 41

i avsnitt 4.4 samt kapitel 4.13 i Bilaga misstänks kunna ha ett samband med bl.a. försämrad spermiekvalitet hos män och påverkan

den sexuella utvecklingen.

3.6¶Påverkan på nervsystemet

Orsaksfaktorer till kroniska hjämsjukdomar som Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom eller multipel skleros MS är, förutom en genetisk komponent, i stort sett okända. Förekomsten av åldersdemens hos

över 75 är 10 procent i Stockholm, och är således ett personer ca betydande problem.

Beträffande miljöfaktorer så finns det indicier som pekar ett samband mellan exponering för aluminium och Alzheimers sjukdom,

något samband med intag av aluminium via vatten eller föda är men inte säkerställt se Bilaga kapitel 4.1

Yrkesmässig exponering för höga halter av mangan i gruvor har visat sig kunna upphov till hjärnskador, och att andra tungmetaller

ge

bly, kvicksilver och arsenik kan upphov till skador nervsom ge systemet är väl känt från yrkesmässig exponering. Yrkesmässig exponering för organiska lösningsmedel, liksom hög alkoholkonsumtion, kan också skador det centrala och perifera nervsystemet och

ge symtom minnesförlust, koncentrationssvårigheter och nedsatt

som reaktionshastighet.

De nämnda ämnena förekommer alla som föroreningar i den allmänna miljön, i halter understiger dem där effekter setts i

men som djurförsök eller i yrkeslivet. Det går därför inte att precisera miljöföroreningars betydelse för eller hjärnskador i befolkningen.

nerv-

3.7 till följd av Mag-tarmsjukdomar smittspridning

Bakterier, virus, protozoer etc. är den del miljön som alltid utövat

av det största inflytandet människans hälsa. Som exempel kan närrmas tyfoidfeber- och koleraepidemierna l800-talet. Till följd av förbättrad hygien har antalet fall epidemisk gulsot hepatit A sjunkit

av från 12 000 fall år 1948 till omkring 300 fall per år.

Av de tarmburna bakteriella smittoma har tyfoid- och paratyfoidfeber minskat markant. Däremot är salmonellaenteritema vanliga och

har ökat igen i slutet av 1980-talet. Till stor del sker smittan utomlands. Campylobakterinfektion som orsak till diarré har också visat sig

vara vanligt. Den vanligaste orsaken till bamdiarré är rotavirus.

Tidigare inträffade bakteriella tarminfektioner främst på sommaren och hösten. I och med att matvaror förvaras i kylskåp, och att

nu resor till sydliga länder ökat, har det skett viss utjämning över året."

en Indirekt kontaktsmitta är särskilt vanlig i miljöer där hygienen är dålig, t.ex. vid gemensamt bruk av handduk eller bristfällig diskning

av bestick och porslin. Tarmsmittor kan överföras bristande

genom renhållning i toaletter och badrum.

Smittspridning via vatten och föda har beskrivits i Bilaga kapitel 4.2, 4.4 och 5.3. smittspridning via badvatten är dåligt dokumenterat. Antalet utbrott av mag-tarmsjukdom till följd av förorenat dricksvatten

2-10 varje år, med totalt 3 000 insjuknade Antalet är ca ca personer. rapporterade livsmedelsbuma utbrott var 1995 134 st med sammanlagt ca 3 000 sjuka. Mörkertalet är dock stort, och antalet kan så högt

vara som 500 000, vilket innebär att varje svensk drabbas vart femtonde till tjugonde år av magsjuka.

Vattenbuma smittor kan förekomma dricksvattnet förorenas

om med avloppsvatten. Tidigare förekom vattenburna tyfoidfeber- och dysenteriepidernier. Idag förekommer insjuknande till följd framför

av allt Campylobacterios. Virus kan också spridas via avloppsvatten, liksom giardiasis och amöbadysenteri.

Risken för smittspridning via livsmedel är särskilt stor, eftersom bakterier men inte virus kan tillväxa i livsmedlet om temperaturen överstiger ca +l0°C. Förorening animaliska livsmedel kan ske

av genom t.ex. förorenat foder. Vid slakt av smittat djur kan smittämnen överföras till andra slaktkroppar. Campylobacterinfektion är den vanligaste rapporterade livsmedelsburna bakterieinfektionen, med 2 500

ca inhemska fall per år. Bakterien är vanlig hos t.ex. höns, kor och svin. Den tillväxer dock inte lika lätt i livsmedel Salmonella.

som

Antalet anmälda inhemska salmonellafall 300-800 år.

är ca per Anledningen till det låga antalet inhemskt salmonellasmittade

personer beror på att mindre än 1 % av alla livsmedel och djur i Sverige är smittade med Salmonella.

Vissa bakterier som tillväxer i livsmedel kan bilda toxiner kan

som ge upphov till mag-tarrnsjukdom. Vissa bakterietoxiner är värmestabila och bryts inte ner vid kokning eller stekning.

3.8¶Slutsatser

Orsakerna till uppkomst av sjukdom är endast delvis kända, men sannolikt är det alltid fråga multifaktoriella processer. Detta gör det

om vanskligt att dra slutsatser om miljöfaktorers betydelse. Kunskaperna är särskilt ofullständiga när det gäller sådana miljöfaktorer som vi

för i den allmänna miljön i dagens Sverige där rökning och exponeras alkoholkonsumtion ofta överskuggar effekten av yttre miljöfaktorer. Den mesta informationen miljöföroreningars toxiska effekter

om

föreligger från djurförsök med höga doser eller epidemiologiska

undersökningar av yrkesexponerade personer, där halterna också ligger betydligt högre än i den allmänna miljön. För vissa cancerframkallande ämnen tror att det föreligger en risk även vid låga doser, och för

man några sådana har man kunnat beräkna cancerrisken vid lågdosexponering. Sambandet mellan lungcancer och radon och luftföroreningar har kunnat påvisas i epidemiologiska studier, liksom andra effekter på lultvägarna luftföroreningar. Skattningar har också kunnat göras av

av dessa miljöfaktorers bidrag till cancer och luftvägssjukdomar. I övrigt tillåter dock underlaget sällan kvantitativa förutsägelser om olika miljöfaktorers bidrag till sjuklighet. Detta innebär inte att samband skulle saknas, men belyser de metodologiska svårigheter som det innebär att studera effekten av miljöföroreningar som oftast förekommer i låga halter men i en komplex blandning med många ämnen varav endast några kan mätas och kvantifieras. Det betyder också att påverkan allmänbefolkningen kan pågå under lång tid utan att upptäckas och att det förebyggande arbetet måste utgå från starka misstankar snarare än säkerställda bevis.

I jämförelse med den otillräckligt kända betydelse som kemiska och fysikaliska miljöfaktorer kan ha för förekomsten av sjukdomar i befolkningen, så är mag-tarmsjukdomar till följd av mikrobiologisk smitta betydligt enklare att dokumentera. Kopplingen till faktorer i miljön är dock inte klar. En stor del livsmedelsbuma smittor

av uppkommer sannolikt till följd av brister i hanteringen och förvaringen

livsmedel, bristande hygien samt okunskap. av

3.9¶Litteratur

Adami H-O, Wolk A. Samband fett-bröstcancer Omhuldad hypotes överges Läkartidningen, 98, 557-558, 1996.

44 Sjukdomar SOU 1996: 124

Ahlbom A, Alfredsson Andersson Axelsson Foucard Pershagen Skerfving Stiemberg N. Miljö och Folkhälsa. Underlag till ett epidemiologiskt forskningsprogram. Naturvårdsverket Rapport 3988, 1992.

Björkstén B. Allergi och annan överkänslighet ur ett miljöperspektiv. En kunskapsöversikt. Naturvårdsverket Rapport 4523, 1996.

Böttinger M. Mikroorganismer och miljö, samt Bakteriologisk livsmedelshygien. Kapitel 4 och 5 i Miljömedicin Rylander Friberg

Skerfving S red.. Almqvist Wiksell, 1991.

Bråbäck Respiratory symptoms and atopic sensitization

among school children different settings around the Baltic Sea. Avhandling No 442, Linköpings Universitet, 1995.

Bråbäck Björkstén B. Trångboddhet skyddar mot allergi Hypoteser om Osteuropas låga allergifrekvens. Läkartidningen, 92, 3908-3912, 1995.

Bylin G, Boström C-E. Luften andas utomhus. Utomhusluftens betydelse för allergi och annan överkänslighet. Folkhälsoinstitutet, 1994.

Cancerkommittén. Cancer. Orsaker, förebyggande SOU 1984:87,

m.m. 1984.

Formgren H. Omfattningen av allergi och överkänslighet.

annan Vetenskaplig kunskapssammanställning. Folkhälsoinstitutet, 1994.

Institutet för Miljömedicin. Hälsorelaterad miljöövervakning ett

programförslag. IMM-rapport 7/92, 1992.

Lövik M. Miljöets Virkning immunsystemet. Manuskript

som underlag till Miljöhälsoutredningen. Statens lnstitutt for Folkehelsa, Oslo, 1996.

Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 1994.

Sundell Kjellman M. Luften andas inomhus. lnomhusmiljöns betydelse för allergi och annan överkänslighet. Folkhälsoinstitutet, 1995.

SOU 1996: 124 Sjukdomar 45

Wickman M, Pershagen G. Utvärdering av allergiprevention: Mätning av hälsorelaterade mål i Folkhälsoinstitutets allergiförebyggande

MME-rapport 25, Miljömedicinska enheten, Stockholms program. nr läns landsting, 1994.

Åberg N, Lundbäck Möller Åberg B. Tredubbling av astma och allergisk rinit hos värnpliktiga mellan 1971 och 1992. Abstrakt, Svenska Läkaresällskapets Riksstämma, 1995.

Åberg N, Sundell Eriksson Hesselmar Åberg B. Prevalence of allergic diseases school children relation to family history, upper respiratory infections, and residential Characteristics. Allergy, 1996, under tryckning.

4 av öhälso-

Riskanalys milj

faktorer principer och

-

exempel

I denna utredning behandlas många olika typer av hälsorisker som har samband med faktorer i miljön, från välkända men mindre allvarliga risker som vet att många människor utsätts för, till hypotetiska risker som kan vara mycket allvarliga sikt, men där inte vet om ens några är eller kommer att bli drabbade. Bullerstömingar är exempel det förra och t.ex. miljöföroreningar med honnonliknande effekter exempel på det senare. Dessa risker upplevs skilda sätt olika

av människor, och hanteras och för sig våra myndigheter. Även

var en av Miljöhälsoutredningens förslag är olika långt gående olika områden. Några kommentarer till praxis för riskbedömning, riskvärdering och riskhantering kan därför vara motiverade. Flera av tennema kan förefalla vara synonyma, men markerar olika steg i riskanalysen och skiljer sig kvalitativt och principiellt.

4.1

Riskbedömning

Med riskbedömning i miljöhälsosammanhang beskrivning

menas en av de hälsoeffekter som kan uppkomma till följd av exponering för en viss miljöförorening eller blandning av föroreningar i en viss situation. Riskbedömning är en i huvudsak analytisk process, baserad på ett naturvetenskapligt underlag, till skillnad från riskvärdering och riskhantering, som även innefattar samhälleliga värderingar av risk, nytta, kostnader, alternativ, konsekvenser m.m. Vid myndighetsbeslut som baseras på riskbedörrmingar är det därför viktigt att man klart redovisar den vetenskapliga bedömningen och andra överväganden var för sig.

Riskbedömningens två första steg, riskidentifiering och riskuppskattning, beskrivs i kapitel 1.2 i Bilaga och diskuteras därför endast kortfattat här.

48 Riskanalys SOU 1996: 124

l Riskidentifiering

Det första steget i riskbedömningsprocessen brukar kallas för riskidentifiering eller faroanalys. För att kurma bedöma ett ämnes inneboende toxiska skadliga, giftiga egenskaper erfordras kunskaper från djurförsölg epidemiologiska undersökningar studier av exponerade befolkningsgrupper eller kontrollerade försök med frivilliga försökspersoner. Utifrån sådana undersökningar kan man kännedom

vilka skador som primärt uppkommer kritiska effekter och hur om

och sprids i kroppen, omvandlas och utsöndras. ämnet tas upp

Det ska då märkas att toxikologiska undersökningar endast krävs för godkännande av läkemedel, bekämpningsmedel och livsmedelstillsatser, och före utsättande på marknaden ämnen i kemiska

av nya produkter. EU:s riskbegränsningsprogram för ämnen i kemiska

nya produkter redan finns marknaden kan först på lång sikt medföra

som att dessa ämnen blir väl undersökta. Detta betyder att många miljöföroreningar är mycket dåligt undersökta, och det kan vara ganska slumpartat toxikologiska data finns tillgängliga i litteraturen eller

om

Vissa ämnen har varit forskningsmässigt intressanta att undersöka, medan andra kanske inte undersökts alls. Detta gäller särskilt sådana ämnen som inte tillverkas, utan bildas i samband med t.ex. förbränning. Toxikologiska undersökningar omfattar inte heller alla tänkbara toxiska effekter. Så t.ex. är cancerstudier mycket tidskrävande och kostsamma, och utförs bara utvalda substanser. För exempelvis effekter på immunförsvaret eller nervsystemet under fosterutvecklingen finns inga etablerade testmetoder.

De flesta miljöföroreningar i detta huvudbetänkande,

som tas upp är relativt väl undersökta. Där finns exempel på ämnen som ger likartade effekter hos försöksdjur och människor, t.ex. skador på luftvägama luftföroreningar, det finns också exempel ämnen där

av men

sett mycket allvarliga effekter i djurförsök men där man saknar man motsvarande information från epidemiologiska studier, t.ex. dioxiner. Det finns även exempel där man sett effekter i epidemiologiska undersökningar där den biologiska verkningsmekanismen inte hittills kunnat förklaras utifrån erfarenheterna i djurförsök och andra modellsystem, t.ex. när det gäller samband mellan cancer och elektromagnetiska fält.

4.1.2¶Riskuppskattning

Nästa steg i riskbedömningsprocessen handlar om att göra kvantitativa förutsägelser vid vilka nivåer skadliga effekter kan uppträda, i

om relation till de halter kan finnas förorening i vatten, luft

som t.ex. som

SOU 1996: 124 Riskanalys 49

eller föda eller buller- och strålningsnivåer. Detta kallas riskuppskattning eller dos-responsanalys. För detta fordras data från välgjorda epidemiologiska studier eller djurförsök som innehåller olika dosgrupper. I vissa fall finns data från kontrollerade försök med märmiskor. Så t.ex. har effekterna luftföroreningarna ozon och kväve-

av dioxid undersökts ikammarförsök, där försökspersoner fått andas

och effekter lungfunktionen registrerats. gasen

Riskuppskattning av cancer har speciella förutsättningar. Man skiljer mellan cancerframkallande ämnen och andra toxiska substanser när det gäller riskbedömning av kemikalier. För sådana cancerframkallande ämnen som också är mutagena genotoxiska tror man att det finns ett samband mellan exponeringsdos och sannolikheten för att drabbas även vid mycket låga doser. Detta bygger på

av cancer hypotesen att kritisk mutation är den händelse som inleder den

en

kan leda till cancer, och att i princip en enda molekyl kan process som

den DNA-skada som framkallar mutationen. På samma sätt ser man ge

riskerna med joniserande strålning. Cancerrisken vid låga doser kan beräknas med hjälp av matematiska modeller. Osäkerhetema i sådana beräkningar är dock stora. I utredningen har refererat sådana cancerriskuppskattningar för luftföroreningarna eten, bensen, butadien och bensapyren en indikator cancerframkallande PAH-föreningar. Detsamma gäller för aflatoxin, arsenik, nitrosaminer och stekytemutagener finns som föroreningar i föda, samt för radon i

som inomhusluft joniserande strålning.

och för annan

För andra ämnen tror man att det finns en tröskelnivå under vilken inga effekter uppkommer. Om vill ett medicinskt grundat

man ange riktvärde ska skydda den allmärma befolkningen mot oönskade

som hälsoeffekter dividerar man därför den högsta dos som inte har givit några effekter eller den lägsta dos givit effekter i djurförsök eller

som epidemiologiska studier, med en säkerhetsfaktor. Vid framtagande av ADI-värden Acceptable Daily Intake Högsta acceptabla dagliga

intag for t.ex. livsmedelstillsatser används oftast säkerhetsfaktom 100, där faktor 10 att kompensera för skillnad i känslighet mellan

en avser försöksdjur och människor, och ytterligare en faktor lO avser variation i känslighet mellan individer. Större säkerhetsfaktor kan förekomma

särskilt allvarliga effekter uppträder. Å andra sidan har en så låg om säkerhetsfaktor 2 använts för gränsvärden för luftföroreningar, där

som lindriga effekter människor varit utgångspunkten. I vissa fall har

kunnat relatera effekter med biologiska mått exempelvis man som halterna bly och kolmonoxid i blod, och då har man också använt

av mycket små säkerhetsmarginaler.

Det finns många kunskapsluckor och osäkerheter i de metoder som används för riskuppskattning, men de kan ändå användas för att ta fram medicinska "lågrisknivåer" för miljöföroreningar. Riskuppskattningar-

na bör göras av experter, men eftersom det kan finnas olika syn både på det vetenskapliga underlaget och värderingen av det så kan olika experter mycket väl tänkas komma fram till olika resultat.

Exponeringsanalys

När riskbedömningen handlar om att ta ställning till existerande föroreningsnivåer i miljön blir processen oerhört mycket svårare. Här tillkommer riskbedömningens tredje del, nämligen exponeringsanalysen, där så gott som alltid har mycket ofullständig kunskap om människors faktiska exponering. Människor kan för

exponeras miljöföroreningar och andra kemikalier genom inandning t.ex. i inomhus- eller utomhusluft, genom intag via vatten eller föda, eller

direkt hudkontakt. Även i det fall känner exponeringen för genom en grupp människor är det svårt att veta om det föreligger någon risk, och hur många människor som i så fall kan befaras bli drabbade av en viss effekt. Om exponeringen ligger runt en rekommenderad lågrisknivå eller ett ADI-värde, så ska det finnas en marginal till den halt där effekter förväntas, men å andra sidan är marginalen satt med tanke spridning i känslighet mellan individer. Om exponeringen närmar sig den halt där effekter har påvisats i djurförsök eller epidemiologiska studier, så ökar naturligtvis risken för att effekter ska uppkomma,

men det är ändå svårt att uttala sig om hur många som kan tänkas vara drabbade. Därför går det inte att säga det t.ex. finns barn, och i så

om fall hur många, som har nedsatt intellektuell kapacitet till följd

av exponering för t.ex. metylkvicksilver, dioxiner eller PCB under fosterlivet eller tidiga bamaår.

För att förbättra möjligheterna till kvantitativ siffermässig riskbedömning krävs det forskningsinsatser både vad gäller mätningar och modeller som beskriver exponeringen, samt experimentella och epidemiologiska studier som är upplagda så att det går att fram dosresponssamband i dosområden överlappar aktuell exponering.

som Epidemiologiska data är naturligtvis de mest användbara, och i utredningen har t.ex. nyare epidemiologiska studier utnyttjats för att beräkna hur många personer som tas in sjukhus för luftvägsproblem till följd av luftföroreningar, samt de viktigaste bidragande orsaksfaktorerna till astma och/eller luftrörskatarr hos små bam.

Den kvantitativa riskbedömningen är betydligt lättare att genomföra för genotoxiska cancerframkallande ämnen och joniserande strålning. Man kan då beräkna hur stor sannolikheten för är vid viss

cancer en dos. Även sådana beräkningar innehåller osäkerheter, så kan

om stora det lätt räknas om till antal fall i landet under förutsättning

per av

SOU 1996: 124 Riskanalys 51

viss exponering. I utredningen har sådana beräkningar refererats för t.ex. några luftföroreningar, radon, radioaktivt cesium, arsenik i dricksvatten och stekytemutagener i föda.

Att det är så jämförelsevis lätt att beräkna kvantitativa risker för cancerframkallande ämnen, är en av orsakerna till att cancerframkallande miljöföroreningar ofta blir utslagsgivande i riskbedömningssammanhang. Detta gäller särskilt i nordamerikanska riskbedömningar, eftersom man där gör kvantitativa riskuppskattningar alla cancerframkallande änmen oavsett vilket sätt de framkallar cancer. Man gör t.ex. kvantitativa cancerriskuppskattningar för dioxiner och PCB;

4.2¶Riskvärdering, riskhantering

Riskbedörrming är huvudsakligen en vetenskaplig process, men när intresset vänds från hur stor risken är till hur den ska värderas och vad

kan göra den, så övergår frågan till att bli myndigheternas man

och slutligen en politisk fråga. Vid riskvärdering och riskansvar

hantering är resultatet av riskbedönmingen grundläggande, men vid val

av åtgärder måste andra hänsyn vägas in, exempelvis tekniska och ekonomiska möjligheter att minska exponeringen samt tillgången på alternativ. Hur risken uppfattas av samhället inverkar också på bedömningen olika åtgärders genomförbarhet och val av

av styrmedel. Riskvärdering och -hantering innefattar alltså överväganden av såväl naturvetenskaplig som politisk, social, kulturell, ekonomisk och teknisk natur.

De olika lagar och verktyg som står till buds för att minska utsläpp och människors exponering för rniljöföroreningar, buller, strålning etc., har beskrivits i bilaga

De risknivåer vid vilka den allmänna opinionen och myndigheterna anser sig föranledda att ingripa kan variera avsevärt från fall till fall. Vi får t.ex. röka och dricka alkohol fritt fastän dessa vanor förorsakar tiotusentals förtida dödsfall och allvarliga sjukdomsfall årligen. Å andra sidan kan farliga leksaker dras in som följd av ett enda olyckstillbud med ett barn. Ett aktuellt exempel på tidigt ingripande gäller den s.k. galna ko-sjukan i England, där hundratusentals kor ska slaktas ut på grund av en icke-bevisad risk för att en allvarlig men mycket sällsynt ämsjukdom hos människan kan ha koppling till galna kosjukan och spridas via köttet. Att andra faktorer än de rent vetenskapliga har vägts in i riskvärderingen som ledde till EU-ländemas beslut är uppenbart. Den massmediala uppmärksamheten torde ha spelat en icke oväsentlig roll.

52 Riskanalys SOU 1996: l24

4.3¶Gränsvärden

Ett av styrmedlen för att minimera miljörelaterade hälsorisker är att ange gränsvärden för t.ex. högsta tillåtna utsläpp till luft och vatten eller halter av föroreningar i vatten, luft och föda. Egentligen avses med gränsvärden bindande sådana som är fastställda av regering eller myndighet, och där överträdanden medför någon form av sanktioner. Myndigheterna ger dock också ut riktvärden och rekommendationer som i praktiken ofta fungerar som gränsvärden.

Idealt bör gränsvärden sättas efter att en vetenskaplig riskbedömning först har gjorts enligt principerna ovan, och en riskvärdering sedan orts där riskerna vägts mot tekniska, ekonomiska, praktiska och andra överväganden. I praktiken kan det vara svårt att urskilja vilka överväganden som har gjorts. Myndigheternas gränsvärden är dock alltid en följd av administrativt fattade beslut, och utgör inte någon gräns mellan farligt och ofarligt. De olika miljömyndighetemas gränvärdessättningar kommenteras kortfattat nedan.

Inom miljöskyddet bestämmer Koncessionsnämnden för Miljöskydd eller länsstyrelserna hur stora utsläppen får vara från enskilda industrier eller andra miljöstörande industrier. Regeringen har fastlagt vissa generella krav, t.ex. för bilavgaser. Tekniska och ekonomiska skäl har i allmänhet varit dominerande för dessa gränsvärden.

Naturvårdsverket har fastställt gränsvärden för luftkvalitet i tätorter, som i stort sett överensstämmer med de miljömedicinskt grundade förslag som Institutet för Miljömedicin tagit fram som underlag. Halterna av exempelvis kvävedioxid överskrider gränsvärdet vid vissa starkt trafikerade gator. Det förslag till riktlinjer för vägtrafikbuller i tätorter som Naturvårdsverket tog fram för tio sedan har

ca däremot aldrig fastlagts i form av rikt- eller gränsvärden, eftersom det skulle medföra mycket stora samhälleliga kostnader för åtgärder. Detta är ett exempel tillämpning av den s.k. begränsningsförordningen enligt vilken myndigheterna inte får ge ut föreskrifter eller allmänna råd förrän de kostnadsmässiga konsekvenserna har utretts och man i förekommande fall fått godkännande av regeringen.

Livsmedelsverket sätter gränsvärden för bl.a. livsmedelstillsatser och bekämpningsmedelsrester i livsmedel. Dessa bygger oftast internationella riskbedömningar enligt ovan nämnda principer, som mynnar ut i rekommenderade högsta acceptabla dagliga intag ADI . För bekämpningsmedel och andra främmande ämnen brukar använda

man begreppet högsta tolerabla dags- eller veckointag TDI, TWI i stället för ADI. Det ska dock påpekas att frågan om allergier och överkänsli ghet för livsmedelstillsatser faller utanför ADI-konceptet, och måste behandlas på annat sätt. Högre mängd av livsmedelstillsater än vad

SOU 1996: 124 Riskanalys 53

som behövs för livsmedlets hantering medges inte, och för bekämpningsmedelsrester får halterna inte vara högre än den halt som blir följden av en korrekt utförd bekämpning. Detta gör att gränsvärdet i vissa fall kan vara lägre än vad som motiveras av ADI-värdet. Normalt ligger halterna av bekämpningsmedelsrester väl under gränsvärdena.

Arbetarskyddsstyrelsens hygieniska gränsvärden för luften arbetsplatser är betydligt högre än motsvarande rekommendationer för utomhusluft, och avser högsta tillåtna halt för vuxna under 40 av veckans 168 timmar. De fastställs med hänsyn till både toxikologiska, tekniska och ekonomiska faktorer. De utesluter inte att vissa hälsoeffekter kan uppkomma vid och under gränsvärdesnivån. Halterna vissa arbetsplatser kan också ligga nära gränsvärdena.

Kemikalieinspektionen har hittills arbetat i begränsad omfattning med gränsvärden. Exempel är regler om halten krom i cement, avgivning av forrnaldehyd från träbaserade byggskivor samt nickel i varor

kommer i kontakt med huden. Regler för konserveringsmedel i som kemiska produkter håller att utarbetas. Kemiska produkter får normalt inte fritt överlåtas till privat bruk om de innehåller mer än 0,1 % änmen som har medelhög eller hög cancerframkallande

av

förmåga.

Strålskyddsinstitutet har angivit dosgränser för allmänheten och för anställda i verksamhet med joniserande strålning, som bygger internationella rekommendationer och kvantitativa cancerriskuppskattningar. All planering utgår dock ifrån att endast berättigad verksamhet får äga rum, och att doserna ska hållas så låga som möjligt. Denna optimering leder normalt till att de faktiska stråldosema blir väsentligt lägre än dosgränsema.

Socialstyrelsen och Boverket har satt riktvärden för bl.a. radon i existerande bostäder respektive vid nybyggnad. Dessa gränsvärden, 400 resp. 200 Bq/m3 är relativt sett höga, men överskrids ändå i många bostäder. Utslaget hela bostadsbeståndet beräknas den genomsnittliga radioaktiviteten ca 100 Bq/m’ medföra ca 900 lungcancerfall

år enligt Strålskyddsinstitutet, och ca 400 fall enligt en riksper omfattande epidemiologisk studie. Radonet i våra bostäder framstår därmed ett de största miljömedicinska problemen i landet. Att

som av gränsvärdet trots detta inte har kunnat sättas lägre beror på de stora kostnaderna som ett lägre gränsvärde skulle medföra i åtgärder.

54 Riskanalys SOU 1996: 124

4.4 ämförelser

Riskj

Gränsvärdena för radon och joniserande strålning är intressanta att jämföra ur cancerrisksynpunkt. Vid fastställandet dosgränsema för

av joniserande strålning har man gjort jämförelser med andra risker i samhället. Dosgränsen l mSv per för allmänheten, som gäller för summan av all strålning från artificiella källor, är ungefär lika stor

som den från naturlig bakgrundsstrålning. Det är också den dos inte ska

som överskridas om kostrekommendationema följs för konsumtion fisk,

av ren, vilt, bär och svamp från områden som förorenades i samband med det radioaktiva nedfallet från Tjemobylolyckan. l mSv per beräknas medföra 5 cancerdödsfall per 100 000 personer och årlig risk för cancer 10‘5. Man hänvisar till att samhället brukar acceptera dödfallsrisker i storleksordningen l förolyckad per 100 000

personer och år. T.ex. dmnkningsolyckor har ungefär den frekvensen i Sverige, medan risken för dödsolyckor i trafiken är nästan l0 gånger större.

Gränsvärdet för radon, 400 Bq/m3 ,beräknas enligt de modeller som används inom strålskyddet medföra en livstidsrisk för lungcancer

ca 2 % årlig risk ungefär 3 fall per 10 000 personer, 3-10‘, vilket börjar närma sig den risk som rökare löper och är alltså inte någon försumbar risk.

Det finns inga andra gränsvärden bygger kvantitativa

som cancerriskuppskattningar, men WHO har t.ex. rekommenderat gränsvärden för cancerframkallande föroreningar i dricksvatten vid den halt som teoretiskt motsvarar livstids cancerrisk l 100 000

en 1-10‘5, vilket motsvarar en genomsnittlig årlig risk 1,4 bland 10 miljoner människor 1,4~10‘7. Samma risknivå har Institutet

använts av för Miljömedicin IMM för att ange "lågrisknivåer" för några cancerframkallande luftföroreningar. Denna risk är alltså mer än 100 gånger lägre än den som den naturliga bakgrundsstrålningen och dosgränsen l mSv per år beräknas medföra.

Det finns dock inte bara en, utan kanske hundratals cancerframkallande luftföroreningar som kan tänkas verka additivt, medan den befintliga strålningen från artificiella källor ger en dos kraftigt

som understiger l mSv per år. I praktiken kan därför luftföroreningar

ge upphov till fler cancerfall än artificiell strålning. Det på olika sätt epidemiologiskt och/eller utgående från enskilda substanser beräknade antalet cancerfall till följd av luftföroreningar, 100-l 000 år, är

per dock av samma storleksordning den från naturlig bakgrunds-

som strålning ca 400 fall per år. Luftföroreningar dessutom rad

ger en andra hälsoeffekter.

När det gäller lindriga effekter i form av subjektiva besvär accepteras risker av en helt annan storleksordning. I åtskilliga undersökningar

SOU 1996: 124 Riskanalys 55

påvisats flera befolkningen i tätorter har det t.ex. att procent av är mycket besvarade buller och luftföroreningar från trafiken. Även vid av Naturvårdsverkets miljömål lång sikt för buller utomhus, 55 dBA, beräknas 10 % vara störda. Ett exempel från inomhusmiljön är Socialstyrelsens gränsvärden för sanitär olägenhet för ventilation, som dels är uttryckt som att det ska minst halv luftomsättning per timme i bostäder eller 0,35 l/s vara en och m2 golvyta, och dels att mängden koldioxid inte ska överstiga l 000 Det är exempel ett indikatortänkande, som inte ppm. senare så mycket bygger vetenskap utan mer beprövad erfarenhet. Koldioxiden kommer från människors utandning är inte giftig som förrän vid koncentrationer emot 2 %, erfarenhetsmässigt vet upp men att problem med lukt kroppsodörer, trötthet och huvudvärk man av undviks koldioxidhalten hålls under l 000 ppm. Bristfällig om ventilation, avspeglar sig i så höga eller högre koldioxidhalter är som tyvärr vanligt förekommande i skolor och daghem.

4.5 riskperception Riskuppfattning

Sådana risksiffror de nämnda kan naturligtvis vara svåra att som ovan ta till sig, det är ändå anmärkningsvärt att radonproblemet har rönt men så litet intresse. Rent allmänt tycks det så att man tenderar att pass vara skatta risker lägre själv kan påverka och delvis är medsom man ansvarig rökning och risker med bilåkande. Inom utredningens för, som område kan det tänkas gälla överdriven solning, vedröken från samma den och radon i den egna villan som kan åtgärdas egna pannan ventilationstelcniskt. I motsvarande grad tenderar att skatta risker man älv inte kan påverka högre, t.ex. industriutsläpp, som man som livsmedelstillsatser och strålningsrisker i samband med kärnkraft. Det är särskilt svårt att värdera risker med låg sannolikhet men allvarliga konsekvenser, eller risker lång sikt. I fallet kärnkraft värderar strålningsexpertema riskerna mycket mindre än vad allmänheten som gör, och det gäller omhändertagande av kärnkraftsavfallet. samma Många miljörelaterade hälsorisker presenteras som "larm" i pressen, utan att läsaren får någon infonnation problemets storleksordning. om Detta bidrar naturligtvis till svårigheten att bedöma och relatera risker storleksmässigt till varandra. l många fall har dock även experterna svårt att göra bedömningar, underlaget är osäkert och bristfälligt. om Detta gäller särskilt potentiella risker sikt.

56 Riskanalys SOU 1996: 124

4.6 inom

Riskklassiñcering utredningen

Vid ett riskklassificeringsseminarium med utredningens expertgrupp, vetenskapliga referensgrupp och "aktörsgrupp" representanter för kommuner, länsstyrelser och landsting hölls i februari 1996,

som klassades de olika Iniljöfaktorema som tas upp i Bilaga l utifrån deras betydelse ur hälsosynpunkt.

Alla de föroreningar eller företeelser som tas upp i Bilaga l behandlades, uppdelat de olika områdena utomhusluft, inomhusmiljö, vatten, föroreningar i föda, buller, joniserande och icke-joniserande strålning, elektromagnetiska fält samt skador. För några områden gjordes också sammanfattande bedömningar. Som underlag fanns en sammanställning av de viktigaste hälsoeffektema, känsliga grupper, viktiga exponeringssituationer med i förekommande fall angivande

av uppskattat antal exponerade, samt försök till uppskattningar antalet

av drabbade. Viktiga föroreningskällor angavs också med utpekande

av ansvariga sektorer eller aktiviteter t.ex. trafik, energi, personliga aktiviteter.

Utifrån det sammanställda materialet, uppgifterna i Bilaga l och de deltagande experternas bakgrundskunskaper klassades de olika föroreningama/företeelsema utifrån deras betydelse ur hälsosynpunkt. Klasserna var "hög", "medel" och "låg". För vissa faktorer ansågs ingen klassning vara möjlig grund av bristande kunskaper om effekter eller exponeringsförhållanden. Behovet av forskning ansågs särskilt

vara stort för vissa utpekade ämnen eller företeelser.

De viktigaste faktorerna vid klassningen hälsoeffekternas

var allvarlighetsgrad och antalet personer som kan beräknas berörda.

vara Antalet drabbade är dock genomgående mycket svårt att uppskatta, utom på vissa områden som t.ex. antalet bullerstörda i tätorter. Antaganden fick därför göras för många föroreningar för att kunna ange en högsta trolig gräns för antalet drabbade.

Människors exponering för olika miljöföroreningar är också generellt sett dåligt känd, men vid riskklassiñceringsseminariet pekades viktiga exponeringssituationer ut med angivande av högexponerade grupper. De klassningar som gjordes seminariet har legat till grund för den prioritering av miljörelaterade hälsorisker framgår

som av kapitel

SOU 1996: 124 Riskanalys 57

4.7

Risk-kostnad-nyttoanalyser

Om en hälsoriskbedömning utmynnar i att ett gränsvärde bör sänkas eller att andra riskreducerande åtgärder bör vidtagas av myndigheter eller regeringen, krävs i allmänhet en kostnadsberäkning enligt den tidigare nämnda begränsningsförordningen. Kostnaderna för tekniska eller andra åtgärder kan visserligen vara svåra att beräkna, men det är ändå oftast möjligt att göra det. I kapitel 5 kommer t.ex. beräknade kostnader för att sänka buller- och radonhaltema i bostäder att refereras. Men hur skulle kunna beräkna de eventuella hälsovinster

man

åtgärderna kan medföra som

Denna fråga kräver för det första att man vet vilka hälsoeffekter den aktuella miljöfaktom medför. Som redan framgått av kapitel och som kommer att framgå av kapitel är det svårt att ange hur stor andel av sjukligheten i befolkningen som kan hänföras till olika miljöfaktorer, bl.a. eftersom uppgifter om exponering saknas. För vissa miljöfaktorer kan man dock göra en ungefärlig uppskattning av hur många människor som är drabbade, t.ex. antalet bullerstörda människor i tätortema och antalet människor upplever besvär till följd inomhusmiljö-

som av faktorer. Ungefärliga uppskattningar av cancerrisken med några miljöföroreningar har gjorts, se kapitel Härutöver har kvantitativa beräkningar i denna utredning endast kunnat göras beträffande det antal fall

sjukhusinläggningar som kan tänkas bero på luftföroreningar. av

Nästa svårighet är att kunna förutse hur stor positiv effekt hälsan som den planerade åtgärden kan medföra. För att kunna göra detta fordras kunskap både om åtgärdens betydelse för människors exponering för det aktuella ämnet, och om dos-responssamband. Med sådana data skulle kostnadsberäkningar kunna olika åtgärdsprogram

göras av och effekten hälsan jämföras, t.ex. hur många som inte längre skulle vara besvärade efter bullerbekämpning jämfört med färre lungcancerfall efter en intensiv informationskampanj om behovet av radonreducering i vissa småhus.

Om man förutsätter att antalet sjukdoms- eller dödsfall till följd av

viss föroreningssituation kan anges, så uppkommer frågan hur detta en ska värderas i ekonomiska termer. Under senare år har ekonomer börjat intressera sig för detta i syfte att kunna väga kostnader mot miljö- och hälsoeffekter uttryckt i samma "sort", nämligen pengar. En metod för att nå ett ekonomiskt värde hälsoeffekter är att beräkna alla direkta kostnader som kan kopplas till sjukdomen, t.ex. sjukhuskostnader, läkarbesök, läkemedel och förlorad arbetsinkomst. En annan metod som kallas hurnankapitalmetoden går ut på att värdera produktionsbortfall med antagande om att en människas värde står i relation till vad hon producerar och att lönen ger information om produktivitet. Det är

58 Riskanalys SOU 1996: 124

uppenbart att denna metod måste användas med stor försiktighet. För att komma runt problemen med dessa kostnadsberäkningar har

typer av ekonomer i stället använt enkätrnetoder för att uppskatta människors betalningsvilja för en viss miljö- och hälsoförbättrande åtgärd.

Betalningsviljan har av Vägverket använts för att beräkna värdet av ett "statistiskt liv", som används i olycksriskkalkyler. I Sverige skattas detta s.k. humanvärde till ca 14 miljoner kronor.

Hur svårt kostnad-nyttoberäkningar är kan illustreras med olycksfallsskador se kapitel 12 i Bilaga Trots att man har en god uppfattning om omfattningen av och orsakerna till skador, så har man inte kunnat kostnad-nyttoberälma effekten av skadepreventiva åtgärder. Man har beräknat den sammanlagda samhällskostnaden för personskador till så mycket som 62 miljarder kronor per år, men man har ingen klar bild av vilka åtgärder som leder till vilken effekt eftersom det finns så många samverkande och motverkande faktorer.

Ett annat exempel är en beräkning av samhällsekonomiska kostnader till följd av allergiska besvär, som gjorts Folkhälsoinstitutet Persson m.fl., 1994. De totala kostnaderna skattades till 5,6 miljarder kronor per år. Kostnaderna har mer än fördubblats under det sista decenniet, främst grund av en kraftig ökning antalet

av förtidspensioneringar och antalet sjukskrivningsdagar ökad

samt en allergiförekomst. Som nämndes i kapitel 3 är orsaken till den ökade allergiforekomsten oklar, och därmed effekten av allergiförebyggande åtgärder, men i rapporten gjordes antagandet att förbättrad ventilation i skolor skulle leda till mindre allergibesvär. Den årliga investeringskostnaden för ventilationsförbättringar beräknades till mellan 128 och 337 miljoner kronor. För att denna investering ska vara samhällsekonomiskt lönsam måste enligt den ekonomiska modellen sjukdomskostnaderna för bam och ungdom sjunka med 12-3 3 % oräknat värdet av hälsoförluster i sig. Hur stora förbättringar av allergibesvär som ventilationsåtgärdema verkligen skulle medföra kan naturligtvis

man inte uttala sig om, och man har heller inte försökt att värdera den eventuella hälsovinsten i sig.

Naturvårdsverket har nyligen presenterat en litteratursamrnanställning av använda metoder för att värdera miljötillgångar i ekonomiska tenner med applikation värdering av luftföroreningars påverkan miljö och hälsa Naturvårdsverket 1996.

En ekonomisk värdering av hälsoeffektema av luftföroreningar har utförts för Oslo Rosendahl 1996. Dos-responssarnband mellan förhöjda paitikelhalter PMIO och olika hälsoeffekter användes för att beräkna antal för tidiga dödsfall, sjukfrånvaro, sjukhusvistelser

m.m. Man räknade också ett samband mellan förhöjda halter av kvävedioxid och ökat intag på sjukhus för astma. De totala samhällsekonorniska kostnadema beräknades till 160 miljoner kronor år, 4

per varav

SOU 1996: 124 Riskanalys 59

miljoner hänfördes till kvävedioxid reducerad livskvalitet till följd av sjukdom oräknat.

En ekonomisk värdering hälsoeffekter av bilavgaser har också

av gjorts för Göteborg Leksell och Lövgren 1995. De ekonomiska beräkningama bygger antaganden om betalningsviljan hos allmänheten för att minska luñiöroreningshaltema. Denna antas enligt tidigare betalningsviljestudier vara 2 500 kr för att halvera halterna. Deras beräkningar utmynnar i en slutsumma 720 miljoner kr per i Göteborg och 8 miljarder kr i hela landet, som värdet av bilavgasemas hälsoeffekter.

Ett annat exempel gäller radon i bostäder. Betalningsviljan för att minska halterna undersöktes del i en ekonomisk kostnad-nytto-

som analys där "nyttan" alltså kan anges som betalningsvilja. Denna beräknades utifrån enkätstudie till i medeltal för ett hushåll 64 000

en kr för sänkning av radondotterhalten från 500 till 70 Bq/m’, och

en 19 000 kr for en minskning från 500 till 200 Bq/m3 Söderquist 1995. Det är uppenbarligen diskrepans mellan den teoretiska betalnings-

en viljan och antalet hushåll som faktiskt bekostar radonsanering jämför kapitel 5.2.

8 Litteratur

Haag Grönlund M. An introduction to health risk assessment of chemicals. Rapport 6/95. Kemikalieinspektionen 1995.

Kemikalieinspektionen. Riskbedömning och riskhantering inom kernikaliekontrollen. Rapport 11/95. 1995.

Leksell Lövgren Värdering av lokala luftföroreningseffekter. KFBrapport 199525, Kommunikationsforskningsbercdningen 1995.

Naturvårdsverket. Luftföroreningar. Vad kostar de samhället En kunskapsöversikt. Naturvårdsverket Rapport 4592, 1996.

Persson U, Svarvar ÖdegaardK. Samhällsekonomiska kostnader avseende allergiska besvär för barn/vuxna i Sverige 1983-1993. Folkhälsoinstitutet 1994.

Rosendahl, K E. Helseeffekter av luftforurensninger og virkninger på økonomisk aktivitet. Statistisk sentralbyrå 96/8, Norge 1996.

60 Riskanalys SOU 1996: 124

Söderquist T. Benefit estimation the case of nonmarket goods. Four essays on reductions of health risks due to residential radon radiation. Avhandling, Handelshögskolan Stockholm, 1995.

Victorin K. Gränsvärden vad de innebär och hur myndigheterna

använder dem. Rapport 13/91. Kemikalieinspektionen, 1991.

5 örelaterade hälsorisker

Milj

diskussion och förslag till

-

mål och

åtgärder

I Miljöhälsoutredningens bilaga nr "Miljörelaterade hälsorisker", finns hälsoriskerna med olika miljöfaktorer beskrivna tillsammans med källor, exponeringsforhållanden och eventuella riktvärden. Kortfattade sammanfattningar presenteras i detta kapitel under respektive rubrik.

Vid det riskvärderingsseminarium som Miljöhälsoutredningen anordnade i februari 1996, och beskrevs i kapitel klassades de

som olika miljöfaktorema som tas upp i bilaga l utifrån deras betydelse ur hålsosynpunkt. Dessa klassningar ligger till grund för den prioritering

problemen kommer att presenteras i detta kapitel. Huvudsyftet av som är att diskutera de prioriterade hälsorelaterade miljöproblemen i relation till nationella miljömål. Befintliga mål analyseras, nya hälsorelaterade mål föreslås, genomförda och föreslagna åtgärder redovisas och diskuteras utifrån uppnådda resultat och eventuella brister. Slutligen presenteras egna förslag till åtgärder. I avsnitt 5.2-5.9 är alltså förslagen skrivna utifrån föroreningarna/företeelsema medan avsnitt 5.10 tar sådana åtgärder som vi bedömer vara viktiga inom

upp olika samhällssektorer.

5.1¶Utomhusluft

l Hälsorisker och prioriterade ämnen

Globala luftföroreningar

Två av de stora globala miljöhoten är utsläppen av koldioxid från förbränning av fossila bränslen, som ger upphov till den s.k. växthuseffekten, samt utsläppen av klorfluorkarboner CFC, s.k. freoner som påskyndar utturmingen av det skyddande ozonskiktet i stratosfären. Här är det samlade utsläppet från hela jorden avgörande för effekterna.

En befarad ökad medeltemperatur till följd av utsläppen av koldioxid kan i vissa delar av världen medföra allvarliga konsekvenser för livsmiljön genom utbredning av torra områden och översvämning av låglänta områden. Enligt riksdagens beslut med anledning av regeringens klimatproposition 1992/93:179 ska utsläppen av koldioxid från fossila bränslen i Sverige ha stabiliserats 1990 års nivå till 2000, för att därefter minska. Naturvårdsverkets rapport nr 4366 från 1994, "Hur har det gått", anger att detta mål enligt prognoserna inte kommer att kunna uppfyllas om inte ytterligare åtgärder vidtas. En faktor som efter 2005 har stor betydelse är om och hur kärnkraftsavvecklingen genomförs.

Genom förbud och avvecklingsplaner har den svenska användning-

avfreoner CFC starkt begränsats, och det nationella miljömålet: en att användningen av CFC i huvudsak ska vara helt avvecklad till utgången 1994, anses nått. De mindre ozonnedbrytande väteklor-

av fluorkarbonema HCFC används dock fortfarande. Ett utturmat ozonskikt släpper igenom en avsevärt större del av solens skadliga UVljus. Detta kan medföra en ökad risk för bl.a. hudcancer. Enligt Naturvårdsverkets rapport nr 4366 kommer ozonuttunningen att öka fram till sekelskiftet och därefter troligen att plana ut och sedan successivt minska. Mål och åtgärder inom dessa områden kommer inte att diskuteras vidare här, eftersom dessa miljöproblem redan är prioriterade både nationellt och internationellt. I stället har valt att lyfta fram sådana luftföroreningar som kan ha direkta effekter människors hälsa.

Regionala och lokala luftföroreningar

Alla luftföroreningar sprids i atmosfären mellan länder. Hälsoriskema med luftföroreningar är dock framför allt ett tätortsproblem, där de lokala källorna blir mycket mer betydelsefulla än för nedfallet i landet totalt. En stor källa till luftföroreningar i tätorter är gatutrafiken. Detta gäller särskilt för kvävedioxid, där ca 80-90 % av halterna i tätorter härrör från trafiken.

Ozon bildas i storskaliga atmosfärskemiska processer från kväveoxider och kolväten, och halterna i Sverige härrör till största delen från utländska källor. Till skillnad mot de övriga luftföroreningarna som kommer att diskuteras i detta avsnitt är halterna av ozon lägre i tätorter än på landsbygden.

De luftföroreningar som i dag bedöms vara viktigast vad gäller

effekter luñvägama är kvävedioxid, ozon och partiklar. Kvävedioxid påverkar bl.a. lungfunktionen, och den effekt som uppträder vid lägst koncentration ökad luftvägsreaktivitet, vilket har betydelse fram-

är en

för allt för astmatiker. Härigenom kan kvävedioxid förstärkta

ge symtom vid t.ex. inandning av kall luft, pollen och andra allergen eller vid ansträngning, vilket framför allt efter upprepade tillfällen kan ha klinisk betydelse för astmatiker. För denna effekt är kortvariga höga halter av störst betydelse. Det är också av intresse att svenska undersökningar har visat ett samband mellan långtidsmedelvärdet kväve-

av dioxid i olika tätorter och förekomsten av besvär och symtom från luftvägama samt nedre luftvägssjukdomar hos bam, fastän halterna legat under gränsvärdena.

Ozon har delvis liknande effekter som kvävedioxid. Påverkan på lungfunktionen är dock i högre grad förknippad med besvär som hosta och andnöd, och inflammation är en typisk del av effektbilden. Epidemiologiska undersökningar har visat samband mellan förhöjda halter av ozon och besvär, nedsatt lungfunktion och ökat intag sjukhus för astma och andra luftvägssjukdomar.

Lufibuma partiklar har olika ursprung och kemisk sammansättning. Av störst intresse ur hälsosynpunkt är inandningsbara partiklar mätt som t.ex. PMl0. Inandningsbara partiklar har i flera epidemiologiska undersökningar, främst från USA, visat kvantitativa samband utan tydlig tröskel med olika luñvägseffekter, och även med ökad dödlighet. Partiklar har sannolikt betydelse för hälsan även i Sverige. De bedöms kunna medverka till ökat intag sjukhus och även en ökad dödlighet hos gamla och sjuka.

Preliminära försök till kvantifieringar av effekterna av ozon och partiklar visar att de kan förorsaka några hundra fall av intag sjukhus för luftvägssjukdomar varje år, och betydligt fler fall med lindrigare effekter, såsom försämring av tillståndet hos astmatiker bilaga kapitel 2.2. För kvävedioxid har motsvarande kvantifieringar inte utförts, grund av sämre epidemiologiskt underlag.

Cancerframkallande luftföroreningar bildas vid förbränning, och utsläppen blir högre sämre förbrärmingseffektiviteten De största källorna är vedförbränning och vägtrafik inklusive arbetsmaskiner. Såväl partikelbundna polycykliska aromatiska kolväten

ämnen som PAH och gasformiga kolväten som eten, butadien och bensen är viktiga. PAH är främst förknippat med risker för lungcancer, och bensen med leukemi. Utifrån epidemiologiska och andra data har tidigare skattats att luftföroreningar i tätorter medför ca 100 lungcancerfall per år i Sverige och 100-l 000 cancerfall totalt. Inga

nya data har framkommit som ger skäl att revidera denna uppskattning. Underlaget är dock mycket osäkert.

Halterna av svaveldioxid i tätorter har minskat kraftigt till följd av minskad svavelhalt i olja samt utbyggnad av tjärrvärmesystemen. Halterna av kolmonoxid har minskat som följd av det ökade bruket av

64 Miljärelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

katalysatorrenade personbilar. Hälsoriskema med dessa ämnen bedöms i dag vara små. Mätningar av aldehyder och lösningsmedel görs endast sällan, varför inte kan uttala oss om trender. Hälsoriskema med dessa ämnen har ändå bedömts som låg jämfört med dem som prioriterats ovan.

Prioriterade

Luftvägsirriterande: Ozon, kvävedioxid, partiklar PM10 Cancerframkallande: Polyaromatiska kolväten PAH, vissa

flyktiga kolväten

5.1.2 nationella mål

Befintliga

Riksdagen har fastlagt följande övergripande mål för luftföroreningar Prop. 1990/91 :90:

Luftkvaliteten i tätorter skall förbättras så att de återstående — riskerna för människors hälsa till följd av utsläpp från trafik, industri och energianläggningar undanröjs. Nedfallet av svavel- och kväveoxider begränsas till nivåer som inte skadar naturen eller människors hälsa. Nedfallet av flyktiga organiska ämnen begränsas till nivåer som inte skadar naturen eller människors hälsa.

samt följ ande tidsangivna mål:

Vid år 2000 skall halterna av koloxid, kvävedioxid, svaveldioxid, sot och partiklar underskrida de riktvärden som utarbetats av Naturvårdsverket. Gränsvärdena för kvävedioxid, sot och partiklar anges i avsnitt 5.1.3. Utsläppen av cancerframkallande ämnen bör minskas med 90 % i tätortema för att de långsiktiga hälsoeffektema skall vara på en acceptabel nivå. Ett delmål är att halvera utsläppen till år 2005. Kväveoxidutsläppen skall minska med 30 % till 1995 räknat från - 1980 års nivå. Utsläppen av flyktiga organiska ämnen bör minska med 50 % till år - 2000 räknat från 1988 års nivå.

Något specifikt mål som avser halterna av ozon har således inte formulerats, men minskning av utsläppen av kväveoxider och flyktiga organiska ämnen medför minskad ozonbildning.

5.1.3 till nationella mål

Förslag

Luftföroreningar utomhus påverkar alla mämiiskor. Eftersom ingen kan undkomma luftföroreningarna bör gräns- och riktvärden vara satta så att såväl bam och gamla som personer med redan nedsatt lungfunktion skyddas mot negativ påverkan.

Som övergripande mål bör det som i dag gäller för tätorter utvidgas så att det gäller luftföroreningar överallt, dvs. även ozon landsbygd. Det bör också allmänt formulerat, så att det även täcker in

vara mer utsläpp från egna verksamheter som t.ex. vedförbrärming. Vårt förslag till övergripande mål är därför:

Luftkvaliteten ska förbättras så att riskerna för människors hälsa till följd av utsläpp från trafik, industri, energianläggningar eller annan verksamhet undanröjs.

Detta övergripande mål skulle kunna specificeras som miljökvalitetsmål genom att ange halter av indikatorsubstanser vid vilka bedömer att inga hälsorisker uppkommer. Det redan antagna målet om att halterna år 2000 ska understiga Naturvårdsverkets gränsvärden bör i så fall skärpas för kvävedioxid och partiklar, och nya mål införas för

och cancerframkallande ärrmen. Lämpligen kan man då utnyttja ozon de förslag till riktvärden eller s.k. lågrisknivåer som Institutet för Miljömedicin IMM har utarbetat uppdrag av Naturvårdsverket. Dessa förslag till riktvärden är satta för att skydda såväl den allmänna befolkningen som känsliga grupper. Det kan dock inte uteslutas att effekter kan uppkomma, eftersom nya känsliga epidemiologiska och andra studier tenderar att observera effekter vid lägre nivåer än man tidigare sett. Riskbedömningama bör därför revideras med jämna mellanrum i takt med att ny kunskap kommer fram.

Beträffande luftbuma partiklar så finns ett existerande gränsvärde för sot som uppgår till 40 ug/m3 som vinterhalvårsmedelvärde och

66 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

90 ug/m3 som dygnsmedelvärde 98-percentil . Dessutom anger Naturvårdsverket s.k. bedömningsgrunder för totalt svävande stoft TSP och inandningsbara partiklar PMIO vardera 50 ng/m3 som vinterhalvårsmedelvärde och 110 ng/m3 som dygnsmedelvärde där PM10-värdet avser halter i gatumiljö. IMM föreslog 1992 ett halvårsmedelvärde för PMIO 20 ug/m3 och l00ng/m3 som dygnsmedelvärde. Efter det att förslaget till riktvärden för PMIO togs fram har dock nya epidemiologiska studier utförts som skulle kunna tänkas föranleda en sänkning av dessa rekommenderade värden. Vi föreslår därför att IMM får i uppdrag att göra en förnyad riskbedömning, men att de rekommenderade värdena från 1992 används tills vidare. Tyvärr görs få mätningar av PMIO-halten i våra tätorter, men de föreslagna riktvärdena överskrids sannolikt relativt sällan. Systematiska mätningar rekommenderas.

Det gällande gränsvärdet för kvävedioxid är l 10 ,ug/m3 som timmedelvärde 98-percentil. IMM har föreslagit 100 ug/m3 som timmedelvärde 99-percentil2, vilket ungefär motsvarar 90 ug/m3 som 98-percentil. Denna halt kan överskridas högtrafikerade gator, men halterna sjunker nu sedan några tillbaka. Riktvärdet bör kunna uppnås 2005.

Det finns inget gränsvärde för ozon, men IMM har nyligen föreslagit 80 ug/m3 som timmedelvärde. Denna halt överskrids många gånger per i södra Sverige, och får därför ses som ett mer långsiktigt mål än de övriga.

På uppdrag av Naturvårdsverket har IMM också tagit fram s.k. lågrisknivåer for några cancerframkallande ämnen. Dessa är satta vid den halt som teoretiskt motsvarar en livstids cancerrisk l på 100 0001-10‘5. Dessa lågrisknivåer har aldrig antagits som formella riktvärden från Naturvårdsverket, men har använts vid miljöskyddsprövningar etc. Trots de osäkerheter som beräkningar av cancerrisker vid låga doser innebär, så vill ändå i detta sammanhang rekommendera att lågrislcnivån den halt som motsvarar livstidsrisken 105 för några utvalda indikatorsubstanser används som miljökvalitetsmål för cancerframkallande luftföroreningar.

Tänkbara ämnen är bensen, eten, butadien och bensapyren. De tre första är indikatorer på gasformiga kolväten från förbränning, och bensen är också relaterat till biltrafik genom att det finns i bensin och kan förflyktigas i samband med tankning etc. Eten och butadien är

Får överskridas två procent antalet mätta timmar 175

av timmar per år

zFår överskridas en procent av antalet mätta timmar 88 timmar per år

relevanta också därför att dessa ämnen kan tänkas öka i bilavgaser om bränslesammansättningen ändras för att minska utsläppen av bensen. För dessa tre ämnen har IMM angivit lågrisknivåer. Bensapyren används som indikator cancerframkallande PAH-föreningar som bildas i samband med ofullständig förbränning. I omgivningsluften förekommer de oftast adsorberade till partiklar. WHO har angivit en riskuppskattning för bensapyren som lätt kan räknas om till en lågrisknivå. Av dessa ämnen mäts dock endast bensen med någon regelbundenhet, och för butadien saknas mätdata helt. Halterna

av bensen ligger ca 2-8 gånger över IMM:s lågrisknivå, men har visat en sjunkande tendens under de tre vintrar som det har mätts inom IVL:s s.k. URBAN-mätningar i olika svenska tätorter. Halterna av eten och butadien antas också generellt ligga över IMM:s lågrisknivåer i tätorter. PAH-mätningar från Stockholm visar att halterna av bensapyren Hornsgatan ligger ca 20 gånger högre än lågrisknivån. Riksdagens långsiktiga mål om en 90-procentig reduktion av utsläppen av cancerframkallande ämnen innebär sannolikt att lågrisknivån för de diskuterade ämnena underskrids i de flesta fall.

Vi föreslår att i första hand bensen och bensapyren används

som indikatorsubstanser cancerogena luftföroreningar, men rekommenderar att även eten inkluderas om det bedöms möjligt av mättekniska skäl. Analysmetoder och försöksmätningar bör tas fram för butadien som underlag för eventuellt senare ställningstagande.

En ämnesgrupp som skulle kunna vara intressant som indikator i diskussionen om miljömål och miljöövervakning är aldehyder, främst då forrnaldehyd. Aldehyder luktar och är irriterande för slemhinnorna i ögon, näsa och hals, och har i högre koncentrationer intresse ur cancersynpunkt. Aldehyder bildas både vid förbränning och då olika kolväten bryts ner i atmosfären. Dessutom kan aldehydutsläppen från trafik komma att öka om motoralkoholer börjar användas som bränsle i större utsträckning än i dag. Vi rekommenderar att mätningar görs.

Av det sagda framgår att många ämnesgrupper är intressanta som delar en hälsorelaterad miljöövervakning, utöver de ämnen som redan i dag har officiella gränsvärden och mäts eller mindre

som mer regelbundet i tätortema. Detta har också framförts tidigare i ett förslag till hälsorelaterad miljöövervakning från Institutet för Miljömedicin IMM-rapport 7/92. Där föreslås omgivningsmätningar av svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar TSP och PMIO, kolmonoxid, ozon, eten, propen, bensen, forrnaldehyd, acetaldehyd, PAH speciellt bensapyren, samt mutagen aktivitet Arnes test.

Vi föreslår att de av riksdagen beslutade tidsangivna målen för luftföroreningar se avsnitt 5.1.2 kompletteras enligt följande nytt kriteriadokument bör tas fram för inandningsbara partiklar:

68 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

Luñföroreningssituationen ska inte försämras från dagens nivå.

—

Vid år 2005 ska halterna av kvävedioxid underskrida

-

100 ug/m3 som timmedelvärde.

Som långsiktigt mål ska halterna av ozon underskrida 80 ,ug/m3

-

som timmedelvärde.

Vid 2010 ska halterna av eten, bensen och bensapyren

—

underskrida resp 0,0001 ug/m3 som långtidsmedelvärde.

Om målen för eten, bensen och bensapyren uppnås, så kommer troligen halterna av andra organiska ämnen också att vara låga, eftersom de nämnda ämnena kan tjäna som indikatorer även andra ämnen med gemensamt ursprung som t.ex. bilavgaser och andra förbränningskällor. Målet bör även vara väl förenligt med det redan beslutade målet om en 90-procentig minskning av utsläppen av cancerframkallande ämnen lång sikt. Huruvida det nationella målet om en halvering av utsläppen till 2005 leder till att de här föreslagna halterna underskrids, kan inte bedöma i brist inventeringar av utsläpp och halter av dessa cancerframkallande ämnen.

5.1.4¶Utsläppskällor och trender. Diskussion

av

åtgärder

Utsläppen från industrin har minskat kraftigt under de senaste decennierna, tack vare att man enligt miljöskyddslagen har kurmat kräva bästa tillgängliga reningsteknik vid den individuella prövningen

enskilda anläggningar. Även utsläppen från kraft- och vänneav anläggningar har kunnat minskas lagstiftning.

med stöd av samma Miljöskyddslagen är dock endast tillämplig fasta anläggningar. Utsläppen från trafiken har varit betydligt svårare att åtgärda eftersom det kräver lagändringar. Samordningen med europeisk lagstiftning har här också varit viktig.

Kväveoxider

Kväveoxidutsläppet från transporter och arbetsmaskiner utgjorde 1992 mer än 80 % av totalutsläppet, varför åtgärder inom transportsektorn är avgörande för effekten av beslutade åtgärder. Genom de avgaskrav på personbilar som infördes 1989 sänktes gränsvärdena för kväveoxider med i storleksordningen 70 %. Nya bilar försedda med katalysa-

torer har alltså betydligt lägre utsläpp än de äldre bilarna. Avgaskraven för lätta lastbilar skärptes från 1992 års modell, och för tunga fordon infördes avgaskrav för första gången från 1993 års modell. Från och med 1993 års modeller finns också ett rniljöklassystem som kan minska utsläppen ytterligare. På grund av trafikökningen har de skärpta kraven och miljöklassystemet ännu inte fått så stor effekt. Inga utsläppsbegränsande åtgärder har ännu gjorts inom flyget och sjöfarten, varför utsläppen från dessa sektorer har ökat i takt med att trafiken har ökat. Enligt rapport från Naturvårdsverket har utsläppet från vägtrafiken

en minskat med 9 % mellan åren 1980 och 1994, medan utsläppet från övriga transporter samt arbetsmaskiner i stället har ökat. "Flyktiga organiska ämnen och kväveoxider. Fortsatt arbete med utsläppsminskningar". Rapport 4532, 1996

kväveoxider från energiproduktion har minskat sedan

Utsläppet av 1980, delvis följd god tillgång på från vattenkraft och

som av kärnkraft, vilket har minskat behovet av förbränning. Förbrärmingstekniska åtgärder kan minska utsläppen något, och många större energi- och industriparmor har man på senare år börjat tillämpa katalytisk eller kemisk reduktion kväveoxidema i rökgasema.

av Införandet särskild kväveoxidavgift 1992 har påskyndat denna

av en utveckling. Naturvårdsverkets rapport nr 4532, 1996, redovisar en minskning utsläppet från energiproduktion med 55 % och en

av minskning utsläppet från industriprocesser med 29 % under åren

av mellan 1980 och 1995. Totalt redovisas en minskning under perioden på 15 %, vilket alltså är betydligt mindre än målet om en minskning med 30 %.

För förhållandena 1991 har Naturvårdsverket beräknat att mer än

miljon människor i Sverige för kvävedioxidhalter som en exponeras överstiger IMM:s förslag till gränsvärde. Halterna har dock sjunkit de senaste åren. Enligt IVL:s mätrapporter inom det s.k. URBANmätnätet från olika svenska tätorter, har vinterhalvårsmedelvärdet sjunkit med 25 % mellan åren 1986/87 och 1994/95. Dock kan den

ca minskande trenden de senaste åren ha påskyndats av milda och blåsiga vintrar. Minskningen bör innebära att antalet "överexponerade" sjunkit till några hundra tusen.

För att minska utsläppen av kväveoxider föreslås i natuivårdsverksrapporten 4532 åtgärder särskilt inom områdena transporter och arbetsmaskiner:

Införande av kommande EU-krav för arbetsmaskiner samt natio- -

nella styrmedel som påskyndar introduktionen av maskiner med

bättre avgasprestanda.

70 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

Införande av strängare avgaskrav för nya bilar från år 2000 EU:s -

s.k. "2000-krav" samt vidareutveckling av miljöklassningssystemet.

Man föreslår också åtgärder inom sjöfart och luftfart för att minska kväveoxidutsläppen, med dessa kommer endast att ha liten inverkan halterna i tätorter.

Flyktiga organiska ämnen

I gruppen flyktiga organiska ämnen VOC, volatile organic compounds ingår framför allt lätta kolväten, men även änmen som brukar ingå i samlingsbegreppet lösningsmedel, samt t.ex. aldehyder. Ofta används begreppet flyktiga organiska ämnen synonymt med kolväten.

Källor till utsläpp av kolväten, och trender i utsläppen, har sammanställts av Naturvårdsverket i den ovan nämnda rapporten "Flyktiga organiska ämnen och kväveoxider. Fortsatt arbete med utsläppsminskningar", rapport 4532, 1996.

Transporter och arbetsmaskiner står för drygt 40 % av det totala utsläppet metan oräknat, energiproduktionen för drygt 30 % och industriprocesser för huvuddelen av resten.

Inom transportsektorn stod vägtrafiken för 73 % av kolväteutsläppen 1992, varav 84 % från personbilar. Utsläppet från

personbilar har minskat i och med det ökade bruket av katalysatorer samt återföringssystem för avdunstning från bensin. Miljöklassningen

av fordon bedöms komma att minska utsläppen ytterligare. Under åren 1988 till 1994 minskade kolväteutsläppen från transporter och arbetsmaskiner med 23 %.

Utsläppen av kolväten från energisektorn domineras helt av småskalig Vedeldning, och har endast minskat med 3 % mellan 1988 och 1994.

Vad gäller utsläppen från industrin, så kommer det största utsläppet av flyktiga organiska ämnen från skogsindustrin naturliga terpener. Övriga stora källor är verkstadsindustrin, pappers- och massaindustrin, rañinaderier samt trälackeringsindustrin. Utsläppen av lösningsmedel har minskat från flertalet branscher, liksom kolväteutsläppen från rafñnaderiema. Detta har framför allt skett skärpta krav vid

genom tillståndsprövning.

Målet om 50 procents minskning av utsläppen av flyktiga organiska ämnen frånl988 till år 2000 bedöms i naturvårdsverkets rapport inte kunna uppfyllas helt. Prognosen pekar på 40 procents minskning med redan beslutade åtgärder. Utöver redan fattade beslut på trafiksidan, rekommenderas i första hand åtgärder inom områdena småskalig Vedeldning och vissa industriprocesser för att minska utsläppen.

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 71

Ozon

Marknära ozon bildas som nämnts i fotokemiska reaktioner mellan kväveoxider och kolväten. Sommartid är halter över 120 ug/m3 vanliga i södra och mellersta Sverige, vilket kan jämföras med vårt föreslagna långsiktiga mål, 80 Mg/H13timmedelvärde. Varma sommardagar når halterna över 180 ug/m3 i södra Sverige. Nivåema kontinenten är ännu högre. I Sverige är ozonhaltema främst beroende av gränsöverskridande transport föroreningar. Halterna ökar med ca 3 % per

av ar.

Nivåema av ozon i Sverige kan endast begränsas genom åtgärder i hela Europa och förhandlingar om ett åtgärdsprotokoll pågår inom

för konventionen gränsöverskridande luftföroreningar ECEramen om LTRAP. En överenskommelse baserad s.k. kritiska belastningsgränser kommer troligen att kunna nås och kommer troligen att innehålla åtaganden och åtgärder till 20 l Även inom EU diskuteras åtgärdssüategier för att kunna begränsa ozonhaltema i Europa. För att

nå målet 80 ug/m3 fordras mycket långtgående begränsningar av

utsläppen av kolväten och kväveoxider i hela Europa.

Cancerframkallande ämnen

De cancerframkallande lätta och tyngre kolväten som ovan exemplifierades med evenoch bensen respektive PAH-föreningen bensapyren är främst ett problem i tätorter, där Vedeldning, vägtrafik och arbetsmaskiner är de största källoma. Åtgärder för att minska utsläppen av lätta kolväten har beskrivits ovan. Beträffande bensapyren så anges i "Hur har det gått" Naturvårdsverket rapport 4366, 1994 att utsläppen från trafik och bostadsuppvärmning har minskat med 35 % mellan 1980 och 1987. Enligt uppgift är detta baserat på det minskade utsläppet partiklar. Man påpekar att det till följd av otillräcklig

av kunskap om olika utsläppskällors bidrag inte går att följa upp målet om

halvering utsläppen cancerframkallande ämnen i tätorterna till en av av år 2005. I en arman rapport från Naturvårdsverket POP. Stabila organiska miljögifter, Rapport 4563, 1996 görs bedömningen att utsläppen PAH från trafik och Vedeldning inte har sjunkit under åren

av 1987-1995.

Mätdata PAH saknas i stor utsträckning. Stockholms Miljöförvaltning har dock gjort mätningar på Hornsgatan under ett antal år. Dessa mätningar visar ingen tydlig sjunkande tendens.

Naturvårdsverket och NUTEK har uppdrag av regeringen utrett förutsättningarna för att minska utsläppen av kolväten vid Vedeldning i villapannor och kaminer Naturvårdsverket, Rapport 4270, 1993.

72 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

Man föreslog bl.a. särskild lag med vilken kan införa generella

en man normer för nya pannor. Naturvårdsverket har med anledning detta

av tillsammans med NUTEK och Boverket ett regeringsuppdrag att utarbeta nya föreskrifter med skärpta krav till årsskiftet 1996/97. Naturvårdsverket har också gett ut en informationsbroschyr, "Elda rätt i din vedparma" 1996. En föreslagen ändring i Hälsoskyddslagen så att kommunerna kan begränsa Vedeldning i vissa områden har redan införts. Dock gäller detta endast tillfälligt förbud.

5.1.5¶Förslag till åtgärder

Trots att mycket har gjorts för att minska utsläppen luftföroreningar

av och att luften i våra tätorter generellt sett har förbättrats, så är halterna av vissa föroreningar fortfarande så höga att de kan medföra påverkan på hälsan. Detta gäller framför allt de av oss prioriterade amnesgruppema kvävedioxid, ozon, partiklar och cancerframkallande kolväten vissa flyktiga kolväten och PAH. Kunskapen de

om senare ämnenas förekomst är dock dålig, eftersom de endast mäts sparsamt, och ingen planmässig övervakning förekommer. Längre gående åtgärder behövs, framför allt vad gäller trafikens utsläpp och utsläppen från individuell vedeldning.

Olika förslag till minskning av utsläppen från vägtrafik har diskuterats i exempelvis Trafik- och klimatkommittén, Kommunikationskommittén och det s.k. MaTs-projektet Ett miljöanpassat transportsystem. Dessa refereras i avsnitt l0. Transport. Vi stöder förslagen i de olika utredningarna om trafikens utsläpp, vill

men påpeka att ett prioriterat område ur hålsosynpunkt är cancerframkallande luftföroreningar. Utsläppet sot och PAH är relativt sett

av mycket högt från dieselfordon jämfört med bensinbilar, särskilt i jämförelse med de katalysatorrenäde bilarna, och måste minskas för att utsläppen av cancerframkallande ämnen i tätorter ska kunna minska. Därför bör utsläppskrav som påverkar PAH-utsläppen ytterligare skärpas för den tunga trafiken, inklusive arbetsmaskiner.

Förutom generella åtgärder som minskade utsläpp från fordonstrafiken vill även peka positiva åtgärder som förbättrad kollektivtrafik och fler cykelvägar i tätorter, ökad användning elfordon, fler

av infartsparkeringar i storstäderna m.m. Se vidare avsnitt l0. Transporter.

Uppmärksamhet måste även ägnas tvåtaktsmotorer och andra små motorer som sannolikt släpper ut relativt sett mycket PAH och lätta kolväten, t.ex. mopeder, gräsklippare, båtmotorer och snöskotrar.

Användning eldrivna arbetsredskap, gräsklippare etc. bör uppmuntras. av Vedeldning beräknas släppa ut merparten av PAH och mutagena substanser från förbränning i landet. Dessa utsläpp måste därför minska. Även miljögodkända släpper ut mycket PAH, tjära och pannor mutagena substanser samt aldehyder och andra irriterande substanser, varför det är angeläget hälsosynpunkt att skärpa miljökraven ur vedeldade och braskaminer se vidare under Energisektom i pannor avsnitt 10.3. Öppen eldning av trädgårdsavfall bör undvikas inom tätbebyggt område, eftersom det lokalt upphov till kraftig luftger förorening kan vara besvärande för känsliga personer. som Även utsläppen från industri- och elproduktion har minskat om kraftigt, är det viktigt att stränga miljöskyddskrav med tillämpning av principen bästa möjliga teknik bibehålls se vidare avsnitt 10.4 om Industrin. om En förutsättning för ska kurma bedöma hälsoriskema med att man luftföroreningar är planmässig och långsiktig övervakning av en luftkvaliteten i tätorter, särskilt orter med höga luftföroreningshalter. För att belysa geografiska skillnader och tidsmässiga trender krävs mätningar i för tätorten representativ punkt. Sådana mätningar kan en dock i förekommande fall behöva kompletteras med mätningar i särskilt belastade punkter. Mätningar i gatunivå bör också inkluderas, liksom mätningar de cancerframkallande ämnena eten, bensen och av bensapyren eller stabil PAH-förening eller PAH-profil. annan mer Ett delat kostnadsansvar för dessa mätningar bör sökas, där förutom kommunerna även staten och trafiksektorns aktörer bidrar. Miljödepartementet kommer att tillsätta en utredning om bl.a. inriktning och finansiering den statliga miljöövervakningen. av Även mätning inandningsbara partiklar, PM10, bör ingå i den av planmässiga övervakningen luftkvaliteten. Naturvårdsverket bör av tillse att ett nytt kriteriadokument tas fram om inandningsbara partiklar, kan ligga till grund för nytt gränsvärde. som Våra förslag till åtgärder förutom de nämns i kapitel 5.10: som

Verka inom EU och det internationella luftkonventionsarbetet för långtgående utsläppsminskningar kväveoxider och mer av flyktiga organiska ämnen i Europa för att minska ozonhaltema. Tillverkare, användare och berörda myndigheter bör vidta åtgärder minskar utsläppen av PAH och cancerframkallansom de kolväten från dieselfordon inklusive arbetsmaskiner,

Vedeldning och olika småmotorer. Kommunema bör informera allmänheten om hälsoriskema och - -olägenheterna med Vedeldning och öppen förbränning av

trädgårdsavfall o.dyl.

Ändra Hälsoskyddsförordningen så kommunerna

att ges möjlighet att varaktigt förbjuda eldning av trädgårdsavfall

inom vissa områden. Beträffande småskalig Vedeldning,

se avsnitt 10.3.

Naturvårdsverket och kommunerna bör se till att den plan- mässiga övervakningen av lufthaltema i tätorter förbättras, där

även cancerframkallande ämnen mäts.

5.2¶Inomhusluft

5.2.1 Hälsorisker

Under de senaste decennierna har frågor beträffande de icke-industriella inomhusmiljöema fått ökad aktualitet. Radon, tobaksrök, forrnaldehyd, husdammskvalster m.m. är faktorer exponeras för och som har betydelse för människors hälsa. Folkhälsoinstitutet har 1994 som ett underlag för Allergiprogrammets arbete gjort en vetenskaplig kunskapssammanställning inomhusluftens betydelse för allergi och

om

överkänslighet. annan

Till överkänslighetsreaktionema räknas även de ospecifika retnings-

har benänmts "sjuka hus-syndromet" SBS, Sick Building symtom som Syndrome. Med SBS att människor i ökad omfattning får olika

avses former symtom eller besvär när de vistas i en byggnad, t.ex.

av irritation i ögon, näsa och hals, känsla av torrhet i hud och slem-

en hinnor, hudrodnad, hudutslag och trötthetskänsla. Sådana symtom är inte ovanliga bland befolkningen men i de "sjuka" husen är det fler som har dessa symtom. Symtomen kan försvinna när man lämnar byggnaden återkomma när man kommer tillbaka till den.

men

I dag har drygt vart tredje svenskt barn haft endera astma, allergisk

eller atopiskt eksem. Förekomsten av astrnabesvär det senaste snuva året är 6-8 procent. Den andel astma och/eller nedre luftvägs-

ca av katarr hos små bam kan förklaras med faktorer i inomhusmiljön

som har uppskattats till 20-33 procent för föräldrarnas rökning; 6-26 procent för pälsdjur i hemmet och 12-17 procent för bristande ventilation i bostaden.

Förändringar inomhusklimatet i miljöer som bostäder, barn-

av stugor, skolor och kontor har kopplats till SBS men även utpekats som misstänkta orsaker till ökningen allergier Allergiutredningen 1989.

av Väsentliga förändringar har också skett i dessa miljöer under de senaste decennierna. Luftomsättningen har minskat till följd av bl.a. att byggnaderna har gjorts tätare av energisparskäl, men utan att ventilationskraven har säkerställts för att kompensera detta. Städning och vädring sker inte lika ofta förr och byggmaterial, inrednings-

som material, rengöringskernikalier etc. emitterar organiska ämnen som inte vädras ut i tillräcklig omfattning om ventilationen är otillräcklig. Bristande underhåll, skötsel och drift av ventilationssystem samt övergång från eldning i panna till elvärme och fjärrvärme draget, "skorstenseffekten", i ventilationskanaler med självdrag har därmed minskat är andra faktorer påverkat ventilationen.

som

Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

Ökningen av allergier ses främst hos bam, varför barns miljöer som bostäder, barnstugor och skolor framstår som särskilt viktiga i ett primärpreventivt sammanhang. I synnerhet spädbams miljöer framstår som betydelsefulla med hänsyn till deras outvecklade immunsystem och de samband som påvisats mellan tidig exponering och senare allergisjukdomar.

60 000-80 000 barn är pälsdjursallergiska och ca 500-2 000 personer läggs in på sjukhus varje till följd exponering för

av pälsdjur.

Luft inomhus består av luft utifrån med föroreningar från t.ex. trafik, mark, växtlighet och industrier. Vid transporten tillufts-

genom systemet avskiljs en del yttre luftföroreningar men samtidigt kan luften förorenas av partiklar, fibrer och ämnen från komponenter som filter, invändig isolering i ventilationskanalema och lagrad smuts i ventilationskanalema m.m. Vid förekomst av fukt i systemet kan även biologisk tillväxt ske av t.ex. bakterier och mögel, vilket kan förorena tilluften. I rummet tillkommer föroreningar från märmiskor, djur, från aktiviteter som tobaksrökning, städning och matlagning samt fukttillskott från duschning och tvätt. Därtill kommer föroreningar från öppen förbränning, byggnads- och inredningsmaterial, från kontorsapparater, hobby- och rengöringsprodukter, mikrobiell växt

m.m. Bilden kompliceras av att föroreningar kan upptas och avges från ytor i rummet, att kemisk omvandling sker i inomhusluften samt av att partikulära föroreningar deponeras till och virvlas upp från golv och andra ytor beroende bl.a. aktivitet i rummet.

Brukarnas beteende har stor betydelse för inomhusluftens kvalitet, t.ex. när det gäller hur ofta man städar och vädrar, personbelastningen antal människor per ytenhet, om man röker inomhus, hur värmer

man byggnaden samt vilka aktiviteter man bedriver i byggnaden.

Den svenska ELIB-undersökningen Norlén, Andersson 1993, ELIB rapport nr 7 visar en konsekvent högre klagomåls- och symtomfrekvens för boende i flerbostadshus jämfört med boende i småhus, trots att ventilationen i småhusen generellt är sämre än i flerbostadshusen. De vanligaste klagomålen för flerbostadsboende var torr luft, damm och smuts, drag, instängd "dålig" luft samt buller. När det gäller symtom var trötthet det vanligaste symtomet. Näsbesvär och huvudvärk var andra vanliga symtom.

1994 genomförde Socialstyrelsen en uppföljning av kommunernas tillsynsarbete beträffande brister i inomhusmiljöer i skolor och daghem. De problem som kommunerna angav vara dominerande var bristfällig ventilation, bristfällig städning, dåligt underhåll samt fukt och mögel

grund av läckage eller brister i byggnadskonstruktionen.

Den statliga Allergiutredningen 1989 uppskattade att ventilationen är bristfällig i ca 75 procent av landets skolor. På förslag den s.k.

av

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 77

Sjuka hus-gruppen inom dåvarande Bostadsdepartementet infördes 1992 krav på obligatorisk ventilationskontroll gäller småhus med självdrag eller frånluftsventilation. Många ventilationssystem har kontrollerats och åtgärdats därefter. Fortfarande har dock uppskattningsvis hälften av landets skolor och förskolor bristfällig ventilation,

bedömning som Boverkets utredning i samband med den obligatoen riska ventilationskontrollen styrker.

I bilaga 1 till Miljöhälsoutredningens betänkande har dagens kunskap om hälsoeffekter till följd av olika faktorer i inomhusmiljön beskrivits. Beskrivningen omfattar fukt och mikrobiologiska faktorer, gasformiga kemiska änmen, termiskt inomhusklimat, lätta luftjoner, kvalster, husdjur, miljötobaksrök, byggmaterial, ventilation, partiklar/damm, städning, radon och smittspridning. Beskrivningen bygger till stor del Folkhälsoinstitutets kunskapssammanställning "Luften vi andas inomhus" av Jan Sundell och Max Kjellman 1994: 16.

Beträffande samband mellan faktorer i inomhusklimatet och astma hos barn bedöms ett sådant samband vara starkast för miljötobaksrök, tidig exponering inomhus för husdjur, bristfällig ventilation, husdamrnskvalster samt "fuktiga byggnader". I primärpreventiva sammanhang är därför speciellt moderns rökning, i syrmerhet under graviditet och amning, tidig exponering för pälsdjur samt boende i "fuktiga", oftast dåligt ventilerade, byggnader av betydelse.

Kunskaperna är goda när det gäller förekomst av allergen från kvalster och husdjur i bostad, skola och kontor. Ett antal studier har påvisat betydande allergenförekomst även i miljöer där djur eller l kvalster inte förekommer. Allergen från pälsdjur förs med från

personer i bostad till skola och kontor så att halterna även i sådana miljöer blir tillräckliga för att underhålla en överkänslighet i luftvägama. I detta

i

; sammanhang kommer städningens betydelse in och speciellt städningen i skolor och kontor. Det har visats att förbättrad städning kan sänka prevalensen av SBS-symtom.

Däremot är kunskaperna mycket bristfälliga när det gäller betydel-

förekomst av enskilda eller grupper av kemiska luftföroreningsen av ar, partikulära föroreningar eller mikrobiellt producerade ämnen. Problem vid mätning och karakterisering av sådana ämnen är så stora att mätningar för närvarande endast kan rekommenderas i forskningssammanhang och inte i rutinundersökningar.

Höga halter av radon i bostäder och andra lokaler bedöms utgöra en av de stora hälsoriskerna inomhusmiljön, särskilt i kombination med rökning. I 70 000-120 000 småhus och i 20 000-80 000 lägenheter l ‘ ligger radonhalten över Socialstyrelsens gränsvärde för sanitär olägenhet en radongashalt 400 Bq/m3 luft. Av dessa uppskattades 1993 att 35 000 har spårats och 15 000 har åtgärdats. Sedan dess har ytterligare hus spårats och åtgärdats och ett mörkertal finns beträffande

78 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

fastighetsägare som gjort åtgärder eget initiativ. Fortfarande återstår dock ett omfattande arbete med att minska exponeringen för radon. Boverkets gränsvärde för radongas är 200 Bq/m3 luft vid nybyggnad.

Uppskattningsvis kan 400-900 lungcancerfall per i Sverige hänföras till radon i bostäder av totalt ca 2 700 fall av lungcancer per år. En uttalad samverkan ses mellan exponering för radon och tobaksrökning. Merparten av dessa fall inträffar hos rökare men även icke rökare löper en förhöjd risk. Det finns goda grunder att verka för åtgärder mot båda de största hälsoriskerna för lungcancer, dvs. rökning och radon i bostäder.

Tobaksrdk mycket betydande riskfaktor i inomhusmiljön, inte

är en bara för allergiutvecklingen utan också för uppkomst och

av cancer

ärt-kärlsjukdomar. Rökexponering kombinerat med boende i hus med fuktproblem har visats ge en markant ökning av astma och allergi bland bam. Enligt en undersökning genomförd 1994 av Miljömedicinska enheten, Stockholms läns landsting, uppger 20 procent invånarna i

av Stockholms län att de dagligen utsätts för miljötobaksrök i bostaden.

Det uppskattas att 20-30 procent av tidig astma bland barn orsakas av passiv rökning. Ungefär 40-80 personer per uppskattas få lungcancer till följd av miljötobaksrök. Av stor betydelse för folkhälsan är sannolikt också att exponering för miljötobaksrök är förenad med ökad ärt-kärl-sjuklighet. Här är underlaget mer osäkert antyder

men att flera hundra dödsfall årligen kan ha samband med miljötobaksrök.

Det är svårt att ett bra sätt karaktärisera och uppskatta befolkningens exponering för de många olika ämnen förekommer i

som inomhusmiljön. Den studie som bäst karaktäriserat inomhusklimatet i landets bostadsbestånd är ELIB-undersökningen Statens institut för byggnadsforskning, rapport TN:30, 1993. Den visade sammanfattningsvis att

Mellan 400 000 och 500 000 svenskar upplever sig vara så -

besvärade av inomhusklimatet att de får symtom.

Luftomsättningen är låg, främst i småhusen, och ligger under -

Boverkets norm för nybyggnad och Socialstyrelsens riktvärde för

sanitär olägenhet O,35 liter per sekund och kvadratmeter golvarea,

motsvarande 0,5 lufiomséittningar timme i fyra fem småhus

per av

och i ungefär hälften av lägenheterna i flerbostadshuscn.

Radonhalten är högre än Socialstyrelsens riktvärde radongashalt på —

400 Bq/m3 luft i 70 000-120 000 småhus och 20 000-80 000

lägenheter i flerbostadshus. Detta innebär att 200 000-400 000

människor bor i bostäder där radonhalten överstiger riktvärdesnivan.

Allergiker och boende i flerbostadshus besväras mest av brister i -

inomhusklimatet.

SOU 1996: 124 Miljärelaterade hälsorisker 79

De vanligaste besvären gäller torr luft, instängd luft, damm och -

smuts, drag och buller.

10 procent av bostadshusen har fuktskador som bör åtgärdas -

omedelbart på tak, vindar, i lägenheter och i källare.

Utifrån beskrivningen i bilagan har några områden som bedöms som särskilt angelägna, här lyfts fram.

Prioriterade problem: radon, miljötobaksrök samt "sjuka hus" fuktiga, dåligt ventilerade hus, främst småhus samt skolor och daghem.

5.2.2¶Befintliga mål

I dag saknas nationella mål för inomhusmiljön.

Strålskyddsinstitutet överlämnade 1993 till regeringen ett förslag till förstärkta åtgärder mot radon i bostäder och vissa arbetslokaler. Förslaget omfattar bl.a. att 80 procent av bostäderna med över 400 Bq/m3radongas nuvarande riktvärde enligt hälsoskyddslagen bör vara åtgärdade inom en tioårsperiod och att medelvärdet i Sveriges bostäder

sikt bör ligga under 50 Bq/m3 radongas.

Eftersom den genomsnittliga radonhalten i dag, ca 100 Bq/m3, beräknas medföra 400-900 lungcancerfall per skulle en halvering till genomsnittligt 50 Bq/m3 i hela bostadsbeståndet medföra en halvering

antalet lungcancerfall till 200-450 per år. Ur miljömedicinsk av synpunkt är en sådan risk fortfarande jämförelsevis hög, men med tanke de praktiska och ekonomiska svårigheterna att komma ner till 50 Bq/m3 i befintliga bostäder, så måste ett sådant mål ses mycket lång sikt.

5.2.3 Förslag till mål

Övergripande mål

Ingen ska bli sjuk eller få symtom till följd av brister i inomhus-

miljön.

80 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

Delmål

Bristfällig ventilation i bostäder, skolor och förskolor ska åtgärdas. Alla bostäder, skolor och förskolor som har radonhalter i inomhusluft som ligger över riktvärdet för sanitär olägenhet radongashalt på 400 Bq/m3 luft ska vara åtgärdade senast 2010. Ingen ska ofrivilligt utsättas för tobaksrök. -

5.2.4¶Diskussion läget och tidigare åtgärder

om

Ventilation

Eftersom det fortfarande råder stor osäkerhet kring hälsoeffekter av de hundratals olika kemiska ämnen som kan påvisas i inomhusluften bedöms åtgärder i form av förbättrad ventilation vara angelägen.

Regeringen har 1994/95 avsatt ca l miljard kr för bidrag till olika investeringar för att bl.a. avhjälpa skador och brister till följd av fukt och dålig luftkvalitet i bostäder och lokaler där barn och ungdomar vistas.

Socialstyrelsen har gett ut ett antal allmänna råd med riktvärden och vägledning för kommunernas tillsyn t.ex. för radon, ventilation, städning, fukt och mögel. Boverket ställer krav t.ex. ventilation och radon vid nybyggnad.

Arbetarskyddsstyrelsen har gett ut föreskrifter om ventilation och luftkvalitet AFS 1993:5. Dessa gäller bl.a. för ventilationen i skolor och daghem. Yrkesinspektionen har med stöd dessa föreskrifter

av ställt krav förbättringar i en rad fall.

Folkhälsoinstitutet hari samband med kampanjen "Allergiåret -95" fört ut information om inomhusmiljöns betydelse för allergi.

Kampanjen "Hus och hälsa" genomfördes av Boverket och Byggforskningsrådet under åren 1990-1994, med syftet att utbilda nyckelpersoner inom byggbranschen i frågor som rör byggnaders betydelse för hälsan. Boverket har fått i uppdrag att uppdatera infonnationsmaterialet togs fram i samband med "Hus och hålsa"-kampanjen,

som så att det blir mer inriktat olika aktörer i byggprocessen.

En obligatorisk ventilationskontroll OVK, som dock inte gäller småhus med enbart självdrag och frånluftsventilation, infördes år 1992.

Boverket har 1996 följt upp OVK-verksarnheten. Efterlevnaden av den obligatoriska ventilationskontrollen är dålig. Kontrollen visar också att många befintliga ventilationsanläggningar har brister, inte minst till följd av bristande underhåll.

Lagen byggfelsförsäkring 1993:320 infördes 1993 för att

om stärka konsumentskyddet vid byggande av bostäder i flerbostadshus. Lagen avser att vara ett skydd för de boendes hälsa då byggfel uppdagas, och syftar till att fel snabbt ska kunna avhjälpas utan långvariga tvister, även om man inte hittar någon ansvarig som kan ta på sig kostnaderna. Byggfelsförsäkiingen gäller i 10 från det att byggnaden slutbesiktigats.

För småhus infördes 1989 en småhusgaranti som bl.a. syftar till att avhjälpa fel och brister i konstruktion, utförande och material och som upptäckts och anmälts senast 10 efter slutbesiktningen av huset.

Regeringen hari maj 1996 beslutat att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utvärdera lagen om byggfelsförsäkring samt konsumentskyddet vid byggande av småhus. Utredaren ska vidare göra

översyn av den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationsen system samt bedöma det fortsatta behovet av statligt ekonomiskt stöd för att avhjälpa fukt- och mögelskador i småhus m.m.

Intresset av att öka ventilationen står dock i konflikt med intresset av att spara energi. Institutionen för byggd miljö vid KTH har 1996 för Miljöhälsoutredningens räkning utfört beräkningar "Konsekvenser av att öka ventilationen i bostadsbeståndet", Norlén, Andersson m.fl. 1996. Dessa visar att för att ventilera landets bostäder i småhus och i flerfamiljshus upp till gällande normer enligt byggregler och riktvärden enligt hälsoskyddslagen båda anger 0,35 liter per sekund och kvadratmeter golvarea, motsvarande 0,5 luftomsättningar per timme, krävs ett energitillskott ca 6 Twh, om inte ökad återvinning av värme sker. Det går dock enligt beräkningarna att åstadkomma en ökning ventilationsnivån i landets bostadsbestånd till den nivån som

av anges i Boverkets byggregler och Socialstyrelsens allmänna råd, utan ökad energiförbrukning med hjälp av ökad värmeåtervinning. En sådan förbättring ventilationen uppskattas enligt beräkningarna kräva

av investeringar 62 miljarder kronor och ökade underhållskostnader på ca 3 miljarder kronor per år.

Arbetarskyddsstyrelsen genomförde 1992 inom projektet "Skolans arbetsmiljöår" bl.a. en undersökning av den fysiska arbetsmiljön i svenska skolor. En granskning av noteringar från skyddsronder under 1991 visade att åtta av tio rektorsområden har minst en anmärkning på dålig ventilation eller problem med värme/kyla. Klagomål på luften var den i särklass vanligaste anmärkningen. Andra vanliga problem var buller, belysning och dåligt underhåll. Problem med fukt och mögel förekom fjärdedel av skolorna.

i en

82 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

Socialstyrelsen genomförde 1994 i samverkan med länsstyrelserna en uppföljning av kommunernas tillsyn över hälsorisker i skolor och daghem. I denna konstaterades att kommunernas tillsyn över dessa lokaler var bristfällig och att endast var fjärde kommun levde upp till hälsoskyddslagens intentioner. Socialstyrelsen har vidare i regionala seminarier med kommuner, länsstyrelser och landsting samt i projektet "Länsvis aktiv uppföljning" verkat för att hälsoriskema i inomhusmiljöer uppmärksammas mer.

INSHE-gruppen Inomhusmiljö, Samverkan, Hälsa, Energi bildades 1994, med deltagare från berörda centrala myndigheter och övriga nationella aktörer, för att främja samverkan i infonnationsfrågor kring inomhusmiljön.

Flera av dagens problem i inomhusmiljön beror, förutom byggnaden, också på användningen och skötseln av byggnaden. Information om betydelsen att vädra och städa samt information om vikten att inte röka inomhus i egna hem, särskilt om man har barn hemma, är nödvändig

Städningen är också ofta bristfällig i skolor, och måste förbättras.

Radon

Boverket har budgetåret 1995/96 ett anslag 20 miljoner kronor att fördela som bidrag till egnahemsägare som önskar sänka radonhalten i sina hus. En egnahemsägare har möjligheten att hälften av kostnaden betald via bidrag, dock maximalt 15 000 kronor. Boverket har 1996 fått ett regeringsuppdrag att utvärdera statens och kommuner-

olika insatser mot radon i byggnader, samt effektiviteten hos de nas åtgärder mot radon för vilka bidrag lärrmas. Uppdraget ska redovisas imars 1998.

En samverkansgrupp för radon finns sedan flera med representanter för berörda centrala myndigheter samt Svenska Kommunförbundet. Strålskyddsinstitutet genomförde tillsammans med Socialstyrelsen och Boverket 1993 en uppföljning av kommunernas arbete med radon. Denna visade att endast ca 15 000 av de ca 130 000 hus

uppskattas ligga över gränsvärdet har åtgärdats. Strålskyddssom institutet, Socialstyrelsen och Boverket har 1995 påbörjat en långsiktig informationssatsning för att öka fastighetsägamäs motivation att mäta och åtgärda radon.

Fastighetsägarnas intresse för åtgärder mot radon har dock varit relativt lågt, trots bidragsmöjligheten. Detta kan bl.a. bero att informationen om bidragsmöjligheten inte nått fram, svårigheter att nå fram med "riskbudskapet" dvs. att människor har svårt att ta till sig ett budskap förhållandevis små och långsiktiga risker. Vidare kan

om oro

över att värdet den egna fastigheten påverkas negativt spela roll, liksom en generell ovilja att se sitt hem som en hälsorisk.

En ytterligare komplikation är att merparten av de bostäder som har höga radonhalter utgörs egna hem. Kommunernas miljö- och

av hälsoskyddsnämnder bedömer det vanligtvis som oskäligt att i privata bostäder och kräva åtgärder med stöd av hälsoskyddslagen, i de fall fastighetsägaren inte gör åtgärder frivilligt. I hyreslägenheter är situationen en annan. Där ska miljö- och hälsoskyddsnämndema vid behov kräva åtgärder av fastighetsägaren.

Socialstyrelsen har i sitt allmänna råd fört fram att kommunerna är skyldiga att aktivt spåra hus med förhöjda radonhalter.

Om alla bostäder över gränsvärdet 400 Bq/m3 luft ska spåras och åtgärdas, kostar detta ca 3 miljarder kronor, enligt beräkningar som SSI gjort för Miljöhälsoutredningen 1996. Av dessa avser ca hälften kostnader för mätningar och hälften kostnader för de tekniska installationema. Kostnaderna för tekniska installationer uppgår till i genomsnitt 16 000 kr per åtgärdad fastighet.

Det kan ifrågasättas om det är ett lämpligt förfarande att kräva åtgärder mot radon i hem med stöd av lag. Ytterligare satsningar

egna för att fastighetsägare motiverade behövs. Husförsäljning/köp kan

ett tillfälle då det är möjligt att kräva radonmätning. Den obligavara toriska ventilationskontrollen är en arman möjlighet, men den omfattar inte de hus där radonproblemet är störst, nämligen småhus oftast

som saknar mekanisk ventilation. I takt med bostäder byggs kommer

att nya exponeringen för radon att minska. De flesta hus som byggs i dag är källarlösa med väl ventilerade grunder och mekanisk ventilation. Merkostnaden för att bygga "radonsäkert" i samband med nybyggnation är förhållandevis låg.

Trots att Socialstyrelsen 1990 efter regeringens medgivande halverade gränsvärdet för sanitär olägenhet beträffande radon, är gränsvärdet mycket högt från hälsoskyddssynpunkt, pga. ekonomisk skälighetsbedömning.

Det är synnerligen angeläget att minska exponeringsnivån från radon. I första hand bör de bostäder och andra lokaler som har halter över gränsvärdesnivån åtgärdas. Fortfarande återstår ett mycket stort antal bostäder, främst småhus, att åtgärda. Frågan om att ytterligare sänka gränsvärdet bör aktualiseras då åtgärdsarbetet mot de hus som ligger över dagens gränsvärdesnivå, har nått längre.

Milj

Tobakslagen infördes 1993 och skärptes 1994. Den förbjuder rökning bl.a. i lokaler dit allmänheten har tillträde, skolor, daghem, lokaler för

84 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

hälso- och sjukvård samt färdmedel i inrikes kollektivtrafik. På nationell nivå arbetar Socialstyrelsen, i samarbete med Folkhälsoinstitutet, för att tobakslagens intentioner om bl.a. rökfria miljöer ska uppfyllas. Lagen är relativt ny och många kommuner har ännu inte kommit igång med någon systematisk tillsyn enligt tobakslagen.

Tobakslagen gäller inte i egna hem. Det är dock angeläget att genom information och annat sätt verka för att rökning inte förekommer inomhus där människor vistas, främst barn, även i sådana inomhusmiljöer som inte omfattas av tobakslagens bestämmelser.

Byggmaterial

Såväl EU:s byggproduktdirektiv som lagen om tekniska krav på byggnadsverk BVL stipulerar att byggnadsverk som uppförs eller ändras ska uppfylla en rad väsentliga egenskapskrav. Bland dessa ingår bl.a. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö samt skydd mot buller. Motsvarande krav förs vidare till byggprodukter och byggmaterial.

Byggmaterial emitterar vissa ämnen. För flertalet de ämnen

av som avgår från byggmaterial är effekterna för hälsan ofullständigt kända. Genom att välja lågemitterande material och ha en tillfredsställande ventilation kan eventuella hälsoproblem undvikas. Fukt kan bidra till att emissionen från materialet ökar. De mest uppmärksammade emissionsproblemen med byggmaterial, forrnaldehyd från spånplattor samt avgång av ämnen från kaseinhaltigt tlytspackel har båda en tydlig koppling till fuktbelastning.

På frivillig väg gör golvbranschen i dag en värudeklaration när det gäller golvmaterials innehåll och emissioner.

Byggherren/beställaren samt fastighetsägaren bör enligt Miljöhälsoutredningen i första hand välja material som är provade och deklarerade avseende innehåll och emission av potentiellt hälsofarliga ämnen. I

en sådan deklaration bör emissioner i samband med användning av materialet beaktas, särskilt vad som händer om materialet kommer i kontakt med fukt.

Boverket har i maj 1996 fått ett regeringsuppdrag att utarbeta ett system med kvalitetsdeklaration bostäder gör det möjligt att

av som jämföra olika bostäder bl.a. vad gäller olika faktorer i bostaden

som kan påverka hälsan negativt. Uppdraget ska redovisas i 1998. En

mars sådan deklaration bör enligt Miljöhälsoutredningen bl.a. omfatta ventilation, byggmaterial, radon och buller.

Förbättrad utbildning av olika nyckelgrupper, t.ex. arkitekter, handläggare av byggfrågor vid kommunerna, byggherrar/beställare, fastighetsägare mfl. är viktigt.

Enligt plan- och bygglagen har byggherren/beställaren ansvaret för byggnad uppfyller ställda krav. Vid nybyggnad har kommunen att en möjlighet att besluta om en kontrollplan för projektet. För genomförandet av kontrollplanen svarar en kvalitetsansvarig, anlitad av byggherren. Utbildning pågår av kvalitetsansvariga, och i denna utbildning

inomhusmiljö. ingår frågor om Besparingar i kommuner och länsstyrelser samt ökad arbetsbelastning inom andra ämnesområden har påverkat möjligheterna att arbeta med hälsoskyddsfrågor. Kommunernas tillsyn över brister i inomhusmiljön behöveriutökas, liksom länsstyrelsemas bevakning av arbetet för att förbättra inomhusmiljöema i sina respektive län. Detta kräver resursförstärkning eller omprioritering i många kommuner och länsstyrelser. Fortfarande är mycket oklart eller okänt om inomhusmiljöns betydelse för hälsan, såväl generellt som för enskilda ämnen. Här är det viktigt med en utveckling av forskningen kring frågor som rör bl.a. hälsofrågor, byggmaterial/kemi och byggteknik, samt nära samverkan mellan dessa forskningsinsatser.

5.2.5¶Förslag till åtgärder

Byggherrar/beställare bör se till att alla byggmaterial, inklusive målarfärger, som används är provade och deklarerade med avseende innehåll och emissioner av potentiellt hälsofarliga ämnen. Alla hus bör byggas radonsäkert. - Ett system bör införas där bostäder deklareras med avseende sådana egenskaper som kan påverka hälsan, t.ex. ventilation, radon, buller och ljudisolering. Ett uppdrag att senast 1999 genomföra en samlad informationssatsning om inomhusmiljöns betydelse för hälsan, som riktar sig till boende, hyresvärdar, byggherrar/beställare, arbetsledare vid byggen mfl., bör ges till Folkhälsoinstitutet i samarbete med Boverket, Socialstyrelsen och kommunerna. Ventilationen bör förbättras och fuktskador åtgärdas i bostäder, skolor och förskolor, bl.a. genom att befintliga ventilationssystem åtgärdas så att erforderlig funktion erhålles. Stimulansbidrag till byggbranschen i syfte att främja syssel- sättningen och förbättra inornhusmiljön, bör fortsätta att delas ut. Satsa teknisk utveckling av energisnål ventilation. -

86 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

Pågående särskilda insatser som syftar till att barn inte utsätts -

för tobaksrök, bör vidareutvecklas av Folkhälsoinstitutet i

samarbete med andra berörda.

Strålskyddsinstitutet bör ges i uppdrag att i samarbete med -

Socialstyrelsen och Boverket fortsätta arbetet med att öka

fastighetsägarnas intresse för att mäta och åtgärda radon.

Höga radonhalter bör inte medföra lägre fastighetsskatt. -

Ett krav deklaration av fastighetens radonförhållanden i -—

samband med husförsäljning/köp bör införas snarast.

Kommunernas resurser för att genom tillsyn och information —

bevaka risker i inomhusmiljöer, inklusive miljötobaksrök, bör

stärkas.

Uppbyggnad av forskningen om inomhusmiljöns betydelse för -

hälsan, såväl generellt som för enskilda ärrmen, är angelägen.

Särskilt viktig är samplanerad tvärsektoriell forskning som

täcker medicin, kemi, mikrobiologi och byggteknik.

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 87

5.3¶Vatten

5.3.1 Hälsorisker

Sveriges vattenförsörjningssituation är i ett europeiskt perspektiv mycket god, med många sjöar och relativt opåverkat grundvatten. Avloppsvattnet innehåller dock sjukdomsalstrande virus och bakterier, och kan medföra smittorisk om dricksvatten förorenas, eller vid

en badning i närheten av utsläppspunkten. Avloppsvatten och läckage av näringsämnen från jordbruksmark kan också skapa problem med övergödning sjöar och havsvikar. De hälsoeffekter som detta kan

av medföra hänger med massförekomst av toxinbildande alger

samman vid perioder med algblorrming. Det har hänt att hundar och boskap som druckit sådant vatten har blivit förgiftade. Algblomning kan också

av orsaka problem vid dricksvattenframställning samt ansamling av toxiner i t.ex. musslor.

De största tätortema utnyttjar ytvatten dricksvattentäkt, och

som sådant vatten och kloreras alltid innan det används som dricks-

renas vatten. Totalt försörjs 50 % de är anslutna till

av personer som kommunal vattentäkt med vatten från ytvattentäkter, 25 % med ytvatten fått rinna grusåsar s.k. konstgjord infiltration och

som genom 25 % med grundvatten. Antalet kommunala grundvattentäkter

är ca l 800 1 400 försörjer färre än 1 000 personer och endast 160

varav

fler än 4 000 personer. Grundvatten brukar oftast inte renas eller kloreras. Härutöver finns uppskattningsvis 400 000 enskilda brunnar för permanentboende, hälften utgör borrade brunnar, samt

varav ca 200 000-400 000 brunnar i fritidsbebyggelse. De största hoten mot grundvattnets kvalitet för dricksvattenförsörjning är, förutom rena brister i brunnskonstruktionen, försurning, läckage av näringsämnen från jordbruksmark och lokal påverkan genom exempelvis avfallsupplag, förorenad industrimark och avloppsinfiltration. Saltinträngning kan ett problem i kusttrakter. Risken för att förorena vattentäkter

vara med t.ex. dieselbränsle eller andra kemikalier i samband med trafikolyckor måste beaktas vid planering av vattentäkter och vägdragningar.

Smittspridning via dricksvatten finns rapporterat upprepade gånger. Ungefär 2-10 utbrott inträffar årligen, och genomsnittligt insjuknar 3 000 varje i mag-tarmsjukdomar förorsakade

ca personer

bakterier, virus eller parasiter. De flesta utbrotten sker mindre av orter med upp till 16 000 anslutna abonnenter, och beror i allmänhet tekniska brister, felkopplingar eller dylikt, medför en inträngning

som

avloppsvatten i dricksvattensystemen. Enskilda brunnar kan också av

utsatta för smittspridningsrisker genom närbelägna infiltrationsvara

88 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

anläggningar för avlopp etc. Något systern för registrering av sådan smitta förekommer inte, men enligt Livsmedelsverket rapporteras 3-4 incidenter per år, dock med personer inblandade.

En speciell form av smittspridning via vatten är den s.k. legionärssjukan, som har uppkommit i några fall genom att bakterien Legionella har tillväxt i fastigheters ledningssystem för varmvatten och sedan givit upphov till lunginflammation genom aerosolbildning i duschutrymrnen eller ventilationsanläggningar. Mellan 25 och 50 fall legionärssjuka

av rapporteras varje i Sverige. Det faktiska antalet fall är sannolikt betydligt högre.

Riskerna med desinficermg av dricksvatten har diskuterats mycket sedan det blev känt att oönskade biprodukter uppkommer vid kloreringen genom reaktioner med humusärrmen i vattnet. De först uppmärksammade ämnena var s.k. trihalometaner, främst kloroform som är cancerframkallande i djurförsök. Även starkt ämnen

mutagena upp-

endast delvis har analyserats kemiskt. Även många andra kommer, som ofullständigt identifierade biprodukter bildas. Flera epidemiologiska studier har funnit samband mellan klorering och cancer i urinvägar och tarm, men det internationella cancerforskningsinstitutet IARC har bedömt att bevisen är otillräckliga för att klassa klorerat dricksvatten som cancerframkallande för människa. Eftersom många olika biprodukter bildas vid desinfektionen är det svårt att beräkna någon cancerrisk, men utifrån några ämnen är det troligt att 1 fall per orsakas av klorering i Sverige. För att minimera bildningen av kloreringsbiprodukter är det viktigt att vattnet renas effektivt från organisk substans före kloreringen. Vid bedömning av riskerna med klorering eller annan desinfektion måste också riskerna med alltför dålig desinfektion vägas in. Fördelarna med klorering anses överväga eventuella cancerrisker förknippade med desinfektionsbiprodukter.

Rörledningar av olika material som kommer i kontakt med dricksvatten är i dag dåligt kontrollerade, eftersom det inte finns något krav

typgodkännande och testning av rörledningsmaterial med avseende på urlakning av kemiska ämnen till vatten. Underlaget för en riskbedömning är därför bristfälligt. Sannolikt är dock risken för eventuell hälsopåverkan från utläckande ämnen mycket liten. En stor andel av ledningarna inom fastigheter består av koppar. Förutom påverkan vattnets smak och problem med missfärgningar, så finns det uppgifter som tyder att förhöjda kopparhalter i dricksvatten ca l mg/l kan förorsaka diarréer hos småbarn, men detta är ännu inte klarlagt.

Det finns flera epidemiologiska studier, även i Sverige, påvisat

som ett samband mellan förekomst av ärt-kärlsjukdom och mjukt vatten med lågt innehåll av kalcium och magnesium. Ytvatten är mjukt, medan grundvatten innehåller mer mineraler, bl.a. kalcium och magnesium. Magnesium har föreslagits skyddande faktor för

som en

hjärt-kärlsjukdom. Några säkra slutsatser om dricksvattnets betydelse har dock inte kunnat dras.

Nedfallet försurande luftföroreningar har drabbat Sverige relativt

av hårt, eftersom har många utsatta områden med dåligt buffrade marklager, särskilt i sydvästra Sverige. Detta har medfört att många sjöar är försurade, och även ytligt grundvatten har blivit påverkat i vissa områden. Ett försurat grundvatten medför urlakning av i första hand aluminium från omgivande mark, men även kadmium och andra lättrörliga metaller. Ett försurat vatten ökar också korrosionen rörledningar koppar. Kadmiumintaget via försurat grundvatten är

av normalt sett litet jämfört med intaget via föda, varför kadmium diskuteras i avsnittet om föda 5.4.

En landsomfattande undersökning aluminiumhalterna i grunda

av brunnar visade 20 % hade halter överstigande det tekniska

att ca gränsvärdet 0,5 mg/l och 10 % hade högre halter än 1 mg/l. Generellt är dock intaget via föda i allmänhet högre än intaget via vatten. Absorptionen från mag-tarmkanalen är låg, kan tänkas vara högre

men från vatten än från föda. De eventuella riskerna med förhöjt intag av aluminium grundar sig att patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion har drabbats allvarlig demenssjukdom vid användande av

av aluminiurnhaltigt dialysvatten. l detta fall kommer dock aluminium direkt in i blodet. Flera epidemiologiska undersökningar har studerat sambandet mellan aluminiurnhalten i dricksvatten och förekomsten av demens. En överrisk vid halter över 0,1 mg/l har påvisats i några av studierna, på grund metodologiska brister går det inte att dra

men av några slutsatser orsakssamband.

om

Problemet med förhöjda metylkvicksilverhalter i fisk i svenska sjöar har ett samband med försumingen. De hälsorisker är för-

som knippade med detta beskrivs i kapitlet föda i bilaga och samman-

om fattas i nästa avsnitt 5.4.

Fluorid finns naturligt i jordskorpan, och höga halter kan uppträda i bergborrade brunnar. Vid halter över l mg/l är intaget via vatten helt dominerande. Fluorid upplagras i tandemaljen under barndomen, men redan vid den halt optimalt kariesförebyggande 1—1,2 mg/1

som anses kan s.k. emaljfluoros uppträda i fonn av vita fläckar tänderna som vid högre halter blir missfargade. Vid halter över gränsvärdet för otj änligt vatten, 6 mg/l, föreligger viss risk för s.k. osteofluoros, som kan medföra skelettskador ökad nybildning ben. Problemet med

genom av höga fluoridhalter är inte oväsentligt. Omkring 50 000 bergbrunnar bedöms ha halter högre än gränsvärdet för "tjänligt med anmärkning", 1,3 mg/l, och l 200 brunnar bedöms ha än 6 mg/l. I vår del av

mer världen finns dock mycket fall osteofluoros beskrivna.

av

Arsenik finns också naturligt i berggrunden, och i vissa områden är halterna i grundvattnet förhöjda. Riskerna med arsenik i dricksvatten

90 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

gäller främst att det kan ge upphov till hudcancer. Gränsvärdet för otjänligt vatten är 0,05 Mg/1, och för "tjänligt med anmärkning" 0,01 ug/l. Livstidsrisken för hudcancer vid den halten beräknas

senare

WHO till 6~10. Denna halt överskreds i 10 % 17 % underav resp. av sökta brunnar i två riktade undersökningar. I hela landet är andelen med förhöjd halt betydligt lägre, och beräknas kunna ge upphov till 0,3-3 cancerfall per år.

Den radioaktiva gasen radon förekommer naturligt i bergborrade brunnar i områden med uranrik berggrund. Radioaktiviteten i sådana brunnar ligger vanligen mellan 10-1 000 Bq/l, men det förekommer också halter så höga som 10 000-50 000 Bq/l. Livsmedelsverkets föreslagna gränsvärde är 500 Bq/l för "tjänligt med anmärkning" och 1 000 Bq/l för otjänligt vatten. Enligt teoretiska beräkningar från Strålskyddsinstitutet kan radon i vatten ge upphov till 35-75 cancerfall per åri Sverige, varav 10-20 fall till följd av förtäring av vattnet och resten från inandning av radongas som avgår från vattnet.

Det är vanligt med förhöjda halter nitrat i brunnar i jordbniks-

av bygder till följd av användningen av stallgödsel och handelsgödsel. Livsmedelsverkets gränsvärde 10 mg/l nitratkväve, vilket motsvarar 44 mg/l nitrat överskrids någon gång per i uppskattningsvis 10 000 grävda brunnar och 2 000 borrade brunnar. Gränsvärdet är främst satt med tanke risken för ombildning till nitrit i kroppen, som kan

ge upphov till s.k. methemoglobinemi hos spädbarn, vilket medför syrebrist i kroppen. En annan viktig faktor är risken för att cancerframkallande nitrosaminer bildas i mag-tarrnkanalen. Någon kvantitativ uppskattning av dessa risker har inte presenterats, men antalet inträffade sjukdomsfall bedöms vara mycket lågt. Grönsaker är en annan viktig källa till intag av nitrat.

Problemet med rester av bekämpningsmedel i dricksvatten bedöms vara litet i Sverige. I endast en mycket liten del av undersökta brunnar har några bekämpningsmedel kunnat påvisas. Den största risken

är om vattentäkten är en grävd brunn i jordbruksmark eller omgiven t.ex.

av en gårdsplan som behandlats med ogräsmedel, även om detta skett för många sedan. Det oftast furma ämnet är atrazin som ingick i det numera förbjudna ogräsmedlet Totex.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis bedöms riskerna med miljöföroreningar i dricksvatten vara måttliga och smittspridning utgör det största problemet. Eftersom det årligen inträffar ett antal utbrott av vattenburen smitta och orsaken ofta är tekniska brister i kombination med den mänskliga faktorn, behövs ett förbättrat säkerhetstänkande. Cancer-

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 91

risken med klorering är liten och måste vägas mot mikrobiella risker. Risker med dricksvatten från sjöar med algblomning bör beaktas.

Förhöjda nitrathalter i brunnar i jordbruksbygder visar dock att grundvattnet kan påverkas genom yttre föroreningar, särskilt lättlösliga ämnen. Det är därför viktigt med ett gott skydd av grundvattentäkter. Särskilt gäller detta privata brunnar, där kontrollen och skyddet i dag kan dåligt. Vissa naturligt förekommande ämnen som fluorid,

vara aluminium, arsenik och radon kan förekomma i förhöjda halter. Av dessa bedöms radon utgöra den största risken. Forskning om upptag och effekter aluminium är angeläget för att klarlagt om det finns

av något samband med risk för Alzheimers sjukdom eller

Prioriterade problem: Smittspridning via dricksvatten, radon.

5.3.2¶Befintliga mål

De vattenburna utsläppen kväve från mänskliga verksamheter — av

skall halveras mellan 1985 och 1995 Prop. 1990/91:90. Föroreningar ska inte begränsa användningen vatten från sjöar

- av

och vattendrag samt grundvatten som vattentäkt Prop.

1990/91:90.

Förutom dessa riksdagen antagna mål så framför Livsmedelsverket

av allmänna krav i dricksvattenkungörelsen med innebörden att inga miljöföroreningar som kan påverka hälsan får tillföras dricksvatten. Dessutom ska Livsmedelsverket enligt sin verksamhetsplan för 1995/96 verka för att förbättra dricksvattenkvaliteten. Andelen analyserade dricksvattenprov som bedöms som änliga eller änliga med anmärkning bör minska med 10 procent under perioden 1995/96-1998.

5 till mål-

Förslag

Ingen ska bli sjuk av vatten från allmänna anläggningar eller enskilda vattentäkter.

92 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

5.3.4¶Diskussion åtgärder

av

Som en del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder avsattes under 1995 totalt 100 miljoner kronor för åtgärder inom VA-sektorn, och Naturvårdsverket har i en skrivelse till Miljödepartementet föreslagit ytterligare satsningar, bl.a. mot in- och utläckage till och från avloppsoch renvattenledningar. De föreslagna arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör fullföljas. Härutöver är det dock nödvändigt att varje kommun tar fram långsiktiga planer för förnyelse av VA-nätet.

Säkerhetstänkandet de kommunala vattenverken måste förbättras för att förhindra nya utbrott av smitta. Förutom tekniska åtgärder är det synnerligen viktigt att personalen är utbildad i vattenreningsteknik med inriktning på hälsoskyddsaspekter. I den mån det behövs bör således sådan utbildning förbättras.

I vissa fall saknas skyddsornråden för kommunala vattentäkter, trots att det är viktigt att sådana finns. I Grundvattenutredningen SOU 1995:45 påpekades det dåliga skyddet och den dåliga kontrollen

av privata brunnar. Särskilt anmärkningsvärt är det stora antalet brunnar som någon gång under året har så höga halter av nitrat från omgivande jordbruksmark, att vattnet bedöms otjänligt. Eftersom enskilda

som brunnar ofta är de som är mest utsatta för miljöpåverkan,

men samtidigt inte omfattas av Livsmedelsverkets gränsvärden eller tillsyn, bör enligt Gmndvattenutredningens förslag sådan tillsyn komma till stånd.

För att underlätta enskilda brunnsägares åtgärder mot förhöjda halter av fluorid och radon bör statliga bidrag utgå för åtgärder enligt

samma modell som för befintliga radonbidrag. l Grundvattenutredning-

SOU 1995:45 beräknades kostnaderna för att åtgärda för höga en fluoridhalter i 20 000 brunnar till 200 miljoner kronor, och kostnaderna för att åtgärda radon i 15 000 brunnar till 300 miljoner kronor.

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 93

5.3.5¶Förslag till åtgärder

Kommunerna bör tillse att utbildning och tekniska åtgärder förstärks för att minska risken för smittspridning från vattenverk och ledningsnät. Kommunerna bör ha långsiktig plan för underhåll, reno- - en

vering och utbyte av vatten- och avloppsanläggningar.

Kommunerna bör informera brunnsägare i områden som misstänks kunna ha höga halter av radon och fluorid i brunnsvattnet om möjligheten att installera radon- respektive fluoridavskiljare. Statliga bidrag bör utgå enligt samma modell som för befintliga radonbidrag. Kommunema bör informera brunnsägare om faktorer som kan påverka vattenkvaliteten, och vilka åtgärder som kan vidtas för att motverka förorening.

5.4 i föda

Föroreningar

5.4.1 Hälsorisker

Många kostfaktorer har betydelse för hälsa och uppkomst av sjukdomar. Exempelvis anses olämpliga kostvanor, som t.ex. hög konsumtion av mättat fett och lågt ñberintag vara en av de viktigaste faktorerna för både ärt-kärlsjukdomar och cancer. Mat som innehåller mycket frukt, grönsaker, rotfrukter och spannmålsprodukter och en lägre andel fett rekommenderas av näringsexperter. Intag via föda är kanske den viktigaste exponeringsvägen för hälsoskadliga ämnen och för smittoämnen.

I detta avsnitt beskrivs hälsoriskema med föroreningar i föda först med avseende smittspridning. Sedan följer naturliga gifter och mögelgifter, reglerade tillsatser, föroreningar som man delvis kan påverka själv nitrosaminer, PAH, stekytemutagener och efter det miljöföroreningar som man endast i liten utsträckning kan påverka själv tungmetaller och långlivade organiska ämnen.

Livsmedelsburen smitta kan bero olika orsaker. Brister i livsmedelshygien som felaktig avsvalning, dålig kylförvaring, otillräcklig upphettning, brister i hygienen och okunskap eller slarv är troligen en vanligare orsak än miljöpåverkan genom att livsmedlet är förorenat üån början. Enligt statistiken inträffar och utreds cirka 30 utbrott varje år. Under 1995 rapporterades 134 utbrott. Antalet sjuka uppgår till ungefär 2-3 000. Mörkertalet är dock stort, och kan enligt en enkät vara upp till 500 000.

Ett område som hittills är mycket lite utforskat är naturliga gifter i livsmedelsproducerande växter. Sådana har utvecklats under evolutionens gång som ett skydd mot angripare, och har nu uppmärksammats i samband med nya växtförädlingsmetoder. Ett exempel naturliga gifter är solanin i potatis. Mögelgzfter bildas också naturligt och kan förorena livsmedel under betingelser då mögelsvampar tillväxer. Viktiga sådana är aflatoxiner, som huvudsakligen har påvisats i importerade livsmedel som jordnötter och fikon. Aflatoxiner är starkt cancerframkallande. De kan förorena mjölk om korna utfodrats med aflatoxinhaltigt foder. Intaget är dåligt känt, aflatoxiner kan tänkas

men förorsaka i storleksordningen 1-10 cancerfall per år i Sverige. Ochratoxin A förekommer till största delen i inhemska produkter som spannmål, torkade baljväxter och fläskkött. Ochratoxin A hos

ger försöksdjur bl.a. upphov till njur- och leverskador samt tumörer i njuren, och det finns också epidemiologiska studier som tyder på ett samband mellan högt intag av ochratoxin A och kroniska njurskador

SOU 1996: 124 Miüörelaterade hälsorisker 95

hos människor. Ochratoxin A är mycket vanligt i blodserum i låga halter hos den svenska befolkningen. Det rekommenderade dagliga intaget för dessa mögelgifter överskrids sannolikt relativt ofta. Det finns även många andra, mindre väl kända mögelgifter.

Tre områden som är välreglerade i svensk lagstiftning är livsmedelstillsatser samt rester av bekämpningsmedel och veterinärmedicinska preparat. De senare bedöms utgöra en mycket liten risk för människor i Sverige. Beträffande livsmedelstillsatser så har färgänmen rönt största intresset, och då framförallt ur allergisynpunkt. i Sverige. Enligt en engelsk undersökning så är 0,01-0,2 % av befolkningen, mest barn, överkänsliga för tillsatser generellt. Om detta gäller även för Sverige, så skulle det innebära att 1 000-20 000 är överkänsliga. l

personer Sverige kan det uppskattas att 3 200 personer är överkänsliga för

azofargämnen. Förvärrade symtom kan eventuellt drabba denna grupp om livsmedel med azofärgämnen kommer in i landet igen efter 1999, som en följd av EU-medlemskapet.

Tre grupper av föroreningar som har samband med behandling och tillagning av mat är nitrosaminer, stekytemutagener och polyaromatiska kolväten PAH.

Nitrosaminer bildas i reaktioner mellan aminer och nitrit eller kväveoxider, och finns därför i nitritbehandlade köttvaror, rökta och torkade livsmedel samt öl. De kan också bildas i kroppen. Nitrosaminer är cancerframkallande och det genomsnittliga intaget av flyktiga nitrosaminer har beräknats kurma leda till något enstaka cancerfall per i Sverige.

Stekytemutagener bildas, som namnet anger, vid stekning av kött. Vid hög stektemperatur samt lång stektid ökar halterna dessa ämnen

av kraftigt. Stekytemutagenema är extremt mutagena i bakteriella testsystem, och är även cancerframkallande i olika djurslag. Försök att uppskatta riskens storlek för människa antyder att de kan förorsaka i storleksordnigen 10-100 cancerfall per år i landet.

Polyaromatiska kolväten, PAH, bildas vid ofullständig förbrärming, och betraktat cancerframkallande. De högsta halterna

är som grupp hittas inom tre livsmedelsgrupper: grillade och rökta kött- och fiskprodukter, bladgrönsaker som odlats i områden med höga luftföroreningsnivåer samt musslor vuxit i förorenat vatten. Det största

som intaget av PAH via maten kommer dock genomsnittligt från

spannmålsprodukter samt fetter. Underlaget är dåligt för en kvantitativ beräkning av cancerrisken med PAH, men skulle kunna medföra i storleksordningen 10-100 cancerfall år i landet.

per

Vid det riskvärderingsseminariurn som Miljöhålsoutredningen anordnade i februari 1996 rankade de tre ärrmesgruppema risk-

man ur synpunkt som stekytemutagener PAH nitrosaminer.

96 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

Av de miljöföroreningar kan nå människan via födan är sådana

som

är svårnedbrytbara och som kan bioackumuleras i näringskedjoma som viktigast, eftersom de kan ge förhöjda intag via t.ex. fisk. Vissa metaller och klorerade organiska ämnen har härvid rönt det största intresset. Utsläpps- och spridningsvägama för många av dessa ämnen är dåligt kända, varför man talar om diffus spridning i naturen.

Polyklorerade dioxiner och dibensofuraner tillsammans i dagligt

tal kallade dioxiner är ämnen som har en mycket hög akut

en grupp giftighet, speciellt tetraklordibensodioxin TCDD. Många undersökningar har därför gjorts, både beträffande akut giftighet och andra specifika toxiska effekter. Toxiciteten av de olika föreningarna brukar relateras till den hos TCDD som s.k. TCDD-ekvivalenter. Dessa ämnen bildas i spårmängder vid olika tillverknings- och förbränningsproces-

De svenska utsläppen dioxiner från sopförbrärming har minskat ser. av kraftigt sedan införde skärpta utsläppskrav med krav på rökgas-

man rening i slutet av 80-talet. Klorblekning av papper har tidigare varit en betydande källa till utsläpp till vatten, liksom klor-alkalifabriker. Dioxinema är fettlösliga, och människors exponering sker dels generellt via mjölkfett, men också genom konsumtion av fet fisk från Östersjön eller andra förorenade vatten. Om äter mycket fet fisk

man från Östersjön så kan det bli den dominerande källan. Genom mätning-

dioxiner i modersmjölk har sett att exponeringen har minskat ar av man sedan 70-talet.

Riskbedömningen dioxiner bygger på experimentella data från

av djurförsök med TCDD, eftersom de begränsade humandata som föreligger inte bedöms kunna utnyttjas för någon kvantitativ riskbedömning. De kritiska effekterna är cancer samt immunologiska och reproduktionsstörande effekter. Det högsta tolerabla intaget har angivits till 5 picogram per kroppsvikt och dag, vilket är en faktor 200 under den lägsta nivå vid vilken iakttagit effekter hos försöksdjur

man l 103 10° picogram. Senare urexperimentella data

og nanogram indikerar hög känslighet hos foster, framförallt i form av påverkan

en på sexuell utveckling hos det djuret. En nordisk arbetsgrupp

vuxna 1995 kom dock till slutsatsen att tills vidare kvarstå vid den tidigare gjorda riskbedömningen 1988.

Polyklorerade bifenyler, PCB, har tidigare haft stor användning

värmemedium, mjukgörare, färgadditiv, flamskydd, transformatorsom olja På tid har uppmärksammat att det har använts i

m.m. senare man

till 25 % i fogmassor i byggnader, vilket kan medföra risk för upp spridning den dag husen rivs. Användningen av PCB har varit förbjuden sedan 1985 i Sverige, men förhöjda halter finns fortfarande i rniljöprover. Liksom for dioxiner är det största intaget via mjölkfett och fet fisk från Östersjön.

De djurförsök som finns är gjorda med olika kommersiella blandningar PCB. På grund av nedbrytning och omsättning i naturen

av skiljer sig dessa från den blandning av PCB som människor exponeras för. Riskbedömningen av PCB är därför komplicerad. De kritiska effekterna från djurförsök har identifierats som cancer, immunotoxicitet och utvecklings- och beteendeeffekter. Vid en nordisk riskbedömning av PCB år 1992 ansågs underlaget inte räcka för en kvantitativ uppskattning riskema. Beteendeeffektema diskuterades dock särskilt,

av eftersom hyperaktivitet och försämrad inlärning har rapporterats hos Rhesus-apbarn som exponerats i fosterlivet och under amning. Liknande beteendeeffekter har rapporterats för barn vilkas mödrar exponerats för PCB genom konsumtion av fisk från Lake Michigan, USA. Den lägsta eifektnivån för lätta neurotoxiska effekter hos barnen kunde uppskattas vara i området 0,0l4-O,9 ng per kg kroppsvikt och dag hos mödrarna. Detta kan jämföras med det genomsnittliga intaget

uppskattats till omkring kg kroppsvikt och dag. De som 0,05 ,ag per som äter mycket fisk kan ha betydligt högre intag än så. Intaget är alltså i samma storleksordning som det vid vilket man skulle kunna förvänta subtila effekter hos barn som exponeras under fosterlivet och/eller via modersmjölken.

Vissa PCB-föreningar inducerar också effekter som liknar dem som orsakas av klorerade dioxiner och dibensofuraner. Om toxiciteten av dessa uttrycks som TCDD-ekvivalenter, så finner man att bidraget från den PCB som finns i fisk- och modersmjölksprover är av samma storleksordning eller större än från dioxinema. Om den samlade toxiciteten från alla dioxinliknande föroreningar beaktas så innebär detta att konsumtion fisk från vissa förorenade områden kan med-

av föra ett intag som överskrider det rekommenderade tolerabla dagliga intaget på 5 picogram TCDD-ekvivalenter per kg kroppsvikt. Det genomsnittliga intaget har beräknats till 2 picogram per kg kroppsvikt och dag för vuxna. Livsmedelsverket har därför utfärdat kostrekommendationer som bl.a. innebär att kvinnor i fertil ålder inte bör äta fet fisk strömming, sill, lax från Östersjön oftare än en gång per månad. För män är motsvarande rekommendation högst en gång per vecka.

Människor exponeras även för andra långlivade persistenta klorerade och bromerade rniljöföroreningar, som är mindre väl undersökta. Exempel sådana ämnen är klorerade terpener som tidigare användes som bekämpningsmedel T oxafen men som genom egenskaper som persistens och bioackumulerbarhet nu finns spridda i miljön över hela jorden. Flera studier har visat att klorerade ämnen med hög molekylvikt finns närvarande i fettet hos marina däggdjur och fiskar i både industriellt påverkade och opåverkade områden. Endast en mycket liten del av allt extraherbart organiskt klor i fisk utgörs av kända

Miüörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

miljöföroreningar som dioxiner och PCB. Nyligen publicerade studier antyder dock att en stor del består av klorerade fettsyror. Liksom dioxiner och PCB tas dessa klorerade fettsyror upp genom tarmen och

moderkakan och utsöndras via bröstmjölken. Den akuta passerar toxiciteten är dock mycket låg. I övrigt finns mycket liten kunskap om toxiska effekter, och bedömningsunderlag saknas för att göra en hälsoriskbedömning.

Bromerade flamskyddsmedel polybromerade difenyletrar,

tertrabrom bisfenol A, bromerade bifenyler mfl. har stor användning vid behandling av material och produkter för att minska deras brandbenägenhet. De finns t.ex. i textilier, datorer och TV-apparater, en

mängd plastprodukter och byggmaterial. Kunskaperna om dessa

ämnens toxiska effekter är bristfälliga, varför någon riskbedömning inte kan göras. Förekomsten och svåmedbrytbarheten i miljön kan dock

varningssignal potentiella hälsorisker. i sig utgöra en om

De potentiella hälsoriskema på sikt har skapat oro för förekomsten

organiska miljöföroreningar med hormonliknande effekter i miljön, av speciellt vad gäller effekter som liknar det kvinnliga könshormonets, östrogenets. De kemikalier som i olika testsystem visat sig ha östrogenliknande effekter är olika typer, såsom vissa klororganiska före-

av ningar, alkylfenoler detergenter och ftalater mjukgörare. Många naturligt förekommande ämnen med östrogenliknande effekter finns också. Att diskussionen om eventuella risker med honnonpåverkande miljöföroreningar har kommit upp beror bl.a. följande faktorer:

Behandling under graviditeten med höga doser av vissa syntetiska -

östrogenänmen kan ge allvarliga effekter barnen i vuxen ålder

såsom missbildningar i könsorganen, cancer hos flickorna, samt

störningar i reproduktionen. En rad observationer i naturen har indikerat att miljöföroreningar

-

med östrogenliknande effekter kan påverka könsdifferentieringen

hos olika djur. Hos fåglar, fiskar och krokodiler i förorenade

områden har ett feminiserande syndrom utlösts, som kärmetecknas

av störningar i utvecklingen av manliga könskarakteristika,

kvarstående honliga könsorgan hos hannar, förändringar i balansen

av könshormoner och påverkan på reproduktionsbeteendet.

En rad olika sjukdomar eller störningar med möjlig relation till -

störningar i hormonbalansen har visat en stigande incidens i väst-

världen under de sista decennierna. Hit hör en eventuell försämring av spermiekvalitet, testikelcancer och missbildningar i urogenitalorganen hos män samt bröstcancer hos kvinnor.

Att de nämnda effekterna hos människa skulle ha ett samband med exponering för nriljöföroreningar är dock inte visat. Det är också oklart

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker

sådana effekter könsdiñerentieringen iakttagits hos djur till om som följd av exponering för miljöföroreningar även kan förekomma hos människa.

Av de giftiga tungmetaller som människor kan exponeras för via föda bedöms riskerna med bly, kadmium och kvicksilver för närvarande vara störst. Arsenik, aluminium och koppar diskuterades i

föregående avsnitt som föroreningar i vatten.

Bly har använts i stora mängder som tillsats i bensin, och har härigenom både förekommit som luftförorening och medfört nedfall på växande gröda. Sedan introduktionen av b1yfii bensin har halterna i luft minskat avsevärt. Även andra källor till blyintag har minskat, t.ex.

som blylödningar i konservburkar. Halterna av bly i blod hos den svenska befolkningen har också minskat sedan 80-talet, och ligger nu generellt väl under den halt vid vilken man kan riskera hälsoeffekter, 100 ,ag/l blod. Detta anses vara den lägsta halt där subtila effekter i centrala nervsystemet kan uppträda hos barn i form av bl.a. beteendeeffekter, inlärningssvårigheter och minskad intellektuell fönnåga.

Kvarstående problem sammanhänger med att den pågående försumingen mark och vatten kan medföra ökade blyhalter i grävda

av brunnar, samt att marken i tätorter är förorenad med bly, vilket medför risk för att små bam kan i sig bly från marken i samband med lek. En undersökning av bly i blod hos små bam i Stockholmsområdet visade en högsta halt 77 ug/l blod medianvärde i Sundbyberg 27 ;ag/l och på Södermalm 28 Mg/1.

Användningen av kadmium har minskat inom vissa områden sedan det förbjöds för vissa användningar. Inom andra områden ökar i stället användningen, särskilt i uppladdningsbara batterier. De största utsläppen sker från metallindustrin, förbränning av fossila bränslen samt genom användningen av fosforgödselmedel. Till följd av den senare användningen samt nedfall från luften beräknas kadmiumhalten öka i svensk åkermark med ca 0,2 % årligen. Användningen av rötslam bidrar också till kadmiumtillförseln, men där, liksom i handelsgödsel, är den tillåtna kadmiumhalten maximerad.

Kadrnium i växternas rötter, och för icke-rökare kommer det

tas upp största kadmiumintaget vanligen från spannmål, framförallt vete, samt från rotfrukter, potatis och grönsaker. Rökare får sitt största intag från tobaken. Skaldjur, lever, njure och vissa svampar innehåller särskilt höga halter. Hälsoriskema med kadmium sammanhänger med att det ansamlas i njuren, där det har mycket lång halveringstid. W

en Njurskador

är också den kritiska effekten.

Det nonnala dagsintaget av kadmium via kosten ligger visserligen under det av WHO rekommenderade högsta intaget l ug/kg kroppsvikt och dag, dvs. 60-70 ;lg dagligen, men är samtidigt

av samma

storlek som medianintaget hos en befolkning i Belgien 15 lig/dag, där

100 Miljörelalerade hälsorisker SOU 1996: 124

l % av befolkningen kan beräknas ha viss påverkan njurfunktionen. Säkerhetsmarginalen är därför väsentligt mindre än vad man tidigare trott.

Fisken i många av våra svenska sjöar innehåller höga halter av metylkvicksilver till följd av gamla utsläpp från klor-alkalifabriker, massaindustrier m.m. Den pågående försurningen förvärrar situationen. Nedfallet från luften härrör i dag till största delen från utländska källor. I cirka 40 000 sjöar beräknas kvicksilverhalten i gädda uppgå till över 0,5 mg/kg färskvikt, och i mer än 10 000 sjöar är halterna över 1,0 mg/kg, vilket var den tidigare svartlistningsgränscn.

Den kritiska effekten av metylkvicksilver är skador centrala nervsystemet. Risken är störst för det växande fostret, och lätta hjärnskador kan uppkomma vid en kvicksilverbelastning hos modern

10-20 mg/kg i hår. Dessa skador yttrar sig i form av som motsvarar ca försämrade psykomotoriska och neurologiska funktioner hos barn före skolåldem, vilket man kunnat se i testresultat. Det av WHO rekommenderade högsta tolerabla veckointaget, 0,2 mg metylkvicksilver per vecka, motsvarar en halt i hår ca 6 mg/kg för vuxna. Denna halt ger dock inte tillräckligt skydd för gravida. undersökning av

I en kvicksilverhaltema i hår hos gravida kvinnor i Sverige var den högsta funna halten 2,5 mg/kg.

För fisk som saluhålls är gränsvärdet 1,0 mg/kg för gädda, abborre, gös, lake, och stor hälleflundra, och för övrig fisk 0,5 mg/kg. Eftersom många fångar fisk för husbehov, och halterna är höga i insjöfisk, så har Livsmedelsverket utfärdat kostrekommendationer som bl.a. innebär att gravida och ammande kvinnor, samt kvinnor som planerar att snart skaffa barn helt bör avstå från att äta ovanstående fiskarter.

Sammanfattningsvis är livsmedel av avgörande betydelse för människors exponering för miljöföroreningar. Detta gäller särskilt sådana ämnen som är svåmedbrytbara och som kan ansamlas i näringskedjorna i naturen. Av dessa ämnen har intresset hittills främst fokuserats klorerade organiska ämnen som dioxiner och PCB, samt tungmetallema bly, kadmium och kvicksilver. Kunskapsbristema är mycket stora vad gäller utsläpp, spridningsvägar, exponering och effekter människor av gruppen persistenta organiska ämnen. Forskning inom dessa områden är därför nödvändig för att klarare belysa sådana samband. De misstänkta effekterna är ofta subtil art

av som påverkan på immunsystemet, nervsystemet, reproduktion och fosterutveckling. För många av dessa effekter saknas adekvata försöksdjursmodeller. Påverkan horrnonsystemet av miljöföroreningar är ett uppmärksammat område där kunskapsunderlaget är dåligt, och samtidigt de potentiella riskerna allvarliga. Det är därför högst motiverat att försöka klarlägga dessa eventuella risker.

SOU 1996: 124 Miljärelaterade hälsorisker 101

Avsiktliga tillsatser till livsmedel är reglerade och väl kontrollerade, varför riskerna med dessa år mindre än för miljöföroreningar. Det är viktigt att en hög skyddsnivå vidmakthålls, och onödiga tillsatser undviks. Ett problem som fått förnyad aktualitet i samband med återvinning av olika material är risken med att oönskade föroreningar kan föras över från förpackningsmaterial till livsmedel.

Många potentiella hälsoproblem med föroreningar i livsmedel som t.ex. bakterier, PAH, mögelgifter och stekytemutagener kan delvis hänföras till hanteringsproblem. Livsmedelsverket har utfärdat hanteringsråd för att minimera riskerna med dessa ämnen. Förekomsten av så kallade naturliga gifter i livsmedel är inte en renodlad miljöfråga, men en satsning på forskning inom området är angelägen.

Prioriterade problem:

Metylkvicksilver i insjöfisk

-

Dioxiner, PCB och andra klorerade miljöföroreningar i ani-

—

maliska livsmedel, framför allt fet Östersjöfisk

Kadmium i jordbruksmark upptag i vete

-

Diffus spridning av långlivade organiska ämnen i miljön

-

Kemikalier med hormonella effekter- forskningsbehov

-

Smittspridning via livsmedel

—

5.4.2 Befintliga nationella mål samt mål från

myndigheter

Det finns ett antal av riksdagen antagna mål som gäller miljöpåverkan genom metaller eller organiska miljögifter. Dessutom finns mål

som föreslagits av regeringen i propositionstexter, samt mål som föreslagits av Naturvårdsverket. Några refereras nedan.

Följande övergripande mål har antagits av Riksdagen:

Utsläppen av stabila organiska ämnen ska begränsas, så att de till -

sekelskiftet nått en sådan nivå att miljön inte tar skada. Åtgärder för

att minska utsläppen av klorerade organiska ämnen från skogs-

industrin prioriteras. Stabila organiska och miljöskadliga ämnen ska

på sikt inte förekomma i miljön. Prop. 1990/91:90

Flödena och användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier bör -

minska. De flöden som ändock innehåller skadliga kemikalier bör

102 Miljärelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

i möjligaste mån slutas. Användningen av de mest skadliga ämnena

bör avvecklas. Prop. 1992/93:180 Effektivare insamling av uttjänta varor och produkter innehållande

-

kvicksilver bör komma till stånd genom ett särskilt åtgärdsprogram.

Prop 1993/94: l 10

Det enda av riksdagen antagna tidsangivna målet är det följ ande:

Utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly skall minska med 70 % -

mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av övriga viktiga metaller halveras under tid. Prop 1990/91 :90

samma

Naturvårdsverket har i Miljö 93 Ett miljöanpassat samhälle Rapport

- 4234 samt i de underlagsrapporter till Miljö 93 som behandlar jordbruk Rapport 4208 och hälsa Rapport 4139 föreslagit mål som berör metaller och organiska ämnen. Av de mål som direkt berör hälsa kan följande nämnas särskilt:

Fisk och skaldjur ska kunna utnyttjas som föda av däggdjur och -

människor utan hälsorisk organiska miljögifter, kadmium, kvick-

silver Miljö 93, rapport 4234

Spannmål, bladgrönsaker etc. ska kunna utnyttjas som föda eller -

som utgångsprodukter för livsmedel utan hälsorisker. Miljö 93 Kvicksilverhalten i fisk får längre sikt inte överstiga 0,5 mg/kg

-

färskvikt. Miljö 93

Kadmiumhalten i vetekäma får inte överstiga 0,1 mg/kg torr kärna. -

Miljö 93, med hänvisning till FAO/WHO:s rekommendation Tillförseln av kadmium till åkennark, inklusive atmosfärisk

-

deposition, bör inte överstiga bortförseln. Miljö 93, rapport 4208

Regering och riksdag har givit Livsmedelsverket i uppdrag att verka för att konsumenterna ska ha tillgång till säkra livsmedel. Detta innebär att det inte ska förekomma miljöföroreningar i mat i sådana halter att människors hälsa kan skadas. De av Livsmedelsverket fastställda gränsvärdena ska inte ses som miljömål. Vid gränssättningen vägs många andra faktorer in. Om gränsvärdet sätts en sådan nivå att alla grupper i samhället inte får tillräckligt skydd kompletterar Livsmedelsverket detta genom att t.ex. ge specifika kostråd till speciella grupper. Exempel på detta är kostråd till gravida avseende insjöfisk baserat på risken för fosterskador av metylkvicksilver. Enligt verksamhetsplanen för 1995/96 ska Livsmedelsverket uppfylla olika mål och vidta bl.a. följ ande åtgärder:

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 103

Vidta åtgärder i syfte att minska risken för livsmedelsbuma —

infektioner och förgiftningar

Vidta åtgärder i syfte att minska antalet fall av överkänslighets- -

reaktioner grund av livsmedel

5.4.3¶Förslag till nationella mål

Övergripande mål:

Alla livsmedel ska så fria från miljöföroreningar att kost-

- vara

rekommendationer inte behövs.

Ingen ska bli sjuk av smitta i livsmedel.

-

Delmål

För miljöfororeningama metylkvicksilver, kadmium och dioxinliknande ämnen skulle det övergripande målet kunna uttryckas som haltmål. Naturvårdsverkets miljömål för kvicksilver i fisk, 0,5 mg/kg, är dock inte tillräckligt lågt för att kostrekommendationer ska vara överflödiga. Å andra sidan kan inte sätta ett mål är lägre än den halt

man som som

den "naturliga" bakgrundshalten, 0,2 mg/kg. Vid denna halt antas vara kan till ett kilo fisk förtäras vecka 140 g/dag utan att det

upp per tolerabla veckointaget för icke-gravida vuxna överskrids 0,2 mg metylkvicksilver/vecka. För gravida kvinnor torde dock behovet av kostrekommendationer kvarstå, halterna i insjöñsk kommer

även om

till 0,2 mg/kg, eftersom någon säker exponeringsnivå för foster inte ner har kunnat fastställas. Obegränsad konsumtion av fisk innehållande 0,2

kvicksilver kg skulle för gravida kvinnor kunna innebära att mg per kvicksilverexponeringen ökar 2~4 gånger jämfört med i dag.

För kadmium i vetekärna är Naturvårdsverkets mål, 0,1 mg/kg, högre än medelhalten i Sverige. Eftersom det är viktigt ur hälsosynpunkt att intaget kadmium hålls så lågt som möjligt bör halterna

av sjunka från dagens nivå.

För dioxinlika föreningar är ett hälsobaserat mål för halterna i fisk svårt att ange. Vi har valt en halt som är ungefär lika höga som halterna i torsk, men ca 5-20 gånger lägre än halterna i sill respektive strömming. Vid denna halt, l ng/kg i fisk, bör intaget även för högkonsumenter understiga det rekommenderade högsta tolerabla intaget 35 pg/kg kroppsvikt och vecka, eller 2 ng per vecka för en kvinna 60

104 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

kg. Inte mer än hälften av det tolerabla intaget bör komma från fisk, eftersom även andra källor bidrar till det totala intaget, t.ex. mjölkfett. Vid ett veckointag l ng TCDD-ekvivalenter kan man således konsumera 140 fisk dag l kg/vecka halten understiger l

g per om ng

per kg. l mg milligramlO3 Mg mikrogram1O6 ng nanogram

10° pic0gram

pg

Kvicksilverhalten i fisk fångad i svenska vatten ska inte över-

—

skrida den "naturliga" bakgrundshalten, 0,2 mg/kg färskvikt

långsiktigt mål.

Kadmiurnhaltema i spannmål får inte öka från dagens halter,

-

och bör på sikt sjunka. Halten i vetekäma ska underskrida 0,1

mg/kg torrvikt.

Halten klorerade föreningar och liknande ämnen med dioxinlik

-

aktivitet i fisk ska inte överstiga l ng/kg färskvikt,uttryckt som

TCDD-ekvivalenter långsiktigt mål.

Sjukdomar till följd av smittämnen i livsmedel bör minimeras.

-

5.4.4¶Diskussion

av åtgärder

De giftiga metaller och persistenta organiska ämnen som spritts i naturen och nu återfinns i fisk, grödor eller t.ex. mjölkprodukter, är klara exempel att åtgärder måste sättas vid källan så att spridning och eventuell anrikning i naturen undviks. Kemikalie- och produktkontroll är nödvändiga instrument. Kemikaliekontrollen måste innefatta en beredskap så att eventuella nya problemkemikalier kan identifieras

ett tidigt stadium. För ett drygt 90-tal ämnen och änmesgrupper är användningen i Sverige förbjuden eller inskränkt Begränsningslistan, Kemikalieinspektionen 1995. För flera av dessa ämnen finns begränsningsplaner, t.ex. för kvicksilver, bly, kadmium och bromerade flamskyddsmedel. Den diffusa spridningen kemikalier med och

av varor produkter kräver effektiva system för omhändertagande avfall.

av Internationella överenskommelser är nödvändiga för såväl spridningen via varor som den storskaliga spridningen via luft och vatten. Det är därför av stor vikt att frågorna tas ett korrekt sätt för att få

upp internationell acceptans för deras allvar.

Vid den fjärde Nordsjökonferensen i juni 1995 enades miljöministrarna om att kontinuerligt reducera utsläpp och förluster

av farliga kemiska ämnen till Nordsjön, med målet att dessa helt ska

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 105

upphöra inom generation 25 år. Det slutliga målet är att nå nära

en noll för antropogena av människan tillverkade substanser. Miljöministern har uttalat, med hänvisning till Nordsjödeklarationens mål, att det politiska slutmålet bör vara att alla farliga ämnen ska utfasas till 2020 och det bör ske så att de olika ämnena arbetas i takt med deras

av farlighet.

De svenska utsläppen av metaller till luft och vatten har minskat kraftigt under de senaste 10-20 åren. Detta har till stor del åstadkommits genom åtgärder vid punktkällor, framförallt industrier. Blyutsläppen till luft, till största delen härrör från biltrafiken, har

som

övergång till bensin med lägre blyhalt och efterhand till minskat genom blyfri bensin från i juli 1995 får endast blyfri bensin försäljas. Användningen kvicksilver har också begränsats betydligt under

av

år. Användningen av kadmium i batterier har ökat, medan senare användningen har begränsats inom andra användningsområden.

Enligt Miljö 93 bör det fortsatta nationella arbetet för att begränsa metallemas miljöpåverkan inriktas att bl.a.

fullfölja avvecklingsprograrnmen för kvicksilver, bly och kadmium -

samt sänka kadmiumhalten i handelsgödsel, kalk och slam förbättra återtagningen och den slutliga deponeringen av gamla

-

produkter innehåller kvicksilver, bly och kadmium

som undersöka och vid behov åtgärda avfallsupplag och förorenade

-

områden

vidta åtgärder för att begränsa försumingen -

Utländska källor svarar för i genomsnitt 70 % av depositionen av metaller på svensk mark. För vissa metaller är det utländska bidraget

till 90 % i södra Sverige. Den främsta källan till kadmium- och upp kvicksilverutsläpp till luft är den omfattande kolförbränningen i Europa. Överenskommelser mellan flera länderna i Europa

av norra innebär minskning av tillförseln till vatten och luft av flertalet

en tungmetaller med 50 % för perioden 1985/87-1995 Oslo-, Paris- och Helsingforskonventionema. Nordsjökonferensen satte 1990 målet 70 % för kvicksilver, kadmium och bly. Utöver de övergripande begränsningsmålen innehåller överenskommelsema en rad åtgärder, som främst riktar sig mot användning och utsläpp av kvicksilver och kadmium Miljö 93 Ett miljöanpassat samhälle.

-

Naturvårdsverkets mål att kvicksilverhalten i fisk inte får överstiga 0,5 mg/kg kräver enligt Miljö 93 en 80-procentig minskning av nuvarande 1990 tillförsel kvicksilver via atmosfären. Även

av om konventionsmålen skulle nås i samtliga konventionsstater nås därför inte målet 0,5 mg/kg. Vårt hälsobaserade mål om 0,2 mg/kg

om max. får därför ses som ett mål mycket lång sikt. Kvicksilverhaltema i

106 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

fisk kommer enligt prognoserna inte att sjunka, utan öka under

snarare kommande årtionden Miljö 93 Ett miljöanpassat samhälle.

-

Naturvårdsverkets mål att kadrniurnhalten i vetekäma inte får överstiga 0,1 mg/kg kräver enligt Miljö 93 i stort sett en halvering av nuvarande regionala tillförsel till åkermark via atmosfärisk deposition, handelsgödsel, kalk och avloppsslam. Nedfallet från luft står i dag för ca 50 % av den totala tillförseln till åkermarken. Inte heller för kadmium är konventionsmålet tillräckligt för att nå halvering

en av belastningen jordbruksmark.

Åtgärder for att minska användningen och utsläppen långlivade

av organiska ämnen bedrivs också såväl nationellt som internationellt. Utsläppen av dioxiner och andra klorerade organiska ämnen har minskats kraftigt från massaindustrin och från sopförbrärming. DDT förbjöds redan 1975, PCB 1979 och Lindan 1989. Å andra sidan ökar användningen av t.ex. bromerade flamskyddsmedel.

Beträffande bekämpningsmedel så gav regeringen 1986 Lantbruksstyrelsen, Statens Naturvårdsverk och Kemikalieinspektionen i uppdrag att utarbeta ett förslag till handlingsplan för att minska hälso- och miljöriskema vid användning av bekämpningsmedel i jord-, skogs- och trädgårdsbruk. Detta så kallade halveringsprogram har medfört att användningen av bekämpningsmedel minskat avsevärt. Som ett resultat av omprövning av gamla bekämpningsmedel vart femte år, har 45 aktiva ämnen i bekämpningsmedel förbjudits eller återkallats i Sverige efter 1986. Flera av dessa ämnen är förbjudna eller återkallade

svåmedbrytbarhet. grund av

Internationellt arbetar man enligt Paris- och Helsingforskonventionema och Nordsjökonferensen Esbjergdeklarationen för begräns-

en ning av utsläppen till vatten och luft av flera olika bekämpningsmedel och andra organiska miljögifter. Inom LRTAP-konventionen Long Range Transboundry Air Pollution förhandlas för närvarande ett protokoll som syftar till att begränsa utsläppen av persistenta organiska ämnen och tungmetaller till luft.

Kemikalieinspektionen deltar i OECD:s riskreduktionsprojekt för bromerade flamskyddsmedel, kvicksilver och kadmium.

EU:s program för riskbedörrming och riskhantering av nya och existerande ämnen är viktiga fora för att åstadkomma riskreducerande åtgärder för kemikalier. Programmet för förhandsanmälan är väletablerat i EU. Även programmet inte har genomgått någon

om genomgripande utvärdering synes det ha inneburit att de produkterna har

nya en betydligt bättre dokumentation hälso- och miljösynpunkt än

ur flertalet äldre produkter. Programmet för existerande ämnen är ännu i ett inledningsskede. Uppläggningen innebär att företagen är skyldiga att utföra riskreducerande åtgärder utifrån krav på dokumentation

av hälso- och miljörisker. Hittills har ett 40-tal ämnen utretts avseende

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 107

riskbedömning och diskussioner om riskhantering av dessa ämnen har inletts. Många de är förbjudna i i-länder används fortfarande av ämnen som i stor skala i u-länder, exempelvis DDT. Transport av dessa ämnen är global. En global konvention angående persistenta organiska miljöföroreningar diskuteras inom FN:s kemikalieforum. Förhandlingarna beräknas kunna påbörjas 1997. Enligt Miljö 93 och Naturvårdsverkets utredning om stabila organiska miljögifter rapport 4563, 1996 bör det fortsatta miljöarbetet bl.a. inriktas på att

stärka de svenska insatserna i internationella organ förhindra långlivade organiska ämnen introduceras att nya marknaden ersätta skadliga kemikalier med mindre skadliga ytterligare begränsa utsläppen från punktkällor förbättra omhändertagande och slutlig deponering av produkter, byggnadsmaterial m.m. som innehåller långlivade organiska ämnen

Vi understryker vikten det föreslagna och pågående åtgärdsarbetet av nationellt. Internationellt är arbetet i EU, OECD och de internationella havs- och luftkonventionema särskilt viktiga. Det pågående konventionsarbetet beträffande långdistanstransport kvicksilver och av kadmium samt långlivade organiska miljögifter bör intensifieras. Större vikt bör läggas vid att inkludera människors hälsa som kritiskt mått. Problemen och osäkerhetema med organiska miljöföroreningar är dock betydligt större än för metaller, eftersom det handlar om en mycket stor ämnen användning och egenskaper endast grupp av vars delvis är kända. Det saknas kunskap både om förekomst, spridning, exponering och hälsoeffekter av många organiska kemikalier. Detta gäller även alternativen till de kemikalier som i dag identifierats som problem. Forskningen inom dessa områden är därför viktig. De eventuella hälsoriskema med miljöföroreningar som har hormonliknande effekter har särskilt uppmärksammats under tid, och senare kräver samlade forskningsinsatser för bättre bedömning av riskerna. Det är viktigt att den restriktiva politiken vad gäller bekärnpningsmedel och veterinärmedicinska preparat får vara kvar när Sverige nu är medlem i EU. Sverige bör verka för skärpt EU-lagstiftning inom de områden där det är motiverat hälso- och miljöskäl. Detta gäller även av tillsatser färgämnen, t.ex. azofärgänmen som många är översom känsliga för och som har varit förbjudna i Sverige men nu riskerar att komma in i landet igen med risk för hudutslag hos tusentals människor som följd.

5.4.5¶Förslag till åtgärder:

Verka pådrivande inom EU och det internationella konventions- -

arbetet för mer långtgående begränsningsåtgärder för tung-

metaller, särskilt kvicksilver och kadmium samt persistenta

organiska ämnen som sprids via luft, vatten eller

varor.

Verka internationellt för att halterna av kadmium i handels- —

gödsel sänks.

Kemiindustrin bör ta fram sådana alternativ till halogenerade -

persistenta kemikalier som är nedbrytbara i naturen och medför

minskade hälsorisker.

En särskild forskningsinsats bör göras beträffande ämnen med —

horrnonliknande effekter.

Livsmedelsverket bör förbättra och utöka informationen till -

storhushåll, restauranger etc. med syfte att minska risken för

smittspridning.

För att driva en verksamhet där man yrkesmässigt hanterar -

livsmedel bör som obligatoriskt krav ingå en lämplig utbildning

i livsmedelshygien.

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 109

5.5¶Förorenad mark

Problemet med förorenade markområden har uppmärksammats alltmer under senare år. Dessa förorenade områden härrör ofta från gamla nedlagda industriella verksamheter från den tid då man lät avlopp direkt ut i närliggande vattendrag och avfall deponerades eller grävdes

i marken omkring industrin. Fram till miljöskyddslagens tillkomst ner 1969 förekom rening utsläpp endast i begränsad omfattning. I en

av rapport från Naturvårdsverket Handlingsprogram för efterbehandling, Rapport 4454, 1995 uppskattas det totala antalet objekt till 7 000 st, i huvudsak nedlagda industrianläggningar men även gruvor, avfallsdeponier etc. Det långsiktiga målet är att samtliga dessa objekt ska identifieras, undersökas, klassificeras och vid behov åtgärdas. I handlingsprogrammet målsättning för den närmaste

anges som femårsperioden att de 200 högst prioriterade områdena ska vara undersökta, och att hälften de platser som därvid bedöms vara i behov av

av efterbehandling ska vara åtgärdade. Totalt beräknas resursbehovet för femårsperioden till 4 500 miljoner kronor.

Människor kan utsättas för direkt exponering för kemiska ämnen som förorenar mark- och vattenområden genom intag via munnen, hudkontakt eller inandning avgivna ångor eller uppvirvlade partiklar.

av Indirekt exponering via t.ex. odlade grönsaker eller fisk från förorenade områden måste också beaktas i vissa fall. Små barn är en riskgrupp eftersom de kan få i sig jord vid utevistelse och lek. Medelvärdet för jordintag hos små barn har beräknats till 0,1-0,2 dag, men

gram per barn har överdriven benägenhet att stoppa saker i munnen kan

som en få i sig avsevärt mer. I övrigt är det mycket svårt att uppskatta exponeringen och hälsoriskema med förorenad mark. En vägledning håller för närvarande på att tas fram vad gäller riskerna för både människa och miljö, och i denna ska också inkluderas riktvärden för ett 30-tal ämnen.

Inom för arbetsmarknadspolitiska åtgärder har regeringen

ramen hittills avsatt 75 miljoner kr för efterbehandling av förorenad mark.

Miljöhälsoutredningen föreslår inga egna mål och åtgärder inom detta område, utan hänvisar till det arbete som redan pågår inom Naturvårdsverkets ram.

5.6¶Hälsorisker med kemikalier i hushållen

Allmänheten kan utsättas för primär exponering av kemiska ämnen vid hantering av kemiska produkter eller varor som innehåller tillsatta kemiska ärrmen. De mest framträdande riskerna för hälsoeffekter förknippade med personlig hantering av kemikalier är risk för akut förgiftning främst barnolycksfall, se vidare stycke 5.9 samt ögonirriterande effekter och allergi. Hushållens kemikalieanvändning kan dessutom bidra till att svåmedbrytbara, farliga ämnen sprids i miljön. Dessa ämnen kan lång sikt komma att utgöra hälsoproblem, efter-

de kan hamna i föda, men också i vatten, inom- eller utomhusluft. som En sådan sekundär exponering till följd av personlig kemikalieanvändning drabbar alltså inte enbart kemikalieanvändaren själv, utan kan resultera i en förhöjd belastning i naturen av ämnen som kan leda till potentiella hälsoproblem för samhället. En annan indirekt effekt är sådan påverkan av den yttre miljön som leder till sämre livskvalitet.

Det är svårt att få en klar uppfattning om skador hos människa förorsakade av kemikalier till följd av personlig hantering. För kroniska effekter är det ofta svårt att finna ett samband mellan exponering för ett visst kemiskt ämne och en uppkommen skada. Dessutom finns inget heltäckande rapporteringssystem, motsvarande det som finns för läkemedel. Epidemiologiska undersökningar är ofta det enda sättet att få information om långsiktiga effekter av kemikalier hos människa. Sådana studier är naturliga skäl regel begränsade till ett kemiskt

av som ämne, eller en ämnesgrupp, eller ett hälsoproblem. Därför är det svårt att en god helhetsbild av riskerna för kroniska effekter förknippade med personlig hantering av kemikalier.

Problem med allergiframkallande ämnen i kemiska produkter och varor gör det angeläget att arbeta vidare för att minska risken för att framkalla överkänslighetsreaktioner. Regler för att minska exponeringen för nickel har utarbetats. Vidare är det angeläget att tillverkaren får

klar skyldighet att deklarera varje tillsats av ett allergiframkallande en ämne i en produkt, även om koncentrationen av ämnet i den aktuella produkten blir mycket låg. En sådan regel är viktig för redan sensibiliserade personer, som då kan undvika exponering för ämnet i fråga.

Som ovan nämnts kommer i kontakt med ett stort antal kemisktekniska produkter och varor som under sin livstid kan avge kemikalier. Avgivningen av kemiska ämnen sker ofta i små mängder till omgivningen genom slitage eller avdunstning. En betydelsefull del av spridningen har särskilt tidigare skett från avfall sedan varan eller produkten kasserats.

Den internationella handeln med kemiska produkter och varor .medför också att det är svårt att få en tydlig bild av flödet av olika

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 111

kemiska ämnen i samhället. Nationellt finns begränsningslistor, som tagits fram enligt kriterier om miljö- och hälsofarlighet, avsedda att begränsa användningen vissa kemikaliegrupper. Sådana listor

av begränsar långsiktigt även innehållet av olika kemiska ämnen i varor.

Uppmärksamhet har riktats mot elektriska apparater där t.ex. stora mängder bromerade flamskyddsmedel och olika metaller i dag finns upplagrade. l våra bostäder har användningen av mjukgörare i golvmaterial och vissa typer tapeter diskuterats ur hälsosynpunkt. Stora

av mängder av dessa ämnen finns upplagrade i plastmaterial och fogmassor. Stora kvantiteter bilkemikalier och smörj oljor används årligen. Stora mängder dessa ämnen sprids i naturen, dels genom oaktsamhet

av

också diffus spridning. Användningen av metaller i men genom en världen är mycket stor. Färdiga metallprodukter slits och korroderar så att metallema frigörs. Plaster finns av väldigt många olika typer samt med eller utan tillsatser av många olika slag. Vissa typer av plast kan återvinnas eller brärmas utan större risker för hälsa eller miljö medan andra är svårare att omhänderta ett säkert sätt. Andra material t.ex. textilier kan vara behandlade med kemikalier

som

frigörs vid tvätt. som

Riskerna med personlig hantering av varor med tillsatta farliga kemiska ämnen bör, som ovan nämnts, inte enbart ses individnivå. Potentiella risker kan också uppkomma som ett resultat av den stora volymen och spridningen vissa varor, liksom den upplagring i

av samhället, som kan ske av farliga svår- eller onedbrytbara änmen, som metaller eller stabila organiska föreningar. Denna upplagring leder till diffusa utsläpp. De aktuella ämnena sprids och fördelas på olika sätt i miljön och når sedan människan sekundär exponering via föda,

genom dricksvatten och luft.

Målet för kontrollen av konsumenttillgängliga produkter bör vara att inga onödiga risker godtas, varken på kort eller lång sikt. Detta bör gälla såväl för primär som sekundär exponering. Det gäller också påverkan på den yttre miljön. Kontrollen av kemikalier i varor bör utökas. Eftersom handeln med varor är global, är det viktigt att arbetet sker till betydande del i det internationella samarbetet rörande kemikaliekontroll. Ökad hälsoeffekter och förekomst

kunskap om av kemiska ämnen används i konsumentprodukter, särskilt i varor,

som krävs för att kontrollarbetet ska bli effektivt. Fortsatt förbättring av reglerna för hälsofarliga ämnen i konsumentprodukter, t.ex. vad gäller produktinformation, hanteringsanvisningar och säkra förpackningar är andra viktiga åtgärder.

Den i maj 1996 tillsatta Kemikommittén har bl.a. fått i uppdrag att göra en bedömning av hur riskpanorarnat över kemiska ämnen ser ut, samt att lämna förslag till mål och angreppssätt inom kemikalie-

politiken.

5.7¶Buller

5.7.1¶Bullerstömingar

Buller berör i någon form nästan alla människor och definieras

som icke önskvärt ljud. Buller kan innebära störning sömn och vila

av genom att det tar längre tid innan man somnar eller att sömnens kvalitet försämras, vilket också påverkar vårt dagliga liv. Buller kan också leda till koncentrationssvårigheter, svårigheter att höra vad andra säger i

en konversation eller i samband med att man lyssnar radio eller TV. Kraftigt buller kan helt eller delvis förstöra hörselorganet vilket kan leda till social isolering och stort lidande. Tinnitus öronsusningar och temporära hörselnedsättningar är vanliga efter besök konserter och diskotek. Bestående hörselnedsättningar förekommer. Den vanligaste effekten av buller utanför arbetslivet är dock störning i form av allmänt obehag och "stress".

De negativa effekterna av buller i samhället är således av olika slag, men oftast inte direkt kopplade till sjuklighet i egentlig bemärkelse. Buller är dock sannolikt den miljöstöming berör flest antal

som människor och för dem som är bullerstörda kan detta innebära en allvarlig försämring av livskvaliteten.

I bilaga l till MiljöHälsoutredningen beskrivs dagens kunskap om buller och dess hälsoeffekter. Risker för hörselskador, bullrets långsiktiga effekter hälsan, bullerkällor samt det åtgärdsarbete som bedrivs mot buller beskrivs.

De största källorna till bullerstömingar är trafiken samt störande grannar. Med utgångspunkt från ett antal besvärsstudier i olika kommuner i landet bedöms att ungefär 5—10 procent 400 000-900 000 personer av landets befolkning uppskattas vara mycket störda av trafiken. Ungefär 2—6 procent 200 000-600 000 personer av befolkningen uppskattas vara mycket störda

av grannar. Motsvarande andel för störda av buller från industrier är l-2 procent 100 000-200 000 personer.

Ungefär 1,5 miljoner människor i landet beräknas för

exponeras bullemivåer från trafiken utanför sin bostad överstiger 55 dBA,

som det mål som Naturvårdsverket har förslagit lång sikt. Andelen exponerade över denna nivå har tidigare varit högre, tre miljoner,

ca men har minskat bl.a. grund av att bullersaneringsåtgärder har gjorts samt att stora genomfartsleder Europavägar etc. har flyttats utanför tätortema. Fortfarande återstår dock ett omfattande bullersaneringsarbete innan det långsiktiga målet nås.

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 1 13

Socialstyrelsens riktvärden för buller inomhus är 30 dBA för ekvivalent ljudnivå kontinuerligt buller. För maximal ljudnivå är riktvärdet 35-45 dBA. För lågfrekvent buller finns olika riktvärden för olika frekvenser.

Prioriterade problem: störningar från gatutrafik och störande grannar.

Motivet till denna prioritering är att även om bullerstömingar inte leder till allvarligare effekter i form av sjuklighet så påverkar buller många människor med ofta allvarliga inskränkningar i livskvaliteten.

5.7.2¶Befintliga mål

Riksdagen beslutade 1991, i samband med att en rad mål för den framtida miljöpolitiken antogs, också om ett mål för buller:

"Bullret i tätorter bör minska så att det kommer att ligga under Naturvårdsverkets nuvarande riktlinjer."

Riksdagen angav ingen tidsgräns när detta mål ska vara uppfyllt. Målet kopplas till BRÅD, Naturvårdsverkets förslag till allmänna råd

trafikbuller, där det att bullemivåer från vägtrafiken sikt om anges bör understiga 55 dBA som ekvivalent ljudnivå för ett dygn.

Riksdagen antog 1994 en handlingsplan mot buller som bygger utredningsbetänkandet "Handlingsplan mot buller" SOU 1993:65

behandlade alla samhällets bullerproblem. Det övergripande målet som var att:

"Bullerstömingama i samhället skall begränsas kraftigt såväl avseende ljudnivåemas höjd som avseende antalet människor som utsätts för buller".

Vid riksdagens behandling av handlingsplanen mot buller rådde enighet om att det krävs kraftfulla åtgärder mot buller i vår omgivning för att tillförsäkra människor en god miljö som inte negativt inverkar på hälsa och välbefinnande.

5.7.3 till mål

Förslag

Det övergripande målet som riksdagen beslutat om 1994, i samband med att handlingsplanen mot buller behandlades, och det mer precisera-

114 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

de målet som riksdagen antog i samband med att miljöpropositionen "En god livsmiljö" 1990/91 :90 behandlades, bör kompletteras så att de täcker både Naturvårdsverkets riktlinjer och Socialstyrelsens riktvärden för buller inomhus, inklusive lågfrekvent buller. När det gäller målets koppling till Naturvårdsverkets riktlinjer bör inte enbart verkets förslag till riktlinjer för vägtrafiken åsyftas utan också de förslag till riktlinjer för buller från spårbunden trafik och flyg som återfinns i Naturvårdsverkets rapport "Miljö 93".

Övergripande mål

Bullerstömingama i samhället ska begränsas kraftigt.

-

Delmål

Bullernivåema i tätorter och i inomhusmiljöer ska understiga nuvarande riktlinjer. Komplettering av riksdagens mål från 1991 så att även buller inomhus inkluderas. Bullemivån i tätorter bör således understiga 55 dBA som ekvivalent ljudnivå. Bullemivån inomhus bör understiga 30 dBA som ekvivalent

ljudnivå.

5.7.4¶Diskussion om läget och tidigare åtgärder

I samband med att riksdagen antog handlingsplanen mot buller 1994 gavs ett antal uppdrag till ansvariga myndigheter. Med en god ljudmiljö avses i denna handlingsplan en medelljudnivå under dygnet som i tätorter understiger 40-45 dBA. Uppdragen omfattade såväl åtgärder för att minska bullret som för att utveckla bedömningsgrunder avseende bullrets effekter. Regeringen konstaterade i samband med propositionen 1993/94:215 Handlingsplan mot buller att Naturvårdsverket även fortsättningsvis har det samlade ansvaret för bullerfrågor i den yttre miljön och Naturvårdsverket gavs en rad fortsatta arbetsoch utredningsuppgifter. Med anledning av dessa uppdrag arbetar Naturvårdsverket, i samråd med Övriga berörda, för närvarande med att ta fram en handlingsplan mot "extemt buller" buller i den yttre milj ön. Ett övergripande syfte med detta program är att samordna bullerarbetet

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 1 15

inom olika områden, t.ex. vägtrafik, tågtrafik, flygtrafik, arbetsmiljö och bostadsmiljö. Ansvaret för bulleråtgärder ligger på de olika sektorsmyndighetema Vägverket, Banverket, Luftfartsverket m.fl. och Naturvårdsverkets roll i detta arbete blir att vara pådrivande och sammanhållande. Socialstyrelsen och Boverket deltar så att buller i inomhusmiljö integreras i programmet. Inom ramen för denna handlingsplan ska delmål tas fiam med sikte det långsiktiga mål

som riksdagen antog 1994.

Naturvårdsverket har i rapporten Miljö 93 Trafiken och miljön

rapport 4205 föreslagit miljökvalitetsmål för buller från vägtrafik, spårbunden trafik samt flyg. På sikt bör enligt Naturvårdsverket den ekvivalenta ljudnivån utomhus från dessa källor understiga 55 dBA.

Socialstyrelsen har i mars 1996 beslutat riktvärden för buller

om inomhus för Sanitär olägenhet, inklusive riktvärden för lågfrekvent buller samt höga ljudnivåer vid konserter och diskotek. Riktvärdet för ekvivalent ljudnivå kontinuerligt buller är 30 dBA. För maximal ljudnivå är riktvärdet 35-45 dBA. För lågfrekvent buller finns olika riktvärden för olika frekvenser. För höga ljudnivåer vid diskotek, konserter etc. rekommenderas högst 100 dBA ekvivalent ljudnivå

som och 115 dBA som maximal ljudnivå.

Boverket har i sina byggregler krav på att ljudnivån från installationer i byggnaden inte får överskrida 30 dBA i och vardagsrum

sovrum och 35 dBA i kök.

I betänkandet "Handlingsplan mot buller" SOU 1993:65 konstaterades att ljudisoleringen mellan bostäder är eftersatt. Detta beror i hög grad att bullerisoleringen inte är anpassad till dagens bullerkällor och livsmönster. I propositionen 1993/94:2 15 föreslogs att Boverket tillsammans med aktörerna bostadsmarknaden skulle utarbeta ett frivilligt ljudklassningssystem för bostäder, vilket resulterade i en svensk standard SS 025267 för ljudklassning utrymmen i

av byggnader, avsedd att användas för värdering av ljudklimat i bostadshus. Klassningen kan användas vid såväl ny- som ombyggnad och ger konsumenterna möjlighet att välja bostad efter behov tystnad.

av Boverket arbetar för att denna standard ska genomslag i övriga nordiska länder.

Vidare har Boverket infört kompletterande krav för buller från installationer i byggnader, i utrymmen för sömn och vila. Boverket arbetar för närvarande med att se över frågan om att ändra kraven på luft- och stegljudsisolering i bostäder.

Boverket och Naturvårdsverket ska enligt uppdrag i bullerpropositionen 1993/94:2l5 ge råd och utveckla metoder för att nå

en god ljudnivå med hjälp av fysisk planering.

Naturvårdsverket har i uppföljning av nio nationella miljömål rapport 4472, 1995 bl.a. granskat målet för buller. Den kortsiktiga

116 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

målnivån 70 dBA ekvivalent ljudnivå utomhus kommer inte att uppnås till 2000.

I första hand bör försöka minska bullret vid källan genom att

man bl.a. satsa tekniska lösningar som minskar bulleralstringen samt

att människor genom sina beteenden inte alstrar onödigt buller. genom Nästa steg är att dämpa det buller som trots sådana åtgärder uppstår. Det är naturligtvis hämmande faktor att bullerdämpande åtgärder

en oftast är dyra, särskilt när det gäller dämpning av trafikbullret bullervallar, bullerplank, fasad/fönsterisolering etc..

Oklarheter när det gäller ska betala är annan hämmande

vem en faktor. I viss mån finns också en konflikt mellan ventilation och buller. Ökad ventilation kan högre lufthastighet i ventilationsdonen och

ge därmed upphov till buller. Fläktar kan ge upphov till lågfrekvent

ge buller. Välbyggda och underhållna ventilationssystem minskar risken för buller från t.ex. fläktarna.

Enligt sammanställning Naturvårdsverket har gjort för

en som Miljöhälsoutredningen 1996 rörande uppskattade kostnader för att nå 65 dBA utomhus som ekvivalent ljudnivå, beräknas dessa uppgå till

3 miljarder kronor. Kostnaderna för åtgärder för att minska buller ca från vägtrafik uppskattas till ca 2,2 miljarder kronor och kostnader för tågtrafik respektive flyg ca 500 miljoner respektive 160 miljoner kronor.

Regeringen har avsatt 50 miljoner kr för bullersaneringsåtgärder i syfte att skapa sysselsättning och samtidigt förbättra miljön proposition 1994/95:25. Medlen adrninisteras Vägverket, och avses att

av användas till utbyte fönster eller komplettering med insatsrutor samt

av uppbyggnad bullervallar och bullerplank. Bidrag utgår med 25

av procent kostnaden. Åtgärder sätts in vid bostäder där bullemivån

av uppgår till mer än 65-70 dBA i utomhusmiljön. En minskning inomhus med 10-15 dBA kan erhållas i de hus som åtgärdas totalt har ansökningar inkommit för ca 600 objekt och samtidigt erhålles en sysselsättningseffekt ca 4 årsarbetskrafter per bidragsmiljon.

5.7.5¶Förslag till åtgärder

Trafiken bör planeras lämpligt sätt från bullersynpunkt.

-

Byggherrar/beställare bör garantera god bullerisolering såväl

-

mellan lägenheter mot buller utifrån.

som

Fastighetsägare bör till att fasta installationer i bo-

- se

städer/byggnader inte ger upphov till bullerstömingar.

Sysselsättningsmedel bör även fortsättningsvis användas för

-

åtgärder som minskar exponeringen för buller.

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker

5.8 J

oniserande och icke joniserande

strålning samt elektriska och

fält

magnetiska

5.8.1 Hälsoeffekter

Joniserande strålning betecknar alla former av strålning som förmår orsaka jonisation i biologiskt material och därigenom orsaka skada. Joniserande strålning härrör från såväl naturligt förekommande källor kosmisk strålning, den yttre rymden, radioaktiva ämnen i människokroppen och radon från konstgjorda källor som röntgenutrustning

som och kärnreaktorer.

Icke-joniserande strålning kan inte skada biologiskt material

jonisering. Däremot kan sådan strålning skada genom andra genom

fotokemiska reaktioner och värmeutveckling. processer, t.ex. genom Som icke-joniserande strålning räknas ultraviolett strålning, mikrovågor, radiovågor och lågfrekventa elektriska och magnetiska fält 400 kHz.

För att akuta skador ska uppstå människor genom joniserande strålning krävs stråldoser är så höga, i storleksordningen l-l0 Sv

som Sievert att de endast kan bli aktuella i samband med olyckor eller olämplig hantering starka artificiella strålkällor. l genomsnitt utsätts

av

i Sverige för en stråldos totalt knappt 4 mSv tusendels Sievert

från naturliga och artificiella källor. Radon i bostäder och lokaler per

hälften denna sammanlagda stråldos. svarar för ca av

Radon orsakar 400-900 lungcancerfall per och bedöms vara en

de viktigaste hälsoriskema i miljön, särskilt i kombination med av tobaksrök. Radon beskrivs närmare under kapitel 5.2.

Malignt melanom en form av elakartad hudcancer är den cancerforrn för närvarande ökar snabbast i Sverige. I genomsnitt

som har förekomsten de senaste två decennierna ökat med ca 5 procent per år och dödligheten har ökat med 3 procent per år. Denna ökning bedöms ha samband med våra moderna solvanor. Av totala antalet fall

malignt melanom, 1 400-1 500 fall, uppskattas UV-strålning per av orsaka cirka l 200-1 300 fall, varav cirka 300 fall leder till döden. UVstrålning orsakar även andra cancerformer, t.ex. skivepitelcancer, som dock har betydligt gynnsammare prognos. Den redan nu ogynnsamma utvecklingen när det gäller malignt melanom kan ytterligare förvärras om solstrålningen ökar i intensitet genom uttunning av ozonlagret. Även solarieanvändning misstänks förknippad med förhöjd risk

vara för malignt melanom.

Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

Hälsoriskerna vid drift av kärnkraftverk samt hantering av radioaktivt avfall är mycket låga under normala förhållanden. Här är dock den potentiella risken vid olyckor, krig och sabotage stor. Det är av största vikt att nuvarande ambitionsnivå bibehålls avseende säkerhet. Den radiologiska miljön är föremål för en omfattande kontinuerlig övervakning, som i första hand byggts upp för att stärka beredskapen mot kärnkraftsolyckor i Sverige och utomlands.

Flera studier visar ett samband mellan exponering för magnetiska fält i allmän miljö och främst avseende bamleukemier. Även

cancer, om ett sådant samband är sannolikt tyder det mesta i dag att det kvantitativt inte kan vara ett stort problem. Baserat på riskuppskattningar i svenska studier F eychting och Ahlbom samt Floderus kan några enstaka fall l0 av bamleukemier per år tillskrivas exponering för magnetfält.

Flera tusen personer i Sverige upplever i dag att de får olika typer av symtom i samband med elektrisk apparatur, så kallad elöverkänslighet. Något samband mellan de symtom som uppvisas och elektriska/ magnetiska fält, har inte kunnat styrkas vetenskapligt.

Ytterligare forskning är viktig vad gäller samband och mekanismer för såväl cancer som annan påverkan.

Prioriterade problem: radon beskrivs i kapitel 5.2 samt UVstrålning.

5.8.2 Mål

Befintliga mål

Idag saknas nationella mål för strålning.

Förslag till mål

Insjuknandet i malignt melanom ska minskas.

-

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker

5.8.3¶Diskussion om läget och tidigare åtgärder

En samverkansgrupp när det gäller information om UV-strålning finns sedan 1987, med representanter från Strålskyddsinstitutet, Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen samt melanomexperter. Flera uppmärksammade projekt har genomförts

av gruppen, bl.a. det så kallade "Öppet hus- projektet" 1990, projektet "Rullande hudmottagningar" 1995 och "Sola sakta" 1996. I dessa projekt har även Cancerfonden medverkat.

Informationsinsatsema om att skydda sig, och särskilt små bam, för solbränna och onödig exponering av UV-strålning, måste fortsätta.

På grund av de misstankar som finns om samband mellan exponering för magnetiska fält EMF och vissa cancerformer har ansvariga centrala myndigheter Strålskyddsinstitutet, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen och Boverket tagit fram en försiktighetsstrategi. Den går ut att man bör sträva efter att undvika exponering för EMF, utöver vad som är vanligt förekommande, så långt det är tekniskt och ekonomiskt möjligt och rimligt. Detta innebär att man t.ex. bör undvika att bygga nya bostäder intill befintliga kraftledningar och andra större källor till elektriska och magnetiska fält, att man bör undvika att dra nya kraftledningar intill befintliga bostäder samt att man generellt bör sträva efter att minska exponeringen arbetet, i hemmet samt i skolor och daghem, så långt det är ekonomiskt möjligt och rimligt.

Trots en tämligen omfattande forskning kring eventuella hälsoeffekter av exponering för elektriska och magnetiska fält EMF är frågan om det finns ett reellt samband mellan EMF och hälsoeffekter fortfarande obesvarad. Ytterligare forskning om samband och mekanismer är viktig både vad gäller låg- och högfrekventa fält från kraftledningar, mobiltelefoner eller arman elektrisk utrustning.

5.8.4¶Förslag till åtgärder

Den pågående informationen om riskerna med ogynnam solning

-

bör intensifieras.

Säkerhetskraven för kärnkraftverk och radioaktivt avfall ska

-

vara stränga, och Sverige bör bidra till hög säkerhet i våra

grarmländer.

Ytterligare forskning hälsoeffektema exponering för

- om av

elektriska och magnetiska fält, är angelägen.

120 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

5.9¶Skador

Skador till följd av olyckshändelser är ett av de största folkhälsoproblemen. I Sverige är olycksfallsskador den vanligaste dödsorsaken bland barn och yngre personer. Varje år dör ungefär 3 000 personer till följd olycksfallsskador och uppsöker läkare, varav

av 900 000 personer 140 000 måste vårdas sjukhus.

De flesta skador inträffar i hemmet och i hemmets omgivningar. Det är i stor utsträckning bam och äldre som drabbas av olyckor i boendemiljön. Bland de äldre är fallolyckor den dominerande skadeorsaken.

Transportolyckor har de senaste åren i genomsnitt krävt ca 600 människoliv per år i Sverige. Hur många som skadas vet man inte med säkerhet, men antalet beräknas ligga mellan 60 000 och 80 000 per år.

blivit inlagda sjukhus grund av trañkskador Antalet personer som beräknas vara mellan 12 000 och 15 000 per år. Mellan 2 000 och 2 500 personer drabbas årligen av invaliditet. Särskilt barn och ungdom är utsatt skadegrupp i trafiken. För bam och ungdom utgör trafik-

en olyckor den största enskilda dödsorsaken bland alla olycksfall. De oskyddade trafikantema löper också en betydlig risk i trafiken. Cirka 200 oskyddade trafikanter omkommer varje år. De flesta är fotgängare och cyklister, och dessa är hälften över 65 år. Totalt utgör

av ca trafikskador drygt 10 % av alla skadefall. Av övriga skademiljöer så inträffar 15-20 % av olycksfallen under sport- och idrottsaktiviteter, ca 8 % i fritidsområden och 7 % i skolan.

Antalet behandlade patienter i sluten vård för förgiftningar var 1993 ca 3 200 personer, bl.a. till följd av överdosering av läkemedel. Av det totala antalet inlagda för förgiftningar utgjordes ca 800 av bam. Olycksfall med kemikalier hos barn tycks vara lika vanliga som med läkemedel, även om bara enstaka barn årligen får allvarliga skador. Riskerna har uppmärksammats och åtgärder har vidtagits som t.ex. produktbyte, produktinformation och bamsåkra förpackningar. Det är dock angeläget med fortsatt arbete för att nedbringa riskerna för olycksfall hos bam.

Erfarenheterna visar att möjligheterna att förebygga skador är stora. Under de senaste tio åren har den totala dödligheten i olycksfallsskador i Sverige minskat med ca 10 %. Speciellt framgångsrikt har arbetet varit med att minska dödsolycksfall bland barn. Också trafikolyckor och skador i arbetsmiljön har minskat. Skador är dock alltjämt den främsta dödsorsaken bland barn, ungdomar och yngre vuxna. Antalet personer som skadas så svårt att de måste vårdas sjukhus har inte minskat i motsvarande grad.

Ett tvärsektoriellt nationellt skadeprogram har furmits sedan slutet av 80-talet, och det finns även regionala och lokala för att

program

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 121

förebygga skador. Det finns dock i dag ingen fullständig bild av skadomas omfattning. Detta beror främst på att tillgänglig dödsorsaksoch slutenvårdsstatistik inte tillräckligt underlag, och att öppen-

ger vården inte alltid registrerar skador.

Ansvaret för det skadeförebyggande arbetet i samhället är fördelat mellan många olika aktörer såsom politiska beslutsfattare, tillverkare med produktansvar rad statliga och kommunala myndigheter.

samt en Detta uppdelade ställer krav koordinerade insatser och ett väl

ansvar fungerande informationsutbyte mellan olika aktörer. Detta gäller framförallt hälso- och sjukvårdens information skademönster,

om risksituationer, riskmiljöer, riskbeteenden och riskprodukter.

Inom flera län har hälsopolitiska handlingsprogram utarbetats inom skadeområdet i samverkan regional och kommunal nivå. Inom några län Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län har invånarna möjligheter att anmäla olycksfallsrisker till särskild kontaktperson

en i kommunen via den s.k. "Risklinjen". Med hjälp av Risklinjen kan allmänheten hjälpa till att inventera farliga miljöer och produkter.

Folkhälsoinstitutet är ansvarig för utveckling och samordning av det nationella skadeprogram som initierades i slutet l980-talet. Detta

bygger på ett tvärsektoriellt engagemang lokal, läns- och program central nivå och nära samverkan mellan statliga myndigheter,

en vetenskapliga institutioner, frivilliga organisationer och insatser inom

för primär- och landstingskommunal verksamhet. ramen

Prioriterade problem: Olycksfall i boendemiljön och dess om-

givningar och i fritidsmiljön, samt trafikolyckor.

5.9.1 mål

Befintliga

Sverige anslöt sig 1984 till WHO:s hälsopolitiska strategi "Hälsa för alla" HFA. Ett målen i HFA att antalet dödsfall till följd av

av var olyckshändelser ska reduceras med 25 % till år 2000. Vid revision

en

HFA 1991 utvidgades denna målsättning till att också omfatta av motsvarande reduktion skador och handikapp till följd av olycks-

av händelser. Det svenska nationella skadeprogrammet vid Folkhälsoinstitutet arbetar för att uppnå detta mål. Flera regionala och lokala hälsopolitiska har också anslutit sig till målet.

program

Riksdagen har antagit mål för säkerheten i vägtrafiken, som innebär att det totala antalet döda och skadade i trafiken fortlöpande minskas, och att risken ska minskas i högre grad för de oskyddade trafikanterna än för de skyddade. I Nationella Trafiksäkerhetsprogrammet har

122 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

kvantitativa mål fastlagts som innebär att antalet dödade får uppgå till högst 400 och att högst 3 700 får bli svårt skadade Vägverket, Rikspolisstyrelsen, Svenska Kommunförbundet: Nationellt Trafiksäkerhetsprogram 1995-2000, 1994. Senare har Vägverket formulerat en s.k. "nollvision", där den framtida verksamhetsstrategin beskrivs enligt följande: "Vägtransportsystemet måste utformas så att mänskliga misstag och konsekvenserna av dessa misstag inte leder till död eller bestående ohälsa. Ansvaret för detta åvilar systemutforrnama."

5.9.2¶Förslag till åtgärder

Den skaderegistrering som i dag utförs inom slutenvården enligt den internationella s.k. ICD-metoden ger inte tillräcklig information

om olyckan och händelseförloppet. ICD-metoden information

ger om skadeorsak, men anger inget plats för olyckan eller andra viktiga

om omständigheter kring olycksfallet. Socialstyrelsen har därför tagit fram ett annat registreringssystem baserat de nordiska s.k. NOMESKOklassifikationema för användning både inom den öppna och slutna vården. På grund tids- och personalbrist samt avsaknad lag-

av av stiftning har det dock varit svårt att genomslag för denna registrering.

Bland åtgärder som föreslagits Folkhälsoinstitutet märks:

av

Ett enhetligt skaderegistreringssystem för såväl den slutna

- som

öppna vården där klassifrkationen innehåller information

om

olycksplats, händelseförlopp och den skadades huvudsakliga sysselsättning vid skadetillfället.

- Ökade insatser inom skolan och bland ungdom och yngre vuxna.

Utprövning modeller för säker och trygg kommun, särskilt i - av en

storstadsmiljöer. Ytterligare förbättringar av trafiksäkerheten och arbetarskyddet.

-

Hittills har arbetsmiljön och transportsektorn varit mest uppmärksammade i fråga om skaderisker. De flesta skador i dag inträffar emellertid inom boende- och fritidsområdet. Detta är ett område är

som otydligt när det gäller tillsynsansvar och strategier för ett förebyggande arbete. Socialstyrelsen avslutade 1993 ett regeringsuppdrag att

genom föreslå att hälsoskyddslagen görs tillämplig beträffande olycksfallsskador i boende- och fritidsmiljö. En sådan lösning innebär att kommunen blir ansvarig för att bevaka olycksfallsrisker i sådana miljöer och för att vid behov verka för att åtgärder vidtas.

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 123

Hälso- och sjukvården bör i såväl sluten som öppen vård regist- -

inträffade skadefall inklusive olycksplats och händelse-

rera

förlopp.

Fortsatt stöd till det nationella skadeprogrammet. -

Kommunen bör bevaka olycksfallsrisker i boende- och fritids- -

miljö samt vid behov tillse att åtgärder vidtas mot sådana

risker.

10¶Sektorernas insatser

Med sektorer menas en indelning av samhället i enlighet med ekonomiska intressen. Riksdagen har vid flera tillfällen lagt fast principen

om samhällssektoremas miljöansvar. Denna princip har kommit till uttryck i flera sammanhang:

Aktörema inom en samhällssektor bör ta ansvaret för att - nya

miljöproblem undviks och att de existerande blir lösta Prop.

1987/88:85 s. 255.

De centrala myndigheterna ska samordna, driva och följa upp —

åtgärderna inom olika sektorer skall markeras tydligare Prop.

1990/91:90 s. 65.

Miljöhänsyn måste integreras i alla sektorer, vilket förutsätter att -

ekonomiska överväganden sammanvävs med miljöhänsyn i

planering och beslutsfattande. Detta måste ske alla nivåer och i

alla delar av samhället Prop. 1993/94: 1 11 14.

s.

Sektorsbegreppet är ingen enhetlig indelningsgrund, omfattar vissa

men vedertagna grupper som återspeglas i branschorganisationer och departementsindelning. Miljöhälsoutredningens direktiv anger huvudsakligen riskfaktorer, och därför har redovisningen sektoremas insatser kraf-

av tigt begränsats. I många fall återfinns därför huvuddelen våra förslag

av i tidigare avsnitt av detta kapitel. Den offentliga sektorns roll diskuteras huvudsakligen i kapitel

Den som utövar en verksamhet, till exempel driver ett företag, har också ansvaret att förhindra miljö- och hälsoskadliga effekter denna

av verksamhet. Önskemål från miljömedvetna konsumenter har medfört att näringslivet själva i stor utsträckning i dag tar egna initiativ för minskade utsläpp, miljövänliga produkter Även banker, för-

m.m. säkringsbolag och andra investerare har blivit intresserade företa-

av gens miljöstatus. Strävan att integrera hänsyn till miljö och hälsa samt miljöansvar med verksamheten inom alla samhällsområden har även fått genomslag internationellt.

Flera miljöfrågor har blivit betydelsefulla ur marknadssynpunkt och bearbetas med olika metoder inom företagen. Man har också funnit det av betydelse att ett genomarbetat förhållningssätt företaget

genomsyrar ialla led miljöpolicy. Under senare har det utvecklats redskap och program för organisation, planering och uppföljning inom företagens frivilliga miljöarbete, t.ex. Internationella handelskammarens näringslivsprogram för hållbar utveckling, kemiindustrins "Ansvar

program och omsorg" som omfattar miljö, hälsa och säkerhet, miljörevisioner

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 125

och liknande miljögenomgångar. I många företag samordnas kvalitetsarbete med frågor rör arbetsmiljö, hälsa och yttre miljö.

som

Miljömedvetna konsumentgruppers krav på god miljökvalitet har också resulterat i ett antal olika konkreta åtgärder från företagen, både när det gäller produkter och tjänster. Några exempel är miljöredovisningar och miljöbokslut som konkurrensmedel, offentlig och privat

upphandling med specificerade miljökrav produkter och tjänster och

varumärken med miljöförtecken som t.ex. Skona och Änglamark.

Oftast är det miljöeffekterna primärt har lyfts fram, låga

som men utsläpp vid produktionen och produktutveckling leder till renare

som produkter medför ofta även minskade hälsorisker.

Producentens för och intresse av att minimera produkters

ansvar miljö- och hälsoskadlighet tydliggörs i bl.a. de generella aktsamhetsreglerna i kemikalielagstiftningen "Polluter Pays Principle"

samt genom principen att förorenaren betalar, alla länder inom OECD

om som anslutit sig till. Vi vill betona att det vore angeläget att även andra produkter än kemiska omfattades av liknande aktsamhetsregler. I

lagstiftningen produktsäkerhet åläggs producenten för

om ett ansvar produktens säkerhet. Producenten bör vidta de försiktighetsmått som behövs för att förhindra skada hälsan vid avsedd användning av varor och produkter.

S.k. producentansvar, återtagandeplikt, används i Renhållningslagen

ett begrepp för producentens skyldighet att ta hand om produkten som när den tjänat ut och omhändertas för återvinning eller deponi. Ett sådant lagstiftat producentansvar finns för vissa varor och varugmpper. Producentansvaret i renhållningslagstiftningens mening kan sägas vara

överenskommelse där ansvaret i sak är lagstiftat, men där genomen förande och detaljer bestäms överenskommelser med branscher-

genom

För vissa produkter och branscher finns frivilliga åtaganden. na. Kretsloppsdelegationen har fört fram förslag lämpliga produkter att omfattas producentansvar med avseende återtagande av den

av uttjänta Se vidare avsnitt 5.10.4, om industrin.

varan.

Ett syfte med producentansvaret enligt Renhållningslagen är att produkten ska framställas med ett större medvetande om dess miljöeffekter, att producenten får ett ansvar för den uttjänta pro-

genom dukten. I regeringens proposition 1995/96:25 103 anges att produ-

s. center bör ta ökat miljöansvar för och tjänster. Vi menar att

varor producenten bör vidta nödvändiga försiktighetsmått för att förhindra skada på hälsan och diffus spridning av kemikalier vid användning av

och produkter. Ett hjälpmedel för att åstadkomma detta kan vara varor

livscykelanalys där hälsoaspektema belyses. Kretsloppsgenom en delegationen har till uppgift att utarbeta förslag till hur olika branscher ska förrnås ta ett större miljöansvar för sina produkter. I kretsloppsde-

126 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

legationens arbete med producentansvar bör hälsoaspekten tydligt infogas.

Den frivilliga miljömärkningen av produkter f°ar allt större spridning och omfattning inom vissa produktgmpper. Svanen den officiella

miljömärkningen, Bra rniljöval Naturskyddsföreningens och han-

delns och Krav-märkning av livsmedel är de mest kända och spridda där ett stort antal produkter omfattas. För närvarande finns drygt 40 produktgrupper med ca l 000 svanmärkta produkter på marknaden. Hälsofördelar är inte det primära i detta sammanhang kan ändå

men

uppnås.

I avsnitten l-5.9 föreslogs mål och åtgärder för ett antal prioriterade problem som bedömts vara viktiga hälsosynpunkt, utifrån

ur ämnen/agens i utomhuslufl, inomhusmiljö etc. I detta avsnitt

görs en sammanställning av önskvärda åtgärder inom olika sektorer.

5 10.1 Transport

.

Ur hälsosynpunkt betonas åtgärder inom vägtrafiken grund den

av stora omfattningen och det faktum att en stor del vägtrafikens

av utsläpp till luft sker i städer och tätorter. Vägtrafiken sin

är genom massförekomst också en mycket stor källa till diffus spridning

av kemikalier.

En av utgångspunktema med dagens trafikpolitik är att främja goda transporter för att bidra till att välfärden utvecklas, vilket förutsätter att transportsystemet förbättras. Samtidigt måste transportsektorn uppfylla

grundläggande hälso- och miljökrav. Transportsektom ska ta sitt

ansvar för att miljömålen uppnås och att ett långsiktigt hållbart transportsystem genomförs.

Inträdet i EU medför att de svenska utslåppskraven på fordon anpassas till EU-krav. De krav som hittills har beslutats inom EU är snarlika de svenska utsläppsregler som gäller i dag. Inom den kommande femårsperioden beslutas om nya krav som kommer att innebära väsentliga förbättringar vad gäller fordonsemissioner med strängare krav utsläpp av kväveoxider, kolväten, kohnonoxid och partiklar. En överenskommelse om att minska bränsleförbrukningen med 15 % diskuteras mellan EU-kommissionen och bilindustrin.

Inom projektet Ett miljöanpassat transportsystem MaTs,

som drivs av Naturvårdsverket, har ett stort antal tänkbara förslag till åtgärder och redan beslutade åtgärder sammanställts, och samlade åtgärdspaket har detaljstuderats Naturvårdsverket Rapport 451 1995.

Förslagen till åtgärder inom MaTs har ingen tydlig hälsoprofil,

men

många förslag har ändå stor betydelse hälsosynpunkt med tanke

en ur

luftföroreningar och andra trafikrelaterade hälsoproblem. I Trafik-

,i

i

och Klimatkomrnitténs betänkande SOU 1995:64 och ett delbetänkande från Kommunikationskommittén SOU 1996:26 diskuteras förslag till åtgärder för att minska koldioxidutsläppen från trafrksektom. Bland de många åtgärderna vill peka ut några

som särskilt angelägna ur hälsosynpunkt:

Förbättra konkurrensvillkoren för kollektivtrafik med låg miljö- -

belastning samt påverka behovet av transporter. Inför ekonomiska

styrmedel och genomför en förbättring av de markbundna kollektiva

trafikmedlen.

Förbättra konkurrensvillkoren för godstrafrk med järnväg och —

med fartyg.

Begränsa vägtrafiken i utsatta områden. -

Styr trafikens körrnönster och hastighet i en miljöanpassad

-

riktning.

Teknisk utveckling av fordon, bränslen, flyg, fartyg och arbets- -

maskiner.

Inför miljözoner med avgiftsstyming eller särskilda krav på -

fordonen i zonen.

Miljöhälsoutredningen stödjer riktlinjerna i ovanstående utredningar och i MaTs-arbetct. Alla de åtgärder som vidtas för att uppnå fastställda miljömål bör vara så utfonnade att de främjar god hälsa. Här bör särskilt påpekas att åtgärder för att minska förbrukningen av fossila bränslen, som t.ex. en ökad bränsleeffektivitet, inte får leda till en ökning av antalet dieselfordon med i stället ökade problem med buller, kväveoxider, partiklar och cancerfrarnkallande ämnen.

Ur både miljö- och hälsosynpunkt är det angeläget att alltid välja det mest energieffektiva transportslaget för långväga transporter. Ökad användning av motorfordon med mycket låga utsläpp hälsoskadliga

av ämnen eller nollutsläpp samt eldrivna arbetsmaskiner och redskap, bör stimuleras för att minska både luftföroreningar och buller.

Det övergripande målet ur hälsosynpunkt vad gäller tätortstrafrken bör vara att minska skador och buller samt hälsopåverkan till följd

av avgaser från trafiken. En förutsättning för detta är att förbättra förutsättningarna för kollektivtrafiken samt för gång- och cykeltrafrk. Samhällsplaneringsåtgärder, rriiljözoner, vägtullar och ekonomiska styrmedel är viktiga instrument för att begränsa biltrafiken.

I flera länder har storskaliga försök genomförts med stegvis införda restriktioner mot biltrafiken som resulterat i ökat kollektivtrafikresande, reduktion av skador och i vissa fall minskning luft-

en av föroreningshalteina. Det är också angeläget att trafiksystemet utformas så att trivseln i städerna förbättras. EU-nätverket "Car free cities" syftar till att kraftigt reducera innerstadsbilismen i Europas städer, med

128 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

bl.a. miljözoner och olika typer av vägavgifter. De senaste åren har i Sverige diskuterats olika typer av restriktioner mot fordonstrafiken som t.ex. bilfria stadskämor och miljözoner där särskilda krav ställs på fordonen.

Det är nödvändigt att ge trafiksektom, länsstyrelser, kommuner och andra aktörer de instrument, i form av lagar och styrmedel, t.ex. avgifter och miljözoner, som krävs för att uppnå målen för en god hälsa och miljö. Lägre hastigheter i storstadsregionema ger i de flesta fall en niiljövinst olycksfallen och bullret från trafiken minskas.

samtidigt som

Frivillig miljömärkning och miljödeklaration av båtmotorer, snöskotrar och mindre arbetsmaskiner t.ex. gräsklippare bör stimuleras och utgör ett komplement till den lagreglering som är under utarbetande eller är föreslagen SOU 1995:97, Ds 1995:59.

Motorfordon är en massframställd produkt som kräver ett relativt stort underhåll och som kräver användning av en rad förbrukningskemikalier och reservdelar. Slitage, läckage och bristande omhändertagande av miljöfarliga förbrukningsprodukter är en stor källa till diffus spridning av hälsoskadliga änmen. Det är av denna anledning angeläget att få samlad bild trafiken som källa till diffus spridning av

en av föroreningar.

Våra förslag till åtgärder

I avsnittet 5.1 om utomhusluft diskuteras generella mål och åtgärder för att förbättra luñkvaliteten. Här behandlas endast förslag som specifikt berör trafiken.

för sitt sektorsansvar bör trafikverken, framför allt

- Inom ramen

Vägverket och kommunerna, genomföra de åtgärder som är

nödvändiga för att uppnå och följa upp de nationella, hälso-

baserade målen i fråga om luftföroreningar och buller.

Lagstiftningen bör utformas så att länsstyrelser och kommuner

-

tillämpbara lagar och ekonomiska och

har de redskap i form av

andra styrmedel som krävs för att kunna nå de hälsobaserade

miljömålen i trafikbelastade miljöer.

Användningen fordon med mycket låga utsläpp eller noll-

—- av

utsläpp och av eldrivna arbetsmaskiner, bör öka.

Trafikverken bör kartlägga den diffusa spridningen av hälso-

-

skadliga ämnen från trafiken utöver utsläpp av avgaser, och

föreslå lämpliga åtgärder.

När trafiken planeras bör trivselaspekter få ett ökat utrymme

-

t.ex. genom en större andel gång- och cykeltrafik.

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 129

5.10.2¶Energi

Ur hälsosynpunkt är vattenkraften ett bra energislag, liksom sol- och vindkraft, även om vindkraften kan medföra bullerstömingar.

Uppvärmning med olja har minskat de senaste decennierna till förmån för eluppvännning. Utsläppen från enskild uppvärmning med olja är förhållandevis små förutsatt att utrustningen är välskött och att bränslets svavelhalt är låg. Större energianläggningar för kol eller olja som drivs kontinuerligt har låga utsläpp av luftföroreningar

per producerad energimängd. Förbränning av fossila bränslen som olja, kol och naturgas medför emellertid utsläpp av koldioxid i atmosfären vilken bidrar till växthuseffekten Se bilaga kapitel 2.1.1.

Kärnkraften ger vid norrnaldrift mycket låga utsläpp radio-

av aktivitet, men Tjernobylolyckan för tio år sedan har visat att ett reaktorhaveri kan ge allvarliga och långvariga effekter. Det är därför synnerligen viktigt med ett fortsatt högt säkerhetstänkande på våra svenska kärnkraftverk, liksom ett säkert omhändertagande av det radioaktiva avfallet. Som en del av biståndet till de östeuropeiska länderna bör ingå teknisk och ekonomisk hjälp för att höja säkerheten på kärnkraftverken i dessa länder.

Den svenska utbyggnaden av fjärrvännenäten för uppvärmning av våra tätorter har inneburit stora förbättringar av luftkvaliteten. Förbränning i stora, välkontrollerade anläggningar ger relativt sett mycket små utsläpp av cancerframkallande organiska ämnen och med rening kan utsläppen av metaller samt svavel- och kväveoxider begränsas.

Den uppväminingsform som i dag står för det helt klart största utsläppet av partiklar och cancerframlcallande ämnen är individuell Vedeldning. Småskalig Vedeldning i tätbebyggda områden kan också ge upphov till besvärande lukt samt ögon- och luftvägsirritation hos närboende. I Boverkets Byggregler finns i dag utsläpps för vedeldade pannor vid utbyte och nyinstallation. Utsläppsgränsema är med manuell bränsletillförsel 30 mg tjära/MJ bränsle och för automatisk bränsletillförsel 500 CO/m3. En svårighet är att dagens regelverk

mg inte ger möjlighet att ställa samma krav äldre fastigheter som gäller för nybyggnad, vilket vore angeläget inom områden med hög belastning av luftföroreningar.

Vi understödjer därför det arbete med skärpta krav utsläpp från pannor för individuell eldning med biobränslen, som pågår inom ett regeringsuppdrag lagt Naturvårdsverket. De utsläppskrav som från svensk sida förts fram som förslag till CEN-standard Europeiska ständardiseringskommittén är troligen så långt i dag kan i

man praktiken, men ändå inte tillfredsställande ur hälsosynpunkt. Individuell

130 Miljörelalerade hälsorisker SOU 1996: 124

uppvärmning med ved skulle, även om alla anläggningar uppfyllde Boverkets utsläppskrav, medföra utsläpp av partiklar nästan i nivå med dagens utsläpp från trafiken. I dag använder endast ca 5 % miljögodkänd eldningsteknik vid uppvärmning med ved.

En omställning energiförsörjningen mot en ökad användning av

av ved for uppvärmning bör i tätorter ske genom en ökad andel värme från

fjärrvärmeartläggningar eller medelstora anläggningar av gruppcentrals-

typ där utsläppen är lägre än vid individuell uppvämining. I annat fall riskerar uppvärmning med ved att även i framtiden bli en dominerande källa till luftföroreningar partiklar och cancerframkallande ämnen i tätorter.

Gasspisar i hemmen kan ge upphov till skadligt höga halter av kvävedioxid och det är därför nödvändigt med god ventilation.

Eftersom det finns problem i många bostäder, skolor och daghem

hänger samman med bristande ventilation se avsnitt 5.2.4, så som

potentiell konflikt mellan kraven god ventilation och kraven finns en

energihushållning. För människors hälsa och välbefinnande är god tillgång till billig energi väsentlig. Om alla fastigheter ventilerades upp till den av Boverket fastställda nybyggnadsnormen, 0,35 l per sekund och kvadratmeter golvarea, skulle en energiförbrukning på ca 6 TWh erfordras. Detta motsvarar ungefär ett kärnkraftaggregat och kan jämföras med hushålls- och servicesektoms totala energianvändning på ca 150 TWh. Det är därför viktigt att utveckla system för att klara ventilationskraven och samtidigt hushålla med energi. En fortsatt satsning teknisk utveckling av energisnål ventilation är angeläget.

Förslag till åtgärder

I avsnittet 5.1 om utomhusluft diskuteras generella mål och åtgärder för att förbättra luftkvaliteten. Här behandlas endast förslagen om Vedeldning.

Utsläppen från Vedeldning bör minskas kraftigt inom tätbe-

-

byggda områden överföring från individuell husupp-

genom en

värmning till en ökad andel uppvärmning från fjärrvärme-

anläggningar och gruppcentraler avsedda för biobränslen.

Det är angeläget med generella utsläppskrav vedparmor som

-

är mer långtgående än dagens.

Hälsoskyddsförordningen bör kommunerna möjlighet att

- ge

varaktigt förbjuda småskalig Vedeldning, eller användning av

vissa parmor, inom vissa områden.

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 131

5.10.4¶Industri

De direkta utsläppen från industrianläggningarna har minskat kraftigt under senare decennier och såväl företagens och myndigheternas

miljöarbete kan nu inriktas på förebyggande snarare än åtgärdande

insatser.

Användningen av rniljöstörande kemikalier har reducerats, både för användning i industrin och i produkter. Substitutionsprincipen, som

syftar till en kontinuerligt pågående förbättring ur miljö- och hälsosynpunkt, gäller både inom arbetsmiljö- och inom miljöskydds-

lagstiftningen. Produkters egenskaper och användning har växande betydelse ur milj ösynpunkt jämfört med produktionsfasen. Hälsorisker-

i dag och i framtiden sammanhänger i stor utsträckning med diffus na spridning av kemikalier i varor och olika produkter genom användning

och slutlig deponering.

Producentansvaret är ett av flera medel för att åstadkomma en renare produktion med miljöanpassade produkter. Syftet är att sluta flödet material i samhället och att bättre utnyttja restprodukter. På

av så sätt ska mängdema av deponerade restprodukter bli minimala.

Idag finns ett producentansvar reglerat enligt renhållningsstadgan

för förpackningar plast, glas, aluminium, stålplåt, well och

papper, kartong, tidningar och för bildäck, som går ut på att producenten skall samla in och ta hand om den uttjänta produkten. Förslag finns eller diskuteras att utöka producentansvaret till att gälla även för bygg- och rivningsavfall, kasserade elektriska produkter och elektronik, textil, möbler, samt för bilar. En form "frivilligt" producentansvar finns för

av nickel-kadmiumbatterier. Batteriutredningen SOU 1996:8 har föreslagit avveckling av nickel-kadmiumbatterier.

en

Frivilliga branschöverenskommelser finns dessutom, exempelvis mellan textilindustrin och Kemikalieinspektionen, om avveckling av de farligaste flamskyddsmedlen.

Utvecklingen inom industrin för kvalitetskriterier och standarder för kvalitet och miljöledningssystem kommer positivt för det

att vara

samlade miljöarbetet. Andra faktorer av stor betydelse är miljö-

revisionen instrument för rriiljöförbättrande åtgärder. Också

som arbetet med livscykelanalyser ger kunskap om miljöbelastningen i alla led av en produkts livscykel, vilket kan leda till minskade miljö- och hälsorisker. Livscykelanalysen som redskap beskrives närmare i 8.6.

Produkter som tillverkas i mycket stora volymer, produkter som utsätts för värme och mekaniska produkter som förslits ställer särskilt stora krav på renhet och frånvaro av hälsoskadliga änmen. Här kan även små koncentrationer hälsoskadliga änmen eller föroreningar ge ett

132 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

påtagligt bidrag till belastning av miljö och hälsa av skadliga ämnen, främst genom diffus spridning.

Teknikutveckling eller utbyte av teknik är också angeläget för att minska diffus spridning från produkter.

Förslag till åtgärder

Hälsoaspekter bör betonas i miljövarudeklarationer och

-

livscykelanalyser.

Miljö- och kemikalielagstiftningens aktsamhetsregler bör

-

förtydligas, så att de klargör producentens ansvar att minimera

hälsoeffekter och diffus spridning av föroreningar från pro-

dukter och varor under deras hela livscykel.

5.10.5¶Byggsektom

De hälsoproblem som inomhusmiljön kan medföra, och som beskrevs i avsnitt 5.2, sammanhänger dels med byggnationen, drift och underhåll och dels med brukamas vanor och aktiviteter.

Några problem som uppmärksammats med inomhusmiljön och med byggnader är till exempel markradon, byggfukt och dess inverkan på kaseinhaltigt flytspackel, PCB, som har använts i upp till 25 % i fogmassor, dålig ventilation, miljötobaksrök och husdjur samt avgång av forrnaldehyd och mjukgörare från möbler, vissa plastfolier och golvmattor.

Byggentreprenörema har bildat en kontaktgrupp, "Miljöanpassade Energieffektiva Byggnader", som ska tjäna som samordnare, informatör och stöd samt vara pådrivande för val av material och byggmetoder med syftet att uppnå energieffektiva byggnader med en god innemiljö. Gruppen en har god kontakt med myndigheter och forskningsinstitut inom sitt område.

Den av regeringen tillsatta Kretsloppsdelegationen har i en rapport lagt fram förslag, "Byggsektorns miljöansvar för byggvaror",

för en miljöanpassning av bygg- och rivningsprocesser. Åtgärder föreslås såväl vad gäller miljöegenskaper hos byggprodukter som hantering

av bygg- och rivningsmaterial. Byggsektorns kretsloppsråd har frivilligt åtagit sig att genomföra en miljöanpassning av byggsektoms produkter och aktiviteter sammanfattat i handlingsplan. Den slutliga utfonn-

en

SOU 1996: 124 Miljörelaterade hälsorisker 133

ningen och beslutet om ett lagstadgat producentansvar inom byggsektorn bereds för närvarande.

"Byggsektoms miljöansvar för byggvaror" är främst inriktad mot andra miljöfrågor än miljöbetingad ohälsa. Det är därför stor

av betydelse att bredda åtagandet och integrera andra frågor i programmet som rör människors hälsa kopplat till bostadens egenskaper. Det är viktigt att hälsoaspektema beaktas samtidigt med miljöfrågor i stort inom den föreslagna handlingsplanen. Högre krav bör ställas arkitekter, byggare, arbetsledare och fastighetsförvaltare utbildning och kunskaper om byggandet och boendets påverkan hälsa. Förslag inom detta avsnitt återfinns under 5.2, Inomhusluft.

5.10.6 Jordbruk

Läckage av näringsämnen från jordbruket orsakar algblomningar i sjöar och vattendrag samt förhöjda nitrathalter i enskilda vattentäkter i jordbruksbygder. Naturvårdsverket har utarbetat ett förslag till åtgärder för att förhindra läckage av närsalter vilket kan förmodas minska närsaltpåverkan i enskilda brunnar och till sjöar och vattendrag. Programmet innehåller bland annat åtgärder när det gäller stallgödselhanteringen, kantzoner mot vattendrag, miljöavgift på handelsgödsel m.m. Åtgärdsprogrammethar hittills inte visat sig tillräckligt effektivt.

Vid Naturvårdsverket genomförs "Systemstudien för ett miljöanpassat och uthålligt jordbruk", bl.a. undersöker hur kväve- och

som fosfatgödselfrågan ska kretsloppsanpassas. Detta arbete kan långsiktigt antas minska läckaget av näringsänmen.

Läckage av näringsämnen beror förutom av tillförseln till jordbruksmark även nederbördsmängden och markens egenskaper. Generella åtgärder mot kväveläckage ger inte helt förutsägbara reultat. Ägarna

av enskilda vattentäkter bör därför informeras om riskerna med förhöjda nitrathalter i områden med intensivt jordbruk.

Kemikalieinspektionen granskar och godkänner bekämpningsmedel som används i Sverige. Godkärmandet innebär fråga om jordbruksprodukter att medlen endast får användas på ett föreskrivet sätt och med sådana doser att resthaltema i grödan inte överskrider Livsmedelsverkets gränsvärden, eller att man bedömer att eventuella resthalter saknar betydelse ur hälsosynpunkt för sådana bekämpningsmedel där gränsvärden saknas. I de allra flesta fall ligger resthaltema långt under dessa nivåer. Bekämpningsmedel i dricksvatten får inte förekomma enligt Livsmedelsverkets regelverk och förekommer främst

som en följd av felaktig hantering. Det nuvarande regelverket får fungera

anses relativt väl och det är angeläget att behålla detta i sin nuvarande form.

134 Miljörelaterade hälsorisker SOU 1996: 124

Så kallat ekologiskt jordbruk ökar i omfattning men utgör ännu så länge arealmässigt en mycket liten del. En utveckling mot odling utan konstgödning bör uppmuntras.

Jordbruksverket genomför en utvärdering av miljöavgiften på kadmium i handelsgödsel, och kan väntas komma med förslag på åtgärder för att begränsa tillförseln av kadmium från konstgödselanvändning.

Användningen av slam som gödselmedel inom jordbruket förväntas öka. Möjligheten att slam innehåller miljöföroreningar har gjort användningen omdiskuterad Om slam ska nyttjas som gödselmedel ska det vara så fritt från föroreningar som möjligt.

6¶Internationellt arbete

-

diskussion och förslag

Det pågår i dag ett omfattande internationellt arbete inom miljö- och hälsoornrådet. WHO-Europa har tagit initiativ till den process som lett fram till miljö- och hälsoministrarnas möte i Helsingfors 1994 där deklarationen "Declaration Action for Environment and Health

on Europe" antogs. Samtliga 52 länder i WHO:s Europaregion ska enligt deklarationen senast 1997 ta fram nationella handlingsprogram för att minska miljörelaterad ohälsa i sina respektive länder. Vid ministermötet i Helsingfors beslöts vidare kommitté, "European Environ-

att en ment and Health Committee", skulle inrättas, med uppgift att samordna och stödja medlemsländernas arbete enligt den deklaration som antogs. Kommittén består av representanter från WHO, EU, FN och OECD.

Socialdepartementet, Miljödepartementet och Socialstyrelsen svarar för det svenska deltagandet i WHO:s Europaregions samarbete kring "Declaration on Action for Environment and Health in Europe". Nästa ministerkonferens för samarbetet i WHO:s Europaregion

inom ramen kring miljö och hälsa, hålls i London 1999.

Samarbetet med WHO har också globala aspekter genom WHO:s huvudkontor i Geneve. Som exempel kan nämnas det arbete som görs inom livsmedelsområdet, där WHO och FAO FN:s livsmedelsorgan driver det s.k. Codexarbetet. Sverige deltar med representanter från Livsmedelsverket, industrin och ibland andra myndigheter.

Ett annat viktigt globalt samarbete sker kernikaliesidan via IPCS International Programme on Chemical Safety, som drivs av WHO tillsammans med flera andra internationella organ. Kemikalieinspektionen och andra svenska representanter och myndigheter deltar i olika grupper.

WHO har också ett "European Center for Environment and Health" där Sverige, ofta via Institutet för miljömedicin, har medverkat i ett flertal projekt där riskbedönmingar tagits fram för olika änmen och föroreningar i miljön, bl.a. "Air Quality Guidelines for Europe".

Institutet för miljömedicin har deltagit i flera olika WHO-projekt, bl.a. när det gäller utarbetande av metoder för exponeringsbestämning,

undervisningsmaterial inom miljömedicinsk epidemioframtagande av logi m.m.

136 Internationellt arbete SOU 1996: 124

WHO:s Europakontor har inom miljöhälsoområdet bedrivit ett mycket värdefullt arbete i samband med framtagande av "Declaration on Action for Environment and Health Europe", och det arbetet

som följt efter det att denna deklaration antogs 1994. Sverige bör särskilt verka för att miljöhälsofrågorna beaktas tillfredsställande inom WHO.

Vidare samverkar de europeiska länderna i miljöfrågor

inom ramen för "Environment for Europe"-processen, som startade 1990 med UN/ECE United Nations Economy Commission och OECD som initiativtagare. Här deltar för Sveriges räkning Miljödepartementet och Naturvårdsverket.

Regeringen har sökt olika former för att främja samverkan mellan länderna kring Östersjön och i propositionen l995/96:25, "En politik för arbete, trygghet och utveckling", har regeringen framfört att den avser att intensifiera sina initiativ för att stärka relationerna med dessa länder. Detta bör också innefatta samarbete miljöhälsoområdet.

1992 kom ländema kring Östersjön överens om ett åtgärdsprogram för att minska Östersjönsbelastning av föroreningar och näringsänmen. Åtgärderna rör främst avloppsrening projekt finns också inom

men miljö- och hälsoövervakningen samt för utbildningar inom miljöområdet. Svenska företag och miljömyndigheter deltar i projekten.

En lång rad internationella överenskommelser och konventioner har fattats för att begränsa globala och regionala miljöproblem. Överenskommelsema gäller sådant som begränsning av utsläppen av växthusgaser och försurande ämnen, tillverkning och användning av freoner samt begränsning av utsläppen till luft och vatten av metaller och organiska miljöföroreningar.

Inom många olika områden sker i dag ett internationellt samarbete inom ramen för EU. Utrikesdepartementet har ett samordningssekretariat, det s.k. EU-sekretariatet, för svenska initiativ i EU. EUsekretariatet ska verka för ett samordnat svenskt uppträdande genom beslutsprocessema i EU:s institutioner med tyngdpunkt på ministerrådet. EU-sekretariatet har i september 1995 gett ut ett PM som beskriver hur samordningen av EU-frågoma inom regeringskansliet går till.

Varje statsråd svarar för beredningen av de frågor som finns inom det egna ansvarsområdet. Inom regeringen diskuteras EU-ärenden

av en statssekreterargrupp EU-beredningen med statssekreterare från Statsrådsberedningen, Justitiedepartementet, Utrikesdepartementet och Finansdepartementet. Även statssekreterare från andra departement, vars frågor for tillfället behandlas, kallas. EU-sekretariatet är, förutom regeringens samordningsorgan i EU-frågor, också EU-beredningens sekretariat.

Regeringskansliet har ett nära samarbete med de centrala myndigheterna i EU-arbetet. Experter från de olika centrala myndigheterna

SOU 1996: 124 Internationellt arbete 13 7

deltar i en mångfald olika arbetsgrupper och expertgrupper inom EU. En svensk ståndpunkt framförs vid ett sådant möte ska vara

som gemensamt beredd inom regeringen och hanteras enligt instruktion från

ansvarigt departement.

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har regelbundna kontakter med EU i olika frågor som rör miljö och hälsa. Sedan Sverige blev medlem i EU finns också svenska kommuner och lands-

ting representerade i EU:s Regionkommitté. Regionkommittén är ett

formellt remissorgan till EU-kommissionen och ministerrådet. Kommittén kan också yttra sig eget initiativ i olika frågor som har konsekvenser för den regionala och lokala nivån. Det löpande arbetet sker i 8 olika utskott, ett behandlar miljö och ett annat behandlar

varav folkhälsofrågor. Sverige har under sin tid som medlem yttrat sig inom ett flera viktiga områden. Störst möjlighet att påverka innehållet i ett yttrande har är rapportör för viss fråga. Sverige har

man om man en bl.a. haft rapportörskapet Agenda 21 i miljöutskottet och om hälso-

om indikatorer i folkhälsoutskottet.

Förutom samarbetet inom EU är samtliga svenska landsting numera medlemmar i den europeiska sammanslutningen för regioner, Assembly of European Regions AER, som har 300 medlemmar i såväl Väst-

Östeuropa.Olika kommittéer i AER behandlar olika frågor, varav som

kommitté behandlar sociala frågor och hälsa och en annan regional en utveckling, infrastruktur, miljö och turism.

Vid EU-inträdet blev ett omfattande och bindande EU-regelverk

rad områden inom miljöhälsoområdet införlivat i svensk lagstiftning, en t.ex. beträffande luflkvalitet, vattenkvalitet, kemikalier, avfall och livsmedel. De olika berörda departementen deltar, ofta via de olika ansvariga centrala myndigheterna, i ett stort antal expertgrupper o.dyl. inom främst EU-kommissionens arbete med dessa frågor.

På har miljö- och hälsofrågoma fått en mer framträdande

senare roll inom EU. EU:s femte miljöprogram slår fast att EU ska sträva efter

långsiktigt hållbar utveckling där den fortsatta sociala och ekonoen

. miska utvecklingen inte ska ske på bekostnad av miljö- och natur-

En revidering EU:s femte miljöprogram pågår för resursema. av närvarande.

EU-kommissionen hari slutet avjanuari 1996 lämnat ett förslag till aktionsplan med syfte att påskynda och effektivisera genomförandet av det femte miljöprogrammet. Följ ande fem områden prioriteras i aktionsplanen:

ökad miljöhänsyn inom andra politikområden,

-

utveckling av de miljöpolitiska styrmedlen, -

förbättrad tillämpning av miljölagarna, -

ökad medvetenhet om hållbar utveckling, samt —

internationellt samarbete. -

138 Internationellt arbete SOU 1996: 124

Sverige har redan efter ett år som medlem i EU markerat sig i miljöfrågor i ministerrådet och försöker också nyttja de möjligheter

som finns i EU:s regelverk för att upprätthålla strängare nationella regler. För Sveriges miljöarbete inom EU har regeringen prioriterat kampen mot försumingen, arbetet för kretsloppsanpassning, bevarandet

av biologisk mångfald, en höjd ambitionsnivå när det gäller kemikaliekontroll och minskad användning bekämpningsmedel.

av

EU:s folkhälsoarbete är inte lika utvecklat unionens miljöa-

som rbete. Det första initiativet togs 1986 då ett aktionsprogram

mot cancer antogs. Först efter Maastricht-fördraget, där EU formella

gavs befogenheter folkhälsoområdet artikel 129, påbörjades arbetet med ett bredare perspektiv på folkhälsofrågoma. Ett av åtta olika program inom folkhälsoområdet är "Pollution related diseases" beräknas

som träda i kraft 1998 och gälla fram till

2002. Detta program avser att precisera olika aktiviteter i unionen inom miljöhälsoområdet

som EU särskilt vill prioritera och stödja. För Sveriges del deltar, på Socialdepartementets mandat, Socialstyrelsen och Institutet för miljömedicin i den expertgrupp inom EU-kommissionen utarbetar

som programmet.

Flera av problemen inom miljöhälsoområdet, som t.ex. gränsöverskridande luftföroreningar, låter sig inte lösas på nationell nivå. Här kan Sverige, med sin höga profil inom miljöhälsoområdet, vara ett föregångsland. Eftersom miljöhälsoområdet spänner över ett så stort fält och en rad olika departement och myndigheter, är det mycket viktigt att samordna insatserna nationellt inför olika EU-förhandlingar.

Vi anser att Sverige allmänt bör verka för att miljöhälsofrågoma prioriteras i EU-arbetet, främst

att substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen tillämpas, -

att miljöhälsofrågor, såväl för effekter kort lång sikt, - som

prioriteras i kernikaliearbetet,

att miljöhälsofrågor i samband med luftföroreningar ges hög -

prioritet,

att arbete för att minska risken för smittspridning .via föda hög - ges

prioritet,

att säkerhetskraven för kärnkraftverk och hantering av radioaktivt -

avfall ska vara höga, samt att

miljömedicinsk forskning ges hög prioritet. -

SOU 1996: 124 Internationellt arbete 139

Förslag

Det svenska deltagandet i internationellt arbete om frågor som -

rör kopplingen mellan miljö och hälsa, bör samordnas bättre.

Sverige bör i det internationella arbetet, främst i EU-arbetet och -

inom WHO, verka för att miljöhälsofrågor generellt ges hög

prioritet.

7 Den sektorns roll-

offentliga

diskussion och förslag

7.1¶De och

statliga myndigheterna organen

Flera olika centrala tillsynsmyndigheter har i dag ansvar för frågor som rör hälsorisker i miljön. Av dessa har Naturvårdsverket och Socialstyrelsen en särställning som övergripande ansvariga centrala tillsynsmyndigheter för yttre miljö respektive hälsa. Det är av största vikt att både Naturvårdsverket och Socialstyrelsen utifrån sina olika roller arbetar med miljöhälsofrågor.

Därutöver har flera andra centrala tillsynsmyndigheter ansvar för viktiga delområden, t.ex. Livsmedelsverket, Strålskyddsinstitutet, Kemikalieinspektionen och Boverket. De olika tillsynsmyndighetemas ansvarsområden beskrivs närmare i bilaga Utredningen har inga förslag vad gäller denna ansvarsfördelning. Den ter sig välmotiverad och väl fungerande.

En viktig uppgift för de centrala tillsynsmyndighetema är att värdera den kunskap som tas fram via forskning och omsätta den i relevanta åtgärder/ styrmedel inom miljö- och hälsoskyddsarbetet. Det är viktigt att de olika myndigheterna har resurser för detta ofta krävande och långsiktiga arbete, som ofta innebär förhandlingar med olika intresseföreträdare, och avvägningar i förhållande till å ena sidan hälsoriskema från olika verksamheter eller änmen, och å andra sidan de ekonomiska och praktiska möjligheterna att undanröja eller minimera dessa. Det bör dock här framhållas att myndigheterna inte svarar för själva åtgärdsarbetet utan för normgivning, styrmedel, tillsyn, utvärdering m.m. Själva arbetet för åtgärda brister, minska utsläpp etc. är ett ansvar för den som bedriver verksamhet, fastighetsägare mfl.

Folkhälsoinstitutet är ingen tillsynsmyndighet men har en nyckelroll för att stödja och utveckla folkhälsoarbetet. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt ska fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskema.

Verksamheten utgörs dels av stöd till lokalt och regionalt folkhälsoarbete, dels att nationell nivå främja samarbete mellan olika organ

142 Den offentliga sektorns roll SOU 1996: 124

för att påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan. Verksamheten ska ha vetenskaplig förankring.

Det är väsentligt att Folkhälsoinstitutet, i nära samarbete med berörda myndigheter, organisationer och företag, vidareutvecklar sitt arbete inom miljö-hälsa-området såväl nationell, regional lokal

som nivå. Utöver den typ av huvudprogram som för närvarande utgör basen i institutets arbete med miljörelaterad ohälsa allergi-, skade- och olycksfallsprograrrnnen, bör verksamheten även inriktas mot att ta fram underlag för och stödja lokala infonnations- och opinionsinriktade insatser inom ramen för Agenda 21-arbetet.

Folkhälsoinstitutet kan vidare fylla en viktig funktion nationell nivå när det gäller att tillsammans med andra berörda myndigheter och organ samordna olika infonnationsaktiviteter som inte har direkt koppling till tillsynsmyndighetemas informationsarbete med koppling till lagstiftning.

Institutet för miljömedicin IMM har en viktig roll som nationellt expertorgan inom miljömedicinen. IMM ska enligt sin instruktion bedriva forskning och utbildning samt utföra undersökningar och utredningar inom fysikalisk och kemisk miljömedicin samt inom hälsoskyddet. IMM ska särskilt samverka med myndigheter, institutioner och organisationer för att åstadkomma ett effektivt utnyttjande

av de samlade resurserna inom området. IMM är sedan 1993 samtidigt en storinstitution inom Karolinska Institutet och sorterar under Utbildningsdepartementet.

Det är en stor fördel att den forskningsinriktade verksamheten och den utredningsinriktade verksamheten är nära kopplade till varandra eftersom den vetenskapliga kompetensen behövs för att utredningsarbetet ska hålla hög kvalitet. Det är av stor vikt att IMM har

resurser för det tillämpade, samhällsinriktade arbetet se vidare kap. 8.

På länsnivå har länsstyrelserna en nyckelroll som ansvariga inom sina respektive län för de flesta frågor som har koppling till miljöhälsa, t.ex. miljötillsyn, miljöövervakning, STRAM strategier för regional miljö, samråd och granskning i fysisk planering, livsmedel samt granskning av miljökonsekvensbeskrivningar.

Länsstyrelserna ska också enligt sin instruktion verka för att de fastställda nationella målen inom olika samhällssektorer får genomslag i länet samt följa upp och utvärdera arbetet i länet mot dessa mål, vilket gör att länsstyrelserna har en viktig roll när det gäller att föra ut och följa upp ett nationellt handlingsprogram mot hälsorisker i miljön i sina respektive län.

Länsstyrelserna förfogar över en bred kompetens inom miljö- och hälsoskyddet. Ett problem är dock att länsstyrelserna har förhållandevis lite resurser för det direkta hälsoskyddsarbetet. Statskontoret har i sin utredning om Socialstyrelsens roll inom hälsoskyddet 1992: 10 fört

SOU 1996: 124 Den offentliga sektorns roll 143

fram att länsstyrelserna har tilldelat hälsoskyddet för lite intresse både

och innehâllsmässigt. Socialstyrelsen och länsstyrelserna har

resurs-

1994 i samverkan påbörjat en långsiktig uppbyggnad av den statliga

centrala och regionala hälsoskyddstillsynen.

En hämmande faktor för länsstyrelsemas arbete med hälsoskydd är

att hälsoskyddet inte har någon länsexpertfimktion. Sådana finns för

flera viktiga områden naturvård och miljöskydd, fiske, djurskydd

som och planfrågor. Inrättandet av en länsexpert för hälsoskydd skulle kunna höja statusen i hälsoskyddsfrågor och därmed inverka positivt

det regionala hälsoskyddsarbetet.

Förslag

Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan centrala tillsyns-

-

myndigheter behålls.

Ett särskilt för miljö och hälsa bör inrättas vid Folk-

- program

hälsoinstitutet, med särskild inriktning att ta fram underlag

för, och ge stöd till, lokala infonnations- och opinionsinriktade

aktiviteter och metodutveckling för hälsofrämjande arbete.

lMMzs nationella expertroll inom miljömedicinen bör bevaras.

-

Länsstyrelserna bör öka sitt engagemang i hälsoskyddsfrågor,

-

särskilt när det gäller att föra ut och följa upp ett nationellt

handlingsprogram mot hälsorisker i miljön.

En länsexpertfunktion för hälsoskydd bör inrättas vid läns-

-

styrelserna.

7.2¶Kommunerna

Lokalt har kommunerna det samlade tillsynsansvaret för miljö- och hälsoskydd. Därutöver har kommunerna också andra viktiga roller, t.ex. planerings-, informations- och utbildningsansvar, samt driftansvar för olika verksamheter. Vidare har kommunerna nyckelroll när det gäller

en att initiera, samordna och driva lokalt Agenda 21-arbete samt övrigt arbete för att stödja medborgaraktivering. En välinfonnerad och engagerad allmänhet är en förutsättning för ett framgångsrikt miljöoch hälsoarbete.

Allt detta ger tillsammans kommunerna unika möjligheter att förebygga och undanröja hälsorisker i miljön. Kommunen förfogar över de

144 Den offentliga sektorns roll SOU 1996: 124

flesta verktyg som behövs och har den "närhet" till medborgarna som behövs för en framgångsrik mobilisering.

Av avgörande betydelse för en kommuns miljöhälsoarbete är att det finns ett intresse och ett engagemang från kommunens ledning i dessa frågor.

Det är viktigt att kommunerna utnyttjar de möjligheter de har och att de kombinerar de olika verktygen som står till buds på bästa sätt. Ofta handlar det här om avvägningar och kombinationer mellan tillsynsinriktat arbete och övrigt främjande arbete, information, medborgaraktivering etc. En ökning av kommunernas opinionsinriktade arbete för att öka kommunmedborgamas kunskap och engagemang bör ses som ett komplement till den etablerade verksamheten inom miljöoch hälsoskyddet.

Enligt Folkhälsoinstitutets kartläggning 1995 av kommunernas folkhälsoarbete, har mer än häften av kommunerna i dag ett tvärsektoriellt råd som arbetar med folkhälsofrågor. l många av dem ingår politiker eller tjänstemän från miljö- och hälsoskyddsnärrmd, -förvaltning eller motsvarande.

Kommunen har en nyckelroll i genomförandet av många av de förslag till åtgärder som framförs i handlingsprogrammet. Dessa tas

under respektive sakornråde. upp

Förslag

Kommunen bör information och opinionsbildning verka - genom för att kommuninvånama är välinformerade och engagerade i miljöhälsofrågor. Ett ökning av kommunens opinionsbildande arbete bör ses som ett komplement till den etablerade verksamheten inom miljöoch hälsoskyddet. Tillsynsarbetet inom miljö- och hälsoskyddet bör upprätthållas och förstärkas genom att miljöhälsoarbetet integreras i allt folkhälso- och Agenda 21-arbete i kommunen. Vid all kommunal planering bör hälsoaspekter vägas i ett samarbete med berörda aktörer.

SOU 1996: 124 Den offentliga sektorns roll 145

7.3

Landstingen

Landstingens direkta för hälso- och miljöfrågoma utgörs dels

ansvar

ett lagreglerat ansvar för den egna verksamhetens miljö, dels ett av

att verka för god hälsa hos befolkningen enligt hälso- och ansvar sjukvårdslagen och smittskyddslagen.

Landstingen har viktig roll när det gäller kunskapsförsörjning

en inom samhälls- och miljömedicinen. I dag finns det miljömedicinsk kompetens i de flesta län, men endast ett fåtal län har en särskild miljömedicinsk enhet. I övrigt återfinns den miljömedicinska kompetensen integrerad ex. i samhällsmedicinsk enhet, yrkes- och miljömedicinsk enhet medicinsk verksamhet. De flesta landsting saknar

eller annan i dag verksamhetsplan för miljömedicinen. Samverkan inom miljömedicinen bör utvecklas så att befintliga resurser kan nyttjas effektivt. För att främja sådan samverkan har Socialstyrelsen 1995 tagit initiativ till uppbyggnad av en miljömedicinsk databas i Spriline, där miljömedicinska projekt och kontaktpersoner vid landstingens samhälls- och miljömedicinska enheter samt yrkes- och miljömedicinska kliniker, beskrivs. Databasen beräknas vara uppbyggd hösten 1996.

Integreringen av yrkes- och miljömedicinsk verksamhet innebär en

förstärkning av miljömedicinen.

Socialstyrelsen har som central tillsynsmyndighet en viktig roll när det gäller att följa upp och stödja den miljömedicinska verksamheten vid landstingen. Utöver Socialstyrelsen bör Institutet för miljömedicin och Folkhälsoinstitutet inleda ett närmare samarbete med de yrkes- och miljömedicinska enheterna eller motsvarande.

Landstingsförbundets programgrupp för primärvård har i sin slut-

rapport 1993 preciserat landstingets roll i det förebyggande arbetet. Landstingets folkhälsoansvar sammanfattades i fem punkter:

Kartlägga hälsoproblem och identifiera hälsorisker, riskgrupper och -

hälsofrämjande faktorer.

Förmedla kunskap ovanstående i patientkontakter, till befolk-

- om

ningen, som underlag till politiska organ samt till andra samhällssektorer som underlag för deras agerande. Initiera och genomföra förebyggande åtgärder internt och externt.

-

Delta samhällsplaneringen. -

Dokumentera och utvärdera folkhälsoinsatser inom det egna -

ansvarsområdet.

Dessa punkter bör också till stora delar kunna tillämpas vad gäller landstingets roll inom miljömedicinen.

146 Den offentliga sektorns roll SOU 1996: 124

Utöver denna miljömedicinska kunskapsroll har landstinget viktiga

roller i egenskap av länens största enskilda arbetsgivare med

en omfattande verksamhet, som beställare av varor och tjänster samt

som driftansvarig för verksamheter med miljöpåverkan sjukhus, kollektivtrafik etc..

Vidare har landstinget en regionpolitisk roll som omfattar frågor

om miljö och hälsa. I flertalet län fördjupar för närvarande landstingen Agenda 21-sarnarbetet med kommuner, länsstyrelser, intresseorganisationer m.fl. Samtliga landsting har miljöpolitiska och hälsopolitiska program.

Starka skäl talar för att landstingen, som komplement till nationella och lokala aktörer, samt andra regionala aktörer, engagerarsig i Agenda Zllarbetet. Landsting och kommuner kan, som direktvalda lokala och regionala politiska organ, stödja mobiliseringen av männis-

i demokratiska kors engagemang processer.

Förslag

Miljömedicinsk expertis bör finnas tillgänglig vid samtliga landsting, antingen genom egen miljömedicinsk verksamhet eller genom ett regionalt samarbete.

Varje landsting bör ha en miljömedicinsk verksamhetsplan eller

ett handlingsprogram, som ett fristående program eller som en

del i ett bredare folkhälsoprogram.

Landstinget bör som komplement till nationella aktörer, länsstyrelser och lokala aktörer integrera sitt folkhälsoarbete med Agenda 21-arbetet.

7.4¶Samverkan

Flera betydelsefulla fora för samverkan på den nationella nivån finns

i dag. En speciell statsrådsgrupp fifir folkhälsa har bildats med uppdrag att främja arbetet med folkhälsofrågor. Statsrådsgmppens

uppgift ska, enligt regeringsbeslut 1995- 12-14, bl.a. vara att "tillvarata den kunskap som finns om klasskillnademas, san1hällsförhållandenas, miljöns och betydelse för vår hälsa och hälsans

levnadsvanomas om

betydelse för samhällsutvecklingen. Denna kunskap skall omsättas till samordnade och konkreta politiska initiativ inom de olika departementens ansvarsområden."

SOU 1996: 124 Den offentliga sektorns roll 147

I statsrådsgruppen för folkhälsa ingår chefen för Socialdepartementet ordförande, chefen för Utbildnings-, Civil-, Miljö- respektive Arbetsmarknadsdepartementen samt statsråden ansvariga för invandrar- respektive socialförsäkringsfrågor.

På myndighetsnivå har vidare en speciell folkhälsogrupp bildats på generaldirektörsnivå för att förbättra möjligheterna till samordning och ömsesidig information. Folkhälsoinstitutets generaldirektör är ordförande och institutet svarar för gruppens sekretariatfunktion. Ett tjugotal myndigheter och organisationer är företrädda i denna grupp.

Samverkan i miljöhälsofrågor mellan de olika berörda departementen är av största betydelse, liksom samarbetet mellan departement och centrala myndigheter I regleringsbrev och i särskilda regerings-

. uppdrag kan regeringen säkerställa att angelägna åtgärder vidtas. Den pluralistiska organisationen av miljöhälsofrågorna ställer särskilda krav på smidig samordning.

Representanter för Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet träffas regelbundet för att utbyta information och för att stödja "Svenskt nätverk för lokalt folkhälsoarbete

Toxikologiska rådet, som är knutet till Kemikalieinspektionen, är ett viktigt forum, där forskare och myndigheter samverkar kring risker med i första hand kemikalier.

Därutöver finns en rad grupper där olika centrala myndigheter samverkar i olika sakfrågor, t.ex.:

INSHE-gruppen Inomhusmiljö, Samverkan, Hälsa, Energi med -

representanter från Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Boverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Byggforskningsrådet mfl. Radongruppen SSI, Socialstyrelsen, Boverket, Arbetarskydds-

-

styrelsen, Svenska kommunförbundet Elektriska och magnetiska fält SSI, Elsäkerhetsverket, Social-

—

styrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, NUTEK

Arbetsgruppen för förebyggande av skador från sol Social- -

styrelsen, Strålskyddsinstitutet, Folkhälsoinstitutet, Arbetarskydds-

styrelsen, Svenska melanomstudiegruppen, Apoteksbolaget,

Cancerfonden, Stockholms läns landstings cancerpreventiva enhet

SAMS-gruppen Samverkansgruppen i skadepreventiva frågor -

Arbetarskyddsstyrelsen, Barnombudsmannen, Boverket, Folk-

hälsoinstitutet värd, Giftinfonnationscentralen, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Konsumentverket, Räddningsverket, Sjösäkcrhetsverket, Skolverket, Socialstyrelsen, Statistiska

Centralbyrån, Vägverket, Falu kommun samt Landstinget Öster-

götland.

148 Den offentliga sektorns roll SOU 1996: 124

Det är angeläget att denna samverkan fortsätter, såväl på övergripande nivå som i olika sakñågor. Det är också angeläget att statsrådsgruppen och generaldirektörsgmppen integrerar miljöhälsofrågor i sitt arbete.

Inom många olika områden sker i dag ett omfattande internationellt samarbete. Oftast sker detta arbete inom ramen för EU, där olika departement och centrala myndigheter deltar inom sina respektive ansvarsområden. Men också WHO-Europa arbetar i dag aktivt inom miljöhälsoområdet, med Socialdepartementet och Socialstyrelsen som svenska representanter. Frågan samordning av det svenska

om deltagandet i det internationella arbetet behandlas i kapitel

Ett mycket omfattande samarbete inom miljö- och hälsoskyddet sker mellan kommunerna i landet, samt mellan kommuner, länsstyrelser och landsting. Detta sker bl.a. genom de olika nätverken, "Svenskt nätverk för lokalt folkhälsoarbete", "Folkhälsoarbete i medelstora städer" samt "Folkhälsoarbete i större städer". Dessa nätverk, samt nätverken för skadepreventionoch allergiförebyggande arbete, är viktiga fora för kunskapsutbyte och utveckling av lokalt folkhälsoarbete, inklusive frågor som rör miljö och hälsa.

Miljöbalksutredningen SOU 1996:103 föreslår att ett tillsynsråd inrättas för att samordna tillsynsmyndighetemas arbete inom miljöbalkens tillämpningsområde.

8 för att minska

Verktyg

örelaterade hälsorisker

milj -

diskussion och förslag

I detta kapitel redovisas några de verktyg står till buds för att

av som förebygga och undanröja hälsorisker i miljön. De olika verktygen beskrivs utförligare i bilaga 2 till huvudbetänkandet. För att milj öhälsoarbetet ska vara effektivt måste man vanligtvis arbeta med en kombination olika verktyg, t.ex. ekonomiska styrmedel, information,

av

opinionsbildning och lagstiftning.

8.1 21 och andra måldokument

Agenda

Bland de internationella måldokumenten intar Riodeklarationen 1992, Agenda 21 1992 samt Helsingforsdeklarationen "Declaration on Action for Environment and Health Europe" 1994 en särställning. Riodeklarationen, Agenda 21 samt övriga konventioner som antogs kring FN:s konferens i Rio 1992 undertecknades av företrädare för ca 150 länder samt EU.

Övriga mål som särskilt kan framhållas är WHO:s hälsopolitiska strategi "Hälsa för alla" 1984 samt Europeiska stadgan för miljö och hälsa 1989. Samtliga dessa måldokument har beskrivits i bilaga 2 till Miljöhälsoutredningens betänkande samt berörs kortfattat i kapitel 2 i betänkandet.

Som ett mål i Agenda 21 anges att de lokala myndigheterna senast år 1996 bör ha inlett ett samrådsförfarande med lokalbefolkningen och ha uppnått samförstånd om en lokal Agenda 21. Agenda 21 har fått ett stort genomslag i Sverige. Enligt Svenska Kommunförbundet arbetar idag samtliga 288 kommuner i landet med lokala Agenda 21.

Enligt Socialstyrelsens uppföljning 1995 av hur kommunerna arbetar med hälsa inom ramen för Agenda 21 framkommer det att det inte är så vanligt att kommunerna har integrerat ett lokalt folkhälsoarbete i Agenda 21. Arbetet med folkhälsa respektive Agenda 21 bedrivs ofta i två separata organisationer, men det finns också flera exempel på kommuner som arbetar med Agenda 21 och folkhälsa integrerat.

I portalparagrafen till såväl Riodeklarationen Agenda 21

som betonas hänsyn till miljöns effekter människors hälsa. En breddning av Agenda ZI-arbetet, så att det i större utsträckning än i dag omfattar hälsoñågor, är angelägen. En ökad koppling mellan Agenda 21-arbete och folkhälsoarbetet skulle sannolikt i många fall innebära fördelar. Förtj änsterna från folkhälsoarbetet är ett väl inarbetat, långvarigt, lokalt engagemang parat med den tyngd som uppnås genom landstingets medverkan. Förtj änsterna med Agenda 21-arbetet är ett lokalt miljömedvetande och en ofta stark politisk uppbackning.

Riodeklarationen, Agenda 21, "Hälsa för alla" samt Europeiska stadgan för miljö och hälsa innehåller övergripande principer som bör

vägledande för beslutsfattande alla nivåer i samhället. De 38 vara målen i "Hälsa för alla" är integrerade i Agenda 21 och kan så vis

aktualitet i och med Agenda Zl-arbetet. ny

Den nationella Agenda 2 l -kommittén inrättades regeringen 1995

av med uppdrag att medverka i arbetet att utveckla, fördjupa och förankra Agenda 21-arbetet och för att utarbeta Sveriges rapport till FN:s extra generalförsamling om hållbar utveckling 1997. Denna rapport kommer att innehålla ett kapitel om hälsa.

Regeringen har i december 1995 fastställt direktiv för en nationell kommitté som ska utarbeta förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen. Kommitténs arbete ska vara klart i december 1998, och är viktigt i sarmnanhanget.

Naturvårdsverket har följt upp arbetet inom miljöområdet i förhållande till bl.a. de nationella miljömålen. Detta har gjorts inom ramen för "Miljö 93" samt i två särskilda projekt MIL 94 rapport

nr 4366 samt MIL 95, rapport 4472 där i båda rapporterna redovisar

man hur nio miljömål har uppfyllts. Bl.a. redovisas i MIL 94 uppfyllelsen

målen för tätortemas luftföroreningar och utsläpp kväveoxider, av av flyktiga organiska ämnen och metaller, samt i MIL 95 uppfyllelsen av målen för tätortemas bullerproblem, utsläpp av stabila organiska ämnen och försurning.

Uppföljningen angående ovan nämnda mål visar att målen för tätortemas luftföroreningar nås redan i dag, vad gäller svaveldioxid, sot och koloxid, medan målet för kvävedioxid kommer att nås endast i mindre tätorter. Vad gäller målen för utsläpp metaller kommer

av samtliga att nås utom målen för kadmium och kvicksilver. I övrigt beräknas inget av ovan nämnda mål att nås.

Lokalt och regionalt har Agenda 21 respektive STRAM strategier för regional miljö, ett dokument med regionala mål och åtgärder inom miljöområdet som länsstyrelserna har tagit fram särställningar när det gäller att omsätta ett nationellt handlingsprogram mot hälsorisker i miljön till lokal och regional handling.

SOU 1996: 124 Verktyg 151

De nationella mål som Miljöhälsoutredningen kan komma att utmyrma i bör anpassas till lokala och regionala behov och integreras i Agenda 21, STRAM och andra lokala och regionala miljö- och hälsopolitiska program. Det är viktigt att kommuner, länsstyrelser och landsting samverkar i framtagandet, genomförandet och uppföljningen av sådana program.

8.2¶Lagar

Flera olika lagar reglerar i dag frågor som rör skyddet för människors hälsa när det gäller riskfaktorer i miljön. Särskilt kan nämnas hälsoskyddslagen, miljöskyddslagen, plan- och bygglagen, lagen om kemiska produkter, livsmedelslagen, tobakslagen och strålskyddslagen.

I Miljöbalksutredningen pågår ett omfattande arbete för att samordna de viktigaste lagarna inom miljö- och hälsoskyddet i en Miljöbalk. Miljöbalksutredningen har i juni 1996 lämnat sitt förslag till framtida miljölagstiftning SOU 1996:103.

Miljöhälsoutredningen föreslår att Miljöbalken, som är av ramlagskaraktär, kompletteras med en hälsoskyddsförordning som kan komplettera Miljöbalken vad gäller mer detaljerade bestämmelser till skydd för människors hälsa.

När det gäller hälso- och sjukvårdens ansvar för samhälls- och miljömedicin är hälso- och sjukvårdslagen otydlig. Detta kan ha medverkat till att landstingens resurser inom miljömedicinen varierar mycket från län till län. Hälso- och sjukvårdslagen bör därför förtydligas i dessa avseenden.

8.3 och

Tillsyn övrigt hälsofrämjande

arbete

Det finns idag ingen enhetlig definition av begreppet tillsyn. Inom hälsoskyddet har man av tradition tillämpat en bredare syn tillsynsbegreppet, som innefattar såväl inspektioner, förelägganden och förbud som rådgivning, infonnation, övervakning etc., alltså i princip alla åtgärder som syftar till att hälsoskyddslagens intentioner efterlevs. Inom miljöskyddet har man använt sig av en något snävare definition som i princip begränsar sig till den kontroll av miljöfarlig verksamhet som behövs för att lagstiftning, villkor etc. ska efterlevas.

152 Verktyg SOU 1996: 124

Miljöbalksutredningen SOU 1996:103 föreslår att begreppet tillsyn i princip ska förbehållas myndigheternas arbete med att se till att gällande regler eller meddelade villkor efterlevs. De myndigheter som har befogenheter att utnyttja sådana bestämmelser bör kallas tillsynsmyndigheter. Tillsynsmyndigheten bör därutöver, enligt Miljöbalksutredningen, även svara för andra uppgifter som inte direkt har koppling till sådan tillsyn. Exempel sådan verksamhet är information till allmänheten och rådgivning i enskilda fall.

Inom flera lagar inom miljö- och hälsoskyddet finns krav på tillstånd och anmälan för olika verksamheter innan verksamhet får bedrivas.

Tillsynsverksamheten syftar inte enbart till att undanröja befintliga

risker. I tillsynen ligger också ett stort mått av prevention, att verka för

att risker för miljö och hälsa förebyggs. Enligt hälsoskyddslagen har kommunen som tillsynsmyndighet ett brett ansvar att följa utveckling-

en, informera kommunmedborgarna etc. i frågor som rör miljö- och hälsoskydd. Länsstyrelserna svarar för den regionala tillsynen inom de flesta områden som rör miljö- och hälsoskydd.

Socialstyrelsen har följt upp omfattningen och inriktningen av kommunernas och länsstyrelserna tillsyn enligt hälsoskyddslagen. Resultatet, inklusive en analys, presenteras i en rapport i början av 1997. Naturvårdsverket har samtidigt genomfört motsvarande

en uppföljning av kommunernas och länsstyrelsemas tillsyn enligt miljöskyddslagen.

Kommunemas, länsstyrelsemas och de centrala tillsynsmyndigheter-

nas tillsyn enligt lagstiftning, utgör basen i miljö- och hälsoskydds-

arbetet. Detta arbete bör dock kompletteras med övriga främjande insatser där medborgarnas engagemang står i fokus. En välinfonnerad och engagerad allmänhet är en förutsättning för ett framgångsrikt arbete och i takt med att de stora pimktkällomas, t.ex. industriemas, påverkan miljö och hälsa minskar, ökar den relativa betydelsen av människors konsumtions- och levnadsvanor för miljö och hälsa.

För att arbetet ska vara effektivt bör man därför ofta använda sig

av en kombination av mer tillsynsinriktade insatser, och insatser i form av information och opinionsbildning. Ett viktigt verktyg i detta arbete är lokala, regionala och nationella program med konkreta målfonnuleringar, strategier och uppföljningsprinciper. Agenda 21 och STRAM strategier för regional miljö intar här en särställning, men även övriga lokala och regionala miljö- och hälsopolitiska program är viktiga instrument.

SOU 1996: 124 Verktyg

8.4¶Miljöövervakning

Den samlade statliga miljöövervakningen i Sverige består av en nationell och regional del. Ett för en samordnad nationell

en program miljöövervakning fastställdes Naturvårdsverket 1993. Syftet med

av den nationella miljöövervakningen är att beskriva tillståndet i miljön, bedöma hotbilder, analysera olika utsläppskällors nationella och internationella påverkan på miljön samt lämna underlag till och följa

beslut åtgärder. Ett tio delprogram i den nationella miljöupp om av övervakningen är "Hälsorelaterad miljöövervakning". Där ingår

omgivningsmätningar, exponeringsmätningar, besvärsstudier, human-

biologisk provbank och urban miljö som delområden.

Den regionala miljöövervakningen bedrivs av länsstyrelserna som ansvarig beställare. Programmet för hälsorelaterad miljöövervakning är relativt nytt och har ännu inte helt slagit igenom i länsstyrelsemas verksamhet. Flera intressanta "pilotprojekt" bedrivs dock, bl.a. ett samverkansprojekt mellan länsstyrelserna i Södermanland, Västmanland, Värmland och Örebro, där tillsammans lagt riktlinjer för

man upp

omfattande regional hälsorelaterad miljöövervakning. en

Utöver den statliga miljöövervakningen bedriver kommunerna en omfattande övervakningsverksamhet, vad gäller t.ex. mätningar av föroreningshalter i tätortsluft och sjöar och vattendrag.

Den hälsorelaterade miljöövervakningen delprogram i den

som statliga miljöövervakningen påbörjades 1993, och är således endast några år gammal. Endast liten del av de förslag som Institutet för

en miljömedicin förde fram i sin rapport IMM-rapport l/93 med förslag

till hälsorelaterad miljöövervakning har omsatts i miljöövervakningen.

Fortfarande är kunskaperna vad människor faktiskt exponeras för,

om bristfällig. Detta är ett hinder för bedömningar av vilka hälsoeffekter

kan förväntas till följd faktorer i den fysiska miljön, liksom som av omfattningen av sådana effekter.

.

Den hälsorelaterade miljöövervakningen, såväl den nationella vid Naturvårdsverket den regionala vid länsstyrelserna, bör utvecklas

som vad mått speglar exponering. IMM:s förslag till hälsorelate-

avser som rad miljöövervakning bör vägledande i detta utvecklingsarbete.

vara Naturvårdsverket bör ha koordinerande roll och resurser för att

en förbättra och sarnutnyttja den hälsorelaterade exponeringsövervakningen i samverkan med andra berörda myndigheter, länsstyrelser,

landsting och kommuner samt forskningsinstitutioner.

Naturvårdsverket och övriga myndigheter bör generellt sträva efter att, där det är möjligt, bättre beskriva exponeringsförhållanden.

Miljödepartementet har nyligen tillsatt utredning miljö-

en om övervakningens inriktning, omfattning, struktur och finansiering.

154 Verktyg SOU 1996: 124

Utredaren ska bl.a. analysera förutsättningarna för, och beskriva konsekvenserna av, ett ökat sektorsansvar för miljöövervakningen och dess finansiering.

8.5

Hälsoövervakning

Sverige har en lång tradition att använda personregister och har

av därmed unika möjligheter att samla och registrera information i olika

sjukdomsregister. Socialstyrelsens Epidemiologiska centrum EpC följer, analyserar och rapporterar utvecklingen befolkningens

om av sjukdomar, sociala situation, vårdutnyttjande samt riskfaktorer för sjukdomar och sociala problem, inklusive riskfaktorer i den fysiska miljön. EpC svarar för de nationella registren beskriver ornfatt-

som ningen av olika sjukdomar och ohälsa, t.ex. cancerregistret,

arman

medicinska födelseregistret, missbildningsregistret, dödsorsaksregistret

och slutenvårdsregistret. Dessutom pågår försök med öppenvårdsregistering, allergiregislrering samt uppbyggnad av ett nationellt skaderegister.

Socialstyrelsen ger vart fjärde ut nationell folkhälsorapport

en som ger en aktuell översikt över hur sjukdomar och hälsorisker förändras i olika befolkningen samt tänkbara orsaker till

grupper av sådan förändring. De riskfaktorer studeras är bl.a. levnadsvanor,

som sociala faktorer och fysiska miljöfaktorer.

Den nationella folkhälsorapporten innehåller i dag ett särskilt kapitel som rör kopplingen mellan miljö och hälsa.

Flera regionala folkhälsorapporter har också gjorts inkluderar

som risker i den fysiska miljön i analysen. Särskilt kan omnämnas den rapport som Miljömedicinska enheten vid Stockholms läns landsting tog fram 1994, "Miljö-hälsorapport", syftar till att översikt

som ge en av kunskapsläget när det gäller miljörelaterad ohälsa i Stockholms län.

Den nationella folkhälsorapporten bör utvecklas vad analyser-

avser na om miljöns betydelse. Utöver sådan utveckling den nationella

en av

folkhälsorapporten bör en särskild "Miljöhälsorapport" tas fram

som mer ingående beskriver och analyserar utvecklingen när det gäller ohälsa som kan vara orsakad av faktorer i nriljön. En viktig fråga i samband med att sådana rapporter tas fram är att bedöma hur ämlikheten i hälsa är kopplad till förhållanden i den fysiska miljön. Vidare

bör i miljöhälsorapporten göras bedömningar hälsoeffekter den

av av sammanlagda exponeringen från faktorer i utomhuslufien, inomhusmiljön, livsmedel mfl. riskfaktorer i miljön. Vidare bör speciellt

SOU 1996: 124 Verktyg

uppmärksammas samband mellan hälsorisker i miljön, levnadsvanor och övriga livsvillkor.

8.6¶Näringslivets redskap

företagen ska följa i sitt miljöarbete, s.k. miljöstandarder, Rutiner som utarbetas internationellt inom den s.k. ISO 14 000-serien. Standardcma gäller dels organisationen och dels produktrelaterade standarder som t.ex. livscykelanalys och miljömärkning. De är ett hjälpmedel för att näringslivet ska kunna ta ett ökat ansvar för miljöarbetet och från "regelstyrning utifrån till målstyming inifrån". Beslut alla nivåer kan

i slutänden påverka miljön. Det är därför betydelsefullt att hela

företaget och produktionsfasen ända från planeringsstadiet har fasta rutiner för hur miljöarbetet skall till. Inom EU finns en förordning som innehåller krav miljöstandarder, EMAS.

Den totala miljöpåverkan från varor eller produkter, från tillverkning till återvinning eller deponering, ges en allt större betydelse. Avfallsledet och produkters användning kan orsaka en större miljö-

påverkan än tillverkningen.

Livscykelanalys är en metodik för att försöka beskriva en produkts totala miljöbelastnirtg "från vaggan till graven". De olika aspekter som

bör tas upp i en livscykelanalys har specificeras i en klassificeringslista,

iNorden innehåller hälsoeffekter inklusive arbetsmiljö. Vikten av som en så komplett klassificeringslista som möjligt betonas. Det är emellertid helt öppet att begränsa LCA att endast ta upp utvalda steg i klassiñceringslistan.

Miljöstandarder och redskap som LCA kan få en stor betydelse för miljön, genom att hela företagets verksamhet miljöanpassas. Miljöledningssystemens fokusering arbetsmiljö och påverkan den yttre miljön medför dock att områden som diffus spridning med exponering via t.ex. livsmedel, smitta och förorenat vatten, samt problem med inomhusmiljön, inte blir särskilt utförligt behandlade.

Det är viktigt att personer med kompetens inom miljöhälsoområdet deltar i arbetet med att utforma standarder.

8.7 IT

Informationsteknik,

Infonnationstelmik IT är ett effektivt verktyg för att ta fram, bearbeta och sprida data. På senare har IT-användningen utvecklats mycket

156 Verktyg SOU 1996: 124

snabbt. Den första elektroniska konferensen i miljöfrågor

i Sverige var Miljödialogen som startades 1994 i Internet, som en kommunikationsplats för dem som arbetar med miljöfrågor. På senare tid har Miljöforum på Svenska Kommunförbundets "Kommunförbundet Direkt" SK-direkt blivit en elektronisk konferens för dem arbetar med

som miljöfrågor i kommunerna. Landstingsförbundet har motsvarande sätt elektroniska konferenser om folkhälsa m.m. i "Landstingsförbundet direkt" Lf-direkt för dem som arbetar inom hälso- och sjukvården.

Miljövårdsberedningen fick i juni 1995 i uppdrag av regeringen att utreda informationsteknikens användning i miljöarbetet och lämna förslag på hur IT kan användas för att stärka miljöarbetet.

rapporten "IT i miljöarbetet", SOU 1996:92 framförs att under 1990-talet har miljöarbetet förändrats och antalet aktörer ökat från ett centraliserat myndighetsarbete och några starka ideella krafter, till ett stort antal aktörer där företag och konsumenter spelar allt

en viktigare roll. Vidare har Agenda-21 arbetet medfört att miljöarbetet breddats ytterligare till föreningar, skolor och bostadsområden, vilket inneburit att kommunens roll som informationsförmedlare har ökat.

Miljövårdsberedningen föreslår att ett "Svenskt miljönät", med överblick över data och information om den svenska miljön, ska byggas upp via Internet. Allt som publicerats om svensk miljö förslås finnas i nätet. Vidare föreslås miljönätet fungera som värd för ett stort antal elektroniska konferenser inom miljöområdet.

Nätet bör varar öppet för alla som arbetar med miljö i Sverige och föreslås ha länkar till andra nät/kataloger i och utanför Sverige, bl.a. EIONET European Enviromnent Information and Observation Network. Miljömedicinska aspekter olika föroreningar i miljön avses att ingå i nätet.

Miljönätet är i första hand tänkt att omfatta den yttre miljön. Miljöhälsoutredningen anser att nätet också bör omfatta frågor som rör hälsoskydd och miljömedicin, bl.a. bör det övervägas att koppla Socialstyrelsens miljömedicinska databas i Spriline till Miljönätet.

8.8 MKB

Milj

I dag finns det krav i lag att miljökonsekvensbeskrivningar MKB ska

göras i samband med tillståndspliktig verksamhet enligt ett 20-tal lagar,

bl.a. rniljöskyddslagen, naturresurslagen samt i samband med fysisk

planering enligt plan- och bygglagen. En MKB ska omfatta beskrivningar av konsekvenser för miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser för att vara fullvärdig. Beskrivningarna förväntade

av

SOU 1996: 124 Verktyg 157

effekter hälsan har dock ofta vant bristfälliga. Boverket slutför 1996 arbetet med handbok om MKB i samverkan med Naturvårdsverket,

en Riksantikvarieämbetet och Socialstyrelsen.

Det är viktigt att hälsoeffekter beaktas i samband med olika beslut och åtgärder, såväl där MKB krävs som i samband med övriga åtgärder

inte kräver MKB. Socialstyrelsen har 1995 påbörjat ett projekt som

syftar till att ta fram vägledning för hur hälsoaspekter, både som individ- och befolkningsnivå, kan beaktas i samband med MKB. Projektet beräknas slutfört under vintern 1997.

vara

Folkhälsoinstitutet FHI har 1995 påbörjat ett arbete med beskrivningar hälsokonsekvenser i samband med välfärdspolitiska beslut

av

Bland annat har FHI gjort en studie av hälsoeffektema av att m.m. införa l8-årsgräns för inköp av tobak. Vidare pågår sedan 1994

en

ungdornsarbetslöshetens konsekvenser för hälsa och social analyser av anpassning. FHI har också påbörjat ett arbete avseende hälsokonsekvenserna EU:s jordbrukspolitik samt en analys av alkoholkonsum-

av tionens hälsoeffekter mot bakgrund av Sveriges medlemskap i EU. Under 1996 har FHI besökt representanter för myndigheter och förbund inom olika politikområden för att diskutera metoder och former för myndigheternas beskrivningar av hälsokonsekvenser.

8.9¶Fysisk planering

Kommunerna har huvudansvar för planering markanvändning och

av byggande. Enligt naturresurslagen ska marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk långsiktig god hushållning främjas. I plan- och bygglagen finns krav på att fysiska planer ska uppfylla krav hälsa och säkerhet. Länsstyrelserna prövar om planerna överensstämmer med kraven på hälsa och säkerhet.

Varje kommun ska ha kommunal översiktsplan som beskriver

en hur kommunen vill använda sina mark och vattenområden i ett långsiktigt perspektiv, 15-20 år framåt. Boverket gjorde 1992 en

ca utvärdering av kommunemas Översiktsplaner. Den visar att miljöfrågor har berörts i översiktsplanen av samtliga kommuner, varav hälften har hanterat miljöfrågoma utförligt sätt. Målen är dock ofta

ett mer allmänt hållna och medger stora tolkningsmöjligheter och ställningstaganden är oftast formulerade som allmänna rekommendationer. Endast undantagsvis går det att utläsa vad rekommendationerna innebär konkret. Enligt vår mening bör en översiktsplan också innehålla en

158 Verktyg SOU 1996: 124

redovisning av hur planen medverkar till att nationella, regionala och lokala mål för hälsa kan förverkligas.

Regeringen har i januari 1996 beslutat att i plan- och bygglagen skärpa kommunernas skyldighet att redovisa miljö- och riskfaktorer i de kommunala översiktsplanema. Inte bara akuta kortsiktiga risker utan också risker på längre sikt ska beaktas. Boverket har i handbok

en preciserat vad denna skärpning kommer att innebära i praktiken för

kommunerna Översiktsplanehandbok, nr 3 som färdigställdes i juli

1996.

8.10 och ekonomiska

Bidrag styrmedel

I Rio-deklarationen framhävs principen att den som förorenar ska bära kostnaden för föroreningama. Ekonomiska styrmedel har sedan lång

en tid successivt införts i Sverige för att minska miljöbelastningen. Miljöskatter och avgifter gör det dyrare att skada miljön och gör att det lönar sig att satsa på miljövänligare lösningar.

Förutom skatter och avgifter utgör bidragsgivning i olika former ett viktigt inslag bland ekonomiska Här kan särskilt framhållas de olika stimulanspaket som regeringen har inrättat för att dels skapa sysselsättning och dels förbättra miljön. Regeringen beslöt 1994 prop. 1994/95:2l8 att anvisa 1,8 miljarder kronor till åtgärder för att skapa sysselsättning och avhjälpa skador och brister till följd av fukt och dålig luftkvalitet i lokaler där bam och ungdomar vistas. Vidare har regeringen 1994 prop. 1994/95:25 beslutat att satsa 400 miljoner kronor för miljöinvesteringar med sysselsättningsinriktning bl.a. vatten- och avloppsförbättringar, sanering förorenad mark,

av

bullersanering och fjärrvärmeutbyggnad.

Regeringen har i propositionen 1995/96:25, "En politik för arbete, trygghet och utveckling", framhållit att ekonomiska styrmedel bör användas i större utsträckning i miljöpolitiken.

Vi föreslår att en samlad plan utarbetas för hur sysselsättningen kan främjas samtidigt som hälsorisker i miljön minskas, särskilt brister i inomhusmiljön, bullersanering och underhåll av vatten- och avloppsanläggningar.

SOU 1996: 124 Verktyg

8.1 1

Forskning

Hög forskningskompetens inom landet är nödvändig för att snabbt skall kunna tillgodogöra oss ny kunskap om orsaker till miljörelaterad ohälsa och möjligheterna till förbättringar. Högklassig forskningskompetens är också avgörande for att påverka nationella och intemationella regler, som i stor utsträckning påverkar vår miljö.

Forskning av betydelse för den miljörelaterade hälsan berör ett flertal discipliner och fakulteter, forskningsråd och institutioner.

Miljömedicinsk forskning bedrivs huvudsakligen vid universitetens yrkes- och miljömedicinska institutioner, som ofta är kopplade till yrkes- och miljömedicinska kliniker vid universitetssjukhusen eller motsvarande. Miljörelaterad hälsoforskning och miljöforskning som har betydelse för hälsan bedrivs även vid universiteten. Därutöver finns det nationella Institutet för miljömedicin, IMM, som sedan 1988 administreras av Karolinska Institutet, där IMM även utgör en storinstitution. Vissa branschforskningsinstitut samt Institutet för vattenoch luftvårdsforskning utför miljöforskning som kan vara hälsorelaterad. Livsmedelsverket har en egen forskningsverksamhet.

Nationellt stöds miljömedicinsk forskning av flera finansiärer. Det senaste budgetåret, 1995/96, gav Naturvårdsverkets forskningsnämnd bidrag till hälsoinriktad miljöforskning med ca 10 milj årsbasis. Rådet för arbetslivsforskning bidrog med ca 13 miljoner till miljömedicinskt och toxikologiskt inriktad forskning, och medicinska forskningsrådet med ca 5 miljoner. Två nya forskningsstiftelser har bildats av löntagarfondsmedel. Den ena, MISTRA, ska stödja miljöstrategisk forskning av betydelse för industrin, och den andra, Vårdalstiftelsen, ska stödja forskning inom vård- och allergiornrådet. Vårdalstiftelsen har for 1996 beviljat anslag inom allergiprograrnrnet på 19

ca miljoner, av vilka ca 7 miljoner är miljömedicinskt inriktade allergiprojekt. Byggforskningsrådet satsade föregående ca 3 miljoner hälsoinriktad miljöforskning. Sektorsmyndighetema bidrar även direkt med resurser till forskningen.

Naturvårdsverkets forskningsnämnd ska finansiera miljöforskning och miljörelaterad hälsoforskning till stöd Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket. Hälsoinriktad forskning ges stöd inom Kommittén för toxikologi och miljömedicin, som även integrerat frågor som rör spridning och exponering för buller och luftföroreningar. Budgeten har minskat, vilket har direkta effekter den miljörelaterade hälsoforskningen. Genom de nya forskningsstiftelsema har mer medel tillförts området men stiftelsemas inriktningar är avgränsade och den sammanlagda finansieringen hela bredden på

av miljöhälsoforskningen är otillräcklig.

Verktyg SOU 1996: 124

Viktiga uppgifter för den miljömedicinska forskningen är att ge

expertstöd myndigheter t.ex. Socialstyrelsen, Naturvårdsverket,

som Livsmedelsverket, Strålskyddsinstitutet och Kemikalieinspektionen. IMM:s uppdrag nationellt FoU-institut är av särskilt intresse för

som miljöhälsoforskningen se också kapitel 7, och som expertstöd till myndigheter. Senaste året erhöll IMM 30 miljoner via Karolinska

ca Institutets statsanslag, och därav beräknas hälften disponeras för IMM:s nationella roll och andra hälften för IMM som storinstitution. Dessutom erhöll IMM 27 miljoner kronor i externa forskningsanslag.

Den miljörelaterade hälsoforskningen liksom den tillämpade verksamheten vid IMM har utvärderats i flera sammanhang och befunnits

såväl relevant hög klass och omfattande i förhållande till vara som av de begränsade Likafullt vore det önskvärt med en ökad

resurserna. tydlighet mellan IMM:s två roller, dels nationellt FoU-institut, och

som

forskningsinstitution vid Karolinska Institutet. Integration

dels som med Karolinska Institutet och dess meriterings- och finansierings-

principer kan minska intresset för tillämpade frågeställningar och

expertrådgivning. Dessutom saknar de sektorsansvariga social- och miljödepartementen inflytande över det nationella FoU-institutet för

miljöhälsoområdet.

Ett minimikrav är att IMM skriver särskild verksamhetsplan

en eller fördjupad anslagsframställan för de nationella uppgifterna, som

möjliggör bedömning av vilka nationella uppgifter, inklusive

en utvecklings- och utredningsarbete, utförs och vilka avvägningar

som och prioriteringar har gjorts i förhållande till övrig FoU-verksarn-

som

relevans i Sverige. het av

I utbildningsdepartementets regleringsbrev för Karolinska institutet bör IMM:s nationella uppgifter särskilt beskrivas och regleras efter samråd med social- och miljödepartementen. IMM:s verksamhetsberättelse bör också skrivas i ett nationellt perspektiv. Det är viktigt att IMM också fortsättningsvis har styrelse, tar ställning till

en egen som

IMM:s verksamhetsplan/fördjupade anslagsframställan och bedömer

sökanden till professurema vid IMM. Det är också angeläget att IMM rekryterar och utbildar forskare med inriktning riskvärdering och de

nationella uppgifterna. I vår utredning har många forskningsbehov framkommit och det är uppenbart att den miljörelaterade hälsoforskningen måste expandera

behoven ska kunna tillgodoses. Under olika rubriker i detta om betänkande har särskilt framhållits studier av framtida miljöhot mot

fortplanmingen, uppföljande studier av allergiutveckling och känslighet

hos barn, tvärvetenskaplig forskning kring inomhusmiljö och olycksfall, förbättrad exponeringsbedömning med kvantifrering av den faktiska exponeringen för människor, ytterligare studier av hälsoeffekter måttliga bullernivåer och elektromagnetiska fält m.m.

av

SOU 1996: 124 Verktyg 161

Sammanslagningen av yrkesmedicinska och miljömedicinska institutioner och kliniker är ett uttryck för att många frågeställningar är likartade inom områdena. Ett annat exempel är att Naturvårdsverkets forskningsnämnd och före detta Arbetsmiljöfonden numera Rådet för arbetslivsforskning under några år har haft ett samfinansieringsprogram som givit goda erfarenheter. I forskningspolitiska sammanhang bör övervägas om den samlade arbets- och miljömedicinska forskningen kring toxikologiska och epidemiologiska frågor bör samfmansieras från en gemensam källa.

Arbetsmiljöforskningen och övrig miljömedicinsk forskning bör ha goda möjligheter att gemensamt studera t.ex. allergifrågor, inomhusluftproblem, elektromagnetiska fält, bullerstömingar, genetiska effekter och cancer.

8.12

Utbildning

Utbildning inom miljöhälsoområdet gäller miljö- och hälsoskyddsinspektörer samt yrkes- och miljömedicinska personalgrupper, och utgör inslag i grund- och vidareutbildningen för olika typer av vårdpersonal. En särskild fyraårig utbildning för miljö- och hälsoskyddsinspektörer finns vid miljö- och hälsoskyddslinjen vid Umeå universitet. Denna ger en bred kompentens som möjliggör

en helhetssyn på miljö och hälsa.

Miljömedicin ingår i den ordinarie studieplanen för läkarutbildningen vid samtliga medicinska fakulteter i Sverige. Specialistkompetens för läkare finns i yrkes- och miljömedicin och ingående moment för erhållande av specialistkompetens fastställs av respektive chefsläkare. Forskarutbildning inom miljömedicin bedrivs inom de medicinska fakultetema.

Vid Nordiska Hälsovårdshögskolan, Karolinska Institutet, Umeå Universitet samt Linköpings Universitet bedrivs utbildning i folkhälsovetenskap. Dessa utbildningar har en miljömedicinsk del i programmet.

Utbildning till toxikolog sker vid Karolinska Institutet. Det finns också utbildningar i toxikologi och ekotoxikologi vid Uppsala universitet. Vid de tekniska högskolorna förekommer kurser berör

som samband mellan miljö och hälsa.

De större företagen har i stor utsträckning miljöutbildningar.

egna Dessutom finns det utbildningar som sker i samarbete mellan näringsliv och universitet och högskolor. Som exempel kan nämnas Institutet för tillämpad miljövetenskap och Centrum for produktrelaterad miljöanalys i Göteborg.

Det är viktigt att utbildningen för miljö- och hälsoskyddsinspektörer, samt andra utbildningar inom miljö- och hälsoområdet, har ett omfattande inslag av miljömedicin och hälsoskydd. Vidare är det viktigt att olika tekniska utbildningar omfattar frågor som rör kopplingen mellan miljö och hälsa, t.ex. för olika nyckelgrupper inom byggsektorn.

8.13

Förslag

Hälso- och sjukvårdens insatser för det förebyggande arbetet, inklusive samhälls- och miljömedicin, bör förtydligas så att hälso- och sjukvårdens roll tydliggörs. Det lokala folkhälsoarbetet/Agenda 21-arbetet bör breddas så att det i större utsträckning omfattar hälsa, samtidigt som resurserna och intresset för det etablerade miljö- och hälso-

skyddsarbetet bör upprätthållas.

Den nationella och regionala hälsorelaterade miljöövervakning- en bör utvecklas, särskilt avseende data som speglar exponering, och Naturvårdsverket bör ha en samordnande roll. Den nationella folkhälsorapporten bör utvecklas avseende beskrivning och analys av sådan ohälsa som kan vara miljörelaterad. Den nationella folkhälsorapporten bör kompletteras med en särskild "Miljöhälsorapport". Konsekvenserna för hälsan bör beaktas och beskrivas, inte bara där MKB krävs utan även i samband med övriga åtgärder som kan påverka miljön och hälsan. Kommunernas ansvar att beakta hälsoaspekter vid all kom- munal planering bör tas tillvara i de kommunala översiktsplanema, med tydligare med målsättningar för att skydda människors hälsa och säkerhet. Vid uppbyggnaden av ett "Svenskt miljönät" i Internet bör frågor som rör hälsoskydd och miljömedicin integreras. En samlad plan bör utarbetas för hur sysselsättningen kan främjas samtidigt som hälsorisker i miljön minskas, särskilt brister i inomhusmiljön, bullersanering och underhåll av vattenoch avloppsanläggningar. Forskning som beskriver omfattningen människors - av exponering för olika hälsorisker i miljön samt forskning som beskriver omfattningen av miljörelaterad ohälsa, är angelägen. Särskilt

SOU 1996: 124 Verktyg 163

viktigt är det att utveckla kvantitativa mått för exponering och

hälsoeffekter.

Förstärkt forskning om inomhusmiljöns betydelse för hälsan är -

särskilt angelägen där såväl medicinska, kemiska, byggnads-

tekniska och beteendevetenskapliga aspekter beaktas.

Det nationella Institutet för Miljömedicin IMM bör skriva en -

särskild verksamhetsplan eller fördjupad anslagsframställan

för det nationella uppgifterna som behandlas och regleras av

Utbildningsdepartementet i samråd med Socialdepartementet

och Miljödepartementet.

IMM:s resurser för tillämpad forskning bör förstärkas och de —

berörda myndigheternas FoU-medel behållas.

Samarbetet mellan arbets- och miljömedicin och samfmansie- -

ring av forskningsmedel bör utökas.

Vikten av att resultat av forskning sprids i en samlad och —

lättillgänglig form, samt att ansvariga myndigheter värderar och

omsätter resultat i forskningen i miljö- och hälsoskyddsarbetet,

betonas.

Vi rekommenderar att de utbildningar som näringslivet bedriver -

inom miljöområdet, breddas till att även beröra hälsoaspekter

utöver arbetsmiljö.

9¶Nationellt

handlingsprogram

för att minska örelaterade

milj

hälsorisker

9.1

Inledning

Sverige har en god miljö och ett gott hälsotillstånd bland befolkningen jämfört med många länder. Vi åtgärdade tidigt de stora hygieniska riskerna, införde en sträng lagstiftning och en omfattande tillsynsorganisation för att skydda hälsan. Vår höga levnadsstandard och goda utbildningsnivå har bidragit. Fortfarande finns dock flera problemområden där ytterligare åtgärder behövs. Allergirisker, radon och tobaksrök i inomhusmiljön, olycksfall, luftföroreningar i tätorter, smittspridning via föda och vatten samt gifter ansamlas i miljön

som och människor är exempel faktorer som innebär betydande hälsorisker.

De miljörelaterade hälsoriskema finns i många olika sektorer och hanteras av många olika myndigheter. Därför behövs samlad

en överblick av denna del miljö- och folkhälsoområdena. Sverige har

av också åtagit sig att senast 1997 ha utarbetat ett nationellt handlingsprogram för att minska hälsorisker i miljön att underteckna

genom "Declaration on action for environment and health Europe"

som antogs av miljö- och hälsoministrarna i WHO:s Europaregion vid ett möte i Helsingfors 1994.

Handlingsprogrammet baseras dels en inventering och analys

av dagens kunskap om samband mellan riskfaktorer i miljön och ohälsa, dels en inventering och analys de myndigheter, lagar, mål, aktörer

av och verktyg som står till buds för att förebygga och undanröja dessa risker. Olika samhällssektorers inverkan och ansvar för de miljörelaterade hälsoriskema har beskrivits.

Handlingsprogrammet inleds med tio övergripande riktlinjer för arbetet med att minska de miljörelaterade hälsoriskema miljöhälsoarbetet, däreiter beskrivs mål och åtgärdsinriktningar för olika sektorer och milj

Handlingsprogrammet begränsas till kemiska, fysikaliska och vissa biologiska risker samt skador grund olycksfall i miljöerna utanför

av arbetsplatserna. Arbetslösheten, ekonomiska, sociala och psykologiska faktorer bör behandlas i kommande handlingsprogram för folkhälso-

166 Nationellt handlingsprogram SOU 1996: 124

arbetet. Arbetsrniljöarbetet är väl samlat i lagar, myndigheter och

forskningsorgan samt har lång tradition organisering arbets-

en av platserna samarbete mellan arbetsmarknadens parter.

genom

Handlingsprogrammet omfattar inte s.k. livsstilsfaktorer eftersom särskilda program finns för dessa, t.ex. om tobak, alkohol, droger och olämpliga kostvanor. Inte heller behandlas läkemedel eller andra

medicinska produkter. Infektionssjukdomar på grund av mat- och

vattenföroreningar samt bristfällig ventilation har beaktats men inte

övriga infektionssjukdomar.

9.1.1¶Mål, metoder och åtgärdsinriktningar i

rniljöhälsoarbetet

I ett nationellt miljöhälsoprogram är det naturligt att använda hälsoeffektmål, exponeringsnivåmål och struktmmål. Ibland är det lämpligt att komplettera övergripande mål med delmål bör uppnås inom

som en fastlagd tid. Målformuleringar för ett nationellt handlingsprogram har

karaktär än för t.ex. myndigheter eller företag. annan

Åtgärdsförslagen i detta handlingsprogram är i allmänhet av

övergripande typ och anges som åtgärdsinriktningar. De exponeringsmål miljökvalitetsmål och de åtgärdsinriktningar som föreslås

kommer inte att garantera de övergripande hälsomålen men utgör viktiga steg på vägen dit. Kommande uppföljningar f°ar visa vad som är nödvändigt och möjligt för att komma ännu närmare hälsomålen.

Avsikten med detta handlingsprogram är att ge en sammanhållen bild mål och åtgärdsinriktningar för att förbättra den miljörelaterade

av hälsan inte att föreslå detaljerade planer för att uppnå varje mål.

men I förarbetena till handlingsprogrammet, som redovisas i huvudbetänkandet och dess bilagor SOU 1996:124, finns bakgrundsmaterial, beskrivningar pågående förbättringsarbeten och även förslag till

av ytterligare åtgärder och insatser. Ofta finns ett omfattande underlagsmaterial hos olika producenter och myndigheter som kan utnyttjas för att göra preciserade handlingsplaner för varje delornråde.

Kostnaderna for olika åtgärder i handlingsprogrammet bör beräknas

de ansvariga branscherna och myndigheterna. För stora avsnitt har av så redan skett. Erfarenheterna visar emellertid att kostnadsberäkningar kan göras på många olika sätt och att spridningen i de uppskattade kostnaderna är betydande. Det är lika viktigt att beräkna kostnaderna för att inte sätta in hälsoförebyggande åtgärder men denna typ av kostnadsanalyser är mycket sällsynta. Dessutom saknas en gemensam grund för värderingar lidande och död i olika åldrar och det finns

av ingen värderingsfri skala för prioriteringar.

SOU 1996: 124 Nationellt handlingsprogram 167

Investeringar för en förbättrad hälsa sammanfaller ofta med investeringar av andra orsaker och berör endast i begränsad utsträckning offentlig sektor. Vid skada ska fororenaren ska betala. Miljöhälsooch folkhälsoarbetet syftar inte i första hand till att undvika produktionsbortfall eller minska framtida sjukvårdskostnader utan till att minska sjukligheten och öka hälsan och välbefinnandet.

Avsikten med detta program är att det skall leda till handling. Det innehåller uppmaningar till politiska instanser, myndigheter, företag och organisationer att fortsätta arbetet med miljöförbättringar som stödjer en gynnsam hälsoutveckling. Många åtgärder förbereds men i andra fall måste initiativ tas och uppdrag formuleras.

nya Kompletterande utredningar kan behövas, bl.a. om de ekonomiska effekterna och möjligheterna till finansiering.

Avgörande för om programmet skall bli genomfört är att det blir känt. Handlingsprogrammet kommer att distribueras brett och det ligger i programmets karaktär att det inte ska någon

anammas av enskild myndighet eller annan organisation utan att alla inblandade aktörer måste arbeta vidare med sina delar. Uppföljningen av programmet behandlas senare i detta kapitel avsnitt 9.2.10.

I rapporten från Världskommissionen för miljö och utveckling Bruntlandkommissionen 1987 myntades begreppet "en hållbar utveckling", som definierades som en utveckling tillfredsställer

som dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Många miljörelaterade hälsorisker har bekämpats och minskat hoten mot en gynnsam hälsoutveckling. Den ökande andelen barn och vuxna med allergisk överkänslighet och upplagringen av giftiga ämnen som befaras påverka fortplantning och fosterutveckling är emellertid exempel på nya hot mot en hållbar hälsoutveckling.

Detta program bör stimulera åtgärder för ökad kunskap, ökad medvetenhet om hälsokonsekvensema olika miljöingrepp och

av politiska beslut, långsiktiga planeringsinsatser för att upprätthålla den höga miljöhälsonivån, ökad kunskap om såväl misstänkta risker

som åtgärdemas effektivitet och därmed en bättre miljö för en hållbar utveckling. Därför har programmet kallats Miljö för hållbar hälso-

en utveckling".

9.2 för det nationella milj öhälso-

Riktlinjer

arbetet

Grundprincipen för arbetet med att förebygga miljörelaterade hälsorisker är att hälsoaspektema tydliggörs och beaktas inom alla sektorer och i de många system och principer som finns för miljöarbetet. I denna del av handlingsprogrammet markeras de riktlinjer som bör gälla för de närmaste årens rniljöhälsoarbete. De tar fasta på viktiga principer som hittills varit framgångsrika, pekar utvecklingsmöjligheter för ytterligare insatser och behovet av hög beredskap inför framtida problem. Den inbördes ordningen mellan dessa tio riktlinjer är inte uttryck för någon prioritering.

9.2.1 nivå bör bevaras

Hälsoskyddets höga

Välfärdsutvecklingen och de skyddsåtgärder som introducerats under de senaste 100 åren har haft en avgörande betydelse för den gynn-

hälsoutvecklingen. Dessa förebyggande åtgärder måste samma vidmakthållas för att undvika epidemier, förgiftningar och andra omfattande hälsostömingar. Det gäller främst vattenrening, avloppsoch avfallshantering, trafrkplanering, livsmedelshygien, strålskydd, elsäkerhet, trafrk- och barnsäkerhet, bostadshygien, bullerdämpning, kontroll av industriutsläpp m.m. Den lokala, regionala och nationella planeringen och tillsynsverksamheten har haft en avgörande betydelse för att förbättra hälsoskyddet och främja hälsan.

Inom flera av dessa områden kan förbättringar åstadkommas genom detta handlingsprogram medan försämringar av pågående skyddsåtgärder kan medföra betydande risker.

9.2.2¶Försiktighetsprincipen bör tillämpas i

öhälsoarbetet

milj

Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling Riokonferen-

1992 anslöt sig till försiktighetsprincipen, som innebär att åtgärder sen bör vidtas när misstankar finns om miljö- eller hälsopåverkan även om bevis för befarad, ogynnsam utveckling inte föreligger. Detta synsätt är välkänt från epidemibekämpning. Det aktuella exemplet med BSE " galna ko-sjukan" och den kolossala insatsen för att minska en befarad, men långt ifrån säkerställd, risk för smittspridning via infekterat kött till människa kan ses som ett uttryck för försiktighets-

SOU 1996: 124 Nationellt handlingsprogram 169

principen. Ett annat välkänt exempel är åtgärderna för att minska freonutsläppen, befaras minska ozonlagret, förvärra den s.k. växt-

som huseffekten och öka UV-strålningen innebär ökad hudcancer-

som frekvens. Det är viktigt att ingripa ett tidigt stadium och inte avvakta inträffad katastrof.

Även försiktighetsprincipen således innebär att åtgärder vidtas

om

starka indikationer snarare än bevis krävs hög, vetenskaplig medvetenhet de bakomliggande studiernas kvalitet och risk-

om värderingens möjligheter och begränsningar. Det är önskvärt att ha gott vetenskapligt underlag för att korrekt kunna tillämpa försiktighetsprincipen, också kan innebära risker att agera på alltför lös grund.

som

Andra sätt att förebygga ohälsa är att tillämpa ordentliga säkerhetsmarginaler när gränsvärden och andra riktlinjer för högsta tolerabla exponeringsnivå fastställs. Även substitutionsprincipen, dvs. att ett mindre farligt ämne alltid skall ersätta ett farligare ämne när det är praktiskt möjligt, är ett led i den önskvärda försiktigheten.

Det är i sista hand politiska bedömningar bestämmer åtgärder-

som

och inte enbart de vetenskapliga. Det är viktigt att förstå hur na riskuppfattningar och värderingar av hälsa kort och lång sikt uppkommer hos olika i olika miljöer och under olika tids-

grupper

perioder.

9.2.3¶Producenterna och ägarna ska vidta de

behövs för att förhindra

försiktighetsmått som

ohälsa

Det pågår omfattande åtgärder för att de som producerar och hanterar

och produkter ska ta ett större miljöansvar och förebygga hälsovaror risker. Vid skada gäller principen att "förorenaren ska betala" och därför ligger det i producentemas intresse att bidra till att skador inte uppkommer.

Det finns ett omfattande regelverk i lagar och föreskrifter som reglerar producentemas för kemiska produkter, byggandet och

ansvar

byggnader, konsumentprodukter Vid tillämpningen av detta

mm. regelverk bör hälsoaspektema och producentemas ansvar för såväl hälsa miljöaspekter under produkternas och varomas hela livscykel

som tydliggöras.

Det kan svårt att fastställa vem förorenaren är och hur länge

vara producenten ska ha för produkten i förhållande till uppköpare

ansvar och till hur produkten används. Försäkringslösningar liknande byggfelsförsäkringen och arbetsmarknadspartemas arbetsskadeför-

170 Nationellt handlingsprogram SOU 1996: 124

säkring bör prövas och utformas så att förebyggande miljö- och hälsoarbete premieras.

Produkter, lokaler och installationer bör miljödeklareras och deklarationen bör innehålla hälsorelaterad information när detta är relevant. Bostäder bör miljödeklareras och innehålla uppgifter

om buller och ljudisolering, luftomsättningar, radongashalt, eventuella fuktskador Även kriterier för miljömärkningssymboler

m.m. bör ta

hänsyn till hälsoaspektema.

9.2.4¶Det internationella kräver

miljöhälsoarbetet

kvalificerade insatser

Sveriges miljö är starkt beroende av internationella förhållanden och deras regleringar, t.ex. luft- och havskonventioner, regler för handel med farliga varor och standardiseringsregler. Samarbetet inom EU och med de östeuropeiska länderna särskild betydelse för Sveriges

är av miljöhälsosituation. WHO har haft en betydelsefull roll för att tydliggöra de miljörelaterade hälsoriskema och integrera det förebyggande arbetet, inte minst genom att stödja utvecklandet nationella

av handlingsprogram i Europa.

Därför är det nödvändigt att göra kraftfulla insatser i det intemationella arbetet för att uppnå resultat såväl för svenska andra länders

som medborgare. Förutom aktivt deltagande i olika internationella organisationer som t.ex. OECD, EU, Världsbanken, WHO och andra FN-organ,

krävs också hög kompetensnivå goda forskningsresurser och

en genom omfattande utbildning. Dessutom bör samrådsförfarandet mellan de svenska deltagarna i det internationella miljöhälsoarbetet, som pågår inom en lång rad olika organisationer och underorganisationer,

organ, vara effektivt.

9.2.5 bör användas till hälso-

Sysselsättningsmedel relaterade miljöförbättringar

Hälsorelaterade miljöförbättringar investering för framtiden där

är en vinsterna oftare är långsiktiga än kortsiktiga. I samband med den omfattande arbetslösheten har betydande arbetsmarknadsmedel avsatts för miljöförbättringar av betydelse för hälsan, särskilt ombyggnads-

bidrag men också andra miljöförbättringar. Ur hälsosynpunkt är detta

synnerligen angelägna åtgärder eftersom de både förbättrar hälsan genom miljöåtgärdema och genom att de minskar arbetslöshetens

SOU 1996: 124 Nationellt handlingsprogram 171

ohälsoeffekter. De pågår inom sysselsättningspolitiken program som med denna inriktning bör utvidgas och kompletteras. Åtgärder för att förbättra inomhusmiljön och minska radongashaltema, underhåll och utbyte vatten- och avloppsledningar och åtgärder för att minska av buller är särskilt angelägna. l det omfattande vidareutbildningsprogram pågår och yttersom ligare skall utvidgas med stöd sysselsättningsmedel bör också av inkluderas utbildning i hälsorisker kopplade till miljöfrågor t.ex. inom bygg- och servicebranschema. I program för arbetslivsutveckling kan sysselsättning inom det offentliga och frivilliga miljöarbetet vara viktiga bidrag till hälso- och miljöproblemens minskning.

9.2.6¶Hälsokonsekvensbedömningar av större

beslut bör

politiska göras

Under 90-talet har krav miljökonsekvensbeskrivningar införts för tillståndsbeslut enligt olika lagstiftningar. Dessa har i viss utsträckning även beaktat konsekvenser för människors hälsa men tyngdpunkten har legat på andra miljöeffekter. Behovet hälsokonsekvensbeskrivningar av större politiska beslut såväl nationell som regional och lokal nivå av har tidigare framförts i folkhälsosammanhang och förstärks av kraven hållbar hälsoutveckling. på en De berörda myndigheterna och forskningsorganen bör vidareutveckla metoder för att bedöma hälsoeffektema inom miljökonsekvensbedömningar och andra relevanta sammanhang. Detta arbete kan lämpligen samordnas med utveckling av hälsoekonomiska analysmodeller jämför kostnaderna för åtgärder som syftar till att som förebygga ohälsa liksom kostnaderna för att underlåta sådana åtgärder och även hur sådana åtgärder värderas.

9.2.7 bör utvecklas tillsammans

Milj

med milj ö- och folkhälsoarbetet

Folkhälsoarbetet i Sverige har lång tradition av såväl offentliga en insatser frivilligt arbete, t.ex. nykterhetsrörelsens kamp mot som alkoholskador, och har ofta varit en del av annat folkrörelsearbete inom t.ex. konsument-, hyresgäst- och idrottsrörelsen. Under senare decennier har miljöarbetet blivit omfattande, såväl inom näringslivet den offentliga sektorn och bland frivilligorganisationer. Agenda som 2 l-arbetet har varit särskilt betydelsefullt under 90-talet och utvecklats

172 Nationellt handlingsprogram SOU 1996: 124

till en stark rörelse i Sverige. På många orter finns ett nära samband mellan folkhälso- och miljöarbetet visat sig mycket fruktbart och som i god överensstämmelse med grundtankama i Agenda 21-dokumenten som antogs vid FN-konferensen utveckling och miljö i Rio de om Janeiro 1992. Medborgarnas egna insatser kan många sätt minska de miljörelaterade hälsoriskema. Det kan gälla påtryckningsgrupper för att genomföra nödvändiga förändringar i lokalsamhället men också genom att inte röka inomhus, att cykla eller åka kollektivt istället för privatbil, att använda handdrivna gräsklippare istället för motorgräsklippare, att inte sprida bekämpningsmedel eller elda i trädgården, att förbättra bristfälliga vedparmor, att inte åstadkomma störande buller för grannar m.m. Sådana beteendeforändringar kan ibland snabbt och påskyndas av kunskaper och informationsinsatser. Det är välkänt att det allmänna rniljöbeteendet påtagligt förbättrats under decennier, att tobakssenare rökning i offentliga lokaler minskade kraftigt genom opinionsbildning och att matvanor kan påverkas information tillsammans med av branschåtgärder. Det lokala folkhälsoarbetet består till stor del information och av de lokala inforrnatörema har många budskap att sprida. Eftersom de miljörelaterade hälsoriskerna återfinns inom rad olika sektorer är det en önskvärt med en nationell samlingspunkt utöver sektorsarbetet. Folkhälsoinstitutet bör därför inrätta ett fast miljöhälsoprogram till stöd för miljöhälsoaspektema i folkhälsoarbetet på olika nivåer och ha särskilt ansvar för samordning av informationsinsatser i miljöhälsofrågor. Det bör också utveckla och utvärdera metoder för förebyggande,

hälsorelaterade beteendeförändringar.

9.2.8 och bör

Tillsyns- kimskapsorganisationen vara

pluralistisk

Hälsorelaterade miljöfaktorer finns inom ett flertal olika sektorer och handhas av olika departement och myndigheter. Eftersom hälsoaspektema ofta är integrerade med annan kunskap inom varje sektor, särskilt sådan gäller att eliminera riskerna, är det angeläget att som varje berörd central tillsynsmyndighet också fortsättningsvis har ansvar för hälsoriskerna inom sina respektive områden. Socialstyrelsen och Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för tillsynen hälsa av respektive den yttre miljön. Det bör finnas ett omfattande formellt och infonnellt sarnrådsförfarande mellan de departement och myndigheter berörs som av miljö- och folkhälsofrågor. Det är angeläget att miljöhälsofrågoma

SOU 1996: 124 Nationellt handlingsprogram l 73

behandlas av den statsrådsgrupp för folkhälsofrågor som inrättats, av

generaldirektörsgruppen vid Folkhälsoinstitutet, inom Toxikologiska

rådet med sekretariat Kemikalieinspektionen och andra grupperingar. De myndigheter och andra som deltagit i utarbetandet av detta nationella handlingsprogram bör överväga särskilda samrådsfonner för att följa den samlade utvecklingen inom miljöhälsoområdet.

Kommunerna har av tradition haft den viktigaste rollen för att förhindra miljörelaterad ohälsa. Det är viktigt att kommunens arbete sker i samarbete mellan olika instanser inom kommunen såväl som mellan kommunen och berörda delar av andra offentliga och privata aktörer. Näringslivet bör entydiga och samstämrniga besked från

berörda myndigheter.

Allmänhetens behov av tillförlitlig information i miljöhälsofrågor tillgodoses bl.a. genom miljö- och hälsoskyddsnämnder, hälso- och sjukvården, primärvården samt landstingens yrkes- och miljömedicinska enheter. Dessa medicinska enheter bör emellertid byggas ut så att de blir tillgängliga för medborgarna i alla landsting, antingen genom avtal med regional enhet eller genom nya enheter. Det är också

en viktigt att miljö- och hälsoskyddets effektivitet bevaras trots ekonomiska svårigheter inom kommuner, landsting och länsstyrelser.

9.2.9 och bör förstärkas

Forskningen utbildningen

Den forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs för att minska de miljörelaterade hälsoriskema omfattar såväl teknisk som medicinsk, ekonomisk, naturvetenskaplig, juridisk, samhälls- och beteendevetenskaplig kunskap. Ofta sammanfaller FoU-behovet med kunskapsutveckling för andra miljö- respektive hälsofrågor. I detta avsnitt behandlas därför främst den miljömedicinska forskningen och utbildningen.

Sverige har ett nationellt forsknings- och utredningsinstitut för miljömedicin, Institutet for Miljömedicin, med begränsade, fasta anslag samt små yrkes- och miljömedicinska institutioner vid universiteten. Medel för relevant medicinsk grundforskning och toxikologi finns inom några forskningsråd och för industriell förbättring av miljöarbetet inom en miljöstrategisk forskningsstiftelse. Vissa medel för FoU-insatser finns också vid några de centrala myndigheterna. Jämfört med t.ex.

av arbetshälsoforskningen är resurserna för den tillämpade miljöhälsoforskningen emellertid mycket begränsade, liksom för utvecklingsarbete.

Sveriges internationalisering och nya miljöhälsoproblem kräver ny kunskap genom förstärkta forskningsresurser t.ex. när det gäller de

174 Nationellt handlingsprogram SOU 1996: 124

svårnedbrytbara giftemas effekter hormon- och immunsystem, sammanvägningen av olika miljö- och livsstilsfaktorer med sociala förhållanden, utveckling av hälsokonsekvensbedömningar och hälsoekonomiska analyser. Utvecklingsarbete behöver genomföras kring effektiv, hälsorelaterad miljöövervakning, riskj ämförelser, förebyggande strategier, hälsofrämjande insatser inom Agenda 21-arbetet m.m.

Det är särskilt angeläget att det nationella Institutet för Miljömedicin förstärks så att den tillämpade forskningen och riskvärderingsarbetet kan utvidgas. Det är också viktigt att de myndigheter som övervakar olika delar av miljön har egna medel för att finansiera kunskapssammanställningar och beställa utredningar av betydelse för hälsoaspektema, t.ex. hos det nationella miljömedicinska institutet.

Finansiering och prioritering av forskning och utvecklingsverksamhet kring miljörelaterade hälsorisker i förhållande till andra ekonomiska åtaganden är en politisk fråga. Det synes emellertid rimligt att de som producerar potentiella hälsorisker bidrar med ekonomiska medel i tillräcklig utsträckning för att kunna tillgodose resursbehovet för en adekvat kunskapsuppbyggnad. En närliggande möjlighet är också att utöka samarbetet mellan arbetsmedicinska och miljömedicinska FoUinstitutioner, liksom ökad samfmansiering med arbetsmiljöforskningen.

Inom miljöhälsooinrådet utbildas miljö- och hälsoskyddsinspektörer, yrkes- och miljömedicinska personalgrupper samt toxikologer. Hälsoaspektema beaktas i många rniljöutbildningar på olika nivåer och miljöhälsoutbildning ingår också i utbildningen för hälso- och sjukvårdspersonal. Områden där utbildningen särskilt behöver förstärkas gäller tekniska och ekonomiska områden samt för samhällsplanering.

9.2.10¶Handlingsprogrammet bör och den

följas upp

hälsorelaterade bör

milj öövervakningen

förstärkas

Miljöhälsoarbetet bedrivs inom ett flertal olika privata och offentliga sektorer, som var och en bör bevaka att hälsan skyddas kort och lång sikt genom olika uppföljningsprogram och åtgärder inom sektorn. Ett sådant förbättringsarbete bör ständigt pågå. På motsvarande sätt finns behov av en kontinuerlig uppföljning av resultaten av det nationella och regionala miljöhälsoarbetet.

Miljöövervakning har pågått i begränsad utsträckning men har endast till mindre del varit hälsorelaterad och inte heller inriktad på att särskilt studera upptaget för individer trots att detta är avgörande för

SOU 1996: 124 Nationellt handlingsprogram 175

att bedöma hälsopäverkan. Det är i många fall nödvändigt med individrelaterade mätningar och riktade epidemiologiska studier för att kunna göra korrekta bedömningar av sambandet mellan hälsoutfall och exponering liksom av den faktiska utvecklingen av miljösituationen.

Den folkhälsorapportering som genomförs av Epidemiologiskt centrum EpC vid Socialstyrelsen i samarbete med berörda myndigheter bör byggas ut avseende miljörelaterad hälsoutveckling. En sådan analys och rapportering förutsätter nära samarbete med dem som genomför miljömätningar från olika källor och med dem som utför epidemiologiska studier.

Länsstyrelserna har en viktig roll i att föra ut och följa upp nationella mål, att organisera och bevaka den hälsorelaterade miljöövervakningen och för att medverka till regionala och nationella datasamrnanställningar. Länsstyrelserna bör inrätta en länsexpertfunktion för hälsoskydd.

Detta nationella handlingsprogram har för första gången tagit ett samlat grepp över flertalet av de miljörelaterade hälsoriskema i Sverige. Det är angeläget att programmet utvärderas med avseende på riktlinjer, mål och åtgärdsinriktningar efter ca fem och kompletteras med nya kunskaper och vunna erfarenheter av miljöhälsoarbetet. Då bör också samverkan mellan livsvillkor, miljörisker och levnadsvanor analyseras för att ett mer integrerat perspektiv miljöfaktorernas samspel med övriga bestämningsfaktorer för folkhälsan.

9.3 örelaterade hälsorisker mål och

Milj åtgärdsinrilçtningar

I detta avsnitt av handlingsprogrammet sammanfattas kortfattat dagens situation i Sverige för olika miljörelaterade hälsorisker och de övergripande hälsomål, miljökvalitetsmål och den inriktning på åtgärderna som behövs.

9.3.1¶Utomhusluft

Övergripande hälsomål

Luftkvaliteten ska förbättras så att riskerna för människors hälsa till följd av utsläpp från trafik, industri, kraft- och värmeanlägg-

verksamhet undanröjs. ningar eller annan

Partildar, kvävedioxid och ozon är de luftföroreningar som idag innebär de största riskerna för påverkan luftvägama. Kvävedioxidhaltema är högst i tätorter, där den dominerande källan är gatutrañken. Ozonhaltema är däremot oftast högst utanför tätortema, eftersom de bildas i storskaliga processer genom fotokemiska reaktioner mellan kväveoxider och kolväten. De högsta halterna av ozon uppträder i samband med intransport av förorenade luftmassor från kontinenten.

Dessa luftföroreningar kan ge upphov till försämring av tillståndet hos med astma och andra luftvägssjukdomar, ökad frekvens

personer av nedre luftvägssjukdomar hos barn och påverkan på lungfunktionen. Ett samband har också påvisats med ökat intag på sjukhus samt ökad dödlighet i samband med luftföroreningsepisoder. Luftföroreningama i Sverige har beräknats förorsaka några hundra fall av inläggningar på sjukhus för luftvägssjukdomar varje och betydligt fler fall med lindrigare effekter.

Luftföroreningar medför också en förhöjd risk för cancer. De största källorna till utsläpp av cancerframkallande ämnen är dieseltrafiken inklusive arbetsmaskiner och småskalig vedförbränning. Vedförbränningens bidrag är väsentligt även i tätorter. De viktigaste orsakerna är oförbränt organiskt material innehållande polycykliska aromatiska kolväten, PAH och vissa lätta kolväteföreningar särskilt eten, bensen och butadien. Luftföroreningama beräknas medföra 100- 1000 cancerfall årligen i Sverige varav närmare 100 lungcancerfall.

Mål för miljökvalitet

Luftföroreningssituationen ska inte försämras från dagens nivå.

-

Vid år 2005 ska halterna av kvävedioxid underskrida

-

100 ;zg/m3 som timmedelvärde.

Som långsiktigt mål ska halterna ozon underskrida 80 ag/m3

- av

som timmedelvärde.

Vid 2010 ska halterna av eten, bensen och bensapyren

—

underskrida resp 0,000l ug/m3 som långtidsmedelvärde.

Riksdagen angav 1991 vissa tidsangivna mål för minskning av utsläppen från kväveoxider, flyktiga organiska ämnen och cancerframkallande ämnen. Den uttalade även att halterna av koloxid, kvävedioxid, svaveldioxid, sot och partiklar 2000 ska underskrida de riktvärden utarbetats Naturvårdsverket. Ur hälsosynpunkt är

som av det motiverat med strängare miljökvalitetsmål för kvävedioxid och

nu partiklar eftersom studier visat effekter vid lägre halter, och nya

nya mål bör införas för ozon och cancerframkallande ämnen. För partiklar bör ett nytt kriteriaunderlag snarast utarbetas.

Institutet för miljömedicin har dokumenterat hälsobaserade riktvärden, eller s.k. lågrisknivåer. Det kommer att krävas mycket långtgående åtgärder, inte minst internationellt, för att uppnå miljökvalitetsmålet för ozon och därför anges inte något årtal. För de cancerframkallande ämnena eten, bensen och bensapyren är lågrisknivån satt vid den halt som teoretiskt ger upphov till en livstids cancerrisk l på 100 000 människor utöver bakgrundsnivån.

Åtgärdsinriktning

Trots att mycket har gjorts för att minska utsläppen av luftföroreningar så är halterna kvävedioxid, ozon, partiklar och cancerframkallande

av ämnen fortfarande så höga att längre gående åtgärder behövs. Eftersom kvävedioxidhaltema i tätorter till allra största delen härrör från trafiken, så måste åtgärder sättas för att minska bilavgasema. De största källorna till partiklar och cancerframkallande ämnen är småskalig vedförbränning och dieseltrafiken inklusive arbetsmaskiner. Ozonhalterna däremot måste åtgärdas långtgående minskningar av

genom utsläppen kväveoxider och kolväten i hela Europa.

av

Många åtgärder för miljö- och hälsoanpassning av kommunikationer och transporter har genomförts. Ytterligare åtgärder håller på att

178 Nationellt handlingsprogram SOU 1996: 124

genomföras, har föreslagits eller diskuteras olika kommittéer och

av

expertorgan. Ur hälsosynpunkt är följande åtgärdsinriktningar ange-

lägna för att begränsa luflfdroreningarna även om de inte garanterar att hälsomålen helt kan uppnås:

Sverige bör inom EU och det internationella luftkonventionsarbetet

arbeta för långtgående utsläppsminskningar av kväveoxider och flyktiga organiska ämnen.

Tillverkare, användare och berörda myndigheter bör vidta åtgärder som minskar utsläppen av cancerframkallande ämnen från dieselfordon inklusive arbetsmaskiner, Vedeldning och olika smårnotorer.

for sitt sektoransvar bör trafrkverken och kommunerna Inom ramen

genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att nå de hälso-

baserade målen i fråga om luftföroreningar och buller. Lagstiflningen bör utformas så att länsstyrelser och kommuner har de redskap i form av tillämpbara lagar och ekonomiska och andra styrmedel som krävs för att kunna nå de hälsobaserade miljömålen i trafrkbelastade miljöer. Användningen av fordon med mycket låga utsläpp eller nollutsläpp och av eldrivna arbetsmaskiner bör prioriteras. Trafrkverken bör kartlägga den diffusa spridningen av hälsoskadliga ämnen från trafiken utöver utsläpp av avgaser och föreslå lämpliga

åtgärder.

När trafiken planeras bör trivselaspekter få ett ökat utrymme t.ex. genom en större andel gång- och cykelbanor och begränsning

av biltrafiken i tätorter. strängare, generella utsläppskrav bör införas för alla nya vedparmor. Hälsoskyddsförordningen bör ändras så att kommunerna

ges

möjlighet att varaktigt förbjuda småskalig Vedeldning, eller

användning av vissa pannor, inom vissa områden.

9.3.2¶Inomhusluft

Övergripande hälsomål

Ingen ska bli sjuk eller symtom till följd av brister i inomhusmiljön.

SOU 1996: 124 Nationellt handlingsprogram 179

Ökningen av allergiförekomsten i den industrialiserade delen av västvärlden misstänks bl.a. bero brister i inomhusmiljön, främst fukt och försämrad ventilation som medför att mögel, kvalster, djurepitel, kemikalierester och tobaksrök ansamlas. Radongas, särskilt i kombination med tobaksrök, påtaglig riskfaktor för lungcancer och

är en tobaksrök kan dessutom orsaka ärt-kärl-sjuklighet och öka risken för allergier.

I många bostäder är ventilationen otillräcklig. Den ligger under minimikraven i Boverkets byggregler och under Socialstyrelsens riktvärde för sanitär olägenhet i fyra av fem småhus. Ungefär hälften

skolorna, förskolorna och lägenheterna i flerbostadshusen har bristav fällig ventilation. Cirka 10 procent av bostadsbeståndet bedöms ha fuktskador av sådan art att de omgående bör åtgärdas.

Mellan 400 000 och 500 000 svenskar upplever sig så besvärade av inomhusklimatet att de får symptom. 20-30 procent av tidig astma och luftrörskatarr bland bam kan tillskrivas tobaksrök från föräldrarna, 5-25 procent pälsdjur i hemmet och 10-20 procent bristfällig ventilation. Det är dock oklart vilka enskilda komponenter eller kombinationer av olika föroreningar som främst orsakar respektive symtom.

Cirka 20 procent av befolkningen utsätts dagligen för tobaksrök i bostaden, vilket beräknas medföra att några hundra personer dör grund hjärt-kärlsjukdom och ytterligare cirka 40-80 personer får

av lungcancer.

I 70 000-120 000 småhus och 20 000-80 000 lägenheter i flerbostadshus är radonhalten högre än Socialstyrelsens riktvärde för sanitär olägenhet. Radonhaltema i svenska bostäder beräknas orsaka 400-900 fall lungcancer årligen. De flesta av dessa fall inträffar

av bland rökare. På sikt bör den rekommendation uppnås som Strålskyddsinstitutet givit, nämligen 50 Bq/m’ som medelvärde i bostadsbeståndet. Även denna nivå skulle emellertid bidra till flera hundra lungcancerfall per år.

Mål för miljökvalitet

Bristfällig ventilation i bostäder, skolor och förskolor ska åtgärdas. Alla bostäder, skolor och förskolor som har radonhalter i inomhusluft som ligger över riktvärdet för sanitär olägenhet radongashalt på 400 Bq/m3 luft ska vara åtgärdade senast 2010. Ingen ska ofrivilligt utsättas för tobaksrök. -

180 Nationellt handlingsprogram SOU 1996: 124

Åtgärdsinriktning

Inomhusmiljöema förefaller ha försämrats påtagligt i samband med energisparåtgärder under senare decennier. Detta gäller främst i byggnader där man vidtagit tätningsåtgärder och samtidigt inte anpassat ventilationen i motsvarande mån. Vid grundläggning

av småhus har inte hänsyn i tillräcklig omfattning tagits till markförhållandena. Omfattande åtgärder har vidtagits för att komma till rätta med hithörande problem såsom möjlighet att erhålla ekonomiskt stöd, stöd för lämpliga tekniska åtgärder, infonnation, utbildning

m.m.

Likafullt är situationen mycket otillfredsställande och ohälsan tycks snarare öka än minska, bl.a. beroende att allt fler människor blir känsliga genom långvarig hälsopåverkan.

Även i framtiden måste således läggas på byggherrar

ett stort ansvar och fastighetsägare att bygga hälsosäkert, att åtgärda brister och att informera om korrekt skötsel av bostäder och lokaler. Det är angeläget med ytterligare forskning om vilka komponenter, eller kombinationer av komponenter, som främst orsakar olika hälsopåverkan. Förbättrad ventilation kommer emellertid att minska halterna av flertalet miss-

tänkta föroreningar.

Ventilationen bör förbättras i bostäder, skolor och förskolor, i första hand genom att syftet med den obligatoriska ventilationskontrollen uppnås. Obligatorisk ventilationskontroll har införts långtifrån

men genomförts i tillräcklig utsträckning. En särskild utredning har nyligen tillsatts för att redovisa erfarenheterna av obligatoriet och föreslå de

förändringar som befinns nödvändiga. Det är särskilt anmärkningsvärt

att offentliga lokaler för unga människor, dvs. skolor och förskolor, inte alltid uppfyller de regler för ventilation som gällde vid byggandet.

Flera av de åtgärder som formuleras i handlingsprogrammet är påbörjade och kommande utvärderingar får utvisa om de är tillräckliga.

Byggherrar/beställare bör ansvara för att inga byggmaterial avger -

hälsofarliga ämnen när husen tas i bruk.

Alla hus bör byggas radonsäkert och vid försäljning bör alla hus -

radongasdeklareras.

Särskilda insatser, som särskilt syftar till att barn inte utsätts för -

tobaksrök och radon bör genomföras berörda centrala myndig-

av heter, landsting, kommuner och andra berörda.

Utvidgad forskning och utbildning om inomhusmiljöns betydelse -

för hälsan är särskilt angelägen där såväl medicinska kemiska,

som

byggtekniska och beteendevetenskapliga aspekter beaktas.

Bostäderna bör rniljödeklareras med avseende på sådana egenskaper —

som kan påverka hälsan, t.ex. ventilation, radon, buller och

ljudisolering.

Satsa teknisk utveckling av energisnål ventilation.

-

SOU 1996: 124 Nationellt handlingsprogram 181

9.3.3¶Föroreningar i dricksvatten

Övergripande hälsomål

Ingen ska bli sjuk av vatten från allmänna anläggningar eller enskilda vattentäkter.

I ett europeiskt perspektiv är Sveriges vattenförsörjningssituation mycket god, med många sjöar och relativt opåverkat grundvatten. De flesta städer utnyttjar sjöar som dricksvattentäkt och sådant vatten renas innan det används som dricksvatten. Det finns även l 800 kommunala grundvattentäkter samt uppskattningsvis 400 000 enskilda brunnar för permanentboende och 200 000-400 000 brunnar i fritidsbebyggelse utan speciell rening.

Årligen rapporteras två till tio utbrott och cirka 3 000 personer som insjuknar grund av smittspridning via dricksvatten under-

men rapporteringen är sannolikt omfattande. De flesta kända utbrotten sker på mindre orter och beror i allmänhet felkopplingar eller andra tekniska brister som medför att avloppsvatten tränger in i dricksvattensystemet. En stor del av det kommunala vatten- och avloppssystemen håller att åldras och måste bytas ut. Underhållet förutsätter god planering och tillräckliga resurser.

Problemen med föroreningar i brunnsvatten gäller främst förhöjda nitrathalter i jordbruksområden grund av gödsel samt naturligt förhöjda halter i mark och berggrund av fluorid och radon. Ca 50 000 privata brunnar beräknas ha halter av fluorid som överstiger gränsen för "tjänligt med anmärkning" med åtföljande risk för tandiläckar emaljskador. Radonhalterna i bergborrade brunnar medför ökad cancerrisk, från dricksvattnet.och från inandning radongas

av som avgår från vattnet.

Åtgärdsinriktning

Kommunerna bör vidmakthålla den långsiktiga planeringen för -

underhåll, renovering och utbyte av vatten- och avloppsanläggning-

ar liksom för utbildning och tekniska åtgärder för att minska risken

för smittspridning från vattenverken.

182 Nationellt handlingsprogram SOU 1996: 124

Kommunerna bör informera brunnsägare om faktorer som kan -

påverka vattenkvaliteten i riskområden och vilka åtgärder som kan

vidtas för att motverka föroreningar.

9.3.4¶Smitta och föroreningar i föda

Övergripande hälsomål

Ingen ska bli sjuk smitta eller föroreningar i livsmedel.

av

Matfbrgiftning är ett omfattande problem som enligt enkätundersökningar drabbar 500 000 människor årligen i Sverige. Ungefär

ca 2-3 000 fall matförgiftningar anmäls årligen. I de flesta fall beror

av förgiftningama troligen felaktig hantering inom restauranger, storkök eller i hemmen.

Många potentiella hälsoproblem med föroreningar i livsmedel som t.ex. bakterier, mögelgifter och stekyte-mutagener kan hänföras till hanteringsproblem. Livsmedelsverket har utfärdat hanteringsråd för att minimera riskerna med dessa ämnen.

En stor del de miljöfororeningar människor utsätts för intas

av som med födan. Det gäller särskilt sådana ämnen som är svåmedbrytbara och kan ansamlas i näringskedjoma i naturen, t.ex. klorerade

som organiska ämnen som dioxiner och PCB, samt tungmetallerna bly, kadmium och kvicksilver. Blyhaltema i blod hos bam i Sverige har sjunkit eftersom födan innehåller mindre bly, vilket i sin tur beror att bensinen innehåller mindre bly.

Metylkvicksilverhalten i insjöfisk är så hög att gravida kvinnor måste avrådas från att äta insjöfisk på grund risken för lätta hjärn-

av skador hos fostret. Dioxiner och PCB kan upphov till cancer,

ge immunologiska och reproduktionsstörande effekter. Den som äter fet fisk från förorenade områden kan lagra så höga halter av föroreningar att kroppen kan ta skada på lång sikt. Foster och ammade spädbarn är riskgrupper är särskilt utsatta. Livsmedelsverket har även utfärdat

som kostrekommendationer för sådan fisk.

Kadmiumhaltema i svenskt spannmål, särskilt vete, fortsätter att

luftnedfall och kadmium i handelsgödsel. Säkerhetsöka på grund av marginalen är inte stor till halter kan befaras medföra kronisk

som

njurpåverkan.

SOU 1996: 124 Nationellt handlingsprogram 183

Tillsatser i livsmedel är reglerade och väl kontrollerade, varför riskerna med dessa är mindre än för miljöföroreningar. Det är dock viktigt att en hög skyddsnivå upprätthålls och onödiga tillsatser undviks. Ett problem som fått förnyad aktualitet i samband med återanvändning av olika material är att oönskade föroreningar kan föras över från förpackningsmaterial till livsmedel.

Effekter på människor av ämnen är svåmedbrytbara och

som ansamlas i naturen och i kroppen är otillräckligt kartlagda, t.ex. med avseende påverkan på hormonsystemet. Riskerna kan mycket

vara allvarliga och det är därför högst motiverat med utvidgad forskning inom området. Det behövs också ökad forskning s.k. naturliga

om gifter i livsmedel.

Mål för miljökvalitet

Halten av miljöföroreningar i föda ska minska till nivå där

- en

kostrekommendationer inte är nödvändiga.

Kvicksilverhalten i fisk ska inte överskrida den naturliga

-

bakgrundshalten 0,2 mg/kg farskvikt långsiktigt mål.

Kadmiumhalten i spannmål får inte öka från dagens halter och

-

bör sikt sjunka. Den bör underskrida 0,1 mg/kg.

Halten klorerade föreningar och andra med dioxinlik aktivitet

-

i fisk ska långsiktigt inte överstiga l ng/kg farskvikt, uttryckt

som TCDD-ekvivalenter långsiktigt mål.

Åtgärdsinriktning

De svenska utsläppen av metaller, dioxiner och andra klorerade organiska ämnen har minskat kraftigt under de senaste 10 åren. I dag kommer huvuddelen av spridningen från utländska källor, via vatten, luft och varor. Det kräver samlade, långtgående internationella åtaganden för att uppfylla de angivna målen för miljökvalitet. Därutöver krävs en effektiv kemikaliekontroll för att förhindra spridningen

av nya problemkemikalier samt ett effektivt omhändertagande av pro-

dukter som innehåller persistenta organiska ämnen och metaller.

Sverige bör verka inom EU och det internationella konventions- -

arbetet för mer långtgående begränsningsåtgärder för tungmetaller,

särskilt kvicksilver och kadmium, samt stabila organiska ämnen

som sprids via luft, vatten eller varor.

Livsmedelsverket uppmanas i samarbete med kommuner och andra -

berörda att informera korrekt hantering av livsmedel för att

om en

undvika matförgiftning och smittspridning.

En särskild forskningsinsats bör göras beträffande hälsoeffekter av -

ämnen med hormonliknande effekter.

9.3.5¶Buller

Övergripande hälsomål

Bullerstömingama i samhället ska kraftigt begränsas.

Nästan alla människor berörs buller, som definieras som icke

av önskvärt ljud. Buller kan innebära svårigheter att höra vad andra säger, eller störning sömnen och vilan. Kraftigt buller kan helt eller delvis

av förstöra hörselorganen eller leda till tillfälliga hörselnedsättningar. Den vanligaste effekterna av buller utanför arbetslivet är allmänt obehag och koncentrationssvårigheter som av många upplevs som allvarliga inskränkningar i livskvaliteten.

De största källorna till bullerstömingar är trafiken och störande grannar. Fem till tio procent 400 000-900 000 personer av landets befolkning uppger sig vara mycket störda av trafiken och två till tio procent 200 000-600 000 personer mycket störda av grannar. En till två procent 100 000-200 000 personer är störda av buller från industrier. 1,5 miljoner människor i landet beräknas exponerasför bullemivåer från trafiken utanför sin bostad som överstiger 55 dBA, vilket Naturvårdsverket har föreslagit som riktvärde. Socialstyrelsen har angivit 30 dBA riktvärde för sanitär olägenhet för buller

som inomhus.

Mål för miljökvalitet

Bullernivån i tätorter bör understiga 55 dBA som ekvivalent ljudnivå. Bullernivån inomhus bör understiga 30 dBA som ekvivalent — ljudnivå.

SOU 1996: 124 Nationellt handlingsprogram 185

Åtgärdsinriktning

En bullenitredning med förslag till handlingsplan mot buller lades fram 1993. Riksdagen behandlade planen 1994, och gav Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram ett för samverkan mellan olika aktörer

program för att minska buller i den yttre miljön. Byggherren/beställaren har ansvar för att kraven i byggreglema på god ljudisolering infrias i nya hus. Arbetsmarknadsåtgärder kan användas för att minska bullerbelastningen genom bullervallar och andra skyddsåtgärder.

Kommunerna bör i sin planering verka för att trafiken inte stör de -

boende.

Byggherrar/beställare ska garantera god ljudisolering såväl mellan -

lägenheter som mot buller utifrån.

Fastighetsägare ska se till att fasta installationer i bostäder och -

andra byggnader inte ger upphov till bullerstömingar.

9.3.6¶Strålning

Övergripande hälsomål

Insjuknandet i malignt melanom ska minskas.

-

Joniserande strålning betecknar alla former av strålning som kan orsaka jonisation i biologiskt material, som därigenom skadas. Icke-joniserande strålning kan orsaka skada genom andra processer, t.ex. genom värmeutveckling och i det optiska våglängdsområdet genom cellskadande fotokemiska reaktioner.

Joniserande strålning härrör bl.a. från berggrunden, kärnreaktorer, röntgenutnistning och den yttre rymden. Som icke-joniserande strålning räknas ultraviolett strålning bl.a. solljus, synligt ljus, mikrovågor och radiovågor. Till icke-joniserande strålning räknas också elektromagnetiska fält från kraftledningar och elektriska apparater.

Joniserande strålning från radon ökar risken för lungcancer och beaktas i handlingsprogrammet tillsammans med inomhusmiljön se

avsnitt 9.3.2. Effekterna av joniserande strålning kan inte helt elimineras men många åtgärder kan vidtas för att minska exponering för sådan strålning.

Hälsoriskerna vid drift av kärnkraftverk och hantering radioaktivt

av avfall är låga under goda säkerhetsförhållanden de potentiella

men riskerna vid olyckor och sabotage är oöverskådliga. Det är största

av vikt att nuvarande ambitionsnvå för säkerheten behålls så länge kärnkraftverken är i drift och avfallet är aktivt. Ur svensk synpunkt är det angeläget att bidra till ökad säkerhet för kärnkraftverken i

grannländerna, särskilt Östeuropa.

Malignt melanom en form av elakartad hudcancer är den

cancerform som för närvarande ökar snabbast i Sverige. I genomsnitt har förekomsten de senaste två decennierna ökat med cirka 5 procent per år och dödligheten har ökat med tre procent år. Denna ökning

per bedöms ha samband med moderna solvanor. Av det totala antalet fall per av malignt melanom, 1 400-1 500 fall, uppskattas UV-strålning orsaka cirka l 200-1 300 fall, varav cirka 300 fall leder till döden.

UV-strålning ökar även risken för hudcancer dock har

annan som betydligt gynnsammare prognos. Om solstrålningen ökar i intensitet genom uttunning av ozonlagret och solvanoma består kommer utvecklingen ytterligare att försämras.

Barn som vuxit upp mycket nära kraftledningar har ökad risk för blodtumörer leukemi, som emellertid är sällsynt tumörfonn. Miss-

en tankar om samband med hjämtumörer hos vuxna finns också. Därutöver diskuteras överkänslighetsreaktioner i samband med elektriska och magnetiska fält men sambandsfrågan är oklar. Ytterligare forskning om samband och mekanismer beträffande elektriska och

magnetiska fält och ohälsa är angelägen.

Åtgärdsinriktning

Hälsokonsekvensema av olika energislag har utretts i stor omfattning och ett flertal myndigheter är inblandade i åtgärder tillsammans med branscherna. Även riskerna överdriven solning har uppmärk-

om sammats och flera infonnationskarnpanjer har genomförts.

Säkerhetskraven för kärnkraftverk och radioaktivt avfall —— ska vara

stränga och Sverige bör bidra till hög säkerhet i våra grannländer.

Den pågående informationen om riskerna med överdriven solning ~

bör intensifreras.

- Ytterligare forskning om hälsoeffekter exponering för elektriska

- av

och magnetiska fält är angelägen.

SOU 1996: 124 Nationellt handlingsprogram 187

9.3.7¶Skador olycksfall

genom

Övergripande hälsomål

Ingen ska skadas grund av förebyggbara olycksfallsrisker.

Varje år dör närmare 3 000 personer till följd av olycksfallsskador, 900 000 personer uppsöker den öppna sjukvården grund av olycksfallsskador, 140 000 måste vårdas sjukhus. År 1990

varav beräknades den sammanlagda samhällskostnaden för personskador till ca 62 miljarder kronor eller 4 % av BNP. Dödsfall till följd av skada är den främsta dödsorsaken i åldrarna 1-44 men även de äldre drabbas i betydande utsträckning. I slutenvårdsstatistiken dominerar fallskador i åldrarna över 65 för både män och kvinnor. Omfattningen av skadorna genom olycksfall gör dem fortfarande till ett av de allvarligaste miljörelaterade hälsohoten.

Möjligheterna att förebygga skador är stora. Under de senaste 10 åren har den totala dödligheten i olycksfallsskador i Sverige minskat med ca 10 %. Särskilt framgångsrikt har arbetet varit med att minska dödsolycksfall bland barn och bland förvärvsarbetande. Antalet personer som skadas så svårt att de måste vårdas sjukhus har dock inte minskat i motsvarande grad.

För båda dessa grupper har dödsfallen minskat från drygt 400 1950-talet till mindre än 100 1990-talet. Skador och dödsfall till följd av trafikolyckor har minskat markant de senaste 20 åren, trots en ökande biltrafik. Förklaringarna till dessa positiva resultat finns i en kombination av skärpt lagstiftning, lokalt skyddsarbete, ökad kunskap, ökad användning av olika skyddsutrustningar, säkerhetskrav maskiner, anläggningar och produkter och strukturinsatser. Den ljusa bilden fördunklas av flera katastrofer i vår närhet som visat sårbarheten, främst Estonia- och Tjemobylkatastrofema.

Sverige anslöt sig 1984 till WHO:s hälsopolitiska strategi "Hälsa för alla". Ett av målen i denna är att antalet till följd av olyckshändelser ska reduceras med 25 % till 2000. Målet har utvidgats till att

senare omfatta motsvarande reducering av skador och handikapp till följd

av olyckshändelser.

De gynnsamma erfarenheterna från olika sektorer har sedan slutet av 80-talet samlats i ett gemensamt nationellt skadeprogram,

som organiseras av Folkhälsoinstitutet. Detta arbete bör fortsätta och därutöver föreslås:

Hälso- och sjukvården bör i såväl sluten som öppen vård registrera inträffade skadefall inklusive olycksplats och händelseförlopp.

Kommunerna bör bevaka olycksfallsrisker i boende- och fritidsmiljö — samt vid behov tillse att åtgärder vidtas mot sådana risker.

WW

Kommittédirektiv

WW

Handlingsprogram. för att minska.

;}_1

örelaterade hälsorisker

milj

Dir. 1995:68

Beslut vid regeringssammanträde 1995-04-27

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utarbeta ett handlings-

för att minska miljörelaterade hälsorisker i Sverige. program Handlingsprogrammets övergripande syfte är att identifiera de miljöproblem är risk för hälsan och att lämna förslag till

som en åtgärder för att minska dessa risker.

Utredaren skall

göra inventering och analys miljörelaterade hälsorisker i - en av

Sverige, analysera befintliga miljömål som syftar till att förbättra hälsan,

-

föreslå mål medför att hälsoriskema minskas och åtgärder för - som

att nå dessa mål.

prioritering mellan olika mål och redovisa grunderna för — göra en

denna prioritering,

redovisa och analysera hur olika centrala, regionala och lokala -

aktörer samverkar inom miljö- och hälsoskyddsområdet,

precisera vilka samhällsinstanser som bör ha ansvar för att de -

åtgärder utredaren föreslår genomförs och följs upp,

som

föreslå eventuella organisatoriska förändringar utifrån analysen av -

samverkan mellan olika centrala, regionala och lokala organ på

miljö- och hälsoskyddsområdet.

190 Kommittédirektiv SOU 1996: 124

Bakgrund

Europeiska stadgan för miljö och hälsa antogs 1989 miljö- och

av hälsoministrarna i WHOs europeiska medlemsländer. I stadgan står att miljö- och hälsoministrama bör mötas inom fem för att utvärdera nationella och internationella framsteg inom området miljö och hälsa samt anta de handlingsplaner som utarbetats av WHO och andra internationella institutioner.

Sommaren 1994 möttes de europeiska miljö- och hälsoministrama i Helsingfors. Vid denna konferens antogs en deklaration om åtgärder för miljö och hälsa i Europa. Som särskilt viktiga problemområden nämns i deklarationen föroreningar i vatten och föda, luftföroreningar ute och inne, olycksfallsskador, ekologi och hälsa, städernas miljö, arbetsmiljö och konsekvenser för hälsa och miljö av krigshandlingar. I deklarationen förbinder sig varje land att utarbeta ett nationellt handlingsprogram för förbättrad miljö och hälsa baserat de egna behoven. Handlingsprogrammet skall vara klart senast 1997 och utarbetas i samarbete mellan miljö- och hälsodepartementen, myndigheterna inom respektive sektor och ansvariga organ regional och lokal nivå.

Vi har en på många sätt bra fysisk miljö och ett gott hälsotillstånd i Sverige. Vissa miljöproblem som har samband med vår hälsa återstår dock att lösa. Inomhusmiljön t.ex. radon, fukt, kvalster, tobaksrök försurning av mark och vatten, luftföroreningar såsom kväveoxider och ozon, buller, tungmetaller, organiska miljögifter, lågdosutsläpp, olika kemiska och biologiska gifter i livsmedel och vatten m.m. är exempel

miljöfaktorer som innebär hälsorisker i vårt land. Dessa hälsorisker och miljöfaktorer är möjliga att åtgärda.

Flera myndigheter är delaktiga i arbetet med att förebygga och undanröja hälsorisker i miljön. Bättre samverkan behövs, dels mellan olika centrala myndigheter, dels mellan den centrala, regionala och lokala nivån. Ett antal olika lagar och föreskrifter täcker området. Miljöbalksutredningen M 1993:04 har bl.a i uppdrag att sammanfoga bestämmelser om hälso- och miljöskydd ett ändamålsenligt sätt.

Riksdagen har antagit vissa miljömål för den yttre miljön. En del

av dem har relevans för hälsoskyddet. Vissa regleringar finns även för arbets- och boendemiljön. I övrigt saknas nationella mål inom miljöoch hälsoskyddsområdet.

Syftet med handlingsprogrammet

Det övergripande syftet med ett handlingsprogram är att identifiera de miljöproblem som utgör en risk för hälsan och att lämna förslag till åtgärder för att minska dessa risker.

SOU 1996: 124 Kommittédirektiv 191

Ett annat syfte är att utnyttja befintliga resurser mer effektivt, dels genom att täcka in de områden som för närvarande varken täcks av miljö- eller hälsoskyddslagstiftningen, dels genom att de inblandade aktörerna att arbeta gemensamt för prioriterade mål och åtgärder. Ett nationellt handlingsprogram sätter frågan om miljörelaterade hälsorisker i fokus och bidrar därmed till att centrala, regionala och lokala aktiviteter sätts i gång. Åtgärder mot de hälsorisker som fortfarande återstår påskyndas.

Ett handlingsprogram skall medföra att ansvarsgränsema och arbetsfördelningen mellan olika aktörer och nivåer preciseras. Vidare skall tillsyn, uppföljning och utvärdering inom hälsoskyddsområdet underlättas.

Uppdraget

Utredaren skall utarbeta ett handlingsprogram för att minska miljörelaterade hälsorisker. Utgångspunkten i arbetet bör vara en inventering och analys av de miljörelaterade hälsorisker som återstår att åtgärda. Det är angeläget att utredaren beaktar det arbete som redan gjorts och görs för att minska miljörelaterade hälsorisker. I anslutning till inventeringen skall utredaren således göra en genomgång av lagstiftning, tillsyn, forskning och utveckling, förebyggande insatser, utredningsarbete m.m. som för närvarande finns inom området. Utredaren skall därvid ta fasta de miljöfaktorer som utgör väsentliga hälsorisker, där utvecklingen varit eller förväntas

bli mindre gynnsam och där det idag saknas åtgärder.

Särskilda bestämmelser om arbetsmiljön finns i arbetsmiljölagen 1993:1160. I den mån utredaren berör arbetsmiljöområdet skall utgångspunkten vara att den miljörelaterade hälsorisken även -berör andra samhällssektorer än arbetslivet. Utredaren skall vidare göra en genomgång och analys av de miljömål som för närvarande finns inom olika samhällssektorer t.ex. kommunikation och jordbruk för att fastställa vilka som direkt eller indirekt syftar till att förbättra hälsan. Utredaren skall därvid analysera om de miljömål som syftar till att förbättra hälsan behöver utvecklas, ändras eller preciseras samt lämna förslag till sådana ändringar.

På de områden där miljörelaterade hälsorisker finns men där det saknas mål och/eller åtgärder för att minska dessa risker eller där utvecklingsinsatser behövs skall utredaren föreslå sådana mål och lämna förslag till åtgärder för att nå dessa mål. Varje förslag till åtgärd skall grundas på en beskrivning och analys av det bakomliggande problemet.

192 Kommittédirektiv SOU 1996: 124

Utredaren skall även redovisa och analysera den samverkan som i dag finns mellan olika centrala, regionala och lokala inom miljö- och

organ hälsoskyddsornrådet. Vidare skall utredaren föreslå åtgärder för att stärka miljö- och hälsoskyddet.

I anslutning till förslagen skall utredaren ange vilka instanser inom olika samhällssektorer kommuner, landsting, myndigheter, näringsliv, organisationer osv. som skall ha ansvaret för att åtgärderna

genomförs. Utredaren skall också ta ställning till hur de föreslagna åtgärderna skall följas upp på nationell nivå och länma förslag vilka myndigheter som skall ha ansvar för detta. Utifrån analysen av samverkan mellan olika centrala, regionala och lokala organ på miljö- och hälsoskyddsornrådet kan utredaren föreslå eventuella organisatoriska förändringar om detta skulle effektivisera tillsyn, uppföljning och utvärdering. Frågan om eventuella organisatoriska förändringar bör samordnas med Miljöbalksutredningen M 1993:04.

Utgångspunkten för förslagen till åtgärder är att dessa skall kunna genomföras utan att ytterligare belasta det samhällsekonomiska utrymmet. Förslagen skall kostnadsberälcnas och kostnaderna skall ställas i relation till den nytta som kan förutses av att genomföra förslaget. Utredaren skall i detta sammanhang även analysera kostnaden respektive nyttan av alternativa åtgärder för att nå mål.

samma Olika möjligheter till finansiering av åtgärderna, inklusive möjliga

omprioriteringar, skall anges i anslutning till kostnadsberäkningama. Utredaren skall, utifrån nytto- och kostnadsresonemangen, föreslå en prioritering mellan målen och mellan åtgärderna. Grunderna för denna prioritering skall också redovisas. Utredaren bör lämna förslag till när målen bör ha uppnåtts.

Utredaren skall följa den internationella utvecklingen området, särskilt det arbete som görs inom WHO och dess europeiska medlemsländer för att ta fram nationella handlingsplaner i syfte att minska miljörelaterade hälsorisker. Utredaren skall, vid utfominingen av sina förslag, beakta de eventuella krav anpassning som Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen medför. Utredaren skall samråda med Miljöbalksutredningen M 1993:04. Vidare skall utredaren beakta resultaten av Trafik- och klimatkommitténs K 1993:01 arbete. Vidare skall utredaren samråda med berörda myndigheter. För utredarens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 samt jämställdhetspolitiska konsekvenser av förslagen dir. 1994:124. Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 1 september 1996.

Socialdepartementet

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan hur gär det U. 26. Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönsteri svenskforsknings- 27.En strategiför kunskapslyftochlivslångtlärande. . finansiering.U. U.

Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Om kön ochfördelningavfritidsresurser.C. 1990-talet.U.

Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29.Forskningoch Pengar.U. . regeringskonferensen1996.UD. 30. Borgenärsbrotten enöversynav ll kap.

- Politikomrádenunder lupp. FrågoromEU:s första brottsbalken.Fi. . pelareinför regeringskonferensen1996.UD. al. Attityder och lagstiftningi samverkan

Ett är med EU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheteravarbeteti EU. UD. Mössoch människor.Exempel bra

. Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och IT-användningblandbarn och ungdomar.SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. .Banverketsmyndighetsrollm.m. K.

Batterierna enladdadfråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik+ expertbilaga.A. . - Omjärnvägenstrafikledningm.m. K. 35.Kriminalunderrättelseregister . Forskningför vår vardag.C. DNA-register. Ju. . EU-mopeden.Ålders- och behörighetskravför 36. Högskolai Malmö. U. . tvá- ochtrehjuligamotorfordon.K. 37. Sverigesmedverkani FN:s familjeår.

Kommuneroch landstingmed betalnings- 38. Nationalstadsparker.M.

svárigheter.Fi. 39. Rapportfrån klimatdelegationcn1995.

.Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning. M.

regeringensbefogenheterpå 40. Elektronisk dokumenthantering.Ju. .Budgetlag-

fmansmaktensomrâde.Fi. 41. Statensmaritima verksamhet.Fö.

Union för bådeöstoch väst.Politiska. rättsliga 42. Demokratioch öppenhet.Om folkvaldaparlament . och ekonomiskaaspekterav EU:ssjätte ochoffentligheti EU. UD.

utvidgning. UD. 43. Jämställdheteni EU. Spelregleroch

-O.Förankring och rättigheter.Om folkomröstningar, verklighetsbilder. UD. utträdesrätt,medborgarskapochmänskliga 44.Översyn skatteflyktslagen.

av rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi.

Bättretrafik medväginformatik. K. 45. Presumtionsregelni expropriationslagen.Ju. . .Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier 46.Enskildavägar.K.

efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, 47. Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför

försäkringar. Fö. individ ochlokalsamhälle.U.

.Sverige, EU ochframtiden. EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainableHomesin an Urbanizing

bedömningarinför regeringskonferensen1996. World. SwedishNationalReportfor Habitatll. N.

UD. 49. Reglerför handelmedel. N.

20.Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. 50. Förbudmot vapen allmänplatsm.m. Ju.

U 51. Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäk- .Reform Organisationoch ring alternativochförslag.A.

och förändring. verksamhetvid universitetochhögskolorefter 52. Preciseringavhandelsändamäleti detaljplan.M.

1993ârsuniversitets-ochhögskolereform.U. 53. Kalkning avsjöar och vattendrag.M.

Inflytande riktigt Om eleversrätt till 54. Kooperativa möjligheteri storstadsomráden.S. . inflytande,delaktighetoch ansvar.U. 55.Sverige,framtidenoch mångfalden.A.

.Kartläggning och analysavdenoffentliga sektorns 55. Päväg motegenföretagande.A.

upphandlingavvaror ochtjänstermed 55. Vägar in i Sverige.A.

miljöpåverkan.N. 56. Hälftenvore nog omkvinnor ochmän

- FränMaastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga 90-taletsarbetsmarknad.A. . EU-ländersförslag och debattinför 57. Pensionssamordningför svenskari EU-tjänst.Fi.

regeringskonferensen1996. UD. 58. Finansieringenavdet civila försvaret.Fö. 25 Från massmediatill multimedia . att digitaliserasvensktelevision.Ku.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59.Europapolitikenskunskapsgrund.

86. Utveckladsamordninginom det civila försvaret

En principdiskussionutifrån och fredsräddningstjänsten.Kartläggning,

EU 96-kommitténserfarenheter.UD. överväganden förslag.

och Fö.

60. Miljö ochjordbruk. OmEU:s miljöregler och 87.Tredimensionellfastighetsindelning.Ju.

utvidgningenseffekter dengemensamma

88.Kameraövervakning.Ju.

jordbrukspolitiken.UD. 89. Samverkanmellanhögskolanoch de småoch

6l.0lika länder olika takt. Om flexibel integration medelstoraföretagen.N.

-

och förhållandetmellanstoraochsmåstateri EU.

90. Sammanhålletstudiestöd.U.

UD. 91. Den privata vårdensomfattningoch framtida

62. EU, konsumenternaochmaten ersättningsformer En de nationella

- översynav

Förväntningarochverklighet. Jo.

- taxomaför läkareoch sjukgymnaster.S. 63. Medicinskaundersökningari arbetslivet.A. 92. lT i miljöarbetet.M. 64.FörsäkringskassanSverige Översyn

- av 93. Ny yrkestrafiklagstiftning.K.

socialförsäkringensadministration.S. 94. Nationellteleadresskatalog.

K. 65.Administrationenav EU:sjordbrukspolitik 95. Botniabanan.K.

i Sverige.Jo. 96. Strukturförändringoch besparing.

66. Utvärderatpersonval.Ju. En uppföljning genomfördaförändringar

av 67.Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader. inom Försvarsmaktensledningsorganisation.Fö.

Fi. 97. Effektivare försvarsfastigheter

68.Någrafolkbokföringsfrágor. Fi. Utvärdering reform. Fö.

av en 69.Kompetensoch kapital + bilaga. N. 98. Vem försvaret Utvärdering

styr av 70. Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.N. effekterna LEMO-reformen. Fö.

av 71. Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäder 99. Aweckling medinlärning. Erfarenheterfrån

och landsbygd.ln. LEMO-reformensavveckling personal.Fö.

av 72.Rättspsykiatrisktforskningsregister.S. 100.Ett

nytt systemför skattebetalningar.Del A. 73. Svenskkämteknisktillsynsverksarnhet. Ett för skattebetalningar.Del B.

nytt system

Volym l Engranskning.M. Författningsförslag.författningskommentarer

- 73. SwedishNuclearRegulatoryActivities. och bilagor. Fi.

74.SwedishNuclearRegulatoryActivities.

103.Miljöbalken. En skärptoch samordnad

Volume 2 Descriptions.M. miljölagstiftning för hållbar utveckling.

- en 75. Värdeni folkhögskolevärlden.U. Del 1 och M.

76. EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer,- 104.Konsumentskydd elmarknaden.C.

formalia. Sammanfattningavett seminariumi 105.Att främjadonationertill universitet

april 1996.UD. och högskolor. U.

77.Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti 106.EU och Sverige från Kiruna till Malmö.

-

Sverige.Fi. Sammanfattning fyra regionalamöten

av 78. Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelning 1995-96.UD.

och finansiering.N. 107.Union gränser konsekvenser,möjligheter,

utan - 79.Översynavrevisionsreglema.Fi.

problem. Sammanfattningavett seminariumi 80. Viktigt meddelande. november1995.UD.

Radiooch TV i Kris och Krig. Ku. 108.Konsumenternaoch miljön. C.

81. Skydd för sparandei sparkasseverksamhet.Fi. 109.Från âkerlottertill Paradis delbetänkande

- ett 82. En översynav luft- sjö- och spårtrafikens från Utredningen universitetsfastigheter

om m.m.

tillsynsmyndighetenK.

angåendeöverlátelseroch tomträttsupplåtelserav 83. Allmänt pensionssparande. vissahögskolefastigheter.Fi.

84.Ekobrottsforskning.Ju. 110.Inför Svensktkultumät IT och framtiden

ett — 85. EgonJönsson enkartläggningavlokala sam- inom kulturomrádet.Ku.

-

verkansprojektinom rehabiliteringsornrädet.S.

Statens offentliga 1996 utredningar

Kronologisk förteckning

111.Bevakadövergång.Åldersgränserför

ungaupp

till 30 år. C 112.Integreringav miljöhänsyninomden statliga

förvaltningen.M. 113.En allmänoch aktiv försäkringvid sjukdomoch

rehabilitering.Del l och S. 114.Enkörkortsreform.K. 115.Barnkonventionenoch utlänningslagen.S. 116.Artikel 6 i Europakonventionenochskatte-

utredningen.Fi. 117.Expertrapporterfrån Skattevâxlingskommittén.Fi. 118.StationStockholmNord. K. 119.Lättnadi dubbelbeskattningenavmindreföretags

inkomster.Fi. 120.Högskolani Malmö slutbetänkande.U.

- 121.Spår. miljö ochstadsbildi centralaStockholm.K. 122.Kunskapssynochsamhällsnyttai hantverkscirklar

och hantverksutövande.U. 123.iakttagelseroch förslagefter omstruktureringenav

försvaretsledningoch stöd. Fö. 124.Miljö för en hållbar hälsoutveckling.

Betänkande.Förslagtill nationellthandlingsprogram.S. Bilaga Miljörelateradehälsorisker.S. Bilaga Aktörer ochverktygi miljöhälsoarbetet.S.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen EU och Sverige frånKiruna till Malmö.

-

Sammanfattning fyra regionalamötenav Mössochmänniskor.Exempel bra

1995-96.106 IT-användningbland bam ochungdomar.32

Union utangränser konsekvenser,möjligheter,

- Justitiedepartementet problem. Sammanfattningavett seminariumi

november1995. 107 Kriminalunderrättelseregister

DNA-register. 35 Försvarsdepartementet

Elektroniskdokumenthantering.40

Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier Presumtionsregelniexpropriationslagen.45

efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, Förbudmot vapen allmänplatsm.m. 50

försäkringar. 18 Utvärdera personval.66

Statensmaritima verksamhet.41 Ekobrottsforskning.84

Finansieringenavdetcivila försvaret. 58 Tredimensionellfastighetsindelning.87

Utveckladsamordninginom det civila försvaret Kameraövervakning.88

och fredsräddningstjänsten.Kartläggning,

Utrikesdepartementet övervägandenoch förslag. 86

Stnikturförändringoch besparing. Vem bestämmervad EU:sinternaspelreglerinför

En uppföljningavgenomfördaförändringar regeringskonferensen1996.4

inom försvarsmaktensledningsorganisation.96 Politikområdenunder lupp. Frågorom EU:s första

Effektivare försvarsfastigheterl pelareinför regeringskonferensen1996.5

Utvärderingav enreform. 97 Ett âr med EU. Svenskastatstjänstemäns

Vem styr försvaret Utvärderingav erfarenheterav arbeteti EU. 6

effekternaavLEMO-reformen. 98 Av vitalt intresse.EU:sutrikes-och

Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrån säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7

LEMO-reformensavvecklingav personal.99 Unionför bådeöstochväst.Politiska, rättsliga

aspekter EU:s sjätte Iakttagelseroch förslagefter omstruktureringenav ochekonomiska av

försvaretsledningoch stöd. 123 utvidgning. 15

Förankringochrättigheter.Om folkomröstningar, Socialdepartementet

utträdesrätt,medborgarskapochmänskliga

Sverigesmedverkan FNzsfamiljeár. 37i rättigheteri EU. 16

Kooperativamöjligheteri storstadsomráden.54 Sverige,EU och framtiden.EU 96-kommitténs

FörsäkringskassanSverige Översynav bedömningarinför regeringskonferensen1996. 19 -

Socialförsäkringensadministration.64 FrånMaastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga

Rättspsykiatrisktforskningsregister.72 EU-ländersförslagoch debattinför

Allmänt pensionssparande.83 regeringskonferensen1996. 24

EgonJönsson enkartläggningavlokala Demokratioch öppenhet.Om folkvaldaparlament -

samverkansprojektinom rehabiliteringsomrádet.85 ochoffentlighet i EU. 42

Den privata vårdensomfattningoch framtida Jämställdheteni EU. Spelregleroch

ersättningsformer En översynavde nationella verklighetsbilder.43 -

taxornaför läkareoch sjukgymnaster.91 Europapolitikenskunskapsgnmd.

En allmänoch aktiv försäkringvid sjukdomoch Enprincipdiskussionutifrån

rehabilitering. Del l och 113 EU 96-kommitténserfarenheter.59

Barnkonventionenoch utlänningslagen.115 Miljö ochjordbruk. Om EU:smiljöregler och

Miljö för enhållbar hälsoutveckling. utvidgningenseffekter dengemensamma

Betänkande.Förslagtill nationellthandlingsprogram.124 jordbrukspolitiken. 60

Bilaga Miljörelateradehälsorisker. 124 Olika länder olika takt. Om flexibel integration

- Bilaga Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet.124 ochförhållandetmellanstoraochsmåstateri EU.

EU:sregeringskonferens procedurer.aktörer,

forrnalia. Sammanfattningavettseminariumi

april 1996.76

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kommunikationsdepartementet Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning.

20 Omjärnvägenstrañkledningm.m. 9

Ålders- Reform och förändring. Organisationoch verksamhet EU-mopeden. och behörighetskravför

motorfordon. ll vid universitetoch högskolorefter 1993års två- ochtrehjuliga

universitets-och högskolereform.21 Bättretrafik medväginformatik. 17

Inflytandepá riktigt Om eleversrätt till Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. 26 -

inflytande,delaktighetochansvar.22 Banverketsmyndighetsrollm.m. 33

En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande.27 Enskildavägar. 46

Det forskningspolitiskalandskapeti Norden En översynavluft- sjö-och spårtrañkens

1990-talet.28 tillsynsmyndigheter.82

Forskningoch Pengar.29 Ny yrkestrañklagstiftning.93

Högskolai Malmö. 36 Nationellteleadresskatalog.94

Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför Botniabanan.95

individ och lokalsamhälle.47 En körkortsreform 114

118 Värden i folkhögskolevärlden.75 StationStockholmNord.

Sammanhállctstudiestöd.90 Spär,miljö ochstadsbild centralai Stockholm.121

TUFF Teckenspräksutbildningför föräldrar. 102

- Finansdepartementet Att främjadonationertill universitet

och högskolor. 105 Kommuneroch landstingmedbetalnings-

Högskolani Malmö slutbetänkande.120 svárigheter.12 -

Kunskapssynoch samhällsnyttai hantverkscirklar

regeringensbefogenheterpâ Budgetlag- och hantverksutövande.122

finansmaktensomrâde. 14

Borgenärsbrotten enöversynav ll kap.

- Jordbruksdepartementet

brottsbalken.30 Översyn Offentlig djurskyddstillsyn.13

avskatteflyktslagen.

EU, konsumenternaoch maten Reformeratförhandsbesked.44

Förväntningaroch verklighet. 62 Pensionssamordning svenskarför i EU-tjänst. 57 -

Administrationenav EU:s jordbrukspolitik Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader.67

i Sverige.65 Några folkbokföringsfrägor. 68

Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti

Arbetsmarknadsdepartementet

Sverige.77 Översyn revisionsreglema.79 Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.34+

av Skyddför sparandei sparkasseverksamhet.81 Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäkring

-

för skattebetalningar.Del A. alternativoch förslag.51 Ett nytt system

för skattcbetalningar.Del B. Sverige,framtidenoch mångfalden.55 Ett nytt system

författningskommentarer Pávägmot egenföretagande.55 Författningsförslag, och bilagor. 100 Vägar i Sverige.55

Paradis delbetänkande Hälftenvore nog om kvinnor och män Från âkerlottertill - ett -

Utredningen universitetsfastigheter 90-taletsarbetsmarknad.56 från om m.m. angáendeöverlátelseroch tomträttsupplátelser Medicinskaundersökningari arbetslivet.63

av vissahögskolefastigheter.109

Kulturdepartementet

Artikel 6 i Europakonventionenoch skatteutredningen.116 Från massmediatill multimedia

- Expertrapporterfrån Skatteväxlingskommittén.117 att digitaliserasvensktelevision. 25

Lättnadi dubbelbeskattningen mindre företags Viktigt meddelande.

av inkomster. 119 Radiooch TV i Kris och Krig. 80

Inför ett Svensktkultumät IT och framtiden

- Utbildningsdepartementet inom kulturomrádet.110

Den nyagymnasieskolan hur gär det 1

- Samverkansmönsteri svenskforskningsñnansiering.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Näringsdepartementet Miljöbalken. En skärptoch samordnad

miljölagstiftning för enhållbarutveckling. Kartläggningoch analysavdenOffentligasektorns

med De 1 åh 2- H03 upphandlingavvaror och tjänster

Integreringavmiljöhänsyninomdenstatliga miljöpåverkan 23

fowahnmge 112 ShapingSustainableHomesin an Urbanizing World. SwedishNationalReportfor HabitatIl. 48 Reglerför handelmedel. 49 Kompetensoch kapital+ bilaga.69 Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.70 Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelningoch finansiering.78 Samverkanmellanhögskolanochde småoch medelstoraföretagen.89

Civildepartementet Fritid i förändring. Om kön ochfördelningavfritidsresurser.3 Forskningför vår vardag. 10 Attityder och lagstiftningi samverkan + bilagedel.31 Konsumentskydd elmarknaden.104 Konsumenternaoch miljön. 108 Bevakadövergång.Åldersgränserför ungaupptill 30 år. 111

Inrikesdepartementet Lokal demokratiochdelaktigheti Sverigesstäderoch landsbygd.71

Miljödepartementet Batterierna en laddadfråga.8

- Nationalstadsparker.38 Rapportfrånklimatdelegationen1995. Klimatrelateradforskning. 39 Preciseringav handelsändamáleti detaljplan.52 Kalkning avsjöar ochvattendrag53 Svenskkämteknisktillsynsverksamhet.

En granskning.73 Volym l - SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume l An Assessment.73

- Svenskkämteknisktillsynsverksamhet.

Faktaredogörelser.74 Volym 2 - SwedishNuclearRegulatoryActivities.

Descriptions.74 Volume 2 - IT i miljöarbetet. 92

teknik och platsval.KASAMs Kämavfall yttrandeöver SKBsFUD-Program95. 101

Miljöhälsoutredningens övergripande uppgifter har varit att identifiera de miljöproblem som medför risker för hälsan samt att lämna förslag till mål och åtgärder för att minska dessa risker. Det nationella handlingsprogrammet tar fasta på att hälsoaspekterna måste beaktas inom alla sektorer, preciserar viktiga principer för det miljörelaterade hälsoarbetet samt pekar på behovet av ytterligare insatser och hög beredskap inför framtida problem. Utredningens faktabakgrund avseende miljörelaterade hälsorisker redovisas i en separat bilaga och de aktörer och verktyg som kan minska den miljörelaterade ohälsan i en annan bilagedel.

i

Postadress: 106 47 Stockholm - Tel 08-690 91 90 - Fax 08-20 50 21

ISBN 91-38-20359-6 - ISSN 0375-25OX

Förord

Regeringen beslutade i april 1995 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för att minska miljörelaterade hälsoriskeri Sverige. Utredningens övergripande syfte är att identifiera de miljöproblem som är en risk for hälsan samt lämna förslag till åtgärder för att minska dessa risker. Utredarens uppdrag preciseras i komrnittédirektivet, Dir 1995:68.

Utredare har varit professor Christer Hogstedt, överdirektör vid Arbetslivsinstitutet och överläkare vid Stockholms läns landsting. Huvudsekreterare har varit docent Katarina Victorin, Institutet för miljömedicin. Övriga sekreterare halvtid har varit sektionschef Martin Eriksson, Socialstyrelsen och dr med. vet. Titus Kyrklund, Naturvårdsverket. Utredningens sekretariat har under några månader biträtts av fil. lic. Ann Mari Skorpen för framtagande av underlagsmaterial, fil. kand. Sara Victorin för språkbehandling och redigering och Barbro Nilsson som assistent.

Utredningen består av huvudbetänkande SOU 1996: 124 och två bilagor: Miljörelaterade hälsorisker samt Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet. I huvudbetänkandet presenteras ett förslag till nationellt handlingsprogram för att minska miljörelaterade hälsorisker i Sverige. Huvudbetänkandets faktamaterial bygger på underlagsmaterialet i bilagoma där många företrädare utöver utredaren och sekretariatet bidragit till texten.

Denna bilaga är sammanställning av olika miljöfaktorers hälso-

en effekter samt källor, halter, trender, gränsvärden m.m. Bilagan utgör grund för de prioriteringar som gjorts inom Miljöhälsoutredningen och

utmynnar i de förslag till mål och åtgärder som presenteras i som huvudbetänkandet.

Avgränsningar har gjorts så att frågor som rör arbetsmiljö samt vissa livsstilstrågor alkohol, tobak, kost, narkotika, läkemedel, hygieniska och kosmetiska produkter inte omfattas av utredningen. Spridning av smitta mellan människor och mellan djur och människor ingår inte i utredningen. Däremot ingår smittspridning via vatten och föda.

Förutom utredningens sekretariat så har ett stort antal personer deltagit i arbetet med denna bilaga genom att ta fram underlag till

4 Förord SOU 1996: 124

skrivningar olika delavsnitt. Utredningen vill särskilt tacka de följande:

Anders Ahlbom, Ulf G. Ahlborg, Lars Alfredsson, Lennart Dock, Annika Hanberg och Charlotte Nilsson Institutet för Miljömedicin, Yvonne Andersson Smittskyddsinstitutet, Christer Andersson, Britta Aspenström Fagerlund, Ulla Beckman-Sundh, Leif Busk, Per Ola Damerud, Gunilla Femlöf, Kierstin Petersson Grawé, Eva Sandberg, Kettil Svensson, Ann Thuvander och Anders Wicklund Glyrm Livsmedelsverket, Carl-Gustav Bomehag Högskolan i Karlstad, Bertil Forsberg Umeå universitet, Niklas Johansson, Clas Magnusson och Mariarme Wiman Naturvårdsverket, Enn Kivisäkk Strål-

skyddsinstitutet, Max Kjellman Universitetssjukhuset i Linköping,

Nils Gunnar Lindquist Kemikalieinspektionen, Paul Nordgren, Jan Sundell Folkhälsoinstitutet, MariAnne Olsson Euro Resource och Ragnar Rylander Göteborgs universitet.

Utredningen har överlänmats till regeringen.

Stockholm den l oktober 1996

Christer Hogstedt Katarina Victorin

Martin Eriksson

Titus Kyrklund

SOU 1996: 124

O

Innehall

1 Inledning 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Verksamheter kan påverka miljö och hälsa 15

som

. . 1.1.1 Allmänt om föroreningskällor 15

. . . . . . . .

1.1.2¶Regionala miljöhälsorapporter 28

. . . . . . . . 1.1.3 Litteratur 31

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.2¶Metodik för hälsoriskbedömning av miljöföroreningar

för fastställande av medicinska lågrisknivåer 33

. . . . 1.2.1 Riskidentifiering 34

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.2.2¶Riskuppskattning 34

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2.3 Litteratur 38

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2¶Utomhusluft 39

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Luftföroreningar. Källor, spridning, övervakningsmetoder 39

2.1.1 Växthuseffekten 40

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.2 Uttunningen av ozonskiktet 40

. . . . . . . . . . 2.1.3 Gränsöverskridande luftföroreningar 41

. . . 2.1.4 Marknära ozon 42

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.5 Källor 42

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.6 Undersökningar av luftkvalitet 48

. . . . . . . . 2.1.7 Litteratur 50

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Hälsoeffekter av luftföroreningar 51

. . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Svave1dioxidSO2 52

. . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Kvävedioxid N 02 55

. . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Partiklar 60

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.4 Ozon 66

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.5 Kolmonoxid 71

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.6 Polycykliska aromatiska kolväten PAH och

mutagena substanser 72

. . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.7 Aldehyder 77

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.8 Kolväten 79

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.9 Klorerade lösningsmedel 85

. . . . . . . . . . . . 2.2.1O Besvärsreaktioner av luftföroreningar 87

. . 2.2.1 Sammanfattning och slutsatser 91

. . . . . . . .

3¶Inomhusmiljö 93

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 93

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Sjuka hus-symtom SBS 95

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll

3.3 Hälsoeffekter olika faktorer i inomhusmiljö 97 av . . . 3.3.1 Fukt och mikrobiologiska faktorer 97 . . . . . 3.3.2 Byggmaterial och byggnadsrelaterade

hälsorisker 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Gasfonniga kemiska ämnen 103 . . . . . . . . . . 3.3.4 Termiskt inomhusklimat 105 . . . . . . . . . . . . . 3.3.5 Lätta luftjoner 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.6 Kvalster 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.7 Husdjur 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.8 Milj 11l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.9 Processer, hanteringar, växter 113 . . . . . . . . . 3.3.10 Ventilation 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3. 11 Partiklar, damm, städning och rengöring 116

3.3.l2 Radon 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3. 13 smittspridning 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Hälsoeffekter av faktorer i inomhusmiljön

en sammanfattande bedömning 122 - . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Litteratur 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vatten 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Vatten som resurs 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Påverkan 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Dricksvatten 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 smittspridning genom badvatten 132 . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Strandbad 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Bassängbad 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3¶Algblomning 134

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Blomningar och toxiner 134 . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Olika typer av toxiner från cyanobakterier 135

4.3.3 Algblomning och dricksvatten 136 . . . . . . . .

4.3.4¶Riskbedömning 137

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3.5¶Litteratur 137

z . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 smittspridning via dricksvatten 138 . . . . . . . . . . . . . . . 4.4. l Allmänna anläggningar och privata brunnar 139

4.4.2 Lagstiftning och gränsvärden 139 . . . . . . . . .

4.4.3¶Indikatorbegreppet 139

. . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.4 Mikroorganismer som kan innebära hälsorisk 140

4.4.5 Vattenbuma sjukdomsutbrott i Norden och

Sverige 141

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.6 Riskbedömning 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.7 Litteratur 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.5¶Påverkan från rörledningsmaterial 145

. . . . . . . . . . . . . 4.5.1 Material i kontakt med dricksvatten 145 . . . . 4.5.2 Koppar i dricksvatten 148 . . . . . . . . . . . . . . .

4.6¶Desinfektionsbiprodukter 151

; . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1996: 124 Innehåll 7

4.6.1 Bildning och förekomst 151 . . . . . . . . . . . . . 4.6.2 Hälsoeffekter 152 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.3 Gränsvärden 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.4 Riskbedömning 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.5 Sammanfattande bedömning 154 . . . . . . . . . 4.7 Radon i dricksvatten 156 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7.1 Förekomst och exponering 156 . . . . . . . . . . . 4.7.2 Hälsoeffekter 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7.3 Riskbedömning 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.8¶Bekämpningsmedelsrester och andra organiska

föroreningar 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8.1 Förekomst 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8.2 Hälsoeffekter 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8.3 Riskbedömning 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8.4 Gränsvärden 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8.5 Slutsatser och sammanfattning 162 . . . . . . . . 4.8.6 Andra organiska ämnen 162 . . . . . . . . . . . . . 4.8.7 Litteratur 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.9 Nitrat 164 . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.9.1 Förekomst 164 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.9.2 Hälsoeffekter 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.9.3 Riskbedömning 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.9.4 Gränsvärden 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.9.5 Litteratur 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.10 Fluorid i dricksvatten 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.10.1 Förekomst 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.10.2 Hälsoeffekter 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.10.3 Riskbedömning 170 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Gränsvärden 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.10.5 Slutsatser 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.10.6 Litteratur 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.11 Aluminium 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.11.l Förekomst 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.11.2 Upptag 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.11.3 Hälsoeffekter 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.11.4 Riskbedömning 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.11.5 Litteratur 176 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.12 Arsenik 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.12.1 Förekomst 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.12.2 Hälsoeffekter 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.12.3 Gränsvärden 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.12.4 Riskbedömning 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.12.5 Slutsatser 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.12.6 Litteratur 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll SOU 1996: 124

4.13 Dricksvattenkvalitet och hjärt-kärtsjukdom 181 . . . . . . 13. 1 Litteratur 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Föda 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning. Miljöföroreningar i föda 185 . . . . . . . . . . . .

5.1.1¶Organiska miljöföroreningar 185

. . . . . . . . . 5.1.2 Metaller 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Kostrelaterade sjukdomar 188 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 ärt-kärlsjukdomar och 188 cancer . . . . . . . 5.2.2 Brist på näringsämnen 189 . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Övervikt 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 Benskörhet 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.5 Karies 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

5.2.6¶Livsmedelsöverkänslighet 191

. . . . . . . . . . . 5.2.7 Litteratur 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Mikroorganismer i livsmedel 192 . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3.1¶Hur mikroorganismer påverkar livsmedel 192

5.3.2 Omgivningens och livsmedlets påverkan på

mikroorganismemas tillväxt 193

. . . . . . . . . . 5.3.3 Livsmedelsburen smitta matförgiñning 194 - 5.3.4 Slutsats 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.5 Litteratur 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Naturliga toxiner 202 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Förekomst 202 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Hälsoeffekter 204 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.3 Litteratur 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.5¶Mögelgifter 206

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.1 Aflatoxiner 206 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.2 Ochratoxin A 208 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.3 Fusariumtoxiner i 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.4 Patulin 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.5 Slutsatser 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.6 Litteratur 21 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.6¶Påverkan från livsmedelsförpackningar 211

. . . . . . . . .

5.6.1¶Lagstiftning 212

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.6.2 Exponering och eventuella hälsorisker 212 . . 5.6.3 Återvunna material 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.4 Slutsatser 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.5 Litteratur 214 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Livsmedelstillsatser 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.7.1¶Överkänslighet 216

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.2 Litteratur 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.8¶Bekämpningsmedelsrester 2 18

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.1 Förekomst 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.2 Hälsoeffekter 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 9

5.8.3 Riskbedömning 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.4 Litteratur 220 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9 Rester veterinärmedicinska preparat i kött och mjölk 221 av

5.9.1 Förbrukning 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.2 Gränsvärden och karenstidsbedömningar 222

5.9.3 Antibiotika 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.4 Hormoner 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.5 Kontroll läkemedelsrester 223 av . . . . . . . . . 5.9.6 Slutsats 224 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.7 Litteraturr 224 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10 Nitrosaminer 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10.l Bildning 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10.2 Riskbedömning 226 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10.3 Litteratur 227 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.11¶Stekytemutagener 228

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 1.1 Förekomst 228 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 1.2 Mutagenicitet 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 1.3 Cancer 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l 1.4 Epidemiologiska studier 230

. . . . . . . . . . . . . l 1.5 Riskbedömning 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 1.6 Slutsatser 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.11.7 Litteratur 232 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.12 PAH 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.l2.l Hälsoeffekter 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.12.2 Förekomst av PAH i livsmedel 234 . . . . . . . . 5.12.3 Intag PAH från livsmedel 234 av . . . . . . . . . 5.12.4 Riskbedömning 235 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.l2.5 Litteratur 236 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.13¶Persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar 236

5.13.1 Polyklorerade dibenso-p-dioxiner PCDD och

dibensofuraner PCDF 237 . . . . . . . . . . . . . 13.2 Polyklorerade bifenyler PCB 240 . . . . . . . . 5.13.3 Bromerade flamskyddsmedel 244 . . . . . . . . . 5.13.4 Toxafen 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.13.5 Klorerade fettsyror 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.13.6 Sammantagen bedömning persistenta haloav

generade organiska miljöföroreningar 250

. . 5.13.7 Litteratur 252 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.14¶Honnonpåverkande miljöföroreningar 255

. . . . . . . . . . 5.14.1 Möjliga effekter 255 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.14.2 Slutsatser 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.14.3 Litteratur 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.15 Ftalater 260 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.15. 1 Användning och förekomst 260 . . . . . . . . . . .

10 Innehåll SOU 1996: 124

5.l5.2 Hälsoeffekter 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.l5.3 Litteratur 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.16 Bly 262 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . 5.l6.l Förekomst 262 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.l6.2 Exponering 263 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.3 Hälsoeffekter 264 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.l6.4 Gränsvärden 264 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.16.5¶Riskbedömning 265

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.6 Litteratur 265 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.17 Kadmium .266 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . 17.1 Användning och förekomst 266 . . . . . . . . . . . 5.17.2 Exponering 268 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.17.3 Trender 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.17.4 Hälsoeffekter 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.5 Högsta tolerabla intag 270 . . . . . . . . . . . . . . . 5.17.6 Gränsvärden 270 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.l7.7 Kostrekommendationer 271 . . . . . . . . . . . . . . 5.17.8 Slutsatser 271 . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . 5.l7.9 Litteratur 272 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.18 Kvicksilver 273 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.18.l Förekomst 273 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.l8.2 Hälsoeffekter 274 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 8.3 Rekommendation om högsta tolerabla intag 274

5.l8.4 Exponering 274 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.185 Gränsvärden och rekommendationer 275 . . .

5.l8.6 Riskbedömning 276

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.l8.7 Slutsatser 277 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.8 Litteratur 277 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.19 Radioaktiva ämnen 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.1 Bakgrund 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . 5.19.2 Förekomst 280 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.19.3 Hälsoeffekter 281 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.4 Gränsvärden 281 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.l9.5 Litteratur 282 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.20 Bestrålning livsmedel 283 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förorenad mark 285 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Personlig hantering kemikalier 289 av . . . . . . . . . . . . Buller 295 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . 8.1 Inledning 295 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . 8.2 Hälsoeffekter buller 296 av . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . 8.2.1 Hörselskada 296 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Långsiktiga effekter hälsa och . . . . . välbefinnande 297 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.3 Indirekta effekter buller 299 av . . . . . . . . . . .

Innehåll 11

8.3 Handlingsplan mot buller 300 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Bullerkällor 301 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.1 Allmänt 301 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.4.2¶Transportsektom 303

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.3 Buller i boendemiljön 305 . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.4 Buller från fritidsaktiviteter 306 . . . . . . . . . . 8.4.5 Externt buller från industrier m.m. 308 . . . . . 8.5 Buller sanitär olägenhet 309 som . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.6¶Bullerbekämpning inom EU 310

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7 Sammanfattning 3 ll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8 Litteratur 3 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9¶Joniserande och icke-joniserande strålning 315

. . . . 9.1 Joniserande strålning 315 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.1 Källor 315 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.2 Mått strålning 316 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.3 Stråldoser 316 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.4 Biologiska skadeverkningar 317 . . . . . . . . . . 9.1.5 Risker för skador 318 sena . . . . . . . . . . . . . . 9.1.6 Systemet för reduktion av strålskador 319 . . 9.1.7 Strålskyddet i Sverige 319 . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.8 Allmänhetens exponering från några strålkällor322

9.1.9¶Miljöövervakning 325

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.l.l0 Litteratur 326 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2¶Icke-joniserande strålning 326

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2.1¶Icke-joniserande strålslag 326

. . . . . . . . . . . . 9.2.2 Källor 328 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.3 Skaderisker 328 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.4 Ozonskiktet 332 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.5 Gränsvärden 332 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.6 Insatser mot malignt melanom 333 . . . . . . . . 9.2.7 Litteratur 333 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Elektriska och magnetiska fält 335 . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Inledning 335 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Exponering för elektriska och magnetiska fält 336 . . . . 10.3 Cancer 337 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.4¶Reproduktionsstömingar 339

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Elöverkänslighet 340 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.6 Utvärdering 341 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.7 Betydelse för folkhälsan 341 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.8 Myndigheternas agerande 342 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.9 Litteratur 342 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Storstads- och tätortsmiljö 343 . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 1.1 Svenska städers befolkningstillväxt och boende 343 . . 11.2 Svenska städers livsmiljö i vidare mening 344 . . . . . . .

12 Innehåll SOU 1996: 124

11.3 Storstads- och tätortsbefolkningens hälsa 346

. . . . . . . 11.4 Litteratur 347

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Skador genom olycksfall 349

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Boendemiljö 352

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Skador inom produktion och handel 353

. . . . . . . . . . . . 12.3 Transport 353

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4 Idrott 354

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5 Skola 355

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6 Storolyckor 356

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.7 skadeförebyggande arbete 357

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.8¶Sammanfattning 362

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.9 Litteratur 362

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning

Människor har i alla tider utsatts för olika miljöfaktorer som i större eller mindre utsträckning påverkat hälsan. Som exempel kan nämnas olika former strålning, smitta i livsmedel och vatten, olika naturligt av förekommande toxiner, rök och förbränningsprodukter. Genom bl.a. befolkningsölcningen och den snabba tekniska utvecklingen har människan påverkat sin omgivning och därmed miljön i en allt större omfattning. Denna utveckling utgör även ett hot mot vår hälsa. Miljölagstiftning och andra åtgärder har inneburit väsentliga framsteg, men det är ännu lång väg att till att vårt samhälle har tagit ett fullt ansvar för en den miljöpåverkan sker. För att komma till rätta med de hälsosom

problem har sin grund samhällets påverkan miljön måste man

som förutom rent "tekniska" lösningar även till de underliggande ekonose miska, politiska och sociala mekanismema. FN:s konferens om Miljö och Utveckling 1992 och de aktiviteter som följt kan ses som en startpunkt för att nå ett långsiktigt hållbart samhälle hälso- och miljöur synpunkt såväl social synpunkt. som ur

Miljöpolitiken i Sverige syftar till att skydda fyra huvudsakliga s.k.

skyddsobjekt, nämligen att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla med naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt att skydda natur- och kulturlandskap. Människors hälsa och skydd naturresurser är de två skyddsobjekt som mest av angår denna utredning. Naturvårdsverket har i sitt aktionsprogram, "Miljö 93 Ett miljöanpassat samhälle", principer för sitt - satt upp arbete med miljövårdsfrågor i den yttre miljön. I programmet delas miljöstömingarna i ett antal hot mot skyddsobjekten, miljöhot. Några dessa med störst betydelse för hälsan är: luftföroreningar och buller av i tätorter, försurning och marknära metaller, organiska miljögifter ozon, samt klimatpåverkan och uttunningen ozonskiktet. av I Naturvårdsverkets aktionsprogram förs några viktiga problemområden fram sikt måste lösas för att man ska kunna uppnå det som eftersträvade tillståndet i miljön. Hit hör de storregionala problemen med utsläpp ämnen som orsakar försurning och bildning av av marknära ozon, samt utsläppen och den långväga transporten av organiska miljögifter och vissa metaller som t.ex. kvicksilver. En strävan mot miljöanpassade varor och produkter kan förväntas mer

14 Inledning SOU 1996: 124

minska den diffusa spridningen kemikalier och hejda upplagringen av av miljöfarliga ämnen i miljön. Buller och i viss mån cancerframkallande ämnen i tätortsluiten ses även i framtiden ett hälsoproblem. En som begränsning av koldioxidutsläppen ses som mycket betydelsefullt med hänsyn till den så kallade växthuseffekten. I början av seklet, då tuberkulosen ett stort problem, den var var dåliga hygieniska standarden inomhus mycket betydelsefull fråga. en På senare år har inomhusmiljöns betydelse för hälsan åter kommit i fokus. Eftersom vistas inomhus omkring 90 % dygnet kommer av vår exponering för inomhusluften att spela stor roll. Inomhusmiljön en påverkas både luften utomhus och faktorer har med byggav av som naden att göra. Flera hälsoproblemen i inomhusmiljön är relaterade av till dålig ventilation och fuktproblem, och bör mot bakgrund ses av byggande med delvis nya metoder samtidigt krav på hushållning som med energi medfört en försämrad ventilation. Vi producerar även mer fukt i dag än tidigare t.ex. genom att duscha oftare. Bland de inomhusrelaterade hälsoriskema har även uppmärksammats bl.a. radon, miljötobaksrök passiv rökning, pälsdjursallergier samt avgång kemiska av änmen ñån möbler och byggnadsmaterial. Bullerfrågoma är gemensamma för både inom- och utomhusmiljön och har varit föremål för förbättrande åtgärder under lång tid. Förståelsen av vad god bullenniljö betyder för hälsan har ökat med åren och därmed även kraven åtgärder. Ohälsa relaterad till livsmedel och vatten är problem mänskligsom heten lidit av i alla tider. Dessa problem beror till del på naturliga en gifter och faktorer i den yttre miljön. Den ökade urbaniseringen ställer också mycket stora krav samhällets sanitära förhållanden och vattenforsörjningen. smittspridning via mat och vatten förekommer fortfarande i alltför hög utsträckning, kapitel 4 och härutöver se men har problem relaterade till det moderna samhället tillkommit. Föroreningar sprids via utsläpp till vatten och luft. Produkter innehåller som olika kemikalier kan sprida föroreningar både medan de används och sedan de kasserats. Denna spridning kemikalier i miljön kan av medföra att vatten och födoärrmen förorenas och att människan exponeras både via inandningsluft, dricksvatten och föda. De miljöfaktorer inom utredningens ansvarsområde bedömts som vara mest betydelsefulla hälsosynpunkt beskrivs i efterföljande ur kapitel 2-11. De miljöföroreningar tas har grupperats in som upp

under någon av de huvudsakliga exponeringsvägama inandning och

intag av dricksvatten eller föda, även intag kan ske både via t.ex. om vatten och föda". Detta gör att exempelvis ftalater och bromerade flamskyddsmedel beskrivs under rubriken Föda kapitel 5, trots att de bl.a. förekommer i produkter i inomhusmiljön. Genom att så många ämnen behandlas i kapitel 5 blir detta avsevärt längre än övriga kapitel.

SOU 1996: 124 Inledning 15

I kapitel 2 behandlas luftföroreningar, som alltså är viktigast vid inandning. I kapitel 4 behandlas sådana miljöföroreningar som främst är betydelsefulla vattenföroreningar, och i kapitel 5 sådana svår-

som nedbrytbara organiska föroreningar och metaller som ger störst intag via föda Eftersom antalet miljöfororeningar är mycket stort har urvalet gjorts så att huvudsakligen de ämnen och ämnesgmpper vars hälsoeffekter är någorlunda väl kända har tagits med. I några fall har även uppmärksammade, men mindre väl kända grupper av ämnen behandlats, t.ex. sådana med honnonliknande effekter avsnitt 5.14. Det måste betonas att har ofullständig kunskap om olika kemiska miljöföroreningars förekomst, människors exponering för dessa och hälsoriskema förknippade med dem. De beskrivningar och försök till kvantitativa bedömningar som redovisas kan därför inte ge en heltäckande bild miljöföroreningars betydelse för människors hälsa.

av Mycket forskning återstår innan har en sådan samlad kunskap.

Mycket kunskap saknas också om inomhusmiljöns betydelse för hälsan. Olika faktorer beskrivs i kapitel Buller behandlas separat i kapitel Bilagan innehåller också kapitel om förorenad mark kap. 6, personlig hantering av kemikalier kap. 7, joniserande och icke-

joniserande strålning kap. 9 och elektromagnetiska fält kap. 10.

Dessutom finns ett kapitel om skador kap. 12, som till viss del är rniljörelaterade, samt ett kapitel som övergripande behandlar storstads-

miljön hälsosynpunkt kap. 1

ur

I detta inledningskapitel kommer olika verksamheters betydelse för uppkomst miljöföroreningar att exemplifieras. Eventuella regionala

av skillnader i landet diskuteras utifrån regionala miljöhälsorapporter. Dessutom har ett avsnitt inkluderats som beskriver hur man kan tillväga för att göra hälsoriskbedömningar av miljöföroreningar.

1.1¶Verksamheter som kan påverka miljö

och hälsa

1.1.1 Allmänt

om föroreningskällor

I de efterföljande kapitlen kommer föroreningar som enskilda ämnen att utförligt beskrivas, med utgångspunkt från den miljö där föroreningen vanligen uppträder. En beskrivning av olika verksamheter och deras relativa betydelse för olika typer av föroreningar följer inledningsvis för bakgrund till hur mänskliga aktiviteter och samhällets

att ge en

16 Inledning SOU 1996: 124

olika sektorer bidrar med föroreningar till luft, vatten, produkter med mera.

Markanvändning

Befolkningstillväxten både globalt och nationellt har en inverkan miljön på flera sätt, bl.a. genom markanvändningen, utnyttjandet

av naturresurser och genom högre utsläpp av skadliga änmen. I Sverige har befolkningsökningen mattats i de länder har den

av, men som högsta befolkningstillväxten är den årliga tillväxten ca 5 %. Med befolkningsökningen har jordbniksarealen ökat, och denna var som störst i Sverige 1920-talet med ca ll % av landytan. Skogsmarken har ökat något jordbruksmarkens bekostnad under senare hälften av 1900-talet.

En allt större andel mark tas i anspråk för bebyggelse, anläggningar och vägar. I dag beräknas att 1,1 miljoner hektar eller omkring 2,5 % av landets yta utgörs av bebyggd mark. Som en jämförelse kan nämnas att den samlade jordbruksmarken utgör knappt 8 % av landets yta. Den största delen av den bebyggda marken utgörs av bostäder.

Vatten är en annan viktig naturresurs som utnyttjas av samhällets olika sektorer i stor omfattning. Tillgången vatten är god i Sverige vid en jämförelse med Europa som helhet. I vårt land är industrin den i särklass största förbrukaren av vatten med ca 70 % av den totala förbrukningen. Detta ställer höga krav industrins rening

egen av avloppsvatten En framsynt planering är förutsättning för att skydda

en tilltänkta dricksvattentäkter från förorening.

I Sverige finns en förhållandevis god tillgång till både mark och vatten, men ett samtidigt utnyttjande av dessa resurser för helt olika syften som t.ex. råvara, livsmedel, jordbruk, recipient för avlopp, transportmedium m.m. medför att risker för människors hälsa kan uppkomma.

Jordbruk, vattenbruk och fiske

Jordbrukets utveckling från växelbmk på relativt små arealer och djurhållning på betesmark har gått högproduktiv specialiserad

mot en jordbruksproduktion som ofta är ensidigt inriktad antingen på spannrnåls- eller djurproduktion. Förutom att denna omställning

förändrat odlingslandskapets utseende, utdikning och

genom sammanslagning av brukningsytor, så har det även medfört användning

av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

SOU 1996: 124 Inledning 17

Jordbrukets påverkan på dricksvattenkvaliteten är särskilt stor för enskilda brunnar, vilket bl.a. kan resultera i förhöjda koncentrationer

nitrat i vattnet. I enstaka fall har även rester av bekämpningsmedel av konstaterats.

Jordbruket bidrar påtagligt till övergödning i angränsande sjöar och

vattendrag samt i kustnära områden med utflöden från jordbruksbygd. Man räknar med att jordbruket bidrar med den största relativa andelen

kvävetöroreningar till Östersjön. Övergödning kan påverka hälso-

av faktorer indirekt försämring av vattendragens rekreations-

genom en värde, även bildning toxiska alger. Möjligheterna att be-

men genom av reda dricksvatten sådant vatten försvåras påtagligt. Odling av fisk

av kan lokalt orsaka kraftig övergödning. En viss spridning av bekärnp-

en ningsmedel och veterinärmedicinska preparat kan även ske från fiskodling.

Jordbruket är den i särklass största källan till utsläpp av ammoniak, där djurhållning och stallgödsel ungefär lika stora bidrag. De

ger relativt stora utsläppen ammoniak från jordbruket kan samverka

av med andra luftföroreningar kemisk omvandling och bildning av

genom

partiklar.

Handelsgödsel och atmosfäriskt nedfall från förbränning tillför marken kadmium tas upp i grödan Fig Nettotillförseln av

som kadmium från dessa källor medför en ackumulering i jordbruksmark med 0,7 g/ha och år. Kadmiurn tas särskilt lätt upp i vete och kan, om anrikningen i mark får fortsätta, risk för hälsan.

utgöra en

0B

0;/

--/

/

/-

rr

A

o WA

-O,2

-O,4

0-3 | | I | I

Fosforgödsal Llcknge NedfnlUpptag i skördenTotalt

Figur 1.1.Kadmiumbalans för en hektar åkermark i södra Sverige som gödslats med handelsgödsel enligt rekommendation. Källor: Trace elements in agriculture. Naturvårdsverket rapport 4077, 1992. Renare slam. Naturvårdsverket rapport 4251, 1993.

18 Inledning SOU 1996: 124

Användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket har minskat avsevärt och motsvarar i dag knappt 2 000 ton försåld mängd årligen

Tabell 1.1. Trots utvecklingen mot bekämpningsmedel medför

som mindre risker är denna kemiska ämnen alltid ett potentiellt

grupp riskmoment då en medveten spridning grödor medför att livsmedel kan förorenas. Andra typer av kemiska livsmedelsföroreningar sker indirekt.

Tabell 1.1. Försålda kvantiteter av bekämpningsmedel per år, fördelat på användarkategori Ton verksam beståndsdel.

Källa: Försålda kvantiteter bekämpningsmedel. Kemikalieinspektionen, årliga rapporter 1986-1995.

Livsmedel är en betydelsefull exponeringsväg för skadliga ämnen

av vilket slag de än Detta diskuteras ingående i kapitel

Användning av avloppsslam inom jordbruket är omdiskuterat på grund av svårigheter att få ett slam som är tillräckligt fritt från föroreningar. Användningen av slam som gödsehnedel öka

avses Naturvårdsverket rapport 4602, 1996. Det är önskvärt att slam inte tagit emot föroreningar från dagvatten, avfallsupplag eller från industrier.

Skogsbruk

Skogen är i Sverige en av våra största naturresurser och samtidigt livsmiljö för ett stort antal arter djur och växter. Skogen är också mycket betydelsefull för rekreation och friluftsliv. Den skogsmark vi har i dag präglas helt ett omfattande skogsbruk. Skogsdikning har

av kraftigt minskat andelen sumpskogar vilket ökar avrinning bl.a.

av kväve och metaller till sjöar och vattendrag.

SOU 1996: 124 Inledning 19

skogsbruket är i dag en förhållandevis liten användare av

bekämpningsmedel. Detta är delvis konsekvens av de begränsningar

en som har införts mot användning av bekämpningsmedel mot lövsly. Den

höga mekaniseringsgraden och stora andelen biltransporter inom

skogsbruket bidrar till utsläpp av föroreningar.

De naturliga utsläppen av terpener från barrträd beräknas till 380 000 ton. Dessa flyktiga ämnen har betydelse som orsak till bildningen av marknära ozon, men de anses ha mindre betydelse än flyktiga organiska ämnen från förbränning, trafiken och industrin.

Bergsbruk

Från gruvnäringen sker spridning tungmetaller, främst till vatten

av

till viss del även genom damning Tabell 1.2. Utsläppen till vatten men

tungmetaller sker i dag huvudsakligen från gruvavfall. Processvatten

av återcirlmleras numera i hög grad, vilket minskat utsläppen. Utsläppen

metaller från och metallindustrin är stora jämfört med andra av gruvindustriella källor.

Tabell 1.2. Uppskattade utsläpp av tungmetaller från gruvor och metallindustri, ton.

Arsenik Bly Kadmium Kvicksilver

Gruvor 0,1 5 l 0,04

Stål- och metall- 3,3 44 0,9 0,37

verk Källa: Naturvårdsverket, metallindustrienheten.

Spridning till luñ och vatten 1990, inklusive gruvavfall. 2Spridning till luft 1992.

Industri

Pappers- och massaindustrin har stor betydelse för Sveriges näringsliv. Massatillverlming inbegriper användning av ett flertal processkemikalier. Utsläppen till vatten från tillverkningen innehåller bl.a. klorerade och oklorerade organiska ämnen, närsalter och metaller.

De senaste åren har utsläppen till vatten av klororganiska föreningar och dioxiner minskat kraftigt genom förändringar i blekeriprocessen

Tab 1.3. En sluten process kan även minska utsläppen av

mer metaller. Biologisk och kemisk rening av avloppsvattnet kan minska utsläppen av organisk substans och av fosfor. Massaindustrins utsläpp

20 Inledning SOU 1996: 124

av svavel- och kväveoxider tillhör landets största industriella punktutsläpp. Dessa diskuteras vidare i avsnitt 2.1.5, liksom industrins övriga utsläpp till luft.

Tabell 1.3. Utsläpp av organiskt bundet klor från svensk skogsindustri, ton per år.

Organiskt bundet klor, år. Sulfatmassa Sulfltmassa

1988 13 000 1 300

1994 1 400 8 Källa: Skogsindustrins utsläpp till vatten och luñ samt avfallsmängder 1994. Naturvårdsverket rapport 4434, 1995.

Annan viktig kemisk industri ärpapperskemikalier. Tidigare framställdes klor i stora mängder för klorgasblekning av massa. Avsevärda utsläpp av kvicksilver var en följd av denna klorgasframställning med metodik som i dag helt har upphört. Stora mängder kvicksilver finns dock kvar i bottenslam i anslutning till dessa industrier och till massafabriker där kvicksilverföreningar använts som bekärnpningsmedel.

Den petrokemiska industrin är främst förlagd till västkusten. De utsläpp som uppmärksammats när det gäller den petrokemiska industrin är flyktiga organiska ämnen och svavel- och kväveoxider. Läkemedelsindustrin liksom färg- och verkstadsindustrin hanterar och släpper ut avsevärda mängder organiska lösningsmedel. Utsläppen från dessa industrier sker huvudsakligen till luft och hälsorisker diskuteras kortfattat i kapitel

Gummiindustrin i Sverige blandar per ca 80-90 000 ton gummi. Man uppskattar att 6-700 ton flyktiga organiska ärrmen, främst heptan, släpps ut till luft från gummitillverknig. Vid vulkanisering gummit

av avgår 50 ton vulkrök per år, som innehåller cancerframkallande ärrmen.

Elektronikindustrin är frammarsch i Sverige. Tillverkningsfasen inbegriper användningen av stora mängder kemikalier. För att producera 10 ton datachips åtgår 13 000 ton kemikalier och 200 000 ton processvatten medan endast 1 700 ton fast avfall bildas. Stora problem kan förekomma med föroreningar från elektronikskrot då det innehåller halogenerade flamskyddsmedel och tungmetaller. Dessutom förekommer vissa ovanliga metaller t.ex. gallium och indium med ofullständigt utredda hälsoeffekter.

Befolkning och tätorter

Sveriges befolkning är knappt 9 miljoner. Omkring 85 % av befolkningen bor i tätorter. Andelen bebyggd mark i våra tätorter varierar från 55 % i mindre tätorter till 70 % i våra större städer. Tillgången till

ca grönområden för rekreation är viktigt för vår hälsa och vårt välbefmnande.

Det ökade tätortsboendet har medfört att 87 % av befolkningen 1990 anslutna till kommunalt vatten och avlopp. Detta medför en

var god hygienisk standard och har en stor betydelse för hälsan. Sekimdärt uppstår ett problem med övergödning av haven, som dock kan åtgärdas

med förbättrad reningsteknik.

Diffusa utsläpp från mänskliga aktiviteter, från byggnader och

användningen produkter får en stor betydelse i tätorten genom av

upplagring av potentiellt miljöfarliga ämnen i sarnhållet. I genom tätorten uppkommer också stora mängder avfall.

Reslängden dag är i medeltal ungefär lika lång i typiska tätorts-

per län i glesbygdslän. Även större andel åker kollektivt i städer

som om en är den totala trafikbelastningen stor med stora utsläpp av föroreningar till luften. Dessa diskuteras vidare i kapitel

Kommunala reningsverk

Det kommunala avloppsvattnet kommer från hushållen och vissa arbetsplatser i tätortema. De större industriema har ofta egna avloppsanläggningar. Dagvatten üån vägar, byggnader och dränering förs även delvis till de kommunala reningsverken. Avloppsvattnet innehåller stora mängder näringsärrmen.

Reningsanläggningar betjänar samhällen med mer än 200

som personekvivalenter är utrustade med biologisk och kemisk rening förutom slamavskiljning. Den biologiska reningen tar bort syreförbrukande organiskt material och numera i många fall även kväve. Den kemiska reningen tar bort fosfor.

Förutom den stora mängden näringsämnen innehåller avloppsvattnet flera typer av föroreningar. Av dessa har särskilt tungmetallema uppmärksammats, då de kan utgöra hälsorisk vid gödsling av åkrar med

en avloppsslam, eller tas upp i fisk i de sjöar och vattendrag som tar emot avloppet. Halten av tungmetaller i avloppsslam är reglerad SNFS 1994:2. Gränsvärdena för föroreningshalter i avloppsslam är satta med hänsyn till miljö- och hälsorisker. De sjunkande tungrnetallhaltema i slam återfinns i figur 1.2.

En överenskommelse träffades 1994 mellan Naturvårdsverket, Lantbrukamas Riksförbund och Vatten- och avloppsverksföreningen

22 Inledning SOU 1996: 124

om ytterligare villkor som bl.a. inbegriper riktvärden för vissa

organiska föreningar.

Användningen av läkemedel medför tillförsel olika typer

en av av kemikalier till avloppsvattnet. De flesta dessa är inaktiva och

av kraftigt utspädda. Vissa typer av antibiotika har svårare att brytas ned.

Kvicksilver Kadm ium

7A 1980/81

I 1937

E 1992

Figur 1.2. Tungmetaller i slam, mg per kg torrsubstans, från kommunala reningsverk. Medianvärden för storleksklassen 20 000 anslutna personer.

Källa: Utsläpp till vatten 1992. Kommunala reningsverk, och

massa- pappersindustri. Statistiska centralbyrån Na 22 SM 9401.

Kemikalier i samhället

Den största orsaken till den diffusa spridningen kemikalier är att vi

av lever ett "kemikaliesamhälle" där till vardags kommer i kontakt med ett mycket stort antal kemisk-tekniska produkter och under

varor som sin livstid kan avge kemikalier.

Många av dessa ämnen är relativt harmlösa kan ställa till

men problem i miljön genom att stora volymer används. Särskild uppmärksamhet riktas mot de organiska ämnen är svåmedbrytbara i

som naturen och grundämnen som inte alls kan brytas ned, t.ex. tungmetallen bly Tabell 1.4.

SOU 1996: 124 Inledning 23

Tabell 1.4. Bly, ärm använd mängd, ton.

Användning Mängd bly i ton

Blyföreningar:

Metalliskt bly:

Källa: Kemikalieinspektionen, Miljöboken Naturvårdsverkets miljödatabas

Ett mycket stort antal kemiska ämnen är kända ca 10 miljoner. Av de 1 500 högvolymkemikalier som används i industrin och i samhället i övrigt saknas tillfredsställande dokumentation för en stor andel. Den internationella handeln med kemiska produkter och varor medför att det är svårt att få tydlig bild av flödet av olika kemiska ämnen i

en

samhället. I Kemikalieinspektionens s.k. produktregister registreras

tillverkning och import kemiska produkter. För drygt 50 kemikalier

av finns förbud eller andra regleringar som begränsar användningen av dem Ett antal andra änmen, tagits fram enligt noggrarma kriterier

som

miljö- och hälsofarlighet, har satts upp på t.ex. Kemikalieinspektioom

OBS-lista och s.k. Solnedgångslista med avsikt att begränsa nens användningen vissa kemikaliegrupper. Avsikten är också att lång-

av siktigt begränsa innehållet av olika kemiska ämnen i varor.

Elektriska apparater av de mest skiftande slag är vanliga i hushållen. I dessa ingår en mängd olika plast- och kompositmaterial samt olika slag metaller. Ett krav för elapparater är att de inte skall

av

brandfarliga. Detta medför t.ex. att de persondatorer och skrivare vara

24 Inledning SOU 1996: 124

sanidagäribnücbaälamsmndiåüacawmmrbrmmadeñmnslcyddsmedel.

De kemikalier inom byggindustrin som uppmärksammats mest

ur hälsosynprmkt är användningen av mjukgörare i golvmaterial och vissa typer av tapeter. Under en 25-årsperiod uppskattas 600 000 ton mjukgörare ha använts. Tiotusentals ton av klorparaffmer och arylfosfater

ingår som mjukgörare i plastmaterial och fogmassor. Det har uppdagats

att även PCB har använts i fogmassor och i vissa golvbeläggningar.

Bilkemikalier inköps årligen i Sverige för ca l miljard kronor. Många av de produkter som tidigare använt går att undvara eller går att byta ut mot mindre skadliga alternativ. Som ett exempel har den typ av hälsoskadlig kylarvätska som baserats på etylenglykol ersatts med den ofarliga propylenglykolen. 1990 förbrukades 20 000 ton kallavfettningsmedel innehållande petroleumbaserat lösningsmedel och nonylfenoletoxylater. Dessa har ersatts av mindre hälso- och miljöskadliga produkter.

Varje år används i landet 180 000 m3 smörjoljor. Stora mängder Smörjmedel sprids i naturen. Vid användning av fordon och maskiner

sprids varje 85 000 m3 förbrukningsoljor till omgivningarna.

Omkring 35 000 m3 använd motorolja, är mycket hälso- och

som miljöskadlig, tas inte om hand på ett acceptabelt sätt utan riskerar att spridas i miljön. Smörjmedelsindustrin har börjat bli varse problemen och särskilt sådana oljor som vid användningen går förlorade till omgivningen kommer att ersättas med andra mindre skadliga produkter. Vikten av att samla upp använd motorolja har belysts i flera

kampanjer. Användningen av metaller i världen är mycket stor. Miljöpåverkan

även med risker för hälsan är stor vid alla steg i framställningen av

metaller, från brytning till smältning och bearbetning. Färdiga

metallprodukter slits och korroderar och metallema förs ut till vattendrag. Elektronikskrot kan komma att brännas varvid lödrnetallerna kan avgå till luften.

Plaster finns av väldigt många olika typer, med eller utan tillsatser av många olika slag. Vissa typer av plast kan återvinnas eller brännas utan större risker för hälsa eller miljö medan andra är svårare att omhänderta på ett säkert sätt. Idag återvinns 10 % plastavfallet.

ca av Omkring 60 % av all plast hamnar deponi.

Nästan alla plaster innehåller någon typ av tillsatser eller plastadditiv, särskilt PVC och konstruktionsplast utgör 30 %

som ca av världsmarknaden av termoplaster. De hälso- och miljöfarliga plastadditiv som diskuterats mest är bly, kadmium, bromerade flamskyddsmedel, ftalater, klorparaffmer och tennorganiska föreningar. Kadrnium har inte varit tillåtet som additiv sedan 1982 kan finnas i äldre

men produkter. Den möjlighet som finns att återanvända plaster är att

SOU 1996: 124 Inledning 25

återcirkulera viss typ produkt för att framställa en ny av samma

en av slag, eftersom olika plaster inte kan blandas.

typer av

Vid framställning textilier används kemikalier i alla led av

av tillverkningen från odling till vävning och färgning av textilier. Produktionen har till stor del flyttat till andra länder och den direkta spridningen i Sverige är numera mindre.

Avfall

Vårt moderna samhälle producerar stora mängder kasserade restprodukter bedöms sakna värde och den största mängden detta

som av avfall omhändertas deponier. I vissa fall kan restproduktema återvinnas. Stora avfallsmängder uppkommer inom gruvnäring, industriell verksamhet, hushållen och från samhällsgemensam verksamhet.

Av hushållsavfallet förbränns hälften. Vid förbränning frigörs

ca och bildas ett stort antal miljöfarliga ämnen bl.a. tungmetaller och dioxiner. Långtgående krav rening har kraftigt minskat utsläppen

Tabell 1.5.

Tabell 1.5. Utsläpp av dioxiner från större kända källor, gram TCDDekvivalenter per år.

Förbränning av

Massa och pappersindustri

till luñ 4-6 1 -

till vatten 15-3 2-5 -

Metallindustri 20-4 6-24

Källa: POP Stabila organiska miljögiñer. Naturvårdsverket rapport 4563, 1996.

26 Inledning SOU 1996: 124

Miljöfarligt avfall, dvs. sådant avfall bedöms kunna skada miljön

som eller hälsan, ska hand i särskilda anläggningar. Särskild

tas om uppmärksamhet har riktats mot batterier och ackumulatorer

som innehåller kvicksilver och kadmium och mot elektrisk utrustning och rivningsavfall innehållande PCB. Vissa insamlas för återvinning

varor eller deponering Tabell 1.6. Särskilt viktigt för att undvika risker för hälsan är insamlingen batterier, gummidäck och spillolja samt

av

skrotning av bilar.

Tabell 1.6. Återvinningsgrad i procent av olika material och varor 1991.

Källa: Naturmiljön i siffror. Statistiska centralbyrån 1993.

Trafik

Industrialismen bidrog kraftigt till ökning transporterna, till

en av en början främst med båt och järnväg. Jämvägsnätet i Sverige

var som störst i början på 20-talet. Vägtrañken har expanderat kraftigt särskilt under 1960-talet då främst persontrafrken med bil ökade. Närmare 80 % av persontransportema i dag sker med bil och 10 % med buss.

ca Godstrafrken har ständigt ökat och sker nu till 50 % lastbil och till ca 40 % på järnväg.

Vår genomsnittliga rörlighet under 1900-talet har ökat från 9 km

ca per dag 1950 till ca 35 km per dag 1990. Det är främst

persontransporterna med bil som är den största orsaken. Andelen bilåkning

av det totala resandet är uppemot 70 %. Det beräknade s.k. trañkarbetet för bensindrivna fordon är år omkring 61 miljarder fordons-

per kilometer och för dieseldrivna fordon omkring 7 miljarder fordonskilometer.

Andelen personbilar med katalysator har ökat sedan lagkravet 1989 och var 1993 drygt 37 % av det totala antalet personbilar. Detta medför

SOU 1996: 124 Inledning 27

särskilt minskade utsläpp av kväveoxider och kolväten. Blyfri bensin har dramatiskt förbättrat luftkvaliteten med avseende bly.

Flygtrafiken har ökat påtagligt de senaste åren. En fördubbling av antalet flygplansrörelser från ca 200 000 till över 400 000 har skett mellan 1980 och 1990. Flygtrafikens utsläpp av föroreningar och buller är ett stort problem i närheten av flygplatser.

Man uppskattar att det finns 765 000 motordrivna fritidsbåtar

ca och 170 000 snöskotrar i bruk. Under sin drift har dessa förhållandevis höga utsläpp.

Trafiken med motorfordon och flyg ger ett stort bidrag till utsläppen

luftföroreningar som kväveoxider, flyktiga organiska ämnen, av polyaromatiska kolväten PAH och dioxiner. Trafikens utsläpp till luft

behandlas utförligt i kapitel 2 om luftföroreningar med betydelse för

hälsan.

Trafikens slitage däck och vägbana samt oljespillet bidrar

av

påtagligt till spridningen av en mängd föroreningar. Förbrukningen av

bildäck i Sverige är runt 60 000 ton. Från dessa däck beräknas att ca 10 000 ton däcksmassa slits loss och sprids i omgivningen. Däcks-

innehåller omkring 20 % högaromatisk olja. Risk finns för att massan

sådan olja kan frigöras från gurmniparliklarna och spridas i omgivning-

Flera andra giftiga ärrmen ingår också vid tillverkningen av arna. gummidäck och risk finns att rester dessa ämnen sprids till

en av omgivningarna.

Energi

Industrisamhället är i hög grad beroende av en god tillgång på energi och på transporter. Den ursprungliga energikällan i Sverige har varit ved och kol från skogen. Under 1800-talet ersattes denna delvis av importerad kol och koks. Vattenkraftelen byggdes ut under första halvan 1900-talet och fick stor betydelse för järnvägstransporter och

av för energikrävande industrier. Under 1950- och 60-talen möjliggjordes den snabba ökningen energikonsumtion främst genom ökad

av användning olja. Därefter har kärnkraften fått en stor betydelse

av parallellt med ökad användning av kol med ny teknik, gas och en

en mängd mindre energislag.

Dagens användning energi tillhör de faktorer som mest har

av påverkat vår ntiljö. Det är främst den kraftigt ökade förbränningen av fossila bränslen bidrar till utsläpp av skadliga ämnen till luft och

som vatten Se vidare kapitel 2 om luftföroreningar av betydelse för hälsan.

Energianvändningen i Sverige framgår av tabell 1.7. Oljeprodukter

är det största använda energislaget följt och inhemska källor som

av t.ex. ved. Kärnkraften och vattenkraften svarar för cirka hälften vardera

av den totala elenergiproduktionen, och tillgången på billig elenergi från kärnkraft har påskyndat minskningen utsläppen svavel och

av av sot.

Tabell 1.7. Energianvändningen i Sverige uppdelat på energislag, Terawatttimmar Twh.

Källa: NUTEK, Energiläget 1995

1 1 Regionala milj öhälsorapporter

.

På flera håll i landet har initiativ tagits till att göra en översikt över

regionens miljörelaterade hälsoproblem i miljö-hälsorapporter. Nedan

följer några exempel.

Miljö och hälsa mellan Vänern och Vättern

Rapporten från Landstinget i Skaraborg, 1991, de första i sitt

är en av slag och utformad som en miljöplan för landstinget. En genomgång

av såväl lagar, organisation som miljö- och hälsoförhållanden beskrivs.

Den framtida vattenförsörjningen upplevs ett kommande

som problem i regionen. Detta till följd markförsurning också

av men genom påverkan från jordbruksmark. Ett stort antal personer har egen brunn och flera av de kommunala vattentäktema är små och mindre väl lokaliserade. De kommunala vattendistributionsnäten är också föråldrade med risk för smitta.

I Skaraborg finns uranhaltig alunskiffer och tillverkning

av lättbetong från denna har skett i länet. Härigenom finns ett stort antal hus av sådant radonavgivande material.

Ett "Miljömedicinskt forum" för miljösamarbetet i länet har etablerats. Denna organisation ska även kunna utnyttjas vid miljölarm.

Stockholms län

En "Miljö-hälsorapport" har publicerats 1994 av Miljömedicinska enheten, Stockholms läns landsting. Rapporten har delvis baserats på material från miljöhälsoenkät fokuserad på inomhusmiljö, trafik och

en allergiska problem.

I rapporten betonas inomhusmiljöns stora betydelse. Kvalsterallergin har ökat i länet och man uppskattar att 3-4 000 barn är sensibiliserade för kvalster. Pälsdjur förekommer i hälften av familjerna och allergi drabbar 10-15 % av alla barn. Många drabbas indirekt

spridning av pälsdjursallergen till offentliga miljöer som t.ex. genom skolor. Miljötobaksrök passiv rökning är ett utbrett problem. I länet beräknas 2 000 barn årligen drabbas av luftrörskatarr till följd av föräldrarnas rökning.

Stockholms län har stora områden med förhöjd risk för markradon och länet har större andel blåbetonghus än övriga landet. Gasspisar

en förekommer i Stockholms stad och är en stor källa till exponering för kvävedioxid inomhus.

Trafiken är den största källan till luftföroreningar utomhus. I hela länet 3-4 % att de ofta besväras av bilavgaser och i Stockholms

uppger innerstad uppger ca 13 % att de ofta är besvärade av luftföroreningar.

Bullerstömingar från vägtrafiken är vanligt förekommande särskilt i Stockholms innerstad där 16 % anser sig ofta störda av trafikbuller. Ungefär lika stor andel störda finns i kommunerna rtmt Arlanda flygplats. För länet i övrigt är ca 85 000 personer ofta störda av trafikbuller i bostaden.

Miljö och hälsa i Skåne

I rapporten från Malmöhus läns landsting, 1995, uppges att karakteristiskt för Skåne är den höga befolkningstätheten. Här bor 13 % av Sveriges befolkning 3 % av landets yta.

Trafikens utsläpp av kväveoxider och närheten till grönområden är två huvudteman tas i rapporten. En ambitiös uppskattning av

som upp befolkningens exponering för kväveoxider har utförts.

För att belysa industrins bidrag till luftföroreningarna har för Trelleborg gjorts en särskild uppskattning. Denna visade att industrins bidrag uppskattningsvis var ca 2 % av trafikens utsläpp till luft.

För hela Malmö uppskattas 5 % befolkningen bo vid gator

ca av

kan vara utsatta för buller nattetid. Variationen inom staden som mellan olika områden uppskattas i allmänhet vara 0-10 % där det största antalet personer bor i centrala staden.

30 Inledning SOU 1996: 124

Vissa områden i sydöstra Skåne har förhöjda naturliga halter

av kadmium i marken. Detta kan ge problem landsbygden med förhöjda halter kadmium i brunnsvatten. Sammanlagt ca 13 000 bor i

personer dessa områden. Analyser av brunnsvatten från ett antal enskilda vattentäkter har i några fall visat halter överstigande Livsmedelsverkets gränsvärde för kadmium 5 ;rg/l

Trots att Skåne domineras lerjordar finns vissa områden med

av förhöjd risk för markradon. Uppskattningsvis bor 120 Skånes

000 av befolkning i sådana områden.

Malmöhus län är sämre tillgodosett med grönytor än andra delar

av landet. I de tolv undersökta städerna utgörs endast 10-15 % av stadens yta av grönområden. Något samband mellan ohälsa och närhet till grönområden kunde inte observeras.

De årliga kostnaderna för föräldrarnas frånvaro för sjuka sexåringar i de tolv skånska städerna beräknades till 24 Mkr, astma och

varav allergi beräknades kosta 3-4 Mkr. Hur stor kostnad som direkt kunde hänföras till miljöpåverkan redovisades inte men man ville belysa de möjliga besparingar som kan göras genom miljöförbättrande åtgärder.

Göteborgs och Bohus län

Miljöfaktaboken Miljö i Väst, 1995, har tagits fram inom "Miljö i Väst

en regional Agenda 21" och beskriver miljömålen, miljötillståndet och behovet av miljöförbättringar i regionen.

Västkustens relativt blåsiga klimat ventilerar ofta bort luftföroreningar medan topografin med djupa sprickdalar verkar i motsatt riktning och kan "stänga inne" luftföroreningar som kan nå för Sverige relativt höga nivåer under särskilda meteorologiska förhållanden.

Göteborgsområdet har en stor koncentration av industrier och raffinaderier samt sjöfart som bidrar med luftföroreningar utöver trafiken. Trafiken och industriema i regionen har påtagliga utsläpp av lätta kolväten som bidrar till bildning av marknära ozon.

De flesta fastigheter som utsätts för mycket höga bullemivåer över 70 dBA ekvivalensnivå ligger utmed några få tungt belastade trafikstråk. Inom Göteborgs stad beräknas 5 000 personer vara utsatta för sådana nivåer. Omkring 20 000 personer beräknas i Göteborgs innerstad vara störda för ljudnivåer i intervallet 65-69 dBA och omkring 80 000 personer beräknas bo i områden där bullret överstiger nivån för en god bullenniljö 55 dBA.

I norra Bohuslän finns en ökad risk för radonexponering det

genom höga innehållet av uran i bohusgraniten.

Västsveriges berggrund och relativt stora nederbörd medför lokalt stort atmosfäriskt nedfall av kvicksilver tillsammans med

som

SOU 1996: 124 Inledning 3 1

försurningen medför att fisken i många västsvenska sjöar innehåller kvicksilver i halter över 0,5 mg/kg. Musslor som inneåller algtoxiner är ett lokalt livsmedelsproblem. Utsläpp av kvicksilver och dioxiner från kloralkalifabriker och massafabriker till Göta älv medför att dessa ämnen finns anrikade i sediment och kan spridas till dricksvattnet.

Kommentarer

En generell slutsats som kan dras av rapporterna är att de huvudsakliga rniljörelaterade hälsoproblemen är likartade i olika delar av landet men med lokala variationer.

Trafiken och luftmiljöns stora betydelse samt de senaste 10 årens förbättringar luñkvalitet framgår i alla rapporterna. Bullerproblemen från trafiken tycks inte ha förbättrats i motsvarande grad.

Ett ökat intresse för inomhusmiljön och sambanden mellan miljö och allergiska åkommor är även det gemensamt för de olika rapporterna.

Vattenfrågomas betydelse i Skaraborg kan tyckas framsynt liksom de hälsoekonomiska beräkningarna i Skånerapporten.

1.1.3¶Litteratur

Kemikalieinspektionen. Begränsningslistan förteckning över ämnen

som är förbjudna eller vars användning är inskränkt. 1995.

Kemikalieinspektionen. OBS-listan en förteckning över ämnen som

kräver särskild uppmärksamhet. 1995.

Kemikalieinspektionen. Selecting multiproblem chernicals for risk reduction apresentation of the Swedish sunset project Solnedgångs-

listan. KEMI Report No 13/94, 1995.

Naturvårdsverket. Miljö 93 Ett miljöanpassat samhälle. Naturvårds-

verket Rapport, 4234, 1993.

Naturvårdsverket. Energi och miljö. Underlag till Ett miljöanpassat samhälle. Naturvårdsverket Rapport, 4204, 1993.

Naturvårdsverket. Trafik och miljö. Underlag till Ett miljöanpassat samhälle. Naturvårdsverket Rapport, 4205, 1993.

32 Inledning SOU 1996: 124

Naturvårdsverket. Industri och miljö. Underlag till Ett miljöanpassat samhälle. Naturvårdsverket Rapport, 4206, 1993. Naturvårdsverket. Jordbruk och miljö. Underlag till Ett miljöanpassat samhälle. Naturvårdsverket Rapport, 4208, 1993. Naturvårdsverket. Skogsbruk och miljö. Underlag till Ett miljöanpassat samhälle. Naturvårdsverket Rapport, 4209, 1993. Naturvårdsverket. Elektronik och elektriska produkter. Naturvårdsverket Rapport, 4394, 1995. Naturvårdsverket. Gummikemikalier. Naturvårdsverket Rapport, 4437, l 995

. Naturvårdsverket. Materialflöden i samhället. Naturvårdsverket Rapport, 4504, 1996. Naturvårdsverket. POP, Stabila organiska miljögifter, Naturvårdsverket Rapport, 4563, 1996. Naturvårdsverket. Renare slam. Naturvårdsverket Rapport 425 1993. Naturvårdsverket. Skogsindustrins utsläpp till vatten och luft samt avfallsmångder 1994. Naturvårdsverket Rapport 4434, 1995. Naturvårdsverket. Trace elements in agriculture. Naturvårdsverket Rapport 4077, 1992. Naturvårdsverket. Utsläpp till luft och vatten från kemisk industri, 1993. Naturvårdsverket Rapport, 4462, 1995. Naturvårdsverket. Aktionsplan avfall, Naturvårdsverket Rapport 4602, 1996. Naturvårdsverket. Milj öboken Naturvårdsverkets miljödatabas.

- Statistiska centralbyrån. Industrins avfall och returråvaror 1990. Na 28 SM 9201, 1992. Statistiska centralbyrån. Avfall och återvinning i kommunal regi 1990. Na 28 SM 9201, 1992.

SOU 1996: 124 Inledning 33

Statistiska centralbyrån. Utsläpp till vatten 1992. Kommunala renings-

och pappersindustri. Na 22 SM 9401, 1994. verk, massa

Statistiska centralbyrån. Utsläpp till luft i Sverige av svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak och koldioxid 1994. Na 18 SM 9501, 1995.

Landstinget i Skaraborg. Miljö och hälsa mellan Vänern och Vättern. 199

Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län, Göteborgs stad, Bohuslandstinget och Göteborgsregionen. Miljöfaktaboken. Miljö i Väst. 1995:16.

Malmöhus läns landsting. Miljö och hälsa i Skåne, 1995.

Stockholms läns landsting. Miljö-hälsorapport, 1994.

Varor som faror. Ds 1992:58.

1.2. Metodik för hälsoriskbedömning av

för fastställande av

miljöföroreningar medicinska lågrisknivåer

Ett gemensamt verktyg i hanteringen problemen med olika miljö-

av föroreningar är riskbedömningen av ämnet eller änmesgruppen. Möjligheterna att göra riskbedömningar varierar dock starkt beroende

vilken information finns ämnets förekomst, exponering och

som om kunskap hälsoriskema. Vissa ämnen är väl undersökta, medan

om information nästan helt saknas för andra. Specifika krav testning finns bara för sådana kemikalier som är läkemedel, bekämpningsmedel eller livsmedelstillsatser samt för industrikemikalier. Existerande

nya induslrikemikalier används i stora volymer ska också testas enligt

som vissa minimikrav. Många miljöföroreningar som finns i vatten, luft och föda har dock bildats i samband med t.ex. klorering, förbränning eller i atmosfärskemiska reaktioner. För sådana ämnen finns inga krav på testning.

34 Inledning SOU 1996: 124

l .2. l Riskidentifiering

För att kunna bedöma ett ämnes toxiska egenskaper att göra

en

faroanalys eller riskidennfering erfordras kunskaper från djurförsök,

epidemiologiska undersökningar studier exponerade befolknings-

av grupper eller kliniska försök på frivilliga försökspersoner. Utifrån sådana undersökningar kan man kännedom om ämnets akuta och kroniska giltighet och vilka organ som primärt drabbas kritiska effekter. Viktiga uppgifter tas också fram hur ämnet tas i

om upp kroppen, sprids till olika organ, omvandlas till s.k. metaboliter och utsöndras. Olika typer av cellodlingsförsök kan också infonnation

ge om vissa toxiska effekter, t.ex. om ämnet har förmåga att framkalla mutationer skada cellens arvsmassa, DNA. Experimentella försök med människor kan göras endast vad gäller lätta och reversibla effekter.

Epidemiologiska undersökningar har oña utförts med yrkesexponerade arbetare där man i många fall har kunnat koppla ihop symtom, översjuklighet eller överdödlighet med att arbetarna utsatts för föroreningar i sin arbetsmiljö. l takt med att arbetsmiljön förbättras minskar emellertid denna inforrnationskälla. För luftföroreningar och andra miljöföroreningar har också många epidemiologiska undersökningar gjorts allmänna befolkningen eller förrnodade känsliga eller hö gexponerade grupper.

Allteltersom både den allmänna miljön och arbetsmiljön förbättras, blir data från djurförsök allt viktigare för att bedöma hälsoriskema med miljöföroreningar. Detta gäller naturligtvis särskilt för sådana ämnen som inte hunnit få stor spridning i miljön. Ofta kombineras djurförsök in vivo med tester t.ex. cellkulturer in vitro-försök. De vanligast använda djurslagen är råttor och möss. Förutom att studera allmäntoxiska effekter kan man göra speciella toxikologiska undersökningar av t.ex. effekter på reproduktionen fortplantning inkluderande missbildningar, mutagena effekter och cancer. Djurcancerstudier är mycket tids- och kostnadskrävande, och utförs bara på utvalda kemikalier. De krävs för läkemedel, livsmedelstillsatser och bekämpningsmedel.

1.2.2¶Riskuppskattning

I nästa steg i riskbedömingsprocessen försöker bedöma vid vilka

man doser toxiska effekter kan uppträda, för att utifrån detta fastställa

en dos som inte bedöms medfara risker för människan till följd

av

exponering för föroreningen i vatten, luft eller föda riskuppskattning.

För att göra detta måste man först utifrån djur- eller humandata försöka

SOU 1996: 124 Inledning 3 5

få uppfattning dos- effekt och dos-responssamband. Dos-

en om effektsambandet beskriver förhållande mellan dosen och den eller de uppträdande effektemas allvarlighetsgrad. Dos- responssambandet beskriver förhållandet mellan dosen och andelen exponerade djur eller människor som drabbas av en viss effekt och beror på varierande känslighet mellan olika individer.

Djurförsök eller data från humanexponering ger ofta ofullständig information om dos-effekt- och dos-responssamband. För att komma vidare i riskbedömningsprocessen måste man dock försöka peka ut de

givit upphov till olika toxiska effekter LOEL, lowest lägsta doser som observed effect level, eller om möjligt den högsta dos som givit några effekter N OEL, no observed effect level. Man kan då också se vilken effekt som uppträder vid lägst dos. Vad gäller luftföroreningar uttrycks dosen vanligtvis förenklat som halten i inandningsluften t.ex. mg/m3 eller ppm, men kan också med kännedom om andningsfrekvens och upptaget via lungorna räknas om till exempelvis mg/kg kroppsvikt och dag.

För ämnen som tas via munnen eller som injiceras i djurförsök brukar man uttrycka dosen i mg per kilo kroppsvikt och dag för att få ett jämförbart mått mellan t.ex. gnagare och människor. Dosen kan också räknas i relation till kroppsytan i stället för till kroppsvikten.

om En sådan ekvivalent dos anses av många forskare ge ett mera rättvisande dosmått vid jämförelser mellan försöksdjur och människa. Vid en sådan artomvandling kommer människan alltid att betraktas som känsligare än försöksdjur. Det amerikanska naturvårdsverket EPA

använder sådan artomvandling vid cancerriskuppskattningar se vidare

nedan.

Toxiska ämnen, andra än cancerframkallande

Om man vill sätta ett medicinskt grundat riktvärde för föroreningar i luft, mat eller dricksvatten som ska skydda den allmärma befolkningen mot oönskade hälsoeffekter kan man inte direkt använda de lägsta effektnivåer man identifierat utifrån utförda studier. Bl.a. innehåller den allmänna befolkningen både bam, gamla och sjuka samt människor som av olika skäl kan ha en ökad känslighet t.ex. astmatiker vad gäller retande luftföroreningar. Man måste därför dividera NOEL-värdet med en säkerhetsfaktor för att komma fram till ett riktvärde som man bedömer ger tillräcklig säkerhet. Storleken den säkerhetsfaktor man väljer beror på olika saker, framför allt effektens art och allvarlighetsgrad. Exponeringstidens längd i djurförsök eller humanstudier har betydelse i relation till den förväntade exponeringstiden hos allmänna befolkningen kan vara livslång. Om man utgår ifrån djurförsök måste

36 Inledning SOU 1996: 124

man alltid inkludera en säkerhetsfaktor även kallad osäkerhetsfaktor som tar hänsyn till eventuella skillnader i känslighet mellan människor och försöksdjur. Valet av säkerhetsfaktor kan variera inom vida gränser.

En faktor 2-5 kan vara rimlig om man kan utgå ifrån experiment-

en ellt eller epiderniologiskt fastställd högsta dos utan effekt eller minstaeffektdos hos människa för ett väl dokumenterat, relativt ofarligt ämne med enbart reversibla effekter. För de vanligaste luftföroreningama har man t.ex. endast använt en säkerhetsfaktor på ca 2 vid riskbedömning och fastställande av gränsvärden. En säkerhetsfaktor på till kanske

upp 5 000 kan däremot erfordras för allvarliga kroniska

änmen som ger skador och för vilken en stor del av en befolkning kan utsättas under lång tid. Vid framtagande av ADI-värden Acceptable Daily Intake för t.ex. livsmedelstillsatser dividerar man oftast NOEL-värdet från djurförsök med 100, där en faktor lO att kompensera för skillnad

avser i känslighet mellan individer och ytterligare en faktor 10 variation

avser i känslighet mellan arter. För livsmedelstillsatser accepteras inte cancerframkallande änmen, och djurförsöken är i allmänhet livslånga. För bekämpningsmedel och andra främmande änmen i livsmedel brukar man i stället for ADI använda begreppet tolerabelt dagligt intag TDI

eller veckointag TWI.

Förutom säkerhetsfaktom 100 kan ytterligare säkerhetsfaktorer inkluderas i riskuppskattningen. På har praxis utvecklat sig

senare en där man använder en faktor s 10 för att kompensera för att utgår

man ñån LOEL i stället för NOEL, en faktor 10 djuren inte

s om exponerats under hela sin livstid eller om dataunderlaget är ofullständigt på annat sätt, samt ytterligare en faktor s 10 om det gäller allvarliga effekter såsom cancer eller fosterskador. Om dessa faktorer multipliceras ihop skulle alltså teoretiskt så stor säkerhetsfaktor

en som 100 000 uppkomma, men i praktiken används aldrig större säkerhetsfaktorer än l0 000 bedömningsunderlaget anses i så fall alltför

vara osäkert för att det ska meningsfullt att göra någon riskuppskatt-

vara ning.

Cancerframkallande ämnen

Cancerframkallande ämnen brukar bedömas separat när gör

man riskbedömningar. För sådana cancerframkallande har

änmen som en klar genotoxisk verkningsmekanism mutagena, DNA-skadande cancerogener tror man att en kritisk mutation är en förutsättning för att

tumör ska utvecklas. Även sannolikheten är mycket liten, så en om skulle i princip en enda molekyl kunna förosaka den DNA-skada

som, om den inte repareras, initierar tumörutvecklingen. För sådana änmen

SOU 1996: 124 Inledning 37

kan i så fall räkna med att det finns en liten cancerrisk även vid

man mycket låga doser. Riskens storlek proportionell mot dosen.

antas vara Till skillnad mot andra effekter räknar man därför inte med någon tröskeldos, under vilken inga effekter uppkommer. För sådana ämnen kan i vissa fall göra kvantitativa uppskattningar riskens storlek

man av vid låga doser att utifrån dos-responssambandet beräkna risken

genom vid lägre doser med hjälp av en matematisk modell extrapolering. Det samlade totala intaget under livstid blir avgörande för cancerriskens

en storlek.

Den mest använda matematiska modellen för kvantitativ beräkning

eancerrisken vid låga doser är den s.k. "Linearized multistage av model" amerikanska naturvårdsverket EPA använder för att ange

som livstidsrisken med t.ex. ett dagligt intag av l mg/kg kroppsvikt av ett cancerframkallande ämne s.k. unit risk. Denna modell är konservativ ger överskattning än underskattning av risken bland annat

snarare en därför att ett statistiskt konfrdensintervall läggs vid beräkningen. Dessutom räknar EPA i allmänhet om dosen per kroppsyta i stället för kroppsvikt vid överföring risken från försöksdjur till människa,

av vilket också högre risk. Vid riskuppskattning utifrån epidernio-

ger en logiska data människor burkar de använda modellerna inte inkludera statistiska konfrdensintervall, utan i stället beräknas den mest "sarmolika" risken. Det måste betonas att oavsett vilken matematisk modell

används vid kvantitativ riskuppskattning, så är den teoretiskt som beräknade risken mycket osäker.

Det finns inte något officiellt ställningstagande till hur stor cancerrisk ska acceptabel för den allmärma befolkning-

som anses vara

WHO har angivit riktvärden för några cancerñamkallande ämnen en. i dricksvatten vid halt teoretiskt skulle ge upphov till en livstids

en som cancerrisk på l på 100 000 l-105, men för luftföroreningar har man valt att endast riskens storlek och menar att varje land själv får

ange bedöma hur stor risk är villig att acceptera. I Sverige har Institutet

man

för Miljömedicin på uppdrag av Naturvårdsverket föreslagit lågrisk-

nivåer för några cancerfranrkallande luftföroreningar vid risknivån 1 på 100 000 som livstidsrisk. Utslaget på hela befolkningen innebär en sådan risk ungefär 1 fall år. Naturvårdsverket använder dessa

per lågrisknivåer i det praktiska miljöarbetet för enskilda ämnen. För luftföroreningar totalt har Naturvårdsverket angett l-l0 cancerfall per

och miljon invånare.

Många ämnen är också cancerfrarnkallande i djurförsök utan att

genotoxiska. Dessa ämnen utövar ofta sina cancerogena effekter vara via indirekta mekanismer, som inte inträffar förrän vid en viss dos. Under denna tröskeldos antas inga toxiska eller cancerogena risker föreligga. För sådana cancerñamlçallande ämnen görs riskbedörrmingen

sätt för andra toxiska änmen, dvs. den lägsta dos som

samma som

38 Inledning SOU 1996: 124

givit cancer i djurförsök divideras med säkerhetsfalctor i detta

en som fall bör vara stor, eftersom det är allvarlig effekt.

en

Vad som har beskrivits ovan är hur i riskbedömning kan

man en komma fram till medicinskt grundade riktvärden eller lågrisknivåer. För att en myndighet ska fastställa formella gränsvärden måste risken för dessa negativa effekter sedan vägas mot vad bedöms rimligt

som vara ur ekonomiska, tekniska och praktiska synpunkter. Aspekter på riskvärdering och myndigheternas riskhantering samt exempel jämförande riskbedömningar diskuteras utförligt i utredningens

mer huvudbetänkande, kapitel Se även huvudbetänkandets kapitel

som behandlar sjukdomar som kan vara miljörelaterade, inklusive

cancer.

1.2.3¶Litteratur

Haag Grönlund M. An introduction to health risk assessment of chemicals. KEMI Report No 6/95, Kemikalieinspektionen, 1995.

WHO. Guidelines for drinking-water quality. WHO, Geneve, 1993.

WHO. Air quality guidelines for Europe. WHO, Köpenhamn, under

tryckning.

2 Utomhusluft

2.1¶Luftföroreningar. Källor, spridning, övervakningsmetoder

Människan har ett självklart behov luft för sin existens. Omkring

av ren 10-20 m3 är behovet per dygn. Föroreningar i luften kan

per person förekomma partiklar eller i gasfonn. Olika typer kemiska

som av ämnen frigörs till luften från både naturliga källor och från mänsklig aktivitet. Naturliga föroreningar har sitt från både biologiska

ursprung och andra växter, bränder, avgång av kemiska ämnen från

processer land och vatten, vulkaner, radioaktivt sönderfall, geoterrniska källor. Luftföroreningar alstrade människor inleddes i och med att elden

av började brukas har ökat kraftigt i och med industrialismen och

men utnyttjandet fossila bränslen i stor skala.

av

Energikonsumtionen i Europa och i de rika länderna har stigit mycket snabbt imder det senaste seklet. I Sverige var användningen av fossila bränslen störst omkring 1970 och har sedan minskat.

som Oljans andel energin har minskat från 70 % 1970 till 44 % 1994.

av Kol och koks samt biobränslen har ökat från 4 respektive 9 % år 1970 till 6 respektive 17 % år 1994. Utsläppen av koldioxid som bidrar globalt till växthuseffekten har därmed minskat från 100 miljoner ton/år till ca 60 miljoner ton/år idag.

Den allmärma medvetenheten om några av de problem som luñföroreningar medför aktualiserades under det förra århundradet men under de senaste femtio åren har kimskapema ökat påtagligt om luftföroreningarnas egenskaper, spridning och effekter. Effekterna av luftföroreningar på hälsan kan stor luñvägamas stora yta

vara genom och begränsade barriärfimlçtion. Emellertid kan andra exponeringsvägar

också viktiga. Vissa luftföroreningar, t.ex. tungmetaller och

vara organiska föreningar, kan deponeras direkt på grödan eller via miljön ansarnlas i organismer som sedan använder till föda.

40 SOU 1996: 124

Utomhusluft

2.1.1¶Växthuseffekten

Jordens klimat styrs av en samverkan mellan atmosfären, havens cirkulation och biosfären. Koldioxid i atmosfären återreflekterar värme som strålar ut från jorden så att temperaturen på jordytan hålls betydligt varmare än vad som armars vore fallet. Koldioxid alstras normalt av

alla organismer samt vid all förbränning kolhaltiga bränslen.

av Förutom koldioxid har ytterligare ett antal förmåga gaser samma som koldioxid att återreflektera värme från jordytan. Till dessa hör både i

övrigt naturligt förekommande ämnen vattenånga, metan och

som dikväveoxid lustgas, samt ämnen helt syntetiskt av ursprung som fluorkolväten. Den globala medeltemperaturen har de senaste 100 åren ökat med 0,45 °C vilket har satts i samband med ökningen atmosfärens av koldioxidhalt Denna ökar med ca 0,4 % årligen, vilket främst orsakas av förbränning av fossila bränslen. De svenska utsläppen koldioxid av utgör någon promille av jordens samlade utsläpp och spelar en underordnad roll.

I ett globalt perspektiv förväntas klimatförändring till följd

en av

koldioxidutsläppen medföra försämringar för hälsan och levnads-

förutsättningarna genom utbredning av torra områden samt över-

svämning av låglänta områden till följd ökning havsnivån. Hur

av en av och i vilken omfattning Sverige kan drabbas är osäkert. En ökad temperatur kan förvärra skadedjur och En försärnangrepp av svampar. ring av dricksvattnets kvalitet från ytvattentäkter är tänkbar en arman effekt, liksom ökning vissa sjukdomar t.ex. malaria. Det har en av som diskuterats huruvida växthuseffekten skulle kunna påverka Golfströmmens riktning och försvaga denna. I ett sådant scenario skulle Sverige i stället få ett betydligt kallare klimat.

2.1.2¶Uttimningen av ozonskiktet

De så kallade freonema, liksom andra flyktiga kolväten innehållande fluor, klor eller brom, har egenskapen att bryta det så kallade ner stratosfäriska ozonet som naturligt finns på hög höjd i atmosfären. Särskilt vid polema minskas det skyddande skiktet så att ett så kallat ozonhål bildas. Ett uttunnat ozonskikt släpper igenom avsevärt en större del av solens skadliga UV-ljus. För människans vidkommande kan detta medföra en ökad risk för bl.a. hudcancer vidare kapitel 9.

se

En minskande trend för atmosfärens totala ozonmängd gäller vid alla latituder utom möjligen runt ekvatom. Åren 1992 och 1993 visade särskilt stora ozonhål med rekordlåga nivåer vid nordliga latituder troligen beroende på vulkanutbrottet på M:t Pinatubo i Filippinerna. I

början 1994 ozonmängdema åter i nivå med åren 1991 och

av var tidigare. Sommaren 1995 var ozonskiktet det tunnaste som uppmätts i Sverige. Instrålningen UV-ljus och exponeringen för den skadliga

av strålningen har studerats att mäta bildningen av DNA-dimerer

genom

reaktionsprodulct mellan DNA-molekyler av samma slag som ingår

en

i vår arvsmassa. Dessa studier har visat att den skadliga UV-strålning-

har ökat vart tionde med 20-25 % under mars-april och med en

5-15 % under maj till september. Den högsta dosen skadlig UV-

strålning erhålls under våren i Medelhavsområdet men en nästan lika hög dos kan erhållas i södra Sverige i början av maj. Även vid våra breddgrader finns vissa risker för effekter på hälsan.

2.1.3¶Gränsöverskridande luftföroreningar

Under sextiotalet uppmärksammades försurningsproblematiken och

dess samband med långväga transport svavelföroreningar. Studier

av

hur luftföroreningar ökar under korta tidsintervall visar på så kallade av episoder, då föroreningshaltema stiger snabbt över mycket stora områden. Detta beror speciella meteorologiska förhållanden, ofta inversion figur 2.1. Sådana episoder utgörs av luft-"paket" som

se

transporteras till vårt land från olika delar av Europa. Luñpaketen innehåller mängd föroreningar såsom svavel- och kväveoxider, sot,

en metaller, flyktiga organiska ämnen och andra organiska miljöföroreningar. Man beräknar 90 % svavel- och kvävenedfallet

att ca av kommer från utländska källor. Å andra sidan "exporterar" Sverige nästan lika mycket kväveoxider som den mängd som "importeras". Däremot exporteras endast omkring fjärdedel så mycket svavel-

en dioxid jämfört med den andel förs till från andra länder. En

som oss stor andel av de metaller och organiska miljöföroreningar som ackumuleras i fisk och andra livsmedel har sitt ursprung i atmosfäriskt nedfall.

42 SOU 1996: 124

Utomhusluft

Rörvik

D Anholt

° Vavihill

0 Valby

I Langeland

Figur 2.1. Tidsförloppet av en "episod". Dygnsmedelvärden svaveldioxid vid

av fem nordiska mätstationer. Källa: IVL-rapport B 1199, 1995.

2.1.4¶Marknära

ozon

Marknära ozon och andra oxidanter är följd naturliga och

en av mänskliga utsläpp av flyktiga organiska ämnen och kväveoxider.

av Episoder med höga halter fotokemiska oxidanter inträffar i samband med högtryck under sommaren. Solstrålningen startar fotokernisk

en omvandling i den förorenade luften, där kväveoxider och flyktiga organiska ämnen medverkar till att bilda fotokemiska oxidanter. Av dessa är ozon den viktigaste. Ofta byggs höga koncentrationer

av

föroreningar upp genom att en stabil skiktning i luften uppstår

om högtxycket ligger kvar. Sådan kraftigt förorenad luft kan transporteras mot Sverige och drabba särskilt Sydsverige. Det marknära ozonet har ökat med omkring 10 % per 10 i Europa.

2.1.5 Källor

Energi

Vid förbränning bildas ett stort antal föroreningar. Sammansättningen

varierar mycket beroende på bränslets egenskaper och omständigheterna vid förbränningen till exempel lufttillförseln och

som

förbrämiingstekniken. För stora punktkällor energianläggningar

som och större industrier kan teknik för rening utsläppen utnyttjas till

av förhållandevis låga kostnader. Utsläppen från sådana anläggningar blir därför mindre beroende av bränslets beskaffenhet. Utsläppen från små anläggningar är mera beroende av bränslets sammansättning för att erhålla låga utsläpp. Utsläppen svaveldioxid och kväveoxider

av av från olika källor redovisas i tabellerna 2.1. och 2.2. Vedeldning och

öppen förbränning kan i tätorter ett påtagligt bidrag till utsläppen av

ge sot och flyktiga organiska ämnen tabell 2.3. Huvuddelen av utsläppen

flyktiga organiska ämnen och polyaromatiska kolväten PAH inom av energisektom kommer från vedeldningen tabell 2.4.

Tabell 2.1. Utsläpp av svaveldioxid i Sverige 1000ton.

Förbränning av:

totalt Totala utsläpp 507 97

Källa: Utsläpp till luft 1994av forsurandeämnen,Naturvårdsverket rapport 4461, 1995.

Tabell 2.2. Utsläpp av kväveoxider, räknat som N02, tusen ton.

Förbränning:

Källa: Utsläpp till luft 1994 avtörsurandeämnen, Naturvårdsverket rapport 4461, 1995.

44 SOU 1996: 124

Utomhusluft

Tabell 2.3. Utsläpp av flyktiga organiska ämnen V 0C, ton Källa 1988 1994 Transporter och 245 000 190 000 arbetsmaskiner

Medelvärden av högsta och lägsta bedömningar for de olika branscherna. Källa: Flyktiga organiska ämnen och kväveoxider. Naturvårdsverket rapport 4532, 1996.

Tabell 2.4. Skattning av utsläpp av polyaromatiska kolväten PAH från

år. större kända källor för 1995, ton per

Källa

Källa: Naturvårdsverket rapport 4563

Trafiken

I tabell 2.2 framgår att främst vägtrafiken men även arbetsmaskiner och sjöfarten bidrar med de största utsläppen kväveoxider. Från de olika

av trafikslagen så sker utsläppen av svaveldioxid huvudsakligen från fartygstrafiken Tabell 2.1. Bland föroreningstyper kväveoxider,

som flyktiga organiska ämnen Tabell 2.3 och polyaromatiska kolväten Tabell 2.4 är trafiken den största källan till föroreningar i luften. Trafiken bidrar också påtagligt till utsläppen partiklar Tabell 2.4.

av Andelen personbilar med katalysator har ökat de senaste åren och

man beräknar att mer än hälften av trafikarbetet idag utförs bilar

av utrustade med katalysator. Detta medför särskilt minskade utsläpp

av kväveoxider och kolväten. Blyfri bensin har dramatiskt förbättrat luftkvaliteten med avseende bly. Ett hälsobaserat index för luftkvalitet baserat mätningar svaveldioxid, sot, och kvävedioxid visar

av en

SOU 1996: 124 Utomhusluft 45

trend till förbättring under den senaste tioårsperioden Fig 2.2. Många människor trafikbuller. Detta behandlas i kapitel

störs av Tabell 2.5 Beräknat utsläpp av partiklar ton/år från fordon.

Källa: Naturvårdsverket, fordonsenheten, K Andersson 1995.

Index 250

Svavetdioxid 200 -

x

Luft. 150 sammanvägt 100 - 50a

86/87 88/89 90/91 92/93 94/95

Figur 2.2. Miljöindex for luñlcvalitet. Källor: Luñkvalitet i tätorter 1986-1995. Statistiska centralbyrån Na 24 SM 9501, 1995.

Industrin

Utsläppen till luft från massaindustrin kännetecknas svavel- och

av kväveoxider från förbränning samt i vissa fall starkt luktande ämnen. Skogsindustrins utsläpp av svavel- och kväveoxider tillhör landets största industriella punktutsläpp Tab 2.6 och 2.7.

Tabell 2.6. De största industriella punktutsläppen av svaveldioxid över 500 ton per år i Sverige, ton svavel per år.

Källa: Naturvårdsverket, C-KRUT. Tabell 2.7. De största punktutsläppen av kväveoxider över 1000 ton per år i Sverige, ton per år räknat som kvävedioxid.

Källa: Naturvårdsverket, C-KRUT.

Den petrokemiska industrin är främst förlagd till Västkusten. De utsläpp som uppmärksammats när det gäller den petrokemiska industrin är flyktiga organiska ämnen och svavel- och kväveoxider. Organiska lösningsmedel och andra organiska ämnen släpps ut från gummi-, färg- och verkstadsindustrin liksom även från läkemedelsindustrin.

SOU 1996: 124 Utomhusluft 47

En sammanställning över utsläppen till luft från landets större kemiska industrier så kallade A-anläggningar redovisas i tabell 2.8. Ur tabellen framgår att raffmaderierna intar en särställning när det gäller industrins utsläpp till luft. De är endast fem till antalet men stod 1992 för 55 % utsläppen flyktiga organiska ämnen, 53 % av

av av kväveoxidutsläppen, 71 % svaveldioxidutsläppen och 70 % av

av metallutsläppen. Metallindustrins utsläpp av metaller redovisas i tabell 1.2.

Tabell 2.8. Sammanställning över utsläpp till luft från kemisk industri Aanläggningar 1993.

Branscher VOC NOx SOx Metáller

ton/är ton/är ton/är kg/år Raffmaderier 6 493 2 898 5 929 As 16

Ni l 127

Organisk kemisk industri: Polymerer 711 30

2Halogenerade kolväten.

Flyktiga kolväten, utom metan. Källa: Utsläpp till luñ och vatten frän kemisk industri, 1993. Naturvårdsverket rapport 4462.

Metallindustrin har förutom utsläpp svavel- och kväveoxider även

av

metaller och dioxiner Tabell 2.9. utsläpp av

48 Utomhusluft SOU 1996: 124

Tabell 2.9. Utsläpp av dioxiner från större kända källor, TCDD-ekvivalenter, gram per år.

Massa och pappersindustri

till luñ 1 -

Källa: POP, Stabila organiska miljögifter. Naturvårdsverket rapport 4563, 1996.

Sammantaget för industrierna framgår att de större metallverken, cementindustrin, oljeindustrin och pappersindustrin utgör de mest dominerande punktkälloma för utsläpp till luft av svaveldioxid och kväveoxider Tabell 2.6 och 2.7.

2.1.6 luftkvalitet

Undersökningar av

Mätning av luftföroreningar i tätorter utförs av landets kommuner. Statistiska centralbyrån och Naturvårdsverket samlar uppgifterna från mätningarna och de sammanställs i "Statistiska meddelanden Serie Na 24". Vissa av landets större kommuner redovisar även sina mätdata i månatliga eller årliga rapporter. Institutet för vatten- och luftvårdsforskning startade 1986 det så kallade URBAN-projektet, ett samarbetsprojekt mellan för närvarande 35 kommuner och institutet som dessutom själva utför mätningar i Stockholm och Göteborg. Mätningarna ingår i Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram för "Hälsa och urban miljö".

Mätningar utförs av kvävedioxid, svaveldioxid, sot, inandningsbara partiklar och vissa flyktiga organiska ämnen kolväten med 6-8 kolatomer. Mätningarna av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och flyktiga organiska ämnen genomförs under vinterhalvåret medan mätningar av inandningsbara partiklar genomförs säsongsvis. Mätningar

av ozon genomförs under sommarhalvåret.

SOU 1996: 124 Utomhusluft 49

Ett 20-tal kommuner har redovisning av mätvärden som timrnedelvärden förutom dygns-, månads-, och halvårsmedelvärden. Från 36 kommuner redovisas endast dygns-, månads-, och halvårsmedelvärden. Mätpunktema år valda för att avspegla de generella luftföroreningshalterna i en tätort. Därför genomförs mätningarna "ovan tak" 5-15 m över markytan. I vissa fall finns dessutom mätningar utförda i

gatunivå.

I de större kommunerna utförs mätningarna helt i egen regi med användning av avancerad direktvisande apparatur med olika typer av tekniker. Man har här även möjlighet att komplettera med speciella

mätningar inandningsbara partiklar och polyaromatiska kolväten

som PAH eller bensapyren vilket ofta använd indikator

är en cancerframkallande PAH. I andra kommuner sker mätningarna i samarbete med IVL som kan hyra ut analys- och provtagningsutrustning och även utföra analyserna av t.ex. flyktiga organiska kolväten.

Inom ett europeiskt samarbetsprojekt, det så kallade EMEPprojektet, mäts även halterna av svaveldioxid, kvävedioxid, sot och

vid 6 platser utanför tätortema. I viss mån har även flyktiga ozon

organiska ämnen ingått. Dessa mätpunkter ger en uppfattning om bakgrundsnivåema av luftföroreningar. Mätstationema i EMEP-nätet

drivs IVL på uppdrag av Naturvårdsverket.

av

Eftersom koncentrationen i luften av luftföroreningar hela tiden varierar med tiden med ibland kortvariga toppar, och att olika mätmetoder har olika tidsupplösning, har man valt att ange gränsvärden som percentiler. Detta innebär t.ex. för ett timmedelvärde som en 98percentil att 98 procent av mätningarna ligger under det angivna värdet medan 2 procent av värdena ligger över det angivna värdet. Detta medför att för ett gränsvärde angivet som 98-percentil tillåts att värdet överskrids tiden.

2 procent av Syftet med mätningarna är:

att kunna följa långtidstrender i luftföroreningshaltema

-

att övervaka att fastställda normer för luftkvalitet kan innehållas. -

att ge en uppfattning om individemas exponering för luftförore- -

ningar och därmed även hälsorisker.

De flesta mätningar av luftföroreningar utförs inte i första hand för att ge en direkt uppfattning om exponering. Vi har därför ofta dålig

en

uppfattning om den egentliga hälsorisken av föroreningarna vid en viss

uppgiven halt i ett samhälle.

Exponeringen kan också beräknas utgående från beräknade utsläpp

ett ämne och en modell för dess spridning. Detta har utförts i ett av antal för kvävedioxid med något olika använd metodik NL, 1992 och Miljö och hälsa i Skåne, 1995.

50 Utomhusluft SOU 1996: 124

Exponeringen kan också uppskattas från personbuma dosimetrar. Sådana jämförande studier har utförts före och efter trafikomlägg-

en ning, den så kallade "Norra länken" i Stockholm där halterna kväve-

av dioxid studerades med olika tekniker såväl inomhus utomhus samt

som med personburen utrustning.

Exponeringen av andra luftföroreningar än kväveoxider har uppskattats i en studie vid Institutet för Vatten- och luttvårdsforskning genom att ett samband mellan den aktuella luftföroreningen t.ex.

som bensapyren och kvävedioxid har bestämts. Sedan har exponeringen beräknats utifrån den antagna exponeringen för kväveoxider baserat mätningar. Detta medför osäkerheter i bedömningen förutom osäkerheten i exponeringen för kväveoxider.

En slutsats är att den personliga exponeringen som dygnsmedelvärde återspeglas relativt väl av medelhaltema "ovan tak". Vuxna rör sig mera i den centrala staden vilket underskattning

ger en av exponeringen. Inomhus är halterna något lägre vilket å andra sidan medför en överskattningen av exponeringen baserat på mätningar "ovan tak". Personburen mätutrustning ger endast dygnsmedelvärden medan fast mätutrustning möjliggör en högre tidsupplösning.

Möjligheter finns i dag att uppskatta exponeringen för kvävedioxid relativt väl, men även för bensen finns så mycket mätdata att

en uppskattning av människors exponering borde vara möjlig. För andra luftföroreningar saknas tillräckligt med mätningar. Detta gäller främst partiklar PMlO och vissa cancerframkallande änmen bensapyren, eten mfl.

2.1.7¶Litteratur

Lithman T mfl. Miljö och hälsa i Skåne. Malmöhus läns landsting. Malmö 1995.

Miljömedicinska enheten Stockholms läns landsting, Miljöförvaltning-

en Stockholms stad. Norra länken. Miljömedicinska konsekvenser

av

en trafikomläggning. Stockholm 1993.

Naturvårdsverket. Trafik och miljö. Underlag till Miljö 93 Ett

miljöanpassat samhälle. Naturvårdsverket Rapport, 4205, 1993.

Naturvårdsverket. Industri och miljö. Underlag till Miljö 93 Ett

miljöanpassat samhälle. Naturvårdsverket Rapport, 4206, 1993.

Naturvårdsverket. Ett miljöanpassat samhälle. Naturvårdsverket Rapport, 4234, 1993.

SOU 1996: 124 Utomhusluft 5 1

Naturvårdsverket. Utsläpp till luft av försurande änmen. Naturvårdsverket Rapport 4461, 1995.

Naturvårdsverket. Utsläpp till luft och vatten från kemisk industri, 1993. Naturvårdsverket Rapport, 4462, 1995.

Naturvårdsverket. Materialflöden i samhället. Naturvårdsverket Rapport, 4504, 1995.

Naturvårdsverket. Flyktiga organiska ämnen och kväveoxider. Naturvårdsverket Rapport 4532, 1996.

Namrvårdsverket. POP, Stabila organiska miljögifter, Naturvårdsverket Rapport, 4563, 1996.

Naturvårdsverket. Energi och miljö. Industri och miljö. Underlag till Miljö 93 Ett miljöanpassat samhälle. Naturvårdsverket Rapport,

- 4204, 1993.

Statistiska centralbyrån Utsläpp till luft i Sverige av svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak och koldioxid, 1994. SCB Na 18 SM 9501, 1995.

Statistiska centralbyrån Luftkvalitet i tätorter 1986-1995. SCB Na 24 SM 9501

Steen B. Sveriges befolknings exponering för kväveoxider och

mutagena änmen i luft. IVL-rapport B 1033, 1991.

Steen B, Cooper D. Kväveoxider i svenska tätorter Exponerings-

förhållanden. IVL-rapport B 1052, 1992

2.2¶Hälsoeffekter av

luftföroreningar

Luftföroreningar har, som framkommit i inledningen, ett flertal olika källor. Det är främst gasformiga eller flyktiga ämnen samt små partiklar som är betydelsefulla vid inandning. Större partiklar och svårflyktiga ämnen, speciellt vissa metaller och tyngre organiska ämnen, kan deponeras växter och därigenom exponering via

även ge födan. Vissa svåmedbrytbara ånmen kan ingå i det biologiska kretsloppet och tas upp och ansarnlas i växter, bär, fisk och vilt. För sådana

52 Utomhusluft SOU 1996: 124

ämnen blir intaget via föda oftast den viktigaste exponeringsvägen, och intaget via inandning proportionellt sett litet. Sådana ämnen som sprids med luften men som främst är betydelsefulla som föroreningar i dricksvatten eller föda behandlas i kapitel 4 och

I det här kapitlet kommer några av de viktigaste luftföroreningama att tas upp. De flesta uppträder i förhöjda halter i tätorter, där de lokala utsläppen ger stora bidrag, medan t.ex. förhöjda ozonhalter uppträder främst över hela regioner men även i av större föroreningskällor. De hälsoeffekter som kan uppkomma vid inandning förutom direkta effekter luftvägarna, även effekter andra organ genom att ämnet tas upp till blodet och sprids i kroppen, samt cancerrisker. Luftföroreningar kan också förorsaka lukt, irritation och andra olägenheter.

I epidemiologiska undersökningar studeras den samlade effekten

av luftföroreningar och det kan vara svårt att skilja ut effekten ett

av speciellt ämne. I experimentella studier studeras å andra sidan effekten av enskilda änmen, och i vissa fall specificerade blandningar. Den i och for sig bristfälliga kunskapen från sådana blandningsförsök tyder inte på några uttalade förstärkningseffekter, utan olika luftföroreningar antas verka additivt.

2.2.1¶Svaveldioxid S07

Kritisk effekt: Förhöjd risk för bronkit och andra

luftvägssjukdomar Känsliga grupper: Personer med luftvägssjukdomar Gränsvärde: Dygnsmedelvärde 100 ug/m3 Antal exponerade över gränsvärden: Troligen inga

Svaveldioxid och sot är de "klassiska" luftföroreningama, och de har mätts upp under lång tid. I många europeiska städer var tidigare halterna mycket höga, främst grund av individuell uppvärmning av bostäderna med kol som kan innehålla höga halter svavel. I de

av svenska tätorterna har halterna sjunkit avsevärt sedan 70-talet som en följd av minskad svavelhalt i eldningsolja och byggandet av fjärrvärmeanläggningar.

Hälsoeffekter, rekommendationer och gränsvärden

Hälsoriskema med svaveldioxid uppmärksammades redan under 50talet, då periodvis mycket höga koncentrationer uppkom i samband

med smog-episoder i stora europeiska städer. Den mest kända smogkatastrofen inträffade i London 1952, då flera tusen människor med kroniska lung- och hjärtsjukdomar avled till följd av luftföroreningama. Sedan dess har många epidemiologiska studier utförts. De flesta har beskrivit kortvariga förändringar i luftföroreningsnivån, där

effekter av sambandet mellan dygnsmedelvärden av svaveldioxid och sot och olika luftvägseffekter har undersökts. Man har t.ex. påvisat försämring i tillståndet hos patienter med kroniska luftvägssjukdomar som astma och kronisk bronkit, och ett ökat intag på sjukhus av patienter med akuta luftvägsbesvär under dagar med förhöjda luftföroreningshalter.

De lägsta halter klart har knutits till försämring av tillståndet

som hos med luftvägssjukdomar samt akuta effekter från

personer luftvägama är ca 250 ug/m3 som dygnsmedelvärde av S02 och sot. Utifrån detta har det svenska gränsvärdet för svaveldioxid och sot satts till 100 respektive 90 ,ug/m3 dygnsmedelvärde, uttryckt som 98-

som percentiler. Detta innebär att gränsvärdena får överskridas mer än 2 % tiden, dvs 4 dygn halvår. WHO:s riktvärde är 125 ,ug/m3.

av per Några studier har sett en ökning av läkar- eller sjukhusbesök för

nyare luftvägssjukdomar samt ökad mortalitet även vid lägre halter än 250 ;rg/må Samtidigt har dock flera studier visat på samband mellan sådana effekter och partikelhalten i luft se vidare nedan. Intresset har därför förskjutits från svaveldioxid till partiklar. Samtidigt har luftföroreningsmönstret i städer förändrats från stort relativt bidrag från uppvärmning till stort relativt bidrag från trafik, där svaveldioxid

liten del. I WHO:s uppdaterade Air Quality Guidelines bara utgör en 1996 har därför gått ifrån svaveldioxid och sot som gemensam

man indikator luftföroreningar. Man anger att 125 ug/m3 S02 fortfarande innehåller tillräcklig säkerhetsmarginal för luftvägseffekter.

en

Beträffande långtidsexponering så har epidemiologiska undersökningar visat på förhöjd förekomst av sådana symtom från luft-

en vägama indikerar kronisk luftvägssjukdom samt en försämrad

som lungfunktion bor i områden med höga årsmedel-

hos personer som värden svaveldioxid och jämfört med områden. Äldre

av sot renare sådana studier har bekräftats nyare studier i f.d. Östtyskland,

av Tjeckoslovakien och Kina där utsläpp av svaveldioxid i samband med kolförbrämiing fortfarande är en stor föroreningskälla. Flera epidemiologiska studier har inriktats bam, är mer känsliga än vuxna. En

som förhöjd förekomst av luftvägsinfektioner och symtom på bronkit har i sådana studier påvisats i områden med förhöjda SOZ-halter. WHO bedömde 1987 att de lägsta långtidsmedelvärden svaveldioxid och

av sot har förknippats med luftvägseffekter på barn och vuxna är ca

som 100 ,ag/må Några nyare studier indikerar visserligen att effekter skulle kunna uppkomma även vid lägre halter än så, men i WHO:s uppdaterade Air Quality Guidelines rekommenderas liksom tidigare 50 ug/m3

54 SOU 1996: 124

Utomhusluft

S02 som årsmedelvärde. Det svenska gränsvärdet för svaveldioxid och

sot är 50 och 40 ;rg/mi respektive vinterhalvårsmedelvärden.

I tabellen nedan anges de svenska gränsvärdena och WHO:s rekommendationer. EU:s gränsvärden gäller för kombinationen svaveldioxid och sot, och är högre än de svenska gränsvärdena.

Tabell 2.9. Gränsvärden och rekommenderade värden for svaveldioxid, jämfört med uppmätta halter i olika svenska tätorter 1993-1995 pg/mä. Avser halter ovan tak.

I 98-percentil får inte överskridas än två procent tiden, dvs högst 88

mer av timmar resp. högst 4 dygn per halvår 7 Max. värde

Av tabell 2.9 framgår att svaveldioxidhaltema i svenska tätorter för

nu tiden i stort sett alltid ligger klart under gränsvärdena. I dag utgör därför svaveldioxidhaltema i våra tätorter knappast något hälso-

problem längre.

En trend mot sjunkande halter finns också i städer i övriga Europa. Halterna är dock fortfarande höga i många städer. Enligt WHO:s sammanställning 1995 "Concem for Europes Tomorrow" bodde 3 % av Europas befolkning i slutet av 80-talet i områden där årsmedelvärdet 50 ug/m3 överskrids, och 21% i områden där dygnsmedelvärdet 125 ug/m3 överskrids både stad och landsbygd sammantaget. Följaktligen gör WHO i denna rapport bedömningen att svaveldioxid

är en ur hälsosynpunkt viktig luftförorening "of major to

concern health" för Europa.

Litteratur

WHO. Air Quality Guidelines for Europe. WHO regional publications, European series No 23, Köpenhamn 1987.

.

WHO. Concern for Eur0pes Tomorrow. WHO European Centre for Environment and Health. Wissenschaft. VerL-Ges., Stuttgart 1995.

WHO. Air Quality Guidelines for Europe, under tryckning. 1996.

2.2.2¶Kvävedioxid N 02

Kritisk effekt: Påverkan på lungfunktion. Ökad risk

för luftvägsinfektioner hos barn

Känsliga Astmatiker, bam

grupper:

Gränsvärde tirnmedelvärde: 110 ug/m3 98 percentil Rekommendation IMM tirnmedelvärde: 100 ug/m3 99 percentil

Högsta tirnmedelvärden

tak: 60-220 ug/m3 ovan Högsta tirnmedelvärden i gatururn: 70-450 ug/m3

Högexponerade Boende vid starkt trafikerade gator, grupper: främst i Stockholm och Göteborg

Antal exponerade över 300 000 pers. Idag sannolikt betydligt

gränsvärdet 1990: färre

Vid all förbränning bildas kväveoxider, dels i reaktion med luftens kväve och dels från kväveinnehållet i bränslet. Mer kväveoxider bildas högre förbränningstemperaturen Detta är ett problem vad gäller möjligheterna att åtgärda utsläppen av kväveoxider. Katalytiska reduktionsprocesser tillämpas bilavgaser, och börjar i viss mån nu användas även rökgasema från kraftvärmeverk och från fartyg.

Kvävemonoxid

Primärt bildas kvävernonoxid, som i uteluften oxideras till kvävedioxid främst genom reaktion med ozon. Kvävedioxid har störst betydelse ur

56 Utomhusluft SOU 1996: 124

hälsosynpunkt. Under senare har dock ett stort forskningsintresse

ägnats kvävemonoxid. Detta beror att har visat att man kvävemonoxid bildas naturligt i kroppen och har stor betydelse som kroppsegen signalsubstans, framför allt vid reglering blodtryck och av aktivitet i centrala och perifera nervsystemet. lnandning höga halter av kvävernonoxid förorsakar en kärlvidgning i lungans blodkärl. Det finns få rapporter effekter kvävemonoxid, och det har om ogynnsamma av inte ansetts meningsfullt att rekommendera något gränsvärde för

omgivningsluft.

Hälsoeffekter av kvävedioxid. Rekommendationer och gränsvärden

Kvävedioxid är betydligt mindre vattenlöslig än svaveldioxid, och förs därför längre ned i lungorna vid inandning. l djurförsök har visats att kvävedioxid kan ge upphov till vävnadsskador i lungan. Den påverkar också lungans försvarsmekanismer att skada flimmerhåren i genom luftvägama, genom att försämra funktionen hos alveolära makrofager ett slags renhållningsceller i lungan och att öka mottagligheten genom för infektioner. Effekten människor har främst studerats i kontrollerade försök med fivilliga försökspersoner får inandas kvävedioxid under som ca l tim, varefter påverkan lungfunktionen registreras. Det är stor en skillnad i känslighet mellan olika individer, och astmatiker är speciellt känsliga. Den effekt som uppträder vid lägst halt har visat sig vara en

akut ökad ospecifik lultvägsreaktivitet, leder till sammandragning

som av luñrören. En övergripande analys alla studier indikerar lägstaav en effektnivå på ca 200 uym3 för med astma och 2000 Mg/m3 för personer friska Även effekten är liten och övergående, så kan personer. om upprepad exponering ha klinisk betydelse för astmatiker, som har en ständigt förhöjd ökad reaktivitet i sina luftvägar. En ytterligare ökad känslighet kan ge förstärkta symtom t.ex. vid inandning kall luft, av eller vid ansträngning. Exponeringen för kvävedioxid har nyligen visats öka den astmareaktion som orsakas inandat allergen. Försökspersoner med astma av exponerades under 30 minuter för halt N02 morgonen en av som kan uppstå t.ex. i kraftigt förorenad storstadsluft eller i vägturmlar, och inhalerade sedan mitt dagen en symtomgivande dos pollenallergen. Försökspersonema fick då förstärkt allergisk reaktion under efteren middagen och kvällen. Strand et al. 1994. I försök ett senare exponerades försökspersoner med astma dagligen för dos N02, samma men för en betydligt lägre, symtomgivande dos allergen. Försöket av upprepades i fyra dagar. Även i detta fall förstärkte kvävedioxiden den

allergiska reaktionen Strand et al. 1996. Dessa resultat talar för att

SOU 1996: 124 Utomhusluft 57

med allergisk astma löper ökad risk att mer uttalade besvär personer i tätort och i trafikmiljö jämfört med vid vistelse i luft. renare Med tanke att astmatiker utgör stor känslig grupp i samhället en 5-8 % har Institutet för Miljömedicin IMM 1993 rekommenderat

ca

ett timmedelvärde 100 ag/m3 99-percentil Berglund mfl., som 1993. 100 ug/m3 uttryckt 99-percentil f°ar överskridas mer än som

l % tiden motsvarar ungefär 90 tig/m som 98-percentil. Det

av nuvarande svenska gränsvärdet år något högre, 110 ug/m3 som 98percentil. WHO rekommenderar 200 ug/m3 som max-värde. Flera epidemiologiska studier har registrerat lungfunktion, besvär och symtom från luftvägama eller intag på sjukhus för luftvägssjukdomar över tid och relaterat dessa effekter till dagliga variationer i kvävedioxidhalten. De flesta stöd för ett samband mellan akuta ger hälsoeffekter och luftföroreningar i utomhusluften där kvävedioxidhalten varierat mellan 10 och 50 ag/m3 medelvärde under som observationsperioden. I svensk studie farms det ett samband mellan en rapporterade symtom från luftvägarna hos känsliga personer och dagliga variationer i kvävedioxidhalten bland boende i 43 olika tätorter Forsberg m.fl. 1992. Kvävedioxidens specifika roll är dock svår att renodla. Beträffande hälsoeffekter långtidsexponering så har en rad av studier inriktats på inomhusmiljön, där gaseldade spisar och Varmvattenberedare kan ge höga halter av kväveoxider. En övergripande analys av studierna visar en statistiskt signifikant riskökning på 20 % för nedre luftvägsinfektioner hos barn i sådana bostäder. ca Medelkoncentrationen kvävedioxid i dessa studier varierade mellan av

40-80 og/m3 med genomsnittligt bidrag hån gaseldningen 30 ag/m3

plus kortvariga höga topphalter. Det föreligger också några studier symtom och sjukdomar i om andningsorganen relaterade till långtidsexponering utomhus. Bland dessa finns undersökning från Stockholm på barn som lagts på en sjukhus for nedre luftvägssjukdomar. Undersökningen visade en ökad risk för bronkit eller astma hos flickor pojkar i åldern 4

men

månader till 4 år, beräknades mer exponerade för kvävedioxid som vara än andra Pershagen m.fl. 1995. I en annan svensk studie Forsberg m.fl. 1996, under tryckning jämfördes boende i områden med långtidsvärden 9-32 kvävedioxid/m Frekventa besvär med rethosta, ,ag irritation vanligare i de högst exponerade områdena, i halsen etc. var särskilt för kvinnor. Studierna ger ett visst stöd för ökad förekomst av luftvägssjukdohos bam och icke-rökande i områden med medelkoncentramar vuxna tioner på 30-100 ;ag/må Den specifika betydelsen av kvävedioxid är dock oklar, och IMM har inte ansett att det epidemiologiska underlaget

tillräckligt stöd för att rekommendera ett långtidsmedelvärde för

ger

58 SOU 1996: 124

Utomhusluft

kvävedioxid i utomhusluft. Man konstaterade dock att 100 ug/m3 som tirnmedelvärde 99-percentil motsvarar 40 ug/m3 halvårsca som medelvärdc, och att ett sådant värde endast innebär liten eller ingen en säkerhetsmarginal till de halter där effekter påvisats i vissa epidemiologiska studier. I tabellen nedan redovisas rikt- och gränsvärden för kvävedioxid tillsammans med uppmätta halter i svenska tätorter. EU-gränsvärdet är högre än det svenska, 200 ug/m3 som timmedelvärde, 98-percentil. Halterna av kvävedioxid har inte minskat lika kraftigt i våra tätorter som halterna av svaveldioxid, eftersom bidraget kväveoxider i av tätorter till 70-80 % härrör från vägtrafiken. Under 90-talet har dock den ökade användningen av katalysatorer bensinbilar gett en märkbar effekt. Kvävedioxidhaltema beräknas ha minskat med 20-30 % mellan åren 1986/87 och 1994/95.

Tabell 2.10. Gränsvärde och rekommenderade värden för kvävedioxid, jämfört med uppmätta halter i svenska tätorter 1993-1995 Grym: Avser halter ovan tak, såvida inte annat anges.

Tid Halter i olika tätorter Sverige WHO

medel- högsta värden gräns- rek. rek. värde värde IMM värde

ovan i gaturum tak

År 40-50

Vinter- 8-36 14-65 50 403 halvår

Dygn 27-216 42-165 75

Timme 57-216 73-451 110 1002 2004

98-percentil fär inte överstigas än 2 % tiden mer av 299-percenti1 får inte överstigas mer än 1 % av tiden 3Det värde som ungefär motsvarar 100 ;rg/ml som högsta tirnmedelvärde 99percentil "Max.värde

Naturvårdsverket beräknade 1990 300 000 människor i att ca Sverige som bor vid starkt trafikerade gator för halter exponeras av kvävedioxid som överstiger det nuvarande gränsvärdet l 10 ;tg/m3 som timmedelvärde, 98-percentil. De flesta högexponerade bor i Stockholm och Göteborg. Om gränsvärdet skulle sänkas till 100 ug/m3 99som percentil skulle detta innebära att uppemot 1 miljon människor skulle vara "överexponerade" Denna beräkning görs för 1995 års nu om . exponering, och kommer sannolikt att leda till att betydligt färre

SOU 1996: 124 Utomhusluft 59

"överexponeras" i dag. I rapport över miljö och hälsa i personer en Skåne Lithman mil, 1995 beräknades att 1,6 % av befolkningen bor i områden där 98-percentilen för timmedelvärde överskrider 90 ;rg/mi

och inga för halter högre än gränsvärdet 110 ug/m En

exponeras speciell miljö där halterna kan vara mycket höga är ishallar, där de gasoldrivna ismaskinema i kombination med dålig ventilation kan ge timmedelvärden flera tusen ;rg/ml

Litteratur

Berglund M, Boström C-E, Bylin G, Ewetz Gustavsson Moldéus

Norberg Pershagen G, Victorin K. Health risk evaluation of nitrogen oxides. Scand J Work Environ Health 19, suppl 1993.

Forsberg Kjellman Stjemberg N, Svanberg P-A. Luñföroreningar i svensk urban miljö Känsliga personers luftvägssymtom i relation till dygnsmedelvärden för kvävedioxid, svaveldioxid, sot, temperatur och luftfuktighet. Institutionen för Miljö- och hälsoskydd, Umeå universitet 1992.

Forsberg Stjemberg N, Wall Prevalence of respiratory and sensitization symptoms in relation to levels of criteria air pollutants in Sweden. Eur J Public Health, under tryckning.

Lithman T mil. Miljö och hälsa i Skåne. Malmöhus läns landsting 1995.

Pershagen G, Rylander Norberg Eriksson M, Nordvall L. Air pollution involving N02 exposure and wheezing bronchitis children. Int J Epidemiol 24, 1147-1153, 1995.

Steen B. Sveriges befolknings exponering för kväveoxider och mutagena ätrmen i luft. IVL rapport L9 1/3 03, Institutet för Vatten- och Luñvårdsforskning 1991.

Strand V, Svartengren M, Rak Bylin G. Effects of N02 exposure on immediate and late to inhaled allergen subjects with

response asthma. Am J Respir Crit Care Med 1994;149:A 154.

Strand Svartengren M, Rak Barck Bylin G. Repeated exposure to N02 and low dose of allergen enhances the late asthmatic reaction.

a Eur Respir Soc, annual meeting 8-11 sept 1996.

WHO. Air Quality Guidelines for Europe, 1996, under tryckning.

60 Utomhusluft SOU 1996: 124

2.2.3¶Partiklar

Inandningsbara partiklar PM10

Kritisk effekt: Påverkan lungfunktionen, ökade

symtom hos personer med lungsjuk

domar, ökad dödlighet

Känsliga grupper: Astmatiker och med andra

personer

luftvägssjukdomar, barn

Rekommenderat gräns-

värde dygnsmedelvärde

i gatunivå: 100 ug/m3

Högsta dygnsmedelvärde

ovan tak 20-78 ;tg/mi

Högsta värde i gatunivå

Stockholm 127 Mg/m3

Antal fall av intag

på sjukhus: Osäkert. Ungefär

150 per

Som framgick ovan under avsnittet svaveldioxid och partiklar, så

om användes tidigare sothalten tillsammans med svaveldioxidhalten

som mått föroreningsgraden. l några kommuner också

mäter man numera halten inandningsbara partiklar, PMIO. Detta relevant mått

är ett mer ur hälsosynpunkt än t.ex TSP totalmängden svävande partiklar. Man brukar grovt räkna med att partiklar som är mindre än 10 den s.k.

um PM l O-fraktionen förs ned i lungan, medan de större partiklarna huvudsakligen fastnar i de övre luftvägama. De minsta partiklarna innehåller störst koncentration av potentiellt hälsoskadliga ämnen

som metaller och tyngre organiska ämnen. En del av PMlO-haltema beror på långdistanstransport partiklar bildats atmosfars-

av som genom kemiska reaktioner. Lokala källor är bilavgaser, speciellt från dieselfordon, och förbränning. Viss del består också uppvirvlat stoft.

av

Hälsoeffekter

Under senare har flera epidemiologiska studier utförts där funnit

man ett samband mellan olika hälsoeffekter och luftföroreningar indikerade av halten partiklar, framför allt PMIO. Sambandet med PMlO-partiklar har i dessa studier varit starkare än med andra luftföroreningar, och

SOU 1996: 124 Utomhusluft 61

effekter har kunnat påvisas även vid låga koncentrationer. Ett betydande intresse ägnas därför för närvarande partiklar i luft, och har

man även försökt att kvantifiera effekterna.

I några amerikanska studier har man funnit att dagliga variationer i PMIO-koncentrationen är relaterad till ökad dödlighet under

en

eller efterföljande dagar. Effekten var generellt störst samma beträffande dödsfall till följd hjärt- och lungsjukdomar och drabbade

av främst äldre personer. De funna sambanden innebär att om dygnsmedelvärdet PMIO-koncentrationen tillfälligt ökar med 100 ag/m3

av så ökar den dagliga totala mortaliteten med 10-15 % under samma tid. Under förutsättning att sambandet är linjärt så skulle alltså en ökning med 10 ag/m3 medföra ökad mortalitet på l-l,5 %.

en

Flera epidemiologiska undersökningar har relaterat sjukhusbesök för astrnatiska besvär eller andra lungsjukdomar med variationen i PMIO eller TSP från dag till dag. En amerikansk studie visade en ökning för astmatiker redan vid PMIO-halter från 24 lig/m Studier har också utförts med känsliga barn och astmatiker, där

grupper som daglig registrering lungfunktion, luftvägssymtom och användning av

av astmamedicin har associerats med tluktuationen i PM l O-koncentration. Effekter kunde från 40 ag/m3 PM 10 i holländsk undersök-

ses ca av en ning. Sambanden med lungfunktion i de olika studierna barn visar att lungfunktionen försämras med i storleksordningen 2-4 % om partikelhalten ökar med 100 ,ag/m3 PMIO.

Det ska påpekas att samband med akuta luftvägseffekter har erhållits även med andra partikelmått än PMIO. I Sverige visade en undersökning astmatiker boende i Piteå ett samband mellan besvär med andnöd och den dagliga variationen i sothalt svarta partiklar Forsberg mil., 1993.

I den utvärdering de epidemiologiska studierna som WHO

av gjorde inför uppdateringen Air Quality Guidelines for Europe

av 1996, så drog slutsatsen att det finns ett samband mellan akuta

man

luftvägseffekter och dygnsmedelvärden av partiklar även vid låga

halter, och att ingen "säker" nivå kan pekas ut. I stället har man angivit kvantitativa samband mellan halten fina partiklar och olika

av hälsoeffektsmått. Vissa studier antyder att fina partiklar PM2,5 kan ha större betydelse för hälsan än PMIO. Sambanden antas vara linjära, och för PMIO har beräknat den haltökning teoretiskt skulle

man som

upphov till t.ex. 10 procents försämring i sjuklighet eller

ge en dödlighet. För de olika indikatorema hälsoeffekter erhölls följ ande samband:

62 Utomhusluft SOU 1996: 124

Tabell 2.11. Samband mellan akuta luftvägseffekter och partikelkoncentration, mätt somPM10 WHO, 1996.

Hälsoeffektsindikator Den ökning av dygnsmedelvärdet

som beräknas ge 10 % effekt

us/KIF

Daglig mortalitet 100 Intag på sjukhus för 50 luñvägsåkommor

Beträffande kroniska effekter till följd av längre tids exponering så finns det data som indikerar en högre förekomst kronisk bronkit hos

av vuxna samt luftvägssjukdomar hos barn i områden med högre partikelhalter jämfört med områden. Nedsatt lungfunktion hos både barn

renare och vuxna har också relaterats till partikelhalten. I stor undersökning

en

bam boende i sex olika amerikanska städer farms, framför allt hos bam med astmatiska symptom, ett samband mellan årsmedelvärdet

av inandningsbara partiklar och förekomsten av bronkit och kronisk hosta. Denna studie låg till grund för IMM:s förslag 1992 till svenskt gränsvärde för PM10 Camner mfl., 1992. Ett halvårsmedelvärde 20 ,ug/m3föreslogs, vilket var genomsnittshalten i den renaste de

av sex städerna Eftersomflera viktiga epidemiologiska studier har publicerats sedan dess, är dock denna riskbedömning i behov revidering.

av

Två stora amerikanska studier har undersökt sambandet mellan

livslängd och långtidsexponering för luftföroreningar i olika områden

i USA. Flera tusen personer har följts under flera år. I båda studierna påvisades ett samband mellan halten fina partiklar PM 2,5 och förkortad livslängd relativ risk ca 1,10 10 ug/m3 skillnad i PM

per 2,5.

Gränsvärden och rekommendationer

Svenska gräns- och riktvärden för sot och partiklar i tabellen

anges nedan WHO har i sina uppdaterade Air Quality Guidelines inte angivit något riktvärde, utan hänvisar i stället till det samband mellan dos och effekt som angavs i tabell l Eftersom sambandet tycks linjärt,

vara och ingen tröskelnivå säkert kan utpekas, så har överlåtit till varje

man

SOU 1996: 124 Utomhusluft 63

land att avgöra hur stor hälsorisk man är villig att acceptera. EU har gränsvärden för sot och TSP, som ligger högre än de svenska.

Tabell 2.12. Gränsvärden och rekommenderade värden för partiklar, jämfört med uppmätta halter i svenska tätorter 1993-1995 gg/mä. Avser halter ovan tak om inte annat anges.

Partikel- Medel- Halter i olika tätorter Gräns- Rek.

sort värdes- värde. värde

tid Medel- Högsta värden

värde

ovan i gatu-

98-percentil Vid gata i Stockholm

en 3Maxvärde, i gatunivá

Beräkning av ökningen av antalet inagda på sjukhus till följd av

förhöjda halter av partiklar

PM10 mäts i relativt ringa utsträckning och en kvantitativ uppskattning

av betydelsen av partiklar i utomhusluft för luftvägseffekter i den

svenska befolkningen är svår att göra. En grov uppskattning skulle dock kunna göras enligt följ ande:

Förhöjda dygnsmedelvärden av partiklar beror till största delen på meteorologiska omständigheter som t.ex. intransport förorenad luft

av från Europa samt vid tillfällen då det råder så kallad inversion under vinterhalvåret. Endast i ett fåtal städer mäts PM10 regelbundet vilket leder till svårigheter vid generalisering för hela landet. Högsta dygnsmedelvärdet i södra och mellersta Sverige varierar mellan 20-60 ,ug/m3 medan halvårsmedelvärdena normalt är mellan 12-15 ug/m3 i samma område Främst mätningar från Stockholm, Göteborg och Malmö. Partikelhalten ökar alltså med ungefär 8-45 pcg/m3 som dygnsmedelvärde vid ett tillfälle med förhöjda

64 Utomhusluft SOU 1996: 124

partikelhalter medeltal 27 ug/m3 för alla ingående mätpunkter under vinterhalvåren 93/94 och 94/95. I genomsnitt skulle kunna räkna

man med höjning med 25 pcg/m3under en föroreningsepisod.

I allmänhet kan man säga att inslaget av intransport från omgivande länder minskar medan inversionstillfällena ökar längre norrut i landet kommer. Detta verkar i viss mån utjämnande varför

man man grovt kan generalisera att de värden som uppmätts för mellersta delen av landet också gäller Norrland.

Antalet inlagda sjukhus för alla typer av lungsjukdomar är årligen ca 125 000 personer eller drygt 300 per dag. Enligt WHO:s Air Quality Guidelines for Europe se tabell 2.11 ökar antalet inlagda sjukhus för sjukdomar i luftvägama med 5 % för varje ökning av dygnsmedelvärdet av partiklar med 25 lag/m En sådan ökning i partikelhalten skulle medföra en ökning av antalet intagna i lufvägssjukdomar med 15 personer per dag eller 30 personer vid en 2-dagars episod med inversion eller intransport av förorenad luft. Eftersom olika orter i landet drabbas av ca 5 episoder med intransport av förorenad luft och/eller inversion skulle detta betyda att tillfällen med ökad partikelhalt kan medföra en ökning med 150 personer årligen av antalet intagna för luftvägssjukdomar. Härtill kommer betydligt fler fall av lindrigare effekter.

Cancerrisker m.m.

Partiklar är också viktiga som bärare av organiska ämnen och metaller som kan vara cancerframkallande eller ge upphov till effekter som drabbar andra organ än lungan. Vad beträffar metaller så är inandning i allmänhet av liten betydelse för den allmäna befolkningen jämfört med intaget via vatten eller föda. Ett undantag tidigare var bly, som har släppts ut till luft i stora mängder, eftersom det har använts som tillsats i bensin. Hälsoriskerna med bly beskrivs i födoänmeskapitlet, 5.16. Även problemet med bly luftförorening har minskat, så har det

om som spritts ut under lång tid och förorenat marken i tätortsområden. Bly binds i markens ytskikt, och stannar därför kvar under mycket lång tid. Hälsoriskerna med bly i förorenad mark tas upp i kapitel

Cancerriskema med partiklar har främst diskuterats med hänsyn till deras innehåll av organiska ämnen som polyaromatiska kolväten PAH och liknande föreningar, se vidare i avsnitt 2.2.7. Experimentella studier har dock visat att inandning av höga partikelhalter kan ge upphov till tumörer i lungan hos råttor utan att de innehåller kända cancerframkallande substanser. Sannolikt beror detta på att den inandade mängden partiklar överstiger lungans normala reningskapacitet och ger upphov till inflammatoriska effekter som sekundärt kan leda

SOU 1996: 124 Utomhusluft 65

till tumöruppkomst. Det är därför sannolikt att det finns en tröskeldos för denna typ av inflammatoriskt betingad cancer.

Litteratur Canmer Johansson A, Boström C-E, Nyquist G. Partiklar omgivningsluñen Hälsoeffekter. Naturvårdsverket Rapport 4016,

- 1992. Forsberg Stjemberg N et al. Air pollution levels, meteorological conditions and asthma symptoms. Eur Respir J l 109-1115, 1993. Statistiska Centralbyrån. Statistiska meddelanden. Luftkvalitet i tätorter 1986-1995. Na 24 SM 3501, 1995. WHO. Air Quality Guidelines for Europe. 1996, under tryckning.

Utomhusluft SOU 1996: 124

2.2.4 Ozon

Kritisk effekt: Nedsatt lungfunktion, retnings-

symtom, inflammation, ökning av

luftvägssjukdomar

Känsliga gruppper: Bam, aktiva utomhus

Riktvärde, Naturvårdsverket

tirnmedelvärde, 99-percentil: 120 ;zg/m3

Förslag, Institutet för Miljö-

medicin: 80 ,ug/m3

Sommarmedelvärden: 60-90 ttg/m3

Max 1 tim. värden: 160-200 ,ug/m3

Antal personer som exponeras

för 2 80 ,ug/m3: Hela Sveriges befolkning

Antal fall av intag på sjukhus: Osäkert, ungefär 90-360/år

Marknära ozon bildas i komplicerade atmosfarskemiska reaktioner mellan kolväten och kväveoxider. Till skillnad mot de flesta andra luftföroreningar så är därför ozon inte ett utpräglat tätortsproblem. De högsta halterna återfinns generellt i samband med att förorenad luft kommer från kontinenten, eller i av storstäder och större utsläppskällor. Förutsättningarna för ozonbildning är mycket större sommarhalvåret än vinterhalvåret grund av högre solinstrålning.

Hälsoeffekter

Det finns ett stort antal vetenskapliga arbeten som beskriver toxiska effekter av inandning av ozon. Förutom djurförsök så har kontrollerade försök människor utförts, liksom epidemiologiska studier. Vid inandning kommer en stor del av ozonet att föras ner till lungblåsoma alveolerna. Ozon är ett kraftigt oxidationsmedel och reagerar därför snabbt med olika biomolekyler, vilket kan leda till toxiska effekter. I djurförsök har man sett att ozon ger upphov till vävnadsförändringar i lungan som efter lång tids exponering kan leda till ñbros bindvävsomvandling. De alveolära makrofagema och de flimmerhårsförsedda cellerna i luñrören skadas, vilket leder till minskad motståndskraft mot infektioner. Övergående inflammatoriska effekter är typiska för

ozon

SOU 1996: 124 Utomhusluft 67

och uppkommer efter kort tids exponering för relativt låga halter. Ozon ger också övergående effekter lungfunktionen vid akut exponering.

Effekten på människor har framför allt studerats i kontrollerade försök där försökspersonerna exponerats under ca 1-6 timmar. Inandning ger nedsatt lungfunktion, och i några studier har

av ozon en effekter påvisats även vid den lägsta dos som undersökts 160 ;tg/mi 6 tim under kroppsansträngning. Dessa effekter lungfunktionen åtföljs ofta hosta, bröstsmärtor och andnöd. Till skillnad mot

av effekterna kvävedioxid så tycks det inte vara någon skillnad i

av känslighet mellan friska och astmatiker. En påverkan

personer lungfunktionen till följd av inandning av ozon är dock allvarligare hos personer med astma eller andra kroniska lungsjukdomar eftersom dessa ofta har nedsatt lungfunktion från början. En ökad luftvägsreaktivitet har registrerats vid liknande koncentrationsnivåer, både ospecifikt och mot inandat allergen. Liksom i djurforsöken har man påvisat inflammatoriska effekter i lungan att undersöka lungsköljvätskan hos

genom försökspersonerna. Även sådana effekter har påvisats vid den lägsta koncentrationen som testats, 160 ;rg/må Vid upprepade exponeringar dag efter dag blir de uppmätta akuta luftvägseffektema mindre efter den andra dagen. Denna "tillvänjning" har ännu inte kunnat förklaras, och den gör det svårt att utifrån korttidsexperiment uttala sig om risken för kroniska luftvägseffekter.

I WHO:s uppdaterade Air Quality Guidelines for Europe 1996 har utifrån dessa kontrollerade försök beräknat att en 5-procentig

man sänkning lungfunktionen mätt FEV kan uppkomma hos

av som känsliga personer av 250 ;zg/m3 l-tim medelvärde och en 10procentig sänkning vid 350 ;rg/må

Många epidemiologiska studier har utförts där man har relaterat olika luftvägseffekter till förekomsten av fotokemisk smog och/eller ozon. Den mesta informationen kommer från undersökningar där man jämfört luftvägspåverkan med dagliga variationer i ozonhalten där måttet varit det högsta timmedelvärdet som uppmätts under dygnet. En ökad förekomst av astmasymtom och andra symtom såsom hosta, andnöd, ögonirritation etc har korrelerats med l-tim maxvärden 300 ug/m3 och högre. 1 samband med fysisk aktivitet har sådana symtom registrerats vid lägre halter, ner till 160 ;rg/må WHO 1996 har beräknat att en 25-procentig respektive 50-procentig ökning av besvären kan förväntas om ozonhalten ökar med 200 ug/m3 respektive 400 ug/m3 timmedelvärde.

Flera studier visar ett samband mellan lungfunktion och ozonhalt dag för dag, även vid l-tim max värden under 160 ;rg/må I en studie

Forced expiratory volume in l second ett lungfunktionsmått

68 Utomhusluft SOU 1996: 124

på cyklister i Holland kunde man påvisa ett samband ända till ner 100 ;rg/må Ingen lägsta-effektnivå har kunnat fastställas. Under förutsättning att sambanden är linjära så innebär det att en vuxen man eller kvinna eller ett l0-års barn skulle sin lungfunktion FEVI sänkt med 3,0, 3,5 respektive 6,4 % vid ökning ozonhalten med en av 100 ;Ag/m3 Bylin mil. 1996. WHO:s publikation Concem for Europes Tomorrow 1995 anger l-4 procents minskning i lungfunktion per 100 ;tg/ma hos bam. Dagliga ozonkoncentrationer med högsta l-tim medelvärde som mått har associerats med ökat intag sjukhus och besök akutmottagningar for astma och andra luftvägssjukdomar. Endast intag på sjukhus har visat klart positiva samband med ozonhalten, även i studier där tirnmedelvärdena legat under 240 ;tg/må Utifrån dessa epidemiologiska studier har WHO 1996 beräknat ökning att en av intaget på sjukhus med 5 %, 10 % och 20 % kan associeras med en ökning av ozonhalten l-tim medelvärde med 30, 60 respektive

120 ;rg/må

Beträffande långtidsefezkter av ozon, så finns det tvärsnittsstudier som har visat på en högre förekomst av t ex astma och nedsatt lungftmktion bland barn och ungdomar boende i områden med högre ozonhalter än i kontrollornrådet årsmedelvärde ca 60-80 ug/m3. I de flesta fall var dock även halterna av andra luftföroreningar förhöjda, och effekten av enbart ozon svår att bedöma. Dessa epidemiologiska studier kan därför inte tjäna som underlag för eventuellt långtidsmedelvärde som gränsvärde för ozon.

Riktvärden och rekommendationer

Det finns inget gränsvärde för i Sverige eller EU. Naturvårdsozon verkets miljömål är 120 ug/m3 som 99-percentil för timmedelvärde. Utifrån de ovan refererade studierna har IMM Bylin mfl., 1996 rekommenderat en lågrisknivå 80 ug/m3 timmedelvärde. som WHO:s rekommenderade värde 1996 är 120 ug/m3 som 8-tim medelvärde. Det är alltså betydligt högre än det svenska rekommenderade värdet, och WHO anger också att det inte innehåller någon säkerhetsmarginal för alla akuta effekter hos känsliga delar av befolkningen. Förekommande halter och rekommenderade värden framgår av tabellen nedan.

SOU 1996: 124 Utomhusluft 69

Tabell 2.13. Rekommenderade värden för ozon med avseende på hälsoeffekter, jämfört med uppmätta halter 1993-1994 på bakgrundsstatloner och i städer pg/EJ. Medel- Halter Rekommenderade WHO, värdes- halter rek. tid

Medelv. Maxv. Natur- IMM

vårdsv.

Sommar- 50-80

halvår

8 tim 120-160 120

1 tim 130-200 120 80 99-percentil

Halterna i södra och mellersta Sverige överskrider ofta

av ozon sommartid 170-530 timmar 1994 Naturvårdsverkets riktvärde 120 ug/m3. 80 ;ag/ni som timmedelvärde överskrids en stor del av tiden 1 000-2 000 timmar år, dvs. 25-50 % av tiden under

per sommarhalvåret. Sommarhalvårsmedelvärdet ligger 50-80 ;rg/må Detta innebär att hela Sveriges befolkning någon gång under året utsätts för halter som överstiger 80 ug/m3.

Beräkning ökningen antalet inagda på sjukhus till följd av

av av förhöjda halter av ozon "

Förhöjda halter ozon beror i hög grad på tillfälliga meteorologiska

av förhållanden. Perioder med soligt väder under kan medföra

sommaren flera episoder med förhöjda halter medan molnigt väder

av ozon minskar bildningen. Varje år inträffar episoder vanligen l-4 st per år med förhöjda ozonhalter. I städerna är i allmänhet maxhaltema under

episod något lägre 10-30 % än i den närmaste omgivningen. De en högsta uppmätta timmedelvärdena ligger i allmänhet mellan 100-200 ugm3 och bakgrundshaltema 40-80 ug/m3 de lägre värdena i städer. Vid episod ökar ozonhalten således med ca 60-120 lig/m

en

Antalet inlagda på sjukhus för alla typer av lungsjukdomar är

årligen 125 000 eller drygt 300 dag. Enligt WHO:s Air

ca personer per Quality Guidelines for Europe se tabell 2.13, så ökar antalet inlagda

på sjukhus för sjukdomar i luftvägarna med 5 % för varje ökning av

med 30 ug/m3 högsta timmedelvärde under dygnet. Om man ozon antar att ozonhalten ökar med i medeltal 90 ug/m för alla exponerade i landet vid episod, och episoden i två dygn, så skulle detta

en varar

70 Utomhusluft SOU 1996: 124

alltså medföra att 90 personer blir intagna som en följd av ozonepisoden. Eftersom landet drabbas 1-4 ozonepisoder årligen skulle

av det årliga antalet inlagda med lungsjukdom till följd av ozon bli mellan 90-3 60 personer beroende väderleken. Härtill kommer betydligt fler fall med lindrigare effekter.

Cancer

Ozon är också intressant cancersynpunkt. Möss, råttor,

ur men som exponerades för 2 000 ;zg/m3ozon under hela sin livstid fick förhöjd

en frekvens lungtumörer. Lungadenom godartade tumörer har tidigare visats uppkomma hos en känslig stam av möss. Ozon år vidare

genotoxiskt DNA-skadande i vissa testsystem i höga koncentrationer. Inga genotoxiska effekter har påvisats i vita blodkroppar hos exponerade människor eller försöksdjur, i studie påvisades kromosom-

men en skador i lungceller hos råtta. Cancerriskema med ozon har ännu inte utvärderats internationellt. Tills vidare bedöms cancerstudien inte kunna ligga till grund för rekommendation om ev. långtids gränsvärde.

Litteratur

Bylin Cotgreave Gustavsson Nyberg Pershagen G, Victorin K, Zuber A. Health risk evaluation of Scand J Work Environ

ozone. Health 1996, under tryckning.

Naturvårdsverket. Marknära ozon och andra oxidanter i miljön. Naturvårdsverket Rapport 4133, 1993.

Statistiska Centralbyrån. Luftkvalitet i tätorter 1986-1995. Statistiska Meddelanden Na 24 SM 9501, 1995.

WHO. Air Quality Guidelines for Europe, 1996. Under tryckning.

WHO. Concern for Europes Tomorrow. Health and the environment in the WHO European region. WHO European Centre for Environment and Health. Wiss. Verlagsgesell., Stuttgart 1995.

SOU 1996: 124 Utomhusluft 71

2.2.5¶Kolmonoxid

Kritisk effekt: Kär1lrarnpssymtom, påverkan på centrala

nervsystemet Känsliga Personer med hjärt- kärlsjukdomar, foster

grupper: Gränsvärde, 8 tim. medelvärde: 6 mg/m3

Halter, genomsnitt: 1-3 mg/m3

I starkt trafikerade

gatunivåer: 4-10 mg/m3

Kolmonoxid bildas vid ofullständig förbränning, och så höga halter kan bildas vid t.ex. användning värmekällor i små, dåligt ventilerade

av utrymmen att många dödsolyckor har inträffat. Utomhus kan kolmonoxid ett problem vid vistelse i starkt trafikerade gaturum, tunnlar,

vara parkeringsgarage etc.

Hälsoriskema med kolmonoxid sarmnanhänger med att inandad kolmonoxid snabbt tas till blodet och där binds hårt till

upp hemoglobinet i i de röda blodkropparna i form av karboxyhemoglobin COHb. Blodet kan därför inte transportera i samma utsträckning

syre

normalt. De är känsligast för dålig syreförsörjning är som organ som

ärt-kärlsystemet och hjärnan. Personer som lider av kärlkramp kan få smärtsymtom vid 2-7 % COHb. Påverkan centrala nervsystemet försämrad koordination uppträder vid högre halter, 5-10 %. Det

mm

växande fostret är också känsligt för kolmonoxid, och halterna av COHb kan betydligt högre i fostrets blod än i moderns blod. Det

vara finns ett samband mellan låg födelsevikt och rökning hos modem, som delvis antas bero kolmonoxid.

Kolmonoxid bildas endogent i kroppen, och den naturliga halten av COHb i blod ligger på 0,4-0,7 %. I den allmäna befolkningen är COHb-halten vanligtvis högre till följd av påverkan från omgivningen,

0,5-1,5 %. Rökare kan ha 5-10 % COHb. Såväl det svenska ca riktvärdet, 6 mg/m3 som 8-timmars medelvärde, som WHOs rekommendationer 10 mg/m3 som 8-timmars medelväde och högre koncentrationer för kortare medelvärdestider är satta så att COHb- halten i blod inte ska överstiga 2,5 %. Riktvärdet ska skydda personer med hjärt-kärlsjukdomar och foster mot effekter av syrebrist i vävnaderna. Det svenska riktvärdet är satt med viss säkerhetsmarginal.

Även vid starkt trafikerade gator har kolmonoxidhalten sjunkit, och överskrider sällan gällande riktvärde. Till stor del kan detta tillskrivas att katalysatorer blivit vanligare bensinbilama. I dag har ca hälften av alla bensinbilar katalysator.

72 Utomhusluft SOU 1996: 124

2.2.6 aromatiska kolväten PAH

Polycykliska och

mutagena substanser

PAH

Kritisk effekt: Lungcancer

Gränsvärde: Saknas

Rekommenderad

lågrisknivå: 0,0001 ug/m3 bensapyren

Genomsnittlig exponering

för bensapyren: 0,0007 ;rg/ma

Beräknat antal

lungcancerfall: 10-1001

ca per

All cancer: 100-1 000

ca per

Till följd luftföroreningar totalt

av

Vid ofullständig förbräiming bildas stor mängd organiska ämnen

en som släpps ut med rökgaserna. Bland dessa finns många kända cancerframkallande änmen. Koltj ära och sot de första ämnen

var som man i början 1900-talet insåg kunde upphov till både hos

ge cancer människor och i försöksdjur. När koltjära penslades mushud uppkom hudtumörer, och att sotare var särskilt utsatta för risken att få tumörer på pungen fanns beskrivit redan i slutet l700-talet. Koltj ära och andra produkter av ofullständig förbränning består oerhört

av en komplex blandning av olika organiska ämnen, däribland polycykliska aromatiska kolväten PAH och derivat av sådana. Bensapyren är den som är bäst undersökt, och den har använts indikator

som cancerframkallande PAH-föreningar. PAH-föreningar är relativt stora molekyler, och vid avkylning av rökgaserna kondenserar de ytan

av partiklar, och förekommer därför i omgivningsluften till största delen partikelbundet.

SOU 1996: 124 Utomhusluft 73

Mutagenicitetstestning

Det mest använda mutagenicitetstestet är det så kallade Arnes test, i vilket använder speciella Salmonellabakterier som testman organism. Om kemikalie eller komplex blandning av en en kemikalier kan framkalla mutationer bestående förändringar i bakteriens DNA så kan den i princip framkalla mutationer även i andra levande organismer. Den s.k. mutationshypotesen för cancerinitiering innebär kritisk mutation är den initiala händelse att en under omständigheter kan leda till utveckling av som ogynnsamma tumör. Detta är grunden för användning av mutagenicitetsen testningar för att spåra potentiellt cancerfrarnkallande substanser. Många andra faktorer påverkar dock om en kemikalie verkligen ger upphov till tumörer i ett djur eller människa, varför ett positivt en utslag i Arnes test endast kan användas som indikation på möjlig cancerrisk. Vid undersökning ett ämnes genotoxiska DNA-skadande av egenskaper brukar ofta inkludera ett test som utvisar man kromosomskador i cellkulturer. Kromosomskador kan även studeras i celler från exponerade djur eller människor. Oftast används då lyrrrfocyter vita blodkroppareller benmärgsceller som

studieobjekt.

Källor

Svenska undersökningar från början 80-talet rökgaser från olika av förbrämringsanläggningar har visat att räknat per producerad mängd värme så är utsläppet mutagena substanser och PAH avsevärt högre av storleksordningar från Vedeldning i villapannor och braskarniner än från större olje-, kol- eller torveldade kraft- och tjärrvärmeanläggning- Det generella sambandet mellan anläggningsstorlek och låg ar. mutagenicitet avspeglar det faktum att det är lättare att hålla en hög förbrämringseffektivitet på större anläggningar än mindre. Det går att erhålla bättre förbränning på vedeldade villapannor en de isoleras och förses med accumulatortank för varmvattnet. Man om kan då elda intensivt under en begränsad tid, vilket minskar utsläppet oförbrända organiska ämnen. Utsläppet ära och PAH blir av av ändock högre än vänneproduktion skulle ske i en större om samma gruppcentral eller fjärrvärmeanläggning. gemensam Bilmotorer också utsläpp PAH och mutagena substanser. ger av Utsläppen såväl PAH mutagenicitet är högre från dieseldrivna av som fordon än från bensinbilar fordonskilometer. Skillnaden blir ännu per

74 Utomhusluft SOU 1996: 124

större för bensindrivna bilar försedda med katalysator, vilket minskar utsläppen kraftigt.

Dieseldrivna arbetsfordon har visat sig ge särskilt höga utsläpp

av partiklar, och därför sannolikt också PAH se tabell 2.4. Det saknas i stort sett mätningar utsläpp av PAH eller mutagena substanser från mindre förbrärmingskällor. Eftersom utsläppet dessa komponenter

av så klart hänger samman med förbränningseffektivitet så har man goda skäl att misstänka höga utsläpp från mopeder, snöskotrar och

t ex tvåtakts båtmotorer. Från de senare har utsläppet flyktiga kolväten

av visats vara högt. All "pyr"-eldning, somt ex eldning trädgårdsavfall,

av ger säkerligen också höga utsläpp av cancerframlcallande ärrmen.

Vad gäller det samlade utsläppet från trafik- och energisektorn så bedöms trafiken och vedeldning vara de dominerande källorna, medan större kraft- och värmeanläggningar står för mycket liten del. l ett

en nordiskt projekt gjordes 80-talet beräkningar att småskalig vedförbränning bidrar med mellan 44 och 68 % det totala utsläppet

av av PAH i de olika nordiska länderna, och mellan 43 och 58 % av mutagenutsläppet. Fordonsavgaser bedömdes bidra med 30-40 % PAH-

av utsläppet och 40-55 % av mutagenutsläppet. Dieselfordon totalt

gav ett större bidrag än bensinbilar vad gäller mutagenutsläpp, lägre

men än bensinbilar vad gäller PAH-utsläpp Nordiska Ministerrådet, 1986. Enligt en rapport från Naturvårdsverket 1996 så är det totala utsläppet av PAH i landet dubbelt så stort från småskalig vedeldning som från trafiken, medan övriga källor relativt små bidrag tabell

ger 2.3. Det framgår dock inte om arbetsmaskiner har inkluderats i bedömningen. Naturvårdsverkets fordonsenhet har bedömt att från fordonssektom så lastbilar och arbetsmaskiner de största utsläppen

ger totalt av partiklar, och sannolikt därför också PAH, i landet tabell

av 2.4

.

Det finns få svenska data som belyser hur stort inflytande vedeldning har lokalt. Relativt höga sothalter har uppmätts i små

norrländska inlandsorter, som troligen härrör från vedeldning Thaning m.fl, 1991. Mätningar från 80-talet i den norska staden Elverum visade halter PAH och mutagenicitet jämförbara med dem i Oslo.

av Vedeldning beräknades bidra med 65 % mängden fina partiklar i

av luften. I USA har man för de tre städerna Albuquerque, Raleigh and Boise beräknat att vägtrafiken bidrog med respektive 34, 22 och 55 % av den mutagena aktiviteten i luft och vedförbränning med 59, 67 och 36 %, respektive. För Boise i Idaho beräknades att vedförbränning bidrog med 20 % cancerrisken förknippad med luftföroreningar

av Cupitt mfl, 1994

Att partiklar i stadsluft innehåller mutagena ämnen har visats från många delar världen. l det svenska s.k. Tätortsprojektet gjordes

av mätningar i Stockholm och Göteborg bl.a. visade att det

som var relativt liten skillnad mellan olika gator, att den mutagena

men

SOU 1996: 124 Utomhusluft 75

aktiviteten är högst under vintennånadema. I Göteborg beräknades att huvuddelen bidraget till luftens mutageniciteten kom från trafiken, av dieseltrafiken bidrog med något än bensinbilar. Genom att varav mer kombinera mutagentestning och kemiska analyser har man visat att mutageniciteten i dieselavgaser och partiklar från tätortsluit till stor del beror omvandlingsprodukter PAH, nitrerade och hydroxyav som lerade PAH-föreningar Agurell mfl, 1991.

Riskbedömning

Epidemiologiska studier exponerade yrkesgrupper har visat att PAH-rika förbrännings- och pyrolysprodukter sot, koltjära och

som från koksverk är cancerframlcallande. Den förhöjda lungcancergaserna risken hos koksverksarbetare har använts för att kvantitativt beräkna cancerriskens storlek med PAH-föreningen bensapyren BaP som indikator. Genom att räkna risken till livstidsexponering har WHO om 1996 angivit att ständig exponering för l ug/m3 bensapyren medför livstids cartcerrisk på 9 % 9-104. Denna riskuppskattning är något en högre än den kan beräknas utifrån cancerstudie råttor som som en fick inandas förångad koltj ära 2 % risk per ,ug/m3BaP Heinrich et al, 1994. Enligt WHO:s riskuppskattning skulle livstidscancenisken l 100 000 l05uppkomma vid ständig exponering för 0,0001 ug/m3 BaP 0,1 ng/m3. Halterna i svenska tätorter ligger sannolikt i allmänhet högre än så, mätdata saknas i stor utsträckning. Vinterhalvårsmen medelvärdet BaP vid Hornsgatan i Stockholm har legat runt 2 ng/m3 av

de senaste åren. Den genomsnittliga exponeringen för PAH i Sverige

harberälcnats till 19 ng/m3, varav 0,7 ng/m3 BaP Steen, 1991. Enligt den kvantitativa riskuppskattningen skulle detta således medföra 8

lungcancerfall årligen.

Flera epidemiologiska studier, bl.a. svenska, har visat en överrisk för limgcancer bland personer som exponeras mycket för dieselavgaser i sitt arbete. Det internationella cancerforskningsinstitutet, IARC, har bedömt dieselavgaser sarmolikt, och bensinavgaser som möjligen, som cancerframkallande för människa Grupp 2A och 2B respektive. Cancerstatistik från flera länder visar att det är vanligare med lungcancer i städer än på landsbygden. Denna så kallade tätortsfaktor beror sannolikt till viss del luftföroreningar, även om man t.ex. röker yrkesmässigt exponerad i städer. Cancerkommittén mer och är mer

gjorde 1984 den uppskattningen att ca 100 av de ca 2 500 lungcancerinträffar årligen i Sverige skulle kunna bero luñiörorening-

fall som i tätorter. En genomgång av epidemiologiska studier Hernminki och ar Pershagen, 1994 antyder att risken kan ha varit ännu högre till följd av

76 Utomhusluft SOU 1996: 124

luftföroreningar i städer längre tillbaka i tiden lungcancer

kan ta upp till 40 att utvecklas. Underlaget för att uppskatta den totala cancerrisken även andra former än lungcancer är betydligt sämre. Cancerkommitten angav 100-1000 fall per år. Bidraget från några enskilda luftföroreningar har av Törnqvist och Ehrenberg 1994 beräknats 225 fall ge ca sammanlagt per varav 100 fall till följd PAH, plus ett antagande 300 av om fall till följd av indirekt PAH-upptag via grödor.

Litteratur

Agurell Alsberg Assefaz-Redda Brorström-Lundén Gustavsson J-Å, Löfroth Romert Steen Toftgård Zakrisson, Chemical and biological characterization of urban particulate matter. Naturvårdsverket Rapport 3841, 1991.

Cupitt Glen G, Lewtas Exposure and risk from ambient particlebound pollution an airshed dominated by residential wood combustion and mobile sources. Environ Health Perspect 102, 75-84, 1994.

Heinrich Roller M, Pott Estimation of unit lung risk for a cancer benzoapyrene based on tumour rates in rats exposed to coal tar/pitch condensation aerosol. Toxicol Lett 72, 155-161, 1994.

Hemminki Pershagen G. Cancer risk of air pollution: Epidemiological evidence. Environ Health Perspect 102, suppl 187-192, 1994.

IARC. Monographs the evaluation of carcinogenic risk of chemicals on to humans. Volym 32, 1983. Polynuclear aromatic hydrocarbons, Part Chemical, environmental and experimental data.

IARC. Monographs on the evaluation of carcinogenic risk of chemicals to humans. Volym 46, 1989: Diesel and gasoline engine exhausts and some nitro arenes.

IARC. Monographs on the evaluation of carcinogenic risk of chemicals to humans. Volym 35, 1985: Polynuclear aromatic hydrocarbons, Part Bitumens, coal tars and derived products.

Nordiska Nlinisterrådet. Mutagenic and carcinogenic compounds from energy generation. Miljörapport 1986:2.

Naturvårdsverket. POP. Stabila organiska miljögifter. Naturvårdsverket Rapport 4563, 1996.

Naturvårdsverket. Luftföroreningar i tätorter Problem och miljömål.

- Naturvårdsverket Rapport 3761, 1990.

Steen B. Sveriges befolknings exponering för kväveoxider och mutagena änmen i luft. IVL-rapport L91/303, Institutet för Vatten- och luftvårdsforskning 1991.

Thaning Johansson P-E, Karlsson Nilsson A-C, Forsberg B. Mätning luftkvalitet och meteorologiska förhållanden i sju norr-

av ländska inlandsorter. FOA-rapport C 40281-4.5, Försvarets

Forskningsanstalt 1991.

Törnqvist M, Ehrenberg On risk estimation of urban air

cancer pollution. Environ Health Perspect 102, suppl 173-182, 1994.

Victorin, K. Hälsorisker till följd av vedförbrärming. Rapport 4223, Naturvårdsverket 1993.

WHO. Air Quality Guidelines for Europe, 1996. Under tryckning.

2.2.7¶Aldehyder

Formaldehyd Kritisk effekt: Irritation, cancer i övre luftvägar Rekommenderad lågrisknivå WHO, 30-min medelvärde: lO-l00 ug/m3

Högsta timmedelvärde Göteborg: 24-28 ug/m3

Aldehyder bildas i atmosfärskemiska reaktioner då olika kolväten bryts ner. De bildas också vid förbränning, och bilavgaser är den största källan. Motoralkoholer större utsläpp än bensin eller diesel, och

ger detta har tilldragit sig speciellt intresse i samband med att man börjat använda etanol som alternativ till framför allt diesel i bussar. Institutet for Miljömedicin, IMM, har i uppdrag att utvärdera häloriskema med motoralkoholer, och slutsatserna förväntas föreligga till hösten 1996.

Formaldehyd är den vanligaste aldehyden i omgivningen. Acrolein, acetaldehyd och crotonaldehyd är andra aldehyder med liknande

78 Utomhusluft SOU 1996: 124

egenskaper. Fonnaldehyd är bäst undersökt, och kommenteras därför här.

F ormaldehyd och de andra aldehydema är reaktiva ämnen, som är irriterade och vävnadsskadande. Vid inandning fonnaldehyd

av absorberas huvuddelen i de övre luftvägama. Den effekt uppträder

som vid lägst koncentration är ögonirritation, har noterats redan vid

som 10 ;tg/må Lukttröskeln är 30-60 ;tg/m Det är stora individuella

. skillnader i upplevd effekt, men irritation i näsa och hals har rapporterats vid halter från 100 ug/m3 och tydligare symtom på irritation från 300 lig/m Utifrån dessa effekter har WHO 1996 rekommenderat riktvärdet 100 ug/m3 30-minuters medelvärde för

som den allmänna befolkningen, men man säger samtidigt att halten bör vara så låg som möjligt och överskrida 10 ug/m3 för att skydda känsliga grupper.

Forrnaldehyd har också studerats med avseende Hos

cancer. råttor ger fomialdehyd upphov till i noshålan efter inandning

cancer av 17 000 ug/m3, men dos-responskurvan är brant och icke-linjär och det tycks som om de vävnadsskador som de höga koncentrationema

samtidigt förosakar är en förutsättning för att cancer ska uppkomma. Både IMM och WHO har därför dragit slutsatsen att 10-100 ug/m3

som korttidsmedelvärde innebär tillräckligt skydd mot eventuella

cancerrisker för människa. Det har också utförts många epidemiologiska studier människor som exponerats för fonnaldehyd i sitt arbete, t.ex. patologer, balsamerare och industriarbetare tillverkar form-

som aldehydprodukter, spånskivor m.m. Flera av dessa visar överisk för

en cancer i näsa och svalg. Resultaten är dock inte enhetliga. IARC 1995 har nyligen klassat fonnaldehyd i grupp 2A troligen

som cancerframkallande för människor.

Det finns mätdata fonnaldehydhalter i svenska tätorter,

men mätningar en trafikerad plats i Göteborg visade ett medelvärde på 6 ug/m3 och ett högsta timmedelvärde 28 ;tg/ih WHO

anger

. 1-20 ug/m3 som långtidsmedelvärde i tätorter, med topphalter på 100 ug/m3 vid starkt trafikerade platser. Steen 1991 har uppskattat att den genomsnittliga exponeringen i Sverige är 1,2 ug/m Törnqvist och Ehrenberg 1994 har utifrån en amerikansk epidemiologisk studie över yrkesexponerade beräknat att detta kan medföra 3 fall

av lungcancer och 25 cancerfall totalt i Sverige.

per

Halterna av fonnaldehyd är dock i allmänhet högre inomhus än utomhus till följd av avdunstning från byggmaterial. Detta problem diskuteras i nästa kapitel inomhusmiljö.

om

SOU 1996: 124 Utomhusluft 79

Litteratur IARC. Monographs on the evaluation of carcinogenic risk of chemicals to humans. Volume 62, 1995: Wood dust and fonnaldehyde. Steen B. Sveriges befolknings exponering för kväveoxider och mutagena ämnen i luft. IVL-rapport L9 l/303. Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning 1991. Tömquist M, Ehrenberg L: On cancer risk estimation of urban air pollution. Environ Health Perspect 102, suppl 173-182, 1994. WHO. Air quality guidelines for Europe, 1996. Under tryckning.

2.2.8 Kolväten

Toluen, Bensen Eten Butadien Styren

xylen

Kritisk effekt CNS leukemi cancer cancer CNS,1ukt

genotox

Lågnsknivå,

ug/m

cancerfallperär

veckomedelvärde avser lukt, 30-min medelvärde Övriga siffror avser långtidsmedelvärden.

De mest flyktiga mättade kolvätena metan, etan, propan, butan, pentan och heptan är så pass ogiftiga att de halter som kan finnas i utomhusluft är ointressanta ur hälsosynpunkt i sig själva. Det hindrar dock inte att de är av betydelse ur miljömedicinsk synpunkt, eftersom de deltar i atmosfärskemiska reaktioner och därigenom ger upphov till

80 Utomhusluft SOU 1996: 124

mer toxiska föreningar som aldehyder, ozon och andra fotokemiska oxidanter. Hexan kan neurotoxiskt i höga koncentrationer och kan

vara vara ett problem i arbetsmiljön, men någon riskbedömning eller förslag till gränsvärde för utomhusluft finns inte. Något underlag för att bedöma hälsoriskerna med högre kolväten finns

Xylen och toluen

Xylen och toluen är aromatiska kolväten, som liksom alla andra kolväten utvinns ur mineralolja. De har mycket stor användning

som lösningsmedel och finns i många hushållsprodukter. Den största användningen är som oktanhöjande beståndsdel i bensin. Bilavgaser och avdunstning från bensin är de största källorna i tätorter. Vinterhalvårsmedelvärdet i 30 svenska tätorter varierade vintern 1994/95 mellan ca 3-10 ug/m3 för xylen och 4-17 ug/rrf för toluen IVL, 1995.

Den kritiska effekten av xylen och toluen är påverkan centrala nervsystemet. Typiska effekter som bl.a. målare kan råka ut för är huvudvärk, koncentrationssvårigheter, nedsatt reaktionsfönnåga, trötthet m.m. WHO:s rekommenderade gränsvärde för toluen är 260 ug/m3 som veckomedelvärde, som erhölls genom att dividera den lägsta halt som klart givit upphov till CNS-effekter med en säkerhetsfaktor på 300 plus omräkning från yrkesmässig exponering till ständig exponering WHO, 1996. IMM har tidigare rekommenderat ett långtidsmedelvärde för xylen och toluen sammantaget 40-400 ;xg/m3 IMM, 1986.

Bensen

Bensen är det enklaste aromatiska kolvätet. Det är också en petroleumprodukt och ingår i bensin med upp till 5 %, vilket är den högsta tillåtna halten. Bensen används inte längre som lösningsmedel, eftersom det är klassat som cancerframkallande för människa IARC

av grupp Eftersom det dunstar från bensin och släpps ut med bilavgaser utsätts ändå befolkningen i tätorter för bensen. Det bildas också vid förbränning, speciellt vedförbränning.

Den kritiska effekten av bensen är dess förmåga att framkalla leukemi. Detta finns visat i olika epidemiologiska studier industriarbetare som varit exponerade för bensen. I djurförsök har också

man visat att bensen kan framkalla andra cancerforrner. Bensen och dess metaboliter har givit upphov till olika DNA- och kromosomskador hos försöksdjur och exponerade människor och nyare studier har också kunnat påvisa mutationer.

SOU 1996: 124 Utomhusluft 81

Både IMM 1994 och WHO 1996 har har därför angivit en kvantitativ riskuppskattning för bensen bygger leukemifall som

som inträffat bland arbetare varit exponerade för bensen i

en grupp som samband med framställningen s.k. gummifilm i en fabrik i USA. Vid

av den Senaste uppföljningen till och med 1987 hade 14 leukemifall inträffat bland 2 000 arbetare Paxton et 1994. Olika modeller

ca har använts för att beräkna risken vid yrkesmässig exponering. Omräknat till kontinuerlig livstidsexponering har IMM angivit ett intervall, högre risksiffra innebär att l ug/m3 skulle medföra en

vars livstids cancerrisk 7,5-10°. WHO 1996 har också valt att i första hand föra fram denna riskuppskattning. IMM har utifrån det rekom-

menderat lågrisknivå 1,3 ug/m3 0,4 ppb som långtidsmedel-

en värde, vilket motsvarar den halt teoretiskt skulle medföra livstids-

som risken l 100 000 1-105.

Halterna bensen i svenska tätorter har under tre vintrar mätts

av inom det s.k. urbanmätnätet. Vinterhalvårsmedelvärdet 1994/95 varierade mellan 2,2-6,2 ,ug/m3i 30 olika orter, och överstiger alltså genomgående lMM:s förslag till lågrisknivå. För de 12 orter där mätningar gjorts under tre vintrar i rad har halten varierat mellan 3-10 ug/m3,

ca med de högsta halterna vintern 1992/93. Den genomsnittliga exponeringen i Sverige har tidigare beräknats till 3,7 ug/m3 Steen, 1991. Enligt riskuppskattningen skulle ständig exponering för en sådan

ovan koncentration medföra 3 leukemifall i Sverige. Törnqvist och

ca per Ehrenberg 1994 5 fall leukemi och 10 cancerfall totalt.

anger av

Rökning är dock den största källan till intag av bensen. Halterna av bensen inomhus i hem där det finns rökare är också generellt högre än utomhus.

Eten

Eten är det minsta omättade kolvätet, och det bildas i samband med förbränning, varför halterna kan vara förhöjda i tätorter på grund av biltrafiken.

Hälsoriskerna med eten sammanhänger med att det delvis omvandlas till etenoxidi kroppen. Resultat från olika djurslag och olika

exponerade människor visar 1-10 % omvandlinggrad vid grupper av låga halter av eten, och en bästa uppskattning ca 5 % har angivits av Törnqvist 1994. Etenoxid har givit upphov till olika cancerforrner hos försöksdjur efter inandning av relativt låga koncentrationer, och en överrisk för leukemi har påvisats hos exponerade arbetare. IARC har klassat etenoxid som troligen cancerframkallande för människa grupp 2A. Etenoxid är också uttalat genotoxiskt i olika testsystem, hos försöksdjur och hos människor.

82 Utomhusluft SOU 1996: 124

Under antagandet att cancerrisken med eten är 5 % den med av etenoxid kan cancerrisken med etenoxid utnyttjas för kvantitativ en cancerriskuppskattning av eten. Amerikanska Naturvårdsverket,EPA, har beräknat risken för människor utifrån antalet leukemier och hjärntumörer hos honråttor. Omräknat för eten skulle det innebära att ständig exponering för 1ug/m3 skulle medföra en livstids cancerrisk på knappt 1 100 000 0,9-lO5t. Utifrån detta har IMM rekommenderat en lågrisknivå för eten 1,1 ug/m3 Victorin, 1992. Ehrenberg och Törnqvist har utarbetat den sk rad-ekvivalensmetoden för riskuppskattning av etenoxid och eten. Den bygger mätning av hemoglobinaddukter och jämförelse med den mutagena effekten av gammastrålning. Denna metod leder till 10 högre en ca ggr risk för alla former av cancer än den ovan nämnda risken. Halterna av eten i svenska tätorter är sarmolikt generellt högre än l ,ag/må Medelexponeringen i Sverige har beräknats till 1,8 mg/rñ Steen, 1991. En sådan halt skulle enligt riskuppskattningen ovan medföra 1-2 cancerfall per år i Sverige. Med radekvivalensmetodiken blir motsvarande antal 30 fall all cancerTömqvist,l994; Törnqvist och Ehrenberg, 1994.

Propen

I likhet med eten metaboliseras till reaktiv epoxid i kroppen, propen en nämligen propenoxid. Propenoxid är cancerframkallande i näshålan hos

försöksdjur. Kvantitativ cancerriskuppskattning av propen är betydligt

osäkrare än för eten, bl.a. vad gäller grad metabolism och avgiftning av hos människa. Törnqvist och Ehrenberg 1994 anger en livstidsrisk för

l -l05 ;tg/mi med genomsnittlig exponering i

cancer per som en Sverige på 2,3 ug/m3 skulle leda till 5 cancerfall år. per

1,3-Butadien

Butadien år en kemikalie som används industriellt i stora mängder, framför allt inom gurnmiindustrin, och kan därför förekomma i omgivningen nmt sådana industrier. Det bildas också vid föbränning, varför viktiga källor är bilavgaser och vedförbrärming. Den kritiska effekten av butadien är cancer. I inhalationsförsök med möss och råttor inducerades flera olika tumörtyper. Möss är betydligt känsligare än råttor. Butadien är också genotoxiskt, och har förosakat mutationer och olika kromosomskador hos möss. Några epidemiologiska studier har gjorts arbetare i industrier som tillverkar butadien-monomer och styren-butadiengummmi. Det tycks föreligga en överrisk för cancer i lyrnfatiska och blodbildande

SOU 1996: 124 Utomhusluft 83

inte andra typer IARC 1992 har klassat organ, men av cancer. butadien troligen cancerframkallande för människa Grupp 2A.

som

Den kvantitativa riskbedömningen av butadien försvåras av att det är så stor skillnad i känslighet mellan möss och råttor, och att man inte med säkerhet kan avgöra den relativa känsligheten hos människor. Data från metabolismstudier tyder dock på att människans känslighet ligger närmare den hos råttor än den hos möss.

Det finns många beräkningar av cancerrisken för yrkesmässigt exponerade baserade på olika antaganden WHO, 1996. I

personer, WHO:s sammanfattande rekommendationer för luñkvalitet utomhus

dock avstått från kvantitativ riskuppskattning i avvaktan på har man bättre underlag. Amerikanska Naturvårdsverket, EPA, har gjort en konservativ riskbedömning utgående från musdata, som innebär att ständig exponering för l ug/m3 skulle medföra livstids cancerrisk

en för 2,8-10. Beräknat råttstudien skulle risken bli lägre, 3,3-l05. Den halt teoretiskt upphov till livstidsrisken l på

som ger 100 000 1-105 skulle enlig detta 0,036-0,30 lig/ma. IMM angav

vara detta intervall lågrisknivå 1986.

som

Det finns inga mätningar av butadienhalten i luft i svenska tätorter. WHO 1996 intervallet 2-20 ;tg/må Steenl996 har

anger uppskattat den genomsnittliga exponeringen i Sverige till 0,7 ,ug/m, vilket i så fall ligger över lågrisknivån beräknad från såväl mus- som råttcancerdata. Enligt riskuppskattningen ovan skulle genomsnittshalten 0,7 ,ug/m3 medföra 4-30 cancerfall per år i Sverige. Törnqvist och Ehrenberg 1994 anger ca 50 fall.

Styren

Styren industrikemikalie med mycket stor användning, t.ex. vid

är en

framställning av glasfiberarmerad polyester och styren-butadiengummi. Vid hantverksmässigt byggande t.ex. småbåtar kan exponeringen bli

av mycket hög. I tätorter är bilavgaser en källa även till styrenutsläpp.

Styren är ett starkt luktande ämne. Vid inandning påverkas det centrala nervsystemet, den kritiska effekten är risken för geno-

men toxiska och effekter. De cancerstudier med försöksdjur

cancerogena

gjorts är dock av begränsat värde, och epidemiologiska undersom sökningar exponerade arbetare är inte konklusiva, även om flera studier antyder överrisk för i lymfatiska och blodbildande

en cancer

IARC 1994 har klassat styren möjligen cancerframorgan. som kallande för människor Grupp 2B.

Vid riskbedömningen av styren utgick IMM 1984 från de kromosomskador som påvisats hos både försöksdjur och exponerade arbetare. Med en säkerhetsfaktor på 1000 föreslogs en lågrisknivå

84 Utomhusluft SOU 1996: 124

43 ug/m3 10 ppb som långtidsmedelvärde. WHO 1996 har i sin riskbedömning i första hand gått CNS-effekter, och hanmar på ett högre riktvärde, 250 ;rg/må I praktiken blir dock luktolägenheter med kortvariga höga halter avgörande. Eftersom luktgränsen anges vara så låg som 70 ug/m3 bör denna halt inte överskridas medelvärde

som under 30 min.

I närheten plastfabriker kan denna halt överskridas, halterna

av men i tätorter i allmänhet 1 pøg/m3. I nybyggda hus

är annars som innehåller styrenbaserade plastmaterial kan halterna tänkas

vara

förhöjda.

Litteratur

Ahlborg U G, Flodström Ljungquist Rondahl Wämgård L. Medicinska och hygieniska effekter styren i omgivningsluft.

av Litteraturgenomgång och toxikologisk utvärdering. Naturvårdsverket Rapport 1874, 1984.

Fransson-Steen Ljungquist Victorin K. Uppdaterad hälsoriskbedömning av bensen. IMM-rapport 3/94, Institutet för Miljömedicin 1994.

IARC. Occupational exposures to mists and from strong

vapors inorganic acid; and other industrial chemicals butadien. IARC monographs on the evaluation of carcinogenic risk to humans. Volume 54, 1992.

IARC. Some industrial chemicals Styren. IARC monographs the

on evaluation of carcinogenic risk to humans. Volym 60, 1994.

IVL. Halter av S02, sot, N02, NO, och VOC i utomhusluft i svenska tätorter vintern 1994-95. IVL-rapport L95/ l 88, Institutet för Vatten-

och luftvårdsforskning 1995.

Ljungquist Ahlborg U G. Medicinska och hygieniska effekter

av

butadien i omgivningsluft. Litteraturgenomgång och toxikologisk

utvärdering. Rapport 3134, Naturvårdsverket 1986.

Rondahl Ahlborg U G. Medicinska och hygieniska effekter xylen

av

och toluen i omgivningsluft. Litteraturgenomgång och toxikologisk

utvärdering. Rapport3143, Naturvårdsverket 1986.

Steen B. Sveriges befolknings exponering för kväveoxider och mutagena ämnen i luft. IVL-rapport L9 l/303. Institutet för Vatten-och Luftvårdsforskning 1991.

Törnqvist M, Ehrenberg L. On risk estimation of urban air

cancer pollution. Environ Health Perspect 102, suppl. 173-182, 1994.

Törnqvist M. ambient ethene risk factor Environ Health

a cancer Perspect 102, suppl 157-160, 1994.

Victorin K. Uppdaterad hälsoriskbedönming etenoxid, eten och

av

IMM-rapport 8/92, Institutet för Miljömedicin 1992. propen.

WHO. Air quality guidelines for Europe, 1996. Under tryckning.

2.2.9¶Klorerade lösningsmedel

Effekter: CNS-effekter, påverkan

lever och njure, cancer

Halter: Data saknas

Antal exponerade över rekommen- Troligen inga

derade värden:

Diklormetan Triklor- Tetraklor-

eten eten

Lågriskrivå, ug/m3

WHO: 3 0001 -2 250

IMM: 350 110-540 270-680

Dygnsmedelvärde Kvantitativ cancerrisk enl. WHO 1996: 1ug/m3: livstids cancerrisk 4,3-10- 9,3 l Os 3veckomedelvärde Övriga siffror avser långtidsmedelvärden

De klorerade lösningsmedlen, varav de vanligaste är diklormetan metylenklorid, trikloreten tiikloretylen och tetrakloreten tetraklor-

Utomhusluft

etylen, har tidigare haft stor användning både industriellt och i hemmen. Användningsområdena har varit t.ex. färgborttagning, avfettning och textiltvätt. De är dock förbjudna i konsument-

nu produkter, och ingår i Kemikalieinspektionens s.k. solnedgångslista över ämnen som bör försvinna från sikt. Det är

marknaden som

svårast att ersätta är tetrakloreten används i kemtvättar, och där

som alternativet i existerande tvättmaskiner är freoner, också ska

som avvecklas på grund av miljöeffekterna utturmingen det Stratos-

av färiska ozonskiktet. Freonerna liknar klorerade lösningsmedel kemiskt, förutom att de innehåller både klor och fluor halogener, och de har också haft liknande användningsområden. De fullt halogenerade freonema tas visserligen upp till blodet vid inandning, med utandas igen nästan helt i oförändrad form varför de inte förosakar skador förrän i höga koncentrationer procent. De fullt halogenerade, s.k. mjuka freonema, som i första hand används ersättning för de fullt

som halogenerade freonema är mindre fördelaktiga ur hälsosynpunkt. Det beror på att dessa ämnen, liksom klorerade lösningsmedel, i

tas upp kroppen och till viss del omvandlas till reaktiva metaboliter i

som djurförsök visat sig kunna ge upphov till exempelvis leverskador vid höga doser.

Som alla andra lösningsmedel påverkar de klorerade lösningsmedlen centrala nervsystemet. Andra effekter är påverkan lever och njure och uppkomst av tumörer, framför allt i lever och njure. IARC har klassat tri- och tetrakloreten som troligen cancerframkallande för människa grupp 2A och diklormetan möjligen cancerfram-

som kallande grupp 2B. I WHO:s Air Quality Guidelines WHO, 1996 görs dock riskbedömningen diklonnetan utifrån dess egenskap att

av vid metabolismen ge upphov till bildning karboxyhemoglobin

av COHb i kroppen. Trikloretens genotoxiska potential är osäker. För detta ämne använde WHO 1996 en extrapoleringsmodell, som utifrån lung- och testistumörer hos mus och råtta livstidscancerrisken

angav för människa till 4,3- l07-9,3-l08 per ;rg/må För tetraldoreten,

som inte är geriotoxiskt, användes en säkerhetsfaktonnodell dels baserat på cancereffekter hos försöksdjur och dels baserat effekter bland anställda kemtvättar, främst tecken på njurskador. I IMM:s tidigare riskbedömning användes säkerhetsfaktonnodell för bedömning

en av alla tre ärrmena, eftersom den mutagena potentialen bedömdes

vara

tveksam Fransson och Ahlborg, 1990.

WHO:s och IMM:s rekommenderade värden framgår faktarutan

av ovan. I tätorter är halterna av klorerade lösningsmedel normalt mycket låga. Utsläpp kan ske lokalt från kemtvättar och viss kemisk industri. De rekommenderade lågrisknivåema överskrids sannolikt dock inte i bostadsområden.

Litteratur

Fransson Ahlborg U G. Medicinska och hygieniska effekter av diklormetan, trikloreten och tetrakloreten i omgivningsluft. IMMrapport 5/90, Institutet för Miljömedicin 1990.

IARC. Some halogenated hydrocarbons and pesticide exposure. Monographs the evaluation of carcinogenic risks to humans, volym on 41, 1986. International Agency for Research Cancer, Lyon, Frankon rike.

IARC. Dry cleaning, chlorinated solvents and other industrial some chemicals Monographs the evaluation of carcinogenic risks to on humans, volym 63, 1995. International Agency for Research on Cancer, Lyon, Frankrike.

WHO. Air quality guidelines for Europe, 1996. Under tryckning.

2.2. 10 Besvärsreaktioner av luftföroreningar

I syfte att information befolkningens besvärsupplevelse används om ibland enkät- eller intervjumetodilc. De specifika syftena för sådana s.k. besvärsundersökningar kan att studera reaktioner inomhusvara miljön, utomhusmiljön eller bådadera. Socialstyrelsens meddelandeblad 11/1989 "Besvärsstudier", förtecknar de besvärsstudier som rapporterades i enkät sänd till samtliga kommuners miljö- och hälsoskyddsen kontor. Totalt 48 kommuner rapporterade sammanlagt 58 besvärsstudier. Bland dessa studier de luftföroreningsinriktade vanligast var med 17 undersökningar. Gränsen mellan besvärsundersökningar och

studier angående symtom- och sjukdomsprevalens i olika populationer

är ganska diffus, och besvärsdata kan finnas även i studier av t.ex.

luftvägssjukdomar.

De flesta besvärsstudier är individuellt upplagda för att ge värdefull lokal infonnation, vilken emellertid sällan kan användas för generaliseringar. Bara i ett fåtal studier finns uppmätta exponeringsdata som möjliggör beskrivning sambanden mellan exponeringsnivå och av respons.

Bilavgaser

I samband med den svenska Bilavgasutredningen SOU 1983:28 genomfördes studie angående upplevda besvär till följd av en

88 SOU 1996: 124

Utomhusluft

bilavgaser. I enkätstudien medverkade närmare 7 OOO från personer Stockholm, Umeå och Västerås. Utifrån uppgifter trafikintensitet om och gaturumsbredd skattades halterna av kolmonoxid vid bostaden. Resultaten visade att vid en beräknad halt nära 10 mg/m3 som 8-tirnmarsmedelvärde under en månad 61-68 % besvärade och var 17-24 % mycket besvärade av bilavgaser. Andelen besvärade lägre var vid lägre beräknade avgashalter. Känsliga speciellt astmapersoner, tiker, besvärade bilavgaser än genomsnittsbefolkningen. var mer av En enkätundersökning Stockholms län visade 1992 att i hela länet var 3 % av männen och 4 % av kvinnorna ofta störda bilavgaser av varje vecka. För Stockholms innerstad gjordes jämförelse mellan en boende vid normaltrafikerade och högtrañkerade gator. Vid de lågtrafikerade gatorna var 7 % av märmen och 8 % av kvinnorna ofta störda medan andelen ofta störda vid de högtrafikerade , gatorna var 17 % bland männen och 23 % bland kvinnorna Stockholm läns landsting, 1994.

Samband med kvävedioxid

För att analysera sambanden mellan uppmätta luftföroreningshalter och besvärsförekomst utnyttjades 55 slumpurval från lika många orter, vardera omfattande 150 personer boende intill luftmätstation en tillhörande IVL:s urbanmätnät Forsberg mfl., 1991. Totalt medverkade ca 6 000 Bland dessa centralt boende totalt 17 % personer. var dagligen eller nästan dagligen besvärade bilavgaser i bostadsav området. Andelen besvärade på varje generellt högre högre ort var luñfororeningsnivån var, och samvarierade statistiskt signifikant med vinterhalvårsmedelvärdet kvävedioxid, inte med svaveldioxidav men eller sothaltema. Kvävedioxid kan här indikatorförorening ses som en för bilavgaser. Det starkaste sambandet fanns mellan kvävedioxidhalten och andelen vintertid dagligen eller nästan dagligen som upplever luften i bostadsområdet Figur 2.3 respektive i centrum som irriterande r O,65-0,66. Linjär regression visade att andelen besvärade ökade med 0,4 resp. 0,6 procentenheter per ug/m3 ökad halt. De uppmätta kvävedioxidhaltema 9-32 ug/m3 vinterhalvårsvar som medelvärde de olika orterna. Sambanden består även när man samtidigt kontrollerar för andra faktorer på individnivå kan påverka, som t.ex. ålder, rökning etc. Vid en given kvävedioxidhalt visade astmatiker en mer än dubbelt så hög besvärsfrekvens övriga som personer Forsberg mil., 1995. Irritationsfrågoma har även använts i enkåtstudie en senare genomförd inom Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram för urban miljö och hälsa Forsberg m. fl., 1995. Studien omfattar drygt 7 000 personer 81 % av ett slumpurval från 12 orter ingående i IVL:s urbanmätnät. Även i denna studie ökade andelen vintertid

som dagligen

eller nästan dagligen upplever luften irriterande med 0,4-0,6 procentenheter ,ug/m3ökning vinterhalvårsmedelvärdet av kvävedioxid

per av i intervallet 13-27 lig/m Dessa exponerings-responssamband talar för att förändringar i besvärsförekomsten kan förutsägas t.ex. i konsekvensbeskrivningar angående effekter ökade eller minskade luft-

av föroreningshalter även under riktvärdesnivån 50 lig/m

°/o 15-

10- °

.

:

o. c °

. 5 5;. o

. .

:

° 122-.

O |.I-I l 1 I |

I I I | | | I I |

30 40 ;lg/m a

O 10 20

Figur 2.3. Andelen dagligen eller nästan dagligen upplever luften

personer som i bostadsområdet som irriterande i förhållande till ortens kvävedioxidhalt vinterhalvârsmedelvärde. Forsberg mfl. 1995

Industriella föroreningar

Det finns ett antal studier som riktats till boende nära skogsindustrier och kemiska/petrokemiska industrier. Studierna möjliggör inte generaliseringar, visar att besvärsförekomsten t ex på grund av

men luktande utsläpp kan mycket hög i de mest utsatta områdena. l

vara Urbanstudien med centralt boende från 55 orter Forsberg mfl., 1991

totalt 6,6 % dagligen eller nästan dagligen besvarade industrivar av utsläpp. I Landskrona, Hyltebruk och Karlshamn andelen över

var 20 % och i Härnösand, Avesta, Timrå, Partille, Älmhult, Stenungsund, Köping och Bromölla över 10 %. Med tanke på hur industri-emission-

minskat under år torde dock dessa lokala problem vara i ema senare avtagande.

90 SOU 1996: 124

Utomhusluft

Vedeldningsrök

Enligt Urbanstudien totalt 2,6 % dagligen eller nästan dagligen

var besvärade av vedeldningsrök. Siffran kan dock något missvisande

vara eftersom urvalet omfattade centralt boende, varför än 3/4 bodde i

mer hyreshus. På mindre orter där småhus dominerar och fler har tillgång till ved, kan problemen med Vedeldning bli avsevärda. I studie 8

en av mindre orter i norra Sverige bodde ungefär tredje i ett hus

var person med Vedeldning, och totalt 36 % var ofta eller ibland besvärade lukt

av från Vedeldning Forsberg m. fl., 1990.

Litteratur

Forsberg Kjellman K. Miljöbesvär och ohälsa enkätstudie inom

tätorter i norra norrlands inland. MHS redovisar 4/90, Inst för miljöoch hälsoskydd, Umeå universitet, 1990.

Forsberg Kjellman Stjemberg N, Svanberg P-A. Luftföroreningar i svensk urbanrniljö: Besvärsupplevelse och symtomförekomst i

relation till luftföroreningshalter i omgivningsluft. Inst för miljö- och

hälsoskydd, Umeå universitet, 1991.

Forsberg Stjemberg N, Thomasson Luftvägsproblem

hos vuxna: 1994 års basdata för hälsorelaterad miljöövervakning i Umeå. Medicin-

ska enheten, Arbetsmiljöinstitutet, 1995.

Forsberg Jönsson E. Air pollution from traffic

and annoyance reactions the effect of covariates and the effect of adjusting for them.

- In: Proc of the 10th Clean Air Congress, Espoo, Finland 1995.

Socialstyrelsens meddelandeblad 11/89 Besvärsstudier.

SOU 1983:28. Bilar och luft. Hälsorisker till följd bilavgaser.

renare av Underlagsrapport till bilavgaskommittén, 1983.

Stockholms läns landsting. Miljö-hälsorapport samband mellan

om miljö och hälsa i Stockholms län., 1994.

SOU l 996: 124 Utomhusluft 91

22.11¶Sammanfattning och slutsatser

Hälsoriskema med luftföroreningar är framför allt ett tätortsproblem,

där den största källan generellt sett är gatutrañken. För andra luftföro-

reningar är dock en större, regional, spridning viktigare. Detta gäller

t.ex. ozon.

De luftföroreningar som i dag bedöms vara viktigast vad gäller effekter på luftvägarna är kvävedioxid, ozon och partiklar. Den korttidselfekt av kvävedioxid som uppträder vid lägst koncentration är

ökad luftvägsreaktivitet, vilket har betydelse framför allt för astmaen tiker. Härigenom kan kvävedioxid ge förstärkta symtom vid t.ex. inandning av kall luft eller vid ansträngning, vilket efter upprepade tillfällen kan ha klinisk betydelse för astmatiker. För denna effekt är kortvariga höga halter störst betydelse. Även halterna i svenska

av om tätorter har sjunkit under 90-talet genom att katalysatorrenade personbilar har blivit vanligare, så överskrids sannolikt det svenska gränsvärdet för tirnmedelvärde tidvis vid starkt trafikerade gator. Ett nytt, något lägre förslag till gränsvärde föreligger, som innebär att några hundra tusen människor är "överexponerade". Det är också av intresse att svenska undersökningar har visat ett samband mellan kvävedioxidhalten i olika tätorter och förekomsten av besvär och

symtom från luftvägarna, fastän halterna legat under gränsvärdena.

Ozon bildas i storskaliga atmosfarkemiska processer, och halterna i Sverige härrör huvudsakligen från utländska källor. Ozon har delvis liknande effekter som kvävedioxid. Påverkan lungfunktionen är dock i högre grad förknippad med subjektiva besvär som hosta och andnöd, och inflammation typisk del av effektbilden. Astmatiker tycks inte

är en vara särskilt mycket känsligare än andra personer. Epidemiologiska undersökningar har visat samband mellan förhöjda halter av ozon och besvär, nedsatt lungfunktion och ökat intag sjukhus för astma och andra luftvägssjukdomar. Det nuvarande rekommenderade gränsvärdet för ozon överskrids ofta i södra och mellersta Sverige, och jämfört med nya rekommendationer från Institutet för Miljömedicin så är halterna höga i stora delar av landet. Antalet personer som tas in på sjukhus till följd av ozon kan beräknas till 100-400 per år.

Halterna av inandningsbara partiklar PM10 har i epiderniologiska undersökningar, främst från USA, visat kvantitativa samband utan tydlig tröskel med olika luftvägseffekter, och även med ökad dödlighet. Måttet PM10 innefattar partiklar av olika ursprung och kemisk sammansättning, och relativt få mätdata finns från Sverige. Gränsvärdena för PM10 och andra partiklar överskrids endast undantagsvis. Trots detta kan resultaten från de epidemiologiska studierna innebära att partiklar i utomhusluft medför ca 150 extra

sjukhusinläggningar per för luftvägsåkommor.

92 Utomhusluft SOU 1996: 124

Cancerframkallande luftföroreningar bildas vid förbränning, och

utsläppen blir högre sämre förbrärmingseffektiviteten De största källorna är vedförbränning och vägtrafik, inklusive arbetsmaskiner. Såväl partikelbundna polycykliska aromatiska kolväten PAH som gasformiga kolväten, t.ex. eten, butadien och bensen, är viktiga. Halterna i tätorter av dessa ämnen överstiger troligen generellt de förslag till lågrisknivåer som Institutet för Miljömedicin har föreslagit. Dessa är satta vid en nivå som teoretiskt medför en ökad livstids cancenisk på l 100 000 1-105. Mätdata saknas dock i stor utsträckning. Utifrån epidemiologiska och andra data har tidigare skattats att luftföroreningar i tätorter medför ca 100 lungcancerfall per år i Sverige och 100-l 000 cancerfall totalt. Inga nya data har framkommit som ger skäl att revidera denna uppskattning. Underlaget är dock mycket osäkert.

SOU 1996: 124

3

Inomhusmiljö

3.1¶Inledning

Inomhusmiljö och byggnadshygien var väsentliga ämnen i början av

seklet fram till 40-talet i debatten om den tidens folkhälsoproblem, framför allt när det gällde tuberkulos. Senare har nriljödebattema till stor del fokuserats den yttre miljön och den tunga, industriella arbetsmiljön. Först under det senaste decenniet har intresset, utifrån ett folkhälsoperspektiv, nytt inriktats de icke-industriella inomhus-

miljöerna.

Radon, tobaksrök, formaldehyd, husdammskvalster m.m. är faktorer

har påvisats ha betydelse för männi-

exponeras för inomhus och som skors hälsa. Förekomsten allergier och andra överkänslighets-

av sjukdomar har kopplats samman med förändringar i inomhusmiljön

Allergiutredningen 1989. Till dessa överkänslighetsreaktioner får

även räknas de ospecifika symtom retningstyp som brukar benänmas

av

"sjuka hus-symtom" SBS, Sick Building Syndrome, WHO 1986.

Intresset för de icke-industriella inomhusmiljöema beror att insikten har vuxit rörande betydelsen av dessa miljöer för människor-

totala exponering, samtidigt förändringar inom andra miljönas som områden såsom uteluften, industrin och födan inte kunnat förklara alla de väsentliga förändringar som skett i folkhälsan. Fortfarande är dessa icke-industriella miljöer bristfälligt studerade, och deras koppling till

folksjukdomar har mer byggt indicier än vetenskapliga bevis. I

några fall är kunskaperna tillräckliga för att påvisa direkta orsakssamband som exempelvis astma kopplat till husdammskvalster eller

lungcancer orsakad av radon, rökning eller passiv rökning. För den stora mängden symtom och sjukdomar är dock kunskapsunderlaget bristfälligt.

Förändringar av inomhusklimatet i miljöer som bostäder, barnstugor, skolor och kontor har kopplats till SBS sjuka hus-symtom men även utpekats som misstänkta orsaker till ökningen av allergier Allergiutredningen 1989. Väsentliga förändringar har också skett i dessa miljöer under de senaste decennierna. Luftomsättningen har minskat till följd av bl.a. att byggnaderna har gjorts tätare av energi-

94 Inomhusmiljö SOU 1996: 124

sparskäl. Städning och vädring anses inte ske lika ofta förr och

som en mängd nya byggmaterial som avger organiska ämnen har tillkommit. Andra faktorer som påverkat ventilationen är bristande underhåll

av ventilationssystem och övergång från eldning i till elvärme och

panna fjärrvärme. Draget, "skorstenseffekten", i ventilationskanaler med självdrag har därmed minskat.

Inomhusmiljöns betydelse för utveckling av allergi bygger både direkta visade samband t.ex. när det gäller kvalster, men även indicier, som t.ex. betydelsen av födelsemånad. Bam som är födda under hösten och som därför tillbringat en stor del av sina första månader inomhus, är i högre grad sensibiliserade har blivit allergiska for inomhusallergen än bam födda t.ex. på våren Aalberse mfl. 1992. Även den högre förekomsten av t.ex. astma i norra Sverige jämfört med södra, har tolkats bero faktorer i inomhusklimatet Åberg mil. 1995. Den visade skillnaden i allergifrekvens bland skolbarn i norr och söder, består också av en högre frekvens av allergier mot inomhusallergen. Det är också visat att förekomst av allergiska besvär kan sänkas genom åtgärder i spädbams miljöer Arshad, Hide 1992. Inomhusallergen tycks ha större effekt barns lungfunktion än utomhusallergen Schwartz och Weiss, 1995.

Till "inomhusklimatet" brukar räknas luftens kvalitet, det tenniska klimatet samt ljud- och ljusmässiga förhållanden. I samband med SBS och allergiska luftvägssjukdomar som astma framstår luftens kvalitet som mest betydelsefull. Det man då intresserar sig för är luftens innehåll irriterande, toxiska, allergena och andra ämnen kan

av som påverka luftvägarna. När det gäller sensibilisering, är det förekomsten av allergen och s.k. adjuvansfaktorer faktorer medverkar till

som utvecklingen av allergi som är av störst betydelse. Besvärsreaktioner hos redan sensibiliserade kan även utlösas av många irriterande och luktande ämnen.

Kunskaperna om vilka allergen som är av betydelse, hur man kartlägger förekomsten av sådana och hur miljö från

man sanerar en dem är förhållandevis goda. Sämre beställt är det med kimskapema

om vilka ämnen som har betydelse för SBS, eller om adjuvansfaktorema. Ett mycket stort antal ämnen är aktuella. Eftersom även vissa infektioner kan bereda väg för sensibilisering, och ofta medverka till att utlösa besvär av framför allt astma, är även förekomsten infektiösa ämnen

av av betydelse.

Inomhusluft består av luft utifrån med föroreningar från t.ex. trafik, mark, växtlighet och industrier. Vid transporten genom tilluftsystemet kan luften förorenas partiklar, fibrer och ämnen från komponenter

av som filter, invändig isolering i ventilationskanalerna och lagrad smuts. När det finns fukt i systemet kan det även ske biologisk tillväxt t.ex.

av bakterier och mögel, vilket kan förorena tilluften. I rummet tillkommer

SOU 1996: 124 Inomhusmiljö 9-5

föroreningar från människor och djur, från aktiviteter tobaks-

som rökning, städning och matlagning. Därtill kommer föroreningar från öppen förbränning, byggnads- och inredningsmaterial, från kontorsapparater, hobby- och rengöringsprodukter, växt av bakterier och mögel m.m. Bilden kompliceras av att föroreningar kan upptas och avges från ytor i rummet, att kemisk omvandling sker i inomhusluñen

att damm och partiklar deponeras till och virvlas från golv samt av upp och andra ytor, beroende bl.a. på aktivitet i mmmet.

Förutom byggnadernas placering och egenskaper har brukamas beteende betydelse. I många fall kan detta vara avgörande, t.ex. när det gäller hur ofta man städar och vädrar, personbelastningen antal människor per ytenhet, om man röker inomhus, hur man värmer upp byggnaden samt vilka aktiviteter man bedriver i byggnaden.

3.2 SBS

Sjuka hus-symtom

Med SBS avses att människor får olika slags symtom och besvär när de vistas i en byggnad, t.ex. irritation i ögon, näsa och hals, känsla

en av torrhet i hud och slemhinnor, hudrodnad, hudutslag, trötthet m.m. Sådana symtom är inte ovanliga bland befolkningen, i de "sjuka"

men husen är det fler som har dessa symtom. Symtomen kan försvinna när man lämnar byggnaden men återkomma när man kommer tillbaka till den.

Den statliga allergiutredningen SOU 1989:76 uppskattade att upp

till tredjedel husen i vissa bestånd byggda eller renoverade under

en av 1960-talet och framåt, hade fått problem typen sjuka hus-sjukan.

av Problem med fukt tycks ha varit en gemensam nämnare i många fall. När det gäller bamstugor byggda 1970- och l980-talen finns rapporter om att var fjärde barnstuga hade besvär med inomhusklimatet.

En expertgrupp inom WHO uppskattade 1984 att mellan 10 och 30 procent av nya eller renoverade byggnader var "sjuka", och att i dessa byggnader 10-30 procent av personerna uppvisar symtom WHO 1986

Kunskaperna om förekomsten av SBS och om hur symtomen

samvarierar med faktorer i byggnaden, har ökat under år, att

senare genom ett antal större undersökningar har genomförts av både arbetsplatser och bostäder. Förekomsten symtom är generellt vanligare bland

av kvinnor än bland män, och högre på arbetsplatser än i bostäder.

Den svenska ELIB-undersökningen N orlén, Andersson 1993, ELIB rapport nr 7 visar att de boende i flerbostadshus har en konsekvent

96 Inomhusmiljö SOU 1996: 124

högre klagomåls- och symtomfrekvens än de som bor i småhus. De vanligaste klagomålen från de flerbostadsboende var torr luft, damm och smuts, drag, instängd "dålig" luft samt buller. När det gäller symtom, trötthet det vanligaste symtomet. Näsbesvär och huvud-

var värk andra vanliga symtom. Betydligt färre av de boende i

var småhusen relaterar sina symtom till bostaden i förhållande till de i flerbostadshusen.

ELIB-undersökningen och ett flertal andra undersökningar visar att

de har rapporterat astmatiska besvär, hösnuva eller eksem

som

besväras i större utsträckning än övriga av faktorer i inomhusrniljön,

framför allt faktorer i luftkvaliteten instängd "dålig" luft, torr luft,

av obehaglig lukt, statisk elektricitet, andras tobaksrök samt damm och smuts. De uppger också högre syrntomfrekvens, speciellt för slemhirme- och hudbesvär ögonbesvär, näsbesvär, hudbesvär i ansikte och på händer 3-4 gånger vanligare hos allergiker och över-

som var känsliga än hos övriga. Kvinnor har besvär oftare än män Stenberg m.fl. 1993.

1994 genomförde Socialstyrelsen en uppföljning av kommunernas tillsynsarbete beträffande bristande inomhusmiljöer i skolor och daghem. De problem kommunerna angav vara dominerande var

som bristande ventilation, bristfällig städning, dåligt underhåll samt fukt och

mögel på grund av läckage eller brister i byggnadskonstruktionen. Arbetarskyddsstyrelsen genomförde 1992 inom projektet "Skolans arbetsmiljöår" undersökning den fysiska arbetsmiljön i

bl.a. en av

svenska skolor. En granskning av noteringar från skyddsronder under

1991 visade att åtta av tio rektorsornråden hade minst en anmärkning

på dålig ventilation eller problem med värme eller kyla. Klagomål på luften var den i särklass vanligaste anmärkningen. Andra vanliga

problem var buller, dålig belysning och dåligt underhåll. Problem med fukt och mögel förekom i fjärdedel av skolorna. Den statliga Allergi-

en

utredningen 1989 uppskattade att ventilationen är bristfällig i ca 75

procent landets skolor. Sedan dess har dock många ventilations-

av

anläggningar kontrollerats och åtgärdats.

Regeringen har 1994 avsatt ca l miljard kronor för bidrag till olika investeringar i bostäder och lokaler där barn och ungdomar vistas, för att avhjälpa brister till följd av lukt och dålig luñkvalitet.

SOU 1996: 124 Inomhusmiljö 97

3.3¶Hälsoeffekter av olika faktorer i

inomhusmiljö

I det följande redovisas dagens kunskap, uppdelat olika faktorer. Redovisningen är till stor del baserad Folkhälsoinstitutets kunskapssammanställning "Luften andas inomhus" Sundell och Kjelhnan 1994

3.3.1¶Fukt och faktorer

mikrobiologiska

Hälsoeffekt: lrritation/inflarmnation i luftvägama,

infektioner, allergier

Känsliga grupper: Överkänsliga, allergiker, bam

Bedömningsgrund

för Sanitär olägenhet: Kraftig synlig mögelvåxt, tydlig mögel-

-

lukt

Relativ luftfuktighet inomhus över 45 %

-

under eldningssäsong

Omfattande kondensbildning insidan

-

av fönster

Antal exponerade: 10 % av bostadshusen har fuktskador som

behöver åtgärdas

I flera undersökningar har påvisat samband mellan fuktiga

man byggnader och förekomst luftvägsbesvär i form av inflamma-

av tion/irritation, överkänslighetsreaktioner, allergi m.m. Andrac mfl. 1988; Brunekreefmil. 1989; Wickman m.fl. 1991, Dales mfl. 1991. Vanliga kriterier fuktiga byggnader är förekomsten av kondens på insidan av fönster, fuktfläckar, synligt mögel, lukt av mögel, förekomst av silverfiskar eller känt vattenläckage.

Luftburna mikroorganismer t.ex. virus, svampsporer och bakterieceller förekommer i alla inomhusmiljöer. De luftbuma organismema förekommer dels fria som små partiklar, dels i större och mindre aggregat, men även som mikrobiell kontamination på partiklar. Mögel förekommer allmänt under de flesta betingelser, såväl utomhus som inomhus. Man har karakteriserat en mycket stor mängd olika mögel-

98 Inomhusmiljö SOU 1996: 124

arter och bakterier. Utomhus såväl som inomhus finns årstids-

en variation för uppmätta halter av sporer eller andra mögeldelar och variationerna mellan olika hemmiljöer kan vara stora. Extremt fuktiga förhållanden eller fritt vatten medför möjlighet för växt av s.k. gramnegativa bakterier som innehåller toxiner.

Halt och mögelsporer inomhus samvarierar vanligtvis med

arter av förekomsten utomhus. Normalt är halten inne något lägre

än ute, men varierar starkt i tid och rum bl.a. till följd av variationer i luftfuktighet, luftrörelser, uppvirvling av sedimenterat damm vid människors rörelser, dammsugning m.m. En viktig källa till bakterier i rumsluft är människor, och halten bakterier varierar därför i första hand med personbelastningen. Människomas aktivitetsnivå spelar också roll för halten av mikroorganismer i rumsluften, liksom förekomsten av damm som kan virvlas upp. Halten är därför oftast högre i skolor och bostäder än kontor.

Utöver luften utifrån och personbelastning kan halten av mikroorganismer påverkas av mikrobiologisk växt i t.ex. byggnadskonstmktion och lultfuktare. I sådana fall blir normalt artsammansättningen

en arman än i uteluften. Det är möjligt för mikroorganismer att växa på i stort sett alla byggnads- och inredningsmaterial. Mikrobiologisk växt inne i byggnadskonstruktionen, t.ex. i isoleringsmaterial,

som regelverk m.m., resulterar inte automatiskt i förhöjda koncentrationer av luftbuma mikroorganismer i inomhusmiljön. Däremot kan i vissa fall en lukt av mögel eller bakterier fömimmas. Mikroorganismer producerar vid sin ämnesomsättning en rad flyktiga organiska substanser, bl.a. högre alkoholer, ketoner och organiska syror, ämnen

som svarar för de luktproblem kan knytas till mikrobiell växt. Före-

som komst av mögelsporer eller bakterier i rumsluft har inte kunnat påvisas vara förhöjd i byggnader med besvärande lukt eller synlig eller misstänkt mögelväxt.

Åtgärder mot mögelskador blir lätt mycket kostsamma, med stora ingrepp i byggnaden. För att ned halten luftbuma mögelsporer har man dock visat att en kombination av enkla metoder kan medföra

en väsentlig minskning i halten luftbuma mögelsporer i mögelskadade bostäder Prahl 1991. Detta är t.ex. ökad fönstervädring, att inte ha några ouppvärmda rum under vintern, inte torka tvätt inomhus,

reparera vattenläckage, ökad renhållning, ökad badrumsventilation och att ha färre växter inomhus.

En översyn av den vetenskapliga litteraturen Rylander R 1996, underlag inför revidering av Socialstyrelsens allmänna råd mögel

om visar att det finns mer än 22 undersökningar från sju olika länder

som praktiskt taget alla visar ett samband mellan fukt och/eller mögel i bostad och förekomst av symtom från luftvägama. De symtom

som rapporteras är irritation i näsa och hals, nästäppa, hosta med eller utan

SOU 1996: 124 Inomhusmiljö 99

slem, pip i bröstet vid ansträngning och trötthet. Symtom "klassisk" astma i form av andnöd och svårighet att andas har inte rapporterats i någon större omfattning. Några studier indikerar att personer med tidigare känd allergi eller atopi ärftlig benägenhet för allergi kan vara en riskgrupp. Besvär av mögel inomhus är således en realitet, även om det endast undantagsvis handlar om väldefinierad allergi.

För några mögelarter vet man säkert att de kan ge upphov till allergi, men det är troligt att risken finns för många flera. Bland skolbarn och vuxna är ca 2 procent mögelsensibiliserade Bråbäck mfl. 1994, Plaschke mfl. 1996 grässensibilisering är ca 10 gånger vanligare. Hos barn med astma är ca vart tredje barn sensibiliserat mot

mögel Croner, Kjelhnan 1992. Mögelsensibilisering är vanligare

fler andra allergen är sensibiliserad mot. Huruvida relevant

man exponering skett inomhus är oklart. Goda extrakt för allergitestning finns för enbart ett mindre antal mögelarter, vilket kan medföra att mörkertalet är stort.

Det finns ett flertal fallbeskrivningar av mögelallergiska personer som utvecklat besvär när de kommit i dåligt vädrade bostäder, t.ex. sommarbostäder som stått tomma under vinterhalvåret. Likaså bygger mycket av den allmänna diskussionen om "mögelhus" fall där människor uppgivit symtom som antagits bero mögelväxt lukt,

synlig mögelväxt, och där man vid en undersökning av byggnaden

påvisat sådan växt, sporer eller metaboliter ämnen som bildas vid mögelsvamparnas ämnesomsättning i luft.

När man försöker göra hälsomässigt relevanta kartläggningar av luftföroreningar av mikrobiellt urspnmg är metodproblemen mycket stora. Det har ännu inte säkerställts några exakta samband mellan antalet levande eller döda mikroorganismer eller deras produkter, och förekomst av besvär. Flera undersökningar visar ett samband mellan förekomst av bakteriella endotoxiner i inomhusmiljö och uppkomst av luftfuktarfeber toxisk pneumoni. Trots att det finns en mängd indikatorer på förekomst av mögel, såsom "synlig" växt, lukt, sporer i luften eller ämnesomsättningsprodulcter, saknar i dag exakta metoder for mätning av dessa indikatorer. Vi saknar också kunskap om hur mätresultaten ska tolkas. Vi vet inte heller hur representativa sådana mätvärden är för exponeringen under en längre tidsperiod, och eventuella mätningar av mögel eller indikatorer förekomst av mögel måste behandlas med försiktighet och uttolkas i samband med besvär, fukt eller vattenskador på byggnaden och inspektionen på platsen.

Sammantaget visar dagens kimskapsläge att problem med fuktiga

byggnader är en viktig riskfaktor för en ökad förekomst av luñvägssymtom av olika slag. Mekanismema för sambanden är ännu osäkra. Fukt och fuktskador i byggnader och förekomst symtom bör dock

av leda till åtgärder i avsikt att förbättra miljön.

100 Inomhusmiljö SOU 1996: 124

Av ELIB-undersökningen framgår att 10 procent bostadshusen

av i landet har fuktskador på tak, vindar, i lägenheter och i källare

som bör åtgärdas omedelbart. Liknande resultat erhölls i studie

en av kontorsarbetare i Västerbotten Stenberg mfl. 1991. Där rapporterades att cirka 10 procent av de i studien ingående personerna uppgav att de hade fuktskador i hemmet och att cirka 4 procent uppgav synligt mögel i hemmet.

Socialstyrelsen har i sitt allmänna råd åtgärder mot mögel

om SOSFS 1984:19 rekommenderat att kraftig synlig mögelväxt och kraftig mögellukt bör bedömas som sanitär olägenhet. Detta gäller oavsett vilken typ av mögel det rör sig om. Socialstyrelsen har, på grund av att orsakssambanden är osäkra, avrått från att göra provtagning av sporer i luft. Onormal mögelförekomst, t.ex. synlig mögelväxt i en bostad eller unken mögellukt, ska enligt Socialstyrelsen föranleda en utredning för att ta reda om det rör sig om vattenskador läckage eller om för högt fukttillskott till inomhusmiljön i kombination med dålig ventilation. Specifik mögelanalys lämpar sig nuvarande stadium inte som underlag för beslut om åtgärder.

3.3.2¶Byggmaterial och byggnadsrelaterade

hälsorisker

Hälsoeffekt: Beroende på materialet. Besvärsreaktioner

Känsliga grupper: Allergiker, överkänsliga

Gränsvärde: se gasformiga ämnen, radon

Utvecklingen har varit snabb under de senaste decennierna när det gäller byggnadsteknik, byggnadsmaterial och energiteknik. Från ett byggande präglat av en byggsäsong vår, sommar och höst, lång byggtid, hantverk, småskalighet och beprövade material, har utvecklingen gått till ett snabbt, mer industrialiserat "året-nmt-byggande" med nya tekniker och många nya material. Motsvarande utveckling har skett beträffande inredningsmaterial, inventarier och konsumentartiklar. Denna utveckling misstänks orsak till försämrad luftkvalitet

vara en och hälsoproblem i inomhusmiljön.

Föroreningar från byggmaterial kan avgå till inomhusluft bl.a. beroende på s.k. egenemission av flyktiga ämnen eller beroende på

SOU 1996: 124 Inomhusmiljö 101

materialpåverkan. Materialpåverkan orsakas t.ex. fukt- eller alkali-

av påverkan från betong. Egenernissionen avtar med tiden och minskar vanligtvis med cirka 60-70 procent under de första månaderna för ett nytt material. sex Detta innebär att egenemission främst är ett problem vid nybyggnad eller några månader därefter. De flesta byggnadsmaterial eller mindre av gaser och avger mer partiklar till inomhuslulten. En del dessa kan vara toxiska, allergena, av irriterade eller luktande. Mycket litet är emellertid känt när det gäller vilka enskilda föroreningar från byggmaterial som har grupper av

betydelse hälsosynpunkt. Ett undantag är formaldehydavgivning från

ur spånskivor och enskilda ämnen kan upphov till besvärande lukt, som ge t.ex. 2-etylhexanol från fuktskadade PVC-mattor. 2-etylhexanol är en

nedbrytningsprodukt ftalater, används som mjukgörare i plast.

av som Detta antyder att besvär kan uppkomma till följd av nedbrytning av material. Mjukgörare i PVC-plast ingår också i sådana material som plastfolie och våtrumstapeter. Tidigare användes PCB i fogt.ex. vilket kan medföra miljöproblem den dag huset rivs. massor, Vad däremot vet är att förekomsten av fukt i byggnader mer om både i luft och material riskfaktor för ohälsa. Ett exempel är - - är en kaseinhaltigt flytspackel användes mellan 1977 och 1983. Problem som med sådant flytspackel uppkom speciellt vid kontakt med fuktig

betong. Risken for fuktskador beor byggnadens utfomming. Fuktskador förekommer oftare i konstruktioner med plana tak och betongplatta mark med överliggande isolering. Vid användning plana tak blir av följdskadorna lätt stora även relativt små läckage. Man får t.ex. ofta av problem med isbildningar och sprickor i klimat med köld och snö. När det gäller materialpåverkan, genom fukt eller alkali, kan föroreningar pågå under lång tid. Fukt och alkali i betong emission av och avjärnningsmassa kan t.ex. medföra påverkan på lim och golvmaterial PVC och linoleum. Detta kan ge upphov till luktande och som irriterande ämnen i inomhusluften. Kunskapsbristen är dock stor när det gäller vilka enskilda föroreningar har betydelse från hälsosynpunkt som i det här sammanhanget. Troligen är materialpåverkan genom fukt eller alkali av större betydelse från hälsomässig synvinkel än materialens egenemission. Det är därför mycket viktigt att material inte utsätts för fuktpåverkan, att de skyddas från nederbörd samt att byggnaderna är tillräckligt torra innan ytbeläggningen appliceras.

102 Inomhusmiljö SOU 1996: 124

Inomhusfärger

Inomhusfärger kan ge upphov till hälsoskadliga halter olika ämnen

av i inomhusluften. Lösningsmedel lacknafta

som påverkar nervsystemet och kan t.ex. ge huvudvärk.

De olika färger som finns marknaden kan delas i lösningsmedelsbaserade, vattenburna samt s.k. naturfärger. För att undvika höga halter organiska lösningsmedel är i dag flertalet

av

färgprodukter för inomhusbruk vattenburna s.k. latexdispersioner.

Vattenbuma färger för inomhusbruk kan dock innehålla till 10

upp procent organiska lösningsmedel. Normalt ligger dock halterna lägre. Det finns också en risk att vissa ñlmbildare, torkfördröjande medel, bindemedelsmonomerer, avspaltningsprodukter från oxidationstorkande bindemedel, mögelhärnmande ska avgå till

ämnen m.m., inomhusluften. Det är oklart vad dessa olika ämnen har för effekter på hälsan. Halterna i inomhusluften blir vanligtvis

ganska låga, men generellt avger de vattenburna färgerna föroreningar till luft under längre tid än vad lösningsmedelsbaserade färger gör.

När det gäller s.k. naturfarger kan flera de ärrmen ingår

av som vara problematiska för allergiker och överkänsliga upphov till

samt ge irriterande lukt, som t.ex. terpentin, limonen, bivax och olika ämnen som kan avdunsta när äggoljetempera och kaseinfärger torkar. Naturfärger torkar långsamt. Därför är det viktigt att de inte läggs i tjocka skikt, eftersom det kan försvåra genomtorkningen och mikrobiell tillväxt då kan uppstå.

En grupp av färger som är särskilt problematiska från hälsosynpunkt är kallhärdande golvlacker t.ex. epoxilacker och

som

polyuretanlacker. Den yrkesmässiga hanteringen är här hårt reglerad på

grund av allvarliga hälsorisker t.ex. allergier, lungpåverkan och

som irritativa effekter. För konsumentbruk finns endast varning på

en förpackningen till dessa produkter. Idag finns det dock andra produkter som har god kvalitet utan sådana risker.

Goda råd vid inomhusmålning är att använda så lite lösningsmedelsbaserade färger som möjligt, att ventilera och vädra, att helst måla sommartid, att inte låta små bam vistas i nyrnålade och att använda

rum skyddshandskar.

SOU 1996: 124 Inomhusmiljö 103

3.3.3¶Gasformiga kemiska ämnen

Hälsoeffekt: Beroende ämne. Besvärsreaktioner

Känsliga Överkänsliga, allergiker grupper:

Riktvärden

-Oorganiska ämnen: kapitlet om utomhusluft

se -Organiska ämnen: formaldehyd: sanitär olägenhet: 250 ug/m3 -Övriga änmen: saknas Antal fall av astma och allergi: oklart Antal fall av annan överkänslighet: oklart

Oorganiska gasformiga ämnen kvävedioxid N 02 och ozon 03 som är irriterande för luftvägama. Gasspisar ger upphov till höga halter av kvävedioxid i bostaden, och flera epidemiologiska undersökningar har förhöjd risk för nedre luftvägssjukdomar hos barn i sådana påvisat en hem. Kvävedioxid och har betydelse för kemisk omvandän mer ozon

ling organiska flyktiga ämnen i inomhusluft. Uppmärksamhet måste

av därför speciellt riktas både från uteluft och från interna mot ozon, källor kopieringsapparater och laserskrivare. som Kolmonoxid CO, koldioxid C02 och ammoniak NH3 är ämnen intressanta att mäta i samband med utredningar byggnads som är av en funktion. Kolmonoxid kan indikera miljötobaksrök och trañkavgaser t.ex. intern spridning från garage och koldioxid kan visa på bristande ventilation. Ett mycket stort antal eller mindre flyktiga organiska gasmer fomiiga föroreningar förekommer i inomhusluft. Många av dessa kan under inverkan t.ex. höga yttemperaturer, ozon eller UVämnen av ljus omvandlas till andra ämnen vilka del är mycket reaktiva t.ex. av en aldehyder och fria radikaler och därför svåra att mäta. Av de organiska föroreningarna har intresset i första hand inriktats på de flyktiga, s.k. volatile organic compounds VOC och fonnaldehyd. Halten enskilda VOC eller totalhalten av VOC TVOC av varierar kraftigt i tid och Genomsnittsvärden för TVOC i svenska rum. bostäder och kontor uppgår vanligen till lO-l 500 ,ag/må Till exempel kan skalandet apelsin medföra att halten VOC under flera av en av timmar höjs med l00-tals rig/m Mer än 900 olika flyktiga organiska

föreningar har identifierats i icke-industriell inomhusluft. Exempel VOC som emitterats från byggnadsmaterial och förmodas kunna ha samband med besvärsreaktioner utgör 2,2,4-trimetl1ylpentanediol-1,3-

diisobutyrat TXIB, dodekylbensen, 4-fenylcyklohexen, styren och 2-

ethylhexanol från golvmattor och Z-aminoacetofenon från fiiktskadat flytspackel. Klart är att förekomsten indikerar fuktutlösta kemiska processer. Samband med hälsoeffekter är dock dåligt dokumenterade. Byggnadsmaterial har i vissa fall identifierats väsentliga källor som till VOC i inomhusluft se 3.3.2. Garage i direkt anslutning till bostaden kan vara en väsentlig källa till VOC. I t.ex. kontorsmiljöer kan spritpennor, vissa papperstyper framförallt kopieringsmen apparater vara dominerande källor till VOC. Andra källor är

rengöringsmedel, målarfärg, uteluñ fordonstrafik, matlagning,

läckage från kylanläggningar, kosmetik, människor, mikrobiell växt och tobaksrök. För många av dessa föroreningar, eller kombinationer VOC och av partikulära föroreningar, saknas mätmetoder. De vanligt förekommande mätmetodema av VOC och TVOC är inte standardiserade. Det man mäter och benärrmer VOC eller TVOC skiljer sig därför inte bara i kvantitativt utan även i kvalitativt hänseende vilka ämnen som uppmärksammas i olika undersökningar, beroende vilka metoder för uppfångning och analys använts. Därför är det svårt att som jämföra mätdata från olika laboratorier. En flyktig organisk förening som nonnalt inte räknas in bland dessa av skäl ärformaldehyd. Detta ämne är det bäst studerade av de organiska ämnena. Det är irriterande även i låga halter även

se

kapitel 2.3.8. Ett mycket stort antal källor till formaldehyd finns

normalt inomhus i form av spånplattor, möbler gjorda spånplattor,

av

kläder, tobaksrökning Formaldehyd liksom andra aldehyder kan

m.m. också bildas genom reaktion mellan vissa VOC och bl.a. ozon. Socialstyrelsen har fastställt ett riktvärde för sanitär olägenhet när det gäller förekomst av formaldehyd i inomhusluft SOSFS 1989: 13. Detta uppgår till 250 ug/m3. Lukt och irritationseffekter kan dock förnimmas hos känsliga vid lägre halter än så, till personer ner 10 ug/m3 hos särskilt känsliga individer. För övriga VOC saknas rekommendationer. De halter formaldehyd i dag uppmäts i ickeav som industriell inomhusluft ligger oftast klart under gränsvärdet. I bostadsbeståndet har uppmätts medelvärden 14 form- ;tg aldehyd/m3i småhus respektive 7 ,ug/m3 i flerbostadshus i Sverige och

ikontorsbyggnader 11-59 pcg/m3medelvärde 31 ug/m3. Avgasningen av formaldehyd blir förhöjd vid hög temperatur eller hög luñfuktig-

het. Fuktskadade material kan få väsentligt ökad avgasning. en

Halterna formaldehyd liksom andra aldehyder ligger oftast högre

av av inomhus än utomhus.

SOU 1996: 124 Inomhusmiljö 105

Totalhalten flyktiga organiska ämnen TVOC har tidigare ansetts vara ett mått luftens kvalitet i ett hälsoperspektiv. Ett mycket stort antal undersökningar har genomförts där man sökt samband mellan TVOC och sjuka hus-symtom SBS. I dessa har man funnit såväl positiva, negativa som inga samband alls. Det saknas i dag totalt sett epidemiologiska data som stöder att TVOC är ett hälsomässigt relevant mått. Denna slutsats stöds av en nyligen utförd litteraturgenomgång

IMM gjort på uppdrag Socialstyrelsen Berglund och Johanssom av son, 1996.

3.3.4¶Terrniskt inomhusklimat

Hälsoeffekt: Besvär, obehag, reumatism, nedsatt

muskelfunktion, nedsatt motståndskraft

mot sjukdomar

Känsliga Äldre märmiskor

grupper:

Riktvärden för

sanitär olägenhet: 18 grader C

-

fuktinnehåll i inomhusluft 7 g vatten

-

per kg torr luft sammanhängande under

dygnet under eldningssäsong

relativ luftfuktighet inomhus 45

-

procent under eldningssäsong

En förutsättning för hälsa är att människan kan hålla en kroppstemperatur nära 37 ° C. Detta innebär att det måste vara balans mellan värmebildningen i kroppen och värmeavgången från kroppen till omgivningen. Värmeförlusten från kroppen måste vara lika stor som värmeproduktionen, armars skulle kroppstemperaturen ändras. En förändring av kroppstemperaturen 0,5 grader Celsius påverkar en människas hälsotillstånd.

Hur mycket värme och fukt märmiskor avger, påverkas dels av aktivitet och klädval, dels av lufttemperaturen, luftfuktigheten, omgivande ytors temperatur samt lufthastigheten drag.

De direkta hälsoeffekter som kan orsakas eller påverkas av låg temperatur och drag är bl.a. reumatism och nedsatt muskelfiuilction. Sådana besvär kan medföra minskad arbetsprestation och olycksfalls-

106 Inomhusmiljö SOU 1996: 124

risk. För hög temperatur kan bl.a. ge upphov till illamående, trötthet och nedsatt prestationsförmåga. Indirekt kan brister i det termiska klimatet också ge upphov till nedsatt motståndskraft mot sjukdomar.

Merparten av de hälsoproblem som kan uppstå brister i

a. inomhusklimatet är dock sådant som mer är karaktären besvär och

av obehag. Besvär och obehag kan bl.a. upplevas vid låg eller hög

lufttemperatur, ojämn luft- eller strålningstemperatur, värmestrålning

till kalla ytor, luftdrag samt hög eller låg luftfuktighet.

Luftens absoluta fukthalt i Sverige, både inne och ute, varierar under året mellan ca l och 15 g/kg luft. Den relativa fuktigheten, dvs. förhållandet mellan vattenångans verkliga tryck i luften och vattenångans mättnadstryck vid samma temperatur, är vintertid låg inomhus

i Sverige. Mättnadstrycket är starkt avhängigt luftens temperatur.

av 100% relativ fuktighet motsvarar en absolut fukthalt av ca 1 g/kg luft vid -15 °C men 14,5 g/kg vid 20°C. Kall uteluft innehåller därför lite vatten även om den relativa luftfuktigheten är hög. När denna luft kommer i byggnaden och värms upp blir den relativa fuktigheten låg l g/kg luft motsvarar vid 20°C en relativ luftfuktighet av 7 procent.

I Norrlands inland ligger den relativa fuktigheten inomhus i månader i sträck mellan 5 och 20 procent i byggnader med låg intern fukt-

en generering, t.ex. kontor. Även i bostäder blir den relativa fukt-

som halten låg om byggnaden har en nonnenlig ventilation 0,35 l

per sekund och m2. Den viktigaste fuktkällan inomhus är människan som vid låg aktivitet avger ca 40 vatten/tim.

g

Klagomål på "torr luft" är ett aktuellt tema i geografiskt vitt skilda delar av världen med högst varierande klirnatbetingelser. Studier har visat att upplevelsen av "torr luft" oftare beror att luften är förorenad eller för än att luften är fysikaliskt "torr".

varm

Motstridiga resultat har erhållits i undersökningar luftvägs-

av infektioner under vinterförhållanden som funktion av inomhusluftens fukthalt Hög luftfuktighet inomhus under vintern klar riskfaktor

är en för tillväxt av kvalster och mikroorganismer och för förhöjda halter

av t.ex. formaldehyd. Låg luftfuktighet har inte visats vara en riskfaktor i samband med utveckling av allergi. Luftfuktare såsom de används i praktiken, dvs. som inte sköts minutiöst, är däremot klar riskfaktor

en

för växt av mikroorganismer och för SBS-symtom.

Socialstyrelsen har i Allmänna råd 1988:2 meddelat rekommendationer om termiskt inomhusklimat. Man har bl.a. rekommenderat att den operativa temperaturen bör ligga mellan 20 och 24°C. Om den operativa temperaturen inomhus är lägre än l8°C bör förhållandena anses utgöra sanitär olägenhet.

I Allmänna råd om ventilation i bostäder mil. lokaler SOSFS

1989:51 har Socialstyrelsen rekommenderat att om luitñiktigheten i

bostaden/lokalen som medelvärde överstiger 7 vatten kg torr luñ

g per

sammanhängande under dygnet under eldningssäsong, eller överstiger 45 procents relativ fuktighet, så bör förhållandena bedömas som Sanitär olägenhet. Ett annat kriterium för sanitär olägenhet som anges är om omfattande kondensbildning uppstår fönstrets insida.

3.3.5 Lätta luftj oner

Hälsoeffekter: belagda

Luftjoner bildas av neutrala molekyler vid inverkan av joniserande strålning. Utomhus är produktionen av joner närmast konstant, åtminstone inom region. Jonkoncentrationen är där en indikator

en föroreningsnivån. I förorenade områden är koncentrationen mycket låg mot att i lantliga, rena miljöer normalt ligga mellan 700 och 1 000 joner/cm Koncentrationen av joner inomhus bestäms av förekomsten av joniserande strålning framför allt radon, laddade ytor och partikelhalten föroreningsgraden. I luft är andelen positiva luftjoner något

ren större än andelen negativa. I förorenad luft blir andelen positiva joner större. Ventilationen har marginell betydelse för halten av lätta luftjoner inomhus.

Det finns omfattande litteratur om lätta luftjoners betydelse för

en hälsan. Vad är otvetydigt är att laddade partiklar avsätter sig

som första yta med motsatt laddning vilket är funktionen hos ett elektrofilter, dvs. jonisering har en svag partikelrenande effekt. I den mån den yta som partikeln avsätts är mänsklig hud eller slemhinna är effekten negativ. Den luñzrenande effekten av jonisering är mycket svag jämfört med vad som uppnås vid användning av konventionella partikelfilter eller elektrostatiska filter.

Joners betydelse för förekomsten SBS eller allergiska besvär är

av undersökt i en stor mängd studier. Slutsatsen av dessa är att det saknas bevis för att jonkoncentrationen har betydelse i sammanhanget.

3.3.6¶Kvalster

Hälsoeffekt: Allergi, astma, överkänslighet

Känsliga grupper: Allergiker, överkänsliga

Riktvärde för Relativ luftfuktighet inomhus "sanitär olägenhet": 45 procent under eldningssäsong