B&S] Socialdepartementet

Välfärd i verkligheten

— pengar räcker inte!

Underlagsrapport från Storstadskommittén Stockholm 1997

• Sida 2
•  Original

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvalmingsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. — En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.

Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08—405 10 25

ISBN 91-38-20518-1 gotab Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

• Sida 3
•  Original

Storstadskommittén

Många bostadsområden i främst storstadsregionerna kännetecknas av att in- vånarna i högre grad än på andra håll är beroende av samhällets stöd och service. Det innebär att betydande ekonomiska resurser i form av direkta och indirekta tjänster samt ekonomiska transfereringar såsom arbetsmark- nadsstöd, socialförsäkringsstöd och socialbidrag tas i anspråk i dessa områ— den.

De kraftiga nedskärningarna inom offentliga ekonomiska stödsystem och offentlig service drabbar särskilt hårt familjer, barn och ungdomar i sådana områden. Situationen i vissa förortsområden visar att det finns anledning att fundera på hur man ska förbättra det sociala och ekonomiska läget.

Riksrevisionsverket har på Storstadskommitténs begäran analyserat möj- ligheterna att minska de sociala och ekonomiska problemen på såväl kort som lång sikt i våra storstäder, samt vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att skapa ökad effektivitet i välfärdspolitiken.

Föreliggande rapport innehåller inga ställningstaganden från kommitténs sida. Det är vår förhoppning att den ska bidra till ökad kunskap och stimu- lera till debatt om hur man kan skapa möjligheter för de boende att vara delaktiga och utöva sin egenmakt i den gemensamma välfärdsproduktionen.

Rapporten bildar ett underlag för Storstadskommitténs fortsatta arbete.

Stockholm i februari 1997

Kerstin Alnebratt Ordförande i Storstadskommittén

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

Avdelningen för Effektivitetsrevision Datum RRV dm" EFF2 1997-02-05 32-96-1999 Ert datum Er beteckning Storstadskommitte'n

Riksrevisionsverket (RRV) har fått i uppdrag av Storstadskommittén att be- skriva utbudet av offentliga välfärdstjänster i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö samt vilken överensstämmelse som finns mellan utbu- det och de boendes efterfrågan på välfärdstjänster. Sex bostadsområden, tre höginkomstområden och tre låginkomstområden har studerats. Resultatet av studien redovisas i bifogad rapport.

En allt större del av befolkningen står vid sidan av den ordinarie arbets- marknaden i de studerade låginkomstområdena. Samtidigt har den offent- liga serviceproduktionen inte fullt ut lyckats möta den efterfrågan som änns. RRV visar i rapporten att några av de centrala problemen som finns i storstadsområdena rör bristande delaktighet och social gemenskap.

Bitr direktör Hans Noaksson har beslutat i detta ärende. Revisionsdirektör Staffan Ivarsson har varit föredragande. Revisionsdirektör Christina von Greyerz, avdelningsdirektör Charlotta von Porat och revisor Leif Borén har medverkat vid den slutliga handläggningen.

Hans Noaksson Staffan Ivarsson Bitr direktör Projektledare

• Sida 6
•  Original

_ ......... ' *- . - ::LL|_1!_'J,:*_'_'1_1.'3,'." * _ _ . --.”.4 pj. _..'r'._ .. || |.

.-.'|.. ":| ]"THA... . =..l. - lnll '. ' . .

-'- 41111:Jum'uttjn,an..-...,!».t. —...... .. L.

_ _ _._ ____. __f' . ———., _ r'LL'vH 'Jf»r"»_L'_."v_-»_uf=.Lf--- _: Tu' L'_'l'.*_* l_.. L. '.uniéitziih ! .1. 'till?» t'! " ?. ...a-13 ._ ' .—;'_',_'_"_'._.—._. TTT—JL .H.—Ir. _.." =—| ,T. *,. .: ;.1” ..., ' . ä' , _ _ . ___ _ _ _ _ _ . - . | _ |] L . d_lTLn v. '... . .'. ,L _ . . . . .. : _l, l. - _ _ _ _ _ .' _ 'L'll |. _|_"7.=',.L_, ' . ..". — #3 __w— .- . 4 — - - - .- —- .- *-—' "10.3 nu;... '; _»_. ._. .. :e»:— . i .'._.' .— '__..

• Sida 7
•  Original

Sammanfattning 9

Summary in English 13

1 Välfärd i verkligheten — VIVE-projektet 17 1.1 Bakgrund och syfte 17

1.2 Fyra enkla antaganden 18 1.3 Välfärdstjänster 19 1.3.1 Verksamhetsnära välfärdstjänster 20

1.4 Tre svenska storstäder — projektets bas 21 1.4.1 Sex olika bostadsområden specialstuderas 22 1.5 VIVE-projektets genomförande 22

2. Pengar räcker inte 25 2.1 Utbudet varierar mellan områdena 25 2.2 Överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan 29 2.3 Utanförståendeskap 35 2.4 Åtgärder behövs — en samhällsekonomisk och politisk utmaning 35

3. Göteborg 39

3.1 Sammanfattning — Göteborg behöver mer än pengar 39 3.2 Två bostadsområden — Bergsjön och Älvsborg 42 3.3 Utbud av välfärdstjänster — kontanta ersättningar 45 3 4 Utbud av välfärdstjänster — service 51 3.4.1 Stadsdelsnämndernas verksamhet 51

3.4.2 Primärvårdens insatser i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg 61 3.4.3 Statens insatser i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg 63 3.5 Efterfrågan av välfärdstjänster 66 3.6 Överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan 73 3.7 Ett sätt att utveckla välfärdsproduktionen i Bergsjön och Älvsborg 75

• Sida 8
•  Original

4. Malmö 77

4.1 Sammanfattning — Malmö behöver mer än pengar 77 4.2 Två bostadsområden — Rosengård och Limhamn/Bunkeflo 80 4.3 Utbudet av välfärdstjänster — kontanta ersättningar 82 4 4 Utbud av välfärdstjänster — service 87

4.4.1 Stadsdelsnämndernas verksamhet 87 4.4.2 Primärvårdens insatser i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo 96 4.4.3 Statens insatser i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo 97 4.5 Efterfrågan av välfärdstjänster 100 4.6 Överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan 106 4.7 Ett sätt att utveckla välfärdsproduktionen i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo 108

5. Stockholm 111

5.1 Sammanfattning — Stockholm behöver mer än pengar 111 5.2 Två bostadsområden — Husby och Ängby-Bromma 113 5.3 Utbud av välfärdstjänster — kontanta ersättningar 114 5 4 Utbud av välfärdstjänster — service 119

5.4.1 De kommunala verksamheterna 119 5.4.2 Primärvårdens insatser i Husby och Ängby-Bromma 127 5.4.3 Statens insatser i Husby och Ängby-Bromma 128

5.5. Efterfrågan på välfärdstjänster 132 5.6 Överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan 137

Bilaga 1 141

• Sida 9
•  Original

Sammanfattning

Riksrevisionsverket (RRV) har på uppdrag av Storstadskommittén studerat välfärdssituationen i sex olika storstadsområden i Stockholm, Göteborg och Malmö. I varje storstad har ett låg— och ett höginkomstområde valts ut. Det gäller Husby och Ängby—Bromma i Stockholm, Bergsjön och Älvsborg i Göteborg samt Rosengård och Limhamn i Malmö. Utbudet av offentliga välfärdstj änster har kartlagts av RRV genom ett omfattande fältarbete. Detta betyder att statliga och kommunala hushållstransfereringar samt 5 k verk- samhetsnära kollektiva och individuella servicetjänster ingår i undersök— ningen. Samtidigt har de boendes efterfrågan av dessa tjänster studerats ge— nom en TEMO—undersökning i de sex bostadsområdena.

RRV kan konstatera att stat och kommun på olika sätt dimensionerat in- satser av resurser för att möta de olika typer av socio—ekonomiska förhållan— den som råder i de olika områdena. Mycket tyder på att vissa problem tilltar i omfattning. Statistiken visar att andelen personer som står vid sidan om arbetsmarknaden ökar kraftigt i de låginkomstområden som RRV studerat. Antalet personer som står vid sidan om den ordinarie arbetsmarknaden i exempelvis Bergsjön har ökat med 100 procent mellan år 1990 och 1994, en ökning från ca 600 till ca 1 200 personer. Det finns risker med en utveck- ling av detta slag. Utanförståendeskap riskerar för allt fler människor bli en slags norm, något som skulle bli ett stort problem i en välfärdsstat som Sverige.

RRVs kartläggning visar att det både utbetalas mer transfereringar till hushållen och produceras mer offentliga servicetjänster i låginkomst— jäm- fört med höginkomstområden. Det förefaller som om resursfördelningen på de flesta områden varit föremål för olika typer av prövning där mått som Ohälsotal, arbetslöshet, andel invandrare, andel ensamstående, andel förtids- pensionärer, antal brott rn m varit styrande.

I en opinionsundersökning, utförd av TEMO AB på uppdrag av RRV, har det framkommit att de boende i storstadsregionema anser att det finns bety- dande utrymme för förbättringar. Generellt sett kan det inledningsvis kon- stateras att det är förhållandevis små skillnader vad gäller attitydema till utbudet av välfärdstjänster mellan de som bor i låg— respektive höginkomst- områden. Dessa likartade attityder kan även noteras vad gäller välfärdsfrå— gor i allmänhet.

När det gäller utbudet ser de boende gärna att det satsas extra på viss service i det egna bostadsområdet. I låginkomstområden vill man exempel-

• Sida 10
•  Original

vis att det satsas mer resurser på de arbetsmarknadspolitiska insatserna och ungdomsverksamheten, och i höginkomstområden önskar man att det satsas extra på skolan och utbildningen, men även på ungdomsverksamheten.

Problembilden kan sammanfattas som att en allt större del av befolk- ningen i vissa storstadsområden står vid sidan av den ordinarie arbetsmark- naden samtidigt som den offentliga serviceproduktionen inte fullt ut lyckas möta den efterfrågan som finns.

Ett annat huvudresultat i undersökningen är att de som bor i området, på fritiden och utan ersättning, kan tänka sig att delta i samhällets produktion av barnomsorg, skola, ungdomsverksamhet, äldreomsorg mm. De flesta boende som kan tänka sig delta i den gemensamma produktionen anger att de vill medverka i barn- och ungdomsverksamhet. Kvinnor är generellt sett mer benägna att delta än män, detsamma gäller ungdomar jämfört med äldre personer. Kvinnor är mer intresserade av att arbeta med barn, medan män är mer intresserade av att hjälpa till med sport-, idrotts- och ordningsverk- samhet.

77 procentav de som bor i låginkomstområden, och 76 procent av de som bor i höginkomstområden anser dessutom att det vore bra om de som bor i det egna bostadsområdet också engagerade sig mer i vissa verksamheter som idag erbjuds av samhället.

Opinionsundersökningen visar att de boende önskar se mer delaktighet i den gemensamma produktionen. Man vill själv engagera sig, och man vill se att grannarna engagerar sig. Samtidigt anser en klar majoritet att det är önskvärt att begära att de som mottar exempelvis arbetslöshetsersättningar och förtidspension efter bästa förmåga bör ges möjlighet att utföra vissa motprestationer som en kompensation för dessa ersättningar. Stödet för motprestationer är något högre bland de som bor i höginkomstområden än bland de som bor i låginkomstområden. När RRV frågat de boende inom vilka verksamhetsområden som mottagare av bidrag kunde medverka, dvs var som själva motprestationen kunde utföras, visar det sig att insatser på fritidsgård och inom ungdomsverksamhet, äldreomsorg, sport- och idrotts— anläggningar samt skötsel och underhåll av bostadsområdet får det starkaste stödet. Därefter kommer skola och barnomsorg samt annan mer specialise— rad verksamhet.

Det är således tydligt att de boende ser delaktighet och motprestationer i vissa sammanhang som önskvärda inslag i den svenska välfärdsmodellen.

RRV lät TEMO AB även fråga de boende vad de anser vara det bästa sättet att hjälpa de som är arbetslösa. Sju alternativ gavs, där allt från ökade bidrag och fler arbetsförmedlare till motprestationer och subventionerade arbeten angavs som svarsalternativ. De boende i låg- respektive högin- komstområden uppvisade likartade attityder i denna fråga. Ungefär hälften av de som tog ställning i denna fråga ansåg att det bästa sättet att hjälpa en som är arbetslös är att ge bidrag och kräva en motprestation. Den andra hälf-

• Sida 11
•  Original

ten ansåg att det bästa sättet var att ge stöd till företag och föreningar som skapar arbeten.

RRV har i analysen av situationen i bostadsområdena inte bedömt det vara ändamålsenligt att göra detaljerade studier över den direkta effektivite- ten i resursanvändandet. Istället har vi sökt finna om det genom omdisposi- tioner eller genom att tillföra något nytt inslag eller begrepp i den offentliga verksamheten är möjligt att öka måluppfyllelsen på olika områden.

RRV anser därför att det i det fortsatta arbetet med att finna lösningar på problemen i storstäderna vore rimligt att överväga möjligheter att ta vara på den kraft som kan finnas i dessa uttryck för delaktighet. Bilden av att de boende önskar se mer av delaktighet och social gemenskap inom de verk- samheter där det förefaller finnas problem i de studerade storstadsområdena är slående.

Genom att tillföra delaktighet på i första hand två verksamhetsområden i den offentliga serviceproduktionen skulle förhållandena i bostadsområdena kunna förbättras.

För det första gäller det verksamhet riktad till barn och ungdom. När det gäller skola, fritidsgård och övrig ungdomsverksamhet kan det konstateras att det finns utrymme för fler vuxna i verksamheten.

För det andra gäller det arbetsmarknadspolitiken på det lokala planet. Det gäller att aktivera de som står vid sidan om den ordinarie arbetsmarknaden. Om detta skall innebära att man inför system med motprestationer tar RRV inte ställning till. Den genomförda Opinionsundersökningen ger ett starkt stöd för denna typ av lösningar bland de som bor i dessa områden. RRV anser att det finns tydliga och lättförståeliga fördelar med sådana former inom arbetsmarknadspolitiken, men anser att man noga bör följa de effekter ett sådant system skulle innebära om det permanentades. Ytterst är detta en fråga som bör lösas på den politiska nivån.

• Sida 12
•  Original

mmHWlmmul-uhm» ll-lrll' "H- '-l-'J--u.--I=l Inu—mun.- uid-iw m.m.... mum—M'h—m

DIWEMW'mm—whm hmmm...—um all: in. mun-u |||-tam...

autwmwuwlmmwm "url!

WWMnHmf-qum ...r -li .. -"l-"F-i"ll| ”__—EMM

mwawmrmmwmlwm ' n-zuttl'lm—l [MH—lila

gdl-u.. . ... -t _'r.m udi—_— rm- Hu- ---_.|-'-|.-|..,--|-..-|...,...I ;. , ' " ' - "'.-nr .nu-finan; _l'n-ll I m'a."

ir . ' l' ' . l!_.'I.JI'-'H'lli lll *Mil— hw- ' lui, .l- ' . ' U. . ' l.". . -.'- a' .; |-_.|_.|'_.l- ' 'L—— ' ""i nu"-'".l*-_ll.'l'iln .lnq'.'.|| | * ..l'." |.

l'.'. ' ' |-' '. F' _ -Å'."l |..'|-' __|-.-

.' &_,ul... ,. _ . ..,, I ' | -| |

L ||. IL. |. I.:.

. | | |. _

| ._ 11 |. .. 1.| | |

r 1 '.' 'in' I _ J 1 Lal-"H" . *!J' | '. '|' ' .." ' ' |. : .."- "_"i|r :._|1||'_ .. |:- lll .--...'-.I ..:-"' ||| - I . . . ..- '- | - -- .: .I ;'|l| ! :| '.'|.|...'l'.|'r' _ |. ._|..j|.'._ _I. . .- |'_|.. . .||||..H..|

• Sida 13
•  Original

Summary

On behalf of the Commission on Metropolitan Areas the National Audit Office studied the social welfare situation in six residential districts in Sweden's three largest cities, i.e. Stockholm, Gothenburg and Malmö. A low-income and a high-income district was selected in each of the cities: Husby and Ängby-Bromma in Stockholm, Bergsjön and Älvsborg in Goth- enburg and Rosengård and Limhamn in Malmö. The range of social services offered in these districts was established by the National Audit Office by means of extensive field studies. Both central and local government benefits and collective and individual services involving personal contacts are included in the survey. In a parallel study, the residents” demand for these services was the subject of a survey conducted by TEMO (an opinion research institute).

The National Audit Office concludes that problems exist at present in some districts in the three largest cities and that central and local govem- ment have adjusted the allocation of resources in various ways in order to meet the different types of socioeconomic conditions prevailing in the vari— ous districts. The statistics indicate that the proportion of people who are excluded from the labour market is increasing rapidly in the low-income districts studied by the National Audit Office. In Bergsjön, for example, this category increased from 600 to 1 200, or by 100 per cent, between 1990 and 1994. Such a development entails certain risks. For many of those affected, alienation becomes the norm, which could become a major problem in a welfare state such as Sweden.

The National Audit Office's survey shows that the benefits paid out are larger and the public services delivered to households are more comprehens- ive in low-income districts than those in high-income districts. It would appear that the allocation of resources in most areas is based on various indicators such as the rates of sickness and unemployment, the percentage of immigrants, the percentage of single-person households, the percentage of old—age pensioners, the crime rate etc.

An opinion poll carried out by TEMO for the National Audit Office showed that the residents of the cities concerned consider that there is considerable room for improvement. To start with, the differences between residents of low-income and high—income districts when it comes to atti- tudes to the range of public services are generally small. This similarity in attitudes also applies to welfare issues in general.

• Sida 14
•  Original

As regards the services offered, the residents would like to see certain services in their own district upgraded. In low—income districts the residents would, for example, like more resources to be allocated to labour market measures and youth activities, while residents of high-income districts would like more to be done for schools and education, but also for youth activities.

The main problem is that an increasing proportion of the population in Sweden's largest cities is excluded from the regular labour market at the same time as the provision of public services is insufficient to meet the resulting demand. '

Another significant finding is that residents are willing, in their spare time and without remuneration, to contribute to the provision of services in child care, schools, youth activities, care of the elderly etc. Most residents who are willing to make such a contribution state a preference for youth activ— ities. Women are generally keener than men, and the younger generation keener than the old. Women display greater willingness to work with chil- dren, while men are more interested in sports activities and maintaining order.

Furthermore, 77 per cent of those who live in low-income districts and 76 per cent of those in high-income districts would like the residents of a district to show greater interest in some of the public services offered today.

The opinion poll shows that residents would like to see more participa- tion in public service provision. They are willing to participate themselves and would like their neighbours to participate too. At the same time, a clear majority think that it should be possible for those who receive unemploy- ment benefit or other benefits to do some kind of work in return for benefits. Support for & system of work in return for benefits is somewhat greater among residents of high-income districts than residents of low-income districts. When the National Audit Office asked residents for examples of services that could be done by recipients of benefits the areas most commonly mentioned were youth recreation centres and other youth activ- ities, care of the elderly, sports grounds and centres and neighbourhood maintenance, followed by help in schools, care of the elderly and other more qualified kinds of work.

Clearly, therefore, residents regard participation and, in certain circum- stances, work in return for benefits as features that might well be incorpor- ated into the Swedish welfare model.

The National Audit Office also instructed TEMO to ask residents about the best way of helping the unemployed. They were given seven altematives to choose from, e.g. higher benefits and expanded employment services, work in return for benefits and subsidized jobs. There were no great differ- ences in the attitudes to this question among residents of low-income and high-income districts, respectively. About half of the respondents considered the best way of helping the unemployed was to give them bene-

• Sida 15
•  Original

fits and demand some service in return. The other half thought that the best method was to support enterprises and associations that created jobs.

ln its analysis of the situation in varios residential districts the National Audit Office has not considered it appropriate to study in detail the immedi- ate effectiveness of the use of resources in each district. Instead, we have attempted to establish whether it is possible, by reorganizing benefit systems or by adding new features or concepts to public service provision, to improve the attainment of objectives in various areas.

The National Audit Office therefore considers it justifiable, in the continued search for solutions to the problems affecting Sweden's three largest cities, to consider ways and means of making the most of the resid— ents” unambiguous support for greater citizen participation. There is a notable consensus among residents that they would like to see more parti— cipation and social cohesion as regards the areas where the study indicates that problems exist.

Conditions in these districts could be improved by increasing participa- tion in two particular areas of public service provision.

The first of these is activities for children and adolescents. There is clearly scope for extra personnel resources, or rather adult representation, in schools, youth recreation centres and other youth activities. The second is labour market policy at the local level. Measures must be taken to activate those who are excluded from the regular labour market. The National Audit Office has no definite opinion as to the merits of a system under which the unemployed would do certain kinds of work in return for benefits. Accord— ing to the opinion poll there is strong support for such a solution among the residents of the districts that were surveyed. The National Audit Office considers that such labour market arrangements have obvious advantages, but that the effects of introducing such a system on a permanent basis should be carefully monitored. Ultimately, this is a question that must be decided at the political level.

• Sida 16
•  Original

nr:-mammuten: -.|F-H'--|n,—J-

|. |.|..

| " '._.. 'i'" | _|_| _- 354?er '_'F'f—fl'l—F . | Fr r|_'r_._|_|.___":_ ';';-1.111 Hill-|. """-"E% T...-|||..." "

'|.| _,|_||..._.'-.

|_____.j|.. ._.. _._—,: -..| . | _|| |__| |.-|| .C.l||'"7| |:,_|..||- -.—_.t . | "& ||..|_|.|____-£||,_ . |. |. _| ""| ' . . " . . ' E_""___ _. . :'f"... '..f _'L_"'_ ' _ ' -"' |”

. '=- .- '_'—;?" ' '_'"-_'".'.!I"'-"_-.' "_"__- _ ' ' _" 'I .. ._'?" -' ._ _-.- -_ ... __.h_ __ _ '. - _- '|'-"-..-.. :.' _-,'- _-.- . —'l' —'|'_'_'—'| || | ___...n..':-'_L_"'_..._|__ _,l'_., Z.",'__'.'_ |—._"_-' '_'_:'f'—_f_r |__|... __,— _ _ '-; :"" . -| ' '._ _ r;.r".-.—.f_-_|.-',.'_-' ""_; ' "'.""'_|:'_.' ||£|"|]|"'._._ .." "L- 3' ".|_"|.'_| '_ _'_._t_| ' |___g'_'"|.__1__'_|. |.'."- _.|._._._|| .J . "" ' " ' . . j—-.—1'|".";."=".'—'n'—"|. .' ":'|l|--'.|l'l.l '|'|J'|."' -":|"-" '

' . - ._r:

..' "IL=:||*|.. . "|_ . ' '|.... _ '.. ||.. .' " "" |_:|'.._ _- -||. -..' :':.|r' "". '.' |"||'| |.- "- '...' i- '

u . ' ___ _|_ _|” . _... ' lh: ! ' " . '

, . .. _? .._".-'f?""'f'f'f't':"-*' _. | _" ' 'TT-_|.-.r'| "" ||| T|._| .".. 'q_|"_.l" d': | .'- --""""" | " ' ”FH-"- .

. "'_ll 'l|'|"|. 1|1

,'""" |_|| . .. __;-|.-':.:_| -:'- ". "Li.-""H"-

|||. . .| .___._| | . '.| - . | ' . '__ .. |||....'.|.. """",H '.' || '| _|' ' '| ' |'.|.'.'||' |"| ' l l _ _ . _ ' . .. || =|_|'|._|l ._'— '_ ... | ' |._| . . " | |. |||| |—'..q|. . _ _ _ _ | _ _ - .— '|-.'- ||||.|.. .. ' ' ". . .'|.. |__ ..'... _ ' .| |. "." 4 L.. ' ' " '. || '"..'.. "|| |"".| -.' — '. '. '. " ' ' .." . ""

| | .||- | . .__.' "' | | .' . . ._'

• Sida 17
•  Original

1. Välfärd i verkligheten — VIVE—projektet

1.1. Bakgrund och syfte

Vid regeringssammanträde den 16 mars 1995 ändrades inriktning och vissa förutsättningar för utredningen (S 1994z03) Levnadsvillkor i storstadsområ— den. Nya direktiv gavs till utredningen. Kommittén arbetar med företrädare för de tre storstadsområdena. Uppgiften är att i dialog med berörda i områ- dena föreslå och initiera åtgärder som syftar till att skapa bättre förutsätt— ningar för bostadsområdena i storstäderna att ta tillvara de olika resurser och möjligheter som finns och som kan användas för en positiv utveckling, särskilt vad beträffar barn och ungdom med svåra uppväxtförhållanden. Kommittén skall för att fullgöra sitt uppdrag bl a

. genomföra en kartläggning av de åtgärdsprogram och andra aktiviteter inom framförallt social-, utbildnings- och arbetsmarknadsområdena som kan ha betydelse för en positiv utveckling i de aktuella bostadsområdena, . lämna förslag till riktlinjer hur bostadsområdena bättre än för närvarande skall kunna ta till vara sina totala resurser, i form av myndighetsinsatser och ideella insatser, i samverkan och utan hinder av traditionella upp- gifthränser, . ta initiativ till och genomföra konkreta projekt med den angivna inrikt- ningen, 0 föreslå behövliga förändringar av lagteknisk, finansiell och organisato- risk natur för att bättre samordning och samverkan mellan olika myndig— heter och samhällssektorer skall kunna uppnås.

Den 3 juli 1996 gjorde Storstadskommittén en anbudsförfrågan där olika myndigheter ombads inkomma med förslag på hur ett arbete skulle kunna dimensioneras i syfte att ge svar på hur de offentliga resurserna för lokal- samhällets behov kan samordnas och bättre användas. Riksrevisionsverket (RRV) lämnade in ett svar den 26 augusti 1996, ”Hur vi får mer välfärd för pengarna”. I detta anges ett sätt att belysa situationen i vissa storstadsområ- den så att analys kan genomföras och förslag till förbättringsåtgärder ges. RRV sade i sitt svar ”att det är naturligt att utgå från att välfärdsstatens ser— vice till individen består av direkta och indirekta tjänster samt ekonomiska transfereringar. Eventuella förslag till förändringar kommer att beröra dessa tjänster och transfereringar. Av denna anledning bör kartläggningsarbetet formas på ett sådant sätt att kommittén kan ges en klar bild av hur resurserna

• Sida 18
•  Original

styrs till olika typer av bostadsområden. Om detta arbete kan ge en total bild av hur resurserna styrs till olika områdena kommer också statsmakterna att kunna ta ställning till hur eventuella omfördelningar inom de givna syste— men skall dimensioneras”.

Storstadskommittén gav den 6 november 1996 RRV i uppdrag att göra en kartläggning av utbud och efterfrågan på vissa välfärdstjänster i sammanta- get sex olika bostadsområden i de tre storstadsregionema. I uppdraget ingår att skatta kostnaderna för produktionen samt att göra en bedömning av ef— fektiviteten i det offentliga åtagandet. Projektarbetet avslutades inom RRV den 5 februari 1997. I kapitel 1.5 beskrivs projektets genomförande.

Projektet har antagit namnet Välfärd i verkligheten (VIVE).

1.2. Fyra enkla antaganden

Bakom projektet finns fyra enkla antaganden.

Det första innebär att välfärdsstaten har en ambition att förverkliga för- delningspolitiska strävanden genom att se till att det skapas system för för- delning av resurser dit behoven anses vara störst. Detta betyder att stat, kom— mun och landsting kan antas söka se till att områden där de sociala och eko— nomiska omständigheterna är mindre goda också får mer stöd och resurser dels i form av kontanta ersättningar till de boende, dels i form av personalre- surser.

Det andra antagandet är att välfärdsstaten dimensionerar vissa typer av personalresurser, i detta projekt beskrivna som s k verksamhetsnära, i pro- portion med de socio-ekonomiska omständigheter som finns i de respektive verksamheter som bedrivs. Detta betyder att offentlig verksamhet i ett om— råde med exempelvis många invandrare, arbetslösa, ensamstående och äldre också får fler 5 k verksamhetsnära personalresurser. Dessa kan arbeta som förskollärare, lärare i skola, socialsekreterare mm.

Det tredje antagandet innebär att de sociala och ekonomiska problemen är större i bostadsområden med mycket låga genomsnittliga inkomster än vad som är fallet i områden med mycket höga genomsnittliga inkomster. RRV har i vissa projekt tidigare erfarit att situationen i vissa bostadsområ- den försämras successivt, och att det utbreder sig en kultur som delvis står vid sidan om de legala systemen (se vidare Bidrag genom arbete SOU 1996: 151). Mycket tyder på att områden där arbetslösheten är utbredd, där andelen förtidspensionerade är hög, där de genomsnittliga inkomsterna är låga, där andelen invandrare och flyktingar är hög, där kriminaliteten är hög och där det i allmänhet förevisas höga s k Ohälsotal det finns en risk för att en ”hopplöshetens kultur” skall utbreda sig.

Det fjärde antagandet är att om en allt större del av befolkningen ställs vid sidan av produktion och delaktighet finns det en allvarlig risk för växande problem som både har sociala och samhällsekonomiska dimensioner.

RRV har i omfattande granskningar på det välfärdspolitiska området sett

• Sida 19
•  Original

hur olika system fungerar i praktiken, men verket har tidigare inte haft möj- lighet att studera summan av de offentliga satsningarna riktade till väl av— gränsade geografiska områden. Det är mot bakgrund av RRVs ovan redovi— sade s k enkla antaganden samt Storstadskommitténs uppdrag centralt att kartlägga de resurser som riktas till låginkomst— och höginkomstområden. Det är dessutom av avgörande betydelse att se vilken struktur stödet har i de olika områdena, och om den s k verksamhetsnära personalen dimensio- nerats volymmässigt i proportion med de socio-ekonomiska omständigheter som råder i de olika områdena. Möjligheterna att förbättra samhällets ser- vice inom givna ekonomiska och personella ramar är ett huvudintresse.

1.3. Välfärdstjänster

I avtal mellan RRV och Storstadskommittén beskrivs hur ett uppdrag rö— rande utbud och efterfrågan av välfärdstjänster skall genomföras. Ett bä- rande inslag i projektarbetet är att spegla hur de 5 k välfärdstj änstema produ- ceras i de olika områdena. Välfärdstjänster definieras som kontanta transfe— reringar till hushållen samt tillhandahållna tjänster som innebär ett visst mått av mänsklig kontakt mellan den offentliga befattningshavaren och den en- skilde individen. Det är således inte samtliga offentliga tjänster som speglas. Det hade varken varit görligt eller ändamålsenligt. Anledningen är att RRV har antagit (se avsnitt 1.2 ovan) att det finns ett samband mellan hur omfat- tande personalresurser som samhället satsar i de 5 k mjuka sektorerna och de allmänna förhållandena i respektive område. Det förefaller rimligt att anta att det har en positiv betydelse om kommunen har några socialsekrete— rare som kan hjälpa en familj med svårigheter jämfört med den hypotetiska situationen där kommunen inte har dessa resurser. På motsvarande sätt före- faller det rimligt att anta att det, inom vissa gränser, finns någon typ av posi- tivt samband mellan välfärdssituationen i ett område och volymen av mänskliga stödresurser som ställs till förfogande. Det är dessa stödresurser SOm avses kartläggas i denna rapport. Exempel på sådana välfärdstjänster som alltså har en särskild relevans i denna studie är grundskollärare, förskol- lärare, distn'ktssköterska, hemtjänstpersonal och fritidsledare. Dessa tjäns- ter skall beskrivas och kvantifieras. Eftersom det rör sig om tjänster där per- sonalen i olika hög grad har kontakt med de boende kommer RRV att be- döma antalet producerade årsarbetskrafter per område samt per invånare. Kontanta välfärdstjänster utgörs av olika former av bidrag, såväl skatte- pliktiga som skattefria. Nedan listas de 33 olika bidrag som kartlagts:

Skattepliktiga ersättningar

Ersättning från försäkringskassa som utgör inkomst av anställning Ersättning från arbetslöshetskassa vid arbetslöshet Ersättning från arbetslöshetskassa vid arbetslivsutveckling (ALU)

• Sida 20
•  Original

Utbildningsbidrag för doktorander Ersättning från vuxenutbildningsnämnd Dagpenning vid frivillig KFÖ eller särskild övning Kontant arbetsmarknadsstöd

Delpension Vårdbidrag

Arbetsskadelivränta Ersättning som utgör inkomst av anställning (AGS, TFA) Ersättning från försäkringskassa, annat förvärvsarbete

Skattefria ersättningar

Vårdnadsbidrag

Skattefri del av barnpension Skattefri del av livränta

Handikappersättning

Särskilt pensionstillägg Kommunalt bostadstillägg Särskilt kommunalt bostadstillägg Bostadsbidrag för barnfamiljer rn fl Studiebidrag och extra tillägg Återbetalningspliktiga studielån Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning, lån Skattefri sjukpension Skattefri frivillig pension Dagersättning och utryckningsbidrag för värnpliktiga Bostadsbidrag och familjebidrag för värnpliktiga Bidragsförskott, erhållet belopp Allmänt och förlängt barnbidrag Flerbamstillägg Socialbidrag Introduktionsersättning för flyktingar Ensamförälderbidrag

RRV har på detta sätt kunnat kvantifiera såväl antalet kontanta ersättnings— kronor per invånare som antalet producerade välfärdstjänster per invånare. Allt redovisat per bostadsområde.

1.3.1. Verksamhetsnära välfärdstjänster

RRV koncentrerar redovisningen i det följande på de personalresurser som är s k verksamhetsnära, allt i enlighet med de ovan redovisade resone- mangen om mänsklig kontakt m m. Projektet syftar också till att ge en bild av den totala medelstilldelningen i form av personal och tillskjutna kronor. I varje delkapitel som beskriver verksamheten i de sex olika bostadsområdena

• Sida 21
•  Original

kommer text och analys att i huvudsak gälla dessa verksamhetsnära väl- färdstjänster. Bakgrunden är antagandet att lokala offentliga verksamheter ökar just dessa resurser när de socio—ekonomiska förhållandena försämras i ett område. Något förenklat uttryckt antar RRV att enheterna för individ— och familjeomsorg i låg- respektive höginkomstområden har klart olika be— hov av personalbemanning vad gäller socialsekreterare, men att behovet av administrativ personal endast i ringa omfattning varierar mellan områdena.

För att tydliggöra resursdimensioneringen bryts därför den s k verksam- hetsnära personalen ut i vissa av de jämförelser och allmänna redovisningar som ges nedan.

1.4 Tre svenska storstäder — projektets bas

VIVE-projektet bygger på studier av förhållanden i Sveriges tre största stä- der. Det gäller Stockholm, Göteborg och Malmö. Städerna har vissa likheter som sammanhänger med det faktum att ett stort antal människor bor på ett begränsat geografiskt område. Skillnaderna är emellertid inte oväsentliga. Städerna har av olika skäl inte likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Göte- borg har exempelvis under senare år effektiviserat den offentliga verksam- heten i betydande utsträckning. Malmö har av geografiska orsaker kommit att få ta emot ett stort antal flyktingar, något som påverkat stadens utgifter för bl a socialbidrag.

När storstadsproblem analyseras är utvecklingen i själva storstadsregio— nen av intresse. Vid en betraktelse av de tre storstadsregionema Stor-Stock- holm, Stor-Göteborg och Stor—Malmö kan det konstateras att befolkningsut- vecklingen skiljer sig åt.

Befolkningen i Stor—Stockholm har ökat med 130000 invånare mellan 1985 (1 578 300 invånare) och 1994 (1 708 500 invånare), vilket motsvarar en ökning på 8 procent. Stor-Malmö har under samma period ökat med 4,6 procent, eller från 476 000 till 498 300 invånare. Befolkningen i Stor-Göte- borg har ökat från 677 264 till 726 489, något som motsvarar 7,3 procent under den aktuella 10—årsperioden.

Befolkningspyramiden skiljer sig inte påtagligt åt mellan de tre regio— nerna. 21—22 procent är mellan 0 och 17 år, 9—10 procent mellan 18 och 24 år, 52—54 procent mellan 25 och 64 år, 13—15 procent mellan 65—84 år samt, slutligen, ca 2 procent över 85 års ålder. Andelen invandrare (utrikes födda) skiljer sig däremot kraftigt mellan städerna. Andelen är högst i Stockholm (16,5 procent). Det är främst andelen medborgare från nordiska och utom— europeiska länder som gör att Stor—Stockholm avviker positivt i detta av- seende.

Andelen småhus är lägre i Stor-Stockholm än i de två andra regionerna, ca 27 mot ca 35 procent. Samtidigt kan det konstateras att befintligt bestånd av flerbostadshus förädlats under något olika tidsperioder i de tre områdena. Ungefär en fjärdedel av flerbostadshusen har uppförts under perioden 1966

• Sida 22
•  Original

till 1975. Mellan åren 1976 och 1980 uppfördes 2 a 3 procent av husen. Därefter, eller mellan åren 1980 och 1990, bör det observeras att nybyggna- tionen av flerbostadshus i Stor—Stockholm markant skiljer sig från de två övriga regionerna. Hela 9 procent av beståndet uppfördes under 1980-talet, medan motsvarande andelar för Stor-Göteborg och Stor-Malmö är 6,0 re- spektive 6,7 procent.

Dessa skillnader mellan städerna kommer att tas i beaktande i den analys som följer i denna rapport. I några fall kan dessa skillnader vara bidragande orsaker till att problembildema skiljer sig åt för de områden som specialstu— deras.

1.4.1. Sex olika bostadsområden specialstuderas

VIVE-projektet fokuserar inte hela storstadsregioner. Istället har två områ- den i respektive storstad valts ut. Det gäller ett låg- och ett höginkomsttagar- område i varje storstadsregion. I detta avsnitt beskrivs kort områdesindel- ningen. I kapitel 3, 4 och 5 redovisas de närmare förhållandena i respektive stad och område.

I Stockholm har Husby valts ut som ett för studien representativt lågin- komstområde. Genomsnittsinkomsten är mycket låg i detta område, dock inte extremt låg. Arbetslösheten är hög. Andelen invandrare är hög. Norra Ängby, Eneby och Bromma Kyrka har fått bilda ett område som utgör ett representativt höginkomstområde. Området benämns konsekvent i rappor- ten som Ängby-Bromma. Genomsnittsinkomsten är mycket hög i området, dock inte extremt hög. Arbetslösheten är låg. Andelen invandrare är låg.

I Göteborg har stadsdelsnämnden Bergsjön valts ut som ett för studien representativt låginkomstområde. Genomsnittsinkomsten är mycket låg i detta område, dock inte extremt låg. Arbetslösheten är hög. Andelen invand- rare är hög. Stadsdelsnämnden Älvsborg har fått bilda ett område som utgör ett representativt höginkomstområde. Genomsnittsinkomsten är mycket hög i området, dock inte extremt hög. Arbetslösheten är låg. Andelen invandrare är låg.

I Malmö har stadsdelsnämnden Rosengård valts ut som ett för studien representativt låginkomstområde. Genomsnittsinkomsten är mycket låg i detta område, dock inte extremt låg. Arbetslösheten är hög. Andelen invand- rare är hög. Stadsdelsnämnden Limhamn har fått bilda ett område som utgör ett representativt höginkomstområde. Genomsnittsinkomsten är mycket hög i området, dock inte extremt hög. Arbetslösheten är låg. Andelen invandrare är låg.

1.5. VIVE-projektets genomförande

RRV har på uppdrag av Storstadskommittén och Socialdepartementet ge- nomfört uppdraget på nästan 3 kalendermånader, från den 6 november 1996 till den 5 februari 1997.

• Sida 23
•  Original

Studien bygger på information och data som beskriver utbud och efterfrå— gan av välfärdstjänster i sex bostadsområden i tre olika storstäder. Detta har påverkat arbetssättet. Huvuddelen av utredningsinsatsema har gjorts genom besök och observationer i områdena samt genom intervjuer med boende och anställd personal.

Fyra huvudsakliga delar kan identifieras. Det gäller arbetet med att kart— lägga den socio—ekonomiska bilden i de sex områdena, arbetet med att kart- lägga utbudet av transfereringar till hushållen, arbetet med att kartlägga ut— budet av offentlig service till hushållen samt arbetet med att kartlägga hus— hållens efterfrågan av välfärdstjänster.

En förutsättning för projektets genomförande har varit att väl avgränsade geografiska storheter (bostadsområden) har kunnat identifieras. Områdesin— delningen har gjorts på ett sådant sätt att de olika statistikbearbetningarna samt datainsamlingen på fältet (intervjuer m ni) har kunnat genomföras på ett enhetligt sätt. Detta har varit en av de svåraste frågorna att lösa såväl innan som under projektets genomförande.

Kartläggningen av de boendes attityder i vissa för utredningen relevanta frågor samt de boendes genuina efterfrågan av välfärdstjänster bygger dels på en omfattande opinionsundersökning som gjorts av TEMO AB, dels på undersökningar som gjorts av de olika statliga och kommunala myndigheter som RRV samarbetet med.

Kartläggningen av den socio—ekonomiska bilden i de respektive områ- dena bygger huvudsakligen på ett statistiskt material från SCB Örebro samt på statistiska redovisningar från de tre kommunernas statistikkontor.

Kartläggningen av utbudet av välfärdstjänster i form av ekonomiska transfereringar till hushållen har gjorts genom bearbetningar av den s k IoF- databasen hos SCB. IoP-databasen speglar samtliga förhållanden som rör inkomst och förmögenhet per hushåll. Materialet kan brytas ned på geogra- fiska områden med stor precision. Databasen identifierar varje hushåll som bor inom de geografiska områden som är aktuella. Härigenom har RRV kun- nat kartlägga hur inkomsterna i de olika områdena sätts samman, hur stor andel av olika hushållstypers inkomster som utgörs av olika skattepliktiga respektive icke skattepliktiga bidrag och försäkringsersättningar från stat och kommun. För att få en uppfattning om utvecklingen över tiden görs en kartläggning av inkomstförhållandena åren 1990 och 1994. De uppgifter som hämtas från databaser har formen av statistiska sammanställningar. Uppgifter om enskilda personer eller hushåll är inte tillgängliga annat än i form av statistiska sammanställningar.

Kartläggningen av utbudet av välfärdstjänster som utgörs av service har bedrivits ”på fältet”. Projektet har definierat tjänster (se avsnitt 1.2 och 1.3) som sådan service som innebär ett visst mått av personlig kontakt. Definitio— nen har delvis tillkommit av utredningstekniska skäl (se avsnitt 1.3), något som fått vissa arbetsmässiga och tekniska konsekvenser. För att spegla dessa tjänster har det varit nödvändigt att bedriva ett omfattande, koncentrerat och

• Sida 24
•  Original

djuplodande utredningsarbete i de olika kommunala, landstingskommunala och statliga myndigheter som tillhandahåller dessa tjänster. Arbetet har för- utsatt att RRV fått tillgång till register, databaser, redovisningar men fram- förallt getts möjlighet att intervjua representanter för de olika personalkate- gorier som svarar för de tjänster som är relevanta i denna studie.

Fältarbetet har bedrivits under november och december 1996 i de sex om- rådena. Arbetet har inneburit att RRVs revisorer intervjuat offentliganställd personal och boende i området samt deltagit i kommunal och statlig verk- samhet i de olika områdena. Allt i syfte att inhämta en bild av produktionen i de olika områdena.

Charlotta von Porat har genomfört Malmöstudien och Leif Borén Stock- holmsstudien. Projektledaren, Staffan Ivarsson, har producerat Göteborgs- studien.

• Sida 25
•  Original

2. Pengar räcker inte

I detta kapitel redovisas RRVs sammanfattande resultat av ett kartläggnings- arbete av utbud och efterfrågan av välfärdstjänster i sex bostadsområden i de tre storstadsregionema. Kapitlet behandlar även överensstämmelsen mellan utbud och efterfrågan samt innehåller ett avsnitt med en diskussion om de strategiska frågor där Storstadskommittén avser lämna förslag för att för- bättra vissa förhållanden i storstadsområdena.

2.1. Utbudet varierar mellan områdena

Den offentliga sektorn fördelar omfattande ekonomiska resurser till hushål- len varje år. Dessa består i huvudsak av kontanta bidrag och försäkringser- sättningar till hushållen samt den direkt och indirekt riktade service som framförallt kommun och landsting tillhandahåller. I studien ingår även när- polisen, försäkringskassan och arbetsförrnedlingen. Summan av transfere- ringarna och de tjänster som av oss definieras som verksamhetsnära utgör de välfärdstjänster som utgör det utbud som är föremål för denna studies uppmärksamhet.

Generellt sett fördelas det mer kontanta bidrag och försäkringsersätt— ningar samt offentlig servicepersonal till låginkomstområden än vad som fördelas till höginkomstområden. Mönstret är i stort sett likartat i de tre stor- städerna, dvs förhållandena mellan låginkomstområdena i storstäderna på- minner om varandra, på samma sätt som det finns likheter mellan högin- komstområdena storstäderna emellan.

De socio—ekonomiska skillnaderna är stora mellan låg— respektive högin- komstområden inom varje studerad storstad. Genomgående är exempelvis ohälsotalen högre i låginkomstområdena jämfört med höginkomstområ— dena. Dessutom är andelen invandrare, arbetslösa, mottagare av socialbi- drag samt boende i hyreshus högre i låginkomstområdena jämfört med hög- inkomstområdena. Detta får konsekvenser för omfattningen av de transfere— ringar som den offentliga sektorn fördelar till dessa områden.

Totalt utbetalades bidrag och försäkringsersättningar motsvarande mellan 29 000 och 34 000 kronor per invånare i låginkomstområdena år 1994, me- dan motsvarande tal för höginkomstområdena var 12 000 till 16 000 kronor. Den genomsnittliga ökningstakten mellan åren 1990 och 1994 var högst i låginkomstområdena.

Om även skattekraften tas med i beräkningarna för de olika områdena

• Sida 26
•  Original

framgår att utbetalda bidrag och ersättningar reducerade med direkta skatter leder till att en något annorlunda bild av de olika områdena växer fram. Om utvecklingen i de olika bostadsområdena hade varit likartad, dvs om för— värvsfrekvensen, andelen arbetslösa, löneökningstakten, andelen flyktingar m rn hade utvecklats på ett likartat sätt så skulle i princip nettot mellan bi— drag och skatter utvecklats på samma sätt som utbetalningarna av bidrag och försäkringsersättningar. Materialet visar emellertid att ökningstakten var ca 90 procent i Rosengård, ca 180 procent i Bergsjön och ca 340 procent i Husby. I höginkomstområdena förändrades detta netto högst marginellt un— der perioden 1990 och 1994. I Ängby-Bromma och Älvsborg minskade net— tot med ca 10 procent under perioden, medan det ökade med 5 procent i Limhamn. Det senare beror på en successiv förändring av den genomsnitt- liga sociala profilen i området. Andelen ensamstående ökade exempelvis kraftigt mellan 1990 och 1994.

Strukturen på och omfattningen av utbetalningar av socialbidrag förut- sätts ge en förhållandevis god bild av den socio-ekonomiska situationen i ett bostadsområde. Anledningen är att dessa bidrag utbetalas när individen redan försökt skaffa inkomster på annat sätt, antingen genom arbete eller genom andra generella bidrag och försäkringsersättningar. Socialbidraget brukar anges som det sista skyddsnätet i välfärdssystemet.

Det utbetalas betydligt mer socialbidrag i låginkomst- jämfört med högin— komstområden. I exempelvis Älvsborg betalades det ut 228 kronor per invå- nare i socialbidrag år 1994, medan motsvarande siffra i Bergsjön var 10 000 kronor. Generellt sett gäller att det betalas ut väsentligt högre belopp till gifta/sambo-hushåll än till ensamförälderhushåll.

I genomsnitt utbetalades det 60000 kronor till de gifta/sambo-hushåll som mottog socialbidrag i Husby, 70 000 till dessa hushåll i Rosengård och 80000 kronor för dessa hushåll i Bergsjön. I Limhamn/Bunkeflo och Ängby-Bromma utbetalades i genomsnitt 10 000—15 000 kronor till de hus- håll som mottog socialbidrag. I Älvsborg var motsvarande siffra 37 000 kro- nor, men det bör nämnas att andelen hushåll som erhöll socialbidrag var betydligt lägre i denna stadsdel än vad som var fallet i de två andra högin- komstområdena.

Göteborg uppvisar lägre andelar mottagare av socialbidrag än de andra två städerna. I Bergsjön tog 30 procent av dessa hushåll emot socialbidrag, i Älvsborg var andelen 0,3 procent. I Rosengård/Limhamn/Bunkeflo var motsvarande tal 43 respektive 0,5 procent, och i Husby/Ängby—Bromma 33 respektive 0,5 procent.

När det gäller ensamhushållen (hushåll med en vuxen person, med eller utan barn) kan det sägas att mönstret är mer likartat mellan stadsdelarna, vilket betyder att situationen i de olika låg— respektive hö ginkomstområdena är likartade. Det genomsnittliga hushållet som tog emot socialbidrag i lågin- komstområdena fick ca 40 000 kronor per år, medan det genomsnittliga mot- tagarhushållet i höginkomstområdet erhöll ca 20000 kronor. Andelen en-

• Sida 27
•  Original

samhushåll som erhöll socialbidrag uppgick år 1994 till 30 procent i lågin- komst- och ca 5 procent i höginkomstområdena.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att skillnaden mellan låg— och höginkomstområden ökat under perioden 1990 till 1994. Samtidigt finns det betydande likheter mellan de olika låginkomstområdena respektive de olika höginkomstområdena i dessa avseenden. Ökningstakten vad gäller totalt ut- betalda bidrag samt andelen mottagare av socialbidrag var exempelvis snab- bare i låginkomst- än i höginkomstområden mellan år 1990 och 1994.

RRV har även studerat hur andelen bidragsberoende personer och hushåll förändrats i de olika stadsdelarna. Verket har använt ett flertal definitioner i analysarbetet, men redovisningen begränsas till tre olika. För det första har andelen hushåll som tar emot socialbidrag studerats. För det andra har andelen hushåll vars disponibla inkomst till minst 76 procent består av sum- man av arbetslöshetsersättningar, förtidspension samt socialbidrag beräk- nats. Denna definition beskriver i stort sett personer som är daglediga, dvs personer utan förvärvsarbete och med en varierande arbetsförmåga. För det tredje har andelen hushåll vars disponibla inkomst till minst 76 procent be- står av samtliga skattefria och skattepliktiga bidrag och försäkringsersätt- ningar definierats. Definitionen beskrivs i avsnitt 1.3. I tabell 2.1 redovisas dessa andelar fördelade per område.

Tabell 2.1 Bidragsberoendet i 6 olika bostadsområden. År 1994. A=Ande1 hus- håll som erhöll socialbidrag, B=Andel hushåll vars disponibla in- komst till minst 76 procent bestod av ersättningar for arbetslöshet, förtidspension och socialbidrag, C=Andel hushåll vars disponibla inkomst till minst 76 procent bestod av skattefria och skattepliktiga bidrag och ersättningar. Procent.

A B C Bergsjön, gifta/sambo 28,2 8,9 27,4 Bergsjön, ensamstående 33,7 16,0 37,2 Rosengård, gifta/sambo 43,2 12,8 47,0 Rosengård, ensamstående 29,1 17,4 41,3 Husby, gifta/sambo 32,8 5,4 27,5 Husby, ensamstående 28,5 1 1,7 30,3 Älvsborg, gifta/sambo 0,3 0,2 0,8 Älvsborg, ensamstående 3,5 1,6 13,9 Limhamn, gifta/sambo 0,5 0,3 0,9 Limhamn, ensamstående 5,8 2,6 12,9 Ängby—Bromma, gifta/sambo 0,5 0,0 0,5 Ängby—Bromma, ensamstående 5,3 1,8 12,6

I tabell 2.1 redovisas hur stor andel av befolkningen i de sex olika bostads— områdena som är bidragsberoende enligt olika definitioner. Av redovis- ningen framgår att det är mycket stor skillnad mellan låg- och höginkomst— områden i dessa avseenden. Andelen socialbidragsmottagare låg exempel— vis år 1994 på nivåer motsvarande 30 till 40 procent i låginkomstområdena, medan andelen mottagare bland gifta/sambo-hushållen i höginkomstområ-

• Sida 28
•  Original

dena endast uppgick till ca 0,5 procent. När det gäller ensamhushållen var dock andelen i dessa senare områden något högre, eller ca 5 procent av hus— hållen.

Av de hushåll i de studerade låginkomstområdena som var bidragsbero- ende enligt definition B fick år 1994 mellan 5 och 17 procent sin huvudsak— liga försörjning via arbetslöshetsstöd, förtidspension och socialbidrag. I höginkomstområdena var dessa hushåll mycket sällsynta. När det däremot gällde de hushåll som hade sin huvudsakliga försörjning via enstaka, eller kombinationer, av samtliga förekommande bidrags- och försäkringsslag ökade andelen bidragsberoende något i höginkomstområdena. Detta be- rodde på att barnbidrag, bostadsbidrag, föräldrapenning, sjukpenning m m ingick i detta senare mått på bidragsberoende.

Den intressanta skillnaden mellan Definition B och Definition C (se tabell 2.1 ovan) är att den förstnämnda definitionen består av personer som är i arbetsför ålder samtidigt som det i många fall finns en viss restarbetsför— måga, medan Definition C även inbegriper personer med en huvudsaklig förankring på den ordinarie arbetsmarknaden. Exempelvis kan det i Defini- tion C ingå ett stort antal personer som uppbär föräldrapenning.

När det gäller utbudet av service i de olika områdena kan det konstateras att det finns en rad olika modeller för resursfördelning i de olika städerna. I Malmö finns en ny resursfördelningsmodell för de kommunala verksamhe- terna och i Göteborg finns en sedan flera år prövad modell för stadsdels— nämnderna samtidigt som man håller på att förädla modellen för primärvår- dens fördelning av resurser. Stockholm införde 1 januari 1997 stadsdelsför- valtningar och i samband med detta en resursfördelningsmodell. Eftersom denna studie inleddes i slutet av år 1996 och RRV av naturliga skäl hänvisas till ex post—statistik sker beskrivningen av förhållandena i Stockholm utifrån den tidigare gällande strukturen.

RRV har i de tre utförda kartläggningarna av utbudet av servicetjänster riktade till de boende i respektive område funnit att det i samtliga tre städer fördelas mer resurser till områden där det förefaller finnas störst behov av dessa resurser. Det betyder exempelvis att skolorna i områden med fler in— vandrarbarn har fler lärare per elev, något som även gäller i barnomsorgen. Dessutom kan man se att socialtjänsten, äldreomsorgen, sjukvården, poli- sen, försäkringskassan och arbetsförrnedlingen arbetar med fler sk verk- samhetsnära personalresurser per invånare i låginkomstområdena än vad som är fallet i höginkomstområdena.

Det förefaller således som om resursfördelningen på de flesta områden varit föremål för olika typer av fördelningsprinciper där mått som Ohälsotal, arbetslöshet, andel invandrare, andel ensamstående, andel förtidspensionä— rer, antal brott rn m varit styrande. RRV har inte i denna studie för avsikt att söka bedöma i vad mån olika fördelningsnycklar är ändamålsenliga. Verket genomför istället en analys i flera steg, där det första steget gäller frågan om det sker en ungefärlig anpassning av utbudet efter de socio—ekonomiska

• Sida 29
•  Original

förutsättningar som är aktuella i de olika områdena. Kartläggningen visar att det fördelas mer resurser till de områden där be- hoven förefaller vara störst.

2.2. Överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan

RRV har låtit ett institut för opinionsundersökningar, TEMO AB, kartlägga vilken efterfrågan som finns vad gäller välfärdstjänster samt vilka attityder som finns bland de boende i frågeställningar som är relevanta i storstads- sammanhang.

Undersökningen bygger på ca 1 000 slumpmässigt utvalda hushåll i de sex områdena. I varje område har 166 eller 167 hushåll deltagit. Hushållen har intervjuats per telefon. Sammanlagt har de svarat på 19 frågor, dock är frågeställningarna komplexa och många olika svarsalternativ har ingått i de olika frågorna.

Inledningsvis kan nämnas att de boende i låg— respektive höginkomstom- råden generellt sett tycks ha liknande attityder till såväl utbudets kvalitet som till välfärdsfrågor i allmänhet.

När det gäller den allmänna bilden av välfärdssituationen i Sverige anser ca 70 procent av de boende att välfärden minskat under de senaste 10 åren. Samstämmigheten är i denna fråga mycket stor mellan låg- och höginkomst- områden.

När det gäller frågan om hur viktigt det är att samhället prioriterar vissa grupper är uppfattningarna likartade i låg- och höginkomstområdena. Barn, ungdomar och sjuka sätts i första rummet medan yrkesverksamma, invand- rare och ensamma inte anses behöva prioriteras lika hårt. Arbetslösa, barnfa- miljer, äldre och utslagna placeras ] en mellangrupp, mitt emellan hög— re— spektive lågprioriterade grupper Även om prioritetsordningen är densamma mellan låg- och höginkomstområden kan det noteras att man i låginkoms- tområden fäster en relativt sett större vikt vid satsningar riktade till bland annat arbetslösa och barnfamiljer medan man i höginkomstområden föror- dar en marginellt sett högre relativ prioritering av barn- och ungdomsverk- samhet.

När det gäller de boendes betygssättning av samhällets insatser generellt sett för olika grupper framgår att stora likheter mellan områdena finns. Man anger att satsningarna för yrkesverksamma fungerar bäst, därefter placerar man satsningarna för invandrare. I fallande prioritetsordning nämns sedan satsningarna på barn, barnfamiljer och sjuka. Först därefter, dvs sjätte till tionde placeringen i rangordningen, uppkommer påtagliga skillnader mellan låg- och höginkomstområdena. Här kan man se att de boende i låginkomst- områdena anser att satsningarna på ungdomar, äldre och ensamma fungerar bättre än vad man anger i höginkomstområdena. När det gäller satsningarna för att hjälpa arbetslösa gäller det motsatta, dvs de boende i höginkomstom—

• Sida 30
•  Original

råden ser mer positivt på dessa satsningar än vad man gör i låginkomstområ- dena.

När det gäller de boendes attityder till samhällets verksamheter där man bor framgår att de boende i höginkomstområden är något mer positiva till utbudet än vad man är i låginkomstområdena. Generellt gäller att de boende är mycket nöjda med kommunens skötsel av det område i vilket man bor. I låginkomstområdena är det förhållandevis fler som är nöjda med det lokala utbudet av ungdomsverksamhet och socialtjänst än vad som är fallet i högin- komstområdena. Omvända förhållanden gäller sport- och idrottsanlägg- ningar, skola och utbildning, barnomsorg, polisen och sjukvården, dvs när det gäller dessa verksamhetsområden är man mer nöjd i hög- än i lågin- komstområden.

Vid en betygssättning på en skala från 1—5 framkommer att det främst är arbetsmarknadsåtgärder, fritidsgård och ungdomsverksamhet samt kulturli- vet i det lokala området som ges lägst genomsnittsbetyg i såväl låg- som höginkomstområdena. I tabell 2.2 speglas de boendes genomsnittliga betyg på verksamheten i låg— respektive höginkomstområdena. Statistik av detta slag skall hanteras försiktigt, men ett genomsnitt motsvarande ca 3,0 till ca 3,3 brukar enligt TEMO AB kunna betraktas som att det är ”bra som det

” 8.1' .

Tabell 2.2 De boendes kvalitetsomdöme om samhällets utbud av service i lågin- komst- respektive höginkomstområden i de tre svenska storstä- derna. December 1996. Genomsnitt. Skala 1—5.

Lågink.omr, Höginkomr. Barnomsorg 3,3 3,4 Skola och utbildning 3,1 3,3 Fritidsgård och ungdomsverksamhet 2,8 2,8 Sjukvård 3,1 3,2 Socialtjänst och socialvård 2,8 2,9 Arbetsmarknadsåtgärder 2,2 2,4 Äldreomsorg och åldringsvård 2,9 3,0 Kulturlivet 2,9 2,9 Sport- och idrottsanläggningar 3,2 3,4 Polis- och ordningsverksamhet 3,2 3,3 Skötsel och underhåll av bostadsområdet 3,6 3,6

När det gäller frågan om samhället satsar tillräckligt med resurser på olika områden där man bor framkommer att de flesta anser att det satsas lagom. Bland de som tar ställning till frågan om det finns ett eventuellt under- eller överutbud i de olika områdena så finns det en kraftig övervikt för negativa svarsangivelser. Det bör understrykas att frågor av typen ”Vill Du ha mer eller mindre?” av något tenderar att leda till volymmaximerande svars— mönster. Materialet ger trots detta förbehåll en antydan om var det kan fin- nas mer påtagliga brister i utbudet. I tabell 2.3 visas hur övervikten för nega- tiva svarsangivelser fördelar sig i materialet. I såväl låg- som höginkomst-

• Sida 31
•  Original

Tabell 2.3 De boendes bedömning av om huruvida samhällets utbud av service i låginkomst- respektive höginkomstområden är för litet eller för stort (för litet — för stort). Resultat från TEMO-undersökning, de- cember 1996.

Låginkområde Höginkområde Barnomsorg 31 — 3 32 — 3 Skola och utbildning 4] — 3 44 — 2 Fritidsgård och ungdomsverksamhet 44 — 3 45 — 3 Sjukvård 41 — 1 43 — 2 Socialtjänst och socialvård 32 — 3 26 — 4 Arbetsmarknadsåtgårder 57 — 1 46 — 2 Äldreomsorg och åldringsvård 45 — 2 44 — 2 Kulturlivet 38 — 4 37 — 5 Sport- och idrottsanläggningar 30 — 8 24 — 9 Polis- och ordningsverksamhet 39 — 4 37 — 4 Skötsel och underhåll av bostadsområdet 25 — 3 22 — 4

områden anser man att det satsas för lite på arbetsmarknadsåtgärder, men även att det satsas för lite på äldreomsorg samt barn- och ungdomsverksam- het.

I syfte att utkristallisera det enskilda område inom vilket de boende anser att det finns störst skäl att göra ytterligare insatser i den offentliga produktio— nen av välfärdstjänster ställdes följande fråga: ”Om samhället skulle satsa extra på ett enda område av de jag nyss läste upp, vilket skulle det då vara?” Frågan är ställd på ett sådant sätt att det tydligt framgår att en extra satsning på exempelvis skola innebär att det inte kommer att satsas extra på exempel- vis äldreomsorgen. Innan de boende svarar påminns de av intervjuaren om att de endast skall ange ett svar. Av svaren framgår att det finns stora skillna- der mellan låg— och höginkomstområden. I låginkomstområden finns en tyd— lig önskan om att det är arbetsmarknadsåtgärdema som skall prioriteras, därefter prioriteras ungdomsverksamhet och äldreomsorgen. När det gäller höginkomstområdena är det mycket tydligt att det är skola och utbildning som anses vara viktigast vid en prioritering av extra insatser, därefter kom- mer sjukvården.

När det gäller frågan om de boende önskar ökat inflytande på hur resur- serna fördelas och används i det egna bostadsområdet visar intervjumateria- let att det inte är någon större skillnad mellan de som bor i låg- respektive höginkomstområden, ca 2 av 3 vill ha ett större inflytande. Däremot finns det vissa regionala avvikelser inom materialet. I Stockholm är skillnaderna mellan de två bostadsområdena förhållandevis stora i detta avseende, 56 procent av de som bor i Husby (låginkomstområde) vill ha mer att säga till om, medan motsvarande andel är 69 procent bland de som bor i Ängby- Bromma (höginkomstområde).

När det gäller vilken verksamhet som de boende vill ha ökat inflytande över finns dock vissa skillnader mellan låg- och höginkomstområden. Först kan det konstateras att man i stort sett prioriterar sitt intresse på ett likartat

• Sida 32
•  Original

sätt, dvs man är i båda kategorierna av områden mest intresserad av att få ett ökat inflytande gällande verksamheter riktade till barn- och ungdomar samt sjuka och äldre. Man kan dock konstatera att de som bor i låginkomst- områden är påtagligt mycket mer intresserade av att få ett ökat inflytande över arbetsmarknadsåtgärdema än vad man är inom höginkomstområdena, samt att man i dessa senare områden är klart mer angelägen att få ett ökat inflytande över skola och utbildning samt sjukvård.

När det gäller frågan om man skall låta andra och s k frivilliga organisa- tioner, som exempelvis kyrkan, Grannsamverkan mot brott och Farsor och morsor på stan, hjälpa till med den del av det som samhället tidigare helt tog hand om anser de flesta, eller 88 procent i låg- och 93 procent i högin— komstområden, att det är bra att dessa typer av kompletterande institutioner bidrar inom de områden där den offentliga sektorn producerar tjänster Sex procent anser dock att detta inte är bra. Lägst intresse för dessa komplette- rande insatser finns i Rosengård, högst' i Ängby- Bromma. En kontrollfråga visar även att en klar majoritet av de boende, ca 80 procent, anser att det är bra att samhället ger bidrag till denna typ av organisationer. Svaren på båda dessa frågor ger en indikation på att det oavsett socio-ekonomiska bak— grundsvariabler finns ett intresse för fler aktörer på det välfärdspolitiska om— rådet. Svaren ger dock inte stöd för någon tolkning av frågan om huruvida detta beror på att kvaliteten skulle vara låg i befintligt utbud eller om det helt enkelt bara är ett uttryck för att man önskar annan typ av verksamhet.

De boende visar ett påtagligt intresse för att på fritiden, och utan ersätt— ning, engagera sig i vissa verksamheter som idag utförs av samhället i det egna bostadsområdet. 63 procent i låg- och 71 procent i höginkomstområ— dena svarar ja på frågan om de kan tänka sig att engagera sig. Generellt gäller att det finns ett större intresse bland unga än bland de som är äldre att engagera sig i verksamheterna. Det finns generellt sett ett stort intresse för egna insatser och engagemang inom verksamheter som gäller barn, ung- domar, äldreomsorg, sport och idrott. Den mest populära verksamheten i detta sammanhang är tveklöst fritidsgården i området samt annan ungdoms- verksamhet. Detta gälleri såväl låg- som höginkomstområden. Stort intresse föreligger således för de verksamheter där egna insatser kan göras vid sidan om ett ordinarie arbete. Detta bekräftas av att det i områden med hög för- värvsfrekvens är just fritidsgården som är aktuell.

När det gäller de egna insatserna finns det ett par tydliga skillnader mellan låg- och höginkomstområdena. I de förra är man relativt sett mer intresserad av att engagera sig i arbetsmarknadsåtgärdema, medan man i de senare är relativt sett mer intresserade av insatser i skola och ungdomsverksamhet. Resultaten kan sannolikt bero på de socio—ekonomiska skillnader som finns mellan områdena. Arbetslösheten är helt enkelt ett större problem i låg- än i höginkomstområden. Av denna anledning är man mer intresserad av sådana insatser i de olika låginkomstområdena.

Undersökningen anger tydligt att de boende önskar vara delaktiga, men

• Sida 33
•  Original

Tabell 2.4 De boendes attityder till motprestationer för vissa mottagare av bi- drag och försäkringsersättningar. I tabellen anges hur många som svarat ja på följande fråga: ”Man kan tänka sig att exempelvis ar- betslösa och förtidspensionärer som kompensation för sina bidrag och ersättningar engageras i vissa lokala verksamheter som idag ut- förs av samhället. Kan du tänka dig att vissa bidragstagargrupper ska ha skyldighet att efter bästa förmåga göra en insats inom...”

Låginkomstomr. Höginkomstomr. Barnomsorg 68 73 Skola och utbildning 63 69 Fritidsgård och ungdomsverksamhet 76 81 Sjukvård 63 65 Socialtjänst, socialvård 61 65 Arbetsmarknadsåtgärder 65 69 Äldreomsorg och åldringsvård 71 79 Kulturlivet 70 72 Sport— och idrottsanläggningar 72 80 Polis— och ordningsverksamhet 48 45 Skötsel och underhåll av området 72 79

intervjuundersökningen visar även att de boende anser att det vore bra om även de övriga i det egna bostadsområdet medverkade i den gemensamma produktionen. Samstämmigheten i de två bostadsområdena är påfallande. 77 procent av de som bor i låginkomstområden och 76 procent av de som bor i höginkomstområden anser att det vore bra om de boende i det egna bostadsområdet ”engagerade sig mer i vissa verksamheter som idag erbjuds av samhället”.

Intervjumaterialet visar således att de boende både själva vill delta i den gemensamma produktionen samt önskar se att grannarna i det egna bostads- området deltar i sådan verksamhet som samhället idag producerar.

Aktivitet, deltagande och delaktighet bör enligt de boende även gälla inom delar av arbetsmarknadspolitiken. En stor majoritet av de boende i såväl låg- som höginkomstområden anser att det är rimligt att begära att en del av de som idag uppbär förtidspension och arbetslöshetsersättning ska ha skyldighet att efter bästa förmåga göra en insats inom vissa offentliga verksamheter. I tabell 2.4 visas hur många procent av de som bor i låg- respektive höginkomstområden som anser att det vore bra om krav på mot- prestationer införs för vissa av de som erhåller bidrags- och försäkringser- sättningar.

Det tycks således finnas ett starkt stöd för idén att införa motprestationer för vissa grupper av mottagare av bidrags- och försäkringsersättningar. I höginkomstområdena är stödet endast marginellt större. Det skiljer endast några enstaka procentenheter mellan stadsdelarna. I stort sett anser mellan 60 och 80 procent att motprestationer kan vara bra för personer som idag erhåller kontanta stöd. När det gäller skolans område anser ca 65 procent att det är möjligt att låta exempelvis förtidspensionärer och arbetslösa att

• Sida 34
•  Original

Tabell 2.5 De boendes uppfattning om vilket som är det bästa sättet att hjälpa de som är arbetslösa. Låg- och höginkomstområden. Resultat av TEMO-undersökning. December 1996.

Låginkomr. Höginkomr. Ge pengar i bidrag 1 1 Ge bidrag men kräva en motprestation 36 47 Ge bidrag som ett återbetalningspliktigt län 4 2 Anställa fler tjänstemän som kan hjälpa den 6 3 arbetslöse att söka arbete eller utbildning Ge bidrag för att starta eget företag 10 5 Ge stöd till företag och föreningar som kan 33 36 skapa arbeten Ordna gratis fritidsaktiviteter 1 1 Vet ej/Ej svar 9 5 100 100

efter bästa förmåga göra en viss insats som kompensation för en del av sin ekonomiska ersättning.

Mot bakgrund av att arbetslösheten betraktas som ett av de största proble- men för närvarande fick de boende ange vilket som vore ”det bästa sättet att hjälpa arbetslösa?”. De intervjuade fick välja ett av sju olika svar. 1 tabell 2.5 redovisas resultatet.

Materialet ger en bild av de boendes uppfattningar om vad som är bra för den som är arbetslös. Två svarsalternativ framträder tydligt i materialet.

Det första gäller förslaget att man skall införa en motprestation för det ekonomiska stöd som ges. 36 procent av de boende i låg— och 47 procent av de boende i höginkomstområden anger att detta skulle vara det enskilt bästa sättet att hjälpa den som är arbetslös. Det andra gäller förslaget som innebär att företag och föreningar som skapar arbeten ges bidrag. Ca 35 procent av de boende, i såväl låg- som höginkomstområdena, anser att dessa företags- och föreningsstöd skulle vara det bästa sättet att hjälpa de som är arbetslösa.

Materialet ger en tydlig bild av att de boende anser att aktivitet, delta- gande och motprestation är komponenter som är viktiga i de lokala arbets- marknadspolitiska satsningarna.

Av Opinionsundersökningen framgår att de boende anser att det finns ut— rymme för förbättringar. Det förefaller inte i första hand vara ett enskilt verksamhetsområde som är helt fel eller helt rätt, istället handlar det om att ett inslag, eller ett fenomen, saknas. Det tycks som om detta skulle kunna utgöras av olika typer av inslag av delaktighet i den offentliga servicepro- duktionen. De boende har mycket tydligt gett uttryck för att de själva, lik- som de boende i allmänhet, i ökad utsträckning skulle kunna engageras i den produktion av offentliga servicetjänster som idag utförs av offentliga institutioner. Delvis som ett uttryck för samma uppfattning och attityd anser de boende att det finns skäl att införa motprestationer i vissa kontantstöds— modeller som riktas till exempelvis arbetslösa.

• Sida 35
•  Original

2.3. Utanförståendeskap

RRV kan konstatera att det för närvarande finns problem i vissa storstads- områden och att stat och kommun på olika sätt dimensionerat insatser av resurser för att möta de olika typer av socio-ekonomiska förhållanden som råder i de olika områdena. Mycket tyder på att vissa problem tilltar i omfatt— ning. Statistiken visar att andelen personer som står vid sidan om arbets— marknaden ökar kraftigt i de låginkomstområden som RRV studerat. Antalet daglediga (se definition i avsnitt 1.3) i Bergsjön har exempelvis ökat med 100 procent mellan år 1990 och 1994, en ökning från ca 600 till ca 1 200 personer. Det finns risker med en utveckling av detta slag. Bland grupper av arbetslösa kan ett utanförståendeskap riskera bli en slags norm, något som skulle bli ett stort problem i en välfärdsstat som Sverige.

2.4. Åtgärder behövs — en samhällsekonomisk och politisk utmaning

Mot bakgrund av de förhållanden som råder i vissa storstadsområden finns det såväl samhällsekonomiska som politiska skäl att diskutera åtgärder i syfte att komma tillrätta med problemen.

Problemen består sammanfattningsvis av att en allt större del av befolk- ningen i vissa storstadsområden står vid sidan av den ordinarie arbetsmark- naden samtidigt som den offentliga serviceproduktionen inte fullt ut lyckas möta den efterfrågan som finns.

RRV har funnit att olika offentliga producenter av service, det kan gälla barnomsorg, sjukvård eller polisens arbete, försöker dimensionera insat- serna utifrån de behov som finns. Verket har inte ambitionen att betygsätta den närmare dimensioneringen eller det exakta utförandet av dessa tjänster. Istället ser verket det som sin uppgift att ge ett underlag för Storstadskom- mittén samt ange områden där lösningar på problemen går att finna.

Det finns två verksamhetsområden som enligt verkets bedömning är sär- skilt relevanta i ett arbete som på både kort och lång sikt rör välfärdssituatio- nen i storstadsområden. Det är verksamhet riktad till barn- och ungdomar samt verksamhet som riktas till de som är arbetslösa.

När det gäller barn- och ungdomsverksamhet visar undersökningen att det i vissa stadsdelar finns brister vad gäller utbudet av vissa verksamheter. I exempelvis Bergsjön och Älvsborg torde det finnas efterfrågan för vidgade öppethållandetider. Dessutom är situationen i ett antal studerade skolor otill- fredsställande då viss oro bland såväl elever som personal kan noteras. Det tycks som om särskilt några skolor i de studerade låginkomstområdena sak- nar tillräckligt med vuxenrepresentanter.

När det gäller de som är arbetslösa kan det konstateras att man i vissa kommuner vid sidan om de ordinarie arbetsmarknadspolitiska verksamhe- terna inlett försöksverksamheter för att skapa lokal sysselsättning. I exem- pelvis Malmö och Göteborg ger man vissa personer som riskerar hamna i

• Sida 36
•  Original

långtidsarbetslöshet sysselsättning inom viss projektverksamhet. Bakom dessa verksamheter finns delvis tanken att man genom aktivitet skall hjälpa den som är arbetslös. Att aktivera den som råkat ut för arbetslöshet antas bidra till att personen i fråga minskar risken att komma vid sidan av det sociala liv och den gemenskap som ett arbete normalt innebär. Just själva aktiviteten antas således vara av värde för effektiviteten i den lokala arbets- marknadspolitiska satsningen. Dessa tankar styrks av brittisk forskning. I rapporten Long-term unemployment — Individual risk factors & Outcomes (Policy Studies Institute, London, 1996) visas vilken central roll social kon- takt spelar för den enskilde individen när denne skall försöka komma till- baka in på arbetsmarknaden. Rapporten visar hur sannolikheten att få ett arbete ökar i takt med att individen deltar i ett socialt sammanhang. Många olika exempel på detta visas, bl a visas att folk som ofta deltar i gemenska— pen på de lokala pubarna lättare tycks komma tillbaka på arbetsmarknaden. Forskarna pekar på betydelsen av sociala kontakter.

Samtidigt som det i enlighet med vad som sagts ovan finns utrymme för ytterligare förbättringar vad gäller verksamhet riktad till barn- och ungdo- mar samt de som är arbetslösa finns det skäl att i detta sammanhang påminna om de tydliga uttryck för önskan om insyn, inflytande och delaktighet som de boende i dessa stadsdelar gett uttryck för i den opinionsundersökning som RRV låtit TEMO AB göra i dessa områden. I samtliga områden ansåg en klar majoritet av de boende att de på fritiden och utan ersättning kunde tänka sig att hjälpa till, eller delta, i den produktion av offentliga service- tjänster som samhället idag tillhandahåller. Här var det just verksamhet rik- tad till barn och ungdomar samt arbetsmarknadsåtgärder som angavs av de boende. RRV anser att det i det fortsatta arbetet med att finna lösningar på problemen i storstäderna vore rimligt att överväga möjligheter att ta vara på den kraft som kan finnas i dessa uttryck för delaktighet.

Det finns även tydliga tecken på att de boende även önskar att delaktighet, och strävan till aktivitet och medverkan, även bör gälla i allmänhet. RRVs material visar att de boende även gärna ser att grannarna medverkar i den produktion av välfärdstj änster m m som samhället normalt producerar. Detta uttryck gäller även folks uppfattning om arbetsmarknadsåtgärderna. Man svarar i Opinionsundersökningen att det bästa sättet att hjälpa den som är arbetslös är att ge bidrag till försörjning samtidigt som den arbetslösa perso- nen aktiveras antingen i ett arbete eller på något annat sätt. Bilden av att de boende önskar se mer av delaktighet och social gemenskap inom de verk- samheter där det förefaller finnas problem i de studerade storstadsområdena är slående.

Mot denna bakgrund förefaller det vara rimligt att Storstadskommittén i sitt fortsatta arbete med att söka finna åtgärdsförslag som syftar till att för- bättra situationen i bla storstädernas låginkomstområden bör fokusera de frågor som rör delaktighet, men även att finna former inom arbetsmarknads— politiken för att aktivera de som står vid sidan om den ordinarie arbetsmark-

• Sida 37
•  Original

naden. Om detta skall innebära att man inför system med motprestationer tar verket inte ställning till. Det finns ett folkligt stöd för denna typ av lös- ningar enligt TEMO:s opinionsundersökning som RRV beställt. Det finns tydliga och lättförståeliga fördelar med sådana former inom arbetsmark- nadspolitiken, men RRV anser att man noga bör studera vilka eventuella negativa effekter ett sådant system skulle medföra om det permanentades.

Sammanfattningsvis anser RRV att det är troligt att arbetet med att finna lösningarpå några av de centrala problem som visar sig i storstadsområden bör sökas i frågor som rör delaktighet. Det gäller såväl de boende generellt som de som kommit att stå utanför arbetsmarknaden.

• Sida 38
•  Original

' . ....' . || | " " " ..' ." ||| '%'d'. _.__ "'"_,' |||_ |mnifi|£+ '||' m_mm" MWWMR... ': ' ;. mfl,-||, ,|||_1 *l'l|||||'.m1_h=d1-|ln ill.,,mtm'" .. ,: - ”..—.". ”wa—...min. | - ' '="'

" '. -.|. i.u-Intl 'In-'i. '— |._-l! |'a-M ._'”

" '_ _ . ' nl. ' ". 33.1", ,_15,' |. mik ".".i'r ån.. jul-M ||ä| &, -|'|.- ||". ., H.. _ . ' :-" . NJE'M- "WH—[._' |._"l'"|' | T

' " . | ."" . . [Manhun- Mn|'MM|-.H"1"...ll Jkl...- äh: .' ' __,lb' »'.._|,—. __ ,',l'__',|,_ LJ',__,._,,, l,,l... |'a-"_ ' ,,,-t,,|,||,|, ||,,, ,.,||, | ,, ,,_'_,',,, .,,|| l1||!,_|_,., hi!,L______ ,”, ,',,,||_, ,_, __,,.,,, _,|'| .

L..—_| .. —T ." _ ._'. "|" ,|. _ _ -.|.. . .-—.» . .-. '! . . i.|'..' ... . . ' . ..;. ., __ _ . H _ .. . . _ ,

.

' i!" ' _

jr.-L....

' :",' ' '.."*_ ' _ |i-_-,,, 'Cl'.||_| ||E|.||' '|.|"_||."|__'_| I. " 'i'|1|£1||| | '"QLru ' "mmm.. mdwmn _ :|-".u.u |||,||._lu indumwmnn" It'll'n'l.” WWW? '.'—re.." ul ull.—JN L" Iul' I..-" |—| |. "| 'M' '"" ' l1du' ..u||"_|"|'_mm'Ml' |.'l|' ,nwnw, m. n'- M T ,*|— l-WWHF . , —.,|||| .||| ._..|||:n,_ || nu lvg-"Ill ”'&' ul'ni gulla—HM.: I.M.". Mill-'I | .|_,|u_u.|'||w.u. ||| .” M. ,ll,l_"_. M ml &_

' |,|.|_, Ein '||_|'|[_'ii '— "," ||" ||...'. WL... _ ""'" ,,. ': " " ' 'm m.. "— TMM" » u.. ""n' '

|__ .— muLL'gu',

I"", '" "| DFF,-"l ,! "II-|."—

. itil?

||.'||..|n "|||?”

• Sida 39
•  Original

3.2. Två bostadsområden — Bergsjön och Älvsborg

Projektet Välfärd i verkligheten (VIVE) syftar till att spegla såväl utbud som efterfrågan av välfärdstjänsteri tre svenska storstäder. Med syftet att skapa jämförbara storheter väljs ett hög- och ett låginkomstområde ut i varje stad. I Göteborg har stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg valts ut. Stadsdelarna representerar dels ett område med mycket låg genomsnittlig inkomst, dels ett område med mycket hög genomsnittlig inkomst. Ingen av stadsdelarna kännetecknas av extrema förhållanden, även om skillnaderna är stora stads- delarna emellan. Genomsnittlig inkomst har således varit det främsta krite— riet som bestämt vilka stadsdelar som skulle utgöra grunden för utredning— ens Göteborgsmaterial.

Bergsjön är ett förhållandevis modernt förortsområde i Göteborgs nord- östra del. Området byggdes på 1960-talet i ett natur- och skogsområde ca 5

• Sida 43
•  Original

kilometer från stadens centrum och beläget precis intill den klassiska, och på 1940-talet uppförda, arbetarstadsdelen Kortedala.

Stadsdelen Bergsjön kännetecknas av kuperad terräng med inslag av bergsformationer. Ett par sj öari området samt en vacker utsikt över kringlig- gande arealer bidrar till att området kan kategoriseras som naturskönt. Om— rådet är en direkt produkt av en aktiv stadsplanering. Runt de bostäder och arbetsplatser som utgör det egentliga området går en ringled som minskar trafiken inom området samt leder förbi annan trafik. Ringleden inramar stadsdelen Bergsjön på ett tydligt sätt. Avgränsningen gör att en utifrån kommande betraktare snabbt kan bilda sig en uppfattning om Bergsjöns fy- siska struktur.

Den största arbetsgivaren är kommunen. I övrigt saknas stora arbetsgivare inom områdesgränsema. Bostäderna är i huvudsak byggda på 1960-talet och är av flerfamiljstyp. Inom området finns några avskiljda radhus- och villaområden. I Bergsjön bor ca 12 800 personer. Hälften är män och hälften är kvinnor. Älderspyramiden visar att stadsdelen är förhållandevis ”ung”.

Stadsdelen Älvsborg är i stor utsträckning ett gammalt bostadsområde be- läget några kilometer sydväst om Göteborgs centrala delar. Området utgörs av delområdena Fiskebäck, Långedrag, Hagen och Grimmered. Området ligger naturskönt beläget vid kusten och avgränsas inåt land av stadsdelarna Majorna, Frölunda och Tynnered.

Älvsborg är inte lika tydligt geografiskt avgränsat som Bergsjön. Områ- det har vuxit fram successivt, något som gör att stadsplaneringen inte är lika tydlig som i Bergsjön. Havet utgör en tydlig avgränsning västerut och några motorleder utgör en viss, och ungefärlig, avgränsning norr— och österut.

Området kan betraktas som ett bostadsområde, även om det finns ett antal medelstora arbetsgivare med lokaler i området. Bostäderna utgörs i huvud- sak av radhus och villor. Ett mindre antal flerfamiljshus finns i området. I Älvsborg bor ca 18 500 personer. Hälften är män och hälften är kvinnor. Älderspyramiden visar att stadsdelen är förhållandevis ”ung”.

Vid en jämförelse mellan de två stadsdelarna framgår att befolkningen under 1990—talet ökat något i Älvsborg, medan den minskat i Bergsjön. Ök- ningen i Älvsborg förklaras huvudsakligen av att en viss förtätning sker. Andelen flerfamiljshus har också ökat i denna stadsdel under senare år. Dessutom kan ett ökat äldreboende noteras. Detta sedan kommunen gjort vissa satsningar (se nedan under avsnitt 3.4).

Andelen lägenheter eller småhus med 1 till 3 rum är i Älvsborg 20 pro- cent. I Bergsjön är motsvarande tal 80 procent. I Älvsborg utgör småhus med 5 eller fler rum 55 procent av antalet lägenheter och småhus. Andelen hushåll som består av ensamstående är (FOB 90) i Älvsborg 17 procent och i Bergsjön 44 procent. Det genomsnittliga hushållet har fler medlemmar i Älvsborg än i Bergsjön.

Andelen utländska medborgare tycks under 1990-talet ha varit konstant i Älvsborg, knappt 3 procent av befolkningen, medan andelen i Bergsjön

• Sida 44
•  Original

ökat från 26,7 procent (år 1991) till 31,4 procent (år 1995). Till detta kom- mer andelen personer som är ”före detta utländska medborgare”. År 1995 utgjorde denna grupp 8 procent av de boende i Älvsborg och 23 procent i Bergsjön. Summan av utländska medborgare och ”före detta utländska medborgare” brukar i befolkningssammanhang benämnas personer med ut- ländsk anknytning. I Älvsborg utgör denna grupp 8 procent av de boende. 1 Bergsjön utgör gruppen personer med utländsk anknytning 54 procent av det totala antalet boende.

Den genomsnittliga inkomsten är högre i Älvsborg än i Bergsjön. Medel- inkomsten har minskat i Bergsjön bland såväl kvinnor som män under 1990- talet. År 1993 var genomsnittsinkomsten bland mån 232000 i Älvsborg, medan den var 110000 i Bergsjön. För kvinnor var motsvarande siffror 133 000 kronor mot 86 000 kronor. Medelinkomsten har ökat för såväl kvin— nor som män i Älvsborg.

Antalet arbetstillfällen inom Älvsborg uppgick år 1994 till 4 345, i Berg— sjön var de 1 552. I Bergsjön svarade offentliga arbetsgivare för ca 77 pro- cent av arbetstillfällena, medan den privata sektorn bidrog med 23,1 pro- cent. Av de 1 193 offentliga arbetstillfällena stod kommunen för 1 152. An- talet arbetstillfällen har minskat med 24 procent under 1990-talet. I Älvs- borg svarar de privata arbetsgivarna för 62 procent av arbetstillfällena, me- dan de offentliga svarade för 38 procent. Antalet arbetstillfällen har minskat med 21 procent under 1990-talet.

Förvärvsfrekvensen minskade under 1990-talet i Bergsjön från 72 till 40 procent. Förvärvsintensiteten bland utländska medborgare boende i området är för närvarande ca 20 procent. I Älvsborg har den totala förvärvsintensite- ten i området sjunkit från 86 till 79 procent under samma period. Observa— tionsperioden kännetecknas av att det var högkonjunktur i såväl början som slutet av perioden. Det bör noteras att förvärvsfrekvensen i den uppåtgående konjunkturen under senare år visat tecken på att stiga i Älvsborg. I Bergsjön har istället förvärvsfrekvensen fortsatt att minska (to m år 1994).

När det gäller uppgifter om arbetslöshet och personer sysselsatta i arbets- marknadspolitiska åtgärder är läget förhållandevis allvarligt i Bergsjön, men det låter sig inte speglas med de vanliga arbetslöshetstalen. Anledningen är att ett stort antal personer utförsäkrats ur a-kassan. Av denna anledning är det mer ändamålsenligt att fokusera andelen arbetslösa och förtidspensionä— rer samt det s k ohälsotalet i respektive område. I Bergsjön har andelen för- tidspensionärer ökat under 1990-talet från 11,3 (år 1989) till 14,3 procent (år 1993) av befolkningen. Motsvarande uppgifter från Älvsborg är 3,7 och 4,3. I Bergsjön är mer än varannan person (51%) mellan 60 och 64 år förtids- pensionerad, i Älvsborg är motsvarande uppgift 21 procent.

Ohälsotalet har ökat i de två områdena under 1990-talet och var 99,3 (er- satta dagar, RFV) år 1994 i Bergsjön, men endast 25,5 i Älvsborg. Personer i åldrarna 55 till 64 år är i princip helt vid sidan om ordinärt yrkesliv, ohälso- talet är här i genomsnitt 219,3 (ersatta dagar per år).

• Sida 45
•  Original

Sammanfattningsvis är Bergsjön en stadsdel med en större andel hushåll med låga inkomster och mer påtagliga sociala problem än vad som är fallet i stadsdelen Älvsborg. Den socio-ekonomiska skillnaden mellan områdena har ökat mellan åren 1990 och 1994.

3.3 Utbud av välfärdstjänster - kontanta ersättningar

Sveriges stat och kommuner utbetalar årligen ett stort antal olika bidrag och försäkringsersättningar till de svenska hushållen. Det gäller såväl generella som specialdestinerade och behovsprövade bidrag och ersättningar.

I detta avsnitt redovisas en kartläggning av de kontant utbetalda bidrags— och försäkringsersättningarna till hushållen i Bergsjön och Älvsborg. Redo— visningen gäller åren 1990 och 1994. De ekonomiska ersättningarna utgörs av skattepliktiga respektive icke skattepliktiga bidrag och ersättningar. Ne- dan specificeras de största delarna inom respektive kategori:

Skattepliktiga ersättningar Icke skattepliktiga ersättningar Förtidspension Bostadsbidrag/KBT Sjukpenning Barnbidrag Föräldrapenning KAS Arbetsmarknadsstöd Socialbidrag

Datafångsten har skett genom bearbetning av SCBs forskningsdatabas, IoF— basen i Örebro. I denna finns samtliga uppgifter om hushållens inkomster och förmögenheter. Alla faktorinkomster, bidrag och ersättningar som utbe- talats till de boende i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg har strukturerats för analysändamål. Förutom inkomsterna redovisas även hushållens inbetal- ningar av direkta skatter. I Bilaga 1 återges det tabellmaterial som utgör grund för framställningen i detta avsnitt.

Tabell 3.1 Offentliga hushållstranfereringar till hushållen i Bergsjön och Älvs- borg. Göteborgs kommun. Ar 1990 och 1994. Kronor. Procentuell

utveckling. Område År 1990 År 1994 Förändring Bergsjön, tot. 390 455 000 436 746 000 + 1 1,9 % __ per capita 28 108 34 270 + 21,9 % Älvsborg, tot. 213 174 000 262 237 000 + 23,0 % per capita 12 234 14 302 + 16,9 %

I tabell 3.1 framgår att det totala stödet till de boende i Bergsjön är väsentligt mer omfattande än stödet till hushållen i Älvsborg. Det gäller såväl i abso- luta tal som fördelat per invånare (per capita). Till Bergsjöns 12 744 invå- nare betalades år 1994 ut 436,7 miljoner kronor, vilket är 11,9 procent mer än vad som utbetalades år 1990. Till hushållen i Älvsborg utbetalades 262,2 miljoner kronor år 1994, en ökning motsvarande 23 procent på fyra år. En

• Sida 46
•  Original

ökad befolkning i denna stadsdel bidrar till att förklara denna utveckling. När hänsyn till antalet boende tas erhålls andra utvecklingstal. År 1994 utbe— talades ca 34 000 kronor per boende i Bergsjön, en ökning med ca 22 pro- cent sedan 1990. Motsvarande tal för Älvsborg är 14 300 kronor och 16,9 procent.

Redovisningen i Tabell 3.1 är förhållandevis översiktlig. Den visar att den offentliga sektorn utbetalar mer än dubbelt så mycket resurser per invånare i Bergsjön än vad som utbetalas till de som bor i Älvsborg. Utbetalningarna ökar i båda stadsdelarna, men ökningstakten är högre i Bergsjön.

Vi har även studerat hur stor del av de utbetalda bidragen och försäkrings- ersättningarna som motsvaras av inbetalda skatter (direkta skatter). Fördel- ningspolitiken i Sverige syftar till att omfördela ekonomiskt välstånd från höginkomsttagare till låginkomsttagare. Nedanstående redovisning illustre- rar att det styrs mer bidrags- och försäkringsersättningar till låg- än till hög— inkomstområden.

De direkta skatterna uppgick år 1994 till 1,044 miljarder kronori stadsde— len Älvsborg, och O,255 miljarder kronor i Bergsjön. Detta motsvarar 56 937 kronor per capita/år i Älvsborg och 20 000 kronor i Bergsjön.

I tabell 3.2 har de belopp som redovisats i tabell 3.1 minskats med de direkta skatter som hushållen inbetalar till stat och kommun. Arbets givarav— gifter, företagsskatter och mervärdesskatt ingår inte i materialet.

Tabell 3. 2 Offentliga hushållstranfereringar minus inbetalade skatter. Hushål- len' ] stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg. Göteborgs kommun. År 1990 och 1994. Kronor. Procentuell utveckling.

Område År 1990 År 1994 Förändring

Bergsjön, tot. 71 243 182017 + 155,5 % __ per capita 5 129 14283 + 1785 % Alvsborg, tot. — 657 114 000 — 781 926 000 — 19,0 %

per capita —37713 —42644 — 13,1%

I tabell 3.2 framgår att hushållen i Älvsborg betalar in ca 782 miljoner kro- nor mer i skatt än de får tillbaka i bidrag och försäkringsersättningar. I Bergsjön erhåller hushållen i genomsnitt positiva ”nettoersättningar”, dvs de erhåller mer i bidrag och försäkringsersättningar från stat och kommun än de erlägger i direkta skatter. De totala nettotransfereringama till stadsde- len Bergsjön uppgick år 1994 till 182 miljoner kronor.

Varken tabell 3.1 eller tabell 3.2 visar hur hushållen genererar sina in- komster samt om dessa räcker för att täcka hushållens utgifter för livsnöd- vändig konsumtion samt hyra, dvs om de är tillräckliga för att hålla hushål- len ovanför socialbidragsnormen. Eftersom utgifterna för socialbidrag är omfattande samt ökar, särskilt i Bergsjön, bör andelen hushåll som ligger under normen av rent systemtekniska orsaker vara låg. Anledningen är att socialbidrag utbetalas så snart ett hushåll kan göra troligt att hushållet inte

• Sida 47
•  Original

Tabell 3. 3a) Socialbidrag till sambohushåll (gifta eller sambeskattade)" 1 stads- delarna Bergsjön och Älvsborg' 1 Göteborgs kommun. År 1994. För varje socio-ekonomisk grupp anges andelen hushåll som erhåller socialbidrag (A), genomsnittligt utbetalt belopp (B) samt andelen hushåll som inte når socialbidragsnormen (C). Kronor. Procent. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

Bergsjön Älvsborg Gifta/sambo A B C A B C 18—24 u b 67,7 61 900 13,3 — — - 18—24 1 b 72,2 82 900 11,1 — — — 18—24 2 b+ 62,5 76 300 25,0 — — — 25—44 u b 45,4 62 700 5,9 1,2 78 200 1,9 25—44 1 b 48,0 69 300 8,1 0,3 19 500 0,7 25—44 2 b+ 43,6 82 900 4,1 0, 4 13 800 0,9 45—64 u b 9, 5 73 700 2,3 0,1 2 400 0,6 45—64 1 b 12, 5 73 200 4,5 0, 7 19 800 1,6 45—64 2 b+ 36, 2 97 400 3,4 2, 2 111 200 1,9 65— u b 8,3 83 000 1,9 0,3 51 700 — 65— 1 b _ _ _ _ _ _ 65— 2 b+ _ _ _ _ _ _ Totalt 28,2 78 000 4,1 0,3 37 300 0,8

genererar inkomster som är tillräckliga för att möta de utgifter som samman— taget konstituerar socialbidragsnormen. Det kan konstateras att utgifterna för socialbidrag ökat väsentligt under perioden 1990—1994. Hushållen i Bergsjön erhöll år 1990 43,7 miljoner kronor. År 1994 utbetalades 119,5 miljoner kronor, vilket motsvarar en ökning om 173 procent på fyra år. Den försämrade ekonomiska situationen märks i samtliga hushållskategorier samt i alla åldersgrupper i stadsdelen. Antalet ensamstående män (25—44 år) utan barn som erhöll socialbidrag ökade exempelvis från 301 till 558 under perioden, och det genomsnittligt utbetalade belopp per år, till dessa män, ökade från 26 800 kronor till 45 900 kronor.

För att få en mer nyanserad bild av hushållens ekonomiska situation har några olika redovisningsgrunder använts. För det första har andelen social- bidragstagare, genomsnittligt belopp samt andelen som inte når upp till so- cialbidragsnormen genererats per hushållstyp och åldersgrupp. Detta redo- visas i tabell 3.3. För det andra har andelen hushåll som till en viss del är beroende av bidrag och olika försäkringsersättningar redovisats separat. Detta redovisas i tabell 3.4.

Socialbidrag utbetalas till enskilda hushåll först sedan socialtjänsten i kommunen, eller stadsdelsnämnden, funnit att annan finansiering inte står att finna. Socialbidragen anses allmänt vara individens sista ”skyddsnät”. Ett väl strukturerat material rörande utbetalningar av socialbidrag utgör där- för ett intressant analysunderlag när det socio-ekonomiska läget i ett bo— stadsområde skall analyseras. I tabell 3.3 redovisas såväl andel som genom- snittligt belopp per hushållstyp.

• Sida 48
•  Original

Tabell 3.3b) Ensamhushållens socialbidrag i stadsdelarna Bergsjön och Älvs- borg i Göteborgs kommun. Ar 1994. För varje socioekonomisk grupp anges andelen hushåll som erhåller socialbidrag (A), ge- nomsnittligt utbetalt belopp (B) samt andelen hushåll som inte når socialbidragsnormen (C). Kronor. Procent. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

Bergsjön Älvsborg Ensamst. A B C A B C 18—24 u b 44,7 35 600 29,4 4,8 13 300 43,7 18—24 1 b 63,6 45 300 21,2 — — — 18—24 2 b+ 69,2 45 400 1 1,5 — — — 25—44 1.1 b 40,5 43 500 11,3 5,0 33 100 12,1 25—44 1 b 47,5 42 700 15,2 3,3 16 400 9,9 25—44 2 b+ 51,1 45 200 8,7 8,8 40 900 8,0 45—64 u b 20,8 37 900 5,6 2,2 28 900 3,8 45—64 1 b 27,8 42 400 3,3 1,3 21 600 1,3 45—64 2 b+ 50,0 80 800 3,7 — — — 65 _ u b 10,7 35 300 3,0 0,3 27 500 0.7 65— 1 b _ _ _ _ _ _ 65— 2 b+ _ _ _ _ _ _

Totalt 33,7 40 800 12,2 3,5 24 100 17,7

Redovisningen i tabell 3.3 visar i princip upp två mycket olika socio-eko- nomiska miljöer. I Bergsjön är andelen hushåll som tar emot socialbidrag hög. Detta gäller oavsett vilken hushållskategori som studeras. I Älvsborg är det förhållandevis få hushåll som emottar socialbidrag. Egentligen är det endast ensamstående föräldrar med fler än två barn som utmärker sig i Älvs— borgsmaterialet. 8,8 procent av dessa hushåll tar emot socialbidrag, något som uppenbarligen inte räcker, eftersom 8 procent av dessa hushåll (räknat på årsbasis och sedan de erhållit socialbidrag) hamnar under socialbidrags— normen. Det genomsnittliga beloppet, som uppgår till 40 900 kronor per år till dessa hushåll, visar att det även kan vara besvärligt för vissa ensamstå- ende föräldrar i detta höginkomstområde. För att få ett perspektiv på uppgif- terna från Älvsborg kan det nämnas att mer än hälften av Bergsjöns ensam- stående föräldrar, med två eller fler barn, uppbär socialbidrag. I klartext be— tyder detta att 8 procent i Älvsborg skall jämföras med 50 procent i Berg— sjön.

I det ovan redovisade statistiska materialet framgår inte de olika hushålls- kategoriemas grad av bidragsberoende, bara de belopp som utbetalats samt hur många som inte når upp till socialbidragsgränsen. Denna information är strategisk när man som utbetalare, dvs kommunens socialförvaltning, skall skapa sig en uppfattning om vidden av de socio-ekonomiska problemen. Man kan i ovanstående uppställningar se att det finns stora problem i Berg- sjön och att det rör sig om unga familjer med barn. Ovanstående information säger dock ingenting om hur många som är sysselsatta med arbete under dagtid för att intj äna ekonomiska resurser till hushållet. På grund av de svåra

• Sida 49
•  Original

Tabell 3.4a) Andel och antal hushåll (gifta/sambo) vars disponibla inkomster till minst 76 procent består av antingen förtidspension, ersätt- ningar p ga arbetslöshet, socialbidrag eller kombinationer av dessa ersättningsslag (Definition 1). Hushåll i stadsdelarna Bergs- jön och Älvsborg. Göteborgs kommun. Ar 1994. För varje socio— ekonomisk grupp anges andelen hushåll som till minst 76 procent är bidragsberoende enligt Definition 1 ovan, antal personer som är bidragsberoende enligt Definition 1 år 1994 samt antal perso- ner som är bidragsberoende enligt Definition 1 år 1990 (inom pa- rentes). U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

Bergsjön Älvsborg Gifta/sambo Andel % Antal 94 Antal 90 Andel % Antal 94 Antal 90 18—24 11 b 20,0 3 (_) _ _ (_) 18—24 1 b 38,9 7 (2) — — (—) 18—24 2 b+ — — (—) — — (—) 25—44 u b 14,3 17 (6) — — (—) 25—44 1 b 13,1 26 (4) — — (—) 25—44 2 b+ 4,9 24 (8) — — (—) 45—64 u b 12,3 53 30 0,4 6 (9) 45—64 1 b 8,0 9 (2) 0,2 1 (1) 45—64 2 b+ 3,4 4 (2) — — (—) 65— u b 6,1 19 (19) 0,2 2 (_) 65— 1 b — — — — — (—) 65— 2 b+ — — — — — (—) Totalt 8,9 162 (73) 0,2 9 (10)

förhållanden som råder på arbetsmarknaden och utformningen av flertalet av de stödformer som utgör skyddsnätet för drabbade hushåll är det svårt att utläsa hur stort antal vuxna personer som både bor i området och dess— utom vistas i området dagtid. Vi antar att de sociala förhållandena i ett om- råde till viss del är beroende av hur stor andel av befolkningen som utgörs av vuxen dagbefolkning i ett område.

För att få en uppfattning om hur stor del av de boende i respektive område som ”i stort sett” har sin försörjning tryggad genom bidrag och försäkrings— ersättningar har vi studerat de hushåll vars disponibla inkomst till minst 76 procent (76 — 100%) är sammansatt av ersättningar från AMS, socialbidrag och förtidspension, eller kombinationer av dessa ersättningar. Denna indel- ning, eller gruppering, kallas i det följande för Definition 1. Personer som uppbär ett av dessa ersättningsslag, eller kombinationer av dessa, antas inte utföra något arbete (motprestation) för den tid som är aktuell. De personer som till minst 76 procent sätter samman sin disponibla inkomst med dessa ersättningsslag betraktas i denna utredning som i huvudsak daglediga. Även om en del av förtidspensionärema ofta har en kraftigt nedsatt förmåga att arbeta, och därmed är förhindrade att utföra många traditionella eller ordi- nära arbetsuppgifter, räknar vi inte automatiskt samtliga dessa personer till gruppen sjuka.

• Sida 50
•  Original

Tabell 3.4b) Andel och antal ensamhushåll vars disponibla inkomster till minst 76 procent består av antingen förtidspension, ersättningar p ga arbetslöshet, socialbidrag eller kombinationer av dessa ersätt- ningsslag (Definition 1). Hushåll 1 stadsdelarna Bergsjön och Älvs- borg. Göteborgs kommun. År 1994. För varje socio-ekonomisk grupp anges andelen hushåll som till minst är bidragsberoende en- ligt Definition 1 ovan, antal personer som är bidragsberoende en- ligt Definition ] år 1994 samt antal personer som är bidragsbero- ende enligt Definition 1 år 1990 (inom parentes). U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

Bergsjön Älvsborg

Ensamst. Andel % Antal 94 Antal 90 Andel % Antal 94 Antal 90 18—24 u b 17,1 189 (37) 0,9 12 (4) 18—24 1 b 6,1 '4 (4) — — (_) 18—24 2 b+ — — (1) — — (_) 25—44 u b 20,6 362 (142) 2,5 24 (16) 25—44 1 b 6,1 16 (6) — — (—) 25—44 2 b+ 1.6 5 (4) — — (—) 45—64 11 b 23,6 296 (236) 4,1 32 (28) 45—64 1 b 4,4 4 (4) — — (2) 45—64 2 b+ 11,1 3 (2) — — (—) 65— u b 5,3 46 (19) 0,1 1 (1) 65— 1 b — — (1) —

65— 2 b+ — — (-) —

Totalt 16,0 926 (456) 1,6 69 (51)

Vi har även studerat andelen hushåll som är bidragsberoende i vidare me- ning. Två ytterligare definitioner har använts. Det gäller dels de som till minst 76 procent sätter samman sin disponibla inkomst genom förtidspen- sion, sjukpenning, arbetsmarknadsstöd samt något eller flera av de skattefria bidrag som finns (Definition 2), dels de som till minst 76 procent sätter sam- man sin disponibla inkomst genom ett eller flera av de skattepliktiga och/el- ler skattefria bidrag som finns (Definition 3). Resultatet av dessa databear— betningar redovisas i Bilaga 1.

Den fortsatta framställningen bygger emellertid på statistiska bearbet- ningar enligt den snävare definitionen av daglediga (Definition 1).

I tabell 3.4a och tabell 3.4b framgår att det skett en väsentlig ökning i antal hushåll som i stor utsträckning får sin försörjning genom förtidspen— sion, arbetsmarknadsstöd, socialbidrag eller kombinationer av dessa kon- tanta stöd. I Bergsjön har dessa hushåll ökat från 529 år 1990 till 1 088 år 1994, en ökning motsvarande 106 procent. Situationen i Älvsborg är väsent- ligt mindre påfallande. År 1990 uppgick dessa hushåll till 71, år 1994 till 76 stycken. Ökningen motsvarar 7 procent. Om hänsyn till förändringar i folkmängden tas så blir skillnaden mellan stadsdelarna mer framträdande. I Bergsjön var ökningen 115 procent, istället för 106, och i Älvsborg 2 pro— cent, istället för 7 procent, när siffrorna justerats för förändringar i befolk- ningen.

• Sida 51
•  Original

En konsekvens av detta är att antalet hushåll där den disponibla inkoms- ten till minst 76 procent konstitueras av de tre ovan nämnda ekonomiska stöden har fördubblats i Bergsjön på 1990—talet. I Älvsborg är ökningen en- dast marginell under samma period, det rör sig endast om några få procent- enheter.

Om hushållsuppgiftema räknas om till antal vuxna personer ges en bild av hur många personer som dagtid vistas i området. Det bör dock understry— kas att uppgifterna speglar förhållanden från år 1994 samt att beräkningar av detta slag alltid förutsätter ett visst inslag av schabloner. SCB-statistiken visar att det år 1994 fanns 1 250 vuxna personer som var daglediga i områ- det. I Älvsborg är antalet daglediga personer mindre än i Bergsjön. Endast 87 personer var daglediga år 1994. Annorlunda uttryckt betyder detta att 13,3 procent av den vuxna befolkningen i Bergsjön respektive 0,6 procent av den vuxna befolkningen i Älvsborg är daglediga. I dessa tal ingår perso- ner över 65 års ålder, något som bidrar till att andelen daglediga kan före- falla var låg i Bergsjön, särskilt mot bakgrund av den arbetslöshet som råder i området.

Om motsvarande beräkning görs där ålderspensionärer exkluderas, och där den vidaste av de ovan beskrivna definitionerna över bidragsberoende används (Definition 3) finner vi att andelen daglediga ökar kraftigt i främst Bergsjön. Andelen uppgick år 1994 till ca 33 procent, och i Älvsborg till ca 5 procent.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att den socio-ekonomiska situa- tionen i väsentlig utsträckning skiljer sig åt mellan de två olika bostadsom- rådena. Andelen hushåll som är beroende av bidrag är väsentligt högre i Bergsjön jämfört med Älvsborg. Samtidigt konstaterar RRV att andelen per- soner som är daglediga i sitt eget bostadsområde också är väsentligt högre i Bergsjön än i Älvsborg.

3.4 Utbud av välfärdstjänster — service

Stadsdelsnämnden (kommunen) tillhandahåller det huvudsakliga utbudet av välfärdstjänster bestående av personlig service till de boende i området. Den näst största leverantören av offentlig service är primärvårdsorganisationen. Därefter kommer statens decentraliserade verksamhet. När det gäller staten rör det sig i stort sett om polisverksamhet, arbetsförmedling och försäk- ringskassans verksamhet.

3.4.1. Stadsdelsnämndernas verksamhet

Stadsdelsnämndema producerar offentliga tjänster inom huvudsakligen sex verksamhetsområden. Dessa är

Barnomsorg Grundskola

• Sida 52
•  Original

Äldreomsorg

Individ- och familjeomsorg Funktionshinder Fritid och kultur

Stadsdelsnämnderna (SDN) i Bergsjön och Älvsborg erhåller varje år en summa pengar från kommunen. Fördelningen sker i enlighet med en resurs- fördelningsmodell, se ovan avsnitt 3.1. Nedanstående redovisning avser budgetåret 1995. I tabell 3.5 redovisas resurstilldelningen till de två stads- delsnämnderna.

Tabell 3.5 Bokslutsuppgifter för Bergsjön SDN och Älvsborg SDN. År 1995. Tusen kronor.

Bergsjön Älvsborg Kommunbidrag 404 554 233 455 Statsbidrag 38 909 5 854 Avgifter 30 015 21 512 Summa intäkter 514 608 291 464 Summa kostnader 516 638 293 735 Resultat — 2 030 — 2 271 Kommunbidrag/inv. 31,6 12,6 Statsbidrag/invånare 3,0 0,3 Avgifter/invånare 2,3 1,2

Resurstilldelningen vad gäller kommun- och statsbidrag avses spegla de olika förhållanden som råder i de två stadsdelarna. Syftet är att skapa förut- sättningar för god offentlig tjänsteproduktion. Förvaltningama tar även ut avgifter för att täcka de kostnader som verksamheten genererar.

I tabell 3.5 framgår att kommunbidraget till de boende i Bergsjön är vä- sentligt större än motsvarande bidrag till de boende i Älvsborg, 31 600 kro— nor per år att jämföra med 12 600 kronor. Uppskattningsvis 2 000 kronor av denna differens förklaras av att Bergsjön åtagit sig att producera viss vård för hela Göteborgsområdet. Det gäller Bergsjöhöjds äldreomsorg. En vä- sentligt större del av skillnaden i kommunbidragen räknat per invånare, och år, förklaras av skillnader i volymer av utbetalda socialbidrag. I Bergsjön utbetalades ca 129 miljoner kronor i socialbidrag år 1995, medan man i Älvsborg endast utbetalade 4 miljoner kronor. Detta betyder att socialbidra- gen svarar för ca 10 000 kronor per invånare och år i Bergsjön, medan mot- svarande kostnad i Älvsborg uppgick till ca 230 kronor per invånare och år. Om kommunbidraget reduceras med dessa utgifter och de särskilda utgifter som åtgår för Bergsjöhöjd framkommer en något mindre stor skillnad mel- lan stadsdelarna. Det ”rensade” kommunbidraget uppgår år 1995 till 20 000 kronor per invånare i Bergsjön och till 12 400 kronor i Älvsborg.

I det följande beskrivs tjänsteproduktionen i Bergsjön SDN respektive Älvsborg SDN. RRV fokuserar inte verksamheten som gäller funktionshin- der, se avsnitt 1.4.1 Verksamhetsnära välfärdstjänster.

• Sida 53
•  Original

Personal

I december 1995 hade Bergsjön SDN 1 084 personer anställda, en minsk- ning jämfört med år 1993 då 1 102 personer var anställda. Vid en omräkning till heltidstjänster framkommer att antalet tjänster ökat något mellan åren 1993 och 1995, från 921 till 924. När det gäller årsarbetare (arbetad tid) redovisas en ökning från 931 till 951. Om man tar hänsyn till förändrade förhållanden vad gäller huvudmannaskap har personalen istället minskat med 30 under perioden. Bergsjöhöjds äldreboende har tillkommit, vilket motsvarar ca 50 heltidstjänster.

I december 1995 hade Älvsborg SDN 876 personer anställda, en ökning jämfört med år 1993 då 749 personer var anställda. Även efter en omräkning till heltidstjänster visas en ökning av antalet tjänster mellan de två åren, från 616 till 687. När det gäller årsarbetare (arbetad tid) redovisas en ökning från 655 till 701.

Både Bergsjön och Älvsborg har ökat sina insatser räknat i årsarbetare under perioden 1993 till 1995. Områdena skiljer sig åt, vilket bidrar till att nivåerna är något olika. I Bergsjön bodde 1995 ca 12 800 personer, i Älvs- borg ca 18 500. Om personalinsatserna för år 1995 relateras till folkmäng- den samma år framkommer att den kommunala servicen riktad till Bergsjön producerades av 74 personer per 1 000 invånare, medan motsvarande tal för Älvsborg var 38 personer.

Av förvaltningamas redovisning framgår således att den kommunala verksamheten i Bergsjön produceras av ungefär dubbelt så många årsarbets— krafter jämfört med vad som är fallet i Älvsborg. Idet följande redovisas en bild av den verksamhet som bedrivs uppdelat per verksamhetsgren. RRV använder i det följande konsekvent begreppet helårsarbetskrafter, dvs antal anställda omräknade till heltider.

Barnomsorg

Barnomsorg produceras för såväl förskolebarn som skolbarn. I stort sett pro- duceras barnomsorgen på liknande sätt i de två områdena. Det finns emeller- tid vissa skillnader vad gäller resurstilldelning, nyttjandegrad m m.

Barnomsorg — Förskolebarn

I Bergsjön var 1 235 barn mellan 1 och 6 år folkbokförda år 1995. Av dessa var 732 barn, motsvarande 59 procent, placerade i någon typ av förskola i Göteborg under år 1995. 694 av dessa (732) barn placerades i kommunal förskola i den egna stadsdelen, 8 barn placerades i annan SDN s barnomsorg och 30 placerades i bidragsfinansierad barnomsorg. 25 av dessa (30) barn placerades i bidragsfinansierad omsorg inom Bergsjöns stadsdelsområde. I Älvsborg var 1 624 barn mellan 1 och 6 år folkbokförda år 1995. Av dessa var 1 032 barn, motsvarande 64 procent, placerade i någon typ av för-

• Sida 54
•  Original

skola i Göteborg under år 1995. 816 av dessa (1 032) barn placerades i kom— munal förskola i den egna stadsdelen, 51 barn placerades i annan SDNs barnomsorg och 161 placerades i bidragsfinansierad barnomsorg. 109 av dessa (161) barn placerades i bidragsfinansierad omsorg inom Älvsborgs stadsdelsområde.

I tabell 3.6 redovisas hur stor andel av barnen som tillbringar lite respek— tive mycket veckotid i förskolans verksamhet. Materialet speglar delvis de socio—ekonomiska skillnader som finns mellan områdena. I båda stadsde- larna har det sedan några år införts en begränsning (utryckt i timmar per dag) för barn till arbetslösa. Härigenom har kommunen snabbare kunnat öka behovstäckningen. 1 Älvsborg är förvärvsfrekvensen högre än i Bergsjön. Arbetslösheten är dessutom lägre. Detta i kombination med att det inte finns någon begränsning för barn till arbetslösa bidrar till att många barn till- bringar en längre tid per vecka i förskolans verksamhet. 37 procent av för- skolebarnen i Älvsborg tillbringar mer än 35 timmar per vecka i förskolan. Motsvarande tal i Bergsjön är 29,2 procent.

Tabell 3.6 Andel barn som tillbringar mindre än 25, mindre än 35 respektive mer än 35 timmar per vecka i förskolans verksamhet. Ar 1995. Pro-

cent. Bergsjön Älvsborg Mer än 35 timmar 29,2 37,0 Mindre än 35 timmar 53,4 45,0 Mindre än 25 timmar 17,4 18,0

Sammanfattningsvis kan det konstateras att en högre andel av barnen i Älvs- borg är placerade i förskola, men att de jämfört med barnen från Bergsjön i något mindre utsträckning placeras i en förskola i den egna stadsdelen. Detta sammanhänger delvis med att det är brist på förskoleplatser i Älvs- borg. Kommunen producerar i egen regi platser åt 79 procent av barnen från den egna stadsdelen. 16 procent av barnen i Älvsborg är placerade i bidrags- finansierad barnomsorg. I Bergsjön är 95 procent av barnen placerad i kom- munal förskoleverksamhet i den egna stadsdelen. 4 procent av barnen är pla- cerad i bidragsfinansierad barnomsorg.

Barnomsorg — Skolbarn

När det gäller den andra delen av barnomsorgen, dvs den del som riktas till skolbarnen, kan det konstateras att denna typ av verksamhet är förhållande- vis mindre vanligt förekommande i Bergsjön än i Älvsborg. Antalet platser i denna typ av barnomsorg är knappt hälften så många i Bergsjön som i Älvsborg. Eftersom antalet barn i de aktuella åldrarna endast är 50 till 60 procent fler i Älvsborg innebär det att en mindre andel av Bergsjöbamen tillbringar tid i denna typ av verksamhet.

• Sida 55
•  Original

Personal

För att producera den kommunala barnomsorgen använde Bergsjöns SDN 243 årsarbetskrafter, medan Älvsborg använde 269 årsarbetskrafter. Det är svårt att exakt jämföra de två förvaltningamas produktion då förhållandena är olika i flera avseenden. I Tabell 3.7 redovisas hur mycket personal som stadsdelsförvaltningama styr till barnomsorgen.

Tabell 3. 7 Personal 1nom barnomsorgen i Bergsjön SDN och Älvsborg SDN. År 1995. Antal anställda omräknade till helårstjänster.

Bergsjön Älvsborg Adm. personal 7,0 10,8 Bamomsorgspersonal* 208,8 234,1 Ovr. omsorgspersonal* 2,5 — Kök, städ, vaktm. m m 25,1 23,7 Totalt 243,4 268,6

*) ”Verksamhetsnära" personal

VIVE—projektet fokuserar i första hand de tjänster som innebär ett visst mått av mänsklig kontakt mellan personal och klient. I denna verksamhet är det bamomsorgspersonalen samt s k övrig omsorgspersonal (socialvårdsperso— nal m rn) som är s k verksamhetsnära. Det kan konstateras att barnomsor- gens olika delar år 1995 var mellan 25 och 100 procent mer omfattande i Älvsborg, men att de endast hade 10 procent fler anställda som bamom- sorgspersonal (”verksamhetsnära” personal).

Sammanfattningsvis betyder detta att Bergsjön SDN styr mer personalre- surser till bamen' inom den egna barnomsorgen än vad Älvsborg SDN styr till sin barnomsorg.

Grundskola

Institutionellt är produktionsmodellema i Bergsjön och Älvsborg förhållan- devis lika. Vardera stadsdel har ett par vad gäller antal elever dominerande skolor samt några mindre enheter. År 1995 gick 1404 elever i grundskolan i Bergsjön. Motsvarande antal för Älvsborg var 2 267 elever.

Vissa förhållanden skiljer sig dock åt mellan områdena. 96 procent av eleverna i Bergsjön går i grundskola i den egna stadsdelen, ca 3 procent går i grundskola i den intilliggande stadsdelen Kortedala. När det gäller Älvs- borg går 92 procent i grundskola i den egna stadsdelen, medan i stort sett resten av eleverna går i skola i den intilliggande stadsdelen Majorna. Till dessa tal skall föras de elever som valt att gå i friskola. I detta avseende är förhållandena mycket lika mellan stadsdelarna, ca 6 procent av det totala antalet barn som går i grundskola utnyttjar denna möjlighet.

I Bergsjön är andelen invandrare väsentligt större än i Älvsborg. Stadsde-

• Sida 56
•  Original

len har tagit emot ett stort antal flyktingar under senare år. Detta har innebu- rit att skolledningen i de olika grundskolorna styrt upp verksamheten för att möta de krav som det nya elevunderlaget ställer. Det handlar om att ordna fler hemspråkslärare, tolkar, stödlärare till svenskundervisning m m. Ande- len elever som är berättigade till hemspråksundervisning var år 1995 ca 69 procent av eleverna, eller 964 elever. I Älvsborg var motsvarande andel 6,4 procent, eller 146 elever. I Bergsjön tog dock en större andel av dessa barn vara på sin rätt att undervisas i hemspråk, andelen uppgick år 1995 till 57 procent. Motsvarande uppgift för Älvsborg var 45 procent. Dessa andelstal betyder att 546 barn deltog i Bergsjöns hemspråksundervisning, en uppgift som skall ställas mot Älvsborgs 65 elever. Enbart den relativt sett högre be— nägenheten att konsumera hemspråksundervisning bland eleverna i Berg- sjön motsvarar extra undervisning åt 116 elever. Till detta kommer karaktä- ren på efterfrågan av hemspråksundervisning. I Bergsjön efterfrågas under- visning i 53 olika språk. I Älvsborg efterfrågas 33 olika språk. Till detta kommer att 26 procent av efterfrågan på hemspråk i Älvsborg gäller språk (engelska och tyska) där det är förhållandevis lätt att hitta behöriga lärare. Motsvarande andel i Bergsjön är försumbar.

Ett resultat av de speciella krav som efterfrågesidan ställer i Bergsjön är att verksamheten blir mer personalintensiv än motsvarande 1 Älvsborg. Vid en betraktelse av personalredovisningen 1 Tabell 3.8 framgår att Älvsborg endast har 5 procent fler lärare, samtidigt som antalet elever är mer än 50 procent större. Klassemas storlek är något mindre i Bergsjöns skolor. Anta- let elever per klass har successivt ökat i båda stadsdelarna under senare år. Under perioden 1995-1996 ökade antalet elever per lärare i Bergsjön från 12,3 till 12,6. 1 Älvsborg var ökningen lika stor (0,3), från 15,7 till 16,0.

Tabell 3.8 Personal inom grundskolan i Bergsjön SDN och Älvsborg SDN. År 1995. Antal anställda omräknade till helårstjänster.

Bergsjön Älvsborg Adm. personal 9,5 13,6 Lärare* 168,7 176,1 Övr. barnomsorgspersonal m m* 12,7 16,3 Övrig personal 1,2 19,1 Totalt 192,1 225,1

*) ”Verksamhetsnära" personal

Äldreomsorg

Äldreomsorgen består i huvudsak av olika typer av hemtjänst samt olika typer av boende för äldre. När det gäller boendet rör det sig om ålderdoms- hem, servicehus, gruppboende och sjukhem.

När det gäller äldreomsorgen bör det inledningsvis nämnas att antalet per- soner som både är folkbokförda i respektive område och är äldre än 75 år skiljer sig åt. I Bergsjön är antalet 590 personer och i Älvsborg 989. Nedan

• Sida 57
•  Original

framgår att såväl antal timmar i den öppna hemtjänsten som antalet boen- deplatser för äldre är högre i absoluta termer i Bergsjön än i Älvsborg.

Hemtjänsten bedrivs helt i kommunal regi i Älvsborg, medan Bergsjön SDN valt att anlita entreprenörer för en del av produktionen. Trots att Bergs- jön har färre äldre personer än Älvsborg är antalet ärenden i den öppna hem- tjänsten fler i Bergsjön. Skillnaden anges bero på skillnader vad gäller det allmänna hälsoläget i respektive område. Andelen tunga, extra tunga och mycket tunga vårdärenden är väsentligt högre i Bergsjön än i Älvsborg. Detta leder till att det produceras ett väsentligt större antal timmar i den öppna hemtjänsten i Bergsjön jämfört med Älvsborg. År 1995 producerade Bergsjön SDN 8 600 timmar per månad, medan motsvarande tal i Älvsborg uppgick till 3 700 timmar.

Andelen äldre personer som bor i s k äldreboende är högre i Bergsjön än i Älvsborg. I tabell 3.9 redovisas hur den egna befolkningen i respektive stadsdel bor. Statistiken visar de boendes faktiska boende oavsett om det är geografiskt förlagt i eller utanför den stadsdel i vilken man är folkbokförd. Siffrorna visar således hur de äldre i Bergsjön och Älvsborg bor, inte vad respektive stadsdelsförvaltning producerar. Det kan konstateras att andelen personer som är äldre än 75 år i högre utsträckning är placerade i någon form av offentligfinansierat äldreboende i Bergsjön än vad som är fallet i Älvsborg. I tabell 3.9 visas att 109 personer i Bergsjön och 95 i Älvsborg bor i äldreboende, vilket motsvarar 18,5 procent i Bergsjön och 9,6 procent i Älvsborg.

Tabell 3.9 Egen befolkning i äldreboende, fördelat på olika boendeformer. An- tal. Ar 1995.

Bergsjön Älvsborg Älderdomshem 6 27 Servicehus 50 O Gruppboende 12 18 Sjukhem 41 50 Totalt 1 09 95

I tabell 3.9 visas att hälften av de äldre i Bergsjön som bor i äldreboende har valt att bo i servicehus. I Älvsborg bor en större andel på ålderdomshem och sjukhem. Statistiken tycks verifiera en under VIVE-projektets fältarbete vanligt framförd uppfattning om att de äldre i Älvsborg bor kvar hemma i sina bostäder längre än vad som är normalt i vissa andra geografiska områ- den i Göteborg.

Stadsdelsnämnderna producerar visst äldreboende. De ersätts ekono— miskt, via ett inom-kommunalt köp/sälj—system, för de äldre som bosätter sig i de egna anläggningar som stadsdelsförvaltningama tillhandahåller. Även entreprenadverksamhet förekommer. IBergsjön producerades det 182 platser 1 egen kommunal regi. 144 av dessa fanns 1 servicehus. Övrig pro- duktion bestod av 22 platser 1 gruppboende och 16 1 sjukhem. I Älvsborg

• Sida 58
•  Original

producerades samma år 60 platser, 48 i ålderdomshem och 12 i grupp- boende.

1 tabell 3.10 visas hur de två Stadsdelsnämnderna dimensionerat sin per- sonal för att producera den egna äldreomsorgen. Den stora skillnaden i anta— let anställda i de respektive förvaltningarna speglar delvis det faktum att Bergsjön har fler 5 k tunga ärenden inom hemtjänsten, dels att ungefär hälf- ten av Bergsjöns produktion av äldreplatsema gäller personer som kommer från intilliggande stadsdelar.

Tabell 3.10 Personal mom äldreomsorgen' 1 Bergsjön SDN och Älvsborg SDN. År 1995. Antal anställda omräknade till helårstjänster.

Bergsjön Älvsborg Adm. personal 12,0 4,0 Hemservice/omsorgspersonal* 201 ,5 91,6 S_juksköterskor/socialvårdspers. * 4,6 Övrig personal 3,7 — Totalt 221,8 95,6

*) ”Verksamhetsnära” personal

Bergsjön SDN satsade sammanlagt 222 heltidstjänster för att producera äld- reomsorg i bostadsområdet år 1995. Av dessa var 206 s k verksamhetsnära tjänster. Älvsborg SDN producerade färre vårdplatser och färre timmar inom hemtjänsten. Älvsborg SDN satsade sammanlagt 103,5 heltidstjänster år 1995. Av dessa var 98,5 s k verksamhetsnära personal. Detta betyder att förvaltningarna riktade 93—95 procent av personalresursema till den verk- samhetsnära produktionen, dvs till det arbete som utförs av bl a omsorgsper— sonal.

Vi har inte funnit att det varit ändamålsenligt att i denna utredning relatera antalet s k verksamhetsnära personal till antalet klienter inorn äldreomsor- gens olika delar. Personalredovisningen ovan speglar därför i första hand de respektive stadsdelarnas relativa inriktning av produktionen.

När det gäller äldreomsorgen i de två stadsdelarna kan det konstateras att vårdbehovet är tyngre vad gäller hemtjänsten i Bergsjön än i Älvsborg. Dessutom är det en högre andel av de personer som är äldre än 75 år som är placerade i någon form av offentligfinansierat boende i Bergsjön jämfört med vad som är fallet i Älvsborg.

Den socio-ekonomiska situationen innebär sammanfattningsvis att äld- reomsorgen kräver mer resurser per invånare i Bergsjön än vad som är fallet i Älvsborg.

Individ- och familjeomsorg

Individ- och familjeomsorgen representerar en kommunal verksamhet där skillnaderna mellan stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg är mycket stor. I

• Sida 59
•  Original

avsnitt 3.3 Utbud av välfärdstjänster — kontanta ersättningar visas att ande- len hushåll som år 1995 erhöll socialbidrag varierade kraftigt mellan de två stadsdelarna. I Älvsborg uppgick andelen till 0,3 procent för de hushåll där det fanns två vuxna (med eller utan barn), och 3,5 procent för de hushåll som bestod av en vuxen (med eller utan barn). I Bergsjön var motsvarande tal 28,2 och 33,7. Enligt uppgift från Göteborgs stadskansli har andelen hus— håll som emottar socialbidrag under år 1996 kommit att överstiga 50 pro- cent. Till detta kommer att beloppen skiljer sig kraftigt åt. Ett representativt och illustrerande exempel på dessa beloppsmässiga skillnader utgörs av stö- det till sammanboende föräldrar med ett barn. I Bergsjön erhöll dessa bi— dragshushåll i genomsnitt 69 300 kronor år 1995, i Älvsborg 19 500 kronor.

Tabell 3.11 Personal inom Individ- och familjeomsorgen i Bergsjön SDN och Älvsborg SDN. Ar 1995. Antal anställda omräknade till helårs-

tjänster. Bergsjön Älvsborg Adm. personal 7,0 1,5 Socialvårdspersonal* 53,8 3,7 Totalt 60,8 5,2

*) ”Verksamhetsnära” personal

IoP-enheten inom Bergsjön SDN hanterar en helt annorlunda verklighet än vad den motsvarande personalen i Älvsborg möter. För det första är antalet ärenden väsentligt mycket större i Bergsjön, för det andra utbetalas det vä- sentligt mycket mer pengar per hushåll och månad och för det tredje är ar- betsfältet väsentligt ”bredare” i Bergsjön än vad som är fallet i Älvsborg. Detta senare betyder att IoF i Bergsjön möter fler olika typer av klientprob- lem. För att klara det omfattande arbetet i Bergsjön har IoF-enheten dimen- sionerats med betydligt fler anställda än vad som är fallet i Älvsborg. I tabell 3.1 1 visas att Bergsjön har 60,8 heltidstjänster riktade till denna verksamhet, medan SDN i Älvsborg har avsatt 5,2 tjänster för dessa arbetsuppgifter. För att tydliggöra olikheten vad gäller resursbehov kan dessa heltidstjänster re- lateras till befolkningens storlek. 1 Bergsjön var relationstalet 4,8 IoF-tjäns- ter per 1 000 invånare år 1996. Motsvarande tal var 0,3 för Älvsborg. I Bergsjön satsas det således ungefär 15 gånger fler personalresurser inom denna verksamhet än vad som är fallet i Älvsborg. Det bör i sammanhanget framhållas att förvaltningarna satsat ungefär lika stor andel av sina personal- resurser inom IoF på verksamhetsnära personal, eller ca 80 procent av tjäns- terna.

Den socio-ekonomiska situationen är mer stabil i Älvsborg än vad som är fallet i Bergsjön. Andelen hushåll som kommit att bli bidragsberoende har ökat kraftigt i Bergsjön. Detta i kombination med andra tilltagande sociala problem samt själva den tekniska utformningen av den kommunala resurs- fördelningsmodellen har lett till vissa omständigheter som kommit att på-

• Sida 60
•  Original

verka den kommunala tjänsteproduktionen. Vid ett flertal intervjuer av såväl chefs- som verksamhetsnära personal har framkommit att tilldelningen av medel till de olika kommunala verksamhetsgrenama inte upplevs ske på ett i alla lägen tillfredsställande sätt. De framförda skälen för detta konstate- rande är den stelhet som resursfördelningsmodellen i Göteborg kan innebära i vissa lägen. Modellen fördelar kommunens skattemedel utifrån vissa scha- bloner. Dessa leder, något förenklat, till att stadsdelar med resurssvaga hus— håll tilldelas mer resurser än hushåll med resursstarka hushåll. Problemet anses vara att denna modell inte anpassas för vissa typer av förändringar. Eftersom tilldelningen sker i ”påse”, dvs en klumpsumma utbetalas för varje år, kommer stadsdelsförvaltningama att tvingas omprioritera inom verksamheten om oförutsedda kostnader för vissa extraordinära ändamål uppkommer. Ett ofta framfört exempel gäller konsekvenser som följer av kraftigt uppkomna variationer i den köpta vården för missbrukare eller ut- gifter för placering av vissa ungdomar. Det gäller utgifter och uppkomna situationer som inte i särskilt stor utsträckning upplevs kunna påverkas av stadsdelsförvaltningens personal. Resultatet blir att redan ett fåtal fler om- händertaganden, eller ärenden där köp av missbrukarvård blir aktuell, leder till kraftiga ökningar av utgifterna för förvaltningen. Dessa utgifter måste dock klaras inom ramen för den tilldelning som resursfördelningsmodellen gett. Något förenklat uttryckt leder en oväntad ökning av antalet missbruks- ärenden inom Individ- och familjeomsorgen till att en avdelning på en för- skola kan riskera behöva stängas. Pengarna måste i ett sådant läge tas fram inom stadsdelsförvaltningens ramar. Vi har inte haft anledning att bedöma i vad mån dessa framförda synpunkter negativt eller positivt påverkat pro- duktionen, utan begränsar oss till att notera att fördelningssystemet i vissa lägen kraftigt kan påverka planeringsförutsättningarna för en del verksam— heter.

Fritid och kultur

När det gäller fritids- och kulturverksamheten i de två stadsdelarna kan det konstateras att Bergsjön satsar mer resurser per capita i denna verksamhet. De stora skillnaderna består i att Bergsjön har ett bibliotek inom området samt i att Bergsjön har fler fritidsgårdar jämfört med Älvsborg.

I Bergsjön finns tre fritidsgårdar. De är utplacerade på olika platser i om— rådet. Lokalerna är förhållandevis välbesökta. En nybyggd idrottsanlägg- ning finns i området mellan stadsdelen och Kortedala. I denna lokal tränar bl a brottningsklubben AK77. Kortedala IF, som är en fotbollsklubb, har 10— kaler strax intill Bergsjöns bostadsområde. Klubben ägnar sig åt idrottsverk- samhet och ungdomsarbete.

I Älvsborg finns en ungdomsgård. Denna ligger placerad i samma fastig- het som den lokala handbollsklubben Önnereds HK har lokaler. Öppethål- landetiderna skiljer sig åt från de som gälleri Bergsjön. I Älvsborg är fritids—

• Sida 61
•  Original

gården öppen ett par vardagar och kvällar varje vecka samt fredag och lör- dag kväll. I Bergsjön är fritidsgårdama öppna samtliga vardagar och var- dagskvällar. På helgerna är fritidsgårdama stängda i Bergsjön.

I båda stadsdelarna förekommer ett gott samarbete mellan närpolisen och fritidsgårdspersonalen. Polisen besöker gårdarna i syfte att etablera social kontakt med ungdomarna. Verksamheten kan ses som ett exempel på det ofta förekommande nätverksbyggande som vi kunnat notera i den kommu— nala och statliga förvaltningen i Göteborg.

Tabell 3.12 Personal inom fritids- och kulturverksamheten i Bergsjön SDN och Alvsborg SDN. År 1995. Antal anställda omräknade till helårs- tjänster. Bergsjön Älvsborg Adm. personal 1,0 1,0 Bibliotekspersonal* 4,7 — Fritidspersonal* 9,7 4,1 Totalt 20,0 5, l

*) ”Verksamhetsnära” personal

3.4.2 Primärvårdens insatser i stadsdelarna Bergsjön och Alvsborg

Primärvården i Göteborg har under de senaste åren genomgått stora organi- satoriska förändringar. Den 1 januari 1995 bildades en primärvårdsnämnd för hela Göteborg. Detta innebar samtidigt att de tre tidigare primärvårds- nämndema för Centrum/Väster, Öster och Hisingen upphörde. För admi— nistrationen gjordes motsvarande förändring. Tre primärvårdsadministratio- ner blev en. Husläkarenheten överfördes samtidigt till primärvården. Sedan 1995 är primärvården organiserad i 9 primärvårdsområden (PVO). Barnme- dicin bildar ett eget område. Utöver detta senare område för barnmedicin finns även några fristående specialistenheter.

Göteborg har under senare år fått vidkännas vissa exogent givna föränd- ringar som kraftigt påverkat förutsättningarna för sjuk- och hälsovården i området. Lågkonjunkturen har slagit hårt, andelen invandrare är hög och ojämnt fördelad i området, arbetslösheten är hög och andelen ungdomar med problem är hög. Primärvården i Göteborg ansvarar dessutom för ett geografiskt område där skillnaderna mellan stadsdelarnas socio-ekono- miska förhållanden varierar kraftigt. Andelen vårdade på akutsomatiska sjukhus är för Göteborg under riksgenomsnittet. Samtidigt är andelen perso— ner med långvarig sjukdom hög. Till detta kommer att Göteborg har en stor andel äldre samt stora sociala problem och hög andel ensamboende. Detta innebär en stor belastning för primärvården.

Primärvården i Göteborg skall medverka till att individerna inte behöver uppsöka den mer kostnadskrävande sjukvården. Ambitionen är att de olika PVO skall leverera ett likvärdigt utbud av hälso— och sjukvård samt mot-

• Sida 62
•  Original

verka segregation och sänka ohälsotalen. Göteborg visar högre ohälsotal än genomsnittet i riket, variationerna mellan bostadsområdena inom kommu- nen är dock stor. De nordöstra stadsdelarna (SDN 1-4) uppvisar dubbelt så högt genomsnittligt ohälsotal som de sydvästra (SDN 5-6). Högst ohälsotal (nästan 100) redovisas i Bergsjön, lägst (ca 25) i Älvsborg.

Primärvårdens huvudsakliga arbetsenheter utgörs av distriktssköterske— och distriktsläkarmottagningar, distriktsrehabiliteringsenheter, mödra- och barnavårdscentraler samt barnmedicinmottagningar. För dessa finns ett om- rådesansvar. Härtill finns som övergripande enheter Missbruksenheten, Nordhemskliniken, Rygghälsan, Arbetsrehabcentrum, Sjukvårdsupplys- ning och Röntgenenhet på Vasa sjukhus. Primärvården samarbetar även med privata allmänläkare och privata sjukgymnaster.

Samarbetat med länssjukvården syftar till att klara av en så stor del av vården som möjligt inom primärvården samt till att få till stånd fungerande vårdkedjor mellan primär- och länssjukvård.

Samarbetet med stadsdelsnämndema berör dels gränsdragning mellan primärvården och den kommunala sjukvården enligt Ädelreformen, dels re— surser som tillhandahålls SDN från sjukvården, exempelvis läkare och reha- biliteringspersonal på sjukhem.

I projekt Lövgärdet visades att det fanns en hög korrelation mellan ohäl- sotalet och socio-ekonomiska förhållanden. Mot bakgrund av de förhållan- devis stora skillnader som finns i de olika stadsdelarna har primärvårdens utvecklingsenhet fått i uppdrag att vidareutveckla resursfördelningen i kom— munen.

VIVE-projektet fokuserar den offentliga sektorns produktion av välfärds- tjänster i Bergsjön och Älvsborg. I detta avsnitt är det därför relevant att söka isolera vilka primärvårdstjänster som, i enlighet med de definitioner som anges i kapitel 1 ovan, produceras i dessa stadsdelar. Två av de nio primärvårdsorganisationerna (PVO) blir föremål för studier i denna rapport. Det gäller PVO Kortedala/Bergsjön och PVO Askim/Älvsborg/Styrsö. Dessa organisationer producerar primärvård till de boende i respektive om- råde utifrån de ekonomiska, och andra, förutsättningar som är givna. Pro- duktionsanläggningama, dvs husläkarmottagningar rn m, är såväl dimensio- nerade som geografiskt placerade utifrån respektive primärvårdsområde, inte utifrån stadsdelsnämndens geografiska indelning. Både Bergsjön och Älvsborg är således delmängder av respektive PVO. I tabell 3.13 redovisas hur många årsarbetskrafter som riktas till de två stadsdelarna.

I tabell 3.13 framgår att primärvårdsorganisationen i Göteborg fördelat resurser så att Bergsjön erhåller produktion motsvarande fler årsarbetskraf- ter per capita än Älvsborg. I materialet ovan har fördelningen av tjänster antagits vara förhållandevis jämnt fördelat i området. När det gäller Korte- dala/Bergsjön betyder detta att siffrorna för Bergsjön kommit att underskat- tas något. Förhållandet påverkar dock inte analysen i det följande.

• Sida 63
•  Original

Tabell 3.13 Primärvårdens produktion av välfärdstjänster inom primärvården i Bergsjön respektive Alvsborg år 1996. Göteborgs kommun. Antal årsarbetskrafter samt årsarbetskrafter i relation till befolkning.

Bergsjön Bergsjön Älvsborg Älvsborg åa 1996 åa/ 1000 åa 1996 åa/ 1000 Husläkare, HL 4,08 0,32 3,20 0,17 HL, övr.personal 5,61 0,44 5,84 0,31 HL, priv. 0,34 0,03 2,35 0,13 DSK/l-ISV 12,00 — 6,58 — per 1000, 65— — 5,28 —2,78 per 1000, 16— — 1,14 —0,46 Rehabilitering 2,72 — 2,12 — per 1000, 65— — 1,20 —0,89 per 1000, 16— — 0,26 — 0,20 BVC* 3,00 2,49 3,48 1,82 MVC* 2,80 1,03 2,1 0,55 Totalt 30,55 4,8 25,67 2,77

*) Jämförelsetalen per capita beräknas när det gäller BVC och MVC med utgångspunkt i antal kvinnor i viss ålder. I övriga fall har totalbefolkningen i området utgjort bas i beräkningarna. Källa: Göteborgs Sjukvård. Primärvården. Utvecklings- och Forskningsenheten.

De boende i Bergsjön tilldelas ungefär 70 procent mer resurser per capita jämfört med vad de boende i Älvsborg erhåller. Vi kan konstatera att den socio-ekonomiska situationen i nordöstra Göteborg avviker från vad som gäller i Älvsborg, och att en skillnad vad gäller resurstilldelning tveklöst synes vara motiverad. Vi har tagit del av statistik som belyser efterfrågan på vård, faktisk besöksstatistik samt medicinska och folkhälsomässiga aspek- ter och förhållanden i de två områdena. Exakt hur stor denna skillnad i re- surstilldelning bör vara är svår att bedöma. För närvarande pågår ett arbete med att utveckla en ny resursfördelningsmodell på Utvecklings- och Forsk- ningsavdelningen inom Primärvården Göteborg. Av det underlags- och be— slutsmaterial som vi tagit del av framgår att resurstilldelningsmodeller är mycket känsliga för vilka antaganden som ligger till grund för modellen.

3.4.3 Statens insatser i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg

VIVE-projektet fokuserar tre statliga organisationers verksamheter i de två områdena. Det gäller försäkringskassan, arbetsförrnedlingen och polismyn- digheten. Arbetsförmedlingens verksamhet i Göteborg är sedan några år in- delad på sådant sätt att de olika förmedlingskontoren svarar för vissa yrkes- eller kompetensområden. Detta som ett alternativ till den vanligt förekom- mande geografiska indelning som används i andra regioner. Detsamma gäl— ler för övrigt i Malmö. Syftet med den nya indelningen är att klienterna för- väntas få högre kvalitet i förmedlingen. Priset blir att de arbetssökande måste resa längre inom kommunen för att komma i kontakt med den specia- liserade personalen. Det är enligt vår mening inte ändamålsenligt att söka uppskatta den arbetsinsats som varje förmedling lägger ned på de klienter

• Sida 64
•  Original

som tillhör ett visst bostadsområde. Anledningen är att verksamheten är ny och av naturliga skäl bäst låter sig utvärderas efter det att arbetet utförts under viss tid i de nya organisatoriska och geografiska strukturer som eta— blerats.

Försäkringskassan (FK) är inne i en omvandlingsprocess som påminner om vad som är fallet med arbetsförrnedlingen. Försäkringskassans kontor har sedan 1 januari 1997 indelats på sådant sätt att vissa kontor sköter vissa typer av ärenden. Anledningen uppges vara att försäkringskassorna tvingats begränsa sina utgifter för administration och att detta är ett sätt att söka skapa stordrift i viss handläggning. Vi avstår i denna rapport från att söka värdera det ändamålsenliga i denna förändring. Istället kan det konstateras att denna organisation fram till och med 1996 styrt mer personalresurser till de områden där socio-ekonomiska förhållanden antyder att det finns större behov. De boende i Bergsjön har fram till och med 1996 tillhört Kortedala FK, och de boende i Älvsborg har tillhört Västra Frölunda FK. 1 Tabell 3.14 visas hur många årsarbetskrafter som styrts till Bergsjön respektive Älvs— borg under 1996.

Tabell 3.14 Antal årsarbetskrafter (åa)_ som försäkringskassan producerar i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg. År 1996.

Bergsjön Älvsborg Handläggare* 28 14 per 1000 inv 2,2 0,8 Administrativ personal 2 1 per 1000 inv 0,2 0,1 Totalt antal du 30 15

* ”Verksamhetsnära” personal

Försäkringskassan styr mer än dubbelt så många årsarbetskrafter per capita till Bergsjön som till Älvsborg. Orsaken till detta, som ovan nämnts, uppges vara de mycket stora skillnader i ohälsan mellan de två områdena. Bergsjön har det högsta ohälsotalet i Göteborg, samtidigt som Älvsborg har det lägsta. Detta betyder att behovet av insatser från försäkringskassans handläggare på sannolika grunder kan anses vara större i Bergsjön än i Älvsborg. Redo- visningen i avsnittet om Individ— och familjeomsorgens verksamhet i stads- delsnämndema, ovan, ger en fördjupad beskrivning av vilka förhållanden som gäller i områdena.

Polismyndigheten i Göteborg arbetar efter en verksamhetsmodell där när- poliser, i egen organisation, svarar för det huvudsakliga polisarbete som le— der till att kontakt mellan medborgare och myndighet etableras. Särskilda specialistfunktioner, exempelvis specialiserad spaning och utrycknings- verksamhet, är organiserad separat. Dessa funktioner ingår inte i denna stu— die. Istället koncentreras uppmärksamheten på närpolisen.

Närpolisen syftar till att skapa trygghet och minska brottsligheten i områ- dena. Man prioriterar arbetsinsatser riktade mot ungdomar samt narkotika-

• Sida 65
•  Original

Tabell 3.15 Anmälda brott i Bergsjön SDN respektive Älvsborg SDN. År 1996. Absolut antal, procentuell utveckling 1995-1996 samt antal per 1000 invånare (1996).

Bergsjön Älvsborg Antal Per 96/95 Antal Per 96/95 1996 1 000 % utv 1996 1 000 % utv Brott mot liv 0 hälsa 169 13,3 —l9,5 17 0,9 —5,6 därav misshandel 150 11,8 —4,3 17 0,9 13,3 Brott mot frihet/fred 165 12,9 —21,4 40 2,2 5,3 Sexualbrott 22 1,7 13,6 5 0,3 150* Skadegörelsebrott 169 13,3 9,7 134 7,3 —2,9 Narkotikabrott 91 7,1 35,8 1 1 0,6 1 000*

*) Ökningstalen vad gäller sexual- och narkotikabrott är mycket höga i Älvsborg. Detta beror på att förekomsten av dessa brott var extremt låg år 1995, och att ett fåtal anmälda brott därige— nom ger stor procentuell ökning.

hantering och våldsbrott. Polisen bedriver ett omfattande arbete med att skapa relationer och kontakt med de boende i områdena. De ägnar tid åt att besöka skolor, fritids- och ungdomsgårdar samt andra offentliga anlägg- ningar där folk samlas. Polisen informerar om sin egen verksamhet och om gällande regler och lagar.

Närpolisen i Bergsjön utgör en del av Närpolisområde Kortedala-Berg- sjön och närpolisen i Älvsborg är en del av Närpolisområde Tynnered. Om- rådena skiljer sig åt. Bergsjön är ett låginkomstområde med högt ohälsotal, medan Älvsborg är ett höginkomstområde med låga ohälsotal. Bakom ohäl- sotalen finns information som visar att de problem som är relevanta för po- lisverksamheten är större i Bergsjön än i Älvsborg.

Antalet anmälda brott är väsentligt större i Bergsjön än i Älvsborg.Totalt sett minskade antalet anmälda brott mellan åren 1995 och 1996 i de två stadsdelarna. Utvecklingen skiljer sig dock åt väsentligt mellan olika brotts- kategorier. När det exempelvis gäller olaga hot och misshandel har en minskning skett mellan åren 1995 och 1996. Antalet narkotikabrott har emellertid ökat under samma period. Detta gäller i båda stadsdelarna. Även den relativa omfattningen av antal anmälda brott skiljer sig åt i de två stads- delarna. I tabell 3.15 redovisas brottsutvecklingen, och den relativa omfatt- ningen, för några olika kategorier brott. Inom parentes redovisas antal brott per 1 000 invånare. Det bör understrykas att statistik av detta slag inte ger en komplett bild av den brottslighet som råder i ett område. Allmänhetens benägenhet att an- mäla brott, polisens kontakt med allmänheten, uppklarandeprocent m 111 har betydelse när brott anmäls. Statistiken ger dock en grov, och såvitt vi kan bedöma, rättvisande bild av den miljö som närpolisen i de två områdena verkar i. I tabell 3.16 redovisas hur mycket årsarbetskrafter som polismyn- digheten riktar till de två stadsdelarna.

• Sida 66
•  Original

Tabell 3.16 Antal årsarbetskrafter som närpolisen producerar i Bergsjön SDN och Alvsborg SDN respektive Nåorpolisområde Kortedala/Bergsjön och Närpolisområde Tynnered. Ar 1996.

Bergsjön SDN Älvsborg SDN Poliser, åa 7 4 Poliser, åa per 1 000 inv. 0,55 0,22

Tabellen visar att polismyndigheten riktar ungefär dubbelt så mycket resur- ser, uttryckt som årsarbetskrafter, till Bergsjön jämfört med Älvsborg. Bak- grunden är de sociala förhållanden som råder i de två områdena.

3.5 Efterfrågan av välfärdstjänster

För att spegla de boendes efterfrågan av välfärdstjänster i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg har vi låtit TEMO AB genomföra en opinionsunder- sökning i de sex bostadsområden som utgör VIVE—projektets bas. Inter— vjuerna har skett via telefon. 167 hushåll i Bergsjön och 166 i Älvsborg ingår i undersökningen. Åldersfördelningen är ungefär lika, den genom- snittliga åldern på de som svarat i Bergsjön är 46 år. Motsvarande uppgift för Älvsborg är 45 år. Andelen kvinnor respektive män är jämn, 54 procent kvinnor och 46 procent män i Bergsjön. I Älvsborg är relationen 51/49. När det gäller förvärvsfrekvens och hushållssammansättning finns dock vissa skillnader i materialet. I Bergsjön är endast 60 procent yrkesverksamma, att jämföra med 73 procent i Älvsborg. Andelen offentliganställda är högre i Bergsjön än i Älvsborg, medan det omvända gäller andelen privatanställda och personer som är företagare eller anställda i familjeföretag. Familjestor- leken är mindre i Bergsjön än i Älvsborg. Dessa senare redovisade skillna- der är dock inte så stora att de försvårar analysarbetet. Skillnaderna bidrar istället till att förklara vissa av de olikheter som framkommer i de svar som redovisas nedan.

Generella omdömen om välfärden i samhället

Inledningsvis har vi låtit TEMO AB fråga de boende om de anser att välfär- den har minskat eller ökat under de senaste 10 åren. I såväl Bergsjön som Älvsborg anser man att välfärden har minskat. Andelen som anger att välfär- den minskat är högre i Bergsjön (81%) än i Älvsborg (71%).

De boende har tillfrågats vad de anser om samhällets, eller den offentliga sektorns, insatser för olika grupper av medborgare. Generellt framträder ett förhållandevis jämnt mönster mellan de två stadsdelarna. I båda stadsde- larna anser de boende att det är viktigare att satsa på barn, ungdomar och sjuka än på yrkesverksamma och invandrare. Även om attitydema är förhål— landevis lika i de två stadsdelarna kan det konstateras att de boende i Älvs- borg relativt sett hårdare betonar att det är mycket eller ganska viktigt att

• Sida 67
•  Original

samhället aktivt arbetar för barn och ungdomar. De boende i Bergsjön beto- nar å andra sidan relativt sett hårdare vikten av satsningar riktade mot sjuka, arbetslösa, äldre, utslagna, barnfamiljer, ensamma, invandrare och yrkes- verksamma.

När de boende tillfrågas generellt om kvaliteten i samhällets satsningar på olika verksamhetsområden framkommer att attitydema är förhållandevis lika i de två bostadsområdena. Genomgående kan sägas att det är en förhål- landevis liten andel av de tillfrågade som anser att samhällets insatser är mycket bra eller ganska bra. Detta gäller oavsett vilken grupp de är riktade till. Det är främst stödet till yrkesverksamma respektive stödet till invand- rare som får ett generellt gott betyg. 1 Bergsjön anser 29 procent av de boende att samhällets insatser för yrkesverksamma är mycket bra eller ganska bra, i Älvsborg är motsvarande andel 34 procent. 23 procent av de boende i såväl Bergsjön som Älvsborg ger samma höga betyg till satsning- arna riktade till invandrare. 19 procent anser att satsningarna på barn är mycket bra eller ganska bra. Ett visst missnöje kan noteras vad gäller insat- serna som riktas till utslagna, arbetslösa och äldre. Detta gäller särskilt i Bergsjön.

Omdömen om välfärden i respektive bostadsområde

Generellt sett är man mer nöjd med kvaliteten i samhällets utbud av service i Älvsborg än i Bergsjön. I Älvsborg är man mest nöjd med sport- och id- rottsanläggningama, medan man i Bergsjön är mest nöjd med skötseln och underhållet av bostadsområdet. De boende i Älvsborg är också mycket nöjda med skötseln av bostadsområdet, men i intervjumaterialet finns en signifikant avvikelse vad gäller Bergsjöbomas omdöme om idrottsanlägg- ningarna. Mindre än hälften så stor andel är nöjda med detta utbud i Berg- sjön än vad som är fallet i Älvsborg. Det finns ett stort utbud av idrottsan— läggningar i Älvsborg men man är relativt sett missnöjd med kvaliteten på den kommunala service som består av fritids- och ungdomsverksamhet. När det gäller ungdomsverksamheten är detta ett av få områden där TEMO AB kan registrera en högre andel som är nöjda i Bergsjön jämfört med andelen nöjda i Älvsborg.

Vid en jämförelse av andelen som är missnöjda med kvaliteten i samhäl- lets insatser i de två stadsdelarna framkommer att Bergsjöboma utpekar ar- betsmarknadsåtgärdema som den relativt sett sämst fungerande servicepro— duktionen. Hela 48 procent av de boende i Bergsjön anser att dessa fungerar mycket dåligt eller ganska dåligt. I tabell 3.17 framgår att detär satsningarna på arbetsmarknadsåtgärder som får det lägsta genomsnittsbetyget av de boende i Bergsjön. Det bör tilläggas att detta begrepp enligt vår uppfattning bör tolkas i en vid bemärkelse. Arbetsmarknadsåtgärder uppfattas sannolikt av de boende som summan av enskilda instrument och fenomen på detta område, dvs utbildningar och a—kassa samt arbetsförmedling.

• Sida 68
•  Original

Tabell 3.17 De boendes kvalitetsomdöme om samhällets utbud av service i Bergsjön respektive Alvsborg. December 1996. Genomsnitt. Skala 1—5. Bergsjön Älvsborg

Barnomsorg 3,2 3,3 Skola och utbildning 2,8 3,3 Fritidsgård och ungdomsverksamhet 2,6 2,5 Sjukvård 3,1 3,3 Socialtjänst och socialvård 2,7 3,0 Arbetsmarknadsåtgärder 2,1 2,6 Äldreomsorg och åldringsvård 2,6 2,9 Kulturlivet 2,6 3,0 Sport- och idrottsanläggningar 3,0 3,7 Polis— och ordningsverksamhet 2,9 3,3 Skötsel och underhåll av bostadsområdet 3,7 3,7

Statistik av detta slag skall hanteras försiktigt, men ett genomsnitt mot— svarande ca 3,0 till ca 3,3 brukar enligt TEMO ABs uppfattning kunna be- traktas som att det är ”bra som det är”. Utifrån redovisningen av genom— snittsvärden i tabell 3.17 framgår att de boende i Bergsjön anser att det finns anledning överväga kvalitetshöj ande åtgärder vad gäller skola och undervis- ning, fritidsgård och ungdomsverksamhet, socialtjänst och socialvård, ar- betsmarknadsåtgärder, äldreomsorg och åldringsvård, kulturlivet samt po- lis- och ordningsverksamhet. På motsvarande sätt kan det tolkas som om de boende i Älvsborg anser att det finns anledning överväga kvalitetshöjande åtgärder vad gäller fritidsgård och ungdomsverksamhet, arbetsmarknadsåt- gärder samt äldreomsorg och åldringsvård.

Till denna information bör fogas uppgifter om de boende anser att det satsas tillräckligt eller otillräckligt med resurser på de olika verksamheterna. En dåligt fungerande verksamhet, i enlighet med redovisningen i tabell 3.17, kan enligt vår uppfattning dels bero på ett undermåligt utbud, dels på ett otillräckligt utbud. En tredje förklaring skulle kunna vara en kombination av otillräcklighet och undermålighet, dvs en kombination av kvantitets- och kvalitetsrelaterade förklaringsvariabler.

Vi har låtit TEMO AB ställa frågan om de boende anser att samhället satsar för lite, lagom eller för mycket på de respektive verksamhetsområ- dena i de två stadsdelarna. Genomsnittet av svarsangivelsema antyder att såväl Bergsjö- som Älvsborgsboma anser att det satsas antingen för lite eller lagom på de olika verksamheterna i de respektive stadsdelarna. Endast en mycket liten andel av de tillfrågade ansåg att det satsas för mycket på de olika verksamheterna. Frågor av detta slag ger sannolikt denna typ av nega- tiva svarsmönster, men det kan konstateras att det förekommer förhållande- vis stora variationer i materialet. I tabell 3.18 redovisas hur stor andel av de boende i stadsdelarna Bergsjön och Älvsborg som anser att det satsas för lite respektive för mycket. I tabellen framgår exempelvis att 41 procent av

• Sida 69
•  Original

Tabell 3.18 De boendes bedömning av om huruvida samhällets utbud av service i Bergsjön respektive Alvsborg är för litet eller för stort (För litet — För stort). Procent. Resultat från TEMO-undersökning. Ar 1996.

Bergsjön Älvsborg Barnomsorg 41—1 38— 2 Skola och utbildning 49—2 57— 2 Fritidsgård och ungdomsverksamhet 53—1 57— 3 Sjukvård 43—1 45— 2 Socialtjänst och socialvård 38—3 20— 4 Arbetsmarknadsåtgärder 57—2 35— 2 Äldreomsorg och åldringsvård 53—2 45— 1 Kulturlivet 44—2 34— 5 Sport— och idrottsanläggningar 27—7 20—10 Polis— och ordningsverksamhet 45—1 31— 4 Skötsel och underhåll av bostadsområdet 22—2 17— 3

Bergsjöboma anser att det satsas för lite på barnomsorgen och att endast en procent anser att det satsas för mycket på denna typ av verksamhet. Andelen som angett att de anser att det satsas lagom mycket redovisas inte i tabellen. Anledningen är att materialet inte är normalfördelat. Det är inte en lika stor andel som anger att de anser att det satsas för lite som anser att det satsas för mycket. Istället dominerar de negativa svarsangivelsema i materialet.

Skillnaderna mellan stadsdelarna är tydliga. I Bergsjön anser de boende i första hand att det satsas för lite på arbetsmarknadsåtgärder. Därefter anser de att det satsas för lite på äldreomsorg samt fritidsgårdar och äldreomsorg. I Älvsborg är det främst satsningarna på skola och fritidsgårdar och ung— domsverksamhet som upplevs som otillräckliga.

Om tabellerna 3.17 och 3.18 analyseras sammantaget framgår att det finns vissa samband mellan kvalitets— och kvantitetsomdömena. Bergsjö- borna anser exempelvis att satsningarna på arbetsmarknadsåtgärder inte fungerar för de boende i området. Detta kvalitetsomdöme är klart uttryckt och synligt i materialet då det genomsnittliga betyget för satsningarna är lågt (2.1). Samtidigt anger hela 57 procent av de boende i Bergsjön att det satsas för lite på denna typ av verksamheter. Detta indikerar att det finns stöd för hypotesen att det låga kvalitetsomdömet till en viss del beror på att det satsas för lite på dessa verksamheter. Mot bakgrund av att det i Bergsjön bedrivs viss begränsad försöksverksamhet på arbetsmarknadsområdet är de redovisade attitydema av intresse. Kommunen erbjuder sedan en tid ett par hundra personer som riskerar att utförsäkras ur a-kassan s k Wesstidsarbeten i den kommunala förvaltningen. De arbetslösa ges möjlighet att under en begränsad tid utföra enklare arbetsuppgifter inom exempelvis den kommu- nala parkförvaltningen. I praktiken rör det sig om motprestationer för utbe— talda kontanta ersättningar.

I Älvsborg förhåller det sig med satsningarna på fritidsgård och ungdoms- verksamhet på samma sätt som Bergsjöns satsningar på arbetsmarknadsåt- gärder. Älvsborgsboma anger nämligen att dessa verksamheter som riktas

• Sida 70
•  Original

till ungdomar inte fungerar bra. De boende ger ett mycket lågt betyg motsva- rande 2,5 på den 5—gradiga betygsskalan. Samtidigt anger de att det satsas otillräckligt på dessa verksamheter. Hela 57 procent anger att det satsas för lite på dessa åtgärder riktade till ungdomar.

För att få en än bättre bild av var problemen ligger i de respektive områ- dena kompletterades frågorna som gällde kvalitets- respektive kvantitets- omdömen med en fråga där de boende ombads ange vilket enskilt offentligt serviceområde som skulle behöva förbättras om samhället bestämde sig för att förbättra just bara ett område. Denna fråga ger den tillfrågade ett incita- ment att verkligen tänka efter var behoven av förbättringar är som störst. Det hypotetiska läget är ju att bara ett, och inte två, verksamhetsområden skall förbättras. Detta betyder att en svarsangivelse som innebär att barnom- sorgen skall förbättras också innebär att sjukvården inte kommer att förbätt- ras.

Vi har funnit ett tydligt mönster vad gäller de boendes preferenser på det lokala välfärdspolitiska planet. Satsningar på barn och ungdomar sätts i första rummet, både i Bergsjön och i Älvsborg. I Bergsjön anser 42 procent att det främst skall satsas på barn och ungdomar, i Älvsborg är motsvarande andel 54 procent. Övriga tydligt prioriterade verksamheter, i båda dessa bo- stadsområden är sjukvård, arbetsmarknadsåtgärder samt äldreomsorg. Om satsningar på barn och ungdomar delas upp i dess olika delar (barnomsorg, skola samt fritidsgård och ungdomsverksamhet) och varje offentlig verk- samhetsgren ställs mot varandra framkommer att Bergsjöboma främst prio- riterar satsningar på äldreomsorg (1 S%) medan Älvsborgsboma främst öns- kar satsningar på skola och utbildning (34%).

Intervjuerna visar också att de boende endast i mindre utsträckning priori- terar socialtjänsten, kultur—, polis-, sport-, idrotts-, skötsel- och underhålls- verksamhet som de allra viktigaste områdena att satsa ytterligare medel på.

I Bergsjön är man mer intresserad av att få ett ökat inflytande på hur resur- serna fördelas än vad man är i Älvsborg. 66 procent av Bergsjöboma önskar ha mer inflytande på hur pengar och resurser används, medan 29 procent anger att det är bra som det är. Motsvarande andelar i Älvsborg är 58 och 40 procent.

De boende i såväl Bergsjön som Älvsborg är mest intresserade av att få insyn i, samt inflytande på, hur resurserna används inom barn- och ung— domsverksamhet (barnomsorg, skola samt fritidsgård och ungdomsverk— samhet). Även insyn i hur medel används inom äldreomsorg, sjukvård och arbetsmarknadsåtgärder är prioriterat. I stort sett kan man säga att de boende önskar inflytande inom de verksamheter som de också angett att det skall satsas särskilda resurser på.

För att få ökade insikter i hur de boende anser att de ökade satsningarna skall ordnas rent praktiskt, och i viss mån även finansiellt, har vi låtit TEMO AB ställa ett antal frågor som belyser dessa attityder i de två områdena.

Den första frågan på detta område gäller inställningen till kompletterande

• Sida 71
•  Original

insatser från frivilliga organisationer. Här framkommer ett tydligt mönster. 89 procent i Bergsjön och 93 procent i Älvsborg anser att det är bra att frivil- liga organisationer, som tex kyrkan, grannsamverkan mot brott eller Farsor och morsor på stan, hjälper till med det som samhället tidigare helt tog hand om. Den kraftigt positiva inställningen skall tolkas försiktigt, den visar san- nolikt att det är önskvärt med privata extra satsningar om det finns efterfrå— gan på service som annars inte möts. Det är inte möjligt att utifrån dessa redovisningar av attityder uttala sig om huruvida de boende föredrar privata aktörer före offentliga på det välfärdspolitiska området. 80 till 84 procent av de boende anser att det är rimligt att stat och kommun ger bidrag till ovan nämnda typer av frivilliga organisationer.

När det gäller de boendes inställning till egen medverkan i den lokala välfärdsproduktionen är attitydema mycket positiva. 69 procent av Bergsjö- och 74 procent av Älvsborgsboma anger att de själva kan tänka sig att på fritiden, och utan ersättning, utföra en del verksamheter som idag utförs av samhället i det bostadsområde där de bor. 29 procent av Bergsjö— och 24 procent av Älvsborgsboma säger dock att de inte är intresserade av sådan medverkan.

När det gäller de boendes vilja att medverka i vissa specifika verksamhe- ter framträder ett klart mönster. För det första kan det konstateras att det är en högre andel av de boende i Bergsjön än i Älvsborg som anger att de kan tänka sig att hjälpa till i den lokala serviceverksamheten. Bersjöborna har angett ca 20 procent fler specificeringar om var de kan tänka sig att med— verka jämfört med Älvsborgsboma. I såväl Bergsjön som Älvsborg är in- tresset störst att medverka på den lokala fritidsgården eller i annan ung- domsverksamhet. Ca 20 procent i de två bostadsområdena anger att de kan tänka sig bidra med arbetsinsatser på dessa verksamhetsområden. Andra i detta sammanhang populära områden är barnomsorg, skola, äldreomsorg, sport- och idrottsverksamhet, kultur samt skötsel och underhåll av det egna bostadsområdet.

Dessa attityder visar tydligt att de boende kan tänka sig en ökad delaktig— het, men intervjuundersökningen visar även att de boende anser att det vore bra om även de övriga i det egna bostadsområdet medverkade i den gemen- samma produktionen. Samstämmigheten i de två bostadsområdena är påfal- lande, 77 procentav Bergsjöboma anser att det vore bra om de boendei det egna bostadsområdet ”engagerade sig mer i vissa verksamheter som idag erbjuds av samhället”.

Intervjumaterialet visar att de boende både själva vill deltaga i den ge- mensamma produktionen samt önskar att se sina grannar i det egna bostads- området deltar i sådan verksamhet som samhället idag producerar.

Vi har även funnit att en majoritet av de boende i såväl Bergsjön som Älvsborg anser att det är rimligt att begära att en del av de som idag uppbär förtidspension och arbetslöshetsersättning ska ha skyldighet att efter bästa förmåga göra en insats inom vissa offentliga verksamheter. I tabell 3.19 vi—

• Sida 72
•  Original

Tabell 3.19 Bergsjö- och Älvsborgsbornas attityder till motprestationer för vissa mottagare av bidrag och försäkringsersättningar. I tabellen anges hur många procent som svarat ja på följande fråga: ”Man kan tänka sig att exempelvis arbetslösa och förtidspensionärer som kompensation för sina bidrag och ersättningar engageras i vissa lokala verksamheter som idag utförs av samhället. Kan du tänka dig att vissa bidragstagargrupper ska ha skyldighet att efter bästa förmåga göra en insats inom....”

Bergsjön Älvsborg Barnomsorg 71 77 Skola och utbildning 68 72 Fritidsgård och ungdomsverksamhet 79 88 Sjukvård 63 60 Socialtjänst, socialvård 60 67 Arbetsmarknadsåtgärder 67 7 1 Äldreomsorg och åldringsvård 72 81 Kulturlivet 74 75 Sport- och idrottsanläggningar 74 84 Polis— och ordningsverksamhet 48 41 Skötsel och underhåll av området 74 84

sas hur stor andel av de boende i de två stadsdelarna som anser att det vore bra om krav på motprestationer införs för vissa av de som erhåller bidrags- och försäkringsersättningar.

Det finns således ett starkt stöd för idén att införa motprestationer för vissa grupper av mottagare av bidrags- och försäkringsersättningar. I Älvs- borg är stödet för motprestationer något högre, men i båda stadsdelarna an- ser i stort sett mellan 70 och 80 procent av de boende att åtgärden bör införas på väsentliga och centrala välfärdsområden i stadsdelarna. När det gäller skolans område anser exempelvis ca 70 procent att det är möjligt att låta förtidspensionärer och arbetslösa göra en viss insats som kompensation för en del av sin ekonomiska ersättning.

Mot bakgrund av att arbetslösheten betraktas som ett av de största proble- men för närvarande är de boendes svarsangivelser på den sista frågan i inter- vjuundersökningen av intresse i detta sammanhang. Vi frågade nämligen de boende vilket som vore ”det bästa sättet att hjälpa arbetslösa?”. De inter- vjuade fick välja ett av sju olika svar. I tabell 3.20 redovisas resultatet.

Materialet ger en mycket tydlig bild av de boendes uppfattningar om vad som är bra för den arbetslöse. Två svarsalternativ framträder tydligt i mate- rialet.

Det första gäller förslaget att man skall införa en motprestation för det ekonomiska stöd som ges. 38 procent av Bergsjö- och 45 procent av Älvs- borgsboma anger att detta skulle vara det enskilt bästa sättet att hjälpa den arbetslöse. Det andra gäller förslaget som innebär att företag och föreningar som skapar arbeten ges bidrag. Cirka 35 procent av de boende, i såväl Berg- sjön som Älvsborg, anser att dessa företags— och föreningsstöd skulle vara det bästa sättet att hjälpa de som är arbetslösa.

• Sida 73
•  Original

Tabell 3.20 Bergsjö- och Älvsborgsbornas uppfattning om vad som är bästa sättet att hjälpa de som är arbetslösa. Resultat av TEMO-under- sökning. December 1996. Procent.

Bergsjön Älvsborg

Ge pengar i bidrag 1 2 Ge bidrag men kräva en motprestation 38 45 Ge bidrag som ett återbetalningspliktigt lån 3 3 Anställa fler tjänstemän som kan hjälpa den arbetslöse att söka arbete eller utbildning 4 4 Ge bidrag för att starta eget företag 11 5 Ge stöd till företag och föreningar som kan skapa arbeten 35 34 Ordna gratis fritidsaktiviteter 1 1 Vet ej/Ej svar 7 6 Totalt 100 100

Materialet ger sammantaget en tydlig bild av att de boende anser att akti- vitet, deltagande och delaktighet är centrala inslag i de satsningar som stat och kommun gör i dessa områden.

3.6 Överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan

Vi har samlat in information rörande såväl utbud som efterfrågan av väl- färdstjänster i två av Göteborgs stadsdelar, Bergsjön och Älvsborg. Tre syf— ten finns med arbetet. För det första att kartlägga utbud och efterfrågan av välfärdstjänster. För det andra att se om det finns några tydliga tecken på en bristande överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan. För det tredje att söka peka ut ett eller flera enskilda områden, fenomen eller frågor som skulle kunna vara centrala i Storstadskommitténs fortsatta arbete med att söka finna vägar, eller förslag, som kan bidra till att förbättra situationen och de allmänna förutsättningarna i storstadsområden med en hög andel socio- ekonomiska problem.

Vi har funnit att i stort sett all offentlig välfärdsproduktion i Bergsjön och Älvsborg på något sätt sökt dimensioneras volymmässigt för att möta de olika typer av krav som förhållandena i respektive stadsdelar tycks motivera. När det gäller den kommunala verksamheten finns det dels en resursfördel- ningsmodell för de verksamheter som bedrivs i stadsdelsförvaltningarnas regi, dels en modell som anger hur primärvårdens resurser skall fördelas. Även den decentraliserade statliga verksamheten bedrivs med olika resurs- insatser beroende på de förutsättningar som finns 1 de två områdena. Det bör i sammanhanget understrykas att vi inte på den korta tid som stått till förfogande kunnat utreda om det i detalj satsas tillräckligt eller otillräckligt på de olika verksamhetsområdena. Istället har ambitionen varit att se om några tydliga mönster eller avvikelser kunnat registreras genom att kombi- nera flera olika källor och typer av material.

Vi koncentrerar redovisningen i det följande på frågor som rör överens- stämmelsen mellan utbud och efterfrågan till de verksamhetsområden som

• Sida 74
•  Original

har störst relevans för storstadskommitténs fortsatta arbete. Det gäller barn och ungdomar samt arbetslösa.

Barn och ungdomar

I vår kartläggning av den kommunala verksamheten som riktas till barn och ungdomar ingår i huvudsak barnomsorgen, skolan, fritidsgårdama, ung- doms-, idrotts- och sportverksamhet.

Vi har funnit att stadsdelsförvaltningama sökt dimensionera barn- och ungdomsverksamhet på ett sådant sätt att de mer komplicerade sociala för- hållanden som råder i Bergsjön kan mötas. Man har generellt sett fler an- ställda per klient, dvs elev, barn, besökare på fritidsgård etc i Bergsjön än vad som är fallet i Älvsborg.

I Bergsjön finns betydligt fler invandrare per 1 000 invånare, något som enligt vår bedömning får särskilda konsekvenser för förhållandena i skolan. Fler tolkar och hemspråkslärare har anställts. Även fler klasser för elever som behöver förstärkt och särskilt anpassad svenskundervisning har behövt skapas. Dessa klasser har färre elever per lärare. Vi har besökt skolor i såväl Bergsjön som Älvsborg och funnit att förhållandena i vissa avseenden på- minner om varandra. Gemensamt i båda stadsdelarna är att lärarna anser sig vara hårt pressade. Situationen i skolorna är i vissa fall enligt vad vi erfarit något orolig. Vi noterade att det fanns en påtaglig överrepresentation av in- vandrarbarn bland eleverna i de särskilda klasser som finns i Bergsjön för oroliga elever med koncentrationssvårigheter. Det fanns även en viss oro i skolorna i Älvsborg, men här var problemen mer begränsade. Flera skolle- dare i Älvsborg meddelade dock uttryckligen att det behövdes fler personal- resurser för att hålla ordning i skolorna. Denna synpunkt framfördes även av skolledare i Bergsjön. Vi tillbringade några dagar i ett par högstadieskolor i de båda stadsdelarna och fann visst fog för dessa skolledares uppfattningar.

När det gäller fritidsgårdama kan det konstateras att satsningarna är ojämnt fördelade mellan stadsdelarna. I Älvsborg finns en liten fritidsgård som är placerad intill den lokala handbollsklubbens lokaler. Härigenom ska- pas förutsättningar för sociala kontakter och samvaro. Trots att det bara finns en fritidsgård i ett område med 18 500 invånare är lokalen inte öppen alla kvällar i veckan. Detta uppges bero på att barnen i stor utsträckning läser läxor på kvällarna, och att det därför inte efterfrågas något öppethål— lande. Lokalen är dock ofta öppen på fredags- och lördagskvällama, något som uppskattas av de ungdomar som vi samtalat med. I Bergsjön finns det tre ungdomsgårdar i ett område med ca 12 800 invånare. Lokalerna är öppna under en större del av veckan, men de är stängda på helgerna. Ett flertal ungdomar tog spontant upp detta som ett påtagligt problem.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att de under intervjuer framförda förslagen att involvera fler vuxna i viss verksamhet som riktas till barn- och

• Sida 75
•  Original

ungdomsmiljö förefaller vara en rimlig åtgärd i de två stadsdelar som vi studerat.

Arbetslösa

Antalet arbetslösa skiljer sig åt mellan stadsdelarna. I den opinionsunder— sökning som vi låtit TEMO AB utföra i områdena har det framkommit att de boende i Bergsjön anser att det finns utrymme att förbättra insatserna vad gäller arbetsmarknadsåtgärder. I en väl preciserad fråga ombads de boende i områdena att ange vilket enskilt sätt som är det bästa för att hjälpa de som är arbetslösa. Av de som tagit ställning till någon metod svarade ca 40 pro- cent att det bästa sättet skulle vara att ge bidrag, men att samhället krävde en motprestation. Cirka 35 procent ansåg att det bästa sättet skulle vara att ge bidrag till föreningar och företag som skapade arbete. Vi har informerats om den försöksverksamhet som förekommer i kommunen med s k Wesstids- arbetare. Dessa platser erbjuds arbetslösa som riskerar att utförsäkras från a—kassa och därmed tvingas leva på socialbidrag. Stadsdelsnämnden i Bergsjön har endast kunnat erbjuda några hundra personer sådana platser. Erfarenheterna anses goda. Resurserna är dock knappa.

Otillräcklig överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan

Vi kan sammanfattningsvis konstatera att det råder en viss obalans mellan utbud och efterfrågan av välfärdstjänster i stadsdelarna. Det förefaller som om deti första hand på väsentliga områden, som exempelvis de som gäller barn- och ungdomsverksamhet samt arbetsmarknadsåtgärder, rör sig om hur stor bemanningen är.

3.7 Ett sätt att utveckla välfärdsproduktionen i Bergsjön och Alvsborg

Vi har tagit del av ekonomiska rapporter samt verksamhetsberättelser från de olika offentliga institutioner som agerar i de två stadsdelar som är före— mål för analys i denna rapport. Vi har också blivit informerade om de verk- samhetsmässiga förhållanden som gäller genom formella intervjuer, men även genom informella samtal. Det har inte befunnits ändamålsenligt, eller möjligt, att försöka göra detaljerade studier över den direkta effektiviteten i resursanvändandet i de två områdena. Istället har vi sökt finna om det genom omdispositioner eller genom att tillföra något nytt inslag eller begrepp i den offentliga verksamheten är möjligt att öka måluppfyllelsen på olika områ- den.

Vi anser att det är möjligt att mot bakgrund av de resultat vi fått i denna studie ge förslag på ett område inom vilket man kan lösa en del av de cen- trala problem som visar sig i Bergsjön och Älvsborg i Göteborg.

• Sida 76
•  Original

Förslaget bör således ges en allmän karaktär. Det handlar mer om en in- riktning, ett nytt förhållningssätt eller att inplantera ett nytt fenomen i den offentliga verksamheten än att söka bidra med detaljerade förslag på hur förändringar kan utformas rent tekniskt. Förslagets inriktning är således av systemteknisk karaktär. Det syftar till att höja måluppfyllelsen i olika delar av de lokala verksamheterna utan att för den skull minska måluppfyllelsen i andra.

Vi har noterat att det i stort sett produceras välfärdstjänster i linje med de boendes förväntningar, men att det finns utrymme för förbättringar. Samti- digt som viss knapphet på personalresurser meddelas från verksamheter som riktas till barn och ungdomar samt sjukvård och äldreomsorg visar våra undersökningar att det finns en stor vilja bland de boende att delta i den gemensamma produktionen. De boende har gett uttryck för att de dels själva kan tänka sig att på fritiden och utan ersättning delta i den allmänna produk— tionen av välfärdstjänster, dels att det vore bra om de boende i högre ut- sträckning var aktiva i den produktion av välfärdstjänster som samhället normalt står för. Vi redovisar ovan att de boende även angett i vilken typ av verksamheter som de kan tänka sig att delta. I såväl Bergsjön som Älvsborg finns det ett stort intresse bland de vuxna att delta i verksamheter som riktas till barn och ungdomar.

Eftersom det finns ett visst behov i båda stadsdelarna för kompletterande insatser på personalsidan anser vi att det åtminstone finns anledning att överväga hur man skall ta vara på de mänskliga resurser som står till förfo- gande i de respektive områdena.

En stor majoritet av de boende är således beredda att hjälpa till i den pro- duktion av service som kommunen för närvarande ansvarar för. Samtidigt finns det ett behov av direkta arbetsinsatser. Resultatet av opinionsunder- sökningen visar att beredskapen och önskan även tycks gälla i en vidare bemärkelse. Det finns även tecken på att delaktighet och aktivitet är något som efterfrågas inom arbetsmarknadspolitiken.

Vi anser att dessa förhållanden mot bakgrund av utvecklingen av antalet daglediga i främst de studerade låginkomstområdena indikerar att det finns anledning att överväga hur redan inledda försöksverksamheter på arbets- marknadsområdet, exempelvis systemet med Wesstidsarbeterare, skulle kunna utvecklas.

• Sida 77
•  Original

4. Malmö

Studien Välfärd i verkligheten bygger på information rörande tre svenska storstäder. Dessa är Göteborg, Malmö och Stockholm. I detta kapitel redovi- sas förhållandena i Malmö.

År 1996 genomfördes en reformering av den kommunala verksamheten i Malmö. Den rådande administrativa organisationen slopades och 10 stads- delsnämnder infördes. Konkret innebar detta att äldreomsorg, barnomsorg, skola, fritid och kultur, handikappomsorg samt individ- och familjeomsorg samlades i enhetliga administrativa former.

Varje stadsdelsnämnd tilldelas från och med 1997 en viss summa pengar i enlighet med en resursfördelningsmodell. Denna är tänkt att bidra till den ekonomiska fördelningen så att områden med stor andel resurskrävande verksamhet kompenseras för detta. En stor andel arbetslösa, invandrare, handikappade och äldre, ger i konsekvens med detta en ökad tilldelning av resurser för den kommunala verksamheten. De resurser som utgår till stads- delsnämndema består i huvudsak av två delar, dels en grundresurs, dels en tilläggsresurs.

Grundresursen beräknas utifrån befolkningsstatistiska uppgifter. Varje stadsdelsnämnd tilldelas medel som svarar mot åldersstrukturen i området. Tilläggsresursen är avsedd att kompensera för de extra resurskrävande verk- samheter som följer av att befolkningen är sammansatt på ett visst sätt.

Inför 1997 fördelas sammanlagt 4 miljarder kronor till de tio stadsdels— nämndema. Av dessa medel utgör grundresursen 2 miljarder kronor och till— läggsresursen 1,5 miljarder kronor. De resterande 0,5 miljarderna fördelas som anslag.

4.1 Sammanfattning — Malmö behöver mer än pengar

RRV har inom ramen för VIVE-projektet samlat information rörande såväl utbud som efterfrågan av välfärdstjänster i två av Malmös stadsdelar, Ro- sengård och Limhamn/Bunkeflo. Arbetet har tre syften. För det första att kartlägga utbud och efterfrågan av välfärdstjänster. För det andra att se om det finns tydliga tecken på bristande överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan. För det tredje att försöka peka ut ett eller flera enskilda områden eller fenomen som skulle kunna vara centrala i Storstadskommitténs fort— satta arbete med att finna vägar eller förslag som kan bidra till att förbättra situationen och de allmänna förutsättningarna i storstadsområden med en

• Sida 78
•  Original

hög andel socio-ekonomiska problem.

Vi har funnit att såväl Malmö kommun som statliga myndigheter fördelar mer resurser till stadsdelen Rosengård än till stadsdelen Limhamn/Bun- keflo, något som synes motiverat mot bakgrund av att de människor som bor i Rosengård har fler socio-ekonomiska problem. Denna fördelningspro- fil gäller i stort sett samtliga välfärdstjänster som vi studerat. Tjänsterna be— står av personal och utbetalningar av kontanta bidrag och försäkringsersätt— ningar.

I de flesta verksamheter har de offentliga institutionerna i Rosengård fler befattningshavare än i Limhamn/Bunkeflo. I vissa fall är skillnaderna små, medan det för andra verksamheter är stora skillnader. Det område där skill— naderna är störst är stadsdelsnämndemas enhet för individ- och familjeom- ' sorg. I Rosengård finns 15 gånger så många socialsekreterare och annan verksamhetsnära personal jämfört med i Limhamn/Bunkeflo.

Vid kartläggningen av Malmös välfärdstjänster har vi beräknat antalet in— vånare per årsarbetskraft för olika verksamheter i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. I tabellen nedan framgår en sammanfattning av re- sultatet från denna kartläggning.

Tabell 4.1 Antalet nyttjare (invånare, boende och elever) per årsarbetskraft för äldreboende, närpolis, grundskola, idrottsanläggningar, bibliotek, hemtjänst, fritidsgårdar samt individ- och familjeomsorg. År 1995—1996.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Särskilt boende (boende per åa) 1,6 1,2 Närpolis (inv per åa) 832 1 012 Särskilt boende (inv 65+ per åa) 16 21 Grundskola (elever per åa) ] 1 17 Idrottsanläggningar (inv per åa) 869 1 468 Bibliotek (inv per åa) 2 125 4 892 Hemtjänst (inv 65+ per åa) 41 130 Fritidsgårdar (inv 7—18 per åa) 832 2 935 Individ— och familjeomsorg (inv per 255 3900 åa)

Mönstret i tabellen ovan är nästan uteslutande detsamma för varje verksam- het. I Rosengård är antalet invånare per årsarbetskraft lägre än i Limhamn/ Bunkeflo. Produktionen av välfärdstjänster är alltså mer resurskrävande per capita i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo räknat i nedlagda årsarbetskraf- ter. De procentuellt största skillnaderna finns inom verksamheterna hem- tjänst, fritidsgårdar samt individ- och familjeomsorg.

Malmö kommun styr med hjälp av sin resursfördelningsmodell ca 13 300 kronor per invånare till Limhamn/Bunkeflo. Invånarna i Rosengård tilldelas cirka 19 000 kronor per person.

När det gäller utbetalningar av bidrag och försäkringsersättningar till de boende i de två områdena är skillnaderna förhållandevis stora. De boende i Rosengård erhåller årligen i genomsnitt nästan dubbelt så mycket i bidrag

• Sida 79
•  Original

per invånare jämfört med Limhamn/Bunkefloborna, 29 330 kronor i jämfö- relse med 15 736 kronor. År 1993 var den viktade genomsnittsinkomsten 201 000 kronor i Limhamn/Bunkeflo och 125 000 i Rosengård. De direkta skatterna uppgick år 1994 till 0,195 miljarder kronor i Rosengård och till 1,342 miljarder kronor i stadsdelen Limhamn/Bunkeflo. Detta motsvarar 46 250 kronor per capita och år i Limhamn/Bunkeflo och l 1 580 kronor per capita och år i Rosengård. Det innebär att hushållen i Limhamn/Bunkeflo betalar in ca 885 miljoner kronor mer i skatt än de får tillbaka i bidrag och försäkringsersättningar. I Rosengård erhåller hushållen positiva ”nettoer- sättningar”, dvs de erhåller mer i bidrag och försäkringsersättningar från stat och kommun än de betalar i direkta skatter. De totala nettotransferering- ama till stadsdelen uppgick år 1994 till 299 miljoner kronor.

Vi har låtit TEMO AB skatta efterfrågan på välfärdstjänster samt under- söka attityder till det offentliga välfärdsutbudet. Undersökningen visar att de boende i Limhamn/Bunkeflo och Rosengård anser att det finns utrymme för förbättringar. Ett av huvudresultaten är att boende i bägge områdena uppvisar liknande attityder vad gäller inställningen till den offentliga väl- färdsproduktionen.

Limhamn/Bunkefloboma är generellt sett något mer nöjda med utbudet än vad Rosengårdsboma är. I Rosengård anser de boende att det först och främst satsas för lite på arbetsmarknadsåtgärder. Därefter anser de att det satsas för lite på äldreomsorg och sjukvård. I Limhamn/Bunkeflo är det främst sjukvård och satsningarna på skolor, fritidsgårdar och ungdomsverk- samhet som upplevs som otillräckliga.

De boende i både Rosengård och Limhamn/Bunkeflo anser att det finns anledning att överväga kvalitetshöjande åtgärder vad gäller fritidsgårds- och ungdomsverksamhet, socialtjänst och socialvård samt arbetsmarknadsåt- gärder.

När det gäller de boendes inställning till egen medverkan i den lokala välfärdsproduktionen är attitydema positiva. 58 procent av Rosengårds— borna och 69 procent av Limhamn/Bunkefloboma anger att de själva kan tänka sig att på fritiden, och utan ersättning, utföra en del verksamheter som idag utförs av samhället i det bostadsområde där de bor. 35 procent av Ro- sengårdsboma och 28 procent av Limhamn/Bunkefloboma säger dock att de inte är intresserade av sådan medverkan. I såväl Rosengård som Lim- hamn/Bunkeflo är intresset störst för att medverka på fritidsgårdar eller i annan ungdomsverksamhet. Andra i detta sammanhang populära områden är barnomsorg, skola, äldreomsorg, kultur samt skötsel och underhåll av det egna bostadsområdet.

Materialet visar de boendes uppfattningar om vad som är bra för den ar- betslöse. 33 procent av Rosengårdsboma och 46 procent av Limhamn/Bun- kefloboma anger att motprestationer skulle vara det enskilt bästa sättet att hjälpa den arbetslöse. Vidare anser ca 31/39 procent av de boende i Rosen- gård och Limhamn/Bunkeflo att det bästa sättet att hjälpa de arbetslösa vore

• Sida 80
•  Original

att ge bidrag till företag och föreningar så att arbetstillfällen skapas.

Av våra undersökningar i Malmö framgår sammanfattningsvis att de boende i såväl låg- som höginkomstområdet är välvilligt inställda till att den egna stadsdelen i högre utsträckning kännetecknas av olika offentliga verksamheter där de boende sj älva kan bidra med insatser, till exempel inom skola och äldreomsorg.

4.2 Två bostadsområden — Rosengård och Limhamn/Bunkeflo

Projektet Välfärd i verkligheten (VIVE) syftar till att spegla såväl utbud som efterfrågan av välfärdstjänster i tre svenska storstäder. I syfte att skapa jäm- förbara storheter väljs ett hög- och ett låginkomstområde ut i varje stad. 1 Malmö har stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo valts ut. Stads- delarna representerar dels ett område med låg genomsnittlig inkomst, dels ett område med hög genomsnittlig inkomst. Genomsnittlig inkomst har varit det främsta kriteriet som bestämt vilka stadsdelar som skulle utgöra grunden för utredningens Malmömaterial.

Rosengård är ett förhållandevis modernt förortsområde i Malmös nord- östra del. Området byggdes i huvudsak på 1960-talet några kilometer från stadens centrum. Området är ett resultat av en aktiv stadsplanering. Den största arbetsgivaren är kommunen. Bostäderna äri huvudsak av flerfamiljs- typ. Inom området finns ett fåtal radhus och villor. I Rosengård bor ca 19000 personer. Hälften är män och hälften är kvinnor. Älderspyramiden visar att förhållandevis många unga människor bori stadsdelen. En tredjedel av invånarna är under 18 år.

Limhamn/Bunkeflo är i stor utsträckning ett gammalt bostadsområde be- läget några kilometer sydväst om Malmös centrala delar. Området utgörs av 18 delområden. Limhamn/Bunkeflo är av tradition en egen stad. Det finns en stadskänsla i stadsdelen som rymmer ca 6 500 arbetstillfällen. I området finns också delar som består av små byar och av ren landsbygd. Området ligger naturskönt beläget vid kusten. Bostäderna består främst av villor och radhus. Ett mindre antal flerfamiljshus finns också. I Limhamn/Bunkeflo bor ca 29 000 personer. Av tabellen nedan framgår åldersfördelningama för Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Hälften av invånarna i Limhamn/Bun- keflo är i åldrarna 25 till 64 år.

• Sida 81
•  Original

Tabell 4.2 Åldersfördelningar i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. (Inom pa- rentes anges procentuell andel av totala antalet boende i respektive stadsdel). Ar 1995.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Ålder " 0— 6 2997 (16%) 2696 (9%) " 7—15 2885 (15%) 3298 (11%) ”16—18 715 (4%) 1030 (4%) "19—24 1 330 (7%) 1 497 (5%) "25—44 5 500 (29%) 7 173 (24%) "45—64 3 389 (18%) 7 897 (27%) "65—79 1752 (9%) 4 521 (15%) "80— 560 (3%) 1 238 (4%) Totalt: 19128 (100%) 29 350 (100%)

Vid en jämförelse mellan de två stadsdelarna framgår att befolkningen se— dan l960-talet ökat något i Limhamn/Bunkeflo, medan befolkningen i Ro- sengård ökade fram till 1970, för att därefter minska. I Rosengård var ut- flyttningen 1993 25 procent, 1995 var den 17 procent. I Limhamn/Bunkeflo har utflyttningen under samma tid varit 9 procent. Rosengård kännetecknas av att nya invandrargrupper stannar i Rosengård tills de har etablerat sig i Sverige, för att därefter flytta vidare.

Andelen lägenheter eller småhus med 1 till 3 rum är i Limhamn/Bunkeflo 40 procent. I Rosengård är motsvarande andel 60 procent. I Limhamn/Bun- keflo utgör småhus med 4 eller fler rum 60 procent av antalet lägenheter och småhus. Upplåtelseformema för befolkningens bostäder skiljer sig också åt i de två områdena. I Rosengård är knappt en tredjedel av hushållen bostads- eller äganderätter. I Limhamn/Bunkeflo är tre av fyra hushåll bostads- eller äganderätter. Andelen hushåll som består av ensamstående är i Rosengård 41 procent och i Limhamn/Bunkeflo 30 procent. Den genomsnittliga hus- hållsstorleken är i stort sett densamma i de två stadsdelarna (2,4 personer).

Andelen utländska medborgare uppgick år 1995 till 38 procent i Rosen- gård, medan andelen var tre procent av befolkningen i Limhamn/Bunkeflo. Till detta kommer andelen personer som är ”före detta utländska medbor- gare”. År 1995 utgjorde denna grupp 36 procent av de boende i Rosengård och 8 procent i Limhamn/Bunkeflo. Summan av utländska medborgare och ”före detta utländska medborgare” brukar i befolkningssammanhang be- nämnas personer med utländsk anknytning. I Rosengård utgör denna grupp 74 procent av de boende. I Limhamn/Bunkeflo utgör gruppen personer med utländsk anknytning 11 procent av det totala antalet boende. 1 Rosengård bor stora invandrargrupper som lämnat sina hemländer på grund av krig, bland annat jugoslaver, bosnier och irakier. De boendei Limhamn/Bunkeflo med utländsk anknytning är främst personer från övriga Norden och Väst- europa (49 procent, år 1994).

Den genomsnittliga inkomsten är högre i Limhamn/Bunkeflo än i Ro- sengård. Den disponibla medelinkomsten har minskat bland såväl kvinnor

• Sida 82
•  Original

som män under 1990-talet. År 1993 var den viktade genomsnittsinkomsten 125 000 i Rosengård, medan den var 201 000 kronor i Limhamn/Bunkeflo. För kvinnor var motsvarande inkomster 86 000 kronor respektive 133 000 kronor.

Förvärvsfrekvensen vari Rosengård knappt 35 procent för både män och kvinnor (år 1994). För Limhamn/Bunkeflo var förvärvsfrekvensen drygt 75 procent. Förvärvsfrekvensen varierade dock kraftigt inom stadsdelen Rosengård, från nio procent i ett område till 67,5 procent i ett annat. Samti— digt är antalet arbetslösa personer som är registrerade på arbetsförmedlingen inte speciellt många i Rosengård. Till exempel har området med en förvärvs— frekvens om nio procent en registrerad arbetslöshet om nio procent. Det in- nebär att 82 procent av invånarna i detta område varken arbetar, söker arbete eller kan söka arbete. I just detta område uppgår andelen invånare med ut- ländsk bakgrund till 93 procent.

Medellivslängden är högre för kvinnor och män i Limhamn/Bunkeflo jämfört med män och kvinnor i såväl Rosengård som Malmö totalt. Rosen- gård har den lägsta medellivslängden i Malmö. Medellivslängden i Lim- hamn/Bunkeflo är för män 76,1 och för kvinnor 80,7. 1 Rosengård är medel- livslängden 70,9 för män och 78,1 för kvinnor. Enligt en folkhälsorapport framtagen av Malmö stad är invånarna i Rosengård mer sjukskrivna än i andra stadsdelar och har sämre levnadsförutsättningar. Förhållandet är det omvända i Limhamn/Bunkeflo.

Sammanfattningsvis är Rosengård en stadsdel med en större andel invå- nare med påtagliga sociala problem än vad som gäller för stadsdelen Lim- hamn/Bunkeflo.

4.3 Utbud av välfärdstjänster — kontanta ersättningar

Staten och kommunerna utbetalar årligen ett stort antal olika bidrag och för— säkringsersättningar till de svenska hushållen. Det gäller såväl generella som specialdestinerade och behovsprövade bidrag och ersättningar.

I detta avsnitt redovisas en kartläggning av de kontant utbetalda bidrags— och försäkringsersättningar till hushållen i Rosengård och Limhamn/Bun- keflo. Redovisningen gäller åren 1990 och 1994. De ekonomiska ersättning- arna utgörs av skattepliktiga respektive icke skattepliktiga bidrag och ersätt— ningar. Nedan specificeras de största delarna inom respektive kategori:

Skattepliktiga ersättningar Icke skattepliktiga ersättningar Förtidspension Bostadsbidrag/KBT Sjukpenning Barnbidrag Föräldrapenning KAS Arbetsmarknadsstöd Socialbidrag

Datafångsten har skett genom bearbetning av SCBs forskningsdatabas, IoF— basen i Örebro. I denna finns samtliga uppgifter om hushållens inkomster

• Sida 83
•  Original

och förmögenheter. Alla faktorinkomster, bidrag och ersättningar som utbe- talats till de boende i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo har strukturerats för analysändamål. Förutom inkomsterna redovisas även hus— hållens inbetalningar av direkta skatter. 1 Bilaga 1 återges det tabellmaterial som utgör grund för framställningen i detta avsnitt.

Tabell 4.2 Offentliga hushållstransfereringar till hushållen i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Ar 1990 och 1994. Kronor. Procentuell utveck- ling. Område År 1990 Är1994 Förändring Rosengård, totalt 433 647 000 493 301 000 + 13,8 % per capita 25 234 29 330 + 16,2 % Limhamn/Bunkeflo, totalt 350 052 000 456 598 000 + 30,0 % per capita 12 880 15 736 + 22,2 %

I tabell 4.2 framgår att det totala stödet till de boende i Rosengård var vä- sentligt mer omfattande än stödet till hushållen i Limhamn/Bunkeflo. Det gäller såväl totalt som fördelat per invånare (per capita). År 1994 utbetala— des 493,3 miljoner kronor till Rosengårds 16 819 invånare, vilket var 13,8 procent mer än vad som utbetalades år 1990. Till hushållen i Limhamn/Bun- keflo utbetalades 456,6 miljoner kronor år 1994, en ökning motsvarande 30 procent på fyra år. När hänsyn till antalet boende tas erhålls andra utveck— lingstal. År 1994 utbetalades ca 29 330 kronor per boende i Rosengård, en ökning med ca 16 procent sedan 1990. Motsvarande siffror för Limhamn] Bunkeflo var 15 736 kronor och 22,2 procent.

Redovisningen i tabell 4.2 är förhållandevis översiktlig. Den visar att den offentliga sektorn betalade ut mer än dubbelt så mycket resurser per invå- nare i Rosengård än vad som utbetalades till de boende i Limhamn/Bun- keflo. Utbetalningarna ökade i de två stadsdelarna, men ökningstakten var högre i Limhamn/Bunkeflo.

Vi har dessutom studerat hur stor del av de utbetalda bidragen och försäk- ringsersättningama som motsvaras av inbetalda skatter (direkta skatter). Fördelningspolitiken i Sverige syftar till att omfördela ekonomiskt välstånd från höginkomsttagare till låginkomsttagare. Detta innebär att skillnaderna mellan ett låg— och höginkomstområde illustreras om utbetalda bidrag och försäkringsersättningar reduceras med inbetalade skatter.

De direkta skatterna uppgick år 1994 till 0,195 miljarder kronor i Rosen- gård, och 1,342 miljarder kronor i stadsdelen Limhamn/Bunkeflo. Detta motsvarar 1 1 580 kronor per capita/år i Rosengård och 46 250 kronor i Lim- hamn/Bunkeflo.

I tabell 4.3 har de belopp som redovisats i tabell 4.2 minskats med de direkta skatter som hushållen betalar in till stat och kommun. Arbets givarav- gifter, företagsskatter och mervärdesskatt ingår inte i materialet.

• Sida 84
•  Original

Tabell 4.3 Offentliga hushållstransfereringar minus inbetalade skatter. Hus- hållen i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Ar 1990 och 1994. Kronor. Procentuell utveckling.

Område År 1990 År 1994 Förändring

Rosengård, totalt 160 888 000 298 539 000 + 85,6 % per capita 9 362 17 750 + 89,6 % Limhamn/Bunkeflo, totalt —876 776 000 —885 128 000 —1,0 %

per capita —32 261 —30 505 + 5,0 %

l tabell 4.3 framgår att det statistiska materialet i tabell 4.2 inte ger en full- ständig eller rättvisande bild av den ekonomiska situationen i de två stadsde- larna. Av redovisningen framgår att hushållen i Limhamn/Bunkeflo beta- lade in ca 885 miljoner kronor mer i skatt än de fick tillbaka i bidrag och försäkringsersättningar. I Rosengård erhöll hushållen i genomsnitt positiva ”nettoersättningar”, dvs de erhöll mer i bidrag och försäkringsersättningar från stat och kommun än de betalade i direkta skatter. De totala nettotransfe- reringama till stadsdelen uppgick år 1994 till 299 miljoner kronor.

För att få en mer nyanserad bild av hushållens ekonomiska situation har några olika statistiska grepp tagits. För det första har andelen socialbidrags- tagare, genomsnittligt belopp samt andelen som inte når upp till socialbi— dragsnormen genererats per hushållstyp och åldersgrupp. Detta redovisas i tabellerna 4.4 a och 4.4 b. För det andra har andelen hushåll som till en viss del är beroende av bidrag och Olika försäkringsersättningar redovisats sepa- rat. Detta sker i tabellerna 4.5 a och 4.5 b.

Socialbidrag utbetalas till enskilda hushåll först sedan socialtjänsten i kommunen, eller stadsdelsnämnden, funnit att annan finansiering inte står att frnna. Socialbidragen anses allmänt vara individens sista ”skyddsnät”. Ett väl strukturerat material rörande utbetalningar av socialbidrag utgör där- för ett intressant analysunderlag när det socio—ekonomiska läget i ett bo- stadsområde skall analyseras. I tabellerna 4.4 redovisas såväl andel som ge- nomsnittligt belopp per hushållstyp.

I Rosengård har andelen gifta/sambo som tagit emot socialbidrag ökat med 20 procentenheter mellan åren 1990 och 1994. Under samma tidsperiod har andelen socialbidragstagare minskat i Limhamn/Bunkeflo. Andelen en- samstående med socialbidrag (tabell 4.4 b) har däremot ökat i båda stadsde- larna. En stor del av de som är ensamstående med barn är kvinnor. Andelen invånare som lever under socialbidragsnormen har ökat för samtliga katego- rier i båda stadsdelarna, undantaget gifta/sambo i Limhamn/Bunkeflo.

Redovisningen i tabellerna 4.4 visar på stora skillnader mellan de två stadsdelarna. I Rosengård är andelen hushåll som tar emot socialbidrag hög. Detta gäller oavsett vilken hushållskategori som studeras. I Limhamn/Bun- keflo är det förhållandevis få hushåll som tar emot socialbidrag.

I det redovisade statistiska materialet framgår inte de olika hushållskate- goriemas grad av bidragsberoende, bara de belopp som utbetalats samt hur många som inte når upp till socialbidragsgränsen. Denna information är

• Sida 85
•  Original

Tabell 4.4 a) Socialbidrag till sambohushåll (gifta eller sambeskattade) i stads- delarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Ar 1994. För varje socio-ekonomisk grupp anges andelen hushåll som erhåller social- bidrag (A), genomsnittligt utbetalt belopp (B) samt andelen hus- håll som inte når socialbidragsnormen (C). Kronor. Procent. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Gifta/sambo A B C A B C 18—24 u b 76,2 49 100 33,3 12,5 14 700 — 18—24 1 b 72,7 54 800 9,1 0 — — 18—24 2 b+ 91,7 58 700 16,7 100 5 600 — 25—44 u b 57,0 59 300 10,6 1,3 30 900 1,3 25—44 1 b 58,8 63 200 11,2 0,8 5 300 1,6 25—44 2 b+ 62,8 70 800 15,2 1,1 16 500 0,8 45—64 u b 13,9 74 000 3,4 0,4 14 800 0,8 45—64 1 b 26,9 90 600 5,6 0,2 45 500 1,2 45—64 2 b+ 63,0 78 800 15,8 0,7 3 100 1,8 65— 11 b 11,1 68700 2,1 0,1 1200 0,1 65— 1 b 57,1 69400 14,3 0 — — 65— 2 b+ 75,0 132500 — 0 » - Totalt 43,2 69 800 9,8 0,5 15 100 0,8

strategisk när kommunens socialförvaltning, skall skapa sig en uppfattning om de socio-ekonomiska problemen. Man kan i ovanstående uppställningar se att det är framför allt unga barnfamiljer mellan 18—24 år i Rosengård som har svårt att försörja sig. Ovanstående information säger dock ingenting om hur många av socialbidragstagarna som arbetar för att försörja sig.

För att få en uppfattning om hur stor del av de boende i respektive område som har sin försörjning tryggad genom bidrag och försäkringsersättningar, har vi studerat de hushåll vars disponibla inkomst till minst 76 procent (76—100 procent) är sammansatt av ersättningar från AMS, socialbidrag och förtidspension, eller kombinationer av dessa ersättningar. Denna definition kallas i det följande för Definition l. Personer som uppbär ett av dessa er- sättningsslag, eller kombinationer av dessa, antas inte utföra något arbete för den tid som är aktuell. De personer som till minst 76 procent sätter sam- man sin disponibla inkomst med dessa ersättningsslag betraktas i denna ut- redning som i huvudsak daglediga. Även om en del av förtidspensionärerna ofta har en kraftigt nedsatt förmåga att arbeta, och därmed är förhindrade att utföra många traditionella eller ordinära arbetsuppgifter, räknar vi inte automatiskt samtliga dessa personer till gruppen sjuka.

Vi har även studerat andelen hushåll som är bidragsberoende i vidare me- ning. Två ytterligare definitioner har använts. Det gäller dels de som till minst 76 procent sätter samman sin disponibla inkomst genom förtidspen— sion, sjukpenning, arbetsmarknadsstöd samt något eller flera av de skattefria bidrag som finns (Definition 2), dels de som till minst 76 procent sätter sam— man sin disponibla inkomst genom ett eller flera av de skattepliktiga och/el-

• Sida 86
•  Original

Tabell 4.4 b) Ensamhushållens socialbidrag i stadsdelarna Rosengård och Lim- hamn/Bunkeflo. År 1994. För varje socio-ekonomisk grupp anges andelen hushåll som erhåller socialbidrag (A), genomsnittligt ut- betalt belopp (B) samt andelen hushåll som inte når socialbidrags- normen (C). Kronor. Procent. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Ensamst. A B C A B C 18—24 u b 35,5 31 900 43,7 8,8 15 200 39,8 18—24 1 b 58,9 37 000 30,4 15 12 500 22,5 18—24 2 b+ 52,2 38 800 34,8 33,3 5 600 — 25—44 u b 39,4 44400 18,9 7,9 25 300 9,1 25—44 1 b 36,3 51 800 13 6,8 13 200 5,5 25-44 2 b+ 43,8 39 100 13 10 16 300 8,7 45—64 11 b 20,6 52 800 6,4 4,7 27 200 4,4 45—64 1 b 30,8 60800 7,7 9,2 13 100 5,8 45—64 2 b+ 46,7 60 100 20 4,6 25 200 4,7 65— u b 11,8 47 700 5,8 1,3 14 600 0,8 65— 1 b — — — — — — 65— 2 b+ _ _ _ _ _ _ Totalt 29,1 43 500 17 5,8 20 300 12,3

Tabell 4.5 a) Andel och antal hushåll (gifta/sambo) vars disponibla inkomster till minst 76 procent består av antingen förtidspension, ersätt- ningar p ga arbetslöshet, socialbidrag eller kombinationer av dessa ersättningsslag (Definition 1). Hushåll i stadsdelarna Ro- sengård och Limhamn/Bunkeflo. Malmö kommun. Ar 1994. För varje socio-ekonomisk grupp anges andelen hushåll som till minst är bidragsberoende enligt Definition 1 ovan, antal personer som är bidragsberoende enligt Definition 1 år 1994 samt antal perso- ner som är bidragsberoende enligt Definition 1 år 1990 (inom pa- rentes). U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Gifta/sambo Andel % Antal 94 Antal 90 Andel % Antal 94 Antal 90 18—24 u b 23,8 5 (4) — — (—) 18—24 1 b 18,2 4 (3) — — (—) 18—24 2 b+ 8,3 4 — — — (—) 25—44 u b 19,0 27 (18) — — (—) 25—44 1 b 17,0 50 (22) — — (—) 25—44 2 b+ 7,1 64 (14) — — (—) 45—64 u b 21,0 104 (64) 1 20 (22) 45—64 1 b 15,6 25 (10) — — (—) 45—64 2 b+ 10,3 15 (7) — — (1) 65— u b 8,7 33 (26) — — (2) 65— 1 b 28,6 2 — — — (_) 65— 2 b+ — — — — — (_)

Totalt 12,8 330 (168) 0,3 20 (26)

• Sida 87
•  Original

ler skattefria bidrag som finns (Defintion 3). Resultatet av dessa databear- betningar redovisas 1 Tabell C i Bilaga 1.

Den fortsatta framställningen bygger emellertid på statistiska bearbet— ningar enligt den snävare definitionen av daglediga (Definition 1).

Antalet hushåll som inte förvärvsarbetar för sin försörjning har ökat för samtliga kategorier i båda stadsdelarna, undantaget gifta/sambo i Limhamn/ Bunkeflo.

Tabell 4.5 b) Andel och antal ensamhushåll vars disponibla inkomster till minst 76 procent består av antingen förtidspension, ersättningar pga arbetslöshet, socialbidrag eller kombinationer av dessa ersätt- ningsslag (Definition 1). Hushåll i stadgdelarna Rosengård och Limhamn] Bunkeflo. Malmö kommun. Ar 1994. För varje socio- ekonomisk grupp anges andelen hushåll som till minst 3/4 är bi- dragsberoende enligt Definition 1 ovan, antal personer som är bi- dragsberoende enligt Definition 1 år 1994 samt antal personer som är bidragsberoende enligt Definition 1 år 1990 (inom paren- tes). U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Gifta/sambo Andel % Antal 94 Antal 90 Andel % Antal 94 Antal 90 18—24 u b 15,4 130 (54) 0,9 16 (5) 18—24 1 b 5,4 3 (5) — — (5) 18—24 2 b+ — - (_) — — (_) 25—44 u b 23,3 291 (191) 3,7 73 (40) 25—441 b 8,1 18 (15) 0,3 1 (1) 25-44 2 b+ 2,8 9 (5) — — (—) 45-64 u b 28,3 299 (236) 7,3 128 (88) 45—64 1 b 3,8 3 (7) — _ (_) 45—64 2 b+ 10,0 3 (—) — — (_) 65— u b 9,6 103 (89) 0,2 4 (4) 65— 1 b — — (-) — — — 65— 2 b+ — — (1) — — — Totalt 17,4 862 (603) 2,6 222 (138)

4.4 Utbud av välfärdstjänster — service

Stadsdelsnämnden (kommunen) tillhandahåller det huvudsakliga utbudet av välfärdstjänster bestående av personlig service till de boende i området. Den näst största leverantören av offentlig service är primärvårdsorganisationen. Därefter kommer statens decentraliserade verksamhet. När det gäller staten rör det sig i stort sett om polisverksamhet, arbetsförmedling och försäk— ringskassans verksamhet.

4.4.1 Stadsdelsnämndernas verksamhet

Stadsdelsnämnderna producerar offentliga tjänster inom huvudsakligen 8 verksamhetsområden. Dessa är

• Sida 88
•  Original

Barnomsorg, förskolebarn

Skolbarnomsorg 1 Grundskola Äldreomsorg Individ- och familjeomsorg Funktionshinder Fritid och kultur Primärvård Stadsdelsnämnderna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo erhåller varje år en summa pengar från kommunen. Fördelningen sker från och med 1997 i en- lighet med en resursfördelningsmodell, se inledningen till kapitlet. Resurs- tilldelningen vad gäller kommun- och statsbidrag skall spegla de olika för- hållanden som råder i de två stadsdelarna. Syftet är att skapa förutsättningar för god offentlig tjänsteproduktion. Förvaltningama tar även ut avgifter för att täcka de kostnader som verksamheten genererar. I det följande beskrivs tjänsteproduktionen i Rosengård respektive Limhamn/Bunkeflo. Vi fokuse- rar inte verksamheten som gäller funktionshinder, se avsnitt 1.4.1 Storstads- , relevanta välfärdstjänster.

Personal

1996 hade Rosengård ca 1 630 personer anställda, motsvarande 1 466 hel- tidstjänster. I december 1996 hade Limhamn/Bunkeflo 1 270 personer an- ställda, motsvarande 1090 heltidstjänster. Av förvaltningamas redovisning framgår således att den kommunala verksamheten i Rosengård produceras av fler årsarbetskrafter jämfört med vad som är fallet i Limhamn/Bunkeflo. I det följande redovisas en bild av den verksamhet som bedrivs uppdelat per verksamhetsområde.

Barnomsorg

Barnomsorg produceras för såväl förskolebarn som skolbarn. När det gäller förskolebarn är bilden olikartad i de två stadsdelarna.

Barnomsorg — Förskolebarn

I Rosengård har över 70 procent av invånarna invandrarbakgrund. En stor andel av de vuxna är arbetslösa och socialbidragsberoende. Eftersom många vuxna inte arbetar, saknar många barn dagisplats. Ett av målen för bamom— sorgen i Rosengård är att barn med invandrarbakgrund skall ges möjlighet att förstå och tala både sitt modersmål och svenska språket. Barnens språk- utveckling och språkinlärning skall gå som en röd tråd genom verksamhe— ten. I Rosengård finns också många barn med särskilda behov. Dessa barn har till exempel koncentrationssvårigheter och svåra sociala problem. Enligt

• Sida 89
•  Original

en utredning gjord 1994 uppgår antalet barn med särskilda behov till 85 procent i Rosengård. Endast ett fåtal av dessa barn får stöd i form av resurs- personer.

I Rosengård var 2 448 barn mellan 1—6 år folkbokförda år 1996. Av dessa tog 40 procent del av stadsdelens barnomsorg. Det innebär att 60 procent av barnen i åldrarna 1—6 inte hade någon regelbunden kontakt med bamom— sorgen. Men i åldrarna 1—3 år går den överväldigande delen av föräldrarna med sina barn till barnavårdscentralema, och får därigenom kontakt med kommunens service.

1 Limhamn/Bunkeflo förvärvsarbetar drygt 75 procent av alla vuxna mel- lan 20 och 64 år. I många av barnfamiljerna arbetar båda föräldrarna. Efter- som Limhamn/Bunkeflo är ett höginkomstområde har de flesta barnen en god materiell levnadsstandard. På fritiden är många barn sysselsatta med organiserade fritidsaktiviteter, till exempel ridning och gymnastik. Målen för verksamheten inom barnomsorgen kan ses som ett komplement till dessa aktiviteter. Det anses här viktigt att barnen ges tid att skapa och utvecklas i lugn och ro, samt att utvecklas i samverkan med andra. I Limhamn/Bunkeflo var 2 618 barn mellan 1—6 år folkbokförda år 1996. Av dessa tog 70 procent del av stadsdelens barnomsorg. I Limhamn/Bun- keflo har förhållandevis få barn särskilda behov, cirka en procent.

Tabell 4.6 Antal barn i stadsdel, betalningsansvar, behovstäckning och perso- nalresursförbrukning inom barnomsorgen. Ar 1996.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Antal barn, 1—6 år 2 448 2 618 Antal barn, bet.ansvar 1039 (42%) 1 732 (67%) Antal barn i kö 150 (6%) 50 (2%) Behovstäckning 87% 97% Antal daghem 19 18 Antal avdelningar 62 47 Antal barn per avdelning 16,5 18,4 Antal åa i barngrupp 240 140 Antal åa ej i barngrupp 36 20 Antal barn ( 1—6) per åa 4,3 6,2

Av tabell 4.6 framgår att antalet barn per vuxen är lägre i Rosengård (4,3) än i Limhamn/Bunkeflo (6,2). Antalet barn per avdelning är högre i Lim— hamn/Bunkeflo, motsvarande 18,4 mot 16,5 i Rosengård. I Limhamn/Bun— keflo menar verksamhetsansvariga att det inte skulle gå att ha så få vuxna i verksamheten om inte de barn som behöver särskilt stöd hade haft resursper- soner.

1 Limhamn/Bunkeflo står 50 barn i kö, jämfört med 150 barn i Rosengård. Sammantaget ger det en högre grad av behovstäckning i Limhamn/Bunkeflo än i Rosengård, 97 procent jämfört med 87 procent. Märk väl att graden av behovstäckning endast speglar behovet i enlighet med definitionen av

• Sida 90
•  Original

stadsdelens egentliga betalningsansvar. I Rosengård står till exempel 175 barn till arbetslösa föräldrar i dagiskö.

I stadsdelarna finns ett antal olika former av barnomsorg att tillgå. En större andel, närmare en fjärdedel, av barnen i Limhamn/Bunkeflo är place- rade i icke-kommunala daghem. I Rosengård är endast två procent av barnen placerade i icke—kommunala daghem. Den dominerande daghemsformen i Rosengård är kommunala daghem som omfattar tre fjärdedelar av barnen. Fördelningen framgår närmare i tabell 4.7 nedan. Observera att antalet pla- cerade barn inte överensstämmer med antalet barn som stadsdelarna har be- talningsansvar för. Det beror på att barn kan vara placerade utanför den egna stadsdelen.

Tabell 4.7 Antal barn placerade i kommunala daghem, icke-kommunala dag- hem, heltidsplatser i familjedaghem samt deltidsgrupper. År 1996.

Antal elever placerade i: Rosengård Limhamn/Bunkeflo Kommunala daghem 1 020 (77%) 864 (52%) Ej kommunala daghem 32 (2%) 400 (24%) Familjedaghem 49 (4%) 250 (15%) Deltidsgrupper 220 (17%) 150 (9%) Totalt 1 321 (100%) 1 664 (100%) Grundskola

I Limhamn/Bunkeflo finns Sveriges största rektorsområde. Flertalet av ele— verna kommer från studiemotiverande hem med en materiellt hög levnads- nivå. Samtidigt är problemen med alkoholmissbruk bland ungdomar större i Limhamn/Bunkeflo än i andra delar av Malmö. För närvarande driver Lim- hamn/Bunkeflos stadsdelsförvaltning ett projekt i syfte att stoppa missbru- ket. Skolan i Limhamn/Bunkeflo strävar efter att stoppa skadegörelse och mobbning. År 1996 gick 2983 elever i grundskolan i Limhamn/Bunkeflo. Motsvarande antal för Rosengård var 2 850 elever.

Många av eleverna i Rosengård har invandrarbakgrund. Eleverna, i den av Rosengårds skolor som har flest invandrare, kommer från drygt 40 län— der/områden och talar 37 språk inklusive svenska. Tretton av skolklassema saknar svenska elever. En av de viktigaste uppgifterna för skolan är därför att lära eleverna att förstå och tala det svenska språket.

96 procent av eleverna i Limhamn/Bunkeflo går i grundskola i den egna stadsdelen, ca 3 procent går i grundskola i den intilliggande stadsdelen. När det gäller Rosengård går 90 procent av eleverna i grundskola i den egna stadsdelen. Därutöver går en del elever i friskola. I detta avseende är förhål- landena mycket lika mellan stadsdelarna, ca 6 procent i Rosengård och ca 4 procent i Limhamn/Bunkeflo.

I Rosengård är andelen invandrare väsentligt större än i Limhamn/Bun— keflo. Stadsdelen har fått ta emot ett stort antal flyktingar under senare år.

• Sida 91
•  Original

Detta har inneburit att skolledningen i de olika grundskolorna styrt upp verksamheten för att möta de krav som elevunderlaget ställer. Det handlar om att pröva barnens kunskapsnivå, ordna förberedelseklasser, organisera hemspråksundervisning och stödlektioner i svenska språket. 1 Rosengård driver en del föräldrar kompletterande hemspråksundervisning efter ordina- rie skoltid.

Ett resultat av de speciella krav som finns i Rosengård är att verksamheten blir mer personalintensiv än motsvarande i Limhamn/Bunkeflo. Vid en be- traktelse av personalredovisningen i tabell 4.8 framgår att varje lärare i Lim- hamn/Bunkeflo i genomsnitt har 17 elever. I Rosengård har varje lärare i genomsnitt 1 1 elever. För att lärarna skall kunna bedriva undervisning i sko— lan behövs också elevvårdande personal och administratörer.

Tabell 4.8 Personal inom grundskolan i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Antal årsarbetskrafter. År 1996.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Kommunal grundskola: Lärare 261 176 Övrig personal 58 98 Totalt 319 274 Antal elever, betalningsansvar 2 850 2 983 Antal elever per åa (lärare) 1 1 17 Fristående skolor: Antal elever, betalningsansvar 177 110

Skolbarnomsorg

När det gäller den del av barnomsorgen som riktas till skolbarnen, kan det konstateras att denna typ av verksamhet är betydligt mindre vanligt före— kommande i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo. Antalet platser i denna typ av barnomsorg är mindre än hälften (39 procent) så många i Rosengård som i Limhamn/Bunkeflo. Eftersom antalet barn i de aktuella åldrarna är i stort sett lika många, 2 219 i Limhamn/Bunkeflo och 2 095 i Rosengård, är det tydligt att barnen i Rosengård tillbringar en avsevärt mindre del av sin fritid i denna verksamhet. Antal och andelar barn placerade inom skolbamomsor- gen i respektive stadsdel framgår av tabell 4.9.

• Sida 92
•  Original

Tabell 4. 9 Skolbarnomsorg. Antal barn' 1 stadsdel, behovstäckning och särskilt stödbehov. År 1996.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Antal barn 7—12 år 2095 2 219 Totalt behov 369 (18%) 930 (42%) Antal barn i kö 50 (2%) O Behovstäckning 78 (86%) 930 (100%) Antal barn, särskilt stöd 241 (12%) 2 (1%) Antal barn, behov särskilt stöd 1692 (81%) 48 (2%)

I Limhamn/Bunkeflo uppgår det totala behovet av skolbarnomsorg till 42 procent av antalet barn om 2 219. Motsvarande behov i Rosengård är betyd— ligt lägre, där endast 18 procent av barnen efterfrågar barnomsorg. I Rosen- gård står dock 50 barn i kö. Sammantaget är behovstäckningen i Rosengård 61 procent och i Limhamn/Bunkeflo fullständig. Den största skillnaden mellan de två stadsdelarna framgår av barnens behov av särskilt stöd. I Ro- sengård är över 81 procent av barnen i behov av särskilt stöd, varav 12 pro- cent erhåller särskilt stöd. I Limhamn/Bunkeflo uppgår motsvarande behov till endast 2 procent, varav 1 procent tillgodoses.

Trots det antalsmässigt mindre behovet i Rosengård, får endast 6 av 10 barn en plats på fritidshem. l Limhamn/Bunkeflo, där behovet är mer än tio gånger så stort, får samtliga barn en plats.

Äldreomsorg

Äldreomsorgen består i huvudsak av hemtjänst samt olika former av särskilt boende för äldre. När det gäller boendet rör det sig om ålderdomshem, ser- vicehus, gruppboende och sjukhem.

När det gäller äldreomsorgen bör det inledningsvis nämnas att antalet per- soner som både är folkbokförda i respektive område och är äldre än 65 år skiljer sig åt. I Rosengård är antalet 2 352 personer (12 procent av stadsde- lens totalbefolkning) och i Limhamn/Bunkeflo 5 789 (20 procent av stads- delens totalbefolkning). Nedan framgår att såväl antal timmar i den öppna hemtjänsten som antalet boendeplatser för äldre är högre i absoluta termer i Limhamn/Bunkeflo än i Rosengård. I Rosengård har stadsdelen betal- ningsansvar för 17 procent av de äldre. I Limhamn/Bunkeflo har stadsdelen betalningsansvar för en lägre andel, motsvarande 10 procent av de äldre" över 65 år. Åldersfördelning inom gruppen äldre, i åldrarna 64 och uppåt, är ungefär densamma 1 de två stadsdelarna.

Hemtjänsten drivs helt i kommunal regi i Rosengård, medan Limhamn/ Bunkeflo valt att anlita entreprenörer för cirka 40 procent av produktionen. I Rosengård är andelen vårdtagare inom hemtjänsten cirka 7 procent av de boende som är över 65 år . I Limhamn/Bunkeflo är motsvarande andel cirka 5 procent. Skillnaden anges bero på olikheter vad gäller det allmänna hälso— läget i stadsdelarna. Av tabell 4.10 nedan framgår att andelen sjukhemsplat—

• Sida 93
•  Original

ser är fler för Limhamn/Bunkeflos äldre (40 procent) än för Rosengårds (21 procent). I Rosengård drivs samtliga sjukhemsplatser av kommunen. 1 Lim— hamn/Bunkeflo är drygt hälften av sjukhemsplatsema utlagda på entrepre- nad.

Andelen äldre personer som bor i särskilt boende är högre i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo. I tabell 4.10 nedan redovisas hur den egna befolk- ningen i respektive stadsdel bor. Statistiken visar de boendes faktiska boende oavsett om det är geografiskt förlagt i eller utanför den stadsdel i vilken man är folkbokförd. Siffrorna visar således hur de äldre i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo bor, inte vad respektive stadsdelsförvaltning produ- cerar.

Tabell 4.10 Egen befolkning i äldreboende, fördelat på särskilda boendefor- mer. Antal. (Andel av antalet personer äldre än 64 år inom den första parentesen. Andel av stadsdelens vårdtagare av äldreomsorg inom den andra parentesen.) Ar 1996.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Älderdomshem 69 (3%) (30%) 78 (14%) (28%) Servicehus 90 (4%) (40%) 75 (13%) (27%) Gruppboende 21 (1%) (9%) 15 (0,3%) (5%) Sjukhem 49 (2%) (21%) 111 (2%) (40%) Totalt 229 (10%) (100%) 279 (S%) (100%)

I tabell 4.10 visas att ca 40 procent av de äldreboende i Rosengård bor i servicehus. ILimhamn/Bunkeflo bor en större andel på ålderdomshem och sjukhem. Sammantaget är 5 procent av de äldre i Limhamn/Bunkeflo motta- gare av äldreomsorg. I Rosengård är motsvarande andel 10 procent.

Rosengårds stadsdel producerar 144,2 årsarbetskrafter inom särskilda boendeformer för äldre. 1 Limhamn/Bunkeflo är motsvarande produktion 258,2 årsarbetskrafter.

• Sida 94
•  Original

Tabell 4.11 Personoal inom äldreomsorgen i Rosengård och Limhamn/Bun- keflo. Ar 1995. Antal årsarbetskrafter mot den egna befolkningen. (Inom parentes anges antal boende per årsarbetskraft.)

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Antal årsarbetskrafter för: Hemtjänst 57,0 44,5 Antal inv (65+) per åa 41 130 Antal årsarbetskrafter för särskilt boende i: Sjukhem* 54,7 (0,89) 64,4 (0,98) Ålderdomshem 40,5 (1,7) 128,8 (1,5) Serviceboende 25,6 (3,5) — Gruppboende** 23,4 (1,2) 55,0 (1,4) Totalt antal åa 144,2 258,2 Antal personer i särskilt boende 229 279 Antal boende per åa 1,6 1,2 Antal inv (65+) per åa 16,3 20,7

* Antalet boende per årsarbetskraft avser den kommunalt producerade sjukhemsvården. ** I Limhamn/Bunkeflo avser antalet årsarbetskrafter stadsdelens totala utbud av gruppboende.

Individ- och familjeomsorg

Individ— och familjeomsorgens verksamhet består förutom biståndsutbetal- ningar framförallt av hem för vård/boende (HVB), öppenvård för missbru- kare och ungdomar samt familjehem. Stadsdelarna driver till viss del egna HVB-institutioner, men nyttjar främst externa HVB-årsplatser. Inom öppen- vården kan barn placeras i kontaktfamiljer. Av tabellen nedan framgår om- fattningen av stadsdelarnas individ- och familjeomsorg.

Tabell 4.12 Antal HVB-årsplatser, missbrukare och ungdomar i öppenvård, barn i kontaktfamiljer samt årsplatser i familjehem.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Antal HVB-årsplatser totalt 39 10 — varav för barn och ungdom 15 4 — varav för vuxna 24 6 Antal missbrukare i öppenvård 0 50 Antal ungdomar i öppenvård 300 20 Antal barn i kontaktfamiljer 30 25 Antal årsplatser i familjehem 45 21

Individ- och familjeomsorgen är betydligt med utbyggd i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo, såväl antals- som andelsmässigt. I Rosengård finns en årsarbetskraft per 255 invånare, vilket kan jämföras med Limhamn/Bun- keflo där det finns en årsarbetskraft per 3 900 invånare. Målgruppen för RO— sengårds individ- och familjeomsorg kommer under 1997 att öka avsevärt. Detta är en följd av omfattande överföring av ärenden från Invandrarförvalt-

• Sida 95
•  Original

ningen p g a den så kallade treårsgränsen då kommunen får ansvaret för in— vandrare som varit i Sverige mer än tre år.

Tabell 4.13 Personal inom individ- och familjeomsorgen i Rosengård och Lim- hamn/Bunkeflo. Ar 1996. Antal årsarbetare.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Handläggare, arbetsledare 37 ] Soc.sekr, ekonomihandl. 27 5 Totalt 64 6 Antal inv* per åa 255 3 900

* Antal inv 0—64 år Rosengård — 16 314; Limhamn/Bunkeflo — 23 396

Fritid och kultur

Besöksfrekvensen till idrottsanläggningar är högre i Rosengård än i Lim- hamn/Bunkeflo. I genomsnitt besöker en invånare i Rosengård en idrottsan- läggning 13,4 gånger per år. En genomsnittlig invånare i Limhamn/Bun- keflo avlägger 6,7 besök till en idrottsanläggning, dvs hälften så många be— sök som i Rosengård. Besöksfrekvensen i förhållande till antalet öppetdagar är också högre i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo, motsvarande 85,5 järn- fört med 58,5. Statistiken framgår av tabellen nedan.

Tabell 4.14 Idrottsanläggningar (idrottsplatser, Sporthallar, ishallar och gym- nastiksalar), antal besök och föreningsnyttjande inom fritidsverk- samheten i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. År 1996.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Antal idrottsanläggningar 10 14 Antal besök 255 500 195 338 Antal besök per öppetdag 85,5 58,5 Antal besök per invånare 13,4 6,7 Antal nyttjande föreningar 40 33 Antal årsarbetskrafter 22 20 Antal inv per åa 869 1468

Antalet årsarbetskrafter är 22 i Rosengård och 20 i Limhamn/Bunkeflo. Att resursförbrukningen är i stort sett densamma i de två områdena, förklaras delvis av att antalet anläggningar är fler i Limhamn/Bunkeflo samtidigt som antalet besök är fler i Rosengård.

Även fritidsgårdama är mer nyttjade av invånarna i Rosengård. Antalet fritidsgårdar är densamma i stadsdelarna, men besöksfrekvensen är högre i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo. I genomsnitt besöker Rosengårds ung- domar i åldrarna 7 till 18 år en fritidsgård 75 gånger per år. Motsvarande frekvens i Limhamn/Bunkeflo är 23 besök per år. Detta avspeglar sig i anta- let årsarbetskrafter som är 23 i Rosengård och 10 i Limhamn/Bunkeflo.

• Sida 96
•  Original

Tabell 4.15 Antal fritidsgårdar, antal besök och föreningsnyttjande jnom fri- tidsverksamheten i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Ar 1996.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Antal fritidsgårdar* 4 4 Antal besök 270 000 100 892 Antal besök per öppetdag 409 93 Antal besök per ungdom (7—18 år) 75 23 Antal årsarbetskrafter 23 10 Antal inv (7—18 år)/åa 832 2 935 * Vid två av fritidsgårdama i Limhamn/Bunkeflo och vid en fritidsgård i Rosengård, bedrivs

föreningsverksamhet.

Rosengård och Limhamn/Bunkeflo har stadsdelsbibliotek. Till skillnad från biblioteket i Limhamn/Bunkeflo har Rosengårds bibliotek en mycket stor del utländsk litteratur och media. Av tabell 4.16 framgår att biblioteket i Rosengård har en högre besöksfrekvens än i Limhamn/Bunkeflo, trots färre öppettimmar. Biblioteket i Rosengård har i genomsnitt 11 utlåningar per in- vånare och år. I Limhamn/Bunkeflo gör biblioteket 7 utlåningar per invånare och år. Den högre utlånings- och besöksfrekvensen i Rosengård medför att antalet årsarbetskrafter samtidigt är högre. Biblioteket i Rosengård produce- rar nio årsarbetskrafter, medan biblioteket i Limhamn/Bunkeflo producerar sex årsarbetskrafter.

Tabell 4.16 Stadsdelsbibliotekens öppettimmar, årsarbetskrafter samt utlå- nings- och besöksfrekvenser i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo.

År 1996.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Öppet timmar per vecka 45 73 Utlåning 200 000 210 000 Antal utlåningar per invånare 1 1 7 Antal besökare 340 000 220 000 Antal årsarbetare 9 6 Antal inv per åa 2 125 4 892

4.4.2 Primärvårdens insatser i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo

Primärvården i Malmö har under de senaste åren genomgått stora organisa- toriska förändringar. Husläkarenheten överfördes samtidigt till primärvår- den. Sedan 1995 är primärvården organiserad i primärvårdsområden (PVO).

Primärvården i Malmö skall medverka till att individerna inte behöver uppsöka den mer kostnadskrävande sjukvården. Ambitionen är att de olika PVO skall leverera ett likvärdigt utbud av hälso— och sjukvård samt mot— verka segregation och sänka ohälsotalen. Primärvårdens huvudsakliga ar— betsenheter utgörs av distriktssköterske- och distriktsläkarrnottagningar,

• Sida 97
•  Original

distriktsrehabiliteringsenheter samt barnavårdscentraler. För dessa finns ett områdesansvar. Dessutom finns Malmö allmänna sjukhus (MAS) med en rad övergripande vårdenheter, till exempel mödravården. Primärvården samarbetar även med privata allmänläkare och privata sjukgymnaster. Sam- arbetet med länssjukvården syftar till att klara av en så stor del av vården som möjligt inom primärvården samt att få till stånd fungerande vårdkedjor mellan primär- och länssjukvård.

Av tabellen 4.17 nedan framgår produktionen av årsarbetskrafter inom primärvården i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo.

Tabell 4.17 Antal årsarbetskrafter, vårdtimmar per år, vårdtimmar per invå- narantal samt invånarantal per årsarbetskraft för de tre distrikts- läkarmottagningar som arbetar mot Rosengård, DLM Apelrosen, DLM Rosengården och DLM Törnrosen, samt Malmös rehaben- het. Rosengård Limhamn/Bunkeflo antal åa inv/åa antal åa inv/åa Läkare 12,9 1 481 10 2 935 Sjuksköterskor 6,8 2 797 12 2 446 Undersköterskor 4,2 4 576 6,5 4 515 Läkarsekreterare 8,6 2 237 — — Kurator 1,5 12 584 1 29 350 Patrull — — 1,3 22 557 Sjukgymnast 4,5 4 251 4,88 6 014 Arbetsterapeut 3 6 376 4,88 6 014 Bamsjuksköterskor 4,5 4 251 5 5 870 Sjukvårdsbiträde BVC 2 9 564 2 14 675 Täckningsgrad BVC 99,5% 99,0%

* Två DSM, Gåsen och Sundet. Åa inkluderar natt- och kvällspatruller. ** Bamavården är organiserad mot västra Malmö i fyra BVC. Dessa har flera stadsdelar som upptagningsområde, däribland Limhamn/Bunkeflo.

Limhamn/Bunkeflo saknar vårdcentraler. Istället finns distriktssköterske- mottagningar och en privat läkargrupp. Många Limhamn/Bunkeflobor besö- ker även andra privata läkare, såväl anslutna som icke anslutna till primär— vården.

4.4.3 Statens insatser i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo

VIVE—projektet fokuserar tre statliga organisationers verksamheter i de två områdena. Det gäller försäkringskassan, arbetsförmedlingen och polismyn- digheten. Arbetsförmedlingens verksamhet är sedan några år indelad på så- dant sätt att de olika förmedlingskontoren svarar för vissa yrkes- eller kom- petensområden, ett alternativ till den vanligt förekommande geografiska in- delning som används i andra regioner. Syftet med den nya indelningen är att klienterna förväntas få högre kvalitet i förmedlingen. Priset blir att de måste resa längre inom kommunen för att komma i kontakt med den specia-

• Sida 98
•  Original

liserade personalen. Det är enligt vår mening inte ändamålsenligt att söka uppskatta den arbetsinsats som varje förmedling lägger ned på de klienter som tillhör ett visst bostadsområde. Anledningen är att verksamheten är ny och därför inte har ett registerbaserat minne som är tillräckligt för att ligga till grund för god analys.

Försäkringskassan är inne i en liknande process. Kontoren har sedan 1 januari 1997 indelats på sådant sätt att vissa kontor sköter vissa typer av ärenden. Anledningen uppges vara att försäkringskassorna tvingats be- gränsa sina utgifter för administration och att detta är ett sätt att söka skapa stordrift i viss handläggning. Vi avstår i denna rapport från att söka värdera det ändamålsenliga i denna förändring. Istället kan det konstateras att denna organisation fram till och med 1996 styrt mer personalresurser till de områ— den där de socio-ekonomiska förhållanden tyder på att det finns större be- hov. I tabell 4.18 visas hur många årsarbetskrafter som styrts till Rosengård respektive Limhamn/Bunkeflo under 1996.

Tabell 4.18 Antal årsarbetskrafter (åa) som försäkringskassap producerar i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. Ar 1996.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Antal handläggare 40 31 Antal inv per åa 478 947 Antal administrativ personal 5 3 Antal inv per åa 4 782 9 783 Totalt antal åa 45 34 Antal inv per åa 425 863

Försäkringskassan styr mer än dubbelt så många årsarbetskrafter per capita till Rosengård än till Limhamn/Bunkeflo. Orsaken till detta, som ovan nämnts, uppges vara de mycket stora skillnader i hälsan mellan de två områ- dena. Rosengård har det lägsta ohälsotalet i Malmö, samtidigt som Lim- hamn/Bunkeflo har det högsta. Detta betyder att behovet av insatser från försäkringskassans handläggare på sannolika grunder kan anses vara större i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo.

Närpolismyndigheten

Polismyndigheten i Malmö arbetar efter en verksamhetsmodell där närpoli- ser, i egen organisation, svarar för det huvudsakliga polisarbetet som leder till att kontakt mellan medborgare och myndighet etableras. Särskilda spe— cialistfunktioner, exempelvis specialiserad spaning och utryckningsverk- samhet, är organiserad separat. Dessa funktioner ingår inte i denna studie. Istället koncentreras uppmärksamheten på närpolisen.

Närpolisen syftar till att skapa trygghet och minska brottslighet i sina re- spektive områden. De prioriterar arbetsinsatser riktade mot ungdomar samt narkotika- och våldsbrott. Polisen bedriver ett omfattande arbete med att

• Sida 99
•  Original

skapa relationer och kontakt med de boende i områdena. De ägnar tid åt att besöka skolor, fritids- och ungdomsgårdar samt andra offentliga anlägg- ningar där folk samlas.

Närpolisen i Rosengård utgör en del av närpolisområdet Husie-Rosen- gård. Limhamn/Bunkeflo har ett eget närpolisområde. De socio-ekono- miska skillnaderna mellan områdena påverkar även närpolisverksamheten.

I Rosengård har antalet brott 95/96 ökat jämfört med föregående budget- period. Ökningen innebär 4425 brott budgetåret 94/95 att jämföras med 4 690 brott budgetåret 95/96. Brottsökningen avser framför allt tillgrepp av bil och cykel, inbrott i källare, fickstölder och sedlighetsbrott. Inbrottsstöl- der, misshandelsbrott, rån mot handikappade/annat rån samt narkotikabrott har minskat i antal. Närpolisen i Rosengård förklarar minskningen av narko- tikabrott som en konsekvens av minskade personella resurser, till exempel inom narkotikabekämpningen vilket leder till en minskad tipsmängd. När- polisen i Rosengård ser mörkt på framtiden vad gäller tillgången på narko— tika, som uppskattas komma att öka ytterligare med växande ungdomskri- minalitet som följd.

Brottsutvecklingen i Limhamn/Bunkeflo är enligt närpolisen totalt sett ganska stabil. Inbrott i bostad har dock minskat med 44 procent. Misshandel utomhus har ökat med 6 procent. Misshandel inomhus har minskat med 11 procent. Tillgrepp/angrepp på personbilar har ökat med 24 procent. Rånen i området har minskat med 30 procent. Inför byggandet av Öresundsförbin- delsen i Limhamn/Bunkefloområdet räknar närpolisen med ökad risk för olika former av demonstrationer och skadegörelse på de olika byggarbets- platserna.

Det bör understrykas att statistik av detta slag inte ger en komplett bild av den brottslighet som råder i ett område. Allmänhetens benägenhet att an- mäla brott, polisens kontakt med allmänheten, uppklarandeprocent m rn har betydelse när brott anmäls. Statistiken ger dock såvitt vi kan bedöma en grov och rättvisande bild av den miljö som närpolisen i de två områdena verkar i.

I nedanstående tabell redovisas hur många årsarbetskrafter som polis- myndighetema riktar till de två stadsdelarna.

Tabell 4.19 Antal årsarbetskrafter som närpolisen producerar 1 Rosengård och Limhamn/Bunkeflo. År 1996.

Rosengård* Limhamn/Bunkeflo Poliser, åa 23 29 Poliser, åa per 1000 inv. 1,26 0,99 Antal inv per åa 832 1 012 * Uppgifterna för Rosengård bygger på antagandet att antalet poliser fördelas jämnt mellan Husie och Rosengård.

Tabellen visar att polismyndigheten riktar fler resurser, uttryckt som årsar- betskrafter, till Rosengård jämfört med Limhamn/Bunkeflo.

• Sida 100
•  Original

4.5. Efterfrågan av välfärdstjänster

För att spegla de boendes efterfrågan av välfärdstjänster i stadsdelarna Ro- sengård och Limhamn/Bunkeflo, har vi låtit TEMO AB genomföra en opi- nionsundersökning i de sex bostadsområden som utgör VIVE-projektets bas. Intervjuerna har skett via telefon. 166 hushåll i Rosengård och 166 i Limhamn/Bunkeflo ingår i undersökningen. Åldersfördelningen är ungefär lika. Den genomsnittliga åldern på de som svarat i Rosengård är 42 år. Mot- svarande genomsnittsålder i Limhamn/Bunkeflo är 44 år. Andelen kvinnor respektive män är relativt jämn, 48 procent kvinnor och 52 procent män i Rosengård. I Limhamn/Bunkeflo är relationen 57/43. När det gäller för- värvsfrekvens och hushållssammansättning finns större skillnader i materia- let. 1 Rosengård är endast 43 procent yrkesverksamma, att jämföra med 72 procent i Limhamn/Bunkeflo. Andelen offentliganställda är högre i Rosen- gård än i Limhamn/Bunkeflo, medan det omvända gäller andelen privatan- ställda och personer som är företagare eller anställda i familjeföretag. Fa— miljestorleken är större i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo. Dessa senare redovisade skillnader är dock inte så stora att de försvårar analysarbetet. Skillnaderna bidrar istället till att förklara vissa av de olikheter som fram- kommer i de svar som redovisas nedan.

Generella omdömen om välfärden i samhället

Inledningsvis har vi låtit T EMO AB fråga de boende om de anser att välfär- den har minskat eller ökat under de senaste 10 åren. I såväl Rosengård som Limhamn/Bunkeflo anser man att välfärden har minskat. Andelen som an- ger att välfärden minskat är lägre i Rosengård (59 procent) än i Limhamn/ Bunkeflo (71 procent).

De boende har tillfrågats vad de anser om samhällets, eller den offentliga sektorns, insatser för olika grupper av medborgare. Generellt framträder ett förhållandevis jämnt mönster mellan de två stadsdelarna. I båda stadsde- larna anser de boende att det är viktigare att satsa på barn, ungdomar och sjuka än på yrkesverksamma och invandrare. Även om attitydema är förhål— landevis lika i de två stadsdelarna kan det konstateras att de boende i Lim- hamn/Bunkeflo relativt sett hårdare betonar att det är mycket eller ganska viktigt att samhället arbetar aktivt för barn, ungdomar och sjuka. De boende i Rosengård betonar å andra sidan relativt sett hårdare vikten av satsningar riktade mot arbetslösa, äldre, utslagna, barnfamiljer, ensamma, invandrare och yrkesverksamma.

När de boende tillfrågas generellt om kvaliteten i samhällets satsningar på olika områden framkommer att svaren är förhållandevis lika i de två bo- stadsområdena. Genomgående kan sägas att det är en förhållandevis liten andel av de tillfrågade som anser att samhällets insatser är mycket bra eller ganska bra. Detta gäller oavsett vilken grupp de är riktade till. Det är främst stödet till yrkesverksamma respektive stödet till invandrare som får ett gene-

• Sida 101
•  Original

rellt gott betyg. 1 Rosengård anser 33 procent av de boende att samhällets insatser för yrkesverksamma är mycket bra eller ganska bra. I Limhamn/ Bunkeflo är motsvarande andel 23 procent. 36 procent av de boende i Ro— sengård och 43 procent av de boende i Limhamn/Bunkeflo ger samma höga betyg till satsningarna riktade till invandrare. 30 procent i Rosengård och 22 procent i Limhamn/Bunkeflo anser att satsningarna på barn är mycket bra eller ganska bra. Ett visst missnöje kan noteras vad gäller insatserna som riktas till utslagna, arbetslösa och äldre. Detta gäller särskilt i Limhamn/ Bunkeflo, med undantag av insatser när det gäller de arbetslösa. Där är boende i Rosengård mest kritiska.

Omdömen om välfärden i respektive bostadsområde

Generellt sett är man mer nöjd med kvaliteten i samhällets utbud av service i Limhamn/Bunkeflo än i Rosengård, även om skillnaderna är små. I bägge områdena är man mest nöjd med skötseln och underhållet av bostadsområ- det, därefter är man nöjd med sport— och idrottsanläggningarna. I Rosengård är de boende också nöjda med polis- och ordningsverksamheten.

Vid en jämförelse av andelen som är missnöjda med kvaliteten i samhäl- lets insatser i de två stadsdelarna, framkommer att Rosengårdsboma utpekar arbetsmarknadsåtgärdema som den relativt sett sämst fungerande service- produktionen. Hela 56 procent av de boende i Rosengård anser att dessa fungerar mycket dåligt eller ganska dåligt. I tabell 4.20 framgår att det är satsningarna på arbetsmarknadsåtgärder som får det lägsta genomsnittsbe- tyget av de boende i Rosengård. Det bör tilläggas att detta begrepp enligt vår uppfattning bör tolkas i en vid bemärkelse. Arbetsmarknadsåtgärder uppfattas sannolikt av de boende som summan av enskilda instrument och fenomen på detta område, dvs utbildningar och a-kassa samt arbetsförmed- ling.

Tabell 4.20 De boendes kvalitetsomdöme om samhällets utbud av service i Ro- sengård respektive Limhamn/Bunkeflo. Genomsnitt. Skala 1—5. December 1996.

Rosengård LimhamrdBunkeflo Barnomsorg 3,3 3,3 Skola och utbildning 3,3 3,4 Fritidsgård och ungdomsverksamhet 2,9 2,8 Sjukvård 3,2 3,4 Socialtjänst och socialvård 2,9 3,1 Arbetsmarknadsåtgärder 2,1 2,8 Äldreomsorg och åldringsvård 3,0 3,2 Kulturlivet 3,1 3,0 Sport- och idrottsanläggningar 3,6 3,5 Polis- och ordningsverksamhet 3,6 3,4 Skötsel och underhåll av bostadsom- 3,7 3,8 rådet

• Sida 102
•  Original

Statistik av detta slag skall hanteras försiktigt, men enligt TEMO AB kan ett genomsnitt motsvarande ca 3,0 till ca 3,3 sannolikt betraktas som att det är ”bra som det är”. Utifrån redovisningen av genomsnittsvärden i tabell 4.20 framgår att de boende i både Rosengård och Limhamn/Bunkeflo anser att det finns anledning att överväga kvalitetshöjande åtgärder vad gäller fri- tidsgård och ungdomsverksamhet samt arbetsmarknad.

Till denna information bör fogas uppgifter om huruvida de boende anser att det satsas tillräckligt eller otillräckligt med resurser på de olika verksam- heterna. En dåligt fungerande verksamhet, i enlighet med redovisningen i tabell 4.20, kan enligt vår uppfattning dels bero på ett undermåligt utbud, dels på ett otillräckligt utbud. En tredje förklaring skulle kunna vara en kom- bination av otillräcklighet och undermålighet, dvs en kombination av kvan— titets- och kvalitetsrelaterade förklaringsvariabler.

Vi har låtit TEMO AB ställa frågan om de boende anser att samhället satsar för lite, lagom eller för mycket på de respektive verksamhetsområ- dena i de två stadsdelarna. Genomsnittet av svarsangivelsema antyder att såväl Rosengårds- som Limhamn/Bunkefloboma anser att det satsas an- tingen för lite eller lagom på de olika verksamheterna i de respektive stads- delarna. Endast en mycket liten andel av de tillfrågade ansåg att det satsas för mycket på de olika verksamheterna. Frågor av detta slag ger sannolikt denna typ av svarsmönster, men det kan konstateras att det förekommer för- hållandevis stora variationer i materialet. I tabell 4.21 redovisas hur stor an- del av de boende i stadsdelarna Rosengård och Limhamn/Bunkeflo som an- ser att det satsas för lite respektive för mycket.

Tabell 4.21 De boendes bedömning av om huruvida samhällets utbud av service i Rosengård respektive Limhamn/Bunkeflo är för litet eller för mycket (För litet — För mycket). Resultat från TEMO-undersök- ning. Ar 1996. Procent.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Barnomsorg 27— 5 35—2 Skola och utbildning 37— 5 48—2 Fritidsgård och ungdomsverksamhet 35— 6 45—3 Sjukvård 42— 2 49—1 Socialtjänst och socialvård 31— 5 22—4 Arbetsmarknadsåtgärder 61— 2 39—5 Äldreomsorg och åldringsvård 40— 3 48—2 Kulturlivet 31— 6 38—7 Sport— och idrottsanläggningar 17—1 ] 14—8 Polis- och ordningsverksamhet 34—10 36—3 Skötsel och underhåll av bostadsom- 19— 6 13—4

rådet

I tabellen framgår exempelvis att 49 procent av Limhamn/Bunkefloborna anser att det satsas för lite på sjukvård och att endast en procent anser att det satsas för mycket på denna typ av verksamhet. Andelen som angett att de anser att det satsas lagom mycket redovisas inte i tabellen. Anledningen

• Sida 103
•  Original

är att materialet inte är normalfördelat. Det ärinte lika många som anger att de anser att det satsas för lite som anser att det satsas för mycket. Istället dominerar de negativa svarsangivelsema i materialet.

Skillnaderna mellan stadsdelarna är tydliga. I Rosengård anser de boende i första hand att det satsas för lite på arbetsmarknadsåtgärder. Därefter anser de att det satsas för lite på äldreomsorg och sjukvård. I Limhamn/Bunkeflo är det främst sjukvård och satsningarna på skola, fritidsgårdar samt ung- domsverksamhet som upplevs som otillräckliga.

Om tabellerna 4.20 och 4.21 analyseras sammantaget framgår att det finns vissa samband mellan kvalitetsomdömena och kvantitetsomdömena. Rosengårdsboma anser exempelvis att satsningarna på arbetsmarknadsåt- gärder inte fungerar för de boende i området. Detta kvalitetsomdöme är klart signifikant då det genomsnittliga betyget om satsningarna är mycket lågt (2.1). Samtidigt anger hela 61 procent av de boende i Rosengård att det sat— sas för 1ite på dessa verksamheter. Detta indikerar att det finns stöd för hypo- tesen att det låga kvalitetsomdömet till en viss del beror på att det satsas för lite på dessa verksamheter. Mot bakgrund av att det i Rosengård bedrivs viss begränsad försöksverksamhet på arbetsmarknadsområdet, är de redovisade attitydema av intresse. Kommunen erbjuder sedan en tid cirka hundra perso- ner som uppbär socialbidrag att söka arbete inom den kommunala förvalt- ningen.

På motsvarande sätt förhåller det sig i Limhamn/Bunkeflo med satsning- arna på fritidsgårdar och ungdomsverksamhet. Limhamn/Bunkefloboma anger att dessa verksamheter inte fungerar bra för de boende. De ger ett lågt betyg motsvarande 2,8 på den 5-gradiga betygsskalan. Samtidigt anger de att det satsas otillräckligt på dessa verksamheter. 45 procent anger att det satsas för lite på åtgärder riktade till ungdomar.

För att få en än bättre bild av var problemen ligger i de respektive områ- dena kompletterades frågoma som gällde kvalitets- respektive kvantitets- omdömen med en fråga där de boende ombads ange vilket enskilt offentligt serviceonrråde som skulle behöva förbättras om samhället bestämde sig för att förbättra bara ett område.

Vi har funnit mycket tydliga svarsmönster vad gäller de boendes prefe- renser på det lokala välfärdspolitiska planet. I Rosengård anser 30 procent att det främst skall satsas på barn och ungdomar, i Limhamn/Bunkeflo är motsvarande andel 50 procent. Övriga prioriterade områden är, i båda bo— stadsområdena, sjukvård och äldreomsorg. Om satsningar på barn och ung- domar delas upp i dess komponenter (barnomsorg, skola samt fritidsgård och ungdomsverksamhet) och varje offentlig verksamhetsgren ställs sida vid sida framkommer i undersökningen att Rosengårdsboma främst priori- terar satsningar på arbetsmarknadsåtgärder (22 procent) medan Limhamn/ Bunkefloboma främst önskar satsningar på skola och utbildning (26 pro- cent).

Intervjuerna visar också att de boende endast i försumbar utsträckning

• Sida 104
•  Original

prioriterar socialtjänsten, kultur-, polis-, sport-, idrotts-, skötsel- och under- hållsverksamhet som de allra viktigaste områdena att satsa ytterligare medel på.

I Rosengård är man mindre intresserad än i Limhamn/Bunkeflo av att få ett ökat inflytande över hur resurserna fördelas. 60 procent av Rosengårds- boma önskar mer inflytande över hur pengar och resurser används, medan 33 procent anger att det är bra som det är. Motsvarande andelar i Limhamn/ Bunkeflo är 67 och 31 procent.

De boende är mest intresserade av att få insyn i, samt inflytande över, hur resurserna används inom barn- och ungdomsverksamhet (barnomsorg, skola och fritidsgård och ungdomsverksamhet). Även insyn i hur medel används inom äldreomsorg, sjukvård och arbetsmarknadsåtgärder är prioriterat. I stort sett kan man säga att de boende önskar inflytande inom de verksamhe— ter som de också angett att det skall satsas särskilda resurser på.

För att få ökade insikter i hur de boende anser att de ökade satsningarna skall ordnas rent praktiskt, och i viss mån även finansiellt, har vi låtit TEMO AB ställa ett antal frågor som belyser dessa attityder i de två områdena.

Den första frågan på detta område gäller inställningen till praktiska insat- ser och bidrag från frivilliga organisationer. Här framkommer ett tydligt mönster. 84 procent i Rosengård och 92 procent i Limhamn/Bunkeflo anser att det är bra att frivilliga organisationer, som tex kyrkan, grannsamverkan mot brott eller ”Farsor och morsor på stan”, hjälper till med det som sam- hället tidigare helt tog hand om. De kraftigt positiva svaren skall tolkas för- siktigt. Den visar sannolikt att det är önskvärt med privata extra satsningar om det finns efterfrågan på service som annars inte möts. Det ärinte möjligt att utifrån dessa redovisningar av attityder uttala sig om huruvida de boende föredrar privata aktörer före offentliga aktörer på det välfärdspolitiska områ- det. 83—73 procent av de boende anser att det är rimligt att det offentliga ger bidrag till de ovan nämnda frivilliga organisationerna.

När det gäller de boendes inställning till egen medverkan i den lokala välfärdsproduktionen är attitydema positiva. 58 procent av Rosengårds- boma och 69 procent av Limhamn/Bunkefloboma anger att de själva kan tänka sig att på fritiden, och utan ersättning, utföra en del verksamheter som idag utförs av samhället i det bostadsområde där de bor. 35 procent av Ro— sengårdsboma och 28 procent av Limhamn/Bunkefloboma säger dock att de inte är intresserade av sådan medverkan.

När det gäller de boendes vilja att medverka i vissa specifika verksamhe— ter framträder ett klart mönster. För det första kan det konstateras att det finns en genomsnittligt mer omfattande angiven villighet att medverka i Limhamn/Bunkeflo än i Rosengård. Limhamn/Bunkefloboma har angett nästan 50 procent fler specificeringar om var de kan tänka sig att medverka än vad Rosengårdsboma har gjort. Var vill de boende aktivera sig? I såväl Rosengård som Limhamn/Bunkeflo är intresset störst att medverka på fri- tidsgården eller i annan ungdomsverksamhet. 32 respektive 25 procent i de

• Sida 105
•  Original

två bostadsområdena anger att de kan tänka sig bidra med arbetsinsatser inom dessa verksamhetsområden. Andra i detta sammanhang populära om- råden är barnomsorg, skola, äldreomsorg, kultur samt skötsel och underhåll av det egna bostadsområdet.

Dessa svar visar att de boende kan tänka sig att vara delaktiga, men inter— vjuundersökningen visar även att de boende anser att det vore bra om även de övriga i det egna bostadsområdet medverkade i den gemensamma pro- duktionen. Samstämmigheten i de två bostadsområdena är påfallande, cirka 75 procent anser att det vore bra om de boende i det egna bostadsområdet ”engagerade sig mer i vissa verksamheter som idag erbjuds av samhället”.

Intervjumaterialet visar att de boende själva vill delta i den gemensamma produktionen samt önskar se sina grannar i det egna bostadsområdet delta i sådan verksamhet som samhället idag producerar.

Vi har även funnit att en majoritet av de boende i såväl Rosengård som Limhamn/Bunkeflo anser att det är rimligt att begära att en del av de som idag uppbär förtidspension och arbetslöshetsersättning ska ha skyldighet att efter bästa förmåga göra en insats inom vissa offentliga verksamheter. I ta- bell 4.22 visas hur många i de två stadsdelarna som anser att det vore bra om krav på motprestationer införs för vissa av de som erhåller bidrags- och försäkringsersättningar.

Tabell 4.22 Rosengårds- och Limhamn/Bunkeflobornas attityder till motpre- stationer för vissa mottagare av bidrag och försäkringsersätt- ningar. I tabellen anges hur många procent som svarat ja på föl- jande fråga: ”Man kan tänka sig att exempelvis arbetslösa och för- tidspensionärer som kompensation för sina bidrag och ersätt- ningar engageras i vissa lokala verksamheter som idag utförs av samhället. Kan du tänka dig att vissa bidragstagargrupper ska ha skyldighet att efter bästa förmåga göra en insats inom....”

Rosengård Limhamn/Bunkeflo Barnomsorg 69 73 Skola och utbildning 66 69 Fritidsgård och ungdomsverksamhet 78 80 Sjukvård 65 67 Socialtjänst, socialvård 65 63 Arbetsmarknadsåtgärder 69 70 Äldreomsorg och åldringsvård 73 77 Kulturlivet 73 72 Sport- och idrottsanläggningar 73 78 Polis- och ordningsverksamhet 54 45 Skötsel och underhåll av området 75 77

Det finns således ett starkt stöd för idén att införa motprestationer för vissa grupper av mottagare av bidrags- och försäkringsersättningar. I Limhamn/ Bunkeflo är stödet för motprestationer något högre, men i båda stadsdelarna anser i stort sett mellan 70 och 80 procent av de boende att åtgärden bör införas på väsentliga och centrala välfärdsområden. När det gäller bamom- sorgens område anser ca 70 procent att det är möjligt att låta exempelvis

• Sida 106
•  Original

förtidspensionärer och arbetslösa göra en viss insats som kompensation för en del av sin ekonomiska ersättning.

Mot bakgrund av att arbetslösheten betraktas som ett av de största proble- men för närvarande, är de boendes svarsangivelser på den sista frågan i in- tervjuundersökningen av visst intresse. Vi frågade de boende vilket som vore ”det bästa sättet att hjälpa arbetslösa?”. De intervjuade fick välja ett av sju olika svar. I tabell 4.23 redovisas resultatet.

Tabell 4.23 Rosengårds- och Limhamn/Bunkeflobornas uppfattning om vad som är bästa sättet att hjälpa de som är arbetslösa. Resultat av TEMO-undersökning. December 1996. Procent.

Rosengård Limhamn/Bunkeflo & Ge pengar i bidrag 2 1 Ge bidrag men kräva en motpresta— 33 46 tion Ge bidrag som ett återbetalningsplik- 5 2 tigt lån Anställa fler tjänstemän som kan 8 1

hjälpa den arbetslöse att söka arbete eller utbildning Ge bidrag för att starta eget företag 10 7 Ge stöd till företag och föreningar 31 39 som kan skapa arbeten Ordna gratis fritidsaktiviteter 1 0 Vet ej/Ej svar 10 4

Materialet ger en mycket tydlig bild av de boendes uppfattningar om vad som är bra för den arbetslöse. Två alternativ, av de sju som de tillfrågade getts tillfälle att begrunda, urskiljer sig i materialet. För det första gäller det förslaget att man skall införa en motprestation för det ekonomiska stöd som ges. 33 procent av Rosengårdsboma och 46 procent av Limhamn/Bunkeflo- boma anger att detta skulle vara det enskilt bästa sättet att hjälpa den arbets- löse. För det andra anser ca 31/39 procent av de boende i såväl Rosengård som Limhamn] Bunkeflo att det bästa sättet att hjälpa de arbetslösa vore att ge bidrag till företag och föreningar så att arbetstillfällen skapas.

4.6. Överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan

Vi har inom ramen för VIVE-projektet samlat in information rörande såväl utbud som efterfrågan av välfärdstjänster i två av Malmös stadsdelar, Ro- sengård och Limhamn/Bunkeflo. Arbetet har tre syften. För det första att kartlägga utbud och efterfrågan av välfärdstjänster. För det andra att se om det finns några tydliga tecken som tyder på en bristande överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan. För det tredje att söka peka ut ett eller flera enskilda områden, fenomen eller frågor som skulle kunna vara centrala i Storstadskommitténs fortsatta arbetet med att söka finna vägar eller förslag som kan bidra till att förbättra situationen och de allmänna förutsättningarna

• Sida 107
•  Original

i storstadsområden med en hög andel socio-ekonomiska problem.

Vi har funnit att i stort sett samtlig offentlig välfärdsproduktion i Rosen- gård och Limhamn/Bunkeflo på något sätt dimensionerats volymmässigt för att möta de olika typer av krav som förhållandena i respektive stadsdelar tycks motivera. När det gäller den kommunala verksamheten finns det dels en resursfördelningsmodell för de verksamheter som bedrivs i stadsdelsför- valtningarnas regi, dels en modell som anger hur primärvårdens resurser skall fördelas. Även den decentraliserade statliga verksamheten bedrivs med olika resursinsatser beroende på de förutsättningar som finns i de två områ- dena. Det bör i sammanhanget understrykas att vi inte på den korta tid som stått till förfogande i detalj kunnat utreda om det satsas tillräckligt eller otill- räckligt på olika verksamhetsområden. Istället har ambitionen varit att se om några tydliga mönster eller avvikelser kunnat registreras genom att kom- binera flera olika källor och typer av material.

Vår opinionsundersökning visar att de boende upplever att välfärden har minskat i Sverige under de senaste tio åren. Samtidigt har behoven av offent- lig välfärd ökat, bland annat på grund av att fler människor har blivit arbets- lösa. Den genomförda SCB-undersökningen visar en ökning från år 1990 till 1994 av antalet människor som lever under socialbidragsnormen, såväl i Rosengård som i Limhamn/Bunkeflo.

Befattningshavare i kommunerna, som är med och producerar tjänster, menar att kommunens resurser har minskat. Det har anförts att de som tj äns- temän skall utföra lika mycket arbete men med färre resurser. Flera av de intervjuade befattningshavarna påpekade också att rationaliseringarna till en viss gräns varit positiva för verksamheten. Men om exempelvis kuratorer och Skolsköterskor bortrationaliseras från skolorna, medför det att lärarna får ägna mer av sin tid till elevvårdande aktiviteter.

I den genomförda TEMO-undersökningen uppgav 71 procent av de boende i Limhamn/Bunkeflo och 59 procent av Rosengårdsboma att de an- såg att välfärden minskat de senaste tio åren i Sverige. Det är oklart vad skillnaden mellan områdena beror på. Befattningshavarna i de båda områ- dena beskrev invånarna i stadsdelarna på olika sätt. 1 Rosengård är förståel- sen för språk- och kulturskillnader en viktig del av tjänstemännens arbete. Skillnaderna gör också att den service kommunen skall ge tar mer tid, till exempel tolkning vid läkarbesök. Det uppstår dessutom lätt missförstånd. Vid intervjuerna har även framkommit att det är en viktigt uppgift i Rosen- gård att hjälpa människor att aktivera sig och komma igång med ett liv i Sverige. I Limhamn/Bunkeflo beskriver befattningshavare invånarna som personer med höga krav på service, samtidigt som de inte vill att kommu— nens befattningshavare har för stor insyn i deras liv. Befattningshavare i Limhamn/Bunkeflo ser sin verksamhet som ett komplement till invånarnas, i många fall, stressiga yrkesliv och aktivitetsfyllda fritid. Till exempel har barnomsorgen valt att använda enkla leksaker. En ambition är att få barnen att leka fritt, varför få aktiviteter är styrda.

• Sida 108
•  Original

Vi koncentrerar den följande redovisningen av frågor som rör överens- stämmelsen mellan utbud och efterfrågan till de verksamhetsonrråden som har störst relevans för Storstadskommitténs fortsatta arbete.

Barn och ungdomar

I vår kartläggning av den kommunala verksamhet som riktas till barn och ungdomar ingåri huvudsak barnomsorg, skola, fritidsgårdar, ungdoms-, id- rotts- och sportverksamhet. Efterfrågan av välfärdstjänster ser olika ut i de båda stadsdelarna. Vi har funnit att stadsdelsförvaltningama efter bästa för- måga sökt dimensionera barn- och ungdomsverksamhet på ett sådant sätt att de mer komplicerade sociala förhållanden som råder i Rosengård klaras av. Det betyder att stadsdelen i Rosengård har fler anställda per elev, barn, besökare på fritidsgård etc.

I Rosengård finns betydligt fler invandrare per 1 000 invånare, något som får konsekvenser för förhållandena i skolan. Det måste skapas fler klasser för elever som behöver förstärkt och särskilt anpassad undervisning. Dessa klasser har färre elever per lärare. Vi har besökt skolor i såväl Rosengård som Limhamn/Bunkeflo och funnit att förhållandena i vissa avseenden på- minner om varandra. Gemensamt för de båda stadsdelarna är att skolperso- nal anser sig vara pressade. Vi anser, mot denna bakgrund, att det finns ut- rymme för fler vuxenrepresentanter bl a på skolor, daghem, fritidsgårdar el- ler andra ställen där verksamhet riktade till barn och ungdomar bedrivs.

Arbetslösa

Andelen människor som inte förvärvsarbetar är mycket större i Rosengård än i Limhamn/Bunkeflo. I den opinionsundersökning som vi låtit TEMO AB utföra i områdena har det framkommit att de boende i Rosengård anser att det finns utrymme att förbättra insatserna vad gäller arbetsmarknadsåt— gärder. Vi har informerats om den försöksverksamhet som startats i Malmö, där personer som uppbär socialbidrag för sin försörjning får söka speciella arbeten. Stadsdelsnämnden i Rosengård erbjuder ett hundratal personer så- dana platser.

4.7. Ett sätt att utveckla välfärdsproduktionen i Rosengård och Limhamn/Bunkeflo

Vi har noterat att det i stort sett produceras välfärdstjänster i linje med de boendes förväntningar, men att det finns utrymme för förbättringar. Samti— digt som stor knapphet på personalresurser meddelas från verksamhet som riktas till barn och ungdomar samt sjukvård och äldreomsorg visar våra un- dersökningar att det finns en beredskap bland de boende att medverka i den gemensamma produktionen. De boende har gett uttryck för att de dels sj älva

• Sida 109
•  Original

kan tänka sig att på fritiden och utan ersättning delta i den allmänna produk- tionen av välfärdstjänster, dels att det vore bra om de boende i högre ut- sträckning var aktiva i den produktion av välfärdstjänster som samhället normalt står för. Vi redovisar ovan att de boende angett i vilken typ av verk- samhet som de kan tänka sig att delta. Såväl i Rosengård som i Limhamn] Bunkeflo finns det ett stort intresse bland de vuxna att delta i verksamheter som riktas till barn och ungdomar.

Eftersom det finns ett visst behov i båda stadsdelarna för kompletterande insatser på personalsidan, anser vi att det finns anledning att begrunda hur man skall ta vara på de mänskliga resurser som står till förfogande i de re— spektive områdena. Vi har i avsnitt 4.3 ovan visat hur många vuxna invånare i området som saknar yrkesmässig sysselsättning. Skillnaderna är stora mel- lan de två stadsdelarna. I Limhamn/Bunkeflo var cirka 500 personer dagle- diga år 1994. I Rosengård var samtidigt cirka 2 500 personer daglediga.

Det är viktigt att hitta uppgifter för de personer som idag inte har syssel- sättning, men det är också viktigt att komma ihåg att en del av dem varken kan söka arbete eller omedelbart få arbete på grund av sociala problem eller Språksvårigheter.

• Sida 110
•  Original

T "I—(771151

.. 'Li|_|L|_||l:'1'

'-|'1 | ||1 . Tr"- — ' _ _ | * ._ Tj.-15.1” 1||||i

. -|.— 1 . ' :'(—'t L'L '..."1'

• Sida 111
•  Original

5. Stockholm

Studien Välfärd i verkligheten bygger på information rörande tre svenska storstäder. Dessa år Göteborg, Malmö och Stockholm. I detta kapitel redovi- sas förhållandena i Stockholm.

5.1 Sammanfattning — Stockholm behöver mer än pengar

I studien av Stockholm har RRV sökt beskriva vissa delar av det offentliga utbudet av tjänster, försäkringsersättningar och bidrag som riktar sig till de två bostadsområdena Än gby—Brommal och Husby. Båda dessa områden lig- ger i Stockholms kommun. Vidare har RRV sökt få en bild av de boendes bedömningar av det offentliga utbudet.

RRV har i sin kartläggning funnit att det allmänna till övervägande del fördelat mer resurser i termer av personal samt bidrag och försäkringsersätt- ningar till låginkomstområdet Husby än till höginkomstområdet Ängby- Bromma. Något som synes väl motiverat med tanke på de socio-ekonomiska förhållandena i de två bostadsområdena.

I flertalet verksamheter har de offentliga institutionerna engagerat fler be- fattningshavare till Husby jämfört med Ängby-Bromma. I vissa fall är skill- naderna inte så stora, men i vissa fall finns betydande skillnader. Inom verk- samheterna individ- och familjeomsorg samt arbetsförmedling finns de största skillnaderna. Inom dessa verksamheter åtgår det drygt tio gånger mer personal per tusen invånare till de boende i Husby jämfört med Ängby- Bromma. Skillnaderna beror i all väsentlighet på områdenas olika socio- ekonomiska förhållanden.

Vad gäller utbetalningar av försäkringsersättningar och bidrag uppvisas stora skillnader mellan de båda områdena. Utslaget per person erhåller man i Husby dubbelt så mycket ersättningar som i Ängby-Bromma. Detta inne- bär att varje person i Husby i snitt erhåller 31 000 kronor, medan en person i Ängby-Bromrna erhåller 14 000 kronor.

De boende i Ängby-Bromma har betydligt högre inkomst än Husby- boma. Detta innebär att man i Ängby-Bromma betalar in mer skatt än i Husby. I Ängby-Bromma betalade man år 1994 in ca 400 miljoner i skatt och i Husby 227 miljoner. Totalt betalade den offentliga sektorn år 1994 ut

' Det område som i denna rapport kallas Ängby-Bromma består av tre stadsdelar; Norra Ängby, Bromma Kyrka och Eneby.

• Sida 112
•  Original

328 miljoner kronor till de boende i Husby jämfört med 102 miljoner till de boende i Ängby-Bromma. Detta innebär att de boende i Husby erhöll ett ”nettobidrag” per invånare motsvarande 9 353 kronor år 1994, medan de boende i Ängby-Bromma ”nettobetalade” 39 415 kronor per invånare.

Sammanfattningsvis ser vi att av de statliga och kommunala resurser som studerats så riktar sig en större del av dessa till områden där det finns ett mer uttalat behov av stöd. Detta gäller såväl kontanta ersättningar som per- sonella resurser.

Vi har vidare sökt få en uppfattning av de boendes bedömning av, och efterfrågan på, olika typer av offentlig service genomförd av TEMO AB. Materialet visar att de boende ofta är missnöjda när det gäller samhällets insatser generellt för enskilda grupper (barn, ungdomar pensionärer etc). Däremot när det gäller frågan om hur respektive verksamheter (t ex bamom— sorg, skola, polis etc) fungerar i de områden där man själv bor anser man oftast att dessa fungerar relativt sett bra, men att det finns utrymme för för— bättringar. Av RRVs studie framgår vidare att de boendes bedömning av den offentliga servicen är likartade i de båda områdena. Husbyborna är dock relativt sett mer negativa till utbudet än de boende i Ängby-Bromma.

Den verksamhet man är mest nöjd med är barnomsorgen. Man är minst nöjd med arbetsmarknadsåtgärderna. Detta gäller för båda områdena. De boende anser även att samhället i stort sett satsar tillräckligt inom de flesta verksamheter. Vad gäller ungdomsverksamhet, arbetsmarknadsåtgärder, äldreomsorg och åldringsvård anser man dock att det satsas för litet. Detta är särskilt tydligt i Husby.

Studien visar vidare att de boende har en önskan om ökad insyn och del- aktighet i de gemensamma verksamheterna i det område där man bor. Detta yttrar sig på flera sätt.

I såväl Husby som Ängby-Bromma vill man ha större insyn och ett ökat inflytande över hur pengar och andra resurser används i det område man bor i. I Husby ville 56 procent av de tillfrågade ha större insyn, i Ängby- Bromma var motsvarande andel 69 procent. Det finns även en vilja till att själv engagera sig på fritiden — och utan ersättning — i olika gemensamma verksamheter. Man vill även se ett ökat engagemang hos sina grannar i om- rådet. De flesta tillfrågade personerna anser det även bra om vissa mottagare av bidrag och försäkringsersättningar engagerades i de gemensamma verk- samheterna. Genomgående är de boende i Ängby-Bromma mer positiva till frågor kring delaktighet än de boende i Husby.

RRVs studie visar på att de boende i högre utsträckning än i dag vill enga- gera sig och bidra med insatser inom olika offentliga verksamheter. Det finns ett stöd i såväl Husby som Ängby-Bromma för ett ökat inflytande och mer av delaktighet.

• Sida 113
•  Original

De boendes efterfrågan på välfärdstjänster i Husby och Ängby-Bromma har speglats genom en opinionsundersökning utförd av TEMO AB. Intervjuerna har skett per telefon. I undersökningen 1 Stockholm ingår 166 hushåll 1 varje område. Åldersfördelningen 1 de båda områdena är ungefär lika. I Husby är medelåldern hos de som svarat 41 år och 1 Ängby- Bromma 45 år. Andelen män och kvinnor är också jämt fördelat. I Husby är de svarade fördelade på 55 procent kvinnor och 45 procent män. Motsvarande fördelning i Ängby— Bromma är 54 procent kvinnor och 46 procent män.

Vad gäller förvärvsfrekvens finns skillnader i materialet. I Husby är 60 procent yrkesverksamma, medan andelen yrkesverksamma i Ängby- Bromma är 76 procent. Andelen offentligt anställda av de som är yrkesverk- samma är högre i Husby, 52 procent, jämfört med 40 procent i Ängby- Bromma. Andelen privatanställda, egenföretagare eller arbetande 1 familje- företag är högre 1 Ängby- -Bromma än i Husby. Familjens storlek är mindre i Husby än i Ängby— Bromma. De här presenterade skillnaderna påverkar de svar som erhållits i undersökningen. Skillnaderna är dock inte så stora så att det skulle inverka alltför mycket på de slutsatser som kan dras ur materialet.

Vad är välfärd?

I de båda områdena Husby och Ängby-Bromma har TEMO AB på uppdrag av RRV genomfört två gruppdiskussioner på temat välfärd. I Husby var an- talet deltagare 4 personer och 1 Ängby- B—romma 10 personer. Det finns stor

• Sida 133
•  Original

likhet mellan de båda grupperna i uppfattningen av vad begreppet välfärd står för. Välfärd är för samtliga som ingått i gruppdiskussionen liktydigt med ”trygghet”. Välfärd är främst kopplat till de mjuka tjänster som sam- hället ansvarar för, tex barnomsorg, skola, sjukvård etc. I ett längre perspek- tiv talar man om rättssamhället, likhet inför lagen och vikten av ett starkt försvar. De boende i Husby framhåller i större utsträckning den materiella delen av välfärden.

Generella omdömen om välfärden i samhället

På frågan om de boende anser att välfärden har minskat eller ökat under de senaste 10 åren svarar de boende i såväl Husby som Ängby-Bromma att välfärden minskat. Andelen som menade att välfärden minskat är högre i Husby (73 procent) än i Ängby-Bromma (67 procent).

De boende har vidare tillfrågats om samhällets insatser för olika grupper av människor. Den konkreta frågan som ställdes var: Vad anser Du om det som samhället gör för att följande grupper ska ha det bra? De tillfrågade fick betygsätta insatserna på en skala 1—5, där 1 står för mycket dåligt och 5 för mycket bra. Statistik av detta slag skall hanteras försiktigt, men ett genomsnitt motsvarande ca 3,0 till 3,3 kan betraktas som att det är ”bra som det är”. Det mönster som framträder är ungefär likartat mellan de båda orrrrådena. Det är endast för gruppen yrkesverksamma som man anser att samhällets insatser är bra (genomsnitt 3, 1 ). För resterande grupper t ex barn, ungdomar, sjuka, arbetslösa och barnfamiljer anser man att samhällets insat- ser är mindre bra. Mest missnöjd är man med samhällets insatser till pensio- närer, arbetslösa och utslagna. Generellt är missnöjet med samhällets insat- ser något större hos de boende i Husby jämfört med de boende i Ängby- Bromma.

På frågan hur viktigt man tycker det är att samhället arbetar och satsar på olika grupper finns en naturlig överensstämmelse med ovanstående om- döme om samhällets insatser till olika grupper. De boende i såväl Husby som Ängby-Bromma anser följaktligen att det är minst angeläget att satsa på de yrkesverksamma. Andra grupper som man anser det mindre viktigt att satsa på relativt övriga grupper är invandrare och ensamma.

Omdömen om välfärden i respektive bostadsområde

Den bild som fås av tabell 5.16 är att invånarna i de båda områdena oftast anser att utbudet i stort sett ”är bra som det är” i det område man bor i. Generellt sett är man mer missnöjd med samhällets utbud i Husby än i Ängby-Bromma. I båda områdena är man minst nöjd med arbetsmarknads- åtgärderna. Av Husbyborna anser 42 procent att arbetsmarknadsåtgärdema fungerar mycket dåligt eller ganska dåligt. Det man är mest nöjd med i Husby är barnomsorgen. I Ängby-Bromma är man också mest nöjd med

• Sida 134
•  Original

Tabell 5.16 De boendes kvalitetsomdöme om samhällets utbud av service i Husby respektive Ängby—Bromma. December 1996. Genomsnitt. Skala 1— 5. Husby Ängby—Bromma Barnomsorg 3,5 3,8 Skola och utbildning 3,2 3,8 Fritidsgård och ungdomsverksamhet 2,8 2,9 Sjukvård 3,1 3,4 Socialtjänst och socialvård 2,9 3,0 Arbetsmarknadsåtgärder 2,3 2,8 Äldreomsorg och åldringsvård 3,0 3,1 Kulturlivet 2,9 2,9 Sport— och idrottsanläggningar 2,9 3,5 Polis— och ordningsverksamhet 3,1 3,4 Skötsel och underhåll av bostadsområdet 3,3 3,4

barnomsorgen tillsammans med skola och utbildning. De boendes bedöm- ning av vad som är bra och mindre bra i områdena följer ungefär samma mönster. Förutom arbetsmarknadsåtgärder är man relativt sett mindre nöjd med fritidsgård och ungdomsverksamhet, socialtjänst och socialvård samt kulturlivet. Skillnaden 1 omdöme mellan de verksamheter som ingått i un- dersökningen är dock små. En påtaglig skillnad finns i de boendes bedöm— ning av sport- och idrottsanläggningar. De boende i Ängby-Bromma är klart mer positiva till det utbud som finns i området jämfört med de boende i Husby.

En dåligt fungerande verksamhet kan dels bero på ett undermåligt utbud, dels på ett otillräckligt utbud eller en kombination av dessa två. Därför har frågan ställts om de boende anser att samhället satsar för lite, lagom eller för mycket på de respektive verksamhetsområdena i de två bostadsområdena.

I de flesta fall ansåg de boende att det satsades lagom mycket på de olika verksamheterna. Svarsalternativet ”lagom” hade i de flesta fall de högsta svarsangivelsema. Det fanns dock undantag från detta. Inom tre verksamhe- ter, fritidsgård- och ungdomsverksamhet, arbetsmarknadsåtgärder samt äld- reomsorg och åldringsvård, ansåg de boende i Husby och Ängby-Bromma att samhället satsade för lite. I Husby ansåg man dessutom att det satsades för lite på sport- och idrottsanläggningar. Andelen personer som ansåg att det satsades för mycket på olika verksamheter i de båda områdena var få, jämfört med dem som ansåg att det satsades för lite. Detta framgår med all tydlighet av tabell 5.17. I tabellen framgår exempelvis att 25 procent av Husbyborna anser att det satsas för lite på barnomsorgen och att endast 3 procent anser att det satsas för mycket.

För att få en klarare bild av inom vilka områden som invånarna anser att problemen finns vad gäller det offentliga utbudet kompletterades de ovan redovisade frågorna om kvalitets- och kvantitetsomdömen med en fråga där de boende ombads ange vilket enskilt offentligt serviceområde som man skulle satsa på om satsningar skulle ske på endast ett område.

• Sida 135
•  Original

Tabell 5.17 De boendes bedömning av om huruvida samhällets utbud av service

i Husby och Angby—Bromma är för litet eller för mycket. December 1996. Procent.

Husby Ängby—Bromma Barnomsorg 25 — 3 26 — 4 Skola och utbildning 37 — 1 37 — 2 Fritidsgård och ungdomsverksamhet 45 — 1 38 — 5 Sjukvård 39 — 1 40 — 3 Socialtjänst och socialvård 27 — 2 16 — 4 Arbetsmarknadsåtgärder 54 — 1 28 — 2 Äldreomsorg och åldringsvård 42 — 1 38 — 2 Kulturlivet 39 — 4 35 — 4 Sport- och idrottsanläggningar 45 — 6 18 — 11 Polis— och ordningsverksamhet 39 — 2 35 — 3 Skötsel och underhåll av bostadsområdet 34 — 2 27 — 4

I Husby är arbetsmarknadsåtgärder det enskilda område som man anser att det skall satsas på (26 procent av de svarande), följt av fritidsgård och ungdomsverksamhet (17 procent av de svarande). I Ängby-Bromma fram- träder skola och utbildning som det prioriterade området (27 procent), följt av sjukvård (20 procent). I bägge områdena vill man satsa förhållandevis mycket på gruppen barn och ungdom. Verksamheterna barnomsorg, skola och utbildning samt fritidsgård- och ungdomsverksamhet svarar tillsam— mans för 38 procent av de boendes preferenser i Husby och 47 procent i Ängby-Bromma.

De verksamheter man vill satsa klart minst på om enbart en verksamhet väljs ut är kultur, sport- och idrottsanläggningar, polis- och ordningsverk- samhet, socialvård samt skötsel och underhåll av bostadsområdet. Dessa områden prioriteras enbart av 1—5 procent av de tillfrågade.

Delaktighet och insyn

Både de boende i Ängby-Bromma och Husby vill ha en ökad insyn och ett ökat inflytande över hur pengar och andra resurser används i sina områden. Befolkningen i Ängby-Bromma är dock mer positiva än de boende i Husby. I Ängby-Bromma vill 69 procent ha ökat inflytande medan 29 procent anser det vara bra som det är. I Husby vill 56 procent ha ett ökat inflytande, medan 37 procent anser det vara bra som det är.

De boende i Husby och Ängby-Bromma vill främst ha inflytande inom skola och utbildning. Andra områden som prioriteras är barnomsorg, ung- domsverksamhet, sjukvård och äldreomsorg. Ett färre antal personer vill ha inflytande inom kultur, sport och idrott och skötsel av bostadsområdet.

I undersökningen har vi även försökt fånga medborgarnas inställning till alternativa former av utförande av uppgifter som traditionell utförts av sam- hället.

Den första frågan gäller inställningen till praktiska insatser och bidrag

• Sida 136
•  Original

från frivilliga organisationer. I denna fråga framkommer ett tydligt mönster. Man anser att det är bra att frivilliga organisationer som tex kyrkan, Grann- samverkan mot brott etc hjälper till med det som samhället tidigare tog hand om. I Husby anser 90 procent att detta är bra. Motsvarande andel 1 Ängby- Bromma är 94 procent. Man är även positiv till att samhället ger bidrag till frivilliga organisationer för deras insatser. Av de svarande i Husby anger 81 procent att detta är bra, medan motsvarande andel i Ängby-Bromma är 87 procent. Svaren skall antagligen tolkas som att man anser det önskvärt med alternativa former i de fall där man anser att samhällets utbud ej är tillräck- ligt.

De boende i Husby och Ängby-Bromma är vidare positiva till att enga- gera sig på fritiden och utan ersättning i olika verksamheter som i dag utförs av samhället. Av Husbyborna kan 63 procent tänka sig detta, medan 34 pro- cent är negativa. Invånarna i Ängby—Bromma är mer positiva, 71 procent är beredda att engagera sig ideellt, medan 26 procent inte kan tänka sig det.

I Husby är de boende främst beredda att engagera sig i fritidsgårds- och ungdomsverksamhet (15 procent). Även i Ängby-Bromma är de boende be- redda att engagera sig i fritidsgårds- och ungdomsverksamhet (16 procent), men också i skola och utbildning ( 16 procent). På andra respektive tredje plats kommer i Husby barnomsorg och äldreomsorg, medan man i Ängby- Bromma framhåller sport- och idrottsanläggningar, kultur samt bamom- sorg.

Förutom att de boende kan tänka sig att engagera sig i olika verksamheter anser de även att andra personer i bostadsområdet skulle kunna engagera sig i olika verksamheter. Av de tillfrågade Husbyborna anser 81 procent att det vore bra om de boende engagerade sig. Motsvarande andel i Ängby- Bromma är 75 procent.

Ett annat alternativ till att de boende engagerar sig på fritiden inom olika verksamheter är att tex arbetslösa och förtidspensionärer engageras efter bästa förmåga i vissa lokala verksamheter som i dag utförs av samhället. I enkätundersökningen framgår att de allra flesta intervjuade är positiva till att så sker. I tabell 5.18 visas hur många i de två bostadsområdena som anser att det vore bra om krav på motprestationer införs för vissa av de som erhål- ler bidrags- och försäkringsersättningar.

I tabellen framgår att det finns ett stöd för tanken kring motprestationer för vissa grupper av mottagare av bidrags- och försäkringsersättningar. Ef- tersom arbetslösheten är ett stort problem ställdes frågan vad de boende trodde var det bästa sättet att hjälpa arbetslösa. I tabell 5.19 nedan redovisas resultatet.

Det framgår att de intervjuade personerna föredrar bidrag med krav på någon sorts motprestation eller att stöd utgår till företag och föreningar som i sin tur kan skapa arbeten. Självfallet finns det fler alternativ till att förbättra situationen för de arbetslösa än de alternativ som räknades upp i vår enkät.

• Sida 137
•  Original

Tabell 5.18 Attityder till motprestationer för vissa mottagare av bidrag och för- säkringsersättningar i områdena Husby och Ängby—Bromma. I ta- bellen anges hur många procent som svarat ja på följande fråga: ”Man kan tänka sig att exempelvis arbetslösa och förtidspensionä- rer som kompensation för sina bidrag och ersättningar engageras i vissa lokala verksamheter som i dag utförs av samhället. Kan du tänka dig att vissa bidragstagargrupper ska ha skyldighet att efter bästa förmåga göra en insats inom...”

Husby Ängby—Bromma Barnomsorg 69 63 Skola och utbildning 67 55 Fritidsgård och ungdomsverksamhet 77 71 Sjukvård 67 61 Socialtjänst, socialvård 66 57 Arbetsmarknadsåtgärder 67 59 Äldreomsorg och åldringsvård 80 68 Kulturlivet 70 63 Sport- och idrottsanläggningar 77 70 Polis- och ordningsverksamhet 48 43 Skötsel och underhåll av bostadsområdet 75 66

Tabell 5.19 Uppfattningar bland de boende i områdena Husby och Ängby— Bromma om vad som är bästa sättet att hjälpa de som är arbets- lösa. December 1996. Procent.

Husby Ängby—Bromma Ge pengar i bidrag 1 1 Ge bidrag men kräva en motprestation 37 49 Ge bidrag som ett återbetalningspliktigt län 3 2 Anställa fler tjänstemän som kan hjälpa den arbetslöse 7 4 att söka arbete eller utbildning Ge bidrag för att starta eget företag 9 2 Ge stöd till företag och föreningar som kan skapa arbeten 34 34 Ordna gratis fritidsaktiviteter 2 1 Vet ej/Ej svar 8 7

Det är dock intressant att en så pass stor andel av de tillfrågade är positiva till att ge bidrag i kombination med en motprestation från de arbetslösa.

5.2. Två bostadsområden — Husby och Ängby-Bromma

De två bostadsområdena representerar dels ett område med mycket låg in- komst, Husby, och ett område med mycket hög inkomst, Ängby-Bromma. År 1994 var antalet invånare i Husby 10 400 medan antalet invånare i Ängby—Bromma var 7 500.

Husby är ett relativt nybyggt område. Området byggdes ungefär samtidigt med de intilliggande stadsdelarna Akalla och Kista i början av 1970-talet. De tre stadsdelarna brukar gemensamt gå under benämningen Norra Järva. Inflyttningen till Husby påbörjades 1974. Bebyggelsen i Husby präglas av höghusbebyggelse i centrum, medan de omgivande bostadskvarteren känne- teckans av i huvudsak femvåningshus med loftgångar.

Tanken med Husby och hela Norra Järva var att all service skulle finnas på plats redan när människorna flyttade in i området. Norra Järva uppfatta- des som relativt väl rustat vad gällde utbud av olika typer av offentlig ser- vice. Intill de tre stadsdelarna på Norra Järva uppfördes även stora indu- striområden, s k arbetsområden. Tanken var att en stor del av befolkningen i Norra Järva skulle både bo och arbeta i området. I dag är dock snarare bilden den att människorna i området arbetar inne i de centrala delarna av Stockholm, medan arbetskraften till området till stor del kommer utifrån.

Norra Järva är geografiskt ett tydligt avgränsa område. Området utgör ”nordspetsen” i Stockholms kommun och gränsar mot Sollentuna och Jär— fälla kommuner. I öster avgränsas området av motorvägen mellan Stock- holm och Uppsala och i övrigt av stora grönområden. Husby ligger placerat mellan de bägge stadsdelarna Akalla och Kista.

Ängby—Bromma består nästan uteslutande av enfamiljshus och ligger i de västra delarna av Stockholms kommun och är en del av Bromma stadsdels- nämnd. Ängby—Bromma har inte samma tydliga geografiska avgränsning som Husby. Området har dock en tydlig avgränsning dels mot Bromma flyg- plats, dels i söder genom Bergslagsvägen som är en stor genomfartsled. I väster gränsar området mot Vällingby och Spånga stadsdelsnämnder.

Husby och Ängby-Bromma skiljer sig åt i flera avseenden.Vid en jämfö— relse mellan bostadsområdena framkommer bl a att antalet hushåll boende i småhus år 1990 var 1,7 procent i Husby, medan motsvarande andel i Ängby- Bromma utgjorde 87 procent. Genomsnittet för Stor-Stockholm var 26,6 procent.

År 1994 utgjorde andelen personer födda utomlands 48,6 procent av be— folkningen i Husby. Andelen utomlands födda personer i Ängby-Bromma var klart lägre, 6,6 procent. Andelen barn med utländsk bakgrund utgjorde 77,8 procent av alla barn i Husby. I Ängby-Bromma utgjorde andelen barn med utländsk bakgrund 10,4 procent.

År 1993 var medelinkomsten för män i åldern 20—64 år 144 400 kronor i Husby och 124500 kronor för kvinnor. Medelinkomsten i Norra Ängby, som är en av studiens tre stadsdelar i området Ängby-Bromma, var klart högre än i Husby. Medelinkomsten för män i åldern 20—64 år var 252 300

• Sida 114
•  Original

kronor och 166 800 kronor för kvinnor i samma ålder.

I Husby utgjorde antalet arbetslösa2 13,7 procent av befolkningen i åld- rarna 18—64 år den 31 oktobet 1995. I stadsdelen Norra Ängby som är en del av vårt område Ängby-Bromma fanns det vid samma tidpunkt 3,3 procent arbetssökande i åldern 18—64 år. Snittet för Stockholms kommun var 6,4 procent.

Andelen personer som någon gång under 1995 erhöll socialbidrag ut- gjorde i Husby 34,3 procent av befolkningen i åldrarna 16—64 år. Motsva- rande andel i Ängby-Bromma var 1,8 procent. Snittet för Stockholms kom- mun var vid samma tidpunkt 9,5 procent.

Andelen förtidspensionäreri åldrarna 16—64 var år 1994 7,7 procent i Husby. Andelen förtidspensionärer i Ängby-Bromma utgjorde 1,8 procent. Snittet för Stockholms kommun var 6,4 procent. Antalet ersättningsdagar per sjukpenningförsäkrad var år 1994 i genomsnitt 16,4 i Husby. Motsva— rande antal i stadsdelen Norra Ängby var 5,8. Antalet ersättningsdagar i ge- nomsnitt för Stockholms kommun var 11,0.

Den bild som träder fram är att det i rent sociO-ekonomiska termer råder stor skillnad mellan de båda områdena. Husby är en stadsdel med större andel hushåll med låga inkomster och mer påtagliga sociala problem än vad som är fallet i Ängby-Bromma.

5.3 Utbud av välfärdstjänster — kontanta ersättningar

I detta avsnitt redovisas en kartläggning av de kontant utbetalda bidrags- och försäkringsersättningama till hushållen i Husby och Ängby-Bromma. Redovisningen gäller åren 1990 och 1994. De ekonomiska ersättningarna utgörs av skattepliktiga respektive icke skattepliktiga bidrag och ersätt- ningar. Nedan specificeras de största delarna inom respektive kategori.

Skattepliktiga ersättningar Icke skattepliktiga ersättningar Förtidspension Bostadsbidrag/KBT Sjukpenning Barnbidrag Föräldrapenning KAS Arbetsmarknadsstöd Socialbidrag

Förutom inkomsterna redovisas även hushållens inbetalningar av direkta skatter. 1 Bilaga 1 återges det tabellmaterial som utgör grund för framställ- ningen i detta avsnitt.

2 Antalet arbetslösa defineras som antalet kvarstående arbetssökande aktuella för omedelbar placering.

• Sida 115
•  Original

Tabell 5.1 Offentliga =hushållstransfereringar till hushållen i Husby och Ängby- Bromma. Ar 1990 och 1994. Kronor. Procentuell utveckling.

År 1990 År 1994 Förändring Husby, tot. 235 305 000 325 188 000 + 38,2% per capita 23 994 31 098 + 29,6% Angby-Bromma tot. 89 551 000 102 403 000 + l4,4% per capita 12 159 13 607 + ll,9%

Av tabell 5.1 framgår att det totala stödet till de boende i Husby år 1990 var nästan dubbelt så stort per capita som det stöd som utgick till de boende i Ängby-Bromma och att skillnaden ökat sedan dess. Av tabellen framgår också att de offentliga stödet till de båda områdena ökat mellan åren 1990 och 1994, såväl totalt som utslaget per person. Husby svarar för den största ökningen såväl totalt som per capita. De offentliga transfereringama och bidragen till Husby har ökat med nästan 30 procent per capita på fyra år.

Vi har även studerat hur stor del av de utbetalda bidragen och försäkrings— ersättningarna som motsvaras av inbetalda skatter (direkta skatter).

De direkta skatterna uppgick år 1994 till 227 383 000 i Husby och 399 037 000 kronor i Ängby—Bromma. Detta motsvarar 26 526 kronor per capita i Husby och 53 021 kronor per capita i Ängby-Bromma

I tabell 5.2, har de belopp som redovisats i tabell 5.1 minskats med de direkta skatter som hushållen inbetalar till stat och kommun. Arbetsgivarav- gifter, företagsskatter och mervärdesskatt ingår inte i materialet.

Tabell 5. 2 Offentliga hushållstransfereringar minus inbetalda direkta skatter. Hushållen ] Husby och Ängby-Bromma. År 1990 och 1994. Kronor.

Område År 1990 År1994

Husby, tot. —37 985 000 97 805 000 per capita —3 873 9 353 Angby-Bromma, tot. —266 172 000 —296 634 000 per capita —36 140 —39 415

I tabell 5.2 framgår att Ängby-Bromma såväl 1990 som 1994 betalat in mer i skatter än vad man erhållit i transfereringar och bidrag. Skillnaden mellan inbetalda skatter och erhållna försäkringsersättningar och bidrag var drygt 296 miljoner år 1996. Till skillnad från Ängby-Bromma har penningflödena i Husby ändrat riktning. År 1990 betalade invånarna i området in mer i skatt än vad som erhölls i försäkringsersättningar och bidrag. År 1994 är situatio- nen i Husby den motsatta. Från att ha uppvisat ett nettoutflöde på nästan 38 miljoner, visar stadsdelen upp ett nettoinflöde på 97,8 miljoner. Även om skatteuttaget i Husby minskat mellan de båda åren så är det främst ökningen av försäkringsersättningar och bidrag som är orsaken till den stora föränd- ringen.

Varken tabell 5.1 eller tabell 5.2 ger en klar bild av hur hushållen genere-

• Sida 116
•  Original

Tabell 5.3 a) Socialbidrag till sambohushåll (gifta eller sambeskattade) i Husby och Angby—Bromma. Ar 1994. För varje socio-ekonomisk grupp anges andelen hushåll som erhåller socialbidrag (A), genomsnitt- ligt utbetalt belopp (B), samt andelen hushåll som inte når social- bidragsnormen (C). Kronor. Procent. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

Husby Ängby—Bromma

Gifta/sambo A B C A B C 18—24 u b* 70,0 67 100 10,0 — —— 14,3 18—24 1 b* 77,8 46 200 — 100 56 200 — 18—24 2 b+* 37,5 80 800 — — — — 25—44 u b 50,7 49 800 8,1 1,5 2 400 3,1 25—44 1 b 45,8 46 900 6,5 — — 0,8 25—44 2 b+ 38,5 68 400 4,9 1,1 3 700 0,9 45—64 u b 12,5 51 300 2,6 — — 1,4 45—64 1 b 26,7 57 800 3,5 — — —- 45—64 2 b+ 35,3 79 800 6,9 0,5 6 000 — 65— u b 12,9 74600 3,0 — -— 0,3 65— 1 b* 50,0 128 200 — - — —

65— 2 b+* _ — _ _ _ — Totalt 32,8 60 500 4,9 05% 10 400 0,8

* Antalet hushåll understiger IO stycken i respektive område.

rar sina inkomster samt om dessa räcker för att täcka utgifter för livsnödvän- dig konsumtion samt hyra, dvs om de är tillräckliga för att hålla hushållen ovanför socialbidragsnormen.

För att få en mer nyanserad bild av hushållens ekonomiska situation har några olika statistiska grepp tagits. F är det första har andelen socialbidrags— tagare, genomsnittligt belopp samt andelen som inte når upp till socialbi- dragsnormen genererats per hushållstyp och åldersgrupp. Detta redovisas i tabellerna 5.33 och 5.3b. För det andra har andelen hushåll som till en viss del är beroende av bidrag och olika försäkringsersättningar redovisats sepa- rat. Detta sker i tabellerna 5.4a och 5 .4b.

Socialbidragen avses utgöra individens sista ”skyddsnät”. Utbetalningar av socialbidrag utgör därför ett intressant analysunderlag när det socio-eko- nomiska läget i ett bostadsområde skall analyseras. I tabell 5.3 redovisas såväl andel som genomsnittligt belopp per hushållstyp.

Som bakgrund till tabell 5.3 kan det konstateras att utgifterna för socialbi- drag ökat väsentligt mellan 1990 och 1994. År 1990 utbetalades 32,4 miljo- ner i socialbidrag till invånarna i Husby och år 1994, 82,4 miljoner. Detta motsvarar en ökning på 154 procent. I Ängby-Bromma utbetalades år 1990 528 000 kronor i socialbidrag. År 1994 hade utbetalningarna ökat till 2,4 miljoner. Ökningen motsvarar 355 procent.

I tabellerna 5.3a och 5.3b framgår att andelen socialbidragstagare är högre i Husby än i Ängby-Bromma. Detta gälleri stort sett för alla hushålls-

• Sida 117
•  Original

Tabell 5.3 b) Ensamhushållens socialbidrag i Husby och Ängby—Bromma. År 1994. För varje socioekonomisk grupp anges andelen hushåll som erhåller socialbidrag (A), genomsnittligt utbetalt belopp (B) — samt andelen hushåll som inte når socialbidragsnormen (C). Kro- nor. Procent. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

Husby Ängby—Bromma

Ensamst. A B C A B C 18—24 u b 34,4 30 800 32,1 7,6 20 200 37,4 18—24 1 b* 64,3 43 500 17,9 33,3 2 600 33,3 18—24 2 b+ 81,3 44,6 12,5 — — — 25—44 u b 31,0 38 200 11,7 9,2 24 600 8,6 25—44 1 b 48,4 38 700 9,5 3,2 23 400 3,2 25—44 2 b+ 50,9 49 600 7,5 — — 1,5 45—64 u b 17,3 39 900 6,9 3,7 19 000 3,7 45—64 1 b 27,9 42 600 4,7 — — 2,5 45—64 2 b+ 52,0 59 200 20 — — — 65— u b 11.7 48 000 3,8 0,2 16 600 0,5 65— 1 b* _ - _ — — — 65— 2 b+* — _ — — — — Totalt 28,5 39 300 12,3 5,3 21 900 13,3

* Antalet hushåll understiger 10 stycken. I gruppen 18—24 1 b gäller detta enbart för Ängby— Bromma.

kategorier3. Det framgår även att det genomsnittligt utbetalda beloppet är högre i Husby. Andelen socialbidragstagare är ofta högst bland de yngre invånarna. Antalet hushåll i dessa ålderskategorier är dock få. Den kategori som har — sett till det absoluta antalet — störst antal socialbidragstagare i Husby är ensamstående utan barn i åldern 25—44 år. Denna grupp utgör näs- tan en tredjedel av antalet socialbidragstagare i området.

För att få en uppfattning om hur stor del av de boende i respektive område som ”i stort sett” bygger sin inkomst på bidrag och försäkringsersättningar har vi studerat de hushåll vars disponibla inkomst till minst 76 procent (76 — 100%) är sammansatt av ersättningar från AMS, socialbidrag och förtids- pension, eller kombinationer av dessa ersättningar. Personer som uppbär ett av dessa ersättningsslag, eller kombinationer av dessa, antas inte utföra nå— got förvärvsarbete.

Av tabellerna 5.4 a och 5.4 b framgår att det skett en väsentlig ökning i antal hushåll som inte förvärvsarbetar för sin försörjning, utan i stor ut- sträckning får sin försörjning genom förtidspension, arbetsmarknadsstöd, socialbidrag eller kombinationer av dessa kontanta stöd. Om vi slår i hop grupperna gift/sambo och ensamhushåll (dvs tabellerna 5.4a och 5.4b) så ser vi i Husby att antalet sådana hushåll ökat från 349 år 1990 till 656 år 1994, en ökning motsvarande 88 procent. I Ängby-Bromma ser situationen

3 En avvikelse från mönstret finns i gruppen 18—24 1 b i tabell 5.3 a där andelen bidragstagare är 100 procent i Angby—Bromma. Det finns dock enbart ett hushåll i området, vilket förklarar den höga andelen.

• Sida 118
•  Original

Tabell 5.4a) Andel och antal hushåll (gifta/sambo) vars disponibla inkomster till

Gifta/sambo

18—24 u b 18—24 1 b 18—24 2 b+

25—44 u b 25—44 1 b 25—44 2 b+

45—64 u b 45—64 1 b 45—64 2 b+

65— u b 65— 1 b 65— 2 b+

Totalt

Tabell 5.4b)

Ensamst.

18—24 u b 18—24 1 b 18—24 2 b+

25-44 u b 25—441 b 25—44 2 b+

45—64 u b 45—641 b 45—64 2 b+

65— u b 65— 1 b 65— 2 b+

Totalt

minst 76 procent består av antingen förtidspension, ersättningar p g a arbetslöshet, socialbidrag eller kombinationer av dessa ersätt- ningsslag. Hushåll i Husby och Ängby—Bromma. År 1994. Redovis- ningen sker för olika socio-ekonomiska grupper. År 1990 inom pa- rentes. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

Husby Än gby—B romma Andel % Antal 94 Antal 90 Andel% Antal 94 Antal 90 30 3 (_) _ _ (_) — — (1 ) — — (—) — — (—) — — (_) 8, 1 12 (2) — — (_) 4,5 9 (3) _ _ (_) l , l 4 (5) — — (—) 10,9 2 l ( l 8) — — ( l ) 3,5 3 (3) _ _ (_) 2,9 3 ( l ) — _ (_) 7,4 15 ( l 8) —- — (_) 25 ] (_) _ _ (_) — — (_) — — (_) 5,4 7 l (5 1) — — ( l )

Andel och antal ensamhushåll vars disponibla inkomster till minst 76 procent består av antingen förtidspension, ersättningar p ga arbetslöshet, socialbidrag eller kombinationer av dessa ersätt- ningsslag. Hushåll i Husby och Ängby—Bromma. År 1994. Redo- visningen sker för olika socio-ekonomiska grupper. År 1990 inom parentes. U b betyder utan barn, 1 b betyder ett barn etc.

Husby Ängby—B romma Andel % Antal 94 Antal 90 Andel % Antal 94 Antal 90 1 1,9 91 (18) 0,9 5 (—) 5,4 3 (3) — —— (—) — — (_) — — (—) 13,4 232 (94) 4,1 21 (15) 3,6 10 (5) - — (—) 2,5 7 (8) — — (—) 17 179 (119) 2,7 10 (15) 7 6 (4) — — (—) — — ( 1 ) — — (—) 8 57 (45) 0,2 l ( 1 ) _ — ( 1 ) — — (—) — — (—) — — (—) 11,7 585 (298) 1,8 37 (31)

annorlunda ut. För gruppen gifta/sambo (tabell 5.4a) är antalet hushåll som grundar sin disponibla inkomst på nämnda bidrag och transfereringar i stort sett obefintlig. I gruppen ensamhushåll (tabell 5.4b) har antalet ökat måttligt från 31 stycken ensamhushåll år 1990 till 37 stycken är 1994.

• Sida 119
•  Original

Sammanfattningsvis får vi en bild av två bostadsområden som skiljer sig väsentligt åt vad gäller den socio-ekonomiska situationen. Samhället styr ut mer kontanta ersättningar till Husby än till Ängby-Bromma. Befolkningen i Husby är i större utsträckning än de boende i Ängby-Bromma beroende av offentliga bidrag och försäkringsersättningar för sitt uppehälle.

5.4 Utbud av välfärdstjänster — service

I detta avsnitt studeras ett urval av offentliga välfärdstjänster, såväl kommu- nala, statliga som landstingskommunala. De kommunala verksamheter som studeras är barnomsorg, individ- och familjeomsorg, äldreomsorg, grund- skola samt kultur och fritid. De statliga verksamheter som studeras är för— säkringskassa, arbetsförmedlning och närpolis. Av den landstingskomunala verksamheten studeras primärvården. Utbudet mäts främst genom antalet helårsarbetskrafter. I flera fall har antalet årsarbetskrafter erhållits genom att de verksamhetsansvariga uppskattat hur många årsarbetskrafter som rik- tats mot respektive område, medan i vissa fall mer exakta uppgifter erhållits. Det primära är dock att få en grov uppfattning om det är stora eller små skillnader i utbudet mellan de två områdena. I flera fall har antalet årsarbets- krafter relaterats till antal invånare. Genomgående har befolkningsuppgifter avseende 1994 använts.

5.4.1. De kommunala verksamheterna

När denna rapport skrivs har den kommunala verksamheten i Stockholm genomgått en av sina största organisatoriska förändringar på årtionden. Stockholm har lämnat en kommunal struktur med olika förvaltningar för olika verksamheter till förmån för en ny organisation med stadsdelsnämnder som svarar för större delen av den kommunala verksamheten inom ett visst geografiskt territorium.

De nya stadsdelsnämndema kommer främst att svara för barnomsorg, skolbarnomsorg, grundskola, individ- och familjeomsorg, äldreomsorg, kul- tur och fritid, integration, näringsliv, arbetsmarknad, fastigheter samt gatu- och parkverksamhet. Eftersom studien avser 1996 då den gamla organisatio— nen fortfarande var i bruk har beskrivningen av de dåvarande förvaltningar- nas verksamhet tonats ned.

Förutom de rent organisatoriska förändringarna har det även skett föränd- ringar vad gäller systemet för resursfördelning inom kommunen. I vilken utsträckning och på vilket sätt detta i förlängningen påverkar de verksamhe- ter som studerats var vid denna studies genomförande oklart.

I den kommunala organisationen som existerade fram till och med 1996 fanns olika system för resurstilldelning inom de olika kommunala verksam- heterna. Inom individ- och familjeomsorgen fördelades medel till de geo- grafiskt indelade socialdistrikten för socialbidragshandläggning i förhål-

• Sida 120
•  Original

lande till antalet hushåll som sökt bidrag de senaste 12 månaderna. Medel för insatser till barn, ungdom och vuxna skedde efter speciella fördelnings- nycklar som tog hänsyn till områdets ”problemtyngd.” Vid fördelning av resurser inom äldreomsorgen togs bl & hänsyn till befolkningens ålder, in- komst, ensamboende/flera boende och kön. Inom barnomsorgen fick social- distrikten ersättning efter en schablon som skulle täcka samtliga kostnader inklusive lokaler. Schablonen varierade beroende på vistelsetid och barnets ålder. De medel som fördelades till socialdistrikten varierade p g a att hän- syn togs till lokalkostnadema. Inom skola och skolbarnomsorg utgick en schablon per elev till varje skola som skulle täcka kostnaderna för undervis- ning, lokaler, elever med särskilda behov m m. Utöver denna schablon ut- gick en summa per elev som hade svenska som andra språk och en summa till elever med hemspråksundervisning.

Inom kulturområdet fördelades resurser till befintliga kulturverksamheter runt om i staden och till olika grupper och föreningar. Stockholms kommun täcktes vidare in av olika s k kulturkommittéer som svarade för ett visst kul- turutbud inom sitt område. Resurser till kulturkommittéema grundades på befolkningens storlek i det aktuella området. Fritidsförvaltningens resurser fördelades bl a till förvaltningens olika anläggningar och utgick som före- ningsstöd m m. Inom fritidsförvaltningens barn- och ungdomsverksamhet (fritidsgårdar, parklekar m rn) styrdes även där resurserna i hög grad till be- fintliga anläggningar, en mindre del av budgeten öronmärktes dock och rik- tades till mer socialt belastade områden.

En av grundbultama i det nya resursfördelningssystemet till stadsdels- nämndema är att de kommunala verksamheterna i högre grad än tidigare skall erhålla resurser i relation till det beräknade behovet av kommunal ser- vice och inte till de faktiska kostnaderna.

Systemet baseras i huvudsak på följande principer:

1. Behovsbaserad fördelning, dvs efter fördelningsnycklar.

2. Schablonfördelning, dvs ersättning efter prestation.

3. Fördelning efter befintlig struktur genom nycklar (t ex kr/kvm vägyta). 4. Anslagsfinansiering.

De ovan nämnda principerna användes även tidigare i kommunen inom olika förvaltningar. I och med stadsdelsnämndema skall dock den behovsba- serade fördelningen med hjälp av fördelningsnycklar få större genomslag. Fördelningsnycklama grundas på tre faktorer;

— befolkningens storlek, — befolkningens ålderssammansättning, — befolkningens levnadsförhållanden (socio-ekonomiska faktorer).

Effekterna av stadsdelsreformen och dess resursfördelningssystem kommer att utvärderas de närmaste åren.

• Sida 121
•  Original

Barnomsorg

Barnomsorgen i Stockholm bedrevs fram till och med 1996 i socialtjänstens regi i geografiskt indelade socialdistrikt. Socialtjänsten i varje socialdistrikt svarade för verksamheterna barnomsorg, äldreomsorg och individ- och fa- miljeomsorg. Från och med 1997 har socialtjänstens verksamhet införlivats i de nya stadsdelsnämndema. Ängby-Bromma tillhörde till och med 1996 socialtjänsten i Bromma- Västerled Kommundelsreformen har inneburit att det geografiska område som socialtjänsten Bromma-Västerled betjänade nu delats upp i två stadsdelsnämnder, Bromma respektive Västerled. Ängby- Bromma tillhör Bromma stadsdelsnämnd

Husby tillhörde fram till och med 1996 Kista socialdistrikt. Från och med 1997 tillhör Husby stadsdelsnämnden i Kista. Kista stadsdelsnämnd utgör samma geografiska område som det tidigare socialdistriktet dvs stadsde- larna Akalla, Kista och Husby. I Stockholm svarade under 1996 socialtjäns- ten för omsorgen om förskolebarn medan skolan svarade för skolbamom- sorgen.

Den vanligaste typen av barnomsorg i Husby och Ängby-Bromma är kommunala daghem. Det övriga kommunala utbudet utgörs av familjedag- hem, deltidsförskolor och öppna förskolor. Utbudet av barnomsorg i icke- kommunal regi är mindre i Husby än i Ängby-Bromma. I Ängby-Bromma fanns det under 1996 i snitt 34 barn inskrivna i privata daghem samt 30 barn inskrivna hos privata dagbarnvårdare. Inom den icke-kommunala barnom- sorgen i Husby fanns det sammanlagt 19,5 barn inskrivna. I detta avsnitt fokuseras den kommunala barnomsorgen.

De flesta barnen i respektive område erhåller någon typ av barnomsorg. I båda områdena kan alla barn erbjudas plats i barnomsorgen inom tre måna- der. De allra flesta bamen i respektive stadsdel går i barnomsorg i den stads- del där man bor. Det viktigaste kriteriet för val av daghem i de bägge områ- dena är närheten till den barnomsorg man valt. Barnomsorgen i Husby präg- las av att antalet barn med invandrarbakgrund är över 90 procent, vilket gör att en tidig språklärning är central inom barnomsorgen i området.

För att spegla utbudet av kommunal barnomsorg använder vi antal årsar- betskrafter som en jämförelse mellan de två områdena. En fullständig bild av antalet årsarbetskrafter inom barnomsorgen i de två områdena ges dock inte. Detta beror bl a på att det finns svårigheter med att relatera "dessa till antalet inskrivna barn eftersom vissa verksamheter är av öppen karaktär där ingen inskrivningsstatistik finns, samt det faktum att barnomsorgen består av olika komponenter som inte alltid låter sig jämföras. Utbudet i form av årsarbetskrafter fokuseras i stället kring de två största kommunala verksam- heterna daghem och familjedaghem.

Förutom kommunala daghem och familjedaghem finns det i Husby en öppen förskola samt en språkförskola. Inom språkförskolan finns ett tjugotal barn inskrivna. I Ängby- B—romma finns det tillgång till en deltidsförskola 1 den intilliggande stadsdelen Södra Ängby.

• Sida 122
•  Original

År 1996 var antalet barn inskrivna i de kommunala daghemmen i snitt 642,5 i Husby och 370,4 i Ängby-Bromma. Antalet barn per grupp inom de kommunala daghemmen är ungefär lika i de båda områdena. Antal barn per grupp var i snitt 17,36 i Husby och 16,8 i Ängby-Bromma. Det totala antalet barn inskrivna i kommunala familjedaghem var 47 stycken i Husby och 62 stycken i Ängby-Bromma.

I tabell 5.5 framgår inskrivningstiden per vecka i de kommunala familje- daghemmen och de kommunala daghemmen.

Tabell 5.5 Andelen barn som tillbringar mer än 35 timmar, 30—35 timmar och mindre än 30 timmarper vecka i kommunala daghem och familje- daghem i Husby och Angby-Bromma. År 1996. Procent.

Husby Ängby-Bromma 1 Mer än 35 timmar 61,2 40,9 1 30-35 timmar 20,8 40,6 ! Mindre än 30 timmar 17,9 18,5

Källa: Bearbetad statistik från socialdistrikten i Bromma-Västerled och Kista.

Av tabellen ovan framgår att barnen i Husby i större utsträckning har en heltidsplats inom daghemmen och familjedaghemmen än barnen i Ängby- Bromma.

Om vi ser till antalet årsarbetskrafter framgår av tabell 5.6 nedan att anta- let årsarbetskrafter totalt sett är högre i Husby. Om vi slår ut antalet årsar- betskrafter på antalet inskrivna barn ser vi att antalet barn per årsanställd är högre i Husby än i Ängby-Bromma. Med andra ord är personaltätheten nå- got högre i Ängby-Bromma inom daghemmen och familjedaghemmen.

Tabell 5.6 Antalet årsarbetskrafter (åa) fördelat på olika personalkategorier, samt antalet inskrivna barn per årsarbetskraft inom de kommunala daghemmen och familjedaghemmen i Husby och Angby-Bromma. År 1996. Husby Ängby-Bromma Antal åa Antal åa/bam Antal åa Antal åa/bam Bamomsorgspersonal * 138,4 5,0 96,5 4,5 Ovrig personal ** 18,3 — 16,9 — Totalt 156,7 4,4 113,4 3,8

* I kategorin barnomsorgspersonal ingår förskollärare, barnskötare och resurspersonal. ** I kategorin Ovrig personal ingår föreståndare och ekonomibiträden. Källa: Bearbetad statistik från socialdistrikten i Bromma-Västerled och Kista.

Som en sammanfattning kan vi säga att utbudet och förutsättningarna inom barnomsorgen skiljer sig åt i Husby och i Ängby-Bromma. Utbudet av barn- omsorg i alternativ regi är större i Ängby-Bromma. Husby präglas av en mycket hög andel barn med invandrarbakgrund, vilket inte är fallet i Ängby- Bromma. Den höga andelen barn med invandrarbakgrund har inneburit att man i området bl a inrättat en speciell språkförskola samt att mycket av den

• Sida 123
•  Original

träning och inlärning som sker i daghemmen fokuserar träning i svenska.

Om vi ser till antalet årsarbetskrafter i de verksamheter som studerats (daghem och familjedaghem) ser vi att personaltätheten är något högre i Ängby-Bromma än i Husby.

Grundskola

I Husby finns tre skolor, en skola för årskurserna 7—9 och två skolor för årskurserna 1—6. I Ängby-Bromma finns en skola för årskurserna 1—6. Denna skola består av flera skolenheter som är utspridda i området. I årskur- serna 7—9 går de flesta elever från Än gby-Bromma i skola i den intilliggande stadsdelen Södra Ängby.

Antalet grundskoleelever i Husby var 1 247 på vårterminen 1996. Dessa var fördelade på 877 elever i årskurserna 1—6 och 370 elever i årskurserna 7—9. I Ängby-Bromma fanns på vårterminen 1996 1 079 elever i grundsko- lan. Dessa var fördelade på 743 elever i årskurserna 1—6 och 336 elever i årskurserna 7—9.

I beskrivningen av grundskolan studeras enbart förhållandena i de ovan nämnda skolorna som ligger inom eller strax intill respektive område. Detta innebär att beskrivningen av skolan i Husby grundar sig på ett studium av de tre nämnda skolorna. Dessa skolor täcker in 73 procent av alla elever i Husby. Drygt sex av tio högstadieelever från Husby går i områdets högsta- dieskola. Resterande elever går i skola främst i de intilliggande stadsdelarna Akalla och Kista, men även i flera andra skolor i Stockholm. I årskurserna 1—6 går 77 procent av eleverna i områdets två låg- och mellanstadieskolor.

Beskrivningen av skolan i Ängby—Bromma grundar sig på de två skolorna i närområdet som tillsammans täcker in 85 procent av alla elever i området. I årskurserna 1— 6 går nio av tio elever från Ängby- Bromma i områdets låg- och mellanstadieskola. I årskurserna 7— 9 går merparten av eleverna (ca 70 procent) 1 skolan 1 den intilliggande stadsdelen Södra Ängby.

Elevernas bakgrund och förutsättningar skiljer sig åt mellan de två områ- dena. I Husby är andelen barn med invandrarbakgrund väsentligt större än i Ängby-Bromma. Av tabell 5.7 framgår att andelen elever med hemspråks- undervisning är väsentligt högre i Husby än i Ängby-Bromma. Andelen ele- ver som har svenska som andra språk är likaså väsentligt högre i Husby. Hela 70 procent av eleverna i området hade denna typ av undervisning jäm- fört med 10 procent Ängby-Bromma.

Vidare är klasserna något mindre i Husby. De tre skolorna i Husby hade i snitt 22,75 elever per klass att jämföra med 24,5 i Ängby-Bromma.

Vad gäller de personella resurserna mätt i antal lärare per elev så framgår det att lärartätheten är högre i Husby. I Husby går det drygt 10 lärare per elev jämfört med drygt 14 i Ängby-Bromma. Detta är till stor del ett resultat av det resursfördelningssystem som finns till skolorna i Stockholm. Huvud- principen är en schablon som innebär en viss summa per elev. Dock tillkom-

• Sida 124
•  Original

mer extra resurser för elever med hemspråksundervisning eller svenska som andra språk. Eftersom andelen sådana elever är så pass hög i Husby slår detta igenom när vi studerar antalet elever per klass.

Tabell 5.7 Nyckeltal för att beskriva skolorna i Husby och Ängby-Bromma

år 1996. Husby Ängby-Bromma Andel elever med hemspråksundervisning 60,6% 1 1,9% Andel elever med svenska som andra språk 72,4% 10,1% Elever per klass 22,75 24,5 Antal elever per lärare 10,5 14,8

Källa: Bearbetad statistik från grundskoleavdelningen i Stockholms kommun.

Äldreomsorg

Äldreomsorgen bedrevs fram till och med 1996 inom ramen för socialtjäns— ten i Stockholm. Från och med 1997 bedrivs äldreomsorgen i stadsdels- nämndemas regi.

Såväl antalet som andelen personer överstigande 65 år var ungefär lika i Husby och Ängby-Bromma. År 1994 var antalet personer över 65 år 1 085 i Husby, vilket motsvarar ca 10 procent av områdets befolkning. Antalet personer över 65 år i Ängby-Bromma var 1 005 dvs 13 procent av områdets befolkning. Båda områdena har relativt få personer i denna åldersgrupp. An- delen för Stockholm som helhet är ca 19 procent.

De äldre i Husby och Ängby-Bromma erbjuds flera typer av äldreomsorg. De huvudsakliga formerna är hemtjänst eller olika boendeformer. De olika boendeformema utgörs främst av servicehus, ålderdomshem, gruppboende och sjukhem. I områdena förekommer även vårdinsatser från anhöriga som då tillhandahåller s k hemvårdnadsbidrag eller är anhöriganställda. I Ängby- Bromma finns de flesta boendeformema utanför området, dock finns ett mindre ålderdomshem inom området. Utbudet av boendeformer är mer om- fattande i Husby där det finns såväl ett större servicehus samt gruppbostäder.

Att få en heltäckande bild av hur många årsarbetskrafter som åtgår till de äldre från områdena Ängby-Bromma och Husby låter sig inte göras. Fram- förallt de äldre i Ängby-Bromma flyttar till många olika boendeformer runt om i socialdistriktet eller övriga Stockholm eftersom utbudet i det egna om- rådet är begränsat.

I stället har vi valt att studera den omsorgsforrn som har en direkt kopp- ling till bostadsområdet, nämligen den öppna hemtjänsten. I såväl Ängby- Bromma som Husby är öppen hemtjänst den vanligaste omsorgsformen. Antalet personer som erhåller hemtjänst skiljer sig dock åt mellan de två områdena. I Husby erhåller ca 180 personer öppen hemtjänst, vilket motsva- rar 16 procent av ålderspensionärema i Husby. I Ängby-Bromma erhåller ca 70 personer hemtjänst, vilket motsvarar 7 procent av ålderspensionärema

• Sida 125
•  Original

Tabell 5.8 Personer som erhåller öppen hemtjänst inom äldreomsorgen uppde- lat på olika omsoggsnivåer, antal och andel i procent. Husby och Angby—Bromma. Ar 1996

Omsorgsnivå Husby Ängby—Bromma Antal Andel Antal Andel

2 95 52,5 28 41,8 3 12 6,6 14 20.9 4 27 14,9 16 23,9 5 22 12,2 8 1 1,9 6 20 1 1,0 1 1,5 7 5 2.8 0 0

Totalt 181 100 67 100

Källa: För Husby har uppgifter erhållits från den privata entrepenör som svarat för den öppna hemtjänsten i området. Uppgifterna för Angby—Bromma har erhållits av socialtjänsten i Bromma.

i området. Andelen äldre i behov av hemtjänst är alltså högre i Husby.

I tabell 5.8 ser vi även att Husby har den högsta andelen äldre i de högre omsorgsnivåema (5—7) inom den öppna hemtjänsten. En högre omsorgsnivå innebär att en mer omfattande hjälp erhålles.

I såväl Husby som Ängby-Bromma är den öppna hemtjänsten helt utlagd på entreprenad. De entreprenörer som utfört hemtjänst i området har gjort en uppskattning av hur många årsarbetskrafter som åtgår till respektive om- råde. I Husby uppskattar man att 19 årsarbetskrafter åtgår till hemtjänsten, medan entreprenören i Ängby-Bromma uppskattar att 7 årsarbetskrafter rik- tar sig till Ängby- -Bromma. Den högre efterfrågan på hemtjänst 1 Husby gör att det styrs fler personalresurser till området jämfört med Ängby-Bromma.

Individ- och familjeomsorg

Det råder stor skillnad vad gäller de resurser som de två socialdistrikten rik- tar till Husby respektive Ängby-Bromma. Behoven i Husby är betydligt mer omfattande än de i Ängby—Bromma. Inom Bromma-Västerleds socialdi— strikt betraktades Ängby-Bromma som ett stabilt och lugnt område som det åtgår få resurser till. De problem som finns i området är ofta förknippade med missbruk.

Inom individ- och familjeomsorgen i Kista socialdistrikt betraktade man Husby som det område i distriktet där det fanns mest problem. Problembil- den är ofta komplex och har ofta sin grund i arbetslöshet. Antalet ärenden är väsentligt högre än de i Ängby- Bromma. År 1995 utgjorde andelen soci- albidragstagare 1 Husby 34, 3 procent av befolkningen, vilket kan jämföras med 1, 8 procent i Ängby- -Bromma

I tabell 5.9 framgår att det åtgår fler personalresurser till Husby jämfört med Ängby-Bromma.

• Sida 126
•  Original

Tabell 5. 9 Antal årsarbetskrafter' inom individ- och familjeomsorgen som rik- tas till Husby och Ängby-Bromma (exkl. psykiskt handikappade), 1996. 4 Husby Ängby—Bromma Antal Antal Antal åa Antal åa åta/1000 åa/ 1000 inv inv Handläggare, chefer* 53,4 5,1 1 3,2 0,42 Administrativ personal 3,4 0,33 0,6 0,08 Totalt 56,8 5,44 3,8 0,50

* I denna kategori ingår även projektanställd personal. Källa: Uppskattningar gjorda av socialdistrikten Bromma-Västerled och Kista.

Fritid och kultur

Kulturförvaltningens verksamhet i ytterstaden tog sig främst uttryck genom den verksamhet som bedrevs inom de geografiskt indelade kulturkommit- téema samt genom biblioteksväsendet. Från och med 1997 är det mesta av kulturförvaltningens verksamhet utlagd till stadsdelsnämndema. I Husby finns ett bibliotek 1 områdets centrum med ett besöksantal på drygt 40000 personer, vilket innebär 3, 5 besök per invånare. I Ängby- -Bromma finns inget bibliotek. Ängbyborna tillhör upptagningsområdet för biblioteket i Blackeberg.

Vad gäller fritidsförvaltningens verksamhet så bestod den av flera olika delar; dels svarade man för föreningsstöd, dels tillhandahölls samlingsloka- ler och idrottsanläggnin gar. Förvaltningen svarade även för friluftsverksam- het och bam- och ungdomsverksamhet. Det mesta av fritidsförvaltningens verksamhet är liksom i fallet med kulturförvaltningen från och med 1997 utlagd till respektive stadsdelsnämnd.

I Ängby- -Bromma finns ett bassängbad, Åkeshovsbadet samt ett frilufts- bad vid Kyrksjön. Intill Åkeshovsbadet finns vidare en stor idrottshall, Åkeshovshallen. I området finns dessutom en idrottsplats, Ängby idrotts- plats. I området återfinns Björklunds hage som fungerar som såväl fritids- gård som parklek. Ungdomsgården är dock bara öppen vissa kvällar i veckan. Björklunds hage är ett populärt utflyktsmål för familjer i Västerort.

I Husby finns bl a två idrottshallar samt ett antal fotbollsplaner. Förening- arna Polisens IF och Järva FK driver ungdomsverksamhet med 1 000 aktiva barn och ungdomar från hela Norra Järva. I området strax intill Järvafältet ligger en gammal gård kallad Husby gård där diverse verksamheter äger rum mer eller mindre i kommunens regi. Husby saknar såväl friluftsbad som

4 Det finns en organisatorisk skillnad mellan individ- och familjeomsorgen i de båda socialdi- strikten. I Kista ingår omsorgen om psykiskt handikappade' 1 individ— och familjeomsorgen, vilket inte är fallet 1 Bromma. Därför har denna del av individ- och familjeomsorgen' 1 Kista lyfts ur tabellen. I Ängby- B—romma ingår endast individ- och familjeomsorgsbyråns verksam- het. I Husby' ingår förutom byrån även den del av projektverksamheten som riktas till Husby

• Sida 127
•  Original

bassängbad. Inom ramen för den s k ytterstadssatsningen planeras ett bad- hus i området.

I dag finns i Husby en centrumgård som främst är avsedd för ungdomar i åldern 13—17 år. Vidare finns kvartersgårdar, främst avsedda för barn i åld- rarna 10 till 12 år. Det finns dessutom en fritidsgård som drivs i alternativ regi i området.

I tabell 5.10 redovisas hur många årsarbetskrafter inom Fritid Stockhoms barn- och ungdomsavdelning som riktar sig till Husby respektive Ängby- Bromma. I antalet årsarbetskrafter ingår även personer anställda av altema- tiva verksamheter men där anslag utgått från Stockholm Fritid. Verksamhe— ter som Stockholm Fritid utför på entreprenad åt någon annan, tex skolför- valtningen, ingår ej. Av tabell 5.10 framgår att inom barn- och ungdoms- verksamheten riktas betydligt fler årsarbetskrafter till Husby än till Ängby- Bromma. Det skall tilläggas att av de årsarbetskrafter som riktas till Ängby- Bromma så åtgår en del av dessa till personer från andra områden.

Tabell 5.10 Antal årsarbetskrafter inom Fritid Stockholms barn och pngdoms- verksamhet som riktas till Husby och Angby-Bromma. Ar 1996.

Husby Ängby-Bromma Administration 0,3 0,1 Fritidsgård, parklek, träfflokal 13 4,3 Fältassistent ] 0,25 Övrigt (Teater, div. projekt) 1,6 — Totalt 15,9 4,65 Per tusen invånare, 0—17 år 5,72 2,22

Källa: Uppskattningar gjorda av barn- och ungdomsavdelningen inom Fritid Stockholm. Om- rådena Bromma och Kista.

5.4.2. Primärvårdens insatser i Husby och Ängby-Bromma

Primärvården i Västra Stockholms sjukvårdsområde bedrivs sedan den 1 juli 19961 åtta primärvårdsområden. Husby ingår i Kista primärvårdsom- råde och Ängby-Bromma ingår i Bromma primärvårdsområde. Ett syfte med indelningen i primärvårdsområden är att skapa förutsättningar för en utökad samverkan mellan vårdgivarna på det lokala planet både i privat och offentligt drivna verksamheter. Områdesansvaret innebär dels ett medi- cinskt ansvar, dels ansvar för planering och uppföljning. I primärvården in- går främst husläkarmottagningar, barnavårdscentraler, mödravårdscentraler, distriktssköterskemottagningar, sjukgymnaster och hemsjukvård. Resursfördelningen till primärvården håller när denna rapport skrivs på att ses över och kommer troligen att förändras. Huvudprincipen har under 1996 varit att ersättning skett med ett fast ersättningsbelopp per listad pa- tient på respektive mottagning inom primärvården. Om det utarbetade för- slaget till resursfördelningsmodell för 1997 antas innebär detta att man över- går till en områdesbaserad, befolkningsrelaterad budget där större vikt läggs

• Sida 128
•  Original

vid vårdbehovet i det aktuella området.

Att få en bild av hur många årsarbetskrafter som riktas till de boende i respektive område är svårt eftersom konsumtionen av primärvård även sker utanför det primärvårdsområde som befolkningen tillhör. I Bromma primär- vårdsområde där Ängby—Bromma ingår har hälften av befolkningen sin hus- läkare utanför primärvårdsområdet. Att få en bild av hur mycket personalre- surser som riktas till Husbyborna är lättare eftersom de flesta invånarna i Kista primärvårdsområde konsumerar primärvård inom sitt område. Upp— gifterna för Husby i tabell 5.11 bygger till stor del på uppskattningar från Västra Stockhoms sjukvårdsområde medan uppgifterna för Ängby-Bromma erhållits genom att fördela årsarbetskrafter i Bromma primärvårdsområde i relation till Ängby-Brommas befolkningsandel. Således ger tabellen ingen bild av den faktiska konsumtionen av primärvård.

Primärvården har från och med 1996 ett områdesansvar, något som ger en ungefärlig bild av hur mycket personalresurser som dimensioneras för befolkningen i de två områdena. Informationen ger dock inte en fullständig bild av den faktiska resursåtgången. Tabell 5.1 1 ärinte fullständig, bl a ingår inte jourläkamas och dietisternas verksamhet. Eftersom dessa servar hela Västra Stockholms sjukvårdsområde är det svårt att säga hur mycket av de- ras verksamhet som riktas till våra områden.

Trots de metodiska problem som finns med att göra en rättvisande be- skrivning av utbudet av primärvård kan vi dryfta oss till att säga att något fler årsarbetskrafter per tusen invånare erhålles i Husby. Skillnaden minskar om vi inkluderar de privata husläkama i Ängby-Bromma.

5.4.3. Statens insatser i Husby och Ängby—Bromma

I studien fokuseras tre statliga organisationers verksamheter riktat till de två bostadsområdena. Dessa är försäkringskassan, polismyndigheten och ar- betsförmedlingen.

Inom försäkringskassan svarar respektive lokalkontor i Stockholm för verksamheten inom ett visst geografiskt område. Husby tillhör lokalkonto- ret i den intilliggande stadsdelen Kista. Ängby-Bromma tillhör lokalkonto- ret vid Brommaplan, strax öster om Ängby-Bromma.

Hur mycket resurser som styrs till respektive bostadsområde bestäms främst av antalet ärenden i respektive område. Ohälsotalet är högre i Husby än i Ängby-Bromma vilket följaktligen innebär att antalet årsarbetskrafter som riktas till området är högre. I tabell 5.12 framgår att antalet årsarbets- krafter som försäkringskassan i Kista riktar mot Husby är ungefär tre gånger större per tusen invånare jämfört med antalet årsarbetskrafter som riktas mot Ängby-Bromma.

• Sida 129
•  Original

Tabell 5.11 Totalt antal årsarbetskrafter samt antal årsarbetskrafter per 1 000

invånare inom primärvården riktat till Husby respektive Ängby— Bromma. År 1996.

Totalt exl. privata husläkarmott. Totalt, inkl. privata husläkarmott. Husläkarmottagning Husläkare, HL Distriktssköterska, DK Övrig personal HL, privat DK, privat Barnavårdscentra/ Sjuksköterska Mödravårdscentral Barnmorskor Övrig personal Sjukgymnast S jukgymnastjarbetsterapeut

Källa: Bearbetning av uppgifter från Västra Stockholms sjukvårdsområde.

Antal åa

20,6

20,6

län-bm

1,8

Husby

Antal fia/1000 inv

1,97

1,97

0,48 0,38 0,38

0,29

0,19 0,08

0,17

Antal åa

11,4 14,0 2,2 3,3 2,6 1,1 1,5 1,1

1,0 0,1

1,1

Ängby—Bromma

Antal fia/1000 inv.

1,52 1,87 0,29 0, 44 0,35 0,15 0,20 0,15

0,13 0,01

0,15

Tabell 5.12 Antalet årsarbetskrafter inom försäkringskassan som riktas till Husby och Ängby-Bromma. År 1996.

Antal årsarbetskrafter

Husby Ängby—Bromma l 5 ,6 3 ,5 0,5

Antal årsarbetskrafter per 1000 inv. 1,5

Källa: Uppskattningar gjorda av Försäkringskassan i Bromma och Södra Järva.

Närpolisen

Polismyndigheten i Stockholms län är indelad i olika polismästardistrikt. Såväl Husby som Ängby-Bromma ingår i Västerorts polisdistrikt. Väster- orts polisdistrikt omfattar de västra delarna av Stockholms kommun samt kommunerna Solna, Sundbyberg och Ekerö.

Polismästardistrikten är vidare indelade i närpolisområden. Närpolisen är basen för polisens organisation och bedrivs vid lokalt anknutna enheter. Närpolisens huvuduppgift är att bekämpa vardagsbrottsligheten i bostads- områdena. Arbetet skall ske i nära samverkan med företagare, organisatio- ner, boende och andra som är verksamma inom området. Inom verksamhe- ten skall även ägnas särskild uppmärksamhet mot ungdomar i riskzonen för kriminellt och/eller asocialt beteende. Närpolisorganisationen är ny och blev fullt utbyggd under 1996.

• Sida 130
•  Original

Tabell 5.13 Anmälda brott 1 stadsdelen Husby samt stadsdelarna Norra Ängby

och Bromma Kyrka. År 1996. Absoluta antal, procentuell utveck- ling 1995—1996 samt antal per 1000' invånare (1994).

Husby Norra Ängby, Bromma kyrka

Antal Per 1000 1995—1996 Antal Per 1000 1995—1996 1996 inv. utv. 1996 inv utv. Misshandel 144 13,8 + 3% 9 1,3 — 18% Olaga hot/ofred 185 17,7 + 6% 14 2,1 — 39% Stöld inbrott 872 83,5 + 35% 340 49,9 + 19% Skadegörelse 219 21,0 + 52% 74 10,9 — 33% Narkotikabrott 54 5,2 + 59% 9 1,3 + 50%

Källa: Bearbetad statistik från Västerorts polisdistrikt.

Ängby-Bromma ingår i Bromma närpolisområde och utgör en delmängd av närpolisområdet. Husby tillhör Kista närpolisområde. Närpolisstationen i Kista är belägen mitt i Husby, medan Bromma närpolisstation återfinns vid Brommaplan strax öster om Ängby- Bromma. Ängby- Bromma är upp- delat på två närpolisområden. Stadsdelarna Norra Ängby och Bromma Kyrka tillhör Bromma närpolisområde, medan stadsdelen Eneby tillhör ett annat närpolisområde. I denna framställning beskrivs enbart de delar som omfattas av Bromma närpolisområde.

De båda närpolisområdena Kista och Bromma samarbetar med olika kommunala verksamheter i området genom 5 k samverkansgrupper, man be- driver även informationsarbete i skolorna. I Ängby—Bromma finns enligt uppgift en väl fungerande grannsamverkan mot brott där närpolisen är invol- verad. En liknande verksamhet håller på att startas upp av närpolisen i Husby.

Det är stor skillnad mellan de två bostadsområdena om vi ser till brottsbe- lastningen. Brottsbelastningen — per tusen invånare — är klart högre i Husby om vi ser till antalet anmälda brott under 1996. I Husby var antalet brott per tusen invånare 129,7 år 1995 och 164,9 år 1996. Detta att jämföra med 71,4 anmälda brott år 1995 och 73,4 anmälda brott är 1996 per tusen invånare i stadsdelarna Norra Ängby och Bromma Kyrka5 Dessa siffror kan ställas i relation till antalet brott per tusen invånare i hela polismästardistriktet som för budgetåret 1994/95 var 128,8.6 Även om det inte är samma tidsperiod som studeras får vi en bild av att Husby ligger kring genomsnittet eller över genomsnittet för Västerorts polismästardistrikt och att Norra Ängby och Bromma Kyrka ligger klart under genomsnittet. Nämnas kan att Västerorts polismästardistrikt ligger över riksgenomsnittet vad gäller anmälda brott. I

5 I statistiken ingår även tex bränder och arbetsolyckor där egentligen inget brott finns med i bilden Det rör sig dock om ett fåtal fall sett till totalen. 61 siffrorna för hela polismästardistriktet ingår inte trafikbrott. Dessa' ingår i statistiken för Husby, Norra Ängby och Bromma Kyrka. Antalet trafikbrott är dock så pass få 1 dessa områden så att de inte påverkar den övergripande bilden.

• Sida 131
•  Original

tabell 5.13 finns en sammanställning över några av de vanligast förkom- mande brotten i de båda områdena.

Av tabellen kan utläsas att såväl Norra Ängby och Bromma Kyrka som Husby uppvisar en kraftig ökning av anmälda brott vad gäller stölder och inbrott. Medan skadegörelsen sjunkit i Norra Ängby och Bromma Kyrka så har den ökat i Husby. Vad gäller narkotikabrott har det skett en markant ökning i områdena. Antalet narkotikabrott i Norra Ängby och Bromma Kyrka är dock få.

Som tidigare nämnts i denna rapport ger inte statistik av sådant här slag en komplett bild av den brottslighet som råder i ett område. Allmänhetens benägenhet att anmäla brott, uppklarandeprocent etc har betydelse när brott anmäls. Statistiken ger dock en bild av den miljö som närpolisen i de två områdena arbetar i.

I tabell 5.14 nedan redovisas hur många årsarbetskrafter som riktas till de båda områdena.

Tabell 5.14 Antalet årsarbetskrafter inom närpolisen som riktas till Husby samt Norra Ängby och Bromma Kyrka. År 1996.

Husby Norra Ängby, Bromma Kyrka Poliser, åa 9,92 1,3 Poliser, åa per tusen invånare 0,95 0,12

Källa: Uppskattningar gjorda av närpolisen i Bromma och Kista.

Av ovanstående tabell kan utläsas att det i det mer brottsbelastade Husby åtgår fler närpoliser per tusen invånare än i de mindre brottsdrabbade stads- delarna Norra Ängby och Bromma Kyrka.

Arbetsförmedlingen

Ängby-Bromma tillhör det område som servas av arbetsförmedlingen i Väl- lingby. Antalet arbetslösa i stadsdelen Norra Ängby var 3,3 procent av be- folkningen i ålder 18—64 år den sista oktober 1995. I Bromma Kyrka var motsvarande andel 3,3 procent och i Eneby 1,6 procent. Genomsnittet för Stockholm var vid denna period 6,4 procent. I Husby var antalet arbetslösa vid samma tidpunkt 13,7 procent. Den definition av arbetslösa som används ger inte alla gånger en fullständig bild av situationen eftersom antalet arbets- lösa i denna statistik definieras som kvartstående arbetssökande aktuella för omedelbar placering.

Om vi i stället ser till det totala antalet arbetssökande och i denna grupp även inkluderar personer med tex tillfällig timanställning, deltidsarbetslösa och personer i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir bilden en annan. På arbetsförmedlingen i Kista fanns i januari 1997 1 606 personer inom denna kategori från Husby. Denna grupp motsvarar ca 23 procent av Husbys

• Sida 132
•  Original

befolkning i åldern 16—64 år. 308 av de 1 606 arbetssökande befann sig i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Några motsvarande uppgifter har ej erhållits för Ängby-Bromma.

Vi ser dock av den tidigare statistiken att Ängby-Bromma är skonsamt drabbat av arbetslöshet jämfört med Husby. Detta slår igenom när vi tittar på hur mycket årsarbetskrafter som går till de båda områdena. Husby erhåller åtskilligt fler årsarbetskrafter än Ängby-Bromma.

Tabell 5.15 Antalet årsarbetskrafter hos arbetsförmedlingen' 1 Kista respektive Vällingby som riktas till de boendei Husby och Ängby-Bromma.

År 1996. Husby Ängby-Bromma Antal åa Åa per Antal åa Åa per 1000 inv. 1000 inv. Handläggare 10,08 0,96 1 0,13 Adm. ledning 2,55 0,24 — — Totalt ' 12,63 1,21 1 0,13

Källa: Uppskattningar gjorda av arbetsförrnedlingama i Vällingby och Kista.

5.6. Överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan

Vi har i denna studie sökt att på ett enkelt och kortfattat sätt beskriva utbudet av den offentliga service som samhället ger till två olika bostadsområden i Stockholm, Husby och Ängby-Bromma. För att få studien hanterbar har beskrivningen av utbudet koncentrerats till att mäta utbudet i årsarbetskraf- ter i de fall där detta mått varit relevant. För att få en uppfattning på om det utbud som finns i områdena anses tillräckligt eller otillräckligt har vidare en opinionsundersökning genomförts som redovisats ovan.

Den bild som fås genom Opinionsundersökningen visar att de boende i de båda områdena anser att den offentliga verksamheten i stort sett fungerar

• Sida 138
•  Original

bra. Nu skall sådana undersökningar behandlas med viss försiktighet efter- som långt ifrån alla svarande har någon reell erfarenhet av allt det utbud som de ombads betygsätta. Vår uppfattning är dock att svaren ändå kan ge en grov bild av de boendes uppfattningar.

Att människor många gånger är relativt nöjda med det offentliga utbudet framkommer i flera studier. Inom Stockholms kommun har ett flertal under- sökningar av brukarnas bedömning av offentlig service genomförts. Den verksamhet som hade det bästa omdömet i vår enkät var barnomsorgen. I en omfattande undersökning som gjorts av Stockholms utrednings- och sta- tistik kontor (USK) framgår det att ca 90 procent av föräldrarna till barn i barnomsorgen i Kista socialdistrikt och Bromma socialdistrikt ansåg sig nöjda eller mycket nöjda med verksamheten. Till övervägande delen posi- tiva omdömen finns vidare i undersökningar av klienternas bedömning av hemtjänsten och skolan i Husby och Bromma stadsdelsnämnd där Ängby- Bromma ingår.

De boendes bedömning av den offentliga verksamheten kan enligt oss tolkas som att de offentliga resurser som åtgår i de två områdena i viss ut- sträckning svarar mot de boendes krav på de offentliga verksamheterna. Inom merparten av de verksamheter vi studerat åtgår det fler resurser — här i termer av årsarbetskrafter — till låginkomstområdet Husby än till högin— komstområdet Ängby-Bromma. En intressant iakttagelse är att Husbyborna genomgående är mer negativa till det offentliga utbudet än de boende i Ängby-Bromma.

Det finns dock verksamheter där de boende mer påtagligt ger uttryck för kritik vad gäller utbudet. Detta gäller främst arbetsmarknadsområdet där de boende i såväl Husby som Ängby-Bromma ger låga kvalitetsomdömen. Mest negativ är man i Husby, vilket säkert beror på att arbetslösheten i områ- det är påtagligt högre än i Ängby-Bromma. Husbyborna är i mycket högre grad föremål för insatser inom arbetsmarknadsområdet än de boende i Ängby-Bromma, både vad gäller ersättningar och insatser från arbetsför- medlingarna, praktikplatser eller andra åtgärder. Husbyborna anser dock att de åtgärder som sätts in ofta inte är tillräckliga. Detta stämmer även med den bild vi erhöll vid en intervju med verksamhetsansvarig på arbetsförmed- lingen i Kista. Vid intervjun betonades invandrarnas svårigheter på arbets- marknaden.

Gruppen barn och ungdom är en prioriterad grupp i Storstadskommitténs arbete. Av de verksamheter som belyses i denna studie är det främst verk- samheterna barnomsorg, skola, fritidsgårdar och ungdomsverksamhet samt sport och idrott som riktar sig till bam— och ungdomsgrupperna. Det verkar som om utbudet av dessa verksamheter i de flesta fall står i paritet med den efterfrågan som finns i områdena. Framförallt gäller detta skolan och den ovan diskuterade barnomsorgen.

Fritidsgård och ungdomsverksamhet får dock något lägre omdömen av de boende och man vill satsa mer på dessa områden. Utbudet av sådana

• Sida 139
•  Original

kommunala aktiviteter skiljer sig åt mellan områdena. Utbudet av fritids- gård, parklek etc är mer omfattande i Husby än i Ängby-Bromma. Trots detta vill Husbyborna att samhället satsar mer på dessa verksamheter. Hus- byborna är relativt sett mer kritiska till utbudet av sport- och idrottsanlägg— ningar, här vill man satsa mer resurser. Bilden i Ängby-Bromma är en an- nan, här anser man att det är ett bra utbud.

Som en sammanfattning av de bam- och ungdomsrelaterade verksamhe- terna kan sägas att störst överensstämmelse mellan utbudet och de boendes efterfrågan finns inom områdena skola och barnomsorg. En lägre överens- stämmelse finns inom fritidsgårdar och ungdomsverksamhet i såväl Husby som Ängby- Bromma. Utbudet av sport- och idrottsanläggningar uppvisar en större korrespondens mellan utbud och efterfrågan' 1 Ängby-Bromma än i Husby.

• Sida 140
•  Original

'. iii - 5155-1433. .. _. 1139 ,. ..,..r... .. _ Wifi na...... .......-;.. - .» i:; !...;LTIH-T'daa guy-"55. "in .::-'till'- '_n- 3:11 1'1f'a1i-IIILINH1'1

ul. ' :E ä'" fll. .ill. |.1.1.|_.1'1._. .._. li,. . _äh— -'J' ".'=. "år:-l " '||'.'.'r .'.|.!|! . 'W .|'| |.->[.'. r all..-.b. .: [utgår:-d|- -|. .": ju:; ..i -1. um . dm.-

' I I _ ' _.'-' ||:n ' '.'d'li ... , .” 1.'1."'"'*"' #:”! I..." I""1 ..'-'I

lin-gu. :u'ui' Jan.. 1113. ' J-' emil-05115” "" '- '-H'1Hm|nlr1-l Inurl 're- , , til.-11111

• Sida 141
•  Original

Bilaga la

Inkomststrukturen i 6 bostadsområden 1990

Inkomststrukturen för familjer; efter familjetyp, ålder

för familjens huvudman samt antal barn. Inkomstår 1990 för den folkbokförda befolkningen 1990-12-31

Följande bostadsområden ingår i tabellmaterialet:

Göteborg: Bergsjön Alvsborg

Malmö: Rosengård Limhamn/Bunkeflo

Stockholm: I—Iusby Ängby—Bromma

• Sida 142
•  Original